Prop. 1981/82:5

Prop. 1981/82:5 Regeringens proposition

1981/82:5

om
godkännande av en nordisk språkkonvention;

beslutad
den 9 juli 1981.

Regeringen
föreslår riksdagen alt anta det förslag som har upptagits i bifogade uldrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar BIRGIT FRIGGEBO

CARL
AXEL PETRI

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås atl riksdagen godkänner en konvention mellan Sverige,
Danmark, Finland, Island och Norge om nordiska medborgares rätt atl använda
sitt eget språk i annat nordiskt land. Konventionen syftar till atl underlätta
nordiska medborgares kontakier med myndigheler och andra offentliga organ i etl
annat nordiskt land än det egna. 1 konventionen behandlas också frågor som rör
utbyggnaden av en allmän spiåkservice såvitt gäller nordiska medborgare,
information på olika språk m.m.

I Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 5

Prop. 1981/82:5 2

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanlräde 1981-07-09

Närvarande:
statsrådet Friggebo, ordförande, och stalsråden Petri, Eliasson, Guslafsson,
Tilländer. Molin

Föredragande:
statsrådet Petri

Proposition
om godkännande av en nordisk språkkonvention.

1 Inledning

Represenlanter
för justitiedepartementen i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge har
efter forhandlingar enats om ett förslag till konvention om nordiska
medborgares rätt att använda sitt eget språk i annat nordiskt land.
Konventionsförslaget har behandlats av Nordiska rådel, som har hemslälll hos
regeringarna i de nordiska länderna att en konvention ingås i överensstämmelse
med förslaget.

Den svenska regeringen beslöl
den 30 april 1981 atl förslaget lill konvention skulle undertecknas med
förbehåll för ratifikation. Samtliga nordiska justitieministrar undertecknade
förslaget den I7juni 1981.

Konventionen
bör fogas till prolokollel i detta ärende som bilaga.

2 Konventionens
bakgrund och innehåll

1
rekommendation nr 29/l%6 hemställde Nordiska rådet att de praktiska och
ekonomiska förutsättningarna för en nordisk spiåkkonvention skulle undersökas.
En sådan konvention borde ge varje nordisk medborgare rätt all ulan särskild
kostnad använda sill egel språk vid hänvändelser lill domstolar och andra myndigheler
i Norden, förulsalt att han hade svårl att använda myndighetens egel språk.

Frågan
hänsköts för svensk del lill invandiarutredningen, som behandlade frågan i
sill år 1972 avgivna belänkande (SOU 1972:83) Tolkservice, Nordisk språkkonvention.
Ulredningen ställde sig bakom tanken på en språkkonvention, vilken dock
förutsatte atl lolkseivicen förbälliades i enlighel med ulredningens förslag.

År
1973 lillsalles en samnordisk arbetsgrupp med uppgifl alt undersöka möjligheterna
av en konvention i enlighet med Nordiska rådets lekom-

Prop.
1981/82:5 3

mendalion.
Arbetsgruppen höll elt möte i januari 1974. Man kom då överens om alt varje
land skulle söka precisera de områden där en konventionsreglering var
angelägnast. Finland och Sverige, som berördes av en eventuell konvention i
högre grad än de andra nordiska länderna, skulle vidare överlägga separat innan
de samnordiska överläggningarna på nytt logs upp.

Överläggningarna
mellan Finland och Sverige inleddes i maj 1977. De resulterade i ett gemensamt
finsk-svenskl utkast till konvention. På grundval av detta utkast började nya
samnordiska överiäggningar i april |979. Island deltog inte i själva
förhandlingarna.

Efter del all de
samnordiska överläggningarna återupptagits uppnåddes enighet mellan de danska,
finska, norska och svenska förhandlama om ell förslag till konvention. Nordiska
rådet har därefter i rekommendation nr 32/1981 hemslälll hos regeringarna i de
nordiska länderna all en konvention ingås i överensstämmelse med förslaget.
Den svenska regeringen beslöl den 30 april 1981 all konvenlionsförslagel
skulle undertecknas med förbehåll för ratifikation. Förslagel undertecknades av
samlliga nordiska justitieministrar den 17 juni 1981.

En
förutsättning för enigheten har varit atl konventionen i princip har lagts på
rekommendationsbasis. Detta sammanhänger främsi med svårigheterna alt överallt
kunna tillgodose behovel av finska tolkar. På den punklen har länderna kommii
olika långt. Behoven av lolkservice är också mycket olika. I Sverige finns del
omkring 180000 invandrare med finländskt medborgarskap, av vilka dock en
betydande del har svenska som modersmål, medan del i Danmark och Norge rör sig
om 6-10000. Konventionsförslaget medger att varje land anpassar utbyggnaden av
språkservicen efter behov och tillgängliga resurser.

1
Nordiska rådets rekommendation från år 1966 avsågs i första hand tolk- resp. översällningsservice
vid hänvändelser lill domstolar och andra myndigheter. 1 del utarbetade förslagel
läggs emellertid också vikt vid den allmänna språkservicen för invandrare (se t.ex.
artikel 5).

De
språk som omfattas av konventionen är enligt första slycket i artikel I
svenska, danska, finska, isländska och norska. Del innebär att l.ex. de samiska
och färöiska språken lämnas uianför. Med norska avses såväl bokmål som nynorsk.

Enligt
andra stycket omfattas såväl muntlig som skriftlig kontakt, dock inle
telefonkontakt. Det saknar betydelse om del är den enskilde eller myndigheten
som har lagil initiativ till kontakten, liksom om vederbörande uppträder för
egen räkning eller som ombud eller som ställföreträdare for l.ex. en juridisk
person.

Uttrycket
"offentliga organ" läcker även l.ex. sjukhus, skolor e.d. som hos allmänhelen
inle brukar uppfattas som myndigheler (jfr prop. 1975/76:160 s. 134). Det är
ulan betydelse huruvida det offentliga organet belecknas som statligt eller
kommunall. Skyldighelen för ett offentligt or-tl Riksdagen 1981182. I saml.
Nr 5

Prop. 1981/82:5 4

gan
all skaffa tolk eller översättare är i princip begränsad lill mål och ärenden,
se andra slycket i artikel 2. En motsvarande begränsning gäller enligt artikel
3 i fråga om skyldigheten för det allmänna att svara för kostnaderna.

Det kan påpekas att
konventionen är tillämplig även i fråga om nordiska medborgare som tillfälligt
vistas i ell annat nordiskt land, t.ex. som turister.

Första stycket i artikel 2
innehåller huvudbestämmelsen om rällen för nordiska medborgare all använda sill
egel språk vid kontakt med offentliga organ. Bestämmelsen har formen av en
rekommendation. Del har särskilt angetts atl rällen i första hand bör gälla vid
kontakt med domstolar och vissa uppräknade myndigheler. De särskill uppräknade
myndighelerna är sådana som invandrare i slor utsträckning kommer i kontakt
med. 1 fråga om skolmyndigheterna syftar beslämmelsen givelvis inle på
skolornas undervisningsspråk.

Rätten att använda det
egna språket gäller "vid behov". Om vederbörande behärskar del
offentliga organets språk tillräckligl bra, bör han eller hon i första hand
använda detta. Det är tydligt atl frågan huruvida någon kan anses behärska del
offentliga organets språk tillräckligt bra lill en del beror på vad saken
gäller. En enkel hänvändelse kräver naturligtvis mindre språkkunskaper än ell
komplicerat domstols- eller förvaltningsärende.

Beslämmelsen i första slyckel
innebär bl.a. all en handling som kommer in lill etl offentligt organ inle får
avvisas av den anledningen all handlingen är avfattad på etl annal nordiskt
språk än det offentliga organets. I vissa fall är det offentliga organet skyldigl
att själv låla översälla handlingen, se andra stycket i förevarande artikel. I
andra fall kan den som har gett in handlingen föreläggas atl lillhandahålla en
översättning vid påföljd att handlingen annars avvisas eller lämnas ulan ålgärd.

Enligt andra stycket är
det offentliga organet skyldigt att medverka lill atl skaffa tolk eller
översättare i anhängiga mål och ärenden. Genom begränsningen till "mål
och ärenden" har man avsett all utesluta en del kontakter med offentliga
organ från tillämpningsområdet. Della gäller t.ex. kontakter med organ som har karaklär
av serviceinrättning såsom postkontor, järnvägarnas biljettkontor och telefonexpedilioner.
Delsamma är fallel när någon lar konlakl med skolor och andra undervisningsanslalter
i en fråga som rör undervisningsverksamhelen eller med ell sjukhus i en sjukvårdsfråga.
En skol- eller sjukhusslyielse är emellertid skyldig all medverka till att
skaffa tolk eller översättare i elt hos styrelsen anhängigl förvaltningsärende.

Den angivna skyldigheten
är avsedd atl föreligga även vid själva anhäng-iggörandet av ett mål eller
ärende, dvs. när en stämningsansökan eller liknande handling ges in.

Skyldigheten atl
tillhandahålla tolk- eller översätlningshjälp enligt andra stycket är inte
ovillkorlig. Här görs reservationen "såvitt möjligl". 1 prak-

Prop.
1981/82:5 5

tiken kan del vara svårt för offentliga organ i vissa
områden all skaffa tolk, åtminstone innan den offentliga spiåkservicen är fullt
utbyggd. I brottmål har dock domstolen en ovillkorlig skyldighet all skaffa
tolk. vilkel torde stämma med vad som f.n. gäller i alla de nordiska länderna.
Vidare gäller skyldigheten endasi "behövlig" tolk- eller översätlningshjälp,
dvs. om vederbörande inle klarar all använda del offentliga organets språk.
Även om vederbörande inle kan sägas behärska detta språk kan översättning ändå
vara onödig därför all alla berörda förslår varandras språk tillräckligt väl.

Artikel 3
innehåller koslnadsbeslämmelser. Där ges i första slyckel första meningen en
rekommendation om all koslnaden för tolkning eller översättning i mål och
ärenden som avses i arlikel 2 skall ersättas av allmänna medel. Det får anses
angelägel all möjligheten lill fullgod tolk- eller översätlningshjälp i dessa
fall inte är beroende av vederbörandes ekonomiska situation. Della förebyggs
om lolken eller översättaren garanteras ersättning av det allmänna.
Rekommendationen innebär inle alt del allmänna i varje silualion skall anses skyldigl
all svara för koslnaderna. En myndighel bör sålunda vara beräUigad all begränsa
ersättningen lill sådana koslnader som myndigheten har godkänl på förhand.

Enligl
andra meningen i första slyckel skall en tolk i mål som hör under allmänt åtal
alltid ha räll lill ersättning av allmänna medel. Detta torde överensstämma med
vad som redan nu gäller i de nordiska länderna. Mellan länderna har rått
enighet om all med mål som hör under allmänl ålal bör jämställas mål som gäller
frihelsbeiövanden innan ålal har väckts och mål om administrativa frihelsbeiövanden.

Alt ersällning
lill tolk eller översättare har utgått av allmänna medel innebär inte atl del
allmänna också slulligl skall svara för koslnaden. 1 artikelns andra stycke
anges de fall då del allmänna kan ålerkräva ersättningen, helt eller delvis.
Ersättningen kan lill en början återkrävas av den som har gett in en skriftlig
handling, om denna är av vidlyftig beskaffenhel. Man har däi"\*id särskill
tänkt på ansökningshandlingar i palenlärenden o.d. Om handlingen är av ringa
betydelse i målel eller ärendel kan koslnaden också återkrävas, liksom om del
annars finns särskilda skäl för del. Som exempel på särskilda skäl till återkrav
kan anges alt handlingen har getts in av någon i egenskap av slällföreträdaie
för en juridisk person, vilken har ekonomiska möjligheter atl själv svara för koslnaden.

Vidare
anges alt hinder inte föreligger för en fördragsslulande slal alt meddela
bestämmelser om rätt till återkrav från den som i egenskap av förlorande part
eller eljest skall svara för rällegångskoslnaderna i målet eller ärendet. Här
åsyftas de vanliga reglema om koslnadsförddning i domslois- eller förvallningsförfarandet.

Artikel 4
avser att förebygga språklig isolering för den som vistas på en anstalt eller
inrättning. Det är ett välkänt förhållande all språklig isolering upplevs
särskilt starkt vid anstallsvisldse i elt annat land. Artikeln syftar på
sjukhus, anstalter för nykierhetsvård, kriminalvårdsanstaller o.d. Den

Prop. 1981/82:5 6

intagne bör så långt möjligt beredas tillfälle till samtal
med personal på silt egel språk och tiil samvaro med andra intagna som behärskar
den intagnes språk.

I artikel 5 behandlas frågor som väsenlligen rör allmän
språkservice för invandrare från ell nordiskt land till ell annat. Staterna
ålar sig i artikeln all främja inrällandel av offentliga språkserviceorgan på
orter där sådana invandrare vistas i siörre antal. Tolk- och översällningsservice
kan också tillhandahållas i annan form. Man har därvid länkl på möjlighelen av
all offentliga organ anställer ivåspiåkig personal.

Värdlandet skall också i mån av behov fiämja översättning
och distribution av anvisningar, broschyrer, blanketter e.d. som kan underiätia
kontakten mellan den enskilde och del allmänna. Vad som åsyftas är bl.a.
skriftlig information i olika samhällsfrågor och upplysningar angående
skyldigheter och rättigheter i förhållande lill det allmänna.

Även arlikel 6 rör främsi språkservice för invandrare.
Artikeln innebär ell åtagande för staterna all i positiv anda pröva möjlighelen
av särskilda insalser, l.ex. när del gäller språkundervisning. Staterna ålar
sig också alt främja etl direkt samarbete mellan myndigheler i de olika
länderna för alt förverkliga syflel med konventionen. Etl sådanl samarbete
föreligger redan nu mellan myndigheler i Sverige och Finland, t,ex. mellan
resp. lands socialstyrelser och arbetsmarknadsmyndigheter.

Artikel 7 innehåller en hänvisning lill den i och för sig
självklara möjligheten för staterna atl Iräffa bilaterala avtal som går längre
än konventionen.

Enligl artikel 8 skall var och en av de fördragsslulande
staterna utse en myndighet eller etl annal organ - redan beslående eller
nyinrättat - för all följa tillämpningen av konventionen inom den egna staten
och fiämja samarbele mellan staterna i frågor som avses i konventionen. Särskill
från finsk sida har under förhandlingarna lagls slor vikl vid alt del i varje
land skall finnas ett organ som svarar för uppföljningen av konventionen.

Enligt artikelns andra stycke skall del även ankomma på
Nordiska ministerrådet att följa lillämpningen av konventionen.

Artikel 9 innehåller sedvanliga slutbestämmelser.

3 Föredragandens överväganden

Del konventionsförslag som har undertecknats av de
nordiska juslitie-minislrarna ger utlryck för en strävan all genom insalser på
språkområdet underlätta kontakterna inom Norden och slarka den nordiska
gemenskapskänslan. Nordiska rådels rekommendation nr 29/1966 avsåg i princip
endast kontakterna mellan de enskilda medborgarna och domstolar och andra myndigheler.
Del föreliggande konvenlionsförslagel innehåller beslämmelser som är avsedda
all underlätta sådana kontakter. Förslagel går emellertid längre och lägger slor
vikl även vid utbyggnaden av en allmän

Prop.
1981/82:5 7

språkservice
och andra särskilda åtgärder som kan underlätta den vardagliga tillvaron för
nordiska invandrare. Jag tror för min del att konventionen kommer all få belyddse
inle minst i del sislnämnda hänseendet.

Som
nämnts har konventionen i princip lagls på rekommendalionsbasis. De enda
bestämmelser som ålägger direkla förpliktelser gäller dels skyldighelen all lillhandahålla
lolkhjälp i bioltmål (artikel 2 andra stycket andra meningen), dels garantin
för ersättning av allmänna medel till tolk i mål som rör allmänt åtal (arlikel
3 första slyckel andra meningen). Dessa förpliktelser uppfylls redan av
Sverige, se 5 kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken. Också de flesta av de
rekommendationer som förslagel innehåller får anses uppfyllda redan nu. Det kan
särskill nämnas all principen om kostnadsfri tolkhjälp numera gäller över lag
såväl vid domstolarna som inom förvaltningen. Även översättningshjälpen är i slor
utsträckning kostnadsfri. Se vidare 33 kap. 9 § RB, 9 § förvallningslagen (1971:290),
50 och 52 §§ förvall-ningspiocesslagen (1971:291), 2 kap. 8 § i den nyligen
antagna utsöknings-balken samt prop. 1971:30 s. 382 och 1978/79:111 bil. I s.
2.1 praktiken torde 9 § förvaltningslagen tillämpas även i fall som inte
omfattas av den lagen, l.ex, i ärenden hos en myndighet som hör lill den s.k.
oreglerade kommunalförvaltningen och i ärenden hos regeringen.

Godkännandet
av konventionen medför alltså inle behov av några lagändringar. Det torde inte
heller omedelbart uppstå några ökade kostnader lill följd av konventionen. Ett
successivt förverkligande av de rekommendationer som ännu inte är uppfyllda
ställer emellertid krav på ökade resurser. Del kan bl. a. övervägas atl, när
resurserna medger det, ylleriigare förbättra den allmänna spiåkservicen enligl
artiklarna 5 och 6.

Enligl
artikel 8 skall det i varje land finnas ell organ som svarar för uppföljningen
av konventionen. Om konvenlionsförslagel godkänns ämnar jag föreslå regeringen atl
statens invandrarverk ges den uppgiften.

1
samtliga deltagande länder torde konventionen komma atl föreläggas riksdagen
eller motsvarande organ, även om della inte i fråga om alla länder är något
formellt krav. För svensk del får ingåendet av konventionen anses som en sådan
överenskommelse som enligl 10 kap. 2 § tredje slyckel regeringsformen skall
godkännas av riksdagen. Förslagel har som nämnls undertecknats med förbehåll
för ratifikation.

4
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anförl hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen

atl
godkänna konventionen mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om
nordiska medborgares räll alt använda sitt egel språk i annat nordiskt land.

Prop. 1981/82:5 i

5
Beslut

Regeringen
ansluler sig lill föredragandens överväganden och beslutai alt genom
proposition föreslå riksdagen all anta del förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop. 1981/82:5 9

Bilaga

KONVENTION

mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om
nordiska

medborgares rätt att använda sitt eget språk i annat
nordiskt land

Regeringarna i Sverige, Danmark, Finland, Island och
Norge,

som anser atl en ökad språklig likställighet inom Norden är
av stor betydelse för den nordiska gemenskapskänslan och för vidgade kontakter
mellan de nordiska folken,

som finner del angelägel all nordiska medborgare kan i så
stor utsträckning som möjligt använda silt egel språk inför myndigheter och
andra offentliga organ i etl annal nordiskl land,

som är medvelna om all en god spiåkservice för nordiska
invandrare är av väsenllig betydelse för alt underlätta anpassningen och tillförsäkia
dem social trygghet och lika behandling i samhällel,

har, i enlighet med tanken bakom Nordiska rådels
rekommendation nr 29/1966, överenskommit om följande.

Artikel I

Språk som omfattas av denna konvention är svenska, danska,
finska, isländska och norska.

Konventionen avser såväl muntlig som skriftlig konlakl med
en myndighel eller annal offentligt organ, dock ej telefonkontakt.

Artikel 2

De fördragsslulande staterna förbinder sig alt verka för
all en medborgare i en fördragsslulande stat vid behov skall kunna använda silt
egel språk vid kontakt med myndigheler och andra offentliga organ i en annan fördragsslulande
slal. Della gäller förutom vid kontakt med domstolar främsi vid konlakl med
offentliga organ såsom sjukvårds-, hälsovårds-, socialvårds- och barnavåidsmyndigheler
saml arbetsmarknads-, skatte-, polis-och skolmyndigheter.

1 mål och ärenden vid domstolar och andra offentliga organ
skall dessa såvitt möjligl sörja för all medborgare i fördragsslulande slal får
behövlig tolk- och översättningshjälp. 1 brottmål skall medborgaren alllid få
den lolkhjälp som behövs.

Artikel 3

Kostnad för lolkning eller översältning i mål eller ärende
som avses i artikd 2 bör ersättas av allmänna medel. Ersällning lill tolk i
mål som rör allmänl ålal skall alltid ulgå av allmänna medel.

Vad nu sagts skall ej ulgöra hinder för en fördragsslulande
stat alt för översättning av en skriftlig handling ålerkräva kostnaden eller
del därav av

Prop.
1981/82:5 10

den som har gett in handlingen, om denna är av vidlyftig beskaffenhel
eller av ringa betydelse eller om eljesl särskilda skäl föreligger. Ej heller
skall hinder föreligga för en fördragsslulande slal all meddela beslämmelser om
rätt för det allmänna att återkräva ersättning lill tolk eller översättare från
den som i egenskap av förlorande part eller eljest skall svara för rätte-gångskoslnaderna
i målel eller ärendet.

Artikel 4

Den som är intagen på anstalt eller inrättning bör i den
utsträckning del är möjligl ges lillfälle till samvaro med annan, som behärskar
den intagnes språk.

Artikd 5

De fördragsslulande staterna skall främja inrättandet av
offentliga språk-serviceorgan eller tillhandahållandet av tolk- och översällningsservice
i annan form på orter, där medborgare i en annan fördragsslutande stal som inle
förslår värdlandels språk vistas i siörre anlal. När det är befogat med hänsyn lill
antalet sådana medborgare som är bosalta i värdlandet eller på en viss ort i della,
skall värdlandet främja översältning och distribution av sådana anvisningar,
broschyrer, blanketter eller dylikt som kan underlätta kontakten mellan den
enskilde och det allmänna.

Artikel 6

De fördragsslulande staterna förbinder sig all pröva möjlighelen
av särskilda insalser i fråga om språkservice, när förhållandena ger anledning
till det, och all främja direki samarbele mellan myndigheler i de olika
staterna för förverkligandet av syftet med konventionen.

Arlikel 7

Konventionen innebär inte någon begränsning av möjligheten
för två eller fiera fördragsslutande stater att när anledning förekommer
träffa särskilda överenskommelser som innefattar längre gående förpliktelser
än som nu har avtalals.

Artikel 8

Var och en av de fördragsslutande staterna skall utse en
myndighet eller etl annat organ med uppgifl alt följa lillämpningen av
konventionen i den staten och att främja samarbetet mellan slalerna i frågor
som avses i konventionen.

Del ankommer även på Nordiska ministerrådet att följa
tillämpningen av konventionen.

Prop. 1981/82:5 11

ArUkel
9

De fördragsslulande
staterna kan lilllräda denna konvention genom

a) undertecknande
utan förbehåll för ratifikation eller

b) undertecknande
med förbehåll för ratifikation i förening med

efterföljande ratifikation.

Ralifikationshandlingama
skall deponeras i del finska ulri-kesminisleriel.

Konventionen
Iräder i kraft den första dagen i den månad som infaller Ivå månader närmasl efler
del all den har lilllrätls av fyra av de fördragsslulande slalerna. För fördragsslulande
stat som tillträder konventionen vid en senare lidpunkl Iräder den i kraft två
månader efter del all denna slal har lilllräll konventionen.

Envar
av slalerna kan i förhållande lill envar av de övriga uppsäga konventionen lill
upphörande med sex månaders varsel.

Till
bekräftelse härav har undertecknade befullmäktigade ombud undertecknat denna
konvention.

Som
skedde i Svaneke på Bornholm den 17 juni 1981, i etl exemplar på svenska,
danska, finska, isländska och norska språken.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981