Prop. 1981/82:57

Regeringens proposition

1981/82:57

om
försvararjäv m. m.;

beslutad
den 29 oktober 1981.

Regeringen
föreslår riksdagen all anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

CARL AXEL PETRI

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås att rättegångsbalkens regler om försvarare i brottmål
kompletteras med en bestämmelse om obehörighet i vissa fall att uppträda som
försvarare. Bestämmelsen riktar sig mol försvarare som på grund av sitt samröre
med den misstänkte inte kan väntas utföra ett försva-raruppdrag på ell korrekt
sätt.

Propositionen
bygger på en prorifiemoria som har utarbetats av brottsförebyggande rådet inom
ramen för översynen av lagstiftningen mot den organiserade och ekonomiska
brottsligheten.

1
propositionen behandlas också frågorna om etiska regler för advokater och om
insyn i advokatsamfundets disciplinära verksamhet.

Lagändringen
föreslås träda i kraft den I januari 1982.

1
Riksdagen 1981182. I saml. Nr 57

Prop.
1981/82:57

Prop. 1981/82:57 2

Förslag till

Lag öm ändring i rättegångsbalken

Härigenom
föreiskrivs att 21 kap. 3 § rättegångsbalken skäll ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
'lydelse

Föreslagen
'lydelse

21 kap. 3§ Vid sin talans förberedande och utförände ■må'déh-rnisstänkte
biträdas av föfsvaiare.

■Försvarare
'utses äv den 'misstänkte. Är "déh misstänkte 'undei" •adéitoh år
eller sinnessjuk'éller'sin-•nesslö, litsesförsvarareav-déhsöm 'har
vårdnäclenom hOnOrn. Hafdien misstäiikte fÖr sig ställt rättegångs-'ömbud,'änses''ömbiidet'söm'försva-rare.

Föfsväi"aré 'ulses av den rniss-'lähkte. Är déh
'missitänkte 'under aderton'år eller sinnessjuk eller sin-nésslö, utses
försvarare av den som 'här vårdnaden om honom. Har'deh misstänkte för sig
ställt rättegångsombud, ähses ombudet'so"m försvarare. Otii.försvarare
äge vad i 12 kap. 2—5 §§ samt'6 § andra stycket är stadgat motsvarande 'tillämpning.

■En persortjår inte våraförsvara-. 're,' om hän
■här 'eller 'här I haft 'upp-drag'åt den rnisstärikté eller ekonö-'miska
förbindelser 'med -denne och ■ornständighétérha är ägha'de 'ätt minska
förtroendet 'för'hans förmåga att iaktta 'vad som 'åligger eh försvarare
étiligt-7■§:första stycket. Om försvarare gäller'i övrigt '12 kap.~2 —5
§§ samt6'§'ahdra stycket.

Har den misstänkte ej utsett försvarare eller avvisas av
hOnöm utsedd försvarare och finnes på grlihd av sakens beskafifenhetellereljest
hans rätt icke'kunria'uiah'bilräde tillvaratagas, skall offentlig försvarare
förordnäs förhönörh. Är den misstänkte aiihålleneller häktad, skäll även
eljest, om han begär det, öffentJig-försvärare förordnas.

Déhha läg träder i kraft déh'rjahijari 1982.

Prop. 1981/82:57

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 19,81-10-01

Närvarande: stalsniinistern Fälldin, ordförande, och
statsråden UJlsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson,
Wirtén, Andersson, Boo, .Petri, Eliasson, Gustafsson, Elrnstedt, Ahrland

Föredragande: statsrådet Petri

Lagråd$reniiss;oni försvararjäv m. m.

1 Inledning

Brottsförebyggande.rådet (BRÅ),fick idecember 1977 i
uppdrag av den idåyarande regeringen all göra en översyn ay,lagsfiftningen mol
organiserad,och. ekonomisk brottslighet. Översynen bedrivs i en styrgrupp
och,pli-.ka arb.etsgrupper.

,Enav arbetsgrupperna' har utarbetat .promemorian (BRÅ PM
1979:8) Adyokatverksarnhel. Promemorian har överlämnats till styrgruppen inom
BRÅ och Sveriges advokatsarnfund. Promemorian har därefter lämnats till
justitiedepartementet i december 1979. Den har rerriissbehandlats.

Till protokollet i detla ärende bör fogas dels promemorian
sqm.bilaga I, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning
av remissyttrandena som bilaga 2.

Vissa frågor rörande advokatverksamhet, bl.a. frågan om
discipHnära påföljder och insyn i advokatsamfundets disciplinära verksamhel,
har behandlals av riksdagen i olika samrnanhang under senare år,(se l.ex. JuU
1978/79:6).

Jag avser nu alt la upp frågan om lagstiftning på griind
av del förslag om försvararjäv sornförsfram i BRÅ-promemorian. Jag ämnar också
behandla en del frågor som inte kräver lagstiftning.

' Generaldirektören Sten Walberg, ordförande, advokaten
Bengt Bergendal, auktoriserade revisorn Bengt Bångstad, direktören Jan
Bökmark, rättschefen Kurt Malmgren och expeditionschefen Sven Norberg.

Prop. 1981/82:57 4

2 Allmän motivering

2.1 Allmänna synpunkter

Den
lidigare nämnda arbetsgruppen har inriktat sig bl.a. på vissa yrkesgruppers
verksamhet. Arbetsgruppen har i en första promemoria (BRÅ PM 1978:2) Revisors
verksamhel, som överlämnats till justifiedepartementet, lagt fram vissa förslag
och rekommendationer på revisorsområdel. Förslagen har behandlats i prop.
1979/80:143 med förslag lill ny lagstiftning om handelsbolag m.m. (LU
1980/81:4, rskr 1980/81:39, SFS 1980:1104), I den nu föreliggande promemorian
har arbetsgruppen på motsvarande sätl som när det gäller revisorerna diskuterat
frågor som rör advokatväsendet.

Arbetsgruppen
pekar på att det i den allmänna debatten har gjorts gällande att vissa
advokater varit inblandade i organiserad och ekonomisk brottslighet. Gruppen
har gått igenom del material som legal lill grund för sådana uppgifter. Enligt
arbetsgruppen ger materialet inte slöd för de generella påståenden som förts
fram om advokaters medverkan i sådan brottslighet. Under inga förhållanden
finns del enligt gruppens uppfattning något fog för påståenden om att dessa
företeelser skulle ha spridning bland advokatkårens medlemmar. Gruppen anser
likväl att den förda diskussionen moliverar en undersökning för all klargöra om
nuvarande ordning erbjuder tillräckligt skydd mol sådana företeelser.

Arbetsgruppen
föreslår alt del i rättegångsbalken (RB) förs in särskilda bestämmelser om en
försvarares relationer till den misstänkte. Dessutom görs rekommendationer om
komplettering av advokatsamfundets vägledande regler om god advokatsed och om
offentliggörande av disciplinära avgöranden. Vidare föreslår arbetsgruppen
vissa organisatoriska förändringar i syfte att öka insynen från det allmännas
sida i advokatsamfundets verksamhet. Slutligen gör gruppen vissa uttalanden i
fråga om myndigheters hänvändelser till advokatsamfundet i disciplinära
frågor.

Promemorian
har fått ett övervägande positivt mottagande vid remissbehandlingen.

Del
torde inte råda någon tvekan om all den organiserade och ekonomiska
brottsligheten i viss utsträckning bedrivs med hjälp av rådgivning och
vägledning av olika experter, däribland jurister. Även om, som framhålls i
promemorian, det föreliggande materialet inte ger stöd för något generellt
påstående alt advokater skulle vara inblandade i organiserad eller ekonomisk
brottslighet, är det ändå naturligt att se över de regler som gäller för
advokater, på samma sätt som redan har skett beträffande revisorerna.
Advokatkåren har en central ställning i samhället och del är av stor vikt att
både allmänheten och myndigheterna har tilltro till advokaternas yrkesutövning.
Som jag senare skall återkomma fill finns del visserligen all anledning all
hysa förtroende för det sätl på vilket advokatsamfundet utövar fillsyn över
sina medlemmar. Trots detta finns det, bl.a. mot bakgrund av

Prop.
1981/82:57 5

den
allmänna diskussion som har förts, skäl att överväga behovei av åtgärder för
att ytterligare motverka att advokater, som i sin yrkesutövning på olika sätt
kan komma i kontakt med organiserad och ekonomisk brottslighet, medvetet eller
omedvetet underlättar sådan brottslighet.

Jag
vill i detta sammanhang emellertid också understryka viklen av alt man bevarar
advokaternas ställning som fria och självständiga yrkesutövare. Del bör alltså
inte komma i fråga att vidla några åtgärder som kan rubba denna ordning.

Jag
har hittills bara uppehållit mig vid sådana praktiserande jurister som är
advokater. Del förslag om försvararjäv som jag ämnar föreslå i närmast följande
avsnitt lar emellertid sikte på alla kategorier av försvarare. Frågan hur man i
övrigt skall kunna motverka att juridiska rådgivare utanför advokatkåren
främjar ekonomisk brottslighet utreds f.n. inom BRÅ.

2.2
Försvararjäv

Bestämmelser
om försvarare finns i bl.a. 21 kap. RB om den misstänkle och hans försvar.
Bestämmelserna skiljer mellan privata och offentliga försvarare. En privat
försvarare ulses av den misstänkle. Om den misstänkte har ell rättegångsombud,
anses ombudet som försvarare. De allmänna reglerna i RB om ett
rättegångsombuds kvalifikationer och prövningen av dennes lämplighet har
gjorts tillämpliga även på försvarare. Som försvarare får sålunda inte brukas
annan än den som rätten med hänsyn lill redbarhet, insikter och tidigare
verksamhel finner lämplig att vara försvarare i målet. Visar en försvarare
oredlighet, oskicklighet eller oförstånd eller befinns han eljesi olämplig,
skall rätten avvisa honom som försvarare i målet. Rätten får ocksä, om det
finns skäl till det, förklara honom obehörig antingen för viss tid eller tills
vidare alt brukas som försvarare vid den räiten.

1
vissa fall skall rätlen förordna en offentlig försvarare för den misslänk-te. 1
princip gäller att till offentlig försvarare skall förordnas en advokat som
befinns lämplig lill del. Har den misstänkte lill offentlig försvarare föreslagit
någon behörig person skall han förordnas, om inte hans anlitande skulle medföra
avsevärt ökade ko.stnader eller eljest särskilda skäl föranleder annat. Ell
förordnande av offentlig försvarare kan återkallas av rätten om det föreligger
giltigt skäl fill delta.

Allmänt
gäller enligt RB all det åligger försvararen att med nit och omsorg tillvarata
den misstänktes rätt och i detta syfte verka för sakens riktiga belysning (21
kap. 7 § första siycket). Därav torde följa att försvararen bör upprätthålla en
självständig och oberoende ställning gentemot den misstänkte. Försvararen bör
inte hamna i ell jävsliknande förhållande lill den misstänkte och dennes sak.

Frågan
om och i vilken ulslräckning ekonomiska förbindelser mellan en advokat och hans
klient är tillåtna har reglerats i advokatsamfundets vägledande regler om god
advokatsed (22 §). Bestämmelserna innebär i huvud-

Prop. 1981/82:57 6

sak
ätt det inte bör föfekorrirna andra ekonorhiskä tfänsaklionef än vad sörh
följer'av uppdragsföfhållaridét.

Enligt
arbetsgruppen bör varje någorlunda väsentlig risk för att försvararen inte
står helt fri niot den misstänkte undanröjas.- Av betydelse ärdärvid såväl
tidigare förbindelser nied de'ri rnisstärikté som' rriellanhavanden under
brottmålets handläggning. Arbetsgruppen framhåller att gällande regler i RB
irité direkt tär sikte pä de fall då vederbörande åt den misstänkte utför
iippdfäg av annat slag än som faller iriöni ramen för försväraruppdraget eller
tidigare biträtt den misstänkte i annan egenskap än som' försvarare. Gruppen
anser alt sådana uppdrag kari grunda jävsliknande situationer som inte är
förenliga med försvararens ställning.

1
den rhåri eri försvarare har haft direkt anknytning till den brottsliga
gär-nirigeri - ävéri om häri själv inte kari åtalas för någori form' av
medverkan - rriåsté hän enligt gmJDperis uppfatlriirig anses klart oläriiplig
som försvarare. Gruppen föreslår eri regel av innebörd att den soin genom råd
eller på annat sätt har varit den misstänkte behjälplig vid gärhirigén eller i
angelä-gérihél sörii Kär väsentligt särnband därriied inte får vara försvarare.
1 särskilda fäll skäll fälten kiirinä rnedge iiridäntag från denriä regel.

När del gäller den
situationen att déri söm har utsetts lill försvarare utför äriri'ät iipp)di-äg
åt den misstäiikte än det som faller iriorii räifien för försvaret föreslår
äfbétsgftippen eri förbildsreg'él, sorini syftar lill att motverka risken för
ätt föfsväfai-eri irité käft upprätthålla eri självständig hållning gent-érnöt
den riiisstänklé och dé'nnes säk. Väd gfiippéri här särskilt avser är ätt
föfébyg'gä ätt försvararen blir inblandad i öfgärtiseräd och ekoriörtiisk
bföttsligiiéi; Samtidigt iiridérstryker grup'pen ätt en reglering på denriä
punkt Böi" hä sådana bégrärisnirigär att den inte leder för lårigt.- Eri
rinilig ävvägriifig iippnås enligt äfbétsgfuppéri rriéd eri regel äv irinéhåll
alt deri sörfi är föi-sväfäfé irité får värä déri misstänkte behjälplig i
äfidfa ékdnorriis-kä ärigéiägériHétéf äfi sådäriä söni fålJér inom rärhéri för
föfsväfét éJler up-périBäflig'én säknäi" särribänd méd gärningen;

Dé
ijädä régléiha föreslås bli ihföidä i 21 kap: RB sarifit ävsé både offentliga
och pri'vätä föfsväfäré:

Åfbétsgiiippéns folkslag i
dériria dél här fåll ell övérvägäridé positivt riiöt-tägåridé. Fléfä
férnissirisläriser Kär dock haft irivändriirigär riiot försjägéi. Dél här Bi.ä:
ffährihåilits aU redan gälläridé regler ger möjlighet ätt pröva föfsväiäféns
läriiplighét i nu aktuella hähséériden. Dé föreslagna reglerna skiillé ifite på
något rrieiä påtagligt sätt kunna förebygga ätt t.éx: advokater blir iribläriäädé
i öi"ganiséfää dch eköhöriiisk bföltsligfiét: Reglerna käri också
rriedföi'ä praktiska tillämphifigspföbiérit. Svårigheter käri såltirida uppstå
riäi det gäller ätt i det enskilda fallet fäststälJä föfsvaräleris
föfhål-läriden till den rnisstärikté och hans säk: Äveri förfäräridet inför
fälten när en fråga oifi föfsväiäiyäv iipiSköriiniéf kari niédföfä piöblérii:

Sorri
jäg fidigare Kar béföii äf det väséntJigt ätt på äJlt sätt söka förebygga ätt
advokater génorri särriröré niéd pérsöiiéf söm ägnar sig åt éköriöriiisk

Prop.
1981/82:57 7

och
organiserad brottslighet kan komma att underlätta sådan brottslighet. Detsamma
gäller naturligtvis andra praktiserande jurister. Det är också, angeläget att
lagföringen av den ekonomiska och organiserade brottsligheten inte försväras.
Härvid, kommer försvararens ställning i blickpunklen. Redan med nu gällande
bestämmelser har rätten visserligen möjlighet att avvisa olämpliga försvarare.
De.ssa regler är em.ellertid allmänt hållna och tar inte särskih sikte på nu aktuella
företeelser. Det är också oklart hur långt de sträcker sig.. Skål talar därför
för att det införs en särskild beslämT melse som direkt riktar sig mot en
försvarare som på grund av sitt samröre med den misstänkte inte kan förväntas
komm.a att ulföra försvaramppdragel på ett korrekt sätt..

Under
remissbehandlingen har, som tidigare nämnts, möjligheterna att åstadkomma en
effektiv reglering ifrågasatts. Man har bka. pekat på svårigheterna att utreda
försvararens samröre med den misstänkte. Jag är medveten om att sådana
svårigheter ibland kan föreligga. Detta bör emellertid inte hindra at.t man
genorn en uttrycklig regel om försvararjäv markerar att den sorn på e.tt eller
annat sätt har underlättat den misstänktes brottslighet eller som annars inte står
tillräckligt fri, i förhållande till den misstänkte är oläniplig att vara
försvarare. En sådan regel kan framför allt tjäna ett preventivt syfte. Den kan
också utgöra ett stöd, för försvararen när han viH hävda sitt oberoende,
gentemot den rnisstänkte. Det är vidare angelägel att domstolen får ökade
möjligheter till avvisning, även om man inte kan komma till rätta nied alla
fall där en försvarare kan anses olärnplig. Mot bakgrund av vad jag nii har
sagt förordar jag att i 21 kap. RB förs in en regel om försvararjäv som avser
de. situationer som nyss har berörts. Regeln bör gälla såväl offentliga som
privata försvarare och oavsett om försvararen är advokat eher inte.

När
det gäller utformningen av lagregeln måste beaktas att försvararen skall som
främsta plikt främja den misstänktes intressen. Den misstänkte skall vidare i
princip vara berättigad att själv få avgöra vem han vill ha som försvarare. En
regel om försvararjäv måste stå i sarnklang med dessa intressen-Arbetsgruppens
förslag innebär att i princip varje samröre rned den misstänkte i form av
rådgivning eljer annaii hjälp grundar försvararjäv, orn den hjälp som har
lämnats har ett väsentligt särnband nied den åtalade gär= ningen. Enligt niin
mening sktiHe en sådan regel föra för långt. Det finns knappast någon anledning
att ingripa mot en försvarare som, trots samröre med den misstänkte vid sidan
av försvarariippdraget, kan förväntas kpmr ma att utföra detta uppdrag på. ett
korrekt sätt, (Jfta har dep sorn tidigare har biträtt den misstänkte och därför
är väl insatt i saken bättre förutsätta ningar än någon annan att tillvarata
den mjsstäiiktes intressen. Satnlidigt synes arbetsgruppens förslag vara alUför
begränsat, En för försväraruppdraget olämplig bindning mellan den misstänkte
och den tilltänkte försva= råren kan föreligga även när det tidigare har
förekommit ett sarriröre sorn inte hänför sig till den åtalade gärningen,

Prop. 1981/82:57 8

Som
framgår av det anförda bör en jävsregel inte utformas på så sätt alt den
generellt diskvalificerar en försvarare på grund av dennes förbindelser med den
misstänkte. Regeln bör i stället ta sikte på de fall där samröret är av den
karaktären att det kan antas komma att inverka på försvararens förmåga att
utföra försväraruppdraget på ett korrekt sätt.

Mot
denna bakgrund bör jävsregeln ges den innebörden alt en person inte får vara
försvarare, om han har eller har haft uppdrag åt den misstänkte eller
ekonomiska förbindelser med denne och omständigheterna är ägnade alt minska
förtroendet för vederbörandes förmåga att iaktta vad som åligger en försvarare
enligt 7 § första stycket. Genom denna utformning täcks båda de bestämmelser om
försvararjäv som arbetsgruppen har föreslagit.

Den
nu förordade regeln bör lämpligen fogas in i 21 kap. 3 § RB som anger vilka kvalifikationer
en försvarare - offentlig eller privat - bör ha. Med den utformning av
bestämmelsen som jag nyss har förordat finns det inte något behov av att i
särskilda fall kunna medge undantag från regelns tillämpning. Jag återkommer i
specialmotiveringen till den närmare omfattningen av regelns
tillämpningsområde.

En
särskild fråga är i vilkeri ordning frågor om jäv skall behandlas. I första
hand bör del ankomma på den tilltänkte försvararen att själv pröva om jäv
föreligger. Anser han sig obehörig, bör han avböja ett erbjudet uppdrag. I den
mån han först efter del han mottagit sitt uppdrag upptäcker att han är obehörig
att vara försvarare, bör han frånträda uppdraget. Den som är offentlig
försvarare har alltså att anmäla saken för rätten och hemställa om sitt
entledigande medan en privat försvarare har att avsäga sig uppdraget. Skulle
en jävsfråga tas upp hos rätten får försvararen redovisa de omständigheter som
är av betydelse för sakensbedömning.

Om
försvararen inte själv bedömer sig vara obehörig bör del liksom f.n. ankomma på
rätlen att i förekommande fall avgöra frågan. Jag återkommer i
specialmotiveringen till de förfaranderegler som gäller i detta hänseende.

Det
kan ifrågasättas om inte den förordade jävsregeln bör tillämpas även i fråga om
rättegångsombud i allmänhet. Tillräckliga skäl till en sådan skärpning av
kvalifikationskraven för ombud föreligger dock inte enligt min mening.

Den
nya bestämmelsen bör träda i kraft den I januari 1982.

2.3
Advokatetiken

När
RB infördes blev advokatväsendet reglerat i lag (8 kap. RB). Huvudsyftet med
regleringen var att i möjligaste mån säkerställa den rättssökande allmänhetens
intresse av att kunna få biträde av personer som besatt de nödvändiga
kvalifikationerna. Detta syfte kunde vinnas genom att advokatsamfundet fick en
i viss mån offentligrättslig ställning och underkastades nödig kontroll. I 8
kap. RB sägs bl.a. att advokat är den som är med-

Prop. 1981/82:57 9

lem
av Sveriges advokatsamfund och att samfundets stadgar fastställs av regeringen.

Enligt
8 kap. 4 § RB skall en advokat vid utövande av sin verksamhet redbart och
nitiskt ulföra de uppdrag som anförtrotts honom och i allt iaktta god
advokatsed. En motsvarande bestämmelse finns inlagen i samfundets stadgar. I 8
kap. 7 § RB föreskrivs all en advokat som i sin verksamhel uppsåtligen gör
orätt eller som eljesi förfar oredligt skall uteslutas ur samfundet. En
advokat kan också meddelas varning eller erinran.

Vad
som ligger i begreppet god advokatsed har inte närmare preciserats i RB eller i
stadgarna. Inom advokatkåren har del emellertid genom årens lopp utbildats
vissa yrkesetiska principer. År 1971 antog samfundets styrelse vägledande
regler om god advokatsed, vilka i allt väsentligt utgjorde en kodifiering av de
normer som dittills tillämpats och upprätthållits i samfundets disciplinära
verksamhel.

Mot
bakgrund av bl.a. påståenden i den allmänna debatten om advokaters medverkan i
organiserad och ekonomisk brottslighet har ifrågasatts om de etiska regler som
styr advokatverksamheten har tillräcklig räckvidd och är tydliga nog för all
fånga in företeelser med anknytning till sådan brottslighet. Bl.a. har man
pekat på behovet av en mer allmän etisk regel, som skulle ta sikte på just
dessa förfaranden. Frågan har diskuterats också inom advokatkåren och behandlas
f.n. av en kommitté som har tillsalts av samfundet med uppgift att se över de
vägledande reglerna om god advokat-sed. Kommittén prövar bl.a. tanken att
införa en etisk generalklausul av innehåll att en advokat i sin verksamhel inte
får främja orätt. Kommittéarbetet väntas bli slutfört inom kort. Avsikten är,
enligt vad jag har inhämtat, att kommitténs förslag skall behandlas av
samfundels fullmäktige under våren 1982,

BRÅ:s
arbetsgrupp har framhållit att de nuvarande etiska reglerna huvudsakligen tar
sikte på förhållandet till klienter och motparter, på domstolsförfarandet och
på utomprocessuella förhandlingar. Förhållandel lill det allmänna har däremot
inte fått någon framträdande plats. Enligt arbetsgmppen visar emellertid
advokatsamfundels disciplinära praxis alt samfundet trots detta inte har
tvekat att gä fram med stränghet också mot missförhållanden som riklat sig mot
det allmänna. Gruppen anser del väsentligt alt kodifiera denna praxis och
rekommenderar därför samfundet att komplettera de vägledande reglerna om god
advokatsed med en etisk generalklausul. Enligt arbetsgruppen bör den klausul
som hittills har diskuterats kompletteras så alt det uttryckligen anges att en
advokat skall avhålla sig från att genom rådgivning eller annat aktivt arbete
medverka i handling som, enligt vad han inser eller bör inse, är lagslridig
eller uppenbarligen innebär kringgående av lag, vare sig förfarandet riktar
sig mot någon enskild eller mol del allmänna. Han skall inte heller aktivt
medverka i förberedelser som, enligt vad han inser eller bör inse, syftar till
sådana handlingar. Enligt arbetsgruppen bör del uttryckligen anges att regeln
inte innebär någ-

Prop. 1981/82:57 10

ra
inskränkningar i en advokats rätt och skyldighet att lämna upplysning om
innehållet i gällande rätt. Den medför inte heller någon skyldighet för
advokaten alt särskilt tillvarata myndigheternas Intressen.

Vid remissbehandlingen har
arbetsgruppens förslag om komplettering av de vägledande reglema över lag fått
ett positivt mottagande. Advokatsamfundet har när det gäller reglernas närmare
utformning hänvisat fill det pågående kommittéarbetet.

Även jag anser det
värdefullt att de nuvarande etiska reglerna på advo-katomrädet byggs ut. Även
om en sådan generalklausul som har diskuterats inte kommer att innehålla något
principiellt nytt i förhållande till vad som i dag gäller om god advokatsed,
kan den ändå vara till nytta för både advokater och allmänheten, bl.a. genom
att advokatemas skyldighet mot del allmänna klart slås fasl.

Liksom hittills bör
ansvaret for utformningen av de vägledande reglema om god advokatsed vila på
advokatsamfundet. Jag anser mig kunna utgå från all det pågående arbetet på en
komplettering av reglerna snart kommer att slutföras och att resultatet kommer
att bli tillfredsställande även från allmänna synpunkter. Jag avser emellertid
att noga följa utvecklingen på detta område.

2.4
Ökad insyn i och information om advokatsamfundets disciplinära verksamhet

Advokaternas
rätt att delta i advokatsamfundets verksamhet utövas genom fullmäktige.
Fullmäktige väljer samfundets styrelse. Denna beslår av en ordförande, en vice
ordförande samt nio andra ledamöter jämte nio suppleanter. Samtliga är
advokater. Tillsynen över advokatväsendel utövas av styrelsen. En väsentlig
del av tillsynen hänför sig till den disciplinära verksamheten. Görs hos
advokatsamfundet en anmälan mot en advokat eller uppkommer annars en fråga om
åtgärd mot en advokat är det i första hand styrelsen som tar upp ärendet. Även
JK har befogenhet all hos styrelsen påkalla ålgärd mot en advokat som
åsidosätter sina plikter.

Finner
styrelsen att en disciplinär åtgärd - dvs. uteslutning, varning eller erinran
- inte är påkallad, lår styrelsen avgöra ärendet. 1 annat fall skall ärendet
hänskjutas lill samfundets disciplinnämnd. Har styrelsen funnit alt en väckt
fråga om disciplinärt ingripande mot en advokat inte föranleder alt ärendet
skall hänskjutas till disciplinnämnden, kan JK inom fyra veckor efter det att
han fåll del av beslutet påkalla ålgärd mol advokaten. Denna befogenhet
föreligger oavsett om JK lidigare har tagit initiativ till ärendet hos
styrelsen eller ej. Disciplinnämnden, som väljs av fullmäktige, består av en
ordförande, en vice ordförande och sju andra ledamöter. Även dessa är samtliga
advokater. Talan mot nämndens beslut kan föras Kos Kögsta domstolen av JK och,
när någon har uteslutits ur samfundet, av denne.

Pröp.
1981/82:57 1H

JK
får del av advokatsamfundets beslul i alla disciplinärenden. Endast i få fall
har styrelsens beslut i ett disciplinärende lett till att JK begärt att ärendet
skall hänskjutas till disciplinnämnden. Detsamma gäller om besvär över nämndens
beslut fill högsta domstolen. Del är sällsynt all JK hos styrelsen påkallar
åtgärd mot en advokat.

Advokatsamfundets
styrelse och disciplinnämnden anses - med hänsyn till den Offentligrättsliga
regleringen av advokatväsendet - fullgöra myndighetsutövning vid utövandet av
sina disciplinära befogenheter. 1 denna verksamhet omfattas ledamöterna i dessa
organ av lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn. Förhållandet torde
även innebära att ledamöterna är underkastade reglema i 20 kap. 1 §
brottsbalken om myndighetsmissbruk.

I
fråga om advokatsamfundets rättigheter och skyldigheter alt offentliggöra
uppgifter i samfundets disciplinära verksamhel gäller följande. Enligt en
föreskrift i samfundets stadgar gäller en generell tystnadsplikt för ledamöter
och suppleanter i styrelsen och för ledamöter av disciplinnämnden i fråga om
vad de på grund av en advokats skyldigheter att lämna uppgifter och
tillhandahålla handlingar erfarit om denne och hans verksamhet. Denna
tystnadsplikt är inte försedd med någon uttrycklig sanktionsregel.

Styrelsens
beslut i fråga om en disciplinär åtgärd mol en advokat skall fillställas
advokaten, JK och disciplinnämnden. Har ärendet tagits upp på grund av en
anmälan skall också anmälaren få del av beslutet, såvida han inte återkallat
sin anmälan. Disciplinnämndens beslut skall tillställas samma krets som
styrelsens beslul samt styrelsen själv. Meddelande om att en advokat tilldelats
varning eller erinran får inte lämnas till någon annan än sorrt nu har nämnts.
Ett beslut varigenom en advokat uteslutits ur samfundet skall, så shart
beslutet går i verkställighet, delges samfundets ledamöter Och de allmänna
domstolarna.

Då
samfundets handlingar i ett disciplinärende kommer in till JK eller högsta
domstolen blir de allmänna handlingar. Hos dessa myndigheter gäller enligt den
nya sekretesslagen (SFS 1980:100. omtryckt 1980:880), som trädde i kraft den
Ijanuari I98I, viss sekretess i bl.a. ärenden om disciplinärt ingripande mot
en advokat eller om en advokats uteslutning ur samfundet (9 kap. 12 § jfrd 12
kap. 1 §). Sekretessen gäller för uppgift om en advokats ekonomiska ställning
eller om någon annans personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan
antas att den som uppgiften rör lider skada eller men om uppgiften röjs.
Uppgifter om en advokats personliga förhållanden i övrigt är inte underkastade
sekretess.

Informationen
till allmänheten om den disciplinära verksamheten sköts i första hand från
samfundets kansli i Stockholm. Informationen är på gmnd av sekretessreglerna
begränsad. Samfundet tar inte självt initiativ till meddelanden i pressen
angående disciplinära avgöranden. I den av samfundet utgivna Tidskrift för
Sveriges Advokatsamfund (TSA) redovisas halvårsvis referat av styrelsens och
disciplinnämndens beslut i disciplinärenden.

Prop. 1981/82:57 12

Besluten
är anonymiserade genom att bl.a. alla personnamn utelämnas.

Samfundets
disciplinförfarande och de disciplinära ålgärdema har utretts av en särskild
kommitté inom samfundet. Kommittén har nyligen avslutat sill arbete och har i
sitt betänkande Advokatsamfundets disciplinära verksamhet bl.a. föreslagit att
disciplinpåföljderna skall byggas ut lill att omfatta åläggande av
straffavgift, att två av disciplinnämndens ledamöter skall utses av regeringen
samt att ökad information skall ges om den disciplinära verksamheten.
Kommitién har därvid också understrukit vikten av all frågan om tystnadsplikt
för de av regeringen utsedda ledamöterna får en tillfredsställande lösning.
Avsikten är att delta kommitléförslag, liksom förslaget angående de eliska
reglerna, skall behandlas av samfundets fullmäktige våren 1982.

BRÅ:s arbetsgrupp har
diskuterat frågan om ökad insyn i och informa

tion om advokatsamfundels disciplinära verksamhet. Enligt gruppen har

denna fråga fått ökad aktualitet mot bakgrund av påståendena i den all

männa debatten om att advokater genom rådgivningsverksamhet med

verkat i organiserad och ekonomisk brottslighet. Gmppen har visserligen

kommit fram lill alt advokatsamfundet bedriver en effektiv och grundlig

disciplinär verksamhet och att del därför från kontrollsynpunkl saknas

skäl alt gripa in i denna ordning. Gruppen understryker dock vikten av att

den rättssökande allmänheten och samhället i övrigi kan förvissa sig om att

det finns utvecklade etiska regler som styr advokaternas verksamhet och

all advokatsamfundet är berett att ingripa mot den som gör avsteg från

dessa regler. Därför rekommenderas ätt advokatsamfundet, sedan dess

disciplinära organ avgjort ett disciplinärende som bedöms vara av allmänt

intresse, omedelbart bringar sitt ställningstagande till allraän kännedom.

Ett sådant offentliggörande, som inte behöver innehålla uppgift om den

disciplinära påföljd som kan ha meddelats, skall enligt gruppen ske med

beaktande av den lystnadsplikt som samfundets funktionärer har att iaktta

och utan angivande av namn eller andra uppgifter som är ägnade att röja en

viss person. Vidare förordar gruppen alt regeringen får möjlighet att vid si

dan av de nio advokater som ingår i disciplinnämnden utse två utomståen

de personer som ledamöter av nämnden. ■

I
reservationer till arbetsgruppens förslag har två av ledamöterna i den lidigare
omnämnda styrgruppen för BRÅ:s översynsarbete föreslagit att disciplinärenden
skall handläggas av en särskild nämnd, som är fristående från advokatsamfundet.

Arbetsgruppens förslag om
ökad insyn i och information om den disciplinära verksamheten har fått ett
genomgående positivt mottagande. Beträffande förslaget om ökad publicitet av
disciplinärenden framhålls från en remissinstans all del är av särskilt värde
att advokater, domstolar, åklagare och andra som har intresse av advokatverksamhet
snabbare än vad sker i dag får del av disciplinnämndens avgöranden.
Advokatsamfundet delar arbetsgruppens uppfattning att det nu kan vara anledning
att under-

Prop.
1981/82:57 13

söka
möjligheterna alt ge ökad information om hur samfundels fillsyn över
advokatverksamheten bedrivs. Några formella hinder för en sådan reform torde
enligt samfundet inte föreligga. En ökad och snabbare information förutsätter
endast ändring av samfundets praxis.

Belräffande
förslaget om lekmannamedverkan i disciplinnämnden framhålls av en
remissinstans alt del nuvarande systemet kan kritiseras för att ge utrymme för
kollegiala hänsyn, även om fog för sådan kritik inte kan påvisas. Från fiera
håll förs tanken fram all disciplinärenden skall handläggas av en särskild nämnd,
som är fristående från advokatsamfundet. Ledamöterna i en sådan nämnd skulle
utses av regeringen.

För
egen del instämmer jag i arbetsgruppens uppfattning att det finns anledning
att öka informationen om samfundels disciplinära avgöranden och göra den snabbare
fillgänglig. Med hänsyn till vad samfundet har uttalat i sitt remissvar utgår
jag från att delta också kommer all ske genom samfundets försorg. Jag saknar
därför anledning att här närmare gå in på formerna för och omfattningen av
informationsverksamheten.

Belräffande
frågan om lekmannamedverkan i disciplinnämnden vill jag lill en början slå fast
all det inte har framkommit omständigheter som ger anledning till krifik mol
det sätt på vilket samfundet utövar den disciplinära verksamheten. Jag vill också
erinra om JK:s kontrollmöjligheter över denna verksamhet. Från kontrollsynpunkl
finns därför knappast någon anledning att ändra den nuvarande ordningen.

Jag
vill emellertid också erinra om den centrala ställning som advokaterna har
inom rättssystemet. Deras betydelse har på senare år stärkts i olika avseenden,
bl.a. på rätlshjälpsområdet och när det gäller konkursförvall-ning.

Del
är bl.a. mol den bakgrunden viktigt all advokatkåren har allmänhetens
förtroende. Blotta misstanken om att ledamöterna i disciplinnämnden kanske inte
ingriper med tillräcklig kraft mot kollegor, som har åsidosatt sina
skyldigheter som advokat, innebär att detta förtroende minskar. Detla talar för
alt allmänheten bör ha insyn i den disciplinära verksamheten.

Till
detla kommer all nämndens avgöranden inte sällan innefattar etiska bedömningar
där del kan ha ett särskilt värde all lekmannasynpunkter förs fram.

Som jag tidigare har nämnt
anser jag inte all någon kritik kan riktas mol det sätt på vilket samfundet
hittills har utfört den disciplinära verksamheten. Jag har fullt förtroende
för samfundets förmåga att även i fortsättningen ha hand om denna verksamhel.
Ett särskilt värde ligger i att disciplinnämnden är ett fristående organ inom
samfundet.

Med
hänsyn lill vad jag nu har sagt anser jag inte all del finns anledning att
inrätta något nytt disciplinärt organ utanför samfundet. Det allmännas insyn i
den disciplinära verksamheten bör i stället lillgodoses genom alt lekmän bereds
plats i disciplinnämnden. Detla bör lämpligen ske på det sättet alt regeringen
får utse två ledamöter av nämnden. En sådan ordning

Prop.
1981/82:57 14

överensstämmer
också med det förslag som har lagts fram av den nyss berörda :kommitlén inom
samfundet.

Bestämmelser
om lekmannamedverkan'Skulle - såsom har skett i:andra liknande sammanhang - i
.och för sig kunna föras tn i lag. Disciplinnämndens
sammansättning,har.emellertid hittills reglerats i samfundets stadgar och jag
ser inte någon anledning :att nu göra avsteg från ,den ordningen. Därmed markeras
.också att förslaget .om samhällsrepresentanter \ discip-linriämnden :inle har
sin grund fi någon :ny:syn på advokatväsendels ställning .isamhället.

Jag
anser sålunda att den nya.ordningen'b,ör kunna genomföras genom alt
advokatsamfundet själ,v,t!beslutar omändring i sina stadgar, somsenare ■får
fastställas av regeringen. .1 enlighet med vad jagitidigare har sagt :finns
det.anledning-alt utgå från att ändringen kommer atfgenomföras under .våren
1982.

Tillförs disciplinnämnden
samhällsrepresentanter, kommer.dessa;altibli .unäerkastadeidenlystnadsplikt som
eriligt samfundets stadgar.redan.gäller för nämndens övriga ledamöter. Som jag
tidigare har nämnt är denna tystnadsplikt inte försedd medmågon,uttrycklig
sankfionsregel. Det bör,emellertid övervägas.attiinföra ett sanktionssystem
.för samhällsrepresentanter-•na inämnden förbrott mot;tystnadsplikten..Det
finns äyen skäl som talar för all man samtidigt ser över,regleringen
av.tystnadsplikten såvitt gäller advokatrepresentanterna i nämnden. Slutlig
ställning till dessa spörsmål bör dock inte.tas.förrände förutskickade
ändringarna i stadgarna vadavser disciplinnämndens sammansättning har
genomförts.

/2.5
Myndigheters, hänvändelser'till advokatsamfundet i disciplinära frågor

Av
de disciplinärenden som advokalsamfundet.handlägger anhängiggörs merparten
genom .en anmälan. Del förekommer.i sällsynta fall att.ett disciplinärende
inilieras;genomcatl endomstöfeller annan myndighet Täster samfundels
uppmärksamhet på'en,advokats'handlande:i en .viss fråga.

Enligt
RB,gäller,all.om ett, rättegångsombud eller.en försvarare somär advokat avvisas
av domstol skall.anmälan om avvisandet göras hos samfundets styrelse (12 kap.
6 § andra stycket och,21 kap. 3:§ andra stycket).'! övrigt är möjligheten eller
skyldigheten för myndigheter - bortsett från JK:s särskilda befogenheter - att
göra anmälan.eller eljest vända sig till samfundet medijpplysningarangåendeien
advokats handlande inte reglerad i;lag eller annan författning.

.Regeringenhar
i beslut den 28 juni 1979 uppdragit åt'BRÅ attänom ra-menTöröversynen av. lagstiftningen
mot den organiserade och ekonomiska brottsligheten se.över bestämmelserna om
informationsutbyte och anmälningsskyldighet mellan, myndigheterna samt'föreslå
erforderliga lagstift-riingsåtgärderm.m. (jfr prop. 1980/81:78).

Arbetsgriippen.anser
altdellfinns behov av informationsutbyte mellan

Prop.
1981/82:57 15

myndigheter
och samfundet. Det måste enligt gmppen ligga i både samhällets och samfundets
Intresse att del är väl sörjt för att missförhållanden inom advokatkåren kan
upptäckas och beivras.,Arbetsgruppen föreslår inte några
författningsbestämmelser ulan redovisar 'sina .överväganden som en
.rekommendafion lom att myndigheter, :som i sin verksamhet iakttar en
anmärkningsvärd omständighet i fråga om'en advokats handlande, fäster advokatsamfundets
uppmärksamhet på saken. Möjligheten,att göra en formell anmälan .mot en
advokat ibör.emellertid enligt arbetsgruppen också i fortsättningen ifinnas.

Flertalet
remissinstanser ställer sig positiva till arbetsgruppens rekommendafion. Från
flera :hållifrarriförs synpunkten att slutlig ställningfiirfrå-;gan knappast
kan tas förrän resultatet av deninom BRÅ pågående översy-inen<av
bestämmelserna om iirifonmationsutby.te och anmälningsskyldighet mellan
myndigheterna föreligger.

Även
jag .anser att :frågan om imyndighéters Hänvändelser till advokatsamfundet i
discipliriära 'frågor har ett nära samband med BRÄ:s
nyss-nämndaiutredningsuppdrag. Jag är därför inte beredd:att.nuta ställning
till 'frågan. Denfår.i ställetttas:upp;på nytt sedan'det.angivna:utredningsafbetet
har sliilförts.

3
Upprättat lagförslag

1
enlighet med det anförda har inom justifiedepartementet upprättats förslag
till 'lagom-ändringi:rättegångsbälken. Förslaget bör fogas till,protokollet
idetta ärende som:bilaga.3 :

4
Specialmötivering

21
kap. 3 § 1 ett:nytlilredje stycke till;paragrafen haritagits:in'bestämmelsen
alten.person intefår varaTörsvarare, om han haréllerhar haft uppdrag.ål>den-misstänktecellerékonomiska'förbindelser;med
denne.och om-ständigheterna:är.ägnade:att minska förtroendetifor-.vederbörandes.förmå-,ga
alt iaktta vad som åliggehen försvarare eriligt'7'§,försla stycket.

En;grund
för ett.antagande-om ölämplighethos-.enitilltärikt.eller.utsedd
■försvarare:är alltså'tilfenbörjancall vederbörande vid'sidan av del
aktuella ■försväraruppdraget .'harbistått eller bistår.den misstänkte
genom rådgiv-hingeller.på annatsätt. En.annangrund;änatt den.niisslänkte och
förs vara-.ren har ellerhar haft ekonomiska-förbindelser med varandra.
Ingendera

''Bilagan
har uteslutits'här. Förslaget än likalydande med.aetsom är fogat till propositionen.

Prop.
1981/82:57 16

jävsgrunden behöver ha ett samband med den gärning som
försvaret avser.

För att jäv skall uppkomma krävs därutöver att
omständigheterna är ägnade all minska förtroendet för vederbörandes förmåga
att iaktta vad som åligger en försvarare enligt 21 kap. 7 § första stycket RB.
Beskrivningen lar sikte på de fall där samröret får fill följd att försvararen
hamnar i ett sådant förhållande till den misstänkle som kan medföra all han
inte intar den fria och obundna ställning gentemot den misstänkte som krävs.
Som exempel kan nämnas att försvararen på grund av samröret har fått ett eget -
personligt eller ekonomiskt - inlresse av sakens utgång. Den som har biträtt
den misstänkte har givetvis inlresse av att inte själv bli lagförd för
straffbar medverkan. Även handlande inom det s.k. grå fältet mellan lagenliga
och lagslridiga handlingar kan grunda jäv. Det är här fråga om beteenden som
den i avsnitt 2.3 berörda eliska generalklausulen syftar till att förhindra.
Här åsyftas bl.a. åtgärder som utan alt kunna leda till ansvar för medverkan
har jämnat vägen för annans brottslighet. Ett exempel på detla är alt en person
medverkar vid upprättande av en handling som senare kommer fill användning som
ett led i ett skattebrott.

Del är
inte ovanligt att en advokat har fasta klienter, som får löpande biträde i
l.ex. ekonomiska frågor. Så länge advokaten lämnar biträde inom ramen för vad
som kan överensstämma med god advokatsed finns det ingen anledning att låta
delta biträde utgöra grund för obehörighet som försvarare. Något hinder för
den som har varit den misstänkle behjälplig med juridiska råd i dennes allmänna
affärsangelägenheter att vara försvarare föreligger alltså inte generellt.

En för försväraruppdraget olämplig bindning kan föreligga
även när samröret består i enbart ekonomiska förbindelser. Det kan röra sig om
fall av kompanjonskap i en affärsverksamhet, ett anställningsförhållande eller
ekonomiska relationer som långivare resp, låntagare. Även andra liknande fall
kan tänkas. 1 fråga om försvarare som är advokat framgår redan av 22 § i
advokatsamfundels vägledande regler om god advokatsed alt andra ekonomiska
transaktioner med en klient än vad som följer av uppdragsförhål-landel i princip
inte får förekomma.

Om en advokat berörs av jävsregeln torde av de vägledande
reglerna för god advokalsed (14 §) följa all även övriga på advokatbyrån måste
avböja eller frånträda ett uppdrag som försvarare.

Del ankommer på rätten att pröva huruvida jäv föreligger
och alt i förekommande fall avvisa försvararen eller besluta om entledigande
av honom som offentlig försvarare. Härvid gäller samma regler som för avvisande
eller entledigande på annan grund.

Har försvarare utsetts och anser åklagaren redan under
förundersökningen att jäv föreligger, bör han anmäla detta till rätten, som
har att meddela beslut i frågan. Frågan kan också tas upp självmant av rätten.
Även försvararen kan givelvis påkalla rättens prövning av en jävsfråga.

Prop.
1981/82:57 17

Av redaktionella skäl har hänvisningen i det nuvarande
andra stycket till vissa bestämmelser i 12 kap. förts över till del nya tredje
stycket.

5 Hemställan

Jag hemställer all lagrådels yttrande inhämtas över
förslagel lill lag om ändring i rättegångsbalken.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens
hemställan.

2 Riksdagen 1981182. I saml. Nr 57

Prop.
1981/82:57

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1981-10-22

Närvarande: f.d. justitierådet Petrén, regeringsrådet
Delin, justifierådel Bengtsson.

Enligt lagrådet den 15 oktober tillhandakommet utdrag av
protokoll vid regeringssammanträde den 1 oktober 1981 har regeringen på
hemställan av statsrådet och chefen för justitiedepartementet Petri beslutat
inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i
rättegångsbalken.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Ulf G. Berg.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet :

Lagförslaget lämnas utan erinran.

Prop. 1981/82:57 19

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1981-10-29

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson,
Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Elmstedt, Tilländer, Ahriand, Molin

Föredragande: statsrådet Petri

Proposition om försvararjäv m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag
till

lag om ändring i rättegångsbalken.

Föredraganden upplyser all lagrådet har lämnat
lagförslaget utan erinran och hemställer att regeringen

dels föreslär riksdagen att anta förslaget,

dels bereder riksdagen tillfälle alt ta del av vad
föredraganden enligt regeringsprotokollet den I oktober 1981 har anfört i
fråga om advokatetiken, ökad insyn i advokatsamfundets disciplinära verksamhel
samt myndigheters hänvändelser till advokatsamfundet i disciplinära frågor.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har
anfört för den ålgärd och del ändamål som föredraganden har hemställt om.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde
den 1 oktober 1981.

Prop.
1981/82:57 21

Bilaga
1

ADVOKAT VERKSAMHET

Ö versynen
av bgstiftning mot organiserad och ekonomisk brottslighet

Stockholm,november 1979 PM
1979:8

Prop.
1981/82:57 22

Brottsf ö rebyggande r å det

Box 120 70

102
22 Stockholm

Tel 08/22 97 80

Prop.
1981/82:57 23

F ö rord

Brottsf ö rebyggande
r å det (BRA) har av regeringen i december 1977 f å tt i
uppdrag att g ö ra en ö versyn av lagstiftning mot organiserad och
ekonomisk brottslighet. R å det har i enlighet med uppdraget bildat en
styrgrupp och olika arbetsgrupper.

Styrgruppen
best å r av rikspolischefen Holger Romander, ordf ö rande, r ä ttschefen
Bo Broom é , Barbro Engman-Nordin, riksdagsledamoten Stig
Josefson, riksdagsledamoten Joakim Ollen, riksdagsledamoten Hans Pettersson i
Helsingborg, avdelningschefen Kurt Sj ö str ö m och kanslichefen Karin Westerberg. Gruppens
sekreterare ä r bitr ä dande skattedirekt ö ren Johan Hirschfeldt.

Den
tredje arbetsgruppen best å r av generaldirekt ö ren Sten Walberg, ordf ö rande,
advokaten Bengt Bergendal, auktoriserade revisorn Bengt B å ngstad,
hovr ä ttsassessorn Jan B ö kmark, r ä ttschefen Kurt Malmgren och departementsr å det Sven
Norberg. Gruppens sekreterare ä r hovr ä tts-fiskalen G ö ran Rosenberg.

Ar
.betsgruppen har 1 oktober 1979 ö verl ä mnat denna promemoria r ö rande
advokatverksamhet till styrgruppen. Enligt riktlinjerna f ö r ö versynsarbetet
har styrgruppen att bed ö ma arbetsgruppens f ö rslag och
rekomiiiendationer.

Styrgruppen
vill med anledning av promemorian uttala f ö ljande.

Arbetsgruppen
har g å tt igenom material som legat till grund f ö r p å st å enden om
att advokater varit inblandade i organiserad och ekonomisk brottslighet.
Enligt arbetsgruppen har detta material varit diffust

Prop. 1981/82:57 24

till
sitt inneh å ll och ger inte st ö d å t de
generella p å st å enden som framf ö rts om advokaters medverkan
i s å dan brottslighet. Materialet ger enligt arbetsgruppen under inga f ö rh å llanden n å got fog f ö r p å st å enden om
att dessa f ö reteelser skulle ha spridning bland advokatk å rens medlemmar
.

Kven
styrgruppen har tagit del av materialet som arbetsgruppen å syftar, n ä mligen
det skriftliga material som synes ha legat till grund f ö r den s k
AMOB-gruppens rapport. Styrgruppen vill understryka att arbetsgruppens
uttalanden, som allts å grundas enbart p å en bed ö mning av
just detta material, int har vidare syftning. Det ä r sj ä lvfallet
inte heller m ö jligt att av ett begr ä nsat material dra n å gra
generella slutsatser i fr å ga om de aktuella f ö reteelsernas f ö rekomst
inom advokatk å ren. Redan det f ö rh å llandet
att, s å som ocks å framg å r av promemorian, s å dana f ö reteelser
kunnat p å visas i advokatsamfundets disciplin ä ra
verksamhet och att det f ö rekommit att personer som varit ledam ö ter av
samfundet lagf ö rts f ö r f ö rm ö genhetsbrottslighet m m visar emellertid att
advokatverksamhet ä r ett omr å de som f ö rtj ä nar att uppm ä rksammas i det aktuella ö versynsarbetet.

Arbetsgruppens
promemoria omfattar f ö rslag eller rekommendationer som r ö r fr å gor om f ö rsvararens
relationer till den misst ä nkte, komplettering av de v ä gledande
reglerna om god advokatsed, ö kad insyn i och information om advokatsamfundets
tillsyn ö ver advokatv ä sendet samt myndigheters kommunikationer med
samfundet. Styrgruppens majoritet st ä ller sig i allt v ä sentligt bakom dessa f ö rslag och
rekommendationer. I n å gra enskilda avseenden har dock bland styrgruppens
ledam ö ter framf ö rts uppfattningar som skiljer sig fr å n
arbetsgruppens. Flera av ledam ö terna ansluter sig s å lunda inte till
arbetsgruppens uttalande, betr ä ffande rekommendationen om att regeringen skall f å m ö jlighet
att utse tv å ledam ö ter i advokatsamfundets disciplinn ä mnd, att
det av praktiska sk ä l ä r l ä mpligt att samfundet genom ett forml ö st f ö rfarande
f å r s ä ga

Prop.
1981/82: 57 25

sin
mening om ifr å gasatta kandidater (se s 89). Inom styrgruppen har
vidare p å vissa punkter yppats kritik mot att arbetsgruppen
inte ö verv ä gt mera genomgripande å tg ä rder p å omr å det.
Ledam ö terna Engman-Nordin och Sj ö str ö m har i detta h ä nseende avgett
reservationer. Styrgruppen ä r dock enig om att nu l ä gga fram
arbetsgruppens f ö rslag och rekommendationer. Engman-Nordin har varit
f ö rhindrad att delta i styrgruppens slutliga handl ä ggning av
ä rendet.

Promemorian
har avgr ä nsats till att g ä lla advokatverk-sarnhet. Fr å gor som r ö r yrkesm ä ssigt
verksamma juridiska r å dgivare utanf ö r advokatk å ren har allts å i princip inte diskuterats. Under styrgruppens
behandling av promemorian har emellertid ä ven dessa r å dgivares verksamhet uppm ä rksammats.
Styrgruppen anser det s å lunda vara v ä sentligt att kunna motverka att s å dana r å dgivare,
som inte ä r å tkomliga f ö r samh ä llelig kontroll p å samma s ä tt som
exempelvis advokater och kvalificerade revisorer, kan bedriva verksamhet med
allvarliga brister i t ex etiskt h ä nseende. Detta problem avser styrgruppen att n ä rmare
behandla i annat sammanhang. Ä ven framdeles kommer styrgruppen att noga f ö lja
utvecklingen p å omr å det och ta n ö dv ä ndiga initiativ f ö r att motverka att
organiserad och ekonomisk brottslighet underl ä ttas av olika slags r å dgivares
verksamhet.

Stockholm
i november 1979

Prop. 1981/82:57 27

Inneh å ll

SAMMANFATTNING
F Ö RFATTNINGSF Ö RSLAG

1
INLEDNING

2
HUVUDDRAGEN AV ADVOKATVASENDET

2.1 Advokatverksamhet

2.2 Sveriges
advokatsamfund

3 REGELSYSTEMET
I KORTHET

3.1 Best ä mmelser i
lag

3.1.1
F ö rarbetena till RB

3.1.2
Best ä nunelserna
i 8 kap. RB m m

3.2 Annan
reglering

3.2.1
Advokatsamfundets stadgar

3.2.2
Etiska regler

4 DET
DISCIPLIN Ä RA F Ö RFARANDET

4.1
Allm ä nt

4.2
Handl ä ggningen
inom advokatsamfundet

4.2.1
Styrelsens handl ä ggning av
disciplin ä ra fr å gor

4.2.2
Disciplinn ä mndens
handl ä ggning

4.3
JK:s handl ä ggning

4.4
H ö gsta domstolens handl ä ggning

4.5
Sekretess och information

5 TIDIGARE
F Ö RSLAG OCH INITIATIV

Prop.
1981/82:57 28

6 Ö VERV Ä GANDEN

6.1
Allm ä nt

6.2
F ö rsvararens relationer till
den misst ä nkte

6.2.1
Inledning

6.2.2
Nuvarande f ö rh å llanden

6.2.3
Arbetsgruppens f ö rslag om ä ndringar
i RB

6.3 Komplettering
av de v ä gledande reglerna

om god advokatsed

6.3.1
Inledning

6.3.2
Nuvarande etiska regler

6.3.3
F ö reslagen etisk
generalklausul

6.3.4
Arbetsgruppens ö verv ä ganden p å revisorsomr å det

6.3.5
Arbetsgruppens
rekommendationer-

6.4 Ö kad insyn
i och information om advokat

samfundets tillsyn ö ver advokatv ä sendet

6.4.1
Inledning

6.4.2
Ö kad information om advokatsamfundets disciplin ä ra
verksamhet

6.4.3
Deltagande av utomst å ende vid
handl ä ggningen av disciplin ä renden

6.5 Myndigheters
h ä nv ä ndelse till advokat

samfundet i disciplin ä ra fr å gor

6.5.1
Nuvarande f ö rh å llanden

6.5.2
Informationsutbyte mellan
myndigheter

6.5.3
Myndigheters kommunikationer
med advokatsamfundet

RESERVATIONER

BILAGOR

1
Stadgar f ö r
Sveriges advokatsamfund

2
V ä gledande regler om god
advokatsed

3
Tv å
disciplin ä renden

Prop.
1981/82:57 29

Sammanfattning

Arbetsgruppen
har tidigare som ett led i ö versynen av lagstiftningen mot organiserad och
ekonomisk brottslighet i promemorian (BRA PM 1978:2) Revisors verksamhet l ä mnat
vissa f ö rslag och rekommendationer p å revisorsomr å det. Med samma utg å ngspunkter har gruppen nu
diskuterat s å dana fr å gor som r ö r advokatv ä sendet. Enligt gruppen ä r detta
omr å de i likhet med revisorsomr å det av intresse ur skilda aspekter vid den
lagstiftnings ö versyn som ä r i fr å ga.

Arbetsgruppen
pekar p å att det i den allm ä nna debatten gjorts g ä llande att vissa advokater
varit inblandade i organiserad och ekonomisk brottslighet. Gruppen har p å denna
punkt - liksom p å revisorsomr å det - g å tt igenom det material som legat till grund f ö r s å dana p å st å enden.
Genomg å ngen ger gruppen anledning understryka att detta material enligt
gruppens bed ö mning varit diffust till sitt inneh å ll och
inte ger st ö d å t de generella p å st å enden som
framf ö rts om advokaters medverkan i organiserad och ekonomisk brottslighet.
Under inga f ö rh å llanden ger materialet enligt gruppens uppfattning
n å got fog f ö r p å st å enden om att dessa f ö reteelser skulle ha
spridning bland advokatk å rens medlemmar. Gruppen anser likv ä l, med h ä nsyn till
vikten av att den r ä ttss ö kande allm ä nhetens och myndigheternas tilltro till
advokaternas yrkesut ö vning uppr ä tth å lls, att den diskussion som f ö rts
motiverar att man unders ö ker om den nuvarande ordningen erbjuder tillr ä ckligt
skydd mot s å dana f ö reteelser. Det finns allts å enligt
gruppen sk ä l att ö verv ä ga behovet av å tg ä rder f ö r att motverka att advokater, som i sin yrkesut ö vning p å olika s ä tt kommer
i kontakt med organiserad och ekonomisk brottslighet, sj ä lva
medvetet eller omedvetet underl ä ttar s å dan brottslighet. Gruppen anser

Prop. 1981/82:57 30

emellertid
att det i f ö rl ä ngningen av vad som nu har sagts ocks å ligger
att en advokat - om han uppfyller sina plikter i denna egenskap - i sin r å dgivande
verksamhet motverkar dessa f ö reteelser.

Arbetsgruppen
har mot den bakgrund som nu angetts diskuterat fr å gor b å de om
advokaternas yrkesut ö vning och advokatv ä sendets organisation.

• Ett problem som arbetsgruppen funnit angel ä get att
behandla r ö r vad som b ö r g ä lla i fr å ga om en f ö rsvarares relationer till den misst ä nkte.
Enligt gruppen b ö r varje n å gorlunda v ä sentlig risk f ö r att f ö rsvararen inte st å r helt fri mot den misst ä nkte
undanr ö jas. Detta avser s å v ä l tidigare f ö rbindelser med den misst ä nkte som
mellanhavanden under brottm å lets handl ä ggning. Arbetsgruppen anser att det b ö r f ö rhindras
att f ö rsvararen genom samr ö re med den misst ä nkte utanf ö r f ö rsv ä raruppdraget
kan komma att hamna i ett j ä vsliknande f ö rh å llande till den misst ä nkte och dennes sak. Vad
gruppen h ä r s ä rskilt avser ä r att f ö rebygga att f ö rsvararen blir inblandad i organiserad och
ekonomisk brottslighet. Samtidigt understryker gruppen att en reglering p å denna
punkt b ö r ha s å dana begr ä nsningar att den inte leder f ö r l å ngt.

Arbetsgruppen
f ö resl å r s å lunda att det i 21 kap. RB inf ö rs best ä mmelser
av f ö ljande inneb ö rd:

Den
som genom r å d eller p å annat s ä tt varit den misst ä nkte behj ä lplig vid
g ä rningen eller i angel ä genhet som har v ä sentligt samband d ä rmed f å r inte
vara f ö rsvarare; r ä tten kan i s ä rskilt fall medge undantag fr å n denna
regel.

Den
som ä r f ö rsvarare f å r inte vara den misst ä nkte behj ä lplig i
andra ekonomiska angel ä genheter ä n ■ s å dana som faller inom ramen f ö r f ö rsvaret
eller uppenbarligen saknar samband med g ä rningen.

Prop.
1981/82:57 31

• Arbetsgruppen har vidare funnit det angel ä get att
unders ö ka om man med hj ä lp av etiska regler kan motverka att advokater
genom t ex r å dgivningsverksamhet kan komma att medverka till f ö reteelser
med anknytning till organiserad och ekonomisk brottslighet. Enligt gruppens
uppfattning tar de nuvarande etiska regler som styr advokaternas verksamhet,
vare sig reglerna kodifierats eller ej, huvudsakligen sikte p å f ö rh å llandet
till klienter och motparter, p å domstolsf ö rfarandet och p å utomprocessuella f ö rhandlingar.
F ö rh å llandet till det allm ä nna har d ä remot
inte f å tt n å gon framtr ä dande plats. Enligt arbetsgruppen visar emellertid
advokatsamfundets disciplin ä ra praxis att samfundet trots avsaknaden av
detaljerade regler ej tvekat att g å fram med str ä nghet ocks å mot missf ö rh å llanden som riktat sig mot det allm ä nna.
Gruppen anser det v ä sentligt att kodifiera denna praxis. Enligt gruppen
b ö r de v ä gledande reglerna om god advokatsed kompletteras
med en allm ä nt h å llen etisk regel som tar sikte p å bl a
just de situationer, d å en advokat kan komma i kontakt med s ä dana
otillb ö rliga f ö rfaranden som gruppen avser att motverka.

Arbetsgruppen
rekommenderar s å lunda advokatsamfundet att komplettera de v ä gledande
reglerna om god advokatsed med uttalanden av f ö ljande inneb ö rd:

Advokat
f å r i sin verksamhet inte fr ä mja or ä tt. Han skall avh å lla sig fr å n att
genom r å dgivning eller annat aktivt arbete medverka i handling som, enligt vad
han inser eller b ö r inse, ä r lagstridig eller uppenbarligen inneb ä r kringg å ende av
lag, vare sig f ö rfarandet riktar sig mot n å gon
enskild eller mot det allm ä nna. Han skall icke heller aktivt medverka i f ö rber"edelser
som, enligt vad han inser eller b ö r inse, syftar till s å dana handlingar. Vad nu
sagts inneb ä r inga inskr ä nkningar i advokats r ä tt och skyldighet att l ä mna
upplysning om inneh å llet i g ä llande r ä tt. Det medf ö r ej heller skyldighet f ö r denne
att s ä rskilt tillvarata myndigheternas intressen.

Prop.
1981/82:57 32

• Arbetsgruppen har ä ven diskuterat fr å gan om ö kad

irisyn i och information om advokatsamfundets disciplin ä ra

verksamhet. Enligt gruppen har denna fr å ga f å tt ö kad

aktualitet mot bakgrund av p å st å endena i den allm ä nna

debatten om att advokater genom r å dgivningsverksamhet

medverkat i organiserad och ekonomisk brottslighet.

Gruppen understryker vikten av att den r ä ttss ö kande

allm ä nheten och samh ä llet i ö vrigt kan f ö rvissa sig om

att det finns utvecklade etiska regler som styr advoka

ternas verksamhet och att advokatsamfundet ä r berett

att
ingripa mot den som g ö r avsteg fr å n dessa regler.

Arbetsgruppen
rekommenderar

att
advokatsamfundet, sedan dess disciplin ä ra organ avgjort disciplin ä rende som
bed ö ms vara av allm ä nt intresse, omedelbart bringar sitt st ä llningstagande
till allm ä n k ä nnedom. Ett s å dant offentligg ö rande, som inte beh ö ver inneh å lla
uppgift om den disciplin ä ra p å f ö ljd som kan ha meddelats, skall enligt gruppen ske
med beaktande av den tystnadsplikt som samfundets funktion ä rer har
att iaktta och ä ven i ö vrigt utan angivande av namn eller andra uppgifter
som ä r ä gnade att r ö ja viss person.

att
regeringen f å r m ö jlighet att utse tv å ledam ö ter i
advokatsamfundets disciplirin ä mnd.

• Slutligen tar arbetsgruppen upp fr å gan om
myndigheters

kommunikationer med advokatsamfundet. Vad gruppen h ä r tar

sikte p å g ä ller myndigheters h ä nv ä ndelse
till samfundet

i
disciplin ä ra fr å gor. Enligt gruppen m å ste det ligga i b å de samh ä llets och
samfundets intresse att det ä r v ä l s ö rjt f ö r att missf ö rh å llanden inom advokatk å ren kan uppt ä ckas och
beivras. F ö r detta ä ndam å l kr ä vs att samfundet f å r vetskap om de fall i vilka
en advokat kan ha å sidosatt de plikter som å vilar
honom i denna egenskap. Att anm ä lningar till samfundet huvudsakligen h ä rr ö r fr å n
klienter medf ö r enligt arbetsgruppen att s å dana fall
d ä r

Prop.
1981/82:57 33

allm ä nna
intressen g ö r sig g ä llande s ä llan kommer till samfundets k ä nnedom.
Gruppen avser h ä r s ä rskilt f ö reteelser som har anknytning till organiserad och
ekonomisk brottslighet.

Arbetsgruppen
rekommenderar att myndighet, som i sin verksamhet iakttar anm ä rkningsv ä rd omst ä ndighet i
fr å ga om advokats handlande, f ä ster advokatsamfundets uppm ä rksamhet
p å saken. Detta kan enklast ske genom att myndigheten till samfundet ö vers ä nder en
promemoria, ett protokoll, en dom eller annan handling f ö r k ä nnedom.
Arbetsgruppen anser det s å lunda v ä sentligt att en myndighet har m ö jlighet
att, om myndigheten finner en advokats handlande tveksamt, utan eget engagemang
och st ä llningstagande l ä mna samfundet erforderliga upplysningar.
Myndigheten blir h ä rigenom inte part i disciplin ä rende mot
advokaten och skall d å givetvis inte heller pl ä dera mot
denne. Alternativet att g ö ra formell anm ä lan mot advokat b ö r emellertid enligt
arbetsgruppen ocks å i forts ä ttningen st å ö ppen f ö r myndigheterna.

3 Riksdagen 1981182. I saml. Nr 57

F ö rfattningsf ö rslag

|QE|l|g_tili
tag_Q5_|D ä EiQ9_i_r|ttgg|nggfegi § D

H ä rigenom f ö reskrivs
att 21 kap. 3 och 7 §§ r ä tteg å ngsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

F ö reslagen
lydelse

21
kap. 3 §

Vid sin talans f ö rberedande
och utf ö rande m å den misst ä nkte bitr ä das av f ö rsvarare.

F ö rsvarare
utses av den misst ä nkte. Ä r den misst ä nkte under aderton å r eller sinnessjuk eller
sinnessl ö , utses f ö rsvarare av den som har v å rdnaden
om honom. Har den misst ä nkte f ö r sig st ä llt r ä tteg å ngsombud, anses ombudet som f ö rsvarare.
Om f ö rsvarare ä ge vad i 12 kap. 2-5 §§ samt 6 § andra
stycket ä r stadgat motsvarande till ä mpning.

F ö rsvarare
utses av den misst ä nkte. Ä r den misst ä nkte under aderton å r eller sinnessjuk eller
sinnessl ö , utses f ö rsvarare av den som har v å rdnaden
om honom. Om f ö rsvarare ä ge vad i 12 kap. 2-5 §§ samt 6 § andra
stycket ä r stadgat motsvarande till ä mpning.
Den f å r inte vara f ö rsvarare som genom r å d eller p å annat s ä tt varit
den misst ä nkte behj ä lplig vid g ä rningen eller i angel ä genhet som har v ä sentligt
samband d ä rmed; r ä tten kan i s ä rskilt fall medge undantag fr å n denna
best ä m-

Prop.
1981/82:57

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen
lydelse

35

melse.
Har den misst ä nkte f ö r sig st ä llt r ä tteg å ngsombud och ä r han ej obeh ö rig p å grund av vad nu sagts, anses ombudet som f ö rsvarare.

Har
den misst ä nkte ej utsett f ö rsvarare eller avvisas av
honom utsedd f ö rsvarare och finnes p å grund av sakens
beskaffenhet eller eljest hans r ä tt icke kunna utan bitr ä de
tillvaratagas, skall offentlig f ö rsvarare f ö rordnas f ö r honom. Ä r den misst ä nkte anh å llen eller h ä ktad, skall ä ven eljest, om han beg ä r det,
offentlig f ö rsvarare f ö rordnas.

21
kap. 7 §

F ö rsvarare
skall med nit och omsorg tillvarataga den misst ä nktes r ä tt och i
detta syfte verka f ö r sakens riktiga belysning.

F ö rsvarare
b ö r, s å snart ske kan, genom ö verl ä ggning
med den misst ä nkte f ö rbereda f ö rsvaret.

Den
som ä r f ö rsvarare f å r inte vara den misst ä nkte behj ä lplig i
andra ekonomiska angel ä genheter ä n s å dana som faller inom ramen f ö r f ö rsvaret
eller uppenbarligen saknar samband med g ä rningen.

Denna
lag tr ä der i kraft den

Prop.
1981/82:57 36

1 Inledning

Arbetsgruppen
har i enlighet med sina direktiv riktat sin uppm ä rksamhet p å vissa
yrkesgrupper, som kan s ä gas inta en nyckelst ä llning vid bek ä mpandet
av organiserad och - framf ö r allt - ekonomisk brottslighet. I en tidigare
promemoria- (BRA PM 1978:2) Revisors verksamhet - har gruppen s å lunda l ä mnat
vissa f ö rslag och rekommendationer i fr å ga om revisorernas yrkesut ö vning. D ä refter
har gruppen behandlat fr å gor som r ö r advokatverksamheten och advokatv ä sendet.
Genomg å ngen av f ö rh å llandena p å
detta omr å de har
lett fram till vissa f ö rslag och rekommendationer, som redovisas i denna
promemoria. Under arbetets g å ng har gruppen inh ä mtat synpunkter fr å n bl a f ö retr ä dare f ö r
Sveriges advokatsamfund.

Prop. 1981/82:57 37

2 Huvuddragen av advokatv ä sendet

2.1
Advokatverksamhet

Dagens
komplicerade samh ä lle har f ö r den enskilde medborgaren medf ö rt ett ö kat behov
av r å d och annat bist å nd i r ä ttsliga fr å gor fr å n yrkesm ä ssigt och etiskt v ä l kvalificerade advokater.
Det ä r s å lunda ett samh ä llsintresse att dessa yrkesut ö vare st å r under s ä rskild
tillsyn och ä r underkastade disciplin ä rt
ansvar. I fr å ga om r ä tten att upptr ä da inf ö r domstol eller annan myndighet utg å r
emellertid v å r r ä ttsordning, till skillnad fr å n m å nga andra
l ä nders, fr å n att det inte skall finnas advokattv å ng eller
advokatmonopol. I princip g ä ller allts å att part i r ä tteg å ng inte ä r skyldig att l å ta sig f ö retr ä das av
advokat utan sj ä lv ä ger f ö ra sin talan och att part kan f ö retr ä das av
annan ä n advokat.

Ä ven om det utg ö r en central del av advokatens verksamhet att f ö retr ä da vid domstol,
t ex som f ö rsvarare, innefattar dennes verksamhet ocks å å tskilliga
andra uppgifter. Advokatverksamheten ä r emellertid inte klart definierad i lag eller
annan f ö rfattning. Av r ä tteg å ngsbalken (RB), som inneh å ller den
grundl ä ggande r ä ttsliga regleringen av advokatv ä sendet,
framg å r endast att i advokatverksamheten ing å r utf ö rande av
talan inf ö r domstol. Man torde emellertid av f ö rarbetena
till RB kunna dra slutsatsen att till advokatverksamheten ä r att h ä nf ö ra all
yrkesm ä ssig verksamhet, som g å r ut p å att bist å annan i r ä ttsliga angel ä genheter. F ö rutom uppgiften att upptr ä da inf ö r domstol
ing å r olika f ö rvaltningsuppdrag, t ex uppdrag som boutredningsman
och konkursf ö rvaltare, i denna verksamhet. En betydande del av
verksamheten best å r vidare av r å dgivning i fr å gor med r ä ttsliga aspekter, t ex upplysningar om inneh å llet i g ä llande r ä tt. D ä rvid b ö r dock p å pekas

Prop. 1981/82:57 38

att
ä ven
r å dgivning som mer r ö r en fr å ga av aff ä rsm ä ssig natur ä n ett juridiskt sp ö rsm å l normalt
anses falla inom ramen f ö r advokatverksamhet. I den r å dgivande
verksamheten kan advokaten, liksom i sin ö vriga verksamhet, hamna i situationer av
intressekonflikt. Det ä r s å lunda bl a i denna verksamhet som han kan komma i
kontakt med s å dana f ö reteelser, som har ber ö ring med
organiserad och ekonomisk brottslighet.

Av
det sagda framg å r att advokatyrket saknar klara gr ä nser.
Verksamhet som faller inom ramen f ö r advokatverksamhet kan s å lunda
bedrivas av andra ä n advokater. Juridiska byr å er kan
innehas av personer som inte ä r advokater eller ens har juridisk utbildning; fr å n t ex
firmar ä ttslig synpunkt m ö ter detta ej n å got hinder. R å dgivning och annat bist å nd i r ä ttsliga
angel ä genheter f ö rekommer ocks å vid sidan av vad som betecknas som juridiska byr å er. Å tskilliga
revisorer ä gnar sig s å lunda å t uppgifter av juridisk natur, exempelvis i fr å ga om
beskattning. Revisorer och advokater verkar allts å delvis inom samma omr å den. Ocks å
juristerna vid bankernas notariatavdelningar ut ö var en icke ov ä sentlig
juridisk r å dgivningsverksamhet; p å grund av
sin st ä llning anses de emellertid f ö rhindrade att utf ö ra talan inf ö r domstol
som ombud f ö r utomst å ende enskild part. Vidare kan de uppgifter som
ombudsm ä n inom organisationerna p å arbets-och hyresmarknaden sysslar med, liksom f ö rs ä kringsbolagens
verksamhet i viss m å n, sarmnanfalla med de uppgifter som advokater å tar sig.

I
fr å ga om formerna f ö r att bedriva advokatverksamhet kan man peka p å att det
vid sidan av de privata advokatbyr å erna numera ocks å finns allm ä nna
advokatbyr å er, dvs av staten inr ä ttade och drivna advokatbyr å er. Det
stora flertalet advokater ä r privatpraktiserande medan andra s å lunda ä r
statligt anst ä llda. De former i vilka dessa tv å
kategorier bedriver advokatverksamhet ä r i viss m å n olika reglerade. Alla advokater ä r
underkastade disciplin ä rt ansvar i sin egenskap av ledam ö ter av
advokatsam-

Prop. 1981/82:57 39

fundet.
D ä rut ö ver ä r de advokater som ä r anst ä llda vid
de allm ä nna advokatbyr å erna underkastade den reglering som f ö ljer av
anst ä llning i offentlig tj ä nst. F ö r dessa advokater f ö religger s å lunda ett
dubbelt disciplin ä rt ansvar. I sammanhanget b ö r
slutligen p å pekas att advokater i princip inte ä r
underkastade disciplin ä rt ansvar gentemot advokatsamfundet f ö r
handlande som faller utanf ö r advokatverksamheten, t ex i privatlivet.

2.2
Sveriges advokatsamfund

Advokat
ä r
den som ä r ledamot av Sveriges advokatsamfund. Samfundet
bildades å r 1887 och utgjorde fram till å r 1948, d å RB tr ä dde i
kraft, enbart en privatr ä ttslig sammanslutning. Genom inf ö randet av
RB blev advokatv ä sendet reglerat i lag. Advokatsamfundet, vars
stadgar skall fastst ä llas av regeringen, fick h ä rigenom
ocks å en offentligr ä ttslig st ä llning. Samtidigt uppr ä tth ö lls
principen om att advokatverksamheten ä r en fri yrkesut ö vning.

Advokatsamfundet,
som f n (juni 1979) har ca 1 650 ledam ö ter, har enligt sina stadgar (1 § ) till ä ndam å l att

•
till fr ä mjande av
god r ä ttsv å rd uppr ä tth å lla en r ä ttr å dig och yrkesskicklig advokatk å r

•
f ö lja r ä ttsutvecklingen
och verka f ö r att samfundets erfarenhet kommer denna till godo

•
tillvarata advokaternas allm ä nna
yrkesintressen

• verka f ö r sammanh å llning och samf ö rst å nd mellan

advokaterna.

Advokatsamfundet
kan s ä gas ha en dubbel funktion p å advokatv ä sendets omr å de. Dels ut ö var samfundet verksamhet av offentligr ä ttslig
karakt ä r. At samfundet har s å lunda anf ö rtrotts t ex pr ö vningen av disciplin ä ra fr å gor och
fr å gor

Prop. 1981/82:57 40

om
intr ä de i och uttr ä de ur samfundet. Dels har samfundet att tillvarata
advokaternas allm ä nna yrkesintressen. I detta h ä nseende
fungerar samfundet som ett serviceorgan f ö r ledam ö terna i t ex ekonomiska fr å gor och
fr å gor om utbildning och information. N ä r det g ä ller
samfundets verksamhet b ö r vidare p å pekas att samfundet ofta nyttjas som remissorgan.

I
korthet ä r samfundet organisatoriskt uppbyggt p å f ö ljande s ä tt.

Det
ä r
samfundets styrelse som ut ö var tillsyn ö ver advokatv ä sendet och har att tillse att ledamot s å v ä l vid utf ö rande av
talan inf ö r domstol som i sin ö vriga advokatverksamhet
fyller de plikter, som å vilar honom. Styrelsen f ö retr ä der
samfundet, bevakar dess intressen och handhar dess angel ä genheter
samt beslutar å samfundets v ä gnar i alla ä renden, ang å ende vilka det inte best ä mts annorlunda
i samfundets stadgar. Det tillkommer styrelsen s å lunda bl a att p å f ö rfr å gan eller
eljest till ledamot avge v ä gledande uttalande ang å ende
advokatverksamhetens ut ö vning, att avge remissyttrande och att p å eget
initiativ å samfundets v ä gnar g ö ra uttalande i lagstiftningsfr å ga eller
annat ä rende av betydelse f ö r r ä ttsutvecklingen eller advokatverksamheten.
Styrelsen har vidare att i visst h ä nseende handl ä gga disciplin ä ra fr å gor (se avsnitt 4.2.1).

Advokaternas
r ä tt att delta i samfundets verksamhet ut ö vas genom fullm ä ktige.
Fullm ä ktige v ä ljer samfundets styrelse och disciplinn ä mnd (ang å ende
denna n ä mnd, se avsnitt 4.2.2). Vidare beslutar fullm ä ktige om
bl a advokaternas avgifter till samfundet.

Samfundet
ä r
indelat i sex lokala avdelningar, var och en med sin styrelse. Advokaternas r ä tt att
delta i avdelningarnas s ä rskilda angel ä genheter ut ö vas p å avdelningsm ö ten. Det ankommer p å avdelningarna att bl a utse
samfundets fullm ä ktige.

Prop.
1981/82:57 41

Inom
samfundet tillvaratas advokaternas allm ä nna yrkesintressen i f ö rsta hand
av ett s ä rskilt organ, betecknat yrkesr å det, som ä r
underordnat styrelsen. Samfundet har vidare ett kansli i Stockholm. Kansliet
leds av samfundets generalsekreterare, som ä r advokat och anst ä lld av
samfundet. Generalsekreteraren bitr ä ds av juristutbildade sekreterare och annan
personal.

Prop.
1981/82:57 42

3 Regelsystemet i korthet

3.1
Best ä mmelser i lag

3.1.1
F ö rarbetena till RB

Advokatv ä sendet ä r, som
nyss har n ä mnts (avsnitt 2.2), reglerat i RB (8 kap.). Under f ö rarbetena
till RB diskuterades olika fr å gor om advokatv ä sendets organisation.
Processkommissionen uttalade i sitt bet ä nkande (SOU 1926:31) R ä tteg å ngsv ä sendets
ombildning, i fr å gan om till vilket organ man borde f ö rl ä gga pr ö vningen
av ans ö kan om intr ä de i den f ö reslagna advokatf ö reningen, bl a f ö ljande (s
219):

D å de
flesta kompetensvillkoren ä ro av rent formell natur, kan det synas t ä mligen
likgiltigt, vem som ut ö var pr ö vningsr ä tten. Till domstol b ö r den emellertid av
principiella sk ä l ej f ö rl ä ggas. D ä rigenom skulle ett avsteg ske fr å n
grundsatsen om advokaternas oberoende st ä llning i f ö rh å llande till domstolarna. Den enklaste och b ä sta l ö sningen
synes vara, att advokatf ö reningens styrelse f å r handhava pr ö vningen.
Om avg ö randet ö verl ä mnas å t offentlig myndighet, m å ste denna
i allt fall inh ä mta yttrande fr å n advokatf ö reningens
styrelse. F ö reningens styrelse har med ledning av inh ä mtade
upplysningar fr å n avdelningsstyrelserna de b ä sta f ö ruts ä ttningarna
f ö r bed ö mandet av s ö kandens redbarhet. D å den, som antages till
advokat, d ä rmed ocks å blir medlem av advokatf ö reningen,
ä r
det billigt, att beslutander ä tten tillkommer f ö reningens styrelse. N å gon fara
f ö r att pr ö vningsr ä tten ej kommer att ut ö vas opartiskt torde ej f ö religga.
Kompetensvillkorens ö verv ä gande formella natur l ä mnar ej
st ö rre spelrum f ö r godtycke, och ytterligare garanti vinnes om, p å s ä tt processkommissionen
ä mnar
f ö rorda, m ö jlighet att hos domstol ö verklaga
styrelsens beslut beredes den, vilkens ans ö kan avslagits.

Processkommissionen,
som allts å f ö reslog att pr ö vningen av ans ö kan om intr ä de i advokatf ö reningen skulle anf ö rtros å t f ö reningen
sj ä lv, f ö reslog ocks å att den disciplin ä ra kontrollen skulle l ä ggas i
advokaternas egna h ä nder.

Prop. 1981/82:57 43

P å denna punkt uttalade kommissionen
bl a f ö ljande (s 215 f) :

Om man uppdrager den disciplin ä ra myndigheten å t
advokaterna sj ä lva, kan det f ö rv ä ntas, att
kontrollen blir b å de verksammare och smidigare ä n med n å got
annat system. Advokaterna hava mera ä n
n å gon utomst å ende myndighet ett levande och omedelbart intresse
av att st å ndets anseende uppr ä tth å lles och
hava s ä kerligen ocks å b ä ttre k ä nnedom om missf ö rh å llandena inom yrket, ä n som kan p å r ä knas hos myndigheterna. Advokaternas uppgift i detta h ä nseende underl ä ttas
v ä sentligen genom det muntliga och
offentliga r ä tteg å ngsf ö rfarandet, vilket i sig sj ä lvt ä r ä gnat att verka uppfostrande p å dem, som f ö ra
talan inf ö r r ä tta. Den disciplin ä ra
bestraffningsr ä tten, ö verl ä mnad å t den av framst å ende
medlemmar av st å ndet sammansatta styrelsen f ö r advokaternas egen organisation, kommer att ut ö vas av personer, som i erfarenhet om advokatyrkets
olika f ö rh å llanden st å framom varje annat organ och d ä rf ö r ä ga s ä rskilda f ö ruts ä ttningar att
r ä tt ut ö va sin myndighet.

Processlagberedningen f ö reslog
i fr å ga om tillsynen ö ver advokatv ä sendet
en ordning, som i sina huvuddrag ö verensst ä mmer med vad som nu g ä ller. I sitt bet ä nkande (SOU 1938:44) F ö rslag till r ä tteg å ngsbalk anf ö rde
beredningen s å lunda (s 20):

Tillsyn ö ver advokatv ä sendet b ö r
i f ö rsta hand ut ö vas av samfundets styrelse. Styrelsen har att vaka ö ver att advokat i sin verksamhet redbart och nitiskt
fullg ö r honom anf ö rtrodda uppdrag och i allt iakttar god advokatsed. Å sidos ä tter advokat
sina plikter, b ö r det å ligga styrelsen att ingripa mot den felande genom
att tilldela honom erinran eller varning och i sv å rare fall genom att utesluta honom ur samfundet. De allm ä nna intressen, som ä ro f ö rknippade med advokaternas
verksamhet, ä ro av den vikt, att de b ö ra ä ga en m å lsman utanf ö r
advokaternas egen krets. Denna uppgift synes l ä mpligen b ö ra f ö renas med de å ligganden, som redan nu tillkomma
justitiekanslern i fr å ga om tillsyn ö ver domstolsv ä sendet.
Beredningen f ö resl å r d ä rf ö r, att justitiekanslern skall ä ga
hos styrelsen p å kalla å tg ä rd mot
advokat, som å sidos ä tter sin plikt, samt att styrelsens beslut m å av justitiekanslern ö verklagas hos h ö gsta domstolen. Den, vars beg ä ran om intr ä de
avslagits eller som uteslutits ur samfundet, b ö r ock kunna i h ö gsta domstolen f ö ra talan mot beslutet.

Prop.
1981/82:57 44

Beredningen
uttalade vidare, i anslutning till fr å gan om klagor ä tten mot vissa beslut av advokatsamfundets
styrelse, f ö ljande (s 133):

Med
h ä nsyn till s å v ä l allm ä nna intressen som den enskildes r ä ttss ä kerhet
torde r ä tt b ö ra finnas att draga vissa beslut av
advokatsamfundets styrelse under domstols pr ö vning. Ur allm ä n
synpunkt ä r av betydelse, att envar, som fyller de i lagen
angivna kompetenskraven, kan vinna intr ä de i samfundet; eljest skulle den faran f ö religga,
att de redan intagna ledam ö terna till f ö rf å ng f ö r den r ä ttss ö kande allm ä nheten i eget intresse, koitmie att obeh ö rigt begr ä nsa
ledamotsantalet. Av lika stor vikt ä r, att ledamot, som visat sig ol ä mplig som
advokat, ej l ä ngre till å tes att kvarst å i samfundet. Ä ven ur den enskildes synpunkt ä r angel ä get, att
s ä kerhet vinnes, att ej obeh ö riga h ä nsyn g ö ra sig g ä llande vid avg ö rande av fr å ga om hans antagande till ledamot eller
uteslutning.

Vid
riksdagsbehandlingen av prop 1942:5 med f ö rslag till r ä tteg å ngsbalk godtogs den f ö reslagna regleringen betr ä ffande
advokatv ä sendet. F ö rsta s ä rskilda utskottet anf ö rde i sitt utl å tande
(1942:2) bl a f ö ljande:

De
best ä mmelser, som upptagits i 8 kap., avse icke att tillgodose n å got
speciellt advokatintresse. Visserligen f å ledam ö terna i det f ö reslagna advokatsamfundet ensamr ä tt till
advokatnamnet, n å got som dock v ä sentligen torde utg ö ra endast ett lagf ä stande av
vad som redan nu p å m å nga h å ll s ä rskilt i domstolarna till ä mpas, men
genom den kontroll som advokaterna underkastas torde f ö rslaget
snarare kunna s ä gas inneb ä ra en inskr ä nkning i deras fria yrkesut ö vning.
Huvudsyftet med regleringen av advokatv ä sendet ä r att i m ö jligaste m å n s ä kerst ä lla den r ä ttss ö kande allm ä nhetens intresse. Det ä r, s å som
processlagberedningen framh å llit, av stor vikt att de r ä ttss ö kande i
sina r ä ttsliga angel ä genheter kunna s ö ka r å d och hj ä lp hos
personer, om vilka de kunna ä ga visshet att de besitta h ä rf ö r n ö diga
kvalifikationer. Detta syfte torde kunna vinnas d ä rigenom att advokatk å ren erh å ller en
offentligr ä ttslig organisation och underkastas n ö dig
kontroll.

Prop.
1981/82:57 45

3.1.2 Best ä mmelserna
i 8 kap. RB m m

Den reglering av advokatv ä sendet, som inf ö rdes d å RB tr ä dde
i kraft, best å r i allt v ä sentligt of ö r ä ndrad i dag. Best ä mmelserna
om advokater i 8 kap. RB ä r i huvudsak f ö ljande.

Enligt 1 § f ö rsta stycket skall det f ö r riket finnas ett allm ä nt advokatsamfund med stadgar som fastst ä lls av regeringen. (Sveriges advokatsamfund utg ö r enligt 1 §
i samfundets stadgar detta allm ä nna
advokatsamfund.) Av paragrafens andra stycke framg å r att ben ä mningen
advokat f å r. anv ä ndas endast av den som ä r ledamot av samfundet; advokattiteln å tnjuter ocks å
straffskydd, se nedan.

De n ä rmare kraven f ö r intr ä de
i advokatsamfundet framg å r av 2 § . Till ledamot av samfundet f å r enligt f ö rsta
stycket antas endast den som ä r svensk
medborgare, ä ger hemvist inom riket och fyllt
tjugofem å r samt avlagt f ö r beh ö righet till
domar ä mbete f ö reskrivna kunskapsprov (juris kandidatexamen) och f ö rv ä rvat s å dan praktisk utbildning, som f ö reskrivs i samfundets stadgar. (Av 3 § f ö rsta stycket
punkt 4 i stadgarna framg å r att kraven p å denna praktiska utbildning ä r att s ö kanden
efter att ha avlagt f ö reskriven examen under minst fem å r p å tillfredsst ä llande s ä tt
ut ö vat praktisk juridisk verksamhet,
varvid han under minst tre å r skall ha ä gnat sig å t
att yrkesm ä ssigt tillhandag å allm ä nheten
antingen som bitr ä de hos advokat eller p å r ä ttshj ä lpsanstalt eller f ö r egen r ä kning; enligt andra stycket f å r, om s ä rskilda
omst ä ndigheter f ö religger, till ledamot antas s ö kande, som inte ut ö vat praktisk juridisk verksamhet av s å dant slag eller under s å dan tid.)
Enligt f ö rsta stycket kr ä vs vidare att s ö kanden
gjort sig k ä nd f ö r redbarhet och ä ven i ö vrigt befinns l ä mplig
att ut ö va advokatverksamhet. Den som ä r omyndig eller f ö rsatt
i konkurs f å r enligt andra stycket inte antas
till ledamot. Detsamma g ä ller enligt tredje stycket f ö r vissa n ä rmare

Prop.
1981/82:57 46

angivna
befattningshavare, t ex lagfaren domare i allm ä n domstol.

Ans ö kan om
intr ä de i advokatsamfundet pr ö vas enligt 3 § av samfundets styrelse.

Best ä mmelser
om advokatyrkets ut ö vning finns i 4 § . Enligt f ö rsta
stycket skall advokat vid ut ö vande av sin verksamhet redbart och nitiskt utf ö ra de
uppdrag som anf ö rtrotts honom och i allt iaktta god advokatsed. I
andra stybket stadgas att verksamhet som advokat inte f å r
bedrivas i bolag med annan ä n advokat eller i aktiebolag, om inte
advokatsamfundets styrelse medger undantag Det å ligger enligt tredje stycket
advokat att h å lla penningmedel och andra tillg å ngar, som
tillh ö r hans huvudm ä n, skilda fr å n vad som tillh ö r honom.

Enligt
6 § f ö rsta stycket ut ö var advokatsamfundets
styrelse tillsyn ö ver advokatv ä sendet. Styrelsen har att tillse, att advokat s å v ä l vid utf ö rande av
talan inf ö r domstol som i sin ö vriga verksamhet fyller de '
plikter som å vilar honom. Av paragrafens f ö rsta
stycke f ö ljer vidare att advokat ä r skyldig
att l ä mna styrelsen de uppgifter som erfordras f ö r denna
tillsyn. (Enligt 46 § i stadgarna har styrelsen m ö jlighet
att bl a f ö rordna om r ä kenskapsgranskning.) Justitiekanslern (JK) ä ger
enligt andra stycket hos styrelsen eller, i den m å n s å best ä mts i
samfundets stadgar (se avsnitt 4.2.2) , annat organ inom samfundet p å kalla å tg ä rd mot
advokat, som å sidos ä tter sin plikt eller ej l ä ngre ä r beh ö rig att
vara advokat.

I
7 § behandlades bl a de disciplin ä ra å tg ä rder som kan vidtas mot en advokat. Advokat, som i
sin verksamhet upps å tligen g ö r or ä tt eller som eljest f ö rfar oredligt, skall enligt
f ö rsta stycket uteslutas ur advokatsamfundet; ä r omst ä ndigheterna
mildrande kan i st ä llet varning tilldelas honom. Å sidos ä tter
eljest advokat de plikter, som å vilar honom som advokat, kan han

Prop.
1981/82:57 47

enligt andra stycket tilldelas varning eller erinran; ä r omst ä ndigheterna
synnerligen f ö rsv å rande kan han uteslutas ur samfundet. Fr å ga om disciplin ä r p å f ö ljd f ö r advokat pr ö vas enligt tredje stycket av
samfundets styrelse eller, i den s å
best ä mts i stadgarna (se avsnitt 4.1 och
4.2.2), av annat organ inom samfundet. I fj ä rde
stycket regleras den situationen att en advokat inte l ä ngre uppfyller de formella beh ö righetsvillkor som uppst ä lls i 2 § .
Om en advokat t ex upph ö r att vara svensk medborgare eller
f ö rs ä tts i konkurs, ä r han s å lunda skyldig att genast uttr ä da ur samfundet. Om han inte g ö r det, skall samfundets styrelse besluta om hans uteslutning.
I femte stycket stadgas vidare att i beslut, varigenom n å gon uteslutits ur samfundet, kan f ö rordnas att beslutet genast skall g å i verkst ä llighet.

I 8 § ges n ä rmare best ä mmelser
om klagor ä tt. Den som v ä grats intr ä de
i eller uteslutits ur advokatsamfundet kan enligt f ö rsta stycket f ö ra
talan mot beslutet. Av f ö rsta stycket framg å r vidare att, d å
det organ inom sam.fundet som ä ger vidta å tg ä rd enligt 7 § meddelat beslut i fr å ga som avses i sagda paragraf, talan mot beslutet kan f ö ras av JK. Enligt andra stycket skall talan i
samtliga fall f ö ras genom besv ä r till h ö gsta
domstolen.

Ocks å p å andra st ä llen i RB ä n i 8 kap. finns best ä mmelser om advokater. Enligt 21 kap. 5 § g ä ller s å lunda att till offentlig f ö rsvarare skall i princip f ö rordnas advokat, som befinns l ä mplig. Vidare regleras advokats vittnesplikt i 36
kap. 5 § .

Best ä mmelser om advokater ges ä ven utanf ö r
RB. Som exempel p å detta kan anges r ä ttshj ä lpslagen
(1972:429; omtryckt 1979:240) och stadgandet i 17 kap. 15 § tredje stycket brottsbalken (BrB), enligt vilket
den som obeh ö rigen ger sig ut f ö r advokat d ö ms
f ö r f ö regivande av st ä llning s å som advokat till b ö ter.

Prop. 1981/82:57 48

Nyligen
har regeringen lagt fram f ö rslag till sekretesslag m m (prop 1979/80:2). F ö rslaget r ö r ocks å vissa
sekretessfr å gor p å advokatv ä sendets omr å de. Avsikten bakom de f ö reslagna
f ö r ä ndringarna p å detta omr å de ä r bl a att g ö ra det m ö jligt att ingripa mot en advokat som bryter mot sin
tystnadsplikt genom att meddela uppgifter f ö r publicering eller sj ä lv
offentligg ö ra uppgifter i tryckt skrift.

3.2
Annan reglering

3.2.1
Advokatsamfundets stadgar

Som
har framg å tt av det tidigare sagda skall advokatsamfundets
stadgar fastst ä llas av regeringen. De nu g ä llande
stadgarna fastst ä lldes genom Kungl. Maj:ts brev till samfundet den
1 november 196 3; transumt av detta brev (SFS 1963:580) finns intaget i
lagbokseditionen under 8 kap. RB. Ä ndringar i stadgarna har av regeringen fastst ä llts
senast å r 1977 (SFS 1977:953). Stadgarna har i sin helhet intagits i bilaga 1
(stadgarna finns f ö r ö vrigt i sin helhet intagna i advokatsamfundets
ledamotsf ö rteckning).

Stadgarna
reglerar advokatsamfundets verksamhet och anknyter p å olika s ä tt till
best ä mmelserna i 8 kap. RB. S å lunda inneh å ller stadgarna p å vissa punkter motsvarande
regler som i RB (se t ex 8 kap. 4 § f ö rsta stycket RB och 34 § f ö rsta
stycket i stadgarna). Vidare behandlar stadgarna de fr å gor i
vilka det p å vissa st ä llen i 8 kap. RB h ä nvisas till vad som f ö reskrivs
i stadgarna (se t ex 8 kap. 2 § f ö rsta stycket RB och 3 § f ö rsta
stycket punkt 4 i stadgarna).

Allm ä nt kan s ä gas att
stadgarna behandlar dels fr å gor, som r ö r den offentligr ä ttsliga regleringen av
advokatv ä sendet enligt 8 kap. RB och som d ä rf ö r ä r av s ä rskilt
allm ä nt intresse, dels fr å gor som r ö r advokatk å rens mer interna angel ä genheter.
Stadgarna inneh å ller t ex s å dana

Prop.
1981/82:57 49

best ä mmelser
som reglerar det disciplin ä ra f ö rfarandet och s å dana som anger vilka
avgifter advokater har att erl ä gga till advokatsamfundet.

3.2.2
Etiska regler

I
8 kap. 4 § f ö rsta stycket RB stadgas att advokat vid ut ö vande av
sin verksamhet redbart och nitiskt skall utf ö ra de uppdrag som anf ö rtrotts
honom och i allt iaktta god advokatsed. Motsvarande best ä mmelse
finns intagen i 34 § f ö rsta stycket i advokatsamfundets stadgar. Vad som
ligger i begreppet god advokatsed har inte n ä rmare preciserats i RB
eller samfundets stadgar. Inom advokatk å ren har det emellertid genom å rens lopp
utbildats vissa yrkesetiska principer. Vad som ä r f ö renligt
med god advokatsed kommer s å lunda till uttryck fr ä mst i den disciplin ä ra
verksamheten inom advokatsamfundet.

Ar
1971 antog advokatsamfundets styrelse v ä gledande regler om god advokatsed (se bilaga 2).
Vid reglernas tillkomst framh ö ll styrelsen att reglerna, som hade till syfte att
vara v ä gledande f ö r samfundets ledam ö ter, i allt v ä sentligt
endast utgjorde en kodifiering av de normer som dittills till ä mpats och
uppr ä tth å llits i samfundets disciplin ä ra
verksamhet. Styrelsen understr ö k vidare att reglerna inte p å l å ngt n ä r var utt ö mmande
och inte fick uppfattas s å att allt som inte uttryckligen var f ö rbjudet
skulle vara till å tet. A andra sidan innebar reglerna enligt
styrelsen inte heller att varje avsteg fr å n dessa n ö dv ä ndigtvis m å ste f ö ranleda disciplin ä r p å f ö ljd.
Detta var en fr å ga som enligt styrelsen fick bed ö mas med h ä nsyn till
omst ä ndigheterna i det enskilda fallet.

I
detta sammanhang f ö rtj ä nar ocks å att n ä mnas
att en tidigare generalsekreterare i advokatsamfundet, advokaten Holger
Wiklund, genom den å r 197 3 utgivna boken "God advokatsed" (i
forts ä ttningen f ö rkortad Wiklund)
gjort en systematisk framst ä llning ö ver vad som ligger i begreppet god advokatsed. 4 Riksdagen 1981182. I saml. Nr 57

Prop.
1981/82:57 50

4 Det disciplin ä ra
f ö rfarandet

4.1
Allm ä nt

Enligt
8 kap. 6 § f ö rsta stycket RB och 8 § f ö rsta
stycket i advokatsamfundets stadgar ut ö var samfundets styrelse tillsyn ö ver
advokatv ä sendet. En viss tillsyn ut ö vas ocks å av JK,
som enligt 8 kap. 6 § andra stycket RB ä ger att hos styrelsen eller,
i den m å n s å best ä mts i stadgarna, hos annat organ inom samfundet p å kalla å tg ä rd mot
advokat, som å sidos ä tter sin plikt eller ej l ä ngre ä r beh ö rig att
vara advokat.

En
v ä sentlig del av tillsynen ö ver advokatv ä sendet h ä nf ö r sig till den disciplin ä ra
verksamheten. Enligt 8 kap. 7 § tredje stycket RB pr ö vas fr å ga om
uteslutning p å disciplin ä r grund, varning eller erinran av samfundets
styrelse eller, i den m å n s å best ä mts i stadgarna, av annat organ inom samfundet.
Styrelsen har enligt 8 § andra stycket i stadgarna att i den omfattning som
n ä rmare anges i 40 § i stadgarna pr ö va fr å ga om disciplin ä rt ingripande mot advokat.
Av 14 § i stadgarna framg å r att en s ä rskild n ä mnd har att ta befattning med fr å gor om
disciplin ä rt ingripande mot advokat i enlighet med vad som n ä rmare s ä gs i 40
och 42 §§ i stadgarna och att det ankommer p å n ä randen
att besluta om uteslutning, varning och erinran enligt 8 kap. 7 § f ö rsta
eller andra stycket RB. Denna n ä mnd - disciplinn ä mnden - har funnits sedan å r 1964
och inr ä ttades f ö r att ge styrelsen n ö dv ä ndig
arbetsl ä ttnad i fr å ga om den disciplin ä ra verksamheten.

Av
8 kap. 8 § f ö rsta stycket RB f ö ljer att talan mot
disciplinn ä mndens beslut om uteslutning kan f ö ras av
den som uteslutits och att JK kan f ö ra talan mot alla beslut av disciplinn ä mnden.
Enligt 8 kap. 8 § andra

Prop.
1981/82:57 51

stycket RB skall talan i samtliga fall f ö ras genom besv ä r
till h ö gsta domstolen.

4.2 Handl ä ggningen
inom advokatsamfundet

4.2.1 Styrelsens handl ä ggning av disciplin ä ra fr å gor

Enligt advokatsamfundets stadgar (2, 5, 11 och 17 §§ ) g ä ller bl a f ö ljande regler ang å ende
styrelsens sammans ä ttning och arbetsformer. Styrelsen,
som v ä ljs av samfundets fullm ä ktige, best å r
av ordf ö rande, vice ordf ö rande samt nio andra ledam ö ter j ä mte nio
suppleanter. Mandattiden ä r tv å å r. V ä ljs ledamot eller suppleant i styrelsen till ledamot av disciplinn ä mnden och mottar han detta uppdrag, skall han fr å ntr ä da sitt
uppdrag i styrelsen. Generalsekreteraren ä r
inte valbar till ledamot eller suppleant i styrelsen. Styrelsen ä r beslutf ö r
d å minst sju ledam ö ter eller suppleanter f ö r dem ä r
n ä rvarande. Omr ö stning inom styrelsen sker ö ppet och beslut fattas med enkel r ö st ö vervikt. Vid
lika r ö stetal g ä ller den mening, som ordf ö randen bitr ä der.
Vid val sker dock avg ö randet genom lottning.

G ö rs hos advokatsamfundet anm ä lan mot en advokat eller uppkommer eljest fr å ga om disciplin ä rt
ingripande mot en advokat upptas ä rendet
j ä mlikt 40 § f ö rsta stycket
i stadgarna av styrelsen. Som tidigare n ä mnts
har vidare JK enligt 8 kap. 6 § andra
stycket RB befogenhet att hos styrelsen p å kalla
å tg ä rd mot en advokat, som å sidos ä tter sin plikt.

Finner styrelsen att å tg ä rd enligt 8 kap. 7 § f ö rsta eller andra stycket RB - dvs
uteslutning, varning eller erinran - inte ä r
p å kallad, ä ger styrelsen avg ö ra
ä rendet; i annat fall skall ä rendet h ä nskjutas
till disciplinn ä mnden (40 § f ö rsta stycket
i stadgarna). Innan styrelsen fattar beslut i ett disciplin ä rende skall styrelsen, d ä r inte s ä rskild
omst ä ndighet

Prop.
1981/82:57 52

f ö ranleder annat, bereda den advokat ä rendet r ö r
tillf ä lle att yttra sig (41 § f ö rsta stycket
i stadgarna). Advokaten ä r pliktig att efter anmaning avge
yttrande och att f ö rete de handlingar, som styrelsen å l ä gger honom
att tillhandah å lla (41 § andra stycket i stadgarna); av 52 § i de v ä gledande
reglerna om god advokatsed framg å r att
advokaten ä r skyldig att, utan hinder av den
tystnadsplikt som å vilar honom, fullst ä ndigt och sanningsenligt besvara framst ä llda fr å gor
och l ä mna beg ä rda uppgifter.

Disciplin ä rt f ö rfarande mot en advokat inleds i de flesta fall p å grund av att en anm ä lan mot advokaten inkommer till samfundet. Vanligt ä r emellertid att styrelsen p å anm ä lan av
generalsekreteraren upptar ett disciplin ä rende
mot bakgrund av t ex en tidningsnotis eller vad som framkommit vid en r ä kenskapsgranskning. Det kan ocks å vara p å
det s ä ttet, att styrelsen finner att
disciplin ä r å tg ä rd mot en advokat kan ifr å gas ä ttas i n å got annat h ä nseende
ä n vad som p å talats av den som gjort anm ä lan.

Disciplin ä rendena
handl ä ggs som regel p å f ö ljande s ä tt.

Ä rendena
bereds p å samfundets kansli av
generalsekreteraren och dennes medhj ä lpare.
N ä r en anm ä lan mot en advokat inkommer delges denne anm ä lan med anmodan att inkomma med skriftligt yttrande ö ver denna inom viss tid. Tillf ä lle bereds anm ä laren
att avge p å minnelser, d å yttrandet inkommit. Fortsatt skriftv ä xling och kommunikation sker regelm ä ssigt till dess parterna inte har n å got ytterligare som de vill anf ö ra. Det som nu sagts g ä ller i till ä mpliga delar ocks å i de ä renden
som initieras av generalsekreteraren utan att anm ä lan f ö religger.

Det ä r generalsekreteraren som avg ö r n ä r ett ä rende ä r
berett s å att det kan tas upp till
behandling i styrelsen. Om denne vid sin granskning av handlingarna i ett
disciplin ä rende kommer till uppfattningen att
anm ä lan inte b ö r f ö ranleda n å gon å tg ä rd av styrelsen, ö verl ä mnas

Prop. 1981/82:57 53

akten
i ä rendet, tillsammans med generalsekreterarens f ö rslag
till beslut, till tv å av styrelsens ledam ö ter eller suppleanter f ö r
kontroll ä sning. Ö vriga ledam ö ter av styrelsen f å r endast del av
generalsekreterarens f ö rslag till beslut i ä rendet. Om de tv å ledam ö ter eller
suppleanter som kontroll ä st handlingarna i ä rendet delar
generalsekreterarens bed ö mning att ä rendet inte b ö r f ö ranleda n å gon disciplin ä r å tg ä rd, f ö redras ä rendet vid sammantr ä de med styrelsen. D ä rvid s ä ger de
som kontroll-l ä st handlingarna sin mening f ö rst.

Om
generalsekreteraren vid sin handlingsgranskning g ö r den bed ö mningen
att disciplin ä r å tg ä rd eller s ä rskilt uttalande kan ifr å gas ä ttas,
brukar denne fr å n b ö rjan skicka ut alla handlingar som ä r av
betydelse i ä rendet till styrelsens ledam ö ter och
suppleanter. Det f ö rekommer ocks å att generalsekreteraren i st ä llet
skickar ut en kort promemoria j ä mte ett urval av handlingarna i ä rendet.

Sj ä lvfallet
intr ä ffar det att generalsekreterarens bed ö mning att ett ä rende
inte b ö r f ö ranleda n å gon å tg ä rd inte delas av de tv å av
styrelsens ledam ö ter eller suppleanter, som f å tt
handlingarna i ä rendet f ö r kontrolll ä sning. P å samma s ä tt f ö rekommer det att, sedan generalsekreteraren och de
som kontroll ä st handlingarna kommit till uppfattningen att ingen
å tg ä rd b ö r vidtas,
n å gon av ö vriga ledam ö ter eller suppleanter vid styrelsens sammantr ä de har
annan uppfattning. I dessa situationer skickas handlingar ut p å det s ä tt som
nyss har sagts ang å ende de fall d å generalsekreteraren fr å n b ö rjan
ansett att disciplin ä r å tg ä rd eller s ä rskilt uttalande kan ifr å gas ä ttas; har
ä rendet
behandlats vid styrelsens sammantr ä de m å ste det allts å bordl ä ggas till ett senare sammantr ä de.

Om
styrelsen finner att disciplin ä r å tg ä rd kan ifr å gas ä ttas, skall den som tidigare har n ä mnts h ä nskjuta ä rendet
till disciplinn ä mnden. En arbetsregel ä r d ä rvid att,
om n å gon i styrelsen anser att ä rendet b ö r ö verl ä mnas till

Prop. 1981/82:57 54

n ä mnden, det ocks å skall ö verl ä mnas dit. F ö r
att ett ä rende inte skall ö verl ä mnas till n ä mnden m å ste
det s å lunda st å klart f ö r
en enig styrelse att det inte kan medf ö ra
disciplin ä r å tg ä rd. Om styrelsen anser att fallet ä r principiellt viktigt men att det inte b ö r f ö ranleda
disciplin ä r å tg ä rd, kan styrelsen g ö ra ett s ä rskilt
uttalande i saken.

Omfattningen av styrelsens befattning med disciplin ä ra fr å gor under
senare å r torde i n å gon m å n kunna utl ä sas av f ö ljande
statistik:

verksamhets å r
1974 1975 1976 1977 1978

Antal
slutbe-

handlade
dis-

ciplin ä renden

185

186

210

209

205

varav

- Ej å tg ä rd

125

121

162

168

142 .

- S ä rskilt

uttalande

16

12

17

16

15

- H ä nskjutet till disciplinn ä mnden 44 53 31 25 48

4.2.2 Disciplinn ä mndens
handl ä ggning

Enligt advokatsamfundets stadgar (2, 12, 16 och 17 §§ ) g ä ller bl a f ö ljande regler ang å ende
disciplinn ä mndens sammans ä ttning och arbetsformer. Disciplinn ä mnden, som v ä ljs
av samfundets fullm ä ktige, best å r av ordf ö rande,
vice ordf ö rande samt sju andra ledam ö ter. Mandattiden ä r
fyra å r. V ä ljs ledamot av disciplinn ä mnden
till ledamot eller suppleant i styrelsen och mottar han detta uppdrag, skall
han fr å ntr ä da sitt uppdrag i n ä mnden.
Generalsekreteraren ä r inte valbar till ledamot av n ä mnden. Denna ä r
beslutf ö r d å minst fem ledam ö ter ä r n ä rvarande och omr ö stning inom n ä mnden
sker ö ppet. D å beslut skall fattas ä ger RB:s regler om omr ö stning i
brottm å l i ö verr ä tt motsvarande till ä mpning.

Prop.
1981/82:57 55

Uppkommer
fr å ga om uteslutning ur samfundet, r ö stas s ä rskilt om detta. F ö r beslut om uteslutning
fordras att minst fem ledam ö ter ä r ense om denna p å f ö ljd.

Om
styrelsen i disciplin ä rende funnit att å tg ä rd enligt
8 kap. 7 § f ö rsta eller andra stycket RB kan ifr å gakomma,
skall ä rendet som tidigare har n ä mnts h ä nskjutas till disciplinn ä mnden (40
§
f ö rsta stycket i stadgarna). Har styrelsen funnit att v ä ckt fr å ga om
disciplin ä rt ingripande mot en advokat inte f ö ranleder
att ä rendet skall h ä nskjutas till disciplinn ä mnden,
kan JK inom fyra veckor efter det att han f å tt del av beslutet hos n ä mnden p å kalla å tg ä rd mot
advokaten (42 § i stadgarna). Befogenheten f ö r JK att
hos n ä mnden p å kalla å tg ä rd mot en advokat f ö religger oavsett om JK
tidigare initierat ä rendet hos styrelsen eller ej.

I
ä rende
som h ä nskjutits till disciplinn ä mnden ä ger styrelsen f ö rordna n å gon av
sina ledam ö ter eller suppleanter att inf ö r n ä mnden f ö retr ä da
styrelsen (40 § andra stycket i stadgarna). Enligt 43 § i
stadgarna g ä ller vidare bl a f ö ljande. Innan disciplinn ä mnden
fattar beslut skall den advokat, mot vilken anm ä rkning framst ä llts, f å tillf ä lle att
yttra sig ö ver anm ä rkningen, om inte styrelsen redan gett honom tillf ä lle till
detta. I ö vrigt ä ger n ä mnden f ö rordna om den skriftv ä xling, som kan finnas
erforderlig. Advokat mot vilken anm ä rkning framst ä llts ä r pliktig att efter anmaning avge skriftligt svarom å l, att p å kallelse
personligen infinna sig inf ö r disciplinn ä mnden och att f ö rete de handlingar, som n ä mnden å l ä gger
honom att tillhandah å lla.

Betr ä ffande
disciplin ä rendenas behand.ling i n ä mnden g ä ller allm ä nt sett f ö ljande.

Alla
ledam ö ter i n ä mnden erh å ller del av samtliga handlingar i de ä renden
som behandlas. I enklare ä renden presenterar generalsekreteraren redan fr å n b ö rjan f ö rslag
till besl\Jt. I mera komplicerade fall diskuterar n ä mnden

Prop.
1981/82:57 56

ä rendet
inledningsvis p å grundval av f ö religgande handlingar, eventuellt tillsammans med
en promemoria som inneh å ller sammanst ä llning av sakuppgifter, h ä nvisning till till ä mpliga lagrum, tidigare avg ö randen
etc. Inte s ä llan visar det sig under ett ä rendes behandling i n ä mnden att kompletterande yttrande eller uppgifter beh ö ver infordras fr å n
den advokat som ä rendet ang å r. Dennes svar delges som regel anm ä laren, vilket kan resultera i ny skriftv ä xling. Det ä r
vanligt att mera komplicerade ä renden
diskuteras p å flera sammantr ä den innan n ä mnden
fattar beslut.

Som nyss n ä mnts har n ä mnden m ö jlighet
att h å lla f ö rh ö r med den advokat mot vilken
disciplin ä rt f ö rfarande inletts. S å sker t ex i
allvarligare fall. Vid s å dant f ö rh ö r bitr ä ds den det g ä ller
ofta av annan advokat. Vidare brukar anm ä laren
ges tillf ä lle att n ä rvara och uttala sig i saken; i undantagsfall h ö rs ocks å
uppgifts-l ä mnare. N å gon m ö jlighet att
i ö vrigt vidta å tg ä rder f ö r utredningen av ett disciplin ä rende - t ex genom vittnesf ö rh ö r - har n ä mnden inte.

Disciplinn ä mndens
verksamhet under senare å r belyses av f ö ljande siffror:

Verksamhets å r 1974 1975 1976 1977 1978

Antal slutbehandlade

disciplin ä renden 48 52 32 24 47

varav

-
Ej å tg ä rd 5 6 1-4

-
S ä rskilt uttalande 6 3 12 2

-
Erinran 29 27 22 12 28

-
Varning 8 14 7 7 13

-
Uteslutning - 2 1 3 -

varav besv ä r till

h ö gsta domstolen - 2(utan 1
(utan 2 (utan

bifall) bifall) bifall

resp

ä nnu ej

Efter besv ä r av JK har
h ö gsta domstolen avgjort)

i ett fall ä ndrat p å f ö ljd fr å n varning till uteslutning.

Prop. 1981/82:57 57

4.3
JK:s handl ä ggning

JK:s
granskning av disciplin ä rendena sker i grova drag p å f ö ljande s ä tt f n.
(Ang å ende tidigare f ö rh å llanden, se TSA 1962 s 145 ff och 1971 s 477 ff;
dessa redog ö relser torde i stor utstr ä ckning ä ga
giltighet ocks å f ö r den nuvarande ordningen.)

JK
f å r del av advokatsamfundets protokoll i alla disciplin ä renden.
Protokollen f ö rs som en f ö rteckning ö ver handlagda disciplin ä renden
med h ä nvisning till de bilagda besluten. Sj ä lva besluten kan till inneh å ll och
uppl ä ggning j ä mf ö ras med de allm ä nna domstolarnas beslut och
domar. Som regel ä r de allts å utf ö rliga och ger en god bild av vad som f ö rekommit.
Disciplin ä rendena kan h ä rigenom s ä gas bli f ö rem å l f ö r en granskning i sak i egentlig mening fr å n JK:s
sida.

Om
JK anser sig ha anledning att ta del av ö vriga handlingar i ett disciplin ä rende,
rekvireras advokatsamfundets akt i ä rendet; oftast skickas akten tillbaka till
samfundet efter n å gra dagar. Anledningen till att JK vill granska
alla handlingar i ett ä rende kan vara att t ex den å tg ä rd som
beslutats av styrelsen eller disciplinn ä mnden framst å r som tveksam. S ä rskilt g ä ller
detta om det f ö relegat olika meningar inom det beslutande organet.
Vid sidan av den aktgranskning som JK sj ä lv tar initiativ till intr ä ffar det
emellan å t att JK fr å n n å gon enskild person f å r en framst ä llning om
att klaga ö ver eller n ä rmare granska advokatsamfundets beslut i ett
disciplin ä rende. JK brukar p å eget initiativ eller p å beg ä ran av n å gon
enskild infordra samfundets akt i uppskattningsvis ca tio procent av ä rendena.

Endast
i f å fall har styrelsens beslut i ett disciplin ä rende
lett till att JK beg ä rt att ä rendet skall h ä nskjutas till disciplinn ä mnden.
Detsamma g ä ller om besv ä r ö ver n ä mndens beslut till h ö gsta domstolen. Det har
vidare s ä llan f ö rekommit att JK hos styrelsen p å kallat

Prop.
1981/82:57 58

å tg ä rd mot en advokat; det har i varje fall inte intr ä ffat
under nuvarande JK:s tid. I det sarmnanhanget kan n ä mnas att
det intr ä ffar att enskilda personer g ö r anm ä lningar
fr å n b ö rjan hos JK. I s å dana fall h ä nvisas
anm ä laren att v ä nda sig till advokatsamfundet eller ocks å vidarebefordras
dennes anm ä lan dit, eftersom det ä r
samfundet som ut ö var tillsynen ö ver advokaterna.

Det
totala antalet advokat ä renden - s å ledes ä ven andra ä renden ä n disciplin ä renden i den m å n s å dana f ö rekommit -som JK handlagt under senare å r framg å r av
nedanst å ende siffror.

Verksamhets å r
1974 1975 1976 1977 1978

Inkomna

199

184

216

198

225

Avgjorda

197

195

204

216

225

Balanserade

23

12

24

6

6

I
sammanhanget b ö r p å pekas att advokatsamfundets styrelse och disciplinn ä mnd anses
- med h ä nsyn till den offentligr ä ttsliga regleringen av advokatv ä sendet -
fullg ö ra myndighetsut ö vning vid ut ö vningen av sina disciplin ä ra
befogenheter. I denna verksamhet st å r d ä rf ö r enligt lagen (1975:1339) om justitiekanslerns
tillsyn ledam ö terna i dessa organ ocks å under
JK:s tillsyn.

4.4
H ö gsta domstolens handl ä ggning

Enligt
56 kap. 14 § RB ä ger reglerna om besv ä r mot hovr ä tts
beslut motsvarande till ä mpning i fr å ga om besv ä r mot disciplinn ä mndens beslut. Vid h ö gsta
domstolens handl ä ggning av de nu aktuella besv ä rsm å len g ä ller
emellertid f ö ljande avvikelser. Den som vill anf ö ra besv ä r mot
disciplinn ä mndens beslut skall inom fyra veckor fr å n den
dag, d å han erh ö ll del av beslutet, inkomma med besv ä rsinlaga
till h ö gsta domstolen. Om inte s ä rskilda sk ä l f ö ranleder annat, skall klaganden och, d å talan f ö rs av JK,
ä ven
motparten h ö ras muntligen i h ö gsta domstolen. Vidare skall
disciplinn ä mnden f å

Prop.
1981/82:57 59

tillf ä lle att
inkomma med skriftlig f ö rklaring och att yttra sig, d å part h ö rs
muntligen.

4.5
Sekretess och information

I
fr å ga om advokatsamfundets r ä ttigheter och skyldigheter att offentligg ö ra
uppgifter i samfundets disciplin ä ra verksamhet inneh å ller stadgarna f ö ljande
best ä mmelser (41, 43, 44 och 47 §§ ).

En
generell tystnadsplikt g ä ller f ö r ledamot och suppleant i styrelsen, ledamot i
disciplinn ä mnden samt generalsekreteraren i fr å ga om vad
de p å grund av advokats skyldighet att l ä mna uppgifter och tillhandah å lla handlingar
erfarit om denne och hans verksamhet.

Styrelsens
beslut i fr å ga om disciplin ä r å tg ä rd mot en
advokat skall tillst ä llas advokaten, JK och disciplinn ä mnden;
har ä rendet upptagits p å grund av anm ä lan skall ocks å anm ä laren erh å lla del av beslutet, s å vida han
inte å terkallat anm ä lan.

Disciplinn ä mndens
beslut skall tillst ä llas den advokat mot vilken anm ä rkning
framst ä llts, JK och styrelsen. Har ä rendet upptagits p å grund av anm ä lan skall
ocks å anm ä laren erh å lla del av beslutet, s å vida han
inte å terkallat anm ä lan. Meddelande om att en advokat tilldelats
varning eller erinran f å r inte l ä mnas annan ä n nu har sagts.

Beslut
varigenom advokat uteslutits ur samfundet skall, s å snart
beslutet g å r i verkst ä llighet, delges samfundets ledam ö ter och
de allm ä nna domstolarna. Har beslut om uteslutning upph ä vts,
skall ä ven meddelande om detta l ä mnas samfundets ledam ö ter och de allm ä nna
domstolarna, om beslutet tidigare delgetts dem. (Delgivningen sker i praktiken
genom en cirkul ä rskrivelse fr å n samfundet, som dock inte inneh å ller sk ä len f ö r
beslutet.)

Prop.
1981/82:57 60

F ö r sekretessfr å gorna ä r
ocks å av betydelse vilka uppgifter
advokatsamfundets beslut inneh å ller.
Stadgarna s ä ger p å denna punkt att disciplinn ä mndens
beslut om uteslutning, varning eller erinran skall ange de sk ä l p å vilka
beslutet grundas. Betr ä ffande styrelsens beslut i fr å ga om disciplin ä rt
ingripande mot advokat s ä gs i detta h ä nseende ingenting.

Vid sidan av vad som s å lunda
g ä ller enligt advokatsamfundets
stadgar betr ä ffande offentligg ö rande av uppgifter fr å n samfundets sida ä r
naturligtvis ä ven JK:s och h ö gsta domstolens handl ä ggning av disciplin ä renden av
intresse i sammanhanget. D å samfundets handlingar i ett
disciplin ä rende inkommer till JK eller h ö gsta domstolen blir de allm ä nna handlingar. De handlingar det h ä r ä r fr å ga om ä r
styrelsens eller disciplinn ä mndens
protokoll med bilagda beslut och, i vissa fall, akten i disciplin ä rendet. Genom att handlingarna ä r allm ä nna
och d ä rmed i princip offentliga har allts å var och en r ä tt
att ta del av dem. Emellertid finns i 26 §
tredje stycket lagen (1937:249; omtryckt 1977:1029) om inskr ä nkningar i r ä tten
att utbekomma allm ä nna handlingar (sekretesslagen) en
sekretessbest ä mmelse, som tar sikte p å bl a dessa handlingar, av f ö ljande lydelse:

Handlingar r ö rande
n å gons ans ö kan om intr ä de
i advokatsamfundet eller hans r ä tt att vara
advokat eller r ö rande disciplin ä rt f ö rfarande mot
advokat m å , i vad de ang å hans ekonomiska st ä llning eller innefatta upplysningar, vilkas offentligg ö rande kan l ä nda
annan till men, icke utan samtycke av den handlingen s å lunda ang å r
utl ä mnas tidigare ä n sjuttio å r
efter handlingens datum.

Av best ä mmelsen
torde framg å att t ex en klients intresse av
sekretess ä r skyddat i v ä sentligt st ö rre
utstr ä ckning ä n advokatens; sekretesskyddet f ö r den senare ä r
begr ä nsat till vad som ang å r dennes ekonomiska st ä llning. Hos h ö gsta domstolen ä r sekretessen beroende ocks å av reglerna om domstolssekretessen. Det inneb ä r bl a att beslut i de aktuella ä rendena praktiskt taget alltid

Prop.
1981/82:57 61

blir
offentliga. I sanunanhanget kan n ä mnas att prop 1979/80:2 med f ö rslag
till sekretesslag m m inneh å ller en ny best ä mmelse som r ö r JK:s
och h ö gsta domstolens handl ä ggning av bl a ä renden om disciplin ä rt ingripande
mot advokat. Best ä mmelsen (9 kap. 12 § f ö rsta
stycket i den f ö reslagna sekretesslagen), som reglerar s å v ä l
handlingssekretess som tystnadsplikt, inneb ä r att det kr ä vs att r ö jande av
uppgift om en advokats ekonomiska st ä llning skulle medf ö ra skada f ö r honom f ö r att s å dana
uppgifter skall vara sekretessbelagda; uppgifter om en advokats personliga f ö rh å llanden ä r i
enlighet med g ä llande r ä tt inte underkastade sekretess.

F ö r att s å å terg å till
advokatsamfundets egna f ö rh å llanden kan f ö ljande s ä gas i fr å ga om den information som l ä mnas allm ä nheten om
den disciplin ä ra verksamheten.

Samfundets
informationsverksamhet sk ö ts i f ö rsta hand av generalsekreteraren och dennes medhj ä lpare p å
samfundets kansli. Det kan g ä lla t ex att besvara f ö rfr å gningar
fr å n massmedia. De str ä nga sekretessregler under vilka samfundets funktion ä rer
arbetar medf ö r emellertid att informationen om den disciplin ä ra
verksamheten blir av begr ä nsat slag. Samfundet har s å lunda
aldrig sj ä lvt tagit initiativ till meddelanden till pressen
ang å ende disciplin ä ra avg ö randen.

Genom
den av samfundet utgivna tidskriften "Tidskrift f ö r
Sveriges advokatsamfund" (TSA) kommer rent allm ä nt
information om samfundets verksamhet till st å nd. Det sker i form av
notiser och redog ö relser under vissa fasta rubriker, t ex "Fr å n
avdelningarna", "Fr å n styrelsen", "Remissyttranden" och
"Notiser". Halv å rsvis intas referat av disciplin ä renden
under rubriken "Till tolkningen av begreppet god advokatsed". Ä ven om
visst urval sker redovisas - bortsett fr å n vissa st ä ndigt å terkommande typer av fall - praktiskt sett alla
disciplin ä ra avg ö randen. Referaten inneh å ller som
regel styrelsens

Prop.
1981/82:57 62

eller
disciplinn ä mndens fullst ä ndiga beslut. Besluten ä r
emellertid anonymiserade genom att uppgifter om namn p å klienter,
advokater och andra personer utel ä mnas och ers ä tts med bokstavsbeteckningar. Ä ven andra
uppgifter som kan avsl ö ja personers identitet utesluts. Vidare publiceras
styrelsens f ö rvaltningsber ä ttelse i TSA. D ä ri å terfinns
vissa uppgifter om den disciplin ä ra verksamheten (antalet ä renden
som handlagts av styrelsen och disciplinn ä mnden, p å f ö ljdernas f ö rdelning etc).

Prop.
1981/82:57 63

5 Tidigare f ö rslag
och initiativ

F ö r ä ndringar
p å advokatv ä sendets omr å de har diskuterats i olika sammanhang under senare å r. I det
f ö ljande l ä mnas en kort redovisning av denna diskussion.

Ä r 1963 genomf ö rdes vissa ä ndringar i RB betr ä ffande regleringen av
advokatv ä sendet (prop 1963:156, ILU 27, rskr 258, SFS
1963:149). Samtidigt fastst ä lldes nya stadgar f ö r advokatsamfundet (se
avsnitt 3.2.1). Till grund f ö r ä ndringarna l å g ett f ö rslag fr å n advokatsamfundet å r 1962. Detta f ö rslag
grundades i sin tur p å ett f ö rslag å r 1961 (Bet ä nkande med f ö rslag till stadgar f ö r Sveriges advokatsamfund m
m) av en inom samfundet tillsatt kommitt é (1959 å rs stadgekommitt é ). Det av samfundet
framlagda f ö rslaget utgjorde en t ä mligen omfattande revision
av det f ö r advokatv ä sendet g ä llande regelsystemet. I fr å ga om det
disciplin ä ra f ö rfarandet f ö reslogs bl a inr ä ttande av en disciplinn ä mnd och
inf ö rande av disciplinbot. Vidare f ö reslogs t ex l å ngtg å ende sekretessregler f ö r
samfundets verksamhet. Den av samfundet f ö reslagna reformen ledde emellertid endast till
vissa ä ndringar. Inr ä ttandet av disciplinn ä mnden utgjorde en av de f ö r ä ndringar som
s å lunda kom till st å nd. F ö rslag om t ex inf ö rande av "disciplinbot
kom emellertid inte att genom.f ö ras.

Ar
1968 v ä cktes en motion om att det skulle inr ä ttas en fast organisation av
statsanst ä llda offentliga f ö rsvarare. F ö rsta
lagutskottet framh ö ll emellertid i sitt av riksdagen godk ä nda utl å tande
(ILU 1968:24) bl a att det fr å n psykologisk synpunkt m å ste vara
v ä rdefullt att den misst ä nkte ~ i synnerhet om han var h ä ktad
eller eljest ber ö vad friheten - i enlighet med g ä llande
ordning kunde

Prop.
1981/82:57 64

anf ö rtro sig å t en offentlig f ö rsvarare
med oberoende st ä llning i f ö rh å llande till
myndigheterna.

D å r ä ttshj ä lpsreformen genomf ö rdes å r 1972
uttalade sig justitieutskottet med anledning av de farh å gor f ö r advokatk å rens sj ä lvst ä ndighet som yppats i en motion. I sitt av riksdagen
godk ä nda bet ä nkande (JuU 1972:12) framh ö ll utskottet att en sj ä lvst ä ndig advokatk å r utgjorde en institution av mycket stor betydelse
f ö r v å r r ä ttsordning och att r ä ttshj ä lpsreformen
sj ä lvfallet inte fick inneb ä ra att principen att advokaterna skall st å fria och oberoende i f ö rh å llande till
det allm ä nna rubbades.

I samband med behandlingen vid 1975/76 å rs riksm ö te
av en motion med f ö rslag till ett system med fast anst ä llda offentliga f ö rsvarare
vidh ö ll justitieutskottet riksdagens st ä llningstaganden å r
1968 och 1972 och avstyrkte bifall till motionen (JuU 1975/76:24). Riksdagen f ö ljde utskottet.

Vid 1975/76 å rs
riksm ö te beg ä rde vidare en riksdagsledamot svar av d å varande justitieministern om det enligt dennes
mening fanns anledning att pr ö va fr å gan att ö verf ö ra auktorisation av advokater fr å n advokatsamfundet till domstolsverket eller annan l ä mplig myndighet. Justitieministern, som redovisade
g ä llande regler om intr ä de i samfundet och om disciplin ä ra å tg ä rder, uttalade att det genom den beskrivna ordningen
var v ä l s ö rjt f ö r att den f ö r den enskilde viktiga fr å gan om medlemskap i samfundet pr ö vades omsorgsfullt och opartiskt. Enligt justitieministern
fanns det inte anledning att ä ndra p å nuvarande ordning. (Se riksdagens protokoll
1975/76:8 s 21-24.)

Justitieutskottet behandlade vid 1976/77 å rs riksm ö te
en motion med ö nskem å l om utredning och f ö rslag r ö rande ö verf ö rande av auktorisationen av advokater till l ä mplig statlig myndighet. Motionen remissbehandlades,
varvid samtliga remissinstanser avstyrkte bifall till motionen.

Prop.
1981/82:57 65

I
sitt av riksdagen godk ä nda bet ä nkande (JuU 1976/77:8) uttalade utskottet att det
vid st ä llningstagande till motionssp ö rsm å let enligt utskottets mening till en b ö rjan
borde beaktas att RB:s regler om antagande av ledamot i samfundet och om
vidtagande av disciplin ä r å tg ä rd mot ledamot innefattade betydande inslag av s å dan
offentlig kontroll och insyn som motion ä ren efterlyste. Enligt utskottet erbj ö d dessa
regler goda garantier inte bara f ö r intresset av r ä ttss ä kerhet f ö r den
enskilde utan ä ven f ö r de viktiga allm ä nna intressen som var f ö rknippade
med advokatyrkets ut ö vande. Den nuvarande regleringen var enligt
utskottet ocks å ett resultat av en omsorgsfull avv ä gning
mellan å ena sidan ö nskem å let att tillgodose dessa allm ä nna och
enskilda intressen och å andra sidan ö nskem å let att uppr ä tth å lla principen att advokatverksamheten utgjorde en
fri yrkesut ö vning. En reglering i enlighet med motionsf ö rslaget
syntes utskottet sv å rligen kunna ske utan att denna princip rubbades.
Med h ä nsyn till angel ä genheten av att s å inte skedde, vilket ocks å understrukits
p å senare tid, bl a vid riksdagsbehandlingen av r ä ttshj ä lpsreformen
å r
1972, fordrades enligt utskottets mening sk ä l av s ä rskild
styrka f ö r att en ä ndring av nuvarande ordning skulle ö verv ä gas.
Utskottet framh ö ll vidare att den av motion ä ren
antydda parallellen med ordningen f ö r auktorisation av revisorer inte var r ä ttvisande
och inte utgjorde n å got b ä rkraftigt st ö d f ö r motionsyrkandet. Enligt utskottet f ö rel å g inte
heller i ö vrigt sk ä l som gav anledning att ö verv ä ga n å gon ä ndring av
nuvarande ordning. Utskottet avstyrkte s å ledes bifall till motionen.

Senast
under h ö sten 1978 har justitieutskottet tagit st ä llning till tv å motioner
om advokatverksamhet.

I
den ena motionen framh ö lls att reglerna om god advokatsed tillkommit i en
tid med ett helt annat och fastare v ä rdesystem ä n
dagens. I anslutning till uttalanden i den allm ä nna
debatten r ö rande den organiserade och ekonomiska
brottsligheten gjordes i motionen g ä llande 5 Riksdagen 1981182. I saml. Nr 57

Prop.
1981/82:57 66

att
det, ocks å inom advokatk å ren, f ö rel å g delade meningar om vad som kan kr ä vas av en
advokat i dagens samh ä lle. Enligt motion ä ren ledde
meningsskiljaktigheterna till sv å righeter f ö r advokatsamfundets styrelse att driva en enhetlig
linje. Mot bl a denna bakgrund fanns det enligt motion ä ren all
anledning att se ö ver reglerna om god advokatsed. ö versynen
borde utg å fr å n att advokaterna skulle kunna agera sj ä lvst ä ndigt och
kraftfullt men inte f ö ruts ä tta att de d ä rf ö r absolut m å ste vara fria yrkesut ö vare. En fr å ga som
enligt motion ä ren s ä rskilt borde ö verv ä gas var om det var l ä mpligt med f ö retr ä dare f ö r det
allm ä nna i advokatsamfundets disciplinn ä mnd och i andra
samfundsorgan.

I
den andra motionen p å talades att det r å dde en stor sp ä nnvidd
mellan de olika å tg ä rder som kunde komma i fr å ga vid
disciplin ä rt ingripande mot advokat. Mot denna bakgrund
efterlystes i motionen m ö jlighet att meddela ä ven annan p å f ö ljd som
var mer ingripande ä n erinran och varning men inte s å
ingripande som uteslutning, t ex suspension eller disciplinbot. I motionen ifr å gasattes
ocks å om den nuvarande ordningen f ö r handl ä ggning av disciplin ä renden inom advokatsamfundet
var acceptabel. P å l ä ngre sikt borde enligt motionen handl ä ggningen
frig ö ras fr å n samfundet och f ö ras ö ver till
statlig myndighet.

Utskottet
inh ä mtade yttranden ö ver motionerna fr å n h ö gsta
domstolen, JK, riks å klagaren, advokatsamfundet och Sveriges domaref ö rbund.
Remissinstanserna intog en ö verv ä gande negativ st ä llning till
motionsyrkandena. Utskottet uttalade i sitt av riksdagen godk ä nda bet ä nkande
(JuU 1978/79:6), i enlighet med vad utskottet anf ö rt vid 1976/77 å rs riksm ö te, bl a
att det m å ste fordras sk ä l av s ä rskild styrka f ö r att en ä ndring av
den nuvarande ordningen skulle ö verv ä gas. Detta hindrade enligt utskottet inte att det
kunde finnas anledning att se ö ver enskildheter i systemet. Enligt utskottet p å gick ocks å ö versynsarbete
i s å dana h ä nseenden som

Prop.
1981/82:57 67

ber ö rts i motionerna.
Utskottet h ä nvisade d ä rvid till att reglerna om god advokatsed s å gs ö ver fr å n olika
utg å ngspunkter dels inom advokatsamfundet, dels inom brottsf ö rebyggande
r å det som ett led i den p å g å ende ö versynen av lagstiftning mot organiserad och
ekonomisk brottslighet. P å liknande s ä tt var enligt utskottet det p å talade
behovet av en kompletterande disciplin ä r p å f ö ljd - ett behov som redan tidigare understrukits av
advokatsamfundet - under utredning inom samfundet. Utskottet uttalade vidare
att sp ö rsm å let om utformningen av de disciplin ä ra p å f ö ljderna
stod i n ä ra samband med den i motionerna ber ö rda fr å gan om
formerna f ö r handl ä ggning av disciplin ä renden och ett ö kat
inflytande f ö r det allm. ä nna h ä rvidlag. Fr å gan torde enligt utskottet komma att aktualiseras i
regeringens kansli i samband med att samfundets f ö rslag r ö rande
disciplinp å f ö ljderna lades fram f ö r regeringen. Med h ä nsyn till
det ö versynsarbete som s å lunda redan initierats saknades det enligt utskottets
mening anledning f ö r riksdagen att vidta n å gon å tg ä rd till f ö ljd av
motionerna.

Av
det nyss sagda framg å r att visst ö versynsarbete p å g å r inom
advokatsamfundet. Samfundets styrelse besl ö t s å lunda i maj 1976 att tills ä tta en
kommitt é med uppgift att utreda samfundets disciplinf ö rfarande
och de disciplin ä ra p å f ö ljderna. Kommitt é n har ä nnu inte
redovisat sitt arbete. Styrelsen besl ö t vidare i augusti 1978 att tills ä tta en
kommitt é med uppdrag att f ö reta en ö versyn av de v ä gledande reglerna om god advokatsed (se avsnitt
6.3.1 och 6.3.3).

I
sammanhanget b ö r n ä mnas att JK, med anledning av advokatsamfundets
handl ä ggning av ett disciplin ä rende, i ett beslut i april 1976 (beslut
1976-04-14; dnr 490-76-7, 1043-76-7) uttalat att samfundet borde ta upp fr å gan om
behandlingen av disciplinfr å gor - i de fall d å brottm å lsf ö rfarande
inletts mot vederb ö rande advokat -till ö verv ä gande; JK
pekade d ä rvid ocks å p å problemet med det dubbla disciplin ä ra
ansvaret f ö r advokater vid de allm ä nna
advokatbyr å erna.

Prop. 1981/82:57 68

Slutligen
kan n ä mnas att JK-utredningen i sitt bet ä nkande (SOU 1978:59) JK- ä mbetet - Ö versyn av
justitiekanslerns arbetsuppgifter och statens tvistehandl ä ggning
uttalade att det enligt utredningens mening inte fanns sk ä l att f ö resl å n å gon ä ndring i
fr å ga om JK:s tillsyn ö ver advokater (s 127).

Prop. 1981/82:57 69

6 Ö verv ä ganden

6.1
Allm ä nt

Arbetsgruppen
har tidigare som ett led i ö versynen av lagstiftning mot organiserad och
ekonomisk brottslighet l ä mnat vissa f ö rslag och rekommendationer p å revisorsomr å det. Med
samma utg å ngspunkter har gruppen nu diskuterat s å dana fr å gor som r ö r
advokatv ä sendet. Detta omr å de ä r i
likhet med revisorsomr å det av intresse ur skilda aspekter vid den
lagstiftnings ö versyn som ä r. i fr å ga.

I
den allm ä nna debatten har gjorts g ä llande
att vissa advokater p å olika s ä tt varit inblandade i organiserad och ekonomisk
brottslighet. Arbetsgruppen har p å denna punkt -liksom p å
revisorsomr å det - g å tt igenom det material som legat till grund f ö r s å dana p å st å enden.
Genomg å ngen ger gruppen anledning understryka att detta material enligt
gruppens bed ö mning varit diffust till sitt inneh å ll och
inte ger st ö d å t de generella p å st å enden som
framf ö rts om advokaters medverkan i organiserad och ekonomisk brottslighet.
Under inga f ö rh å llanden ger materialet enligt gruppens uppfattning
n å got fog f ö r p å st å enden om att dessa f ö reteelser skulle ha
spridning bland advokatk å rens medlemmar. Gruppen anser likv ä l, med h ä nsyn till
vikten av att den r ä ttss ö kande allm ä nhetens och myndigheternas tilltro till
advokaternas yrkesut ö vning uppr ä tth å lls, att den diskussion som f ö rts
motiverar att man unders ö ker ora den nuvarande ordningen erbjuder tillr ä ckligt
skydd mot s å dana f ö reteelser. Det finns allts å sk ä l att ö verv ä ga
behovet av å tg ä rder f ö r att motverka att advokater, som i sin yrkesut ö vning p å olika s ä tt kommer
i kontakt med organiserad och ekonomisk brottslighet, sj ä lva medvetet
eller omedvetet underl ä ttar s å dan brottslighet. Arbetsgruppen anser emellertid
att det i f ö rl ä ngningen

Prop. 1981/82:57 70

av
vad som nu har sagts ocks å ligger att en advokat - om han uppfyller sina
plikter i denna egenskap - i sin r å dgivande verksamhet motverkar dessa f ö reteelser.

Arbetsgruppen
har diskuterat olika fr å gor p å advokatv ä sendets omr å de mot den bakgrund som nu har angetts. Ett problem
som gruppen funnit angel ä get att behandla i detta sammanhang r ö r vad som
b ö r g ä lla i fr å ga om en f ö rsvarares relationer till den misst ä nkte.
Gruppens ö verv ä ganden p å denna punkt redovisas i avsnitt 6.2. Vidare har
gruppen diskuterat behovet av en komplettering av de v ä gledande
reglerna om god advokatsed. Denna diskussion f ö ljer i avsnitt 6.3.

Vad
som ä r av intresse f ö r arbetsgruppen r ö r emellertid inte enbart de
f ö rh å llanden som direkt avser en advokats yrkesut ö vning som
s å dan. Ocks å sj ä lva advokatv ä sendets organisation - t ex hur tillsynen ut ö vas - ä r av
betydelse i sammanhanget. Av det tidigare sagda (avsnitt 5) framg å r att fr å gor av
denna karakt ä r diskuterats p å olika h å ll och
inte minst i riksdagen under senare å r. Bl a har framf ö rts ö nskem å l om ö kad
kontroll av och insyn i advokatsamfundets verksamhet. Senast vid 1978/79 å rs riksm ö te
behandlades s å dana sp ö rsm å l p å grund av motioner. Riksdagen fann emellertid vid
detta tillf ä lle inte anledning vidta n å gon å tg ä rd till f ö ljd av de
aktuella motionerna. D ä rvid h ä nvisade riksdagen till det ö versynsarbete
som p å g å r inom advokatsamfundet och den nu ifr å gavarande
lagstiftnings ö versynen.

Arbetsgruppen
har f ö r sin del diskuterat vissa fr å gor som r ö r det disciplin ä ra f ö rfarandet
och tillsynen ö ver advokatv ä sendet ö ver huvud taget. Resultatet av ö verv ä gandena
redovisas i avsnitt 6.4 och 6.5.

Prop.
1981/82:57 71

6.2
F ö rsvararens relationer till den misst ä nkte

• Arbetsgruppen f ö resl å r att det
i 21 kap. RB inf ö rs best ä mmelser av f ö ljande inneb ö rd.

-
Den som genom r å d eller p å annat s ä tt varit
den misst ä nkte behj ä lplig vid g ä rningen eller i angel ä genhet
som har v ä sentligt samband d ä rmed f å r inte
vara f ö rsvarare; r ä tten kan i s ä rskilt fall medge undantag fr å n denna
regel.

-
Den som ä r f ö rsvarare
f å r inte vara den misst ä nkte behj ä lplig i andra ekonomiska angel ä genheter ä n s å dana som
faller inom ramen f ö r f ö rsvaret eller uppenbarligen saknar samband med g ä rningen.

6.2.1
Inledning

Fr å gan om
vilka allm ä nna krav som b ö r st ä llas p å en f ö rsvarare ä r ofta f ö rem å l f ö r diskussion. Viss ledning ges i RB:s best ä mmelser,
fr ä mst 21 kap., som behandlar den misst ä nkte och hans f ö rsvar. D ä rut ö ver har i
praxis, s ä rskilt genom advokatsamfundets disciplin ä ra
verksamhet, n ä rmare regler utbildats. Allm ä n enighet
torde r å da om att en f ö rsvarare har en lojalitetsplikt gentemot den misst ä nkte. Å sikterna
om hur l å ngt denna plikt str ä cker sig ä r
emellertid delade. Att en f ö rsvarare dessutom m å ste ä ga
integritet och sj ä lvst ä ndighet, som inte bara riktar sig mot domstol och å klagare
utan ocks å mot den misst ä nkte, st å r vidare klart. F ö rsvararen f å r inte
vara angivare eller inta rollen som domare. Om en f ö rsvarare
s å lunda inte f å r verka som samh ä llets f ö rl ä ngda arm
b ö r han å andra sidan ha en viss distans till den misst ä nkte och
dennes sak.

Arbetsgruppen
vill understryka vikten av att f ö rsvararen uppr ä tth å ller en sj ä lvst ä ndig och oberoende st ä llning i f ö rh å llande
till den misst ä nkte. Han f å r inte under n å gra f ö rh å llanden tj ä nstg ö ra som "springpojke" å t denne.
Att

Prop.
1981/82:57 72

det
i f ö rsvararens uppdrag ing å r att ombes ö rja vissa uppgifter av social karakt ä r strider
inte mot detta. Det m å ste emellertid i allm ä nhet anses ol ä mpligt
att en f ö rsvarare vid sidan av sin huvuduppgift bitr ä der den
misst ä nkte ocks å i s å dant som ligger utanf ö r den kurativa funktionen, t
ex i fr å ga om rena aff ä rsangel ä genheter. Det ä r enligt arbetsgruppen f ö r f ö rsvararens
trov ä rdighet v ä sentligt att denne inte anlitas av den misst ä nkte f ö r annat ä n vad som
kan anses ligga i en f ö rsvarares uppgifter. Att ett uppdrag som f ö rsvarare
kan s ä gas bygga p å ett f ö rtroende fr å n den misst ä nkte f å r inte leda till att f ö rsvararen
f å r egna intressen i saken eller eljest blir personligen involverad i
den misst ä nktes angel ä genheter. F ö rsvararen f å r inte identifiera sig med den misst ä nkte och
dennes sak. Arbetsgruppen anser det vara av vital betydelse att f ö rebygga
att f ö rsvararen kan komma att - medvetet eller omedvetet - bli indragen i t
ex organiserad och ekonomisk brottslighet.

Enligt
arbetsgruppen b ö r s å lunda varje n å gorlunda v ä sentlig risk f ö r att f ö rsvararen
inte st å r helt fri mot den misst ä nkte undanr ö jas. Detta avser s å v ä l
tidigare f ö rbindelser med den misst ä nkte som
mellanhavanden under brottm å lets handl ä ggning och p å t ex advokatbyr å er med flera jurister
samtliga dessa (jfr 14 § f ö rsta stycket i de v ä gledande reglerna om god
advokatsed). Arbetsgruppen anser att det b ö r f ö rhindras att f ö rsvararen genom samr ö re med den misst ä nkte
utanf ö r f ö rsv ä raruppdraget kan komma att hamna i ett j ä vsliknande
f ö rh å llande till den misst ä nkte och
dennes sak. Fr å gan ä r i vilken utstr ä ckning problemet ä r
reglerat med den ordning som f n g ä ller.

6.2.2
Nuvarande f ö rh å llanden

N ä r det f ö rst g ä ller fr å gan om
det l ä mpliga i att som f ö rsvarare bruka n å gon, som tidigare bitr ä tt den
misst ä nkte i en angel ä genhet som har samband med den sak som utg ö r grund f ö r
misstanke om brott, h ä nger denna delvis

Prop.
1981/82:57 73

samman
med vilka kvalifikationer som kr ä vs av en f ö rsvarare. P å denna punkt g ä ller enligt 21 kap. RB i huvudsak f ö ljande.

Man
skiljer mellan privat och offentlig f ö rsvarare. Privat f ö rsvarare utses av den misst ä nkte. Om
den misst ä nkte har ett r ä tteg å ngsombud, anses ombudet som f ö rsvarare.
De regler som g ä ller ang å ende ett r ä tteg å ngsombuds kvalifikationer och pr ö vningen
av dennes l ä mplighet ä ger s å lunda motsvarande till ä mplighet
i fr å ga om f ö rsvarare. Som f ö rsvarare f å r allts å inte
brukas annan ä n den som r ä tten med h ä nsyn till redbarhet, insikter och tidigare
verksamhet finner l ä mplig att vara f ö rsvarare i m å let. F ö rsvarare
skall vara svensk medborgare med hemvist inom riket; ocks å annan f å r
emellertid brukas som f ö rsvarare, om r ä tten med h ä nsyn till m å lets beskaffenhet och ö vriga
omst ä ndigheter finner att det l ä mpligen kan ske. Den som ä r omyndig
eller f ö rsatt i konkurs f å r inte vara f ö rsvarare. Domare och vissa andra befattningshavare
f å r i princip inte vara f ö rsvarare. Den som st å r i visst n ä rst å ende f ö rh å llande
till domare i m å let f å r inte upptr ä da som f ö rsvarare. Detsamma g ä ller den som tagit
befattning med saken som domare eller befattningshavare vid domstol eller som
ombud f ö r motparten. Visar f ö rsvarare oredlighet, oskicklighet eller of ö rst å nd eller
befinns han eljest ol ä mplig, skall r ä tten avvisa honom som f ö rsvarare
i m å let. R ä tten ä ger ocks å , om det finns sk ä l till det, f ö rklara
honom obeh ö rig antingen f ö r viss tid eller tills vidare att brukas som f ö rsvarare
vid den r ä tten. Om r ä tten avvisar en advokat som f ö rsvarare,
skall anm ä lan om avvisandet g ö ras hos advokatsamfundets
styrelse.

I
vissa fall skall r ä tten f ö rordna offentlig f ö rsvarare f ö r den
misst ä nkte. I princip g ä ller att till offentlig • f ö rsvarare
skall f ö rordnas advokat, som befinns l ä mplig till det. Om s ä rskilda sk ä l f ö religger
kan till offentlig f ö rsvarare ocks å utses annan l ä mplig person, som avlagt f ö r beh ö righet
till domar ä mbete f ö reskrivna kunskapsprov (juris kandidatexamen). F ö retr ä desvis b ö r anlitas
n å gon

Prop.
1981/82:57 74

som
vid r ä tten brukas som r ä tteg å ngsombud. Har den misst ä nkte till
offentlig f ö rsvarare f ö reslagit n å gon beh ö rig person skall han f ö rordnas,
om inte hans anlitande skulle medf ö ra avsev ä rt ö kade kostnader eller eljest s ä rskilda
sk ä l f ö ranleder annat. F ö rordnande av offentlig f ö rsvarare
kan å terkallas av r ä tten om det f ö religger giltigt sk ä l till detta.

De
krav betr ä ffande kvalifikationer och l ä mplighet
som s å lunda g ä ller f ö r f ö rsvarare ger emellertid enligt arbetsgruppen ingen
ledning i fr å gan huruvida n å gon, som tidigare varit den misst ä nkte behj ä lplig i
en angel ä genhet som har samband med dennes sak, b ö r brukas
som f ö rsvarare.

Ocks å betr ä ffande fr å gan om
det l ä mpliga i att f ö rsvararen utf ö r annat å t den misst ä nkte ä n det som faller inom ramen f ö r
uppdraget som f ö rsvarare saknas regler f n. De best ä mmelser
som finns i 21 kap. RB s ä ger s å lunda ingenting om denna situation. Allm ä nt g ä ller att
f ö rsvararen med nit och omsorg skall tillvarata den misst ä nktes r ä tt och i
detta syfte verka f ö r sakens riktiga belysning. Vidare ges n ä rmare
best ä mmelser om vilka r ä ttigheter och skyldigheter en f ö rsvarare
har. Ingenting stadgas dock om f ö rh å llandet mellan f ö rsvararen och den misst ä nkte vid
sidan av f ö rsv ä raruppdraget. Betr ä ffande fr å gan om
vad som kan anses ing å i en f ö rsvarares uppgifter kan man emellertid f å ledning
ur den praxis som utvecklats kring reglerna ora ers ä ttning
till offentlig f ö rsvarare; p å denna punkt kan h ä nvisas till bl a de
principiella synpunkter p å en offentlig f ö rsvarares uppgifter som
advokatsamfundets styrelse anf ö rt i ett yttrande till h ö gsta
domstolen i ett brottm å l (se TSA 1977 s 504, jfr NJA 1977 s 577). I
sammanhanget kan ocks å erinras om regeln att offentlig f ö rsvarare
inte f å r av den misst ä nkte f ö rbeh å lla sig annan ers ä ttning ä n sora
utg å r av allm ä nna medel.

Vid
sidan av RB ges ytterligare ledning i begreppet god advokatsed. Av de v ä gledande
reglerna om god advokatsed

Prop.
1981/82:57 75

(29
§ )
f ö ljer s å lunda, i enlighet med den nyss n ä mnda
regeln i RB, att advokat inte f å r f ö r arbete, som omfattas av uppdrag s å som
offentlig f ö rsvarare, av klienten - den mis.st ä nkte -
eller annan f ö rbeh å lla sig arvode eller ers ä ttning f ö r utl ä gg ut ö ver den
ers ä ttning som utg å r av allm ä nna medel. Enligt Wiklund (s 385) synes en advokat,
i de fall tvekan kan r å da huruvida visst av f ö rsvararen
utf ö rt arbete kan s ä gas falla inom eller utom ramen f ö r f ö rsv ä raruppdraget,
b ö ra yrka ers ä ttning av allm ä nna medel; finner r ä tten arbetet falla utanf ö r f ö rsvararens
uppdrag, m å ste advokaten anses of ö rhindrad
att rikta sitt arvodesanspr å k i denna del mot klienten.

Den
egentliga fr å gan om en advokat b ö r vara f ö rsvarare
f ö r en klient som han har eller tidigare haft f ö rbindelser
med ä r emellertid inte besvarad genom begreppet god advokatsed. Fr å gan om
och i vilken utstr ä ckning ekonomiska f ö rbindelser mellan klienten
och advokaten sj ä lv ä r till å tna har visserligen reglerats ing å ende i de
v ä gledande reglerna om god advokatsed (se 22 § ). I den
m å n det inte ä r fr å ga om s å dana situationer torde n ä rmast
vara av intresse vad som g ä ller betr ä ffande avb ö jande p å grund av intressekonflikt - kollision med egna
intressen eller motstridiga klientintressen - och avb ö jande p å grund av
tidigare befattning med uppdrag fr å n annan klient eller med ä rende i
annan egenskap ä n som bitr ä de å t klient. Ingen av dessa situationer synes dock h ä r vara
direkt till ä mplig. Wiklund (s 185) ger emellertid exempel p å ett
fall, d ä r advokaten p å grund av eget personligt intresse i saken m å ste avb ö ja ett
uppdrag. I detta fall - å tergivet i TSA 1969 s 24, fall 6 - uttalade
advokatsamfundets styrelse, sedan en f ö r f ö rs ö k till f ö rs ä kringsbedr ä geri misst ä nkt person vid polisf ö rh ö r p å st å tt att
han f ö retagit den brottsliga g ä rningen p å inr å dan av sin advokat, att advokaten borde avb ö ja
uppdrag att s å som f ö rsvarare bitr ä da den misst ä nkte i brottm å let. Eftersom den misst ä nkte hade
intresse av att skjuta skulden p å advokaten, medan denne hade intresse av att
tillbakavisa beskyllningen, var enligt Wiklund intressemots ä ttningen
uppenbar. Sora ett exempel p å mot-

Prop. 1981/82:57 76

stridiga
klientintressen - i detta fall avseende ett konkursbo .och konkursg ä lden ä ren - n ä mner
Wiklund (s 195) ett avg ö rande, refererat i TSA 1958 s 151, fall 4:IV, d ä r
advokatsamfundets styrelse uttalat att'.en advokat f ö rfarit
uppenbart ol ä mpligt, d å han vidtagit å tg ä rder f ö r att bli utsedd till f ö rvaltare
i en konkurs, trots att han f ö rordnats till offentlig f ö rsvarare
f ö r konkursg ä lden ä ren .

6.2.3
Arbetsgruppens f ö rslag om ä ndringar i RB

Av
redog ö relsen f ö r nuvarande syns ä tt kan.man enligt
arbetsgruppen dra den slutsatsen att de situationer i vilka en advokat eller
annan ä r skyldig att avb ö ja eller fr å ntr ä da uppdrag som f ö rsvarare inte direkt tar
sikte p å s å dana fall, d ä r vederb ö rande å t den misst ä nkte utf ö r uppdrag av annat slag ä n det som
faller inom ramen f ö r f ö rsv ä raruppdraget eller tidigare bitr ä tt denne
i annan egenskap ä n sora f ö rsvarare. Som gruppen tidigare har anf ö rt (avsnitt
6.2.1) anser den emellertid att det h ä r kan vara fr å ga om j ä vsliknande situationer som inte ä r f ö renliga
med f ö rsvararens st ä llning. I den m å n exempelvis en advokat haft
direkt anknytning till den brottsliga g ä rningen - ä ven om han sj ä lv inte kan å talas f ö r n å gon form av medverkansansvar - m å ste han
enligt gruppens uppfattning anses klart ol ä mplig som f ö rsvarare. Man kan s å lunda t ä nka sig
att en advokat bitr ä der en klient i tvivelaktiga transaktioner och att
han senare å tar sig uppdrag som offentlig f ö rsvarare
f ö r klienten i m å l som har samband med dessa; jfr ovan det av
Wiklund å beropade fallet TSA 1969 s 24, fall 6. Ett motiv f ö r
advokatens intresse av att g ö ra detta kan man finna i best ä mmelserna
om advokats vittnesplikt enligt 36 kap. 5 § RB. Av paragrafens fj ä rde
stycke framg å r n ä mligen att f ö rsvarare ä r ovillkorligen befriad fr å n
skyldighet att avge vittnesutsaga. Som ett annat exempel p å en ol ä mplig
relation mellan f ö rsvararen och den misst ä nkte kan
anges det fallet att en advokat, som f ö rordnats till offentlig f ö rsvarare,
under brottm å lets handl ä ggning bitr ä der den misst ä nkte

Prop.
1981/82:57 77

i
aff ä rsangel ä genheter som har samband med det brott f ö r vilket
klienten ä r misst ä nkt.

Ocks å andra
kontakter av ol ä mpligt slag kan naturligtvis t ä nkas f ö rekomma
mellan en person som ä r misst ä nkt f ö r brott och en advokat eller annan som f ä r
erbjudande om uppdrag som f ö rsvarare. A andra sidan m å ste med
sk ä rpa understrykas, att kontakterna mellan den misst ä nkte och
hans f ö rsvarare - vid sidan av f ö rsv ä raruppdraget -naturligtvis ocks å kan vara
av ett helt legitimt slag. En person kan s å lunda vara misst ä nkt f ö r en g ä rning och
som offentlig f ö rsvarare ö nska en advokat, vilken tidigare konsulterats av
den misst ä nkte i en sak som saknar varje samband med den aktuella
g ä rningen.

Att
advokatsamfundet i sin disciplin ä ra verksamhet s ä llan eller aldrig haft
anledning att ta st ä llning till det problem som arbetsgruppen nu f ö rs ö kt belysa
kan sammanh ä nga med det av gruppen i annan del av denna
promemoria (avsnitt 6.5) behandlade f ö rh å llandet att disciplin ä renden s ä llan
initieras av myndighet. Av debatten inom samfundet framg å r
emellertid att problemet upplevs som v ä sentligt av advokaterna sj ä lva.
Enligt arbetsgruppens mening ä r det inte minst med tanke p å
problemen med organiserad och ekonomisk brottslighet av st ö rsta vikt
att f ö rsvarare, s ä rskilt i m å l med anknytning till s å dan
brottslighet, garanteras en gentemot den misst ä nkte sj ä lvst ä ndig st ä llning.

Arbetsgruppen
anser allts å att man b ö r ö verv ä ga att inf ö ra regler som tar sikte p å att
garantera f ö rsvararens integritet och oavh ä ngighet i
det avseende som h ä r diskuterats. En reglering p å denna
punkt b ö r sj ä lvfallet ha s å dana begr ä nsningar att den inte leder f ö r l å ngt. Vad
det g ä ller ä r att f ö rhindra att en f ö rsvarare hamnar i ett j ä vsliknande
f ö rh å llande till den misst ä nkte av det slag som
arbetsgruppen f ö rs ö kt att beskriva. Det b ö r vara fr å ga om
endast s å dana relationer till den misst ä nkte och
dennes sak, som medf ö r en v ä sentlig risk f ö r en situation av detta slag.

Prop. 1981/82:57 78

En
j ä mf ö relse kan h ä r g ö ras med f ö rh å llandena i Danmark. Enligt nyligen genomf ö rda ä ndringar
i dansk r ä tt kan en advokat utest ä ngas som
f ö rsvarare i ett enskilt fall bl a om "der er p å viselig
risiko for, at advokaten vil hindre eller modvirke s ä gens
opklaring" (se § 733, stk. 2, samt § 730, stk. 3, § 736,
stk. 2, och § 737 retsplejeloven). I motiven till dessa regler,
som ä r av extraordin ä r karakt ä r, s ä gs bl a att "en p å viselig
risiko for, at en advokat vil hindre eller modvirke s ä gens opklaring
vil f. eks. kunne vaere begrundet i, at advokaten i tidligare s ä ger har
tilsidesat sine pligter som forsvarer, eller at han i s ä ger om
'bag-mandskriminalitet' har haft f ö rbindelse med de implice-rede p å en made,
der skaber begrundet tvivl om hans egnethed som forsvarer (se betaenkning ö ver
forslag til lov om aendring af retsplejeloven m.v., blad nr 789 s 14, avgivet
av folketingets retsudvalg den 19 maj 1978).

Ä ven om den som skall utses till f ö rsvarare
f ö rut haft samr ö re med den misst ä nkte eller dennes sak, kan
inte varje tidigare relation g ö ra vederb ö rande obeh ö rig att brukas som f ö rsvarare. Att en advokat
tidigare varit f ö rsvarare å t den misst ä nkte i ett annat m å l ä r i och f ö r sig
inte anm ä rkningsv ä rt. Ocks å andra uppdrag som en advokat tidigare utf ö rt å t den
misst ä nkte m å ste komma att falla utanf ö r en
regel om obeh ö righet att vara f ö rsvarare. Vad som f ö rst och
fr ä mst b ö r falla in under en s å dan regel ä r att n å gon genom
r å d eller p å annat s ä tt varit den misst ä nkte behj ä lplig vid
g ä rningen, dvs betr ä ffande just de f ö rh å llanden
och omst ä ndigheter som utg ö r grund f ö r
misstanken om brott. D ä rut ö ver b ö r regeln ocks å tr ä ffa den som varit den misst ä nkte behj ä lplig i
andra angel ä genheter, vilka har ett v ä sentligt
samband med g ä rningen; exempel p å ett s å dant
samband kan vara att en person medverkar vid uppr ä ttande av en handling, som
senare kommer till anv ä ndning som ett led i ett skattebrott. Arbetsgruppen
anser att en regel om obeh ö righet att brukas som f ö rsvarare
p å grund av tidigare

Prop.
1981/82:57 79

samr ö re med
den misst ä nkte och dennes sak h ä rigenom f å r en
rimlig begr ä nsning.

N ä r det
sedan g ä ller den situationen att den som utsetts till f ö rsvarare
utf ö r annat å t den misst ä nkte ä n det som faller inom ramen f ö r
uppdraget, anser arbetsgruppen att utg å ngspunkten ocks å h ä r m å ste vara
att man skall motverka att f ö rsvararen hamnar i ett j ä vsliknande
f ö rh å llande till den misst ä nkte och
dennes sak. Detta inneb ä r emellertid samtidigt att det i m å nga fall
skulle te sig orimligt att f ö rhindra att en f ö rsvarare bitr ä der den
misst ä nkte i fr å gor vid sidan av uppdraget. I enlighet med vad
arbetsgruppen tidigare har anf ö rt b ö r ett f ö rbud f ö religga p å denna punkt endast n ä r f ö rsvararens
samr ö re med den misst ä nkte utanf ö r f ö rsv ä raruppdraget medf ö r en v ä sentlig risk
f ö r en j ä vsliknande situation. Det ä r ju inte
ovanligt att en advokat har fasta klienter, som advokaten l ö pande
bitr ä der i t ex ekonomiska fr å gor. Om en s å dan klient blir misst ä nkt f ö r t ex
ett trafikbrott ä r det enligt arbetsgruppen alltf ö r l å ngtg å ende att
kr ä va att klienten inte f å r ha denne advokat som f ö rsvarare.
Likas å m å ste det anses fullt legitimt att en advokat som
bitr ä der en person i ett skattem å l samtidigt ä r dennes f ö rsvarare i motsvarande skattebrottm å l, f ö rutsatt
naturligtvis att vederb ö rande inte ä r obeh ö rig som f ö rsvarare enligt den nyss diskuterade best ä mmelsen.
A andra sidan anser arbetsgruppen att det som regel ä r ol ä mpligt
att den som ä r f ö rsvarare i ett s å dant m å l ocks å ä r den
misst ä nkte behj ä lplig i dennes allm ä nna aff ä rsangel ä genheter.
En v ä sentlig risk kan h ä r f ö religga att f ö rsvararen inte kan uppr ä tth å lla den
sj ä lvst ä ndiga h å llning gentemot den misst ä nkte och
dennes sak som, enligt vad gruppen har anf ö rt ovan, b ö r kr ä vas av en f ö rsvarare.

Det
sagda leder till slutsatsen att det inte ä r m ö jligt att p å f ö rhand generellt avgr ä nsa de situationer i vilka
en f ö rsvarare inte f å r bitr ä da den misst ä nkte i fr å gor vid sidan av uppdraget. Saken m å ste pr ö vas fr ä n fall

Prop.
1981/82:57 80

till
fall. En rimlig avv ä gning synes kunna erh å llas genom ett stadgande av
inneh å ll att den som ä r f ö rsvarare inte f å r vara den misst ä nkte behj ä lplig i
andra ekonomiska angel ä genheter ä n s å dana som faller inom ramen f ö r f ö rsvaret
eller uppenbarligen saknar samband med g ä rningen. I och med att regeln tar sikte p å
ekonomiska angel ä genheter omfattar den inte bitr ä de i
skattem å l i det f ö rut angivna exemplet. D ä remot f ö rbjuds
bitr ä de i allm ä nna aff ä rsangel ä genheter, om de inte uppenbarligen saknar samband
med g ä rningen s å som i exemplet med trafikbrott. Arbetsgruppen vill
sl å fast att avsikten inte ä r att motverka den kurativa funktion sora ligger i
f ö rsvarar-rollen, t ex att betala f ö rfallen hyra eller att s ö ka
kontakt med socialv å rden f ö r familjens r ä kning. A andra sidan b ö r betonas
att uppgiften att tillhandag å h ä ktade och intagna raed service i detta h ä nseende i
f ö rsta hand ankommer p å personal inom kriminalv å rden.
Arbetsgruppen vill vidare erinra om att viss ledning om vad som ligger i en f ö rsvarares
uppgifter ges, enligt vad som tidigare har sagts, i principerna f ö r ers ä ttningen
till offentlig f ö rsvarare.

De
regler som arbetsgruppen h ä r f ö resl å r b ö r naturligtvis g ä lla ocks å f ö r a.nnan ä n advokat
som kan ifr å gakomma som f ö rsvarare. D ä rf ö r b ö r reglerna inf ö ras i RB och inte i advokatsamfundets interna
normsystem. Arbetsgruppen har vidare ö verv ä gt om de f ö reslagna reglerna b ö r begr ä nsas till
att avse yrkesm ä ssiga f ö rh å llanden. Det ter sig emellertid enligt gruppen sv å rt att g ö ra en s å dan avgr ä nsning.
S å lunda finns det en uppenbar risk f ö r att olika slags ekonomiska
r å dgivare, som inte kan anses vara yrkesm ä ssigt verksamma som f ö rsvarare,
skulle b ö rja upptr ä da som f ö rsvarare p å det omr å de gruppens f ö rslag s ä rskilt tar sikte p å , n ä mligen f ö reteelser
med anknytning till organiserad och ekonomisk brottslighet. Att begr ä nsa
reglerna till att g ä lla endast offentlig f ö rsvarare
- och inte privat f ö rsvarare - b ö r enligt gruppen ej heller komma i fr å ga.
Vidare ä r det og ö rligt att inskr ä nka reglerna till vissa
typer av gr ö vre brott, som skulle kunna h ä nf ö ras till
den aktuella brottsligheten.

Prop.
1981/82:57 81

Fr å n regeln
om obeh ö righet att vara f ö rsvarare p å nu aktuell grund b ö r r ä tten i s ä rskilt
fall kunna medge undantag. Sk ä l till undantag torde enligt arbetsgruppen f ö religga t
ex n ä r det g ä ller mindre allvarliga brott. Om r ä tten
skall medge undantag, b ö r det emellertid st å klart att risk inte f ö religger
att den misst ä nkte bitr ä ds av en f ö rsvarare, vars sj ä lvst ä ndighet
och integritet kan s ä ttas i fr å ga.

Ett
problem i sammanhanget utg ö r risken f ö r de ö kade kostnader, som arbetsgruppens f ö rslag i
vissa fall skulle kunna medf ö ra. Av kostnadssk ä l kan det n ä mligen i
och f ö r sig vara en f ö rdel att den som t ex tidigare bitr ä tt en
klient i aff ä rsan.gel ä genheter f å r vara dennes f ö rsvarare i ett brottm å l som har
samband med dessa; en annan f ö rsvarare m ä ste ju sannolikt l ä gga ned mer arbete f ö r att s ä tta sig
in i m å let. P å mindre orter, d ä r tillg å ngen p å
advokater ä r begr ä nsad, skulle de nu diskuterade reglerna kunna medf ö ra att
advokat fr å n annan ort m å ste anlitas i ö kad utstr ä ckning. Arbetsgruppen anser att ol ä genheter
av detta slag inte b ö r hindra f ö rslagets genomf ö rande. Synpunkterna i fr å ga skulle
emellertid, å tminstone i viss utstr ä ckning,
kunna tillgodoses inom ramen f ö r den f ö reslagna regeln om undantag fr å n best ä mmelsen
om obeh ö righet att vara f ö rsvarare.

Enligt
arbetsgruppen b ö r' det å vila den som erbjuds uppdrag som f ö rsvarare
att sj ä lv pr ö va huruvida hans relationer till den misst ä nkte ä r s å dana att
han ä r obeh ö rig att vara f ö rsvarare och att, om s å ä r fallet,
avb ö ja uppdraget. Anser han saken vara tveksam ä r han
skyldig att till r ä tten sj ä lvmant anm ä la detta. I den m å n han f ö rst efter
det han mottagit sitt uppdrag uppt ä cker att han ä r obeh ö rig att vara f ö rsvarare, ä r han skyldig att vidta å tg ä rder f ö r att bli
befriad fr å n .uppdraget. Den som ä r
offentlig f ö rsvarare har allts å att anm ä la saken
f ö r r ä tten och hemst ä lla om sitt entledigande medan en privat f ö rsvarare
har att avs ä ga sig uppdraget.

6 Riksdagen 1981182. I saml. Nr 57

Prop.
1981/82:57 82

Enligt
allm ä nna processuella grundsatser m å ste det ocks å
ankomma p å
motparten, dvs i praktiken å klagaren, att bevaka att ingen anm ä rkning
kan g ö ras mot f ö rsvararen i fr å ga om de aktuella reglerna och att eljest anm ä la saken
f ö r r ä tten. Och det ä r naturligtvis r ä tten som ytterst - i
enlighet med vad som allm ä nt g ä ller om dess skyldighet att ö vervaka
att f ö rsvararen iakttar de krav som st ä lls p ä honom - har att ta st ä llning
till dessa fr å gor. Om r ä tten s å lunda uppt ä cker att n å gon som f ö rordnats till offentlig f ö rsvarare ä r obeh ö rig
enligt den f ö reslagna regeln, skall f ö rordnandet
j ä mlikt 21 kap. 6 § f ö rsta stycket RB å terkallas. Ä r fr å ga om en
privat f ö rsvarare skall denne j ä mlikt 21
kap. 3 § andra stycket RB j ä mf ö rt med 12 kap. 5 § RB avvisas som f ö rsvarare
i m å let. I fr å ga om f ö rbudet f ö r f ö rsvarare att vara den misst ä nkte behj ä lplig i
ekonomiska angel ä genheter m å
framh å llas att detta f ö rbud i f ö rsta hand
ä r
en f ö r-h å llningsregel f ö r f ö rsvararen. Skulle en allvarligare ö vertr ä delse ske
av f ö rbudet f å r r ä tten enligt vanliga regler pr ö va om den
det g ä ller ej l ä ngre b ö r kvarst å som f ö rsvarare i m å let. N å gon inverkan p å m å lets handl ä ggning i ö vrigt kan ett å sidos ä ttande av de nu f ö reslagna reglerna inte ha.
F ö r det fall f ö rsvararen ä r advokat kan naturligtvis disciplin ä ra å tg ä rder
komma i fr å ga.

Mot
bakgrund av det anf ö rda f ö resl å r arbetsgruppen att det i 21 kap. RB inf ö rs best ä mmelser
av inneb ö rd att den som genom r å d eller p å annat s ä tt varit
den misst ä nkte behj ä lplig vid g ä rningen eller i angel ä genhet som har v ä sentligt
samband d ä rmed inte f å r vara f ö rsvarare, att r ä tten i s ä rskilt
fall kan medge undantag fr å n denna regel samt att den som ä r f ö rsvarare
inte f å r vara den misst ä nkte behj ä lplig i apdra ekonomiska angel ä genheter ä n s å dana som
faller inom ramen f ö r f ö rsvaret eller uppenbarligen sakhar samband raed g ä rningen.

Regeln
om att den som genom r å d eller p å annat s ä tt varit den misst ä nkte behj ä lplig vid
g ä rningen eller i

Prop.
1981/82:57 83

angel ä genhet
som har v ä sentligt samband d ä rmed inte f å r vara f ö rsvarare
inneb ä r att en f ö rsvarare i f ö rekommande fall ä r obeh ö rig.
Regeln b ö r d ä rf ö r l ä mpligen fogas in bland best ä raraelserna
i 21 kap. 3 § andra stycket RB som anger vilka kvalifikationer
som kr ä vs av en privat f ö rsvarare. Till best ä mmelsen b ö r ocks å knytas
den f ö reslagna undantagsregeln. Enligt 21 kap. 3 § andra
stycket RB g ä ller vidare att, om den misst ä nkte f ö r sig st ä llt r ä tteg å ngsombud,
ombudet anses sora f ö rsvarare. F ö r att den nu f ö reslagna regeln om obeh ö righet
att vara f ö rsvarare skall bli till ä mplig ocks å p å r ä tteg å ngsombud
kr ä vs vissa ä ndringar i 21 kap. 3 § andra stycket RB i huvudsak
av redaktionell art.

Genom
att den f ö reslagna regeln om obeh ö righet
att vara f ö rsvarare fogas in bland de best ä mmelser
som anger vilka kvalifikationer som kr ä vs av en privat f ö rsvarare blir den ocks å till ä mplig n ä r fr å ga ä r om att
f ö rordna offentlig f ö rsvarare. Den som inte kan godtas som privat f ö rsvarare
enligt 21 kap. 3 § andra stycket RB kan naturligtvis inte heller f ö rordnas
som offentlig f ö rsvarare enligt 21 kap. 5 § RB.

N ä r det
sedan g ä ller den f ö reslagna regeln om att den som ä r f ö rsvarare
inte f å r vara den misst ä nkte behj ä lplig i ekonomiska angel ä genheter,
har denna enligt arbetsgruppen en naturlig anknytning till de allm ä nna best ä mmelser
om f ö rsvararens skyldigheter som anges i 21 kap. 7 § RB. Den
b ö r d ä rf ö r utg ö ra ett nytt tredje stycke i denna paragraf.

Arbetsgruppen
har ö verv ä gt om de f ö reslagna reglerna borde utstr ä ckas att
g ä lla ä ven ombud i tvistem å l samt skattem ä l och
annan f ö rvaltningsprocess. I viss m å n talar samma sk ä l som betr ä ffande f ö rsvarare
f ö r att liknande regler inf ö rs i dessa situationer. Vissa v ä sentliga
olikheter finns dock mellan de olika m ä ltyperna. I brottm å l g ä ller som
huvudregel att handl ä ggningen ä r muntlig. En f ö rsvarare m å ste allts å f ö r att
kunna bitr ä da

Prop. 1981/82:57 84

den misst ä nkte fraratr ä da ö ppet vid en
rauntlig f ö rhandling inf ö r domstolen. I t ex skattem å l, d ä r handl ä qgningen vanligen ä r skriftlig, kan en part emellertid ha en r å dgivare eller ett bitr ä de som t ex uppr ä ttar inlagor men inte sj ä lv framtr ä der
i m å let. Om best ä mmelser liknande de av arbetsgruppen f ö reslagna reglerna f ö r f ö rsvarare kom att g ä lla i dessa sammanhang skulle detta kunna leda till
att ombud och bitr ä den i ö kad utstr ä ckning
verkade i det f ö rdolda. Gruppens f ö rslag b ö r
d ä rf ö r begr ä nsas till f ö r-svararrollen. I den m å n fr å ga ä r om advokater torde ol ä mpliga f ö rh å llanden i de nu angivna situationerna i st ä llet kunna motverkas med etiska regler.

Arbetsgruppen har slutligen ber ö rt fr å gan om de j ä vsliknande regler som f ö resl å s f ö r f ö rsvarare
borde omfatta ocks å vissa andra uppdrag, som det ä r vanligt att advokater å tar sig. N ä r
det g ä ller uppdrag som konkursf ö rvaltare anser gruppen - med h ä nsyn till vad som har uttalats i motiven till de ä ndringar 1 konkurslagstiftningen, som tr ä der i kraft den 1 januari 1980, betr ä ffande fr å gan
om en tidigare r å dgivare till g ä lden ä ren b ö r utses till f ö rvaltare
(se prop 1978/79:105 s 158 f) - att den f ö r
egen del saknar anledning att diskutera detta problem. Ej heller har gruppen
tagit st ä llning till om det finns behov av
en raotsvarande reglering f ö r t ex
likvidator i aktiebolag. Gruppen vill emellertid peka p å att denna fr å ga
kan komma att tas upp i samband med den ö versyn
av likvidationsf ö rfarandet som f n g ö rs av en annan arbetsgrupp inom brottsf ö rebyggande r å det
inora ramen f ö r ö versynen av lagstiftning mot organiserad och ekonomisk brottslighet.

Prop.
1981/82:57 85

6.3 Komplettering av de v ä gledande reglerna om god advokat sed

•
Arbetsgruppen rekommenderar advokatsamfundet att

komplettera de v ä gledande
reglerna om god advokatsed med uttalanden av f ö ljande inneb ö rd:

Advokat f å r i sin
verksamhet inte fr ä mja or ä tt. Han skall avh å lla
sig fr å n att genom r å dgivning eller annat aktivt arbete medverka i
handling som, enligt vad han inser eller b ö r
inse, ä r lagstridig eller uppenbarligen
inneb ä r kringg å ende av lag, vare sig f ö rfarandet riktar sig mot n å gon enskild eller mot det allm ä nna. Han skall icke heller aktivt medverka i f ö rberedelser som, enligt vad han inser eller b ö r inse, syftar till s å dana handlingar. Vad nu sagts inneb ä r
inga inskr ä nkningar i advokats r ä tt och skyldighet att l ä mna upplysning om inneh å llet i g ä llande
r ä tt. Det medf ö r ej heller skyldighet f ö r denne att s ä rskilt
tillvarata myndigheternas intressen.

6.3.1 Inledning

Arbetsgruppen har i en tidigare promemoria - (BRA PM
1978:2) Revisors verksamhet - rekommenderat revisorsorganisationerna att
komplettera sina etiska regler med vissa uttalanden. Gruppen anf ö rde d ä rvid om
etiska regler rent allm ä nt (s 56):

Arbetsgruppen vill framh å lla att yrkesetiska regler i likhet med andra etiska normer aldrig kan
bli utt ö mmande. .Det ligger i sakens natur
att en etisk kod m ä ste bli ofullst ä ndig. De f ö rh å llanden och situationer som de etiska reglerna tar
sikte p å utvecklas och f ö r ä ndras med
tiden. Etiska regler som tar sikte p å
s ä rskilda situationer b ö r d ä rf ö r undvikas. Dessa inv ä ndningar tr ä ffar d ä remot inte yrkesetiska regler, vilka tj ä nar som allm ä nna
riktlinjer f ö r en viss yrkesk å rs verksamhet. Som s å dana anger de f ö r utomst å ende - t ex klienter - vilka krav och f ö rv ä ntningar
som kan st ä llas p å en medlem av k å ren.
Dessutom utg ö r reglerna ett st ö d f ö r den
enskilde medlemmen gentemot en klients alltf ö r l å ngtg å ende krav i fr å ga om t ex bitr ä de och r å dgivning.

Prop.
1981/82:57 86

Arbetsgruppen
anser att det sagda ä ger giltighet ocks å i fr å ga om
advokatverksamhet. N ä r det g ä ller de yrkesetiska reglerna p å detta
omr å de b ö r man emellertid ha i minnet att advokatyrket har
en l å ng tradition och att det finns en enda yrkesorganisation. Denna
organisation -Sveriges advokatsamfund - har en stark st ä llning i
samh ä llet beroende p å det offentligr ä ttsliga st ö d advokatv ä sendet
har genom regleringen i RB och de av regeringen fastst ä llda
stadgarna f ö r samfundet. Det har vidare sedan l ä nge
funnits ett v ä l utvecklat regelsystem kring begreppet god
advokatsed. Ar 1971 antog samfundet v ä gledande regler om god advokatsed. D å dessa
regler antogs u.t-gjorde de i allt v ä sentligt endast en kodifiering av de normer som
dittills till ä mpats och uppr ä tth å llits i samfundets disciplin ä ra
praxis. Sedan de v ä gledande reglerna antogs har det i den disciplin ä ra
verksamheten p å advokatv ä sendets omr å de skett en fortsatt utveckling av begreppet god
advokatsed.

Mot
bakgrund av bl a p å st å enden i den allm ä nna debatten om advokaters
medverkan i organiserad och ekonomisk brottslighet har emellertid ifr å gasatts
om de etiska regler som styr advokatverksamheten har tillr ä cklig r ä ckvidd
och ä r tillr ä ckligt tydliga f ö r att f å nga in f ö reteelser
med anknytning till s å dan brottslighet. Bl a har man pekat p å behovet
av en mer allm ä n etisk regel, som skulle ta sikte p å just
dessa f ö rfaranden. Fr å gan har kommit att diskuteras ocks å inom
advokatk å ren. Vid advokatsamfundets ordinarie fullm ä ktigem ö te å r 1978
behandlades saken s å lunda under ö verl ä ggnings ä mnet "Etisk generalklausul?" (se TSA
1978 s 342-358). Samfundets styrelse har vidare, som tidigare har n ä mnts
(avsnitt 5), tillsatt en kommitt é med uppdrag att f ö reta en ö versyn av
de v ä gledande reglerna om god advokatsed. I kommitt é ns
uppdrag ing å r ocks å att ö verv ä ga fr å gan om reglerna b ö r kompletteras med en etisk
generalklausul och i f ö rekommande fall l ä gga fram f ö rslag
till en s å dan klausul.

Prop.
1981/82:57 87

Ä ven arbetsgruppen har funnit det angel ä get att
unders ö ka hur man med hj ä lp av etiska regler kan motverka att advokater
genom t ex r å dgivningsverksamhet kan komma att medverka till f ö reteelser
med anknytning till organiserad och ekonomisk brottslighet. Vid en bed ö mning av
hur l å ngt de nuvarande etiska reglerna str ä cker sig i detta h ä nseende
faller det sig d ä rvid f ö r gruppen naturligt att g ö ra en j ä mf ö relse med
de principer som gruppen utarbetat p å revisorsorar å det. Att direkt ö verf ö ra dessa
tankeg å ngar p å advokatverksamheten l å ter sig
naturligtvis inte g ö ra. Men ä ven om revisorer och advokater i allm ä nhet
fyller skilda funktioner, bedriver de i vissa fall likartad r å dgivningsverksamhet
och kan h ä rigenom komma att hamna i samma
konfliktsituationer. Detta motiverar enligt arbetsgruppen att s å l å ngt m ö jligt
samma syns ä tt kommer till uttryck i dessa yrkesgruppers etiska
regler f ö r s å dana situationer.

6.3.2
Nuvarande etiska regler

Enligt
1 § i de v ä gledande reglerna om god advokatsed ä r
advokatens fr ä msta plikt att, inom ramen f ö r vad lag
och god advokatsed bjuder, efter b ä sta f ö rm å ga tillvarata klientens intressen. Advokaten har
allts å i sin verksarahet ingen fullst ä ndig handlingsfrihet till f ö rm å n f ö r
klienten. En allm ä n genomg å ng av de v ä gledande reglerna om god advokatsed ger ocks ä till
resultat att advokaten i sitt handlande ä r underkastad å tskilliga begr ä nsningar med h ä nsyn till andra intressen ä n
klientens. Arbetsgruppen vill d ä rf ö r understryka att s å dana f ö reteelser
i advokatens yrkesut ö vning, som skulle kunna ha anknytning till
organiserad och ekonomisk brottslighet, i d é allra flesta fall m å ste antas
st å i strid mot n å got av de intressen som de v ä gledande
reglerna avser att skydda och d ä rf ö r torde kunna f å ngas in av dessa regler. Som
ett exempel kan n ä mnas att enligt 15 § . i de v ä gledande
reglerna om god advokatsed g ä ller bl a att advokat ä r skyldig
att fr å ntr ä da mottaget uppdrag om klienten beg ä r att
advokaten skall handla brottsligt eller i strid mot god advokatsed och trots p å pekande
vidh å ller sin beg ä ran.

Prop.
1981/82:57 88

Arbetsgruppen
vill emellertid peka p å en regel vid sidan av de v ä gledande
reglerna om god advokatsed som har central betydelse i detta sammanhang. Soni
en okodifierad etisk regel g ä ller n ä mligen att advokat till iakttagande av god
advokatsed ä r skyldig att avb ö ja uppdrag, vars fullg ö rande
skulle inneb ä ra upps å tlig medverkan till fr ä mjande av
or ä tt (Wiklund s 164 f). I fr ä ga om regelns n ä rmare inneb ö rd b ö r erinras
om att begreppet or ä tt f ö rekommer ocks å i 8 kap. 7 § f ö rsta stycket RB. Av detta stadgande f ö ljer s å lunda att
advokat, som i sin verksamhet upps å tligen g ö r or ä tt eller som eljest f ö rfar oredligt, skall
uteslutas ur advokatsamfundet; ä r omst ä ndigheterna mildrande kan i st ä llet
varning tilldelas honom.

Den
inom samfundet ä r 1959 tillsatta stadgekommitt é n diskuterade
bl a inneb ö rden av best ä mmelserna i 8 kap. 7 § RB (se Bet ä nkande
med f ö rslag till stadgar f ö r Sveriges advokatsamfund m ra s 124 ff). Enligt
kommitt é n avser raan med lokutionen "upps å tligen g ö r or ä tt"
handlingar som ä r ett uttryck f ö r ohederlighet. Det ä r fr å ga om
handlingar sora kan vara straffbara m.en ocks å om s å dana som
faller utanf ö r det straffbara omr å det.

Wiklund
uttalar (s 172) ang å ende regeln om att en advokat ä r skyldig
att avb ö ja uppdrag vars fullg ö rande skulle inneb ä ra upps å tlig
medverkan till fr ä mjande av or ä tt bl a f ö ljande med avseende p å den utomprocessuella
verksamheten:

Att
han inte f å r medverka till brott ä r sj ä lvklart,
men han f å r enligt god advokatsed inte heller fr ä mja annan
or ä tt. Han ä r skyldig att avb ö ja varje uppdrag, som
exempelvis g å r ut p å att n å gon skall luras eller otillb ö rligen
tvingas att f ö retaga en r ä ttshandling eller att n å gon skall
uts ä ttas f ö r ocker eller f ö r annat f ö rfarande,
som strider mot tro och heder. Han skall inte medverka till en r ä ttshandling,
som -enligt vad han inser - ä r ogiltig enligt avtalslagens regler. Han m å ste ocks å avb ö ja varje
uppdrag att medverka till ett handlande, varigenom annans r ä tt
olagligen trades f ö r n ä r, t ex otillb ö rliga f ö rfaranden mot borgen ä rer, liksom han inte f å r
medverka till att skriftliga handlingar uppr ä ttas f ö r skens
skull eller ges annat inneh å ll. Om advokaten redan n ä r ett
uppdrag erbjudes honom inser att klientens

Prop.
1981/82:57 89

ö nskan ä r att han skall medverka till handlande av nu
angiven eller d ä rmed j ä mf ö rlig art, ä r det hans ovillkorliga plikt att s ä ga nej
till uppdraget och avr å da klienten fr å n det planerade handlandet.

Wiklund
uttalar vidare under regeln om advokatens plikt till trohet och lojalitet mot
klienten (jfr 1 och 18 §§ i de v ä gledande reglerna om god advokatsed) bl a f ö ljande (s
273 f):

En
advokat f ä r under inga omst ä ndigheter tillr å da
klienten att handla p å ett s ä tt som advokaten inser vara brottsligt eller eljest
olagligt. Ä ven om denna regel v ä l fr ä mst ä r f ö restavad
av h ä nsyn till de andra ber ä ttigade intressen som begr ä nsar
advokatens frihet att handla, synes det inte ober ä ttigat att betrakta det som
illojalt ä ven mot klienten, om advokaten medvetet uts ä tter
denne f ö r de p å f ö ljder som ett olagligt handlande kan f ö ranleda.

I
avdelningen om avb ö jande av uppdrag har framh å llits
bl.a. att en advokat ä r skyldig att avb ö ja varje uppdrag, vars
fullg ö rande - enligt vad advokaten inser -skulle inneb ä ra ett
upps å tligt fr ä mjande av or ä tt. Om en advokat å tager sig ett s å dant
uppdrag, g ö r han sig inte bara skyldig till en upps å tlig kr ä nkning av
ett annat ber ä ttigat intresse, utan han handlar ocks å or ä tt mot
klienten, ty det ä r hans plikt mot denne att avr å da fr å n dylikt
handlande.

Att
n ä rmare best ä mma r ä ckvidden av begreppet "or ä tt"
l å ter sig knappast g ö ra. Arbetsgruppen anser att det med den nu ifr å gavarande
okodifierade etiska regeln i och f ö r sig torde vara m ö jligt att f å nga in å tskilliga
av s ä dana f ö rfaranden fr å n en advokats sida som gruppen avser att motverka.
Regeln tar emellertid -i likhet med vad som ocks å i allm ä nhet g ä ller betr ä ffande de
etiska reglerna f ö r advokatverksamhet, vare sig de kodifierats i de v ä gledande
reglerna eller ej - sikte p å upps å tliga f ö rfaranden. Enligt arbetsgruppens uppfattning visar
emellertid advokatsamfundets disciplin ä ra praxis att man ingripit ä ven mot
oaktsamma handlingar. I all synnerhet g ä ller detta n ä r omst ä ndigheterna tyder p å att advokaten medvetet
underl å tit att s ä tta sig in i konsekvenserna av de å tg ä rder han
f ö retagit. S å vitt arbetsgruppen kunnat

Prop.
1981/82:57 90

finna
iakttas h ä r en str ä ng inst ä llning fr å n samfundets sida. Ä ven relativt ringa
oaktsamhet kan f ö ranleda ingripande. Samfundet beh ö ver d ä rvid inte
tillgripa de str ä ngaste disciplin ä ra p å f ö ljderna.
Ett handlande som skett av ringa oaktsamhet kan s å lunda f ö ranleda
samfundets styrelse att i vart fall g ö ra ett uttalande om vad som ä r f ö renligt
med god advokatsed. Vid grov oaktsamhet kan det bli fr å ga om
varning eller uteslutning med st ö d av 8 kap. 7 § andra stycket RB.

Enligt
arbetsgruppens uppfattning tar emellertid de nuvarande etiska reglerna, vare
sig de kodifierats eller ej, huvudsakligen sikte p å f ö rh å llandet
till klienter och motparter, p å domstolsf ö rfarandet och p å utomprocessuella f ö rhandlingar.
F ö rh å llandet till det allm ä nna har d ä remot
inte f å tt n å gon framtr ä dande plats. Styrelsens och disciplinn ä mndens
praxis visar emellertid att samfundet trots avsaknaden av detaljerade regler
ej tvekat att g å fram med str ä nghet ocks å mot missf ö rh å llanden som riktat sig mot det allm ä nna.
Hittills har dock avg ö randen av detta slag varit f å taliga.
Samfundet har s å lunda s ä llan haft anledning att ta st ä llning i
fr å ga om en advokats medverkan till f ö reteelser som kan h ä nf ö ras till
organiserad och ekonomisk brottslighet. I bilaga 3 redovisas emellertid tv å nyligen
publicerade fall, som enligt arbetsgruppen tydligt ger uttryck f ö r
samfundets syn i dessa fr å gor.

6.3.3
F ö reslagen etisk generalklausul

Den
tidigare (avsnitt 5 och 6.3.1) n ä mnda kommitt é n inom advokatsamfundet, som har i uppdrag att g ö ra en ö versyn av
de v ä gledande reglerna om god advokatsed, har helt nyligen till samfundets
styrelse l ä mnat ett f ö rslag till en etisk generalklausul med d ä rvid
fogad kommentar. F ö rslaget, som ä nnu inte har behandlats av styrelsen, har f ö ljande
lydelse:

Prop.
1981/82:57 91

Regel

Advokat
f å r i sin verksamhet inte fr ä mja or ä tt.

Kommentar

Kravet
p å iakttagande av god advokatsed leder till begr ä nsningar
i handlingsfriheten vid tillvaratagandet av klientens intressen. S å lunda
medf ö r h ä nsynen till r ä ttsordningen samt till motparten och tredje man att
en advokat inte f å r i sin yrkesut ö vning begagna alla till buds
st å ende medel.

Att
en advokat inte f å r medverka till brott ä r Sj ä lvklart,
men han f å r enligt god advokatsed inte heller j ä mna v ä gen f ö r annans
brottsliga verksamhet) eller fr ä mja klientens Trntressen p å ett
otillb ö rliat s ä tt. Han skall exempelvis inte medverka till en r ä ttshandling,
som enligt vad han b ö r inse ä r ogiltig enligt avtalslagens regler och han skall
avb ö ja varje uppdrag, som g å r ut p å att n å gon skall vilseledas eller eljest otillb ö rligen f ö rm å s att f ö reta en r ä ttshandling.
Han skall ocks å avst å fr å n uppdrag som m å ste leda till att annans r ä tt kr ä nkes'.
inte heller f ä r han medverka till att skriftliga handlingar uppr ä ttas f ö r skens
skull eller ges osant inneh å ll'. Han skall inte l å na sig till att uppr ä tta avtal
eller andra skriftliga handlingar av s å dant inneh å ll att det kan befaras att de kommer att brukas i
otillb ö rligt syfte.

F ö r att
uppfylla kravet p å god advokatsed ä r det s å lunda
inte tillr ä ckligt att advokaten f ö rvissar
sig om att det f ö rfaringss ä tt som han rekommenderar inte ä r
lagstridigt. Av en advokat m å ste fordras att han handlar p å ett s ä tt som fr ä mjar
hederlighet och redbarhet inom r ä tts livet, inte p å ett s ä tt som
verkar i motsatt riktning.

Noter:

1) TSA

1978

s

2) TSA

1968

s

3) TSA

1979

s

375,
fall 12.

64, fall 24, samt 1967 s
21, fall 6.

77, fall 5.

Prop.
1981/82:57 92

6.3.4
Arbetsgruppens ö verv ä ganden p å revisorsomr å det

Som
tidigare n ä mnts (avsnitt 6.3.1) har arbetsgruppen i
promemorian (BRA PM 1978:2) Revisors verksamhet rekommenderat
revisorsorganisationerna att komplettera sina etiska regler med vissa
uttalanden. Rekommendationerna tar sikte p å dels den granskande
verksamhet som revisorer utf ö r i f ö retagen, dvs de egentliga revisionsuppdragen, dels
s å dant konsultarbete - t ex r å dgivning i skattefr å gor - som dessa yrkesut ö vare utf ö r vid
sidan av revisionsuppdrag. I det sistn ä mnda h ä nseendet rekommenderade arbetsgruppen f ö ljande
etiska regel:

Revisor
skall avh å lla sig fr å n att genom r å dgivning eller annat aktivt arbete medverka i
lagstridig handling eller i handling som uppenbarligen inneb ä r kringg å ende av
lag, vare sig f ö rfarandet riktar sig mot en enskild eller mot det
allm ä nna, och inte heller aktivt medverka i f ö rberedelser som enligt vad
revisorn vet eller har grundad anledning anta syftar till s å dana
handlingar. Vad nu sagts skall icke utg ö ra hinder f ö r revisor att l ä mna upplysning om inneh å llet i g ä llande r ä tt. Det
medf ö r ej heller skyldighet f ö r denne att s ä rskilt tillvarata myndigheternas intressen.

Arbetsgruppen,
som allts å ans å g att det finns behov av att genom en s ä rskild
etisk regel mera uttryckligt ange vad som b ö r g ä lla f ö r
revisors verksamhet vid sidan av revisionsuppdrag, uttalade i sin motivering
till regeln bl a f ö ljande (s 58 f):

Denna
regel b ö r utformas s ä , att revisor skall avh å lla sig
fr å n att genom r å dgivning eller annat aktivt arbete medverka i
lagstridig handling eller i handling som uppenbarligen inneb ä r kringg å ende av
lag. Revisor f å r inte heller aktivt medverka i f ö rberedelser
som enligt vad han vet eller har grundad anledning anta syftar till s å dana handlingar.
Det kringg å ende av lag som å syftas -vare sig det redan
skett eller f ö rbereds - skall vara uppenbart. Ä r saken
tveksam, kan n å got s ä rskilt krav inte st ä llas p å
revisorn.

Prop. 1981/82:57 93

Att
det inte spelar n å gon roll om de' nu n ä mnda f ö rfarandena
riktar sig mot en enskild eller det allm ä nna finner arbetsgruppen sj ä lvklart.
Gruppen vill s ä rskilt f ö ra fram klientens intresse av att inte on ö digtvis
komma i konflikt raed myndigheterna och att i s å dana sammanhang f å
schavottera inf ö r allm ä nheten. Det ä r enligt gruppen rimligt att klienten kan lita p å att
revisor har s å dan kompetens att dylika situationer kan undvikas i
m ö jlig m å n.

N ä r det g ä ller f ö rfaranden
som riktar sig mot det allm ä nna ä r fr å gan om skatteflykt v ä sentlig i sammanhanget.
Arbetsgruppen vill framh å lla att i fr å ga om s å dana f ö rfaranden bygger gruppens resonemang p å att en
lagstiftning om skatteflyktsklausul kommer till st å nd. Genom
en s å dan klausul p ä skatteomr å det m å ste n ä mligen utrymmet d ä r oklarhet r å der om
den skattem ä ssiga bed ö mningen av ett visst f ö rfarande
krympa. Ett visst utrymme f ö r s å dan oklarhet kommer dock med n ö dv ä ndighet
att best å . Hur stort det blir beror p å
skatteflyktsklausulens utformning. Arbetsgruppen utg å r
emellertid fr å n att det i motiven till en s å dan
klausul kommer att anges olika fall d ä r klausulen ä r till ä mplig. Dessa fall kan tj ä na till
ledning f ö r en revisor som har att bed ö ma om ett
f ö rfarande faller under klausulens r ä ckvidd. I den m å n
oklarhet f ö religger i visst fall om klausulens till ä mplighet
b ö r revisorn r å da klienten att s ö ka f ö rhandsbesked
hos riksskatteverkets r ä ttsn ä mnd.

Att
arbetsgruppen inte avser att motverka legitim skatteplanering framg å r av att
etikregeln knyter an just till skatteflyktsklausulens till ä mpning.
Om klausulen ej genomf ö rs f ä r givetvis den ifr å gavarande etikregeln mindre
betydelse p å skatteomr å det ä n eljest. Arbetsgruppen vill understryka att regeln
endast tar sikte p å uppenbara fall, dvs fall som vid ett f ö rnuftigt
betraktelses ä tt framst å r som ett kringg å ende av lag. Motsvarande
syns ä tt b ö r enligt gruppen g ä lla ocks ä betr ä ffande
handlingar som r ö r lagstiftningen p å andra omr å den ä n
skatteomr å det, t ex den associationsr ä ttsliga
lagstiftningen och, givetvis, brottsbalkens best ä mmelser om f ö rm ö genhetsbrotten
.

Arbetsgruppen
anser sig slutligen till undvikande av missf ö rst å nd b ö ra betona
att den nu aktuella etiska regeln inte i n å got fall skall utg ö ra hinder f ö r revisor
att l ä mna upplysning om inneh å llet i g ä llande r ä tt. Likas å b ö r understrykas att n å gon skyldighet att s ä rskilt
beakta myndigheternas intressen inte skall å vila revisor. Inga anspr å k b ö r st ä llas p å honom
att verka som en "f ö rl ä ngd arm" f ö r exempelvis skattemyndigheterna.

Prop.
1981/82:57 94

6.3.5
Arbetsgruppens rekommendationer

Advokaten
har som fr ä msta plikt att tillvarata klientens intressen.
Advokatens frihet att handla i detta syfte ä r emellertid, sora tidigare
har p å pekats (avsnitt 6.3.2), underkastad å tskilliga begr ä nsningar.
Vad som i detta sammanhang ä r av betydelse ä r hur l å ngt
advokatens skyldigheter att beakta andra intressen ä n
klientens str ä cker sig, n ä r han i sin yrkesut ö vning kommer i kontakt med f ö reteelser
som har anknytning till organiserad och ekonomisk brottslighet. Arbetsgruppen
vill d ä rvid understryka att en etisk regel som r ö r dessa
skyldigheter m å ste i likhet med andra etiska regler vara
avbalanserad raed h ä nsyn till olika intressen. Dels m å ste den
beakta intresset av att yrkesut ö vningen inte on ö digtvis besk ä rs, dels
m å ste den vara tillr ä ckligt effektiv.

Fr å gan om
hur en advokat skall f ö rh å lla sig till de aktuella f ö reteelserna,
sora han kan komma i ber ö ring med framf ö r allt i sin r å dgivningsverksamhet, h ä nger
delvis saraman med fr å gan om vilket ansvar advokaten b ö r ha f ö r att de
uppgifter och f ö rh å llanden, p å vilka han bygger sitt handlande, ä r
riktiga. Arbetsgruppen anser d ä rvid att som allm ä n f ö rh å llningsregel
i yrkesut ö vningen m å ste g ä lla att advokaten har r ä tt att
utg å fr å n de sakuppgifter han f å tt av sin
klient, om inte annat talar mot det. I rollen som f ö rsvarare
eller r ä tteg å ngsombud b ö r advokaten som regel kunna bygga p å
klientens uppgifter. Motsvarande b ö r g ä lla i den utomprocessuella verksamheten, t ex n ä r det g ä ller aff ä rsf ö rhandlingar.
H ä r ä r det emellertid av stor betydelse om motparten har
eget ombud eller ej. Har motparten inget ombud b ö r denne rekommenderas att
anlita s å dant. Om motparten inte har ombud, m ä ste
advokaten vara f ö rsiktig och inte med utnyttjande av sin st ä llning
"s ä tta sig" p å denne. Oavsett om motparten bitr ä ds av
eget ombud eller ej f å r advokaten inte vilseleda motparten om faktiska f ö rh å llanden.
N å gon skyldighet att f ö r motparten klarl ä gga inneh å llet i g ä llande r ä tt kan
inte f ö religga. Det f å r dock inte

Prop.
1981/82:57 95

f ö rekomma n å got
vilseledande p å denna punkt. Motsvarande b ö r g ä lla ocks å i den r å dgivande
verksamheten. I denna verksarahet b ö r raan dessutom kunna kr ä va en
viss unders ö kningsplikt i fr å ga ora konsekvenserna av de å tg ä rder sora
advokaten r å der klienten till. I all synnerhet g ä ller
detta om å tg ä rderna i juridiskt-tekniskt h ä nseende
utvecklats av advokaten sj ä lv. N ä r advokaten f å r klart f ö r sig att hans medverkan kr ä vs f ö r n å got otillb ö rligt,
skall hans deltagande vara avslutat i och raed att han l ä mnat
upplysning om inneh å llet i g ä llande r ä tt. Om advokaten misst ä nker att
det ä r fr å ga om n å got otillb ö rligt, f å r han s å ledes inte handla aktivt.

Dessa
principer b ö r naturligtvis ta sikte p å inte
bara h ä nsynen till procederet, t ex intresset av att materiellt riktiga domar
meddelas, eller till motparter. Ocks å tredje mans intressen - vare sig fr å ga ä r om det
allm ä nna eller n å gon enskild - m ä ste beaktas i detta
sammanhang.

De
allm ä nna principer, som arbetsgruppen f ö respr å kar, ö verensst ä mmer raed
vad som redan i dag anses b ö r g ä lla i advokatens yrkesut ö vning.
Gruppen anser s å lunda att, i den m ä n dessa principer inte kan
direkt utl ä sas ur de v ä gledande reglerna om god advokatsed, de dock
komrait till uttryck i advokatsarafundets disciplin ä ra
praxis. Av vad som tidigare har redovisats ang å ende nuvarande etiska regler
(avsnitt 6.3.2) framg å r bl a att samfundets disciplinn ä mnd
nyligen med best ä mdhet ingripit i tv å fall, d ä r
advokaterna kan s ä gas ha varit inblandade i f ö rfaranden
som r ö rt s å dan brottslighet som nu ä r i fr å ga.
Arbetsgruppen anser det fr å n m å nga synpunkter v ä sentligt att kodifiera denna
praxis. Det har n ä mligen inora advokatk å ren gjorts uttalanden som
tyder p å att de principer, som samfundets disciplin ä ra organ
omfattar, inte ä r obestridda. Men det ä r inte
bara f ö r advokaterna sj ä lva angel ä get att f ö ra ut vilka etiska principer som dessa yrkesut ö vare har
att arbeta efter n ä r det g ä ller de aktuella f ö reteelserna. Ocks å f ö r
klienter, myndigheter och den breda allm ä nheten - inte minst mot bakgrund

Prop. 1981/82:57 96

av
p å st å endena i den allm ä nna debatten om advokaters
medverkan i organiserad och ekonomisk brottslighet - ä r detta v ä sentligt.

Arbetsgruppen
anser s å lunda att de v ä gledande reglerna om god advokatsed b ö r
kompletteras med en mer allm ä n etisk regel som tar sikte p å bl a
just de situationer, d å en advokat kan komma i kontakt med s å dana
otillb ö rliga f ö rfaranden som gruppen avser att motverka. Att i en
etisk regel f å nga in dessa situationer ä r
naturligtvis inte l ä tt. Risken ä r att regeln, som med n ö dv ä ndighet m ä ste vara
allm ä nt h å llen, f å r en alltf ö r vag avfattning f ö r att kunna vara effektiv.

Arbetsgruppen
menar emellertid att grundsatsen om att inte fr ä mja or ä tt, som
enligt det tidigare sagda redan ä r inlemmad bland de etiska reglerna, relativt v ä l t ä cker de
situationer eller f ö reteelser, som en regel av detta slag b ö r
omfatta. N ä r det g ä ller den n ä rmare inneb ö rden av denna grundsats h ä nvisar
gruppen till vad som har uttalats ovan (avsnitt 6.3.2).

Arbetsgruppen
anser allts å att den nu aktuella etiska regeln b ö r byggas
upp kring principen om att inte fr ä mja or ä tt. Gruppens tankeg å ngar synes d ä rvid
ligga i linje med det f ö rslag till etisk generalklausul, som utarbetats
inom advokatsamfundet (se avsnitt 6.3.3). Denna klausul inneb ä r att
advokaten i sin verksamhet inte f å r fr ä mja or ä tt. Arbetsgruppen menar att en regel av denna
lydelse b ö r kunna bilda utg å ngspunkt i den etiska regel
som ä ven gruppen syftar till. Gruppen kan d ä rf ö r i allt
v ä sentligt st ä lla sig bakom motiveringen till den inom samifundet
utarbetade etiska regeln. F ö r gruppen faller det sig emellertid naturligt att i
n ä got h ö gre grad f ä sta vikt vid det allm ä nnas intressen..Vidare anser
gruppen att det b ö r g ö ras en precisering av advokatens skyldigheter och
ansvar i s å dana situationer - t ex n ä r det g ä ller r å dgivningsverksamhet
- d ä r det finns en s ä rskild risk att denne kan komma i ber ö ring med
de f ö reteelser gruppen

Prop.
1981/82:57 97

avser
att motverka. Som gruppen tidigare har uttalat (avsnitt 6.3.1) ä r det h ä r ofta fr å ga ora
konfliktsituationer sora ocks ä revisorer kan komma att hamna i. De t.ankeg å ngar, som
gruppen gett till uttryck p å revisorsomr å det och som gruppen nu vill h ä nvisa
till (avsnitt 6.3.4), b ö r allts å i princip kunna f ö ras ö ver p å advokaternas
yrkesut ö vning. Vissa j ä mkningar m å ste dock ske.

Det
sagda inneb ä r att det i den aktuella etiska regeln uttryckligen
b ö r anges att advokaten skall avh å lla sig fr å n att genom r å dgivning eller annat aktivt arbete medverka i
handling som, enligt vad han inser eller b ö r inse, ä r lagstridig eller uppenbarligen inneb ä r kringg å ende av
lag, vare sig f ö rfarandet riktar sig mot n å gon
enskild eller mot det allm ä nna. Vidare b ö r s ä gas att advokaten inte heller aktivt skall medverka
till f ö rberedelser som, enligt vad han inser eller b ö r inse,
syftar till s å dana handlingar.

Begreppet
kringg å ende av lag bygger, som framg å r av vad arbetsgruppen har anf ö rt p ä
revisorsomr å det, p å att en skatteflyktsklausul kommer till st å nd.
Gruppen vill p å denna punkt erinra om att regeringen till lagr å det
nyligen remitterat ett f ö rslag till lag mot skatteflykt ra m, som inneb ä r att en
s å dan klausul inf ö rs. I klausulen har intagits en definition av n ä r ett f ö rfarande
skall anses inneb ä ra att en skattebest ä mraelse kringg å s. Tv å rekvisit
skall vara uppfyllda. F ö r det f ö rsta skall ett annat f ö rfarande
p å vilket best ä mmelsen i fr å ga ä r till ä mplig framst å sora n ä rmast till hands liggande med h ä nsyn till
det ekonomiska resultat som - bortsett fr å n beskattningen - har uppn å tts raed
det valda f ö rfarandet. F ö r det andra skall en taxering p å grundval
av f ö rfarandet strida mot grunderna f ö r best ä ramelsen i fr ä ga eller f ö r de best ä ra-melser som skulle koraraa i fr å ga om f ö rfarandet
lades till grund f ö r taxeringen.

I
advokatens funktion ligger att han skall kunna l ä mna
den r ä ttss ö kande allm ä nheten upplysning om
inneh å llet 7 Riksdagen 1981182. I saml. Nr 57

Prop.
1981/82:57 98

i g ä llande r ä tt. H ä rmed avses d å upplysning om relevanta best ä mmelsers inneh å ll
och i f ö rekommande fall deras syfte s å dant det framg å r
av f ö rarbetena, om praxis m ra; d ä remot givetvis inte information, varigenom advokaten
i sj ä lva verket utf ö r det aktiva arbete med kringg å endetransaktioner m m, som arbetsgruppen genom den f ö rut beskrivna regeln velat hindra. Gruppen anser v ä sentligt att sl å
fast att n ä mnda regel inte inneb ä r n å gra inskr ä nkningar i advokatens r ä tt och skyldighet att l ä mna upplysning om inneh å llet i g ä llande
r ä tt i enlighet med h ä r preciserade riktlinjer. Likas å b ö r
understrykas att regeln inte inneb ä r
n å gon skyldighet f ö r denne att s ä rskilt
tillvarata myndigheternas intressen.

Arbetsgruppen vill betona att de regler som h ä r rekommenderats endast b ö r ses som ett exempel p ä hur de principer gruppen efterstr ä var skulle kunna komma till uttryck. Det ankommer
naturligtvis p å advokatsamfundet sj ä lvt att ta st ä llning
till hur reglerna b ö r avfattas och fogas in bland de v ä gledande reglerna om god advokatsed.

6.4 Ö kad insyn i
och information om advokatsamfundets tillsyn ö ver advokatv ä sendet

6.4.1 Inledning

Den konstruktion betr ä ffande
advokatv ä sendets reglering som inf ö rdes å r 1948 best å r i dag i allt v ä sentligt
orubbad. Under senare å r har emellertid ö nskem å l om ö kad kontroll av och insyn i advokatsarafundets
verksamhet fr å n samh ä llets sida framf ö rts
allt oftare i den allm ä nna debatten. Saken har, som
arbetsgruppen tidigare har anf ö rt (avsnitt
5 och 6.1), diskuterats ocks å i riksdagen
vid flera tillf ä llen.

G ä llande ordning, som inneb ä r att tillsynen ö ver
advokatv ä sendet anf ö rtrotts å t
advokaterna sj ä lva, har s å ledes nu funnits i drygt trettio ä r. De sk ä l
som under f ö rarbetena till RB anf ö rdes f ö r
denna ordning har enligt

Prop. 1981/82:57 99

arbetsgruppen
fortfarande b ä rkraft. Gruppen har ing å ende
studerat advokatsarafundets arbetsformer och praxis i disciplinfr å gor.
Studierna har gett en entydig bild av att samfundets tillsyn motsvarar h ö gt st ä llda krav
i fr å ga om fasthet, effektivitet och grundlighet. Arbetsgruppen har kommit
till den best ä mda uppfattningen att pr ö vningen
av disciplin ä ra fr å gor sker p å ett fullt betryggande s ä tt inom
samfundet. I sammanhanget vill gruppen peka p å att ocks å JK - bl
a i remissyttranden ö ver riksdagsmotioner -uttalat sig i denna riktning;
i det ovan p å s 48 n ä mnda beslutet uttalade s å lunda JK
att han under sin l ö pande ö vervakning av samfundets disciplin ä ra
verksarahet "f å tt det intrycket att samfundets organ l ä gger ned
mycket arbete i denna del och raed stor kraft v ä rnar ora de intressen -
klienternas, advokaternas, det allm ä nnas - som verksamheten avser att skydda."

Stora
samh ä llsf ö r ä ndringar, som p å verkar advokaternas
yrkesverksamhet, har emellertid skett sedan nuvarande ordning inf ö rdes. Nya
krav har h ä rigenom kommit att st ä llas p å advokatv ä sendet.
En viktig fr å ga i detta sammanhang g ä ller
insynen i och informationen om advokatsamfundets disciplin ä ra
verksamhet. Inte minst mot bakgrund av p å st å endena i den allm ä nna debatten om att
advokater genom r å dgivningsverksamhet medverkat i organiserad och
ekonomisk brottslighet har denna fr å ga blivit allt angel ä gnare.

Arbetsgruppen
vill f ö r sin del understryka vikten av att den r ä ttss ö kande
allm ä nheten och samh ä llet i ö vrigt kan f ö rvissa sig om att det finns utvecklade etiska
regler som styr advokaternas verksamhet och att advokatsamfundet ä r berett
att ingripa mot den som g ö r avsteg fr å n dessa regler. M ö jligheterna att ge ö kad
information om och insyn i hur advokatsamfundets tillsyn ö ver
advokatv ä sendet bedrivs b ö r d ä rf ö r unders ö kas.

Prop.
1981/82:57 100

6.4.2
Ö kad
information om advokatsarafundets disciplin ä ra verksamhet

• Arbetsgruppen rekommenderar att advokatsamfundet,
sedan dess disciplin ä ra organ avgjort disciplin ä rende som
bed ö ms vara av allm ä nt intresse, omedelbart bringar sitt st ä llningstagande
till allm ä n k ä nnedom. Ett s å dant offentligg ö rande, som inte beh ö ver inneh å lla
uppgift om den disciplin ä ra p å f ö ljd som kan ha meddelats, skall enligt gruppen ske
med beaktande av den tystnadsplikt som samfundets funktion ä rer har
att iaktta och ä ven i ö vrigt utan angivande av namn eller andra uppgifter
som ä r ä gnade att r ö ja viss person.

Av
st ö rst intresse f ö r utorast å ende, n ä r det g ä ller information om advokatsarafundets tillsyn ö ver
advokatv ä sendet, ä r den disciplin ä ra verksamheten. Bl a ar det
enligt arbetsgruppen v ä sentligt att allm ä nheten f å r k ä nnedom
ora vilka etiska regler en advokat har att iaktta. Det ä r allts å viktigt
att informera om de villkor varunder advokaten ut ö var sin verksamhet och
effekterna av samfundets disciplin ä ra verksamhet.

Arbetsgruppen
har d ä rf ö r diskuterat olika s ä tt att ö ka
informationen om advokatsarafundets disciplin ä ra verksamhet. Gruppen har ö verv ä gt t ex
ora det ocks å i forts ä ttningen b ö r r å da sekretess betr ä ffande beslut i disciplin ä rende
varigenom en advokat tilldelats varning eller erinran. P å andra
omr å den i samh ä llet finns n ä mligen en str ä van till offentlighet n ä r det g ä ller
disciplin ä r verksamhet. Arbetsgruppen har f ö rst å else f ö r denna
allm ä nna utveckling. Den disciplin ä ra verksarahet som ut ö vas gentemot advokaterna ä r
emellertid av speciell karakt ä r. Vad man enligt gruppen fr ä mst b ö r se till
ä r
att de principer efter vilka den disciplin ä ra verksamheten bedrivs inom samfundet n å r ut till
och tr ä nger igenom hos allm ä nheten. Det g ä ller att informera om inom vilken etisk ram
advokater har att verka.

Prop.
1981/82:57 101

Advokatsamfundet
informerar, sora frarag å r av redog ö relsen f ö r det disciplin ä ra f ö rfarandet
(avsnitt 4.5), redan i dag p ä olika s ä tt om den disciplin ä ra verksamheten, fr ä mst genom
publiceringen i TSA. Att denna publicering sker med viss f ö rdr ö jning
medf ö r dock att t ex massmedia i viss m å n f ö rlorar
sitt intresse f ö r informationen. Arbetsgruppen anser v ä sentligt
att informationen sker s å snabbt som m ö jligt och att den - å tminstone i viktigare delar
- n å r ut till allm ä nheten. Det ä r s å lunda ö nskv ä rt att den str ä cker sig ocks å till andra ä n dem som tillh ö r den begr ä nsade
krets som l ä ser TSA eller NJA I eller som bes ö ker JK:s
kansli och d ä r kan ta del av advokatsarafundets beslut i
disciplin ä renden.

I
dag g ä ller att beslut, varigenom advokat uteslutits ur samfundet, skall
delges samfundets ledam ö ter och de allm ä nna domstolarna s å snart
det g å r i verkst ä llighet. Delgivningen sker i praktiken genom en
cirkul ä rskrivelse fr å n samfundet. Betr ä ffande ö vriga
disciplin ä ra beslut sker ingen delgivning till utomst å ende. Ett
s ä tt att ö ka informationen om den disciplin ä ra
verksamheten vore dock enligt arbetsgruppen att samfundet i kommunik é er till
allm ä nheten redovisade beslut om uteslutning och i ö vrigt
regelbundet - t ex i kvartalsvis å terkommande pressmeddelanden - talade om hur m å nga som f å tt varning
eller erinran.

Arbetsgruppen
anser emellertid det centrala vara att sj ä lva st ä llningstagandet i fr å ga ora vad som ä r f ö renligt
med god advokatsed n å r ut till allm ä nheten. Vilken disciplin ä r p å f ö ljd som
meddelats i det enskilda fallet ä r naturligtvis inte ointressant i och f ö r sig. N ä r det g ä ller att ö ka
informationen om vilka etiska regler som g ä ller f ö r advokaternas verksamhet ä r dock sj ä lva
principfr å gorna det v ä sentliga. Enligt arbetsgruppen ä r det d ä rf ö r inte erforderligt
att informera om sj ä lva p å f ö ljden vid ett offentligg ö rande -
riktat till den breda allm ä nheten -av samfundets st å ndpunkt i
ett visst disciplin ä rende. Ytterligare kan p å pekas att
de publicerade avg ö randena

Prop.
1981/82:57 102

av
flera sk ä l, bl a h ä nsynen till klienterna och deras motparter, inte
kan uppta alla speciella omst ä ndigheter i det enskilda fallet. Uppgift om den
meddelade p å f ö ljden skulle d ä rf ö r inte ge en r ä ttvisande bild av hur allvarligt disciplinn ä mnden
sett p å advokatens f ö rfarande i fallet.

Uppgifter
om namn och andra f ö rh å llanden som kan avsl ö ja advokaters, klienters
eller andra personers identitet b ö r sj ä lvfallet inte heller l ä mnas ut i
detta sammanhang. Vidare b ö r en begr ä nsning g ö ras till offentligg ö rande av fall som har
principiell betydelse eller eljest ä r av allm ä nt intresse, t ex p ä grund av att det redan p å g å r
offentlig debatt i saken. Det skall allts å vara fr å ga om fall som f ö r advokatsamfundet ger
anledning till uttalande om vad som ä r f ö renligt raed god advokatsed.

Samfundet
b ö r s å lunda enligt arbetsgruppen i disciplin ä rende,
som bed ö ms ha ett allm ä nt intresse, omedelbart efter beslutet s ä nda ut en
redog ö relse f ö r fallet till pressen. Vid offentligg ö randet
har sarafundet naturligtvis att beakta den tystnadsplikt som r å der f ö r den
disciplin ä ra verksamheten. Enligt arbetsgruppen b ö r det
vara fr å ga ora , en redog ö relse utan angivande av naran eller andra uppgifter
sora ä r ä gnade att r ö ja viss person och utan uppgift ora den disciplin ä ra p å f ö ljd som
meddelats. Vidare b ö r sarafundet, om s å anses l ä mpligt,
kunna f ö rse fallet med en f ö rtydligande kommentar. Arbetsgruppen rekommenderar
d ä rf ö r att det sker en ä ndring i samfundets
publiceringspraxis betr ä ffande den disciplin ä ra verksamheten i enlighet
raed det nu sagda.

6.4.3
Deltagande av utomst å ende vid handl ä ggningen av disciplin ä renden

• Arbetsgruppen rekommenderar att regeringen f ä r m ö jlighet
att utse tv å ledam ö ter i advokatsarafundets disciplinn ä mnd.

Prop.
1981/82:57 103

Samh ä llsutvecklingen
under senare å r har p ä en rad omr å den lett till krav p å och å tg ä rder f ö r en ö kad insyn
fr ä n det allm ä nnas sida. Som ett n ä rliggande exempel kan n ä mnas .
lagstiftningen om offentliga styrelseledam ö ter i vissa banker och f ö retag.
Ocks å andra utvecklingslinjer i samh ä llet ä r av intresse i detta sammanhang. Lekmannainslag
har s å lunda blivit allt vanligare i olika samh ä llsorgan. I den offentliga f ö rvaltningen
finns lekmannaintresset numera i ö kad utstr ä ckning f ö retr ä tt i myndigheter p å olika niv å er. Detta
g ä ller ä ven inom r ä ttsv ä sendet. Den nyligen genomf ö rda reforraen
inom domstolsv ä sendet inneb ä r s å lunda att n ä mndem ä n skall delta vid pr ö vningen av vissa m å l i hovr ä tt och
kammarr ä tt. En annan tendens ä r att konsumentintressena g ö r sig g ä llande p å allt
fler omr å den i samh ä llet; bankorar å det och f ö rs ä kringsomr å det ä r exempel p å detta. Vidare har olika f ö r ä ndringar
skett eller f ö resl å s ske n ä r det g ä ller tillsynen ö ver vissa yrkesgrupper, vars
verksamhet i vissa h ä nseenden kan j ä mf ö ras med advokaternas. De kategorier arbetsgruppen h ä r t ä nker p å ä r l ä kare och
kvalificerade revisorer.

Advokatk å ren har
en central st ä llning i samh ä llet och advokaternas verksamhet sp ä nner ö ver
praktiskt taget alla delar av samh ä llslivet. Att advokatv ä sendet p å m å nga s ä tt ber ö rs av den
utveckling som sker p å andra omr å den ä r d ä rf ö r helt naturligt. I linje h ä rmed
ligger att raan har diskuterat huruvida allra ä nhetens och det allra ä nnas
behov av insyn i och kontroll ö ver advokatv ä sendet ä r tillr ä ckligt v ä l tillgodosett i dagens samh ä lle. Ä ven
konsumentintressen har alltmer b ö rjat framtr ä da p å detta omr å de.

Arbetsgruppen
vill sl å fast att den organisatoriska uppbyggnaden av advokatv ä sendet
visat sig fungera v ä l under å rens lopp. Advokatsamfundet bedriver s å lunda
enligt gruppen en effektiv och grundlig disciplin ä r verksamhet. Fr å n
kontrollsynpunkt saknas det d ä rf ö r sk ä l att gripa in i denna ordning. D ä remot kan
det enligt gruppen ifr å gas ä ttas om det nuvarande systemet tillr ä ckligt v ä l tillgodoser
kraven p å insyn f ö r samh ä llet. Vad det s ä rskilt

Prop.
1981/82:57 104

g ä ller ä r fr å gan ora
hur utomst å ende skall kunna f ö rvissa sig om att det inte f ö rekoramer
osund skr å anda och obeh ö riga h ä nsynstaganden i verksamheten.

Arbetsgruppen
anser s å ledes att det finns sk ä l att unders ö ka om den konstruktion som valts i fr å ga om
tillsynen ö ver advokatv ä sendet kan f ö rst ä rkas genom ö kad insyn f ö r samh ä llet. Den form f ö r insyn som enligt gruppen f ö refaller
l ä mpligast att pr ö va i detta sammanhang ä r
lekmannainsyn.

Arbetsgruppen
vill erinra om att det inte ä r n å gon ny tanke att ocks å lekm ä n b ö r delta i
advokatsarafundets verksarahet. Vid remissbehandlingen av 1959 å rs
stadgekomraitt é s f ö rslag om inr ä ttande av disciplinn ä mnden (se prop 1963:156 s
35) f ö reslogs s å lunda fr å n n å gra h å ll att n ä mnden inte skulle best å enbart
av advokater. Bl a uttalades att det ur skilda synpunkter skulle vara av stort
v ä rde ora det i n ä mnden ingick representanter f ö r allm ä nheten.
Advokatsamfundet tillbakavisade dessa tankeg å ngar med h ä nvisning
till bl a att de skulle inneb ä ra avsteg fr å n principen om en disciplin ä r
kontroll ut ö vad av advokaterna sj ä lva.

D å
riksdagen senast tog st ä llning till motionssp ö rsm å l p å advokatv ä sendets
omr å de (se JuU 1978/79:6) behandlades bl a fr å gan om
det l ä mpliga med f ö retr ä dare f ö r det allm ä nna i disciplinn ä mnden och andra
samfundsorgan. Flera av de remissinstanser som yttrade sig till justitieutskottet
uttalade sig p å denna punkt. H ö gsta dorastolen menade att
det kunde diskuteras om samh ä llets insyn i och kontroll av fr å gor om
intr ä de i advokatsamfundet och om disciplin å tg ä rder
skulle kunna f ö rst ä rkas. Exempelvis kunde ö verv ä gas att l å ta JK f ö ra talan ä ven mot
beslut varigenom samfundet beviljat n å gon intr ä de eller att l å ta lekmannaledam ö ter ing å i
disciplinn ä mnden och andra samfundsorgan. Enligt JK kunde det
i fr å ga om sammans ä ttningen av disciplinn ä mnden
finnas sk ä l att ö verv ä ga regler som inneb ä r att det allm ä nna tillf ö rs ä kras viss
insyn. JK: s uppfattning hade inte sin grund i bristande f ö rtroende
f ö r advokaternas f ö rm å ga att sj ä lva ut ö va sina disciplin ä ra

Prop.
1981/82:57 105

befogenheter.
Grunden var i st ä llet de misstankar ora obeh ö riga h ä nsynstaganden
som avsaknaden av insyn i verksamheten (p å annat s ä tt ä n genom JK) l ä tt gav anledning till. Ä ven om
misstankarna var helt ogrundade borde de enligt JK ora m ö jligt
undanr ö jas. JK ans å g allts å att en ä ndrad sammans ä ttning av disciplinn ä mnden kunde ö verv ä gas.
Domaref ö rbundet menade att den tillsyn ö ver advokatv ä sendet som ut ö vas av samfundet sj ä lvt genom dess styrelse och
disciplinn ä mnd och av JK var tillr ä cklig.
Enligt f ö rbundet hade inget b ä rande sk ä l framf ö rts som
talade f ö r att annan form av tillsyn skulle vara mera ä gnad att
hindra ö vertr ä delse av god advokatsed. Snarare visade
erfarenheten att advokatsamfundet hade mycket goda f ö ruts ä ttningar
att g ö ra erforderliga bed ö mningar av disciplinfr å gor och
ingripa mot etiskt of ö rsvarligt upptr ä dande. Det sagda utesl ö t enligt
f ö rbundet inte att det fr å n andra utg å ngspunkter ä nd å skulle kunna vara l ä mpligt att disciplinn ä mnden
tillf ö rdes visst lekmannainslag. Detta var emellertid enligt f ö rbundet n ä rmast en
politisk fr å ga att v ä rderas raed h ä nsyn till den betydelse som kunde ligga i att allm ä nhetens f ö rtroende
f ö r advokatverksamheten kanske skulle ö ka genom ett dylikt inslag.
Advokatsamfundet, som ans å g att behovet av kontroll fr å n det
allm ä nnas sida var v ä l tillgodosett genom m ö jligheten
att i vissa fall underst ä lla sarafundets beslut h ö gsta
domstolens pr ö vning och genom den tillsyn som JK ut ö vade,
fann d ä remot inte att det f ö rel å g sk ä l att tillf ö ra samfundets organ f ö retr ä dare f ö r det
allm ä nna.

Som
tidigare framh å llits har emellertid lekmannaraedverkan blivit allt
vanligare i olika sarah ä llsorgan. Flera sk ä l brukar anf ö ras f ö r s å dan
medverkan. F ö rst och fr ä mst brukar s ä gas att allm ä nhetens f ö rtroende f ö r en verksarahet f ö rst ä rks genom
lekmannamedverkan. Lekm ä ns deltagande anses v ä rdefullt b å de f ö r
demokratin och f ö r fr å gornas allsidiga belysning. Lekmannamedverkan ä r ocks å ä gnad att
f ö rebygga eventuellt uppkommande misstankar hos allm ä nheten
ora bristande objektivitet och ovidkomraande h ä nsyn. Ä ven om
medborgarna har andra m ö jligheter att skydda sig

Prop.
1981/82:57 106

mot
missf ö rh å llanden i en verksamhet - n ä r det g ä ller
myndigheter f ö religger s å dana garantier genom t ex ra ö jlig-heten
till ö verpr ö vning, kontroll av JO och JK, f ö rhandlingars
offentlighet, tillg å ng till domar och protokoll osv - anses behov av
lekmannainsyn f ö religga. Lekm ä nnen anses ocks å kunna tillf ö ra en
verksamhet allm ä nna livserfarenheter och k ä nnedom om
skilda omr å den av samh ä llslivet. Inte minst viktigt ä r att de
allm ä nt r å dande v ä rderingarna bland medborgarna kommer till uttryck
genom lekm ä nnen.

Mot
lekmannamedverkan brukar å andra sidan anf ö ras praktiska sk ä l och
kostnadsh ä nsyn. Lekmannamedverkan brukar inte heller
motiveras av behovet av en effektivare eller grundligare verksarahet. Vidare
anses syftet med insyn i och kontroll av en verksamhet bli tillgodosett ä ven om
lekmannamedverkan kommer till st å nd endast i vissa ä renden eller en viss del av
verksamheten.

De
synpunkter som s å lunda brukar anf ö ras f ö r och
emot lekmannamedverkan i ett samh ä llsorgan g ö r sig g ä llande ocks å i fr å ga ora advokatsarafundets verksamhet. Representation
f ö r det allm ä nna i samfundets organ kan enligt arbetsgruppen
inte motiveras av att det beh ö vs en str ä ngare tillsyn ö ver advokatv ä sendet.
Det avg ö rande ä r i st ä llet enligt gruppen att samh ä llets
intresse av insyn i verksamheten skulle tillgodoses och att allm ä nhetens f ö rtroende
f ö r verksamheten skulle f ö rdjupas om det i denna ä gde rum n å gon form
av medverkan av utorast å ende. Gruppen h å ller vidare f ö r
sannolikt att kloka synpunkter och allm ä n livserfarenhet kunde tillf ö ras
tillsynsverksamheten genom utomst å endes medverkan. Gruppen vill samtidigt betona att
en ordning, som inneb ä r att utorast å ende deltar i sarafundets verksamhet, inte inneb ä r och inte
heller f ä r inneb ä ra n å gon f ö r ä ndrad syn p å advokatv ä sendets st ä llning i samh ä llet.

Arbetsgruppen
anser allts å att en medverkan av utomst å ende b ö r koirana
till st å nd i advokatsarafundets verksarahet. Ett

Prop.
1981/82:57 107

f ö rslag
eller en rekommendation i denna riktning fr å n gruppens sida b ö r d ä rvid ses
sora en naturlig f ö rl ä ngning av de st ä llningstaganden fr ä n brottsf ö rebyggande
synpunkt som gruppen i ö vrigt gjort p å advokatv ä sendets omr å de. De intressen som motiverar en s å dan
medverkan, t ex insynsaspekten, b ö r emellertid kunna tillgodoses ä ven ora
denna raedverkan begr ä nsas till viss del av samfundets verksamhet. En
naturlig begr ä nsning ligger i den verksamhet som sker med st ö d av RB
och som inneb ä r myndighetsut ö vning. Sk ä l talar ocks å f ö r att allt som anses utg ö ra
myndighetsut ö vning, dvs i huvudsak intr ä des ä renden
och disciplin ä renden, omfattas av utomst å endes
medverkan. Arbetsgruppen anser det emellertid l ä mpligt att g ö ra en
ytterligare begr ä nsning. Det v ä sentliga ä r n ä mligen att sarah ä llet f å r insyn
och kan f ö rvissa sig om att advokatsamfundets verksamhet
styrs av sunda etiska principer. Det ä r d ä rf ö r i detta sararaanhang, liksora betr ä ffande
in-forraationsfr å gan, fr ä mst den disciplin ä ra verksamheten som ä r av
intresse f ö r allra ä nheten. I t ex intr ä des ä renden ä r det d ä remot i f ö rsta hand
s ö kandenas - dvs enskilda personers - intressen sora g ö r sig g ä llande.
De etiska krav advokatsamfundet st ä ller i den disciplin ä ra verksamheten avspeglas
dessutom i de krav som g ä ller i intr ä des ä renden. Arbetsgruppen anser d ä rf ö r att
medverkan av utomst å ende b ö r begr ä nsas till samfundets disciplin ä ra
verksamhet.

Arbetsgruppen
har i sararaanhanget diskuterat om f ö rslaget eller rekommendationen om utomst å endes
medverkan b ö r f ö ra med sig andra organisatoriska ä ndringar
i advokatsamfundet. Emellertid har gruppen inte ansett det ligga inom ramen f ö r sitt
uppdrag att l ä gga fram f ö rslag eller g ö ra rekom-raendationer h ä rom.

Arbetsgruppen
anser allts å att raan vid ö verv ä gande av hur en medverkan av utorast å ende b ö r koraraa
till st å nd i den disciplin ä ra verksamheten b ö r bygga p å det best å ende
systemet med tv å disciplin ä ra organ inom advokatsamfundet. I enlighet med det
tidigare sagda ora vad som ä r erforderligt

Prop. 1981/82:57 108

f ö r att
tillgodose de intressen som ligger bakom lekmannamedverkan anser gruppen att
det inte ä r n ö dv ä ndigt att utomst å ende deltar b å de i
styrelsens och disciplinn ä mndens handl ä ggning av disciplin ä renden. Visserligen ä r det av
v ä sentlig betydelse att allm ä nheten kan k ä nna sig s ä ker p å att alla ä renden som b ö r komma under disciplinn ä mndens pr ö vning ä ven h ä nskjuts
till denna n ä mnd. Enligt arbetsgruppen talar emellertid starka
sk ä l f ö r att en medverkan av utomst å ende b ö r begr ä nsas till
disciplinn ä mnden. N ä mnden informeras s å lunda ora styrelsens st å ndpunkt i
alla disciplin ä ra fr å gor. Vidare b ö r erinras om den granskning som JK ut ö var ö ver
styrelsens disciplin ä ra verksamhet. Ocks å praktiska sk ä l med h ä nsyn till
styrelsens ö vriga verksamhet talar enligt arbetsgruppen f ö r att en
medverkan av utomst å ende b ö r ä ga rum endast i disciplinn ä mnden.

Enligt
arbetsgruppen b ö r s å ledes utomst å ende delta vid disciplinn ä mndens
handl ä ggning av disciplin ä renden. Detta b ö r enligt gruppen ske genom
att personer utanf ö r advokatk å ren utses till ledam ö ter av n ä mnden.
Den ordning som gruppen s å lunda rekoramenderar kr ä ver inga ä ndringar
i RB men d ä remot vissa ä ndringar i advokatsarafundets stadgar, som ju
fastst ä lls av regeringen. Disciplinn ä mnden best å r nu av ordf ö rande, vice ordf ö rande s ä rat sju
andra ledam ö ter. Arbetsgruppen anser det vara en l ä mplig avv ä gning av
n ä randens sararaans ä ttning att tv å utomst å ende personer utses vid sidan av de nio advokater,
som ä r ledam ö ter av n ä mnden. Suppleanter f ö r dessa tv å ledam ö ter b ö r, liksom
vad som £ n g ä ller i fr å ga om disciplinn ä mndens ledam ö ter, inte
finnas.

Eftersora
advokatsarafundet ä r ett centralt organ f ö r hela
riket b ö r det ankorama p å regeringen att utse och f ö rordna de
aktuella ledam ö terna. Av praktiska sk ä l ä r det l ä mpligt
att samfundet genom ett forml ö st f ö rfarande f å r s ä ga sin mening om ifr å gasatta kandidater.
Mandattiden f ö r ledam ö ter av disciplinn ä mnden ä r fyra å r.

Prop. 1981/82:57 109

Arbetsgruppen anser vidare att eventuella arvoden till de
av regeringen f ö rordnade ledam ö terna b ö r
best ä ramas av regeringen och bestridas
av allm ä nna medel. Uppdraget blir n ä rmast j ä mf ö rligt raed ett koraraitt é uppdrag och b ö r
kunna arvoderas i samma ordning. I sararaanhanget b ö r emellertid erinras ora att allt arbete som advokatsamfundets
ledara ö ter utf ö r f ö r
sarafundets r ä kning sker utan ers ä ttning.

6.5 Myndigheters h ä nv ä ndelse till advokat-sarafundet i disciplin ä ra fr å gor

•
Arbetsgruppen rekoraraenderar att rayndighet, sora i sin verksamhet iakttar anm ä rkningsv ä rd
omst ä ndighet i fr å ga ora advokats handlande, f ä ster advokatsarafundets uppm ä rksarahet p ä
saken.

6.5.1 Nuvarande f ö rh å llanden

Advokatsarafundet handl ä gger
å rligen ca 200 disciplin ä renden. Av dessa anh ä ngigg ö rs ca 80 procent genora anra ä lan. Anm ä lan
g ö rs oftast av klienter och
motparter. Vidare kan t ex uppgifter i pressen ge anledning f ö r samfundet att ingripa mot en advokat. Det f ö rekomraer ocks å
att disciplin ä renden initieras av rayndigheter.
Detta kan ske genom att t ex en domstol till advokatsamfundet ö vers ä nder kopia
av en dom f ö r samfundets k ä nnedom. Det h ä nder
ä ven att andra myndigheter genom att
ö vers ä nda skrivelser till samfundet f ö r
k ä nnedom f ä ster dettas upp-m ä rksamhet
p å en advokats handlande i en viss fr å ga. S å dana f ö rfaranden ä r
emellertid t ä mligen s ä llsynta. Ä nnu
mera s ä llan f ö rekoramer det att en myndighet g ö r formell anm ä lan
mot en advokat. Detsamraa kan s ä gas ora JK -
i vart fall s å vitt avser senare å r - i fr å ga
om dennes befogenhet att j ä mlikt best ä mmelsen i 8 kap. 6 § andra stycket RB hos samfundet p å kalla
å tg ä rd mot en advokat.

Advokatsarafundet har, i de fall d å en rayndighet genom att t ex ö vers ä nda en
skrivelse f ö r k ä nnedora och p å s ä

Prop.
1981/82:57 110

s ä tt f ä sta
sarafundets uppm ä rksamhet p å en viss fr å ga, ej ansett myndigheten som anm ä lare.
Detta har inneburit att samfundet ej behandlat myndigheten som part i det f ö ljande
disciplin ä rendet och att sarafundet ej kommunicerat handlingar
i ä rendet med myndigheten. Myndigheten har dock f å tt del av
samfundets beslut i ä rendet. I de fall myndighet gjort formell anm ä lan mot
en advokat har myndigheten eraellertid behandlats sora part i ä rendet. D ä rvid har
sed-' vanlig kommunikation ä gt rum.

M ö jligheten
eller skyldigheten f ö r myndigheter - bortsett fr å n JK:s s ä rskilda
befogenheter - att g ö ra anm ä lan eller att eljest v ä nda sig
till sarafundet med upplysningar ang å ende en advokats handlande ä r ej
reglerad i lag eller annan f ö rfattning. Endast f ö r en viss situation, n ä mligen
det fall d ä r ä tteg å ngsombud avvisats av domstol, finns s å dan
reglering. I 12 kap. 6 § andra stycket RB stadgas s å lunda att,
om r ä tteg å ngsombud som ä r advokat avvisas, anm ä lan om
avvisandet skall g ö ras hos samfundets styrelse; grund f ö r
avvisande f ö religger enligt 12 kap. 5 § RB ora
ombudet visar oredlighet, oskicklighet eller of ö rst å nd eller
eljest befinns ol ä mplig. Enligt 21 kap. 3 § andra
stycket RB ä ger dessa regler motsvarande till ä mpning i
fr å ga om f ö rsvarare. I ö vrigt ä r fr å gan oreglerad.

6.5.2
Informationsutbyte mellan myndigheter

Advokatsamfundet
utg ö r, ä ven om den verksamhet sora sarafundet ut ö var med
st ö d av 8 kap. RB - t ex den disciplin ä ra verksamheten - anses
inneb ä ra myndighetsut ö vning, ingen myndighet. De principer sora g ä ller i fr å ga ora f ö rh ä llandet
raellan myndigheter - t ex n ä r det g ä ller informationsutbyte - kan allts å inte
direkt till ä rapas p å sarafundet. Fr å gan ora rayndigheternas
relationer till sarafundet i det avseende sora nu diskuteras h ä nger
emellertid samman med det st ö rre problemet om r ä tten eller skyldigheten f ö r en
myndighet att p å eget initiativ vidarebefordra uppgifter, sora
frarakommit i rayndighetens verksamhet, till annan myndighet eller annat organ
som bed ö ms kunna ha intresse

Prop.
1981/82:57 III

av
uppgifterna. Det kan r ö ra sig ora uppgifter som tyder p å att
brott f ö r ö vats, raen det kan ocks å vara fr ä ga ora
uppgifter av annat slag.

Problemet
r ö r i h ö g grad fr å gan ora saraarbetet raellan rayndigheter.
Myndigheternas samarbete genom utbyte av information styrs endast i begr ä nsad
utstr ä ckning genom f Ö rfattningsbest ä mraelser. Rent allra ä nt kan d ä rf ö r s ä gas att
det r å der betydande oklarhet ora vad sora g ä ller p å denna
punkt. Detsarama kan s ä gas ang å ende t ex fr å gan om r ä tten eller skyldigheten f ö r en
myndighet att g ö ra å talsanm ä lan betr ä ffande misstanke ora andra brott ä n s å dana sora
omedelbart r ö r myndighetens eget verksamhetsomr å de.

Vid
samarbete mellan rayndigheter genora utbyte av infor-raation m å ste h ä nsyn ocks å tas till
g ä llande sekretessregler. F n g ä ller emellertid rent generellt att ocks å fr å gan om
sekretessen raellan rayndigheter ä r oreglerad. I prop 1979/80:2 med f ö rslag till
sekretesslag ra m, som inneh å ller bl a en allm ä n regel om
informationsutbytet rayndigheter eraellan, f ö resl å s att
sekretessen raellan rayndigheter b ö r regleras i princip p å samma s ä tt som
sekretessen i f ö rh å llande till enskilda. I avvaktan p å n ä rmare utredning
om hur denna reglering skall utforraas i detalj f ö resl å s
emellertid best ä mmelser som raedger undantag fr å n
sekretessen i vissa s ä rskilt angivna fall. F ö r att
inte of ö rutsedda hinder skall uppkomma i myndigheternas verksarahet f ö resl å s ocks ä en generalklausul
(14 kap. 3 § i den f ö reslagna sekretesslagen), som raedger att uppgifter
kan l ä mnas ocks å i s å dana fall d å det ä r uppenbart att intresset av att uppgiften l ä mnas har
f ö retr ä de framf ö r det intresse som sekretessen skall skydda. H ä rigenom
koraraer enligt propositionen den f ö reslagna regleringen i praktiken att ansluta
raycket n ä ra till vad som g ä ller f n.

Arbetsgruppen
vill i detta sammanhang erinra om att brottsf ö rebyggande r å det av
regeringen nyligen f å tt

Prop. 1981/82:57 112

i
uppdrag att inora raraen f ö r ö versynen av lagstiftning raot organiserad och
ekonomisk brottslighet dels se ö ver best ä mmelserna om informationsutbyte och anm ä lningsskyldighet
raellan myndigheterna samt f ö resl å erforderliga lagstiftnings å tg ä rder,
dels utarbeta f ö rslag till best ä mmelser som kompletterar
den f ö reslagna nya sekretesslagen avseende sekretessen raellan
rayndigheterna p å det aktuella orar å det. Initiativet till detta
uppdrag kommer fr å n en arbetsgrupp - i vilken riks å klagaren,
rikspolisstyrelsen, riksskatteverket, generaltullstyrelsen och riksbanken varit
f ö retr ä dda - som i en promeraoria i maj 1979 lagt fram f ö rslag
till samordning av ber ö rda myndigheters verksamhet mot de av gruppen n ä rmare
angivna formerna av organiserad och ekonomisk brottslighet.

I
det l ä ge i vilket fr å gan om saraarbetet mellan rayndigheter och den d ä rmed
sammanh ä ngande fr å gan om sekretessen mellan rayndigheter s å lunda
befinner sig f n, finns enligt arbetsgruppen utrymme f ö r att h ä vda olika
uppfattningar ang å ende problemet om hur l å ngt en rayndighet
b ö r str ä -:;ka sig n ä r det g ä ller att g å en annan myndighet till h ä nda med
information av det slag som nu har diskuterats. Att myndigheter ofta f ö rh å ller sig
passiva, n ä r fr å ga ä r om att vidarebefordra s å dan
information till andra myndigheter, kan enligt gruppen i stor utstr ä ckning f ö rklaras
av det oklara r ä ttsl ä get och av att den enskilde tj ä nstemannen
l ö per risk att f å klander om hans aktivitet befinns vara op å kallad.

Det
g å r ocks å att finna st ö d f ö r passivitet. Arbetsgruppen vill som ett exempel p ä detta
peka p ä det i JO:s ä mbetsber ä ttelse 1961 s 58 redovisade fallet. Detta fall r ö rde fr å gan om en
h ä radsh ö vding (A) varit j ä vig att handl ä gga m å l om å tal f ö r osanna
vittnesutsagor, sedan han sj ä lv tagit visst initiativ f ö r att
saken skulle beivras. Utsagorna hade avgetts i ett m å l om
rattfylleri, sora handlagts av A och i vilket f ä llande dom meddelades b å de i h ä radsr ä tten och
hovr ä tten. A, som av hovr ä ttens domsk ä l funnit att ett av vittnena i hovr ä tten
uttalat sig i strid

Prop.
1981/82:57 113

mot det tidigare vittnesm å let, hade ansett sig skyldig att "p å r ä ttens v ä gnar" ö vers ä nda underr ä ttsakten
i ratt-fyllerira å let till vederb ö rande landsfogde f ö r de å tg ä rder denne kunde vilja f ö reta
i fr å ga om unders ö kning ang å ende
osanna vittnesutsagor. Meneds å tal kora
sedan till st å nd raot tv å av vittnena (X och Y) och h ä radsr ä tten med A som ordf ö rande d ö mde dem till ansvar. Domen ö verklagades och en av de tilltalade (Y) gjorde g ä llande att A varit j ä vig i menedsm å let eftersom ö vers ä ndandet av
handlingarna till å klagaren utgjorde en omst ä ndighet, sora var ä gnad att rubba f ö rtroendet till A:s opartiskhet i m å let. Hovr ä tten,
som fann att A varit j ä vig att handl ä gga raenedsm å let,
undanr ö jde domen raot Y och visade m å let i denna del å ter
till h ä radsr ä tten; å talen mot X och Y l ä mnades
sedermera utan bifall av domstolarna. JO å talade
d ä refter A f ö r tj ä nstefel raed
p å st å ende att denne enligt 4 kap. 13 § punkt
9 RB varit j ä vig att handl ä gga menedsm å let.
JO framh ö ll d ä rvid att n å gon skyldighet f ö r domare att vidta en s å dan å tg ä rd som A:s h ä nv ä ndelse till landsfogden inte fanns f ö reskriven och inte heller torde kunna h ä rledas ur domartj ä nstens
beskaffenhet. JO fortsatte:

Jag ä r v ä l medveten ora att det tidigare stundora f ö rekom att domare underr ä ttade vederb ö rande
å klagare n ä r anledning f ö rekom
att brott beg å tts (jfr stadgandet i 4 kap. 1 § sista punkten i gamla r ä tteg å ngsbalken).
En dylik å tg ä rd framst å r som fr ä mmande f ö r
och f ö ga f ö renlig med den moderna uppfattningen om domarens st ä llning, s å dan
den tagit sig uttryck i reglerna pra det ackusatoriska r ä tteg å ngsf ö rfarandet, och synes å tminstone mig ol ä mplig. Det ä r ock att m ä rka
att vittnesm å len i det h ä r aktuella fallet ä gde rum i n ä rvaro av vederb ö rande landsfiskal s å som allm ä n å klagare och att denne enligt f ö reskrift
i 10 § 2 mom. landsfiskalsinstruktionen
hade att, ora anledning d ä rtill f ö rekora, skyndsamt underr ä tta landsfogden ora upp-koraraen misstanke om
menedsbrott. - Av det sagda torde framg å
att det icke finnes n å gon ä mbetsplikt f ö r domare att till vederb ö rande å klagare
anm ä la misstanke ora menedsbrott i m å l som handl ä ggas
av domaren. Detta ä r icke heller praxis. A:s h ä nv ä ndelse till
landsfogden torde fastmera vara en f ö r
en domare ovanlig å tg ä rd och kan f ö ljaktligen icke uppfattas s å sora en rutinhandling, som icke innefattade n å got st ä llningstagande
och som d ä rf ö r icke beh ö vde vara ä gnad att rubba f ö rtroendet
till hans opartiskhet vid handl ä ggningen av
menedsm å let. F ö r allm ä nheten
m å ste helt visst en dylik av

8 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 57

Prop.
1981/82:57 114

domare 'p å r ä ttens v ä gnar'
gjord h ä nv ä ndelse till å klagare framst å s å som å tg ä rd, vilken i
likhet med alla andra viktiga tj ä nste å tg ä rder
vidtagits f ö rst efter noggrant ö verv ä gande och
som d ä rf ö r kan uppfattas sora ett visst st ä llningstagande
till och bed ö mande av fr å gan om vissa vittnesuttalanden i betraktande av k ä nda fakta innefatta menedsbrott.' Nu ber ö rda f ö rh å llanden kunna l ä tt
hos allra ä nheten frarakalla tvivel ora
doraarens ra ö jlighet att f ö ruts ä ttningsl ö st pr ö va ett d ä rp å f ö ljande meneds ä tal.
F ö r X och Y s å sora
direkt ber ö rda m å ste A:s h ä nv ä ndelse till å klagaren i ä n h ö gre grad
framst å s å som ett uttryck f ö r att han redan tagit viss st ä llning till misstanken ora raenedsbrott och f ö r att han allts å
hade en f ö rutfattad raening i saken. Det ä r naturligt att vad fr å n A:s sida f ö rekorarait m å ste hos de tilltalade frarakalla farh å gor f ö r att A
kunde ha sv å rt att frig ö ra sig fr å n
ber ö rda f ö rhandsinst ä llning, i all synnerhet sora ett
frik ä nnande ra å ste å trainstone f ö r de tilltalade frarast å s å sora ett erk ä nnande att den å
tj ä nstens v ä gnar gjorda h ä nv ä ndelsen till å klagaren
icke var befogad. Det f ö refaller uppenbart att en
tilltalad under s å dana f ö rh å llanden icke
kan ha n ä got orubbat f ö rtroende f ö r
opartiskheten hos en doraare sora engagerat sig p å detta s ä tt.

Ocks å hovr ä tten fann att ö vers ä ndandet av akten utgjort s å dan
j ä vsgrundande omst ä ndighet som avses i 4 kap. 13 § punkt 9 RB. Att A inte bed ö mt j ä vsfr ä gan i ö verensst ä mmelse med hovr ä ttens
mening utan handlagt menedsm å let ans å g hovr ä tten
likv ä l raed h ä nsyn till stadgandets allm ä nna avfattning och utrymmet f ö r skilda tolkningar inte b ö ra l ä ggas A till
last som f ö rsummelse, of ö rst å nd eller
oskicklighet. Hovr ä tten l ä mnade allts å
å talet utan bifall.

Den st å ndpunkt i fr å gan om l ä mpligheten
av doraarens h ä nv ä ndelse till å klagaren som JO s å lunda gett uttryck f ö r ä r enligt arbetsgruppen - sora ä r v ä l medveten
ora de krav p å t ex objektivitet sora ra å ste st ä llas
p å doraarrollen -inte h ö jd ö ver
diskussion. Framf ö r allt anser gruppen det vara
olyckligt om JO:s st å ndpunkt av andra rayndigheter ä n domstolar anses ha en mera generell r ä ckvidd i fr å gan
om vilka befogenheter en myndighet har n ä r
det g ä ller att ta initiativ f ö r att beivra brott eller i ö vrigt p å tala
oarter eller oegentligheter som r ö r
andra myndigheters eller organs verksamhetsomr å den.

Prop. 1981/82:57 115

Arbetsgruppen
vill i detta sammanhang ocks å peka p å det i JO:s ä mbetsber ä ttelse 1978/79 s 200 refererade fallet. I detta
fall, som r ö rde f ö rh å llandena f ö re ä mbetsansvarsreformen å r 1976, v ä ckte JO å tal mot
en ledamot, tillika ordf ö rande i styrelsen f ö r ett av riksbankens
avdelningskontor f ö r brott mot tystnadsplikt, alternativt tj ä nstefel.
JO lade denne, som ocks å var f ö rste l ä nsassessor och ordf ö rande i l ä nsskatter ä tt, till
last att han genom ö verl ä mnande av vissa handlingar till l ä nsstyrelsens
revisionsavdelning yppat omfattningen av den inv ä xling av mynt som en
innehavare av spelautomater f ö retagit vid kontoret. Domstolarna fann att den å talade
genora sitt handlande brutit raot sin tystnadsplikt och att handlandet skett å tminstone
av oaktsamhet. Genom hovr ä ttens dom, som vann laga kraft, å d ö rades
denne s å lunda dagsb ö ter f ö r tj ä nstefel. I domstolarnas bed ö mning av
ansvarsfr å gan framh ö lls som ett avg ö rande g ä rningsmoment
att den å talade ej varit beh ö rig att f ö r
avdelningskontorets eller dess styrelses r ä kning ensam pr ö va fr å gan om de ifr å gavarande uppgifterna kunnat utl ä mnas.
Arbetsgruppen vill understryka att fallet inte prim ä rt r ö rt fr å gan om i
vilken utstr ä ckning uppgiftsutbyte raellan rayndigheter f å r eller b ö r ä ga rura.
Fallet belyser endast den i och f ö r sig sj ä lvklara principen att pr ö vningen
av utl ä mnande av hemliga handlingar skall g ö ras av beh ö rigt
organ och i f ö reskriven ordning.

Arbetsgruppen
kan naturligtvis inte ta st ä llning till alla de invecklade problem sora
uppkommer i samband raed fr å gan om informationsutbyte raellan myndigheter. Fr å gan
kommer f ö r ö vrigt, sora framg å r av vad sora tidigare har n ä mnts, att
tas upp i annat sammanhang av brottsf ö rebyggande r å det inom ramen f ö r ö versynen
av lagstiftning mot organiserad och ekonomisk brottslighet. Emellertid vill
arbetsgruppen h ä r f ö ra fram uppfattningen att det m å ste kunna
- utan hinder av sekretess eller annan intressekonflikt - komma till st å nd
informationsutbyte mellan myndigheter, n ä r starka sk ä l fr å n allm ä n synpunkt talar f ö r det. Vad gruppen s ä rskilt
har i tankarna ä r att en

Prop. 1981/82:57 116

myndighet
b ö r ha befogenhet att, n ä r fr å ga ä r om allvarlig brottslighet, p å eget
initiativ, kunna h ä nv ä nda sig till andra myndigheter eller organ f ö r att ge
dem tillf ä lle att g ö ra de ingripanden som de kan finna p å kallade.

6.5.3
Myndigheters koraraunikationer med advokatsarafundet

F ö r att s å ö verg å till fr å gan om
myndigheternas relationer till advokatsarafundet anser arbetsgruppen, att det
finns behov av informationsutbyte ocks å raellan myndigheter och samfundet. Det m å ste n ä mligen
enligt gruppen ligga b å de i samh ä llets och samfundets intresse att det ä r v ä l s ö rjt f ö r m ö jligheterna
att uppt ä cka och beivra missf ö rh å llanden
inom advokatk å ren. F ö r att samfundet skall kunna ut ö va en
effektiv tillsyn Ö ver advokatv ä sendet kr ä vs att samfundet f å r vetskap om de fall d ä r en
advokat kan ha å sidosatt de plikter som å vilar
honom i denna egenskap. Att anm ä lningar till samfundet huvudsakligen h ä rr ö r fr å n
klienter medf ö r enligt arbetsgruppen att s ä dana fall
d ä r allm ä nna intressen g ö r sig g ä llande s ä llan
kommer till sarafundets k ä nnedom. Gruppen avser h ä r s ä rskilt f ö reteelser
som har anknytning till organiserad och ekonomisk brottslighet.

Bland
myndigheterna f ö refaller det r å da delade meningar om r ä tten
eller skyldigheten f ö r dem att v ä nda sig till advokatsarafundet med klagom å l raot en
advokat. Enligt vad som ä r k ä nt f ö r arbetsgruppen f ö rekomraer det s å lunda att
myndigheter anser - med h ä nvisning till avsaknaden av f ö rfattningsst ö d - att
de ä r f ö rhindrade att v ä nda sig till samfundet i en
s å dan fr å ga. Detta g ä ller i synnerhet fall d å fr ä ga ä r om
sekretessbelagda uppgifter eller d å myndigheten och advokaten har motst å ende
intressen. Inom samfundet anser man eraellertid - enligt vad som f ö r arbetsgruppen
blivit upplyst - det ej vara felaktigt eller ol ä mpligt att en myndighet, som
finner en advokats handlande tveksamt eller kanske direkt klanderv ä rt i ett
visst fall, inger anm ä lan eller p å annat s ä tt f ä ster samfundets

Prop. 1981/82:57 117

uppm ä rksamhet
p å detta. Man anser det i st ä llet vara v ä sentligt att sarafundet f å r reda p å s å dana fall
d ä r missf ö rh å llanden kan f ö religga.

Arbetsgruppen
vill erinra ora att det inte ä r n å got nytt betraktelses ä tt att rayndigheter, t ex
domstolar (jfr NJA 1973 s 444) , p å detta s ä tt kan kommunicera med advokatk å rens
tillsynsorgan. Processkommissionen, sora i fr å ga ora advokatv ä sendets
uppbyggnad bl a f ö reslog inr ä ttande av en advokatf ö rening, uttalade s å lunda f ö ljande
(SOU 1926:31 s 219 f):

Den,
som anser sig hava anledning till anm ä rkning mot advokat i anledning av hans yrkesut ö vning, ä ger
tydligen g ö ra anm ä lan h ä rom antingen hos f ö reningens styrelse eller hos
vederb ö rande avdelningsstyrelse. Saimna befogenhet b ö r sj ä lvfallet
ocks å tillkomma dorastol, som vid handl ä ggning av m å l
konstaterar otillb ö rligt f ö rfarande fr å n advokats sida. Den tanke, som ligger till grund f ö r
bildandet av en advokatf ö rening och dennas utrustande med disciplin ä r
befogenhet, kr ä ver eraellertid ocks å , att f ö reningen
genom sina organ, centralstyrelsen och avdelningarnas styrelser, sj ä lv ut ö var
tillsyn ö ver raedlemmarnas verksarahet och sj ä lvmant
ingriper, d å missf ö rh å llanden yppa sig.

Som
en j ä mf ö relse vill arbetsgruppen ocks å peka p å f ö rh å llandena
i Danmark. Advokatv ä sendet ä r h ä r i m å nga avseenden annorlunda organiserat ä n i
Sverige. Uppgiften att utf ä rda "advokatbeskikkelse" m ra å vilar s å lunda
justitsrainisteriet. Advokatr å det, sora ä r det danska advokatsarafundets motsvarighet till
styrelsen f ö r det svenska samfundet, har emellertid disciplin ä ra
befogenheter. Mellan myndigheterna och advokatsarafundet f ö rekomraer
enligt praxis visst informationsutbyte ang å ende f ö rh å llanden som r ö r advokater. Bl a ö vers ä nder å klagarmyndighet
s ä dana ä renden till advokatr å det, d ä r å tal mot
en advokat l ä mnats utan bifall eller d ä r å tal ej v ä ckts men
d ä r det under f ö runders ö kningen framkommit uppgifter, som visar att det kan
finnas anledning att ö verv ä ga disciplin ä r å tg ä rd mot advokaten. (Se betaenkning nr 871
vedr?<rende revision af retsplejelovens

Prop.
1981/82:57 118

afsnit
ora advokater, K ö penharan 1979, avsnitt 5.4.3 s 40 f.)

Arbetsgruppen
har, sora framg å r av det tidigare sagda, inte kunnat finna n å gon f ö rfattningsbest ä ramelse
som hindrar en myndighet att till advokatsarafundet g ö ra anra ä lan med
klagom å l mot en advokat. Gruppen bortser h ä rvid t v fr å n att
tveksarahet kan r å da i fall d å myndig heten skulle grunda anm ä lan p å
uppgifter sora ä r underkastade kvalificerad tystnadsplikt. Tv ä rtora b ö r det
enligt gruppens uppfattning ligga i sakens natur och f ö lja av tj ä nstens
allm ä nna karakt ä r att myndigheterna genom, anm ä lan till
sarafundet i n å gorlunda allvarliga fall st ö der det i
lag inskrivna intresset av en god yrkesm ä ssig och etisk standard hos advokatk å ren. Som
grund f ö r detta vill arbetsgruppen ocks å , med h ä nsyn till att samfundets tillsyn ö ver
advokatv ä sendet har offentligr ä ttsligt st ö d och
inneb ä r myndighetsut ö vning, h ä nvisa till vad gruppen tidigare uttalat ora vad som
b ö r g ä lla i fr å ga ora informationsutbyte mellan myndigheter .

I
en anm ä lan m ä ste emellertid anses ligga ett p å st å ende om
att f ö rsummelse eller ö vertr ä delse ä gt rum eller å tminstone kan ifr å gas ä ttas betr ä ffande en
advokats verksamhet och ocks å en beg ä ran om att saken skall utredas n ä rmare.
Vad en myndighet kan ha iakttagit i detta h ä nseende - t ex av vad som
framg å r av handlingarna i ett m å l - har ofta inte en s å dan
konkretion eller styrka att myndigheten anser sig ha fog f ö r att,
genom att g ö ra anm ä lan till advokatsamfundet, ta st ä llning i
saken p å detta s ä tt. Myndigheterna kan d ä rf ö r i m å nga fall
antas vara oben ä gna att inkomma med forraell anra ä lan, som
ju i sin tur ä r en myndighets ä tg ä rd som m å ste vila
p å saklig grund. Ocks å andra omst ä ndigheter - t ex den lojalitet sora s ä rskilt p å mindre
orter uppst å r mellan olika befattningshavare och yrkesut ö vare
genom att dessa ofta m å ste samarbeta - bidrar till att myndigheter endast
i mera uppenbara fall anser sig b ö ra ta ett s å allvarligt steg sora att g ö ra en
formlig anra ä lan till advokatsamfundet.

Prop. 1981/82:57 119

Enligt arbetsgruppen b ö r
rayndigheter i allm ä nhet undvika att sj ä lva engagera sig i disciplinfr å gor. En myndighet b ö r s å lunda, ora en advokat f ö retr ä der en
klient som har myndigheten som motpart i en process, avh å lla sig fr å n
att "fullf ö lja" processen genom att i anm ä lan till advokatsamfundet angripa motpartens advokat
och pl ä dera mot denne. Ocks å i andra situationer ä n d å myndigheten och advokaten har
direkt motstridiga intressen m å ste det
anses ol ä mpligt att myndigheten tar st ä llning mot en advokat.

De sk ä l sora s å lunda kan tala emot att en myndighet upptr ä der som anm ä lare
hos advokatsarafundet g ö r sig inte g ä llande med sarama styrka, om myndigheten i st ä llet - utan eget st ä llningstagande - ö vers ä nder en dom eller ett beslut eller annan skriftlig handling eller en
redog ö relse f ö r omst ä ndigheter,
som kommit till myndighetens k ä nnedom, och
d ä rmed ger samfundet m ö jlighet att, om det finns sk ä l f ö r det,
verkst ä lla n ä rmare utredning i saken. Arbetsgruppen syftar h ä r p å omst ä ndigheter som kan fram-koraraa i m å l och ä renden
av olika slag och som kan ge anledning ifr å gas ä tta en advokats handlingss ä tt. I vart fall kan det framst å sora ö nskv ä rt att advokatsarafundets styrelse eller, i f ö rekommande fall, disciplinn ä mnd g ö r ett v ä gledande uttalande i saken. Detta g ä ller ä ven vad som
kan framkomma utanf ö r r ä ttssalarna, men det ä r naturligtvis
i f ö rsta hand myndigheter inom r ä ttsv ä sendet som p å detta s ä tt
kommer i kontakt raed advokaters verksamhet. Andra rayndigheter - t ex tillsyns-
och inspektionsorgan p å olika omr å den - b ö r
emellertid ocks å r ä knas hit. Ofta ä r det h ä r inte fr å ga
om fall d ä r myndigheten sj ä lv kan ta st ä llning
till om n å gon oegentlighet eller f ö rsummelse beg å tts.
Det r ö r sig i st ä llet m å nga
g å nger ora. outredda och ofullst ä ndigt belysta f ö rh å llanden sora dock pekar p å att en advokats handlande fr å n allm ä n
synpunkt å tminstone kan anses tveksam. Att l ä gga s å dana omst ä ndigheter till grund f ö r anra ä lan
ö verv ä ger myndigheterna i de flesta fall inte och det raed full r ä tt. D ä remot kan
och b ö r enligt arbetsgruppens mening
rayndigheterna i st ö rre utstr ä ckning ä n
nu begagna den f ö rra f ö r korarauni-kation som best å r
i att de utan eget st ä llningstagande

Prop.
1981/82:57 120

f ö r k ä nnedora ö vers ä nder
handlingar, eventuellt j ä mte en redog ö relse f ö r vad sora f ö revarit. Gruppen anser det s å lunda
vara en ä ndam å lsenlig ordning att en myndighet kan - utan att g ö ra
formell anm ä lan och utan att beh ö va g ö ra g ä llande
att fel beg å tts - f ä sta advokatsarafundets uppm ä rksamhet
p ä en advokats handlande i en viss fr å ga. Gruppen anser att denna
form f ö r att underl ä tta och f ö rst ä rka samfundets disciplin ä ra
verksamhet b ö r utnyttjas av myndigheterna i ö kad utstr ä ckning.
Ett sk ä l till detta ä r att ocks å andra ä n uppenbara fall - dvs omst ä ndigheter
betr ä ffande advokaters handlande sora myndigheter kanske inte anser utg ö r tillr ä cklig
grund f ö r anm ä lan - b ö r komraa till sarafundets k ä nnedom.
Samtidigt g ä ller sj ä lvfallet att myndigheterna med omd ö rae och
urskillning b ö r sovra de fall som f ö rtj ä nar att.
f ö ras vidare till samfundet.

Arbetsgruppen
vill med anledning av det tidigare å tergivna JO- ä rendet (JO:s ä mbetsber ä ttelse 1961 s 58) uttala att den omst ä ndigheten
att en doraare utan eget st ä llningstagande f ö r k ä nnedom
till advokatsarafundet ö vers ä nder en handling sora r ö r en
advokats handlande inte i och f ö r sig b ö r f ö ranleda j ä v f ö r doraaren i f ö rh å llande till advokaten och den sak det g ä ller. En
annan sak ä r att ö vriga omst ä ndigheter kan vara s ä dana att j ä v m å ste anses
f ö religga.

Arbetsgruppen
har ocks å diskuterat de problem som uppst å r d å en
myndighets h ä nv ä ndelse till advokatsarafundet kan komma att omfatta
eller ber ö ra sekretessbelagda uppgifter. Enligt vad som
upplysts inom gruppen har samfundet i disciplin ä renden i vissa fall haft
tillg ä ng till t ex hemliga f ö runders ö kningsprotokoll. Myndigheterna har i dessa fall
inte gjort f ö rbeh å ll eller uppst ä llt s ä rskilda villkor ang å ende sarafundets utnyttjande
av raaterialet. Sarafundet har ej haft n å got problem i dessa fall; saken har oftast l ö st sig av
sig sj ä lv. Samfundets olika organ och funktion ä rer ö vertar f ö r ö vrigt
eller "f å ngas" av den tystnadsplikt som en advokat har
att iaktta gentemot en klient. Det b ö r ä andra sidan understrykas att

Prop.
1981/82:57 121

samfundet
inte ä r underkastat de offentligr ä ttsliga sekretessreglerna, men detta beh ö vs inte,
som framg å r av det nyss sagda, f ö r att
bevara sekretessen. Arbetsgruppen anser eraellertid - i likhet med vad som f ö resl å s i prop
1979/80:2 med f ö rslag till sekretesslag ra ra betr ä ffande
sekretessen raellan rayndigheter - att, ora en h ä nv ä ndelse
till sarafundet innefattar uppgift som ä r underkastad sekretess, denna kan l ä mnas
endast i s å dana fall d å det ä r uppenbart att intresset av att uppgiften l ä mnas till
sarafundet har f ö retr ä de framf ö r det intresse som sekretessen skall skydda.
Arbetsgruppen f ö respr å kar s å ledes att f ö rsiktighet iakttas i dessa fall. Myndighet kan
vidare enligt olika stadganden i 1937 å rs sekretesslag vid utl ä mnande av
uppgift g ö ra f ö rbeh å ll om tystnadsplikt; best ä mmelser om
s å dant f ö rbeh å ll har sin motsvarighet i 14 kap. 9 § f ö rsta
stycket i den f ö reslagna 'nya sekretesslagen.

Arbetsgruppen
har ö verv ä gt huruvida det finns anledning att i f ö rfattning
reglera den ordning sora gruppen h ä r rekoraraenderar och som egentligen endast inneb ä r ett f ö rtydligande
av vad sora redan i dag kan till ä rapas. Sora j ä raf ö relse med f ö rh å llandena p å ett annat orar å de kan pekas p å den best ä mraelse
som g ä ller f ö r de auktoriserade eller godk ä nda
revisorerna, n ä mligen 22 § andra stycket revisorsf ö rordningen
(1973:221; omtryckt 1976:825), som inneb ä r att, om l ä nsstyrelse eller skattechef i samband med sin ä rabetsut ö vning
uppm ä rksammar anm ä rkningsv ä rd omst ä ndighet i fr å ga om revisors eller revisionsbolags verksamhet,
kommerskollegium skall underr ä ttas. Visserligen finns det sk ä l som
talar f ö r att en liknande regel inf ö rs ä ven n ä r det g ä ller advokaterna. Bl a ä r det ett
rimligt antagande att myndigheterna skulle k ä nna ett st ö d i att
en ordning av det aktuella slaget kodifierats. Arbetsgruppen har ocks å ö verv ä gt
huruvida JK i detta Sammanhang borde f å rollen av ett samordnande organ mellan
myndigheterna och advokatsamfundet. Gruppen har emellertid funnit att den nu
diskuterade m ö jligheten f ö r rayndigheter att l ä rana upplysningar till
samfundet omfattar

Prop.
1981/82:57 122

s å m å nga olika
slags myndigheter och s å olikartade f ö rh å llanden att den inte l ä mpligen
kan sammanfattas i generella f ö rfattningsbest ä mraelser. Gruppens ö verv ä ganden b ö r i st ä llet
mynna ut i och f å formen av en rekommendation som b ö r underst ä llas
statsraakterna.

Samraanfattningsvis
leder det nu sagda arbetsgruppen fram till f ö ljande st ä llningstagande.
Gruppen rekommenderar att myndighet, som i sin verksarahet iakttar anm ä rkningsv ä rd orast ä ndighet i
fr å ga om advokats handlande, f ä ster advokatsarafundets uppm ä rksarahet
p å saken. Detta kan enklast ske genom att myndigheten till samfundet ö vers ä nder en
promemoria, ett protokoll, en dom eller annan handling f ö r k ä nnedom.
Arbetsgruppen anser det s å lunda v ä sentligt att en myndighet har m ö jlighet
att, om myndigheten finner en advokats handlande tveksamt, utan eget engagemang
och st ä llningstagande l ä mna samfundet erforderliga upplysningar.
Myndigheten blir h ä rigenom inte part i disciplin ä rende
raot advokaten och skall d å givetvis inte heller pl ä dera mot
denne. Alternativet att g ö ra formell anra ä lan mot advokat b ö r
emellertid ocks å 1 forts ä ttningen st å ö ppen f ö r myndigheterna.

Prop. 1981/82:57 123

Reservationer

Engman-Nordin:

Den
f ö reteelse sora i allra ä nt spr å kbruk kallas ekonoraisk brottslighet har m å nga
ansikten.

Det
handlar om en rad olika aktiviteter, alltifr å n handlingar som ä r klara, ö verlagda
brott - enkla att definiera som brott mot lagar n ä r de avsl ö jats,
exempelvis knarkhandel - till invecklade bolagstransaktioner, sora ä r sv å ra att
uppt ä cka, bevisa och lagfora, exempelvis vinst- och f ö rlustbolagstransaktioner
eller konkursfiffel. D ä remellan finns en brottslighet kopplad till
prostitution, illegal klubbverksamhet, ocker, h ä leri, illegalt spel ra ra.
Det ä r ocks å helt uppenbart att det dessutom i m ä nga f ö retag
sker en verksamhet med redovisningsf ö rfaranden i olika avseenden som sker i strid raed
andan i lagstiftningen. Vidare har raed stor s ä kerhet en mycket allvarlig f ö reteelse,
v ä l k ä nd fr å n andra l ä nder, etablerats i Sverige: pengar sora intj ä nats
genom grov, ekonoraisk brottslighet anv ä nds f ö r att k ö pa seri ö sa f ö retag som d ä refter blir fasad och skydd f ö r
fortsatt ekonomisk brottslighet.

Alla
sora intresserat sig f ö r bek ä rapningen av den ekonomiska brottsligheten vet att
en mycket stor del av alla dessa typer av brottslighet och asocialt beteende
helt enkelt skulle vara ogenomf ö rbar utan en kader av experter p å olika
omr å den, fr ä mst advokater, revisorer, m ä klare,
skatteexperter och bokf ö ringsexperter, sora bitr ä der
brottslingarna. I m ä nga fall ä r det ocks å tydligt att den ekonomiska brottsligheten har f ö rankringar
inne i bankerna och i andra utl å ningsinstitut. Genom otaliga exempel kan man se att
experterna har mycket stor betydelse f ö r kriminaliteten.

Prop.
1981/82:57 124

I styrgruppens diskussioner har bed ö mningen av frekvensen av oacceptabel verksamhet inom
exempelvis advokat- och revisorsk å ren
varit betydelsefull. Majoriteten tycks anse att det ä r ett f å tal
advokater som bedriver en oacceptabel verksamhet och att n å gra effektiva, nya regler d ä rf ö r inte
erfordras. Arbetsgruppen h ä nvisar till sina rekommendationer
och f ö rslag p ä revisorsorar å det
och uttalar att gruppen diskuterat advokatv ä sendet
med samma utg å ngspunkter. Gruppen pekar p å att det i den allm ä nna debatten gjorts g ä llande att
vissa advokater varit inblandade i organiserad och ekonomisk brottslighet.
Gruppen p å st å r sig ha g å tt igenom det material som legat
till grund f ö r s å dana p å st å enden. D ä refter s ä ger raan sig ha funnit att detta material varit
diffust till sitt inneh å ll och inte ger st ö d å t de
generella p å st å enden som framf ö rts om advokaters medverkan i
organiserad och ekonoraisk brottslighet .

Arbetsgruppens p å st å enden och slutsatser ra å ste tillbakavisas. F ö r det f ö rsta har gruppen s å vitt jag kunnat f ö rst å bara g å tt
igenom ett material, n ä mligen det material sora å beropades i AMOB:s rapport om den organiserade och
ekonomiska brottsligheten. Sj ä lvfallet utg ö r inte AMOB:s utredning hela det material som ligger
till grund f ö r den allm ä nna debatten om advokaters inblandning i organiserad
och ekonomisk brottslighet. Dessutom anser jag inte att AMOB:s utredning ä r s ä rskilt
diffus. Tv ä rtom styrker utredningen att
advokater spelar en roll i den ekonomiska och organiserade brottsligheten. I
varje fall ä r det absurt att anv ä nda AMOB:s utredning som ett bevis f ö r att s å dan
verksamhet inte f ö rekommer. Inte heller ä r det BRA:s uppgift
att godk ä nna eller underk ä nna AMOB.

N ä r det g ä ller fr å gan
huruvida en stor eller en liten del av advokatk å ren medverkar i den ekonomiska och/eller organiserade brottsligheten m å ste vi f ö r
n ä rvarande konstatera att vi inte k ä nner till omfattningen. Arbetsgruppen har inte
heller medverkat till att ö ka kunskapen p å detta omr å de.
Vi vet bara att advokater raedverkar och

Prop.
1981/82: 57 125

att
s å m ä nga advokater medverkar som erfordras f ö r att den
ekonomiska och/eller organiserade brottsligheten ska ha en s å stor
omfattning sora den har i dag.

Arbetsgruppen
och raajoriteten i styrgruppen anser n ä r det g ä ller advokatk å ren, liksora betr ä ffande revisorerna, att det
g ä ller att st ö dja den sk ö tsararaa, seri ö sa delen av k å ren. Detta ä r en underlig tanke n ä r den inte kompletteras med
å tg ä rder mot
dem som inte sk ö ter sig. De seri ö sa advokaterna kan nog beh ö va st ö d och hj ä lp. Men
det r ä cker inte. Det kr ä vs regler som g ö r det l ä ttare att
stoppa och eliminera dem som befr ä mjar olaglighet och asocialitet.

Arbetsgruppen
har i sitt arbete skilt p ä advokatens roll som r å dgivare
och som f ö rsvarare, vilket ä r bra och n ö dv ä ndigt.
Beklagligtvis har eraellertid gruppen huvudsakligen ä gnat sig å t att f ö resl å f ö r ä ndringar
n ä r det g ä ller advokatens roll sora f ö rsvarare.
Gruppens uppgift var att f ö resl å f ö r ä ndringar av betydelse f ö r kampen
mot den organiserade och/eller ekonomiska brottsligheten. Enligt min uppfattning
har f ö r ä ndringar av advokatens roll som f ö rsvarare
till raycket liten del n å gon betydelse f ö r de uppgifter som gruppen
haft att l ö sa och det ä r tveksamt om de f ö r ä ndringar
sora f ö resl å s betr ä ffande f ö rsvarsadvokat f å r n å gon
effekt raot den ekonomiska och organiserade brottsligheten.

N ä r det g ä ller
advokatens roll som f ö rsvarsadvokat ä r det viktigt att tillse att advokaten utan risk f ö r repressalier
fr å n samh ä lle, organisationer eller enskilda kan ge en
brottsmisst ä nkt allt det juridiska bitr ä de sora
fordras f ö r en s å r ä ttvis pr ö vning av skuldfr å gan som m ö jligt och
en maximal hj ä lp betr ä ffande straffm ä tning. Arbetsgruppens huvudregel att det g ä ller att
tillse att advokaten st å r helt fri gentemot den misst ä nkte kan
kanske vara viktig, raen jag kan inte finna att gruppen gett tillr ä ckliga
motiveringar f ö r flera av de f ö r ä ndringar
som f ö resl å s n ä r det g ä ller advokatens roll som f ö rsvarare.

Prop.
1981/82:57 126

I
st ä llet f ö r att rikta huvudintresset mot advokatens roll sora
f ö rsvarare g ä ller det att utforma regler som f ö rhindrar
advokaten att i rollen som r å dgivare bitr ä da den ekonomiska och/eller organiserade
brottsligheten. N ä r det g ä ller advokatens roll sora r å dgivare å t
ekonomisk och organiserad brottslighet ä r den av s å dan karakt ä r att uppt ä cktsrisken ä r raycket liten. Framf ö r allt
beror det p å att brottslingen och advokaten i ett s å dant fall
har gemensamma intressen. N å gon risk f ö r anm ä lan fr å n klienten finns ej. Myndigheternas m ö jligheter
att avsl ö ja s å dan r å dgivning ä r synnerligen begr ä nsade ä ven p å grund av
de s ä rskilda sekretessregler som skyddar advokat och den speciella r ä ttsliga
st ä llning som advokaten har. Det ä r inte ä gnat att ö ka f ö rtroendet f ö r samh ä llets m ö jligheter att ta itu med olagligheter inom advokatk å ren att
advokater d ö ms av kollegor i ett internt, insynsskyddat system.

I
sj ä lva verket ä r tillst å ndet fullst ä ndigt om ö jligt att acceptera, vilket inte minst framg å r av
arbetsgruppens rekomraendation om en komplettering av de v ä gledande
reglerna ora god advokatsed, jfr avsnitt 6.3. Liksom f ö r
revisorer f ö resl å r arbetsgruppen att den n ö dv ä ndiga
etiska regel som kommer till uttryck i de tre f ö rsta meningarna kompletteras
med tv å avslutande meningar som i verkligheten kommer att anv ä ndas som
urs ä kt f ö r att bryta raot den etiska regeln.

I
raotiveringen s ä gs att gruppen h ä rigenom velat f ö rhindra
advokat att l ä mna s å dan "information varigenom advokaten i sj ä lva
verket utf ö r det aktiva arbete med kringg å ende-transaktioner
m m, som arbetsgruppen genom den f ö rut beskrivna regeln velat hindra". D ä remot
tycks det inte finnas n å got hinder f ö r advokat att l ä rana information varigenom
han passivt fr ä mjar s å dana transaktioner.

Enligt
min mening fordras knappast n å got till ä gg till de tre f ö rsta meningarna i regeln.
Ora en koraplettering ä nd å anses n ö dv ä ndig, kan den l ä mpligen formuleras s å h ä r:

Prop. 1981/82: 57 127

Advokat
har r ä tt och skyldighet att l ä mna upplysning ora g ä llande r ä tt men
ska d ä rvid vinnl ä gga sig om att inte komma i strid med vad nu sagts.
Advokatens uppgift ä r att klarg ö ra lagstiftningens syfte - inte luckor sora kan
finnas i lagstiftningen.

Arbetsgruppen
understryker vikten av att den r ä ttss ö kande allm ä nheten och samh ä llet i ö vrigt kan
f ö rvissa sig om att det finns utvecklade etiska regler sora styr
advokaternas verksamhet och att advokatsarafundet ä r berett
att ingripa raot den sora g ö r avsteg fr å n dessa regler. F ö r att n å detta
syfte l ä ranar gruppen i avsnitt 6.4.2 en parodisk rekoramendation betr ä ffande
advokatsarafundets publiceringspraxis i disciplin ä renden,
som inneb ä r att samfundet sj ä lvt ska best ä mma n ä r man
vill l ä mna information - n ä r ett disciplin ä rende bed ö ms vara
av allm ä nt intresse. Ett s å dant meddelande ska inte beh ö va inneh å lla
uppgift ora den disciplin ä ra p å f ö ljden, det ska ske raed beaktande av den tystnadsplikt
sora samfundets funktion ä rer har att iaktta och ä ven i ö vrigt
utan angivande av namn eller andra uppgifter som ä r ä gnade att
r ö ja viss person. D ä rmed å terst å r praktiskt taget ingenting att informera om. N å gon m ö jlighet
att "den r ä ttss ö kande allm ä nheten och samh ä llet i ö vrigt"
genora den f ö reslagna rekommendationen skulle k ä nna n å gon f ö rvissning
ora "att det finns utvecklade etiska regler som styr advokaternas
verksamhet och att advokatsarafundet ä r berett att ingripa mot den som g ö r avsteg
fr å n dessa regler" existerar inte.

Arbetsgruppen
har ocks å rekoraraenderat att regeringen ska f å m ö jlighet
att utse tv å ledam ö ter i advokatsarafundets disciplinn ä mnd. I
motiveringen till denna rekomraendation f ö resl å r gruppen att samfundet "genora ett forml ö st f ö rfarande
f å r s ä ga sin raening om ifr å gasatta kandidater". I
verkligheten avses uppenbarligen d ä rmed att sarafundet i f ö rv ä g skulle
f å godk ä nna eller underk ä nna ifr å gasatta
kandidater. Detta m å ste givetvis vara fullst ä ndigt uteslutet.
F ö rslaget inneb ä r ocks å att samh ä llets representanter s ä tts in i
disciplinn ä mnden, ett organ sora bara

behandlar
ä renden
som sarafundets styrelse beslutat h ä nskjuta till n ä mnden. Samh ä llet f å r d ä rmed inte
insyn i ä renden som samfundets styrelse beslutat att inte
skicka vidare till disciplinn ä mnden. Detta ä r helt otillfredsst ä llande, l å t vara
att JK kan kr ä va att disciplinn ä randen ska ta upp ett ä rende.

Det
ä r
f ö r ö vrigt belysande f ö r kraften i arbetsgruppens å tg ä rdspaket
att det best å r av "rekommendationer" till
advokatsamfundet. Den av regeringen utsedda utredningen mot organiserad och
ekonomisk brottslighet f ö resl å r å tg ä rder som kan antas eller f ö rkastas
av samfundet.

Enligt
min mening m å ste kontrollen av att advokaterna i deras roll som
r å dgivare sk ö ter sig p å ett acceptabelt s ä tt ske utanf ö r
advokatsamfundet. Jag anser det n ö dv ä ndigt att i detta avseende skilja mellan advokatens
roll som f ö rsvarare och hans roll som r å dgivare.

F ö r att
inte riskera att advokatens m ö jligheter att p å ett acceptabelt s ä tt fullg ö ra sitt
arbete som f ö rsvarare f ö rs ä rai"as, b ö r pr ö vningen av att advokaterna f ö ljer de
etiska reglerna ä ven forts ä ttningsvis ske av advokaternas eget organ,
advokatsamfundet. I detta avseende.finns s ä rskilda sk ä l att se till att sarah ä llet inte
f å r ö kade m ö jligheter att "komraa ä t"
misshagliga advokater och t o ra att s ö ka f ö rhindra att advokaters r ä dsla f ö r
repressalier f ö rs ä rarar en misst ä nkt persons m ö jligheter att f å juridisk hj ä lp.

N ä r det g ä ller
advokatens roll som r å dgivare talar d ä remot alla sk ä l f ö r att pr ö vningen
av advokaternas upptr ä dande sker utanf ö r advokatsamfundet. Enligt
min raening b ö r en ansvarsn ä mnd eller disciplinn ä mnd inr ä ttas med
m ö nster fr å n medicinalv ä sendets ansvar sn ä mr\d. De n ä rmare
reglerna f ö r en s å dan n ä mnd m å ste utredas mera ing å ende. Det kan vara l ä mpligt
att n ä mnden lyder under JK och best å r av fem ledam ö ter med en domare som ordf ö rande, tv å ledam ö ter
utsedda av regeringen och tv å ledam ö ter fr å n advokatsamfundet samt att n ä mnden har
ett eget kansli.

Prop.
1981/82:57 129

Sjöström:

Styrgruppen
f ö r ö versyn av lagstiftningen mot organiserad och
ekonomisk brottslighet har genom en arbetsgrupp utarbetat f ö rslag med
syfte att motverka advokaters inblandning i n ä randa brottslighet. F ö rslagen
innefattar bl a komplettering av best ä mmelserna i 21 kap RB, till ä gg till v ä gledande
regler ora god advokatsed s ä rat att regeringen ges ra ö jlighet
att utse tv ä ledara ö ter i advokatsarafundets disciplinn ä rand.
Enligt rain uppfattning ä r f ö rslagen otillr ä ckliga f ö r att n ä det
angivna syftet.

Det
ä r
uppenbart att f ö ruts ä ttningarna f ö r ekonoraisk och organiserad brottslighet ofta ä r att den
eller de sora utf ö r brotten har tillg ä ng till juridiska r å dgivare.
Denna r å dgivning l ä mnas av revisorer, jurister utanf ö r advokatsamfundet,
advokater samt av andra personer med juridiska kunskaper. Det ä r n ö dv ä ndigt att
utf ö ra en total kartl ä ggning av dessa olika kategoriers medverkan f ö r att
kunna bed ö raa vilka å tg ä rder sora kan vara n ö dv ä ndiga och
l ä rapliga. En s ä dan kartl ä ggning kan av naturliga sk ä l aldrig
ge en helt tillfredsst ä llande bild av exerapelvis advokaters eller andra
juristers medverkan. Den kan dock ge betydligt b ä ttre information ä n den
sora f ö r n ä rvarande ä r tillg ä nglig. Det raaterial som styrgruppen haft till f ö rfogande
ger exempel p å att advokater medverkat i ekonomisk och
organiserad brottslighet genom r å dgivning eller p å annat s ä tt. Att s å har
skett ä r ju utg å ngspunkten f ö r styrgruppens f ö rslag. Det finns d ä rf ö r enligt
rain raening ingen anledning att, som arbetsgruppen g ö r och
sora styrgruppens majoritet accepterar, f ö rneka att "dessa f ö reteelser
har spridning bland advokatk å rens medleraraar". Spridningen ä r
uppenbarligen tillr ä ckligt orafattande f ö r att raotivera kraftfullare
insatser ä n de styrgruppens raajoritet f ö respr å kar.

Enligt
rain uppfattning kan ra ä ls ä ttningen att f ö rhindra advokaters
deltagande i ekonomisk och organiserad brottslighet b ä ttre
uppn å s genom f ö ljande: 9 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 57

Prop. 1981/82:57 130

att
i de etiska reglerna f ö r god advokatsed inf ö res rekommendationer, att
advokat i sin r å dgivningsverksamhet har att informera om lagars
och f ö rfattningars inneh å ll och syfte och

att
f ö r att uppn å en effektiv tillsyn ö ver att advokatsarafundets
medlemmar f ö ljer dess regler samtliga disciplin ä renden
handl ä gges av en s ä rskild n ä rand, vars raedlemraar icke utses av
advokatsamfundet.

Prop. 1981/82:57 131

Bilaga 1

(ur
Sveriges advokatsamfund: F ö rteckning ö ver advokater och advokatbyr å er å r 1979 j ä mte
stadgar f ö r Sveriges advokatsarafund)

STADGAR FÖR SVERIGES ADVOKATSAMFUND

Andamål och organisation

1 S.

Sveriges advdkalsanifuiiH iitiör fict allmänna
aclvdkalsanituiid. vaKini i()nii;ilcs i 8 kap. I § rällcfråiigsbalkcti.

Samfiindei har lill ändamål

all till friimjaiide av god rätlsv.ård upprätthålla cn
rätiiädig och vrkes-skicklig advokatkår.

alt följa riittsutveiklingeii orh verka for all
samtuiidets erlafeiihet kommer denna till godo.

all tillvarataga advokatemas allmänna yrkesintressen saml

alt verka tVir sammanhållning o<h samlVirsiånd mellan
advokaterna.

.dvokal är <len som är ledamot av samfundet.

2 S.

I.edamöiernas rält alt dellaga i handhavandet av
sanifimdeis gemensamma aiigel.ägenheter utövas genom (ullmiikiige, valda av
ledamöterna o<h kallade Svrnges ailvtikalsamfund'. fullmdktigr. . \rligen hålles ett ordinarie/i///-miiktigeyniitf.

Fullmiikiige viilja stM'els<,' lor samfundet, kallad
Svfrigi' atlinikahamfwiils •:lyrel.\e. ävensom en nämnd, k.illad Svertgn
advokatsamjuiHl', diuiptmniimvd.

.Sanilundel iii indelat {avdrimngnr. vaid(h en med sin
ihrrlw. I.edamötei-nas lätt att deltaga i handhav.indel av avdelnings
siiiskilda .mgel;igenheU'i ut(»\as å nvdehiDigsviölt'.

Oni nlhnänt ndviitiatmiiti' in siadgal i 2.') *j.

Om antagande av ledamot

3 1

3 ill ledamot av samfundet må antagas allenast den som ikesm.issigi till-handagår allmiinhelen i liillsliga angelägenheter och

1. är svensk medhorgaic med hemvist inom riket.

2. fvllt 2.5 år.

.'V .avlagt /or hehöiighet lill domai';imhete toiesktivna
knnsk.ipspii)\.

4. (lineltei undet minsl fem åt på lilltredsställande sati
tilov.ii piaktisk juridisk verksamhel. varvid h.in under minst tre år skall
hava ägnat sig åt att vikesinässigt tillhandagå allmiiiiheien antingen såsom
hitiiirle hos advokat

Prop.
1981/82:57 132

eller å rällshjiilpsanstalt eller fcir egen i äkning, samt

.'). gjort sig känd fiir redbarhet oeh även i övrigt
finnes lämplig ati utöva advokat verksamhet.

Otn siiiskilda omsiiindigheter därtill föranleda, må till
ledamol antagas sökande, som icke uKivat praktisk juridisk verksamhet av sådant
slag eller under sådan tid som i första stycket 4 punkten siigs.

I',j må den antagas till ledamot, som är omyndig eller i
konkurstillstånd.

L.aglarcn domare i eller befattningshavare vid allmän
domstol eller allmän åklagare eller utmätningsman må ej antagas till ledamot.
EJ heller må till ledamot antagas den som eljest är anställd i statens eller
kommuns tjänst ellei hos annan enskild än advokat, med mindre styrelsen
medgiver undantag. Vad som sagts nu gäller dock ej belaltningshavare vid
allmän advokatbyrå.

4 S.

.Xnsökan om iniriuk- i samfundet prövas av samfundets
slyielse. Vid ansökningen skola fogas de haiullingai. vilka sökanden med
hänsyn till be-siiimnielserna i ii S (inskar åberopa.

.Siviclsen inhaintai utlåtande över ansökningen fiån
styrelsen fiir den avdelning, inom vars område sökanden utövar verksamhet,
sann de ytterligare iipplvsningar den aktar nödigt.

.\vslås ansökan om inträde, skall beslutet angiva de skäl.
vara beslutet grumlas.

Om styrelse

:■) if

.Samlniiflets styrelse bestal" av ordförande, vice
ordförande samt nio andra ledannilei jiimle nio suppleanter.

Ordförande, viie ordförande, övriga ledaniöier och
suppleanter väljas i nu uilmnd ordning vid ordinaiie lullmiiktigemote lör två
år. riiknat från (K h med niinnasl IViljaiide 1 juli. Vartannat år ulses
oidlVirande. vice ordförande o( h fyra andra ledamolei jämte fyra suppleanter,
varlannal år fem ledamöter j;iinte fem suppleanter. Vid val av andra ledamötei
iin ordförande o( h \ite ordförande ävensom vid val av suppleanter skall
hänsyn lagas till önskvärdheten av alt landets olika delar bliva företrädda.

Den som vid utgången av den valperiod, lor vilken han
senast utsetts, kominer alt hava varit ledamot eller suppleant i styrelsen
under sex år i löljd ulan all diirunder hava varit orcllörande eller vice
ordförande, må ej

Prop.
1981/82:57 133

lör tidigare period än den, soin börjar två år därefter,
utses till annan befattning inom styrelsen än som ordförande eller vice
ordförande.

Väljes ledamol eller suppleant i styrelsen lill ledamot av
disciplinnämnden och mottager han detta uppdrag, skall han frånträda sitt
uppdrag i styrelsen.

b § .

Avgår ledamot eller suppleant i styrelsen innan den
valperiod för vilken han valts gått lill ända, skall erforderligt val av
ersättare för återstoden av perioden förelagas. .Sådant ersättningsval må
förrättas å extra fullmäktigemöte men må anstå till närmast efter avgången
inträffande ordinarie fullmäktigemöte. Den valde inträder omedelbart i tjänst.

7 §.

Styrelsens säte är Stockholm.

« S-

Styrelsen utövar tillsyn över advokatväsendet och har att
tillse, att ledamol såväl vid utförande av talan inlör domstol som i sin
övriga verksamhel fyller de plikter, som åvila honom.

1 den omiatining som närinare angives i 40 § har stvrelsen
att pröva fråga om disciplinärt ingripande mot ledamot.

Om styrelsens befattning med ärende, som avses i 8 kap. 7
§ fjärde siycket rättegångsbalken, är sladgat i 45 S.

9 S.

Styrelsen företräder samlundet, bevakar dess intressen och
handhar dess angelägenheter samt beslutar å samfundets vägnar i alla ärenden,
angående vilka ej aiHU)rlunda bestämmes i dessa stadgar.

l'å grund härav tillkomnier det styrelsen bl.a.: I an
verkställa av fullmäktige fattade beslut, '2. all förvalta samfundets och
dess särskilda fonders tillgångar, ■. all till ordinarie fullmäktigemöte
avgiva förvaltningsberättelse för senast tilländalupna kalenderår. 4 all i
Iråga om ledamots anspråk på arvode och kostnader för utfört u|)p-drag på
ledamotens, domstols eller skiljenämnds begäran själv eller genom utsedda
sakkunniga avgiva utlåtande. 5. all på lörirågan eller eljest till ledamot
avgiva vägledande uttalande angående advokatverksamhelens utövning.

Prop. 1981/82:57 134

6.
alt avgiva
yttrande i av myndighet remitterat ärende och på eget initiativ å samfundets
vägnar göra uttalande i lagstiftningsfråga eller annat ärende av belvdelse för
rättsutvecklingen eller advokatverksamheten,

7.
att utse
samfundets generalsekreterare och övriga tjänstemän, samt

8.
att företräda
samfundet i dess egenskap av aktieägare i Sveriges .Advokaters
Serviceaktiebolag.

K) S.

Stytelsen sammanträder, när ordföranden så finner
erforderligt eller minst fyra styrelseledamöter det begära, å ort, som
styrelsen eller ordföranden bestämmer.

Kallelse med föredragningslista skall i god tid före
sammanträde tillställas styrelsens ledamöter och suppleanter.

Vid förfall for styielseledaniot inträder i första hand
suppleant från samma avdelning och i andra hand den suppleant, som längst
tillhört styrelsen, eller, oin två eller Oera suppleanter lika lång tid
tillhört styrelsen, den av dem som längst tillhört samfundet.

Suppleant, som ej tjänstgör för ledamot, äger deltaga i
förhandlingarna men ej i besluten.

Styrelsens ledamöter och suppleanter äro icke berättigade
till annan ersättning än för sina reseutgifler enligt av fullmäktige
fastställda grunder.

11 §.

Styrelsen är beslutför. då minsl sju ledamöter eller
suppleanter för dem äro närvaiande. Omröstning inom styrelsen sker öppet.

Beslut inom styrelsen lättas med enkel röstövervikt. Vid
lika röstetal gäller den mening, som ordföranden biträder; dock sker vid val
avgörandet genom lottning.

Styrelsens protokoll justeras av ordföranden och en
ledamot.

Om disciplinnämnd

VI §.

Samfundets disciplinnämnd består av ordförande, vice
ordförande saml sju andra ledamöter.

Ordförande, vite ordföiande och övriga ledamöter väljas i
nu nämnd ordning vid ordinarie fullmäktigemöte för fyia år. räknat från och med
uiirmast följande 1 Juli. Val förrättas vartannat år och avser, varannan gång
ordförande och fyra andra ledamöter, varannan gång vice ordförande och ne andra
ledamöter.

Prop.
1981/82:57 135

Den som vid utgången av den valpeiio<l. löi vdken han
senast utsetts, kominer att hava varit ledamot av disci|>iinnamnden undei
åtta år i f()ljd utan att därunder hava varii ordf<)iande eller mh- oidt<)i,tn<le. må ej \i\r ti
digare period än den. som börjar två år därefter, ånvo ulses lill annaii
be-iailning inom nämnden än som ordlVirande eller vice ordlörancle.

\'äljes ledamot a\ disciplinnäiimden till ledaitiot eller
su[)pleani i stvrelsen och mottager han detta uppdtag. skall liaii iiåiitriida
sitt uppdtag i nämnden.

13 S.

.Avgår ledamol av disciplinnäninclen innan den \al|)eriod
fcir vilken hat; valts gått till ända. skall om val av ersättare fot äterstoden
.iv perioden gälla vad i 6 § är liir där avsett fall siadg.ii.

14 §.

Disciplinnämnden har att laga belaitning med fiagoi om
dis(i)>linaii ingripande mot ledamot i enlighet med stadgandena i 40 och
4'2 SS. Nämnden tillkommer att besluta om uicsluining ur sanilundel. vaining
och erinran enligt 8 kap. 7 § första eller andra stvckei rätiegångsbalken

15 §.

Disciplinnämnden sammanträder på kallelse av oidloi.uiden
å oii. sotn denne bestämmer.

Kallelse med fciredragningslista skall i god lid tcire
sammaniräde tillställas disciplinnämndens ledamciier.

Disciplinnämndens ledamöter aro icke berättigade lill
annan ersättning än för sina reseulgiftei enligt av lullmäklige laststallda
grunder.

Ib S.

Disciplinnämnden är bcslutlcir. då minst fem ledamcvtct
äro närvarande.

Omröstning inc>in disciplinnämnden sker öppet. \'ici
lättande av beslul skola rättegångsbalkens regler om omriisining i bioitmäl i
overräii äga motsvarande tillämpning. Uppkommer Iråga cim uteslutning ur samlundet,
röstas härom särskilt. Fcir beslul om uteslutning fordras att minsl lem
ledamciter äro om denna påloljcl ense.

Disciplinnämndens protokoll jnsicras av ordlöranclen ckIi en ledamol.

Prop.
1981/82:57 136

Om kansli

17 § .

Samlundet skall hava kansli i Stockholm under ledning av
en i sainlun-dets tjänst anställd generalsekreterare.

1 ill generalsekreleraie må utses allenast den, som är
advokat.

Ceneralsekreteraren är icke valbar till ledamot eller
suppleant i stvrelsen eller fullmäktige och ej heller till ledamol av
disciplinnämnden.

Om räkenskaper och revision

18 S.

Samfundets räkenskaper skola varje år avslutas per den 3 1
december.

Räkenskaperna och styrelsens förvaltning skola granskas av
två årligen på ordinarie fullmäktigemöte utsedda revisorer. För envar av
revisorerna Ulses en suppleant.

Om fullmäktige

ly s.

Fullmäktige väljas av samfundets avdelningar på sätt i 29
S närmaie stadgas.

Styrelsens ordlVirande och vice ordförande äro
självskrivna ledamöter av fullmäktige.

20 § .

Ordinarie fullmäktigemöte skall hållas under tiden den
15.maj - den 15 juni å dag, som styrelsen bestämmer.

For behandling av visst ärende skall extra fullmäkligemöie
hållas, när siy-lelseii finner erforderligt eller då det skriftligen med
angivande av anledningen begäres av minsl tio fullmäktigeledamöter. 1 ärende,
som skall behandlas å sådant möte. har styrelsen att avgiva utlåtande.

21 §.

Skriftlig kallelse till fullmäktigemcite skall avsändas,
lill ordinarie fnllmäk-ligemciie senast Ire veckor och till extra
fullmäktigemöte senast två veckor fcire inötel. Vid kallelsen skall fogas
föredragningslista, upptagande de ärenden som vid incitet skola förekomma lill
behandling.

Prop.
1981/82:57 137

Ledamot av tullmäktigc, som har iVirlall. är skvldig att omedelbart
anmäla detta. Vid lörlall fiir ledamot, sotn utsetts av avdelning, skall
kallas den .suppleant från avdelningen, som längst tillhört samlundet, därest
avdelningen icke bestämt annan ordning för suppleanternas inkallande.

När kallelse till fullniäkligemölc utgått, skall till
samfundets ledmölei ofördröjligen utsändas underrättelse därom med uppgift å de
äienden, som vid mötet skola förekomma lill behandling.

22 § .

Ordinarie fullmäktigemöte tillkommer;

1.
all behandla
styrelsens förvaltningsberättelse och revisorernas beiättel-se samt besluta om
ansvarsfrihet för styrelsen och, därest ansvarslrihet vägrats, besluta om
åtgärd med anledning därav.

2.
att behandla
styrelsens för Sveriges advokatsamfunds underslödslond förvaltningsberättelse
och revisorernas berättelse samt besluta om ansvarsfrihet för
understödslöndens styrelse och, därest ansvarsfrihet vägrats, besluta om
åtgärd med anledning därav.

3.
all välja
samlnndets styrelse ocli samfundets clisci|)linnäinncl.

4.
alt välja
revisorer och revisorssuppleanter,

5.
all beslula om
avgifter lill samfundet och till undersiödsfonclen,

6. att, efter förslag av Sveriges Advokaters
Serviceakirebolag. beslma om

serviceersättning till bolaget, samt

7. all behandla ärende, som styrelsen hänskjutit till
mötet eller som leda

mot av samfundet före den 15 april skriftligen hos styrelsen fVireslagii

lill behandling.

23 S.

.\ fullmäktigemöte må till avgcirande förelagas allenast
ärende, som varil upptaget på föredragningslistan eller som står i omedelbart
samband med sådant ärende, mötet dock obetaget att förrätta ersättningsval
enligt vad i f) och 1.3 S§ därom är stadgat.

24 § .

Fullmäktigemöte hålles å ort. som styrelsen bestämmer.

Vid behandling å fullmäkligeinöte av andra ärenden än val
äger envar ledamot av samfundet närvara och dellaga i förhandlingarna men ej i
besluten.

Förhandlingarna vid fullmäktigemöte öppnas av styrelsens
ordförande eller vid förfall för honom av vice ordföranden, varefter
fullmäktige välja ordliirande vid mötet. Styrelsens ordförande och vice ordförande
äio icke valbara till ordförande.

Prop. 1981/82:57 138

Fcnr beslutförhet tordras att minst fyrtio ledamöter av
fullmäktige eller suppleanter for dem äro närvarande vid niöiel.

Omröstning å Iullmäktigemöte sker öppet utom vid val. där
sluten om-rcisining skall äga rum. om flera namn föreslås än valet avser. Vid
sådan sluten omröstning äger varje röstande å rcistsedel uppföra del antal
namn omröstningen avser. Rost får avgivas allenast på namn. som föreslagils
före omröstningen. Rostsedel, som upptager flera namn än valet avser, är
ogil-iig I p|>tager rostsedel namn. som icke föreslagits före omröstningen,
skall sådant namn anses såsom obefintligt. .Avser omröstningen val av ordförande
eller vice ordförande i stvrelsen eller disciplinnämnden, är den vald. som
erhåller mer än hälften av avgivna röster. Erhåller ej någon sådan majoritet,
sker ny omrcisining. Får ej heller därvid någon mer än hälften av avgivna
röster, anstalles en iredje omröstning mellan de två. som vid andra
omiösiningcn erhållit de flesla rösterna. Den som därvid erhåller de flesta
rosterna är vald. I händelse av lika röstetal vid andra eller tredje omröstningen
skiljer lolten. Vid andra val än val av cjrdtörande eller vice ordförande i
siv lelsei) eller ilisc i|)linnanindeii iiro ('.e som vid omrcisinin.gen
erhålla högst.I ldu■l;l!ell vald.i. Frhålla två eller flera lika
lostetal. sker nv omicist-uing imllan deiii. 1 händelse ;iv lika röstetal vid
denn;i omvcisuiing skiljei loiicn.

Beslut fattas, där dessa stadgar ej annorlunda bestämma,
med enkel röst-livervikt. Vid lika röstetal gäller i andra ärenden än vid val
den mening, som ordföranden vid mötet biträder.

Fullmäkiig äger icke deltaga i beslul om ansvarsfrihet för
förvaltning, för vilken han är ansvarig, och ej heller i val av revisor för
granskning av sådan förvaltning.

Fulfmäktiges protokoll justeras av ordföranden vid mötet
och två fullmäktige.

Fullmäktiges ledamöter äro icke berättigade till annan
ersättning än för sina reseutgifler enligt av fullmäktige fastställda grunder.

Av fullmäktige faiiacfe beslut skola delgivas samfundets
ledamöter.

Om allmänt advokatmöte

25 S.

.Allmänt advokaimöie skall hållas minst van tredje år å
lid och ort, som styrelsen bestämmer. Vid .sådant möte bör förekomma föredrag
eller dis-kussicm angående spörsmål av betydelse för advokaternas organisation
eller yrkesuKivning eller av allmänt juridiskt intresse.

Prop. 1981/82:57 139

Kallelse till allmänt advokatmöle skall utsändas senast
sex veckor före mötet.

Förhandlingarna å allmänt advokatinöte ledas av styrelsens
ordförande eller vid förfall för honom av vice ordföranden.

Om avdelningar

26 § .

Samfundets avdelningar äro;

Norra avdelningen, omfattande Norrbottens, Västerbottens,
Västernorrlands. Jämtlands samt Gävleborgs län.

Mellersta avdelningen, omfattande Kopparbergs, Värmlands.
Örebro, Västmanlands samt Uppsala län.

Slock/iolinsavdelningen. omfattande Stockholms stad samt
Stockholms län.

Östra avdelningen, omfattande Södermanlands.
Östergötlands, Jönköpings. Kronobergs, Kalmar samt Gotlands län.

Västra avdelningen, omfattande Göteborgs och Bohus,
Skaraborgs, Älvsborgs saml Hallands län.

Södra avdelningen, omfattande Malmöhus, Kristianstads samt
Blekinge län.

27 § .

Ledamot tillhör den avdelning, inom vars område han har
sin huvudsakliga verksamhet.

Tvist om vilken avdelning ledamot skall tillhöra avgöres
av samfundets

styrelse.

28 § .

Avdelning skall antaga stadgar, vilka för att bliva
gällande skola godkännas av samfundets styrelse.

I avdelnings stadgar skall intagas bestämmelse,

all avdelningsmöte årligen skall hållas före mars månads utgång
för val av ledamöter och suppleanter i fullmäktige,

att avdelningsmöte därjämte skall hållas, när samfundets
styrelse eller fullmäktige för behandling av uppgivet ärende sä påfordra, samt

att vid avdelningsmöte och sammanträde med
avdelningsstyrelsen skall föras protokoll, varav avskrift skall inom fjorton
dagar översändas till samfundets kansli.

Avdelning äger att av sina ledamöter upptaga en för alla
lika årsavgift.

Prop. 1981/82:57 140

29 §.

Varje avdelning utser efter antalet av sina ledamöter vid
närmast föregående årsskifte en ledamol av samfundets fullmäktige för varje
påbörjad fetntiondedel av hela antalet samfundsledamöter vid samma tid. dock
att varje avdelning ulser minst sex ledamöter.

Avdelning väljer lika många suppleanter som ledamöter.

Ledamöter och suppleanter i fullmäktige väljas för ell år
i sänder, räknat från och med närmast följande 1 maj. Den som vid utgången av
den valperiod, lör vilken han senast utsetts, kommer att hava varit ledamot av
fullmäktige under sex år i fcMjd, må ej för lidigare period än den. som börjar
två år därefter, utses till ledamot eller suppleant i fullmäktige.

Ledamot eller suppleant i samfundets styrelse är icke
valbar till ledamot eller suppleant i fullmäktige. Väljes ledamot eller
suppleant i fullmäktige, vilken utsetts av avdelning, lill ledamot eller
suppleant i styrelsen och mottager han detla uppdrag, skall han frånträda sill
uppdrag i fullmäktige.

30 § .

Samfundets styrelse äger att med omedelbar verkan upphäva
beslut av avdelmng eller avdelningsstyrelse, som strider mot samfundets eller
avdelningens stadgar eller ej anses förenligt med samfundets inlresse.

Om avgifter

31 S.

Ledamot skall till samfundet erlägga årlig avgift saml
till Sveriges Advokaters Serviceaktiebolag serviceersälining. Såväl årsavgift
som serviceersättning skall ingå antingen med lika belopp för varje ledamol
eller med en för alla ledamöter lika grundavgift jämte högst tre
tilläggsavgifter. För detta ändamål indelas ledamöterna med ledning av närmast
föregående års taxering till statlig inkomstskall i följande grupper:

grupp I: taxerad
inkomst t. o. m. 15 000 kronor,

grupp II: taxerad
inkomst över 15 000 kronor men icke över 30 000 kronor,

grupp 111: laxerad inkomst över 30 000 kronor men icke
över 60 000 kronor,

grupp IV: taxerad
inkomst över 60000 kronor.

T läggsavgift må ej bestämmas till högre belopp än
grundavgiften. För

Prop.
1981/82:57 141

grupp 1 utgår ej någon tilläggsavgift. För grupp II utgår
en tilläggsavgift, fcir grupp 111 två tilläggsavgilier och lör grupp IV tre tilläggsavgilter.

Den som antagits till ledamot iinclcr andra halvåret
erlägger lör det året till saniinndei halv årsavgift och till servicebolaget
halv serviceersälining.

Styrelsen äger, om skäl därrill äro. helt eller delvis
medgiva ledamot belri-else från erläggande av årsavgift till samfundet samt i
samband därined efter servicebolagets hörande medgiva ledamot befrielse från
erläggande av serviceersälining lill servicebolaget.

Ledamot är skyldig att på anmodan lämna kansliet uppgift
om det be-lop|). lör vilket han under närmast föregåencie år blivit taxerad
lill statlig inkomstskatt.

;i2 § .

Där fullmäktige så besluta, skall ledamot lill Sveriges
advokatsamfunds unclerstcjdslond erlägga årsavgift, som skall utgå antingen med
lika belopp lör varje ledamol eller med en för alla ledamöter lika grundavgift
Jämte licigsl Ire tilläggsavgilier efter samma grunder som i 31 § stadgas.

I övrigi skall vad 131 § är stadgat äga motsvarande
tillämpning beträffande avgifter lill underslödslonden.

Om skiljemannaförfarande i tvist om arvode och kostnad

; « § .

Ledamol är skyldig att underkasta sig skiljedom i tvist
med huvudman cjm arvode och kostnad för utfört uppdrag, därest huvudmannen
eller -om denne anlitat för honom gällande rätlsskyddsförsäkring - vederbörande
lörsäkringsbolag inom ett år från sluiräknings avgivande hos styrelsen
skriftligen påkallar sådan skiljedom. Utträder eller uteslutes ledamot ur
samfundet, sedan skiljedom mot honom påkallats, är skiljedomen ulan hinder
därav bindande för honom.

Skiljedom meddelas, enligt beslul av styrelsen, antingen
av styrelsen eller av en särskild skiljenämnd, bestående av tre eller fem av
styrelsen för varje särskilt fall, inom eller utom styrelsen, utsedda
samfundsledamöter.

.4 skiljemannafcirfarandet skall vad i lagen om skiljemän
stadgas äga lill-lämpning. dock att. där styrelsen prcivar tvisten,
bestämmelserna i II S fVirsla
och andia styckena av dessa stadgar skola gälla. Styrelsens och den särskilda
skiljenämndens ledamöter må icke av part mottaga eller betinga sig ersättning.

Prop.
1981/82:57 142

De II siiiskilda
skiljenämndens ledamciier iiro berättigade till eisällning av s.iniiuiidel fVit
sina lescutgifter enligi samma grunder, som gälla fcir leda-iniitcr :iy
styrelsen.

Fcii eligger ;ivt;il om .11 vode eller ersiiitniiig i
civrigi fcir uppdrags utlciran-cle. iiro styrelsen och den siiiskilda
skiljeniimnden vid sin prciviiing icke bundna hiii;iv. chiresi :ivt;ilei visas
v;ira olcii enligt med huvudmannens eller Iciisiikringsbolagets beiiiitigade
intresse. Har verkstiilld debitering av ;irvo-de ellci kostnad godkiinls må
sivrelsen och den s;irskilcla skiljenämnden, där debiieringen är uppenbart
obillig samt omständigheierna i övrigt därtill löranleda. lämna godkännandet
utan avseende.

Om yrke.splikter

34 S.

Vid ulcivande av sin verksamhet skall ledamot redbarl och
nitiskt utfcira honom ;uilcii trodda uppdrag och i allt iakttaga god
advokalsed.

Ledamot iir skyldig :iti. diir god ;idvokalsed så fordrar,
förtiga vad han er-l:ii i sill vrkesutcivniiig.

3,5 S.

Det åligget ledamot att hålhi penningmedel och andra
tillgångar, som lill-hciia hans huvuclmiin. skilchi från vad honom lillhcir.

F.fier fullniiiktiges hcirande äger styrelsen utnirda
närmare fiireskrifler angående ledamciteinas fcirvaltning av medel och andra
tillgångar, som avses i första stvcket, saml angående ledamöternas
Ixikfciring.

Innan fullmäktige hciras i ärende, som i andra siycket
avses, skall styrelsen beieda avdelningarna tillfälle alt å avdelningsmöie
behandla föreliggande fcirslag c>c:h avgiva yttrande därciver.

36 S.

(Upphcirt att giilla.)

37 S.

Ledamot må icke, där detta strider mot god advokatsed,
frånträda mottaget uppdrag.

38 §.

Verksamhet som advokat får icke bedrivas i bolag med annan
än advokat eller i aktiebolag, om ej styrelsen medgiver undantag. Ledamot, som
bedri-

Prop.
1981/82:57 143

4.3 S.

Innan clisci|ilinnäiniiden laiiar hesliit. skall
lillfiille beredas den ledamot, mot vilken anmäl kniiig liainstiillts. alt
vitr.i sig därciver. såvitt lilllälle cl.ii-till icke redan av sivrelsen
beretts honom. I civrigi äger nänindeii törordna om den skriltvaxling. som må
linnas eiiorderlig.

Lcdanioi. mol vilken anininkiiing IrainsKillis. i»r
pliktig att eller iinin:i-iiiiig .ivgiva skriftligt svaromål, all på kallelse
peisonligen inriniia sig inlcir clisc i|)liniiiiiniiden samt att fcirete de
handlingar, som iiiimiiden äliigger ho-nciiii alt tilliiaiiclahålla.

Beslul om iiicslutning. varning eller erinian skall angiva
de skiil. v.irå be-slutet giundas.

Discipliiiiiämndens besliii sk:ill lillstiilkis den
lechimoi. mot vilken ;in-markning Iraiiisiällts. iiisiitiekanslern och
styrelsen. Hai iirenclei iippi;igiis på giiincl ,iy anmälan, skall ock
anmiilaren erhålla del .iv bcsliilet. såvida han icke åtei kallat anmiilan.
Meddelande om att lechiiiiot tilldelats vaining eller erinran må ej läiiin;is
;niii;in än \Mi sagts.

44 S.

Beslut. v:iiigenom lechinioi uieslulils ur samlundet.
skall, så siuiil bcsliilet gåi i vcMkstiillighel. delgiy:is sanifundets
ledamotet och rikets ;illiiiiinii;i doinstohir. H;ii beslut om uiesliiiuing
upphiivts. sk.ill mccldclande diironi liiinn.is sanifundets ledamiitei oc h niimnda
clonistolar, om besluiei iiclig;ii e delgiviis dem.

Om uteslutning av ledamot, som ej längre är behörig att
vara advokat

4.5 ii.

Uppkonimci i styrelsen fråga om uteslutning av ledamot
enligt 8 k;ip. 7 S IJiirde stycket riiliegångsbalken. skall styrelsen, innan beslul
lältas i ärendet, bereda ledamoten lillfiille all yttr;i sig.

Beslut om uteslutning skall angiva de skiil, vara besluiei
grundas.

Siyielsc:iis beslut skall tillställas den ledamol iirendet
nir och justiliek:ins-leiii. Vad i 44 S iir sladgat skall iiga inotsvarande tilliimpning.

Om ledamots skyldighet att lämna uppgifter och
tillhandahålla räkenskaper m. m.

4(i S.

Ledamol iir skyldig att lännia styielsen de uppgifter, som
erfordras lor

Prop.
1981/82:57 144

ver advokaiverksanihet i iiktiebolag. svarar solidariskt
med bolaget fcii sådana fcirpliklelscr mot klienter som bolaget ådrager sig
medan han ;ir deliiga-te.

Utan styrelsens medgivande iigei ledamol ic ke uiciv;i verksamhel
vid fili-alkoiilor.

39 S.

Ledamol äger icke vid sidan av sin advokalrciielse utöva
annan verksamhel av den art eller omfattning, all den kan menligt inverka på
hans självständighet eller eljest är oförenlig med hans ställning som advokat

Om disciplinärt ingripande

40 § .

Gtives hos sanifundel anmälan mot ledamot eller uppkommer eljesi
fråga om disciplinärt ingripande mol ledamot, uppniges ärendet av styrelsen.
Finner styrelsen, att ålgärd enligt 8 kap. 7 S först;i eller andra siyckel lälte-gångsbalken
icke är påkallad, iigei styrelsen iivgtira ärendet. 1 aiin;it lall skall
ärendet hänskjutas till disciplinnämnden.

I ärende, som hänskjutits lill disiiplinniimnden. iiger sivielsen
torordn;i någon av sina ledamciier eller suppleanter all inlcir nämnden liiietriida
styrelsen.

41 S.

Innan styrelsen fattar beslut i ärende, som i 40 § avses,
skall styrelsen, där cj särskild omständighet föranleder annat, bereda den
ledamot ärendet rör tillfälle att yttra sig.

Ledamoten är pliktig all efier anmaning avgiva yltrande oi
b au föveie de handlingar, som styrelsen ålägger honom alt lillhandahålki.

Styrelsens beslut skall lillsiällas ledamoten, justiliekanslein
och disc iplin-niinniden. Har ärendet upptagits på grund av anmiilan. skall ock
anmiiki-ren erhålla del av beslutet, såvida han icke åieikallat anmiilan.

42 § .

Har siyrelsen funnit väckt fråga om disciplinärt
ingripande mot ledamot ej föranleda ärendets hänskjulande lill disciplinniimnden.
må juslitiekans-lern, inom fyra veckor efier det ;itl han fått del av beslutet,
hos uiimnden påkalla åtgärd mol ledamoten.

Prop.
1981/82:57 145

dess lillsvn liver .idvokalviiscndel. Fltei fullniiiktiges
hörande :iger styrelsen mecldel.i närmare Iciresknltei angående nppgiltsskvldighetcn.
Innan liillniiikiige horas, skall sivrelsen bereda avclelningania lilll.ille
all ä av del-niiigsincite l)eli;iiidl;i föreliggande Iciislag oc Ii :ivgiva
vinande cl.iicivei.

Sicic4s('n .igc-t iciroicin.i, ;iil .gi.tnskning .iv Icd.iniots
bokhiiing och iiic-clelsloi valining sk.ill vei ksi;illas ;iv aiikloi iei ;id
revisor, som st v ic-lseii uNei. Le'dal not iii i såd.iiit l.ill skv lilig .ill
lillh;tiicl,iliäll.i sin;i diarier oc h i iikc'iisk:i-pci med tillh<iiaiidc'
h;iiidliiig;ii. V;icl revisorn vid granskiiingeii el laiit m;i vp]);is ;illciiast
iden mån giMnskiiingcii givit ;inlecliiing till aiiin;ii kiiiiig.

.\',ii sivrelsen liniici s;ii>kilcl:i skäl diiriill. .(ger
siyrc4sen loioiclna. alt ledamots cli:niei oc h i iikcnskapei" med tillhcManclc
h;iiidliiigai" skol.i gi.iiiskas .IV geiieialsekiciei";iien eller IVircIcs
loi stv relsen.

Vid giaiiskniiig. v.iioiii loi niales i .nicli;i cjc h
tredje st v c kcn.i. .ii Icclamoi. ellei anniockiii a\ den som yei ksnillc-r gi
:inskiiiiigen. ])liklig ;itl lian h.iiik. klient c4lei annan inloisk;ilTa oc h liir
den giansk.incle löiele de konioku-i.iiitci. besked ellei .indra iippgiliei.
som el loi cl ms fcii koniroll ;iv lechmio-leiis loi v:iliiiiiig och i iikensk.ipei.
I illh.incLihåller lecl.iniolen icke dessa nppgiliei inom rimlig lid elier det h.in
lilivil d.ndiii anmockid. ii.gei den som vei ksi.iller gr;iiiskiiiiigcii sjiilv
iiiliirsk:ill;i uppgillei na.

Om tystnadsplikt for styrelseledamot m. fl.

47 S.

I.echimot och suppleanl i slvic4seii. lechiniol ;iy clisc iplinniiiniiden
s.iiiit gcneialsekretei.iren må ic ke liir ;uiiian v ppa vad de på grund av saniluiids-leckimois
skvMighel :ill läiiina nppgiliei oc h lillh:inel;ihåll:i haiiclliiig:ii eilä-rii
om denne och h;iiis verks;niihet.

Om .skadeupprättande åtgärder

48 S.

Fullmiikiige ;iga beslula om kollektiv lorsäkiing eller loiicl
leii iippi/illande ,iv skada till Iciljcl ;iy broitsligt fcirfiiiaiide från lecl:iinols
eller hos ledamol :nisiiillds sichi. Innan såchmt beslul lånas, skall lillfiille
beiedas avdel-niiig.iin;i ,itt å ;ivelc4niiigsiiiote behandla léireli.ggancle leiislag
och avgiv;i \ll rande diirovei.

H,iv;i lullmiiktige lältiit beslul. varom i fcirsia
stycket iir st;iclgai. iir ledamol skyldig att erliigg;i hiirav feiraiiledd
avgift, vilken skall fcir år riiknat ut-

10 Riksdagen 1981182. I saml. Nr 57

Prop.
1981/82:57 146

gå med lika belopp Icii v;irje ledamol. Belräffande avgift
som nu .sagts skall vad i 3 1 § iredje och liärde styckena om års;ivgifi till
samfundet är sladgat iiga motsv.ilande tilliinipning.

Om ledamots utträde

49 S.

Om skvldighel i vissa fall fcir led;ime)l att genast
utträda ur samfundet är stadgat i iiiltegåiigsb;ilken.

Vill lechimoi eljesi uiiiiida ur samfundet, skall han hos
styrelsen göra sknhlig anscikiin clätoni. Anscikningeii skall föredragas vid
närmast följande s:iintnaiitiäde med siyrelsen. Föreligger mot ledamoten
anmärkning av allvarlig besk;ilfenhel. ii.ger styrelsen fcirordna. att med an.sökningens
behandling skall anstå i ;ivbidan på preivning av den mot ledamoten framställda
anmärkningen. F.ljest skall ansökningen bifallas.

50 § .

Fcirsummar ledamol att betala siadgeenlig avgift till
samfundet, serviceersättning lill Sveriges Advokaters Serviceakliebolag eller siadgeenlig
avgift lill den avdelning han tillhör och fullgör han icke efter anmaning sina
skyldigheter härutinnan iiioin lid, som styrelsen bestämmer, skall styrelsen
förklara, all han utträtt ur samfundet.

Om offentliggörande av vissa beslut

51 S.

Meddelande om att någon anlagils till ledamot av samfundet
eller avgått därur skall genom styrelsens försorg bringas lill allmän kännedom.

Om ändring av stadgarna

52 S.

Fcireslås ändring av des.sa stadgar, tillkommer det
fullmäktige att besluta därom.

Innan sådant beslul fattas, skall tillfälle beredas
avdelningarna att å avdel-ningsmcile behandla fcireliggande fc>rslag och
avgiva yttrande däröver.

Beslul om sladgeiindring är ej giltigt, med mindre
antingen lieslutet fat-tals å eti oidinai ie fullinäktigemöte och därvid
biträtts av minst tre fjärdedelar av hela antalet fullmäktige eller ock
beslutet fattats å tvä på varandra

Prop.
1981/82:57 147

fciljandeoicliiuirie fullmäktigemöten och å det mc5te, som
sist hålles, biträtts av minst två liedjedelar av de närvarande fullmäktige.

Beslutad stadgeändring skall för all bliva gällande
fastställas av Konungen.

Övergångsbestämmelser

Dessa stadgar träda i krafi den 1 januari 1964. Samma dag
upphöra samfundets den 3 juni 1944 antagna, den 31 oktober 1947 av Konungen
fastställda stadgar att gälla; med iakttagande dock av vad nedan bestämmes.

1. Den som vid de.ssa stadgars ikraftträdande innehar
befattning som sty-

relseledaineit, styrcisesuppleant, revisor eller revisorssuppleant kvarstår i

sin befattning under lid, som vid valet blivit bestämd.

2.
Val av
ordförande, vice ordförande och civriga ledamöter av disciplinnämnden skall
första gången förrättas vid ordinarie fullmäktigemöte 1964. Därvid skall
iakttagas att ordförande och fyra andra ledamöter väljas för fyra år, vice
ordförande och tre andra ledamöter ftir två år.

3.
Då val av
ledamöter och suppleanter i fullmäktige första gången förrättas, skall, i den
mån ej annal blivit bestämt i nya avdelningsstadgar, som gfxlkänls av
samfundets styrelse, vad i de äldre avdelningsstadgarna om val av ledamöter och
suppleanter i samfundets nämnd är föreskrivet i tillämpliga delar lända till
efterrättelse.

4.
Disciplinnämnden
träder i verksamhet den I juli 1964. Intill den dagen skall vad i de äldre
stadgarna är föreskrivet om styrelsens befattning med disciplinärenden alltjämt
gälla, styrelsen dock obetaget att redan före den Ijuli 1964 fatta beslut om
ärendes hänskjutande till disciplinnämnden.

Prop. 1981/82:57 148

Bilaga 2

Vägledande regler om god advokatsed

antagna av Sveriges advokatsamfunds styrelse den 18 juni
1971

Inledning

Enligt 8 kap. 4 § första stycket rättegångsbalken är
advokat skyldig att vid utövande av sin verksamhet redbart och nitiskt utföra
honom anförtrodda uppdrag och i allt iakttaga god advokatsed. Vad god
advokatsed kräver är inte närmare angivet vare sig i rättegångsbalken eller i
stadgarna för Sveriges advokatsamfund. Normer därom har utbildats inom
advokatkåren och kommit till uttryck i avgöranden av advokatsamfundets
styrelse och disciplinnämnd.

Advokatsamfundets fullmäktige har vid sitt ordinarie möte
1967 hemställt till styrelsen att utarbeta skrivna regler om god advokatsed. I
anledning härav har styrelsen, sedan förslag till sådana regler behandlats vid
allmänt advokatmöte och underställts samfundets avdelningat och disciplinnämnd
för yttrande, beslutat utfärda nedan under 1-52 §§ intagna regler.

Dessa regler utgör i allt väsentligt endast en kodifiering
av de normer som hittills tillämpats och upprätthållits i styrelsens och
disciplinnämndens praxis. Såsom framgår av rubriken har reglerna till syfte
att vara vägledande för samfundets ledamöter. Det är omöjligt att i skrift
reglera alla de skiftande förhållanden och frågor som kan uppkomma i en
advokats verksamhet. Reglerna är inte på långt när uttömmande och får inte
uppfattas så att allt som inte uttryckligen är förbjudet skulle vara tillåtet.
A andra sidan innebär reglerna inte heller att varje avsteg från desamma
nödvändigtvis måste föranleda disciplinär påföljd. Detta är en fråga som får
bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

Prop.
1981/82:57 149

Allm ä nna
best ä mmelser

Advokats främsta plikt är att, inom ramen för vad lag och
god advokatsed bjuder, efter bästa förmåga tillvarataga klientens intressen.
Han är skyldig att främja dessa utan att låta sitt handlande påverkas av tanke
på egna fördelar eller obehag eller av hänsyn till samhällsställning, nationalitet,
hudfärg, politisk eller religiös uppfattning eller andra ovidkommande omständigheter.

2§.

1 .sin verksamhet skall advokat uppträda sakligt och
korrekt samt på .sådant sätt att aktningen och förtroendet för advokatkåren upprätthålles.

Advokatr ö relsens
organisation

Kontorsorganisation, bokföring och förvaltning av klienters
egendom

3§-

Advokat är skyldig-att tillse att hans kontorsorganisation
är i god ordning samt att hans bokföring och förvaltning av klienters
penningmedel och värdehandlingar sker med iakttagande av vad som därom är föreskrivet
i lag och advokatsamfundets bokföringsreglemente.

Skyldighet att besvara skrivelser

4§.

Advokat är skyldig att utan dröjsmål besvara i hans
verksamhet ankommande skrivelser.

Kan en skrivelse inte utan dröjsmål besvaras i sak, bör
skrivelsens mottagande erkännas och advokaten återkomma med svar så snart ske
kan.

Reklam och ackvisition

5§.

Advokats reklam skall vara saklig samt till innehåll och
form korrekt. Den får inte innehålla något som kan vara ägnat att framkalla den
uppfattningen att advokaten är skickligare, snabbare eller billigare än kollegerna.

Prop. 1981/82:57 150

I enlighet härmed strider det mot god advokatsed, bland
annat:

1.
att i annonser
eller på brevpapper o. dyl. tillkännagiva att man är specialist inom viss gren
av juridiken eller att man utövat viss praktisk verksamhet, varigenom man
förvärvat särskild sakkunskap inom visst rättsområde;

2.
att framställa
sig själv eller sin kontorsorganisation såsom särskilt effektiv;

3.
att giva
brevpapper o. dyl., anslag på allmän plats, annonser eller skyltar uppseendeväckande
utstyrsel eller utformning;

4.
att till
allmänheten utsända reklambroschyrer, samt

5.
att utnyttja
medverkan i press, radio eller television till reklam för den egna verksamheten
eller att till representant för press, radio eller television göra uttalande i
syfte att söka skapa sådan reklam.

Vad som stadgats i andra stycket under punkt 1 utgör inte
hinder för advokat att i annonser eller på brevpapper o. dyl. angiva en eller
flera grenar av sin advokatverksamhet.

6§.

Advokat får inte söka förskaffa sig uppdrag genom att i
cirkulär eller på annat sätt hänvända sig till annan och erbjuda denne sina
tjänster som advokat.

Från denna regel gäller dock följande undantag:

1. Om en rättslig angelägenhet berör flera sakägare
med överensstäm

mande eller likartade intressen samt det kan anses vara ett klientens eller

rättskipningens intresse att flera sakägare förenar sig om gemensamt om

bud, får advokat, som erhållit uppdrag att företräda en sakägare, hän

vända sig till andra sakägare för att söka erhålla även deras uppdrag.

Han får dock därvid i regel inte erbjuda sig att utföra uppdraget kost

nadsfritt eller mot särskilt lågt arvode eller mot den ersättning som mot

part kan förpliktas att utgiva.

2. I konkurser är det tillåtet för advokat, som
utsetts till inlerims-

förvaltare eller som företräder borgenär i konkursen, att hos borgenärer

na hemställa om fullmakt att utöva vederbörandes rösträtt vid val av

konkursförvaltare. Det är därvid tillåtet att erbjuda sig att kostnadsfritt

ombesörja bevakning av fordran i konkursen.

Advokat får inte medverka till att annan för honom
bedriver reklam eller ackvisitionsverksamhet, som han inte själv får utöva.

Prop. 1981/82:57 151

Ersättning för anskaffande av uppdrag

8§.

Advokat får inte till annan avstå viss del av arvodet
eller lämna honom gottgörelse i annan form för att han tillfört eller tillför
advokaten uppdrag eller utfäster sig att vara verksam i sådant syfte. Sådan gottgörelse
får inte heller mottagas.

Vad som sagts i första stycket utgör inte hinder för
fördelning av arvode mellan advokaten och hans kompanjon eller biträdande
jurist.

Anlitande av sakkunnig

9§.

Anlitar
advokat å klientens vägnar sakkunnig för verkställande av utredning eller
avgivande av utlåtande och vill han inte personligen ansvara för den
sakkunniges arvode och kostnader, bör han vid uppdragets överlämnande fästa
dennes uppmärksamhet härå.

Kompanjoner och biträden

10 §.

Det är inte tillåtet för advokat:

1.
att anställa
biträdande jurist eller annan på villkor att denne lämnar försträckning, ingår
borgen eller åtager sig därmed jämförlig prestation;

2.
att vid
ingående av bolagsavtal med annan advokat eller vid anställande av biträdande
jurist eller annan personal avtala om konkurrensklausul, som kan anses
otillbörligt betungande för medkontrahenten;

3.
att lämna
biträdande jurist medgivande att utöva advokatverksamhet även för egen
räkning, eller

4.
att för
inställelse vid domstol anlita icke rättsbildad personal, där inte särskilda
omständigheter undantagsvis nödvändiggör detta.

Advokat är
skyldig att, i den utsträckning som rimligen kan begäras, övervaka att hos
honom anställd biträdande jurist och kontorspersonal fullgör sina skyldigheter.

Tillhandahållande av brevpapper m. m. åt annan

11 §•

Advokat får inte tillåta annan att begagna brevpapper,
blanketter, kuvert el. dyl., som är försedda med advokatens namn eller firma.

Prop. 1981/82:57 L'>2

Avb ö jande
och fr å ntr ä dande av uppdrag

12 §.

I andra fall än då lag eller avtal så föreskriver är
advokat inte skyldig att mottaga uppdrag.

Advokat, som inte vill åtaga sig erbjudet uppdrag, är
skyldig att ofördröjligen meddela uppdragsgivaren detta. Han är inte skyldig
att angiva skäl för avböjandet.

13 §.

Föreligger särskild omständighet, som kan föranleda tvivel
på advokatens förmåga att obundet tillvarataga uppdragsgivarens intressen, är
advokaten, om han överväger att trots denna omständighet åtaga sig erbjudet
uppdrag, skyldig att utan dröjsmål upplysa uppdragsgivaren om förhållandet.

Advokat, som driver verksamhet som fastighetsmäklare,
försäkringsagent eller auktionsförrättare, är skyldig att vid rådgivning eller
annat biträde rörande angelägenhet, i vilken advokaten till följd av sådan
verksamhet har ett ekonomiskt intresse, upplysa uppdragsgivaren därom.

14 §.

Advokat är skyldig att avböja erbjudet uppdrag, om han
själv, hos honom anställd biträdande jurist eller advokat, som är hans
arbetsgivare eller kompanjon eller med vilken han har gemensam kontorsorganisation:

1.
i saken eller i
annan sak, som kan vara av betydelse vid det erbjudna uppdragets utförande,
företräder eller själv har ett personligt eller ekonomiskt intresse, som
strider mot uppdragsgivarens, eller

2.
tidigare
konsulterats av eller eljest biträtt motparten i samma sak eller i annan
angelägenhet av sådan art, att de uppgifter vederbörande till följd därav
erhållit kan tänkas få betydelse vid det erbjudna uppdragets utförande.

Likaså är advokat skyldig att avböja erbjudet uppdrag, om
eljest någon omständighet föreligger, som uppenbarligen utgör hinder för advokaten
att obundet hävda uppdragsgivarens intressen.

Utan hinder av vad ovan sagts äger advokat biträda i
frågor rörande avtal mellan två eller flera personer, som i samförstånd med
varandra begär hans biträde. I sådant fall är advokaten skyldig att beakta
samt-

Prop.
1981/82:57 153

liga uppdragsgivares intressen. Uppstår mellan klienterna
tvist i saken, äger advokaten inte i tvisten biträda någon av dem.

15 § .

Om advokat
efter mottagande av uppdrag finner sådan omständighet föreligga, att han med
kännedom därom skulle ha varit skyldig att avböja uppdraget, är han skyldig
att frånträda detta.

Advokat är jämväl skyldig att frånträda mottaget uppdrag:

1.
om advokaten på
grund av laga förfall eller därmed jämförliga omständigheter blir förhindrad aft
fullfölja uppdraget;

2.
om klienten
begär att advokaten skall handla brottsligt eller i strid mot god advokatsed
och trots påpekande vidhåller sin begäran, eller

3.
om klienten
undertrycker eller förvanskar bevis eller liandlar svik-ligt.

Har omständighet
som avses i 13 § första stycket inträffat eller blivit känd först efter
uppdragets mottagande, skall vad som i nämnda stycke stadgats om
upplysningsplikt äga motsvarande tillämpning.

16 §.

Advokat är
inte berättigad att mot klientens önskan frånträda av denne lämnat uppdrag, med
mindre advokaten jämlikt 15 § är skyldig att frånträda uppdraget eller eljest
giltigt skäl därtill kan åberopas. Sådant skäl kan föreligga, bland annat:

1.
om klienten i
orimlig grad betungar eller besvärar advokaten och inte kan förmås till
rättelse;

2.
om klienten
lämnar advokaten instruktioner att vid uppdragets utförande förfara på ett
sätt, som uppenbarligen är gagnlöst eller stridande mot klientens intressen,
och trots påpekande vidhåller dessa instruktioner;

3.
om klienten i
väsentliga avseenden handlar i strid mot advokatens råd eller eljest klart
giver till känna att han förlorat förtroendet för advokaten, eller

4.
om klienten
trots påminnelse underlåter att inbetala förskott eller ersättning, som
advokaten i anledning av uppdraget har rätt att fordra.

Om
entledigande från förordnande, som meddelats av domstol eller annan myndighet,
gäller vad för varje fall är stadgat i lag.

17 §.

Vill advokat frånträda mottaget uppdrag, är han skyldig
att för klienten

Prop. 1981/82:57 154

uppgiva skälen till frånträdandet samt att på klientens
begäran lämna skrifdigt besked därom. Han skall vidare såvitt möjligt bereda
klienten skälig tid att anlita annan advokat. Om uppdrag som rättegångsombud
gäller vad som är stadgat i 12 kap. 18 § andra stycket rättegångsbalken.

Förhållandet till klienten

Trohet och lojalitet

18 § .

Advokat är
skyldig att gentemot klienten iakttaga trohet och lojalitet.

19 §.

.Advokat skall iakttaga diskretion om sina klienters
angelägenheter och får inte, med mindre laglig skyldighet att lämna upplysning
föreligger, utan vederbörligt samtycke yppa något, som i hans verksamhet förtrotts
honom eller som han i samband med sådant förtroende erfarit. Advokat är skyldig
att ålägga sin personal samma diskretions- och tystnadsplikt.

20 §.

Advokat får inte utan klientens samtycke av annan än
klienten betinga sig, låta åt sig utlova eller mottaga gottgörelse utöver det
arvode som klienten eller annan å dennes vägnar har att erlägga. Vad nu sagts
utgör dock inte hinder för advokat, som driver verksamhet som avses i 13 §
andra stycket, att med klientens vetskap mottaga provision, som tillkommer
honom i denna verksamhet.

21 §.

Advokat får inte utan klientens samtycke träffa förlikning
med motparten. Kräver ställningstagandet till förlikningsförslag sådan
skyndsamhet, att klientens samtycke inte kan inhämtas, får advokaten dock, om
han är behörig därtill, godtaga förlikning, som han finner bäst förenlig med
klientens intressen.

22 §.

Mellan advokat och klient bör, bortsett från normala
transaktioner inom ramen för en av klienten bedriven rörelse, inte förekomma
andra ekonomiska transaktioner än vad som följer av uppdragsförhållandet. Advokaten
bör sålunda regelmässigt inte inlåta sig i affärsförbindelser med klienten och
inte personligen ekonomiskt engagera sig i dennes affärer, inte lämna klienten
lån och inte ikläda sig borgen för klientens skulder.

Prop. 1981/82:57 155

Inte heller bör han själv mottaga lån av klienten eller
utverka dennes borgen för gäld.

Finner sig
advokaten i visst fall böra lämna klienten lån, får han inte betinga sig eller
mottaga annat vederlag än skälig ränta. För borgen får vederlag inte begäras
eller rqottagas.

Uppdrags utförande

23 § .

Juridiska råd skall vara grundade på erforderlig
undersökning av gällande rätt.

Uppdrag skall utföras med omsorg, noggrannhet och
tillbörlig skyndsamhet samt med beaktande av att klienten inte åsamkas onödiga
kostnader.

24 § .

Klienten skall på lämpligt sätt hållas underrättad om vad
som förekommer vid utförandet av hans uppdrag. Förfrågningar härom från
klientens sida skall besvaras skyndsamt.

Arvodesdebitering m. m.

25 §.

Debiterat arvode skall vara skäligt.

Gör klienten invändning mot skäligheten, bör advokaten
upplysa honom om förefintlig möjlighet att få arvodet prövat genom skiljedom
enligt vad som därom är föreskrivet i advokatsamfundets stadgar.

26 § .

Innan advokaten kan överblicka arbetets omfattning, bör
avtal om arvodets storlek inte träffas annat än på klientens uttryckliga
begäran.

27 § .

Rättegångsarvode, som påföres klienten, får inte, med
mindre särskilda skäl därtill föreligger, överstiga vad advokaten i rättegången
yrkat att motpart skall förpliktas att utgiva till klienten.

28 § .

Advokat är skyldig att upplysa klienten om föreliggande
möjligheter att erhålla offentlig försvarare, fri rättegång eller utomprocessuell
rättshjälp ävensom att beakta förefintlig rättsskyddsförsäkring.

Prop.
1981/82:57 156

29 §.

Advokat får inte för arbete, som omfattas av uppdrag såsom
offentlig försvarare eller rättegångsbiträde i fri rättegång, av klienten eller
annan förbehålla sig arvode eller ersättning för utlägg utöver den ersättning
som utgår av allmänna medel.

30 § .

Advokat äger av klienten begära erforderliga förskott till
bestridande av utlägg för klientens räkning.

Har advokaten vid uppdragets mottagande gjort förbehåll
därom, eller är det eljest med hänsyn till omständigheterna rimligt, äger advokaten
av klienten begära även skäligt förskott å sitt arvode.

31 §.

Då uppdrag slutförts eller eljest upphört, skall
sluträkning utan dröjsmål tillställas klienten.

Debiterat arvode behöver, såvitt det avser ett ooh samma
uppdrag, inte specificeras, men advokaten är skyldig att på begäran lämna
klienten skriftlig redogörelse för det med uppdraget förenade arbetet.

Redovisning

32 § .

Då uppdrag, i vilket advokat uppburit medel, slutförts
eller eljest upphört, skall slutredovisning utan dröjsmål avgivas till
klienten.

Om
skyldighet i vissa fall att avgiva årsredovisning är stadgat i bokföringsreglementet.

Redovisning sker genom att redovisningsräkning tillställes
klienten.

33 § .

Redovisningsräkning skall vara klart och redigt uppställd.
Den skall upptaga allt vad advokaten i anledning av uppdraget uppburit samt angiva
de utlägg som advokaten haft och det arvode han påfört klienten. Dag för
mottagande och utgivande av varje särskilt belopp bör angivas, där inte med
hänsyn till uppdragets omfattning eller andra omständigheter ett sammanförande
av flera poster till en måste anses lämpligare. Redovisningsräkningen skall
vara daterad.

Vad som är stadgat i 31 § andra stycket skall äga
motsvarande till-lämpning å arvode, som upptagits i redovisningsräkning.

Prop.
1981/82:57 157

34 § .

Utvisar slutredovisning ett saldo klienten till godo,
skall saldobeloppet utan dröjsmål utbetalas till klienten.

Advokat får inte som villkor för utbetalning av saldobeloppet
eller del därav uppställa krav på att redovisningen skall godkännas av klienten.

35 § .

Advokat får inte genom avtal eller förbehåll fritaga sig
från redovisningsskyldighet.

Utlämnande och innehållande av handlingar

36 §.

Sedan uppdrag slutförts eller eljest upphört, skall
klienten tillhöriga handlingar utan dröjsmål utlämnas till honom, såvida inte
laga rätt att innehålla handlingarna föreligger.

Advokat får inte som villkor för utlämnande av
handlingarna uppställa krav på att av advokaten debiterat arvode eller av honom
avgiven redovisning skall godkännas av klienten.

F ö rh å llandet
till motparten

37 § .

Advokat får inte genom otillbörlig påtryckning på
motparten söka främja klientens sak.

Förbjudna åtgärder är i enlighet härmed bland annat:

1.
otillbörlig
anmälan till polis- eller åklagarmyndighet eller annan myndighet, så ock hot om
sådan otillbörlig anmälan;

2.
hot om skandalisering
av motparten i press, radio eller television, samt

3.
opåkallad
hänvändelse till utomstående, såsom motpartens anhöriga eller eljest
närstående, arbetsgivare, överordnade och arbetskamrater eller organisation,
som motparten tillhör, så ock hot om sådan opåkallad åtgärd.

3b § .

Advokat bör inte vidtaga rättsliga åtgärder mot motparten
utan att först ha tillskrivit denne och berett honom skälig tid att taga
ställning till klientens anspråk och träffa uppgörelse i godo.

Är omständigheterna sådana, att ett dröjsmål med
vidtagande av

Prop. 1981/82:57 158

rättsliga åtgärder kan vålla klienten rättsförlust eller
annan skada, eller föreligger eljest särskilda skäl för skyndsamt vidtagande av
rättsliga åtgärder, står det dock advokaten fritt att utan föregående
meddelande till motparten vidtaga de åtgärder som klientens intresse i varje
särskilt fall kräver.

39 §.

Advokat får inte som villkor för att bevilja av motparten
begärt anstånd med betalning eller annan prestation uppställa krav på att
motparten skall ersätta kostnader, som han inte lagligen är skyldig att gälda
och som inte heller rimligen bör åläggas honom.

40 §.

Advokat får inte inför domstol eller annan myndighet
förebringa bevisning om förhållande, som är nedsättande för motparten, eller
göra för motparten kränkande eller förklenande uttalanden, där bevisningen eller
uttalandena inte är påkallade för talans utförande eller eljest för ett
behörigt tillvaratagande av klientens intressen.

Även i
övrigt skall advokat avhålla sig från åtgärder eller uttalanden, som är ägnade
att i onödan kränka eller såra motparten.

41 §.

Advokat får inte vilseleda motparten genom att om faktiska
förhållanden eller innehållet i rättsregler lämna uppgifter, som han vet vara
oriktiga.

42 §.

Företräder eller biträder advokat klient vid förhandlingar
med motpart som inte anlitar ombud eller biträde, bör han, efter vad
förhållandena i varje särskilt fall kräver, fästa motpartens uppmärksamhet på
att det i hans uppdrag inte ingår att tillvarataga dennes intressen samt tillråda
honom att anlita eller rådfråga annan advokat.

43 §.

Advokat får inte utan motpartens samtycke i rättegång
åberopa av denne framfört förlikningserbjudande.

Förhållandet till domstol

44 §.

Såsom ombud eller biträde i rättegång är advokat skyldig
att i allo iakttaga vad rättegångsbalken föreskriver. Han är skyldig att
ordentligt sätta sig in i saken och att bedriva denna med den omsorg och skynd-

Prop. 1981/82:57 159

samhet som god rättskipning kräver.

Av rätten meddelade förelägganden skall efterkommas och
förfrågningar från rättens sida utan dröjsmål besvaras.

Uppstår hinder för inställelse el. dyl., skall rätten
skyndsamt underrättas därom.

Upphör advokatens uppdrag som rättegångsombud eller
rättegångsbiträde, är han skyldig tillse att meddelande därom utan dröjsmål
lämnas till rätten.

45 § .

Advokat är inte, med mindre särskild anledning därtill
föreligger, skyldig att kontrollera riktigheten av de uppgifter som hans
klient läinnar honom men får inte vid talans utförande lämna uppgift, som han
vet vara osann, eller bestrida uppgift, som han vet vara sann.

Advokat får inte medverka till att bevis undertryckes
eller förvanskas men är inte skyldig - och mot klientens önskan inte heller
berättigad - att i rättegången förete eller åberopa bevis eller lämna uppgift,
som talar till klientens nackdel, med mindre skyldighet därtill ålägges honom
jämlikt stadgandena om vittnes- och editionsplikt.

46 § .

Advokat får inte utöva otillbörlig påverkan på vittne.

Advokat är, utan hinder av att vittne åberopats av
motparten, oförhindrad att sätta sig i förbindelse med vittnet för att göra
sig underrättad om vad vittnet kan uppgiva.

Advokat får inte lämna för vittne nedsättande uppgifter
eller om vittnet göra kränkande eller förklenande uttalanden, där uppgifterna
eller uttalandena inte är påkallade för talans utförande eller eljest för ett
behörigt tillvaratagande av klientens intressen. Vad nu sagts gäller även
uppgifter eller uttalanden om annan.

F ö rh å llandet till andra myndigheter

47 § .

Vad som här ovan är sagt om förhållandet till domstol
skall i tilllämpliga delar iakttagas jämväl i förhållande till annan
myndighet.

F ö rh å llandet till kollegerna

48 § .

Advokat skall gentemot kolleger visa den hänsyn och det
tillmötesgående

som god kollegialitet kräver. Kollegiala hänsyn får dock
inte föranleda till handling eller underlåtenhet, sorri kan skada den egna
klientens intressen.

49 §.

Har motparten anlitat advokat, skall förhandlingar i saken
föras med advokaten och meddelanden i ärendet riktas till honom. Det är inte
tillåtet att, med förbigående av motpartens advokat, söka kontakt med motparten
personligen, där inte fråga är om åtgärd, som lagligen måste företagas gentemot
motparten själv, eller ock motpartens advokat genom bortovaro, underlåtenhet
att besvara brev el. dyl. gör en hänvändelse direkt till motparten nödvändig.
I sådant fall bör motpartens advokat underrättas.

Betalning till motparten skall erläggas till dennes
advokat, förutsatt att denne styrker sin behörighet att mottaga betalningen.

50 § .

Anlitar advokat å klientens vägnar kollega, t. ex. såsom
platsombud, är han, där han inte gjort förbehåll om annat, .skyldig att ansvara
för kollegans arvode och kostnader, oavsett om klienten tillhandahåller erforderligt
belopp.

51 §.

Kritik mot kollega skall vara saklig och måttfull.

Advokat får inte genom otillbörligt hot om anmälan eller
rättslig åtgärd mot motpartens advokat söka förmå denne att vidtaga eller underlåta
åtgärd.

Förhållandet till advokatsamfundet

52 §.

Advokat är skyldig att inom förelagd tid inkomma med
yttrande eller svaromål, som begäres av samfundets styrelse eller
disciplinnämnd eller av generalsekreteraren eller dennes medhjälpare. Han är
därvid, utan hinder av den tystnadsplikt som åvilar honom, skyldig att
fullständigt och sanningsenligt besvara framställda frågor och lämna begärda
uppgifter.

Prop.
1981/82:57 161

Bilagas Tv å disciplin ä renden

1.
TSA 1978 s 375, fall 12; Advokat j ä mnat v ä gen f ö r annans brottsliga g ä rning

Pension ä ren X utflyttade
å r
1964 till Spanien. Han ä gde d å samtliga aktier i ett r ö relsedrivande
aktiebolag, vilka aktier han - med undantag f ö r å ren
1970-1972, d å de var ö verl å tna till hans barn - fortfarande innehade d å bolaget
den 4 augusti 1975 f ö rsattes i konkurs vid en tingsr ä tt. Som
enda tillg å ng i konkursen upptogs en fordran mot X p å
nominellt m.inst 211 7 62 kr 83 ö re j ä mte r ä nta, vilken fordran emellertid v ä rderades
till O kr. Bland skulderna å terfanns en skatteskuld utg ö rande kvar-skatt
enligt 1974 å rs taxering j ä mte restavgifter om tillhopa 204 572 kr.

Sedan
den 1 september 1972 utgjordes bolagets styrelse av Y med Z som suppleant. Den
senare sk ö tte ocks å bolagets bokf ö ring sedan slutet av 1960-talet.

I
november 1971 uppdrog X å t
advokaten A att s ä lja bolagets fastighet Asa 2:17 till kommunen, p å vilken
fastighet bolaget bedrev sin r ö relse. K ö peavtal med kommunen om f ö rs ä ljning av
fastigheten och r ö relsen tr ä ffades den 11 januari 1973, d å A uppbar
k ö peskillingen om 350 000 kr, varav 270 000 kr f ö r r ö relsen.
Sedan X beg ä rt redovisning av A, anf ö rde denne
i brev den 8 maj 1973 till Z f ö ljande.

Ang å ende
bland annat Asa 2:17. En ä r aktiebolaget st å r som s ä ljare av
fastigheten m.m. m å ste jag ha Edert medgivande enligt bifogad
handling.

En ä r direkt ö ren X synes
angel ä gen lyfta likvider m.m. ä r jag tacksam f ö r omg å ende
behandling.

11 Riksdagen 1981182. I saml. Nr 57

Prop. 1981/82:57 162

Den
handling som var fogad vid brevet och som undertecknades av Y och Z var daterad
den 10 januari och den 8 maj 1973. Den hade f ö ljande lydelse.

Nuvarande
firmatecknare medgiver att direkt ö ren X av advokaten A mottager
redovisning och likvid avseende bl.a. Asa 2:17.

A
avgav redovisning den 9 maj 1973. Enligt den av X godk ä nda redovisningen
erh ö ll han 344 167 kr 61 ö re, varav 26 000 kr kontant och 318 167 kr 61 ö re i en
postv ä xel. Av de medel X
s å lunda mottagit f ö rde han ut 12 5 00 0 kr ur
landet. Resterande belopp f ö rbrukade han f ö r egen r ä kning.

Sedan
å tal
v ä ckts mot X f ö r oredlighet mot borgen ä rer, alt.
v å rdsl ö shet mot borgen ä rer, f ö r att han
- p å grund av f ö rfogande ö ver bolagets tillg å ngar - i g ä lden ä rs st ä lle utan
vederlag avh ä nt bolaget egendom av betydenhet och f ö rsatt
detta p å obest å nd, d ö mde tingsr ä tten honom den 25 januari 1978 f ö r
oredlighet mot borgen ä rer till villkorlig dom och 100 dagsb ö ter.

I
anm ä lan till advokatsamfundets styrelse p å talade kronofogdemyndigheten
i distriktet A:s medverkan i den av X beg å ngna
brottsliga g ä rningen och anf ö rde d ä rvid bl.a.
f ö ljande.

A
har uppenbarligen varit medveten om att aktiebolagets pengar inte borde
utbetalas till X, som kunde antas undanskaffa medlen och f ö ra ut dem
till Spanien. Att A insett att aktiebolaget p å grund av f ö rs ä ljningen
skulle komma att p å f ö ras en avsev ä rd inkomstskatt framg å r av hans ber ä ttelse
vid vittnesf ö rh ö r i r ä tten.

I
avgivet yttrande bestred A att han skulle ha haft n å gon del i
vad X l å tit komma sig till last. Han uppgav bl.a. f ö ljande.

Prop.
1981/82:57 163

P å grund av
skattekonsekvenserna r å dde han vid n å got tillf ä lle X att f ö rs ö ka s ä lja
aktierna i bolaget i st ä llet f ö r fastigheten och r ö relsen till kommunen. Denne
ville emellertid inte lyssna till r å det utan sade sig ha anv ä ndning f ö r bolaget
f ö r att genom detta bereda sig ytterligare inkomster i form av bl.a.
arrenden. X n ä mnde ocks å att han anlitade egna skatteexperter. I samband
med redovisningen understr ö k A å nyo skattekonsekvenserna f ö r X. -
X hade hand om de medel som tillh ö rde
bolaget, varken Y eller Z f ö rvaltade n å gra pengar. A ordnade ett formellt skriftligt
medgivande fr å n bolagets st ä llf ö retr ä dare att f å redovisa direkt till X, som var
den som ensam styrde och st ä llde i bolaget. A utgick fr å n att X i
sin tur skulle redovisa till bolaget. - Han hade inte haft n å gonting
att g ö ra med X innan han mottog ifr å gavarande uppdrag. Han
visste emellertid att X inte var bosatt h ä r i riket. Av f ö rbiseende
iakttog han inte valutaf ö rordningens best ä mmelse att inh ä mta
riksbankens tillst å nd att f å redovisa k ö peskillingen till X.

Styrelsen
h ä nsk ö t ä rendet till disciplinh ä mnden,
som muntligen h ö rde A.

Disciplinn ä mnden
yttrade i beslut den 29 juni 1978.

Enligt
5 § f ö rsta stycket 2) valutaf ö rordningen
fordras riksbankens tillst å nd om den som ä r bosatt h ä r i riket skall ö verl å ta, bl.a.
betalningsmedel p å den som ä r bosatt i utlandet.

A
har i vetskap om att X var bosatt i Spanien underl å tit att
inh ä mta riksbankens tillst å nd innan han den 9 maj 1973 till denne ö verl ä mnade
beloppet om 344 167 kr 61 ö re i form av kontanter och en postv ä xel. H ä rigenom
har A å sidosatt sina plikter som advokat.

D ä rut ö ver g ö r n ä mnden f ö ljande
bed ö mning r ö rande A:s redovisning till X f ö r det
uppdrag han mottagit att

Prop.
1981/82:57 164

f ö rs ä lja
bolagets fastighet och r ö relse.

Ä ven om - som A uppgett - X som
aktie ä gare samt den som ensam best ä mde i bolaget och f ö rvaltade dess medel
uppdragit å t A att genomf ö ra f ö rs ä ljningen, var det ä nd å bolaget
och inte X personligen som A f ö retr ä dde. Att
A ocks å ins å g detta visar hans brev till Z samt dennes och Y:s
p å tecknade medgivande om r ä tt f ö r X
att motta redovisning. Brevets avfattning
- "m å ste jag ha Edert medgivande" och "X synes angel ä gen lyfta likvider" - ger emellertid vid
handen att A - som han ocks å sj ä lv uppgett - betraktade uppdragsf ö rh å llandet
till bolaget som endast formellt och att den verkliga uppdragsgivaren var X sj ä lv. H ä rf ö r talar ä ven den
omst ä ndigheten att A:s kostnadsr ä kning den 9 maj 197 3 utst ä llts inte
p å bolaget utan p å X.

Av
A:s egna uppgifter framg å r att han var medveten om vilka of ö rdelaktiga
skattekonsekvenser en f ö rs ä ljning av det slag som kom till st å nd skulle
medf ö ra i j ä mf ö relse med en avyttring av aktierna i bolaget, att
han underr ä ttat X h ä rom men
att denne ä nd å vidh ö ll att f ö rs ä ljningen skulle genomf ö ras p å s ä tt som
skedde. X:s inst ä llning m å ste anses i h ö g grad anm ä rkningsv ä rd och borde ha gett A anledning misst ä nka att
allt inte skulle komma att g å r ä tt till. Misstanken h ä rom borde ha f ö rst ä rkts n ä r X beg ä rde att A
skulle redovisa till denne personligen. Att X hade ett
dominerande inflytande i bolaget har inte fritagit A fr å n
skyldigheten att g ö ra vad p å honom rimligen ankom f ö r att f ö rvissa
sig om att han inte genom att vill-fara X:s beg ä ran om redovisning underl ä ttade f ö r denne
att beg å n å gra oegentligheter. Redan det f ö rh å llandet att
X var bosatt i utlandet borde ha manat A till s ä rskild f ö rsiktighet.
A:s å tg ä rder att upplysa X om
skattekonsekvenserna har i detta h ä nseende inte varit tillr ä ckliga.
Vad A enligt n ä mndens mening med h ä nsyn till omst ä ndigheterna
bort g ö ra var att redovisa fr å n kommunen mottagna medel direkt till bolaget

Prop.
1981/82:57 165

och
inte - som han uppgett - f ö rlita sig p å att X i sin tur skulle g ö ra detta.

Med
h ä nsyn till det anf ö rda m å ste A genom att redovisa medlen till X anses
ha j ä mnat v ä gen f ö r den g ä rning X d ö mts f ö r. Vad A
s å lunda l å tit komma sig till last finner n ä mnden
inte vara att bed ö ma str ä ngare ä n som ett å sidos ä ttande av de plikter som å vilat
honom som advokat.

P å grund h ä rav
tilldelade n ä mnden A varning.

2.
TSA 1979 s 77, fall 5: Medverkan till att s ö ka skapa en laglig ram kring
en olaglig verksamhet

En
tingsr ä tt d ö mde genom dom den 7 januari 1976 X och
Y f ö r bl a koppleri till f ä ngelse tv å å r. I m å let bitr ä ddes de tilltalade av advokaten A som offentlig f ö rsvarare.
De å talade g ä rningarna hade samband med de tilltalades innehav
av en porrklubb. Av domen framgick bl a att A bitr ä tt vid f ö rv ä rvet av
klubben samt att han d ä refter i viss utstr ä ckning bist å tt
klubbinnehavarna med r å d r ö rande klubbens verksamhet.

Sedan
f ö rh å llandet bringats till advokatsamfundets k ä nnedom,
besl ö t styrelsen att till pr ö vning uppta fr å ga om vidtagande av disciplin ä r å tg ä rd mot A
p å grund av hans engagemang f ö r klubbinnehavarna.

I
infordrat yttrande uppgav A bl a f ö ljande. "20.3.1974 fick jag bes ö k av X, som
jag ytligt k ä nde fr å n en klubb samt tv å andra personer. De b å da sistn ä mnda
ville s ä lja porrklubben till X.
P å uppdrag av parterna skrev jag ett k ö pekontrakt,
med inneh å ll bl a att tilltr ä de skulle ske. 15.4.1974.
Polistillst å nd f ö rel å g redan vid tilltr ä det och f ö rl ä ngdes
senare att g ä lla med X som f ö rest å ndare.

Prop. 1981/82:57 166

Jag bes ö kte
porrklubben i mitten av april och f ö revisades
d å lokalerna. Jag fick ocks å ta del av "Anst ä llningsavtal" fr å n en annan
klubb, vilket avtal p å stods vara uppr ä ttat av advokat. P å uppdrag av X , som
skaffat sig en kompanjon vid namn Y, gjorde jag vissa ä ndringar i "anst ä llningsavtalet" dels 24.7.1974 dels ock n å gon g å ng 1975 (Bil
A, B och C).

D å jag visades runt i lokalerna vid
mitt f ö rsta bes ö k p å klubben observerade
jag att vid sidan av scenen fanns en d ö rr
till ett rum, vilket tydligen tidigare anv ä nts
f ö r samlag o dyl. Jag f ö rklarade att n å got
s å dant inte fick f ö rekomma. D ö rren
l å stes omedelbart och jag fick sedan
veta att X eller Y aldrig till ä t att rummet anv ä ndes.
D ä remot tog vissa flickor raot kunder
utanf ö r lokalerna, t.ex. p å hotellrum eller i av flickorna direkt f ö rhyrda l ä genheter.
I samma fastighet som porrklubben fanns inga "bes ö ksrum".

Nu torde det vara uppenbart f ö r alla - inte minst polismyndigheten - att bes ö ksklientelet p å
en sexklubb best å r av dels allm ä nt nyfikna personer utan intresse att skapa sexuella
kontakter d ä r, dels ock s å dana - i regel m ä n
-som vill ha direkt kontakt med flickorna. Dessa torde i sin tur - med n å gra f å undantag -
kunna betraktas som prostituerade. N å gra
ordningsregler eller andra omst ä ndigheter,
som kan f ö rhindra s å dana kontakter torde inte kunna framletas.

Min bed ö mning var
att myndigheters olika tillst å nd i alla
fall borde f ö ljas upp med ordning och reda p å klubben: iakttagande av tider f ö r ö ppeth å llande, f ö rbud
mot narkotika och alkohol (det sistn ä mnda
i vart fall f ö r personalen) osv. - Om dessa
regler iakttogs, och man visste ju att polisens spaningspersonal n ä stan dagligen bes ö kte
klubben, menade jag att verksamheten kunde bedrivas s å l ä nge tillst å nd f ö rel å g. Ett fr ä mjande
borde kr ä va att innehavarna uppl ä t rum f ö r
sexuella aktiviteter, medan vinning av prostitution icke kunde f ö religga genom den

Prop, 1981/82:57 167

omst ä ndigheten
att fler bes ö kare kom f ö r att f ö rs ö ka f å kontakt med flickorna. Denna min uppfattning synes
delas av polis och å klagare p å en del orter ä n i dag. H ä r d ä remot gjorde polis och å klagare
en annan bed ö mning och tingsr ä tten utm ä tte str ä nga
straff, bl a f ö r X
och Y. Dessa ans ö kte ocks å om pr ö vningstillst å nd,
vilket dock inte beviljades, eftersom de kom i en "skarv" d å innehavaren
av annan sexklubb f å tt sitt m å l pr ö vat innan detta porrklubbsm å l
avgjorts i hovr ä tt.

Ä ven i detta fall kan man kritisera min bed ö mning
(jag ä r v ä l inte den ende juristen som trodde att
verksamheten fick bedrivas), men jag kan inte f ö rst å att jag
skulle ha medverkat till ekonomisk eller organiserad brottslighet genom vad jag
gjort eller underl å tit i sammanhanget.

N å got
ekonomiskt samarbete har jag inte haft med X eller Y.
De å d ö mdes kraftiga skadest å nd, varf ö r jag m å st avskriva
vissa arvodesfordringar p å dem b å da."

A
uppgav vidare bl a att det stod klart f ö r honom att det f ö rel å g ett
samband mellan flickornas l å ga ers ä ttning -10 kr per timme - och deras m ö jlighet
att knyta sexuella f ö rbindelser p å klubben samt att han uppr ä ttat de
ovan angivna bilagorna B och C.

Bil.
B utgjordes av f ö ljande.

ORDNINGSREGLER

f ö r
personer som har anst ä llning hos eller p å annat s ä tt har
anknytning till sexklubben ■■ = "=.

§ 1

■■=■■=
har till f ö rem å l f ö r sin verksamhet att genom visningar av filmer, strip-tease
och liknande tillgodose ö nskem å l hos vissa personer. Dessa ö nskem å l kan
vara av varierande slag, men de torde ytterst best å i
sexuell nyfikenhet eller sexuella behov.

§ 2

De
som i ett eller annat h ä nseende medverkar vid "="=:s visningar eller andra aktiviteter f å r icke genom erbjudande -
med eller utan betalning - inom

Prop.
1981/82:57 168

lokalerna
s ö ka kontakt med g ä ster eller p å annat s ä tt ä n som rimligtvis kan framg å av det
sceniska upptr ä dandet verka f ö r kroppsliga kontakter med ■■ = ■■=
:s g ä ster.

Avtal
om samlag eller annan sexuell handling f å r ej slutas inom "="=:s lokaler.

§ 3

Medverkande
f å r ej till ■■ = "= medf ö ra eller i lokalerna f ö rt ä ra
alkohol eller nyttja narkotiska preparat. Ej heller f å r vederb ö rande
vistas i lokalerna efter att ha f ö rt ä rt alkohol i m ä rkbar utstr ä ckning eller efter att ha nyttjat narkotika.

§ 4

Medverkande
skall iakttaga god personlig hygien och f å r ej vistas i ■■="=: s lokaler om
vederb ö rande ä r medveten om att han eller hon har smittosam
sjukdom, varmed f ö rest å s ä ven annan smittsam sjukdom ä n k ö nssjukdom.

§ 5

Bryter
n å gon mot reglerna enligt ovan ä ger "=■■= r ä tt att
omedelbart och utan ers ä ttning i n å gon form genast avvisa vederb ö rande fr å n
lokalerna.

§ 6

Envar,
som medverkar i ■■="=:s verksamhet, skall taga del av dessa
ordningsregler och ä r efter underskrift av desamma bunden d ä rav.

Bil
C utgjordes av f ö ljande avtal.

Mellan
" = "= , X och ... nedan kallad dans ö sen, f ö dd å r 19...
tr ä ffas denna dag f ö ljande avtal.

1. Dans ö sen å tager sig
att under tiden ... 1975 å

"
= ■■= utf ö ra s k strip-tease dans vid ... tillf ä llen per
kv ä ll dvs vid tider mellan klockan 18.00-03.00 som senare ö verenskommas.

2.
Dans ö sen skall
infinna sig i lokalerna senast tio minuter f ö re framtr ä dandet
men ä r icke skyldig att uppeh å lla sig d ä rst ä des efter framtr ä dandet.

3.
Dans ö sen erh å ller i
ers ä ttning ... kronor per framt radande.

4.
Om dans ö sen icke
visar att skatt erl ä gges p å grund av annan anst ä llning inneh å ller och
redovisar ■■ = ■■= erforderlig skatt.

Prop.
1981/82:57 169

5.
Om dans ö sen f ö refaller p å verkad av alkohol, narkotika eller dyl eller p å otillb ö rligt s ä tt tar
kontakt med g ä ster f ö r sexuella f ö rbindelser, ä ger "="= r ä tt att genast upps ä ga detta
avtal och ä r dans ö sen icke ber ä ttigad till skadest å nd d ä rf ö r.

Styrelsen
h ä nsk ö t ä rendet till disciplinn ä mnden,
som muntligen h ö rde A.

Disciplinn ä mnden
yttrade i beslut den 2 9 november 197 8:

N ä mnden
finner uppenbart att varken "anst ä llningsavtalen" eller ordningsreglerna tj ä nat annat
syfte ä n att ge sken av att ingen prostitution bedrevs inom eller i
anslutning till klubben eller att, om s å var fallet, detta skedde trots klubbinnehavarnas f ö rbud och
i varje fall utan deras medverkan. Detta m å ste ocks å A ha insett.

Genom
att ä nd å p å s ä tt som angetts l ä mna klubbinnehavarna bitr ä de r ö rande
klubbens angel ä genheter har A medverkat till att s ö ka skapa
en laglig ram f ö r en olaglig verksamhet. H ä rigenom
har A allvarligt å sidosatt sina plikter som advokat.

P å grund h ä rav
tilldelade n ä mnden A varning.

Prop. 1981/82:57 170

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden

Efter remiss har yttranden över promeinorian avgetts av justitiekanslern
(JK), riksåklagaren (RA), Göta hovrätt, Stockholms tingsrätt, rikspolisstyrelsen,
domstolsverket, Sveriges domareförbund, Sveriges advokatsamfund, Föreningen
Sveriges Statsåklagare, Föreningen Sveriges åklagare. Tjänstemännens
centralorganisation, Centralorganisationen SACO/SR och Landsorganisationen i
Sverige.

RA har bifogat yttranden från överåklagarna i Stockholm,
Göteborg och Malmö samt från länsåklagarna i Uppsala län. Malmöhus län och
Örebro län.

1 Allmänna synpunkter

Justitiekanslern: Arbetsgruppen har gått igenom det
material som legat till grund för påståenden i den allmänna debatten om att
vissa advokater varit inblandade i organiserad och ekonomisk brottslighet.
Enligt arbetsgruppen ger materialet inte stöd åt de generella påståenden som
framförts om advokaters medverkan i organiserad och ekonomisk brottslighet. Under
inga förhållanden ger materialet enligt gruppens uppfattning nägot fog för
påståenden om att dessa företeelser skulle ha spridning bland advokatkårens
medlemmar. Gruppen har likväl ansett att den diskussion som förekommit i denna
fråga motiverar en undersökning om nuvarande ordning erbjuder tillräckligt
skydd mot sådana företeelser.

Jag har ej haft tillgång till det material som
arbetsgruppen gått igenom, men finner ingen anledning att ifrågasätta
riktigheten av de uttalanden som gruppen gör beträffande förhållandena inom
advokatkåren. Vad som förekommit inom advokatsamfundets disciplinära
verksamhet - två exempel har som bilaga fogats vid arbetsgruppens promemoria -
visar dock att ständig vaksamhet är påkallad mot företeelser av det slag som
arbetsgruppens undersökning avsett.

Riksåklagaren: Arbetsgruppen har gått igenom det material
som legat till grund för påståenden i den allmänna debatten om att vissa
advokater varit inblandade i organiserad och ekonomisk brottslighet. Enligt
arbetsgruppen ger materialet, som varit diffust till sitt innehåll, inte stöd
för de generella påståenden som framförts om advokaters medverkan i sådan
brottslighet. Under inga förhållanden ger materialet enligt gruppens
uppfattning något fog för påståenden om att dessa företeelser skulle ha
spridning bland advokatkårens medlemmar. Gruppen har likväl ansett att den
förda diskussionen motiverar en undersökning för att klargöra om nuvarande
ordning erbjuder tillräckligt skydd mot sådana företeelser.

Jag saknar anledning att ifrågasätta riktigheten av de
uttalanden som gruppen gjort beträffande sina iakttagelser om förhållandena
inom advokatkåren. Lika med arbetsgruppen anser jag dock att det är angeläget
att man på alla sätt söker motverka att advokater, som i sin yrkesutövning på
olika sätt kommer i kontakt med personer som ägnar sig åt organiserad och ekonomisk
brottslighet, själva genom rådgivning eller på annat sätt underlättar sådan
brottslighet. Samtidigt vill jag betona vikten av att advokaterna står fria
och oberoende i förhällande till det allmänna.

Prop. 1981/82:57 171

Överåklagaren
i Göteborgs åklagardistrikt: I de sammanhang som det här är fråga om kan
advokaten inte sägas ha att i första hand företräda det allmänna. Denna uppgift
åvilar åklagaren. De omfattande rättigheter som en advokat innehar, då särskilt
som offentlig försvarare, när det gäller kontakt med den misstänkte och insyn i
förundersökningsmaterialet ger emellertid anledning att även ställa stora krav
såvitt avser ansvaret mot det allmänna.

Arbetsgruppen
har utgått från de uppgifter i den allmänna debatten som antytt att medlemmar
av advokatsamfundet varit inblandade i organiserad och ekonomisk brottslighet.
Gruppen har inte funnit stöd för de generella påståenden som framförts. Men
liksom det i promemorian redovisas för riket i övrigt har det under årens lopp
vid åklagarmyndigheten i Göteborg vid handläggning av ekonomiska brott
iakttagits att försvarare varit sä inblandade i de aktuella
affärstransaktionerna att deras objektivitet kunnat ifrågasättas. Vid
påpekanden härom har det hänt att advokat lämnat sitt försvararuppdrag. Det bör
anmärkas att ej i något fall har brott kunnat styrkas.

Även
om jag har föga tilltro till möjligheten att kunna lagstifta bort den art av
brottslighet det närmast gäller här - grov ekonomisk och/eller organiserad
kriminalitet - ger dock de iakttagelser som gjorts beträffande den rådgivande
rollen anledning till uppmärksamhet i det översynsarbete som pågår. De
påpekanden som görs i promemorian syns sålunda kunna vara verksamma i
uppstramande syfte.

Överåklagaren i Malmö åklagardistrikt:
Liksom BRÅ tidigare upptagit frågor angående revisors ställning i förhållande
till den organiserade och ekonomiska brottsligheten har i föreliggande
promemoria behandlats advokatkårens ställning i samma hänseende. Arbetsgruppen
anför redan inledningsvis att det i den allmänna debatten gjorts gällande att
advokater är inblandade i den organiserade och ekonomiska brottsligheten.
Gruppen bedömer det material som därvidlag stått till dess förfogande som
diffust till sitt innehåll och anser att detta ej ger stöd ät de generella
påståenden om advokatmedverkan vid brott som gjorts. Med instämmande i Barbro Engman-Nordins
reservation vill även jag konstatera att omfattningen av advokaters verksamhet
vid organiserad och ekonomisk brottslighet får betraktas som okänd men att vid
denna brottslighet uppenbarligen sker rådgivning och expertvägledning av olika
jurister i en omfattning som gör dagens brottslighet möjlig. Med denna
utgångspunkt ter sig arbetsgruppens förslag till lagändringar ytterst
blygsamma. De föreslagna ändringarna kan väl tillstyrkas men det mäste
samtidigt konstateras att det är osannolikt att de påverkar de advokater som så
önskar att fortfara att främja till exempel ekonomisk brottslighet.

Länsåklagaren i Uppsala
län: Påståenden om advokaters medverkan i organiserad och ekonomisk
brottslighet är ägnade att hos allmänheten och myndigheterna minska tilltron
till advokaternas yrkesutövning. Även om påståendena är oriktiga eller
överdrivna föreligger anledning att se allvarligt på dem och vidta åtgärder,
som säkrar ett framtida gott förtroende för advokatkåren. Den omständigheten
att delade meningar synes föreligga bland advokater om vad som kan krävas av
dem i vissa avseenden medför att en närmare reglering av verksamheten
erfordras.

Stockholms
tingsrätt: Tingsrätten har på sitt till målen begränsade verksamhetsfält inte
funnit stöd för de generella påståenden som då och då under senare tid
framförts om advokaters medverkan i organiserad, ekonomisk brottslighet.
Emellertid torde denna brottslighet idag ha en sådan

Prop. 1981/82:57 172

karaktär
att den inte rimligen kan bedrivas utan kvalificerad juridisk hjälp och det kan
inte uteslutas att sådan hjälp begärs hos ledamöter i advokatsamfundet. Mot
denna bakgrund kan det var värdefullt med regler som -på ett tydligare sätt än
vad som kan anses vara fallet idag - närmare anger de etiska ramarna för en
advokats verksamhet.

Rikspolisstyrelsen:
Rikspolisstyrelsen tillstyrker i allt väsentligt de förslag som framlagts i
promemorian.

Domstolsverket: I samband
med den under våren 1976 intensifierade debatten kring den organiserade och
ekonomiska brottsligheten tillsatte rikspolisstyrelsen i september samma år en
arbetsgrupp (AMOB) som fick till uppgift att utreda hur det polisiära arbetet
med den organiserade och ekonomiska brottsligheten lämpligen borde bedrivas. 1
sin rapport redovisar AMOB under skilda avsnitt och i flera sammanhang
uppgiften att ett dussintal advokater i landet kontinuerligt tycks ägna sig åt
bl a rådgivningsverksamhet inom det organiserade och ekonomiska brottsområdet
(sid 21, 24, 189 if, 190) och .AMOB konstaterar att "liknande
riksomfattande personella samband har belagts när det gäller den tidigare
omnämnda illegala kreditgivningsverksamheten" (s. 190 i.f.).

Den
genomgäng av materialet som nu gjorts av arbetsgruppen inom BRA och som
redovisas i promemorian (s. 50) har uppenbarligen givit gruppen anledning
understryka att materialet i AMOB-rapporten såvitt nu är fråga varit diffust
till sitt innehåll och inte ger stöd åt de generella påståenden som framförts
om advokaters medverkan i organiserad och ekonomisk brottslighet. "Under
inga förhållanden ger materialet enligt gruppens uppfattning något fog för
påståenden om att dessa företeelser skulle ha spridning bland advokatkårens
medlemmar", (s. 50 m). DV konstaterar att en betydande diskrepans
föreligger mellan innehållet i AMOB-rapporten och promemorian såvitt gäller
påståenden och slutsatser om advokaters medverkan i den ekonomiska och
organiserade brottsligheten. DV saknar emellertid möjlighet att närmare bedöma
innehållet i .AMOB-rapporten och tar därför ställning endast till de
bedömningar och förslag vartill promemorian i sig kan föranleda.

Sveriges
domareförbund: Promemorian, som utarbetats av en arbetsgrupp inom brottsförebyggande
rådet, ingår som ett led i den pågående översynen av lagstiftningen mot
organiserad och ekonomisk brottslighet och har föranletts av påståenden i den
allmänna debatten om att advokater varit inblandade i sådan brottslighet.
Emellertid ger det material, som legat till grund för dylika påståenden,
tydligen inte belägg för att sädan verksamhet skulle ha spridning bland
advokatkårens medlemmar. Likväl förestår arbetsgruppen vissa nya regler.

Föreningen
Sveriges Statsåklagare: Arbetsgruppen framför icke någon genomarbetad syn på
advokatens ställning i skiftande situationer. Promemorians underlag för
bedömningar och förslag är tunt. Det borde ha framstått som nödvändigt för den
uppgift, som arbetsgruppen-styrgruppen synes ha förelagt sig, att åtminstone i
någon mån söka penetrera och klarlägga de relationer som finns mellan ekonomisk
och organiserad brottslighet och advokater eller jurister i övrigt i deras
roller som rådgivare eller försvarare. Arbetsgruppen-styrgruppen resonerar
endast i allmänna ordalag om dessa frågor. Det är svårt att finna sambandet
mellan gruppens "kartläggning" av nämnda relationer och de förslag
gruppen framlägger. Förslagen får närmast karaktären av hugskott. Någon analys
av de verkningar ett genomförande av förslagen skulle få lämnas knappast.

Prop. 1981/82:57 173

Klarare
direktiv och en mångsidigare sammansättning av arbetsgruppen (och styrgruppen)
hade kunnat ge bättre resultat. Statsåklagarföreningen finner anmärkningsvärt
att vare sig i styrgruppen eller i arbetsgruppen ingått åklagare med erfarenhet
av organiserad och ekonomisk brottslighet. Naturligtvis gäller detsamma
advokatrepresentation.

Föreningen
anser sig sakna anledning och möjlighet att nu bidraga med en vidare belysning
av problemområdet och vill närmast föreslå att frågorna noggrannare och i
vidare sammanhang genomarbetas genom regeringens försorg.

Statsåklagarföreningen
vill emellertid kortfattat dels lämna några allmänna principiella synpunkter
på advokatverksamheten dels ta ställning till några av styrgruppens konkreta
förslag.

Advokaterna
haren vital roll i bevarandet av rättssamhället. Utformandet av reglerna för
denna roll kräver en förståelse för advokatens relationer till och funktioner i
vårt rättssystem. I sin yrkesutövning inträder en advokat nödvändigtvis i
skiftande roller med svåra uppgifter. Varje situation kan inte förutses.
Grundläggande etiska principer behövs som vägledning. Varje särskild situation
ställer honom inför frågor som han får själv söka svar på inom ramen för de
etiska regler som gäller. För att advokatkåren skall kunna fylla sin
samhälleliga roll är nödvändigt att den i största utsträckning är fri och
oberoende. Endast därigenom kan advokaten vara ett starkt stöd för den enskilde
medborgaren även i de situationer där denne är i konflikt med den
överväldigande samhällsapparaten eller utsatt för tryck från den allmänna
opinionen. Förslag, innebärande vidgad sam-hällskontroll över advokatkåren
eller inskränkningar i dess fria och oberoende ställning, bör vara mycket väl
underbyggda och välmotiverade för att vinna framgång.

Lagstiftningen,
advokatsamfundets stadgar om krav på medlemmar och med disciplinregler samt de
år 1971 antagna reglerna om god advokatsed ger tillsammans en god vägledning
för de ansvarskännande advokaterna och ger regler för bestraffning eller annan
åtgärd mot den som överskrider reglerna. För att reglerna, som endast kan ange
en minimistandard, skall utgöra en garanti för en högtstående advokatkår krävs
dock att de upprätthålles med skärpa. Överträdelser skall föranleda en i
förhållande till dess betydelse lämplig reaktion. Sviktar ansvariga organ vid
tillämpning av reglerna förlorar dessa helt eller delvis sin effekt.

Vilket
regelsystem som än gäller för advokalverksamheten kan ej förhindras att
advokater emellenåt kommer att beslås med brottsliga eller eljest oetiska
handlingssätt. Det hade varit av värde om arbetsgruppen försökt att belysa
vilka oacceptabla handlingsmönster som förekommer och ge konkreta
rekommendationer om hur dessa företeelser skall hejdas. Tydligen avvisar
arbetsgruppen de angrepp som från samhällets sida genom den inom
rikspolisstyrelsens administrerade AMOB-rapporten riktats mot advokatkåren och
betecknar dem som diffusa och utan stöd för gjorda generella påståenden. .Arbetsgruppen
bidrar dock ej själv nämnvärt med någon belysning av fältet.

Vad
som anförs i promemorian torde inte vara ägnat att i nämnvärd omfattning
begränsa ekonomisk brottslighet.

Föreningen
Sveriges åklagare: Föreningen saknar anledning att ifrågasätta riktigheten av
arbetsgruppens uttalande att dess undersökning icke givit stöd åt de generella
påståenden som framförts om advokaters medverkan i organiserad och ekonomisk
brottslighet. Med hänsyn till vikten av att den rättssökande allmänhetens och
myndigheternas tilltro till advokat-

Prop.
1981/82:57 174

kårens yrkesutövning upprätthålls bör, såsom arbetsgruppen
föreslagit, åtgärder likväl vidtagas så att erforderligt skydd erbjuds mot den
typ av företeelser, som nämnda påståenden gällt.

Arbetsgruppen har framlagt en rad förslag, vilka
föreningen i allt väsentligt kan godtaga och som, åtminstone för närvarande,
kan anses tillräckligt ingripande.

Tjänstemännens centralorganisation: Det material rörande
advokaters inblandning i organiserad och ekonomisk brottslighet som
arbetsgruppen har gått igenom är ett skriftligt material från 1977 som legat
till grund för Rikspolisstyrelsens arbetsgrupp mot organiserad brottslighet.
Eftersom detta material dels är gammalt och dels av begränsad omfattning kan det,
enligt TCOs uppfattning, inte vara möjligt att dra några generella slutsatser
om förekomsten av organiserad och ekonomisk brottslighet inom advokatkåren.
Det material som funnits till förfogande ger enligt reservanten Sjöström
tvärtom exempel på att advokater medverkat i ekonomisk och organiserad
brottslighet genom rådgivning eller på annat sätt. Detta innebär att det inte
är möjligt att, som arbetsgruppen gjort, hävda att materialet är ett bevis för
att en sådan verksamhet inte förekommer.

Landsorganisationen
i Sverige: Arbetsgruppen har gått igenom material som legat till grund för
påståenden om att advokater varit inblandade i organiserad och ekonomisk
brottslighet. Enligt gruppen ger detta material inte stöd åt de generella
påståenden som framförts om advokaters medverkan i organiserad och ekonomisk
brottslighet. Man har ändå ansett att det finns skäl att överväga åtgärder för
att motverka att advokater som i sin yrkesutövning kommer i kontakt med
organiserad och ekonomisk brottslighet själva medvetet eller omedvetet
underlättar denna.

2 Försvararens relationer till den misstänkte

Justitiekanslern: I likhet med arbetsgruppen finner jag
det vara klart att en försvarare mäste äga integritet och självständighet inte
bara gentemot domstol och åklagare utan även mot den misstänkte. När det gäller
metoder för att inskärpa detta kan det naturligtvis ifrågasättas om de
föreslagna ändringarna i 21 kap. rättegångsbalken kommer att bli ett särskilt
verksamt medel. Stora svårigheter att fastställa sädana relationer mellan
försvararen och den misstänkte som förslaget tar sikte på kan väntas uppstå. De
principer som de föreslagna lagändringarna ger uttryck för synes mig dock
riktiga och jag har ingenting att invända mot att ändringarna genomförs i
huvudsaklig överensstämmelse med förslaget.

Riksåklagaren:
När det gäller försvararens relationer till den misstänkte vill jag lika med
arbetsgruppen understryka angelägenheten av att försvararen upprätthåller en
självständig och oberoende ställning inte bara gentemot domstol och åklagare
utan även mot den misstänkte. Detta är väsentligt inte minst med hänsyn till
att den misstänktes intressen i annat fall kan befaras bli eftersatta.
Arbetsgruppens förslag är sålunda ägnat att förhindra att försvararen får egna
intressen i saken eller blir indragen i den misstänktes ekonomiska
angelägenheter i stort. Som överåklagaren i Stockholm framhållit i sitt
yttrande kan vissa svårigheter förväntas när det gäller att i del enskilda
fallet fastställa försvararens förhållanden till den misstänkte och hans sak.
Genom att regeln ges obligatorisk karaktär undanröjs dock varje tvivel om att fräga
är om en renodlad diskvalifikations-grund. Det måste därför framstå som
uppenbart för vederbörande försvarare att han har en oavvislig plikt att
redovisa alla för sakens bedömning

Prop. 1981/82:57 175

relevanta uppgifter. Jag förutsätter att underlåtenhet i
detta hänseende kommer att bedömas som en mycket allvarlig pliktförsummelse.
Med beaktande av det nu sagda vill jag inte motsätta mig ett genomförande av
förslaget enligt de riktlinjer arbetsgruppen förordat. Den valda utformningen
av lagtexten synes mindre lämplig med hänsyn till att lokutionerna delvis
ligger mycket nära rekvisiten för medhjälp till brott. Som framhållits av överåklagaren
i Göteborg och länsåklagaren i Malmöhus län bör förbudet i förekommande fall
ta sikte på samtliga på en advokatbyrå arbetande jurister.

Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt: Den
grundläggande principen för utseende av försvarare för misstänkta i brottmål
är att den misstänkte har rätt att själv få avgöra vem han skall ha. Endast
för vissa i rättegångsbalken närmare angivna fall kan inskränkningar ske i
denna rätt.

1 likhet med arbetsgruppen anser jag att det är av
betydelse att en försvarares integritet och självständighet gentemot den
misstänkte upprätthålles. Lika angeläget är det att söka förhindra att
försvararen -medvetet eller omedvetet — blir indragen i ekonomisk brottslighet.
Emellertid är jag tveksam huruvida den omständigheten att en försvarare varit
den misstänkte behjälplig i angelägenhet som rör brottmålet skulle göra honom
så olämplig som försvarare att det motiverar en regel som den föreslagna.

Den föreslagna oberhörighetsregeln tar sikte på det fallet
att misstanke om brott inte föreligger mot försvararen. Oaktat han sålunda inte
kan straffas för vad han - kanske under utövning av advokatyrket - företagit
sig kommer han likväl att drabbas av en sanktion i den meningen att han i det
aktuella fallet betages möjligheten att biträda en klient och således i viss
utsträckning utöva sitt yrke. Utifrån principiella synpunkter är den föreslagna
ändringen därför ägnad att inge betänkligheter. Vidare torde man vid
tillämpningen av bestämmelsen möta avsevärda svårigheter. Sålunda uppkommer
till en början fråga om vem som skall svara för utredningen om eventuell
obehörighet. Såvitt gäller advokat ankommer det i första hand på denne själv
att pröva om han är obehörig. Denna skyldighet är sanktionerad genom samfundets
möjligheter till disciplinärt ingripande. Så är emellertid inte fallet
beträffande försvarare som inte är advokat. För att den önskade effekten skall
kunna uppnås bör försvarare kunna avvisas redan under förundersökningen. Om
sådant avvisande i princip kan ske enligt nu gällande rätt har det dock -
såvitt känt - aldrig förekommit. Fråga uppkommer vidare om åklagare själv kan
avvisa eller om endast rätten har sådan befogenhet. Oavsett när och av vem
beslut om avvisning kan meddelas torde möjligheterna till uttömmande utredning
vara starkt begränsade p.g.a. bestämmelsen i 36 kap 5§ rättegångsbalken om advokats
tystnadsplikt. Risk föreligger att den föreslagna regeln ger upphov till
"sidorättegångar" angående den eventuella obehörigheten. Enligt min
mening bör övervägas en mera begränsad regel för att komma till rätta med de
mest flagranta fallen som går ut på att domstolen har rätt att avvisa
försvarare som på de angivna grunderna befinnes olämplig. Med en sådan
bestämmelse som alltså ger möjlighet till avvisning först efter prövning i det
enskilda fallet i stället för en ovillkorligt utformad obehörighetsregel ges
större utrymme för mindre stelbenta lösningar av frågor rörande försvararens
integritet och självständighet. Med en på detta sätt utformad regel bortfaller
även behovet av dispens i särskilda fall.

Om avvisning av försvarare som är advokat sker på nu
diskuterade grunder anser jag att skäl inte föreligger för anmälan till
advokatsamfundet

Prop. 1981/82:57 176

jämlikt 12 kap 6§ 2 st rättegångsbalken, varför undantag
bör göras från denna bestämmelse.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt: Jag har i
princip inte något att erinra mot de bestämmelser som tänkts införda i 21 kap RB.
Utformningen av 21:3 borde dock vara tydligare för att undvika tolkningsproblem.
Dessutom bör förbudet avse även annan advokat verksam på samma byrå.

Länsåklagaren i Uppsala län: I likhet med arbetsgruppen
anser jag det viktigt att försvararen upprätthåller en självständig och
oberoende ställning i förhållande till den misstänkte. Föreslagna tillägg till
21 kap 3 § och 7§ rättegångsbalken kan bidra till denna princips
upprätthållande. Den föreslagna undantagsregeln i 3 § 2 st bör dock preciseras
så att synnerliga skäl krävs för att medge undantag från huvudregeln.

För att förbättra domstols möjligheter att förhindra att
de föreslagna reglerna åsidosätts, bör även införas en regel i 21 kap
rättegångsbalken som stadgar skyldighet för försvarare att till rätten
självmant lämna upplysningar om mellanhavanden med den misstänkte, vilka inte
helt saknar samband med gärningen. Åsidosättande av en sådan skyldighet kan för
advokats del väntas leda till disciplinär åtgärd.

Lånsåklagaren i Malmöhus län: Arbetsgruppens förslag om
att införa bestämmelse i 21 kap RB om viss inskränkning i rätten att vara
försvarare synes väl motiverat. Fråga är emellertid om inte det föreslagna
förbudet bör gälla även för den som t ex arbetar inom samma advokatbyrå. Om en
av två kompanjoner i en avokatfirma omhänderhaft en klients affärsangelägenhet
bör även kompanjonen med hänsyn till dennes personliga inlresse att värna om
byråns anseende vara jävig att omhänderha försvararskapet för klienten.

Enligt arbetsgruppen bör det åvila den som erbjuds uppdrag
som försvarare att själv pröva huruvida hans relationer till den misstänkte är
sålunda att han är obehörig att vara försvarare och att, om så är fallet,
avböja detta. Anser han saken tveksam är han skyldig att till rätten självmant
anmäla detta. Upptäcker han sedan han mottagit uppdraget av rätten att han är
obehörig att vara försvarare skall det enligt arbetsgruppens mening åligga
honom själv att ta initiativet till att anmälan göres till rätten. Den skyldighet
som enligt arbetsgruppen i detta sammanhang bör åläggas försvararen bör också
lämpligen angivas i det föreslagna lagrummet eller i reglerna om god
advokatsed.

Länsåklagaren i Örebro län: Den föreslagna ändringen i 21
kap. 3 § rättegångsbalken tillstyrks såsom angelägen och nödvändig. Det synes
emellertid angeläget att understryka att försvarare i tveksamma fall självmant
och snarast möjligt anmäler förhållanden som kan påverka hans uppdrag som
försvarare.

Tillägget till 21 kap. 7 § får anses påkallat inte minst
till skydd för försvararen. Ändringen tillstyrkes därför.

Göta hovrätt: En försvarares uppgift är att inom ramen för
gällande lagstiftning och god advokatsed tillvarata den misstänktes intressen.
Detta kan innebära att viss advokat inte bör komma i fråga som försvarare med
hänsyn till det biträde han tidigare lämnat den misstänkte. Försvararen bör
självfallet inte heller gå den misstänktes ärenden i angelägenheter som har
samband med den påstådda brottsligheten. Att närmare reglera dessa frågor i lag
är en närmast omöjlig uppgift, vilket inte minst arbetsgruppens förslag vittnar
om. Något egentligt behov av en sådan reglering har arbetsgruppen inte heller
påvisat. Hovrättens erfarenhet är att advokaterna agerar korrekt som försvarare
inom den nyss angivna ramen. En närmare

Prop. 1981/82:57 177

reglering av detta område kan lätt bli ofullständig och
onyanserad och leda till en överdriven försiktighet från advokaternas sida. En
sådan utveckling skulle kunna medföra att försvaret bedrivs mindre effektivt
och skulle alltså i sista hand drabba den misstänkte. Hovrätten avstyrker
därför förslaget.

Stockholms tingsrätt (majoriteten}: En försvarares
förhållande till den brottsliga gärningen eller till angelägenhet som har
samband därmed får inte vara av den art att han hamnar i ett jävsliknande
förhållande till den misstänkte och dennes sak. Den föreslagna ändringen t 3 §
ger en tillfrågad försvarare ett incitament till självprövning och ett skäl att
avböja ett uppdrag. .Även för domstolar kan förslaget utgöra ett stöd att
avvisa en föreslagen försvarare om denne på angiven grund befinns olämplig. Mot
denna bakgrund tillstyrker tingsrätten den i 21 kap. 3 § rättegångsbalken
föreslagna ändringen.

En misstänkt bör enligt tingsrätten kunna få biträde av
sin försvarare även i ekonomiska angelägenheter som ligger utanför försväraruppdraget
så länge advokaten kan lämna sådant biträde inom ramen för sund etisk advokat
verksamhet. Främst mot denna bakgrund kan tingsrätten inte tillstyrka den
föreslagna ändringen i 21 kap. 7 § rättegångsbalken.

Stockholms tingsrätt (minoriteten): Vad angår de av arbetsgruppen
föreslagna ändringarna i 21 kap. RB känner vi oss inte övertygade om att de
har omedelbart samband med gruppens arbetsuppgifter. Den allmänna
lämplighetsprövning som enligt nu gällande regler måste föregå varie förordnande
av offentlig försvarare eller godtagande av enskild försvarare torde rymma
tillräckliga möjligheter att undvika de företeelser som de nu föreslagna
lagändringarna avser att motverka.

Domstolsverket: Förslaget till ny lydelse av 21 kap. 3 § RB
är utformat så att det för diskvalifikation av försvarare krävs att denne är
övertygad om otillbörligt samröre med den misstänkte. Mot förslaget i och för
sig finns intet att erinra. Med en bestämmelse med sådana rekvisit torde dock
inte mycket vinnas. Flertalet försvarare i de mål det här rör sig om är
offentliga försvarare - dvs. advokater. Skulle en advokat ha övertygats om
verksamhet av här avsett slag, torde man ha all anledning anta att han redan
blivit utesluten ur advokatsamfundet och pä den grunden i praktiken är otänkbar
som offentlig försvarare. Det ter sig mot bakgrund härav och omständigheterna i
övrigt önskvärt att inte heller den får vara försvarare som på sannolika skäl
kan antas ha hjälpt den misstänkte vid gärningen etc. DV föreslår att 21 kap. 3
§ RB ändras i enlighet härmed.

Förslaget till ändring av 21 kaj). 7 S RB är ägnat att
inge betänkligheter. Det föreslagna tredje stycket av paragrafen är alltför lösligt
formulerat för att tjäna till vägledning rörande vad som är tillåtligt för en
försvarare. Av motiveringen framgår egentligen endast att en försvarare inte
får ägna sig åt olämplig hjälp åt den misstänkte. Det exempel som ges på
olämplig hjälp (s. 60 y) ter sig dessutom enligt DVs mening inte i allo så
uppenbart olämpligt; snarare är det mången gång helt i sin ordning att
försvararen hjälper den misstänkte utöver försvararuppdragel.

De oarter förslaget avser att komma till rätta med torde
kunna bemästras inom ramen för reglerna om god advokatsed och - beträffande
eventuella privata försvarare - bestämmelserna i 21 kap. 3 § 2 st. jfrt med 12
kap. 5 § RB. DV avstyrker förslaget i denna del.

Sveriges domareförbund: Enligt arbetsgruppen är det
särskilt i mål med anknytning till organiserad och ekonomisk brottslighet av
vikt att försvararen garanteras en gentemot den misstänkte självständig
ställning. Gruppen

12 Riksdagen 1981182. 1 .uiml. Nr 57

Prop. 1981/82:57 178

föreslår
i sådant syfte att det i 21 kap. RB införs bestämmelser av innebörd att den som
genom råd eller på annat sätt varit den misstänkte behjälplig vid gärningen
eller i angelägenhet som har väsentligt samband därmed inte får vara
försvarare, att rätten i särskilt fall kan medge undantag från denna regel samt
att den som är försvarare inte fär vara den misstänkte behjälplig i andra
ekonomiska angelägenheter än sådana som faller inom ramen för försvaret eller
uppenbarligen saknar samband med gärningen.

Domareförbundet
anser i likhet med arbetsgruppen att försvararen måste, för att kunna rätl
fylla sin uppgift, upprätthålla en självständig och oberoende ställning i
förhällande till den misstänkte och dennes sak. Det är därför väsentligt att
försvararen ej genom samröre med den misstänkte utanför försvararuppgiften
kommer i jävsliknande situationer som är oförenliga med försvararens
ställning. 1 fråga om sådana fall, där försvararen under rättsförfarandet
ställs inför oacceptabla anspråk på biträde utanför försvararuppgiften, skulle
en förhållningsregel av det föreslagna innehållet i vissa fall möjligen kunna
bli ett stöd för försvararen att hävda sin integritet. Emellertid anser
domareförbundet att de föreslagna reglerna inte torde komma att, utöver vad som
kan uppnås inom ramen för gällande regler, på något mera påtagligt sätt
förebygga att advokater blir inblandade i organiserad och ekonomisk
brottslighet. Ej heller eljest anser förbundet förslaget ägnat att på något
verkningsfullt sätt motverka sådan brottslighet.

Såsom
ligger i det nyss sagda anser förbundet att gällande regler i RB ger
tillräcklig grund för hanteringen av frågor om försvararens lämplighet med
hänsyn till hans tidigare förbindelser med den misstänkte eller hans mellanhavanden
med denne under rättsförfarandet. Vid sidan av RB ges ytterligare ledning i
begreppet god advokatsed. Förbundet vill härutinnan peka på den i vägledande
regler om god advokatsed stadgade skyldigheten för advokat att avböja eller frånträda
uppdrag om han ej obundet kan hävda uppdragsgivarens intressen (14 och 15 §§).
Enligt förbundets uppfattning ger de gällande reglerna på ett annat sätt än
vad förslaget synes förutsätta rätten möjlighet att från fall till fall pröva
försvararens lämplighet i aktuella hänseenden, främst då med avseende på
frågan om försvararen med hänsyn till sitt förhållande till saken kan antagas
ha.intresse av att hindra eller motverka dess rätta belysning. De problem som
sammanhänger med den organiserade och ekonomiska brottsligheten ger givetvis
domstolarna anledning till skärpt uppmärksamhet härvidlag.

Vidare vill förbundet peka
pä att förslaget ej medför hinder för den som är försvarare att vara aktiebolag
eller annan juridisk person behjälplig i ekonomiska angelägenheter som har
samband med vad den misstänkte företagit sig. Ej heller har arbetsgruppen
klargjort vad som i förslaget avses med den misstänktes ekonomiska
angelägenheter. Förslaget skulle kunna medföra tillämpningsproblem i fråga om
t. ex. fackliga organisationer, där jurister och andra anställda kan biträda
medlemmar i brottmål och därmed sammanhängande ekonomiska angelägenheter. Bl.a.
i dylika fall skulle förslaget kunna medföra att den misstänkte ej fick biträde
av den som vore bäst skickad att försvara honom.

På
grund av det anförda avstyrker förbundet att förslaget genomförs.

Sveriges
advokatsamfund: Samfundet delar arbetsgruppens uppfattning att det är olämpligt
att någon anlitas som försvarare i fall han haft eller har samröre med den
misstänkte utanför försväraruppdraget att detta av den art att det kan inkräkta
på hans självständighet gentemot den misstänkte. Av de frågor arbetsgruppen
diskuterar i promemorian är i själva verket denna den enda som har praktisk
anknytning till problemen med den s. k. organiserade och ekonomiska
brottsligheten.

Prop.
1981/82:57 179

Såvitt
gäller advokater som försvarare är frågan - i vidare män än arbetsgruppen
antagit (se sid. 56 m) - reglerad genom de vägledande reglerna om god
advokatsed. Sålunda anges där i 14 § andra stycket att varje förekommande
omständighet "som uppenbarligen utgör hinder för advokaten att obundet
hävda uppdragsgivarens intressen" medför skyldighet för honom att avböja
uppdraget. Denna regel är i själva verket mera långtgående än den bestämmelse
som arbetsgruppen föreslår införd i 21 kap. RB.

Den
angivna regeln i de vägledande reglerna förutsätter att i första hand advokaten
själv skall pröva om jäv föreligger. I allmänhet är det bara den närmast
berörde som fullt ut kan överblicka de intrikata och grannlaga frågeställningar
som en jävssituation medför. De av arbetsgruppen föreslagna nya bestämmelserna
i 21 kap. 3 och 7 §§ rättegångsbalken skall emellertid tillämpas även på
försvarare som inte är advokater och de avser både offentliga och privata
försvarare.

Enligt
samfundets bedömande kommer åtskilliga problem att bli förknippade med
tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna.

Som
ett skäl för sitt förslag anför arbetsgruppen önskvärdheten av att undvika att
en advokat som varit den misstänkte behjälplig i tvivelaktiga transaktioner
senare åtar sig uppdrag som dennes försvarare för att därigenom förskaffa sig det
skydd mot att själv bli förhörd i saken som bestämmelserna i 36 kap 5 § RB
erbjuder. Det där föreskrivna undantaget från den allmänna vittnesplikten måste
emellertid rimligtvis omfatta även tidigare anlitad försvarare. Om detta
antagande är riktigt nödvändiggör detta att frågan om försvararjäv enligt de
föreslagna reglerna prövas innan försvarare utses. Får nämligen den misstänkte
tillfälle att utse försvarare för sig torde förbudet mot att höra vederbörande
alltjämt kvarstå oavsett om denne senare förklarats "jävig".

Enligt
arbetsgruppen ankommer det i praktiken på åklagaren att bevaka att ingen
anmärkning kan göras mot försvararen i fråga om de aktuella reglerna och att
eljest anmäla saken för rätten. Bland annat av nyss angivna skäl kan åklagaren ha
anledning att redan på ett tidigt stadium framföra synpunkter på den
misstänktes val av försvarare. Domstolen kan därigenom tvingas att ta ställning
till reglernas tillämplighet redan vid en tidpunkt då "gärningen"
ännu inte preciserats. Arbetsgruppen har inte anvisat huruvida domstolen, som i
detta läge saknar underlag för självständig bedömning av frågan, skall godta
åklagarens uppgifter eller bereda den föreslagne försvararen tillfälle aft
yttra sig därom. Väljes den senare vägen kan detta resultera i att den
misstänkte under ett känsligt skede av utredningen får stå utan försvarare
medan åklagaren och den tilltänkte försvararen växlar argument inför
domstolen. Detta skulle i sin tur i mänga fall tvinga den senare att godta
påståendet om "jäv". Mycket talar sålunda för att det i praktiken
blir åklagaren som i tveksamma situationer blir bestämmande för försvararvalet,
något som i vart fall från principiell synpunkt inte kan accepteras.

Praktiska
tillämpningssvårigheter såsom de nu exemplifierade föranleder samfundet alt
som sin mening uttala att den av arbetsgruppen föreslagna regleringen av
försvararens relationer till den misstänkte inte utan vidare utredning bör leda
till lagstiftning.

Föreningen
Sveriges Statsåklagare: Den föreslagna obehörighetsregeln i 21 kap 3 §
rättegångsbalken, avseende vissa fall, då en föreslagen försvarare varit sin
klient behjälplig med tvivelaktiga ekonomiska Iransaktioner, förefaller från
såväl principiell som praktisk synpunkt diskutabel. Om ej

Prop.
1981/82:57 180

vederbörande advokat själv i enlighet med advokatetiken
bedömer sig vara obehörig bör det ankomma på rättens ordförande att antingen ex
officio eller efter anmälan av åklagare — vilket bör kunna ske redan på
förundersökningsstadiet - i det enskilda fallet besluta att avvisa honom. Hur
skall utredningen om obehörighet bedrivas och i vilken form skall den redovisas
för rätten? Vissa risker är alltid förenade med att rätten utanför huvudförhandling
tillförs sidoinformation om målet. 1 vilken utsträckning skall den presumtive
försvararen höras, vid förhandling eller vid skriftlig handläggning? 1 vad mån
kan då nödvändig skyndsamhet vid pågående förundersökning eller för
huvudförhandling i mål med häktad kunna iakttagas? Dessa och andra praktiska
frågor bör noga övervägas, eftersom i detta fall den misstänktes rätt att själv
utse sin försvarare beröres.

De föreslagna ändringarna till såväl 21 kap 3 § som 21 kap
7 § RB har givits en så vid utformning att de ej tydligt avgränsar sådana jävsliknande
situationer som bör förhindras. Detta kan komma att föranleda en ojämn
rättstillämpning. Reglerna kan väl intas bland de vägledande etiska reglerna
men synes icke ha sådan fasthet att de bör vara bestämmande för domstols rätt
och skyldighet att avvisa försvarare.

Företungen Sveriges åklagare: Förslaget till nya
bestämmelser i 21 kap RB bör förtydligas så att därav klart framgår att den i 3
§ föreslagna diskvalifikationsgrunden blir tillämplig icke endast på den som
varit den misstänkte behjälplig på sätl som anges i förslaget utan även på
övriga advokater vid samma byrå. Detsamma bör gälla det i 7 § föreslagna
förbudet. Även förslaget i den delen bör sålunda förtydligas.

Centralorganisationen SACO/SR: SACO/SR instämmer i de
allmänna synpunkier som där framförs fr. o. m. sid. 2, "Försvararens
relationer till den misstänkle".

Landsorganisationen i Sverige: Arbetsgruppen har särskilt
ägnat sig ål försvarares relationer lill den misstänkte.

LO tillstyrker arbetsgruppens förslag i denna del.

3 Komplettering av de vägledande reglerna om god
advokatsed

Justitiekanslern: Den rekommendation som arbetsgruppen
föreslagit ger uttryck för eu synsätt som i praktiken i allt väsentligt redan
torde gälla.

Den föreslagna regeln om att advokat i sin verksamhet inte
får främja orätt är mycket vidsträckt. De handlingsmönster som arbetsgruppen
därutöver behandlat i den föreslagna regeln är sådana som utan vidare faller
under begreppet främjande av orätt. Jag ifrågasätter därför om det är
nödvändigt att i den föreslagna regeln särskilt ta upp dessa fall.

På grund av det anförda anser jag att en sådan regel av
generalklausulskaraktär som den av advokatsamfundets styrelse tillsatta
kommittén föreslagit är tillfyllest, om vid denna fogas en kommentar som mera
tydligt än förslaget från den nämnda kommittén understryker skyldigheten att
inte främja klandervärda förfaranden mot det allmänna.

Riksåklagaren: Beträffande de vägledande reglerna om god
advokatsed har arbetsgruppen föreslagit en regel om att advokat i sin
verksamhet inte får främja orätt. Enligt min mening faller de i övriga regler
angivna fallen klart under begreppet främjande av orätt och synes därför kunna
utgå. Jag anser att den inom advokatsamfundet tillsatta kommitténs förslag till
generalklausul kan godtagas under förutsättning att man i kommentaren mera
påtagligt understryker skyldigheten att hänsyn skall tas även tilldel all-

Prop. 1981/82:57 181

manna. Jag vill dock framhålla att det i realiteten torde
betyda mindre hur de etiska reglerna är konstruerade; del väsentliga är hur
praxis utbildas på området.

Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt: Arbetsgruppens
förslag till komplettering av de etiska reglerna innebär i sak inte något nytt
och behov av sådan komplettering har inte påvisats.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt: Gruppen har
rekommenderat advokatsamfundet att komplettera de vägledande reglerna om god
advokatsed. Detta förslag biträds. Det bör dock noteras att, som gruppen
refererat i 6.3.3., frågan är under behandling hos samfundet.

Överåklagaren i Malmö åklagardistrikt: Vad gruppen anför belräffande
de vägledande reglerna om god advokatsed föranleder likaledes i och för sig ej
invändning men åter måste påpekas att värdet av de föreslagna förtydligandena
synes begränsat. Pä samma sätt ter sig en etisk generalklausul vara utan
större värde vid bekämpandet av den organiserade och ekonomiska brottsligheten.

Länsåklagaren i Uppsala län: Grundsatsen om att advokater
i sin verksamhet inte får främja orätt är viktig för tilltron till
advokatkåren. Jag delar arbetsgruppens uppfattning all en regel om detta bör
införas i de vägledande reglerna om god advokatsed. Den formulering som
rekommenderas synes lämplig.

Lånsåklagaren i Malmöhus län: De etiska regler, som styr
advokatverksamheten, har enligt min mening, vare sig tillräcklig räckvidd
eller är tillräckligt tydliga för att t. ex. motverka icke önskvärda
advokatinsatser till förmån för organiserad och ekonomisk brottslighet.

Arbetsgruppen har framhållit alt praxis hos
advokatsamfundets styrelse och diciplinnämnd visat att samfundet trols avsaknad
av praxis ej tvekat att gä fram "med stränghet också mot missförhållanden
som riktat sig mot det allmänna". Jag har inte förmärkt någon sådan
aktivitet från advokatsamfundets sida. I åtminstone ett fall har samfundet
visat en enligt min mening anmärkningsvärd passivitet. Det har gällt en person,
som under många år fåll fortsätta med advokatverksamhet, trots att åtal väckts
mot honom dels vid ett tillfälle för medhjälp till grovt skattebedrägeri på mångmiljonbelopp,
dels vid annat tillfälle för eget grovt skattebedrägeri. Tingsrätt har i
samband med reseförbudsförhandling i båda ärendena förklarat advokaten skäligen
misstänkt för båda brotten. Skatledomstolarna har slutligt avgjort skatteärendena.
Eftertaxeringar har skett och skattetillägg har utdömts. Härtill kommer att
advokaten för viss medhjälp till brott mot aktiebolagslagen dömts till böter av
Högsta Domstolen. Gärningen har begåtts tillsammans med person, som sysslat med
ekonomisk och organiserad brottslighet. Endast sistnämnda händelse har
föranlett viss mindre disciplinpåföljd från samfundets sida mot advokaten, som
alltjämt är samfundsledamot.

Stora svårigheter föreligger när det gäller att beskriva
vad som bör vara ur etisk synpunkt godtagbart och vad som skall anses
otillåtet. Bland advokater råder delade meningar om var gränsen skall dragas.

Några exempel jag mött kan kanske illustrera vissa
problemställningar.

En person misstänkt för grovt skattebedrägeri frågar en
advokat om vilken ökad påföljd han kan riskera om han skaffar sig några falska
fakturor för att dölja sitt brott om detta mot hans förmodan skulle upptäckas.
Vissa advokater har hävdat att en sådan diskussion ger de sig inte på, enär
svaret lätt skulle uppfattas som en rådgivning. Andra har förmenat att en sådan
förfrågan inneburit en begäran om upplysning angående gällande

Prop.
1981/82:57 182

praxis och att advokaten varil oförhindrad att t. ex.
lämna svaret, att en sådan "tilläggsbrottslighet" inte nämnvärt
skulle öka påföljdstiden.

Ibland har förekommit fall, där den misstänkte erhållit
hjälp av advokat med upprättande av avtal, som använts vid bedrägeri eller
skattebedrägeri, varvid advokaten hävdat att han varit helt ovetande om
bakomliggande förhållande lill avtalet, och att han endast haft ett begränsat
uppdrag att sätta upp ett formellt oantastligt avtal, han har fungerat mera som
"skriv-hjälp" än som juridisk rådgivare. Situationen har varit något
annorlunda än i exemplet i bilaga 3 till promemorian. Advokaten har i milt
exempel, under åberopande av begränsningen i uppdraget, mer eller mindre avsiktligt
underlåtit att sätta sig in i hela ärendet. Advokaten måste i en sådan
situation enligt min mening insett att handlingen av den misstänkte lätt kunnat
presenteras som bevis för att advokaten prövat ärendet ur juridisk synpunkt.

En variant av invändning i samband med upprättande av
olämpliga avtal har varit att advokaten sagt sig ha materiellt satt sig in i
ärendet, kommit fram till att konstruktionen varit tveksam och kanske kunnat
vara ur skatterättslig och kriminell synpunkt angripbar. Han har därefter
överlåtit åt klienten att fatta beslut om denne likväl velat gå med på att
hävda konstruktionen och, sedan klienten samtyckt, hjälpt honom med avtalsskrivningen.

Vissa samfundsledamöter har hävdat att en advokat skall
kunna åtaga sig ett lill själva avtalsskrivningen begränsat uppdrag medan andra
ansett att advokaten måste anses ha en viss plikt att undersöka vad saken
materiellt sett gällt. Helt förkastligt måste vara att till en rådsökande
klient hänskjuta avgörandet om en dubiös avtalskonstruktion skall användas och
sedan hjälpa klienten med denna.

En annan icke önskvärd form av advokatmedverkan är att
advokaten hjälper klienten att dölja ett redan begånget ekonomiskt brott t. ex.
genom att upprätta skriftliga äganderättsöverlåtelser eller andra handlingar
för att göra klientens handlingssätt svåröverskådligt, dock ulan att man kan
påstå att det sker för skens skull eller att handlingssättet i övrigt frän
advokatens sida är straffbart. Sådan och annan form av "efterföljande
delaktighet" framstår för mig som klart stridande mot god advokatsed.

Ibland förekommer att advokat har hjälpt gäldbunden klient
att rädda undan egendom genom gåvor eller försäljning till närstående, lösöreköps-kontrakl
eller liknande åtgärder. Sådana fall synes ofta - inte minst ur
samhällsintresset att få in förfallna skatter - kräva betydligt vidare undersökning
av klientens obeståndssituation än många advokater anser sig skyldiga till.

En fråga, som inte sällan varit uppe, är frågan om det
varit förenligt med god advokatsed och rättegångsbalkens bestämmelse om
försvararens plikt att i klientens intresse verka för sakens riktiga belysning,
att försvararen understött klientens vilja att vägra yttra sig i processen.
Även om en försvarare inte skall vara positivt verksam för utrönande av
sanningen "om detla skulle komma att stå i strid med hans ställning som
försvarare" kan man tycka att skall påståendet om att advokat i viss mån
har alt taga hänsyn även till den allmänna rättsordningens funktion ha någon
innebörd, bör försvararen i en sådan situation enligt min mening försöka
medverka till att uppgifter lämnas.

Så långt bör också advokaten ha plikt att medverka till sanningens
utletande, att han aktivt verkar för att inte klientens uppgifter leder till
att annan person oriktigt blir fälld för brott, om advokaten har bevisning om
att klienten begått broUet.

Prop,
1981/82:57 183

När
fråga uppkommit om försvarares verksamhet i brottmålsärenden, som snart
riskerat att preskriberas har del visat sig alt gränsen mellan å ena sidan råd
från advokatens sida till klienten att hälla sig undan och å andra sidan
"upplysning om vad som är gällande rätl" varit hell flytande. Del har
med viss rätt hävdats att upplysning till klienten om att saken snart
preskriberas och att delgivning av stämning erfordras för att avbryta preskription
rent faktiskt innebär samma sak som råd till klienten att l.ex. resa utomlands
till dess saken hunnit preskriberas.

Formulering
av en "etisk generalklausul" måste, som jag ovan framhållit,
innebära stora svårigheter. Fråga är om del överhuvudtaget är möjligt att
tillfredsställande reglera sådana förhållanden med någon generell regel, inte
minst därför att vad som är etiskt riktigt inte är något enhetligt eller
definierbart begrepp. Risken med en sådan regel är att den för att få
tillräcklig anslutning blir alltför allmän och "urvattnad" eller - om
man försöker skapa regel med klarare gränser - blir alltför kontroversiell för
att kunna accepteras.

Såväl
kommittén inom advokatsamfundet som BRÅ:s arbetsgrupp har föreslagit en
bestämmelse om att advokat i sin verksamhet inte får "främja orätt".
En sådan regel säger ju ingenting utöver vad som redan reglerats i RB 8:7 om
att "advokat som i sin verksamhet uppsåtligen gör orätt eller eljest
förfar oredligt skall uteslutas ur samfundet". Vad är för övrigt
"orätt" på det etiska planet? Vad en menar vara orätt i delta
sammanhang uppfattas inte som orätt av annan. Inte heller blir gränsen mellan
"rätt" och "orätt" mycket klarare rned vad som sägs
ytterligare i arbetsgruppens förslag. Advokat skall icke medverka till
"kringgående av lag". Vad man menat härmed har man inte angivit. Med
hänsyn till vad som sagts strax innan i lagförslaget om att advokat inte skall
medverka till lagstridig handling måste det rimligen innebära något som inte är
lagstridigt. Kanske tydligare då hade varit att begagna sig av uttrycket
"lucka i lagstiftningen". Menar man alt advokat inte få begagna sig
av sådan förefaller ett förbud alltför ingripande även om man talar om åtgärd
som "uppenbarligen innebär kringgående av lag". Härtill kommer att,
som ovan påpekats det förefaller alltför vagt vad som åsyftats. Mycket av en
advokats, revisors eller ekonomisk rådgivares verksamhet går ju just ut på alt
inom lagens råmärken värna om den enskildes rätt även om detta skulle ske på
bekostnad av en inte tillfredsställande lagstiftning. Påståendet i Engman-Nordins
reservation å sid 109 i promemorian om att "Advokatens uppgift är att
klargöra lagstiftarens syfte - inte luckor som kan finnas i lagstiftningen"
- går enligt min uppfattning tveklöst för långt när det gäller att beskriva
"samhällstillvändheten" i advokatrollen. Däremot delar jag hennes
uppskattning otn att de tvä sista meningarna i arbetsgruppens förslag om att
advokat har rätt att "lämna upplysning i innehållet i gällande rätt"
och alt advokat inte är skyldig "att särskilt tillvarata myndigheternas
intressen" är onödiga. De synes förta verkan i vad som sagts tidigare i
den föreslagna regeln och ytterligare öka ovissheten om vad man egentligen
menar.

Eftersom
förslaget beträffande advokatelik intimt sammanhänger med vad som tidigare
föreslagits beträffande revisors etik och i viss mån även med den s.k.
generalklausulen på skattelagstiftningens område vill jag i viss del åberopa
vad jag i yttrandet 1979-01-25 anfört om BRÅ;s promemoria över "Revisors
verksamhet" såsom tillämpligt även på nu aktuell promemoria:

"Både
när det gäller revisors arbete som rådgivande sakkunnig och hans

Prop.
1981/82:57 184

reviderande
verksamhet är gränsdragningen mellan tillåtet - otillåtet och tillbörligt -
otillbörligt svår. Samma problematik har länge diskuterats beträffande advokaters
verksamhet. Mycket talar för att man i vart fall från åklagarsynpunkt skulle
vara beredd att ansluta sig till den av arbetsgruppen föreslagna regeln att
revisor skall avhålla sig från att medverka i handling som är lagstridig eller
innebär uppenbart kringgående av lag. Den föreslagna lydelsen låter bestickande
vid en första genomläsning. Vid ett närmare begrundande blir man emellertid
betänksam. Det behövs självfallet inte någon särskild etisk regel just för
revisorer om att dessa skall avhålla sig från att medverka i lagslridiga
handlingar. Och vad innebär uppenbart kringgående av lag? Arbetsgruppens egna
förklaringar i sammanhanget, såsom "att regeln endast tar sikte på
uppenbara fall, dvs. fall som vid ett förnuftigt betraktelsesätt framgår som ett
kringgående av lag' eller att "är saken tveksam, kan något särskilt krav
inte ställas på revisorn' är inte ägnade att bringa klarhet i terminologin. Jag
delar dessutom helt riksdagsledamoten Håkan Winbergs uppfattning att begreppet
'kringgående av lag" saknar erforderiig precision. Kringgående av lag
behöver språkligt sett inte innehålla någon motsats till att begå lagstridig
handling. Man kan kringgå lag med lagstridig handling och man kan kringgå lag
utan att begå sådan handling. Kringgåendebegreppel har behandlats bl. a. av
1953 års skatteflyktskommitté, som i sitt slutbetänkande (SOU 1963:52) avvisade
tanken på att införa en generalklausul inom skattelagstiftningen. Senast har i SOU
1975:77 frågan om kijnggående och generalklausul inom skattelagstiftningen behandlals
av en expertgrupp inom företagsskatteberedningen. En generalklausul av den typ
som där föreslagils innebär ett stort mått av rättsosäkerhet för de
skattskyldiga. Det blir svårare att förutse vad som skall beskattas. För egen del
har jag i skilda sammanhang ställt mig avvisande till en generell
skatteflyktsklausul av sådant innehåll. Enligt klara motivuttalanden till
gällande rätl skall varje avtal och annan rättshandling tolkas efter den
egentliga innebörden och inte efter den form i vilken avtalet eller
rättshandlingen klätts. Det är enligt min mening ägnat att förvåna att man icke
någon gång under behandlingen av alla dessa lagförslag och tydligen icke ens nu
tagit upp förslag om att införa den formen av generalklausul att nämnda
grundsats fastlägges genom lag. Även om alla är överens om att grundsatsen -
ehuru oskriven - gäller, skulle rättsläget ändå vinna på att den kodifierades.

Skall
en generalklausul av föreslaget innehåll om förbud för medverkan som innebär
"kringgående av lag' likväl införas bör av de skäl som anförts i
reservation av riksdagsledamoten Barbro Engman-Nordin i vart fall meningarna
utgå om att förbudet icke utgör "hinder för revisor att lämna upplysning
om innehållet i gällande rätt' och "ej heller skyldighet för denne att
särskilt tillvarata myndigheternas intressen'."

Det
förslag till generalklausul, som kommittén inom advokatsamfundet angivit till
samfundets styrelse, intaget å sid 72 i arbetsgruppens promemoria, synes också
alltför oklart och intetsägande för att vara till någon verklig vägledning. Vad
menas med att advokat inte får i sin yrkesutövning "begagna alla till buds
stående medel"? Inte heller erbjuder uttrycket att advokaten inte får
främja klientens intresse på ett "otillbörligt" sätt eller upprätta
avtal i "otillbörligt syfte" någon klarläggande gränsdragning, så
länge man inte på nägot sätt definierat vad man menar med otillbörligt i
sammanhanget. Ännu mindre blir man klar över var gränsen mellan tillåtet och
förbjudet skall gå av de honnörsord, som förekommer i slutet av regelförslaget
om att advokat skall handla på ett sätl som främjar ""heder-

Prop. 1981/82:57 185

lighet" och "redbarhet" inom rättslivet och
inte på ett sätt som verkar i motsatt riktning. På en enda punkt får man genom
detta generalklausulsförslag ett klart besked, nämligen, att det inte är
tillräckligt att advokaten förvissar sig om att det förfaringssätt han
rekommenderar inte är lagstridigt. Denna reglering innebär emellertid inget
nytt eftersom den följer direkt av bestämmelsen i RB 8:7.

BRÅ:s arbetsgrupp har i den mån deras förslag innehåller
någon konkretisering gått längre genom att vilja förbjuda advokat att använda
sig av "lucka i lagstiftningen" vilket som ovan framhållits
förefaller vara en alltför extrem begränsning.

Det förefaller föga meningsfullt att å ena sidan hävda att
advokaten skall tjäna klientens intressen - "inte vara samhällets
förlängda arm" - å andra sidan göra gällande att advokaten också i viss
mån skall taga hänsyn till ett mera allmänt samhällsintresse - "inte gå
hur långt som helst" - utan att tala om vad man egentligen menar.

Jag tror att man måste på ett mera konkret sätt försöka
beskriva handlingssätt, som man anser förkastliga. Kanske går det - sedan man
konstaterat, all advokat i första hand har lojalitetsplikt mot sin klient -
att beskriva i vilka undanlagssilualioner denna bör vika till förmån för t. ex.
sanningsplikt, undersökningsbehov eller samhällsintresse.

Jag avstyrker sålunda vad kommittén i advokatsamfundet och
arbetsgruppen föreslagit och anser att frågan måste bli föremål för
ytterligare bearbetning.

Göta hovrätt: Enligt 8 kap. rättegångsbalken skall
advokat, som uppsåtligen gör orätt, uteslutas. I de vägledande reglerna om god
advokatsed borde finnas en regel som svarar mot denna bestämmelse. Det är
viktigt att en sådan regel inte ges en alltför stelbent utformning. Den inom
samfundet föreslagna etiska grundregeln skulle väl fylla detta krav. Klausulen
kan och bör därvid, såsom också föreslagils inom samfundet, kompletteras med en
mera ingående kommentar.

Beträffande arbetsgruppens förslag ansluter sig hovrätten
till den kritik som framförts av den kommitté inom advokatsamfundet som haft
till uppgift att se över de "Vägledande regler om god advokalsed" som
antagits 1961. (TSA 1979 häfte 6 s 170 ff.)

Stockholms tingsrätt: (majoriteten): Tingsrätten delar de
synpunkter som anförts i promemorian till stöd för en etisk generalklausul och
tillstyrker en klausul med föreslagen lydelse.

Stockholms tingsrätt: (minoriteten): Det centrala spörsmål
utredningen haft att taga ställning till är behovet av ändringar i nuvarande
etiska regler för advokatverksamhet. Advokatsamfundet har en offentligrättsfunktion
som disciplinärt kontrollorgan och dess stadgar fastställs av regeringen. 1 8
kap. 4 § RB åläggs advokat att vid utövande av sin verksamhet redbart och
nitiskt ulföra det uppdrag som anförtrotts honom och i allt iaktta god
advokatsed. Det synes uppenbart att advokat, som uppsåtligen i sin verksamhet
företager dispositioner till kringgående av lag, bryter mot de sålunda redan
gällande grundläggande reglerna för hans verksamhet. Vi kan inte finna att den
föreslagna etiska regeln innebär annat och mera än ett förtydligande i visst
avseende av vad som redan gäller; och regelns innehåll utgör i och för sig en
truism.

Utredningen har efter sin granskning av advokatverksamhet
ullalat att stöd ej förefinns för framförda generella påståenden om advokaters
medverkan i organiserad och ekonomisk brottslighet. Vad utredningen anfört som
skäl för den föreslagna rekommendationen till komplettering av de

13 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 57

Prop.
1981/82:57 186

vägledande reglerna om god advokatsed kan enligt vår
mening ej tillräckligt motivera rekommendationen. Om man ändå skulle vilja
göra förtydligande uttalanden om innebörden av gällande etiska regler
förefaller det naturligt att i allt fall avvakta Advokatsamfundets slutliga
ställningstagande till vad som föreslås frän den kommitté som samfundet tillsatt
med uppgift att utreda samfundets disciplinförfarande och de disciplinära påföljderna.

Rikspolisstyrelsen: 1 fråga om enskildheterna i förslaget
vill styrelsen endast på en punkt ifrågasätta en ändring. Det gäller de
vägledande reglerna om god advokatsed. Styrelsen föreslår här att ordet
"uppenbarligen" utbyts mot "sannolikt" för att undvika en
alltför liberal tolkning av regelns rätta innebörd. Det bör inte få förekomma
att en advokat som mot bakgrund av sina rättskunskaper och erfarenheter bort
inse att en handling sannolikt innebär kringgående av lag. genom rådgivning
eller annat aktivt arbete medverkar i en sådan handling.

Sveriges domareförbund: Liksom arbetsgruppen anser
förbundet att de vägledande reglerna om god advokatsed bör kompletteras med en
allmän etisk regel som tar sikte på bl.a. förhållandet till det allmänna och
sådana situationer, då advokat kan komma i kontakt med organiserad och ekonomisk
brottslighet. Förbundet anser vidare det riktigt, att en sådan etisk regel bör utgä
från den nu okodifierade principen att advokat inte får främja orätt. Förbundet
kan även i övrigt instämma i de principer som innefattas i den etiska regel som
gruppen rekommenderar. Enligt förbundets uppfattning innehåller regeln, ehuru
med nödvändighet allmänt hållen, uttalanden som synes utgöra en rimlig
avvägning mellan, å ena sidan, advokats skyldigheter och ansvar samt, å andra
sidan, intresset av att yrkesutövningen inte inskränks av särskilda hänsyn till
det allmänna. Förbundet anser därför att gruppens uttalanden kan läggas till
grund för advokatsamfundets fortsatta överväganden om hur en allmän etisk regel
bör avfattas och fogas in bland de vägledande reglerna om god advokatsed.

Sveriges advokatsamfund: Som framgår av betänkandet har
advokatsamfundet i augusti 1978 tillsatt en kommitté med uppdrag att företa
översyn av de vägledande reglerna om god advokatsed. 1 kommitténs uppdrag
ingick även att särskilt överväga frågan om reglerna behöver kompetteras med en
s. k. etisk generalklausul. Kommittén har i skrivelsen den 6 juni 1979 till
samfundets styrelse framfört sina synpunkter i sistnämnda fråga och därvid
lämnat förslag till en etisk regel med tillhörande kommentar. Skrivelsen, som
medföljer som bilaga härtill, härav styrelsen utsänts till samfundets
avdelningar för behandling på avdelningsmöte. Sedan avdelningarnas yttranden
inkommit kan frågan upptas till behandling vid möte med samfundets
fullmäktige. Först därefter kan styrelsen fatta beslut i frågan om behovet av
en komplettering av de vägledande reglerna för god advokatsed.

BRÅ:s promemoria om advokatverksamhet ingår i underlaget
för frågans behandling inom samfundet. I remissärendet till avdelningarna har
hänvisning skett till denna promemoria, som i samband därmed även tillställts
varje enskild ledamot av samfundet.

Föreningen Sveriges Statsåklagare: De rekommenderade nya
etiska reglerna innebär knappast nägot nytt. Bl. a. bestämmelsen i 8 kap 4 §
första stycket RB ger detsamma.

Föreningen Sveriges åklagare: Förslaget till uttalande
rörande innebörden av begreppet god advokatsed kan föreningen för sin del
godtaga under förutsättning att man mera påtagligt understryker skyldigheten
att hänsyn

Prop. 1981/82:57 187

tas även till det allmänna. Enär de generella påståenden
om brottslighet, vilka närmast givit anledning till arbetsgruppens utredning,
oftast gått ul pä alt brott begåtts mot det allmänna är det enligt föreningens
mening av särskild vikt att just hänsynen till det allmänna starkt framhålls i
detta sammanhang.

Tjänstemännens centralorganisation: När det gäller
arbetsgruppens konkreta förslag till åtgärder vill TCO starkt ifrågasätta om
den av arbetsgruppen rekommenderade etiska förhällningsregeln får någon
praktisk effekt. I stället för att, som utredningen föreslär, advokat i sin
verksamhet inte får främja orätt bör enligt TCOs mening en regel införas som
klart utsäger att en advokat samtidigt som han har rätt och skyldighet att
lämna upplysning om gällande lagstiftning ocksä skall vinnlägga sig om att inte
komma i strid med gällande rätt. TCO avstyrker därför arbetsgruppens förslag på
denna punkt.

Landsorganisationen i Sverige: Beträffande den del av
advokaters verksamhet som berör rådgivningsverksamhet konstaterar
arbetsgruppen att förhållandet till det allmänna inte har fått någon
framträdande plats i de nuvarande etiska reglerna. Arbetsgruppen föreslår
därför alt de vägledande reglerna om god advokatsed kompletteras med en
allmänt hållen etisk regel av innebörden att advokat i sin verksamhet inte får
främja orätt.

LO är tveksam till om denna regel får någon praktisk
effekt. Enligt LOs mening bör i stället införas en regel som klart utsäger all
en advokat är skyldig att vinnlägga sig om att han i sin verksamhet inte bidrar
till förfaranden som står i strid med gällande rätt eller strider mot dess
syfte. Detta innebär naturligtvis ingen inskränkning i advokatens rätt och skyldighet
att lämna upplysning om gällande rätt.

4 Ökad information om advokatsamfundets disciplinära
verksamhet

Justitiekanslern: Jag ställer mig odelat positiv till
arbetsgruppens förslag om ökad publicitet av disciplinärenden. Det är
emellertid av vikt att inte endast information till allmänheten ökas. Lika
viktigt anser jag det vara att avgöranden i sådana frågor snabbt, systematiskt
och överskådligt bringas lill kännedom för samfundets ledamöter.

Riksåklagaren: Jag har i princip inte någon erinran mot
vad arbetsgruppen uttalat beträffande ökad information om advokatsamfundets
tillsyn över advokatväsendet. Självfallet är det angeläget att avgöranden i
disciplinärenden snabbi och effektivt kommer till allmänhetens och advokaternas
kännedom.

Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt: En publicering
av disciplinnämndens beslut kan, för de som anlitar advokat, vara en hjälp vid
bedömningen huruvida denne på ett riktigit sätt fullgjort uppdraget och
således öka effekten av tillsynen över advokaterna.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt: Gruppen har
vidare behandlat frågan om allmänhetens tilltro till advokaterna och i
anslutning härtill frågan om ökad samhällsinsyn i samfundets
disciplinavgöranden. Gruppen har stannat för att rekommendera att
disciplinnämndens avgöranden som bedöms vara av allmänt intresse bringas till
allmän kännedom och att regeringen får möjlighet att utse två ledamöter i
disciplinnämnden. Den första rekommendationen förefaller överflödig med hänsyn
till den publicering som redan sker. Frågan om kontroll från det allmännas
sida har varit föremål för behandling i riksdagen (JuU 1978/79:6). För en
medverkan av lekmannarepresentanter vid disciplinärendens behandling talar

Prop. 1981/82:57 188

egentligen
endast den eventuella psykologiska effekt på allmänhetens förtroende för
advokatverksamheten en dylik medverkan kan få. Rent faktiskt syns
hittillsvarande ordning ha fungerat väl och garantier för att det allmänna har
erforderlig insyn finns genom samfundets egna tillsynsorgan och genom JK:s
granskande verksamhet. Jag avstyrker därför även denna del av punkt 3.

Överåklagaren i Malmö åklagardistrikt:
Frågan om offentliggörande av beslut av advokatsamfundets disciplinära organ
synes däremot vara viktig och verkligen kunna leda till ett medel att förmå
advokater att ej medverka vid tvivelaktiga, ohederliga eller rent brottsliga
förfaranden. Med hänsyn till den uppmärksamhet från massmedia och allmänhet som
oavbrutet och omedelbart vid ifrågasatta oegentligheter drabbar andra
offentligt verkande jurister såsom domare, åklagare och polischefer, är det
närmast förbluffande att konstatera att gruppen inte på ett kraftfullt sätt
söka vinna ändring i det system som härvidlag för närvarande tillämpas för
advokater. Gruppens förslag till utökad information är så försiktigt att det -
som Barbro Engman-Nordin framhåller - närmast saknar substans. I stället borde
övervägas ett starkt regelsystem innebärande kraftigt ökad insyn i de
disciplinära besluten och deras innebörd, dock självfallet med samma
begränsningar som gäller för andra i samhället offentligt verkande jurister, sä
att den enskildes integritet i största möjliga mån skyddas och att namngivanden
och ulpekanden undvikes. Den öppenhet som samhället i övrigt fordrar synes göra
sig gällande lika starkt beträffande advokatkårens medlemmar som beträffande
andra jurister vilka i större eller mindre grad är arbetande i offentligheten.
Den nuvarande ordningen, där samfundet självt beslutar om såväl publicering som
utformning av denna samt att publiceringen dessutom sker med tämligen avsevärd
fördröjning ter sig därför föråldrad och föga svarande mot allmänhetens berättigade
krav på insyn och information. En betydande förändring till omedelbar och så
långt som möjligt fullständig information om disciplinära beslut förordas
därför.

Länsåktagaren
i Uppsala län: Beträffande frågorna om ökad insyn i och information om advokatsamfundets
disciplinära verksamhet, anser jag att disciplinärenden som bedöms vara av
allmänt intresse snabbt bör komma till allmänhetens kännedom.