Prop. 1981/82:59

Prop.
1981/82:59

Regeringens proposition

1981/82:59

om ändring i lagen
(1968:430) om mervärdeskatt;

beslutad
den 22 oktober 1981.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar BIRGIT FRIGGEBO

ROLF
WIRTÉN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
proposiUonen föreslås vissa ändringar i lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

Förslagen
berör bl. a. registreringen av de skattskyldiga, kravet på uppgifter i
fakturor, det skattepliktiga området och sekretessen för vissa uppgifter i
mervärdeskatteregistret.

Ändringarna
föreslås i huvudsak träda i kraft den 1 januari 1982.

1 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 59

Prop.
1981/82:59 2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs att 2, 5 a, 11, 17, 19, 21, 28, 33,
35, 36,40 och 51 §§ samt anvisningarna till 10, 16 och 17 §§ lagen (1968:430)
om mervärdeskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§-

Skattskyldig är den som inom landet i yrkesmässig
verksamhet omsätter

1)
skattepliktig
vara eller tjänst,

2)
vara som anges
i 8 § 1 -5, tjänst 2) vara som anges i 8 § 1 -5, ijänst.
som anges i 10 § första stycket och som anges i 10 § första stycket och
avser vara som nu nämnts eller avser vara som nu nämnts eller tjänst som
anges i 11 §3, 4 eller 10. tjänst som anges i 11 §/, 3, 4 eller

10.

Skattskyldig är vidare den som i yrkesmässig verksamhet
omsätter sådan vara eller tjänst som anges i första stycket genom export.

Regeringen kan efter ansökan förordna om skattskyldighet
tills vidare för omsättning av annan Ijänst än sådan som anges i 10§ första
stycket eller 11§.

Länsstyrelsen kan efter ansökan av fastighetsägare besluta
att denne tills vidare skall vara skattskyldig för uthyrning helt eller delvis
av sådan byggnad eller annan anläggning som utgör fastighet enligt denna lag
för användning i verksamhet som medför skattskyldighet. Vad nu har sagts
tillämpas även i fråga om upplåtelse av bostadsrätt.

När särskilda skäl föreligger, kan länsstyrelsen besluta
att den som påbörjat verksamhet tills vidare skall vara skattskyldig redan
innan skattskyldighet enligt första eller andra stycket föreligger.

Om skatt vid införsel föreskrives i 58 och 59§§.

(Se vidare
anvisningarna.)

5a§-' Redovisningsskyldighet inträder när affärshändelse,
genom vilken skattskyldighet har inträtt, enligt god redovisningssed bokförs
eller borde ha bokförts, om ej annat följer av andra-fjärde styckena eller av 5
b §. Är den skattskyldige varken bokföringsskyldig enligt bokföringslagen
(1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen
(1979: 141) inträder dock redovisningsskyldighet när skattskyldighet inträder
enligt 4§.

Vid kreditförsäljning med förbe- Vid kreditförsäljning med förbe

håll om återtaganderätt får redovis- håll
om ålertaganderätl enUgt kon-

ningsskyldigheten anstå till dess be- sumentkreditlagen
(1977:981) eller

talning inflyter från köparen. Om lagen
(1978:599) om avbetalnlngs-

fordringen diskonteras eller över- köp
mellan näringsidkare m.fl. får

låts utan samband med överlåtelse redovisningsskyldigheten
anstå till

' Lagen omtryckt 1979:304.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 885.

= Senaste lydelse 1979: 1190.

' Senaste lydelse 1980: 1090.

Prop. 1981/82:59 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

av verksamheten eller del därav in- dess betalning
inflyter från köpa

träder dock redovisningsskyldighet ren. Om fordringen diskonteras el-

vid diskonteringen eller överlåtel- ler överlåts utan samband med

sen. 1 fråga om annat tillhandahål- överiålelse av verksamheten eller

lande mot kredit kan länsstyrelsen, del därav inträder dock redovis-

när principerna för den skattskyldi- ningsskyldighet vid diskonteringen

ges bokföring föranleder det, med- eller överlåtelsen. 1 fråga om annat

ge att redovisningsskyldigheten in- tillhandahållande mot kredit kan

träder först vid beskattningsårets länsstyrelsen, när principerna för

utgång, dock senast när betalning den skattskyldiges bokföring föran-

inflyter eller fordringen diskonteras leder det, medge att redovisnings-

eller överlåts. skyldigheten inträder först vid be-

skattningsårels utgång, dock senast när betalning inflyter
eller fordringen diskonteras eller överiäts.

Länsstyrelsen får, när särskilda skäl föreligger, medge
att vad som sägs i andra siycket otn redovisningsskyldighetens inträde vid
kreditförsäljning med förbehåll om återtaganderätt skall tillämpas tills vidare
av viss skattskyldig äveti i annat fall.

Försätts skattskyldig i konkurs inträder redovisningsskyldighet
för konkursgäldenären för alla affärshändelser för vilka skattskyldighet men
ej redovisningsskyldighet har inträtt före konkursutbrottet. Den som övertar
skattskyldigs verksamhet eller del därav är redovisningsskyldig för affärshändelse
som inträffar efter övertagandet, i den mån redovisningsskyldighet ej har
inträtt för den tidigare ägaren.

(Se vidare
anvisningarna.)

ll§'* Från skatteplikt undantas

/) tjänst som avser av lantbruksstyrelsen föreskriven karantänsför-varing
av hund eller katt i offentlig karantän.

2)
postbefordran
av annat än postpaket och gruppkorsband samt resgodsbefordran,

3)
transport i
samband med renhållning; omhändertagande och förstöring av vara,

4)
bärgning av
fartyg eller luftfartyg som är undantaget från skatteplikt enligt 8 § 1 och
transport i anslutning Ull sådan bärgning,

5)
införing eller ackvisition
av annons i tryckalster av sådant slag som anges i 8§6,

6)
visning av kinematografisk
film,

7)
obligatorisk
kontrollbesiktning av fordon och obligatorisk besiktning av kilometerräknarapparatur
hos Aktiebolaget Svensk bilprovning,

8)
tjänst som tillhandahålles
av veterinär,

9)
kontroll eller
analys av prov som tagits som ett led i läkarundersökning eller sjukvård,

10) ijänst enligt 10 § I som avser skötsel genom samebys
försorg av

renar.

(Se vidare anvisningarna.) Senaste lydelse 1979:1190.

11 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 59

Prop.
1981/82:59 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I7 §

Skattskyldig som är redovisningsskyldig får med de
begränsningar som anges i 18 § vid redovisning av skatt avdraga ingående skatt
som hänför sig till förvärv eller införsel för verksamhet som medför
skattskyldighet. Avdrag får göras även för ingående skall som hänför sig lill
framställning för utgivares räkning av tryckt upplaga av sådan publikation som
är undantagen från skatteplikt enligt 8 §6. Rätt till avdrag föreligger för
den redovisningsperiod då förvärvet eller införseln enligt god redovisningssed
har bokförts eller borde ha bokförts om ej annat följer av andra stycket. Har
medgivande enligt 5a§ andra siycket erhållits får avdrag göras först vid
beskattningsårets utgång eller när betalning dessförinnan har erlagts. Avdrag
för ingående skatt som hänför sig till förskotts- eller a conto-likvid får
göras under den redovisningsperiod då betalning har erlagts eller, i fråga om
byggnads- eller anläggningsentreprenad, när faktura med uppgift om skattens belopp
har mottagits. Har skattskyldig försatts i konkurs inträder avdragsrält senast
vid konkursutbrottet i fråga om ingående skatt, som hänför sig till förvärv,
införsel eller förskotts- eller a conto-likvid före konkursutbrottet.

Vid kreditköp med förbehåll om Vid kreditköp med förbehåll om

återtaganderätt
får avdrag för ingå- återtaganderätt enhgt konsument-

ende skatt göras endast för skatt kreditlagen (1977:981) eder lagen

som belöper på vad som har beta- (1978:599) om avbetalningsköp

lats under redovisningsperioden. mellan näringsidkare m.fl. får av-

Motsvarande gäller när medgivan- drag för ingående skatt göras en

de enligt 5 a § iredje siycket lämnats dast för skatt som belöper på vad

och vid förvärv av avverkningsrätt som har betalats under redovis-

till skog. Har skattskyldig övertagit ningsperioden. Motsvarande gäller

annan skattskyldigs verksamhet el- när medgivande enligt 5a§ tredje

ler del därav äger han rätt till av- stycket har lämnats och vid förvärv

drag för ingående skatt som hänför av avverkningsrätt till skog. Har

sig till den tidigare ägarens förvärv skattskyldig övertagit annan skatt-

för verksamheten, i den mån denne skyldigs verksamhet eller del därav

skulle haft rätl till avdrag om skat- äger han rätt till avdrag för ingåen-

ten hade betalats av honom. de
skatt som hänför sig till den tidi-

gare ägarens förvärv för verksamheten, i den mån denne
skulle haft rätt till avdrag om skatten hade betalats av honom:

Delägare i samfällighet för vattenreglering, väghållning
eller liknande ändamål får avdraga ingående skatt som hänför sig till samfällighetens
förvärv med vad som belöper på hans andel i samfälligheten. Vad som nu har
sagts gäller endast i den mån i samfälligheten deltagande fastighet används i
verksamhet som medför skattskyldighet.

Tillhandahåller koncernföretag Åger ett svenskt aktiebolag, en

som
avses i 43 §3 mom. kommu- svensk
ekonomisk förening eller en

nalskaltelagen
(1928:370) annat fö- svensk
ömsesidig skadeförsäk-

retag
inom samma koncern tjänst ringsanstalt
(moderföretag) mer ån

som
icke är skattepliktig får det nio tiondelar av aktierna i ett eller

andra
företaget göra avdrag för den flera svenska aktiebolag (helägda

skatt som belöper på det först- dotterbolag) och tillhandahåller
ett

Prop.
1981/82:59

Nuvarande lydelse

nämnda företagets förvärv eller införsel för
tillhandahållande av tjänsten, i den mån avdragsrätt hade förelegat om
förvärvet eller införseln hade gjorts av det skattr skyldiga företaget.

Föreslagen lydelse

av företagen något annat av företagen en tjänst som inte
är skattepliktig får det andra företaget göra avdrag för den skatt som
belöper på det förstnämnda företagets förvärv eller införsel för
tillhandahållande av tjänsten, i den mån avdragsrätt hade förelegat om
förvärvet eller införseln hade gjorts av del skattskyldiga företaget. Vad nu
har sagts gäller även aktiebolag vars aktier tdl mer än nio tiondelar ägs av
ett eller flera helägda dotterbolag.

Förvärvar skattskyldig mol vederlag skattepliktig vara
från den som ej är skattskyldig för omsättning av varan skall som ingående
mervärdeskatt för den skatlskyldige anses det belopp som skulle ha utgjort
utgående mervärdeskatt för säljaren om denne hade varit skattskyldig för omsättningen.
Vad nu har sagts gäller även den som är skattskyldig för förmedling som avses
i punkt 3 första stycket av anvisningarna till 2§.

Skattskyldig,
som i annan verksamhet än serveringsrörelse tillhandahåller kost åt personal,
äger rätl lill avdrag för ingående skatt som hänför sig till andra förvärv för
detta tillhandahållande än sådana som avser livsmedel eller andra
förbrukningsvaror, i den mån ej annat följer av andra siycket av anvisningarna.

Redovisar
skattskyldig olika verksamheter var för sig får överskjutande ingående skatt i
en verksamhet kvittas mot utgående skatt i annan verksamhet.

Om återbetalning av överskjutande ingående skatt som ej
kunnat kvittas föreskrivs i 49§.

(Se vidare
anvisningarna.)

I9§

Den som är redovisningsskyldig skall anmäla sig för
registrering hos länsstyrelsen i det län, där den verksamhet drivs som anmälan
avser.

Anmälan för regisirering göres på blankett enligt
fastställt formulär. Driver någon flera verksamheter lämnas anmälan för varie
särskild verksamhet.

Anmälan göres
senast två veckor innan verksamhet som medför skattskyldighet börjar eller övertages.
Vid ändring i förhållande som upptagits i anmälningshandling skall
länsstyrelsen underrättas inom två veckor.

Om verkställd registrering utfärdar länsstyrelsen
särskilt bevis som sändes till den skattskyldige.

Anmälan
görs senast två veckor innan verksamhet som medför redovisningsskyldighet
börjar eller övertas. Vid ändring i förhållande som upptagits i
anmälningshandling skall länsstyrelsen underrättas inom två veckor.

Länsstyrelsen
beslutar om registrering och utfärdar särskilt bevis om verkställd
registrering. Vid registreringen tilldelas den redovis-ningsskytdige ett
registreringsnummer.

Prop. 1981/82:59

Nuvarande lydelse

För att avgöra om skattskyldighet föreligger kan
länsstyrelsen infordra uppgift från näringsidkare som icke anmält sig för
registrering.

Föreslagen lydelse

För att avgöra om redovisningsskyldighet föreligger/år
länsstyrelsen infordra uppgifter från näringsidkare som inte har anmält sig
för registrering.

(Se vidare anvisningarna.)

Hos
länsstyrelsen föres register över den som registrerats enligt 19 § inom länet.

Varje länsstyrelse skall föra register över dem som har
registrerats inom länet.

Utan
hinder av vad som är föreskrivet i annan lag får uppgift i ett sådant register
om en registrerads registreringsnummer, namn, adress, firma och verksamhet
lämnas ut till en enskdd, om det inte av särskild anledning kan antas att den
registrerade eller någon denne närstående lider men om uppgiften röjs.

För
kontroll av att deklarations-eller uppgiftsskyldigheten fullgjorts riktigt
och fullständigt eller för aU på annat sätt få upplysning till ledning för fastställelse
av skatt, får skatterevision ske hos deklarations-eller uppgiftsskyldig.

För kontroll av att deklaraUons-eller uppgiftsskyldigheien
har fullgjorts riktigt och fullständigt eller för att på annat sätt fä
upplysning till ledning för fastställelse av skatt, får skatterevision göras
hos den som är deklarations- eller uppgiftsskyldig. Skatterevision får också
göras hos den som har anmält sig för registrering för kontroll av att lämnade
uppgifter är riktiga och fullständiga.

Beslut om skalterevision meddelas av länsstyrelsen eller riksskatteverket.

I övrigt
gäller i fråga om skalterevision i tillämpliga delar bestämmelserna om
taxeringsrevision i 56 och 58 §§ taxeringslagen.

33 §

Föranleder
framkomna omständigheter omprövning av fastställd skatt meddelar länsstyrelsen
preliminärt beslut om fastställelse av skatten. Av beslutet skall framgå att
den skattskyldige kan erhålla slutligt beslut enligt 36 §.

Föranleder
framkomna omständigheter omprövning av fastställd skatt meddelar länsstyrelsen
beslut om fastställelse av skatten. Av beslutet skall framgå att den skattskyldige
kan erhålla slutligt beslut enligt 36 §.

Prop.
1981/82:59

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Fråga om
preliminärt beslut får icke väckas efter den 30 november tredje året efter
utgången av del kalenderår under vilket beskattningsåret gått till ända.

Har
slutligt beslut meddelats får fråga om nytt preliminärt beslut icke prövas.

Fråga om
beslut eidigt 33 § skall väckas senast under sjätte året efter utgången av det
kalenderår under vilket beskattningsåret har gått till ända.

Har
slutligt beslut meddelats fär fråga om beslut enligt 33 § inte prövas.

Slutligt
beslut om fastställelse av skatt skall meddelas, om den skattskyldige begär
sådant beslut inom tre år från utgången av det kalenderår under vilket
beskattningsåret gått till ända. Har preliminärt beslut meddelats skall dock
slutligt beslut meddelas, om den skattskyldige begär sådant beslut inom två
månader från den dag då han fått del av det preliminära beslutet. Föreligger
särskilda skäl får slutligt beslut meddelas även om den skattskyldige ej
begärt det.

Slutligt
beslut om fastställelse av skatt skall meddelas, om den skattskyldige begär
sådant beslut inom sex år från utgången av del kalenderår under vilket
beskattningsåret har gått till ända. Har beslut enligt 33 § meddelats skall
dock slutligt beslut meddelas, om den skattskyldige begär ett sådant beslut
inom två månader från den dag dä han fått del av det tneddelade beslutet.
Föreligger särskilda skäl får slutligt beslut meddelas även om den skattskyldige
inte har begärt det.

Har slutligt beslut meddelats får fråga om nytt sådant beslul
icke prövas.

40
§

Efterbeskattning
får ske först sedan slutligt beslut om fastställelse av skatt meddelats eller
när fråga om preliminärt beslut icke längre enligt 35 § får väckas. Efterbeskattning
får icke ske med mindre fråga därom prövats senast under sjätte året efter
utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått till ända. Efterbeskattning
på grund av oriktig uppgift i mål om skatt får dock ske inom ett år efter
utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet vunnit laga kraft.

Efterbeskattning
får ske först sedan slutligt beslut om fastställelse av skatt har meddelats.
Fråga om efterbeskattning skall väckas senast under sjätte året efter utgången
av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått till ända. Efterbeskattning
på grund av oriktig uppgift i mål om skatt får dock ske inom ett år efter
utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet har vunnit laga
kraft.

Har den skattskyldige avlidit, påföres efterbeskattning
hans dödsbo. Sådan efterbeskattning får ske endast om fråga därom prövats
senast under andra året efter utgången av det kalenderår under vilket bouppteckning
efter den skattskyldige lämnats in för registrering.

Har skattskyldig åtalats för skattebrott som avser
mervärdeskatt för honom får, även efter utgången av den i första eller andra
stycket angivna tiden, efterbeskattning ske för det år som brottet avser.
Detsamma gäller.

Prop. 1981/82:59

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

om efterbeskattning medför att den skattskyldige enligt 12
§ skattebrottslagen (1971:69) är fri från ansvar för sådant brott. Efterbeskattning
som har sagts nu får dock ske endast om fråga därom prövats före utgången av
kalenderåret efter det under vilket åtalet väcktes eller åtgärd som avses i 12
§ skaltebrotlslagen vidtogs. Har den skattskyldige avlidit, skall fråga om efterbeskattning
av dödsboet prövas inom sex månader från dödsfallet. Efterbeskattning som har åsatts
efter åtal mot den skatlskyldige skall undanröjas av länsstyrelsen, om åtalet
ej bifalls till någon del. Detta gäller dock ej, om åtalet ogillas med stöd av
12 § skaltebrotlslagen.

Tredje stycket skall tillämpas också i fall då den som har
företrätt juridisk person åtalats för skattebrott som avser mervärdeskatt för
den juridiske personen eller är fri från ansvar för sådant brott på grund av 12
§ skattebrottslagen.

51 §

Talan mot meddelat slutligt beslut eller nwt beslut att
icke meddela preliminärt eller slutligt beslut eller mot beslut om efterbeskattning,
skattskyldighet, redovisningsskyldighet eller reslavgift förs hos länsrätten
genom besvär.

Mot preliminärt beslut eller mot beslut om skatterevision
eller mot länsstyrelses heslut i fråga om registrering eller föreläggande av
vite får talan ej föras.

Talan mot länsstyrelses beslut i övrigt enligt denna lag
föres hos riksskatteverket genom besvär. Mot riksskatteverkets beslut får talan
e] föras.

Följande beslut får överklagas hos länsrätten genom
besvär:

1.
slutligt
beslut,

2.
beslut
att inte meddela beslut enligt 33 eller 36 §,

3.
beslut
enligt 19 § fjärde stycket i .fråga om registrering, samt

4.
beslut
om efterbeskattning, skattskyldighet, redovisningsskyldighet eller reslavgift.

Följande beslut får ej överklagas:

1.
beslut
eldigt 33 §,

2.
heslut
om skatterevision, samt

3.
länsstyrelsens
beslut i fråga om föreläggande av vite.

Lånsstyrelsens beslut i övrigt enligt denna lag
överklagas hos riksskatteverket genom besvär. Riksskatteverkets beslut får ej
överklagas.

Anvisningar

Ull 10 §
Skatteplikt föreligger icke för lagring av vara åt annan än skattskyldig eller
för tvätt av utrustning Ull icke skattephktigt fartyg eller luftfartyg. Tjänst
under 1 som avser sådan krigsmateriel, som anges i 8 § under 2 och som äges av
staten, är skattefri.

Med
tillverkning på beställning avses fört"ärdigande av vara av material som
huvudsakligen tillhanda-hålles av beställaren.

Med
tillverkning på beställning avses förfärdigande av vara av material som
huvudsakligen tillhandahålls av beställaren. Till skattepliktig tjänst enligt
I räknas även inse-minering och betäckning av djur.

Prop.
1981/82:59 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Som skattepliktig uthyrning anses icke tillhandahållande
av mätare, apparat eller dylikt vid abonnemang på gas, vatten, värme, elektrisk
kraft, teletjänst eller liknande.

Med servering förstås tillhandahållandet av mat, dryck
eller annan serveringsvara för förtäring på stället inom därför iordningställd
lokal eller plats.

Förmedling under I är skattepliktig endast när den sker av
den som är handelsagent enligt lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur
och handelsresande.

Som skattepliktig anses icke rengöring av möbler och annan
lös egendom i samband med rengöring av bostäder och andra lokaler.

Med omhändertagande och förstöring avses även
omhändertagande av sopor och avfall samt rening av avloppsvatten.

Till skattepliktig tjänst under 5 hänföres även tjänst som
avser inredning av byggnad eller anläggning.

Tjänst som innebär bärgning räknas som transporttjänst.

Med annonsering avses ackvisition och utformning av annons
samt införande av annons, dvs. upplåtelse av annonsutrymme i tidning eller
annan publikation eller i s. k. ljustidning.

fill 16 §

Faktura eller motsvarande hand- Faktura
eller motsvarande hand-

ling skall utöver beskattningsvärde ling skall utöver
beskattningsvärde

och skattebelopp innehålla uppgift och skattebelopp innehålla uppgift

om utställarens och mottagarens om utställarens och mollagarens

namn och adress eller annan för namn och adress eller annan för

identifieringen godtagbar angivelse, identifieringen godtagbar angivelse,

transaktionens art samt platsen för transaktionens art samt platsen för

varas mottagande. varas mottagande. Den som är re-

dovisningsskyldig skall dessutom ange sitt
registreringsnummer.

Ull 17 §

Avdrag för ingående skatt skall Avdrag för
ingående skatt skall

styrkas
av skattedebitering på in- styrkas av skattedebitering på in

köpsfaktura, avräkningsnola eller köpsfaktura, avräkningsnola eller

motsvarande handling om icke säl- motsvarande handling. Detta gäller

jaren enligt 16 § tredje stycket är dock inte om säljaren enligt 16 §

undantagen från skyldighet att pä tredje stycket är undantagen från

sådan handling ange skattens be- skyldighet att på sådan handling

lopp. ange skattens belopp och inte
heller

vid inköp från detaljhandeln, om vederlaget understiger
200 kronor.

Avdragsrätten för ingående skatt på dnftkostnader för
personbil eller motorcykel som utgör inventarium i skattskyldigs verksamhet
eller som förhyrs för bmk i sådan verksamhet omfattar alla sådana kostnader
oavsett om fordonet helt eller endast delvis används i verksamheten. Används
personbil eller motorcykel, som har förhyrts för annat ändamål än yrkesmässig återuthyrning,
i mer än ringa omfattning i verksamhet som medför skattskyldighet föreligger
avdragsrätt för 50 procent av den ingående skatt

Prop.
1981/82:59 10

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

som
belöper på hyran. Avser ingående skatt i annat fall endast delvis sådant
förvärv som omfattas av avdragsrätten eller endast delvis verksamhet som
medför skattskyldighet eller verksamhet som endast delvis medför skattskyldighet,
skall beloppet av den avdragsgilla ingående skatten be stämmas genom uppdelning
efter skälig grund när annat ej följer av 18 § tredje stycket.

Kan
det styrkas att vid leverans av vara till skattskyldig här i landet skatt erlagis
för utländsk ej skatlskyldig leverantörs räkning vid varans införsel, föreligger
avdragsrätt för köparen med belopp motsvarande den av tullmyndigheten uttagna
skatten, om avdragsrätt förelegat om köparen själv erlagt skatten.

Avdragsrällen
för ingående skatt på jordbruksarrende omfattar hela skatten, även om i
arrendet ingår värdet av bostad.

Finansieringsföretag
äger rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till värdet av vara som
enligt köpeavtal återtagils av företaget.

Skattskyldigs
avdragsrätt omfattar även ingående skatt som hänför sig till avhjälpande av
skada som han vållat i sin verksamhet.

Förvärv
eller införsel för verksamhet föreligger även när skattskyldigs kostnad härför bestrides
av skadevållande eller försäkringsgivare.

Har
fastighetsägare inom tre år från utgången av det kalenderår under vilket
utförts ny-, till- eller ombyggnad av faslighet medgivits skattskyldighet för
uthyrning eller upplåtelse av fastigheten eller del därav enligt 2 § fjärde
stycket får han vid redovisningen av skatt avdraga ingående skatt som hänför
sig till byggnadsarbetena till den del de avser lokaler, som upplåts för
verksamhet som medför skattskyldighet enligt denna lag.

Denna
lag träder i kraft den I juli 1982 såvitt avser anvisningarna till 16 § och i
övrigt den I januari 1982. I samband med ikraftträdandet skall följande
iakttas.

1. De
äldre bestämmelserna i 5 a § och 17 § andra stycket tillämpas även

efter ikraftträdandet i fråga om kreditförsäljningar för vilka skattskyldighet

har inträtt före ikraftträdandet.

2. De
äldre bestämmelserna i 33, 35, 36, 40 och 51 §§ tillämpas även

efter ikraftträdandet i fråga om redovisningsperioder som hänför sig till

beskattningsår som har gått till ända senast den 31 december 1978.

Prop. 1981/82:59 11

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-10-22

Närvarande: statsrådet Friggebo, ordförande, och
statsråden Dahlgren, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Elmstedt,
Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Wirtén

Proposition om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

1 Inledning

Mervärdeskatteutredningen (Fi 1971:05), har i juli 1980
lämnat sitt femte delbetänkande (Ds B 1980:6) Översyn av mervärdeskatten del V
Mervärdeskattekontrollen m. m.'. 1 betänkandet har utredningen redovisat sin
syn på den framtida mervärdeskattekontrollen och lämnat förslag lill vissa
författningsändringar, bl.a. i syfte att förbättra kontrollmöjligheterna. Till
protokollet i detta ärende bör som bilaga 1 fogas utredningens sammanfattning
av betänkandet.

Betänkandet har remissbehandlats. En inom
budgetdepartementet upprättad sammanställning över remissyttrandena bör fogas
till protokollet som bilaga 2.

Jag avser att i detta sammanhang också ta upp vissa andra
ändringsförslag som har aktualiserats bl. a. genom skrivelser till regeringen.

Hänvisningar till paragrafer avser lagen (1968:430) om
mervärdeskatt (ML), om inte annat särskilt anges.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Inledande synpunkter

Mervärdeskatteutredningen har dels presenterat sin syn på
hur mervärdeskattekontrollen bör inriktas i framtiden, dels lämnat förslag lill
vissa författningsändringar. Utredningen framhåller att även författningsförslagen
har en klar kontrollmässig innebörd och motivering. Enligt utredningens mening
bör i begreppet skattekontroll läggas allt från information till

' Utredningsman f.d. departementsrådet Hans R. Fridolin. t2
Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 59

Prop. 1981/82:59 12

ledning
för de skattskyldiga fram t. o. m. indrivning av skatt. Jag kommer i det
följande att först ta upp utredningens principförslag om kontrollen och
därefter de förslag till författningsändringar som aktualiserats dels av mervärdeskatteutredningen,
dels genom skrivelser till regeringen.

2.2
Kontrollverksamheten

Utredningen
har betonat det nära samband som i redovisningstekniskt hänseende finns mellan
mervärdeskatten och inkomstskatten och framhållit att det från
kontrollsynpunkt är naturligt att se mervärdeskatten som en renodlad
företagsbeskattning. Den redan beslutade övergången till en i princip
obligatorisk skatteredovisning enligt bokföringsmässiga grunder har ytterligare
stärkt sambandet. Med hänsyn härtill bör utgångspunkten för
kontrollverksamheten vara att målmedvetet utnyttja gemensamma uppgifter. Det
bör vidare finnas en ömsesidig kommunikation mellan myndigheterna så att
uppgifter som finns hos den ena myndigheten också kommer den andra till del.

När
det gäller mervärdeskatten skiljer utredningen mellan den omedelbara
kontrollen av den löpande skatteredovisningen (deklarationsgranskning) med
därav initierade kompletterande kontrollinsatser och kontrollen i efterhand av
skatteredovisningen för hela beskattningsår. Efterhandskontrollen måste enligt
utredningen ges en metodisk eller planenlig inriktning. Som ett led i en planenlig
kontrollverksamhet bör ingå en överslagsmässig avstämning mellan
mervärdeskatteredovisningarna för ett beskattningsår och självdeklarationen.
Utredningen framhåller särskilt att en sådan av-stämningsrutin ligger helt i
linje med vad som förordades i prop. 1975:87 om riktlinjer för ändrad
skatteadministration och taxering i första instans, m.m.

Utredningen
menar att avstämningen kan göras på olika sätt för olika kategorier av
skattskyldiga. De allra minsta företagen redovisar mervärdeskatten för helt
år. Dessa skulle i självdeklarationen kunna lämna uppgift om mervärdeskatten
under året. Efter jämförelse med självdeklarationen kunde uppgiften skickas lill
länsstyrelsen och där registreras och stämmas av mot skattebetalningen.

I
fråga om de något större förelagen skulle avstämningen i stället kunna bygga på
en särskild handling som länsstyrelsen framställer och som innehåller uppgifter
om mervärdeskatten för de olika redovisningsperioderna under året,
ändringsbeslut som länsstyrelsen meddelat, skattefri exportomsättning m.m.

Åtskilliga
skattskyldiga har sådan verksamhet att en jämförande granskning är svär att
göra. Till dessa hör t. ex. skattskyldiga som endast delvis är skattskyldiga till
mervärdeskatt eller som säljer på avbetalning. En sammanställning av de
kortperiodiska mervärdeskattedeklarationerna ger enligt utredningen ändå en
god bild av företaget.

Prop.
1981/82:59 13

Utredningen
framhåller att en jämförande granskning inte helt undanröjer behovet av andra
kontrollinsatser av mera renodlat mervärdeskattespecifik karaktär. En i och
för sig rimlig målsättning borde enligt utredningens mening vara att de företag
som detta gäller görs till föremål för en eftergranskning exempelvis vart
tredje eller fjärde år. Varje sådan eftergranskning skulle omfatta den senaste
tre- eller fyraårsperioden. Ansvaret för en efterkontroll bör enligt
utredningen vila på länsstyrelsens mervärdeskatteenhet, som har det direkta
sakområdesansvaret för mervärdeskatten.

Utredningen
betonar vidare att värdet av de nu diskuterade kontrollerna får bedömas först
efter en försöksverksamhet. Verksamheten bör fortlöpande följas upp och
utvärderas.

Utredningen
har framhållit att den enda tänkbara kontrollmetoden för de största företagen
är skatterevision. Dessa företag bör enligt utredningen i princip bli föremål
för skatterevision inom den tid som företagels skatteredovisning kan rättas
enligt ML:s beslutsordning. Revisionerna bör vara integrerade och alltså
omfatta i princip hela skatteområdet. Ansvaret för dessa bör åvila
länsstyrelsens revisionsenhet. Utredningen pekar också på att storföretagen i
sin tur har en mängd leverantörer och entreprenörer av vitt skild storlek och
verksamhetsinriktning. En revision hos de största förelagen kan därför ge
värdefull information om redovisningsstandarden m. m. hos underleverantörer och
därmed också ge impulser för kompletterande kontrollinsatser.

Utredningen
har vidare betonat bl. a. vikten av granskningen av ingivna regislreringsanmälningar.
Av särskild betydelse är också, enligt utredningen, att kontrollen under
löpande beskattningsår kan gripa in snabbt och med omedelbart resultat i
synnerhet när det gäller nystartade företag, partiellt skattskyldiga företag
och företag som lämnar negativa deklarationer.

Slutligen
har utredningen betonat vikten av att kontrollarbetet följs upp genom att
resultat och vunna erfarenheter från vidtagna kontrollåtgärder sammanställs och
redovisas.

Remissinstanserna
har i allmänhet tillstyrkt utredningens förslag till ambitionsnivå då det
gäller kontrollen men påpekat att denna inte kan nås utan en inte oväsentlig
resursökning. Enighet råder också om att kontrollen f. n. är eftersatt och
måste förbättras.

Remissinstanserna
har inte heller haft några principiella invändningar mot ett ökat
informationsutbyte mellan beskattningsmyndigheterna för all härigenom försöka
utnyttja redan lämnade uppgifter till nytta för hela skattekontrollen. När det
däremot gäller sättet för informationsutbytet liksom också förslaget till planenlig
kontroll är åsiktsbilden mycket splittrad. Enighet finns dock om att de
största företagen bör granskas genom integrerade revisioner utförda i
revisionsenheternas regi. Vidare delar man allmänt utredningens uppfattning att
kontrollen av den löpande skatteredovisningen bör tillmätas en ökad betydelse.

Prop.
1981/82:59 14

Många remissinstanser har emellertid förordat att
utredningens förslag till informationsöverföring och jämförande granskning
prövas praktiskt. Först härefter kan definitiv ställning tas till förslaget.
Detsamma gäller den av utredningen föreslagna efterkontrollen.

För egen del vill jag anföra följande. Skattesystemet är
komplicerat och ställer stora krav på både skattskyldiga och myndigheter.
Skatterna tar en stor del av den lojale medborgarens inkomster. Riskerna för skatteundan-dragande
i form av skatteflykt och skattefusk är stora. Det är därför en myckel
väsentlig uppgift för skaltemyndigheterna att se till att den skatt som skall
betalas också redovisas och betalas. Ett aldrig så rättvist utformat skattesystem
framstår som orättvist och snedvridande om reglerna tillämpas bara av vissa
människor medan andra undandrar sig att fullgöra sina skyldigheter.

En effektiv skattekontroll behövs därför. Kontrollbehovel
föreligger även på mervärdeskatteområdet. Jag delar i allt väsentligt
utredningens uppfattning om vad som bör innefattas i begreppet skattekontroll
och om inriktningen av den framtida mervärdeskaltekontrollen. Denna kontroll
har i viss mån varit eftersatt men genom personalförstärkningar under de senaste
åren har kontrollresurserna utökats. Ytterligare åtgärder krävs dock.
Riksskatteverket (RSV) har sedan år 1979 regeringens uppdrag att göra en
översyn av länsstyrelsernas mervärdeskalteenheters organisation. Verket har
under våren 1981 lämnat ett förslag om bl. a. personalförstärkningar på
mervärdeskatteenheterna. Förslaget har remissbehandlats och bereds f. n. inom
regeringskansliet.

Med hänsyn
till den ekonomiska situationen är det av flera olika skäl viktigt att
tillgängliga resurser används på bästa sätt. Detta gäller självfallet även
skattekontrollen och skatteförvaltningen i övrigi. Det är därför med
tillfredsställelse som jag har noterat att RSV har påbörjat arbetet med en
övergripande plan för skattekontrollen. En sådan plan framstår som i hög grad
önskvärd, givetvis inte bara för mervärdeskattens del utan också för
inkomstskattens del.

Jag anser också att det är mycket angeläget att de olika
skattemyndigheterna - länsstyrelserna, taxeringsnämnderna och de lokala
skattemyndigheterna - samt kronofogdemyndigheterna kan, så långt det är
praktiskt möjligt, ställa tillgänglig information till fört"ogande för de
andra myndigheterna i den mån den där bedöms vara av intresse. Jag har därför slor
förståelse för de ansträngningar som utredningen har gjort för alt öka
informationsutbytet mellan länsstyrelsernas mervärdeskatteenheter och laxeringsorganisationen.
Remissinstanserna har också genomgående ställt sig positiva fill en sådan
tanke, även om olika uppfattningar har redovisats om formerna för dess
realiserande.

RSV;s översyn av mervärdeskatteenheternas organisation
innefattar också en försöksverksamhet med informationsöverföring och jämförande
granskning i några län. Resultatet av den verksamheten blir ett värdefullt

Prop.
1981/82:59 15

underlag
när beslut skall fattas om utformningen av det framtida systemet för sädan
granskning och informationsöverföring.

En
förutsättning för att det skall vara meningsfullt att föra över information till
andra skalteförvaltningar är alt informationen är korrekt. 1 detta avseende
gäller alt de mervärdeskalteuppgifler som nu finns tillgängliga i det
befintliga ADB-systemet endast i liten utsträckning omfattar t. ex. ändringsbeslut.
Jag har erfarit att RSV har tagit initiativ lill att göra registreringen av
uppgifter mer fullständig och därmed i högre grad än nu korrekt.

Med
hänsyn till den organisationsutredning som RSV bedriver och det arbete med en
generell kontrollplan som också görs inom RSV och med beaktande av den tidigare
nämnda försöksverksamheten kan slutlig ställning inte nu tas till den av
utredningen skisserade modellen för mervärde-skattekontrollen. Oberoende av
detta bör ändå vissa av de av utredningen föreslagna författningsändringarna
genomföras. Utredningen har också angett att dessa kan genomföras oberoende av
om den nya kontrollmetodiken genomförs eller inte. Jag övergår därför nu till
att behandla förslagen till författningsändringar.

2.3
Mervärdeskatteutredningens förslag till författningsändringar

2.3.1
Registrering av skattskyldiga

Den
som är redovisningsskyldig skall anmäla sig för regisirering hos länsstyrelsen
i det län där verksamheten bedrivs. Länsstyrelsen utfärdar ett särskilt bevis
om verkställd registrering. Länsstyrelsen har vidare möjlighet att, om
särskilda skäl föreligger, besluta att den som har påbörjat en verksamhet tills
vidare skall vara skatlskyldig och därmed registrerad redan innan någon
omsättning har kommit lill stånd.

Mervärdeskatteutredningen
konstaterar inledningsvis att registreringen är en rent kameral åtgärd. Den
tolkas dock ofta som ett länsstyrelsebeslut om att verksamheten som bedrivs
eller kommer att bedrivas är skattepliktig. Vid registreringen fattas också
beslut om redovisningsperiod och redovisningsmetod. Utredningen pekar på
vikten av att information lämnas, framför allt till nytillkomna skattskyldiga,
om de lagbestämmelser, föreskrifter och anvisningar som gäller för
mervärdeskatten. Detta gäller i synnerhet när reduceringsreglerna är
tillämpliga eller när verksamheten enbart delvis medför skattskyldighet. Det
är, enligt utredningens mening, av stor betydelse att länsstyrelsen också
följer upp redovisningarna från nyregistrerade skattskyldiga. Registreringen är
därmed av väsentlig betydelse för såväl beskattningsmyndigheterna som de
skattskyldiga. Utredningen konstaterar med tillfredsställelse att den
personalförstärkning av mervärdeskatteenheterna som har ägt rum under senare år
motiverats bl.a. med behovet av ökade kvalificerade resurser för arbetet med
registreringen.

Prop.
1981/82:59 16

Det
är enligt utredningens mening iiite rimligt att betrakta regisireringen som
enbart en kameral åtgärd eftersom den i verkligheten innebär ett väsentligt
ställningstagande i sak. Registreringen bör, menar utredningen, ges en egen
självständig rättsverkan av den innebörden att länsstyrelsen efter prövning
funnit att den i registreringsbeviset beskrivna verksamheten är att anse som
yrkesmässig enligt ML och att därmed också skattskyldighet föreligger. Ett
beslut om registrering bör kunna överprövas av skattedomstol. Utredningen
föreslår därför ändringar i 19 och 51 §§.

För
att undanröja tveksamhet om rätten att utföra skatterevision för att kontrollera
riktigheten i uppgifter som har lämnats i ett registreringsärende har
utredningen föreslagit att en sådan rätt uUryckligen anges i 28 §.

Vad
utredningen anfört om registreringens betydelse betonas av remissinstanserna.
Detta gäller inte minst vikten av information Ull nytillkomna skatt- och
redovisningsskyldiga och av att dessa även fortsättningsvis ägnas särskild
uppmärksamhet. Att registreringen skall föregås av en prövning av skatt- och
redovisningsskyldigheten understryks också av remissinstanserna. Vidare
tillstyrks förslaget om alt registreringsbeslutet skall fä överprövas och att
skatterevision skall få utföras för att kontrollera uppgifter i en
registreringsanmälan.

För
egen del får jag anföra följande. Den ökning av registreringsresurserna som
har genomförts under senare tid har motiverats av den stora betydelse som
registreringsfunktionen har. Det har under den tid mervärdeskatten funnits
visat sig att problem som inte löses redan vid starten av en verksamhel har en
tendens att förstoras och ibland 1. o. m. bli så svära alt den
redovisningsskyldige saknar ekonomisk och praktisk förmåga att rätta de fel som
har tillkommit på grund av missförstånd och ibland bristande information i
samband med registreringen. Det är därför angeläget att ytterligare markera
registreringens betydelse samtidigt som man utvidgar möjligheten till kontroll
av att lämnade registreringsuppgifter är riktiga. Med hänsyn härtill bör i 19 §
särskilt anges att länsstyrelsen beslutar om registrering och tilldelar den
som är redovisningsskyldig ett registreringsnummer. Vidare bör, som
utredningen har föreslagit, 28 § ändras så att det klart framgår att
skatterevision skall få göras även för kontroll av uppgifter som avser
registrering. Det är vidare enligt min uppfattning av vikt att riktigheten av
ett länsstyrelsebeslut i fråga om registrering skall kunna överprövas
omedelbart och inte som nu i samband med att skatt skall fastställas.
Redovisningsskyldighetsfrågan bör kunna klariäggas i omedelbar anslutning till
att en verksamhet påbörias. Det är också av vikt att den som vägrats
registrering kan få avslagsbeslutet prövat av högre instans.

Som
RSV har anfört bör dock besvären såvht avser de administrativa frågorna, dvs.
redovisningsmetod och redovisningsperiod, anhängiggöras hos RSV. Den del av
registreringsbeslutet som avser en bedömning av om skatt- och
redovisningsskyldighet föreligger bör givetvis prövas av skatte-

Prop. 1981/82:59 17

domstolarna.
Med hänsyn härtill bör 51 § i utredningens förslag omformuleras.

2.3.2
Redovisningsskyldighet, m.rn.

Enligt
6 § föreligger skyldighet att redovisa mervärdeskatt till staten om den
skattepliktiga omsättningen överstiger 10000 kr. för beskattningsåret. Länsstyrelsen
kan emellertid om särskilda skäl föreligger medge att skatt-skyldig skall vara
redovisningsskyldig även i annat fall. När redovisningsskyldigheten har
inträtt kvarstår den till dess att länsstyrelsen beslutar alt den skall upphöra.
Sådant beslut skall meddelas när den skattepliktiga omsättningen varaktigt
kommer att uppgå till högst 10000 kr.

Gränsvärdet har alltsedan
år 1969, dvs. när mervärdeskatten infördes, varit 10000 kr. Frågan om ett
ändrat gränsvärde har varit uppe till diskussion vid ett flertal tillfällen i
riksdagen. Mervärdeskatleutredningen har därför haft i särskilt uppdrag att
bedöma denna fråga. Utredningen har mot bakgrund av penningvärdeutvecklingen
sedan år 1969 och under hänsynstagande till de skattesatsändringar som ägt rum
efter nämnda år föreslagit att gränsvärdet höjs fill 15000 kr. Gränsvärdet
skulle därmed realt ha samma innebörd som vid tillkomsten.

Remissinstanserna har
allmänt avstyrkt förslaget. Flertalet anför att det nuvarande gränsvärdet är
väl inarbetat och känt. De menar att en så blygsam höjning skulle få enbart
marginell betydelse för de skattskyldiga men leda till administrativa
svårigheter. Några remissinstanser har därför menat att en höjning skulle
behöva vara väsentligt större. Ett väsentligt höjt gränsvärde skulle dock kunna
leda till konkurrenssnedvridning. Delta skulle stå i strid med önskemålet om
att mervärdeskatten i största möjliga utsträckning skall vara
konkurrensneutral.

Jag delar den uppfattning
som flertalet remissinstanser gett uttryck för. Jag vill också framhålla att
gränsen för redovisningsskyldighet inte har tillkommit för att bereda vissa
skattskyldiga en förmån. I stället fär den ses som ett sätt att av prakfiska
skäl minska antalet redovisningsskyldiga.

Jag
är av de skäl som jag nu har nämnt inte beredd att föreslå någon ändring av
gränsvärdet.

Utredningen
har föreslagit att den nuvarande skyldigheten för alla skattskyldiga att i
faktura ange mervärdeskattens belopp skall omfatta endast sådana skattskyldiga
som också är redovisningsskyldiga. Utredningen föreslår vidare ett utvidgat
betalningsansvar för den som är registrerad som redovisningsskyldig till
mervärdeskatt. Det senare förslaget innebär att den som är registrerad blir
betalningsskyldig även för felaktigt debiterad mervärdeskatt. Bägge dessa
förslag har enligt utredningen motsvarigheter i de utländska
mervärdeskattesystemen.

Beträffande
dessa förslag får jag anföra följande. De utländska mervärdeskattesystemen
har, i motsats till vårt mervärdeskattesystem, i regel identitet mellan skatt-
och redovisningsskyldighet. Detta innebär att de

Prop. 1981/82:59 18

som inte når upp till en viss minsta storlek på
verksamheten i princip står helt utanför mervärdeskatlesystemet. Med en sådan
konstruktion är de av utredningen föreslagna ändringarna väl motiverade.

Jag anser att det skulle vara av stort värde om man även i
det svenska systemet fick en identitet mellan skatt- och
redovisningsskyldighet. Det nuvarande förhållandet, som innebär att vissa
skattskyldiga inte är skyldiga att betala skall, är förvillande. En ordning
som innebär att de som inte är redovisningsskyldiga hell ställs utanför
mervärdeskatten bör eftersträvas. Det bör ankomma på mervärdeskatteutredningen
att närmare undersöka om en sådan ordning är möjlig även för den svenska
mervärdeskatten. 1 avvaktan på detta är jag inte beredd att biträda de
ändringsförslag som utredningen på denna punkt har lagt fram.

2.3.3 Uppgifter i faktura, m.m.

Utredningen förordar alt kravet på öppen skaltedebitering,
i likhet med vad som gäller i utländska mervärdeskattesystem, bör mildras då
det gäller förvärv för smäbelopp. Fakturan bör kunna ligga till grund för
avdrag för ingående skatt även utan speciell uppgift om skattens storlek.
Utredningen föreslår att avdrag för ingående skatt bör få göras om
inköpsbeloppet inkl. skatt understiger 200 kr., även om skatten inte har angetts
särskilt.

Utredningens förslag har tillstyrkts av flertalet
remissinstanser. Några har förordat ett högre belopp medan ett fåtal, däribland
RSV, avstyrkt förslaget.

För egen
del vill jag anföra följande. Mervärdeskattesystemet bygger på att avdraget för
ingående skau skall vara dokumenterat genom att skattens belopp anges särskilt
på inköpsfaktura eller dylikt. Utredningens förslag innebär ingen ändring av
kravet på dokument som styrker inköpet utan enbart alt den särskilda
mervärdeskatteangivelsen inte skall utgöra en förutsättning för rätl till
avdrag då det gäller inköp till mindre belopp. Jag anser alt förslaget i
princip kan godtas.

Någon
uppmjukning av reglerna om skyldigheten att utfärda faktura eller annan
jämförlig handling som utvisar mervärdeskattens belopp föreslås inte. Undantag
från denna skyldighet skall också fortsättningsvis i princip gälla enbart för
detaljhandeln. Mot bakgrund härav bör ändringen inte gälla generellt utan
enbart omfatta inköp till värden som undersuger 200 kr. frän detaljhandeln. Det
torde också vara främst kvitton och andra verifikat på inköp från detaljhandeln
som ibland saknar särskild skatteangivelse och sotn därför har vållat
diskussioner och irritation vid granskningar. Detta bör i stor utsträckning
kunna undvikas om utredningens förslag med den av mig förordade justeringen
genomförs. Den författningsändring som behövs bör, som utredningen har
föreslagit, göras i anvisningarna till 17 §.

Utredningen har uppmärksammat att flera utländska
mervärdeskattesystem innehåller bestämmelser om att den skattskyldiges
registrerings-

Prop.
1981/82:59 19

nummer
skall vara angivet på fakturor eller motsvarande handlingar. Med den betydelse
som utredningen vill ge registreringen finner utredningen del vara av stort
värde med en motsvarande uppgiftsskyldighet även i det svenska
mervärdeskattesystemet. En sådan uppgift skulle kunna vara till hjälp för de
skattskyldigas egen kontrollverksamhet. Det är enligt utredningen vidare av
väsentligt intresse att beskattningsmyndigheten liksom en fakluramottagare i
tveksamma fall utan större besvär kan identifiera utställaren av en faktura.
Utredningen förordaratt i anvisningarna till 16 § införs bestämmelser som
innebär att uppgiftsskyldigheten i utställd faktura eller motsvarande utvidgas till
att omfatta även utställarens registreringsnummer.

Flertalet
remissinstanser har understrukit alt kontrollmöjligheterna utvidgas om
förslaget genomförs.

Några
remissinstanser har tillstyrkt förslaget endast under förutsättning att en ny
nummerserie inrättas för fysiska personer. 1 annat fall skulle den personliga
integriteten äventyras. Några remissinstanser, däribland Ko-operaUva förbundet,
KF, har helt avstyrkt förslaget. KF har framhållit all kravet inte är rimligt i
förhållande till de små positiva effekter som förslaget kan få om det
genomförs.

För
egen del får jag framhålla följande. Det är av stor vikt att alla möjligheter
utnyttjas som kan förbättra kontrollen. Utan alt överbetona vikten av att
utställarens registreringsnummer anges i fakturan kan konstateras att det är
av värde för mottagaren att veta om utställaren är registrerad som
redovisningsskyldig till mervärdeskatt. Är mottagaren tveksam bör han lätt
kunna kontrollera uppgiften hos länsstyrelsen. För flertalet fakturautställare
innebär förslaget inte heller något nämnvärt merarbete. De flesta arbetar med
färdigtryckta fakturablanketter, vilka kan förses även med registreringsnumret.
Jag anser att förslaget bör genomföras.

För
alt inte onödigtvis belasta de skattskyldiga med merkostnader för upptryckning
av nya fakturablanketter bör den nya uppgiftsskyldigheten träda i kraft efter
en viss övergångstid. Företagen kan då föra in registreringsnumret på
fakturorna i samband med ordinarie nytryck av blanketter. Den nya bestämmelsen
bör tas in i anvisningarna lill 16 §.

2.3.4
Fastställelse av skatt

Utredningen
konstaterar att den nuvarande beslutsordningen för fastställande av
mervärdeskatt fungerar bra. Delta gäller inte minst de möjligheter som
länsstyrelsen har att under en treårsperiod på ett enkelt sätt meddela nytt
preliminärt beslut när sådana omständigheter har framkommit som föranleder
ändring av tidigare fastställd skatt. Ett sådant nytt beslut kan utfärdas pä
initiativ av antingen den skattskyldige eller länsstyrelsen.

Efter
treårsperiodens utgång kan ändring av fastställd skatt ske antingen

Prop. 1981/82:59 20

genom
efterbeskattning eller genom besvär i särskild ordning. Frågan om ändring skall
anhängiggöras senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under
vilket beskattningsåret har gått till ända. För att efterbeskattning skall få
ske eller för att besvär i särskild ordning skall få anföras krävs att vissa
förutsättningar är uppfyllda.

Utredningen
har konstaterat att förutsättningarna för efterbeskattning nästan alltid är
uppfyllda. Detta är dock oftast inte fallet när det gäller den skattskyldiges
besvär i särskild ordning. Utredningen har inte funnit några väsentliga skäl
för att denna skillnad skulle bibehållas. Utredningen föreslår att
tillämpningstiden för det enklare beslutsförfarandet förlängs från nuvarande
tre år till sex år. Härigenom bör, menar utredningen, strängt taget alla
rättelser som länsstyrelsen och den skattskyldige är överens om kunna göras på
ett enkelt och smidigt sätt. Bestämmelserna om efterbeskattning och besvär i
särskild ordning behöver endast användas i de fall ett lagakraftvunnet slutligt
beslut redan föreligger. Utredningen föreslår vidare att begreppet preliminärt
beslut utmönstras ur ML. Utredningens förslag föranleder ändring av 33, 35, 36,
40 och 51 §§.

Flertalet
remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat förslagen utan invändningar. RSV
och några länsstyrelser har emellertid avstyrkt förslaget såvitt avser en föriängd
tidsfrist i efterbeskattningsfallen. Som skäl härför har åberopats att den
begränsning som ligger i att efterbeskattning f. n. inte får göras om det är
fråga om ett ringa belopp eller om det är uppenbart oskäligt skulle falla bort,
vilket skulle kunna leda till att även obetydliga eller oskäliga rättelser
görs.

Beträffande
dessa förslag får jag framhålla följande. En förlängning av tidsfristen för
meddelande av nytt beslut, dvs. för rättelse av tidigare fastställd skatt
syftar i första hand inte till att förbättra kontrollmöjligheterna. Indirekt
kan detta ändå påverka kontrollresurserna positivt eftersom rättelsen blir
betydligt enklare att göra och därmed mindre tidsödande. Förslaget undanröjer ocksä
den nuvarande skillnaden i möjligheterna att rätta fel till den skattskyldiges
fördel och till hans nackdel.

De
av några remissinstanser uttalade farhågorna för att rättelse också skall göras
när det är fråga om ringa belopp eller när det är oskäligt bör inte överdrivas.
Jag utgår från att länsstyrelserna redan i dag avstår från att lägga ner arbete
på sådana fall när det är fråga om ändring av fastställd skatt genom
preliminärt beslut. Självklart bör inte granskningsresurser och andra resurser
användas för rättelse av bagatellartade fel. Någon uttrycklig bestämmelse härom
torde inte behövas. Jag förordar att utredningens förslag om en till sex år
förlängd tidsgräns genomförs. Detsamma gäller förslaget att utmönstra uttrycket
preliminärt beslut ur ML. Härutöver förordar jag vissa redaktionella ändringar
i utredningens författningsförslag.

För
att undanröja all risk för en retroaktiv fillämpning av de nya bestämmelserna
till de skattskyldigas nackdel bör bestämmelserna Ullämpas en-

Prop.
1981/82:59 21

dast
i sådana fall då de nu gällande reglerna om rättelse i ordinär väg skulle kunna
tillämpas. I övriga fall bör de äldre bestämmelserna fortfarande gälla.

2.4
Övriga frågor

2.4.1
Sekretessbelagda mervärdeskatteuppgifter

De
uppgifter som finns i länsstyrelsernas register över dem som är registrerade
som skattskyldiga till mervärdeskatt är sekretesskyddade enligt 9 kap. 1 §
sekretesslagen (1980: 100). Föreningen Auktoriserade revisorer FAR har i en
skrivelse till budgeldepartementet hemställt att sekretessen upphävs på så
sätt att länsstyrelsen får rält att lämna ut uppgift huruvida någon är
registrerad som redovisningsskyldig till mervärdeskatt eller ej.

För
egen del har jag funnit att det inte finns några tungt vägande skäl för att
denna uppgift skall vara sekretesskyddad. Det är tvärtom önskvärt att en
möjlighet finns för den som vill kontrollera att en blivande leverantör eller
entreprenör är registrerad som redovisningsskyldig till mervärdeskatt.
Detsamma bör gälla om den som har tagit emot en faktura är tveksam om
utställarens status i mervärdeskattehänseende. Uppgifter ur registret om en
skattskyldigs registreringsnummer, namn, adress, firma och verksamhet bör kunna
lämnas ut.

För att de aktuella
uppgifterna skall kunna lämnas ul till enskilda måste sekretessen begränsas.
Enligt 9 kap. 1 § fjärde siycket sekretesslagen får uppgifter utan hinder av
sekretessen lämnas till enskilda enligt vad som föreskrivs i lag om förfarandet
vid beskattning eller om skatteregister. Undantag från sekretessen kan alltså
tas in i någon författning om förfarandet vid beskattning, t. ex. ML. Med
hänsyn härtill föreslås att en bestämmelse som begränsar sekretessen i
förhållande till enskilda enligt vad jag nyss har sagt införs i ett nytt andra
stycke till 21 § ML.

Sekretessen bör emellertid
inte helt vika. I undantagsfall kan det finnas anledning att inte lämna ut
uppgifterna. Enligt 7 kap. 15 § sekretesslagen skall för uppgifter såsom namn
och adress på enskilda i folkbokföringsverksamhet gälla sekretess om det av
särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående
lider men om uppgifterna röjs. Enligt min mening kan det finnas fog för samma
sekretesskydd när uppgifterna förekommer i mervärdeskatteregistret. Den nya
bestämmelsen bör därför innehålla ett skaderekvisit av innebörd att sekretessen
inte viker om det av särskild anledning kan antas att den registrerade eller
någon denne närstående lider men om uppgiften röjs. Genom att uttrycket
"men" används, framgår att den skattskyldige skall skyddas mot främst
integritetskränkningar av olika slag och inte mot en ekonomisk skada. Den

Prop. 1981/82:59 22

föreslagna
bestämmelsen har utformats i analogi med 12 § skatteregisierla-gen (1980: 343).

Till
sist skall nämnas att, om en myndighet begär uppgifter ur mervärdeskatteregistret,
dessa uppgifter regelmässigt torde kunna lämnas ul med stöd av den s. k.
generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen.

2.4.2
Redovisningsskyldighetens inträde vid viss kreditförsälfning

Enligt
5a§ första stycket inträder redovisningsskyldighet för mervärdeskatt när en
affärshändelse, för vilken skattskyldighet har inträtt, enligt god redovisningssed
bokförs eller borde ha bokförts.

Från
denna huvudregel har undantag gjorts för viss affärshändelse. Av 5a§ andra siycket
framgår att redovisningsskyldigheten får anstå lill dess betalning inflyter
från köparen vid kreditförsäljning med förbehåll om återtaganderätt.
Avdragsrätten är begränsad på samma sätt genom en bestämmelse i 17 S andra
stycket.

I prop.
1978/79: 141 om redovisning av mervärdeskatt m.m. (s. 55 ff) konstaterades att
avbetalningsköpen krävde en särbehandling. En successiv beskattning och
avdragsrätt skulle tillämpas i de transaktioner där lagen (1978:599) om
avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. var tilllämplig. Vidare förordade
dåvarande departementschefen att också kreditköp med återtaganderätt enligt konsumentkreditlagen
(1977:981) skulle behandlas på samma sätl som avbelalningsköp mellan
näringsidkare. Denna särbestämmelse om redovisning av skatt vid
avbetalningsköp borde, enligt departementschefen, tillämpas endast i sådana
fall där återtaganderätt klart kunde åberopas. Dessa två särfall avsågs i
lagtexten kunna täckas av uttrycket kredilförsäljning med förbehåll om återtaganderätt.

I
en skrivelse till budgetdepartementet har Sveriges Slakteriförbund förening u. p.
a. anhållit alt ifrågavarande bestämmelse ändras. Slakleriför-bundet åberopar
ett förhandsbesked som meddelats av RSV:s nämnd för rättsärenden. Av
förhandsbeskedet framgår att nämnden ansett alt särbestämmelserna är
tillämpliga även i fall som inte omfattas av konsumentkreditlagen eller lagen
om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl., men där kreditköp med förbehåll
om återtaganderätt ändå kan anses föreligga. Förbundet anser att denna tolkning
är otillfredsställande och att den dessutom står i strid med vad som egentligen
varit lagstiftarens avsikt.

För
egen del får jag anföra följande. Den nu aktuella särbehandlingen bör i hkhet
med vad som avsågs endast tillämpas i de fall där förbehåll om återtaganderätt
kan åberopas med stöd av konsumentkreditlagen (1977:981) eller lagen (1978:599)
om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. För att ingen tveksamhet härom
skall föreligga bör 5 a § andra stycket och 17 § andra stycket kompletteras med
en direkt hänvisning till de nu nämnda lagarna.

Prop. 1981/82:59 23

2.4.3
Karantånsverksamhet

1
en skrivelse lill budgeldepartementet har lantbruksstyrelsen tagit upp frågan
om undantag från skatteplikt till mervärdeskatt för tjänst som avser karantänsförvaring
av hund och katt.

F.n.
finns en skyldighet att, vid införsel av hund eller katt från länder där rabies
förekommer, förvara djuret i karantän under fyra månader. Syftet med karantänsförvaringen
är att försöka förhindra att rabies också sprids till Sverige. Del finns enligt
styrelsen fem s. k. offentliga karantäner som tar emot hundar och kaller. Dessa
drivs i antingen statlig, kommunal eller privat regi. Kostnaderna för karantänsförvaringen
uppgår f. n. enligt styrelsen till ca 5000 kr. per hund och 2500 kr. per katt.
Till dessa belopp kommer mervärdeskatt.

Lantbruksstyrelsen
har i skrivelsen också uppgett att kostnaden för att legalt införa en hund
eller katt vida överstiger den kostnad som drabbar den som upptäcks ha smugglat
in ett sådant djur. Frestelsen att smuggla in djuren ökar därför. Det är enligt
styrelsens uppfattning nödvändigt all hålla kostnaderna för legal införsel pä
sådan nivå att smugglingen ej ökar. Sett ur samhällets synpunkt skulle enligt
lantbruksstyrelsen kostnaderna för att bekämpa rabies i fall den spreds till
Sverige uppgå till mångmiljonbelopp. Lantbruksstyrelsen har hemställt alt
karantänsverksamhet undantas från skatteplikt enligt ML.

Över
lanlbruksstyrelsens skrivelse har yttranden avgetts av generaltullstyrelsen
och RSV.

Generaltullstyrelsen
har ifrågasatt om åtgärden fär någon mer påtaglig smugglingsavhållande verkan
men har ändå inte motsatt sig att förslagel genomförs.

RSV
har av principiella skäl avstyrkt förslaget. Enligt verkets mening bör åtgärder
för att komma tillrätta med smuggling ske inom ramen för annan lagstiftning.
RSV understryker vikten av att skattelagstiftningen inte utnyttjas för annat
syfte än det lagstiftningen i första hand skall tillgodose. Om förslaget ändå
skulle genomföras pekar RSV på vissa problem som kan uppkomma i de fall karantänsverksamhelen
omfattar andra djur än hundar och kaller och de fall då karantänsverksamheten
drivs tillsammans med annan verksamhet, l.ex. hunduppfödning. 1 dessa fall kan
fördelningsproblem uppkomma då det gäller avdrag för ingående skatt som
belöper på gemensamma förvärv. För att eliminera dessa problem och för att
ytterligare tillgodose syftet att hålla nere karantänskostnaderna föreslär RSV
att avdragsrätt skall föreligga även för skatt som hänför sig till den skattefria
karanlänstjänsten.

För
egen del får jag anföra följande. Det är av utomordentlig betydelse alt alla
möjligheter tas till vara att förhindra att rabies införs lill Sverige och alt
de stora kostnader som ett bekämpande av sjukdomen skulle medföra undviks. Jag
har visserligen förståelse för RSV:s principiella ståndpunkt. Jag har ändå den
uppfattningen att slopad mervärdeskatt kan leda till att

Prop. 1981/82:59 24

antalet
insmugglade djur minskar och förordar därför att förslaget genomförs. För att
ytterligare sänka kostnaden för karantänsverksamheten och för att undvika
tillämpningssvårigheter bör den ingående skatten i denna karantänsverksamhet
omfattas av avdragsrällen enligt ML, dvs. medföra s. k. teknisk
skattskyldighet. Jag förordar att bestämmelser om karantänsverksamhet av nu
angiven innebörd införs i 2 och 11 §§.

2.4.4 Skatteplikt
för vissa tjänster inom den yrkesmässiga djuraveln

1
sitt remissyttrande över mervärdeskatteulredningens nu behandlade betänkande
har Lantbrukarnas skatledelegation tagit upp frågan om skattskyldighet för
språngavgifter som hingsthållare har uppburit i sin verksamhet. Delegationen
har framhållit att dåvarande riksskattenämnden hade uttalat (RSN II 1969: 129.14)
alt språngavgifter som uppbars av en hingsthållare var att anse som vederlag
för tjänster, som var skattepliktiga enligt 10 §. Delta ställningstagande har
enligt skattedelegationen allmänt accepterats av såväl skallskyldiga som
vederbörande myndigheter. I ett senare förhandsbeskedsärende har
regeringsrätten däremot funnit att betäckning utgör tjänst avseende
skattepliktig vara. Denna tjänst är enligt regeringsrätten dock inte av sädan
art som anges i 10 § första stycket.

Enligt
skaltedelegationens uppfattning skulle det medföra svåra konsekvenser för
berörda skattskyldiga om vissa delar av avelsverksamhelen skulle hållas utanför
mervärdeskattesystemet. Delegationen har därför hemställt att även denna fråga
uppmärksammas vid behandlingen av mer-värdeskatteuti"edningens betänkande.

I prop.
1968: 137 om ändring i ML, s. 28, uttalades att seminverksamhet borde inrymmas
under beskattningen och att detta kunde anses vara fallet enligt redan
beslutade bestämmelser.

En
verksamhet som avser yrkesmässig djuruppfödning eller avel är ofta förenad med
försäljning av djur. Om så är fallet medför verksamheten skaUskyldighet till
mervärdeskatt. Av såväl praktiska som materiella skäl bör både inseminering och
betäckning av djur vara skattepliktiga tjänster. För att så skall bli fallet
bör göras ell tillägg till andra stycket av anvisningarna till 10 §, enligt
vilket inseminering eller betäckning av djur omfattas av skatteplikt enligt 10
§ första stycket 1. Genom en sådan ändring uppnås också - genoin bestämmelserna
i 2a§ tredje stycket 2 — att både inseminering och betäckning här i landet av
ett sto som förs hit för det ändamålet från utlandet kommer att anses som en
exporttjänst. Någon skatt kommer därför inte att behövs tas ut för dessa
tjänster.

2.4.5 Koncernföretag

Enligt
17 § fjärde stycket får ett koncernförelag som tillhandahåller skattefria
tjänster åt ett annat koncernföretag föra över den ingående skatten till det
andra företaget där den blir avdragsgill enligt annars gällande bestämmelser.
Koncernföretag har definierats genom en hänvisning till

Prop. 1981/82:59 25

43
§3 mom. kommunalskattelagen (1928:370). Denna bestämmelse innehåller numera
endast regler om i vilka fall ett koncernbidrag anses som en avdragsgill
omkostnad. Bestämmelsen i ML bör därför ändras. Jag anser att detta lämpligen
bör ske på det sättet att koncernföretagen definieras i ML på samma sätt som de
f.n. definieras i punkt 3 av anvisningarna till 43 § kommunalskattelagen. Detta
innebär att ett koncernförhållande föreligger bl. a. om ett moderföretag äger
mer än nio tiondelar av aktierna i ett eller flera svenska aktiebolag. Rätten till
överföring av den ingående skatten bör gälla även i det fall ett moderföretag
endast indirekt äger ett annat bolag, dvs. när ett eller flera helägda
dotterbolag i sin tur äger mer än nio tiondelar av aktierna i ett annat bolag.
Något krav på att ett lämnat koncernbidrag också skall vara avdragsgillt vid
inkomsttaxeringen bör - i överensstämmelse med vad som nu tillämpas — inte
ställas upp.

2.5
Lagrådets yttrande

Med
hänsyn till de nu genomgångna lagstiftningsfrågornas enkla beskaffenhet är det
enligt min mening inte motiverat att inhämta lagrådets yttrande.

3
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att antaga inom budgetdepartementet upprättat förslag Ull

lag
om ändring i lagen (1968; 430) om mervärdeskatt.

4
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har
lagt fram.

Prop. 1981/82:59 26

Bdaga 1

Mervärdeskatteutredningens sammanfattning av betänkandet
(Ds B 1980:6) Översyn av mervärdeskatten Del V Mervärdeskattekontrollen m. m.

Utredningen har tidigare förutskickat att kontrollen av
mervärdeskatten skulle behandlas i ett kommande slutbetänkande. Vi har dock
funnit anledning att behandla denna fråga separat i detta delbetänkande. Av
redogörelsen i det inledande avsnittet av betänkandet framgår att ett
avgörande skäl för denna särbehandling av kontrollfrågan har varit del uppdrag,
som riksskatteverket (RSV) fått att utreda den framtida organisationen av länsstyrelsernas
inervärdeskatteenheler.

1 det föreliggande betänkandet presenterar vi dels en
principiell syn pä hur mervärdeskaltekontrollen enligt vår uppfattning bör
inriktas för framtiden, dels förslag till vissa författningsändringar. Dessa
har i sig själva en klar kontrollmässig innebörd och motivering och kan därför
genomföras oberoende av framtida ändringar i mervärdeskatteadministrationen.

I kapitel 1-3 behandlas vissa allmänna synpunkter på
skattekontrollen och visst statistiskt material om uppbörd, m. m.

Registreringen, som behandlas i kapitel 4, är i dag en
närmast rent kameral åtgärd. Ett utfärdat bevis om registrering torde dock
allmänt tolkas som ett länsstyrelsens beslut om alt den verksamhet registreringen
avser är att anse som yrkesmässig i ML:s mening och att skattskyldighet
föreligger. Registreringen innebär de facto ett väsentligt ställningstagande i
sak och är dessutom förenad med beslut avseende den registrerades framtida
redovisning av skatt. Vi har därför funnit det vara naturligt att registreringen
ges en egen självständig rättsverkan av den innebörden att länsstyrelsen efter
prövning funnit att den i utfärdat registreringsbevis beskrivna verksamheten är
att anse som yrkesmässig enligt ML och att därmed också skattskyldighet
föreligger. Ett beslut om registrering bör kunna omprövas i skattedomstol.

I kapitel5 behandlas frågor som rör bl.a.
skatteredovisningen. I avsnitt 5.1 tar vi upp frågan om gränsvärde för
redovisningsskyldighet enligt 6 §. Nuvarande gräns för redovisningsskyldighet
vid en skattepliktig omsättning av 10000 kr. för hell beskattningsår har gällt
alltsedan mervärdeskatten infördes.

Skatteutskottet har i betänkandet SkU 1978/79: 14
behandlat ett motionsyrkande om att gränsvärdet med hänsyn till den
penningvärdeförändring som skett sedan är 1969 borde höjas till 20000 kr.
Frågan borde enligt utskottet närmare övervägas av mervärdeskatteutredningen.
Med detta uttalande avstyrktes motionen.

Vi har för vår del funnit att en höjning av gränsvärdet i
och för sig har relativt liten praktisk betydelse för skatteadministrationen.
Med beaktande av vidtagna höjningar av skattesatsen kan uppgången av den
allmänna prisnivån sedan år 1969 dock motivera en höjning av gränsen för
redovisningsskyldighet till 15000 kr. Härigenom får gränsvärdet samma reala
nivå som när skatten infördes.

1 avsnitt 5.2 behandlas faktureringsskyldigheten. Vi
föreslår där att faktureringsskyldigheten begränsas lill alt gälla enbart
redovisningsskyldiga skattskyldiga. Denna ändring föreslås också kompletterad
med en ändring enligt vilken redovisningsskyldig köpare medges rätt till avdrag
för

Prop. 1981/82:59 27

s. k. fiktiv skatt vid förvärv av vara från ej
redovisningsskyldig säljare. På detta sätt undanröjs eljest uppkommande kumulativa
effekter vid förvärv av skattskyldig från någon som inte är
redovisningsskyldig, dvs. skattskyldig med så liten omsättning att varken
fakturerings- eller redovisningsskyldighet föreligger.

Vi föreslår också, i likhet med vad som gäller i de flesta
utländska mervärdeskattesystem, att redovisningsskyldig, som förvärvar vara av
ringa värde i detaljhandel och liknande verksamheter i vilken någon faklu-reringsskyldighet
enligt ML inte föreligger, skall ha rätt till avdrag för beräknad ingående
skatt, om beloppet av inköpet understiger 200 kr.

1 likhet med vad som gäller i flera andra länder föreslår
vi att utställarens registreringsnummer skall anges i faktura eller motsvarande.

1 avsnitt 5.3 föreslår vi att i ML införs en generell
redovisningsskyldighet för belopp som registrerad skattskyldig debiterat som
mervärdeskatt i utställd faktura även i de fall skatt enligt ML inte skall utgå
eller utgå med lägre belopp än den debiterade. En sådan bestämmelse
överensstämmer med vad som allmänt gäller i de utländska mervärdeskaltesystemen.
Redovisningsskyldighet för beloppet skall föreligga i den ordning som gäller
för skatt. För att underlätta rättelser av felaktig debitering föreslår vi
bestämmelser som innebär att skattskyldig medges rätt all minska sin utgående
skatt föl' den redovisningsperiod under vilken han krediterar sin kund den för
högt debiterade skatten. Minskningen skall i de fall skatten tidigare
debiterats på faktura grundas på kreditnota.

I avsnitt 5.4 diskuteras mervärdeskattedeklarationen mot
bakgrund av alt den uppfattningen förts fram att deklarationen med den minimerade
uppgiftsskyldighet som nu föreligger erbjuder endast begränsade kontrollmöjligheter
och att uppgiftsskyldigheien av det skälet borde utökas. Vi avvisar dock detta
och anser att deklarationsmaterialet i sin nuvarande form trots allt ger goda
informationer och indikationer om behovei av aktiva kontrollåtgärder.

1 avsnitt 5.5 behandlas förfarandet vid fastställelse av
skatt. För att tillgodose önskemål om en enhetlig beslutsordning för i princip
all indirekt beskattning förordar vi efter kontakter med punktskalteutredningen
att nuvarande beslulsförfarande bibehålls i allt väsentligt. Begreppet preliminärt
bör dock utmönstras ur ML. Vi har vidare funnit att den nuvarande
treårsperioden för att fä nytt länsstyrelsebeslut bör kunna ändras till en sexårsperiod.
Erfarenhetsmässigt föreligger i det närmaste alltid förutsättningar för efterbeskattning
medan det däremot för besvär i särskild ordning, dvs. till den skattskyldiges
förmån, krävs speciella skäl. Genom att förlänga tiden för enkla länsstyrelsebeslul
elimineras i allt väsentligt denna skillnad i fråga om att rätta en redovisning
som lett till för hög eller för låg skatt.

Bestämmelserna om efterbeskattning blir med den föreslagna
ordningen tillämpliga endast i de fall slutligt beslut om fastställelse av
skatt har meddelats och besvär i särskild ordning behöver tillgripas endast i
de fall den skattskyldige inte har anfört besvär över slutligt fastställelsebeslut
inom den i ML föreskrivna tiden.

1 kapitlen 6 och 7 har vi som underlag för våra
bedömningar i fråga om mervärdeskaltekontrollen lämnat dels en kortfattad beskrivning
av den svenska skatteadministrationen, dels en redogörelse för hur mervärdeskattekontrollen
bedrivs i några andra länder. Vid direkta kontakter med företrädare för
skatteadministrationen i Danmark, Norge och Västtyskland har vi fått värdefull
information om hur man där ser på kontrollfrågan.

Prop. 1981/82:59 28

I kapitel 8 har vi visat på det nära samband som i rent redovisningstekniskt
hänseende föreligger mellan mervärde- och inkomstskatten. Vi menar alt
mervärdeskatten ur kontrollteknisk synpunkt bör betraktas som en
företagsbeskattning. Detta samband markeras ytterligare genom den redan
beslutade övergången ull en för samtliga skattskyldiga i princip enhetlig
skatteredovisning enligt bokföringsmässiga grunder och med anknytning av
redovisningsperioderna till beskattningsåret. Delta innebär att den samlade
mervärdeskatteredovisningen för ett beskattningsår i princip kommer att avse
samma omsättning som i den skattskyldiges inkomstdeklaralion för samma år.

Dessa förhållanden gör det möjligt att i fortsättningen pä
ett relativt enkelt sätt med hjälp av tillgängliga uppgifter i
inkomstdeklarationens rörelsebilagor göra en avstämning mot mervärdeskalleredovisningen
för tilländalupna beskattningsår.

Vi visar även på alt ändringar i efterhand av skatt som
fastställts regelmässigt blir resultatpåverkande och också berör
inkomsttaxeringen. Vi har därför understrukit vikten av att det beslutsunderlag
som ligger lill grund för ändringsbeslut tillhandahålls andra
beskattningsorgan.

1 kapitel 9 har vi sökt ange en realistisk ambitionsnivå
för mervärdeskattekontrollen och efter vilka riktlinjer den i huvudsak bör
bedrivas. Ambitionsnivån kan enligt vår mening, inte gärna sättas lägre än att
varje skattskyldig någon gång under den tid hans redovisning är angripbar för
rättelse blir föremål för kontroll av något slag. Med den föreslagna beslutsordningen,
dvs. med möjlighet till rättelse av felaktigheter genom nytt fastställelsebeslut
inom en sexårsperiod, öppnas enligt vår uppfattning möjligheter till en på lång
sikt upplagd kontrollplan grundad på en jämförande granskning av
mervärdeskatteredovisningarna för helt beskattningsår mot inkomstdeklarationen
med därtill hörande bilagor och räkenskapsutdrag. Denna del av
skattekontrollen betecknar vi som planenlig kontrollverksamhet.

Härutöver föreligger ett stort kontrollbehov beträffande
de kortperiodiska redovisningarna för ännu ej avslutade räkenskapsår och där
det tillgängliga kontrollmaterialet i stort sett inte består av annat än de korlpe-riodiska
deklarationerna till mervärdeskatt. Under denna tid har det allmänna inie
något preciserat skatteanspråk gentemot den skattskyldige vad gäller
inkomstskatten. Mervärdeskatteenhelen har därför alt under denna tid
självständigt svara för kontrollen. Denna del av mervärdeskattekontrollen
betecknar vi som spontan kontrollverksamhet.

Grunden för den planenliga granskningen bör bestå i en
konsekvent uppföljning av mervärdeskatteredovisningarna för helt beskattningsår
mot uppgifterna i den skaltskyldiges inkomstdeklaration för samma är. En sådan
kontrollrutin förordades redan i den s. k. RS-propositionen om riktlinjer för
ändrad skatteadministration (prop. 1975:87). Det då förordade förfarandet
förutsatte att den jämförande granskningen skulle ulföras i samband med det
ärliga taxeringsarbetet.

En sådan
ordning kan enligt vår mening inte gärna göras generell. Den jämförande
granskningen förutsätter en sammanställning av de periodvisa redovisningarna
för mervärdeskatt för helt beskattningsår och i förekommande fall kompletterad
med de ändringsbeslut som länsstyrelsen meddelat. Vi föreslår att denna
registrering av uppgifter om mervärdeskatteredovisningarna genomförs och att
specificerade uppgifter om mervärdeskatteredovisningarna för beskattningsåret
för varje skattskyldig las in i en särskild handling som vi betecknar som mervärdeskatteavi.
Denna skall

Prop.
1981/82:59 29

tillställas
taxeringsnämnderna för insortering i inkomstdeklarationen. Dessa mervärdeskatteavier
kan dock av tidsskäl inte tillhandahållas före utgången av maj månad. Vid
denna tidpunkt torde vad gäller enklare deklarationer, taxeringsarbetet ofta
vara avslutat.

Vi
föreslår därför en annan teknik vad gäller sådana skattskyldiga med inkomst av
jordbruksfastighet som har en skattepliktig årsomsättning ej överstigande
100000 kr. Dessa skattskyldiga kommer att i fortsättningen tillämpa helärsredovisning
och fär lämna sin mervärdeskattedeklaration först den 5 april taxeringsåret. Vi
föreslår att sådan skattskyldig på särskild blankett som biläggs
inkomstdeklarationen skall lämna uppgift om sin mervärdeskatteredovisning för
beskattningsåret. Denna uppgift stäms av mot inkomstdeklarationen i samband med
granskningen av denna och därefter på maskinell väg mot den skaltskyldiges
inbetalning av mervärdeskatt. En sådan kontrollrutin skulle ge en årlig
avstämning av mervärdeskatteredovisningarna för drygt 100000 av de totalt
400000 lill mervärdeskatt registrerade skattskyldiga.

För
övriga skattskyldiga får taxeringsnämnden för sitt arbete del av de framställda
mervärdeskatteavierna. De kortperiodiska uppgifterna i dessa bör enligt vår
uppfattning vara av stort värde för inkomsttaxeringen. Dessutom skapas
garantier för att nämnderna får del av de beslul om avvikelser från
redovisningarna som länsstyrelsen gjort.

Vi
förordar också en mtin enligt vilken länsstyrelsen automatiskt blir underrättad
om vidtagna avvikelser från inkomstdeklarationen. Denna teknik förutsätter att
det på maskinell väg upprättas förteckningar över vidtagna avvikelser av viss
storlek som rör nettointäkten av verksamheter för vilka redovisningsskyldighet till
mervärdeskatt föreligger.

Enligt
vår uppfattning borde såväl länsstyrelserna som taxeringsnämnderna på detta
sätt kunna få del av de beslutsunderlag som ligger till grund för den först
vidtagna beskattningsåtgärden och den skatlskyldige på så sätt befrias från
förfrågningar och utredningar i samma sak från två olika beskattningsorgan.

Vi
menar dock att mervärdeskatteredovisningarna inte alltid är sä lätta att stämma
av mot inkomstredovisningen. Det kan ifrågasättas om det med den beslutsordning
som gäller för mervärdeskatten kan vara rationellt med årliga avslämningar. Vi
förordar i stället att avstämningarna generellt skall göras för längre
perioder, förslagsvis vart tredje eller fjärde år och utföras av
mervärdeskatteenheten. Taxeringsnämndernas verksamhet måste av naturliga skäl
begränsas fill det aktuella beskattningsåret.

Vi
har emellertid funnit att den föreslagna tekniken inte gärna kan vara tillfyllest
för de största företagen. Redovisningarna för dessa är i allmänhet så
komplicerade att den enda tänkbara kontrollmetoden måste vara skatterevision.
Redan uppbördsbilden för mervärdeskatten motiverar sådana åtgärder. Av de
statistiska uppgifter som vi redovisar framgår att knappt 3000 företag med
årsomsättning över 20 milj. kr. år 1978 svarade för inte mindre än 52 procent
av den totala mervärdeskatleuppbörden.

Vi
föreslår därför att en kontrollplan läggs fast enligt vilken skalterevision
hos dessa företag skall företas inom en femårsperiod, dvs. under den tid
redovisningarna är angripbara för rättelse. Ansvaret för att dessa revisioner
kommer till stånd bör enligt vår uppfattning läggas på länsstyrelsernas
revisionsenheter. Revisionerna bör vara integrerade, dvs. omfatta även andra
skatter och avgifter.

I
avsnitt 9.3 behandlas vad vi betecknat som den spontana kontrollverksamheten.
Stora krav mäste ställas på denna verksamhet. Mervärdeskatte-

Prop. 1981/82:59 30

systemet
bygger på ett snabbt och korrekt beslutsförfarande hos beskattningsmyndigheterna.
Omedelbar ställning måste tas ull begäran om registrering för skattskyldighet.
Beskattningsmyndighelerna har vidare alt skyndsamt verkställa återbetalning av
överskjutande ingående skatt. En negativ deklaration kan ses som ett formligt
yrkande från den skattskyldiges sida. Bortsett från sådana verksamheter som
medför s. k. teknisk skattskyldighet uppkommer normall en negaliv deklaration
först i samband med en betydande investering av något slag. Vid de utredningar
som länsstyrelsen i dessa fall måste ulföra tas många gånger i sak ställning till
förvärv varom fråga uppkommer även vid en efterföljande inkomsttaxering. Det
måste tillses att utredningarna håller sådan kvalitet att både den skattskyldige
och taxeringsnämnderna kan lägga dem som grund för bedömningarna vid inkomsttaxeringen.

Med
den informationsöverföring som vi förordat för den planenliga granskningsverksamheten
skapas också garantier för att de avvikelser från mervärdeskatteredovisningarna
som görs kommer till taxeringsnämnderis kännedom via den föreslagna mervärdeskatteavin.
Den spontana kontrollverksamheten måste många gånger bedrivas i form av
skatterevision. Det är tveksamt om detta institut med nuvarande bestämmelser
kan tillgripas redan innan verksamhet påbörjas och innan beslut om registrering
skett. Vi föreslår en ändring som gör det möjligt att undersöka
förutsättningarna för registrering genom skatterevision.

Som
ett led i registreringskontrollen anser vi att redovisningarna frän nystartade
företag av någon betydelse måste följas upp i vae fall för del första
verksamhetsåret mot den årliga självdeklarationen. Lika viktigt är att en
motsvarande ålgärd vidtas vid avregistreringar.

1
avsnitt 9.4 behandlar vi uppföljningen av kontrollverksamheten. Vi menar att
registreringen av uppgifterna från mervärdeskattedeklarationer och den utökade
beslutsregistreringen som vi förordat öppnar nya möjligheter att med minskade
manuella insatser få fram sammanställningar och redovisningar beträffande
kontrollverksamheten och vad som därvid framkommit. Med förhållandevis små
insatser bör det därvid vara möjligt att få fram en kartläggning av
konstaterade feltyper, i vilka branscher ett visst fel är mest frekvent och till
vilken storleksklass de företag hör hos vilka felredovisningar förekommer.
Genom sådana uppgifter blir det möjligt att skaffa sig en säker bedömningsgrund
för hur skattesystemet fungerar. Det bör vidare vara möjligt att på detta sätt
fä reda på om förtydligande anvisningar från RSV i viss beskatlningsfråga kan
vara erforderliga. Vi menar även att en systematisk uppföljning av
kontrollarbetet kan ge besked om oklarheter i skattelagstiftningen och även i
vissa fall peka på sådana tillämpningssvårigheter att lagändringar på någon
punkt kan vara motiverade.

Prop. 1981/82:59 31

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttrandena över
mervärdeskatteutredningens betänkande (Ds B 1980:6) Översyn av mervärdeskatten
del V Mervärdeskattekontrollen m. m.

Remissinstanser

Remissyttranden har inkommit frän bokföringsnämnden,
byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket, riksskatteverket (RSV),
generaltullstyrelsen, kammarrätten i Göteborg, kommerskollegium, samtliga
länsstyrelser, lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi, Finansbolagens
förening, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, Kooperativa förbundet (KF),
Landsorganisationen i Sverige, Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund
(LRF). Motorbranschens riksförbund. Svensk industriförening. Svenska
byggnadsentreprenörföreningen. Svenska företagares riksförbund. Svenska
kommunförbundet, Svenska revisorsamfundet SRS. Svenska åkeriförbundet.
Sveriges bokförings- och revisionsbyråers förbund SBRF, Sveriges
grossistförbund, SHIO-Familjeföretagen, Sveriges köpmannaförbund. Sveriges
redovisningskonsulters förbund och Tfänstemån-nens centralorganisation.
Gemensamt yttrande har avgetts av Svenska arbetsgivareförenigen och Sveriges
industriförbund. LRF har som eget remissyttrande åberopat ett utlåtande av
Lantbrukarnas skattedelegation. Centralorganisationen SACOISR har hänvisat till
yttrande avgivet av Förbundet för jurister, samhällsvetare och ekonomer JUSEK.
Kommerskollegium har överlämnat yttrande avgivet av Stockholms handelskammare.

Remissyttranden

1 Kontrollverksamheten

Flertalet remissinstanser betonar behovei av en ökad
mervärdeskattekontroll. Kontrollverksamheten är enligt dessa eftersatt och en
förändring måste snarast åstadkommas. Utredningens förslag till ambitionsnivå
tillstyrks allmänt av remissinstanserna. Åtskilliga har dock framhållit att
denna inte kan uppnås om inte de personella resurserna kraftigt förstärks.

Den av utredningen föreslagna uppdelningen av
kontrollverksamheten i en spontan och en planmässig kontrollverksamhet har inte
mött några invändningar. Många remissinstanser betonar att den spontana
kontrollverksamheten som skall göras under löpande år och avse ej avslutade
räkenskaper enbart bör ulföras i mervärdeskatteenheternas regi. Dessa enheter
bör, enligt vissa remissinstanser, ha egna revisionsresurser så att eventuella
utredningar får sådan kvalitet att de kan läggas till grund även för kommande
beslut inom inkomsttaxeringen. Utredningens uppfattning att det i den spontana
kontrollverksamheten bör ingå en kontroll av nystartade verksamheter och de
skattskyldiga som lämnar negativa deklarationer har inte mött några
invändningar.

I fråga om den planenliga kontrollverksamheten och
utredningens förslag till jämförande granskning är meningarna mycket delade.
Åtskilliga menar att en jämförande granskning inte bör göras manuellt. Några avstyrker
jämförande granskning över huvud taget och menar att kontrollob-

Prop.
1981/82:59 32

jekten bör utväljas maskinellt. Det finns dock en i stort
sett entydig och positiv uppfattning då det gäller konlrollmetodiken för de
allra största företagen. Flertalet remissinstanser tillstyrker att granskningen
av dessa bör ske genom integrerade revisioner utförda i revisionsenheternas
regi med sakkunnig hjälp från mervärdeskatleenheterna. Några remissinstanser
har dock framhållit att utredningen överbetonat behovet av revision av dessa.
Vissa har också ifrågasatt om det är omsätlningsstorleken som skall avgöra
kontrollmetoden och om inte urvalet av granskningsobjekt bör styras av också
andra förhållanden än mervärdeskatten.

Beträffande helårsredovisande jordbrukare har utredningen
föreslagit att uppgift om mervärdeskatten införs på J 2-blanketlen på särskild
talong. Den jämförande granskningen görs av taxeringsnämnderna varefter talongen
sänds till länsstyrelsens mervärdeskatteenhet. Uppgiften på talongen stäms
härefter av maskinellt mot mervärdeskattedeklarationerna. Flertalet
remissinstanser har påpekat alt den enkla kontrollen enbart kan ske beträffande
utgående skatt. Vidare har ifrågasatts om det f.n. finns resurser att över
huvud laget göra någon jämförande granskning i taxeringsnämnden. Några
remissinstanser har också framhållit att det inte är meningsfullt att för just
denna gmpp göra en manuell jämförande granskning. Granskningen bör i stället
utföras maskinellt och avse både ingående och utgående skatt. .Andra
remissinstanser har ansett att förslaget är bra och att det bör prövas
praktiskt. Några av dessa har också förordat att den krets som skall lämna
uppgift på självdeklarationen och omfattas av nu diskuterad kontrollmetod
utvidgas till att gälla samtliga som har en årsomsättning under 200000 kr.
eller i vart fall samtliga med helårsredovisning. Även frågan om vem som skall
ha ansvaret för att granskningen görs har lett till delade meningar. Flertalet
har dock menal att utredningsansvaret vid befarade felaktigheter bör åvila
mervärdeskatteenheterna.

För de skattskyldiga som inte omfattas av det nu
behandlade talongsystemet och inte heller tillhör kretsen stora förelag skall s.
k. mervärdeskatteavier framställas på mervärdeskatteenheterna. Avierna skall
lämnas till taxeringsnämnderna för insortering i resp. deklaration och användas
i kontrollarbetet. Även beträffande detla förslag är remissutfallet mycket
splittrat. De argument som åberopas för ett avstyrkande är bl.a. att det i
många fall är omöjligt med en avstämning, att avierna kommer
laxerings-myndigheten tillhanda för sent och att avierna leder till ett stort
sorteringsarbete. Några remissinstanser har däremot förordat att en
försöksverksamhet bedrivs och att kontrollen i taxeringsnämnden bara görs överslagsmässigt.
Mervärdeskatteenheterna skall enligt dessa svara för den egentliga
kontrollverksamheten. De som tillstyrker förslaget har framhållit att förslaget
innebär ett ökat informationsutbyte och att detta är mycket väsentligt.

När det slutligen gäller förslagel att
mervärdeskatteenheten skall göra en efterkontroll med 3-4 års intervall har
remissinstanserna pekat på de svårigheter som f. n. finns att få tillgång till
självdeklarationer för de allra senaste åren. Även delta förslag menar vissa
innebär att en kraftig resursförstärkning måste tillföras
mervärdeskatteenheterna. Efterkontrollen kan också leda till skatte- och
taxeringsrevision och därmed samordningsproblem med revisionsenheterna. Enligt
några remissinstansers uppfattning är en efterkontroll enligt utredningens
förslag enda möjligheten alt förbättra kontrollen.

Prop.
1981/82:59 33

2 Registrering av skattskyldiga

Remissinstanserna delar utredningens uppfattning att
registreringen till mervärdeskatt är av mycket väsentlig betydelse för såväl
beskattningsmyndigheterna som de skattskyldiga och att registreringen bör få
en ökad uppmärksamhet. Flertalet remissinstanser betonar också liksom utredningen
vikten av information till nytillkomna skatt- och redovisningsskyldiga och att
dessa även fortsättningsvis bör ägnas särskild uppmärksamhet.

Utredningens
förslag all registreringen skall föregås av en särskild prövning av att skatt-
och redovisningsskyldighet föreligger liksom förslaget till möjlighet att
anföra besvär över ett registreringsbeslut har tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av i stort sett samtliga remissinstanser. RSV liksom några
länsstyrelser har dock påpekat att regisireringen innebär dels en prövning av
skatt- och redovisningsskyldigheten, dels en rent teknisk registrering och att
detta, om inte närmare preciseringar görs, kan leda till en icke önskvärd
ändring i den nuvarande besvärsinstansordningen. RSV anser att den nuvarande
instansordningen i de administrativa frågorna även fortsättningsvis bör
bibehållas. Några länsstyrelser har helt motsatt sig förslaget och menat att de
nuvarande möjligheterna att få skatt- och redovisningsskyldighetsfrågor prövade
i högre instans är tillfyllest. Förslaget innebär enligt dessa enbart ett
administrativt merarbete.

Utredningens förslag att skatterevision skall få utföras
för att kontrollera registreringsskyldigheten har tillstyrkts av
remissinstanserna.

3 Gränsen för redovisningsskyldighet

Utredningens förslag all höja gränsen för
redovisningsskyldighet från 10000 kr. till 15000 kr. har avstyrkts av flertalet
remissinstanser. Några remissinstanser däribland LRF och Svenska revisorsamfundet
SRS har ifrågasatt om inte höjningen borde sättas till 20000 kr. De
remissinstanser som avstyrkt har som skäl härför åberopat att det nuvarande
gränsvärdet är väl inarbetat och känt. De praktiska svårigheterna torde bli
större än fördelarna med en så ringa höjning. Vidare har några länsstyrelser
anfört att en höjning av gränsvärdet kan snedvrida konkurrensförhållandena inte
minst förde skattskyldiga som har att tillämpa reduceringsreglerna. SHIO-Familjeföretagen
har framfört alt det nuvarande gränsvärdet gynnar vissa icke-reguljära mindre
yrkesutövare. SHIO-Familjeföretagen anser att man snarast bör överväga en
sänkning av nuvarande gränsvärde.

4 Uppgifter i faktura, m. m.

Utredningen har vidare föreslagit att rätl till avdrag för
en beräknad ingående skatt skall föreligga även i de fall där skattebeloppet
inte särskilt angetts i fakturan, om inköpsbeloppel inkl. skatt understiger 200
kr.

Remissinstanserna
har i allmänhet tillstyrkt förslaget. Några instanser har dessutom föreslagit
ett högre gränsvärde, l.ex. 500 kr. Endast RSV och några länsstyrelser har
avstyrkt förslaget. RSV har framhållit att del ur kontrollsynpunkt är ett
oeftergivligt krav att uppgift om varuslag, säljarens namn m.m. framgår av
handlingen för att kontrollera om förvärvet gjorts för verksamheten och inte
för privat bruk. Vidare finns risk för att kvitto på förvärv som överstiger 200
kr. delas på ett antal kvitton som vart och ett

Prop. 1981/82:59 34

understiger
200 kr. Om utredningens förslag genomförs ökar, enligt RSV, möjligheten att
göra avdrag för privata förvärv. RSV anser det olämpligt att införa en
bestämmelse om öppen skattedebitering i dessa fall.

Flertalet
remissinstanser tillstyrker förslaget att uppgiftsskyldigheien i utfärdad
faktura utökas till alt omfatta även uställarens registreringsnummer.
Förslaget skulle enligt dessa förbättra kontrollmöjligheterna. Svenska åkeriförbundet
och SHIO-Familjeföretagen har under åberopande av den personliga integriteten
tillstyrkt förslaget förutsatt att en särskild nummerserie inrättas för
fysiska personer. Några remissinstanser, däribland KF, Svenska revisorsamfundet
och Sveriges redovisningskonsullers förbund, har avstyrkt förslaget. Dessa har
framhållit att detta inte är ett rimligt krav och att de positiva effekterna av
förslaget är alltför små.

5
Fastställelse av skatt

Utredningens
förslag att tiden för del ordinära beskattningsförfarandet skall utsträckas
från tre till sex år har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet
remissinstanser. Detsamma gäller förslaget att utmönstra begreppet preliminärt
beslut ur ML. RSV och ett fåtal länsstyrelser har dock påpekat att en
förlängning av tidsfristen inte bör leda till att också obetydliga fel rättas
efter treårsperioden. RSV avstyrker förslagel, såvitt avser efterbeskattning.

De
särskilda rekvisiten för efterbeskattning bör enligt verket, finnas kvar för de
sista tre åren under den föreslagna perioden för att länsstyrelserna även
fortsättningsvis skall kunna underlåta beskattning vid "ringa belopp"
och "oskälighet".

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1981