Prop. 1981/82:6

Prop.
1981/82:6

Regeringens proposition

1981/82:6

om
upphävande av visst underställningsförfarande m. m. beträffande omsorger om
vissa psykiskt utvecklingsstörda;

beslutad
den 25 juni 1981,

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

KARIN
AHRLAND

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att landstingskommunernas underställningsskyldighet i
fråga om planer för omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda - i den del
planerna gäller annan verksamhet än särskolan - liksom kravet på godkännande av
landstingskommunemas inrättningar och verksamhet enligt lagen (1967:940)
angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda slopas.

1
Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 6

Prop. 1981/82:6 2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967:940) angående omsorger om
vissa

psykiskt utvecklingsstörda

Härigenom
föreskrivs atl 8 och 10 §§ lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Landstingskommun
skall upprätta plan för ordnandet av omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda.
1 plan skall upptagas de inrättningar för psykiskt utvecklingsstörda som behöves.
Plan kan vara gemensam för flera landstingskommuner.

Plan fasiställes av regeringen eller myndighet som
regeringen bestäm-

Plan kan fastställas även om behovel av platser för vissa
psykiskt utvecklingsstörda i landstingskommunen tills vidare tillgodoses i
enskild inrättning, som ej upptagits i planen men som godkänts enligt 10 §.

Varje
landstingskommun skall upprätla en plan för ordnandet av omsorgerna om psykiskt
utvecklingsstörda. I planen skall tas upp de inrättningar för psykiskt utvecklingsstörda
som behövs. 1 planen upplagna inrättningar kan vara gemensamma för flera
landstingskommuner.

Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer planen i den del, som
avser särskolan. Planen i övrigt ges in till socialstyrelsen.

10 §-

Annan
än staten får driva inrättning för psykiskt utvecklingsstörda endasi om den är
godkänd i den ordning regeringen beslämmer. Utan sådant godkännande får annan
än Slaten eller landstingskommun icke heller i övrigt driva verksamhet, som
innefattar mottagande av psykiskt utvecklingsstörda för yrkesmäs-

Andra än
staten eller landstingskommunerna fär driva inrättningar för psykiskt
utvecklingsstörda eller andra verksamheter, som innefattar yrkesmässigt
bedriven undervisning eller vård av psykiskt utvecklingsstörda, endast om
inrättningen eller verksamheten är godkänd i den ordning som regeringen
bestämmer.

' Senaste lydelse 1974:582. 2 Senaste lydelse 1974:582.

Prop. 1981/82:6

Nuvarande lydelse

sigt bedriven undervisning eller vård som ej meddelas
enligt avtal med landstingskommun.

Drives
godkänd inrättning eller verksamhet icke på tillfredsställande sätt eller
föreligger annat uppenbart missförhållande och sker ej rättelse, kan
godkännandet återkallas. Beslut härom går omedelbart i verkstäUighet, om ej
annat förordnas.

I ärende enligt denna lag som rör någons vård i enskild
inrättning äger förvaltningslagen (1971:290) motsvarande tillämpning.

Föreslagen lydelse

Drivs en godkänd inrättning eller verksamhet inte på ett
tillfredsställande sätt eller föreligger något annat uppenbart missförhållande
och sker inte rättelse, kan godkännandet återkallas. Ett beslut om återkallelse
gäller omedelbart, om inte annat förordnas.

I
ärenden enligt denna lag som rör någons vård i en enskild inrättning skaU
förvaltningslagen (1971:290) tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

1* Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 6

Prop.
1981/82:6 4

Utdrag

SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1981-06-25

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Söder, Johansson, Andersson, Boo,
Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedl, Tilländer, Ahrland, Molin.

Föredragande: statsrådet Ahrland

Proposition om upphävande av visst
underställningsförfarande m. m. beträffande omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda

1 Inledning

Enligl 8 § lagen (1967:940) angående omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda (omsorgslagen) åligger det varje landstingskommun
att upprätta en plan för hur omsorgerna om utvecklingsstörda skall anordnas. En
plan kan vara gemensam för flera landstingskommuner. Planen skall uppta de
inrättningar för utvecklingsstörda som behövs. Planerna fastställs av
regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer.

Drivs en
inrättning för utvecklingsstörda av någon annan än staten, skall den vara
godkänd i den ordning som regeringen bestämmer. Sådant godkännande krävs också
för verksamhet, som innebär att annan än staten eller en landstingskommun tar
emot utvecklingsstörda för yrkesmässigt bedriven undervisning eller vård. Detta
framgår av 10 § omsorgslagen.

Frågan om fastställelse
av planer och om godkännande av inrättning eller verksamhet prövas av
socialstyrelsen och skolöverstyrelsen, var och en för silt område.

Omsorgskommittén
(S 1977:12), som tillkallades år 1977 av dåvarande chefen för
socialdepartementet har haft i uppdrag all utreda bl. a. frågan om omsorgerna
om psykiskt utvecklingsstörda (Dir. 1977:89). Kommittén har den 3 juni 1981
avlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1981:26) Omsorger om vissa handikappade.

Den av
chefen för kommundepartementet tillkallade stat-kommungruppen (Kn 1980:03) med
uppdrag all se över de statliga myndigheternas tillsyn och kontroll av kommunal
och landstingskommunal verksamhet (Dir. 1980:39) tar i en skrivelse den 16
december 1980 upp de angivna tillsynsbestämmelserna i omsorgslagen. Gruppen
föreslår atl underställning-

Prop. 1981/82:6 5

en av landstingskommunernas omsorgsplaner enligl 8 §
omsorgslagen liksom godkännandet av deras inrättningar och verksamheter enligt
10 § samma lag slopas.

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och
vuxna har i en skrivelse den 17 januari 1981 avstyrkt stat-kommungruppens
förslag.

Efter remiss har yttranden över stat-kommungruppens och
riksförbundets skrivelser avgivits av socialstyrelsen, skolöverstyrelsen och omsorgskommit-téh.

Riksförbundet har därefter yttrat sig över
remissyttrandena.

2 Stat-kommungruppens skrivelse

Stat-kommungruppen erinrar i sin skrivelse om att dess
arbete går ut på att stärka den kommunala självstyrelsen och all begränsa
statlig normgivning och annan tillsyn som medför ökade kostnader för
kommunerna-.

Enligl
gruppens mening lalar slarka skäl för all reglerna om lillsyn över omsorgsverksamhelen
i möjligaste mån stäms samman med vad som gäller om statlig tillsyn över andra
landstingskommunala verksamheter. I de författningsbestämmelser som reglerar moisvarande
förhållanden inom sjukvården och folktandvården finns inle någol krav på
underställning av planer. Stat-kommungruppen hemställer därför all regeringen
omgående lar iniliativ till att underställningsskyldigheten avseende
omsorgsplanerna avskaffas.

Enligt gruppens bedömning bör underslällningskravel kunna
föras ut ur omsorgsförfatlningarna utan att omsorgskommitténs huvudbetänkande
avvaktas.

Stat-kommungruppen
anser vidare att frågan bör tas upp om att slopa kravel på
huvudtillsynsmyndighetens godkännande av landstingskommunernas inrättningar
för omsorgsverksamhet. Härvid pekar gruppen på all tidigare bestämmelser om
godkännande av sjukhusritningar har utmönstrats ur sjukvårdsförfatlningarna i anslulning
till alt nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader avvecklades den 1 juli
1979. När denna ändring gjordes, anfördes bl. a. atl del tidigare förfarandet
med statlig granskning av ritningar till sjukhusbyggnader i fortsättningen
skulle ersättas av samråd och kontinuerligt erfarenhetsutbyte mellan
landstingskommunerna och sjukvårdens och socialvårdens planerings- och
rationaliseringsinstitut. Siat-kommungruppen anser att en motsvarande
utveckling bör vara naturlig också för omsorgsverksamhetens del.

3 Remissyttranden

Socialstyrelsen, som räknar med atl omsorgskommilléns
belänkande om omsorgernas framtida utformning kommer atl läggas fram våren 1981
och innehålla förslag även i de frågor som stat-kommungruppens skrivelse
gäller.

Prop. 1981/82:6 6

anser att de föreslagna ändringarna i
omsorgslagstiftningen bör anstå åtminstone tills betänkandet har remissbehandlats.

Skolöverstyrelsen konstaterar, atl landstingens planer
såvitt avser styrel

sens tillsynsområde, huvudsakligen upptar elevområden och inrättningar för

särskolans olika former samt skolledarorganisationen. ,

Enligt styrelsens mening bör tillsynen över omsorgerna i
möjligaste mån samordnas med reglerna för stadig tillsyn över annan motsvarande
landstingskommunal och primärkommunal verksamhet. Styrelsen anser att
bestämmelserna om underställning av landstingens planer kan slopas, om de
ersätts med bestämmelser som motsvarar dem som gäller för grundskolan och
gymnasieskolan.

Styrelsen anför vidare, att bestämmelserna om godkännande
av inrättning har tillkommit bl. a. för att trygga en likvärdig standard för de
utvecklingsstörda barnen. Motsvarande godkännanden för icke handikappade barn
har numera upphört, vilket talar för att slopa bestämmelserna även för
utvecklingsstörda.

Styrelsen utgår från att omsorgskommittén i sitt
slutbetänkande kommer att redovisa förslag angående bl. a. de frågor som här är
aktuella. Ett slutligt ställningstagande till dessa frågor bör därför tas i
samband med behandlingen av detta betänkande.

Omsorgskommittén tillstyrker stat-kommungruppens förslag
och upplyser att den i sitt slutbetänkande kommer att redovisa sin uppfattning
i de frågor som stat-kommungruppen tar upp i sin skrivelse. Kommittén kommer
därvid att föreslå, att landstingskommunerna också i framtiden skall upprätla
planer för omsorgerna. En sådan plan bör i fortsättningen upprättas i samråd
med kommunerna inom landstingsområdet. Den skall redovisas för socialstyrelsen
för att styrelsen skall kunna få en överblick över alla landstingskommuners
verksamhet. Något behov av att socialstyrelsen skall fastställa planerna finns inte
enligt kommitténs mening.

Kravet på
godkännande av landstingskommunala inrättningar för omsorgsverksamhet kommer
att föreslås slopat. Däremot bör en enskild person eller sammanslutning som
avser att driva omsorgsverksamhet söka tillstånd för detta hos socialstyrelsen.
Också granskningen av ritningar för landstingskommunala lokaler för sådan
verksamhet kommer att föreslås avskaffad.

Riksförbundet
för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna framhåller att socialstyrelsens
möjligheter att påverka omsorgsverksamheten har en utomordentlig betydelse för utveckhngsstördas
situation. I den av riksdagen antagna propositionen om socialstyrelsens
uppgifter och organisation behandlas bl. a. den statliga kontrollen av
omsorgsverksamheten (prop. 1979/80:6, SoU 45, rskr 386). I propositionen
uttalas att man måste väga mot varandra å ena sidan intresset av ökat kommunalt
självstyre och å andra sidan krav på rättssäkerhet och lika tillgång till
samhällsservice för alla. Det erinras om att omsorgskommittén prövar
omsorgslagstiftningen och alt del med

Prop.
1981/82:6 7

hänsyn
till de särskilda kraven på rättssäkerhet för utvecklingsstörda kan tas för
givet att socialstyrelsens befogenheter inom omsorgsområdet kommer att klart
uttryckas i lag och förordningar.

Riksförbundet
känner stark oro över stat-kommungruppens framställning. Socialstyrelsen måste
behålla sitt inflytande över landstingens planering. Detta är särskilt
angeläget i en tid som kännetecknas av krympande ekonomiska resurser. Det är
annars risk för att utvecklingsstördas intressen inte kan hävdas i konkurrensen
med andra angelägna landstingsuppgifter.

Härtill
kommer att omsorgerna just nu befinner sig i en brytningstid. Specialsjukhusen
och de stora vårdhemmen håller p3 att avvecklas. I stället bygger man elevhem
och inackorderingshem. Socialstyrelsen behövs som pådrivande kraft i denna
utveckling. Beslut enligt stat-kommungmppens förslag kan leda till prutningar
på omsorgsområdet till förfång för utvecklingsstörda. Socialstyrelsens aktiva
roll i planarbetet måste bibehållas.

Riksförbundet
anser att det inte finns anledning till lagstiftningsåtgärder på omsorgsområdet
innan omsorgskommitténs slutbetänkande framlagts och remissbehandlats.
Riksförbundet avstyrker därför stat-kommungruppens förslag. I yttrande den 23
april 1981 över remissyttrandena vidhåller riksförbundet sin uppfattning.

4
Föredragandens överväganden

Tillkomsten
av omsorgslagen år 1967 var en genomgripande reform. Lagen har haft en avgörande
betydelse för utbyggnaden av landstingskommunernas anordningar för psykiskt
utvecklingsstörda. För utvecklingen inom hela handikappområdet har
handikapporganisationernas arbete varit väsentHgt. De hade i början av
1970-talet vuxit ut till en folkrörelse, som i kraft av sina kunskaper ägde
stor förmåga atl påverka inriktningen och utformningen av handikappåtgärderna.
Inom området för omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda spelade härvid
Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna en framträdande
roll. Som specialorganisation fick riksförbundet ett betydelsefullt infiytande
på utvecklingen, både inom landstingskommunerna och centralt.

Den
statiiga regleringen av omsorgerna hade stor betydelse under tiden närmast
efter omsorgslagens ikraftlrädande. Bestämmelserna var framför allt motiverade
av uppfattningen om samhällets skyldighet att garantera en god omsorg om
utvecklingsstörda och en likvärdig standard över hela landet inom detta område.

Redan
en kort tid efter omsorgslagens tillkomst ifrågasattes från skilda håll omsorgslagstiftningens
detaljeringsgrad. Den snabba utbyggnaden av omsorgerna som ett resultat av
landstingskommunernas ambitioner, ingav tvivel om värdet av den omfattande
statliga detaljregleringen. Denna uppfattades som osmidig genom att den band
utvecklingen vid centralt uppgjorda mönster och minskade möjligheterna att ta
hänsyn till lokala

Prop. 1981/82:6 8

förhållanden. Den ansågs också medföra både onödigt
krångel och onödiga kostnader. Del överensstämde dåligt med den moderna synen
på kommunal självstyrelse.

Dessa synpunkter var ett av skälen för tillkallandet av omsorgskommillén.
Bl. a. uttalar dess direktiv att del inle kan uteslutas atl omsorgslagens
karaktär av särlag för en viss grupp är till förfång för gruppens integrering.
Kommittén bör därför pröva om och hur utvecklingsstördas trygghet kan
upprätthållas och förstärkas om antalet särbestämmelser minskas. I direktiven
framhålls vidare, all prövningen av frågor om tillsynen över omsorgerna bör ske
med utgångspunkl i att en förenkling skall medföra bällre omsorger för
utvecklingsstörda och en jämn standard över hela landet. Det i och för sig beaktansvärda
intresset av ökad frihet för huvudmännen får enligt direktiven inte ensamt vara
lillräckligl skäl för minskat statligt inflylande.

För egen del finner jag det angeläget all den forisatta
utvecklingen av omsorgerna sker i ett förtroendefullt samarbete mellan slaten
och huvudmännen samt de ulvecklingsstörda själva och deras familjer genom
Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna och förbundets
regionala och lokala organisationer. Jag anser att den numera ändrade
inriktningen av de centrala ämbetsverkens uppgifter - där tyngdpunkten lagts
mera på den stödjande och informerande verksamheten än på den kontrollerande -
skapar goda förutsällningar för en sådan utveckling.

Också
stat-kommungruppen ger ullryck åt denna uppfattning i sin skrivelse. I denna
föreslås, att underställningsskyldighelen avseende omsorgsplanerna enligt 8 §
omsorgslagen avskaffas. Vidare anser gruppen, atl frågan bör tas upp om att
slopa kravet enligl 10 § om godkännande av inrättningar för omsorgsverksamhet.

Skolöverstyrelsen och omsorgskommittén tillslyrker
förslaget alt bestämmelserna om underställning och godkännande för
landstingskommunernas omsorgsverksamhet i omsorgslagen slopas.
Skolöverstyrelsen anser dock att det även framdeles finns behov av godkännande
såvitt avser planerna för särskolan. Styrelsen föreslår därför att de
bestämmelser i skollagen (1962:319), som i detta avseende gäller för
grundskolan och gymnasieskolan skall tillämpas även på särskolan.
Socialstyrelsen yttrar sig inle i sakfrågorna. Riksförbundet för utvecklingsstörda
barn, ungdomar och vuxna avstyrker förslaget.

Stat-kommungruppen anför i sitt förslag alt ett
underställningsförfarande med en karaklär av generell statskontroll allmänl
sett mindre väl överensstämmer med en modem syn på samspelet mellan slaten och
kommunerna. Förfarandel har också slopats inom ett flertal verksamhelsområden. Enligl
gruppens mening talar därför starka skäl för atl beslämmelserna om tillsyn över
omsorgsverksamheten i möjligaste mån stäms samman med vad som gäller för den
statliga tillsynen över andra lanstingskommunala ansvarsområden. Jag delar
denna uppfattning, som också vunnit anslutning hos flertalet av
remissinstanserna. Detta innebär bl. a. alt underställningsskyldighelen

Prop. 1981/82:6 9

enligl 8 § omsorgslagen i princip kan slopas.

Den plan som skall godkännas avser emellertid dels
särskoleverksamheten, dels övriga omsorger om de psykiskt utvecklingsstörda,
som bedrivs av landstingskommunerna. Något hinder mot att slopa
underställningsskyldigheten beiräffande den senare delen av planen finns inte.
Även framgent kommer del dock alt i della fall finnas elt behov för den
myndighet som har del centrala ansvarel och tillsynen över verksamheten - i detta
fallel socialstyrelsen - att få en inblick i hur verksamheten planeras i de
olika landstingen. Jag föreslår därför all huvudmännen i forlsätlningen
redovisar denna del av planen för socialstyrelsen. Härigenom får
socialstyrelsen också framdeles den information som styrelsen behöver för sin verksamhel
inom detta område. En bestämmelse härom bör las in i 8 § andra slycket
omsorgslagen.

När del gäller den del av planen som avser särskolan har
skolöverstyrelsen i sitt remissyttrande tillstyrkt att bestämmelsen om
underställningsskyldighet i 8 § omsorgslagen upphävs men föreslagil alt
skollagens (1962:319) motsvarande bestämmelser för grundskolan och
gymnasieskolan skall tillämpas på särskolan. Som grund för att bibehålla underställningsskyldighelen
beträffande denna del av planen pekar styrelsen på bl. a. den ekonomiska
betydelse planerna har främst vad gäller statsbidrag till verksamhelen.

Med hänsyn till alt skolförfallningsulredningen (U
1979:12) nyligen avlämnat elt delbetänkande (Ds U 1981:4) Skollagen med förslag
till ny skollag finns del anledning att inle nu föreslå någon ändring av
underställningsskyldigheten av planen i den del som avser särskolan. En sådan
ändring skulle i nuläget innebära att särskolan i delta avseende kom att behandlas
annorlunda än grundskolan och gymnasieskolan. Vidare skulle, som
skolöverstyrelsen påpekar, konsekvenserna för statsbidragen bli svåröverskådliga.
Jag anser därför att övervägande skäl talar för ett bibehållande av underställningsskyldighelen
lills vidare för särskolans del. Enligt min mening bör därför bestämmelserna
härom stå kvar i 8 § omsorgslagen.

Stat-kommungruppens förslag atl godkännande inte längre
skall behövas för inrättningar och verksamheter som bedrivs av
landstingskommunerna tillstyrks av remissinstanserna och även jag ansluter mig
till förslaget. Kravet på godkännande när annan än landstingskommunerna driver
inrättningen eller verksamhelen bör emellertid kvarslå. Godkännandet bör i
dessa fall ske på del sätt som regeringen bestämmer. En bestämmelse härom bör
tas in i 10 § första stycket omsorgslagen.

Jag delar
också den uppfattning som uttalas av Riksförbundel för utvecklingsstörda barn,
ungdomar och vuxna om vikten av socialstyrelsens aktiva roll i den forisatta ulvecklingen
av omsorgerna. Enligl min mening kommer styrelsen att kunna spela denna roll i
konstruktivt samarbete med huvudmännen vid upprättandet av planer för
omsorgerna för psykiskt utvecklingsstörda. Socialstyrelsens överblick och
kompetens är i hög grad

Prop. 1981/82:6 10

behövliga
även i fortsättningen.

Socialstyrelsen,
skolöverstyrelsen och Riksförbundet för ulvecklingsstörda barn, ungdomar och
vuxna anser att ett ställningstagande till stat-kommungmppens förslag bör anstå
tills beredningen av omsorgskommitténs slutbetänkande är färdig.
Omsorgskommittén har, som jag tidigare nämnt, nyligen överlämnat sitt
betänkande (SOU 1981:26) Omsorger om vissa handikappade och har därmed slutfört
sitt uppdrag. Dess redovisning är omfattande och erfordrar förhållandevis lång
remiss- och beredningstid. Jag erinrar om att omsorgskommittén för sin del
tillstyrkt stat-kommungmppens förslag. Jag anser därför angeläget att redan nu
bereda riksdagen möjlighet att ta ställning till detta förslag. De förordade ändringama
i omsorgslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1982.

5 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att anta ett inom socialdepartementet upprättat förslag till

lag om ändring i lagen
(1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

6 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition
föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.