Prop. 1981/82:63

Regeringens proposition 1981/82:63

om
notarius publicus;

beslutad
den 29 oktober 1981.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

CARL
AXEL PETRI

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att reglerna om notarius publicus moderniseras. Reformen
är huvudsakligen av författningsteknisk natur, men vissa sakliga ändringar
föreslås också. Bl.a. befrias handelskamrarna från den tillsyn över notarius publicus
som de nu är ålagda.

De
nya reglerna, som förutsätter ytterligare föreskrifter som regeringen kan
besluta, föreslås träda i kraft den 1 juli 1982.

1
Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 63

Prop.
1981/82:63

Prop.
1981/82:63 2

1 Förslag till

Lag om notarius publicus

Härigenom föreskrivs följande.

I § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får uppdra åt enskild person att som notarius publicus gå allmänheten
till hända med att

1. bestyrka namnunderskrifter,
avskrifter, översättningar och andra uppgifter om innehållet i handlingar,

2. närvara som vittne då förvaringsrum
tillsluts eller öppnas eller då förseglingar sätts på eller bryts,

3. kontrollera lotteridragningar och
lotta ut eller makulera obligationer, aktier eller andra värdehandlingar,

4. efter annan kontroll eller
undersökning lämna redogörelse för sina iakttagelser,

5. ta upp förklaringar om förhållanden
av rättslig eller ekonomisk betydelse och överlämna sådana förklaringar till
tredje man,

6. bekräfta att en myndighet eller en
person är behörig att vidta vissa tjänsteåtgärder eller att någon har en viss
tjänsteställning eller kompetens eller är behörig att företräda någon annan.

2§ Innehåller en annan lag någon bestämrhelse om att notarius
publicus får eller skall uträtta något, gäller den bestämmelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Den tillämpas också
på uppdrag som har lämnats före ikraftträdandet.

Genom lagen upphävs stadgan (1964:679) om notarius publicus.

2 Förslag till

Lag om ändring i växellagen (1932:130)

Härigenom föreskrivs att 88 § växellagen (1932:130) skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

88 §'

Protest upptages av kronofogde- Protest tas upp av kronofogde-

myndigheten i orten eller av särskild myndigheten i
orten, av en särskild

Senaste lydelse 1981:812.

Prop.
1981/82:63

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

förrätlningsman. Protest må jämväl förrättningsman
som länsstyrelsen upptagas i stad av notarius publicus förordnar eller
av notarius publi-och å landet av notarius publicus från ciis. närmaste
stad.

Särskdd förrättningsman förordnas av Konungens befallningshavan-de.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

3 Förslag till

Lag om
ändring i checklagen (1932:131)

Härigenom
föreskrivs att 66 angivna lydelse.

checklagen (1932:131) skall ha nedan

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

66 §'

Protest
upptages av kronofogdemyndigheten i orten eller av särskild förrättningsman.
Protest må jämväl upptagas i stad av notarius publicus och å landet av notarius
publicus från närmaste stad.

Särskild förrättningsman förordnas av Konungens befallningshavan-de.

Protest
las upp av kronofogdemyndigheten i orten, av en särskild förrättningsman som
länsstyrelsen förordnar eller av notarius pubUcus.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Senaste Ivdelse 1981:813.

JUSTITIEDEPARTEMENTET

Utdrag

PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde

1981-10-29

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén,
Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Petri Proposition om notarius publicus

1 Inledning

Notarius publicus är en offentlig institution vars
verksamhet går ut på att man genom den skall kunna få ett officiellt bevis om
vissa faktiska förhållanden. Verksamheten utövas av enskilda uppdragstagare som
länsstyrelsen utser. Den står under tillsyn av landets handelskamrar.
Föreskrifter om notarius publicus finns bl.a. i stadgan (1964:679, ändrad
senast 1980:902) om notarius publicus, i 88 § växellagen (1932:130. paragrafen
ändrad senast 1981:812) och i 66 § checklagen (1932:131, paragrafen ändrad
senast 1981:813).

Reglerna om notarius publicus har setts över inom
justitiedepartementet. En anledning till översynen är att Svenska handelskammarförbundet
i en skrivelse till departementet har begärt att handelskamrarna skall befrias
från sin tillsyn. En annan anledning är att de nuvarande reglerna bygger på att
notarius pubhcus verksamhetsområde skall vara stad, en indelningsgrund som inte
längre används. Översynen har också gjorts därför att de nuvarande reglerna om notarius
publicus står i mindre god överensstämmelse med den nya regeringsformen.

Översynen har resulterat i ett förslag till ny reglering.
Förslaget redovisas i promemorian (Ds Ju 1981:9) Notarius publicus. Promemorian
- som också innehåller en redogörelse för gällande bestämmelser och
verksamhetens omfattning - bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga
1.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till
protokollet som bilaga 2.

Prop.
1981/82:63 5

2 Allmän motivering

2.1 Inledande anmärkningar

Det förslag till nya regler om notarius publicus som har
lagts fram i promemorian innebär enligt min mening en välbehövlig
modernisering. Jag kan redan nu säga att jag för min del anser att promemorians
förslag om att ersätta den nuvarande notarius publicusstadgan med en ny lag och
en till denna lag knuten förordning bör genomföras.

Innan jag går närmare in på några av de frågor som har
behandlats i promemorian och av remissinstanserna vill jag understryka att
reformen bara till en mindre del kräver riksdagens medverkan. Om riksdagen
antar de lagförslag som jag förordar, avser jag att vid ett senare tillfälle
anmäla frågan om förordningen om notarius publicus. Jag får då anledning att ta
upp alla de frågor som hör till den delen av ärendet.

2.2 Notarius publicus arbetsuppgifter m.m.

När det gäller allmänhetens behov av notarius publicus och
de grundläggande reglerna om verksamhetsformen och arbetsuppgifterna har
praktiskt taget alla remissinstanser godtagit eller lämnat utan erinran de
överväganden som har gjorts i promemorian (s. 40-43) och som innebär att notarius
publicusinstitutionen bör behållas i allt väsentligt oförändrad. 1 två frågor
har dock avvikande uppfattningar förts fram. Den ena frågan gäller vem som
skall ta upp växel- och checkprotester. Den andra avser huruvida notarius publicus
även i fortsättningen skall vara behörig att bestyrka översättningar. Viss
kritik har också framförts mot förslaget att principiellt förbjuda notarius publicus
att medverka i reklamsammanhang.

Sveriges advokatsamfund och en del notarii publici uttalar
sig för att protestförrättaruppgiften helt eller i första hand läggs på
kronofogdemyndigheterna. Riksskatteverket och företrädare för
kronofogdemyndigheterna menar tvärtom att dessa myndigheter bör helt befrias
från uppgiften.

Jag har förståelse för att särskilt arbetet med de s.k.
besöksväxlarna (dvs. det kringresande med växlar som fortfarande förekommer
ibland) uppfattas som föga meningsfullt eller onödigt omständligt. Med tanke på
de frister som föreskrivs i växellagen måste emellertid växlar kunna ges in för
protest varje helgfri dag utom lördagar och helgdagsaftnar. Annars kan
växelinnehavaren i vissa fall förlora sin rätt.

Enligt min mening bör notarius publicus behålla uppgiften
att vara protestförrättare. Därmed är inte sagt att varje notarius publicus
måste vara skyldig att utföra uppgiften. Liksom hittills bör en notarius publicus
i vissa fall kunna befrias från skyldigheten, om den i stället fullgörs av en
särskilt förordnad protestförrättare. Denna fråga kan också i fortsättningen
regleras genom föreskrifter som beslutas av regeringen (jfr avsnitt 2.5). Jag
går därför inte närmare in på den frågan nu.

Prop.
1981/82:63 6

Protestärendena synes nästan överallt vara betydligt
ovanligare hos kronofogdemyndigheten än hos notarius publicus. Hos kronofogdemyndigheten
är de fåtaliga ärendena av denna typ inte sällan koncentrerade till
semestertider. Jag utgår därför från att kronofogdemyndigheterna anlitas som protestförrättare
företrädesvis när någon notarius publicus eller särskilt förordnad protestförrättare
inte finns tillgänglig.

Också för framUden måste man räkna med att
kronofogdemyndigheterna behöver utnyttjas på detta sätt. I många kommuner
kommer det nämligen liksom hittills inte att finnas någon notarius publicus som
tar emot växlar. En notarius publicus kan också bli tillfälligt hindrad att
tjänstgöra utan att kunna ordna någon ersättare.

Särskilda protestförrättare finns visserligen förordnade
på de flesta håll i landet. De är dock till skillnad från konofogdemyndigheterna
och notarii publici inte skyldiga att ha någon särskild mottagningstid. Att
införa en skyldighet för de särskilda protestförrättarna att vara anträffbara
under en mottagningstid skulle enligt min mening inte stå i rimlig proportion
till omfattningen av deras verksamhet. Jag är därför inte beredd att föreslå en
sådan lösning.

Kronofogdemyndigheterna måste alltså tills vidare behålla
uppgiften att vara protestförrättare vid sidan av notarii publici och de
särskilda protest-förrattarna. Det föreligger annars risk för att
växelinnehavare lider rättsförlust. Även om risken för förlust är liten, skulle
den vara tillräckligt stor för att skada växelns anseende i kreditlivet. En del
av de olägenheter som den nuvarande ordningen i vissa fall innebär för bl.a.
kronofogdemyndigheterna bör man enligt min mening kunna komma till rätta med
på ett annat sätt, nämligen genom att man förenklar protestförfarandet. Denna
fråga behöver emellertid övervägas i ett vidare sammanhang. Jag hänvisar här
till promemorian (s. 43). Jag vill tillägga att det pågår ett internationellt
arbete med att se över de konventioner som växel- och checklagarna grundar sig
på.

Jag har i denna fråga samrått med kommunministern, som
inom regeringen svarar för frågor som rör kronofogdemyndigheterna.

Den andra frågan som har föranlett delade meningar under
remissbehandlingen är, som nämnts, om notarius publicus även i fortsättningen
skall vara behörig att bestyrka översättningar. Kommerskollegium föreslår att notarius
publicus fråntas sin nuvarande behörighet i detta avseende. Statens nämnd för
internationella adoptioner (NIA) anser däremot, trots vissa negativa
erfarenheter, att det är värdefullt att notarius publicus även i fortsättningen
kan åta sig sådana bestyrkanden.

Jag håller med om att uppgiften att rätt bestyrka
översättningar - utom i enkla fall - kräver sådana specialkunskaper som man
inte kan begära att en notarius publicus skall besitta. Med tanke på just de
enkla fallen vill jag emellertid för min del förorda att notarius publicus får
behålla möjligheten att bestyrka översättningar. Att notarius publicus
skall bestyrka vissa

Prop. 1981/82:63 7

översättningar förutsätts f.ö. i 3 § lagen (1974:744) om
verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa internationella
järnvägsfördrag m.m. De erfarenheter som NIA har redovisat i sitt
remissyttrande ger mig dock anledning att understryka att mera komplicerade
översättningar inte bör bestyrkas av andra än dem som har de nödvändiga
specialkunskaperna. Frågan huruvida notarius publicus behörighet att bestyrka
översättningar bör begränsas får övervägas när förordningen skall beslutas.

Till frågan om hur notarius publicus bör förhålla sig när
man vill utnyttja honom i reklamsammanhang återkommer jag när det blir aktuellt
att besluta regeringsföreskrifter med anledning av den nya lagen om notarius publicus.

1 övrigt kan jag ansluta mig till de överväganden som har
gjorts i promemorian (s. 4043).

Sammanfattningsvis anser jag alltså att notarius publicusinstitutionen
bör behållas i det väsentliga oförändrad. Det innebär att notarius publicus
-utöver vad som ankommer på honom enligt växellagen och checklagen m.fl.
författningar - bör gå allmänheten till hända med att

-
bestyrka
namnunderskrifter, avskrifter, översättningar och andra uppgifter om
innehållet i handlingar,

-
närvara som
vittne då förvaringsrum tillsluts eller öppnas eller då förseglingar sätts på
eller bryts,

-
kontrollera lotteridragningar
och lotta ut eller makulera obligationer, aktier eller andra värdehandlingar,

-
efter annan
kontroll eller undersökning lämna redogörelse för sina iakttagelser,

-
ta upp
förklaringar om förhållanden av rättslig eller ekonomisk betydelse och
överlämna sådana förklaringar till tredje man,

-
bekräfta att en
myndighet eller en person är behörig att vidta vissa tjänsteåtgärder eller att
någon har en viss tjänsteställning eller kompetens eller är behörig att företräda
någon annan.

2.3 Notarius publicus geografiska verksamhetsområde m.m.

De nuvarande bestämmelserna om var notarius publicus skall
finnas, var han är behörig och skyldig att verkställa förrättningar m.m. bygger
på ett begrepp som inte längre används som officiell indelningsgrund, nämligen
begreppet stad. 1 promemorian föreslås att detta begrepp skall mönstras ut inte
bara ur notarius publicusstadgan utan också ur 88 § växellagen och 66 §
checklagen. 1 stället föreslås att länsstyrelsen skall i förordnandet för varje
ny notarius publicus ange det område (t.ex. en kommun) inom vilket han är
skyldig att verkställa förrättningar. Den förordnade skall dock vara behörig
att verkställa förrättningar också utanför det angivna området.

Samtidigt föreslås en övergångsbestämmelse som innebär att
äldre förordnanden som notarius publicus fortsätter att gälla enligt de nya

Prop.
1981/82:63 8

bestämmelserna. Den eller de kommuner som det äldre
förordnandet avser skall därvid anses som det område inom vilket den förordnade
är förrättningsskyldig.

Förslaget har i allt väsentligt tillstyrkts eller lämnats
utan erinran av remissinstanserna. Länsstyrelsen i Kopparbergs län och notarius
publicus i Falun förespråkar dock en något annorlunda övergängsreglering.

Jag ansluter mig till uppfattningen att begreppet stad
inte längre bör användas i föreskrifterna om notarius publicus.

De nuvarande reglerna om notarius publicus
verksamhetsområde vid andra förrättningar än protestförrättningar har beslutats
av regeringen genom förordning (notarius publicusstadgan). Reglerna om
verksamhetsområdet vid protestförrättningar är däremot splittrade på lag och
förordning på ett sätt som gör regleringen svårtillgänglig. 1 88 § växellagen
och 66 § checklagen föreskrivs sålunda att protester tas upp av kronofogdemydighe-ten
i orten eller av en särskild förrättningsman, som länsstyrelsen förordnar, samt
att protester även "må" tas upp, i stad av notarius publicus och på
landet av notarius publicus från närmaste stad. Enligt 9 § notarius publicusstadgan
är notarius publicus emellertid skyldig att ta upp protester enligt växellagen
och checklagen. Det innebär att notarius publicus geografiska kompetens delvis
är lagreglerad.

De nya regler om den geografiska kompetensen som behövs
när begreppet stad mönstras ut ur författningstexterna kan i sin helhet
beslutas av regeringen genom förordning med stöd av 8 kap. 13 §
regeringsformen. Det är varken nödvändigt eller särskilt praktiskt att dessa
regler till någon del står i lag. Till denna fråga och den övergångsreglering
som behövs återkommer jag alltså i annat sammanhang. Däremot måste
grundläggande regler om notarius publicus sakliga kompetens, dvs. hans
arbetsuppgifter, stå i lag. Den frågan behandlar jag i avsnitt 2.5. Av det jag
nu har sagt följer att föreskrifterna i 88 § växellagen och 66 § checklagen bör
ändras så att de bara reglerar protestbehörigheten som sådan.

2.4 Tillsynsfrågan

I huvudsaklig överensstämmelse med Svenska handelskammarförbundets
framställning till justitiedepartementet föreslås i promemorian att handelskamrarna
skall befrias från den tillsyn över notarii publici som åligger dem enligt
stadgan om notarius publicus. För en närmare redogörelse för tillsynsreglerna,
deras bakgrund, handelskammarförbundets framställning och promemorieförslaget
får jag hänvisa till promemorian (s. 27f, 33 och 47-50).

De allra
flesta remissinstanserna stöder promemorieförslaget. Några är dock i viss mån
tveksamma eller kritiska, bl. a. Svenska kommunförbundet och Sveriges exportråd.
Kommunförbundet menar att formerna för länsstyrelsernas tillsyn behöver
övervägas närmare. Exportrådet anser att notarii

Prop. 1981/82:63 9

publici behöver ha en särskilt angiven tillsynsmyndighet
och pekar på möjligheten att flytta över tillsynsuppgiften på kommerskollegium.

Under remissbehandlingen har också delade meningar
framkommit i frågan om en notarius publicus som samtidigt är advokat kan anses
stå under Advokatsamfundets tillsyn i sin verksamhet som notarius publicus.
Exportrådet hävdar att det kan finnas notarii publici som inte står under
någon annan tillsyn än den som följer av länsstyrelsernas uppgift att entlediga
notarii publici.

Flera remissinstanser har efterlyst vägledande eller
bindande taxor när det gäller den ersättning som notarius publicus har rätt att
ta ut av den som anlitar honom.

Själv vill jag till en början framhålla att den verksamhet
som notarii publici numera bedriver består främst i att de bestyrker olika
uppgifter i handlingar med internationell anknytning. Verksamheten tillgodoser
visserligen angelägna intressen. Den måste också i det väsentliga anses innebära
myndighetsutövning. Ändå kan jag för min del inte finna annat än att behovet
av en särskild tillsyn över den är mindre framträdande.

Till den del verksamheten innebär myndighetsutövning står
den nämligen under såväl JO:s som JK:s tillsyn. Härtill kommer den allmänna
tillsyn över advokaterna som Sveriges advokatsamfund utövar för att
upprätthålla en rättrådig och yrkesskicklig advokatkår.

Handelskamrarnas tillsyn är i praktiken mycket summarisk.
Den brukar inskränka sig till att de tar emot och utreder de klagomål som
allmänheten någon gång kan rikta mot en notarius publicus. Enligt min mening
bör det också i framtiden vara tillräckligt med tillsyn huvudsakligen i form av
klagomålsprövning.

Handelskamrarna är enskilda organisationer. Med tanke på detta
och på att tillsynsuppgiften otvivelaktigt innebär myndighetsutövning kan
statsmakterna inte gärna motsätta sig deras samfällda begäran om att bli
befriade från uppgiften. Jag förordar alltså att handelskamrarna i
fortsättningen inte skall befatta sig med tillsynen över landets notarii publici.

Det mest rationella är enligt min mening att tillsynen i
fortsättningen utövas av främst de organ som sedan länge har till uppgift att
förordna och entlediga notarius publicus, dvs. länsstyrelserna. Skyldigheten
att entlediga den som blir olämplig eller oförmögen att fullgöra sitt uppdrag
innebär f.ö. att länsstyrelserna i praktiken redan har en tillsynsfunktion i
förhållande till landets notarii publici. Eftersom klagomålen mot dessa
uppdragstagare dess bättre synes vara få, bör länsstyrelserna utan några ökade
statsutgifter eller andra olägenheter kunna ta på sig också handelskamrarnas tillsynsfunk-Uon.

Det ankommer på regeringen att överväga och besluta de nya
föreskrifter om länsstyrelsernas tillsyn som kan behövas. Jag har på denna
punkt samrått med kommunministern. Också frågan om vilken betalning notarius publicus
skall få ta ut av allmänheten kan liksom hittills regleras genom regeringsföreskrifter.

Prop.
1981/82:63 10

2.5 En ny reglering

Stadgan om notarius publicus har beslutats av regeringen.
Reglerna i regeringsformen innebär emellertid att myndighetsutövning numera får
lämnas över till enskilda uppdragstagare endast med stöd av lag, dvs. med stöd
av föreskrifter som beslutas av riksdagen. Det betyder att ett medgivande till
överlämnandet måste finnas i lag. Själva överlämnandet behöver däremot inte ske
i lagform (jfr prop. 1975/76:209 s. 167 f).

Som
närmare framgår av promemorian (s. 51) saknas det f.n. lagstöd för en väsentlig
del av notarius publicus myndighetsutövning. Denna brist botas visserligen
tills vidare av övergångsbestämmelserna till regeringsformen (p. 6). Dessa
övergångsbestämmelser innebär nämligen att föreskrifter i äldre
regeringsförfattningar om myndighetsutövning genom enskilda uppdragstagare
äger fortsatt giltighet trots bristen på lagstöd. Att i längden låta dessa
föreskrifter stå kvar i regeringsförfattningar utan det lagstöd som i princip
behövs är dock knappast godtagbart (jfr prop. 1975:8 s. 41). Ett bemyndigande
för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att uppdra vissa
specificerade uppgifter, som innebär myndighetsutövning, åt notarii publici bör
därför nu ges i lag. Bemyndigandet bör lämpligen tas in i en särskild lag om notarius
publicus. De föreskrifter som behövs om kompetenskrav, tillsättningsförfarande,
skyldighet att utföra förrättningar osv. kan beslutas av regeringen genom en ny
förordning.

Den
nuvarande stadgan om notarius publicus som delvis är föråldrad (jfr avsnitt 2.3
i det föregående) bör samtidigt upphävas. Upphävandet måste beslutas av
riksdagen genom lag, eftersom en av bestämmelserna i stadgan tidigare har
ändrats genom lag (SFS 1980:199). Ett riksdagsbeslut behövs ocksä för att
upphäva stadgans bestämmelser om handelskamrarnas tillsynsskyldighet (jfr
avsnitt 2.4). Regeringen kan nämligen - med vissa undantag som inte är
tillämpliga i detta fall - inte ändra eller upphäva sådana föreskrifter om förhållandet
mellan enskilda och det allmänna som gäller åligganden för enskilda.

Mitt
förslag innebär att praktiskt taget alla de föreskrifter om notarius publicus
som allmänheten, uppdragstagarna själva och de berörda myndigheterna behöver
känna till liksom hittills kan samlas i en förordning. Bankföreningen har i
sitt remissyttrande uttalat sig för att vissa föreskrifter om kompetenskrav m.m.
skall föras över till den nya lagen i stället. Detta skulle dock enligt min
mening vara olägligt, bl. a. därför att regleringen då blir alltför splittrad
och svåröveskådlig. De flesta remissinstanserna godtar också den lösning som
jag förordar.

Författningsändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1982.

3 Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom
justitiedepartementet upprättats förslag till

Prop. 1981/82:63 11

1.
lag om notarius
publicus.

2.
lag om ändring
i växellagen (1932:130).

3.
lag om ändring
i checklagen (1932:131).

De under 2 och 3 angivna förslagen hör till lagrådets
område. Förslagen är dock av den karaktären att lagrådets granskning enligt min
mening skulle sakna betydelse.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget fill lag om notarius publicus

1 §

Paragrafen botar den brist på lagstöd som har konstaterats
i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5). Den innebär ett medgivande till att
de förvalt-ningsuppgifte."-, som f.n. regleras i 10 § notarius publicusstadgan
och 6 § kungörelsen (1947:847) med vissa bestämmelser rörande tillämpningen av
lagen den 20 december 1946 (nr 817) om bevisupptagning vid utländsk domstol,
får lämnas till enskilda uppdragstagare.

En remissinstans har satt i fråga om inte
promemorieförslaget behöver justeras så att det framgår inte bara av motiven
utan också av själva lagtexten att någon juridisk person inte skall förordnas
till notarius publicus. 1 departementsförslaget har denna synpunkt
tillgodosetts genom att ordet "enskilda" har bytts ut mot
"enskild person". Vidare har smärre redaktionella justeringar gjorts
i punkterna 2 och 4.

Uppräkningen av arbetsuppgifterna i lagtexten stämmer i
huvudsak överens med den nuvarande texten i stadgan. 1 punkt 3 har tillagts makulering
av värdehandlingar. Utredningen visar nämligen att notarii publici numera
brukar äta sig också uppgifter av detta slag.

2-§

Dennaparagraf innehåller en hänvisning till de särskilda
bestämmelserom notarius publicus som finns i andra lagar och som bör gälla
också i fortsättningen. Här åsyftas i första hand 88 § växellagen och 66 §
checklagen men också 10 § lagsökningslagen (1946:808, paragrafen ändrad senast
1981:848), 29 § stämpelskattelagen (1964:308, omtryckt 1979:1060), 3 § lagen
(1974:744) om verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa
internationella järnvägsfördrag m.m. och 17 kap. 7 § aktiebolagslagen
(1975:1385).

Ikraftträdande mm.

I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5) har redovisats
bl. a. varför notarius publicusstadgan bör upphävas genom lag. I lagen föreskrivs
följaktligen att stadgan om notarius publicus upphävs genom lagen.

Prop.
1981/82:63 12

De förordnanden för notarius publicus och ersättare för notarius
publicus, som gäller vid ikraftträdandet och som har meddelats med stöd av den
upphävda stadgan eller ännu äldre bestämmelser, bör fortsätta att gälla enligt
de nya bestämmelserna. En övergångsbestämmelse av denna innebörd behöver inte
ges i lag utan kan beslutas av regeringen i en ny förordning om notarius publicus.
För att det då inte skall råda någon tvekan om att de äldre förordnandena står
i överensstämmelse med regeringsformen (11 kap. 6 §), har i lagens
övergångsbestämmelser tagits upp en föreskrift om att lagen skall tillämpas också
på uppdrag som har lämnats före ikraftträdandet.

4.2 Förslagen till lag om ändring i växellagen och
lag om ändring i checklagen

Ändringarna som har motiverats i avsnitt 2.3 innebär att
regleringen av notarius publicus geografiska verksamhetsområde vid
protestförrättningar mönstras ut ur lagarna. Tanken är att den geografiska
kompetensen i fortsättningen skall framgå av föreskrifter som beslutas av
regeringen. Genom den nya lydelsen av lagtexterna regleras endast den sakliga
kompetensen.

Ändringarna berör inte den internationella regleringen i
lagarna.

1 fråga om kronofogdemyndigheternas befattning med växel-
och checkprotester hänvisar jag till den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2).

5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta
förslagen till

1.
lag om notarius
publicus,

2.
lag om ändring
i växellagen (1932:130),

3.
lag om ändring
i checklagen (1932:131).

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som
föredraganden har lagt fram.

Prop.
1981/82:63 13

Bilaga 1

JUSTITIEDEPARTEMENTET

NOTARIUS PUBLICUS

DsJu 1981:9

Prop. 1981/82:63 14

INNEH Å LL SAM4MFATTNING

F Ö RFATTNINGS F Ö
RS LAG

1
F ö rslag till lag om notarius publicus

2
F ö rslag till lag om ä ndring i v ä xellagen (1932:130)

3 F ö rslag till lag om ä ndring i ohecklagen (1932:131)

4
F ö rslag till f ö rordning
om notarius publicus

5
F ö rslag till f ö rordning
om ä ndring i instruktionen (1967:83) f ö r utrikesrepresentationen

1
INLEDNING

2
KORT HISTORIK

3
NUVAilANDE P Ö RH Å LLANIlEN

3.1
G ä llande best ä mmelser

3.2
Verksamhetens
omfattning

4 ALLI1AN MOTIVERING

4.1
Notarius publicus
uppgifter m.m.

4.2
Notarius publicus
verksamhetsomr å de

4.3
Notarius publicus
och reklamen

4.4
Tillsynsfr å gan

4.5
En ny reglering

5 SPECIALM Ö TIVERING

5.1
F ö rslaget till lag om notarius publicus

5.2
F ö rslagen till lag om ä ndring i v ä xellagen och lag om ä ndring i checklagen

5.3
F ö rslaget till f ö rordning
om notarius publicus

5.4
F ö rslaget till ä ndring
i instruktionen f ö r utrikesrepresentationen

Bilaga Stadgan (1964:679) om notarius publicus

Prop.
1981/82:63 15

SAMMANPATTNING

I denna promemoria, aom har uppr ä ttats i juatititedepartementet, f ö resl å s att reglema
om notariua publicua akall moderniseras. Bakgrunden till ö versynen ä r
i f ö rsta hand en framat ä llning fr å n
Svenska handelskammarf ö rbundet om att handelskamrama skall
befrias fr ä n de tillsynauppgifter som f.n. å ligger dem i f ö rh å llande till landets notarii publici. Vid ö versynen har det emellertid ocka å visat- sig att g ä llande
regler st å r mindre v ä l i ö verensst ä mmelse med den nya regeringsformen.

F ö rslaget inneb ä r - f ö rutom en f ö rfattningsteknisk ö versyn -att handelskamrama befrias fr å n den tillayn som de nu ä r
å lagda. Vidare f ö resl å s att notarius
publicus geografiska verksaunhets-omr å de
skall best ä mmas p å ett annat a ä tt
ä n hittills. Klarare regler f ö resl å s ocks å om hur notariua publicus b ö r f ö rh å lla sig n ä r
man vill anlita honom i reklamaammanhang m.m.

Prop.
1981/82:63 16

F Ö BPATTNINGSP Ö RSLAG

1 Pn-PHlc.rr -fin

Lag om notarius publicus H ä rigenom f ö reskriva f ö ljande.

1_ Regeringen eller myndighet som regeringen best ä mmer f å r
uppdra ä t enskilda att som notariua publicus
g å allm ä nheten till h ä nda med att

1.
bestyrka namnunderakrifter,
avskrifter, ö vers ä ttningar och andra uppgifter om inneh å llet i handlingar,

2.
n ä rvara som vittne d å f ö rvaringsrum tillsluts eller ö ppnas eller d å
f ö rseglingar å s ä tta eller
bryts,

3.
kontrollera
lotteridragningar och lotta ut eller makulera obligationer, aktier eller andra
v ä rdehandlingar,

4.
efter annan
kontroll eller unders ö kning avge f ö rklaringar om sina iakttagelser,

5.
ta upp f ö rklaringar om f ö rh å llanden av r ä ttslig
eller ekonomisk betydelse och ö verl ä mna s å dana f ö rklaringar till tredje man,

6. bekr ä fta att en
myndighet eller en person ä r beh ö rig

att vidta vissa tj ä nste å tg ä rder eller att n å gon har en viss

tj ä nstest ä llning eller kompetens eller ä r beh ö rig att f ö re

tr ä da n å gon annan.

2 § Inneh å ller en annan lag n å gon best ä mmelse om att notarius

publicus f å r eller akall utm ä tta n å got, g ä ller den beat ä mmel

aen.

Denna lag tr ä der
i kraft den Len till ä mpas ooks å

p å uppdrag som har l ä mnats f ö re
ikrafttr ä dandet.

Genom lagen upph ä vs
stadgan (1964:679) om notarius publicus.

Prop.
1981/82:63

2 F ö rslag till

Lag om ä ndring i v ä xellagen (1932:130)

H ä rigenom f ö reskriva att 88 §
v ä xellagen (1932:130) skall ha nedan
angivna lydelse.

17

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

Protest
upptages av utm ä tningamannen i orten eller av s ä rskild f ö r-r ä ttningsman. Protest m å

j ä mv ä l upptagas i
stad av notarius publicua och å landet av notariua
publicus fr å n n ä rmaste stad.

Protest
tas upp av kronofogde-myndi ghe t_en i . ort en, av en sarskjljl f ö rr ä ttningaman
som l ä nastyrelsen f ö rordnar eller av notarius publicus.

S ä rskild f ö rr ä ttningsman f ö rordnas av Konungens befallnings havande.

Denna lag tr ä der
i kraft den

Senaste lydelse 1964:666. 2 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 63

3 F ö rslag till

Lag om ä ndring i
checklagen (1932:131)

H ä rigenom f ö reskrivs
att 66 § checklagen (1932:131) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

Protest
upptages av utm ä t-ningsmannen i orten eller av s ä rskild f ö rr ä ttningsman. Protest m å j ä mv ä l upptagaa i stad av notarius publicus och å landet av notarius publicus_fr å n n ä rmaste stad.

kronofogde

Protest tas upp av

myndigheten
i orten, av en s ä r-s_ki 1 d f ö rr ä ttningsman
som l ä ns-styrelsen f ö rordnar eller av notarius publicus.

S ä rskild £ö rr ä tjtningaman f ö rordnas ay Konungens befallningshavande.

Denna lag tr ä der
i kraft den

Senaste lydelse 1964:667.

Prop.
1981/82:63 19

4 F ö rslag till

F ö rordning om notarius publicus

Regeringen f ö reskriver
f ö ljande.

1 < I varje l ä n
skall det finnas minst en notarius

publicus.

L ä nsstyrelsen f ö rordnar notariua publicua. I f ö rordnandet akall l ä nsstyrelsen ange det omr å de
inom vilket den f ö rordnade ä r skyldig att verkat ä lla f ö rr ä ttningar. Den f ö rordnade ä r beh ö rig att
verkst ä lla f ö rr ä ttningar ocks å utanf ö r
det angivna omr å det.

2 Om det beh ö va,
kan l ä naatyrelaen f ö rordna en eller flera

era ä ttare f ö r en notariua publicus (bltr ä dsinde notarius

publicus). Ett s å dant f ö rordnande kan begr ä nsas till viss tid.

Bitr ä dande notarius publicus tj ä nstg ö r n ä r notarius publicus ä r ledig eller hindrad att tj ä nstg ö ra.

F ö rordnaa fler ä n en bitr ä dande
notarius publicus, skall l ä naatyrelaen best ä mma i vilken ordning de skall tj ä nstg ö ra.

3 § Den som f ö rordnas till notarius publicus eller bitr ä dande

notarius publicus skall

1.
ha avlagt juris
kandidatexamen eller juristexamen,

2.
ha tillr ä ckliga spr å kkunskaper,

3.
vara l ä mplig i ö vrigt
f ö r uppdraget.

Om det finna s ä rskilda
sk ä l, kan l ä nastyrelsen g ö ra
undantag fr å n f ö rsta stycket 1..

4 Iruian l ä nsstyrelsen
utser en notariua publicus el] er

bitr ä dande notarius publicus skall
uppdraget p å l ä mpligt s ä tt

kung ö ras ledigt till ans ö kan. Utan kung ö rande
f å r dock en

bitr ä dande notarius publicus utses f ö r h ö gst tre m å nader.

Prop.
1981/82:63 20

Notariua publicus skall ges tillf ä lle att yttra sig innan l ä nsstyrelsen utser en bitr ä dande notariua publicus. -

L ä nsstyrelsen skall f ö ra en f ö rteckning
ö ver f ö rordnandena.

5 § Notarius publicus skall inom sitt
verksamhetsomr å de ta

upp protester enligt v ä xellagen (1932:130) och checklagen

(1932:131) och fullg ö ra de uppgifter som ankommer p ä honom enligt

s ä rskilda best ä mmelser i andra f ö rfattningar.

L ä nsstyrelsen kam befria en notarius publicua
fr ä n skyldigheten att ta upp
protester.

6 § Notarius publicus akall inom sitt
verksamhetsomr å de vidare

g å allm ä nheten till h ä nda med att

1.
bestyrka
namnunderskrifter, avskrifter och andra uppgifter om inneh å llet i handlingar,

2.
n ä rvara som vittne d å f ö rvaringsrum tillsluts eller ö ppnas eller d å
f ö rseglingar å satts eller bryts,

J. kontrollera lotteridragningar och lotta ut eller
makulera obligationer, aktier eller andra v ä rdehandlingar,

4.
efter annan
kontroll eller unders ö kning avge f ö rklaringar om sina iakttagelser,

5.
ta upp f ö rklaringar om f ö rh å llanden av r ä ttslig
eller ekonomisk betydelse och ö verl ä mna s å dana f ö rklaringar till tredje man,

6.
bekr ä fta att en myndighet eller en person ä r beh ö rig att vidta
vissa tj ä nste å tg ä rder eller att n å gon har en viss tj ä nstest ä llning eller kompetens eller ä r beh ö rig att f ö retr ä da n å gon annan.

Prop.
1981/82:63 21

N ä r s å kan ske, b ö r han ocks å å ta sig att
bestyrka ö vers ä ttningar.

7 § Notarius publicus f å r inte p å
grund av 6 § utf ö ra s å dant

1.
som ä r f ö rbeh å llet myndigheterna,

2.
som beg ä rs huvudsakligen f ö r reklajn ä ndam å l eller

3.
som ä r otillb ö rligt
eller l ä tt kan utnyttjas p ä ett otill-.: b ö rligt
s ä tt.

3 § Notarius publicus ä r inte skyldig att

1.
ombes ö rja delgivning av handlingar,

2.
utf ö ra s å dant aom
inte rimligen kan beg ä raa av honoin.

9 § Notarius publicus skall fullg ö ra sitt uppdrag med redlighet, noggranhet och
opartiskhet.

Han f å r inte befatta sig med ett ä rende, om det ang å r
honom sj ä lv eller om n å gon annan s ä rskild
omst ä ndighet f ö religger som ä r
ä gnad att rubba f ö rtroendet till hans opartiskhet.

F ö reskrifter om sekretess hos notariua
publicus finns i sekretesslagen (1980:100).

10

Notarius publicus akall ha mottagning f ö r allm ä nheten
minat en g ä ng i veckan, om inte l ä naatyrelaen beat ä mmer
annat. 'Åx han skyldig att ta upp protester, akall
han under viss tid varje helgfri daji utom l ö rdagar, midsomnarafton, julafton ooh ny å rsafton ta emot de v ä xlar och
checkar som ges in till honom f ö r "pto- test.

Notarius publicua adreaa , telefonnummer och mottagningatid
skall tillk ä nnages genom anslag i anslutning
till mottagningslokalen. Han f å r beg ä ra att uppgifterna skall ansl å s p å kommunens
anslagstavla i den eller de kommuner d ä r
han ä r skyldig att verkat ä lla f ö rr ä ttningar.

Prop.
1981/82:63 22

11 § Notarius publicua skall f ö ra protokoll ö ver
verkst ä llda

f ö rr ä ttningar, om det beg ä rs eller om
han finner att det beh ö vs

till framtida s ä kerhet.

Inneh å ller en annan f ö rfattning n å gon
best ä mmelse som avviker fr å n f ö rsta
stycket, g ä ller den best ä mmelsen.

F ö reskrifter om arkiv hos notarius publicus
finns i allm ä nna arkivstadgan (l96l:590).

12 § Notarius publicus har r ä tt att ta ut sk ä lig
ers ä ttning

av den som anlitar honom.

F ö r en v ä xel- eller checkprotest utg å r ers ä ttning med
60 kronor. Om protesten f ö ranleder reaekoatnader, har notariua
publicua deaautom r ä tt till ak ä lig era ä ttning
f ö r dem.

Ers ä ttningen skall antecknas p ä s ä rskilt
kvitto eller annan handling som tillst ä lls
s ö kanden.

13 § Notarius publicus f å r efter ö verenskommelse
med bitr ä dande

notarius publicus ö verl å ta ä t denne att verkst ä lla f ö rr ä ttningar.

Om det inte finns n å gon
bitr ä dande notarius publicus som kan tj ä nstg ö ra n ä r notarius publicus ä r ledig, pr ö var l ä nsatyrelaen fr å gan om ledigheten.

14 § Eftt f ö rordnande aom notarius publicus eller bitr ä dande

notarius publicus upph ö r vid utg å ngen av den m å nad,
under vilken

befattningshavaren fyller 67 ä r, eller ora
han dessf ö rinnan

f ö rklaras omyndig eller f ö rs ä tts i
konkurs. F ö r den som har

fyllt 67 å r kan f ö rordnandet dock f ö rl ä ngas med ett å r
i s ä nder,'

om det finns s ä rskilda sk ä l.

15 § L ä nastyrelsen kan entlediga en notarius publicus eller

bitr ä dande notarius publicus, om han beg ä r det eller om han blir

ol ä mplig eller of ö rm ö gen att
fullg ö ra uppdraget p ä ett till

fredsst ä llande s ä tt. I sistn ä mnda
fall akall den f ö rordnade gea

tillf ä lle att yttra sig innan beslut
fattas i ä rendet.

Notarius publicus skall ges tillf ä lle att yttra sig innan en bitr ä dande notarius publicus entledigas.

Prop. 1981/82:63 23

16 §
Avlider en notarius
publicus eller upph ö r uppdraget av

n å gon annan anledning, akall
protokoll och annat som h ö r till

uppdraget redoviaaa till l ä nastyrelsen inom en m å nad.

Len aom eftertr ä der
notariua publicus har r ä tt att f ä ut det som h ö r
till uppdraget.

17 § Notarius
publicua och bitr ä dande notariua publicus

skall l ä mna l ä nsstyrelsen de upplysningar om uppdrat
som l ä ns

styrelsen begär.

Denna f ö rordning tr ä der i kraft den

F ö rordnanden som notarius publicus
eller ers ä ttare f ö r notariua publicua, vilka har meddelata f ö re ikrafttr ä dandet,
skall forts ä tta att g ä lla enligt de nya best ä mmelsema. D ä rvid skall den eller de kommuner,
som det ä ldre f ö rordnandet avser, anses som den f ö rordnades verksamhetsomr å de enligt 1 §
andra stycket andra meningen.

Prop.
1981/82:63 24

5 F ö rslag till

F ö rordning om ä ndring i instruktionen-.

(1967:83) f ö r utrikesrepresentationen

Regeringen f ö reakriver
att 40 § instruktionen (1967:83) f ö r utrikesrepresentationen skall ha nedan amgivna
lydelse.

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

40 §

Orn binder ej möter enligt verksamhetslandels lag. äger
chef för ■ utlandsmyndighet, ambassadräd, legationsråd, förste anibassadsckre-terarc,
förste legationssekreterare, ambassadsekreterare, legationssekreterare, konsul,
vicekonsul, förste utrikeskanslist eller utrikeskanslist verkställa varje
förrättning som notarius publicus är behörig att företaga i Sverige utoni
upptagande av protest enligt växeliagen (1932: 130) eller checklagen (1932:
131). Även annan tjänsteman som tillhör den handläggande personalen får
verkställa delgivning av stämning eller annan handling, bestyrka
namnunderskrift, avskrift eller översättning samt bekräfta att någon har viss
tjänsteställning eller kompelens eller är behörig att företräda annan eller att
myndighet eller annan är behörig att företaga viss tjänsteåtgärd (legalisation).

I fr å ga om å tg ä rd eller I fr å ga om å tg ä rd eller f ö rr ä tt

f ö rr ä ttning som anges i ning
som anges i f ö rsta stycket

f ö rsta stycket ä ger best ä m- till ä mpas best ä Jmnelsema i 9 §

melaeina i 11 gtadgan
den andra stycket f ö rordningen

20 november 1964 (nr 679) Q" (1981:000)
om notarius publicus.

notarius publicus motsvarande

till ä mpning.

Denna f ö rordning tr ä der i kraft den

■"■Senaste lydelse 1974:94-

Prop. 1981/82:63 25

1 INLEDNING

Notarius publicus ä r
en offentlig institution ■vars verkaamhet g å r ut p å att man genom den akall kunna f å ett officiellt bevia om viasa faktiaka f ö rh å llanden.
Verksamheten ut ö vas av enskilda uppdragstagare aom l ä naatyrelsen utser. Tillsyn ö ver verksamheten ut ö vas av landets handelskamrar. F ö reskrifter
om notarius publicus finns bl.a. i stadgan (1964:679, ä ndrad senast 1980:902) om notarius publicus. Stadgan
har beslutats av regeringen. Den bifogas i sin nu g ä llande lydelse aom bilaga.

Svenska handelskammarf ö rbundet
har i en skrivelse den 28 maj

1978 till justitiedepartementet v ä ckt fr å gan
om en ö versyn av

reglema om notarius publicus. F ö rbundet har
hemst ä llt att

den tillsynsplikt m.m. som å ligger handelskamrama skall flyttas ö ver till n å got annat organ. Med anledning av
framst ä llningen har reformbehovet
diskuterats vid ett sammantr ä de under v å ren

1979 mellan f ö retr ä dare f ö r
justitiedepartementet och personer

med anknytning till praktisk notarius publicusverksamhet.

Under den fortsatta beredningen i departementet har
konstaterats att tiet ocks å p å andra grunder finns anledning att se ö ver best ä mmelsema om notarius publicus. Bl.a.
bygger dessa best ä mmelser p å att notarius publicus verksamhetaomr å de skall vara stad, en indelningsgrund som inte l ä ngre anv ä nds.
Vidare motiverar den nya regeringsformen (RF)
att best ä mmelsema ses ö ver. Enligt RF kr ä vs
n ä mligen numera lagst ö d f ö r att
myndighetsut ö vning skall f ä ö verl å tas till enskilda individer. Vidare kr ä va det i princip lagform f ö r att enakilda organisationer som handelskamrama
skall kunna å l ä ggas tillsynsplikt.

I denna promemoria l ä gg ö fram f ö rslag
till nya regler om notarius publicus. Promemorian har utarbetats inom jiistitie-departementets
enhet f ö r lagstiftnings ä renden ang. stats- och f ö rvaltningsr ä tt.
Samr å d har d ä rvid ä gt rum med f ö retr ä dare

Prop. 1981/82:63 26

f ö r Stockholms handelskammare som i
en promemoria den 23 mars 1981 har f ö reslagit
att m ö jligheten b ö r pr ö vas att l å ta handelskamrama utf ö ra en del av notarius publicus arbetsuppgifter.

Under beredningen i departementet har upplysningar om notarius
publiucsverksamheten ocks å inh ä mtats genom en enk ä t bland alla
notarii publici i landet. Ett fr å geformul ä r st ä lldes samman
ooh s ä ndes ut i november I98O. N ä rmare 90 % av de tillfr å gade har besvarat enk ä ten.

Prop.
1981/82:63 27

2 KORT HISTORIK

Den nu g ä llande notarius
publicusstadgan av å r I964 bygger

i allt v ä sentligt p å en tidigare stadga i samma ä mne fr å n
å r 1945-

Denna g å r i ain tur tillbaka p ä en ä nnu ä ldre stadga fr å n å r 1 Ö 82.

Enligt 1882 å rs
stadga var uppdraget regelm ä ssigt f ö renat med magistrats- eller kommunalborgm ä startj ä nst.
I Stockholm g ä llde dock av å lder en s ä rordning.
D ä r uts å g handels- och sj ö farts-n ä mnden notariua publicus och d ä r arbetade han som en fri f ö retagare under ä mbetsansvar.

1945 ä rs stadga bef ä ste skillnaden raellan Stockholm och ö vriga st ä der.
S ä rskilda f ö reskrifter gavs f ö r
Stockholm efter delvis nya linjer. De nya f ö reskrifterna
innebar att notariua publicus i Stockholm skulle tills ä ttas av ö verst ä th å llar ä mbetet (l ä nsstyrelsen)
och st å under tillsyn av handels- och sj ö fartsn ä mnden.
F ö r notarius publicus i Stockholm
gavs ocks å nya, detaljerade f ö reskrifter om kompetenskrav, ers ä ttare, delegering av arbetsuppgifter till ers ä ttare, ledighet ooh entledigande. F ö r notarii publici i andra st ä der ä n Stockholm
ans å gs liknande best ä mmelser inte erforderliga. I fr ä ga ora dessa befattningar uttalades att man hade
"att iakttaga de best ä mmelser sora g ä lla f ö r den tj ä nst varmed notarius publicusbefattningen f ö renats" (prop. 1945:6 s. 11).

1964 å rs stadga, slutligen, kom till som
en f ö ljd av att magistrats- och kommunalborgm ä starinstitutionema awecklades. Stadsdomstolsutredningen
fann i sitt bet ä nkande (SOU 196l:6 s. I69) att det
efter den awecklingen inte var m ö jligt att
beh å lla systemet med notarius publicussysslan
f ö renad med allm ä n tj ä nst. D ä rf ö r f ö reslog utredningen att befattningen skulle tills ä ttas efter s ä rskilt
f ö rordnande i st ä llet. D ä rvid
kunde enligt utredningen stockho-lmsregleringen i 1945 ä rs stadga tj ä na
som f ö rebild.

Prop. 1981/82:63 28

Utredningens f ö rslag
f ö rutsatte en ö versyn av stadgan. Ö versynen uppdrogs å t domstolskommitt é n. I ett stencilerat bet ä nkande, som fogades till domstolskommitt é ns tryckta bet ä nkande
(SOU 1963:56).ansl ö t sig kommitt é n till stadsdomstolsutredningens f ö rslag. Kommitt é n
f ö reslog allts å att den reglering som g ä llde f ö r
Stockholm skulle till ä mpas ocks ä p å ö vriga st ä der
med den j ä mkningen att handelskammaren skulle
ut ö va 'handels- och sj ö fartsn ä mndens
befogenheter i de st ä der som saknade handels- och sj ö fartsn ä mnd.
Kommitt é f ö rslaget remissbehandlades. Efter en hu-vudsakligen redaktionell
omarbetning av f ö rslaget inom justitiedepartementet
besl ö t regeringen den nu g ä llande notarius publicusstadgan.

Prop.
1981/82:63 29

3 NUVARANDE F Ö RH Å LLANDEN

3.1 G ä llande best ä mmelser

Enligt 1964 ä rs
stadga skall notarius publicus finnas i stad. L ä nsstyrelsen f ö rordnar notarius publicus och f ö r en f ö rteckning
ö ver f ö rordnandena. L ä nsstyrelsen f å r f ö rordna mer ä n en notarius publicus i samma stad eller besluta
att notarius publicus inte skall finnas i viss stad. Till uppdraget f å r endast den f ö rordnas
som ä r svensk medborgare, ä r myndig och inte f ö rsatt i konkurs, har avlagt juris kandidatexamen eller juristexamen,
nar grunalig erfarennet av praictisk juridisk verksamhet och har tillr ä cklig kunskap i engelska, franska och tyska spr å ken.

I 9 § stadgan f ö reskrivs att notarius publicus ä r skyldig att ta upp protest enligt v ä xellagen (1932:130) eller checklagen (1932:131).
Protesten beskrivs i 44 § v ä xellagen och 40 § checklagen som "en av
offentlig myndighet uppr ä ttad handling". Dess ä ndam å l ä r - bortsett fr å n
vissa opraktiska fall - att tj ä na sora ett
bevis f ö r att betalning har uteblivit.

N ä rmare f ö reskrifter om protestf ö rr ä ttningar finns i 88-92 §§ v ä xellagen
resp. 66-70 §§ checklagen (f ö reskrifterna ä ndrade
senast 1964:666 ooh 1964:667). D ä r s ä gs bl.a. att protest tas upp av utm ä tningsmannen i orten eller av en s ä rskild f ö rr ä ttningsman, som l ä nsstyrelsen f ö rordnar, aamt att proteat ä ven f å r tas upp, i
stad av notarius publicus och p ä landet av notarius
publicus fr ä n n ä rmaste stad.

I prop. 1980/81:84 med f ö rslag till lag om inf ö rande av uts ö kningsbalken m.m. har f ö reslagits att ordet "utm ä tningsmannen" skall bytas ut mot
"kronofogdemyndigheten" fr.o.m. den 1 januari 1982.

Prop. 1981/82:63 30

F ö reskrifterna i v ä xellagen inneb ä r
liksom motsvarande f ö reskrifter i ä ldre lag (I88O å rs
v ä xellag) att protesten skall tas upp
i aff ä rslokalen eller hemma i bostaden
hos den som protesten g ä ller, dvs. i regel v ä xelbetalaren. Ä r
han inte antr ä ffbar, f ä r protesten i st ä llet
tas upp vid aff ä rslokalen eller bostaden. Om han saknar
aff ä rslokal p ä orten d ä r
v ä xeln skall betalas, om
bostadsadressen inte ä r k ä nd och ora f ö rr ä ttningsmannen inte heller kan f ä
reda p ä den genom att v ä nda sig till polisen, kan protesten tas upp i
princip var som helst inom f ö rr ä ttningsraannens verksamhetsomr å de. Det som har sagts nu g ä ller dock bara "d ä r ej annat ö verenskoraraits". Har partema
i v ä xelf ö rh å llandet koramit ö verens om platsen f ö r protestf ö rr ä ttningen, g ä ller allts å den ö verenskommelsen
framf ö r f ö reskrifterna om hembes ö k m.m. (jfr
NJA II 1932 s. 601 och Aubert, Den
nordiske vexelret, K ö penhamn 1882 s. 226). V ä xelprotestf ö rr ä ttaren eller en f ö ljeslagare
till honom m ä ste ha med sig originalv ä xeln vid f ö rr ä ttningen. Ä r
det f ö rr ä ttningsmannen som f ö r med sig
handlingen, skall han i regel anses bemyndigad att ta emot betalning f ö r v ä xelinnehavarens
r ä kning.

I st ä der d ä r det finns en s ä rskild protestf ö rr ä ttare kan l ä nsstyrelsen befria notarius publicus fr ä n hans skyldighet att ta upp protester.

I f ö rbig å ende skall h ä r erinras om det f ö rbud f ö r
kreditgivare

att i vissa fall ta emot v ä xlar som inf ö rdes 1974
till konsu

ment emas skydd. F ö rbudet ä r nu inskrivet i
11 § konsiimentkredit-

lagen (1977:98l).

I 9 § stadgan f ö reskrivs vidare att notarius publicus ä r skyldig att inora staden f ö reta "andra f ö rr ä ttningar" som ankommer p ä honom enligt lag eller annan f ö rfattning. Men han ä r inte skyldig, s ä gs det
uttryckligen, att ombes ö rja delgi-vning av st ä mning eller andra handlingar. Enligt 24 § delgi-vningslagen (1970:428) skall dock intyg av honora
g ä lla som fullt bevis f ö r att delgivning har skett p ä det s ä tt
som anges i intyget. Delgivningslagen f ö ruts ä tter allts å
att notarius publicus f å r å ta sig uppdrag som har med delgi-vning att g ö ra. ,

De
"andra f ö rr ä ttningar" som notarius publicus ä r skyldig att f ö reta regleras i flera olika f ö rfattningar enligt f ö ljande:

F ö rfattning

10 § lags ö kningslagen (1946:808)

F ö rr ä ttning

N ä rvaro vid erk ä nnande av underskrift

6 § kung ö relsen
(1947:847, omtryckt 1975:306) med viaaa beat ä mmelaer
r ö rande till ä mpningen av lagen den 20 december 1946 (nr 817) ora
bevisupptagning vid utl ä ndsk domstol

Bestyrkande av ö vers ä ttning

29 § st ä mpelskattelagen
(1964:308, omtiyckt 1979:1060)

Intyg om lotteri

3 § lagen (1974:744) ora verkst ä llighet av utl ä ndsk
dom som meddelata enligt vissa internationella j ä mv ä gsf ö rdrag m.m.

Bestyrkande av ö vers ä ttning

17 kap. 7 § aktiebolagslagen ,(1975:1385)

N ä rvsiro vid verkst ä lliet av bolagsst ä mmobealut
om uppdelning av aktiekapitalet p å
fria och bundna aktier

Ora f ö rr ä ttningen kan f ö retaa inom ataden, skall notariua publicus
i ö vrigt, enligt 10 § i stadgan, p å
anmodan bestyrka namnunderskrift, avskrift och annan uppgift om inneh å llet i f ö retedd
handling, n ä rvara som vittne vid tillslutande
eller ö ppnande av f ö rvaringsrum eller vid å s ä ttande eller borttagande av f ö rsegling, kontrollera lotteridragningar och verkst ä lla utlottning av obligationer, aktier eller andra v ä rdehandlingar, eljest efter kontroll eller unders ö kning avge f ö rklaring
om vad han

Prop.
1981/82:63 32

har iakttagit, ta upp f ö rklaring
om f ö rh å llande av r ä ttslig eller ekonomisk betydelse ooh
l ä mna ö ver s å dan f ö rklaring till tredje man samt bekr ä fta
att myndighet eller person ä r beh ö rig att f ö reta
visa tj ä nste å tg ä rd eller att n å gon intar viss tj ä nstest ä llning, innehar viss kompetens eller ä r beh ö rig att f ö retr ä da annan. N ä r s å kan ske, b ö r notarius publicus ocks å ä ta sig att
bestyrka riktigheten av ö vers ä ttning. Till skillnad fr ä n
vad som g ä ller i fr ä ga om skyldigheten att protestera v ä xlar och checkar, omfattar f ö rr ä ttningsskyldigheten
enligt 10 § endast f ö rr ä ttningar
inom staden. Notarius publicus ä r emellertid
beh ö rig att verkst ä lla f ö rr ä ttningar enligt den paragrafen ocks å utanf ö r
staden.

Notarius publicus f å r
inte p å grund av vad som stadgas i 10 § handl ä gga ä renden som ankommer p ä s ä rskild myndighet eller inr ä ttning eller som ä r av s ä dan beskaffenhet att hans medverkan
inte kan anses tillb ö rlig.

Notarius publicus har r ä tt
till sk ä lig era ä ttning f ö r
de uppdrag som han utf ö r. F ö r v ä xel- eller checkprotest f ö reskriver stadgan

ett standardiserat ers ä ttningsbelopp,
f.n. 60 kr., j;imte reseers ä ttning enligt
de grunder som l ä nsstyrelsen fastst ä ller. I ö vrigt
ä r ers ä ttningsr ä tten inte bunden av n å gon taxa eller andra best ä mmelser.

Stadgan inneh å ller
dessutom detaljerade f ö reskrifter om ers ä ttare (bitr ä dande
notarius publicus), om vikarie f ö r ers ä ttaren,ora tills ä ttningsf ö rfarandet, om j ä v,
ora tj ä nstelokal och expeditionstider, om protokollf ö ring och aktbildning, om delegering av arbetsuppgifter
till ers ä ttaren och om upph ö rande av och entledigande fr ä n uppdraget. Detta upph ö r vid utg å ngen
av den m å nad under vilken befattningshavaren
fyller 67 å r. Dessf ö rinnan skall l ä nsstyrelsen
entlediga befattningshavaren, om han blir ol ä mplig
eller till f ö ljd av sjukdom, vanf ö rhet eller lyte of ö rm ö gen att fullg ö ra uppdraget p ä
ett tillfredsst ä llande

Prop.
1981/82:63 33

s ä tt. Innan l ä nsstyrelsen beslutar om entledigande, skall l ä nsstyrelsen l ä rana
befattningshavaren tillf ä lle att yttra aig.

Slutligen tar stadgan upp best ä mmelser om tillsyn. Den auktoriserade
handelskammare, i vars distrikt staden ä r
bel ä gen, skall vaka ö ver att notarius publicus och era ä ttare f ö r
honom fullg ö r sina skyldigheter. P ö r s å dant ä ndam å l f å r handelskaimia-ren fordra in upplysningar fr ä n dem om f ö rh å llanden som r ö r
uppdraget. Vid tvist mellan notarius publicus och hans ers ä ttare skall handelskammaren f ö rs ö ka f ö rlika dem. L ä nsstyrelsen
skall h ö ra handelskammaren i fr å gor som r ö r
f ö rordnande, entledigande, grunderna
f ö r reseera ä ttning vid protestf ö rr ä ttning m.m.

F ö reskrifter ora sekreteaa och arkiv hoa
notariua publicus finns i 1 kap. 8 §
ooh 9 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100, omtryckt
1980:880) resp. 2 § allm ä nna arkivstadgan (1961:590, senaste lydelse av 2 § 1964:744). F ö reskrifterna
inneb ä r att notarius publicus ä r likst ä lld
med en myndighet n ä r det g ä ller till ä mpningen
av dessa f ö rfattningar.

Notarius publicusbefattningama ä r traditionellt knutna till begreppet stad. Det
begreppet anv ä nds inte l ä ngre som en officiell indelningsgrund. Hur begreppet
nu skall tydas i r ä ttstill ä mpningen framg å r
av lagen (1969:780) med anledning av inf ö rande
av enhetlig kommunbeteckning, m.m. Enligt denna lag skall f ö reskrifter i lag eller annan f ö rfattning om stad i forts ä ttningen avse kommun, som helt eller delvis best å r av omr å de
vilket tidigare utgjorde stad.

Enligt 40 §
instruktionen (1967:83, ä ndrad senast 1974:94) f ö r utrikesrepresentationen f ä r vissa tj ä nstem ä n vid svenska utlandsmyndigheter verkst ä lla irarje f ö rr ä ttning som notarius publicus ä r beh ö rig att f ö reta i Sverige utom protestf ö rr ä ttningar, om
hinder inte m ö ter enligt verksamhetslandets lag. Instniktionen
inneh å ller vidare en h ä nvisning till den paragraf i notarius publicusstadgan
som handlar om j ä v.

3 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 63

Prop. 1981/82:63 34

Kung ö relsen (1964:680, ä ndrad senast 1980:903) med n ä rmare f ö reskrifter
om s ä rskild f ö rr ä ttningsman f ö r upptagande av protest inneh å ller i hu-vudsak f ö ljande best ä mmelser. N ä r l ä nsstyrelsen
f ö rordnar en s ä rskild f ö rr ä ttningsman skall l ä nsstyrelsen ange en eller flera kommuner eller ett annat omr å de d ä r den f ö rordnade ä r
beh ö rig och ocks å skyldig att efter framst ä llning ta upp v ä xel-
eller checkprotest. Liksom notarius publicus har den s ä rskilt f ö rordnade
protestf ö rr ä ttaren r ä tt till ers ä ttning med 60 kr. j ä mte reseers ä ttning enligt de grunder som l ä nsstyrelsen fastst ä ller. Dessutom har han r ä tt
att uppb ä ra 10 kr. f ö r avskrift av f ö rr ä ttningsprotokoll, n ä r avskriften utf ä rdas utan samband med f ö rr ä ttningen. L ä nsstyrelsen skall se till att f ö rr ä ttningsmannen
fullg ö r sina f ö rfattningsenliga skyldigheter.

F ö r v ä xel- eller checkprotest som tas upp av kronofogdemyndigheten utg å r avgift enligt expeditionskung ö relsen (1964:618, omtryckt 1976:383, ä ndrad senast 1980:948) dels med 60 kr., f ö r sj ä lva
protesten, dels med ytterligare 20 kr. f ö r
varje person som f ö rr ä ttningsmannen bes ö ker. I expeditionskung ö relsen erinras om de s ä rskilda avgiftsbest ä mmelser som
g ä ller f ö r expedition utf ä rdad
av notarius publicus eller s ä rskild f ö rr ä ttningsraan
f ö r upptagande av protest.

P ä grund av penningv ä rdets fall brukar de avgifter som regleras genom
expeditionskung ö relsen h ö jas schablonm ä ssigt
tid efter annan. P ä liknande s ä tt har ocks ä
de ers ä ttningar h ö jts som f ö reskrivs
i notarius publicusstadgan och kung ö relsen
med n ä rmare f ö reskrifter om s ä rskild
f ö rr ä ttningsman f ö r upptagande av protest. Ers ä ttningarna h ö jdes
senast den 1 januari I98I.

Prop.
1981/82:63 35

3.2 Verksamhetens omfattning

Notarius publicus finns nu 1~115, dvs. i omkring 40 % av
landets 279 kommuner. I n å gra kommuner (Uppsala, K ö ping, Sandviken) ä r
uppdraget dubblerat. Och i en kommun (Stockholm) finns fyra notarii :'public
i.' Sammanlagt finns allts å 121 notarii publici- f ö rdelade p å
115 kommuner.

.'Lntalet notarii publici per l ä n varierar som framg å r av f ö ljande tabell fr å n en till tolv:

L ä n -Antal

AB

12

C

3

D

6

E

6

F

7

G

2

H

6

I

1

K

4

L

4

M

9

N

4

0

6

P

6

R

7

S

6

T

4

U

5

W

5

X

5

Y

5

Z

1

AC

2

BD

-5

Omkring 40 av uppdragstagarna ä r privatpraktiserande advokater. N ä stan lika m å nga
ä r kommunjurister o.dyl. I ö -vrigt best å r
k å ren med f å undantag av statstj ä nstem ä n som domare, å klagare och polism ä stare.

Med ledning av den enk ä t
som justitiedepartementet har gjort kan f ö ljande
uppgifter l ä mnas ora notarius publicus
verksamhet.

De flesta notarii publici ä gnar uppdraget mindre ä n tio timmar
i m å naden.Dessa notarier ä r verkssimma i mindre ooh medelstora kom-

Prop.
1981/82:63 36

muner.Antalet f ö rr ä ttningar som de verkst ä ller ä r ringa.Det varierar mellan n å got tiotal och n å got
htmdratal per befattningshavare och å r.
Gro-vt r ä knat har tre av fyra notarii publici
i denna grupp uppdraget som en bisyssla vid sidan av en koimnunal eller statlig
anst ä llning, medan den fj ä rde ä r en
privatpraktiserande advokat.

I storstadsregionerna ä r
f ö rh ä llandet ett annat. D ä r ä r notarius publicus mestadels en advokat som delvis
baserar sin r ö relse p ä uppdraget. I n å gra
fall ä r detta advokatens enda eller hu-vud-sakliga
syssla. Antalet f ö rr ä ttningar i storst ä derna ä r ocks å betydande.
Som mest kan antalet uppg å till mellan 2 000 och 3 000, i n ä got fall (Malm ö )
till n ä ra 5 000 per befattningshavare och
ä r.

Fast ä n advokaterna utg ö r bara 40 % av notarius publicusk ä ren, svarar de f ö r
en dominerande del av det totala antalet notarius publicusf ö rr ä ttningar i
landet.

De avgjort vanligaste f ö rr ä ttningarna ä r
bestyrkanden av namnteckningar och ö vers ä ttningar och bekr ä ftelser
av tj ä nstest ä llningar o.dyl. S å dana bestyrkanden och bekr ä ftelser
anses ofta n ö dv ä ndiga vid utlandskontakter (internationella adoptioner, export- och
importaff ä rer, svensk f ö retagsetablering i tredje v ä rden, invandramas f ö rbindelser med sina heml ä nder
m.m.). Denna typ av ä renden tenderar snarast att ö ka i antal.

De tidigare mycket vanliga v ä xelprotesterna har d ä remot
minskat i antal p ä senare å r. Men de f ö rekommer
fortfarande allm ä nt. I storstadsomr å dena ä r antalet
protester ocks å betydande. De fyra notarii publici
som har kontor i Stockholms kommun protesterar sammanlagt ö ver 1 500 v ä xlar
om å ret. Inte bara svenska utan ocks ä utl ä ndska v ä xlar f ö rekommer.

Checkprotester f ö rekommer
s ä llan eller aldrig.

S ä rskilt f ö rordnade f ö rr ä ttningsm ä n
f ö r upptagande av protester finns i
praktiskt taget alla kommuner utom i Blekinge l ä n och Stockholms kommun. Deras sammanlagda antal ä r n ä ra 700.

M ö jligheten att bli befriad fr å n skyldigheten att ta upp protester d ä r det finns en s ä rskild
protestf ö rr ä ttare utnyttjas av omkring

Prop.
1981/82:63 37

15 io
av de notarii publici
som har besvairat rundfr å gan. M ö jligheten utnyttjas i bl.a. Malm ö , Lund och Uppsala.

Bland de notarii publici som inte ä r befriade fr å n
protest-f ö rr ä ttningsskyldigheten varierar antalet protester fr å n flera hundra (Stockholm, G ö teborg) till n ä got
tiotal eller mindre per befattningshavare och å r. Variationen beror fr ä mst men inte
enbart p å att protestema ä r f ä rre p å mindre orter ä n
p ä st ö rre. En annan bidragande faktor har redan n ä mnts, n ä mligen
den att s ä rskilda protestf ö rr ä ttare saknas
i bl.a. Stockholms komnjun. H ä r b ö r ocks å
n ä mnas sedv ä njan i Link ö ping
att endast kronofogdemyndigheten tar upp protester d ä r.

I andra kronofogdedistrikt f ö rekommer det tv ä rtom att myndigheten under hand h ä nvisar de v ä xelinnehavare
som h ö r av sig dit att v ä nda sig till notarius publicus eller n å gon s ä rskild protestf ö rr ä ttare i st ä llet. En notariua publicua (Borl ä nge) ä r f. ö . kronofogde. Det f ö rekommer ocks å att kronofogden eller n å gon annan befattningshavare vid en
kronofogdemyndighet f ö rordnas till bitr ä dande notarius publicus (Landskrona) eller s ä rskild protestf ö rr ä ttare (bl.a. Liding ö , Borl ä nge och Mora). I sj ä lva verket torde kronofogdemyndigheterna ta upp bara
en mindre del av det sammanlagda antalet v ä xelprotester
i landet. Hos flera kronofogdemyndigheter f ö rekommer
protest ä rendena praktiskt taget bara i
semestertider.

Det protestf ö rfarande
med hembes ö k, efterforskningar hos polisen .11.m.
som v ä xellagen anvisar till ä mpar de flesta notarii publici bara i undantagsfall.
V ä xlar formuleras n ä mligen normalt s å
att de skall betalas i en viss bank (s.k. bankv ä xlar). I praxis anses det d ä
som ö verenskommet eller underf ö rst å tt att ocks ä protesten skall tas upp i banken (jfr uttrycket
"d ä r ej annat ö verenskommits" i 89 § v ä xellagen). P å å tskilliga
orter, i synnerhet 1 Skaraborgs l ä n,
f ö rordnas f ö ljaktligen banktj ä nsteman
till a ä rskilda protestf ö rr ä ttare.

P å andra orter ä r det notarius publicua som protesterar bankv ä xlarna. P å
ett par mindre orter med f å protest ä renden (Ljungby, Askersund) g ö r han det genom att inst ä lla aig i banklokalen eller, n ä r den ä r
st ä ngd, vid dess d ö rr.

Prop.
1981/82:63 38

Det utan tvivel vanligaate tillv ä gag å ngss ä ttet n ä r
notarius publicus protesterar bankv ä xlar
ä r dock att han i samf ö rst å nd med v ä xelinnehavaren, som praktiskt taget alltid ä r banken, protesterar v ä xeln p å
aitt eget kontor. S å g ä r det t.ex. n ä stan alltid till i Stockholms koraraun.F ö rf ä randet med
bes ö k till ä mpas d å
bara i det mindre vanliga fallet att v ä xeln
inte skall betalas i bank. I s å fall h ä nder det att notarius publicus f ö rst f ä ster ingivarens
uppm ä rksarahet p ä att f ö rr ä ttningen kommer att medf ö ra kostnader f ö r
taxiresor. P å pekandet leder ibland till att ingivaren
å terkallar protesten.

Ä ven
om bankv ä xlarna allts å dominerar, tar somliga notarii publici upp ett inte
obetydligt antal protester vid hembes ö k
eller bes ö k i n å gon annan kontorslokal ä n sin egen (s.k.
bes ö ksv ä xlar eller å kare).

Notarius publicus i G ö teborg
t.ex., som protesterar sajmnanlagt ca 450 v ä xlar
om å ret, handl ä gger oa en tredjedel av ä rendena p ä
detta s ä tt. .Andra notarii publici som
protesterar ett mindre antal v ä xlar per ä r men sora har en j ä mf ö relsevis h ö g andel bes ö ksv ä xlar finns i Sundbyberg (40 protester, regelm ä ssigt bes ö ksv ä xlar), Nacka (24 protester, mest bes ö ksv ä xlar), S ö dert ä lje (50
protester, en fj ä rdedel bes ö ksv ä xlar),
Halmstad (84 protester, en fj ä rdedel bes ö ksv ä xlar), Bor å s (130 protester, en femtedel bes ö ksv ä xlar) och
Karlstad (35 protester, en tredjedel bes ö ksv ä xlar).

Som j ä mf ö relse kan n ä mnas statistiken hos den
kronofogdemyndighet sora torde protestera flest v ä xlar av alla kronofogdemyndigheter i landet, n ä mligen kronofogdemyndigheten i Link ö ping. D ä r
protesteras å rligen ca 50 v ä xlar varav ungef ä r
h ä lften bes ö ksv ä xlar.

Andra notarius publicusf ö rr ä ttningar ä n de nu n ä mnda
ä r typiskt sett ovanliga eller f ö rekommer inte alls utom i storstadsomr å dena. Att notarius publicus ä r n ä rvarande som
vittne (t.ex. d å ett bankfack ryms ut d ä rf ö r att
fackinnehavaren inte har betalat bankfacksavgiften), medverkar vid
lotteridragningar eller delger skuldsatta personer betalningsuppraaningar
enligt konkurslagen (1 kap. 4 § ) ä r dock p ä
sina h å ll vanligt ocks å utanf ö r
storst ä derna.

Prop.
1981/82:63 39

Enligt svaren p å
enk ä ten ä r det d ä remot n ä stan p å
alla h å ll ovanligt att notarius publicus
medverkar med kontroller eller unders ö kningar
i saraband med reklamkampanjer. Det ä r
endast ett par notarii publici (Stockholm) som har svarat att det ä r vanligt.

Enk ä ten ger inte vid handen att n å gon av de arbetsuppgifter som n ä rans i stadgan inte f ö rekoramer alls.

Ibland h ä nder det att
n ä got politiskt parti som vill
registrera ain partibeteckning hos riksskatteverket v ä nder sig till notarius publicus f ö r att f ä
ett intyg om antalet medlemmar i partiet (jfr SOU 1980:45 s. 109). I prop. 198o/8l:170
har emellertid f ö reslagits en ä ndring i -vallagen som inneb ä r att behovet av s å dana intyg kommer att minska.

Prop.
1981/82:63 40

4 ALLM Ä N MOTIVERING

4.1 Notarius publicus uppgifter m.m.

Notariella bestyrkanden och bekr ä ftelser ä r
ibland n ö dv ä ndiga i utlandet ooh f ö rekommer d ä rf ö r ocks å h ä r i landet i
bl.a. exportindustrins verksamhet. Man v ä nder
sig d ä i allm ä nhet till notarius publicus som ä r en internationellt v ä lk ä nd institution. Notariua publicus
anlitas ocks ä traditionellt f ö r vissa andra uppgifter inom aff ä rsv ä rlden, fr ä mst v ä xelprotester.

Med tiden har nya kategorier av klienter tillkommit. En
viktig ' klientkategori ä r numera, vid sidan av handelns-
och industrins folk, de svenska familjer som vill adoptera utl ä ndska bam ooh som d ä rf ö r beh ö ver f ä uppgifter i adoptionshandlingama
bestyrkta eller bekr ä ftade. En annan ny grupp ä r invaindrama som t.ex. beh ö ver f å sina namnteckningar
officiellt bestyrkta p å inbjudningsbrev till anf ö rvanter i utlandet ( ö ststater).

Allm ä nt kan s ä gas att den verksamhet som notarius publicus nu "bedriver
tillgodoser s å dana praktiska behov att den i hu-vudsak
m ä ste beh ä llas under ö versk å dlig tid i en eller annan form.

Den nuvarande verksamhetsformen har satts i fr å ga av Stockholms handelskammare. Handelskammaren har
i sin promemoria beg ä rt att det skall pr ö vas om de uppgifter som notarius publicus har och som
r ö r n ä ringslivet kan f å utf ö ras ocks å av handelskamrama. I promemorian
heter det vidare:

En rad av notarius publicus uppgifter har karakt ä r av service å t
n ä ringslivet. H ä r kan n ä mnas
olika typer av intyg, bestyrkande av riktigheten av urkunder, bestyrkande av
riktigheten av ö vers ä ttningar, bestyrkande av firmateckning m.m.

Inom handelskamrama finns stor kompetens f ö r handl ä ggning
av dylika fr å gor. Handelskamrama ä r auktoriserade av Kungl.Maj :t/ regeringen och
intar ett slags halvofficiell st ä llning i
samh ä llet. M ä nga av handelskamramas uppgifter ä r likartade de som f.n. å ligger notarius publicus. H ä r kan n ä mnas
itf ä rdande av ursprungs-certifikat, utf ä rdande av intyg, utf ä rdande av cameter m.m. F ö retagen
har stor vana vid att v ä nda sig till handelskamrama i.
olika fr å gor av servicekarakt ä r. Let vore av stort praktiskt v ä rde f ö r f ö retagen om handelskamrama i samband med utf ä rdande av intyg, bestyrkande av olika slag av
handlingar ra.m. kunde vara f ö retagen

Prop. 1981/82:63 41

behj ä lpliga med vissa av de uppgifter av
likartad karakt ä r som nu handl ä ggs av notarius publicus.

Handelskamramas sj ä lvst ä ndiga st ä llning
gentemot andra organisationer och gentemot samh ä llet i ö -vrigt inneb ä r ocks ä
att handelskamrarna ses som en l ä mplig f ö rmedlare n ä r
det g ä ller kontakter raed myndigheter m.ra.
Ä ven statliga ooh kommunala myndigheter
har ofta anledning att anlita handelskamrama.

Handelskamrama har s å som
institution gott renomm é utomlands. I de flesta l ä nder finns handelskammare, sora i vissa fall har karakt ä r av statliga organ. Ä ven de svenska handelskamrama ä r
v ä l k ä nda utomlanda.

Starka sk ä l talar s å lunda f ö r
att en betydande del av de uppgifter som f.n. å ligger notarius publicua ä ven
kan handhaa av handela-kararama. Ä ven
organisationsm ä ssigt ä r handelskamrama v ä l l ä mpade f ö r handhavande av s å dana uppgifter.

Med anledning av handelskararaarens framst ä llning b ö r
betonas att g ä llande best ä mmelser inte hindrar att handelskamrama som s å dana kan g ä
n ä ringsidkare till h ä nda med olika intyg, bestyrkanden och bekr ä ftelser ocks å
i de fall d ä notarius publicus ä r skyldig att st å
till tj ä nst med å tg ä rden. Om handelskamrama
befrias fr ä n sin tillsynsuppgift (jfr avsnitt
4.41 det f ö ljande), m ö ter det inte heller n å got hinder att anst ä llda hos handelskamrama
f ö rordnas till notarii publici. Tv ä rtom m å ste
den praktiska erfarenheten fr ä n en s ä dan anst ä llning
i m å nga fall vara en v ä rdefull merit i konkurrensen om uppdraget.

I sammanhanget m å ste
ocks å uppm ä rksammas att notarius publicusverksamheten i m ä nga mindre kommuner ä r av ringa omfattning men att den ocks ä d ä r tillgodoser angel ä gna behov. P ä
sina h å ll ä r uppdraget tydligen varken s ä rskilt
eftertraktat eller inkomstbringande. Ibland har det visat sig sv å rt att bes ä tta
uppdraget raed en kompetent person. Ora verksaraheten splittras p å flera organ, ä r
det fara v ä rt att rekryteringssv å righetema ö kar
s å att allm ä nheten eller en del av den f ä r sin service f ö rs ä mrad. Principiella sk ä l talar ocks ä mot att uppdrag som notarius publicus
l ä ranas till andra ä n fysiska personer.

Prop. 1981/82:63 42

Sammanfattningsvis b ö r
man allts å avst å fr ä n att genom lag eller f ö rordning l ä gga
n å gra av notarius publicus
arbetsuppgifter p ä handelskamrama.

Inte heller i ö vrigt
torde det vara motiverat att sakligt ä ndra
de grundl ä ggande reglerna om
verksamhetsformen och arbetsuppgiftema. Kronofogdeorganisationens tillkomst och
det sjunkande antalet v ä xelprotester aktualiserar
visserligen fr å gan om uppgiften att vara protestf ö rr ä ttare beh ö ver ligga kvar p ä
notarius publicus. Protestema ä r emellertid
p å sina h å ll fortfarande s å
m ä nga att en ö verf ö ring av dem
till kronofogdemyndigheterna skulle belasta dessa redan h å rt anstr ä ngda
myndigheter p å ett ol ä mpligt s ä tt.
Bankerna har ooks å i stor utstr ä ckning vant sig vid att g å till notarius publicus med sina v ä xlar.

En t ä nkbar l ö sning som har f ö rts
fram i samband med enk ä ten ä r att man skiljer notarius publicusuppdraget fr å n protestf ö rr ä ttar-sysslan raen samtidigt l å ter de notarii publici som s ä ö nskar . f å f ö rordnanden sora
s ä rskilda protestf ö rr ä ttare. En s å dan ä ndring b ö r eraellertid inte heller genomf ö ras. De flesta som har besvarat enk ä ten vill n ä mligen
beh å lla protest ä rendena eller menar att saken f ö r deras del ä r
likgiltig eftersom deaaa ä renden numera ä r a å f å .

V ä xellagens regler om f ö rfarandet vid protestf ö rr ä ttningar har best å tt i hu-vudsak of ö r ä ndrade i 100 ä r.
De var sannolikt f ö r å ldrade redan n ä r 1945 ä rs notariua publicuastadga kom till (prop. 1945:6 s.
19 och 24). Det st å r nu klart att praxis vid protestf ö rr ä ttningar har
avl ä gsnat sig l å ngt fr ä n
lagtexten. Praxis ä r inte heller enhetlig och inneb ä r p ä flera h å ll i landet ett inte obetydligt rpsurssl ö seri i form av ett f ö ga meningsfullt kringresande med v ä xlar.

Prop.
1981/82:63 43

V ä xel- och ohecklagama grundar sig p å internationella ö verenskommelser
som ä r bindande f ö r Sverige. Detaljema i protetsf ö r-farandet faller visserligen utanf ö r den internationella regleringen (NJA II 1952 S.546). Enligt denna skall
emellertid en v ä xelinnehavare, om han vill kr ä va betalning av n å gon
annan v ä xelg ä lden ä r ä n v ä xelbetalaren, genom protest styrka
att han inte f å r betalt av denne. Protestf ö rfarandereglema best ä mmer allts å f ö ruts ä ttningarna f ö r de andra v ä xelg ä lden ä remas
betalningsansvar. Protestf ö rfarandet har ocks ä ett n ä ra
samband med skyldigheten att visa upp v ä xlar
och checkar till betalning inom viss tid f ö r
att v ä xel- eller cheokr ä tten inte skall g å
f ö rlorad. Fr å gan om en modernisering av protestf ö rfarandet m å ste
d ä rf ö r ö verv ä gas i ett vidare sammanhang. Den kommer inte att behandlas n ä rmare i denna promeraoria.

Slutsatsen av det anf ö rda
blir allts å att notariua publicusinstitutionen
b ö r beh å llas i allt v ä sentligt of ö r ä ndrad. Vissa
ä ndringar i reglema beh ö ver emellertid genoraf ö ras. I det f ö ljande behandlas under s ä rskilda rubriker n å gra hu-vudfr ä gor. I ö vrrigt h ä nvisas
till specialmotiveringen till de f ö rfattningsf ö rslag som l ä ggs
fram.

Prop. 1981/82:63 44

4.2 Notarius publicus verksamhetsomr å de

De nuvarande best ä mmelserna
om var notarius publicus skall finnas, var han ä r skyldig och beh ö rig att verkst ä lla f ö rr ä ttningar m.m. knyter an till begreppet
"stad", sora inte l ä ngre anv ä nds sora indelningsgrund. Detta begrepp b ö r nu m ö nstras
ut inte bara ur notarius publicusstadgan utan ocks ä ur 88 §
v ä xellagen ooh 66 § checklagen.

En t ä nkbar l ö sning ä r
att helt enkelt ers ä tta "stad" med
"kommun" i f ö rfattningstexterna. Detta akulle
dock inneb ä ra att det som forme] It framst å r som hu-vudregeln (att notar.-ius publicus finns i
-varje kommun) i sj ä lva verket blir uadantag; i de
flesta kommuner beh ö ver man inte ha n å gon egen notarius publicus.

F ö r att best ä mmelsema inte skall bli missvisande eller on ö digt invecklade ä r det b ä ttre att l ä nsstyrelsen - efter f ö rebild fr ä n vad som g ä ller enligt kung ö relsen
med n ä rmare f ö reskrifter ora s ä rskild
f ö rr ä ttningsman f ö r upptagande av protest - f ä r fria h ä nder
att l ä mpa antalet notarii publici och
deras verksamhetsomr å den efter l ä nets behov ooh tillg ä ngen p å personer som ä r kompetenta ooh villiga att ä ta sig uppdragen.

Prop. 1981/82:63 45

4.3 Notarius publicus och reklamen

M ö jligheten att anlita notarius publicus
f ö r reklara ä ndam å l har debatterats
i bl.a. konsumentverkets tidskrift R å d
och R ö n nr 12/80 och 2/8l. I debatten har
pekats p ä ett par fall d ä r intyg av notarius publicus skulle ha å beropats sora bevis i otillb ö rliga reklamtexter. Fallen illustrerar att det kan
vara sv å rt f ö r notarius publicus att bed ö ma
hur hans medverkan i en reklamkampanj kommer att utnyttjas.

Att notarius publicus utnyttjas f ö r otillb ö rliga
ä ndam å l kan, ä ven om det bara f ö rekoimner i enstaka undantagsfall, undergr ä va f ö rtroendet f ö r uppdraget ooh skada notarius publicusinstitutionens
anseende. I notarius publicusstadgan finns d ä rf ö r en best ä mmelse
(10 § fj ä rde stycket) sora f ö rbjuder
honom att handl ä gga ä renden som ä r av s ä dan beskaffenhet att medverkan av notarius publicus inte
kan anses tillb ö rlig. Best ä ramelsen hade en motsvarighet i 1945 å rs stadga. I motiven till denna best ä mmelse anf ö rdes
(prop. 1945:6 s. 45 f):

H ä rmed å syftas fall, i vilka notarius publicus finner, att hans bitr ä de beg ä res
i r ä ttsstridlgt eller chlkan ö st syfte eller d ä ä rendet
ä r av s ä dan natur, att dess handl ä ggning av notarius publicus ej ä r f ö renlig med
befattningens v ä rdighet. Ur sistn ä mnda synpunkt ä r
f ö r notarius publicus s ä rskild anledning att kritiskt bed ö ma vissa av de fall, d ä r bestyrkandet beg ä res f ö r reklam ä ndam å l.

Under f ö rarbetena
till 1945 ä rs stadga diskuterades ocks å tanken p ä
att uttryckligen ange kontroller av "prist ä vlingar och liknande f ö retag"
som en arbetsuppgift f ö r notarius publicus. Den tanken avf ä rdades med bl.a. f ö ljande motivering (n ä randa prop. s.
22):

Det f ö rh å llandet att kontroll av prist ä vlingar
uttryckligen angives bland de - - - uppr ä knade
arbetsuppgiftema, synes emellertid giva fog f ö r den uppfattningen, att det som regel finge anses tillb ö rligt att notarius publicus å tager aig dylika uppdrag. Med h ä nsyn till de vitt skilda slag av prist ä vlingar, som f ö rekomma,
kan en s å dan tolkning leda till raindre
tillfredsst ä llande resultat.

Prop. 1981/82:63 46

De raotivuttalanden som h ä r har citerats b ö r i det v ä sentliga vara v ä gledande
ocks å i forts ä ttningen. N ä r
notarius publicusstadgan nu arbetas om, b ö r
f ö rfattningstexten preciseras. I
denna kan l ä mpligen f ö reskrivas att notarius publicus inte f å r utf ö ra s å dant som beg ä rs
hu-vudsakligen f ö r reklara ä ndam å l eller sora
ä r otillb ö rligt eller l ä tt
kan utnyttjas p å ett otillb ö rligt s ä tt.

D ä rraed blir det klart att notarius publicus
m å ste avh å lla sig fr å n
att medverka n ä r reklam ä ndam å let ä r uppenbart och dominerande. Ä r reklaminslaget mindre frajntr ä dande (eller ing å r
reklam inte alls i bilden), skall han likv ä l
v ä gra att befatta sig raed det som
framst å r som otillb ö rligt enligt r å dande
v ä rderingar i samh ä llet eller som erfarenhetsm ä ssigt l ä tt
kan utnyttjas p å ett otillb ö rligt s ä tt
i t.ex. reklam.

Som exempel p å
fall d ä r notarius publicus normalt b ö r kunna medverka trots reklamanknytning kan n ä mnas utlottning bland allm ä nheten av varor som ett f ö retag har sk ä nkt
till en ideell organisation.

Prop.
1981/82:63 47

4-4 Tillsynsfr å gan

1882 ä rs stadga inneh ö ll inga best ä mmelser
om s ä rskild tillayn ö ver notarius publicus. S ä dana best ä iranelser
inf ö rdes f ö rst i 1945 ä rs
stadga, n ä mligen som lokala f ö reskrifter f ö r
Stockholm. F ö reskrifterna innebar att handels-
och sj ö fartsn ä mnden skulle vaka ö ver att notarii publici i Stockholm fullgjorde sina skyldigheter och
ha r ä tt att f ö r s å dant ä ndam å l fordra in
upplysningar fr å n befattningshavarna om f ö rh å llanden i tj ä nsten. De syftade till att avhj ä lpa en brist som beskrevs p å f ö ljande s ä tt i motiven (prop. 1945:6 s. 48)=

Enligt nu g ä llande
ordning f ö religger, s å vitt ang å r
Stockholm, ej n å gon m ö jlighet till kontroll ö ver notarii publici
verksamhet. V ä l å l ä gges handels- och sj ö fartsn ä randen
enligt utf ä rdad instruktion att vaka ö ver g ä llande f ö rfattningars efterlevnad i avseende å bl.a. notarii publici tj ä nsteut ö vning,
men n ä mnden aynes icke ha tilldelats n å gra befogenheter, vilka kunna g ö ra ö vervakningen
effektiv.

Eftersom notarius publicusbefattningaxna utanf ö r Stockholm regelm ä ssigt var f ö renade med magistrats- eller koznmunal-borgm ä startj ä nst,
ans å gs det on ö digt med liknande best ä mmelser f ö r andra st ä der (n ä mnda,
prop. s. 11).

Det motiv sora bar upp den lokala olikheten mellan
Stockholm och andra st ä der, n ä mligen det att notarius publicus i de andra st ä derna till skillnad fr ä n sina stockholmskolleger hade att iaktta s ä rskilda f ö reskrifter
p ä gnmd av de magistrats- eller kommunalborgm ä starbefattningar som deras uppdrag var f ö renade med, brast n ä r dessa befattningar a-wecklades. P å
f ö rslag av stadsdomstolsutredningen
och domstolskommitt é n vidgades d ä , genom I964 å rs
stadga, till ä mpningsorar å det f ö r stockholmsregleringen
till att omfatta hela landet. Enligt I964 ä rs
stadga skulle allts å handels- och sj ö fartsn ä mnden
ha inseende ö ver notarius publicus s ä tt att fullg ö ra
sina skyldigheter inte bara i Stockholm utan i alla de 28 st ä der d ä r en s ä dan n ä rand fanns.
I de st ä der sora saknade handels- och sj ö fartsn ä mnd
skulle n ä mndens befogenheter enligt stadgan
ut ö vas av handelskammaren i st ä llet. Valet av handelskamrama som tillsynsorgan motiverade
domstolskoiraiiitt é n s å h ä r i sitt stencilerade bet ä nkande (motivdelen s. 61):

Prop. 1981/82:63 48

Ä ven
i de st ä der d ä r handels- och sj ö fartsn ä mnd saknas synes motsvarande kontroll b ö ra ut ö vas. Dessa
uppgifter skulle v ä l kunna anf ö rtros l ä nsstyrelsen.
Notarius publicus anlitas emellertid i stor utstr ä ckning av handelns och n ä ringslivets
folk och det ligger d å enligt domstolskomraitt é ns uppfattning n ä ra
till hands, att kontrollen anf ö rtros handelskamrama,
sora representerar handeln ooh n ä ringslivet.
Visserligen finns endast 12 auktoriserade handelskamrar i riket, men deras verksamhetsomr å de t ä cker
samtliga st ä der, och n å gon st ö rre
ol ä genhet torde ej vara f ö renad med en s å dan
centralisering till handelskamrama f ö r
de st ä der som ej har handels- och sj ö fartsn ä mnd.

.Sedan handels- och sj ö fartsn ä mnderna numera har a-wecklats, vilar
tillsynsuppgiften uteslutande p å handelskamrama.
Antalet handelskamrar har ö kat till 14.

Svenska handelskammarf ö rbundet
har i sin skrivelse hemst ä llt att handelskamramas uppgifter
enligt notarius publicusstadgan skall flyttas ö ver till n å got annat organ. F ö rbundet har motiverat framst ä llningen p å
f ö ljande s ä tt. S å v ä l principiella som praktiska sk ä l talar f ö r
att tillsynsuppgiften flyttas till ett statligt eller kommunalt organ. Ur
principiell synpunkt ä r det tveksamt ora en enskild
organisation b ö r ha hand om den myndig-hetsut ö vning som tillsynsuppgiften m å ste anses utg ö ra.
Av st ö rre betydelse ä r dock de praktiska sk ä len. F ö rbundet vill h ä r s ä rskilt
framh å lla hur sv å rt det ä r
f ö r handelskamrama att sk ö ta uppgiften p å
ett tillfredsst ä llande s ä tt. Antalet notarii publici och deras geografiska
spridning g ö r att tillsynen inte kan bli annat ä n mycket summarisk. I hu-vudsak kan n ä rmare kontroll å tg ä rder komma i fr å ga
endast i samband med klagom å l mot en notarius
publicus.

Den historiska ö versikt
sora nyss l ä mnades ger vid handen att det
praktiska behovet av en s ä rskild tillsyn ö ver notarius publicus knappast har pr ö vats mera ing å ende
sedan tillsyns-regleringen f ö rst f ö rdes in som lokala f ö reskrifter f ö r Stockholm i 1945 å rs stadga. Behovet av en s ä rskild tillsynsreglering beror otvivelaktigt bl.a. p å ora uppdraget st å r
under tillsyn fr ä n n ä got annat h ä ll.

N ä r tillsynsreglerna togs in i 1945 å rs stadga var bara ett f ä tal

Prop.
1981/82:63 49

notarii publici advokater (prop. 1945:6 s. 28). P å den tiden stod advokatv ä aendet inte heller under n å gon officiell kontroll. Numera dominerar advokaterna
verksamheten. Och efter processreformen 1948 ä r de imderkaatade en offentligr ä ttslig
tillsyn. Fr ä mst ut ö vas tillsynen genom styrelsen f ö r Sveriges advokatsamfund. Ä r en advokat verksam som notarius publicus, torde styrelsens
tillsyn omfatta ä ven notariua publicusverksamheten. Dessutom
st ä r advokatv ä sendet numera under tillayn av JK. Denne har n ä mligen f å tt
r ä tt att hos samfundets styrelse och
disciplinn ä mnd p å kalla å tg ä rder mot advokater aom å sidoa ä tter ain plikt eller inte ä r beh ö riga att
vara advokater l ä ngre. Plikterna och beh ö righetskraven framg å r, f ö rutom av best ä mmelser i r ä tteg å ngsbalken och de stadgar f ö r samfundet aom regeringen faatat ä ller, av den praxis som har utbildats i disciplinm å l mot advokater. JK har ocks å f å tt r ä tt att f ö ra
talan mot disciplinn ä mndens beslut i h ö gsta domstolen.

Oavsett om notariua publicua ä r advokat eller inte, at å r hans verksamhet under s å v ä l JO:a aom JK:s
tillsyn till den del som verksamheten inneb ä r
myndighetaut ö -vning (2 § f ö rata atycket
3 lagen 1975:1057 med inatruktion f ö r
justitieombudsm ä nnen, 3 § f ö rsta stycket
3 lagen 1975:1339 om justitiekanslema tillsyn). Klart ä r att proteatf ö rr ä ttandet inneb ä r
myndighetaut ö vning. Ocks ä de andra f ö rr ä ttningar som notarius publicus ä r skyldig att verkst ä lla b ö r anses innefatta myndighetsut ö vning (jfr prop. 1973:90 s. 397, prop. 1971:30 del 2
s. 530 ff, prop. 1972:5 s. 312 och 510 och Bengtsson, Skadest å nd vid myndighetaut ö vning I, 1976, s. 123 not 45).

Verksaraheten best å r
i praktiken fr ä mst i att notarius publicus
bestyrker och bekr ä ftar olika uppgifter i handlingar
med internationell anknytning. Ä ven om denna
verksamhet tillgodoser angel ä gna
praktiska behov, kan det knappast anses n ö dv ä ndigt att l ä ngre
ha en s ä rskild tillsyn ö ver den. Rimligen b ö r det varatill fyllest att JO, JK och Advokatsamfundet har m ö jlighet att h ä lla
uppsikt ö ver landets notarii publici inom
ramen f ö r den allm ä nna-tillsynsverksamhet aom de ut ö -var. H ä rtill
kommer att l ä nsstyrelserna ocks å i forts ä ttningen
b ö r vara

4 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 63

Prop.
1981/82:63 50

skyldiga att entlediga notarii publici som ä r ol ä mpliga eller
of ö rm ö gna att fullg ö ra sina uppdrag. I realiteten inneb ä r detta att ocks å
l ä nsstyrelserna har tillsyn ö ver notarii publici.

Slutsatsen blir allts å
att handelskamrama b ö r befrias fr å n den tillsyn som å ligger dem enligt notarius publicusstadgan. N å gon s ä rskild
tillsyn torde inte beh ö vas ut ö ver den som redan kan ut ö vas av andra organ enligt g ä llande best ä mmelser.

Prop. 1981/82:63 51

4.5 En ny reglering

Enligt 11 kap. 6 §
tredje stycket RF f ä r f ö rvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsut ö vning l ä mnas
ö ver till enskilda individer endast
med st ö d av lag, dvs. med st ö d av f ö reskrifter
som beslutas av riksdagen.

Att notarius publicusverksamheten innefattar myndighetsut ö vning har redan n ä mnts
(jfr avsnitt 4.4). Att notarius publicus ut ö var
verksaraheten som en enskild individ i grundlagens mening st ä r ocks ä
klart (jfr prop. 1973:90 s. 233, prop. 1975/76:209 s. 168 och 1 kap. 8 § sekretesslagen).

Enligt en tidigare lydelse av RP g ä llde i st ä llet
f ö r kravet p å lagst ö d
("st ö d av lag") ett krav p å lagform ("genom lag"). I saraband med ä ndringen uttalade f ö redraganden (prop. 1975/76:209 s. 167 f) att det dittillsvarande
kravet p å lagforra innefattade en s ä rskild garanti f ö r
att raedborgamas intressen inte blev å sidosatta.
Han ans å g det emellertid inte ■vara ä ndam å lsenligt att
kr ä va att sj ä lva ö verl ä mnandet skall ske genom lag. Det borde vara tillr ä ckligt att ett medgivande till ö verl ä mnandet
finns i lag.

Notarius publicus uppgifter enligt v ä xellagen, checklagen, lags ö kningslagen, st ä mpelskattelagen,
lagen om verkst ä llighet av utl ä ndsk dom som meddelats enligt vissa internationella j ä mv ä gsf ö rdrag m.ra. och aktiebolagslagen har st ö d i dessa lagar. De arbetsuppgifter som f ö reskrivs i 10 §
notarius publicusstadgan ooh 6 § kung ö relsen med vissa best ä mmelser r ö rande till ä mpningen av lagen den 20 december 1946 (nr 817) om
bevisupptagning vid utl ä ndsk domstol saknar d ä remot lagst ö d.
Denna brist botas visserligen t.v. av p. 6 ö verg å ngsbest ä mmelsema
till RP. D ä r f ö reskrivs n ä mligen att ä ldre f ö rfattningar
ä ger fortsatt giltighet utan hinder
av att de inte h ä r tillkommit i den ordning som
skulle ha iakttagits vid till ä mpningen av RP.
Att i l ä ngden l å ta f ö reskrifter i
regeringsf ö rfattningar st å kvar utan det lagst ö d som i princip beh ö vs enligt RP
ä r dock knappast godtagbart (jfr prop.
1975:8 s. 4l). P ö reskriftema

Prop.
1981/82:63 52

om notarius publicus b ö r
d ä rf ö r formas om till lag i den utstr ä ckning
RF kr ä ver.

De nya lagbest ä mmelserna
kan l ä mpligen tas in i en s ä rskild lag om notarius publicus. Lagen b ö r inneh å lla
de grundl ä ggande reglema om notarius publicus
arbetsuppgifter Qch ett bemyndigande f ö r
regeringen att ö verl ä mna dessa uppgifter till enskilda individer. De ytterligare f ö reskrifter som beh ö vs kan beslutas av regeringen genora en ny f ö rordning. Vissa f ö ljd ä ndringar i andra f ö rfattningar beh ö ver ocks å g ö ras (jfr
avsnitt 4.2).

Den nuvarande notarius publicusstadgan b ö r samtidigt upph ä vas.
Enligt den s.k. formella lagkraftens princip m å ste upph ä vandet beslutas av riksdagen, eftersora
en av best ä mmelsema (7 § ) tidigare har ä ndrats
genom lag (SFS 1980:199). Vidare beh ö vs
det enligt 8 kap. 3 § HF ett riksdagsbeslut f ö r att upph ä va
stadgans f ö reskrifter ora handelskamramas
tillsynsskyldighet. Denna grundlagsbest ä mmelse
medger n ä mligen inte att regeringen beslutar
eller upph ä ver s ä dana f ö reskrifter ora f ö rh å llandet
mellan en-'skilda och det allm ä nna som g ä ller å ligganden f ö r enskilda.

F ö rfattnings ä ndringarna b ö r
tr ä da i kraft s å snart som m ö jligt.

Prop. 1981/82:63 53

5 SPECIALMOTIVERING

5.1 F ö rslaget till
lag om notarius publicus

1 §

Paragrafen botar den brist p å lagst ö d som har n ä mnts i den allm ä nna
motiveringen (avsnitt 4-5) • Den inneb ä r ett medgivande till att de f ö rvaltningsuppgifter, som avses i 10 § notarius publicusstadgan och 6 § 1947 å rs
kung ö relse, f å r l ä mnas till
enskilda uppdragstagare, dvs. fysiska personer. En juridisk person kan allts å inte f ö rordnas
till notarius publicus.

Uppr ä kningen av uppgifterna i lagtexten
st ä mmer i hu-vudsak ö verens med den nuvarande texten i atadgan. Men tanke
p å den uppgift att beatyrka ö vera ä ttningar aom
ankoraraer p å notariua publicua enligt 1947 å ra kung ö relae
har i punkt 1 n ä mnta ocka å bestyrkanden av ö vers ä ttningar. I punkt 3 har tillagts makulering av v ä rdehandlingar, eftersora svaren p å enk ä ten visar
att flera notarii publici brukar ä ta
sig uppgifter av detta slag.

2
§

Denna paragraf inneh å ller
en h ä nvisning till de s ä rskilda best ä mmelser
om notarius publicus som finns i andra lagar och som b ö r g ä lla ocks å forts ä ttningen.
H ä r å syftaa i f ö rata hand 88 § v ä xellagen ooh
66 § checklagen men ocka å 10 § laga ö kningslagen, 29 §
st ä mpelskattelagen, 3 § lagen om verkst ä llighet
av utl ä ndsk dom sora raeddelats enligt
vissa internationella j ä mv ä gsf ö rdrag ra.ra. och 17 kap. 7 § aktiebolagslagen.

Ikrafttr ä dande m.m.

I den allm ä nna
motiveringen (avsnitt 4-5) har redovisats sk ä len

Prop.
1981/82:63 54

till att notarius publiouaatadgan nu b ö r upph ä vas
genom lag och ers ä ttas med tv å nya f ö rfattningar
- en lag och en f ö rordning om notarius publicus. I
lagf ö rslaget har f ö ljaktligen f ö reskrivits
att genom lagen upph ä vs stadgan om notarius publicus.

De f ö rordnanden f ö r notarius publicus eller ers ä ttare f ö r
notarius publicus, aom g ä ller vid ikrafttr ä dandet och aom har meddelata med st ö d av den upph ä vda
atadgan eller ä nnu ä ldre beat ä mmelaer, b ö r forta ä tta
att g ä lla enligt de nya beat ä mmelsema. En ö verg å ngsbest ä mmelse
av denna inneb ö rd beh ö ver inte ges i lag men b ö r tas in i den nya f ö rordningen. P ö r att det inte skall r å da n å gon tvekan
om att de ä ldre f ö rordnandena st å r
i ö verensst ä mraelse med 11 kap. 6 § RF (jfr avsnitt 4.5)f har i lagens ö verg å ngsbest ä mmelser tagits upp en f ö reskrift om att lagen akall till-l ä mpas ocks å
p ä uppdratg som har l ä mnats f ö re
ikrafttr ä dandet.

5.2 F ö rslagen till
lag om ä ndring i v ä xellagen och lag om ä ndring i checklagen

Ä ndringama,
som har motiverats i avanitt 4-2, inneb ä r
att begreppet "stad" m ö natraa
ut ur lagama. Ä ndringama ber ö r inte den internationella regleringen i lagama.

F.n. f ö reakrivs att
protester p å landet "ra ä " tas upp av notarius publicus fr å n n ä rmaste stad.
Enligt 9 § notarius publicusstadgan ä r notarius publicus emellertid skyldig att ta upp
protest enligt v ä xellagen och checklagen. Det inneb ä r att omfattningen av notarius publicus
verksamhetsomr å de vid protestf ö rr ä ttningar
delvis regleras i lag. Genom den f ö reslagna
lydelsen regleras endast beh ö righeten som
s å dan. I vilken omfattning notarius publicus
ä r skyldig att verkat ä lla protestf ö rr ä ttningar framg å r
av 5 § f ö rordningen.

Prop. 1981/82:63 55

5.3 F ö rslaget till
f ö rordning om notarius publicus

F ö rslaget bygger i allt v ä sentligt p ä
notarius publicusstadgan. Vissa f ö renklingar
f ö resl ä s dock i f ö rh ä llande till -vad som g ä ller f.n. I f ö rata hand har efteratr ä vata att rationaliaera l ä nastyrelsena
befattning med f ö rordnanden ooh beviljandet av ledigheter
m.m. P ö ralaget saknar motsvarighet till 15
§ andra stycket, I5 § sindra stycket, 18 § , 21 § f ö rsta meningen och andra stycket samt 22 § i atadgan. Vidare har de f ö reakrifter
om h ö rande av handelskammaren, aom finns
i stadgan, m ö nstrats ut som en f ö ljd, av att handelskamrama befrias fr å n ain tillayns-skyldighet.

Paragrafen reglerar var notarii publici skall finnas, vem som
utser dessa uppdragstagare och hur deras verksamhetsomr å den best ä ms
geografiskt.

F ö rsta stycket inneb ä r att det m å ste
finnas minst en notarius publicua i varje l ä n
(jfr tabellen i avsnitt 3-2 och den allm ä nna
motiveringen i avsnitt 4-2).

Av andra stycket f ö ljer
att det ä r l ä nsstyrelsen som n ä rmare avg ö r hur m ä nga
notarii publici som beh ö vs i l ä net. F ö reskriften
i f ö rsta meningen om att l ä nsstyrelsen f ö rordnar
notarius publicus svarar mot 1 § andra
stycket notarius publicusstadgan. Andra raeningen inneo ä r att l ä nsstyrelsen
skall i f ö rordnandet ange ett omr å de inom l ä net
(t.ex. en eller flera kommuner) d ä r
den f ö rordnade blir skyldig att verkst ä lla f ö rr ä ttnin,;ar enligt 5 och 6 §§ . Med st ö d
av tredje meningen kan denne dock alltid p å frivillig
v ä g å ta sig f ö rr ä ttningar ocks å p å andra h å ll inom eller utom l ä net.

Prop.
1981/82:63 56

Innan en notarius publicus f ö rordnas b ö r l ä nsstyrelsen under hand ta st ä llning
till hur verksamhetsomr å det enligt andra stycket andra
meningen b ö r avgr ä nsas och f ö irvisaa
sig om att den f ö rordnade godtar att f ö rordnandet utformas p å detta s ä tt. Ibland kan det -vara l ä mpligt att l ä nsstyrelsen
tar st ä llning till avgr ä ns-ningsfr ä gan
i samr å d med flera som har s ö kt eller anm ä lt
att de ä r intresserade av att s ö ka uppdraget. N å got
hinder mot att flera notarii publici f ö rordnas
f ö r samma verksamhetsomr å de f ö religger
inte.

N ä r l ä nastyrelsen best ä mmer verksamhetsomr å dena f ö r
notarii publici inom l ä net m å ste den givetvis alltid str ä va
efter att tillgodose allm ä nhetens behov. Detta behov b ö r dock bed ö mas
med h ä nsyn till att m å nga av de vanligaste notariua publicus-f ö rr ä ttningarna
kan verkst ä llas p å f ö rr ä ttningsmannens kontor utan att klienten beh ö ver vara n ä rvarande.
Finns det ingen kompetent s ö kande som ä r beredd att uppfylla rimliga krav p ä lokal service, kan l ä nsatyrelaen t.v. avat å fr å n att meddela ett tillt ä nkt f ö rordnande.

1 f ö rh å llande till g ä llande r ä tt inneb ä r
den reglering aom h ä r

f ö real ä s ä tt sarama regler om f ö rr ä ttningsskyldighet
och f ö rr ä tt

ningsbeh ö righet kommer att g ä lla vid proteatf ö rr ä ttningar sora vid

andra f ö rr ä ttningar. Saratidigt kommer l ä nsstyrelserna
p ä ett smidi

gare s ä tt ä n hittills att kunna l ä rapa antalet
notarii publici

och deras verksarnhetsorar ä den efter de lokala f ö rh å llandena.

2 §

Jfr 2 ooh 17 §§
notarius publicusstadgan.

Det kan knappast vara n ö dv ä ndigt att beh å lla
ett obligatorisk-t krav p å att -varje notarius publicus ra å ste ha en p ä
f ö rhand utsedd ers ä ttare. P å
orter d ä r det finns flera notarii publici t. é x. b ö r en av ■em
tidvis kunna vara ledig ä ven utan ers ä ttare, -

Prop. 1981/82:63 57

om en annan ä r
i tj ä nst. Ooks å i de fall d å
allm ä nheten utan st ö rre omg å ng
tillf ä lligt kan anlita en notarius publicus
p å n å gon n ä rbel ä gen ort, b ö r en s ä rskild ers ä ttare
kunna undvaras. P ö reskriftema om era ä ttare f ö r
notarius publicus har d ä rf ö r mjukats upp s ä att en ers ä ttare beh ö ver
f ö rordnas bara n ä r det framst å r
som praktiskt motiverat.

L ä nsstyrelsen har samtidigt getts m ö jlighet att f ö rordna
flera, dvs. alternativa ers ä ttare f ö r en notarius publicus. L ä nsstyrelsen kan ocks å efter omst ä ndighetema v ä lja mellan att tidsbegr ä nsa eller att inte tidsbegr ä nsa ers ä ttarens
f ö rordnande. Om f ö rordnandet inte tidsbegr ä nsas, g ä ller
det tills vidare p å samma s ä tt sora f ö r
en ordinarie notarius publicus.

Ers ä ttaren kallas i f ö rordningen f ö r
bitr ä dande notarius publicus, oavsett om
hans f ö rordnande syftar till att fylla ett
aktuellt behov av en vikarie, ett framtida eventuellt behov av en vikarie eller
ett - tillf ä lligt eller permanent - avlastningsbehov.

3
§

F ö rsta stycket svarar i allt v ä sentligt mot 5 §
stadgan. Det nuvarande absoluta kravet p å
svenskt medborgarskap har efter-getts, eftersom det inte l ä ngre kan anses motiverat att generellt
diskvalificera utl ä nningar fr å n uppdraget, allra helst som kunskaper i fr ä mmande spr å k
ä r n ö dv ä ndiga enligt p-unkt 2. Ä ven om notarius publicusverksamheten innefattar myndighetsut ö -vning, griper den inte in i enskildas r ä ttsliga st ä llning
s å att kravet p å svenskt medbortrskap alltid b ö r st ä llas (jfr 11
kap. 9 § tredje stycket RF, 4 kap. 2 § lagen 1976:600 om offentlig anst ä llning, prop. 1975/76:105 bilaga 2 s. 245 och prop.
1974:174 s. 73 och 76). En dokumenterad f ö rtrogenhet
med svenskt r ä ttsliv m å ste dock regelm ä ssigt
kr ä vas f ö r att l ä mplighetsvillkoret enligt punkt 3
skall vara uppfyllt.

Den som ä r omyndig
eller f ö rsatt i konkura kan aj ä lvfallet inte anses l ä mplig som notarius publicus. Detta framg å r ocks å vid en j ä mf ö relse raed
14 § . N å gon s ä rskild regel om det i f ö revarande paragraf torde ijite beh ö vas.

Prop. 1981/82:63 58

Med tanke p ä
verksamhetens internationella anknytning b ö r
spr å kkunskaper vara ett kompetenskrav ocks ä i forts ä ttningen.
De praktiska behoven kan dock vara s ä
skiftande att det knappast l ä ngre ä r l ä mpligt att i
f ö rfattningstexten s ä rskilt peka p å n å got eller n å gra
fr ä mmande spr å k. Det f å r
ankomma p ä l ä nsstyrelsen att fr å n fall till
fall n ä rmare bed ö ma vilka kunskaper sora beh ö vs f ö r att kravet
enligt punkt 2 p ä tillr ä ckliga spr å kkunskaper
akall vara uppfyllt.

Dispensregeln i andra stycket ä r en nyhet. Regeringen har ibland medgett undantag
(dispens) fr å n kravet p ä juridisk examen i den nuvarande stadgan. Fr å gor ora undantag fr ä n detta krav i den nya f ö rordningen
b ö r kunna anf ö rtros l ä nsstyrelserna.

4
§

Liknande f ö reskrifter
finns i 4 § f ö rsta och tredje styckena notarius publicusstadgan.

F.n. f ö reskrivs att
ans ö kan skall kung ö ras i Post- och Inrikes Tidningar samt ortstidning.
Ans ö kningstiden ä r tre veckor. Med h ä nsyn till de skiftande f ö rh å llanden sora r å der
vid tills ä ttning av de uppdrag som det h ä r ä r fr å ga om b ö r
l ä nsstyrelsen ges friare h ä nder ä n den nu
har. Best ä mmelsen har d ä rf ö r utformats
s ä att kung ö randet kan anpassas till lokala f ö rh å llanden. I
allm ä nhet b ö r kung ö rande
i en eller ett par ortstidningar Vara till fyllest. I ö -vrigt b ö r
ledning kunna h ä mtas i de regler gom g ä ller om hur statliga tj ä nster skall kung ö ras
lediga till ans ö kan.

N å gra n ä rmare best ä mmelser om vad l ä nsstyrelsens f ö rteckning
skall inneh å lla torde inte beh ö vas. De blanketter som l ä nsstyrelserna f.n. anv ä nder f ö r
ä ndam å let (LON Ser 1 Avd D nr 333) kan l ä mpligen
anv ä ndas ooks å i forts ä ttningen.
Blanketten f ö ruts ä tter att l ä nsstyrelsen antecknar bl.a. den f ö rordnades namn, postadress, bes ö ksadress och telefonnummer.

Jfr 9 § notarius publiouaatadgan,
f ö rslagen till. ä ndringar i

Prop. 1981/82:63 59

v ä xellagen och checklagen aamt 2 § f ö ralaget till
lag om notarius publicus.

F ö rsta atycket fungerar inte bara som
en p å minnelse om de å ligganden f ö r
notariua publicus aom ä r a ä rakilt f ö reskrivna i t.ex. 17 kap. 7 § aktiebolagalagen. Stycket å l ä gger honom ocka å att inom aitt verksamhetsomr å de utf ö ra
vissa uppgifter som han ä r beh ö rig (men inte skyldig) att ä ta
sig enligt s ä rskilda best ä mmelser, n ä mligen
dels uppgiften att ta upp protester enligt v ä xellagen
och checklagen, dels de uppgifter som ankommer p å honom enligt andra f ö rfattningar.
Ett par exempel f ä r belysa det som har sagts nu.

Enligt 24 § delgivningslagen
ä r notarius publicus beh ö rig att utf ä rda
intyg om delgi-vning. Genora f ö revarande
best ä mmelse blir det klart att notarius publicus
inora sitt verksamhetsorar å de ä r skyldig att utf ä rda s å dana intyg. Det b ö r emellertid observeras att notarius
publicus inte ä r skyldig att utf ö ra sj ä lva delgi-vningen
(jfr 8 § i det f ö ljande).

Enligt v ä xellagen ä r notarius publicus beh ö rig inte bara att ta upp protester. Han skall ocks ä i vissa fall anses bemyndigad att ta emot betalning
f ö r v ä xelinnehavarens r ä kning (92 § v ä xellagen).
Den uppgift enligt v ä xellagen som å l ä ggs notsirius
publicus genom f ö rordningen inneb ä r emellertid inte att han blir skyldig att ta emot
betalning.

Flera exempel p å
s ä dana s ä rskilda best ä mmelser
som avses i f ö rsta stycket har l ä mnats i det f ö reg å ende (avsnitt 3-l)-

Andra stycket inneb ä r
att l ä nsstyrelsen ooks å i forts ä ttningen
kan befria en notarius publicus fr ä n
hans skyldighet att protestera v ä xlar
och checkar. Att en notarius publicus ä r
befriad fr ä n skyldigheten att ta upp protester
inneb ä r visserligen inte att han saknar
beh ö righet att g ö ra detta. En notarius publicus b ö r dock givetvis inte f å utnyttja befrielsen till att sovra protest ä renden p å
ett otillb ö rligt s ä tt. Befrielsen b ö r
g ä lla tills vidare ooh b ö r allts å
kunna å terkallas.

Prop. 1981/82:63 60

6
§

F ö rsta stycket inneh å ller en uppr ä kning
av s ä dana arbetsuppgifter som notarius publicus
ä r skyldig att utf ö ra p ä beg ä ran. Jfr specialmotiveringen till 1 § f ö rslaget till
lag ora notarius publicus. Uppr ä kningen i f ö rordningstexten har med ett undantag utformats p å samma s ä tt
som lagtexten. Undantaget best å r i att uppgiften
att bestyrka ö vers ä ttningar har brutits ut ur p-unkt 1 och f ö rts till andra stycket. D ä r f ö reskrivs i ö verensst ä mmelse
med g ä llande r ä tt (10 §
andra stycket notarius publicusstadgan) att notarius publicus b ö r å ta sig att
bestyrka ö vers ä ttningar n ä r s ä kan ske (jfr prop. 1945:6 s. 38, 15 och 22).

7
§

Best ä mmelsen i punkt 1 uttrycker det som
kan synas sj ä lvklart, n ä mligen att notarius publicus inte f å r p å grund av 6 § s ä tta sig i en
myndighets st ä lle. Denna best ä mmelse, som har en motsvarighet i 10 § fj ä rde stycket notarius
publicusstadgan, har beh å llits som en p å minnelse ora att 6 § inte f ä r tolkas utan h ä nsyn till reglema om myndighetemas kompetens. Best ä mmelsen i notarius publicusstadgan sora likst ä ller "inr ä ttning"
raed. "myndighet" i detta avseende har eraellertid m ö nstrats ut (jfr prop. 1945:6 s. 45 ooh 21).

Motiveringen till punkt 2 och 3 framg å r av avsnitt 4.3-

8
§

Jfr 9 § tredje
stycket och 11 § andra stycket notarius publicusstadgan.

N å gon skyldighet f ö r notarius publicus att ombes ö rja delgiv-nihg ä r"
f ö reskrivs inte i delgi-vningsl ä g é n." I
klarhetens intresse b ö r emellertid f ö rordningen liksom den nuvarande stadgan inneh å lla en regel ora att notarius publicus inte ä r skyldig att ombes ö rja delgi-vning av handlingar. Den har tagits upp i punkt 1. Regeln
beh ö vs ocks å f ö r att det
skall st å klart att 6 § f ö rsta stycket
5 inte å l ä gger notarius publicus n å gon
s ä dan skyldighet.

Prop.
1981/82:63 61

Punkt 2 g ö r det m ö jligt f ö r
notarius publicus att avb ö ja t.ex. s ä dana uppdrag som ä r
riskabla f ö r hans h ä lsa eller osk ä ligt
invecklade eller vidlyftiga (jfr prop. 1945:6 s. 46).

9
§

F ö rsta stycket svarar raot 7 § notarius publicusstadgan i den lydelse sora denna
paragraf har f å tt genora lag, SPS 1980:199

Ocks å andra stycket g ä r tillbaka p å
en best ä ramelse i atadgan (11 § f ö rsta
stycket).

I tredje stycket har tagita in en erinran ora best ä mmelsema i 1 kap. 8 § och 9 kap. 9 § sekretesslagen.

10 §

Notarius publicus skyldighet enligt 12 § f ö rsta stycket
notarius publicusstadgan att h å lla ett tj ä nsterum tillg ä ngligt
f ö r allm ä nheten varje helgfri dag utora l ö rdagar, midsommarafton, julafton och ny å rsafton har i f ö rsta
stycket f ö rsta raeningen ersatts med ett krav
p å att han skulle ha mottagning f ö r allra ä nheten
minst en g å ng i veckan. Detta krav ä r allts å
ett minimikrav. D ä r det beh ö vs, m ä ste notarius
publicus kunna tr ä ffas oftare. I kravet ligger vidare
att notarius publicus skall kunna tr ä ffas
inom det omr å de d ä r han ä r skyldig att verkst ä lla f ö rr ä ttningar. L ä nsstyrelsen
kan medge undantag fr å n minimikravet. Ett s å dant undantag kan t.ex. utformas s ä att notarius publicus skall vara antr ä ffbar efter ö verenakomraelse
per telefon, ora han har regelbunden telefontid.

Med tanke p ä de frister
som f ö reskrivs i v ä xellagen ooh checklagen ä r det n ö dv ä ndigt att v ä xlar
ooh checkar ocks å i forts ä ttningen kan ges in till notarius publicus varje
helgfri dag utom l ö rdagar, raidsommarafton, julafton
och ny å rsafton. En f ö reskrift som s ä kerst ä ller detta har tagits in i f ö rsta stycket andra raeningen. Denna f ö reskrift g ä ller
dock inte den som ä r befriad fr ä n protestf ö rr ä ttningsskyldigheten (jfr 5 § andra stycket).

Prop. 1981/82:63 62

I andra stycket svarar f ö rsta meningen i hu-vudsak mot 12 §
andra

stycket notarius publicusstadgan. F ö reskriften
i andra raeningen

ora att notarius publicus har r ä tt att beg ä ra att hans mottagnings

tid m.m. ansl å s p ä kommunens anslagstavla ä r
en nyhet. Att

kommunen ä r skyldig att tillm ö tesg å en s å dan beg ä ran
f ö ljer av

lagen (1970:462) om vissa anslag p å
koramuns anslagstavla.

II §

Jfr 13 § notarius publicusstadgan.

Andra stycket syftar p ä
de s ä rskilda best ä ramelser om protokollf ö ring hos notarius publicus som finns i bl.a. v ä xellagen (91 § ).
Jfr ocks ä 17 kap. 7 § andra stycket aktiebolagslagen.

Tredje stycket inneh å ller
en p å minnelse ora f ö reskrifterna i allm ä nna arkivstadgan.

12 §

Paragrafen har en n ä ra
motsvarighet i I4 § notarius publicusstadgan. Protest ä rendena ä r
p å sina h ä ll fortfarande s ä
vanliga och handl ä ggs i s ä rutinm ä ssiga
former att ers ä ttningen i dessa ä renden b ö r
forts ä tta att utg å enligt en bindande taxa. En s ä rskild f ö reskrift
om detta har tagits in i andra stycket. Den nuvarande best ä mraelsen om att l ä nsstyrelsen
skall fastst ä lla grunder f ö r notarius publicus r ä tt till reseers ä ttning vid protestf ö rr ä ttningal:
har emellertid m ö nstrats ut. I de mindre vanliga
fall d ä s ä dana resor alltj ä mt f ö rekommer f ö resl ä s i st ä llet att notariua publicus f å r ta ut ers ä ttning
f ö r resekostnaden enligt huvudregein
i f ö rsta stycket, dvs. den ers ä ttning som kan anses sk ä lig. Det m ö ter
inget hinder utan kan tv ä rtora vara l ä mpligt att notarius publicus f ö r att f ö rebygga
on ö diga ers ä ttningstvister planerar resan i samr å d med den som skall betala honora.

Prop. 1981/82:63 63

Sora det nu ä r
ra å ste notarius publicus p å beg ä ran l ä mna klienten ett s ä rskilt kvitto oavsett om han redan har kvitterat ers ä ttningen p å
n å gon annan handling.I tredje stycket
har f ö reskrifterna ä ndrats s å
att ers ä ttningen beh ö ver kvitteras endast en g å ng.

13 §

Jfr 15-18 §§ notarius publicusstadgan.

F ö rsta stycket inneb ä r att notarius publicus och hans ers ä ttare f å r
fritt a-vtala om hur ledighet*, inkomsterna m.m. skall f ö rdelas dera eraellan. N å gra n ä rmare f ö reskrifter om detta torde inte beh ö vas. Av 2 §
andra stycket f ö ljer dock att ers ä ttaren ä ven
utan n å gon s ä rskild ö verenskommelse med notarius publicus
skall tj ä nstg ö ra n ä r denne ä r ledig eller hindrad att tj ä nstg ö ra.

Av andra stycket f ö ljer
att l ä nsstyrelsen skall pr ö va fr å gan om ledighet
f ö r notarius publicus, ora det inte
finns n å gon bitr ä dande notarius publicus som kan intr ä da i hans st ä lle.
L ä nsstyrelsen f å r d ä rvid bed ö raa, ora det finns sk ä l att f ö rordna en bitr ä dande notarius publicus (jfr 2 och 4 §§ ), eller ora den kan l å ta bero vid att n å gon vikarie inte finns (jfr
specialmotiveringen till 2 § ). Det f ö religger inte n ä got
hinder mot att l ä nsstyrelsen fattar beslut i denna
fr å ga p ä f ö rhand, t.ex. i samband med att en notariua
publicus f ö rordnas. Tv ä rtom kan det vara praktiskt att l ä nsstyrelsen efter samr å d raed en notarius publicus, som inte har n å gon ers ä ttare,
best ä .-nmer att denne har r ä tt till ledighet (semester) under ett visst antal
veckor varje å r.

14 och 15 §§

Paragraferna svarar i hu-vudsak mot 5 och 6 §§ notarius publicusstadgan.

16 §

Liknande f ö reskrifter
finns nu i 19 och 20 §§ notarius publicusstadgan. Av 2 § andra stycket f ö rordningen
f å r anses f ö lja att bitr ä dande
notarius publicus intr ä der i tj ä nat i de fall som avses i f ö revarande paragraf.

Prop.
1981/82:63 64

17
§

Enligt 21 § notarius publicusstadgan
har handelskamrama r ä tt att f ö r tillsyns ä ndam å l fordra in upplysningar fr å n notarius publicua, bitr ä dande notariua publicua och s ä rskilt f ö rordnad
vikarie. N ä r handelskamrama nu f ö resl å s bli
befriade fr ä n tillsynen ä r det l ä mpligt
att l ä nsstyrelsen f ä r r ä tt att
fordra in upplysningar i motsvarande omfattning. En f ö reskrift ora detta gea i f ö revarande paragraf. Den skall n ä rmast ses som ett komplement till 15 § .

Ikrafttr ä dande m.m.

Pr ä gan om hur ö verg å ngsbest ä mmelsema b ö r
utformas och f ö rdelas mellan den nya lagen och f ö rordningen har behandlats i avsnitt 5.1. I f ö rordningens ö verg å ngsbest ä mmelser
f ö reskrivs allts å att ä ldre f ö rordnanden som notarius publicus eller bitr ä dande notarius publicus skall forts ä tta att g ä lla
enligt de nya best ä mmelserna. Vidare f ö reskrivs att den eller de kommuner som ett ä ldre f ö rordnande
avser skall ainses som den f ö rordnades verksamhetsomr å de enligt f ö rordningen.
F ö r den som ä r f ö rordnad
"i stad" f å r fr å gan om vilken kommun f ö rordnandet
avser bed ö mas med ledning av 1 § 1 lagen med anledning av inf ö rande av enhetlig komraiinbeteokning, m.m. (se
avsnitt 3.l)-

Ytterligare ö verg å ngsbest ä mmelser
(jfr den nuvarande stadgan) torde inte beh ö vas.

5.4 F ö rslaget till
ä ndring i instruktionen f ö r utrikespresentationen

H ä nvisningen har ä ndrats till att avse raotsvarande best ä mmelse i den nya f ö rordningen.

Prop. 1981/82:63 65

- Bilaga Stadgan (1964:679) om notarius publicus

1 § I stad skall finnas notarius publicus.

Notarius publicus f ö rordnas
av l ä nsstyrelsen.

L ä nsstyrelsen m å efter h ö rande
av handelskammaren f ö rordna mer ä n en notarius publicus i samma stad eller besluta
att notarius publicus icke skall finnas i viss stad.

2 § F ö r varje notarius publicus skall finnas en ers ä ttare

(bitr ä dande notarius publicus).

Bitr ä dande notarius publicus f ö rordnas av l ä nsstyrelsen
f ö r en tid av tre å r. Avg å r
bitr ä dande notarius publicus f ö re utg å ngen
av denna tid, f ö rordnas eftertr ä dare f ö r
å terst å ende del av perloden.

3 § Till notarius publicus f å r f ö rordnas
endast den som

1.
ä r svensk medborgare,

2.
ä r myndig och ej f ö rsatt i konkurs,

5- har avlagt juris kandidatexamen eller juristexamen,

4.
har grundlig
erfarenhet fr å n praktisk juridisk verksamhet,

5.
har tillr ä cklig kunskap i engelska, franska och tyska spr å ken.

4 N ä r uppdrag som notarius publicus
blir ledigt, utf ä rdar l ä ns

styrelsen kung ö relse om ledigheten i Post- och
Inrikes Tidningar

samt ortstidning med f ö rel ä ggande av tre veckors ans ö kningstid

r ä knat fr å n dagen f ö r
inf ö randet i Post- och Inrikes
Tidningar.

L ä nsstyrelsen skall inh ä mta yttrande av handelskammaren om

s ö kandes skicklighet och l ä mplighet.

Vid bed ö mande av s ö kandes skicklighet och l ä mplighet m å
h ä nsyn tagas ä ven till insikt i annat utl ä ndskt spr å k
ä n dem som angivas 1 3 § .

L ä nsstyrelsen skall f ö ra f ö rteckning ö ver f ö rordnanden
som avses

5 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 63

Prop. 1981/82:63 66

11,2 och 17 §§ .
F ö rteckningen skall inneh å lla uppgift om den f ö rordnades namn och tj ä nstelokal.

5 § F ö rordnande f ö r notarius publicus upph ö r vid utg å ngen
av

den m å nad, under vilken han fyller 67 å r, eller om han dessf ö r

innan f ö rklaraa omyndig eller f ö rs ä ttes i
konkurs. P ö r den som

fyllt 67 å r m å dock f ö rordnandet f ö rl ä ngas med ett
å r i s ä nder,

om s ä rskilda sk ä l f ö religga d ä rtill.

Blir notarius publicus ol ä mplig eller till f ö ljd av
sjukdom, vanf ö rhet eller lyte of ö rm ö gen att i
forts ä ttningen fullg ö ra uppdraget p å
tillfredsst ä llande s ä tt, akall l ä naatyrelsen
entlediga honom. Innan ä rendet avg ö res, skall l ä nsstyrelsen
inh ä mta yttrande av handelskammaren och
bereda notarius publicus tillf ä lle att
yttra sig.

6
§ Best ä mmelsema om notariua publicus i 3-5 §§ ä ga motsvarande till ä mpning i fr å ga
om bitr ä dande notariua pUblicua. Vid till-a ä ttning eller entledigande av bitr ä dande notarius publicus skall tillf ä lle beredas notarius publicus att yttra sig, innan handelskammaren
avgiver yttrande.

7
§ Notarius publicus skall fullg ö ra sitt uppdrag med redlighet, nit och ov ä ld.

8
§ (Paragrafen upph ä vd)

9
§ Notarius publicus ä r skyldig att upptaga protest enligt v ä xellagen eller checklagen. I stad, d ä r s ä rskild f ö rr ä ttningsman ä ger upptaga protest, m å l ä nsstyrelsen befria notarius publicus
fr å n s å dan skyldighet.

Notarius publicus ä r
vidare skyldig att inom staden f ö retaga andra
f ö rr ä ttningar aom enligt lag eller f ö rfattning
ankomma p å honom.

Notariua publicua ä r
icke akyldig att ombea ö rja delgi-vning av

Prop.
1981/82:63 67

at ä mnlng eller annan handling.

10 § I ö vrigt skall notarius publicus, n ä r
han anmodas d ä rtill

och f ö rr ä ttningen kan f ö retagas inom staden,

bestyrka namnunderskrift, avskrift och annan uppgift om
inneh å llet i f ö retedd handling",

n ä rvara aom vittne vid tillslutEinde
eller ö ppnande av f ö rvaringa-rum och vid å s ä ttande eller borttagande av f ö rsegling,

kontrollera lotteridragning ooh verkat ä lla utlottning av obligationer, aktier eller andra
v ä rdehandlingar,

eljest efter kontroll eller unders ö kning avgiva f ö rklaring
om vad han iakttagit,

upptaga f ö rklaring om
f ö rh å llande av r ä ttslig eller ekonomisk betydelse
och ö verl ä mna a å dan f ö rklaring till tredje man,

bekr ä fta att myndighet eller person ä r beh ö rig att f ö retaga

viaa tj ä nste å tg ä rd eller att n å gon
intager viss tj ä natest ä llning,

innehar viss kompetens eller ä r beh ö rig att f ö retr ä da annan.

Han b ö r ä ven, n ä r s å kan ske, å taga sig att bestyrka riktigheten av
ö vers ä ttning.

Notariua publicua ä r
beh ö rig att ä ven utom ataden verkat ä lla f ö rr ä ttning som angives i denna paragraf.

Notariua publicus m å
ej p å grund av vad aom stadgas i denna paragraf
handl ä gga ä rende, aom ankommer p ä s å irskild myndiet eller inr ä ttning eller ä r
av s å dan beskaffenhet att medverkan av notarius
publicua icke kan anses tillb ö rlig.

11 § Notarius publicua m å ej handl ä gga
ä rende, om han har del

i saken eller eljest s ä rskild omst ä ndighet f ö religger
aom ä r

ä gnad att rubba f ö rtroendet till hans opartiskhet.

Prop. 1981/82:63 68

Notarius publicus ä r
icke skyldig att å taga sig f ö rr ä ttning,

om det p å grund av d ä rtill
knutet villkor eller annan omst ä ndighet

icke-
rimligen kan beg ä ras att han skall verkst ä lla f ö rr ä ttningen.

12 '$ Det å ligger notarius
publicus att inom staden h å lla tj ä nste

rum tillg ä ngligt f ö r allra ä nheten
under viss tid varje helgfri

dag utom l ö rdagar, midsommarafton, julafton ooh ny å rsafton.

Tiden skall tillk ä nnagivas
genora anslag p å en f ö r allra ä nheten tillg ä nglig plats i anslutning till tj ä nstelokalen.

13 § Ä ven i fall d å det icke ä r s ä rskilt f ö reskrivet, skall

notarius publicus f ö ra
protokoll ö ver verkst ä lld forr ä ttning,
ora det beg ä res eller notarius publicus finner
protokoll erforderligt till framtida s ä kerhet.

Protokollen skola bindas f ö r varje å r. D ä rvid b ö ra protokoll ö ver protester enligt v ä xellagen ooh checklagen sammanf ö ras
f ö r sig i l ö pande f ö ljd.

14 § Notarius publicus ä ger uppb ä ra
sk ä lig ers ä ttning f ö r
utf ö rt

uppdrag.

F ö r protest av v ä xel eller check utg ä r ers ä ttning med sextio kronor j ä mte ers ä ttning
f ö r resa,enligt grunder som l ä nsstyrelsen fastst ä ller efter h ö rande av handelskammaren.

Uppburen ers ä ttning
skall antecknas p ä utf ä rdat .bevis eller

p ä den avskrift av protokoll sora
tillst ä lls s ö kanden. P ä beg ä ran

skall l ä ranas s ä rskilt kvitto.

15 § Notarius publicus ä ger ö verl å ta å t bitr ä dande notarius publicus att upptaga protest ang å ende v ä xel
eller check och att, under saramjinlagt h ö gst
sex veckor varje ä r, helt eller delvis be.strida ä ven andra till uppdraget h ö rande g ö rom å l.

Prop. 1981/82:63 69

N ä r bitr ä dande notarius publicua intr ä der i tj ä nstg ö ring, » oni
ej avser endaat upptagande av proteat, eller s å dan tj ä nstg ö ring upph ö r, Bkall det antecknas i a ä rakild dagbok hoa notarius publicus.

16
§ Lediet f ö r notarius publicus ut ö ver vad aom a ä ga i 15 § beviljas av l ä naatyrelaen.
Under ledigheten skall bitr ä dande notarius
publicus bestrida g ö rom å len.

17
§ Ä r bitr ä dande notarius publicus hindrad att
tj ä nstg ö ra, m å l ä nsstyrelsen f ö rordna beh ö rig person i hans st ä lle. Innan s å dant f ö rordnande meddelas, akall notarius publicua och
handelakammaren s å vitt m ö jligt beredaa tillf ä lle att yttra sig.

18
Vid tj ä nstg ö ring f ö r notarius publicus ä ger bitr ä dande notarixis publicua eller
tillf ä llig vikarie begagna ordinarie befattningshavarens
tj ä nstelokal, som denne utan ers ä ttning st ä ller
till f ö rfogande med erforderlig kontorspersonsil
och skri-vmateriel.

Bitr ä dainde notarius publicus och tillf ä llig vikarie ä ga
erh å lla sk ä ligt arvode av notarius publicus.

j_9 N ä r uppdrag
som notarius publicus blir ledigt, akall det uppeh å llas av bitr ä dande
notairius publicus till dess att ny innehavare blivit utsedd. P ä framst ä llning
av bitr ä dande notarius publicus m å l ä nsstyrelsen,
efter h ö rande av handelskammaren, f ö rordna beh ö rig
person till vikarie f ö r honom under samma tid.

20
§ Avlider notarius publicus eller fr å ntr ä der han sitt
uppdrag, skola hans protokoll och -vad hain mottagit i f ö rvar redo-visas till l ä nsstyrelsen inom en m å nad. Den som
eftertr ä der notarius publicus ä ger utf å
vad som h ö r till uppdraget.

21
§ Hcindelskammaren skall vaka ö ver att notarius publicus, bitr ä dande notarius publicus och s ä rskilt f ö rordnad
vikarie fullg ö ra sina skyldigheter. F ö r s å damt ä ndam å l ä ger handelskammaren infordra upplysningar fr å n dem om f ö rh å llanden som r ö ra
uppdraget.

Prop. 1981/82:63 70

■Vid tvist mellan notarius publicua och hans ers ä ttare skall

haindelskaumnaren s ö ka
f ö rlika dem.

22 § Med handelskammaren avses i denna
stadga den auktoriserade haindelskammare i vars distrikt staden ä r bel ä gen.

Denna stadga tr ä der
i kraft den 1 januari 1965 » d å stadgan den

18 maj 1945 (nr 196) om notarius publicus skall upph ö ra att g ä lla.

F ö rordnande f ö r notarius publicus, bitr ä dande notarius publicus eller s ä rskild vikarie, vilket meddelats med st ö d av ä ldre best ä mmelser, skall alltj ä mt ä ga giltighet.

Stadgandet i 5 §
att f ö rordnande f ö r notariua publicua upph ö r, n ä r han uppn å tt viss å lder,
skall ej ä ga till ä mpning i fr å ga
om den som f ö rordnats f ö re den 1 juli 1945 »

Utan hinder av best ä mmelsen
att endast den som avlagt juris kandidatexamen m å f ö rordnas till noariua publicus m å till s å dant
uppdrag- ifr å gakomma ä ven den som f ö re
den 1 januari I965 innehaft ordinarie tj ä nst
som koimnunalborgm ä atare, landafiakal eller stadsfogde
eller mer ä n ett å r enligt f ö rordnande
uppeh å llit s å dan tj ä nst
som kommunalborgm ä atare med vilken ■var f ö renad uppdrag att -vara notarius publicus.

Ä r
vid stadgans ikrafttr ä dande ä rende anh ä ngigt
hoe notarius publicus, som ä r ledamot i
eller tj ä nsteman vid magistrat eller ä r kommunalborga ä stare,
skall, ä rendet ö verl ä mnas till
den som f ö rordnats att d ä refter vara notarius publicus i ataden.

Prop.
1981/82:63 71

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över promemorian (Ds Ju
1981:9) Notarius publicus

1 Remissinstanser

Efter remiss har yttranden avgetts av statens nämnd för
internationella adoptionsärenden (NIA), rii<sskatteverl<et, riksarkivet,
kommerskollegium, konsumentverket, statens invandrarverk, länsstyrelserna i
Stockholms län, Malmöhus län. Göteborgs och Bohus län, Skaraborgs län och
Kopparbergs län. Svenska kommunförbundet, Sveriges advokatsamfund. Svenska bankföreningen,
Sveriges exportråd. Svenska handelskammarförbundet, Sveriges köpmannaförbund.
Föreningen Sveriges kronofogdar. Förbundet Adoptionscentrum och av notarii publici
i Stockholm, Uppsala, Katrineholm, Ronneby, Malmö, Lund, Göteborg, Vänersborg,
Karlstad och Umeå.

Riksarkivet
har bifogat yttranden av landsarkiven i Uppsala, Vadstena, Göteborg, Visby och
Östersund och av Stockholms stadsarkiv.

Kommerskollegium
har bifogat yttranden av Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare.
Västsvenska handelskammaren och Föreningen Auktoriserade Translatorer.

Länsstyrelsen
i Stockholms län har bifogat yttranden av Södertälje kommun och Stockholms
handelskammare.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län har bifogat yttranden av kronofogdemyndigheten i Malmö, Skånes
handelskammare och notarius publicus i Malmö.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har bifogat yttranden av
handelskammaren i Gävle och notarius publicus i Falun.

2 Yttranden

2.1 Allmänna synpunkter

Promemorieförslaget har helt eller i det väsentliga
tillstyrkts eller lämnats utan erinran av länsstyrelserna, Svenska handelskammarförbundet
och handelskamrarna, Sveriges köpmannaförbund och de flesta notarii publici som
har yttrat sig.

Länsstyrelsen i Stockholms län tillägger:

De
framlagda förslagen överensstämmer väl med framförda reformförslag från berörda
parter. De nya bestämmelserna synes vara väl utformade för den fortsatta notarius
publicus-verksamheten.

Liknande uttalanden görs av bl. a. flera notarii publici.

Prop. 1981/82:63 72

Sveriges exportråd:

Bestyrkanden av svensk notarius publicus godtas vanligen
utan vidare utomlands därför att begreppet notarius publicus till sin allmänna
innebörd är internationellt vedertaget och anledning inte har funnits att ifrågasätta
det sätt på vilket svenska notarii publici utövat sin verksamhet. Nuvarande
stadga ställer också höga krav på teoretisk och praktisk juridisk kunskap hos
sina utövare. Det finns därför all anledning att slå vakt om den svenska notarius
publicusfunktionen så att den även fortsättningsvis ligger på en
internationellt väl ansedd nivå.

2.2 Notarius publicus uppgifter m. m.

NIA:

Sökande av utländska adoptivbarn har i de flesta fall
behov av tjänster från notarius publicus som är en internationellt välkänd
institution. De flesta länder kräver att adoptionsansökningar är bestyrkta av notarius
publicus.

Auktoriserade adoptionsorganisationer rekommenderar sina
sökande att anlita auktoriserad översättare. Många sökande anser sig dock, med
rätt eller inte, själva besitta tillräckliga språkkunskaper för att utföra
översättningen. Då krävs att denna skall bestyrkas av notarius publicus.

Enligt vad NIA sett av översättningar bestyrkta av notarius
publicus kan dessa vara av mycket skiftande kvalitet. Det är naturligtvis inte
enbart sakinnehållet som måste överensstämma med det svenska originalet utan
det är viktigt att de dokument som sänds till utländska myndigheter även
språkligt är av god klass. NIA har dock kunnat konstatera att översättningar
som blivit bestyrkta av notarius publicus ibland innehållit så betydande
språkliga brister att NIA befarat att de skulle kunna rubba utländska
myndigheters förtroende för svenska myndigheter och svenska notarii publici om
de sänds till utlandet.

NIA anser det värdefullt att notarius publicus även
fortsättningsvis kan åta sig att bestyrka översättningar men vill framhålla att
detta i adoptionsärenden kan vara en tidsödande uppgift och kräver ingående
kunskaper i språk och särskilt i fackterminologin inom det sociala och
juridiska området.

1 1 § andra stycket förslaget till förordning om notarius publicus
sägs att länsstyrelsen skall ange inom vilket område notarius publicus är
skyldig att verkställa förrättningar. Här kan lämpligen tilläggas att
länsstyrelsen även anger till och från vilka språk notarius publicus kan åta
sig att bestyrka översättningar.

Andra tjänster som sökande av adoptivbarn har behov av är
bestyrkande av att behörig svensk myndighet godkänt hemmet som lämpligt adoptivhem,
bestyrkande av ekonomiska förhållanden och inkomstuppgifter liksom bestyrkande
av de sökandes namnteckningar på ansökningar och fullmakter.

Prop.
1981/82:63 73

1 vissa fall fordras även bestyrkande av vissa
befattningshavares namnteckningar t. ex. socialsekreterares och läkares.

Även i dessa fall är möjligheterna att få
tillfredsställande service mycket skiftande från ort till ort liksom
kostnaderna för densamma.

Vissa notarii
publici kräver att vederbörande befattningshavare, t. ex. socialsekreterare
eller läkare skall infinna sig på notarius publicus kontor för att deras
namnteckning skall kunna bestyrkas medan andra ringer upp vederbörande och får
bekräftat att de skrivit under en viss handling.

Riksskatteverket (RSV):

Kronofogdemyndigheternas arbetsbörda ökar ständigt.
Ökningen gäller både allmänna och enskilda mål. Utvecklingen har medfört att
myndigheterna har svårt att bemästra indrivningsarbetet hur åtgärderna än
differentieras och prioriteras. Alla förslag till rationalisering av
verksamheten måste övervägas. Ett sådant förslag, som under hand framförts till
RSV av företrädare för flera kronofogdemyndigheter, är att dessa myndigheter
bör befrias från skyldigheten att ta upp protester av växlar och checkar.

Det
åligger RSV att sammanställa och yttra sig över länsstyrelsernas årliga
anslagsframställningar såvitt angår kronofogdemyndigheterna. I verkets yttrande
den 18 september 1981 har verket - oberoende av nu föreliggande promemoria -
under avsnittet "Vidtagna och planerade rationaliseringsåtgärder"
föreslagit att skyldigheten för kronofogdemyndigheterna att protestera växlar
och checkar bör upphöra. Enligt verkets i nämnda yttrande framförda mening bör
mera ändamålsenliga arrangemang kunna åstadkommas än att använda
kronofogdemyndigheterna för sådana uppdrag. Därmed kan resurser frigöras för
indrivningsarbete.

Den nu
aktuella promemorian ger inte anledning för RSV att ändra uppfattning.
Visserligen framgår av den statistik som lämnas att kronofogdemyndigheterna
tar upp bara en mindre del av det sammanlagda antalet växelprotester! landet.
Endast hos myndigheten i Linköping förekommer ett större antal
protestförrättningar. Det kan därför synas som om dessa förrättningar för kronofogdemyndigheternas
del i allmänhet gör varken frän eller till. RSV anser att så emellertid inte är
fallet.

Enligt vad
verket erfarit lämnas växlarna regelmässigt in för protest till myndigheterna
mycket sent under den tid som står till förfogande enligt 44 § växellagen.
Detta betyder att protestärendena måste behandlas med förtur. Likheter
föreligger här med t. ex. kvarstadsmål. Myndigheterna behöver således en viss
beredskap för att kunna genomföra dessa protestförrättningar. Denna beredskap
kan vara svår att upprätthålla särskilt som. enligt uppgift i promemorian,
protestärendena hos flera kronofogdemyndigheter förekommer praktiskt taget bara
i semestertider. Vidare utgör det förhållandet att protestförrättningarna inte
är en del av den exekutiva verksamheten i förening med det i regel ringa
antalet protestärenden på varje

Prop.
1981/82:63 74

myndighet att personalen är osäker på hur dessa ärenden
skall handläggas. Oproportionerligt mycken tid måste därför ägnas åt att sätta
sig in i de regler som gäller enligt lag eller enligt den praxis som på sina
häll utvecklats vid sidan av lagen. Sammantaget innebär dessa omständigheter
att tillgängliga personalresurser inte utnyttjas på bästa sätt och att den
exekutiva verksamheten - som dock måste vara kronofogdemyndigheternas
viktigaste uppgift -blir lidande.

Enligt RSV:s mening är reglerna om förfarandet vid
protestförrättningar föråldrade och i behov av en översyn. En sådan ställs
också i utsikt i promemorian. Verket anser det emeUertid angeläget att
skyldigheten för kronofogdemyndigheterna att ta upp protester av växlar och
checkar avskaffas redan i samband med förevarande lagstiftningsärende. Detta
bör kunna ske utan olägenhet. Ev. erfordras i stället att ett något större
antal notarii publici, biträdande notarii publici och särskilda protestförrättare
förordnas.

Kommerskollegium avstyrker förslaget om att notarius publicus
även fortsättningsvis bör åta sig att bestyrka översättningar med följande
motivering.

För att rätt kunna utföra en sådan uppgift fordras - utom
i de enklaste fallen - synnerligen goda kunskaper i det aktuella språket samt
dessutom Översättningsteknik. Den som ej uppfyller dessa krav bör ej ges
behörighet att bestyrka översättningar. Med all respekt för landets notarii publici
ställer sig kollegiet - inte minst med hänsyn till det stora antalet språk som
kan komma i fråga - tvivlande till att mer än någon enstaka fyller kraven.
Skulle så ändå vara fallet mäste detta styrkas genom att särskilda prov
anordnas. Det synes dock föga rationellt att införa en sådan ordning för de
enstaka fall som kan bli aktuella.

Kollegiet vill i stället framhålla att det redan i dag
existerar en ganska omfattande grupp yrkesutövare som innehar de kunskaper och
färdigheter som fordras för att bestyrka översättningar, nämligen de
auktoriserade translatorerna. För att bli auktoriserad translator måste en
översättare bl. a. godkännas i av kollegiet föreskrivna kunskapsprov där
kvalitetskraven är synnerligen höga. Enligt 10 § förordningen (1975:590) om
godkännande av tolkar och auktorisation av översättare är auktoriserad translator
behörig att bestyrka riktigheten av översättning från eller till det eller de
språk, för vilka han har auktorisation.

Ett bestyrkande av en auktoriserad translator torde i de
flesta fall vara tillräckligt för de ändamål som här är aktuella. Självfallet
kan om så erfordras en notarius publicus bestyrka att översättningens riktighet
bestyrkts av en auktoriserad translator.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts avstyrker kollegiet
att notarius publicus ges behörighet att bestyrka översättningar. Det innebär
att ordet "översättningar" bör utgå i 1 § 1 förslaget till lag om notarius
publicus.

Prop. 1981/82:63 75

Vidare bör sista stycket utgå i 6 § förslaget till
förordning om notarius publicus.

Liknande
synpunkter framförs av Föreningen Auktoriserade Translatorer.

Konsumentverket:

Flera av notarius publicus uppgifter berör affärslivets
förhållanden. Det kunde därför te sig naturligt att flytta över dessa uppgifter
till handelskamrarna. Detta skulle emellertid innebära att notarius publicus-institutet
förändrades på ett sätt som skulle kunna medföra nackdelar inte minst från
internationella utgångspunkter. Som påpekas i promemorian möter det inte något
hinder att en anställd hos handelskamrarna förordnas till notarius publicus. En
sådan lösning kan ofta antas ha praktiska fördelar.

Statens invandrarverk bekräftar vad som sägs i promemorian
om att invandrarna behöver anlita notarius publicus i olika sammanhang.

Södertälje kommun:

Södertälje kommun har genom stora industrier och många
invandrare behov av daglig lokal service av notarius publicus samt minst en
ersättare för denne. Befattningen innehas f. n. av en advokat. En jurist vid
kommunens kansli innehar som bisyssla befattningen som biträdande notarius publicus.
-Det antydda behovet av förenkling av de formella reglerna vid växelprotest
understryks.

Också
kronofogdemyndigheten i Malmö understryker att det är angeläget att det
ålderdomliga protestförfarandet moderniseras. Förfarandet är omständligt och
tidsödande. Myndigheten ifrågasätter också om protestförrättaruppgiften bör
vara en uppgift för kronofogdemyndigheterna.

Föreningen Sveriges kronofogdar uppehåller sig vid frågan
om kronofogdemyndigheternas (kfm) arbetsuppgifter;

1
promemorian föreslås ingen ändring i fråga om kfm:s skyldighet enligt växellagen
och checklagen att uppta protest av växlar och checkar. Föreningen vill bestämt
hävda, att kfm helt bör befrias från denna skyldighet. Visserligen förekommer
protestförrättningar sällan i de flesta kronofogdedistrikt men på en del håll
rätt ofta. t. ex. Linköping, där antalet uppgår till mellan 40 och 50 per år. Kfm
har tillförts en rad nya och tidsödande arbetsuppgifter senare år och arbetsvolymen
i sin helhet ökar oroväckande samtidigt som verksamheten präglas av
utomordentlig resursknapphet. Myndigheterna tvingas därför att prioritera och
differentiera sin verksamhet i största utsträckning. Protestförrättningarna,
som är brådskande, sliter sönder planeringen i den mån ifrågakommen personal
över huvud taget finns tillgänglig. Påfrestningarna är särskilt kännbara i
semestertider. Dessa förrättningar tillför kfm intet annat än olägenheter. Indrivningsverksamhe-

Prop.
1981/82:63 76

ten gagnas på intet sätt. 1 distrikt där
protestförrättningar förekommer sällan får anlitad personal dessutom för varje
gång "läsa in" de bestämmelser som skall iakttas i sammanhanget. Den
tiden upplevs som resursslöseri och kan utnyttjas bättre för indrivning och
andra angelägna arbetsuppgifter. Skyldigheten att ta upp protester bör åvila
särskild protestförrättare eller notarius publicus. Länsstyrelserna föreslås f.
ö. få fria händer att bestämma antalet notarii publici och protestförrättare
efter behovet inom regionen.

Sveriges advokatsamfund:

Även om notarius publicus av hävd protesterat växlar och
checkar kan det ifrågasättas om dessa arbetsuppgifter skall ligga kvar hos notarius
publicus. Möjligheten av att helt överföra protestförrättningarna till
kronofogdemyndigheterna, som redan i dag i viss utsträckning upptar protester,
bör övervägas.

Beträffande själva förfarandet vid protestförrättningar
konstateras i promemorian att detta bör moderniseras men att det är en fråga
som måste övervägas i ett vidare sammanhang. Samfundet instämmer i att
förfarandet bör moderniseras och finner det angeläget att erforderliga
ändringar kommer till stånd. De ändringar som behöver göras i växel- och
checklagarna torde inte vara av så komplicerad karaktär att de inte relativt
omgående skulle kunna genomföras.

Notarius publicus i Göteborg anför liknande synpunkter.

Sveriges exportråd:

Exportrådet vill till en början understryka att notarius publicusfunktionen
är av stor betydelse för den svenska exportnäringen. Den internationella
handeln fordrar bl. a. bestyrkanden av skilda slag såsom beträffande
bolagsförhållanden, rätt att teckna firma, riktighet av översättning av skilda
dokument och skrifter etc. Det kan tilläggas att i vissa kontrakt med företag,
bl. a. i s. k. statshandelsländer, föreskrivs inte sällan att händelse som part
vill åberopa som ansvarsbefrielsegrund ("force majeure") skall
bestyrkas av opartisk instans och härvidlag kan det vara naturligt att vända
sig till just notarius publicus.

Exportrådet delar uppfattningen att notarius publicusuppdraget
bör ges till fysisk person och inte till en institution. Tanken att i
förekommande fall utse enskild tjänsteman hos en institution, t. ex. hos
handelskammare, till notarius publicus finner rådet riktig.

Notarius publicus i Karlstad biträder motiveringen i
promemorians avsnitt om notarius publicus arbetsuppgifter m. m. och tillägger:

Det synes mig främmande, att blivande adoptivföräldrar,
invandrare och andra skulle erhålla biträde av handelskammare. Det förtjänar
påpekas, att dessa gruppers ärenden är flera än de rent affärsmässigt
betingade, för vilka

Prop.
1981/82:63 77

handelskammare möjligen skulle kunna vara ett
serviceorgan. Erfarenheterna sedan år 1965, då jag förordnades såsom notarius publicus,
visar dessutom, att det i vissa fall från utländskt håll krävts, att
handelskammarens intyg bestyrks av notarius publicus. Slutligen visar en
jämförelse av taxorna i Karlstad att handelskammarens avgifter ofta ligger på
en högre nivå än notarius publicus.

Notarius publicus i Falun:

De föreslagna uppgifterna för notarius publicus förefaller
väl avvägda. Det kan dock efter mina erfarenheter ifrågasättas om huvudregeln
skall vara att notarius publicus skall uppta protester. Detta bör i första hand
vara ett åliggande för kronofogdemyndigheten. 1 stället för att såsom nu och i
förslaget länsstyrelsen skall kunna befria notarius publicus från denna
skyldighet bör länsstyrelsen på hemställan därom kunna ålägga notarius publicus
sådana uppgifter.

2.3 Notarius publicus verksamhetsområde

Södertälje kommun:

Länsstyrelsens skyldighet att ange obligatoriskt
verksamhetsområde förutsätter naturligtvis att samråd sker med erfaren
innehavare av uppdraget för lämplig avgränsning med hänsyn både till
geografiskt avstånd för förrättningar och notarius publicus tillgänglighet för
allmänheten samt rimlig ekonomisk kompensation för uppdragen.

Kronofogdemyndigheten i Malmö hälsar med
tillfredsställelse att länsstyrelsen enligt förslaget får fria händer att
anpassa antalet notarii publici efter länets behov (antal, frekvens, avstånd).

Länsstyrelsen i Skaraborgs län:

Länsstyrelsen delar helt den uppfattningen att för länet
mest ändamålsenlig organisation kan uppnås om länsstyrelsen får fria händer
att "lämpa antalet notarii publici och deras verksamhetsområden efter
länets behov och tillgången på personer som är kompetenta och villiga att åta
sig uppdragen".

Sveriges advokatsamfund och notarius publicus i Göteborg
instämmer i förslaget.

Notarius publicus i Falun:

Förslaget att länsstyrelsen skall ange det geografiska
området för notarius publicus bör - jämfört med dagens något föråldrade
bestämmelser - ge

Prop.
1981/82:63 78

möjlighet att indela ett län i lämpliga områden. Därigenom
kan allmänheten i många fall få bättre service främst genom kortare avstånd
till notarius publicus.

De nu föreslagna bestämmelserna innebär att förordnanden,
vilka har meddelats före ikraftträdandet, skall fortsätta att gälla enligt de
nya bestämmelserna. Därmed skall den eller de kommuner som det äldre
förordnandet avser, anses som den förordnades verksamhetsområde. Detta medför
att en ny geografisk indelning i viss utsträckning icke kan komma till stånd
förrän ett förordnande upphör vilket i huvudfallet sker vid uppnådda 67 år.
Eftersom det geografiska området skall anges i ett förordnande kan utökning då
ej heller utan godkännande av notarius publicus med säkerhet ske. För att redan
inledningsvis få en lämplig geografisk indelning av hela länet bör i den nya
lagstiftningen därför tillskapas en möjlighet att, även om gamla förordnanden
finns, ändra dessa förordnanden vad gäller verksamhetsområdet. Därjämte bör
gjorda förordnanden kunna utökas med nytt område. Det måste givetvis i dessa
fall tas skälig hänsyn till de gamla förordnandena så att rättssäkerhetskravet
ej åsidosätts.

Lånsstyrelsen i Kopparbergs län anser i likhet med notarius
publicus i Falun att den nya regleringen bör innefatta reella möjligheter att
redan i samband med förordningens ikraftträdande indela länet i lämpliga notarius
publicusområden oavsett vilken geografisk indelning som f. n. gäller.

2.4 Notarius publicus och reklamen

Konsumentverket delar uppfattningen att en större restriktivitet
än f. n. bör gälla på detta område. Erfarenheter visar att notarius publicus
ibland åberopas på ett otillbörligt sätt i reklam. Det är i regel svårt för notarius
publicus att i förväg kunna överblicka i vilka former hans medverkan vid
provningar, undersökningar etc. kommer att utnyttjas i reklamen. Uppenbart är
att hans namn kan bidra till att ge en vederhäftig prägel också åt en
marknadsföring som är i grunden oseriös. Konsumentverket tillstyrker förslaget
på denna punkt.

Södertälje kommun finner det lämpligt med författningsstöd
för vägran att ställa upp för tveksamma ändamål såsom reklam.

Sveriges advokatsamfund:

I och för sig delar samfundet den uppfattningen att
förtroendet för uppdraget och notarius publicusinstitutionens anseende kan
skadas om notarius publicus utnyttjas för otillbörliga ändamål. Enligt
samfundets mening finns dock icke skäl att införa ett absolut förbud för notarius
publicus att medverka i reklamsammanhang. Det bör vara möjligt för notarius publicus
att själv avgöra om han vill medverka i sammanhang där det också finns mer
eller mindre uttalade reklamsyften. En typ av uppdrag med

Prop. 1981/82:63 79

betydande reklaminslag, där notarius publicus ofta
medverkar, är s. k. pristävlingar i säljfrämjande syfte. 1 dessa pristävlingar
skall utses en vinnare genom bedömning av individuella prestationer, som kan
vara av olika slag. Vanligt är att man låter deltagarna skriva en slogan, hitta
på ett namn på en vara eller motivera varför de vill ha en viss vara.
Bedömningen sker därefter ofta av en särskilt utsedd tävlingsjury. Samfundet
vill peka på att sådana pristävlingar varit föremål för bedömning av
utredningen om illojal konkurrens, som avgav sitt utlåtande "Otillbörlig
konkurrens" i SOU 1966:71. Utredningens förslag låg sedan till grund för
proposition 1970:57 angående otillbörlig marknadsföring m. m. vilken ledde till
införandet av marknadsföringslagen. Både i propositionen och i utredningen
uttalar man beträffande jury i nu angivna pristävlingar att det är lämpligt att
man utnyttjar den möjlighet till offentlig kontroll som notarius publicusinstitutionen
erbjuder (utredningen s. 217 och propositionen s. 674). Förslaget i förevarande
promemoria innebär sålunda att notarius publicus inte längre skulle kunna
medverka i sådana pristävlingar, något som däremot är förutsatt av
marknadsföringslagens lagstiftare. Samfundet kan inte heller finna något som
tyder på att någon notarius publicus på otillbörligt sätt medverkat i
reklamsammanhang. Bl. a. mot bakgrund av det nu anförda vill samfundet avstyrka
att man inför ett principiellt förbud för notarius publicus att medverka i reklamsammanhang.
Punkten 2 i 7 § i förslaget till förordning om notarius publicus bör sålunda
utgå. Däremot bör punkten 3 kvarstå, vilken i sak synes motsvara 10 § sista
stycket i nu gällande stadga om notarius publicus.

Notarius publicus i Göteborg anför liknande synpunkter.

Notarius publicus i Stockholm Ingmar ThorneU:

Förbudet mot notarius publicus medverkan i
reklamsammanhang synes ej tillräckligt motiverat. Den kritik som förekommit i
det avseendet har endast avsett några få fall. Uppenbarligen finns ett seriöst
behov av offentlig kontroll genom notarius publicus i reklamsammanhang.

Om ett förbud likväl kommer att införas vill jag anföra
följande såvitt avser kontroll av pristävlingar, i vilket avseende förslaget
synes något oklart till sin innebörd.

Vid pristävlingar, där det ju endast gäller att
kontrollera utseendet av vinnare, kan notarius publicus knappast utnyttjas för
direkt reklamändamål på samma sätt som vid kontroll av en vara, i vilket fall
kontrollen kan åberopas som försäljningsargument.

I promemorian citeras ett uttalande i förarbetena till
1945 års stadga, vilket föreslås bli vägledande i fortsättningen. Innebörden av
detta uttalande förefaller vara att notarius publicus i vissa fall kan åta sig
kontroll av pristävlingar men att det ej som regel kan anses tillbörligt att så
sker. I promemorian uttalas att medverkan skall vägras när reklamändamålet

Prop. 1981/82:63 80

dominerar. Då pristävlingar emellertid knappast förekommer
annat än i kommersiella sammanhang (arrangemang av en tidning eller reklam för
någon produkt), där reklaminslaget aldrig är mindre framträdande, synes enligt
sistnämnda uttalande i promemorian medverkan vid pristävlingar i praktiken vara
förbjuden. Om tanken är att sådan medverkan endast skall tillåtas i sällsynta
undantagsfall, då det ideella inslaget dominerar, är det önskvärt att detta
kommer klarare till uttryck i författningstexten.

Notarius publicus i Falun anser - även om problem i
reklamsammanhang inte har uppkommit för hans del - att det är
tillfredsställande att klarare regler skapas på detta område.

2.5 Tillsynsfrågan

Kommerskollegium:

Kollegiet delar den i promemorian framförda uppfattningen
att det ej torde erfordras någon särskild tillsyn över notarii publici utöver
den som bland andra JO och JK utövar inom ramen för sin allmänna
tillsynsverksamhet och att handelskamrarna därför kan befrias från sina
tillsynsuppgifter på detta område.

Konsumentverket har inget att invända mot förslaget.

Södertälje kommun anser att den tillsyn som JO, JK och
Sveriges advokatsamfund utövar är fullt tillräcklig. Därför är det motiverat
att handelskamrarna befrias från sin tillsynsskyldighet. Kontakten med handelskammaren
har f. ö. enligt uppgift från tjänstgörande notarius publicus varit synnerligen
sporadisk.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län:

Som av promemorian framgår har handelskamrarna haft
betydande praktiska svårigheter att utöva någon tillsyn i egentlig mening.
Detta bekräftas också bl. a. av yttrande inhämtat från en notarius publicus här
i länet i anledning av föreliggande remiss. Denne säger sig inte någon gång
sedan år 1965 ha varit föremål för tillsyn.

Mot bakgrund härav, samt då behovet av uppsikt över notarius
publicusverksamheten får anses tillgodosett inom ramen för den allmänna
tillsynsverksamhet JO, JK och Advokatsamfundet utövar, får förslaget att
befria handelskamrarna från nuvarande tillsynsuppgift anses väl grundat.

Kronofogdemyndigheten i Malmö:

Nyheten i förslaget är att handelskamrarna kommer att
befrias från tillsynsfunktionen, en reform som klart ligger i tiden. Det bör
vara fullt

Prop. 1981/82:63 81

tillräckligt att länsstyrelsen, som f. ö. entledigar
olämpliga notarii publici, utövar den direkta tillsynen.

Svenska kommunförbundet:

I promemorian saknas helt närmare uppgifter om
handelskamrarnas tillsynsverksamhet samt arten och omfattningen av anmärkningar
mot notarius publicus. Det bör även noteras att Svenska handelskammarförbundet
i sin framställning inte uppgett att tillsynsplikt skulle vara obehövlig men
svår att på grund av praktiska skäl genomföra för handelskamrarna.

Förbundet tillstyrker att handelskamrarna befrias från
sina tillsynsfunktioner men finner inte de redovisade skälen i promemorian
vara sådana att tillsynsplikten utan vidare bör ersättas med enbart en
tillsynsbefogenhet för länsstyrelsen. De uppgifter som notarius publicus
handlägger berör i inte ringa omfattning allmänheten. Förbundet finner det på
anförda skäl motiverat att närmare överväganden görs i fråga om formerna för
länsstyrelsens tillsyn.

Sveriges advokatsamfund:

Samfundet har inget att erinra mot att handelskamrarna
befrias från den tillsynsuppgift som nu åvilar dem. Härvid beaktar samfundet i
första hand det förhållandet, som påpekas i promemorian, att länsstyrelsen i
praktiken utövar tillsyn över notarius publicus.

Frågan huruvida en advokat som är verksam som notarius publicus
i denna egenskap står under Advokatsamfundets tillsyn har hittills inte varit
föremål för bedömande i samfundets disciplinära verksamhet. Notarius publicusverksamheten
företer flera särdrag i förhållande till den verksamhet en advokat normalt
bedriver. Härvid är särskilt att märka att notarius publicus fullgör
myndighetsutövning samt att det i hans arbete i regel saknas det för
advokatuppdraget typiska förtroendeförhållandet till en huvudman. Å andra sidan
kan nämnas att advokat som är verksam som notarius publicus i regel utövar denna
verksamhet på sitt advokatkontor samt att allmänheten torde uppfatta den som en
del av advokatverksamheten.

Om och i vilken utsträckning Advokatsamfundets tillsyn
innefattar notarius publicusverksamheten torde endast kunna avgöras i praxis.
Av betydelse i förevarande sammanhang bör emellertid vara den allmänna tillsyn
som samfundet utövar för att upprätthålla en rättrå(iig och yrkesskicklig
advokatkår.

Bankföreningen har inget att invända mot
promemorieförslaget, som innebär att någon särskild tillsyn inte längre skall
gälla. Den indirekta tillsyn som kan utövas av länsstyrelserna.
Advokatsamfundet m. fl. kan anses tillfredsställande.

6 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 63

Prop. 1981/82:63 82

Sveriges exportråd:

Exportrådet har förståelse för handelskamrarnas
framställning att befrias från uppdraget att utöva tillsyn över notarii publici
och det är ju också ett av syftena med översynen. I promemorian föreslås nu att
någon särskild tillsynsmyndighet icke utses. Promemorieförfattarna anser att
kontrollen över notarii publici i praktiken utövas genom länsstyrelsens makt
att till- och avsätta notarius publicus samt den omständigheten att det
övervägande antalet notarii publici är antingen advokater, vilka står under
tillsyn av Advokatsamfundet och JK, eller stats- eller kommunalanställda
befattningshavare, vilka står under tillsyn av JO och JK.

Det är emellertid inte i egenskap av notarius publicus som
de nämnda personerna står under tillsyn. Exportrådet anser att notarius publicusverksamheten
bör ha en utpekad tillsynsmyndighet, bl. a. därför att det kan finnas notarii publici
som eljest inte kommer att stå under annan tillsyn än den som fråga om
entledigande innebär. Det är anledning att ha en åtminstone formellt mera
sammanhållen och stramare ordning än den som utredningen har föreslagit, bl. a.
för att säkra en likformig bedömning när det gäller undantag från de formella
kompetenskraven eller tillämpning av de mera allmänt hållna punkterna 2 och 3 i
3 § första stycket förordningen om notarius publicus. Rådet anser för sin del
att det mot denna bakgrund bör övervägas att tillägga kommerskollegium, som
redan har tillsynsuppgifter beträffande bl. a. auktoriserade translatorer och
revisorer, ett tillsynsuppdrag beträffande landets notarii publici.

Svenska handelskammarförbundet och handelskamrarna
tillstyrker promemorieförslaget. Handelskammaren i Gävle tillägger att några
klagomål mot notarii publici i Kopparberg inte har kommit till handelskammarens
kännedom.

Notarius publicus i Göteborg:

Jag har inget att erinra emot att handelskamrarna befrias
från den tillsynsuppgift, som nu åvilar dem. Däremot delar jag inte den i
promemorian framförda uppfattningen att en advokat som är verksam som notarius
publicus står under Advokatsamfundets styrelses tillsyn även såvitt gäller notarius
publicusverksamheten. Notarius publicusverksamheten som sådan är så speciell,
att den icke i något avseende kan anses ha någon samband med den verksamhet en
advokat bedriver. Det torde också vara helt klart, att de uppdrag eller
förrättningar notarius publicus utför innefattar myndighetsutövning. För den
händelse notarius publicus i sin verksamhet skulle ådra sig skadeståndsansvar,
svarar ju staten primärt gentemot den skadelidande för den skada, som kan ha
uppkommit. Det kan icke finnas någon rimlig anledning för att de notarii publici,
som också är medlemmar av Sveriges advokatsamfund, utöver den tillsyn som de är
underkastade från JO:s och

Prop. 1981/82:63 83

JK:s sida, därjämte skall stå under tillsyn av
Advokatsamfundets styrelse. Någon anledning att särbehandla advokater, som
tjänstgör som notarii publici i förhållanden till andra befattningshavare såsom
domare, åklagare, kronofogdar, finns rimligen ej. Jag vill också framhålla, att
Advokatsamfundet genom den allmänna tillsyn det har över en advokat både
beträffande person och ekonomi, i praktiken utövar kontroll över varje advokat.

Avslutningsvis vill jag tillägga, vilket också påpekas i
promemorian, att länsstyrelserna i praktiken också utövar tillsyn över notarius
publicus. Sammanfattningsvis delar jag den uppfattningen, att handelskamrarna
bör befrias från den tillsyn som åligger dem.

2.6 Författningsförslagen

2.6.1 Uppdelningen av reglerna på lag och förordning

Sveriges advokatsamfund och notarius publicus i Göteborg
har inte något att erinra mot att man på de i promemorian åberopade skälen
inför en särskild lag om notarius publicus.

Bankföreningen,
som noterar att allmänna bestämmelser om notarius publicus inte tidigare
funnits i lag, är tveksam till den föreslagna lagstift-, ningstekniken.
Förslaget bygger på att endast de bestämmelser införs i lag, vilka är sådana
att regeringsformen kräver detta. Övriga bestämmelser har intagits i en
förhållandevis innehållsrik förordning. Även om regeringsformen inte kräver
detta, bör det emellertid vara angeläget att de grundläggande bestämmelserna
samlas i lagen. Detta gäller t. ex. bestämmelserna om behörighetskraven på notarius
publicus. Sådana bestämmelser torde oftast förekomma i lag. I förordningen
däremot bör förekomma bestämmelser av mer praktisk karaktär vad angår
förordnande av notarius publicus och dennes uppgifter. Genom en överföring av
de viktigare bestämmelserna till lagen skulle man slippa den något förvirrande
dubbleringen av 1 § i lagen och 6 § i förordningen, vilka väsentligen
innehåller "samma" uppräkning. Det borde vara fullt tillräckligt med
en hänvisning frän förordningen till lagen. I så fall kunde 6 § i förordningen
i sakligt hänseende begränsas till den inskränkning som avses i andra stycket.

2.6.2 Förslaget till lag om notarius publicus

Föreningen Sveriges kronofogdar sätter i fråga om inte 1 §
bör justeras i följande avseende trots att motivuttalandena är klarläggande.
Där föreskrivs nämligen att uppdraget i fråga får anförtros endast "enskilda",
dvs. fysisk person. 1 annan lagtext - bl. a. i sekretesslagen som åberopas i 9
§ förslaget till förordning om notarius publicus - omsluter uttrycket
"enskild" också juridisk person.

Föreningen påpekar vidare att i 1 § lagförslaget upptas
som arbetsuppgift

Prop.
1981/82:63 84

bestyrkande av översättningar. Enligt 6 § andra stycket i
förslaget till förordning behöver notarius publicus åta sig uppgiften endast
"när så kan ske". Frågan är om inte de båda författningstexterna bör
överensstämma. Kommerskollegium anser att ordet "översättningar" bör
utgå ur 1 § 1 (jfr avsnitt 2.2).

2.6.3 Förslaget till förordning om notarius publicus 1§

Svenska kommunförbundet:

Enligt gällande stadga skall länsstyrelsen höra
handelskammaren om mer än en notarius publicus i samma stad skall förordnas
eller notarius publicus inte alls skall finnas i viss stad. Genom förslaget
kommer handelskammarens roll att försvinna. Länsstyrelsen förutsätts således
utan handelskammarens hjälp få tillgång till sådant faktamaterial om behovet av
notarius publicus, tillgången på kompetent folk m. m., som bl. a. behövs då
ytterligare förordnande av notarii publici skall övervägas. 1 promemorian
återfinns inte någon bedömning av vad ett slopande av handelskammarens yttrande
till länsstyrelsen kommer att medföra för myndighetens kvalitativa beslutsunderlag.
Styrelsen förutsätter att sådan bedömning av förslaget kommer att göras i det
fortsatta arbetet i departementet.

2 §

Bankföreningen:

Enligt nu gällande ordning skall för varje notarius publicus
finnas en ersättare (biträdande notarius publicus). Denne skall bl. a. utföra göromålen
när notarius publicus är ledig. Nu föreslås att länsstyrelsen "om det
behövs" kan förordna en eller flera biträdande notarii publici. Eftersom
den ordinarie notarius publicus alltid någon gång under året kan förväntas vara
ledig, kan det ifrågasättas om det inte alltid behövs en ersättare. Med tanke
på att det är väsentligt att en notarius publicus alltid är tillgänglig, skulle
ett lagligt krav på att en ersättare skall utses bättre svara mot de verkliga
förhållandena än den föreslagna behovsprövningen.

Notarius publicus i Stockholm Evert Lundgren:

En biträdande notarius publicus för varje ordinarie notarius
publicus såsom enligt det nuvarande systemet synes mig värdefullt. 1
storstäderna är det näjpligen ofta så, att biträdande notarius publicus delar
kontor med

Prop. 1981/82:63 85

ordinarie notarius publicus. Vid förfall för ordinarie notarius
publicus eller vid dennes bortovaro kan då biträdande notarius publicus utan
vidare träda in. För allmänheten innebär detta en klar fördel från
servicesynpunkt. Man kan då i allmänhet lita på att någon av notarii publici är
i tjänst - man kan så att säga komma på vinst och förlust med en handling i
förlitande på att någon alltid tar emot och behandlar ärendet. Det sägs
visserligen i promemorian att "på orter där det finns flera notarii publici
t. ex. bör en av dem tidvis kunna vara ledig även utan ersättare, om en annan
är i tjänst". Detta förutsätter, att den som är van vid en viss lokal
måste leta upp en ny notarius publicus för behandlingen. Det hela går mycket
smärtfriare, om saken - i stort sett - alltid kan behandlas på ort och ställe,
dit man först kommer.

För de
stora exportföretagen - vilka utgör en stor del av storstadsklienterna hos notarii
publici och detta för vissa av dem med nästan dagliga besök - skulle det vara obekvämt
och tidsödande att växla mellan olika notarii publici Och deras kontor. 1 regel
är det brådskande ärenden, som man vill ha behandlade genast. Saken kan då
klaras mycket enklare om det alltid finns antingen en ordinarie notarius publicus
på kontoret eller en biträdande notarius publicus, som genast kan stå till
tjänst.

Samma sak är det med bankerna, vilka kommer med sina
växlar m. m. på eftermiddagarna. Det är alldd brådskande ärenden - i regel
bestämmer sig bankerna inte för att begära en protest förrän efter klockan
15.00, då den ordinarie banktiden slutar. Vanligen kommer en vaktmästare från
banken med växlarna framemot 16.00-tiden, dvs. den tid, då notarius publicus-kontoren
stänger. Det är ofta en kamp med tiden på växeldagar, och om bankbudet då
exempelvis på grund av en notarius publicus bortovaro skulle tvingas gå till en
annan, så går värdefull tid förlorad - ja det kan t.o.m. hända, att han ej alls
hinner fram. På notarius publicus-kontoret skall, sedan budet gått, växlarna
granskas och sorteras samt särskilda kort utskrivas till acceptanten med
meddelande om att växeln kommer att protesteras. Allt detta tar tid.

Det bästa
är därför med en biträdande notarius publicus på platsen, vilken tjänstgör, när
ordinarie notarius publicus av en eller annan anledning själv är förhindrad att
tjänstgöra.

Notarius publicus i Stockholm Ingmar ThorneU:

Att flera biträdande notarii publici kan förordnas och att
dessa kan träda i tjänst vid behov är en värdefull nyhet som kommer att
underlätta den service som lämnas till allmänheten. Särskilt under sommaren
blir det lättare att samordna semestrarna om flera ersättare finns.

Prop. 1981/82:63 86

3§

Länsstyrelsen
i Kopparbergs lån:

Enligt länsstyrelsens mening bör redan av symmetriska skäl
bestämmelsen i 14 § om omyndighet och konkurstillstånd som diskvalifikationsgrunder
ha sin motsvarighet även i 3 § av förslaget.

Sveriges advokatsamfund:

I 3 § har man tagit bort det nu gällande kravet på
tillräckliga kunskaper i engelska, franska och tyska språken. Samfundet
ifrågasätter lämpligheten av en sådan ändring. Det är enligt samfundets mening
inte tillräckligt att i paragrafen ange att notarius publicus skall ha
tillräckliga språkkunskaper. Merparten av de handlingar som behandlas av notarius
publicus och som skall sändas utomlands är avfattade på engelska. Samfundet är
av den uppfattningen att det måste krävas av en notarius publicus att han har
tillräckliga språkkunskaper i engelska, men också i franska och tyska. Nu
gällande krav på sådana språkkunskaper bör sålunda kvarstå.

Vidare föreslås en dispensregel i 3 §, innehållande att
länsstyrelsen skall kunna göra undantag från kravet på att notarius publicus
skall ha avlagt juris kandidatexamen eller juristexamen.

Samfundet kan inte finna, att det finns skäl att införa en
sådan dispensregel. De bedömningar som notarius publicus måste göra i sin
verksamhet är ofta av sådant slag, att de förutsätter en juristexamen.

Notarius pubUcus i Göteborg framför liknande kritik.

Bankföreningen:

I promemorian föreslås vissa ändringar i behörighetskraven
för notarius publicus. Bl. a. uppställs inte längre något krav på svenskt
medborgarskap. Vidare anges inte heller i lagtexten uttryckligt att den som är
i konkurs inte kan förordnas till notarius publicus. Det är givetvis uteslutet
att den som är i konkurs kan förordnas till notarius publicus. Detta är av så
grundläggande karaktär att det bör framgå av lagen. Som redan framhållits bör
enligt bankföreningens uppfattning behörighetskraven överföras till lagen.

Sveriges exportråd:

Exportrådet anser att det bör ställas högre krav på
förtrogenhet med svenska rättsliga förhållanden och svenskt samhälle hos en
svensk notarius publicus. Annat har väl heller inte föresvävat författarna av
promemorian (jfr specialmotiveringen i promemorian där man talar om
dokumenterad

Prop. 1981/82:63 87

förtrogenhet med svenskt rättsiiv). Skall dispens från
kravet på svensk juristexamen komma i fråga bör med andra ord krävas att
vederbörande har annan kompetens som kan anses likvärdig. Så kan t. ex. vara
fallet när det gäller auktoriserad revisor. Detta allmänna kompetenskrav bör
emellertid komma till tydligt uttryck i själva författningstexten, vilket nu
inte är fallet.

Upprätthålls
nu nämnda krav på förtrogenhet med svenska rättsliga förhållanden behöver
måhända därutöver inte ställas formella krav på svenskt medborgarskap.
Exportrådet vill emellertid understryka att det förefaller naturligt att utgå
från att svenska medborgare i första hand anlitas för uppdragen som notarius publicus.
Under alla omständigheter bör såsom allmän förutsättning för lämplighet för notarius
publicusuppdraget krävas att vederbörande flytande behärskar det svenska språket.

Sveriges exportråd anser att personer vid institutioner i
näringslivets tjänst av typen handelskammare. Exportrådet etc. bör kunna utses
till notarius publicus utan kungörelseförfarande.

5§

Bankföreningen:

Enligt 5 § andra stycket i den föreslagna förordningen kan
länsstyrelsen befria notarius publicus från att ta upp protester. Detta innebär
ingen saklig ändring i förhållande till vad som gäller f. n. Bankföreningen
godtar att sådan befrielse alltjämt kan göras. Det förtjänar emellertid
understrykas vad som sägs i promemorian om att notarius publicus inte får
utnyttja befrielsen till att sovra protestärenden på ett otillbörligt sätt.

6§

Kommerskollegium anser att sista stycket i paragrafen bör
utgå (jfr avsnitt 2.2).

7§ Sveriges advokatsamfund anser att punkt 2 bör utgå (jfr
avsnitt 2.4).

8§

Bankföreningen:

8 § i den föreslagna förordningen anger två fall i vilka notarius
publicus inte är skyldig att biträda. Först anges i överensstämmelse med vad
som gäller f. n., att notarius publicus inte är skyldig att ombesörja
delgivning.

Prop.
1981/82:63 88

Bankernas erfarenhet har visat att notarius publicus med
framgång kan biträda med delgivning. Med de delgivningssvårigheter som numera
förekommer är det viktigt att alla tillgängliga möjligheter utnyttjas.
Bankföreningen vill inte gå så långt som att föreskriva skyldighet för notarius
publicus att utföra delgivning. Bestämmelsen bör emellertid kunna formuleras
så att det bättre framgår att notarius publicus kan utföra delgivning,
exempelvis när stämningsman inte lämpligen kan utnyttjas. Detta skulle bättre
framgå om författningstexten utformades på följande sätt: "Notarius publicus
kan ombesörja delgivning av handlingar men är inte skyldig att göra
detta." En sådan bestämmelse innebär ingen saklig ändring i förhållande
till promemorieförslaget.

Den andra punkten i 8 § upptar en bestämmelse om att notarius
publicus inte är skyldig att utföra sådant som inte rimligen kan begäras av
honom. Bestämmelsen har sin förebild i 11 § stadgan om notarius publicus. Den
gällande bestämmelsen är emellertid något mer preciserad än den föreslagna. I
motiven anges vissa uppdrag vilka notarius publicus med stöd av 8 § 2 skulle
kunna avböja. Bankföreningen anser den föreslagna bestämmelsen alltför vag. Notarius
publicus intresse av att kunna avböja bör tillgodoses om den utformas på
följande sätt: "Notarius publicus är inte skyldig att åta sig uppdrag av
sådan art som eljest åligger honom, om uppdragets utförande kräver ett orimligt
omfattande arbete av honom, äventyrar hans hälsa eller är oförenligt med god
sed."

10 §

NIA:

I andra stycket sägs att adress, telefonnummer och
mottagningstid skall tillkännages i anslutning till mottagningslokalen och på notarius
publicus begäran på kommunernas anslagstavlor. NIA vill förorda att här även
anges till från vilka språk notarius publicus åtar sig att bestyrka
översättningar.

Svenska kommunförbundet:

Vad beträffar förslaget om att notarius publicus skall ha
mottagning för allmänheten minst en gång i veckan - enligt gällande stadga viss
tid varje helgfri dag med vissa undantag - om inte länsstyrelsen bestämmer
annat, bör enligt förbundets mening notarius publicus likväl vara anträffbar
för allmänheten i tillräcklig utsträckning.

Bankföreningen:

Paragrafen innehåller en bestämmelse om att den notarius publicus
som är skyldig att ta upp protester skall ta emot växlar och checkar alla dagar
utom vissa i lagen uppräknade. Bankföreningen anmärker att Bankinstitutens
Arbetsgivareorganisation och Svenska bankmannaförbundet har avtalat om

Prop. 1981/82:63 89

att de skall verka för att dagen efter Kristi Himmelsfärds
dag skall bli bankfri. Om detta skall kunna ske krävs vissa lagändringar, t.
ex. i 72 § tredje stycket växellagen (1932:130) och 55 § tredje stycket checklagen
(1932:131). där dagen efter Kristi Himmelfärds dag jämställs med övriga där
angivna bankfria dagar. De båda nämnda organisationerna har också gjort en
framställning till regeringen med förslag om erforderliga lagändringar för att
avtalet skall kunna uppfyllas. 1 den mån ett sådant förslag genomförs, bör
ändring göras i 10 § i den nu föreslagna förordningen.

Notarius publicus i Lund:

För den besökare som skall stiga in genom notarius publicus
dörr måste det verka löjligt att på eller invid densamma läsa den adress han
just har anlänt till. Endast om notarius publicus intestår i
rikstelefonkatalogen, kan det vara motiverat att telefonnummer och adress
anslås.

Notarius publicus i Karlstad:

Beträffande 10 § i förordningen bör anmärkas, att ett flertal
institutioner numera har inarbetat vissa helgdagsaftnar. Detta medför att ett
flertal förvaltningar, t. ex. stadshus, länsstyrelse, tingsrätt, icke har öppet
under dessa dagar. Notarius publicus, som är anställd hos sådan myndighet, har
därför icke möjlighet att ha sin mottagning öppen dessa dagar. Såsom paragrafen
utformats är notarius publicus emellertid skyldig att uppta protest även dessa
dagar. Praktiskt tillgår upptagande av protest så. att ingivaren lämnar växeln
på mottagningen den tredje dagens eftermiddag. Eftersom mottagningen är stängd
de angivna dagarna förutsätts för ett smidigt hanterande, att notarius publicus
får föreskriva att mottagning sådan dag sker i bostaden. Huruvida detta bör
framgå av lagtext eller av förarbeten bör övervägas.

IH

Riksarkivet och Stockholms stadsarkiv:

1 11 § tredje stycket förslaget till förordning om notarius
publicus hänvisas till allmänna arkivstadgan. Hänvisning kan här även ske till
riksarkivets cirkulär om tillämpningen av denna stadga (1968:473 med senare
ändring-ar).

Riksarkivet tillägger att det avser

dels att göra en översyn av allmänna arkivstadgan och
tillämpningscirkuläret och i samband därmed undersöka, om notarius publicus på
någon punkt bör undantas från stadgans tillämpning: sådant undantag meddelas i
1 § tillämpningscirkuläret (jfr 3 § allmänna arkivstadgan samt 1 § tillämpningscirkuläret).

Prop.
1981/82:63 90

dels att utfärda närmare anvisningar för förtecknande av notarius
publicus handlingar och i samband därmed undersöka möjligheterna till gallring.
Också flera av landsarkiven påpekar att förteckningsplan och gallringsföreskrifter
saknas för notarius publicus.

Landsarkivet
i Vadstena beklagar att någon bestämmelse om bindning av protokoll inte har
tagits in i den nya förordningen och anser att det åtminstone bör föreskrivas
att notarius publicus-arkivet skall förvaras som en enhet för sig.

Landsarkivet
i Göteborg efterlyser bl. a. bättre kontakter mellan landsarkiven och notarius
publicus. Landsarkivet påtalar vidare att systemet med ersättare för notarius publicus
kan vålla särskilda problem från arkivsynpunkt genom att arkivhandlingarna
splittras på alltför många händer.

12 § NIA:

Enligt vad NIA erfarit kan skillnaderna i kostnaderna för
samma tjänster rörande bestyrkande av handlingar i två till varandra gränsande
län vara betydande. Den ene notarius publicus debiterar 150-200 kr. för dessa
tjänster medan en annan tar ca 800 kr. Detta är naturligtvis mycket otillfredsställande.
NI A vill därför föreslå att allmänna råd utarbetas innehållande förslag till
taxor för den ersättning notarius publicus har rätt att ta ut av den som
anlitar honom.

Enligt
konsumentverket finns det anledning att fastställa taxor också för andra
förrättningar än protestförrättningar.

Länsstyrelsen i Malmöhus län:

Notarius publicus innehar i viss mån en monopolställning,
enär hans medverkan efordras i många situationer där han inte kan ersättas av
någon annan. Han har enligt 12 § förslaget till förordning om notarius publicus
rätt att ta ut skälig ersättning av den som anlitar honom. Bara i fråga om växel-och
checkprotest utgår bestämd ersättning. Risk kan då föreligga för att taxesättningen
blir oenhetlig och frestelsen att ta ut relativt hög ersättning kan antas bli
stor. Den enskilde har inga möjligheter att påverka taxan och kan tvingas avstå
från tjänsten om han anser_ersättningen vara för hög. Så sker ju redan nu,
enligt uppgift i promemorian, när besked erhålls att resa med taxi måste
ersättas.

Länsstyrelsen
är av den uppfattningen att grunder för bestämmande av ersättningen till notarius
publicus inte kan avvaras. Ersättningen bör så långt som möjligt vara likartad
i hela landet. En taxa bör därför utfärdas centralt. Ersättning för resa kan
lämpligen anges utgå i enlighet med statliga regler.

Prop.
1981/82:63 91

Länsstyrelsen i Kopparbergs län och notarius publicus i
Falun framför liknande synpunkter.

Förbundet A doptionscenlrum:

Tillgänglig statistik visar att det kommer ca 1 500 barn
för adoption från utlandet till svenska familjer varje år. Av dessa adoptioner
förmedlar Adoptionscentrum över hälften. 1 vart fall i Adoptionscentrums
ärenden krävs alltid legalisering av notarius publicus samt därefter normalt av
utrikesdepartementet och resp. lands konsult/ambassad i Sverige. Om familjens
handlingar binds till en akt kan det ibland vara tillräckligt att akten
stämplas, men det förekommer ofta att varje handling eller till och med varje
sida måste legaliseras för sig. Totalt med översättning går kostnaderna för en
familjs ansökningshandlingar i utlandet på mellan 1 500 och 5 000 kr.

Taxorna
hos notarius publicus varierar kraftigt även om man tar hänsyn till att vissa notarii
kan åta sig språkgranskning och självfallet då har högre taxa. På något håll i
landet lär det finnas kommunal notarius som inte tar ut någon ersättning.

Adoptionscentrum
finner det inte rimligt att adoptivföräldrar skall behöva betala så höga och så
varierande kostnader för bestyrkande av handlingar som till stor del är
utfärdade av svenska myndigheter. Notarius tjänster för privatpersoner borde
kunna finnas att tillgå hos kommun eller länsstyrelse gratis eller till en låg
enhetstaxa. Kan detta inte införas f. n. bör i vart fall de taxor som nu
tillämpas ses över. Utrikesdepartementet tar enligt expeditionskungörelsen ut
60 kr. per stämpel för den legalisering som sker där. Den totala kostnaden varierar
alltså beroende på hur många sidor i en familjs ansökan som måste legaliseras.
När det gäller denna legalisering finns kanske ännu starkare skäl att det skall
vara avgiftsfritt för privatpersoner. Adoptionscentrum hemställer därför att
även denna fråga tas upp till omprövning även om den inte direkt föranleds av
detta lagstiftningsärende.

Notarius publicus i Karlstad:

Som framhållits i promemorian förekommer i vissa kommuner,
t. ex. i Karlstad, ett relativt stort antal s. k. besöksprotester. Dessa medför
utöver resekostnader också en tidsåtgång, som enligt regeln icke ersätts. I en
kommun med stora avstånd kan notarius publicus vara skyldig att utföra en
besöksprotest, som medför en bilresa om flera mil och en tidsåtgång av mer än
en timme. Tiden härför blir med den föreslagna utformningen icke ersättningsgill.
Enligt min mening bör det av texten framgå, att notarius publicus utöver
reseersättning också äger rätt till skälig ersättning för den tid förrättningen
erfordrade. I anslutning härtill bör övervägas om icke avgiftsnivån på lämpligt
sätt bör anknytas till de taxor, som gäller för allmän rättshjälp. Detta kan
bl. a. ske genom ett uttalande, att notarius publicus äger rätt att ta ut
ersättning enligt de regler, som gäller för advokater.

Prop.
1981/82:63 92

13 S

Bankföreningen:

Notarius publicus får enligt förslaget överlåta till
biträdande notarius publicus att verkställa förrättningar. Bestämmelsen
korresponderar i viss mån med 15 S i gällande stadga om notarius publicus. För
att allmänheten skall ha kännedom om hos vem de kan få den service som notarius
publicus lämnar, bör, exempelvis hos länsstyrelserna, finnas en förteckning
över vem som för tillfället utför sådana tjänster. Där kan också i övrigt
noteras vad som gäller, exempelvis i fråga om befrielse för notarius publicus
att uppta protester.

15 §

Notarius publicus i Vänersborg sätter i fråga om inte
första stycket i andra meningen är överflödig på grund av 15 §
förvaltningslagen.

16 §

Riksarkivet:

I 16 § första stycket förslaget till förordning om notarius
publicus bör "redovisas till länsstyrelsen" utbytas mot
"överlämnas till länsstyrelsen", eftersom det klart måste framgå var
de vid notarius publicus myndighetsutövning uppkomna arkivhandlingarna skall
förvaras. Som jämförelse kan nämnas att ett överlämnande av arkivhandlingar
till länsstyrelsen skall ske, då särskild förrättningsman för upptagande av
protester enligt växellagen och checklagen samt förrättare av borgerlig vigsel
fränträder sitt uppdrag. Båda dessa får i likhet med notarius publicus sitt
uppdrag genom förordnande av länsstyrelsen. Riksarkivet finner formuleringen
"överlämnas till" tillämplig även i fråga om notarius publicus
arkivhandlingar.

Landsarkivet i Vadslena anför att det kommer att bli svårt
att se till att arkiv från notarii publici till slut hamnar hos
arkivmyndigheterna och fortsätter:

En orsak till svårigheterna på denna punkt är bestämmelserna
i 16 § i förslaget till förordning om notarius publicus, vilka bestämmelser i
det stora hela övertagits från 20 § i den nuvarande stadgan. Enligt nyssnämnda
föreslagna bestämmelser skall "protokoll och annat som hör till
uppdraget" inom en månad överlämnas till länsstyrelse om notarius publicus
dör eller frånträder uppdraget. Efterträdande notarius publicus har sedan
"rätt att få ut det som hör till uppdraget". Bestämmelserna synes
innebära att en nytillträdande notarius publicus erhåller samtliga
företrädarnas handlingar. Rent principiellt skulle ett sådant "vidaregivande"
av arkivet kunna pågå till dess några av handlingarna blivit äldre än hundra
år, varefter inleverans av dessa delar av arkivet skulle ske. Med de
föreslagna, vidmakthållna reglerna

Prop. 1981/82:63 93

är risken stor för att delar av arkivet går förlorat. Det
måste också vara opraktiskt för en ny notarius publicus att få överta protokoll
och handlingar som avser för länge sedan avslutade ärenden. Det bör i
sammanhanget även beaktas, att de i 16 § föreslagna bestämmelserna strider mot
vad som sägs i 32 § allmänna arkivstadgan. Lämpligast vore, om 16 § innehöll
bestämmelser med innebörden att ej avslutade eller på annat sätt aktuella
ärenden överlämnas till en ny notarius publicus, medan övriga handlingar
inlevererades till arkivmyndigheten.

Prop. 1981/82:63 94

Innehållsförteckning

Proposition..................................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ............................ ........ 1

Lagförslag....................................................................... ........ 2

1
Lag om notarius
publicus......................................... ........ 2

2
Lag om ändring
i växellagen (1932:130).................. ........ 2

3
Lag om ändring
i checklagen (1932:131) ................ 3

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober

1981........................ .'.................................................... ........ 4

1
Inledning.................................................................. 4

2
Allmän
motivering..................................................... 5

2.1
Inledande
anmärkningar ................................. 5

2.2
Notarius publicus
arbetsuppgifter m.m............. ....... 5

2.3
Notarius publicus
geografiska verksamhetsområde

m.m................................................................. 7

2.4
Tillsynsfrågan................................................... 8

2.5
En ny reglering
................................................ 10

3
Upprättade
lagförslag.............................................. 10

4
Specialmotivering..................................................... 11

4.1
Förslaget till
lag om notarius publicus............. ..... 11

4.2
Förslagen till
lag om ändring i växellagen och lag om ändring i checklagen 12

5
Hemställan............................................................... ..... 12

6
Beslut ...................................................................... ..... 12

Bilagor

Bilaga 1
Promemorian (Ds Ju 1981:9) Notarius publicus. ...... 13

Bilaga 2
Remissammanställning...................................... ...... 71

Innehållsförteckning....................................................... ...... 94