Prop. 1981/82:66

Regeringens proposition

1981/82:66

om
ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar, m.m.;

beslutad
den 29 oktober 1981.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

CARL AXEL PETRI

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att avgifterna för bankemas vård av omyndigas värdehandlingar
höjs. Avgifterna har varit oförändrade sedan år 1977. Vidare föreslås att bankerna
fär ta ut en särskild avgift för betalningspåminnelser som avser omyndigas
fordringar.

De
nya avgifterna skall enligt propositionen börja tillämpas den 1 januari 1982.

1
Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 66

Kartong:
S. 2 Not 2 tillkommer

S.
3, rad 33 Står: från överexekutor Rättat till: från kronofogdemyndighet

Prop.
1981/82:66

Prop. 1981/82:66

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs
värdehandlingar

Härigenom föreskrivs att 2 och 8 §§ lagen (1924:322) om
vård av omyndigs värdehandlingar' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 § I fråga om inhemska värdehandlingar vare banken
pliktig

1)
att, om nedsättning
skett av omyndigs aktier eller andra därmed jämförliga värdepapper, över vilka
enligt lag bok eller förteckning föres, dels ombesörja, att den omyndige där
som ägare upptages, varvid tillika anmälan om förmyndarens namn och adress
skall göras, dels i fråga om aktier i avstämningsbolag eller sådant bolag på
vilket lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering är tillämplig göra anmälan
till förteckning enligt 3 kap. 12 § aktiebolagslagen (1975:1385) respektive 12
§ lagen om förenklad aktiehantering; dock att detta icke äger tillämpning i
fråga om aktier som förvaltarregistrerats enligt 3 kap. 10 § andra stycket
första punkten aktiebolagslagen eller 16 § första stycket lagen om förenklad
aktiehantering,

2)
att lyfta ränta
å obligation samt, där uppgift om tid och ort för vinstutdelning å aktie eller
annat därmed jämförligt värdepapper kan av banken utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt
inhämtas eller eljest pä förfrågan meddelas av förmyndaren, lyfta jämväl sådan utdelning,

3)
att, om utlottning
eller uppsägning av obligation tillkännagives i Post-" och Inrikes
Tidningar, därom underrätta förmyndaren samt i sådant fall, så ock då
underrättelse om utlottning eller uppsägning meddelas av förmyndaren, uppbära
betalning för utlottad eller uppsagd obligation,

4)
att, då enligt
kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar företrädesrätt till teckning av ny
aktie eller sådan obligation som avses ! 5 kap. aktiebolagslagen (1975:1385)
tillkommer den omyndige, därom underrätta förmyndaren samt efter framställning
av denne verkställa teckningen och jämväl i övrigt lämna erforderligt biträde
till aktiernas eller obligationemas utbekommande eller ock föranstalta om
försäljning av teckningsrätten,

5)
att, då enligt kiingörelse
i Post- och Inrikes Tidningar ny aktie tillkommer den omyndige till följd av
fondemission, vidtaga erforderliga åtgärder för aktiernas iitbekommande,

6)
att å
skuldebrev eller annat 6) att å skuldebrev eller annat
fordringsbevis uppbära betalning fordringsbevis
uppbära betalning av förfallna räntor och kapitalbe- av förfallna räntor och kapitalbelopp, då betalning
frivilligt er- lopp, då betalning frivilligt erlägges,
så ock, där uppgift om gäl- lägges, sä
ock, där uppgift om gäl-denärens adress kan av banken denärens adress kan av banken utan väsentlig omgång
eller tidsut- utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt
inhämtas eller eljest på förfrå- dräkt
inhämtas eller eljest på förfrå-

' Lagen omtryckt 1976:616. Senaste lydelse 1981:782,

Prop. 1981/82:66

Nuvarande lydelse

gan
meddelas av förmyndaren, hos gäldenären vid utebliven betalning verkställa
enskilt krav och efter framställning av förmyndaren jämväl uppsägning.

Föreslagen lydelse

gan meddelas av förmyndaren, vid utebliven betalning utfärda sådana
betalningspåminnelser som är skäligen påkallade för att ta tiU vara den
omyndiges rätt samt efter framställning av förmyndaren jämväl verkställa
uppsägning hos gäldenären,

7) att, när å pantbrev eller annan inteckningshandling
belöper betalning vid fördelning av köpeskillingen efter exekutiv auktion eller
av löseskilling eller annan ersättning med avseende å den intecknade egendomen,
på framställning av förmyndaren förete handlingen och uppbära betalningen,

8)
att, då eljest betalning
belöper å nedsatt värdehandling, på framställning av förmyndaren förete
handlingen, om det erfordras, och uppbära betalningen,

9)
att, då ä värdehandling uppburits
kapitalbelopp, därom ofördröjligen underrätta såväl förmyndaren som
överförmyndaren och, då medel eljest uppburits av banken, underrätta
förmyndaren i den ordning, varom överenskommelse träffats med honom,

10) att, där uppgift om gäldenärens adress kan av
banken utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt inhämtas eller eljest på
förfrågan meddelas av förmyndaren, vidtaga laga åtgärder för fordrans
vidmakthållande,

11) att ombesörja anteckning om innehav av pantbrev
eller annan inteckningshandling och, när överförmyndaren medgivit
inteckningshandlings uttagande för annan åtgärd av inskrivningsmyndigheten,
förete handlingen hos myndigheten,

12) att, när överförmyndaren samtyckt till att
värdehandling eljest uttages för att företes hos myndighet eller tjänsteman,
förete handlingen hos myndigheten eller tjänstemannen, samt

13)
att, då enligt kungörelse i
Post- och Inrikes Tidningar offentlig stämning utfärdats angående dödande av
värdehandling, så ock då banken genom meddelande från kronofogdemyndighet
erhållit underrättelse, att exekutiv auktion å intecknad egendom blivit utlyst,
därom underrätta förmyndaren.

Beträffande
utländska värdehandlingar vare banken ansvarig allenast för handlingarnas
förvaring.

För den vård av omyndigs
värdehandlingar, som enligt denna lag åligger banken,/år banken betinga sig en
ärlig gmndavgift, icke överstigande fyra kronor för varje påbörjat tusental
kronor av handlingarnas värde, samt därutöver en till-läggsavgift icke
överstigande tolv kronor dels för varje vid avgiftsperiodens början
inneliggande handling, post av ensartade handlingar eller slutet konvolut,
dels för varje deponering eller uttag under avgiftsperioden av sådana
handlingar.

För den vård av
omyndigs värdehandlingar som enligt denna lag åligger banken har banken rätt tiU
en årlig grundavgift, som inte får överstiga fem kronor för varje påbörjat
tusental kronor av handlingarnas värde. Grundavgift får dock alltid tas ut med
etthundra kronor.

Därutöver
har banken rätt till en tilläggsavgift

1. för varje vid
avgiftsperiodens början inneliggande handling eUer post av handlingar eller
slutet konvolut med högst tolv kronor.

Prop. 1981/82:66

Nuvarande lydelse

Ha underåriga syskon gemensam förmyndare, skola syskonens
vårdehandlingar sammanräknas.

Den avgift, varom i första stycket sägs, innefattar ej
ersättning för bankens särskilda utgifter till följd av uppdraget, ej heller
för åtgärd, som banken efter särskilt avtal vidtagit.

För fordran å avgift eller ersättning, varom ovan sägs, äge
banken innehålla vad av de nedsatta handlingarna i värde svarar mot fordringen.
Banken äge ock för sådan fordran uttaga betalning av medel, som för den
omyndiges räkning uppburits av banken.

Föreslagen lydelse

2.
för
varje deponering eller uttag under avgiftsperioden av sädana handlingar med
högst tjugo kronor, samt

3.
för
varje skriftlig betalningspåminnelse som banken utfärdar enligt 2 § 6 med det
belopp som gäller för en skriftlig betalningspåminnelse enligt lagen
(1981:739) om ersättning för inkassokostnader m.m.

Den avgift som avses i första stycket eUer andra stycket 1
eller 2 innefattar inte ersättning för bankens särskilda utgifter till följd
av uppdraget. / fråga om ersättning för andra åtgärder än sådana som åligger
banken på grund av denna lag gäUer vad som särskiU har avtalats.

För en fordran på avgift eller ersättning /(// följd av
det uppdrag som banken har får banken innehålla de nedsatta handlingarna ////
den del de i värde svarar mot fordringen. Banken/dr också för en sådan
fordran ta ut betalning ur de medel som banken har tagit emot för den omyndiges
räkning.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

2 Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom
föreskrivs att 16 kap. 8 § föräldrabalken' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse 16 kap. 8§

Innehåller förteckning över omyndigs egendom uppgift å
tillgångar som pä grund av giftorätt, arv, testamente eller gåva tillfallit den
omyndige, eller upptager årsräkning eller sluträkning sådana tillgångar, om
vilka uppgift förut ej lämnats, skall vid förteckningen eller räkningen fogas

' Balken omtryckt 1978:853.

Prop. 1981/82:66

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

besannad
avskrift av bodelnings- eller skifteshandling, testamente eller gåvobrev, om
sådant finnes, sä ock av bouppteckning, där den ej förut ingivits till
överförmyndaren. Är handling, varom nu sagts, av vidlyftig beskaffenhet, må
avskriften lämnas allenast i erforderliga delar.

Upptager
förteckning, årsräkning eller sluträkning värdehandlingar som ej äro nedsatta
hos riksbanken eller annan bank efter vad i 15 kap. stadgas, skall vid
förteckningen eller räkningen fogas intyg av två personer, att värdehandlingarna
finnas i förmyndarens förvar. Innestå medel hos bank, skall genom bevis frän
banken styrkas hur mycket som innestår, så ock i vad mån förbehåll gjorts att
medlen må uttagas utan överförmyndarens samtycke. Beloppet av medel, som innestå
enUgt motbok, må ock styrkas av två personer.

Upptager
förteckning, årsräkning eller sluträkning värdehandlingar som ej äro nedsatta
hos riksbanken eller annan bank efter vad i 15 kap. stadgas, skall vid
förteckningen eller räkningen fogas intyg av två personer, att
värdehandlingarna finnas i förmyndarens förvar. Innestå medel hos bank, skall
genom bevis frän banken styrkas hur mycket som innestår, så ock i vad mån förbehåll
gjorts att medlen må uttagas utan överförmyndarens samtycke.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

Prop.
1981/82:66

Utdrag

PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde

1981-10-29

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo,
Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Elmstedt,
Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande:
statsrådet Petri

Proposition
om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar, m. m.

1
Inledning

Aktier,
obligationer, pantbrev, skuldebrev och andra sädana värdehandlingar som
tillhör en omyndig skall enligt 15 kap. 8§ föräldrabalken sättas ned i öppet
förvar hos riksbanken eller annan bank, om handlingarnas värde sammanlagt
överstiger ett belopp som motsvarar tvä gånger gällande basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring. Handlingarna skall förvaras och förvaltas av
banken enligt lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar. För detta fär
banken tillgodoräkna sig avgifter enligt särskilda bestämmelser i lagen. Dessa
avgifter fastställdes senast är 1976 (SFS 1976:616).

Värdehandlingar
som tillhör en omyndig och som skall förvaltas av förmyndaren kan finnas i
öppet förvar hos en bank utan att ha nedsatts enligt 15 kap. föräldrabalken.
Även för sädana icke obligatoriska omyndigförvar tillämpas lagen om vård av
omyndigs värdehandlingar pä bankens förvaring och förvaltning.

1
en skrivelse i juni 1981 till justitiedepartementet har Svenska Bankföreningen
hemställt om en höjning av avgifterna och om vissa andra ändringar i de
bestämmelser som rör kostnaderna för bankernas vård. Vidare har föreningen
föreslagit en mindre ändring i 16 kap. 8 § föräldrabalken när det gäller
uppgifter om omyndigas innestående medel.

Över
bankföreningens skrivelse har yttranden lämnats av socialstyrelsen,
bankinspektionen, utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt, överförmyndarnämnderna
i Stockholm och Göteborg, Föreningen Sveriges överförmyndare. Svenska Sparbanksföreningen
och Föreningsbankernas bank.

Prop.
1981/82:66 7

2
Höjning av nuvarande avgifter för bankernas förvaltning av omyndigas
värdehandlingar

2.1 Gällande
rätt

Enligt
8 § första stycket lagen om vård av omyndigs värdehandlingar har en bank rätt
till ersättning för den värd som åligger banken enligt lagen. Ersättningen
utgår i form av gmndavgift och tilläggsavgift.

Grundavgiften
utgör per år högst fyra kr. för varje påbörjat tusental kronor av handlingamas
värde. Tilläggsavgiften, som inte fär överstiga 12 kr., utgär dels för varje
vid avgiftsperiodens början inneliggande handling, post av ensartade handlingar
eller slutet konvolut, dels för varje deponering eller uttag av sådana
handlingar under avgiftsperioden. Om underåriga syskon har gemensam förmyndare
skall syskonens värdehandlingar räknas samman.

2.2 Bankföreningens
framställning

Mot bakgmnd
av de gångna årens kostnadsstegringar har bankföreningen hemställt att
grundavgiften höjs till sex kr. för varje påbörjat tusental kronor av
handlingarnas värde och att tilläggsavgiften höjs till 20 kr. Vidare anser
föreningen att banken bör få ta ut en minsta avgift om 200 kr. per
omyndigförvar.

Bankföreningen
har vidare föreslagit att man slopar bestämmelsen om sammanräkning av
värdehandlingar som tillhör underåriga syskon med gemensam förmyndare.

2.3 F ö redragandens ö verv ä ganden

Remissinstanserna
har allmänt ansett en avgiftshöjning motiverad, men i fråga om höjningens
storlek går meningarna isär. Bankinspektionen, över-förmyndarnämnden i Göteborg
och Föreningen Sveriges överförmyndare vill begränsa höjningen av grundavgiften
till fem promille av handlingarnas värde. Bankinspektionen anser vidare att
tilläggsavgiften per handling eller annan post kan behållas på nuvarande nivå
men att "transaktionsavgiften" bör höjas till 20 kr. Från överförmyndarhåll
förordas att höjningen av tilläggsavgiften begränsas till 15 eller 16 kr.
Övriga remissinstanser har tillstyrkt bankföreningens förslag eller lämnat det
utan erinran. Utredningen om barnens rätt har dock helt avstått frän att
uttala sig om avgifternas storlek.

Även
jag finner det befogat med en viss höjning av ersättningen till bankerna för
deras vård av omyndigas värdehandlingar. Av hänsyn till de omyndiga, som enligt
lag är skyldiga att ha sina värdehandlingar nedsatta hos en bank, bör man dock
gå fram med försiktighet.

Prop. 1981/82:66 8

I
fråga om grundavgiften bör man enligt min mening kunna nöja sig med den höjning
som bl. a. bankinspektionen har förordat. Jag föreslår alltså att grundavgiften
bestäms till högst fem kr. för varje påbörjat tusental kronor av handlingarnas
värde.

När
det gäller tilläggsavgiften finns det skäl att skilja mellan den avgift som
hänför sig till antalet inneliggande handlingar m. m. och den avgift som avser
särskilda transaktioner.

Den
tilläggsavgift som hänför sig till antalet handlingar utgår f. n. för bl.a.
varje "post av ensartade handlingar". I prop. 1975/76:170om ändring i
föräldrabalken, m.m. (s. 161) uttalade föredragande statsrådet att det citerade
uttrycket skall tolkas så, att exempelvis aktier skall anses utgöra en post
oavsett om det är fråga om aktier i ett eller flera bolag. Bankföreningen har i
sin skrivelse framhållit att en sådan tolkning avviker från vad som tillämpas
för övriga förvar och avsevärt försvårar en rationell hantering av depåerna.
Enligt bankföreningen bör tilläggsavgiften i stället generellt kunna tas ut
efter förebild av vad som gäller för andra förvar än omyndigförvar.

Remissinstanserna
har inte haft någon erinran i sak mot den föreslagna ändringen. Inte heller jag
vill motsätta mig denna. Ändringen bör åstadkommas genom att det i lagtexten
anges att tilläggsavgiften beräknas för varje vid avgiftsperiodens början
inneliggande handling, post av handlingar eller slutet konvolut. Ändringen
innebär att t. ex. aktier av samma slag i ett och samma bolag skall anses som
en post av handlingar. Detsamma gäller obhgationer av samma lån, pantbrev i
samma egendom e. d. Aktier i skilda bolag skall däremot anses utgöra olika
poster osv.

I
förhållande till vad som nu gäller innebär den förordade ändringen en utvidgning
av beräkningsunderlaget för den tilläggsavgift som hänför sig till antalet
inneliggande handhngar m.m. Bl.a. med hänsyn till detta bör någon ytterligare
justering i denna del inte göras. Själva avgiftsbeloppet, högst 12 kr., bör
alltså behällas oförändrat.

Tilläggsavgiften
för särskilda transaktioner utgår f. n. för varje deponering eller uttag av
värdehandlingar. Jag anser i likhet med bl. a. bankinspektionen att den högsta
avgift som skall kunna tas ut bör höjas till 20 kr. för varje sådan tjänst
under en avgiftsperiod.

Bankföreningens
förslag angående värdehandlingar som tillhör underåriga syskon med gemensam
förmyndare har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av praktiskt taget alla
remissinstanser. Även jag ansluter mig till förslaget. Dessa handlingar bör
alltså i avgiftshänseende i fortsättningen behandlas var för sig.

Bankföreningens
förslag om att bankerna skall få ta ut en minsta avgift om 200 kr. per
omyndigförvar har avstyrkts av flera remissinstanser. För egen del vill jag
framhålla att redan de förslag som jag nu har lagt fram i fråga om gmndavgift och
tilläggsavgifter med gällande basbelopp på 17 300

Prop. 1981/82:66 9

kr.
innebär att den sammanlagda avgift som en bank kan ta ut för ett obligatoriskt
omyndigförvar i de flesta fall kommer att uppgå till omkring 200 kr. per år.
För de icke obligatoriska omyndigförvaren gäller emellertid att avgiften per år
kan bli avsevärt lägre och kanske inte ens motsvarar normal hyra för ett
bankfack. Med tanke pä dessa förvar finner jag det rimligt att fastställa en
lägsta avgiftsnivå. En lämplig lösning är enligt min mening att bestämma ett
lägsta belopp för grundavgiften. Jag föreslår därför en bestämmelse om att
grundavgiften alltid skall utgå med minst 100 kr. per år.

Bankföreningen
har i sin skrivelse begärt att tilläggsavgifterna skall inbegripa ocksä en
särskild avgift som får tas ut för aviseringar och inkasseringar avseende
skuldförbindelser som banker har i förvar för omyndigas räkning. Denna fråga
tar jag upp i nästa avsnitt.

3
Särskilda avgifter för vissa av bankernas förvaltningsåtgärder avseende
omyndigas fordringsbevis

3.1 Gällande
rätt

Om
ett skuldebrev eller annat fordringsbevis med den omyndige som betalningsberättigad
har satts ned i öppet förvar, gäller enligt 2 § 6 lagen om värd av omyndigs
värdehandlingar att banken är skyldig att uppbära frivillig betalning av
förfallna räntor och kapitalbelopp. För det fall att betalning uteblir, är
banken enligt samma bestämmelse skyldig att verkställa "enskilt
krav" hos gäldenären, under förutsättning att banken utan väsentlig omgång
eller tidsutdräkt kan få fram uppgift om dennes adress. Efter framställning av
förmyndaren är banken också skyldig att verkställa uppsägning av
fordringsförhållandet. Ersättning till banken för de nu nämnda förvaltningsåtgärderna
innefattas, bortsett från bankens eventuella särskilda utgifter, i gmndavgiflen
och tillläggsavgiften enligt 8 § första stycket.

Andra åtgärder med
anledning av utebliven betalning, t. ex. lagsökning av gäldenären, regleras
inte i 2 § 6. Sådana åtgärder åligger det banken att vidta först efter
överenskommelse med förmyndaren. Banken har då rätt att uppbära särskild
ersättning för åtgärderna (jfr 8 § andra stycket).

3.2 Bankföreningens
framställning

Bankföreningen
uppger i sin skrivelse att bankerna, i de fall då ett förvar innehåller en
skuldförbindelse som innehas av den omyndige, verkställer aviseringar och
inkasseringar avseende amorteringar och räntebetalningar på förbindelsen. Med
hänsyn till de kostnader som är förenade med denna hantering anser föreningen
att bankerna bör ha rätt att ta ut ersättning härför. Föreningen förordar att
ersättningen bestäms Ull samma belopp som tilläggsavgiften.

Prop.
1981/82:66 10

3.3
Föredragandens överväganden

3.3.1
Omfattningen av bankernas förpliktelser vid utebliven betalning

När
en gäldenär underlåter att betala sin skuld i rätt tid, är det ett normalt
tillvägagångssätt att han först tillställs en enkel betalningspåminnelse i
form av en påminnelseavi e.d. På detta stadium förekommer i allmänhet inte
några egentliga påtryckningar mot gäldenären. Om en eller flera
betalningspåminnelser inte leder till betalning, övergår hanteringen av
fordringen vanligen till ett stadium då inkassoålgärder vidtas mot gäldenären.
I regel tillställs han dä först ett skriftligt krav, i vilket anges en viss kortare
tid inom vilken han skall betala sin skuld eller anmäla eventuella invändningar.
Kravet är i allmänhet förenat med särskilda påtryckningar mot gäldenären för
att förmå honom att betala, vanligen ett hot om att han annars kommer att
utsättas för rättsliga åtgärder i form av lagsökning eller rättegäng. Ger inte
heller kravförfarandet resultat, vidtas rättsUga åtgärder mot gäldenären.

Indrivning
av fordringar genom inkassoåtgärder och rättsliga åtgärder regleras numera i inkassolagen
(1974:182). Efter en översyn av lagen har nyligen beslutats en del ändringar i
den, vilka träder i kraft den I januari 1982 (prop. 1980/81:10, NU 30, rskr 429,
SFS 1981:738). Genom dessa ändringar har begreppen "inkassoverksamhet"
och "inkassoätgärd" definierats närmare (jfr prop. 1980/81:10 s.
75-77). Med inkassoverksamhet avses sålunda enligt de nya reglerna indrivning
av fordran genom krav eller annan inkassoätgärd. Och med inkassoätgärd förstås
åtgärd som innebär annan påtryckning mot gäldenären än angivande av tid för
betalning eller uppgift om att fordringen, om den inte betalas, kommer att
överlämnas fill någon annan för inkasso. Dessa ändringar innebär att en
borgenär eller dennes ombud kan ge gäldenären "neutrala"
betalningspåminnelser utan att det blir fräga om inkassoverksamhet som faller
under lagen.

Beträffande
omfattningen av en banks förpliktelser vid utebliven betalning gäller, som tidigare
har nämnts, enligt 2§ 6 lagen om värd av omyndigs värdehandlingar att banken
är skyldig att verkställa "enskilt krav" hos gäldenären. Av
förarbetena till den bestämmelsen, som infördes år 1924, framgår att syftet med
det citerade uttrycket torde ha varit att från bankens skyldigheter utesluta
endast sådana indrivningsåtgärder som förutsätter myndighets medverkan, t.ex.
lagsökning eller rättegång (se lagberedningens betänkande den 30 september
1921 med förslag till revision av ärvdabalken, 1: Förslag till lag om förmynderskap
m. m., s. 493, återgivet i NJA II
1924 s. 568). Banken torde däremot
enligt bestämmelsen vara skyldig att i övrigt vidta nödvändiga åtgärder för att
driva in den omyndiges fordran, dvs. även att vid behov filiställa gäldenären
ett krav enligt inkassolagen.

Enligt
min mening kan det inte anses lämpligt att banken sålunda är direkt på gmnd av
lag skyldig att vid utebliven betalning vidta även

Prop.
1981/82:66 II

inkassoåtgärder
mot gäldenären. Ett inkassokrav med hot om rättsligt förfarande e.d. torde
allmänt betraktas som en allvarlig åtgärd. Den bör därför åtminstone föregås av
en kontakt med förmyndaren och inte verkställas annat än pä särskilt uppdrag
av denne. Det bör vidare beaktas att det för banken kan vara besvärande att
uppträda som den omyndiges ombud vid ett kravförfarande. Detta gäller särskilt
om även gäldenären är kund hos banken, vilket inte sällan torde vara fallet.
Enligt vad jag har inhämtat från bankföreningen är det ocksä ovanligt att en
bank i dag vidtar inkassoåtgärder mot gäldenären för den omyndiges räkning. Har
betalningsförsummelsen gått sä långt att särskilda inkassoåtgärder är
påkallade brukar ärendet överlämnas till någon annan, exempelvis ett inkassoföre-tag,
för fortsatt indrivning. Det är tydligt att detta bör ske endast pä uppdrag av
förmyndaren.

På
grund av det nu sagda föreslår jag att bestämmelsen i 2 § 6 lagen om värd av
omyndigs värdehandlingar ändras så, att banken inte i lagen åläggs att vidta inkassoåtgärder
mot gäldenären om denne inte betalar i tid. Ändringen bör göras på så sätt att
föreskriften om bankens skyldighet att "verkställa enskilt krav"
ersätts med en regel om att banken är skyldig att utfärda sådana betalningspåminnelser
som är skäligen påkallade för att ta till vara den omyndiges rätt. Humvida
banken därutöver skall ombesörja krav eller andra inkassoåtgärder, inbegripet
rättsliga förfaranden, mot gäldenären kommer därmed att bli beroende av
särskild överenskommelse mellan banken och förmyndaren.

3.3.2
Bankens rätt tdl ersättning

Genomförs
det förslag som jag nyss har redovisat får en bank, som har åtagit sig att för
den omyndiges räkning verkställa krav eller andra inkassoåtgärder mot gäldenären,
rätt att betinga sig särskild ersättning av den omyndige för åtgärderna, på
samma sätt som nu gäller beträffande rättsliga åtgärder. En sådan ordning synes
rimlig med hänsyn till att den omyndige som borgenär har rätt att av gäldenären
få ut ersättning för kravkostnad. I detta hänseende kan ledning hämtas i den
nyligen antagna lagen (1981:739) om ersättning för inkassokostnader m.m.,
vilken träder i kraft den 1 januari 1982.

När
det gäller bankens rätt till ersättning återstår frågan om banken bör i lagen
om vård av omyndigs värdehandlingar ges rätt till en särskild ersättning för aviseringar
och betalningspåminnelser. Bankföreningens framställning har i denna del
tillstyrkts av bankinspektionen, socialstyrelsen, Stockholms överförmyndarnämnd.
Svenska Sparbanksföreningen, Föreningsbankernas bank och Föreningen Sveriges
överförmyndare.

För
egen del finner jag inte tillräcklig anledning att i lagen föra in särskilda
bestämmelser om rätt för banken att av den omyndige erhålla ersättning för avisering,
dvs. ett förhandsmeddelande till gäldenären om en kommande förfallodag och om
det belopp som han då skall erlägga. Lagen

Prop. 1981/82:66 12

ålägger
inte f. n. banken att verkställa avisering, och jag finner det inte påkallat
att föreslå en sädan skyldighet för banken. I åtskilliga fall kan det säkert
vara ändamålsenligt att banken ombesörjer avisering till gäldenären. Det bör
emellertid enligt min mening överlämnas åt banken och förmyndaren att träffa
särskild överenskommelse om detta. Banken har dä möjlighet att betinga sig
särskild ersättning för sitt arbete med aviseringen.

I
likhet med bankföreningen och de nyss nämnda remissinstanserna anser jag att
det är skäligt att en bank far tillgodoräkna sig särskild ersättning av den
omyndige för sådana betalningspåminnelser som banken, i enlighet med vad jag
har förordat i avsnitt 3.3.1, bör vara skyldig att utfärda enligt 2§ 6 lagen om
värd av omyndigs värdehandlingar. En bestämmelse om denna ersättning bör föras
in i 8 § första stycket i denna lag.

När
det gäller ersättningens storlek kan hänvisas till den reglering som fr.o.m.
den 1 januari 1982 kommer att gälla enligt den Udigare nämnda lagen om
ersättning för inkassokostnader m.m. Enligt 2 och 4§§ i den lagen skall en
borgenär ha rätt till ersättning av gäldenären för skriftliga betalningspåminnelser
med ett skäligt belopp enligt vad regeringen närmare föreskriver. Jag ämnar
inom kort föreslå regeringen att utfärda en förordning i vilken detta ersättningsbelopp
anges.

Enligt
min mening är det lämpligt att de ersättningsbelopp som det i detta sammanhang
är frågan om anknyter till den reglering av ersättningen för skriftliga
betalningspåminnelser som f n. häller pä att utarbetas. Jag föreslår alltså att
det i 8§ första stycket lagen om vård av omyndigs värdehandlingar förs in en
bestämmelse om att banken för varje skriftlig betalningspåminnelse enligt 2§ 6
har rätt till en tilläggsavgift med del belopp som gäller för skriftliga
betalningspåminnelser enligt lagen om ersättning för inkassokostnader m. m.

Det
bör framhållas att ersättningsbeloppen för skriftliga betalningspåminnelser
enligt lagen om ersättning för inkassokostnader m.m. är avsedda att kompensera
borgenären inte bara för arbetet med betalningspåminnelserna utan även för
hans utgifter för dem, t. ex. för porto. Med hänsyn till detta bör banken, om
den i enlighet med den nu förordade bestämmelsen i 8 § första stycket lagen om
värd av omyndigs värdehandlingar tar ut tilläggsavgift för en skriftlig
betalningspåminnelse, inte dämtöver ha rätt till ersättning för portokostnad e.
d.

4
Uppgifter om omyndigas innestående bankmedei

4.1
Gällande rätt

En
förmyndare är i regel skyldig att till överförmyndaren lämna uppgift om de värdehandlingar
som den omyndige innehar och som inte har satts ned hos riksbanken eller annan
bank. En sådan uppgift skall lämnas när egendomen första gängen tillfaller den
omyndige samt därefter en gång

Prop. 1981/82:66 13

varje
år, liksom när förmyndaren lämnar sitt uppdrag (16 kap. 2 och 5 §§ föräldrabalken).
Om den omyndiges medel innestår hos en bank, skall förmyndaren enligt 16 kap 8§
andra stycket föräldrabalken styrka hur mycket som innestår. Detta kan ske
genom bevis av banken. Uppgift om medel som innestå enligt motbok kan
emellertid också styrkas genom ett intyg av två personer.

4.2 Bankföreningens
framställning

Enligt
bankföreningen har det förekommit att överförmyndare har vilse-letts om den
omyndiges bankullgodohavanden. Föreningen anser därför att endast bevis som har
utfärdats av en bank bör godtas. Möjligheten att styrka uppgift om
banktillgodohavanden genom ett intyg av två personer bör alltså enligt
föreningen slopas.

4.3 F ö redragandens ö verv ä ganden

Bankföreningens
förslag har inte mött någon erinran av flertalet remissinstanser. Av
remissyttrandena framgår vidare att förmyndarna endast i begränsad omfattning
använder sig av möjligheten att genom intyg av två personer styrka uppgifter om
banktillgodohavanden. Nägot beaktansvärt behov av att ha kvar denna möjlighet
torde knappast finnas. Som bankföreningen har framhållit kan denna möjlighet
tvärtom i vissa fall inbjuda till missbmk. Med hänsyn till dessa omständigheter
biträder jag bankföreningens förslag i denna del.

5
Ikraftträdande

I
enlighet med vad bankföreningen har framhållit bör de föreslagna lagändringama
träda i kraft den 1 januari 1982.

6
Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till

1.
lag om ändring i lagen
(1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar,

2.
lag om ändring i föräldrabalken.

Pä grund av
lagstiftningsfrågans enkla beskaff"enhet är det enligt min mening inte
nödvändigt att höra lagrådet i detta ärende.

Prop. 1981/82:66 14

7 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslagen.

8 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981