Prop. 1981/82:70

Regeringens proposition

1981/82:70

om ändrade regler för särskilt forskningsavdrag;

beslutad den 24 september 1981.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

ROLF WIRTÉN

Propositionens huvudsakliga innehåll

Skattskyldiga har sedan år 1973 rätt till ett särskilt
forskningsavdrag enligt lagen (1973:421) om särskilt forskningsavdrag vid
taxering till statlig inkomstskatt. Lagen, som är tidsbegränsad, är tillämplig
på skattskyldiga som bedriver industriell tillverkning och som under åren
1973-1981 har kostnader för tekniskt och naturvetenskapligt forsknings- och
utvecklingsarbete. Det särskilda forskningsavdraget utgörs av ett basavdrag
och ett ökningsavdrag. Basavdraget beräknas på ett underlag som består av dels
lönekostnader för anställda vars arbete till övervägande del avser forsknings-och
utvecklingsarbete, dels kostnader för förvärv av forsknings- och
utvecklingsresultat. I syfte att få en neutral behandling av interna och
externa kostnader räknas lönerna om med faktorn 5/3. Underlaget avser förhållandena
under ett kalenderår. Basavdraget utgör 10 % av underlaget. Ökningsavdraget
utgör 20 % av den ökning av underlaget för basavdrag som skett mellan två
kalenderår.

I propositionen föreslås att rätten till särskilt
forskningsavdrag permanentas. Dessutom föreslås vissa ändringar i
regelsystemet. Regeln om att endast kostnader för personal som till övervägande
del har utfört forsknings- och utvecklingsarbete skall beaktas mildras på det
sättet att kravet på arbetsinsats begränsas till minst en fjärdedel i
forsknings- och utvecklingsverksamhet. En annan ändring är att lönefaktorn
räknas upp med 2,5 i stället för med 5/3. Enligt förslaget skall stimulansen
även i fortsättningen utgå i form av ett basavdrag och ett ökningsavdrag.
Ökningsavdraget föreslås dock höjt till 30%. Med hänsyn till de statsfinansiella
kostnaderna sätts i gengäld basavdraget ned något, nämligen till 5 % av
underlaget. Vidare skall den nuvarande anknytningen av underlaget för
beräkningen av stimulansen till kalenderår ersättas av en anknytning till
företagets räkenskapsår.

De nya reglerna föreslås bli tillämpliga första gången vid
1983 års taxering.

1 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 70

Prop. 1981/82:70 2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:421) om särskilt
forskningsavdrag

vid taxering till statlig inkomstskatt

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1973:421) om särskilt forskningsavdrag vid
taxering till statlig inkomstskatt' dels att 6 § skall upphöra att gälla, dels
att 1-5 §§ skall ha nedan angivna lydelse. Till följd härav kommer lagen att ha
följande lydelse.

Nuvarande
lydelse

Denna lag äger tillämpning på skatlskyldig, som driver
industriell tillverkning och som under åren 1973-1981 har kostnader för forsknings-
och utvecklingsarbete.

Föreslagen lydelse

1§-

Vid beräkning av inkomst av rörelse enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt har skattskyldiga, som driver industriell
tillverkning och som under beskattningsåret haft utgifter för teknisk och
naturvetenskaplig forskning rån lill särskilt forskningsavdrag enligt
bestämmelserna i denna lag. Med forskning jämställs sådant tekniskt och
naturvetenskapligt utvecklingsarbete som kan antas leda till nya eller
väsentligt förbättrade produkter, produktionsprocesser eller produktionssystem.

I fråga om handelsbolag beräknas det särskilda
forskningsavdraget för bolaget.

Skattskyldig, som avses i 1 §, får vid taxering ull stathg
inkomstskatt åtnjuta särskdt avdrag vid inkomstberäkningen för den
förvärvskälla i vdken rörelsen ingår för kostnader avseende tekniskt och
naturvetenskapligt forsknings- och utvecklingsarbete, som har eller kan
antagas få betydelse för rörelsen genom att leda till nya eller väsentligt
förbättrade

2 §

Det särskilda forskningsavdraget består av ett basavdrag
och ett ökningsavdrag.

Basavdraget
utgör 5 procent av basunderlaget och ökningsavdraget 30 procent av
ökningsunderlaget. 1 3 § anges hur basunderlag och ökningsunderlag skall
beräknas.

Basavdrag
och ökningsavdrag medges endast om underlaget för

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1980:955. 2 Senaste
lydelse 1980:955.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

produkter, produktionsprocesser eller produktionssystem
(särskilt forskningsavdrag).

Frågan
om särskih forskningsavdrag prövas vid den taxering som sker närmast efter del
kalenderår under vilken kostnad, som avses i första stycket, nedlagts.

respektive
avdrag uppgår till minsl 20 000 kronor.

Det särskdda forskningsavdraget beslår av ett basavdrag
och ell ökningsavdrag.

Basavdraget
utgör tio och ökningsavdraget tjugo procent av underlaget beräknat enligt 4.?
första siycket respektive 4 § ändra stycket.

Basavdrag
och ökningsavdrag får åtnjutas endast om underlaget för respektive avdrag
uppgår ull minst 5 000 kronor. Ökningsavdrag får vidare åtnjutas endast om
basavdrag kunnat åtnjutas under närmast föregående år.

3 §

Basunderlaget beräknas till två och en halv gånger
lönekostnaderna enligt andra stycket ökat nied vad den skattskyldige för
beskattningsåret har lämnat i bidrag för forsknings- och utvecklingsarbete och
med kostnader för förvärv av resultat av sådant arbete. Summan minskas med vad
den skattskyldige för beskattningsåret har erhålla i bidrag för forsknings-
och utvecklingsarbete och med intäkter på grund av avyttring eller upplåtelse
av resultat av sådant arbete. Ett statsbidrag skall dock inte beaktas om den
skattskyldige - med hänsyn lill resultatet av det arbete som bidraget har
utgått för eller annan liknande omständighet - kan bli skyldig att betala
tillbaka bidraget eller på annat sätt utge vederlag för detta.

Beräkningen av lönekostnaderna enligt första stycket skall
grundas på vad den skattskyldige för beskattningsåret har erlagt i köntant lön
till anställda som under minsl en fjärdedel av sin arbetstid har utfört forsknings-
och utvecklingsarbete. I lönekostnaderna får räknas in endast vad sotn hänför
sig dll forsknings- och utvecklingsarbete.

Bidrag och kostnader för forsknings- och
utvecklingsarbete i ullan-

Prop.
1981/82:70

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

det, som sammanlagt överstiger 500 000 kronor, får
inräknas i basunderlaget endast om riksskatteverket medger det.
Riksskatteverkets beslut i sådan fråga får överklagas hos regeringen genom
besvär.

Ökningsunderlaget
beräknas till ökningen för beskattning.såret av den skattskyldiges basunderlag
i förhållande till motsvarande underlag under närmast föregående beskattningsår.
Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader skaU
basunderlaget jämkas med hänsyn tiU detta.

Underlaget för basavdraget beräknas till fetn tredjedelar
av den skattskyldiges kostnader under kalenderåret för lön i pengar eller naturaförmåner
i form av kost eder bostad, som avser hos den skattskyldige anställd personal,
vars arbete utgöres av forsknings- eller utvecklingsarbete, som avses i 2 §.
Den beräknade kostnaden för anställd får omfatta endast vad som hänför sig dll
forsknings- eller utvecklingsarbete och får ej uppgå till högre belopp än det
på vdket allmän arbetsgivaravgift enligt lagen (1968:419) om allmän
arbetsgivaravgift beräknats för motsvarande tid. Endast kostnad för sådan
anställd som till övervägande del utfört forsknings- eller utvecklingsarbete
får inräknas i underlaget. Underlaget ökas med vad den skattskyldige under
kalenderåret utgivit i bidrag för forsknings- och utvecklingsarbete och de
kostnader han haft för förvärv av forsknings- och

4 §

Ingår skattskyldiga i en grupp näringsidkare meUan vilka
intressegemenskap råder (moder- och dotterföretag eller företag under i
huvudsak gemensam ledning), skall basavdrag och ökningsavdrag beräknas för och
fördelas mellan berörda företag på grundval av samtliga i 3 § angivna
kostnader, bidrag och intäkter sotn företagen har haft. Detta gäller dock
endast i fråga om verksamhet i förvärvskällor som har sådant inbördes samband
att de skulle ha ansetts utgöra en förvärvskälla om de hade bedrivits av ett
enda företag.

Prop. 1981/82:70 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utvecklingsresultat och minskas med vad han under
kalenderåret erhålUt i bidrag för forsknings- och utvecklingsarbete och vad
som influtd genoin avynring av sädana resultat. Bidrag och kostnader avseende
forsknings- och utvecklingsarbete i utlandet, som sammanlagt överstiger 250 000
kronor, får inräknas i underlaget endast om Kungl. Maj:t medger det.

Underlaget för ökningsavdraget beräknas tiU ökiungen för
kalenderåret av den skaltskyldiges underlag för basavdrag enligt första
stycket i förhållande lill motsvarande underlag under närmast föregående
kalenderår.

5§

Särskilt forskningsavdrag åtnjutes Särskilt forskningsavdrag medges

endast om den skattskyldige yrkar endast om den skattskyldige fram-

det i allmän självdeklaration och ställer ett yrkande om detta hos tax

företer tillfredsställande utredning eringsnåmnden eller, efter besvär,

för bedömning av frågan om rätt tiU hos länsrätten eller, om besvären

avdraget. skall prövas av den mellankommu-

nala skatterätten, hos denna. 'Yrkandet skall göras på en
särskild blankett.

6§ 1 fråga om handels- eller kommanditbolag beräknas särskdt
forskningsavdrag för bolaget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas
första gången vid 1983 års taxering. I samband därmed iakttas följande.

1. Vid beräkning av forskningsavdrag vid 1983 års taxering
skall bortses från belopp som - med stöd av lagen i dess lydelse intill den 1
januari 1982 -har eller kunde ha beaktats vid beräkning av forskningsavdrag vid
1982 års taxering.

Prop. 1981/82:70 6

2.
Vid beräkning
av forskningsavdrag vid 1983 års taxering skall hänsyn tas till belopp som -
vid tillämpning av lagen i dess lydelse fr. o. m. den 1 januari 1982-skulle ha
varit att hänföra till år 1981 men som inte har kunnat beaktas vid beräkning av
sådant avdrag vid 1982 års taxering.

3. Vid 1983 års taxering skall
ökningsunderlaget beräknas på grundval av beskattningsårets basunderlag och det
basunderlag som har legat till grund för basavdraget vid 1982 års taxering. Vid
denna beräkning skall dock de lönekostnader som ingår i basunderlaget vid 1982
års taxering räknas upp med 2,5 i stället för med 5/3.

4. Vad som sägs i punkterna 1-3 gäller
vid 1984 års taxering om den skattskyldige på grund av förlängning av
räkenskapsåret inte skall taxeras för rörelsen år 1983.

Prop.
1981/82:70 7

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-09-24

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Petri, Eliasson,
Gustafsson, Tilländer, Molin

Föredragande: statsrådet Wirtén

Proposition om ändrade regler för särskilt
forskningsavdrag

1 Inledning

Enligt lagen (1973:421) om särskilt forskningsavdrag vid
taxering till statlig inkomstskatt kan skattskyldiga, som bedriver industriell
tillverkning och som haft kostnader för tekniskt och naturvetenskapligt
forsknings- och utvecklingsarbete, få ett särskilt forskningsavdrag. Forskningsskattekommittén
(B 1978:05)' har gjort en översyn av det särskilda forskningsavdraget. I
betänkandet (Ds B 1980:1) Stimulans av forskning och utveckling har kommittén lämnat
förslag till åtgärder för att främja forsknings- och utvecklingsarbete.
Kommitténs betänkande har remissbehandlats.

En sammanfattning av kommitténs betänkande är intaget som
bil. 8 till prop. 198t)/81:130 om industripolitikens inriktning, m.m. Som bil.
9 till nämnda proposition har fogats en sammanställning av remissyttrandena
såvitt avser dels allmänna synpunkter på frågan om statligt stöd till forskning
och utveckling inom industrin, dels stödets beräkning, dels ordningen för
beslut och tillgodoförande av stödet. Jag får i dessa delar hänvisa till
ifrågavarande proposition.

Till protokollet i detta ärende bör som bd. I fogas
kommitténs lagförslag samt som bil. 2 en förteckning över remissinstanserna och
en sammanställning av remissyttrandena till den del de inte intagits i prop.
1980/81:130.

Som jag tidigare i dag uttalat (prop. 1981/82:30) bör
reglerna om särskilt forskningsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt
ändras i vissa hänseenden. Jag återkommer nu till denna fråga.

' Siirskild utredning.sman teknologie doktorn Curt Mileikowsky.

Prop.
1981/82:70 8

2 Allmän motivering

2.1 Allmänna utgångspunkter

Skattskyldigas utgifter för forskning och utveckling, FoU,
beaktas f. n. på olika sätt vid inkomstbeskattningen. Vid den statliga och
kommunala taxeringen medges sålunda omkostnadsavdrag för FoU-kostnader. Vid den
statliga taxeringen kan skattskyldiga därutöver få ett extra avdrag. Belopp som
avsatts till allmän investeringsfond och allmän investeringsreserv får vidare
tas i anspråk för bl. a. tekniskt och naturvetenskapligt FoU-arbete.

Vad först beträffar omkostnadsavdraget utformades år 1970
nya regler som medförde att kostnader för FoU blev avdragsgilla i vidare
omfattning än som hade gällt dessförinnan (prop. 1970:135, BeU 1970:59, rskr
1970:363, SFS 1970:651). Den grundläggande principen i 1970 års lagstiftning är
att avdrag får göras för sådana FoU-kostnader som har eller kan antas få
betydelse för den skattskyldiges rörelse. Avdrag medges även för kostnad som
lagts ned för att erhålla information om sådan forskning och sådant
utvecklingsarbete. För att undvika tvister om avdragsrätten för vissa bidrag
till FoU-verksamhet fick regeringen även möjlighet att medge att bidrag till
vissa forskningsinstitut skulle vara avdragsgilla utan att prövning av
sambandet mellan forskningen och den skattskyldiges verksamhet behövde ske i
det enskilda fallet. Med stöd av bemyndigandet har regeringen utfärdat
förordningen (1975:127) om avdrag vid inkomsttaxeringen för bidrag till viss
forskning eller visst utvecklingsarbete (senaste lydelse 1981:115). Förordningen,
som är tidsbegränsad och gäller t. o. m. 1986 års taxering, innebär att bidrag
för FoU-arbete som lämnas till bl. a. svenska universitet och högskolor samt
vissa uppräknade forskningsinstitutioner skall anses som avdragsgill
driftkostnad i skattskyldigs rörelse, jordbruk eller skogsbruk.

År 1973 infördes det extra avdraget i form av ett särskilt
forskningsavdrag vid taxeringen till statlig inkomstskatt (prop. 1973:126, SkU
1973:43, rskr 1973:255, SFS 1973:421). Lagstiftningens syfte var att genom en
generell skattestimulans mer långsiktigt stödja den svenska industrins förmåga
till utveckling och förnyelse. Bestämmelserna är tidsbegränsade och gällde
ursprungligen endast kostnader för FoU under åren 1973-1980. Genom
lagstiftningen år 1980 förlängdes giltighetstiden med ett år, dvs. till
utgången av år 1981 (prop. 1980/81:60, SkU 1980/81:13, rskr 1980/81:66, SFS
1980:955).

För att särskilt forskningsavdrag skall kunna medges krävs
att den skattskyldige bedriver industriell tillverkning. Avdraget baseras på
sådana kostnader avseende tekniskt och naturvetenskapligt FoU-arbete som har
eller kan antas få betydelse för rörelsen genom att leda till nya eller
väsentligt förbättrade produkter, produktionsprocesser eller produktionssystem.

Det särskilda avdraget består av ett basavdrag och ett
ökningsavdrag. Basavdraget utgör 10 % och ökningsavdraget 20 % av underlaget
för resp.

Prop.
1981/82:70 9

avdrag. Vart och ett av underlagen måste uppgå till minst
5 000 kr. för att det motsvarande avdraget skall få åtnjutas. En särskild
förutsättning för att ökningsavdrag skall utgå är att basavdrag kunnat åtnjutas
under närmast föregående år.

Underlaget
för basavdraget beräknas på följande sätt. Utgångspunkten utgörs av summan av
5/3 av lönekostnaderna för företagets personal vars arbete utgörs av FoU-arbete,
av vad företaget gett ut i bidrag för sådant arbete och av kostnader för
förvärv av FoU-resultat. Från denna summa räknas av dels vad företaget erhållit
i bidrag för FoU-arbete. dels vad som flutit in genom avyttring av resultat av
sådant arbete.

Som
lönekostnad räknas lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller
bostad. Vid beräkningen av lönekostnadernas storlek skall hänsyn endast tas
till ersättning som hänför sig till FoU-arbete. Ersättningar till anställda som
inte till övervägande del utfört FoU-arbete får över huvud taget inte räknas in
i underlaget.

Bidrag och
kostnader avseende FoU-arbete i utlandet som sammanlagt överstiger 250 000 kr.
får beaktas endast om regeringen medger det.

Ökningsavdraget
baseras på skillnaden mellan det aktuella och det närmast föregående årets
underlag.

Frågan om särskilt forskningsavdrag prövas vid den
taxering som sker närmast efter det kalenderår under vilket kostnad för FoU-arbete
lagts ned. Avdraget skall yrkas i självdeklarationen.

Allmän
investeringsfond enligt lagen (1979:609) om allmän investeringsfond och allmän
investeringsreserv enligt lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv får tas
i anspråk för bl. a. kostnader för tekniskt och naturvetenskapligt FoU-arbete.
Möjligheten är begränsad till företag som bedriver industriell tillverkning. Ianspråktagande
för de nämnda ändamålen förutsätter tillstånd av regeringen.

Forskningsskattekommittén
har gjort en översyn av det särskilda forskningsavdraget. I kommitténs
betänkande föreslås i huvudsak följande.

Det
nuvarande systemet med ett särskilt avdrag vid beskattningen ersätts av ett
system i vilket forskningsstöd utgår i form av skattefria bidrag. Beslut om
bidrag fattas av taxeringsnämnden och utbetalning verkställs av länsstyrelsen.
Det föreslagna systemet avser - i likhet med vad som gäller enligt det
nuvarande systemet - teknisk och naturvetenskaplig FoU-verksamhet hos
industriföretagen. Beräkningsunderlaget enligt förslaget överensstämmer i stort
sett med vad som gäller enligt det nuvarande systemet. Den nuvarande regeln om
att endast kostnad för personal som till övervägande del utfört FoU-arbete
beaktas mildras dock så till vida att kravet på FoU-arbetsinsats begränsas till
minst en fjärdedel. En annan ändring är att lönekostnaderna enligt förslaget
skall räknas om med faktorn 2,5 i stället för som nu med 5/3 innan de tillförs
beräkningsunderlaget. Någon särbehandling av kostnader avseende FoU-verksamhet
i utlandet anses inte längre erforderlig.

Prop.
1981/82:70 10

Forskningsstödet skall enligt förslaget bestå av dels ett
basstöd som beräknas efter 2 %. dels ett ökningsstöd som utgår för ökningsåret
och vart och ett av de två följande åren med 10 % per år av kostnaden för den
ökade FoU-insatsen. Som förutsättning för att ökningsstöd skall utgå för de två
senare åren skall gälla att den kostnadsnivå som ökningen lett till
vidmakthålls. Förslaget innebär att ett företag för år 4 kan erhålla
ökningsstöd som är hänförligt till ökningar av basunderlaget mellan åren 1 och
2. 2 och 3 samt 3 och 4.

I prop. 1980/81:130 om industripolitikens inriktning, m. m.
redogörs för remissinstansernas uppfattning beträffande dels effekterna av ett
generellt stöd av det slag som forskningsskattekommittén föreslår, dels vissa
av de av kommittén föreslagna nyheterna. De delar av kommitténs förslag som
berörs är kombinationen av bas- och ökningsstöd, ordningen för beslut och
tillgodoförande av stödet samt frågan om beslutsmyndighet. I propositionen
redogör föredragande departementschefen vidare för sina överväganden
beträffande det särskilda forskningsavdraget och kommitténs förslag. Jag får i
dessa delar hänvisa till ifrågavarande proposition.

I motion 1980/81:2071 av Erik Hovhammar m. fl. med
anledning av prop. 1980/81:130 anförs att det särskilda forskningsavdraget bör
förlängas att gälla även efter 1981 och att det inför förlängningen bör prövas
om systemet bör förbättras med anledning av hittills vunna erfarenheter. Syftet
bör därvid vara att stimulera företagen till ökade insatser inom FoU. 1
motionen uttalas att det särskilda forskningsavdraget f. n. vänder sig endast
till de större industriföretagen. För att stimulera FoU-arbete även i de mindre
företagen bör enligt motionärerna avdragsrätten utvidgas till att även omfatta
denna kategori företag. Detta kan ske på så sätt att kravet sänks från i dag
minst 50 % till minst 25 % av den tid personalen måste ägna sig åt forskning
för att det särskilda forskningsavdraget skall åtnjutas.

I samband med behandlingen av prop. 1980/81:130 och
motionen 1980/81:2071 underströk näringsutskottet betydelsen av att
statsmakterna använder effektiva former för stöd till FoU inotn företagen och
att generella stödformer av typen det särskilda forskningsavdraget här har en
betydelsefull plats (NU 1980/81:64). Utskottet påpekade att giltighetsfiden för
systemet med särskilt forskningsavdrag utgår i och med utgången av år 1981.
Enligt utskottet bör regeringen under hösten 1981 lägga fram förslag till
riksdagen i hithörande frågor och därvid uppmärksamma de synpunkter som
framförts i motion 1980/81:2071. Utskottet hemställde att riksdagen skulle göra
ett uttalande av här angiven innebörd. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr
1980/81:425).

För egen del vill jag anföra följande. En fortgående teknisk
och naturvetenskaplig FoU är av väsentlig betydelse för att upprätthålla och
stärka det svenska näringslivets internationella konkurrenskraft. Liksom i
andra länder lämnar staten därför stöd i olika former till industrins FoU. Det

Prop. 1981/82:70 11

statliga stödet sker genom såväl selektiva stödåtgärder
som generella stimulansinsatser.

Ett stöd av generell natur är det särskilda
forskningsavdraget enligt lagen (1973:421) om särskilt forskningsavdrag vid
taxering till statlig inkomstskatt. I likhet med näringsutskottet anser jag att
en generell stödform av ifrågavarande slag även i fortsättningen bör vara öppen
för företagen. Den nuvarande tidsbegränsade lagen bör. som forskningsskattekommittén
föreslår, ersättas av en permanent lagstiftning. Den omständigheten att
lagstiftningen föreslås bli permanent innebär givetvis inte att denna inte kan
omprövas sedan ytterligare erfarenheter vunnits av effekterna av systemet.

I det följande redovisar jag mina ställningstaganden till forskningsskatte-kommitténs
förslag.

2.2 Ordningen för beslut och tillgodoförande

Den av forskningsskattekommittén föreslagna lagstiftningen
bygger i stor utsträckning på det nuvarande systemet. Förslaget innehåller dock
vissa principiella nyheter. En sådan nyhet gäller ordningen för tillgodoförande
av stödet. Enligt de nuvarande reglerna tillgodoförs de skattskyldiga stödet i
form av ett extra avdrag vid statstaxeringen. Kommittén pekar på att
skattskyldiga som inte har taxeringsmässig vinst inte kommer i åtnjutande av
stödet annat än eventuellt i form av förlustavdrag vid någon senare taxering. I
syfte att göra stödet neutralt med avseende på vinstsituationen och även med
avseende på de skattskyldigas marginalskatt föreslår kommittén att det i
stället skall utgå i form av bidrag. I det nuvarande systemet är taxeringsnämnderna
beslutsmyndighet. Enligt kommittén bör detta gälla även i det föreslagna
bidragssystemet. Utbetalning av bidrag skall verkställas av länsstyrelsen på
grundval av taxeringsnämndens beslut.

Förslaget
att ersätta avdragssystemet med ett bidragssystem har med något undantag
godtagits av remissinstanserna. Förslaget om beslutsmyndighet har däremot fått
ett blandat mottagande. Förslaget tillstyrks i allmänhet av näringslivets
organisationer. Bland myndigheterna har förslaget däremot mött en omfattande
kritik.

Kritiken går ut på att frågan inte har något naturligt
samband med taxeringen, an taxeringsnämnderna saknar kompetens att skilja FoU-verksamhet
från annan verksamhet, att det blir många beslutsorgan som måste sätta sig in i
reglerna och alt ordningen medför lång tidsutdräkt innan bidraget kan betalas
ut.

Som alternativa beslutsmyndigheter har förts fram riksskatteverket,
länsstyrelserna, de regionala utvecklingsfonderna, statens industriverk samt en
kombination av utvecklingsfonderna och industriverket.

För egen del anser jag att kritiken mot förslaget att låta
taxeringsnämnderna vara beslutsmyndighet även i ett bidragssystem är välgrundad.
1 och för

Prop.
1981/82:70 12

sia är det tänkbart att beslutsprövningen flyttas över
till en annan myndighet, t. ex. till länsstyrelsen. Detta kräver emellertid att
myndigheten tillförs personalförstärkningar. Enligt min mening är det knappast
motiverat att bygga upp en ny offentlig kontrollapparat för att dela ut ca 200
milj. kr. årligen i forskningsbidrag. Av främst administrativa skäl anser jag
därför att det nuvarande avdragssystemet, i vilket taxeringsnämnderna är
beslutsmyndighet, bör behållas.

2.3 Företagskategorier som bör omfattas av stimulansen

Enligt nuvarande regler tillkommer rätten till särskilt
forskningsavdrag endast skattskyldiga som bedriver rörelse avseende industriell
tillverkning. Stimulansen till ökade forskningsinsatser har nämligen ansetts
böra koncentreras till de varuproducerande företagen och därigenom stärka
dessa företags konkurrenskraft. Begreppet industriell tillverkning avser även
utvinning av naturtillgångar, såsom kraftverks- och gruvdrift. Hit räknas i
detta sammanhang också byggnadsverksamhet (jfr prop. 1973:126 s. 26).

Begränsningen
till industriell tillverkning innebär bl. a. att företag som bedriver service-
och reparationsverksamhet inte omfattas av avdragsrätten. Avdragsrätt
föreligger vidare inte för konsultföretag och kunskapsproduce-rande företag,
dvs. företag som tillhandahåller tekniska eller naturvetenskapliga FoU-resultat.
Andra näringsgrenar som faller utanför fillämpningsområdet är transport och
distribution.

Forskningsskattekommittén
anser att den nu gällande bestämningen av kretsen näringsidkare som omfattas av
stimulansen, dvs. företag som bedriver industriell tillverkning, bör gälla även
framdeles i ett permanent stimulanssystem.

Kommitténs
ställningstagande i denna del tillstyrks av bl. a. Näringslivets
skattedelegation. Delegationen framhåller att det nuvarande systemet och det av
kommittén föreslagna systemet är lämpade för stöd till den tekniska och
naturvetenskapliga FoU-verksamheten inom industrin men knappast för ett mera
allmänt stöd till FoU-verksamhet inom näringslivet. Delegationen erinrar vidare
om att den nuvarande gränsdragningen inte vållat några nämnvärda problem.

Från några remissinstanser framförs önskemål om en
utvidgning av tillämpningsområdet. Utvidgningen föreslås således gälla
industriservicesektorn, kunskapsproducerande företag (utvecklingsbolag),
konsultföretag samt transport- och distributionsföretag. En remissinstans anser
att även jordbruk och skogsbruk bör omfattas av stimulansen.

För egen del vill jag anföra följande. Vid bestämmande av
den kategori företag som bör omfattas av rätten till särskilt forskningsavdrag
måste

Prop. 1981/82:70 13

beaktas för det första att syftet med avdraget är att
stärka det svenska näringslivets internationella konkurrenskraft. Stimulansen
bör därför inriktas på de näringsgrenar som i stor utsträckning är utsatta för
utlandskonkurrens på främmande marknader eller på hemmamarknaden. Systemet bör
också utformas på sådant sätt att en och samma FoU-insats berättigar till
stimulans endast en gång. Avgränsningen får vidare inte medföra betydande
kontrollproblem.

Mot den angivna bakgrunden är det naturligt att
stimulansen även i fortsättningen bör omfatta företag som bedriver industriell
tillverkning. Företag inom industriservicesektorn samt konsultföretag och kunskapsproducerande
företag verkar inte i någon större utsträckning i konkurrens med utländska
företag. I fråga om enbart kunskapsproducerande företag som tillhandahåller
tekniska och naturvetenskapliga FoU-resultat tillkommer att de indirekt får del
av stimulansen genom att denna omfattar sådana köpare av FoU-resultaten som
levererar industriprodukter. Om stimulans utgick direkt till sådana företag
skulle samma FoU-insats kunna medföra rätt till stimulans två gånger. Liksom
hittills bör därför stimulansen inte omfatta dessa företagskategorier.

I fråga om verksamhet avseende transport och distribution
sker det tekniska FoU-arbetet i allmänhet hos tillverkarna av fordon och annan
maskinell utrustning. Stimulansavdraget tillkommer därvid företagen inom
tillverkningsledet. Jag anser med hänsyn bl. a. härtill att det inte finns
tillräcklig anledning att utvidga tillämpningsområdet till att omfatta ifrågavarande
näringsgrenar.

Vad beträffar jordbruket och skogsbruket framfördes även i
samband med 1973 års lagsfiftning krav på att dessa näringar skulle komma i
åtnjutande av stimulansävdraget. Föredragande departementschefen erinrade då om
att de som driver jordbruk och skogsbruk har samma möjligheter till den
utvidgade avdragsrätt för FoU-kostnader som infördes genom 1970 års lagsfiftning
och att det särskilda forskningsavdraget inte har samma vida målsättning som
den nämnda avdragsrätten utan tar sikte på den del av FoU-kostnaderna som är
nödvändig för att svensk industri skall bibehålla sin internationella konkurrensförmåga.
Departementschefen påpekade vidare att det FoU-arbete som sker på jordbrukets
och skogsbrukets områden huvudsakligen torde bedrivas i industriledet och
sålunda omfattas av avdragsrätten. Mot den bakgrunden ansåg han sig inte kunna
biträda kravet på en utvidgning av tillämpningsområdet till förvärvskällan jordbruksfastighet
(prop. 1973:126 s. 26). För egen del kan jag ansluta mig till vad som sålunda
anförts.

Sammanfattningsvis anser jag således att den nu gällande
bestämningen av kretsen näringsidkare som omfattas av stimulansen, dvs. företag
som bedriver industriell tillverkning, bör gälla också i det permanenta systemet.

Prop.
1981/82:70 14

2.4 Underlaget för avdragsberäkningen

Enligt nuvarande regler beräknas underlaget för
basavdraget - och därmed indirekt även för ökningsavdraget - på följande sätt.
Utgångspunkten utgörs av summan av 5/3 av lönekostnaderna för FoU-personal, av
vad företaget utgett i bidrag för FoU-arbete och av kostnader för förvärv av FoU-resultat.
Från denna summa räknas sedan av vad företaget erhållit i bidrag för FoU-arbete
och vad som influtit genom avyttring av FoU-resultat. Beräkningen avser
kalenderår.

Enligt forskningsskattekommittén bör lönekostnaderna även
i fortsättningen användas som bas vid beräkningen av underlaget för ett
företags interna FoU-kostnader. Kommittén anser dock att en ändring bör göras i
lönebegreppet. F. n. räknas som lönekostnad lön i pengar eller naturaförmåner
i form av kost eller bostad. Kommittén föreslår att endast kontant lön skall
beaktas i det nya systemet. En annan ändring avser beräkningsperioden. Enligt
nuvarande regler avser beräkningen kalenderår. Kommittén föreslår att
underlaget för beräkningen av stimulansen bestäms med hänsyn till förhållandena
under beskattningsåret.

Vid beräkningen av ett företags interna FoU-kostnader
multipliceras, som redan nämnts, lönekostnaderna med faktorn 5/3. Denna omräkningsfaktor
är enligt kommittén för låg. Kommittén föreslår därför att faktorn ändras till
2,5.

F. n. gäller att endast kostnad för personal som till
övervägande del sysslat med FoU-verksamhet beaktas vid beräkning av underlaget.
Kommittén anser att denna begränsning verkar till nackdel för mindre företag. I
syfte att skapa bättre möjligheter för denna kategori företag att utnyttja
stimulansen föreslår kommittén att regeln ändras så att det räcker att den
anställde till minst en fjärdedel skall ha sysslat med FoU-verksamhet.

I fråga om bidrag och kostnader avseende FoU-arbete i
utlandet krävs f.n. enligt en särskild regel, om kostnaderna sammanlagt
överstiger 250 000 kr., tillstånd av regeringen för att dessa skall få räknas
in i avdragsunderlaget. Kommittén anser att erfarenheterna från tillämpningen
av regeln synes visa att en motsvarande tillståndsprövning inte fyller något behov
i ett framtida system. 1 kommitténs förslag har därför någon motsvarighet till
regeln inte tagits in.

Kommitténs förslag till ändringar i fråga om underlaget
för beräkningen har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
remissinstanserna. 1 två avseenden har dock kritik framförts. Detta gäller
sänkningen av kravet på den minsta tid som anställda skall ha sysslat med FoU-verksamhet
för att lönekostnaderna skall få räknas in i underlaget samt slopandet av
kravet på tillstånd i vissa fall för att utgifter för FoU i utlandet skall få
beaktas.

Förslaget att sänka kvalifikationstiden från minst 50 %
till minst 25 % av arbetstiden har fått ett positivt mottagande av bl. a.
näringslivets organisationer. Flera av dessa organisationer anser dock att förslaget
inte är

Prop.
1981/82:70 15

tillräckligt långtgående. Från några håll framförs
önskemål om alternativa beräkningsgrunder, t. ex. att krav inte ställs på viss
minsta FoU-arbetstid för varje enskild anställd utan för företaget som helhet
eller att allt FoU-arbete skall få medräknas såvida de sammanlagda kostnaderna
för arbetet överstiger visst minimibelopp. Den föreslagna sänkningen av
kvalifikationstiden har å andra sidan bemötts kritiskt av skattemyndigheterna.
Myndigheterna aner att förslaget medför ökade kontrollsvårigheter.

Förslaget att slopa dispensregeln i fråga om utgifter för FoU
i utlandet har tillstyrkts av bl. a. Näringslivets skattedelegation och riksskatteverket.
Flera länsstyrelser, allmänna ombudet för mellankommunala mål samt LO
framhåller dock att det av kontrollskäl är nödvändigt att behålla den nuvarande
regeln. En länsstyrelse anser att utgifter för FoU i utlandet över huvud taget
inte skall få räknas in i underlaget.

För egen del anser jag, i likhet med kommittén, att
lönekostnaderna även i fortsättningen skall användas som bas vid beräkningen av
underlaget för ett företags interna FoU-kostnader. Till skillnad mot nuvarande
regler bör, som kommittén föreslår, endast kontanta löner till anställd FoU-personal
beaktas. Vidare bör omräkningsfaktorn höjas från 5/3 till 2,5.

Den föreslagna omläggningen av beräkningsperioden från
kalenderår till beskattningsår bör enligt min mening genomföras. I detta
sammanhang vill jag beröra frågan om redovisningen av inkomster och utgifter. I
det nuvarande systemet tillämpas en renodlad kontantprincip. Enligt kommitténs
förslag skall kostnader för anskaffning av FoU-resultat och intäkter på grund
av avyttring av sådana resultat redovisas enligt bokföringsmässiga grunder. I
fråga om lämnade och mottagna bidrag synes kommittén dock anse att kontantprincipen
skall gälla. Enligt min mening bör bokföringsmässiga grunder tillämpas
genomgående vid periodiseringen. Mitt förslag till lagtext har utformats i
enlighet härmed.

Vad
beträffar förslaget att sänka kvalifikationstiden från minst 50 % till minst 25
% av arbetstiden vill jag anföra följande. Den nuvarande kvalifikationstiden
torde verka till nackdel främst för de mindre företagen. I många mindre
industriföretag pågår ständigt arbete med att söka förbättra produkter
och/eller att utveckla nya produkter. Det torde ofta vara så att sådana
arbetsuppgifter handhas av anställda som till stor del sysslar med annan
verksamhet. Detta talar för att det nuvarande villkoret mildras. Å andra sidan
måste reglerna utformas med beaktande av att taxeringsmyndigheterna skall ha
praktiska möjligheter att kontrollera att systemet inte missbrukas. F. n. måste
myndigheterna ta ställning till om den anställde till övervägande del utfört FoU-arbete
och - om så är fallet - vad av lönekostnaderna för den anställde som hänför sig
till sådant arbete. Enligt min mening försvåras tillämpningen inte nämnvärt om
kvalifikationstiden sänks till minst 25 % av arbetstiden. Ytterligare
uppmjukning bör dock av kontrollskäl inte genomföras. Jag anser således att
kommitténs förslag i denna del bör läggas till grund för lagstiftning.

Prop. 1981/82:70 16

Enligt min mening bör stimulans av FoU-verksamhet ges
oberoende av om den bedrivs inom eller utom landet. Det väsentliga är att den
svenska industrins tekniska kompetens - och därmed konkurrenskraft -
förbättras. Såvitt gäller utgifter för verksamhet i utlandet måste dock beaktas
att det föreligger speciella svårigheter att kontrollera vad dessa verkligen
avser. Med hänsyn härtill får f. n. ifrågavarande slag av utgifter-om de
sammanlagt överstiger 250 000 kr. - räknas in i underlaget endast om regeringen
medger det. I likhet med flera remissinstanser anser jag att det även i
fortsättningen bör krävas en särskild prövning av om dessa utgifter skall få
beaktas. Till skillnad mot nuvarande regler bör dock prövningen handhas av riksskatteverket.
Vidare bör beloppsgränsen höjas till 500 000 kr.

2.5 Forskningsavdragets utformning

Det särskilda forskningsavdraget består f. n. av ett
basavdrag och ett ökningsavdrag. Ökningsavdraget baseras på skillnaden mellan
det aktuella och det närmast föregående årets underlag för basavdrag.
Basavdraget utgör 10 % och ökningsavdraget 20 % av underlaget för resp. avdrag.
Om man översätter avdrag vid statsbeskattning till ett bidrag (= skattelättnad)
är det nuvarande systemet - i fråga om aktiebolag - sammansatt av ett basbidrag
på 4 % och ett ökningshidrag på 8 %.

Enligt forskningsskattekommitténs förslag skall
forskningsstöd lämnas direkt i form av skattefria bidrag. Stödet skall bestå av
dels ett basbidrag som beräknas efter 2 %, dels ett ökningsbidrag som lämnas
för ökningsåret och vart och ett av de två följande åren med 10 % per år av
kostnaden för den ökade FoU-insatsen. Som förutsättning för att ökningsbidrag
skall lämnas förde två senare åren skall gälla att den kostnadsnivå som
ökningen har lett till vidmakthålls.

Kommitténs förslag avsågs tillämpas första gången på FoU-kostnader
under år 1981. Utifrån ett antagande om en årlig ökning av FoU-kostnaderna inom
industrin på 10 % från nivån år 1977 beräknar kommittén den statsfinansiella
kostnaden år 1981. om systemet då skulle vara i verkan fullt ut, till ca 285
milj. kr. Kostnaden för det nuvarande systemet år 1981 beräknas av kommittén
till ca 176 milj. kr.

En del remissinstanser bl. a. IVA, Lantbrukarnas
skattedelegation, KF, Svensk industriförening, TCO och SHIO-Familjeföretagen
tillstyrker kommitténs förslag om fördelning mellan basstöd och ökningsstöd.
Andra remissinstanser, diiribland länsstyrelsen i Malmöhus län, LO och SBEF,
anser att endast ökningsstöd skall lämnas eller att ökningsstödet skall ökas på
bekostnad av ba.sstödet. Konjunkturinstitutet och SIND ifrågasätter
ökningsstödet. Allmänna ombudet för mellankommunala mål tror inte att
ökningsstimulansen har någon effekt på utvecklingen av forskningskostnaderna i
ett företag medan konjunkturinstitutet och SIND pekar på risker för varierande
insatser och fara för snedvridning av resursanvändningen.

Prop. 1981/82:70 17

För egen del vill jag anföra följande. Det finns inga
säkra uppgifter som belyser effekten av vare sig det nuvarande avdragssystemet
eller det av kommittén föreslagna bidragssystemet. Med hänsyn härtill och med
beaktande även av den statsfinansiella situationen kan jag inte förorda att
forskningsstödet läggs på den kostnadsnivå som kommitténs förslag innebär.
Statens kostnader bör i stället hålla sig inom ramen för det nuvarande
systemet.

Som redovisats i det föregående bör det generella stödet
av FoU-verksamhet liksom hitfills utformas som ett särskilt avdrag vid
taxeringen till statlig inkomstskatt. Enligt min mening finns det inte heller
någon anledning att frångå den nuvarande principen att bygga stödet på en
kombination av basavdrag och ökningsavdrag. Kommitténs förslag till
konstruktion av ökningsstöd, innebärande att stöd lämnas under tre år vid
bibehållen forskningsvolym, har därvid utan tvivel flera fördelar. Det kan
sålunda med viss rätt hävdas att stöd bör utgå främst för ökningar som visar
sig vara bestående. Det förhåller sig vidare så att nyanställning av personal i
regel medför kostnadsåtaganden för flera år. Det kan därför ligga ett
psykologiskt värde i att företagen kan räkna med särskilt stöd för en ökning
inte bara under ett år utan under en längre period. Förslaget minskar dessutom
vissa möjligheter till obehöriga förfaranden av företag i intressegemenskap.

Mot detta kan å andra sidan anföras att en konstrukfion
med ökningsavdrag i sig medför processuella problem. Dessa problem skulle
avsevärt förvärras med kommitténs mycket komplicerade konstruktion som för sin
tillämpning kräver tillgång till fyra års deklarationer. Dessa tillämpningssvårigheter
är enligt min uppfattning så betydande att jag inte kan ansluta mig till
kommitténs förslag. Jag anser i stället att den nuvarande principiella metoden
för beräkning av ökningsavdrag, dvs. en jämförelse görs mellan det aktuella
årets underlag och närmast föregående års underlag, bör behållas. I syfte att
stärka stimulansen till ökade forskningsinsatser bör dock ökningsavdraget
höjas. Jag förordar att ökningsavdraget bestäms till 30 %. Med hänsyn till den
statsfinansiella kostnaden bör i gengäld basavdraget sättas ned något.
Basavdraget bör enligt min mening bestämmas till 5 %. Jag vill i detta
sammanhang erinra om att jag tidigare har föreslagit att omräkningsfaktorn för
lönekostnader skall ändras från 5/3 till 2,5. Detta medför att de föreslagna
procenttalen är "värda" 1,5 gånger mer än enligt nuvarande regler.
Procenttalen 5 och 30 motsvaras således av 7,5 och 45 i det nuvarande systemet.

Den av mig föreslagna avdragsnivån motsvarar - för akfiebolag
som betalar full statlig inkomstskatt - ett skattefritt basbidrag på 2 % och
ett ökningsbidrag på 12 %. Detta kan jämföras med kommitténs förslag på ett
likaledes 2-procentigt bidrag kombinerat med ett ökningsbidrag på 10 % under
tre år. Den statsfinansiella belastningen blir - om den årliga ökningen av FoU-kostnaderna
uppgår till 10 % - av samma storleksordning som om det nuvarande systemet hade
förlängts i oförändrat skick. Uppgårökningen

2 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 70

Prop. 1981/82:70 18

till endast 5 % blir den statsfinansiella belastningen
betydligt mindre än om det nuvarande systemet hade förlängts i oförändrat
skick.

Den föreslagna höjningen av ökningsavdraget kan medföra
frestelser för vissa företag i intressegemenskap att vidta åtgärder i syfte att
erhålla avdrag med högre belopp än vad som eljest skulle ha medgetts. Jag anser
därför att det bör införas en särskild regel för att stoppa missbruk av systemet.
Jag återkommer i specialmotiveringen till hur en sådan regel bör utformas.

2.6 Övergångsbestämmelser

Det nuvarande forskningsavdraget upphör med utgången av år
1981. De av mig föreslagna ändringarna bör därför tillämpas på intäkter och
kostnader för FoU fr. o. m. den Ijanuari 1982, dvs. i princip fr. o. m. 1983
års taxering. I samband med övergången måste emellertid beaktas att alla
företag inte har räkenskapsår som sammanfaller med kalenderår. Detta kräver
särskilda övergångsbestämmelser. Sådana bestämmelser motiveras också av att de
äldre reglerna bygger på en kontantprincip medan de nya reglerna anknyter till bokföringsmässiga
grunder.

Ett företag med s. k. brutet räkenskapsår kan vid 1983 års
taxering beskattas för exempelvis räkenskapsåret den 1 maj 1981 - den 30 april
1982. Eftersom det nuvarande stödet är kopplat till kalenderår får företaget
vid 1982 års taxering FoU-avdrag för bl. a. kostnader under tiden maj-december
1981. Dessa kostnader bör självfallet inte få medräknas även vid beräkningen av
FoU-avdraget vid 1983 års taxering. En regel bör därför införas om att man vid
1983 års taxering inte skall beakta FoU-belopp som ingått - eller borde ha
ingått - i avdragsunderlaget vid 1982 års taxering.

Det kan förekomma att ett företag betalar en under år 1981
mottagen faktura avseende t. ex. licensavgifter först under år 1982. Likaså kan
det inträffa att ett företag får betalning för t. ex. patenträtter, som sålts
under år 1981, först året därpå. Licensavgifterna och försäljningen av patenträtterna
kan inte beaktas vid beräkning av FoU-avdraget vid 1982 års taxering eftersom
några kontanta betalningar inte ägt rum under år 1981. Om företaget har
kalenderår som räkenskapsår kommer transaktionerna inte heller att påverka 1983
års taxering. Enligt de nya reglerna skall ju underlaget för FoU-avdrag
beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Detta innebär i princip att själva
betalningen inte räknas som en kostnad eller intäkt. Det är emellertid fullt
klart att hänsyn bör tas till såväl licensavgifterna som vederlaget för de
sålda patenträtterna. Jag föreslår mot denna bakgrund att
övergångsbestämmelserna kompletteras med en regel av innebörd att utgifter, som
på grund av omläggningen av periodiseringsreglerna kommer att falla mellan de
båda avdragssystemen, får beaktas vid 1983 års taxering.

Vid tillämpning av det nya systemet skall beräkningen av
ökningsavdraget grundas på en jämförelse mellan det aktuella beskattningsårets
basunderlag

Prop. 1981/82:70 19

och det närmast föregående beskattningsårets basunderlag.
En sådan jämförelse kan förorsaka onödigt merarbete i de fall då företaget har
brutet räkenskapsår. Av praktiska skäl föreslår jag därför att beräkningen av
ökningsavdrag vid 1983 års taxering skall grundas på en jämförelse mellan det
aktuella beskattningsårets basunderlag och det basunderlag som faktiskt legat
till grund för avdragsberäkningen vid 1982 års taxering, dvs. basunderlaget
avseende kalenderåret 1981. Vid denna jämförelse bör emellerfid beaktas att
lönekostnaderna enligt det nya systemet får räknas upp med faktorn 2,5 mot
tidigare endast 5/3. För att undvika att den nya uppräkningsfaktorn
övergångsvis ger ett omotiverat högt ökningsavdrag bör vid beräkningen av ökningsavdraget
de lönekostnader som ingår i basunderlaget vid 1982 års taxering räknas upp med
2,5 i stället för med 5/3.

En
förlängning av räkenskapsåret kan undantagsvis få till följd att den
skattskyldige inte skall taxeras för sin rörelse år 1983. I ett fall av detta
slag bör de justeringar av bas- och ökningsavdragen som jag nyss redogjort för
i stället göras vid 1984 års taxering.

Med hänsyn bl. a. till att mitt förslag i väsentliga
hänseenden anknyter till tidigare lagstiftning i ämnet anser jag att yttrande
av lagrådet över lagförslaget inte behöver inhämtas. För detta talar också
önskemålet att förlängningen av avdragsrätten med de nya reglerna skall kunna
beaktas i företagens dispositioner så snart som möjligt.

3 Specialmotivering

/ §

Paragrafen motsvarar nuvarande 1 §, 2 § första stycket och
6 §.

I första stycket anges lagens tillämpningsområde. För att
avdragsrätt skall föreligga krävs dels att den skattskyldige driver industriell
tillverkning, dels att han haft utgifter för teknisk och naturvetenskaplig
forskning eller sådant tekniskt och naturvetenskapligt utvecklingsarbete som
kan antas leda till nya eller väsentligt förbättrade produkter,
produktionsprocesser eller produktionssystem. De ifrågavarande kraven innebär
ingen ändring i sak i förhållande till nuvarande regler.

Med industriell tillverkning avses, förutom
tillverkningsindustrin, i detta sammanhang även brytning av mineraliska
produkter, verksamhet avseende el-, gas-, värme- och vattenförsörjning samt
byggnadsverksamhet (jfr kod 2, 3, 4 och 5 enligt Svensk standard för
näringsgrensindelning, SNl). Den omfattning av verksamheten som behövs för att
den skall anses som industriell bör tolkas liberalt.

Begränsningen
av avdragsrätten till teknisk och naturvetenskaplig FoU-verksamhet innebär att
bl. a. administrativt utvecklingsarbete såsom utveckling av administrativa
rutiner och system för databehandling (software) inte omfattas av stimulansen.

Prop. 1981/82:70 20

Den gällande och föreslagna utformningen av FoU-begreppet
bygger på den av statistiska centralbyrån, SCB, använda bestämningen av
begreppet. Denna har i sin tur utarbetats på grundval av en definition som
gjorts av OECD. Med forskning förstås ett systematiskt och metodiskt sökande
efter ny kunskap och nya idéer utan någon bestämd tillämpning i sikte
(grundforskning) eller med en bestämd tillämpning i sikte (tillämpad
forskning). Utvecklingsarbete innebär att systematiskt och metodiskt utnyttja
forskningsresultat och vetenskaplig kunskap och nya idéer för att åstadkomma
nya produkter, nya processer, nya system eller väsentliga förbättringar av
redan existerande produkter eller system.

Allt FoU-arbete som bedrivs med företagets egen personal
skall enligt SCB:s definition innefatta ett nyhetselement. Ett normalt konstruktions-eller
undersökningsarbete, som helt följer tidigare utstakade banor och etablerade
rutiner, räknas därför inte till FoU. Vid t. ex. serieproduktion är
utvecklingen och konstruktionen av prototypen att hänföra till FoU-arbete men
inte tillverkningen av den första serieenheten.

Följande verksamhetsfält utesluts vid SCB:s undersökningar
av FoU.

l.Malm- och mineralprospektering i de fall då redan
tidigare kända metoder och instrument används.

2. Experimentellt arbete som utförts
enbart i syfte att t. ex. undersöka alternativa tillverkningsmöjligheter för
redan utvecklade och patentsökta produkter.

3. Hjälp av FoU-avdelning åt t. ex.
produktions- eller försäljningsenhet, då hjälpen inte är av FoU-karaktär.

4. Juridiskt och administrativt arbete
i samband med patentansökningar och tvister.

5. Dokumentations- och
informationsservice av allmän karaktär.

6. Rutinmässig insamling av data, t.
ex. statistik med allmänt syfte.

7. Rutinmässig kvalitetskontroll och
provning.

Enligt nuvarande regler bestäms det underlag som ligger
till grund för beräkningen av forskningsavdraget med hänsyn till förhållandena
under kalenderåret. Förslaget innebär en ändring i detta avseende. Underlaget
skall nämligen i fortsättningen beräknas med hänsyn till förhållandena under
beskattningsåret.

1 andra stycket finns en bestämmelse om handelsbolag.
Innebörden är att det forskningsavdrag som får tillgodogöras delägarna beräknas
med hänsyn till den behållna inkomst hos bolaget som vid taxeringen skall
fördelas mellan delägarna.

2 §

Paragrafen motsvarar nuvarande 3 §.

Enligt bestämmelsen i första stycket består det särskilda
forskningsavdraget av ett basavdrag och ett ökningsavdrag.

I andra siycket anges storleken av basavdraget och
ökningsavdraget.

Enligt nuvarande regler medges basavdrag och ökningsavdrag
endast om underlaget för resp. avdrag uppgår till minst 5 000 kr. Enligt mitt
förslag skall denna beloppsgräns höjas till 20 000 kr. En bestämmelse om detta
finns i tredje siycket.

F. n. gäller att ökningsavdrag får medges endast om
basavdrag hade kunnat medges under närmast föregående beskattningsår. Någon
motsvarande bestämmelse har inte tagits in i mitt förslag.

3 §

Paragrafen motsvarar nuvarande 4 §.

[första stycket anges hur basunderlaget skall beräknas. I
underlaget ingår både interna och externa kostnader. De interna kostnaderna
beräknas schablonmässigt genom omräkning av lönekostnaderna för FoU-personal. Omräkningsfaktorn
är f. n. 5/3. Enligt mitt förslag skall omräkningsfaktorn höjas till 2,5.

De interna kostnaderna skall ökas med vad den
skattskyldige för beskattningsåret har lämnat i bidrag för FoU-arbete och med
kostnader för förvärv av resultat av sådant arbete. Summan av de interna och
externa kostnaderna skall minskas med vad den skattskyldige för
beskattningsåret har erhållit i bidrag för FoU-arbete och med intäkter på grund
av avyttring eller upplåtelse av resultat av sådant arbete. Till skillnad mot
nuvarande regler framgår av mitt förslag uttryckligen att basunderlaget skall
påverkas inte endast av intäkter på grund av överlåtelse av t. ex. en patenträtt
utan även av licensintäkter på grund av upplåtelse av rätt att utnyttja t. ex.
en patenträtt. Mitt förslag torde i detta hänseende innebära endast ett
förtydligande av nu gällande regler.

1 första stycket sista meningen finns en bestämmelse om
statsbidrag med villkorlig återbetalningsskyldighet. Bestämmelsen bör tillämpas
också på bidrag från kommuner och från av staten eller kommuner bildade eller
finansierade stiftelser och fonder, t. ex. de regionala utvecklingsfonderna och
Norrlandsfonden. Enligt bestämmelsen, som motiveras av praktiska skäl, skall
sådana bidrag inte beaktas vid beräkning av basunderlaget om
återbetalningsskyldigheten är kopplad till resultatet av det arbete som
bidraget har utgått för eller annan liknande omständighet. Bidraget skall vare
sig beaktas vid utbetalningen eller när det i förekommande fall står klart att
återbetalning inte skall ske. Bestämmelsen skall tillämpas även om den
skattskyldige kan bli skyldig att utge vederlag t. ex. i form av royalty på

Prop.
1981/82:70 22

försäljningen av produkter som utvecklats med hjälp av
bidraget. Den omständigheten att ett villkorligt lån skrivs av bör inte heller
medföra reducering av basunderlaget. Någon uttrycklig föreskrift om detta anser
jag inte vara erforderlig. Jag vill i detta sammanhang erinra om att 1980 års
kommitté för översyn av reglerna för beskattning av statsbidrag, m. m. (B
1980:01) enligt sina direktiv skall lägga fram förslag bl. a. om hur olika former
av stöd till företag skall behandlas i skattehänseende. När resultatet av
kommitténs arbete i denna del föreligger kan det finnas anledning att ompröva
den nu föreslagna bestämmelsen om statsbidrag.

Vad beträffar redovisningen av intäkter och kostnader
synes nuvarande regler förutsätta att kontantprincipen tillämpas. Enligt mitt
förslag skall emellertid bokföringsmässiga grunder tillämpas genomgående vid periodiseringen.

I andra stycket definieras det lönebegrepp som skall
användas vid beräkningen av de interna kostnaderna. Enligt förslaget skall
endast kontant lön beaktas. Lönen skall avse anställda vilka under minst en
fjärdedel av arbetstiden under beskattningsåret har utfört FoU-arbete. I
lönekostnaderna får inräknas endast vad som hänför sig till arbete avseende FoU.

Enligt nuvarande regler krävs i vissa fall dispens av
regeringen för att bidrag och utgifter avseende FoU-arbete i utlandet skall få
räknas in i underlaget. Detta gäller om kostnaderna sammanlagt överstiger 250
000 kr. Dispens ges bl. a. om FoU-arbetet är särskilt resurskrävande och därför
lämpligen bör ske i samarbete med utländska företag och institutioner. I övrigt
gäller att den skattskyldige såväl för taxeringsmyndigheterna som när frågan
prövas av regeringen visar att kostnaderna avser FoU-arbete genom att t. ex.
förete ingånget avtal om FoU (jfr prop. 1973:126 s. 29). Enligt bestämmelsen i iredje
siycket skall dispensprövningen i fortsättningen ligga hos riksskatteverket.
Beloppsgränsen har samtidigt höjts till 500 000 kr. Riksskatteverkets beslut
får överklagas hos regeringen genom besvär.

[fjärde slyckel anges hur ökningsunderlaget skall
beräknas. Underlaget utgörs av ökningen för beskattningsåret av den
skattskyldiges basunderlag i förhållande till basunderlaget för närmast
föregående beskattningsår. Vid beräkningen av ökningen bör beaktas vad den
skattskyldiges basunderlag faktiskt har uppgått till. Den omständigheten att
den skattskyldige har avstått från att yrka fullt basavdrag bör således inte
påverka nästa års ökningsavdrag.

Ökningsunderlaget skall beräknas med utgångspunkt från
förhållandena under tolvmånadersperioder. Omfattar beskattningsåret kortare
eller längre tid än tolv månader skall basunderlaget därför jämkas. En
bestämmelse om detta finns i fjärde stycket sista meningen.

Prop.
1981/82:70 23

4 §

Paragrafen innehåller en regel som tar sikte på att
förhindra att en uppdelning av verksamheten på flera formellt sett fristående
företag får till följd att forskningsavdraget blir för stort eller för litet.
Regeln är tillämplig på skattskyldiga, som ingår i en grupp näringsidkare
mellan vilka råder intressegemenskap, t. ex. skattskyldiga som tillhör samma
koncern. Intressegemenskap kan föreligga trots att de skattskyldiga inte
tillhör samma koncern. Aktierna i två aktiebolag kan exempelvis innehas av en
och samma fysiska person. Regeln omfattar även denna och liknande former av
intressegemenskap. Å andra sidan behöver den omständigheten att intressegemenskap
föreligger inte innebära risk för att de berörda företagen får för högt
forskningsavdrag. Någon obehörig skatteförmån uppnås t. ex. inte om det inte
föreligger något som helst samband mellan företagens verksamheter. Regeln är
därför tillämplig endast i fråga om verksamhet i förvärvskällor som har sådant
inbördes samband att verksamheterna skulle ha ansetts utgöra en förvärvskälla
om de hade bedrivits av ett enda företag. Endast förvärvskällor som beskattas i
Sverige bör därvid beaktas. Ett utländskt koncernföretag som inte driver
rörelse här i landet berörs således inte av regeln.

För närstående företag med integrerad verksamhet gäller
att basavdrag och ökningsavdrag beräknas på grundval av samtliga i 3 § angivna
kostnader, bidrag och intäkter som företagen har haft. Underlaget för
forskningsavdraget skall med andra ord beräknas på koncernnivå. Vid denna
beräkning skall även de företag som inte yrkat forskningsvdrag eller som inte
driver industriell tillverkning, t. ex. särskilda forskningsbolag, beaktas. Det
på detta sätt fastställda gemensamma underlaget för basavdrag och ökningsavdrag
fördelas därefter mellan de företag som enligt 1-3 §§ kan få särskilt
forskningsavdrag.

Koncernregeln kan belysas med följande exempel. En koncern
består av företagen A och B. A:s basunderlag har ökat med 150 000 kr. i
förhållande till närmast föregående beskattningsår. B:s basunderlag har å andra
sidan minskat med 100 000 kr. A kan medges ökningsavdrag med 30 % x (150 000 ./.
100 000) = 15 000 kr. Den omständigheten att A eventuellt inte haft rätt till
basavdrag för närmast föregående beskattningsår saknar betydelse. A medges ändå
ökningsavdrag med 15 000 kr. En annan koncern består av företagen A, B och C. A:s
basunderlag har ökat med 150 000 kr. och B:s basunderlag med 100 000 kr. C:s
basunderlag har däremot minskat med 70 000 kr. Det gemensamma underlaget för
ökningsavdrag blir då (150 000 + 100 000 ./. 70 000 =) 180 000 kr. av vilket
108 000 kr. faller på A och 72 000 kr. på B. A:s ökningsavdrag blir alltså (30
% x 108 000 =) 32 400 kr. och B:s ökningsavdrag (30 % x 72 000 =) 21 600 kr.

Prop.
1981/82:70 24

5 §

Av paragrafen framgår att ett särskilt forskningsavdrag
inte medges ex officio utan endast efter yrkande av den skattskyldige. Har den
skattskyldige av någon anledning avstått från att yrka avdrag i sin deklaration
kan han framställa yrkandet i form av besvär till länsrätten. Även i övrigt bör
ett yrkande om särskilt forskningsavdrag behandlas på samma sätt som andra
yrkanden rörande den skattskyldiges taxering.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen att antaga inom budgetdepartementet upprättat
förslag fill

lag om ändring i lagen (1973:421) om särskilt
forskningsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som
föredraganden har lagt fram.

Prop.
1981/82:70 25

Bi/aga I

Forskningsskattekommitténs författningsförslag

1 Förslag till

Lag om stöd för forskning och utveckling

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Den som driver rörelse avseende industriell
tillverkning (förelaget)

medges stöd enligt denna lag (forskningsstöd) för sådan forskning och

utveckling som sägs i 2 § och som har eller kan antas få betydelse för

rörelsen.

Forskningsstöd skall inte räknas som skattepliktig inkomst
enligt kommunalskattelagen (1928:370) eller lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt.

2 § Med forskning och utveckling avses i denna lag teknisk
och naturve

tenskaplig forskning samt sådant tekniskt och naturvetenskapligt utveck

lingsarbete som kan antas leda till nya eller väsentligt förbättrade produkter,

produktionsprocesser eller produktionssystem.

Beteckningar i kommunalskattelagen (1928:370) och
taxeringslagen (1956:623) som används i denna lag har samma innebörd som i de
nämnda lagarna.

3 § Forskningsstödet utgör summan av ett basstöd och ett ökningssiöd.

Basstödet utgör två procent av ett underlag beräknat enligt 4 § (basunderlag)

och ökningsstödet tio procent av ett underlag beräknat enligt 5 § (öknings

underlag).

Forskningsstöd utgår endast om basunderlaget uppgår till
minst 20 000 kronor.

4 § Basunderlaget beräknas på grundval av förhållandena
under beskatt

ningsår. Beräkningen sker på följande sått. Det belopp som motsvarar två

och en halv gång lönekostnaderna enligt andra stycket ökas med vad

företaget gett ut i bidrag för forsknings- och utvecklingsarbete och med

kostnader för förvärv av resultat av sådant arbete. Summan minskas med vad

företaget erhållit i bidrag för forsknings- och utvecklingsarbete och med

intäkter på grund av avyttring av resultat av sådant arbete. Erhållna bidrag

som företaget med hänsyn till resultatet av det arbete som bidrag utgått för

eller annan liknande omständighet kan bli skyldigt att betala åter eller eljest

utge vederlag för beaktas inte.

1 lönekostnaderna enligt första stycket ingår vad
företaget under beskattningsåret gett ut i pengar som lön till anställda vilka
under minst en fjärdedel av sin arbetstid utfört forsknings- och
utvecklingsarbete. I lönekostnaderna får räknas in endast vad som hänför sig
till arbete avseende forskning och utveckling.

Prop.
1981/82:70 26

5 § Ökningsunderlaget utgör summan av ökningarna
av basunderlagen

avseende det senaste beskattningsåret och de två närmast föregående

beskattningsåren, för vart och ett i förhållande till basunderlaget avseende

beskattningsåret före. Ökning ingår dock i underlaget endast i den mån

basunderlaget för något beskattningsår efter det beskattningsår som

ökningen avser inte understiger basunderlaget för det beskattningsåret.

Skall vid beräkningen av ökningsunderlaget hänsyn tas till
beskattningsår som är längre eller kortare än tolv månader, används den andel
av basunderlaget avseende det beskattningsåret som tolv utgör av det antal
månader som ingår i beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

6 § 1 fråga om ansökan om forskningsstöd och
beslut med anledning därav

tillämpas reglerna i taxeringslagen (1956:623) om taxering för inkomst om

inte annat framgår av denna lag. Ansökan skall avges på heder och samvete

och avfattas på blankett enligt formulär som fastställts av riksskattever

ket.

(Se vidare anvisningarna.)

7 S Efter beslut om forskningsstöd
skall länsstyrelsen verkställa utbetalning i enlighet med beslutet så snart det
kan ske, i fråga om beslut av taxeringsnämnd dock ej föreden 15 december under
taxeringsåret. Anmäler taxeringsintendent hinder härför får dock utbetalning
innan beslutet vunnit laga kraft ske endast om särskilda skäl föranleder det.

8 § Har forskningsstöd betalats ut
med högre belopp än vad det efter besvär slutligt fastställts till. skall vad
som erhållits för mycket betalas åter.

9 i? På forskningsstöd som betalas ut
efter utgången av mars månad året efter taxeringsåret utgår ränta från den
nämnda tidpunkten till utgången av den månad då utbetalning sker. På
forskningsstöd som skall betalas åter utgår ränta från utgången av den månad då
beloppet betalats ut till utgången av den månad då återbetalning sker.

Ränta enligt första stycket beräknas för visst kalenderår
efter den högre av de räntesatser som vid den årliga debiteringen det året
gäller vid beräkning av ö-skatteränta enligt 69 S 1 mom. uppbördslagen
(1953:272). Räntebelopp som understiger 50 kronor påförs inte.

10 § Har företag vidtagit åtgärd som kan antas ha
kommit till uteslutande

eller så gott som uteslutande i syfte att erhålla forskningsstöd eller stöd med

högre belopp än som eljest skulle ha utgått och kan åtgärden anses obehörig,

fastställs stödet som om åtgärden inte vidtagits.

Prop. 1981/82:70 27

Anvisningar

till 5 S

Till ledning för tillämpningen anges följande exempel:

Ett företag har under en femårsperiod haft följande
basunderlag

beskattningsår

1

100

2

120

3

130

4

126

5

140

Vid beräkning av forskningsstöd i samband med taxeringen
för beskattningsår 5 skall hänsyn tas till bestående ökningar av basunderlaget
mellan beskattningsåren 2 och 3, 3 och 4 samt 4 och 5. Ökningen mellan
beskattningsåren 1 och 2 ligger däremot för långt tillbaka.

Mellan åren 2 och 3 har basunderlaget ökat med 10 enheter.
Med hänsyn till att basunderlaget för ett senare år - år 4 - understiger
basunderlaget för år 3 med 4 enheter ingår endast 6 av de 10 enheterna i ökningsunderlaget.

Mellan beskattningsåren 3 och 4 har inte inträffat någon
ökning.

Mellan beskattningsåren 4 och 5 har inträffat en ökning
med 14 enheter.

Ökningsunderlaget utgör således 6 + 14 = 20 enheter.

Antag att
beskattningsår 2 omfattat 8 månader. Vid beräkningarna skulle då i stället för
120 enheter ha använts i- 120 = 180 enheter. Hade det nämnda beskattningsåret
omfattat 16 månader skulle ha använts -lx 120 = 90 enheter.

till 6 5

Ansökan om forskningsstöd görs hos den taxeringsnämnd som
har att taxera företaget till statlig inkomstskatt för det beskattningsår som
basunderlaget skall beräknas för. Ansökan av handelsbolag görs hos taxeringsnämnd
som bestämts av den länsstyrelse hos vilken bolaget är registrerat eller, om
bolaget registrerat hos tlera länsstyrelser, hos länsstyrelsen i det län där
huvudkontoret är inrättat. Ansökan av juridisk person som är helt frikallad
från skattskyldighet enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och av
sådant dödsbo som skall behandlas som handelsbolag i beskattningshänseende
görs hos taxeringsnämnd som bestämts av länsstyrelsen i det län där företaget
skulle ha taxerats till statlig inkomstskatt om det varit skattskyldigt för
inkomst. Företaget som inte kommit in med ansökan till taxeringsnämnden före
utgången av november under taxeringsåret får göra

Prop.
1981/82:70 28

ansökan om forskningsstöd hos den länsrätt som har att ta
upp besvär rörande taxeviogsbeslut av nämnden. Sådan ansökan skall ha kommit in
före utgången av februari året efter taxeringsåret. Kommer ansökan in efter
denna tid men före utgången av juni året efter taxeringsåret, får länsrätten
pröva ansökan om taxeringsintendenten helt eller delvis tillstyrker den i sak.
Den omständigheten att ansökan gjorts hos annan taxeringsnämnd eller länsrätt
än nu sagts utgör inte hinder för prövning av ärendet.

Har ansökan kommit intill taxeringsnämnd inom föreskriven
tid men efter utgången av september får taxeringsnämnden, om skäl därtill
föreligger, genom särskilt beslut lämna över ärendet till länsrätten för
prövning.

Underrättelse om beslut rörande forskningsstöd skall
sändas till företaget även om avvikelse inte skett från de av företaget lämnade
uppgifterna. Reglerna i taxeringslagen (1956:623) om underrättelse om avvikelse
från självdeklaration och om verkan av att skattskyldig inte erhållit sådan
underrättelse under taxeringsåret tillämpas på underrättelse enligt första
meningen.

1 stället för bestämmelserna i 100, 101 och 103 §S
taxeringslagen gäller följande. Visas att forskningsstöd utgått med för högt
belopp till följd av att beslutet med hänsyn till sedermera framkomna
omständigheter grundats pä oriktiga förutsättningar, får taxeringsintendent
anföra besvär över beslutet i särskild ordning. Sådana besvär får anföras inom
fem år efter utgången av taxeringsåret. Besvär som anförts i särskild ordning
prövas av den länsrätt som skolat avgöra besvär över det beslut vari rättelse
söks. Har beslutet prövats av länsrätten, skall kammarrätt pröva målet. Har
beslutet prövats av kammarrätten eller regeringsrätten, skall regeringsrätten
pröva målet. Regeringsrätten eller kammarrätten får, om besvär som anförts i
särskild ordning finnes böra tas upp till prövning, förordna att målet skall
tas upp och vidare handläggas av länsrätt.

Bestämmelserna i 50 § taxeringslagen angående granskning
av självdeklaration m. m. skall gälla beträffande ansökan om forskningsstöd
och uppgifter i anslutning därtill.

1.
Denna lag
träder i kraft fyra veckor efter den dag. då lagen enligt uppgift på den har
kommit ut från trycket i Svensk författningssamling. Lagen tillämpas första
gången i samband med taxeringen år 1982.

2.
Genom lagen
upphävs förordningen (1973:421) om särskilt forskningsavdrag vid taxering till
statlig inkomstskatt. Förordningen skall dock alltjämt tillämpas i fråga om
kostnader som anges i dess 1 S.

3.
Om det
beskattningsår, för vilket taxering sker år 1982 eller, om taxering beträffande
den förvärvskälla soin rörelsen ingår i inte sker det året, år 1983 börjat före
eller efter den 1 januari 1981. skall vid beräkning av

Prop.
1981/82:70 29

basstöd basunderlaget avseende det beskattningsåret
minskas respektive ökas med den andel av underlaget som tiden mellan den nämnda
tidpunkten och tidpunkten för beskattningsårets början utgör av hela
beskattningsåret. 4. I ökningsunderlaget ingår inte ökning avseende
beskattningsår för vilket taxering skett före år 1982. Ökning avseende det
beskattningsår för vilket taxering sker år 1982 eller, om taxering beträffande
den förvärvskälla som rörelsen ingår i inte sker det året. år 1983 beräknas i
förhållande till underlaget för basavdrag enligt förordningen (1973:421)
avseende kalenderåret 1980.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i
rätten att utbekomma allmänna handlingar

Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1937:249) om
inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §'

Till myndighet avlämnade uppgifter till ledning för
taxering, som avses i taxeringslagen (1956:623), eller eljest för beräknande av
skatt eller ock för beräknande av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring eller av arbetsgivaravgift enligt lagen
(1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m.
må ej i andra fall än i därom gällande författning stadgas utan den
skattskyldiges eller den försäkrades eller den avgiftsskyldiges samtycke
utlämnas till annan tidigare än tjugo år efter uppgiftens datum. Vad nu sagts
skall även gälla beträffande handling, som upprättats eller för granskning
omhändertagits av myndighet vid taxeringskontroll enligt taxeringslagen eller
eljest vid skattekontroll, vid beräknande av pensionsgrundande inkomst eller
vid kontroll av uppgift för beräknande av arbetsgivaravgift. Uppgift, som av
aktiebolag eller ekonomisk förening lämnats taxeringsmyndighet till ledning vid
värdesättning av aktier i bolaget eller andelar i föreningen, må ej utan
samtycke av den som lämnat uppgiften utlämnas till annan tidigare än tjugo år
efter uppgiftens datum. Är det under pågående utredning rörande någons taxering
av synnerlig vikt att innehållet i kontrolluppgift eller annan för
taxeringskontroll enligt taxeringslagen avsedd handling icke kommer till den
skattskyldiges kännedom, må myndighet, som innehar handlingen, vägra att
utlämna denna.

Handlingar i ärenden angående sådant förhandsbesked, som
enligt vad därom är särskilt stadgat kan meddelas i taxerings- eller
skattefrågor, må ej

I Senaste Ivdelse I978:.\53.

Prop. 1981/82:70 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utan samtycke av den som sökt beskedet utlämnas till annan
tidigare än tjugo år från handlingens datum.

Handlingar i ärenden angående befrielse från tillämpning
av bestämmelserna om beräkning av skattepliktig realisationsvinst vid
avyttring av aktier eller liknande egendom i samband med
strukturrationalisering och angående rätt att erhålla avdrag vid taxeringen för
avsättning till särskild nyanskaffningsfond må ej utan samtycke av den som
sökt befrielse utlämnas till annan tidigare än tjugo år från handlingens datum.

HandUngar
i ärenden angående forskningsstöd enligt lagen (1980:00) om Slöd för forskning
och utveckling må ej ulan samtycke av den som ansökt om forskningsstöd utlämnas
ull annan tidigare än tjugo år från handlingens datum. Bestämmelserna i första
stycket tillämpas också i fråga om motsvarande handlingar, som ha upprättats
eller inkommit med anledning av överenskommelse med främmande stat om
handräckning i skatte- eller avgiftsärenden.

Denna lag träder i kraft fyra veckor efter den dag, då
lagen enligt uppgift på den kommit ut från trycket i Svensk
författningssamling.

Prop. 1981/82:70 31

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet
Stimulans av forskning och utveckling (Ds B 1980:1)

1 Inledning

Efter remiss har yttranden över betiinkandet avgetts av
riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), allmänna ombudet för mellankommunala
mål (AO), kammarrätten i Stockholm, statistiska centralbyrån (SCB).
konjunkturinstitutet, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens industriverk (SIND).
styrelsen för teknisk utveckling (STU). Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA).
Industrifonden, lånsslyrelserna i Stockholms. Södermanlands. Malmöhus.
Göteborgs och Bohus. Örebro samt Västerbottens län. delegationen (B 1977:09)
för företagens uppgiftslämnande (DEFU). Centralorganisationen SACO/SR. Föreningen
Auktoriserade revisorer (FAR). Kooperativa förbundet (KF). LaiulsorganisatiiMien
i Sverige (LO). Landstingsförbundet. Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Svensk indiistritörening.
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF). Svenska byggnadsentreprenörföreningen j (SBEF).
Svenska företagares riksförbund. Svenska koninninfi)rlnindet. Svenska konsultförcningen.
Svenska revisorsamfundet. Svenska uppfinnareföreningen. Sveriges hantverks- och
industriorganisation - Familjeföretagen (SHIO-Familjeföretagen). Sveriges
industriförbund. Taxeringsnämnds-ordförandenas riksförbund (TOR) samt
Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Länsstvrelsen i Västerbottens lån har till sitt yttrande
fogat cn reservation av tre ledamöter samt yttranden från Västerbottens
handelskammare och Västerbottens läns TCO-distrikt. LRF åberopar ett yttrande
av Lantbrukarnas skattedelegation. SAF och Sveriges industriförbund åberopar
ett yttrande av Näringslivets skattedelegation.

Som bilaga 9 till prop. 1980/81:130 om industripttlitikens
inriktning, m. m. har fogats en sammanställning av remissyttrandena såvitt
avser dels allmänna synpunkter på frågan om statligt stöd lill forskning oeh
utveckling inom industrin, dels stödets beräkning, tiels ordningen tor beslut
och tillgodoförande av stödet. Remissyttraiuleiia i dessa delar redovisas inte
i följande sammanställning.

2 Erfarenheter av tillämpningen av det nuvarande systemet

AO redovisar vissa erfarenheter av tillämpningen av det
nuvarande systemet. Ombudet anför:

Mellankommunala skatterätten prövar taxeringarna för de
företag som bedriver verksamhet i förvärvskälla som skall tas till beskattning
i flera län. Detsamma gäller om företaget tillhör koncern vilkas företag
taxeras i flera

Prop. 1981/82:70 32

län. Detta innebär att samtliga börsnoterade och många
andra större industriföretags taxeringar handläggs av allmänna ombudet för mellankommunala
mål. Därutöver handläggs ett mycket stort antal medelstora och mindre företags
taxeringar. Det helt övervägande antalet företag som utnyttjat
forskningsavdraget enligt nuvarande lagstiftning torde återfinnas inom detta
företagsbestånd. Likaså torde det helt övervägande antalet skatteprocesser
avseende forskningsavdrag som förekommit ha förts i mellankommunala
skatterätten i andra instans. De erfarenheter som vunnits av hittillsvarande
lagstiftning bör tas till vara vid utarbetandet av ett permanent system.
Kommittén redovisar dock inte några som helst erfarenheter av vare sig
materiella, formella eller processtekniska svårigheter. Jag vill därför
inledningsvis ge en provkarta av några av de problem som uppkommit vid
tillämpningen av hittillsvarande regler.

Det vanligaste skälet till att taxeringsnämnderna vägrat
avdrag torde ha varit att de personer som deltagit i forskningsarbete inte
varit sysselsatta med forskning till övervägande del, dvs. mer än 50 %. Ofta
har angetts en sysselsättningsgrad av exakt 50%. Regelmässigt har
skattedomstolarna vägrat avdrag i sådana fall. Det har förekommit att företag
yrkat avdrag med hänsyn till att den anställde under den tid forskning pågått
varit sysselsatt därmed under mer än 50 % av tiden. Några processer har rört
vilken personal som skall inräknas i kostnadsunderlaget, t. ex. vaktmästare,
bibliotekarier, sekreterare o. dyl. knutna till forskningsavdelningar. Andra
har gällt konstnärer, modellörer och tecknare som arbetar med konstnärlig
formgivning.

Begreppet "'industriell tillverkning" har vållat
tillämpningssvårigheter i vissa fall där verksamheten varit blandad.

Periodisering av kostnader har föranlett
taxeringsprocesser. Förordningen talar om "kostnader för lön",
"utgivit i bidrag", "kostnader för förvärv", "erhållit
i bidrag", "influtit genom avyttring" osv. Vidare har det varit
oklart om intäkter och kostnader till följd av upplåtelse av rätt att utnyttja know-how.
dvs. licensavgifter, skall påverka forskningsunderlaget eller om detta skall
gälla endast beträffande överiålelse av know-how. Det har hävdats att
licensintäkter inte skulle ha utgjort intäkt av forskning utan ersättning för
att licensbetalaren fått ensamrätten för viss produktion på viss geografisk
marknad. I något fall har på faktura särskilt debiterad ersättning för
forskningskostnader för viss leverans inte ansetts böra påverka forskningsunderlaget.
Oklarhet har vidare rått om licensbetalningar eller överlåtelse av patent m. m.
som avser kunnande som utvecklats före förordningens tillkomst skall beaktas.

Arrangemang som synes ha haft som sitt egentliga syfte att
reducera skattekostnaderna har observerats. Sålunda har företag bildat
handelsbolag som äger forskningsanläggningar eller patenträttigheter o. dyl.*
Genom att låta dessa debitera ägarföretagen avgifter har dessa belastats med
särskilda forskningskostnader utöver lönekostnaderna. Dessa särskilda kostnader
har dock förutsatts bli beaktade genom den uppräkning med 5/3 av lönekostnaderna
som får göras. Genom konstruktionen har företaget kunnat tillgodogöra sig
dubbla avdrag. Genom att hänföra forskningskostnader till skilda bolag inom en
och samma koncern har företag på ett mycket enkelt sätt kunnat tillgodoföra sig
extra ökningsavdrag. Genom att betala licenser till andra företag i koncernen
som inte har egna forskningskostnader kan avdragsunderlag tillskapas.

Prop.
1981/82:70 33

En särskild svårighet som vidlåder gällande förordning
hänger samman med att avdragsrätten omfattar ett ökningsavdrag. Detta har
framkallat mycket besvärliga processuella situationer. En nedsättning av
avdragsunderlaget vid ett års taxering på yrkande av en taxeringsintendent
leder till att taxeringen ett påföljande år påverkats i sänkande riktning.
Flera års taxeringar måste i sådana mål hållas öppna i avvaktan på laga kraftvinnande
dom. Företag har yrkat att visst år få avdraget beräknat på lägre kostnader än
de faktiskt redovisade, vilket torde leda till större ökningsavdrag påföljande
år.

För att
förhindra att alltför komplicerade processuella situationer uppkommer eller
att företagen ges möjlighet att styra ökningsavdragets storlek, har det från
fiskalt håll hävdats att ett i deklarationen yrkat avdrag skall ligga fast och
inte ändras genom besvär av företaget. Stöd för en sådan uppfattning har
funnits i förordningens 5 §. I praxis har dock besvärsvis framställda yrkanden
prövats beträffande det särskilda investeringsavdraget (SFS 1975:1147) som har
en likalydande bestämmelse.

Sammanfattningsvis
kan sägas att hittillsvarande regler om särskilt forskningsavdrag - trots att
de berört ett mycket begränsat avsnitt av beskattningsområdet och ett tämligen
litet antal skattskyldiga - vållat inte obetydliga tillåmpningssvårigheter
såväl materiellt som formellt och proces-suellt. Ändå torde granskningen av
avdragsunderlaget ha skett relativt översiktligt. Redovisningen i
deklarationerna har av praktiska skäl kunnat ske summariskt och forskningskostnadsbegreppet
torde ofta uppfattas så diffust att resurskrävande undersökningar företagits
endast mera sällan. Taxeringsnämnderna torde ofta ha ansett sig sakna den
särskilda tekniska kompetens som krävs för att göra bedömningen av om en
arbetsprestation varit av det slaget att den kan betecknas som forskning och
utveckling. De bedömningar som skall göras synes också skilja sig från dem som
normalt faller inom taxeringsnämndernas erfarenhetsområde.

3 Allmänna synpunkter på kommitténs förslag i jämförelse
med det nuvarande särskilda avdraget

En allmän uppfattning bland remissinstanserna är att
förslaget - inom ramen för ett generellt stimulanssystem - allmänt sett utgör
en bättre lösning än det särskilda avdraget. Uttalanden av denna innebörd har
gjorts av ett femtontal remissinstanser, däribland RSV, STU, IVA, Industrifonden,
LO, Lantbrukarnas skattedelegation. Näringslivets skattedelegation och TCO.
Kammarrätten i Stockholm förordar ett system med extra avdrag alternativt
skattereduktion, i båda fallen kombinerat med bidrag i de fall då företaget
inte har vinst.

STU:

Utredningsförslaget innebär en avsevärd förbättring av det
generella

FoU-stödet. Detta gäller särskilt:

bidragsformen som innebär att fler företag kan komma
att utöka FoU-verksamheten

?! Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 70

Prop.
1981/82:70 34

treårsperspektivet som skapar förutsättningar för större
långsiktighet i FoU-verksamheten samt

den ökade möjligheten att införskaffa utländska kunskaper,
licenser m. m.

IVA:

Akademien har i studien "Kunskap och
konkurrenskraft" (op cit) bedömt att generella stödåtgärder, som påverkar
de ekonomiska villkoren för företagens forsknings- och utvecklingsverksamhet,
kommer att erfordras under överskådlig framtid.

Därför föreslog IVA att det provisoriska s. k. särskilda
forskningsavdraget skulle bibehållas och utvecklas. För att öka stimulanseffekten
föreslogs att den del av avdraget som beräknades på den fasta FoU-kostnaden
skulle fördubblas till 20%.

Avdragssystemet innebär att företag kan dra nytta av
stödet bara om man ger vinst. Detta missgynnar bl. a. nyetablerade företag med
syfte att utveckla ny teknik, eftersom dessa normalt ger vinst först efter lång
fid. Akademien föreslog att rätten till ackumulering av avdraget skulle utökas
till tio år.

Forskningsskattekommitténs förslag avviker i vissa
avseenden från IVA:s tidigare synpunkter. Förslaget bedöms dock innebära en
förbättring av det nuvarande systemet på de punkter akademien påtalat, och IVA
tillstyrker därför kommitténs förslag i dess huvuddrag.

TCO:

Vid bedömningen av det föreliggande förslaget finner TCO att
detta är bättre än nuvarande ordning, eftersom det nya systemet innebär att
avdrag byts ut mot bidrag, som således utgår även till företag som inte
uppvisat vinst. TCO finner det likaså vara en förbättring att en ökad andel av
stödet lagts på ökningsstöd. Det av utredningen framlagda förslaget är således
enligt TCO:s mening bättre ägnat än nuvarande system att tillämpas under
åtminstone en övergångstid intill dess att säkrare bedömningsunderlag
föreligger som ett resultat av fortsatt utredningsarbete. När TCO således
förordar att det av kommittén föreslagna systemet med FoU-bidrag skall
tillämpas tills vidare, har organisationen särskilt fäst avseende vid att många
företag kan ha dimensionerat sina FoU-resurser med hänsyn till det nu gällande
stödet och att en övergång till helt andra bedömningskriterier kan vålla en
åtminstone temporär osäkerhet. Risk föreligger att vissa företags FoU-verksamhet
stagnerar eller trappas ned. Detta skulle också skapa otrygga anställningsförhållanden
för dem som arbetar inom FoU-området.

4 Företagskategorier som bör omfattas av stimulansen

Enligt nuvarande regler och även enligt kommitténs förslag
är stimulansen förbehållen företag som bedriver industriell tillverkning. Denna
begränsning tillstyrks uttryckligen av Näringslivets skattedelegation, som
anför:

I promemorian föreslås att stimulansen liksom hittills
skall ges till företag, som bedriver industriell fillverkning och omfatta
kostnader för tekniskt och naturvetenskapligt FoU-arbete. Utredningen har
enligt direktiven haft att överväga om även andra företag och annan forskning
bör omfattas av

Prop.
1981/82:70 35

systemet. Emellertid har den icke ansett att man bör
överge nuvarande gränsdragning.

Vi
ansluter oss till utredningens bedömning att en sådan utvidgning inte bör
vidtas. Den skulle knappast inrymmas i ett stödsystem uppbyggt på samma sätt
som det gällande eller nu föreslagna. Dessa system är lämpade för ett stöd till
den tekniska och naturvetenskapliga FoU-verksamheten inom industrin men
knappast för ett mera allmänt stöd till FoU-verksamhet inom näringslivet. Vi
vill också erinra om att den i nuvarande lagsfiftning valda begränsningen inte
vållat några nämnvärda problem. Vi förutsätter emellertid att utvecklingen här
följs med fortsatt uppmärksamhet.

Förutsättningarna för avdragsrätt skall alltså oförändrat
vara att den skattskyldige driver industriell tillverkning och har kostnader
för tekniskt och naturvetenskapligt FoU-arbete enligt den definition därav som
utarbetats för statistiskt bruk. Vi delar som vi tidigare sagt denna
kommitténs uppfattning att stödets nuvarande tillämpningsområde inte bör
ändras. Vi vill dock understryka angelägenheten av att begreppen industriell
tillverkning och teknisk och naturvetenskaplig FoU-verksamhet inte tolkas
restriktivt. Sålunda bör alltfort gälla att ett varuproducerande företag av
mindre storlek inte bör vägras stöd på den grund att företagets verksamhet
möjligen inte kan anses som industri.

Några remissinstanser önskar i en utvidgning av
tillämpningsområdet. Enligt STU bör utvecklingsbolag omfattas av stimulansen.
Styrelsen anför:

En central företagsgrupp för Sveriges framtida
internationella konkurrenskraft är utvecklingsbolagen. I utredningen sorteras
de under kunskapsproducerande företag. Ibland bildas ett utvecklingsbolag för
att utveckla endast ett projekt i syfte att antingen sälja resultatet genom en
licens eller marknadsföra slutresultatet efter legotillverkning eller egen produkfion.
Andra utvecklingsbolag bedriver kontinuerligt olika projekt och lever på
intäkter av licenser. Utvecklingsbolag drivs ofta av engagerade persdner som
tar betydande tekniska och inte minst privata ekonomiska risker. Även om en
betydande del av utvecklingsbolagens projekt inte lyckas har det .visat sig att
de som lyckas genererar ny industriell verksamhet och då ofta i nyetablerade
företag. Enligt internationell erfarenhet är tillväxten betydligt snabbare,
vinsten högre och antalet nyanställningar större än inom nyetablerade
industriföretag i allmänhet.

Utredningen menar att dessa framtidsorienterade företag
inte skall omfattas av FoU-stimulans enligt förslaget. Motivet är att FoU-avdraget
kan bli dubbelt, dvs. falla ut dels hos FoU-företaget dels hos licensköparen.

Detta
innebär att utvecklingsbolagen, som ständigt tar stora tekniska och ekonomiska
risker inte skulle stödjas, medan de licensköpande företagen, som tar minimala
risker då de köper en färdigutvecklad produkt, skulle få bidrag. Inte heller
får utvecklingsbolag, som tänker starta tillverkning, stimulans. Ny företagsetablering
baserad på FoU skulle inte alltid stimuleras. STU anser därför att förslaget
inte tillräckligt stöder framtidsorienterade tekniska FoU-insatser.

Prop. 1981/82:70 36

1 detta sammanhang år det intressant att citera prop
1978/79:123 Riktlinjer för industripolitiken, m. m.

■"När det gäller utvecklingen av nya
affärsidéer bör man enligt min mening vara medveten om att politiska organ, statliga
myndigheter och etablerade intresseorganisationer genom sin uppbyggnad ibland
kan utgöra en återhållande kraft snarare än en pådrivande. De kan ha svårare
att se både riskerna och möjligheterna i utvecklingen än enskilda människor och
företag som år verksamma ute på fältet. Det finns åtskilliga exempel på
personer och företag med nva idéer som länge har fått slåss i motvind mot det samlade
etablissemanget innan marknadskrafterna har visat att deras idéer har varit
bärkraftiga."'

Genomförs utredningens förslag bör även utvecklingsbolagen
(imfattas av stödet. Risken för dubbelt stöd får motverkas t. ex. genom att
licensintäkterna dras av på det bidragsgrundande beloppet, dvs. på samma sätt
som för tillverkande företag.

IVA pekar på vissa potentiella grånsdragningsproblem vad gäller
begreppen ""industriföretag"" och ""teknisk och
naturvetenskaplig FoU'".

IVA:

Det har i vissa sammanhang visat sig lämpligt att
organisatoriskt skilja långsiktig utveckling från företagets löpande
verksamhet. Flera stora industriföretag har prövat att etablera separata
utvecklingsföretag, new-venture-enheter etc. Även hos fristående teknikbaserade
nya företag förekommer i ökad utsträckning att företaget enbart ägnar sig åt
utveckling och marknadsföring, medan all tillverkning läggs på
underleverantörer.

Det är viktigt att man vid eventuella gränsfall av ovan
skisserat slag tillämpar bidragsreglerna konstruktivt och ser mer till
bidragssystemets syfte att stärka svensk industris konkurrensförmåga, än till strikt
formella gränser. Bidragssystemets tillämpning bör inte motverka t. ex.
företagens strävan att finna en ändamålsenlig organisatorisk form för FoU.

FAR vill fästa uppmärksamheten på en situation, där
begränsningen till industriföretag enligt föreningen kan få inte avsedda
effekter. Föreningen anför:

Inom en koncern kan det vara rationellt att koncentrera FoU-arbetet
till en för koncernen gemensam FoU-avdelning inom moderbolaget. Om moderbolaget
i övrigt driver annan verksamhet än industriell tillverkning, får man inom
koncernen forskningsstöd enligt lagförslaget endast till den del dotterbolagen
- industriföretagen - lämnar bidrag till moderbolaget för de gemensamma FoU-kostnaderna.
De kostnader, som ej täcks av dessa bidrag, grundar sålunda ej forskningsstöd,
även öm de avser FoU-arbete enligt 2 S i lagförslaget. FAR hemställer att även
den berörda situationen beaktas vid den slutliga utformningen av lagtexten.

Svenska uppfinnareföreningen anser att det uppfinnar- och
innovationsarbete som utförs av de fria uppfinnarna måste bli föremål för
stimulansåtgärder som är jämförbara med och helst av vidare omfattning än de
av

Prop. 1981/82:70 37

kommittén föreslagna. Enligt Svenska kotisultföreningen
bör konsultföretag omfattas av stimulansen. SHlO-Famdjeföretagen föreslår att
tillämpningsområdet utvidgas till att omfatta industriserviceföretag.

Svenska konsultföreningen:

Utredningen framhåller (sid. 57) att de kunskapsproducerande
företagen ""indirekt får del av stimulansen genom att denna omfattar
sådana köpare av FoU-resultaten som levererar industriprodukter. Om stimulans
utgick direkt till sådana företag skulle samma FoU-insats kunna medföra rätt
till stimulans två gånger. Sådana effekter skall som nämnts inte godtas".
Vi anser att den refererade ståndpunkten bygger på en felaktig uppfattning oni FoU-verksamheten
i bl. a. konsultföretagen. Skall dessa kunna hävda sig såväl i konkurrensen på
utlandsmarknaden som på hemmamarknaden, måste de bedriva ett internt
utvecklingsarbete avseende egna rutiner i fråga om arbetsmetodik oeh hur t. ex.
på annat håll uppnådda FoU-resultat skall omsättas i praktisk tillämpning.
Exempel härpå är att utveckla dataprogram för ritningsproduktion,
projektledning, beskrivningsarbete och liknande. Dessa insatser kommer främst
till nytta i den löpande produktionen för uppdragsgivarna, dvs. i uppdrag som
ingalunda blir betraktade som FoU-upp5drag. Eftersom FoU-potentialen i
konsultföretagen är mycket hög, bl. a. beroende på en hög ingenjörstäthet och
en verksamhet som ligger i gränsskiktet mellan den renodlade forskningen och
den praktiska tillämpningen, är det ur samhällsekonomisk synpunkt i högsta grad
rimligt att forskningsstödet också direkt kan utgå till konsultföretagen. Vi
får därför föreslå att förslaget ändras på sådant sätt att forskningsstödet
icke enbart utgår till tillverkande företag utan även till konsultföretag
eller, enligt utredningens nomenklatur, "kunskapsproducerande
företag".

SHIO-Familjeföretagen:

1 den föreslagna lagen om stöd för forskning och
utveckling anges att stödet avser företag som driver industriell tillverkning.
Det framgår inte helt klart vad som skall menas med industriell tillverkning.
Innebörden torde dock vara att forskningsstödet föreslåsgälla för
tillverkningsindustrin, dvs. företag tillhörande grupp 3 inom svensk
näringslivsindelning (SNI). Därmed skulle byggnadsindustrin och
servicenäringarna ligga utanför forskningsstödet. I betänkandet diskuteras
huruvida även s. k. industriservice skall få rätt till forskningsstimulans.
Utredningen lämnar följande motiv för att inte utvidga den branschmässiga avgränsningen:

"Åtgärderna bör alltså utformas så att de får verkan
främst för de näringsgrenar som i stor utsträckning är utsatta för
utlandskonkurrens - på främmande marknad och på hemmamarknaden. (...)11973 års
lagstiftningsärende avvisades, som nämnts, propåer om att
industriservicesektorn samt underhålls- och kunskapsproducerande företag skulle
omfattas av stimulans. Självfallet förekommer det inte sällan att sådana
företag har att verka i konkurrens med utländska företag. Generellt sett torde
dock utlandskonkurrensen inte vara lika uttalad i dessa näringsgrenar som för
de varuproducerande företagen" (sid. 57).

Prop.
1981/82:70 38

I övrigt konstateras i promemorian att de kunskapsproducerande
företagen indirekt kan få del av stimulansen. Med avgränsningen önskar man i
betänkandet förhindra möjlighet till missbruk eller onödiga kontrollproblem.

Enligt SHIO-Familjeföretagens uppfattning innebär
resonemanget i betänkandet en överdriven tro på industriföretagen samtidigt som
industriserviceföretagens betydelse för den svenska ekonomin - i synnerhet i
framtiden - beaktas i för liten utsträckning.

Det kan noteras att en diskussion beträffande målgrupp
även fördes i regeringens småföretagsproposition, prop. 1977/78:40. med
anledning av inrättandet av de regionala utvecklingsfonderna. De tidigare
företagareföreningarna hade en målgrupp som i stort motsvarade den som
föreslagits beträffande forskningsstödet. Föredragande statsrådet
(industridepartementet) konstaterade på sid. 149 i bilaga 1 till
småföretagspropositionen, att målgruppen bör begränsas till att omfatta sådana tjänsteproducerande
företag som har direkt anknytning till den primära målgruppen - de tillverkande
företagen. Företagens huvudsakliga verksamhet bör vara inriktad på tillverkande
företag. Statsrådet syftar här på de s. k. industriserviceföretagen.
Målgruppen definieras också utifrån svensk nåringslivsindel-ning enligt
följande:

a)
Företag inom
jordbrukets binäringar som inte omfattas av det särskilda stöd som finns till
jordbrukets och trädgårdsnäringarnas rationalisering.

b)
Sand- och
grustag, mineralbrott m. m.

c)
Tillverkningsindustri.

d) Byggnadshantverk.

e) Produktionsvaruinriktad
partihandel och varuhandelsförmedling.

f) Lastbilstransporter och maskinuthyrning (vad gäller
företagsservice,

däremot inte kreditstöd).

g) Juridisk,
ekonomisk, kameral och teknisk uppdragsverksamhet.

h) Renings-, renhållnings- och rengöringsverksamhet,
reparation av motorfordon samt tvätteriverksamhet.

Gemensamt för företagen inom dessa branscher är således
att de är tillverkande företag och/eller s. k. industriserviceföretag.

Det som skiljer de tillverkande företagen från
industriföretagen är i stort sett att tillverkningsföretagen i första hand har
produktutveckling medan industriserviceföretagen i första hand har
metodutveckling. Det kan vidare noteras att servicenäringarna får en allt
större betydelse för den svenska ekonomin. Utvecklandet av effektiva
servicesystem är i vissa fall en nödvändig förutsättning för varuexport. I
sammanhanget kan hänvisas till de resonemang som förts i promemorian
"Systemleveranser till industri- och anläggningsprojekt - problem och
möjligheter för svensk industri". Ds 1 1978:39. Det kan således noteras
att servicenäringarna i allt större utsträckning verkar i konkurrens med
utlandet.

Det kan finnas anledning att exemplifiera den forskning
och utveckling som sker inom industriserviceföretagen. Vi utgår därvid från
ovan gjorda uppräkning av de berörda näringsgrenarna.

Prop. 1981/82:70 39

a)
Jordbrukets
binäringar behandlar vi inte här.

b)
Sand- och
grustag, mineralbrott m. m. Effektiva företag inom detta område har stor
betydelse framför allt för byggnadsverksamheten. Det gäller både husbyggnadsverksamhet
och anläggningsverksamhet. I många delar av landet finns inte grustäkter att
tillgå och man blir därför i allt högre utsträckning tvungen att utnyttja
krossat berg för att få råvaror till betong, asfaltbetong m. m. Hår är det
naturligtvis av stor ekonomisk betydelse att dessa företag utvecklar sin teknik
för brytning och krossning av berget. Vidare är det ur landskapsvårds- och
miljösynpunkt av utomordentlig betydelse att marken kan återställas.

c)
Någon
exemplifiering av forskning och utveckling inom tillverkningsindustrin behöver
här inte göras.

d) Byggnadshantverket. Inom denna bransch finns bl.a.
plåtslagerier,

rörlednings- och ventilationsföretag och elektriska installationsföretag.

Inom plåtslagerierna förekommer förtillverkning som är jämförbar med

tillverkning inom tillverkningsindustrin. Dessa företag bör därför räknas

som tillverkande företag. När det gäller företagen inom installationssek

torn behandlas branschens forsknings- och utvecklingsarbete i installa-

tionsbranschutredningens betänkande SOU 1974:47. Där konstaterades

bl. a. att det utvecklingsarbete som bedrivs inom branschen är av största

betydelse och bör främjas. Liknande synpunkter kan framföras beträf

fande övriga delbranscher inom byggnadshantverket.

e,f)Vi avstår från att lämna kommentarer till produktionsvaruinriktad
partihandel etc. samt lastbilstransporter m. m.

g) Juridisk, ekonomisk, kameral och teknisk
uppdragsverksamhet. Både metodutvecklingsarbete och rent forskningsarbete
förekommer inom dessa branscher och kanske framför allt då det gäller den
tekniska uppdragsverksamheten. En del tekniska konsultföretag utför sitt forsknings-
och utvecklingsarbete som direkt konsultarbete åt industriföretag. Enligt
förslaget i betänkandet skulle dessa företag indirekt få del av
forskningsstimulansen. När det gäller utvecklingsarbetet inom andra
konsultföretag, t. ex. byggnadstekniska konsultföretag, finns motsvarande
koppling till tillverkningsindustrin. I den utsträckning byggnadsindustrin
inte berörs av forskningsstimulansen berörs dessa konsultföretag inte ens
indirekt av det föreslagna forskningsbidraget. De byggnadstekniska
konsultföretagen verkar i inte ringa omfattning även på utländska marknaden.
Det vore därför olyckligt om dessa företag inte fick del av den föreslagna
stimulansen.

h) Renings-, renhållnings- och rengöringsverksamhet,
reparation av motorfordon samt tvätteriverksamhet. Systematisk metodutveckling
förekommer bland företagen inom dessa branscher. I första hand kan en sådan
utveckling medföra en betydande effektivisering av verksamheten. Som exempel
kan nämnas att de privata städbolagen har genom systematisk metodutveckling
kunnat sänka städkostnaden från ca 90 kr. per kvm till knappt 60 kr. per kvm.
Siffrorna bygger på ett konkret exempel från ett bibliotek i Jönköping. Ett
fortsatt forsknings- och utvecklingsarbete inom dessa sektorer torde ha stor
betydelse för möjligheterna att begränsa den kommunala utgiftsexpansionen.
Detta är f. n. av mycket stor samhällsekonomisk betydelse. Det kan vidare
noteras att inom t. ex. städbranschen sker en viss verksamhet även på
exportmarknaden. Denna exportstädning skapar då ett direkt underlag för en
varuexport av städutrust-ning.

Prop.
1981/82:70 40

Förutom ovan nämnda branscher bör även den egentliga
byggnadsindustrin beröras av forskningsbidraget. Byggnadsindustrins
samhällsekonomiska betydelse torde vara så välkänd att ytterligare motivering
inte behövs. Det kan dock noteras att även inom denna sektor har eii allt
större utländsk verksamhet uppkommit.

Inom byggbranschen förekommer en särskild
byggnadsforskningsavgift. Det synes naturligt att denna avgift avvecklas i
samband med att det föreslagna forskningsstödet genomföres.

En utvidgning av målgruppen skulle innebära en stimulans
för forskning och utveckling av stort samhällsekonomiskt värde.

Enligt KF:s erfarenhet förekommer ett betydande FoU-arbete
på transport- och distributionsområdet. Även om gränsdragnings- och
definitionsproblem kan uppkomma ifrågasätter KF om inte tillämpningsområdet
bör utvidgas till att omfatta FoU-verksamhet beträffande transport och distribution.

Lantbrukarnas skatledelegation tar upp frågan om FoU-arbete
i jordbruk och skogsbruk. Delegationen anför:

Vad gäller inskränkningen att FoU-arbete skall avse
industriell tillverkning i rörelse vidhåller delegationen den uppfattning
delegationen framförde i remissutlåtande över 1973 års lagstiftning om
forskningsavdrag. Häri anfördes bl. a.:

"Samma behov av stimulans i fråga om forsknings- och
utvecklingsarbete föreligger också inom jordbruk och skogsbruk. Det torde för
övrigt vara praktiskt omöjligt att avskilja de olika leden inom råvaruproduktion,
förädling, distribution och försäljning av produkter på sätt som gjorts i
förslaget. 1 vart fall finns inte skäl undanta forsknings- och
utvecklingsarbete i fråga om råvaror som härrör från jordbruk och skogsbruk, då
kostnaderna bestrids inom jordbruk och skogsbruk. En diskriminering av vissa
förvärvskällor är dessutom opåkallad i en tid då förvärvskällornas särprägel
och därmed deras gränser alltmer utsuddas. - Delegationen framför därför det
bestämda kravet att forsknings- och utvecklingsarbete i jordbruk och skogsbruk
skall erhålla motsvarande stimulansavdrag som föreslås för industrin".

Delegationen finner det oacceptabelt att samma slag av FoU-arbete
skall behandlas olika bara av det skälet att arbetet utförts i anslutning till
en jordbruksfastighet och därför inte kan betraktas som rörelse. Som typexempel
på arbete med anknytning till jord- och skogsbruk kan nämnas växtförädling.
Delegationen vill särskilt understryka betydelsen av att stimulera FoU-arbete
som avser alternativa energikällor eller som syftar till energibesparing. Även
sådant arbete har naturlig anknytning till jord- och skogsbruk.

5 Stimulansberättigande kostnader

Näringslivets skatledelegation godtar kommitténs förslag
om att en utvidgning av stödet till att avse kostnader för administrativ
utveckling m. m. inte bör ske. Enligt delegationen skulle en sådan utvidgning
knappast

Prop.
1981/82:70 41

inrymmas i ett stödsystem uppbyggt på samma sätt som det
nu gällande eller det föreslagna.

IVA tar också upp den s. k. mjukvaruutvecklingen inom
datatekniken m. m.:

Elektronik och datateknik utgör expansiva områden av
industrins FoU. Här utgör mjukvaruutvecklingen en stor och växande del av FoU-kostnaderna.
Beroende på tillämpningsområde kan samma verksamhet benämnas
"administrativ utveckling" eller ""teknisk
utveckling"".

Det är
viktigt att man vid eventuella gränsfall av ovan skisserat slag tillämpar
bidragsreglerna konstruktivt och ser mer till bidragssystemets syfte att stärka
svensk industris konkurrensförmåga, än till strikt formella gränser.

Utvecklingen av "mjukvara" behandlas även av
Svensk indiistriförc-ning:

Ifråga om stimulansberättigade kostnader begränsar sig
förslaget till industriellt utvecklingsarbete. För databehandling föreslås
endast utveckling av den maskinella utrustningen s. k. hardware omfattas medan
programvaruutvecklingen, software, exkluderas. Föreningen vill även här ha
förtydligande. Inom elektronikindustrin och i allt större utsträckning inom
den traditionella verkstadsindustrin används konstruktionslösningar baserade på
den nya programmerbara mikroelektroniken. Det innebär att utvecklingsarbetet
för en ny produkt till större delen kan bestå av program istället för
traditionell sammankoppling av elektronikkomponenter. Det vore olyckligt om
denna expansiva och för vår framtid så centrala bransch inte hade möjlighet att
få stöd för den del av sitt utvecklingsarbete som bestod av programvara.
Föreningen vill därför föreslå att programvaruutveckling skall jämställas med
annat industriellt utvecklingsarbete i den mån programmet utgör en integrerad
del av den nya produktens eller svsternets egenfunktion. Programmering av
mikroprocesser föreslås därför bli stödberättigat. Tillämpat på administrativa
datorer innebär detta att utveckling av systemprogram-vara blir stödberättigat
medan applikationsprogramvara inte blir det.

SBEF anser att stödet bör omfatta även kostnader för
utveckling av administrativa system, m. m.:

Ur principiell synpunkt anser SBEF att stödet bör ges en
vidare tillämpning än att avse enbart FoU-arbeten av teknisk och
naturvetenskaplig art. Inom byggnadsindustrin förekommer nämligen FoU-arbeten
av icke teknisk- och naturvetenskaplig art som verksamt bidrar till att öka
företagens konkurrenskraft inte minst på utländska marknader. Sålunda kan
nämnas FoU-arbeten som syftar till att utveckla och förbättra olika organisations-och
styrfunktioner t. ex. system för administrativ- och ekonomisk styrning.
Eftersom förbättrad samordning av t. ex. materialleverantörer och underentreprenörer
minskar kostnaderna vid total- och generalcntreprcnader ökar möjligheterna att
i utlandet konkurrera som total- och generalentreprenör i takt med att nämnda
styrfunktioner förbättras. Med hänsyn härtill

Prop.
1981/82:70 42

anser SBEF att även denna typ av FoU-arbeten bör omfattas
av den föreslagna generella stimulansen.

6 Deflnitionen av FoU

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser i likhet med
kommittén att det hittills använda FoU-begreppet är väl inarbetat och bör
behållas utan ändring i sak.

Kammarrätten i Stockholm anser att definitionen av FoU i
den nuvarande lagen bättre svarar mot vad som är avsett än definitionen i den
föreslagna nya lagen.

Näringslivets
skattedelegation understryker angelägenheten av att begreppet teknisk och
naturvetenskaplig FoU-verksamhet inte tolkas restriktivt.

Frågor
rörande tolkningen av FoU-begreppet tas också upp av Svensk indusiriförening
och SHIO-Familjeföretagen:

Svensk industriförening:

Ett klarläggande om vad som menas med FoU avseende
utvecklingsarbete torde vara nödvändigt. Den definition som kommittén utan
närmare kommentar slår fast i utredningens punkt 9.2.3 kan tolkas så att endast
utvecklingsarbete baserat på forskningsresultat och vetenskapliga arbetsresultat
i akademisk mening skulle vara stödberättigat. Denna tolkning anser föreningen
vara alltför snäv och i grunden baserad på ett tidigare allmänt omfattat men
numera förkastat synsätt om ett direkt samband mellan grundforskning och
produktinnovation. Föreningens positiva grundsyn på föreliggande förslag är
alltså avhängigt av tolkningen att utvecklingsarbete efter nya idéer oavsett
ursprung syftande till nya produkter, nya system eller väsentliga förbättringar
av redan existerande produkter och system skall vara stödberättigat. Om idéerna
kommer från enskilda uppfinnare, försäljningsingenjörer eller arbetare skall
detta alltså inte spela någon roll.

SHIO-Familjeföretagen:

Enligt SHIO-Familjeföretagens uppfattning bör i
forskningsbegreppet ingå grundforskning, tillämpad forskning, produktutveckling
och metodutveckling. Det är inte helt klart huruvida metodutveckling ingår i
den definition av forskning och utveckling som anges i betänkandet. Där sägs
att utvecklingsarbetet innebär att systematiskt och metodiskt utnyttja forskningsresultat
och vetenskaplig kunskap och nya idéer för att åstadkomma nya produkter, nya
system eller väsentliga förbättringar av redan existerande produkter eller
system.

Här behövs ett klarläggande att metodutveckling verkligen
ingår i begreppet systemutveckling.

7 Lönekostnaderna som bas

Förslaget att lönekostnaderna skall användas som bas även
i fortsättningen har inte föranlett några erinringar.

Prop.
1981/82:70 43

8 Lönebegreppet

Kommitténs bestämning av lönebegreppet har inte
föranlett några erinringar. AO anför att begränsningen till kontant lön är
välmotiverad.

9 Beräkningsperioden

Förslaget att stödet skall beräknas på grundval av
förhållandena under räkenskapsåret har inte föranlett några erinringar.
Länsstyrelsen i Södermanlands län ger dock uttryck för en viss tveksamhet.
Länsstyrelsen anför:

När det gäller underlaget för beräkningen av stödet
motsätter sig länsstyrelsen i och för sig inte att beräkningsunderlaget anknyts
till beskattningsåret (räkenskapsåret) även om nuvarande ordning med kalenderåret
som bas fungerat relativt väl och torde ha vissa fördelar i mindre företag.
Inom företagsbeskattningen används kalenderåret som bas för
arbetsgivaravgifterna, varför utredningens slutsats att det är främmande för
rörelsebeskattningen att knyta an till kostnader för kalenderår inte är invändningsfri.
Fördelarna med kalenderår torde f. ö. också bli större i ett bidragssystem än i
nu använd stödform.

10 "Överväganderegeln"

F. n. gäller att endast kostnad för personal som till
övervägande del, dvs. minst 50 procent av arbetstiden, sysslat med FoU-verksamhet
beaktas vid beräkningen av underlaget för avdraget. Kommittén anser att denna
begränsning verkar till nackdel för mindre företag. I syfte att skapa bättre
möjligheter för denna kategori att utnyttja stimulansen föreslår kommittén att
regeln ändras så att det räcker med att den anställde till minst en fjärdedel sf.all
ha sysslat med FoU-verksamhet.

Förslaget
har fått ett positivt mottagande av bl. a. näringslivets organisationer. Flera
av dessa organisationer anser dock att förslaget inte är tillräckligt
långtgående. Från några håll framförs önskemål om alternativa
beräkningsgrunder.

Lantbrukarnas skaltedelegalion:

Delegationen ser i och för sig positivt på förslaget att
minska kvalifikationstiden från 1/2 till 1/4 av arbetstiden. Detta är dock
enligt delegationens uppfattning inte tillräckligt för att åstadkomma en
effektiv stimulans i de mindre företagen. Dessa bygger ofta på en uppfinning
som gjorts av företagsledaren själv. Denna arbetsinsats bör kunna räknas in i FoU-underlaget
oavsett om kvalifikationsgrundande lön utgått härför. Bedrivs företaget i annan
form än aktiebolag utgår ingen lön till egenföretagaren. Hans arbetsinsats kan
alltså överhuvudtaget inte premieras med forskningsstöd. Enligt delegationens
uppfattning bör i princip allt FoU-arbete få medräknas såvida de sammanlagda
kostnaderna överstiger 20 000 kronor.

Prop.
1981/82:70 44

Vad särskilt gäller uppfinnarnas skattesituation har denna
berörts i proposition 1978/79:210och SkU 1978/79:57 om ändrad
företagsbeskattning. Härvid har uttalats att uppfinnarnas skatteproblem skall
behandlas i utredningen om kulturarbetarnas ställning.

Svensk industriförening:

Föreningen anser inte att avgränsningen till viss person
vars arbetstid till minst 25 % upptages av FoU-verksamhet är riktig. Som ovan
anförts i anslutning till den s. k. STU-utredningen torde de mest produktiva
insatserna i det tekniska förnyelsearbetet göras av de företag som av marknaden
tvingas hårtill. En stor del av detta arbete sker i de mindre och medelstora
företagen. Det torde tillhöra ovanligheterna att dessa företag har speciell FoU-personal
anställd. Istället sker utvecklingsarbetena språngvis med stor personalinsats i
de mest kritiska utvecklingsfaserna. Den totala volymen utvecklingsarbete kan
därför ligga på manår utan att för den skull någon enda person uppfyller
kriteriet att till en fjärdedel av sin arbetstid under året ha sysslat med FoU-arbete.
Föreningen anser att det vore orättvist om inte ett sådant företag vore stödberättigat
för sin FoU-insats och vill föreslå att den bindning till person och arbetstid
som kommittén föreslår inte bör ifrågakomma. Istället bör stödet till
företagets FoU-insats räknat på basunderlaget enligt kommitténs förslag utgå så
snart detta överstigit en viss miniminivå. Det av kommittén föreslagna minimiunderlaget
20 000 kronor verkar rimligt. Under förutsättning att den föreslagna
inskränkningen av rätten att utbekomma allmän handling för ärenden angående
forskningsstöd införes anser föreningen att det dessutom bör åligga det företag
som söker bidrag att i ansökan ange ändamål och syfte med sin FoU-insats. En produktrelaterad
tidsredovisning bör exempelvis krävas för att taxeringsmyndigheterna vid en
ev. taxeringsrevision skall ha möjlighet att granska uppgifternas riktighet.

Näringslivets skatledelegation:

Kommittén anser att kravet på anställds arbetsinsats under
året med FoU-arbete kan sänkas från nuvarande 50% till 25%. Vi delar denna
uppfattning. Ändringen bör medföra att ett ökat antal mindre och medelstora
industriföretag kan komma i åtnjutande av stöd. Å andra sidan finns många
företag som inte heller kan uppfylla detta sänkta krav trots att man bedriver
intern FoU-verksamhet. Det kan därför ifrågasättas om inte en alternativregel,
som inte ställer krav på viss FoU-arbetstid för varje enskild anställd utan för
företaget som helhet, borde tillskapas. De kontrollsvårigheter som en sådan
alternativregel medför bör kunna bemästras genom en något ökad redovisnings-
och uppgiftsskyldighet.

Svenska företagares riksförbund:

Enligt förslaget skall kravet på en anställds arbetsinsats
med FoU-arbete sänkas från nuvarande 50 till 25 %. Förslaget är självfallet ett
steg i rätt riktning men förbundet hemställer dock att ytterligare en möjlighet
öppnas till nytta särskilt för de mindre företagen nämligen att företagets
totala FoU-verksamhet får bilda underlag för stödinsatser.

Prop.
1981/82:70 45

SHIO-Familjeföretagen:

1 betänkandet uttalas att en förutsättning för att
forskningsbidrag skall utgå för anställdas arbete är att de till minst en
fjärdedel har sysslat med forsknings- och utvecklingsverksamhet. Jämfört med
nuvarande regel ~ minst 50 % - innebär detta en förbättring. Fortfarande torde
dock begränsningsregeln vara till nackdel för mindre företag. Genom att
komplettera 25 %-regeln med att forskningsbidrag ska kunna utgå även för annat,
väl avgränsat, forsknings- och utvecklingsarbete, skulle reglerna bli anpassade
till förutsättningarna i de mindre och medelstora företagen. Därmed skulle
stimulansen få möjlighet att helt nå ut till även dessa företag.

STU:

Inom de mindre företagen är den tekniska kompetensen många
gånger bristfällig, vilket medför att tekniska möjligheter inte tillvaratas.
Detta leder på sikt till onödigt dyra produktionsmetoder och mindre
konkurrenskraftiga produkter. Ur SCB:s statistik redovisas följande rörande bl.
a. FoU-kostnaden som funktion av antalet anställda.

Antal Löner för FoU-person:il FoU-kostnadcr i % av föräd-

anstäilda i % av lota!;i personallöner lingsviirde

2(1-49 0.2 0.2

50-99 0.7 0.5

100-199 l..t 1.2

200-499 1.8 1.7

.SOO-999 6.5 6.1

1000-
7.7 8.0

Total
.S.4 .5.4

I många länder har detta problem uppmärksammats allt mer
under senare år. Samtidigt har allt fler internationella utredningar visat att
det år bland de mindre företagen den största förnyelseförmågan finns och därmed
möjligheterna till bl. a. nya arbetstillfällen.

STU anser
att utredningen inte tillräckligt uppmärksammat de mindre företagens problem.
Det vore naturligt att de mindre företagen med ingen eller en begränsad FoU-budget
fick större stimulans att bedriva FoU-verksamhet och höja sin tekniska
kompetens.

Sådan stimulans skulle erhållas om bidragsandelen gjordes
beroende av företagets totala FoU. Ett exempel på en dylik konstruktion vore
att låta ett procentpålägg utgå når bidragsbeloppet år litet för att sedan
successivt avta.

STU föreslår att stödet inriktas så att företag med liten
bidragsgrundande verksamhet får en större del av stödet.

Den föreslagna sänkningen av kvalifikationstiden har
bemötts kritiskt av skattemyndigheterna. Myndigheterna framhåller att förslaget
medför ökade kontrollsvårigheter.

Prop.
1981/82:70 46

RSV:

Kommittén föreslår att endast kostnad för personal som
till minst en fjärdedel skall ha utfört FoU-arbete i företaget får beaktas vid
beräkningen av underlaget. Jämfört med den regel som för närvarande gäller -
endast kostnad för personal som till övervägande del utfört FoU-arbete beaktas
-innebär förslaget att begränsningskravet mildrats betydligt. Förslaget synes
stå i överensstämmelse med kommittédirektivens riktlinjer om att tillgodose
mindre och medelstora företags behov att komma i åtnjutande av stöd till sin FoU-verksamhet.
Emellertid medför förslaget nackdelar från kontrollsynpunkt som gör att RSV är
tveksamt till den föreslagna åtgärden.

Vid arbetet med att konstruera det nuvarande systemet
ansåg RSV att det av tillämpningsskäl skulle vara nödvändigt att begränsa
underlaget för det särskilda avdraget till kostnader för sådan verksamhet, som
är helt inriktad på FoU, dvs. till verksamhet som bedrivs inom särskild FoU-avdelning
eller som på motsvarande sätt är klart avskild från annan verksamhet. Vidare
föreslog RSV att som utgångspunkt för beräkningen av de interna FoU-kostnaderna
borde väljas lönerna för personal som uteslutande eller så gott som uteslutande
utfört FoU-arbete. Skålen för att välja den redovisade utformningen av systemet
var i första hand att en sådan begränsning var nödvändig för att
kontrollarbetet skulle kunna bedrivas på ett acceptabelt sätt. Det slutgiltiga
lagförslaget innebär som nämnts att kraven på begränsning av underlaget sattes
betydligt lägre än vad RSV föreslagit.

Erfarenheterna från det praktiska kontrollarbetet har
visat att taxeringsnämnderna vid prövning av underlaget ställs inför svåra
bedömningsproblem när det gäller att konstatera om arten av visst arbete är att
hänföra till FoU-arbete och att upprätthålla kravet att tidsåtgången för det
utförda arbetet till övervägande del belöper på FoU-arbete. Det ligger i sakens
natur att fler problem möter när bedömningen är avhängig av att FoU-arbete
utförs under viss minsta tid jämfört med ett system med krav att personalen
uteslutande haft FoU-arbete. Kommitténs förslag i denna del leder till att
taxeringsnämndernas svårigheter ökar ytterligare.

Den föreslagna utformningen av forskningsstimulansen när
det gäller att fastställa underlaget kräver således ökade insatser från
myndigheternas sida jämfört med rådande förhållanden. RSV vill därför framhålla
att man vid bedömningen av kommitténs förslag måste beakta att en förstärkning
av de administrativa resurserna kan bli aktuell.

AO:

Nedsättningen av kravet på lägsta forskningstid till 1/4
av faktisk arbetstid kommer att kraftigt utvidga tillämpningsområdet.
Svårigheterna att göra denna bedömning kommer vidare att öka eftersom
forskningskostnaderna i dessa fall säkerligen kommer att vara sämre
dokumenterade än när mera än hälften av tiden avsatts för forskning.

Länsstyrelsen i Stockholms län:

Förslaget att kravet på lägsta forskningstid sätts ned
från nuvarande 50 % till 25 % av totalt arbetad tid innebär att kontrollen av
underlaget i hög grad försvåras. Här skall erinras om att man i den promemoria
som låg till grund

Prop. 1981/82:70 47

för nuvarande lagstiftning föreslog att endast lönen för
den som uteslutande eller så gott som uteslutande ägnat sig åt forskning skulle
kunna räknas in i underlaget. Detta ändrades sedan till 50 %, en gräns som
enligt länsstyrelsens mening inte får underskridas om det skall finnas rimliga
möjligheter till kontroll.

Länsstyrelsen i Södermanlands län:

Enligt förslaget vidgas underlaget på så sätt att
kostnader får medtas för

personal som till minst en fjärdedel utfört FoU-arbete. F. n. får endast

beaktas kostnad för personal som till övervägande del haft sådant arbete.

Länsstyrelsen har förståelse för motivet att stödja FoU-verksamheten i

mindre företag, men redan nuvarande gräns vållar kontrollsvårigheter och

leder till obehöriga avdrag. Den föreslagna uppmjukningen medför nära nog

oöverstigliga kontrollproblem och ökar påtagligt risken för missbruk. För en

godtagbar kontroll behövde egentligen underlaget i stället begränsas

ytterligare till att omfatta förslagsvis endast personer som så gott som

uteslutande var sysselsatta med FoU-arbete. Länsstyrelsen kan därför inte

biträda förslaget i denna del. ■

I

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:

Kommittén föreslår, att kostnad för personal som till
minst en fjärdedel utfört FoU-arbete i företaget skall få beaktas vid
beräkningen av underlaget. I det nuvarande systemet får endast inräknas
personal som till övervägande del utfört FoU-arbete. Förslaget innebär en
väsentlig utvidgning av underlaget. Avsikten är att tillgodose mindre och
medelstora företag, där FoU-verksamheten inte år så koncentrerad till vissa
befattningshavare som i de större företagen.

Kommitténs förslag är inte bra från kontrollsynpunkt. Det
torde vara praktiskt taget omöjligt att i efterhand kontrollera lönesumman och
tidsåtgången för de personer som till minst en fjärdedel sysslat med FoU-arbete.
Detta gäller oavsett om beslutsfattandet läggs på taxeringsnämnderna eller
andra myndigheter.

Även TOR framhåller att förslaget medför ett behov av
ökade kontrollinsatser.

11 Omräkning av lönekostnaderna

Kommitténs förslag att omräkningsfaktorn skall höjas från
5/3 till 2,5 har lämnats utan erinran.

12 De externa kostnaderna

12. 1 Periodisering av de externa kostnaderna

AO och Näringslivets skattedelegation tar upp frågan om periodiseringen
av de externa kostnaderna.

Prop.
1981/82:70 48

AO:

När det gäller externa kostnader m. m. används såväl i
motiven som i lagtextförslaget ord och uttryck som synes tyda på att underlaget
skulle bestämmas på grundval av någon kontantprincip. Det talas sålunda om
"gett ut i bidrag" och ""erhållit i bidrag"". Å
andra sidan talas det också om ""intäkter på grund av"".
För att full klarhet skall råda om periodiseringen bör lagtexten utformas entvdigt.
Enligt min bedömning bör periodiseringen ske konsekvent i enlighet med bokföringsmässiga
grunder.

Näringslivets skaltedelegalion:

I fråga om de externa kostnaderna och intäkterna innebär
kommitténs förslag att köp och försäljningar av FoU-resultat skall redovisas
enligt bokföringsmässiga grunder men att utgivna och erhållna bidrag däremot
skall redovisas enligt kontantprincipen. Enligt vår mening bör bokföringsmässiga
grunder tillämpas även beträffande bidragen. Anledningen härtill är dels att
det generellt sett är mest naturligt att tillämpa bokföringsmässiga grunder
dels att användning av olika principer för de båda slagen av externa
transaktioner kan vålla vissa tillämpningsproblem. Detta med hänsyn till att
gränsdragningen mellan å ena sidan bidrag och å andra sidan köp/försäljning av FoU-resultat
ingalunda är klar.

12. 2 Behandlingen av villkorliga bidrag och lån

Enligt nuvarande regler oeh även enligt kommitténs förslag
skall underlaget för beräkning av stimulansen minskas med bl. a. vad företaget erhållit
i bidrag för FoU-arbete. Kommittén har kompletterat denna föreskrift med en
bestämmelse om att villkorliga bidrag som företaget kan bli skyldigt att betala
åter inte skall föranleda minskning av underlaget vare sig vid utbetalningen
eller när det i förekonmiande fall står klart att återbetalning inte skall
ske. Detsamma skall gälla om företaget kan bli skyldigt att utge vederlag för
bidraget på annat sätt. t. ex. i form av royalty på försäljningen av produkter
som utvecklats med hjälp av bidraget. Den omständigheten att ett villkorligt
lån för FoU-arbete skrivs av bör enligt kommittén inte heller medföra
reducering av underlaget. Kommittén anser att någon uttrycklig föreskrift i
lagtexten om villkorliga lån inte är erforderlig.

Kommitténs förslag i ifrågavarande hänseende har
kritiserats av AO. kammarrätten i Slockholm och .STU.

AO:

Kommittén föreslår vidare att villkorliga bidrag som ett
företag kan bli skyldigt att återbetala inte skall föranleda minskning av
underlaget för forskningsstöd. Förslaget har inte närmare motiverats. Mot
bakgrund av att viss osäkerhet råder beträffande rätt tidpunkt för när
skatteplikt inträder för efterskänkta villkorliga lån. kan det måhända bli
problematiskt att bestämma

Prop.
1981/82:70 49

när ett i denna form erhållet stöd skall beaktas.
Förslaget att helt bortse från bidraget synes dock sakligt sett helt obefogat
och kan vålla tillämpningssvårigheter t. ex. om ett lån efterskänks mycket
snart efter det att det givits ut. Enligt min mening bör villkorliga bidrag
beaktas. I avvaktan på en slutlig lagreglering av beskattningen av olika
bidragsformer bör forskningsstödsunderlaget justeras under det år resp. bidrag
i enlighet med kommunalskattelagens regler skall tas till beskattning.

Knmnuirrätlen i Slockholm:

När bestämmelserna för beräkning av underlaget för
forskningsstödet har utformats har kommittén eftersträvat reciprocitet mellan
bidragsgivare och mottagare av bidrag så att bidraget ökar underlaget för
givaren och minskar underlaget för mottagaren. I betänkandet berörs ett par
specialfall där principen om reciprocitet inte synes bli upprätthållen och där
viss oklarhet om tillämpningen synes bli följden.

Det ena fallet gäller koinmitténs förslag att bidrag, som
ett företag under vissa omständigheter kan bli skyldigt att betala tillbaka
eller utge vederlag för. inte skall föranleda att underlaget för forskningsstödet
minskas. Den som har gett ut bidraget torde emellertid vara oförhindrad att öka
sitt underlag med motsvarande belopp.

Kommittén anser vidare att den omständigheten att ett
villkorligt lån för FoU-arbete skrivs av inte bör medföra att underlaget reduceras.
Enligt kommitténs mening behövs inte någon uttrycklig föreskrift om saken.
Kammarrätten anser dock att det avskrivna lånet kan för långivaren betraktas
som ett bidrag som kan tänkas öka hans underlag för forskningsstöd.

Kammarrätten finner angeläget att det av lagen klart
framgår hur underlaget för forskningsstödet skall beräknas i dessa båda fall,
både för bidragsgivaren och mottagaren. Det kan tilläggas att motsvarande frågeställningar
har vållat tolkningssvårigheter vid tillämpningen av de bestämmelser som
gäller nu.

STU: I

En stor del av det statliga stödet till forsknings- och
utvecklingsprojekt ges med förbehåll om återbetalning om projektet ger
eftersträvat resultat. Utredningen föreslår att forsknings- och utvecklingsstöd
till företag inte skall minska det bidragsgrundande beloppet om stödet kan
innebära återbetalning.

Detta förslags konsekvenser har troligen inte analyserats
av utredningen. Ett exempel kan belysa konsekvenser, som knappast stimulerar FoU-verksamhet.
Ett företag genomför ett utvecklingsprojekt på 100 000 kronor under ett är. STU
ger stöd på 70 000 kronor med villkorlig återbetalning. Om företaget lyckas med
projektet, bidrag utgår enligt förslaget och återbetalning sker blir det
statliga stödet 32 %. Om företaget däremot misslyckas blir det statliga stödet
102 %.

Från STUs synpunkt år detta otillfredsställande. STU
föreslår att statligt stöd generellt inte görs bidragsgrundande, men att
återbetalningarna, som belastar tidigare lyckade projekt blir det. I annat fall
missgynnas företag som åtnjutit stöd från STU.

4 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 70

Prop. 1981/82:70 50

Det tidigare exemplet ger då att om företaget lyckas blir
det statliga stödet 32%, om ej 80%. Detta medför också att de rent bokföringsmässiga
problem som utredningens förslag skulle innebära, undanröjs och nuvarande
praxis för bokföring av statligt stöd med villkorlig återbetalning kan
bibehållas.

12. 3 Utgifter för FoL' i utlandet

Enligt nuvarande regler får bidrag och kostnader avseende FoU-arbete
i utlandet som sammanlagt överstiger 250 000 kr. räknas in i underlaget endast
om regeringen medger det. Enligt kommittén synes erfarenheterna från
tillämpningen visa att en motsvarande föreskrift inte fyller något behov i ett
framtida system. 1 kommitténs förslag har därför någon motsvarande föreskrift
inte tagits in.

Kommitténs förslag tillstyrks av RSV, STU och
Näringslivets skattedelegation.

RSV:

RSVs förslag till särskilt forskningsavdrag innehöll inte
någon begränsningsregel utan den tillkom på senare stadium av
lagstiftningsarbetet. Både enligt det nu gällande systemet och enligt förslaget
betonas att det givetvis ankommer på de företag som yrkar forskningsstöd att
visa att det utgivits bidrag och hafts kostnader med de belopp som yrkas. RSV
vill därför instämma med kommittén att någon beloppsmässig begränsning av
bidrag till och kostnader för FoU-arbete i utlandet inte kan anses erforderlig.

STU anför att bl. a. den (ikade möjligheten att förvärva
utländska kunskaper, licenser m. m. medför en avsevärd förbättring av det
generella FoU-stödet.

Näringslivels skalledelegation:

Den nu gällande bestämmelsen om att kostnader för FoU-arbete
i utlandet överstigande 250 000 kr. får räknas in i underlaget endast om
regeringen medger det har i praktiken knappast inneburit annat än en onödig
omgång. Kommitténs förslag att denna dispensregel slopas medför ett förenklande
i förfarandet och bör genomföras.

Kommitténs förslag att slopa beloppsgrånsen kritiseras av AO,
lånsslyrelserna i Södermanlands. Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län.
kammar-rätlen i Slockholm och LO.

AO:

På sid 70 anförs, beträffande det nuvarande kravet på tillstånd
från regeringen för att kostnader för FoU i utlandet överstigande 250 000
kronor skall få inräknas i underlaget, att erfarenheterna från tillämpningen
visar att föreskriften inte skulle fylla något behov i ett framtida system. Det
fraingår inte närmare hur dessa erfarenheter förvärvats.

Prop. 1981/82:70 51

På senare tid har kunnat iakttas att allt fler internationellt
verksamma företag med koncernbolag i flera länder etablerar olika
samarbetsorgan för koncenigemensamma angelägenheter, där forskningsverksamheten
i regel intar den dominerande stållniiigen. Kostnaderna för dessa uppgifter
fördelas enligt olika mer eller mindre sofistikerade metoder (cost sharing. cost
funding m. ni.) mellan de samverkande företagen. Ibhind kan forskningen
bedrivas av visst eller vissa specialiserade företag. I andra fall ligger
forskningen i resp. produktionsföretag. Forskningsresultaten ställs till de
andra företagens förfogande mot ersättning av årliga avgifter, royalties. service
fees och dylikt. För att undvika ett alltför komplicerat nätverk av betalningsströmmar
kan avgifterna samlas upp i ett företag i egenskap av innehavare av know-how-rättigheter
eller endast betalningsförmedlare.

Det ligger i öppen dag att risken för skatteundandraganden
i sådana fall kan vara stor genom att vissa länders koncernföretag påförs
oskäligt hög andel av forskningskostnaderna utan att detta kan klarläggas.
Svårigheterna att kontrollera underlaget är uppenbara. Det kan för övrigt
diskuteras om faktiska kostnader utgör övre gräns för det belopp som kaii
fördelas ut på företagen, eller om det forskande eller know-how-ågande företaget
har rått att ta ut marknadsmässig ersättning enligt principen om armslängds
avstånd från varje företag. Ersättningen (service-fee-avgiften) inkluderar ofta
både forskning och utveckling samt andra koncerngemensamma kostnader, vilket ytterligare
komplicerar bilden. Ett problem uppkommer då att vid bidragsberäkningen
fastställa hur slor del av en service-fee-avgift eller royalty som avser bidragsgrundande
forskningskostnader. Kostnaderna för forskning i internationellt verksamma
företag uppgår ofta till flera tiotals miljoner kronor- i mycket stora
koncerner till hundratals miljoner. Hår kan mycket små relativa förskjutningar
i grunderna tören cost-sharing-modell åstadkomma variationer i service-fee-avgifter
för ett enskilt företag med miljontals kronor. Risken för att mindre seriösa
företag kan utnyttja internationell kostnadsfördelning i skatteflyktssyfte måste
anses mycket stor. Om kostnaden dessutom berättigar till ett skattefritt
bidrag ökar risken. Det kan framhållas att kontroll av forskningsunderhiget i
utländska företag torde kräva långtgående bistånd från dessa företag.

Till dessa synpunkter kan läggas att det knappast kan vara
ett svenskt intresse att stödja forskningsverksamhet i utlandet på det
föreslagna sättet, även om utnyttjandet av utländska forskningsresultat kan
leda till sysselsättningseffekter och industriellt framåtskridande även inom
Sverige. Vidare redovisar koniniittén att många industriländer stöder sin
inhemska forskning på olika sått.

Med hänsyn till de uppenbara riskerna för missbruk av
reglerna och de stora kraven på kontrollresurser förslaget reser får jag på det
bestämdaste avstyrka förslaget i denna del.

Länsstyrelsen i Södermanlands län:

[ fråga om FoU-ersättningar till utlandet pekar
departementschefen bl. a. på kontrollproblemen i direktiven och anför:
"Det år under alla omständigheter angeläget att reglerna utformas så att
missbruk förhindras t. ex. just i samband rned utlandsbetalningarna.
Kontrollproblemen bör därför ägnas siirskild uppmärksamhet". Utredningen
har helt ignorerat kontrollaspekterna när den föreslår att nuvarande beloppsgräns
på 250 00 kr. för förvärv av FoU-resultat från utlandet slopas. Det år ett
välbekant förhållande att

Prop.
1981/82:70 52

betalningar för tjänster av skilda slag som uppges ha
förvärvats från företag i utlandet, speciellt s. k. lågskatleläiider. utgör ett
allt allvarligare skatteflykts- och valutaproblem, som pä allt sått bör
motverkas. Den skatteflykt som äger rum i internationella förhållanden rör i
stor utsträckning kostnader för tjänster som svenskt företag uppger sig ha haft
till utlandet, t. ex. för utnvttjande av patent, varumärken, marknadsföring,
forskning eller liknande.'

Förslaget öppnar möjligheter till missbruk i stor skala
och länsstyrelsen motsätter sig bestämt att det genomförs. En relativt snäv
beloppsspärr bör behållas för FoU-ersättningar till utlandet. Länsstyrelsen
vill i anslutning härtill anmärka att förslaget kan få till följd att FoU-verksamhet
skårs ned i Sverige, dvs. effekter rakt motsatta dem man vill uppnå. Rent principiellt
är det också t\eksamt om forskningsverksamhet i utlandet bör stödjas i denna
form.

Länssiyrelscn i Malniöliiis län:

Länsstyrelsen är tveksam till förslaget i denna del. Det
år framför allt kontrollfrågan som synes svårlöst. Om man helt släpper bidrag
och kostnader till FoU-arbetet i utlandet, innebår detta ett starkt incitament
för företag att förlägga forskning utomlands. I vissa s. k. "lågskattelånder"
år det för närvarande praktiskt omöjligt att kontrollera om det finns ett samband
mellan det utländska och det svenska företaget. Man kan även ifrågasätta om det
kan vara ett svenskt intresse att lämna bidrag till obegränsad forskningsverksamhet
i utlandet. Lånsstyrelsen anser därför att den gamla regeln bör stå kvar. vilken
innebär att FoU-arbete i utlandet överstigande 250 000 kr. får inräknas i
underlaget endast om regeringen medger detta.

Kammarrällen i Stockholm:

I detta sammanhang vill kammarrätten erinra om att enligt direktiven
kontrollproblemen vid betalningar för forsknings- och utvecklingsarbete till
utlandet hör ägnas sårskild uppmåiksamhet. Kommittén har funnit att några särskilda
regler härutinnan inte år påkallade med hänsvn till att erfarenheterna från
tillämpningen av de provisoriska bestämmelserna svnes ge vid handen att något
behov av sådana regler inte föreligger. Kammanåtten sätter i fråga om vad
kommittén har åberopat i denna del utgör tillräcklig grund för att helt avstå
från särskilda kontrollregler när beloppsmässigt mer betydande betalningar för
forsknings- och utvecklingsarbete går till utlandet. Det kan ju förhålla sig så
att den nuvarande spärregeln har gett effekt genom sin blotta existens. Vidare
bör beaktas att kontrollfrågan torde bli mera betydelsefull om en övergång sker
till ett bidrags- i stället för ett avdragssystem. Problemet bör ägnas
uppmärksamhet under den fortsatta behandlingen av lagstiftningsärendet.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att utgifter för FoU
i utlandet över huvud taget inte skall omfattas av stimulansen. Länsstyrelsen anför:

Kommittén föreslår att bidrag till och kostnader för FoU-arbete
i utlandet skall i sin helhet få inräknas i underlaget och att nuvarande
begränsning till 250 000 kr. således tas bort. Enligt kommitténs mening talar
erfarenheterna från forskningsavdraget för en sådan ändring. Någon som helst
redovisning av de kontrolltekniska erfarenheterna av forskningsavdraget har
emellertid inte lämnats. Såvitt länsstvrelsen kan finna har kommittén hår inte
beaktat

Prop.
1981/82:70 53

direktiven, där det sägs att effekterna av nu gällande
bestämmelser skall undersökas. Hade en sådan undersökning företagits torde
lånsstyrelsen utifrån sina erfarenheter vid arbetet i främst de s. k. mellankommunala
taxeringsnämnderna kunnat redovisa exempel på att möjligheterna till kontroll
på den här punkten är ytterst små. Hur skall man t. ex. i ett internationellt
verksamt företag kunna kontrollera om uppgivna kostnader för inköpt FoU från
ett utländskt koncernbolag verkligen avser sådana kostnader? Någon tillgång
till det utländska företagets räkenskaper har man inte. Andra gemensamma
kostnader kan mycket väl ha lagts in i beloppet. Vidare kan det råda delade
meningar om prissättningen på FoU-inköpet. Förutom motivet att rent allmänt
söka föra ut vinster till utlandet skulle, om förslaget genomfördes,
ytterligare ett skål finnas att debitera det svenska företaget höga kostnader.
En sådan lucka i lagstiftningen får inte finnas. Länsstyrelsen avstyrker
förslaget att kostnader för förvärv av FoU i utlandet skall få inräknas i
underlaget.

12.4 Vissa övriga frågor rörande bestämningen av de
externa utgifterna

AO:

Det är inte helt klart huruvida enligt nuvarande regler royaltyersåttningar
är avdragspåverkande transaktioner eller om med förvärv resp. avyttring av
forskningsresultat skall avses överlåtelse av själva rättigheten som sådan.
Detta bör entydigt slås fast i den nya lagstiftningen.

Svenska konsultföreningen:

Föreningen vill understryka vad utredningen framhåller på
sid. 58, att förvärv av FoU-resultat, bl. a. från konsultföretag, måste
jämställas med den i företagen internt bedrivna FoU-verksamheten. Helst bör
fullständig neutralitet råda mellan de båda formerna. Vid köp av FoU-insatsen
från ett konsultföretag bör helt naturligt hela kostnaden bli bidragsgrundande
och arvode och ersättningar till konsultföretagen bör sålunda inräknas i vad
som i författningsförslagets 4 § betecknas såsom ""kostnader för förvärv
av resultat av sådant (forsknings- och utvecklingsarbete) arbete". För
tydlighetens skull borde lämpligen i anvisningarna till det nu citerade
avsnittet i den föreslagna författningen anges att härmed bl. a. avses arvoden
och ersättningar till konsultföretag som för uppdragsgivares räkning bedriver FoU-arbete.

13 Maximi- och minimibelopp

I det nuvarande systemet finns det inte någon begränsning
uppåt av storleken av forskningsavdraget (bortsett från den särskilda
bestämmelsen rörande FoU i utlandet). Däremot anges ett minsta belopp för
underlaget för basavdrag och ökningsavdrag. Underlaget för resp. avdrag måste
således uppgå till minst 5 000 kr. för att avdraget skall medges.

Kommittén anser inte att det finns anledning att införa en
regel om något högsta stödbelopp. Enligt kommittén bör dock minimibeloppet
höjas till 20 000 kr.

Kommitténs ställningstagande att inte införa någon
bestämmelse om högsta stödbelopp har inte mött någon erinran av
remissinstanserna. Länsstyrelsen i Södermanlands län vill dock peka på att det
årliga stödet för

Prop.
1981/82:70 54

vissa större företag kan komma att röra sig i
storleksordningen 10-15 milj. kr.

Höjningen av minimibeloppet till minst 20 000 kr. kritiseras
av Näringslivels skanedelegaiion, SHIO-Familjeföretagen och Svenska
företagares riksförbund.

Näringslivets skaltedelegalion:

Enligt kommitténs förslag skall stöd utgå endast om
basunderlaget uppgår till minst 20 000 kr. Detta förslag innebär enligt vår
mening en allför kraftig skärpning av det nuvarande minimiunderiaget på 5 000
kr. Vi förordar att minimibeloppet inte sätts högre än 10 000 kr.

SHIO-Familjcförelagen:

För att det administrativa förfarandet inte skall belastas
med sniåbelopp föreslås dessutom att det skall finnas en minimiregel knuten
till storleken av basunderlaget. I betänkandet föreslås att gränsen bestäms
till 2(1 000 kr., en höjning från nuvarande 5 000 kr. Vi förordar att
minimibeloppet istället sätts till 10 000 kr. Ett stort antal mindre och
medelstora foretag köper FoU-tjänster till kostnader melllan 10-20 000 kr. per år.
Enligt organisationens uppfiittiiiiig är det väsentligt att även dessa företag
får del av stimulansen.

Även Svenska företagares riksförbund anser att gränsen
skall sättas vid 10 000 kr.

14 Regler mot obehöriga förfaranden

Har ett företag vidtagit åtgärd som kan antas ha kommit
till uteslutande eller så gott som uteslutande i syfte att erhålla
forskningsstöd eller stöd med högre belopp än som eljest skulle ha utgått och
kan åtgärden anses obehörig skall, enligt kommitténs förslag, stödet
fastställas som om åtgärden inte vidtagits. Förslaget har kommenterats av RSV.
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. AO och kammarrätten i Stockholm.

RSV:

RSV vill understryka vikten av att kontrollaspekten
beaktas. Det föreslagna systemet medför risker för missbruk från företagens
sida i syfte att uppnå ett mera omfattande stöd än vad som annars skulle vara
möjligt. Motsvarande synpunkt framfördes av företagsskatteberedningen i samband
med införandet av det nuvarande systemet. Därvid påpekade beredningen att man
inom koncerner och i andra former av intressegemenskap förhållandevis enkelt
kan kringgå reglerna i syfte att nä större stimulans än som reglerna avsett.
För att förhindra sådana ej avsedda verkningar av bestämmelserna borde enligt
beredningen övervägas att införa en tilläggs-föreskrift av innebörd att
koncern- och andra intresseföretag betraktades som en enhet i avdragshånseende.

RSV bedömer det som värdefullt att det införs en regel mot
obehöriga förfaranden som kommittén föreslår. RSV förutsätter
därvid att de

Prop. 1981/82:70 55

situationer som företagsskatteberedningen fäste
uppmärksamheten på i samband med 1973 års lagstiftning skall omfattas av
kommitténs förslag.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:

Enligt länsstyrelsens mening år det nödvändigt att införa
bestämmelser mot obehöriga förfaranden. Riskerna för missbruk är stora i det
föreslagna systemet. Inom koncerner och andra företag, med intressegemenskap
finns möjlighet att kringgå reglerna och uppnå större stöd och stimulans än som
avsetts.

AO:

Förslaget innehåller en regel mot obehöriga förfaranden.
Det är troligt att en sådan regel kommer att vara behövlig. Ovan har redovisats
exempel på kringgåendearrangemang. Det torde dock vara lätt att ge skenbart
välmotiverade förklaringar till arrangemangen med hänvisning till företagsekonomiska,
konkurrensbetingade och andra omständigheter. Erfarenheterna visar att
skattemyndigheterna har mycket svårt att hävda sig mot sådan argumentering.
Stora anspråk bör därför ställas på de förklaringar företagen anför för att
arrangemangen skall behöva accepteras.

Kammarrällen i Slockholm:

Den reglering som har upptagits i 10 § i syfte att
förebygga obehöriga förfaranden iir oklar till sin innebörd och har inte
utvecklats närmare i motiven. Det remedium som har föreslagits torde knappast
vara ägnat att effektivt förebygga missbruk.

15 Vissa frågor rörande förfarandet 15,1 Tidsfrist för
ansökan

AO:

Det är från processuell synpunkt nödvändigt att företagen
inte i efterhand ändrar sina yrkanden om forskningsavdrag. Detsanuiin torde i
än högre grad galla i ett system med ökningsunderlag baserat på
kostnadsutvecklingen under fyra år. Kommittén föreslåratt ansökan som inkommer
under juni året efter taxeringsåret skall kunna prövas om taxeringsintendenten tillstyrker
den. Eftersom sambandet med inkomsttaxeringen är avklippt saknas enligt min
mening anledning att godtaga en så lång ansökansfrist som ett och ett halvt år
efter utgången av det räkenskapsår som ansökan avser. Har företaget brutet
räkenskapsår kan tidsfristen bli över två år. En kort ansökansfrist är sårskilt
motiverad av att forskningsstimulansen omfattar ett ökningsunderlag.

Kanunarrälien i Stockholm:

Om forskningsstödet utformas som ett statsbidrag bör - i
enlighet med vad kammarrätten har anfört i det föregående - taxeringsnämnderna
inte vara beslutsmyiidighet och inte heller den övriga taxeringsorganisationen
tas i anspråk för handläggningen. Därmed torde anledning saknas att anknyta
ansökningsförfarandet till deklarationsförfarandet.

Prop. 1981/82:70 56

Om emellertid kommitténs förslag skulle följas i deiuia
del bör tiden för ansökan om forskningsstöd helt samnianfalla med den tid inom
vilken självdeklaration skall avges. Kammarrätten kan nämligen inte finna att
det föreligger några bårande skål för att utsträcka tiden till att gälki hela taxeringsperioden
och i eii del fall t. o. ni. längre.

15.2 Rätt taxeringsnämnd för haudelsbulag

I fråga om handelsbolag ges särskilda föreskrifter i
anvisningarna till 6 S. Lånsstyrelsen i det l;in dar handelsbolaget iir
registrerat skall a\göra vilken taxeringsnämnd som skall pröva ansökan. Mot tleiina
föreskrift bör anmärkas att handelsbolag inte behöver registreras när det rör sig
om sådan verksamhet som avses i 1 S 1929 års bokföringslag.

15.3 Utredningsskyldighet

Länsstyrelsen i Malmöhus län:

I det provisoriska systemet, i? 5. ställs krav på tillfietlsställaiKle
utredning för bedömning av frågan om rätt till avdraget. Denna bestämmelse finns
ej med i kommitténs förslag. Den av kommittén föreslagna bestämmelsen för att
förhindra missbruk (§ 10) kan sågas vända på bevisbördan.

15.4 Beräkningsunderlaget bör granskas av de fackliga
organisationerna

TCO:

s

Det anförs i betänkandet oeh även i Hedborgs och Ljunghs
yttrande att ett forskningsstöd av den föreslagna typen kan bli föremål för
manipulationer från företagens sida. En viss spärr har visserligen inbyggts såtillvida
att ökningsstödet endast skall avseen varaktig ökning av FoU-insatscrnaöver en tidsrymd
av tre år. Det föreslagna utvidgade stödet som speciellt riktar sig till mindre
och medelstora foretag med personal som till minst 25 procent sysslar med FoU-arbete
kan också i vissa fiill leda til! manipulationer eller skönsmässiga
uppskattningar som granskiiingsmyndigheterna har svårt att bedöma. TCO föreslår
därför att beräkningsunderlaget för företagen forskningsstöd underställs de
fackliga organisationerna vid respektive förelag för granskning. Därigenom
torde risken för ett otillbörligt utnyttjande av stödet i väsentlig
utsträckning minska. Samtidigt ges de fackliga organisationerna insyn i och
möjligheter till inflytande på företagens FoU-inriktning. Deras granskning av
företagens beräkningsunderlag för erhållande av forskningsstöd skulle för
övrigt komplettera deras redan nu lagstadgade skyldighet att godkänna
företagens ansökningar att få använda vissa investeringsfonds- och arbetsmiljöfondsmedel.

15.5 Påföljd för oriktiga uppgifter

Kamniarrälien i Slockholm:

Frågan om påföljden för oriktiga uppgifter bör undersökas
närmare. Det synes sålunda inte godtagbart att endast hånvisa till den allmänna
översyn av lagstiftningen mot den ekonomiska brottsligheten som pågår inom
brottsförebyggande rådet.

Prop.
1981/82:70 57

15.6 Skattel ä ngd;
Instansordningen

AO:

En särskild fråga är om beslutet om forskningsbidrag skall
vara en del av taxeringsnämndens beslut som skall föras in i skattelängd. Härom
sågs ingenting i förslaget. Inte heller framgår om beslut angående forskningsbidrag
i en instans påverkar instansordiiingen för taxeringsbesvär och vice versa.
eller om processerna år helt frikopplade fiån varandra.

15.7 S ä rskild besv ä rsr ä tt

Näringslivets skaltedelegalion:

Kommittén har-- avvikit från taxeringslagens
bestämmelser i det

hänseendet att man inte föreslagit att 100 S TL skall få
någon motsvarande tillämpning i fråga om forskningsstöd. Vi anser i motsats till
kommittén att en sådan bestämmelse om besvärsrått i särskild ordning är
nödvändig. I annat fiill kan en rad ursäktliga fel. t ex felaktig periodisering
av FoU-utgift. medföra ett omotiverat bortfall av stöd.

15.8 Tidpunkten för utbetalning

Länsstyrelsen i Malmöhus län:

Tidigaste utbetalningstidpunkt efter beslut av TN har av
kommittén angivits till 15 december under taxeringsåret. Tidpunkten från det TN
skall ha avslutat sitt arbete. 30 november (f. n. 31 oktober) till 15 december
är avsedd som rådrum för TI att anmäla hinder mot utbetalning. Det torde vara helt
uteslutet att TI före 15 december skall kunna ta ställning till dessa frågor. Allmänna
ombudet för mellankommunala mål torde för sin del inte ha någon som helst möjlighet
att få in aktuellt material från TN.

15.9 Ranta

Kammarrällen i Stockholm:

Kommittén förutsätter att bidrag skall utbetalas före
utgången av mars månad året efter taxeringsåret. Utbetalas stöd senare skall
enligt 9 § utgå ränta från den tidpunkt som har sagts nu och till utgången av
den månad då återbetalning sker.

Kammarrätten
finner att den ordning som sålunda har föreslagits inte år invändningsfri.
Frågan om når beslut kan fattas och utbetalning ske beror bl. a. av när en
fullständig ansökan från sökanden ges in. Enligt kommitténs förslag sträcker
sig ansökningstiden från den tidpunkt då allmän sjiilvdekla-ration skall avliimnas
till utgången av februari eller i vissa fall ända till den 30 juni året efter
taxeringsåret. Det kan alltså tänkas att ansökan om stöd ges in efter den
tidpunkt från vilken riinta skall riiknas. Denna ordning år inte lämplig.
Kammarrätten sätter i fråga om ränta alls böi' utgå på statsbidrag av aktuellt
slag. I vart fiill bör riinteaiispråk iiile kunna göras giillande når
ansökningen har getts in efter utgången av mars månad året efter taxeringsåret.

Prop. 1981/82:70 58

16 Lagtexten

RSV:

2 §
andra slyckel

Bestämmelsen bör utformas på följande sätt.

Beteckningar som används i denna lag har samma innebörd
som i kommunalskaiielugen (1928:370) och uixeriiigslagcn (1956:623) om ej annal
sägs.

4§

RSV anser att paragrafens sista mening - med hiinsyn till
lagförslagets uppbyggnad med lagparagrafer och anvisningstext - bor utgå och i
stället tas in i anvisningarna.

5 .' första siyckci

Paragrafens andra mening synes inte helt motsvara vad koinmittén
avser skall giilla (jfr vad som föreskrivs i anvisningarna till 5 S). RSV anser
att stvcket kan ges följande lydelse.

Ökningsuiiderlaget utgör suniinan av ökningarna av
basunderlagen avseende det senaste beskattningsåret oeh de två nårmastc
föregående beskattningsåren (fördclningspcriodcn). för vart och ett
beskattningsår i förhållande till basunderlaget beskattningsåret före. Om det
under fördelningsperioden inträffar alt basunderlagel ett beskattningsår
minskar i förhållande lill underlaget närmasi föregående år skall ökningsunderlagel
reduceras med skillnaden mellan basiinderlagen.

6§

RSV anser att det skulle vara att föredra att det i 6 S
uttryckligen anges vilka regler i taxeringslagen som avses. För det fall en
sådan uppräkning inte kan göras föreslår RSV att 6 S får följande utformning.

I fråga om ansökan och beslut om forskningsstöd gäller i
tillämpliga delar reglerna i taxeringslagen (1956:623) om taxering för inkomst
om ej annat sägs. Ansökan skall avges på heder och samvete och avfattas på
blankett enligt formulär som fastställts av riksskatteverket.

(Se vidare anvisningarna.)

andra stycket av anvisningarna lill 5 §

Andra stycket av anvisningarna till 5 S bör ha följande
lydelse.

Vid beräkning ... 5. Ökningen mellan beskattningsåren I
och 2 ligger däremot för limgt tillbaka / liden för an kunna bcaklas.

Prop. 1981/82:70 59

anvisningarna lill 6 §

första siycket

Följande åndring bör företas i första stycket.

Ansökan om forskningsstöd . . . inriittat. Ansökan av
juridisk person som år hell frikallad från skailskyldighei enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomsiskali görs hos taxeringsnämnd som besiämis av
länsstyrelsen i del län där förelaget skulle ha taxerats till siailig inkomsiskali
om del varil skatlskyldigl för inkomst. Motsvarande gäller för sådant dödsbo
som skull behandlas som handelsbolag i beskattningshänseende. Företag . . .
före utgången av den tid som avses i 71 § taxeringslagen . . . nämnden. Sådan .
. . ärendet.

andra slyckel

Har ansökan kommit in till taxeringsnämnd inom föreskriven
tid men senare än ivå månader före den lidpiinkt då laxeringsnämndcns arbcle
skall vara avsliiiai får nämnden, om skål därtill föreligger, genom siirskilt
beslut lämna över ärendet till lånsrätten för prövning.

Iredje stycket

RSV anser att detta stycke bör ha följande lydelse (jfr
dock huvudan-märkningen mot 6§).

Underrättelse om beslut rörande forskningsstöd skall
alllid sändas lill förelaget. Reglerna i taxeringslagen (1956:623) om underräiielse
om avvikelse från självdeklaration och om verkan av all skatlskyldig inte erhålUt
sådan underräiielse under laxerlngsårei skall i tillämpliga delar gälla för
underrättelse enligt första meningen.

fjärde stycket

RSV anser att stycket bör ha följande lydelse.

Visas all forskningsstöd . . . i särskild ordning. I slällcl
för beslämmel.serna i 100. 101 och 103 §§ skall därvid gälla. Besvär får
anföras . . . länsrätt.

RSV anser att anvisningarna bör innehålla ett
förtydligande av innebörd att med lånsriitt avses normalt även den mellankommunala
skatterätten. RSV föreslår att ett femte stycke införs med följande lydelse.

Med länsrätt förslås även den mellankommunala skallerälten
om inte annat framgår av omslåndiglielerna.

AO:

Som ovan nämnts lorde de flesta skattskyldiga som är
berättigade till forskningsavdrag enligt nuvarande bestånunelser vara mellankomrnunalt
skattskyldiga. Av förslaget framgår inte uttryckligen huruvida mellankom-

Prop. 1981/82:70 60

munala skatterätten även i det föreslagna systemet skall
vara rätt forum för prövning av bidrag. Eftersom stödet inte påverkar
inkomsttaxeringarna är detta i och för sig inte nödvändigt. De skål som
kommittén anför för att göra bidraget till eii taxeriiigsiiåmndsangelågenhet
talar dock för att det är avsett att besvär i förekommande fall skall prövas av
mellankommunala skatterätten. Detta bör dock uttryckligen anges i lagtexten
som i förslaget endast talar om "länsrätt"".

Kamnuirrällcn i Slockholm:

I / .s' förslaget till lag om stöd för forskning och utveckling
har koinmittén något jiimkat definitionen för begreppet FoU i förhållande till
motsvarande begreppsbestämning i 2 S FAF. Härvid anges att justeringen endast
är av redaktionell natur och syftar till att otvetydigt slå fast att åveii
grundforskning skall omfattas av stödet.

Kammarrätten
håller före att definitionen i dess utformning i FAF bättre svarar mot vad som
år avsett åii vad kommittén har föreslagit. Enligt FAF förutsatts nämligen för
avdrag att FoU-verksaniheteii skall ha betydelse för rörelsen genom att leda
till förbättrade produkter etc. I 1 S förslaget stadgas att stöd medges når
forskningen har eller kan antas få betydelse för rörelsen. Skillnaden i sak
mellan lagförslaget oeh FAF kan illustreras med följande exempel: Ett företag
lämnar forskningsbidrag till ett annat företag som för egen räkning bedriver FoU
enligt 2 § lagförslaget. Når det gäller det förra företaget kan FoU-verksamheten
ha betydelse för rörelsen t. ex. i reklam-hänseende. Enligt 1 S lagförslaget svnes
det bidragsgivande företaget då ha rått till forskningsstöd. Detta är uteslutet
enligt bestiimmelsenia i FAF.

Enligt I S andra stycket skall forskningsstöd inte räknas
som skattepliktig inkomst. Eftersom fråga hår år om :.tatsbidrag i
näringsverksamhet synes bestämmelsen i stället böra tas in i 19 S kommunalskattelagen
(1928:37(1).

FAR:

FAR finner vissa formuleringar i det av kommittén
framlagda lagförslaget svårtolkade. För att luidvika tolkniiigssvåriglieter bör
enligt FARs uppfattning eii översvn ske av lagtexten, särskilt av 5 >j.

Lanlhrukarniis skallcdelcgalion:

Beträffande lagförslaget anser delegationen att detta bör
göras till föremål tören grundlig översyn. Detta giillcr framförallt 2 S andra
stycket. 4och 5 SS samt anvisningarna.

Svenska hYggiuidscnircpreiiörföreiiiiigcn anser att lagtexten
bör kunna förenkhis och förtvdligas.

Ö\ergångslicsl(iiiinH'Lscnui

RSV:

punkten 2.

Prop. 1981/82:70 61

Enligt 1§ förordningen (1973:421) om sårskilt forskniiigsavdrag
vid taxering till statlig inkomstskatt gäller att avdrag kan medges för
kostnader för FoU-arbete som uppkommit senast den 31 december 1980. Om giltighetstiden
inte föiiångs upphör förordningen automatiskt att galla. Någon sårskild
föreskrift om att den nya lagen upphäver förordningen år därför ej erforderlig.
Punkt 2 torde därför kimna utgå.

Kammarrällen i Slockholm anser att punkt 3 i
övergångsbestämmelserna bör ges en mer lättfattlig utformning.

17 Vissa övriga frågor

SCB:

SCB anser det vara angeläget att det föreslagna
skatteadministrativa systemet och SCBs FoU-statistik samordnas så att diibbclrcdovisning
undviks oeh så att uppgiftslämiiarbördan begränsas. Därvid är det bl. a. viktigt
att det skatteadministrativa materialet görs tillgängligt för FoU-statistiken.

SCB utgår ifrån att verket bereds möjlighet ;itt medverka
i det fortsatta utredningsarbetet på sått som gör det möjligt att beakta
hithörande frågor.

DEFU:

Siimhållet h:irett betydande intresse av att kontinuerligt
följa utvecklingen av de insatser som görs i nåriiigslivet i fråg;i om fitrskiiiiig
och utveckling (FoU). För närvarande finns endast bcgiånsad statistik inom
området. FönUom riksre\isionsverkets ärliga uivalstindersokning av
aktiebolagens a\diag för forskningskostiiader enligt nu\:n"aiKle hestauimelser
är statistiska centralbvråns vartaiiiiatårsimdersökiiing av c;i 5(1(1 föret;ig
i stort sett vad som nu föreligger.

Den senare undersökningen är föi' tle bercirda fiirctageii
tämligen omfattande. RRVs insamling år däremot enkel att besvara, eftersom det
endast är uppgift om totalt vrkat FoU-avdrag och tlen del som utgör b;isavdrag
som infordras.

DEFU liar mot bakgrund a\ den kritik som uppgifislaiiiiiania
riktat mot den nuvaraiule SCB-eiikäten något sttideiat nnijliglietenia att
minska uppgiftslämiiaiidet. I samband hiinued har framkommit att behovet av statistik
i)m företagens forskningsinsatser år påtagligt. Forskiiiiigsiådsnånin-(.leii
har f. ö fått i uppdrag att närmare utreda behoven a\ forskningsstatistik.

Vissa av de ändringar som utredningen föreslår är
intressanta frän utgångspunkten att kunna använda den information i
deklarationerna som gäller forskningen ä\en för att producera statistik, l-lit hcir
bl. a. att den aiistiillde enligt förslaget endast behöver lui använt 1/4 av
sin arbetstid i FoU-arbete för att i.letta skall grunda riitt till biilrag.
Vidare innebär övergången friin ;i\drag till bidrag att information ui- i.leklaiationerna
skall lämnas till länsstvielsernas uppbördsenlieter för ulbelalning a\' bii.lr:igen.
Den rutin som utretlningen skisserar leder tlärnied till att tlet pä ett enkelt
sätl kommer att gå att fånga upp iniderlaget avseende samtliga forskningsbidrag.

Prop.
1981/82:70 62

Enligt DEFUs uppfattning år det angeläget att de fortsatta
övervägandena om forskningsbidraget inkluderar hänsynstagande till
möjligheterna att producera en årlig statistik med utnyttjande av de uppgifter
som ändå måste lämnas för beräkning och beslut om bidrag.

En lösning kan vara att blanketten för forskningsbidrag
lämnas i två exemplar i deklarationen. Taxeringsnämndens beslut dokumenteras,
varefter ena exemplaret sänds till länsstyrelsen för utbetalning. Denna rutin
ger den fördelen att underlaget för forskningsbidraget finns samlat på ett
ställe vid varje länsstyrelse. Vid sådant förhållande torde det vara relativt
enkelt för statistiska centralbyrån att utnyttja informationen för statistikproduktion.

DEFU har inte niirmare undersökt om det år nödviindigt att
i lag reglera SCBs rätt att för statistikproduktion använda
forskningsinformationen i deklarationerna. Det är däremot av väsentlig
betydelse att statsmakterna slår fast att de uppgifter som tas in för beslut om
forskningsbidrag skall kunna användas för produktion av forskningsstatistik och
att SCB skall ha möjlighet att påverka hur rutinerna slutligen utformas.

DEFU iir fullt medvetet om att en rutin enligt det
föreslagna mönstret inte löser de behov som finns inom forskningsstatistikens
område. Det är emellertid klart att förutsättningarna för att på ett effektivt siitt
komplettera med riktade undersökningar ökar om en årlig komplett ram ifråga om
forskningsinsatser i industrin föreligger. Konkret lederdetta till bl. a.
mindre urval och eliniinering av risken att i stort sett samma uppgifter skall
lämnas vid olika tillfållen såväl för forskningsbidrag som för
statistikändamål.

Svensk indusiriförening:

Den mindre och medelstora industrin som utgör föreningens medlemsun-derlag
bidrar erfarenhetsmässigt med ett stort antal nya produkter varje är trots att
de statistiskt sett har en proportionsvis väsentligt lägre FoU-verksamhet än
storindustrin. Föreningen ifrågasätter om ilen niindre industrins FoU-verksamhet
skulle vara så påtagligt mycket mindre ;iii storindustrins. Kanske beror
skillnaden på Statistiska Centralbvråns definition av FoU. Om det nu aktuella
förslaget genomfördes inklusive föreningens iindringsförslag finge man kanske
en mera rättvisande bild om hur mycket som satsas på FoU-arbete inom olika
delar av industrin och ett underlag för en bedömning om var insatserna gav den
största effekten.