Prop. 1981/82:72

Prop,
1981/82:72

Regeringens proposition

1981/82:72

om ändringar i lagen om beredande av sluten psykiatrisk
vård i vissa fall (LSPV), m.m.;

beslutad den 5 november 1981.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÅLLDIN

KARIN AHRLAND

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ett antal ändringar i lagen
(1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

Åndringarna syftar till att avhjälpa brister och
oklarheter i nuvarande regler. Förslagen berör huvudsakligen
intagningsförfarandet och utskrivningsnämndernas verksamhet. Så får t.ex.
utskrivningsnämnderna en stärkt funktion som tillsynsorgan i syfte att öka
patienternas rättssäkerhet. Bland förslagen i övrigt märks en bestämmelse som
gör det möjligt att i vissa fall verkställa en dom på överlämnande till sluten
psykiatrisk vård enligt 31 kap. 3 8 brottsbalken även om domen inte har vunnit
laga kraft.

I propositionen föreslås också ett tillägg till lagen
(1962:381) om allmän försäkring. Det innebär att nuvarande regler om avdrag på
sjukpenning för missbrukare på institutioner står kvar även efter det att en ny
sociallagstiftning har trätt i kraft.

De ändrade reglerna avseende LSPV föreslås träda i kraft
den 1 juli 1982. Ändringen i lagen om allmän försäkring föreslås träda i kraft
den 1 januari 1982.

I Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 72

Prop.
1981/82:72 2

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten

psykiatrisk
vård i vissa fall

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1966:293) om
beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall

dels att nuvarande 36 a § skall betecknas 36 8,

dels att 1-12. 15-18, 22, 24, 28, 29, .35 och nya 36 88
skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 20 a 8, äv
nedan angivna lydelse.

Till följd härav kommer lagen att ha följande lydelse från
och med den dag då denna lag träder i kraft.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Inledande bestämmelser

18' Den som lider av psykisk sjukdom får oberoende av eget
samtycke beredas sluten psykiatrisk vård med stöd av denna lag,
om sådan vård är oundgängligen påkallad med hänsyn till sjukdomens art
och grad och till att han

a) dels till följd av sjukdomen
uppenbarligen saknar sjukdomsinsikt eller till följd av beroende av narkotiska
medel uppenbarligen är ur stånd att rätt bedöma sitt behov av vård. dels kan få
sitt tillstånd avsevärt förbättrat genom vården eller avsevärt försämrat om
vården uteblir,

b) till följd av sjukdomen är farlig
för annans personliga säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa eller för
eget liv,

c) till följd av sjukdomen är ur stånd
att taga vård om sig själv,

d) till följd av sjukdomen har ett för närboende eller
andra grovt störande

levnadssätt eller

e) till följd av sjukdomen är farlig för annans egendom
eller annat av

lagstiftningen skyddat intresse som icke avses under b).

Med psykisk sjukdom jämställes i denna lag psykisk
abnormitet, som icke är psykisk sjukdom eller utgöres av hämning i
förståndsutvecklingen.

Vård beredes på sjukhus som drives av staten,
landstingskommun eller kommun som ej tillhör landstingskommun.

Vad som sägs om överläkare i

I Senaste lydelse 1971:638.

Prop. 1981/82:72 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

denna lag avser även biträdande överläkare som anförtrotts
särskild sjukavdelning.

2f

Vård enligt denna lag bereds på sjukhus som drivs av
staten, landstingskommun eller kommun som ej tillhör landstingskommun. Vård
får efter regeringens bestämmande beredas även på annan vårdinstitution. Vad i
denna lag sägs om sjukhus gäller även sådana institutioner.

Vad som sägs om överläkare i denna lag gäller även
biträdande överläkare som anförtrotts särskild sjukavdelning. Regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer får uppdra åt annan läkare att fullgöra
uppgifter som enligt denna lag ankoinmer på överläkare. För behandling av vissa
frågor enligt denna lag finnas utskrivningsnämnder

med de verksamhetsområden regeringen bestämmer och en
för riket

gemensam psykiatrisk nämnd.

Intagning

38

Intagning på sjukhus med stöd av Intagning
på sjukhus med stöd av

denna lag äger rum efter ansökan denna \ag grundas på
vårdintyg e[\eT

eller på grund av domstols förord- på domstols förordnande enligt 31

nande enligt 31 kap. 3 8 brottsbal- kap. 3 8 brottsbalken. Intagning på

ken. Intagning efter ansökan får icke grund av omständighet som avses i

ske på grund av omständighet som 1 8 första stycket e) får ske endast

avses i 1 8 första stycket e). enligt domstols förordnande enligt

nyssnämnda bestämmelse.

4 8'

Ansökan om intagning får göras av Vårdintyg får utfärdas endast i

make dll den som ansökningen avser, omedelbar anslutning
till personlig om makarna sammanbo, av annan undersökning av den som
intyget

2 Senaste lydelse 1974:581. J Senaste lydelse 1981:218.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

som stadigvarande sammanbor med honom eller av hans barn,
fader, moder, syskon, förmyndare eller gode man. Ansökan får göras även av
ordförande i socialnämnd, barnavårdsnämnd, nykierheisnämnd eller
hälsovårdsnämnd eller av polismyndighet. Om kommunfullmäktige besluta det,
äger socialnämnden uppdraga åt annan ledamot i nämnden än ordföranden eller åt
tjänsteman i ledande ställning hos kommunen att göra ansökan om intagning.

Läkare
vid sjukhus eller klinik, där sluten psykiatrisk vård icke meddelas, eller vid
sjukhem för låltskötta psykiskt .sjuka eller specialsjukhus för psykiskt
utvecklingsstörda eller rektor för särskola eller föreståndare för vårdhem för
psykiskt utvecklingsstörda får göra ansökan ifråga om den för vars vård han
svarar. Miliiär chef, dock lägst kompanichef eller motsvarande chef. får göra
ansökan beträffande den som står under hans befäl.

1 fråga
om den som genom lagakraftvunnen dom dömts lill skyddstillsyn eller som
villkorligt frigivils från kriminalvårdsanstali eller villkorligt ulskrivits
från arbetsanslaU får ansökan göras av ordföranden i den övervakningsnätnnd
under vars tillsyn han slår.

Beträffande den som är intagen i kriminalvårdsanstalt. arbetsanslaU,
häkte, allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare eller ungdomsvårdsskola och
vistas inom anstalten får ansökan göras endast av tjänsteman som har alt sörja
för den intagne. Sådan tjänstei7ian får i annat fall än

avser.

Undersökning
för vårdintyg får företas endast om det finns skälig anledning därtill.

Undersökningsläkaren
skall se till an vårdintyget sänds lill det sjukhus där intagningen avses ske.

Prop. 1981/82:72

Nuvarande lydelse

som avses i tredje stycket göra ansökan även i fråga om
den som vistas utom anstalten utan all vara slutligt utskriven därifrån.

Regeringen
äger förordna om behörighei all vid krig eller krigsfara göra ansökan i fråga
om den som tillhör försvarsmakten.

Föreslagen lydelse

5 8

Ansökan
om intagning göres skriftligen. Vid ansökningshandlingen skall fogas vårdintyg
angående den som ansökningen avser. Vårdintyget får icke vara äldre än en
månad, när ansökningen göres.

Vårdintygskall.
om annat ej följer av 7 § andra stycket, innehålla dels uttalande att sannolika
skäl/öre//ggfl för att den som ansökningen avser lider av psykisk sjukdom och
för att sluten psykiatrisk vård är oundgängligen påkallad med hänsyn tillsjuk-domens
art och grad och till någon eller några av de i 1 8 första stycket a)-d)
angivna omständigheterna, dels redogörelse för sjukdomen och de omständigheter
i övrigt som föranleda vårdbehovet.

Regeringen
äger förordna att vårdintyg vid krig eller krigsfara icke behöver innehålla
redogörelse som avses i andra stvcket.

Vårdintygskall, om annat ej följer av 7 8 andra stycket,
innehålla dels uttalande att sannolika skäl föreligger för att den som intyget
avser lider av psykisk sjukdom och för att sluten psykiatrisk vård är
oundgängligen påkallad med hänsyn till sjukdomens art och grad och till någon
eller några av de i 1 8 första stycket a)-d) angivna omständigheterna, dels redogörelse
för sjukdomen och de omständigheter i övrigt som föranleder vårdbehovet.

Regeringen
får förordna att vårdintyg vid krig eller krigsfara icke behöver innehålla
redogörelse som avses i första stycket.

6 8'

Behörig att utfärda vårdintyg är Behörig att utfärda vårdintyg är

legitimerad läkare saml den som legitimerad läkare. Från
delta krav utan an vara legitimerad är förord- får socialstyrelsen medge
undantag nad an uppehålla befattning som om särskilda skäl/öre/Zgger. Vårdin-

■• Senaste lydelse 1974:581. 5 Senaste lydelse
1971:638.

Nuvarande lydelse

läkare i allmän tjänst och genomgått för medicine
licentiatexamen föreskriven kurs i psykiatri. Från sistnämnda krav äger
socialstyrelsen medge undantag, om särskilda skäl föreUgga. Vårdintyg med
åberopande av omständighet som avses i 1 8 första stycket a) får dock utfärdas
endast av läkare som har specialistkompetens avseende psykiska och nervösa
sjukdomar eller erhållit socialstyrelsens tillstånd att utfärda vårdintyg av
detta slag.

Vårdintyg får utfärdas endast i omedelbar anslutning till
personlig undersökning av den som ansökningen avser. Den som får göra ansökan
om intagning äger föranstalta om sådan undersökning.

Vårdintyg utfärdat av läkare, som tjänstgör inom den
slutna psykiatriska vården får icke godtagas för intagning på det sjukhus där
läkaren är verksam. Om betydande olägenhet skulle uppstå genom anlitande av
annan läkare, får dock vårdintyg utfärdat av läkare vid sjukhuset godtagas för
intagning på annan klinik än den där han år verksam.

Vårdintyg får icke godtagas, om det är utfärdat av den som
gör ansökan om intagning.

Bestämmelserna i 4 och 5 §§ förvaltningslagen (1971:290)
äga icke tillämpning i ärende om utfärdande av vårdintyg.

Föreslagen lydelse

tyg med åberopande av omständighet som avses i 1 8 första
stycket a) får dock utfärdas endast av läkare som har specialistkompetens inom
gruppen psykiska sjukdomar eller erhållit socialstyrelsens tillstånd att
utfärda vårdintyg av detta slag.

Vårdintyg får ej godtas för intagning pä en klinik där
den läkare som har utfärdat intyget tjänstgör.

Om
fråga uppkommer att bereda vård enligt denna lag av en patient som på egen
begäran är intagen för psykiatrisk vård på sjukhus, får undantag göras från
bestämmelsen i andra stycket, om det skulle uppstå betydande olägenhet av au
anlita annan läkare.

Vid utfärdande av vårdintyg gäller bestämmelserna i 4 och
5 §§ förvaltningslagen (1971:290) även för läkare som utövar yrket enskilt.

78

Föreligga sannolika skäl för att någon lider av psykisk
sjukdom och är farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, äger
polismyndighet omhändertaga honom, om fara är i dröjsmål.

Friges den omhändertagne icke Friges den omhändertagne icke

Nuvarande lydelse

omedelbart, skall polismyndigheten genast föranstalta om
undersökning som avses i 6 8 andra stycket. Utfärdas vårdintyg, skall
polismyndigheten genast ansöka om den omhändertagnes intagning på sjukhus för
sluten psykiatrisk värd. I fall som avses i denna paragraf behöver vårdintyget
icke innehålla annat än uttalande att sannolika ska] föreligga för att den omhändertagne
på grund av psykisk sjukdom är i behov av sluten psykiatrisk vård och för att
han är farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv jämte en
redogörelse för de iakttagelser på vilka läkaren grundar sin uppfattning.

Sker intagning enligt 8 8, skall polismyndigheten senast
andra dagen efter dagen för intagningen tillställa överläkaren protokoll
rörande de omständigheter som föranlett ansökningen.

Utfärdas
icke vårdintyg eller avslås ansökningen om intagning, får den omhändertagne
icke längre kvarhällas av polismyndigheten med stöd av denna lag.

Bestämmelserna i andra-Qärde styckena äga icke Ullämpning,
om den omhändertagne redan intagits på sjukhus med stöd av denna lag och icke ulskrivits
därifrån enligt 16 8. Friges den omhändertagne i sådant fall icke omedelbart av
polismyndigheten, skall han genast föras till sjukhuset.

Föreslagen lydelse

omedelbart, skall polismyndigheten genast föranstalta om
undersökning som avses i 4 första stycket. Utfärdas vårdintyg, skall
polismyndigheten genast föranstalta om att den omhändertagne tas in på sjukhus
för sluten psykiatrisk vård. 1 fall som avses i denna paragraf behöver
vårdintyget icke innehålla annat än uttalande att sannolika skä[ föreligger
för att den omhändertagne på grund av psykisk sjukdom är i behov av sluten
psykiatrisk vård och för att han är farlig för annans personliga säkerhet eller
eget liv jämte en redogörelse för de iakttagelser på vilka läkaren grundar sin
uppfattning.

Sker
intagning enligt 8 8, skall polismyndigheten senast andra dagen efter dagen
för intagningen tillställa överläkaren protokoll rörande de omständigheter som
föranlett undersökning för vårdintyg.

Utfärdas
icke vårdintyg eller beslutas ej om intagning, får den omhändertagne icke
längre kvarhällas av polismyndigheten med stöd av denna lag.

Bestämmelserna
i andra-Qärde styckena skall icke tillämpas om den omhändertagne redan intagits
på sjukhus med stöd av denna lag och icke ulskrivits därifrån enligt 16 8.
Friges den omhändertagne i sådant fall icke omedelbart av polismyndigheten,
skall han genast föras till sjukhus.

Överensstämma ansökan och vårdintyg med
föreskrifterna i 4-1 §8

88

Överensstämmer vårdintyget med föreskrifterna i 5-7 88 och
föreligger

Nuvarande lydelse

och föreligga sannolika skäl för att vård kan beredas med
stöd av denna lag, får den ansökningen avser intagas på sjukhus.

Om intagning beslutar överläkaren. Om särskilda skäl
föreligga, äger han överlåta på annan läkare vid sjukhuset att besluta om intagning.

Föreslagen lydelse

sannolika skäl för att vård kan beredas med stöd av denna
lag, får den som vårdintyget avser tas in på sjukhus.

Vårdintyget
får ej godtas som underlag för ett intagningsheslut om det är utfärdat mer än
fjorton dagar före beslutet.

Om intagning beslutar överläkaren. Om särskilda sk-å[
föreligger, får han överlåta på annan läkare vid sjukhuset att besluta om
intagning.

Beslut
enligt denna paragraf får, utom i sådana fall som avses i 6 § Iredje slyckel.
inte meddelas av samma läkare som har utfärdat vårdintyget.
Utskrivningsnämnden skall genast underrättas om intagningsbeslutet i fall när
del enligt 10 § åvilar nämnden alt pröva behovet av vård.

98

Sker intagning enligt 8 8, skall överläkaren efter
undersökning av patienten snarast möjligt och senast tionde dagen efter dagen
för intagningen pröva om vård kan beredas patienten med stöd av denna lag. Har
som grund för ansökningen om intagning åberopats att patienten är farlig för annans
personliga säkerhet, får med prövningen anslå liU femtonde dagen efter dagen
för intagningen, om särskilda skäl föreligga och intagningen icke beslutats
med stöd av vårdintyg av innehåll som avses i 7 § andra siycket.

Finner överläkaren att vård kan beredas med stöd av denna
lag, skall han besluta att patienten även i fortsättningen skall vara intagen
på

Sker intagning enligt 8 8, skall överläkaren efter
undersökning av patienten snarast möjligt och senast åttonde dagen efter dagen
för intagningen pröva om vård kan beredas patienten med stöd av denna lag.

Finner överläkaren att vård kan beredas med stöd av denna
lag. skall han besluta att patienten även i fortsättningen skall vara intagen
på

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

sjukhuset. I annat fall skall överläka- sjukhuset. 1
annat fall skall överläka

ren omedelbart utskriva honom. ren omedelbart skriva ut patienten.

Beslut
enligt 8 eller .9 § får icke meddelas av läkare som ulfärdal vårdintyget.

10 8

Beslut enligt 9 § skall i stäUet fallas av
utskrivningsnämnden om

1. intagningen, i fall som avses 16 § tredje
stycket, har grundats på ell vårdintyg som har utfärdats av överläkaren eller
annan läkare vid den klinik där intagningen har skett eller

2. jäv enligt 4 § förvaltningslagen (1971:290)
har förelegal mol den som Ulfärdal vårdintyget eller beslutat om intagningen
eller om sådant jäv föreligger mol överläkaren.

Ulan hinder av första slyckel får överläkaren falla beslul
som ej kan anstå. Sådant beslul skall ofördröjligen underställas nämndens prövning.

11 8

Beslut enligt 8 e//e/-9 § äger fortsatt Beslut enligt 8. 9 eller 10 H
gäller

giltighet, om patienten överföres till fortfarande, om
patienten överförs

annat sjukhus utan att ha ulskrivits till annat sjukhus utan att ha utskri-

enligtl6 8. vits enligt 16 8.

12 8''

Har någon genom lagakraftvunnen dom överlämnats till
sluten psykiatrisk värd, skall socialstyrelsen föranstalta om att han utan dröjsmål
intages på sjukhus för sådan vård. År han redan intagen på sjukhus för sluten
psykiatrisk vård, skall han i fortsättningen anses intagen på grund av
domstolens förordnande.

Är den dömde häktad skall vad som sägs i första stycket
gälla även om domen ej har vunnit laga kraft under förutsättning au den dömde
och åklagaren medger alt intagning får ske.

'Senaste lydelse 1969:212.

Prop.
1981/82:72 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelser om patienterna 13 8

Den som är intagen på sjukhus med stöd av denna lag får
hindras att lämna sjukhuset och får i övrigt underkastas det tvång som är
nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vården eller för att skydda honom
själv eller omgivningen.

14 8

Patient
kan få tillstånd att vistas på egen hand utom sjukhusområdet under viss del avdygneteller
tillfälligt under visst antal dygn, om det icke medför fara för annans
personliga säkerhet eller hans eget liv. Sådant tillstånd får förbindas med särskilda
föreskrifter.

Om tillstånd att vistas på egen hand utom sjukhusomrädet
beslutar överläkaren, om annat ej följer av tredje stycket. Om särskilda skäl
föreligga, äger han beträffande viss patient överlåta på annan läkare vid
sjukhuset att besluta om tillstånd.

I fråga om patient som avses i 17 8 andra stycket beslutar
utskrivningsnämnden om tillstånd att vistas på egen hand utom sjukhusområdet.
Nämnden äger beträffande viss patient överlåta på överläkaren att besluta om
tillstånd.

Överläkaren får återkalla tillstånd att vistas på egen
hand utom sjukhusområdet, om förhållandena påkalla det. Om särskilda skäl
föreligga, äger han beträffande viss patient överlåta på annan läkare vid
sjukhuset att återkalla tillstånd.

15 8'

Om särskilda skäl föreligga, får Om det finns särskilda skäl. får

överläkaren
taga del av innehållet i överläkaren
eller den han har be-

brev eller annan handling som myndigat ta del av innehållet i brev

ö«/:om/ner
till patient eller som pati- eller annan handling som kommer

enl önskar avsända. Kan vidarebe- till en patient eller som en patient

fordrande
av handling som ankom- önskar avsända.

mer
till patient medföra fara för Kan vidarebefordrande av en

ordningen eller säkerheten på sjuk- handling som kommer till en patient

huset eller vara olämpligt med hän- medföra fara för ordningen eller

syn till syftet med vården eller kan säkerheten på sjukhuset eller vara

handling som patient önskar avsän- olämpligt med hänsyn till syftet med

da föranleda betydande olägenhet vården eller kan en handling som en

för honom
eller annan person, får patient önskar avsända föranleda

överläkaren
besluta att handlingen betydande olägenhet för honom

skaU kvarhällas. eller annan person, får handlingen

7 Senaste lydelse 1973:129.

Nuvarande
lydelse

Handling som är ställd till utskrivningsnämnden,
psykiatriska nämnden, socialstyrelsen, justitiekanslern eller någon av
riksdagens ombudsmän skall vidarebefordras utan granskning. Handling som är
ställd till eller avsedd för annan myndighet och rör mål eller ärende vari
patienten själv äger föra talan, samt handling ställd till eller avsedd för
advokat eller offendigt biträde skall vidarebefordras. Beslutar överläkaren
att kvarhålla brev Ull myndighet, skall beslutet underställas utskrivningsnämndens
prövning.

Visar det sig att handling, som är ställd till annan än
utskrivningsnämnden. p.sykiatriska nämnden, socialstyrelsen, justitiekanslern
eller någon av riksdagens ombudsmän, är avsedd för någon av dessa myndighe-ier,
skall den vidarebefordras.

Föreslagen lydelse

kvarhällas. Beslul att kvarhålla en handUng fattas av
utskrivningsnämnden efter framställning av överläkaren. I avvaktan på
nämndens beslul får överläkaren la hand om handlingen.

En handling som är ställd till utskrivningsnämnden,
psykiatriska nämnden, socialstyrelsen, /jö/io- och sjukvårdens ansvarsnämnd,
förtroendenämnden, justitiekanslern eller någon av riksdagens ombudsmän skall
vidarebefordras utan granskning. Vad nu har sagts skall ocksä gälla en
handling som är ställd till offentlig försvarare för patienten.

En
handling som är ställd till eller avsedd för annan myndighet än dem som anges i
tredje stycket och som rör mäl eller ärende, vari patienten själv får föra
talan, /år granskas men inte kvarhällas. Detsamma gäller en handling som är
ställd till eller avsedd för en advokat som ej är offentUg försvarare eller
någon som är biträde enligt rätlshjälpslagen (1972:429).

Visar det sig att en handling, som är ställd till annan
mottagare än dem som anges i tredje stycket, är avsedd för nägon av dessa,
skall den vidarebefordras.

Utskrivning

16 8

Den som beretts vård med stöd av Den som beretts vård med stöd av

beslut enligt 9 8 andra stycket eller beslut enligt 9
eller 10 8 eller på på grund av domstols förordnande grund av domstols förordnande
skall

Nuvarande
lydelse

skall ofördröjligen utskrivas, om förutsättningar enligt
1 8 för att bereda honom vård icke längre föreligga. Omständighet som avses i I
8 första stycket e) får icke utgöra grund för kvarhållande i annat fall än då
patienten beretts vård på grund av domstols förordnande.

Frågan om utskrivning skall prövas

Föreslagen lydelse

ofördröjligen utskrivas, om förutsättningar enligt I §
för att bereda honom vård '\cke\ängre föreUgger. Sådana omständigheter som
avses i 1 § första stycket e) får icke utgöra grund för kvarhållande i annat
fall än då patienten beretts vård på grund av domstols förordnande, fortlöpande

17 8** Om utskrivning beslutar överläkaren, om annat ej
följer av andra stycket. Han äger hänskjuta frågan om utskrivning till
utskrivningsnämnden.

Utskrivningsnämnden beslutar om utskrivning enligt 16 8 av
patient som intagits på grund av domstols förordnande eller som under inflytande
av psykisk sjukdom begått brott mot annans personliga säkerhet, för vilket åtal
icke väckts, eller som varit intagen i kriminalvårdsanstalt för undergående av
påföljd för brott och under tiden för anstaltsvården eller i samband med att
denna upphört intagits för sluten psykiatrisk vård med stöd av denna lag och
icke skall återföras till anstalten.

När anledning föreligger till utskrivning av patient som
avses i andra stycket, skall överläkaren ofördröjligen anmäla detta hos
nämnden.

Ulskrivningsnämnden får även i andra fall än som förut
sagts skriva ui cn patient.

18 8

Patienten eller hans make. om makarna sammanbodde vid
tiden för intagningen, eller annan, som då stadigvarande sammanbodde med honom
eller hans barn, fader, moder, syskon, förmyndare eller gode man får göra
ansökan om utskrivning.

Ansökan hos utskrivningsnämnden göres skriftligen. Om
patient som avses i 17 8 andra stycket ger till känna att han icke vill vara
intagen pä sjukhuset, skall han genom överläkarens försorg underrättas om sin
möjlighet att ansöka om utskrivning och tillfälle beredas honom att upprätta
erforderliga handlingar.

»Senaste lydelse 1974:206.

Prop. 1981/82:72 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Utskrivningsnämnden är icke Utskrivningsnämnden är icke

skyldig att pröva ansökan om skyldig att pröva ansökan om

utskrivning förrän tre månader för- utskrivning förrän e/i/»Å/inrf förflutit

flutit från prövningen av tidigare från prövningen av tidigare ansö-

ansökan. kan.

18a 8

Har beträffande någon som är patient enligt denna lag
beslut meddelats om avvisning eller utvisning enligt utlänningslagen (1980:376)
eller utläm-ningenligt lagen (1957:668) om utlämning för brott eller lagen
(1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge eller
lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland. Island eller Norge för
verkställighet av beslut om vård eller behandling, skall han utskrivas, om det
begärs av den myndighet som skall verkställa beslutet och hans tillstånd tilliUer
sådan verkställighet.

Beträffande utskrivning som nu sagts gäller 17 8.

19 8

Patient får utskrivas på försök om särskilda skäl
föreligga och det icke medför fara för annans personliga säkerhet eller hans
eget liv.

Utskrivning på försök skall avse viss tid. högst sex
månader som kan förlängas med högst sex månaderåt gången. Patienten får åläggas
att iakttaga särskilda föreskrifter och ställas under tillsyn av lämplig
person.

Bestämmelserna i 17 och 18 §8 avse även utskrivning på
försök.

20 8

Den som utskriviis på försök får återintagas på sjukhuset,
om förhållandena påkalla det.

Om återintagning beslutar överläkaren. Om siirskilda skäl
föreligga, äger han beträffande viss patient överlåta på annan läkare vid
sjukhuset att besluta om återintagning.

20 a 8

Har en patient vårdats på .sjukhus under tre månader efter
intagningen med stöd av denna lag och anser överläkaren alt patienten behöver
fortsatt sådan vård. skall överläkaren snarast anmäla delta lill
inskrivnings-nämnden. I anmähin skall läkaren ange skälen för sill slällningstagande.

Prop.
1981/82:72

Nuvarande lydelse

14

Föreslagen lydelse

Finner utskrivningsnämnden efter en sådan anmälan belräffande
en viss patient skål däriill. skall nämnden ta upp fråga om utskrivning enligt
16 § eller om utskrivning på försök.

Besvär m. m.

21 8

Talan får föras mot läkares beslut enligt denna lag, om
läkaren

intagit någon på sjukhus eller enligt 9 8 andra stycket
beslutat att patient alltjämt skall vara intagen på sjukhus,

lämnat begäran om tillstånd att vistas på egen hand utom
sjukhusområdet helt eller delvis utan bifall eller återkallat sådant tillstånd,

avslagit ansökan om utskrivning i annat fall än som avses
i 18 a 8 eller om utskrivning på försök,

i samband med utskrivning på försök ålagt patient att
iakttaga särskilda föreskrifter eller ställt honom under tillsyn eller

återintagit patient under utskrivning på försök.

1 övrigt får talan icke föras mot läkares beslut enligt
denna lag.

Talan föres hos utskrivningsnämnden genom besvär.

22 8"

Talan får föras mot utskrivningsnämnds beslut, om nämnden
ogillat besvär över beslut om intagning eller beslut enligt 9 8
andra stycket

avslagit
ansökan om utskrivning i annat fall än som avses i 18 a 8 eller om
utskrivning på försök eller ogillat besvär över läkares beslut om avslag på
sådan ansökan eller

i
samband med utskrivning på försök ålagt patient att iakttaga särskilda
föreskrifter eller ställt honom under tillsyn eller lämnat besvär över
läkares beslut i sådana frågor helt eller delvis utan bifall.

enligt 10 § beslutat an en patient alltjämt skall vara
intagen på sjukhus,

avslagit ansökan om utskrivning i annat fall än som avses
i 18 a 8 eller om utskrivning på försök eller ogillat besvär över läkares
beslut om avslag på sådan ansökan,

i samband med utskrivning på försök ålagt patienten att
iaktta särskilda föreskrifter, ställt honom under tillsyn eller lämnat besvär över
läkares beslut i sådana frågor helt eller delvis utan bifall eller

i annat fall beslutat all utskrivning eller utskrivning på
försök ej skall

»Senaste lydelse 1980:381. '•

Prop.
1981/82:72 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I övrigt får talan mot utskrivningsnämnds beslut enligt
denna lag föras endast i fall som avses i 26 8. Talan föres hos psykiatriska
nämnden genom besvär.

23 8

Mot psykiatriska nämndens beslut enligt denna lag får
talan icke föras.

24 8'"

Talan enligt 21 eller 22 8 får föras Talan enligt 21 eller 22 8 får föras

av den som enligt 18 8 äger ansöka av den som enligt 18 8/rtr
ansöka om

om utskrivning. Talan får föras utan utskrivning. Talan får föras utan

inskränkning till viss tid. I fråga om inskränkning till viss tid så länge

prövning av talan enligt 21 8 äger patienten vårdas med stöd av denna

bestämmelsen i 18 8 tredje stycket lag. Talan får därutöver föras under

motsvarande tillämpning. tre veckor från det paUenten skrevs

Ul. I fråga om prövning av talan enligt 21 8 tillämpas
bestämmelsen i 18 8 tredje stycket.

25 8 På begäran av överläkaren skall utskrivningsnämnds
beslut underställas psykiatriska nämndens prövning, om överläkaren gjort
förbehåll om underställning senast vid det sammanträde då beslutet fattades
och begärt underställning inom tre dagar därefter.

26 8 Talan mot beslut, varigenom utskrivningsnämnd utlåtit
sig om ersättning som avses i 32 8 eller 33 8 tredje stycket, föres hos
psykiatriska nämnden genom besvär.

27 8 Beslut som meddelas enligt denna lag länder
omedelbart till efterrättelse. Har förbehåll gjorts enligt 25 8, får dock
utskrivningsnämnds beslut, varigenom patient fått tillstånd att vistas på egen
hand utom sjukhusområdet eller ulskrivits eller ulskrivits på försök,
verkställas först sedan beslutet blivit bestående.

'Senaste lydelse 1971:6.8.

Prop.
1981/82:72

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse Nämnderna

28
8"

Utskrivningsnämnd
består av lagfaren ordförande som är eller varit innehavare av ordinarie domartjänst,
en läkare som bör vara särskilt kunnig i psykiatri och en person med
erfarenhet i allmänna värv.

Psykiatriska nämnden består av lagfaren ordförande som är
eller varit innehavare av ordinarie domartjänst, två läkare som äro särskilt kunniga
i psykiatri och två personer med erfarenhet i allmänna värv.

För ledamot av utskrivningsnämnd eller psykiatriska
nämnden finnas en eller flera suppleanter. Bestämmelserna om ledamot gälla även
suppleant.

Utskrivningsnämnd består av lagfaren ordförande som är
eller varit innehavare av ordinarie domartjänst, en läkare som bör ha specialistkompetens
inom gruppen psykiska sjukdomar och en person med erfarenhet i allmänna värv.

Psykiatriska nämnden består av lagfaren ordförande som är
eller varit innehavare av ordinarie domartjänst, tvä läkare som har specialistkompetens
inom gruppen psykiska sjukdomar och två personer med erfarenhet i allmänna
värv.

För
ledamot av utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden finns en eller flera
suppleanter. Bestämmelserna om ledamot gäller även suppleant.

29 8''
Ledamot av utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden förordnas av
regeringen för högst fyra år i sänder.

Innan
ledamot börjar tjänstgöra, skall han ha avlagt domared eller försäkran enligt 4
kap. II
§ rättegångsbalken.

Läkare som tjänstgör inom den slutna psykiatriska vården
får icke som ledamot deltaga i handläggningen av ärende rörande patient på det
sjukhus där han tjänstgör. Om jäv mot ledamot gälla i övrigt bestämmelserna i
4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare.

Innan
ledamot börjar tjänstgöra, skall han ha avlagt domared.

En läkare som tjänstgör inom den slutna psykiatriska
vården får icke som ledamot deUa i handläggningen av ärenden rörande patienter
på det sjukhus där han tjänstgör. Om jäv mot ledamot gäller i övrigt bestämmelserna
i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare.

II Senasic lydelse 1974:581. I-Senaste lydelse 1974:,58l.

Prop. 1981/82:72 17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 8

Vid sammanträde med utskrivningsnämnd skola överläkaren
och patienten vara närvarande, om icke särskilda skäl föranleda annat. Föres
talan av annan än patienten, skall den som för talan beredas tillfälle att
närvara, om icke särskilda skäl föranleda annat.

Årende som handlägges i patientens frånvaro får icke
avgöras utan att nämndens ledamöter före avgörandet skaffat sig personlig
kännedom om patienten. Är denne utskriven på försök, får dock ärendet avgöras,
om minst en av ledamöterna har sådan kännedom.

318

I ärende hos psykiatriska nämnden skall muntlig
förhandling hållas, om ärendets beskaffenhet kräver det. Därvid äga
bestämmelserna i 30 8 första stycket motsvarande tillämpning.

32 8

Patient eller annan som för talan hos utskrivningsnämnd
eller psykiatriska nämnden får tillerkännas ersättning av allmänna medel för
kostnad för resa och uppehälle i samband med inställelse inför nämnden, i den
mån det finnes skäligt. Nämnden får bevilja förskott på ersättningen. Närmare
bestämmelser om ersättning och förskott meddelas av regeringen.

33 8

1 ärende hos utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden
får förhör anordnas med den som kan antagas ha upplysningar av betydelse att
lämna.

Vid förhöret skall patienten vara närvarande, om icke
särskilda skäl föranleda annat.

I fråga om ersättning till den med vilken förhör anordnas
äga bestämmelserna om ersättning av allmänna medel till vittnen motsvarande
tillämpning. Ersättningen skall stanna på statsverket.

34 8

Utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden får avgöra
ärende endast om nämndens samtliga ledamöter äro närvarande. Beslut rörande
förskott på ersättning som avses i 32 8 eller 33 8 tredje stycket får dock på
nämndens vägnar meddelas av ordföranden. Detsamma gäller beslut som rör
rättshjälp genom offentligt biträde.

Bestämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i
överrätt äga

2 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 72

Prop. 1981/82:72 18

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

motsvarande tillämpning på avgörande av utskrivningsnämnd
eller psykiatriska nämnden.

Särskilda bestämmelser

34 a 8

I ärende, vari 17 8 förvaltningslagen (1971:290) äger
tillämpning få skälen för beslutet utelämnas även i andra fall än som sägs där,
om ändamålet med vården annars skulle motverkas.

I läkares beslut enligt 8 eller 9 8 eller varigenom
ansökan om utskrivning avslagits samt i motsvarande beslut av utskrivningsnämnd
eller psykiatriska nämnden skola alltid anges de i 1 8 angivna förutsättningar
på vilka beslutet grundas.

35 8

Polismyndighet skall lämna handräckning

på begäran av läkare som enligt 6 8 på begäran av läkare som enligt 6 §

första stycket är behörig att utfärda, första stycket är
behörig att utfärda

vårdintyg, om den som skall under- vårdintyg, om läkaren behöver

sökas icke ställer sig till förfogande skydd för sin personliga säkerhet

för undersökningen eller läkaren eller, på begäran av läkare i allmän

behöver skydd för sin personliga //öm/, om den som skall undersökas

säkerhet, icke ställer sig till förfogande för

undersökningen,

på begäran av överläkaren, om på begäran av läkare i allmän

den som med stöd av denna lag skall tjänst som har
utfärdat vårdintyg eller

intagas på sjukhus icke inställer sig överläkaren, om den som med stöd

på sjukhuset, av denna lag skall tas in pä
sjukhus

icke inställer sig på sjukhuset,

på begäran av överläkaren, om patient avviker från
sjukhuset eller icke återvänder dit, sedan tiden för tillstånd att vistas på
egen hand utom sjukhusområdet eller för utskrivning på försök gått ut, eller
icke inställer sig på sjukhuset, sedan tillstånd att vistas på egen hand utom
sjukhusområdet återkallats eller beslut meddelats om återintagning under
utskrivning pä försök.

Om särskilda skäl föreligga, må överläkaren beträffande
viss patient överlåta på annan läkare vid sjukhuset att begära handräckning.

36 a 8 36 8"

Har överläkare med stöd av 13 8 Har med stöd av 13 § omhänder-

omhändertagit alkoholhaltiga dryck- tagits alkoholhaltiga
drycker eller

1- Förutvarande 36 § upphävd genom lag 1981:464. Senaste
lydelse av 36 a § 1976:373.

Nuvarande lydelse

er eller andra berusningsmedel som påträffats hos eller
ankommit till den som är intagen på sjukhus med stöd av denna lag, skall den
omhändertagna egendomen bevisligen förstöras eller försäljas enligt
bestämmelserna om beslagtagen egendom i 2 8 lagen (1958:205) om förverkande
av alkoholhaltiga drycker m. m. Belopp, som erhållits vid sådan försäljning,
tillfaller staten.

Påträffas alkoholhaltiga drycker eller andra
berusningsmedel inom sjukhus där patienter som intagits med stöd av denna lag
vårdas, får berusningsmedlen omhändertagas av sjukhusdirektören eller styresmannen
för sjukhuset, om känd ägare till berusningsmedlen ej finnes. Första stycket
har motsvarande Ullämpning på sålunda omhändertagen egendom.

Föreslagen lydelse

andra berusningsmedel som påträffats hos eller ankommit
till den som är intagen på sjukhus med stöd av denna lag, skall överläkaren
låta bevisUgen förstöra eller försälja den omhändertagna egendomen enligt
bestämmelserna om beslagtagen egendom 12 8 7 första stycket lagen (1958:205) om
förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. Belopp, som erhållits vid sådan
försäljning, tillfaller staten.

Påträffas alkoholhaltiga drycker eller andra
berusningsmedel inom sjukhus där patienter som intagits med stöd av denna lag
vårdas, får berusningsmedlen omhändertas av sjukhusdirektören eller styresmannen
för sjukhuset, om del inte finns någon känd ägare till berusningsmedlen.
Första stycket ullämpas också i fråga om sålunda omhändertagen egendom. Vad
som där föreskrivs om överläkaren skall i stället gälla den som omhändertagit
egendomen. Bestämmelserna i första och andra styckena har motsvarande
tillämpning

på injektionsspruta eller kanyl som kan
användas för insprutning i

människokroppen.

37 8 Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och
föreskrifter som meddelas med stöd av lagen utövas av socialstyrelsen.

38 8 Närmare föreskrifter för tillämpningen av
denna lag meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
av socialstyrelsen.

Prop. 1981/82:72 20

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

2. Har en ansökan gjorts, ett vårdintyg upprättats eller ett
intagningsbeslut fattats före ikraftträdandet skall för förfarandet i samband
med intagning och prövning enligt 9 8 gälla äldre bestämmelser.

3. Utan hinder av 24 8 får talan enligt 21 eller 22 8 föras under tre
veckor från ikraftträdandet.

Prop. 1981/82:72 21

2
Förslag till

Lag om ändring i lagen
(1976:371) om behandlingen av häktade

och anhållna m. fl.

Härigenom föreskrivs att 19 8 lagen (1976:371) om
behandlingen av häktade och anhållna m. fl. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 8

Om behandlingen i vissa fall av Om behandlingen i vissa fall av

häktad som
skall undergå rättspsy- häktad som skall undergå rättspsy

kiatrisk undersökning finns särskilda kiatrisk undersökning eller som

bestämme[ser 17 a § lagen (1966:301) genom en dom som inte har vuniui

om rättspsykiatrisk undersökning i laga kraft har överlämnats till sluten

brottmål. psykiatrisk vård finns särskilda
be-

stämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Prop.
1981/82:72 22

3 Förslag till

Lag om ändring i lgen (1980:623) om ändring i lagen
(1962:381)

om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 15 8 lagen (1962:381) om
allmän försäkring i den lydelse paragrafen har erhållit genom lagen (1980:623)
om ändring i nämnda lag samt övergångsbestämmelserna till lagen skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

15 8 ■ Sjukpenning utgår ej för tid då den
försäkrade

a) fullgör VärnpliktsQänstgöring a) fullgör värnpliktsQänstgöring

eller vapenfri tjänst eller genomgår eller vapenfri tjänst eller genomgår

militär grundutbildning för kvinnor militär grundutbildning för kvin-

eller bistånds- eller katastrofulbild- nor;

ning;

b) är intagen i sådant hem som avses i
12 8 (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga med stöd av 1 8
andra stycket 2 eller tredje stycket sagda lag;

c) är häktad eller intagen i
kriminalvårdsanstalt;

d) i annat fall än under b eller c sagts av annan orsak
än sjukdom tagits om

hand på det allmännas bekostnad.

För varje dag då en försäkrad bereds vård i ett sådant hem
för värd eller boende enligt socialtjänstlagen (1980:620) som ger vård och
behandling åt missbrukare av alkohol eller narkotika, skall sjukpenningen minskas
på det sätt som framgår av 4 § andra stycket. Utan hinder av första stycket
utgår sjukpenning till försäkrad som avses

under c
vid sjukdom som inträffar under tid då han får vistas utom anstalt och

därvid
bereds tillfälle att förvärvsarbeta.

Denna lag' träder i kraft, såvitt gäller 18 kap. 5 8, den
1 januari 1981 och i övrigt den 1 januari 1982. Vad som enligt 18 kap. 5 §
andra stycket i dess nu gällande lydelse stadgas om skyldighet för allmän
försäkringskassa att tillställa soeialregistret behövliga uppgifter skall dock
bestå till utgången av

år 1981.

För den soni har antagits lill bistånds- och katastrofutbildning
före den 1 januari 1982 gäller äldre

bestämmelser i 3 kap. 15 .§. 1 Senaste lydelse 1980:992.

Prop.
1981/82:72 23

Utdrag

SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-11-05

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Johansson, Wirtén,
Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland,
Molin

Föredragande: statsrådet Ahrland

Proposition om ändringar i lagen om beredande av sluten
psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV), m.m.

1 Inledning

I propositionen 1979/80:1 Om socialtjänsten ingick bl.a.
ett förslag till lag om ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten
psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV). Förslaget var avsett att till väsentlig
del utgöra svaret på den sedan länge kontroversiella frågan om vård utan
samtycke av vuxna alkohol-och narkotikamissbrukare men innehöll också ändringar
som inte hängde samman med missbruksproblematiken utan avsåg att undanröja
vissa allmänna brister i lagen. Förslaget till ändringar i LSPV avslogs i sin
helhet av riksdagen i juni 1980 utan att det skedde någon prövning i sak av de
senare ändringarna. Riksdagen enades om att begära nya överväganden rörande
vård av missbrukare oberoende av samtycke. Det ansågs då mest ändamålsenligt
att lämna återstoden av LSPV-förslaget utan sakprövning i det sammanhanget.

Ungefär samtidigt uppdrog regeringen efter förslag av
riksdagens socialutskott åt en parlamentarisk beredning, socialberedningen (S
1980:07), att utarbeta ett nytt förslag till vård av missbrukare oberoende av
samtycke men också att bl.a. se över LSPV i sin helhet och inte bara med
avseende på vården av missbrukare.

Socialberedningen avlämnade i januari 1981 delbetänkandet (SOU
1981:7) LVM, Lagom vård av missbrukare i vissa fall. Betänkandet härefter
remiss- och lagrådsbehandling legat till grund för regeringens proposition
1981/82:8 Lag om vård av missbrukare i vissa fall. m.m., som avses bli
behandlad av riksdagen under hösten 1981 och träda i kraft den 1 januari 1982.

Prop.
1981/82:72 24

Socialberedningen har därefter i juni 1981 avlämnat
delbetänkandet Ds S 1981:7 Åndringar i lagen om beredande av sluten psykiatrisk
vård i vissa fall (LSPV). Betänkandets allmänna motivering bör fogas vid
protokollet i detta ärende som bilaga I.

I betänkandet föreslås en rad ändringar i LSPV. Dessa
överensstämmer väsentligen med de förslag som lades fram redan i propositionen
om socialtjänsten men inte hade samband med frågan om hur missbrukare skulle
vårdas. Propositionsförslaget byggde i dessa delar på förslag från främst en
arbetsgrupp inom socialstyrelsen (Socialstyrelsen redovisar 1977:14) LPV -Lag
om viss psykiatrisk vård.

Socialstyrelserapporten hade remissbehandlats.
Remissammanställningen återfinns i prop. 1979/80:1 del C, Lagrådsremiss den 18
december 1978, s. 322-347.

Det förslag till ändring i LSPV som togs upp i
propositionen om socialtjänsten var granskat av lagrådet. Lagrådsremissen
återfinns i prop. 1979/80:1 del C. Lagrådets yttrande återfinns i prop.
1979/80:1 del B, s. 394-403.

Socialberedningen föreslår också en annan mindre ändring som
bygger på ett förslag av 1971 års utredning om behandling av psykiskt avvikande
i betänkandet (SOU 1977:23) Psykiskt störda lagöverträdare. Förslaget har remissbehandlats.
En sammanställning av remissyttrandena i den här aktuella delen bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 2.

1 anslutning till de nu redovisade förslagen har i annan
ordning aktualiserats en fråga om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring (AFL). Liksom LSPV-förslaget hänger den frågan samman med den
tidigare riksdagsbehandlingen av frågan om vård oberoende av samtycke av vuxna
missbrukare.

2 Föredragandens överväganden 2.1 Ändringar i LSPV

2.1.1 Allmänt

Som har '"ramgått av min inledning är de förslag som
socialberedningen nu lagt fram i allt väsentligt desamma som redan en gång
tidigare har förelagts riksdagen men som då avslogs som en konsekvens av att
riksdagen avvisade propositionens förslag till lösning av frågan om vård utan
samtycke av vuxna alkohol- och narkotikamissbrukare.

Beredningen
framhåller som skäl att nu på nytt ta upp samma förslag till särskild
behandling sammanfattningsvis följande. Förslagen har redan vederbörligen beretts
och kräver inte mera ingående överväganden. Riksdagens tidigare avslag
grundades inte på någon prövning i sak. Förslagen innebär heller inte någon
ändring i de grundläggande förutsättningarna för vård enligt LSPV eller några
andra viktiga principiella ställningstaganden.

Prop.
1981/82:72 25

Förslagen syftar genomgående till en bättre vård och
rättssäkerhet för patienterna. De är av övervägande teknisk och praktisk natur
och har bedömts som angelägna och brådskande. Förslagen föregriper inte beredningens
översyn av LSPV i dess helhet.

Jag delar
i allt väsentligt beredningens uppfattning att de förslag som beredningen nu
har fört fram kan behandlas för sig och inte föregriper beredningens större
genomgång av LSPV. Som beredningen har anfört har förslagen varit aktuella en
längre tid och har tidigare bedömts vara så angelägna att de, med undantag som
jag återkommer till, har underställts riksdagen. Jag har därför gjort den
bedömningen att förslagen bör underställas riksdagen igen snarast möjligt.
Någon ny remissbehanding eller lagrådsgranskning har jag därvid inte ansett
vara erforderlig.

Jag vill tillägga följande. Med stöd av regeringens
bemyndigande den 27 augusti 1981 har chefen för socialdepartementet uppdragit
åt socialberedningen att bl.a. redovisa sina principiella överväganden i fråga
orn LSPV under år 1983. Jag vill för min del och efter samråd med chefen för
socialdepartementet framhålla som angeläget, att socialberedningen nalkas sitt
utredningsuppdrag förutsättningslöst. De ändringar som nu föreslås gjorda i LSPV
bör ses i det begränsade perspektivet att de avser att underlätta tillämpningen
av nuvarande lagstiftning och de får alltså inte bli styrande för utredningens
fortsatta arbete enbart som följd av att de gjorts så nyligen.

2.1.2 Förslagen i sak

Beredningens förslag framgår, som tidigare har nämnts, av
bilaga 1. De förslag beredningen tar upp återfinns samtliga med något undantag
också i den tidigare propositionen om socialtjänsten. Förslagen berör
huvudsakligen intagningsförfarandet och utskrivningsnämndernas verksamhet. De
har där motiverats ingående, varför jag inte anser någon ny utförlig
redogörelse för bakgrund och motiv behövlig här. Jag hänvisar i stället till
propositionen 1979/80:1 Om socialtjänsten och till specialmotiveringen till det
nu framlagda lagtextförslaget.

Jag föreslår i huvudsaklig överensstämmelse med
socialberedningen sammanfattningsvis följande.

Kravet på en särskild ansökan orn intagning på sjukhus
från särskilt uppräknade behöriga sökande tas bort. I stället skall vårdintyget
tjänstgöra som ensam intagningshandling. Behörighetskraven för de läkare som
får utfärda vårdintyg skärps därför samtidigt som läkaren får skyldighet att
vid behov initiera vården men också blir skyldig att se till att någon
undersökning för vårdintyg inte inleds annat än då det finns skälig anledning
till det.

Beslut om intagning skall som huvudregel alltjämt fattas
av en annan och från den vårdintygsskrivande läkaren oberoende läkare. Från

Prop.
1981/82:72 26

denna regel om s.k. tvåläkarpr övning medges ett undantag.
1 det fall där den psykiskt sjuke redan vårdas på sjukhus på egen begäran
öppnas möjlighet att i akutsituationer omvandla vården till vård enligt LSPV. s.k.
konvertering, genom beslut av bara en läkare. Detta överensstämmer med propositionen
om socialtjänsten. Beredningens förslag att öppna möjlighet till enläkarbeslut
vid samtliga LSPV-intagningar har jag däremot bedömt ha en sådan räckvidd att
ställningstagandet bör anstå till den mera omfattande prövning av hela
intagningsförfarandet, som blir följden av beredningens uppdrag att se över LSPV
i dess helhet.

Möjlighet att begära p o I i s h a n d r ä c k n i n g för
intagning av den sjuke ges förutom åt överläkaren vid sjukhuset också åt den
vårdintygsskrivande läkaren. Samtidigt begränsas kretsen av läkare behöriga att
begära handräckning till dern som är verksamma i allmän tjänst.

Den t i d som längst får förflyta mellan det
interimistiska beslutet om intagning och det definitiva beslutet om vård enligt
LSPV förkortas. Sedan intagning på sjukhus har skett skall överiäkaren själv
efter undersökning av patienten besluta om patienten behöver vård enligt LSPV.
Den tid som enligt nuvarande regler längst får förflyta är i normalfallet tio
dagar från intagningen eller i fall då patienten har bedömts som farlig femton
dagar. Tiden blir nu enligt förslaget åtta dagar i samtliga fall.

För att inte genom organisatoriska föreskrifter onödigtvis
hindra att svårt psykiskt sjuka får den vård de vid varje tidpunkt bäst behöver
och ändå kan vara underkastade LSPV:s regelsystem, föreslår jag vissa regler
som skall göra det möjligt att efter regeringens tillstånd vårda patienterna på
t.ex. mindre sjukhem.

Vissa mindre justeringar i bl.a. reglerna om brevgranskning
och överklagande föreslås också.

I dag finns 31 särskilda u t s k r i v n i n g s n ä m n d
e r . som är inrättade i anslutning till de sjukhus som bereder LSPV-vård. Som
högsta instans fungerar den psykiatriska nämnden. Nämnderna har f.n.
huvudsakligen till uppgift att dels överpröva överläkarens beslut enligt LSPV,
dels själva besluta om utskrivning m.m. av patienter som vårdas på sjukhuset
som påföljd för brott m.m. Nämnderna består av en domare sorn ordförande, en
läkare och en lekman. Nämnderna föreslås nu få en stärkt funktion som tillsynsorgan
avseende LSPV-vården. Sålunda skall nämnderna självmant kunna ta upp en fråga
om utskrivning och inte vara beroende av att någon aktualiserar frågan hos
nämnden. Vidare skall nämnderna obligatoriskt pröva det fortsatta vårdbehovet
avseende patienter som har vårdats i tre månader med stöd av LSPV. Nämnderna
föreslås också komma in och pröva vårdbehovet i sådana fall där en läkare har
svarat för både vårdintyg och intagningsheslut dvs. i de nyss beskrivna konverteringsfallen.
Slutligen blir nämnderna skyldiga att pröva ansökningar om utskrivning och
besvär över läkares beslut från samma patient oftare än f.n. Tiden sänks här
från tre till en månad. Samtliga förslag syftar till att stärka patienternas
rättssäkerhet.

Prop.
1981/82:72 27

För att markera nämndernas nya roll föreslogs i såväl
socialstyrelsens rapport som i socialtjänstpropositionen att nämnderna skall få
nya namn. Även socialberedningen har framfört denna uppfattning. Med hänsyn
till att beredningen inom kort kan förväntas överväga hela beslutsförfarandet i
fråga om värd utan samtycke av psykiskt sjuka, har jag emellertid för min del
stannat för att benämningarna utskrivningsnämnder och psykiatriska nämnden kan
behållas tills vidare.

Beredningens
förslag, att den som har dömts för brott tillö ve r lä m n a n -de till sluten psykiatrisk
vård med stöd av 31 kap. 3 8 brottsbalken och som är häktad i målet skall
kunna tas in på sjukhus redan innan domen har vunnit laga kraft, bygger på ett
förslag av den s.k. Bexeliuskom-mittén från år 1977. Förslaget motiveras med
att den som genom en rättspsykiatrisk undersökning har bedömts vara så sjuk att
förutsättningar för vård föreligger bör komma i åtnjutande av den behövliga
vården så fort som möjligt. Den vården kan inte ges på de rättspsykiatriska
klinikerna, dit de dömda har varit hänvisade under häktningstiden.

Bexeliuskommitténs
förslag har godtagits ay flertalet remissinstanser. Beredningen föreslår att
undantag görs för fall då det finns skäl emot ett överförande. Enligt min
mening bör regeln utformas så att överflyttning får ske endast med samtycke av
den dömde och av åklagaren. Genom detta krav på samtycke bör de betänkligheter
som överåklagaren i Stockholm och BRÅ framförde vid remissbehandlingen av
kommittéförslaget vara i huvudsak undanröjda.

Förutsättningarna för redan träffade avtal mellan staten
och sjukvårdshuvudmännen angående olika ekonomiska ersättningar för sjukvården
m.m. rubbas inte av förslaget.

Jag vill slutligen beröra frågan om behovet av information
till patienterna om deras rättigheter.

Propositionen om socialtjänsten innehöll ett förslag till
en lagregel att patienten skulle upplysas orn sin rätt att föra talan mot ett
beslut om intagning m.m. oeh om rätten till juridiskt biträde. Upplysning
skulle ges så snart patientens tillstånd medgav det.

Socialberedningen har inte föreslagit någon motsvarande
lagregel, under åberopande av bl.a. att åtgärder av det slag som
socialtjänstpropositionen föreslog borde kunna genomföras även utan
lagreglering.

Jag delar
beredningens uppfattning att det knappast skall behöva föreskrivas i lag att
patienterna måste underrättas om sina rättigheter, om utskrivningsnämndernas
existens och uppgifter osv. Jag vill dock understryka det angelägna i att den
information sorn berör LSPV-patienternas särskilda rättssäkerhetsbehov faktiskt
kommer dessa patienter till del. Även om socialstyrelsen - som beredningen
framhåller - tidigare har gjort insatser på området bör detta arbete
kontinuerligt följas upp. Det kan t.ex. ske genom att tillhandahålla
lättillgängligt faktamaterial. Att ett viktigt infor-

Prop.
1981/82:72 28

mationsansvar vilar på hälso- och sjukvårdspersonalen
följer av 5 8 lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal m.fl.

2.2 Ändring I lagen om allmän försäkring

Jag tar i detta sammanhang i samråd med chefen för socialdepartementet
upp en fråga om sjukpenningrätt och sjukpenningavdrag för missbrukare sorn
bereds vård på en institution. Frågan sammanhänger liksom de nyss föreslagna
ändringarna i LSPV med den stegvisa behandlingen av missbruksproblematiken
inom socialtjänstreformen.

I 3 kap. 15 § andra stycket AFL i dess nuvarande lydelse
föreskrivs att under tid då en försäkrad är intagen på vårdanstalt för alkoholmissbrukaie
skall sjukpenningen minskas på samma sätt som vid intagning på sjukhus. 1
proposition 1979/80:1 Om socialtjänsten föreslogs att vård av vuxna missbrukare
utan deras samtycke skulle kunna ske endast på sjukhus eller annan
vårdinstitution med stöd av LSPV. Bestämmelserna i 3 kap. 4 8 andra siycket AFL
om minskning av sjukpenning då en försäkrad vistas på sjukhus skulle därvid bli
direkt tillämpliga. Bestämmelsen i 3 kap. 15 8 andra stycket AFL föreslogs
därför utgå. 1 samband med att riksdagen i juni 1980 antog den nya
sociallagstiftningen, bl.a. socialtjänstlagen, antogs även förslaget till lag
om ändring i AFL (1980:623). Som har framgått tidigare avslogs samtidigt
förslaget om vård av missbrukare enligt LSPV i sin helhet. Den nya lydelsen av3
kap. 15 8 AFL träder i kraft samtidigt med den nya sociala lagstiftningen i
övrigt, dvs. den 1 januari 1982.

1 propositionen 1981/82:8 föreslås, som jag har nämnt i
inledningen, en ny lag om vård av missbrukare i vissa fall (LVM), som avses
träda i kraft samtidigt som socialtjänstlagen. Både missbrukare av alkohol och
narkotika föreslås enligt LVM kunna beredas vård oberoende av samtycke om vissa
i lagen angivna förutsättningar är uppfyllda. Vården ges företrädesvis på
kommunala eller landstingskornmunala institutioner som inte är att anse som
sjukhus. För vården blir därför som regel inte bestämmelserna i 3 kap. 4 §
andra stycket AFL om sjukpenningavdrag vid intagning på sjukhus direkt tillämpliga.
I avsaknad av annan bestämmelse får man under sådana förhållanden räkna med att
sjukpenningen kommer att utbetalas utan avdrag.

Reglerna om rätt till sjukpenning för missbrukare som
vårdas på en institution kommer att övervägas i annat sammanhang. I avvaktan på
resultatet av dessa överväganden bör nuvarande bestämmelse i 3 kap. 15 8 andra
stycket AFL behållas även efter det att den nya sociallagstiftningen trätt i
kraft den 1 januari 1982. Bestämmelsen bör liksom hittills gälla både dem som
vårdas frivilligt och dem på vilka det särskilda intagningsförfarandet enligt LVM
har kommit till användriing. Liksom hittills bör den gälla pä både allmänna och
enskilda institutioner. 1 konsekvens med LVM-förslaget bör regeln gälla lika
för missbrukare av alkohol och narkotika. Det bör

Prop.
1981/82:72 29

således föreskrivas att för den som bereds vård i en sådan
institution skall sjukpenningen minskas på samma sätt som vid intagning på
sjukhus.

13 kap. 15 8 första stycket AFL bör samtidigt göras en
formell ändring som föranleds av de nya reglerna om utbildning för uppdrag i u-land
m.m. (Prop. 1980/81:117. UU23, rskr 271).

3 Specialmotivering

3.1 Lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård

LSPV präglas av ett ålderdomligt språk. Det kunde därför
vara befogat att göra en ordentlig språklig översyn av hela lagen. En sådan
översyn skulle innebära en omfattande och grannlaga uppgift. Med hänsyn främst
till att socialberedningens pågående översynsarbete relativt snart kan
resultera i en ny lagstiftning, har den nuvarande lagtexten i detta sammanhang
reviderats språkligt enbart på de punkter där materiella ändringar föranlett
det.

1 8

Denna paragraf innehåller f.n. dels de grundläggande
reglerna om förutsättningarna för vård enligt LSPV (första och andra styckena),
dels regler om vid vilka vårdinstitutioner LSPV får tillämpas och om behörig
läkare (tredje och fjärde styckena).

Förslaget innebär ingen ändring i första och andra
styckena. Tredje och fjärde styckena har flyttats till 2 § (se motiveringen
till denna bestämmelse).

28

I denna paragraf finns f.n. bestämmelser om nämnderna. Förslaget,
som innebär att paragrafen kompletteras med bl.a. de från 1 § överflyttade
reglerna, överensstämmer med propositionen om socialtjänsten och med
beredningens förslag.

Första stycket innehåller bestämmelser om vid vilka
vårdinstitutioner LSPV får tillämpas. F.n. får vård beredas bara på sjukhus som
drivs av staten, landstingskommun eller kommun som inte tillhör landstingskommun.
Förslaget innebär att det öppnas möjlighet att efter regeringens bestämmande
bereda vård enligt LSPV även på andra vårdinstitutioner. Härmed avses främst
sjukvårdsinrättningar, som är så utrustade att de kan ta emot så allvarligt
psykiskt sjuka att de får vård med stöd av LSPV. Institutionerna bör godkännas
efter prövning i varje enskilt fall och efter framställning av sjukvårdshuvudmannen.
Förslaget ligger i linje med strävandena mot en mera decentraliserad
psykiatrisk vård. Inte alla LSPV-patienter är i regelbundet behov av så
omfattande vårdresurser som de

Prop.
1981/82:72 30

som bara kan erbjudas vid en psykiatrisk klinik. Vissa
patienter kan därför med fördel få vård i mindre vårdenheter med tillgång till
psykiatrisk konsultläkare. Detta ger ökade möjligheter till kontakt med
anhöriga och den egna miljön. Självfallet är det en förutsättning att
patienterna är så sjuka att kriterierna enligt 1 8 LSPV hela tiden är
uppfyllda.

Andra siycket innehåller regler om vilka läkare som är
behöriga att fatta beslut enligt LSPV. F.n. gäller detta endast överläkare samt
biträdande överläkare som har anförtrotts särskild sjukavdelning. Sådana läkare
finns endast undantagsvis på t.ex. sjukhem och vissa andra vårdinrättningar.
Förslaget innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen utser, dvs.
regelmässigt socialstyrelsen, kan uppdra även åt någon annan särskilt utsedd
läkare att fullgöra överläkarens uppgifter. Genom denna regel blir det alltså
möjligt att tillgodose behovet av beslutsfattande läkare vid de
vårdinstitutioner som nämnts i första stycket. En självklar förutsättning är
att uppdrag kommer att ges enbart åt läkare med motsvarande medicinsk kompetens
som överläkarens, dvs. specialistkompetens inom gruppen psykiska sjukdomar.

38

För att intagning enligt LSPV skall få ske krävs f.n.
antingen en ansökan från vissa särskilt uppräknade personer jämte ett
vårdintyg, eller ett förordnande av domstol såsom påföljd för brott. 4 8
innehåller de närmare bestämmelserna om vilka som får göra ansökan om
intagning.

I soeialtjänstpropositionen föreslogs att ansökan frän
vissa angivna sökande inte längre skulle vara förutsättning för intagning.
Intagningen skulle i stället grundas direkt på vårdintyget.

Förslaget här överensstämmer med soeialtjänstpropositionen.
Kravet på ansökan har alltmer kommit att framstå som en formalitet. Oftast har
vårdbehovet konstaterats genom ett vårdintyg redan innan ansökan skaffas fram.
Ibland kan det också innebära en onödig tidsutdräkt som hindrar nödvändig
behandling att försöka finna någon behörig person som kan underteckna en
ansökan. Den sjukes anhöriga kan vidare vara negativt inställda till att behöva
framträda som ansvariga för intagningen. Även om regeln om ansökan främst
tjänar rättssäkerhetens intresse bör alltså konstruktionen med en formell
ansökan som förutsättning för intagning inte behållas. Detta nödvändiggör att i
stället större krav ställs på vårdintyget.

Det bör framhållas att även om kravet på ansökan tas bort
detta inte innebär några minskade skyldigheter för t.ex. socialnämnden att
enligt den grundläggande ansvarsregeln i 3 8 socialtjänstlagen (1980:620)
medverka till att en sjuk person kommer under vård.

Prop. 1981/82:72 31

48

Nuvarande 4 8 innehåller de närmare bestämmelserna om
vilka som är behöriga att göra ansökan om intagning enligt LSPV. Dessa
bestämmelser utgår som en följd av att ansökan inte längre skall vara en
förutsättning för beredande av vård.

14 8 har i stället tagits in vissa bestämmelser om vad den
läkare skall iaktta som undersöker en person som har aktualiserats för LSPV-intagning
och därefter utfärdar ett vårdintyg. Här föreskrivs att vårdintyg endast får
utfärdas i omedelbar anslutning till personlig undersökning av den som intyget
avser (nuvarande 6 8 andra stycket) och att undersökning för vårdintyg bara får
genomföras om det finns skälig anledning därtill. Förslaget överensstämmer i
allt väsentligt med socialQänstpropositionen.

I tredje stycket åläggs undersökningsläkaren att se till
att intyget tillställs sjukhuset.

14 8 används begrepp från barnavårdslagen m. fl. lagar,
vilka fr. o. m. år 1982 ersätts av socialtjänstlagstiftningen. Övergångsvis får
motsvarande institut i de nya lagarna genom tillämpning av övergångsreglerna
till dessa betraktas som behöriga sökande enligt 4 8.

58

Som en följd av att ansökningskravet föreslås borttaget
utgår de föreskrifter rörande ansökan som f.n. finns i 5 8 första stycket.
Bestämmelsen om hur gammalt vårdintyget får vara har flyttats till 8 8 andra
stycket och kommenteras i det sammanhanget.

I övrigt har endast formella ändringar vidtagits 15 8.

68

Denna paragraf innehåller f.n. dels olika regler rörande
utfärdande av vårdintyg, dels regler som har samband med LSPV:s nuvarande krav
på s.k. tvåläkarprövning.

Första stycket överensstämmer i sak med
socialtjänstpropositionen och innebär att man skärper kompetenskravet för
läkare som är behöriga att utfärda vårdintyg. Skärpningen skall ses mot
bakgrund av att kravet på ansökan tas bort. Behörighet att utfärda vårdintyg
skall således i fortsättningen bara tillkomma legitimerade läkare. Om
särskilda skäl föreligger skall dock socialstyrelsen kunna meddela dispens från
kravet på legitimation. När det gäller förutsättningarna för dispens hänvisas
till prop. 1979/80:1 del A, s. 615, där följande anförs:

Från kravet på legitimation bör emellertid kunna göras
undantag om särskilda skäl föreligger. Dispens bör liksom f.n. meddelas av
socialstyrelsen. Dispensmöjligheterna avses i första hand gälla utländska
läkare som Qänstgör i Sverige och som kan anses medicinskt kompetenta att
utfärda

Prop. 1981/82:72 32

vårdintyg. Därutöver kan i vissa vakanssituationer dispens
medges för t.ex. AT-läkare. Socialstyrelsens dispens behöver inte avse viss
läkare. Paragrafens lydelse ger möjlighet till generell dispens.

Sedan LSPV trädde i kraft har indelningen i medicinska
specialiteter ändrats. Enligt nu gällande kungörelse (1972:678) med
tillämpningsföreskrifter till lagen (1960:408) om behörighet att utöva läkaryrket
(senast ändrad genom SFS 1981:250) får bevis om specialistkompetens inom
gruppen psykiska sjukdomar avse specialiteterna allmän psykiatri, barn- oeh
ungdomspsykiatri samt rättspsykiatri. Lydelsen av 6 8 första stycket LSPV har
anpassats till den nya indelningen. Därvid har uttrycket specialistkompetens
inom gruppen psykiska sjukdomar använts s./in samlingsbegrepp för
specialiteterna i överensstämmelse med nomenklaturen i kungörelsen.

Andra och iredje styckena innehåller regler om att
vårdintyget skall utfärdas av en läkare sorn inte är knuten till sjukhuset och
undantag från den regeln i det fallet att en patient redan vårdas på sjukhus på
grund av psykisk sjukdom och det skulle uppstå betydande olägenhet att anlita
annan läkare. Bestämmelserna överensstämmer i sak med förslaget i
socialtjänstpropositionen.

Nuvarande
10 8 LSPV innebär att beslut om intagning enligt 8 8 eller om fortsatt vård
enligt 9 8 inte får meddelas av den läkare som har utfärdat vårdintyget. Denna
regel kompletteras av bestämmelsen i 6 8 iredje stycket, vilken innebär att
vårdintyg inte får godtas för intagning på det sjukhus där den intygsutfärdande
läkaren är verksam. Om det innebär betydande olägenhet att anlita annan läkare
får dock vårdintyg av läkare vid sjukhuset godtas för intagning där. under
förutsättning att intagningen sker på annan klinik än den där läkaren är
verksam. Dessa regler utgör tillsammans grunden för den s.k. ivåläkarprövningcn
enligt LSPV. Kravet på tvåläkarprövning säkerställer alltså att patientens
vårdbehov skall ha prövats av minst två av varandra oberoende läkare för att
intagning enligt LSPV skall kunna kornrna i fråga.

Tvåläkarprövningen har tillkommit i patientens intresse
för att förhindra obefogade tvångsintagningar. Med den utformning den fått i
nuvarande LSPV har den emellertid i viss utsträckning ansetts komma i konflikt
med kravet på en ändamålsenlig och individuellt anpassad vård. Sålunda är det
inte möjligt för en läkare vid en psykiatrisk klinik att besluta att en patient
som vårdas där frivilligt enligt sjukvårdslagens bestärrrmelser i forsättningen
skall vara intagen med stöd av LSPV. Sådan s.k. konvertering kan vara motiverad
bl.a. i det fallet att patientens tillstånd försämras eller om något inträffar
som gör att patienten plötsligt vill lämna sjukhuset men på grund av sitt tillstånd
inte bör få göra det.

Socialstyrelsens för'slag till LPV innehöll inget krav på tvåläkarprövning.
Detta förslag förutsatte emellertid att alla intagningar skulle prövas av
psykiatrisk nämnd (utskrivningsnärnnd).

Socialtjänstpropositionen gick emellertid inte fullt så
långt. Enligt denna kunde vårdintyg som utfärdats av läkare vid den klinik där
intagning skulle

Prop. 1981/82:72 33

ske godtas för intagning bara om patienten redan var
intagen på egen begäran - dvs. konverteringsfall - och det skulle uppstå
betydande olägenhet att anlita annan läkare. Om en läkare vid kliniken utfärdat
vårdintyget skulle emellertid intagningen prövas av utskrivningsnämnden.
Förbudet i nuvarande 10 8 begränsades i enlighet härmed till icke-konverteringsfall.

Det förslag som enligt socialtjänstpropositionen skulle
möjliggöra LSPV-intagning på sjukhus genom bara en läkares beslut avsåg det
särskilda fallet när patienten själv redan hade sökt sig in på sjukhuset men
plötsligt sade sig vilja bli utskriven trots allvarlig fara för sig själv ellernågon
annan. Här ville man öppna möjlighet dels att slippa skriva ut patienten av
formella skäl, dels att slippa tillkalla någon utomstående läkare för att
skriva vårdintyg om det var fara i dröjsmål. Det angavs i lagförslaget att man fick
göra avsteg från regeln om en utanförstående undersökningsläkare, om det skulle
"uppstå betydande olägenhet av att anlita en annan läkare" (6 8
fjärde stycket).

I socialberedningens betänkande framläggs förslag om
avskaffande av tvåläkarprövningen. 1 de fall samma läkare utfärdar vårdintyget
och beslutar om intagning skall i stället beslutet överprövas av utskrivningsnämnden.
Beredningen anför att möjligheten kommer att få användning i ett begränsat
antal fall och därför inte behöver uppfattas som så ingripande. Som redan
anförts i den allmänna motiveringen innebär emellertid ett generellt frångående
av kravet på tvåläkarprövning ett steg som bör övervägas i sitt sammanhang med
andra principiella frågor som ingår i socialberedningens uppdrag att göra en
översyn av LSPV i dess helhet. I förevarande sammanhang är det tillräckligt att
angripa den situation där de nuvarande reglerna i praktiken vållar svårigheter,
nämligen den s.k. konverteringen. På grund härav föreslås nu samma möjlighet
till enläkarprövning i konverteringsfall som i propositionen om
socialtjänsten. Den patient som på egen begäran vårdas på sjukhus pä grund av
psykisk sjukdom måste redan ha bedömts vara i behov av sådan vård. Själva
situationen gör att man kan förutsättaatt patientens tillstånd i dessa fall
står fullt klar för vårdpersonalen. Även här bör givetvis huvudregeln om två
läkare så långt möjligt följas. Är det en akutsituation, där patienten t.ex.
undernatten kräver att bli utskriven, bör dock beslut som hindrar detta kunna
fattas av en läkare. Med de kontrollmöjligheter som finns inbyggda i ett stort
sjukhus i dag och med kravet på prövning av nämnden inom en viss kortare tid
efter beslutet behöver rättssäkerhetsskäl inte tala emot det reformförslaget.

Fjärde stycket (nuvarande femte stycket) innebär att
förvaltningslagens regler om jäv blir generellt tillämpliga i alla ärenden om
utfärdande av vårdintyg, även för läkare med enskild verksamhet. Även detta
överensstämmer med propositionen om sociakjänsten.

Nuvarande andra stycket har i relevanta delar flyttats
till 4 8 första stycket.

3 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 72

Prop. 1981/82:72 34

78

Paragrafen har undergått formella ändringar som följd av
att ansökningsförfarandet har tagits bort. Förslaget överensstämmer i huvudsak
med socialtjänstpropositionen.

I socialtjänstpropositionen föreslogs att polismyndigheten
enligt femte siycket skulle föranstalta om att den omhändertagne fick
"behövlig vård"' (f.n. att han skall "föras till
sjukhuset"'). Motiveringen var att den omhändertagne kunde vara i behov av
annan vård än vård enligt LSPV. Med hänsyn till de förutsättningar som anges
för att polismyndigheten skall få omhänderta någon - sannolika skäl att han
lider av psykisk sjukdom och är farlig för annans personliga säkerhet eller
eget liv - torde det dock sällan finnas anledning för polismyndigheten att
överväga annan vård än vård enligt LSPV. Det bör emellertid vara möjligt att om
ett akut behov av vård föreligger föra den sjuke till närmast belägna sjukhus,
oavsett var han är inskriven enligt LSPV. I förslaget har därför "sjukhuset""
ändrats till ""sjukhus"'.

8 8 innehåller bestämmelser om intagning pä sjukhus. Som
följd av att ansökningsförfarandet föreslås borttaget har följdändringar gjorts
i första stycket.

Andra stycket i förslaget motsvarar en bestämmelse som f.n.
ingår i 5 8 första stycket och anger hur gammalt ett vårdintyg fär vara för att
kunna läggas till grund för intagning enligt LSPV. Förslaget - som
överensstämmer med socialtjänstpropositionen - innebär att intygets
giltighetstid kortas väsentligt, från en månad fill fjorton dagar.

I ett nytt fjärde stycke har tagits in den centrala regeln
som garanterar en tvåläkarprövning före intagning, nämligen att den läkare som
har utfärdat vårdintyget inte också får besluta om intagning. Undantag görs för
konverteringsfallen som har beskrivits i 6 8 tredje stycket. Av 10 8 framgår
att utskrivningsnämnden skall pröva det fortsatta vårdbehovet om undantagsregeln
har utnyttjats. För att utskrivningsnämnden så fort som möjligt skall få
kännedom om intagningar som skall prövas av nämnden (se vidare under 10 8)
föreslås att nämnden genast skall underrättas om sådana intagningsbeslut.

98

Sedan intagning på sjukhus skett enligt 8 8 skall
överläkaren inom en viss närmare angiven tid undersöka patienten och ta
ställning till om patienten behöver ha vård enhgt LSPV. Bestämmelser om delta
finns 19 8.

Paragrafen har i förslaget inte undergått någon annan
saklig ändring än att

Prop. 1981/82:72 35

i första siycket tiden för överläkarens prövning
begränsats till åtta dagar från intagningen, jämfört med nuvarande tio dagar, i
vissa fall femton dagar. Förslaget överensstämmer i fråga om det nya antalet
dagar med socialQänstpropositionen.

10 8

110 8 LSPV återfinns f.n. den centrala rättssäkerhetsregeln
att beslut om intagning enligt 8 8 och om vård enligt 9 8 inte får meddelas av
den läkare som har utfärdat vårdintyget.

1 den nu föreslagna lydelsen har regeln flyttats till 8 8
fjärde stycket och undergått de förändringar som krävs för att möjliggöra
snabba konverte-ringsbeslut i enlighet med vad som föreslås i de allmänna
övervägandena, avsnitt 2.3, och i anslutning till reglerna om vårdintyget i 6
8.

Första stycket i den nya lydelsen av 10 8 reglerar i vilka
fall utskrivningsnämnden skall fatta beslut om vård enligt 9 8 i stället för
överläkaren. Indirekt uttrycks därigenom samma förbud som f.n. enligt 10 8 mot
att den vårdintygsskrivande läkaren får fatta beslut enligt 9 8.

De fall där utskrivningsnämnden i stället för överläkaren skall
pröva vårdbehovet är

1. när möjligheten till enläkarprövning
enligt 6 8 tredje stycket oeh 8 8 fjärde stycket har utnyttjats i de s.k. konverteringsfallen,

2. när undersökande eller intagande
läkare eller överläkaren har varit jävig enligt 4 8 förvaltningslagen.

Det kan undantagsvis vara svårt att genomföra en
nämndprövning inom den i 9 8 första stycket angivna tiden åtta dagar efter
intagningsbeslutet, t.ex. därför att man fill en början inte upptäckt att jäv
förelegat. För dessa fall föreslås därför överläkaren få besluta om vård i
avvaktan på att nämnden kan avgöra frågan. Ett sådant beslut av överläkaren
skall genast underställas nämndens prövning (andra stycket).

118

I paragrafen har vidtagits en ren konsekvensändring till
den nya regeln i 10 8, som förutsätter nämndbeslut om vård i vissa särskilda
fall.

12 8

Enligt 12 § LSPV får den som av domstol har överlämnats
till sluten psykiatrisk vård inte överföras till vård enligt LSPV förrän domen
vunnit laga kraft. Bakgrunden till bestämmelsen är naturligtvis att domen, om
den överklagas, kan komma att ändras.

I de fall där den dömde är häktad förvaras han pä rättspsykiatrisk
klinik i avvaktan på att domen skall vinna laga kraft. Detta innebär att
behandlings-

Prop.
1981/82:72 36

planen och den mer långsiktiga behandling som kan ges på
sjukhus fördröjs i åtminstone tre veckor. 1 fall av överklagande kan
fördröjningen av vården bli betydande och det givetvis även om överklagandet
inte gäller vårdbehovet.

I enlighet
med socialberedningens förslag öppnas här möjlighet att påbörja vården även om
domen inte vunnit laga kraft. Möjligheten har dock begränsats till fall där den
dömde är häktad. Regeln har inte utformats som en absolut skyldighet att genast
påbörja vården.

Det är
ingen förutsättning för tillämpning av regeln att den dömde har förklarat sig
nöjd med domen. En allmän förutsättning bör emellertid vara att varken den
dömde eller åklagaren motsätter sig överföring till vård enligt LSPV.
Initiativet till att begära intagning hos socialstyrelsen bör tas av
klinikchefen vid den rättspsykiatriska kliniken eller den som tjänstgör i hans
ställe och det bör också vara till denne som samtycke till överföringen skall
lämnas. Det bör sedan ankomma på socialstyrelsen som beslutar om placering av
den sjuke att förvissa sig om att de nödvändiga förutsättningarna föreligger.
Då den dömdes samtycke till intagning på sjukhus inte avskär honom från
möjligheten att överklaga domen förrän denna vunnit laga kraft kan det i
enstaka fall inträffa att han döms till annan påföljd i högre rätt efter det
han tagits in på sjukhus. Det kan givetvis i sällsynta fall även inträffa att
en åklagare överklagar domen trots att han av hänsyn till den dömdes akuta
vårdbehov samtyckt till sjukhusintagning. Fram till dess domen vinner laga
kraft är emellertid den dömde - även om han vistas på sjukhus - att betrakta
som häktad. Om den nya påföljden blir fängelse kommer därför reglerna i 33 kap.
5 8 BrB om avräkning av häktningstid att gälla. Både lagen (1976:371) om
behandlingen av häktade och anhållna m.fl. och LSPV kommer i här avsedda fall
att bli tillämpliga på behandlingen på samma sätt som när en häktad tas in på
sjukhus för sluten psykiatrisk vård på grund av akut vårdbehov.

Det föreslagna tillägget har tagits in i ett nytt andra
stycke.

15 8

Denna paragraf innehåller bestämmelser om rätt att granska
handlingar som ankommer till en patient eller som en patient önskar avsända
samt om kvarhållande av sådana handlingar.

Enligt nuvarande bestämmelser beslutar överläkaren om att kvarhålla
en handling. Beslutar överiäkaren att kvarhålla en handling som är ställd till
en myndighet skall dock beslutet underställas utskrivningsnämndens prövning.
Vidare finns l?estämmelser om att handlingar till vissa adressater, bl.a, JO,
alltid skall vidarebefordras utan granskning. I vissa fall får handlingen
granskas men inte kvarhällas.

Första stycket ändras så att överläkaren får en entydig
möjlighet att bemyndiga annan att verkställa den granskning som beslutats av
överläka-

Prop.
1981/82:72 37

ren. Skälet är att överläkaren av rent praktiska skäl kan
vara förhindrad att själv ombesörja dessa åtgärder.

I andra stycket, som delvis är nytt, föreslås att beslut
om kvarhållande av handling skall fattas av nämnden och inte av överläkaren med
hänsyn till att denna fråga rymmer olika rättssäkerhelsaspekter. I brådskande
fall skall dock överläkaren kunna ta handlingen om hand i avvaktan på nämndens
beslut.

1 tredje stycket föreslås att kretsen av myndigheter till
vilka handlingar skall vidarebefordras utan granskning utökas med hälso- och
sjukvårdens ansvarsnämnd och förtroendenämnder, dvs. de nämnder som regleras
genom lagen (1980:12) om förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården. Även
handling ställd till offentlig försvarare för patienten har medtagits i detta
sammanhang.

Förslagen överensstämmer i huvudsak med
socialtjänstpropositionen. Övriga ändringar är enbart av redaktionellt slag.

17 8

Enligt LSPV
är det i allmänhet överläkaren som beslutar om utskrivning (s.k. P-fall).
Utskrivningsnämnden beslutar emellertid enligt 17 8 andra stycket om
utskrivning av dels patienter som tagits in på grund av domstols förordnande (s.k.
N-fall), dels patienter som under inflytande av psykisk sjukdom har begått
brott mot annans personliga säkerhet för vilket åtal inte väckts (s.k. O-fall)
och dels patienter som överflyttats från kriminalvårdsanstalt (s.k. PN-fall).

Enligt socialtjänstpropositionen skulle nämndens
befogenheter att besluta om utskrivning utökas med en allmän rätt att skriva ut
patienter även i andra fall än de nämnda. Socialberedningen inhämtade att detta
snarast var en kodifiering av en redan inledd praxis hos nämnderna. Det
föreslagna tillägget får anses ägnat att leda till en mera allsidig och kritisk
granskning av förutsättningarna för vård enligt LSPV. En motsvarande regel tas
nu upp i ett nytt fjärde stycke.

18 8

Denna paragraf innehåller bestämmelser om vem som är
behörig att ansöka om utskrivning av patienten och om det närmare förfarandet
vid en sådan ansökan. Behöriga att ansöka om utskrivning är förutom patienten bl.a.
olika anhöriga fill denne. Vidare gäller att om en patient bara kan utskrivas
av nämnden (se ovan under 17 8) skall överläkaren i förekommande fall
underrätta honom om hans möjlighet att begära utskrivning och bereda honom
tillfälle att upprätta erforderliga handlingar.

Av 18 8 tredje stycket följer vidare att
utskrivningsnämnden f.n. inte är skyldig att pröva en ansökan om utskrivning
oftare än var tredje månad. Enligt socialtjänstpropositionen skulle denna tid
kortas ned till en månad.

4 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 72

Prop.
1981/82:72 38

Förslaget återkommer nu här. Även om det i något fall
skulle innebära att det inte blir möjligt för den psykiatriska nämnden att
pröva eventuella besvär innan frågan om utskrivning på nytt kommer upp i
utskrivningsnämnden, bör detta inte hindra möjligheten till ny prövning i
första instans. Utfallet av den ändrade regleringen bör dock följas med viss
uppmärksamhet av socialberedningen i dess fortsatta arbete.

I sammanhanget erinras om att med utskrivning avses även
utskrivning på försök (19 8 tredje stycket). Nämnden bör inte vara skyldig att
pröva framställningar om utskrivning från en patient oftare än en gång i
månaden, även om begäran ena gången avser slutlig utskrivning och andra gången
endast utskrivning på försök.

20 a 8

Denna paragraf är ny.

I socialtjänstpropositionen föreslogs en ny 20 a 8 av
innebörd dels att om en patient vårdats enligt LSPV under en tid av tre månader
och fortfarande ansågs behöva sådan vård överläkaren skulle anmäla detta till
utskrivningsnämnden, dels att sådan anmälan i fortsättningen skulle ske var
tredje månad så länge patienten vårdades på sjukhuset. Bakgrunden till
förslaget var önskemål om att stärka patienternas rättssäkerhet genom att
nämnden viss tid efter det att patienten tagits in för värd skulle pröva
behovet av fortsatt vård enligt LSPV. Den återkommande anmälningsskyldigheten
skulle vidare ge nämnden insyn i den fortsatta vården av patienten.

Socialberedningen delade uppfattningen att det från
rättssäkerhetssynpunkt innebär fördelar att nämnden efter viss tid överväger
förutsättningarna för att bereda någon vård enligt lagen. Efter tre månader bör
det, menade beredningen, vara möjligt att göra en säkrare bedömning av
patientens sjukdom. Beredningen föreslog därför i enlighet med
socialtjänstpropositionen att överläkaren skall anmäla de fall till nämnden
där vården bedöms behöva fortsätta utöver en tid av tre månader. Nämnden kan
härefter i förekommande fall ta upp frågan om utskrivning eller utskrivning på
försök.

Däremot ville beredningen inte i nuläget föreslå en
återkommande anmälningsskyldighet var tredje månad under hela vårdtiden. Enligt
beredningens uppfattning måste man i många fall ifrågasätta värdet av en sådan
återkommande nämndprövning. Bl.a. kunde erinras om det stora antalet äldre
patienter med en kronisk sjukdomsbild som knappast undergår några större
förändringar. En sådan regelbunden prövning i nämnd skulle också innebära en
avsevärt ökad arbetsbörda för nämnderna, i varje fall om prövningen skulle bli
av annat än rent formell natur. Andra former av återkommande kontroll kan
eventuellt vara bättre ägnade att tillgodose behovet av insyn i den fortsatta
vården. Frågan borde därför övervägas närmare vid den kommande översynen av LSPV,
menade beredningen. Bestämmelsen har nu utformats enligt socialberedningens
förslag, dvs.

Prop.
1981/82:72 39

som en föreskrift om en obligatorisk nämndprövning efter
de första tre månaderna på sjukhus. Det finns anledning att räkna med att
beredningen i sitt fortsatta översynsarbete presenterar ett faktamaterial
angående vårdtider m.m. som gör det möjligt att realistiskt bedöma vilka
resursbehov en regelbundet återkommande nämndprövning skulle medföra. 1 sammanhanget
erinras också om 16 8 andra stycket, som ålägger överläkaren att pröva frågan om
utskrivning fortlöpande.

Beträffande innebörden av att nämnden inte tar upp frågan
om utskrivning enligt andra stycket kan hänvisas till prop. 1979/80:1.del A s.
624, där bl. a. följande sägs:

1 paragrafens andra stycke föreskrivs att nämnden, om den efter
överläkarens anmälan finner anledning att sätta i fråga dennes bedömning av det
fortsatta vårdbehovet, skall ta upp fråga om utskrivning enligt 16 8 eller om
utskrivning på försök. Resulterar nämndens prövning i att utskrivning inte
skall ske, får beslutet överklagas av patienten enligt ett föreslaget tillägg
till 22 8. Finner nämnden inte skäl att ta upp ett ärende till särskild
behandling enligt andra stycket, får nämnden lägga överläkarens anmälan till
handlingarna. Varken ett sådant beslut eller ett beslut att ta upp ett ärende
om utskrivning eller försöksutskrivning kan - som lagrådet har påpekat -anses
innefatta myndighetsutövning och är inte heller överklagbart.

22 8

1 22 8 LSPV finns uttömmande uppräknat vilka beslut av
utskrivningsnämnd som kan överklagas till psykiatriska nämnden. De beslut som
avses vara överklagbara skall således tas med i uppräkningen.

I enlighet med de principer som gäller för besvärsrätt
enligt LSPV bör självfallet utskrivningsnämndens beslut enligt 10 8 i förslaget
kunna överklagas. Ett häremot svarande tillägg har gjorts 'i första stycket
andra punkten. Talan mot överläkarens interimistiska beslut enligt 10 8 andra
stycket kan dock av naturliga skäl ej föras.

Enligt 17 8 tredje stycket LSPV skall överläkaren, när
anledning föreligger att skriva ut en patient som enligt 17 8 andra stycket
bara kan skrivas ut av nämnd, ofördröjligen anmäla detta till nämnden. Nämnden
har därefter att pröva frågan om utskrivning. Enligt nuvarande regler kan ett
beslut om att utskrivning i sådant fall inte skall ske ej överklagas.
Socialtjänstpropositionen innebar ingen ändring på denna punkt. Beslut att
vägra utskrivning efter anmälan enligt 17 8 tredje stycket LSPV bör dock kunna
överklagas, i likhet med vad som föreslås gälla beträffande nämndens beslut att
inte skriva ut en patient slutligt eller på försök enligt 20 a 8 andra stycket.
Dessa ändringar har nu på förslag av socialberedningen tillagts i första
stycket femte punkten.

24 8

Enligt denna paragraf gäller bl.a. att besvär enligt 21
eller 22 8 - dvs. i frågor rörande intagning, utskrivning, vissa
frihetsinskränkningar m.m. - får

Prop.
1981/82:72 40

föras utan begränsning till viss tid. Denna bestämmelse
har vållat tolkningsproblem vad gäller besvärstidens längd. Ordalydelsen ger
vid handen att en patient också flera är efter utskrivning kan föra talan mot t.ex.
ett beslut om intagning. Enligt vad beredningen inhämtade har psykiatriska
nämnden därför valt den för patienten förmånligaste tolkningen och prövar
sålunda besvär över beslut om t.ex. intagning även efter det att definitiv
utskrivning skett. 1 allmänhet har talan väckts innan patienten ulskrivits men
i undantagsfall förekommer även att besvär anförs först efter utskrivningen.

Frågan om att pröva besvär sedan utskrivning skett
diskuterades i sinnessjuklagstiftningskommitténs betänkande (SOU 1964:40),
vilket ligger till grund för LSPV. Däri anfördes bl.a. följande (s. 336).

"Har beslut om utskrivning meddelats, innan
sjukhusnämnd tagit ställning till klagomål i frågor rörande intagning eller
prövning av vårdbehovet, detta kan t.ex. ha skett på läkarens föranstaltande
eller efter framställning därom av den intagne eller annan, som är därtill
behörig, bör, i överensstämmelse med allmänna förvaltningsrättsliga principer,
nämnden vara oförhindrad att anse klagomålen förfallna. I det föregående har
visserligen som motivering till att införa bestämmelser om klagorätt i nu
avsedda hänseenden framhållits bl.a., att avsaknaden av möjlighet att hos högre
instans få ett beslut om intagning eller ett konstaterande av vårdbehov
undanröjt för den intagne i vissa fall kan framstå som en brist i
lagstiftningen. Emellertid torde, då utskrivning redan kommit till stånd,
angelägenheten av att kunna framtvinga en prövning i högre instans av
ifrågavarande avgöranden icke vara av sådan betydelse, att särskild hänsyn bör
tagas därtill. Föreligger däremot till samtidig prövning klagomål, som anförts
i något av berörda hänseenden, ävensom särskild framställning om utskrivning,
bör emellertid sjukhusnämnden, om den finner sistnämnda framställning böra
bifallas, icke kunna undandraga sig att jämväl pröva de frågor, som i övrigt
föreligger till bedömande. Ett annat ställningstagande skulle otvivelakfigt ha
till följd, att värdet av rätten att klaga över beslut om intagning och den
särskilda vårdbehovsprövningen avsevärt förringades."

Enligt socialtjänstpropositionen borde besvärsrätten sådan
den för närvarande är utformad begränsas. Det föreslogs att patienten skulle
få föra talan mot beslut, dels under vårdtiden, varvid inga begränsningar i
tiden gällde, dels inom högst tre veckor efter definitiv utskrivning.

Socialberedningen framhöll för sin del att en besvärsrätt
allmänt sett syftar till att det överklagade beslutet skall kunna ändras, dvs.
när det gäller en eventuellt felaktig intagning enligt LSPV att utskrivning
skall ske. Mot denna bakgrund fanns det, menade beredningen, knappast något
praktiskt behov av besvärsrätt efter det att vården upphört. I den mån
felaktiga beslut förekommit har de i vart fall inte längre någon rättsverkan.
De bör därför närmast beivras inom ramen för den tillsyn som utövas genom bl.a.
socialstyrelsen och JO. Detta kan i förekommande fall leda till ansvar för vederbörande
läkare. Enligt beredningens uppfattning saknades således skäl att utsträcka
besvärstiden utöver den tid patienten vårdas enligt lagen.

Prop.
1981/82:72 41

Starka skäl talar för beredningens slutsats. Samtidigt
måste emellertid konstateras att en besvärsrätt även efter utskrivningen
föreligger enligt nuvarande praxis. Det har också gjorts gällande att det
faktum att ett intagningsbeslut har fattats kan ha rättslig betydelse i något
hänseende även efter utskrivningen. Förslaget att helt skära av den enligt
praxis föreliggande besvärsrätten för den som blivit utskriven bör därför inte
slutgiltigt prövas i samband med förevarande begränsade lagändringar. Det bör i
stället slutligt bedömas i samband med kommande prövning av intagnings- och
utskrivningsförfarandet i sin helhet, dvs. när beredningen slutfört sin
principiella översyn av LSPV. Däremot kan det under inga förhållanden anses
befogat att besvärsrätten efter utskrivningen skulle fortleva längre än den tid
som regelmässigt gäller för överklagande av myndighetsbeslut, nämligen tre
veckor. Den tidsbegränsningen - som lagrådet tidigare godtagit - har därför nu
införts i paragrafen.

28 8

I nuvarande LSPV ställs beträffande de i nämnderna
ingående läkarna det kompetenskravet att de skall vara särskilt kunniga i
psykiatri. Detta innebär att kompetenskravet är lägre än för överläkare, som
har att fatta de flesta beslut enligt LSPV.

1 socialstyrelsens förslag till LPV uttalades att läkaren
helst bör vara specialistkompetent i allmän psykiatri. Någon lagändring på
denna punkt föreslogs dock ej.

I remissyttrande över förslaget anförde socialstyrelsen i
denna del att det vore önskvärt att läkarledamoten i nämnderna hade
specialistkompetens inom området psykiatri.

Socialtjänstpropositionen upptog ej nägot förslag till
ändring i förevarande hänseende.

Enligt socialberedningen utgör redan vid nuvarande
förhållanden differensen i kraven på kompetens mellan överläkaren och läkaren
i nämnden anledning att skärpa kompetenskravet för nämndläkaren. Det nu
framlagda förslaget kommer att ställa ökade krav på nämnderna. Bl.a. medför
förslaget att det i vissa fall ankommer på nämnden att göra den prövning om
behovet av vård som annars åvilar överläkaren. Skillnaden i kraven på kompetens
får därvid ökad betydelse. Beredningen föreslog därför att det kravet ställs på
nämndläkaren att han har specialistkompetens inom gruppen psykiska sjukdomar.
(Beträffande detta uttryck, se motiveringen till 6 8).

Första och andra styckena har utformats i enlighet med
beredningens förslag. Lagtextens utformning innebär emellertid inte något
absolut hinder mot att i utskrivningsnämnd anlita läkare som saknar formell
specialistkompetens.

Prop.
1981/82:72 42

29 8

Sedan LSPV trädde i kraft har reglerna i rättegångsbalken
om domared ändrats. Tidigare kunde eden i vissa fall ersättas av försäkran.
Andra slyckel har anpassats till ändringen i rättegångsbalken.

35 8

Denna paragraf innehåller bestämmelser om rätt för läkare
att påkalla polishandräckning dels i samband med undersökning för vårdintyg,
dels för att hämta någon som skall tas in på sjukhuset.

När det gäller undersökning för vårdintyg kan f.n. varje
läkare som är behörig att utfärda vårdintyg - således även enskilt verksamma
läkare -påkalla polishandräckning om den som skall undersökas inte ställer sig
till förfogande för undersökningen eller om läkaren behöver skydd för sin
personliga säkerhet. Enligt socialtjänstproposifionen skulle denna rätt att
begära handräckning begränsas till att enbart avse läkare i allmän tjänst. Om
läkaren behövde skydd för sin personliga säkerhet skulle dock även enskilt
verksamma läkare kunna påkalla polishandräckning. En begränsning i rätten att
påkalla polishandräckning är motiverad inte minst med hänsyn till att kravet på
ansökan tagits bort. Förslaget föranleder ändring av första stycket första
punkten.

F.n. gäller vidare att endast överläkaren kan påkalla
polishandräckning i det fallet att någon som skall tas in på sjukhus med stöd
av LSPV inte inställer sig på sjukhuset (första stycket andra punkten i den
nuvarande lydelsen). Enligt socialtjänstpropositionen skulle denna rätt att
påkalla handräckning utvidgas till att även avse läkare i allmän tjänst som
utfärdat vårdintyg. Bakgrunden var att det ansågs att det var den undersökande
läkaren som hade de bästa förutsättningarna att bedöma behovet av att anlita
polisen. Det ansågs inte rimligt att en läkare som inte själv undersökt
patienten skulle avgöra den frågan. Förslaget är utformat i enlighet med
socialtjänstpropositionen och föranleder ändring i första stycket andra
punkten.

36 8

Nuvarande 36 8 LSPV upphör med utgången av år 1981 (se JuU
1980/81:38, rskr 379). I beredningens förslag har därför nuvarande 36 a 8 LSPV
ändrats till 36 8.

I socialtjänstpropositionens förslag ingick också vissa
ändringar i 36 a 8, som förordats av lagrådets ledamöter. Ändringarna hade till
syfte att i vissa hänseenden klargöra innebörden av bestämmelserna om
förstörande av omhändertagna berusningsmedel m.m.

Det nu framlagda förslaget överensstämmer med
socialtjänstpropositionens.

Prop.
1981/82:72 43

3.2 Lagen om behandlingen av häktade och anhåUna m.fl.

Den justering som föresläs utgör en följdändring till det
föreslagna nya andra stycket i 12 8 LSPV. Någon motsvarande justering i den
bestämmelse i rättegångsbalken - 24 kap. 22 8 - som behandlar frågan om
häktades förvaring har inte ansetts erforderlig med hänsyn till innehållet i
den paragrafens tredje stycke.

4
Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen att anta inom socialdepartementet upprättade
förslag fill

1. lag om ändring i lagen (1966:293)
om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

2. lag om ändring i lagen (1976:371)
om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.,

3. lag om ändring i lagen (1980:623)
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Förslaget under 2. har upprättats i samråd med chefen för
justitiedepartementet.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som
föredraganden har lagt fram.

Prop.
1981/82:72 44

Bilaga I

Socialberedningens betänkande Ds S 1981:7 Ändringar i
lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV)

Beredningens allmänna motivering

Bakgnmd

Lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i
vissa fall (LSPV) trädde i kraft den 1 januari 1967. Samtidigt upphävdes den
sedan 1929 gällande sinnessjuklagen. Sjukvårdslagen reglerar sedan dess såväl
den somatiska som den psykiatriska sjukvården. Sjukvårdslagen innehåller
emellertid inga tvångsmöjligheter. De särskilda tvångsbestämmelser, som behövs
för den psykiatriska vården, har tagits in i LSPV, som alltså är ett komplement
till sjukvårdslagen.

Flera förslag till ändringar i LSPV har lagts fram efter
utredningsarbete utan att ännu ha blivit föremål för ställningstagande av
statsmakterna. Lagen berördes sålunda av arbetet inom 1971 års utredning om
behandling av psykiskt avvikande (den s.k. Bexeliuskommittén). Denna lade fram
betänkandet (SOU 1977:23) Psykiskt störda lagöverträdare. Det innehöll förslag
till, förutom ändringar i brottsbalken samt en lag om rättspsykiatrisk
undersökning i brottmål, även bl.a. åtskilliga ändringar i LSPV. Belänkandet
har ännu inte lagts till grund för någon proposition.

Inom socialstyrelsen inleddes 1973 en översyn av LSPV
genom en särskild arbetsgrupp. Den lade fram förslaget (Socialstyrelsen
redovisar 1977:14) LPV, Lag om viss psykiatrisk vård. LSPV föreslogs bli ersatt
med en ny lag med samma inriktning, sålunda vård oberoende av eget samtycke.
Övervägandena rörde i stor utsträckning möjligheterna att bereda ökad
rättssäkerhet för patienterna inom den psykiatriska sjukvården. Förslagen
innebär bl.a. ändringar i intagningssystemet genom att vissa funktioner lades
på psykiatriska nämnder, motsvarande de utskrivningsnämnder som finns i dag.
Nämnderna skulle också ta befattning med, förutom givetvis utskrivningar, vissa
frågor om patienternas vård och behandling samt utöva viss tillsyn.

Arbetsgruppens förslag remissbehandlades. Det blev därvid
i huvudsak positivt mottaget.

LSPV aktualiserades även i socialutredningens arbete
rörande vården av missbrukare. Utredningen lade fram slutbetänkandet (SOU 1977:40)
Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. I det föreslogs bl.a. att den vård,
som i vissa fall måste ges missbrukare oberoende av eget samtycke, skulle
beredas inom ramen för LSPV. Sedan denna fråga hade ytterligare beretts av en
arbetsgrupp inom socialdepartementet (Ds S 1978:8), lade regeringen i
propositionen (1979/80:1) om socialtjänsten fram bl.a. ett förslag till lag om
ändring i LSPV. Detla byggde i stor utsträckning på det förslag som hade
utarbetats av arbetsgruppen inom socialstyrelsen och innehöll därutöver

Prop. 1981/82:72 45

vissa särskilda bestämmelser om vård av missbrukare.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen om
socialtjänsten beslöts att frågan om vård oberoende av samtycke skulle bli
föremål för ytterligare utredning. Beslutet innebar att riksdagen, på förslag
av socialutskottet (SoU 1979/80:44 s. 62), inte tog ställning till det sakliga
innehållet i propositionens förslag till lag om ändring i LSPV utan i stället
avslog detta i sin helhet.

Med anledning av riksdagens beslut tillkallades
socialberedningen sommaren 1980. I direktiven (Dir 1980:45) uttalas att det är
angeläget att LSPV ses över i sin helhet och inte bara med avseende på
missbruksvården. Socialberedningen har i början av året lagt fram betänkandet (SOU
1981:7) LVM, Lag om vård av missbrukare i vissa fall.

Det bör i detta sammanhang också nämnas att
socialstyrelsen har genomfört ett omfattande utredningsarbete beträffande hälso-
och sjukvårdens framtida inriktning. Styrelsen redovisade ett principprogram
för vårdstrukturen i skriften (Socialstyrelsen anser 1976:1) Hälso- och
sjukvård inför 80-talet, vanligen kallad HS 80. Beträffande psykiatrin
utvecklades emellertid endast vissa grunddrag. Styrelsen avsåg att senare
redovisa sin uppfattning om psykiatrins innehåll oeh avgränsning samt om vissa
organisatoriska frågor och samordningsproblem.

Den arbetsgrupp hos socialstyrelsen som behandlade LSPV
samordnade i väsentliga delar sitt arbete med övervägandena om den psykiatriska
hälso-och sjukvården, som alltså gjordes parallellt inom socialstyrelsen.
Samordningen kom till uttryck särskilt genom vissa förslag som arbetsgruppen
förde fram i LPV för att underlätta organisatoriska förändringar av den psykiatriska
vården. Avsikten var från början att lägga fram arbetsgruppens förslag
samtidigt med resultatet av det större utredningsarbetet. Denna tanke övergavs
med hänsyn till den aktualitet som LSPV fick 1977 till föQd av betänkandet om
psykiskt störda lagöverträdare och socialutredningens slutbetänkande.

Inom socialstyrelsen togs därefter fram ett förslag till
principprogram för psykiatrisk hälso- och sjukvård (Socialstyrelsen redovisar
1978:5), avsett som en komplettering till HS 80. Vid remissbehandlingen
uttrycktes tveksamhet, bl.a. med hänsyn till resursläget hos kommunerna och
landstingskommunerna samt till det aktuella lagstiftningsarbetet beträffande
socialtjänsten och vårdområdet. Socialstyrelsen fann denna tvekan berättigad.
Ett grundläggande långsiktigt principprogram för den psykiatriska hälso- och
sjukvården borde inte utarbetas för närvarande. Socialstyrelsen ansåg det
emellertid angeläget att det reformarbete rörande vården av psykiskt sjuka som
pågår på många håll inte stannar av. Den huvudsakliga inriktningen av
planeringen på området, som enligt socialstyrelsens mening bör gälla på längre
sikt, redovisades därför i skriften (Socialstyrelsen anser 1980:2) Riktlinjer
för 80-talets psykiatriska vård. Där anges också mera konkreta riktlinjer inför
1980-talet.

Innehållet i socialstyrelsens sistnämnda skrift kan i
korthet sammanfattas

Prop.
1981/82:72 46

på följande sätt, i anslutning till socialutskottets
senaste betänkande om psykiatrisk hälso- och sjukvård (SoU 1980/81:2 s. 24).
Huvuddragen i utvecklingen av den psykiatriska vården föreslås bl.a. vara en
utveckling mot öppnare vårdformer med decentralisering av resurserna till
mindre enheter i människornas närmiljö samt ökad samverkan med socialtjänsten.
Primärvården förutsätts i enlighet med HS 80 ha ett ansvar för den primära
psykiatriska hälso- och sjukvården. Länssjukvården skall omfatta de psykiska
störningar som kräver sådana kvalificerade resurser och kompetens som
primärvården inte förfogar över, inkl. psykiatrisk dygnet-runt-vård. Den
psykiatriska länssjukvården bör organiseras enligt sektoriseringsprinci-pen,
som innebär att en klinik eller del därav skall ha ett sammanhållet ansvar för
länssjukvårdens hela psykiatriska verksamhet inom ett geografiskt avgränsat
område. Inom den sektoriserade enhetens ram bör finnas några psykiatriska team
som svarar för mindre betjäningsområden. Behovet av psykiatrisk regionsjukvård
förutsätts bli mycket begränsat.

Beredningen

Utgångspunkten för beredningens överväganden i detta
sammanhang är riksdagens beslut om socialtjänstreformen.

Det innebar bl.a. att propositionens förslag till
ändringar i LSPV avslogs utan prövning i sak. Orsaken till detta var det
tekniska sambandet med den kontroversiella frågan om vård av missbrukare
oberoende av eget samtycke. Den frågan avsågs i propositionen bli löst inom
ramen för LSPV. Då riksdagen enades om att begära nya överväganden rörande
missbruksvård utan samtycke. befanns det vara mest ändamålsenligt att lämna
förslaget rörande LSPV i dess helhet utan sakprövning.

Soeialtjänstreformens förslag innehöll emellertid
åtskilliga ändringar i LSPV förutom dem som gällde missbruksvård oberoende av
samtycke. Dessa förslag grundades på det utredningsarbete som hade utförts inom
socialstyrelsen. Vid remissbehandlingen hade dessa övriga förslagi huvudsak
mottagits positivt.

Det är enligt beredningens mening i hög grad angeläget att
inte viktiga reformfrågor stoppas genom utredningsarbete av övergripande natur
utan att det föreligger sakliga skäl för det. Beredningen har därför ansett det
vara nödvändigt att ta upp de tidigare utarbetade förslagen till ändring i LSPV
till behandling redan innan den allmänna översynen av lagen påbörjas.

Beredningens granskning har alltså i princip begränsat sig
till sådana frågor som har beretts tidigare och tagits upp i propositionen om
socialtjänsten. Därutöver tar beredningen endast fram något enstaka följdförslag
och därutöver en detalj i 1977 års betänkande om psykiskt störda
lagöverträdare. Prövningen har huvudsakligen avsett i vad mån ett genomförande
av förslagen skulle kunna föregripa beredningens kommande översyn av LSPV eller
om det i övrigt aktualiseras några synpunkter som inte har uppmärk-

Prop.
1981/82:72 47

sammats vid den tidigare beredningen.

Huvudsyftet
med de ifrågavarande förslagen är som nämnts att bidra till bättre vård och stärkt
rättssäkerhet för patienterna inom den slutna psykiatriska vården. Beredningen
konstaterar att dessa syften kommer att vara grundläggande för dess egen
översyn av LSPV. Det finns ingen anledning för beredningen att motsätta sig
delreformer som kan genomföras på ett tidigt stadium med den angivna
inriktningen. Även om beredningen givetvis är inställd på att dess eget
översynsarbete inte skulle dra ut på tiden i onödan utan skall bedrivas med den
skyndsamhet som är möjlig, finns det inga skäl att stoppa reformarbetet på
området i väntan på en större förändring av lagstiftningen.

De frågor
som det gäller i detta sammanhang är delvis av begränsad, övervägande teknisk
och praktisk natur. Det förekommer rena detaljfrågor som t. ex. ändrad
benämning pä psykiatriska nämnden och utskrivningsnämnderna. Därutöver
aktualiseras vissa förslag med något större och mera principiell räckvidd.
Dessa senare frågor skall beredningen i korthet ta upp före den närmare
granskningen i anslutning till de särskilda lagrummen i LSPV.

Socialberedningen har fått i uppdrag att verkställa bl.a.
det utredningsarbete rörande vård utan samtycke av vuxna missbrukare som
riksdagen begärde i samband med behandlingen av socialtjänstreformen. Förslag i
denna del har lagts fram i ett betänkande tidigare i år. Efter remissbehandling
har detta förslag lagts till grund för en remiss i lagrådet. Avsikten är att
lägga fram proposition till riksdagen senare under året. I och med detta kommer
sakliga förutsättningar att föreligga för riksdagsbehandling av de övriga
förslag rörande LSPV som fördes fram i socialtjänstpropositionen. Dessa förslag
ligger emellertid för närvarande hos socialberedningen, som enligt sina
direktiv har att göra en allmän översyn av LSPV i dess helhet. Denna översyn
avser beredningen att börja efter sommaren 1981.

Socialstyrelsen har under hand framhållit som angeläget
att inte alla förslag rörande LSPV fär anstå i avvaktan på socialberedningens
totala översyn av lagen. Åtminstone vissa av de förslag, som redan har remissbehandlats
och som förra året lades fram för riksdagen, anses vara av vikt att få
genomförda. Detta motiveras med att det gäller dels förslag som avser att
förbättra vården och rättssäkerheten för patienterna, dels förslag som syftar
till att möjliggöra en fortsatt utveckling av den psykiatriska vården enligt de
riktlinjer som socialstyrelsen har presenterat och som riksdagen har noterat
utan invändningar.

Socialberedningen
konstaterar för sin del mot denna bakgrund, att dess utredningsuppdrag
beträffande LSPV omfattar vissa frågor som egentligen inte är utredningsfrågor
i vänlig mening. En del ämnen har redan beretts i sedvanlig ordning och ansetts
kunna underställas riksdagens prövning. Att dessa frågor har kommit att
omfattas av beredningens uppdrag beror inte på några invändningar i sak utan
på tekniska faktorer, vilka numera är

Prop. 1981/82:72 48

undanröjda såvitt på beredningen ankommer genom dess
betänkande om missbruksvård oberoende av samtycke.

Ett förslag går ut på att vidga den krets av institutioner
där vård enligt LSPV kan beredas samt, i anslutning därtill, att ändra
behörighetskraven för läkare som får fullgöra uppgifter enligt lagen. Vård
föreslås få efter regeringens bestämmande beredas även på annan vårdinstitution
än sjukhus sorn drivs av staten, landstingskommun eller kommun som inte tillhör
landstingskommun. Uppgifter som enligt LSPV ankommer på överläkare eller på
biträdande överläkare som har anförtrotts särskild sjukavdelning föreslås få uppdras
även åt annan läkare genom beslut av regeringen eller, efter dess bestämmande,
av socialstyrelsen. Dessa förslag hänger samman med den organisatoriska
utveckling inom den psykiatriska vården som har antytts i det föregående med
anknytning till socialutskottets senaste belänkande i ämnet. Det finns enligt
beredningen inga skäl att nu lägga hinder för denna utveckling genom att inte
underställa ifrågavarande förslag den riksdagsprövning som avsågs komma till
stånd redan förra året.

Andra förslag avser reglerna för intagning enligt LSPV.
Det nuvarande kravet på ansökan som grund för intagning har föreslagits bli
borttaget. Vårdintyg skulle bli ensamt avgörande, bortsett givetvis från fall
av domstols förordnande om överlämnande till vård. 1 samband med en sådan
reform har det förutsatts att en viss skärpning skall göras av reglerna om
behörighet att utfärda vårdintyg. På förslag av lagrådet togs i
socialtjänstpropositionen också upp en ny regel om att undersökning för
vårdintyg endast skall få företas om det finns skälig anledning till det.
Socialberedningen finner ingen anledning till erinran mot dessa förslag. Att ta
bort kravet på ansökan är motiverat av praktiska skäl och av hänsyn till de
personliga obehag i form av konflikter som kravet kan medföra. Förslaget har
godtagits överlag. Övriga ändringar syftar till att garantera rättssäkerheten
för dem som blir föremål för intagningsförfarandet enligt LSPV. Sådana förslag
kan inte föranleda några invändningar.

I intagningsreglerna har vidare den ändringen föreslagits,
att det nuvarande kravet på prövning genom två läkare avskaffas. Det innebär
att överläkare eller annan behörig läkare skall kunna utfärda vårdintyg för
intagning på den egna kliniken samt se till att intagning sker. Detta förslag
kan i förstone synas mera ingripande. Det kommer emellertid att få betydelse i
praktiken endast i ett begränsat antal fall. Det normala blir även i
fortsättningen, intill dess en större reform eventuellt genomförs, att
vårdintyg har utfärdats av en annan läkare än den som beslutar om intagning. 1
sak kommer förslaget vidare inte att innebära mera än att prövning genom två
läkare i vissa fall kan ersättas med prövning av en läkare samt efterföljande
prövning av nämnd. Mot denna bakgrund kan socialberedningen inte finna några
skäl varför förslagen inte skulle föras vidare till riksdagens prövning.

De förslag i övrigt som har en något större räckvidd
gäller olika punkter i

Prop. 1981/82:72 49

bestämmelserna om utskrivning. De avser genomgående att
åstadkomma förbättringar från patienternas synpunkt. Utskrivningsnämnderna
föreslås få ökade befogenheter att ta upp utskrivningsfrågor på egen hand. En
förkortning föreslås av den tid, för närvarande tre månader, som skall förflyta
från nämndens beslut rörande en ansökan av en patient till dess nämnden är
skyldig att pröva en ny ansökan. Vidare föreslås överläkaren bli ålagd att
underställa nämnden varje fall där intagning bedöms behöva fortfara att gälla även
efter det att tre månader har förflutit. Mot genomförande av sådana förslag kan
inga invändningar resas från de synpunkter som socialberedningen företräder.
Beredningen har härutöver övervägt om förslag möjligen borde läggas fram om
ändrad sammansättning av nämnderna, främst i syfte att förstärka lekmannainslaget,
men har stannat för att behandla den frågan i samband rned den allmänna
översynen av LSPV.

Beredningen nämnde i det föregående att den också tar upp
en detaljfråga som har behandlats i 1977 års betänkande om psykiskt störda
lagöverträdare. Det gäller den tidpunkt då en häktad kan föras över från en rättspsykiatrisk
klinik till ett sjukhus. För närvarande gäller att man måste vänta tills domen
i målet vinner laga kraft. Det föreslås att överförande skall få ske redan
tidigare, om dom har meddelats om överlämnande till sluten psykiatrisk vård
samt förordnande har getts att den dömde skall vara häktad. Undantag görs för
det fall då det finns skäl emot en överflyttning. Socialberedningen finner att
detta förslag uteslutande är ägnat att förbättra vården för de personer det
gäller och att förslaget därför bör kunna tas upp till prövning nu, utan att
man avvaktar prövningen av betänkandet i övrigt.

Sammanfattningsvis lägger socialberedningen nu fram
förslag som redan har vederbörligen beretts och som inte,kräver mera ingående
överväganden. Det bör betonas att förslagen inte innebär nägon ändring i de
grundläggande förutsättningarna för vård enligt LSPV eller andra viktiga
principiella ställningstaganden. Förslagen syftar genomgående till en bättre
vård och rättssäkerhet för patienterna och föregriper inte beredningens
kommande översyn av LSPV i dess helhet.

Prop. 1981/82:72 50

Bilaga 2

Utdrag ur remissammanställning avseende SOU 1977:23
Psykiskt störda lagöverträdare

Efter remiss har yttrande kommit in från riksåklagaren,
hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms tingsrätt, Göteborgs tingsrätt,
rikspolisstyrelsen (RPS), kriminalvårdsstyrelsen, kriminalvårdsnämnden,
ungdomsfängelsenämnden, interneringsnämnden, brottsförebyggande rådet (BRÅ),
socialstyrelsen, rättspsykiatriska kliniken i Uppsala, rättspsykiatriska kliniken
i Lund, psykiatriska nämnden, statens handikappråd, statskontoret,
universitets- och högskoleämbetet efter hörande av de medicinska och juridiska
fakulteterna, utredningen om isolering inom kriminalvården. Svenska
kommunförbundet, Landsfingsförbundet efter hörande av vissa enskilda landsting.
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges läkarförbund. Svenska läkaresällskapet,
Sveriges psykologförbund. Svenska psykiatriska föreningen. Rättspsykiatriska
föreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund. Föreningen
Sveriges statsåklagare. Föreningen Sveriges åklagare. Riksförbundet FUB,
Övervakarnas riksförbund. De handikappades riksförbund. Riksförbundet för
social och mental hälsa (RSMH) och Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrukare
(RFHL).

Kommitténs förslag att placering på sjukhus eller värd
efter dom till vård skall kunna ske innan domen vinner laga kraft har
kommenterats av några remissinstanser.

Överåklagaren i Stockholm menar att förslaget leder till
konfliktsituationer på samma sätt som vid åtgärder i samband med gripande,
anhållande och häktning. Kollusionsfara kan nämligen kvarstå till dess domen
vunnit laga kraft och sjukhusens bevakningsresurser av här erforderlig art är
små. Enligt överåklagarens mening bör därför förslaget i denna del kompletteras
med föreskrifter som gör det möjligt att i fall där kollusionsfara kvarstår
förhindra en sådan överföring till sjukhus.

Enligt BRÅ förefaller förslaget från vårdsynpunkt lämpligt
i de flesta fall. De begränsningar som enligt kommittén bör finnas för sådan
placering har emellertid inte återspeglats i förslaget till lagtext (12 8 LSPV).
Kommittén synes vidare ej ha övervägt frågan om möjligheterna till
tillgodoräknande av frihetsberövande enligt 33 kap. 5 8 BrB för de fall den
dömde inte är häktad efter domslutet och efter fullföljd i högre rätt ådöms
fängelse eller annan sådan frihetsberövande påföljd. BRÅ ställer sig därför
kritisk till utformningen av förslaget på denna punkt.

Socialstyrelsen tillstyrker förslaget. I anslutning
härtill vill socialstyrelsen

Prop.
1981/82:72 51

dock framhålla följande. Kommittén har ansett att rättspsykiatrisk
klinik bör få sjukhusstatus. I analogi härmed och som inledningsvis angetts
beträffande den rättspsykiatriska organisationens integration med
allmänpsykiatrin kommer sjukvårdslagstiftningen och LSPV att i princip även
gälla rättspsykiatrisk klinik. Denna lagstiftnings tillämpbarhet kommer framför
allt att göra sig märkbar vad avser vård- och behandlingsinsatserna för de på
de rättspsykiatriska klinikerna vårdade intagna. Det kan emellertid förutskickas
att innan dom om patients överlämnande till sluten psykiatrisk vård eller annan
psykiatrisk påföljd vunnit laga kraft, vissa kontroversiella förhållanden i
förekommande fall kan tänkas uppkomma mellan sjukvårdslagstiftningen, å ena
sidan, och exempelvis lagen om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål eller
lagen om behandling av häktade och anhållna, å andra sidan. Det är i nuvarande
läge svårt att på ett detaljerat sätt bedöma den lagstiftningsteknik, som i
sammanhanget är erforderlig för att sådana eventuella svårigheter skall kunna
överbryggas eller sammanjämkas. Socialstyrelsen vill här endast rikta
uppmärksamheten på vikten av att den kommande lagstiftningen ges en i
förhållande till denna problematik lämplig reglering.

Åven de
som dömts till sluten psykiatrisk vård bör kunna "nöjdförklara"' sig
anser statens rältspsykiatriska klinik i Uppsala. Flertalet vårddömda
accepterar sådan f)åföljd. Detta skulle kunna avsevärt påskynda sjukhusplacering
och friställa platser vid klinikerna-givetvis under förutsättning att även
åklagaren ej ämnar överklaga domen till sluten psykiatrisk vård. TCO anför
liknande synpunkter. Även Svenska läkaresällskapet och Svenska p.sykiatriska
föreningen är positiva till förslaget.

Prop.
1981/82:72 52

Innehåll

Propositionen.................................................................. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ 1

1
Förslag till
lag om ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i
vissa fall 2

2
Förslag till
lagom ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl 21

3
Förslag till
lag om ändring i lagen (1980:623) om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring 22

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 5
november

1981............................................................................... ..... 23

Proposition om ändringar i lagen om beredande av sluten
psykiatrisk

vård i vissa fall (LSPV), m. m........................................... 23

1
Inledning.................................................................. 23

2
Föredragandens
överväganden............................... 24

2.1 Ändringar i LSPV............................................... 24

2.1.1
Allmänt.................................................. 24

2.1.2
Förslagen i sak...................................... 25

2.2 Ändring i lagen om allmän försäkring............... ..... 28

3
Specialmotivering..................................................... ..... 29

4
Hemställan............................................................... ..... 43

5
Beslut ...................................................................... ..... 43

Bilagor

1 Socialberedningens betänkande (Ds S 1981:7)

Ändringar i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård
i vissa

fall (LSPV).................................................................
44

2 Utdrag ur remissammanställning avseende SOU 1977:23

Psykiskt störda lagöverträdare.................................
50

GOTAB 686.18 Stocklioini r98r