Prop. 1981/82:74

Regeringens proposition

1981/82:74

om enklare mönstring av
sjömän;

beslutad
den 17 december 1981.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÅLLDIN

CLAES ELMSTEDT

Propositionens
huvudsakliga innehåll

På
grundval av mönstringsutredningens principbetänkande Enklare mönstring och
bättre regisirering av sjömän föreslås att den nuvarande ordningen på detla
område ändras på ett genomgripande sätt.

I propositionen föreslås
all den nuvarande formen av mönstring utförd av statligt anställda mönstringsförrällare
avskaffas. En del av de kontrollåtgärder de skaU utföra kan avskaffas medan
andra kan överföras på rederierna och befälhavarna.

Den bundna sjömansrullan
ersätts enligt förslaget av en lösbladsrulla samfidigt som den nuvarande
manskapsförteckningen slopas. Vidare förordas alt sjöfartsboken behålls och
att den också, i modifierad form, skall kunna utfärdas för ulländska medborgare
som tjänstgör i den svenska handelsflottan.

För att
bemanningskontrollen skall effektiviseras föresläs att det manuellt förda sjömansregislret
blir ADB-baserat. Huvudmannaskapet för registret förutsätts övergå från
arbetsmarknadsstyrelsen till sjöfartsverket.

Förslagen medför en rad
förenklingar och leder till alt onödig byråkrati tas bort. De medför
besparingar för både statsverket och sjöfartsnäringen och innebär samtidigt en
väsentligt bättre användning av satsade medel.

1
Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 74

Prop.
1981/82:74

Prop.
1981/82:74 2

Utdrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-12-17

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullslen, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén,
Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahriand,
Molin

Föredragande: statsrådet Elmstedt

Proposition om enklare mönstring av sjömän

1 Inledning

I april 1979 fillkallades en särskild utredare' med
uppdrag all se över lagstiftningen om mönstring och regisirering av sjömän.
Utredaren, som antog namnet mönslringsulredningen (K 1979:02), avlämnade i
december 1980 principbetänkandet (Ds K 1980:13) Enklare mönstring och bättre
registrering av sjömän. Till protokollet i detta ärende bör fogas utredningens
sammanfattning av betänkandet som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetls av
rikspolisstyrelsen, datainspektionen, socialstyrelsen, statens järnvägar (SJ),
sjöfartsverket, handelsflottans kultur- och fritidsråd, handelsflottans pensionsanslalt,
statistiska centralbyrån (SCB), statskontoret, riksrevisionsverkel (RRV), riksskatteverket
(RSV), generaltullstyrelsen, universitets- och högskoleämbetet (UHÅ),
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), ILO-kommittén, Hotell- och restauranganställdas
förbund. Svenska maskinbefälsförbundet. Svenska sjöfolksförbundel, Sveriges
fiskares riksförbund och Sveriges redareförening.

Riksförsäkringsverket har inte funnii anledning alt yttra
sig i ärendet.

Genom utrikesdepartementets försorg har yttranden inkommit
från generalkonsulaten i Antwerpen, Hamburg, Marseille och Montreal saml från

' Landshövdingen Astrid Kristensson. Experter:
hovrättsassessorn Lennart Alarik, kommunikationsdepartementet, socionomen Böije
Kjellstenius, Sveriges redareförening, ombudsmannen Claes Ljungqvist, Sveriges
farlygsbefälsförening, förbundsombudsmannen Börie Persson, Svenska
sjöfolksförbundet, byrådirektören Lennart Revbom, arbetsmarknadsstyrelsen,
direktören Lennart Sjöstedt, Sveriges redareförening, förbundsjuristen Christer
Themnér, Svenska maskinbefälsförbundet, och avdelningsdirektören Lars Tygesen,
sjöfartsverket.

Prop. 1981/82:74 3

konsulatet
i Rotterdam. Vidare har den förutvarande generalkonsuln i Rotterdam yttrat sig.

En
sammanställning av remissyttrandena bör fogas tiU protokollet i detta ärende
som bilaga 2.

I
det följande avser jag all behandla de övergripande frågorna kring mönstring
och registrering av sjömän. Del innebär all åtskilliga frågor av detaljkaraktär
som utredningen behandlat i principbetänkandet får prövas i anslutning lill
beredningen av utredningens slutbetänkande. Delta har nyligen överlämnats till
mig och är nu föremål för remissbehandling.

I
ärendet har jag samrätt med chefen för utrikesdepartementet och chefen för
arbetsmarknadsdepartementet.

2
Föredragandens överväganden

2.1
Bakgrund

Sedan
länge finns det i vårt land en särskild lagstiftning om mönstring av sjömän och
om sjömansregislrering. Med stöd av den utövas uppsikt över sjömännens Qänstgöringsförhållanden
och fartygens bemanning.

Lagstiftningen
pä området finns i förordningen (1961:87) om regisirering och mönstring av
sjömän (omtryckt 1979:37, ändrad senast 1981:202, mönstringsförordningen).

Enligt
gäUande bestämmelser skall mönstring äga rum när en svensk sjöman till- eller frånträder
en befattning pä ett svenskt fartyg om 20 lon netto eller mera, om fartyget gär
i utrikes fart eller är passagerarfartyg i inrikes fart. I svenska hamnar sker
också en form av påmönstring av svenska sjömän på utländska fartyg. Mönstringsplikliga
är alla som är sjömän, dvs. är anställda för fartygsarbele och har befattning
på fartyget. I samband med utbyte av ett fartygs sjömansmlla, vilket sker
ungefär en gång om året, företas s.k. årsmönstring då hela besättningen av- och
påmönstras i ell sammanhang.

Mönstring
utförs av mönstringsförrällare som inom landet ofta är knutna lill
sjömansförmedlingarna och som utomlands vanligen tillhör en svensk
utlandsmyndighet. AMS har ansvaret för mönstringsverksamheten inom landet. För
mönstring utomlands svarar utrikesdepartementet. Sjöfartsverket utfärdar
anvisningar för verksamheten.

Påmönstring
består i att mönstringsförrättaren kontrollerar att en tillträdande sjöman är
behörig för befattningen ombord och all hinder i övrigt inte möter mol att han Qänstgör
på fartyget. Mönstringsförrättaren granskar då främst sjöfarlsboken eller
utlännings ID-handling, läkarintyget för sjöfolk, det Qänstgöringsbesked
arbetsgivaren skall förse sjömannen med och fartygels sjömansmlla. Mönstringsförrättaren
bestyrker anteckningar om tillträdel i sjöfartsboken och i milan och skickar in
en kopia av Qänst-

Prop. 1981/82:74 4

göringsbeskedet
till sjömansregistret. Mönstring kan ske ombord eller på mönstringsförrällarens
Qänsteställe.

Vid avmönstring skall mönstringsförrättaren
granska sjöfartsboken, utlännings pass, Qänslgöringsbeskedet och rullan. Han
bestyrker anteckningar i sjöfarlsboken och rullan om att Qänstgöringen upphört
och sänder in en kopia av Qänslgöringsbeskedet lill sjömansregistret. Mönstringsförrättaren
är ocksä ålagd vissa sociala och medlande funktioner som främst är knutna till avmönstringen.

Utöver
de angivna åtgärderna är en av mönstringsförrättarens viktigaste funktioner all
kontrollera alt fartyget är behörigen bemannat.

Mönstringsförrättaren
utfärdar sjöfartsböcker och rullor och verkställer inskrivning i sjömansregislret.

På
utländska fartyg är det i stort sett endast svensk sjömans anställningskontrakt
som granskas. Dessutom skickas uppgifter till sjömansregislret om alt sjömannen
påbörjat Qänstgöring pä det utländska fartyget.

Sjömansregislret lyder
under AMS och omfattar i huvudsak sjömän som är anställda på svenska
handelsfartyg om minst 20 ton netto. Huvudregisl-ren är ett register över
aktiva svenska och ett över aktiva utländska sjömän. Dessutom finns ett
register över icke aktiva svenska och ett över icke aktiva ufiändska sjömän.
Registren över de aktiva sjömännen grundar sig främst på Qänstgöringsbeskeden
och innehåller uppgifter om sjömännen och deras tjänstgöring till sjöss.
Registeruppgifterna används av myndigheter och enskilda. Registreringen sker
på kort och utförs manuellt.

Påmönstringsförbud
kan utfärdas för en sjöman som genom grov miss-skötsamhet under anställning
ombord har visat sig olämplig att utöva sjömansyrket. I vissa fall kan en
sjöman tilldelas varning. Frågor om påmönstringsförbud eller varning prövas av
en särskild nämnd, sjömansnämnden.

Sedan
mönstringsförordningen trädde i kraft den 1 juli 1961 har den setts över vid
skilda tillfällen. I en rapport är 1966 föreslog statskontoret vissa organisatoriska
förändringar beträffande mönstrings verksamheten. Dessa förslag utvecklades
vidare av sjömansregisterutredningen i betänkandet Sjömansregistreringen
(Stencil K 1968:7). På gmndval av detta inrättades den I juli 1969 det centrala
sjömansregistret vid sjömansförmedlingen i Göteborg. Samtidigt upphörde
sjömanshusens och sjöfartsstyrelsens registrering av sjömän. Mönstrings
verksamheten integrerades med sjömansförmedlingen i den allmänna
arbetsförmedlingens lokala organisation. En central sjömansnämnd ersatte de
tidigare regionala nämnderna (prop. 1969:58, 2LU 1969:50, rskr 1969:224).
Utredningen lämnade även ett principförslag tUl en slutlig organisation, som
var avsedd att genomföras när databehandling hade införts vid
sjömansskattekontoret och dåvarande system för sjöfolks pensionering ersatts av
ett nytt. Trots alt dessa fömtsättningar är uppfyllda har den tänkta
förändringen, som innebar att sjö-mansskallekontoret skulle överta registret
och föra över det pä magnetband, inte genomförts.

Prop.
1981/82:74 5

År
1970 tillsattes en ny utredning, som enligt sina direkfiv bl. a. hade att undersöka
om registrerings- och mönstringsförfarandet helt eller delvis borde avvecklas. Översynsarbetel
redovisades i betänkandet (Ds K 1974: II) Mönstring av sjömän. Såvht
avsåg mönstringen framhöll utredningen att vissa länder såsom Danmark och
Storbritannien hade slopat mönstringen och gått över tiU ett syslem med
efterhandskontroll. 1 Danmark ankommer det på befälhavaren att se lill alt en
sjöman uppfyller kraven för anställning i avsedd befattning ombord. Eflerhandskontrollen
utförs av reseinspektörer. För utredningen föreföll en sådan utveckling också
vara den naturliga. Utredningen ansåg dock att det inte förelåg tillräckliga
skäl för alt slopa mönstringen. Anledningen härtill var främst att mönstringen
behövdes som ett instmment för bemanningskontrollen. Utredningen föreslog dock
vissa förenklingar i fråga om mönstringen. Bl.a. skulle mönstringen avskaffas
för den inrikes sjöfarten och avmönstringen skulle upphöra. För färjelrafiken
skulle medges vissa ytterligare förenklingar i förfarandet. Sjömansrullan
skulle inte längre vara bunden ulan föras enligt lösbladssyslem. Bestämmelsema
om sjömansregistreringen lämnade utredningen i allt väsentligt orörda. Det
konstaterades att behovet av ell sjömansregisler kvarstod och att dess
huvudfunktioner borde bibehållas.

Belänkandet
har inte föranlett några lagstiftningsåtgärder.

Mönstringsutredningen
(K 1979:02) tillkallades sedan flera framställningar gjorts om en förnyad
översyn av lagstiftningen. Sålunda hade sjöfartsverket och AMS i en gemensam
skrivelse den 12 april 1978 hemställt all regeringen på nytt såg över
mönstringen och registreringen av sjöfolk. Vidare hade redarnas och de ombordanställdas
organisationer i en gemensam skrivelse den 5 december 1978 hemställt om en
översyn av reglerna om påmönstringsförbud och varning.

2.2
Behovet av reformer

Redan
efter remissbehandlingen av den gemensamma framställningen från sjöfartsverket
och AMS var det tydligt att det inom sjöfartsnäringen fanns ett uttalat
önskemål om reformer i fråga om mönstringsverksamheten. Detla framgår också av
föredragande departementschefens överväganden i direktiven för utredningen
(Dir 1979:10).

Mönstringsförordningen
grundar sig på ett utredningsförslag från 1950-talet och har i flera stycken
övertagit regler från äldre lagstiftning, varav den närmast föregående var
kungörelsen den 9 juni 1939 (nr 306) angående sjömanshusen i riket saml sjömäns
på- och avmönstring m. m. I belysning av de stora förändringar som har skett på
arbetsmarknaden under de senaste årtiondena och av den utveckling som tekniskt
och organisatoriskt har ägt rum inom sjöfarten under samma lid framstår mycket
i den nuvarande regleringen som otidsenligt. Redan i direktiven lill

Prop.
1981/82:74 6

1970
ärs uiredning uttalades all utvecklingen inom sjöfartsnäringen krävde
förenklingar i mönstrings- och regislreringsförtarandel samt att kritik med fog
hade riktals mot del tungrodda mönstringssystemet. Utredningen utgick från alt
alla möjligheter skulle tas till vara för att förenkla förfarandet för alla
parter och begränsa systemets tillämpning till vad som var oundgängligen
nödvändigt. Trots detta kritiserades utredningens förslag från flera håll för
att del inte gått fillräckligt långt i vissa avseenden och för långt i andra.
Relativt lång lid har nu förflutit sedan förslagen lades fram. Vid kontakter
med berörda myndigheter och organisationer har framkommit att förslagen inte
längre efterfrågas. I stället har den av AMS och sjöfartsverket ingivna framställningen
om en förnyad översyn av mönslringsför-ordningen allmänt tiUslyrkls.

Det
föreligger sålunda ett sedan länge känt reformbehov, som tar sig uttryck i
önskemål om avbyråkratisering, förenklingar och effektivisering i syfte att
utnyttja tillgängliga resurser på bästa möjliga sätl.

Föredragandens
synpunkter bekräftas helt av de slutsatser som mönslringsulredningen har i-edovisat
i sitt principbetänkande. Utredningen framhåller att förhållandena inom sjöfart.en
radikalt har förändrats sedan den nuvarande mönstringslagsfiflningen tillkom i
början av 1960-talel. Numera är så gott som samtliga ombordanställda fast
anställda av respektive rederi, rederianslällda, och den lidigare mer lösliga
anställningsformen fartygsanställning — då sjömannen i allmänhet anställdes för
en viss resa -har nästan upphört. Utvecklingen inom rederinäringen i riktning
mot färre, stora rederier med fasl personalorganisation har också skapat fömtsättningar
för att arbetsgivarna skaU kunna kontrollera all sjömännen uppfyller de krav
som ställs på dem i fräga om behörighet, hälsotillstånd etc.

Mönstringsverksamhelen
innebär enligt utredningen i stora delar en dubbel kontroll av sjömannen, dvs.
en granskning utöver den som mäste utföras av rederiet och i många fall även av
sjömansförmedlingen.

Utredningen anser att
många av mönstringsförrättarens kontrollåtgärder är otidsenliga. Systemet med mönstringsförrällare
karaktäriseras av onödig byråkrati och medför kostnader för sjöfarten och det
allmänna som inte slår i rimlig proportion till del som uppnås. Vissa av mönslringsförrättar-nas
åtgärder bör kunna slopas medan andra kan övertas av befälhavarna eller
rederierna.

Bland
de funktioner mönstringsförrätlarna har att fullgöra är bemanningskontrollen
enligt utredningens mening den viktigaste. Om mönstringsförrätlarna inte skall
finnas kvar måste man skapa nya vägar för bemanningskontroll.

Utredningen
anser att sjömansregistret är omodernt och tiUgodoser förhållandevis lågt
ställda krav på vad man kan få ul av det. Den nuvarande uppläggningen av
registret medger inte alt man använder det för beman-ningskontroller. Registret
kräver en förhållandevis stor personalstyrka, som bör kunna minskas om man
övergår lill ADB-registrering.

Huvudmannaskapet
för mönstringsverksamhelen är i dag delat mellan

Prop. 1981/82:74 7

sjöfartsverket,
AMS och utrikesförvaltningen. Utredningen menar all sambandet mellan
sjömansförmedling och mönstring har minskat så att AMS huvudmannaskap inte
längre framstår som naturligt.

Sammanfattningsvis finner
utredningen att genomgripande förändringar nu bör göras i fråga om både
mönstringen och registreringen av sjömän.

Utredningen framhåller
vidare att del är angelägel alt en reform genomförs så snart som möjligt. AMS
har redan nu svårigheter att tillhandahålla kompetenta mönstringsförrällare.
Det är vidare en fördel om de besparingar utredningen har föreslagit kan
genomföras ulan onödigt dröjsmål. Följaktligen bör riksdagen fatta ett
principbeslut om att mönstringen i dess nuvarande form avskaffas och att ett ADB-baserat
sjömansregister enligt utredningens modell skall las i bmk. Efter ell sådant
beslut kan förberedelserna för den nya ordningen påbörjas omgående. AMS och
utrikesdepartementet kan planera avveckhngen av sin mönslringsverksamhet.
Sjöfartsverket får bättre möjligheter att genomföra en eventuell
omorganisation. Inköp av dalomlmstning kan göras och programmering påbörjas samfidigt
som den osäkerhet som i dag råder beträffande mönslringssystemets framfid blir
undanröjd.

Utredningens
principbetänkande har genomgående mottagits positivt av remissinstanserna. Del
råder en allmän enighet om att det finns ett stort behov av genomgripande
förändringar i fråga om mönstringsverksamhelen. Remissinstanserna ansluter sig
allmänt till utredningens förslag att det nuvarande mönslringsförfarandel genom
mönstringsförrällare avskaffas. Åven i övriga mer övergripande frågor - såsom
den framlida uppläggningen av mönslringsåtgärder, sjömansmlla, sjöfartsbok, bemanningskonlroll,
sjömansregislrering och organisatoriska frågor - har utredningens förslag i allt
väsentligt tUlslyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Flera remissinstanser framhåller
att en förutsättning för att den nuvarande mönstringsordningen skaU kunna
avskaffas är alt den aUt viktigare bemanningskontrollen ändå kan hållas på en fillfredsställande
nivå. En gmndläggande fömtsättning för detta är att sjömansregistret blir databaserat
i enlighet med utredningens förslag.

Enligt sjöfartsverkets
uppfattning bör inte den omständigheten alt inte samtUga frågor i anslutning tUl
mönstringen och regisireringen av sjömän tagUs upp i principbetänkandet hindra
att ett förslag med huvudgmnderna för den tiUtänkta ordningen föreläggs
riksdagen. Enligt AMS är del angeläget att de föreslagna förändringarna kan
genomföras snarast möjligt. Ell av skälen härför är alt del under senare lid
har blivit allt svårare att engagera personal fill mönstringsuppgifterna.

För
egen del får jag anföra följande.

Redan
i direktiven för mönslringsulredningen konstaterades att del föreUgger ett
sedan länge känl reformbehov, som lar sig uttryck i önskemål om avbyråkrafisering,
förenklingar och effekfivisering i syfte all utnytQa tillgängliga resurser på
bästa sätt. Dessa uttalanden om reformbehovet har

Prop. 1981/82:74 8

bekräftats
genom mönstringsulredningens principbetänkande och av remissutfallet.
Reformbehovet har funnits relativt länge, men lidigare har del inte funnits
något genomarbetat alternativ till den rådande ordningen. När del nu har
presenterats ett sådant ser jag med största tillfredsställelse alt det i
utredningen har rått full enighet mellan redarnas, de ombordanställdas och
berörda myndigheters representanter om innehållet i principbetänkandet.

Som
en följd av mönstringsulredningens verksamhet har det redan företagits vissa
åtgärder i förenklande syfte. Efter en framställning från utredningen i
september 1980 förelades riksdagen i prop. 1980/81:83 förslag tiU förenklad
mönstring på färjor. Förslaget innebar att inlendenturpersonalen på
passagerarfartyg med svensk bashamn skulle befrias från skyldigheten att
mönstra på och av fartygen. Riksdagen godkände förslaget (TU 1980/81:10, rskr
1980/81: 150, SFS 1981:202-204) och det förenklade för farandet kunde
genomföras innan årets färjesäsong startade på allvat'. Eftersom den personalkategori
som undantogs från skyldigheten att fortlöpande mönstra på och av fartygen lidigare
svarade för nära 30 procent av alla mönstringar har denna delreform inneburit
både minskad byråkrati och besparingar för rederinäringen.

Mönstringsutredningen
har nyligen avlämnat sill slutbetänkande (Ds K 1981: 10) Enklare mönstring och
bättre registrering av sjömän. Del II. Detla innehåUer
överväganden i vissa frågor som inte behandlades i principbetänkandet,
nämligen rörande hälsoundersökning av sjöfolk, påmönstringsförbud och
sjömansnämnden. Betänkandet innehåller vidcire förslag fill de
författningsändringar som behövs för all genomföra förslagen i både principbetänkandet
och slutbelänkandet.

Som
jag nyss har konstaterat råder det en allmän enighet om behovei av en reform
beträffande mönstringen och regisireringen av sjömän. Eftersom mönstringsutredningen
har avslutat sitt arbete kan det synas naturligt att efter remissbehandlingen
av slutbetänkandet förelägga riksdagen alla förslag samtidigt. Jag vill dock
fästa uppmärksamheten på utredningens argumentation för att del snarast
möjligt fattas ett principbeslut om all mönstringen i dess nuvarande form
avskaffas och att sjömansregislret bUr ADB-baserat. Utredningens skäl för en
sådan arbetsordning synes övertygande. Eftersom utredningens förslag
innefattar stora förändringar för berörda myndigheter är det värdefullt om
förberedelserna för den nya ordningen kan påbörjas så snart som möjligt. Som
jag ser det blir del på grund av det relativt omfattande författningsarbete som
behövs för att genomföra reformen i dess helhet inte möjligt att förelägga
riksdagen ell fullständigt förslag i sådan tid att det kan prövas före sommaren
1982. I planeringshänseende kan man således uppnå betydande tidsvinster genom att
nu få ett beslut om principerna för den framtida mönstrings- och registreringsverksamheten.
Ett sådant beslut underlättar självfallet också det fortsatta arbetet med bl.
a. förfaltningsfrågor och anslagsfrågor.

Prop. 1981/82:74 9

I
det följande tar jag därför upp huvudlinjerna i de förslag som utredningen har
lagt fram i principbetänkandet. Till frågor av mer detaljartad natur som
behandlas i belänkandet eller som har tagits upp i remissvaren blir del anledning
att återkomma i del kommande förslaget till riksdagen.

2.3 Mönstringsåtgärder

Mönstringsförrätlarna
utför i dag en lång rad olika åtgärder, främst i samband med på- och avmönstringar
av sjömännen på olika fartyg. Åtgärderna är främst av registrerande och
kontrollerande natur.

Som
har framgått av det föregående anser utredningen att en del åtgärder kan
slopas och att övriga åtgärder kan övertas av andra, främst av rederierna och
befälhavarna.

Bland de åtgärder som
enligt utredningen kan avskaffas är avmönstringen. De kontroller som behöver
göras av de enskilda sjömännens kvalifikationer innan de tillträder befattning
på fartyg kan ulföras av befälhavaren eller rederiet. Skyldigheten som mönstringsförrätlarna
nu har alt vid av- och påmönstring sända in kopior av Qänstgöringsbeskeden till
sjömansregistret kan övertas av rederierna.

Till
den befattning som mönstringsförrällare har med sjömansrullan, sjöfartsboken
och bemanningskontrollen återkommer jag längre fram.

Remissinstanserna
godtar utredningens förslag att mönstringsförrällar-nas funktioner i aktuella
hänseenden kan övertas av andra eller helt slopas. Flera instanser framhåller
dock att det måste skapas garantier för all rapporteringen till sjömansregislret
sker snabbt och undantagslöst. För att missbmk skall motverkas måste de
åligganden som redare och befälhavare skaU ha bli straffsanktionerade.

Åven jag finner att mönstringsförrältarnas
medverkan i de kontrollåtgärder som skall vidtas före tillträde av en
befattning pä fartyg kan undvaras. Huvuddelen av kontrollåtgärderna måste
ändock redan nu vidtas av rederiet eller av sjömansförmedlingen och ibland av
båda dessa. Det blir alltså ofta fråga.om dubbla kontroller, vilket inte
framstår som ändamålsenligt. Dessa kontroUåtgärder bör åläggas redare eller
befälhavare och vara straffsanktionerade. Avmönstringen fyller inte längre den
sociala funkfion den gjorde tidigare, vilket visas av att avmönstring redan i
dag kan ske utan att en mönstringsförrällare är närvarande. Mönstringsförrättarens
efterhandsgranskning i fall då sjömannen lämnat fartyget är överflödig.
Eftersom del inte heller i övrigt finns vägande skäl för att bibehålla avmönstringen
bör denna kunna avskaffas.

2.4 Sjömansrulla

F. n.
har de större fartygen i allmänhet sjömansrulla. Den är en bunden bok som har
ett års giUighetstid. I rullan görs fortlöpande anteckningar om

Prop.
1981/82:74 10

på-
och avmönstrande sjömän. Fartyg i inrikes trafik, som inte har rulla och på
vilka mönstring inte sker, har i stället en s. k. manskapsförteckning. Utredningen
föreslår att manskapsförleckningarna slopas och att aUa svenska fartyg utom de
minsta skall föra rulla. RuUan bör fortsättningsvis beslå av en pärm med
förtryckta uppgifter om fartyget, i vUken man förvarar de ombordvarande
sjömännens Qänstgöringsbesked. På så sätt kan man enkelt utläsa vilka som finns
ombord i olika befattningar. En lösbladsrullas giltighetstid behöver inte
begränsas. Därmed kan man också avvara de s. k. ärsmönstringarna, då hela
besättningarna av- och påmönstras i ett sammanhang i samband med att milan
byts. Den bundna rullan bör dock enligt utredningen behållas under en
övergångstid till dess rutinerna vid del nya sjömansregistret blivit inkörda.
Förandel av sjömansmilan och annan befallning med den kräver inte medverkan av
mönslrings-förtällare.

Utredningens
förslag i fråga om sjömansmilan har i allt väsentligt godtagits eller lämnats
utan erinran av remissinstanserna. SJ ifrågasätter dock nödvändigheten av att sjömansmlla
förs och anser att andra former för registrering av den ombordanställda
personalen kan vara likvärdig eller bättre.

Ett
par remissinstanser förordar att den bundna rullan behålls till dess det nya
systemet med rapportering tiU sjömansregislret visat sig fungera
tillfredsställande. En annan instans framhåller att övergångstiden bör vara kort,
eftersom fartygen under denna måste föra dubbla rullor - en bunden enligt del
gamla systemet och en ny med lösbladssyslem.

För
egen del viU jag först, med anledning av SJ:s uttalande, beröra frågan om det
över huvud laget behövs någon sjömansmlla.

Som
utredningen har anfört (s. 56 i principbetänkandet) används mlla i en eller
annan form av de flesta sjöfartsnationer. I de flesta länder fordras all
befälhavaren för tull- och andra myndigheter uppger vilka personer som är
anställda ombord då fartyget anlöper hamn. Som regel lämnar befälhavaren en av
honom undertecknad besätlningslista med namnen på de ombordanstäUda.
Uppgifterna i listan hämtas från sjömansrullan, som blir del bevismaterial som
befälhavaren kan använda vid en kontroll av vilka personer ombord som ingår i
besättningen.

Sjömansmlla
i en eller annan form är således aUmänl vedertagen i internafionell sjöfart och
behövs vid besök i många utländska hamnar. Om man avskaffar milan kommer
åtskilliga svenska fartyg att kunna få problem i utländska hamnar. Åven i övrigi
har milan vikfiga funkfioner att fyUa. Den bör följaktligen inte avskaffas.

Åven
i övrigt kan jag i allt väsentligt biträda utredningens förslag belräffande
sjömansrullan. Redan i 1974 års betänkande föreslogs att milan skulle föras
enligt lösbladssyslem och alt manskapsförteckningen skulle slopas. Ett system
med lösbladsmlla infördes år 1973 i Danmark och det har enligt uppgift fungerat
bra. Den bundna milan blir på grund av täta

Prop.
1981/82:74 11

besältningsbylen
ofta svåröverskådlig. Eftersom Qänstgöringsbesked ändå måste upprättas blir det
fråga om en slags dubbel bokföring av besättningarna. Det framstår därför
ändamålsenligt att övergå till ett system med U sbladsmlla i enlighet med
utredningens förslag. Det finns då ingen anledning alt behålla
manskapsförteckningen.

Jag
delar utredningens uppfattning att det kan bli nödvändigt att behålla den
bundna milan under en övergångstid. Det är emeUertid inte nödvändigt att nu la
ställning i frågan ulan detta kan ske i samband med att de närmare
föreskrifterna utformas. Om man under en övergångstid skall arbeta med dubbla rullor,
är det självklart att övergångstiden inte får bli längre än som oundgängligen
krävs.

2.5
Sjöfartsbok

Utredningen
har övervägt om sjöfartsboken bör slopas i samband med alt den nuvarande
mönstringen försvinner men funnit att den bör vara kvar, dock något förändrad.
Boken utfärdas nu av mönstringsförrättarna. I framtiden kan den utfärdas dels
av sjömansregistret, dels av de svenska passmyndigheterna inom och utom landet.
Uppgiften att i sjöfartsboken bestyrka sjömannens behörighet kan åläggas
sjömansregistret, sjöfartsverkets inspektionsdistrikt, verkels inspektionskonlor
i Rotterdam och vissa konsulat.

De
löpande anteckningarna i boken om sjömännens Qänstgöringspe-rioder m.m. kan
skötas av befälhavarna och rederierna. Boken bör få en ny utformning och i
likhet med pass, i vart fall för tiordiska medborgare, ges en giUighetstid på
tio år. Sjöfarlsbok bör i framtiden utfärdas för alla som skrivs in i sjömansregislret,
alltså även för utländska medborgare. Undantagna från kravet på sjöfartsbok
blir bl.a. de som tjänstgör på statsägda fartyg som används till annat än att i
allmän trafik transportera gods eller passagerare liksom intendenturpersonal i
viss fäQetrafik.

Remissinstanserna
delar aUmänt utredningens uppfattning att sjöfartsboken bör behållas. Flera
instanser pekar på det värde som boken har som ett dokument i vilket alla för
sjömannen väsentliga uppgifter finns samlade. ILO-kommittén ser med filtfredsställelse
på alt utredningen förordar all sjöfartsboken bibehåUs. I annal fall skuUe
Sverige bli tvunget all säga upp ILO-konvenlionen (nr 108) angående nationella
identitetshandlingar för sjömän, vilket vore synnerligen olyckligt.

Rikspolisstyrelsen
släUer sig avvisande till förslaget att polisstyrelse skaU vara en av de
myndigheter som inom landet skall utfärda sjöfartsbok. Uppgiften all utfärda
sjöfartsbok faller inte inom ramen för den huvudsakligen polisiära verksamhel
som polismyndigheterna skall ägna sig åt. Uppgiften bör enligt
rikspolisstyrelsen i stäUet läggas på sjömansregistret, de kvarvarande
sjömansförmedlingarna och evenlueUl även på länsarbetsnämnderna.

Prop. 1981/82:74 12

Sveriges
redareförening framhåller att det är särskilt betydelsefullt att sjöfartsbok skaU
kunna utfärdas även till andra ombordanställda än svenska medborgare. Därmed
kan praktiska problem undvikas vid avlösning av personal i främmande hamnar.
Det har vid flera tillfällen inträffat störningar härvidlag, som medfört att
sjömannen inte blivit avlöst i tid eller fått sin planerade ledighet förskjuten
samtidigt som rederiet har fått vidkännas stora extrakostnader.

Flera
remissinstanser har avvisat förslaget alt sjöfartsbok utfärdas för utländska
medborgare med hänsyn till de konsekvenser delta skulle få enligt ILO-konvenfionen
nr 108. Enligt artikel 5 i konventionen är nämligen den utfärdande staten
skyldig att låta innehavaren av sjöfartsboken återvända dit under en period av
minst ett år efter utgången av bokens giltighetsfid. Rikspolisstyrelsen anser
det inte riktigt att en utlänning, som tvångsvis har avlägsnats från Sverige
med förbud alt återvända hit under viss tid, skall ha rätl att resa hit enbart
av det skälet att sjöfartsbok har utfärdats här. Om det skulle vara önskvärt
all ersätta det nuvarande registreringsbeviset för utlänningar med en bok,
skulle i stället en särskild Qänslgöringsbok kunna utfärdas. Det bör då,
framhåller rikspolisstyrelsen, klart anges i Qänstgöringsboken att den inte är
en sådan handling som anges i ILO-konventionen och att den endast gäller vid
anställning hos svensk arbetsgivare och vid hänvändelse till svenska
myndigheter.

För
egen del anser jag alt sjöfartsboken bör bibehållas. Visseriigen har den numera
inte samma betydelse som identitetshandling i och med att de flesta sjömän har
pass. I vissa länder kräver myndigheterna dock att det skall finnas
sjöfartsbok. När det gäller sjöfartsbokens roll som identitetshandling anser
jag det betydelsefullt att Sverige, i likhet med övriga nordiska länder, även
i fortsättningen är anslutet fill ILO-konvenfionen nr 108.

Det
är enligt min mening för tidigt att nu ta slutlig ställning fill frågan om vem
som skall utfärda sjöfartsböcker. Även om det ankommer på regeringen alt beslula
i denna fråga vUl jag med anledning av rikspolisstyrelsens yttrande lämna
riksdagen upplysningar om hur jag ser på frågan.

En gmndläggande
utgångspunkt är att sjöfartsbok måste utfärdas av myndighet. Detla är ett krav
i ILO-konvenlionen nr 108 och beror pä alt boken är en nationell idenfitetshandling.

Utredningens
förslag att passmyndighet skall utfärda sjöfartsbok är befingat av att antalet
sjömansförmedlingar har minskats från 19 till 7. Eftersom sjömännen måste vara
personligen närvarande när sjöfartsbok utfärdas blir det på grund av avståndet
tU! förmedlingarna mindre lämpligt att föriägga utfärdandet av sjöfartsböckerna
enbart till dessa. Efter hela Norrlandskusten finns det t. ex.
sjömansförmedling enbart i Sundsvall.

Enligt
min mening behöver sjömännen inte ha möjlighet att få sjöfarlsbok utfärdad på
alla platser där det finns passmyndighet i landet. Däremot bör de kunna kräva
att inte behöva resa alltför långa vägar för att fä sin sjöfartsbok. En möjlig
lösning av problemet kan vara ati sjöfartsverket

Prop. 1981/82:74 13

utfärdar
sjöfartsbok och att någon myndighet med lämplig regional verksamhet - på 10-15
orter i Sverige - biträder med att lämna ut sjöfartsböckerna och därvid utföra
den nödvändiga identitelskontroUen. Altemativt kan kontrollen göras i samband
med att ansökningshandlingarna lämnas in, varefter boken får lösas ut på
posten.

Jag
får således återkomma till regeringen med förslag i denna fråga.

Utom
riket torde det räcka om utlandsmyndigheterna i de för svensk sjöfart
viktigaste hamnarna anförtros uppgiften att utfärda sjöfartsbok.

Vad härefter angår frågan humvida
sjöfartsbok skall kunna utfärdas även för utländska medborgare håller jag med
utredningen om att det är praktiskt att ha möjlighet tUl delta. ILO-konvenfionen
nr 108 medger ett sådant förfaringssätt. Den kritik som har framförts för alt
utredningen inte har beaktat effekten av artikel 5 i konventionen har fog för
sig. Utfärdas sjöfartsbok för en utländsk medborgare i enlighet med
konventionen har han rält att vistas här under en period av minst ett år efter
utgången av sjöfartsbokens gilfighelslid. Del är uppenbart att man med en sådan
ordning kan komma i konflikt med utlänningslagstiftningen. För att undvika detta
bör, som några remissinstanser har föreslagit, uttryckligen anges att
sjöfartsboken för den utländske medborgaren inte är en nationell identitetshandling
i enlighet med konvenfion nr 108. Jag kan i detta sammanhang tala om att
mönstringsutredningen i sitt slutbetänkande (avsnitt 6.2) har intagit just den
ståndpunkten. En följd av förklaringen att sjöfartsboken inte är en nationell idenfitetshandling
är att artikel 5 i konventionen inte blir tillämplig. En utländsk medborgare
kan således inte med framgång åberopa sjöfartsboken till slöd för en begäran
att få vistas i Sverige.

I
fråga om sjöfartsboken har jag samrått även med chefen för justitiedepartementet.

2.6
Bemanningskontroll

Myndigheternas
bemanningskonlroll bedrivs nu i två former. Dels skall mönstringsförrättarna i
samband med mönstring vaka över fartygens bemanning, dels kan sjöfartsverket
och vissa utlandsmyndigheter efter företagna inspektioner förbjuda fartyg som
inte är bemannade på betryggande sätt att avgå. Båda systemen för
bemanningskontroll anses fungera bristfälligt. Om den nuvarande mönstringen
avskaffas är det nödvändigt att ett verkligt effektivt system för kontroll av
fartygens bemanning skapas.

Utredningen
förordar att bemanningskontroller i framliden skall utföras på två sätt. Den
ena metoden är ny och består i bemanningskontroll med hjälp av
sjömansregistret. Registret bör föras med hjälp av ADB. Det skall innehålla
grunduppgifter dels om fartygen, dels om sjömännen. När Qänstgöringsbesked
kommer in skall uppgifter om sjömännens Qänstgöringspe-rioder på de olika
fartygen löpande malas in i registret. Hos registret skall man ha tillgång lill
alla registrerade fartygs minimibesättningsbeslut. Be-

Prop. 1981/82:74 14

inanningskontroller
på registret skall göras i samband med inmatning av uppgifterna enligt ett mUande
system och dessutom så snart anledning förekommer. Det skaU gå lill så att man
på ADB-anläggningens bildskärmar slår fram en förteckning över det akluella
fartygels besättning som den rapporteras in till registret. Det skall vara
möjligt att få fram besättningen antingen vid innevarande lidpunkt eller vid
ett datum viss lid tillbaka. Den registrerade besättningen skall då kunna
jämföras med fartygels minimibesättningsbeslut. Bildskärmar bör fömtom på
sjömansregistret finnas hos sjöfartsverket, dess sju distriktskonlor och hos
inspektionskontoret i Rotterdam. Effektiviteten i metoden blir beroende av hur
rapporteringen in tiU registret kommer att fungera.

Den andra metoden är en
fortsatt men utökad kontroll från sjöfartsverkets och utlandsmyndigheternas
sida direkt ombord på fartygen. I Sverige bör dessa operafiva bemanningskonlroUer
ulföras av sjöfartsverkets sju inspektionsdistrikt som tillförs vissa
förstärkningar. Utomlands bör kontrollen i oceanfart och inskränkt oceanfart
kunna hållas på en tillräckligt hög nivå av de 17 tillsynsmyndigheterna. Vad
sedan gäller trafiken i nordsjöfart och stor kustfart kan inspektionskontoret i
Rotterdam täcka sitt nuvarande verksamhetsområde som är Engelska kanalen och
södra Nordsjön. TiU övriga nordeuropeiska hamnar kan inspektörer från Sverige skickas
ut. De operativa bemanningskontrollerna bör givelvis främst sättas in där
risken för brott mol bemanningsbestämmelserna bedöms vara störst.

Som
ett komplement till myndigheternas bemanningskontroller i sjömansregistret och
ombord kan man betrakta skyddsombudens och skyddskommittéernas arbete Uksom
också den fackliga verksamheten.

Remissinstanserna
tiUstyrker i allt väsenfiigt utredningens förslag när del gäller bemanningskonlrollen.
Flera av dem understryker bemannings-kontrollens betydelse och framhåller att
det är en förutsättning för ändring av mönslringsreglerna alt mönstringens
nuvarande bemanningskontroUe-rande funktion ersätts av både operativa
kontroller på fartygen och av en efterhandskonlroll med hjälp av ett ADB-baserat
sjömansregister. Synpunkter av denna innebörd har förts fram av
sjöfartsverket, statskontoret. Svenska maskinbefälsförbundet. Svenska
sjöfolksförbundet och av flera utlandsmyndigheter.

SJ
förordar all tyngdpunkten läggs på direkt kontroll ombord på fartygen genom
sjöfartsverkets och berörda utlandsmyndigheters försorg. Efterhandskonlroll
genom sjömansregistret ifrågasätts starkt av SJ.

Sjöfartsverket
anser att bemanningskontroll ombord är mer tillförlitlig än efterhandskonlroll
genom sjömansregislret. Bemanningskonlrollen ombord genom tiUsynsmyndighet är
dock dyrare än efterhandskontrollen. Eftersom det ändå mäste finnas e« register
till vilket sjötider redovisas, blir den tillkommande kostnaden för en vid
registret bedriven kontinuerlig bemanningskontroll ganska liten. Anordnandet av
en bemanningskontroll

Prop.
1981/82:74 15

bedriven
vid sjömansregislret ulgör därför enligt sjöfartsverkets uppfattning en god
och ofrånkomlig investering. Enligt AMS kommer kontrollen av den ombordanställda
personalen i efterhand vid sjömansregistret inte bara att bli enklare utan även
effekfivare då samtliga uppgifter om sjömännen finns på registret.

Jag
vill för egen del inledningsvis anknyta till följande uttalande i direktiven
för mönstringsutredningen.

Mönstringen
tillgodoser i dag ett flertal syften, bland vUka ett av de främsta är bemanningskonlroUen.
Denna synes öka i betydelse i takt med att besättningsstorlekarna minskar. Del
kan knappast hävdas att bemanningskonlrollen generellt är tUlräckligt effektiv
i dag. Huvuddelen av bemanningskontrollen utförs av mönstringsförrällare, och
dessa har inte rält att ens vid uppenbara fall av underbemanning ingripa med
egna åtgärder.

Utredningen
konstaterar för sin del att bemanningskontrollen - som den bedrivs i dag -
fungerar förhållandevis bristfälligt. Jag delar utredningens uppfattning och
även dess slutsats, att man måste skapa ell effekfivare kontrollsystem, om man
i framfiden skall kunna avvara mönstringsförrättarna.

Del finns flera orsaker fill
all bemanningskontrollen inte är effekfiv i dag. En orsak är att sjöfartsverket
i alltför liten ulslräckning utför bemanningskonlroUer. Regelmässiga sädana
kontroller utförs bara vid verkets Rotterdam-kontor. Vid mönslringsförrältningar
lorde det vara sällsynt att hela besättningens sammansättning och närvaro
kontrolleras. Förrättningarna inskränker sig i allmänhet till granskning av
handlingar rörande de sjömän som mönstrar på och av fartygen. Om antalet
påmönstrande sjömän är Uka stort som antalet avmönstrande utgår man i
allmänhet frän att besättningen är fulltalig.

Åven om mönstringsförrältarnas
granskning oftast är ofullständig kan man anta all den regelmässiga tillsyn som
de utövar av besältningsskiften har en ålerhåUande effekt och bidrar till att
bestämmelserna om fartygs bemanning efterlevs. Likväl förekommer alt fartyg i
viss utsträckning framförs utan föreskriven bemanning. Försvinner mönstringsförrättarna
ulan all någon annan myndighetskontroll sätts i stället ökar risken för överträdelser
av bemanningsreglerna.

Minimibesättningarna
pä svenska fartyg är små och beslår av del minsta antal personer med särskilda
behörigheter som behövs för att fartyget skall kunna framföras på ett säkert
sätt. Genom Sveriges anslutning lUl 1974 ärs internafioneUa konvenfion om
säkerheten för människoliv tiU sjöss har vi åtagit oss all se till att våra
fartyg är bemannade på betryggande sätl. Reglerna där kompletteras av
detaljerade föreskrifter i 1978 års internationella konvention om normer för
sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning, STCW-konventionen. Som en
följd av den utvidgade hamnslals-kontrollen i bl. a. europeiska och
nordamerikanska hamnar får vi räkna

Prop.
1981/82:74 16

med
en alltmer intensifierad tillsyn av utländska fartyg i hamnarna. Därvid kommer
inte minst besättningarnas kvalifikationer alt granskas för kontroll av alt de
uppfyller STCW-konventionens krav. En gmndläggande förutsättning för
övervägandena kring bemanningskonlrollen är att vi ser fill att vi kan uppfylla
våra förpliktelser enligt konventionerna. Del bör därvid observeras att STCW-konventionen
inte har trätt i kraft ännu men att den beräknas göra det kring årsskiftet
1982/83. Redan då ges helt andra fömtsättningar än i dag för alt i detalj
kontrollera besättningar på svenska fartyg i utländska hamnar.

Mot
bakgrund av vad jag nyss har anfört är det uppenbart att en reformerad mönstringslagslifining
måste skapa bättre fömtsättningar för en effektiv bemanningskonlroll än de som
råder f. n.

Enligt min mening skapar
utredningens förslag goda fömtsättningar för en effektiv bemanningskontroll.
Som jag ser del kompletterar de oHka formerna för kontroU varandra på ett
nödvändigt sätt. Självfallet är opera-liva kontroller i samband med
inspektioner på fartygen den mest effektiva ålgärden. För all dessa skall ges
den önskvärda, preventiva effekten bör de företas i större utsträckning än f. n.
och inriktas på den kategori fartyg, där man erfarenhetsmässigt vet att
överträdelser av bemanningsreglerna förekommer. En fömtsättning för att
bemanningskontroller skall kunna göras effektiva är att det finns tillgång lill
gällande minimibesättningsbeslut för fartyget. Bemanningskontroller på fältet
underlättas självfallet om inspektören snabbi kan få tillgång lill aktuella
uppgifter om besättningen och dess behörighet. Det sistnämnda förutsätter en
annorlunda registrering än den som finns på sjömansregistret i dag. För
bemanningskontrollen krävs bl. a. uppgifter om fartyget som saknas i dag.
Aktuella uppgifter i registret kräver andra rutiner för rapportering dit än de
som tillämpas i dag. Med ett aktuellt register kan efterhandskontroller av
olika slag göras där och i sin tur ge anledning till kontroller pä vissa
fartyg.

Den
bästa kunskapen om bemanningen på fartygen finns helt naturiigt bland
personalen ombord. Det är angelägel att skyddsombud, skyddskommittéer och de ombordanställdas
fackliga organisafioner deltar i strävandena att se lill att
bemanningsreglerna efterlevs.

Sammanfattningsvis
ställer jag mig således bakom utredningens förslag till hur bemanningskonlrollen
skall anordnas när den nuvarande mönstringsverksamheten har upphört.

2.7
Registrering

Redan
i avsnittet om bemanningskontroll har jag konstaterat att det behövs ett sjömansregisler
för att bemanningskontrollen skall kunna göras effektiv. Här skall jag litet utföriigare
diskutera uppläggningen av själva registret.

Sjömansregislret,
som lyder under AMS och är placerat vid sjömansför-

Prop.
1981/82:74 17

medlingen i Göteborg, omfattar i huvudsak sjömän som är
anställda på svenska handelsfartyg om minsl 20 nettoton. Huvudregislren är ett
register över aktiva svenska sjömän och ett över aktiva utländska sjömän.
Dessutom finns två register över icke akfiva sjömän. Registren över de aktiva
sjömännen gmndar sig främst på Qänstgöringsbeskeden och innehåller uppgifter om
sjömännen och deras Qänstgöringstider fill sjöss. Registreringen sker på kort
och utförs manuellt.

För att
åstadkomma ett effektivare sjömansregister som också ger möjligheter fill bemanningskonlroll
föreslår utredningen att registret skall föras med hjälp av en minidator och
att även uppgifter om fartyg skall registreras. Statskontoret har biträtt
utredningen med en promemoria som behandlar sjömansregislret i framtiden. Någon
sammanslagning mellan sjömansregislret och andra myndigheters register vill
utredningen inte förorda, Däremot kan de nuvarande akluella och inaktuella
registren över svenskar respekfive utlänningar föras samman till ett enda
dalaregister. För rapportering till och från registret kan datakommunikation,
magnetband och handlingar med posten användas. Skyldigheten att rapportera
till- och frånlräde bör åläggas rederierna.

I fråga om regisirering och därmed ocksä
bemanningskontroll med hjälp av registret förordar utredningen att aUa svenska
passagerarfartyg och alla andra svenska handelsfartyg om minst 20 ton brutto
utom vissa statsägda fartyg skall omfattas. Till de registrerings- och
rapporteringsskyldiga fartygen skall också föras inhyrda utländska fartyg med
svensk besättning. Fiskefartyg och deras besättningar skall undantas. Det bör
observeras all ett förenklat rapporteringssystem för intendenturpersonal i viss
färjetrafik kommer att tillämpas även i fortsättningen.

Sjöfartsverket har redan ansvaret för
bemanningskontrollerna ombord. Utredningen föreslår alt även ansvaret för sjömansregislret
läggs hos sjöfartsverket. Arbetsmarknadsstyrelsens huvudmannaskap framstår
inte längre som naturligt. Sjömansregistret bör behållas i Göteborg men dess
personal kan minskas efter en övergång till ADB-registrering.

Statskontorets promemoria om ett ADB-baserat
sjömansregister bör fogas till protokollet i detta ärende som bdaga 3.

Så gott som alla remissinstanser tillstyrker eller lämnar
utan erinran utredningens förslag tiU uppläggning av sjömansregistreringen. Ett
par instanser har dock framfört principiella invändningar mot förslaget.

Enligt sjöfartsverket finns del tre grundläggande motiv
för ett ADB-baserat sjömansregister. Ett sådant behövs för

1.
redovisningen
av sjömännens sjötid, så att man har ett tillförlitligt underiag för
utfärdandet av behörighetsbevis,

2.
bemanningskontroU,
vilken möjliggörs genom en kontinuerlig redovisning av sjölid,

3.
att del
skall finnas möjligheter att följa personalutvecklingen inom sjöfarten, så att
man bättre kan bedöma behovet av åtgärder. Registret kan 2 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr
74

Prop. 1981/82:74 18

även
användas för bl.a. upplysningar om sjömän liU myndigheter och enskilda och för
att säkra mantalsskrivning för sjömän som saknar fast bostad i land.

RSV
delar utredningens uppfattning alt sjömansregistret inte bör slås samman med
sjömansskattekontorets dalaregister. Däremot torde administrativa fördelar
kunna uppnås även för sjömansskatlekontorets del, om sjömansregistret kommer
alt föras med hjälp av ADB enligt rikfiinjerna i betänkandet.

UHÅ
noterar med tiltfredsställelse alt det föreslagna ADB-baserade sjömansregislret
kommer alt innehålla uppgifter om sjömännens utbildning och praktik.

Enligt
AMS skall sjömansförmedlingarna utrustas med ADB för förmedlingsarbetet under
år 1982. Man borde undersöka om förmedlingarna kan få fillgång till uppgifter
om sjömännens seglationstider och behörigheter direkt genom att förmedlingens ADB-anläggning
sammankopplas med sjömansregistret.

Dalainspektionen
framhåller att det föreslagna personregistret inte synes medföra andra risker
för otillbörligt intrång i den personliga integriteten än sådana som kan
förebyggas med föreskrifter för registret. Inspekfionen är beredd all meddela
sådana föreskrifter.

Konsulatet
i Rotterdam är negativt instäUt lill alt sjömansregistret förs över på data och
menar att personregister inte bör vara databaserade.

SJ
ifrågasätter om det över huvud tagel behöver finnas något sjömansregisler. Vid
SJ har sjöfolket aldrig varit registrerade vid sjömansregistret. Några negativa
konsekvenser av detta har inte kunnat konstateras. Det är svårt att förstå att
just sjöfarten skall behöva stå i någon form av särställning. Inom en mängd
yrkesområden krävs behörighet, certifikat, yrkeserfarenhet o.d., till exempel
inom sjuk- och hälsovården saml inom el- och svetsarbete. Visserligen behöver
sjötid bli ordentligt registrerad men det förekommer liknande krav på att
praktik och Qänstgöring redovisas inom andra yrkesområden utan alt det
fördenskull behövs register. Det naturliga är att lägga ansvaret för regisireringen
av sjötid på rederi och befälhavare.

För
egen del får jag anföra följande.

Jag
har redan i del föregående konstaterat att det behövs ett väl fungerande sjömansregisler
för att bemanningskonlroll skall kunna utföras på ett godtagbart sätl. Med anledning
av SJ: s synpunkter vill jag, förutom alt hänvisa lill krav som internationella
konventioner ställer på oss, framhålla alt sjöfartsnäringen har fler särdrag än
dem jag redan har pekat pä. Ett särdrag är att många svenska fartyg aldrig
besöker svenska hamnar. Dessa fartyg har hittills haft en regelbunden kontakt
med svenska myndigheter genom ufiandsmyndigheternas mönslringsverksamhet.
Försvinner denna och även den i offentlig regi anordnade registreringen av
sjömän ökar risken påtagligt för alt sjöfartsverket, som ansvarigt för
bemanningen på dessa fartyg, inte skulle kunna följa bemanningsläget på
fartygen. Det framstår som oförenligt med våra internationella åtaganden.

Prop. 1981/82:74 19

När
del gäller frågan humvida sjömansregistret skall överföras pä data eller inte
konstaterar jag alt remissinstanserna allmänt godtagit utredningens förslag.
Eftersom det här gäUer att finna en lösning som tillgodoser en rad centrala
önskemål noterar jag med tillfredsställelse att alla som är mest berörda av en
reform — sjöfartsverket, AMS, redarnas och de ombordanställdas organisationer
- ställt sig bakom förslaget lill ny utformning av registret. Självfallet
noterar jag också all de statliga myndigheter, som särskilt har att uttala sig
om organisatoriska förändringar av detta slag, nämligen datainspektionen, RRV
och statskontoret, har tillstyrkt utredningens förslag.

För egen del anser jag att
det finns så påtagliga fördelar med ett ADB-baserat sjömansregisler all
registret bör läggas om i enlighet med utredningens förslag. Det är för bemanningskontrollens
vidkommande ofrånkomligt att ändra registret så att det även blir fartygsrelaterat.
Måste registret ändå göras om vore det enligt min mening oriktigt att inte utnytQa
de möjligheter till effektivisering som datatekniken tillhandahåller. Genom en
omläggning av registret kan personalen reduceras, men trols detta kan man få ut
betydligt myckel mer av registret.

Som följd av
sjömansregistrets nuvarande uppläggning var det omöjligt all få fram uppgifter
om behörighetsläget inom den svenska handelsflottan när statsmakterna hade att
ta ställning till dimensioneringen av sjöbefälsutbildningen för några år sedan
i samband med att den inordnades i del statliga högskolesystemet. Med ett ADB-register
kan man lätt få fram värdefullt stalistikmalerial på delta område. Möjligheten
att få fram sådana uppgifter kommer att vara betydelsefull också när det gäller
att avveckla del rådande brislmönslringssyslemet Qfr prop. 1978/79:117 s. 51 ff).

Enligt min mening är del
oriktigt all nu i detalj gå in på hur registret skall läggas upp. Det behövs
ytterligare arbete med alt vidareutveckla utredningens förslag. Om riksdagen
ansluter sig till de tankegångar jag redovisat torde del ankomma på
sjöfartsverket att svara för utvecklingsarbetet i samråd med berörda
myndigheter och organisationer. Jag vill dock betona viklen av att registret
inte kompliceras i onödan och att man inte tillför del uppgifter som inte
behövs för ändamålet. När det gäller att lägga upp dataregistret torde man
kunna spara både tid och pengar genom att inte redan från början sträva efter
all registrera all föregående sjötid för aktiva sjömän. I många fall, t.ex. när
det gäller äldre befäl som inte kommer att söka nya behörigheler, är det
onödigt och i andra fall kan man successivt komplettera bokföringen av
sjötiderna i dataregistret när systemet är i gång.

Vad
angår registrets omfattning har utredningen föreslagit att alla svenska
passagerarfartyg och alla andra svenska handelsfartyg om minst 20 ton bmtto
utom vissa statsägda fartyg skall omfattas. Sjöfartsverket har påpekat all
antalet passagerarfartyg under 20 lon bmtto är större än utredningen har
antagit. Verket förordar att redovisning av sådana till registret kan

Prop. 1981/82:74 20

underlåtas,
om fartygen uteslutande sysselsätts i svensk inre fart. Jag ansluter mig tiU
sjöfartsverkets uppfattning härvidlag.

Samtliga
remissinstanser har godtagit förslaget att huvudmannaskapet för sjötiiansregislret
överförs frän AMS till sjöfartsverket. Med den föreslagna inriktningen av
verksamheten vid registret finns det enligt min mening inget alternativ till
utredningens förslag.

Utredningen
har förordat att sjömansregistret även i fortsättningen skall vara lokaliserat
till Göteborg och stanna kvar i de nuvarande lokalerna, som bedöms vara
lämpliga för ändamålet. Sjöfartsverket menar att det bör överlåtas på verket
att besluta om lokaliseringen. Enligt min mening är det för tidigt all nu ta
slutlig ställning fill lokaliseringsfrågan. En omständighet som måste beaktas i
detla sammanhang är alt del är nödvändigt att det nuvarande arkivet förvaras i
nära anslutning lill registret.

2.8
Ekonomiska konsekvenser

I
sitt principbetänkande räknade utredningen - under förutsättning att det
nuvarande mönstringssystemet slopas och att den operativa bemanningskontrollen
utökas med bl.a. två nya inspektörsQänster - med att staten gör en inbesparing på
ca 500000 kr. om året. Denna besparing kan användas för att finansiera det nya
registret, som i genomsnUt beräknas kräva en merkostnad av omkring 400000 kr.
per år. Enligt utredningen kommer rederinäringen att spara minst 400000 kr. om
året om mönstringen i dess nuvarande form avskaffas. Det bör påpekas att
utredningens uppskattningar bygger på löner och andra kostnader enligt 1979 ärs
kostnadsläge.

Sjöfartsverket
betonar all statskontorets och utredningens resonemang om besparingar och
nytillkommande kostnader av naturliga skäl är översiktligt. För egen del anser
verket att investerings- och systemutvecklings-kostnaderna är underskattade. En
sammantagen bedömning i nuläget pekar enligt verket på något ökade kostnader
för staten.

Även
RRV menar att utredningens kostnadsberäkningar kan ifrågasättas. Uppfylls inte
antagandel om besparingar motsvarande kostnaden för den heltidsanställda
mönstringspersonalen kan den redovisade netlobespa-ringen utebli. På grund av ADB-kostnaderna
kan i stället resultatet bli en över statsbudgeten ökad årskostnad på ca 600000
kr. Förslaget antas emellertid medföra besparingar på ca 400000 kr. för
sjöfartsnäringen. Nettoresultatet skulle då bli en realekonomisk årlig
kostnadsökning med ca 200000 kr.

AMS
uppger att del, i och med all antalet sjömansförmedlingar minskar från 19 lill
7, har blivit nödvändigt att anlita särskilda mönstringsförrättare på de orter
där sjömansförmedlingarna läggs ner. Dessa mönstringsförrällare drar extra
kostnader. Upphör mönstringsverksamheten kommer, utöver tidigare redovisade
besparingar, dessa senare tillkomna utgifter på ca

Prop. 1981/82:74 21

75000
kr. att sparas in. Indirekt kommer ytteriigare besparingar all kunna göras
genom att det f. n. är svårt att utnytQa personal som skall kunna stå fill
förfogande för mönslringsuppgifler pä kontoren eller ombord på fartygen men
som under större delen av arbetstiden har andra uppgifter.

I
sitt slutbetänkande har utredningen föreslagit ytterligare kostnadsbesparingar,
främst genom förslagel alt avskaffa sjömansnämnden. En sammanfattande
bedömning av konsekvenserna av utredningens förslag i båda betänkandena har
lagils in i avsnitt 7.5. Jag finner det lämpligt all här återge denna
sammanfattning.

De
ekonomiska beräkningarna kring utredningens förslag blir med nödvändighet
osäkra. Detta gäller särskilt förslagen i principbetänkandet. I de beräkningar
som gäller sjömansregislret har hänsyn inte kunnat tas till de kostnader av
engångskaraktär som uppstår när uppgifter från de nuvarande manuella kortregislren
skall föras över lill ADB-registret. Dessa kostnader blir beroende av hur
myckel av anteckningarna om lidigare Qänstgö-ringsperioder man anser sig behöva
la med i del nya registret. Det bör också observeras att de årliga
besparingarna inte slår igenom hell förrän ADB-registret fungerar
tillfredsställande.

Enligt
utredningens beräkningar kommer förslagen i de båda betänkandena att innebära
årliga besparingar och merkostnader för staten enligt följande uppställning.

Besparingar

Den
nuvarande mönstringen slopas I 300000 kr.

Sjömansnämnden
slopas 600000 kr.

Summa
besparingar 1900 000 kr.

Nya
kostnader m.m.

Bortfall
av intäkter från den nuvarande

mönstringen 300000 kr.

Utökad
bemanningskontroll 500000 kr.

Merkostnad
för sjömansregislret 400000 kr.

Summa
nya kostnader 1 200 000 kr.

Förslagen
i de båda betänkandena innebär således att staten sparar netto omkring 700000
kr. varje år. Till delta kommer allmänna administrativa vinster vars ekonomiska
värde inte går alt beräkna. Åven rederinäringen gör beaktansvärda besparingar.
Någon nämnvärd ekonomisk betydelse för kommuner eller enskilda har inte
utredningens förslag.

Ovanslående
beräkningar visar att det bör finnas goda ekonomiska fömtsättningar att
genomföra samtliga förslag som presenteras i de båda betänkandena. Utredningen
är medveten om att besparingar och utgiftsökningar inte kommer alt beröra
olika verk på likartat sätl. Således kommer de huvudsakliga besparingarna att
göras hos arbetsmarknadsstyrelsen medan de kostnadskrävande åtgärderna åläggs
sjöfartsverket. Utredningen fömtsätter att besparingar inom ett verk i detla
sammanhang skall kunna användas för att bekosta de ökade utgifter i ett annal
verk som blir följden av att utredningens förslag genomförs.

Prop. 1981/82:74 22

Här
måste också beaktas alt kostnader inom arbetsmarknadsstyrelsens ansvarsområde
finansieras med skattemedel medan huvudparten av sjöfartsverkets kostnader
bestrids med avgiftsmedel erlagda av näringen genom sjöfartsavgifter. Den
verksamhet som nu föreslås flyttad från arbetsmarknadsstyrelsen lill
sjöfartsverket bedömer utredningen vara av ell sådant allmänt inlresse att den,
förlagd under sjöfartsverkets ansvar, liksom hittUls skall finansieras med
skattemedel.

Utredningen
vill slutligen understryka att det inte går att genomföra endast de koslnadsbesparande
reformerna och sedan lämna de kostnadskrävande delarna (den utökade direkta
bemanningskontrollen och sjömansregislret) ål sidan.

För
egen del får jag anföra följande.

Fömtsättningen
för en reform på detta område är, liksom i övrigt, all den måste kunna
genomföras inom existerande utgiftsramar.

Utredningen
har uppgivit att dess förslag innebär alt staten sparar netto omkring 700000
kr. om året. Till detla kommer allmänna administrafiva vinster vars ekonomiska
värde inte går alt beräkna. Vidare gör rederinäringen beaktansvärda
besparingar.

Utredningen
har i principbetänkandet inte kunnat peka på några direkta besparingar vid
utlandsmyndigheterna om mönstringsverksamhelen avskaffas. Eftersom det ändå
utförs många mönstringar utomlands (22797 mönstringar år 1979) måste bortfallet
av arbetsuppgifter leda lill inte helt obetydliga rationaliseringsvinster.

Utredningens
förslag innehåller en rad förenklingar. Om de genomförs minskar byråkratin och
de använda medlen används på ett bättre sätl än nu. De besparingar som görs
reduceras visserligen till större delen av fiUkommande kostnader. Sammantaget
medför emellertid den föreslagna reformen så stora fördelar för
sjöfartsnäringen och statsverket att den bör genomföras.

Av
de olika posterna i utredningens sammanställning över besparingar respektive
tillkommande kostnader kan tillförlitligheten inte ifrågasättas för någon annan
post än merkostnaden för del ADB-baserade registret. Jag har i det föregående
betonat viklen av all registret inte kompliceras i onödan och alt det inte
tillförs uppgifter som inte behövs för ändamålet. Tid och pengar kan också
sparas om man inte från början för in sjömännens föregående sjötider i
registret. Del synes mig också som om det vore möjligt att ha en mindre
personalstyrka på registret än vad utredningen har föreslagit. Statskontoret
har t. ex. utgått från all det behövs en årsarbetskraft för driften av
minidatorn medan utredningen har räknat med två datatekniker på heltid. Enligt
min mening bör man allvarligt sträva efter alt finna så enkla och billiga
lösningar som möjligt när registret läggs upp. Som framhålls i statskontorets
utredning kan det visa sig att en servicebyrålösning är ekonomiskt
fördelaktig. Statskontorets uiredning visar enligt min mening alt det finns
goda förutsättningar att hålla kostnaderna inom de ramar utredningen har
angivit. Del bör dock observeras alt de besparingar

Prop. 1981/82:74 23

som
utredningen har redovisat inte slår igenom förrän reformen har genomförts.
Dessförinnan måste ADB-registret vara färdigt.

För att reformen skall
kunna genomföras blir del således nödvändigt att ta vissa kostnader för ADB-registret
innan besparingarna slår hell igenom. Kostnaderna för de investeringar som
behövs för utmstning och systemutveckling framgår av bilaga 3. De ulgör
1552000 kr. i 1980 års penningvärde. I kostnadskalkylen har man utgått från
att hela investeringen avskrivs på åtta år. Det är bl. a. kostnaden för detta
som föranleder att ADB-registret blir dyrare än det nuvarande registret.

Utredningen härför sin del
föreslagit alt investeringen i det nya registret delvis finansieras genom de
resurser som frigörs vid en avveckling av sjömansnämnden. Som framgått har mönslringsulredningen
räknat med en besparing på ca 600000 kr. genom avveckling av nämnden. Jag vill
emellertid erinra om att sjöfartsverket i sin anslagsframställning för
budgetåret 1982/83 i sill huvudförslag under anslaget E 3. Fartygs verksamhet
förordat att sjömansnämnden avvecklas för att därigenom uppnå en tvåprocentig besparing
på anslaget. Jag kommer i budgetpropositionen för budgetåret 1982/83 att
förorda att den tvåprocentiga besparingen genomförs genom att sjömansnämnden
avskaffas. För detta ändamål ber jag alt få återkomma -sedan mönslringsutredningens
slutbetänkande har remissbehandlats -med ett förslag till riksdagen om att
bestämmelserna om påmönstringsförbud i mönstringsförordningen upphävs och
sjömansnämnden avskaffas vid halvårsskiftet 1982. Jag avser lägga fram ett
förslag om detla i sådan lid att riksdagen kan beslula i frågan före sommaren
1982.

Jag
beräknar investeringskostnaden för systemutveckling och utmstning efter
prisuppräkning lill ca 1,8 milj. kr. Jag har för avsikt all återkomma -sedan riksdagen
beslutat i principfrågan - när det gäller medel för arbetet med syslemutveckUng
och registeruppbyggnad.

Merkostnaden
för det nya sjömansregislret beräknas av mönstringsutredningen när del tas i
drift uppgå årligen tiU ca 400000 kr. Utredningen grundar då sin kalkyl bl. a.
pä en investeringskostnad för registret på ca 1,5 milj. kr. För egen del
beräknar jag den årliga merkostnaden efter prisuppräkning av investeringen
till ca 450000 kr. Mot delta skall samfidigt stäUas i enlighet med utredningens
förslag de årliga besparingar som kan göras inom AMS när det nya mönslringssyslemel
har introducerats. Besparingen, genom bortfall av särskilda mönstringsförrättare,
beräknas av utredningen fill 1,3 milj. kr. i 1979 års prisnivå. Uppräknat till
1981 års pris- och lönenivå innebär det en besparing på ca 1550000 kr. Med
hänsyn tagen också tUl bortfallet av intäkterna frän den nuvarande mönstringen
bör ytterligare ca 300000 kr. avräknas den angivna besparingsramen.

I
utredningens kalkyl ingår vidare särskilda medel för utökad bemanningskonlroll.
Jag har i del föregående ställt mig bakom utredningens förslag lill hur bemanningskonlrollen
skall utövas när mönstringsförräl-taraa har upphört med sin verksamhel. I
likhet med utredningen anser jag

Prop.
1981/82:74 24

att
del då kommer alt behövas en utökad bemanningskontroll på fartygen jämfört med
i dag. Utredningen utgår från att det krävs en förstärkning av sjöfartsinspektionen
med minst två inspektörsQänster. För eget vidkommande delar jag denna
uppfattning. Jag finner del således nödvändigt att det skapas utrymme för en
utökad bemanningskontroll på fartygen motsvarande dessa Qänster eller 3 500
arbetstimmar per år. Hur detta utrymme skall skapas är det för fidigt att ta
ställning tUl eftersom det torde dröja åtminstone ett par år innan mönstringsförrätlarna
upphör med sin verksamhel. Fram lill dess bör man i första hand undersöka om behovei
av utökad bemanningskontroll kan tillgodoses genom förändringar i verksamheten
vid sjöfartsinspektionen. Jag kan i detta sammanhang nämna att utredningen (K
1979: B) om klassificeringssällskapens verksamhet inom kort kommer att
överlämna ett betänkande, i vilket det föreslås all en stor del av den reguljära
lUlsynen av klassade fartyg skall ulföras av klassifice-ringssällskapen i
stället för av sjöfartsinspektionen. Genomförs detta förslag lorde det skapas
utrymme för utökad bemanningskontroll utan att nya resurser behöver tillföras
sjöfartsinspektionen.

Beroende
på hur den utökade bemanningskontrollen kommer att finansieras kan förslaget
om nytt mönslringsförfarande, förutom de positiva aspekter jag fidigare
redovisat, också leda till besparingar för staten i storieksordningen 800000
kr.

Vid
sidan av det särkoslnadsresonemang som jag hittills fört bör också nämnas alt
de baskostnader som finns för sjömansregislret, f.n. inom AMS, kommer att föras
över till sjöfartsverket när det nya systemet börjar fillämpas. Kostnaderna för
sjömansregislret beräknas för innevarande budgetär uppgå till knappt 2 milj.
kr.

Sjöfartsverket
har i sitt yttrande tagit upp frågan hur sjömansregistret och
bemanningskontrollerna ombord skall finansieras efter en överflyttning av
registret till sjöfartsverket. Inom AMS har mönstringsverksamhelen och sjömansregislret
ingått i den allmänna arbetsförmedlingen och finansierats över statsbudgeten.
Sjöfartsverkets verksamhet skall drivas med ekonomisk inriktning och med i
princip full kostnadsläckning som mål. När det gäller det reformerade
sjömansregistret lorde rederierna ha en viss nytta av att de finns, eftersom
det avlastar dem en del arbete. Å andra sidan måste de sköta en omfattande
rapportering till sjömansregislret, vilket medför kostnader av ett slag som
inte belastar andra näringsgrenar. Enligt sjöfartsverkets uppfattning bör den
verksamhet vid registret som avser annat än bemanningskonlroll hksom f. n.
finansieras över statsbudgeten. Denna del bör förslagsvis anses utgöra tre Qärdedelar
av registrets verksamhel. Bemanningskontrollen vid registret - som i princip
är avsedd att vara en form av konlinueriig kontroll - bör avgiftsbeläggas
enligt samma grunder som besiktningar enligt lagen om säkerheten på fartyg. BemanningskontroU
genom direktkonlroll, som bör ske huvudsakligen i form av oannonserade
inspektioner på fartygen, bör i likhet med vad

Prop. 1981/82:74 25

som
gäller för övriga av sjöfartsinspektionen utförda inspektioner inte avgiftsbeläggas.

För
egen del finner jag att bemanningskontroll på fartygen enligt gällande sjösäkerhelslagstiflning
är en tillsynsförrättning i form av inspektion. För sådana utgår inte några förrältningsavgifter.
Sådana bemanningskonlroUer kan därför inte avgiftsbeläggas med mindre man
ändrar hela avgiftssystemet.

Vad
angår finansieringen av sjömansregistret finner jag till en början att avgifter
bör las ul för Qänster som registret utför ål rederierna och sjömännen, t.ex.
för begärda stalisfikuppgifter och för sjöQänsluldrag. Sjöfartsverkets förslag
alt avgiflsbelägga bemanningskonlrollen vid registret enligt samma grunder som
besiktningar av fartyg enligt lagen om säkerheten på fartyg synes mig svårt att
genomföra. I motsats tUl fartygsbesiklningar -då en inspektör varit ombord och
utfört ett visst besiktningsarbete - är del inte synligt för redaren all hans
fartyg med besättning granskals via registret och oftast torde kontrollen inte
föranleda några åtgärder för redaren eller fartyget.

Med
hänsyn till de principer som gäller för finansieringen av sjöfartsverket vore
det naturligt alt ett av verket fört sjömansregister finansieras med hjälp av
avgifter, som näringen får betala. Som en jämförelse kan nämnas att andra offenfiiga
register, såsom körkortsregistret och bilregistret, är avgiflsfinansierade.

Vid
kontakter som jag har haft med Sveriges redareförening har föreningen starkt
motsatt sig all utredningens enhälliga betänkande frångås på det sättet att
registret skulle avgiftsfinansieras hell eller delvis. Under sådana
förhållanden motsätter föreningen sig bestämt att den föreslagna reformen
genomförs. Liknande synpunkter har framförts av Svenska sjöfolksförbundet.

För
egen del finner jag att registret i dess föreslagna utformning är en oundgänglig
fömtsättning för att reformen skall kunna genomföras. De förändringar i fråga
om mönstringen och registreringen av sjömän, som jag har förordat i del
föregående, har så stora förtjänster alt de bör genomföras. Fördelarna med den
nya ordningen är mest uppenbara för staten och det nya registret är i allt väsenfiigt
befingat av offenfiigrättsliga intressen, främst bemanningskonlrollen.

I
del ekonomiska läge som sjöfartsnäringen nu befinner sig i ser jag inga möjligheter
att pålägga näringen kostnaderna för ett nytt ADB-register. Registret bör
följaktligen finansieras med skallemedel. Som jag tidigare har visat ryms
kostnaderna härför inom existerande utgiftsramar.

Det
vore i och för sig önskvärt all jag kunde lämna besked om en riktpunkt för
ikraftträdandet av den föreslagna ordningen. Alltför stor osäkerhet råder
emellertid kring frågan när del ADB-baserade sjömansregistret kan vara färdigt
för alt jag skall kunna uttala mig med någon säkerhet i denna fråga. Åven om
arbetet med registret genomförs skynd-

Prop.
1981/82:74 26

saml
synes det knappast möjligt alt helt genomföra den nya ordningen före årsskiftet
1983/84.

3
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår
riksdagen

all
godkänna de rikUinjer för den framfida mönstringen och registreringen av
sjömän som jag har förordat i del föregående.

4
Beslut

Regeringen
ansluter sig liU föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition
föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop.
1981/82:74 27

Bilaga
1

Sammanfattning

Översiktligt
om den nuvarande mönstringen och registreringen

Enligt
gäUande bestämmelser skall mönstring äga mm när en svensk sjöman till- eUer frånträder
en befattning på ett svenskt fartyg om 20 nettoton eller mera, om fartyget går
i utrikes fart eller är passagerart'artyg i inrikes fart. I svenska hamnar sker
också en form av påmönstring av svenska sjömän på utländska fartyg. Mönstringspliktiga
är aUa som är sjömän, dvs. är anställda för fartygsarbele och har befattning på
fartyget. I samband med utbyte av ett fartygs sjömansmlla, vilket sker ungefär
en gång om året, företas s.k. årsmönstring då hela besättningen av- och påmönstras
i ett sammanhang.

Mönstring
utförs av mönstringsförrättare som inom landet ofta är knutna fiU
sjömansförmedlingarna och som utomlands vanligen fillhör en svensk utlandsmyndighet.
Arbetsmarknadsstyrelsen har ansvaret för mönstringsverksamhelen inom landel.
För mönstring utomlands svarar utrikesdepartementet. Sjöfartsverket utfärdar
anvisningar för verksamheten.

Påmönstring
består i att mönstringsförrättaren kontrollerar att en tillträdande sjöman är
behörig för befallningen ombord och att hinder i övrigt inte möter mot att han Qänstgör
på fartyget. Mönstringsförrättaren granskar dä främst sjöfartsboken eller
utlännings ID-handling, läkarintyget för sjöfolk, det Qänstgöringsbesked
arbetsgivaren skall förse sjömannen med och fartygets sjömansrulla. Mönstringsförrättaren
bestyrker anteckningar om tillträdel i sjöfartsboken och i milan och skickar in
en kopia av Qänslgöringsbeskedet lill sjömansregislret. Mönstring kan ske
ombord eUer på mönstringsförrättarens Qänsteställe.

Vid
avmönstring skall mönstringsförrättaren granska sjöfartsboken, utlännings
pass, tjänstgöringsbeskedet och rullan. Han bestyrker anteckningar i sjöfarlsboken
och milan om att Qänstgöringen upphört och sänder in en kopia av Qänstgöringsbeskedel
till sjömansregislret. Mönstringsförrättaren är också ålagd vissa sociala och
medlande funktioner som främst är knutna liU avmönstringen.

Utöver
de angivna åtgärderna är en av mönstringsförrättarens viktigaste funktioner att
kontroUera att fartyget är behörigen bemannat.

Mönstringsförrättaren
utfärdar sjöfartsböcker och mUor och verkställer inskrivning i sjömansregislret.

På
utländska fartyg är del i stort sell endast svensk sjömans anstäUnings-kontrakt
som granskas. Dessutom skickas uppgifter lill sjömansregislret om att sjömannen
påbörjat Qänstgöring på det utländska fartyget.

Sjömansregistret
lyder under arbetsmarknadsstyrelsen och omfattar i huvudsak sjömän som är
anställda på svenska handelsfartyg om minst 20 nettolon. Huvudregislren är ett
register över aktiva svenska och ett över akfiva ufiändska sjömän. Dessutom
finns ett register över icke aktiva svenska och ett över icke aktiva utländska
sjömän. Registren grundar sig främst på Qänstgöringsbeskeden och innehåller
uppgifter om sjömännen och deras anställningsperioder. Registeruppgifterna
används av myndigheter och enskilda. Registreringen sker på kort och utförs
manuellt.

Prop. 1981/82:74 28

Behovet
av reformer

Mönstringen
har gamla anor och många av mönstringsförrättarens kontrollåtgärder anses
numera otidsenliga. Samtidigt som systemet inte fyller sin funktion på ett
tillfredsställande sätt karakteriseras det av besvärande byråkrati och medför
kostnader för sjöfarten och det allmänna som inte står i rimlig proportion till
det som uppnås. Förenklingar har länge efterlysts. Vissa av mönstringsförrältarnas
åtgärder bör kunna slopas. Andra kan övertas av befälhavare eller rederi. Vad
gäller bemanningskontrollerna sä har mönstringsförrätlarna inte ens vid
uppenbara fall av underbemanning formell rätl att själva stoppa fartygets
avgång. De måste vända sig tiU fartygsinspeklionen eller utomlands fill de
särskilda tillsynsmyndigheterna. Åven om mönstringsförrältarnas
bemanningskontroller har den begränsningen fyller de en så viktig funktion all
de inte utan vidare kan avvaras. Skall mönstringen försvinna måste nya vägar
för bemanningskontroll skapas.

Sjömansregislret
är omodernt med sina ganska otympliga kortregister. Det fyller visseriigen
funktionen aft registrera de ombordanställdas sjölider men en önskvärd
möjlighet till bemanningskontroll med hjälp av registret saknas. Detta har sin gmnd
i registrets uppläggning och i all man inte har erforderliga uppgifter om
fartygen och deras minimibesättningsbeslut. Dessutom kan man med nuvarande
syslem inte göra särskilt mänga statisfiska beräkningar. Del nuvarande sjömansregislret
kräver också en ganska slor personalkader.

Mönstring,
sjömansrulla och sjöfartsbok

När
det gäller de enskilda sjömännens kvalifikafioner anser utredningen all
kontrollen därav inte med nödvändighet måste ulföras av en mönstringsförrällare.
Man bör vid fillträdet kunna nöja sig med de kontroller som utförs av
befälhavare och rederi. Ansvaret för att en tillträdande sjömans
kvalifikationer svarar mot ställda krav bör då åvila dessa. I fall där på gmnd
av en internafionell konvention en myndighet måste medverka -exempelvis när del
utomlands är mofiverat all göra undantag från kravet på läkarintyg - kan de
svenska utlandsmyndigheterna anlitas. Systemet med bristmönstring kommer
successivt alt avvecklas fram till den 1 juli 1985. För att motverka missbruk
av möjligheten lill bristmönstring bör skyldighet föreskrivas för rederiet att
samråda med befälhavaren och, när det gäller maskinpersonal, även med
maskinchefen innan bristmönstring sker.

Redan
i dag kan avmönstring ske utan att en mönstringsförrättare är närvarande. Mönstringsförtättarens
sociala verksamhet saknar numera praktisk betydelse sedan rederianställning
blivit det vanliga. De fackliga företrädarna ombord och på rederierna har i
stor utsträckning övertagit dessa uppgifter. Avmönstringen bör därför kunna
avskaffas.

Utredningen
anser att den skyldighet som mönstringsförrätlarna nu har all vid av- och påmönstring
sända in kopior av Qänstgöringsbeskeden fill sjömansregislret kan överläs av
rederierna. I fräga om svenska sjömäns Qänstgöring på utländska fartyg föreslår
utredningen att skyldighet all rapportera till sjömansregistret också skall
åvila den svenske redare som hyr in ell utländskt fartyg och helt eUer delvis
bemannar det med svensk besättning. Mönstringsförrättarens kontroll av svenska
sjömäns anställningskontrakt vid Qänstgöring på utländskt fartyg kan slopas.

Prop.
1981/82:74 29

F. n. har de större fartygen i allmänhet sjömansmlla, dvs.
en bunden bok som har ell års giltighetstid och i vilken anteckningar görs om
på- och avmönslrande sjömän. Mindre fartyg, som inte har rulla och på vilka
mönstring inte sker, har i stället en s.k. manskapsförleckning. Rulla används
enligt internationell praxis. Utredningen föreslår alt manskapsförleckningarna
slopas och att alla svenska fartyg utom de allra minsta skall föra mlla. Rullan
bör fortsättningsvis bestå av en pärm med förtryckta uppgifter om fartyget, i
vilken man förvarar de ombordvarande sjömännens Qänstgöringsbesked. På så sätt
kan man enkelt utläsa vilka som finns ombord i olika befattningar. En lösbladsmllas
giltighetsfid behöver inte begränsas. Därmed kan också ärsmönstringarna
avvaras. Den bundna milan bör dock behållas under en övergångstid tiUs
rutinerna vid det nya sjömansregislret blivit inkörda.

Utredningen
har övervägt om sjöfartsboken bör slopas i samband med att den nuvarande
mönstringen försvinner men funnit all den bör vara kvar, dock något förändrad.
Boken utfärdas nu av mönstringsförrätlarna. I framliden kan den utfärdas dels
av sjömansregislret, dels av de svenska passmyndigheterna inom och utom landel.
Uppgiften att i sjöfartsboken bestyrka sjömannens behörighet kan åläggas sjömansregislret,
sjöfartsverkels inspektionsdistrikt, verkels inspektionskonlor i Rotterdam och
vissa konsulat.

De löpande anteckningarna i boken om sjömännens Qänslgöringsperio-der
m.m. kan skötas av befälhavarna och rederierna. Boken bör få en ny utformning
och i likhet rned pass, i vart fall för nordiska medborgare, ges en gUlighelstid
på fio år. Sjöfartsbok bör i framtiden utfärdas för alla som skrivs in i sjömansregislret,
alltså även för utländska medborgare. Undantagna från kravet pä sjöfartsbok
blir bl. a. de som Qänstgör på statsägda fartyg som används lill annat än att i
allmän trafik transportera gods eller passagerare liksom intendenturpersonal i
viss färjetrafik.

BemanningskontroU

Myndigheternas bemanningskontroll bedrivs nu i två former.
Dels skall mönstringsförrättarna i samband med mönstring vaka över fartygens bemanning,
dels kan sjöfartsverket och vissa utlandsmyndigheter förbjuda fartyg som inte
är bemannade pä betryggande sätt att avgå. Båda systemen för bemanningskontroll
anses fungera bristfälligt. Om den nuvarande mönstringen avskaffas är det
nödvändigt att ett verkligt effektivt system för kontroll av fartygens
bemanning skapas.

Utredningen
förordar alt bemanningskonlroUer i framtiden skall utföras på tvä sätt. Den ena
metoden är ny och beslår i bemanningskontroll med hjälp av sjömansregislret.
Registret bör föras med hjälp av ADB. Del skall innehålla grunduppgifter dels
om fartygen, dels om sjömännen. När Qänstgöringsbesked kommer in skall
uppgifter om sjömännens Qänstgöringspe-rioder på de olika fartygen löpande
malas in i registret. Hos registret skall man ha tillgång lill alla
registrerade fartygs minimibesättningsbeslut. Bemanningskontroller på
registret skall göras i samband med inmatning av uppgifterna, enligt ett rullande
syslem och dessutom så snart anledning förekommer. Del skall gå till så att man
på ADB-anläggningens bildskärmar slår fram en förteckning över det aktuella
fartygets besättning som den rapporteras in lill registret. Det skall vara
möjligt all fä fram besättningen anfingen vid innevarande tidpunkt eller vid
ett datum viss tid tiUbaka. Den registrerade besättningen skall då kunna
jämföras med fartygets minimibesättningsbeslut. Bildskärmar bör förutom på
sjömansregistret finnas hos

Prop. 1981/82:74 30

sjöfartsverket, dess sju distriktskonlor och hos inspektionskonlorel
i Rotterdam. Effektiviteten i metoden blir beroende av hur rapporteringen in
till registret kommer att fungera.

Den andra metoden är en fortsall men utökad kontroU frän
sjöfartsverkets och utlandsmyndigheternas sida direkt ombord på fartygen. I
Sverige bör dessa operativa bemanningskontroller utföras av sjöfartsverkets sju
inspektionsdistrikt som tiUförs vissa förstärkningar. Utomlands bör kontrollen
i oceanfart och inskränkt oceanfart kunna hållas på en tillräckligt hög nivå av
de 17 tillsynsmyndigheterna. Vad sedan gäller trafiken i nordsjöfart och slor
kustfart kan inspektionskonlorel i Rotterdam läcka sitt nuvarande
verksamhetsområde som är Engelska kanalen och södra Nordsjön. Till övriga
nordeuropeiska hamnar kan inspektörer från Sverige skickas ut. De operativa
bemanningskontrollerna bör givetvis främst sättas in där risken för brott mot bemanningsbeslämmelserna
bedöms vara störst.

Som ett komplement till myndigheternas bemanningskonlroUer
i sjömansregislret och ombord kan man betrakta skyddsombudens och skyddskommittéernas
arbete liksom också den fackliga verksamheten.

Utredningen
föreslår inga skärpta slraff för den befälhavare eller redare som bryter mot
bemanningsbestämmelserna men pekar på möjligheten att dra in behörighelen för
en försumlig befälhavare. Om inspektören måste göra en förnyad kontroll pä ett
fartyg med anledning av konstaterade brister i bemanningen är det rimligt all
rederiet får betala kostnaderna för återbesöket.

Fastän en befälhavare fritt kan behöva hävda sin
uppfattning i bemanningsfrågor gentemot redaren föreslår utredningen ingen
förstärkning av befälhavarens anställnings- och befatlningsskydd.

Registrering

För att åstadkomma ett effektivare sjömansregister som
också ger möjligheter till bemanningskonlroll föreslår utredningen all
registret skall föras med hjälp av en minidator och alt även uppgifter om
fartyg skall registreras. Statskontoret har biträtt utredningen med en
promemoria som behandlar sjömansregislret i framtiden, bd. 6. Någon
sammanslagning meUan sjömansregistret och andra myndigheters register vill
utredningen inte förorda. Däremot kan de nuvarande aktueUa och inaktuella
registren över svenskar resp. utlänningar föras samman fill ett enda
dalaregister. För rapportering till och från registret kan datakommunikation,
magnetband och handlingar med posten användas. Skyldigheten att rapportera lill-
och frånlräde bör åläggas rederierna. Ett beslut om ytterligare arbete med alt
utveckla ett ADB-baserat sjömansregister bör fattas snarast.

Verksamhetens omfattning

F. n. omfattas alla sjömän ombord på svenska handelsfartyg
om minst 20 nettolön av kontrollerande åtgärder i form av mönstring och regisirering.
Viss mönslringsverksamhet äger också rum på utländska fartyg. Om mönstringen
skall avskaffas behövs ingen avgränsning i fråga om vUka fartyg som skall
omfattas av kontrollåtgärder inriktade på de enskilda sjömännen. Del åligger
alllid befälhavarna att se till all befattningshavarna fyller villkoren för Qänstgöring
ombord.

Bestämmelserna om sjöfartsverkels och
tillsynsmyndigheternas bemanningskontroller gäller alla fartyg i svenskt
vatten och svenska fartyg ulan-

Prop.
1981/82:74 31

för
svenskt vatten med undanlag för örlogsfartyg. Någon annan avgränsning av de
fartyg som skall kunna bli föremål för bemanningskonlroUer ombord behövs inte.

I fråga om regisirering
och därmed också bemanningskontroll med hjälp av registret förordar utredningen
att aUa svenska passagerarfartyg och alla andra svenska handelsfartyg om minst
20 bruttoton utom vissa statsägda fartyg skall omfattas. Till de registrerings-
och rapporleringsskyldiga fartygen skall också föras inhyrda utländska fartyg
med svensk besättning. Fiskefartyg och deras besättningar skall undantas. Det
bör observeras att ett förenklat rapporteringssystem för intendenturpersonal i
viss färjelrafik kommer all tillämpas även i fortsättningen.

Organisation

Sjöfartsverket
har redan ansvaret för bemanningskontrollema ombord. Utredningen föreslår att
även ansvaret för sjömansregislret läggs hos sjöfartsverket.
Arbetsmarknadsstyrelsens huvudmannaskap framstår inte längre som naturligt.
Sjömansregistret bör behållas i Göteborg men dess personal kan minskas efter en
övergång till ADB-registrering.

Ekonomiska
konsekvenser

Om
del nuvarande mönslringssyslemel slopas och den operativa bemanningskonlrollen
utökas på sätt som utredningen skissat gör staten en besparing på ca 500000
kr. om året. Denna besparing kan då användas för all finansiera det nya
registret som i genomsnitt beräknas kräva en merkostnad på omkring 400000 kr.
om året. Rederinäringen sparar minsl 400000 kr. om året om mönstringen
avskaffas. De reformer utredningen föreslår bör innebära ekonomiska vinster och
ett smidigt system för kontroU och registrering av farlygsQänstgöring.

Prop. 1981/82:74 33

Bdaga2

Sammanställning av remissyttrandena

1 Allmänt

Utredningens förslag har fått ett övervägande positivt
mottagande under remissbehandlingen. Remissinstanserna tillstyrker sålunda
eller lämnar utan erinran utredningens förslag i stort. Vissa instanser har
dock invändningar i enskilda frågor.

Sjöfartsverket pekar på del stora värde som ligger i att
del i utredningen har rått full enighet mellan redarnas, de ombordanställdas
och myndigheternas representanter om innehållet i principbetänkandet.
Utredningens förslag medför enligt verket en klar fördel för sjöfarten genom
att den byråkrati som är inbyggd i det nuvarande mönstringsförfarandet
avskaffas. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) framhåller att utredningen tillkommit
efter en gemensam framställning frän AMS och sjöfartsverket. AMS finner att
utredningens förslag överensstämmer med vad som sades i hemställan i nämnda
skrivelse och delar utredningens förslag till såväl mönstring som registrering
av sjömän. Enligt statens järnvägar (SJ) finns det ett klart reformbehov,
eftersom nuvarande system med mönstring är både otidsenligt och byråkratiskt.
Statskontoret tillstyrker att nuvarande mönstringsordning avskaffas och
ersätts med den av utredningen föreslagna. Åven riksrevisionsverket (RRV)
ansluter sig till utredningens förslag alt avskaffa mönstringsförfarandet men
menar att utredningens antaganden om kostnadsbesparingar kan ifrågasättas.
Svenska sjöfolksförbundet understryker utredningens uppfattning om det
nuvarande mönslringssystemets brister. Det är otidsenligt, i första hand vad
gäller mönstringsförrältarnas kontroUåtgärder. Dessutom sker i dag en dubbelkontroll
av de enskilda sjömännens kvalifikationer, innehav av erforderliga handlingar
etc, som för alla parter måste anses irriterande och otillfredsställande.
Förbundet har sålunda inget alt erinra mot all systemet med mönstringsförrättare
avskaffas. Sveriges redareförening välkomnar betänkandet och har med
tillfredsställelse konstaterat att utredningen kunnat finna praktiska
lösningar på en rad tidigare olösta frågor. Av värde är vidare att en rad
kontroller, som nu åvilar mönstringsförrättaren men som i praktiken måste
utföras också av redaren eller befälhavaren, fortsättningsvis görs endast av nägon
av de sistnämnda. Den ekonomiska besparingen av detla är inte oväsentlig vare
sig för samhället eller näringen.

Flera remissinstanser, däribland statskontoret, Svenska
maskinbefälsförbundet och Svenska sjöfolksförbundet, framhåller att en fömtsättning
för att den nuvarande mönstringsordningen skall kunna avskaffas är att den allt
viktigare bemanningskonlrollen ändå kan hållas på en tillfredsställande nivå.
Ett första krav är härvidlag enligt sjöfolksförbundet ett databaserat
sjömansregister i enlighet med utredningens förslag.

I yttrandena från de svenska utlandsmyndigheterna hälsas mönstrings-systemenls
avskaffande som en välkommen ålgärd. Konsulatet i Rotterdam menar dock alt mönstririgen
bör vara kvar på de orter utanför Sverige, där sjöfarten och dess
organisationer anser dem behövliga inte bara för mönstring ulan även för annan sjöfarlskonsulär
verksamhet.

I den grundläggande frågan huruvida mönstring genom mönstringsförrättare
bör upphöra utvecklar sjöfartsverket sin uppfattning på följande 3 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr
74

Prop. 1981/82:74 34

sätt:
Det ligger en risk i att överlämna kontrollen av sjömannens kvalifikationer
och hans formella rätt att Qänstgöra på fartyget till rederier och befälhavare.
Sjöfartsverket måste emellertid i denna fråga ändra sin inställningjämfört med
verkets yttrande 1975- 01-08 över del förra mönslringsbe-länkandet (Ds
K1974:11). Arbetsmarknadsverket anser alt mönstringen utgör ell främmande
element i dess verksamhet, redarna talar om onödig byråkrati och det föreligger
ett enigt principbetänkande om att mönstringen genom mönstringsförrättare bör
avskaffas. Faslän mönstringsförrättarna utfört - och utför - ett gott arbete i
flertalet fall, har mönslringssyslemel en del brister som del är svårt att
reparera. En av bristerna är att mönstringen i många fall försummas. En annan
brist är det merarbete som förorsakas av kravet på alt mönstringsförrällare
skall uppsökas eller lill-kallas. En Iredje brist är den organisatoriska
uppdelningen mellan utrikesdepartementet, arbetsmarknadsverket och
sjöfartsverket. En tillkommande fakior, om man skall bedöma verkningarna av
alt mönstringen i nuvarande form avskaffas, är att verket, såsom nedan närmare
utvecklas, ifrågasätter hur den avsedda utvidgningen av rapporteringspliklen
till att gälla även småfartyg kommer att fungera i praktiken. Del finns emellertid
uppenbarligen inga fömtsättningar för alt behålla mönstringen, och sjöfartsverket
är inte benäget att från arbetsmarknadsverket ta över ansvaret för en mönstringsorganisalion
som liknar den nuvarande. Som nedan framgår, har sjöfartsverket vissa förslag
i fråga om rapportering från små fartyg. Sammanfattningsvis tillstyrker
sjöfartsverket, att mönstring genom mönstringsförrättare avskaffas. Med den
utgångspunkten måste övriga problem lösas eller reduceras så långt som möjligt.

Sveriges
fiskares riksförbund de[ar utredningens uppfattning att fiskefartyg och deras
besättningar även i fortsättningen skall vara undantagna från mönstring och regisirering.

2
BemanningskontroU m.m.

I
ett särskilt avsnitt i sitt yttrande behandlar sjöfartsverket bemanningsfrågornas
betydelse och anför: Arbetsmarknadsstyrelsen och sjöfartsverket anförde i den
gemensamma framställning 1978-04-12 lill chefen för
kommunikationsdepartementet, som ledde lill alt mönstringsutredningen fillsattes:
"Det är angeläget att vid den begärda översynen behovet av
bemanningskontroll och tillförlitligt underlag för utfärdande av behörighetsbevis
beaktas." Dessa båda aspekter är de viktigaste för sjöfartsverket i fräga
om den fortsatta mönstrings- och regislreringsverksam-helen, och de har också
ingående behandlats av utredningen.

Då
det inte finns underlag för alt ange, hur många sjöolyckor som skulle inträffa
om ingen bemanningskonlroll funnes i dag, är det svårt att objektivt bedöma
behovet av en bemanningskonlroll fömtsätlningslöst, fristående från de
förpliktelser Sverige har påtagit sig genom internationella överenskommelser.
Den bemanningskontroll som i dag bedrivs genom mönstringsförrättarna inom och
utom Sverige och genom sjöfartsinspektionen leder varje år till ell antal nylQandeförbud
på gmnd av underbemanning. En genomgäng av de senaste årens sjöolyckor med
svenska fartyg bevisar inte, att någon slor procent av olyckorna är direkt hänförlig
till kvanlitafiv eller kvalitativ underbemanning. Det är lättare att ange, i
hur många fall sjöfartsverkels säkerhelssektion i samband med utredning av
sjöolyckor har anmärkt på alt bemanningsbrister har förekommit på fartyg som
råkat

Prop. 1981/82:74 35

ut
för en sjöolycka. En snabb genomgång, utan anspråk på fullständig exakthet, har
givit följande resultat:

fartyg (utom fiskefartyg)
högst 500 brt: belräffande 189 utredda olyckor åren 1977-1978 förekom
bemanningsanmärkningar i 14 fall = 7,5 %;

fartyg (utom
fiskefartyg) över 500 brt: belräffande 248 utredda olyckor åren 1977-1978
förekom bemanningsanmärkningar i 7 fall = 2,8 %.

Dessa tal hänför sig till
en tid då behörighelssituationen i handelsflottan lill följd av lågkonjunkturen
bör ha varit bättre än förut.

Del är sannolikt att bemanningsbrisler,
åtminstone indirekt, påverkar olycksstafisliken i ganska många fall.
Sjöfartsverket instämmer i vad chefen för kommunikationsdepartementet anförde
i propositionen (1980/81:29) om godkännande av IMCO-konventionen om sjöfolks
utbildning, certifiering och vakthållning: "Trots hög teknisk standard på
fartygen fortsätter det att hända allvarliga fartygsolyckor över hela världen,
och olyckorna visar tyvärr ingen tendens att minska. I sjöfartskretsar är det allmänt
bekant att det är felaktiga mänskliga beteenden som ligger bakom ett stort
antal olyckor. Bland dessa mänskliga faktorer finner man dåligt sjömanskap
eller bristfällig utbildning och ofta bådadera." Åven IMCO: s generalsekreterare
gjorde uttalanden med liknande innebörd i samband med firandet av
världssjöfartens dag på hösten 1980.

Sjöfartsverket känner fill
ett för närvarande aklueUt fall, där vederbörande försäkringsförelag har
vägrat att betala ul försäkringsersättning efter en sjöolycka, med hänvisning lill
alt fartyget var underbemannat.

Sammanfattningsvis
anser sjöfartsverket att en effektiv bemanningskontroll har slor betydelse,
och all den, utöver vad som framkommit ovan, utgör ett anständighetskrav av
sociala hänsyn till de ombordanställda.

I fråga om bemanningskontrollen
förordar SJ att tyngdpunkten läggs på direkt kontroll ombord genom
sjöfartsverkets och berörda utlandsmyndigheters försorg. Efterhandskonlroll
genom sjömansregistret ifrågasätts starkt.

Sjöfartsverket:
Utredningen anför: "Att bestämmelserna om fartygs bemanning efterlevs är
så viktigt all systemet med mönstringsförrättare inte får avskaffas fill priset
av försämrad bemanningskontroU." Sjöfartsverket har samma inställning.
Verket instämmer också i uttalandet att om mönstringsförrätlarna försvinner, ell
effekfivare syslem i stället bör eftersträvas. Enligt verkets uppfattning bör
verksamheten läggas upp sä, att registreringen av sjölid blir hundraprocentigt
effektiv för stora personalgrupper där den behövs, medan bemanningskonlroUen
måste vara fillräckligt effektiv.

I fråga om de
utlandsmyndigheter under UD vilka förordnats att vara tillsynsmyndigheter
enligt säkerhetslagen, anser verket alt deras hjälp bör UtnytQas även i fräga
om bemanningskontroller.

Utredningen förordar, att
bemanningskontrollen i framtiden bedrivs dels som en efterhandskontroll vid sjömansregislret,
dels som bemanningskonlroll ombord på fartygen. Medverkan frän ombordvarande
bör enligt förslagel kunna komplettera myndigheternas insatser. Sjöfartsverket
tillstyrker dessa huvudprinciper och tillfogar följande förslag.
Lagstiftningen bör ändras så all det klart framgår, att sjömansmllan skall
hållas fillgänglig för skyddsombud och skyddskommitté (se även nedan vid
4.3.4), och att fördröjning av rapporteringen straffbeläggs särskilt. I fråga
om småfartyg kommer det IroUgen alt uppslå särskilda problem med
rapporteringen. Denna fråga berörs närmare i del följande. Verket bedömer, att bemanningskontroU
ombord är mer tillförlitlig än efterhaiidskontroll genom sjö-

Prop. 1981/82:74 36

mansregistret. Bemanningskontrollen ombord genom
tillsynsmyndighet är dock dyrare än efterhandskontrollen, och eftersom vi ändå
måste ha ett register till vilket sjölider redovisas, blir den tillkommande
kostnaden för en vid registret bedriven kontinuerlig bemanningskontroll ganska
liten. Anordnandet av en bemanningskontroll bedriven vid sjömansregistret ulgör
därför enligt verkets uppfattning en god och ofrånkomlig investering.

Statskontoret:
En förutsättning för att nuvarande mönstringsordning skall kunna avskaffas är
all den allt viktigare bemanningskonlrollen ändå kan hållas på en
tillfredsställande nivå. Detta kan enligt utredningen ske genom en effekfivare
sjömansregistrering och genom en intensivare direkt bemanningskonlroll av
sjöfartsinspektionen och svensk utlandsmyndighet.

Statskontoret tillstyrker att bemanningskontrollen ges den
föreslagna inriktningen. Huvudmannaskapet för bemanningskontrollen bör odelat
åvila sjöfartsverket, vilket också innebär att huvudmannaskapet för sjömansregistreringen
överförs från arbetsmarknadsverket till sjöfartsverket.

Del största behovet av skärpt direkt bemanningskontroll
torde enligt statskontoret finnas på fartyg i utomeuropeiska farvatten. Därför
bör den direkta bemanningskontrollen också innefatta att sjöfartsinspektionen
stickprovsvis gör inspektioner på fartyg i dessa farvatten. En sådan kompletterande
åtgärd för bemanningskontroll torde inte minst ha god preventiv effekt mot att
dessa fartyg drivs underbemannade.

Det är inte nödvändigt att avdela särskilda
reseinspektörer för sådant arbete, ulan det bör kunna utgöra ett naturligt
inslag i fartygsinspektörernas ordinarie verksamhet. Man bör närmare pröva om
distriktskontorens ökade insatser inom bemanningskontrollen kan rymmas inom
nuvarande verksamhelsramar.

Högskolan i Kalmar framhåller att bemanningskontrollen
synes få en liUfredsslällande lösning genom de föreslagna åtgärderna. Samma
uppfattning redovisar högskolan i Sundsvall/Härnösand.

Enligt AMS kommer kontrollen av den ombordanställda
personalen i efterhand vid sjömansregislret inte bara att bli enklare utan även
effektivare då samtliga uppgifter om sjömännen finns på registret.

Hotell-
och Restaurangatiställdas förbund: Vad vi kan finna, föreligger ett allmänt
behov av modernisering och anpassning av de rutiner, som används beträffande
mönstring och registrering av sjömän. Nu gällande tillämpning förefaller både
ineffektiv och omständlig, vilket vi i likhet med utredningen ser del angeläget
att råda bot på. Emellertid gäller det att garantier ges beträffande nya
rutiner, att önskvärda kontrollåtgärder blir så effekfiva som möjligt. Härvid
måste uppmärksammas tillfredsställande rapportering av förändringar i
bemanning, insändande av sjöQänstutdrag m.m. Enligt utredningen bör kravet vara
att registret skall kunna återge bemanningen på ell fartyg högst en vecka
tillbaka i tiden. Det förefaller oss dock ej vara fillräckligt utan målet för
registret i detta fall bör vara högst tre dagar. Vi finner ej heller kontrollen
av bemanningen tillfredsställande. I stället för föreslagen ordning förordar vi
att mönstringsförrättaren får formella befogenheter alt stoppa fartyg som
uppenbart är underbemannade.

Svenska maskinbefälsförbundet: I likhet med företrädarna
för de ombordanställdas organisationer i utredningen biträder förbundet
betänkandet. Förbundet vill dock framhålla att en förutsättning för en ändring
av mönstringsreglerna är att mönstringens nuvarande bemanningskontroUe-rande
funktion ersätts med dels effektiva operativa kontroller av sjöfarts-

Prop.
1981/82:74 37

verkets inspektionsdistrikt dels efterhandskontroller med
hjälp av ett ADB-baserat sjömansregister, allt i enlighet med utredningens
förslag. Det är av särskild vikt att sjöfartsverkets operativa
bemanningskontroller utökas. Hittills har sådana kontroller varit sparsamt
förekommande, enligt uppgift beroende på bristande resurser. Det är därför
nödvändigt att sjöfartsverket tillförs ökade resurser samtidigt som
bemanningskontrollerna fär en ökad prioritering.

Svenska
sjöfolksförbundet: Att nuvarande system med mönstringsförrättare avskaffas
finns inget alt erinra mol. Ett oeftergivligt krav är dock att garantier ges på
annat sätl för att kontrollåtgärder skall bli så effektiva som möjligt. Ett
första krav är härvidlag ett databaserat sjömansregister i enUghet med
utredningens förslag. För att delta skall fungera fillfredsställande krävs alt
rapporteringen av förändringar i bemanning, insändande av sjöQänsluldrag etc.
är hundraprocenfig. Enligt utredningen bör kravet vara att registret skall kunna
återge bemanningen på ett fartyg som den var sammansatt högst en vecka lUlbaka
i tiden. Detla menar förbundet ej vara tillräckligt utan målet för registret i
detta fall bör vara högst tre dagar.

Kontroll
av bemanning är i dag ej fillfredsställande. Inte ens vid uppenbara fall av
underbemanning har mönstringsförrättaren formeU rätl att stoppa fartyget ulan
måste han vända sig lill fartygsinspektionen. Fortsättningsvis lorde bemanningskontrollema
bli väl sä effektiva som lidigare genom att dels sjömansregistret i efterhand
kontrollerar bemanningens sammansättning och kvalifikationer dels genom
operativa bemanningskontroller av sjöfartsverkets inspektionsdistrikt. Här
måste dock understrykas all inspektionsdistrikten måste ha utökade personella resurser.

Generalkonsulatet
i Antwerpen: Vad beträffar bemanningskontrollen utom riket synes inte det
nuvarande mönstringsförfarandet vara det rationellaste sättet att komma ål del
slags fartyg där brister erfarenhetsmässigt bmkar finnas. Hos en utlandsmyndighet
som delta generalkonsulat bmkar mönslringsförrätlningar begäras av fartyg i Qärrfart,
som många gånger har mer än tillräcklig bemanning. Fartyg i vilka det enligt
utredningen förekommer brister i bemanningen finner däremot oftast inte
anledning alt vända sig tUl utlandsmyndighet, som kan befaras utöva någon slags
kontroll. I fall av uppsåtlig underbemanning är det föga sannolikt alt de på
eget initiativ skulle träda i kontakt med lönad utlandsmyndighet om det kan
undvikas. En aktivare bemanningskontroll än den som förutsätts äga mm inom del
nuvarande mönslringsförfarandels ram lorde därför vara mera ändamålsenlig.

Generalkonsulatet
i Hamburg: Två vikliga moment i denna verksamhet är bemanningskontrollen och
kontrollen av att behörig personal finns ombord. Utredningen har enligt
generalkonsulatet föreslagit radikala principlösningar i dessa avseenden.
Verksamheten kommer enligt förslaget att regleras av fasta mtiner och
kontrollarbetet kommer att utföras mera fackmässigl frän Sverige av för
ändamålet utbildad personal. Enligt generalkonsulatets uppfattning har
utredningen lagt fram ett praktiskt förslag. Lägger man därtill alt ekonomiska
besparingar tydligen kan göras genom förslagets realiserande, förefaller det
vara en fördel om den nya ordningen kan genomföras så snart som möjligt.

Förutvarande generalkonsuln i Rotterdam: Den stora frågan
som utredningen gång på gång återkommer till direkt eller indirekt är hur och
med vad man skall ersätta de olika kontrollfunkfioner som nu utövas av mön-slringsmyndighelerna.
De består av dels de så att säga mindre kontrolluppgifterna avseende enskild
person som tUl exempel påmönstringsförbud.

Prop. 1981/82:74 38

behörighet,
giltigt läkarintyg och anställningstillslånd i vissa faU samt dels den stora
uppgiften all kontrollera besättningens storlek och sammansättning.

Den väg som utredningen
föreslår är alt kontroUen av den enskilda personen (sjömannen) läggs i första
hand på fartygels befälhavare och i sista hand på sjömansregislret. Min
personliga erfarenhet är att det är i första hand befälhavaren som bör
kontrolleras. Det förekommer ju ibland att en befälhavare försöker dölja att
det föreligger påmönslringshinder av ett eUer annal slag för en man som skall påmönslra.
Den bakomliggande orsaken till sådana "försök" från en befälhavares
sida är ofta påtryckningar från rederiet. Dessa kan exempelvis la formen av
att man påminner om alt fartyget måste hålla en fastställd avgångstid då man
annars riskerar förlora ett ingånget charteravtal osv. Den relafivt nya
bestämmelsen om s. k. resebeslut och befälhavarebeslul bör emellertid betydligt
minska antalet fall då man kan tänka sig all en befälhavare utsätts för
påtryckningar från rederiet för att fylla en vakans ombord. Utredningen verkar ocksä
vara väl medveten om den känsliga ställning som en befälhavare kan komma att
befinna sig i då han dels är rederiets representant och dels har uppgift enligt
författning att utöva kontroU över besättningens storlek och behörighet.

De andra kontrollorgan som
utredningen föreslår är dels sjöfartsinspek-fionen med resande inspektörer och
dels de utlandsmyndigheter som är liUsynsmyndigheter. Tanken synes vara att
dessa båda organ skall utöva kontroll framför allt efter anmodan från
sjömansregistret efter all man där med dalans hjälp har fått misstanke om att
en brist i bemanningen föreligger. Med ett väl fungerande dataregister och ell
väl fungerande rapportsys-lem om på- och avmönstringar torde detla kunna fungera
bra och varje allvarlig brist som kan påverka ell fartygs sjövärdighet lorde
snabbt kunna avslöjas. Det sägs också i utredningen alt de utlandsmyndigheter
som är tillsynsmyndigheter bör kunna hålla kontroUen på fartyg i oceanfart på fillräckligt
hög nivå. Här vill jag bara fillägga att en bemanningskonlroll på ett
oceangående fartyg kan vara en besvärlig sak och det finns egentligen bara ett
säkert sätt alt ulföra den riktigt nämligen alt ställa upp besättningen på
däck och räkna dem. En sädan ålgärd företages naturligtvis endast om mycket
starka skäl föreligger alt misstänka underbemanning såsom till exempel efter
anmälan av nägon ombordvarande ansvarig person.

Generalkonsulatet i
Marseille: Dä jag sedan flera är tUlbaka såväl skriftligen som vid samtal med oUka
av frågan berörda som min synpunkt angivit alt mönslringsförfarandel i dess
nuvarande omfattning borde, och då helst snarast, ersättas med från
befälhavarna lämnade uppgifter tiU ett databaserat register ansluter jag mig hell
fiU utredningens förslag. I sammanhanget vill jag inte underlåta framföra att
jag håller del för troligt att del föreslagna systemet kommer alt visa sig vida
överlägset del nuvarande i exakthet och möjligheter lUl bemanningskonlroll och behörighelskon-troll,
speciellt i jämförelse med de mönstringar som i dag utförs vid de mönstringsberättigade
olönade konsulalen.

Vad beträffar övriga kontrollåtgärder
anser SJ att skyddsombudens och skyddskommittéernas roll bör betonas starkare,
ev. yllerligare förstärkas.

ILO-kommittén:
Ett avskaffande av mönstringssystemet får - som utredningen framhåller - även
konsekvenser för fillämpningen av konventionen (nr 73) angående läkarundersökning
av sjömän, antagen år 1946 (sid. 47). Utredningens förslag att ufiandsmyndighelerna
skall

Prop.
1981/82:74 39

överta
mönstringsförrältarnas roll får anses tillfredsställande för tillämpningen av
konventionen.

GeneraltuUstyrelsen:
Tullmyndigheternas åligganden enligt de nuvarande mönstringsbestämmelserna
framgår av 41 och 42 8§ mönstringsförordningen (1961:87). Enligt dessa
bestämmelser får svenskt handelsfartyg inte tullklareras för avgång till
utrikes ort utan all giltig sjömansrulla finns ombord. För att ett utländskt
handelsfartyg skall få avgå krävs antingen att del styrks att ingen svensk
sjöman finns anställd ombord eller, om så är fallet, att mönslringsbevis som
avses i 36 8 mönslringsförordningen företes avseende de pä fartyget anstäUda svenska
sjömännen.

Enligt förslagen i
betänkandet skall bl.a. organisationen av mönstringsförrättare och mönstringen
i dess nuvarande form avskaffas. De åtgärder av mönstringsförrättare som ej kan
slopas skall övertagas av andra parter, såsom rederi/befälhavare,
sjöfartsinspektionen, sjömansregislret och passmyndigheterna.

Bland
de åtgärder som skaU slopas är kontrollåtgärderna beträffande svenska sjömän på
utländska fartyg. Tullverkels kontrollverksamhet enligt 42 8
mönstringsförordningen skulle därmed upphöra. Generaltullstyrelsen tillstyrker
detta förslag.

Svenska
maskinbefälsförbundet: Förbundet vill framhålla att ansvaret för kontrollen att
sjöman innehar giltigt läkarintyg, formell behörighei för befattningen m. m. i
och för sig kan övertas av redaren/arbetsgivaren. För alt förhindra missbruk
måste emellerfid ansvaret vara straffsanktionerat. Vid bristmönstring av sjöman
är del nödvändigt att förordna om ell obligatoriskt samrådsfört'arande med
befälhavaren och, när det gäller maskinpersonal, maskinchefen. Del ligger i
sakens natur att rederiet mäste acceptera befälhavarens eller maskinchefens
bedömning om lämpligheten av en bristmönstring i det enskilda fallet.

3
Sjömansrulla

SJ tfrågasätler
nödvändigheten av all sjömansmlla förs och anser att andra former för
registrering av den ombordanstäUda personalen kan vara Ukvärdiga eller bättre.

Högskolan i
Sundsvall/Härnösand: Vi biträder förslagel alt --- den bundna sjömansmllan
ersätts av en rulla med lösbladssyslem. Vi förslår utredningens tveksamhet
inför rulla med lösbladssyslem p. g. a. behovei av att i efterhand i rullan
kunna kontrollera uppgifter om Qänstgöring när Qänstgöringsbeskeden varit
ofullständiga. Förslagel att lösa delta problem genom att behåUa den bundna
milan till dess det föreslagna nya systemet med rapportering till sjömansregislret
fungerar tillfredsställande biträds.

En
ytterligare garanti för alt få ett så heltäckande kontrollsystem som möjligt är
enligt Svenska sjöfolksförbundet att behälla den i dag befinfiiga milan, i vart
faU under en övergångsperiod.

Sveriges redareförening:
Utredningen föreslår att den bundna milan bör behållas under en övergångsfid
tills rutinerna vid det nya sjömansregislret blivit inkörda. Föreningen vill
betona angelägenheten av en kort övergångslid eftersom fartygen under
övergångstiden måste föra två rullor, en bunden enligt det gamla systemet och
en ny med lösbladssyslem.

Förutvarande
generalkonsuln i Rotterdam: Det av utredningen föreslagna systemet med en lösbladsmlla
med ett exemplar av Qänstgöringsbeskedel för varje ombordanställd insatt i
rullan som skall vara giltig så länge fartyget seglar under svensk flagg är
utmärkt. Att vid manskapsbyten

Prop. 1981/82:74 40

skifta
ut Qänstgöringsbeskeden i lösbladsmllan och insända därför avsett exemplar till
sjömansregistret kan givetvis ske utan att någon mönstringsförrättare behöver
medverka.

4
Sjöfartsbok

Rikspolisstyrelsen
(RPS): RPS anser i likhet med utredningen afi sjöfartsboken bör behållas. Till
utredningens förslag att polisstyrelsen skall vara utfärdande myndighet inom
landet ställer sig emellerfid RPS avvisande. I regeringens proposition Polisens
uppgifter, utbildning och organisation m.m. (prop. 1980/81: 13) anför
föredragande departementschefen bl. a. att del är "viktigt att de skilda
aktiviteter som ryms under begreppet polisens serviceverksamhet får en rimlig avgränsning
gentemot den verksamhet som bedrivs av andra organ i samhället". Polisens
huvuduppgifter anges vara att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Vidare
anförs att "sådana aktiviteter som inte alls eller endast i mindre mån har
samband med de centrala polisuppgiflerna eller kräver en organisation som är
fristående frän övrig polisverksamhet bör emellertid inte utan starka skäl ankomma
på polisen".

RPS
framhöll i sitt remissyttrande över det betänkande som föregick propositionen
att polismyndighelsärenden skulle inskränka sig lill sådana där främst
ordnings- och säkerhetsfrågor spelar en avgörande roll.

RPS
anser att uppgiften att utfärda sjöfartsbok inte faller inom ramen för den
huvudsakliga polisiära verksamheten. Förslaget att polisstyrelsen skall vara
utfärdande myndighet avstyrks därför. Uppgiften bör i stället läggas på sjömansregislret
och de kvarvarande sjömansförmedlingarna. Om olägenheterna för den enskilde
sjömannen att uppsöka någon av dessa myndigheter skulle bli alltför stora,
synes länsarbetsnämnderna, som ju i likhet med sjömansförmedlingarna är
underordnade arbetsmarknadsverket, kunna vara utfärdande myndigheter.

I
fråga om utfärdande av sjöfartsbok för utlänningar anför RPS: Som utredningen
nämner föreligger enligt ILO-konvenfionen nr 108 inte skyldighet för
medlemsstat alt utfärda sjöfartsbok för annan än medborgare i del egna landel.
Konventionen lämnar emellertid utrymme all utfärda sjöfartsbok för varje annan
sjöman, som antingen är anställd pä fartyg registrerat i landet eller inskriven
vid arbetsförmedling där.

Enligt
konvenfionen är det utfärdande landet skyldigt att låla innehavaren återvända
dit under en period av minst ett år efter utgången av sjöfartsbokens
giltighetstid. En utlänning kan tvångsvis avlägsnas från Sverige med förbud att
återvända hit under viss tid. Att denne enbart av det skälet att sjöfartsbok
har utfärdals här skall ha rält att resa hit kan inte vara riktigt.

En
sjöfartsbok är i första hand en nationell identitetshandling som under vissa fömtsättningar
Qänar samma ändamål som ett vanligt pass. Det är därför orimligt all svenska
myndigheter skall utfärda en sådan handling till annan än svensk medborgare. RPS
motsätter sig således att sjöfartsbok utfärdas till utlänning.

Om
det ändå anses önskvärt att ersätta del nuvarande registreringsbeviset för
utlänningar, skulle i stället en särskild Qänslgöringsbok kunna utfärdas av sjömansregislret
i enlighet med förslaget i betänkandet Mönstring av sjömän (Ds K 1974:11). Det
bör därvid klart anges i Qänstgöringsboken att denna inte är en sådan handling
som anges i den tidigare omnämnda ILO-konvenlionen och alt den endast gäller
vid anställning hos

Prop.
1981/82:74 41

svensk arbetsgivare och vid hänvändelse till svenska
myndigheter. Tjänstgöringsboken skulle bli ett hjälpmedel ur såväl
anställnings- som kontroll-synpunkt och fömtom att utgöra ett bevis för att
utlänningen är registrerad hos sjömansregistret skulle den fungera som
arbetsbok.

SJ: Det synes lämpligt att sjöfarlsboken bibehålls så som
utredningen föreslär. Speciellt värdefull skulle denna bli i ett läge med
slopat sjömansregisler, främst som underlag för beräkningar o. dyl. i
behörighels- och ev. även pensionsfrågor.

På SJ fäijor är för närvarande sjöfartsbok inte något
obligatorium för de anställda. Delta innebär inte någon nackdel för rederiet,
men för enskild anställd som slutar vid SJ kan det vara till fördel att ha även
sjötid vid SJ med i sjöfartsboken. Generellt har SJ intet alt erinra mot det
föreslagna utökandet av obligatoriet vad gäller sjöfartsbok. Under vissa högtrafikpe-rioder
kan del bli aktuellt alt anställa personal för speciella uppgifter ombord,
exempelvis för rengöring. Det fömtsätts att sådan "extra" personal icke
skall behöva inneha sjöfartsbok utan kan jämställas med sådan intendenturpersonal,
som ej behöver sjöfartsbok.

Sjöfartsverket: Sjöfartsverket tiUstyrker förslaget om
sjöfartsbok för utlänningar. Sjöfartsbok för utlänningar synes vara tänkt som
ett obligatorium. Detta medför i och för sig en ökad byråkrati. I fråga om
utländsk intendenturpersonal anser verket, att sjöfartsbok skall behöva
utfärdas endast om det begärs av den anställde själv eller rederiet. I fråga om
däcks-, maskin- och radiopersonal anser verket det vara värdefullt att sjöliden
finns samlad i en sjöfartsbok. Sjöfartsboken är lämplig som del "existing documenl",
där behörighelen för vaklgående däcksmanskap skall kunna styrkas enligt
föreskrift i STCW-konventionen, regel II/6 paragraf 4 (som alternativ till en
särskild behörighetshandling). För vaklgående maskinmanskap rekommenderas i
resolution 9 paragraf 4, all behörighelen styrks i ett "existing documenl"
(som alternativ till en särskild behörighetshandling). Sjöfartsverket tiUstyrker
att i fräga om ufiänningar sjöfartsboken blir obligatorisk för däcks-, maskin-
och radiopersonal.

Hittills har sjöfartsboken ansetts giltig så länge som den
utgör bevis om att sjömannen är inskriven i sjömansregistret. Om man anger att den
är giltig i t. ex. tio år, fastän sjömannen inte längre har det folkbokföringsmäs-siga
skyddet av inskrivning i sjömansregistret, bör man precisera i vilket avseende
boken är gilfig, t. ex. som identitetshandling eller genom att nya Qänstgöringsperioder
fär föras in.

Högskolan i SundsvaWHärnösand: Förslagel att bibehålla
sjöfartsboken men i en annan form än den nuvarande synes väl underbyggt och
tillstyrks i sin helhet.

ILO-kommUtén:
Utredningen diskuterar inledningsvis i avsnitt 3.8 huruvida sjöfartsboken över
huvud taget skall vara kvar. ILO-kommittén vill för sin del erinra om den av
Sverige ratificerade ILO-konventionen (nr 108) angående nationella
identitetshandlingar för sjömän, anlagen år 1958 (prop. 1959:78). Ett
eventuellt beslul att inte bibehålla sjöfartsboken skulle innebära all
konventionen måste sägas upp av Sverige. Värdet av internationella
konventioner bmkar särskUl framhåUas i fråga om verksamheter som är
internationella, l.ex. sjöfarten. Konventionen i fråga har ratificerats av 39
stater, däribland samtliga nordiska, och en uppsägning av konventionen vore
därför synnerligen olycklig. Kommitién ser därför med fillfredsställelse att
utredningen förordar bibehållande av sjöfartsboken.

Utredningens förslag synes vara förenliga med konventionen
nr 108.

Prop. 1981/82:74 42

Kommitién
delar sålunda utredningens uppfattning att bestämmelsen i art. 3 enligt vilken
sjöfartsboken skall förvaras hos sjömannen inte lorde hindra att boken per post
sänds till sjömansregislret för komplettering när sjömannen befinner sig i
land.

Kommittén
noterar utredningens förslag att viss personal skall befrias från skyldighel
att inneha sjöfartsbok. Konventionen medger inga undantag beträffande
medlemsstats skyldighet att utfärda sjöfarlsbok (art. 1 och 2) och kommitién vUl
därför understryka utredningens förslag att sjöfartsbok skall kunna utfärdas
till sädan personal på den anställdes begäran.

Med
anledning av utredningens förslag på sid. 64 i betänkandet att även utlänningar
bör förses med sjöfartsbok vill kommillén dra uppmärksamheten till en
bestämmelse i konventionen som utredningen inte berört i betänkandet. Enligt konvenfionens
artikel 5 skall nämligen sjöman, som innehar giltig identitetshandUng (=
sjöfartsbok), äga rätt att återvända till den stal, som ulfärdal handlingen.
Denna rätl består under minst ett år efter utgången av i handlingen angiven
lid. (Originaltexten till artikel 5 lyder: "Any seafarer who holds a vaUd seafarer's
identUy documenl issued by the compelent aulhorily of a territory for which this
Convention is in force shall be readmitted to that territory. 2. The seafarer shall
be so readmitted during a period of al least one year after any date of expiry indicated
in the said document".) Detla krav enligt konventionen måste studeras i
förhållande till gällande invandringsregler och andra bestämmelser som gäller
för utländska sjömäns anställning och vistelse i landet.

Hotell-
och Restauranganställdas förbund: Frågan om sjöfartsbokens fortsatta
tillämpning kan betraktas utifrån många olika aspekter. Det förefaller oss
emellertid såsom angeläget att bibehålla denna sedan lång tid tillbaka viktiga
dokumentation, vari alla för sjömän väsentliga uppgifter skall vara samlade.

Svenska
sjöfolksförbundet: Förbundet anser att sjöfarlsboken skall behållas. Sjöfarlsboken
har varil och bör fortsättningsvis också vara det dokument i vilket alla för
sjömannen väsentliga uppgifter skall vara samlade.

Sveriges
redareförening: Förslagel alt ge sjöfartsboken en ny och mera ändamålsenlig
utformning är mycket positivt. Särskilt betydelsefullt är förslagel om att
sjöfartsbok skall kunna utfärdas även till andra ombordanställda än svenska
medborgare. Därmed kan praktiska problem vid avlösning av personal i främmande
hamnar undvikas. Det har vid flera tillfällen inträffat störningar härvidlag
vilka för den enskilde medfört att vederbörande inte blivit avlöst i tid eller
fått sin planerade ledighet förskjuten samtidigt som rederiet fåll vidkännas
stora extrakostnader.

Förutvarande
generalkonsuln i Rotterdam: Till utredningens förslag om att den nuvarande
sjöfartsboken skall få ny utformning och ges en giltighetstid på tio år saml
all den skall kunna utfärdas av bland annat svenska passmyndigheter utom riket stäUer
jag mig lite frågande. Nuvarande giltighetstid för sjöfartsböcker är
obegränsad eller upphör efter en viss tid om innehavaren ej längre utövar sjömansyrket.
Denna sistnämnda bestämmelse skaU enligt utredningen fortfarande vara i kraft
varför i praktiken endast aktiva sjömän som stannar i yrket kommer att beröras
av åliggandet att förnya sjöfartsboken vart tionde år. En motsägelse synes
också föreligga här. Kan man ge en identitetshandling tio års giltighetstid om
den genom andra bestämmelser kan bU ogiltig "any time" under denna
tidsperiod? Varje gång en sådan handling framvisas som slöd för en persons idenfitet
och yrke borde alltså giltigheten kontrolleras med sjöfartsregistrel.

Prop.
1981/82:74 43

Dä
inskrivning av en sjöman i samband med utfärdande av sjöfartsbok trots allt
skiljer sig från utfärdande av vanliga pass skulle jag vilja föreslå en begränsning
i detta avseende tiU att gälla endast de myndigheter utomlands som nu utfärdar
sjöfartsböcker.

Förslaget
om alt även utländska sjömän inskrivna i del svenska sjömans-registret skall
förses med sjöfartsbok av samma typ som för svenska sjömän (förmodar jag) synes
icke bäras upp av tillräckligt starka skäl. Frågan är om inte någon form av del
nuvarande registreringsbeviset om all sjömannen i fråga är registrerad i det
svenska sjömansregistret torde vara att föredraga framför sjöfartsbok. Artikel
5 i ILO-konventionen No. 108, 1958, som föreskriver rätl för innehavare av
identitetshandling utfärdad för sjöman att återvända lill utfärdande stats
territorium bör väl observeras i den män del kan strida mot andra svenska
bestämmelser.

Om
förslagel om utfärdande av sjöfartsböcker även för utländska sjömän realiseras
bör det kanske antecknas i boken att innehavaren ej är svensk medborgare. Risk
kanske annars föreligger för eventuellt missbruk av sjöfartsboken i vissa
situationer då innehavaren anhåller om hjälp eller bistånd hos svenska eller
utländska myndigheter eller institutioner. Såsom anställd på ett svenskt fartyg
har ju sjömannen, svensk eller utlänning, ändå genom lag och kollektivavtal ell
fillräckligt skydd i socialt hänseende.

Generalkonsulatet i
Marseille: Min huvudsakliga invändning mol det i betänkandet framförda
förslaget gäller utfärdandet av sjöfartsböcker för utländska sjömän. Då del
inte är ovanligt all svenska sjömän begagnar sina sjöfartsböcker som pass bör evenlueU
sjöfartsbok för utländsk sjöman -jag anser givetvis alt det är värdefuUl afi
för den utländske sjömannen ha officiella anteckningar om anställningstider m.m.
- få en sådan utformning, att det klart framgår all handlingen ej är att
betrakta som pass eller annan legifimationshandling ulan endast är en bok för
inskrivning av uppgifter rörande vederbörandes Qänstgöringstider och
kvalifikationer.

5
Registrering

Datainspektionen:
Enligt 2 8 första stycket datalagen (1973:289) får personregister inte inrättas
eller föras utan liUständ av datainspektionen. Första stycket nämnda paragraf
gäller emellertid inte i fråga om personregister vars inrättande beslutas av
regeringen eller riksdagen. Före sådant beslul av statsmakterna skall
emellertid yttrande inhämtas från datainspektionen enhgt 2 8 andra stycket
datalagen.

På
den dokumentation som nu förebragls synes det av utredningen föreslagna
personregistret inte medföra andra risker för olillbörligt intrång i den
personliga integriteten än sådana som kan förebyggas med föreskrifter för
registret. Datainspektionen är beredd alt meddela sådana föreskrifter vid
ansökan om tUlslånd eller vid den anmälan som skall inges av registeransvarig
myndighet efter statsmakternas beslul om inrättande av registret. Vilka
föreskrifter del kommer all finnas behov av, fömtom de obligatoriska
föreskrifterna om registrets ändamål och innehåll, kan inspektionen inte nu
ange närmare.

Datainspektionen
utgår ifrån att statsmakterna inväntar utredningens slutbetänkande innan slufiigt
ställningstagande tas lill registret. 1 det yttrande som datainspektionen fömtsätter
sig få lUlfälle att avge över detta slutbetänkande torde större möjligheter
finnas alt precisera vilka föreskrifter enligt datalagen som inspektionen finner
nödvändiga.

Prop. 1981/82:74 44

På
det material som redovisats tillstyrker datainspektionen således utredningens
förslag om fortsatt arbete med inrättande av ett sjömansregister.

Som
inspektionen lidigare under hand påpekat är det från integriletssyn-punkl
viktigt att utredningen i sitt fortsatta arbete tar fasta på bl. a. följande

-
om utdrag ur registret kommer
att kunna göras på så sätt alt arbetsgivare kan grunda beslut om anställning
på vad där finns antecknat bör den registrerade automatiskt få kopia av
registerinnehållet Qfr 11 8 kreditupplysningslagen (1973:1173)

-
om registret skall innehålla
känsliga avstängnings- och hälsovårdsuppgifter bör garantier finnas för att
dessa inte sprids på ett otillbörligt sätt

-
rutiner måste finnas sä att
registrerad kan erhålla underrättelse enligt 10 8 datalagen

- sjömansnämndens
avstängningsregisler (datainspektionens dnr 1944-74)

bör upphöra om dess ändamål kan fullgöras genom sjömansregislret.

SJ föreslår ytterligare utredning om slopande av sjömansregislret. redu

cering av dess arbetsuppgifter eller sammanläggning med sjömansskattere

gistret och tillägger:

Föreslagen
registrering ifrågasätts. Vid SJ har sjöfolket aldrig varit inordnade
registrering vid sjömansregislret. Några negativa konsekvenser härav har inte
blivit påtalade och lorde inte kunna konstateras. Vid en sedan 1973 inchartrad
färja "Svealand", med samma fart och fraktuppgifter som SJ: s egna
färjor har hela fiden mönstring och registrering vid sjömansregistret
tillämpats. På syskonfärjan "Götaland", som ägs av SJ, är personalen
— till synes ulan nackdelar - undantagna från dessa procedurer. En jämförelse
visar att "Svealand" drabbas av onödigt krångel och byråkrati.

Skall
sjömansregislret bibehållas synes det vettigt och naturligt att huvudmannaskapet
flyttas till sjöfartsverket såsom föreslås.

Sjöfartsverket:
Sjöfartsverket instämmer i att ell sjömansregisler skall finnas och att det
skall föras med hjälp av ADB. Sammanfattningsvis är verkets huvudmotiv för ett ADB-baserat
sjömansregister:

a) redovisningen av sjömännens sjötid, vilket utgör ell
tillförlitligt underlag för utfärdande av behörighetsbevis,

b) bemanningskontrollen, vilken möjliggörs genom en
kontinuerlig redovisning av sjötid,

c) möjligheten att följa personalutvecklingen inom
sjöfarten, för att man bättre skall kunna bedöma behovet av åtgärder av olika
slag.

Dessutom
finns det andra motiv (d-e), beträffande vilka man på skilda håU kan ha olika
uppfattningar om motivens styrka. Det kan konstateras alt sjömansregistret har nedannämnda
funktioner (a, d, e) i dag, men på vissa hålla ifrågasätts det kanske om inte
dessa funktioner kan lillgodoses pä annal sätt. Dessa frågor om motivens styrka
är emellertid ointressanta för huvudfrågan, om ett ADB-baserat sjömansregister skaU
finnas, eftersom de tre ovannämnda huvudmotiven är avgörande.

a)
Ang. redovisning av sjömännens sjötid. Om del frågas, varför inte sjömännen själva
kan vid ansökan om behörighetsbevis styrka sin sjölid med intyg från nuvarande
och tidigare arbetsgivare, kan följande anföras.

Verket
godtar sådana intyg i fråga om Qänst på fiskefartyg och utländska fartyg.
Tillförlitligheten i verkets underlag för behörighelsgivningen ökas emellertid,
om rapportering av sjötider sker kontinuerligt. Detta förfarande underlättar
för både den sökande och verket vid handläggning av ett behörighetsärende.

Prop.
1981/82:74 45

I
många andra fall där det fordras en viss behörighet för att fä en anställning,
är det vanligt att del bara finns ell fåtal stora arbetsgivare, l.ex.
försvarsmakten, sjukvården, skolväsendet, flyget. Dessa torde ha goda
möjligheter att även i efterhand, om så erfordras, förse en anställd med intyg
om Qänstgöringen. Om en sjöman skulle bli av med de handlingar som styrker
hans sjötid, och rederier, där han Qänstgjort, dessutom inte längre existerar,
skulle delta kunna få svåra följder för honom i yrkesutövningen.

Om
del slutligen frågas huruvida en konlinueriig rapportering av sjötid behövs för
sjömän som redan uppnått den behörighet som de slutgiltigt önskar uppnå, vill
verket peka på tre omständigheter.

Den
ena är att när 1978 års STCW-konvention träder i kraft skall alla
behörighetsbevis ''revalideras" vart femte är av sjöfartsverket (se konvenfionens
regler 11/5 och II1/5). Ett sätl för en sjöman att fä sitt behörighetsbevis
förnyat eller förlängt är alt styrka att han Qänstgjort till sjöss under minsl
ett år de senaste fem åren.

Den andra är den stora
genomströmningen i sjömansyrket. Verket till-låter sig här alt citera en
uppgift ur Sveriges redareförening-Hermods kurshäfte "Sjöpersonal"
(1979): "Man saknar tillförlitliga beräkningar av personalomsättningen i
handelsflottan. Den genomsnittliga Qänstgöringstiden för manskap har tidigare
uppskattats till högst fyra år men har minskat något på senare tid. Många i manskapsbefaltning
skaffar sig dock fortsatt utbildning. De som genomgår sjöbefälsutbildning
rekryteras huvudsakligen frän dessa grupper. Den genomsnittliga
anställningstiden för befäl beräknas fill cirka sju år." Del förhållandet
att sjöfolket i genomsnitt stannar så kort tid i yrket medför, att en fortsalt
registrering av sjötiden ger ett ökat meritvärde för en stor del av de ombordanställda.
Den sökandes sjötid tillmäts också stor betydelse vid prövningen av
dispensärenden.

Den
tredje omständigheten är att en kontinuerlig redovisning av sjötiden behövs för
bemanningskontrollen.

b) Ang.
bemanningskontrollen. Utredningen har vall att förkasta

en lösning med ell manuellt register som innebär alt bemanningskonlrollen

bygger på all Qänstgöringsbeskeden förvaras under fartygsnamn. Fördelen

med en sådan lösning skulle eventuellt vara, att man skulle undvika kost

naden för en dataanläggning. EmeUertid måste man beakta att fördelen

med en bemanningskontroll vid sjömansregistret är att ambifionsnivån för

direktkontroller ombord kan sällas lägre. Möjligheten fill undersökningar

av personalsituationen i handelsflottan förstärks också, om dataregislre-

ring införs. Verket instämmer därför i utredningens slutsats att den regist

rerade besättningen skall finnas lillgänglig på dala. Sjöfartsverket bör få

fullmakt att undersöka och bestämma om formerna för rapportering, så all

bästa möjliga flexibilitet uppnås.

Utredningen
har påtalat vissa svagheter som naturiigen måste vidlåda en bemanningskonlroll
via sjömansregislret. Det fordras aUtså att kontrollen hos sjömansregistret
kompletteras med goda möjligheter att verkställa kontroller direkt ombord pä
fartygen. Utredningen har anfört att bemanningskontrollerna ombord bör göras
dels efter ell i förväg uppgjort system, dels som stickprov. Verket fillstyrker
detta.

c) Ang.
möjligheten att följa personalutvecklingen inom

sjöfarten. Se ovan under a).

d) Adressupplysningar
m.m. Den i bilaga 7 till betänkandet re

dovisade statistiken över antal förfrågningar om sjömän hos sjömansregist

ret under februari månad 1980 (veckorna 6-9) visar, att registret fyller ett

Prop. 1981/82:74 46

verkligt
behov när del gäUer alt ge upplysningar om sjömans adress (169 st.), om
behörighet och sjötid (490 st.) men även om andra förhållanden (1160 st.). Av
förteckningen över vilka som frågat framgår också, att upplysningar begärts
både för Qänsteändamål och privata ändamål. Det är troligt alt hänvändelserna
till sjömansregislret i många fall har gällt frågor som vederbörande rederier
själva hade kunnat svara på i egenskap av arbetsgivare. I den delen kan
registrets funktion ses som en avlastning för rederierna av arbetsuppgifter,
som i fråga om landverksamhet normalt skulle ankomma på arbetsgivaren.

e)
Bevarande av sjömannens mantalsskrivning m.m. Åtminstone lidigare, då rederianslällning
av manskap inte förekom och en del sjömän saknade fast bostad i land, innebar
inskrivningen i sjömansregislret en nödvändig garanti för att sjömannen inte
gick miste om de förmåner, som var förbundna med mantalsskrivning i Sverige.
Enligt 27 8 folkbokföringsförordningen får den som är inskriven i sjömansregislret
ej bokföras under mbrik utan känt hemvist. Endast svenska medborgare inskrivs i
dag i sjömansregistret. Även värnpliktsmyndigheterna har inlresse av vilka som
är inskrivna i registret, med hänsyn fill reglerna om uppskov med värnpliktsQänstgöring.

Sjöfartsverket kan inte
ange vilken bärighet de här nämnda argumenten för ett sjömansregisler har
numera. Genom avlösningssyslemen med relativt täta besök i Sverige lorde
sjöfolkels behov av ett särskUl skydd för de samhälleliga förmånerna genom
inskrivning i sjömansregistret ha minskat. Ovan har anförts att frågan ej är
intressant för bedömningen av huvudfrågan, om ett sjömansregisler skall finnas.
Då registret ändå måste finnas av de vid a-c anförda huvudskälen, bör reglerna
om skydd genom inskrivningen i sjömansregistret givetvis finnas kvar, för att
ingen som nu är skyddad skaU gå miste om skyddet. Då behöver frågan om
bärigheten av de i detta moment e angivna mofiven inte närmare undersökas.

Vidare tillstyrker
sjöfartsverket utredningens förslag om den huvudsakliga uppläggningen av
registret och förutsätter all det skall ankomma på verket alt, med beaklande av
gällande datalagstiftning, bestämma hur registret skall läggas upp.
Utredningens förslag att aUa svenska passagerarfartyg och alla andra svenska
handelsfartyg om minst 20 lon bmtto skall las in i det nya registret kommer —
enligt undersökningar som sjöfartsverket utfört - all leda tUl att väsenfiigt
fler fartyg än utredningen räknat med kommer med i registret. Det för enligt
sjöfartsverkels mening för långt. Sjöfartsverket föreslår i släUel att
rapportering lill sjömansregistret skaU ske beträffande i princip alla handelsfartyg
om minst 20 ton bmtto saml dessutom beträffande sådana passagerarfartyg under
20 lon bmtto som sysselsätts i mer vidsträckt fart än svensk inre fart.
Förslaget all huvudmannaskapet för sjömansregislret övergår från AMS till
sjöfartsverket tUlstyrks av sjöfartsverket, som anser alt det bör ankomma på
verket all fatta beslut om lokaliseringen av registret.

Statistiska
centralbyrån (SCB) framhåller all ett lämpligt utformat, datorbaserat
sjömansregister skulle kunna tillhandahålla uppgifter av intresse för SCB. Av
särskilt inlresse är uppgifter om antal arbetsfimmar och lönesumman inom
sjöfartsnäringen. Ur SCB: s synpunkt vore del önskvärt alt lönesummor kommer
att ingå i sjömansregislret. Då del föreslagna sjömansregistret, vid sidan av
sin huvudsakliga uppgift att möjliggöra ett enklare mönslringsförfarande, är
tänkt att även medge uttag av administrativa uppgifter för statisfiska
ändamål, är del ett önskemål från SCB - som

Prop.
1981/82:74 47

potentiellt
viktig användare av detta material - att samråd sker med SCB i fråga om
uppläggning och programmering av registret.

Statskontoret:
Statskontoret biträder förslagel att nuvarande manuella sjömansregistrering
ersätts av ett ADB-baserat registreringssystem utformat i enlighet med de priciper
som utredningen föreslår. Registret kan med fördel också fortsättningsvis vara
förlagt till dess nuvarande lokaler i Göteborg.

Riksskatteverket
(RSV): Betänkandet berör i vissa delar sjömansskatlekontorets verksamhet. I
dessa delar har de sakkunniga under utredningsarbetets gång haft konlinueriig
kontakt med kontoret. De synpunkier som framförts i belänkandet delas av RSV. I
likhet med mönslringsulredningen anser sålunda RSV att någon sammanslagning av
sjömansregistret med sjömansskatlekontorets register inte bör ske. Däremot lorde
administrativa fördelar vara att vinna även för sjömansskatlekontorets del om sjömansregislret
kommer att föras med hjälp av ADB enligt riktlinjerna i betänkandet.

Generaltullstyrelsen: Inom
tullverket pågår för närvarande försöksverksamhet med förenklat klareringsförfarande
för fartyg. Tullverket söker bl.a. efter möjligheter alt förenkla uppgiftsinsamlandet
vid fartygs ankomst och avgång. I detta sammanhang är utredningens förslag att
inrätta ett ADB-baserat sjömansregister av visst intresse. Till registret skall
vara kopplade terminaler bl. a. i sjöfartsverkets sju inspektionsdistrikt och
verkels cenlralförvaltning i Norrköping. Ur registret skall bl. a. kunna
hämtas uppgift om visst fartygs aktuella besättning. Detla bör ge anledning
överväga befälhavarnas s'kyldighet enligt 20 8 utlänningsförordningen all avlämna
besällningslistor vid inresa såvitt avser svenska fartyg. Dessa besättningslistor
avlämnas till tullmyndigheten som vidarebefordrar dem lill polismyndigheten.
Motsvarande uppgifter synes emellertid polisen kunna få direkt om även
polismyndigheterna anslöts liU del föreslagna sjömansregislret.

Universitets-
och högskoleämbetet (UHÅ): UHÅ noterar med tillfredsställelse att det
föreslagna ADB-baserade sjömansregislret kommer alt innehålla uppgifter om vederbörandes
tidigare utbildning och praktik.

Högskolan
i Kalmar: Del förefaller ändamålsenligt att avveckla det manuella sjömansregislret
och i stället övergå till ett ADB-baserat register. Härigenom kan en effektiv
och mindre personalkrävande bemanningskontroll erhållas. Utredningens förslag
att alla svenska passagerarfartyg och aUa andra svenska handelsfartyg om minst
20 bruttoton skall las in i registret tillstyrks liksom förslaget afi fillämpa
bruttoton i stället för nettolön.

Högskolan i SundsvaU/IIärnösand:
Sjömansregistret måste effektiviseras om den föreslagna bemanningskontrollen
skall fungera och utredningens förslag lill lösning i delta avseende fillstyrks.
Enligt vår mening bör ADB-anläggning vara programmerad pä så sätl att larm ges
när minimibe-sättningen underskrids.

AMS: En fråga som
styrelsen vill la upp i samband med alt registret skall läggas om till ADB är
kontakterna mellan registret och sjömansförmed-Ungen. Vid sjömansförmedlingarna
planeras ADB-utrustning för förmedlingsarbetet vara införd under första
halvåret 1982. Då således både registret och förmedlingarna kommer att ha ADB-utrustning
borde frågan prövas om sjömansförmedlingarna kunde få tillgång till
uppgifterna om sjömännens seglafionslider och behörigheter direkt genom
möjligheter att sammankoppla förmedlingens ADB-anläggning med registret. Om en
sä-

Prop.
1981/82:74 48

dan möjlighet öppnades skuUe först och främst ell stort
antal telefonsamtal kunna inbesparas. Vidare skulle förmedlingsarbetet kunna
förenklas då de arbetssökande inte längre skulle behöva sända förmedlingarna
uppgifter om tidigare fartyg. Åven för sjösäkerheten skulle en sådan
sammankopp-Ung kunna få en positiv effekt då det skulle bli både lättare och
säkrare för sjömansförmedlingen att bedöma de arbetssökandes behörighei.

Sveriges
redareförening: Registret bör med sin föreslagna utformning möjliggöra ett
slopande av kravet på sjöQänsluldrag i samband med t. ex. ansökan om behörighet
för viss befattning. En sökandes praktikbakgrund kan ju, i den mån han inte Qänstgjort
i utländska fartyg, avläsas direkt på bildskärm. Önskar den sökande åberopa Qänstgöring
i utländska fartyg får han bifoga särskild handling för att styrka Qänstgöringstiden
där.

Generalkonsulatet i Montreal: Sjömansregislret torde kunna
ADB-ba-seras omgående i avvaktan på att reformen träder i kraft.

Konsulatet
i Rotterdam: Utredningen har inte för konsulatet i Rotterdam bevisat att
införande av ADB-system vid sjömansregislret ställer sig biUigare för staten
och sjöfarten. Byråkratien överflyttas från alt vara uppdelad på
redare-fartyg/konsulat lill endast redare/fartyg. I stället för nuvarande Qänstgöringsbesked
föreslås två rapportformulär lill sjömansregistret. De kostnader som redovisas
upp och ned i utredningen är marginella i jämförelse med belopp och kostnader
som sjöfarten normall rör sig med.

Del är
ägnat att förvåna all sjöfarten och kanske framför allt sjöfolket med sina
organisationer vill medverka lill alt tillskapa yllerligare ett ADB-register
för sjömansregistrering. Enligt sid. 89 ff. i utredningen existerar redan
förutom sjömansskatteregislrel ytterligare fem-sex register som registrerar
sjömän. Det finns två fartygsregister - varför? Trenden borde vara all avveckla
dataregister i stället för att späda pä och upprätta nya. Gärna dataregister på
tekniska, monetära och andra områden men icke, repeterar icke, personregister.

Genom införande av ADB-system, lösbladsmlla eller annan
rulla med obegränsad giltighet, medverkar de som så eventuellt beslutar att det
kommer att saknas fortsättning på det sjöfartskulturella arkiv som finns vid sjömansförmedlingen/regislrel
i Göteborg. Det vilar ett tungt ansvar på dem som medverkar lill att avbryta detla
kulturella arv på sjöfartens område.

6 Ekonomiska konsekvenser

SJ: Skulle en utvidgad utredning kunna påvisa att
ytterligare rationaliseringar vad gäller sjömansregistret kan vara möjliga,
skulle detta givetvis leda till ytterligare direkta och indirekta besparingar.

Sjöfartsverket:
Slalskonlorel har i sin utredning om ett ADB-baserat sjömansregister (bilaga 6
i betänkandet) framhållit att resonemanget om besparingar och kostnader av
naturliga skäl är översiktligt. Sjöfartsverket viU betona detla och anser för
sin dej alt investerings- och syslemulveck-lingskostnaderna är underskattade i
utredningen. I likhet med statskontoret vill sjöfartsverket även understryka
alt kostnaderna för överföring av nuvarande uppgifter från de manuella
kortregistren till ADB-registret över huvud taget ej medräknats i kalkylen.

Utredningen har (avsnitt 5.2) ställt sig tveksam till om
några fördelar kan vinnas på en sammanslagning av sjömansregislret och
sjöfartsverkels far-

Prop.
1981/82:74 49

tygsregister.
Verket anser emellertid att sjömansregistrets organisation och funktion inte
kan ses isolerat frän verket i övrigt. Med sjöfartsverket som huvudman för
registret måste en viss utveckling ske även inom verkets nuvarande organisation
och av övriga tillämpade rapporteringsrutiner. En närmare samordning med
sjöfartsverkets fartygsregister måste också komma lill stånd. De fartygsdata
som föreslås ingå i sjömansregistret finns redan nu i verkets fartygsregister.
Vid utvecklingen av de båda registren är det väsentligt att beröringspunkterna
noga belyses.

Utredningens
förslag innebär för sjöfartsverkets del ökade kostnader om 500000 kr. per år
för direkt bemanningskonlroll ombord genom inspektörer. AMS kostnader för
registret är i dag cirka 1,8 miljoner kr/år. Utredningen har räknat med en
fördyring om cirka 400000 kr. Om därtill läggs blankettkostnader, får man fram
en kostnad av ca 2,3 milj. kr. för det nya sjömansregislret. Som framhållits
ovan torde sistnämnda siffra innebära en underskattning. Därtill skall läggas
vissa engångskostnader, bl.a. ovan nämnda för överföring av uppgifter till ADB-registret.

.Sjöfartsverket
anser sig härovan vid 6.1 ha påvisat, all antalet nytillkommande fartyg, som
enligt utredningens förslag blir rapporteringsskyldiga fill sjömansregislret, i
stället för cirka 100 blir över 500. Verket har också anfört alt det måste ske
direktkontroller av bemanningen, åtminstone på sådana fartyg, som skall ha
beslut om minimibesättning. I de över 500 fartygen ingår cirka 300 sådana som
skall ha beslut om minimibesättning (de som undantas från minimibesättning är
de cirka 222 bogser- och bärgningsfartygen). Därav utgörs cirka halva antalet
av passagerarfartyg under 20 brt. Om dessa undantas från
rapporteringsskyldighet såsom verket föreslagit, kommer behovet av
direktkontroll pä dessa fartyg i varje fall inte alt minskas, jämfört med om
rapporteringsskyldighet förelåg. Verket hävdar därför, all kravet på två nya inspektörsQänster
för direktkontroll ombord av bemanningen utgör ett absolut minimikrav.
Kostnaderna för bemanningskontroll vid sjömansregistret och ombord bör jämföras
med kostnaderna för dels de beräknade åtta heltidsanställda för mönstringar
inom Sverige (betänkandet sid. 115), dels den odefinierade arbetsstyrka som år
1979 utförde 22797 mönstringar utomlands (belänkandet bilaga 3:1).

De
totala effekterna av förslagen har utredningen beräknat till en nettobesparing
för staten om 100000 kr. och för sjöfartsnäringens del om åtminstone 400000
kr. Dä är att märka, att summan 400000 kr. endast avser rederiernas direkta
utlägg i form av mönstringsavgifter och reseersättningar till mönstringsförrättarna.
Rederiernas besparingar i fråga om den egna personalen vid ett avskaffande av
nuvarande mönstringssystem har inte kunnat anges.

Vad
gäller den redovisade besparingen för staten framgår av resonemanget ovan, att
en bedömning i nuläget snarare pekar på något ökade kostnader för staten.

Finansiering.
Utredningen har icke närmare diskuterat finansieringen av sjömansregislret och
direktkonlroUen ombord efter en överflyttning av registret till sjöfartsverket.
Inom AMS har mönstringsverksamhelen och sjömansregistret ingått i den allmännna
arbetsförmedlingen och finansierats över statsbudgeten.

Sjöfartsverkets
verksamhet skall enligt statsmakternas givna rikfiinjer drivas med ekonomisk
inriktning och med i princip full kostnadstäckning som mål. Detta gäller
sålunda även programmet fartygsverksamhet som innefattar främst den statliga
fartygstillsynen, skeppsmätningsverksamhe-

4 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 74

Prop. 1981/82:74 50

ten,
del förebyggande skyddet av miljön mot utsläpp m.m. frän fartyg, åtgärder till
de ombordvarandes skydd mol ohälsa och olycksfall i arbetet samt
sjömansnämndens verksamhel.

Sjömansregislrels
verksamhet finansieras i dag, som ovan nämnts, helt över statsbudgeten. Vad som
tillkommer enligt utredningens förslag är bemanningskontrollen. Den
hittillsvarande verksamheten för registrering av sjötider och för kontakter med
myndigheter och enskilda består. Rederierna torde ha en viss nytta av att
sjömansregistret finns, eftersom delta avlastar dem en del arbete. Å andra
sidan måste de sköta en omfattande rapportering tiU sjömansregislret, vilket är
en kostnad som det i flertalet andra näringsgrenar inte finns någon
motsvarighet till. Verket har ovan vid 5.1 visat, att sjöfarten i fråga om
behovet av ett statligt register intar en säi"släUning i förhållande tiU
många andra näringsgrenar. Registreringen av sjötider utgör framför allt en
service åt sjöfolket.

Den
verksamhet vid registret som avser annal än bemanningskontroU bör, bland annat
av nyssnämnda skäl, liksom för närvarande finansieras över statsbudgeten.

En följdfråga blir då hur
stor andel av registrets verksamhet som avser annat än bemanningskonlroll. Del
är ju bemanningskontrollen som föranleder omorganisationen av registret. De
hittillsvarande och de beräknade nya kostnaderna förhåUer sig lUI varandra som
1,8 till 2,3 miljoner kr. Verket har ingen utredning i denna fråga men
föreslår, att tre Qärdeddar av registrets verksamhet skall anses gäUa annat än bemanningskontroU.
Det kan röra sig om cirka 1,8 miljoner kr.

De
kostnader som efter en omläggning åsamkas sjöfartsverket (2,8 milj. kr. enUgt
utredningens beräkningssätt) kan fördelas enligt följande.

Milj.
kr.

bemanningskonlroll - genom direktkonlroll 0,5

bemanningskontroll
- genom registret 0,5

övriga
regislerkoslnader J_j8

Summa 2,8

Både
den bemanningskonlroll som sker ombord och den som utförs vid registret kan
vara dels systemafisk, dels föranledd av ovänlat uppstående behov. Verket
anser, att i budgetsammanhang följande förenklade resonemang kan föras,
eftersom det totalt sell lorde ge godtagbara proportioner mellan två
finansieringsformer: bemanningskontrollen genom direktkontroll - som bör ske
huvudsakligen i form av oannonserade inspektioner -bör i likhet med vad som
gäller för övriga av sjöfartsinspektionen utförda inspektioner ej avgiftsbeläggas.
Bemanningskontrollen genom registret -som i princip är avsedd att kunna vara en
form av kontinuerlig kontroll -bör avgiftsbeläggas enligt samma gmnder som
besiktningar enligt lagen om säkerheten på fartyg.

AMS
nuvarande kostnader för mönstring och registrering. Enligt det ovanstående
förefaller det naturligt, att de medel som nu filldelats arbetsmarknadsverket
för finansiering av mönstrings- och registreringsverksamheten, förs över till
sjöfartsverket i den mån de behövs för överförandet av verksamheten. En
sammanställning visar, att arbetsmarknadsverket skulle slippa ifrån följande
kostnader (dock att alla utgiftsslagen inte avser ett och samma år):

Prop.
1981/82:74 51

Sjömansregislret 1 794 500

Mönstringsverksamheten
inom Sverige

(betänkandet sid. 115) 1 327 000

Blanketter 123000

3244500

Avgår:
uteblivna intäkter i arbetsmarknadsverkets

verksamhet (betänkandet sid. 116, 155000 4- 35000) -190000

3054500

En
del av den angivna summan ulgör s. k. lönebidrag.

RRV: Utredningen uppger
att kostnaderna kommer att minska med drygt 1 300000 kr. om nuvarande
mönstringsförfarande avvecklas. Samtidigt faller emellertid intäkter
motsvarande ca 300000 kr. bort. Om den i kalkylen beräknade minskningen av
personalen motsvarande drygt 700000 kr. inte kommer att resultera i en för
statsverket reell personalminskning kommer besparingarna endast att uppgå till
ca 270000 kr.

När det gäller
bemanningskontrollen ansluter sig RRV till utredningens krav på att denna måste
förbättras och håller för troligt att detla kan åstadkommas genom de av
utredningen föreslagna åtgärderna. RRV vill dock påtala den framlagda kalkylens
känslighet för ökade systemkoslnader och obeaktade omläggningskostnader.

Den sammantagna ekonomiska
effekten av utredningens förslag kan, om utredningens anlaganden om för
statsverket reeUa tidsbesparingar motsvarande den heltidsanställda personalen
inte uppfylls, på kort eller medellång sikt innebära alt den av utredningen
redovisade netlobesparing-en uteblir. På gmnd av ADB-kostnaderna kan i stället
resultatet bli en över statsbudgeten ökad årskostnad på ca 600000 kr.

Förslagel
antas emellertid medföra besparingar på ca 400000 kr. för sjöfartsnäringen. Nelloresultalel
skulle då bli en realekonomisk årlig kostnadsökning med ca 200000 kr.

RRV
förutsätter dock att bemanningskonlrollen, som den föreslagils av utredningen,
kan genomföras inom ramen för existerande resurser. Sjöfartsverket, som av
utredningen har föreslagits tiU huvudman för bemanningskontrollen, kan genom
avskaffandet av mönslringsförfarandel friställa resurser som kan tiUföras bemanningskonlrollen.

AMS: Beträffande de
ekonomiska konsekvenserna för staten får arbetsmarknadsstyrelsen meddela alt
då nu sjömansförmedlingarna i år minskar från 19 till 7 måste mönstringsverksamhelen
på de orter där sjömansförmedlingarna läggs ner fullgöras av särskilda mönstringsförrättare
som dels har ett särskilt arvode varje månad, dels har extra ersättning även
för mönstring under ordinarie arbetstid, vilket innebär att utöver tidigare
redovisade besparingar kommer även dessa senare tillkomna utgifter alt kunna
sparas in (ca 75000 kr./år). Indirekt kommer ytterligare besparingar att kunna
göras genom all del för närvarande är svårt att effektivt utnytQa personal som
skall kunna slå till förfogande för mönslringsuppgifler på kontoren eller
ombord på fartygen men som under största delen av arbetstiden har andra
uppgifter. Med anledning härav är det styrelsens förhoppning att föreslagna
förändringar kan genomföras snarast möjligt. Ett ytterligare skäl härför är
alt det under senare fid har blivit allt svårare alt engagera personal fill
mönstringsuppgifterna.

Prop. 1981/82:74 52

7
Övriga frågor

Sjöfartsverket:
Genomförande av en reform. Utredningen påpekar i kapitel I, att arbetet med
författningsförslag har förlagts till senare lidpunkt, emedan det nu
remitterade betänkandet endast behandlar principerna för mönstring och
registrering av sjömän och en del därmed sammanhängande frågor. Enligt
sjöfartsverkets uppfattning bör den omständigheten, att endast principerna
behandlats, inte hindra att en proposition i ämnet framläggs för riksdagen.
Utredningen har till motivering av sina ställningstaganden angivit, hur man
tänkt att olika detaljfrågor skall kunna lösas, om de nya principerna införs.
Eftersom det i genomförandeskedel kan uppstå frågor som inte tidigare förulselts,
hävdar verket att riksdagsbehandlingen av principbetänkandet bör vara bindande
i det fortsatta arbetet i fråga om huvudgrunderna men inte i fråga om detaljer.
Ett liknande arbetssätt förutsattes i proposition 1960:124 när den nuvarande mönstringsförordningen
tillkom.

Handelsflottans
pensionsanstalt (HPA): Sedan den 1 juli 1972 gäller att sjömanspension till
sjömän i regel beräknas efter den fid under vilken sjömansskatt erlagts. Detta
innebär att fr.o.m. den I januari 1973 för svenskar och fr. o. m. den 1 januari
1974 för utlänningar uppgifter om tid vamnder sjöman varil pämönslrad fartyg
saknar betydelse i pensioneringsavseende. Ur de synpunkier som direktionen har
att beakta skulle därför föreslaget slopande av nuvarande mönslringsförfarande
sakna betydelse.

Enligt
övergångsbestämmelserna till Kungl. Maj:ts kungörelse (1972:412) om
sjömanspension gäller emellertid att vid beräknande av en sjömans pensionsrält
också skall beaktas anställningstid, som fullgjorts före den 1 januari 1973
resp. den I januari 1974. Härvid gäller tidigare meddelade föreskrifter om
pensionsgrundande anställningsfid. Delta innebär att i flertalet
pensionsärenden en sjömans pensionsrätt i hög grad beror av hur lång fid han
före nämnda tidpunkter varil påmönstrad svenskt fartyg i utrikes fart, mönslringstid.

Uppgift
om en sjömans mönstringstid erhålls frän sjömansregistret. Eftersom det härvid
är fråga om mönslringstid för minst sju år sedan men oftast väsentligt äldre
tid finns grundmaterialet samlat i sjömansregislrels arkiv. Åven om
sjömansregistret numera upprättat sjöQänstutdrag avseende mönstringstid före
de nämnda tidpunkterna för flertalet av de sjömän som kan komma i fråga för
erhållande av pension frän handelsflottans pensionsanslalt, förekommer någon
gång att dessa sjöQänstutdrag visar sig vara ofullständiga och måste
kompletteras med ledning av arkiverade handlingar.

Innebörden
av nu angivna förhållanden är att det för pensionsanstalten och naturligtvis
ytterst för berörda sjömän är av stor betydelse att sjömansregislrels
arkivhandlingar förvaras så att de är lätt åtkomliga och kan UtnytQas för
framtagande av betydelsefulla uppgifter.

Mönslringsulredningen
har inte föreslagit någon annan ändring beträffande sjömansregistrets arkiv än
att huvudmannaskapet skulle överflyttas från arbetsmarknadsverket till
sjöfartsverket. Under förutsättning att sjöfartsverket vid överlagande av
ansvaret för registret tillser alt för arkivvården finns kompetent personal,
skulle därför utredningens förslag i denna del inte medföra någon olägenhet i pensionsanslaltens
verksamhet.

Reglerna
om sjömäns pensionsrätt är mycket komplicerade. Pensionens storlek är bl. a.
beroende av vid vilken ålder en sjöman söker pension. För den enskilde sjömannen
är det ofta synnerligen svårt alt bedöma huruvida

Prop.
1981/82:74 53

han
har någon pensionsrält och när han bör göra ansökan om pension från handelsflottans
pensionsanslalt. Åven om pensionsanslalten självfallet pä olika sätt biträder
sjömannen i dessa avseenden, är likväl särskilt betydelsefull den hjälp
sjömännen lämnas av sjömansregistret och av mönstringsförrättare. Mönstringsförrättarnas
medverkan som rådgivare i pensionsfrågor för sjömän är emellertid enligt pensionsanslaltens
uppfattning inte av sådan betydelse alt den kan tillmätas någon avgörande
betydelse i fråga om mönslringsförfarandels slopande. Det bör emellertid
framhållas all om mönstringsförrättarna dras in, betydelsen av sjömansregistrets
service ål sjömän i pensionsfrågor ökar i motsvarande mån. Enligt pensionsanslaltens
mening är väsentligt att denna sjömansregislrels betydelsefulla funktion
beaktas vid utformningen av en ny organisation för registret under en ny huvudman.

Sammanfattningsvis vill
direktionen för handelsflottans pensionsanstalt uttala, all de av mönslringsulredningen
i dess principbetänkande skisserade förslagen inte påverkar anstaltens
verksamhet under fömtsättning dock all sjömansregislrels arkiv behålls intakt
och kan utnytQa arkivet för aktualiserade undersökningar samt vid behov biträda
sjömän i frågor om ansökan om pension från pensionsanstalten.

Prop. 1981/82:74 55

Bilada 3

Doium Voi bcttckniog

1980-05-05 Dnr
648/79-5

t') dul..n. Er b.'' « ckn.ne

M ö nstringsutredningen

..D3-baserat s.jonansregjster

M ö nstringsutredningen hemst ä llde i december 1979 om statskontorets hj ä lp med att utreda fr å gan om ett ADB-baserat sj ö mansregister.
Bifogade promemoria ä r resultatet av detta
utredningsarbete.

Statskontoret har endast haft m ö jlighet att avs ä tta
begr ä nsade resurser f ö r detta utredningsarbete. Resultatet visar ä nd å att ett ADB-baserat
sj ö mansregister ä r ett realistiskt f ö rslag. Fortsatt utredningsarbete b ö r
ha uppbyggnaden av ett s å dant register som huvudinriktning.

I detta ä rende har
avdelningschefen Trotzig beslutat. N ä rvarande
vid den slutliga handl ä ggningen var i ö vrigt byr å direkt ö ren Lindgren, f ö redragande.

Enligt statskontorets beslut

Bengt Lindgren

Prop. 1981/82:74 56

ADB-BASERAT SJ Ö MANSREGISTER

In n eh å 11L' f ö r t e c kn i n J

1
Inlednin;? sid 1

2
Sj ö .T.ansregistrets nuvarande sid 1 uppbyggn id
och fuiiKtion

3
Alternativa utforinningar
av sid 2 sj ö mansregistret

4
Ett ö versiktligt f ö rslag
till sid 4 systeml ö sning f ö r ADB-baserat sj ö ma.nsregister

4.1
Samordning
raed andra register sid C

4.2
Systemf ö rslag sid 5

5 Kostn[ider
och besparingar sid S

6 Slutsatser sid 9

Bilaga Kostnader f ö r
utrustning, utveckling och drift av ADB-baserat sj ö mansregister

M ö nsterutredningen tillsattes 1979 f ö r att se ö ver
lagstiftningen om r. ö nstring och registrering av sj ö .nSn. I direktiven ingick bl a itt unders ö ka f ö rdelarna ■....-■■i =tt l ä gga ö ver sj ö mansregistret p å
ADB, och i december 1979 hemst ä llde utredning'-'n
om statskontorets bist å nd att utbreda denna fr å ga.

Statskontoret
anv ä nder nedanst å ende modell f ö r
system-utvecklingsprojekt

Initiering.

Utredning
-

;onstrukti(
n— Drift och

If ö rvaltnint

Varje ruta illustrerar en arbetsfas som avslutas med
beslut om

-
att forts ä tta arbetet med n ä sta
fas

-
att g ö ra om tidigare arbete

-
att avbryta

Denna PM motsvarar initieringsfasens resultat och avses
allts å att ligga till grund f ö r beslut om och hur det fortsatta arbetet skall
bedrivas.

1 direktiven till m ö nstringsutredningen
framh å lls vikten av

att ut ö ver nuvarande anv ä ndningsomr å den
ä ven kunna anv ä nda

sj ö mansregistret som ett effektivt
instrument i bemannings

kontrollen . Detta har varit utg å ngspunkten f ö r utredningsar

betet om ett ADB-baserat sj ö mansregister.

2 Sj ö mansreistrets nuvarande uppbyggnad och funktion

Grunden f ö r sj ö mansregistret ä r
m ö nstringsf ö rordningens krav att svensk sj ö man sor; ä r
anst ä lld p ä svenskt handelsfartyg p å
20 registerton eller mera skall vara inskriven i ett s ä rskilt register, sj ö mansregistret. Sj ö mansregistret
ligger i G ö teborg och lyder direkt under
arbetsmarknadsstyrelsen (AHS). Hos registret finns 16 personer anst ä llda, varav 7 arkivarbetare .

Sj ö raansregistret best å r av fyra delregister

-
register ö ver aktuella
svenska sj ö m ä n

-
register ö ver inaktuella
svenska sj ö .-.i ä n

-
register ö ver aktuella
utl ä ndska sj ö m ä n

-
register ö ver inaktuella
utl ä ndska sj ö m ä n

Sj ö m ä n som under f ö reg å ende kalender å r ej varit till sj ö ss ö verf ö rs till inaktuellt register. N ä r sj ö m ä n som finns i inaktuella registret g å r till sj ö ss
igen ö verf ö rs de till aktuellt register. Rc;~isterkorten kallas sj ö tj ä nstoversikter
och iitger sorterad;, i
:j':rr-.onrjumi;in:rordninj
(ident itetc;nu.'ji.'iic.r-.ordnin- for utliindkA .. j..:iin ;. ::j':t j'irict ö v'rri:ikt inneh:'ill'rr-

5 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 74

bl a uppgifter om namn, adress, utbildning, beh ö righet samt om sj ö mannens
resor.

Det f ö rs ocks å hj ä lpregister.
Ett register inneh å ller perso,-i-avier fr ä n l ä nsstyrelsen ö ver sj ö m ä nnen i de aktuella registren. Ett annat register
inneh å ller sj ö mans nann och pfrrson-nur.mer. Det ä r sorterat i alfabetisk ordning p å efterna;_n och fungerar som referensregister n ä r man vill f å
fram personnummer med hj ä lp av efternamn.

Information f ö r
uppdatering av sj ö raansregistret kommer fr å n olika k ä llor.
Inskrivningshandlingarna d å en sj ö man skrivs in i registret ä r en s å dan
k ä lla. F ö r ä ndringar i
adress, civilst å nd m m aviseras fr ä n respektive l ä nsstyrelse.
Tj ä nst-g ö ringsbesked fr å n arbetsgivare eller bef ä lhavare skickas till registret n ä r sj ö man dels p å b ö rjar dels
avslutar resa. Tj ä nstg ö ringsbeskedet inneh å ller
information om fartyg, rederi, tilltr ä des-ort
och -datum, fr ä ntr ä des-ort och -datum, befattning samt huvudsakligt fartomr å de under resan. F ö r
utl ä ndska sj ö m ä n fungerar
det ocks å som inskrivningshandling. Sj ö mansregistret mottar ocks å sj ö mansrullor
och manskapsf ö rteckningar som bl a anv ä nds f ö r att
kontrollera uppgifterna i sj ö mansregistret.

Sj ö mansregistret aviserar i sin tur
skattemyndigheterna om Inskrivningar i registret sant om de sj ö m ä n som ö verf ö rts till
inaktuellt register. Det ger ocks å
upplysningar till enskilda, myndigheter och organisationer samt utf ä rdar sj ö tj ä nstutdrag. Detta redovisar sa.mmainlagd sj ö tid och anv ä nds
dels vid ans ö kan om pension hos handelsflottans
pensionsanstalt (HPA) dels f ö r bl a ans ö kan
om intr ä de vid sj ö bef ä lsskola och
vid s ö kande av beh ö righet.

1979 inneh ö ll
registret ö ver aktuella svenska sj ö m ä n 9 00

personer och registret ö ver
aktuella utl ä ndska sj ö m ä n 4 459

personer,
dvs totalt 13 859 personer. Ca 2 5OO personer skrivis

in i de aktuella registren under ett å r.

3

Altemtivi
utformningar av sj ö mansregistret

F ö r att kunna g ö ra en bed ö mning
av f ö r- ooh nackdelar med ett ADB-baserat
sj ö raansregister b ö r vissa j ä mf ö relser g ö ras
mot ett manuellt f ö rt sj ö raansregister. Nedanst å ende figur kan
vara en utg å ngspunkt f ö r s å dana j ä mf ö relser

Sj ö man |

Av intreL;se '.iv dels
infoiT.iation om respektive komponent dels infoimation ojn ;-..iinband i;iell.in
komponenter f ö r att kunna s ö ka sig fram till ö nskad
information.

Ora sj ö mannen vill
nan ha information -om namn, adress, nationalitet, utbildning, beh ö righet, h ä lsotillst å nd n m. Om fartyget vill .Tan veta namn, i.torlek, r.askinstyrka,
farto:.-;r å de ::. n; . Om

Prop.
1981/82:74 59

rederi ä r det fr ä mst adressuppgifter som ä r intressant.

Komponenten resa knyter ihop en viss sj ö man med ett visst fartyg. H ä r vill man ha uppgifter om tilltr ä des-datum och -ort, fr å ntr ä des-datum, -ort och -orsak,
befattning under resan samt huvudsakligt farto:::r å de. De sj ö .r-. ä n ccm en visa tidpunkt ä r p å resa p å c-::.;'ia fartyg utg ö r det fartygets bes ä ttning.

Saraband sora ä r
av intresse ä r anst ä llningsf ö rh å llande raellan sj ö man
och rederi sr.rat ä garf ö rh å llandena mellan rederi och fartyg.

nr bemanningskontrollen ä r det prim ä ra att utifr å n fartyg f å
fram dess aktuella bes ä ttning. Denna information anv ä nds f ö r att unders ö ka om kraven p ä
minimibes ä ttning ä r uppfyllda samt vid orabordkontroll omm
inrapporterad bes ä ttning st ä mmer med den faktiska bes ä ttningen. Om missf ö rh å llanden uppt ä cks ä r det ö nskv ä rt att kunna
g å bak å t i tiden f ö r att f å fram bes ä ttningsl ä get vid olika tidpunkter samt till- och fr ä ntr ä den som
gjorts efter viss tidpunkt. Vidare ä r
det ö nskv ä rt vid s å dana tillf ä llen att unders ö ka
om rederiet har andra fartyg och i s ä
fall bes ä ttningsl ä get p å dessa.

I sin nuvarande utformning medger inte sj ö mansregistret att man f ö r ett visst fartyg kan ta fram dess bes ä ttning. Ett s ä tt
att manuellt l ö sa detta vore att f ö rvara sj ö tj ä nst ö versikterna
per fartyg och inte i personnun.merordning som f n. Detta skulle dock kr ä va ytterligare ett referensregister som talar om p ä vilket fartyg en viss sj ö man tj ä nstg ö r eftersom behovet att komma å t sj ö man via
personnummer kvarst å r exempelvis i samband med aviseringar
fr å n l ä nsstyrelsen.

Å tkomst
till fartyg och sj ö m ä n via rederi skulle kr ä va ytterligare
referensregister, men s å dan å tkomst har ganska underordnad betydels* och motiverar inte s å dana manuella register.

Ansvarig f ö r bemanningskontrollen
ä r sj ö fartsverket. Den sk ö ts av
verkets bemanningssektion och inspektionsdistrikt. En viktig fr å ga ä r hur enkelt
och snabbt ö nskad information kan ö verf ö ras. Ett ADB-baserat
register raed terminal å tkorast medger att ber ö rd tj ä nsteman sj ä lv snabbt kan ta fram ö nskade uppgifter. Dessa uppgifter kan f å s fram i "dialog" med datorn, dvs svar fr ä n datorn ger upphov till nya fr å gor som ger nya svar fr ä n datorn etc tills den som fr å gar ä r n ö jd. Vid ett manuellt f ö rt register f å r ö nskad information anges per brev eller telefon och informationen ö verf ö rs sedan
tillbaka per brev eller telefon. Att ta fram uppgifter ora aktuell bes ä ttning f ö r
ett fartyg ur ett manuellt register och sa.mmanst ä lla ä r inte gjort i en handv ä ndning. Det kan vidare noteras att ora man f ö r sj ö tj ä nst ö versikterna
fartygsvis inte har m ö jlig--het att f ä fram bes ä ttningsl ä get f ö r viss
tidpunkt bak å t, eftersom man inte vet vilka sj ö m ä n som l ä rimat fartyget efter denna tidpunkt och nu tj ä nstg ö r p å andra fartyg.

Ett ..D";-baserat register .-edger att inf or:;,at ionsutbyte
:ned

Prop.
1981/82:74 , 60

Sammanfattningsvis kr ä va
f ö r att nuvarande manuella sj ö mans-register skall kunna fungera stim instrument i
bemanningskontrollen, att å tkomst till
bes ä ttning kan ske via fartyg. Detta kr ä ver ytterligare ett manuellt register. I j ä mf ö relse med
ett ADB-baserat registor blir å tkomst till ö nskad infor:iia-tion l å ngsannare och o:n ö t ä nd I igare och endast det .iktuella beG ä tt.''iing3l ä set kan tas fram.

4 Ett ö versiktligt f ö rslag till systeml ö sning f ö r

ADB-baser.it sj ö mansregister

4.1 Samordning med andra register

I direktiven till m ö nstringsutredningen
anf ö rs att det ä r naturligt att sj ö fartsverket ö vertar huvudmannaskapet f ö r sj ö mansregistret
fr å n AMS. Enligt uppgii". har m ö nstrings-utredningen i sitt arbete inte heller
kommit till n å gon annan st å ndpunkt. I ADB-propositlonen (prop 1978/79:121)
framh å lls att ADB b ö r ses sora ett hj ä lpmedel
och att ansvaret f ö r dess anv ä ndning normalt b ö r
knytas till den myndighet i vars verksamhet ADB anv ä nds. Det g ä ller
systerautveck]ingsarbetet, utformningen av systeml ö sningar, datordriftens bedrivande etc. F ö r ett ADB-baserat sj ö mansregister faller d ä rf ö r ansvaret p ä
sj ö fartsverket i f ö rsta hand och detta f ö rh ä llande utg ö r utg å ngspunkten vid
en diskussion av samordningsfr å gorna.

Sj ö mansskattekontoret i G ö teborg har ett ADB-baserat sj ö raans-skatteregister. Arbete har p å b ö rjats med
att utarbeta en kravspecifikation f ö r
konvertering till modernare datorutrustning. Att integrera sj ö mansregistret med detta register skulle inneb ä ra ett komplicerat och utdraget utvecklingsarbete
samt ä ven sv å righeter vid planering, underh å ll och drift av det f ä rdiga systemet. Sj ö raansskattefr å gor h ö r i f ö rsta hand ihop med ö vriga skatte- och folkbokf ö ringsfr å gor och inte med fr å gor oro bemanning och sj ö s ä kerhet. Samordning kan l ä mpligen ske genora aviseringar med magnetband exempelvis
d å sj ö m ä n skrivs in isj ö raansregistret (behandlas n ä rmare under 4.2). Ett ADB-baserat sj ö mtnsregister ger vidare b ä ttre m ö jligheter
ä n i dag att ge sj ö minsskattekontoret upplysningar om var en viss sj ö man befinner sig d ä sj ö .mansskattekontoret s ö ker kontakt med denne. P ä sikt kan ö verv ä gas om inte sj ö mansskattekontoret
b ö r kunna ansluta en egen terminal.

Stockholms tingsr ä tt
har ett ADB-baserat sj ö fartsregister f ö r att registrera inteckningar i fartyg. Sj ö mansn ä mnden i G ö teborg har ett ADB-baserat register p å DAF ä om sj ö m ä n med p å m ö nstringsf ö rbud. M ö nstringsutredningen
komraer att i sitt fortsatta utredningsarbete ta upp fr å gan om sj ö .ii ä nsn ä .T „ nden l ä ngre
beh ö vs. Dessa tv ä register synes inte f ö ranleda n å gra a ä rskilda samordnings å tg ä rder.

:"j ö fart £ verkct har ett fartygsregister som k ö rs p å DAFA och som
framf ö r allt anv ä nds f ö r
fakturering av sj ö fartsavgifter och p å minnelser ora besiktning. En samordning raed ett ADB-baserat
sj ö mansregister skulle kunna vara att
f ö r sj ö raansregistret g ö ra uttag p å magnetband fr å n
sj ö fartsregistret. I s å da.na uttag skulle inte ing å on ö diga
tekniska uopgifter och inte heller fartyg under 20 registerton.'

Med utg å ngspunkt fr å n redovisade f ö ruts ä ttningar l ä mnas
h ä r ett f ö rslag till hur ett ADB-system f ö r sj ö mansregistret
skall kunna utformas.

textsk ä rmsterminal

ö verf ö ring via telen ä tet

magnetband

dokument eller handling

mottagare/avs ä ndare
av information

De inringade siffrorna h ä nvisar till f ö rklarande text l ä ngre fram.

Det ADB-baserade registret inneh å ller uppgifter om

-
s j ö m ä n

-
fartyg

-.rederier

- resor

och ers ä tter de
nuvarande fyra delregistren s ä rat ä ven registret med personavier och
referensregistret. Att en sj ö m.an inte varit
till sj ö ss f ö reg å ende kalender å r visas av en markering i sj ö mannens datapost - n å gon ö verf ö ring till inatkuellt register beh ö vs
ej. I b ö rjan av varje ä r g ö rs en k ö rning d ä r
alla sj ö m ä n g å s igenom och om sj ö mannnen varit till sj ö ss f ö reg å ende kalender å r. Ora s ä inte ä r
fallet markeras sj ö mannens datapost.

1

/>'\

c C

O Qi

oo

• H
4J

J-i c
• -<

4J

CO .H
.-1

QJ U

4J c
o

eu 4J

3 « ti

(0 ca

« B C

C -H

<U
dl o

M T)

« J3 J

U4

(fl

C

00

. 01

c

• p M

0) u

f 1

ti]

'-' \

t-t I4H

'-' \

0)

:nj \

CO c
VI

4J
<u £

C «

CO -H

(0 c

S • >-'

» 4-1 .p-( •

1 "
J

:o
M EQ

C3 4J
/

*t-i:cO O

w C cn

00

CO

u

u -o :o 4J \ > « 3 \

" \

00 CO \

CO i: \

• >

U ,1-,

:n)

0) u I

• o ;o /

:o <

c -1 /

• r-lOu,

= «
/

cn X

OJ

- c

ti
o

(U .r

CO
0) to

■ox; »

r-l OO-H

.1.! -o
CO

01
c 00

c >>
n

u a o

rA

verket, ons-

en

ofl]
.P4

CO -H
iJ

P. c

4J 4J

o c

U M
'r

U. Ö O (fl

tu
<u u

(fl 0(0
Q

U-l (X JJ

> n
<u

:0 03
(0

ko M-i
43

CO *H T)

kl

UJ

4J

0)

1

J=

01

OO

u

• H

U

■O

CO

c

J>!

>%

W

B

Q H

Prop.
1981/82:74 63

Sj ö fartsverkets bemanningsaektion och
inspektionsdistrikten (inkl inspektionskontoret i Rotterdam) anslutas med textsk ä rmsterminaler som till sig har lokala skrivare
anslutna f ö r att kunna skriva ut intressant
information.

P ä sj ö raansregistret finns ocks ä
lokala textsk ä rmsterrainaler f ö r dataregistroring och for att kunna ge svar p å fr å gor.

Siffrorna nedan h ä nf ö r sig till siffrorna p å figuren ö ver aystemflodet.

1. Detta motsvarar den avisering som idag sker med personavi

er. Man b ö r str ä va till att f å aviseringen direkt fr å n riks

skatteverket ich inte fr å n varje l ä nsstyrelse.

2.
H ä r ä r det
viktigt att f å in uppgifterna snabbt till
registret. De st ö rre rederierna anv ä nder telex eller automatisk telex (MARITEX) f ö r att kommunicera med fartygen om fr ä n- och tilltr ä dande
bes ä ttningsm ä n. Om dessa meddelanden utformas s ä att det inneh å ller
erforderliga uppgifter skulle kopior kunna skickas in till sj ö mansregistret. I andra fall kan post anv ä ndas om det inte tar l ä ngre tid ä n s ä g 4-5 dagar, ö verf ö ring p ä datamedia ä r t ä nkbart d å det ä r fr å gan ora byte av st ö rre delar av bes ä ttning. Denna fr å ga beh ö ver
dock utredas n ä rmare liksom telex direkt till sj ö mansregistret.

3.
En gemensam
blankett f ö r svenska och utl ä ndska sj ö m ä n b ö r kunna anv ä ndas. . Ä nringsuppgifter
som inte komraer till sj ö mansregistret p å annat s ä tt
b ö r kunna anges p å samma blankett. Om exempelvis sj ö man ö verg å tt till annat rederi markeras i blanketthuvudet att
det r ö r sig om. ä ndring och namnet p å det nya rederiet fylls sedan i.

npp.5iftema om resa och grunduppgifterna inregistreras p ä sj ö mansregistret
med terminal.

4.
Det f ö refaller l ä mpligt
att n ä r sj ö fartsverket utf ä rdar beh ö righetsbevis man i samband raed detta registrerar
dessa uppgifter direkt med terminal.

5.
I saraband med
att sj ö fartsregistret uppdateras ö verf ö rs erforderliga
uppgifter till magnetband som sedan anv ä nds
f ö r att uppdatera sj ö raansregistrets fartygsuppgifter.

6.
N ä r bemanningskontroll g ö rs p å fartyg b ö r n å gon form av å terkoppling g ö ras
till registret. Det kan dels vara uppgifter av mer operativ karakt ä r som exempelvis att en brist i bemanningen skall r ä tt.as till vid n ä sta
hamnanl ö p och som sedan kan kontrolleras av
ett .annat inspektionsdistrikt ora villkoret uppl"yllto, dels uppgifter f ö r att ta fram saramanst ä llningar f ö r
planering och priori teri.Tg av fra.T.tida be.Tianningskontroll.

I detta sammanhang b ö r
ö verv ä gas om resultatet vid kontroll av utl ä ndsk., fartyg skall registreras. H ä r
finns inte minimibes ä ttningsbeslut att tillg å utan bemanningskontrollen baseras p ä effekterna j ä .
sj ö s ä kerheten i mer allm ä n mening.

7. Skattemyndigheterna aviseras om sj ö m ä n son inskrivits
i

registret samt om de sj ö m ä n som ej varit till sj ö ss f ö re-

Prop.
1981/82:74 64

g å ende kalender å r med magnetband. Str ä van b ö r vara att avisera direkt till riksskatteverket
och inte till varje l ä nsstyrelse .

8.
H ä r skall raan kunna f å fram aktuellt bes ä ttningsl ä ge men ä ven
bes ä ttningsl ä get b.?.k ä t
i tiden liksom till- och fr å n-tr ä den. Man skall ocks ä kujina f å fram rederiets andra fartyg.
Diskussion har f ö rts om minimibes ä ttningsbesluten skall f ö ras in i registret. Varje s å dant beslut har en omfattande notapparat och det
mest praktiska verkar vara att varje inspektionsdistrikt f ä r kopior p ä
besluten och noterna. Dessa kan sedan f ö rvaras
i p ä rmar och tas fram och j ä mf ö ras mot terminalens
bes ä ttningsuppgifter.

9.
Ett A.DB-baserat
sj ö mansregister ger st ö rre s ö km ö jligheter' ä n
f ö r n ä rvarande. Om man idag s ö ker
uppgifter om sj ö man raed ett vanligt efternamn som
exempelvis Johansson kan det kr ä va en genomg ä ng av m å nga
referenskort. Ett ADB-baserat register medger ytterligare s ö kvillkor som å lder,
fartyg, befattning, senaste tilltr ä desort,
rederi m m f ö rutom dagens m ö jligheter raed personnummer och namn.

10.
De flesta
uppgifterna kan man f å ut direkt, men f ö rh å llanden som
att sj ö tid p ä f ä rjor tillgodor ä knas till h ä lften
i praktikh ä nseende g ö r att manuell komplettering kr ä vs.

11.
Genom att anv ä nda sig av ett databassystem f ö r lagring och hantering av data ges goda m ö jligheter att ta fram olika sammanst ä llningar oc)i statistik b å de f ö r ö nskem å l som finns idag
och framtida ö nLikem ä l.

5 Kostnader och besparingar

Som p å pekades i avsnitt 1 baseras Ö verv ä gandena p ä ett sj ö -raansregister
sora ut ö ver nuvarande funktioner ä ven fungerar som ett effektivt instrument i
bemanningskontrollen.

I bilagan finns n ä rmare
uppgifter om de direkta kostnadema f ö r
utrustning, utveckling och drift av ett ADB-baserat sj ö raansregister. Kostnadsber ä kningarna baseras p å att registret k ö rs p å en minidator, raen detta b ö r
ej tolkas som att en servicebyr å l ö sning ej kan visa sig f ö rdelaktig.

Enligt bilagan blir investeringen ca 1,5 mkr och de ä rliga driftkostnaderna drygt 0,5 mkr. Om
investeringen f ö rdelas p å 8 å r med
kalkylr ä ntan 10 blir den ä rliga kostnaden drygt 0,8 mkr.

Dessa kostnader b ö r
st ä llas mot de inbesparingar sora kan
g ö ras i relation till ett manuellt f ö rt sj ö mansregister
med de funktioner sora beskrivs i avsnitt 3. Ett ADB-baserat sj ö m.ansregis-ter medger utrymme f ö r personalinbesparingar, men det ä r inte h ä r
m ö jligt att bed ö ma i vilken takt och utstr ä ckning dessa inbesparingar faktiskt kan utnyttjas.

l) Databassystem ä r
j.rogram som underl ä ttar strukturering, lagri.ng och å tkomst av data i j ä mf ö relse med traditionell datahantering.
D.ataba3.';ystem medger ocks å ö kad s ä kerhet och att
data ej dubboll;t,;r;ir; j flera filer.

Prop.
1981/82:74 65

En inbesparing med 4 å rskrafter
torde vara helt m ö jligt med h ä nsyn till att s ä
stor del av den manuella register-hanteringen bortfaller. Eftersom det
tillkommer 1 å rsarbetskraft f ö r datordriften ger det en nettoinbesparing p ä 3 å rsarbetskrafter
som med samma antagande om personalkostnader i bilagan motsvarar ca 0,36 rakr.
I kalkylen ö ver driftkostnaderna f ö r ett ADB-baserat sj ö mansregister svarar teleav-gifterna f ö r en betydande del, 25 j Ä ven
raed ett manuellt baserat register skulle det kr ä vas omfattande telefonkontakter mellan registret å ena sidan ooh inspektionsdistrikten och
bemanningssektionen å andra sidan f ö r att f å
fram ö nskade bes ä ttningsuppgifter. Om man antar att teleavgifterna ä r lika stora i b å da
alternativen skulle det kr ä vas f ö r att alternativen skall "g ä
j ä mnt upp" att det manuella
alternativet kr ä ver ytterligare 5-4 personer j ä mf ö rt med idag
f ö r att uppfylla
bemanningskontrollens krav. Dessa krav inneb ä r
aktuell bes ä ttning f ö r viss fartyg och olika sammanst ä llningar b ö r
bemanningskontroll och detta leder i sin tur till ytterligare minst ett
manuellt register. Det torde s ä kert kr ä vas minst 3 -4 personer f ö r att uppfylla detta.

Resonemanget ovan ora besparingar och kostnader ovan ä r av naturliga skal ö versiktligt, men ur kostnadssjTipunkt kan inte h ä vdas att ett ADB-baserat register ä r s ä mre ä n ett manuellt. Ett ADB-baserat register ger ocks å f ö rdelar som inte
n å s med ett manuellt register.

En fr å ga som inte hunnit utredas n ä rmare ä r
hur uppgifter ur nuvarande manuella register b ö r ö verf ö ras till ett ADB-baserat register; Det torde vara l ä mpligast att g ö ra
ett uttag p ä magnetband fi' å n riksskatteverket ö ver personer som ä r S- och U-m ä rkta, dvs de ä r
markerade att de finns i sj ö mansregistret.
ADB-registret byggs sedan upp utifr å n
detta magnetband och uppgifter om resor, sj ö tid
m m matas sedan in med terminal av personal p å sj ö mansregistret. Kostr naderna f ö r detta f ä r
n ä rmare studeras i ett eventuellt
fortsatt utredningsarbete.

6 Slutsatser

Statskontoret anser att hittillsvarande utredningsarbete
visar att ett ADB-baserat sj ö mansregister
som f ö rutom nuvarande funktioner ocks å anv ä nds i benanningskontrollen
ä r ett realistiskt f ö rslag. Fortsatt utredningaarbete b ö r d ä rf ö r bedrivas med inriktningen att bygga upp ett s å dant ADB-baserat register.

Prop.
1981/82:74 66

Kostnader f ö r
utrustning, utveckling och drift av

ADB-baserat sj ö mansregister___________________

I.nvesteringar tkr

Dat_o £ ut_rustning m m

1 CPU inkl operativsystem 48O

1 konsol Prim ä rminne
256 Kb

1
minikasettenhet
f ö r laddning av systemprogram

2
skivminnesenheter
a 30 Ml »

1
bandstation

2
teckenskrivare I80
tecken/sekund med tangentbord f ö r att kunna
anv ä ndas f ö r programutveckling ocks ä

1 kommunikationsenhet f ö r
anslutning av lokala och externa terminaler

Systemprogramvara som kompilatorer.editor, 70 formul ä rhanterare, sorteringsprogram m m

Relationsdatabssystem 50

Tull, frakt och installationsavgifter 70

Andra invest £ rin £ ar

1 klimatenhet 10

L å s, inredning, belysning, eljobb m
ra 20

4 terminalbord p ä
sj ö mansregistret 10

Prop.
1981/82:74 67

erminaler Tki

10 buffrade textsk ä rmsterminaler
å 15 tkr 240 0':h 9 lokala
skrivare ä 10 tkr, dvs 2 p å bemanningssektionen (bara 1 skrivare) och 1 p å varje distrikt och p å inspektionskontoret i Rotterdam eller 8 st.

4 textsk ä rmsterminaler
p ä sj ö mansregistret 40

å 10 tkr eftersom de ej beh ö ver vara

buffrade

Da t_ak_o mraun i_k a t ion_

Gruppnummer med 7 linjer eftersom det ä r 4

osannolikt att alla 10 terminaler ringer upp saratidigt.
Uppringda f ö rbindelser raed 1 200 b/s ö verf ö ringshastighet
antas.

Anslutningsavgifter f ö r
17 modem 33

(10 f ö r terminalerna + 7 f ö r gruppnumret) Anslutningsavgifter f ö r de 10 telefoner som beh ö vs f ö r de
uppringda f ö rbindelserna.

Sy s_t £ mu t v e c_k
l_i ng

Detta avser etapperna utredning och konstruktion 470 enl
statskontorets projektmodell. En groy uppskattning ä r att det kr ä vs
15 manm ä nader statlig personal ooh 10 manm å nader konsulter. F ö r statlig personal r ä knas med 10 tkr/m å nad (inkl ca 40 l ö nekostnadsp å l ä gg) ooh f ö r konsulter 32 tkr/m å nad (motsvarar ca 200 kr/tim)

Resor 20

Utbildning av ber ö rd
personal samt personal jq som
skall delta i utredningsarbetet

H ä r har vidare antagits att
datorutrustningen kan utnyttjas f ö r
programutveckling och test, varf ö r det ej
blir kostnader f ö r maskintid.

tkr

Summa investeringar 1 552

Drift

1 å rsarbetskraft f ö r driften av minidatorn. 120 H ä r ing å r
arbetsuppgifter som start och st ä ngning av
systemet, montering av magnetband och skivpackar, byte av papper, k ö ming av satsvisa program, kontakter med televerk och
leverat ö rer vid fel m m. Arbetet b ö r f ö rdelas p å tv å personer
med h ä nsyn till semester och sjukdom.

F ö rbrukning av papper etc 15

Service p å
datorutrustning. H ä r har antagits 115 15 i" per å r av investering i maskinvara och terminaler

Systemunderh ä ll.
H ä r har antagits' 15/5 per ä r 70 f ö r
etapperna utredning och konstruktion

Ä rliga
avgifter f ö r modem, telefoner och 75

gruppnummer

Det ä r sv å rt att uppskatta hur mycket de .|c externa terminalerna kommer
att utnyttjas. H ä r antas 1 timma per dag och 200
dagar per ä r. F ö r inspektionsdistrikten utanf ö r
G ö teborg och bemanningssektionen r ä kas med avgiften 108 ö re/min och 350 ö re/min f ö r Rotterdam (G ö teborg
kan man bortse ifr å n eftersom det ä r lokalsamtal)

Prop. 1981/82:74 69

tkr

Summa drift 540

Om man f ö rdelar
investeringen per å r enligt annuitetsmetoden ooh antar
livsl ä ngden till 8 ä r med kalkylr ä ntan
10 'fi och inget restv ä rde blir annuiteten 290 tkr.

Å rlig
driftkostnad plus annuitet blir d å
830 tkr.

Det ä r alltid sv å rt att ber ä kna
systemutvecklingskostnader och det finns d ä rf ö r anledning att se hur k ä nsligt resultatet ä r f ö r ä ndringar i systemutveoklingskostnadema. Om man antar att
systerautvecklingskostnaderna blir 50 st ö rre
ä n ber ä knat, dvs ca 705 tkr i st ä llet
f ö r 470 tkr och att systemunderh å llet fortfarande ä r
15 å rligen av denna kostnadjS å ö kar annuiteten
till 355 'tkr och driftkostnaderna till 575 tkr.

Summan av driftkostnad och annuitet blir d å 910 tkr, dvs en ö kning
med n ä stan 10 5 fr å n 850 tkr.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981