Prop. 1981/82:79

Prop.
1981/82:79

Regeringens proposition

1981/82:79

om
uppfinnarkonto;

beslutad
den 19 november 1981.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprolokoll
ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

ROLF
WIRTÉN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs förslag fram om ett inkomsluljämningssystem för uppfinnare.
De föreslagna reglerna tas in i en särskild lag som till sin uppbyggnad
överensstämmer med lagen (1979:611) om upphovsmannakonto. Förslaget innebär
att en uppfinnare, som visst år har haft en ovanligt hög inkomst, kan fördela
beskattningen av en del av inkomsten på de närmasi följande sex
beskattningsåren. Tekniskt sett görs denna inkomstutjämning på del sättet att
uppfinnaren får avdrag för de medel som betalas in på ett särskilt bankkonto (uppfinnarkonto).
Medlen beskattas i takt med att de, senast efter sex år, betalas ut från
banken. Inkomstutjämningen omfattar ersättningar som den skattskyldige uppbär
genom en av denne gjord uppfinning och som skaltemässigt skall redovisas som
intäkt av rörelse.

De
nya reglerna avses bli tillämpliga första gången vid 1982 års taxering.

1
Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 79

Prop.
1981/82:79 2

1 Förslag till

Lag om uppfinnarkonto

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Vid taxering till statlig och kommunal inkomstskatt
kan fysisk person, på

de villkor och i den omfattning som anges i denna lag, få uppskov med

beskattning av sådan intäkt av rörelse som han har förvärvat genom en av

honom gjord uppfinning som kan fillgodogöras industriellt (uppfinnarin-

täkt). Den omständigheten att patent inte kan meddelas för en uppfinning

utgör inte något hinder mot att ersättning för uppfinningen räknas som

uppfinnarinläkl.

Uppskov medges inte om den skatlskyldige har avlidit under
beskattningsåret.

Delägare i handelsbolag eller i dödsbo, för vilket
reglerna om handelsbolag skall tillämpas, har inte rätt till uppskov för
bolagets eller dödsboets inkomst.

2 § Uppskov medges endast för den del av uppfinnarintäkten,
dock lägst

10 000 kronor, som har inbetalats på särskilt konto i bank (uppfinnarkonto).

För all medföra rätt fill uppskov skall inbetalning ha gjorts senast den dag då

den skatlskyldige enligt 34 § 1 eller 2 mom. taxeringslagen (1956:623) skall ha

avlämnat allmän självdeklaration för del beskattningsår som inbetalningen

avser.

Med bank avses i denna lag riksbanken, affärsbank,
sparbank och föreningsbank.

3 § Som förutsättning för uppskov gäller

a)
att den
skattskyldige vid utgången av det beskattningsår som inbetalningen avser är
bosatt här i riket och

b)
att den
skattskyldiges sammanlagda uppfinnarintäkter under beskattningsåret av en
eller flera förvärvskällor med minst femtio procent överstiger hans sammanlagda
uppfinnarintäkter under något av de två närmast föregående beskattningsåren.

4 § Uppskov medges inte, om den skattskyldige

a)
vid utgången av
det beskattningsår som inbetalningen avser har medel insatta på allmänt
investeringskonto enligt lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv och fått
avdrag för avsättningen eller har medel insatta på upphovsmannakonto enligt
lagen (1979:611) om upphovsmannakonto och fått uppskov för insättningen eller

b)
vid taxeringen
för det beskattningsår som inbetalningen avser yrkar avdrag för avsättning fill
allmän investeringsreserv eller uppskov för insättning på upphovsmannakonto.

Prop.
1981/82:79 3

5 § Skattskyldig har för ett och
samma beskattningsår rätt till uppskov endast i fråga om en förvärvskälla och
för inbetalning på uppfinnarkonto i en bank. Har den skattskyldige för visst
beskattningsår gjort inbetalning lill mer än en bank, föreligger rätt fill
uppskov endast för inbetalning till den först anlitade banken.

6 § Uppskov medges för visst
beskattningsår högst med ett belopp uppgående till två tredjedelar av den vid
taxering fill statlig inkomstskatt beräknade nettointäkten av förvärvskällan
före uppskov och avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter och högst med sådant belopp att nämnda nettointäkt, efter
uppskov men före avdrag för avsättning för egenavgifter, uppgår till minst 30
000 kronor.

Uppskov medges med belopp som avrundas nedåt till helt
tusental kronor.

7 § Räntesatsen för medel på uppfinnarkonto
bestäms av banken.

8 § Uttag av medel från uppfinnarkonto
får göras efter utgången av november månad det år då frågan om uppskov har
prövats vid taxeringen i första instans. Uttag får avse beloppet i dess helhet
eller viss del av detta, dock att deluttag inte får understiga 1 000 kronor.

9 § Sedan fem år har förflutit från
utgången av del år då inbetalning avseende visst beskattningsår senast skulle
ha gjorts enligt 2 §, skall banken betala ut de till beskattningsåret i fråga
hänförliga medel, häri inbegripet upplupen ränta, som fortfarande innestår på uppfinnarkonto.

10 § Belopp för vilket uppskov med beskattning har
erhållits samt ränta på

sådant belopp skall tas upp som intäkt av rörelse för det beskattningsår då

utbetalning från uppfinnarkontot sker eller skulle ha skett enligt 9 §.

Utbetalat belopp skall inte anses som uppfinnarinläkl.

11 § Medel som innestår på uppfinnarkonto skall tas
upp som intäkt av

rörelse om

a)
avtal under
beskattningsåret har träffats om överlåtelse eller pantsättning av medlen,

b)
medlen under
beskattningsåret har tillagts den skaltskyldiges make genom bodelning eller

c)
den skatlskyldige
vid beskattningsårets utgång inte längre är bosatt här i riket.

Avlider den skattskyldige, skall på uppfinnarkonto innestående
medel tas upp som inläkt av rörelse senast vid taxeringen för det
beskattningsår då dödsboet skiftas helt eller delvis, dock inte i något fall
senare än vid den taxering som sker det tredje kalenderåret efter del
kalenderår då dödsfallet inträffade.

Prop. 1981/82:79 4

12 §
Skatlskyldig som yrkar uppskov med beskattning skall till självdekla

rafionen foga uiredning på blankett enligt av riksskatteverket fastställt

formulär samt besked från banken om insättningen.

Skatlskyldig
skall i självdeklaration lämna uppgift om fillgodohavande på uppfinnarkonto vid
beskattningsårets utgång.

13 §
Regeringen kan förordna att affärsbank, sparbank eller föreningsbank,

som inte följer bestämmelserna i denna lag eller föreskrifter som har

utfärdats med slöd av lagen, inte vidare skall få la emot medel på

uppfinnarkonto.

Denna
lag träder i kraft en vecka efter den dag då lagen enligt uppgift på den har
kommit ut från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången
vid 1982 års taxering. Vid nämnda taxering skall dock vad i 6 § första slyckel
sägs om avdrag för avsättning för egenavgifter i stället avse schablonavdrag
för egenavgifter.

Prop. 1981/82:79 5

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv

Härigenom
föreskrivs att 4 § lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4§

Avdrag
medges inte, om den Avdrag medges inte, om den

skattskyldige skattskyldige

a) vid utgången av
det beskatt- a) vid utgången av det beskatt

ningsår som avsättningen avser har ningsår som avsättningen avser har

medel insalta på upphovsmanna- medel insatta på upphovsmanna

konto enligt lagen (1979:611) om konto enligt lagen (1979:611) om

upphovsmannakonto och uppskov upphovsmannakonto eller på upp

för insättningen har erhållits, eller finnarkonto enligt
lagen (0000:000)

om
uppfinnarkonto och uppskov för insättningen har erhållits, eller

b) för del
beskattningsår och den förvärvskälla som avsättningen avser

yrkar uppskov med taxering enligt skogskontolagen (1954:142).

Denna
lag träder i kraft en vecka efter den dag då lagen enligt uppgift på den har
kommit ul från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången
vid 1982 års taxering.

Prop. 1981/82:79 6

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:611) om upphovsmannakonto

Härigenom
föreskrivs att 4 § lagen (1979:611) om upphovsmannakonto skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse

Uppskov medges inte, om den skattskyldige

a) vid
utgången av det beskattningsår som inbetalningen avser har medel insatta på
allmänt investeringskonto enligt lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv
och avdrag för avsättning tdl allmän investeringsreserv har erhåUits för medlen
eller

b) vid taxeringen för det beskattningsår som
inbetalningen avser yrkar avdrag för sådan avsättning.

Föreslagen lydelse

4 §

Uppskov medges inte, om den skatlskyldige

a)
vid utgången av
det beskattningsår som inbetalningen avser har medel insatta på allmänt
investeringskonto enligt lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv och
fått avdrag för avsättningen eder har medel insatta pä uppfinnarkonto enligt
lagen (0000:00) om uppfinnarkonto och fån uppskov för insättningen eller

b)
vid
taxeringen för det beskattningsår som inbetalningen avser yrkar avdrag för
avsättning UU allmän invesleringsreserv.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag då lagen
enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling
och tillämpas första gången vid 1982 års taxering.

Prop.
1981/82:79 7

4 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom
föreskrivs att 41 d § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

41 d§'

lagen (1981:691) om socialavgifter.

Med lön
avses sådana ersättningar i pengar som anges i 2 kap. 3 § lagen

(1981:691)
om socialavgifter. Hänsyn skall dock inte tas fill lön till

arbetstagare
för vilken avgiftsskyldighet enligt 2 kap. 4 § första siycket 1

Vid
beräkning av inkomst av jordbruksfastighet och annan rörelse än penning- och
försäkringsrörelse medges avdrag för belopp som i räkenskaperna har avsatts lill
resultatutjämningsfond. Avdraget får uppgå till högst 20 procent av summan av
de belopp som den skatlskyldige under beskattningsåret har erlagt som lön till
arbetstagare hos honom i förvärvskällan (lönekostnad). 1 fråga om
skattskyldig, som är fysisk person, får avdraget uppgå fill högst summan av 20
procent av lönekostnaden och 15 procent av den vid taxeringen till statlig
inkomstskatt beräknade inkomsten av förvärvskällan efter avdrag för den lönebaserade
men före avdrag för den inkomstbaserade fondavsättningen och före - i
förekommande fall - avdrag för avsättning till allmän investeringsreserv enligt
lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv, uppskov enligt lagen (1979:611)
om upphovsmannakonto samt avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter.

Vid
beräkning av inkomst av jordbruksfastighet och annan rörelse än penning- och
försäkringsrörelse medges avdrag för belopp som i räkenskaperna har avsatts fill
resullatuljämningsfond. Avdraget får uppgå till högst 20 procent av summan av
de belopp som den skattskyldige under beskattningsåret har erlagt som lön till
arbetstagare hos honom i förvärvskällan (lönekostnad). I fråga om skatlskyldig,
som är fysisk person, får avdraget uppgå till högst summan av 20 procent av
lönekostnaden och 15 procent av den vid taxeringen till statlig inkomstskatt
beräknade inkomsten av förvärvskällan efter avdrag för den lönebaserade men
före avdrag för den inkomstbaserade fondavsättningen och före - i förekommande
fall - avdrag för avsättning till allmän investeringsreserv enligt lagen
(1979:610) om allmän investeringsreserv, uppskov enligt lagen (1979:611) om upphovsmannakonto,
uppskov enligt lagen (0000:000) om uppfinnarkonto samt avdrag för avsättning
för egenavgifter enligt

Lydelse enligt prop. 1981/82:10.

Prop. 1981/82:79 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nämnda lag inte föreligger och inte heller till ersättning
till arbetstagare, som varit bosatt utomlands och utfört arbete utom riket,
såvida ersättningen avsett arbete som utförts för annans räkning utan att
anställning förelegat (jfr 2 kap. 5 § andra stycket andra meningen nämnda lag).

I fråga om handelsbolag och dödsbo, som i
beskattningshänseende behandlas som handelsbolag, beräknas avdrag för
avsättning till resultatutjämningsfond för bolaget respekfive dödsboet. Ägs
andel i handelsbolag eller i dödsbo, som i beskattningshänseende behandlas som
handelsbolag, av annan än här i riket bosatt fysisk person, får avdrag för
avsättning inte beräknas på grundval av bolagets eller dödsboets inkomster.

Avdrag för avsättning till resullatuljämningsfond skall
återföras till beskattning nästföljande beskattningsår.

Av punkt 2 tionde och elfte styckena samt punkt 3 tredje slyckel
av anvisningarna fill 41 § framgår att avsättning till resultatutjämningsfond
kan medföra alt rätlen fill lagernedskrivning begränsas.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag då lagen
enligt uppgift på den har kommit ul från trycket i Svensk författningssamling
och tillämpas första gången vid 1983 års taxering om inte annat följer av
punkterna 1 och 2 nedan.

1.
De nya
bestämmelserna i 41 d § första slyckel om uppfinnarkonto tillämpas redan vid
1982 års taxering.

2.
Vid 1983 års
taxering tillämpas 41 d § första, andra och sjätte styckena i paragrafens
lydelse intill den 1 juli 1981. Därvid skall dock-förutom vad som följer av
punkt 1 ovan - vad som i paragrafens första stycke sägs om schablonavdrag för egenavgifter
avse avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.

Prop.
1981/82:79 9

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig

inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrivs att 3 § 4 mom. lagen (1951:763) om
beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst' skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§

4 m o m . -1 fråga om inkomst av 4
m o m . I fråga om inkomst av

rörelse skola lagens bestämmel- rö relse.jA:fl//lagens
bestämmelser

ser gälla endast följande intäkter, gälla endast följande intäkter, näm-

nämligen: ligen:

1) intäkt genom vetenskaplig, lit- 1) intäkt genom vetenskaplig, lit

terär, konstnärlig eller därmed jäm- terär, konstnärlig eller därmed jäm

förlig verksamhet, under förutsätt- förlig verksamhet, under förutsätt

ning att intäkten inte föranlett upp- ning att intäkten inte föranlett upp

skov med beskattning enligt lagen skov med beskattning enligt lagen

(1979:611) om upphovsmannakon- (1979:611) om upphovsmannakonto

lo; eller enligt lagen (0000:000) om upp

finnarkonto;

2) intäkt vid överlåtelse av hyresrätt
samt av varumärke, firmanamn och andra liknande rättigheter av goodwills natur;

3) intäkt i form av engångsersättning,
som har erhållits på grund av avbrottsförsäkring eller som skadestånd eller
dylikt för inkomstbortfall i rörelsen till följd av expropriation, rekvisition
eller annat liknande förfarande eller intäkt i form av försäkringsersättning
eller annan ersättning för skada på byggnader eller markanläggningar, som har
förstörts eller skadats genom brand eller annan olyckshändelse, allt under
förutsättning att intäkten inte har föranlett avdrag för avsättning till
eldsvådefond;

4) intäkt i form av engångsersättning
vid avyttring av patenträtt eller liknande rätfighet samt vid avyttring eller
avlösning av rätt till royalty, allt under förutsättning att avyttringen eller
avlösningen skett i samband med överlåtelse, upplåtelse eller nedläggande av
rörelse;

5) intäkt vid avyttring, i samband med
överlåtelse, upplåtelse eller nedläggande av rörelse, av för stadigvarande bruk
i rörelsen avsedda maskiner eller andra inventarier, vilka icke vid beräkning
av värdeminskningsavdrag hänföras till byggnad, samt av andra varor och
produkter i rörelsen än ovan vid 4) avses; samt

6) intäkt, som har uppkommit genom att
eldsvådefond, särskild investe-

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:860. 2 Senaste
lydelse 1981:297.

Prop. 1981/82:79 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ringsfond för avyttrat fartyg eller särskild nyanskaffnrngsfond
har återförts till beskattning på grund av att rörelsen har överlåtits eller
nedlagts, dock att särskilt tillägg eller ränta på det återförda beloppet inte
skall anses utgöra sådan inkomst.

Vad i denna lag stadgas om överiålelse, upplåtelse eller
nedläggande av rörelse skall äga motsvarande tillämpning beträffande
rörelsefilial och rörelsegren.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag då lagen
enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling
och tillämpas första gången vid 1984 års taxering. De nya bestämmelserna i
första stycket 1 fillämpas dock redan fr. o. m. 1982 års taxering. Vad i lagen
föreskrivs i fråga om eldsvådefonder och särskilt tillägg vid återföring av
sådan fond skall gälla även i fråga om fonder enligt förordningen (1959:168) om
särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier och lagertillgångar och
räntetill-lägg vid återföring av sådan fond.

Prop. 1981/82:79 II

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att punkt 3 av anvisningarna till 3
och 4 §§ lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt' skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar

fill 3 och 4 §§

3. Medel, för vilka uppskov med 3. Medel, för vilka uppskov med

inkomstbeskattning åtnjutes enligt inkomstbeskattning åtnjutes enligt

bestämmelserna om skogskonto, bestämmelserna om skogskonto,

upphovsmannakonto eller investe- upphovsmannakonto, uppfinnar-

ringskonto för skog, upptagas till konto eller investeringskonto för

halva värdet. Har medel avsatts till skog, tas upp till halva värdet. Har

fond för särskilt ändamål enligt före- medel satts av till fond för särskilt

skrift i lag eller annan författning och ändamål enligt föreskrift i lag eller

har avdrag vid inkomstberäkningen annan författning och har avdrag vid

meJgiViV.? för avsättningen, får halva inkomstberäkningen medgetts för

del avsatta beloppet upptagas som avsättningen, får halva det avsatta

skuld. beloppet tas upp som skuld.

År fordran för sin tillkomst gjord beroende av ett
villkor, som är oi'/5.s7, antingen i den meningen att det är osäkert, om den
såsom villkor bestämda tilldragelsen kommer att inträffa, eller i den meningen
att det visserligen är säkert, att tilldragelsen skall inträffa, men ovisst
när, skall fordringen icke medräknas. Däremot har den omständigheten, att
fordran, som löper utan ränta, ännu ej är förfallen till betalning, betydelse
endast för beräkningen av dess förhandenvarande värde (4 §).

Denna
lag träder i kraft en vecka efter den dag då lagen enligt uppgift på den har
kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.

079 (180

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:859. 2 Senaste
lydelse 1979:615.

Prop.
1981/82:79 12

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 23 § lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 §2 Vid uppskattning av lös egendom iakttages:

A. Tomträtt eller vatlenfallsrätt uppskattas, i den
mån ej annat följer av

20 § Iredje siycket, till vad rättigheten med hänsyn till villkoren vid

upplåtelsen och den tid, som därför återstår, kan antagas hava betingat vid en

av boets avveckling föranledd, med tillbörlig omsorg skedd försäljning.

B. Värdepapper, som noteras på inländsk eller utländsk
börs eller är

föremål för liknande notering, uppskattas till det noterade värdet eller, om

detta icke motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid försäljning under

normala förhållanden, till det pris som skulle ha kunnat påräknas vid en

sådan försäljning. Sådana värdepapper, som eljesi omsättas på kapitalmark

naden eller vars värde icke skall beräknas med ledning av bestämmelserna i F

nedan, uppskattas enligt sist angivna grund.

C. Fordran uppskattas till sitt kapitalbelopp jämte
upplupen ränta å tid,

som avses i 21 §. År fordringen ej förfallen och skall ränta därå ej beräknas

för tiden före förfallodagen, uppskattas fordringen till belopp, som ulgör '

dess värde vid nämnda tid enligt den vid denna lag fogade tabellen 1.

Osäker fordran uppskattas till belopp, varmed den kan
beräknas inflyta. Värdelös fordran anses icke utgöra tillgång. Den
omständigheten att gäldenären är delägare i dödsboet föranleder icke
fordringens uppskattande enligt andra grunder än som eljest äro tillämpliga.

Medel, för vilka uppskov med Medel, för vilka uppskov med

inkomstbeskattning åtnjutes enligt inkomstbeskattning åtnjutes
enligt

bestämmelserna om skogskonto, bestämmelserna om skogskonto,

upphovsmannakonto eller investe- upphovsmannakonto, uppfinnar-

ringskonto för skog, upptagas till konto eller investeringskonto för

halva värdet. Har medel avsatts till skog, tas upp lill halva värdet. Har

fondförsärskilt ändamål enligt före- medel satts av fill fond för särskilt

skrift i lag eller annan författning och ändamål enligt föreskrift i lag eller

har avdrag vid inkomstberäkningen annan författning och har avdrag vid

merfg/v/M för avsättningen, får halva inkomstberäkningen medgetts för

det avsatta beloppet upptagas som avsättningen, får halva det avsatta

skuld. beloppet las upp som skuld.

'Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857. Senaste
lydelse 1980:1056.

Prop. 1981/82:79 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

D. För evärdlig tid utgående ränta, avkomst eller
annan förmån

uppskattas till tjugu gånger del belopp, vartill den senast för helt år

uppgått.

Nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan
förmån, som utgår under viss tid eller någons livstid, uppskattas fill sitt
kapitalvärde. Är rättigheten bestämd till visst belopp eller eljest till viss
storlek, beräknas kapitalvärdet efter det belopp rättigheten för helt år
motsvarar enligt de vid denna lag fogade tabellerna II och III. Om livränta på grund av försäkring skall
utgå så länge någon är i livet, dock längst under viss tid, eller skall börja
utgå framdeles, beräknas värdet efter försäkringstekniska grunder med
iakttagande av föreskrifterna i denna paragraf. Där rättighet, som belastar
viss egendom, ej är på nyss angivet sätt bestämd, anses årliga värdet utgöra
fem procent av det penningvärde, vartill egendomen uppskattats, dock att, där
rättighet avser endast del av egendom eller dess årliga värde eljest icke kan
bestämmas enligt nyss angivna grund, detta uppskattas efter vad som prövas
skäligt.

Kapitalvärdet av rättighet, som icke är bestämd att utgå
under någons livsfid men ändock är av obestämd varaktighet, uppskattas med
ledning av tabell III, såsom om den skolat utgå för den berättigades livstid,
dock högst till tio gånger det värde, rättigheten för helt år motsvarar.

Är rättighet beroende av flera personers liv sålunda, att rätfigheten
upphör vid den först avlidnes frånfälle, bestämmes rätfighetens kapitalvärde
efter den äldstes levnadsålder. Fortfar däremot rättigheten oförändrad till den
sist avlidnes frånfälle, beräknas värdet efter den yngstes ålder.

E. Värdet av utländskt myntslag beräknas efter den
köpkurs på checkar,

utställda i samma myntslag, som gällde vid tiden för skattskyldighetens

inträde. Finnes ej sådan kurs eller kan av annan anledning värdet icke

beräknas efter denna grund, bestämmer regeringen eller den myndighet

regeringen förordnar, hur beräkningen skall ske.

F. Andel i bostadsförening eller bostadsaktiebolag tas
upp till ett värde

som motsvarar medlemmens eller delägarens andel i föreningens eller

bolagets behållna förmögenhet beräknad med utgångspunkt i det värde som

föreningens eller bolagets fastighet skall tas upp till enligt 22 § och med

hänsyn fill föreningens eller bolagets övriga tillgångar och skulder enligt

senaste bokslut.

Annan lös egendom än förut nämnts uppskattas till vad den
kan antas ha betingat vid en med tillbörlig omsorg skedd försäljning, som
föranletts av boets a-weckling.

Vid värderingen av förvärvskälla som enligt kommunalskattelagen
(1928:370) ingår i inkomstslagen jordbruksfastighet eller rörelse tillämpas
bestämmelserna i 4 § och, med undantag av femte stycket sista meningen.

Prop. 1981/82:79 14

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

punkt
2 av anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt.

Denna
lag träder i kraft en vecka efter den dag då lagen enligt uppgift på den har
kommit ut från trycket i Svensk författningssamling. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande om skattskyldighet inträtt före ikraftträdandet.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:953) om särskilt
investeringsavdrag

för inventarieanskaffning

Härigenom
föreskrivs att 3 § lagen (1980:953) om särskilt investeringsavdrag för
inventarieanskaffning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

3 § '

Särskilt investeringsavdrag utgör 20 procent av
anskaffningsvärdet.

Avdraget
skall göras vid taxeringen för det beskattningsår under vilket inventarierna
har levererats eller - i fråga om inventarier som den skattskyldige själv har
tillverkat - färdigställts.

Särskilt
investeringsavdrag medges högst med ett belopp som motsvarar den vid
taxeringen lill statlig inkomstskatt beräknade inkomsten av förvärvskällan före
särskilt investeringsavdrag och före - i förekommande fall - avdrag för inkomslbaserad
avsättning till resultatutjämningsfond enligt 41 d § kommunalskattelagen
(1928:370), avdrag för avsättning till allmän investeringsreserv enligt lagen
(1979:610) om allmän investeringsreserv, uppskov enligt lagen (1979:611) om upphovsmannakonto
samt avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter. Vad som inte kunnat utnyttjas på detta sätt får vid senare
taxering utnyttjas genom avdrag i förvärvskällan, dock senast vid den taxering
som sker tredje året efter det år då taxering enligt andra stycket har skett.
Ett förskjutet investeringsavdrag får - i förekommande fall sedan hänsyn tagits
till det på del aktuella beskattningsåret belöpande avdraget - inte

Särskilt
investeringsavdrag medges högst med ett belopp som motsvarar den vid
taxeringen till statlig inkomstskatt beräknade inkomsten av förvärvskällan före
särskilt investeringsavdrag och före - i förekommande fall - avdrag för inkomslbaserad
avsättning till resultatutjämningsfond enligt 41 d § kommunalskattelagen
(1928:370), avdrag för avsättning till allmän investeringsreserv enligt lagen
(1979:610) om allmän investeringsreserv, uppskov enligt lagen (1979:611) om upphovsmannakonto,
uppskov enligt lagen (0000:000) om uppfinnarkonto samt avdrag för avsättning
för egenavgif-terenligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Vad som inte
kunnat utnyttjas på detta sätt får vid senare taxering utnyttjas genom avdrag i
förvärvskällan, dock senast vid den taxering som sker tredje året efter det år
då taxering enligt andra stycket har skett. Ett förskjutet investeringsavdrag
får - i förekommande fall sedan hänsyn tagits fill det på det

'Lydelse enligt prop. 1981/82:10.

Nuvarande
lydelse

överstiga det belopp som har beräknats enligt första
meningen.

Föreslagen
lydelse

aktuella beskattningsåret belöpande avdraget - inte
överstiga det belopp som har beräknats enligt första meningen.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag då lagen
enligt uppgift på den har kommit ul från trycket i Svensk författningssamling
och tillämpas första gången vid 1982 års taxering. Vid nämnda taxering skall
dock vad i tredje stycket sägs om avdrag för avsättning för egenavgifter i
stället avse schablonavdrag för egenavgifter.

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:954) om särskilt
investeringsavdrag

för byggnadsarbeten m. m.

Härigenom
föreskrivs att 3 § lagen (1980:954) om särskilt investeringsavdrag för
byggnadsarbeten m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

3 § '

Särskilt
investeringsavdrag utgör 10 procent av den del av utgifterna för ny-, till-
eller ombyggnad och 20 procent av den del av utgifterna för täckdikning som
hänför sig till perioden den 1 november 1980-den 31 mars 1983. Utgifter anses
hänförliga till denna period om de avser material som har fogats in i en
byggnad eller annat arbete som har utförts under perioden.

Investeringsavdrag
skall göras för det beskattningsår under vilket ett arbete har utförts. Om
arbetet hänför sig till flera beskattningsår och investeringsavdrag på grund
av arbetet inte redan har gjorts, får dock hela investeringsavdraget göras
vid taxeringen för det sista beskattningsår som kan komma i fråga.

Särskilt
investeringsavdrag medges högst med ett belopp som motsvarar den vid
taxeringen fill statlig inkomstskatt beräknade inkomsten av förvärvskällan före
särskilt investeringsavdrag och före - i förekommande fall - avdrag för inkomslbaserad
avsättning till resultatutjämningsfond enligt 41 d § kommunalskattelagen
(1928:370), avdrag för avsättning till allmän investeringsreserv enligt lagen
(1979:610) om allmän investeringsreserv, uppskov enligt lagen (1979:611) om upphovsmannakonto
samt avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter. Vad som inte kunnat utnyttjas på detta sätt får vid senare
taxering utnyttjas genom avdrag i förvärvskällan, dock senast vid den taxering
som sker

Särskilt
investeringsavdrag medges högst med ett belopp som motsvarar den vid
taxeringen till statlig inkomstskatt beräknade inkomsten av förvärvskällan före
särskilt investeringsavdrag och före - i förekommande fall - avdrag för inkomslbaserad
avsättning till resultatutjämningsfond enligt 41 d § kommunalskattelagen
(1928:370), avdrag för avsättning till allmän investeringsreserv enligt lagen
(1979:610) om allmän investeringsreserv, uppskov enligt lagen (1979:611) om upphovsmannakonto,
uppskov enligt lagen (0000:000) om uppfinnarkonto samt avdrag för avsättning
för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Vad som inte kunnat
utnyttjas på detta sätl får vid senare taxering utnyttjas genom avdrag i

'Lydelse enligt prop. 1981/82:30. 2 Riksdagen 1981/82. 1 saml.
Nr 79

Nuvarande lydelse

Iredje året efter det år då taxering enligt andra stycket
har skett. Ett förskjutet investeringsavdrag får - i förekommande fall sedan
hänsyn tagits till det på det aktuella beskattningsåret belöpande avdraget -
inte översfiga del belopp som har beräknats enligt första meningen.

Föreslagen lydelse

förvärvskällan, dock senast vid den taxering som sker
tredje året efter det år då taxering enligt andra stycket har skett. Ett
förskjutet investeringsavdrag får - i förekommande fall sedan hänsyn tagits
till det på det aktuella beskattningsåret belöpande avdraget - inte överstiga
det belopp som har beräknats enligt första meningen.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag då lagen
enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling
och tillämpas första gången vid 1982 års taxering. Vid nämnda taxering skall
dock vad i Iredje stycket sägs om avdrag för avsättning för egenavgifter i
stället avse schablonavdrag för egenavgifter.

Prop.
1981/82:79 19

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-10-29

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder. Johansson, Wirtén,
Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Wirtén Lagrådsremiss om uppfinnarkonto

1 Inledning

Kulturskattekommittén (B 1979:15)' överlämnade i maj 1981
sitt andra delbetänkande (Ds B 1981:9) Förslag till lag om uppfinnarkonto. I
betänkandet föreslår kommittén att egenföretagare med uppfinnarintäkt ges
möjlighet till skattemässig inkomstutjämning. Förslaget är uppbyggt efter
mönster av lagen om upphovsmannakonto (prop. 1978/79:210, SkU 57, rskr 389, SFS
1979:611).

Till protokollet i detta ärende bör kommitténs betänkande
fogas som bilaga 1. Betänkandet har rer-nissbehandlats. Till protokollet i
detta ärende bör som bilaga 2 fogas en förteckning över remissinstanserna och
en sammanställning av deras yttranden.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Allmänna synpunkter

För uppfinnare är det liksom för författare, konstnärer
och andra upphovsmän vanligt med starkt varierande inkomster. En ojämn inkomstutveckling
medför ofta högre skatte- och avgiftsbelastning och sämre
socialförsäkringsskydd än om inkomsten är jämnt fördelad över åren. Detta leder
bl. a. till svårigheter att upprätthålla verksamheten under inkor-nstsva-

' F. d. kammarrättspresidenten Gustaf Hedborg, ordförande,
f. d. riksdagsledamöterna Sven Gustafson och Per Olof Sundman samt
riksdagsledamöterna Anders Höemark och Bo Södersten.

Prop.
1981/82:79 20

ga perioder. Möjligheten till skattemässig konsolidering
och resultatutjämning är därför av särskild betydelse för dessa yrkesutövare.
Utrymmet för sådana åtgärder är emellertid ganska litet för uppfinnare eftersom
verksamheten ofta bedrivs utan varulager och andra av- eller nedskrivningsbara
tillgångar. Genom 1979 års företagsskattereform utvidgades visserligen
möjligheterna att bygga upp obeskattade reserver genom bl. a. avsättning till
resultatutjämningsfond och allmän investeringsreserv. Av olika skäl är dock
dessa avsättningar av begränsad betydelse för en uppfinnare.

Riksdagen har framfört önskemål om att
kulturskattekommittén skall ta upp frågan om ett inkomstutjämnande system för
uppfinnare med förtur (SkU 1979/80:25. rskr 1979/80:165, SkU 1980/81:24).
Kulturskattekommittén har i enlighet med detta utarbetat ett förslag till lag
om uppfinnarkonto. Förslaget innebär att uppfinnare skall få uppskov med
beskattning av den del av inkomsten som sätts in på ett särskilt bankkonto (uppfinnarkonto).
Reglerna överensstämmer tekniskt sett med lagstiftningen om upphovsmannakonto
vilken i sin tur bygger på skogskontolagen (1954:142). Uppskovsrätten omfattar
enligt förslaget rörelseintäkter som en fysisk person erhåller genom en av
denne gjord uppfinning (uppfinnarintäkt). Utanför lagen faller alltså bl. a.
ersättningar för uppfinningar som skaltemässigt skall redovisas som intäkt av
tjänst.

De medel som betalats in pä uppfinnarkonto skall tas upp
till beskattning när de betalas ut från banken. Sådan utbetalning skall i
princip göras senast fem år efter utgången av det år då inbetalningen gjordes.
Längsta uppskovstid är med andra ord omkring sex år. För att uppskov skall
kunna medges krävs att uppfinnarintäkten såvål absolut sett som i förhållande
till tidigare års uppfinnarintäkter är av viss storlek. Dessa spärregler
överensstämmer med vad som gäller i fråga om upphovsmannakonto.

Kommitténs förslag om uppfinnarkonto har tillstyrkts eller
lämnats i stort sett utan erinran av övervägande antalet remissinstanser. Några
remissinstanser har emellertid avstyrkt förslaget. Av dessa befarar några att
ett inkomstutjämnande system för uppfinnare kommer att ge upphov till liknande
krav från andra yrkeskategorier med ojåmna inkomster. Vidare har påtalats att
det inte är lämpligt att genomföra en lagstiftning om uppfinnarkonto innan
lagen om upphovsmannakonto har utvärderats. RSV och STU har ifrågasatt om det
inte vore enklare att sammanföra frågor av nu aktuellt slag till en och samma
lag.

Även i samband med 1979 års lagstiftning om upphovsmannakonto
pekade en del remissinstanser på risken för smittoeffekter. Min företrädare
anförde att dessa farhågor syntes vara överdrivna. Det rådde enligt denne inte
något tvivel om att kulturarbetarna hade ojämnare inkomster och mindre
möjligheter till resultatreglerande dispositioner än andra grupper av enskilda
företagare utom möjligen skogsägarna. Mot den bakgrunden ansågs risken för
smittoeffekter inte utgöra något hållbart argument mot att ett skogskon-loliknande
system infördes även för kulturarbetarna. Vad som sålunda

Prop. 1981/82:79 21

anförts beträffande kulturarbetarna gäller enligt min
uppfattning också i fråga om uppfinnarna. Dessa bedriver sin verksamhet under i
stort sett samma ekonomiska betingelser som t. ex. konstnärer och författare. 1
likhet med flertalet remissinstanser anser jag därför att den av kommittén
föreslagna rätten till inkomstutjämning för uppfinnare bör genomföras. Reglerna
om uppfinnarkonto bör. som kommittén föreslagit, tas in i en särskild lag om uppfinnarkonto.
Lagen bör få samma tekniska uppbyggnad som lagen om upphovsmannakonto.

Jag övergår nu till att närmare redogöra för lagförslaget.
1 min kommentar uppehåller jag mig frän-rst vid de punkter där de föreslagna
reglerna skiljer sig frän motsvarande regler i upphovsrnannalagstiftningen.

2.2 Tillämpningsområde (1 §)

Enligt kommitténs förslag förutsätter uppskovsrätten att
ersättningen för en uppfinning skatterättsligt är att hänföra till inkomst av
rörelse. Kommittén konstaterar att svårigheter till följd av ojämna inkomster
kan förekomma även när en uppfinnarintäkt skall tas upp som inkomst av tjänst.
Ett uppfinnarkonto i inkomstslaget tjänst anses emellertid leda till en
tämligen komplicerad lagstiftning vilket kommer i konflikt med önskemålet om en
snar lösning för rörelsedrivande uppfinnare. Kommittén avser att i ett senare
skede överväga om även inkomst av tjänst kan omfattas av uppskovsrätten.

För egen del ansluter jag mig till kommitténs uppfattning
att det f. n. inte är möjligt att utvidga tillämpningsområdet till sådana
ersättningar som skattemässigt utgör inkomst av tjänst. De nya reglerna bör
alltså omfatta endast sådana ersättningar för uppfinningar som skall tas upp
som intäkt av rörelse.

Med uppfinnarintäkt avses enligt kommittén sådan intäkt av
rörelse som en uppfinnare förvärvat genom en av denne gjord uppfinning.
Begreppet uppfinnarintäkt har närmare preciserats i kommitténs
författningsförslag. Hit räknas en inkomst som tillkommer en uppfinnare då ett
patent utnyttjas. Även inkomst som härrör från en uppfinning som inte är
patenterad räknas till uppfinnarintäkt om uppfinningen har överlåtits för
industriellt utnyttjande eller på annal sätl har tillgodogjorts industriellt.
Kommittén har sålunda stannat för att låta uppskovsmöjhghelen avse uppfinnarintäkter
i allmänhet och inte endast intäkter som härrör från en patenterad eller
patenterbar uppfinning. När ett patent inte föreligger skall man enligt
kommittén pröva om det ändå är fråga om en uppfinning. Det skall därvid handla
om något nytt av teknisk karaktär och med teknisk effekt. Nyheten skall syfta
till eller ha möjliggjort nya produkter, metoder, system eller processer. För
att ange detta förhållande har kommittén - efter förebild från patentlagen
(1967:837) - i lagtexten använt uttrycken "industriellt utnyttjande"
och "tillgodogjorts industriellt". Liksom vid tillämpningen av
patentlagen krävs enligt kommittén inte att uppfinningen uteslutande
exploateras eller avses bli exploaterad

Prop.
1981/82:79 22

inom det som i allmänt språkbruk kallas
"industri". Som exempel på områden inom vilka uppfinningar av teknisk
karaktär kan förekomma nämner kommittén sjukvården, transportväsendet,
byggnadsverksamheten, jord- och skogsbruket samt gruvdriften.

En del remissinstanser har ställt sig något tveksamma till
kommitténs definition av begreppet uppfinnarintäkt. Bl. a. har påpekats att den
föreslagna avgränsningen är vag och kan leda till tolkningsproblem. Svenska
bankföreningen har förordat en nägot annorlunda utformning av lagtexten. Enligt
föreningens uppfattning, vilken delas av SHIO-Familjeföretagen, är det nämligen
inte lämpligt att i lagtexten använda uttrycken "industriellt
utnyttjande" och "tillgodogjorts industriellt". Dessa uttryck
anses nämligen kunna vilseleda den enskilde i frågan om rätten till uppskov.
Föreningen har i sitt lagtextförslag ersatt uttrycken med orden "uppfinning
av teknisk karaktär". En remissinstans har ansett att endast patenterade
uppfinningar bör omfattas av förslaget.

För egen del vill jag anföra följande. En utgångspunkt bör
vara att lagens tillämpningsområde blir så klart avgränsat som möjligt. Vad
först beträffar frågan om begränsning skall ske till patenterade eller
patenterbara uppfinningar eller till uppfinningar för vilka patent har sökts
anser jag- i likhet med kommittén - att en sådan begränsning skulle bli alltför
snäv. Tilläggas kan också att ett krav på patenterbarhet ofrånkomligen skulle
medföra stora tillämpningssvårigheter för taxeringsmyndigheterna. Även om det
alltså inte bör krävas att villkoren för patenterbarhet är uppfyllda kan det
ändå vara lämpligt att uppställa några av de krav som ingår i patenterbarhetsvillkoren
enligt patentlagen.

Patent
meddelas på uppfinningar som är industriellt användbara och som dessutom inte
bara är nya i förhållande till vad som redan är känt utan ocksä väsentligen
skiljer sig från det som är känt. En stor del av de patentansökningar som inte
leder till patent faller därför att det uppdagas att uppfinningen inte längre
är ny. En del faller också därför att uppfinningen inte kan ses som ett tillräckligt
steg i förhållande till befintlig teknologi, dvs. den saknar uppfinningshöjd.

I
praktiken kan uppfinningar mycket väl vara ekonomiskt användbara i näringslivet
utan att uppfylla kraven på nyhet och uppfinningshöjd. När det gäller
uppfinnarnas rätt till uppskov med beskattningen kan man därför, enligt min
uppfattning, bortse från sådana krav. Däremot anser jag att det i patentlagen
uppställda kravet på att en uppfinning skall kunna tillgodogöras industriellt
även bör tas in i den föreslagna lagen om uppfinnarkonto. I detta krav ligger
att uppfinningen skall ha teknisk karaktär, teknisk effekt och reproducerbarhet.

Med
teknisk karaktär avses väsentligen att uppfinningen skall gälla ett sätt att
lösa en uppgift med hjälp av naturens materia och energi. Kravet pä teknisk
karaktär anses i patentlagen ha kommit till uttryck genom föreskriften att
uppfinningen skall kunna "tillgodogöras industriellt".

Prop.
1981/82:79 23

Kraven på teknisk effekt och reproducerbarhet anses ligga
i själva begreppet uppfinning. Teknisk effekt anses en uppfinning ha om den
innebär lösning av ett tekniskt problem. Reproducerbarhet innebär att ett
riktigt upprepande av uppfinningen alltid skall ge samma effekt.

Som kommittén framhållit anses i patenträttsligt
sammanhang med "industriellt tillgodogörande" inte bara utnyttjande
inom sådan verksamhet som i dagligt tal hänförs till "industri" utan
även andra former av näringsverksamhet. I likhet med kommittén anser jag att
samma vida innebörd av begreppet "industriell" bör gälla vid
tillämpning av den nu föreslagna lagen.

När jag på
detta sätt anknyter till det patenträttsliga begreppet "uppfinning som
kan tillgodogöras industriellt" innebär det också att sådant som enligt 1
§ andra stycket patentlagen aldrig kan betraktas som uppfinning vid tillämpning
av den lagen inte heller bör anses sorn uppfinning vid tillämpning av reglerna
om uppskovsrätt. Det innebär att exempelvis upptäckter, konstnärliga skapelser
eller planer för intellektuell verksamhet, spel eller affärsverksamhet inte
räknas som uppfinningar.

Intäkt genorn en sådan uppfinning som nu har behandlats
kan uppkomma på olika sätt. Till uppfinnarintäkt räknas inte bara vederlaget
för en såld uppfinning eller, i förekommande fall. ett sålt patent utan också
avgifter som uppfinnaren erhåller i samband med att denne upplåter en
nyttjanderätt till uppfinningen. Hit hör också intäkt som förvärvats genom att
en uppfinnare utnyttjar en uppfinning i egen regi.

Vid egentillverkning torde det vara vanligt att
utnyttjandet av uppfinningen ingår som ett led i tillverkningen av en produkt.
I ett sådant fall kan inte hela försäljningspriset för den sålda produkten
behandlas som uppfinnarintäkt. Som uppfinnarintäkt bör räknas endast den del
av försäljningspriset som kan anses utgöra avkastning på uppfinningen. Det får
i första hand ankomma på den skattskyldige att visa hur denna uppdelning skall
göras. Med hänsyn till att fråga endast är om en förskjutning av beskattningen
behöver dock alltför stora krav inte ställas på uppfinnaren i detta hänseende.

Kommittén föreslår - i likhet med vad som gäller enligt
lagen om upphovsmannakonto - att delägare i handelsbolag inte skall ha rätt
till uppskov för inkomst som tillfallit bolaget.

Några remissinstanser har uppgett att det är en normal
företeelse att uppfinnarverksamhet bedrivs i samverkan mellan två eller flera
personer och då i handelsbolagsform. De menar därför att intäkt som uppstått av
sådan verksamhet borde få omfattas av uppskovsmöjligheten.

För egen del får jag anföra följande. Handelsbolagsformen lorde
ha väsentligt större betydelse för uppfinnarverksamhet än för t. ex. litterär
och konstnäriig verksamhet. Detta talar i och för sig för att personer som i
egenskap av delägare i handelsbolag utför uppfinnarverksamhet skall omfattas
av möjligheten att erhålla uppskov med beskattningen. En

Prop.
1981/82:79 24

utvidgning av uppskovsreglerna till att omfatta även
inkomst som tillfaller handelsbolag skulle emellertid komplicera regelsystemet.
En besvärlig fråga skulle bli om uppskovsrätten skulle gälla samtliga delägare
i handelsbolaget oberoende av om de själva deltagit i uppfinnarverksamheten
eller ej. Dessa och liknande frågor måste enligt min uppfattning klarläggas
ytterligare innan ställning kan tas till om lagen skall omfatta även inkomst
som tillfallit ett handelsbolag. Jag lägger därför inte nu fram något förslag
om uppskov i fråga om inkomst som förvärvats genom ett handelsbolag. Min
inställning beträffande handelsbolag gäller även för dödsbon som skall
behandlas som handelsbolag i skattehänseende.

I likhet med vad som gäller i upphovsmannalagstiftningen
bör uppskov inte komma i fråga om uppfinnaren avlidit under beskattningsåret.

2.3 Förutsättningar för uppskov (2-6 8S)

I 2-6 §§ anges närmare under vilka förutsättningar och med
vilka belopp uppskov kan medges. Kommitténs förslag överensstämmer i dessa
hänseenden i princip med vad som gäller för upphovsmannakonto.

En remissinstans anser att bestämmelsen i 3 § b om att -
för att uppskov skall kunna medges - uppfinnarintäkten måste överstiga
motsvarande intäkt under något av de två närmast föregående beskattningsåren
med minst 50 % kan slopas. Som motivering anförs att spärreglerna i 6 § om att
uppskov medges med högst två tredjedelar av inkomsten och att inkomsten efter
uppskovet måste uppgå till minst 30 000 kr. torde begränsa eventuella missbruk.

För egen del vill jag framhålla att villkoret i 3 § b har
uppställts i syfte att säkerställa att systemet inte utnyttjas i andra fall än
då ett verkligt behov av uppskov föreligger. Uppskovsreglerna tar sikte på de
uppfinnare som på grund av kraftiga variationer på intäktssidan har svårigheter
att bedriva verksamheten med kontinuitet och ekonomisk trygghet i ett längre
perspektiv. Den förmån som möjligheten att bygga upp obeskattade reserver
innebär bör begränsas till de fall då intäktsfluktuationen är betydande. Detta
syfte uppnås inte genom enbart bestämmelserna i 6 §. Mot den nu redovisade
bakgrunden är jag inte beredd att förorda nägon avvikelse från kravet på att uppfinnarintäkterna
skall ha ökat med minst 50 % i förhållande till dessa intäkter under något av
jämförelseåren.

Kommitténs förslag innebär att uppskov inte medges om den
skattskyldige har medel innestående på allmänt investeringskonto eller upphovsmannakonto.
Uppskov medges inte heller om denne vid ett och samma års taxering yrkar avdrag
för avsättning till allmän investeringsreserv eller uppskov för insättning på upphovsmannakonto.

Några remissinstanser har varit kritiska till dessa
förslag och ansett att samtidig avsättning till allmän investeringsreserv och
inbetalning på uppfinnarkonto bör tillåtas. Som skäl har anförts att
det i samband med

Prop.
1981/82:79 25

uppfinnarverksamhet - till skillnad mot litterär och
konstnärlig verksamhet -inte sällan krävs investeringar i maskiner och andra
inventarier. Några remissinstanser har ansett att även upphovsmannakonto och uppfinnarkonto
bör få användas samtidigt.

För egen del anser jag att starka praktiska skäl talar för
kommitténs förslag. Den samtidiga användningen av två eller flera
avsättningsmöjligheter eller konton av det slag sor-n det här gäller skulle
fordra relativt komplicerade samordningsregler. Härigenoni försvåras adniinistrationen
och kontrollen. Till detta kommer att uppskovsrätten delvis kan ses som en
kompensation för de uppfinnare som inte investerar i anläggningstillgångar och
därför har foga nytta av investeringsreserven. Jag delar därför kommitténs
uppfattning på denna punkt.

Av det sagda följer att ett yrkande om avdrag för
avsättning till investeringsreserv eller uppskov för insättning på upphovsmannakonto
utgör ett absolut hinder för bifall till ett san-rtidigt yrkande om uppskov för
insättning på uppfinnarkonto. Detsamma gäller om den skattskyldige vid utgången
av det aktuella beskattningsåret har medel insatta på allmänt investeringskonto
eller upphovsmannakonto.

En speciell situation uppkommer om en uppfinnare, som ett
tidigare år betalat in medel på uppfinnarkonto. vid den aktuella taxeringen
yrkar dels avdrag för avsättning till allmän investeringsreserv, dels uppskov
med beskattning av uppfinnarintäkt. 1 detta fall omöjliggör den
"äldre" insättningen på uppfinnarkonto avsättningen till
investeringsreserv. Det utsiktslösa yrkandet om avsättning till
investeringsreserv bör därför inte hindra bifall till yrkandet om uppskov
enligt lagen om uppfinnarkonto. Till skillnad från kommittén anser jag det inte
nödvändigt att reglera detta i författningstexten.

2.4 R ä nta, uttag m. m. (7-13 §§ )

De av kommittén föreslagna bestämmelserna i 7-13 SS är
hämtade från lagstiftningen om upphovsmannakonto.

En remissinstans har föreslagit att den tid under vilken
uppskov kan erhållas skall förlängas från fem till tio år. Jag är emellertid
inte nu beredd att frångå kommitténs förslag.

2.5 Följdändringar I andra författningar

Förslaget till lagom uppfinnarkonto föranleder tillägg till
lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv, kommunalskattelagen (1928:370).
lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,
lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, lagen (1941:416) om arvsskatt
och gåvoskatt, lagen (1980:953) om särskilt investeringsavdrag för
inventarieanskaffning samt lagen (1980:954) om särskilt investeringsavdrag

Prop. 1981/82:79 26

för byggnadsarbeten m. m. Ändringarna innebär i princip
att uppskov enligt den föreslagna lagen om uppfinnarkonto skall fä samma
konsekvenser som uppskov enligt lagen (1979:611) om upphovsmannakonto. Åven
sistnämnda lag bör samordnas r-ned lagen or-n uppfinnarkonto.

2.6 Ikrafttr ä dande

Kommittén föreslår att bestämmelserna i lagen om uppfinnarkonto
skall bli tillämpliga redan vid 1982 års taxering.

Som jag tidigare antytt är det angeläget att
bestämmelserna kan börja tillämpas snarast möjligt. Jag ansluter mig därför
till förslaget. I övergångsbestämmelserna har beaktats bl.a. den i prop.
1981/82:10 föreslagna omläggningen av avdragsreglerna för egenavgifter samt att
3 S 4 mom. lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för
ackumulerad inkomst har ändrats genom lagstiftning år 1981 (SFS 1981:297).

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom budgetdepartementet
upprättats förslag till

1.
lag om uppfinnarkonto

2.
lag om ändring
i lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv

3.
lag om ändring
i lagen (1979:611) om upphovsmannakonto

4.
lag om ändring
i kommunalskattelagen (1928:370)

5.
lagom ändring i
lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

6.
lag om ändring
i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

7.
lag om ändring
i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

8.
lag om ändring
i lagen (1980:953) om särskilt investeringsavdrag för inventarieanskaffning

9.
lag om ändring
i lagen (1980:954) om särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten m. m.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga J?'.

4 Hemst ä llan

Jag her-nställer att lagrådets yttrande inhämtas över de
upprättade lagförslagen.

5 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens
hemställan.

' Bilagan har uteslurirs här. Förslagen är likalydande med
dem som är fogade riil propositionen.

>.
1981/82:79

.NCKT

Bilag!

27 ; /

BUDGF-T-DfPARTnMI

FÖRSLAG TILL LAG OM UPPFINNARKONTO

Betänkande av kulUirskattekommiltcn

Ds B 1981:9

Prop. 1981/82:79 28

T'.il. statsr å det
och cheten C ö r budgetdepartementet

Kultuifskattekonimitt é n
(B 79:15) har i ett tidigare delbet ä nkande
"Samordningen av egenf ö retagares skatter
och scci-alfors ä kringsavgifter" (Ds B 1980:15)
avgivit forsjag i n ä mnda samordningsfr å ga.

I det delbet ä nkande
sora nu framl ä ggs redovisar kommitt é n itt. f ö rslag
till lag om uppfinnarkonto. H ä rmed avses att
boredj fritt verksamma uppfinnare m ö jlighet
till uppskov med inkomstbeskattningen i syfte att å stadkomma en skattem ä ssig inkomstutjamning.

Reservationer eller s ä rskilda
yttranden har inte avgivits.

Stockholm den 9 april 1981

Gustaf Hedborg

Sven Gustafson Anders Uograark

Per Olof Sundman Bo S ö dersten

/Per Sj ö blom

I kommitt é n ing å r s å som ledam ö ter f.d. kammarr ä ttspresidenten
Gustaf Hedborg, ordf ö rande, f.d. r i ksdagsledam ö cer r.,i Sven Gustafson och Per Olof Sundman samt r
i ksdagsledamoter'i.; Anders H ö gmark och Bo
S ö dersten, som sakkunniga departementssekreteraren
Brita Lundh, bitr. skattedirekt ö ren Tore Lundin,
kammarr ä ttsassessorn Margareta Sahlstr ö m, f ö rbundsjurisln
Gun Magnusson Sessler och ingenj ö ren Olof Wallerius,
so'! experter departementssekreteraren Ingmar Fries, hovr ä ttsassessorn Lars Ivarsson och f.d. f ö rsakringsdomaren AlL?n Lundberg och som sekreterare kammarr ä ttsfiskalen Per .-3:.M ■'.

Prop. 1981/82:79 29

INNEH Å LLSF Ö RTECKNING Sid.

SAMMANFATTNING 3

F Ö RFATTNINGSF Ö RSLAG 5

1
INLEDNING 26

2
NUVARANDE
REGELSYSTEM 30

2.1
Beskattnings å rets slutenhet 30

2.2
Resultat- och f ö rlustutj ä mning 30

3 LAGEN OM UPPHOVSMANNAKONTO 3 3

3.1 Inledn ing 33

3.2 Lagens utformning 34

4 Ö VERV Ä GANDEN OCH FORSLAG 3 6

Prop. 1981/82:79 30

äA.v.MAN FATTNING

Uppfinnarnas ekonomiska situation har efter hand alltmer
uppm ä rksammats. Detta sammanh ä nger med uppfattningen om uppfinnarverksamhetens
betydelse f ö r en gynnsam industriell utveckling
i v å rt land.

Kritik har d ä rvid
riktats bl.a. mot skattelagstiftningens utformning och inneb ö rd i vissa h ä nseenden.
Det ankommer enligt direktiven p ä kulturskattekommitt é n att ö verv ä ga hith ö rande
sp ö rsm å l.

N å gra av de aktualiserade skattefr å gorna kan tas upp f ö rst i ett senare och st ö rre sammanhang.
En fr å ga, som l å ter sig s ä rbehandlas,
ar dock m ö jligheten att ge uppfinnare r ä tt till ska t te.-nass ig inkomstutj ä mning genom avs ä ttning
till ett s.k. uppfinnarkonto. Det ä r
en lagstiftning av denna inneb ö rd som kommitt é n f ö resl å r i detta delbet ä nkande.

En saroehandling med fortur av denna fr å ga ä r i ö verensst ä mmelse
med skatteutskottets (SkU 1979/80:25) av riksdagen (rskr 1979/80:165) bifallna hemst ä llan.

.Ko.mm 11 tens forsla.;? ar uppb-yggt efter m ö nster av lagen (1979:611) om upphovsmannakonto. F ö r uppskov med beskattningen genom avs ä ttning till uppfinnarkonto kravs att uppfinnarint ä kten med minst femtio procent ö verstiger motsvarande int ä kt under n å got
av :le tv ä n ä rmast foreg å ende å ren och att inbetalning gjurts pa s ä rskilt konto i bank. Belopp f ö r
vilket app. ik.jv
.r.edjej skall vara l å gat 10 000 kr. Beloppet f å r inte ö verst
i-ja tv ä tredjedelar av nettoint ä kten av f ö r
v ä r v.3kal lan f ö re j:_jp3kov ci.jn .icnaulona-jdrag for egenavgifter
och inte hellei upp.ja till s å dant belopp att
nettoint ä kten efter upp- b k -.1 v men f ■ j t e .s c h, a :-j 1.) n j v ■ 1
r -j g f ö r e j e n a v g i f t e r understiger
30 UOi; :% r . - Till .<..)ntot .iv:;atta .nedel far tas ut tidigast 'fi-:r u
t-j in-jeri :i',' n ■j--''.';n;.: r '-JcC jr, L:, frigan om upp■.ov

Prop. 1981/82:79 31

pr ö vats av taxeringsn ä mnden. St å r
n å got belopp kvar fem å r r ä knat fr å n utg å ngen av det å r d å
inbetalningen senast skulle ha gjorts skall banken betala ut det. Utbetalade
medel tas upp till beskattning.

Till uppfinnarint ä kt
r ä knas enligt f ö rslaget s å dan
int ä kt av r ö relse som en fysisk person f ö rv ä rvat genom
en av honom gjord uppfinning. Hit h ö r
vad sora h ä rflutit fr å n utnyttjandet av ett patent och vidare fr å n en uppfinning, f ö r vilken patent inta raeddelats, genom att uppfinningen ö verl å tits f ö r industriellt utnyttjande eller eljest
tillgodogjorts indu-str:iellt.

Lagen ora uppfinnarkonto f ö resl å s bli till ä mplig fr.o.m. 1982 å rs taxering.

Prop. 1981/82:79 32

FORFATTNINGSFORSLAG

F ö rslag till

Lag om uppfinnarkonto

H ä rigenom f ö reskrivs f ö ljande.

1 § Vid taxering till statlig och
kommunal inkomstskatt kan

fysisk person, p å de villkor och i den omfattning
som anges i

denna' lag, f å uppskov med beskattningen av s å dan int ä kt
av

r ö relse som han har f ö rv ä rvat genom
en av honora gjord uppfin

ning (uppfinnarint ä kt). Till uppfinnarint ä kt r ä knas d ä rvid

vad som har h ä rflutit ej blott fr å n utnyttjande av ett patent

utan ä ven fr å n en uppfinning, f ö r vilken patent ej har medde

lats, genora att denna har ö verl å tits for industriellt utnytt

jande eller eljest har tillgodogjorts industriellt.

Uppskov medges inte om den skattskyldige har avlidit under
beskattnings å ret.

Del ä gare i handelsbolag eller i d ö dsbo, f ö r
vilket reglerna om handelsbolag skall till ä rapas,
har inte r ä tt till uppskov f ö r bolagets eller d ö dsboets inkomst.

2 § Uppskov medges endast f ö r den del av uppfinnarint ä kten,

dock l ä gst 10 000 kronor, som har inbetalats
p å s ä rskilt konto

i bank (uppfinnarkonto). F ö r att medf ö ra r ä tt till
uppskov

skall inbetalning ha gjorts senast den dag d å den skattskyl

dige enligt 34 S 1 eller 2 mom. taxeringslagen (1956:623)

skall ha avl ä mnat allman sj ä lvdeklaration f ö r
det beskatt

nings å r som inbetalningen avser.

Med bank avses
i denna lag riksbanken, aff ä rsbank,
sparbank och f ö reningsbank.

J 5 Som fi-jr utsa ttn ing for uppskov galler

a) att don
akattskyIdIge vitl utg å ngen av det beskattnings å r :om inbetalningen av-;er ar bosatt h ä r i riket och

Prop.
1981/82:79 33

b) att den ska ttskyIdiges sammanlagda uppfinnarint ä kter under beskattnings å ret av en eller flera f ö rv ä rvsk ä llor med nu.Tst femtio procent ö verstiger hans sammanlagda uppfinnarint ä kter under n å got
av de tv å n ä rmast f ö reg å ende beskattnings å ren.

4 S Uppskov medges inte, om den skattskyldige

a)
vid utg å ngen av det beskattnings å r som inbetalningen avser antingen har medel insatta
p å allm ä nt investeringskonto enligt lagen (1979:610) om allm ä n investeringsreserv och avdrag f ö r avs ä ttning till
allm ä n investeringsreserv har erh å llits f ö r
medlen eller har medel insatta p å upphovsmannakonto
enligt lagen (1979:611) om upphovsmannakonto och uppskov f ö r ins ä ttningen har
erh å llits eller

b)
vid taxering f ö r det beskattnings å r som inbetalningen avser yrkar avdrag f ö r avs ä ttning till allm ä n investerings-reserv eller uppskov f ö r ins ä ttning p å upphovsmannakonto, dock att vad sist sagts ej utg ö r hinder f ö r
uppskov enligt denna lag om den skattskyldige vid beskattnings å rets utg å ng
har medel insatta p å uppfinnarkonto och uppskov f ö r denna ins ä ttning
har erh å llits.

5
S Skattskyldig
har f ö r ett och samma beskattnings å r r ä tt till
uppskov endast i fr å ga ora en f ö rv ä rvsk ä lla och f ö r
inbetalning p å uppfinnarkonto i en bank. Har den
skattskyldige f ö r visst beskattnings å r gjort inbetalning till mer ä n en bank, f ö religger
r ä tt till uppskov endast f ö r inbetalning till den f ö rst anlitade banken.

6
S Uppskov
medges f ö r visst beskattnings å r h ö gst med ett
belopp uppg å ende till tv å tredjedelar av den vid taxering till statlig
inkomstskatt ber ä knade nettoint ä kten av f ö rv ä rvsk ä llan f ö re uppskov och schablonavdrag f ö r egenavgifter och h ö gst med s å dant belopp att n ä mnda nettoint ä kt,
efter uppskov men f ö re schablonavdrag f ö r egenavgifter, uppg å r till minst 30 000 kronor.

Uppskov medges med belopp som avrundas ned å t till helt tusental kronor.

3 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 79

Prop.
1981/82:79 34

7
i R ä ntesatsen for medel pa uppfinnarkonto best ä mL. av banken.

8
S Uttag av
medel fr ä n uppfinnarkonto f å r g ö ras efter utg å ngen av november m å nad det å r d å fr å gan om uppskov har pr ö vats vid taxeringen i f ö rsta instans. Uttag f å r avse beloppet i dess helhet eller viss del av detta, dock att
deluttag inte f å r understiga 1 000 kronor.

9
§ Sedan fem å r har f ö rflutit
fr å n utg å ngen av det å r d å inbetalning avseende visst beskattnings å r senast skulle ha gjorts enligt 2 § ,
skall banken betala ut de till beskattnings å ret
i fr å ga h ä nf ö rliga medel, h ä ri inbegripet upplupen r ä nta, som fortfarande innest å r p å uppfinnarkonto.

10 § Belopp f ö r vilket uppskov med beskattning har erh å llits

samt r ä nta p å s å dant belopp skall tas upp sora int ä kt av r ö rel

se f ö r det beskattnings å r d å utbetalning
fr å n uppfinnarkontot

sker eller skulle ha skett enligt 9 S.

Utbetalat belopp skall inte anses som uppfinnarint ä kt.

11 § Medel som innest å r p å uppfinnarkonto
skall tas upp som

int ä kt av r ö relse om

a)
avtal under
beskattnings å ret har tr ä ffats om ö verl å telse eller pants ä ttning
av medlen,

b)
medlen under
beskattnings å ret har tillagts den skattskyldiges
make genora bodelning eller

c)
den
skattskyldige vid beskattnings å rets utg å ng inte l ä ngre
ä r bosatt h ä r i riket.

Avlider
den skattskyldige, skall p å uppfinnarkonto innest å ende medel tas upp som int ä kt av r ö relse
senast vid taxeringen f ö r det beskattnings å r d å d ö dsboet skiftas helt eller delvis, dock inte i n å got fall senare ä n
vid den taxering sora sker det tredje kalender å ret efter det kalender å r d å d ö dsfallet
intr ä ffade.

12 § Skattskyldig som yrkar uppskov raed
beskattning skall

till sj ä l.vdeklarationen foga utredning p å blankett enligt av

riksskatteverket fastst ä llt formul ä r samt besked fr å n
banken

Prop.
1981/82:79 35

om ins ä ttningen.

Skattskyldig
skall i sj ä lvdeklaration l ä mna uppgift om tillgodohavande p å uppfinnarkonto vid beskattnings å rets utg å ng
.

13 § Regeringen kan f ö rordna att aff ä rsbank,
sparbank eller f ö reningsbank, som inte f ö ljer best ä mmelserna
i denna lag eller f ö reskrifter som har utf ä rdats med st ö d
av lagen, inte vidare skall f å ta emot medel
p å uppfinnarkonto.

Denna lag tr ä der
i kraft - - - och till ä mpas f ö rsta g å ngen
i fr å ga om beskattnings å r f ö r vilket
taxering i f ö rsta instans sker å r 1982.

Prop.
1981/82:79 36

F ö rslag till

F ö rordning om uppfinnarkonto

Regeringen f ö reskriver
f ö ljande.

1
S Med uppfinnarkonto
f ö rst å s i denna f ö rordning ett s å dant s ä rskilt
konto i bank som anges i 2 S f ö rsta stycket
lagen (0000:000) ora uppfinnarkonto.

2
§ Ins ä ttning p å uppfinnarkonto f å r g ö ras vid ett
eller flera tillf ä llen med belopp som innehavaren av
kontot best ä mmer .

3
§ Den som g ö r ins ä ttning p å uppfinnarkonto skall till banken l ä mna uppgift ora vilket beskattnings å r sora ins ä ttningen
avser.

Banken skall bokf ö ra
medel p å uppfinnarkonto p å s å dant s ä tt att det av bokf ö ringen framg å r hur stort belopp innehavaren har
innest å ende f ö r varje beskattnings å r.

Ett kontonummer som anv ä nds
f ö r ett uppfinnarkonto f ä r inte anv ä ndas
f ö r n å got annat konto.

Denna f ö rordning tr ä der i kraft

Prop.
1981/82:79 37

F ö rslag till

Lag om ä ndring i
lagen (1979:610) ora allm ä n investeringsreserv

H ä rigenom f ö reskrivs att 4 S lagen (1979:610) om allm ä n investeringsreserv skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

4 S

Avdrag medges inte, om den Avdrag medges inte, ora den

skattskyldige skattskyldige

a) vid utg å ngen av det
be- a) vid utg å ngen av det be

skattnings å r som avs ä ttningen skattnings å r som avs ä ttningen

avser har medel insatta p å avser har medel insatta p å

upphovsmannakonto
enligt la- upphovsmannakonto enligt la

gen (1979:611) om upphovs- gen (1979:611) ora upphovs-

raannakonto och uppskov f ö r mannakonto eller p å
uppfin-

ins ä ttningen har erh å llits, narkonto enligt lagen

eller (0000:000) ora uppfinnarkonto

och
uppskov f ö r ins ä ttningen

har erh å llits, eller

b) f ö r det beskattnings å r b) f ö r
det beskattnings å r

och den f ö rv ä rvsk ä lla som av- och den f ö rv ä rvsk ä lla som av

s ä ttningen avser yrkar upp- s ä ttningen avser yrkar upp

skov med taxering enligt skov med taxering enligt

skogskontolagen (1954:142) skogskontolagen (1954:142).

Denna lag tr ä der
i kraft -

Prop.
1981/82:79 38

F ö rslag till

Lag ora ä ndring i
lagen (1979:611) om upphovsmannakonto

H ä rigenom f ö reskrivs att 4 S lagen (1979:611) om upphovsmannakonto
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

4 $

Uppskov medges inte, om den Uppskov medges inte, om den

skattskyldige skattskyldige

a) vid
utg å ngen av det a) vid utg å ngen av det

beskattnings å r som inbetal- beskattnings å r som inbetal

ningen avser har medel in- ningen avser antingen har

satta pi å allm ä nt investe- medel insatta p å allm ä nt

ringskonto enligt lagen investeringskonto enligt

(1979:610) om allm ä n inves- lagen (1979:610) om allm ä n

teringsreserv och avdrag f ö r investeringsreserv och av-

avs ä ttning till allm ä n in- drag f ö r avs ä ttning till

vesteringsreserv har erh å l- allm ä n
investeringsreserv

lits f ö r medlen elier har erh å llits f ö r
medlen

eller har medel insatta p å uppfinnarkonto enligt lagen (0000:000) om uppfinnarkonto och uppskov
f ö r ins ä ttningen har erh å llits,
eller

b) vid
taxeringen f ö r det b) vid taxeringen f ö r det

beskattnings å r som inbetal- beskattnings å r som inbetal

ningen avser yrkar avdrag ningen avser yrkar avdrag

f ö r s å dan avs ä ttning. f ö r avs ä ttning till allm ä n

investeringsreserv, dock att vad sist sagts ej utg ö r hinder f ö r
uppskov enligt denna lag d ä rest den skattskyldige vid
beskattnings-

Nuvarande
lydelse

Foreslagen
lydelse

Denna lag tr ä der i kraft

å rets utg å ng har medel insatta p å upphovsmannakonto och uppskov f ö r ins ä ttningen har
erh å llits.

F ö rslag till

Lag om ä ndring i kommunalskattelagen (1928:370)

H ä rigenom foreskrivs att 41 d S kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Vid ber ä kning av
inkomst av jordbruksfastighet och r ö relse
medges avdrag f ö r belopp som i r ä kenskaperna har avsatts till resultatutj ä mningsfond. Avdraget f å r uppg å till h ö gst tjugo procent av summan av de belopp som den
skattskyldige under beskattnings å ret har erlagt
som l ö n till arbetstagare hos honom i f ö rv ä rvsk ä llan (l ö nekostnad).
I fr å ga om skattskyldig, som ä r fysisk person, f å r avdraget uppg å
till h ö gst summan av tjugo procent av l ö nekostnaden och femton procent av den vid taxeringen
till statlig inkomstskatt ber ä knade inkomsten
av f ö rv ä rvsk ä llan efter avdrag f ö r den l ö nebaserade
men f ö re avdrag f ö r den inkomstbaserade fondavs ä ttningen och - i f ö rekom-mapde fall - f ö re avdrag f ö r avs ä ttning till
allm ä n investeringsreserv enligt lagen
(1979:610) om allm ä n investeringsreserv och f ö re

41 d S

F ö reslagen lydelse

Vid ber ä kning av
inkomst av jordbruksfastighet och r ö relse
medges avdrag f ö r belopp som i r ä kenskaperna har avsatts till resultatutj ä mningsfond. Avdraget f å r uppg å till h ö gst tjugo procent av suraman av de belopp som den
skattskyldige under beskattnings å ret har erlagt
som l ö n till arbetstagare hos honom i f ö rv ä rvsk ä llan (l ö nekostnad).
I fr å ga om skattskyldig, som ä r fysisk person, f å r avdraget uppg å
till h ö gst summan av tjugo procent av l ö nekostnaden och femton procent av den vid taxeringen
till statlig inkomstskatt ber ä knade inkomsten
av f ö rv ä rvsk ä llan efter avdrag f ö r den l ö nebaserade
men f ö re avdrag f ö r den inkomstbaserade fondavs ä ttningen och - i f ö rekommande fall - f ö re avdrag f ö r avs ä ttning till
allm ä n investeringsreserv enligt lagen
(1979:610) om allm ä n investeringsreserv och f ö re

Paragrafen inf ö rd
genom lag 1979:612.

Prop.
1981/82:79 41

Nuvarande lydelse Foreslagen lydelse

uppskov enligt lagen uppskov enligt lagen

(1979:611) om upphovsmanna-. (1979:611) om upphovsmanna

konto samt f ö re schablon- mannakonto eller enligt

avdrag f ö r egenavgifter. lagen (0000:000) om uppfin

narkonto samt f ö re schab

lonavdrag f ö r egenavgifter.

Avdrag f ö r avs ä ttning till resultatutj ä mningsfond medges inte i fr å ga om f ö rv ä rvsk ä lla vari ing å r lager av v ä rdepapper,
fastigheter eller liknande tillg å ngar.

Med l ö n avses s å dana ers ä ttningar
i penningar som anges i 19 kap. 1 §
andra stycket lagen (1962:381) om allm ä n
f ö rs ä kring. H ä nsyn skall dock inte tas till l ö n till arbetstagare f ö r vilken avgiftsskyldighet enligt fj ä rde stycket f ö rsta meningen n ä mnda paragraf inte f ö religger och inte heller till ers ä ttning
till arbetstagare, som varit bosatt utomlands och utf ö rt arbete utom riket, s å vida ers ä ttningen
avsett arbete som utf ö rts for annans r ä kning utan att anst ä llning f ö relegat (jfr 19 kap. 1 § fj ä rde stycket
andra raeningen n ä mnda lag).

I fr å ga om handelsbolag och d ö dsbo, som i beskattningsh ä nseende behandlas som handelsbolag, ber ä knas avdrag f ö r
avs ä ttning till resultatutj ä mningsfond f ö r
bolaget respektive d ö dsboet. Ä gs andel i handelsbolag eller i d ö dsbo, som i beskattningsh ä nseende behandlas som handelsbolag, av annan ä n h ä r i riket
bosatt fysisk person, f å r avdrag f ö r avs ä ttning inte
ber ä knas p å grundval av bolagets eller d ö dsboets inkomster.

Avdrag f ö r avs ä ttning till resultatutj ä mningsfond skall å terf ö ras till beskattning n ä stf ö ljande beskattnings å r.

Av punkt 2
tionde och elfte styckena av anvisningarna till 41 S framg å r att avs ä ttning
till resultatutj ä mningsfond kan medf ö ra att r ä tten
till lagernedskrivning begr ä nsas.

Denna lag tr ä der
i kraft

Forslag till

Lag om ä ndring i
lagen (1951:763) om ber ä kning av statlig

inkomstskatt f ö r
ackumulerad inkomst

H ä rigenom f ö reskrivs
att 3 § 3 mom. lagen (1951:763) om ber ä kning av statlig inkomstskatt f ö r ackumulerad inkomst skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

3 mom. I
fr å ga om inkomst av £ . Ö£ else skola
lagens best ä mmelser g ä lla endast f ö ljande
int ä kter, n ä mligen

1) int ä kt genora vetenskaplig, litter ä r, konstn ä rlig
eller d ä rmed j ä mf ö rlig verksarahet,
under f ö ruts ä ttning att int ä kten inte f ö ranlett uppskov med beskattning enligt lagen
(1979:611) om upphovsmannakontoj

3 mom. I
fr å ga om inkomst av £Ö£ els £ skall
lagens best ä mmelser g ä lla endast f ö ljande
int ä kter, n ä mligen

1) int ä kt genom vetenskaplig; litter ä r, konstn ä rlig
eller d ä rmed j ä mf ö rlig
verksamhet, under f ö ruts ä ttning att int ä kten inte f ö ranlett uppskov med beskattning enligt lagen
(1979:611) om upphovsmannakonto eller enligt lagen (0000:000) om uppfinnarkonto;

2)
int ä kt vid ö verl å telse av hyresr ä tt
samt av varum ä rke, firmanamn och andra liknande r ä ttigheter av goodwills natur;

3)
int ä kt i form av eng å ngsers ä ttning, som erh å llits
p å grund av avbrottsf ö rs ä kring eller
s å som skadest å nd eller dylikt f ö r inkomstbortfall i r ö relsen till
f ö ljd av expropriation, rekvisition
eller annat liknande f ö rfarande;

4) int ä kt i form av eng å ngsers ä ttning vid avyttring av patentr ä tt eller liknande r ä ttighet samt vid avyttring eller avl ö sning av r ä tt till royalty, allt under f ö ruts ä ttning att

1

Senaste lydelse 1979:616.

Prop.
1981/82:79 43

avyttringen eller avl ö sningen
skett i saraband med ö verl å telse, uppl å telse eller nedl ä ggande av r ö relse;

5)
int ä kt vid avyttring, i samband med ö verl å telse, uppl å telse eller nedl ä ggande
av r ö relse, av f ö r stadigvarande bruk i r ö relsen avsedda maskiner eller andra inventarier, vilka
icke vid ber ä kning av v ä rdeminskningsavdrag h ä nf ö ras till byggnad, samt av andra
varor och produkter i r ö relsen ä n ovan vid 4) avses; samt

6)
int ä kt, som uppkommit d ä rigenom att avs ä ttning till s ä rskilda investeringsfonder f ö r f ö rlorade inventarier
och lagertillg å ngar eller f ö r avyttrat fartyg eller till s ä rskild nyanskaffningsfond å terf ö rts till
beskattning under s å dana f ö rh å llanden att,
d ä rest det å terf ö rda beloppet
i st ä llet utgjort k ö peskilling f ö r
tillg å ngarna i fr å ga, k ö peskillingen
enligt 5) ovan skulle ansetts s å som
ackumulerad inkomst,

dock att r ä nta som till ä gges
det å terf ö rda beloppet icke skall anses utg ö ra
s å dan inkomst.

Vad i
denna lag stadgas om ö verl å telse, uppl å telse eller nedl ä ggande av r ö relse
skall ä ga motsvarande till ä mpning betr ä ffande
r ö relsefilial och r ö relsegren.

Denna lag tr ä der
i kraft

F ö rEliM till

Lag om ä ndring i lagen
(1947:577) ora statlig f ö rm ö genhets skatt

H ä rigenom f ö reskrivs
att punkt 3 av anvisningarna till 3 och 4 SS lagen (1947:577) om statlig f ö rm ö genhetsskatt
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

F ö reslagen lydelse

Anvisningar
till 3 och 4 SS

3.
Medel, f ö r vilka uppskov med inkom.stbeskatt-ning
å tnjutes enligt best ä mmelserna om skogskonto, upphovsmannakonto eller: investeringskonto
f ö r skog, upptagas till halva v ä rdet. Har medel avsatts till fond f ö r s ä rskilt ä ndam å l enligt f ö reskrift i lag eller annan f ö rfattning och har avdrag vid inkomstber ä kningen medgivits f ö r avs ä ttningen, f å r halva det avsatta beloppet upptagas som skuld.

3. Medel,
f ö r vilka uppskov raed
inkomstbeskattning å tnjutes enligt best ä mmelserna om skogskonto, upphovsmannakonto, uppfinnarkonto
eller investeringskonto f ö r skog, tas upp till halva v ä rdet. Har medel satts av till fond f ö r s ä rskild ä ndam å l enligt f ö reskrift i lag eller f ö rfattning och har avdrag vid inkomstber ä kningen medgetts f ö r avs ä ttningen, f å r
halva det avsatta beloppet tas upp som skuld.

Ä r
fordran f ö r sin tillkomst gjord beroende av
ett villkor, som ä r ovisst, antingen i den meningen
att det ä r os ä kert, om den s å som villkor best ä mda tilldragelsen kommer att intr ä ffa, eller i den raeningen att det visserligen ä r s ä kert att till-

Senaste lydelse 1979:615.

Prop. 1981/82:79 45

drageisen skall intr ä ffa,
men ovisst n ä r_, skall fordringen icke medr ä knas. D ä remot
har den omst ä ndigheten, att fordran, som l ö pei ut.an r ä nta,
ä nnu ej ä r f ö rfallen till
betalning, betydelse enoast f ö r ber ä kningen av dess f ö rhandenvarande
v ä rde (4 S) .

Denna lag tr ä der
i kraft - - - .

Prop. 1981/82:79 46

.' ö fslag till

Lag om ä ndring i
lagen (1941:416) om arvsskatt och g å voskatt

H ä rigenom foreskrivs att 23 § lagen (1941:416) om arvsskatt och g å voskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

23 S Vid uppskattning av l ö s egendom iakttages:

A. Tomtr ä tt
eller vattenfallsr ä tt uppskattas i den m å n e]

annat f ö ljer av 20 § tredje stycket, till vad r ä ttigheten med

h ä nsyn till villkoren vid uppl å telsen och den tid, som d ä rf ö r

å terst å r, kan antagas hava betingat vid en av boets avveck

ling f ö ranledd, med tillb ö rlig omsorg skedd f ö rs ä ljning.

B. V ä rdepapper,
som noteras p å inl ä ndsk eller utl ä ndsk

b ö rs eller ä r f ö rem å l f ö r liknande
notering, uppskattas till

det noterade v ä rdet eller, om detta icke motsvarar
vad som

skulle kunna p å r ä knas vid f ö rs ä ljning under normala f ö rh å llan

den, till det pris som skulle ha kunnat p å r ä knas vid en s å dan

f ö rs ä ljning. S å dana v ä rdepapper, som eljest oms ä ttas p å
kapi

talmarknaden eller vars v ä rde icke skall ber ä knas med ledning

av best ä mmelserna i F nedan, uppskattas
enligt sist angivna

grund.

C. Fordran uppskattas till sitt kapitalbelopp j ä mte upp

lupen r ä nta å tid, som avses i 21 § . Ar
fordringen ej f ö rfal

len och skall r ä nta d ä r å ej ber ä knas f ö r
tiden f ö re forfallo-

dagen, uppskattas fordringen till belopp, som utg ö r dess v ä rde

vid n ä mnda tid enligt den vid denna lag
fogade tabellen I.

Os ä ker fordran uppskattas till belopp, varmed den kan
ber ä knas inflyta. V ä rdel ö s fordran
anses icke utg ö ra tillg å ng. Deij- omst ä ndigheten
att g ä lden ä ren ä r del ä gare i d ö dsboet f ö ranleder icke fordringens uppskattande enligt andra
grunder ä n som eljest ä ro till ä mpliga.

Senaste lydelse 1979:614.

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

Medel, for
vilka uppskov med inkomstbeskattning å tnjutes
enligt best ä mmelserna om skogskonto, upphovsmannakonto
eller investeringskonto f ö r skog, upptagas till halva v ä rdet. Har medel avsatts till fond f ö r s ä rskilt ä ndam å l enligt f ö reskrift i lag eller annan f ö rfattning och har avdrag vid inkomstber ä kningen medgivits f ö r avs ä ttningen, f å r halva det avsatta beloppet upptagas som skuld.

Medel, for
vilka uppskov med inkomstbeskattning å tnjutes
enligt best ä mmelserna om skogskonto, upphovsmannakonto,
uppfinnarkonto eller investeringskonto f ö r
skog, tas upp till halva v ä rdet. Har medel satts av till fond
f ö r s ä rskild ä ndam å l enligt f ö reskrift i lag eller annan f ö rfattning och har avdrag vid inkomstber ä kningen medgetts f ö r avs ä ttningen, f å r halva det avsatta beloppet tas upp som skuld.

D. F ö r ev ä rdlig tid utg å ende r ä nta, avkomst eller annan f ö rm å n uppskattas
till tjugu g å nger det belopp, vartill den senast
f ö r helt å r uppg å tt.

Nyttjander ä tt eller r ä tt
till r ä nta, avkomst eller annan f ö rm å n, som utg å r under viss tid eller n å gons livstid, uppskattas till sitt kapitalv ä rde. Ä r r ä ttigheten best ä md
till visst belopp eller eljest till viss storlek, ber ä knas kapitalv ä rdet
efter det belopp r ä ttigheten f ö r helt å r
motsvarar enligt de vid denna lag fogade tabellerna II och III. D ä r
r ä ttighet, som belastar viss egendom,
ej ä r p å nyss angivet s ä tt best ä md, anses å rliga
v ä rdet utg ö ra fem procent av det penningv ä rde, vartill egendomen uppskattats, dock att, d ä r r ä ttighet
avser endast del av egendom eller dess å rliga
v ä rde eljest icke kan best ä mmas enligt nyss angivna grund, detta uppskattas
efter vad sora pr ö vas sk ä ligt.

Kapitalv ä rdet av r ä ttighet,
som icke ä r best ä md att utg å under
n å gons livstid men ä ndock ä r
av obest ä md varaktighet, uppskattas med
ledning av tabell III, s å som om den skolat utg å f ö r den ber ä ttigades livstid, dock h ö gst till tio g å nger
det v ä rde, r ä ttigheten f ö r
helt å r motsvarar.

Prop.
1981/82:79 48

Ä r
r ä ttighet beroende av flera personers
liv s å lunda, att r ä ttigheten upph ö r
vid den f ö rst avlidnes fr å nf ä lle, best ä ra-mes r ä ttighetens
kapitalv ä rde efter den ä ldstes levnads å lder.
Fortfar d ä remot r ä ttigheten of ö r ä ndrad till den sist avlidnes fr å nf ä lle, ber ä knas v ä rdet
efter den yngstes å lder.

E. V ä rdet
av utl ä ndskt myntslag ber ä knas efter den k ö pkurs

p å checkar, utst ä llda i samma myntslag, som g ä llde vid tiden

f ö r skattskyldighetens intr ä de. Finnes ej s å dan
kurs eller kan

av annan anledning v ä rdet icke ber ä knas efter denna grund,

best ä mmer regeringen eller den myndighet
regeringen f ö rordnar,

hur ber ä kningen skall ske.

F. Annan l ö s
egendom ä n f ö rut n ä mnts uppskattas till vad

den kan antagas hava betingat vid en av boets avveckling f ö r

anledd, med tillb ö rlig omsorg skedd f ö rs ä ljning.

Vid v ä rderingen av f ö rv ä rvsk ä lla som
enligt kommunalskattelagen (1928:370) ing å r
i inkomstslagen jordbruksfastighet eller r ö relse
till ä mpas best ä mmelserna i 4 S och, med undantag av femte stycket
sista meningen, punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 SS lagen (1947:577) om
statlig f ö rm ö genhetsskatt.

Denna lag tr ä der
i kraft - - - .

iJt''slt'ig till

Lag om ä ndring i
lagen (1950:953) om s ä rskilt investerings-

'Y.j.'!3 f ° r
inventarieanskaffning

H ä rigenom f ö reskrivs
att 3 S lagen (1980:953) om s ä rskilt investeringsavdrag
f ö r inventarieanskaffning skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

3 S

S ä rskilt investeringsavdrag utg ö r 20 procent av anskaffningsv ä rdet. Avdraget skall g ö ras vid taxeringen f ö r det
beskattnings å r under vilket inventarierna har levererats
eller - i fr å ga om inventarier som den
skattskyldige sj ä lv har tillverkat - f ä rdigst ä llts.

S ä rskilt investeringsavdrag medges h ö gst med ett belopp som motsvarar den vid taxeringen
till statlig inkomstskatt ber ä knade inkomsten
av f ö rv ä rvsk ä llan f ö re s ä rskilt
investeringsavdrag och f ö re - i f ö rekommande fall - avdrag f ö r inkomstbaserad avs ä ttning till resultatutj ä mningsfond
enligt 41 d § kommunalskattelagen (1928:370),
avdrag f ö r avs ä ttning till allm ä n investeringsreserv enligt lagen
(1979:610) om allm ä n investeringsreserv, uppskov enligt
lagen (1979:611) om upphovsmannakonto samt schablonavdrag f ö r egenavgifter. Vad

S ä rskilt investeringsavdrag medges h ö gst med ett belopp som motsvarar den vid taxeringen
till statlig inkomstskatt ber ä knade
inkomsten av f ö rv ä rvsk ä llan f ö re s ä rskilt
investeringsavdrag och f ö re - i f ö rekoraraande fall - avdrag f ö r inkomstbaserad avs ä ttning till resultatutj ä mningsfond
enligt 41 d S kommunalskattelagen (1928:370), avdrag f ö r avs ä ttning till
allm ä n investeringsreserv enligt lagen
(1979:610) om allm ä n investeringsreserv, uppskov enligt
lagen (1979:611) om upphovsmannakonto, uppskov enligt lagen (0000:000) om uppfinnar-

4 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 79

N u v g r n
d e 1 y g e 1 s c

rirelagen
lydelse

som inte
kunnat utnyttjas p ä detta s ä tt f å r vid senare
taxering utnyttjas genora avdrag i f ö rv ä rvsk ä llan, dock
senast vid den taxering som sker tredje å ret
efter det å r d å taxering enligt andra stycket har skett. Ett f ö rskjutet investeringsavdrag f å r - i f ö rekommande
fall sedan h ä nsyn tagits till det p å det aktuella beskattnings å ret bel ö pande
avdraget - inte ö verstiga det belopp som har ber ä knats enligt f ö rsta
meningen.

konto samt
schablonavdrag for egenavgifter. Vad som inte kunnat utnyttjas p å detta s ä tt
f å r vid senare taxering utnyttjas genom
avdrag i f ö rv ä rvsk ä llan, dock senast vid den taxering
som sker tredje å ret efter det å r d å taxering
enligt andra stycket har skett. Ett f ö rskjutet
investeringsavdrag f å r - i f ö rekommande fall sedan h ä nsyn tagits till det p å det aktuella beskattnings å ret
bel ö pande avdraget - inte ö verstiga det belopp som har ber ä knats enligt f ö rsta
meningen.

Denna lag tr ä der
i kraft -

F ö rslag till

Lag om ä ndring i
lagen (1980:954) om s ä rskilt investeringsavdrag

f ö r byggnadsarbeten m.m.

H ä rigenom f ö reskrivs
att 3 § lagen (1980:954) om s ä rskilt investeringsavdrag f ö r byggnadsarbeten ra.m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

3 S

S ä rskilt investeringsavdrag utg ö r 10 procent av den del av utgifterna f ö r ny-, till- eller ombyggnad och 20 procent av den
del av utgifterna f ö r t ä ckdikning sora h ä nf ö r sig till perioden den 1 november 1980 - den 31 mars 1982. Utgifter
anses h ä nf ö rliga till denna period om de avser material sora har fogats in i en
byggnad eller annat arbete som har utf ö rts
under perioden.

Investeringsavdrag
skall g ö ras f ö r det beskattnings å r under vilket
ett arbete har utf ö rts. Om arbetet h ä nf ö r sig till
flera beskattnings å r och investeringsavdrag p å grund av arbetet inte redan har gjorts, f å r dock hela investeringsavdraget g ö ras vid taxeringen f ö r det sista beskattnings å r
sora kan komjiia i fr å ga.

S ä rskilt investeringsavdrag medges h ö gst med ett belopp som motsvarar den vid taxeringen
till statlig inkomstskatt ber ä knade
inkomsten av f ö rv ä rvsk ä llan f ö re s ä rskilt
investeringsavdrag och f ö re - i f ö rekommande fall - avdrag f ö r inkomstbaserad avs ä ttning till resultatutj ä mningsfond
enligt 41 d § kommunalskattelagen (1928:370), avdrag
f ö r avs ä ttning till all-

S ä rskilt investeringsavdrag medges h ö gst med ett belopp som motsvarar den vid taxeringen
till statlig inkomstskatt ber ä knade
inkomsten av f ö rv ä rvsk ä llan f ö re s ä rskilt
investeringsavdrag och f ö re - i f ö rekommande fall - avdrag f ö r inkomstbaserad avs ä ttning till resultatutj ä mningsfond
enligt 41 d § kommunalskattelagen (1928:370), avdrag
f ö r avs ä ttning till all-

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

m ä o investeringsreserv enligt lagen (1979:610) om allm ä n investeringsreserv, uppskov enligt lagen
(1979:611) om upphovsmannakonto samt schablonavdrag f ö r egenavgifter. Vad som inte kunnat utnyttjas p å detta s ä tt
f å r vid senare taxering utnyttjas
genom avdrag i f ö rv ä rvsk ä llan, dock senast vid den taxering
som sker tredje å ret efter det å r d å taxering
enligt andra stycket har skett. Ett f ö rskjutet
investeringsavdrag f å r - i f ö rekommande fall sedan h ä nsyn tagits till det p ä det aktuella beskattnings å ret
bel ö pande avdraget - inte ö verstiga det belopp som har ber ä knats enligt f ö rsta
meningen.

m ä n investeringsreserv enligt lagen (1979:610) ora
allm ä n investeringsreserv, uppskov enligt
lagen (1979:611) om upphovsmannakonto, uppskov enligt lagen (0000:000) ora uppfinnarkonto
samt schablonavdrag f ö r egenavgifter. Vad som inte kunnat
utnyttjas p å detta s ä tt f å r vid senare
taxering utnyttjas genom avdrag i f ö rv ä rvsk ä llan, dock
senast vid den taxering som sker tredje å ret
efter det ä r d å taxering enligt andra stycket har skett. Ett f ö rskjutet investeringsavdrag f å r - i f ö rekommande
fall sedan h ä nsyn tagits till det. p å det aktuella beskattnings å ret bel ö pande
avdraget - inte ö verstiga det belopp som har ber ä knats enligt f ö rsta
meningen.

Denna lag tr ä der
i kraft

Prop.
1981/82:79 53

1 INLEDNING

I kulturskattekommitt é ns
direktiv (Dir. 1979:115) erinras om de problem sammanh ä ngande med den progressiva beskattningen, som kan
vara aktuella f ö r dem med inkomst av konstn ä rlig verksamhet eller s å som uppfinnare. Mellan å ren starkt varierande inkomster ä r i dessa fall vanligt f ö rekommande.

Skattelagstiftningen erbjuder sedan l ä nge å tskilliga m ö jligheter till skattem ä ssig inkomstutj ä mning.
Ytterligare s å dana av mer generell natur
tillskapades genom lagstiftning å r 1979. Om
dem alla g ä ller att de har vissa avsedda begr ä nsningar eller bygger p å f ö ruts ä ttningar som inte ä r f ö r alla skattskyldiga f ö r handen. - En kortfattad redovisning f ö r nu å syftade best ä mmelser l ä mnas
i ett senare avsnitt av detta bet ä nkande.

Vetskapen om att de mer generellt utformade skattebest ä mmelserna i utj ä mningssyfte
understundom framst å r som otillr ä ckliga f ö ranledde
statsmakterna att i samband med 1979 å rs
ovan antydda skattelagstiftning ä ven tillskapa
en s ä rskild m ö jlighet till skatteutj ä mning f ö r
personer raed vissa best ä mda inkomster, n ä mligen kulturarbetare som i egenskap av upphovsm ä n enligt lagen (1960:729) om upphovsr ä tt till litter ä ra
och konstn ä rliga verk haft inko.rast av r ö relse. Om s å dan
upp-hovsmannaint ä kt visst å r ä r av st ö rre omfattning - absolut och i relation till
motsvarande int ä kt under n å got angivet j ä raf ö relse å r - och om
ins ä ttning av medel gjorts p å konto i bank, medges enligt lagen (1979:611) ora upphovsmannakonto
avdrag vid taxeringen f ö r belopp motsvarande kontoins ä ttningen. Sedan fem å r f ö rflutit fr å n utg å ngen av det å r, d å kontoinbetalning
senast skulle ha gjorts enligt s ä rskilda
regler h ä rom, skall beloppet - om s å inte skett tidigare -tas ut fr å n kontot. Uttaget belopp beskattas.

I den proposition (1978/79:210), d ä ri riksdagen f ö relades
f ö rslag till lag om upphovsmannakonto,
framh ö lls att f ö rut-

Prop.
1981/82:79 54

Sott.ningarna for en lagstittniny av den aktuellt inneborflf-n
bl.a. var att det handlade ora skattskyldiga med synner 1 ige.'i varierande
inkomster och att det ocks å fanns m ö jlighet att l ä tt
urskilja och avgr ä nsa den inkomst varom var fr å ga. Det uttalades att m ö jligen g ä llde
detta endast upphovsmanna int ä kter av det
slag som lagf ö rslaget omfattade. I direktiven till
kulturskattekommitt é n s ä gs emellertid att fr å gan om en
motsvarande lagstiftning avseende uppfinnarinkomst b ö r ö verv ä gas.

I detta delbet ä nkande
redovisar kommitt é n som sin uppfattning att de sk ä l, sora var avg ö rande
f ö r lagen om upphovsmannakonto, g ö r sig i lika m å n
g ä llande n ä r behovet av en lag om uppfinnarkonto ö verv ä gs. Det
synes ocks å m ö jligt att p å ett godtagbart s ä tt ange vad som i det sammanhanget skall avses raed uppfinnarinkomst.

Kommitt é n ä r å lagd att utv ä rdera lagen om upphovsmannakonto och ö verv ä ga ora ä ndringar d ä ri
b ö r f ö resl å s. En s å dan utv ä rdering
m å ste eraellertid anst å ä nnu en tid.
Lagen har hitintills g ä llt under s å kort tid att n å gra
egentliga erfarenheter ä nnu inte kunnat noteras. Utv ä rderingen m å ste
vidare ske under kontakt med intresseorganisationerna och taxeringsmyndigheterna
och blir med n ö dv ä ndighet ganska tids- och arbetskr ä vande
.

Leder utv ä rderingen
till j ä mkningar i lagen om upphovsmannakonto,
ä r det sannolikt att j ä mkningar ocks å
beh ö ver g ö ras i en nytillkommen lag om uppfinnarkonto, v ä sentligen kopierad p å den f ö rstn ä mnda lagen. Detta talar i och f ö r
sig f ö r att senarel ä gga ett f ö rslag
om uppfinnarkonto till dess utv ä rderingen
skett och slutsatser d ä rav dragits.

Kommitt é n har
emellertid bed ö mt det som angel ä get att inte dr ö fa
med ett f ö rslag till uppfinnarkonto. Dess m ö jligen i n å got
h ä nseende provisoriska karakt ä r f å r ses som en
omst ä ndighet av underordnad betydelse.

Prop.
1981/82:79 55

I detta sammanhang vill komraitt é n erinra om f ö ljande.
I motionen ?979/b0;15&4 av Stig Josefson ra.fl. hemst ä lldes att liksdagen hos regeringen beg ä rde f ö rslag till h ö striksdagen 1980 om regler av inneh å ll att uppfinnare vid taxeringen till statlig och
kommunal inkomstskatt skall kunna erh å lla
uppskov med beskattning av inkomst av uppfinnarverksamhet i huvudsaklig ö verensst ä mmelse
med vad som g ä ller i fr å ga om avs ä ttning
till skogskonto.

Skatteutskottet avstyrkte i sitt bet ä nkande (SkU 1979/80:25) bifall till motion ä rens yrkanden men f ö rordade att fr å gan om inkomstutj ä mning f ö r
uppfinnare skulle behandlas med f ö rtur
av kulturskattekommitt é n samt hemst ä llde att riksdagen skulle ge regeringen till k ä nna vad utskottet anf ö rt i saken. Riksdagen bif ö ll
utskottets hemst ä llan (rskr 1979/80:165).

Genom beslut den 30 april 1980 ö verl ä mnade
regeringen till kulturskattekommitt é n
skatteutskottets nyssn ä mnda bet ä nkande. H ä ifvid
erinrades om att kommitt é n - under beaktande av bl.a. de
synpunkter som skatteutskottet anf ö rt
- sj ä lv fick avg ö ra i vilken ordning olika fr å gor skulle behandlas.

I motionerna 1980/81:409, 673, 873, 879 och 1149 har framst ä llts yrkanden som alla syftar till att genom ä ndringar i beskattningsreglerna fr ä mja industriell utveckling i form av uppfinningar,
innovationer o.d. Skatteutskottet (SkU 1980/81:24), som inh ä mtat att kulturskattekommitt é n i enlighet med riksdagens beg ä ran med f ö rtur
behandlade fr å gan ora inkomstutj ä mning for uppfinnare, understr ö k angel ä genheten
av att ett f ö rslag till s ä rskilt uppfinnarkonto i huvudsaklig ö verensst ä mraelse
med upphovsmannakontot lades fram s å
snart som m ö jligt.

H ä r skall slutligen f ö ljande till ä ggas.
Komraitt é n har tidigare avgivit delbet ä nkandet (Ds B 1980:15) "Saraordningen av egenf ö retagares skatter och socialf ö rs ä kringsavgifter".
Vad d ä ti f ö resl å s ä r f.n. under regeringens bed ö mning.
Visst samband finns raellan n ä mnda bet ä nkande och regeringens p å pen-

Prop. 1981/82:79 56

sionskommit tens bet ä nkande
(SOU 1977:46) "Pensionsfr å gor m.m."
grundade f ö rslag i prop. 1980/81:178 om f ö renklade regler f ö r
socialf ö rs ä kringsavgifter, m.m. Kulturskattekommitt é ns nu framlagda f ö rslag kan genomf ö ras oberoende av de slutliga st ä llningstagandena i nyss ber ö rda h ä nseenden. En
annan sak ä r att dessa st ä llningstaganden kan komma att p å verka komraitt é n
vid fullf ö ljandet framdeles av uppdraget att
se ö ver en lagstiftning om
upphovsmanna- och uppfinnarkonto.

Prop.
1981/82:79 57

2 NUVARANDE REGELSYSTEM

2.1 Beskattnings å rets
slutenhet

Skattelagstiftningen bygger p å principen att vad som f ö r ett visst beskattnings å r skall g ö ras
till f ö rem å l f ö r beskattning ä r de till å ret
h ä nf ö rliga int ä kterna efter avdrag f ö r de p å samraa
tid bel ö pande utgifterna.

De best ä mraelser, sora
reglerar till vilket beskattnings å r
en int ä kt eller en utgift h ö r och som d ä rigenom
ger uttryck å t huvudprincipen om beskattnings å rets slutenhet, inneb ä r i det h ä nseende varom nu ä r fr å ga att varje
å rs resultat vid den skattem ä ssiga inkomstuppskattningen bed ö ms f ö r sig,
oberoende av resultatet under andra å r.

Principen om beskattnings å rets slutenhet har emellertid p å olika
s ä tt genombrutits och de
skattskyldiga har raed till ä rap ning av
g ä llande best ä mmelser m ö jligheter
till s å v ä l f ö rt ä ckt som ö ppen resultatutj ä mning. Ä ven
f ö rlustutj ä mning ä r
i viss omfattning medgiven.

En bokf ö ringsm ä ssig inkomst- och utgiftsredovisning ä r i vissa fall en f ö ruts ä ttning f ö r resultatutj ä mning.
De upphovsmanna-int ä kter, som kan s ä ttas in p å
upphovsmannakonto och, f ö r vilka avdrag f å r medges, skall s å lunda
enligt g ä llande lag vara att h ä nf ö ra till
inkomstslaget r ö relse. Inkomst- och
utgiftsredovisningen skall d å ske enligt bokf ö ringsm ä ssiga
grunder.

2.2 Resultat- och f ö rlustutj ä mning

Nedan skall i korthet anges de mer betydelsefulla regler,
som st å r en r ö relseidkande fysisk person till buds n ä r han av skattesk ä l
efterstr ä var en inkomstm ä ssig utj ä mning
mellan olika beskattnings å r.

Prop.
1981/82:79 58

F ö vt ä ckt X
esultatut jaiTining
sker trair.st inoni raraen for varulagerv ä rderingen
och avskrivningen p ä inventarier. Inom vissa gr ä nser kan varulagrets v ä rde tas upp till belopp som ger det ö nskade bokf ö ringsm ä ssiga slutresultatet, ett resultat som sedan l ä ggs till grund f ö r
taxeringen det aktuella å ret. P å ett i huvudsak motsvarande s ä tt, med delvis likv ä rda konsekvenser, kan avskrivning p å inventarier g ö ras.

Det ligger i sakens natur att dessa m ö jligheter st å r
endast dem till buds, som i sin r ö relse
har varulager eller inventarier av n å gon
beaktansv ä rd omfattning. S å ä r ofta inte
fallet f ö r de skattskyldiga, som kulturskattekomraitt é n har att s ä rskilt
beakta. H ä r ä r i st ä llet m ö jligheterna till ö ppen
resultatutj ä mning av st ö rre intresse.

Hit kan r ä knas den å r 1951 inf ö rda
r ä tten f ö r den, som uppburit s.k. ackumulerad inkomst, att f å den progressiva statliga inkomstskatten utr ä knad fr å n
f ö ruts ä ttningen att inkomsten f ö rdelar
sig lika mellan det antal å r - h ö gst tio - vartill den ä r att h ä nf ö ra.

Ar 1960 inf ö rdes r ä tt till f ö rlustutj ä mning f ö r
de skattskyldiga, vars verksamhet ett å r
l ä mnat underskott i viss f ö rv ä rvsk ä lla som skattem ä ssigt
inte kunnat avr ä knas mot ö verskott i annan f ö rv ä rvsk ä lla samma å r. Underskottet f å r Utnyttjas som f ö rlustavdrag
inom en sex å rsperiod.

Genom lagstiftning å r
1979 utvidgades m ö jligheterna till ö ppen resultatutj ä mning.
De nya reglerna inneb ä r bl.a. f ö ljande .

Skattskyldig som redovisar inkomst av r ö relse (eller jordbruksfastighet) hat r ä tt att enligt reglerna i 41 d S kommunalskattelagen
g ö ra avs ä ttning till resultatutj ä mningsfond med summan av tjugo procent av l ö nekostnaden och femton procent av inkomsten av f ö rv ä rvsk ä llan minskad med den l ö nebaserade fondavs ä ttningen. En
egenf ö retagare utan anst ä llda kan allts å
g ö ra en avs ä ttning motsvarande femton procent av f ö rv ä rvsk ä llans netto. Avsatta medel å terf ö rs till
beskattning n ä stf ö ljande å r, d å å andra sidan ny avs ä ttning kan g ö ras.

Prop.
1981/82:79 59

Fysiska personer som ä r
bosatta i Sverige och har inkomst av r ö relse
(eller jordbruksfastighet) ä r enligt
lagen (1979:610) om allm ä n investeringsreserv ber ä ttigade till avdrag f ö r belopp som i r ä kenskaperna avsatts till allm ä n investeringsreserv. Avdraget ä r maximerat till h ö gst femtio procent av nettoint ä kten
i f ö rv ä rvsk ä llan f ö re avs ä ttningen
och f ö re schablonavdrag f ö r egenavgifter samt f å r medges med l ä gst 10 000 kr. En f ö ruts ä ttning f ö r att den skattskyldige skall erh å lla avdrag f ö r
avs ä ttningen ä r att han senast den dag han skall l ä mna allm ä n
sj ä lvdeklaration satt in ett mot avs ä ttningen svarande belopp p å s ä rskilt konto
i bank. De avsatta medlen kan fritt disponeras f ö r investerings ä ndam å l efter tv å ä r fr å n utg å ngen av det å r d å ins ä ttning senast skall ha verkst ä llts och de skall vara uttagna senast sju å r efter samma tidpunkt.

Vidare tillkom å r
1979 den f ö rut omn ä mnda lagen om upphovsmannakonto. Eftersom denna tj ä nat som f ö rebild
f ö r det nu framf ö rda f ö rslaget till
lag om uppfinnarkonto skall en mer utf ö rlig
redovisning l ä mnas. Det sker i n ä stf ö ljande
avsnitt.

Prop. 1981/82:79 60

3 LAGEN OM UPPHOVSMANNAKONTO

3. 1 Inledning

Lagen om upphovsmannakonto tr ä dde i kraft den 31 juli 1979 och till ä mpades f ö rsta
g å ngen vid 1980 å rs taxering (prop. 1978/79:210, SkU 57, rskr 389,
SFS 79:611).

Lagen ä r i mycket
utformad efter modell av de regler som g ä ller
f ö r skogskonto. Bl.a. f ö ruts ä tts att ins ä ttning gjorts p å s ä rskilt konto i bank f ö r r ä tt till avdrag; n ä r medlen tas ut fr å n kontot å terf ö rs de j ä mte upplupen r ä nta till beskattning. Vissa skillnader finns dock.

N ä r f ö retagsskatteberedningen i sitt bet ä nkande
"Beskattning av f ö retag" (SOU 1977:86, sid. 448)
diskuterade ett "inkomstf ö rdelningskonto"
angavs s å som f ö ruts ä ttningar bl.a. att de skattskyldiga
skulle ha "synnerligen varierande inkomster och att dessa variationer inte
kan j ä ranas ut genom exempelvis lagernedskrivning
eller ö veravskrivning p å inventarier". F ö retagsskatteberedningen fann vidare att en ytterligare f ö ruts ä ttning f ö r ett s å dant
konto borde vara att den inkomst, som skulle f å avs ä ttas, kunde p å ett enkelt s ä tt
avgr ä nsas fr å n annan inkomst samt att det knappast fanns n å gon annan inkomst, som uppfyllde dessa krav ä n den inkomst, som tillkommer vissa kulturarbetare
i egenskap av upphovsm ä n enligt lagen (1960:729) om
upphovsr ä tt till litter ä ra och konstn ä rliga
verk.

Dessa principiella synpunkter p å en uppskovslagstiftning f ö r kulturarbetarna upprepades - s å sora framg å r
av vad tidigare anf ö rts - i propositionen.

Prop.
1981/82:79 61

3 . 2 Lagens utformning

Den grundl ä ggande f ö ruts ä ttningen f ö r lagens till ä mpning
ä r att den skattskyldige har r ö relseinkomst i form av s.k. upp-hovsmannaint ä kt. H ä rmed avses
int ä kt som tillkommit den skattskyldige
i hans egenskap av upphovsman enligt lagen (1960:729) ora upphovsr ä tt till litter ä ra
och konstn ä rliga verk.

Uppskov kan ej medges om den skattskyldige avlidit under
beskattnings å ret. Inte heller har del ä gare i handelsbolag eller i d ö dsbo f ö r
vilket reglerna ora handelsbolag skall till ä mpas
r ä tt till uppskov f ö r bolagets eller d ö dsboets inkomst.

Uppskov medges endast f ö r
den del av upphovsmannaint ä kten som har satts in p å s ä rskilt konto
i bank. F ö r att en ins ä ttning skall medf ö ra r ä tt till uppskov fordras att
inbetalningen skall ha gjorts senast den dag den skattskyldige skall ha avl ä mnat sj ä lvdeklaration
f ö r det beskattnings å r som inbetalningen avser. Vidare g ä ller som villkor f ö r uppskov att den skattskyldige skall ha varit bosatt h ä r i riket vid utg å ngen
av det beskattnings å r som inbetalningen avser.

Uppskov medges inte om den skattskyldige vid utg å ngen av det beskattnings å r som inbetalningen avser har medel insatta p å allm ä nt
investeringskonto enligt lagen (1979:610) om allm ä n investeringsreserv och avdrag f ö r
avs ä ttning till allm ä n investeringsreserv har erh å llits f ö r
raedlen. Detsarama g ä ller om den skattskyldige vid
taxeringen f ö r det beskattnings å r som inbetalningen avser yrkar avdrag f ö r s å dan avs ä ttning.

Den skattskyldige har f ö r
ett och samraa beskattnings å r r ä tt till uppskov endast i- fr å ga ora en f ö rv ä rvsk ä lla och f ö r inbetalning p å
upphovsmannakonto i en bank. Ut ö ver dessa f ö ruts ä ttningar g ä ller f ö r
att avdrag skall medges vissa ytterligare villkor.

Prop. 1981/82:79 62

Ett s å dant ar att den skattskyldiges sammanlagda
upphovs.T.anna-intdkter under beskattnings å ret
av en eller flera f ö rv ä rvsk ä llor med minst femtio procent ö verstiger hans sammanlagda upphovsmannaint ä kter under n å got
av de tv å n ä rmast f ö reg å ende beskattnings å ren.

Det h ö gsta respektive l ä gsta belopp som kan avs ä ttas best ä ms
p å f ö ljande s ä tt. Uppskov f ö r visst beskattnings å r medges h ö gst med ett belopp uppg å ende till tv å
tredjedelar av den vid taxering till statlig inkomstskatt ber ä knade nettoint ä kten
av f ö rv ä rvsk ä llan f ö re uppskov och schablonavdrag f ö r egenavgifter. Beloppet f å r dock inte vara h ö gre ä n att nettoint ä kten i f ö rv ä rvsk ä llan, efter
uppskov raen f ö re schablonavdrag f ö r egenavgifter, uppg å r till rainst 30 000 kr.

Inom den s å lunda ber ä knade "raraen" f å r avs ä ttning ske
fr å n de upphovsmannaint ä kter som ing å r
i f ö rv ä rvsk ä llan. Avs ä ttningen f å r
dock inte vara mindre ä n 10 000 kr.

N ä r medlen tas ut - senast n ä r fem å r
f ö rflutit fr å n utg å ngen av det å r d å inbetalning
avseende visst beskattnings å r senast
skulle ha gjorts - skall beloppet tas upp till beskattning. Uttaget belopp r ä knas d ä rvid
inte som upphovsmannaint ä kt i lagens mening.

Prop.
1981/82:79 63

4 Ö VERV Ä GANDEN OCH F Ö RSLAG

Sedan å tskillig
tid, under senare å r i en p å tagligt ö kad
omfattning, har den allm ä nna uppm ä rksamheten riktats mot den otillfredsst ä llande ekonomiska situation, sora g ä ller f ö r
dem vilka ä gnar sig å t uppfinnarverksamhet. Det har framh å llits att en gynnsam utveckling av v å rt lands industriella verksamhet och vad d ä rmed samraanh ä nger
ä r beroende av de kreativa krafterna
i samh ä llet och detta inte minst hos dem
som sysslar med uppfinnarverksamhet.

Kommitt é n harT haft
tillf ä lle till ö verl ä ggningar med
medlemmar av Svenska uppfinnaref ö reningen
och med f ö retr ä dare f ö r Styrelsen f ö r teknisk utveckling. Vad d ä rvid framkommit kan visserligen s ä gas utvisa, att det inte endast och kanske inte ens
i f ö rsta hand ä r skattesystemet som man fr ä mst v ä nder sig
mot. Likv ä l har ocks å detta st ä llts
under en kritisk belysning .

Kritiken kan i huvuddrag anges s å lunda. I ett inkomstl ö st skede, s ä rskilt n ä r int ä kt av
uppfinnarverksamhet inte tidigare redovisats, bed ö mer taxeringsmyndigheterna verksamheten som en
"hobby". Uppfinnare med annan inkomst, t.ex. av anst ä llning, v ä gras
d ä rf ö r underskottsavdrag. - Ger uppfinningen s å sm å ningom int ä kter , erh å lls
inte avdrag f ö r alla kostnader som h ä nf ö r sig till tidigare
å r. - Ä r inkomsten av en uppfinning under n å got eller n å gra å r mycket h ö g, drabbas den av skatter och
socialf ö rs ä kringsavgifter i s å dan
omfattning att vad som å terst å r ä r otillr ä ckligt att leva av under n å gra framf ö rliggande
mer eller mindre inkomstl ö sa å r. M ö jligheterna att f å skatteber ä kning
sora f ö r ackumulerad inkomst uppges vara otillr ä ckliga; andra skatteutj ä mnande å tg ä rder inom lagstiftningens ram passar merendels inte
in p å uppfinnarnas situation.

Kulturskattekommitt é ns
uppgift att se ö ver de fritt verksamma uppfinnarnas
skattesituation s å dant uppdraget formulerats i direktiven
f ö ranledde kommitt é n att p å
ett tidigt stadium med budgetdepartementets medverkan s ö ka inh ä mta
upplysning fr å n

Prop.
1981/82:79 64

vissa fr ä mmande
landet om vilk ö uppgivits att s ä rskild--skatteregler f ö r uppfinnare och uppfinnarinkomst d ä r
skulle g ä lla. Fr ä n n å gra h å ll har upplysningar erh å llits, i ö vrigt
avvaktas resultatet av framst ä llningen.
Materialet kom.mer att redovisas i ett senare bet ä nkande.

Vad som emellertid mer omedelbart kan g ö ras ä r att ta
fasta p å de synpunkter som å r 1979 befanns motivera tillkomsten av lagen om upphovsmannakonto
och pr ö va om sk ä l finns f ö r
en raotsvarande lagstiftning ora uppfinnarkonto. D ä rvid skall tillika pr ö vas om inkomsten i fr å ga kan anges
raed s å dan grad av tydlighet att en
uppskovslagstiftning blir i praktiken hanterlig.

Det framg å r av vad
ovan anf ö rts att en lagstiftning om uppfinnarkonto
tillgodoser viss del av den kritik som framf ö rts.
Ö vriga fr å gor liksom uppslag som kan h ä mtas fr å n
utl ä ndsk r ä tt f å r pr ö vas i ett senare sammanhang.

Att uppfinnare, liksom s å dana upphovsm ä n som avses i lagen om upphovsmannakonto,
understundom har starkt varierande inkomster av sin verksamhet ä r i och f ö r
sig notoriskt. Frekvensen h ä rav liksom
graden av variation har kommitt é n inte
funnit beh ö vlig unders ö ka. Det torde vara tillr ä ckligt med vetskap att fall finns d ä r ett uppfinnarkonto, med dess m ö jlighet till skatteutj ä mning, ä r v ä lmotiverat. Det skall f ö r ö vrigt ocks å h å llas i minnet att behovet av en skatteutj ä mning ä r
en f ö ljd av den stelhet som de grundl ä ggande best ä mmelserna
om beskattnings å rets slutenhet inneb ä r. Utj ä mningsanordningar
av nu aktuellt slag ä r d ä rf ö r till .sin inneb ö rd ett tillr ä ttal ä ggande, inte en skattef ö rm å n.

En lag om uppfinnarkonto f ö ruts ä tter att det g å r att avgr ä nsa
Och identifiera de inkomster som avses. Innan denna fr å ga n ä rmare
behandlas b ö r framh å llas att kommitt é ns
f ö rslag, som tidigare n ä mnts, i allt v ä sentligt
ansluter sig till lagen om upphovsmannakonto. Bl.a. skall inkorasten vara att h ä nf ö ra till
inkomst av r ö relse. Det betyder inte att
motsvarande problem saknas n ä r en uppfinnarink ö ras t skall tas upp sora inkomst av

Prop.
1981/82:79 65

tj ä nst. Detsam.ma g ä ller om upphovsmannaint ä kt, som skattem ä ssigt
utg ö r s å dan inkomst. Ett upphovsmannakonto eller uppfinnarkonto i
inkomstslaget tj ä nst medf ö r emellertid en t ä mligen
komplicerad lagstiftning och tanken h ä rp å ä r inte f ö renlig med ö nskem å let om att n å
vad sora i f ö rsta hand b ö r efterstr ä vas,
n ä mligen att snarast inf ö ra en lag ora uppfinnarkonto.

Koraraitt é n avser att
i ett senare skede ö verv ä ga om ä ven inkomst av tj ä nst kan omfattas av uppskovslagstiftningen eller om
n å gon annan likv ä rdig å tg ä rd kan vidtas.

Med uppfinnarint ä kt
avses enligt kommitt é ns f ö rslag s å dan int ä kt av r ö relse
som en uppfinnare f ö rv ä rvat genom en av honom gjord uppfinning.

Har uppfinningen patenterats h ö r till uppfinnarint ä kt vad uppfinnaren f ö rv ä rvat genom att ö verl å ta patentr ä tten
eller r ä tten att utnyttja uppfinningen till
annan mot eng å ngsbelopp, royalty eller annat
vederlag. Hit h ö r ocks å int ä kt som uppfinnaren
f ö rv ä rvat genom att sj ä lv exploatera uppfinningen. Sker exploateringen
genom ett av uppfinnaren helt eller delvis ä gt
aktiebolag, till vilket patentr ä tten eller r ä tten att utnyttja uppfinningen ö verl å tits, r ä knas givetvis endast vederlaget fr å n bolaget som uppfinnarint ä kt.

N ä r fr ä ga ä r om en patenterad uppfinning b ö r n å gra
egentliga till ä mpningssv å righeter inte uppkomma. Den omst ä ndigheten att svenskt patent meddelats - fr å n utl ä ndskt s å dant kan normalt bortses eftersom inkomst av
aktuellt slag fr å n utlandet skattem ä ssigt h ä nf ö rs till inkomstslaget kapital och inte till r ö relse - ger utan vidare uttryck f ö r att det handlar ora det i sammanhanget v ä sentliga, n ä mligen
en uppfinning. Det ligger i sakens natur att det ankoraraer p å den skattskyldiga att visa att patent meddelats och
att den aktuella inkomsten h ä rr ö r fr å n
uppfinningen.

5 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 79

Prop.
1981/82:79 66

Som uppfinnarint ä kt
skall enligt f ö rslaget ocks å anses vad en uppfinnare f ö rv ä rvat genom
en uppfinning f ö r vilket patent inte meddelats.
Anledningen till att patent saknas kan vara att ans ö kan v ä l gjorts men
inte slutbehandlats n ä r uppfinningen ö verl å ts eller
eljest tillgodog ö rs. Sk ä let kan ocks å vara
att uppfinnaren ö verl å tit uppfinningen p å annan som
skall s ö ka patent p å densamma. Naturligtvis kan det ocks å f ö rh å lla sig s å
att det inte anses erforderligt med patent eller att uppfinningen av n å got sk ä l
f ö rutses inte vara patenterbar.

Kommitt é n har ö verv ä gt att som kriterium
ange att uppfinningen skall vara just patenterbar. Detta skulle inneb ä ra en visserligen sn ä v men fr å n vissa synpunkter f ö ljdriktig avgr ä nsning.
Kommitt é n har fr ä mst av f ö ljande
sk ä l avvisat tanken. Patentlagen inneh å ller en rad sv å rtillg ä ngliga regler om vad som f å r anses som uppfinning, om vad patent kan meddelas
p å , om nyhetskravets inneb ö rd etc. Detta ä r
en materia som tvekl ö st inte b ö r ankomma p å
taxeringsmyndigheterna att beh ä rska vid de
p å dera ankommande uppgifterna.
Visserligen kan ungef ä r detsamma s ä gas om dessa myndigheters uppgift att tolka den
likaledes sv å rtillg ä ngliga upphovsr ä ttslagstiftningen
f ö r att r ä tt kunna bed ö raa
om avdrag f ö r avs ä ttning till upphovsmannakonto kan raedges. Den omst ä ndigheten ä r
emellertid inte sk ä l nog f ö r att ytterligare tynga taxeringsmyndigheterna i
vad p å dem ankommer.

En annan av kommitt é n
likaledes f ö rkastad tanke, n ä rliggande den nyss redovisade, ä r att begr ä nsa
uppskovslagstiftningens r ä ckvidd till att avse - f ö rutom int ä kter
av patent - vad som h ä rflutit fr å n en uppfinning f ö r
vilken patent s ö kts. Till-l ä mpningen skulle d å
bli enkel. A andra sidan skulle uppskov inte kunna medges i de f ö rut oran ä randa
fallen d ä uppfinnaren ö verl å tit
uppfinningen till annan sora avses skola s ö ka
patent p å den eller d å det ö verhuvud
inte ansetts erforderligt raed patent. Vidare skulle en egendoralig situation
intr ä da om patentans ö kningen avsl å s
- hur skulle d å f ö rfaras raed vad som tidigare skattefritt avsatts till uppfinnarkontot?
Enligt

Prop.
1981/82:79 67

vissa uppgifter avsl å r
patent- och registreringsverket mer ä n
h ä lften av de patentans ö kningar som getts in av i Sverige bosatta personer:.
- Det skulle heller inte vara ö nskv ä rt med skatteregler som stimulerade till eljest inte
motiverade patentans ö kningar.

Till sk ä len mot en
anknytning till patenterbarhet eller till att patent skall ha s ö kts kan fogas, att det v ä l kan finnas ej patenterbara uppfinningar som gett s å dana int ä kter
att en m ö jlighet till skatteuppskov ä r v ä lmotiverad.

Kommitt é n har allts å st å tt inf ö r valet att antingen avgr ä nsa r ä ckvidden p å n å got av de
antydda s ä tten raed d ä rmed f ö renade
ol ä genheter i materiellt h ä nseende eller l å ta
uppskovsm ö jligheten avse uppfinnarint ä kter i allm ä nhet.
Det framg å r av det ovan å tergivna att kommitt é n stannat f ö r det senare alternativet. I viss
m å n har st ä llningstagandet f ö ranletts
av att en mer omfattande till ä mplighet
knappast beh ö ver inge st ö rre bet ä nkligheter
. Det handlar om en m ö jlighet till skatteutj ä mning, inte om ert skatteeftergift i egentlig bem ä rkelse.

N ä r patent inte finns, f å r raan pr ö va
om det likv ä l ä r fr å ga om en uppfinning. Det skall
handla om n å got nytt av teknisk karakt ä r och med teknisk effekt och nyheten skall syfta
till eller ha m ö jliggjort nya produkter, metoder, systera
eller processer.

Uppfinningen skall allts å vara ett resultat av ett nyskapande och inte ligga inom ramen f ö r normal produktutveckling. Med det senare avses t.ex.
att ett redan k ä nt tekniskt alster ges ä ndrad f ä rgs ä ttning eller formgivning eller att en modell ä ndring eljest sker. En annan sak ä r att en vidareutveckling av en viss produkt ocks å kan innefatta ett s å dant v ä sentligt tekniskt nyskapande att
resultatet blir att anse som en uppfinning.

I den f ö reslagna
lagtexten talas om - efter f ö rebild fr å n patentlagen - "industriellt utnyttjande"
och att uppfinningen "tillgodogjorts industriellt" varmed just menas
att uppfin-

Prop. 1981/82:79 68

ningen skall ä ga
teknisk karakt ä r. Liksom i patentlagen å syftas med ordvalet i fr å ga d ä remot inte att
uppfinningen uteslutande exploaterats eller avses skola exploateras i vad som
i allm ä nt spr å kbruk kallas "industri". Uppfinningar av
teknisk karakt ä r kan givetvis f ö rekomma inom, f ö r
att ta n å gra exempel, sjukv å rden, transportv ä sendet,
byggnadsverksamheten, jord- och skogsbruket eller gruvdriften.

Kravet p å teknisk
karakt ä r inneb ä r ocks å
att en administrativ l ö sning av ett problem inte kan anses
som en uppfinning. Detsamma g ä ller om nya
metoder f ö r t.ex. reklam och undervisning.

F ö r patent erfordras att uppfinningen
v ä sentligen skiljer sig fr å n vad som tidigare varit k ä nt. H ä ri ligger s å v ä l ett nyhetskrav
som ett krav p å s.k. uppfinningsh ö jd. Det kan inte ifr å gakomraa att p å detta sv å rbed ö rada orar å de å l ä gga taxerings-rayndigheterna n å gon pr ö vning
av det slag som patentlagen f ö ruts ä tter. Det b ö r
vara tillr ä ckligt f ö r uppskov att det framst å r som sannolikt att int ä kterna i fr å ga
h ä rr ö r fr å n ett nyskapande av teknisk karakt ä r.

Det ligger i sakens natur att uppfinnare som yrkat uppskov
med beskattningen har att l ä rana
erforderliga upplysningar.

Ovan har angetts vad som h ö r till uppfinnarint ä kt n ä r uppfinningen patenterats. Motsvarande g ä ller givetvis om vad som h ä rflyter fr å n
en ej patenterad uppfinning.

Kommitt é n ä r medveten om att vissa tolkningsproblem kan uppkomma.
Ol ä genheterna h ä rav skall dock inte ö verdrivas. Ä ven om den f ö reslagna lagstiftningen bed ö ms som angel ä gen,
kan f ö rutses att frekvensen av
uppskovsyrkandena inte blir betydande. H ä rtill
kommer att taxeringsmyndigheterna i tveksamma fall inte har egentlig anledning
att mots ä tta sig ett uppskov som endast
inneb ä r en m ö jlighet till skattem ä ssig inkomstutj ä mning.

Prop.
1981/82:79 69

Det h ä r ovan framh å llits att till uppfinnarint ä kt h ö r vederlag,
som uppfinnaren erh å llit av n å gon f ö r r ä tten att industriellt tillgodog ö ra sig uppfinningen. H ä r m å p å pekas att taxeringsmyndigheterna skall bortse fr å n om f ö rv ä rvaren verkligen tillgodog ö r sig uppfinningen. Den blotta omst ä ndigheten att han f ö rv ä rvat r ä tten till uppfinningen ä r i sammanhanget tillr ä cklig.

Kommitt é n f ö rordar allts å
en lag om uppfinnarkonto i enlighet med vad nu angivits. I sina enskildheter,
till den del dessa inte ovan ber ö rts, f ö resl å s en fullst ä ndig anknytning till vad som g ä ller om upphovsmannakonto. Att vid en framtida ö versyn en ompr ö vning
i vissa h ä nseenden kan komm.a till st å nd har tidigare angivits.

Vid ett genomf ö rande
av ett f ö rslag som det nu f ö rordade kan vissa ol ä genheter uppkomma som hitintills uppenbarligen varit f ö rbisedda. Avs ä ttning
till ett uppfinnarkonto, liksom till det redan inf ö rda upphovsmannakontot, kan avse inkomst f ö r vilken arbetsgivaravgift erlagts. S å som best ä mmelserna
ä r utformade ä r det eraellertid likv ä l m ö jligt, att n ä r belopp fr å n
kontot å terf ö rs till beskattning det grundar underlag f ö r egenavgift till socialf ö rs ä kringen.
Tillr ä ttal ä ggs inte detta, avser kulturskattekorrunitt é n att å terkomma
till fr å gan.

I 4 S lagen om upphovsraannakonto stadgas att
"uppskov raedges inte, om den skattskyldige

a)
vid utg å ngen av det beskattnings å r sora inbetalningen avser har medel insatta p å allm ä nt
investeringskonto enligt lagen (1979:610) ora allm ä n investeringsreserv och avdrag f ö r avs ä ttning
till allm ä n investeringsreserv har erh å llits f ö r
medlen eller

b)
vid taxeringen
f ö r det beskattnings å r som inbetalningen avser yrkar avdrag f ö r s å dan avs ä ttning".

Prop.
1981/82:79 70

Inneb ö rden h ä rav å r allts å att skattskyldig inte kan f å uppskov f ö r
ins ä ttning p å upphovsmannakonto om medel finns p å allm ä nt
investeringskonto vid utg å ngen av det beskattnings å r ins ä ttningen
till upphovsmannakontot avser och avdrag har erh å llits f ö r s å dan ins ä ttning vid tidigare å rs taxering. Vidare framg å r av stadgandet att om skattskyldig vid ett och samma
å rs taxering yrkar s å v ä l avdrag f ö r ins ä ttning p å allm ä nt
investeringskonto som uppskov f ö r ins ä ttning p å
upphovsmannakonto det senare yrkandet inte kan medges.

I konsekvens h ä rmed
stadgas i 4 S lagen ora allm ä n investeringsreserv
att avdrag ej medges f ö r avs ä ttning till allm ä nt investeringskonto om den
skattskyldige vid utg å ngen av det beskattnings å r som avs ä ttningen
avser har medel insatta p ä
upphovsmannakonto och
uppskov f ö r ins ä ttningen har erh å llits.

Av f ö rarbetena till lagstiftningen framg å r att den valda ordningen motiveras av att en
samtidig anv ä ndning av tv å reserver ingssystem av detta slag skulle medf ö ra relativt komplicerade samordningsproblem samt
att uppskovsr ä tten enligt lagen om upphovsmannakonto
delvis .har till syfte att kompensera de upphovsm ä n som inte kan utnyttja den allm ä nna
investeringsreserven. Ora s å v ä l avdrag som uppskov yrkades vid taxeringen borde -
uttalades det - av praktiskt sk ä l g ä lla att yrkandet ora uppskov fick ge vika.

Det kan till ä ggas
att hinder inte f ö religger f ö r avdrag vid samma taxering f ö r avs ä ttning till
resultatutj ä mningsfond och till allm ä n investeringsreserv eller upphovsraannakonto.

Enligt kommitt é ns
mening b ö r om uppfinnarkontot i nu aktuella h ä nseenden g ä lla
motsvarande sora f ö reskrivits f ö r upphovsmannakontot. Vid samtidigt yrkande om
uppskov f ö r ins ä ttning p å upphovsmannakonto och f ö r ins ä ttning p å uppfinnarkonto b ö r
vidare den ä ldre kontoformen, n ä mligen upphovsmannakonto, ha f ö retr ä de.

Prop.
1981/82:79 71

Lagreglerna f ö r
det fall att for samma beskattnings å r
yrkas godk ä nnande av ins ä ttning p å
mer ä n ett av de tre aktuella kontona b ö r med andra ord inneb ä ra .f ö ljande. Endast en form av konto med
avsedd skatteeffekt f å r finnas. Har den skattskyldige
vid utg å ngen av beskattnings å ret redan medel inne- . st å ende p å
konto av ett slag och avdrag eller uppskov har erh å llits f ö r
dessa medel, godtas allts å vid taxeringen endast p å fyllning av samma konto; yrkande betr ä ffande annan kontoform avsl å s. Har den skattskyldige vid utg å ngen av beskattnings ä ret inte medel - med godk ä nd
effekt - innest å ende p ä n å got av de
tre slagen av konton, godtas yrkandet betr ä ffande
investeringskonto, om s å dant yrkande finns, och eljest
yrkandet betr ä ffande upphovsmannakonto samt avsl å s det eller de ö vriga
yrkandena.

Enligt ordalagen i 4 S b) lagen om upphovsraannakonto
skall ett yrkande om avdrag f ö r avs ä ttning till investeringsreserv medf ö ra avslag p ä
ett samtidigt yrkande om uppskov f ö r
ins ä ttning p å upphovsmannakonto ä ven om f ö rstn ä mnda yrkande inte kan bifallas av den anledningen att en godk ä nd ins ä ttning
p å upphovsmannakonto redan finns. Det
"felaktiga" yrkandet betr ä ffande
investeringsreserv b ö r d å inte hindra bifall till ett samtidigt yrkande ora att en p å fyllning p å
det befintliga upphovsmannakontot skall f ä
avsedd uppskovseffekt. Motsvarande b ö r
g ä lla betr ä ffande uppfinnarkonto. Detta b ö r klart uts ä gas
i de bada uppskovslagarna.

H ä rut ö ver medf ö r kommitt é ns f ö rslag i lagtekniskt
h ä nseende behov av ä ndring av best ä mmelserna
ang å ende resultatutj ä ra-ningsfond i 41 d 5 kommunalskattelagen samt i ö vrigt ä ndring
av f ö ljande lagar, n ä mligen lagen (1951:763) om ber ä kning av statlig inkomstskatt f ö r ackumulerad inkomst, lagen (1947:577) om statlig f ö rm ö genhetsskatt,
lagen (1941:416) om arvsskatt och g å voskatt,
lagen (1980:953) om s ä rskilt investeringsavdrag f ö r inventarieanskaffning samt lagen (1980:954) om s ä rskilt investeringsavdrag f ö r byggnadsarbeten m.m. Ifr å gavarande ä ndringar
inneb ä r att den av komraitt é n f ö reslagna
lagen om uppfinnarkonto j ä mst ä lls med lagen (1979:611) om upphovsmannakonto vid till ä mpning av dessa lagar.

Prop. 1981/82:79 72

En lag om uppfinnarkonto i enlighet nied vad som f ö reslagits kan bli av inte ringa betydelse for den
uppfinnare, son. kan utnyttja lagen. Fr å n
stats- och kommunfinansiell synpunkt ar å
andra sidan effekterna uppenbarligen av s å
underordnad betydelse att d ä rifr å n kan bortses.

Prop.
1981/82:79 73

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet Förslag
till lag om uppfinnarkonto (DS B 1981:9)

1 Inledning

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av
riksförsäkringsverket, riksskatteverket (RSV), kammarrätten i Jönköping,
länsstyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen i Kronobergs län, länsstyrelsen i
Kopparbergs län, bokföringsnämnden (BFN). Centralorganisationen SACO/SR, Föreningen
Auktoriserade revisorer (FAR), Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd
(KLYS), Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), SHIO-Familjeföretagen.
Styrelsen för teknisk utveckling (STU), Svenska bankföreningen. Svenska
uppfinnareföreningen. Sveriges advokatsamfund, Sveriges föreningsbankers
förbund, Sveriges industriförbund. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund
(TOR) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

LRF har som sitt yttrande hänvisat till ett inom
Lantbrukarnas skattedeie-gation upprättat utlåtande.

2 Allmänna synpunkter

Kommitténs förslag att uppfinnare skall kunna få uppskov
med beskattning i enlighet med vad som gäller för upphovsmän tillstyrks eller
lämnas i stort sett utan erinran av riksförsäkringsverket, kammarrätten i
Jönköping, länsstyrelsen i Kronobergs län, Centralorganisationen SACO/SR, FAR, KLYS,
Lantbrukarnas skattedelegation, SHIO-Familjeföretagen, STU, Svenska
bankföreningen. Svenska uppfinnareföreningen, Sveriges advokatsamfund,
Sveriges föreningsbankers förbund, Sveriges industriförbund, TOR samt TCO.
Förslaget avstyrks däremot i princip av länsstyrelserna i Stockholms och
Kopparbergs län samt LO. RSV och BFN redovisar inte någon uppfattning i frågan.

Flertalet av de remissinstanser som tillstyrkt att uppfinnarkonto
införs har utvecklat skälen för sitt ställningstagande.

Länsstyrelsen i Kronobergs län:

Länsstyrelsen i Kronobergs län finner det angeläget att i
dagens läge söka stimulera den ekonomiska aktiviteten. Hit hör även att
undanröja skattemässiga olägenheter för uppfinnare.

I företagsskatteberedningens betänkande. SOU 1977:86,
snuddade man vid hithörande frågor. I samma betänkande lades också fram förslag
till inrättande av upphovsmannakonton. Sådana har också sedermera tillkommit.
Enligt länsstyrelsens mening har det varit angeläget att motsvarande konton för
uppfinnare redan tidigare kommit till stånd. Länsstyrelsen ställer

Prop.
1981/82:79 74

sig därför positiv till det förslag som nu presenteras av
kulturskattekommittén trots att åtskilliga skatte- och avgiftsproblem återstår
att lösa.

Förslaget till uppfinnarkonto ansluter sig synnerligen
nära till lagen om upphovsmannakonto. Bl. a. rned hänsyn till att lagen trätt i
kraft relativt nyligen har länsstyrelsen inte någon erfarenhet av huru den
kommit att tillämpas i praktiken och om den är behäftad med brister som kan
behöva åtgärdas.

Centralorganisationen SA CO/SR:

Den progressiva beskattningen av fysiska personer vållar
problem för de personer vars inkomster uppkommer oregelbundet. Uppfinnare
saknar de möjligheter som t. ex. skogsägare och konstnärer har att via
avsättningar till konton utjämna inkomsterna över flera år. Det är inte
osannolikt att uppfinnarverksamheten därigenom kan ha hämmats.

Uppfinnarverksamheten är ett oundgängligt led i den
tekniska förnyelse av olika slag som fortlöpande bör ske i ett samhälle. Även
uppfinnare bör därför få möjligheter till inkomstutjämning som ett led i
arbetet med att förbättra uppfinnarnas skattesituation, enligt SACO/SR:s
uppfattning. För detta talar också rättviseskäl. Utjämningen kan inte ses som
en skatteförmån utan som ett tillrättaläggande av ett otillfredsställande
förhållande.

FAR:

Kulturskattekommittén har i sitt betänkande "Förslag
till lag om uppfinnarkonto" föreslagit att uppfinnare skall få rätt till skattemässig
inkomstutjämning genom avsättning till ett s. k. uppfinnarkonto. Kommittén har
i sitt betänkande särskilt framhållit att förslaget gäller endast den del av
problematiken som låter sig nu särbehandlas. Av tidsskäl och då det bedömts som
angeläget att förbättra uppfinnares skattesituation vill kommittén framlägga
detta delförslag utan att avvakta hela utredningens färdigställande.

Mot denna bakgrund kan FAR tillstyrka förslaget men vill
redovisa följande kommentarer.

Kommitténs förslag löser ej det problem som är förknippat
med att uppfinnare ofta arbetar och har kostnader irnder flera år medan
eventuell inkomst inflyter först under ett senare år och därmed i en annan
beskattningsperiod. Detta innebär att avdrag skattemässigt i regel ej erhålles
för utvecklingskostnader. I det följande utredningsarbetet bör eftersträvas att
om möjligt undanröja denna nackdel.

Det nu framlagda förslaget har lagen om upphovsmannakonto
som mönster. En uppfinnare torde som regel ha andra skattetekniska problem än
kulturarbetare och förutom möjligheten till inkomstutjämning bör uppfinnaren
få möjligheter till avdrag för utvecklingskostnader.

Lantbrukarnas skalledelegation:

Såsom kommittén själv framhåller i sitt betänkande har
någon utvärdering ännu inte hunnit göras av upphovsmannakontolagstiflningen.
Mycket talar dock för att lagstiftningen fungerat väl för den grupp
skattskyldiga som den vänder sig till.

Prop.
1981/82:79 75

Som tidigare nämnts följer den nu föreslagna
lagstiftningen om uppfinnarkonto helt den tidigare lagstiftningen om upphovsmannakonto.
Enligt delegationens mening föreligger emellertid så stora olikheter mellan upphovsmannaintäkt
och uppflnnarintäkt att lagstiftningarna på några punkter måste ha olika
utformning.

SHIO-Familjeföretagen:

Vi tiUstyrker att system av den föreslagna ordningen för skattemässig
utjämning införs för uppfinnare. Som kommittén påpekar är förslaget till sin
innebörd inte en skatteförmän utan ett sätt att komma till rätta med de
negativa effekter bestämmelserna om beskattningsårets slutenhet skapar.

STU:

STU delar utredningens förslag som innebär att göra det
möjligt med skatteutjämningen även för uppfinnare. STU framförde detta redan i
sitt remissvar över utredningen om företagsbeskattningens grunder nämligen att upphovsmannakonto
borde omfatta även uppfinnare.

Det hade således enligt STU varit fördelaktigare om lagen
om upphovsmannakonto gjorts tillämplig på uppfinnare än att införa en ny
lagstiftning som dessutom kräver ändringar i åtskilliga andra lagar och
förordningar. STU förutsätter att sådana ansträngningar görs vid kommitténs
utvärdering av upphovsmannakontot. Det är emellertid angeläget, som kommittén
också konstaterar, att detta inte fördröjer införandet av uppfinnarens
skatteutjämningsmöjligheter och därför tillstyrker STU kommitténs förslag.

Svenska bankföreningen:

Bankföreningen, som noterat att förslaget mycket nära
ansluter till gällande ordning för upphovsmannakonto. tillstyrker att ett
system för skattemässig utjämning införs för uppfinnare. Den föreslagna
ordningen med uppfinnarkonto synes därvid kunna godtas.

Svenska uppfinnareföreningen:

Skattefrågorna har sedan lång tid varit av stor betydelse
för uppfinnarna och föreningen har under flera tidigare skeden ägnat betydande
intresse och kapacitet åt behandlingen av desamma. Beklagligtvis har
ansträngningarna att åstadkomma skatteregler som bidrar till stimulerandet av
uppfinningar och därpå grundad företagsamhet misslyckats. Under ett antal år
har skattedebatten också haft en inriktning som i praktiken omöjliggjort en
reell analys avseende uppfinnarnas skatteproblem.

Mot denna bakgrund kan uppfinnareföreningen hälsa det
framlagda förslaget beträffande lag om uppfinnarkonto med viss
tillfredsställelse. Det förhållandet att uppfinnarna över huvud taget
uppmärksammas i detta sammanhang kan kanske få en stimulerande effekt, även orrr
den angivna lagen skulle utnyttjas endast i ett litet antal fall.

Föreningen gör nämligen den bedömningen att med den avgränsning
beträffande tillämpningen, som lagen enligt förslagets bestämmelser kommer att
få. så blir det reella utnyttjandet av lagen mycket begränsat.

Prop.
1981/82:79 76

Samtidigt kan naturligtvis anmärkas att i avsaknad av
närmare erfarenheter kan föreningen givetvis i någon mån missta sig på denna
punkt. Det är i detta läge av visst intresse att följa den kommande verkliga
utvecklingen och uppfinnareföreningen föreslår därför att lagens tillämpning
blir föremål för särskild uppföljning. Denna bör tills vidare kunna ske i enkla
former, exempelvis som en rent statistisk redovisning.

Även om lagen om uppfinnarkonto skulle komma att tillämpas
i större omfattning än enligt föreningens bedömning, ändrar detta inte på det
förhållandet, att för verklig stimulans av uppfinnandet och därpå grundad
företagsamhet erfordras en omfattande skattereform inriktad direkt på
innovationsverksamhetens problem. Om man kan åstadkomma en dylik reform så att
skattebelastningen på uppfinnaren blir minimal under det skede eller de skeden
då han behöver disponera mest medel för att föra utvecklingen vidare (utlandspatentering.
vidareutveckling, nyinvesteringar, etc.) kommer samhället totalt att tjäna
avsevärt på detta, inte minst i fråga om skattemedel.

Uppfinnareföreningen är väl medveten om att den angivna
uppgiften är mycket svår och att den inte kan angripas med tillfredsställande
resultat som följd, om det inte finns en verklig vilja ätt åstadkomma något
reellt. Om denna vilja finns, är föreningen för sin del beredd att medverka
genom förslag och interna utredningar för att produkten rent tekniskt skall få
bästa möjliga utformning.

I
anslutning härtill och till det framlagda förslaget om uppfinnarkonto får
föreningen slutligen framhålla betydelsen av att de skattebestämmelser söm
skall tillämpas av uppfinnare blir så utformade att de blir relativt enkla att
tillämpa. Det är inte rimligt att uppfinnaren i de mest avgörande skedena av en
uppfinnings utveckling och utnyttjande bokstavligen talat skall behöva
"stanna upp" för att överväga om skattereglerna ger anledning till
ett annat handlingsprogram än det mest ändamålsenliga. För att den angivna
effekten skall kunna uppnås, erfordras sannolikt att åtskilliga
detaljbestämmelser och komplicerade alternativ elimineras. Lyckas man lösa
uppfinnarnas skattefråga i stort på ett tillfredsställande sätt kan det
sålunda t. o. m. bli fråga om att ta bort den nu aktuella regeln om uppfinnarkonto.
Tills så skett önskar föreningen emellertid - som angivits - att förslaget
genomföres.

Sammanfattningsvis

a. tillstyrker föreningen förslaget till lag om uppfinnarkonto

b. föreslår föreningen att lagens tillämpning blir
föremål för viss

uppföljning

c. konstaterar föreningen att införandet av den
föreslagna lagen inte i

nämnvärd grad ändrar behovet av en genomgripande skattereform för

uppfinnare.

Sveriges föreningsbankers förbund:

Förbundet delar kulturskattekommitténs bedömning att en särbehandling
av uppfinnares rätt till skattemässig inkomstutjämning är väl motiverad.
Uppfinnarverksamheten har stor betydelse för vårt lands industriella utveckling
och det är både angeläget och brådskande med åtgärder som uppmuntrar och
stödjer den enskilde uppfinnaren i hans verksamhet. En

Prop.
1981/82:79 77

sådan självklar åtgärd är att ge honom de ekonomiska och skattemässiga
villkor som är en förutsättning för verksamheten.

Det är naturligt att kommittén föreslår den skatteutjämningsmodell
som redan finns i lagen om upphovsmannakonto. En sådan lösning möjliggör ett
snabbt genomförande av reformen. Det finns dock anledning att notera att de
tolkningsproblem, som kan uppkomma vid tillämpningen av lagen om upphovsmannakonto,
även kommer att belasta den föreslagna lagen.

Sveriges industriförbund:

Industriförbundet vill kraftigt understryka angelägenheten
av att åtgärder vidtas på beskattningsområdet, som kan bidra till att få fram
uppfinningar och andra innovationer av betydelse för landets industriella
verksamhet. Förbundet anser därför att det fortsatta utredningsarbetet bör
bedrivas skyndsamt, men har inte något emot att en delreform vidtas redan nu.

Genom möjligheten att göra avsätting till uppfinnarkonto
nås i stort sett en godtagbar lösning, då det gäller att komma till rätta med
de olägenheter som sammanhänger med reglerna med beskattningsårets slutenhet. I
den mån inte en ersättning kan fördelas bakåt i tiden kan den genom det
föreslagna avsättningssystemet fördelas framåt under en viss tid. Åtminstone i
de fall. då ersättningen inte är exceptionellt stor, kan ernås liknande
marginalbeskattning, som för inkomsttagare med jämna inkomster av samma totala
storlek.

Förslaget till lag om uppfinnarkonto är kopierat på
bestämmelserna om upphovsmannakonto och vi finner det godtagbart till sin
konstruktion.

TOR:

TOR hyser den principiella uppfattningen att en gynnsam
utveckling av vårt lands industriella verksamhet och vad därmed sammanhänger är
beroende av de kreativa krafterna i samhället och detta inte minst hos dem som
sysslar med uppfinningsverksamhet.

TOR vill emellertid redan här betona att olika åtgärder
inom beskattningsområdet avsedda att åstadkomma en sådan gynnsam utveckling
alltid måste innebära en ökad komplexitet inom den aktuella lagstiftningen och
därmed en ökad arbetsbörda inom taxeringsarbetet.

Alla åtgärder av nu nämnt slag bör därför enligt TOR:s
mening avvägas mot de förväntade följderna för samhällets del och för de
skattskyldigas del.

Utfallet av en sådan avvägning är avgörande för TOR:s
ställningstagande härutinnan.

TOR finner sammanfattningsvis, att de skäl kommittén
åberopat motiverar lagstiftning om uppfinnarkonto.

TCO:

Av betänkandet framgår att det i och för sig finns skäl att
senarelägga ett förslag om uppfinnarkonto till dess utvärdering skett av lagen
om upphovsmannakonto.

Prop.
1981/82:79 78

Kommittén har emellertid bedömt det som angeläget att inte
dröja med ett förslag till uppfinnarkonto. TCO delar denna uppfattning och
anser liksom kommittén att dess möjligen i något hänseende provisoriska
karaktär får ses som en omständighet av underordnad betydelse.

Som tidigare nämnts anser länsstyrelserna i Stockholms och
Kopparbergs län samt LO att förslaget inte bör genomföras.

Länsstyrelsen I Stockholms län:

Från många håll har numera klart uttalats att
skattelagstiftningen bör förenklas. Skatteadministrationen måste i högre grad
få använda sina resurser för att komma åt väsentliga skattetrndandraganden. En
förutsättning för detta är inte bara att nuvarande regelsystem förenklas utan
att det också ses till att inte nya regler tillförs systemet om det inte
oundgängligen är nödvändigt.

Ett uppfinnarkonto skulle i och för sig inte beröra något
större antal skattskyldiga. Vidare kan inte bestridas att vissa motiv för att
införa en möjlighet till resultatutjämning för denna grupp skattskyldiga kan
finnas. Frågan måste dock ses i det större sammanhanget. Det blir ytterligare en
regel att hålla reda på som dessutom kräver en särskild blankett och ett system
för uppföljning över en femårsperiod.

Länsstyrelsen påtalade redan i sitt remissyttrande över
företagsskatteberedningens förslag om upphovsmannakonto - förebilden till uppfinnarkontot
- att en sådan anordning för resultatutjämning skulle kunna få spridningseffekter.
Det har nu besannats och det är väl inte osannolikt att även andra grupper
anser sig böra komma i åtnjutande av en sådan förmån. Resultatet blir att
regelsystemet blir alltmer ohanterligt.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län:

Framlagt förslag till lagstiftning om uppfinnarkonto
innebär möjlighet till inkomstutjämning endast för de uppfinnare som i
förvärvskällan rörelse mellan åren har starkt varierande inkomster och som för
år med mycket hög inkomst inte i tillräcklig utsträckning kan utnyttja
existerande skattelagar till skatteutjämning. Förslaget löser såsom framhållits
i betänkandet endast en mindre del av de skatte- och ta.xeringsproblem som kan
föreligga för uppfinnare. Övriga frågor såsom motsvarande uppskovslagstiftning
beträffande uppfinnarinkornst, som skall beskattas som inkomst av tjänst,
kommer enligt betänkandet att prövas senare.

Föreslagen lag om uppfinnarkonto är i allt väsentligt en
kopia till nu gällande lag om upphovsmannakonto. Även sistnämnda lag äger
tillämpning endast på inkomst i förvärvskällan rörelse. Såsom framgår av
betänkandet är kommittén ålagd att utvärdera lagen om upphovsmannakonto och överväga
om ändringar däri bör föreslås. Innan denna utvärdering av lagen om upphovsmannakonto
skett synes det länsstyrelsen inte vara angeläget med en lag om uppfinnarkonto
eftersom denna lag blir mer eller mindre provisorisk och måste sannolikt bli
föremål för ändringar om lagen om upphovsmannakonto ändras efter
utvärderingen.

Frekvensen av starkt varierande inkomster för uppfinnare
och graden av variation har kommittén inte funnit behövlig undersöka då det
ansetts vara tillräckligt med vetskapen att fall finns där en skatteutjämning
genom uppfinnarkonto är välmotiverad. Enligt kommittén kan förutses att frekven-

Prop.
1981/82:79 79

sen av uppskovsyrkanden genom insättning på uppfinnarkonto
inte blir betydande.

Föreslagen lagstiftning om uppfinnarkonto torde enligt
länsstyrelsens uppfattning komma att beröra ett litet antal skattskyldiga. Även
av denna anledning ifrågasätter länsstyrelsen lämpligheten av lagstiftning
enligt framlagt förslag. Det enda som kan motivera föreslagen lagstiftning är
att det niindre antal uppfinnare, vars verksamhet utgör inkomst av rörelse,
skall om möjligt få en förbättrad ekonomisk situation och därmed
förhoppningsvis genom utökad uppfinnarverksamhet kunna gynna utvecklingen av
vårt lands industriella verksamhet.

Mot den lagtekniska utformningen har länsstyrelsen inte
något att erinra.

LO:

I sitt remissvar den 22 maj 1978 över de tre stora
skatteutredningarna (1972 års skatteutredning, kommunalekonomiska utredningen
och företagsskatteberedningen) motsatte sig LO införande av lag om upphovsmannakonto
enligt majoritetsförslag i företagsskatteberedningen. Skälet till ställningstagandet
var att lagen skulle bidra till att upphäva årsbeskattningsprincipen efter
bärkraft, som anses grundläggande i det svenska skattesystemet. LO ansåg att
exemplet från personer med upphovsrätt skulle sprida sig till flera kategorier.
Det ursprungliga mönstret i företagsskatteberedningens förslag hade hämtats
från skogskontoreglerna, som ju grirndar sig på mycket speciella förhållanden.
LO ansåg det troligt att en person som är upphovsman har stora möjligheter att
själv påverka arvodestidpunkt etc. i avtal.

LO konstaterar att kulturskattekommittén nu föreslår att
systemet sprids vidare till r"örelseinkomster, som betingas av gjorda
uppfinningar. Den av LO befarade spridningen illustreras därigenom. Ännu har
inte erfarenheterna av lagen om upphovsmannakonto utvärderats.
Kulturskattekommitténs nu aktuella betänkande innehåller inte försök till
sådan utvärdering.

Mot bakgrund av det anförda och med tanke på att en
stegvis genomförd marginalskattereform utreds förordar LO att
kulturskattekommitténs förslag inte genomförs. Beträffande reformer i syfte
att stödja och stimulera enskilda personers uppfinnarverksamhet kommer LO att
lämna synpunkter i annat sammanhang.

RKpåpekar att förslaget synes medföra avsevärda
tillämpningssvårigheter. Verket anför:

Liksom då det gällde upphovsmannaintäkter anser RSV att en
anpassning av reglerna för beräkning av ackumulerad inkomst till att gälla även
uppfinnarintäkter vore att föredra. En anledning härtill är att det underlättar
för alla berörda om det inte finns för många lagar som behandlar
förutsättningarna för inkomstutjämning. RSV delar dock kommitténs åsikt att de
skäl, som var avgörande för lagen om upphovsmannakonto i lika mån gör sig
gällande när behovet av en lag om uppfinnarkonto övervägs. RSV ifrågasätter
emellertid om det inte vore enklare att sammanföra alla slag av sådana här
speciella intäkter i en lag.

Kommittén framhåller på flera ställen i betänkandet att
förslaget inte innebiiren skatteeftergift i egentlig bemärkelse utan endast en
möjlighet till skattemässig inkomstutjämning. Detta skulle bl. a. medföra att
taxerings-

Prop. 1981/82:79 80

myndigheterna i tveksamma fall inte har egentlig anledning
att motsätta sig ett uppskov. RSV vill betona vikten av att kravet på en
likformig och rättvis taxering upprätthålls. 1 vissa fall kan det dessutom
uppstå inte avsedda skattelättnader om kommitténs synsätt godtas.
Taxeringsmyndigheterna bör enligt RSV:s mening noga undersöka om
förutsättningar för uppskov enligt lagen verkligen föreligger. Mot bakgrund
härav synes förslaget medföra avsevärda tillämpningssvårigheter.

BFN tar i sitt yttrande upp frågan hur uppfinnarkontot bör
redovisas i bokföringen. Nämnden anför:

BFN finner att konstruktionen i den föreslagna
lagstiftningen om uppfinnarkonto kommer att få samma redovisningsmässiga
konsekvenser som redan existerande bestämmelser och praxis för redovisning av
resultatutjämningsfond, investeringsfonder, upphovsmannakonto och liknande
reserveringar för skatteutjämning.

Nämnden har i sitt cirkulär nr 9 (1979-11-12)
rekommenderat redovis

ningsprinciper för nämnda poster. Nämnden finner att motsvarande

regler utan svårighet kan appliceras också på det
föreslagna uppfinnarkontot. I sammanhanget vill nämnden föreslå att begreppet "Uppfinnarkonto"
används som benämning på det bankkonto på vilket uppfinnarintäkter sätts in*.

Den motpost som i bokföringen krävs för att balansera
bankinsättningen bör rubriceras "Ej intäktsförda uppfinnarintäkter"**.
Det vore enligt BFN en god hjälp för de bokföringsskyldiga och deras revisorer,
om sådana upplysningar kunde framgå av förarbetena till den nya lagen.

Sedan lagen om uppfinnarkonto antagits kommer BFN att i
cirkulär lämna information om angivna bokföringsregler.

* Tillgångspost under rubriken All i balansräkningsschemat
enligt 19 § BFL.

** Redovisas under rubriken BUI Obeskattade reserver i
balansräkningsschemat enligt 19 § BFL.

3 Lagens tillämpningsområde

Kommittén föreslår att inkomsten skall vara att hänföra
till inkomst av rörelse för att ge rätt till uppskov. I ett senare skede avser
kommittén att överväga orn även inkomst av tjänst kan omfattas av
uppskovslagstiftningen.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser i likhet med
kommittén att rätten till uppskov i varje fall tills vidare skall begränsas
till inkomst av rörelse. Länsstyrelsen uttalar att en utsträckning till inkomst
av tjänst kan få konsekvenser i tekniskt hänseende som inte nu kan överblickas.

Även Sveriges industriförbund delar kommitténs uppfattning
att en utsträckning nu av tillämpningsområdet till inkomst av tjänst skulle
erfordra en tämligen komplicerad lagstiftning och därför försena införandet av
lagen

Prop.
1981/82:79 81

om uppfinnarkonto. Förbundet anser emellertid att frågan
bör övervägas ytterligare i slutbetänkandet.

TCO anser att kommittén nu bör prioritera frågan om
uppskov med beskattning kan erhållas även för uppfinnarinkornst som skall tas
upp som inkomst av tjänst.

TOR förutsätter att frågan omprövas vid en senare översyn.

Sveriges advokatsamfund föreslår att lagförslaget ändras
så att det klart framgår att ersättning till anställd omfattas av lagen och att
bestämmelser införs som reglerar hur sociala avgifter, som belöper på
ersättningen, skall betalas. Samfundet anför:

Enligt samfundets uppfattning utgör emellertid en stor del
av ersättningar för ej patenterade uppfinningar sådana som av företag
utbetalats till anställda för av dem gjorda förslag till förbättringar av
företagets produkter eller produktion och som hittills ansetts utgöra inkomst
av tjänst. Det synes som om kommittén avsett att sådana ersättningar skall
omfattas av den föreslagna lagen utan att det direkt utsägs. På sid. 42 i
betänkandet skriver kommittén nämligen: "Avsättning till ett uppfinnarkonto,
liksom till det redan införda upphovsmannakontot, kan avse inkomst för vilken
arbetsgivaravgift erlagts. Såsom bestämmelserna är utformade är det emellertid
likväl möjligt, att när belopp från kontot återförs till beskattning det
grundar underlag för egenavgift till socialförsäkringen. Tillrättaläggs inte
detta, avser kulturskattekommittén att återkomma till frågan."

Riksförsäkringsverket:

Riksförsäkringsverket har inte något att erinra mot
förslaget men vill -liksom i sitt remissyttrande 1978-05-19 över företagsskatteberedningens
förslag till lag om upphovsmannakonto- fästa uppmärksamheten på att risk finns
för att uppfinnaren i samband med beräkningen av pensionsgrundande inkomst kan
gå föriustig en del av eller hela det belopp som sätts av till uppfinnarkontot.
En sådan situation kan inträffa när någon annan rörelseinkomst inte finns
redovisad det år, då beloppet från uppfinnarkontot återförs till beskattning.
Rörelsen torde i sådant fall inte anses vara bedriven, och inkomsten därav blir
inte pensionsgrundande.

I samband med sina överväganden och förslag har
kulturskattekommittén gjort följande påpekande (sid. 42).

Vid ett genomförande av ett förslag som det nu förordade
kan vissa olägenheter uppkomma som hittills uppenbarligen varit förbisedda.
Avsättning till ett uppfinnarkonto, liksom till det redan införda upphovsmannakontot,
kan avse inkomst för vilken arbetsgivaravgift erlagts. Såsom bestämmelserna är
utformade är det emellertid likväl möjligt, att när belopp från kontot återförs
till beskattning det grundar underlag för egenavgift till socialförsäkringen.
Tillrättaläggs inte detta, avser kulturskattekommittén att återkomma till
frågan.

Den situation kulturskattekommittén härvid har i tankarna
torde vara den. att en exploatör av en uppfinning, för vilken uppfinnaren
erhåller ersättning i form av engångsbelopp, royalty eller annat vederlag, som
är att betrakta som rörelseinkomst, träffar ett s. k. likställighetsavtal med
uppfinnaren, att ersättningen för uppfinningen skall betraktas som inkomst av
anställning.

6 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 79

Prop.
1981/82:79 82

Arbetsgivaren, dvs. exploatören, redovisar i så fall den
utbetalade ersättningen som "kontant bruttolön m. m." i
kontrolluppgiften (f. n. under fältkod 11), tar upp beloppet i sin arbetsgivaruppgift
för utbetalningsåret och erlägger arbetsgivaravgift för detsamma.

När uppfinnaren deklarerar inkomsten i sin
självdeklaration för motsvarande inkomstår, görs det med ledning av kontrolluppgiften
en "utbrytning" av beloppet, så att det undantas från underlaget för
uppfinnarens egenavgifter för året ifråga. Om uppfinnaren skulle ha satt in
beloppet eller en del av det på uppfinnarkonto och ha medgetts uppskov med
beskattningen för att därefter under ett följande år ta ut beloppet och
återföra det till beskattning, finns det till hans självdeklaration för
sistnämnda år inte bifogad någon kontrolluppgift från
arbetsgivaren/exploatören, utvisande att beloppet betraktats som inkomst av
anställning. Beloppet skulle i så fall kunna komnra att ingå i underlaget för
uppfinnarens egenavgifter för året ifråga, trots att arbetsgivaravgift redan erlagts
för detsamma.

Riksförsäkringsverket ställer sig undrande till om den påtalade
situationen verkligen kan inträffa, eftersom uppskov med beskattningen endast
skall kunna medges i fråga om rörelseinkomst. Om s. k. likställighetsavtal
träffas i fråga om rörelseinkomst, blir inkomsten att jämställa med inkomst av
anställning.

I fråga om de fr. o. m. 1980 års taxering införda
bestämmelserna om uppskov på grund av insättning på upphovsmannakonto gäller,
att den skattskyldige på RSV:s blankett 3049 "R 7" skall lämna
utredning om

insättningen. På blanketten skall den skattskyldige
under "särskilda

upplysningar" ange "om det i uppskovsbeloppet
ingår belopp som enligt lagen om allmän försäkring utgör inkomst av anställning
eller som genom s. k. likställighetsavtal är att jämställa med sådan
inkomst". Verket utgår från att denna upplysning skall lämnas för att
beloppet skall kunna undantas från uppskovsmedgivandet.

Skulle det
däremot förhålla sig så, att uppskov även kan omfatta belopp, som genom
likställighetsavtal är att jämställa med anställningsinkomst, och beloppet, när
det återförs till beskattning, skall ingå i underlaget för den skattskyldiges egenavgifter.
torde problemet få lösas genom att den skattskyldige får möjlighet att i sin
självdeklaration ange hur stor del av det återförda beloppet som omfattas av likställighetsavtal.
En sådan ordning medför dock vissa kontrollproblem.

Även RSV kommenterar den av kommittén påpekade situationen
att ett uppskovsbelopp då det återförs till beskattning kan grunda underlag för
egenavgift trots att arbetsgivaravgift redan har erlagts för beloppet. Verket
anför:

Av blanketten för avstämning av påförda egenavgifter och
schablonavdrag m. m. samt beräkning av schablonavdrag (RSV 3095) och av
rörelsebilagorna (R 1 och R 5) framgår dock att en intäkt, för vilken
arbetsgivaravgift har erlagts, inte skall tas med när egenavgiften beräknas. De
skattskyldiga får således upplysning om att de särskilt skall uppge detta i
deklarationen när en intäkt, för vilken arbetsgivaravgift redan har erlagts tas
till beskattning i inkomstslaget rörelse. Risken för att det skall tas ut
dubbel avgift bör därför inte vara så stor.

Kommitténs förslag till definition av begreppet uppfinnarintäkt
diskuteras i en del yttranden.

Prop.
1981/82:79 83

STU finner kommitténs definition av uppfinning något vag
men anser att den i detta sammanhang är motiverad. Ett krav som innebär att
uppfinningen är patenterad begränsar uppfinnarkontots effekt.

LO konstaterar att avgränsningen är vag och leder till en
ny oklarhet och tolkningsproblem i skattesystemet på en viktig punkt. Om en avgränsning
skall införas anser LO att den skall avse patenterade uppfinningar.

Länsstyrelsen i Kronobergs liin delar kommitténs
uppfattning att någon direkt anknytning till patenterad eller patenterbar
uppfinning inte är önskvärd. Så länge som man håller sig inom begreppet rörelse
torde nämligen gränsdragningen kunna bemästras utan större risk för
tolknings-motsättningar.

Lantbrukarnas skatledelegation vill understryka vad
kommittén redan framhållit nämligen att begreppet uppfinnarintäkt, som inte är
entydigt, vid tillämpningen bör hanteras generöst.

Svenska bankföreningen:

I 1 § den föreslagna lagtexten anges att uppskov med
beskattningen kan erhållas, förutom för intäkt av uppfinning som lett till
patent, också för intäkt av uppfinning som överlåtits för industriellt
utnyttjande eller eljest tillgodogjorts industriellt. Såsom kommittén påvisat
finns det ett behov av att utsträcka tillämpligheten utanför området för patenterade
uppfinningar. Den föreslagna lagtexten är emellertid enligt bankföreningens
mening alltför oklar i detta hänseende.

Enligt motiven avses med de - efter förebild i patentlagen
- använda uttrycken "industriellt utnyttjande" och
"tillgodogjorts industriellt" att uppfinningen har teknisk karaktär,
varvid inte skall krävas att den exploateras inom vad som i allmänt språkbruk
kallas "industri". Som exempel på områden där uppfinningar av teknisk
karaktär kan förekomma nämns sjukvården, transportväsendet m. fl. områden.
Förutom de nämnda exemplen kan uppfinningar av teknisk karaktär tillgodogöras
inom t. ex. försvaret. Över huvud taget torde sådana uppfinningar kunna
förekomma inom ett stort antal områden som inte kan betecknas som industri.
Enligt bankföreningens uppfattning är det därför inte lämpligt att i lagtexten
ange industriellt utnyttjande eller tillgodogörande som en förutsättning för
uppskov med beskattningen. En annan förutsättning är att intäkten satts in på
konto i bank. Om lagtexten enligt sin ordalydelse begränsar användningen av uppfinnarkonto
till patenterade respektive industriellt utnyttjade uppfinningar, är det
riskatt insättning på sådant konto underlåts i fråga om intäkt av annan
uppfinning, även om den är av teknisk karaktär och således enligt motiven skulle
ha berättigat till skatteuppskov. En lagstiftning till den enskildes förmån bör
utformas så att den inte vilseleder den enskilde i fråga om hans rätt till
förmånen.

Bankföreningen föreslår mot denna bakgrund att I *i första
stvcket andra meningen får följande lydelse: "Till uppfinnarintäkt räknas
vad som har härflutit från utnyttjande av patent eller uppfinning av teknisk
karaktär, för vilken patent ej har meddelats." Den minskade risken för
feltolkning av bestämmelsernas räckvidd uppväger mer än väl att lagtexten
systematiskt kommer att skilja sig från patentlagen. Vad som är en teknisk
uppfinning får

Prop.
1981/82:79 84

på sedvanligt sätt slutligt avgöras av skattemyndigheterna
när ärendet om uppskov med erläggande av skatt prövas. Den av bankföreningen
föreslagna utformningen av lagtexten ändrar således på inget sätt
förutsättningarna för denna prövning i förhållande till kommitténs förslag.

Liknande synpunkter har framförts av SHIO-Familjeföretagen
som föreslår att 1 § får en lydelse sorn inte kan leda till missförstånd.

TOR:

Med hänsyn till de intressen TOR företräder är frågan om
det är möjligt att på ett praktiskt hanterligt sätt urskilja och avgränsa de
aktuella inkomsterna helt avgörande för utfallet av den inledningsvis omnämnda
avvägningen.

TOR finner- med hänvisning till de skäl som kommittén
åberopat-att det torde vara uteslutet att såsom ett villkor för uppskov
föreskriva att den ej patenterade uppfinningen skulle vara patenterbar.
Taxeringsnämnderna och taxeringsmyndigheterna i övrigt torde sakna såväl tid
som resurser i övrigt för att kunna göra en sådan prövning.

Härutöver må även framhållas det principiellt olämpliga i
att andra niyndigheter än patentmyndigheterna skulle uttala sig - låt vara i
ett begränsat hänseende - angående en viss produkts patenterbarhet.

TOR instämrrrer också i uppfattningen att det
förhållandet, att patent blivit sökt inte utgör något användbart
urvalskriterium.

Kommittén har i stället valt att låta uppskovsmöjligheten
- vid sidan av de patenterade uppfinningarna - gälla uppfinnarintäkter i
allmänhet. Innebörden av begreppet uppfinning som det skall uppfattas i detta
sammanhang utvecklas ytterligare i betänkandet.

TOR konstaterar härvid utifrån de intressen som företräds
att föreliggande förslag i här aktuellt hänseende väl kan godtagas och att avgränsningsmeto-derna
torde komma att vara möjliga att tillämpa vid taxeringsarbetet.

Sveriges föreningsbankers förbund:

Det kan vara mycket svårt att avgöra huruvida en intäkt är
att hänföra till intäkt av uppfinning och därmed berättiga till skatteutjämnande
avsättning på därför avsett konto. Att skattelagstiftningen utökas ytterligare
med vaga och svårtillämpade regler är givetvis olyckligt. Någon enkel lösning
finns emellertid inte.

Det är från föreningsbankernas utgångspunkt viktigt att
understryka den svåra ställning denna vaghet kan innebära för bankerna. I
svårbedömda tolkningsfall kan det vara omöjligt för den enskilde intäktshavaren
eller den bank han anlitar att med säkerhet konstatera huruvida rätt till
skatteutjämning föreligger. Förbundet vill i detta sammanhang betona det
begränsade ansvar som i dessa situationer åvilar den kontoförande banken.

I ett avseende är förslaget emellertid klart, nämligen att
intäkter för innovationer av administrativ karaktär inte får insättas på uppfinnarkonto.
Denna gränsdragning, som kan vara ofrånkomlig om namnet uppfinnarkonto
bibehålls, är mindre välbetänkt ur rättvisesynpunkt. Ur allmän synpunkt bör det
vara motiverat att även administrativa innovationer understödjs på samma sätt
som uppfinningar, dvs. innovationer av teknisk karaktär.

Prop.
1981/82:79 85

RSV:

Enligt förslaget skall det vederlag, som kommer den
skattskyldige till godo genom att han överlåter rätten till sin uppfinning,
utgöra uppfinnarintäkt. I motiveringen sägs att om exploateringen sker genom
ett av uppfinnaren helt eller delvis ägt aktiebolag, räknas givetvis endast
vederlaget från bolaget som uppfinriarintäkt. RSV vill peka på de svårigheter
som kan uppstå i de fall där en sådan intressegemenskap föreligger mellan
uppfinnaren och den till vilken han överlåter exploateringsrätten. Det kan
befaras att det här kan uppstå gränsdragningsproblem när det gäller att avgöra
vad som skall anses utgöra ersättning för exploateringsrätten och vad som skall
anses utgöra skälig lön från bolaget. Om exploateringsrätten till en uppfinning
överlåts till ett av uppfinnaren ägt fåmansbolag till ett högre pris än
marknadspriset, torde intäkten komma att hänföras till tillfällig
förvärvsverksamhet enligt 35 S 1 mom. tredje stycket kommunalskattelagen. Även
i fall där det inte rör sig om fåmansbolag kan det tänkas uppstå ett gemensamt
intresse hos exploatören och uppfinnaren/den anställde att försöka förvandla
lön till uppfinnarintäkt.

Om förslaget leder till lagstiftning bör det av lagtexten
framgå att det inte krävs att uppfinningen skall vara patenterbar för att
uppskov skall kunna medges. I synonymordböcker förekommer det nämligen att
uppfinning ges samma betydelse som patent.

FAR uppger att tillämpningsproblem kan uppkomma vid
inkomst av utländskt patent. Enligt FAR:s mening torde inkomst av utländskt patent
i regel vara inkomst av rörelse och inte inkomst av kapital, vilket kommittén angett
i sitt betänkande.

Enligt kommitténs förslag skall uppfinnare som är delägare
i handelsbolag inte ha rätt till uppskov för bolagets inkomst. Frågan har
tagits upp av Lantbrukarnas skaltedelegalion. SHIO-Familjeföretagen och STU.

Lantbrukarnas skaltedelegalion och SHIO-Famdjeföretagen
anser att även intäkt av uppfinnarverksamhet som uppstått i handelsbolag bör få
fördelas i tiden genom användande av uppfinnarkonto. Skattedelegationen anför:

Enligt förslaget skall i likhet med vad som gäller för upphovsmannakonto
delägare i handelsbolag inte ha rätt till uppskov för bolagets inkomst. Detta
är naturligt när det gäller upphovsmannakonto eftersom litterär och konstnärlig
verksamhet praktiskt taget aldrig bedrivs i kompanjonskap. När det däremot
gäller uppfinnarverksamhet är det en normal företeelse att sådan bedrivs i
samverkan mellan två eller flera personer varvid handelsbolag är en lämplig
företagsform. Att då omöjliggöra inkomstutjämning mellan åren i
handelsbolagsfallet är inte rimligt. Delegationen anserdärför att också intäkt
av uppfinnarverksamhet som uppstått i handelsbolag bör få fördelas i tiden
genom användande av uppfinnarkonto.

Enligt STU:s uppfattning är handelsbolagsformen av stor
betydelse när det gäller uppfinnare. Dessa arbetar ofta tillsartimans varför uppfinnarintäkter
i handelsbolag bör kunna åtnjuta samma uppskovsmöjligheter som intäkter som
uppbärs av en enskild uppfinnare.

Prop.
1981/82:79 86

4 Förutsättningar för uppskov

Enligt kommitténs förslag åren grundläggande förutsättning
för uppskov med beskattning av uppfinnarintäkt att uppskovsbeloppet i sin
helhet betalas in på ett uppfinnarkonto. Sveriges industriförbund har tagit upp
ett problem i samband härmed och anser att detta bör lösas i den slutliga
lagstiftningen. Förbundet anför:

Inkomster av det slag som uppfinnare erhåller, är normalt
hänförliga till inkomstslaget rörelse. Om uppfinningen överlåts och betalningen
för överlåtelsen fördelas under flera år, kornmer den situationen att inträffa
att hela intäkten och inte endast den kontant erhållna ersättningen skall
upptas såsom inkomst av rörelse. 1 en sådan situation skulle sannolikt
uppfinnaren inte kunna göra insättning på bankkonton annat än för en del av
inkomsten.

Enligt förslaget kan en uppfinnare inte få uppskov med
beskattningen om han har medel insatta på allmänt investeringskonto eller upphovsmannakonto.
Uppskov medges inte heller om han vid samma taxering vrkar avdrag för
avsättning till allmän investeringsreserv eller uppskov för insättning på uppfinnarkonto.

Lantbrukarnas skaltedelegalion anser att samtidiga
avsättningar till allmän investeringsreserv och inbetalning på uppfinnarkonto
bör tillåtas. En sådan rätt för uppfinnarna komplicerar inte lagstiftningen i
annat avseende än att det i lagtexten måste anges i vilken ordning de olika
åtgärderna skall avräknas. Delegationen anför:

Enligt lagförslagets 4 S skall uppskov med beskattning
inte medges om den skattskyldige redan har medel insatta på allmänt
investeringskonto enligt lagen om allmän investeringsreserv. Också denna
bestämmelse är hämtad från lagstiftningen om upphovsmannakonto. Det ligger i
sakens natur att den som bedriver litterär och konstnärlig verksamhet knappast
har behov av att göra avsättning enligt lagen om allmän investeringsreserv.
Läget för den som driver uppfinnarverksamhet är ett helt annat. I samband med uppfinnarverksamhet
krävs inte sällan betydande investeringar i maskiner och inventarier o. d. Ett
år med stor inkomst av uppfinnarverksamhet kan då behövas dels rrröjlighet att
avsätta medel för framtida investeringar dels att därutöver fördela återstående
inkomst framåt i tiden.

SHIO-Familjeföretagen:

Av lagförslagets 4 § framgår att skattemässig utjämning
genom uppfinnarkonto inte medges den som redan gjort avsättning till allmän
investeringsreserv. I en uppfinnarverksamhet görs mer eller mindre regelbundet
stora investeringar i maskiner rn. m. Avsättning till allmän investeringsreserv
skapar ökade möjligheter för bl. a. uppfinnare att planera sina investeringar
över åren. Syftet med införande av uppfinnarkonton är. enligt vår uppfattning,
att få tillstånden fördelning av ett årsinkomst på framtiden. Då avsättning
till allmän investeringsreserv och inbetalning pä uppfinnarkonto kompletterar
varandra bör samtidiga avsättningar tillåtas.

Prop.
1981/82:79 87

TOR, sorn framför liknande synpunkter, anser att det bör
övervägas om en tidigare avsättning till investeringskonto verkligen skall
utgöra hinder för avsättning till uppfinnarkonto.

Den omständigheten att medel finns insatta på upphovsmannakonto
bör enligt förslaget utesluta rätt att få uppskov för uppfinnarintäkt. FAR har
svårt att se varför det ena skulle utesluta det andra i de relativt få
situationer då det skulle kunna bli aktuellt.

STU:

Beträffande 4 § finns det enligt STU skäl som talar för
möjligheten för den skattskyldige att använda båda formerna av uppskovskonton.
Att någon nyttjar ett upphovsmannakonto borde inte hindra vederbörande från
att, i det fall en uppfinning ger stora intäkter, även kunna få tillgång till
ett uppfinnarkonto.

Beträffande de föreslagna beloppsgränserna har några av
remissinstanserna framfört synpunkter.

Svenska bankföreningen anför att det av praktiska skäl är
väsentligt att likartade kontoformer får så identiska föreskrifter som möjligt.
Det är därför viktigt att uppfinnarkontot i fråga om beloppsgränser m. m. ges
samma föreskrifter som det redan existerande upphovsmannakontot.

TOR förutsätter att de aktuella beloppsgränserna kommer
att omprövas vid en senare översyn av lagstiftningen.

KLYS:

Huruvida de konkreta reglerna och beloppsgränserna fått en
ändamålsenlig utformning så att de passar för uppfinnarnas behov undandrar sig
KLYS' bedömning. Beloppsgränser och regler tycks överensstämma med dem som
gäller beträffande upphovsmannakontot.

I samband med införandet av upphovsmannakonto framförde KLYS
vissa kritiska anmärkningar. Bl. a. ansåg vi att beloppsgränserna borde läggas
på en annan nivå än som blev fallet. KLYS" synpunkter kvarstår.

STU anser att bestämmelsen i förslagets 3 S b bör kunna
utgå då 6 § torde begränsa eventuella missbruk.

Kommitténs
förslag att uppskov med beskattning av medel på uppfinnarkonto skall kunna
komma i fråga under högst sex år kommenteras av Sveriges föreningsbankers
förbund som anför:

Med denna i grunden positiva inställning till syftet med
kommittéförslaget ifrågasätter vi den begränsade tid som skatteutjämning skall
tillåtas enligt den föreslagna lagen. Med tanke på att många uppfinnare
presterar ett mycket begränsat antal intäktsgivande uppfinningar under sin
verksamma tid och att dessa uppfinningar i gengäld kan ge inkomster av
betydande storlek, anser vi att tiden för uppskov bör usträckas till,tio år. i
likhet med vad som gäller för avsättning till skogskonto.

Prop. 1981/82:79 88

5 Övriga frågor

Svenska bankföreningen gör en anmärkning beträffande
begreppet bank som definieras i förslagets 2 § angående inbetalning på särskilt
konto i bank. Föreningen anför:

Bankföreningen har uppmärksammat att i 2 S andra stycket i
kommitténs lagförslag anges att med bank avses i denna lag riksbanken,
affärsbank, sparbank och föreningsbank. Föreningen vill härtill anmärka att i
banklagstiftningen används begreppet bankaktiebolag och centralkassa för jordbrukskredit
(se lagen om bankrörelse och 17 § lagen om jordbrukskasserörelsen) i stället
för beteckningarna affärsbank och föreningsbank. Dessa beteckningar har dock
använts i såväl skogskontolagen som lagen om upphovsmannakonto. Eftersom någon
risk för missförstånd inte torde föreligga och då de föreslagna beteckningarna
snarast är mer upplysande för allmänheten än de formellt riktiga bör förslaget
emellertid godtas i den delen.

När möjlighet öppnades att avsätta medel till upphovsmannakonto
genomfördes reformen mycket hastigt. Detta medförde att informationen till dem
som kunde beröras av reformen var otillfredsställande. Det får förutsättas att.
innan den nu aktuella reformen träder i tillämpning, samhället i lämplig form
sprider information om möjligheten att avsätta medel på uppfinnarkonto.

Även SHIO-Familjeföretagen framhåller betydelsen av att
åtgärder vidtas så att information om möjligheten till uppskov med
beskattningen av uppfinnarintäkt når den aktuella kretsen av skattskyldiga.

Prop.
1981/82:79 89

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1981-11-13

Närvarande: f. d. justitierådet Petrén, regeringsrådet
Delin, justitierådet Bengtsson.

Enligt lagrådet den 9 november 1981 tillhandakommet utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1981 har regeringen på
hemställan av statsrådet Wirtén beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag till

1.
lag om uppfinnarkonto,

2.
lag om ändring
i lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv,

3.
lag om ändring
i lagen (1979:611) om upphovsmannakonto,

4.
lag om ändring
i kommunalskattelagen (1928:370),

5.
lagom ändring i
lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

6.
lag om ändring
i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

7.
lag om ändring
i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

8.
lag om ändring
i lagen (1980:953) om särskilt investeringsavdrag för inventarieanskaffning,

9.
lag om ändring
i lagen (1980:954) om särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten m. m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av
kammarrättsassessorn Eva Lagebrant-Nordquist.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Stadgandet i 1 § förslaget till lag om uppfinnarkonto
anknyter till uppfinningsbegreppet enligt patentlagen, varvid dock inte krävs
att villkoren för patenterbarhet är uppfyllda. Det innebär bl. a. att intäkt
genom utnyttjande av vad som enligt 1 § andra eller tredje stycket patentlagen
ej skall anses som en uppfinning inte faller under den föreslagna lagen.
Stadgandet synes vidare vara så att förstå att förbudet i 1 § fjärde stycket 2)
patentlagen mot meddelande av patent på växtsorter eller djurraser eller
väsentligen biologiskt förfarande för framställning av växter eller djur inte
utgör något hinder mot tillämpning av reglerna om uppfinnarkonto, i den mån
fråga kan anses vara om en uppfinning i patentlagens mening.

I övrigt föranleder lagförslagen ej erinran från lagrådets
sida.

BUDGETDEPARTEMENTET

Utdrag PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-11-19

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande, och
statsråden Wikström. Friggebo. Dahlgren. Åsling. Söder, Johansson, Wirtén. Boo,
Petri, Eliasson, Gustafsson. Elmstedt, Tilländer. Ahrland. Molin

Föredragande: statsrådet Wirtén Proposition om uppfinnarkonto

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag
till

1.
lag om uppfinnarkonto.

2.
lag om ändring
i lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv,

3.
lag om ändring
i lagen (1979:611) om upphovsmannakonto.

4.
lag om ändring
i kommunalskattelagen (1928:370),

5.
lagom ändringi
lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

6.
lag om ändring
i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

7.
lag om ändring
i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

8.
lag om ändring
i lagen (1980:953) om särskilt investeringsavdrag för inventarieanskaffning,

9.
lag om ändring
i lagen (1980:954) om särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten m. m.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet har framfört vissa synpunkter beträffande
innebörden av begreppet uppfinning vid tillämpningen av reglerna om uppfinnarkonto.
I övrigt har lagrådet lämnat förslagen utan erinran.

Jag ansluter mig till vad lagrådet anfört beträffande
begreppet uppfinning och hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta
de av lagrådet granskade förslagen.

Med tanke på att de nya reglerna skall tillämpas redan vid
1982 års taxering är det önskvärt att ärendet behandlas under innevarande
riksmöte. Regeringen bör därför föreslå riksdagen att besluta om förkortning av
motionstiden till tio dagar.

' Beslul oni lanrådsremiss larrat vid rccrinssanlmanräde
den 29 okrober 1981.

Prop.
1981/82:79 91

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som
föredraganden lagt fram.

Prop.
1981/82:79 92

Inneh å llsf ö rteckning

Propositionen 1

Propositionens huvudsakliga innehåll 1

Lagförslag

1.
Lag om uppfinnarkonto............................................ ........ 2

2.
Lag om ändring
i lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv 5

3.
Lag om ändring
i lagen (1979:611) om upphovsmannakonto . . 6

4.
Lag om ändring
i kommunalskattelagen (1928:370) 7

5.
Lag om ändring
i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst 9

6.
Lag om ändring
i lagen (1947:577) orn statlig förmögenhetsskatt 11

7.
Lag om ändring
i lagen (1941:416) om arvsskatt oeh gåvoskatt 12

8.
Lag om ändring
i lagen (1980:953) om särskilt investeringsavdrag

för inventarieanskaffning.......................................... ...... 15

9. Lag om ändring i lagen (1980:954) om särskilt
investeringsavdrag

för byggnadsarbeten m.m........................................ 17

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 29
oktober

1981 .............................................................................. ...... 19

1
Inledning.................................................................. ...... 19

2
Föredragandens
överväganden............................... ...... 19

2.1
Allmänna
synpunkter........................................ 19

2.2
Tillämpningsområde
(H) ............................. '.. . 21

2.3
Förutsättningar
för uppskov (2-6 S§)............... ..... 24

2.4
Ränta, uttag rn.
m. (7-13 §S) ......................... ..... 25

2.5
Följdändringar
i andra författningar ................ ..... 25

2.6
Ikraftträdande ................................................. ..... 26

3
Upprättade
lagförslag.............................................. ..... 26

4
Hemställan............................................................... 26

5
Beslut ...................................................................... 26

Bil. 1 Kulturskattekommitténs betänkande (Ds B 1981:9)

Förslag till lag om uppfinnarkonto 27

Bil. 2 Sammanställning av remissyttranden över betänkandet

Förslag till lag om uppfinnarkonto (Ds B 1981:9) 73

Utdrag av lagrådets protokoll den 13 november 1981 89

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 19
november 1981 90