Prop. 1981/82:9

Regeringens proposition 1981/82:9

om hälso- och nykterhetsprövningen i körkortsärenden;

beslulad den 10 september 1981.

Regeringen föreslår riksdagen all anla de förslag som har
tagils upp i bifogade uldrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÅLLDIN

CLAES ELMSTEDf

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 proposiiionen förordas all den obligatoriska
läkarundersökningen slopas för dem som söker körkort för motorcykel eller
personbil. Det skall räcka med en hälsodeklaration och ell synprov.

Vidare
förordas alt ell nyll rapporteringssystem i vart fall tills vidare skall
ersätta nykterhelsnämndernas nuvarande rapporteringar i bl.a. kör-korlsärenden.
när dessa rapporteringar upphör i samband med all social-tiänsllagen (1980:620)
Iräder i krafl den I januari 1982. Det är huvudsakligen omhändertaganden enligl
lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. (LOB) som
nämnderna i dag lämnar uppgifter om. Det föreslås atl dessa uppgifter förs in i
körkortsregistrel. Under en övergångslid måsle dock de sociala nämnderna
fortsätta med all på begäran lämna uppgifter om omhändertaganden, nämligen
sådana som skett före den I januari 1982 och som inle är äldre än två år.

1 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 9

Prop.
1981/82:9

Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1980:977) om ändring

(1977:477)

körkortslagen

Härigenom
föreskrivs att övergängsbestämmdserna lill lagen (1980:977) om ändring i körkorlslagen
(1977:477) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Denna lag Iräder i krafl den I juli 1981. Bestämindserna I
39 S Iredje slyckel och 42 S andra meningen träder dock i kraft den dag regeringen
bestämmer.

Regeringen får meddela de över-gängsbestämmelser som
behövs.

Föreslagen
lydelse

Denna lag' iräder i krafl, såvitt avser 39 S Iredje stycket
och 42 S andra meningen den I januari 1982. och i övrigt den I juli 1981.

Fram
till den I januari 1984 får en myndighet, som enligl 93 § första stycket I körkorlsförordningen
(1977:722) har rätt atl få uppgifter nr körkorlsregislrels belastnings-del, hos
socialnämnden inhämla uppgifter som nämnden har om omhändertaganden enligt
lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m. in. Uppgifter som
är äldre än två år skall dock nämnden inte lämna ut.

Regeringen får meddela de ytterligare
övergångsbestämmelser som behövs.

Denna lag- träder i krafl den I januari 1982.

1980:977. 1981:000.

Prop. 1981/82:9

Uldrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1981-09-10

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Wikslröm. Friggebo, Åsling, Söder, Wirtén, Boo, Eliasson,
Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Molin

Föredragande: slalsrådel Elmstedt

Proposition om hälso- och nykterhetsprövningen i
körkortsärenden

1 Inledning

1 augusti 1979 tillkallades en särskild utredare' med
uppdrag all se över formerna för den medicinska prövningen i körkorlsärenden.
Utredaren, som antog namnet körkortsmedicinska utredningen, avlämnade i november
1980 belänkandel (Ds K 1980: 12) Körkortsmedicin - enklare rutiner. Till prolokollel
i della ärende bör fogas en sammanfattning av belänkandel som bilaga I.

Som förulskickals i prop, 1979/80:1 om sociakjänsten
tillkallades vidare i november 1979 en särskild arbetsgrupp inom
regeringskansliet. Gruppen skulle bl.a, föreslå ell syslem som kan ersätta nykterhelsnämndernas
nuvarande skyldighel all rapportera vissa nyklerhelsanmärkningar lill kör-korlsmyndighelerna.
Gruppen har redovisal sina överväganden och förslag i promemorian (Ds K 1980:
5) Vissa regislreringsfrågor i anslutning till sociakjänstreformen.
Promemorian, som också innehåller en redogörelse för den nuvarande ordningen
bör lögas lill prolokollel i della ärende som bilaga 2.

Belänkandel
och promemorian har remissbehandlats. Sammanställningar av remissyttrandena
bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilagor 3 och 4.

' Föredraganden i trafikmedicin i socialstyrelsen, med. dr
h.c. Rune Andréasson. Sakkunniga: hovrätlsassessorn Hans Bengtsson och
departementssekreteraren Birgitta Liliewall. Experter: docenterna Anders Hedin
och Lars Irnell.

Prop. 1981/82:9 4

2
Föredragandens överväganden

2.1
Hälsoprövningen

Körkortslagen
(1977:477, omtryckt 1980:977) förulsäiler att varje kör-korlshavare uppfyller
de medicinska krav som bör slällas upp med hänsyn lill trafiksäkerheten. Någol körkorlslillslånd
får alliså inle meddelas om dessa krav inle är uppfyllda (7S) och etl redan
utfärdat körkort kan av samma skäl ålerkallas (16S7). Frågor om körkorlslillslånd
prövas av länsslyrelsen och frågor om ålerkalldse av länsrätten. De närmare
föreskrifterna om de medicinska kraven beslutas av socialstyrelsen efler
samråd med Irafiksäkerhelsverkel. Beslämmelserna om körkort gäller i huvudsak
också iraklorkort.

Ansökan
om körkorlslillslånd skall göras skriftligen. Till ansökningen skall fogas ell
läkarintyg. Intyget utfärdas på grundval av en läkarundersökning och en
hälsodeklaration som lämnas av sökanden. Vid läkarundersökningen prövas bl.a.
de tre synfunktionerna synskärpa, synfält och -men mera sällan — mörkerseende.
Föreskrifter om läkarundersökningen beslutas av socialstyrelsen efler samråd
med Irafiksäkerhelsverkel.

Ell
körkort kan förenas med vissa villkor, 1. ex. all körkorlshavaren vid körningen
skall bära glasögon eller kontaktlinser eller all ell nytt läkarintyg skall
ges in efler en viss tid eller vid ålerkommande tillfällen.

1
de flesla fall utfärdas emellertid körkorten ulan några villkor. Någon särskild
hälsokontroll med vissa mellanrum eller vid viss ålder krävs då inle. Bara om körkorlsmyndigheten
får anledning anla atl en körkortsha-vare inte fyller kraven för all fä körkort
kan körkorlshavaren åläggas all gå igenom en ny hälsokontroll. För delta
ändamål kan en läkare enligl 88S körkorlsförordningen (1977:722, omlryckl
1981:94) anmäla lill länsslyrelsen om han vid undersökning av en körkorlshavare
funnil all denne av medicinska skäl är uppenbart olämplig alt inneha körkort.
Någon anmälan behöver dock inle göras om körkorlshavaren följer läkarens
anvisning alt avslå från bilkörning.

Körkorlsmedicinska
ulredningen (K 1979:05) tillsattes för all undersöka om läkarintyget och
läkarundersökningen fyller sin vikliga funklion all upplysa om vilka som av
medicinska skäl inle bör ha körkort eller som bör ha körkort bara om del
förenas med vissa villkor. Ulredningen avlämnade i november 1980 belänkandel
(Ds K 1980: 12) Körkorlsmedicin - enklare rutiner.

Som
en utgångspunkt för sina ställningstaganden hänvisar ulredningen lill flera
undersökningar som visar att sjukdom - med undanlag för alkoholism - sällan är
orsak lill trafikolyckor. Undersökningarna visar också atl de olyckor som
vållats av sjuka förare oftast får en lindrig utgång. Ulredningen anser därför atl
läkarundersökningen bör avskaffas om det kan visas atl den ger ell ur irafiksäkerhetssynpunkt
ringa utbyte i förhål-

Prop. 1981/82:9 5

lande lill dels den läkarinsats som krävs, räknat i anlal läkartiänsler,
dels kostnaderna för denna verksamhel.

Ulredningen
har undersökt 2000 läkarintyg och hälsodeklarationer som givils in med ansökan
om körkorlslillslånd. Undersökningen visar alt sjukdomar som inte lagils upp i
hälsodeklarationen inle heller upptäcks vid läkarundersökningen. Det är ocksä
sällan som någon trafikfarlig sjukdom anges i läkarintyget. En förklaring lorde
enligl ulredningen vara all de trafikfarliga sjukdomarna, t. ex. epilepsi eller
psykisk sjukdom, är svåra all upptäcka vid en ordinär läkarundersökning. En
annan atl de flesla som söker körkort är i sin friskaste ålder. Ca 70% av dem
som söker körkort är nämligen i åldern 18—20 år.

Del görs varje år ca 150000 läkarundersökningar för
körkort i klass A (molorcykel), B (personbil, läll laslbil) och E (släpfordon)
och för iraklorkort. Kostnaderna för dessa kan beräknas lill ca 15 milj. kr.
Läkarnas medverkan molsvarar 47 årsläkartiänsler.

Ulredningens slutsats är att läkarundersökningen kan
slopas för dem som söker körkort med behörigheten A, B eller E och för dem som
söker iraklorkort. Hälsodeklarationen och ell synprov bör enligl ulredningen forlsällningsvis
vara lillräckligl för hälsokontrollen. När del gäller behörig-heterna C (tung laslbil),
D (buss) och taxi anser ulredningen all läkarundersökningen skall finnas kvar.

Synprövningen bör enligl ulredningen lills vidare bara
avse synskärpan, eftersom synfältsinskränkningar är ovanliga i de åldrar som i
dagslägel ulgör huvudparten av de körkorlssökande, dvs, personer under 30 år.
Provet kräver då inle läkarmedverkan. När del finns lämplig apparatur för ändamålel
bör dock synfält och mörkerseende också prövas. Sådan apparatur är under snabb
ulveckling. Den ger indikation på synfel som kräver vidare undersökning av ögonspecialisl.
Apparaten kan handhas av särskilt utbildade synprövare.

Hälsodeklarationen skall enligl förslaget liksom i dag
lämnas på ell särskilt formulär och undertecknas av sökanden under
straffansvar. Formuläret måsle ges en sådan ulformning all förhållanden som är
relevanta för körkortsinnehavei kommer fram.

För den uppföljande konlrollen av körkorlshavarna har ulredningen
studerat olika modeller för en periodisk hälsokontroll. Ulredningen vill inte
förorda vare sig periodiska läkarundersökningar eller periodiska hälsodeklarationer.
De eventuella vinster från Irafiksäkerhetssynpunkt som sådana kontroller skulle
kunna ge står enligl ulredningen inle i rimlig proportion lill kostnaderna och
del adminislraliva arbelel. I stället förordar ulredningen att man behåller
den nuvarande möjlighelen för läkare all anmäla trafikriskabla sjukdomar lill körkorlsmyndigheten.
När del gäller .sjukdoms- och defekttillslånd som har sin grund i
alkoholmissbruk vill dock ulredningen all läkarnas anmälningsplikt skall vara
ovillkorlig. Ulredningen hänvisar i denna fråga lill sina
undersökningsresultat som visar

Prop.
1981/82:9 6

all alkoholmissbruk är grundorsaken i många av de fall där
körkort återkallats på grund av epilepsi eller psykisk sjukdom. Med hänsyn
till den slora risk som onyktra förare ulgör i trafiken och för all kravel pä
nykterhet skall kunna upprätthållas anser utredningen all del måste vara ell rimligl
Irafiksäkerhelskrav att samhällel tar lill vara de möjligheler som finns för
all spåra dessa förare. Enligl ulredningen är läkarnas medverkan nödvändig.
Utredningen understryker också viklen av atl frågan om rapporteringar av
omhändertaganden enligl lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade
personer m. m. (LOB) får en lillfredsslällande lösning.

Belänkandet har genomgående mollagils posilivl av remissinslanserna.
Flera av dem framhåller det värde som ligger redan i all ulredningen slälll
samman kunskaperna på del körkorlsmedicinska områdel och all ulredningen har
belyst svårighelerna all bedöma de medicinska Irafikriskerna, Några inslanser
pekar också på behovet av ulbildning och forskning på områdel.

Utredningens förslag alt slopa läkarundersökningen stöds
av de flesla instanserna. Vissa invändningar görs dock mol den undersökning som
ulredningen har gjort. Sålunda pekar man på alt läkarundersökningen kan medföra
atl de som känner lill sina defekter inle söker körkort och därför inle heller
har kommit med i undersökningen (skevt urval). En annan invändning är all
läkarundersökningen kan bidra lill all sökandena besvarar frågorna i
hälsodeklarationen mer sanningsenligt än vad de skulle göra om någon
undersökning inle skulle göras (skeva svar). Trots invändningarna är rikspolisslyrelsen
den enda instans som direkt avslyrker förslagel. Några vill all man avvaktar
med all genomföra förslagel: någon lills man mer ingående har analyserat
utredningens material, andra tills situationen har stabiliserats efler del all länsläkarorganisalionen
upphörde den 1 juli i år. Om förslaget genomförs, anser några alt man måsle se lill
all körkorts-myndigheterna oftare än i dag får underrättelser om körkorlshavare
som har irafikriskabla sjukdomar.

När del
gäller yrkesförarna delar de flesla utredningens ståndpunkt all
läkarundersökningen bör finnas kvar. Några vill i.o.m. all denna undersökning
skall följas upp med periodiska hälsokontroller och all undersökningen kopplas
lill den lyp av arbele som förarna utför oberoende av körkortsklass. Man anser
också all yrkesföramtbildningen inle bör påbörjas förrän körkorlslillståndel
och därmed även läkarintyget har utfärdals. Från några håll ifrågasätts dock
logiken i all slopa läkarundersökningen bara för vissa körkorlshavare.

1 fråga om synprövningen lillslyrks i och för sig förslagel
alt låla även andra än läkare göra denna, l.ex. legitimerade optiker. Några
finner del emellertid belänkligl alt lills vidare slopa synfällsprövningen. För
all en optiker skall få pröva annal än synskärpan krävs viss ulbildning och en
ändring av socialstyrelsens föreskrifter om behörigheler för legitimerade
optiker.

Prop.
1981/82:9 7

Utredningens överväganden om hälsodeklarationen godlas
också över lag av remissinstanserna även om en del befarar att deklarationen
kommer att bli mindre tillförlitlig när den inle lämnas inför läkare och i
samband med läkarundersökning.

Det enda förslag som fått etl mer blandat mottagande
gäller läkaranmäl-ningarna. Remissinstanserna tycks vara eniga om all läkarna
bör medverka med information lill körkorlsmyndighelerna. Däremot råder del
delade meningar om läkaren i något fall bör ha en ovillkorlig anmälningsplikt
eller inle. Från några håll framhålls all del finns bättre sätt all fånga upp
olämpliga förare än genom alt kräva anmälningsplikt av läkarna, l.ex, bällre
rapportering av LOB-omhändertaganden.

För egen
del vill jag efler samråd med statsrådet Ahrland anföra följande.

Del material som ulredningen har lagt fram visar all man
vid läkarundersökningen för körkort sällan eller aldrig upptäcker sjukdomar
eller defekter som är av betydelse för förmågan alt köra bil och som sökanden
själv inle redan uppgell i hälsodeklarationen. Av delta bör man visserligen inle
ulan vidare dra slulsalsen all läkarundersökningen skulle sakna betydelse. Som
också framhållits av flera remissinslanser är del troligt all
läkarundersökningen avhåller en del som är olämpliga som förare från all söka
körkort. Den bidrar förmodligen dessuiom lill all uppgifterna i
hälsodeklarationen blir mer sanningsenliga. Antalet trafikriskabla sjukdomar i
materialet är emellertid myckel ringa. En förklaring lill della kan naluriiglvis
vara all del är svårt all vid en allmän läkarundersökning upptäcka sådana
sjukdomar. Siörre betydelse måsle dock det förhållandel ha all de flesla som
söker körkort är unga människor som är i sin friskaste ålder. Mol denna
bakgrund och med lanke på all del är myckel sällan som sjukdom hos föraren - körkorlshavare
eller inte - är orsak lill trafikolycka delar jag ulredningens uppfallning all
del inle är rimligl all låla läkarun-dersöka alla som söker körkort. Det måsle
även från irafiksäkerhetssynpunkt vara effeklivare all i stället rikla uppmärksamhelen
mol de körkorlshavare som av medicinska skäl är uppenbart olämpliga all ha
körkort men som ändå inle avslår från alt köra bil. För atl redan vid körkortsgivningen
sålla bort de personer som av medicinska skäl inle bör ha körkort bör del vara lillräckligl
med en hälsodeklaration och etl synprov. Del bör vara möjligl alt ulforma
formuläret lill deklarationen så all den väl fyller denna urvalsfunklion. Del
finns i så fall ingen anledning atl befara all ell slopande av den obligatoriska
läkarundersökningen skall få några negativa effekler på trafiksäkerheten.

Vad jag nu har sagt gäller i första hand privalbilislerna.
För dem som kör taxi, buss eller tung laslbil är förhållandel annorlunda. Mina
överväganden om läkarundersökningen kan därför inle ulan vidare föras över på
dessa förare.

Jag ansluter mig alltså lill ulredningens förslag all den
obligatoriska

Prop. 1981/82:9 8

läkarundersökningen
bör slopas för dem som söker körkort med behörig-helerna A, B eller E och för
dem som söker Iraklorkort. Länsstyrelsen skall dock kunna förelägga sökanden
att ge in ett läkarintyg om länsstyrelsen anser alt del behövs. Jag har heller
inga invändningar mol vad ulredningen har anförl om hälsodeklarationen.

När
det gäller synprövningen anserjag all denna också i fortsättningen bör avse
även synfältet. Prövningen bör få göras av andra än läkare, l. ex, legitimerade
optiker. När lämplig apparatur har lagils fram kan den prövning som avgör om närmare
undersökning behövs kanske göras även av trafikskolornas personal. Del ankommer
dock på socialstyrelsen all närmare pröva denna fråga.

Som
jag nyss har antytt bör man från läkarnas sida medverka mera lill all personer
som av medicinska skäl inle bör ha körkort avhåller sig från att köra bil. Del författningsmässiga
stödet för denna medverkan finns redan i 88 § körkorlsförordningen. Någon
ändring av denna beslämmelse anser jag inte vara påkallad. Del betyder också
all jag inle anser del lämpligl all för något fall föreskriva en ovillkoriig
anmälningsplikt för läkarna. När del gäller alkohol- eller andra
drogmissbrukare bör körkorts-myndigheternas informationsbehov i första hand
tillgodoses på andra sätt. Jag återkommer lill delta.

För atl
slopandet av läkamndersökningen skall innebära etl mindre behov av
läkarinsatser och i vissa fall förenklingar för den som söker körkort bör
reformen helst genomföras samlidigl som t.ex. optikerna kan la över en del av
synprövningarna. Med hänsyn lill de utbildningsinsatser som krävs för
optikernas del är del emellertid i dag svårt all ange när reformen i så fall
kan träda i krafl. Jag förordar därför all man slopar kravel på
läkarundersökning redan den 1 januari 1982 och förutsätter därvid all under den
närmasl följande liden alll fler optiker får behörighet atl ulföra
synprövningen.

1
anslutning lill reformen finns del anledning för socialstyrelsen alt se över de
medicinska kraven för körkort. Utredningen har lämnat fiera synpunkter som kan
vara vägledande vid en sådan översyn. Del bör vara en strävan att beslämma
kraven så att de underiällar en likartad bedömning från läkarnas sida. Denna
fråga har lagils upp av De Handikappades riksförbund i en framställning till kommunikalionsdeparlemenlel.

Mina
förslag i denna del kräver ändringar enbarl i körkorlsförordningen och i socialslyrelsens
föreskrifter för legitimerade optiker. Några förfaliningsförslag behöver
därför inle föreläggas riksdagen.

2.2
Nykterhetsprövningen

När
någon söker körkort, skall länsslyrelsen enligt 7S körkorlslagen särskill beakla
om sökanden är känd för ell nyktert levnadssätt. Underlaget för denna
bedömning får länsstyrelsen genom den personutredning som

Prop.
1981/82:9 9

polisen normall skall göra innan körkorlslillståndel
meddelas. För utredning i ell körkorlsärende får polis, länsstyrelse och domslol
inhämta uppgifter från bl.a. sociala organ. 96§ körkorlsförordningen i dess
lydelse fram lill den I januari 1982. Med slöd härav vänder sig polisen vid
personutredningen rutinmässigt till nyklerhetsnämnden (sociala centralnämnden),
som anger om sökanden under den senasie ivåårsperioden har varil föremål för
någon åtgärd på grund av nykterhets- eller narkotikaproblem. Om nämnden känner
till atl sökanden har omhändertagits enligt lagen (1976:511) om omhändertagande
av berusade personer m.m. (LOB), skall della anges. Del är bara i undanlagsfall
som nämnden kan bidra med andra uppgifter än sådana som rör LOB-omhändertaganden.
Uppgiften om omhändertagandet har nämnden visserligen fåll av polisen (lOS
lagen (1954: 579) om nykterhelsvård). Polisen fär emellertid inle föra någol
regis-ler över omhändertagandena och kan därför inle i efterhand själv ta fram
dessa uppgifter.

Om den som omhändertas har körkort eller iraklorkort,
skall polisen underrätta även den länsstyrelse som har meddelat körkorlslillståndel
eller utfärdat Iraklorkortel (87 S körkortsförordningen). Länsslyrelsen för in
uppgiften i körkortsregistret. Uppgiften kan sedan få betydelse i ett mål om ålerkalldse
av körkortet eller traklorkorlel.

Det finns elt drygt tiotal andra lyper av ärenden där en
prövning av en persons pålitlighet i nykterhelshänseende skall göras. Del
gäller l.ex. ärenden om flygcerlifikat, lillslånd att inneha vapen, anslällning
inom bevakningsförelag och förordnande av ordningsvakter. Även i dessa ärenden
inhämtar polisen rutinmässigt upplysningar från nyklerhelsnämnden. Liksom i körkorlsärendena
är del främsi uppgifter om omhändertaganden enligl LOB som nämnden kan bidra
med.

När del gäller omhändertaganden enligl lagen (1973:558) om
tillfälligt omhändertagande (LTO) har polisen inte någon
underrättelseskyldighet till vare sig nyklerhelsnämnden eller länsslyrelsen.
Del förekommer dock all polisen underrättar nyklerhetsnämnden. om den
omhändertagne har varil alkohol- eller narkolikapäverkad.

För alt polisen skall kunna lämna någon underrällelse om
ingripandel måsle givelvis den omhändertagne ha kunnal identifieras. Sä är
emellertid inle alllid fallel. Idenlifieringsproblemet hör lill de frågor som LTO/LOB-utredningen
(Ju 1978:03) skall la upp vid sin utvärdering av de båda lagarna. Enligl vad
som upplysls överväger ulredningen också frågan om omhändertaganden på grund av
berusning bör anses ha så slor betydelse för körkortsprövningen att en
registrering enbarl för delta ändamål är motiverad.

Nyklerheiskravels betydelse för rällen all inneha körkort
diskuterades ingående i prop. 1975/76: 155 om vissa körkorlsfrågor. Dåvarande deparlemenlschefen
framhöll därvid alt etl omhänderlagande pä grund av berusning inger så slark
misstanke om opålitlighet i nykterhelshänseende atl en

Prop. 1981/82:9 10

uiredning
bör ske om lämplighelen som molorfordonsförare. Della förutsätter givelvis all
länsslyrelsen får kännedom om omhändertagandet. Riksdagen (TU 1975/76:28. rskr
1975/76:390) delade departementschefens uppfallning all nyklerhetsförhållandena
måsle särskill uppmärksammas när det gäller prövningen av förare. Enligl
riksdagen fär man inle göra avkall på skölsamhet i nykterhelshänseende som ell
krav för innehav av körkort.

När
sociakjänsllagen (1980:620) träder i krafl den I januari 1982 upphör nykierhelsvårdslagen
all gälla. Del innebär atl bl.a. nyklerhetsnämnden ersätts av en socialnämnd.
Socialnämnden fär inle någon skyldighel motsvarande den i 96 S körkorlsförordningen
atl lämna uppgifter lill polisens personutredning i körkorlsärenden. Nämnden
får höras i körkorlsärenden bara om länsslyrelsen, domstolen eller del allmänna
ombudet i körkorts-målet finner anledning anla all någon inle bör ha körkort på
grund av sina nyklerhelsförhållanden och nämndens yllrande har betydelse för ärendels
avgörande (39 § tredje stycket, 42 S och 47 S första slycket körkortslagen). Det
är alltså först om körkorlsmyndigheten har fåll kännedom om en förseelse eller
någon annan anmärkning som ger anledning lill del, som nämnden får höras. 1
andra ärenden, t.ex, vapenärenden, får nämnden i princip inte lämna några
uppgifter alls ulan den enskildes samtycke. De nya bestämmelsema innebär också
all polisen inte på samma sätl som nu åläggs atl rutinmässigt göra anmälan lill
socialnämnd så snarl någon har omhändertagits enligl LOB. Denna fråga regleras
i stället av den generella bestämmelsen i 3§ polisinstruktionen (1972:511), där
det föreskrivs alt polisen ofördröjligen skall underrätta myndighel inom
socialtjänsten när polisen får kännedom om någol förhållande som bör föranleda
en ålgärd av myndighelen,

1
enlighet med de av riksdagen antagna riktlinjerna för socialstyrelsens
uppgifter och organisation, m.m. (prop. 1979/80:6, SoU 1979/80:45, rskr 1979/80:
386) har vidare länsnyklerhetsnämnderna och socialkonsulentor-ganisalionen
upphört den 1 juli 1981. Deras uppgifter har i princip överlagils av länsslyrelsen.
Länsstyrelsens allmänna enhet svarar för verksamheten på länsnivå inom sociakjänstens
område (prop. 1980/81: 100, bil, 18, CU 1980/81:24, rskr 1980/81: 193).

Som
förulskickades i prop. 1979/80:1 om sociakjänsten (s,421-450) tillsattes en
arbetsgrupp inom regeringskansliet för alt föreslå elt system som kan ersätta nyklerhetsnämndens
rutinmässiga uppgiftslämnande i körkorlsärenden. Gruppen skulle också överväga
bl.a. formerna för social-tiänstens medverkan i körkortsärenden och pröva
konsekvenserna av alt nyklerhetsnämnden inte längre skall lämna några
upplysningar i andra ärenden utan den enskildes samtycke. Gruppens förslag
finns i promemorian (Ds K 1980:5) Vissa regislreringsfrågor i anslulning lill sociakjänstreformen.

Det
har inte varil arbeisgruppens uppgifl all ta slällning lill frågan huruvida
omhändertaganden på grund av bemsning bör anses ha så stor

Prop.
1981/82:9 11

betydelse för körkortsprövningen all en registrering för
delta ändamål är motiverad. Arbetsgruppen har utgått från det belrakldsesätl
som ligger lill grund för den nuvarande ordningen och som innebär all sådana
omhändertaganden skall komma till körkortsmyndighelens kännedom för all beaklas
vid lämplighetsprövningen som körkorlshavare. När nyklerhetsnämndens rapportering
slopas måsle därför enligl arbetsgruppen uppgifter om omhändertagandena
bevaras och registreras hos någon annan myndighel än nyklerhelsnämnden. även
när de avser personer som inte har körkort eller Iraklorkort. Arbeisgruppen
anser all en sådan utvidgad registrering bör gälla bara LOB-omhändertaganden, inle
LTO-omhänderlaganden. Arbetsgruppen föreslår all uppgifterna tas in i den del
av körkorlsregislrels belaslningsdel som förs av irafiksäkerhelsverkel, dvs.
där man redan i dag för in LOB-omhänderlaganden beiräffande dem som har körkort
eller Iraklorkort, Från saklig synpunkl skulle del räcka all bevara uppgifterna
i två år. För all man skall få enhetliga regler bör emellertid uppgifterna
enligt förslagel bevaras i registret under fem år, vilkel överensslämmer med
den gallrings- och rehabilileringslid som riksdagen har bestämt för andra bdaslningsuppgifler
i körkorlsregislrel. Arbeisgruppen föreslår all rapportsyslemel ulformas med så
nära anknylning som möjligl lill de rutiner för LOB-anmälningar lill körkorlsregislrel
som finns i dag. Del innebär all polismyndighelen anmäler ingripandel lill länsslyrelsen,
som sedan för in uppgiften i registret. Arbeisgruppen förordar också all man ålerinför
möjlighelen för polisen att direki genom terminal fä besked huruvida del finns
någon bdastningsuppgifl i körkorlsregislrel eller inle. Möjlighelen bör dock
begränsas till uppgifter om LOB-omhänderlaganden.

1 fråga om sociakjänstens medverkan i körkorlsärenden
förordar arbetsgruppen all socialnämnden företrädesvis anlitas av körkorlsmyndigheten
i de fall då den saken gäller är känd för nämnden, medan länsstyrelsens
sakkunniga inom sociakjänsten bör anlitas i sådana fall där del behövs en mer
kvalificerad uiredning som förutsätter personlig konlakl med den enskilde och
denne inte är känd lör nämnden.

När del gäller de övriga ärendegrupperna, l.ex.
vapenärendena, anser arbeisgruppen alt det inte behövs några särskilda
föreskrifter i författning. Med den föreslagna registreringen av LOB-omhändertaganden
får nämligen polismyndigheterna även i sådana ärenden tillgång till uppgifter
om dessa omhändertaganden. 1 de allra flesta fall torde dessa uppgifter vara
tillfyllest. Polismyndigheterna bör dock vid behov upplysa en sökande eller tillslåndshavare
om möjlighelen för denne all la initiativ lill all l.ex. socialnämnden hörs. Enligl
arbeisgruppens mening bör rikspolisslyrelsen överväga lämplighelen av all
erinra om della genom anvisningar.

Arbeisgruppen har beräknai att den utökade registreringen
skall kunna genomföras utan ökade kostnader för staten. För Irafiksäkerhelsverkel
uppkommer en engångskoslnad på ca 75000 kr. och en kostnad för ylleriigare
transaktioner på 20000-22000 kr. per år. Detta skulle uppvägas av minskade tiänstebrevskoslnader
för polisen på ca 70000 kr. per år.

Prop.
1981/82:9 12

Eftersom nykterhelsnämndernas nuvarande uppgiftsskyldighel
upphör den I januari 1982 och del då ännu inle finns något register över LOB-omhänderlaganden
för de senasie två åren, förordar arbeisgruppen en särskild övergångsreglering.
Den bör enligl arbeisgruppen ulformas sä all den nuvarande ordningen i siort
sett bibehålls lills del nya syslemel är fulll utbyggt. Della bör ske genom ett
tillägg lill övergångsbestämmelserna lill sociakjänsllagen.

Förslagen har tillstyrkts eller lämnats ulan erinran av de
flesla remissinslanserna. Flera av dem framhåller särskill all kravel på skölsamhet
i nykterhetshänseende för atl få körkort förutsätter atl körkorlsmyndighelerna
får reda på evenludla nyklerhelsanmärkningar, och all LOB-omhänderlaganden
ofta är ell ullryck för ell begynnande eller ibland långl gånget alkoholmissbruk.
Några är emellertid Iveksamma lill en registrering och anser atl man i vart
fall bör avvakla LTO/LOB-ulredningens förslag innan man beslämmer sig. De som
är iveksamma eller negativa är socialstyrelsen, statskontoret, länsstyrelsen i
Kristianstads län, LTO/LOB-ulredning-en, BRÅ och KAK. Några inslanser anser all
även alkohol- och narkotika-betingade omhändertaganden enligl LTO bör
registreras och atl idenlifie-ringsfrågan måste lösas.

De flesta instanserna inslämmer i förslagel all, om en
registrering skall ske, denna bör göras i den del av körkorlsregislrels belaslningsdel
som förs av irafiksäkerhelsverkel. Datainspektionen, länsslyrelsen i Jämtlands
län och Motormännens riksförbund anser dock att polisen bör föra registret.

Även arbetsgruppens förslag till rapporteringsmliner
vinner de flestas gillande. Trafiksäkerhetsverkel, länsstyrelsernas
organisationsnämnd, länsslyrelsen i Slockholms län och LTO/LOB-ulredningen
anser dock atl polisen - och inle länsstyrelsen - bör göra inmatningen i
körkortsregistret. 1 andra hand förordar irafiksäkerhelsverkel atl verkel
svarar för inmatningen. Invändningar görs också mot den föreslagna
rehabiliterings-liden. Två år anser några inslanser vara en lillräcklig tid.

När del gäller sociakjänslens medverkan i körkorlsärenden
har bl.a, slalskonlorel och organisationskommittén för socialstyrelsen invänt
all de sakkunniga inom sociakjänsten hos länsslyrelsen bör ulnyttias myckel mer
restriktivt än vad arbetsgruppen har föreslagil, eftersom de bör ägna sig mer
åt övergripande och mindre åt individinriktade frågor.

Vad slutligen angår ikraftträdande och övergångsfrågorna
anser kammarrällen i Göteborg all dessa beiräffande körkorlsärendena bör las
in i övergångsbestämmelser lill körkorlslagen och beiräffande övriga ärenden i
övergångsbestämmelser lill sociakjänsllagen. Svenska kommunförbundet anser all
arbetsgruppens förslag till övergångsbestämmelser ålägger nämnderna en längre
gående uppgiftsskyldighel än vad som föreskrivs i dag i körkorlsförordningen.

För egen del vill jag efler samråd med cheferna för juslilie-
och socialde-

Prop.
1981/82:9 13

parlementen framhålla all den akluella frågan framstår som
svårbedömd från flera olika synpunkler.

Till
förmån för en lösning som innebär all körkorlsmyndighelerna även i
fortsättningen får lillgång lill uppgifter om LOB-omhänderlaganden i lill-slåndsärenden
talar till en början del förhållandet att elt sådanl omhänderlagande enligl
vad som har framhållils vid remissbehandlingen erfarenhetsmässigt kan vara ell
tecken på begynnande eller ibland långl gånget alkoholmissbruk. Vissa
undersökningar lyder på elt samband mellan fylleriförseelser och Irafiknyklerhetsbroll.

Nykterhelsnämndernas
nuvarande rapportering lill polisens personutredning i ell körkorlsärende är
del första underlaget som länsstyrelsen får för all kunna bedöma om sökanden är
skötsam i nykterhelshänseende. 1 de allra flesla fallen beslår prövningen i ell
konstaterande av atl del inle finns någon nykterhelsanmärkning. Bara om del har
kommii fram någon sådan anmärkning blir det aktuellt med någon mer ingående
utredning. Rapporteringen tiänar alliså för körkorlsmyndigheten som en
varningssignal all närmare granska ell enskilt fall.

Liknande synpunkler kan anläggas i fråga om de övriga
ärendegrupper som här är akluella.

Många
menar säkerligen all man här även bör väga in mera förebyggande
alkoholpolitiska synpunkler i bedömningen. De flesla som söker körkort är
ungdomar. Hela 67% av körkorlssökandena i dag är under 19 år, 88% är mellan 18
och 29 år och endasi 2% är 50 är eller äldre. Vetskapen om all rapportering av nyklerhelsanmärkningar
sker för körkorlsändamål kan - har del hävdals - tiäna som en avhållande faktor
mol missbruk av alkohol bland ungdomar.

Del är
alltså beaktansvärda skäl som talar för atl man även i fortsättningen bör
sörja för någon form av rapportering. Jag är emellertid medvelen om atl det finns
slarka skäl som talar även i annan riktning. Enligl vad som upplysts prövas
hithörande frågor f. n. av LTO/LOB-ulredningen.

F. n. synes del emellertid inle finnas underlag för någon
annan bedömning än all elt nyll rapporteringssystem i vart fall lills vidare
bör ersätta nyklerhetsnämndens rapporteringar när dessa upphör vid del kommande
årsskiftet. Eftersom det bara är i undantagsfall som nämnden i dag bidrar med
andra uppgifter än sådana som rör LOB-omhänderlaganden, bör den nya
rapporteringen bara avse sådana omhändertaganden.

När resullalel av LTO/LOB-ulredningens arbete föreligger
kan del finnas anledning alt pröva denna fråga på nyll.

När det
gäller ulformningen av del nya rapporteringssystemet delar jag arbetsgruppens uppfallning
all rapporteringen bör ske med hjälp av den del av körkorlsregislrels belaslningsdel
som förs av Irafiksäkerhelsverkel. 1 körkorlsregislrel får föras in uppgifter
som behövs för lillämpningen av körkorlslagen (32S). LOB-omhänderlaganden hör
till sådana uppgifter som f. n. anses vara av betydelse för rätten att få
körkort.

Prop.
1981/82:9 14

Uppgiften bör gallras redan efler två år. Därmed kommer
del nya rapporteringssystemet vad gäller LOB-omhänderlaganden att ge
länsstyrelsen samma information bakål i tiden som nyklerhelsnämndens nuvarande
rapporter.

Som arbetsgruppen har framhållil lorde del på sikt vara
mest rationellt att låta polisen svara för inmatningen i registret. F.n. är della
emellertid inte möjligt. Därför bör i vart fall under inledningsskedet trafiksäkerhetsverkel
svara för denna uppgifl.

I övrigt tillslyrker jag arbetsgruppens förslag i regisireringsfrågan.
Jag räknar med all förslagel kan genomföras utan några extra koslnader för slaten.
Eftersom rapporteringen i huvudsak följer de rutiner som finns i dag när del
gäller LOB-omhändertaganden av körkorlshavare, behöver någol nyll
rapporteringssystem inle byggas upp. Om resullalel av LTO/ LOB-ulredningens
arbete skulle leda till del, kan man enkell inskränka eller helt slopa
rapporteringen.

För den enskilde körkorlssökanden innebär milt förslag inle
någon förändring.

När det gäller sociakjänslens medverkan i körkortsärenden
vill jag peka på vad statskontoret och organisationskommittén för
socialstyrelsen har framhållil. Del finns alltså en risk för alt länsstyrelsens
resurser i social-tiänslfrågor splittras om körkortsärendena där blir för
många. De socialt sakkunniga hos länsstyrelsen bör därför medverka bara i de
mera komplicerade fallen.

Uppgifter om LOB-omhänderlaganden av icke-körkorlshavare
kan tidigast börja rapporteras till körkorlsregislrel den I januari 1982.
Först två år senare kan registret innehålla uppgifter för motsvarande
tidsperiod som nykterhelsnämnderna tillämpar i dag. Fram till dess måste
socialnämnderna därt'ör få lämna uppgifter om LOB-omhändertaganden som har
gjorts före den I januari 1982 och som inte är äldre än två år när uppgiften
lämnas ut. Uppgiften bör på begäran kunna lämnas till de myndigheler som har räll
all la del av bdaslningsuppgiflerna i körkortsregistrel. Detta bör framgå av
övergångsbestämmelser till körkorlslagen. Självfallel bör som arbeisgruppen har
förulsalt uppgifter kunna begäras av dessa myndigheter vare sig del är frågan
om elt körkortsärende eller något annal ärende av här aktuellt slag, exempelvis
ett vapenärende eller ett ärende om godkännande för anslällning i
bevakningsförelag. I övrigl kräver mina förslag ändringar endasi i körkorlsförordningen.

3 Upprättat lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anförl har inom kommunikalionsdeparlemenlel
upprättats förslag lill lag om ändring i lagen (1980:977) om ändring i körkortslagen
(1977:477).

Prop. 1981/82:9 15

4 Hemställan

Jag
hemställer atl regeringen föreslår riksdagen atl

dels
anlaga förslagel lill lag om ändring i lagen (1980:977) om

ändring
i körkorlslagen (1977:477), dels godkänna de rikllinjer i fråga om hälso- och nyklerhelspröv-

ningen
i körkorlsärenden som jag har förordal i del föregående.

5 Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar all genom
proposition föreslå riksdagen all anlaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop. 1981/82:9 17

Bilaga I

Sammanfattning
av betänkandet (Ds K1980:12) Körkortsmedicin — enklare rutiner

Inledning

Läkarundersökning
för körkort har under drygt elt halvt sekel varit obligatorisk för körkort. Beslämmelser
om grundläggande medicinska krav har funnits i väglrafiklagsliftningen för
yrkesförare sedan 1916 och för pri val förare sedan 1923.

Medicinalstyrelsen,
senare socialstyrelsen, har sedan 1930 ulfärdal föreskrifter om
läkarundersökning för körkort och de medicinska krav som bör uppställas för dem
som söker körkortstillslånd. 1 dessa föreskrifter har behandlals, förulom syn-
och hörselkraven, sådana sjukdoms- och defekl-lillslånd. som, när de uppträder
hos en blivande körkorlshavare, anlas innebära ökad trafikrisk. Hit har räknats
vissa hjärl- och kärlsjukdomar, diabetes mellitus, epilepsi, sjukdomar i
rörelseorganen saml störningar i de psykiska funktionerna.

L ä karunders ö kning f ö r k ö rkort

Körkorlslillslånd
får endasi meddelas den som med hånsyn bl. a. lill sina medicinska förhållanden
kan anses lämplig som förare av moloribrdon (7 S KKL). Vid prövning av de
medicinska förhållandena skall beaktas atl den sökande har tillfredsställande irafiksyn
med eller ulan glasögon eller linser och all sökande i övrigl uppfyller de
medicinska krav som bör ställas med hänsyn lill trafiksäkerheten.

Socialstyrelsen
har senast 1975 utfärdat cirkulär om medicinska krav för innehav av körkort m. m.
(MF 1975:81).

Läkarintyg
för körkort utfärdas på särskill av socialslyrdsen faslslälli formulär. Del
beslår av två avdelningar, en hälsodeklaration och ett läkarintyg.

Hälsodeklarationen
innehåller frågor att besvaras av den sökande rörande sjukdomar och
sjukdomstillstånd, som kan anlas ha betydelse för ell körkortsinnehav. Sökanden
skall underteckna denna och därvid även försäkra att de av honom lämnade
uppgifterna efter bästa förstånd avgivits fullt sanningsenligt.

Formuläret
för läkarintyg innehåller även ett antal frågor för läkaren att besvaras efter
företagen undersökning. Denne skall dessuiom ange om del vid undersökningen framkommil
någonting av betydelse för bedömningen av den sökandes lämplighel som förare av
motorfordon samt uttala huruvida sökt körkortsklass kan tillstyrkas,
tillstyrkas med ivekan, avstyrkas eller om han inle kan ta slällning.

Även
om körkortets giltighetstid formellt är begränsad lill tio år, är den prakliska
giltigheten i princip livsvarig. Någon särskild hälsokontroll med vissa
intervaller eller vid uppnådd viss ålder krävs normalt inle.

Åriigen
ulförs cirka 150000 läkarundersökningar för körkort klasserna A, B, AB, E samt iraklorkort.
Koslnaderna för dessa kan beräknas lill cirka 15 miljoner kronor och molsvarar
47 årsläkartiänsler.

Enligl
tillgänglig statistik söks körkort i dagsläget i nära ansulning lill behörighelsäldern.
67% av de nyblivna körkorlshavarna är under 19 år och 88% är i åldrarna 18-29
år. Antalet äldre nytillkomna körkorlshavare är fä: 11 % är över 30 år, 2 % är
50 är eller äldre. 2
Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 9

Prop.
1981/82:9 18

Olika undersökningar - svenska som utländska - har visal
all sjukdom - med undantag för alkoholism - hos förare sällan ulgör orsak lill
trafikolycka. Herner. Smedby och Ysander har i en undersökning funnit all
sjukdom har spelat en roll i Sverige i en promille av de polisundersökla
olyckorna. Undersökningar har vidare visal alt olyckor som vållas av sjuka
förare oftast får en lindrig utgång. En orsak härtill kan vara all den sjuke
synes ha tid atl företa en undanmanöver eller stanna fordonet, innan han
förlorar konlrollen över del. Enbart av del skälel all en sjuk förare blir
involverad i en olycka kan inte las som intäkt för all sjukdomen varil O' åken
bakom händelsen. En sjuk förare har. liksom alla andra, en risk som ligger inom
de gränser som kan accepleras. Vid en jämförelse med Irafiknyklerhelslagsliflningen
finner man följande: straffgränsen ligger vid 0,5 promille trots att flera
undersökningar visal att påverkan på olika funktioner registrerats redan vid
lägre blodalkoholhaller. Lagstiftaren har således i dessa fall accepterat en
risk som sannolikt är högre än som kan förväntas hos förare som lider av
trafikriskabel sjukdom.

Mot bakgrund av dessa omsländigheler kan diskuteras om
läkarundersökning för körkort bidrar till ökad säkerhel i trafiken.

Om del kan visas all den medicinska konlrollen av
fordonsförare ger ell ur Irafiksäkerhetssynpunkt ringa utbyte i relation lill
såväl den stora läkarinsats som krävs för dess genomförande räknat i anlal läkartiänsler.
som de faktiska kostnaderna för denna insats, bör den medicinska kontrollen i
dess nuvarande form avskaffas.

Utredningen har sluderal 2000 hälsodeklarationer och
läkarintyg avseende körkorlsansökan. Informationen på hälsodeklarationerna har
jämförts med uppgifterna pä läkarintygen. Materialet har grupperats i kör-korlsklasser
i enlighel med I, 12 och 29SS KKL.

Undersökningen har visal, all sjukdomar som inle upplagils
i hälsodeklarationen ej heller upptäcks vid läkarundersökningen samt atl få
trafikriskabla sjukdomar finns i materialet. Endasi 6 fall av epilepsi och 5
fall av diabetes eller 0,6% av totalantalet läkarintyg för körkort högst klass
B, fanns i materialet.

I undersökningsmaterialet utgjordes majorilelen - ca 70 %
- av sökanden av körkort högst klass B av personer i åldern 18—20 år, vilkel
delvis kan förklara de fåtaliga fynden av irafikriskabd sjukdom. Denna åldersgrupp
lorde i anslulning till körkortsansökan som regel ha stått under konlinueriig
hälsokontroll under skol- och studietiden. Svårare sjukdomar, som skulle kunna
innebära Ivekan eller hinder för körkort, torde därför ha upptäckts eller givit
symptom före liden för körkorlsansökan. Körkorlssökande är pä grund härav väl
förtrogen med sin hälsosilualion.

Det ringa antalet fynd av trafikriskabla sjukdomar i
materialet kan även förklaras med all sjukdomen är av sådan art, all den undgår
upptäckt vid en ordinär läkarundersökning. Om den sökande undanhåller uppgift
om l.ex. epilepsi eller psykisk sjukdom, upptäcks den som regel ej heller av
den undersökande läkaren såvida den körkorlssökande inte är känd av honom.
Likaså torde missbruk av alkohol- eller annal berusningsmedel sällan avslöjas
vid en rutinmässig läkarundersökning.

För all ulröna omfallningen av läkarundersökningen
avseende körkorlsansökan har utredningen företagit en enkät bland 3694
trafikskoleelever. Svaren på enkäten visar alt läkarundersökningen i allmänhel
genomförs enligt instruktionen. Ett visst bortfall konslaleras dock rörande l.ex.
syn-skärpeprovet (6%), synfältsundersökningen (27%) och urinprovet (19%).

Om sjukdom förtigs i hälsodeklarationen och därigenom inle
heller upp-

Prop. 1981/82:9 19

läcks
vid läkarundersökningen, kan del tänkas att sådan sjukdom kan komma fram senare
och motivera en återkallelse av körkortet inom en relativt begränsad tid efler
körkortets utfärdande.

Utredningen
har studerat körkort som under åren 1978- 1979 ålerkallals enligl 16 S p. 7 KKL,
dvs. pä grund av sjukdom. Denna studie har visat alt epilepsi, psykisk sjukdom,
diabetes mdlilus och synrubbningar (ej orsakade av diabetes) i flerlalel fall
utgjorde återkalldsegrund. Samlliga fall av diabetes och synrubbningar på grund
av ögonsjukdom var kända vid körkortsgivningen.

Beträffande psykisk
sjukdom och epilepsi har materialet uppdelats i grupper med avseende pä om
sjukdomen hade samband med alkoholberoende eller ej. För personer under 30 år
var psykisk sjukdom med alkoholsamband känd i 71% av fallen; ulan alkohol i
60%. Epilepsi utan samband med alkohol var känt i 93% av fallen; det enda
fallet med alkoholsamband i denna åldersgrupp var också känt. Bakom diagnoserna
psykisk sjukdom och epilepsi dolde sig i hela inalerialel alkoholmissbrukare i
40 resp. 25%' av fallen.

Resultatet
av de olika undersökningarna ger ulredningen anledning föreslå atl den
obligatoriska läkarundersökningen för körkort, klasserna A, B, E och iraklorkort
slopas. En hälsodeklaration och genomgång av syntesl, vilken inte behöver
ulföras av läkare, bör forlsällningsvis vara lillräckligl för konlroll av
hälsotillståndet hos sökande av nämnda körkortsklasser.

För
yrkesförare, som på grund av körplikl m. m, måsle bedömas på andra grunder än
förare av privatfordon, anser ulredningen att nuvarande ordning skall gälla ocksä
i framtiden.

Nykterhelskra
v för körkort

Vid
bedömning av sökandens personliga förhållanden enligl 7S KKL skall särskill beaklas
om sökanden är känd för nyktert levnadssätt. Till grund för denna bedömning
ligger den personutredning, som ulförs av polisen. Polisen inhämtar regelmässigl
yllrande från social centralnämnd/ nykterhelsnämnd, som är skyldig all redovisa
åigärder, som vidtagits i nykterhetshänseende rörande sökanden samt
omhändertaganden enligl lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade
personer (LOB).

Genom
riksdagens beslut med anledning av proposition om sociakjänsten (prop.
1979/80: 1) skall de socialvårdande myndighelernas medverkan begränsas i fråga
om körkorlsärenden, där prövning av en persons pålitlighet från nyklerhetssynpunkl
skall ske. 1 en PM "Vissa regislreringsfrågor i anslulning lill sociakjänstreformen"
(Ds K 1980:5) har framlagts vissa förslag om registrering av LOB-omhänderlaganden.

För
all kravel på nykterhet skall kunna upprätthållas och för all körkortsmyndighet
skall kunna ingripa mol icke nyktra förare, är det nödvändigt, atl frågan om
registrering av LOB-omhändertaganden löses på ell lillfredsslällande säll.

Med
hänsyn lill den slora risk onyktra förare ulgör i trafiken är del angelägel all
alla de åtgärder, som slår lill buds vidlas för atl förhindra alkoholberoende
förare att delta i trafiken. Förbättrad rapporleringsverk-samhel beiräffande LOB-omhänderlaganden
åren sådan åtgärd. En annan är ökad medverkan från läkarna i rapportering lill körkorlsmyndighel
av alkoholmissbrukande förare. Ulredningen föreslår därför atl läkare skall vara
skyldig all lill körkorlsmyndighel anmäla patient vars sjukdoms- eller defekllillstånd
har sin grund i alkoholmissbruk.

Prop.
1981/82:9 20

Periodisk hälsokontroll

Fordonsförare hälsokontrolleras initialt vid körkortsgivningen
men som regel ej senare. Ulredningen har diskuterat olika förslag om periodisk
hälsokontroll - läkarundersökning eller avgivande av hälsodeklaration med vissa
tidsintervaller eller efter uppnådd viss ålder - men funnit alt den eventuella
vinst från Irafiksäkerhelssynpunkl en sådan konlroll skulle kunna länkas ge, inle
slår i rimlig proportion lill de koslnader och del adminislraliva arbele den
skulle medföra.

Aninäitm lill körkortsmyndighet

Om läkares anmälan av trafikfarliga sjukdomar finns del beslämmelser
i socialslyrelsens cirkulär angående anmälan till länsläkare (MF 1975:81). Läkaren
har ingen allmän anmälningsskyldighel, men bör göra sådan anmälan när han hos
patient iakttar sjukdoms- eller defekllillsländ som kan innebära trafikrisk.

Ulredningen
anser all en allmän anmälningsskyldighel inle skall åläggas läkare utom i de
fall där sjukdoms- eller defekllillstånd hos palienl har sin grund i
alkoholmissbruk. När läkare anser det nödvändigl all i övriga fall göra en
anmälan lill körkorlsmyndigheten föreslår ulredningen all denna skall ske i
samråd med patienten. Endasi om denne vägrar all medverka, bör läkaren ensam
göra anmälan.

Handläggning av medicinska körkortsärenden

Eftersom irafikolycksprofylax är en hälsovårdande uppgifl
bör socialstyrelsen enligt utredningen även i fortsättningen ha ansvar för Irafikmedi-cinska,
inkl, körkorlsmedicinska frågor. Ulredningen anser del angelägel alt en Irafikmedicinsk
enhel inrättas inom socialstyrelsen med uppgifl all handlägga medicinska körkorlsärenden,
bedriva informationsverksamhet och ulbildning saml initiera forskning inom
trafikmedicin. Den information som samlas vid handläggning av medicinska körkorlsärenden
bör utnyttjas i utbildning och annan informativ verksamhet med syfte bl. a. att
förbättra de trafikmedicinska kunskaperna hos, förutom läkare och annan sjukvårdspersonal,
handläggare vid körkortsmyndighet, irafiklärare, yrkesvalslärare och personal
i arbelsförmedlande verksamhet.

Erforderlig personal med såväl medicinsk som administrativ
kompelens finns f. n. inom socialstyrelsen och dess regionala organ. Enligl ulredningens
uppfattning lorde del därför vara möjligl all genom organisaloriska
förändringar inom nuvarande resursramar överföra erforderiig personal lill en Irafikmedicinsk
enhel.

Ulredningen diskulerar slutligen också de problem som blir
en följd av länsläkarorganisationens avveckling, då regional handläggning av
medicinska körkorlsärenden fär ordnas med en konsullläkare.

Prop.
1981/82:9 21

Bilaga 2

JUSTITIEDEPARTEMENTET

SOCIALDEPARTEMENTET

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

VISSA REGISTRERINGSFRÅGOR I ANSLUTNING TILL SOCIALTJÄNSTREFORMEN

Ds
K 1980:5

Prop. 1981/82:9 22

1 INLEDNING

Enligt riksdagens beslut med anledning av propositionen om
socialtj ä nsten (prop. 1979/80:1, SoU
1979/80:44, rskr 1979/80:385) skall de socialv å rdande myndigheternas hittillsvarande medverkan begr ä nsas i fr å ga
om k ö rkorts ä renden och andra ä renden
d ä r en pr ö vning av en persons p å litlighet fr å n nykterhetssynpunkt skall ske. I
propositionen har f ö rutskickats (s. 431-432) att en s ä rskild arbetsgrupp skulle tillkallas f ö r att pr ö va
vissa fr å gor om registrering och d ä rmed sammanh ä ngande
sp ö rsm å l som den valda principl ö sningen
har aktualiserat.

I enlighet h ä rmed
har en arbetsgrupp inom regeringskansliet tillkallats f ö r ä ndam å let. Gruppen har best å tt av departementsr å det Johan Munck,
justitiedepartementet (sammankallande), hovr ä ttsassessorn Hans Bengtsson, kommunikationsdepartementet, hovr ä ttsassessorn Leif Lindgren, socialdepartementet
(till-lika sekreterare), samt tf. avdelningsdirekt ö ren Kenneth Ohlin, polisintendenten Roland Asplund
och polisintendenten Sven Nordenstr ö m,
rikspolisstyrelsen, avdelningsdirekt ö ren
Alf Oskarsson, trafiks ä kerhetsverket, byr å direkt ö ren
Viveka Kjellander, socialstyrelsen, och sekreteraren Marianne Lannerberth, Svenska
kommunf ö rbundet.

Arbetsgruppen har samr å tt
med LTO/LOB-utredningen (Ju 1978:03), vars sekreterare, hovr ä ttsfiskalen Frank Orton, har varit n ä rvarande vid gruppens ö verl ä ggningar.

2 NUVARANDE ORDNING

2.1 Lagen (1973:558) om tillf ä lligt omh ä ndertagande
och lagen (1976:511) om omh ä ndertagande
av berusade personer m.m.

Arbetsgruppen har funnit det motiverat att f ö rst kort redog ö ra
f ö r de b å da ovann ä mnda
lagarna, efter-

Prop. 1981/82:9 23

som dessa har viss betydelse f ö r den fortsatta framst ä llningen.

Lagen (1973:558) oro tillf ä lligt omh ä ndertagande (LTO) kom till i
samband med att 1973 å rs riksdag besl ö t om vissa å tg ä rder f ö r
att bek ä mpa brottsligheten och f ö rb ä ttra den
allm ä nna ordningen. LTO tr ä dde i kraft den 1 oktober 1973.

I 1-3 §§ LTO finns best ä itimelser som ger en polisman befogenhet att i
vissa fall verkst ä lla ett tillf ä lligt omh ä ndertagande.
Av dessa f ö reskrifter utg ö r 1 och 3 §§
en direkt transformering till lag av tidigare g ä llande regler i polisinstruktionen (1972:511).

Best ä mmelsen i 1 § LTO tar sikte p å
fall d å polisstyrelse enligt s ä rskild best ä mmelse
har befogenhet att besluta om omh ä ndertagande.
En enskild polisman f å r i ett s å dant fall verkst ä lla
omh ä ndertagandet i avvaktan p å polisstyrelsens beslut, om f ö ruts ä ttningar f ö r ett omh ä ndertagande
bed ö ms f ö religga och ett dr ö jsm å l med å tg ä rder skulle inneb ä ra
fara f ö r den omh ä ndertagnes eller annans liv eller h ä lsa eller fara i annat h ä nseende. De best ä mmelser
om befogenhet f ö r polisstyrelse att besluta om omh ä ndertagande som h ä r
avses finns f.n. i utl ä nningslagen (1954:193), lagen
(1954:579) om nykterhetsv å rd (NvL), barnav å rdslagen (1960:97, BvL) och lagen (1966:293) om
beredande av sluten psykiatrisk v å rd
i vissa fall (LSPV).

F ö reskriften i 2 § LTO g ä ller
det fallet att n å gon som kan antas vara under femton
å r antr ä ffas under f ö rh å llanden som uppenbarligen inneb ä r ö verh ä ngande och allvarlig risk f ö r hans h ä lsa
eller utveckling. I ett s å dant fall f å r polisman ta hand om honom f ö r att skyndsamt ö verl ä mna honom till f ö r ä ldrar, annan v å rdnadshavare
eller barnav å rdsn ä itmden. I 3 § f ö re-

Prop. 1981/82:9 24

skrivs att polisman skall omh ä nderta den som genom sitt upptr ä dande st ö r
den allm ä nna ordningen eller utg ö r omedelbar fara f ö r denna, om ett omh ä ndertagande
ä r n ö dv ä ndigt f ö r att uppr ä tth å lla ordningen. Ett s å dant omh ä ndertagande skall ske ocks å n ä r det
fordras f ö r att avv ä rja en straffbelagd g ä rning.

LTO inneh å ller vidare
best ä mmelser om f ö rfarandet vid omh ä ndertagande,
maximitid f ö r kvarh å llande m.m. Bl.a. f ö reskrivs att i de fall d ä
n å gon har omh ä ndertagits enligt 3 § en utredning om hans personliga levnadsf ö rh å llanden vid
behov skall g ö ras, om m ö jligt av en f ö retr ä dare f ö r
social myndighet. Avsikten med denna utredning skall vara att utr ö na om den omh ä ndertagne
ä r i tr ä ngande behov av hj ä lp eller st ö d fr å n samh ä llets sida (6 § ). Betr ä ffande
den som har omh ä ndertagits enligt 3 § g ä ller vidare
att han skall friges s å snart f ö rh ö r och
personutredning har slutf ö rts och anledning f ö religger att han inte l ä ngre kommer att utg ö ra omedelbar fara f ö r allm ä n ordning och s ä kerhet,
dock senast inom sex timmar efter omh ä ndertagandet
(8 § ).

Lagen (1976:511) om omh ä ndertagande
av berusade personer m.m. (LOB) antogs i samband med att fylleristraffet
avskaffades och tr ä dde i kraft den 1 januari 1977. LOB
ersatte tidigare g ä llande best ä mmelser i f ö rordningen
(1841:58 s. 1) emot fylleri och dryckenskap.

Enligt 1 § LOB f å r den som p å
allm ä n plats, utom eller inomhus, antr ä ffas berusad av alkoholhaltiga drycker eller annat
berusningsmedel omh ä ndertas av en polisman, om han till
f ö ljd av berusningen ä r ur st å nd
att ta v å rd om sig eller annars utg ö r en fara f ö r
sig sj ä lv eller annan. Omh ä ndertagande f å r
ocks å ske om den berusade tillf ä lligtvis uppeh å ller
sig i port, trappuppg å ng eller liknande utrymme

Prop. 1981/82:9 25

eller annars inom omr å de
som gr ä nsar till allm ä n plats. Liksom enligt 4 § LTO g ä ller
enligt 2 § LOB att det vid ett omh ä ndertagande skall tillses att å tg ä rden inte
orsakar den som tas om hand st ö rre ol ä genhet ä n
som ä r oundviklig med h ä nsyn till å tg ä rdens syfte. Vidare skall tillses att å tg ä rden inte v ä cker on ö dig
uppm ä rksamhet.

I LOB f ö reskrivs
vidare (3 § ) att den omh ä ndertagne skall underkastas l ä karunders ö kning,
om det beh ö vs med h ä nsyn till hans tillst å nd. Om han efter en s å dan unders ö kning inte tas in p å sjukhus, f å r han h å llas kvar hos polisen, n ä r annan v å rd
ej kan beredas honom (4 § ). Den polisman som omh ä ndertagit en berusad skall skyndsamt anm ä la å tg ä rden till sin f ö rman.
Denne skall omedelbart pr ö va om å tg ä rden skall
best å (5 § ). Den som har tagits om hand skall friges s ä snart det finnes kunna ske utan men f ö r honom sj ä lv
och anledning till omh ä ndertagande ej l ä ngre f ö religger,
dock regelm ä ssigt senast inom å tta timmar efter omh ä ndertagandet. Om den omh ä ndertagne
ä r i behov av hj ä lp eller st ö d
fr å n samh ä llets sida skall polisen l ä mna r å d och
upplysningar. Polisen skall d ä rvid, i den
m å n det l ä mpligen kan ske, samr å da med annat samh ä llsorgan som har till uppgift att
tillgodose s å dant behov (7 § ).

Enligt 9 § LOB skall LOB
till ä mpas ä ven i fall d å
f ö ruts ä ttningar f ö r ett omh ä ndertagande
skulle ha f ö relegat ocks å enligt 3 §
LTO.

Enligt rikspolisstyrelsens f ö reskrifter f å r registrering hos polisen av omh ä ndertaganden enligt LTO eller LOB inte f ö rekomma.

Prop.
1981/82:9 26

Enligt 10 § f ö rsta stycket f ö rsta
meningen NvL skall polismyndigheten omedelbart g ö ra anm ä lan till nykterhetsn ä mnden n ä r
n å gon p å grund av alkoholberusning har omh ä ndertagits
enligt LOB. Samma skyldighet att g ö ra
anm ä lan f ö religger enligt andra meningen i stycket f ö r en polismyndighet som i annat fall f å r k ä nnedora om
att n å gon har anv ä nt alkoholhaltiga drycker till skada f ö r sig eller annan. Enligt 87 § k ö rkortsf ö rordningen (1977:722) skall polismyndigheten
vidare, om den omh ä ndertagne innehar k ö rkort eller traktorkort, g ö ra anm ä lan
om omh ä ndertagandet till den l ä nsstyrelse som har meddelat k ö rkortstillst å ndet
eller utf ä rdat traktorkortet.

N å gra motsvarande f ö reskrifter om obligatorisk underr ä t

telseskyldighet f ö r polisen n ä r det g ä ller
omh ä ndertagan

de enligt LTO finns inte. Det f ö rekommer
emellertid att

anm ä lan till nykterhetsn ä mnd g ö rs p å grund

av den
nyssn ä mnda f ö reskriften i 10 §
f ö rsta stycket andra meningen NvL, om
den omh ä ndertagne har varit alko-holp å verkad. Eftersom polisen enligt 3 § polisinstruktionen (1972:511) ä r skyldig att omedelbart underr ä tta socialv å rdsmyndighet
n ä r polisen f å r k ä nnedom om
ett f ö rh å llande som b ö r f ö ranleda en å tg ä rd av myndigheten, f ö rekommer det
att man fr å n polisens sida underr ä ttar den sociala n ä mnden om LTO-ingripanden ä ven
i andra fall, t.ex. om den omh ä ndertagne
har varit narkotika-p å verkad. Ingripanden enligt 3 § LTO kommer ocks å
till den sociala n ä mndens k ä nnedom i den m å n
denna enligt 6 § LTO har utf ö rt eller beretts tillf ä lle att utf ö ra en utredning om den omh ä ndertagnes levnadsf ö rh å llanden.

Den anm ä lnings- och
underr ä ttelseskyldighet f ö r polisen som har redovisats nu f ö ruts ä tter att den
omh ä ndertagne har kunnat identifieras.
S å ä r emellertid inte alltid f ö rh å llandet. Av de 50 392 personer som togs om hand
enligt LOB under f ö rsta halv å ret 1979 f ö rblev
s å lunda 2 741 oidentifierade.

Prop.
1981/82:9 27

Den inledningsvis n ä mnda
LTO/LOB-utredningen har till uppgift att utv ä rdera
de b å da aktuella lagarnas till-l ä mpning. I den m å n
utv ä rderingen ger vid handen att det
vid den praktiska till ä mpningen har uppkommit sv å righeter som kan avhj ä lpas lagstiftningsv ä gen, b ö r utredningen ocks å enligt sina direktiv ange de olika m ö jligheter som finns att ä ndra
den aktuella lagstiftningen i angivet syfte. Bland de fr å gor som utredningen b ö r ta upp har s ä rskilt angetts den nyss ber ö rda identifieringsproblematiken .

2.2 Nykterhetspr ö vningen
i k ö rkorts ä renden

F ö re den 1 januari 1977 hade ett
straff f ö r fylleri s ä rskild inverkan p å r ä tten att f å eller beh å lla
k ö rkort. I fr å ga om den som hade d ö mts f ö r fylleri fick k ö rkortstillst å nd
inte meddelas innan tv å å r hade f ö rflutit fr å n det f ö rseelsen
begicks, om det inte kunde anses uppenbart att s ö kanden ä nd å var en sk ö tsam person. K ö rkort skulle å terkallas
bl.a. om k ö rkortshavaren hade gjort sig skyldig
till fylleri och det inte kunde anses uppenbart att han ä nd å var en sk ö tsam person eller om k ö rkortshavaren med h ä nsyn till onyktert levnadss ä tt
inte borde ha k ö rkort. En konsekvens av att
fylleristraffet slopades den 1 januari 1977 var att s å dana r ä ttsverkningar
som tidigare kn ö ts till en dom f ö r fylleri f ö ll
bort.

Numera g ä ller enligt
7 § k ö rkortslagen (1977:477) att k ö rkortstillst å nd f å r meddelas
endast den som med h ä nsyn till sina personliga och
medicinska f ö rh å llanden kan anses l ä mplig som f ö rare av k ö rkortspliktigt
fordon. Vid pr ö vningen av de personliga f ö rh å llandena
skall s ä rskilt beaktas om s ö kanden ä r
k ä nd f ö r nyktert levnadss ä tt och om
det kan antas att han som f ö rare av k ö rkortspliktigt fordon kommer att respektera trafikreglerna
och visa h ä nsyn, omd ö me och ansvar i trafiken.

Prop. 1981/82:9 28

Ett k ö rkort eller ett k ö rkortstillst å nd
skall enligt 16 § k ö rkortslagen å terkallas bl.a. om k ö rkortshavaren p å grund
av op å litlighet i nykterhetsh ä nseende inte b ö r
ha k ö rkort.

Fr å gor om att meddela k ö rkortstillst å nd
pr ö vas av l ä nsstyrelsen och fr å gor om å terkallelse av k ö rkortstillst å nd
eller k ö rkort av l ä nsr ä tten efter
anm ä lan av l ä nsstyrelsen. Besluten kan ö verklagas till kammarr ä tten. Regeringsr ä tten ä r sista instans.

Enligt 86 § k ö rkortsf ö rordningen
(1977:722) å ligger det nykterhetsn ä mnd att omedelbart underr ä tta vederb ö rande
l ä nsstyrelse, om n ä mnden har beslutat att st ä lla en k ö r-kortshavare
under ö vervakning enligt NvL eller har
gett in ans ö kan till l ä nsr ä tt om att en
s å dan person skall tas in p å allm ä n v å rdanstalt f ö r
alkoholmissbrukare. Ä ven i annat fall skall n ä mnden underr ä tta
l ä nsstyrelsen, om den finner att r ä tten att ha k ö rkort
m.m. b ö r ompr ö vas. N ä mnden
skall i nu n ä mnda fall yttra, sig om den som
underr ä ttelsen g ä ller b ö r
ha k ö rkort.

Ut ö ver den nu n ä mnda skyldigheten att l ä mna uppgifter till k ö rkortsmyndigheten om k ö rkortshavare
g ä ller enligt 96 § f ö rsta stycket
k ö rkortsf ö rordningen att uppgifter f å r inh ä mtas fr å n bl.a. .<)Ociala organ som kan l ä mna upplysningar av betydelse f ö r l ä mplighetsbed ö mningen. Det ä r
h ä r bl.a. fr å ga om uppgifter till den personutredning som
polismyndigheten enligt 11 § tredje
stycket samma f ö rordning skall g ö ra n ä r n å gon s ö ker ett k ö rkortstillst å nd.
F ö reskrifter om personutredningen meddelas
enligt 96 § andra stycket av
rikspolisstyrelsen efter samr å d med
trafiks ä kerhetsverket och socialstyrelsen.

Prop. 1981/82:9 29

Med st ö d av detta
bemyndigande har rikspolisstyrelsen den 9 december 1977 utf ä rdat provisoriska f ö reskrifter och anvisningar om personutredning enligt k ö rkortsf ö rordningen
m.m. Av f ö reskrifterna framg å r bl.a. att uppgifter alltid skall inh ä mtas fr å n
social centraln ä mnd (nykterhetsn ä mnd) r ö rande
f ö rh å llanden som kan p å verka bed ö mningen av s ö kandens
l ä mplighet som k ö rkortshavare. Socialstyrelsen har meddelat
anvisningar r ö rande social centraln ä mnds/ nykterhetsn ä mnds
skyldighet att l ä mna uppgifter i k ö rkorts ä renden
m.m.,SOSFS (S) 1977:98, ä ndrade genom SOSFS (S) 1979:13.

Vid k ö rkortsmyndighetens bed ö mning av en k ö rkortshavares
eller en k ö rkortss ö kandes nykterhetsp å litlighet kan en uppgift huruvida han har varit omh ä ndertagen enligt LOB tj ä na till ledning. Polisen f å r inte f ö ra
register ö ver s å dana omh ä ndertaganden. Som f ö rut n ä mnts underr ä ttar den emellertid l ä nsstyrelsen enligt 87 § k ö rkortsf ö rordningen
i det fallet att den omh ä ndertagne ä r k ö rkortshavare.
Anm ä lningen f ö rs in i k ö rkortsregistret
och kan leda till att l ä nsstyrelsen hos l ä nsr ä tten v ä cker fr å gan
om å terkallelse av k ö rkortet eller k ö rkortstillst å ndet.

I det fallet att den omh ä ndertagne inte var k ö rkortshavare
sker f.n. ingen anteckning i k ö rkortsregistret.
P å grund av f ö reskriften i 10 §
NvL underr ä ttar emellertid polisen alltid den
sociala n ä randen om LOB-omh ä ndertaganden, Enligt de nyssn ä mnda anvisningarna fr å n socialstyrelsen skall en social centraln ä mnd/nykterhetsn ä mnd,
som av en polismyndighet anmodas att l ä mna
uppgifter till personutredningen i ett k ö rkorts ä rende, ange om s ö kanden
under den senaste tv åå rsperioden har varit f ö rem å l f ö r n å gon å tg ä rd p å grund av nykterhets- eller narkotikaproblem. Om n ä mnden har k ä nnedom
om att omh ä ndertagande enligt LOB har f ö rekommit, skall detta enligt vad som numera anges i
anvisningarna d ä rf ö r redovisas. Anm ä lningar i ö vrigt skall d ä remot
redovisas endast om de har f ö ranlett n å gon n ä mndens å tg ä rd.

Prop.
1981/82:9 30

Det nuvarande systemet ijnneb ä r s å lunda att
det ä r centraln ä mnden (nykterhetsn ä mnden) som i ett ä rende ang å ende pr ö vning
av fr å ga om k ö rkortstillst å nd
tillhandag å r med upplysning huruvida s ö kanden har varit omh ä ndertagen enligt LOB. Denna ordning torde ocks å ha varit f ö rutsatt
i f ö rarbetena till LOB och k ö rkortslagstiftningen (se prop. 1975/76:113 s. 115
och 117 samt prop. 1975/76: 155 s. 76-77). Det finns emellertid inte n å gra i f ö rfattning
meddelade f ö reskrifter om skyldighet f ö r de sociala n ä mnderna
att registrera uppgifter om LOB-omh ä ndertaganden
som n ä mnderna erh å ller fr å n
polisen.

Registreringsfr å gan
har uppm ä rksammats av JO, som i ett beslut
den 14 februari 1979 uttalade bl.a. f ö ljande.

I den allm ä nna debatt
som under senare å r f ö rts kring olika slag av register har uppm ä rksamheten alltmer kommit att riktas mot den
enskildes behov av skydd f ö r sitt privatliv och sin personliga
sf ä r. Antecknandet av
personupplysningar har kommit att uppfattas som ett intr å ng i den personliga integriteten. S å dant intr å ng
har man menat b ö r godtagas endast d å det ä r motiverat av
s ä rskilda sk ä l och d å
garantier kan ges f ö r att uppgiften ä r saklig, dvs. b å de
riktig till sitt inneh å ll och relevant f ö r registrerings ä ndam å let. Det ä r
bl.a. mot bakgrund h ä rav och med h ä nsyn till att omh ä ndertaganden
enligt LOB och LTO inte utg ö r n å got brott som polismyndigheten inte l ä ngre f å r
f ö ra n å got s ö kbart personregister ö ver personer som omh ä ndertagits enligt dessa lagar.

Det ter sig i detta l ä ge
naturligtvis n å got egendomligt att de sociala
organen, som inte har n å gon f ö rfattningsenlig skyldighet att f ö ra
register ö ver omh ä ndertaganden, skall tr ä da in i polisens st ä lle som
registreringsorgan och i sin tur f ö rse
polisen med uppgifter som polisen inte sj ä lv
f ä r anteckna i personregister. Det ä r d ä rf ö r onekligen en brist i den beslutade k ö rkortsreformen att man inte uttryckligt behandlat fr å gan hur registrering skall ske av nykterhetsanm ä rkningar.

Antalet fall d ä r
polismyndigheterna g ö r personutredning med anledning av
ans ö kningar om k ö rkortstillst å nd
kan ber ä knas uppg å till ca 200 000 om å ret. Polismyndighet ä r emellertid
dessutom skyldig att g ö ra f ö rnyad personutred-. ning, om k ö rkortsmyndigheten
har f ö rordnat d ä rom (jfr 12, 34, 39 och 40 §§ k ö rkortsf ö rordningen). Ä ven
vid

Prop. 1981/82:9 31

f ö rnyad personutredning tillfr å gas regelm ä ssigt
de sociala n ä mnderna.

De nu redovisade best ä mmelserna
om k ö rkort g ä ller ocks å i
fr å ga om traktorkort (jfr 27 § k ö rkortslagen
samt 55 och 59 §§ k ö rkortsf ö rordningen). Enligt 31 och 33 §§ luftfartskung ö relsen
(1961:558) har de motsvarande till ä mpning
ä ven betr ä ffande certifikat f ö r flygf ö rare, navigat ö r, flygmaskinist och flygtelegrafist.

I de allra flesta fall ä r
de personer betr ä ffande vilka polisen beg ä r upplysningar ok ä nda f ö r den sociala n ä mnden. Som f ö rut
har angetts f ö ruts ä tts det i socialstyrelsens anvisningar att n ä mnden skall ange om vederb ö rande under den senaste tv åå rsperioden har varit f ö rem å l f ö r n å gon å tg ä rd p å grund av nykterhets- eller narkotikaproblem. Exempel p å s å dana å tg ä rder ä r ö vervakning
eller annan ö ppen v å rd enligt NvL och tv å ngsintagning p å allm ä n v å rdanstalt f ö r alkoholmissbrukare. Det ä r emellertid i praktiken s ä llsynt att n å gon
s å dan omst ä ndighet f ö religger
betr ä ffande den som s ö ker k ö rkortstillst å nd. Som regel har n ä mnden inte heller k ä nnedom om
huruvida v å rd ä tg ä rder mot alkoholmissbruk har satts
in. Detta h ä nger bl.a. samman med att
behandlingen i s å dana fall vanligtvis sker vid
alkoholpoliklinik eller sjukhus utan registrering hos n ä mnden.

I praktiken ä r
det d ä rf ö r mycket ovanligt att den sociala n ä mnden
som svar p å polisens f ö rfr å gningar i de
ä renden som har angetts nu kan bidra
med andra uppgifter ä n s å dana som avser omh ä ndertaganden
enligt LOB och de å tg ä rder som n ä mnderna kan ha vidtagit med
anledning av en anm ä lan om ett s å dant omh ä ndertagande.
Det kan s å lunda utan ö verdrift konstateras att det rutinm ä ssiga remissf ö rfarandet
huvudsakligen fyller den funktionen att polisen och k ö rkortsmyndigheten f ö rses med uppgift huruvida den person som avses med remissen har varit
omh ä ndertagen enligt LOB eller inte.

Prop.
1981/82:9 32

2.3 Nykterhetspr ö vningen i vissa andra ä renden

En pr ö vning av enskilda personers p å litlighet i nykterhetsh ä nseende g ö rs
i å tskilliga andra ä renden hos polismyndigheterna. Det g ä ller h ä r
ä renden d ä r polismyndigheterna f ö rfattningsm ä ssigt
har å lagts att f ö r ett visst ä ndam å l pr ö va en
persons l ä mplighet, ordentlighet e.d.

I vissa av de ä renden
som avses nu ä r polismyndigheten tillst å ndsgivande myndighet. I andra ä renden å ligger
det myndigheten att yttra sig till en annan myndighet, exempelvis l ä nsstyrelse. Ä rendena
handl ä ggs inom ramen f ö r den s.k. polismyndighetsverksamheten, som syftar
till att tillgodose samh ä llets krav p å s ä kerhet och
tillsyn inom omr å den d ä r s ä rskilda omst ä ndigheter p å kallar
s å dan pr ö vning. Detta ä r
fallet exempelvis i ä renden r ö rande vapen och spr ä ng ä mnen. Motsvarande g ä ller ä renden d ä r s ä rskilt f ö rtroende kr ä vs
av en tillst ä ndshavare, exempelvis n ä r det g ä ller
skrothandel eller hotell- och pensionatr ö relse.
Andra exempel ä r ä renden r ö rande anst ä llning inom bevakningsf ö retag, antagande till hemv ä rnsm ä n och f ö rordnande av ordningsvakter.

Sammanlagt finns det ett drygt 10-tal ä rendegrupper - ut ö ver dem som har n ä mnts under 2.2 - d ä r polismyndigheterna rutinm ä ssigt infordrar uppgifter fr å n social- eller nykterhetsn ä mnderna. Ä ven
i fr å ga om dessa ä rendegrupper g ä ller
att det endast ä r i undantagsfall som de sociala n ä mnderna kan bidra med andra uppgifter om en enskild
ä n s å dana som avser omh ä ndertaganden
enligt LOB.

Den kvantitativt sett mest betydande ä rendegruppen av dem som avses nu ä r vapen ä renden.
Antalet ans ö kningar om tillst å nd enligt vapenlagen (1973:1176) att inneha vapen
och att f ö rv ä rva ammunition kan med ledning av m ä tningar
som har gjorts i vissa polisdistrikt ber ä knas
uppg å till ca 110 000 per å r. Enligt rikspolisstyrelsens f ö reskrifter ang å ende
vapenlagstiftningens till ä mpning skall, om s ö kanden inte ä r
k ä nd, yttrande fr ä n den socia-

Prop.
1981/82:9 33

la n ä mnden inh ä mtas. Detsamma g ä ller
om misstanke f ö religger om spritmissbruk eller
bruk av annat beroendeframkallande medel. Den sociala n ä mnden h ö rs
ocks å i en del av de fall d ä fr å ga uppkommer
om å terkallelse av ett tillst å nd (ca 50 000 ä renden
om å ret).

Enligt 55 § vapenkung ö relsen (1974:123) å ligger det nykterhetsn ä mnd att
omedelbart underr ä tta polismyndighet, om n ä mnden har beslutat st ä lla innehavare av vapen under ö vervakning
enligt NvL eller har gett in ans ö kan till l ä nsr ä tt om att s å dan person skall tas in p å anstalt f ö r
alkoholmissbrukare. Detsamma g ä ller om
nykterhetsn ä mnd i annat fall finner att r ä tten f ö r
viss person att inneha vapen b ö r ompr ö vas till f ö ljd
av hans alkoholmissbruk. Underr ä ttelser med
st ö d av sistn ä mnda best ä mmelse
f ö rekommer dock f ö rh å llandevis s ä llan i praktiken.

3 SOCIALTJ Ä NSTREFORMEN

I prop. 1979/80:1 om socialtj ä nsten har f ö reslagits
en ny social v å rdlagstiftning p ä grundval av socialutredningens bet ä nkande (SoU 1977:40) Socialtj ä nst och socialf ö rs ä kringstill ä gg.
Nuvarande barnav å rdslag, nykterhetsv å rdslag och socialhj ä lpslag samt barnomsorgslag kommer att bli ersatta av en ny socialtj ä nstlag, som skall vara gemensam f ö r hela v å rdomr å det. Ben ä mningen
socialv å rd utg å r ur lagtexten och verksamheten kallas i st ä llet socialtj ä nst.
F ö r att fullg ö ra kommunernas uppgifter inom socialtj ä nsten skall i varje kommun finnas en socialn ä mnd, som ers ä tter
den nuvarande lagstiftningens barnav å rds-,
nykterhets- och socialn ä mnder.

Socialutredningen f ö reslog
i sitt bet ä nkande att registreringen av
personuppgifter inom socialtj ä nsten skulle
begr ä nsas kraftigt och att socialtj ä nsten inte skall å l ä ggas n å gon
uppgiftskyldighet i k ö rkorts ä renden eller i liknande sammanhang. Dessa f ö rslag behandlas i propositionen p å s. 421-450. D å varande
chefen f ö r socialdepartementet, statsr å det Gabriel Romanus, anf ö rde bl.a. f ö ljande.

3 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 9

Prop. 1981/82:9 34

Socialutredningens f ö rslag
att socialtj ä nsten inte skall ha n å gon uppgiftsplikt i k ö rkorts ä renden f ö rtj ä nar noggrant
ö verv ä gande. Trafikolyckorna liksom alkoholmissbruket h ö r till v å ra
allvarligaste samh ä llsproblem.

Jag vill till en b ö rjan
sl å fast att man med h ä nsyn till de brister som vidl å der det nuvarande systemet allvarligt m å ste ifr å gas ä tta den faktiska betydelse som socialv å rdens rutinm ä ssiga
rapport- och uppgiftsl ä mnande har fr å n trafiks ä kerhetssynpunkt.
Att rapporteringsplikten drabbar de enskilda m ä nniskorna oj ä mnt ä r dessutom klart.

Det ä r utan tvekan s å att den nuvarande rapporteringsskyldigheten
inverkar menligt p å de sociala myndigheternas m ö jligheter att hj ä lpa
alkohol- och narkotikamissbrukare. Om denna skyldighet kunde slopas i samband
med socialtj ä nstreformen, skulle det ge ö kade m ö jligheter
i det f ö rebyggande nykterhetsv å rdsarbetet. Socialtj ä nsten skulle jcanske d ä rmed ocks å komma att tj ä na
trafiks ä kerhetsintressena b ä ttre ä n vad
socialv å rden g ö r i dag.

Departementschefen framh ö ll h ä refter att det som ett sk ä l mot att slopa rapporteringsskyldigheten inom socialtj ä nsten hade anf ö rts
att det f.n. inte finns n å got annat s ä tt att bevaka och å terrapportera de anm ä lningar om
omh ä ndertaganden p å grund av berusning som nu kommer in till
nykterhetsn ä mnderna. M ö jligheterna av att l ä gga ö ver en registreringsskyldighet p å n å gon annan
myndighet hade emellertid diskuterats under remissbehandlingen av
socialutredningens bet ä nkande. Departementschefen
uttalade att en arbetsgrupp skulle tillkallas under regeringskansliet f ö r att pr ö va
registreringsfr å gan. Departementschefen fortsatte.

Det b ö r s å ledes vara m ö jligt att ers ä tta socialn ä mndernas
rapporteringsskyldighet med ett annat system f ö r att g ö ra de n ö dv ä ndiga
registreringarna av framf ö r allt LOB-omh ä ndertaganden av personer som inte finns upptagna i
k ö rkortsregistret. Ä ven rapporteringsskyldigheten enligt 86 § k ö rkortsf ö rordningen b ö r
upph ö ra. Det b ö r i s å fall ocks å vara m ö jligt
att avst å fr å n det rutinm ä ssiga uppgiftsinh ä mtande fr å n
nykterhetsn ä mnden/sociala centraln ä mnden som i dag ä ger
rum i samband med personutredningen.

I propositionen diskuterades h ä refter fr å gan
om myndigheterna inom socialtj ä nsten ö ver huvud taget borde medverka i k ö rkorts ä rendena.
Departementschefen framh ö ll i detta sammanhang att k ö rkortslagstiftningen i aktuellt

Prop.
1981/82:9 35

h ä nseende bygger p å principen att nykterhetsf ö rh å llandena m å ste s ä rskilt uppm ä rksammas n ä r
det g ä ller pr ö vningen av f ö rare
och att pr ö vningen skall g ö ras mera individualiserad och nyanserad ä n tidigare. Det m å ste
s å ledes vara m ö jligt f ö r
k ö rkortsmyndigheterna att f å en tillf ö rlitlig
utredning om en k ö rkortss ö kandes eller k ö rkortshavares
nykterhetsf ö rh å llanden. Denna utredning kan man i vissa fall f å bara fr å n
nykterhetsn ä ]mnden.

Om m ö jligheten att h ö ra n ä mnden helt
slopas, kommer pr ö vningen i k ö rkorts ä rendet
att best å i endast ett konstaterande av om
det finns n å gra LOB-anm ä lningar, trafiknykterhetsbrott m.m. eller inte. Den
helhetsbed ö mning som skall g ö ras enligt k ö rkortslagstiftningen
blir s å ledes inte m ö jlig i de fall d ä
det f ö religger nykterhetsanm ä lningar. Departementschefen anf ö rde h ä refter:

Jag anser d ä rf ö r att k ö rkortsmyndigheterna
- l ä nsstyrelserna och de allm ä nna f ö rvaltningsdomstolarna
- ä ven i forts ä ttningen b ö r
ha kvar en m ö jlighet att beg ä ra utredning och yttranden fr å n socialtj ä nsten.
Jag t ä nker d å p å de k ö rkorts ä renden
i vilka det finns s ä rskild anledning att komplettera
underlaget f ö r pr ö vningen. En beg å ngen f ö rseelse eller n å gon
annan anm ä rkning kan ha aktualiserat fr å gan att inte meddela ett s ö kt k ö rkortstillst å nd eller att å terkalla
ett k ö rkort. Dessa fall kan m ä nga g å nger anses j ä mf ö rliga med de
yttranden i p å f ö ljdsfr å gan i brottm å l som myndigheterna inom socialtj ä nsten ä r
skyldiga att avge.

Jag f ö resl å r att det i k ö rkortslagen skall tas in en best ä mmelse som inneb ä r
ett undantag fr å n sekretessen i f ö rh å llande till
k ö rkortsmyndigheterna i de nu n ä mnda fallen.

Jag vill anm ä rka
att det i dessa fall ofta kan antas att s ö kanden/k ö rkortshavaren inte har n å got emot att de sociala myndigheterna yttrar sig.
Det f å r ö verl ä mnas å t den tidigare n ä mnda arbetsgruppen att unders ö ka vilka n ä rmare
f ö reskrifter som beh ö vs f ö r det nya f ö rfarandet med socialtj ä nstens medverkan i k ö rkorts ä renden. F.n. verkst ä lls kvalificerade sociala utredningar i. k ö rkorts ä renden av nykterhetsv å rdskonsulenterna. Efter socialtj ä nstreformens
genomf ö rande kommer konsulenterna att ing å i den nya sociala enheten vid l ä nsstyrelsen.

--- Arbetsgruppen b ö r
bl.a. pr ö va f ö ruts ä ttningarna att

ta till vara de erfarenheter som finns inom den sociala enheten
n ä r det g ä ller att avge de kvalificerade yttranden som det h ä r ä r fr å gan om.

Socialutredningen har f ö reslagit
att socialn ä mnden inte heller skall l ä mna uppgifter i ä renden
r ö rande vapenlicenser eller besvara
f ö rfr å gningar om enskildas l ä mp-

Prop.
1981/82:9 36

lighet f ö r anst ä llning inom bevakningsf ö retag, f ö r
antagande som hemv ä rnsman e.d. Remissinstansernas inst ä llning ä r
h ä r densamma som i fr å ga om socialn ä mndens
medverkan i k ö rkorts ä renden. Jag anser att beh ö vliga uppgifter i dessa fall b ö r kunna inh ä mtas
fr å n socialtj ä nsten med den enskildes samtycke och ansluter mig f ö ljaktligen till socialutredningens f ö rslag. Arbetsgruppen inom regeringskansliet b ö r ä ven pr ö va konsekvenserna av en slopad uppgiftsskyldighet i
dessa ä renden.

I ö verensst ä mmelse med de ö verv ä ganden som har å ter-getts
nu har i prop. 1979/80:1 f ö reslagits att 39 § k ö rkortslagen
kompletteras med ett nytt tredje stycke av f ö ljande
inneh å ll.

Finns det anledning att anta att n å gon ijite b ö r
ha k ö rkort eller traktorkort p å grund av sina nykterhetsf ö rh å llanden, f å r l ä nsstyrelsen
eller domstolen h ö ra socialn ä mnden, om n ä mndens
yttrande har betydelse f ö r ä rendets avg ö rande.

I socialutskottets bet ä nkande
har f ö rslaget i de.nna del l ä mnats utan erinran. Utskottet har uttalat (SoU
1979/80: '+U- s. 97) att socialtj ä nstreformens
inriktning p å frivillighet och ö kat skydd f ö r
den personliga integriteten m å ste bygga p å ett v ä l
utvecklat f ö rtroende mellan klient och v å rdorgan samt att en s å dan behandlingslinje ä r sv å r att f ö rena
med en obligatorisk rapporteringsskyldighet f ö r socialn ä mnden. Utskottet har eraelle:-tid
samtidigt understrukit vikten av att arbetsgruppens f ö rslag tillgodoser ä ven de krav som m å ste st ä llas fr å n
trafiks ä kerhetssynpunkt.

Riksdagen har godtagit socialutskottets bet ä nkande (rskr 1979/80:385), Enligt riksdagens beslut
skall socialtj ä nst-reformen tr ä da i kraft den 1 januari I982.

Det b ö r h ä r anm ä rkas att en av n ä rmast redaktionella sk ä l betingad ä ndring i 39 § k ö rkortslagen
f ö resl å s i prop. 1979/80:178 om fortsatt k ö rkortsreform.
F ö rslaget inneb ä r att l ä nsstyrelses
befogenhet att i nu aktuella fall h ö ra
socialn ä mnden behandlas i 39 § tredje stycket medan motsvarande befogenhet f ö r f ö rvaltningsdomstol
tas upp i andra meningen av en ny 42 § .
N å gon ä ndring i sak i f ö rh å llande till f ö rslaget i socialtj ä nstpropositionen inneb ä r inte f ö rslaget.
Det b ö r; emellertid ytterligare anm ä rkas att det i prop. 1979/80:178 f ö resl å s att ett tv å partssystem i k ö rkortsprocessen
inr ä ttas genom att ett till l ä nsstyrelsen knutet allm ä nt ombud skall f ö rord-

Prop. 1981/82:9 37

nas i varje l ä n
f ö r att f ö ra det allm ä nnas
talan i vissa k ö rkortsm å l.Det allm ä nna
ombudet f å r samma utredningsbefogenheter som
f ö rvaltningsdomstol (47 § f ö rsta stycket
enligt f ö rslaget). I propositionen uttalas
att de h ä r senast ber ö rda ä ndringarna
inte b ö r tr ä da i kraft f ö rr ä n de fr å gor som ankommer p å arbetsgruppen ä r
l ö sta. Enligt propositionen skall
best ä mmelserna d ä rf ö r tr ä da i kraft den dag regeringen best ä mmer.

If UPPDRAGET

I enlighet med de uttalanden av chefen f ö r socialdepartementet som har redovisats i f ö reg å ende avsnitt
har arbetsgruppen f å tt till uppdrag

o att f ö resl å ett system som kan ers ä tta de sociala n ä mndernas
nuvarande rapporteringsskyldighet i k ö rkorts ä renden och det rutinm ä ssiga inh ä mtandet av uppgifter fr ä n n ä mnderna i s å dana ä renden,

o att unders ö ka
vilka f ö reskrifter som beh ö vs f ö r den nya
formen f ö r socialtj ä nstens medverkan i k ö rkorts ä renden,

o att pr ö va
konsekvenserna av att skyldigheten f ö r
socialtj ä nsten att l ä mna uppgifter slopas i fr å ga om de ö vriga
ä renden d ä r en pr ö vning
av en persons p å litlighet i nykterhetsh ä nseende skall ske (vapen- ä renden, ä renden
om anst ä llning i bevakningsf ö retag etc.),

o att pr ö va
f ö ruts ä ttningarna f ö r medverkan i k ö rkorts ä renden
av den nya sociala enheten inom l ä nsstyrelsen.

5 Ö VERV Ä GANDEN OCH F Ö RSLAG

5.1 Registreringsfr å gan

5.1.1 Behovet av ytterligare registrering

Arbetsgruppen anser sig f ö rst ha att ta st ä llning till fr å gan i vad m å n
det nya systemet f ö r socialn ä mndernas medverkan i ä renden om k ö rkortstillst å nd m.m. leder till ett behov av ytterligare
registrering. I prop. 1979/80:1 har i detta h ä nseende fr ä mst omh ä ndertaganden enligt LOB varit f ö rem å l f ö r uppm ä rksamhet.

Prop. 1981/82:9 38

Av vad som f ö rut
har redovisats framg å r att nykterhetsf ö rh å llandena
tillm ä ts stor vikt vid pr ö vningen i k ö rkorts ä renden. Nuvarande ordning bygger p å den uppfattningen att ett omh ä ndertagande p å
grund av berusning kan inge misstanke om op å litlighet
i nykterhetsh ä nseende. Det har d ä rf ö r ansetts
betydelsefullt att f ö rekomsten av ett s å dant omh ä ndertagande
kommer till k ö rkortsmyndighetens k ä nnedom. I fall n ä r
den omh ä ndertagne redan har k ö rkort sker detta genom anm ä lan fr å n
polisen till k ö rkortsmyndigheten. N ä r d ä remot den
som har omh ä ndertagits enligt LOB senare s ö ker k ö rkort,
kommer omh ä ndertagandet enligt nuvarande
ordning till k ö rkortsmyndighetens k ä nnedom genom att socialn ä mnd/nykterhetsn ä mnd
l ä mnar uppgift om f ö rh å llandet i
samband med polisens personutredning. Skall i enlighet med vad som har f ö rutsatts i prqp. 1979/80:1 n ä mnderna befrias fr å n att l ä mna dessa uppgifter, m å ste ett annat system f ö r registrering inf ö ras, om man ä ven i forts ä ttningen
vill ha garantier f ö r att k ö rkortsmyndigheten i f ö rekommande fall f å r k ä nnedom om att s ö kanden har varit omh ä ndertagen enligt LOB.

Arbetsgrupper, ä r
medveten om att det ä r en omdiskuterad fr å ga huruvida omh ä ndertaganden
p å grund av berusning b ö r anses ha s å
stor betydelse f ö r k ö rkortspr ö vningen att en registrering f ö r detta ä ndam å l ä r motiverad.
Enligt vad gruppen har inh ä mtat ö verv ä gs denna fr å ga f.n. av LTO/ LOB-utredningen. I prop. 1979/80:1
har emellertid en s å dan registrering uttryckligen f ö rutsatts. Arbetsgruppen har d ä rf ö r ansett sig
ha att utg å fr å n det betraktelses ä tt som
ligger till grund f ö r g ä llande ordning och som inneb ä r
att omh ä ndertaganden p å grund av berusning ä ven i forts ä ttningen skall komma till k ö rkortsmyndigheternas k ä nnedom. Detta f ö ruts ä tter d å att s å dana omh ä ndertaganden
registreras ä ven i fall d å den omh ä ndertagne
inte har k ö rkort (traktorkort).

Till skillnad fr å n
va' som g ä ller om omh ä ndertaganden enligt LOB f ö ruts ä tter ett LTO-omh ä ndertagande inte att den som tas om hand ä r berusad. Det ä r
emellertid ingalunda ovanligt att de som omh ä ndertas
enligt 3 § LTO ä r alkohol-eller narkotikap å verkade.
I dessa fall rapporterar polisen ofta omh ä ndertagandet
till nykterhetsn ä mnd eller social centraln ä mnd. Socialstyrelsens nuvarande anvisningar inne-

Prop.
1981/82:9 39

b ä r att å terrapportering av s ä dana omh ä ndertaganden i samband med
personutredning f ö r k ö rkbrtspr ö vning skall ske bara om omh ä ndertagandet h ä r
f ö ranlett n å gon n ä mndens ä t--g ä rd, ett fall
som torde vara mycket ovanligt. Riksdagen har ocks å uttalat att den omst ä ndigheten att en person har varit omh ä ndertagen enligt LTO inte skall tillm ä tas betydelse vid k ö rkortspr ö vningen (se TU 1975/76:28 s. 7). Med beaktande av
det anf ö rda finner arbetsgruppen att det
inte finns tillr ä ckliga sk ä l att f ö r
det ä ndam å l som ä r aktuellt nu f ö ranstalta om en allm ä n registrering av LTO-omh ä nder
taganden.

Gruppen ä r medveten
om att det kan f ö rekomma ä ven h ö ggradig
berusning bland dem som omh ä ndertas
enligt LTO n ä r omh ä ndertagandet sker under f ö rh å llanden som medf ö r
att LOB inte ä r till ä mplig, t.ex. n ä r
ett omh ä ndertagande f ö r att avv ä rja
en straffbelagd g ä rning ä ger rum p å
ett privat omr å de som inte gr ä nsar till en allm ä n
plats. Undantagsvis kan f ö rh å llandena vara s å dana att polisen finner sk ä l att med anledning av omh ä ndertagandet g ö ra
anm ä lan till k ö rkortsmyndigheten. Polismyndighet har n ä mligen enligt 87 § k ö rkortsf ö rordningen
en allm ä n skyldighet att g ö ra anm ä lan
s å snart den betr ä ffande en k ö rkortshavare
eller en innehavare av traktorkort finner anledning till å terkallelse f ö religga.

En s å dan anm ä lan kan dock f.n. inte g ö ras i annat fall ä n
n ä r den omh ä ndertagne var k ö rkortshavare
eller innehavare av traktorkort vid tidpunkten f ö r omh ä ndertagandet. Inom arbetsgruppen
har den uppfattningen f ö rts fram att polisen borde genom en
s ä rskild regel å l ä ggas att vid
LTO-omh ä ndertaganden av den typ som nu
avses s ö rja f ö r en registrering av den omh ä ndertagne
ä ven i fall d å denne inte har k ö rkort
eller traktorkort. D ä rmed skulle en uppgift om h ä ndertagandet finnas tillg ä nglig f ö r
det fall att den omh ä ndertagne ans ö ker om k ö rkortstillst å nd eller traktorkort under den n ä rmaste tiden efter omh ä rrdertagandet.

Det praktiska v ä rdet
av en s å dan regel skulle dock bli ytterst
begr ä nsat samtidigt som den skulle
riskera att skapa oklarhet i regelsystemet. Fr å n principiella synpunk-

Prop,
1981/82:9 40

ter ä r det en f ö rdel om ingripanden enligt LTO kan generellt tas
undan fr å n registrering. Med h ä nsyn h ä rtill
och till intresset av att det i f ö revarande
sammanhang finns s å klara och entydiga regler som m ö jligt har arbetsgruppen stannat f ö r att inte f ö rorda
n å gon ny registrering av vissa slags LTO-omh ä ndertaganden.

Arbetsgruppen har ocks å
ö verv ä gt i vad m å n ett behov av registrering av
andra uppgifter ä n s å dana som avser omh ä ndertaganden
kan t ä nkas uppkomma i och med att den sociala
n ä mnden inte l ä ngre skall yttra sig under personutredningen i ett ä rende om k ö rkortstillst å nd. Det skulle i s å fall n ä rmast g ä lla polisingripanden vid l ä genhetsbr å k
och liknande, d ä r den sociala n ä mnden ibland underr ä ttas. Emellertid vill det synas som om det f.n. i utomordentligt liten
utstr ä ckning f ö rekommer att n ä mnderna
har underlag f ö r att l ä mna uppgifter om h ä ndelser av denna typ som svar p å
polisens f ö rfr å gningar. Arbetsgruppen anser sig d ä rf ö r inte ha n å gon
anledning att ifr å gas ä tta n å gon ny registrering av
polisingripanden av s å dan art. Det b ö r erinras om att det genom brottsregistreringen ä r s ö rjt f ö r att uppgifter om brott kommer till k ö rkortsmyndighetens k ä nnedom i de fall d å brottet med
h ä nsyn till sin art kan ha betydelse
f ö r pr ö vningen.

Arbetsgruppens slutsats blir s å lunda att den nya formen f ö r socialn ä mndernas
medverkan i k ö rkorts ä renden inte f ö ruts ä tter n å gon
utvidgad registrering i annat h ä nseende ä n n ä r det g ä ller LOB-omh ä ndertaganden,
Framst ä llningen i det f ö ljande begr ä nsas
d ä rf ö r till att avse denna fr å ga.

Det finns f,n. inte n å gra
s ä kra uppgifter om hur stor
genomsnittlig andel av de LOB-omh ä ndertagna
som saknar k ö rkort och som s å lunda skulle omfattas av en utvidgad registrering.
Vissa m ä tningar tyder emellertid p å att det r ö r
sig om n ä rmare 90 % av de omh ä ndertagna. D å
det sammanlagda antalet omh ä ndertagna å rligen utg ö r
ca 120 000, skulle s å lunda den utvidgade registrering
som h ä r f ö rut-

Prop, 1981/82:9 41

s ä tts omfatta drygt 100 000 anm ä lningar å rligen,

5.1.2 Formen f ö r
registreringen

Den utvidgade registrering av LOB-omh ä ndertaganden som nyss har f ö rutsatts skall syfta till att tillgodose fr ä mst l ä nsstyrelsernas
behov av att vid pr ö vningen av ans ö kningar om k ö rkortstillst ä nd f å k ä nnedom om eventuella nykterhetsanm ä rkningar. Det ä r
d ä rf ö r naturligt att dessa uppgifter f ö rs
in i det centrala k ö rkortsregistret. Man beh ö ver d å inte l ä gga upp ett nytt register f ö r ä ndam å let. Som har framg å tt f ö rut antecknas redan f,n. i k ö rkortsregistret alla de LOB-tnm ä lnirgar som avser omh ä ndertagande av k ö rkortshavare eller innehavare av
traktorkort. Detsamma g ä ller personer f ö r vilka sp ä rrtid
l ö per, dvs. som har f å tt sitt k ö rkort
å terkallat eller en ans ö kan om k ö rkort
avslagen p ä best ä md tid.

Uppgifterna i k ö rkortsregistret
best å r av identitets-, k ö rkorts- och belastningsuppgifter, Identitetsuppgifterna
omfattar namn, adress och personnummer betr ä ffande
den registrerade. K ö rkortsuppgifterna best å r av olika beslut som r ö r k ö rkortstillst å ndet eller k ö rkortet.
Belastningsuppgifterna best å r av dels
domar, f ö rel ä gganden och andra beslut som r ö r
brott som ä r av betydelse f ö r r ä tten att ha
k ö rkort, dels vissa anm ä lningar fr å n
nykterhetsn ä mnd, l ä kare och polis, bl.a. de nu aktuella LOB-anm ä lningarna. Identitets- och k ö rkortsuppgifterna ä r offentliga, medan belastningsuppgifterna ä r sekretessbelagda.

K ö rkortsregistret f ö rs av trafiks ä kerhetsverket
genom automatisk databehandling utom i fr å ga
om s å dana belastningsuppgifter som
avser brott.S å vitt g ä ller dessa belastningsuppgifter f ö rs registret regionalt hos l ä nsstyrelse genom att l ä nsstyrelsen bevarar ett registerblad som upptar den
brottslighet som den registrerade har d ö mts
f ö r. Registerbladet framst ä lls av trafiks ä kerhetsverket
sedan verket fr å n rikspolisstyrelsen har f å tt en underr ä ttelse
om domen eller beslutet. Rikspolisstyrelsen h ä mtar uppgifterna ur r ä ttsv ä sendets informationssystem (Rl-systemet),

Prop. 1981/82:9 42

I prop, 1979/80:178 om fortsatt k ö rkortsreform f ö ruts ä tts att l ä nsstyrelsernas
manuella register efter hand skall kunna slopas, I propositionen f ö resl å s ocks å att k ö rkortsregistret
skall utvidgas s å att det kan omfatta ä ven andra ä n
dem som ä r innehavare av k ö rkort eller traktorkort. Vidare f ö resl å s att
rehabiliteringsregler inf ö rs, dvs, regler om att vissa ä ldre uppgifter i registret inte skall l ä mnas ut. Som allm ä n
tid f ö r rehabilitering f ö resl å s fem å r. Enligt propositionen skall det vidare f ö r k ö rkortsregistret
fastst ä llas enhetliga gallringsregler,
dvs, regler om n ä r en uppgift skall f ö ras ut ur registret och om hur den sedan skall
arkiveras.

Om alla LOB-omh ä ndertaganden
skall antecknas i k ö rkortsregistret uppkommer fr å gan om registreringen skall ske via Rl-systemet som
f ö rs av rikspolisstyrelsen eller om
anteckningen skall tas in i den del av k ö rkortsregistrets
belastningsdel som f ö rs av trafiks ä kerhetsverket. Eftersom det ä r fr å ga om
ingripanden som har gjorts av polisen kan det synas ligga n ä ra till hands att l å ta rikspolisstyrelsen svara f ö r
registreringen. Som framg å r av redovisningen i avsnitt 2.3
har ocks å polisen inte s ä llan behov av att i sin verksamhet f å ta del av nykterhetsanm ä rkningar ä ven
f ö r andra ä ndam å l ä n personutredning i k ö rkorts ä renden.

Mot en s å dan l ö sning kan emellertid inv ä ndas att Rl-systemet i enlighet med vad
statsmakterna har f ö rutsatt liksom hittills b ö r begr ä nsas
till att inneh å lla uppgifter om brott. Dessutom
sker den registrering av LOB-anm ä lningar som
f ö rekommer f.n. i den del av k ö rkortsregistret som f ö rs av trafiks ä kerhetsverket. De rutiner som har
utarbetats f ö r detta ä ndam å l b ö r med f ö rdel
kunna anv ä ndas ä ven f ö r LOB-anm ä lningar avseende personer som inte ä r k ö rkortshavare.
Fr å n s å v ä l principiella som praktiska synpunkter
torde det d ä rf ö r vara att f ö rorda att registreringen sker i
den del av k ö rkortsregistrets belastningsdel
som f ö rs av trafiks ä kerhetsverket. Arbetsgruppen f ö resl å r denna l ö sning.

Prop, 1981/82:9 43

5,1,3 Rehabiliteringstid

Som har redovisats under 2.2 inneb ä r socialstyrelsens nuvarande anvisningar r ö rande de sociala n ä mndernas uppgiftsskyldighet i k ö rkorts ä renden att uppgift om ett omh ä ndertagande enligt LOB skall l ä mnas, om omh ä ndertagandet
har ä gt rum "under den senaste tv åå rsperioden". N å got f ö rbud mot att l ä mna uppgift om ett omh ä ndertagande som ligger l ä ngre
tillbaka i tiden finns visserligen inte. Det torde emellertid kunna antas att
anvisningarna i praktiken har samma effekt som en regel om tv åå rig rehabiliteringstid.

Som nyss har n ä mnts
f ö resl å s i prop. 1979/80:178 att rehabiliteringsregler skall inf ö ras betr ä ffande
k ö rkortsregistret. S å dana regler b ö r
d å sj ä lvfallet g ä lla ä ven i fr å ga om uppgifter ang å ende LOB-omh ä ndertaganden.
Fr å n saklig synpunkt anser
arbetsgruppen att en rehabiliteringsfrist p å
tv å å r ä r godtagbar. Ett omh ä ndertagande som ligger l ä ngre tillbaka i tiden torde n ä mligen som regel sakna intresse f ö r k ö rkortspr ö vningen eller annat ä ndam å l, I prop, 1979/80:178 f ö ruts ä tts
emellertid ett enhetligt system med en fem å rig
rehabiliteringstid, vilket ö verensst ä mmer med ett tidigare riksdagsbeslut (j ä mf ö r prop.
1975/76:155 s. 127). Med h ä nsyn till det intresse som inte
minst fr å n praktisk synpunkt f ö religger av en generell och enhetlig reglering anser
arbetsgruppen att en fem å rs-frist b ö r kunna godtas ä ven
f ö r de nu aktuella uppgifterna. Detta
b ö r g ä lla ä ven om senare uppgifter av samma
art skulle finnas i registret. Om den person f ö r vilken en uppgift om omh ä ndertagande
har tillf ö rts registret inte har f å tt k ö rkortstillst å nd eller traktorkort efter fem å r, b ö r uppgiften
om m ö jligt tas bort ur registret.
Principen b ö r vara att uppgifterna ang å ende LOB-omh ä ndertaganden
omfattas av samma gallrings- och rehabiliteringsregler som kommer att inf ö ras f ö r andra
uppgifter i k ö rkortsregistret.

Prop, 1981/82:9 44

5.1,4 Rapportsystemet

F ö rfarandet vid anm ä lan och registrering av LOB-anm ä lningar i ett utvidgat system kan utformas enligt n å got av f ö ljande
tre alternativ.

Det f ö rsta inneb ä r att man s å
n ä ra som m ö jligt anknyter till de rutiner f ö r LOB-anm ä lningar
till k ö rkortsregistret som finns i dag.
Med denna utg å ngspunkt b ö r den polismyndighet som har gjort ingripandet anm ä la det till en l ä nsstyrelse
som sedan svarar f ö r att uppgiften f ö rs in i k ö rkortsregistret.
Anm ä lan b ö r kunna ske p å samma blankett som den som anv ä nds i dag.f ö r
fall d å den omh ä ndertagne ä r
k ö rkortshavare, I fr å ga om anm ä lningar
betr ä ffande k ö rkortshavare g ä ller
f,n. att dessa skall s ä ndas till den l ä nsstyrelse som har meddelat k ö rkortstillst å ndet.
Denna regel ä r givetvis inte m ö jlig att till ä mpa
i fall n ä r den omh ä ndertagne inte har k ö rkort. I dessa fall b ö r uppgifterna
d ä rf ö r s ä ndas till l ä nstyrelsen i det l ä n d ä r ingripandet har ä gt rum. Eftersom inf ö ring i registret kan g ö ras av varje
l ä nsstyrelse b ö r det vara m ö jligt
att ä ven n ä r det g ä ller k ö rkortshavare till ä mpa
denna ordning. Fr å n praktisk synpunkt skulle ett s å dant system vara till f ö rdel f ö r
polismyndigheterna.

Det andra alternativet ä r
att polisen s ä nder alla underr ä ttelser om LOB-omh ä ndertaganden till trafiks ä kerhetsverket,
som sedan svarar f ö r att uppgiften f ö rs in i k ö rkortsregistret
.

Det tredie alternativet inneb ä r att polisen svarar f ö r att LOB-anm ä lningen f ö rs in i k ö rkortsregistret.
Inom varje polisdistrikt finns minst en arbetsenhet med en textsk ä rmsterminal som ä r
kopplad till rikspolisstyrelsens ADB-system. Detta system ä r genom en dator-till-datorf ö rbindelse kopplat till trafiks ä kerhetsverkets ADB-system. En transaktion som utf ö rs vid polisens textsk ä rrtisterminal skulle d ä rf ö r kunna tas emot av trafiks ä kerhetsverkets

Prop, 1981/82:9 45

ADB-system p å
i princip samma s ä tt som en transaktion fr å n en l ä nsstyrelse
eller trafiks ä kerhetsverket.

Samtliga alternativ f ö ruts ä tter att trafiks ä kerhetsverket
s ä nder ett registerblad till l ä nsstyrelsen varje g å ng som en LOB-anteckning har f ö rts
in betr ä ffande en k ö rkortshavare.

F ö rdelarna med de tv å f ö rstn ä mnda alternativen ä r dels att varje polismyndighet kan s ä nda alla underr ä ttelser om LOB-omh ä ndertaganden till samma myndighet,.dels att b å de l ä nsstyrelsen
och trafiks ä kerhetsverket har f ä rdiga tekniska och organisatoriska system f ö r hanteringen av de aktuella uppgifterna.

Det tredje alternativet har den f ö rdelen, att polisen ö ver huvud taget inte beh ö ver
s ä nda n å gra underr ä ttelser till en utomst å ende myndighet. D ä rmed
minskas kostnaderna f ö r tj ä nstebrev och f ö r en del polismyndigheter m ö jligen ä ven
expeditionstiden. Riskerna f ö r
felexpedieringar och andra misstag minskar ocks å , A andra sidan torde detta alternativ kr ä va ett n å got
st ö rre programmeringsarbete ä n de tv å f ö rstn ä m.nda
alternativen. Vidare kr ä vs utbildning f ö r den personal hos polisen som i s å fall skulle svara f ö r inf ö ringen av uppgifterna. Slutligen f ö ruts ä tter alternativet
en v ä sentlig ut ö kning av antalet terminaler hos polisen.

Fast ä n det tredje alternativet p å l ä ngre sikt
kan ö ppna m ö jlighet f ö r
rationaliseringsvinster torde det med h ä nsyn
till framf ö r allt kostnaderna f ö r en f ö rst ä rkning av terminalf ö rs ö rjningen inte kunna f ö rordas i nuvarande l ä ge. Arbetsgruppen vill emellertid erinra om att 1975 å rs polisutredning i bet ä nkandet (SOU 1979:9) Polisen (s 235 - 237) har f ö rordat en decentralisering av vissa uppgifter p å ADB-omr å det
fr å n rikspolisstyrelsen till de lokala
polismyndigheterna. Genomf ö rs det f ö rslaget, vilket dock endast ä r m ö jligt p å l ä ngre sikt, ö kar f ö ruts ä ttningarna f ö r
ett genomf ö rande av det sist diskuterade alternativet.

Prop. 1981/82:9 46

F.n. st å r s å lunda valet mellan de b å da f ö rstn ä mnda alternativen. F ö r polisens del torde dessa vara likv ä rdiga. Med h ä nsyn till att det h ä r blir fr å ga
om en betydande m ä ngd registreringar m å ste man emellertid i det andra alternativet r ä kna med att ö kade
resurser hos trafiks ä kerhetsverket beh ö vs f ö r stansning
och annan behandling av de inkomna uppgifterna. Fr å n arbets- och kostnadssynpunkt ä r det en f ö rdel
om detta arbete i st ä llet sprids ut p å de 24 l ä nsstyrelserna
p å det s ä tt som f ö ruts ä tts i „ det f ö rsta alternativet.

Arbetsgruppen anser sig d ä rf ö r b ö ra f ö rorda det f ö rsta alternativet som allts å inneb ä r
att alla underr ä ttelser fr å n polisen om LOB-omh ä ndertaganden s ä nds till l ä nsstyrelsen i det l ä n d ä r ingripandet har ä gt rum,

5.1,5 Utl ä mnande
av uppgifter ur registret.

Fr å gan i vilka fall uppgifter ur k ö rkortsregistrets belastningsdel f å r l ä mnas ut
regleras f.n. i f ö rordningen (1976:807) om utl ä mnande av belastningsuppgifter ur k ö rkortsregistret. Enligt 1 § f ö rordningen g ä ller att belastningsuppgifter p å beg ä ran skall l ä mnas ut till bl.a. allm ä n f ö rvaltningsdomstol,
polismyndighet, l ä nsstyrelse och l ä nsr ä tt. Vidare f ö reskrivs bl,a, att en myndighet som handl ä gger ett k ö rkorts ä rende och i ä rendet
inh ä mtar yttrande fr å n en annan myndighet skall l ä mna denna besked om belastningsuppgift som beh ö vs f ö r avgivande
av yttrandet .

Fr å n de synpunkter som arbetsgruppen
har att beakta fordras ingen annan ä ndring
i best ä mmelserna om utl ä mnande av belastningsuppgifter ä n att det uttryckligen anges att polismyndigheten f ö r att f å
reda p å inneh å llet i en LOB-anteckning betr ä ffande en person som inte har eller har haft k ö rkort eller traktorkort skall v ä nda sig till l ä nsstyrelsen
i det l ä n d ä r omh ä ndertagandet har ä gt rum (jfr 3 §
nyssn ä mnda f ö rordning). Kan polismyndigheten f å dessa uppgifter via terminal - en fr å ga till vilken arbetsgruppen strax å terkommer - beh ö vs
inte n å gon s å dan f ö reskrift.

Prop, 1981/82:9 47

I enlighet med vad som f,n, f ö reskrivs i 1 §
f ö rordningen om utl ä mnande av belastningsuppgifter ur k ö rkortsregistret kommer det i ett ä rende om k ö rkortstillst å nd att å vila
den l ä nsstyrelse som remitterar ä rendet till vederb ö rande polismyndighet att underr ä tta
denna i fall d å anteckning om LOB-omh ä ndertagande f ö religger
betr ä ffande s ö kanden.

Arbetsgruppen vill p å peka
att polismyndigheterna kommer att ha behov av uppgifter fr å n registret i ett f ö rh å llandevis stort antal ä renden av den typ som har angetts i avsnitt 2,3.
Betr ä ffande en del av de ä rendegrupper som det h ä r g ä ller,t.ex. fr å gor om tillst å nd
till skrothandel eller hotell- och pensionatr ö relse ,kan det visserligen ifr å gas ä ttas om uppgifter fr å n registret beh ö ver inh ä mtas rutinm ä ssigt.
Enligt arbetsgruppens mening b ö r
rikspolisstyrelsen ö verv ä ga denna fr å ga i samband med den ö versyn av styrelsens anvisningar som blir n ö dv ä ndig inf ö r ö verg å ngen till det nya systemet. Man m å ste emellertid r ä kna
med att uppgifter m å ste inh ä mtas bl.a. i ett f ö rh å llandevis stort antal vapen ä renden.

Det skulle mot denna bakgrund vara ä gnat att leda till rationaliseringsvinster, om
polismyndigheterna fick m ö jlighet att genom terminal f å besked huruvida belastningsuppgift f ö r en viss person finns eller inte. Framf ö r allt inbesparas tj ä nstebrevskostnader, eftersom den handl ä ggande tj ä nstemannen vid en polismyndighet
under angivna f ö ruts ä ttning skulle kunna via internpost eller p å annat s ä tt
f å ett s å dant besked fr å n
en arbetsenhet inom myndigheten med tillg å ng
till terminal. Tekniska m ö jligheter f ö r att å stadkomma
denna ordning f ö religger genom att polisv ä sendets och trafiks ä kerhetsverkets ADB-system har f ö rbindelse
med varandra genom dator-till-datorkoppling. F ö r ö vrigt kan n ä mnas att polismyndigheterna tidigare hade m ö jlighet att f å
de aktuella beskeden via terminal. Eftersom inget praktiskt behov av att kunna
f å beskeden f ö rel å g, slopades
emellertid systemet.

Arbetsgruppen f ö rordar
att detta system å ter inf ö rs, dock endast s å vitt
avser de nu aktuella uppgifterna om LOB-

Prop.
1981/82:9 48

omh ä ndertaganden. Det b ö r p å pekas att
det i 3 § tredje stycket f ö rordningen om utl ä mnande
av belastningsuppgifter ur k ö rkortsregistret
redan nu ä r f ö rutsatt att myndighet som genom terminal ä r ansluten till trafiks ä kerhetsverkets datamaskinanl ä ggning skall kunna f å besked av den art som det h ä r
g ä ller. S å vitt g ä ller
personer som inte ä r eller har varit Innehavare av k ö rkort eller traktorkort kan det aktuella beskedet
utformas p å tv å s ä tt. En l ö sning ä r
att polismyndigheten via terminalen f å r
reda p å att ett LOB-omh ä ndertagande har ä gt
rum och inom vilket l ä n det har skett, vilket inneb ä r att polismyndigheten hos l ä nsstyrelsen f å r
inh ä mta uppgift om tidpunkten f ö r omh ä ndertagandet
liksom i m å n av behov uppgift om
polisdistriktet. En annan utv ä g ä r att polismyndigheten direkt p å terminalen kan avl ä sa tid och plats f ö r omh ä ndertagandet, dvs. samma uppgifter som betr ä ffande k ö rkortshavare
anges i registerutdrag. Den sistn ä mnda
l ö sningen ä r naturligtvis mest praktisk.

5.2 Formen f ö r
socialtj ä nstens medverkan i k ö rkorts ä renden
och andra ä renden med nykterhetspr ö vning

5,2.1 K ö rkorts ä renden

Som har redovisats i avsnitt 3 inneb ä r f ö rslagen i prop.
1979/80:1 och 1979/80:178 att k ö rkortslagen
kompletteras best ä mmelser av den inneb ö rden att l ä nsstyrelsen
eller domstol f å r h ö ra socialn ä mnden, om det finns anledning att
anta att n å gon inte b ö r ha k ö rkort
eller traktorkort p å grund av sina nykterhetsf ö rh å llanden och
n ä mndens yttrande har betydelse f ö r ä rendets avg ö rande.

Behov av yttrande fr ä n
socialn ä mnden torde i praktiken uppkomma f ö retr ä desvis i s å dana fall d å
det betr ä ffande en s ö kande eller en k ö rkortshavare
f ö religger en eller

Prop. 1981/82:9 49

flera nykterhetsanm ä rkningar
och utredningen bed ö ms b ö ra kompletteras med en upplysning om i vad m å n han ä ven
ä r k ä nd f ö r socialn ä mnden.

I de allra flesta situationer av denna typ torde socialn ä mndens utredning huvudsakligen komma att best å i register-slagning och ett konstaterande av att
vederb ö rande ä r ok ä nd f ö r n ä mnden
bortsett fr å n de h ä ndelser som f ö ranlett
den aktuella remissen. N ä mnden synes i normala fall inte beh ö va exempelvis kalla vederb ö rande till samtal eller g ö ra hembes ö k
n ä r det ä r fr å ga om en
person som n ä mnden inte tidigare har haft n å gon kontakt med. S å dana å tg ä rder fr å n n ä mndens sida kan emellertid vara naturliga i fall d å s ö kanden eller
k ö rkortshavaren redan ä r k ä nd f ö r n ä mnden i
nykterhets- eller narkotikah ä nseende och
ytterligare uppgifter beh ö vs f ö r att belysa hans aktuella situation. Principen b ö r annars vara att n ä mndens yttrande skall avges p å
grundval av den k ä nnedom som n ä mnden kan ha om den person som saken g ä ller.

Ibland kan emellertid k ö rkorts ä rendet vara s å
komplicerat att det inte ä r tillr ä ckligt f ö r
k ö rkortsmyndigheten att f å reda p å
att vederb ö rande ä r ok ä nd f ö r n ä mnden.
Enligt arbetsgruppens mening b ö r den
sociala enheten vid l ä nsstyrelsen ofta kunna anv ä ndas f ö r
de s ä rskilda utredningar som kan beh ö va g ö ras i s å dana fall. Till denna fr å ga å terkommer
gruppen under 5-3

4 Riksdagen 1981/82. I .saml. Nr 9

Prop.
1981/82:9 50

5.2.2 Andra ä renden
med nykterhetspr ö vning

N å gon motsvarighet till den nya best ä mmelsen i 39 § k ö rkortslagen har inte f ö reslagits i fr å ga om de andra f ö rfattningar som f.n. å l ä gger polisen eller annat organ att
pr ö va en persons ordentlighet eller p å litlighet e.d. Betr ä ffande s å dana ä renden kommer socialtj ä nstreformen
i f ö rening med den nya sekretesslagen
(1980:100) att inneb ä ra att socialn ä mnden i princip inte till en enskild eller till en
myndighet f å r l ä mna n å gon uppgift, om inte den som
uppgiften r ö r har samtyckt. Om en uppgift inte
skyddas av sekretess f å r den naturligtvis l ä mnas ut utan samtycke. Det torde emellertid s ä llan bli fallet, eftersom 7 kap, 4 § i den nya sekretesslagen (1980:100) inneb ä r att sekretess inom socialtj ä nsten g ä ller
f ö r uppgift om en enskilds personliga
f ö rh å llanden om det inte st å r klart att
den kan r ö jas utan att han lider men. Arbetsgruppen
har å lagts att pr ö va konsekvenserna av denna ordning,

De ä rendetyper som det h ä r g ä ller har
redovisats i avsnitt 2.3. Det g ä ller allts å bl.a. vapen ä renden.
Redan i dag ä r det uppgifter om omh ä ndertaganden enligt LOB som polisen i f ö rsta hand har behov av. Med den f ö reslagna registreringen av s ä dana omh ä ndertaganden
f å r polisen tillg ä ng till uppgif feerna, ut.an att v ä nda sig till socialn ä mnd. I de allra flesta fall torde dessa uppgifter vara tillfyllest.
Endast i f å fall blir det aktuellt med
ytterligare utredning.

N ä r det g ä ller att bed ö ma
konsekvenserna av den nya ordning som f ö ruts ä tts, b ö r
erinras om att socialn ä mndens faktiska m ö jligheter att medverka i dessa ä renden ä r
sm å . De uppgifter som socialn ä mnden kan erh å lla
om enskildas nykterhetsf ö rh å llanden ä r ofullst ä ndiga. Som har framh å llits i prop, 1979/80:1 (s. 427-429) torde endast en mindre del av de
personer som har missbruksproblem vara k ä nda
av n ä mnden. Detta h ä nger som f ö rut
har ber ö rts bl,a. samman med att de
personer som tas emot vid landets ca 140 alkoholpolikliniker vanligen inte
registreras och d ä rf ö r har m ö jlighet att vara anonyma f ö r f ö rvalt-

Prop, 1981/82:9 51

ningen i ö vrigt samt
att allt fler personer med alkoholproblem bereds v å rd inom sjukv å rden.

Mot denna bakgrund m å ste
en slopad uppgiftsskyldighet f ö r socialn ä mnden antas f å
mycket begr ä nsade verkningar f ö r nykterhetspr ö vningen
i vapen ä renden och de andra ä renden som h ä r
kommer i fr å ga. Om det vid polisens unders ö kning kommer fram att det finns en nykterhetsanm ä rkning mot s ö kanden,
m å ste denne som regel underr ä ttas h ä rom
och beredas tillf ä lle att yttra sig i ä rendet i enlighet med best ä mmelserna i 15 §
f ö rvaltningslagen (1971:290). Han har
d å sj ä lv m ö jlighet att å beropa eller ta initiativ till att yttrande inh ä mtas fr å n
socialm ä nden p å samma s ä tt
som han kan å beropa exempelvis ett l ä karintyg. I vissa fall kan detta t ä nkas f ö rb ä ttra hans sak, s å son
d å n ä mnden kan upplysa om att han framg å ngsrikt
har genomf ö rt en rehabiliterande behandling
efter tiden f ö r den aktuella nykterhetsanm ä rkningen.

Enligt arbetsgruppen beh ö vs inga f ö reskrifter h ä rom i f ö rfattning.
Det b ö r emellertid å vila polismyndigheterna att p å f ö rfr å gan eller annars n ä r anledning f ö rekommer upplysa s ö kande och tillst ä ndshavare
om inneb ö rden av de nya reglerna, d ä ribland m ö jligheten
f ö r honom att ta initiativ till att
socialn ä mnden h ö rs. Enligt arbetsgruppens mening b ö r rikspolisstyrelsen ö verv ä ga l ä mpligheten av att erinra h ä rom
genom anvisningar,

5.3 Medverkan i k ö rkort& ä renden
av den nya

sociala enheten vid l ä nsstyrelsen.

I socialstyrelsens nuvarande regionala organisation ing å r bl.a. de s.k.
socialkonsulenterna.Socialkonsulenter finns i varje l ä n. En av dessa ä r
nykterhetsv å rdskonsulent och medverkar i denna
egenskap ofta i l ä nsr ä tten och vid l ä nsstyrelsen genom att yttra sig i
k ö rkorts ä renden. Nykterhetsv å rdskonsulenterna ä r tj ä nstem ä n hos l ä ns-nykterhetsn ä mnderna,
vilka enligt NvL bl.a. har till uppgift att se till att de kommunala
nykterhetsn ä mnderna fullg ö r sina uppgifter.

Prop. 1981/82:9 52

Genom socialtj ä nstreformen
upph ö r NvL att g ä lla. L ä ns-nykterhetsn ä mnderna f ö rsvinner
och konsulentorganisationen i nuvarande form avskaffas. Tillsynen ö ver socialtj ä nsten
inom l ä net skall ut ö vas av l ä nsstyrelsen.

Riksdagen har nyligen beslutat att en social enhet skall
inr ä ttas i varje l ä nsstyrelse (prop. 1979/80:6, SoU 45, rskr 386) . I
enheten skall den personal som nu ä r
konsulenter beredas anst ä llning. Den sociala enheten skall,
f ö rutom att medverka i l ä nsstyrelsens tillsynsarbete, bist å l ä nsr ä tten med sociala bed ö mningar. Enheten kommer d ä rmed
ä ven att kunna bitr ä da l ä nstyrelsens allm ä nna enhet som pr ö var
fr å gor om. k ö rkortstillst ä nd.
Detaljutformningen av den sociala enhetens organisation och uppgifter m.m.
utreds f.n. av organisationskommitt é n
(S 1979:12) f ö r socialstyrelsen. Den f ö rfattningsreglering som beh ö vs f ö r den
sociala enhetens arbete torde komma att ö verv ä gas p å grundval av
resultatet av kommitt é ns arbete.

Arbetsgruppen finner det naturligt att f ö rvaltningsdomstolen och l ä nsstyrelser ä ven
forts ä ttningsvis utnyttjar sakkunskapen
hos den nu aktuella personalen i k ö rkorts- ä renden. Att medverka i s å dana ä renden
ligger inom ramen f ö r den sociala enhetens avsedda
uppgifter. En riktlinje b ö r vara att den sociala enheten s å vitt m ö jligt
anlitas i s å dana fall d ä r en mera kvalificerad utredning som f ö ruts ä tter
personlig kontakt med den person som utredningen g ä ller beh ö ver
ä ga rum och denne inte ä r kand f ö r
socialn ä mnden. Socialn ä mnden b ö r
som f ö rut har ber ö rts anlitas fr ä mst
f ö r s å dana utredningar i de fall d å
vederb ö rande redan har en etablerad
kontakt med n ä mnden. F ö r att man hos l ä nsr ä tten och l ä nsstyrelsen
skall f å underlag f ö r att best ä mma
hur ä rendet skall hanteras kan det
ibland vara praktiskt om man innan remiss beslutas tar kontakt med socialn ä mnden f ö r
att utr ö na om den som saken g ä ller ä r k ä nd f ö r n ä mnden.

Prop, 1981/82:9 53

6 IKRAFTTR Ä DANDE OCH Ö VERG Å NGSFR Å GOR

Som f ö rut har n ä mnts har riksdagen beslutat att socialtj ä nstreformen skall genomf ö ras med verkan fr,o,m. den 1 januari 1982, Det i
denna promemoria f ö reslagna nya rapport- och
registreringssystemet kan enligt arbetsgruppens bed ö mning av bl,a, tekniska sk ä l tr ä da i kraft tidigast
sex m å nader sedan beslut d ä rom har meddelats, vilket inneb ä r att ikrafttr ä dande
f ö re den 1 juli 1981 inte torde vara
m ö jligt. D ä rmed uppst å r
vissa komplikationer i ö verg å ngsh ä nseende, eftersom k ö rkortsregistret inte kommer att kunna inneh å lla uppgifter om LOB-omh ä ndertaganden fr å n
tiden f ö re sistn ä mnda datum. S å dana
uppgifter kommer inte heller att kunna inh ä mtas
rutinm ä ssigt fr å n socialn ä mnderna
efter den 1 januari 1982 med mindre ä n
att en s ä rskild ö verg å ngsreglering
tillskapas. Vid pr ö vning av exempelvis ett k ö rkorts- eller vapen ä rende efter å rsskiftet 1981/82 skulle pr ö vningsmyndigheten i s å fall inte kunna f å reda p å huruvida den som pr ö vningen g ä ller har varit omh ä ndertagen enligt LOB f ö re den 1 juli 1981.

Som ber ö rts under 5,1,1
har arbetsgruppen till f ö ljd av vad som har anf ö rts i prop, 1979/80:1 ansett sig b ö ra utg å
fr å n det betraktelses ä tt som ligger till grund f ö r g ä llande
ordning och som inneb ä r att omh ä ndertaganden p å grund
av berusning ä ven i forts ä ttningen skall komma till k ö rkortsmyndigheternas k ä nnedom. Motsvarande g ä ller i fr å ga om pr ö vningen
av bl,a, vapen ä renden. Det ä r givet att dessa uppgifter i s å fall m å ste
avse viss f ö rfluten tid, och arbetsgruppen har
i avsnitt 5,1,3 funnit att en tid av tv å
å r ä r godtagbar i detta h ä nseende. Med
dessa utg å ngspunkter kan det knappast anses f ö ljdriktigt om pr ö vningsmyndigheterna
skulle f å sin information begr ä nsad till kortare tid n ä r det g ä ller
ä renden som kommer upp till pr ö vning under tiden n ä rmast efter ikrafttr ä dandet av
den nya socialtj ä nstlagen. Detta g ä ller s å
mycket mera som arbetsgruppen inte anser sig kunna utg å fr å n att det
nya rapport- och registreringssystemet hinner

Prop, 1981/82:9 54

genomf ö ras redan
med verkan fr.o.m. den 1 juli 1981. Genomf ö rs
det f ö rst ett halv å r senare, skulle pr ö vningsmyndigheterna under perioden omedelbart efter den nya socialtj ä nstlagens ikrafttr ä dande ö ver huvud taget inte f å tillg å ng
till n å gon information av aktuellt slag avseende
f ö rfluten tid.

Om man vill erh å lla
en konsekvent ordning synes det d ä rf ö r n ö dv ä ndigt att tillskapa en ö verg å ngsreglering,
som i stort bibeh å ller nuvarande r ä ttsl ä ge f ö r tiden till dess det nya systemet har kunnat byggas
upp. Det ä r h ä r att observera att det kan h ä vdas
att de aktuella uppgifterna hos socialn ä mnderna
ä r underkastade sekretess enligt 7
kap, 4 § sekretesslagen (1980:100), d ä r det bl,a, f ö reskrivs
att sekretess g ä ller inom socialtj ä nsten f ö r
uppgift om enskilds personliga f ö rh å llanden, om det inte st å r klart att uppgiften kan r ö jas utan att den enskilde lider men. Enligt 14 kap.
1 § sekretesslagen hindrar emellertid
sekretessen inte att uppgift l ä mnas till en
annan myndighet, om uppgiftsskyldighet f ö ljer
av lag eller f ö rordning,En uppgiftsskyldighet f ö r socialn ä mnderna
i aktuellt h ä nseende fordrar lagst ö d med h ä nsyn
till best ä mmelsen i 8 kap, 5 § regeringsformen om att f ö reskrifter om kommunernas befogenheter och å ligganden skall meddelas genom lag.

Arbetsgruppen f ö rordar
att en ö verg å ngsreglering tas in i ö verg å ngsbest ä mmelserna
till socialtj ä nstlagen. D ä r b ö r f ö reskrivas att socialn ä mnd till utg å ngen av juni 1983 fortfarande skall
avge yttrande om en persons nykterhetsf ö rh å llanden, om det beg ä rs av en myndighet, som enligt lag eller annan f ö rfattning har att pr ö va dennes p å litlighet i nykterhetsh ä nseende,sk ö tsamhet
eller personliga l ä mplighet i ö vrigt i ett ä rende
om tillst å nd till eller godk ä nnande f ö r
viss verksamhet eller ett annat s å dant
ä rende. D ä rmed kommer s å lunda
polismyndigheterna i exempelvis k ö rkorts-
eller vapen ä renden fortfarande kunna rutinm ä ssigt inh ä mta
yttranden fr å n socialn ä mnderna f ö r
tiden t,o,m. f ö rsta halv å ret 1983 och upngift

Prop, 1981/82:9 55

kan p å s å s ä tt erh å llas om huruvida n å got LOB-omh ä ndertagande har ä gt rum f ö re
den 1 juli 1981, LOB-omh ä ndertaganden som har ä gt rum d ä refter
kommer att finnas antecknade i k ö rkortsregistret
under f ö ruts ä ttning att det nya systemet genomf ö rs
med verkan fr.o.m, angivna tidpunkt.

Efter den 1 juli 1983 kommer det nya registreringssystemet
att omfatta uppgifter f ö r tv å å rs f ö rfluten tid, och socialn ä mndernas
medverkan kan d å avvecklas.

Av det anf ö rda framg å r att arbetsgruppen f ö resl å r att det fortsatta arbetet p å det nya rapport- och registreringssystemet
inriktas p å ett genomf ö rande den 1 juli 1981,

7 KOSTNADER

Antalet LOB-omh ä ndertaganden
kan ber ä knas till 110 000 -120 000 per å r. Av dessa registreras redan f.n, ca 10 % i k ö rkortsregistret. F ö r att alla anm ä lningar om omh ä ndertaganden skall kunna f ö ras in i registret fordras ö kade lagringsutrymmen i detta. F ö r en s å dan
utbyggnad uppkommer en eng å ngskostnad,
som i grova drag kan uppskattas till ca 75 000 kr. Kostnaden f ö r varje transaktion i registret kan uppskattas till
20 ö re, eller sammanlagt 20 000 - 22
000 kr, per å r.

F ö r underr ä ttelserna fr å n
polisen till l ä nsstyrelsen uppkommer tj ä nstebrevskostnader med ca 50 ö re f ö r varje f ö rs ä ndelse.
Eftersom oftast mer ä n en underr ä ttelse kan skickas med i varje f ö rs ä ndelse kan
den sammanlagda kostnaden ber ä knas till 30
000 kr. per å r. Samtidigt inbesparas tj ä nstebrevskostnader med ca 100 000 kr genom att
polisen inte rutinm ä ssigt kommer att h ö ra socialn ä mnderna
i k ö rkorts- och vapen ä renden samt de ö vriga
ä renden som det h ä r g ä ller.

Fr å n trafiks ä kerhetsverkets tj ä nstebrevskostnader
f ö r registerbladen torde man kunna
bortse i detta sammanhang. Verket m å ste
ä nd å varje vecka s ä nda registerblad avseende brott
till l ä nsstyrelserna.

Prop. 1981/82:9 56

Arbetsgruppen r ä knar
med att l ä nsstyrelsernas ö kade uppgifter n ä r
det g ä ller inf ö rningar i registret kommer att kunna fullg ö ras inom ramen f ö r
nuvarande resurser, i f ö rekommande fall genom omdisponering
av personal. P å frestningen p ä den redan anstr ä ngda
terminalf ö rs ö rjningen kommer emellertid att ö ka.
Detta g ä ller i synnerhet f ö r l ä nsstyrelserna
i Stockholms och G ö teborgs och Bohus l ä n, d ä r antalet
nya inf ö rningar under de f ö rut angivna f ö ruts ä ttningarna blir ca 27 000 resp. 18 000.

Slutligen medf ö r
den ut ö kade registreringen ett visst
programmeringsarbete. Detta l ä r dock inte
bli mer omfattande ä n att det b ö r klaras av inom ramen f ö r den fortl ö pande
tillsynen av systemen.

Under f ö ruts ä ttning att den av arbetsgruppen skisserade arbetsf ö rdelningen mellan socialn ä mnderna och l ä nsstyrelsernas
sociala enheter till ä mpas torde en viss arbets-besparing
uppkomma hos socialn ä mnderna. Arbetsgruppen har inte
funnit sk ä l att s ö ka g ö ra n å gra kvantitativa ber ä kningar i detta h ä nseende.

Som framg å r av det anf ö rda torde det nya systemet kunna genomf ö ras utan ö kade
kostnader f ö r staten. N ä r expeditionsavgifterna i k ö rkorts- och vapen ä renden
samt ö vriaa h ä r aktuella ä renden
ses ö ver b ö r emellertid det ö kade arbetet med registrering m.m,
beaktas.

8 F Ö RFATTNINGS Ä NDRINGAR

Den f ö reslagna registreringen av omh ä ndertaganden enligt LOB kr ä ver ä ndringar i k ö rkortsf ö rordningen
(1977:722), I bilaga till denna rapport har angetts de ä ndringar i 87 och 88 §§ som blir erforderliga. H ä r
bortses fr å n de ytterligare ä ndringar i f ö rordningen
som blir erforderliga vid ett genomf ö rande
av f ö rslagen i prop, 1979/80:178,

Prop. 1981/82:9 57

Betr ä ffande r ä tten att f å
uppgifter fr å n registret kr ä vs ingen ä ndring
i sak. Enligt 1 § f ö rordningen (1976:807) om utl ä mnande
av belastningsuppgifter ur k ö rkortsregistrel
ä ger bl.a, polismyndighet f å belastningsuppgift som avses 1 91 § k ö rkortsf ö rordningen. Som framg å r av vad arbetsgruppen har antecknat under 5.1.5 beh ö ver emellertid eventuellt en mindre justering g ö ras i f ö rordningens
best ä mmelser. Arbetsgruppen har inh ä mtat att dessa vid bifall till prop, 1979/80:178
avses bli inarbetade i k ö rkorts-f ö rordningen och avst å r d ä rf ö r fr å n att l ä gga fram n å got
f ö rfattningsf ö rslag i denna del,

I enlighet med vad som har anf ö rts i avsnitt 6 har arbetsgruppen utarbetat f ö rslag till ö verg å ngsreglering, Denna f ö resl å s intagen bland ö verg å ngsbest ä mmelserna till socialtj ä nstlagen. Ett f ö rslag
till lagtext å terges i bilagan.

De f ö reskrifter och anvisningar fr å n rikspolisstyrelsen som f ö ruts ä tter att
uppgifter skall inh ä mtas rutinm ä ssigt fr å n
nykterhetsn ä mnd/social centraln ä mnd m å ste givetvis
ä ndras. Detsamma g ä ller socialstyrelsens anvisningar r ö rande social centraln ä mnds/nykterhetsn ä mnds skyldighet att l ä mna uppgifter i samband med personutredning i k ö rkorts ä renden
m,m.

5 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 9

Bilaga

F Ö RFATTNINGSF Ö RSLAG

F ö rslag till

F ö rordning om ä ndring i k ö rkortsf ö rordningen (1977:722)

H ä rigenom f ö reskrivs
att 87 och 88 §§ k ö rkortsf ö rordningen (1977:722) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

Finner
polismyndighet i fr å ga om k ö rkortshavare eller innehavare av traktorkort
anledning till å terkallelse, anm ä ler myndigheten detta till den l ä nsstyrelse som har meddelat k ö rkortstillst å ndet
eller har utf ä rdat traktorkortet. Anm ä lan skall vidare alltid g ö ras, n ä r
omh ä ndertagande har skett enligt lagen
(1976:511) om omh ä ndertagande av berusade personer m.m.

Finner
polismyndighet i fr å ga om k ö rkortshavare eller innehavare av traktorkort
anledning till å terkallelse, anm ä ler myndigheten detta till den l ä nsstyrelse som har meddelat k ö rkortstillst å ndet
eller har utf ä rdat traktorkortet.

N ä r n å gon har omh ä ndertagits enligt lagen (1976:511)
om omh ä ndertagande av berusade personer m.m,
skall polismyndigheten anm ä la detta till l ä nsstyrelsen i det l ä n d ä r omh ä ndertagandet har skett.

Anm ä lan som avses i f ö rsta
stycket skall inneh å lla uppgift om personnummer.

Anm ä lan som avses i f ö rsta
eller andra stycket skall inneh å lla uppgift
om personnummer.

Best ä mmelserna i 82-8J7 §§ om k ö rkortshavare och innehavare av
traktorkort skall till ä mpas p å motsvarande s ä tt
i fr å ga om dem f ö r vilken sp ä rrtid
l ö per. Uppgift l ä mnas i s å dant
fall till den

Best ä mmelserna i 82-86 §§ om k ö rkortshavare och innehavare av
traktorkort skall till ä mpas p å notsvarande s ä tt
i friiga om dem f ö r vilken sp ä rrtid l ö per.
Uppgift l ä mnas i s å dant fall till den

Prop,
1981/82:9

Nuvarande lydelse

59

F ö reslagen lydelse

l ä nsstyrelse som har meddelat beslutet om sp ä rrtid eller, om beslutet har meddelats av l ä nsr ä tt, till l ä nsstyrelsen i l ä net.

l ä nsstyrelse som har meddelat beslutet om sp ä rrtid eller, om beslutet har meddelats av l ä nsr ä tt, till l ä nsstyrelsen i l ä net.

Denna f ö rordning tr ä der i kraft den 1 juli 1981.

Prop,
1981/82:9 60

F ö rslag till

Lag om ä ndring i
socialtj ä nstlagen (1980:000)

H ä rigenom f ö reskrivs att i ö verg å ngsbest ä mmelserna
till socialtj ä nstlagen (1980:000) skall inf ö ras en ny punkt, 12, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse F ö reslagen Ivdelse

12, Fram till den 1 .iuli 1983 skall socialn ä mnden avge yttrande om en persons nvkterhetsf ö rh å llanden. om det
beg ä rs av en myndighet som enligt lag
eller annan f ö rfattning har att pr ö va dennes p å litlighet
i nvkter-hetsh ä nseende. sk ö tsamhet eller personliga l ä mplighet i ö vrigt
i ett ä rende om tillst å nd till eller godk ä nnande f ö r viss verksamhet eller ett annat
s å dant ä rende.

Denna lag tr ä der
i kraft den 1 januari I982,

Prop,
1981/82:9 61

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttrandena över betänkandet

(Ds K1980:12) Körkortsmedicin — enklare rutiner, avdelning
I

Yttranden över betänkandet har avgetts av
rikspolisstyrelsen (RPS), socialstyrelsen, statens väg- och trafikinstitut (VTI),
trafiksäkerhetsverket (TSV). riksrevisionsverket, länsstyrelserna i Uppsala,
Malmöhus och Norrbottens län. Folkrörelsernas trafikskoleförbund, Kungl. Automobil
Klubben (KAK), MotoTförarnas helnykterhetsförbund (MHF), Motormännens
riksförbund (M), Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF),
Svenska läkaresällskapet, Sveriges läkarförbund, Sveriges trafikskolors
riksförbund (STR) och Transportfackens yrkes- och arbetsmiljönämnd (TY
A/Transporthälsan).

Socialstyrelsen har bifogat yttranden från rättsläkarrådet.
ledamöter av socialstyrelsens vetenskapliga råd, länsläkarna i Uppsala,
Värmlands, Stockholms, Gävleborgs, Västmanlands och Örebro län, professorn Ald-man
vid Chalmers tekniska högskola samt försvarets sjukvårdsstyrelse.

Länsslyrelsen i Uppsala län har bifogat yttranden frän
polisstyrelsen i Uppsala polisdistrikt och från länspolischefen och länsläkaren
i länet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har bifogat yttranden från
länsläkaren i länet och från förste stadsläkaren i Malmö.

Yttrandet från TY A/Transporthälsan är utformat i samråd
med Biltrafikens arbetsgivareförbund och Svenska transportarbelareförbundet.

Allmänt framhålls det värdefulla i att utredningen ställt
samman den kunskap som under de senaste decennierna vuxit fram om sjukdomars
roll i uppkomsten av trafikolyckor. Samtidigt pekas på att utredningen också
mycket väl belyser de svårigheter som i dag fmns när det gäller att värdera de
medicinska trafikriskerna. Behovet av utbildning och forskning på området
understryks av flera instanser. Några anser att de fakta som läggs fram i
betänkandet bör användas i utbildningen av grupper som är engagerade i
trafikmedicinska frågor, främst läkare och trafikskolepersonal.

A. Läkarundersökningen

Förslaget att slopa läkarundersökningen och ersätta den
med en hälsodeklaration och ett synprov har mottagits positivt av nästan alla
remissinstanserna. Rikspolisstyrelsen är den enda instans som direkt avstyrker
förslaget.

Att den nuvarande läkarundersökningen sällan leder till
att en sjukdom som patienten inte tidigare känner till upptäcks bekräftas av
flera instanser.

Enligt socialstyrelsen visar utredningen att läkarundersökningen
i sin nuvarande utformning - med undantag för vissa fall av synnedsättning
-saknar ett reellt värde när det gäller att upptäcka för individen okända
trafikriskabla hälsobrister. Rättsläkarrådets allmänmedicinska sektion finner
att utredningen framlagt övertygande stöd för uppfattningen att läkarundersökningen
endast undantagsvis lett till upptäckt av sjukdom som inte uppgivits i
hälsodeklarationen. Utredningen visar emellertid också enligt ledamoten i
socialstyrelsens vetenskapliga råd i socialmedicin professorn Berfensiam att
läkarundersökningen inte alltid genomförs med den fullständighet man skulle
förvänta. Som de viktigaste argumenten för att slopa

Prop.
1981/82:9 62

undersökningen anför Berfenstam dels att en mycket stor
del av intygen utfärdas till personer som är i sin friskaste ålder, dels att
läkaren har små möjligheter att själv avslöja särskilt epilepsi och andra
sjukdomar med anfall av medvetslöshet samt alkoholberoende.

Ledamoten
av socialstyrelsens vetenskapliga råd i allmänmedicin dis-trikisöverläkaren
Dahlin hälsar förslaget med tillfredsställelse med tanke på det ringa samband
mellan den obligatoriska läkarundersökningen för körkort och påvisande av
sjukdom, som kan ha betydelse för olycksfall i trafiken och på ett effektivare
nyttjande av hälso- och sjukvårdens resurser. Förste stadsläkaren Bergdahl
instämmer i utredningens slutsatser, som stämmer med hans erfarenhet av
mångårig granskning av körkortsärenden ur medicinsk synpunkt, att det endast i
undantagsfall i samband med läkarundersökning för körkort upptäcks s.k. trafikriskabla
sjukdomar, och då oftast nedsatt syn.

Flera instanser har emellertid erinringar mot det
statistiska material som utredningen har lagt fram til] stöd för sitt förslag.

VTI pekar på att läkarundersökningen kan medföra att de
som känner till sina defekter inte söker körkort (skevt urval). Ledamoten av
socialstyrelsens vetenskapliga råd i oftalmiatrik docenten Linder anser det
sannolikt att vissa körkortssökande inte kommit med i utredningens material
därför att de av läkare fått veta att det är meningslöst att söka körkort.
Länsläkarna i Stockholms, Gävleborgs och Västmanlands län. Folkrörelsernas trafikskoleförbund
och MHF framför liknande synpunkter. Enligt länsläkaren i Gävleborgs län
framgår det inte heller av materialet om det är i en följd inkomna ansökningar
eller i en följd beviljade ansökningar som har granskats.

Socialstyrelsen
beklagar att utredningen inte funnit någon praktiskt möjlig metod som
tillräckligt snabbt skulle kunna belysa i vilken mån nuvarande regler om
läkarundersökning avhåller personer som inte uppfyller uppställda medicinska
krav från att söka körkort. Polisstyrelsen i Uppsala polisdislrikl utesluter
inte att personer som tidigare avhållit sig från att söka körkort nu kan komma
att "ta chansen".

En annan invändning som görs av VTI är att
läkarundersökningen kan göra att sökandena inför undersökningen mer
sanningsenligt besvarar hälsofrågor än om läkarundersökningen inte är
obligatorisk (skeva svar). Flera instanser anför liknande synpunkter.

Länsläkaren I Värmlands län efterlyser överväganden
huruvida sanningshalten i hälsodeklarationen påverkas av att den avges i
samband med en läkarundersökning. Enligt länsläkaren i Stockholms län är
ifyllandet av hälsodeklarationen ett samspel mellan patient och läkare som
bidrar till att dels göra läkarundersökningen meningsfull, dels fä fram fler
relevanta uppgifter i hälsodeklarationen. Länsstyrelsen i Uppsala län befarar att
benägenheten att utelämna uppgifter i hälsodeklarationen ökar om den
obligatoriska läkarundersökningen slopas. Samma farhågor hyser KAK. som därtör
anser att det klart bör framgå av formuläret till deklarationen att körkortet
kan återkallas om man medvetet undanhållit en uppgift om hälsodefekt. MHF anser
att man bör sörja för att hälsodeklarationen kan avges i en lika ansvarsfull
atmosfär som f. n.

Utredningens uppgifter om kostnaderna för
läkarundersökningen kritiseras av länsläkaren i Stockholms län, som anser det
sannolikt att mänga av de privatpraktiserande läkarna är s. k. fritidspraktiker
som inte kommer att ersätta arbetet med körkortsundersökningarna med en
utökning av tiden på sin ordinarie arbetsplats. KAK anför liknande synpunkter.

Prop.
1981/82:9 63

Flera instanser anser således att utredningen inte har
lyckats visa att läkarundersökningen kan slopas utan några negativa effekter på
trafiksäkerheten. Trots reservationerna är det ingen av dessa instanser som avstyrker
förslaget att slopa läkarundersökningen.

Socialstyrelsen anför att det är svårt att närmare mäta
och bedöma de egenskaper och karaktäristika hos förare som kan ha varit
avgörande i en viss olycksfallssituation och att det också är svårt att i
enskilda fall förutspå framtida överrisker på grund av sjukdomstillstånd.
Styrelsen tillstyrker därför att läkarundersökningen slopas men framhåller
samtidigt att hälsodeklarationen måste omarbetas i syfte att uppfånga verkligt
trafik-riskabla sjukdomar och kompletteras med information från körkortsansvariga
myndigheters sida, t. ex. att deklarationen ifylls under straffansvar.

Länsläkaren
i Värmlands län anser att den resursinsats som ägnas åt läkarundersökningar i
samband med körkort troligen inte står i rimlig proportion till det utbyte man
får. Även länsläkaren i Stockholm tillstyrker förslaget, om körkortsmyndigheten
på annat sätt kan få kännedom om körkortshavare med sjukdom som kan medföra
trafikrisk, t. ex. genom större medverkan från läkarnas sida. Liknande
synpunkter framför länsläkaren i Västmanlands län. som dock inte tror på
utredningens förslag om en större medverkan från läkarnas sida. Länsstyrelsen i
Uppsala län kan också tillstyrka förslaget om utredningens förslag om anmälningsplikt
för läkare samtidigt genomförs.

Professorn Aldinan anser inte heller att utredningen har
lyckats visa att hälsodeklarationen fortsättningsvis bör vara tillräcklig för
kontroll av körkortssökandens hälsotillstånd. Som en ren besparingsåtgärd
skulle man dock enligt Aldman kunna tänka sig att slopa läkarundersökningen
eftersom en sådan åtgärd sannolikt inte kommer att öka trafikolyckor med bil i
någon alltför hög grad.

.ven VTI är positivt till förslaget men anser att det
medför vissa risker för att defekter inte upptäcks vid körkortsgivningen och
framför allt för att senare uppkommande relevanta defekter inte påverkar
körkortsinnehavet. VTI föreslår därför en obligatorisk skyldighet för läkare
och optiker att anmäla trafikriskabel sjukdom efter samråd med patienten. VTI
förordar dessutom ökade dispensmöjligheter från de körkortsmedicinska kraven.
Både VTI: s egen forskning och flera andra forskargruppers resultat visar
nämligen att mänga efter en viss tid kompenserar en förvärvad eller medfödd
defekt, sä att de kan köra pä ett icke trafikfarligt sätt.

TSV delar utredningens uppfattning att den obligatoriska
läkarundersökningens värde frän trafiksäkerhelssynpunkt inte motiverar en sä
stor läkarinsats som redovisats. Folkrörelsernas trafikskoleförbund. M.
Svenska läkaresällskapet och Sveriges läkarförbund anför liknande synpunkter.
Länspolischefen i Uppsala län tror inte att det är möjligt att inom en
godtagbar kostnadsram ändra läkarundersökningarna sä att de blir effektivare.

1 fråga om
ikraftträdandet anför socialstyrelsen att följande frågor först måste lösas: 1)
Utformningen av hälsodeklarationen. 2) utformningen av synprövningen och
eventuell ändring av socialstyrelsens föreskrifter för legitimerade optiker, 3)
klarläggande av socialstyrelsens och trafiksäkerhetsverkets ansvarsområden när
det gäller hälsokrav på fordonsförare. Docenten Linder tillråder att förslaget
genomförs först sedan apparatur och lämpliga personalgrupper kunnat knytas till
synprövningen. Svenska läkaresällskapet vill också att man avvaktar tills det
finns en preciserad metodik för synfältsundersökningar och tillgänglig
apparatur. Liknande

Prop.
1981/82:9 64

synpunkter framförs av Sveriges läkarförbund. Länsläkaren
i Västmanlands län framhåller att uppenbara svårigheter uppstår när länsläkarorganisalionen
upphör den I juli 1981 och att man därför bör avvakta med att slopa
läkarundersökningen tills en något så när stabil situation har uppstått efter socialstyrelsens
organisationsförändring. KAK befarar också att det kommer att medföra stora
omställningsproblem om läkarintyget slopas samtidigt som man också slopar länsläkarorganisalionen.
KAK anser därför alt man bör avvakla med utredningens förslag tills det finns
konkreta förslag till lösningar på detta problem. MHF anser att det bör
undersökas hur representativt urvalet av de läkarundersökningar är som
utredningen granskal innan man vidtar andra åigärder.

RPS. som alliså avstyrker förslaget, anser det frän
trafiksäkerhetssynpunkt lika angeläget att motorcyklister och privatbilister
blir föremål för läkarundersökning i samma omfattning som avses gälla för
yrkesförare.

B. Yrkesf ö rarna

De flesta remissinstanserna instämmer med utredningen i
att läkarundersökningen för yrkesförarna bör behållas.

Länsläkaren i Uppsala län anför med instämmande av
socialstyrelsen:

.angående yrkesförare och medicinsk kontroll sä är det
logiskt sett svårt alt se skillnaden mellan behovel av ingående medicinsk kontroll
av lokförare, piloter m.fl. och exempelvis busschaufförer. Kravet på iredje
mans säkerhet är ju väsentligt högre ur medicinsk synpukt även inom andra
sektorer exempelvis som livsmedelsbranschen med ärlig kontroll av viss
personals medicinska status. En periodiskt återkommande hälsokontroll av
yrkeschaufförer är inle en jämlikhetsfråga för olika yrkesgrupper utan mera en
fråga om på vilken nivå vi vill lägga tredje mans säkerhet. Med den inriktning
vi i dag har för att utnyttja allmänna kommunikationsmedel förefaller del
orimligt alt särskilt när det gäller bussförare vi inte har infört en medicinsk
kontroll av dessa. En periodisk hälsokontroll bör därför införas och knytas
praktiskt lill yrkesutövningen och inte till innehavet av ett vissl körkort. 1
första hand bör denna kontroll införas för busschaufförer och taxiförare som
ju direkt ansvarar för ett större antal passagerares säkerhet. Införandet av en
sådan bestämmelse skulle på intet sätl vara unik, vilket bl.a. framgår av ulredningstexten
pä sidan 33 angående bussförare i London. Man får vidare förutsätta atl den
medicinska kontrollen av högre körkortsvalörer skall innebära att en första
utsortering av olämpliga förare sker redan innan vederbörande blivit
yrkesverksam. Därigenom kommer således den periodiska undersökningen alt enbart
gälla nya sjukdomsfall. Ell system som borde ge en tillräckligt hög
säkerhetsnivå för denna yrkesgrupp.

Länsläkaren anser därför atl ulredningen borde ha tagit
steget fullt ut och föreslagit inte bara den obligatoriska läkarundersökningen
vid körkortsgivningen utan också en periodisk hälsokontroll.

TYA/Transporthälsan delar utredningens åsikt alt
hälsokontrollen av yrkesförarna bör behållas. Den bör dessuiom förbättras och
följas upp med periodiska hälsokontroller. Man bör också överväga att koppla
undersökningen lill den typ av arbete som förarna utför oberoende av
körkortsklass. TYA/Transporthälsan anser vidare att utbildningen till
yrkesförare inte bör påbörjas förrän körkortstillståndet och läkarintyget har
utfärdats.

Om den nuvarande läkarundersökningen avskaffas för lägre
körkortsklasser på grund av atl den visat sig sakna realvärde när det gäller
att

Prop.
1981/82:9 65

upptäcka hälsobrister, kan undersökningen enligt
socialstyrelsens mening inte heller behållas för yrkesförare. I slället bör ett
syslem med periodiska hälsokontroller för yrkesförarna övervägas. Kontrollerna
bör enligt styrelsen i första hand ske inom branschorganisationernas
företagshälsovård. Dessa frågor kräver emellertid enligl styrelsens uppfattning
ytteriigare utredning.

Länsläkaren i Stockholm anser att läkarintyget kan slopas
i alla körkortsklasser om körkortsmyndigheten på annat sätt kan få kännedom om
körkorlshavare med sjukdom, som kan medföra trafikrisk. Samma uppfattning har
länsläkaren i Västmanlands län.

TSV anser atl
den nuvarande läkarundersökningen bör bestå bara för buss- och taxibehörighet.
Gällande regler tillåter nämligen att man kör tung laslbil på ett B-körkort om
det inte är yrkesmässig trafik och för bl.a. yrkeschaufförerna finns
förelagshälsovården. STR anser också att läkarintyget bör behällas bara för
buss- och taxiförare. Enligt STR:s erfarenhet behöver förslagängssökande av
körkort för klasserna A, B. C och E aldrig avbryta sin utbildning pä grund av
medicinska skäl. medan detta däremot ibland händer sökande av körkort för D
eller laxibehörighel. STR-skolorna rekommenderar därför sina elever att genomgå
läkarundersökningen innan utbildningen för D- och taxibehörighet påbörjas.

KAK
ifrågasätter logiken i att slopa läkarintyget bara för vissa körkortsklasser. M
har en liknande uppfattning och tillägger atl en betryggande medicinsk
kontroll redan finns genom att yrkesföramtbildningen till mycket stor del sker
inom AMU, försvaret och efter anställning hos ett trafikföretag.

C. Synprövningen

Ulredningens förslag om synprövningen har tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av de fiesta instanserna.

Socialstyrelsen anser att en hälsodeklaration och ett inlyg
frän läkare eller legitimerad optiker beträffande synskärpa och synfält bör
kunna ersätta del nuvarande förfarandet. Något krav på mörkerseende skulle
således inte uppställas. En legitimerad optiker är kompetent att utföra synskärpeprövningen,
men inte synfältsprövningen. Under förutsättning att optikern utbildas i den s.
k. Donders metod för prövning av synfältet anser emellertid styrelsen atl
optikern kan ges särskild behörighet att pröva synförmågan hos kökortssökanden.

Docenten
Linder, som inte kan tillstyrka förslaget atl t. v. låta sökanden genomgå bara
ett synskärpeprov, anser att synprövningen med stor säkerhet kan ulföras i
särskild apparatur, eftersom tekniken för denna redan är välkänd. Enligt Linder
ligger svårigheten f n. i att hitta en lämplig personalgrupp som kan ulföra
undersökningarna. Linder anser att undersökningarna bör utföras av en oftalmologassistent
på ögonläkares ansvar. Dessa personer skulle kunna vara knutna till
länsstyrelsens körkortsavdelning. Socialstyrelsen anser dock att resurser
saknas för att genomföra Linders förslag inom överskådlig tid.

VTI framhåller att studier som ulförts vid VTI avseende
hur synfälts-bortfall inverkar på lämpligheten som fordonsförare visar att även
relativt stora synfältsinskränkningar kan kompenseras, men att de individuella
variationerna är stora. Enligt VTI är det av synnerlig vikt att resurser ställs
till förfogande för att t. ex. ta fram gränsvärden för minsta generellt
tillåtna

Prop. 1981/82:9 66

synfält. Över huvud tagel råder enligt VTI stor osäkerhet
om de körkortsmedicinska gränsvärdena pä ett flertal områden.
Forskningsbehovet är alltså myckel stort.

Svenska
läkaresällskapet har ingen invändning mot att undersökningen görs av annan än
läkare förutsatt att behörighets- och utbildningsfrågorna diskuteras vidare.
Däremot anser sällskapet atl undersökningen av synfältet och mörkerseendet
måste finnas kvar. Även Sveriges låkatförbund avråder från att prövningen av
synfältet och mörkerseendet slopas.

STR anför att det föreslagna synskärpeprovet med fördel
kan ske vid trafikskolan, som vid tveksamhet kan hänvisa till optiker eller
ögonläkare. STR-skolorna är beredda atl lämna sina elever denna service
kostnadsfritt.

D. Hälsodeklarationen

Även i denna del har remissinstanserna i huvudsak godtagit
utredningens förslag. Flera instanser befarar emellertid att
tillförlitligheten av deklarationerna kommer att minska när de inte längre
avlämnas inför läkare.

Rättsläkarrådets
rätispsykiatriska sektion anser atl sökanden bör åläggas alt ta konlakl med
läkare om han är oviss om hur en viss fråga i formuläret skall besvaras.
Formuläret bör gås igenom under körkortsutbildningen på ett tidigt stadium.
Rådets allmänmedidnska sektion poängterar vikten av att formuläret utformas så
att det blir ett effektivt inslrumenl för att upptäcka trafikriskabla
sjukdomar. Rådets stora erfarenhet i körkortsmedicinska frågor bör utnyttjas
vid utarbetandet av hälsodeklarationen. Distriktsöveijäkaren Dahlin anser det
viktigt att hälsodeklarationen och syntestet görs innan utbildningen påbörjas.

Professorn Berfenstam och förste stadsläkaren Bergdahl
anser ocksä att hälsodeklarationen måste arbetas om så att den blir ett
effektivare instrument. De tar också upp frågan om när deklarationen bör
avlämnas. Bergdahl ansluter sig till uppfattningen att den bör avlämnas innan
körkortsutbildningen påbörjas.

TSV anser att informationsmaterial om trafikriskabla
sjukdomar bör tillställas såväl körkortssökande som trafikskolor. Enligt TSV
bör hälsodeklarationen avges inför en tjänsteman vid körkorlsmyndigheten. En
sådan rutin skulle enligt verket bli relativt enkel om de lokala polismyndigheterna
fick besluta om körkortstillstånd. Verket aktualiserar därför på nytt etl
tidigare förslag alt överföra denna beslutsfunktion från länsstyrelserna till
polisen.

STR föreslår att hälsodeklarationen görs i trafikskolor
med möjlighet till biträde av skolans personal. Detta kan lämpligen ske vid
inskrivningen i skolan, eftersom STR instämmer i utredningens mening att körkortstillständ
bör utfärdas innan förarutbildningen påbörjas.

TYA/Transporthälsan befarar atl utredningen varit alltför
optimistisk i sina förhoppningar på hälsodeklarationen, men anser det möjligt
att deklarationen kan göras effektivare.

E. Periodisk hälsokontroll - anmälan till körkortsmyndighet

I denna del har utredningens förslag fått ett blandat
mottagande. Några anser att läkarnas anmälningsplikt bör skärpas ytteriigare,
andra att förslaget är väl avvägt och andra åter att läkarna inte bör ha någon
ovillkorlig anmälningsplikt.

Prop. 1981/82:9 67

RPS finner det inte förenligt med trafiksäkerhetens
intresse alt en läkare skall kunna underlåta att göra någon anmälan när körkortshavaren
är olämplig att inneha körkort. Länsläkaren i Uppsala län anser atl den prakliska
eriarenhelen talar för att man får en skärpning så att läkarna blir skyldiga atl
anmäla. Enligt länsläkaren bör anmälningsskyldighelen gälla de från
trafiksäkerhetssynpunkt mesl allvarliga fallen, dvs. alkoholism, gravare
psykisk sjukdom och eventuellt epilepsi. Läkaren bör samråda med patienten
innan anmälningen görs, men inte vara skyldig atl göra det. eftersom en del
läkare i praktiken har haft svårigheter alt klara det psykiska tryck delta
innebär. Länsläkaren i Malmöhus län ifrågasätter om inte anmälningsplikten bör
finnas även vid svär epilepsi, psykisk sjukdom och diabetes med betydande ögonbotlenförändringar.

TSV anser
att den obligatoriska anmälningsplikten vid alkohol- eller drogberoende bör
gälla även innan beroendet utvecklats till ett sjukdoms-eller defekttillstånd.
Vidare bör enligt verket även optiker ha en rapporteringsskyldighet i de fall körkortshavaren
saknar tillfredsställande trafiksyn.

Länspolischefen
i Uppsala län framhåller att det är väsentligt atl sä långt som möjligt
klarlägga vilka sjukdoms- eller defekttillslånd som bör betecknas som
speciellt trafikfarliga så alt läkarnas anmälningsplikt till körkortsmyndigheten
sedan kan författningsenligt omfatta dessa sjukdomar. Sjukdomar eller defekter
som är av mindre betydelse vid bilkörning bör enligl länspolischefen anmälas enligl
nuvarande regler.

De som i huvudsak tillstyrker förslaget anför bl. a.

Professorn Berfenstam framhåller de stora risker som
alkoholförtäring och alkoholberoende orsakar i trafiken. Han tillstyrker därför
utredningens förslag lill anmälan av läkare. Även förste stadsläkaren Bergdahl
ansluler sig lill utredningens förslag men uttrycker samtidigt tvivel om
möjligheterna alt få läkarna alt anmäla alla de fall av alkoholberoende där
trafiksäkerheten kan bli lidande. Länsläkaren i Gävleborgs län tillstyrker
förslaget med de tilläggen dels att socialstyrelsen eller annan lämplig
myndighet bör utfärda anvisningar om periodiska kontroller av trafikfarliga
sjukdomar och om vilka sjukdomar som är hinder för körkort, dels att körkorlshavarna
bör vara skyldiga att själva anmäla sådana förändringar i hälsan som är hinder
för körkort. Länsläkaren i Örebro län anser inte att ulredningen på ett fullt
klargörande vis har tagit ställning lill den svåra frågan om läkarens anmälningsskyldighet.
Enligt länsläkaren bör nykter-hetsproblemaiiken inte gälla bara alkoholmissbruk
utan också annat drogmissbruk. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att med
alkoholmissbruk bör jämställas narkotikamissbruk och alt anmälan skall kunna göras
även beträffande den som har traktorkort.

VTI är i princip positivt till förslaget under
förutsättning att begreppet alkoholmissbruk kan definieras pä elt belryggande
sätt.

MHF finner att mycket talar för att man skärper läkarnas
anmälningsskyldighet och tillstyrker vad utredningen har anfört om
obligatorisk anmälan vid alkoholmissbruk. ATf haren liknande inställning.

Många anser emellertid att man inte bör utöka läkarnas
anmälningsplikt så som utredningen föreslagil.

Socialstyrelsen avstyrker förslaget om obligatorisk
anmälningsskyldighet för läkare vid sjukdom eller defekttillstånd som har sin
grund i alkoholmissbruk. I detta instämmer distriktsöverläkaren Dahlin som dessutom
föreslår att en ny hälsodeklaration avlämnas efter 70 års ålder.

Rättsläkarrådets rättspsykiatriska sektion anser att
patienten skall ha

Prop.
1981/82:9 68

ansvaret för anmälan och att läkaren skall vara en
medhjälpare och rådgivare.

Professorn Ottosson avslyrker ocksä anmälningsplikt vid
alkoholberoende. Det skulle kunna avhälla någon frän atl söka vård. Ottosson
anser vidare att det är något otympligt att låta läkaren och patienten
tillsammans skriva anmälan - det borde räcka med att läkaren informerar
patienten om alt anmälningen har gjorts och på begäran företer en kopia av den.

Länsläkaren i Värmlands län invänder att ulredningen
avspeglar den oklarhet beträffande begrepp som finns i debatten om
alkoholproblem. Uttrycken alkoholproblematiker, alkoholberoende och alkoholist
används utan närmare definitioner och utan något försök till skattning av
gruppens storlek. En anmälningsskyldighet beiräffande sjukdoms- och defekttillslånd
som har sin grund i alkoholmissbruk skulle enligt länsläkaren sannolikt tyvärr
endast få en mycket marginell betydelse när det gäller alt finna den slora
grupp av människor som använder alkohol pä elt omdömeslösl sätt och som kör bil
trots att de är alkoholpåverkade. Länsläkaren invänder också att utredningen
genomgående behandlar alkoholbruket i samband med bilkörning som en sjukdom.

Länsläkaren i Stockholms län anser ulredningens förslag om
läkarnas medverkan myckel tilltalande, men är ytterst iveksam om del är en framkomlig
väg alt föreskriva obligatorisk anmälningsplikt vid alkoholberoende.

M finner den ovillkoriiga skyldigheten atl göra anmälan
till körkorlsmyndigheten vara etl utslag av förmynderi som kan fä allvarliga
konsekvenser.

Svenska läkaresäUskapet kan inte heller acceptera en
ovillkorlig anmälningsplikt. Dels ställs läkaren inför svära avgöranden om
tillståndets karaktär och art, dels kan anmälningsplikten verka återhållande
på patienternas motivation atl söka hjälp. Sveriges läkarförbund har samma
inställning. Båda remissinslanserna kan dock i och för sig acceptera utredningens
förslag om anmälningsskyldighet som förutsätter en nyanserad bedömning av när
information till körkortsmyndigheten bör lämnas.

Även TYA/Transporthälsan avstyrker den obligatoriska
anmälningsskyldigheten. I stället bör samhället skärpa Irafikövervakningen och
öka den från trafiksäkerhetssynpunkt nödvändiga tillsynen, men inle genom att
pålägga vårdsektorn polisiära uppgifter.

Flera instanser tar i denna del upp frågorna kring LOB-omhändertagan-dena.

Distriktsöverläkaren Dahlin framhåller all del finns självklarare
former för att fånga in missbrukare än att beordra anmälningsplikt för läkare.
Han tänker då på förslaget att låta polisen rapportera samtliga LOB-omhändertaganden
till körkortsmyndigheten. Professorn Ottosson anser alt det är principiellt
felaktigt alt utöka läkarnas anmälningsplikt pä grund av alt andra källor till
kunskap om missbruk inte utnyttjas. Den förnämsta källan bör enligt Ottosson
just vara rapportering av LOB-fallen.

Även RPS och socialstyrelsen pekar på atl problemen med
identifiering och rapportering av LOB-fallen bör lösas.

Länsläkaren i Värmlands län framhåller atl
omhändertaganden enligl LOB troligen i minst lika slor utsträckning beror på sociala
och ekonomiska faktorer som av alkoholmissbruk. De omhändertagna utgör därför
en myckel selekterad grupp av alkoholproblematiker.

Prop. 1981/82:9 69

Bilaga 4

Sammanställning av remissyttrandena över
departementspromemorian (Ds K 1980:5) Vissa registreringsfrågor i anslutning
till socialtjänstreformen

Yttranden över promemorian har avgetts av riksåklagaren
(RÅ), kammarrätten i Göteborg, rikspolisstyrelsen (RPS), datainspektionen,
socialstyrelsen, trafiksäkerhetsverkel (TSV), luftfartsverket, statskontoret,
riksrevisionsverket (RRV), länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON), länsstyrelserna
i Stockholms län, Kronobergs län. Kristianstads län. Väslernorrlands län och
Jämtlands län, länsnykterheisnämnden i Västerbottens län. samarbetsorganet (Ju
1968: 59) för rättsväsendets informationssystem (SARI), LTO/LOB-utredningen (Ju
1978:03), organisationskommittén (S 1979: 12) för socialstyrelsen,
brottsförebyggande rådet (BRÅ), Kungl. Automobil Klubben (KAK), Motorförarnas helnyklerhetsförbund
(MHF), Molormännens riksförbund (M), Nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande (NTF) och Svenska kommunförbundet.

Länsstyrelserna i Kristianstads län och Jämtlands län har
bifogat yttranden från socialkonsulenterna i länen och länsstyrelsen i
Västernorrlands län har bifogat yttranden frän polisstyrelserna i Kramfors och
Sundsvalls polisdistrikt och från sociala centralnämnden i Örnsköldsviks
kommun.

Förslagen har tillstyrkts utan några reservationer eller
andra anmärkningar av RÅ. RPS och RRV. Luftfartsverket har inte haft några synpunkter
på förslagen.

A. Registreringsfrågan

Promemorian innefattar inle något ställningstagande till
frågan om behovel av en registrering av nyklerhelsanmärkningar. Flera
instanser har ändå tagit upp den frågan. De som uttryckligen förordar någon
form av registrering är awwflnviJ/e/j / Göteborg, länsstyrelsen i Jämtlands
län. MHF och NTF. Som skäl anförs att kravet på skötsamhet i nykterhetshänseende
för atl få körkort förutsätter att körkortsmyndigheterna får reda på eventuella
nyklerhelsanmärkningar. Närde sociala nämndernas uppgiflsplikl upphör, måste
därför uppgifterna fäs från något annat häll.

Socialkonsulenlerna i Jämtlands län anser ocksä atl
kännedom om LOB-omhändertaganden är av stor betydelse för körkortsprövningen.
eftersom erfarenheten visar att sädana omhändertaganden ofta är ett uttryck
för begynnande eller ibland långt gående alkoholmissbruk. Konsulenterna är emellertid
tveksamma inför motivel atl slopa de sociala nämndernas
rapporteringsskyldighet. De anser att man har överbeionat de negativa följderna
av denna. En registrering väcker frågan om individens integritet i
datasamhället. Denna bör enligl konsulenterna vägas mot motiven till att slopa
de sociala nämndernas rapporteringsskyldighet.

Socialstyrelsen kan godla att körkorlshavarna registreras
men anser det inte lika självklart att registreringen bör omfatta även dem som
inte har körkort. Styrelsen anser del sannolikt att en del av de ärenden som
skulle omfattas av den utvidgade registreringen återfinns bland ärenden som
redan är kända av socialnämnden och där nämnden yttrar sig pä länsstyrelses
eller domstols begäran. Styrelsen utgår från att socialtjänstens medver-

Prop. 1981/82:9 70

kan i bl.a. körkorlsärenden i stort sett blir densamma som
de sociala nämndernas är i dag.

Statskontoret är myckel tveksamt till en registrering.
Eftersom LTO/ LOB-ulredningen överväger frågan huruvida omhändertaganden på
grund av berusning bör anses ha sä stor betydelse för körkortsprövningen alt en
registrering för detta ändamål är motiverad, anser statskontoret atl man bör avvakla
resultatet av utredningens arbete. Även länsstyrelsen i Kristianstads län. LTO/LOB-utredningen,
BRA och KAK har liknande synpunkler. BRA kan dock tillslyrka en registrering
nu. men bara som elt provisorium.

TSV och MHF anser alt även alkohol- eller narkotikabetingade
omhändertaganden enligt LTO måste registreras. Orsaken lill omhändertagandet
är ju i dessa fall densamma som vid omhändertagande enligl LOB. Enligl MHF dras
annars en opäkallad gräns mellan offenllig och annan berusning. Även BRA anser atl
del är sakligt omotiverat atl bl.a. i regislreringshän-seende göra någon
skillnad mellan sådana omhändertaganden. Kammarrällen i Göteborg och LTO/LOB-ulredningen
anser all omhändertaganden enligt LTO inle behöver registreras.

Kammarrätten i Gäleborg, BRA och MHF efterlyser en lösning
av identifieringsfrågan om en registrering av alla LOB-omhändertaganden skall
ske.

De fiesta
instanserna inslämmer i förslaget att, om en registrering skall ske, denna bör
göras i den del av körkorlsregislrels belaslningsdel som förs av TSV. SARI
påpekar alt i BROTTSRI, dvs. den grupp av system av rättsväsendets
informationssystem som rör polis- och åklagarväsendet, de allmänna domstolarna
och kriminalvården, ingår enbarl uppgifter om brott. Den principen har
upprätthållits allt sedan starten av det s.k. RI-projektei. SARI anser det vikligl
atl denna princip upprätthålls i ADB-system av den storieksordning som det här
är fråga om och att man av integritets- och säkerhetsskäl inle bör göra något
avsteg frän principen.

Länsstyrelsen
i Jämtlands lim och M anser emellertid all registreringen bör ske inom Rl-syslemet.
Även datainspektionen anser att registreringen bör skötas av polisen. Enligt
datainspektionen bör det inle förekomma alt i körkortsregistrel ta in uppgifter
för atl de skall finnas till hands om och när någon söker körkort.
Ifrågavarande uppgifter är av allmän karaktär och används även i andra
sammanhang än körkortsprövning. Registreringen bör därför enligt inspektionen
handhas av den myndighet som gör omhändertagandena och som sedan också
använder uppgifterna i sin verksamhet.

Arbetsgruppen har redovisat tre olika alternativ för en
rapportering lill körkortsregistret. De flesta instanserna ansluter sig till
det alternativ som arbetsgruppen har förordat. Det innebär alt polisen
underrättar länsstyrelsen om omhändertagandet, varefter länsstyrelsen för in
uppgiften i registret.

TSV. LON, länsslyrelsen i Stockholms län och LTO/LOB- ulredningen
förordar dock alternativet som innebär att polisen för in uppgiften i registret.
TSV påpekar att polisen redan i dag har registreringsruliner som innebär alt
uppgifter direkt förs in i TSV: s ADB-system. För detta alternativ lalar
enligt TSV effektivitetshänsyn och en mindre risk för felaktiga registreringar.
TSV anser inte att länsslyrelserna är bättre rustade än polisen när det gäller atl
klara det utökade registreringsarbelet. I andra hand förordar TSV alternativet
som innebär att TSV för in uppgifter i registret.

Länsslyrelsen i Stockholms län anser atl polisen bör klara
registreringen med hjälp av de terminaler som man f n. disponerar.

Prop. 1981/82:9 71

LON saknar en analys av exempelvis vilken förstärkning som
de största länsstyrelserna skulle behöva vad gäller ytterligare terminaler m. m.
om det alternativ som arbetgruppen förordar skulle genomföras.

LTO/LOB-utredningen
är kritisk till arbetsgruppens kostnadsberäkningar och tror att kostnaderna
måste bli större än vad arbetsgruppen har angett.

SARI anser
att det skulle leda till väsentligt högre kostnader om polisen skulle svara för
registreringen i stället för länsstyrelsen. SARI har också principella
invändningar mot att låta polisen och länsstyrelsen fä ett delat ansvar för
denna del av körkortsregistret.

Förslaget
om en femårig rehabiliteringstid godtas av de flesta remissinstanserna.
Datainspektionen, LTO/LOB-utredningen och Svenska kommunförbundet anser dock
att tvä år är en tillräcklig tid, eftersom arbetsgruppen själv anser att äldre
uppgifter inte behövs och socialstyrelsens nuvarande anvisningar till
socialnämnderna innebär att nämnderna inte skall lämna ul uppgifter om LOB-omhändertaganden
som är äldre än tvä år.

Några remissinstanser anser det vara en brist alt - när
socialtjänstlagen trätt i kraft - polisen inte längre skall lämna några
uppgifter om LOB-omhändertaganden till socialnämnderna.

B. Socialtjänstens och sociala enhetens medverkan

Kammarrällen i Göteborg delar arbeisgruppens uppfattning
alt socialnämnden skall höras, om den som saken gäller är känd hos nämnden.
Nämnden bör dock beredas möjlighet att medverka även i de utredningar som
länsstyrelsens sociala enhet kommer att företa beträffande personer som inte
tidigare är kända hos nämnden.

Socialstyrelsen anser del i och för sig motiverat att
personal inom länsstyrelsernas sociala enheter gör kvalificerade utredningar.
Styrelsen anser dock att ärenden som förutsätter personlig kontakt bör
handläggas av socialnämnden enligt socialtjänstlagens närhetsprincip.

Statskontoret
och organisationskommittén jör socialstyrelsen framhåller atl det måste vara
en sirävan att undvika att den sociala enhetens arbete splittras på samma sätt
som fallet varit med den nuvarande socialkonsulentorganisationen.

De sociala
enheterna bör därför i högre grad ägna sig ät övergripande, generella och
förebyggande insatser och mindre åt individinriktade frågor och handläggning av
enskilda ärenden. Statskontoret anser alt om möjlighet skall finnas för
körkortsmyndigheterna att anlita de sociala enheterna för utredningar i
körkortsärenden, denna måste utnyttjas mycket restriktivt.
Organisationskommittén anser att möjligheten bör finnas i speciella fall, men
att den bör utnyttjas mycket restriktivt. Även länsstyrelsen i Kronobergs län.
länsstyrelsen i Jämtlands län och socialkonsulenterna i Kristianstads län
framhåller att de sociala enheternas medverkan bör begränsas till de mer
komplicerade utredningarna, som kräver medverkan av sådan sakkunskap som
socialkonsulenterna besitter.

Socialkonsulenterna
i Jämtlands län befarar alt arbeisgruppens förslag kan medföra en kraftig
ökning av körkortsärendena hos den sociala enheten. Det måste i första hand
ankomma på de sociala nämnderna att ulreda och yttra sig i körkortsfrågorna,
säger konsulenterna.

Länsnykterheisnämnden i Västerbottens län anser att
utredningar och yttranden i körkortsärenden inte bör ske utan atl den enskilde
först samtyckt till åtgärden.

Prop.
1981/82:9 72

Länsstyrelsen i Västernorrlands län och polisstyrelsen i
Sundsvall anser att polismyndigheten bör fä rätt att på egel iniliativ höra
socialnämnden i t.ex. vapenärenden.

C. Ikraftträdande och övergångsfrågor

Kammarrätten i Göteborg anser, i likhet med arbetsgruppen,
atl det är nödvändigl alt tillskapa en övergångsreglering som i stort
bibehåller det nuvarande rättslägel till dess det nya rapporteringssystemet
fungerar fullt ut. Kammarrätten tillstyrker också en övergångstid på två år.
Beträffande körkortsärendena föreslår dock kammarrätten att denna reglering
sker i övergångsbestämmelser till körkortslagen och att det därvid övervägs att
sätta i kraft de nya bestämmelserna i 39 § tredje stycket och 42 § andra
meningen körkortslagen den 1 juli 1983. Beträffande andra ärenden än
körkortsärenden anser kammarrätten alt uppgiftsskyldigheten under övergångstiden
kan regleras i övergångsbestämmelserna till socialtjänstlagen. Kammarrätten
pekar ocksä pä att man under övergångsperioden fr.o.m. den 1 januari 1982 måste
anlita såväl socialnämnden som körkortsregistrel för att få LOB-omhändertaganden
under de senaste tvä åren. Enligt kammarrätten kan detta undvikas om man
utsträcker polisens nuvarande rapporteringsskyldighet enligt 10§ nykterhetsvårdslagen
till den 1 juli 1983.

Enligl länsstyrelsen i Jämtlands län kan den föreslagna
övergångsbestämmelsen till socialtjänstlagen leda till tolkningssvårigheter.
Bestämmelsen bör därför formuleras om så atl det framgår att den enbart avser
det rutinmässiga uppgiftshämtandet från sociala nämnderna i samband med
personutredningar i körkortsärenden.

Svenska kommunförbundet finner det förvånande att
arbetsgruppen föreslagit en övergångsbestämmelse, som ålägger socialnämnden en
längre gående uppgiftsskyldighet än vad som i dag föreskrivs i 96 § körkortsförordningen.
Det naturliga enligt förbundets mening vore att låta de nuvarande
bestämmelserna gälla under övergångstiden.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981