Prop. 1981/82:94

Prop.
1981/82:94

Regeringens proposition 1981/82:94

om transport av farligt
gods;

beslutad
den 14 januari 1982.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

CLAES
ELMSTEDT

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Myndighetsansvaret
för vägtransporter av fariigt gods åvilar f.n. de myndigheter som enligt
produktkontrollagstiftningen har ansvaret för olika varukategorier. För sjö-,
luft- och järnvägstransporter av farligt gods ansvarar respektive
sjöfartsverket, luftfartsverket och statens järnvägar. För vägtransporterna
finns föreskrifter i olika författningar för skilda varuslag, medan det för
övriga transportslag finns regelsamlingar som avser samtliga varuslag.

I
proposifionen föreslås en ny organisation av myndighetsansvaret för väg- och
järnvägstransporterna. Den innebär att myndighetsfunktionerna sammanförs och
placeras hos sjöfartsverket. Förslaget är i huvudsak av principiell natur. Detaljutformningen
av den nya organisationen i enlighet med i propositionen angivna riktlinjer och
resursramar kommer att upp-dras ät en särskild kommitté. 1 propositionen
redovisas vidare vissa förenklingar i fråga om organisafionen för tillsyn över
landtransporterna. Polisen, tullen och yrkesinspektionen föreslås utöva den
allmänna tillsynen över transporterna.

Slutligen
föresläs ati den författningsmässiga regleringen av säkerheten vid transport av
farligt gods i fortsättningen skall grundas på en ny lag om transport av
farligt gods. Lagen föreslås gälla samtliga transport- och varuslag, dock med
undantag för bulktransporter till sjöss.

Den
I januari 1983 anges som en riktpunkt för förslagens genomförande.

1 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 94

Prop. 1981/82:94

1
Förslag till

Lag
om transport av farligt gods

Härigenom
föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelser

1 §
Med transport förstås i denna lag förflyttning av farligt gods med

transportmedel samt sådan lastning, lossning, förvaring och annan hante

ring av det farliga godset som utgör ett led i förflyttningen.

Som
transport anses dock inte förflyttning som sker endast inom ett område där
tillverkning, lagring eller förbrukning av farligt gods äger rum.

2 §
Med farligt gods förstås i denna lag gods som består av eller innehål

ler

explosiva
varor,

komprimerade,
kondenserade eller under tryck lösta gaser,

brandfarliga
vätskor,

brandfarliga
fasta varor,

självantändande
varor,

varor
som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten,

oxiderande
varor,

organiska
peroxider,

giftiga
varor,

vämjeliga
varor,

varor
med benägenhet att orsaka infektioner,

radioaktiva
varor,

frätande
varor samt

magnetiskt
material och som på grund därav vid transport kan medföra skador pä människor,
djur, egendom eller i miljön eller påverka transportmedlets säkra framförande.

3 §
Med transportmedel förstås i denna lag

1. varje
slag av fordon som används för transport pä väg eller i terräng,

2. järnvägsvagnar och andra spårbundna fordon,

3. luftfartyg samt

4. fartyg i den utsträckning som det i dem
transporteras gods i förpackad form, i containrar, flyttbara tankar eller
transportmedel enligt punkt I och 2.

4 §
1 fråga om transporter med svenska fartyg eller svenska luftfartyg

gäller denna lag även utom riket om inte detta strider mot främmande lag

som är tillämplig.

I
fråga om örlogsfartyg och militära luftfartyg gäller denna lag endast såvitt
regeringen förordnar därom.

1 fråga om radioaktiva
varor gäller denna lag endast i den mån den är förenlig med atomenergilagen
(1956:306) respektive strålskyddslagen (1958:110) och med stöd av dessa lagar
meddelade föreskrifter eller villkor.

Prop.
1981/82:94 3

5
§ Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter om vilka varor som
skall anses utgöra farligt gods enligt 2 § med hänsyn till transportmedel,
godsmängd eller andra transportförhållanden.

6 § Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om
eller för särskilt fall besluta om undantag frän lagens tillämpning på

1. transporter med utländska fartyg och luftfartyg,

2. försvarsmaktens transporter,

3. vissa transporter eller vissa slag av transporter i
övrigt. Regeringen får överlåta åt myndighet att meddela föreskrifter om eller

för
särskilt fall besluta om undantag enligt första stycket 2 och 3.

Säkerhetsbestämmelser

7
§ Transport får ske endast på de
villkor och under de förutsättningar som anges i denna lag eller med stöd av
lagen meddelade föreskrifter.

8 § Vid transport skall de åtgärder vidtas och den
försiktighet iakttas som fordras för att hindra eller motverka, att det farliga
godset orsakar skador pä människor, djur, egendom och i miljön. Transportmedel
och andra transportanordningar skall vara av sådan beskaffenhet att de står
emot påkänningarna vid transport.

9 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
bemyndigas att meddela föreskrifter om klassificering av farligt gods, om
transportmedel och andra transportanordningar, märkning, uppgiftsplikt,
säkerhetsutrustning, lastning, lossning, förvaring och annan hantering av
farligt gods samt om försiktighetsmått och åtgärder i övrigt, allt i den
utsträckning som krävs från transportsäkerhetssynpunkt.

Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att föreskriva att
transportmedel och andra transportanordningar får användas vid transport
endast om de är provade och godkända.

10 §
Om det är av särskild betydelse från transportsäkerhetssynpunkt får

regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förbjuda vissa slag

av transporter eller föreskriva att vissa slag av transporter får ske endast

efter tillstånd eller förhandsanmälan.

Tillsyn

11 §
Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som

meddelats med stöd av lagen skall utövas av myndighet som regeringen

bestämmer.

12 §
För tillsynen enligt denna lag äger tillsynsmyndighet tillträde till

områden, lokaler och andra utrymmen, som används i samband med

transport, eller till transportmedel och transportanordningar. Myndigheten

har rätt att få de upplysningar, handlingar och prov som behövs för

tillsynen. För uttagna prov utgår inte någon ersättning.

Det
åligger polismyndigheterna att lämna den handräckning som behövs för tillsynen.

Prop.
1981/82:94 4

13 § Tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden eller
förbud som

uppenbart behövs för att denna lag eller de föreskrifter som meddelats med

stöd av lagen skall efterievas.

1 beslut om föreläggande eller förbud kan
tillsynsmyndigheten utsätta vite.

Underlåter någon att vidta en förelagd åtgärd, får
tillsynsmyndigheten förordna om rättelse på den försumliges bekostnad.

14 § Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om
skyldighet för

polismän att hindra fortsatt transport om transporten strider mot denna lag

eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter och fortsatt transport inte

kan ske utan påtaglig risk för skada.

Avgifter

15 § Regeringen bemyndigas att föreskriva om avgifter för
myndighets

verksamhet enligt denna lag.

Ansvar och sekretess

16 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot

1.
föreskrifter
som meddelats med stöd av 9 eller 10 §,

2. förelägganden eller förbud som
meddelats med stöd av 13 §, dock inte om föreläggandet eller förbudet omfattas
av ett vitesföreläggande

döms till
böter eller fängelse i högst ett år.

Ansvar enligt första stycket inträder inte om ansvar för
gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

17 § Den som har tagit befattning med ett ärende som avses
i denna lag

får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han därvid har erfarit om någons

affärs- eller driftförhällanden.

1 det allmännas verksamhet tillämpas i stället
bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Regeringen får meddela de övergångsbestämmelser som behövs.

Prop.
1981/82:94 5

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:329) om hälso- och
miljöfarliga varor

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1973:329) om hälso-
och miljöfarliga varor skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§ Lagen gäller ej vara som är att anse som

1.
livsmedel
enligt livsmedelslagen (1971:511),

2.
läkemedel
enligt läkemedelsförordningen (1962:701),

3.
fodermedel
enligt/ö/-ort/«//?- 3. fodermedel enligt/age/; (1961:
en (1961:381) om tillverkning av 381) om tillverkning av och handel och handel
med fodermedel m. m. med fodermedel m. m.

Ej heller gäller lagen i fråga om radioaktiva ämnen och
andra källor fill joniserande strålning.

I fråga om brandfarlig eller explosiv vara äger lagen
tillämpning endast i den mån varan är hälso- eller miljöfarlig av annat skäl än
som föranlett att den hänförts till nämnda varukategorier.

/ fråga om transport av sådana hälso- och miljöfarliga
varor som är farligt gods enligt lagen (0000:000) om transport av farligt gods
gäller denna lag endast i den utsträckning som regeringen förordnar.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:69) om explosiva och
brandfarliga varor

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1975:69) om explosiva
och brandfarliga varor skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l§' Regeringen bemyndigas att i fråga om varor som består
av eller innehåller explosivt eller pyrotekniskt ämne (explosiva varor) samt i
fråga om brandfarliga varor meddela föreskrifter som gäller tillverkning,
handel, hantering, förvärv, överlåtelse, transport eller införsel eller som i
övrigt är påkallade från säkerhetssynpunkt.

' Senaste lydelse 1977:424.

Prop. 1981/82:94 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om avgifter
för provning, kontroll eller besiktning eller annan verksamhet enligt
bestämmelse som avses i första stycket.

Regeringen får överlåta ät förvaltningsmyndighet att
meddela sädana föreskrifter som avses i första och andra styckena och åt kommun
att meddela sädana föreskrifter som avses i andra stycket.

Lagen gäller inte i fråga om sådan transport av explosiva
och brandfarliga varor som omfattas av lagen (0000:000) om transport av farligt
gods.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

4 Förslag till

Lag om ändring i strålskyddslagen (1958:110)

Härigenom föreskrivs att 22 § och rubriken närmast före 22
§ sträl-skyddslagen (1958:110) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Transport och transitering m. m. Förtullning

22§'

Om transport och förtullning av Om förtullning av radioaktivt

radioaktivt ämne förordnar rege- ämne
förordnar regeringen eller

ringen eller myndighet som rege- myndighet
som regeringen bestäm

ringen bestämmer. mer.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Senaste lydelse 1975:709.

Prop. 1981/82:94 7

Utdrag
KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1981-11-12

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo,
Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson,
Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande:
statsrådet Elmstedt

Lagrådsremiss
om transport av farligt gods

1
Inledning

I
januari 1979 tillkallades en särskild utredare med uppdrag att utreda vissa
frågor om transport av fariigt gods.

Utredaren,
som arbetar under namnet kommittén för transport av farligt gods, avlämnade i
september 1980 delbetänkandet (Ds K 1980: 10) Säkrare transporter av farligt
gods, del 1.' Betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga
1.

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kammarrätten i Jönköping,
rikspolisstyrelsen, försvarets materielverk, försvarets forskningsanstalt,
socialstyrelsen, postverket, statens järnvägar (SJ), trafiksäkerhetsverket,
sjöfartsverket, luftfartsverket, transportrådet, statskontoret,
riksrevisionsverket, statens naturvårdsverk, produktkontrollnämnden, statens
strälskyddsinstitut, kommerskollegium, generaltullstyrelsen,
arbetarskyddsstyrelsen, statens industriverk, statens kärnkraftinspektion,
statens provningsanstalt, statens brandnämnd, länsstyrelserna i Stockholms,
Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län,
miljödatanämnden, fartygsmiljöutredningen (K 1973:04),
atomlagsfiftningskommittén (11979:05), AB Svenska Godscentraler (ASG),
Bilspedition AB, Centralorganisationen SACO/SR, Ingenjörsvetenskapsakademien,
Landsorganisationen i Sverige, Plast- och kemikalieleverantörers förening, SAS,
Svensk pilotförening. Svenska hamnförbundet. Svenska kommunförbundet. Svenska
maskinbefälsförbundet, Svenska petroleum institutet. Svenska
transportarbetareförbundet. Svenska äkeriförbundet, SHIO-familjeföretagen,
Sveriges kemiska

'
Betänkandet avgavs av ledamoten av riksdagen Rolf Sellgren,

Prop.
1981/82:94 8

industrikontor, Sveriges redareförening, Sveriges
speditörförbund. Tjänstemännens centralorganisation och Transporttekniska
föreningen.

Lantbrukarnas riksförbund har förklarat sig avstå frän att
avge yttrande. Transportfackens yrkes- och arbetsmiljönämnd har hänvisat till
de yttranden som avgetts av Svenska äkeriförbundet och Svenska transportarbetareförbundet.
Sveriges industriförbund har anslutit sig till vad Sveriges kemiska
industrikontor anfört. Standardiseringskommissionen i Sverige har förklarat sig
inte ha något att anföra beträffande förslagen.

Länsstyrelserna i Stockholms och Göteborgs och Bohus län
har bifogat yttranden från bl. a. ett antal kommuner. Industriverket har
bifogat yttrande från sprängämnesinspektionen och arbetarskyddsstyrelsen från
ett antal yrkesinspektionsdistrikt.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Jag anhåller nu att få ta upp de frågor som behandlas i
betänkandet.

2 Bakgrund

Det finns ett omfattande system av säkerhetsföreskrifter
för transport av fariigt gods. Dessa föreskrifter återfinns i internationella
överenskommelser samt i nationella lagar, regeringsförordningar och
myndighetsföreskrifter. De olika regelverken innehåller föreskrifter om bl. a.
klassificering, dvs. indelning av farligt gods i olika farlighetsklasser,
förpackning, märkning, dokumentering, transportmedlets beskaffenhet och
lastsäkring.

I Sverige har regleringen på grund av sin detaljrikedom
och tekniska karaktär till helt övervägande delen karaktären av myndighetsföreskrifter.

Med stöd av lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg -
sjösäkerhetslagen - (omtryckt 1978:109, ändrad senast 1981:318) har
sjöfartsverket meddelat föreskrifter för sjötransport av fariigt gods. På
motsvarande sätt har luftfartsverket med stöd av luftfartslagen (1957:297,
omtryckt 1979:643, ändrad 1981:81 1) meddelat
föreskrifter för lufttransporter. För järnvägstransporter av farligt gods
gäller de normal villkor en järnväg enligt järnvägstrafikstadgan (1966:202,
ändrad senast 1981:64) är skyldig att fastställa. Sjöfartsverket,
luftfartsverket och statens järnvägar har vart och ett inom sitt område det
övergripande ansvaret för bl. a. säkerheten vid transporterna.

Ansvaret för vägtransporter av farligt gods åvilar de
myndigheter, som har ansvaret för olika varukategorier, de s. k.
produktkontrollmyndigheterna. Föreskrifter för vägtransporter har meddelats
främst av industriverket med stöd av lagen (1975:69) om explosiva och
brandfarliga varor (ändrad senast 1977:424) och av produktkontrollnämnden med
stöd av lagen (1973:329) om hälso- och miljöfariiga varor (ändrad senast
1980:217). Vidare ansvarar statens kärnkraftinspektion enligt atomenergi-

Prop. 1981/82:94 9

lagen
(1956:306, ändrad senast 1980: 179) för transport av klyvbart radioaktivt
material, statens strålskyddsinstitut enligt strålskyddslagen (1958: 110,
ändrad senast 1981:291) för transport av icke klyvbart radioaktivt material,
socialstyrelsen enligt läkemedelsförordningen (1962:701, ändrad senast
1981:467) för transport av läkemedel samt statens naturvårdsverk enligt
förordningen (1975:346) om miljöfarligt avfall (ändrad senast 1981:312) för
transport av sådant avfall.

Sverige tillämpar de
internationella överenskommelser om transport av farligt gods som har betydelse
för landet. Det är främst ADR (den europeiska överenskommelsen om
internationell vägtransport av farligt gods), RID (det internationella
reglementet om befordran av farligt gods på järnväg), RAR (bestämmelser för
flygtransport av farligt gods) och IMDG-koden (internationell kod för transport
av farligt gods till sjöss) samt de s. k. kemikalie- och gasbulkkoderna för
sjötransporter.

Nuvarande organisatoriska
ordning för vägtransporter fick sin utformning år 1973. I samband med att
Sveriges anslutning till ADR då behandlades, diskuterades också frågan om en
särskild lagstiftning för nationella transporter av farligt gods skulle införas
och ett särskilt transportsäker-hetsorgan inrättas (prop. 1973:143).
Övervägandena ledde fram till att frågan borde lösas inom ramen för gällande
produktlagstiftning. I propositionen påpekades att den organisatoriska lösning
som föreslogs fick anses vara av provisorisk karaktär i avvaktan på att man
fick ytteriigare underlag för en bedömning bl. a. genom arbetsmiljöutredningens
(S 1970:35) arbete och de erfarenheter som kunde vinnas sedan det föreslagna
systemet hade varit i kraft under viss tid.

Riksdagen
delade den uppfattning som kommit till uttryck i proposifionen (TU 1973:24,
rskr 1973:334).

Frågan om transport av
farligt gods berördes härefter bl. a. i prop. 1976/ 77:49 om arbetsmiljölag m.
m. Föredragande departementschefen framhöll där bl. a. angelägenheten av
samordnade insatser på området.

I
ett par motioner (1976/77:52 och 1976/77:813) hemställdes bl. a. au riksdagen
skulle ge regeringen i uppdrag att tillsätta en utredning med uppgiften att
samordna bestämmelser och myndighetsansvar för transport av farligt gods.

Trafikutskottet
(TU 1977/78: 1) yttrade i anledning av motionerna att det torde få ankomma pä
regeringen att ta de initiativ som behövdes för en allsidig prövning av
frågorna om koncentration av det samlade ansvaret och samordnade bestämmelser
för transport av fariigt gods. Utskottet hemställde att riksdagen som sin
mening skulle ge regeringen det anförda till känna. Riksdagen biföll vad
utskoUet hemställt (rskr 1977/78: 8).

För
en mer utförlig beskrivning av nuvarande förhållanden hänvisas till
betänkandet.

Prop. 1981/82:94 10

3
Föredraganden

3.1
Allmänna synpunkter

I
transportsammanhang är farligt gods en samlingsbenämning på en mängd olika
ämnen, som på ett eller annat sätt kan välla skador på människor, miljö eller
egendom. Några exempel på allmänt kända och ofta förekommande ämnen är klor,
bensin och sprängämnen.

En
transport innebär i allmänhet varierande påfrestningar på grund av
temperaturväxlingar, skakningar m. m. Detta betyder att risken för skador på
grund av det farliga godset ökar i förhållande till risken vid stationär
hantering. Att vi trots detta tillåter transporterna beror pä att det moderna
industrisamhället inte kan avvara det farliga godset och därmed inte heller
avstå frän att transportera det. Transporter av farligt gods är därför nödvändiga.

Huvudsyftet med den
offentliga regleringen av verksamheten transport av farligt gods bör enligt min
mening vara att skydda människor, miljö och egendom. Vi måste därför ha ett
effektivt säkerhetssystem som neutraliserar riskerna vid transporterna. Ett
hundraprocentigt skydd åstadkommer vi emellertid först genom att helt förbjuda
transporterna. Detta är som jag nyss sade inte möjligt i värt samhälle. Även om
skyddet för människor, miljö och egendom är det primära måste därför en ständig
avvägning göras mellan säkerhetsintresset och intresset av att kunna
transportera till en rimlig kostnad.

Målet
för den offentliga regleringen av verksamheten transport av farligt gods anser
jag därför kunna uttryckas så att regleringen skall ge rimlig säkerhet åt
människor, miljö och egendom och samtidigt möjliggöra en rationell och effektiv
transportverksamhet, både för näringslivet och myndigheter.

Av
betänkandets redogörelse för nuvarande förhållanden framgår att detta mål f. n.
inte är uppfyllt i Sverige. Utredaren har belyst en rad brister och som
huvudsakliga orsaker Ull dessa pekat på produktkontrollanknyt-ningen av
vägtransportföreskrifterna, antalet författningar och inblandade myndigheter,
skillnaderna i regleringen mellan nationella och internationella
vägtransporter och skillnaderna i regleringen mellan de nationella
vägtransporterna och andra transporter över huvud taget.

Betänkandet
innehåller förslag Ull en ny myndighetsorganisation och lagstiftning som syftar
till att undanröja dessa orsaker och därmed ge säkrare transporter. Grundtanken
bakom förslagen är, att förfaUningar och myndighetsansvar skall samordnas, att
vägtransportregleringen i likhet med övriga transportgrenar skall bli
transportorienterad samt att skillnaderna mellan inhemsk och internationell
reglering skall utjämnas.

En
enig remissopinion delar utredarens uppfattning att det behövs såväl
organisatoriska som författningsmässiga förändringar. Också de princi-

Prop.
1981/82:94 11

piella huvuddragen i utredarens förslag har i huvudsak
bemötts positivt. Några remissinstanser, främst naturvårdsverket och
produktkontrollnämnden, ser dock en viss fara i att alltför starkt betona
transportinriktningen. De menar att detta bl. a. kan leda till en för snäv syn
pä vilka risker som skall beaktas och även till vissa organisatoriska
nackdelar.

För egen
del anser jag att utredarens analys av brister i nuvarande organisation och
författningsreglering och av orsakerna till bristerna i allt väsentligt är
riktig. Som en konsekvens av detta synsätt ansluter jag mig också till de
huvudprinciper på vilka utredarens förslag bygger: samordning, transportorientering
och internationell anpassning, principer vilka jag menar alla är ägnade att öka
säkerheten i transportverksamheten.

Sverige har godkänt en rad internationella
överenskommelser om transport av farligt gods. Vi har alltså för
internationella transporter accepterat den säkerhetsnivå dessa överenskommelser
anger och den riskvärdering som de bygger på. Rimligen bör vi då också som
huvudprincip acceptera dem för inhemska transporter, även om undantag eller
tillägg ibland kan vara motiverade.

Genom att acceptera de internationella normerna skapar man
enligt min uppfattning goda förutsättningar för en säker och rationell
transporthantering: vi slipper i stor utsträckning dubbla regelsystem,
handelsutbytet underlättas, ett tekniskt komplicerat och volymmässigt
omfattande författningsarbete kan reduceras. Självfallet måste Sverige i det
internationella samarbetet bevaka att säkerheten bibehålls på en hög nivå och
verka för att de ambitioner i fråga om bl. a. arbetsmiljö och miljöskydd som
kommit till uttryck i svensk lagstiftning gör sig gällande också
internationellt. De svenska myndigheterna har härvid ett initiativansvar.

Utredarens förslag omfattar inte sjöbulktransporter. Som
skäl för att utelämna dessa transporter har utredaren anfört, att de säkerhetsproblem
som är förenade med dem är särpräglade och sjöfartsspecifika. Vidare pekas på
att de, till skillnad från andra transporter, inte ingår som delar i
kombinerade transporter, varför det inte finns något större samordningsbehov.
Ingen remissinstans har framfört någon erinran mot denna av-gränsning. Jag
delar också uppfattningen att sjöbulktransporterna inte bör behandlas i detta
sammanhang.

I det följande avser jag att behandla de förslag till ny
lagstiftning och myndighetsorganisation för transport av farligt gods som bör
föreläggas riksdagen. Förslagens genomförande kräver därutöver en rad
detaljerade överväganden vilka det ankommer pä regeringen att göra. Dessa
frågor kommer jag att beröra endast översiktligt.

Prop. 1981/82:94 12

3.2
Organisatoriska frågor

3.2.1
Inledning

Ett
mycket stort antal myndigheter är i dag direkt eller indirekt inblandade i
verksamheten transport av farligt gods. De direkt berörda är sjöfartsverket,
luftfartsverket, SJ, industriverket, produktkontrollnämnden, naturvårdsverket,
socialstyrelsen, kärnkraftinspektionen, strålskyddsinstitutet,
arbetarskyddsstyrelsen, sprängämnesinspektionen, länsstyrelser, hälsovårdsnämnder
och yrkesinspektionen.

Utredaren
konstaterar att den splittrade bild, som denna mångfald av myndigheter
erbjuder, hindrar enskilda och myndigheter att handla säkert och rationellt i
frågor rörande transport av farligt gods. 1 betänkandet läggs därför fram
organisatoriska förslag som avses medföra att såväl den föreskrivande som den
kontrollerande myndighetsverksamheten koncentreras samt att dubbelkompetenser
respektive brist pä kompetens undanröjs.

Inte
någon remissinstans har ifrågasatt behovet av att förenkla myndighetsorganisationen.
Majoriteten anser också att förenklingen bör ske genom koncentration av
myndighetsansvaret. Kommunförbundet förordar dock att en lösning söks inom
gällande myndighetsfunktioner.

För
egen del anser jag att det från säkerhets- och effektivitetssynpunkter och
därmed också frän kostnadssynpunkt är nödvändigt att - i kombination med en
samlad lagstiftning - koncentrera myndighetsansvaret. Det är enligt min mening
inte möjligt att åstadkomma en tillräckligt effektiv insats utan
organisatoriska förändringar.

Efter
att ha prövat lösningar som omfattat alla transportslag, har utredaren stannat
för ett samordningsalternativ som endast omfattar landtransporter, dvs. väg-
och järnvägstransporter. Utredaren har redovisat starka skäl för att samla
land- och sjötransporterna inom en myndighet. Han har emellertid bedömt att en
sådan lösning, med hänsyn till den allmänna sjösäkerhetens krav, skulle medföra
ökade kostnader för det allmänna och bl. a. därför ansett sig förhindrad att
föreslå en sjö- och landtransportmyndighet.

Åtskilliga
remissinstanser har kritiserat att förslaget begränsats till landtransporterna.
Bl. a. rikspolisstyrelsen, försvarets materielverk, SJ, tran-sporträdet,
industriverket, ASG, Bilspedition AB, speditörförbundet, äkeriförbundet,
kemikontoret och industriförbundet har anfört att i vart fall sjö- och landtransporter
bör samordnas.

Jag
delar uppfattningen att det skulle vara till fördel för säkerheten och
effektiviteten vid transport av farligt gods att samordna alla transportslagen
i en myndighet. Av betänkandet framgår emellertid att en utbrytning av transportfunktionen
ur sjöfartsverket och luftfartsverket i dag skulle medföra ökade utgifter för
staten som inte motsvaras av omedelbara besparingar på annat häll. Det är
enligt min mening inte tänkbart att finansiera nya utgifter med svårberäknade
framtida positiva effekter för samhällsekonomin. De stora problemen i dag
finns pä landtransportsidan. Det

Prop.
1981/82:94 13

primära är därför att samordna myndighetsansvaret för
landtransporterna. Jag biträder följaktligen i huvudsak utredarens förslag till
en ny myndighetsorganisation för landtransporterna. I det följande skall jag
emellertid utveckla hur jag anser att man kan gä ett steg längre i samordning
genom att knyta den nya landtransportorganisationen fill sjöfartsverket. En
sådan samordning kommer också lufttransporterna till godo.

3.2.2 Föreskrivande myndigheter

I betänkandet har åtskillnad gjorts mellan de myndigheter
som har att meddela föreskrifter och de som uteslutande har tillsynsfunktioner.
Jag följer samma uppdelning här.

Utredaren har föreslagit att de funktioner med avseende pä
transport av farligt gods som f. n. åvilar industriverket,
produktkontrollnämnden, naturvårdsverket, socialstyrelsen samt SJ i sin helhet
skall utbrytas ur nämnda myndigheter och sammanföras till en ny enhet inom transportrådet.
Till samma enhet skall också enligt förslaget föras viss föreskrivande
verksamhet som ligger hos kärnkraftinspektionen och strålskyddsinstitutet. Den
nya enheten har i betänkandet kallats farligt-godsenheten, FGE. I
fortsättningen använder också jag denna benämning.

FGE skall enligt betänkandet ha ett verksamhetsområde som
omfattar landtransporter, visst ansvar för information för alla transportslag
samt uppgiften att verka för samordning mellan transportslagen. I fråga om
radioaktivt material föreslås att ansvaret begränsas till att avse föreskrivande
verksamhet.

Organisatoriskt föresläs FGE fä en självständig ställning
i transportsä-kerhetsfrägor och i sådana frågor ledas av en delegation med
företrädare för berörda myndigheter och organisationer. En rådgivande nämnd
föresläs biträda FGE.

Ansvaret för sjö- och lufttransporter föreslås i
betänkandet ligga kvar oförändrat hos sjöfartsverket respektive
luftfartsverket.

En ny enhet för landtransporter

Den föreslagna metoden att samordna myndighetsansvaret,
nämligen genom att bryta ut funktionerna rörande farligt gods ur de nu
ansvariga myndigheterna och föra samman funktionerna på en hand har godtagits
vid remissbehandlingen. Några invändningar mot att den samlade
myndighets-funkfionen integreras i en befintlig myndighet har inte heller
gjorts.

Utredarens val av transportrådet som den myndighet i
vilken integrering skall ske har däremot mött en hel del kritik.

Riksrevisionsverket, länsstyrelsen i Malmöhus län,
socialstyrelsen, produktkontrollnämnden m. fl. har pekat på att transporträdet
saknar kunskap om produkterna ävensom kompetens att bedöma de hälso- och
miljöfarliga aspekterna och avstyrker pä grund därav en anknytning till
transportrådet.

Sjöfartsverket förordar att FGE lokaliseras till verket.
På så sätt skulle

Prop. 1981/82:94 14

man enligt verket kunna ta ett mer samlat grepp kring
transportfrågorna utan att verkets totalansvar för sjösäkerheten behöver
rubbas. Industriverket förordar också anknytning av FGE till sjöfartsverket och
pekar bl. a. pä att det är viktigt med nära och enkla vägar till samarbete
mellan FGE och sjöfartsverket. Liknande resonemang har förts av kemikontoret,
redareföreningen och hamnförbundet.

Yrkesinspektionsdistrikten i Stockholm och Härnösand
förordar arbetarskyddsstyrelsen. Arbetarskyddsstyrelsen och naturvårdsverket
har båda ifrågasatt om inte trafiksäkerhetsverket vore lämpligt, bl. a. med
hänsyn till detta verks tekniska kunskaper och regionala organisation.
Produktkontrollnämnden föreslår att en förläggning till trafiksäkerhetsverket,
alternativt sjöfartsverket, övervägs.

Valet av transporträdet tillstyrks eller lämnas utan
erinran av bl.a. SJ, transporträdet, länsstyrelsen i Stockholms län, LO, ASG,
Bilspedition och speditörförbundet.

För egen del finner jag inget skäl att bedöma frågan om
utbrytning och sammanförande av ansvaret för farligt gods på annat sätt än
utredaren och remissinstanserna gjort. Jag biträder alltså utredarens förslag
härom. De skäl utredaren anfört för att integrera FGE i en befintlig myndighet
finner jag också riktiga.

1 fråga om tänkbara myndigheter att integrera FGE i har
som jag nyss nämnt flera förslag framförts: transportrådet,
trafiksäkerhetsverket, arbetarskyddsstyrelsen, någon produktkontrollmyndighet
och sjöfartsverket.

Som jag tidigare redovisat har jag anslutit mig till
grundtanken att verksamheten bör vara transportinriktad. En konsekvens härav
är. att man inte bör förlägga verksamheten till en produktansvarig myndighet
utan till en myndighet med transportanknytning. Det skäl som främst talar mot
ett produktkontrollorgan är att det inte finns något sådant med ansvar som
omfattar alla typer av farligt gods.

Arbetarskyddsstyrelsen har i sitt remissyttrande anfört
att styrelsen otvivelaktigt har en betydande kompetens inom området transport
av fariigt gods, men att styrelsen ändock inte bör komma i fråga på grund av
sina redan nu omfattande och krävande myndighetsuppgifter inom det egentliga
arbetsmiljöområdet. - Jag delar den uppfattning arbetarskyddsstyrelsen framfört.

Trafiksäkerhetsverket är en tekniskt inriktad myndighet
med regional organisation, tvä faktorer som skulle kunna vara till nytta för
FGE, den regionala organisationen främst vid tillsynsverksamhet. Verket har
erfarenhet av fordonstekniska kontroller och kontroll av lastförankring i samband
med flygande inspektioner. 1 övrigt saknar verket emellertid direkt erfarenhet
av såväl transporter som farligt gods och dess verksamhet är •lelt inriktad på
vägtrafik. Jag är därför inte beredd att förorda trafiksäkerhetsverket.

Transporträdet har med sin planerande och samordnande
verksamhet.

Prop. 1981/82:94 15

som
omfattar alla trafikgrenar, och sin organisatoriska uppbyggnad mänga fördelar
att erbjuda. De invändningar som under remissbehandlingen framförts mot
transportrådet gäller främst rådets brist pä kompetens rörande det farliga
godset. Detta anser jag dock i och för sig vara en brist som kan hävas dels
genom att sådan kompetens tillförs rådet, dels genom samråd med
produktkontrollmyndigheterna. I stora delar instämmer jag därför i de argument
utredaren framfört när han motiverat sitt val av transportrådet. Samtidigt
finner jag att det utpräglade behovet av samordning mellan land- och
sjötransporter talar för att FGE i stället förläggs till sjöfartsverket. Detta
innebär att rutinerna för samarbete mellan sjö- och landtransporter kan
förenklas. Eftersom verket redan nu har ett omfattande ansvar för transport av
farligt gods, finns där kunskaper och erfarenheter av transporter,
transportmedel — även landtransportmedel på grund av färjetrafiken — och
farligt gods. Sjöfartsverket har också betydande erfarenhet av det
internationella transportsamarbetet. Sjöfartsverkets resurser är naturligtvis
inte sä dimensionerade att de räcker också för landtransportverk-samheten. En
kombination av sjöfartsverkets resurser och de som finns hos de nuvarande
landtransportmyndigheterna kommer dock enligt min mening att ge möjligheter
till en rationell och effektiv organisation för transport av farligt gods. De
fördelar en sådan kombination innebär är enligt min uppfattning så betydande
att de överväger de nackdelar som kan vara förenade med att man till ett
enskilt trafikverk knyter arbetsuppgifter som avser andra trafikgrenar än
verkets huvuduppgifter gör.

Organisationsformen

Som
skäl för att ge FGE en självständig ställning i transportsäkerhetsfrågor har
utredaren anfört dels att det utåt bör framgå att det är fråga om ett organ med
ansvar för just transport av fariigt gods, dels att man med ett särskilt
beslutande organ får en beslutsfunktion som har sakkunskap på flera viktiga
områden, bl. a. produktkontroll och teknik.

Den
föreslagna organisationsformen tillstyrks av bl. a. rikspolisstyrelsen,
industriverket, ASG, Bilspedition och kemikontoret. Industriverket har i sitt
yttrande understrukit att dess erfarenheter av frågor om farligt gods bekräftar
uppfattningen om att FGE bör ha en självständig ställning.

Transportrådet,
statskontoret och riksrevisionsverket avstyrker förslaget, eftersom det enligt
dem vore mest naturligt och effektivt om transport-rådets samordnande och
planerande kompetens kan utnyttjas på alla nivåer i organisationen.

Den
organisationsform utredaren dragit upp riktlinjerna för utgår frän
transporträdets förutsättningar. Sjöfartsverkets organisation och arbetsuppgifter
medför naturligen att förutsättningarna blir annorlunda.

Sjöfartsverkets
organisafion ser i korthet ut på följande sätt. Verket leds av en styrelse, som
består av generaldirektören och sju andra ledamöter. Den centrala förvaltningen
är indelad i fem avdelningar, nämligen driftav-

Prop. 1981/82:94 16

delningen,
sjökarteavdelningen, sjöfartsinspektionen, ekonomiavdelningen och
administrativa avdelningen.

Sjöfartsinspektionen,
som är den avdelning som är av intresse i detta sammanhang, förestås av en
sjösäkerhetsdirektör. Sjösäkerhetsdirektören har enligt förordningen (1969:320)
med instruktion för sjöfartsverket (omtryckt 1975: 1070, ändrad senast 1979:
1044) att avgöra vissa frågor som ankommer på sjöfartsverket.
Sjöfartsinspektionen är i sin tur indelad i sektioner, varav sektionen för
transport av fariigt gods är en. Dess uppgifter rör ärenden om fartygs
konstruktion och utrustning för säker transport av olja, kemikalier,
kondenserade gaser och andra farliga ämnen i bulk och i förpackad form, ärenden
om lasters fysikaliska och kemiska egenskaper, åtgärder mot riskerna i samband
med transport av fariigt gods samt ärenden om åtgärder mot vattenförorening
frän fartyg.

Jag
förordar att FGE knyts till sjöfartsinspektionen. FGE och sjöfartsinspektionen
bör enligt min mening sammanföras praktiskt och beslutsmässigt så långt det är
ändamålsenligt med hänsyn till de skilda förutsättningar som gäller för sjö-
och landtransporter.

Även
med FGE i sjöfartsverket är det enligt min mening lämpligt att kombinera
verksamheten med en delegation, vars ledamöter bör företräda berörda
myndigheter. Delegationens uppgift bör bl. a. vara att bistå med sakkunskap
inom de skilda områden som påverkar och påverkas av verksamheten - t. ex.
järnvägsfrågor och produktkontroll - att medverka vid avvägningen mellan de
olika transportgrenarnas intressen, att biträda vid samordningen mellan
transportslagen och vid den långsiktiga planeringen av verksamheten.

Jag
anser alltså att en knytning till sjöfartsverket kommer att innebära
effektivitetsvinster och därigenom kostnadsbesparingar och bättre säkerhet.
Ibland kommer man att behöva göra avvägningar mellan olika intressen. Detta
medför att såväl de specifika landtransportintressena som
pro-duktkontrollintressena måste tillförsäkras ett reellt inflytande på verksamheten.

Man
kan diskutera några olika metoder för att åstadkomma ett sådant inflytande.
Vilken metod som är lämplig beror i viss män på i vilken utsträckning
landtransportfunktionen integreras i sjöfartsverket. En möjlighet är att
föreskriva skyldighet för sjöfartsverket att i vissa landtran-sportfrågor fatta
beslut / samråd med delegationen. Regeringen bör i sådant fall avgöra frågor
om vilka enighet inte kan uppnäs. En annan möjlighet är att utöka sjöfartsverkets
styrelse med företrädare för bl. a. SJ och produktkontrollmyndigheterna.
Slutligen kan man tänka sig att ge delegationen en begränsad beslutsrätt.

Jag
har för avsikt att återkomma till regeringen med ett förslag om en kommitté som
skall utforma organisationens detaljer. Åt en sådan kommitté bör det uppdras
att närmare ange hur och i vilken utsträckning sjö- och
landtransportfunktionerna skall samordnas, delegationens omfattning och

Prop. 1981/82:94 17

sammansättning
samt formerna för det inflytande för bl. a. SJ och produktkontrollmyndigheterna
som jag ovan behandlat. I organisationskommittén bör enligt min mening finnas
företrädare bl. a. för de olika transportslagen.

I
anslutning till vad jag tidigare anfört om delegationen vill jag här framhålla
att det av effektivitetsskäl är önskvärt att antalet ordinarie ledamöter inte
blir för stort och i vart fall inte överstiger tio.

Utredaren
har vidare föreslagit att en rådgivande nämnd efter förebild av den som f. n.
finns vid industriverket skall knytas till FGE. För egen del anser jag att en
sådan nämnd har en funktion att fylla som ett forum för information och samråd
i en något vidare krets av intressenter än vad jag menar bör ingå i
delegationen. Jag förordar därför att en nämnd med i huvudsak samma
sammansättning och omfattning som den nuvarande rådgivande nämnden bildas och
knyts till den nya organisationen.

Resursfrågor
kommer jag senare att ta upp (avsnitt 4).

Verksamhetsområdet

Förslaget
till verksamhetsområde för FGE har vid remissbehandlingen i sina huvuddrag
lämnats utan erinringar, liksom utredarens beskrivning av FGE: s
arbetsuppgifter. Vissa påpekanden har dock gjorts.

Enligt
förslaget skall FGE: s huvudsakliga uppgift vara att ansvara för sädana
landtransporter som omfattas av förslaget till lag om transport av fariigt
gods. Lagförslaget avgränsar begreppet fariigt gods så, att det inte omfattar
alla varor som är hälso- och miljöfarliga enligt lagen om hälso-och
miljöfariiga varor. Det kan därför uppstå situationer, när transportföreskrifter
kan behöva meddelas också enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor.

Naturvårdsverket
och produktkontrollnämnden anser att denna ordning är olämplig frän flera
synpunkter, bl. a. organisatoriska. Naturvårdsverket, som utgör kansli åt
produktkontrollnämnden, tvingas t.ex. behålla viss transporlkompetens. De
föreslår därför att begreppet farligt gods i lagen ges en vidare betydelse.

Av
skäl som jag tidigare berört (avsnitt 3.1) är jag inte beredd att för svenskt
nationellt bruk ge begreppet farligt gods ett vidare innehåll än vad utredaren
föreslagit och som gäller internationellt. Detta behöver emellertid inte
hindra att transportmyndigheterna, dvs. sjöfartsverket, inklusive FGE, och
luftfartsverket får ansvaret för transporter även av sådana hälso-och
miljöfarliga varor som inte är farligt gods - i den mån det finns behov av att
reglera denna grupp varor. Bemyndigande härtill får lämnas i kungörelsen
(1973:334) om hälso- och miljöfarliga varor (ändrad senast 1981:200).
Naturvärdsverket och produktkontrollnämnden kan härigenom befrias frän allt
direkt transportansvar av hälso- och miljöfarliga varor.

Jag
föreslår alltså att FGE (liksom sjöfartsverket och luftfartsverket) får detta,
i förhållande till utredningsförslaget, något utökade ansvarsområde.

1 övrigt
ansluter jag mig till utredarens förslag. FGE: s ansvarsområde bör

2 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 94

Prop.
1981/82:94 18

således omfatta landtransporter av farligt gods och hälso-
och miljöfarliga varor, visst informationsansvar för alla transportslag samt
ansvaret för samordning mellan transportslagen. I fråga om radioakfivt
material, inklusive klyvbara ämnen, bör ansvaret vara begränsat till att avse
sådan föreskrivande verksamhet som avser konventionella transportsäkerhetsbestämmelser.

Som jag tidigare nämnt avser jag att föreslå att en
kommitté får i uppdrag att utforma den nya organisationens detaljer. Först
sedan resultatet av kommitténs arbete föreligger torde man kunna precisera var
inom myndigheten de skilda arbetsuppgifterna bör utföras. De principer för
ansvarsområdets innehåll som jag nu angett anser jag emellertid inte behöva
påverkas av organisationens detaljutformning.

3.2.3 Tillsynsmyndigheter

I betänkandet föreslås att tillsynen över sjö- och
lufttransporterna även i fortsättningen skall handhas av sjöfartsverket
respektive luftfartsverket.

Beträffande landtransporterna föreslås, att tillsynen
skall utövas av polismyndigheterna i fråga om transporter pä väg,
tullmyndigheterna i fråga om gränsöverskridande trafik, yrkesinspektionen i
fråga om fasta anläggningar som terminaler och hamnar, sprängämnesinspektionen
i fråga om brandfariiga och explosiva varor, men även i fråga om tekniska
förhållanden i allmänhet, samt strälskyddsinstitutet och kärnkraftinspektionen
i fråga om radioaktivt material. Transporträdet slutligen skall enligt betänkandet
samordna verksamheten.

I förslaget till lag om transport av farligt gods har
utredaren angett de befogenheter han ansett erforderliga för en effektiv
tillsyn. Vissa av de tänkta myndigheterna har emellertid ansetts ha
tillräckliga befogenheter enligt annan lagstiftning. Frågor om
tillsynsmyndigheternas befogenheter återkommer jag till (avsnitt 3.3).

Utredaren har också presenterat de riktlinjer efter vilka
han anser att tillsynen skall bedrivas, nämligen med tyngdpunkten på
förebyggande tillsyn och med komplement av ökad information, rådgivning och
utbildning till såväl myndigheter som enskilda.

Organisationsförslagen beträffande sjö- och
lufttransporter har lämnats utan erinran under remissbehandlingen.

Såvitt gäller landtransportorganisationen har flera
remissinstanser däremot varit delvis negativa.

Bl. a. naturvärdsverket, produktkontrollnämnden,
länsstyrelserna i Kalmar, Kristianstads, Malmöhus och Västernorriands län har
sålunda anfört i huvudsak, att de kunskaper om hälso- och miljöfarligt gods som
länsstyrelser och hälsovårdsnämnder har liksom länsstyrelsernas ansvar för
räddningstjänsten är nödvändiga förutsättningar för en effektiv och rationell
tillsynsverksamhet. Myndigheterna har därför avstyrkt förslaget att länsstyrelserna
och hälsovårdsnämnderna inte skall utöva någon tillsyn.

Prop.
1981/82:94 19

Generaltullstyrelsen har påpekat att järnvägsföretagen
enligt 77 § tullstadgan (1973:671, ändrad senast 1980:451) har ansvaret för
tullkontroll av varor som befordras med järnväg. På grund härav har styrelsen
funnit det olämpligt att gränskontroll av järnvägstransporter anförtros
tullverket. 1 övrigt har tullverket tillstyrkt förslagen.

Trafiksäkerhetsverket
har ifrågasatt om inte viss tillsyn av vägtransporterna lämpligen borde
utföras av verket. Trafiksäkerhetsverket har hänvisat bl. a. till att dess
verksamhet med flygande inspektioner på ett smidigt sätt skulle kunna samordnas
med kontroll av transport av farligt gods.

Kärnkraftinspektionen,
strålskyddsinstitutet och atomlagstiftningskom-mittén har alla understrukit att
det är nödvändigt att inspektionen och institutet har totalansvar för tillsynen
över transport av radioaktivt material.

Bl. a.
rikspolisstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms samt
Göteborgs och Bohus län, ASG, Bilspedition och kemikontoret har tillstyrkt
förslagen till tillsynsorganisation för landtransporter.

För egen del vill jag anföra följande.

Tillsynen
över sjö- och lufttransporter bör även i fortsättningen handhas av
sjöfartsverket respektive luftfartsverket.

Beträffande
landtransporterna är det i nuvarande statsfinansiella läge omöjligt att skapa
en helt ny tillsynsmyndighet, som har den bredd i kunskaper och organisation
som skulle behövas. Tillsynen måste därför, så som utredaren funnit, ordnas
inom ramen för befintliga myndigheter. Detta medför att det inte torde gå att
genomföra en så omfattande samordning av tillsynsverksamheten som i och för
sig vore önskvärd.

Med den
nyss angivna utgångspunkten finner jag utredarens förslag att bygga pä de
riksomfattande organisationer, som polisen, tullen och yrkesinspektionen har,
väl underbyggda. Även principen att kombinera polis, tull och yrkesinspektion
med mer specialbetonad kompetens från strålskyddsinstitutet,
kärnkraftinspektionen och sprängämnesinspektionen finnerjag välbetänkt. De nu
uppräknade myndigheterna har också enligt min åsikt realistiska möjligheter att
verkligen utöva tillsyn. De här avsedda tillsynsuppgifterna flyter nämligen på
ett naturiigt sätt in i deras övriga myndighetsutövning. Yrkesinspektionen och
dess chefsmyndighet arbetarskyddsstyrelsen har omfattande kompetens i frågor
som rör hälso- och miljöfarliga varor. Jag anser därför inte att det är nödvändigt
att utöka antalet myndigheter med hälsovårdsnämnder och länsstyrelser.
Samarbete och erfarenhetsutbyte mellan hälsovårdsnämnder och länsstyrelser och
de övriga bör naturligtvis ändå äga rum.

Jag
instämmer i de synpunkter trafiksäkerhetsverket anfört angående verkets
möjligheter till och lämplighet för att utöva tillsyn. Enligt min mening kan
dock trafiksäkerhetsverket inte helt ersätta någon av de myndigheter jag anser
bör ingå i tillsynsorganisationen. Eftersom jag dessutom

Prop.
1981/82:94 20

anser att antalet ansvariga myndigheter bör hållas nere
förordar jag en tillsynsorganisation som inte omfattar irafiksäkerhetsverket.

Som kärnkraftinspektionen och strälskyddsinstitutet
påpekat bör huvudansvaret för tillsynen över transport av radioaktiva varor
åvila dem.

Av de skäl generaltullstyrelsen åberopat bör gränskontroll
av järnvägstransporter inte utföras av tullmyndigheterna.

Med den sålunda skisserade tillsynsorganisationen kommer
yrkesinspektionen, strålskyddsinstitutet, kärnkraftinspektionen och sprängämnesinspektionen
att ha ansvarsområden som omfattar både väg- och järnvägstransporter. Enligt
min mening måste dock SJ även i fortsättningen bedriva viss egen tillsyn över
sina transporter, både de gränsöverskridande och de inrikes.

FGE, dvs. det nya landtransportorganet vid sjöfartsverket,
bör ta till uppgift att samordna tillsynsverksamheten.

Tillsyn över landtransporter av farligt gods bör
sammanfattningsvis utövas enligt följande:

Polisen - i huvudsak på väg.

Tullen — gränsöverskridande trafik, med undantag för
järnvägstransporter, men även kontroll av fordon och andra lastenheter som
inkommer med fartyg. Tillsynen bör i första hand inriktas på inkommande trafik.

Yrkesinspektionen — i huvudsak i fasta anläggningar, t.
ex. magasin, hamnar, bangårdar och större avsändarföretag.

57 - järnvägstransporter.

Sprängämnesinspektionen — i huvudsak tillsyn över
transport av brandfarliga och explosiva varor. Inspektionens allmänna tekniska
kompetens bör dock kunna utnyttjas även vid andra transporter.

Strålskyddsinstitutet och kärnkraftinspektionen — inom
sina respektive ansvarsområden.

FGE - samordning.

I likhet med remissinstanserna anser jag vidare att de
principer för tillsynsverksamhetens bedrivande som utredaren skisserat är
riktiga. En av de främsta uppgifterna för fillsynsmyndigheterna bör därför vara
att verka förebyggande.

Det bör emellertid få ankomma på regeringen eller
myndighet som regeringen utser att meddela anvisningar för tillsynen. Därvid
kan också en mer detaljerad gränsdragning mellan myndigheternas ansvarsområden
göras. Jag kommer senare att föreslå att erforderliga bemyndiganden ges i
lagen om transport av farligt gods.

Den nu angivna organisationen bör naturligtvis verka
oavsett om nationell lagstiftning eller en internationell överenskommelse
gäller för transporten.

Prop.
1981/82:94 21

3.3 Lagstiftning

3.3.1 Lagen om transport av farligt gods

De nationella föreskrifter för transport av farligt gods
som finns i dag utgår dels från sjösäkerhetslagen och luftfartslagen, dels -
beträffande vägtransporterna - från produktkontrollagstiftningen. För
järnvägstransporter finns inga offentligrättsliga föreskrifter. De
föreskrifter som finns är avtalsvillkor som järnvägsföretagen pä grund av en
bestämmelse i järnvägstrafikstadgan är skyldiga att fastställa.
Produktkontrollagsfiftning-ens uppbyggnad medför att det saknas
författningsstöd för att reglera vägtransporter av vissa ämnen, vilka är
farliga vid transport.

I betänkandet läggs det fram eU förslag till en ny lag för
transport av fariigt gods vilken omfattar alla transportslag och alla de
varuslag som anses farliga i transportsammanhang. I fråga om sjötransporter
gäller lagen endast gods i förpackad form. Utredaren konstaterar att transport
av farligt gods kräver en omfattande och detaljrik reglering samt att regleringen
är beroende av att kunna ändras i takt med bl. a. den tekniska och kommersiella
utvecklingen. Den föreslagna lagen är därför en s. k. ramlag, som bemyndigar
regeringen eller de myndigheter som regeringen bestämmer att meddela
huvudparten av föreskrifterna.

Utredaren har diskuterat och förkastat andra möjligheter
att förenkla den nuvarande transportregleringen, bl. a. genom ändrade
bemyndiganden inom ramen för produktkontrollagstiftningen. Som skäl för den
valda lösningen har utredaren anfört att det visserligen även i fortsättningen
kommer att finnas skilda reglementen för skilda transportslag men att en
gemensam lag ger en enhetlig grund för den fortsatta normgivningen och att
lagen därigenom ger goda förutsättningar för harmonisering transportslagen
emellan. Vidare löser lagen enligt utredaren problemet med de varukategorier
som i dag faller utanför produktkontrollagstiftningen.

Förslaget om en ramlag för alla transport- och varuslag
har med ett par undantag tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga
remissinstanserna.

För egen del vill jag anföra följande.

En transport omfattar ofta mer än ett varuslag. Ofta
används också flera olika slag av transportmedel. Transportvillkoren för olika
transport- och varuslag bör därför vara sä likartade som möjligt med hänsyn
till de skilda förutsättningar som gäller. Det medför god transportekonomi och
höjer säkerheten om man slipper laborera med flera skilda system. Jag delar
uppfattningen att en lag kan underlätta förenkling och harmonisering och
ansluter mig därför fill förslaget om en lag om transport av fariigt gods. Som
jag tidigare anfört (avsnitt 3.1) delar jag utredarens uppfattning att
bulktransporter till sjöss inte bör behandlas i detta sammanhang. Av de skäl
utredaren anfört och som jag nyss återgav bör lagen vara en ramlag.

Det lagförslag utredaren presenterat innehåller i huvudsak
definitioner

Prop.
1981/82:94 22

av begreppen transport, fariigt gods och transportmedel,
en allmän akt-samhetsregel, befogenheter för tillsynsverksamheten, en
ansvarsbestämmelse samt bemyndiganden. Materiellt ger lagförslaget uttryck för
de principer som utredaren inledningsvis fastslagit: transportorientering och
anpassning till internationella förhållanden.

Lagförslaget har till sitt innehåll blivit väl mottaget
vid remissbehandlingen. Åtskilliga remissinstanser, däribland industriverket,
arbetarskyddsstyrelsen, luftfartsverket, kemikontoret, redareföreningen, åkeriförbundet
och transportarbetareförbundet, har godtagit förslaget i dess helhet.
Påpekanden av principiell natur har gjorts av bl, a. kärnkraftinspektionen,
sjöfartsverket och fartygsmiljöutredningen samt naturvårdsverket och
produktkontrollnämnden.

För egen del vill jag inledningsvis anföra att jag i allt
väsentligt kan ansluta mig till utredarens lagförslag och till de motiv till
detta som utredaren angett.

Kärnkraftinspektionens synpunkter. Kärnkraftinspektionen
har förklarat sig vara i princip positiv till ramlagen, men ser flera problem
i konkurrensen mellan atomenergilagstiftningen och lagen. Problemen är dock
inte värre, anser inspektionen, än att de borde kunna lösas med kollisions- och
undantagsregler. Enligt inspektionen måste atomenergilagen med hänsyn till dess
funktion, dess anknytning till atomansvarighetslagen och konventioner på
atomenergiområdet, alltid vara fullt tillämplig under en transport. Om en
bestämmelse i transportlagen strider mot eller konkurrerar med
atomenergilagstiftningen måste den senare därför enligt inspektionen ta över.
Konkurrensförhållande har inspektionen ansett föreligga i fråga om ansvar och
fullföljd. 14 S i lagförslaget är enligt inspektionen helt omöjlig att tillämpa
på klyvbart material.

Jag instämmer i vad kärnkraftinspektionen anfört.

De radioaktiva varorna, inklusive klyvbara ämnen, intar en
särställning bland det farliga godset. Särställningen beror på de speciella
risker som är förenade med bl. a. radioaktivitet. Detta förhällande
nödvändiggör också en annan form av kontroll än konventionell
transportsäkerhetskontroll. Denna särskilda kontroll handhas f. n. av
kärnkraftinspektionen och strålskyddsinstitutet enligt atomenergilagen och
strålskyddslagen eller enligt med stöd av dessa lagar meddelade föreskrifter
eller villkor. Jag anser att denna särskilda kontroll måste fortgå. 1 lagen om
transport av farligt gods bör därför endast konventionella
transportsäkerhetsbestämmelser finnas. Utöver dessa skall den speciella ordning
som gäller på strålskydds- och kärnenergiområdet fortsätta att gälla. För att
lösa de konkurrens- och kollisionsproblem, som kärnkraftinspektionen pekat pä,
bör en bestämmelse av innebörd att atomenergilagen och strålskyddslagen gäller
före lagen om transport av farligt gods tas in i sistnämnda lag.

Jag avser att återkomma till frågan om fullföljd av talan
i ett senare sammanhang.

Prop.
1981/82:94 23

Sjöfartsverkets ochfartygsmiljöutredningens synpunkter.
Sjöfartsverket menar att det finns flera fördelar med lagförslaget, bl. a. att
det genom sin fyllighet skapar bättre grund för utgivningen av
detaljföreskrifter än vad som nu finns i sjösäkerhetslagen. Verket anför vidare
att det är viktigt att lagen får samma tillämpningsområde som sjösäkerhetslagen
har och ifrågasätter om 4§ första stycket i utredarens förslag medför en sådan
identitet.

Fartygsmiljöutredningen har beträffande lagens giltighet
utom Sverige påpekat, att det följer av allmänt godtagna folkrättsliga
grundsatser att den svenska lagstiftningen får vika om svensk rått och
lagstiftningen i en främmande stat uppställer oförenliga krav. Utredningen
menar därför att det torde vara principiellt riktigt att inte kategoriskt hävda
att en lag gäller utanför den lagstiftande statens territorium och föreslår att
ett förbehåll görs liknande det som f.n. finns i 1 kap. 4§ luftfartslagen. Vidare
har utredningen ifrågasatt om det är lämpligt att till skillnad från
sjösäkerhetslagen utan undantag göra den nya lagen tillämplig på utländska
fartyg i svenska farvatten.

Jag delar
uppfattningen att tillämpningsområdet såvitt nu är i fråga bör vara detsamma i
sjösäkerhetslagen och lagen om transport av farligt gods. Även luftfartslagen
och lagen om transport av fariigt gods bör ha överensstämmande
tillämpningsområden. Fartygsmiljöutredningens synpunkter har lika stor
aktualitet för lufttransporterna. I lagen bör därför intas ett förbehåll
rörande tillämpligheten i utlandet av det innehåll fartygsmiljöutredningen
föreslagit. Det innebär att svensk lag kommer att gälla när utländsk lag saknas
och när utländsk lag och svensk lag är förenliga, men att den svenska lagen får
vika om den inte är förenlig med den utländska. Vidare bör det intas en
möjlighet att begränsa tillämpligheten pä utländska luftfartyg och fartyg vid
transport i Sverige. Denna möjlighet förutsätter jag skall utnyttjas endast då
det är påkallat av internationella överenskommelser på luftfarts- eller
sjöfartsområdet.

Sjöfartsverket har vidare anfört att sjösäkerhetslagen
innehåller bestämmelser om tvångsmedel och om vissa procedurer i samband
härmed som folkrätten kräver att vi iakttar mot utländska fartyg. Verket
konstaterar att motsvarighet till dessa bestämmelser saknas i lagförslaget och
att detta kan medföra folkrättsliga komplikationer.

Enligt min uppfattning har de svårigheter sjöfartsverket
antyder inte någon praktisk betydelse. Även sjösäkerhetslagen gäller under en
sjötransport. Finns det skäl att ingripa med sådana tvångsmedel som
sjöfartsverket åsyftar, t.ex. nyttjandeförbud, torde situationen också vara
sådan att grund för att ingripa enligt sjösäkerhetslagen föreligger.

Sjöfartsverket har slutligen också tagit upp frågor
rörande fullföljd. Till dessa frågor avser jag att återkomma.

Naturvårdsverkets och produktkontrollnämndens synpunkter.
Naturvårdsverket och produktkontrollnämnden har tagit upp ett spörsmål som
redan berörts i samband med bl. a. organisationsfrågan, nämligen definitio-

Prop.
1981/82:94 24

nen av begreppet fariigt gods. Naturvårdsverket och
produktkontrollnämnden anför, att den historiskt betingade anknytningen fill
transportnäringen och dess behov, såväl internationellt som nationellt,
kombinerad med bristen pä sakkunskap i fråga om hälso- och miljörisker har lett
till en förhållandevis snäv syn på vilka risker som skall beaktas. Detta
medför, menar man, att mänga varor som i händelse av en transportolycka skulle
orsaka allvarliga skador på människors hälsa och i miljön, t. ex. PCB. råasbest
och tensider, kan transporteras utan krav på särskilda säkerhetsåtgärder.
Naturvårdsverket och produktkontrollnämnden understryker därför starkt behovet
av att begreppet farligt gods vidgas att också omfatta de grupper av hälso- och
miljöfarliga varor som enligt utredarens förslag inte är farligt gods.

Liknande synpunkter har anförts av bl. a. länsstyrelserna
i Stockholms, Kalmar och Malmöhus län.

För egen del vill jag anföra följande.

Definitionen av farligt gods i utredarens förslag bygger
på FN-rekom-mendationernas klassindelning av fariigt gods.
FN-rekommendationerna har utarbetats av en expertgrupp tillsatt av FN: s
ekonomiska och sociala råd och har till syfte att vara ett underlag när
transportföreskrifter utarbetas. Sjöfartsreglerna bygger i dag helt på
FN-rekommendationerna. Luftfartsreglerna ansluter också i huvudsak till dem.
När de nuvarande luftfartsreglerna i RAR ersätts med ett annex till
konventionen om internationell civil luftfart (Chicagokonventionen) blir
anknytningen ändå närmare. De internationella järnvägs- och
vägtransportbestämmelserna är ännu inte fullt anpassade till rekommendationerna
men ett fortlöpande arbete på att åstadkomma sådan anpassning pågår. Det är en
ledande princip i allt internationellt transportsamarbete i vilket Sverige
deltar att utgå frän FN-rekommendationerna. Vi bör inte frångå denna princip
inom landet. Jag finner därför inte några skäl att frångå den definition av begreppet
farligt gods som utredaren föreslagit. Praktiskt innebär detta att man med
farligt gods kommer att förstå samma sak inom och utom landet och vid transport
med olika transportslag.

De farhågor naturvärdsverket och produktkontrollnämnden
hyser för de varugrupper som inte kommer att omfattas av lagen om transport av
farligt gods är enligt min uppfattning överdrivna. Uppstår behov att reglera
transporterna av dessa varor kommer, om riksdagen biträder mitt förslag till
ändring i lagen om hälso- och miljöfarliga varor, det liksom hittills att kunna
tillgodoses med stöd av sistnämnda lag.

Jag har tidigare (avsnitt 3.2.2) behandlat de
organisatoriska frågor som hör samman med produktkontrollnämndens och
naturvårdsverkets ståndpunkt.

1 fråga om betydelsen av farligt gods hänvisar jag i
övrigt till vad som anförts härom i betänkandet. Informationsvis vill jag
vidare nämna att jag. om lagförslaget antas av riksdagen, avser att föreslå
regeringen att i en

Prop,
1981/82:94 25

förordning dels meddela föreskrifter om indelning av
farligt gods i olika faroklasser och undergrupper, dels bemyndiga
sjöfartsverket, inklusive FGE, och luftfartsverket att ange vilket gods som för
respektive transportslag skall hänföras till respektive klass.

Med definitionen av begreppet farligt gods anges en gräns
för lagförslagets tillämpningsområde. Andra gränser anges genom definitionerna
av begreppen transport och transportmedel.

Den innebörd utredaren givit dessa begrepp har i stort
lämnats utan erinringar under remissbehandlingen.

ASG, AB Bilspedition och speditörförbundet har emellertid
beträffande 1§ i lagförslaget anfört, att begreppen "förvaring" och
"lagring" måste avgränsas i förhållande till varandra samt att ordet
"område" i andra stycket måste ges en sådan innebörd att det omfattar
bl. a. ett terminalom-räde.

För egen del vill jag utöver vad som anförts i betänkandet
beträffande begreppet transport anföra följande.

Endast sådant omhändertagande av gods som är en del av ett
pågående förfarande - en transport - bör omfattas av lagen. Detta förhällande
bör kunna markeras genom att ordet förvaring och inte lagring nyttjas vid
definitionen av transport. För att avgöra om lagen om transport av farligt gods
är tillämplig pä ett omhändertagande bör man därför se mer till syftet med omhändertagandet
än till tiden. Ändrade förhållanden kan naturligtvis medföra att ett
omhändertagande övergår från att vara ett led i en transport till att avse
lagring av godset i konventionell bemärkelse.

Som utredaren anfört bör vissa s. k. interna dispositioner
kunna undantas från lagens tillämpning. Jag kan helt ansluta mig till den
undantagsregel som betänkandet innehåller. Med anledning av påpekandet från bl.
a. ASG vill jag endast framhålla att undantaget enligt min mening bör omfatta
sädana områden där det är brukligt att farligt gods finns, t. ex. ett hamnområde
eller en annan terminal under förutsättning att förflyttningen just har
karaktär av intern disposition.

Jag biträder utredarens förslag till bestämning av de
transportmedel som lagen bör omfatta. I sammanhanget vill jag erinra om att
utredaren enligt sina direktiv har att pröva om samordnade regler behövs också
för andra typer av transporter, varvid i första hand transport medelst
rörledning åsyftas. Med hänsyn till att en rörledning till skillnad från t. ex.
ett fartyg eller ett tåg är en fast anläggning torde det dock inte vara
ändamålsenligt att i lagen jämställa rörledningar med de konventionella
transportmedlen.

Utredaren har föreslagit, att för transport av fariigt
gods skall gälla dels en allmän försiktighetsregel, dels de
transportsäkerhetsföreskrifter, inklusive föreskrifter om förbud i vissa fall
eller krav på tillstånd eller förhandsanmälan, som meddelats med stöd av
lagen.

Jag ansluter mig till vad utredaren föreslagit och förordar
att riksdagen uppdrar åt regeringen att inom de ramar som anges av begreppen
träns-

Prop.
1981/82:94 26

port, farligt gods och transportmedel samt kravet på
allmän aktsamhet vid transport meddela de säkerhetsföreskrifter som behövs.
Regeringen bör kunna överlåta åt myndigheter att meddela föreskrifterna.

Om
riksdagen bifaller mitt förslag, avser jag att föreslå regeringen att uppdra åt
sjöfartsverket, inklusive FGE, och luftfartsverket att meddela de föreskrifter
som behövs för respektive transportslag. Jag förutsätter att dessa föreskrifter
i den utsträckning som är möjlig och praktiskt lämplig kommer att överensstämma
med vad som enligt de internationella reglementena gäller för respektive
transportslag. Även om föreskrifterna undantagsvis kan komma att avvika från
vad som gäller internationellt måste de självfallet ges ett sådant innehåll att
de inte onödigtvis hindrar en fri handel eller kommer att stå i strid med våra
internationella åtaganden.

Det bör
finnas en möjlighet att avgiftsbelägga verksamheten eller delar därav. Jag
föreslår därför att regeringen får ett bemyndigande att föreskriva att
avgifter skall utgå för verksamhet enligt lagen om transport av farligt gods.
Som exempel pä delar av verksamheten som bör kunna avgiftsbeläg-gas kan nämnas
utrednings- och klassificeringsuppdrag. Den del av myndigheternas verksamhet
som består av t. ex. en mer allmän frågeservice bör däremot enligt min mening
vara kostnadsfri.

I likhet med utredaren anser jag att det bör finnas
möjlighet att medge undantag frän lagen både för viss transport och för visst
slag av transporter.

Utredaren har vidare föreslagit dels att lagens
tillämpning pä örlogsfartyg och militära luftfartyg skall vara beroende av
förordnande av regeringen, dels att regeringen eller myndighet som regeringen
utser skall kunna medge undantag för försvarsmaktens transporter.

Försvarets materielverk har i yttrande över lagförslaget
anfört att försvaret är berett att på sikt anpassa sig till förslaget, men att
genomförandet för försvarets del kommer att ta lång tid och innebära stora
kostnader. Materielverket har därför föreslagit att särbestämmelser för
försvarsmakten intas i lagen.

För egen
del vill jag anföra följande. Huvudregeln bör vara att samma regler skall gälla
för försvarsmaktens transporter som för det civila samhällets. För detta talar
inte minst den omständigheten att det ofta är civila åkerier eller SJ som utför
transporterna åt försvaret. Undantag bör dock kunna ges från lagens
bestämmelser om praktiska skäl talar för det och säkerhetskraven ändå är
tillgodosedda. De övergångsproblem materielverket pekar på och som främst
gäller det föreslagna systemet för klassificering av brandfarliga och
explosiva varor, vilket för nationella landtransporter är helt nytt, anser jag
kan lösas antingen genom dispenser eller genom övergångsbestämmelser.
Särbestämmelser för försvaret bör däremot inte intas i lagen.

Lagen bör som huvudregel inte gälla vid transport med
örlogsfartyg eller militära luftfartyg.

Prop.
1981/82:94 27

Jag har tidigare (avsnitt 3.2.3) beskrivit den
tillsynsorganisation som jag anser bör övervaka transport av fariigt gods.
Bristerna i den nuvarande tillsynen över verksamheten transport av farligt gods
kan delvis hänföras till att de ansvariga myndigheterna har oklara
befogenheter. Det är alltså väsentligt att den nya organisationen får fullgoda
formella förutsättningar för sin verksamhet.

Remissinstanserna
har i huvudsak godtagit utredarens förslag till befogenheter för
tillsynsmyndigheterna.

Rikspolisstyrelsen
har anfört bl. a. följande. Den enskilde polismannen bör få en i lagtexten
uttalad rätt att hindra fortsatt färd med fordon som förs i strid mot
föreskrifter om färden innebär fara. 168 § vägtrafikkungörelsen (1972:603,
omtryckt 1978: 1000, ändrad senast 1981:65) bör kunna tjäna som förebild.
Rätten bör förenas med en möjlighet att dirigera det stoppade fordonet till
lämplig uppställningsplats. Polisen avvisar sädana handräckningsuppgifter som
består av godsförflyttning eller provtagning.

Statens brandnämnd har anfört att förfarande enligt 14 § i
utredarens förslag är räddningstjänst och att paragrafen därför bör utgå. Som
jag tidigare nämnt har kärnkraftinspektionen anfört att 14 § är omöjlig att
tillämpa på klyvbart radioaktivt material.

För egen del vill jag anföra följande.

Polismyndighetens
skyldighet att lämna handräckning bör inte omfatta annat än biträde ät andra
myndigheter, t. ex. då dessa behöver tillträde till ett utrymme där farligt
gods förvaras. Enligt 168 § vägtrafikkungörelsen skall en polisman i vissa fall
avbryta färd med fordon som framförs i strid mot föreskrifter i kungörelsen. En
bestämmelse av liknande innebörd bör finnas även för färd som sker i strid mot
bestämmelser om transport av farligt gods. Med tanke i första hand på
vägtransporterna föreslår jag därför att ett bemyndigande för regeringen, att
meddela föreskrifter om skyldighet i vissa fall för en polisman att hindra
fortsatt färd, tas in i lagen. Enligt min mening bör föreskrifter om sådan
skyldighet inte hindra att polismannen medger att det stoppade fordonet förs
till lämplig uppställningsplats.

I sammanhanget vill jag framhålla att del behov som
tillsynsmyndigheterna, t. ex. tulltjänstemännen, kan ha av att hindra en
transport kan tillgodoses enligt 13 §.

Som
brandnämnden anfört är ett förf'arande enligt 14 § utredarens förslag närmast
att anse som räddningstjänst. Eftersom den befogenhet paragrafen avses ge
tillsynsmyndigheterna också är oförenlig med lagstiftningen om radioaktiva
varor och kan komma i konflikt med bestämmelser om miljöfarligt avfall bör den
utgå.

1 övriga delar biträder jag de förslag till
tillsynsbestämmelser som utredaren lagt fram.

Jag förordar vidare att regeringen får riksdagens
bemyndigande att utse de tillsynsmyndigheter som bör tillerkännas befogenheterna
enligt lagen.

Prop.
1981/82:94 28

Av de myndigheter som ingår i den föreslagna
tillsynsorganisationen torde strålskyddsinstitutet, kärnkraftinspektionen och
yrkesinspektionen ha tillräckliga befogenheter redan enligt annan
lagstiftning.

Den lagstiftningsteknik jag här förordar medför
svårigheter att utforma konkreta ansvarsbestämmelser. Utredaren har föreslagit
en bestämmelse, vari överträdelser av såväl den allmänna aktsamhetsregeln som
de föreskrifter som kommer att meddelas med stöd av lagen belagts med straff.

Förslaget har kritiserats av kammarrätten i Jönköping.
Kammarrätten ifrågasätter om inte 8§ i utredarens förslag har ett alltför
allmänt formulerat innehåll för att utgöra ett lämpligt underlag för en
ansvarsbestämmelse. Kammarrätten ifrågasätter vidare det lämpliga i att först
införa ansvarsbestämmelser som skall tillämpas på föreskrifter som senare
skall utfärdas.

Rikspolisstyrelsen säger sig ha förståelse för
svårigheterna att i en ramlag detaljutforma ansvarsbestämmelser men beklagar
detta förhållande. Rikspolisstyrelsen menar också att ansträngningar bör göras
för att finna grunder för ett avgiftssystem vid sidan av straffen böter och
fängelse.

För egen del vill jag anföra följande.

Den offentligrättsliga regleringen av transport av farligt
gods är omfattande och detaljrik. Det finns nu och kommer i fortsättningen att
finnas föreskrifter för ett mycket stort antal skilda situationer.
Föreskrifterna riktar sig mot flera personkategorier. Det är mot denna bakgrund
ofrånkomligt att bestämmelser om sanktioner - oavsett om sanktionen är ett
straff eller en avgift i någon form - måste få en generell utformning. Liksom
kammarrätten i Jönköping finner jag emellertid 8§ i lagförslaget vara alltför
allmänt hällen för att vara underlag för en straffbestämmelse. Överträdelser av
8§ torde för övrigt i allvarliga fall kunna medföra ansvar enligt 13 kap.
brottsbalken. I övrigt ansluter jag mig till utredarens förslag om
ansvarsbestämmelse.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att det inom justitiedepartementet
utarbetats ett förslag till ekonomiska sanktioner vid brott i näringsverksamhet
(Ds Ju 1981:3). Förslaget innebär en utbyggnad av reglerna för förverkande i 36
kap, brottsbalken. Bestämmelserna har föreslagits få sådan räckvidd att de kan tillämpas
också inom specialstraffrätten.

Jag har i flera sammanhang tidigare berört frågan om hur
jag anser att regeringen bör utnyttja de bemyndiganden, som jag föreslagit att
riksdagen skall ge regeringen. De föreskrifter som regeringen enligt min mening
bör meddela bör samlas i en förordning om transport av farligt gods. I denna
förordning bör även bestämmelser om fullföljd tas in.

Informationsvis vill jag nämna att de fullföljdsregler som
jag avser att föreslå regeringen inte innefattar några inskränkningar i rätten
att föra talan mot beslut enligt lagen eller mot beslut enligt föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen. Beslut som meddelats till allmän efterrättelse,
dvs. normgivning, bör kunna överklagas till regeringen. I övrigt bör besvär
föras hos kammarrätten. Finns chefsmyndighet eller motsvarande bör

Prop.
1981/82:94 29

talan dock i första hand föras där. Vissa beslut som avser
radioaktiva varor bör med hänsyn till vad som gäller i övrigt på
atomenergiområdet överklagas hos regeringen. — Av säkerhetsskäl bör ett beslut
få verkställas utan hinder av förd talan.

3.3.2 Internationella vägtransporter av farligt gods

Bestämmelser om tillämpningen av ADR i Sverige finns i
förordningen (1974:35) om internationell vägtransport av farligt gods (ändrad
senast 1980:839). I betänkandet har lagts fram ett förslag till en särskild lag
om tillsyn över de transporter på vilka ADR enligt denna förordning skall
tillämpas. Lagen syftar till att inlemma ADR-transporterna i den tillsynsorganisation
som avses gälla för transport av farligt gods i övrigt.

Som jag tidigare anfört delar jag uppfattningen att
ADR-transporterna bör omfattas av den föreslagna tillsynsorganisationens ansvar
och befogenheter. Eftersom ADR-förordningen innehåller vissa bestämmelser som enligt
nu gällande regeringsform skall meddelas genom lag, bör förordningen helt
upphävas och en lag om internationella vägtransporter införas. 1 artikel 14 i
ADR anges när en ändring i bilagorna skall anses antagen samt att en antagen
ändring träder i kraft för de fördragsslutande staterna vid en viss tidpunkt. I
konsekvens med innehållet i artikel 14 har i 1 § ADR-förordningen föreskrivits,
att sådana ändringar i bilagorna som enligt artikel 14 skall anses antagna
skall gälla från den tidpunkt då ändringen träder i kraft enligt artikeln.

Att pä detta sätt pä förhand transformera internationella
normer till svensk rätt torde inte vara förenligt med nu gällande
regeringsform. Sverige är dock folkrättsligt bundet av innehållet i artikel
14. Jag föreslår därför den ändringen i förhållande till gällande rätt att
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får bemyndigande att
föreskriva att en antagen ändring skall gälla för ADR-transporter inom riket.

I lagen bör även bestämmelserna om befogenheter för
tillsynsmyndigheterna tas in. Lagen bör också innehålla bemyndigande för
regeringen att utse tillsynsmyndigheterna och - liksom hittills - de
myndigheter som enligt ADR benämns behöriga myndigheter. Straffskalan bör vara
densamma som i lagen om transport av farligt gods, dvs. böter eller fängelse i
högst ett är. Någon bestämmelse om tystnadsplikt för enskilda, motsvarande den
i lagen om transport av fariigt gods, torde inte behövas.

De radioaktiva varornas särställning, som jag tidigare
berört (avsnitt 3.3.1), måste naturligtvis beaktas också i samband med
tillsynen över ADR-transporterna. Detta betyder bl. a. att
strålskyddsinstitutet och kärnkraftinspektionen skall ha ansvaret för
tillsynen.

3.3.3 Följdlagstiftning

Antar riksdagen förslaget till lag om transport av farligt
gods måste följdändringar göras i flera förfaUningar. Endast ändringar i
berörda lagar torde dock kräva beslut av riksdagen.

Prop.
1981/82:94 30

Jag ansluter mig till de förslag till ändringar i lagen om
hälso- och miljöfarliga varor och i lagen om explosiva och brandfarliga varor
som utredaren framlagt. Även de motiv utredaren anfört till sina förslag kan
jag biträda. Det tillägg till atomenergilagen som utredaren föreslagit torde
inte vara nödvändigt.

4 Ekonomiska frågor

4.1 Den nya landtransportorganisationens resursbehov

Utredaren har anfört att FGE: s totala personalbehov i
inledningsskedet bör kunna begränsas till tio heltidstjänster. Han har därvid
förutsatt att funktioner som telefonväxel, expeditionsgöromål och personaladministration
kan inrymmas i transporträdets befintliga resurser. Vidare utgår hans beräkning
från att en organisationskommitté får i uppdrag att genomarbeta
vägtransportföreskrifterna, en uppgift som enligt utredaren annars skulle kräva
ytterligare resurser i början.

Av de tio tjänster, som utredaren ansett nödvändiga, har
han beräknat att åtta motsvaras av direkta besparingar hos SJ,
naturvårdsverket, industriverket, strålskyddsinstitutet och
kärnkraftinspektionen som avlastas arbetsuppgifter.

Utredaren har vidare funnit att hans förslag möjliggör
besparingar väl motsvarande två ytterligare heltidstjänster vid andra
myndigheter än de nu nämnda dels genom att vissa uppgifter avlastas dem, dels
genom rationaliseringsvinster. Han syftar då på bl. a, sjöfartsverket,
luftfartsverket och länsstyrelserna.

Slutligen har utredaren förutsatt att utrednings- och
projektmedel om ca 400000 kr. som f.n. förbrukas för området transport av
farligt gods vid främst industriverket och naturvårdsverket i fortsättningen
tilldelas FGE.

Flera remissinstanser, däribland rikspolisstyrelsen,
sjöfartsverket, transportrådet, statskontoret och arbetarskyddsstyrelsen, har
riktat kritik mot utredarens resursberäkningar. Man anser att beräkningarna är
vaga och ofullständiga och ifrågasätter om det föreslagna antalet tjänster är
tillräckligt.

SJ, naturvärdsverket, strålskyddsinstitutet och
kärnkraftinspektionen har inte godtagit utredarens slutsats att de föreslagna
reformerna kommer att medföra att resurser kan frigöras frän respektive
myndighet.

SJ har uppgivit att f. n. endast en halv tjänst kan anses
uteslutande avdelad för handläggning av transport av fariigt gods inom
företaget samt att ett antal specialister motsvarande sammanlagt ytteriigare en
halv tjänst tidvis arbetar med hithörande frågor. SJ har tillagt att om SJ
skall kvarstå som transportmyndighet skulle, med nuvarande transportvolym, en
upprustning till 2,5 tjänster bli nödvändig.

Prop.
1981/82:94 31

Naturvärdsverket har anfört att verket för att kunna stå
till tjänst med bedömningar av hälso- och miljöfarliga varor måste behålla de
2-3 tjänster som i dag har en huvudinriktning pä transport, förpackning m. m.
av hälso-och miljöfarliga varor.

Strålskyddsinstitutet slutligen har anfört att institutet
f. n. har möjlighet att avdela högst 0,5 manår för transportfrågor och att
bildandet av FGE inte kommer att innebära någon märkbar arbetsbesparing för
institutet.

Industriverket har inte yttrat sig i denna fråga.

För egen del vill jag anföra följande.

Jag har tidigare förordat att FGE inte minst av
statsfinansiella skäl knyts till sjöfartsverket i stället för, som utredaren
föreslagit, till transportrådet. Förutom att en sådan lösning kommer att ge
uppenbara fördelar för samordningen mellan land- och sjötransporter följer också
att utvecklings- och policyfrågor kan behandlas mera samordnat och enhetligt.
Ett tungt vägande skäl för en anknytning av FGE till sjöfartsverket är vidare
resursaspekten. Vid sjöfartsverket finns redan i dag vissa resurser avdelade
för uppgifter inom farligt godsområdet. Genom att förstärka den kompetens och
de resurser som finns vid sjöfartsverket kan man enligt min mening nå betydande
effektivitetsvinster.

Utredaren har ufifrån de förutsättningar han hade räknat
med ett resursbehov för FGE av tio tjänster.

Förstärkningen motsvaras enligt utredaren av besparingar
och rationaliseringsvinster inom andra myndigheter. Med de nya förutsättningar
som följer vid en knytning av FGE till sjöfartsverket bör emellertid behovet av
resursförstärkningar kunna reduceras.

Jag beräknar resursbehovet för FGE till fem tjänster.
Kostnaderna bör som utredaren föreslagit finansieras genom omfördelning av
medel från de myndigheter som genom FGE: s tillkomst avlastas arbetsuppgifter.
Även övriga kostnader som lokalkostnader m. m. bör till fullo finansieras genom
omprioriteringar. Mina förslag innebär alltså inte någon ökad belastning pä
statsbudgeten som helhet.

Jag har tidigare i min redovisning förordat att FGE. inom
sjöfartsverket, anknyts till sjöfartsinspektionen. En sådan anknytning får
emellertid inte innebära ett för sjöfartens del vidgat kostnadsansvar.

4.2 Tillsynsorganisationen

Utredaren har inte funnit det nödvändigt att föreslå
resursförstärkningar till de myndigheter som avses ingå i
tillsynsorganisationen utan anfört att tillsynen bör kunna bedrivas inom ramen
för de tänkta tillsynsmyndigheternas nuvarande resurser.

Detta har kritiserats av bl. a. generaltullstyrelsen,
rikspolisstyrelsen och riksrevisionsverket.

Generaltullstyrelsen har anfört att tullmyndigheterna
redan nu har otill-

Prop. 1981/82:94 32

räckliga
resurser och att någon meningsfull kontroll av transport av fariigt gods inte
torde kunna genomföras utan resursförstärkningar. Även rikspolisstyrelsen har
förklarat att de nya uppgifterna kommer att kräva ökade resurser.

Jag
har förståelse för rikspolisstyrelsens och generaltullstyrelsens synpunkter.
Som jag tidigare anfört (avsnitt 3.2.3) bör emellertid tillsynsverksamheten
anordnas inom ramen för befintliga resurser. Det statsfinansiella läget medger
nämligen inte att ökade medel avsätts för ändamålet. Jag vill emellertid
framhålla att de organisatoriska och författningsmässiga förändringar på
området transport av fariigt gods som jag i övrigt föreslår utan tvekan kommer
att underlätta även tillsynsverksamheten.

5
Genomförandet

Godkänner
riksdagen de förslag till organisationsförändringar och ny lagstiftning som jag
lagt fram, fordras ytterligare en rad överväganden vilka det ankommer på
regeringen att göra. Det gäller bl. a. följdändringar i flera förordningar samt
en rad organisatoriska spörsmål. En mycket krävande uppgift i detta sammanhang
är att närmare utreda i vad mån nya detaljföreskrifter måste ersätta de
nuvarande myndighetsförfattningarna.

Utredaren, som behandlat
de problem jag nu antytt, har föreslagit att en organisationskommitté skall
tillkallas för att utforma detaljerna i den nya organisationen. Eftersom
organisationen, enligt utredaren, påverkas av hur arbetet med nya
detaljföreskrifter för vägtransporter läggs upp, har han vidare föreslagit att
kommittén får i uppdrag att utreda behovet av nya detaljföreskrifter och i
förekommande fall utarbeta förslag till sådana.

Flera
remissinstanser har understrukit vikten av att en sådan organisationskommitté
tillkallas.

Informationsvis
vill jag nämna att jag avser att föreslå regeringen att tillkalla en särskild
kommitté, som i huvudsak bör få de uppgifter utredaren föreslagit.

En
annan fråga som behöver övervägas ytterligare gäller postbefordran av farligt
gods.

Det
är f. n. svårt att bedöma i vad mån särskilda övergångsbestämmelser fill lagen
om transport av farligt gods kommer att behövas. Organisationskommitténs
arbete bör först avvaktas. Regeringen bör därför få bemyndigande att bestämma
när lagen skall träda i kraft och att meddela erforderliga
övergångsbestämmelser.

En
riktpunkt för det fortsatta arbetet bör vara att den nya organisationen skall
kunna börja sin verksamhet så snart som möjligt efter halvårsskiftet 1982. Den
nya lagen bör träda i kraft samtidigt.

Prop. 1981/82:94 33

6 Upprättade
lagförslag

I
enlighet med vad jag nu anfört har inom kommunikationsdepartementet upprättats
förslag till

1. lag
om transport av farligt gods,

2. lag om internationella vägtransporter av farligt
gods,

3. lag om ändring i lagen (1973: 329) om hälso- och
miljöfarliga varor,

4. lagom ändring i lagen (1975:69) om explosiva och
brandfarliga varor. Det under 3 angivna förslaget har upprättats i samråd med
chefen för

jordbruksdepartementet
och det under 4 angivna förslaget i samråd med chefen för industridepartementet.

Förslagen
bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 3.

7 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen.

8 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

3 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 94

Prop.
1981/82:94

35 Bilaga 1

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

SAKRARE TRANSPORTER AV FARLIGT GODS

Dell

Betänkande av kommittén för transport av farligt gods

DsK 1980:10

Prop.
1981/82:94 36

statsr å det och
chefen f ö r koiranunikationsdepartementet

Genom beslut den 11 januari 19 79 benyndigade regeringen
chefen f ö r korfjnunikationsdepartementet att
tillkalla en s ä rskild utredare r.ied uppdrag att
utreda vissa fr å gor om transport av farligt gods.

Med st ö d av detta
bemyndigande tillkallade departeir.ents-chefen samma dag ledamoten av
riksdagen, numera statsr å det Georg Danell att vara siirskild
utxedare.

Att s å som, experter bitr ä da utredaren f ö rordnades
den 1 mars 19 79 avdelningsdirekt ö ren
Fredrik Bj ö rkman, statens industriverk,
saiT.t den 1 raaj 19 79 avdelningsdirekt ö ren
Hans Eriksson, sj ö fartsverket, direkt ö ren Hans Hoppe, Sveriges Kem.iska Industrikontor,
departementssekreteraren Bo Str ö r.-:-gren,
industridepartementet, och intendenten Tuve Svensson, Transportfackens Yrkes- och
Arbetsmilj ö n ä mnd.

Till sekreterare f ö rordnades
den 5 mars 19 79 hovr ä ttsassessorn Christina Striby och
till bitr ä dande sekreterare
departer.-tentssekreteraren G ö ran Nystr ö m, konununikationsde-partementet.

Sedan Georg Danell utn ä mnts
till statsr å d, entledigades han den 13 oktober
1979 fr å n uppdraget att vara s ä rskild utredare. Den 30 oktober 19 79 kallades i st ä llet ledamoten av riksdagen,
transportplaneringschefen Rolf Sellgren att vara s ä rskild utredare.

Utredaren har under utredningsarbetet anv ä nt namnet kom-TP.itt é n f ö r transport av farligt gods.

Prop.
1981/82:94 37

utredaren har avgivit remissvar ö ver bet ä nkandena
Containerfr å gor (Ds K 1979:1), REN TUR, program
f ö r milj ö s ä kra sj ö transporter (SOU 1979:43-45), Beredskap mot oljeutsl ä pp till sj ö ss
(Ds Kn 1979:13) och Unders ö kningar av allvarliga olycksh ä ndelser (Ds Kn 1980:1) samt ö ver framst ä llning
fr å n sj ö fartsverket om ö kad skyldighet att anlita lots inom
svenskt inre vatten m m, departementspromemorian (Ds K 1979;8) Å tg ä rder mot
vattenf ö rorening fr å n fartyg. Brottsf ö rebyggande
r å dets promemoria (1979:6)
Kriminalisering av f ö roreningar av milj ö n m m och en i anslutning till denna inom
justitiedepartementet uppr ä ttad promemoria (Dnr 358:80),
statens brandn ä mnds skrivelser ang å ende l ä nsstyrelsernas
beredskapsplaner med anledning av olje- och kemikalieutsl ä pp och program f ö r
regionala f ö rr å d av olje-bek ä mpningsmateriel samt ö ver ett medlemsf ö rslag
till Nordiska R å det om transport av farligt gods.

Regeringen har till utredaren ö verl ä mnat
skrivelser dels fr å n Stockholms kommunstyrelse med beg ä ran om vissa å tg ä rder betr ä ffande
transport och lagring av farligt gods, dels fr å n f ö rsvarets materielverk r ö rande provning av milit ä ra tankfordon.

Utredaren f å r h ä rmed ö verl ä mna delbet ä nkandet
S ä krare transporter av farligt gods,
del I (Ds K 1980:10).

Till bet ä nkandet
fogas ett s ä rskilt yttrande av experten Hoppe.

Stockholm i september 1980.

Rolf Sellgren

/ Christina Striby

G ö ran Nvstr ö m

Prop.
1981/82:94 38

INNEH Å LLSF Ö RTECKNING

F Ö RFATTNINGSF Ö RSLAG

1
F ö rslag till lag om transport av farligt gods

2
F ö rslag till f ö rordning
om transport av farligt gods

3
F ö rslag till lag om ä ndring i lagen

(1975:69) om explosiva och brandfarliga varor

4
F ö rslag till f ö rordning
om upph ä vande av kung ö relsen (1945:126) om tillf ä llig inskr ä nkning
i r ä tten att sj ö -ledes transportera explosiva varor

5
F ö rslag till lag om ä ndring i lagen

(1973:329) an h ä lso-
och milj ö farliga varor

6 F ö rslag till f ö rordning om ä ndring
i

f ö rordningen (1975:346) om milj ö farligt avfall

7
F ö rslag till f ö rordning
om ä ndring i luftfartskung ö relsen (1961:558)

8
F ö rslag till f ö rordning
om ä ndring i kung ö relsen (1933:85) ang å ende f ö rvaring och transport till lands
av kiesellegeringar

9
F ö rslag till f ö rordning
om ä ndring i l ä kemedelsf ö rordningen
(1962:701)

10
F ö rslag till lag■om ä ndring i atomenergilagen (1956:306)

11
F ö rslag till f ö rordning
om ä ndring i str å lskyddsf ö rordningen
(1958:652)

12
F ö rslag till lag om tillsyn ö ver vissa internationella v ä gtransporter av farligt gods m.m.

13
F ö rslag till f ö rordning
om ä ndring i f ö rordningen (1974:35) om internationell v ä gtransport av farligt gods

14
F ö rslag till f ö rordning
om ä ndring i v ä gtrafikkung ö relsen
(1972:603)

F Ö RKORTNINGAR

SAMMANFATTNING

Prop.
1981/82:94 39

1 UTREDNINGSARBETET

1.1
Direktiven

1.2
Arbetets uppl ä ggning och bedrivande

1.3
Utredningar som
ber ö r transoort av farligt gods

2 UTG Å NGSPUNKTER
F Ö R UTREDNINGSARBETET

2.1
Vad ä r farligt gods

2.2
Transport av
farligt gods - en n ö dv ä ndighet

2.3
S ä kra och rationella transporter av farligt gods

3 NUVARANDE F Ö RH Å LLANDEN

3.1 Internationella best ä mmelser och orga

nisationer

3.1.1
FN-experterna
och FN-rekommendationerna

3.1.2
J ä rnv ä gstransporter

3.1.3
V ä gtransporter

3.1.4
Sj ö transporter

3.1.5
Flygtransporter

3.1.6 Radioaktivt material

3.2. Nationella best ä mmelser

3.2-1 Nuvarande system

3.2.2
J ä rnv ä gstransporter

3.2.3
V ä gtransporter

3.2.4
Sj ö transporter

3.2.5
Flygtransporter

3.2.6
Postbefordran

3.2.7
Officiell
provning m.m.

3.2.8
Terminaler

3.3 Myndighetsorganisation

3.3.1
Nuvarande
system

3.3.2
F ö reskrivande myndigheter

3.3.3
Tillsynsmyndigheter

3.4 Sammanfattning

3.4.1
Internationella
f ö rh å llanden

3.4.2
Nationella f ö rh å llanden

Prop.
1981/82:94 40

4 NY ORGANISATION OCH LAGSTIFTNING

4.1 Allm ä nna ö verv ä ganden

4.1.1
Myndighetsfr å gor

4.1.2
Tillsynsfr å gor

4.1.3
F ö rfattningsfr å gor

5 ETT SAMLAT MYNDIGHETSANSVAR F Ö R

LANDTRANSPORTER

5.1 Arbetsuppgifter

5.1.1
Landtransporter

5.1.2
Information r ö rande alla transportslag

5.1.3
Samordning
mellan transportslagen

5.2 Organisationen

5.3
Forh å llandet till andra myndigheter

5.4
Personalbehov
m.m.

6 EFFEKTIVARE TILLSYN

6.1 Tillsynsmyndigheter och tillsyns

omr å den

6.1.1
Landtransporter

6.1.2
Sj ö - och lufttransporter

6.2
Tillsynsmyndigheternas
befogenheter

6.3
FGE:s uppgifter

6.4
Postbefordran

7 SAMORDNANDE BEST Ä MMELSER
F Ö R TRANSPORT

AV FARLIGT GODS

7.1
En
ramlagstiftning f ö r alla transportslag

7.2
S ä rskilda fr å gor

7.2.1
Avgr ä nsning av lagens till ä mplighet

7.2.2
Sanktionssystem

7.3 Ikrafttr ä dandet

8 F Ö LJD Ä NDRINGAR I G Ä LLANDE
F Ö RFATT

NINGAR

9 GENOMF Ö RANDET

Prop.
1981/82:94 41

10
RESURSBER Ä KNING

11
SPECIALMOTIVERING
TILL F Ö RFATTNINGS-F Ö RSLAGEN

11-1 Lagen om transport av farligt gods

11.2
Forordningen om
transport av farligt gods

11.3
F ö ljd ä ndringar

S ä rskilt yttrande av experten Hoppe

BILAGOR

Arbetsgruppernas arbetsomr å den och sammans ä ttning

Utkast till f ö ljd ä ndring i f ö rordningen
(1949:341) om explosiva varor

Utkast till f ö ljd ä ndring i kung ö relsen
(1957:232) med vissa best ä mmelser r ö rande explosiva varor f ö r f ö rsvarets
behov m.m.

Utkast till f ö ljd ä ndring i f ö rordningen
(1961:568) om brandfarliga varor

Utkast till f ö ljd ä ndring i kung ö relsen
(1962:500) om brandfarliga varor, som Omh ä nderhavas
av krigsmakten, m.m.

Prop. 1981/82:94 42

1. F ö rslag till Lag om transport av
farligt gods

Enligt riksdagens beslut f ö reskrivs f ö ljande

Inledande best ä mmelser

1 § . Med transport f ö rst å s i denna
lag f ö rflytt

ning av farligt gods med transportmedel samt s å dan last

ning, lossning, f ö rvaring och annan hantering av det
far

liga godset, som utg ö r ett led i f ö rflyttningen.

Som transport anses dock inte f ö rflyttning som sker endast inom ett omr å de d ä r
tillverkning, lagring, eller f ö rbrukning
av farligt gods ä ger rum.

2 § . Med farligt gods f ö rst å s i denna
lag gods

som best å r av eller inneh å ller

explosiva varor,

komprimerade, kondenserade eller under tryck l ö sta gaser, brandfariiga v ä tskor, brandfarliga fasta varor, sj ä lvant ä ndande
varor,

varor som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med
vatten, oxiderande varor, organiska peroxider, giftiga varor, v ä mjeliga varor,

varor med ben ä genhet
att orsaka infektioner, radioaktiva varor, fr ä tande varor samt magnetiskt material

och som p ä grund d ä rav vid transport kan medf ö ra skador p å m ä nniskor, djur, egendom eller i milj ö n eller p å verka
transportmedlets s ä kra framf ö rande

Prop.
1981/82:94 43

3 §. Med transportmedel förstås i denna
lag

1.
varje slag av
fordon som anv ä nds f ö r transport p å v ä g eller i terr ä ngen,

2.
j ä rnv ä gsvagn och
annat sp å rbundet fordon,

3.
luftfartyg samt

4. fartyg s å vitt
d ä ri transporteras gods i f ö rpackad form,

i containrar, flyttbara tankar eller transportmedel en

ligt punkt 1 och 2.

4 § . Ifr å ga om transporter med svenska fartyg eller svenska luftfartyg ä ger lagen till ä mpning
j ä mv ä l utom riket.

Lagen g ä ller ö rlogsfartyg och milit ä ra luftfartyg endast s å vitt regeringen
f ö rordnar d ä rom.

5
§ . Regeringen eller myndighet som
regeringen utser skall meddela f ö reskrifter
om vad som vid respektive land-, sj ö -och
lufttransporter skall f ö rst å s med i 2 § angivna varuslag.

6
§ . Regeringen eller myndighet som
regeringen utser f å r f ö rordna om undantag fr å n lagens
till ä mpning p å viss transport eller visst slag av transporter.

Regeringen eller myndighet som regeringen utser f å r f ö rordna om
undantag fr å n lagens till ä mpning p å
f ö rsvarsmakten.

S ä kerhetsbest ä mmelser m m

7 § . Transport f å r ske endast p å
de villkor och under de f ö ruts ä ttningar som anges i lagen eller med st ö d av lagen meddelade f ö reskrifter.

Om internationella transporter av farligt gods i vissa
fall finns s ä rskilda best ä mmelser.

Prop.
1981/82:94 44

8 § . Vid transport skall de å tg ä rder vidtas
och den f ö rsiktighet iakttas som fordras f ö r att hindra och motverka skador p å m ä nniskor,
djur, egendom och i milj ö n. Transportmedel och andra
transportanordningar skall vara av s å dan
beskaffenhet att de st å r emot p å k ä nningarna
vid transport.

9 S. Regeringen eller myndighet som regeringen utser
skall

meddela de f ö reskrifter om klassificering av
farligt gods,

transportmedel och andra transportanordningar, m ä rkning,

uppgiftsplikt, s ä kerhetsutrustning, lastning,
lossning,

f ö rvaring och annan hantering av
farligt gods samt om f ö r

siktighetsm å tt och å tg ä rder i ö vrigt, allt i den utstr ä ck

ning som ä r p å kallad fr å n transports ä kerhetssynpunkt.

Regeringen eller myndighet som regeringen utser f å r f ö reskriva
att transportmedel och andra transportanordningar f å r anv ä ndas vid
transport endast om de ä r provade och godk ä nda .

10 § . Om det ä r av s ä rskild
betydelse fr å n transports ä ker

hetssynpunkt f å r regeringen eller myndighet som
regerin~en

utser f ö rbjuda visst slag av transporter
eller f ö reskriva

att visst slag av transporter f å r ske endast
efter till

st å nd eller f ö rhandsanm ä lan.

Tillsyn m m

11
§ . Tillsynen ö ver efterlevnaden av denna lag och de f ö reskrifter som meddelats med st ö d av lagen skall ut ö vas av myndighet som regeringen utser.

12
§ . F ö r tillsynen enligt denna lag ä ger
tillsynsmyndighet tilltr ä de till omr å den, lokaler och andra utrymmen, som anv ä nds i samband med transport, eller till
transportmedel och transportanordningar. Myndighet f å r beg ä ra de upplysningar,
handlingar och prov som beh ö vs f ö r tillsynen. Ett uttaget prov ber ä ttigar inte till n å gon ers ä ttning.

Prop.
1981/82:94 45

Det å ligger polismyndigheterna att l ä mna den handr ä ckning
som beh ö vs f ö r tillsynen.

13 § . Tillsynsmyndighet f å r meddela de f ö rel ä gganden eller

f ö rbud som uppenbart beh ö vs f ö r att denna
lag eller de

f ö reskrifter som meddelats med st ö d av lagen skall efter

levas .

I ett beslut om f ö rel ä ggande eller f ö rbud
kan tillsynsmyndighet uts ä tta vite.

Underl å ter n å gon att vidta en f ö relagd å tg ä rd, f å r tillsynsmyndigheten f ö rordna om r ä ttelse
p å den f ö rsumliges bekostnad.

14
f.
Tillsynsmyndighet f å r ta om hand och f ö rst ö ra eller
eljest oskadligg ö ra farligt gods, som transporteras
i strid mot denna lag eller med st ö d
av lagen meddelade f ö reskrifter, om godset medf ö r uppenbar risk f ö r
skada och risken inte kan avv ä rjas p å mindre ingripande s ä tt.

15
g. Regeringen f å r f ö reskriva att
s ä rskilda avgifter skall utg å i ä rende enligt
denna lag.

Ansvar m m

16 § , Den som upps å tligen eller av oaktsamhet bryter mot

1.
B &

2.
en f ö reskrift som meddelats med st ö d av 9 eller 10 §

3.
ett f ö rel ä ggande eller
f ö rbud som m.eddelats med st ö d av 13 5, dock inte om f ö rel ä ggandet
eller f ö rbudet omfattas av ett vitesf ö rel ä ggande

d ö ms till b ö ter eller f ä ngelse
i h ö gst ett å r.

Ansvar enligt f ö rsta
stycket intr ä der inte om ansvar f ö r g ä rningen kan å d ö mas enligt
brottsbalken.

Prop.
1981/82:94 46

17 C. Den som har tagit befattning med ett ä rende som avses i denna lag f å r inte obeh ö rigen
r ö ja eller utnyttja vad han d ä rvid har erfarit om yrkeshemlighet eller aff ä rsf ö rh å llande .

I det allm ä nnas
verksamhet till ä mpas i st ä llet best ä mmelserna
i sekretesslagen (1980:100).

Denna lag tr ä der
i kraft den dag regeringen best ä mmer. Ett f ö rordnande om ikrafttr ä dande f å r begr ä nsas till vissa av best ä mmelserna. Regeringen f å r meddela de ö verg å ngsbest ä mmelser
som beh ö vs.

Prop. 1981/82:94 47

2. F ö rslag till F ö rordning om transport
av farligt gods

Regeringen f ö reskriver
f ö ljande

Inledande best ä mmelser

1
§ . Denna f ö rordning g ä ller
transport av farligt gods enligt lagen (0000:000) om transport av farligt
gods.

2
§ . Transportmyndighet ä r i fr å ga
om sj ö transporter sj ö fartsverket, lufttransporter luftfartsverket,
landtransporter transportr ä det.

F ö r fr å gor som inte ä r h ä nf ö rliga till ett visst transportslag
ä r transportr ä det transportmyndighet.

Klassificering av farligt gods m m

3
§ . Transportmyndigheterna skall
meddela f ö reskrifter enligt 5 £ lagen om transport av farligt gods.

4
5- Farligt gods
indelas i f ö ljande klasser:

klass 1 f ö r explosiva
varor

klass 2 f ö r
komprimerade, kondenserade eller under tryck

l ö sta gaser klass 3 f ö r brandfarliga v ä tskor
klass 4 f ö r brandfarliga fasta varor, sj ä lvant ä ndande

varor och varor som utvecklar 'brandfarlig gas vid

kontakt med vatten klass 5 f ö r oxiderande varor och organiska peroxider klass 6
f ö r giftiga varor, v ä mjeliga varor och varor med

ben ä genhet att orsaka infektioner klass
7 f ö r radioaktiva varor klass 8 f ö r fr ä tande varor
klass 9 f ö r magnetiskt material och de andra
varuslag som

en transportmyndighet f ö reskriver

Prop.
1981/82:94 48

Transportmyndigheterna f å r f ö reskriva att en klass skall vara
indelad i undergrupper.

5
§ . Vid transport skall det farliga
godset vara klassificerat. Godset skall d ä rvid
h ä nf ö ras till den klass och eventuell undergrupp till klassen som omfattar
godsets huvudrisk fr å n transportsynpunkt.

6
§ . P å ans ö kan skall transportmyndigheten
meddela beslut huruvida viss vara ä r
att anse som farligt gods enligt lagen om transport av farligt gods. I beslutet
skall anges till vilken klass varan skall h ä nf ö ras.

S ö kanden skall tillhandah ä lla underlaget f ö r
den pr ö vning som beh ö vs f ö r beslutet.
F ö r s å dan unders ö kning, som kan erfordras vid pr ö vningen skall s ö kanden
betala en avgift som motsvarar kostnaden f ö r
unders ö kningen. Transportmyndigheten f å r best ä mma
avgiften till l ä gre belopp ä n nu sagts om omst ä ndigheterna f ö ranleder det.

7
§ . Det å ligger transportmyndigheterna att fortl ö pande publicera sina beslut enligt 6 § .

8
§ . I ä rende enligt 6 § f å r transportmyndigheterna p å
s ö kandens beg ä ran f ö reskriva om
vad som skall g ä lla f ö r varan intill dess ä rendet
slutligt avgjorts. Beslut varigenom s å dan
f ö reskrift meddelats kan n ä r som helst å terkallas

av myndigheten.

Transportanordningar

9 § . Transportmedel,
enhetslastanordningar, beh å llare och emballage skall med h ä nsyn till material, konstruktion, utf ö rande och utrustning uppfylla de transports ä kerhetskrav transportmyndigheten f ö reskriver.

Transportm.yndigheterna f å r f ö reskriva att transportmedel,
enhetslastanordningar, beh å llare och emballage f å r anv ä ndas f ö r transport endast om de ä r provade och godk ä nda.

Prop. 1981/82:94 49

Märkning

10 § . Enhetslastanordningar, beh å llare och emballage skall vid transport vara m ä rkta p å
det s ä tt transportmyndigheten f ö reskriver.

Transportmyndigheterna f å r f ö reskriva att ä ven transportmedlet skall vara m ä rkt.

Transporthandlingar

11 § . F ö r varje transport skall finnas en skriftlig deklara

tion av godset. Deklarationen skall inneh å lla

1.
uppgifter om
den korrekta tekniska ben ä mningen p å och den f ö r
godset till ä mpliga klassen

2.
ett intygande
av avs ä ndaren att godset f å r transporteras enligt lagen om transport av
farligt gods eller med st ö d d ä rav meddelade f ö reskrifter samt att godsets m ä ngd, tillst å nd,
m ä rkning och inneslutning ö verensst ä mmer
med f ö reskrifterna.

Avs ä ndaren ä r den som till annan ö verl ä mnar eller eljest tillhandah ä ller farligt gods till transport eller som f ö r egen r ä kning
transporterar s å dant gods.

12 § . F ö r varje transport skall finnas en skriftlig instruk

tion som anger p å vilket s ä tt godset ä r
farligt och vilka

å tg ä rder som skall vidtas f ö r att
motverka eller undanr ö ja

fara som kan uppst å under transporten.

S ä kerhetsutrustning

13 § . Transportmyndigheterna f å r f ö reskriva att
vid transport skall finnas tillg ä nglig
s ä rskild utrustning f ö r brandsl ä ckning,
sanering, personligt skydd eller annat s ä kerhets ä ndam å l .

4 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 94

Prop.
1981/82:94 50

Hantering m m

14
§ . Olika slag av farligt gods skall
h å llas å tskilda fr ä n varandra och farligt gods h å llas å tskilt fr å n annat gods i den utstr ä ckning som beh ö vs
f ö r att f ö rebygga fara vid l ä ckage eller andra olycksh ä ndelser
eller vid str å lning.

15
§ . Sedan ett transportmedel lossats
och rengjorts skall m ä rkning enligt 10 § avl ä gsnas d ä rifr å n eller t ä ckas ö ver, om inte
transportmedlet, utan mellankommande anv ä ndning,
å ter skall lastas med gods f ö r vilket den redan å satta m ä rkningen ä r f ö reskriven.

Om det p å ett
transportmedel, som skall lastas med farligt gods, finns synlig m ä rkning som g ä ller
annat,redan lossat, farligt gods, f å r
lastning inte ske f ö rr ä n m ä rkningen avl ä gsnats eller t ä ckts
ö ver.

Best ä mmelserna i f ö rsta och andra styckena g ä ller i tilll ä mpliga
delar ä ven enhetslastanordningar, beh å llare och emballage.

Bemyndiganden m m

16 § . Transportmyndigheterna bemyndigas
att

1.
ut ö ver vad som eljest framg å r av f ö rordningen
meddela f ö reskrifter enligt 9 § lagen (0000:000) om transport av farligt gods

2.
meddela f ö reskrifter och f ö rbud
enligt 10 § lagen om transport av farligt gods

3.
meddela
ytterligare f ö reskrifter f ö r verkst ä llighet
av lagen om transport av farligt gods och denna f ö rordning

4.
pr ö va fr å gor om
undantag enligt 6 § lagen om transport av farligt gods

5.
f ö rordna om undantag fr å n f ö rordningens till ä mpning p å viss
transport eller visst slag av transporter eller f ö rsvarsmakten.

Prop.
1981/82:94 51

17 § . Har f ö reskrift om krav p å tillst å nd eller f ö rhandsan

m ä lan enligt 10 § lagen (0000:000) om transport av farligt

gods meddelats, f å r transportmyndigheterna uppdra å t polis

myndigheterna att pr ö va ä renden om tillst å nd eller att mot

ta f ö rhandsanm ä lan.

I fr å ga om land- och sj ö transport av radioaktivt material skall s ä dana ä renden pr ö vas av statens k ä rnkraftinspektion
och statens str å lskyddsinstitut inom respektive
verksamhetsomr å de.

18 § . Innan en transportmyndighet
meddelar f ö reskrifter,

som ber ö r en annan myndighets verksamhetsomr å de, skall sam

r å d ske med denna myndighet.

13 § . Tillsynen ö ver efterlevnaden av lagen (0000:000) om transport
av farligt gods och med st ö d av lagen meddelade f ö reskrifter skall ut ö vas av f ö ljande myndigheter inom nedan
angivna omr å den

Myndighet ______________________ Ti 11 syns omr å de______

Sj ö fartsverket Sj ö transporter

Luftfartsverket Lufttransporter

Spr ä ng ä mnesinspektionen och Landtransporter polismyndigheterna

Tullmyndigheterna Gr ä nskontroll av land-

transporter till och fr å n
utlandet.

I fr å ga om landtransporter skall det
ankomma p å transportr ä det att samordna tillsynsverksamheten samt att l ä mna tillsynsmyndigheterna r å d och anvisningar.

Fullf ö ljd m m

20 § . Talan mot en polismyndighets
beslut enligt lagen (0000:000) om transport av farligt gods eller med st ö d av lagen meddelade f ö reskrifter f ö rs hos l ä nsstyrelsen genom bev ä r. Mot beslut av spr ä ng ä mnesinspektionen f ö rs talan hos statens industriverk genom besv ä r. Mot beslut av annan

Prop. 1981/82:94 52

tullmyndighet ä n
generaltullstyrelsen f ö rs talan hos styrelsen.

21 § . Talan mot beslut som en l ä nsstyrelse eller en cen

tral f ö rvaltningsmyndighet i s ä rskilt fall meddelat enligt

lagen (0000:000) om transport av farligt gods eller med

st ö d av lagen meddelade f ö reskrifter f ö rs
hos kammarr ä tten

genom besv ä r.

Talan mot annat beslut som s å dan myndighet meddelat enligt lagen om transport av farligt gods eller
med st ö d av lagen meddelade f ö reskrifter f ö rs
hos regeringen genom besv ä r.

22
§ . En myndighet f å r f ö rordna att
dess beslut enligt lagen (0000:000) om transport av farligt gods eller med st ö d av lagen meddelade f ö reskrifter skall l ä nda till
efterr ä ttelse utan hinder av f ö rd talan.

23
§ . Om ansvar f ö r ö vertr ä delse av f ö rordningen
eller av f ö reskrifter som meddelats med st ö d av f ö rordningen
finns best ä mmelser i lagen (0000:000) om
transport av farligt gods.

Prop. 1981/82:94 53

3. F ö rslag till Lag

om ä ndring i lagen (1975:69) om
explosiva och brandfarliga varor

Enligt riksdagens beslut f ö reskrivs att 1 § lagen (1975:69) om explosiva och
brandfarliga varor skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

1
§

Regeringen bemyndigas att i fr ä ga om varor som best å r av eller inneh å ller explosivt eller pyrotekniskt ä mne (explosiva varor) samt i fr å ga om brandfarliga varor meddela f ö reskrifter som g ä ller
tillverkning, handel, hantering, f ö rv ä rv, ö verl å telse, transport eller inf ö rsel eller som i ö vrigt
ä r p å kallade fr å n s ä kerhetssynpunkt.

Regeringen bemyndigas att meddela f ö reskrifter om, avgifter f ö r provning, kontroll eller besiktning eller annan
verksamhet enligt best ä mmelse som avses i f ö rsta stycket.

Regeringen f å r
ö verl å ta å t f ö rvaltningsmyndighet att meddela s ä dana
f ö reskrifter som avses i f ö rsta och andra styckena och å t kommun att meddela s å dana f ö reskrifter som avses i andra
stycket.

Lagen g ä ller inte i
fr å ga om s å dan transport av explosiva och brandfarliga varor
som omfattas av lagen (0000:000) om transport av farligt gods.

Denna lag tr ä der
i kraft den dag regeringen best ä mmer

Prop.
1981/82:94 54

4 , F ö rslag till F ö rordning

om upph ä vande av
kung ö relsen (1945:126) om tillf ä llig inskr ä nkning
i r ä tten att sj ö ledes transportera explosiva varor

Regeringen f ö reskriver
att kung ö relsen (1945:126) om tillf ä llig inskr ä nkning
i r ä tten att sj ö ledes transportera explosiva varor skall unph ö ra att g ä lla
vid utg å ngen av - -

Prop.
1981/82:94 55

5. F ö rslag till Lag

om ä ndring i lagen (1973:329) om h ä lso- och milj ö farliga
varor

Enligt riksdagens beslut f ö reskrivs att 3 § lagen (1973: 329) om h ä lso- och milj ö farliga
varor skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

3 §

Lagen g ä ller ej vara
som ä r att anse som

1.
livsmedel
enligt livsmedelslagen (1971:511),

2.
l ä kemedel enligt l ä kemedelsf ö rordningen (1962:701),

3.
fodermedel
enligt [f ö rordningen(1961:381) om tillverkning
av och handel med fodermedel m.m.

Ej heller
g ä ller lagen i fr å ga om radioaktiva ä mnen och andra k ä llor till joniserande str å lning.

I fr å ga om brandfarlig eller explosiv vara ä ger lagen till ä mpning
endast i den m å n varan ä r h ä lso- eller
milj ö farlig av annat sk ä l ä n som f ö ranlett att den h ä nf ö rts till n ä mnda
varukategorier.

I fr å ga om transport av

s å dan

h ä lso- och

milj ö -

farli'

g vara
som

ä r far-

ligt

gods
enligt

lagen

(0000

:000) om
transport

av
farligt gods

g ä ller

lagen

endast
om

rege-

ringe;

n f ö rordnar

det.

Denna lag tr ä der
i kraft den dag regeringen best ä mmer.

Prop.
1981/82:94 56

6. F ö rslag till F ö rordning

om ä ndring i f ö rordningen (1975:346) om milj ö farligt avfall

Regeringen f ö reskriver
att 1 § f ö rordningen (1975:346) om milj ö farligt
avfall skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

1
§

I fr å ga om kemiskt avfall av nedan
angivet slag g ä ller ut ö ver kung ö relsen
(1973:334) om h ä lso- och milj ö farliga varor best ä mmelserna i denna f ö rordning.

F ö rordningen ä r
till ä mplig p å fast eller flytande avfall av f ö ljande slag:

1.
oljeavfall,

2.
l ö sningsmedelsavfall,

3.
f ä rg-, lim- eller lackavfall,

4.
koncentrerat
surt eller alkaliskt avfall,

5.
ytbehandlingsavfall
inneh å llande f ö reningar av kadmium, koppar, krom, nickel, tenn
eller zink,

6.
silver- eller
zinkhaltigt avfall fr å n grafisk eller fotografisk
industri,

7.
kvicksilverhaltigt
avfall,

8.
cyanidhaltigt
avfall,

9.
PCB-haltigt
avfall,

10. bek ä mpningsmedelsavfall.
Andra stycket skall g ä lla ä ven i fr å ga om avfall av d ä r angivet slag som ej ä r att h ä nf ö ra till h ä lso- och milj ö farlig vara enligt 1 § f ö rsta stycket lagen (1973:329) om h ä lso- och milj ö farliga
varor.

Vad

i f ö rordningen

f ö re'

skrivs
om transoort

av

mil-i

i ö farligt avfall

g ä l-

ler

ä ven om avfalle

t ä r

Prop. 1981/82:94 57

farligt gods enligt lagen (0000:000) om transport av
farligt gods.

7. F ö rslag till F ö rordning om ä ndring
i luftfartskung ö relsen (1961:558)

Regeringen
f ö reskriver att 107 och 108 §§ luftfartskung ö relsen
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

107 §

Luftfartsverket m å
f ö reskriva s ä rskilda villkor f ö r
befordran med luftfartyg av gods som medf ö r
brandfara eller fara f ö r explosion eller sanit ä r ol ä genhet, p å verkar luftfartygets instrument eller
radioutrustning, avgiver gas, radioaktiv str å lning
eller annat som kan p å verka fartyget, dess bes ä ttning eller passagerare, eller av annan s å dan grund m å ste
anses farligt f ö r s ä kerheten eller st ö rande f ö r allm ä n
ordning ombord. S å framt godsets beskaffenhet f ö ranleder d ä rtill,
ä ger luftfartsverket best ä mma att det m å
befordras endast med visst luftfartyg eller helt f ö rbjuda dess befordran med luftfartyg.

Annat skjutvapen ä n
tj ä nstevapen f å r icke medf ö ras
i passagerarutrymme ä luftfartyg, som i f ö rv ä rvssyfte anv ä ndes f ö r
personbefordran. Undantag h ä rifr å n f å r medgivas
av luftfartsverket.

I
fr å ga om transport av farligt gods med
luftfartyg i vissa fall finns s ä rskilda best ä m-melser.

108 § Vid transport av explosiva varor, radioaktiva ä mnen, brandfarliga varor, film eller h ä lso- och milj ö farliga
varor skall, ut ö ver vad som f ö reskrives i eller med st ö d av

Vid transport av explosiva varor, radioaktiva ä mnen, brandfarliga varor, film eller h ä lso-och milj ö farliga
varor skall, ut ö ver vad som

Prop.
1981/82:94 59

107 § , iakttagas vad som ä r f ö reskrivs
i eller med

s ä rskilt stadgat om s å dant st ö d
av 107 § eller la-

gods. gen (0000:000) om trans-

port av farligt gods, iakttas vad som ä r s ä rskilt
stadgat om s å dant gods.

Ang å ende tillst å nd till befordran av krigsmateriel och vad som f ö rstas med krigsmateriel ä r s ä rskilt
stadgat.

Luftfartsverket
skall, innan f ö reskrifter utf ä rdas om befordran med luftfartyg av gods som avses i
denna paragraf, samr å da med statens industriverk samt i
f ö rekommande fall med
krigsmaterielinspektionen, spr ä ng ä mnesinspektionen, str å lskyddsmyndigheten eller produktkontrolln ä mnden.

Prop.
1981/82:94 60

8. F ö rslag till F ö rordning

om ä ndring i kung ö relsen (1933:85) ang å ende f ö rvaring och transport till lands av
kisellegerinqar

Regeringen f ö reskriver
att 1 § kung ö relsen (1933:85) ang å ende f ö rvaring och transport till lands av kisellege-ringar
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

1 §

Med kisellegering f ö rst å s i denna kung ö relse
s å dan legering mellan kisel och en
eller flera av metallerna j ä rn, mangan,
aluminium, kalcium, magnesium och titan, vars ki-selhalt ej ö verstiger 80 procent men uppg å r till, i fr å ga
om kiselj ä rn, minst 30 och, i fr å ga om annan legering, minst 10 procent.

I fr å ga om transport g ä ller kung ö relsen
endast i den m ä n kisellegeringen inte ä r farligt gods enligt lagen (0000:000) om
transport av farligt gods .

Prop. 1981/82:94 61

9. F ö rslag till F ö rordning om ä ndring
i l ä kemedelsf ö rordningen (1962:701)

Regeringen f ö reskriver
att 13 § l ä kemedelsf ö rordningen (1962:701) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

13 §

Vid handhavande, f ö rvaring
och transport av l ä kemedel skall n ö dig aktsamhet iakttagas, s ä att medlet icke å t-kommes
av obeh ö rig eller p å annat s ä tt
kan v å lla skada.

I fr å ga om internationell I fr å ga om transport

v ä gtransport av l ä kemedel av l ä kemedel i vissa

i vissa fall finnas s ä rskil- fall finns s ä rskilda be-

da best ä mmelser. st ä mmelser.

Prop. 1981/82:94 62

10 . F ö rslag till
Lag om ä ndring i atomenergilagen (1956:306)

Enligt riksdagens beslut f ö reskrivs att 1 § atomenergilagen (1956:306) skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

1 §

Ej m å n å gon utan tillst å nd av regeringen eller myndighet
som regeringen best ä mmer f ö rv ä rva,
innehava, ö verl å ta, bearbeta eller eljest taga befattning med uran, plutonium eller
annat ä mne, som anv ä ndes s å som
br ä nsle (atombr ä nsle) i anl ä ggning
f ö r utvinning av atomenergi
(atomreaktor), eller f ö rening vari s å dant ä mne ing å r.

Vad nu sagts skall g ä lla
j ä mv ä l i fr å ga om torium och annat ä mne, som ä r
ä gnat att omvandlas till atombr ä nsle, ä vensom
f ö rening vari s å dant ä mne ing å r s å ock betr ä ffande atombr ä nsle,
som anv ä nts i atomreaktor.

Om r ä ttighet att f ö r utvinnande av uran eller torium eller f ö rening vari n å got
av dessa ä mnen ing å r unders ö ka
och bearbeta samt tillgodog ö ra sig
mineralfyndighet g ä ller vad d ä rom ä r s ä rskilt stadgat.

I fr å ga om transport i vissa fall av ä mnen som avses i f ö rsta och andra styckena finns s ä rsKilda
best ä mmelser.

Denna lag tr ä der
i kraft den dag regeringen best ä mmer.

Prop.
1981/82:94 63

11. F ö rslag till F ö rordning om ä ndring
i str å lskyddsf ö rordningen (1958:652)

Regeringen f ö reskriver
att 7 § str ä lskyddsf ö rordningen (1958:652) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

7 §

N ä rmare f ö reskrifter och anvisningar r ö rande till ä mpningen
av str å lskyddslagen meddelas av statens
str ä lskyddsinstitut.

I fr ä ga om internationell v ä g- I fr ä ga om transport av

transport av radioaktivt ä mne i radioaktiva ä mnen i vissa

vissa fall finnas s ä rskilda be- fall finns s ä rskilda be-

st ä mmelser. st ä mmelser.

Prop.
1981/82:94 64

12. F ö rslag till Lag

om tillsyn ö ver vissa
internationella v ä gtransporter av farligt gods m m

Enligt riksdagens beslut f ö reskrivs f ö ljande.

1
§ . Tillsynen ö ver efterlevnaden av de f ö reskrifter, f ö rbud
och villkor, som enligt f ö rordningen (1975:35) om internationell
v ä gtransport av farligt gods skall g ä lla f ö r vissa h ä r i riket utf ö rda
internationella transporter, skall ut ö vas
av myndighet som regeringen utser.

2
§ . F ö r tillsynen enligt denna lag ä ger
tillsynsmyndighet tilltr ä de till omr å den, lokaler och andra utrymmen, som anv ä nds i samband med s å dan transport som avses i f ö rordningen
(1974:35) om internationell v ä gtransport
av farligt gods, eller till transportmedel och transportanordningar.
Myndighet f å r beg ä ra de upplysningar, handlingar och prov som beh ö vs f ö r tillsynen.
Ett uttaget prov ber ä ttigar inte till n å gon ers ä ttning.

Det å ligger polismyndigheterna att l ä mna den handr ä ckning
som beh ö vs f ö r tillsynen.

3 § . Tillsynsmyndighet f å r meddela de f ö rel ä gganden eller

f ö rbud som uppenbart beh ö vs f ö r att f ö reskrifter, f ö rbud

och villkor som avses i 1 § skall efterlevas.

I ett beslut om f ö rel ä ggande eller f ö rbud
kan tillsynsmyndighet uts ä tta vite.

Underl å ter n å gon att vidta en f ö relagd å tg ä rd, f å r tillsynsmyndigheten f ö rordna om r ä ttelse
p å den f ö rsumliges bekostnad.

Prop.
1981/82:94 65

4 § . Tillsynsmyndighet f å r ta om hand och f ö rst ö ra eller

eljest oskadligg ö ra farligt gods, som transporteras
i

strid mot f ö reskrifter, f ö rbud eller villkor som avses i

1 § , om godset medf ö r
uppenbar risk f ö r skada och risken inte kan avv ä rjas p å
mindre ingripande s ä tt.

5 § . Den som upps å tligen eller av oaktsamhet bryter mot

f ö reskrift, f ö rbud eller villkor som avses i 1 § d ö ms till

b ö ter eller f ä ngelse i h ö gst
sex m å nader.

Ansvar enligt f ö rsta
stycket intr ä der inte om ansvar f ö r g ä rningen kan å d ö mas enligt
brottsbalken.

Denna lag tr ä der
i kraft den dag regeringen best ä mmer.

5 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 94

Prop. 1981/82:94 66

13. F ö rslag till F ö rordning

om ä ndring i f ö rordningen (1974:35) om internationell v ä gtransport av farligt gods

Regeringen f ö reskriver
i fr å ga om f ö rordningen (1974:35) om internationell v ä gtransport av farligt gods

dels att 3 och 4 §§
skall upph ö ra att g ä lla,

dels att i 1 och 2 §§
orden "statens industriverk" samt i 5 § orden "statens industriverk och transportn ä mnden" skall bytas ut mot "transportr å det",

dels att nuvarande 6 §
skall betecknas 7 § och ha nedan angivna lydelse,

dels att i f ö rordningen
skall inf ö ras tre nya paragrafer, 6, 8 och 9 §§ med nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

6 § Tillsyn ö ver efterlevnaden av f ö reskrifter, f ö rbud
och villkor, som avses i 1 § , skall ut ö vas av polismyndigheterna, tullmyndigheterna och spr ä ng ä mnesinspektionen.

Transportr å det skall
samordna tillsynsverksamheten och l ä mna
tillsynsmyndigheterna r å d och anvisningar.

Talan mot
polismyndighets beslut enligt denna f ö rordning
f ö rs hos l ä nsstyrelsen genom besv ä r .

Talan mot beslut av l ä nsstyrelse
eller central f ö rvaltningsmyndighet enligt denna f ö rordning f ö rs
hos regeringen genom besv ä r.

Talan mot en polismyndighets beslut enligt lacren
(0000:000) om tillsvn ö ver vissa internationella v ä gtransporter av farligt gods eller denna f ö rordning f ö rs
hos l ä nsstyrelsen genom besv ä r. Mot beslut av annan tullmyndighet ä n generaltullstyreIsen f ö rs talan hos styrelsen genom besv ä r. Mot beslut av spr ä ng ä mnesinspektionen f ö rs talan hos statens industriverk genom besv ä r.

Talan mot beslut, som l ä nsstyrelse
eller central f ö rvaltningsmyndighet meddelat
enligt la-gen (0000:000) om tillsyn ö ver
vissa internationella v ä gtransporter av farligt gods eller
denna f ö rordning, f ö rs hos kammar ä tten
genom besv ä r.

Prop. 1981/82:94 68

8 §

En myndighet f å r
f ö rordna att dess beslut enligt
lagen (0000:000) om tillsyn ö ver vissa internationella
v ä gtransporter av farligt gods skall
l ä nda till efterr ä ttelse utan hinder av f ö rd talan.

9 § Om ansvar f ö r ö vertr ä del-

se av f ö reskrifter,
f ö rbud eller villkor, som avses i 1 § , finns best ä mmelser
i lagen (0000:000) om tillsyn ö ver vissa
internationella v ä gtransporter av farligt gods.

Prop. 1981/82:94 69

14. F ö rslag till F ö rordning om ä ndring
i v ä gtrafikkung ö relsen (1972:603)

Regeringen f ö reskriver
att i 152 § v ä gtrafikkung ö relsen (1972:603) orden
"statens industriverk" skall bytas ut mot "transportr å det".

ADR

CIM

Accord
europ é en relatif au transport
International des marchandises dangereuses par route

Convention Internationale concernant le transport par
chemins de fer des marchandises

Den europeiska ö verenskommelsen
om internationell transport av farligt gods p å v ä g

Det internationella f ö rdraget
ang å ende godsbefordran p ä j ä rnv ä g

CMR

Convention
relative au con-tract de transport International des marchandises par route

Konventionen om fraktavtal vid internationell godsbefordran
p ä v ä g

I ATA

International
Air Traffic Association

Den internationella lufttrafikassociationen

ICAO International Civil Aviation Organization

lAEA International Atomic Energy Agency

IMCO Inter-Governmental Maritime Consultative
Organization

IMDG-code International Maritime Dange-rous Goods Code

OCTI

Office centrale des transports internationeaux par
chemins de fer

Den
internationella civila luftfartsorganisationen

Det internationella atomenergiorganet

Mellanstatliga r å dgivande
sj ö fartsorganisationen

"Internationell kod f ö r transport av farligt gods till sj ö ss
"

Centralbyr å n f ö r j ä rnv ä gstransporter

RAR

RID

Restricted
Artides Regula-tions

R é glement International concernant
le transport des marchandises dangereuses par chemin de fer

"Best ä mmelser f ö r flygtransport av farligt gods"

Internationellt reglemente om befordran av farligt gods p å j ä rnv ä g

SOLAS
Safety of Life at Sea

ECOSOC Economic and social Council

Konventionen om s ä kerheten
f ö r m ä nniskoliv till sj ö ss

FN:s ekonomiska och sociala r å d

CDG

IMCO:
subcommittee on the Transport of Dangerous Goods

IMCO:s
underkommitt é f ö r transport av farligt gods

Prop.
1981/82:94 71

SAMMANFATTNING

Med farligt gods i transportsammanhang menas gods som p g
a sina inneboende egenskaper kan v å lla
skador i sin omgivning.

Transport av farligt gods har sedan l å ng tid tillbaka kringg ä rdats med s ä kerhetsf ö reskrifter. Eftersom farligt gods ä r oumb ä rligt
i det moderna industrisamh ä llet, har transporter av godset
inte annat ä n undantagsvis f ö rbjudits trots de risker transporterna medf ö r. I st ä llet
har samh ä llet uppst ä llt en rad villkor f ö r dessa transporter.

Ett omfattande internationellt samarbete ä ger rum i fr å gor
r ö rande transport av farligt gods.
Det finns d ä rf ö r numera internationella ö verenskommelser
f ö r transport med alla transportslag.
Sverige har godk ä nt dessa ö verenskommelser.

F ö r inhemska transporter finns en
omfattande och detaljrik samling f ö reskrifter.
F ö r resp sj ö -, luft- och j ä rnv ä gstransporter finns samlade, internationellt
anpassade regelverk som avser alla varuslag. V ä gtransportf ö reskrifterna d ä remot å terfinns
i skilda f ö rfattningar f ö r skilda varuslag och saknar ofta den
internationella anpassning, som f ö reskrifterna
f ö r ö vriga transportslag har. Myndighetsansvaret f ö r transporterna ä r
uppdelat p ä motsvarande s ä tt. Sj ö fartsverket,
luftfartsverket och SJ har s å ledes
ansvaret f ö r resp sj ö -, luft och j ä rnv ä gstransporter, medan v ä gtransporterna handhas av de myndigheter som har ansvaret
f ö r olika varukategorier.

Den splittrade bild som denna f ö rfattningsm ä ssiga
och organisatoriska ordning visar har hindrat myndigheter och enskilda att
handla s ä kert och rationellt i fr å gor r ö rande
transport av farligt gods.

Prop.
1981/82:94 72

F ö r att skapa s ä krare transporter b ö r st ö rsta m ö jliga samordning av regler och myndighetsansvar
genomf ö ras och skillnaderna mellan
nationell och internationell reglering utj ä mnas.

I detta syfte l ä ggs
i bet ä nkandet fram f ö rslag till en lag om transport av farligt gods, till
en ny myndighetsorganisation f ö r
landtransporterna samt till en f ö rb ä ttrad tillsynsorganisation.

F ö rslaget till lag om transport av
farligt gods g ä ller alla transport- och varuslag.
Lagen ä r en ramlag, vari de grundl ä ggande principerna f ö r transport av farligt gods fastsl ä s.
Merparten f ö reskrifter kommer emellertid i praktiken,
liksom hittills, att å terfinnas i skilda reglementen f ö r skilda transportslag. Genom lagen skapas en f ö r-fattningsm ä ssig
grund f ö r regeringen eller de myndigheter
regeringen utser att meddela transportinriktade och internationellt anpassade
f ö reskrifter f ö r transporterna. Eftersom grunden blir densamma f ö r alla transportslagen underl ä ttas ocks å
m ö jligheterna till harmonisering
transportslagen emellan. Lagf ö rslaget
kompletteras med ett f ö rslag till f ö rordning. F ö rordningen
inneh å ller n å gra mer detaljerade best ä mmelser som ä r
gemensamma f ö r alla transport-och varuslag.

I fr å ga om myndighetsansvaret f ö resl ä s att de
funktioner med avseende p å transport av farligt gods som i
dag å vilar fr ä mst industriverket och produktkontrolln ä mnden med pro-duktkontrollbyr å n vid naturv ä rdsverket
samt SJ, men ä ven i viss utstr ä ckning str ä lskyddsinstitutet,
k ä rnkraftsinspektionen samt
socialstyrelsen, skall sammanf ö ras till en
nybildad enhet inom transportr å det. Denna
enhet f ö resl ä s f å det samlade ansvaret f ö r landtransporter av farligt gods, visst ansvar f ö r information r ö rande
alla transportslag samt uppgiften att verka f ö r samordning mellan transportslagen ö ver huvud taget. Enligt f ö rslaget
skall enheten beslutsm ä ssigt vara sj ä lvst ä ndig i
transports ä kerhetsfr å gor under ledning av en delegation, sammansatt av bl
a

Prop.
1981/82:94 73

f ö retr ä dare f ö r ber ö rda fackmyndigheter och organisationer. Vidare skall enheten bitr ä das av en r å dgivande
n ä mnd liknande den som i dag finns
vid industriverket. Ansvaret f ö r sj ö - och lufttransporter f ö resl å s alltj ä mt å vila sj ö -resp luftfartsverket.

Ansvaret f ö r tillsynen ö ver sj ö -
och lufttransporterna f ö resl ä s of ö r ä ndrat bli kvar hos sj ö - resp
luftfartsverket. Enligt f ö rslaget skall tillsynen ske d ä r den f ö rebyggande
effekten kan antas vara st ö rst och dar tillsynen kan bedrivas
under s ä kra former. I fr ä ga om landtransporterna inneb ä r detta att tillsynen skall ske fr ä mst vid terminaler och andra st ä llen, varifr å n
transporterna vanligen utg å r, samt vid
gr ä nserna. De myndigheter som skall ut ö va tillsynen ö ver
landtransporterna f ö resl å s bli yrkesinspektionen, tullmyndigheterna, polismyndigheterna och
spr ä ng ä mnesinspektionen. Transportr ä det
skall bl a bist å tillsynsmyndigheterna med r ä d och anvisningar samt samordna verksamheten.
Tillsynen skall underl ä ttas genom ö kad samordning av information och utbildning samt
genom enklare och modernare f ö reskrifter.

Slutligen f ö resl ä s, att det tillkallas en organisationskommitt é med uppdrag att n ä rmare utforma den nya myndighetsorganisationen f ö r landtransporterna efter de principer som angivits
i bet ä nkandet. Fr å gan om i vilken utstr ä ckning nu g ä llande, med st ö d av produktkontrollf ö r-fattningarna meddelade f ö reskrifter
f ö r v ä gtransport av farligt gods kan och b ö r nyttjas som f ö reskrifter enligt lagen om
transport av farligt gods ä r av stor betydelse f ö r den nya organisationens olika funktioner. D ä rf ö r f ö resl ä s att
organisationskommitt é n ocks å ser ö ver denna fr å ga samt i f ö rekommande
fall utarbetar f ö rslag till nya f ö reskrifter.

F ö rslagen f ö resl ä s tr ä da i kraft den 1 januari 1982.

Prop.
1981/82:94 74

F ö rslagen till ny lagstiftning och ny
myndighetsorganisation ber ä knas i stort
inte medf ö ra ö kade kostnader f ö r det allm ä nna eller f ö r
enskilda.

Prop.
1981/82:94 75

1. UTREDNINGSARBETET

1.1 Direktiven

I direktiven (Dir 19 79:1) l ä mnade d å varande departementschefen f ö r kommunikationsdepartementet, statsr å det Bondestam inledningsvis en ö versiktlig beskrivning av det regelsystem och den
organisatoriska ordning som f n g ä ller
f ö r transport av farligt gods. D ä refter redogjorde statsr å det f ö r bakgrunden
till nuvarande f ö rh å llanden:

I samband med fr å gan
om svensk anslutning till ADR- ö verenskommelsen
(den europeiska ö verenskommelsen om transport av
farligt gods p ä v ä g) behandlades (prop 1973:143) bl a fr å gan om att inf ö ra en s ä rskild lagstiftning f ö r nationella transporter av farligt gods och att inr ä tta ett s ä rskilt
transports ä kerhetsorgan. Ö verv ä gandena
ledde fram till att fr å gan om nationella v ä gtransporter av farligt gods borde l ö sas inom ramen f ö r
g ä llande produktlagstiftning och i f ö rsta hand handhas av de myndigheter som enligt denna
lagstiftning har ansvaret f ö r olika
variikategorier. I propositionen avvisades ocks å tanken p å en tillsynsorganisation vid sidan
av produktkontrollsystemet i ö vrigt. D å varande chefen f ö r
kommunikationsdepartementet framh ö ll
emellertid att det var angel ä get att f å till st å nd
en ö kad sam.-ordning av transports ä kerhetsfr å gorna.
Som l ä mplig samordnande myndighet f ö reslogs statens industriverk. Vidare f ö reslogs att en r å dgivande
n ä mnd, knuten till industriverket,
skulle inr ä ttas. N ä mnden skulle utg ö ra
en f ö rbindelsel ä nk mellan de myndigheter och organisationer som fr ä mst har att ta befattning med fr å gor r ö rande
transport av farligt gods. I ö vrigt f ö reslogs regleringen av de olika transportgrenarna f ö rbli of ö r ä ndrad.

I propositionen p å pekades
att den organisatoriska l ö sning som f ö reslogs fick anses vara av provisorisk karakt ä r i avvaktan p ä
att man fick ytterligare underlag f ö r
en bed ö mning bl a genom arbetsmilj ö utredningens

Prop.
1981/82:94 76

arbete och de erfarenheter som kunde vinnas sedan det f ö reslagna systemet hade varit i kraft under viss tid.
Riksdagen delade den uppfattning som kormnit till uttryck i propositionen (TU
1973:24, rskr 1973:334).

Vidare redogjordes f ö r
senare riksdagsbehandling av vissa fr å gor
r ö rande transport av farligt gods:

I motion 1976/77:521 hemst ä lldes bl a att riksdagen hos regeringen skulle beg ä ra att en utredning tillsattes med uppgift att
samordna best ä mmelserna om transport av farligt
gods och det d ä rmed sammanh ä ngande myndighetsansvaret. Vidare hemst ä lldes i motion 1976/77:813 att riksdagen skulle ge
regeringen i uppdrag att utreda behovet av en ramlagstiftning om transport av
farligt gods och att ö verv ä ga fr å gan om auktorisation f ö r f ö retag som
sysslar med gifttransporter.

Trafikutskottet (TU 1977/78:1) erinrade i anledning av
motionerna bl a om att den nuvarande organisatoriska ordningen p å omr å det hade
setts som en tempor ä r l ö sning i avvaktan p å ytterligare
underlag f ö r en bed ö mning. Enligt utskottet hade n å gon effektiv l ö sning
av denna fr ä n milj ö - och trafiks ä kerhetssynpunkt
mycket viktiga fr ä ga ä nnu inte kommit till st å nd, varf ö r den borde pr ö vas
p å nytt. Utskottet framh ö ll att det syntes s ä rskilt angel ä get att fr å gan om en koncentration av det samlade ansvaret f ö r transporter av farligt gods till en myndighet ing å ende ö verv ä gdes. Sk ä l
talade ocks å f ö r att m ö jligheterna att samordna best ä mmelserna betr ä ffande
de s ä kerhetsfr å gor som var f ö rknippade
med transport av farligt gods utan dr ö jsm å l borde tas upp till f ö rnyade ö verv ä ganden.

Prop. 1981/82:94 77

Slutligen anf ö rde
statsr å det, s å vitt nu ä r
i fr å ga:

Det finns enligt min mening nu anledning att - mot bakgrund
av de erfarenheter som har vunnits - utv ä rdera
den

hittillsvarande ordningen. --------- Flertalet av de
problem

som jag har pekat p å
i det f ö reg å ende ä r samordningsfr å gor som b ö r
l ö sas genom en ny eller f ö rb ä ttrad reglering.
Utredaren b ö r bl a ö verv ä ga huruvida
det ä r l ä mpligt att regler f ö r nationella
v ä gtransporter av alla slag av
farligt gods samlas i en gemensam lagstiftning, som i m ö jligaste m. å n
ä r samordnad med de internationella
reglerna.

Utredaren b ö r i sitt
arbete uppm ä rksamma att vissa produktslag f n
faller utanf ö r det nationella regelsystemet

vad g ä ller transporter av farligt gods p å v ä g. ------------- En

annan fr å ga som b ö r uppm ä rksammas
i sammanhanget ä r f ö rh å llandet mellan regleringen av ä ena sidan v ä gtransporter
och å andra sidan j ä rnv ä gs-, sj ö - resp lufttransporter. Utvecklingen mot kombinerade
transporter - inte minst n ä r det g ä ller gr ä ns ö verskridande trafik - har under senare tid g å tt snabbt. S å dana
transporter, som inneb ä r att fler ä n ett av de angivna transports ä tten utnyttjas, g ö r
det angel ä get att bl a pr ö va fr å gan om ett s å l å ngt m ö jligt samordnat regelsystem. Detsamma g ä ller ansvaret i fr ä ga om s ä dana faktorer som inte ä r direkt beroende av de speciella f ö ruts ä ttningarna f ö r ett visst transportslag .

Direktiven anger ytterligare n å gra fr å gor
som utredaren skall pr ö va. Dessa fr å gor, som kommer att behandlas i ett senare bet ä nkande, g ä ller
behovet av ett samordnat regelsystem f ö r
andra transports ä tt ä n de ordin ä ra, t ex f ö r transport i r ö rledningar,
m ö jligheterna till samordnade godk ä nnande beslut inom systemet f ö r officiell provning, behovet av auktorisation av
dem som utf ö r transporter av farligt gods samt
behovet av f ö rb ä ttrade informationsm ö jligheter m
m f ö r bland andra r ä ddningstj ä nstens
organ.

Prop.
1981/82:94 78

F ö r samtliga kommitt é er och s ä rskilda
utredare g ä ller vidare direktiven (Dir
1980:20) ang å ende finansiering av reformer.
Enligt dessa skall utg å ngspunkten vara, att alla f ö rslag, som kommitt é erna l ä gger fram, skall kunna genomf ö ras inom ramen f ö r
of ö r ä ndrade resurser inom det omr å de
som f ö rslagen avser.

1.2 Arbetets uppl ä ggning
och bedrivande

I direktiven f ö ruts ä tts, att ett delbet ä nkande med f ö rslag till huvudprinciper f ö r l ö sning av
samordningsproblemen vad g ä ller transport av farligt gods p ä v ä g skulle f ö religga i s å dan
tid att en samtidig pr ö vning kan ske av delbet ä nkandet och de f ö rslag
kommitt é n f ö r ö versyn av produktkontrollens
organisation kunde komma att uppr ä tta.
D å denna kommitt é ber ä knades komma
att avge sitt bet ä nkande under v å ren 1980, har de utredningsuppgifter som g ä ller samordning av regelsystemen,
myndighetsansvaret och tillsynsorganisationen i ■ ■■ fr å ga om transport av farligt gods prioriterats och upptagits
till behandling i detta delbet ä nkande.

I slutbet ä nkandet
kommer, s å vitt nu l å ter sig bed ö mas,
att behandlas dels de å terst å ende utredningsuppdragen enligt direktiven (se f ö reg å ende
avsnitt), dels fr å gor r ö rande v ä gvalsstyrning vid transport av
farligt gods.

Utredningsarbetet har bedrivits med hj ä lp av s ä rskilda
arbetsgrupper, vilka engagerats utan formella f ö rordnanden. I dessa grupper har, f ö rutom
experterna, ing å tt f ö retr ä dare f ö r ber ö rda
myndigheter och organisationer. Deltagarna har nedlagt ett omfattande och
engagerat arbete p å att l ö sa problemen kring transport av farligt gods.
Arbetsgruppernas sammans ä ttning framg å r av bilaga 1..

Ö verl ä ggningar har dessutom h å llits med ledningarna f ö r de n ä rmaste
ber ö rda myndigheterna samt med f ö retr ä dare f ö r ett antal fack- och andra intresseorganisationer
vilka inte varit representerade i arbetsgrupperna.

Prop.
1981/82:94 79

Regeringen har till utredaren ö verl ä mnat dels en
skrivelse fr ä n Stockholms kommunstyrelse, vari
kommunstyrelsen hemst ä llt om regeringens medverkan till
vissa å tg ä rder r ö rande transport och lagring av
farligt gods, dels en skrivelse fr å n
f ö rsvarets materielverk, vari
materielverket hemst ä llt att milit ä rt registrerade tankfordon skall f å besiktigas och kontrolleras av milit ä ra besiktningsm ä n
i st ä llet f ö r AB Svensk Bilprovning.

I detta bet ä nkande
behandlas merparten av de fr å gor
Stockholms kommun upptar i sin skrivelse, medan å terstoden av dessa samt materielverkets hemst ä llan kommer att behandlas i slut ± ie-t ä nkandet.

1.3 Utredningar som ber ö r
transport av farligt gods

Fr å gor med mer eller mindre n ä ra anknytning till transport

av farligt gods har p å
senare tid utretts av flera komr.iitt é er.

Kommitt é n f ö r milj ö risker
vid sj ö transporter framlade under sommaren
1979 i bet ä nkandet Ren tur (SOU 1979:43) ett f ö rslag till program f ö r milj ö s ä kra sj ö transporter. Under 1979 avgav ocks å 1977 å rs
oljeskyddskommitt é er sitt bet ä nkande Beredskap mot oljeutsl ä pp till sj ö ss
(Ds Kn 1979:13). R ä dd-ningstj ä nstkornmitt é n
har under v å ren 1980 framlagt delbet ä nkandet Unders ö kning
av allvarliga olycksh ä ndelser (Ds Kn 1980:01), vari
kommitt é n f ö resl ä r att en s ä rskild unders ö kningskoiranission
f ö r bl a sv å rare v ä g-
och j ä rnv ä gsolyckor inr ä ttas. R ä ddningstj ä nstkommitt é n utreder vidare bl a fr å gor r ö rande
huvudmannaskapet f ö r r ä ddningstj ä nsten.

Ovanst å ende
utredningar ber ö r i huvudsak s ä dana omr å den
som jag valt att behandla i ett kommande bet ä nkande.
Andra utredningar har emellertid haft st ö rre
betydelse f ö r de fr å gor som behandlas i f ö revarande bet ä nkande. Under det hittillsvarande
utredningsarbetet har s å lunda samr å d ä gt rum med f ö retr ä dare f ö r kommitt é n
f ö r ö versyn av produktkontrollens organisation, milj ö datan ä mnden och
atomlagstiftningskommitt é n.

Prop. 1981/82:94 80

Kommitt é n f ö r ö versyn av
produktkontrollens organisation har i juni 1980 slutf ö rt sitt arbete genom att avge bet ä nkandet Ny produktkontrollorganisation (Ds Jo
1980:4). I bet ä nkandet f ö resl ä r kommitt é n att ett frist å ende
produkt-kontrollverk bildas. Verket skall enligt f ö rslaget ers ä tta
produktkontrolln ä mnden och produktkontrollbyr å n vid statens naturv å rdsverk och vara ett centralt sam.ordnande organ inom omr å det f ö r
produktkontroll av h ä lso- och milj ö farliga varor. Kommitt é n f ö rsl å r ocks å vissa ä ndringar i den f ö rfattningsm ä ssiga regleringen av h ä lso- och milj ö farliga varor. Ä ndringsf ö rslagen
inneb ä r bl a att fr å n till-l ä mpningsomr å det f ö r lagen
(1973:329) om h ä lso- och milj ö farliga varor, och d ä rmed fr ä n produktkontrollverkets ansvarsomr å de, undantas transport av s å dana h ä lso-
och milj ö farliga varor som omfattas av det f ö rslag till lag om transport av farligt gods som
framl ä ggs i f ö revarande bet ä nkande
.

Milj ö datan ä mnden har i juni 1980 avgivit rapporten B ä ttre milj ö information
(SOU 1980:24), vari f ö resl å s bl a att kompletterande resurser f ö r toxikologisk informationservice skapas och att dessa sl å s samman med giftinformationscentralen vid
Karolinska sjukhuset. Till denna nya myndighet skall enligt f ö rslaget b å de
myndigheter och enskilda kunna v ä nda sig med
fr å gor och uppdrag.

Atomlagstiftningskomm.itt é n slutligen utreder bl a m ö jligheterna
att samordna den nuvarande lagstiftningen p å
atomenergiomr å det, bl a atomenergilagen och str å lskyddslagen, samt hur ansvaret f ö r tillsyn b ö r
vara f ö rdelat mellan statens k ä rnkraftinspektion och statens str å lskyddsinstitut.

Till sist kan n ä mnas
att fartygsmilj ö utredningen arbetar p å att revidera lagen (1965:719) om s ä kerheten p ä
fartyg, vilken lag ä r av betydelse f ö r sj ö transport av
farligt gods.

Prop. 1981/82:94 81

2. UTG Å NGSPUNKTER F Ö R UTREDNINGSARBETET

2.1 Vad ä r farligt
gods

I de tv å orden
"farligt gods" ryms ett flertal faktorer. De utg ö r n ä mligen inte
bara en upplysning om att det gods som avses ä r farligt utan ocks å att
handlingsfriheten betr ä ffande detta gods kan vara
kringskuren av b å de offentligr ä ttsliga och civilr ä ttsliga regler.

Vad ä r d å farligt gods?

De flesta godsslag ä r
farliga, dvs har skadebringande egenskaper, om de yttre omst ä ndigheterna ä r
tillr ä ckligt ogynnsamma. Ett stenblock
och en l å da med vassa kanter ä r s å lunda
farliga om man t ex vid en transport tappar kontrollen ö ver dem. De risker och faror som ä r f ö renade med
denna typ av gods ä r emellertid konventionella. Det ä r m a o l ä tt
f ö r var och en att f ö rutse vad som h ä nder
om stenblocket kommer i rullning eller l å dan
faller omkull.

Vissa godsslag har emellertid skadebringande egenskaper
som i allm ä nhet inte kan f ö rutses utan s ä rskilda
kunskaper om godset. I en del fall ä r
de skadebringande egenskaperna v ä lk ä nda hos en st ö rre
allm ä nhet, t ex brandfarligheten hos
bensin. I andra fall f ö ruts ä tts mer specialiserade kunskaper. S å lunda
kr ä vs det s ä rskilda insikter f ö r att f ö rutse, att det gods, som ett till
det yttre helt harml ö st kolli inneh å ller, kan v å lla
stor skada om det kommer ut ur sin f ö rpackning.
Likas å kr ä vs s ä rskild insikt f ö r att f ö rst å , att ett par kollin med var sitt relativt ofarliga
inneh å ll tillsammans kan skapa en
betydligt st ö rre risk, om inneh å llet i kollina kommer ut och i ber ö ring med varandra. Inte heller kan det s ä gas ligga inom gr ä nserna
f ö r det normala vetandet att vissa
godsslag, som kan transporteras i t ex tankar kan utvidga sig s å kraftigt under vissa omst ä ndigheter att tanken spr ä ngs. - Det ä r
godsslag av nu angiven art som i det f ö ljande
avses med begreppet farligt gods.

6 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 94

Prop. 1981/82:94 82

Begreppet farligt gods kan s å lunda s ä gas innefatta att godset dels har
inneboende, skadebringande egenskaper, vilka det kr ä vs s ä rskilda
kunskaper f ö r att kunna f ö rutse, dels alltid inneb ä r en fara, dvs faran orsakas av godsets egenskaper
och inte endast av sammantr ä ffande omst ä ndigheter.

2.2 Transport av farligt gods - en n ö dv ä ndighet

Under samlingsbeteckningen farligt gods d ö ljs ett stort antal skilda varuslag, vilka det
moderna industrisamh ä llet har sv å rt att undvara, t ex bensin och andra petroleumprodukter,
spr ä ng ä mnen, klor, svavelsyra, natronlut och ammoniak. En f ö ruts ä ttning f ö r att samh ä llet
skall kunna tillgodog ö ra sig dessa varor ä r att de kan f ö rflyttas.
F ö ljden h ä rav ä r att samh ä llet p å
vissa villkor m å ste till å ta att det farliga godset transporteras ä ven om transporten kan inneb ä ra en s ä rskild
risk.

Med den tekniska utvecklingen har anv ä ndningen av farligt gods ö kat. Detta har f ö rt
med sig ett v ä xande behov av s ä kerhetsfr ä mjande
å tg ä rder. Eftersom ocks å v ä rldshandeln ö kar
har ett internationellt samarbete i s ä kerhetsfr å gor blivit n ö dv ä ndigt. Detta samarbete har betr ä ffande transport av farligt gods tagit sig uttryck i
en omfattande, internationellt standardiserad reglering. I denna reglering ing å r f ö reskrifter
som skall hindra godset fr ä n att v ä lla skada • samtidigt
som de inte on ö digtvis skall f ö rsv å ra
transporterna. En huvuduppgift ä r s å ledes att v ä ga
kraven p å s ä kerhet mot kraven p å att
transporterna underl ä ttas. I regleringen ing å r en klassificering av de risker en transport inneb ä r och en standardisering av vilka uppgifter
transport ö ren och ber ö rda myndigheter skall f å . Dessa uppgifter skall vara s å utformade och dokumenterade att de l ä tt kan f ö ras
vidare i en kedja av flera spedit ö rer
och fraktf ö rare. De skall

Prop. 1981/82:94 83

ä ven
vara l ä tt tillg ä ngliga vid inspektioner och kontroller. Reglerna
skall vidare passa i olika klimat och tekniska milj ö er. Samtidigt med allt detta skall de skydda allm ä nhetens liv och egendom liksom v ä rna om milj ö n
i vid bem ä rkelse.

Sverige har accepterat de v ä rderingar som ligger till grund f ö r
det internationella arbetet och har bitr ä tt
samtliga internationella konventioner om transport av farligt gods, utom dem
som avser sj ö fart p å inre vattenv ä gar.

Ocks å i Sverige har vi allts å godtagit att farligt gods m å ste f ö rekomma i
samh ä llslivet och d ä rmed transporteras. Stora m ä ngder av det gods som transporteras i v å rt land ä r
farligt gods. N å gon samlad statistik ö ver volymer, godsslag och transports ä tt finns inte. Som ett belysande exempel kan dock n ä mnas att det till Sverige å rligen importeras ca 30 milj kubikmeter
oljeprodukter samt att praktiskt taget hela denna volym utg ö r farligt gods. Detta gods kommer med fartyg till
svenska hamnar, varefter det transporteras vidare med bil och t å g ö ver landet -
eldningsoljan i ett distributionsn ä t
som tom str ä cker sig ä nda in i bostadsomr å dena. Vidare kan n ä mnas att det
f ö r avsalu produceras ä rligen ca 230 000 ton klor och ca 425 000 ton rykande
svavelsyra. Det kan p å goda grunder antas att st ö rre delen av dessa kvantiteter blir f ö rem å l f ö r n å gon form av
transport.

Det ä r uppenbart att dessa transporter
kan inneb ä ra stora risker f ö r dem som utf ö r
transporterna, f ö r tredje man och f ö r milj ö n.
Med det ansvar man sedan l ä nge k ä nt i Sverige bl a i fr å gor om
arbetarskydd och milj ö skydd skulle transporterna inte
kunna till å tas utan omfattande s ä kerhets å tg ä rder fr å n
samh ä llets och de enskildas sida. F ö r att utvecklingen skall kunna fortg å och s ä kerheten
h ö jas fordras ett system med
effektiva och rationella f ö reskrifter och myndigheter med
resurser att meddela f ö reskrifterna, informera om dem och
ö vriga fr å gor r ö rande
transport av farligt gods samt att kontrollera f ö reskrifternas efterlevnad.

Prop. 1981/82:94 84

utg å ngspunkten f ö r detta s ä kerhetssystem
ä r given: de internationella
transports ä kerhetsnormer som Sverige godk ä nt och ä r
beroende av f ö r ett fungerande handelsutbyte med
andra l ä nder.

2.3 S ä kra och
rationella transporter av farligt gods

F ö r att gagna enskildas och samh ä llets intressen b ö r
en transport vara s ä ker och rationell. Gemensamt f ö r str ä vandena att
å stadkomma ett system av s ä kra och rationella transporter ä r, oavsett transportslag och r ä ckvidd, f ö ljande.

Behovet av skydd f ö r
tredje mans intressen ä r karakt ä ristiskt f ö r
transporter av farligt gods. Kravet p å
att det allm ä nna skall gripa in med skyddande
best ä mmelser ä r en f ö ljd
av detta behov. Ett s å dant ingripande vilket allts å syftar till att avv ä rja den s ä rskilda fara transporter av farligt
gods inneb ä r, kan ske genom f ö rbud eller neutraliserande f ö reskrifter.

Ett f ö rbud mot transport av farligt gods
kan f ö refalla vara ett praktiskt tillv ä gag å ngss ä tt att skydda tredje man, eftersom neutraliserande f ö reskrifter oftast ä r detaljerade, ofullst ä ndiga och sv å ra att f ö lja.
Ä ven kontrollen av efterlevnaden av
neutraliserande f ö reskrifter ä r komplicerad. Vid valet mellan f ö rbud och neutraliserande f ö reskrifter m å ste
man emellertid f ö rst ta h ä nsyn till att ett f ö rbud f ö ruts ä tter en allm ä nt accepterad s ä kerhetsniv å
vid vilken f ö rbudet skall b ö rja g ä lla.
Eftersom fr å gan var den entydiga och praktiskt
till ä mpbara gr ä nsen mellan "s ä ker" och "os ä ker" g å r knappast l å ter
sig besvaras ä r en s å dan niv å
n ä stan om ö jlig att fastst ä lla.
Dessutom ä r ett totalf ö rbud orealistiskt m h t transporternas betydelse f ö r ett fungerande n ä ringsliv. Som en f ö ljd bl a h ä rav har regleringen av transport av farligt gods
inriktats fr ä mst p ä neutraliserande f ö reskrifter.

Prop.
1981/82:94 85

Betydande arbete har - inte minst internationellt - lagts
ned p å att finna enhetliga former och bed ö mningsgrunder f ö r
s å dana neutraliserande f ö reskrifter. D ä rvid
har man fr ä mst ä gnat sig ä t att f ö rteckna och klassificera olika typer av farligt gods
samt p å att finna l ä mpliga tekniska l ö sningar
i syfte att hindra det farliga godset fr å n
att komma ut ur sina olika inneslutningar s å som
emballage, containrar eller tankar. Eftersom varje transport inleds med
godshantering hos tillverkare, grossister och i terminaler samt avslutas med n å gon form av hantering hos mottagaren, har man utg å tt fr å n en bredare
bas ä n den enbart f ö rflyttningen av godset inneb ä r. Kraven p ä
emballage m m har s å lunda ansetts b ö ra vara s å
utformade att s ä kerheten h ö js utan att godshanteringen f ö rsv å ras. Vidare
har utarbetats vissa standardiserade krav p ä
uppgiftsplikt f ö r dem som har kunskaper om godset
dels f ö r att transport ö ren skall kunna utf ö ra sitt uppdrag att ö verl ä mna ett oskadat gods till mottagaren, dels f ö r att tredje man, milj ö n, annan egendom m m skall kunna skyddas.

I syfte att precisera de risker samh ä llet ä r berett att
ta i samband med transporter har farligt gods delats in i olika klasser. Av
dessa klasser framg å r att vi accepterar att vissa varor
ä r sv ä ra att undvara under det att andra varor med likartade egenskaper bed ö mts vara umb ä rliga
och d ä rf ö r kunnat uteslutas fr ä n transport
och d ä rmed fr å n allm ä nt
bruk.

Prop. 1981/82:94 86

3. NUVARANDE F Ö RH Å LLANDEN

3.1 Internationella best ä mmelser och organisationer

3.1.1 FN-experterna och FN-rekommendationerna

F ö r att n å ett v ä rldsomfattande
system f ö r transporter av farligt gods
oavsett nationsgr ä nser och transports ä tt tillsatte ECOSOC (FN:s Ekonomiska och Sociala R å d) ä r 19 53 en
expertgrupp ben ä mnd The Committee of Experts on the
Transport of Dangerous Goods, ofta kallad FN-experterna. Denna expertgrupp har
sammanfattat sitt arbete i FN-rekommendationerna .

FN-rekommendationerna syftar inte till att skapa ett nytt
v ä rldsomfattande regelsystem som
omedelbart skall ers ä tta nationella och internationella
transportregler. Avsikten ä r att rekommendationerna dels skall
l ä ggas till grund f ö r revision av existerande transportbest ä mmelser, dels anv ä ndas
vid utf ä rdandet av nya. Det f ö ruts ä tts att regeringar
och internationella organisationer skall anpassa sina f ö reskrifter till vad som f ö resl ä s i
rekommendationerna. - FN-rekommendationerna avses allts å vara ett hj ä lpmedel
i str ä vandena att harmonisera best ä mmelserna f ö r
transport av farligt gods med olika transportslag och i skilda l ä nder.

Rekommendationerna indelar farligt gods i nio klasser.
Till klasserna h ö r ä mnesf ö rteckningar. F ö rteckningarna ä r
inte utt ö mmande, men de t ä cker huvudparten av de kommersiellt mest
betydelsefulla ä mnena med farliga egenskaper.
Avsikten ä r att f ö rteckningarna ocks å skall vara v ä gledande vid klassificeringen av s å dant gods som inte finns n ä mnt vid namn i f ö rteckningarna.
I f ö rteckningarna har ä mnena f ö rsetts
med nummer, i dagligt tal ben ä mnda
UN-nummer. Anv ä ndandet av dessa nummer spelar en
utomordentligt stor roll f ö r m ö jligheten att identifiera gods.

FN-rekommendationerna inneh å ller ocks å s ä rskilda f ö reskrifter f ö r em>ballage. D ä remot har fr å gan om stora tankcontainrar.

Prop.
1981/82:94 87

avmonterbara tankar, tankfordon och tankfartyg l ä mnats utanf ö r
rekommendationernas till ä mpning.

Praktiskt taget alla internationella organisationer - med
eller utan FN-anknytning - med transportfr ä gor
p å sitt program har fattat
principbeslut om att l ä gga FN-rekommendationerna till
grund f ö r sitt fortsatta arbete.
Utvecklingen inom omr å det transport av farligt gods kan s å ledes f ö rv ä ntas komma att n ä ra
anknyta till rekommendationerna.

3.1.2 J ä rnv ä gstransporter

Best ä mmelserna f ö r internationella j ä rnv ä gstransporter av farligt gods finns
i Bilaga I till det internationella f ö rdraget
om godsbefordran p å j ä rnv ä g, CIM. Denna Bilaga I ben ä mns RID (R é glement
i.nternational concernant le transport des marchandises dangereuses par chemins
de fer). RID har genom direkta stadganden i CIM integrerats med de allm ä nna villkoren f ö r
avtal om j ä rnv ä gstransport mellan f ö rdragsstaterna.
RID utg ö r s å ledes i f ö rsta hand avtalsvillkor, inte
offentligr ä ttsliga s ä kerhetsf ö reskrifter
ä ven om det ofta uppfattas s å . Skall RID anv ä ndas
som en direkt tredje-mansf ö reskrift eller kompletteras med s ä dana kr ä vs
att detta uttryckligen f ö reskrivs i nationell r ä tt.

RID indelar farligt gods i å tta huvudklasser. Klassificeringen bygger, liksom
FN-rekommendationernas, fr ä mst p å arten av den fara godset representerar. Klasserna ä r indelade i begr ä nsande
och fria, vilket h ä nger ihop med ett speciellt system
som RID har med dels exemplifierande, dels utt ö mmande ä mnesf ö rteckningar. Enligt CIM/RID ä r
visst gods, som anses s ä rskilt farligt, uteslutet fr å n transport - absoluta transportf ö rbud. Annat gods f å r tas emot till transport p ä
vissa villkor - relativa transportf ö rbud.

Det st å r den
enskilda CIM-staten fritt att med st ö d
av sin nationella lagstiftning fr å n
transport utesluta ytterligare godsslag ä n
s å dana som omfattas av RID:s absoluta
transport-

Prop. 1981/82:94 88

f ö rbud. D ä remot kan de enskilda CIM-staterna inte ensidigt vid
en RID-transport f ö r ä ndra transportvillkoren f ö r
godsslag som ä r underkastade relativa transportf ö rbud.

CIM/RID g ä ller f ö r alla godss ä ndningar
som inl ä mnas till befordran med direkt
fraktsedel, utf ä rdad f ö r str ä cka som ber ö r minst tv å
f ö rdragsslutande staters omr å den.

3.1.3 V ä gtransporter

V ä gtransporterna kom f ö rst p å 1960-talet
att genom ADR (Den europeiska ö verenskommelsen
om internationell transport av farligt.gods p å v ä g) att f å regler motsvarande j ä rnv ä gens.

ADR ä r till skillnad fr ä n RID en sj ä lvst ä ndig konvention. Detta inneb ä r att n å got
direkt samband inte finns mellan ADR och konventionen om fraktavtalet vid
internationell godsbefordran p å v ä g (CMR) ä ven
om begreppet farligt gods (och gods av farlig beskaffenhet) f ö rekommer ä ven
d ä r. ADR utg ö rs m a o av s ä kerhetsf ö reskrifter.

ADR ä r en mellan f n 18 europeiska l ä nder ö verenskommen
standard f ö r v ä gtransport av s å dant farligt gods som omfattas av
ADR (ADR-gods). (I statens industriverks f ö rfattningssamling
kung ö rs fortl ö pande vilka l ä nder
som anslutit sig.) Denna standard inneh å ller
ett klassificeringssystem, tekniska f ö reskrifter
samt administrativa anvisningar och regler f ö r fullg ö randet av avs ä ndarens upplysningsplikt. Tanken bakom ADR ä r att underl ä tta
s ä kra transporter mellan de olika l ä nderna. Detta har skett genom att ber ö rda stater fastst ä llt
en gemensam niv å vid vilken man ä r beredd att ta emot fr ä mmande fordon med farligt gods utan att kr ä va att s ä rskilda
nationella regler f ö ljs. ADR:s f ö reskrifter ers ä tter
s å lunda vid internationell transport
motsvarande inhemska normer. En f ö ljd
av detta blir att ett och samma godsslag kan komma att behandlas olika
beroende p å om det ä r fr å ga om
nationell eller internationell transportverksamhet.

Prop. 1981/82:94 89

F ö reskrifterna i ADR g ä ller endast godset och dess hantering. Nationella
och internationella f ö reskrifter avseende regleringen av
v ä gtrafik, v ä gfraktavtal och handelsutbyte g ä ller d ä rf ö r oavsett ADR.

En ADR-stat kan inom sitt territorium till ä mpa nationella f ö reskrifter
ä ven p å ADR-transporter s å l ä nge dessa nationella f ö reskrifter fungerar som utfyllande normer till ADR.
S å dana normer strider dock i viss m ä n mot den grundl ä ggande
tanken i ADR, n ä mligen att avs ä ndare och transport ö r som f ö ljer ADR:s f ö reskrifter skall vara s ä kra p ä att det
till transport mottagna godset f å r fraktas p ä v ä g inom
ADR-staternas territorier utan att ytterligare å tg ä rder beh ö ver vidtas.

ADR ä r indelad i sj ä lva ö verenskommelsen
och i de tv å , huvudsakligen tekniska,
bilagorna A och B. Konventionstexten i ADR ä r
kortfattad och inneh å ller endast f å materiella best ä mmelser.
Tyngdpunkten ä r lagd p å bilagorna, vilka utg ö r delar av ö verenskommelsen.

Med internationell transport avses i ADR en transport som
p å minst tv å ADR-staters omr å den
utf ö rs med s å dant fordon som omfattas av ADR-best ä mmelserna.

Med farligt gods f ö rst å s i ADR s å dana
ä mnen och f ö rem å l vilka
enligt ADR inte alls eller endast p ä
s ä rskilda villkor f å r transporteras i internationell trafik p å v ä g.

Genom bilaterala eller multilaterala avtal kan
ADR-stater-na komma ö verens om avvikelser fr å n ADR i vissa h ä nseenden.

Om en ADR-transport under hela eller delar av f ä rden t ä cks
ä ven av best ä mmelserna i en internationell konvention, som
reglerar transport av farligt gods utf ö rd
p ä annat s ä tt ä n genom v ä gtransport, g ä ller
best ä mmelserna i ADR i den m å n dessa inte ä r
of ö renliga med konventionen.

Prop.
1981/82:94 90

ADR har samma system f ö r
klassindelning, ä mnesf ö rteckningar och indelning i fria och begr ä nsande klasser som RID.

Enligt f ö rordningen
(1974:35) om internationell v ä gtransport
av farligt gods skall artiklarna 1 och 2 i ADR och best ä mmelserna i Bilagorna A och B g ä lla f ö r s å dan h ä r i riket
utf ö rd internationell v ä gtransport som avses i ADR.

3.1.4 Sj ö transporter

F ö r att m ö ta det ö kande
behovet av internationella best ä mmelser f ö r transport av farligt gods p å fartyg antog 1960 å rs konferens om s ä kerheten f ö r m ä nniskoliv
till sj ö ss en allm ä n ram best å ende
av å tta regler i kap VII av den konvention,
ben ä mnd SOLAS 60 som blev resultatet av
konferensen. Konferensen uppdrog vidare å t
IMCO (den mellanstatliga r å dgivande sj ö fartsorganisationen) att sammanst ä lla en enhetlig internationell kod f ö r transport av farligt gods till sj ö ss.

Den kod som IMCO p å
grund h ä rav kom att anta ben ä mns IMDG-koden (International Maritime Dangerous
Goods Code). IMDG-koden ä r en samling rekommendationer f ö r transport av farligt gods till sj ö ss. Koden ä r
det internationella transportreglemente som f n n ä rmast anknyter till FN-rekommendationerna.

I SOLAS, kap VII, regel 1 (d) s ä gs, att varje f ö rdragsslutande
regering skall utf ä rda eller l å ta utf ä rda
detaljerade anvisningar f ö r transport, f ö rpackning och stuvning av farligt gods till sj ö ss. De flesta stora sj ö fartsnationerna till ä mpar mer
eller mindre direkt IMDG-koden som s å dana
anvisningar.

I kung ö relsen (SJ Ö FS 1979:18) om transport av farligt gods i f ö rpackad form har sj ö fartsverket s å lunda f ö reskrivit att f ö reskrifterna
i SOLAS 60, kap VII, skall ä ga till ä mpning p ä
fartyg som transporterar farligt gods samt att f ö reskrifterna i IMDG-koden skall g ä lla
betr ä ffande kon-

Prop.
1981/82:94 91

struktion, utrustning och drift av fartyg som transporterar
farligt gods, samt betr ä ffande klassificering, f ö rpackning, m ä rkning,
dokumentation och stuvning av farligt gods. - Kung ö relsen ä ger
till ä mpning p å fartyg som nyttjas till sj ö fart i svenskt farvatten och p å svenskt fartyg ä ven
n ä r det nyttjas till sj ö fart utanf ö r
svenskt farvatten.

IMDG-koden indelar farligt gods i nio klasser. Klassindelningen
ö verensst ä mmer helt med FN-rekommendationemas. Klasserna
inneh å ller f ö rteckningar ö ver
de godsslag som f å r transporteras sj ö ledes. F ö r
farliga ä mnen, vilka inte finns n ä mnda i ä mnesf ö rteckningarna, men som kan h ä nf ö ras till
viss klass, anv ä nds i likhet med
FN-rekommendationerna beteckningen NOS (Not Otherwise Specified). Denna beteckning
har inf ö rts i syfte att f å med ä mnen som
inte finns namngivna i en ä mnesf ö rteckning d ä rf ö r att godset ä r ovanligt eller nytillkommet.

Best ä mmelserna i SOLAS, kap VII, g ä ller inte f ö r
gods, som transporteras med fartyg, s ä rskilt
byggda eller helt ombyggda f ö r transport
av godset, t ex tankfartyg. F ö r transport
av s å dant gods, dvs vad som brukar ben ä mnas bulkgods, har IMCO utarbetat s ä rskilda koder, vilka huvudsakligen inneh å ller best ä mmelser
om konstruktion och utrustning av samt stabilitet hos bulkfartyg. Ocks å dessa koder har sj ö fartsverket satt i kraft f ö r
svenska fartyg, n ä mligen Code on Safe Practice on
Bulk Cargoes, Code for the Construc-tion and Equipment of Ships Carrying
Dangerous Chemicals in Bulk (kemikaliebulkkoden) samt Code for the
Construc-tion and Equipment of Ships Carrying Liquiefied Gases in Bulk
(gasbulkkoden).

IMDG-koden och landtransporter

P g a Sveriges geografiska l ä ge transporteras praktiskt taget allt gods i internationell trafik n å gon g å ng med
fartyg. Det finns d ä rf ö r anledning att i detta sammanhang uppeh å lla sig n å got vid f ö rh å llandena
mellan å ena sidan ADR och RID samt å andra sidan IMDG-koden.

Prop.
1981/82:94 92

I samtliga internationella transportreglementen anv ä nds numera FN-rekoramendationernas
klassindelningssystem. Trots att klassernas indelning i undergrupper skiljer
sig å t, inneb ä r detta att ö verg å ngen mellan land- och sj ö transporter underl ä ttas. De sv å raste problemen som m ö ter vid en ö verg å ng mellan land- och sj ö transporter ä r f ö ljande.

a)
Samma ä mnen klassificeras p å olika s ä tt. Det inneb ä r inte att uppfattningen om ä mnenas egenskaper skiljer sig å t, utan att v ä rderingen
av de risker egenskaperna medf ö r ä r olika. Ett exempel h ä rp å : En vara har brandfarliga och
giftiga egenskaper. Vid en landtransport utg ö r
giftigheten prim ä rrisk och brandfarligheten sekund ä rrisk, medan vid en sj ö transport av samma vara brandfarligheten utg ö r den prim ä ra
risken. - Detta f ö rh å llande st ä ller krav p å godsavs ä ndaren
att uppge dubbla klasstillh ö righeter.

b)
M ä rkningskraven ä r
olika. F ö rekommande etiketter ä r i huvudsak likadana enligt ADR/RID och IMDG-koden.
IMDG-ko-dens m ä rkningssystem innefattar dock flera
etiketter. I stor utstr ä ckning godtas dock IMDG-kodens m ä rkningssystem vid landtransporter inom Sverige.

c)
F ö rpackningskraven ä r
olika. I allm ä nhet st ä ller IMDG-koden h ö gre
krav ä n ADR/RID. Liksom betr ä ffande m ä rkningen
godtas dock i huvudsak IMDG-kodens f ö rpackningar
vid landtransporter inom Sverige.

d) Kraven p å
tankbilar och tankcontainrar ä r olika, fr ä mst

p å s å s ä tt att det vid landtransporter f ö rekommer f ö rbud

mot s ä kerhetsventiler och till å ts bottent ö mning
i st ö rre

utstr ä ckning ä n vad som ä r
fallet enligt IMDG-koden. Vida

re st ä ller IMDG-koden st ö rre krav p ä
v ä ggtjockleken i

tankar och tankcontainrar. Dessa problem ä r
av stor ekono

misk betydelse och ä r d ä rf ö r viktiga att komma till r ä tta

med.

Inom CDG (IMCO:s underkommitt é f ö r transport
av farligt gods) finns en arbetsgrupp som har till uppgift att harmo-

Prop.
1981/82:94 93

nisera sj ö fartens
regler med v ä gtransportsektorns i vad avser
ro/ro-trafiken, dvs trafik med hjulburna lastenheter (roll on roll off). Under
v å ren 1980 har dessutom Sverige,
Danmark, Finland och F ö rbundsrepubliken Tyskland ing å tt en ö verenskommelse
om befordran av farligt gods p å
ro/ro-fartyg i Ö stersj ö n. De fr å gor
som behandlas i ö verenskommelsen avser ro/ro-trafik
med s å v ä l v ä gfordon som j ä rnv ä gsvagnar.

Vid sidan av IMDG-reglerna och de ö verenskommelser som tr ä ffas inom ramen f ö r IMCO-samarbetet f ö rekommer med st ö d
av CIM s ä rskilda avtal mellan ber ö rda j ä rnv ä gsf ö rvaltningar
om att farligt gods i j ä rnv ä gsvagnar f å r transporteras med j ä rnv ä gsf ä rja med vissa avsteg fr å n IMDG-kodens f ö rpackningsbest ä mmelser.

3.1.5 Flygtransporter

N å gon mellanstatlig konvention som
reglerar flygtransporter av farligt gods finns f n inte. I st ä llet har lATA (den internationella
luftfartsassociationen) utarbetat transportregler intagna i lATA Restricted
Artides Regulations, kallad RAR. lATA ä r
en sammanslutning av flygbolag. RAR ä r
d ä rf ö r inte i sig n å got offentligr ä ttsligt dokument. Emellertid har ett antal l ä nder, d ä ribland
Sverige, genom nationell lagstiftning f ö rvandlat
RAR till offentligr ä ttsliga f ö reskrifter. Luftfartsverket har s å lunda genom sina Best ä mmelser f ö r civil luftfart BCL-D 1.14 (LFS
1978:3) satt RAR i kraft f ö r transport av farligt gods och
magnetiskt material med i Sverige registrerade civila luftfartyg samt - d å fr ä ga ä r om andra ä n
i Sverige registrerade luftfartyg - vid start fr ä n, landning p ä eller ö verflygning av svenskt territorium.

RAR anknyter i stort, f n dock inte s ä n ä ra som
IMDG-koden, till FN-rekommendationerna.

Prop.
1981/82:94 94

ICAO (den internationella civila luftfartsorganisationen)
tillsatte ä r 1976 en arbetsgrupp med uppdrag
att p å grundval av FN-rekommendationerna
och lATA RAR utarbeta f ö rslag till nya transportregler f ö r farligt gods.

Arbetsgruppens f ö rslag
till best ä mmelser utmynnar i ett nytt annex
(bilaga) till konventionen om internationell civil luftfart
(Chicago-konventionen). F ö rslaget till annex j ä mte tillh ö rande
tekniska instruktioner har bitr ä tts av ett
stort antal stater bl a Sverige. Annexet torde kunna b ö rja till ä mpas
ä r 1982.

Annexet blir automatiskt bindande f ö r de stater, som bitr ä tt Chicago-konventionen. H ä rigenom
kommer att skapas ett konventionsbundet internationellt regelverk f ö r transport av farligt gods inom luftfarten baserat
p å FN-rekommendationerna .

3.1.6 Radioaktivt material

Det internationella atomenergiorganet, lAEA, utarbetar och
moderniserar fortl ö pande rekommendationer r ö rande s ä kerhetsf ö reskrifter f ö r
transport av radioaktiva ä mnen. Dessa rekommendationer till ä mpas vid internationell transport av radioaktivt
material med alla transportslag. lAEA publicerar rekommendationerna under
titeln Regulations for the Safe Transport of Radioactive Materials (Regler f ö r s ä kra
transporter av radioaktivt material).

3.2 Nationella best ä mmelser

3.2.1 Nuvarande system

Tv å metoder har anv ä nts i den svenska regleringen av transporter av
farligt gods, dels en transportorienterad, dels en prod-uktkontrollorienterad.
Produktkontroll ä r samlingsben ä mningen p ä
de offentligr ä ttsliga reglerna f ö r hanteringen av s ä dana varor som inneb ä r n å gon form av risk f ö r m ä nniskors h ä lsa eller f ö r
milj ö n. Med produktkontroll av-

Prop. 1981/82:94 95

ses dels kontrollen ö ver
sj ä lva produkten, dess sammans ä ttning, tillverkning, distribution och hantering i ö vrigt, dels skyddet f ö r m ä nniskan och milj ö n. Dessa tv å
typer av produktkontroll kallas direkt resp indirekt produktkontroll (prop
1973:17, s 10 f). Den transportorienterade metoden inneb ä r att riskbed ö mningen
och valet av neutraliserande f ö reskrifter
eller f ö rbud sker med utg å ngspunkt i f ö rh å llandena och skyddsintressena vid tcansport och i de
hanteringsmoment som ing å r i s å dan verksamhet. N å gon s ä rskild v ä rdering av f ö ljderna av l å ngtidsinverkan
p å arbetstagare eller i milj ö n har i regel inte"skett. Sk ä let till detta ä r
att en transport ä r en tillf ä llig f ö reteelse,
vilken inte uts ä tter arbetstagarna f ö r n å gon
permanent inverkan. Milj ö riskerna har inte placerats s ä rskilt h ö gt
p å listan ö ver s å dant som m å ste beaktas. Detta beror p å att transporter inneb ä r en f ö rflyttning av gods. P g a f ö rflyttningen f ö r ä ndras skyddsobjektet milj ö p ä ett s å dant s ä tt
att det ä r sv å rt att klart urskilja milj ö risker
som inte sammanfaller med transportriskerna f ö r m ä nniskor, transportmedel och annat
gods. Detta f ö rh å llande ä r s ä rskilt markerat vid lufttransport. I samband med sj ö transporter tas emellertid allt st ö rre h ä nsyn till
milj ö riskerna. D ä r v ä xlar ju inte
de yttre f ö rh å llandena - skyddsobjekten - n ä mnv ä rt.

Vid internationella landtransporter till ä mpas den transportorienterade metoden med de
kompletteringar nationell lagstiftning kan inneb ä ra.

Som tidigare framh å llits
har de internationella reglerna inom sj ö -
och luftfarten inf ö rlivats med svensk nationell r ä tt, varigenom en fullst ä ndig harmonisering å stadkommits. De svenska j ä rnv ä gstransportreglerna ö verensst ä mmer i allt v ä sentligt med de internationella, dvs med RID. De
svenska j ä rnv ä gsbest ä mmelserna kan s å ledes s ä gas
vara transportorienterade p å samma s ä tt som de nationella reglerna inom sj ö -och luftfarten.

Prop. 1981/82:94 96

l ö r inrikes v ä gtrafik har emellertid den
produktkontroll-orienterade metoden valts. Detta inneb ä r fr ä mst att riskerna
med en viss vara inte fastst ä lls enbart m
h t f ö rh å llandena vid en transport utan att alla andra risker som kan uppst å under varans omloppstid beaktas. Denna helhets syn
ger en ö vergripande s ä kerhet och en effektiv l ö pande kontroll ö ver
den enskilda varan. F ö rdelarna har emellertid i
praktiken visat sig vara n ä stan obefintliga beroende p å tv å omst ä ndigheter. F ö r
det f ö rsta ä r det sv å rt att undvika konflikter mellan
ett produktkontrollorienterat system och de transportorienterade systemen
eftersom transporter ofta ä r
internationella och ä nnu oftare inneb ä r ö verg å ngar fr ä n
ett transportslag till ett annat. Detta medf ö r
inte bara praktiska sv å righeter vid ö verg å ngen mellan
t ex olika typer av transporter utan f ö rsv å rar ä ven
standardiseringen av f ö rpackningar och transportmateriel.
F ö r det andra blir enhetliga
informationssystem o d sv ä ra att anv ä nda trots att det ä r fr å ga om samma transportrisker.

3.2.2 J ä rnv ä gstransporter

Enligt j ä rnv ä gstrafikstadgan (1966:202) skall b å de enskild och statlig j ä rnv ä g fastst ä lla enhetliga befordringsvillkor f ö r den trafik varp å
stadgan ä r till ä mplig - normalvillkor. Normalvillkoren skall inneh å lla f ö reskrifter
om bl a s ä kerhets å tg ä rder vid
transport av farligt gods. Stadgan ä r
tilll ä mplig p ä befordran mot vederlag av bl a gods i allm ä n trafik p ä
j ä rnv ä g i Sverige samt p ä befordran
med v ä gfordon som j ä rnv ä g utf ö r till fullg ö rande
av avtal om j ä rnv ä gsbefordran.

SJ har i enlighet med j ä rnv ä gstrafikstadgan fastst ä llt normalvillkor. Till normalvillkoren h ö r regelsamlingen SJF 621 F ö reskrifter om transport av farligt gods. Dessa f ö reskrifter ä r
praktiskt taget identiska med RID:s best ä mmelser.

SJ:s normalvillkor har blivit normerande f ö r ö vriga
svenska j ä rnv ä gar vars trafik omfattas av j ä rnv ä gstrafikstadgan.

Prop.
1981/82:94 97

I likhet med sj ö -
och lufttransporterna ä r s å ledes best ä mmelser f ö r j ä rnv ä gstransporter i huvudsak desamma oavsett transporten
ä r internationell eller nationell.

Best ä mmelserna i j ä rnv ä garnas
normalvillkor ä r, p å samma s ä tt som de i RID, moment i avtalet
mellan j ä rnv ä gen och transportkunden. De ä r
allts å inte offentligr ä ttsliga.

3.2.3 V ä gtransporter

Regleringen av inrikes v ä gtransporter sker inom ramen f ö r
g ä llande produktkontrollagstiftning.
Denna lagstiftning har till stor del formen av s k ramlagstiftning, dvs lagstiftning
som fastsl å r vissa generella principer och d ä refter ö verl å ter å t regeringen
och/eller f ö rvaltningsmyndigheter att meddela
vidare f ö reskrifter. Merparten f ö reskrifter f ö r
transport å terfinns s å ledes i skilda myndigheters f ö rfattningssamlingar.

Produktkontrollagstiftningen har vuxit fram under en l å ng f ö ljd av ä r. Den rymmer ett flertal f ö rfattningar, d ä r
varje f ö rfattning syftar till att ange hur
just de av den f ö rfattningen omfattade varorna skall
hanteras. Lagstiftningen i fr å ga ä r d ä rf ö r inte n å gon
enhetlig och systematiserad f ö reteelse. Tv ä rtom f ö reter
f ö rfattningarna sinsemellan stora
olikheter, inte bara i fr å ga om s å dan som ä r
beroende av de objekt eller risker f ö rfattningen
avser att kontrollera. Denna heterogenitet avspeglas naturligt nog ä ven i transportf ö reskrifterna.
Dessa ä r allts å inte endast utspridda p å skilda h ä ll,
utan ä ven grundade p ä f ö rfattningar
som representerar skilda syns ä tt.

Den sammansatta bild som produktkontrollregleringen s å lunda bjuder, kompliceras ytterligare av det f ö rh å llandet att
en produkt mycket v ä l kan ha flera farliga egenskaper -
den ä r t ex b å de brandfarlig och h ä lsofarlig. Hanteringen, och d ä rmed
transporten, av en s å dan vara regleras d å i tv ä skilda
produktkontrollsystem.

7 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 94

Prop. 1981/82:94 98

Knytningen av transportregleringen till
produktkontroll-lagstiftningen inneb ä r
emellertid inte endast att en del varor regleras i flera lagar utan ä ven att vissa varor inte regleras alls. Omfattas n ä mligen en vara inte av n å gon produktkontrollag, saknas f ö rfattningsm ä ssig
grund att reglera v ä gtransporter - men inte luft-, sj ö - eller j ä rnv ä gstransporter - av varan. Det f ö rekommer s å lunda
varuslag, vilka omfattas av ADR, RID, IMDG-koden och RAR och som ä r farliga vid transport, men som vid inrikes v ä gtransporter ä r
oreglerade, t ex djupkylda eller under tryck l ö sta gaser som inte ä r
brandfarliga, giftiga eller fr ä tande,
brandfarliga fasta ä mnen, sj ä lvant ä ndande ä mnen, oxiderande ä mnen och ä mnen som avger brandfarlig gas vid
kontakt med vatten.

Best ä mmelser om eller av betydelse f ö r transport av farligt gods p å v ä g å terfinns i nedan uppr ä knade f ö rfattningar och/ eller i med st ö d av f ö rfattningarna
meddelade f ö reskrifter.

1.
Kung ö relsen (1933:85) ang å ende f ö rvaring och transport till lands av
kisellegeringar

2.
Lagen (1975:69)
om explosiva och brandfarliga varor samt de med st ö d d ä rav
meddelade

f ö rordningen (1961:568) om
brandfarliga varor f ö rordningen (1949:341) om explosiva
varor kung ö relsen (1957:232) med vissa best ä mmelser r ö rande
explosiva varor f ö r f ö rsvarets behov m m kung ö relsen
(1962:500) om brandfarliga varor, som omh ä nderhavas
av ]_krigsmaktenj m m

3. Lagen (1973:329) om h ä lso- och milj ö farliga varor

samt de med st ö d d ä rav meddelade

kung ö relsen (1973:334) om h ä lso- och milj ö farliga
varor f ö rordningen (1975:346) om milj ö farligt avfall

4.
Läkemedelsförordningen
(1962:701)

5.
Atomenergilagen
(1956:306)

samt den med st ö d
d ä rav meddelade

kung ö relsen (1970:749) med vissa tillst å nd enligt

atomenergilagen

Prop. 1981/82:94 99

6. Str å lskyddslagen
(1958:110)

samt den med st ö d
d ä rav meddelade str å lskyddsf ö rordningen
(19 58 : 6 52)

7. Arbetsmilj ö lagen
(1977:1160)

samt den med st ö d d ä rav meddelade

arbetsmilj ö f ö rordningen (1977:1166)

F ö rfattningarna inneh å ller i allm ä nhet
inga alls eller mycket f å direkta transportbest ä mmelser. I st ä llet
l ä mnar de fullmakter f ö r ett antal n ä rmare
angivna myndigheter att meddela s ä dana.
Dessa fullmakter ä r inte inskr ä nkta till att avse best ä mmelser f ö r
v ä gtransporter. S å vitt g ä ller
andra transportslag ä n v ä gtransporter ä r fullmakterna dock inte
utnyttjade.

Regleringen av transporterna av radioaktivt material,
framf ö rallt av klyvbart material, sker i
stor utstr ä ckning genom tillst å ndspr ö vning i det
s ä rskilda fallet. Vid denna pr ö vning, som sker med st ö d av atomenergi- resp str å lskyddslagstiftningen,
till ä mpar de tv å ansvariga myndigheterna, k ä rnkraftinspektionen och str å lskyddsinstitutet, IAEA:s f ö rutn ä mnda regler.
Myndigheterna har emellertid inte sj ä lva
kungjort n å gra f ö reskrifter f ö r v ä gtransporter av radioaktivt material. Ä ven i andra situationer ä n
d ä tillst ä nds-pr ö vning
ä r aktuell till ä mpas d ä rf ö r IAEA:s regler. (F ö r sj ö - och flygtransporter har f ö reskrifter f ö r
transport av radioaktivt material meddelats av sj ö - resp luftfartsverket. F ö reskrifterna
ö verensst ä mmer med IAEA:s, liksom f ö SJ:s normalvillkor f ö r transport p å j ä rnv ä g av radioaktivt material) .

Prop. 1981/82:94 100

3.2.4 Sj ö transporter

Som tidigare n ä mnts
(avsnitt 3.1.4) har sj ö fartsverket utf ä rdat best ä mmelser
f ö r transport av farligt gods till sj ö ss, vilka ö verensst ä mmelser med de internationella sj ö transportkoderna. Dessa best ä mmelser har meddelats med st ö d av en allm ä n
s ä kerhetslagstiftning f ö r sj ö farten och
ing å r sas som. delar i vad som kan ben ä mnas sj ö s ä kerhetssystemet.

F ö reskrifterna f ö r transport av farligt gods till sj ö ss har utf ä rdats
med st ö d av lagen (1965:719) om s ä kerheten p ä
fartyg, vanligen kallad sj ö s ä kerhetslagen, och i f ö rordningen
(1965:908) om s ä kerheten p å fartyg. Lagen och f ö rordningen inneh å ller best ä mmelser om bl a sj ö v ä rdighet, anordningar till f ö rebyggande av oh ä lsa
och olycksfall, lastning och tillsyn av fartyg. De g ä ller f ö r
fartyg som nyttjas till sj ö fart i svenskt farvatten och f ö r svenska fartyg som nyttjas till sj ö fart ä ven utanf ö r svenska farvatten .

3.2.5 Flygtransporter

P å samma s ä tt som transport av farligt gods till sj ö ss f ö rfattningsm ä ssigt inordnats i en allm ä n sj ö s ä kerhetslagstiftning ä r transport av farligt gods i luften inordnat i ett lufts ä kerhetssystem.

Lufttransportbest ä mmelserna,
vilka i likhet m,ed sj ö transportbest ä mmelserna ö verensst ä mmer med transportslagets internationella reglemente,
meddelas av luftfartsverket med st ö d
av luftfartslagen (1957:297) och luftfartskung ö relsen (1961:558). Luftfartslagen och kung ö relsen inneh å ller
best ä mmelser om bl a luftv ä rdighet, bemanning, ordning och s ä kerhet vid lufttrafik samt tillsyn ö ver luftfarten. De g ä ller i princip f ö r alla svenska luftfartyg vid
trafik inom och utom riket samt f ö r
utl ä ndska luftfartyg vid trafik inom
riket.

Prop.
1981/82:94 101

3.2.6 Postbefordran

Till transportbest ä mmelserna
r ä knas vissa best ä mmelser om postbefordran. S ä dana best ä mmelser
finns i f ö rordningen (1877:43 s 1) ang å ende f ö rbud
mot postbefordran av eldfarliga eller explosiva eller fr ä tande ä mnen.
Ett generellt beslut om undantag fr ä n
f ö rordningen har meddelats i SFS
1929:29. Undantaget avser vissa t ä ndstickor.

Postverket beslutar om allm ä n poststadga och fastst ä ller vissa
posttaxor. Stadgan och taxorna inneh å ller
bl a best ä mmelser med f ö rbud mot postbefordran som i huvudsak ö verensst ä mmer
med ovan angivna f ö rordning samt om f ö rpackningar m m.

Inom postverket p å g å r f n arbete med att komplettera och modernisera f ö reskrifterna f ö r
postbefordran av farligt gods. Enligt vad som under hand erfarits fr ä n postverket har m.an vid detta arbete str ä vat efter att anknyta f ö reskrifterna till n å gon befintlig regelsamling, varvid man valt den mest restriktiva
regelsamlingen, n ä mligen RAR.

3.2.7 Officiell provning m m

Ett viktigt led i arbetet p å god s ä kerhet vid farlig verksamhet ä r provning av materiel. Provningens syfte ä r att kontrollera om vissa i f ö rv ä g best ä mda krav ä r
uppfyllda. Vid transporter avser dessa krav bl a transportmedel,
enhetslastanordningar, beh å llare och emballage. Tv ä slags provning f ö rekommer,
n ä mligen egenkontroll och officiell
provning.

Med egenkontroll f ö rst å s en kontroll som n å gon utan krav p å opartiskhet hos den provande l å ter utf ö ra
i egen verksamhet och p å eget ansvar.

Prop.
1981/82:94 102

Med officiell provning d ä remot avses s å dan teknisk provning, kontroll
eller besiktning som n å gon enligt lag eller annan f ö rfattning ä r
skyldig att l å ta utf ö ra och som inte ä r
egenkontroll.

Den officiella provningen i Sverige bedrivs vid
riksprov-platser med statens provningsanstalt, SP, som central och samordnande
myndighet. Den f ö rfattningsm ä ssiga regleringen sker bl a i lagen (1974:896) om riksprovplatser
m m, kung ö relsen (1974:898) om
riksprovplatser m m, f ö rordningen (1977:608) om provning
enligt lagen om riksprovplatser m m.

Vissa fr å gor r ö rande officiell provning och transport av farligt
gods kommer att behandlas i ett senare bet ä nkande.

3.2.8 Terminaler

En transport ä r
ofta beroende av att godset ö verf ö rs fr å n ett
transportslag till ett annat eller mellan olika lastbilar. S å dana ö verf ö ringar sker i allm, ä nhet i vad som med ett samlingsnamn brukar kallas terminaler, dvs
hamnar, lufthamnar, j ä rnv ä gsstationer och lastbilsterminaler.

Regler f ö r den del av
transporten som terminalhanteringen utg ö r
f å r p å samma s ä tt som ö vriga transportf ö reskrifter
s ö kas i f ö reskrifter meddelade m.ed st ö d av produktkontroll-lagstiftningen, sj ö s ä kerhetslagen
och luftfartslagen. F ö r s ä kerheten i arbetsmilj ö n g ä ller d ä rj ä mte - med undantag f ö r arbete ombord p å fartyg - arbetsmilj ö lagen och med st ö d
av denna meddelade f ö reskrifter.

Den f ö rfattningsm ä ssiga uppdelningen och den d ä rmed sammanh ä ngande
uppdelningen av myndighetsansvaret medf ö r
s ä rskilda sv å righeter betr ä ffande
hamnarna. F ö r hamnarna betyder denna uppdelning
att olika regler kan g ä lla f ö r en och samma vara beroende p å
vilken sida om fartygsrelingen varan befinner sig, ä ven n ä r fartygen
ligger stilla i hamn. Produktkontroll-

Prop.
1981/82:94 103

myndigheterna reglerar n ä mligen sina resp omr å den, sj ö fartsverket sitt omr å de, dvs hanteringen ombord p ä
fartygen, samt arbetarskyddsstyrelsen sitt omr å de, dvs arbetsmilj ö n i hamnen
utom f ö r dem som ä r anst ä llda
ombord.

F ö reskrifter f ö r hamnhantering av farligt gods ombord p å fartyg har meddelats av sj ö fartsverket (Sj ö fartsverkets
meddelande 1972:A 12). F ö r hanteringen utanf ö r fartyget finns rekommendationer utf ä rdade av svenska hamnf ö rbundet (anvisningar om hantering av farligt gods i hamn 1972 med
komplementet s ä rskilda best ä mmelser f ö r
visst farligt gods i hamn 1977) samt arbetarskyddsstyrelsens Anvisningar nr 1
Lastning och lossning av fartyg.

Hamnarna ä r de
terminaler d ä r de mest omfattande gods ö verf ö ringarna
sker. Hamnhanteringen ä r ocks å ett led i transporten under vilket m å nga godsskador intr ä ffar. Det ä r d ä rf ö r fr å n s ä kerhetssynpunkt s ä rskilt beklagligt att n å gon samlad f ö rfattningsgivning
avseende hantering av farligt gods i hamn i samband med ö verf ö randet
mellan fartyg och landtransportmedel p g a den nuvarande kompetenssplittringen
inte kunnat å stadkommas.

3.3 Myndighetsorganisationen

3.3.1 Nuvarande system

I ö verensst ä mmelse med den f ö rfattningsm ä ssiga regleringen av farligt gods ä r den organisatoriska ordningen s å uppbyggd, att det f ö r resp sj ö -, luft- och j ä rnv ä gstransporter
finns en huvudansvarig myndighet, medan myndighetsansvaret f ö r v ä gtransporterna
ä r uppdelat efter produktslag. Detta
betyder att f ö r en transport av ett antal
varuslag, h ä nf ö rliga till olika produktkontrollomr å den, och som - vilket inte ä r
ovanligt - omfattar f ö rflyttning p ä s å v ä l v ä g som med j ä rnv ä g och
fartyg, ä r ett avsev ä rt antal myndigheter direkt ansvariga f ö r t ex inneh å llet
i de best ä mmelser som skall iakttas. H ä rtill kommer - beroende p å vilka varuslag det ä r fr å ga om - ett varierande antal
myndigheter som

Prop.
1981/82:94 104

skall ut ö va tillsynen
ö ver att best ä mmelserna efterlevs, samt den f ö r all arbetsmilj ö
ansvariga myndigheten arbetarskyddsstyrelsen.

Som framg å r av redog ö relsen f ö r
direktiven, inf ö rdes det nuvarande systemet, som
ett provisorium i samband med att riksdagen besl ö t om Sveriges tilltr ä de till ADR.
Samtidigt avvisades ett f ö rslag om att inr ä tta ett s ä rskilt
transports ä kerhetsorgan f ö r alla transportslag, men uppdrogs ä t statens industriverk att vara samordnande
myndighet.

I f ö ljande avsnitt l ä mnas en ö versiktlig
beskrivning ö ver ber ö rda myndigheters arbetsuppgifter inom sektorn transport
av farligt gods.

3.3.2 F ö reskrivande
myndigheter

N ä r man talar om ansvariga
myndigheter menar man oftast de myndigheter som till skillnad fr ä n myndigheter med renodlade tillsynsuppgifter ä r f ö reskrivande
inom det omr å de, som ä r i fr å ga.
Uppgiften att meddela f ö reskrifter ä r naturligtvis inte isolerad. Den innefattar och f ö ruts ä tter med n ö dv ä ndighet ocks å skyldighet att inom det omr å de som ä r
i fr å ga t ex bevaka inhemsk och
internationell utveckling och svara f ö r
information och initiera reformer.

Sj ö - och lufttransporter

I avsnitten 3.2.4 och 3.2.5 talades om sj ö - och lufts ä kerhetssystemen.
I dessa system ing å r en m ä ngd komponenter, som alla p å sitt s ä tt
har betydelse f ö r sj ö - och lufts ä kerheten - och ä ven f ö r
effektiviteten i luft- och sj ö farten.
Exempel p ä s å dana komponenter s å vitt g ä ller transporterna ä r transportmedlet, lasten, farleden och flygplatsen.

Prop. 1981/82:94 105

Ansvaret for sj ö -
resp lufts ä kerheten kan i sin helhet s ä gas å vila sj ö fartsverket resp luftfartsverket. De b å da verkens uppgifter utg å r fr ä n var sin
ganska omfattande inhemska lagstiftning samt, inte minst, fr å n konventioner och andra ö verenskommelser p å
de internationella sj ö - och luftfartsomr å dena.

Sj ö fartsverket och luftfartsverket
inrymmer sj ö fartsinspektionen resp
luftfartsinspektionen f ö r bl a s ä kerhets-, inspektions- och tillsynsverksamhet.

J ä rnv ä gstransporter

P å ungef ä r samma s ä tt
som luftfartsverket och sj ö fartsverket har totalansvaret f ö r s ä kerhet och
effektivitet vid luft- och sjutransporter, kan SJ s ä gas ha totalansvaret f ö r j ä rnv ä gstransporterna. Med j ä rnv ä gstransporter menas d å endast s å dana som SJ utf ö r, ö vriga j ä rnv ä gar, avsedda
f ö r allm ä n trafik, st å r
under tillsyn av statens v ä gverk (jfr f ö rordningen (1967:604) om tillsyn ö ver enskilda j ä rnv ä gar m m).

H ä r erinras om att j ä rnv ä gen sj ä lv - allts å
ä ven de enskilda j ä rnv ä garna - har
att fastst ä lla normalvillkor f ö r transport av farligt gods (jfr avsnitt 3.2.2).

V ä gtransporter

Statens_industriyerk ansvarar f ö r de explosiva och brandfarliga varorna enligt
lagen om explosiva och brandfarliga varor. D ä rut ö ver har å t
industriverket anf ö rtrotts vissa s ä rskilda uppgifter r ö rande transport av farligt gods. Det å ligger s å lunda industriverket att verka f ö r s ä kerhet vid v ä gtransport av farligt gods, att f ö lja det internationella samarbetet i fr å ga om v ä gtransport
av farligt gods

Prop.
1981/82:94 106

att verka f ö r samordning
av f ö reskrifterna f ö r v ä gtransporter
av olika slag av farligt gods och f ö r
saraordning av s å dana f ö reskrifter med f ö reskrifterna
f ö r j ä rnv ä gs-, sj ö -och lufttransporter av farligt gods, samt att svara
f ö r information om f ö reskrifter r ö rande
v ä gtransport av farligt gods.

Vidare skall verket ö vers ä tta och l å ta
offentligg ö ra ADR p å svenska spr å ket
samt l ö pande sammanst ä lla och publicera lokala trafikf ö reskrifter som avser transport av farligt gods.

F ö r att bist å industriverket vid behandlingen av fr å gor r ö rande
transport av farligt gods har till verket knutits en r å dgivande n ä mnd
f ö r transport av farligt gods. I n ä mnden, som allts å
ä r r å dgivande och inte beslutande, ing å r
f ö retr ä dare f ö r offentliqa organ och enskilda
intresseorganisationer inom n ä mndens
verksamhetsomr å de.

Industriverket ä r
vidare enligt f ö rordningen om internationell v ä gtransport av farligt gods beh ö rig myndighet enligt ADR i ett flertal fr å gor, inte bara r ö rande
explosiva och brandfarliga varor utan ä ven
r ö rande t ex h ä lso- och milj ö farliga
varor. Verket ing å r s å lunda f ö r svensk r ä kning avtal med andra ADR-stater om avsteg fr ä n ADR, oavsett vilket varuslag det ä r fr å ga om.

E £ 25y £ !S2Dt £ olln ä mnden ä r knuten till statens naturv ä rds

verk. Beredning och f ö redragning av ä rende som skall hand

laggas av produktkontrolln ä mnden ankommer p å naturv ä rds

verkets produktkontrollbyr å .

Produktkontrolln ä mnden
pr ö var fr å gor enligt lagen om h ä lso- och railj ö f ä rliga varor i den m å n pr ö vningen inte ankommer p ä annan. Detta inneb ä r att produktkontrolln ä mnden ansvarar
f ö r v ä gtransporterna av h ä lso- och
milj ö farliga varor.

Prop.
1981/82:94 107

Lagen om h ä lso- och
milj ö farliga varor omfattar flera skilda
och stora grupper av farligt gods. N ä st
industriverket, ä r produktkontrolln ä mnden den produktkontrollmyndighet som har den mest
omfattande uppgiften med avseende p å
v ä gtransport av farligt gods.

§£ St § D § _ §£ E å i § !SY ä§ i2stitut
och statens_k ä rnkraftins2ek-tign ä r de centrala f ö rvaltningsmyndigheterna
f ö r radioaktiva ä mnen, str ä lskyddsinstitutet
enligt str å lskyddslagen med avseende bl a p å risk f ö r
str å lning och k ä rnkraftinspektionen enligt atomenergilagen med
avseende bl a p å risk f ö r k ä rnklyvning.

Enligt f ö rordningen
om internationell v ä gtransport av farligt gods ä r str ä lskyddsinstitutet
och k ä rnkraftinspektionen beh ö riga m,yndigheter enligt ADR i vissa fr å gor r ö rande
radioaktiva ä mnen.

2 £ä£É E}5_B ä£ yEY å ESY ®£ !S' s å vitt nu ä r i fr å ga ansvaret f ö r
det milj ö farliga avfallet enligt f ö rordningen om milj ö farligt avfall.

Socialstvrelsen ansvarar f ö r l ä kemedel enligt l ä kemedelsf ö rordningen.

I § i 䣧 !SY § iY £ Sl5 § I} ä central f ö rvaltningsmyndighet f ö r ä renden om
arbetarskydd. F ö r arbetsmilj ö n vid skeppstj ä nst
ansvarar dock sj ö fartsverket. F ö r skeppstj ä nst
g ä ller n ä mligen sj ö s ä kerhetslagen och inte arbetsmilj ö lagen. Arbetarskyddsstyrelsen ingriper p ä en m ä ngd omr å den som r ö r
transport av farligt gods genom sitt ö vergripande
ansvar f ö r arbetsmilj ö n.

Arbetarskyddsstyrelsen ä r
ocks å , enligt f ö rordningen om internationell v ä gtransport av farligt gods, beh ö rig myndighet enligt ADR i vissa fr å gor r ö rande godk ä nnande av k ä rl,
tankar, containrar m m.

Prop.
1981/82:94 108

3.3.3 Tillsynsmyndigheter

Regler f ö r transport
av farligt gods finns i eller har meddelats med st ö d av ett flertal olika lagar och eller f ö rordningar. Dessa f ö rfattningar avser antingen visst transportslag eller viss varugrupp. I
n å gra fall ankommer uppgiften att ut ö va tillsyn ö ver
efterlevnaden av dessa regler p å samma
myndighet som i ö vrigt ansvarar f ö r transport av farligt gods enligt den f ö rfattning som ä r
i fr å ga. I andra fall ankommer tillsynen
p ä en eller flera s ä rskilda tillsynsmyndigheter. Detta medf ö r att myndighetsansvaret f ö r tillsyn ö ver
efterlevnaden av best ä mmelser om transport av farligt gods
å vilar ett antal myndigheter, vilka
i fr å ga om v ä gtransporterna har f ö rh å llandevis sn ä va sektorer att ö vervaka.

Av tabl å n p ä sid ( 72) framg å r
schematiskt vilka tillsynsmyndigheterna ä r,
deras tillsynsomr å den samt vilka myndigheter som har
r ä tten att meddela f ö reskrifter inom resp omr å de.

Prop. 1981/82:94 109

Landtransporter

Et5 £§ .lSZ ÉÉ 5 §£ ZE ® i5 § {l ° yrkesinspektionen omn ä mns i tabl å n som tillsynsmyndigheter enligt lagen om h ä lso-och milj ö farliga
varor. Arbetarskyddsstyrelsen, centralt, och yrkesinspektionen har emellertid
ocks å - i f ö rsta hand - att ut ö va tillsyn ö ver efterlevnaden av arbetsmilj ö lagen.

Yrkesinspektionen ä r
organiserad i 19 distrikt. Inspektionen bitr ä ds
av kommunala tillsynsm ä n. En s å dan kommunal tillsynsman ä r ofta ocks å
h ä lsov å rdsinspekt ö r. Inom yrkesinspektionen sysslar
elva tj ä nstem ä n med tillsyn ö ver transport av farligt gods.

Na;tur\7 å 2d_syerke_t
har j ä mte _arbetarskyddsstyrelsen ansvar
f ö r den centrala tillsynen ö ver transporter av h ä lso- och milj ö farliga varor. Tillsynen sker genom
att tj ä nstem ä n fr å n verkets produktkontrollbyr å bitr ä der polisen
och trafiks ä kerhetsverket vid st ö rre trafikkontroller. Vid dessa kontroller brukar ä ven tj ä nstem ä n fr å n l ä nsstyrelser och h ä lsov å rdsn ä mnder delta.
_L ä ns_st_yr_els_er och h ä lsov å rdsn ä mnder ut ö var
n ä mligen den n ä rmare tillsynen ö ver
transport av h ä lso- och milj ö farliga varor inom l ä nen resp kommunerna.

Tillsynen ö ver
explosiva varor ut ö vas av l ä nsstyrelserna med bitr ä de av underlydande polismyndigheter och spr ä ng ä mnesinspektionen
.

F ö r tillsyn ö ver v ä gtransport
av brandfarliga varor svarar spr ä n ä mnesinspektionen tillsammans med brandcheferna. Vid
j ä rnv ä gstransporter av brandfarliga varor svarar vederb ö rande j ä rnv ä gsf ö rvaltning sj ä lv f ö r tillsynen.

K ä rnkraftins £ ektionen ut ö var
tillsyn enligt atomenergilagstiftningen och str å lskyddsinstitutet enligt str å lskyddslagen.
I denna tillsyn ing å r ocks å tillsyn ö ver
landtransporter av klyvbart resp icke klyvbart radioaktivt material.

Prop. 1981/82:94 110

Inom tillsynsomr å det
f ö r landtransporter finns tre myndigheter
med kompetens som inte ä r begr ä nsad till ett visst produktomr å de. I det f ö reg å ende har n ä mnts
att arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen ut ö var viss tillsyn ö ver
transport av h ä lso- och milj ö farliga varor. Styrelsens och inspektionens
huvudsakliga uppgifter inom transportomr å det
fullg ö rs emellertid enligt det ö vergripande uppdrag som ges i arbetsmilj ö lagstiftningen. M å let
f ö r denna tillsyn ä r s ä kerheten i
arbetsmilj ö n utan begr ä nsningar till riskk ä llorna.

En annan myndighet med ö vergripande
tillsynsansvar ä r polisen.

Polisen har enligt polisinstruktionen (1972:511) bl a att
uppr ä tth ä lla allm ä n ordning och s ä kerhet samt att f ö rebygga
och uppdaga brott. Polismyndighet ä r
ocks å enligt f ö rordningen om internationell v ä gtransport av farligt gods beh ö rig myndighet enligt ADR i vissa ordningsfr å gor.

Polisen utf ö r i dag viss
tillsyn ö ver v ä gtransporter av farligt gods. Tillsynen sker i samband med polisens ö vriga trafik ö vervakning,
dvs huvudsakligen i samband med de tra-fik ö vervakande
enheternas (l ä nstrafikgrupper och trafiksektioner)
normala verksamhet.

Ut ö ver denna ö vervakning anordnas d å och d å st ö rre trafikkontroller. Vid dessa kontroller medverkar ibland tullpersonal
samt ä ven vid enstaka tillf ä llen personal fr å n
yrkesinspektionen och spr ä ng ä mnesinspektionen.

Den sista av de tre ö vergripande
tillsynsmyndigheterna ä r £ i?iiy § E!s §£ - Verket ö vervakar best ä mmelserna om inf ö rsel
och utf ö rsel av varor och har i ö vrigt uppsikt ö ver
trafiken till och fr ä n utlandet samt fullg ö r kontrolluppgifter som samjnanh ä nger d ä rmed.
Till havs och i kustvatten samt i V ä nern
och M ä laren svarar verket, vidare f ö r de å tg ä rder som beh ö vs
f ö r att avv ä rja eller begr ä nsa
skada till f ö ljd av utfl ö de av olja eller annat som ä r skadligt. Bl a p å grund h ä rav har bef ä lhavare p å .
inkommande fartyg i tullf ö r-

Prop.
1981/82:94 111

ordningen (1973:979) å lagts
att l ä mna f ö rhandsanm ä lan till tullmyndighet n ä r farligt gods medf ö rs.

Inom v ä gtransportsektorn
finns slutligen ä ven trafiks ä kerhetsverket. Verket skall bl a verka f ö r l ä mplig
samordning av trafiks ä kerhetsarbetet, informera allm ä nheten i trafik-s ä kerhetsfr å gor, samverka med andra myndigheter och enskilda
organisationer i trafiks ä kerhetsfr ä mjande syfte samt leda verksamheten i fr å ga om besiktning och inspektion av fordon.

N å gon myndighet med direkt uppgift
att ut ö va tillsyn ö ver ADR-transporter finns inte. ADR-transporterna
faller allts å formellt utanf ö r tillsynsorganisationen. I praktiken torde dock de
av resp produktkontrollf ö rfattning utsedda tillsynsmyndigheterna
kunna verka i den utstr ä ckning de varor som omfattas av f ö rfattningen ö verensst ä mmer med ADR-klasser-na. Detta inneb ä r att t ex spr ä ng ä mnesinspektionen kan inspektera transporter med s å dana explosiva eller brandfarliga ADR-varor somi
omfattas av lagen om explosiva och brandfarliga varor. Naturligtvis ankommer
det ocks å p å polisen att konstatera huruvida brott kan misst ä nkas f ö religga
mot f ö rordningen om internationell v ä gtransport av farligt gods.

Sj ö transporter

Tillsynen ö ver sj ö transporterna ut ö vas
av sj ö fartsverkets avdelning f ö r s ä kerhet p å fartyg, sj ö fartsinspektionen.
Den dominerande delen av inspektionens verksamhet utg ö rs av tillsyn av fartygs konstruktion och
utrustning.

Regionalt finns sju inspektionsdistrikt med kontor i Stockholm,
G ö teborg, Malm ö , Karlstad, Kalmar, Sundsvall och Skellefte å . Vidare finns ett inspektionskontor i Rotterdam.
Vid vart och ett av kontoren i Malm ö ,
G ö teborg och Stockholm finns en tj ä nsteman som s ä rskilt
avdelats f ö r tillsyn ö ver transport av farligt gods. Dessa arbetar dock
inte p å heltid h ä rmed.

Prop. 1981/82:94 112

B å de sj ö fartsinspektionen och yrkesinspektionen ut ö var ä ven viss
tillsyn i hamnomr å dena.

Tullverket ovan under landtransporter beskrivna uppgifter
g ä ller ocks å f ö r sj ö transporterna.

Lufttransporter

Uppgiften att ut ö va
tillsyn ö ver flygtransporterna handhas inom
luftfartsverket av luftfartsinspektionens flygplatskontor. Vidare utf ö rs viss tillsyn fr å n besiktningskontor i Stockholm, G ö teborg,
Malm ö och Ume å .

Tillsynen omfattar f ö rutom
lastning och lossning mottagningskontroll och stationstj ä nstorganisation ä ven
uppst ä llning och lagring av gods p ä terminaler inom flygplatsomr å det. Luftfartsverket har bemyndigande att ut ö va tillsyn ö ver
civila svenska flygplan samt f ö r flygplan-materiel
tillh ö rande SAS. F ö r andra flygbolag inskr ä nker sig tillsynen till en mer ytlig inspektion.

Visst nordiskt samarbete sker i fr ä ga om mottagningskontroll och tillsyn vid
flygterminaler i utlandet. S å lunda har
kontroll utf ö rts bl a av terminaler i USA och
Storbritannien fr ä n vilka SAS tar frakt.

Postbefordran

Postbefordran sker inom samtliga trafikgrenar.

Av de paket postverket befordrar sker en viss mottagningskontroll.
Betr ä ffande brev d ä remot kan n å gon
s ä rskild mottagningskontroll inte
uppr ä tth å llas.

I st ä llet f ö r kontroller inriktar sig postverket p å att informera kunder och anst ä llda om farligt gods och vilka regler som g ä ller.

cu
a

ra
ra

kc w:

U] C/J

cn J

>

z

in

10

>

(O

c

fl)

t7> 10

r-l

ra

4J 14

10

144 4J 14-1

3

>-i

10 M-l

:0

i-i

0) OJ 0)

x: en

-H C E

!/]

C

[fl

(1)

10

1-1 OJ

>1 J-J m ra C :iO I-

> M I

U) <: 1

OJ

■o

ro 01 > 43 • H
C71

E T!

U C

O >i

Z E

ro .H
0)

a

10

>

c c

4J 4J 10 M-l

i-l

tT>

<D

10

4J

r-(

n

tn

0

4J

a

u

m

0

c

a

(0

m

n

C

"4J

to

tr

S-l

:(D

H
.

>

1-1 <D 4J 0)

s: cn

■rH

■a

c >i

E ra

o

O,

1-1

<D ra

r — t

0)

1-1 >1

4-1

ra ra C

I-l C/)

in o in in

Q 2

2 M M CO M M X C/l o

cn cn cn c/2 t/3

CO

cn

1-1

10

I-l
ra • H -a cn t)

ra v-i

o ti

i-H c

a to

fM < CO

ra 4-1
-O 1-1 C o 10

Qji-H

ra c
I-l

to iH 1-1 -rH 4-1 4-)

e CT> I-l

o c 0)

-r4 CJl

11) tj 0)

ra to iH

i-l > I-l

o 1-1 (U

1-1 :0 ra

:0 vw -H

cn .ii

C ji:

D o >

« o to

ra

I TJ cn o :iO cn >

4J I-H tJi j-i -H <D iH C >4

o to

-r4 M-l

to >

C to

14

(D 4-1

U O

C

ra cn fl)

4J

o

ra C 10

14 4-1

ra cn
: « >

c:

S4 30 <-)

4J 14

C o

■H Oi

ra

E c

o to

Cu 4-1

l cn

14

:0

1+4 4J

cn

14 -H o r-i

y. u

r-\ to

I-l U-l

-r4 iH

> > INI

r-H to 15

10

e 4J h

■ i4 I-:,

o in

a

ra -

c ra

to TI

4 O

4-1 cn

(D

xs

c E :iO c
ra ■o

• ro >

o ra t-
:i0

U

01

ra I — I

01

l4

>i

4-1

ra ra c :to 1-

> cn

2 cn cn <

cn

u fl)

4-1 fl)

.C

-r4

■a

c >, E
ra

fl) >i

4J

ra [fl c:

:t0

O

14

10 IM

14

to

144

:0 4-1

• r-i
44

ra 3

>

:0

cn -xC cn cn

>

M :0 >

cn i-D -n m

cn cn cn j

i-H ra

• H TI

cn TI

fl)

4-) 14

O

a ra c

10

14 4-1

:0

C 4J

O a

-r4 4J

4-1 -H

C .v: 4J

fl) 01 ra

c a c

o ra -H

■r4 c ra

4-1 -H Ti

>: 4-1 TI

fl) 1*4 >,

C 4-1

fl) 4-1 fl)

II] Q} M

1-4 J<; 14

fl) l4 0)

14 fl) >

>i > ra

4J ra 4J

ra 4-1 l4

1-4 10

10 to 144

-H 144 4-1

O :0 144

0-1-13

ra ra i-H

a (O .

ra l4 ra

C a; iH

-H c "to

ra 1-4

0) :iO 4J

C X ra

E

:to ra ra

cn c: C

c fl) fl)

:to 4-1 4-1

l4 to to

0.4-1 4J

ra ra ra

>

tH H H
c/3 :0 > X cn X O -r-ii44

cn cn cn cn cn iJ

l4

O

4

10

>

to cn

■H rH 4

to

14-(

:0

-i — i

o

O

I

O ra

iH

c fl)

ra j<;

.-4 14

fl) fl)

>4 c >

>4 fl) -H

4J C l4

ra O 4J

ra -H ra

TI 4J 3

TI . TI

>i fl) C

J a-H

ra ra

4 c ra

10 -H c

4-1 ra fl)

fl) 0) 4-1

ja j>; ro

V4 14 4J

ro >i ra

:iO C .y

x; fl) 14

TI 0)

E c >

O E ra

:iO T)

— C 14

CTi iH "10

CM iH >

m O 14

••
4 3

n 4-1 4-)

r- C to

CTl O C

r-l
M

— 4J ra

a: c

c 3 fll

fl) TI 4-1

cn o ro

to 14 4-1

M a ra

> Q

x 2 > cn z

S tri 2 cn M M

I-) Oj cn
< >4 cn

8 Riksdagen-mi/82. 1 saml. Nr 94

Prop.
1981/82:94 114

3.4
Sammanfattning

3.4.1 Internationella f ö rh å llanden

Ett st ä ndigt arbete
p å g å r inom de olika internationella organisationerna med att h ä lla transportbest ä mmelserna
ä jour med f ö r ä ndrade krav
och tillkommande ä mnen samt med att harmonisera de
olika transportslagens regler med varandra.

Trots ett omfattande harmoniseringsarbete har det hittills
endast lyckats att g ö ra reglerna f ö r j ä rnv ä gs- och v ä gtransporter
enhetliga. M å nga tekniska och
traditionsbe-tingade hinder m å ste n ä mligen ö verbryggas
f ö r att harmonisering skall kunna
uppn å s. Genomg å ende f ö r
detta arbete ä r att det ä r l å ngt utdraget
i tiden. Det k ä nnetecknas ocks å oftast av kompromisser, som kan te sig sv å rf ö rst å eliga n ä r
de efter å t tas in i resp regelsystem.

Det ä r inte bara harmoniseringsarbetet
som ä r tungrott. Allt internationellt
arbete ä r tidskr ä vande, bl a p å
grund av nationella s ä rdrag i en del l ä nders transports ä kerhetspolitik
eller av brist p å enhetlighet i denna politik. Det
senare g ä ller delvis det svenska agerandet p
g a det splittrade nationella systemet f ö r
transport av farligt gods.

Det interna'jionella samarbetet i transports ä kerhetsfr å gor
ä r dock v ä l utvecklat. F ö r
alla transportslag finns ö verenskommelser om transport av
farligt gods av s å dan standard att ett mycket stort
antal stater anslutit sig till dem eller eljest till ä mpar dem, ofta ocks å f ö r nationellt bruk.

3.4.2 Nationella f ö rh å llanden

F ö r resp sj ö -, flyg- och j ä rnv ä gstransporterna finns f n samlade,
transportorienterade och internationellt anpassade regler f ö r transport av farligt gods samt myndigheter med ett
ö vergripande ansvar f ö r s ä kerheten vid
s å dana transporter.

Prop. 1981/82:94 115

F ö r v ä gtransporterna ä r f ö rh å llandet ett helt annat. Bl a
anknytningen till produktkontrollsystemet har medf ö rt att de regler som finns ä r uppdelade i flera skilda f ö rfattningar som representerar olika syn p å s ä kerheten
vissa varor dubbelregleras eftersom n å gon
enhetlig riskv ä rdering inte kan ske

vissa varor regleras inte alls, eftersom produktkontrollsystemet
inte omfattar dera myndighetsansvaret ä r
splittrat

den internationella anpassningen ä r bristf ä llig
(olika regler kan t ex g ä lla f ö r samma vara beroende p å om varan ä r destinerad till Norge, som ä r ett ADR-land, eller till Danmark, som inte / ä n/ anslutit sig till ADR).

Karakt ä ristiskt f ö r verksamheten transport av farligt gods i dag ä r det stora antalet ber ö rda myndigheter, det stora antalet regelverk av
olika val ö rer - lagar, f ö rordningar, , verksf ö reskrifter och konventioner - samt avsaknaden av ett samlat regelverk
och en enhetlig riskv ä rdering f ö r v ä gtransporter.
Hur denna situation kan uppfattas av den som vill transportera farligt gods
belyses av figuren p å sid (75).

Det ä r v ä gtransportorganisationen som svarar f ö r att antalet inblandade myndigheter och regelsamlingar ä r s å stort.
Eftersom praktiskt taget alla sj ö -, flyg- och
j ä rnv ä gstransporter b ö rjar med en v ä gtransport ber ö rs
all transportverksamhet av hur v ä gtransportsidan
fungerar.

Prop.
1981/82:94 117

4. NY ORGANISATION OCH LAGSTIFTNING

4.1 Allrri ä nna ö verv ä ganden

Det s ä kerhetssystem f ö r transport av farligt gods som finns i Sverige
rymmer till antal och art en m å ngfald
myndigheter och f ö rfattningar. I fr å ga om enskildheterna i detta system, dvs de enskilda
myndigheterna och f ö rfattningarna, saknas i huvudsak
anledning till kritik. Helhetsbilden ä r
emellertid splittrad och det ä r uppenbart
att denna splittring inneb ä r sv å righeter f ö r myndigheter och enskilda att
handla s ä kert och rationellt i fr å gor r ö rande
transport av farligt gods. F ö r enskilda
tar sig sv å righeterna uttryck bl a i problem
med att ö ver huvudtaget kunna orientera sig
i floran av myndigheter och f ö reskrifter,
f ö reskrifter som dessutom kan vara
sinsemellan mots ä gande. Ä r t ex den brandfarliga och giftiga varan, som skall
transporteras p ä v ä g, i f ö rsta hand brandfarlig och i andra
hand giftig, eller ä r det tv ä rtom? I det ena fallet ä r det industriverkets f ö reskrifter som g ä ller
och i det andra produktkontrolln ä mndens.
Att till ä mpa b å da regelverken g å r inte, eftersom de ä r delvis of ö renliga.
F ö r myndigheterna ä ter inneb ä r
denna situation bl a dubbla kompetenser, vilket medf ö r ineffektivitet och kompetenskonflikter. Ett omfattande
arbete m å ste vidare l ä ggas ner p ä
samordning myndigheterna emellan och - inte minst - p ä att informera allm ä nheten om vad som g ä ller.

F ö r att å stadkomma ett s ä krare
och mer effektivt system f ö r transport av farligt gods m å ste d ä rf ö r den r å dande
splittringen minskas. Antalet ansvariga myndigheter, liksom, antalet
regelsamlingar, b ö r begr ä nsas, och den f ö rfattningsm ä ssiga regleringen b ö r vila p ä en enhetlig, transportinriktad
grund. I syfte att å stadkomma ett mer enhetligt och d ä rigenom s ä krare
och mer effektivt system f ö r transport av farligt gods l ä ggs i bet ä nkandet
fram f ö rslag som i huvudsak g å r ut p ä

att frig ö ra
v ä gtransportf ö reskrifterna fr ä n
produkt-

Prop. 1981/82:94 118

kontrollsystemet,

att i st ö rsta
m ö jliga m ä n samordna best ä mraelser
och myndighetsansvar f ö r transport av farligt gods

samt att utj ä mna
skillnaderna mellan den inhemska regleringen av transport av farligt gods och
de internationella reglementena.

4.1.1 Myndighetsfr å gor

Sammanfattning av f ö rslagen

Betr ä ffande myndighetsansvaret f ö r transport av farligt gods f ö resl ä s f ö ljande organisatoriska f ö r ä ndringar.

De funktioner med avseende p å transport av farligt gods som i dag å vilar fr ä mst industriverket och
produktkontrolln ä mnden med produktkontrollbyr å n vid naturv å rdsverket
samt SJ, men ä ven socialstyrelsen samt delvis str ä lskyddsinstitutet och k ä rnkraftinspektionen f ö rs samman och f å r bilda en ny enhet inom transportr å det, i forts ä ttningen
kallad farligt-gods-enheten, FGE. Enheten blir sj ä lvst ä ndig i transports ä kerhetsfr å gor.
Transportr ä det ä r en central trafikrayndighet som inr ä ttades den 1 januari 1980 f ö r
att r å da bot p ä den myndighetssplittring som dessf ö rinnan pr ä glade
kommunikationsomr å det och f ö r att vissa samordningsfr å gor p å
transportomr å det skulle kunna f å en ö vergripande
rayndighetsbehandling. Ö vriga rayndigheter som f n har
direkta funktioner med avseende p å
transport av farligt gods, n ä rmast sj ö fartsverket, luftfartsverket och arbetarskyddsstyrelsen,
p å verkas inte organisatoriskt av f ö rslaget.

FGE:s organisation, arbetsuppgifter m ra
beskrivs n ä rraare i avsnitt 5.

En samlad fullmakt f ö r
FGE att meddela f ö reskrifter f ö r landtransporter av farligt gods l ä mnas samtidigt i ett f ö rslag till ny lagstiftning om transport av farligt gods.

Prop. 1981/82:94 119

FGE:s verksamhetsomr å de f ö resl å s omfatta ansvar f ö r

-
landtransporter,
dvs j ä rnv ä gs- och v ä gtransport av farligt gods

-
information r ö rande transport av farligt gods .med alla
transportslag

-
samordning
mellan transportslagen av regler f ö r
transport av farligt gods.

I detta verksamhetsomr å de
f ö resl ä s ing å vissa arbetsuppgifter som saknar
motsvarighet i nuvarande myndighetsorganisation. FGE f ö resl ä s s å lunda f å
ett n å got raer orafattande informations-
och samordningsansvar ä n industriverket f n har (jfr sid
64 ). Vidare ing å r i det f ö reslagna ansvarsomr å det vissa nya arbetsuppgifter, vilka ä r h ä nf ö rliga till lagf ö rslaget, bl a p ä grund av att detta omfattar fler varuslag ä n som i dag ing å r
i det reglerade produktkontroll-omr å det.
De s ä rskilda direktiven om finansiering
av reformer (omn ä mnda i avsnitt 1.1) inneb ä r att den nya organisationen inte f å r kr ä va st ö rre resurser ä n
vad som f n ä r avsatta till den verksamhet
organisationen avses ers ä tta, tv ä rtom b ö r
om m ö jligt besparingar ske. Genom de å tg ä rder som f ö resl ä s:
koncentration av myndighetsansvar samt f ö renkling,
modernisering och harmonisering av den f ö rfattningsm ä ssiga regleringen kan emellertid s ä dana rationaliseringsvinster f ö rv ä ntas att FGE
inom de givna ramarna kan ber ä knas klara
av den v ä lbeh ö vliga ambitionsh ö jning som beskrivits ovan.

FGE:s verksamhetsomr å de

Den viktigaste f ö r ä ndring f ö rslaget
medf ö r ä r att en enda myndighet f å r
huvudansvaret f ö r alla landtransporter. Endast betr ä ffande radioaktivt material avses visst transportansvar
ligga kvar hos produktkontrollmyndigheterna. En enda landtransportmyndighet
inneb ä r dels att myndighetsbilden f ö r transportintressenterna blir mer enhetlig ä n f n , dels att v ä gtransporterna kan f ä samma
behandling som ö vriga transportslag, dvs en
enhetlig transportorienterad normgivning och handl ä ggning i ö vrigt
samt att rutinerna f ö r samordning emellan
transportslagen kan f ö renklas.

Prop.
1981/82:94 120

Detta inneb ä r emellertid
ocks å att nya kanaler f ö r samordning och samarbete m å ste etableras, n ä mligen
mellan FGE å ena sidan samt
produktkontrollrayndigheterna och SJ å
andra.

Innan f ö rslaget till
verksamhetsomr å de fick sin slutliga utformning pr ö vade jag emellertid andra, mer orafattande,
alternativ.

En transport avser i allm ä nhet inte bara ett varuslag eller ett transportslag. F ö r dem som sysslar med transporter och f ö r effektivititeten i transporterna skulle det d ä rf ö r vara en
stor f ö rdel om alla myndighetsfunktioner
-oavsett transport- eller varuslag - kunde samlas till en enda myndighet.

Som en konsekvens av detta pr ö vade jag inledningsvis ett alternativ som
innefattade en transportmyndighet f ö r alla varu- och transportslag, exkl bulktransporter
till sj ö ss. Bulktransporterna av farligt
gods i fartyg ä r visserligen mycket omfattande. De
s ä kerhetsproblem och andra fr å gor som ä r
f ö renade med dessa transporter ä r emellertid s ä rpr ä glade och helt sj ö fartsspecifika.
Denna typ av transporter har d ä rf ö r, vilket kommer att utvecklas ytterligare i avsnitt
7.1, h å llits utanf ö r utredningsf ö rslagen.
Som framg å r av redog ö relsen i avsnitt 3 ing å r fr å gor r ö rande transport av farligt gods till sj ö ss och i luften som best å ndsdelar
i st ö rre sammanh å llna system f ö r
s ä kerhet. F ö rdelarna med att dessa system h å lls enhetliga m å ste
d ä rf ö r v ä gas mot f ö rdelarna av att systemet f ö r transport av farligt gods blir enhetligt.

Bl a med h ä nsyn till
att volymen farligt gods som transporteras med flyg ä r f ö rh å llandevis liten, stod det snart klart att f ö rdelarna med att bryta ut myndighetsansvaret f ö r transporterna ur luftfartsverket inte skulle uppv ä ga nackdelarna med splittring av lufts ä kerhetssystemet.

Betr ä ffande sj ö farten - och d å
avses alltj ä mt endast styckegodstransporterna
- ä r de f ö rdelar som skulle kunna vinnas

Prop.
1981/82:94 121

med en myndighetsorganisation som samlar ansvaret f ö r flera transportslag mer p å tagliga. Till skillnad fr ä n flyget ä r
det f ö - sj ö fartens del n ä mligen fr å ga om mycket stora b å de antal s ä ndningar och volymer farligt gods.
Sj ö transporten ä r vidare i allm ä nhet
en l ä nk i en kedja som ocks å omfattar n å gon
form av landtransport, ro/ro transporterna inte att f ö rgl ö mma. Behovet
av harmonisering av regler och av ett samlat myndighetsansvar f ö r land- och sj ö transporter
ä r ra a o mycket stort. Ö nskem å l har ocks å , inte minst fr å n
n ä ringslivets sida, framf ö rts om ett s å dant
samlat ansvar.

En analys av sj ö fartsverkets
organisation och arbetsuppgifter har emellertid visat, att det f n inte ä r realistiskt att - inom de ekonomiska ramar som st å r till buds - avskilja farligt-gods-funktionen fr ä n sj ö fartsverket
f ö r att sammanf ö ra den med motsvarande landtransportfunktioner. F ö r att de ä renden,
som denna funktion inom sj ö fartsverket rymmer, skall kunna
handl ä ggas p ä ett ä ndam å lsenligt s ä tt
utanf ö r verket, fordras n ä mligen en ganska omfattande kompetens i fr å gor, f ö r
vilka sj ö fartsverket alltj ä mt m å ste ansvara.
H ä r å syftas i f ö rsta hand fr å gor, som har med fartygs konstruktion, utrustning
och bemanning att g ö ra, men ocks å s å dana som g ä ller havets skydd mot f ö rorening fr å n
fartyg. Fr å gor som ä r relaterade till sj ä lva fartyget och fr å gor som ä r relaterade till det farliga godset ä r n ä mligen infl ä tade i varandra p ä
ett sv å ruppl ö sligt s ä tt. Kopplingen har sin grund inte
bara i sj ö fartsverkets organisation, vilken
naturligtvis i och f ö r sig ä r m ö jlig att ä ndra, utan ä ven
i de konventioner och den f ö ljdlagstiftning
till dessa som styr hela sj ö s ä kerhetsarbetet. Eftersom en ny organisation, som
medf ö r dubblering av befintliga tj ä nster ocks å
medf ö r ö kade kostnader, risk f ö r kompetenskonflikter
och ä r tveksam av effektivitetssk ä l, har tanken p å
en samlad land- och sj ö transportmyndighet ö vergetts.

Ä ven
j ä rnv ä gstransporterna kan ju s ä gas
ing å i ett system som omfattar s å v ä l det
farliga godset som. transportmedlet

Prop. 1981/82:94 122

och driften d ä rav.
Att det ä nd å befunnits m ö jligt och l ä mpligt att skilja fr å gor ora transport av farligt gods fr ä n ö vriga j ä rnv ä gsfr å gor och sammanf ö ra
dem med v ä gtrans-portfr ä gorna har f ö ljande
grunder:

Den internationella regleringen av v ä g- och j ä rnv ä gstransporter, dvs ADR och RID, ä r enhetlig. Avsikten ä r, vilket utvecklas nedan i avsnitt 4.1.3,att ä ven de nationella transporterna skall f å likartad reglering. P å m ä nga punkter avser d ä rf ö r det
arbete, som j ä rnv ä gsf ö rvaltningen, dvs SJ och v ä gtransportrayndigheterna utf ö r, exakt sarama fr å gor och ä renden. Genom att sammanf ö ra ansvaret f ö r
v ä g- och j ä rnv ä gstransporterna
torde d ä rf ö r betydande rationaliseringsvinster kunna g ö ras. Varuanknutna resp transportmedelsanknutna fr å gor ä r i ADR och
RID frikopplade fr å n varandra p å ett helt annat s ä tt
ä n i IMDG-koden och RAR. Detta har
medf ö rt att en gr ä ns mot de driftspecifika j ä rnv ä gs-fr å gorna, vilka avses kvarbli hos SJ, har varit m ö jlig att dra.

Organisationsfr å gor
m m

M å let har varit att å stadkomma en effektiv, transportorienterad
myndighetsorganisation som inte medf ö r
n å gra ö kade kostnader f ö r det allm ä nna eller f ö r
enskilda.

Den f ö reslagna verksamheten ber ä knas kr ä va
10 å 15 heltidstj ä nster. Det ä r
knappast ä ndam å lsenligt, vare sig fr ä n praktisk
eller ekonomisk synpunkt, att bygga upp en helt ny och frist å ende myndighet f ö r
en personellt s å begr ä nsad verksamhet. M h t de m ö jligheter
till effektivt resursutnyttjande det skulle inneb ä ra, har integrering i annan myndighet d ä remot ansetts b å de
l ä mplig och n ö dv ä ndig.

Olika grader av integrering kan emellertid t ä nkas: alltifr å n
enbart ett k ö p av vissa tj ä nster till en beslutsm ä ssig, ekonomisk och administrativ totalintegrering.

Prop.
1981/82:94 123

Den nya verksamheten b ö r
f å en sj ä lvst ä ndig profil,
s å att det ut å t klart framg å r
att detta ä r ett organ ned ansvar f ö r transport av farligt gods. En s å dan bild ut å t
torde n ä mligen vara av v ä rde f ö r
uppfattningen om ä mnesomr å dets vikt. Totalintegrering i annan myndighet b ö r d ä rf ö r inte komma i fr å ga.

Slutsatsen av ö verv ä gandena i denna del har d ä rf ö r blivit att
den nya verksamheten b ö r vara sj ä lvst ä ndig i fr å gor som g ä ller
s ä kerheten vid transport av farligt
gods, men i ö vrigt s ä v ä l integrerad
i en befintlig myndighet som ä r m ö jligt.

N ä sta fr ä ga blev d ä :
i vilken myndighet kan integrering ske?

En kategori i och f ö r
sig t ä nkbara myndigheter ä r de som ing å r
i den nuvarande produktkontrollorganisationen: industriverket, naturv å rdsverket, produktkontrolln ä mnden och arbetarskyddsstyrelsen. (Str å lskyddsinstitutet, k ä rnkraftinspektionen och socialstyrelsen har l ä mnats å sido
som alltf ö r specialiserade).

Industriverket ä r
ett n ä raliggande alternativ. Verket har f
n omfattande uppgifter avseende transport av farligt gods. Uppgifterna avser
farligt gods ä ven av annat slag ä n vad som. omfattas av verkets
produktkontroll-ansvar (jfr sid 64 ). I egenskap av chefsmyndighet f ö r spr ä ng ä mnesinspektionen har verket tillg å ng till den omfattande tekniska sakkunskap som
finns hos inspektionen. Inom verket handl ä ggs
fr å gor om produktkontroll, och d ä rmed om transporter, vid sektionen f ö r explosiva och brandfarliga varor. Organisatoriskt
skulle denna sektion kunna tillf ö ras
ytterligare transportfunktioner. Emellertid ä r
produktkontroll- och transportverksamheten fr ä mmande f ö r industriverkets huvudsakligen
industripolitiska arbetsf ä lt. Vidare skulle den efterstr ä vade transportinriktningen av

Prop.
1981/82:94 124

den nya verksamheten komma i fara, eftersom den organisatoriska
sammanblandningen mellan produktkontroll och trans-portfr ä gor skulle best å
i vad avser explosiva och brandfarliga varor.

Naturv å rdsverket
och arbetarskyddsstyreIsen ä r tv ä centrala ä mbetsverk
med ansvar f ö r den yttre resp inre milj ö n. Transport av farligt gods ä r ett ä mnesomr å de som har stor betydelse f ö r s å v ä l den yttre som den inre milj ö n, varf ö r
en anknytning av transportverksamheten till n å got av dessa verk i och f ö r
sig vore naturlig. B å da verken har inom sig omfattande
sakkunskap av betydelse i detta samm.an-hang. Samma inv ä ndning, som gjordes mot industriverket, m å ste dock i ä n
h ö gre grad riktas mot naturv å rdsverket och arbetarskyddsstyrelsen, n ä mligen risken f ö r
att transportinriktningen skulle g ä
f ö rlorad.

Sannolikt kommer produktkontrolln ä mnden att ers ä ttas
med en ny organisation f ö r produktkontroll inom ramen f ö r lagen om h ä lso-
och milj ö farliga varor. Skulle s å inte bli fallet ä r
n ä mnden, ä ven med bortseende fr å n risken f ö r hopblandning av produktkontroll
och transportfr å gor, ä nd å inte n å got riktigt realistiskt alternativ f ö r den nya transportverksamheten. N ä mnden ä r
n ä mligen s å v ä l
organisatoriskt sora i fr ä ga om sitt verksamhetsomr å de helt kopplad till lagstiftningen om h ä lso- och milj ö farliga
varor.

Kommitt é n f ö r ö versyn av
produktkontrollens organisation har, som omtalats i avsnitt 1.2, nyligen
framlagt ett f ö rslag till ny organisation av
produktkontrollen inora till-l ä rapningsomr å det f ö r lagen om h ä lso- och milj ö farliga
varor. F ö rslaget inneb ä r i korthet att den nuvarande produktkontrolln ä mnden och dess kansli - naturv å rdsverkets produktkontrollbyr å - ers ä tts
med ett frist å ende produktkontrollverk. Kommitt é n, med vilken samr å d skett, s ä ger sig inte sj ä lv ha tagit st ä llning
till de fr å gor som behandlas av utredningen om
transport av farligt gods. Den framh å ller
dock att ä mnesomr å dena transport av farligt gods och produktkontroll
en-

Prop.
1981/82:94 125

ligt lagen om h ä lso-
och milj ö farliga varor har m å nga ber ö ringspunkter
och vill d ä rf ö r inte utesluta att en administrativ samordning kan visa sig ä ndam å lsenlig (Ny
produktkontrollorganisation. Ds Jo 1980:4, s 75).

Inte heller det f ö reslagna
produktkontrollverket anser jag vara n å got
l ä mpligt alternativ f ö r de h ä r
avsedda transportfunktionerna, ä ven om jag
inst ä mmer i uppfattningen att m å nga ber ö ringspunkter
finns mellan de b å da t ä nkta verksamheterna. Argumenten mot produktkontrollverket skiljer sig
inte n ä mnv ä rt fr å n dem som anf ö rts mot de ovan behandlade produktkontrollmyndigheterna:
transportanknytning saknas helt, faran f ö r
sammanblandning mellan produktkontrollens l å ngsiktiga
och transportregleringarnas mer omedelbara riskv ä rderingar skulle best å i fr å ga om s å dant
farligt gods som ä r h ä lso-och milj ö farligt.

Intressegemenskapen med sj ö fartsverket ä r som tidigare utvecklats
otvivelaktigt mycket stor och ett n ä ra
samarbete med verket m å ste under alla omst ä ndigheter etableras. Verket har ett internationellt
sekretariat och omfattande teknisk expertis. Ungef ä r samma argiiment om ä n av v ä sentligt l ä gre styrka kan anf ö ras f ö r luftfartsverket och SJ. Emellertid
m å ste det anses mindre l ä mpat att till ett enskilt trafikverk knyta en
verksamhet, som - i SJ:s fall endast delvis -avser en helt annan trafikgren ä n den verkets huvuduppgift avser. Det b ö r ocks å
framh å llas att SJ ä r ett transport-s ä ljande
f ö retag och att det redan p å grund d ä rav
ä r ol ä mpligt att f ö ra nya myndighetsuppgifter dit.

Andra myndigheter med anknytning till trafikomr å det ä r trafiks ä kerhetsverket, v ä gverket
och transportr ä det.

Trafiks ä kerhetsverkets
huvudsakliga arbetsuppgifter g ä ller s ä kerheten i v ä gtrafiken.
V ä gverket i sin tur ä r central f ö rvaltningsmyndighet
f ö r ä renden ora v ä gar och gator. Ä ven om v ä gverket
ocks å har att ut ö va tillsyn ö ver
enskilda j ä rnv ä gar, m å ste b å de v ä gverket och trafiks ä kerhetsverket anses

Prop. 1981/82:94 126

alltf ö r inriktade p å v ä g- och v ä gtrafikfr å gor
f ö r att vara riktigt goda alternativ
f ö r farligt-godsverksamheten sora ju
avser transport av visst gods.

Tr ä nsportradet d ä remot har b å de
trafik- och transportinrik-tad verksamhet. R å det
har bl a samordnande och planerande uppgifter inom trafik- och transportomr å det. Uppgifterna sp ä nner ö ver alla transportgrenar och
innefattar ett omfattande internationellt f ö rhandlingsarbete
p ä yrkestra-fikomr ä det. Transportr ä dets
arbetsuppgifter ä r m a o s ä dana att den tillt ä nkta farligt-gods-funktionen p ä
ett naturligt s ä tt kan inf ö rlivas d ä rmed.
Denna funktion kan, om den integreras i transportr ä det, dra stor nytta bl a av r å dets planerande och samordnande verksamhet och dess
omfattande sakkunskap ora transportn ä ringen.
Mot transportr å det kan anf ö ras, att det inte erbjuder n å gon sakgemenskap eller kunskap s å vitt g ä ller
det farliga godset. P ä samma s ä tt som bl a SJ g ö r
f n kan emellertid den nya verksamheten, i den m ä n dess egen expertis inte r ä cker
till, nyttja utomst å ende sakkunskap i fr å ga om t ex produktkontroll.

P ä nu anf ö rda sk ä l
och efter j ä mf ö relse med de alternativ som st å tt
till buds har valet allts å fallit p ä transportr å det
.

Sammanfattningsvis kan konstateras att bl a f ö ljande f ö rdelar
st å r att vinna med den f ö reslagna ordningen:

fr å gor r ö rande transport av farligt gods f å r
en sj ä lvst ä ndig behandling,

genom att bygga vidare p ä en befintlig organisation und g å r
man att skapa en ny myndighet med de negativa effekter fr å n administrativ och ekonomisk synpunkt det kan f å , anknytning sker till en transport- och
trafikinriktad myndighet, sora i likhet med de ö vriga transportmyndigheterna sj ö farts-
och luftfartsverken, tillh ö r kommunikationsdepartementets
ansvarsomr å de,

den tillt ä nkta
verksamheten passar v ä l in i transportr å dets samordnande uppgifter.

Prop.
1981/82:94 127

4.1.2 Tillsynsfr å gor

Efterlevnaden av f ö reskrifter
f ö r transport av farligt gods kan
allm ä nt sett s ä gas vara ofullst ä ndig.
Variationerna i detta h ä nseende mellan transportslagen och
varu-slagen ä r dock stora. Dessa slutsatser har
jag dragit efter att ha studerat protokoll fr å n olika kontrollaktioner och efter hearings och andra m ö ten med ber ö rda
rayndigheter och organisationer. Ett f ä rskt
exerapel, sora g ä ller v ä gtransporterna, kan n ä mnas: Vid en kontroll i Malm ö hus
l ä n den 27 - 29 maj 1980
kontrollerades 574 fordon, varav 69 transporterade farligt gods. I 18 fall av
dessa 69 kr ä vdes n å gon form av å tg ä rd f ö re vidare f ä rd -i fem fall var de konstaterade bristerna s å allvarliga att de rapporterades till ä tal.

Denna bristande laglydnad har naturligtvis flera orsaker,
varav bristen p å effektiv tillsyn otvivelaktigt ä r en. Antalet kontroller t ex ä r i f ö rh å llande till antalet transporter s ä f å att risken
f ö r att bli utsatt f ö r en myndighetskontroll av last med farligt gods
ofta ä r n ä ra nog f ö rsumbar.

F ö r att f ö rb ä ttra
situationen b ö r d ä rf ö r en effektivare tillsyn ske. En
effektivare tillsyn kr ä ver f ö r ä ndrade f ö ruts ä ttningar bl
a i form av en ny organisation s å vitt g ä ller tillsynen ö ver
landtransporterna samt ö kad information och r å dgivning till tillsynspersonal, transport ö rer och avscndare.

Organisation

F ö r att uppn å en l ö sning i
organisationsfr å gan som ä r samh ä llsekonomiskt
anpassad och ger m ö jlighet till ett effektivt
resursutnyttjande har jag valt att utforma ett f ö rslag inom ramen f ö r befintliga
myndigheters verksamhet. F ö rutom att
man d ä rigenom undg å r nya kostnader, vinner man att dessa myndigheters
inspektionsn ä t, kunskaper och rutiner kan tas
till vara. - Nu redovisade ö verv ä gan-

Prop. 1981/82:94 128

den f ö rklarar varf ö r jag inte ansett att en helt ny organisation f ö r tillsyn ö ver
transport av farligt gods b ö r byggas
upp, ä ven om en s å dan organisation s ä kert ocks å skulle inneb ä ra f ö rdelar fr å n effektivitetssynpunkt.

Med ovan angivna utg å ngspunkter
f ö resl å s att

-
polisen,
tullverket och yrkesinspektionen med sina riksomfattande tillsyns- och
bevakningsorganisationer och resurser skall ut ö va tillsyn ö ver landtransport av farligt gods;
tullverket i fr å ga om gr ä ns ö verskridande
trafik, polisen i fr å ga om transporter p å v ä g och yrkesinspektionen
i hamnar och andra terminaler inora ramen f ö r
sin tillsyn enligt arbetsrailj ö lagen

-
spr ä ng ä mnesinspektionen
skall ut ö va kompletterande tillsyn ö ver landtransporter

str å lskyddsinstitutet och k ä rnkraftsinspektionen skall utnyttjas f ö r tillsyn inom resp specialomr å de

-
den i f ö reg å ende avsnitt
f ö reslagna farligt-gods-enhe-ten,
FGE, skall f å till uppgift att bl a saraordna
tillsynen ö ver landtransporterna

-
tillsynen ö ver sj ö -
och lufttransporterna liksora hittills skall handhas av sj ö farts- resp luftfartsinspektionen

-
FGE inom ramen
f ö r en allm ä n samordningsfunktion ocks å skall verka f ö r
samordning av tillsynen oavsett transportslag.

I f ö rh å llande till vad som g ä ller i dag
inneb ä r detta f ä rre tillsynsmyndigheter, klarare avgr ä nsning av myndigheternas ansvarsomr å den samt m ö jlighet
till central samordning av tillsynen ö ver
alla landtransporter. Den f ö re-

Prop. 1981/82:94 129

slagna organisationen kan h ä rigenom f ö rv ä ntas bli effektivare ä n dagens. T
ex bortfaller tillsynsorganisationen enligt lagen ora h ä lso- och milj ö farliga
varor, vilken omfattar bl a naturv å rdsverket,
l ä nsstyrelserna och h ä lsov å rdsn ä mnderna.

Andra medel f ö r
ö kad laglydnad

Den konventionella tillsynsmetoden, dvs inspektioner och
kontroller, ä r oumb ä rlig av bl a allm ä npreventiva
sk ä l. Enligt min uppfattning ä r det emellertid lika viktigt att satsa p ä f ö rebyggande
verksamhet av olika slag.

Ett s ä tt att verka f ö rebyggande, som samtidigt f ö renklar tillsynen, ä r att f ö rb ä ttra de regler sora skall efterlevas. S å v ä l myndigheternas som
transportintressenternas verksamhet kommer att underl ä ttas och f ö renklas
genom den lagstiftning om transport av farligt gods som jag samtidigt framl ä gger f ö rslag
om. I detta f ö rslag presenterar jag bl a en klassindelning
av farligt gods som dels ö verensst ä mmer med de internationella reglementena, dels g ö r det m ö jligt
att n å st ö rre likhet mellan de olika transportslagen och - s å vitt g ä ller
v ä gtransporterna - varuslagen. Detta
m ö jligg ö r en mer saralad tillsyn ö ver
transporterna utan att nya resurser tillf ö rs.
En annan f ö ljd av lagf ö rslaget ä r
att tillsyn kan ut ö vas ä ven betr ä ffande s å dant farligt gods som nu ä r oreglerat inom v ä gtransportsektorn.

Genom Ö kad
information och r å dgivning, i fr å ga om landtransporterna framf ö r allt genom FGE:s f ö rsorg, till allm ä nheten om g ä llande best ä mraelser,
best ä mmelsernas bakgrund och ora de
risker det kan inneb ä ra om best ä mmelserna inte f ö ljs
kan man l ä ttare uppn å f ö rst å else f ö r
vikten av att f ö lja best ä mmelserna.

I fr å ga om sj ä lva tillsynens utf ö rande b ö r denna av s ä kerhetssk ä l
ske p å ett s å tidigt stadium av transporten som m ö jligt. Bl a ä r
felen d å l ä ttare att avhj ä lpa och kan avhj ä lpas innan skada hunnit å stadkommas. Inspektioner, kon-

9 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 94

Prop. 1981/82:94 130

troller o dyl b ö r
d ä rf ö r i f ö rsta hand g ö ras vid fasta anl ä ggningar s å som dep å er, hamnar och andra terminaler och inl ä mningsst ä llen.
Av sanuna sk ä l b ö r gr ä nskontroll ske av gods p å v ä g in i
landet. Medvetenheten om att last med farligt gods stoppas vid gr ä nserna om g ä llande
f ö reskrifter inte f ö ljs kommer att bidra till att h ö ja s ä kerheten vid
gr ä ns ö verskridande trafik.

Vidare b ö r man satsa
p å tillsynspersonalens utbildning och
kompetens. Eftersom mycket f ä personer
kan f ö rv ä ntas syssla mer ä n n å gon del av sin arbetstid med just transport av farligt gods, kan raan
inte utg å i fr ä n att varje enskild tj ä nsteman
skall ha tillr ä ckliga kunskaper inom detta vidstr ä ckta omr å de.
D ä rf ö r m å ste goda hj ä lpmedel s å som
checklistor, lathundar och informationsmaterial st ä llas till deras f ö rfogande.
S å dana checklistor anv ä nds redan i viss omfattning.

Tillsynsmyndigheternas ansvarsomr å den och arbetsuppgifter ra m utvecklas n ä rmare i avsnitt 6.

Prop.
1981/82:94 131

4.1.3 F ö rfattningsfr ä gor

I bet ä nkandet framl ä ggs f ö rfattningsf ö rslag sora inneb ä r
att regler f ö r transport av farligt gods - med
alla transportslag och avseende alla kategorier gods - samlats i en gemensam
lag och d ä rtill h ö rande f ö rordning.
Endast bulktransporter till sj ö ss har l ä mnats utanf ö r.
Ang å ende sk ä len h ä rf ö r h ä nvisas till
avsnitten 4.1.1 och 7.1. Den f ö reslagna
lagen inneh å ller s ä dana allm ä nna
best ä mmelser som ä r gemensamma f ö r
alla transportslag och alla varukategorier. Detalj f ö reskrifter och s å dana
f ö reskrifter som ä r beroende av specifika f ö ruts ä ttningar f ö r visst transportmedel eller visst varuslag f ö resl ä s komma att
meddelas av sj ö fartsverket, luftfartsverket och
transportr å det med st ö d av de bemyndiganden och inom de ramar lagen inneh å ller.

Den f ö reslagna lagen ä r en ramlag, vari de grundl ä ggande principerna f ö r transport av farligt gods fastsl å s.
Merparten f ö reskrifter f ö r transport av farligt gods kommer emellertid i
praktiken, liksom hittills, att å terfinnas i
skilda reglementen f ö r skilda transportslag (men inte f ö r skilda varuslag). Trots detta m å ste v ä rdet av att
den grundl ä ggande lagstiftningen ä r samlad och l ä tt
tillg ä nglig tillm ä tas stor betydelse.

I direktiven f ö rutsattes
att jag i f ö rsta hand skulle ö verv ä ga det l ä mpliga i att samla regler f ö r de nationella v ä gtransporterna
i en gemensam lagstiftning. Med h ä nsyn
till utvecklingen mot kombinerade transporter framh ö ll departementschefen emellertid vidare det angel ä gna i att fr å gan
om ett s å l å ngt m ö jligt samordnat regelsystem f ö r alla transportslag pr ö vades. Ö verv ä ganden i sistn ä mnda
h ä nseende har f ö ranlett att l ö sningen
med en gemensam ramlag f ö r alla transportslag slutligen
valts. En samlad lagstiftning f ö r alla
transportslag torde n ä mligen kunna erbjuda en god bas f ö r harmonisering av best ä mmelserna f ö r
de olika transportslagen och utg ö ra
ett v ä rdefullt arbetsinstrument i den
samordningsfunktion den nya farligt-gods-enheten inom transportr å det f ö resl å s f å .

Prop.
1981/82:94 132

Flera alternativ har dock ö verv ä gts i f ö rfattningsfr å gan.

I enlighet med direktiven pr ö vades f ö rst, om reglerna f ö r v ä gtransporter
borde samlas i en lag och hur det i s å fall
skulle ske. Å tminstone tv å m ö jligheter
stod till buds: antingen en ny lag f ö r
v ä gtransporter, utformad i huvudsak
efter samma principer som den nu f ö reslagna,
eller en samordning huvudsakligen inom ramen f ö r produktkontrollf ö rfatt-ningarna.
Den sistn ä mnda m ö jligheten hade inneburit att transportf ö reskrifter alltj ä mt
skulle ha meddelats med st ö d av lagen om h ä lso- och milj ö farliga
varor, lagen om brandfarliga och explosiva varor osv, men att r ä tten och skyldigheten att meddela f ö reskrifterna skulle ha delegerats till en enda
myndighet. F ö rdelen h ä rmed hade varit att endast sm å ingrepp i g ä llande
lagstiftning beh ö vt g ö ras. Nackdelarna hade dock varit flera och uppenbara. Det hade alltj ä mt funnits flera skilda f ö rfattningar att utg å fr å n och enhetliga f ö rfattningsgrundade principer skulle ha saknats. Ä ven om ett relativt samlat regelverk skulle kunnat å stadkommas, skulle grundl ä ggande best ä mmelser
helt ha saknats eller varit sv å rtillg ä ngliga. Slutligen hade problemet med de
varukategorier som i dag faller utanf ö r
den reglerade produktkontrollen f ö rblivit
ol ö st. Dessa nackdelar medf ö rde att den nu beskrivna ordningen inte befanns vara
en l ä mplig l ö sning. Kvar stod d ä rf ö r alternativet med en samlad lag f ö r v ä gtransporter.

Ber ö ringspunkterna och likheterna
mellan de internationella reglerna f ö r
v ä g- och j ä rnv ä gstransporter
ä r stora. Tanken p å att inf ö rliva
ä ven j ä rnv ä gstransporterna med lagen l å g d ä rf ö r mycket n ä ra.
Detta i all synnerhet som i fr å gan om
myndighetsansvaret starka motiv talade f ö r
en hopkoppling av v ä g- och j ä rnv ä gsfr å gor.

Av redog ö relsen ovan
f ö r de f ö rdelar fr å n
harmoniserings-och å sk ä dlighetssynpunkt som jag anser st å r
att vinna med en gemensam lag f ö r alla
transportslag torde framg å sk ä let till att jag inte stannat vid en ny reglering endast av
landtransporterna.

Prop.
1981/82:94 133

5. ETT SAMLAT I4YNDIGHETSANSVAR F Ö R LANDTRANSPORTER 5.1 Arbetsuppgifter

5.1.1 Landtransporter

Den huvudsakliga arbetsuppgiften f ö r transportr å dets
far-ligt-gods-enhet, FGE, skall vara att ha det ö vergripande ansvaret f ö r s å dana landtransporter av farligt gods sora omfattas
av f ö rslaget till lag om transport av
farligt gods med viss begr ä nsning s å vitt avser ansvaret f ö r transport av radioaktivt material. I lagf ö rslaget sker en avgr ä nsning gentemot de n ä raliggande ä mnesomr å dena
produktkontroll, arbetarskydd och allm ä n
trafiks ä kerhet. Samma gr ä nser avses allts å
g ä lla f ö r FGE:s myndighetsansvar. Betr ä ffande
denna gr ä nsdragning och tankarna bakom den h ä nvisas till de avsnitt vari f ö rfattningsf ö rslagen
kommenteras .

Den ovann ä m.nda begr ä nsningen i myndighetsansvaret betr ä ffande det radioaktiva materialet har f ö ljande inneb ö rd
och orsaker: Myndighetsut ö vningen i fr ä ga om transport av radioaktivt material best å r f n i stor utstr ä ckning av provningsgodk ä nnanden
och tillst å ndspr ö vning. Detta ä r en konsekvens av de regler som
till ä mpas f ö r bl a v ä gtransporterna,
n ä mligen IAEA:s regler (se h ä rom n ä rmare i avsnitt
3.2.3). Denna myndighetsut ö vning ä r i h ö g grad
beroende av en ing å ende sakkunskap om olika fr å gor om det radioaktiva materialet. Den krets
transportintressenter som ber ö rs av denna
myndighetsut ö vning ä r, i synnerhet n ä r
det g ä ller klyvbart material, mycket begr ä nsad i j ä mf ö relse med vad som g ä ller f ö r ö vriga transporter. Det har d ä rf ö r befunnits mer rationellt och b ä ttre fr å n
s ä kerhetssynpunkt arbetet i nu
angivna delar ä ven forts ä ttningsvis utf ö rs
av de myndigheter som har fackkunskaperna ora godset, dvs k ä rnkraftinspektionen och str ä lskyddsinstitutet, ä n att rayndighetsbilden f ö r
landtransport av farligt gods blir

Prop.
1981/82:94 134

helt enhetlig. Detta inneb ä r att FGE f ö resl ä s f å ansvaret f ö r att f ö reskrifter
f ö r landtransporter av radioaktivt
material kommer att meddelas. - I huvudsak samma ansvarsf ö rdelning g ä ller
i fr ä ga ora sj ö transporter mellan sj ö fartsverket ä ena och nyssn ä mnda produktkontrollmyndigheter å andra sidan.

Mer preciserat f ö resl å s FGE:s landtransportansvar innefatta f ö ljande arbetsuppgifter.

Normgivning

Den f ö reslagna lagen ä r en ramlag som f ö ruts ä tter att f ö reskrifter
f ö r transport av farligt gods till
helt ö verv ä gande delen skall meddelas p å
myndighetsplanet. P ä FGE skall d ä rf ö r ankomma
att meddela de egentliga f ö reskrifterna f ö r samtliga landtransporter. Detta blir en
omfattande, tids ö dande och kvalificerad uppgift.

Uppgiften f ö ruts ä tter en ambiti ö s
bevakning bl a av de internationella f ö rh å llandena. FGE m å ste
n ä mligen, f ö r att uppgiften ö ver
huvudtaget skall kunna genomf ö ras, ta till
vara de internationella organens arbetsresultat vid sin egen normgivning. H ä rvidlag kan en j ä mf ö relse g ö ras
med hur t ex sj ö fartsverket helt enkelt f ö rklarat att IMDG-koden skall g ä lla f ö r transport
av farligt gods med svenska fartyg och med utl ä ndska fartyg p å svenskt vatten.

F n finns som bekant inte n å got enhetligt, modernt och internationellt anpassat regelverk f ö r v ä gtransporter.
Ä ven med tanke p å att f ö rebilden
f ö r ett s å dant regelverk finns, n ä mligen ADR, kommer uppgiften att skapa verket att
bli mycket resurskr ä vande. I avsnitt 9 kommer detta
problem att behandlas n ä rraare. F ö reskrifter f ö r
transport av farligt gods m å ste m h t ä mnesomr å dets
karakt ä r revideras ofta. Detta inneb ä r att ocks å
sedan de samlade v ä gtransportreglerna en g ä ng å stadkommits,
kommer normgivningsuppgiften att vara en av FGE:s huvuduppgifter.

Genom inr ä ttandet av
FGE avhj ä lps ocks å den organisatoriska splittringen betr ä ffande hantering av farligt gods i hamn. F ö rslaget till lag om transport av farligt gods ger
dess-

Prop.
1981/82:94 135

utora det f ö rfattningsst ö d sora fordras f ö r
att FGE skall kunna meddela s ä kerhetsf ö reskrifter f ö r
landhantering av farligt gods i haran. I sammanhanget b ö r å nyo p å pekas att FGE:s kompetens ä r inskr ä nkt
till lagf ö rslagets till ä mpningsomr å de.
Ansvaret f ö r arbetsmilj ö n kommer allts å
ä ven forts ä ttningsvis att å vila
arbetarskyddsstyrelsen.

Inom IMCO p å g å r ett arbete med att utforma en
"Recommenda-tion on Safe Practice on Dangerous Goods in Ports and
Har-bours"(rekommendationer f ö r
s ä ker godshantering i hamnar). Det b ö r ankomma p ä
FGE att medverka till att dessa rekommendationer anpassas till svenska f ö rh å llanden och
att tillsammans med sj ö fartsverket meddela f ö reskrifter f ö r
godshanteringen i hamn som bygger p å
dessa rekommendationer.

Vid den n ä rmare genomg å ng av IMCO:s rekommendationer och svensk praxis som
m å ste ske innan s å dana hamnf ö reskrifter
.kan meddelas kommer sannolikt behov av ytterligare regleringar ge sig till k ä nna. Detta ä r
en av de vita fl ä ckar FGE avses kunna t ä cka enligt 2 5 andra stycket f ö rslaget till f ö rordning.

Handl ä ggning av ä renden enligt lagen om transport av far-

ligt gods______________________________________________

Direkt av f ö rfattningsf ö rslagen f ö ljer
en skyldighet f ö r FGE, liksom f ö r sj ö farts- och
luftfartsverken att fatta beslut i ä renden
om klassificering, dispenser och tillst å nd.

?l 䧧 ifi £ SE ± D3- '-'si klassificering avses h ä r f ö rfaranden
enligt 6 § f ö rordningsf ö rslaget (ang å ende den n ä rmare
inneb ö rden h ä rav, se kommentaren till paragrafen sid 138.) Dessa ä renden skall skiljas fr ä n de allm ä nna
f ö rfr å gningarna om k ä nda ä mnens klasstillh ö righet.

Produktkontrolln ä mnden
ä r enligt 55 5 kung ö relsen om h ä lso-och
milj ö farliga varor skyldig att p å beg ä ran meddela
beslut huruvida viss vara med h ä nsyn till
sina egenskaper och

Prop.
1981/82:94 136

uppgivna eller troliga hantering ä r att anse som h ä lsofarlig.
P g a produktkontrolln ä mndens erfarenheter av denna
skyldighet har viss tveksamhet f ö relegat
om det l ä mpliga i att inf ö ra en f ö rfattningsgrundad
skyldighet f ö r FGE att meddela beslut om klassificering.
Tveksamheten har f ö ranletts av farh å gor om att uppgiften ä r s ä betungande att det vore
orealistiskt att å l ä gga FGE den utan en kraftig f ö rst ä rkning av befintliga resurser.

Dessa farh å gor kan
naturligtvis inte avf ä rdas utan vidare. Fr å n s ä kerhetssynpunkt
ä r verksamheten emellertid av v ä sentlig betydelse och det kan p ä goda grunder antas att beg ä ran om klassificering kommer att riktas till FGE
under alla omst ä ndigheter. Vidare l ä mnar industriverket, produktkontrolln ä mnden samt sj ö -
och luftfartsverken redan nu denna service. Skyldighet att handl ä gga klassificerings ä renden b ö r d ä rf ö r ing å i FGE:s arbetsuppgifter. Det f ö rtj ä nar i sammanhanget att p å pekas att en transportmyndighet fr ä mst beh ö ver
beakta en varas akuta risker vid sin bed ö mning,
medan en produktkontrollm.yndighet har att bed ö ma risken ä ven med varans l å ngsiktiga anv ä ndning,
vilket ä r betydligt mer kr ä vande .

Dispenser. Ä ven om m ö jligheten att bevilja dispenser ä r avsedd att nyttjas restriktivt torde ans ö kningar om dispenser och pr ö vning av dispens ä renden
ofr å nkomligen att m ä rkbart ta FGE:s resurser i anspr å k.

Tillst å ndsgr ö yning. F n f ö rekommer
i landtransportsamman-hang krav p ä
s ä rskilt tillst å nd i vissa fall f ö r
transport av explosiva varor och radioaktivt material. Fr å gor om tillst å nd
pr ö vas betr ä ffande explosiva varor av polismyndigheterna och i
fr ä ga om radioaktivt material av k ä rnkraftinspektionen resp str ä lskyddsinstitutet. Denna ordning avses i huvudsak
best å . Som ett led i str ä vandena att m.inska antalet myndighetskontakter
skall det dock prim ä rt ankomma p å FGE att pr ö va
fr å gor om tillst å nd i andra fall ä n
d å fr ä ga ä r om transport av radioaktivt
material. Dock l ä mnas i f ö r-

Prop.
1981/82:94 137

slaget till f ö rordning
en m ö jlighet f ö r FGE att ö verl å ta pr ö vningen p å polismyndighet.

Beh ö rig myndighet enligt ADR m m

Enligt ADR ankommer uppgifter av skilda slag p å beh ö rig
myndighet i f ö rdragsslutande stat. Beh ö rig myndighet ä r
enligt ADR:s definition den myndighet som i varje land och i varje s ä rskilt fall av regeringen utsetts till beh ö rig myndighet. Vilka rayndigheter som i Sverige ä r beh ö riga
myndigheter framg å r av 2 G f ö rordningen om internationell v ä gtransport av farligt gods. (F ö r en ö versk å dlig framst ä llning
ö ver de beh ö riga myndigheterna och vad som i varje s ä rskilt fall ankommer p ä den h ä nvisas till industriverkets
publikation Transport av farligt gods. V ä gtransportreglerna
/SIND PM 1979:5/).

Beh ö riga myndigheter ä r f n industriverket, str å lskyddsinstitutet, k ä rnkraftinspektionen, arbetarskyddsstyrelsen. Aktiebolaget svensk
bilprovning, statens provningsantalt och polismyndigheterna. F ö r industriverket, arbetarskyddsstyrelsen, k ä rnkraftinspektionen och str ä lskyddsinstitutet avser uppgifterna i huvudsak att
meddela godk ä nnanden, dvs att utf ä rda intyg om att vissa f ö reskrifter i ADR ä r
uppfyllda. F ö r industriverkets del tillkommer
uppgiften att f ö r svensk r ä kning tr ä ffa
bilaterala och multilaterala avtal om avsteg fr å n ADR. Bilprovningens och provningsanstaltens uppgifter ä r h ä nf ö rliga till omr å det
f ö r provning. Polismyndigheternas
uppgifter avser ordningsfr å gor.

M h t de uppgifter polismyndigheterna har i sammanhanget,
p å verkas inte dessa myndigheter av
att FGE inr ä ttas.

Str å lskyddsinstitutet och k ä rnkraftinspektionen b ö r m. h t det specialomr å de transport
av radioaktivt material utg ö r, kvarst å som beh ö riga
myndigheter.

Prop. 1981/82:94 138

Betr ä ffande arbetarskyddsstyrelsens,
provningsanstaltens och bilprovningens funktioner har ö verv ä ganden om
och i s å fall i vilken utstr ä ckning ä ven
de l ä mpligen skall ö verf ö ras till FGE
ansetts b ö ra anst å tills vidare. Fr å gan
h ä rom ä r n ä mligen beroende av resultaten av
det ä nnu inte p å b ö rjade
utredningsavsnittet om samordning inom systemet f ö r officiell provning.

FGE f ö resl å s d ä remot ö verta samtliga industriverkets uppgifter som. beh ö rig myndighet.

Vidare skall FGE svara f ö r att den svenska ö vers ä ttningen av ADR h å lls
aktuell och att tillkoramande ä ndringar l ö pande offentligg ö rs.

Internationellt arbete

FGE skall delta aktivt i det internationella samarbete som
har betydelse f ö r landtransporter av farligt gods.
Det betyder att FGE b ö r n ä rvara vid de m ö ten sora h ä lls inora ADR, RID och CDG (= lMCO:s underkommitt é f ö r farligt
gods).

Det internationella arbetet ä r en utomordentligt viktig del av FGE:s verksamhet. S å som upprepade g å nger
framh å llits i detta bet ä nkande ä r
det n ä mligen ett efterstr ä vansv ä rt m å l att den inhemska regleringen i s å stor utstr ä ckning
som m ö jligt ö verensst ä mmer
med den internationella. Reformer m å ste
d ä rf ö r komma via de internationella reglementena. Det ä r s å ledes i de
internationella organen som id é er och
reformkrav skall framf ö ras och genomdrivas. FGE skall allts å inte bara h ä lla
sig informerad om vad sora h ä nder internationellt,
utan aktivt arbeta i de internationella organen.

Som ett m ä tt p å hur pass omfattande den internationella
verksamheten ä r kan n ä mnas att ADR- och RID samt ADR/RID-m ö ten p å g å r ca sex veckor/ å r,
sj ö fartsm ö ten med landtrans-portanknytning minst tv å veckor/ å r
samt expertgruppsm ö ten

Prop. 1981/82:94 139

och konferenser i landsv ä gs- och j ä rnv ä gsfr å gor ca sex veckor/ å r. H ä rtill kommer
naturligtvis tid f ö r f ö r- och efterarbete.

FGE b ö r ä ven vidareutveckla det nordiska samarbetet i land-transportfr å gor.

Samordning

Ä ven
om antalet, f ö r transporterna direkt ansvariga
myndigheter minskar genom inr ä ttandet av
FGE, ä r det ett ganska stort antal
myndigheter som ä nd å har uppgifter med mer eller mindre stor anknytning till transport av
farligt gods. F ö rutom produktkontrollmyndigheterna,
inklusive arbetarskyddsstyrelsen, och SJ kan t ex r ä ddningstj ä nstens
olika organ och riksprovplatserna n ä mnas.
En naturlig och viktig uppgift f ö r FGE blir d ä rf ö r att bidra
till saraordningen av ber ö rda myndigheters arbete av
betydelse f ö r landtransporter av farligt gods.

Tillsynsarbete

Tillsynsorganisationen och inriktningen av tillsynsverksamheten
kommer att behandlas i avsnitt 6. F ö r
sammanhangets skull skall emellertid h ä r
n ä mnas n å gra f å ord om
FGE:s tillt ä nkta tillsynsuppgifter.

FGE avses inte sj ä lv
ut ö va n å gon tillsyn genom egna inspekt ö rer
eller dylikt. D ä remot f ö resl å s, att FGE i
egenskap av normgivande och i ö vrigt
ansvarig myndighet f ö r landtransporter, skall meddela f ö reskrifter f ö r
tillsynen, bist å tillsynsmyndigheterna raed r ä d och anvisningar och samordna dessas verksamhet
samt vara knutpunkt f ö r kunskaps- ä terf ö ringen fr å n tillsynsmyndigheterna.

Ö vrigt

FGE b ö r ä ven ö verta den skyldighet att fortl ö pande sammanst ä lla
och publicera lokala trafikf ö reskrifter
som avser

Prop.
1981/82:94 140

transport av farligt gods som enligt 152 § v ä gtrafikkung ö relsen (1972:603) f n å vilar industriverket.

5.1.2 Information r ö rande
alla transportslag

Med information avses h ä r
prim ä rt vad som skulle kunna kallas f ö rebyggande information i motsats till den information
som beh ö vs n ä r en olycka skett och som i huvudsak ä r avsedd f ö r r ä ddningstj ä nstens olika organ. (Den senare
typen av information avser jag att behandla i en senare utredningsetapp).

Service till allm ä nhet
och myndigheter

FGE f ö resl å s alltsd att som sitt huvudsakliga verksamhetsomr å de ha landtransporter av farligt gods. Redan av
allm. ä n-na principer i svensk f ö rvaltning f ö ljer
att FGE d ä rf ö r ä r skyldig att i l ä mplig utstr ä ckning
l ä mna allm ä nheten och andra m.yndigheter upplysningar i fr å gor som r ö r
landtransporter (jfr allm ä nna ver.ksstadgan (1955:600) samt
servicecirkul ä ret (1972:406) till
statsmyndigheterna). FGE f ö resl å s emellertid d ä rut ö ver vara skyldig tillhandah å lla
viss information r ö rande transport av farligt gods
till sj ö ss och i luften.

P å tidigare anf ö rda sk ä l,
jfr avsnitt 4.1.1, har beslutsfunktionerna betr ä ffande transport av farligt gods till sj ö ss och luften ansetts b ö ra bli kvar
hos sj ö fartsverket resp luftfartsverket.
Det informationsansvar i fr å ga om sj ö - och flygtransporter som FGE f ö resl å s f å kan d ä rf ö r i huvudsak s ä gas
innefatta skyldighet att tillhandah å lla
upplysningar om inneh å llet i g ä llande r ä tt.
FGE skall n ä rmare best ä mt kunna l ä mna
svar p å alla relevanta fr å gor oavsett transport- eller varuslag, som finns att
h ä mta i f ö rfattningstext, motivuttalanden, dokumenterad praxis
o dyl.

Prop.
1981/82:94 141

Ett m å l i utredningsarbetet har s å ledes varit att den som sysslar med transport av
farligt gods i st ö rsta m ö jliga utstr ä ckning
skall kunna f å all erforderlig information fr å n en enda k ä lla.

Allm ä n informationsverksamliet

Med allm ä n
informationsverksamhet avses h ä r s å dan verksamhet som skall initieras av FGE sj ä lv. Verksamheten avses innefatta s å dana uppgifter som produktion av informationsmaterial,
skriftserier m m och bitr ä de vid utbildningsverksamhet som
andra myndigheter eller organisationer bedriver.

S å vitt g ä ller sj ö -
och lufttransporterna ä r den h ä r avsedda verksamheten en fr ä ga som f ö r
FGE:s vidkommande snarast h ö r hemma i
dess samordningsansvar.

5.1.3 Samordning mellan transportslagen

Ö verg å ngen mellan olika transportslag ä r ett av de st ö rsta
problemen som i dag m ö ter dem sora sysslar med transport
av farligt gods. Det ä r d ä rf ö r mycket angel ä get att samordningen mellan transportslagen blir b ä ttre. Uppgiften att verka f ö r s å dan
samordning m å ste å vila samtliga transportmyndigheter. F ö r att samordningen skall bli s å
effektiv som m ö jligt beh ö vs emellertid ett samordningscentrum, som har ö verblick ö ver
transportsektorn och som bl a kan anf ö rtros
viss initiativskyldighet i samordningsfr å gor
samt med en f ö r samordningsuppgifter l ä mplig organisation. FGE f ö resl å s bli ett s å dant centrum. I avsnitt 5.2 utvecklas hur FGE avses
f ä en organisation som skall underl ä tta arbetet i denna del.

Att helt utpl å na
skillnaderna mellan de olika transportslagens regelverk ä r inte m ö jligt
ra h t att skilda f ö ruts ä ttningar g ä ller f ö r skilda slag av transportraedel. Inte

Prop.
1981/82:94 142

heller kan eller b ö r
vi h ä r i Sverige f ö rbig å den m å nga g å nger
tungrodda internationella beslutsprocessen och ensarrana t ex l å ta IICDG-kodens best ä mmelser g ä lla vid landtransporter. D å skulle vi n ä mligen
p ä ett olyckligt s ä tt isolera oss fr å n utlandet. D ä remot kan svenska myndigheter
gemensamt och i samr å d verka f ö r harmonisering i det internationella arbetet. I
avvaktan p å att s å dan internationell harmonisering n å s, f å r de svenska
myndigheterna vidare f ö rs ö ka å stadkomma tempor ä ra och lokala l ö sningar
p å de problem som ä r f ö renade med
transportmedelsbyten. Den nu f ö reslagna
lagstiftningen och rayndighetsorganisationen f å r naturligtvis inte f ö ranleda n å gon f ö r ä ndring i nuvarande praxis, att vid landtransporter
i stor utstr ä ckning godta IMDG-kodens f ö rpacknings- och m ä rkningsregler.
Tv ä rtom b ö r understrykas att allt som kan g ö ras f ö r att underl ä tta ö verg å ngarna mellan transportslagen, utan att s ä kerheten s ä tts
å sido, b ö r g ö ras.

H ä r ovan angivna f ö rh å llanden
visar tydligt hur viktigt det ä r att det
finns en myndighet med uppdrag att verka f ö r
samordning i fr å gor om transport av farligt gods m.ed
olika transportslag.

Samordningen mellan v ä g-
och j ä rnv ä gstransporter kan ä ga rum inom
ramen f ö r FGE:s ö vriga verksamhet.

Sam.ordningen mellan v ä g-
och j ä rnv ä gstransporter å ena samt sj ö - och flygtransporter å andra sidan kan ske bl a genom att FGE deltar i det IMCO-arbete som
har betydelse f ö r samordningen mellan sj ö - och landtransporter. Att FGE regelm ä ssigt deltar ocks å
i det internationella luftfartsarbetet torde dock inte vara n ö dv ä ndigt.
Vidare b ö r sj ö fartsverket och luftfartsverket samr ä da med FGE i alla principiellt viktiga fr å gor av betydelse f ö r transport av farligt gods. Skyldighet att samr ä da i s å dan
f ö reskrivande verksamhet som utg å r fr å n lagen om
transport av farligt gods har skrivits in i f ö rslaget till f ö rordning.

Prop.
1981/82:94 143

5.2 Organisationen

Den ovan beskrivna verksamheten f ö resl å s som
tidigare n ä mnts bli f ö rlagd till transportr å det.

Transportr å dets
organisation ser f n i korthet ut p å
f ö ljande s ä tt:

R å det leds av en styrelse, som best å r av generaldirekt ö ren och fem andra ledam ö ter. Inom
transportr å det finns tv ä enheter, en planeringsenhet och en f ö rvaltningsenhet. Varje enhet f ö rest å s av en
enhetschef. Till transportr ä det ä r knuten en r å dgivande
delegation med uppgift att bist å r å det i vissa n ä rmare
angivna fr å gor. Enligt sin instruktion
(1979:1037) f å r transportr å det inora sitt verksamhetsomr å de inr ä tta
samr å dsgrupper. F n har till transportr å det knutits ett r å d
f ö r beredskapsfr å gor och ett f ö r
yrkestra-fikfr ä gor.

Den nya verksamheten f ö resl å s bli organiserad enligt f ö ljande principer:

Verksamheten skall bilda en s ä rskild enhet inom transportr ä det, farligt-gods-enheten, FGE.

FGE skall ledas av en delegation om h ö gst sju personer, vari skall ing å f ö retr ä dare f ö r
ber ö rda fackmyndigheter och organisationer
samt chefen f ö r FGE. Chefen f ö r FGE skall vara delegationens ordf ö rande. Delegationens ledam ö ter skall utses av regeringen.

I fr å gor som uteslutande g ä ller s ä kerheten
vid transport av farligt gods skall FGE ha sj ä lvst ä ndig beslutander ä tt. I f ö rfattningsfr å gor och andra fr å gor
av st ö rre vikt skall beslut fattas av
delegationen och i ö vrigt av enhetschefen. Enhetschefen
skall ha r ä tt att i l ä mplig omfattning delegera sin beslutander ä tt.

Prop.
1981/82:94 144

I andra fr å gor ä n ovan sagts skall verksamheten ledas p å samma s ä tt
som transportr å dets verksamhet i ö vrigt. P å
transportr å dets styrelse eller generaldirekt ö r skall d ä rf ö r ankomma att besluta i fr å gor om t ex administration och ekonomi.

Till FGE skall knytas en r å dgivande n ä mnd efter f ö rebild av den r å dgivande
n ä mnd f ö r transport av farligt gods som f n finns vid industriverket. I n ä mnden skall allts å
ing å f ö retr ä dare f ö r offentliga och enskilda organ inom verksamhetsomr å det transport av farligt gods. rGE:s chef skall vara
ordf ö rande i n ä mnden. Ö vriga
ledam ö ter b ö r utses av transportr å det.

En delegation med den f ö reslagna
sammans ä ttningen och befogenheten inneb ä r att s ä kerhetsfr å gor r ö rande
transport av farligt gods kommer att handl ä ggas
av ett transports ä -kerhetsinriktat organ med
sakkunskap i s å v ä l transport-som produktkontrollfr å gor.
Fr å gor som inte ä r beroende av denna s ä rskilda kunskap kommer d ä remot
att handl ä ggas inom en organisation med goda
kunskaper och resurser betr ä ffande t ex
samordning och planering.

Den r å dgivande n ä mndens uppgift skall vara att bitr ä da FGE i fr å gor
inom de skilda sektorer i samh ä llet som
alla ber ö r ä mnesomr å det, t ex produktkontroll,
arbetarskydd, trafiks ä kerhet och r ä ddningstj ä nst
samt saraordning mellan de skilda transportslagen.

5.3 F ö rh å llandet till andra myndigheter

I f ö rslaget till f ö rordning har inskrivits en skyldighet f ö r FGE, liksom, f ö r
sj ö fartsverket och luftfartsverket,
att samr å da med andra ber ö rda myndigheter innan f ö reskrifter meddelas. D ä rvid å syftas naturligtvis inte endast ett
samr å d transportmyndigheterna emellan
utan samr å d ä ven mellan transportmyndigheterna och t ex
produktkontrollmyndigheterna och statens provningsanstalt.

Prop. 1981/82:94 145

Av framst ä llningen
ovan framg å r att en organiserad kontakt raed
andra myndigheter vars verksamhetsomr å de
anknyter till FGE:s avses ske i r å dgivande
n ä mnden.

Kontakterna i r å dgivande
n ä mnden kommer emellertid inte att
vara tillr ä ckliga f ö r FGE:s behov. D ä rut ö ver m å ste FGE
naturligtvis utarbeta andra v ä gar f ö r samarbete och informationsutbyte med de ö vriga myndigheter som ä r sakkunniga inom omr å det
transport av farligt gods. Exempel p ä s å dana metoder ä r
remissf ö rfaranden och gemensamma arbetsgrupper
.

I fr å ga om befintliga myndigheters
nuvarande funktioner inneb ä r inr ä ttandet av en FGE enligt f ö rslaget
i korthet f ö ljande :

Industriverket, produktkontrolln ä mnden och socialstyrelsen frig ö rs fr å n sitt
ansvar f ö r transporter av s å dant farligt gods som omfattas av lagen om transport
av farligt gods.

SJ frig ö rs fr å n sitt myndighetsansvar f ö r transport av s å dant
gods sora nyss sagts.

K ä rnkraftinspektionen och str å lskyddsinstitutet frig ö rs fr å n ansvaret f ö r att i huvudsak f ö reskrifter f ö r transporter av radioaktivt
material meddelas.

Ansvaret f ö r
produktkontroll, arbetsmilj ö och
driftsspecifika j ä rnv ä gsfr å gor kvarst å r of ö r ä ndrat hos de nuvarande expertmyndigheterna.

Sj ö fartsverket, luftfartsverket och
arbetarskyddsstyrelsen p å verkas i stort sett inte p å annat s ä tt
ä n att dessa myndigheter f å r en ny samarbetspartner.

10 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 94

Prop.
1981/82:94 146

5.4 Personalbehov m m

FGE f ö resl å s f å å tskilliga betydelsefulla arbetsuppgifter. Till den helt ö verv ä gande delen
r ö r det sig om uppgifter som nu å vilar redan befintliga myndigheter. Vissa uppgifter
ä r dock nya och utf ö rs s å ledes inte i
dag av n å gon existerande myndighet.
Personalbehovet ä r dock begr ä nsat m h t de rationaliseringsvinster som uppkommer
genom att verksamheten kan bedrivas inom en samlad organisation.

FGE:s totala personalbehov i inledningsskedet b ö r kunna begr ä nsas
till tio heltidstj ä nster. Jag har h ä rvid f ö rutsatt
att funktioner som telefonv ä xel,
expedition och personaladministration kan inriTiunas i transportr å dets befintliga resurser.

Genom FGE:s bildande kan ett flertal myndigheter avlastas
arbetsuppgifter. De myndigheter som fr ä mst
ber ö rs ä r industriverket, naturv å rdsverket,
SJ, men ä ven k ä rnkraftinspektionen och str ä lskyddsinstitutet.
Det har under utredningsarbetet visat sig sv å rt att exakt fastst ä lla den arbetsbesparing
som uppkommer f ö r befintliga myndigheter genom FGE:s
bildande. Detta sararaanh ä nger bl a raed att de arbetsuppgifter
som ä r i fr å ga i vissa fall ä r
spridda p å ett flertal personer inom resp
myndighet samt att uppgifterna tidvis utf ö rs
med hj ä lp av inl å nad personal och genom att externa konsulter
anlitas. P ä grundval av uppgifter fr ä n ber ö rda
myndigheter har jag ber ä knat att resurser motsvarande
totalt å tta heltidstj ä nster kan ö verf ö ras till FGE. Dessa tj ä nster kan i dag f ö rdelas ungef ä rligen enligt nedan.

Prop. 1981/82:94 147

Myndighet Antal tj ä nster

Industriverket 2

Naturv å rdsverket 2,5

SJ 2,5

Str å lskyddsinstitutet 0,5

K ä rnkraftinspektionen O, 5__________

Summa 8,0

Ä ven
vid andra myndigheter ä n de ovan n ä mnda m ö jligg ö rs arbetsbesparing genom de i bet ä nkandet framlagda f ö rslagen, t ex vid sj ö fartsverket
och luftfartsverket, sora dels f å r endast en
myndighet att ö verl ä gga med i landtransportfr å gor
, dels kommer att avlastas viss informationsverksamhet samt vid l ä nsstyrelser och h ä lsov å rdsn ä mnder som
avlastas ansvaret f ö r tillsyn ö ver v ä gtransporter
av h ä lso- och milj ö farliga varor. De besparingar sora f ö rslagen kan medf ö ra
vid de nu uppr ä knade och andra rayndigheter har
jag ber ä knat v ä l motsvara ytterligare tv å heltidstj ä nster.

Å rligen
f ö rbrukas ca 400 000 kr. vid fr ä rast industriverket och naturv å rdsverket av utrednings- och projektmedel f ö r s ä rskilda
unders ö kningar, information ra m avseende
omr å det transport av farligt gods.
Motsvarande medel f ö ruts ä tts i forts ä ttningen i st ä llet bli tilldelade FGE.

Grovt ber ä knar jag det
samlade resursbehovet f ö r FGE till tv å milj. kr.

I avsnitt 9 f ö resl å s att en organisationskommitt é ' tillkallas f ö r
att n ä rraare utforma FG É . Det b ö r
ankomma p å denna organisationskommitt é att mer i detalj l ä gga frara f ö rslag ä ven om FGE:s medelsbehov f ö r olika ä ndam å l och ber ä kna
de anslagsm ä ssiga konsekvenserna ö ver huvud taget inom det statliga omr å det.

Prop. 1981/82:94 148

6.
EFFEKTIVARE TILLSYN

6.1 Tillsynsmyndigheter och tillsynsomr å den

6.1.1
Landtransporter

I avsnitt 4.1.2 har framh å llits att tillsyn b ö r verka f ö rebyggande och att den bl a d ä rf ö r b ö r ske p å
ett s å tidigt stadium av transporten som
ra ö jligt.

Tillsynen ö ver
landtransporterna b ö r d ä rf ö r i forts ä ttningen ske i f ö rsta
hand i hamnar och andra terminaler, magasin, inl ä mningsst ä llen och fasta anl ä ggningar ö ver
huvud taget. F ö rutom att den f ö rebyggande effekten kan antas vara st ö rst p å s å dana st ä llen
- dvs innan transporten kommit ut p å
v ä gen eller j ä rnv ä gen - kan
tillsynsarbetet d ä r bedrivas under s ä kra f ö rh å llanden. Denna tillsyn b ö r vara s å
allsidig som ra ö jligt. ■

Tillsyn av å syftad
omfattning utf ö rs f n av arbetarskyddsstyrelsen
och yrkesinspektionen enligt arbetsmilj ö lagen.
N å gon ä ndring h ä rvidlag f ö resl å s inte.
Huvudansvaret f ö r tillsynen vid fasta anl ä ggningar skall allts å ä ven i forts ä ttningen å vila
arbetarskyddsstyrelsen/yrkesinspektionen. Den r ä ttsliga regleringen av landtransporterna sora lagen om transport av
farligt gods inneb ä r b ö r r ä cka f ö r att uppfylla arbetsmilj ö lagens
krav p å arbetsmilj ö . I transporth ä nseenden
b ö r allts å arbetarskyddsstyrelsen/yrkesinspektionen i forts ä ttningen kunna referera till transportlagens
standard.

Den mer specialiserade, tekniskt inriktade tillsyn som spr ä ng ä mnesinspektionen
ut ö var i fr å ga om explosiva och brandfarliga varor f ö resl å s fortg å med det till ä gget
att inspektionens rayndighetskompetens b ö r
ut ö kas till att omfatta ä ven j ä rnv ä gstransporter av brandfarliga varor. Inspektionen b ö r i viss utstr ä ckning
kunna ut ö va s å dan teknisk tillsyn vid transport ä ven
av andra varor ä n explosiva och brandfarliga.

Prop.
1981/82:94 149

I avsnitt 4.1.2 har ocks å gr ä nskontroller av transporterna framh å llits som ett effektivt medel att ö ka transports ä kerheten.
Gr ä nskontroller av trafiken till och
fr å n utlandet sker f n raed avseende p å andra f ö rh å llanden ä n
transport av farligt gods, huvudsakligen enligt tullf ö rfattningarna. Tillsyn ö ver transporterna b ö r etableras genom en utbyggnad av denna gr ä nskontroll. Ansvaret f ö r tillsynen vid gr ä nserna f ö resl ä s d ä rf ö r å vila tullmyndigheterna, vilka kan ut ö va tillsynen i saraband raed sin ö vriga ö vervakning
av trafiken till och fr ä n utlandet.

Exempel p ä s å dant som tullmyndigheterna l ä mpligen b ö r
kontrollera ä r transporthandlingarnas ö verensst ä mmelse
raed godset s ä rat gods- och fordonsra ä rkning. Myndigheterna b ö r vidare kunna informera fordonsf ö rare ora eventuella lokala trafikf ö reskrifter f ö r
transport av farligt gods.

Tillsyn ra å ste eraellertid
ske ocks å ute p å v ä garna. Huvudansvaret
f ö r denna tillsyn f ö resl å s å vila polisrayndighe-terna. Tillsynen kan utf ö ras i samband med polisens allm ä nna trafik ö vervakning
och b ö r omfatta huvudsakligen sarama raoment
sora de, vilka ovan antytts i fr å ga om tullens
verksamhet.

Tullen, polisen och arbetarskyddsstyrelsen/yrkesinspektionen
b ö r f å bitr ä de av str å lskyddsinstitutet och k ä rnkraftsinspektionen inom de speciella omr å den dessa senare myndigheter har ansvaret f ö r.

Enligt f ö rordningen
om internationell v ä gtransport av farligt gods skall f ö reskrifterna i ADR till ä mpas f ö r
den del av en ADR-transport (en v ä gtransport
av farligt gods sora sker p å ninst tv å ADR-staters omr å den)
som sker inom Sverige. En s å dan
transport omfattas s å ledes inte av f ö rslaget till lag om transport av farligt gods.
Tillsynen ö ver ADR-transporter b ö r ske p å
samma s ä tt sora tillsynen ö ver de nationella landtransporterna.

Prop. 1981/82:94 150

6.1.2 Sj ö - och
lufttransporter

I fr å ga om sj ö - och lufttransporter b ö r tillsynen liksom hittills ut ö vas av sj ö -
resp luftfartsinspektionen.

6.2 Tillsynsmyndigheternas befogenheter

Tillsynsmyndigheterna b ö r
f ä de formella befogenheter som beh ö vs f ö r en
effektiv, f ö rebyggande tillsyn. Exempel p å s ä dana
befogenheter ä r r ä tt att kr ä va handlingar och upplysningar,
tilltr ä de till transportmedel och andra
transportutrymmen, att ta godsprover samt att under vissa omst ä ndigheter omh ä nderta
och l å ta oskadligg ö ra gods.

Sj ö fartsverket, luftfartsverket,
polismyndigheterna, tullmyndigheterna och spr ä ng ä mnesinspektionen tillerk ä nns s å dana
befogenheter i f ö rslaget till lag om transport av
farligt gods.

Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen har de r ä ttigheter och skyldigheter, som beh ö vs f ö r en transports ä -kerhetsfr ä mjande
tillsyn, redan enligt arbetsmilj ö lagen.

6.3 FGE:s uppgifter

Ora den ovan f ö reslagna
tillsynsmodellen skall bli verksam kr ä vs
en samordning av tillsynsarbetet inom landtransportsektorn. Samordningen b ö r ske i formellt fastlagda former. FGE f ö resl å s d ä rf ö r f å ansvaret f ö r
att tillsynen samordnas. D ä ri ligger bl
a att FGE enligt lagen om transport av farligt gods skall meddela f ö reskrifter och anvisningar om tillsynens omfattning
och inriktning.

Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionens tillsyn avses,
som ovan anf ö rts, ske raed st ö d av arbetsmilj ö lagstiftningen.
F ö reskrifter och anvisningar ra m f ö r yrkesinspektionens tillsyn kommer d ä rf ö r att
meddelas av arbetarskyddsstyrelsen. FGE skall dock ha ansvaret f ö r en viss saraordning av den totala landtransporttillsynen.

Prop.
1981/82:94 151

utbildningen av personalen vid tillsynsrayndigheterna ä r viktig dels fr å n
effektivitetssynpunkt, dels fr å n arbetarskyddssynpunkt.
S å dan utbildning torde fr ä mst f å ske internt
inora resp myndighet. P å FGE b ö r dock ankomma att saraordna utbildningen.

Genom tillsynsrayndigheternas arbete vinns erfarenheter om
hur transportf ö reskrifterna fungerar i praktiken.
Dessa erfarenheter m å ste å terf ö ras till FGE f ö r att FGE skall kunna fullg ö ra alla sina skyldigheter r ö rande transport av farligt gods. FGE b ö r d ä rf ö r bevaka att tillsynsmyndigheternas erfarenheter
tas till vara.

6.4 Postbefordran

Tillsynen ö ver
postbefordran av farligt gods faller utanf ö r
det i f ö reg å ende avsnitt beskrivna tillsynssysteraet. Det ankoramer emellertid p å postverket att ö vervaka
att de s ä rskilda best ä mmelserna f ö r
postbefordran av farligt gods efterlevs.

Sv å righeten att anordna n å gon mottagningskontroll ö ver brev ä r
uppenbar. Brev kan emellertid mycket v ä l
inneh å lla farligt gods, t ex varuprover.
Sv å righeterna att kontrollera att t
ex inte n å gra otill å tna ä mnen l ä mnas till befordran i brev ä r d ä rf ö r ett problem. Detta i synnerhet som brev ofta
befordras med flyg, som ä r ett s ä rskilt utsatt transportmedel.

Postverket b ö r
d ä rf ö r satsa p å information till allm ä nheten ora vilka regler som finns och varf ö r, t ex genom affischering p å postkontoren. F ö retag
kan dessutom n å s med direktinformation. Efter vad
jag inh ä mtat har postverket redan planer p ä informationsverksamhet av detta slag. Jag vill d ä rf ö r endast
understryka vikten av att denna verksamhet verkligen kommer till st å nd.

Prop.
1981/82:94 152

7 SAMORDNADE BESTÄIIMELSER FÖR TRANSPORT AV
FARLIGT GODS

7.1 En ramlagstiftning f ö r alla transportslag

Den normgivning som h ä r
ä r i fr å ga ä r h ä nf ö rlig till
den s k betungande offentligr ä ttsliga normgivningen.
S å dan normgivning ing å r enligt regeringsform.en i det omr å de inom vilket det i f ö rsta hand ankommer p å riksdagen
att genom lag besluta. Regeringsformen medger dock, med vissa undantag, att
riksdagen genom lag delegerar denna sin kompetens.

Transport av farligt gods kr ä ver omfattande och detaljrik reglering. F ö reskrifter om transportmedel, emballage m m ä r i stor utstr ä ckning
av teknisk natur. Det som transporteras ä r
f ö r ä nderligt: nya varor dyker upp och andra f ö rsvinner fr å n
marknaden och d ä rmed fr å n transportsammanhang. Det ä r v ä sentligt fr ä n s ä kerhets- och
handelspolitisk synpunkt att best ä mmelser
om transport av farligt gods hela tiden kan h å llas ä jour med utvecklingen inora
teknik, industri m fl omr å den. Utomordentligt viktigt ä r ocks å
att f ö reskrifterna st ä ndigt anpassas efter utvecklingen inom det
internationella transportsaraarbetet. Nya best ä mmelser b ö r allts å snabbt kunna tr ä da
i kraft. Lagen har d ä rf ö r utformats som en ramlag med bemyndiganden f ö r regeringen eller myndighet som regeringen utser
att meddela de s ä kerhetsf ö reskrifter som beh ö vs f ö r att en i lagen allm ä nt fastslagen s ä kerhetsniv å skall kunna uppr ä tth ä llas.

Lagf ö rslaget inneh å ller, ut ö ver
bemyndiganden f ö r regeringen eller myndighet som
regeringen utser att meddela vidare f ö reskrifter,
definitioner som avgr ä nsar lagens till ä mpningsomr å de,
en allm ä n s ä kerhetsbest ä mmelse samt tillsyns- och
ansvarsbest ä mmelser.

Lagf ö rslaget kompletteras ned f ö rslag till f ö rordning,
vilket inneh å ller vissa materiella f ö reskrifter samt vidare bemyndiganden f ö r de tre transportmyndigheterna sj ö fartsverket, luftfartsverket och transportr ä det.

Prop.
1981/82:94 153

De nyheter i f ö rh ä llande till g ä llande
r ä tt f ö rslagen inneh å ller ä r till st ö rsta delen av formell och
redaktionell natur. I materiellt h ä nseende
inneb ä r f ö rslagen i realiteten mycket sm å
f ö r ä ndringar.

7.2 S ä rskilda fr å gor

7.2.1 Avgr ä nsning av
lagens till ä mplighet

De ö verv ä ganden som lett fram till f ö rslaget
ora en gemensara lag f ö r alla transportslag och alla
varuslag har redovisats i avsnitt 4.1.3.

F n g ä ller ju skilda regelverk dels f ö r olika transportslag, dels f ö r olika varuslag. Den f ö reslagna lagen medf ö r i st ä llet att skilda regelverk koramer
att g ä lla f ö r transport av farligt gods och transport av annat gods resp f ö r olika led i hanteringen av farligt gods. Avgr ä nsning av den f ö reslagna
lagens till ä mplighet m å ste allts å
ske gentemot i f ö rsta hand den lagstiftning som
reglerar skyddet f ö r den yttre och inre milj ö n och den som reglerar transporter i allm ä nhet. Under utredningsarbetet har stor vikt lagts
vid att denna avgr ä nsning skall bli s å klar som m ö jligt,
s å att delar av g ä llande lagstiftning inte on ö digtvis rycks ut och dubbelregleringar undviks.

Huvud ä ndam å let med lagf ö rslaget ä r att å stadkomma
s ä kra transporter av farligt gods. H ä rigenom ä r
en yttre ram given, n ä mligen transporter och farligt
gods. Ett annat ä ndam å l ä r att, med bibeh å llande av en acceptabel s ä kerhetsniv å ,
medverka till att inga on ö diga hinder reses i handelsutbytet
med andra l ä nder. H ä rigenom ges annan ram, n ä mligen inneh å llet
i de internationella ö verenskommelserna om transport av
farligt gods.

Lagf ö rslaget inleds med definitioner av
begreppen transport, 1 S-/ och farligt gods, 2 g. I dessa definitioner har de
ovan beskrivna ramarna kommit till uttryck. Lagen g ä ller s å lunda

Prop.
1981/82:94 154

endast f ö r f ö rflyttning av farligt gods och f ö r s å dan godshantering
som sker i s å n ä ra samband d ä rmed att den b ö r ses som en del av f ö rflyttningen. Vidare g ä ller lagen
endast transport av gods, som p g a att det inneh å ller vissa uppr ä knade
varuslag, kan orsaka skador vid transport. De uppr ä knade varuslagen har egenskaper som enligt allm ä n, internationellt bepr ö vad erfarenhet kan medf ö ra skador vid transport. F ö r att gods skall omfattas av lagen, skall det allts å : 1. inneh å lla
n å got av de uppr ä knade varuslagen, 2. p ä grund d ä rav medf ö ra risk f ö r
skada, 3. om det transporteras .

Uteslutna fr å n
lagens till ä mplighet ä r godshantering, som inte har samband med transport,
samt dels gods som inte inneh å ller n å got av de uppr ä knade
varuslagen, dels gods som visserligen inneh å ller
n å got av dessa varuslag, men som
trots detta inte kan antas medf ö ra skador
vid transport. Ett ä mne, som kan medf ö ra skador f ö rst
sedan det till ä tits verka under l ä ngre tid ä n
vad en ocks å l å ngsam och l å ngv ä ga transport kan ber ä knas p å g å , utg ö r s å lunda inte
farligt gods i lagens mening.

Sedan begreppen transport och farligt gods avgr ä nsats inst ä ller
sig genast fr å gan: i vilka avseenden erfordras f ö rfattningsbest ä mmelser
f ö r att m å let s ä kra
transporter skall kunna uppn å s?

F ö r att en transport skall ske tryggt
och s ä kert kr ä vs en m ä ngd
olika f ö rsiktighetsm å tt och s ä kerhets å tg ä rder r ö rande t ex navigeringsutrustning, fordons
konstruktion och utrustning, farledsutm ä rkning
och j ä rnv ä gssignaler, f ö rar-utbildning och v ä gh å llning. Krav
i dessa h ä nseenden m å ste emellertid st ä llas
alldeles oavsett om det gods som transporteras ä r farligt i lagf ö rslagets bem ä rkelse eller inte. Att uppst ä lla s å dana krav i
den f ö reslagna lagstiftningen vore varken
l ä mpligt eller m ö jligt, bl a f ö r
att det skulle medf ö ra en rad dubbelregleringar. Lagens
till ä mplighet har d ä rf ö r inskr ä nkts till s å dana
f ö rh å llanden som ä r typiska f ö r konstellationen farligt gods och transporter. Det

Prop.
1981/82:94 155

ä r
allts å uteslutande de risker denna
konstellation kan inneb ä ra, som lagen avser att f ö rebygga.

Resonemanget■i f ö reg å ende stycke kan å sk å dligg ö ras'med f ö ljande exempel. Fordonskung ö relsen (1972:595) g ä ller, med vissa undantag, fordons beskaffenhet och utrustning och
kontroll av fordon, 1 § . Enligt 7 § kung ö relsen f å r fordon brukas i trafik endast om det ä r tillf ö rlitligt
fr å n s ä kerhetssynpunkt och i ö vrigt l ä mpligt f ö r
trafik. I efterf ö ljande paragrafer l ä mnas f ö reskrifter
om vad som i dessa h ä nseenden skall g ä lla f ö r vissa slag
av fordon. Omfattas ett fordon av fordonskung ö relsen, g ä ller kung ö relsen ocks å om
farligt gods transporteras d ä ri. Med st ö d av lagen om transport av farligt gods kan eraellertid
d ä rut ö ver raeddelas s ä dana - och endast s å dana - f ö reskrifter
ora beskaffenhet och utrustning och kontroll av fordon, som betingas av lastens
s ä rskilda beskaffenhet.

Ett gr ä nsdragningsproblem
av speciell karakt ä r, som delvis anknyter just till
ett transportmedels beskaffenhet och kontrollen av transportmedlet, g ä ller sj ö transporter
av f ö rpackat resp of ö rpackat gods eller bulklast. (Med f ö rpackat gods avses vid sj ö transport ocks å
s å dant gods som vid en landtransport
betraktas som of ö rpackat, t ex lasten i en tankbil).
- Tidigare i detta avsnitt har uttalats att lagf ö rslaget g ä ller transport med alla
transportslag. Detta ä r emellertid n å got oegentligt. Bulktransport till sj ö ss omfattas n ä mligen
inte av lagf ö rslaget, vilket framg å r av definitionen av transportmedel i 3 § . Sk ä len f ö r denna inskr ä nkning
ä r f ö ljande.

Vid transport av of ö rpackat
gods utg ö r sj ä lva transportmedlet emballage å t
godset. N ä r of ö rpackat gods transporteras med ett fartyg kan d ä rf ö r, med ett m å h ä nda f ö ga sj ö -mannam ä ssigt
men klarg ö rande uttryck, sj ä lva fartyget s ä gas
vara en f ö rpackning ä t det transporterade godset. Detta inneb ä r att s ä kerheten
vid s ä dana transporter n ä stan uteslutande ä r
en fr ä ga om fartygets konstruktion.
Fartygskonstruktioner och d ä rmed sammanh ä ngande fr å gor
utg ö r s å

Prop.
1981/82:94 156

integrerade delar av sj ö s ä kerhetssystemet att de inte l å ter sig utbrytas ur detta. En omfattande
dubbelreglering skulle d ä rf ö r bli en n ö dv ä ndig konsekvens, om fartygsbulktranspor-terna inte undantogs fr å n detta lagf ö rslags
till ä mpningsomr å de. - Ocks å
en omfattande dubbelreglering kan till n ö ds
godtas om tillr ä ckligt stora f ö rdelar st å r
att vinna d ä rmed. S å kan emellertid inte anses vara fallet h ä r. Ett av de viktigaste sk ä len f ö r att sarala
alla transportslag i en geraensam lagstiftning ä r, sora tidigare utvecklats, ö nskem å let om en f ö rfattningsgrundad
bas f ö r harmonisering. Detta ö nskem å l g ö r sig dock inte g ä llande
betr ä ffande fartygs-bulktransporterna.
Att behovet av harmonisering ä r s å stort beror som bekant p ä de byten av transportslag sora sker under de allt
vanligare kombinerade transporterna. En far-tygsbulktransport ä r emellertid alltid frist å ende och utg ö r
s å lunda inte en del av en integrerad
transportkedja p å det s ä tt som andra transporter kan g ö ra. F ö ljaktligen ä r dessa transporter inte ber ö rda av de f ö reskrifter
ora f ö rpackning, m ä rkning etc som g ä ller
f ö r andra transportmedel.

7.2.2 Sanktionssystem

F ö rfattningf ö rslagen innefattar dels bemyndiganden f ö r de tre transportmyndigheterna art i olika
avseenden meddela f ö reskrifter f ö r transport av farligt gods, dels bemyndiganden f ö r tillsynsmyndigheterna att i s ä rskilda fall meddela de f ö rel ä gganden
eller f ö rbud som uppenbarligen beh ö vs f ö r att
lagstiftningen skall efterlevas.

Upps å tliga eller oaktsamma ö vertr ä delser av
lagens best ä mmelser eller av f ö reskrifter som regeringen eller myndighet meddelat
med st ö d av lagen f ö resl å s i ett blankett-straffbud
kunna f ö ranleda b ö ter eller f ä ngelse
i h ö gst ett å r.

Tillsynsmyndigheterna f ö resl å s f å r ä tt att f ö rena
sina f ö rel ä gganden eller f ö rbud med vite. Har ett f ö rel ä ggande eller
f ö rbud inte f ö renats med vite, kan den som bryter mot f ö rel ä ggandet eller
f ö rbudet enligt f ö rslaget f ä llas
till ansvar.

Prop.
1981/82:94 157

Inte minst n ä r
det g ä ller lagstiftning till skydd f ö r den inre och yttre milj ö n har det under senare å r vid flera tillf ä llen
h ö jts r ö ster f ö r sk ä rpta sanktioner. I bl a milj ö skyddsutredningens
bet ä nkande (SOU 1978:80) samt brottsf ö rebyggande r å dets
promemoria (PM 1979:6) Kriminalisering av f ö roreningar
av milj ö n m m har t ex framh å llits att brott mot milj ö n i st ö rre
utstr ä ckning ä n f n b ö r
kriminaliseras i brottsbalken, Brb, med h ä nsyn
till att Brb anses ha h ö gre moralbildande effekt ä n specialstraffr ä tten.

I andra sammanhang å ter
har diskuterats olika metoder att å stadkomma
sanktionssystem som riktar sig s ä rskilt mot
dem som kan ha ekonomisk vinning av brotten. Exempel p å s å dana
diskussioner finns bl a i bet ä nkandena Ren
tur, program f ö r milj ö s ä kra sj ö transporter (SOU 1979:4 3) och F ö retagsb ö ter
(Ds Ju 1978:5) samt propositionen 1979/80:167 ang å ende å tg ä rder mot vattenf ö rorening fr ä n fartyg.

S å dana ö nskem å l om effektiva sanktioner g ö r sig naturligtvis g ä llande ä ven vid transport av farligt gods.
Under utredningsarbetet har d ä rf ö r ö verv ä gts ocks å
andra sanktionssystem ä n de konventionella som f ö rslaget inneh å ller.
I f ö rsta hand har d ä rvid n å gon
form av avgiftssystem diskuterats. Avgifter kan n ä mligen dels riktas mot juridiska personer, dels best ä mmas till betydande belopp. Metoden med
sanktionsavgifter i st ä llet f ö r eller vid sidan av straff f ö rekommer ocks å
i viss nyare lagstiftning, t ex i lagen (1972:435) om ö verlastavgift och lagen (1976:666) om p å f ö ljder och
ingripande vid olovligt byggande. S å som
konstaterats ocks å bl a i den f ö rutn ä mnda
propositionen ang å ende Å tg ä rder mot vattenf ö rorening fr å n
fartyg f ö ruts ä tter ett avgiftssystem dock att det finns en l ä mplig, helst inte f ö r komplicerad' grund efter vilken avgiften kan ber ä knas. I s ä dana
fall d ä r avgift eljest skulle vara en l ä mplig sanktion mot ö vertr ä delser av lagstiftningen ora
transport av farligt gods, t ex mot avs ä ndare
som l ä mnar felaktiga uppgifter i
instruktioner eller transportdokument, har det inte lyckats att konstruera en s å dan ber ä kningsgrund.

Prop. 1981/82:94 158

En annan m ö jlighet som
diskuterats, ä r det system som det ovan anm ä rkta f ö rslaget
om f ö retagsb ö ter inneb ä r.
Under remissbehandlingen av f ö rslaget till
f ö retagsb ö ter riktades emellertid mycket stark kritik mot f ö rslagen och chefen f ö r justitiedepartementet har i 1980 å rs
budgetproposition uttalat att f ö rslagen inte
utan ytterligare ö verv ä ganden torde kunna l ä ggas till
grund f ö r n å gra å tg ä rder.

Varken avgifter eller f ö retagsb ö ter ä r p ä nu anf ö rda
sk ä l f n n å gra realistiska alternativ.

I justitiedepartementet unders ö ks emellertid f n m. ö jligheten att, i st ä llet f ö r att vidareutveckla tanken p ä f ö retagsb ö ter, bygga ut brottsbalkens f ö rverkanderegler. Unders ö kningen, som avses bli presenterad i en promemoria
under h ö sten 1980, omfattar ocks å fr å gor om n ä r, var och hur system med sanktionsavgifter b ö r anv ä ndas.

Jag vill inte utesluta att resultatet av denna unders ö kning blir s å dant
att det b ö r p å verka f ö revarande lagf ö rslag. I avvaktan p å att resultatet f ö religger har jag dock stannat f ö r att som sanktioner endast f ö resl å b ö ter, f ä ngelse
och vite.

Det b ö r framh å llas, att de verkligt allvarliga missf ö rh å llandena i
samband med transport av farligt gods i allm ä nhet
ä r straffbara enligt brottsbalken.

7.3 Ikrafttr ä dandet

F ö r sj ö -, luft- och j ä rnv ä gstransporterna inryramer fr å gan
om tidpunkt f ö r lagf ö rslagets ikrafttr ä dande
och om ö verg å ngsbest ä mmelser inga problem. F ö r dessa transportslag inneb ä r f ö rslagen n ä mligen s ä
gott som uteslutande formella och redaktionella ä ndringar av g ä llande r ä tt. Varken de f ö reskrivande
myndigheterna eller den allm ä nhet som ber ö rs av lagstiftningen torde d ä rf ö r beh ö va s ä rskild tid f ö r omst ä llning
eller anpassning.

Prop.
1981/82:94 159

F ö r v ä gtransporternas del ä r fr å gan emellertid mer komplicerad. Dels ä r lagf ö rslaget
i denna del helt beroende av en ny myndighetsorganisation, dels inneb ä r det ocks å
materiella nyheter betr ä ffande transport av vissa varuslag.
- I avsnitt 9 framl ä ggs f ö rslag till å tg ä rder sora, om de genomf ö rs, avses f å till f ö ljd
att erforderliga v ä gtransportf ö reskrifter kan f ö religga
ungef ä r samtidigt som den nya rayndigheter
tr ä der i funktion. Bifalls dessa f ö rslag torde inte heller v ä gtransporterna inneb ä ra n å gra st ö rre problera. Lagen skulle d å kunna tr ä da
i kraft f ö r alla transportslag saratidigt, l ä mpligen sedan FGE:s verksamhet kommit i g å ng. Fr å gan
huruvida m h t n ä ringslivets behov av anpassningstid
s ä rskilda ö verg å ngsbest ä mmelser erfordras f ö r v ä gtransport av vissa varuslag (fr ä rast de brandfarliga och explosiva varorna) torde
ocks å l å ta sig s ä kert bed ö ma d ä .

Leder f ö rslagen i
avsnitt 9 emellertid inte till beslut torde lagens ikrafttr ä dande, i vart fall f ö r v ä gtransporternas del, antingen f å anst å till dess FGE
hunnit arbeta frara f ö reskrifter eller kombineras med ö verg å ngsbest ä mmelser av inneb ö rd
att f ö reskrifter f ö r v ä gtransport
av farligt gods som meddelats raed st ö d
av ä ldre lagstiftning skall g ä lla tills vidare.

Nu anf ö rda omst ä ndigheter medf ö r
att det b ö r ö verl å tas å t regeringen att best ä mma
tidpunkten f ö r lagens ikrafttr ä dande, varvid bemyndigandet b ö r omfatta r ä tt
att l å ta detta ske etappvis, samt att
meddela de ö verg å ngsbest ä mmelser s ö m eventuellt kan komma att beh ö vas.

Prop. 1981/82:94 160

8. F Ö LJD Ä NDRINGAR I G Ä LLANDE
F Ö RFATTNINGAR

De 1 tidigare avsnitt framlagda f ö rslagen om ny lagstiftning och ny
myndighetsorganisation ber ö r f ö ljande nu g ä llande lagar, f ö rordningar och kung ö relser.

1.
lagen
(1965:719) om s ä kerheten p ä fartyg

2.
f ö rordningen (1965:908) om s ä kerheten p å
fartyg

3.
luftfartslagen
(1957:297)

4.
luftfartskung ö relsen (1961:558)

5.
j ä rnv ä gstrafikstadgan
(1966:202)

6.
kung ö relsen (1933:85) ang å ende f ö rvaring och transport till lands
av kisellegeringar

7.
lagen (1975:69)
om explosiva och brandfarliga varor

8.
f ö rordningen (1961:568) om brandfarliga varor

9.
f ö rordningen (1949:341) om explosiva varor

10.
kung ö relsen (1957:232) med vissa best ä mmelser r ö rande
explosiva varor f ö r f ö rsvarets behov ra m

11.
kung ö relsen (1962:500) om brandfarliga varor, som omh ä nderhavas av/krigsmakten/ m m

12.
lagen
(1973:329) om h ä lso- och milj ö farliga varor

13.
kung ö relsen (1973:334) om h ä lso- och milj ö farliga varor

14.
f ö rordningen (1975:346) om milj ö farligt avfall

15.
l ä kemedelsf ö rordningen
(1962:701)

16.
atomenergilagen
(1956:306)

17.
str å lskyddslagen (1958:110)

18.
str ä lskyddsf ö rordningen
(1958:652)

19.
kung ö relsen (1945:126) om tillf ä llig inskr ä nkning
i r ä tten att sj ö ledes transportera explosiva varor

20.
f ö rordningen (1877:43 s. 1) ang f ö rbud mot postbefordran av eldfarliga eller
explosiva eller fr ä tande ä mnen

21.
f ö rordningen (1974:35) om internationell v ä gtransport av farligt gods

22.
v ä gtrafikkung ö relsen
(1972:603)

Prop.
1981/82:94 161

Betr ä ffande flertalet av dessa f ö rfattningar har f ö rslag
till ä ndring eller - i ett fall - upph ä vande uppr ä ttats,
se f ö rfattningsf ö rslagen 3-14. Ä ndringsf ö rslagen kommenteras i specialmotiveringen (avsnitt
11.3).

I fr å ga om lagen och f ö rordningen om s ä kerheten
p å fartyg, j ä rnv ä gstrafikstadgan
och f ö rordningen ang f ö rbud mot postbefordran av eldfarliga eller explosiva
eller fr ä tande ä mnen har n å gra
ä ndringar inte f ö reslagits. Motiven h ä rf ö r utvecklas nedan.

Lagen och f ö rordningen
om s ä kerheten p å fartyg

Varken lagen eller f ö rordningen
inneh å ller n å gra direkta transportbest ä mmelser eller bemyndiganden som, avser s å dan sj ö transport
som omfattas av lagen om transport av farligt gods. Sistn ä mnda lag skall d ä rf ö r inte ers ä tta,
utan komplettera, sj ö s ä kerhetslagstiftningen. P g h ä rav
och d å 2 kap 38 § och 4 kap 9 §
sj ö s ä kerhetsf ö rordningen inneh å ller p å pekanden
av inneb ö rd att det g ä ller s ä rskilda
best ä mmelser f ö r transport av farligt gods ä r n å gon ä ndring i sj ö s ä kerhetslagstiftningen inte p å kallad.

J ä rnv ä gstrafikstadgan

Lagen om transport av farligt gods p å verkar inte den skyldighet att fastst ä lla normalvillkor bl a f ö r transport av farligt gods som enligt j ä rnv ä gstrafikstadgan
å vilar j ä rnv ä g, se h ä rom n ä rraare
avsnitt 3.2.2. N å gon ä ndring i stadgan beh ö vs d ä rf ö r inte.
Efter ikrafttr ä dandet av lagen om transport av
farligt gods torde en j ä rnv ä g kunna fullg ö ra sin skyldighet enligt stadgan
genom att i sina normalvillkor h ä nvisa
till lagen och med st ö d d ä rav meddelade f ö reskrifter.

11 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 94

Prop. 1981/82:94 162

F ö rordningen med f ö rbud mot postbefordran av eldfarliga

eller explosiva eller fr ä tande ä mnen_____________________

Postbefordran behandlas inte s ä rskilt i lagen om transport av farligt gods. Att
direkt inlemma den traditionella typen av postbefordran i det f ö reslagna regelsystemet skulle n ä mligen medf ö ra
o ö verstigliga praktiska problem. N å got f ö rslag till ä ndring i rubricerade f ö rfattning, sora delvis ä r grunden f ö r postverkets egna best ä mmelser i poststadgan och pakettaxan, framl ä ggs d ä rf ö r inte. Tidigare har n ä mnts (avsnitt 3.2.6) att man inora postverket f n arbetar med att
komplettera och modernisera de s ä rskilda f ö reskrifterna f ö r
postbefordran av farligt gods samt att man d ä rvid
str ä vat efter en anknytning till RAR,
eftersom RAR ä r det mest restriktiva
transportreglementet. N ä r resultatet av detta arbete f ö religger b ö r
ö verv ä gas - l ä mpligen av transportmyndigheterna
i samr å d med postverket - huruvida generella
undantag fr å n lagen om transport av farligt
gods b ö r g ö ras f ö r postbefordran av traditionell
typ. Detta f ö ranleder att s ä rskilda ö verg å ngsbest ä mmelser
till lagen kan bli erforderliga i fr å ga
om postbefordran.

F n ä r postbefordran formellt undantagen
endast fr ä n till-l ä rapningsomr å det
f ö r f ö rordningarna om explosiva och brandfarliga varor.

Ö vrigt

Ut ö ver de ovan uppr ä knade 22 f ö rfattningarna
ber ö rs ett antal verksinstruktioner, i
f ö rsta hand industriverkets och
transportr å dets, samt myndighetskung ö relser o dyl.

Prop.
1981/82:94 163

9. GENOMF Ö RANDET

I avsnitt 4 och 5 har principerna f ö r en ny myndighetsorganisation angivits. Jag f ö resl å r att en
organisationskommitt é tillkallas f ö r att n ä rmare
utforma den nya organisationen i enlighet med dessa principer.

Som tidigare framh å llits
ä r tanken den att FGE, sj ö fartsverket och luftfartsverket med st ö d av lagen om transport av farligt gods i princip
skall s ä tta best ä mmelserna i ADR, RID, IMDG-koden och RAR i kraft f ö r svenskt vidkommande. F ö r j ä rnv ä gs-, sj ö -
och flygtransporterna inneb ä r detta
inte n å gra egentliga ä ndringar i f ö rh å llande till vad som redan g ä ller. I regelverken f ö r dessa transportslag torde endast marginella ä ndringar av i huvudsak formell karakt ä r bli n ö dv ä ndiga om och n ä r
lagen om transport av farligt gods tr ä der
i kraft.

F ö r v ä gtransporterna ä r situationen en helt annan. Befintliga
f ö reskrifter ä r i m ä nga
avseenden f ö r å ldrade och inte alls anpassade efter ADR s å som f ö rutsattes d ä riktlinjerna f ö r
den nuvarande ordningen fastslogs i samband med Sveriges tilltr ä de till ADR å r
1973. F ö r ett antal varuslag saknas best ä mmelser helt.

Ansvaret f ö r v ä gtransportf ö reskrifterna
skall enligt f ö rslaget å vila FGE. Om FGE inora rimlig tid skall kunna tillgodose
det mycket stora uppd ä mda behovet av f ö reskrifter kr ä vs
st ö rre resurser ä n som angivits i avsnitt 5.4. Sedan en modernisering
och komplettering av f ö reskrifterna v ä l skett, kommer resursbehovet dock att minska till
den angivna niv å n.

En m ö jlighet att komma till r ä tta med detta problem ä r att under ett ö verg å ngsskede st ä lla extra resurser till FGE:s f ö rfogande. Vissa obestridliga nackdelar ä r dock f ö renade
med ett s å dant f ö rfarande. M ö jligheterna
att rekrytera kompetent personal f ö r
kortare tid torde s å lunda vara ytterst begr ä nsad. Ä ven
om FGE:s resurser f ö rst ä rktes

Prop.
1981/82:94 164

under inledningsskedet skulle vidare ett modernt regelverk
f ö r v ä gtransporterna l å ta v ä nta p å sig ä nnu l å ng tid.

Som framg å r av det anf ö rda p å verkar fr å gan ora uppl ä ggningen
av arbetet med v ä gtransportf ö reskrifterna FGE:s funktioner b å de i initialskedet och senare. Framf ö r allt under ö verg å ngsperioden mellan det nuvarande systemet med pro-duktkontrollorienterade
s ä kerhetsf ö reskrifter och det av mig f ö reslagna transportanknutna koramer ett stort antal problera
av n ä ra nog eng å ngskarakt ä r
att kr ä va en oraedelbar l ö sning. S ä ttet
att å stadkomma denna p å verkar utan tvekan FGE:s organisation. Jag f ö resl å r d ä rf ö r att den
ovan f ö rordade organisationskommitt é n samtidigt ser ö ver
i vilken utstr ä ckning nu g ä llande, med st ö d
av produktkontrollf ö r-fattningarna meddelade f ö reskrifter f ö r
v ä gtransporter kan och b ö r nyttjas som f ö reskrifter
enligt lagen ora transport av farligt gods samt i f ö rekommande fall utarbetar nya f ö reskrifter. - Det skulle v ä sentligt f ö rb ä ttra f ö ruts ä ttningarna f ö r
s å v ä l FGE:s som transportintressenternas arbete om resultatet av en s å dan ö versyn kan f ö religga n ä r
FGE startar sin verksamhet.

Enligt min mening b ö r
f ö rslagen i detta bet ä nkande kunna tr ä da
i kraft den 1 januari 1982.

Prop.
1981/82:94 165

10. RESURSBER Ä KNING

De presenterade f ö rslagen
om ett samlat myndighetsansvar, en effektivare tillsyn och samordnande best ä mmelser f å r
konsekvenser f ö r s å v ä l stat och koramun som f ö r f ö retag och
enskilda. Vissa effekter, t ex f ö r ä ndringar i antalet tj ä nster vid en myndighet, l å ter
sig t ä mligen enkelt ber ä knas, medan andra sv å rligen kan m ä tas beloppsra ä ssigt. Detta g ö r
att resursber ä kningen ä r os ä ker.

F ö r den statliga sektorn inneb ä r f ö rslaget ora FGE
att transportr å det tillf ö rs tio tj ä nster.
Kostnaderna f ö r dessa tio tj ä nster b ö r.uppv ä gas av motsvarande besparingar hos de myndigheter
som avlastas genom utredninasf ö rslaaen.
Nettobelastningen p ä den statliga sektorn f ö rblir cl ä rf ö r i stort of ö r ä ndrad.

F ö rslagen p å tillsynsomr ä det
inneb ä r nyheter fr ä mst i fr ä ga
om polisen, tullen och spr ä ng ä mnesinspektionen. Nyheterna best å r
i att dessa myndigheter f å r vidgade befogenheter snarare ä n nya arbetsuppgifter. Den tillsyn sora polis och
tull f ö resl ä s utf ö ra avses ske stickprovsvis i
samband med ö vrig trafik ö vervakning. Spr ä ng ä mnesinspektionens roll blir att komplettera tillsynen
som teknisk expertmyndighet. N å gra ö kade resurser torde d ä rf ö r inte beh ö va tillf ö ras
dessa rayndigheter.

F ö r den kommunala sektorn torde f ö rslagen inneb ä ra
en viss avlastning.

N ä r det g ä ller den privata sektorn slutligen, dvs alla dem som
i den praktiska hanteringen kommer i kontakt raed transporter av farligt gods
kommer f ö rslagen att medf ö ra besparingar. Genom att transportf ö reskrifterna blir mer samlade, modernare och b ä ttre internationellt anpassade kommer arbetet med
transport av farligt gods n ä mligen att v ä sentligt f ö renklas.
Exempel p å s å dana f ö renklingar ä r att å tskillnad
inte l ä ngre skall beh ö va g ö ras mellan ADR-transporter
och inhemska v ä gtransporter samt att
utbildningsverksamhet

Prop.
1981/82:94 166

p å omr å det blir mindre komplicerad. Dessutom inneb ä r f ö rslagen f ö renklingar i fr å ga
om val av emballage och transports ä tt.
Genom inr ä ttandet av FGE kommer allm ä nheten ocks å kunna
g ö ra tidsvinster, eftersom det inneb ä r att raan i forts ä ttningen i ö kad utstr ä ckning kan v ä nda
sig till en myndighet.

Ä ven
de samh ä llsekonomiska effekterna b ö r beaktas. Huvudsyftet med f ö rslagen ä r
att skapa s ä krare transporter av farligt gods.
Konsekvenserna f ö r samh ä llet - f ö rutom
personskador - har visat sig kunna bli enorma, t ex f ö rst ö rda vattent ä kter och utrymda st ä der. Olyckor sker dock relativt s ä llan.
I vilken omfattning utredningsf ö rslagen bidrar
till att h ö ja s ä kerheten ä r sv å rt att m ä ta. En enhetlig lagstiftning, ett
samordnat myndighetsansvar och en effektivare tillsyn ger dock en rad f ö ruts ä ttningar f ö r s ä kra och
rationella transporter som nu saknas.

Prop.
1981/82:94 167

11. SPECIALMOTIVERING TILL F Ö RFATTNINGSF Ö RSLAGEN

11.1 Lagen om transport av farligt gods

1 §

F ö rsta stycket. F ö r att omfattas av lagen skall en transport dels
avse gods enligt 2 § , dels utf ö ras med n å got
av transportmedlen enligt 3 § .

En godstransport inneb ä r
en f ö rflyttning av godset. F ö rflyttningen f ö ruts ä tter att ett antal andra hanteringsmo-raent utf ö rs, s å sora
lastning, stuvning och s ä kring av godset. F ö r att f ö rflyttningen
skall vara meningsfull f ö ruts ä tts vidare att godset lossas. Ofta kan en p å b ö rjad f ö rflyttning inte slutf ö ras i ett sammanhang. Uppeh å ll
av varierande l ä ngd f ö rekomraer s å lunda, varvid godset f ö rvaras i avvaktan p å vidare befordran. Arbetsraoment av nu n ä mnd karakt ä r har ett s å starkt samband med sj ä lva f ö rflyttningen att praktiska sk ä l talar f ö r
att de inte ses som sj ä lvst ä ndiga moment utan som delar av en transport och ä ven regleras i samband d ä rmed. Lagen f ö resl å s d ä rf ö r omfatta inte endast f ö rflyttning av farligt gods utan ä ven s å dan
lastning, lossning, f ö rvaring och annan hantering, som
utg ö r ett led i f ö rflyttningen. - Lagen f ö resl å s med andra
ord g ä lla fr å n det ö gonblick
en vara h ä mtas p å avs ä ndarens
lager till det ö gonblick den lossats hos
mottagaren.

Andra stycket. - Ett av sk ä len till att kringg ä rda transport
av farligt gods med s ä kerhetsf ö reskrifter ä r
att tredje mans intressen m å ste skyddas.
Ber ö rs inte tredje man av transporten
bortfaller detta sk ä l. I detta stycke f ö resl å s d ä rf ö r att
undantag g ö rs f ö r vissa s k interna transporter. En transport som sker endast inom ett
omr å de d ä r tillverkning, lagring eller f ö rbrukning
av farligt gods ä ger rum omfattas s å lunda inte av lagf ö rslaget under

Prop.
1981/82:94 168

f ö ruts ä ttning att tredje man - dvs allm ä nhetens
- intressen inte ä r hotade. Transportstr ä ckans l ä ngd
har d ä rvid mindre betydelse ä n graden av avskildhet. Att en transport har nu
angivna begr ä nsade karakt ä r minskar i och f ö r
sig inte riskerna f ö r dem sora utf ö r transporten eller f ö r milj ö n. F ö reskrifter till f ö rebyggande av dessa risker å terfinns emellertid i annan skyddslagstiftning.

F ö r interna transporter som g å r ä ven ö ver l ä ngre och mer
oskyddade str ä ckor kan det ibland te sig ö verdrivet att anv ä nda
hela det s ä kerhetssystem som avses g ä lla f ö r transport
av farligt gods i allra ä nhet. F ö r s å dana fall
finns m ö jlighet till dispens enligt 6 § . I en del fall, varvid, fr ä mst transporterna inom jordbruket å syftas, kan antas att de kvantiteter farligt gods
som ber ö rs av den enskilda transporten ofta
ä r s ä sm å , att den ansvariga transportmyndigheten
f å r f ö ruts ä ttas f ö reskriva att de inte utg ö r farligt gods i lagens bem ä rkelse.

Begr ä nsningen i andra stycket torde ha
betydelse i f ö rsta hand f ö r landtransporterna. N ä rmare f ö reskrifter f ö r verkst ä lligheten
d ä rav f å r d ä rf ö r ö verl ä mnas ä t FGE att meddela.

2 §

Ett
viktigt m å l f ö r arbetet med att å stadkomma en
nationell lagstiftning om transport av farligt gods ä r att uppn å st ö rsta m ö jliga
harmonisering med de internationella reglerna. I detta h ä nseende ä r
best ä mningen av begreppet farligt gods
central. N å gon skillnad mellan den nationella
och internationella uppfattningen om vad som i transportsammanhang utg ö r farligt gods f ö religger
knappast. Inte heller i f ö rh å llande till de internationella regelverken b ö r d ä rf ö r n å gra
skillnader finnas. - Lagen f ö resl å s d ä rf ö r g ä lla endast
transport av gods som omfattas av de internationella ö verenskommelser om transport av farligt gods som
Sverige bitr ä tt eller eljest accepterat.

De internationella reglerna f ö r samtliga transportslag

Prop.
1981/82:94 169

bygger nuriiera p å
FN-rekommendationernas klassindelning. Uppr ä kningen
av varuslag i 2 § anknyter d ä rf ö r till klassrubrikerna
i FN-rekommendationerna. Den har ocks å
anpassats till vissa s ä rdrag i ADR och RID respektive RAR.
S å lunda har v ä mjeliga varor vilka rubriceras s ä rskilt i ADR och RID, men inte i FN-rekomendationerna,
IMDG-koden eller RAR, medtagits i uppr ä kningen.
- Endast RAR upptar magnetiskt material som farligt gods. Magnetiskt material
skiljer sig fr å n ö vriga varuslag genom att det inte i sig ä r skadebringande utan kan utl ö sa
skadliga effekter p ä transportmedlets navigeringsutrustning.
F ö r att uppn å ö verensst ä mmelse
raed de internationella luftfartsbest ä m-raelserna
f ö resl ä s lagen omfatta ä ven magnetiskt material.

Uppr ä kningen ä r utt ö mmande.
Varuslag, som representerar andra risker ä n
dem som de f ö rtecknade g ö r, omfattas s å ledes
inte av lagf ö rslaget.

De uppr ä knade varuslagen
ä r inte lika farliga i alla sammanhang.
Riskerna de representerar varierar t ex med m ä ngden, med typen av transportmedel eller med arten av gods med vilket
de sammanlastas. I en viss m ä ngd och
transporterat raed ett visst transportmedel kan s å ledes gods inneh å llande n å got av varuslagen vara helt ofarligt. Ytterligare
ett rekvisit m å ste d ä rf ö r vara uppfyllt f ö r att godset skall anses farligt i lagens mening, n ä mligen att det p g a sina egenskaper kan medf ö ra skador vid transport eller - med syftning p å det magnetiska materialet - p å verka transportmedlets s ä kra framf ö rande.

Lagen f ö resl ä s allts å
g ä lla endast s å dant gods som omfattas av de internationella ö verenskommelserna om transport av farligt gods. En
nackdel ä r f ö renad med en s ä
strikt internationell
anpassning. Det kan n ä mligen inte uteslutas att transport
av andra varuslag ä n de som ryms inom dessa ö verenskommelser kan beh ö va regleras som ett led i den nationella
produktkontrollen. Ett exempel h ä rp å ä r varor, som inneh å ller polyklorerade bifenyler, PCB, och som p ä grund d ä rav
har h ä lso-eller milj ö farliga egen-

Prop.
1981/82:94 170

skaper. De farliga egenskaperna hos PCB hinner normalt
inte g ö ra sig g ä llande under en transport eftersom exponeringstiden
ä r f ö r kort. Varor som anses farliga endast p g a att de inneh å ller PCB omfattas d ä rf ö r inte av ö verenskommelserna eller lagf ö rslaget. D ä remot
omfattas hantering, inklusive transport, av PCB-varor av lagen om hSlso- och
milj ö farliga varor. Den nackdel det
inneb ä r att transportf ö reskrifter kan komma att finnas ocks å inom ramen f ö r
annan nationell lagstifning f å r dock anses
vara uppv ä gd av f ö rdelarna raed en internationell anpassning.

Det f ö rtj ä nar att s ä rskilt p å pekas att milj ö farligt
avfall enligt f ö rordningen (1975:346) om milj ö farligt avfall praktiskt taget alltid ocks å ä r farligt
gods enligt s å v ä l nu g ä llande som den h ä r f ö reslagna
lagstiftningen om transport av farligt gods. Detta inneb ä r att f ö r
transport av milj ö farligt avfall, som ocks å ä r farligt
gods, galler dels denna lag, dels f ö rordningen
om milj ö farligt avfall. Sistn ä mnda f ö rordning
inneh å ller best ä mmelser om bl a krav p å s ä rskilt tillst å nd f ö r den som
yrkesm ä ssigt transporterar milj ö farligt avfall p å
v ä g.

2
§ anger ramen f ö r vad som ä r
farligt gods. N ä rraare best ä mmelser om vad som i skilda transportsituationer
skall f ö rst å s med de iippr ä knade varuslagen f ö resl å s bli ö verl ä mnat till de
tre transportmyndigheterna att meddela. Bemyndigande h ä rtill l ä mnas
i f ö rordningen med st ö d av 5 § lagf ö rslaget.

3
§

Punkten 1. Lagen f ö resl ä s g ä lla ett
vidare transportmedelsbegrepp ä n ADR g ö r.

ADR g ä ller f ö r fordon, som f ö r
-framdrivande p å v ä g ä r f ö rsett med motor och icke l ö per
p å skenor eller har f ö rbindelse med elektrisk ledning och som normalt anv ä nds f ö r befordran
av personer eller gods, f ö r motorfordon, som å tf ö ljs av en p ä h ä ngsvagn samt
f ö r sl ä pfordon, dvs varje fordon som ä r
byggt f ö r koppling till motorfordon

Prop.
1981/82:94 171

(Artikel 1 a) av ADR j ä mf ö rd med artikel 4 av konventionen den 19 september
1949 om v ä gtrafik).

Den f ö reslagna lagens giltighet inskr ä nker sig emellertid inte till motordrivna fordon
eller till fordon avsedda f ö r v ä gtrafik utan omfattar alla slags fordon sora anv ä nds f ö r transport
p ä v ä g eller i terr ä ngen. Beteckningen fordon anv ä nds i samma betydelse som i v ä gtrafikkung ö relsen
(1972:603), n ä mligen anordning p å hjul, band, medar eller liknande som ä r inr ä ttad f ö r f ä rd p ä marken och ej l ö per
p å skenor.

Sin st ö rsta
betydelse har naturligtvis lagf ö rslaget f ö r den fordonskategori som omfattas ocks å av ADR, dvs i huvudsak bilar och s å dana sl ä pfordon
som kan kopplas till dem.

Ö vriga
fordonsslag torde f ö rh å llandevis s ä llan komma i fr ä ga f ö r transport
av farligt gods. I den m å n de g ö r det, torde vidare de transporterade kvantiteterna
ofta vara s å sm å att FGE f å r f ö ruts ä ttas f ö reskriva att det inte ä r fr ä ga om farligt gods i lagens mening.

Det l ä mpliga i att mot denna bakgrund ö ver huvudtaget l å ta
lagf ö rslaget omfatta sistn ä mnda fordonsslag kan naturligtvis diskuteras.
Transport av farligt gods med t ex h ä stskjuts,
paketcykel eller terr ä ngfordon inneb ä r emellertid samma risker som transport med t ex
lastbil. Ä ven om specialf ö reskrifter f ö r
dessa ovanligare transportmedel inte anses p å kallade
b ö r i vart fall de allm ä nna aktsamhetskra-ven g ä lla ä ven f ö r dem.

Punkt 4. Betr ä ffande
sj ö transporterna f ö resl å s lagen g ä lla endast transport av f ö rpackat gods och allts å inte f ö r bulktransporter. Sk ä len till denna begr ä nsning har redovisats i den allm ä nna
motiveringen. Lagens till ä mpningsomr å de avses med andra ord komma att helt ö verensst ä mma
raed IMDG-kodens.

Prop.
1981/82:94 172

Begreppet bulk har delvis olika inneb ö rd vid land- och sj ö transporter. En bulklast i t ex en bil p å v ä g blir i det ö gonblick bilen k ö rts
orabord p å ett fartyg f ö rpackad last. Sj ä lva
bilen utg ö r n ä mligen i f ö rh å llande till fartyget en f ö rpackning.
Gods i containrar, flyttbara tankar eller v ä g-eller
j ä rnv ä gsfordon ä r allts å i sj ö fartssammanhang
gods i f ö rpackad form. Formuleringen i punkt
4 kan med h ä nsyn h ä rtill tyckas vara en on ö dig uppr ä kning
av synonymer. Uppr ä kningen har emellertid valts f ö r att missf ö rst å nd ang å ende
begreppet f ö rpackad form skall undvikas.

Lagf ö rslaget, liksom IMDG-koden, g ä ller fartyg vari transporteras gods i f ö rpackad form, ä ven
om i fartyget samtidigt transporteras of ö rpackat
gods.

4
§

F ö rsta stycket har till syfte att ge
lagen samma geografiska till ä mpningsomr å de som lagen om s ä kerheten
p å fartyg resp luftfartslagen. Med
"svenskt fartyg" och "svenskt luftfartyg" skall d ä rf ö r f ö rst å s detsamma
som i sj ö s ä kerhetslagen resp luftfartslagen.

I den utstr ä ckning f ö rsvarsmakten transporterar eller l å ter transportera farligt gods med civila
transportmedel eller eljest i sammanhang som inte skiljer sig fr å n det civila samh ä llet
saknas anledning att generellt betrakta f ö rsvarsmaktens
transporter annorlunda ä n transporter i allm ä nhet. Transporter med ö rlogsfartyg eller milit ä ra
luftfartyg sker emellertid under s ä
speciella betingelser att s ä kerhetsf ö reskrifterna f ö r
dem inte sj ä lvklart skall vara desamma, om ä n inte mindre orafattande, som f ö r ö vriga transporter.
Huvudsakligen i enlighet med vad som g ä ller
betr ä ffande sj ö s ä kerhetslagen
och luftfartslagen f ö resl ä s d ä rf ö r fr å gan om denna lags till ä m.pning p ä
transporter med ö rlogsfartyg eller milit ä ra luftfartyg vara beroende av f ö rordnande fr å n
regeringen.

Prop.
1981/82:94 173

6 5

F ö rsta stycket. Lagf ö rslaget reglerar transport av farligt gods. Detta ä mnesomr å de
ä r till art och omfattning s å dant att d ä ri
ryms otaliga kombinationer av gods, transportmedel och andra transportf ö ruts ä ttningar.
Med denna komplexitet ä r det ofr å nkomligt att situationer kan uppst å , d ä r det m å ste anses befogat att medge undantag fr å n lagens till ä mpning.
Regeringen eller myndighet som regeringen utser f ö resl ä s d ä rf ö r f å m ö jlighet att
f ö rordna om undantag fr å n lagens till ä mpning
p å enstaka transport eller p ä visst slag av transporter. En f ö ruts ä ttning f ö r att denna m ö jlighet
skall f ä utnyttjas b ö r dock naturligtvis alltid vara att rimliga krav p ä s ä kerhet ä nd å ä r tillgodosedda.

Andra stycket. Med undantag f ö r transporter med ö rlogsfartyg och milit ä ra
luftfartyg f ö resl ä s lagen bli generellt till ä mpligt
p å alla transporter av farligt gods,
allts å ä ven p å f ö rsvarsmaktens transporter. M ö jlighet b ö r
dock finnas f ö r regeringen eller myndighet som
regeringen utser att f ö rordna om undantag fr å n lagens till ä mpning
p å f ö rsvarsmakten. P ä samma s ä tt som betr ä ffande
den allm ä nna dispensm ö jligheten enligt f ö rsta stycket, b ö r f ö ruts ä ttningen f ö r s å dant
undantag vara att rimliga krav p å s ä kerhet ä nd å ä r
tillgodosedda. Detta torde i allm ä nhet
vara fallet f ö r s å dana transporter som sker under ledning av milit ä rbef ä l eller
annan av f ö rsvarsmyndighet f ö rordnad person, dvs s å dana transporter som f n ä r
undantagna fr å n ex-plosivvaruf ö rordningens till ä mpning.

7 och 8 §§

I dessa
paragrafer anges under vilka f ö ruts ä ttningar transport av farligt gods f å r ske.

7 § , andra stycket innefattar en
erinran om det i och f ö r sig sj ä lvklara f ö rh å llandet att best ä mmelser
i internationella ö verenskommelser om transport av
farligt gods, som Sverige bitr ä tt, skall g ä lla f ö r
transporter som omfattas av ö verenskommelserna.

Prop.
1981/82:94 174

9 §

Som
tidigare anf ö rts har det mest ä ndam å lsenliga
tillv ä gag å ngss ä ttet vid regleringen av transport
av farligt gods befunnits vara, att f ö reskrifter
f ö r s å dana transporter meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen
utser inom ramar som riksdagen best ä mt.
Genom f ö revarande paragraf delegeras i
enlighet h ä rmed till regeringen eller myndighet
som regeringen utser, r ä tten och skyldigheten att meddela
de f ö reskrifter f ö r transport av farligt gods som beh ö vs f ö r att
transports ä kerhetskraven enligt 7 § skall anses uppfyllda.

10 §

Vissa
transporter representerar s å stora
risker att inte ens de mest rigor ö sa
f ö reskrifter kan neutralisera risken
till en godtagbar niv å . S ä dana transporter b ö r kunna helt
f ö rbjudas. Andra transporter å ter ä r inte s ä riskfyllda sora nyss sagts, men inneb ä r ä nd å s ä dana risker
ut ö ver det vanliga att de, ä ven om eljest f ö reskrivna
villkor uppfyllts, inte b ö r f å f ö rekomma utan att s ä rskilt tillst å nd
d ä rtill givits eller l ä mplig myndighet underr ä ttats om att transporten skall ä ga
rum.

I denna paragraf f ö resl å s d ä rf ö r att regeringen eller myndighet, som regeringen
utser, f å r r ä tten att f ö reskriva krav p å tillst å nd
f ö r eller f ö rhandsanm ä lan
om eller att f ö rbjuda visst slag av transporter.
Krav p å tillst å nd eller f ö rhandsanm ä lan och i ä n
h ö gre grad f ö rbud inneb ä r
stora ingrepp i de ber ö rdas handlingsfrihet. Med h ä nsyn h ä rtill
f ö resl å s att f ö reskrifter h ä rom skall kunna komma i fr ä ga endast n ä r
det ä r av s ä rskild betydelse fr ä n s ä kerhetssynpunkt.

Utg å ngspunkten f ö r f ö reskrifter
enligt paragrafen b ö r vara arten av det gods som ä r ifr å ga. Samtliga
transportf ö ruts ä ttningar b ö r dock kunna medtas i bed ö mningen, s å ledes
ä ven t ex avsett transportmedel och
avsedd f ä rdstr ä ckas l ä ngd. Detta inneb ä r att tillst å ndskrav
eller f ö rbud kan avse inte bara visst gods
- generellt eller i vissa kvantiteter - utan ä ven transport av godset med visst transportmedel .

Prop.
1981/82:94 175

F ö reskrifter om tillst å ndsplikt avses komma i fr å ga f ö r
transporter, f ö r vilka s ä rskild f ö rsiktighet
b ö r iakttas, t ex transporter av
radioaktiva eller explosiva varor. L ä mpligen
b ö r tillst å nd d ä rf ö r kunna f ö renas
med f ö reskrifter om speciella f ö rsiktighetsm å tt
s å som nyttjande av viss f ä rdv ä g m m.

F ö rhandsanm ä lan b ö r komma i fr å ga f ö r s å dana transporter d ä r tillst å ndskrav ä r f ö r ingripande
men d ä r det fr å n transports ä kerhetssynpunkt
ä nd å f ö religger ett befogat intresse f ö r allm ä nna
organ, t ex polismyndighet eller brandf ö rsvar,
att k ä nna till transporterna.

I detta sarrananhang b ö r
p å pekas, att l ä nsstyrelse enligt 147 och 148 C § v ä gtrafikkung ö relsen (1972:603) kan meddela lokal trafikf ö reskrift om f ö rbud
mot trafik med fordon med last av farligt gods. S å dant f ö rbud kan avse viss v ä g, viss v ä gstr ä cka eller samtliga v ä gar inom visst omr å de.

12 och 13 §§

I dessa paragrafer ges tillsynsmyndigheterna de
befogenheter som beh ö vs f ö r att kontrollen ö ver efterlevnaden av best ä mmelser om. transport av farligt gods skall bli m ö jlig.

Motsvarighet till paragraferna finns i annan lagstiftning
av liknande karakt ä r, t ex i arbetsmilj ö lagen (1977:1160) och lagen (1973:329) om h ä lso- och milj ö farliga
varor.

ä rskilt_om
2:-_ § - befogenheter som genom denna paragraf tillerk ä nns tillsynsmyndigheterna skall skiljas fr å n de befogenheter att meddela f ö reskrifter till allm ä n efterr ä ttelse som regeringen eller
myndighet som regeringen utser avses f å
genora t ex 9 § . Med st ö d av 13 §
avses tillsynsmyndigheterna f ä en m ö jlighet att ingripa i det enskilda fallet f ö r att framtvinga efterlevnad av lagens best ä mmelser. Ut ö ver
f ö rel ä ggande om r ä ttelse av uppdagade brister b ö r f ö rbud mot f ä rd till mottagaren kunna meddelas. Det b ö r s å lunda vara m ö jligt att dirigera en ol ä mplig last till exempelvis en kommunal soptipp d ä r lasten deponeras i av-

Prop.
1981/82:94 176

vaktan p å att avs ä ndare eller mottagare f ö rklarar sig villig att vidta l ä mpliga å tg ä rder. Sannolikheten att kommunen skulle bli
belastad av inte avh ä ratat farligt gods ä r ..lycket liten ra h t varuhavarnas intresse att f å sitt gods och transport ö rernas intresse att f å loss sina fordon. Skulle det trots allt visa sig n ö dv ä ndigt att
slutligt deponera godset b ö r det allra ä nna b ä ra kostnaden
f ö r detta.

F ö r att ett f ö rel ä ggande eller
f ö rbud skall kunna komma ifr å ga b ö r det vara
helt klart dels att en ö vertr ä delse av g ä llande best ä mmelser verkligen ä gt rum, dels att r ä ttelse inte
kan å stadkommas p å frivillig v ä g.

Befogenheten enligt tredje stycket ra å ste ses som en absolut sista utv ä g f ö r
tillsynsmyndighet att f å en f ö relagd å tg ä r ö utf ö rd.

14 §

Vid en
inspektion kan en tillsynsmyndighet uppt ä cka
en brigt som myndigheten bed ö mer kunna
medf ö ra risk f ö r skador. Genom otill å ten sammanlastning t ex kan en kemisk reaktion ha p å b ö rjats eller
skett. Genora denna paragraf f å r tillsynsmyndigheterna
befogenhet att i s å dana fall, i syfte att avv ä rja faran, omh ä nderta
och oskadligg ö ra godset.

15 §

Avgiftsbel ä ggning b ö r
kunna kormna i fr ä ga t ex i ä renden om klassificering av farligt gods. I denna
paragraf bemyndigas d ä rf ö r regeringen att f ö reskriva att
s ä rskilda avgifter skall utg å i ä renden
enligt lagen.

Den nu f ö reslagna
lagstiftningen avses inte f ö ranleda n å gon ä ndring i f ö rordningen (1975:421) om vissa avgifter till statens
k ä rnkraftinspektion. Enligt denna f ö rordning ä r
den som s ö ker bl a transporttillst ä nd eller kolliproto-typgodk ä nnande skyldig att erl ä gga avgift till inspektionen .

Prop.
1981/82:94 177

17 §

Tystnadsplikt b ö r
g ä lla f ö r de enskilda sora i vissa fall kan komma att delta i de
transportansvariga myndigheternas verksamhet. Ett exempel p å s å dant fall ä r den utomst å ende
expertis som dessa myndigheter i bland torde beh ö va anlita vid pr ö vning av vissa ä renden om klassificering. F ö rsta stycket inneh å ller d ä rf ö r en best ä mmelse om tystnadsplikt.

1 andra stycket h ä nvisas
till sekretesslagen (1980:100),

som tr ä der i kraft den 1 januari 1981.
Sekretess f ö r of

fentliga funktion ä rer kan s å vitt nu ä r
i fr å ga f ö reskrivas

med st ö d av 8 kap 6 § sekretesslagen.

11.2 F ö rordningen
om transport av farligt gods

2 §

F ö r att undvika att f ö rfattningstexten tyngs med ofta f ö rekommande uppr ä kningar
av namnen p å de myndigheter regeringen f ö resl å s utse till
skilda uppdrag, n ä raligen sj ö fartsverket, luftfartsverket och transportr å det, inf ö rs
genom denna paragraf begreppet transportmyndighet.

I andra stycket regleras fr å gan om vilken myndighet som skall vara ansvarig f ö r s ä dana s ä kerhetsproblem vilka inte ä r direkt beroende av de s ä rskilda f ö ruts ä ttningarna f ö r
ett visst transportslag. Vissa s ä kerhets å tg ä rder ä r n ö dv ä ndiga vid alla typer av transporter och kan trots
detta vara l ä mnade utanf ö r den internationella regleringen. Andra s ä kerhets å tg ä rder avser f ö rh å llanden i gr ä nslandet
mellan transport och lagring. Ytterligare fr å gor
utan transport-slagstillh ö righet ä r de speciella ö verv ä ganden som ligger bakom det legala begreppet milj ö farligt avfall vilket otvivelaktigt ocks å ä r farligt
gods i traditionell mening. Ä ven i
samband med krav p å provning av enhetslastanordningar
och beh å llare kan generella krav beh ö va st ä llas med h ä nsyn till att dessa ofta fyller fler funktioner ä n enbart transportredskapets. Likas å kan f ö reskrifter
f ö r den allm ä nna ordningen och s ä kerheten beh ö va utf ä rdas utan att de

12 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 94

Prop. 1981/82:94 178

g å r att h ä nf ö ra till
riskerna inom ett visst transportslag.

3 §•

Som tidigare anf ö rts
anger 2 § lagf ö rslaget ramarna f ö r vad sora skall f ö rst å s med
farligt gods. Genom f ö revarande paragraf f å r transportmyndigheterna uppdraget att f ö r resp transportslag fylla ut dessa ramar med
detaljf ö reskrifter. Transportmyndigheterna
f ö ruts ä tts d ä rvid i allt v ä sentligt f ö lja
vad som g ä ller internationellt.

4 och 5 §§

Kraven p å s ä kerhets å tg ä rder vid
transport av farligt gods ra å ste med n ö dv ä ndighet
varieras med egenskaperna hos skilda godstyper. Som framg å r av redog ö relser
i det f ö reg å ende har d ä rf ö r, b å de internationellt och nationellt,
en systematisering av s ä kerhetssystemen f ö r transport av farligt gods skett genora att det
farliga godset indelats i olika klasser, till vilka sedan s ä kerhetsf ö reskrifter
knutits. D ä en vara h ä nf ö rts till
viss klass, och i f ö rekoramande fall undergrupp till
klassen, dvs klassificerats, utl ö ses s å lunda det r é gelkomplex
som skall till ä mpas vid transport av varan.
Klassificering av det farliga godset ä r
ett centralt moment i s ä kerhetssystemen.

Av de f ö reslagna
paragraferna framg å r s å lunda att farligt gods indelas i nio olika klasser samt att farligt
gods vid transport alltid skall vara klassificerat.

§§ E § Jsi3: £ _2ffi_i_S- I
paragrafen anges vilka varuslag de nio olika transportklasserna omfattar. F ö r att ö verensst ä mmelse med de internationella regelverken skall
kunna uppn å s i f ö reskrifterna f ö r resp transportslag har detta
tillv ä gag å ngss ä tt valts framf ö r en uppr ä kning
av de exakta klassrubrikerna. Rubrikerna varierar n ä mligen n å got
mellan de skilda regelverken.

Endast FN-rekommendationerna, IMDG-koden och RAR (samt det
kommande ICAO-annexet) upptar klass 9, i FN-rekommendatio-

Prop.
1981/82:94 179

nerna rubricerad Miscellaneous Dangerous Substances - annat
farligt gods.

Med undantag f ö r
magnetiskt material omfattar klasserna 1-8 alla nu k ä nda slag av gods som ä r farligt fr å n transportsynpunkt. Klass 9
enligt IMDG-koden och RAR tj ä nstg ö r d ä rf ö r huvudsakligen, f ö rutom sora permanent hemvist f ö r
magnetiskt material vid flygtransporter, sora en genomg å ngsklass. - Samma inneb ö rd avses klass 9 ha h ä r.

Klass 9 finns allts å
inte i ADR, RID eller n å gra nuvarande nationella landtransportf ö reskrifter. F ö r
landtransporterna torde d ä rf ö r klass 9 komma att bli en "tom klass". Det har emellertid
inte ansetts n ö dv ä ndigt att utesluta landtransportmyndigheten fr å n m ö jligheten
att h ä nf ö ra gods till klass 9.

Det skall i detta sammanhang understrykas, att de gr ä nser f ö r
begreppet farligt gods som 2 § lagf ö rslaget anger inte f å r ö verskridas. Skulle helt nya typer
av farligt gods uppt ä ckas kan m a o klass 9 inte anv ä ndas f ö r
att inlemma dem i lagens till ä mpningsomr å de utan att en lag ä ndring f ö rst skett.

S ä rskilt_om _5 . F ö rst sedan klassificering skett, kan den ansvarige f ö r transporten f å
korrekt information ora vad som skall iakttas under transporten. F ö ljdenligt f ö reskriver
5 S att klassificering av godset ä r
ett villkor f ö r transport. Vid klassificeringen
skall godset h ä nf ö ras till den klass - och eventuell undergrupp till klassen -som
omfattar godsets huvudsakliga transportrisk. En v ä tska som t ex ä r b å de brandfarlig och giftig, men vars brandfarliga egenskaper inneb ä r den st ö rsta
transportrisken, skall allts å h ä nf ö ras till
klass 3.

6-8 §§

Ingen
skall beh ö va k ä nna sig frestad att kringg å
lagen eller med st ö d d ä rav meddelade f ö reskrifter p g a sv å righeter med att avg ö ra om och i s ä fall var visst gods h ö r hemma i f ö revarande
lagstiftning.

Prop.
1981/82:94 180

Som framg å r av 5 § skall farligt gods vara klassificerat vid
transport. R å der det tveksamhet om huruvida en
vara utg ö r farligt gods eller ej eller om
till vilken klass den r ä tteligen b ö r h ä nf ö ras, f å r
transport d ä rf ö r inte ske f ö rr ä n tveksamheten undanr ö jts. I m å nga fall saknar enskilda, det m å vara f ö retag
eller privatpersoner, resurser att g ö ra
de bed ö mningar som erfordras i dessa h ä nseenden. I 6 §
f ö resl å s d ä rf ö r att beh ö rig transportmyndighet skall vara
skyldig att p ä ans ö kan meddela beslut huruvida viss vara utg ö r farligt gods och, om s å ä r fallet, i
beslutet ange till vilken klass varan skall h ä nf ö ras.

F ö r att beslut skall kunna l ä mnas inom rimlig tid, b ö r s ö kanden
tillhandah å lla underlaget f ö r myndighetens pr ö vning.
Skyldighet h ä rtill f ö reskrivs d ä rf ö r i 6 § ,
andra stycket. I normalfallet torde beslut kunna fattas p å grundval endast av det material s ö kanden tillhandah å llit.
Erfordras emellertid d ä rut ö ver att s ä rskilda unders ö kningar genomf ö rs,
t ex p å laboratorium, b ö r s ö kanden
betala kostnaderna f ö r unders ö kningen. Med h ä nsyn
till att situationer kan t ä nkas uppst å , i vilka det vore st ö tande att l å ta s ö kanden b ä ra hela kostnaden f ö r unders ö kningen,
f ö resl å s transportmyndigheterna f å
befogenhet att best ä mma ett l ä gre belopp ora omst ä ndigheterna f ö ranleder det. Som exempel p å en omst ä ndighet
som b ö r kunna f ö ranleda avgiftsreduktion kan n ä mnas att fr å ga
ä r om unders ö kning vars resultat ä r av stort allmi ä nt intresse.

Det ligger i sakens natur att beslut enligt 6 § ' skall meddelas s å snabbt som myndigheten kan utan att s ä kerheten å sidos ä tts. Mer eller mindre l å ng tidsutdr ä kt torde dock vara ofr ä nkoralig i vissa fall, inte minst p g a ä rendenas sv å righetsgrad. P ä grund h ä rav
och d ä s ö kanden i vissa fall kan ha stort intresse av att ä nd å kunna
transportera sin vara, f ö resl å s i 8 § s ö kanden i vissa fall ha r ä tt
till interimistiskt beslut i ä rendet.
Denna r ä tt f ö resl ä s emellertid inte, till skillnad
fr ä n r ä tten enligt 6 § , vara ovillkorlig. En f ö ruts ä ttning f ö r interimistiskt beslut

Prop.
1981/82:94 181

m å ste n ä mligen alltid vara att myndigheten med n å gorlunda tillf ö rlitlighet kan bed ö ma varans transportrisker.

Beslut enligt 6 §
kan antas vara av allm ä nt intresse. I 7 § f ö resl ä s d ä rf ö r att transportmyndigheterna skall vara skyldiga
att fortl ö pande publicera besluten. Besluten
kan naturligtvis ocks å f ö ranleda ä ndringar eller till ä gg i de f ö reskrifter
transportmyndigheterna skall meddela enligt 3 § f ö rordningen. Skyldigheten enligt f ö revarande paragraf skall ses som ett komplement till
skyldigheten enligt 3 § , inte som en dubblering av denna.

9 §

En f ö ruts ä ttning f ö r att godtagbar s ä kerhet
skall kunna vidmakth å llas under en transport ä r att de anordningar, som kommer till anv ä ndning vid transporten, erbjuder tillfredsst ä llande trygghet. Det ankommer d ä rf ö r p å resp transportmyndighet att st ä lla erforderliga krav p å material, konstruktion, utf ö rande och utrustning i vad avser transportmedel, enhetslastanordningar,
beh å llare och emballage som anv ä nds vid transport av farligt gods. Uppr ä kningen av vilka anorciningar som
transportmyndigheterna skall bed ö ma
fr ä n s ä kerhetssynpunkt, ä r vald med h ä nsyn till behovet av att kunna ange inom vilket omr å de myndigheterna kan och b ö r standardisera s ä kerhetskraven.
Med transportmedel f ö rst å s h ä r detsamma som i 3 § lagen. Med enhets-lastanordning f ö rst å s en
varaktig anordning f ö r godstransport som ä r s ä rskilt
konstruerad f ö r att underl ä tta transport med flera transportmedel utan att
godset beh ö ver lastas om. Enhetslastanordningar
f ö rekommer i flera olika utf ö randen. En del av dem ä r redan underkastade n å gon form av
krav p å provning, s å t ex vissa torrlast- och v ä tskecontainrar. Andra å ter ä r f ö rem å l f ö r en l å ngt g å ende standardisering utan att krav p ä provning st ä lls, t ex lastpallarna. Ä ven l ö sflak och
liknande h ö r till gruppen enhetslastanordningar.
Beh å llare och emballage kan f ö refalla vara synonyma begrepp. H ä r avses dock med beh å llare anordningar av typen avmonterbara .tankar, k ä rl f ö r v ä tskor och gaser under tryck eller vid l å g temperatur. Skillnaden m.ellan beh å llare och emballage ä r s å ledes oklar, men i det

Prop.
1981/82:94 182

enskilda fallet torde n å gon
sv å righet inte f ö religga f ö r
myndigheten att korrekt identifiera det objekt som eventuella krav riktar sig m,ot.

F ö r att m ö jligg ö ra f ö r transportmyndigheterna att s ä kra efterlevnaden av de krav som kan komma att st ä llas, b ö r
de ges r ä tt att f ö reskriva att nyssn ä mnda anordningar f å r anv ä ndas f ö r
transport endast om de ä r provade och godk ä nda, dvs att anordningarna skall genomg å officiell provning. Denna r ä tt hindrar naturligtvis inte myndigheterna fr å n att stanna vid att kr ä va provning vid s å dan
auktoriserad provplats som avses i 7 §
lagen (1974:896) om officiell provning eller att n ö ja sig med att f ö ruts ä tta egenkontroll, dvs kontroll sora den pr ö vande l å ter
utf ö ra i egen verksarahet och p å eget ansvar.

10 §

Krav p å m ä rkning av gods f ö rekommer
i nu g ä llande, s å v ä l nationella
som internationella, f ö reskrifter f ö r samtliga transportslag. I vissa fall kr ä vs ä ven m ä rkning av sj ä lva
transportmedlet. M ä rkningen syftar till att g ö ra dem som kommer i ber ö ring med godset uppra ä rksamma p å att fr ä ga ä r om gods
med farliga egeiiskaper och ä ven om arten
av den fara godset representerar. Den skall ocks å ge information om hur godset skall hanteras bl a i f ö rh å llande till
annat gods och till transportmedlet.

I det internationella samarbetet r ö rande transport av farligt gods har man kommit
mycket l å ngt raed att å stadkomma enhetliga symboler f ö r m ä rkning.
Samma symboler anv ä nds d ä rf ö r ö ver praktiskt taget hela v ä rlden,
i vart fall f ö r gr ä ns ö verskridande trafik. Mellan
transportslagen skiljer sig m ä rkningen ä t huvudsakligen genomvissa till ä gg av text eller siffror till symbolerna.

Av det anf ö rda framg å r att det redan finns v ä l fungerande och allm ä nt accepterade system f ö r m ä rkning av farligt gods vid transporter. Med h ä nsyn till det stora antalet variationer och kombinationer
av gods och transportmedel m m

Prop.
1981/82:94 183

som m å ste beaktas i sammanhanget b ö r f ö reskrifter
om hur och i vilken utstr ä ckning m ä rkning skall ske raeddelas f ö r varje transportslag f ö r sig. Bemyndigande f ö r transportmyndigheterna att meddela s å dana f ö reskrifter l ä mnas d ä rf ö r i denna paragraf.

11 och 12 §§

Fr å gan "vad ä r
farligt gods"? har i avsnitt 2.1 besvarats med bl a att det skall vara fr ä ga om gods sora har skadebringande egenskaper,
vilka det kr ä vs s ä rskilda insikter f ö r att kunna
f ö rutse. S ä kra transporter av farligt gods f ö ruts ä tter d ä rf ö r att den
som har kunskaper om godsets s ä rskilda
egenskaper f ö rmedlar kunskaperna till den som
tar emot godset f ö r transport. - I 9 § lagf ö rslaget har
i enlighet h ä rmed uppdragits å t regeringen eller myndighet som regeringen utser
att meddela f ö reskrifter om uppgiftsplikt vid
transport av farligt gods. Uppdraget fullg ö rs
delvis h ä r genom f ö reskrifter om att det f ö r alla transporter skall finnas dels en skriftlig
godsdeklaration, dels en skriftlig instruktion.

N ä rmare f ö reskrifter r ö rande
vem somi skall tillhandah å lla uppgifterna till deklarationen
och instruktionen samt r ö rande deklarationernas och
instruktionernas form, inneh å ll, antal,
spr å k, f ö rvaring under transporten m m b ö r
meddelas av transportmyndigheterna. Detta m h t att skilda f ö ruts ä ttningar g ä ller f ö r
de olika transportslagen och till den detaljrikedom som kr ä vs. I f ö rordningen
har d ä rf ö r endast de grundl ä ggande och f ö r alla transportslag gemensamma kraven p ä en godsdeklaration och en instruktion kommit till
uttryck.

S ä rski_lt_om j;l_S Av st ö rsta vikt ä r,
att den som tar emot farligt gods f ö r
transport k ä nner till vad det ä r som skall transporteras. Deklarationen skall d ä rf ö r inneh å lla uppgifter om dels godsets korrekta tekniska ben ä mning, dels om den klass godset tillh ö r enligt f ö reskrifterna
f ö r det transportslag som ä r i fr å ga.
Slutligen skall deklarationen inneh å lla
ett intyg av avs ä ndaren, att s å vitt p å
honom ankommer, givna f ö reskrifter iakttagits.

Prop.
1981/82:94 184

N å got generellt formkrav f ö r deklarationen har inte uppst ä llts i paragrafen med h ä nsyn bl a till att det vid landtransporter f ö rekommande bruket att l å ta fraktsedel och deklaration utg ö ra en enda handling b ö r f ä fortleva. Det b ö r d ä rf ö r ö verl å tas å t
transportmyndigheterna att uppst ä lla
eventuella formkrav.

ä r;ski_lt_om
l_2_{jj_ Medan uppgifterna enligt 11 § huvudsakligen ä r
riktade till den som har ansvaret f ö r
transportens utf ö rande, kan uppgifterna enligt 12 § s ä gas vara
riktade ä ven till tredje man. Syftet med
instruktionerna ä r n ä mligen att ge r ä ddningsmanskap och andra s å dana upplysningar om godset att de p ä ett verksamt s ä tt
kan motverka och f ö rhindra skador om n å got of ö rutsett
intr ä ffar.

Som ovan anf ö rts
b ö r n ä rmare f ö reskrifter r ö rande bl a hur instruktionerna skall handhas under
transporten l ä mpligen raeddelas av de beh ö riga transportmyndigheterna. H ä r b ö r endast
framh å llas, att det ä r av stor vikt att instruktionerna f ö rvaras s ä
att de ä r tillg ä ngliga f ö r
dem som kan beh ö va ta del av dem samt - inte minst
- s ä att r ä tt instruktion kan h ä nf ö ras till r ä tt gods.

14 och 15 §§

Dessa paragrafer inneh å ller
f ö reskrifter om n å gra f ö r alla
transport- och varuslag gemensamma krav p å
f ö rsiktighets-m ä tt i samband med transporter.

15 § syftar till att f ö rebygga f ö rekomsten
av irrelevant

m ä rkning. Annan m ä rkning ä n
s å dan som avser last i trans

portmedlet f å r allts å inte f ö rekomma.
Inte heller f å r ett

transportmedel, som ö ver huvudtaget inte inneh å ller farligt

gods, vara m ä rkt. On ö dig m ä rkning kan
ju bl a f ö ranleda

op å kallade r ä ddningsp å drag
vid t ex en dikesk ö rning. Det

b ö r s ä rskilt p å pekas att m ä rkning inte f å r
avl ä gsnas f ö rr

ä n transportmedlet lossats och
rengjorts fr å n alla rester

av det farliga godset.

Prop.
1981/82:94 185

16 - 19 §§

Paragraferna inneh å ller
ett antal bemyndiganden f ö r transportmyndigheterna och -
betr ä ffande transport av radioaktivt
material - f ö r str å lskyddsinstitutet och k ä rnkraftinspektionen
samt en erinran om att en transportmyndighet skall sarar å da med andra ber ö rda
myndigheter innan den meddelar f ö reskrifter.

Fr å gor om samr å d i transportfr å gor
samt om str å lskyddsinstitutets och k ä rnkraftinspektionens uppgifter har n ä rmare behandlats i avsnitt 5. Tillsynsorganisationen
har utvecklats i avsnitt 6.

20 - 22 §§

Talan b ö r kunna f ö ras mot rayndigheternas beslut enligt den f ö reslagna lagstiftningen.

Mot beslut av polismyndighet, tullmyndighet eller spr ä nga ä mnesinspektionen
f ö resl å s d ä rf ö r att talan p ä vanligt s ä tt f å r f ö ras hos resp chefsmyndighet. Mot beslut av de
centrala f ö rvaltningsmyndigheterna f å r talan enligt f ö rslaget
f ö ras hos kammarr ä tten, ora beslutet ä r meddelat i s ä rskilt fall, dvs inte g ä ller till allm ä n
efterr ä ttelse, och i ö vrigt hos regeringen.

11.3 F ö ljd ä ndringar

Lagen (19 75:69) om explosiva och brandfarliga varor

Det f ö rslag till ä ndring i lagen om explosiva och brandfarliga varor
som bet ä nkandet inneh å ller kompletteras med utkast till ä ndringar i f ö rordningen
(1949:341) om explosiva varor, f ö rordningen
(1961:568) om brandfarliga varor, kung ö relsen
(1957:232)' med vissa best ä mmelser r ö rande explosiva varor f ö r f ö rsvarets
behov m m samt kung ö relsen (1962:500) om brandfarliga
varor, som omh ä nderhavas av /krigsmakten/, m m, se
bilagorna 2-5.

Prop. 1981/82:94 186

De centrala f ö rfattningarna
r ö rande explosiva och brandfarliga
varor ä r de b å da f ö rordningarna.
De har meddelats av regeringen. F ö rordningarna
inneh å ller, till skillnad fr å n praktiskt taget alla andra lagar, f ö rordningar och kung ö relser som ber ö r transport av farligt gods,
materiella transportf ö reskrifter. T ex inneh å ller f ö rordningen
om explosiva varor en transportklassindelning av explosiva varor som skiljer
sig helt fr ä n klassindelningen i ADR, RID, IMDG
och RAR. F ö rordningen om brandfarliga varor inneh å ller ett flertal materiella best ä mmelser om transport medelst r ö rledning.

De b å da "milit ä ra" kung ö relserna
ä r utfl ö den av f ö rordningarna
och bygger p ä dessa. F ö ljaktligen bygger ocks å de f ö reskrifter i olika avseenden r ö rande hantering av explosiva och brandfarliga
varor, som f ö rsvarsmyndigheterna meddelat, p ä f ö rordningarna
( bl a Instruktion f ö r f ö rvaring och transport av f ö rsvarets
explosiva varor, IFTEX, och F ö rsvarsmaktens
gemensamma best ä mmelser r ö r å tg ä rder mot brand- och explosionsfara, BVFK).

Lagen tillkom å r
19 75 f ö r att ge regeringen de bemyndiganden
som p g a 19 74 å rs regeringsform d ä mera erfordrades f ö r att regleringen av explosiva och brandfarliga varor alltj ä mt skulle kunna ske genom regeringsf ö rordningar.

F ö rsvaret transporterar omfattande
kvantiteter explosiva och brandfarliga varor och kommer i framtiden liksom i
dag att ha behov av att kunna meddela s ä rskilda
f ö reskrifter f ö r dessa transporter. Transporterna sker i bland med ö rlogsfartyg eller milit ä ra luftfartyg och kommer d å inte att omfattas av lagen om transport av farligt
gods, 4 § . I andra fall kan transporterna f ö ruts ä ttas bli
undantagna genom beslut enligt 6 §
denna lag.

Till skillnad fr ä n
t ex lagen om h ä lso- och milj ö farliga varor och l ä kemedelsf ö rordningen omfattar lagen ora explosiva
och brandfarliga varor inte andra varor ä n
s å dana som

Prop. 1981/82:94 187

ä r
farligt gods. D ä reraot omfattar sistn ä mnda lag andra transportmedel ä n vad lagen om transport av farligt gods g ö r, n ä mligen r ö rledningar. P g h ä rav
och m h t f ö rsvarsmaktens speciella behov m å ste det finnas utrymme f ö r att meddela transportf ö reskrifter med st ö d
av lagen om explosiva och brandfarliga varor ä ven efter ikrafttr ä dandet av
lagen om transport av farligt gods. Den f ö reslagna
ä ndringen m ö jligg ö r detta,
genom att endast de transporter f ö r
vilka lagen om transport av farligt gods g ä ller
har undantagits .

Utkasten till f ö ljd ä ndringar i f ö rordningarna
och de "milit ä ra" kung ö relserna har uppr ä ttats
f ö r att den f ö rfattningsm ä ssiga
effekten av inf ö randet av lagen om transport av
farligt gods skall kunna ö verblickas. N å gon mer grundlig genomg å ng av f ö rfattningarna
ligger emellertid inte bakom utkasten. Regleringen av explosiva och
brandfarliga varor ä r n ä mligen ö ver huvud taget otidsenlig och b ö r moderniseras. I samband med en total ö versyn av f ö rfattningarna
p å omr å det sora enligt min uppfattning b ö r
komma till st å nd inom kort torde en b ä ttre anpassning mellan lagen om transport av
farligt gods och regleringen av explosiva och brandfarliga varor komma att
ske.

Utkasten torde inte kr ä va
n å gon annan kommentar, ä n att den omst ä ndigheten
att 3 § 2 mom f ö rordningen om explosiva varor f ö resl ä s upph ä vd inte hindrar f ö rsvarsmyndigheterna
att i f ö reskrifter enligt den "milit ä ra" explosivvarukun-g ö relsen bibeh å lla
den transportklassindelning detta moment nu inneh å ller.

Prop.
1981/82:94 188

Kung ö relsen (1945:126) om tillf ä llig inskr ä nkning
i r ä tten

att sj ö ledes transportera explosiva varor___________________

Kung ö relsen saknar sj ä lvst ä ndig
betydelse vid sidan om sj ö s ä kerhetslagen och lagen om transport av farligt gods samt de f ö reskrifter som meddelats resp kommer att meddelas
med st ö d av n ä mnda lagar. Den b ö r
d ä rf ö r upph ö ra att g ä lla.

Lagen (1973:329) om h ä lso-
och milj ö farliga varor

Kung ö relsen (1973:334) om h ä lso- och milj ö farliga
varor

F ö rordningen (1975:346) ora milj ö farligt avfall_____________

I bet ä nkandet Ny produktkontrollorganisation
(Ds Jo 1980:4) har kommitt é n f ö r ö versyn av produktkontrollens
organisation f ö reslagit att transporter av s å dana h ä lso-
och milj ö farliga varor, som ä r farligt gods enligt lagen ora transport av
farligt gods, undantas fr å n till ä mpningsomr å det
f ö r lagen om h ä lso- och milj ö farliga
varor. Undantaget har gjorts i 2 §
i ett f ö rslag till produktkontrollf ö rordning. Som en konsekvens av detta har kommitt é n f ö reslagit att
de paragrafer i kung ö relsen om h ä lso- och milj ö farliga
varor, som inneh å ller bemyndiganden f ö r sj ö fartsverket,
luftfartsverket och SJ att meddela transportf ö reskrifter, skall upph ö ra att g ä lla.

De skillnader i f ö rh å llande till ovanst å ende som ä ndringsf ö rslagen i f ö revarande
bet ä nkande inneh å ller, har tv ä orsaker.
F ö r det f ö rsta b ö r
undantaget fr å n lagen om h ä lso- och milj ö farliga
varor, enligt min uppfattning, beslutas av riksdagen och s å lunda f ä
lagform. F ö r det andra m å ste undantaget utformas s å , att det f ö rfattningsm ä ssiga st ö det
f ö r regeringen att meddela s ä rskilda f ö reskrifter
f ö r transport av milj ö farligt avfall kvarst å r, ä ven om avfallet - vilket oftast ä r fallet - ä r
farligt gods. F ö rordningen om milj ö farligt avfall, som ä r ett utfl ö de av lagen om h ä lso- och milj ö farliga
varor, inneh å ller bl a best ä mmelser om tillst å ndkskrav
i vissa fall f ö r v ä gtransport av milj ö farligt
avfall, 9-13 §§ . Dessa best ä mmelser, sop ä r
en del av det totala systemet f ö r kontroll ö ver av-

Prop.
1981/82:94 189

fallet, avses g ä lla
vid sidan om lagen om transport av farligt gods. Som en huvudregel f ö resl å s d ä rf ö r att lagen
om h ä lso- och milj ö farliga varor inte skall g ä lla f ö r transport
av farligt gods, men att regeringen m h t det milj ö farliga avfallet undantagsvis kan f ö rordna annorlunda.

I fr å ga om f ö ljd ä ndringar i
kung ö relsen har jag inte presenterat n å got eget f ö rslag,
utan h ä nvisar till de f ö rslag som komm.itt é n f ö r ö versyn av produktkontrollens organisation lagt fram. De ä ndringar som p å kallas
av f ö revarande utredningsf ö rslag torde emellertid ber ö ra endast 49 § andra
stycket, 56 § , 58 § tredje stycket och 64 S.

Luftfartskung ö relsen
(1961:558)

Kung ö relsen (1933:85) ang å ende f ö rvaring
och transport

till lands av kisellegeringar

L ä kemedelsf ö rordningen (1962:701)

Atomenergilagen (1956:306)

Str å lskyddsf ö rordningen (19 58:652)___________________

Att ä ndringen i kung ö relsen ang f ö rvaring
och transport till lands av kisellegeringar f å tt en annan utformning ä n ä ndringen i ö vriga
f ö rfattningar beror p å att kung ö relsen
ä r den enda av f ö rfattningarna som inneh å ller direkta transportf ö reskrifter.

N å gra ä ndringar i luftfartslagen (1957:297), jfr 8 kap

4 § , eller str å lskyddslagen (1958:110), jfr 22 § , kan inte

anses p å kallade.

I ö vrigt torde inte ä ndringsf ö rslagen
kr ä va n å gra n ä rmare kommentarer.

Prop.
1981/82:94 190

F ö rslag till lag om tillsyn ö ver vissa internationella v ä gtransporter av farligt gods

F ö rordningen (1974:35) om
internationell v ä gtransport av

farligt gods_________________________________________

I avsnitt 6.1 har jag framh å llit att tillsynen ö ver ADR-transporter
b ö r ske p å samma s ä tt
som tillsynen ö ver de nationella
landtransporterna. I f ö rslaget till lag ora tillsyn ö ver vissa internationella v ä gtransporter av farligt gods f å r regeringen d ä rf ö r bemyndigande att utse tillsynsmyndigheterna som
skall ut ö va tillsynen. Vidare tillerk ä nns tillsynsmyndigheterna sarama befogenheter som
enligt lagen om transport av farligt gods.

Lagf ö rslaget korapletteras i f ö rordningen om internationell v ä gtransport av farligt gods med f ö rordnande av tillsynsmyndigheterna och fullf ö ljdsbest ä mmelser.
Samma myndigheter och instansordning som i f ö rordningen om transport av farligt gods f ö resl ä s.

Enligt 1974 å rs
regeringsform kan endast riksdagen f ö reskriva
f ä ngelse som r ä ttsverkan av brott. Eftersom nuvarande 3 § i f ö rordningen,
vilken meddelats av regeringen, stadgar bl a f ä ngelse f ö r ö vertr ä delser av ADR, har paragrafen
flyttats ö ver till den f ö reslagna tillsynslagen.

Sekretesslagen (1980:100), vilken tr ä der i kraft den 1 januari 1981, medf ö r att 4 §
f ö rordningen b ö r upph ä vas.

Prop.
1981/82:94 191

S ä rskilt yttrande av Hans Hoppe
(expert)

I samband med transport av farligt gods har f ö ljande fem myndigheter (h ä r bortses fr å n
radioaktiva varor och l ä kemedel) en central funktion.

Sj ö fartsverket Luftfartsverket Produktkontrolln ä mnden Industriverket Statens J ä rnv ä gar

Av utredningens f ö rslag
f ö ljer att endast de tre sistn ä mnda myndighetsfunktionerna skulle sammanf ö ras. Enligt min mening borde ä ven Sj ö fartsverkets
myndighetsuppgifter p å detta omr å de inordnas i den nya myndighet utredningen f ö resl å r. Som sk ä l h ä rf ö r kan å beropas
s å v ä l administrativa, tekniska och ekonomiska omst ä ndigheter som s ä ker-hetsm ä ssiga aspekter.

En mycket stor del av de transporter som sker med farligt
gods sker i form av integrerade transporter mellan land och sj ö . Ett n ä ra
samarbete mellan de myndigheter som har ansvar f ö r reglering av land- resp sj ö transport
ä r d ä rf ö r n ö dv ä ndigt. Dessutom g ä ller att man vid sj ö transport till ä mpar regler, vilka i m ä nga avseenden fungerar som riktm ä rke f ö r harmonisering
av olika regelsystem p å
landtransportomr å det. En rad gr ä nsproblem
uppst å r vid ö verg ä ng fr å n ett transportmedel till ett annat, fr ä mst mellan land- och sj ö transport, t ex i form av hantering i hamnar, f ä rjetrafik m ra. Ett sammanf ö rande av myndighetsansvaret p ä sj ö sidan med
motsvarande funktioner p å
landsidan ter sig d ä rf ö r b å de naturligt och ö nskv ä rt.

Utvecklingen g å r
mot att en allt st ö rre andel av farligt
gods-transporterna till viss del sker med flyg. Ä ven h ä r g ä ller att reglerna undan f ö r
undan anpassas till FN-rekommendationerna och att det d ä rf ö r finns ett
stort intresse av att det etableras ett n ä ra
samarbete mellan

Prop. 1981/82:94 192

Luftfartsverket och ber ö rda
myndigheter inom sj ö - och landtransportomr å dena. Ett sammanf ö rande
av myndighetsfunktionerna ter sig i och f ö r
sig naturligt men ä r ä nnu nte av samma angel ä genhet som p å sj ö sidan.

Genom ett samianf ö rande
av myndighetsuppgifterna som ovan f ö rordats
skapas f ö ruts ä ttningar f ö r bl a

en effektivare samordning vid utarbetande av regler f ö r olika transportmedel,

ett b ä ttre utnyttjande av tillg ä ngliga resurser, en aktivare bevakning av och
medverkan i det internationella regelarbetet,

en samordnad information till ber ö rda parter bl a r ä ddningstj ä nsten, industrin, transport ö rer, rederier, spedit ö rer, polis,

ett samlat organ av tillr ä cklig storlek f ö r att kunna rymma expertis p ä olika omr å den,
en effektivare tillsynsverksamhet samt en samlad utbildningsverksamhet inom
farligt godsomr å det.

Vad g ä ller loKaliseringen av en s ä rskild enhet f ö r
transport av farligt gods s å b ö r denna fr å ga
om m ö jligt samordnas med behandlingen
av det uredningsf ö rslag som nyligen presenterats r ö rande produktkontrollens framtida organisation. Om
man skulle stanna f ö r utredningens f ö rslag att inte samordna annat ä n myndighetsfunktionerna f ö r landtranapprt talar enligt min uppfattning mycket
f ö r en lokalisering i n ä ra anslutning till de ö vriga n ä rmast ber ö rda myndigheterna, dvs Sj ö fartsverket och Luftfartsverket, b å da bel ä gna
i Norrk ö ping. Om man i st ä llet skulle g ä
vidare i samordningsstr ä vandena och sammanf ö ra myndighetsfunktionerna f ö r å tminstone
land- och sj ö transporter ä r det mycket som talar f ö r en samlokalisering med eller rent av ett
inordnande i en ny produktkontrollmyndighet.

Prop.
1981/82:94 193

Sammanfattningsvis borde enligt min uppfattning utredningen
inte ha stannat vid att f ö resl å en samordning av myndighetsfunktionerna f ö r landtransporter av farligt gods. I utredningsf ö rslaget borde ocks å ha ing å tt ett sammanf ö rande av myndighetsfunktionerna f ö r land- och sj ö transporter,
eventuellt ocks å flygtransporter. Betr ä ffande lokaliseringen av farligt gods-enheten s å borde den bli beroende av i f ö rsta hand till vilken/vilka myndigheter enheten har
den starkaste anknytningen i sakfr å gor
och var man kan erh å lla b ä sta m ö jliga samordning och
resursutnyttjande. Lokaliseringen b ö r
s å lunda bli beroende av s å v ä l farligt
gods-enhetens inneh å ll som ö verv ä ganden r ö rande andra organisationsf ö r ä ndringar inom
produktkontrollens omr å de.

13 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 94

Prop. 1981/82:94 194

BILAGA NR I

Arbetsgruppernas arbetsomr å den och sammans ä ttning.

Grupp I - samordning m m av regler f ö r transport av

farligt gods_____________________________________

samtliga experter samt

avdelningsdirekt ö ren
Thure Hansson, luftfartsverket

direkt ö ren Stieg
Edlund, Plast- och kemikalieleverant ö rernas
f ö rening

f ö rbundsjuristen Bertil Wendler,
Svenska ä kerif ö rbundet

avdelningsdirekt ö ren Ragnar Odeen, SJ

inspekt ö ren Lars Schalin, naturv ä rdsverket

avdelningsdirekt ö ren
Erik Tennevall, arbetarskyddsstyrelsen

sj ö kaptenen Ulrich Jahnke, Sveriges Redaref ö rening

Grupp II -
myndighetsansvaret

experterna Bj ö rkraan,
Hoppe och Str ö mgren samt sj ö s ä kerhetsdirekt ö ren Per Eriksson, sj ö fartsverket avdelningsdirekt ö r.en
Bengt-Erik Stenmark, sj ö fartsverket avdelningsdirekt ö ren Erik Tennevall, arbetarskyddsstyrelsen
trafikdirekt ö ren Per Eije, SJ inspekt ö ren Lars Schalin, naturv å rdsverket

Grupp III - tillsynfr å gor

experten Bj ö rkman samt

f ö rste byr å sekreteraren Bertil Enemo, rikspolisstyrelsen sj ö kaptenen Nils Bjernhage, sj ö fartsinspektionen spr ä ng ä mnesinspekt ö ren Owe Fredholm, spr ä ng ä mnesinspektionen tullinspekt ö ren G ö sta Hartzell,
tullverket

avdelningsdirekt ö ren
Erik Tennevall, arbetarskyddsstyrelsen byr å direkt ö ren Christer Jakobson, naturv å rdsverket sekreteraren Rune Karlsson, Svenska
kommunf ö rbundet ingenj ö r Torsten Muhrbeck, ASG

Prop.
1981/82:94

BILAGA NR 2

195

Utkast till f ö ljd ä ndring i f ö rordningen
(1949:341) om explosiva varor

Regeringen f ö reskriver
i fr å ga ora f ö rordningen (1949:341) om explosiva varor

dels att 3 § 2 mom och
47 - 53 §§ skall upph ö ra att g ä lla,

dels att 1 och 2 §§ ,
4 § 3 raom, 19 § , 58 § I mom, 59
och

60 §§ (samt 61 §
3 och 4 mom) skall ha nedan angivna lydelse

Nuvarande Ivdelse

F ö reslagen lydelse

.Med
explosiva varor f ö rst å s i denna f ö rordning varor, som best å av eller inneh å lla
explosiva eller pyrotekniska ä mnen.

Till
explosiva varor h ä nf ö ras ej explosiva luft- och gasblandningar, ej heller t ä ndstickor.

Best ä mmelserna i denna f ö rordning skola icke g ä lla betr ä ffande l ä kemedel
och uteslutande f ö r tillverkning d ä rav avsedda varor, som inneh å lla eller best å
av explosiva ä mnen; dock m å statens industriverk i den utstr ä ckning som finnes p å kallad f ö reskriva, att tillverkning annorst ä des ä n å apotek av s å dana
l ä kemedel och varor samt transport av
sistn ä mnda varor skola vara underkastade
f ö rordningens best ä mmelser.

Best ä mmelserna i denna f ö rordning skola icke g ä lla betr ä ffande l ä kemedel
och uteslutande f ö r tillverkning d ä rav avsedda varor, som inneh å lla eller best å
av explosiva ä mnen; dock m å statens industriverk i den utstr ä ckning som finnes p å kallad f ö reskriva, att tillverkning annorst ä des ä n ä apotek av s å dana
l ä kemedel och varor skola vara
underkastade f ö rordningens best ä mmelser.

I fr å ga om transport av explosiva varor finns

s ä rskilda best ä mmelser.

2
§

Denna f ö rordning skall allenast i den m å n regeringen s ä rskilt
f ö rord-nar d ä rom ä ga
till ä mpning p ä f ö rsvarets fab-riker,
verkst ä der, forskningsanstalter och f ö rr å d samt
kronan tillh ö -riga explosiva varor, som ä ro avsedda f ö r
f ö rsvarets behov.

Denna f ö rordning
skall allenast i den m ä n regeringen s ä rskilt f ö rordnar
d ä rom ä ga till ä mpning p å f ö rsvarets
fabriker, verkst ä der, forskningsanstalter och f ö rr å d samt
kronan tillh ö riga explosiva varor, som ä ro avsedda f ö r
f ö rsvarets behov. Vad i denna f ö rordning stadgas om transport skall dock utan s å dant s ä rskilt
f ö rordnande g ä lla ä ven
explosiva varor som nyss n ä mnts, s å vida icke transporten sker under ledning av milit ä rbef ä l eller
annan av f ö rsvarsmyndighet f ö rordnad person.

Betr ä ffande ammunition och t ä ndmedel, som. avses i vapenlagen (1973:1176), samt hagelpatroner
och h ä rf ö r avsedda t ä ndhattar ä vensom f ö r
jaktstudsare avsedd kulammunition med central ant ä ndning skola best ä mmelserna i 5 och 7 kapitlen av
denna f ö rordning ä ga till ä mpning
allenast p ä tillverkares och handlandes
befattning med s ä dana varor i och f ö r r ö relsen.

4 § 3 raora

Med till ä mpning av best ä mmelserna
i denna f ö rordning avg ö r statens industriverk till vilket huvudslag och
till vilken transportklass explosiv vara ä r
att h ä nf ö ra samt, efter samr å d med krigs-

Med till ä mpning av be-st ä ramelserna
i denna f ö rordning avg ö r statens industriverk till vilket huvudslag samt,
efter samr å d med krigsmateriel-inspektionen
inom handels-

matrielinspektionen inom han-del.departementet, huruvida
explosiv vara skall anses som milit ä r
explosiv vara.

departementet,
huruvida explosiv vara skall anses som milit ä r explosiv vara.

19 §

Explosiv vara skall, d å
den s å som f ä rdig handelsvara utl ä mnas fr å n tillverkningsst ä lle
eller fr ä n handelsr ö relse, vara f ö rpackad
p å ett ä ndam å lsenligt och betryggande s ä tt.

I sarama k ä rl eller l å da
m å icke packas flera slag av
explosiva varor, s å vida ej statens industriverk betr ä ffande ifr å gavarande
varuslag medgivit sampackning. Utan industriverkets medgivande m å ej i k ä rl
eller l å da, som inneh å ller explosiv vara, inrymmas annat f ö rem å l, som icke
erfordras f ö r varans f ö rpackning.

skall ytterf ö rpackning vara m ä rkt s å , att varans egenskap av explo-siv
vara tydligt fram-

D ä r ej statens industriverk D ä r ej statens induj'■ medgivit annat, skall
ytter- striverk medgivit annat, f ö rpackning
vara m ä rkt s ä , att varans egenskap av explosiv vara samt transportklass tydligt
framg å .

g ä r.

58 § 1 mom

I saratliga ä renden
enligt denna f ö rordning, f ö r vilkas avg ö rande
tekniska synpunkter ha betydelse, skall den beslutande myndigheten, d ä r ej s ä rskilda
sk ä l f ö ranleda till annat, inh ä mta
yttrande fr ä n spr ä ng ä mnesinspektionen. I annat ä rende ä n
som avses i 52 § ä r polismyndighet dock skyldig att h ö ra inspektionen endast om f ö rh å llandena i det enskilda fallet giva s ä rskild anledning d ä rtill.

I samtliga ä renden enligt
denna f ö rordning, f ö r vilkas avg ö rande
tekniska synpunkter ha betydelse, skall den be-slutande myndigheten, d ä r ej s ä rskilda
sk ä l f ö ranleda till annat, in-h ä mta
yttrande fr å n spr ä ng ä mnesinspektionen. Polismyndighet ä r dock skyldig att h ö ra inspektionen endast om f ö rh ä l-landena i det enskilda

Prop. 1981/82:94 198

fallet giva s ä rskild
an-ledning d ä rtill.

I ä renden, d ä r k ä nnedom kr ä ves om n å gons
personliga egenskaper eller l ä mplighet,
skall yttrande inh ä mtas fr å n polismyndigheten i den ort, d ä r vederb ö rande
har sitt hemvist, s å vida icke av s ä rskilda sk ä l
s å dant yttrande icke finnes
erforderligt.

D å vid ä rendes avg ö rande h ä nsyn
b ö r tagas till ordnings- och s ä kerhetssynpunkter, skall polismyndigheten i orten h ö ras, s å vida
icke av s ä rskild anledning s å dant yttrande ej ä r
p å kallat. D å brandskyddssynpunkter f ö ranleda d ä rtill,
skall brandchefen i orten beredas tillf ä lle
att yttra sig.

I ö vrigt skall i ä renden varom h ä r
ä r fr ä ga yttrande inh ä mtas fr ä n ber ö rda
myndigheter i den utstr ä ckning s å pr ö vas
erforderligt.

59 §

Ut ö ver vad f ö rut sagts ä ger
Ut ö ver vad f ö rut sagts

statens industriverk meddela ä ger
statens industriverk

f ö reskrifter som g ä ller till- meddela f ö reskrifter som

verkning, handel, hante.''ing, g ä ller
tillverkning, han-

f ö rv ä rv, ö verl å telse, tr ä ns- del, hantering, f ö rv ä rv,