Prop. 1981/82:99

Prop.
1981/82:99

Regeringens proposition

1981/82:99

om mineralpolitik —
förslag till vissa åtgärder inom mineralområdet;

beslutad
den 24 februari 1982

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll för den åtgärd eller det ändamål som framgår av
föredragandens hemställan.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

NILS
G ÅSLING

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Propositionen
anger de allmänna utgångspunkterna och förutsättningarna för mineralpolitiken.
Mineralpolitiken bör skapa förutsättningar för en god försörjning av
mineralråvaror för den svenska indiistrin. Den skall främja och möjliggöra
nyttiggörandet av Sveriges egna mineralresurser med fullt beaktande av
miljökraven och kraven på ett effektivt resursutnyttjande. Mineralpolitiken
skall också främja en god hushållning med mineralråvarorna. Mot denna bakgrund
lämnas förslag till organisatoriska och finansiella åtgärder samt föreslås
vissa lagändringar m.m. Förslagen lämnas med utgångspunkt i det mycket omfattande
utredningsmaterial m.m. som under åren 1977-1981 framlagts inom mineralområdet.

I
propositionen redogörs för svensk gruv- och mineralindustri och dess utveckling
under de senaste åren. Även gruvutrustningsindustrin berörs. Internationella
strukturfrågor samt investeringsfrågor i och utanför Sverige berörs härvid
såväl vad avser svenskt som utländskt kapital.

Propositionen
behandlar forskning och utveckling, vissa samverkans-och samordningsfrågor inom
gruv- och mineralindustrin, markanvändnings- och informationsfrågor, särskilda
sysselsättningsåtgärder inom mineralområdet, samt internationellt
mellanstatligt samarbete. Härvid behandlas mineralresursernas nyttiggörande i
ett brett perspektiv.

Den
nya mineralpolitiska verksorganisationen redovisas. Uppdragsverksamheten inom
Sveriges geologiska undersökning (SGU) överförs fill bolagsform. Bolaget bör
ges finansiella och andra möjligheter till en utvidgad internafionell
verksamhet, bl.a. i samverkan med berörd industri.

1 Riksdagen 1981182. 1 .saml. Nr 99

Prop.
1981/82:99 2

SGU:s
myndighetsuppgifter breddas till att omfatta även de huvudsakliga uppgifter
statens industriverk f.n. har inom mineralområdet. SGU blir chefsmyndighet för
bergmästarämbetena. På sikt bör ytteriigare regionali-sering ske av SGU.
Nämnden för statens gruvegendom tillförs ett eget kansli och får en delvis
ändrad verksamhetsinriktning. Nämndens framtida verksamhetsinriktning skall
övervägas ytteriigare. För genomförandet m.m. av den nya organisationen begärs
medel dels för innevarande budgetår, dels för budgetåret 1982/83 samt även
vissa åtaganden m. m. för budgetåren 1983/84-1985/86. Den nya organisationen
avses i allt väsentligt kunna träda i funktion den 1 juli 1982.

Vidare lämnas förslag till
andra särskilda mineralpolitiska åtgärder för att underiätta gruv- och
mineralindustrins egen utveckUng. För att stimulera och bredda prospekteringen
föreslås dels att samtliga statsgruvefält avvecklas, dels att nämnden för
statens gruvegendom får lämna prospek-teringsstöd, dels vissa lagändringar.

Förslagen vad avser
lagstiftning innebär, förutom vissa ändringar till följd av
organisationsförändringarna, i huvudsak att gruvlagen (1974:392) ändras med
innebörd att ytteriigare några viktiga metaller samt industrimineral blir
inmutningsbara. Vad avser lagen (1974:890) om vissa mineral-fyndigheter,
innebär förslagen att för undersökning och bearbetning av alunskiffer fordras
särskild koncession samt att torv utan koncession kan få utvinnas av
fastighetsägaren om annan ej har beviljats koncession. I lagen införs också ett
skydd för pågående husbehovstäkt av torv. Den nya lagstiftningen föreslås träda
i kraft den 1 juli 1982.

Prop. 1981/82:99 LAGFÖRSLAG

1 Förslag till

Lag om ändring i gruvlagen (1974:342)

Härigenom föreskrivs i fråga om gruvlagen (1974:342)

dels au i 4 kap. 40 §, 6 kap. 11 och 12 §§, 10 kap. 10 §
saml 12 kap. 1-3 §§ orden "statens industriverk" skall bytas ut mot
"Sveriges geologiska undersökning",

dels att i 4 kap. 40 § ordet "verket" skall
bytas ut mot "undersökningen",

dels att i 12 kap. 3 § ordet "industriverket"
skall bytas ut mot "Sveriges geologiska undersökning",

dels att 1
kap. 2 §, 2 kap. 2 §, 3 kap. 5 §, 6 kap. 4 och 5 §§ samt 11 kap. 1 § skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

1 kap Mineralfyndighet år inmutnings-bar om den innehåller

1. malm till någon av följande metaller, nämligen guld,
silver, platina, kvicksilver, koppar, bly, zink, järn, mangan, krom, kobolt,
nickel, titan, vanadin, molybden, volfram, tenn, vismut, antimon och arsenik,
dock icke sjö- eller myrmalm, eller

grafit.

2. svavelkis, magnetkis, apatit eller magnesit.

2 kap.

Inmutningsrätt får ej beviljas inom område som redan är
inmutat eller utmålslagt.

Inom område som under det senast förflutna året eller del
därav varit inmutat eller utmålslagt får inmutningsrätt beviljas endast efter
medgivande från statens industriverk.

Föreslagen lydelse

2§

En mineralfyndighet år inmul-ningsbar om den innehåller

1. guld, silver, platina, kvicksil

ver, koppar, bly, zink, järn, man

gan, krom, kobolt, nickel, titan,

vanadin, molybden, volfram, tenn,

vismut, antimon, arsenik, litiiim,

lantan, cerium, praseodym, neo-

dym, europium, samarium, prome-

tium, yttrium, gadolinium, terbium,

dysprosium, holmium, erbium, tu-

lium, ytterbium, lutetium, skan-

dium, niob, tantal, dock inte sjö

dier myrmalm, eller

2. svavelkis,
magnetkis, grafit,

apatit, magnesit, tungspat eller

flusspat.

Fyndigheten är dock inte inmut-ningsbar, om det
mineraliska ämnet ingår i alunskiffer.

2§

Inmutningsrätt får inte beviljas inom områden som redan är
inmutade eller utmålslagda.

Söks inmutningsrätt inom ett område som under det senast
förflutna året före ansökningens ingivande eller någon del av detta har varit
inmutat eller utmålslagt, får inmutningsrätt beviljas endast efter medgivande
från myndighet som regeringen bestämmer.

Prop. 1981/82:99

Föreslagen
lydelse

Nuvarande
lydelse

5§

3 kap.

Undersökningstiden är tre år från dagen för mutsedelns
utfärdande. Efter ansökan hos bergmästaren har inmutaren rätt att få tiden
förlängd med sammanlagt högst tre år. Förlängning får dock inte medges, om
något ändamålsenligt arbete inte har utförts och inte heller kan antas bli
utfört.

Inmutaren
har därefter rätt att efter ansökan hos bergmästaren få undersökningstiden
ytteriigare förlängd med sammanlagt högst fyra år, om synnerliga skäl
föreligger.

Undersökningstiden är tre år från dagen för mutsedelns
utfärdande. Efter ansökan hos bergmästaren äger inmutaren få tiden förlängd med
sammanlagt högst tre är. Förlängning får dock icke medges, om något
ändamålsenligt undersökningsarbete ej utförts och ej heller kan antagas bli
utfört.

Inmutaren äger efter ansökan hos statens industriverk, få
undersökningstiden ytterligare förlängd med sammanlagt högst fyra år, om
synnerliga skäl föreligger.

Vid prövning av frågan om förlängning enligt första eller
andra stycket skall inmutningshinder som anges i 2 kap. 2-5 §§ beaktas, om
hindret förelåg redan då inmutningsrätten beviljades.

6 kap.
Gruvarbetet får icke bedrivas på sådant sätt att gruvans framtida bestånd
äventyras eller att tillgodogörandet av kvarlämnad tillgång på malm
omöjliggöres eller i väsentlig mån försvåras eller så, att uppenbar
misshushållning med malm på annat sätt äger rum.

4§

Gruvarbetet får icke bedrivas på sådant sätt att gruvans
framtida bestånd äventyras eller att tillgodogörandet av kvarlämnad tillgång
på mineral som omfattas av denna lag omöjliggöres eller i väsentlig mån
försvåras eller så, att uppenbar misshushållning med sådan mineral på annat
sätt äger rum.

Utfraktsvägar
och orter som leder till gruvans obrutna delar skall hållas öppna. För
igenläggning av sådan utfraktsväg eller ort kräves tillstånd av bergmästaren,
även om rätten till utmålet icke längre består.

6 kap.
Bergmästaren får förelägga gruv-innehavaren att inom viss tid vidtaga åtgärd
som behövs för att förekomma fara för gruvans bestånd eller annans egendom,
trygga tillträdet till gruvans obrutna delar eller hindra uppenbar
misshushållning med malm. Efterkommes icke föreläggandet, kan bergmästaren
låta utföra sådan åtgärd på gruvinneha-varens bekostnad eller förordna att
gruvarbetet skall inställas till dess åtgärden vidtagits. Bergmästaren får i
nämnda syfte också meddela gruvinnehavaren andra föreskrifter i fråga om
gruvarbetets bedrivande.

5§

Bergmästaren får förelägga gruvinnehavaren alt inom viss
lid vidtaga åtgärd som behövs för att förekomma fara för gruvans bestånd eller
annans egendom, trygga tillträdet till gruvans obrutna delar eller hindra
uppenbar misshushållning med mineral som omfattas av denna lag. Efterkommes
icke föreläggandet, kan bergmästaren låta utföra sådan åtgärd på
gruvinnehava-rens bekostnad eller förordna att gruvarbetet skall inställas tUl
dess åtgärden vidtagits. Bergmästaren får i nämnda syfte också meddela
gruvinnehavaren andra föreskrifter i fråga om gruvarbetets bedrivande.

Prop.
1981/82:99 5

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Bedrives
gruvarbetet på sådant sätt att uppenbar fara uppstår för gruvans bestånd eller
annans egendom, får bergmästaren förbjuda arbetets fortsatta bedrivande.

Föreskrifter
och förbud som avses i denna paragraf länder omedelbart till efterrättelse.

11
kap. 1 §

Statens industriverk och berg- Bergmästarna utövar tillsyn över

mästarna utövar tillsyn
över efter- efterlevnaden av vad som i denna levnaden av vad som i denna
lag lag föreskrivs om undersökningsar-föreskrives angående
undersök- bete och gruvdrift, ningsarbete och gruvdrift.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1982. Den som vid utgången av juni 1982 bedriver
arbete för vilket tillstånd därefter behövs enligt denna lag får, under
förutsättning att ansökan om sådant tillstånd görs före den 1 juli 1983,
fortsätta verksamheten för samma ändamål utan tillstånd till dess ansökningen
slutligt prövats. Inmutare har efter ikraftträdandet ej rätt till utmål för
bearbetning av fyndighet som avses i 1 kap. 2 § andra stycket. För beviljade
utmål för sådana fyndigheter tillämpas äldre bestämmelser.

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter

dels
att i 15 § orden "statens industriverk" skall bytas ut mol
"myndighet som regeringen bestämmer"

dels
att i 46 och 47 §§ orden "statens industriverk" skall bytas ut mot
"Sveriges geologiska undersökning",

dels
att 1, 2, 9, 10, 40, 42, 43 och 48 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

I §

För undersökning och bearbet- För undersökning och bearbet

ning av fyndighet av ning av fyndighet av

1.
olja, gas, stensah eller annat 1. olja,
gas, stensah eller annat salt som förekommer på likartat salt
som förekommer på likaratat sätt, säU,

2.
alunskiffer/ö/-fl///<n'/nrtfl
o//a 2. alunskiffer, eller gas,

3.
stenkol, eldfast lera eller 3.
stenkol, eldfast lera eller klinkrande lera, klinkrande lera,

4.
uranhaltigt eller toriumhaltigt 4.
uranhaltigt eller toriumhaltigt mineral, eller mineral, eller

5.
torv för att utvinna energi 5. torv
för att utvinna energi fordras, om ej annat följer av 8 eller fordras,
om ej annat följer av 8 eller

Prop.
1981/82:99

Nuvarande lydelse

9 § särskilt tillstånd (koncession). I fråga om
förberedande undersökning finns bestämmelser i 15 §.

Fastighetsägaren
får utan koncession för husbehov utnyttja gas som framkommit på annat sätt än i
samband med sökande efter olje- eller gasfyndighet, även om annan har
koncession inom området. Fastighetsägaren får också utan koncession för
husbehov utnyttja torv för energiändamål, så länge annan ej har bearbetningskoncession
för fyndigheten.

Föreslagen lydelse

9 §, särskilt tillstånd (koncession). I fråga om
förberedande undersökning finns bestämmelser i 15 §.

Fastighetsägaren
får utan koncession för husbehov utnyttja gas som framkommit på annat sätt än i
samband med sökande efter olje- eller gasfyndighet, även om annan har
koncession inom området.

2 § Fråga
om koncession prövas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Ansökan om
koncession ges in till statens industriverk. Den som söker koncession skall
eriägga ansökningsavgift i enlighet med vad regeringen föreskriver.

Den som
söker koncession skall erlägga ansökningsavgift i enlighet med vad regeringen
föreskriver.

Har
koncession icke meddelats i fråga om fyndighet som avses i 1 § 2 och 3 får den
utan koncession bearbetas av fastighetsägaren. Vad som sagts nu gäller ej om
fyndigheten finns inom område där inmutare eller gruvinnehavare har rätt att
utföra undersökningsarbete enligt 8 § första stycket 1 och ej heller om den
finns inom område som omfattas av bearbetningskoncession för annan fyndighet.

Har
koncession inte meddelats i fråga om fyndighet som avses i 1 § 2. 3 eller 5,
får den utan koncession bearbetas av fastighetsägaren. Vad som sagts nu gäller
inte om fyndigheten finns inom ett område där någon inmutare eller
gruvrättshavare har rätt att utföra undersökningsarbete enligt 8 § första
stycket 1, och inte heller om den finns inom ett område som omfattas av bearbetningskoncession
för en annan fyndighet. Fastighetsägaren får heller inte utan koncession
bearbeta fyndighet som avses i I § 5, om länsstyrelsen för visst fall
beslutar att koncession skall krävas för bearbetning. Så skall ske om en
koncessionsprövning av särskilda skäl är påkallad för att ta ställning till
skyddet för mot bearbetning stående intressen av speciell art. Frågan prövas av
länsstyrelsen på särskild begäran av den som ämnar påbörja bearbetning eller i
sam-

Prop. 1981/82:99 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

band med prövning av tillstånd till takt enligt 18 §
naturvårdslagen (1964:822).

Fastighetsägaren får utan koncession för husbehov utnyttja
gas som framkommit på annat sätt än i samband med sökande efter olje- eller
gasfyndighet, även om annan har koncession inom området.

Fastighetsägaren får också utan koncession för husbehov
utnyttja torv för energiändamål, så länge annan ej har bearbetningskoncession
avseende fyndigheten.

Meddelas bearbetningskoncession för någon annan än
fastighetsägaren ifråga om en fyndighet där denne utvinner torv för sitt husbehov,
skall koncessionen, om inte särskilda skäl föranleder annat, förenas med
villkor som gör det möjligt för fastighetsägaren att på skäliga villkor även i
fortsättningen få torv för sitt husbehov.

10 §

Koncession kan förenas med föreskrifter som behövs för att
skydda allmänna intressen eller enskild rätt eller som eljest påkallas för att
främja ett från allmän synpunkt ändamålsenligt utforskande och tillvaratagande
av naturtillgångarna.

Koncession kan göras beroende av att undersökning eller
bearbetning sker i viss omfattning.

I koncession kan föreskrivas att staten skall ha rätt att
deltaga i verksamheten eller att koncessionsinnehavaren skall utge avgift
eller produktionsandel till staten eller iakttaga annat liknande villkor.

I fråga om bearbetningskoncession för torv flnns
bestämmelser om visst vUlkor i 9 § tredje stycket.

40 §

Statens
industriverk och bergmästarna utövar tillsyn över efterlevnaden av vad som i
eller med stöd av denna lag föreskrives om undersökning och bearbetning.

Innehavare
av koncession eller annan som utövar verksamhet enligt denna lag skall på
anfordran lämna industriverket och bergmästarna de upplysningar och handlingar
som behövs för tillsynen. Industriverket och bergmästarna fär meddela
bestämmelser för att tryg-

Bergmästarna
utövar tillsyn över efterlevnaden av vad som i eller med stöd av denna lag
föreskrivs om undersökning och bearbetning.

Den som innehar koncession eller utövar verksamhet enligt
denna lag skall pä anfordran lämna bergmästarna de upplysningar och handlingar
som behövs för tillsynen. Bergmästarna får meddela bestämmelser för alt trygga
efterlevnaden av vad som i eller med

Prop. 1981/82:99

Nuvarande
lydelse

ga
efterlevnaden av vad som i eller med stöd av denna lag föreskrives i fråga om
undersökning och bearbetning.

Föreslagen
lydelse

stöd
av denna lag föreskrivs i fråga om undersökning och bearbetning.

42 §' Påbörjas
undersökningsarbete utan att säkerhet ställts enligt vad som föreskrivs i 20 §
andra stycket eller 32 § fjärde stycket eller utförs anläggning i strid med 15
§ andra stycket, 22§ andra stycket eller 32§ flärde stycket, får tingsrätten på
ansökan av den som äger eller innehar marken förordna att arbetet skall
inställas eller att anläggningen skall las bort på undersökarens bekostnad.

Åsidosätts förbud som
statens industriverk meddelat enligt 43 § andra stycket, får tingsrätten på
ansökan av industriverket meddela handräckning för att åstadkomma rättelse.

Åsidosätts förbud som
bergmästaren meddelat enligt 43 § andra stycket, får tingsräUen på ansökan av
bergmästaren meddela handräckning för att åstadkomma rättelse.

I
fråga om åtgärd som avses i första eller andra stycket finns bestämmelser i 17
§ handräckningslagen (1981:847).

43 §

Iakttager
koncessionshavare icke föreskrift som meddelats med stöd av 10 § första stycket
eller efterkommer han eller annan icke vad som föreskrives eller begäres med
stöd av 38 §, 39 § eller 40 § andra eller tredje stycket, kan statens industriverk
vid vite förelägga honom att fullgöra sina skyldigheter. Sådant föreläggande
skall delges.

Bedrives arbete på sådant
sätt att uppenbar fara för allmänt eller enskilt intresse uppkommer, får statens
industriverk förbjuda arbetets fortsatta bedrivande. Sådant förbud länder
omedelbart till efterrättelse.

Iakttar en
koncessionshavare inte föreskrift som meddelats med stöd av 10 § första stycket
eller efterkommer han eller annan inte vad som föreskrivs eller begärs med
stöd av 38 §, 39 § eller 40 § andra eller tredje stycket, kan bergmästaren vid
vite förelägga honom att fullgöra sina skyldigheter. Sådant föreläggande skaU
delges.

Bedrivs arbete på sådant
sätt att uppenbar fara för allmänt eller enskilt intresse uppkommer, får bergmästaren
förbjuda arbetets fortsatta bedrivande. Sådant förbud länder omedelbart till
efterrättelse.

Mot beslut av statens
industriverk ifråga som avses i 15 §, första stycket, 32 § tredje stycket och
33 § andra stycket föres talan hos regeringen genom besvär.

Beslut enligt 15 § första
stycket och beslut av Sveriges geologiska undersökning i frågor som avses i 32
§ tredje stycket 33 § andra stycket får överklagas hos regeringen genom
besvär.

Senaste
lydelse 1981:864.

Prop.
1981/82:99 9

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

I
annat fall än som avses i första I annat fall än spm avses i första

stycket
skaU talan mot beslut av stycket får beslut enligt denna lag

industriverket
i fråga spm verket av Sveriges geologiska undersök-

enligt
denna lag har att pröva föras ning överklagas hos kammarrätten

hos
kammarrätten genom besvär. genom besvär.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1982. Den som vid utgången av juni 1982 bedriver
arbete för vilket tillstånd därefter behövs enligt denna lag får, under
förutsättning att ansökan om sådant tillstånd görs före den 1 juli 1983,
fortsätta verksamheten för samma ändamål utan tillstånd till dess ansökningen
slutligt prövats.

3
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln

Härigenom
föreskrivs att i 15 § lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln orden'
"statens industriverk" skall bytas ut mot "Sveriges geologiska
undersökning".

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1982.

'
Senaste lydelse av 15 § 1974: 891.

Prop. 1981/82:99 10

Utdrag

INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-02-24

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo,
Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasspn,
Gustafsspn, Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande:
statsrådet Åsling

Proposition
om mineralpolitik — förslag till vissa åtgärder inom mineralområdet

1 Inledning

Riksdagen
har under åren 1974-1981 vid skilda tillfällen uttalat sig om behov av oHka
åtgärder inom det mineralpolitiska området. Under denna tid har också, delvis
tiU följd av riksdagens beslut, ett mycket omfattande underlagsmaterial tagits
fram. Materialet har i vissa delar legat fill grund för redan fattade beslut av
riksdag, regering och olika myndigheter, men också i avsevärd mån utgjort
vägledning och stöd för olika beslut inom gruv- och mineralindustrin.

Det
föreligger emellertid enligt min mening fortfarande behov av särskilda
åtgärder. I detta sammanhang har jag funnit det lämpligt att ta upp följande
riksdagsbeslut m. m.

Vid
sin behandling av propositionen 1974:32 med förslag till gruvlag m.m. uttalade
riksdagen bl.a. att ytterligare överväganden beträffande regleringen av
konflikter mellan gruvintresset samt plan- och skyddsintressen av rikskaraktär
måste anses lämpliga (prop. 1974:32, NU 1974:39, rskr 1974:276).

Vissa
förslag om samordning mellan handläggningen av ärenden enligt främst gruvlagen
(1974:342) och ärenden enligt byggnadslagstiftningen har lämnats av statens
planverk i samråd med riksantikvarieämbetet, statens naturvårdsverk och statens
industriverk i rapporten (statens planverk, dnr R 1356/77) Förbättrat
informationsutbyte vid handläggning av gruvlagsärenden. Rapporten har
remissbehandlats. Liknande frågor och frågor om förbättrad information i
gruvlagsärenden har tagits upp även av vissa länsstyrelser och verk i deras
yttranden över den fysiska riksplaneringens planeringsskede.

Prop.
1981/82:99 11

I
september 1979 publicerades bostadsdepartementets rapport (SOU 1979:54, 55)
Hushållning med mark och vatten 2.1 rapporten, som behandlar formerna för den
fortsatta fysiska riksplaneringen, behandlas bl.a. vissa frågor om
mineralresurser. Rapporten har remissbehandlats. En redogörelse för förslagen
samt remissinstansernas synpunkter har lämnats i regeringens proposition
1980/81: 183 (s. 142) Fortsatt fysisk riksplanering.

Vid sin behandling av
propositionen 1978/79:100 i vad avsåg mineralförsörjning m.m. och viss del av
propositionen 1978/79: 127 om åtgärder för att främja sysselsättningen i
Norrbotten uttalade riksdagen bl. a. att det är betydelsefullt att
gruvindustrin får förbättrade verksamhetsmöjligheter och att regeringen därför
borde redovisa ett gruvpolitiskt handlingsprogram för riksdagen. Riksdagen
uttalade sig också för en viss översyn av gruv- och minerallagstiftningen
(prop. 1978/79:100 bil. 17 och prop. 1978/ 79:127 bil. 1, NU 1978/79:41, rskr
1978/79:325).

I regeringens
proposition (1980/81:90) om rikfiinjer för energipolitiken aktualiserades vissa
förenklingar m. m. i tillståndsförfarandet rörande kpncession för undersökning
och bearbetning av torvfyndigheter enligt lagen (1974:890) om vissa
mineralfyndigheter. I propositionen angavs bl. a. att länsstyrelserna avsägs ta
över prövningen av dessa koncessionsärenden från regeringen och statens
industriverk. De planerade ändringarna föranledde ingen erinran från
riksdagen. Dessa frågor har behandlats i den inom industridepartementet
utarbetade promemorian (Ds I 1981:17) Enklare regler om torvutvinning för
energiändamål. Promemorian har remissbehandlats. Promemorian samt en
förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I resp. bilaga 2.

Riksdagen
fattade våren 1981 beslut om en ny organisation inom mine-ralpmrådet (prpp.
1980/81:130, NU 1980/81:43 Pch 67, rskr 1980/81:349). Med stöd av regeringens
bemyndigande den 26 februari 1981 tillkallades en organisationskommitté (I
1981:02) med uppdrag att utreda vissa frågor om den mineralpolitiska
verksorganisationen (Dir. 1981:18 och 50). Kommittén har överlämnat bl. a.
betänkandet (Ds I 1981:20) Förslag till ny mine-ralpolitisk verksorganisation.

Som
jag inledningsvis nämnde har en mycket omfattande utredningsverksamhet på
mineralområdet bedrivits de senaste åren. Inom industridepartementets
verksamhetsområde har, förutom de nyss nämnda förslagen inom torv- och
organisationsområdet, följande utredningsförslag m.m. lämnats.

Hösten
1977 överlämnade näringspolitiska rådets arbetsgrupp för råva-rufrågor
rapporten (Ds I 1977:8) Råvaror och råvarupolitik - underiag för svenska
bedömningar.

Mineralpolitiska
utredningen (MPU), som tillkallades år 1974, överlämnade år 1977
delbetänkandet (SOU 1977:75) Industrimineral. Den publicerade under åren 1978
och 1979 rapporter om malmtillgångar och pros-

Prop. 1981/82:99 12

pektering,
forskning och utveckUng inom svensk mineralindustri samt miljöpåverkan och
återställning vid mineralutvinning. Genom delbetänkandet (SOU 1979:40) Malmer
och metaller fullgjorde utredningen sin första uppgift att utarbeta långsiktiga
prognoser över Sveriges försörjning med mineraliska ämnen för tiden till år
2000. MPU hade också till uppgift att på grundval av de gjorda prognoserna
överväga om en ändrad inriktning eller utformning av mineralpoUuken är
motiverad med hänsyn till samhällets långsiktiga behov. I sitt slutbetänkande
(SOU 1980: 12) Mineralpolitik redovisade utredningen sina slutsatser.
Betänkandena har remissbehandlats. En sammanfattning av betänkandet vad avser
lagstiftning samt en förteckning över remissinstanser i denna del och en
sammanställning av remissyttrandena beträffande lagstiftningsfrågorna bör fogas
till prptokol-let i detta ärende spm bilaga 3 resp. bilaga 4. En redogörelse
för vissa andra av utredningens förslag samt remissyttrandena över dessa
förslag har lämnats i regeringens proposition 1980/81:130 (bilagorna 21 och 22)
Industripolitikens inriktning m.m.

Regeringen
uppdrog i april 1974 åt statens industriverk att utreda vissa frågor rörande
utvinningen av sand och grus särskilt från havsområden. Industriverket har
avlämnat sin slutrapport (SIND 1980:1) Grus och sand på land och i hav. Verket
har gjort en allmän översikt av landets grusförsörjning med avseende på
tillgångarnas art och geografiska fördelning. Även konsumtipnens utveckling och
möjligheterna att utnyttja alternativa material till naturgrus har studerats,
liksom förutsättningarna för en ökad utvinning av sand och grus från
havsområden. Rapporten har remissbehandlats. En sammanfattning av rapporten
samt en förteckning över remissinstanser och en sammanställning av
remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5 resp.
bilaga 6.

På
uppdrag av regeringen har industriverket också utrett vissa frågor rörande
kalksten och dolomit (SIND PM 1977:9) samt brytning av diabas (SIND PM 1977:
14) och alunskiffer (SIND PM 1978:2-3). Industriverket har vidare gjort ett
flertal s.k. länsutredningar som utgörs av genomgångar på länsnivå av geologisk
uppbyggnad, kända mineralförekomster samt prospekteringsverksamhet.
Sammanställningar har gjorts för bl. a. Västerbotten (1979), Jämtland (SIND PM
1980:4), Västernorrland (SIND PM 1980:18) och Gävlebprg (SIND PM 1980:19).

I
utredningen (SIND PM 1981:8) Malmfältens framtid har industriverket analyserat
prpblemen i de norrbpttniska malmfältsregionerna. Denna analys utgör en del av
bakgrundsmaterialet för den under år 1981 tillkallade utredningen (I 1981:06)
om utvecklingen på längre sikt av malmfältskommunerna i Norrbottens län (Dir.
1981:33).

Industriverket
har också på uppdrag av regeringen hösten 1981 utrett förutsättningarna för att
avveckla statsgruvefälten.

Regeringen
beslöt i juni 1978 att en delegation skulle inrättas för samråd mellan de i
Mellansverige verksamma gruvföretagen, berörda samhällsor-

Prop.
1981/82:99 13

gan
och arbetsmarknadens parter i frågor som rör den mellansvenska gruvindustrins
förhållanden och utveckling. Delegationen fick också till uppgift att studera
de möjligheter till på sikt lönsam verksamhet inom mellansvensk gruvindustri
som finns eller kan skapas. Utredningsarbetet har bedrivits i nära samarbete
med bl.a. berörda myndigheter och MPU. Delegationen har avlämnat sin
huvudrapport (Ds I 1981:2) i mars 1981. En sammanfattning av rapporten och
delegationens rekommendationer bör fogas tiU protokollet i detta ärende som
bilaga 7.

I
betänkandet (SOU 1980:23) Stadigt kunnande till salu - export av tjänster från
myndigheter och bolag - föreslogs åtgärder för att öka exporten av tjänster
från bl.a. Sveriges geologiska undersökning (SGU). En sammanfattning av den del
av betänkandet som rör SGU bör fogas till protokollet i detta ärende som bUaga
8. Flertalet av utredningens övriga förslag har tidigare behandlats av
riksdagen (prop. 1980/81:171, NU 1980/ 81:58, rskr 1980/81:426).

Förutom
dessa utredningar har bl.a. sekretariatet för framtidsstudier utgett ett antal
resurs- och råvarustudier. Vidare har synpunkter och förslag till åtgärder på
mineralomrädet förts fram i skrivelser frän länsstyrelser, kommuner,
organisationer, företag och enskilda.

I
prop. 1981/82:100 (bil. 17 s. 57) har regeringen föreslagit riksdagen att, i
avvaktan på särskild proposition, för budgetåret 1982/83 beräkna till Sveriges
geologiska undersökning: Geologisk kartering samt information och dokumentation
ett reservationsanslag av 35617000 kr., till Sveriges geologiska undersökning:
Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag av 1000 kr., till Sveriges geologiska
undersökning: Prospektering m. m. ett reservationsanslag av 7969000 kr., till
Sveriges geologiska undersökning: Utrustning ett reservationsanslag av 5000000
kr., till Bergsstaten ett förslagsanslag av 1799000 kr., till Statens
gruvegendom: Prospektering och bryt-värdhetsundersökningar ett
reservationsanslag av 72077000 kr. och till Statens gruvegendom:
Egendomsförvaltning m. m. ett förslagsanslag av 6371000 kr.

Mot
bakgrund av riksdagens av mig nämnda beslut framför allt beslutet våren 1981 om
ny mineralpolitisk verksorganisation och med stöd av bl. a. det nämnda
underlagsmaterialet anser jag det lämpligt att regeringen nu föreslår riksdagen
vissa ytterligare åtgärder inom det mineralpolitiska området samt även
redovisar den nya organisationen. Jag anhåller att nu få ta upp även
budgetfrågorna för berörda myndigheter och organ, förutom för budgetåret
1982/83, även vissa budgetfrågor för innevarande budgetår samt vissa åtaganden
för budgetåren 1983/84-1985/86.

Prop. 1981/82:99 14

2
Mineraipolitiken och dess förutsättningar m. m.

2.1
Mineralpolitiken — en del av industripolitiken

Svensk
mineralpolitik har mycket gamla anor. Staten har traditionellt varit aktiv inom
detta område. Landets industrialisering har i stor utsträckning baserats på
inhemska råvaror. Svensk gruvindustri utgjorde också grunden för flera av
Sveriges verkstadsföretag. Vi har även i dag större råvaruresurser än flertalet
jämförbara industriländer. Vårt land producerar och exporterar fortfarande en
betydande mängd råvaror, bl.a. mineralråvaror. I andra fall har
förädlingsgraden successivt ökats. Basen för denna produktion och expprt av
viktiga insatsvarpr är inhemsk råvaruutvinning.

En
livskraftig gruv- pch mineralindustri är viktig för svenskt näringsliv. Förutpm
försörjningstrygghet i fråga om vissa metaller ger denna industri traditionellt
sysselsättning i glesbygden. Den har regionalt och lokalt stor betydelse i
samhällsekonomin. Svensk gruv- och mineralindustri har fortfarande också
betydelse för viktiga delar av verkstadsindustrin. Den svenska
gruvutrustningsindustrins utveckling har till stor del hängt samman med
gruvindustrins utveckling.

Mineralpolitiken
utgör en del av industripolitiken. Den allmänna målsättningen för
industripolitiken utgör därför utgångspunkten även för mineralpolitiken.

I
skrivelser den 21 maj och den 10 juni 1981 anmälde riksdagen sina beslut (NU
1980/81:43, 67 och 64, rskr 1980/81:349 och 425) med anledning av bl. a. prop.
1980/81:130om industripolitikens inriktning m.m. Den inriktning av
industripolitiken som riksdagen godkänt innebär att industripolitiken skall
främja ett decentraliserat ekonomiskt system byggt på marknadshushållningens
principer och präglat av socialt ansvar och god resurshushållning. Ett sådant
system möjliggör ett brett deltagande i beslutsprocessen och en smidig
anpassning till lägen med nya förutsättningar. Också samhällets roll är viktig
eftersom en marknadshushållning kräver samhällsfunktioner som stödjer eller
korrigerar marknadens funktionssätt.

Som
övergripande industripolitiska mål i nuvarande ekonomiska läge gäller

-
att öka produktionen av
industrivaror och tjänster för att genom ökad export och minskad import bidra
till den externa balansen,

-
att öka effektiviteten i
industrin för att därigenom lämna största möjliga resursutrymme åt andra
samhällssektorer,

-
att utveckla industrin så att
den kan bidra till en regional balans och utnyttja undersysselsatta resurser,

-
att medverka till att
strukturomvandlingen sker i socialt acceptabla former.

Jag
kommer i det följande au lämna förslag till ett flertal åtgärder på det
mineralpolitiska området. Förslagen gäller huvudsakligen organisations-,
budget- och lagstiftningsområdet.

Prop.
1981/82:99 15

Förslagen
innebär betydelsefulla förskjutningar i mineralpolitikens innehåll bl. a. när
det gäller möjligheterna till utvinning av industrimineral och
legeringsmetaller i Sverige. Förslagen syftar också till en utökad export av
tjänster m. m. inom mineralområdet.

Vid sidan
av dessa förslag redovisar jag också vissa nyligen genomförda åtgärder samt
andra förslag och initiativ av betydelse för mineralpolUiken som enligt vad jag
har erfarit framläggs efter beredning i andra departement.

Innan
jag närmare redovisar mina överväganden och förslag kommer jag att behandla de
viktigaste utgångspunkterna för dem. Jag kommer därvid att ta upp bl. a. de
delvis nya förutsättningarna för den fortsatta mineralpolitiken, gruv- och
mineraUndustrins nuvarande problem och möjligheter samt de restriktioner -
nationella och internationella - i form av strukturproblem och andra
begränsningar som finns för den svenska gruvnäringen. Jag behandlar härvid
mineralresursernas nyttiggörande i ett brett perspektiv.

2.2
Förutsättningar för den fortsatta mineralpolitiken

Mineralpolifikens
syfte är att skapa förutsättningar för en god försörjning av mineralråvaror
för den svenska industrin. Politiken skaU främja och möjUggöra nyttiggörandet
av våra egna mineralresurser med fullt beaktande av miljökraven och kraven på
elt effektivt resursutnyttjande. Mineralpolitiken skall också främja en god
hushållning med mineralråvarorna. Även de regionalpolitiska hänsynen utgör en
viktig faktor för mineralpolitiken.

Mineralpolitiken
måste självfallet bedrivas inom ramen för vad som är förenligt med de
samhällsekonomiska förutsättningarna och med den eko-, nomiska politiken.

Mycket
av statens roll inom mineraipolitiken består av att man på olika sätt
underlättar för industrins egen utveckling genom grundläggande geologisk
kartering, genom prospektering, genom forskning och utveckling och genom stöd i
olika former för att hjälpa företagen inom landet och i utländska engagemang.
Självfallet spelar härvid myndighetsorganisationen och lagstiftningen inom
mineralområdet en viktig roll.

Som
jag inledningsvis nämnde har ett flertal utredningar och rapporter framlagts
under de senaste åren. Det mest omfattande materialet har lagts fram av
mineralpolitiska utredningen (MPU). MPU överlämnade år 1977 delbetänkandet (SOU
1977:75) Industrimineral. Den publicerade under åren 1978 och 1979 rapporter om
malmtillgångar och prospektering, forskning och utveckling inom svensk
mineralindustri samt miljöpåverkan och återställning vid mineralutvinning.

Genom
delbetänkandet (SOU 1979:40) Malmer och metaller fullgjorde utredningen sin
första uppgift att utarbeta långsiktiga prognoser över Sve-

Prop.
1981/82:99 16

riges
försörjning med mineraliska ämnen för tiden tiU år 2000. I sitt slutbetänkande
(SOU 1980:12) Mineralpolitik som lades fram i april 1980 redovisade
utredningen sina slutsatser.

MPU:s
material har vid flera tillfällen utgjort beslutsunderlag för särskilda
statliga insatser. Bl. a. har statens industriverk givits ökade resurser för
utrednings- och prognosarbete inom mineralområdet (prop. 1978/79:100 bil. 17,
NU 1978/79:59, rskr 1978/79:415). Vidare har satsningar på ökad prospektering
efter legeringsmetaller och industrimineral (prop. 1980/ 81: IOO bil. 17, NU
1980/81:43 och 67, rskr 1980/81: 349) beslutats.

När
MPU tillkallades år 1974 sågs försörjnings- och hushållningsfrågorna på
mineralområdet som de viktigaste. Bakgrunden härtill var den debatt om
tillväxtens gränser och naturtillgångarnas befarade otillräcklighet som följde
i den s.k. Romklubbens spår samt erfarenheterna från oljekrisen 1973/74 och
farhågor för att liknande händelsei' skulle inträffa på andra råvaruområden.

MPU
framhåller att det under arbetets gång skedde en tyngdpunktsförskjutning i
debatten. Den kom att i större utsträckning handla om strukturfrågor och om
svensk industris konkurrensförutsättningar på lång sikt. Denna
tyngdpunktsförskjutning har påverkat inriktningen av förslagen. Struktur- och
konkurrensfrågorna framstod som de mest angelägna för en mineralpolitisk
utredning. Detta innebär enligt MPU inte att andra delar av mineralpolitiken
behandlats summariskt; snarare betyder det att förslagen i dessa delar
påverkats av den tonvikt MPU lagt på de rent industripolitiska frågorna.

I
många andra industriländer behandlas enligt MPU sålunda mineralpolitiska
frågeställningar så gott som helt från försörjningspolitiska utgångspunkter.
Detta är enligt utredningen knappast aktuellt för svensk del.

En
annan möjlighet skulle enligt MPU varit att lägga tyngdpunkten på
hushållningsfrågorna. En del tolkar begreppet som en uppmaning att vara sparsam
med resurserna överhuvudtaget och menar enligt MPU att denna sparsamhet borde
vara det övergripande målet för mineralpolitiken. Till grund för den åsikten
ligger enligt utredningen sannolikt uppfattningen alt vi går mot en
världsomfattande brist på råvaror. Andra menar, anför MPU, att innebörden av
begreppet är att utnyttjandet av mineraltillgångarna bör fördelas över tiden på
ett sätt som maximerar det förväntade samhällsekonomiska intäktsöverskottet av
utvinningen.

Utredningen
har inte kunnat konstatera någon risk för resursuttömning globalt sett.
Utredningen tror inte heller att det överhuvudtaget för närvarande är möjligt
att förutse omständigheter som motiverar produktionsbegränsningar. Den
tekniska utvecklingen i fråga om exploatering av mineraltillgångar går alltför
snabbt, och konsumtionsmönstren förändras alltför hastigt, för att det skall
vara möjligt att göra bedömningar av detta slag. Mer praktiskt och relevant
enligt MPU är förmodligen att sträva efter en hushållning som minimerar
storleken av de investeringar som måste göras

Prop. 1981/82:99 17

för
att uppnå en viss produktionsnivå. I praktiken innebär detta att man strävar
efter att göra mineralutvinningen, när den väl påbörjats, så uthåUig som
möjligt. Ett problem i detta sammanhang är, framhåller MPU, att investeringar i
samhällsbyggande har en väsentligt längre livslängd än de anläggningar och
maskiner som används vid mineralutvinning. En anpassning av utvinningstakten
till vad som är motiverat från företagsekonomisk synpunkt kan alltså leda tiU
samhällsekonomiska förluster på grund av ineffektivt utnyttjande av
samhällskapitalet. Från samhällets synpunkt är det angeläget att
samhällsekonomiska förluster undviks. MPU anser att det därför kan vara värt
att satsa ganska mycket på att förlänga brytningstiden i en gruva eller ett
gruvdistrikt. Dessa konstateranden kan emellertid, även om de är viktiga,
enligt utredningen inte läggas tiU huvudsaklig grund för mineralpolitiken.

Det
överordnade industripolitiska målet på mineralområdet bör enligt utredningen
vara att skapa förutsättningar för en livskraftig mineralindustri. Dessutom
bör strävan vara att upprätthålla en bred produktion med hela
tillverkningskedjor inom landet. Orsaken tiU att MPU anser produktionen av
mineralråvaror vara så viktig är inte dess betydelse för den totala
sysselsättningen då endast ca 1 % av de industrisysselsatta i Sverige arbetar
inom gruvindustrin. I stället har MPU sett tUl mineralutvinningens stora
betydelse från regionalpolitisk synpunkt. Flera orter i Sverige är heU beroende
av mineralsektorn för sin fortsatta existens. Även i framtiden erbjuder
mineralutvinningen enligt MPU goda möjligheter att skapa sysselsättning i
glesbygderna, vilka omfattar större delen av Sveriges landyta.
Produktionstillskott i mineralsektorn har också positiva effekter på handelsbalansen,
bl. a. genom ersättning av import, även om branschens betydelse för vår export
har minskat. MPU framhåller vidare att produktionen i mineralsektorn ger
positiva effekter på utvecklingen i andra industribranscher. Sambanden mellan
gruvindustrin och den kemiska industrin växer sig aUt starkare efter hand som
nya produkter tas fram ur gruvorna. En ökad utvinning av olika icke-metalliska
mineral kan ge den kemiska industrin tillgång tiU jämförelsevis billiga råvaror
på nära håll. Den del av verkstadsindustrin som tillverkar utrustning för
mineralsektorn är också enligt MPU i viss utsträckning beroende av
mineralutvinningen i Sverige. Denna mineralutvinning förser
gruvutrustningsindustrin med en hemmamarknad och med samarbetspartners i
utvecklingsprojekt. Förekomsten av en diversifierad gruv- och mineralindustri i
Sverige förbättrar pckså förutsättningarna att lyckas med expprt av större, mer
kpmpletta prpjekt på mineralsidan.

Sverige
bör därför enligt utredningen sträva efter en mineralsektor som är tekniskt
avancerad, rikt varierad (så varierad som möjligt med hänsyn till våra
geologiska förutsättningar) och flexibel så att den snabbt kan anpassa sig till
ändrade förutsättningar. Detta kräver bl.a. att företagen har goda finansiella
resurser så att de kan motstå de påfrestningar som de 2 Riksdagen 1981182. 1
saml. Nr 99

Prop. 1981/82:99 18

tidvis
starka variationerna i priserna och efterfrågan på produkterna ger upphov till
i denna bransch. Dessutom, framhåller MPU, bör politiken inriktas på att skapa
förutsättningar för en uthållig produktion som kan bidraga till att
upprätthålla sysselsättningen i glesbygderna.

Bland
MPU:s viktigaste slutsatser i övrigt kan nämnas att den totala årliga svenska
malmproduktipnen, spm åren 1955-1975 ökade från 21 miljpner tpn tiU 51 miljoner
ton, under tiden fram till år 1985 enligt MPU:s prognoser väntas öka i
betydligt långsammare takt, till 57 miljoner ton. År 2000 bedöms produktionen
vara 61-62 miljoner ton. Järnmalmsproduktionen väntas bara öka mycket
långsamt, medan större ökningar förutses för kpppar, zink pch vplfram.
Prisökningar på flera metaller väntas medföra att värdet av prpduktipnen ökar
snabbare än prpduktipnsvplymen. Antalet anställda i gruvindustrin skulle med
denna prpduktionsutveckling minska från 12880 år 1977 till 10600-11000 år 1985
och till 8500-8900 år 2000.

MPU
framhåller att den svenska utrikeshandeln med metaller är betydande. Under den
senaste tioårsperioden har utrikeshandeln med kvalificerade industriminerai,
malmer och metaller, inklusive mellanprodukter samt halvfabrikat av metaller,
svarat för 10-15% av Sveriges utrikeshandel. Andelen minskar dock långsamt.
Värdet av exporten uppgick år 1978 till 9,6 miljarder kr. vilket utgjorde
knappt 10% av den totala exporten.

Den
svenska förbrukningen av metaUer väntas enUgt MPU öka långsammare i framtiden
än hittills. De metaller som väntas få den snabbaste förbrukningsökningen är
lättmetallerna titan och magnesium, som används i konstruktioner där låg vikt
är angeläget, samt legeringsmetallerna krom, molybden, volfram, kobolt och
vanadin, som används i bl.a. hårdmetall-och specialstålindustrin.

Vad
gäller försörjningen med metaller konstaterar MPU att den svenska produktionen
i framtiden förmodligen kommer att svara för en mindre del av försörjningen. De
mest "kritiska" metallerna från försörjningssynpunkt sägs vara
legeringsmetallema molybden, volfram och kobolt. Därefter följer legeringsmetaUerna
mangan, krom och nickel samt titan. Försörjningssituationen för dessa sju
metaller är sådan att det enligt MPU finns anledning att hålla den under
särskild uppsikt. De viktigaste bakomliggande faktorerna är för mangan, krom,
volfram, kobolt och titan koncentrationen av produktionen till u-länder och
statshandelsländer. För kobolt bidrar till MPU:s bedömning att ett enda företag
svarar för större delen av världsproduktionen. För nickel och molybden har
företagskoncentrationen och sannolikheten för kartelliknanden samarbete mellan
företagen varit avgörande för bedömningen.

För
egen del delar jag MPU:s uppfattning att det överordnade industripolitiska
målet på mineralområdet är att skapa förutsättningar för en livskraftig
mineralindustri. Detta ligger också till grund för mina överväganden i det
följande. Som jag tidigare anförde bör också mineralpolitikens syfte

Prop.
1981/82:99 19

vara
att skapa förutsättningar för en god försörjning av mineralråvaror för den
svenska industrin.

En
viktig målsättning för råvarupolitiken sådan den har utformats i de större
industriländerna under senare år har också varit att just trygga den egna
försörjningen med mineralråvaror. Många länder, däribland Sverige, har en
industrisektor som är starkt beroende av en störningsfri försörjning med
råvaror. Metallerna ingår direkt eller indirekt i en stor del av industriproduktionen.
Sverige tillhör de länder som har en relativt sett hög förbrukning av
mineralråvaror. För t. ex. legeringsmetallen nickel är den per capita högst i
världen. Vi är i många avseenden heU beroende av import men är för vissa
råvaror, t. ex. järnmalmsprodukter, fortfarande relativt stora nettoexportörer.

Stål-, verkstads- och
byggnadsindustrin i Sverige förbrukar stora mängder kolstål, legerat stål och
hårdmetall. Stora delar av förbrukningen importeras i form av råvaror eller
färdiga produkter. Såväl omsorgen om handelsbalansen som försörjningstryggheten
för vissa betydelsefulla råvaror gör det angeläget att förutsättningarna för
inhemsk lönsam produktion kontinuerligt prövas. Vår import av
legeringsmetaller i form av ferro-legeringar, malmkoncentrat och metaller
uppgår f.n. till ungefär 2 miljarder kr. per år. Vi bryter i Sverige f. n.
bara en mindre mängd volfram och importerar därutöver hela värt behov av
legeringsmetaller. Också vår import av industrimineral uppgår, som jag senare
kommer att redogöra för, tiU mycket stora belopp. På grund av vår stora
utrikeshandel har vi också ett särskilt intresse av att inte importera
inflation genom kraftigt fluktuerande råvarupriser. Höjda råvarupriser ger
prishöjningar på meUan- och slutprodukter. Motsvarande sänkningar slår
erfarenhetsmässigt inte igenom i alla led i samma utsträckning när
råvarupriserna sänks. Prisfluktuationerna på nägra råvaror på de internationella
marknaderna har varit stora och även accentuerats under 1970-talet. Det fmns
enligt flertalet bedömare ingen anledning att vänta någon större förändring mot
stabilare priser under 1980-talet. Man kan således förvänta sig fortsatta
kraftiga prisfluktuationer vilka ytterligare kan förstärkas av oro på
valutamarknaderna och den ökade mängden likvida medel som under åren 1980 och
1981 fann vägen även tiU råvarubörserna.

Behovet av råvaror till
industriproduktionen ökar om den ekonomiska tillväxten fortsätter och
produktionsstrukturen inte drastiskt förändras. Ett viktigt sätt för företagen
att trygga sin egen försörjning är att ingå långtidskontrakt med leverantörer
från olika länder. Denna ökade leveranstrygghet uppnås i regel på bekostnad av
något högre inköpspriser. Behovet av råvaror kan också tillgodoses genom
delägande i utländska fyndigheter och olika former av samarbetsavtal
innefattande leveransåtaganden. Båda dessa vägar är nödvändiga men har för
vissa metaller lett till ett beroende av politiskt instabila länder och
områden. Även om formerna för försörjningen med mineralråvaror till svenska
företag hittills inte inne-

Prop. 1981/82:99 20

burit
några större problem kan detta beroende innebära betydande risker för
bristsituationer och påverkan från kraftiga prisfluktuationer.

Ett
från handels-, industri- och sysselsättningspolitisk synpunkt bättre alternativ
är om våra inhemska resurser kan nyttiggöras till konkurrenskraftiga priser.
Under förutsättning att det finns tillräckliga volymer av olika mineral i
Sverige som tekniskt, ekonomiskt och miljömässigt kan utvinnas, kan således en
bearbetning av dessa ge betydande fördelar. Detta kräver förutom en fortsatt
inventering av resurserna och utveckling av utvinnings- och processteknik även en
fortsatt forskning kring möjligheterna tiU ökad substitution och även
återvinning. Inte minst de kraftigt ökade energikostnaderna gör enligt många
bedömare substitutionsmöjlig-hetema och en framsynt materialutveckling till ett
expansivt område för teknikutveckling.

Den
primära åtgärden är dock ännu prospektering. Någpn systematisk prpspektering
förekom inte i Sverige före första världskriget. Den brist på vissa metaller m.
m. som världskriget medförde för Sverige blev den direkta anledningen till
statens satsningar. I samband med igångsättandet av en allmän inventering av de
geologiska förhållandena i Jämtland och Västerbotten påböljades statens
prospektering.

Med
tanke på förräntningskraven och gruvprojektens mycket långsiktiga karaktär
utgör prospektering en ekonomiskt riskfylld verksamhet som kräver uthållighet
också under konjunkturväxlingar och därmed sammanhängande likviditetsproblem
inom gruvindustrin. Detta medför att en tillräckligt hög prospekteringsvolym
ej uppnås utan statligt stöd, dels i form av direktfinansierad statlig
prospektering, dels i form av grundläggande geologisk kartering för att
underlätta företagens egen prospektering och dels i form av stöd för forskning
och utveckling inom mineralsektorn. Jag kommer därför i det följande att
förorda en fortsatt hög aktivitet från staten inom dessa områden.

Jag
vill kraftigt understryka prospekteringens syfte, nämligen att lägga grunden
för nya eller öka den ekonomiska livslängden hos beflntliga gruvor och
mineraUndustrier. En effektiv prospektering som skall uppfylla den nämnda
målsättningen och som skall utgöra en del i en sammanhängande process ställer
krav på den samlade prospekteringsinsatsens omfattning men även på förnyelse
av arbetsmetodik pch inte minst prganisatipn. Prpspekteringen i Sverige är i
dag inne i ett nytt skede. Ett ökat behpv av förankring i ämnesområden som t.
ex. ekonomi, datateknik och operationsanalys har snabbt växt fram efter hand
som kostnaderna för prospektering ökat och inriktningen ändrats. Även
undervisning och forskning inom geologin och angränsande pmråden påverkas av
denna strukturförändring. För att styra en effektiv prpspektering krävs
samarbete mellan prospekterarna och den som besitter gruvindustrien sakkunskap
beträffande bl.a. metall- och mineralmarknaderna, brytningsteknik, mineralprocesser,
transporter och inte minst miljöfrågor. Mot bakgrund av denna syn

Prop.
1981/82:99 21

på
prospekteringsprocessen kommer jag senare när jag tar upp vissa organisationsfrågor
att föreslå vissa åtgärder för en ökad effektivitet inom den statliga
prospekteringen både vad gäller styrningen och utförandet av prospekteringen.

Mineralexportens
tyngd och betydelse i vår totala export har minskat. Huvudsakligen får denna
relativa förskjutning tillskrivas landets fortskridande industrialisering. Vår
andel av världsmarknaden för mineral har emellertid också minskat i takt med
att länder med rikare och mera lättillgängliga mineralfyndigheter har ökat sin
produktion. Det sagda gäller framför allt järnmalmen. Från att så sent som på
1950-talet ha varit världens främsta leverantör av järnmalm, har Sverige nu en
marknadsandel av ca 5 %. Exporten av järnmalm går framför allt till den
europeiska ståUndu-strin. De stora jämmalmsexportörerna är nu Australien,
Canada (vilkas primära marknader är Japan respektive USA) och Brasilien (som
säljer stora kvantiteter i Europa och vars produktionskapacitet fortsätter att
öka kraftigt).

Gruvindustrin
i Sverige genomgår f.n. en kraftig strukturförändring. Den tar sig uttryck i
dels en minskad järnmalmsproduktion, dels en ökad sulfidmalmsproduktion för
basmetallerna koppar, zink och bly. Även för legeringsmetaller, ädelmetaller
och industrimineral föreligger möjligheter till en ytterligare ökad produktion.
En mycket långsiktig trend är enligt flera bedömare en successiv minskning av
efterfrågan på vissa traditioneUa metaUer tiU förmån för andra material som
aluminium, kompositmaterial och keramer, som oftast baserar sig på
industrimineral. Här kan flnnas långsiktiga möjligheter att i Sverige
tillgodogöra råvaror som därmed får nya eller bredare användningsområden.
Forskning kring olika möjligheter till substitution pågår sedan länge i
betydande omfattning i Sverige liksom om olika återvinningsproblem.

Det
är enligt min mening angeläget att pröva den långsiktiga affärsverksamheten i
en utvidgad produktion i Sverige av främst vissa legeringsmetaller. Såväl de
strukturella förutsättningarna som de konjunkturellt betingade
prisfluktuationerna på de internationella mineralmarknaderna bör därvid beaktas
och vägas in i förutsättningarna för en lönsam breddning av gruvindustrin i
Sverige.

Sulfidmalmsbrytningens
lönsamhet påverkas kraftigt av metallprisernas förändringar på världsmarknaden.
Särskilt koppar är föremål för stora prisfluktuationer. Priserna på de
viktigaste av de metaller som utvinns av malm från de svenska
sulfidmalmsgruvorna bör, enligt flertalet bedömare, under hela 1980-talet Ugga
på en sådan nivå att de svenska sulfidmalmsgruvorna erhåller god lönsamhet.
Branschen kännetecknas av en pmfattande integratipn framåt i förädlingsledet.
Ett företag, Boliden Mineral AB, intar en dominerande ställning inom
sulfidmalmsindustrin.

De
svenska järnmalmsgruvornas konkurrenskraft har successivt försämrats.
Orsakerna härtill är flera. Stora dagbrottsgruvor med lägre kostnader

Prop.
1981/82:99 22

för
brytning och olika transpprter samt större möjligheter att möta
kpst-nadsstegringar än de svenska gruvorna har öppnats i andra länder. Sänkta
sjöfraktskostnader, bl. a. beroende på större tonnage har ytterligare stärkt
dessa gruvors konkurrenskraft på den västeuropeiska marknaden. Det senaste året
har dock priserna på sjöfrakter ökat. Denna relativa förbättring i
konkurrenskraft för de svenska järnmalmsgruvorna kan dock endast margineUt
uppväga det kostnadsgap som föreligger. De svenska järnmalmerna är vidare till
stor del fosforrika. Antalet stålverk som använder sådana malmer har under
senare år minskat, bl. a. beroende på utvecklingen av mindre kostnadskrävande
processer för järnframstäUning från icke-fosformalmer.

Järnmalmsgruvindustrin
i Sverige karaktäriseras av att ett fåtal stora enheter svarar för huvuddelen
av både produktion och antal anställda. Det statliga Luossavaara-Kiirunavaara
AB (LKAB) dominerar helt branschen och har sin verksamhet koncentrerad till
relativt få men stora gruvor i norra Svergie.

Problemen
för svensk järnmalmsgruvindustri gäller i högsta grad för Mellansverige. Export
av järnmalm till lönsamma priser har under de senaste åren ej varit möjlig för
de mellansvenska järnmalmsgruvorna. Efterfrågan är till stora delar begränsad
till förbrukare inom Sverige. Kvarvarande gruvor i drift ägs av SSAB Svenskt
Stål Aktiebolag.

Det
finns dock, enligt flertalet bedömare, förutsättningar för att sysselsättningen
kan öka inom sulfidmalmsgruvindustrin i Mellansverige till följd av att nya
fyndigheter har upptäckts. Både staten och gruvindustrin satsar också stora
belopp på prospektering efter ytterligare fyndigheter i Mellansverige.

Regeringen
inrättade sommaren 1978 en delegation för samråd mellan de i Mellansverige
verksamma gruvföretagen, berörda samhällsorgan och arbetsmarknadens parter i
frågor som skulle beröra den mellansvenska gruvindustrins förhållanden och
utveckling. Arbetet skulle bedrivas under en begränsad tid i nära samarbete med
berörda myndigheter och mineralpolitiska utredningen.

En
väsentlig uppgift för delegationen blev att prioritera olika projekt inom
gruvnäringen i Mellansverige. Detta innefattade en kartläggning av
utvecklingsarbete inriktat mot speciella fyndigheter.

En
annan väsentlig uppgift blev att undersöka i vad mån en bättre arrondering av
befintliga utmål kan ge underlag för en utvidgad brytning vid några fyndigheter
eller nyöppnande av någon gruva. Väsentligt var också att delegationen skuUe
söka åstadkomma en samordning av de resurser som finns i Mellansverige för
prospektering och fyndighetsundersökning samt verka för att resultaten av
dessa undersökningar utnyttjas på ett så rationellt sätt som möjligt.

Sommaren
1979 fick delegationen i uppdrag av regeringen att granska även vissa förslag
beträffande SSAB:s anläggningar i Grängesberg. Upp-

Prop.
1981/82:99 23

draget
föranleddes av riksdagens beslut våren 1979 med anledning av propositionen
1978/79:126 om medel för tidigareläggning av vissa investeringar inom SSAB, m.
m. (NU 1978/79:43, rskr 1978/79:369).

Delegationens
arbete med att granska den mellansvenska gruvindustrins läge och föreslå
lämpliga åtgärder ledde bl. a. till att riksdagen våren 1980 beslöt om
särskilda medel för statens medverkan i ett prospekterings- och
undersökningsprojekt i Stollbergsfältet tillsammans med AB Statsgruvor (prop.
1979/80:125 bil. 11, NU 1979/80:71, rskr 1979/80:379).

LKAB:s
och SSAB:s problem inom järnmalmsområdet har nyligen behandlats i riksdagen
(prop. 1981/82:56, NU 1981/82:13, rskr 1981/82:82). Riksdagen beslöt därvid bl.
a. en omfattande finansiell rekonstruktion av LKAB samt en höjning av det egna
kapitalet i SSAB. Jag går därför inte närmare in på dessa frågor i detta
sammanhang.

Svensk
gruv- och mineraUndustri Uksom gruvutrusningsindustrin har enligt min mening
stora förutsättningar att lyckas med export av hela projekt inom
mineralområdet. Olika myndigheters och andra organs insatser kan härvid vara
av stort värde. Kartering, prospektering och projektering är nyckelfaser i
gruvprojekten, liksom ofta frågor om den infrastruk-turella utbyggnaden. Här
finns goda möjligheter till avsättning för svensk industri samt inte minst
tjänsteexport från svenska myndigheter som t. ex. Sveriges geologiska
undersökning (SGU). Jag återkommer till dessa frågor i det följande.

Jag
förordar att regeringen bereder riksdagen fillfälle att ta del av vad jag nu
anfört om mineralpolitiken.

2.3
Svensk gruv- och mineralindustri

MPU
har i sina olika betänkanden och rapporter utförligt redogjort för och
analyserat gruv- och mineralindustrin samt även belyst förhållanden rörande
enskilda metaller och mineral i form av prognoser och statistik m.m. Jag skall
därför nu endast översiktligt, som en bakgrund till mina överväganden i det följande,
redogöra för utvecklingen under de allra senaste åren samt även ge en aktuell
bild av den viktigare delen av svensk gruv- och mineralindustri.

Malmproduktionen
vid de svenska järnmalmsgruvorna har under år 1981 minskat med ca 15 % jämfört
med år 1980. Sulfidmalmsproduktionen har emellertid ökat med ca 22 %.

Den
totala mängden järnmalmsprodukter och behandlad sulfidmalm var 37,8 milj. ton
(1980: 38,8 milj. ton). Under det hittills bästa året, 1974, var mängden 47,3
milj. ton.

Av
övriga malmer producerades under år 1981 ca 14,6 milj. ton råmalm, en ökning
med ca 2,6 milj. ton jämfört med år 1980.

Den
svenska jämmalmsexporten var under år 1981 den lägsta sedan år 1959. Orsaken är
den låga produktionsnivån inom EG:s stålindustri, till

Prop.
1981/82:99 24

vilken
ca 75 % av de svenska malmleveranserna går. Vid slutet av år 1981 uppgick
lagren till ca 10,7 milj. ton, en ökning med ca 3,1 milj. ton sedan föregående
årsskifte. Leveranserna av järnmalmsprodukter uppgick till 20,1 milj. ton
(1980:24,5 milj. ton). Till hemmamarknaden levererades därav 2,3 milj. ton (3,4
milj. ton 1980 och 4,2 milj. ton 1979). Norrbottens-gruvorna svarade år 1981
för 94 % av exporten och 59 % av leveranserna till hemmamarknaden. Motsvarande
siffror för år 1980 var 94 % resp. 39 % och för år 1979 94 % resp. 37 %. Av
leveranserna från mellansvenska gruvor gick 52 % på export (38 % år 1980 och 37
% år 1979).

Industrimineral
utgör en vid sidan av metaller särskild mineralgrupp. MPU har i sitt betänkande
(SOU 1977:75) Industrimineral redogjort för industrimineralsektorn. MPU pekar
på att för denna grupp är avgränsning-arna glidande. Industrimineral kan anges
vara alla de mineral, bergarter och jordarter som bryts i annat syfte än för
sitt metall- eller bränsleinnehålls skull.

MPU
konstaterar att industrimineral kan omfatta allt från sådana över-aUt
förekommande bulkvaror som grus och sten med ett tonpris på ett par tiotal
kronor till diamanter med ett tonpris på ca 350 milj. kr. Denna blandning är
ett av de utmärkande kännetecknen för industrimineralsektorn. Ett annat är den
synnerligen varierande användningen av dessa mineral inom det moderna
industrisamhället. Järn- och stålindustri, kemikalieindustri, cellulosa- och
pappersindustri, färg- och gummiindustri - för att bara nämna några av de
viktigaste - skulle inte kunna fungera utan industrimineral som byggstenar i
tillverkningen eller som hjälpmedel i processerna. Det moderna jordbruket, som
kräver fiUskptt av stpra mängder av de livsuppehållande grundämnena kalium,
fosfor och kalcium, är beroende av industrimineral som råvarukäUa för dessa
ämnen. Hus, vägar och gator samt många av de förbrukningsartiklar som direkt
omger människan som t. ex. glas och porsUn utgår helt eller delvis från
industrimineral som basråvara.

För
att kunna ge överblick över de mineral som ingår i denna grupp utgår MPU från
en uppdelning av industrimineral med utgångspunkt från mineralens funktion i
den slutliga användningen och drar därför en skiljelinje meUan kemikaliska och
fysikaliska industrimineral. Detta innebär att de kemikaliska
industrimineralen, som har sin främsta användning inom kemikalie- och
gödselmedelsindustrin, keramisk industri och metallurgisk industri, används för
sin kemiska sammansättnings skull, alltså som bärare av vissa grundämnen. De fysikaliska
egenskaperna är mindre viktiga, eftersom materialet vanligen undergår kemisk
omvandling och inte uppträder i den slutliga produkten i sin ursprungliga
form.

De
fysikaliska industrimineralen däremot, framhåUer MPU, utnyttjas direkt som de
är eller ingår som en av flera komponenter i en slutprodukt. Ofta ställs
specifika krav på produkten i fråga om kornstorlek och korn-storleksfördelning,
kornform, lyster och andra egenskaper. I många fall

Prop. 1981/82:99 25

förekommer
skUda kvaliteter av produkten på marknaden och en anpassning till olika
kunders krav sker ofta för att tillfredsställa särskilda behov. Denna form av
produktdifferentiering är inte lika vanlig inom sektorn kemikaliska
industrimineral, även om det även där förekommer olika sorter av materialen.
Ofta handlar det inom gruppen kemikaliemineral om betydande
förbrukningskvantiteter för den enskilda konsumenten, t. ex. en kemisk
basindustri eller ett stålverk, och som en följd därav är integration mellan
förbrukare och råvaruled vanlig. Inom sektorn fysikaliska industrimineral, som
präglas av en mycket differentierad avnämarstruktur med förhållandevis små
förbrukningskvantiteter för de enskilda förbrukarna, är däremot sådan
integration mindre vanlig.

Utredningen
menar att en ofullständig statistik inom detta område omöjliggör en närmare
analys av industrimineralproduktionen med avseende på industristruktur,
regional fördelning, sysselsättning osv. Utredningens beräkningar för mitten
av 1970-talet pekade dock på att antalet anställda låg meUan 1000 och 1 500
personer och att den svenska produkfionen av industrimineral då hade ett värde
om uppskattningsvis 1,3 miljarder kr. Importen av industrimineral i råvaruform
uppgick fill ca 600 milj. kr. och i form av mellanprodukter och färdigprodukter
till ca 1,5 miljarder kr. Exporten av kvalificerade industrimineral, dvs.
exklusive baUastmaterial som sten, grus och sand var vid denna tid relativt
obetydlig, ca 40 milj. kr. och dominerades av kvarts, kvartsit och kalksten.
Exporten av produkter som i huvudsak baserades på industrimineral uppgick till
knappt en miljard kronor.

Under
åren 1978-1980 har importen av oförädlade industrimineral, såvitt kan utläsas
av importstatistiken, ökat såväl vad avser kvantitet som värde. Kaolin, koksalt
och kaUumsalter svarar för omkring 40% av denna import som för år 1980 kan
beräknas till en knapp miljard kr. Importen av kaolin som år 1980 uppgick till
ca 150 milj. kr. har värdemässigt i det närmaste fördubblats under dessa år
trots en viktmässigt sett relativt konstant import.

Järnmalmsverksamheten
inom LKAB består av järnmalmsbrytning och förädling vid tre gruvor i
Norrbotten, nämUgen Kiirunavaara, Svappavaara och Malmberget samt av
verksamheten vid hamnarna i Narvik och Luleå.

Malmen
bryts underjord i Kiirunavaara och i dagbrott i Svappavaara.
Produktionskapaciteten i Kiirunavaara ligger på ca 18 milj. ton färdiga
produkter per år. Malmen är en blandning av låg- och högfosformalmer och har en
genomsnittshalt av ca 60 % järn och 0,9 % fosfor. AU råmalm vidareförädlas
genom sovring till styckemalm och mull av hög- och lågfos-forkvalitet. Den malm
som används för pelletstillverkning anrikas före peUetisering, varvid
fosforhalten nedbringas till lämplig nivå. Det nya pelletsverket i Kiruna har
en årskapacitet på 3,5 milj. ton pellets.

Produktion
av apatit har helt nyligen påbörjats sedan en investering i ett nytt apatitverk
genomförts. Denna produktion baseras på det fosforhaltiga avfallet från
anrikningsverket.

Prop. 1981/82:99

Järnmalmsgruvor i drift den 1 februari 1982.

26

Icke-järnmalmsgruvor i drif

1
Kirunavaara
malmfält

2
Svappavaara
(Leveäniemi)

3
Malmberget
(Gällivare)

4
Grängesberg

5
Dannemora

1
Aitik

2
Laisvall

3
Kristinebergsfältet

4
Näsliden

5
Uddengruvan

6
Renström

7
Långsele -
Långdal

8
Stekenjokk

9
Vassbo-Guuusjön*

10
Falu gruva

11
Garpenbergsfältet

12
Stollbergsfältet*

13
Saxberget

14
Yxsjöberg

15
Zinkgruvan
(Åmmeberg)

* Driften avslutas under år 1

Källa: Statens industriverk.

Malmen i Kiruna har ett djupgående till minst 1 500 meter
och tillgångarna ovan detta djup uppgår tifl ca 1800 miljoner ton, vilket vid
nuvarande brytningstakt ger fyndigheten en teoretisk återstående livslängd på
betydligt mer än 50 år. De totala malmtillgångarna ned till 1000-metersnivån medger
brytning i ytterligare ca 30 år.

I Svappavaara bryts malmen i dagbrott. Årskapaciteten för
färdiga produkter är ca 3 milj. ton, varav ca 2,7 milj. ton pellets. Den
återstående malmreserven uppskattas till ca 150 milj. ton varav ca 100 milj.
lon tekniskt kan brytas i dagbrott. Med nuvarande brytningslakt ger detta en
teoretisk livslängd på ca 30 år för dagbrottsbrytningen.

Malmen från Kiruna levereras över företagets malmhamn i
Narvik och exporteras till främst Belgien/Luxemburg, Västtyskland och Frankrike
som tillsammans tar drygt 80 % av leveranserna.

I gruvan i Malmberget bryts malmen underjord.
Malmtillgångarna uppskattas till ca 600 milj. ton. Ned till 815-metersnivån
har malmreserven beräknats till ca 330 milj. ton, varför gruvans teoretiska livslängd
till detta djup uppgår till knappt 30 år förutsatt att hela malmarean
utnyttjas. I Malmberget finns malmbehandlingsanläggningar för framställning av
slig och pellets.

Produktionskapaciteten är ca 7 milj. ton färdiga produkter
per år, inkl. en pelletskapacitet på närmare 3 milj. ton. AU malm förädlas till
lågfosfor-sliger.och pellets. Bland lågfosforsligerna ingår specialsliger, som
används inom bl. a. järnpulvermetallurgin och den kemiska industrin.

Produkterna från Malmberget levereras både över Luleå
malmhamn och över hamnen i Narvik. Malmbergsrörelsens huvudmarknad är länderna
kring Östersjön. Utanför Östersjön är Frankrike och Nederiänderna de viktigaste
kundländerna. Inom Sverige sker leveranser till SSAB i Luleå och Oxelösund samt
till Höganäs AB.

LKAB:s järnmalmskapacitet uppgår sammanlagt till ca 28
milj. ton per år färdiga produkter inkl. pelletskapacitet på drygt 9 milj. ton.

Produktionen och leveranserna av järnmalm har under de
senaste åren utvecklats enligt följande.

1979 1980 1981

Produktion, milj. ton 23,6 24,1 20,6

Leveranser, milj. ton 26,7 21,1 18,2

LKAB har under en följd av år försökt bredda sin
verksamhet till att omfatta områden även utanför järnmalmsverksamheten. Dessa
satsningar, som inneburit betydande insatser på prospektering och
projektverksamhet, har resulterat i inriktning på annan gruv- och
mineralverksamhet samt satsningar inom energiområdet.

Prop. 1981/82:99 28

LKAB
äger samtliga aktier i AB Statsgruvor som bryter sulfidmalm och
volframmineralet scheelit i Bergslagen samt i AB Forshammars Bergverk som
bryter och förädlar industrimineral (fältspat, kvartsit, kvarts) i Bergslagen
och Dalsland. Är 1977 bildades LKAB Prospektering AB som bedriver
prospekteringsverksamhet och LKAB International AB som bedriver intemationeU
kpnsultverksamhet. Under år 1980 bildades dotterbolaget Viscaria AB som kommer
att svara för verksamheten i den nya kopparmalmsgruvan Viscaria.

LKAB
är vidare delägare i bl.a. AB Svensk Alunskifferutveckling (ASA).

Järnmalmsrörelsen
utgör den helt dominerande delen av LKAB:s verksamhet. Företaget anser därför
att det är väsenfiigt att resurser och kapacitet så långt möjligt kan
koncentreras på denna verksamhet.

LKAB-koncernen
har f. n. ca 7 200 anställda. Sedan mitten av 1970-talet har personalstyrkan
inom jämmalmsrörelsen minskat med ca 1600 personer.

Koncernens
rörelseintäkter var år 1980 ca 2,3 miljarder kr. Resultatet efter finansiella
intäkter och kostnader blev detta år - 352 milj. kr.

Bolidenkoncernen
år landets ledande industrigrupp när det gäller framställning av
icke-järnmetaller pch därmed integrerad kemisk industri. Koncernen bedriver
sin verksamhet inom fem huvudområden, nämUgen gruv-och metallverksamhet, kemisk
industri, internationell handel och teknikförsäljning. Boliden AB, Stockholm,
är ledande och samordnande moderbolag i koncernen.

Gruv-
och metallverksamheten är uppdelad på två företag: Boliden Mineral AB, Bpliden
pch Boliden MetaUAB, SkeUeftehamn. Boliden Mineral svarar för koncernens
gruvverksamhet såväl i Sverige som utpmlands, medan Boliden Metall i huvudsak
omfattar smältverket Rönnskärsverken i SkeUeftehamn.

Koncernens
olika bolag är starkt integrerade med varandra. Metallinnehållet i de
sulfidmalmer som bryts i gruvorna utgör huvudråvaror för koncernens smältverk,
medan svavelinnehållet i malmerna utgör råvaran för den tillverkning av bl. a.
svavelsyra och fosforsyra som sker vid Boliden Kemi AB i Helsingborg.
Fosforsyran är i sin tur en av huvudråvarorna vid det tidigare delägda Supras
tiUverkning av gödselmedel. Boliden Inter-trades internationella
handelsverksamhet är baserad på produkter som t. ex. svavelsyra, fosforsyra och
natronlut, dvs. produkter som har en industriell bakgrund i koncernens
verksamhet.

Boliden
Mineral bryter i dag malm i gruvor i norra och mellersta Sverige. De olika
gruvorna är, beroende på läge och storlek, knutna till lokala eUer centrala
anrikningsverk. BoUden Minerals slutprodukter är kopparslig, zinkslig, blyslig
och svavelkisslig som framställs i anrikningsverken. Kop-parsligen innehåller också
guld och silver, medan blysligen innehåller silver. Prospektering bedrivs
kontinuerligt med målet att ständigt hålla minst 15 års malmbas.

Prop.
1981/82:99 29

Under
år 1981 satsade Boliden ca 50 milj. kr. på malmletningsaktiviteter i Sverige
och utomlands. Detta är en 20-procentig ökning jämfört med året innan.
Anläggningsinvesteringarna inom koncernen under år 1981 uppgick till ca 500
milj. kr., det högsta investeringsbeloppet under något år hittills. Av dessa
investeringar föll drygt hälften på Boliden Mineral och Boliden Metall.

Koncernen bedriver
utveckUngsarbete som bl. a. syftar till att ta till vara industrimineral som
kan utvinnas ur anrikningssand.

Under
år 1981 var totalt 15 gruvor och 8 anrikningsverk i produktion. Sammanlagt
bröts 13,5 milj. ton malm med följande metallinnehåll:

koppar

50100 ton

bly

71 700 ton

zink

122400 ton

guld

1984 kg

silver

160800 kg

Boliden
Mineral hade ca 3600 anstäUda under år 1981, vilket är ca 300 fler än
föregående år.

Koncernens
rörelseintäkter var år 1980 ca 5,5 miljarder kr. Resultatet efter finansiella
intäkter och kostnader blev detta år närmare -1-430 milj. kr.

Övriga företag med
gruvdrift är 55AB (två järnmalmsgruvor i Mellansverige), Stora Kopparbergs
Bergslags AB och VieUle Montagne, Svenska Avdelningen.

Viktigaste
produktionsställen

för
kvalificerade industrimineral år 1977

r \

■> ..

\

./ \.

~ /

Hopukka I

(j)(IVlasugnsbvn) \

Niilivaara (T) j

(

SHit) Hebbersfors JkL ä ngselegruvan
!!) Burtr ä sk

I

r

R ä vlidmyrari"\ , , , ,
Kristinebergs- (TiUddengruvan gruvanXi '''i •• -

r

/-NHand ö l

, « v,f L ä ngsj ö kgllen

Aln ö n

!..-■>

\ Kallholn

.- • ' ® /D Ö smundsberg

\ '-P*bJ ° WDragg ä ngaVna

Ullerudtj ä rn

1
Viken-Storv å l é nC'

Norastr å ket

c m<:knfr/''>\G lansh å mmar

,r'?/?9/Gtf\H ä llahr ö ttfi1

Fm<:knn/''>\uiansnammar>'vic u..
T'

v[i(?nSftii<, ä llabrottetForsbyJ..

Sllte

Degerhamn

Ign ä b é rga'"""-'"

'-%S- ® Nirum- Skrombergaw
"■, /

Limhamn(7SJ)S. Sallerup

A

=
alunskiffer

AP

= apatit

CL

=
chamottele

D

=
dolomit

DB

= diabas

Dl

=
diatomit

F

= f ä ltspat

FL

=
flusspat

K

=
kalksten

KL

= kaolin

KR

= krita

KV

= kvarts
och 1

L

=
klinkrande It

0

= olivin

S

=
svavelkis

T

= talk
och t ä lj

Bland större industrimineralföretag förutom den tidigare
nämnda LKAB-ägda Forshammargruppen kan nämnas Cementa AB, Höganäs AB, Ernström
Mineral AB, Råsjögruppen och Yxhult AB (tidigare Ytong AB).

Prospekterings- och undersökningsarbete

Lokaler med planerade eller pågående projekt som på sikt
kan få betydelse för gruvnäringen i Mellansverige.

)

\ Enosen >_____

Gruvberget

;.,l

N Tomtebo • Garpcnberg/ /S

Isj ö berget . ,, • '. J. [

I gruvan » " f~' y ' — .-j..

')~ " 1

/ faRiddarhyttan <i

G ö sgruvan • ',

• ', • Hakansboda ,_''

/
gruvor som är i drift

Garpenberg

Falu gruva

Stollberg'

Dannemora

Gåsgruvan

/
gruvor som ej är i drift

Gränsgruvan

Svärdsjö gruva

Enåsen

Tomtebo

Bäckegruvan

Håkansboda

Kramsta

Gruvberget

Hållsjöberget

Nedläggning planerad under år 1982.

Källa: Statens industriverk och delegationen för
mellansvensk gruvindustri.

Prop. 1981/82:99 32

2.4
Forskning och utveckling

Det
tekniskt — industriellt inriktade forsknings- och utvecklingsarbetet är av stor
betydelse för gruv- och mineralindustrin samt gruvutrustningsindustrin. MPU
framhåller att forsknings- och utvecklingsarbetet spelar en mycket betydelsefuU
roll vid utformningen av mineralsektorns framtida struktur. Genom en långt
driven teknologi kan svensk gruvindustri i många fall konkurrera med utländska
företag som bryter rikare och mer lättiU-gängliga fyndigheter än våra.

Den
framtida internationella konkurrenskraften beror - som jag tidigare i många
andra sammanhang betonat - i hög utsträckning av den forskning och utveckling
(FoU) som bedrivs nu. Stora satsningar har under de senaste åren också gjorts
på FoU inom geo- och mineralområdet samt på utrustnings- och materielsidan.
Stpra delar av den FoU-verksamhet som bedrivs är upplagd så att den direkt
skall kunna nyttiggöras av berörda delar av industrin.

Jag
redogör i det följande för vissa större statliga och enskilda satsningar,
framför allt under senare år, inom mineralpmrådet.

Staten
har i hög grad stött och deltagit i forskningsprogrammen, tiU stor del genom
styrelsen för teknisk utveckling (STU). Det statliga stödet har underlättat en
koncentrering av de resurser som finns inom landet. Genom STU:s kontakter och
samarbete med internationella och andra utländska organ och myndigheter
befrämjas forskningsutbytet över gränserna. För bevakningen av den
tekniskt-industriella utveckhngen i ett antal viktiga länder finns, i form av
en stiftelse, en teknisk-vetenskaplig attachéverksamhet (STATT), som delvis
finansieras av STU. Förutom förmedling av information om tekniska nyheter och
teknikpolitik från respektive länder kan dessa attachéers kontaktnät vara
värdefulla för etablerande av samarbete mellan svensk och utländsk
forskningsverksamhet i såväl industriell som statlig regi.

Som
några exempel på den forskning med anknytning tiU mineralområdet som bedrivs
genom STU viU jag nämna att på området materialteknik har STU program för
kunskapsutveckling och basforskning. De nya material som studeras är
pulvermetallurgiskt tillverkade metaller, amorfa metaller, kompositer,
högtemperaturkeramer och polymera material.

I
samarbete med berörda företag har utvecklats metoder för stålframställning ur
fosforrika malmer. Andra insatsområden rör hydrometallurgi och
gjutjärnsprodukter.

Insatser
för maringeologi inom ramen för off-shoreteknikprogrammet och ett nytt program
för djupprospektering planeras för kommande budgetår.

Den
av STU stödda kollektiva forskningen år av stor betydelse på geo-och
mineralområdet. STU stöder sålunda forskning bl. a. inom mineralteknik,
metallurgi, järn- pch metallfprskning, bergteknik och detonikforsk-

Prop. 1981/82:99 33

ning.
Exempel på detta samarbete mellan STU och berörd industri är organ som
Stiftelsen Mineralteknisk Forskning (MinFo) och Stiftelsen Bergteknisk
Forskning (BeFo).

Genom Forskningsstiftelsen
Svensk Gruvteknik finansierar staten driften av den s. k.
"Forskningsgruvan" i den tidigare nedlagda Luossavaara-gruvan i
Kiruna. Forskningsverksamheten bedöms vara angelägen för hela den svenska
gruvindustrin, men även för gruvutrustningsindustrin. För stiftelsekapitalet
till denna forskningsstation anvisades för budgetåret 1979/80 ett
reservationsanslag av 35 milj. kr. (prop. 1978/79:127, NU 1978/ 79:42, rskr
1978/79: 326). I stiftelsens styrelse finns representanter för STU,
branschorgan, högskplan i Luleå, fackföreningar pch företag. I den praktiska
försöksverksamheten bryts malm. Intäkterna av försäljning av denna malm skall
täcka en stor del av kostnaderna för forskningen. Verksamheten startade under
år 1979. Forskningsprojekten löper under fem år varefter en utvärdering skall
göras. För närvarande består forskningsarbetet av ett antal delprojekt inom
områdena bergmekanik, bergteknik och bergmaskinteknik. I de 13 projekten inom
dessa områden undersöks, prövas och utvecklas nya metoder och ny teknik för
brytning och malmuppfordring. I vissa projekt sker ett samarbete med företag
inom gruvutrustningsindustrin. Samarbetet är viktigt för överföring av
erfarenheter mellan gruvindustrin och berörda verkstadsföretag.

Stora
satsningar har under senare år gjorts för att inom högskolans ram i Luleå
bredda och stärka forskning och högre utbildning inom geologi, och
mineralteknik samt teknikområden med anknytning tiU mineralutvinning.

Forskning
och utbildning i Luleå bedrivs vid bl.a. institutionerna för maskinteknik, material-
och bearbetningsteknik, gruv- och berganläggningsteknik, anläggningsteknik
samt mineral- och prospekteringsteknik. Inom dessa institutioner finns
ämnesområden med anknytning till den mineralutvinnande industrin. Exempel på
sådana områden är mineralteknik, ekonomisk geologi, tillämpad geofysik,
geoteknik, bergteknik, bergmekanik, bergmaskinteknik, materialteknik och
maskinkonstruktionsteknik.

En
geoteknologisk utbildningslinje som leder till bergsingenjörsexamen är också
inrättad vid Högskolan i Luleå.

Metallurgiska
Forskningsstationen (MEFOS) arbetar dels inom den bearbetningstekniska
metallurgin dels inom den metallurgiska processi-dan. Utrustnings- och
forskningsverksamheten håller hög klass vid en internationell jämförelse.

Viss
apparatur och kunnande är världsunikt, bl.a. avgasanläggningen för forskning
kring gasprocesser av alla förekommande slag. MEFOS specialitet är dess
möjligheter att snabbt bygga upp och demontera mycket stora provanläggningar i
sina lokaler och där driva försök i nästan full skala.

3
Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 99

Prop.
1981/82:99 34

Även
datasidan för styrning av provningsprocesser Pch analyser är väl utbyggd. MEFOS
har uppdragsforskning och utvecklingsarbete åt näringslivet över hela värden.

INRED-processen
för flytande råjärn är framtagen av Boliden Kemi i samarbete med MEFOS. Andra
exempel på forskning och framtagandet av nya metallurgiska processer är SKF
Steels Plasmasmelt och Plasmared samt ELRED-processen som utvecklats av Stora
Kopparberg och ASEA i syfte att nå en bättre ekonomi med användande av sämre
råvaror (kol och järnmalmsslig) jämfört med konkurrerande traditionella
processer.

År
1956 inrättades i Stråssa ett mineralprocesslaboratorium. Verksamheten
betjänade från början dåvarande Gränges AB svenska och interna-tioneUa
gruvrörelse. Efterhand har laboratoriets uppdrag från andra svenska och
utländska gruv- och mineralföretag ökat. Mineralprocesslaboratori-ets
verksamhet är i huvudsak inriktad på malmbehandling, såväl utveckling av
metoder som dimensionering, lay-outritning och kostnadsberäkning av
industriella anläggningar för detta ändamål. Laboratoriet disponerar en mycket
kvalificerad utrustning för försök, analyser m. m. Inom vissa områden har man
en även vid internationell jämförelse mycket hög kompetens. Bland
framgångsrika projekt kan nämnas konstruktion av kvarnar för autogenmalning av
grovkrossat gods samt framtagandet av en flotations-metod för effektiv
utvinning av volframmineralet scheelit.

Vid
SSAB:s bildande år 1978 kom laboratoriet att utgöra en egen division inom
bolaget. Då flera av SSAB:s järnmalmsgruvor i Bergslagen hade lagts ned och
framtiden för de återstående tedde sig osäker ansåg sig bolaget ej ensamt kunna
behålla mineralprocesslaboratoriet. Delegationen för mellansvensk gruvindustri
konstaterade liksom SSAB att det finns ett intresse att bevara labpratpriet och
rekommenderade därför SSAB att söka flera intressenter. Den 1 oktober 1981
förvärvade Stiftelsen Mineralprocesslaboratoriet i Stråssa med SSAB, Boliden
AB och Gränges International Mining som huvudmän samtliga aktier i MINPRO
(Swedish Mineral Processes AB).

I
Ranstad pågår sedan länge ett omfattande forskningsprogram främst avseende
processer för ett nyttiggörande av alunskifferns innehåU. Jag återkommer i det
följande till frågan om alunskiffer.

Sedan
länge föreligger förslag pm att inrätta ett utvecklingscentrum för
mineralteknik. Nprrbpttendelegatipnen föreslpg i skrivelse till regeringen den
9 npvember 1978 att ett Mineraltekniskt Utvecklingscentrum (MUC) skuUe inrättas
pch förläggas till Luleå. Sedan förslaget väcktes har bl. a. MPU;s
slutbetänkande avgivits. Satsningar görs på mineral- och geo-forskningsområdet
både inom Högskolan i Luleå och andra högskolor och forskningsorgan. Den
statliga egendomsförvaltningen och styrinstrumenten på mineralområdet ges -
som jag senare skall redogöra för - en delvis ny inriktning med starkare
inriktning på att föra fram projekt tiU exploateringsstadiet. Nämnden för
statens gruvegendom har också i ökad utsträckning inriktat sin verksamhet mot
industrimineral och legeringsmetaller.

Prop.
1981/82:99 35

En
stor del av de förslag till åtgärder av FoU-karaktär vad gäller geo-och
mineralområdet som i olika sammanhang tagits fram har redan genomförts eller
är igång med att genomföras. Den tekniska kompetensen inom Sverige är på de
flesta avsnitt av detta område tillfredställande. Då de projekt som nu är igång
har drivits längre och mognat för att sedan ev. komma till industriell
användning kan en närmare utvärdering göras av den fortsatta inriktningen av
svensk FoU på mineralområdet. Mot denna bakgrund är jag inte beredd att
förorda inrättandet av MUC.

Jag
vill dock redan nu beröra ett betydelsefullt område där behovet av insatser och
åtgärder ytterligare bör studeras och övervägas. Det gäller användningen av de
för stora delar av vår industri så viktiga legeringsmetallerna, bl. a. kpbplt,
krpm, vanadin, nickel, volfram pch molybden. Dessa legeringsmetaller är så
viktiga för vår industriproduktion att de svårligen kan undvaras eller
ersättas. Vissa av dessa metaller kan betecknas som s.k. kritiska mineral, dvs.
de är både viktiga från försörjningssynpunkt, svåra att ersätta och känsliga
för störningar i tiUförseln. Risker för minskad tillgänglighet föreligger genom
koncentration till få produktionsställen i världen samt därigenom ökade risker
för störningar i den internationella handeln.

Olika möjligheter står tiU
buds för att söka minimera de risker som är förknippade med vårt stora beroende
av kritiska mineral. Ett viktigt medel är lagring i beredskapssyfte. Jag
återkommer till denna fråga i det följande. Andra möjligheter är att aktivt
utveckla en större beredskap i andra former som dessutom kan komma att bidra
till utvecklingen av svensk industri. Jag tänker då närmast på olika
möjligheter att - beroende pä produkternas användningsområden - substituera
kritiska mineral, främst i form av legeringsämnen, som ingår i dessa produkter.
Andra möjligheter som är tänkbara är att undersöka möjligheterna till
utveckling av teknik för återvinning av kritiska material ur skrot m. m.,
utvinning ur slagg, askor, avfall m.m. eller som ökat tillvaratagande som
biprodukter ur primärmaterial, dvs. där det förekommer tillsammans med andra
mineral. Ytterligare finns möjligheter att minska beroendet av kritiska mineral
- och att samtidigt öka möjligheterna till tillverkning av nya produkter inom
industrin -genom att utveckla nya material. Nya teknikområden och tillämpningar
med användande av supraledare, amorfa metaller och halvledare kan ha återverkningar
på vissa användningar av några kritiska mineral.

Inom
den forskning som bedrivs i Sverige finns flera anknytningar till försörjningen
av kritiska mineral.

Industridepartementet,
STU och överstyrelsen för ekonomiskt försvar utreder sedan januari 1982 i ett
gemensamt projekt vissa frågor rörande substitution av vissa kritiska - i
bemärkelsen svårersättliga och därmed känsliga för störningar i tillförseln
(importen) - legeringsmetaller, bl.a. krom, kobolt, molybden, nickel, volfram
och vanadin. Utredningen, som är avsedd att komplettera MPU:s material,
planeras vara klar under sommaren 1982.

Prop.
1981/82:99 36

2.5
Vissa samverkans- och samordningsfrågor

Jag
tar nu upp vissa samverkans- och samordningsfrågor för gruvnäringen.

Det
är enligt min mening värdefullt med samarbete mellan LKAB- och
Boliden-koncernerna. Härigenom kan en rationell inriktning av produktionen
åstadkommas, så att specialkunnandet inom de båda företagen kan utnyttjas på
bästa sätt. Klara fördelar kan vinnas genom samarbete mellan de båda företagen,
särskilt på områdena prospektering, forskning och UtveckUng samt export av
tekniskt kunnande i större skala.

Det
får förutsättas att de båda företagen själva väl kan bedöma sina
samverkansmöjligheter i alla avseenden. Jag har tidigare i plika avseenden
berört forsknings- och utvecklingsfrågorna. I dessa hänseenden pågår också
samarbete i olika former.

På
det internationeUa området finns särskilda motiv och även möjligheter att
samverka i plika fprmer. Jag kommer senare att utförligt behandla denna fråga.

Frågan
om en bättre samordning av prospekteringsresurserna inom landet har på senare
tid aktualiserats i olika sammanhang.

Statens
huvudsakliga prospektering bedrivs i dag av SGU på uppdrag av nämnden för
statens gruvegendpm. Sedan länge driver även BoUden Mineral AB en omfattande
prospektering. År 1977 startade LKAB ett belagt dotterbolag för prospektering i
anslutning till en kraftig förstärkning av sina prospekteringsresurser. Detta
bolag utgör f. n. LKAB-koncemens samlade prospekteringsorganisation.

I
det av riksdagen godkända näringsutskottets betänkande 1980/81:43 (s. 13)
anförs: "Särskilt vill utskottet understryka vikten av att en ökad
samordning snabbt kan komma tiU stånd mellan den prospektering som bedrivs av
nämnden för statens gruvegendom och den som bedrivs av statliga och privata
gruvföretag".

MPU
anger i sitt slutbetänkande (SOU 1980:12) Mineralpolitik att samarbetet mellan
statliga myndigheter och företagen bör förbättras och ges fastare former,
särskilt vad gäller prospekteringen. MPU föreslog inrättandet av ett
prospekteringsråd och uttalade att man i detta råd borde träffa
överenskommelser om vilka områden, slag av mineral etc som varje prospekteringsorganisation
skulle ägna sig åt. MPU föreslog också att de geologiska flygmätningar som
utförs av de olika organsationerna borde samordnas. Jag återkommer senare till
dessa frågor i samband med att jag tar upp SGU:s nya organisation.

MPU
anför vidare i sitt slutbetänkande (s. 229): "Enligt vår mening kan det
inte uteslutas att uppdelningen på tre organisationer kan leda till minskad
effektivitet i utnyttjandet av knappa resurser som t. ex. dyrbar utrustning och
specialiserad personal. Samtidigt bör det också framhållas att existensen av
tre olika organisationer leder till en variation i prospek-

Prop. 1981/82:99 37

teringsstrategi
och -metoder som sannolikt har positiv betydelse för den totala effektiviteten
i prospekteringen - något som också förutsatts i förarbetena till gruvlagen.
Ett utökat samarbete mellan de olika organisationerna bör dock kunna leda till
vissa effektivitetsförbättringar samtidigt som riskerna för konflikter och
ofruktbar konkurrens minskar."

Mineralverkskommittén
anför i sitt betänkande (Ds I 1981:20) Förslag till ny mineralpolitisk
verksorganisation (s. 77) att mycket talar för "att en ökad samverkan
eller ett samgående mellan uppdragsorganet och LKAB:s prospekteringsverksamhet
skulle ge betydande fördelar". Kommittén tar inte närmare upp frågan om
samverkan med Bolidens prospektering.

För
egen del vill jag anföra följande.

Den
totala prospekteringsverksamheten bör inriktas på att skapa förutsättningar
för tillkpmsten eller fprtlevnaden av så många gruvföretag som möjligt och
medverka till lägsta, totala utvecklingskostnader för varje sådant företag.
Även formerna för eventuell samverkan bör tjäna syftet att höja effektiviteten
i själva prospekteringsarbetet och får inte försvåra utan bör snarare
underlätta samspelet med efterföljande led i utveckUngs-processen mot
mineralutvinning. Den målsättningen är en viktig utgångspunkt för
övervägandena i denna fråga.

Jag delar emellertid
mineralverkskommitténs bedömning av fördelarna med en samordning av
prospekteringen. Genom riksdagens beslut våren 1981 om att utskilja SGU:s
uppdragsverksamhet har också förutsättningar skapats för längre gående
samverkan och samordning med andra prospek-terande organisationer framför allt
LKAB:s. Dessa förutsättningar bör enligt min mening utnyttjas fullt ut. Jag
utgår från att LKAB tar till vara alla möjligheter till en samordnad
prospektering, inte minst med tanke på bolagets beslut att koncentrera sin
verksamhet till norra Sverige. Det kan dock vara värdefullt att olika modeller
för sådan samordning får prövas praktiskt och att viss erfarenhet av det nya
uppdragsorganet vinnes innan frågor om total samordning eller sammanslagning
prövas. Självfallet bör alla möjligheter till bättre samverkan med även BoUden
analyseras.

2.6
Internationella strukturfrågor m. m.

Jag
kommer nu att behandla vissa internationella strukturfrågor av stor betydelse
för svensk gruv- och mineralindustri. Jag har i dessa frågor samrått med
cheferna för utrikes- och handelsdepartementen.

Jag
lämnar i det följande en översiktlig bakgrundsbild.

MPU
anger att värdet av den årliga världsproduktionen av mineralråvaror
(undantaget energiråvaror) åren 1950-1976 ökade från 15 miljarder till 57
miljarder dollar (1976 års penningvärde), eller med i genomsnitt 5,3 % per år.
Häri ingår bara värdet t. o. m. framställning av mineralkoncentrat, dvs. den
värdeökning som sker vid metallframställning ingår inte.

Prop. 1981/82:99 38

Sedan
år 1950 till slutet av 1970-talet har de västliga i-ländemas andel av
världsproduktionen av mineralråvaror minskat från 57 % till 46 % medan
planekonpmiemas andel har ökat från 14 % till 29 % (1976). U-ländernas andel
har ökat någpt, från 25 % till 28 %. Mineralexporten väger tyngre i u-länderns
ekonomier och handel än i i-ländernas. I-länderna konsumerar ca 75 % av
världens totala utbud. Planekonomiernas produktion går huvudsakligen till den
egna industrins behov. Dessa ekonomiers anmärkningsvärda andelsökning beror på
egna rika mineraltillgångar, medveten satsning på tung industri och under
långa peripder snabbare tiUväxt än i väst i synnerhet i dessa sektprer av
industrin. Merparten av mineralproduktionen är koncentrerad till ett litet
antal länder inom varje grupp. Till den anförda geografiska koncentrationen av
mineralutvinningen kommer en mycket kraftig företagskoncentration inom sektorn.

Sedan
1970-talet kan noteras en tydlig preferens för investeringar i i-länder, främst
Australien och Kanada men även i USA och Sydafrika. Den har satt sina spår i
statistiken över utländska direktinvesteringar och prospekteringsinsatser i
u-länderna under decenniet. Skälen härtill är flera. Det viktigaste torde vara
faktisk eller upplevd osäkerhet om investeringarnas värde och
framtidsutsikterna för gruvbrytning i en rad u-länder.

Gruvsektorns
investeringar inriktas i allt högre grad på stora produktionsenheter och
kapitalintensiva metoder. Detta har bidragit till att investeringarna till
allt större del företas med lånat kapital. Därmed har banker och bankkonsortier
fått en allt viktigare roll. För att trygga sina engagemang har de ofta stälh
krav på långsiktiga försäljningsavtal och upprätthållande av vissa
produktionsnivåer. Under senare år har också energibolagen med sina stora
kapitalresurser köpt in sig i mineralsektorn.

Statens
roll som ägare av gruvor har vuxit inte bara i u-länder, utan även i i-länder.

De
stora transnationella företagen inom mineralsektorn har goda möjligheter att
med hjälp av vertikal integration utöva stort inflytande på marknaden.
Nationaliseringarna och den aUmänna osäkerheten om de politiska
förutsättningarna för deras aUtmer långsiktiga investeringar i u-länder har
emellertid fått dessa engagemang att i någon mån ändra karaktär.

Nya
former för mineralutvinning i u-länder utan direkt ägande och/eUer i förening
med minoritetsengagemang håUer på att utvecklas. Exempel på sådana nya former
av engagemang från företag och regeringar i i-länder är:

-
Managementkontrakt: i flera
fall fortsätter samma företag att driva anläggningarna även efter
nationaliseringen, vilket kan ge fördelar för företaget.

-
Avtal om teknologiöverföring.

-
Långsiktiga leveransavtal.
U-länderna exporterar sin malm för vidareförädling.

-
Samarbete för
projektfinansiering.

-
Gemensam marknadsföring.

Prop. 1981/82:99 39

Ett
faktum av särskild betydelse för bedömningen av Sveriges intressen är enligt
min mening sambandet mellan gruvindustri och gruvmaterielin-dustri.
Direktinvesteringar i utländsk mineralbrytning har tidigare hört till
säUsyntheterna, medan vårt land har en rad ofta marknadsledande exportföretag
inom gruvmaterielsektorn. Åtskilliga företag har även särskild kompetens inom
prospektering och konsultverksamhet på detta område och kan därigenom spela en
nyckelroll i nya gruvprojekt. På de senaste åren har även intresset ökat starkt
från gruvföretag och svenska förbrukar-intressen för engagemang i olika former
i utländska mineralfyndigheter, bl.a. fyndigheter med legeringsmetaller och
kol.

Staten
kan därför ha intresse av att stödja särskilda mineralutvinningsprojekt. De
svenska företagen kan ha god nytta av statliga insatser för att främja deras
satsningar på gruvprojekt i u-land. Redan den svenska utrikespolitiken har
verksamt bidragit till att göra svenska företag till önskvärda
samarbetspartners i många u-länder. När särskilda samarbetsavtal ingås, bör de
så långt som möjligt kunna innefatta flera element som kan tillgodose såväl
vårt eget som vår avtalsparts intresse. Ett samarbete kan omfatta ett
varierande antal komponenter t. ex. prospektering, export av gruvutrustning,
konsulttjänster, infrastrukturellt bistånd, statligt garanterad finansiering,
privat delägarskap, managementavtal, gemensam marknadsföring och långsiktiga
leveransåtaganden. Det kommer också sanno-Ukt att bli nödvändigt att inkludera
ett betydande mått av lokal vidareförädling i sådant samarbete. Utformningen
får variera från fall till fall. Organ som SIDA, BITS (beredningen för
internationellt tekniskt samarbete), AB Svensk Exportkredit,
exportkreditnämnden, Sveriges exportråd, Swed-fund och SGU m.fl. har viktiga
roller att spela, i samarbete med berörda företag och banker m. fl. organ.

Den
typ av samarbetsavtal som här beskrivits skiljer sig från huvuddelen av
hittillsvarande svenska samarbetsavtal. De senare utgör en ram vars faktiska
innehåll sedermera bestäms av vilka företagskontrakt som ingås. Den aktuella
avtalstypen är däremot en "paketlösning" vars materieUa innehåll i
stor utsträckning bestäms av företagens intresse och kompetens och därför är
närmare definierat och begränsat till en bestämd sektor, och vars genomförande
förutsätter ett nära samarbete mellan näringsliv, myndigheter och andra organ.

MPU
föreslår att statsmakterna skall inta en positiv attityd till det behov av
samarbete med utländska företag som kan uppkomma för LKAB:s eller' andra
företags del och bidra tiU att underlätta sådant samarbete. Berörda myndigheter
bör enligt MPU underlätta ett ökat utlandsengagemang från svenska gruvföretags
sida. Jag biträder MPU:s uppfattning.

Vad
gäller utländska investeringar - i olika former - inom mineralområdet i
Sverige vUl jag anföra följande.

Viktiga
delar av svensk industri har grundats på utländska investeringar och utländsk
teknologi som importerats. Det gäller gruv- och järnindustrin.

Prop. 1981/82:99 40

tekoindustrin,
glasindustrin samt delar av cellulosaindustrin, verkstadsindustrin och den
kemiska industrin. Kring sekelskiftet och under mellankrigstiden var behovet
av ufiändskt investeringskapital stort och ett visst tillflöde ägde då rum.
Bl.a. malmfälten och malmbanan i Norrbotten öppnades ursprungligen av utländska
intressenter. Gruvindustrin är den industri i Sverige som etablerade de första
direkta uflandskontakterna, bl. a. genom ett stort inslag av utländska
tekniker, m. fl. yrkeskategorier från bl.a. Storbritannien, Tyskland och
Belgien. Vissa gruvor i södra Sverige ägdes länge av utländska företag. Nu
återstår av utländska aktiviteter inom svensk gruvnäring endast Zinkgruvan i
Askersunds kommun. Denna ägs och drivs sedan mitten av 1800-talet av det
belgiska bolaget Vieille Montagne, Svenska Avdelningen och sysselsätter f. n.
ca 460 personer.

Gruv- och mineralsektprn i
Sverige har under de senaste årtiondena fått en minskad andel utländsk
företagsamhet, medan stora delar av svenskt näringsliv, framför allt
tillverkningsindustri och handelsföretag, expanderat, internationaliserats och
utvecklats genom handel, utbyte och konkurrens med företag i andra länder.

Svensk
gruvnäring står nu genom en i många stycken smärtsam struktur-omvandUng inför
en ny fas. De utvecklingsplaner som tar form inom gruv-och mineralindustrin
inriktas på att skapa en bredare bas för en långsiktig utveckling. Intresset
fokuseras främst kring andra basmetaller än järn. LegeringsmetaUer,
ädelmetaller samt industrimineral anses av flertalet bedömare få en aUt större
marknad under de närmaste årtiondena.

Delar
av den svenska mineralindustrin har övervunnit tidigare problem och funnit
arbetsformer som tryggar en överlevnad på sikt. Nysatsningar och
nyinvesteringar är emellertid högriskprojekt som kräver en stor kapitalbas.
Att med upplånade medel finansiera nya och stora projekt kan vara svårt och
även medföra risker för den redan igång varande verksamheten. För den breddning
och satsning på nya projekt inom svensk mineralutvinning som bör komma till
stånd under 80- och 90-talen bör därför enligt min mening plats finnas för både
svenskt och utländskt kunnande samt teknologi och investeringskapital.

2.7
Gruv- och mineralindustrins markanvändning m. m.

Jag
tar nu upp vissa frågor om markanvändning m.m.

Industriverket anger i
utredningen (SIND PM 1977:15) Industriverkets syn på industri-, energi- och
mineralfrågorna i den fysiska riksplaneringens planeringsskede att de under år
1976 i drift varande malmgruvorna tillsammans kan beräknas täcka en areal av
storleksordningen 25 km (utan hänsyn tagen till justeringar med anledning av
underjordsbrytning). Verket anger vidare att en ytterst begränsad del av
landets yta då var belagd med utmål (ca 0,1 %) - varav således bara en mindre
del är föremål för brytning

Prop. 1981/82:99 41

-
och att det är i Norrbottens, Kopparbergs, Örebro, Västerbottens och
Västmanlands län som utmålen upptar störst areal (i stort sett samma bild
gäller enligt verket för inmutningarna). Då gällande bearbetningskoncessioner
täckte tiUsammans en areal av ca 86 km.

Jag
redogör i det följande för de regler och riktlinjer som är av betydelse för att
bedöma de restriktioner som gäUer för gruv- och mineralindustrins
markanvändning. Jag kommer senare, i samband med att jag tar upp vissa
lagstiftningsfrågor, att närmare redogöra för minerallagsttftningen.

Samhällsutvecklingen
under de senaste decennierna har gjort en övergripande planering nödvändig vad
gäller hushållningen med mark och vatten, den s.k. fysiska riksplaneringen.
Detta fastslog riksdagen år 1972 (prop. 1971:111, CU 1972:35, rskr 1972:348).
Utvecklingen har stäUt ökade anspråk på befintliga mark- och vattentUlgångar. I
anslutning till 1972 års beslut vidtogs också ändringar i byggnadslagen. Bl. a.
föreskrevs lokaliseringsprövning av regeringen i fråga om vissa industrier
(136 a §). Bestämmelsen har sedermera ändrats vid flera tillfällen. Gruvindustrin
tillhör inte de tillståndspliktiga industrierna men kan liksom annan övrig
industri efter beslut av regeringen i varje särskilt fall prövas enligt
bestämmelsen. För tiUstånd enligt 136 a § fordras att kommunen tillstyrkt
detta. Tillstånd kan förenas med villkor för tillgodoseende av aUmänna
intressen och göras beroende av att saken fullföljs inom viss tid genom ansökan
(obligatoriskt för gruvor) till koncessionsnämnden för miljöskydd, som har att
fastställa de närmare viUkoren för verksamheten. Prövningen enligt 136 a § är
bindande för koncessionsnämnden. Den är också bindande för planmyndigheterna
men inte för annan tillståndsprövning.

Genom
byggnadslagstiftningen fastställs regler för markens användning inom
tätbebyggelseområden främst genom de oUka planinstituten. Det finns inga hinder
mot att ta in befintliga inmutningar och utmål i dessa planer. I den mån detta
aktualiseras skall nödig hänsyn tas till gruvrättighe-terna så att gruvdriften
inte motverkas eller hindras. Inom område med stadsplan eller byggnadsplan
råder f. n. dispensabelt inmutningsförbud. Dispens meddelas av länsstyrelsen.

Kommunerna
är samråds- och remissinstans vid tillämpningen av bl. a. miljöskyddslagen,
naturvårdslagen och vattenlagen. Det är dock främst vid översiktsplanering och
detaljplanering samt vid byggnadslovsprövning som gruvintressen aktualiseras
för kommunen på ett samlat sätt och blir föremål för avvägning mot motstående
intressen. Minerallagstiftningen uppfattas av många — inte minst i
planeringssammanhang - som för splittrad och komplicerad. Jag lämnar därför i
det följande en kort sammanfattning av även denna lagstiftning vad avser
frågan om markanvändning.

Genom
inmutningsrätten enligt gruvlagen (1974:342) skapas en rättighet av främst
civilrättslig natur. Inmutaren får rätt att tillgodogöra sig fyndigheten före
markägaren eller andra spekulanter på den. När det gäller att

utnyttja
rättigheter för gruvbrytning är gruvinnehavaren underkastad den lagstiftning
som gäller i fråga om användning av mark och vatten, t. ex. de inskränkningar
som kan föreskrivas enUgt byggnads-, vatten-, naturvårds-och
miljöskyddslagstiftningen precis på samma sätt som för annan industri.
Innehavet av gruvrätten har här samma funktion som dispositionsrätten tiU mark
har för annan företagsamhet, dvs. den utgör en förutsättning för att
innehavaren ska kunna utverka de tillstånd av olika slag som behövs med hänsyn
till företagets verkningar för omgivningen.

Först
när relativt omfattande och tidskrävande undersökningar gjorts på en fyndighet
finns det underlag för att bedöma vilken tyngd gruvintresset bör tillmätas vid
avvägningen mot andra markanvändningsintressen (som får vika om gruvdrift
kommer till stånd). Från det stadium en inmutning sökes (utan samband med känd
fyndighet) till dess det har konstaterats om en malm kan föreligga eller ej,
tar det ca 4-7 år, ibland betydligt längre. Om en fyndighet av sådan kvalitet
påträffats att utmål kan anvisas dröjer det i regel ytterligare närmare 10 år
till dess malmbrytning igångsattes. Denna har då föregåtts av kostsamma
gruvundersökningar för att närmare utröna förutsättningarna för brytning. Det
krävs inte att fyndigheten skall kunna kommersiellt utnyttjas då ansökan om
utmål (bearbetningskoncession) görs, endast att möjUgheter bedöms föreligga
till ett framtida ekonomiskt utnyttjande av fyndigheten. Detta sammanhänger
med gruvföretagens behov av malmreserver för att möjliggöra långsiktig
planering, metallprisernas fluktuation och det varierande kostnadsläget.
Ibland kan förändringarna bli så väsentliga att ett utmål ej blir föremål för
brytning under dess begränsade livslängd. Från den tidpunkt när ett
undersökningsintresse visats genom en inmutning till dess brytning igångsattes
kan det dröja 10-40 år.

Invester. beslut

4—7 år

ca 1 år

ca 2—3 år

Prospektering

Förstudie

Feasibility
study

Projektbearbetning

Nedl. läggning

Driftstart

Nedl. beslut

Invester.
beslut

L
i

2 — 3 å r

10 — X å r

2 — 3 å r

Anl ä gg, tid

Produktion

Avveckling

Det
är först när konkreta planer finns på gruvbrytning som en definitiv avvägning
mellan brytningsintresset och motstående miljö- och övriga samhällsintressen
kan ske. Detta kan leda till att en kommun tvingas säga nej eftersom
markplaneringen redan då låsts i annan riktning eller annan

Prop.
1981/82:99 43

markanvändning
pågår. Ett gruvföretag kan rimligen inte satsa på kostsamma undersökningar om
inte rimliga garantier kan ges för att en bearbetningsrätt kan utnyttjas. Lika
självklart är att en kommun inte bör ta ställning innan undersökningsarbetet är
klart. Bl.a. därför att det är mycket fä inmutningar som leder till utmål.

Industriverket
menar i alunskifferutredningen (SIND PM 1978:2-3) att det är nödvändigt att finna
en formel som för framtiden tillgodoser behovet av en väl fungerande
mineralförsörjning inom ramen för berättigade miljökrav och andra anspråk på
markanvändningen. Verkets förslag innebär i stPrt sett att kpmmunerna får en
viktigare roll och att försörjningen i väsentliga avseenden inordnas i
samhällsplaneringen.

Föränderlighetens
betydelse när man diskuterar prospektering och markreservationer bör enligt min
mening betonas. Marknadens behov växlar. Vad som i dag är malm kan i morgon
vara en ointressant minerali-sering och omvänt. Genom bl.a. substitution och
teknikutveckling men framför allt ändrade marknadsförhållanden ändras bilden
kontinuerligt. Detta gör att man inte definitivt kan avfärda områden som
ointressanta från mineralsynpunkt. I samband med att malmletningstekniken
förbättras och möjliggör upptäckt av djupare belägna malmer och i samband med
att intresset förskjuts mellan olika malmtyper kan behövas tillgång till
tidigare genomletade och som ofyndiga bedömda områden.

Det
bör också betonas att någon definitiv avvägning inte heller sker mellan
mineralutvinning och motstående intressen när koncession beviljas enligt lagen
(1974:890) om vissa mineralfyndigheter. Den prövning av mptstående intressen
som sker enligt denna lag är av endast översiktligt slag. Även i de faU som
prövas enligt den lagen behövs med visst undantag för torvfyndigheter
malmreserver för den långsiktiga planeringen. Det är således på ett mycket
tidigt stadium som bearbetningskoncession söks. Prövningen är, som jag nämnde,
relativt summarisk och annan lagstiftning om användande av mark och vatten är
liksom efter utmålsläggning enligt gruvlagen fullt tillämplig även på den
koncessionerade verksamheten.

I
proposition 1980/81:183 lämnades förslag tiU former för det fortsaUa arbetet
med fysisk riksplanering. Förslagen innebär att arbetet så långt möjligt
inordnas i den fortlöpande planerings- och beslutsprocessen, främst i
anslutning till kommunernas markanvändningsplanering. Den fysiska
riksplaneringen skall även i fortsättningen bedrivas i samarbete mellan staten
och kommunerna men utan krav på den typ av omfattande samtidiga redovisningar
från alla kommuner som har förekommit under de s.k. program- och
planeringsskedena. Riksdagen (CU 1980/81:39, rskr 1980/81:377) framförde inte några
erinringar mot dessa förslag.

I
den nämnda propositionen anför föredraganden att mineralfrägorna bör ägnas ökad
uppmärksamhet i det fortsatta arbetet med den fysiska riksplaneringen. Som
underlag såväl för den fysiska planeringen på olika nivåer som för
regionalpolitisk och industripolitisk planering är det av vikt

Prop.
1981/82:99 44

att
områden med mineraU-esurser kartläggs samt att olika bevarande- och
exploateringsintressen som riktas mot dessa redovisas. Liksom beträffande
andra resurser kan riktUnjer behövas för markanvändningen så att eventuell
framtida exploatering av mineralresurser, som är av nationellt intresse, inte
onödigtvis försvåras på grund av ändringar i markanvändningen.

Föredraganden
anför vidare att remissyttrandena över bostadsdepartementets rapport (SOU
1979:54, 55) Hushållning med mark och vatten 2, har bekräftat att
kunskapsunderlaget inte är tillräckligt för att mineralfrågorna skall kunna
behandlas på ett tUlfredsställande sätt i den fysiska planeringen på olika
nivåer. Föredraganden anmälde därför att han i annat sammanhang ämnade ge
planverket i uppdrag att i samråd med övriga berörda myndigheter utreda frågan
om behandlingen av mineralresurser i den fysiska planeringen. Regeringen har i
beslut den 14 januari 1982 uppdragit åt planverket att i samråd med berörda
ämbetsverk, bl. a. SGU, samt länsstyrelserna utreda formerna för den fysiska
riksplaneringens kunskapsförsörjning.

Frågan
om samordning mellan gruv- och planlagstiftningen övervägs i arbetet med en ny
plan- och byggnadslagstiftning. En ny sådan lagstiftning kan träda i kraft
tidigast under år 1985. Inom regeringskansliet bereds f. n. ett lagförslag som
innebär att riktlinjerna för hushållningen med mark och vatten lagregleras.
Arbetet med detta bedrivs med den inriktningen att ett regeringsförslag skaU
lämnas under våren 1982.

I
samband med att jag senare tar upp vissa lagstiftningsfrågor kommer jag att
förorda och redogöra för vissa ändringar i syfte att komma till rätta med några
av de problem jag nu redogjort för. De ytterligare åtgärder som kan behövas bör
enligt min mening övervägas i samband med att regeringen tar ställning till
lagförslagen till dels de nämnda riktUnjerna för hushållningen med mark och
vatten dels förslaget till ny bygglag. I denna fråga har jag samrått med chefen
för bostadsdepartementet.

Som
jag inledningsvis nämnde har riksdagen uttalat sig för vissa överväganden inom
mineralområdet, bl.a. i avseende på vissa informationsfrå-gpr. Frågpr öm
förbättrad infprmation i gruvlagsärenden har tagits upp av vissa länsstyrelser
och verk m.fl. i deras yttranden över den fysiska riksplaneringens
planeringsskede.

Dagens
samhällsutveckling med en ingripande planering och hårdare prioritering av
samhällets olika resurser ställer allt större krav på samråd och information
inom plika pmråden. Detta gäller inte minst mineralsektorn, både vad avser
mineralhanteringens krav på markutnyttjande, som jag nyss redogjorde för, men
också hanteringens effekter på miljön och de förväntningar som å andra sidan,
inte minst från regionalpolitiska synpunkt, i olika sammanhang ställs på gruv-
och mineralindustrin.

I
samband med att jag senare tar upp vissa organisations-, anslags- och
lagstiftningsfrågor kommer jag att närmare behandla infprmationsfrågorna

Prop.
1981/82:99 45

pch
även redpvisa särskilda åtgärder för en förbättrad informationsverksamhet inom
mineralområdet.

2.8
Särskilda råvarufrågor

Jag
tar nu upp vissa frågor som särskilt gäller torv, alunskiffer samt sand och
grus.

Torv
tillhör de energiråvaror som av riksdagen i dess beslut om riktUnjer för
energipolitiken (prop. 1980/81:90, NU 1980/81:60, rskr 1980/81:381) givits en
större roll i vår framtida energiförsörjning. Intresset för utvinning av torv
är f. n. mycket stort. En utvecklingsverksamhet med inriktning på maskiner m.
m. för torvutvinning pågår f. n. i flera företag inom landet.

Mot
bakgrund av angelägenheten att minska användningen av importerade bränslen bör
oUka möjligheter att stimulera utvinning och användandet av inhemska bränslen
tas till vara. Det är därför viktigt att samhället på olika sätt stöder sådan
verksamhet.

De
statliga insatserna på torvområdet har de senaste åren fokuserats kring problem
och frågor i anslutning till introduktionen av torv i vår energiförsörjning. I
rapporten (Ds I 1980:3) Torv för energisektorn gjorde
oljeersättningsdelegationens torvgrupp en lägesredovisning, hinderanalys och
framförde förslag till åtgärder, bl. a. påskyndad inventering och snabbare
handläggning i samband med prövningsförfaranden vid torvtäkt. SGU har sedan
dess genomfört ett inventeringsprogram på uppdrag av nämnden för
energiproduktionsforskning (NE). NE har även i mars 1981 publicerat en
resultatrappprt (NE 1981:5) Torv - Resultat, utvecklingsläge och förutsättningar.
Rapporten redovisar den forsknings- och utvecklingsverksamhet som NE har stött
och initierat på torvområdet.

Vissa
länsstyrelser har på regeringens uppdrag utrett de regionala effekterna av en
ökad användning av skogsenergi och torv som bränsle.

Riksdagen
har vid behandlingen av regeringens proposition (prop. 1980/ 81:90, NU
1980/81:60, rskr 1980/81:381) om riktlinjer för energipolitiken gett regeringen
till känna att en parlamentarisk kommitté bör tillsättas med uppgiften att
utreda åtgärder för att säkra kärnkraftens avveckling och ett fortsatt minskat
oljeberoende. Regeringen beslöt den 8 oktober 1981 att tillkalla en sådan
kommitté (Dir. 1981:62). Till dess uppgifter hör bl.a. att belysa hur de
svenska torvtillgångarna långsiktigt kan komma att utnyttjas.

Torvutvinning
kan dock komma i konflikt med andra markanvändningsintressen. Dessa torde
främst utgöras av naturvårds- och friluftslivsintressen och i de nordligaste
länen även av rennäringen.

Allmänt
kan sägas att ännu aUtför Ute erfarenhet föreligger av dessa och andra intressekollisioner
för att några definitiva slutsatser skaU kunna dras beträffande effekter på
mark och vatten som en ökad tprvtäkt kan ge upphpv till. Tprvutvinningen har i
Sverige återupptagits under de allra senaste åren och erfarenheter av modern
torvutvinning saknas i stort.

Prop. 1981/82:99 46

Förhållandet
mellan rennäringen och torvutvinningsintresset berörs i departementspromemorian
(Ds 11981:17) Enklare regler om torvutvinning för energiändamål vilken har
fogats till protokollet i detta ärende som bilaga 1. Torvbrytningens inverkan
på renskötseln berörs pckså något i departementspromemorian (Ds U 1981:10)
Skogsrenskötsel. I den sistnämnda rapporten över skogsrenskötselns
näringssituation - vilken utarbetats på uppdrag av regeringskansliets permanenta
arbetsgrupp för samefrågor - redogörs för de problem och svårigheter som möter
och har mött denna näring. De tidigare mer omfattande vattenkraftsutbyggnadema
i Norrland innebar intrång och svårigheter för renskötseln. De nu mest aktueUa
störningarna - förutom inbördes konkurrens och intrång mellan samebyarna -
våUas främst av skogsbruket, turism och fritidsanläggningar samt
tätortstillväxt.

TUl
detta kpmmer i framtiden en ökad tprvtäkt, vars omfattning det -med hänsyn till
de problem och svårigheter som är förknippade med introduktionen av torv i vårt
energiförsörjningssystem - ännu är för tidigt att med säkerhet ange.

Efter
samråd med cheferna för utbildnings-, jordbruks- och bostadsdepartementen vill
jag anföra följande.

Rennäringen
kan komma att påverkas till följd av ökad torvbrytning. Vid bedömning av de
skador och det intrång som skall ersättas enligt gällande lagstiftning gäller
givetvis att rennäringen är likstäUd andra intressen. I samband med aU jag
senare tar upp lagstiftningsfrågor kommer jag att ytterligare beröra dessa
frågor. Jag vill dock här något beröra förhållandet mellan torvutvinning och
vissa motstående intressen.

Koncessionerad
verksamhet enligt minerallagen är underkastad annan lagstiftning om användning
av mark och vatten. Tillståndsprövning enligt t. ex. miljöskyddslagen
(1969:387), naturvårdslagen eller vattenlagen (1918:523) kan således krävas.

Vissa
myrområden som kan komma i fråga för torvtäkt är genom sin naturtyp och
belägenhet viktiga som trivselland, betesmarker, samlingsplatser eller
flyttningsleder för rennäringen. Andra områden som skulle kunna fylla samma
funktion är genom sin fuktighet under sommartid oanvändbara för något av dessa
syften. Då frågan om efterbehandlingsar-beten efter avslutad takt - om sådan
medgivits i ett sådant område -behandlas bör dessa förhållanden kunna beaktas
genom att åtgärder vad gäUer dränering, rekultivering, markberedning m. m.
föreskrivs i det täkt-tillstånd som krävs enligt naturvårdslagen (1964:822).
Härigenom kan områdena efter avslutad takt eventuellt åter kunna fylla de
funktioner som är angelägna från rennäringens synpunkt.

Enligt
rennäringslagen (1971:437) gäller aU mark där renskötsel får bedrivas hela året
inte får användas på sätt som medför avsevärd olägenhet för renskötseln.
Undantaget är dock mark som används i enlighet med fastställd stadsplan eller
byggnadsplan eller för företag vars tillåtlighet

Prop. 1981/82:99 47

skall
prövas i särskild ordning. En sådan prövning är t. ex. den prövning enligt
minerallagen som sker vid ansökan om bearbetningskoncession för torv. Förbudet
enligt rennäringslagen mot ändrad markanvändning gäller dock inte
vinterbetesmarkerna utan rennäringens intressen i dessa områden är jämställda
övriga markanvändningsintressen. Det är därför viktigt att
torvbrytningsföretagets inverkan på bl.a. renskötseln beaktas vid den
lämplighetsprövning som sker i varje koncessionsärende inom hela renskötselområdet
och att yttrande inhämtas från lantbruksnämnd och vederbörande sameby för att
säkerställa ett allsidigt beaktande av rennäringsintresset. I detta sammanhang
kan det finnas skäl att erinra om de riktUnjer för insatser för samerna som
riksdagen antagit (prop. 1976/77:80, KrU 1976/77:43, rskr 1976/77:289). Jag
kommer i det följande i samband med att jag behandlar lagstiftningsfrågor att
förorda en bestämmelse om att länsstyrelsen i särskilda fall kan besluta att
för bearbetning av torv skall koncession krävas enligt minerallagen. DeUa
förutsätts ske endast då speciella förhållanden föreligger, såsom inverkan på
för renskötseln känsliga områden.

Alunskiffer år en
bergartsbeteckning för mörka lerskiffrar. Skiffern är huvudsakligen uppbyggd av
kvarts samt kalium-, aluminium- och magnesiumrika sUikatmineral, bl.a.
lermineral. Alunskiffern innehåller ett stort antal metaller såsom uran,
aluminium, vanadin, mplybden, kpppar, nickel, zink, kpbpU, lantanider m.fl.
Förutpm innehållet av metaller och mineral har alunskiffer pckså ett betydande
bränslevärde.

Alunskiffern
finns i Skåne, Öland, Gptland, Västergötland, Östergötland, Närke Pch i
fjällranden.

Riksdagen beslöt våren
1978 att ett treårigt fprskningsprogram, gällande budgetåren 1978/79-1980/81,
skulle inledas i Ranstad, med inriktning på processutveckling för utvinning av
alunskifferns innehåll (prop. 1977/ 78: 124, NU 1977/78:69, rskr 1977/78:342).
Programmet finansieras med statliga, delvis villkorliga, lån. Det totala
lånebehovet beräknades till 128 milj. kr. En redogörelse för den tidigare
verksamheten i Ranstad samt forskningsprogrammets huvudsakliga innehåll har
lämnats i nämnda proposition. Verksamheten bedrivs huvudsakligen av ASA.

I
detta sammanhang vill jag även nämna betydelsen av utvecklingsarbetet på
alunskifferområdet för vår försörjningsberedskap vad gäller kvävegödselmedel.
Avkastningen inom jordbruket är starkt beroende av tillförseln av
kvävegödselmedel, vars produktion i fredstid direkt eller indirekt utgår ifrån
importerade råvaror, främst eldningsolja. Utvecklingsarbetet på skifferområdet
ökar möjligheterna att i kristid etablera ammoniaktill-verkning - ammoniak är
den helt dominerande mellanprodukten i kväve-gödseltillverkningen — baserad på
inhemska råvaror.

I
skrivelse den 27 maj 1981 anmälde riksdagen sina beslut med anledning av
propositionen om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1980/81:90, NU
1980/81:60, rskr 1980/81:381). Riksdagen har därvid uttalat att inom ramen

Prop.
1981/82:99 48

för
de anvisade lånemedlen bör vad gäller den inom ASA bedrivna ter-miska
processutvecklingen utföras även det s. k. MEFOS-projektet i Luleå samt också
säkras fortsatta forsknings- och utvecklingsinsatser i Ranstad med inriktning
främst på metanolutvinning under åtminstone treårsperioden 1981/82-1983/84.

Regeringen
beslöt den 10 december 1981 att de medel som återstår av det tidigare nämnda lånet
får disponeras av ASA spm lån för fprtsatt verksamhet budgetåren
1981/82-1983/84 enligt eU prpgram spm ASA re-dpvisat tiU regeringen.

Den
parlamentariska kpmmitté som jag nyss har nämnt och som har tillsatts med
uppgiften att utreda åtgärder för att säkra kärnkraftens avveckling och ett
fortsatt minskat oljeberoende skall utreda även vissa frågor om alunskiffer.
Till kommitténs uppgifter hör bl. a. att belysa hur de svenska
skiffertillgångarna långsiktigt kan komma att utnyttjas. Kommittén skaU som ett
första steg utvärdera de resultat som framkommit genom det forsknings- och
utvecklingsprogram som bedrivs i Ranstad. Det är därvid, enligt min
uppfattning, naturligt att industriverkets utredning om alunskiffer (SIND PM
1978:2-3) utgör en del av utredningens underlag.

Kommittén
har nyligen påbörjat sitt arbete. Jag finner därför inte anledning att i detta
sammanhang ytterligare behandla denna fråga utom vad avser viss rättslig
reglering. I samband med att jag senare tar upp vissa andra lagstiftningsfrågor
kommer jag också att lämna förslag på detta område.

Möjligheterna
att utvinna sand och grus begränsas på flera sätt. De bästa och största
grusförekomsterna på land finns i åsar och liknande avlagring-ar. Grundvattnet,
som täcker ca 40 % av tätorternas vattenbehov, utvinns till helt övervägande
del ur sådana avlagringar. Grusåsarnas bevarande är av stor betydelse för
naturmiljön.

Av denna anledning
regleras i dag utvinningen av bl.a. sand och grus, huvudsakligen från
naturvårdssynpunkt. Genom naturvårdslagen (1964:822) har införts
tillståndstvång för takt av grus för annat ändamål än markinnehavarens
husbehov. Tillståndsmyndighet är länsstyrelsen. TiU skydd för grundvatten finns
bestämmelser i vattenlagen (1918:523). Även i annan lagsfiftning, som t. ex. lagen
(1942:350) om fornminnen samt byggnadslagen (1947:385), finns bestämmelser som
har betydelse för exploatering av grustillgångarna. Genom SGU:s reguljära
kartering, huvudsakligen jordartskarteringen, bekostar staten den grundläggande
inventeringen av landets tillgångar.

Ökad
gruskonsumfion och skärpta miljökrav kan på sikt komma att leda till knapphet
på grustillgångar belägna nära konsumtionscentra. Detta kan medföra en högre
prisnivå, vilken i sin tur leder till att förbrukarna söker sig till alternativa
försörjningskällor. Grus som framställs genom krossning av berg används redan
som ersättning för naturgrus. Krossmaterial kan emellertid inte ersätta
naturgrus inom alla användningsområden. Bl. a. mot

Prop.
1981/82:99 49

bakgrund
härav har en viss utvinning av grusförekomster till havs påbörjats. Endast ett
par procent av grusbehovet täcks dock f. n. på detta sätt. Det finns stora
grustillgångar på kontinentalsockeln vilka, med en utvinning som tar
vederbörlig hänsyn till negativa effekter i vatenmiljön, t. ex. skador på lek-
och yngelplatser för fisk, kan erbjuda alternativ till uttag på land. En
successiv övergång fill takt i havsområden kan därför vara en tänkbar möjlighet
att förbättra försörjningen med naturgrus. En utvidgad utvinning av förekomster
i sjöar kan också tänkas.

Det
ankommer på statens industriverk, med vissa färre undantag, att lämna fillstånd
enligt lagen (1966:314) om kontinentalsockeln till sand- och grustäkt på
kontinentalsockeln. Verket skall även meddela vUlkor för sådana tillstånd samt
utöva tillsyn av föreskrifter meddelade enligt lagen och kungörelsen (1966:315)
angående tillämpningen av lagen. Om upplåtelse från staten till sand- och
grustäkt inom allmänt vattenområde i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i
Jämtland beslutar länsstyrelsen.

Regeringen
uppdrog i april 1974 åt statens industriverk att utreda vissa frågor rörande
utvinningen av sand och grus särskilt från havsområden. Industriverket har
avlämnat sin slutrapport (SIND 1980:1) Grus och sand på land och i hav. Verket
har tidigare lämnat bl. a. delrapporterna (SIND PM 1976:10) Försöksverksamhet
angående lämplig metodik vid översiktlig inventering av sand- och
grusförekomster samt (SIND PM 1978:1) Delutredning angående grustillgångarna
och grusförsörjningssituationen i länen och de största tätortsregionerna.
Verket har gjort en allmän översikt av landets grusförsörjning med avseende på
tillgångarnas art och geografiska fördelning. Även konsumtionens utveckUng och
möjligheterna att utnyttja alternativa material tUl naturgas har studerats,
Uksom förutsättningarna för en ökad utvinning av sand och grus från
havsområden. Utredningen har begränsats till användningen av sand och grus som
överbyggnadsmaterial vid olika anläggningsarbeten och som baUastmaterial i betong,
betongelement och asfaltmassor. Kvalitetssand (industrisand) som råvara för
olika industriella processer inom bl.a. keramisk, mekanisk och metallurgisk
industri behandlas av MPU i betänkandet (SOU 1977:75) Industrimineral. (En
sammanfattning av industriverkets slutrapport samt en förteckning över
remissinstanser och en sammanställning av remissyttrandena har fogats till
protokoUet i detta ärende som bilaga 5 resp. 6.

Även
naturvårdskommittén tar i sitt betänkande (SOU 1979:14) Naturvård och
täktverksamhet upp frågor av betydelse för utvinning av sand och grus,
huvudsakligen från miljösynpunkt. Kommittén föreslår att naturvårdslagen
skärps i fråga om bl.a. prövning av tillstånd till takt så att hushållningen
med täkttillgångarna kan beaktas på ett bättre sätt. Vidare lämnar kommittén
förslag till program för regionala täktinventeringar som syftar tUl att
förbättra planerings- och beslutsunderlaget i frågor som rör täktverksamhet.

4 Riksdagen 1981182. I saml. Nr 99

Prop.
1981/82:99 50

Den
totala produktionen av grus, sand och bergkrossmaterial kan mycket grovt
beräknas till ca 135 milj. ton per år. Av denna tas 50 % i anspråk till vägar
och gator, 25 % till mark-, grund- och planeringsarbeten, 15 % till betong samt
10 % tUl övriga ändamål. Totala värdet av denna produktion (inkl. transporter)
kan beräknas överstiga 2 miljarder kr. Sten, sand och grus kan klassificeras
som industrimineral.

Den
framtida utvecklingen av landets grusförsörjning är främst beroende av
utvecklingen inom byggnads- och anläggningsverksamheten samt transportsektorn.
Mot bakgrund av prognoser för utvecklingen inom ovan nämnda områden var det
industriverkets bedömning i sin slutrapport från december 1979 att den årliga
totala grusproduktionen fram tUl 1985 i stort sett skulle bli oförändrad. Även
verkets utblickar mot år 2000 tydde på en oförändrad produktion. Det var också
verkets bedömning, att utvecklingen inom framför aUt miljö- respektive
transportsektorn kommer att innebära en förskjutning mot ökad användning av
alternativa material, främst bergkrossprodukter. Även utnyttjandet av
restprodukter och grov morän samt högre förädlingsgrad, återvinning av
schaktmassor och användning av grusbesparande byggnadsmetoder kommer enligt
verket att leda till begränsningar i förbrukningen av naturgrus.

Denna
förskjutning kan enligt industriverket, främst i Norrköping, Karlskrona,
Stockholm, Sundsvall, Umeå och Visby, komma att ske genom utvinning av
grusmaterial från havet. En sådan enligt industriverket i och för sig önskvärd
utveckling förutsätter dels att en planmässig resurs-kartering av de lösa
avlagringarna genomförs inom näraliggande havsområden tiU dessa
tätortsregipner, dels att denna ger resultat i fprm av från behpvssynpunkt
lämpliga grusfyndigheter. För de användningspmråden för vilka det i dag i viss
utsträckning finns kända fyndigheter, huvudsakligen sandförekomster, kan en på
sikt ökad utvinning från havet förväntas.

Förutom
förslag om systematiska resurskarteringar av sand- och grusförekomster lämnar
industriverket även förslag om viss statistikutformning, tillståndsvillkor,
täktavgifter, grusförsörjningsplanering m. m.

Av SGU:s
anslagsframställning för budgetåret 1982/83 framgår att omsättningen av SGU:s
uppdragsverksamhet budgetåret 1980/81 vad gäller grusinventeringar på land
uppgick till mindre än 0,5 milj. kr. Uppdragsgivare var främst kommuner. SGU
redovisar vidare att statens naturvårdsverks forskningsnämnd har finansierat
utvecklingen av ett system för ett datprbaserat grusarkiv vid SGU. Systemet
beräknas kunna tas i reguljär drift budgetåret 1982/83. SGU har också under en
följd av år bedrivit en anslagsfmansierad maringeologisk verksamhet, som är
inriktad på att kartlägga förekomster av sand och grus på havsbottnen.

Delegationen
för samordning av havsresursverksamheten (DSH) har i yttrande över SGU:s
framställning framhållit att det ökade behovet av planering av kust- och
havsområdenas utnyttjande innebär också ett ökat behov av kunskaper om oUka
marina resurser, för att kunna åstadkomma

Prop.
1981/82:99 51

rimliga
avvägningar mellan olika intressen. Härvid utgör enligt delegationen en allmän
kunskap om den geologiska utvecklingen av berg- och jordarter samt om olika
typer av bottnar i kust- och havsområdena en viktig förutsättning.

Delegationen
pekar bl. a. på behovet av maringeologisk kartering. Delegationen anser härvid
att de förslag till åtgärder för karlering som industriverket föreslagit utgör
ett väl avvägt program för den maringeologiska karteringsverksamheten.
Delegationen vill emellertid också peka på att det underlagsmaterial som kommer
fram i samband med den av delegatipnen nyligen påbörjade försöksverksamheten
vad avser metoder och former för kust- och havsområdenas utnyttjande kommer att
kunna tjäna som underlag för SGU vad gäller behovet av maringeplogisk kunskap
sett ur länsstyrelsernas och kommunernas synvinkel.

Mineralverkskommittén
föreslår att eventuella grusinventeringar och Uknande verksamhet bör utföras av
nya SGU eftersom verksamheten naturligt hör samman med SGU:s pågående jordartskartering
och planerade grusarkiv och inte heUer är av någon större omfattning.
Kommittén stöder den av SGU i sin anslagsframställning för budgetåret 1982/83
framförda begäran om medel för drift av ett grusarkiv, eftersom det är ett
hjälpmedel för SGU att kunna handha olika frågor om naturresurser. Kommittén
stöder också SGU:s förslag i anslagsframställningen att ett nytt delprogram
benämnt Maringeologisk kartering inrättas.

Efter
samråd med cheferna för jordbruks- och bostadsdepartementen viU jag anföra
följande.

Regeringens
uppdrag till industriverket lämnades vid en tidpunkt då prognoserna för den
framtida utvinningstakten av sand och grus angav en högre förbrukningstakt än
vad som senare blivit fallet. Även efter det industriverket överlämnade sin slutrapport
har prognoserna än ytterligare skurits ned. Genom riksdagens beslut år 1981 om
ny organisation inom mineralområdet har förutsättningarna för en mer samordnad
och därmed mindre kostnadskrävande bevakning av sand- och grusutvinningen
förbättrats.

Det
centrala myndighetsansvaret när det gäller inventering av industrimineral i
vid mening åvilar SGU bl. a. genom sin karterings- och arkivfunktion. Detta
ansvar förstärks ytterligare när industriverkets nuvarande uppgifter på
mineralområdet bl. a. tillståndsgivningen enligt kontinentalsockel-lagen den 1
juli 1982 övergår till nya SGU. SGU:s arbetsuppgifter inom sand- och
grusområdet, bör enligt min mening, inom ramen för verkets tillgängliga
resurser, ha sin utgångspunkt bl. a. i det omfattande underlagsmaterial som
industriverkets utredning och remissbehandlingen av denna utgör. Det åligger
därvid SGU att hålla vederbörlig kontakt med bl. a. avnämare samt länsstyrelser
och kommuner.

Jag
instämmer i industriverkets och delegationens bedömning av behovet av en
reguljär maringeologisk kartering och även behovet av en viss

Prop.
1981/82:99 52

registerföring
inom detta område. I samband med att jag senare tar upp anslagsfrågorna för SGU
kommer jag att närmare behandla dessa frågor.

I
övrigt vill jag i detta sammanhang erinra om delegationens pågående arbete med
att enhgt sin instruktion (1979; 34) upprätta ett övergripande program för
svensk havsresursverksamhet. Programmet omfattar även problem och möjligheter
kring utvinning av bl.a. sand och grus från havsbottnen. Jag vill också erinra
om det uppdrag till planverket om formerna för den fysiska riksplaneringens
kunskapsförsöijning, som jag tidigare redogjorde för. Slutligen viU jag också
erinra om FN:s pågående havsrättskonferens, vars resultat med största
sannolikhet medför en omfattande revision av kontinentalsockellagen. De
förslag tUl ändringar vad avser kontinentalsockellagstiftningen som
industriverket lämnat kan enligt min mening utan olägenhet anstå tiUs denna
mera omfattande revision görs. Enligt många bedömare är möjligheterna att
slutföra konferensen under innevarande år stora.

Jag
är för egen del inte nu beredd att föreslå några ytterligare övergripande
åtgärder inom sand- och grusområdet. I detta sammanhang vill jag emellertid
nämna att naturvårdskommitténs förslag till regionala täktinventeringar, som
jag tidigare nämnde, kommer att behandlas i den proposition om ändringar i
naturvårdslagen som chefen för jordbruksdepartementet kommer att föreslå
senare under våren.

2.9
Särskilda sysselsättningsåtgärder inom mineralområdet

Jag
tar nu upp frågan om prospektering som sysselsäUningsåtgärd. I denna fråga har
jag samrått med chefen för arbetsmarknadsdepartementet.

Riksdagen
beslöt våren 1979 vid behandlingen av propositionen om åtgärder för att främja
sysselsättningen i Norrbotten (prop. 1978/79:127, NU 1978/79:41, rskr 1978/79:
325) att anvisa 40 milj. kr. för prospektering i Jokkmokks kommun. Medlen
ställdes till nämndens för statens gruvegendom förfogande.
Prospekteringsprojektet skulle dels skapa omedelbar sysselsättning genom
prospekteringsarbete, dels på sikt kunna leda till varaktig sysselsättning
inom mineralindustrin.

Nämnden har i en rapport
den 25 september 1981 redogjort för de utförda prospekteringsarbetena i
Jokkmokks kommun under tiden den 1 juli 1979-den 30 juni 1981. Projektet har
sysselsatt 40 lokalt anställda och 60 personer totalt under två år. SGU som på
uppdrag svarat för projektets organisatipn pch praktiska genomförande i
geologiskt avseende har under denna tid byggt upp och drivit ett
provberedningslaboratorium i Jokkmokk. Projektet har förutom ökade och i sig
värdefulla kunskaper om de geologiska förhållandena i området även resulterat i
ett stort antal lovande mineralfynd. För vissa av dessa har geokemiska
uppföljningsarbeten utförts och för några av dem planeras provborrningar.
Prospekteringsprojektet har hittills lett till 26 nya inmutningar. De vunna
erfarenheterna ger grund

Prop.
1981/82:99 53

för
antagandet att det finns goda möjligheter att finna ekonomiskt intressanta
fyndigheter för utvinning av metaller och industrimineral i Jokkmokks kommun.
Det fortsatta arbetet och uppföljningen av jokkmokksprojektet sker dels inom
ramen för nämndens ordinarie verksamhet och dels i ett samarbetsprojekt med
deltagande från berörda intressenter såsom LKAB, Boliden Mineral AB och
VaUenfaU.

Länsstyrelsen
i Norrbottens län har i en skrivelse till regeringen den 2 oktpber 1981
redpvisat en av SGU på uppdrag utarbetad preUminär plan för basprpspektering
för hela Nprrbpttens län. Planen bygger på användandet av regipnala gcpkemiska
metpder. De pripriteringar beträffande under-sökningspmråden som gjorts har i
första hand skett på geplpgiska grunder.

Mpt
bakgrund av de positiva erfarenheterna av jokkmokksprojektet som har redovisats
anser jag det befogat att basprospekteringsprojekt av samma typ genomförs i
andra delar av Norrbotten. Uppläggningen bör likna den för jokkmokksprojektet
och bygga på erfarenheterna från deUa samt ha sin utgångspunkt i nämndens
planer för sin prospekteringsverksamhet i Norrbotten liksom även de
översiktliga planer för Norrbotten som på länsstyrelsens uppdrag utarbetats av
SGU.

Kostnaderna
för en basprospektering av detta slag bör bestridas inom en särskild medelsram
för sysselsättningsfrämjande åtgärder i Norrbottens län. Jag avser återkomma
till denna fråga vid min anmälan av förslag till regional utvecklingspolitik
pch resurshushållning.

2.10
Försörjnings- och lagringsfrågor

Jag
redogör nu översiktligt för försörjnings- och lagringsfrågorna inom mineralområdet.

Den
industriella utvecklingen i Sverige har inneburit att vårt beroende av
oförädlade mineralråvaror som en källa till exportintäkter har blivit relativt
obetydligt även om råvaruutvinningen i Sverige jämfört med vad som är fallet
för flertalet övriga industriländer fortfarande ger upphov till stora
exportinkomster. Däremot har vårt beroende av importerade råvaror ökat och även
blivit mer varierat. Detta är en följd av att Sverige, i likhet med andra
industriländer, allt mer kommit att fungera som omvandlingsstation för
råvaror. Sverige ingår i växande utsträckning i ett internationellt
handelssystem där råvaror, halvfabrikat och färdigvaror rör sig mellan
länderna på olika stadier av bearbetning. Medan importvärdet för en enskild
råvara ofta är ganska litet, kan samma råvara vara nödvändig för att
produktionen skall kunna upprätthållas i industrier som exporterar färdigvaror
eller halvfabrikat för miljardbelopp och har tusentals anställda.

Västeuropa
är den största importören av flertalet mineraliska ämnen totalt sett.
Importberoendet är nära 100-procentigt, vad gäller legeringsmetaller.
Västeuropa kan tillsammans med Japan betecknas som de stora
underskottsområdena.

Prop.
1981/82:99 54

Det
pågår sedan länge en livlig handel på mineralområdet mellan de nordiska
länderna. Många råvaror saknas emeUertid och en ostörd import av dessa varor
till Norden är helt nödvändig för industrin.

Vår
enda produktion f. n. i Sverige av malm som innehåller legeringsme-taUer utgör
Yxsjöberggruvan i Mellansverige, som ägs av LKAB-koncernen, där det
volframförande mineralet scheelit bryts. Produktionen täcker ca 10% av vårt
behov. Gruvan är för övrigt Nordens enda volframgruva.

Beredskapslagring i
statlig regi har förekommit sedan slutet av 1930-talet. Beredskapslagringens
omfattning har ökat under senare år i takt med samhällsutvecklingen. Den
inhemska självförsörjningsgraden har minskat under de senaste decennierna.
Industrin har i växande grad blivit beroende av en snabb och ostörd tillförsel
av bl. a. importerade råvaror. De kommersiellt betingade lagren av dessa varor
hos näringslivet har under senare år minskat delvis till följd av det höga
ränteläget, i en strävan att reducera kostnaden för bundet kapital.
Strukturförändringar i näringslivet har också lett till allt färre och större
produktionsenheter och en allt mer specialinrik-tad produktion. Denna
utveckling har ställt ökade krav på beredskapsåtgärder från samhällets sida
bl. a. i form av beredskapslagring.

Lagring
för krig, avspärrning och s. k. fredskriser har - med undantag för oljeområdet
- hittills vad gäller vissa metaller o. d. skett väsentligen i statlig regi
genom i första hand överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF). ÖEF lagrar ett
stort antal varor, såväl råvarpr SPm halvfabrikat och insatsvaror, till ett
återanskaffningsvärde som vid utgången av budgetåret 1980/81 beräknades till
närmare 7 miljarder kr., varav ca 4,5 miljarder kr. avsåg lager av råolja och
oljeprodukter. Lagrets totala inköpsvärde uppgick tiU knappt 4 miljarder kr.
För budgetåret 1981/82 har för driften av beredskapslagren beräknats totalt
drygt 400 milj. kr. varav för kapitalkostnader ca 365 milj. kr.

1978
års försvarskommitté anförde i betänkandet (Ds Fö 1981:1) Säkerhetspolitiken
och totalförsvaret att det närmare borde övervägas om staten eller näringsUvet
bör ha ansvaret för den lagringsverksamhet som aUtjämt är nödvändig. Kommittén
ansåg att olika alternativ bör prövas.

MPU
föreslår i sitt betänkande (SOU 1980:12) Mineralpolitik au försörj
ningsaspekterna skall beaktas i samband med beslut som rör inriktningen av och
stöd till investeringar inom mineralsektorn, inriktningen av den prospektering
som helt eller delvis finansieras av staten samt inriktningen av den stadigt
finansierade forskningen och utvecklingen.

I
fråga om åtgärder som direkt syftar till att förbättra försörjningen föreslår
utredningen att fredskrislager av molybden, volfram, nickel, titan, niob,
tantal och borater skall byggas upp och att fredskrislagren av mangan, krom
och kobolt skall utökas. Fredskrislagren bör Uksom hittills förvaltas av ÖEF.
Enligt utredningen bör resurser för fredskrislagring motsvarande tre månaders
import ge en viss risktäckning. Utredningen föreslår också att fortsatt drift i
gruvor som hotas av nedläggning skall prövas från försörjningssynpunkt.

Prop.
1981/82:99 55

Vidare
föreslår utredningen att den svenska regeringen av försörjningshänsyn i
internationella sammanhang verkar för minskade restriktioner för handeln med
mineralråvaror, för en jämnare fördelning av prospekteringsinsatser och
investeringar i mineralsektorn i världen samt för införande av bestämmelser i
internationella råvaruavtal som skyddar Sveriges intresse av en tryggad
försörjning och hindrar diskriminatorisk behandling av köpare från
producenternas sida.

Delegationen
för mellansvensk gruvindustri pekar i sin rapport (Ds 1 1981:2, s. 96) på att
det av försörjningsskäl kan vara av värde att en metodik utvecklas för
tillgodogörandet av de manganfyndigheter som finns i Mellansverige.
Fyndigheterna är inte utvinningsbara med nu kända processer.

I
programplanen för det ekonomiska försvaret för perioden 1982/83-1986/87 pekar
ÖEF på att frågan om fördelningen av ansvaret för beredskapslagringen mellan
staten och näringslivet bör bli föremål för en mer inträngande analys, för
vilken myndigheterna inom ekonomiskt försvar inte har erforderlig kompetens.
Försvarskommittén har i sitt nyligen avlämnade slutbetänkande (Ds Fö 1981:14)
Totalförsvaret 1982/87 biträu ÖEF:s förslag och förordat att en utredning
genomförs skyndsamt.

Frågan
om en utredning för lagringsfrågorna m.m. bereds f.n. inom regeringskansliet
och kpmmer att behandlas i propositionen om säkerhets-och försvarspolitiken
samt totalförsvarets fortsatta inriktning.

En
mindre utredning, bl.a. i syfte att komplettera MPU:s arbete, har som jag
tidigare anfört startats av industridepartementet, STU och ÖEF i samarbete för
att utreda vissa frågor rörande substitution av vissa kritiska
legeringsmetaUer.

2.11
Internationellt mellanstatligt samarbete

Jag
går nu över till frågan om internationellt mellanstatligt samarbete på
mineralområdet. I denna fråga har jag samrätt med cheferna för utrikes-och
handelsdepartementen.

Mineralmarknaderna
karakteriseras i allmänhet av stora prisfluktuationer. Detta har negativa konsekvenser
för såväl exporterande som importerande länder. De förras exportintäkter
fluktuerar, vilket särskilt för u-länderna medför svåra problem för
betalningsbalansen och utvecklingsplaneringen. De senare får en lägre
försörjningstrygghet eller i varje fall en fördyrad sådan och "importerar
inflation" (höjningar av mineralrävarans pris slår erfarenhetsmässigt
igenom snabbare än sänkningar när det gäller prissättningen av den förädlade
produkten). Osäkerheten ökar beträffande investeringar i ny gruvdrift. Båda
kategorierna har anledning att fråga sig om utbudet under sådana omständigheter
kpmmer att förbli tillräckligt för den framtida efterfrågan på plika mineral.

Försörjningstryggheten
påverkas även därav att flera länder tenderar att

Prop. 1981/82:99 56

bilateralisera
sin mineralförsöijning. Dessutom kan man inte helt utesluta att producenter
eller konsumenter genom kartellbildningar försvårar tillgången på ett givet
mineral till rimliga priser.

Sverige
har därför - som ett litet råvaruberoende i-land med stor utrikeshandel -
traditionellt stött och aktivt arbetat för multilateralt samarbete mellan
såväl producent- spm kpnsumentländer i syfte att möjUggöra stabila pch
förutsebara priser. Vi gagnas av internatipnella lösningar spm medför att en så
stpr del som möjligt av handeln sker under öppna former och på lika villkor.
Det internationella utbytet av information är i sig också ägnat att öka
marknadernas överskådlighet. Ansträngningarna att nå internationella
överenskommelser i syfte att begränsa fluktuationerna i råvarupriserna och
trygga utbudet av råvaror har emellertid hittills bara gjort vissa mindre
framsteg. Det är emellertid angeläget att ansträngningarna att nå
överenskommelser om internationella råvarupriser fortsätter.

Multilateralt
internationellt samarbete i mineralfrågor bedrivs i många fora. Inom FN
behandlar ECOSOC:s (Economic and Social Council) naturresurskommitté frågor om
planering, utveckling och utnyttjande av mineraltillgångar såväl övergripande
spm i detaljstudier över plika mineral. Utvinning av mineral, framför allt s.k.
noduler ur havet avhandlas i FN:s havsrättskonferens (UNCLOS - United Nations
Conference on the Law of the Sea). FN:s konferens för handel och utveckling
(UNCTAD) har alltsedan tillkomsten ägnat stor uppmärksamhet åt mineralråvaror.
Tekniskt bistånd för mineralutveckling i u-länder lämnas av FN:s
utveckUngs-program (UNDP) som även administrerar FN:s fond för finansiering av
prospektering i u-länder.

Världsbanken
och de regionala utvecklingsbankerna finansierar investeringar på
mineralsidan. InternationeUa valutafonden (IMF) kan ge lån såväl för ett
enskilt lands lagring som för stabilisering av exportintäkter av
mineralråvaror.

Inom
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) diskuteras mineralfrågor
regelbundet varvid särskild uppmärksamhet ägnas investeringssidan.

Samarbete
mellan råvaruproducerande länder förekommer för flera metaller och mineral,
bl. a. koppar och bauxit. Strävanden att genom samordnat handlande uppnå högre
priser har dock haft endast begränsad framgång hiUiUs.

En
annan inriktning har Organisatipnen för järnmalmsexporterande länder (APEF).
Dennas huvuduppgift är att främja en balanserad global utveckling av
järnmalmsindustrin genom att skapa bättre förutsättningar för varje enskilt
medlemsland att vidta lämpliga åtgärder avpassade till de egna problemen.
Sverige ingår i organisationen sedan dess grundande år 1975. Organisatipnen har
utsett en generalsekreterare pch ett mindre kansli samt fastställt ett
arbetsprpgram, i vilket ingår flera olika utredningar, sammanställning av
statistik m. m. Medlemmar är, förutom Sverige, Alge-

riet,
Australien, Indien, Liberia, Mauretanien, Peru, Sierra Leone och Venezuela.

Sverige
deltar i arbetet inom den internationella bly- och zinkstudiegruppen. Med
deltagande av även representanter för företag i branschen, håUs överläggningar
i frågor av internationeUt intresse. Förutom studier inom för berörd industri
viktiga sektorer ägnas särskild uppmärksamhet åt att ge kontinuerlig
information om utvecklingen av utbud och efterfrågan. Medlemmarna är, förutom
de nordiska länderna, huvuddelen av OECD-länderna samt ytterligare ett antal
länder bl.a. Sovjetunionen, Indien, Mexico, Zambia och Tjeckoslovakien.

Regeringarna
i de nordiska länderna beslutade år 1975 att utreda den nordiska rävaru- och
naturresurssituationen. År 1976 avgavs en första beskrivande rapport. I
november 1977 avlämnades en rapport med förslag beträffande nordiskt samarbete
för olika råvaror. I oktober 1979 beslöts att ett geologiskt samarbete i syfte
att identifiera större malmförande formationer skulle inledas på Nordkalotten.
Arbetet påbörjades år 1980 och beräknas pågå längst t. o. m. 1985/86. Från
svensk sida deltar SGU.

Riksdagen
fattade år 1981 beslut (prop. 1980/81:115, UU 1980/81:22, rskr 1980/81:270) om
Sveriges anslutning till UNCTAD:s gemensamma fond för finansiering av åtgärder
på råvaruområdet. Fonden avses finansiera internationella prisstabiliserande
buffertlager samt stödja u-ländernas ansträngningar att förbättra sina
möjligheter att lagra, förädla, distribuera och marknadsföra råvaror.
Utarbetande av reglemente för fonden pågår alltjämt. Sverige är bland de få
länder som hittills har ratificerat avtalet.

Under
år 1981 nåddes en överenskommelse om ett sjätte internationellt tennavtal.
Avtalet skall bidra till stabiUtet på tennmarknaden via buffertlager och
kvoter. En proposition (prop. 1981/82:117) om svenskt deltagande i tennavtalet
har nyligen förelagts riksmötet.

3
Den mineralpolitiska verksorganisationen

Jag
tar nu upp frågan om myndighetsorganisationen på mineralområdet.

3.1
Nuvarande mineralpolitisk verksorganisation

Den
nuvarande mineralpolitiska verksorganisationen beslöts av riksdagen åren 1973
och 1974 (prop. 1973:41, NU 1973:54, rskr 1973:225 och prop. 1974:60, NU
1974:23, rskr 1974:152). Underlag för besluten var bl. a. betänkandena (SOU
1971:17) Malm - jord - vatten (1964 års geologiutredning), (SOU 1971:69)
Näringspolitiken - ny verksorganisation (Kommerskollegieutredningen) och (Ds I
1974:1) SGU:s framtida organisation (Organisationskommittén för Sveriges
geologiska undersökning).

Statens
industriverk (SIND) år central förvaltningsmyndighet för ärenden som rör
industri och hantverk samt fram till den 1 juli 1982 energiför-

Prop.
1981/82:99 58

sörjning
samt mineralhantering utom såvitt avser förvaltning och upplåtelse av statens
gruvegendom. Verket är lokaliserat tiU Stockholm.

Riksdagen
beslöt våren 1981 om rikfiinjer för energipolitiken (prop. 1980/81:90, NU 1980/81:60,
rskr 1980/81:381). Härvid fattade riksdagen även beslut om riktlinjer för en
ändrad myndighetsorganisation inom energiområdet. Beslutet innebär bl.a. att
en ny central myndighet för framför allt energitillförselfrågor skaU inrättas
den 1 juli 1982.

Inom
industriverket handläggs inom mineralområdet i dag huvudsakligen följande:

— tillståndsgivning
samt övervakning och uppföljning av givna tillstånd enligt
minerallagstiftningen och enligt lagstiftningen om kontinentalsockeln

— prognosverksamhet

— vissa
överklagandeärenden

— utredningar
inom mineralområdet

— branschbevakning
av gruv- och mineralindustrin

— viss
internationell metallstatistik.

Riksdagen
fattade våren 1981 beslut om en ny organisation inom mineralområdet (prop.
1980/81:130, NU 1980/81:43 och 67, rskr 1980/81:349). Beslutet innebär att
industriverkets uppgifter inom mineralområdet i huvudsak upphör den 30 juni
1982.

Statens
industriverk svarar också fram till t.o.m. den 30 juni 1982 för
kanslifunktionerna åt nämnden för statens gruvegendom (NSG).

Nämnden
förvaltar statens mineralfyndigheter och annan gruvegendom som tiUhör staten.
Nämnden, som beslutar i frågor om upplåtelse av gruvegendomen, svarar för att
egendomen tas till vara på bästa sätt och där så är lämpligt utökas. Nämnden
skall särskilt följa utvecklingen inom sitt verksamhetsområde och ta initiativ
till åtgärder för att förbättra det ekonomiska utbytet av gruvegendomen.

Statens
industriverk är f. n. också chefsmyndighet för bergsstaten som är den regionala
statliga organisationen för ärenden rörande bergshantering och därmed
sammanhängande frågor. Bergstaten är organiserad på ett nordligt och ett
sydligt distrikt med expedition i resp. Luleå och Falun. Chef för varje
distrikt är en bergmästare.

Statens
industriverks framtida verksamhet och organisation utreds f. n. (I 1982:09).

Sveriges
geologiska undersökning (SGU) år den centrala förvaltningsmyndigheten för
ärenden som rör landets geologiska beskaffenhet. SGU inrättades redan år 1858
med uppgift att handha landets geologiska utforskande med särskild hänsyn till
berg- och jordarternas praktiska betydelse. Verksamheten var länge av
företrädesvis vetenskaplig natur. Nuvarande SGU skaU

— utföra
aUmän geologisk kartering

Prop.
1981/82:99 59

— bedriva
informations- och dokumentationsverksamhet på det geologiska

området

- på
uppdrag uppsöka och undersöka förekomster av tekniskt användbara

mineral, bergarter och jordarter samt grundvatten.

Verksamheten skall
bedrivas med beaktande av den tekniska och vetenskapliga utvecklingens krav,
och resultaten redovisas så att bästa möjliga ledning ges för beslut om
utnyttjande av landskapet, särskilt berggrund, jordlager och grundvatten. SGU
åtar sig geologiska utrednings- och undersökningsuppdrag. Uppdragsverksamheten
skall ge full kostnadstäckning. Budgetåret 1980/81 finansierades endast ca en
Ijärdedel av verksamheten via anslag direkt till SGU.

Inom
SGU finns f. n. fem byråer, nämligen berggrundsbyrån, kvartär-pch
hydrogeologiska byrån, geofysiska byrån, geokemiska byrån och administrativa
byrån. Den I juli 1981 fanns vid SGU 769 anställda. Myndigheten är föriagd
till Uppsala, Luleå och Mala. Myndigheten var tidigare i huvudsak förlagd tiU
Stockholm. Efter beslut (prop. 1971:29, InU 1971:15, rskr 1971:196) av
riksdagen omlpkaliserades Stpckholmsdelen under åren 1978-79 till Uppsala och
Luleå. Filialkontor finns i Lund och Göteborg. Filial fanns tidigare även i
Kiruna.

3.2
Ny mineralpolitisk verksorganisation

Den
av riksdagen våren 1981 beslutade nya organisationen inom mineralområdet
innebär aU myndighetsuppgifterna på mineralområdet samlas inom en
förvaltningsmyndighet medan affärsverksamheten bedrivs i ett särskih organ
(prop. 1980/81:130, NU 1980/81:43 och 67, rskr 1980/ 81:349). Detta medför att
SGU delas i en myndighetsdel och en del som på uppdrag utför olika tjänster.
Till myndighetsdelen överförs statens industriverks nuvarande uppgifter på
mineralområdet i huvudsak genom aU delar av verkets mineralbyrå överförs till
den nya myndigheten. Myndigheten blir också chefsmyndighet för bergsstaten.
Vidare bryts kanslifunktionerna för nämnden för statens gruvegendom ut från
industriverket och bildar ett särskilt kansli för nämnden. Den nya
organisationen skall verka fr. o. m. den 1 juli 1982. Underlag för beslutet var
mineralpolitiska utredningens (MPU) betänkande (SOU 1980:12) Mineralpolitik
pch framför allt remissutfallet av utredningens förslag.

Våren
1981 tillkallade jag med stöd av regeringens bemyndigande den 26 februari 1981
en prganisatipnskpmmitté (11981:02) med uppdrag att utreda vissa frågor om
mineralpolitisk verksorganisation (Dir. 198); )8 och 50). Kpmmittén, som har
antagit namnet mineralverkskommittén fick i uppdrag att dels utarbeta eU
detaljerat organisationsförslag för de nya prga-nen, dels studera
verksamhetsfprmen för uppdragsprganet. Kommittén medverkar även i arbetet med
att genomföra den nya organisationen. Kommittén överlämnade den 27
november 1981 betänkandet (Ds I

Prop. 1981/82:99 60

1981:20)
Förslag till ny mineralpolitisk verksorganisation. Kommittén har i
organisatoriska frågor och i frågan om lämplig associationsform för
uppdragsorganet biträtts av statskontoret (Rapporter 1981:18 och 1981:19).

Med
stöd av riksdagens bemyndigande att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i
övrigt som behövs för att genomföra den ändrade organisationen beslöt
regeringen den 22 december 1981 om riktUnjer för de berörda myndigheterna samt
uppdrog åt kommittén att lämna vissa slutliga detaljuppgifter för den nya
organisationen, bl. a. översiktliga beskrivningar över de tjänster som bör
finnas i organisationen, samt att i övrigt medverka till de ytterligare
åtgärder som kan krävas för att organisationen skall kunna verka fr.o.m. den 1
juli 1982. Riktlinjerna och uppdraget enligt detta beslut hade sin utgångspunkt
i att inga beslut om omflyttningar, uppsägningar o. d. skulle fattas innan
riksdagen har fattat slutligt beslut i organisations- och anslagsfrågorna.
Kommittén överlämnade det nämnda underlaget i skrivelse den 28 januari 1982.

Det
förslag till delning av SGU:s nuvarande verksamhet som kommittén lämnat utgår
från följande huvudprinciper.

Den
anslagsfinansierade delen av SGU skall

— ha
hand om sådan verksamhet som finansieras via SGU:s nuvarande anslag i
statsbudgeten, dvs. anslaget för geologisk kartering samt information och
dokumentation

— vara
central myndighet för ärenden som rör landets geologiska beskaffenhet och för
ärenden som rör bergsbruk

- ha
hand om frågor avseende naturresurser, såsom grundvatten, mineral,

berg- och jordarter.

Den
andra delen av SGU skall

- vara
ett organ för uppdragsverksamheten inom geoområdet med pro

spektering och andra undersökningar som verksamhetsområde.

Enligt dessa huvudprinciper är det uppdragsorganets uppgift att utföra

uppdrag
inom geoområdet men kommittén anser ändå att också förvaltningsmyndigheten bör
kunna åta sig vissa uppdrag. Detta kan t. ex. gälla uppdrag

- som
hör ihop med rollen som central förvaltningsmyndighet, t. ex. sak

kunniguppdrag

— som
har nära samband med karterings- och dokumentationsverksamhe

ten, om uppdragen inte kräver att myndigheten måste anskaffa speciella

resurser eller anställa ytterUgare fast personal.

Myndigheten
skaU däremot inte åta sig den typ av uppdrag spm det finns en kommersiell
marknad för och som uppdragsorganet också har kompetens att utföra.

I
de undantagsfaU där kommittén funnit gränsområden där den tidigare gemensamma
verksamheten har varit svår att dela har kommittén eftersträvat en lösning som
utgår från att samhällets resurser skall utnyttjas sä effektivt som möjligt.

Prop.
1981/82:99 61

Jag
vill i detta sammanhang - efter samråd med chefen för bostadsdepartementet -
ta upp även behovet av samordning i stort med övrig statlig verksamhet för
kartläggning och insamling av landskapsinformation.

Landskapsinformationsutredningen
(LINFO) lämnade i slutet av förra året siu betänkande (SOU 1981:73)
Landskapsinformafion under 1980-talet, som nu är ute på en omfattande remiss.
LINFO:s förslag syftar tiU en förbättrad samordning av samhällets insatser på
området, bl.a. när det gäller prioritering och avvägning mellan olika insatser,
registeruppbyggnad, dokumentation och information samt teknisk utveckling och
investeringar i utrustning för utnyttjande av modern teknik, bl.a. ADB-stöd.
LINFO har även föreslagit organisatoriska åtgärder.

Många
av de frågor som jag tar upp i det följande har nära anknytning till LINFO:s
förslag. Det gäller t. ex. kartläggningsfrågorna, förslaget om ett georegister
samt arkiven beträffande torv, sand och grus. Det gäller också bl.a. förslagen
om dokumentation och information samt övervägandena beträffande
regionalisering.

I
avvaktan på den fortsatta beredningen av LINFO:s betänkande är det angeläget
att såväl förvaltningsmyndigheten som uppdragsorganet samråder med i första
hand statens lantmäteriverk (LMV). Även bortsett från LINFO:s förslag är en
sådan kontakt nödvändig med tanke på de många kopplingar som finns mellan
verksamheterna. Som exempel kan nämnas SGU:s utnyttjande av flygbildsmaterial
för jordartskartering och LMV:s strävanden att få till stånd en systematisk
vegetationskartering som skuUe ha stor betydelse för bl.a. torvinventeringar.
Dokumentationen av rättigheter m. m. på mineralområdet kan eventuellt
utvecklas i anslutning till moderniseringen av fastighetsregistreringen.
Slufiigen bör goda förutsättningar föreligga för en samverkan mellan den
internationella verksamhet som jag behandlar i det följande och de insatser på
området som utförs av LMV.

Min
redovisning i det följande av den nya mineralpolitiska organisationen har sin
utgångspunkt i mineralverkskommitténs nyss nämnda betänkande, regeringens
beslut den 22 december 1981 och det ytteriigare underlag vad gäller
detaljorganisation m. m. som mineralverkskommittén lämnat i skrivelse den 28
januari 1982.

Personalfrågor

Jag
räknar med att den personal som i dag finns vid de berörda myndigheterna
kommer att beredas fortsatt anställning inom den nya organisationen. De som i
dag är anställda och som berörs av omorganisationen avses i erforderiig
utsträckning att erbjudas arbete vid myndigheterna eller det nya
uppdragsorganet. Jag vill i sammanhanget nämna att det ankommer på företrädare
för uppdragsorganet resp. för personalen att förhandla om löner och övriga
förmåner för berörd personal. Frågan om kompensation för merkostnader m.m. för
den personal som till följd av anställning i

Prop.
1981/82:99 62

uppdragsorganet
eventuellt måste byta bosättningsort får tas upp vid dessa förhandlingar.
Beträffande statligt anställd personal flnns bestämmelser om ersättning vid
flyttning m. m. i Allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra
tjänstemän (AST).

Man
bör enligt min mening under en övergångstid vid myndigheterna sätta in aktiva
personalpolitiska åtgärder i syfte att anpassa befintliga personalresurser vid
den nya organisationen.

Jag
vlU också nämna att det ankommer på mineralverkskommittén, som har fortlöpande
informationsskyldighet till personalorganisationerna, att medverka i
genomförandet av omorganisationen och i de åtgärder som kan krävas för att den
nya organisationen i allt väsentligt skall kunna verka fr.o.m. den Ijuli 1982.

Jag
vill även påminna om det beslut som jag tidigare redogjorde för, nämligen
regeringens beslut den 22 december 1981 om ändrad organisation m.m. inom
mineralområdet. Beslutet hade sin utgångspunkt i att inga beslut om
omflyttningar, uppsägningar o.d. skulle företas innan riksdagen har fattat
slufligt beslut i organisations- och anslagsfrågorna.

3.2.1
Sveriges geologiska undersökning

Efter
delningen av SGU får de båda organen skilda inriktningar på verksamheten. Förvaltningsmyndigheten
kommer till stor del att bedriva produktion av kartor. Detta innebär en
verksamhet med hög kontinuitet och fasthet, medan uppdragsorganet skall bedriva
affärsverksamhet styrd av olika uppdragsgivare. Skilda krav kommer därför att ställas
på de båda organen. Detta bör enligt min mening vara styrande för hur
verksamheten organiseras och vid val mellan olika associationsformer. Delningen
av SGU skall självfallet inte utgöra ett hinder för ett rationellt samarbete
och ett ömsesidigt köp av tjänster.

I det följande redogör jag
för de båda organens huvudsakliga arbetsin-riktning och formerna för deras
arbete samt också för vissa andra övergripande problem som påverkar
organisationsstrukturen. I samband med att jag senare tar upp anslagsfrågorna
kommer jag också att närmare redogöra för arbetsuppgifterna m. m. för framför
allt förvaltningsmyndigheten.

Jag
utgår från att uppdragsorganet i allt väsentligt övertar uppdragsverksamheten
från nuvarande SGU den 1 juli 1982 i enlighet med vad jag här förordar.

Den
övergripande målsättningen för myndigheten blir att rationellt och effektivt
ansvara för den stafliga geologiska verksamheten i landet med avseende på
geologisk kartering och inventering. Karteringen skall anpassas till de krav
som ställs av samhället och avnämarna av kartorna. Myndigheten skall även
centralt ansvara för myndighetsuppgifter och bevakning avseende frågor som
gäller prospektering samt gruv- och mineralindustrin. Riksdagens beslut om en
koncentration av landets resurser genom att sammanföra industriverkets
uppgifter på mineralområdet med SGU:s

Prop.
1981/82:99 63

nuvarande
anslagsfinansierade verksamhet var en förutsättning för en sådan bred
målsättning. Genom beslutet lades grunden för ett svenskt geo-centrum.
Riksdagens beslut innebar också att en klar gränsdragning gjordes mellan
statens myndighetsutövning och affärsverksamhet.

Den
nya myndigheten blir således central förvaltningsmyndighet för ärenden som rör
landets geologiska beskaffenhet och ärenden rörande bergsbruk. Myndigheten
skall ta fram det grundläggande geologiska materialet för olika verksamheter,
men även, tillsammans med forskningsansvariga statliga och privata organ,
bedriva utveckling på geoområdet. Som framhåUs i den industripolitiska
propositionen (prop. 1980/81:130 sid. 174) faller frågor rörande naturresurser,
såsom mineral, bergarter och jordarter samt grundvatten, naturligen inom
myndighetens arbetsområde. Genom den reguljära geologiska karteringen samt
informations- och dokumentationsverksamheten får myndigheten en god överblick
över tillgången på nämnda naturresurser och hur dessa bör nyttiggöras.
Myndigheten skall svara för att insamlat geomaterial snabbt publiceras och i
praktiska former görs lättillgängligt. Genom att från industriverket överta
statistik- och prognosuppgifter, vissa utredningsuppgifter och uppgiften att
handlägga frågor enligt minerallagstiftningen skapas även goda förutsättningar
för myndigheten att bedöma hur naturtillgångarna bör utnyttjas.

Myndigheten
skall i övrigt på bästa sätt söka främja tillgodogörandet av landets
mineralresurser. Förutsättningar finns även att, genom uppbyggnad av ett av
mineralpolitiska utredningen (MPU) föreslaget s. k. georegister, effektivt
möta de ökade informationsbehoven på området. Jag återkommer i det följande
till denna fråga.

Till
den centrala förvaltningsmyndigheten på mineralområdet bör även det av MPU
föreslagna prospekteringsrådet läggas. Rådet kommer alt få en viktig uppgift i
arbetet att samordna de olika prospekteringsorganisa-tionernas verksamhet. Även
till denna fråga återkommer jag senare.

Förvaltningsmyndighetens
målsättning bör klart avspeglas i den nya organisationen. Enligt min
uppfattning bör organisationen vara produktionsinriktad.

Enligt
statskontoret bör följande krav ställas på förvaltningsmyndigheten

-
God organisation för
kartframställning. Detta krav på produktionsapparaten måste dock vägas mot
kravet på en flexibel organisation, lyhörd för omvärldsförändringar på
geoområdet.

-
Hög kompetens inom geoområdet.

— Väl
utvecklade avrapporteringssystem och höga krav på systematisering vad gäller
dokumentation såväl i anslutning till karteringen som till övrig geologisk
verksamhet samt effektiv extern information i anslutning därtill.

— Samordning
av och samarbete mellan fackområdena vad gäller exempelvis gemensam
provtagning eUer tidsmässig planering av de olika faserna i karteringen.

Prop. 1981/82:99 64

- Möjlighet
tiU prioritering mellan fackområdena och olika karttyper.

— Väl
definierad ansvarsfördelning mellan olika organisationsenheter.

Mot bakgrund av dessa krav, som jag i allt väsentligt kan instämma i,

och
med tanke på önskemålet att erhålla en produktionsinriktad organisation
uppdrog regeringen den 22 december 1981 ål mineralverkskommittén att lämna
förslag till en detaljorganisation som innebär att förvaltningsmyndigheten
organiseras med en styrelse, en generaldirektör samt fyra enheter varav två för
kartering och dokumentation, en för information och myndighets- och
utredningsuppgifter samt en för administratipn. Jag förpr-dar således att
förvaltningsmyndigheten prganiseras pä detta sätt. Myndigheten bör även i
fortsättningen benämnas Sveriges geologiska undersökning. Antalet anstäUda
blir ca 270.

SGU
blir t. v. lokaliserat enbart tiU Uppsala, Lund och Göteborg. Jag förordar
emeUertid att myndigheten inom ramen för de resurser myndigheten disponerar, i
en framtid skall inrätta fler filialkontor. Jag finner en sådan ytterligare
regionalisering vara värd att studera, men är f.n. inte beredd att föreslå
lämplig ort. SGU bör även undersöka möjligheterna att på sikt bygga ut
nuvarande filialkontor. Det bör ankomma på SGU att utreda dessa frågor vid
lämplig tidpunkt efter det att omorganisationen genomförts.

SGU
blir från och med den 1 juli 1982 chefsmyndighet för bergsstaten. Inom
nuvarande SGU finns inrättat ett s.k. kartråd. Rådet utgör ett särskilt
rådgivande organ, som har inrättats i syfte att öka avnämarnas inflytande över
SGU:s kartering. Jag anser, liksom mineralverkskommittén, att kartrådet bör
behållas inom den nya organisatipnen. Vad gäller rådets närmare uppgifter
förprdar jag att de nuvarande uppgifterna, som innebär att medverka vid
planeringen av SGU:s reguljära kartering och löpande lämna synpunkter på
inriktningen av denna samt på kartornas utförande i allmänhet, bör gälla även i
fortsättningen. Liksom f. n. bör rådet bestå av sakkunniga representanter för
användarna av geologiska kartor.

Vid
min anmälan tUl prop. 1980/81:130 om industripolitikens inriktning m.m. angav
jag att MPU föreslagit ett s.k. prospekteringsråd. Rådet skulle fungera som ett
forum för informatipnsutbyte och diskussioner mellan de prospekterande
företagen, nämnden för statens gruvegendom och andra huvudmän för
prospektering. Rådet bör bl. a. kunna ta initiativ till och, med beaktande av
de totala tillgängliga medlen härför, föreslå större prpjekt för att snabbt
kartera intressanta pmråden genom t. ex. s. k. förenklad berggrundskartering
eller storregipnala gepkemiska undersökningar. Jag förordar att detta råd nu
inrättas vid SGU. Genom kontinuerligt samråd i fasta organisatoriska former
genom detta råd underlättas enligt min mening prospekteringssamarbetet. Detta
påskyndar också utvärderingen av frågan om samgående. Jag återkommer till
denna fråga närmare vid min behandling av anslagsfrågorna.

Prop.
1981/82:99 65

Liksom
mineralverkskommittén anser jag att naturresursfrågorna inom SGU:s område
behöver samordnas med andra organs verksamhet på naturresursområdet och även
erhålla en mer framskjuten plats i samhällsdebatten. Jag tillstyrker därför
kommitténs förslag att ett särskUt råd inrättas vid SGU för detta ändamål.
Rådet bör benämnas mineralresursrådet. I rådet bör representeras intressen och
kompetens vad gäller svensk gruv-och mineralindustri, råvaruförsörjning för
svensk industri samt forskning och utveckling på naturresursområdet. Sakkunniga
representanter för såväl myndigheter som industri och olika fackområden bör
ingå i rådet.

Rådet
har en viktig uppgift att fylla bl. a. genom att inrikta sig på ett brett
tvärsektoriellt område där varje fråga av betydelse för råvaruförsörjningen kan
belysas ur många aspekter. Av stor vikt är att öka kunskaps- och
erfarenhetsutbytet mellan geoområdet och andra områden vad gäller nyttiggörandet
av våra inhemska mineraltillgångar.

Genom geologisk kartering
och prospektering ökas fortlöpande kunskaperna om Sveriges råvarubas i en bred
bemärkelse. Genom det georegister som nu byggs upp på SGU ökar möjligheten för
att mer effektivt än f. n. systematisera dessa kunskaper. Detta arbete kan även
bidra till en förbättrad statistik inom mineralområdet. En sådan statistik är
en viktig förutsättning för SGU:s prognosarbete. Det är enligt min mening
angeläget och rationellt att härvid MPU:s prognoser löpande kan uppdateras inom
SGU. Betydelsefullt vid insamUng och analys av geologiska data beträffande
mineralförekomster m. m. samt inte minst sammanställning av dessa uppgifter är
kunskaper pm den tekniska utvecklingen i de efterföljande bearbetningsleden i
förädlingskedjan. Genom en koppling till utvecklingen av den teknologi som
används eller kommer att användas i de olika leden fram till slutprodukterna
inom såväl mineral- som förädlingsindustrin ökar förutsättningarna att vidga
resursbasen och framförhållningen. Därigenom kan också försörjningstryggheten
öka väsentligt.

Genom
inrättandet av mineralresursrådet vid SGU skapas en bred kontaktyta av stor
betydelse för det prognosarbete, som läggs till grund för olika
konsekvensanalyser inom stat och näringsUv på mineralområdet. Analyser av
betydelse på kort och lång sikt av förändringar i företagsstrukturen,
marknadsorganisation samt teknologiska och andra förutsättningar bör ingå som
ett led i prognosverksamheten och även behandlas i rådet. Svenska och
internationeUa förhållanden rörande utvinning, produktion och handel av
betydelse för Sveriges råvaruförsörjning bör belysas.

Mot
bakgrund av att dessa råd inrättas förordar jag att delegationen för
mellansvensk gruvindustri avvecklas. Även den typ av specialfrågor som
delegationen har handhaft bör kunna behandlas inom ramen för SGU:s verksamhet
bl.a. med hjälp av prospekterings- och mineralresursråden. För beredning av
särskilda frågor i råden kan självfallet inrättas arbetsgrupper av lämplig
sammansättning.

5 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 99

Prop.
1981/82:99 66

Jag
går nu över till frågan om sambandet mellan mineralpolitiken och
industripolitiken.

Regeringen
uppdrog i enlighet med riksdagens beslut i samband med beslutet om delningen av
SGU i tilläggsdirektiv (Dir 1981:50) den 23 juli 1981 åt Mineralverkskommittén
att överväga åtgärder i syfte att säkerställa ett fortsatt samband mellan
mineralpolitiken och industripolitiken även efter det att
organisationsförändringarna på mineralområdet genomförts.

Mineralverkskommittén
har i sina överväganden utgått från att industriverkets övergripande
näringspolitiska ansvar även i fortsättningen skall innefatta gruvindustrin,
medan ansvaret för branschbevakningen av gruvindustrin primärt läggs på SGU.
Därmed bör det också enligt kpmmittén åvila SGU att tillhandahålla
industriverket basmaterial om gruvindustrin och även bevaka behovet av specieUa
statliga insatser. Kpmmittén anser att det är nödvändigt för industriverkets
allmänna industripolitiska uppgifter att det skapas goda förutsättningar för
en dialog mellan industriverket och SGU. Det bör bygga på att industriverket
förmedlar verkets bild av industrins förutsättningar till SGU och löpande får
information om mine-ratfrågor som prospektering, kartering och dokumentation
samt samlade bedömningar av landets naturresurser. Kommittén anser mot denna
bak-girund att industriverket även i fortsättningen behöver ha egna resurser
för att kunna bevaka gruvindustrin.

Vidare
bedömer kommittén att det för att säkra en samordning mellan industriverket och
SGU behövs ett instruktionsenligt krav hos båda myndigheterna att samråd skall
ske vid handläggning av gruvindustriella frågor.

Jag
accepterar i princip kommitténs slutsatser och förordar att frågan löses genom
att de förslag som kommittén har fört fram i huvudsak beaktas. Det ankommer på
regeringen att närmare reglera denna fråga.

Jag
övergår nu tiU att behandla informationsfrågorna inom geoområdet. Som jag
tidigare har nämnt uttalade riksdagen vid sin behandling av propositionen
1974:32 med förslag till gruvlag m. m. att ytterligare överväganden beträffande
regleringen av konflikter mellan gruvintresset samt plan- och skyddsintressen
av rikskaraktär måste anses lämpliga (prop. 1974:32, NU 1974:39, rskr
1974:276). Riksdagen har också uttalat sig för en viss översyn av gruv- och
minerallagstiftningen (prop. 1978/79:100 bil. 17 och prop. 1978/79:127 bil. 1,
NU 1978/79:41, rskr 1978/79:325). Enligt min uppfattning är en dellösning på
problemen en ökad information om dels gruv- och mineralindustrins betingelser,
dels om mineraUagstiftningens innebörd och dels om planlagstiftningens
innebörd. Krav om en förstärkt information inom mineralområdet har under senare
år även rests av flera länsstyrelser och centrala verk framför aUt inpm ramen
för den fysiska riksplaneringen pch länsplaneringen. Mineralverkskpmmittén hade
till uppgift även att lämna förslag pm hur informations- och
rådgivningsverksamhet på central och lokal nivå skall organiseras med
utgångspunkt i de riktlinjer regeringen angav i sin industripolitiska proposition.

Prop.
1981/82:99 67

Dessa
riktlinjer innebar att det ökade behovet av information m. m. pä regional och
lokal nivå skulle mötas genom att ett informations- och rådgivningssystem
organiseras, med SGU:s lokala kontor i Göteborg och Lund och bergmästarämbetena
i Falun och Luleå som bas. Dessa skuUe i mer komplicerade frågor kunna utnyttja
den centrala myndighetens resurser. Det skulle närmare undersökas i vad mån
bergmästarämbetena och de lokala kontoren behöver förstärkas för att kunna
fungera som regionala informationsgivare m. m. En sådan lösning skulle kunna
medföra att kraven på kompetens vid information och rådgivning uppfylls
samtidigt som kostnaderna begränsas.

Jag
redogör i det följande översiktligt för kommitténs förslag.

Kommittén
framhåller att den centrala förvaltningsmyndigheten SGU även får ett centralt
ansvar för information i anslutning tiU bergsbruk. I publikationer,
utställningsverksamhet, upplysningsverksamhet och bibliotek bör hänsyn tas tiU
att bergsbruk ingår som en del av SGU:s verksamhet.

Det
regionala och Ipkala infprmationsbehovet bör enligt kommittén tiUgodoses genom
en kontaktorganisation vid SGU som består av huvudansvariga för olika län. Det
bör utses kontaktpersoner gentemot regionala och lokala organ inom respektive län.
Dessa skall ha i uppgift att samordna och underlätta kontakterna inpm SGU.
Arbetet skall enligt kpmmittén ses spm en del av övrigt arbete och begränsas
till information och rådgivning.

Kostnaderna
för arbetet föreslås belasta det nuvarande programmet Information och
dokumentation som föreslås bli förstärkt genom överföring av resurser från
övrig versamhet. Tanken är dock inte att härigenom tillföra tjänster där
personal uteslutande arbetar med informationsfrågor, utan i stället att ge
större utrymme i det löpande karterings- och dokumentationsarbetet för
information och rådgivning till länsstyrelser och kommuner i första hand.

Kommittén bedömer som
sannolikt att allmänhetens intresse fortsätter att öka när det gäller SGU:s
verksamhet. Osäkerheten om hur naturtill-gängar som uran och torv bör utnyttjas
är bara en av flera frågor där SGU får ett ansvar för att det i
samhällsdebatten finns ett opartiskt underlag att utgå från. Det är därför
enligt kpmmittén angeläget alt SGU i större utsträckning än nu kan föra ut sina
resultat till massmedier och allmänhet. Även detta bör kunna belasta
kontaktorganisationen men i första hand planeras och samordnas av enheten för
myndighets- och utredningsuppgifter. Även de till SGU knutna råden har en
uppgift i detta sammanhang.

Den
föreslagna kontaktorganisationen bör i flera län kunna bygga vidare på redan
väl fungerande kontakter. Vid filialerna bör det innebära att kontaktpersoner
utses för de västra och södra länen med ett uttalat ansvar för regelbunden
information till kommuner och länsstyrelser där.

Motsvarande
ansvar för övriga län bör fördelas vid SGU i Uppsala. Dessa personers
lokalisering är inte självklar. Mot behovet av att finnas i

Prop.
1981/82:99 68

närheten
av de län som utgör kontaktlän får enligt kommittén vägas behovet av att
arbeta i anslutning tUl övrig specialkunskap inom SGU som kan tas i anspråk i
kontaktarbetet. På sikt bör dock ett nära samarbete med bergmästarämbetena
utvecklas i riktning mot att kontaktpersoner bör lokaliseras tUl Luleå för
kontakterna med norra Norrland och tUl Falun för kontakterna med nedre Norrland
och Bergslags-länen medan Uppsala bör ha kontaktpersoner för de ösfliga länen.

Jag
kan i huvudsak biträda kommitténs förslag. Den närmare utformningen och
genomförandet åvilar regeringen och SGU. I samband med att jag senare tar upp
frågan om handläggningen av vissa gruvlagsärenden kommer jag att ytterUgare
beröra informationsfrågan.

3.2.2
Uppdragsorganet

Jag
går nu över fill frågan om uppdragsorganets associationsform och organisation.

Enligt
riksdagens beslut skall uppdragsorganet ha till uppgift att på uppdrag utföra
prospektering och andra geologiska undersökningar. Organisationsförändringen
har till syfte att skapa en effektiv prospekteringsorganisation Uksom
förutsättningar för en längre gående samverkan och samprdning med andra
prpspekteringsprganisatipner. I den industripp-litiska prpppsitipnen (prpp.
1980/81:130 sid. 175) framhåller regeringen att det i det fprtsatta arbetet får
övervägas pm en ny myndighet skall bildas eUer om aktiebolagsformen är
lämpligare för verksamheten.

Uppdragsorganet
skall bedriva uteslutande affärsmässig verksamhet. Det får således i princip en
ställning jämförbar med en konsults, dvs. att mot betalning utföra uppgifter åt
skilda uppdragsgivare. Resultatet och eventuellt ekonomiskt nyttiggörande av
detta tillkommer uppdragsgivarna.

Nuvarande
uppdragsverksamhet inom SGU kan indelas i tre huvuduppgifter: prospektering
(malm- och mineralletning), ingenjörsgeologi och teknisk service. Prospekteringen
domineras av uppdrag från nämnden för statens gruvegendom. Ingenjörsgeologin -
som kan definieras som geologi för byggnader och anläggningar i berg och jord -
domineras i dagsläget av uppdraget från KBS, kärnbränsleenheten inom Svenskt
Kärnbränsleförsörjning AB (SKBF). Teknisk service omfattar borrning, geofysisk
markmätning, flygmätning, instrumentutveckUng och service av instrument,
kemisk analysverksamhet samt ADB.

Enligt
statskontoret bör följande krav ställas på uppdragsorganet:

-
Hög kompetens inom geoområdet.

-
God marknadsorientering.

-
God marknadsföringsfunktion
såväl nationellt som internationellt.

-
Snabbt beslutsfattande och
möjligheter till delegering.

-
God handlingsberedskap för att
snabbt kunna möta omvärldsförändringar.

-
Utpräglat kostnadsmedvetande
och god ekonomiadministration.

Prop.
1981/82:99 69

— Samarbete
med övriga prospekteringsorganisationer och SGU.

— Väl
definierad ansvarsfördelning gentemot uppdragsgivarna.

— Förmåga
till verksamhetsutveckling.

Vad
gäUer uppdragsorganets associationsform förordar mineralverkskommittén
aktiebolagsformen om man kan förutse väsentliga förändringar i verksamhetens
inriktning och omfattning. En sådan förändrad förutsättning kan vara en
samordning av den statliga prospekteringsverksamheten. Enligt kommittén talar
mycket för att en ökad samverkan eller ett samgående meUan uppdragsorganet och
Luossavaara Kiirunavaara AB:s (LKAB) prospekteringsverksamhet skulle ge
betydande fördelar. Ytterligare en förändrad förutsättning kan vara att man
förutser en väsentligt ökad kapitaUntensUet i verksamheten.

I
det av riksdagen godkända näringsutskottets betänkande 1980/81:43 anförs med
anledning av frågan om en samprdning av prpspekteringsverk-samheten:
"Särskilt vill utskottet understryka vikten av att en ökad samordning
snabbt kan komma till stånd mellan den prospektering som bedrivs av nämnden för
statens gruvegendom och den som bedrivs av statUga och privata
gruvföretag."

Statskontoret
förordar aktiebolagsformen.

Jag
vill erinra om att ett av de grundläggande motiven för uppdelningen av SGU var
att renodla den affärsmässiga verksamheten. Då affärsverksamhet skall bedrivas
är, enligt min mening, aktiebolagsformen den naturliga formen för
verksamheten. För att möta de krav som kommer att ställas på uppdragsorganet bör
ett utpräglat kostnadsmedvetande prägla organisationen. Därtill bör mekanismer
byggas in för att ge den en bra handlingsberedskap samt ökade möjligheter till
ansvarsdelegering. Jag anser att aktiebolagsformen, genom den flexibilitet den
medger, ger de bästa förutsättningarna att möta bl. a. dessa krav. Vidare
underlättas samarbete med andra bolag i gemensamma projekt i och utanför
Sverige om aktiebolagsformen väljs. Samarbetet underlättas rent allmänt om
parterna arbetar under samma former dvs. har samma regler och ramar för
verksamheten, vilka även medför Uknande metoder och angreppsätt. Jag återkommer
i det följande tUl den frågan. Mot denna bakgrund fattade regeringen ett
principbeslut den 22 december 1981 om att uppdragsverksamheten bör bedrivas i
aktiebolagsform.

Med
stöd av riksdagens bemyndigande som jag tidigare redogjort för, bemyndigade
regeringen mig att för statens räkning den 4 februri 1982 förvärva ett
befintligt aktiebolag. Eftersom riksdagens beslut innebär att uppdragsorganet
skall verka fr. o. m. den I juli 1982 var detta, framför allt av
arbetsrättsligt betingade orsaker, förseningar i det tidigare organisationsarbetet
en nödvändig åtgärd för att undvika ytterligare förseningar i genomförandet.
Förvärvsavtalet gäller med förbehåll för att riksdagen anvisar erforderliga
medel. Styrelsen får sitt säte i Luleå.

Vad
gäller uppdragsorganets organisation åvilar utformningen och genomförandet
bolagets styrelse.

Prop.
1981/82:99 70

Mineralverkskommitténs
förslag innebär att uppdragsverksamheten bedrivs inom två enheter för
ingenjörsgeologi resp. prospektering. För den tekniska servicen tiU dessa
enheter och för vissa uppdrag externt organiseras resultatenheter för
borrning, geofysik, kemilab. och ADB. Resultatenheterna sammanförs under en
gemensam chef och ingår i en enhet för teknik. Antalet anställda beräknas bli
närmare 500.

För
egen del har jag inga erinringar mot förslaget. Det ankommer på styrelsen att
besluta om lokaliseringsorter för verksamheten utifrån behovet av en rationell
och affärsmässig verksamhet.

3.2.3 Bergsstaten

Jag
går nu över till frågan om bergsstatens organisation.

Bergsstaten är den
regionala statliga organisationen för ärenden rörande bergshantering och därmed
sammanhängande frågor. Bergsstaten är organiserad på ett nordligt och ett
sydligt distrikt med expedition i resp. Luleå och Falun. Chef för varje
distrikt är en bergmästare. Det norra distriktet omfattar Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Det södra omfattar riket i
övrigt. I bergsstatens uppgifter ingår handläggning av ärenden om förvärv och
försvar av gruvrättigheter, att anvisa områden för gruvarbete och att utöva
teknisk inspektion och tillsyn av gruvfyndigheter.

Myndighetsfunktionens
målsättning är att möjliggöra och säkerställa efterlevnaden av lagstiftningens
regler i ovannämnda avseenden.

Tillsyns-
och inspektionsverksamheten syftar till att gruvarbetet bedrives på ett från
samhällsekonomisk synpunkt lämpligt sätt så att ej gruvans fortbestånd
äventyras, tillträdesvägar till obrutna delar igenläggs eller på annat sätt
uppenbar misshushållning med malm äger rum.

Chefsmyndighet
blir, i enlighet med riksdagens beslut våren 1981, fr.o.m. budgetåret 1982/83
Sveriges geologiska undersökning (SGU). Även de tillsynsuppgifter, besvärsärenden
m.m. som f.n. ankommer på statens industriverk att handlägga övergår den 1 juli
1982 till SGU.

Förutom
byte av chefsmyndighet och deltagande i den utökade informationsverksamheten
på mineralområdet som jag tidigare förordade ändras f. n. inte bergsstatens
uppgifter på något avgörande sätt.

Enligt
mineralverkskommittén bör inte ett genomförande av deras förslag till
samordning av informationsfrågorna påverka den nuvarande organisationen av
bergsstaten. Jag biträder denna uppfattning.

Jag
förordar således att bergsstatens nuvarande organisatipn bibehålles.

3.2.4 Nämnden
för statens gruvegendom

Jag
tar nu upp frågan pm prganisatipn och verksamhetsinriktning för nämnden för
statens gruvegendom.

Förvahningen
av statens gruvegendom åvilade under åren 1923-1973 kommerskollegiet (KK).
Denna förvaltning innebar dock ingen egen beslu-

Prop. 1981/82:99 71

tanderätt
i frågor om utnyttjande av egendomen. KK var huvudsakligen ett utredningsorgan
och ingick t. ex. arrendeavtal endast efter särskilda bemyndiganden av Kungl.
Maj:t. Genom inrättandet den 1 juli 1973 av nämnden för statens gruvegendom
bildades ett självständigt beslutande organ där enligt dess instruktion endast
frågor av större allmän betydelse skaU underställas regeringen.

Statens
industriverk svarar f. n. för kanslifunktionerna åt nämnden för statens
gruvegendom. Som jag tidigare har redogjort för innebär riksdagens beslut
våren 1981 om ny organisation inom mineralområdet att industriverkets
kansliuppgifter upphör och att verkets nuvarande kansliresurser tillförs
nämnden den 1 juli 1982. Vid min föredragning av förslaget att regeringen
skulle föreslå riksdagen en ny organisation anförde jag bl. a. att nämndens
arbetsuppgifter har ökat avsevärt samt att utformning av
prospekteringsstrategi, förberedelser och beslut om prospekteringsinsatser
samt utvärdering av dessa efter hand kommer att kräva allt större insatser.
Dessutom kan också komma att krävas allt större insatser för att undersöka
möjligheterna att exploatera olika fyndigheter.

Från
att tidigare ha avsett i huvudsak endast gruvrättigheter enligt gruvlagen
(1974:342) och dess föregångare omfattar nämndens förvaltning fr. o. m.
budgetåret 1977/78 även andra typer av mineralfyndigheter, bl. a.
industrimineral. Nämnden, som beslutar i fråga om upplåtelse av gruvegendomen
skall svara för att egendomen tas till vara på bästa sätt och, där så är
lämpligt, utökas. Utökning av gruvegendomen sker huvudsakligen genom
prospektering. För den verksamheten anlitar nämnden sedan den 1 juli 1975 huvudsakligen
SGU. Nämnden skall särskilt följa utvecklingen inom sitt verksamhetsområde och
ta initiativ till åtgärder för att förbättra det ekonomiska utbytet av
gruvegendomen.

Mineralverkskommittén
har i sitt förslag utgått från att det kansli som organiseras bör underlätta
ledning och uppföljning av de många uppdrag nämnden har att administrera.
Kommitténs förslag innebär att nämnden får ställning som styrelse och att det
till kansliet delegeras att fullgöra det löpande arbetet. Kansliet uppdelas på
tvä enheter. En enhet för prospektering, mineraltekniska undersökningar och
ekonomisk utvärdering av olika projekt samt en enhet för ekonomi och
förvaltning.

Kommittén
anför vidare att i den nya organisationen bör projektledar-funktionen bättre
utvecklas så att ett större ansvar för projekten skall kunna ges
projektledarna. Stöd åt projektledarna i upphandlings- och avtalsfrägor bör ges
från enheten för ekonomi och förvaltning som föreslås svara för ekonomisk
planering och redovisning samt för avtal om upplåtelse av statens gruvegendom.
Jag har inget att erinra mot huvuddragen i kommitténs förslag.

Kommittén
anser att nämnden även i fortsättningen bör ha Stockholm som lokaliseringsort.
Kommittén framhåller att industriverkets kansliuppgifter i praktiken utförts
av en självständig och från verket avskild enhet.

Prop. 1981/82:99 72

Verksamheten
har sedan starten i stor utsträckning bedrivits med samma personal. Kommittén
framhåller också att nämndens prospektering sker över hela landet och att
tyngdpunkten aUtmer förskjutits söderut. Vidare anför kommittén att styrningen
av de olika projekten handhas vid nämndkansliet av kontaktmän vilkas arbete
till stor del består i besök på de fältarbetsplatser från vilka projekten drivs
och i väsenfiigt mindre grad i SGU:s huvudkontor. Kommittén pekar slutligen på
att mineralpolitiken f. n. är under omprövning och att det därför är olämpligt
aU i nuläget fatta beslut om omlokalisering av nämnden.

Flera
länsstyrelser har i skrivelser till regeringen understrukit kravet på en lokalisering
av nämndens kansli som underlättar ledning och uppföljning av nämndens arbete
i Mellansverige. Länsstyrelsen i Norrbottens län m.fl. anser att kansliet bör
lokaUseras tiU Luleå.

Jag
återkommer vid min behandling av anslagsfrågorna till frågan om kansliets
fortsatta lokalisering.

Den
förvaltningsuppgift som f.n. åvilar nämnden skaU i princip vara affårsmässig
men även allmänna näringspolitiska synpunkter skaU kunna beaktas. Nämndens
verksamhet har hittills i huvudsak varit inriktad på egen prospektering samt
förvaltning och upplåtelse av gruvrättigheter. Med en ny verksorganisation på
mineralområdet öppnas enligt min uppfattning möjligheter till omprioriteringar
och effektiviseringar.

Nämndens
verksamhet vad avser dess förvaltning av gruvegendomen och möjligheterna att
öka utbytet av denna, liksom möjligheter att snabbare få tUl stånd utvinning
av den egendom nämnden förvaltar bör enligt min mening ytterligare utredas.

Vad
gäller nämndens prospekteringsverksamhet är jag dock beredd att redan nu
förorda vissa ändringar i syfte att dels öka den anslagsfinansierade
prospekteringens effektivitet, dels stödja den totala prospekteringen i landet.

Som
jag tidigare också nämnde vid min regogörelse för de allmänna utgångspunkterna
för mineralpolitiken utgör prospektering en verksamhet som i likhet med
forskning och utveckling innebär satsningar med ett betydande ekonomiskt
risktagande. I likhet med forskning och utveckling har prospektering karaktär
av långsiktig investering. För forskning och utveckling fmns för industrin f.
n. möjligheter till lån och stöd på förmånliga vUlkor bl.a. från
industrifonden men även från styrelsen för teknisk utveckling (STU). För
mineralindustrin finns sådana möjligheter främst för renodlad process-, analys-
och teknikutveckling. För vissa investeringar i samband med etablerandet av
gruvor kan regionalpolitiskt stöd ges i olika former enligt förordningen
(1979:632) om regionalpolitiskt stöd såvida etableringen kan anses vara av
särskild regionalpolitisk betydelse. Sådant stöd har beviljats av regeringen
vid ett antal tillfällen de senaste åren. För prospekteringsprojekt finns
däremot inga därmed jämförbara stödformer.

Prop.
1981/82:99 73

Jag
förordar därför att prospektörer efter ansökan skall kunna beviljas bidrag för
prospekteringsprojekt. Stöd bör inte, annat än i undantagsfaU, överstiga
hälften av den totala kostnaden för ett prospekteringsprojekt. Stöd skall kunna
beviljas för upp t. o. m. fyra år åt gången. Stöd skall inte utgå för
driftsgeologi vid befintliga gruvor. För att garantera en viss fortsatt volym
hos sökandens egen prospektering även efter det att stöd beviljats skall
utfästelser i olika avseenden kunna krävas i syfte att förhindra en nedgång
totaU sett i landet. Den som beviljats stöd skall i regel bli huvudman för det
prospekteringsprojekt för vilket stöd har beviljats.

Beredningen och prövningen
av dessa bidrag för prospektering bör ankomma på nämnden. Genom denna
verksamhet erhåller nämnden en bredare kontaktyta mot gruv- och
mineralindustrin än vad som i dag är möjligt. Nämndens möjligheter att skaffa
och framför allt behålla den nödvändiga insikten i mineralmarknaden och efter
prospekteringen följande mineralprocessen bör härvid kraftigt öka. Såväl
marknad som teknik förändras i dag i en sådan snabb takt att det är mycket
svårt att följa förändringarna om man inte själv är engagerad i processen.
Innan nämnden fattar beslut om att bevilja bidrag bör det organ jag tidigare
berört, nämligen det prospekteringsråd jag förordat och som knyts fill SGU, regelmässigt
yttra sig. I den mån speciella försörjningsaspekter eller sysselsättningsskäl
åberopas av sökanden kan självfallet även överstyrelsen för ekonomiskt försvar
eller arbetsmarknadsstyrelsen m.fl. höras.

Vid
beviljandet av stöd bör beaktas de samordningseffekter som kan uppnås i
prospekteringen inom olika regioner.

För
att frigöra medel för detta ändamål bör en omfördelning ske av nämndens medel
för prospekteringsuppdrag. Nämndens prospektering har i huvudsak bedrivits
genom uppdrag till SGU. Med hänvisning till vad jag tidigare har anfört
beträffande omorganisationen av myndigheterna och prospekteringsorganen på
geoområdet bör en förutsättning för utnyttjande av stödet vara, åtminstone
under en inledande femårsperiod, att den ifrågavarande prospekteringen utförs
av det inrättade prospekteringsbolaget. En ytterligare förutsättning skall vara
att nämnden hålls kontinuerligt informerad om arbetet. Vid utarrendering av de
kronoandelar som uppkommer genom prpspekteringen bör stödet beaktas vid
bestämmandet av arrendeviUkpren.

Enligt
MPU bprde företagen erhålla möjligheter att avsätta vinstmedel till s.k.
prospekteringsfonder. Utredningen hänvisar till de villkor som gäller för de
allmänna investeringsfonderna. Befintliga investeringsfonder får tas i anspråk
för kostnader för undersökningsarbeten, förberedande arbete eller
tillredningsarbete i gruva m.m., dock inte för prospektering. Enligt min mening
har någon avgörande fördel med att inrätta prospekteringsfonder dock inte
kunnat visats. Rent allmänt gäller nämligen att investeringsfonder endast i
undantagsfaU utnyttjats för att finansiera kostnader som är omedelbart
avdragsgiUa vid taxeringen. Jag har i denna fråga samrått med chefen för
ekonomi- och budgetdepartementen.

Prop.
1981/82:99 74

4
Anslagsfrågor

Jag tar nu upp anslagsfrågorna för de olika organen.

Besparingar på mineralområdet

Jag lämnar i
det följande en översikflig sammanställning av besparingarna på
mineralområdet, jämfört med anslagen för budgetåret 1981/82, fördelade på
olika littera. Den sammanlagda besparingen uppgår till 7 milj. kr. D 1.
Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering samt information och
dokumentation samt D 3. Sveriges geologiska undersökning: Prospektering m. m.

Anvisat
1981/82

Pris- och löneomräknat huvudförslag Överfört från D 6.

Statens
gruvegendom: Prospektering och brytvärdhetsundersökningar Överfört från B 1.
och B 2. Statens industriverk: Förvaltningskostnader resp. Utredningar m.
m. Inkomster Besparing Anslag 1982/83'

43 586000 -I- 3077000

-1- 13600000

-I- 1975000

-
200000

-
653000 61385000

D 6.
Statens gruvegendom: Prospektering och brytvärdhetsundersökningar

Anvisat
1981/82

Pris- och
löneomräknat huvudförslag

Överfört
till D I. Sveriges geologiska

undersökning:
Geologisk kartering och

dokumentation
samt myndighetsuppgifter

och
information

Besparing

Anslag
1982/83

Besparingar inom mineralpmrådet:

D l.-D 3.
Sveriges geplpgiska undersökning

D 6.
Statens gruvegendom

Summa

72077000 -1-6270000

-13600000 -6347000 58400000

653000 6347000 7000000

' Anslag D 1. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk
kartering och dokumentation samt myndighetsuppgifter och information.

Prop.
1981/82:99 75

För
nuvarande Sveriges geologiska undersökning (SGU) kommer jag att förorda medel
för innevarande budgetår för vissa ändamål och för nya SGU medel för budgetåret
1982/83.

Därefter
tar jag upp frågan om uppdragsbolagets finansiering m. m. samt frågan om medel
för budgetåret 1982/83 för bergsstaten och vad gäller nämnden för statens
gruvegendom, förutom för budgetåret 1982/83, åtaganden även för budgetåren
1983/84-1985/86.

4,1
Sveriges geologiska undersökning

Medel
för SGU:s nuvarande verksamhet anvisas under innevarande budgetår över fyra
anslag, nämligen D 1. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering
samt information och dokumentation, D 2. Sveriges geologiska undersökning:
Uppdragsverksamhet, D 3. Sveriges geologiska undersökning: Prospektering m. m.
och D 4. Sveriges geologiska undersökning: Utrustning. SGU:s omorganisation och
den omständigheten att uppdragsverksamheten i allt väsentligt skiljs ut
motiverar en ändring av anslagskonstruktionen. Fr. o, m. budgetåret 1982/83
bör medel till SGU:s verksamhet anvisas under följande två anslag nämligen D 1.
Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering och dokumentation samt
myndighetsuppgifter och information och D 2. Sveriges geologiska undersökning:
Utrustning.

Den
behållning som vid utgången av budgetåret 1981/82 kan finnas på SGU:s nuvarande
anslag tUl prospektering m.m. bör av nya SGU få disponeras för tidigare avsett
ändamål under kommande budgetår. Vad gäller utrustningsanslaget bör en
uppdelning göras mellan nya SGU och uppdragsbolaget. Jag återkommer senare till
denna fråga.

För
att lösa tillfälliga eller säsongsmässiga likviditetsproblem för uppdragsverksamheten
disponerar SGU f.n. en rörlig kredit i riksgäldskontoret på 20 milj. kr. För
det nya SGU beräknar jag en liknande kredit på 1 milj. kr. I samband med att
jag senare tar upp frågan om uppdragsbolagets finansiering kommer jag att
närmare redogöra för bolagets behov av krediter.

Efter remiss har yttrande
över SGU:s anslagsframställning lämnats av mineralverkskommittén. Yttrande över
SGU:s anslagsframställning har också lämnats av delegationen för samordning av
havsresursverksamheten (DSH). SGU har i särskilda skrivelser den 15 oktober
1981 och den 29 januari 1982 redovisat dels resultat- och balansräkning
avseende uppdragsverksamheten för tiden den Ijuli 1980 - den 30 juni 1981,
dels kostnadsökningar under budgetåret 1981/82 till följd av pris- och
löneökningar.

SGU
har vidare i skrivelse den 17 november 1981 hemställt om ytterligare medel med
hänsyn till SGU:s i framtiden mer utpräglade roll som serviceorgan för hela
geosektorn i Sverige. SGU begär att anslaget Sveriges geologiska undersökning:
Geologisk kartering samt information och dokumentation skall uppräknas med
526000 kr.

Prop. 1981/82:99 76

Kostnader
för höjda löner m. m. tUl SGU:s personal beräknas av SGU uppgå till sammanlagt
3291000 kr. Härav bör enligt SGU 2719000 kr. anvisas SGU över anslaget Sveriges
geologiska undersökning: Geologisk kartering samt information och dokumentation
och 572000 kr. över anslaget Sveriges geologiska undersökning: Prospektering
m. m.

Kpstnadsökningama
på grund av höjda priser på material m. m. beräknas av SGU uppgå till 1304000
kr. av deUa bör enligt SGU 970000 kr. anvisas SGU över anslaget Sveriges
geologiska undersökning: Geologisk kartering samt information och dokumentation
och 334000 kr. över anslaget Sveriges geologiska undersökning; Prospektering
m.m.

Vissa
av de av SGU angivna kostnadsökningarna är av sådant slag att de kan täckas av
det under åttonde huvudtiteln förslagsvis betecknade anslaget Täckning av
merkostnader för löner och pensioner m. m.

D
1. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering och dokumentation
samt myndighetsuppgifter och information

1980/81
Utgift 32746654' Reservation 1200115'

1981/82
Anslag 35617000'

1982/83
Förslag 61385000

'
Anslaget Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering samt information
och dokumentation.

Fr.
o. m. budgetåret 1982/83 bekostas från anslaget programmen 1. Kartering, 2.
Dokumentation och 3. Myndighetsuppgifter och information. Utgifter och
inkomster för dessa program redpvisas under anslaget. Programmet Kartering
omfattar den verksamhet som syftar till att ta fram och i form av kartor i
reguljära serier tillhandahålla beslutsunderlag för samhällsplanering rörande
utnyttjandet av landskapet, berggrund, jordlager och grundvatten. Programmet är
indelat i delprogram för berggrunds-, jordarts-, geofysisk-, hydrogeologisk-,
maringeologisk-, geokemisk- samt förenklad berggrunds- och jordartskartering.

Programmet
Dokumentatipn pmfattar den verksamhet som syftar till att insamla, bearbeta och
bevara uppgifter inom SGU:s kompetensområde som inte innefattas i de geologiska
kartorna. Programmet är indelat i delprogram för geolpgisk dokumentation,
grundvattendokumentation, geofysisk dokumentation, dokumentation av det
radioaktiva fältet och georegister.

Programmet
Myndighetsuppgifter och information omfattar den verksamhet som syftar till
att informera såväl internt som externt i frågor inom det geovetenskapliga
området samt vissa myndighets- och utredningsuppgifter på mineralområdet.
Programmet är indelat i delprogram för myndighets- och utredningsuppgifter
samt information.

Av följande sammanställning framgår hur kostnader och
intäkter för verksamheten fördelar sig på program och delprogram (1000-tal
kr.).

Program/delprogram

1980/81 Utfall

1981/82 Anvisat

1982/83

beräknar

SGU

Föredra-

ganden

Program
1. Kartering

Berggrundskartering

8625

8032

8726

8009

Jordartskartering

7907

7902

8584

7879

Geofysisk
kartering

1809

1883

2054

2013

Hydrogeologisk
kartering

3 169

3151

3418

3 369

Maringeologisk
kartering

-

-

2542

2501

Förenklad
berggrunds- och jord-

artskartering

—

-

9502

8500

Geokemisk
kartering

-

-

5 700

5 100

21510

20968

40526

37 371

Avgår i
inkomster

61

60

60

60

21449

20908

40466

37311

Program
2. Dokumentation

Geologisk
dokumentation

4030

4076

4605

4536

Grundvattendokumentation

4067

4273

4613

4535

Geofysisk
dokumentation

1819

1823

1968

1939

Geokemisk
dokumentation

-

—

2000

—

Dokumentation
av det

radioaktiva fältet

-

-

6870

5 740

Gmsinventering
med

grusarkiv

-

-

2309

_i

Torvinventering
med

torvarkiv

—

-

1800

_i

Georegister

-

-

620

620'

Nordkalottprojektet

-

-

2 300

-

9916

10172

27085

17370

Avgår i
inkomster

181

140

140

140

9735

10032

26945

17230

Program
3. Myndighetsuppgifter

och

information

Myndighets-
och utrednings-

uppgifter

-

-

—

1975

Information

5136

4677

5086

4869

5136

4677

5086

6844

Medelsbehov

36321

35617

72497

61385

' För georegister och särskilda arkivfunktioner få
användas högst 2 milj. kr. (därav för georegister 620000 kr.) av anslaget.

Prop.
1981/82:99 78

SGU
anför i sin anslagsframstäUning bl. a. följande.

Program
1. Kartering

Geologiska
kartor skall tUlgodose samhällets behov av geologisk information för
samhällsplanering, prospektering efter malmer, industrimineral och nyttiga
bergarter samt jordarter och grundvatten, för bedömning av miljövårdsfrågor
m.m. Kartorna skall ge den grundliga kännedom om landets geologiska bildningar
som är en nödvändig förutsättning för ett rationellt utnyttjande av landets
naturtillgångar.

Genom
kontinuerliga kontakter med avnämarna av geologiska kartor har SGU sedan länge
en god bild av såväl behovet av kartor som de krav som ställs på dem. Viktiga
avnämarintressen kanaliseras genom SGU:s kartråd som är ett rådgivande organ i
vilket företrädare för de huvudsakliga kartkonsumenterna är representerade.
SGU gav tidigare ut kombinerade kartor i olika skalor. Sedan år 1974 ger SGU
ut separata berggrunds- och jordartskartor i skala 1:50000. Hittills har getts
ut 34 berggrunds- och 45 jordartskartblad över södra och mellersta Sverige.
HärtiU kommer 39 berggrundskartblad över norra Sverige, vilka är en biprodukt
av malmpro-spekteringen.

Vidare
ges ut översiktliga separata jordartsgeologiska och berggrundsgeologiska s.k.
länskartor, numera endast i skala 1:200000. Länskarte-ringen är inriktad på
landets norra delar och utgivna kartor täcker f.n. ungefär halva landets yta.

SGU:s
kartering i reguljära serier omfattar även geofysiska kartor (f. n. endast
flygmagnetiska). De geofysiska kartorna utges tillsammans med
berggrundskartorna i skala 1:50000.

Sedan
år 1976 har ett omfattande utredningsarbete utförts om den hydrogeologiska
karteringen och utformningen av dess kartor. Utredningen visade att behovet av
kartorna är mycket stort och att sådana kartor huvudsakligen bör produceras
länsvis i den översiktliga skalan 1:250000. Den hydrogeologiska karteringen är
nu i huvudsak inriktad på sådana kartor. Den första kartan av denna typ, SGU Ah
1. Hydrogeologisk översiktskarta över Kalmar län, utgavs sommaren 1981. Av den
tidigare karttypen i skala 1:50000 har 13 kartblad utgivits.

Berggrundskartering

Delprogrammet
har sedan flera år tillbaka omfattat framställning av berggrundskartpr i skala
1:50000 med tUlhörande beskrivning samt s.k. länskartor i skala 1:200000.

Befintliga
äldre kartor är i många fall föråldrade och panvändbara för planeringsändamål
varför en ny karttyp skall produceras genom revision av äldre kartmaterial.
Dessa s. k. provispriska översiktliga berggrundskartpr kpmmer att pmfatta de
delar av södra Sverige där bristen på mpderna

Prop.
1981/82:99 79

geplpgiska kartpr är speciellt markant. De nya kartprna
görs i skala 1:250000 Pch förses med en kort beskrivning. Under förutsättning
av oförändrade resurser beräknar SGU att nio översikfiiga berggrundskartor kan
ges ut under den kommande 10-års perioden. Produktionen av kartblad i skala
1:50000 i södra Sverige beräknar SGU till ca fyra blad per år och till lika
många per år i norra Sverige.

För budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet
berggrundskartering 8726000 kr.

Jordartskartering

Delprogrammet omfattar för närvarande framställning av
jordartskartor i skala 1:50000 med tillhörande beskrivningar samt länskartor
över jordarter i skala 1:200000.

En ny
arbetsmetod för jordartskarteringen grundad på de s. k. IR-bilder som numera
produceras av lantmäteriverket medför att produktionstiden för ett kartblad bör
kunna nedbringas från tidigare 4-4,5 år till 2-2,5 år.

Under femårsperioden 1981/82-1985/86 beräknar SGU att 35
kartblad i skala 1:50000 och en länskarta kan färdigställas.

För budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet
jordartskartering 8584000 kr.

Geofysisk kartering

Geofysiska kartor framställs för att utgöra stöd vid
konstruktionen av berggrundsgeologiska kartor. De geofysiska kartor som f.n.
hänförs till programmet kartering är de flygmagnetiska kartorna i skala
1:50000. De publiceras tillsammans med berggrundskartorna och prioriteringen
sker med hänsyn till behovet från berggrundskarteringen.

För budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet
geofysisk kartering 2054000 kr.

Hydrogeologisk kartering

Målet för den reguljära hydrogeologiska karteringen är att
redovisa grundvattnets förekomst och beskaffenhet i jord- och berggrund.

Arbetena inom delprogrammet omfattar huvudsakligen
framtagandet av länsvisa översiktskartor i skala 1:250000. Avsikten är att så
snabbt som möjligt kartlägga de regioner av landet, där grundvattnet är av stor
betydelse för kommunal vattenförsöijning och jordbruksbevattning m.m. Hittills
har ett kartblad av denna typ utgivits och ytterligare två kartblad beräknas
bli utgivna under budgetåret 1981/82. Arbeten pågår också med en översikflig
hydrogeologisk karta över Sverige i skala 1: 1000000 vilken beräknas vara klar
i mitten av 1980-talet.

För budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet
hydrogeologisk kartering 3418000 kr.

Prop. 1981/82:99 80

Maringeologisk
kartering

SGU
har under en följd av år bedrivit en maringeologisk verksamhet inom ramen för
prospekteringsdelprogrammet sand, grus och övriga jordarter, som finansieras
från anslaget D 3, Prospektering m. m. Verksamheten har varit inriktad på att
kartlägga förekomsten av sand och grus på havsbottnen.

SGU
hänvisar tiU industriverkets utredning (SIND 1980:1) Grus och sand på land och
i hav som motiv för att denna maringeologiska verksamhet i fortsättningen bör
bedrivas inom ramen för karteringsprogrammet. SGU föreslår att ytterligare ett
karteringsdelprogram benämnt maringeologisk kartering inrättas fr.o.m.
1982/83. För budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet 2542000 kr.
varav 175000 kr. utgör ett engångsbelopp för täckning av tryckkostnader.

I
sitt yttrande över SGU:s anslagsframställning har delgationen för samordning
av havsresursverksamheten påpekat behovet av en maringeologisk kartering för
att möjliggöra en planering av kust- och havsområdenas nyttjande.

Förenklad
berggrunds- och jordartskartering

SGU
framställer på uppdrag av nämnden för statens gruvegendom "förenklade"
geologiska kartor i skala 1:50000, vilka används inom nämndens nuvarande
prospekteringsverksamhet. Förutom de förenklade berggrundskartorna framstäUs
även kvartärgeologiska kartor som stöd för den geokemiska och den förenklade
karteringen samt för det följande prospekteringsarbetet.

SGU
föreslår att de delar av anslagen till mineralförsörjning som är avsedda för
s.k. förenklad berggrundskartering och storregionala geokemiska undersökningar
bör få disponeras av SGU. SGU föreslår därför att ytterligare ett karteringdelprogram,
förenklad berggrunds- och jordartskartering inrättas fr. o. m. 1982/83.

För
budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet 9502000 kr.

Geokemisk
kartering

SGU
utför på uppdrag från nämnden riksomfattande geokemiska inventeringar för
prospekteringsändamål.

En
snabb och öppen publicering av resultaten av dessa inventeringar skulle enligt
SGU innebära en väsentlig förbättring av planeringsunderlaget för många fler
prospekteringsorganisationer. Den stora mängd geokemiska data som tagits och
tas fram inom den geokemiska karteringen kan och bör också användas inom andra
verksamhetsområden, t. ex. inom miljövård, näringsfysiologi, geomedicin, jord-
och skogsbruk.

SGU
föreslår att den del av anslaget tiU mineralförsörjningen som är avsett för
storregionala geokemiska undersökningar, förs över till SGU och att ett nytt
delprogram inrättas, benämnt geokemisk kartering.

Prop.
1981/82:99 81

För
budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet geokemisk kartering 5700000
kr.

Program
2. Dokumentation

En
av SGU:s huvuduppgifter är att dokumentera Sveriges geologi och sprida
information härom.

Dokumentation
sker inom de olika geovetenskapliga ämnesområdena, som faller inom SGU:s
verksamhet och kompetens - berggrundsgeologi, jordartsgeologi, hydrogeologi,
geofysik och geokemi.

Denna
verksamhet är ett ordinarie inslag i SGU:s arbete inom kartering och resultaten
redovisas bl. a. i de ordinarie kartserierna med beskrivningar i särskilda
publikationer och i uppdragsrapporter.

Den
dokumentation som ej tas fram inom karteringsprogrammet utförs inom ramen för
dokumentationsprogrammet.

Geologisk
dokumentation

Verksamheten
inom delprogrammet är f. n. indelad i fyra projekt, nämUgen allmängeologisk
dokumentation, industrimineraldpkumentation, bio-stratigrafisk dokumentation
och deltagande i International Geological Cor-relation Programme (IGCP).

För
budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet geologisk dokumentation
4605000 kr.

I
skrivelse den 24 januari 1981 har länsstyrelsen i Kopparbergs län hemställt att
regeringen anslår medel till SGU för uppförandet av ett centralt arkiv för
borrkärnor i Bergslagen.

Grundvattendokumentation

Verksamheten
inom delprogrammet omfattar grundvattenobservations-nätet, SGU:s brunns- och
borrhålsdataarkiv samt den allmänna grundvattendokumentationen.

För
budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet grundvattendokumentation
4613000 kr.

Geofysisk
dokumentation

Verksamheten
inom delprogrammet innefattar bl. a. stationära geomag-netiska registreringar
vid observationer på Lovön, i Enköping och i Abisko, regionalgeomagnetiska
mätningar som underlag för kartor över den magnetiska missvisningen samt en
uppföljning av det jordmagnetiska fältets sekulärvariation över Sveriges land-
och havsområden.

För
budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet geofysisk dokumentation
1968000 kr.

6
Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 99

Prop.
1981/82:99 82

Geokemisk dokumentation

F. n. bedrivs ingen verksamhet inom delprogrammet.

Enligt SGU bör verksamheten inom delprogrammet omfatta
lagring och bearbetning av data som tas fram inom den geokemiska karteringen
samt forsknings- och utvecklingsarbeten. Delprogrammet bör också omfatta den
fortsaUa utvecklingen av berggrundsgeokemin.

För budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprpgrammet
geokemisk dokumentation 2000000 kr.

Dokumentation av det radioaktiva fältet

Inom ramen för den anslagsfinansierade uranprospekteringen
har SGU under budgetåret 1981/82 bedrivit två projekt, nämligen utvärdering av
kända uranuppslag och undersökning av landets naturliga radioaktiva fält.
Fr.o.m. budgetåret 1982/83 anser SGU aU motsvarande medel helt bör användas för
de regionala undersökningarna av det naturliga radioaktiva fältet.
Verksamheten, som är av dokumenterande karaktär, bör enligt SGU bedrivas inom
ramen för dokumentationsprogrammet.

SGU föreslår att detta nya delprogram inrättas fr. o. m.
budgetåret 1982/ 83 och att SGU för deUa ändamål får disponera motsvarande
medel som budgetåret 1981/82 anslogs för uranprospektering.

För budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet
dokumentation av det radioaktiva fältet 6870000 kr.

Grusinventering och grusarkiv

SGU föreslår att detta nya delprogram inrättas fr. o. m.
budgetåret 1982/ 83 mot bakgrund av att statens industriverk i sin rapport
(SIND 1980: 1) Grus och sand på land och i hav föreslår bl.a., regionala
inventeringar samt utbyggnad av ett datorbaserat grusarkiv vid SGU. Arkivet
skall användas för registrering av såväl befintliga uppgifter om grustillgångar
och alternativa material som nya uppgifter vilka insamlas i samband med de
regionala inventeringarna och den reguljära karteringsverksamheten vid SGU.

För budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet
grusinventering och grusarkiv 2309000 kr.

Torvinventering och torvarkiv

SGU föreslår att detta nya delprogram inrättas fr. o. m.
budgetåret 1982/ 83.

Sedan 1979 har SGU gjort torvmarksinventeringar på uppdrag
av nämnden för energiproduktionsforskning (NE). Vidare har på uppdrag av vissa
länsstyrelser och kommuner genomförts torvinventeringar. Inom ramen för
uppdraget från NE har SGU byggt upp eU ADB-baserat datalagringssystem för
torvuppgifter. Uppdraget slutförs under innevarande bud-

Prop. 1981/82:99 83

getår.
Enligt SGU bör verksamheten inom delprogrammet innefatta en fortsatt
torvinventering samt en löpande uppdatering och vidareutveckling av det
ADB-baserade torvarkivet.

För
budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet torvinventering och
torvarkiv 1 800000 kr.

Efterhand
som torvutvinning och därmed sammanhängande verksamhet ökat i omfattning har
från olika håll aktualiserats frågan om behovet att inrätta organ med speciella
uppgifter på torvutvecklingsområdet. NE har på torvområdet svarat för ett
omfattande utredningsarbete. Genom stöd till forsknings- och utvecklingsprojekt
och publicering av forskningsrapporter har de ökade kunskaperna kunnat spridas.
I avsikt att ge en översiktlig totalbild av resultaten från verksamheten inom
området torvenergi publicerades i mars 1981 rapporten (NE 1981:5) Torv -
Resultat, utveckUngs-läge och förutsättningar. Ett år tidigare publicerade
oljeersättningsdelega-tionen rapporten (Ds I 1980:3) Torv för energisektorn.
Denna innehöll bl. a. lägesredovisning och analys av aktuella problem och
hinder pä torv-energiområdet.

Från
länsstyrelsen i Norrbottens län resp. Umeå kommun har kommit förslag om
inrättande av torvlaboratorium. Länsstyrelsens förslag har remissbehandlats.
Yttrande över förslaget har avgivits av statens naturvårdsverk, statens
planverk, statens industriverk, SGU, mineralverkskommittén, NE, oljeersättningsdelegationen
och energiverkskommittén. De flesta remissinstanserna avstyrker eller är
tveksamma till att nu ta ställning till förslaget. NE anser att olika projekt
och utredningar först måste genomföras och utvärderas innan ställning kan tas
till förslag i frågan. Oljeersättningsdelegationen intar likaledes en
avvaktande inställning och framhåller den berörda branschens egen roll och
medverkan i ett eventuellt projekt. Mineralverkskommittén pekar på den
kompetens som nu fmns och kommer att finnas inom SGU och det uppdragsorgan som
skall inrättas.

Georegister

SGU
föreslår att detta nya delprogram inrättas fr. o. m. budgetåret 1982/ 83.
Bakgrunden är att mineralpolitiska utredningen (MPU) i sitt slutbetänkande
(SOU 1980:12) Mineralpolitik föreslog att ett georegister för
prospekteringsändamål bör inrättas som delmål till ett mer allomfattande
informationssystem av typ geoarkiv. Registret skall vara öppet för alla
organisationer som hanterar geovetenskaplig information. Hela uppbyggnaden av
registret beräknas av SGU ske på tre år.

För
budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet georegister 620000 kr.

Prop.
1981/82:99 84

Nordkalottprojektet

SGU
föreslår att detta nya delprogram inrättas fr. o. m. budgetåret 1982/ 83.
Projektet är samnordiskt och syftar tUl att definiera malmförande formationer
och strukturer på Nordkalotten. Projektet beräknades vid starten år 1980 pågå i
fem år men har sedan förlängts med ett år. SGU disponerar för perioden t. o. m.
utgången av år 1982 7,5 milj. kr. från det under Qortonde huvudtiteln för
budgetåret 1979/80 uppförda reservationsanslaget C 5. Bidrag tiU
sysselsättningsfrämjande åtgärder i Norrbottens län.

För
budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet nordkalottprojektet 2300000
kr.

Program
3. Myndighetsuppgifter och information

En
av SGU:s huvuduppgifter är att dokumentera Sveriges geplpgi pch sprida
infprmatipn härpm. Verksamheten inom programmet syftar till att informera såväl
internt som externt i frågor inom det geovetenskapliga området.

Fr.
o. m. budgetåret 1982/83 ingår som jag tidigare nämnt i SGU:s verksamhet också
handläggning och viss tillsyn enligt mineraUagstiftningen samt prognos- och
utredningsverksamhet med inriktning på mineralför-sörjningsfrågor.

Myndighets-
och utredningsuppgifter

I
enlighet med riksdagens beslut våren 1981 förs fr.o.m. budgetåret 1982/83 de
uppgifter som tidigare ålåg industriverket över till SGU. För denna verksamhet
bör inrättas ett nytt delprogram. Verksamheten omfattar i huvudsak
handläggning av löpande ärenden enligt minerallagstiftningen. Inom
delprogrammets verksamhet ligger också arbetet med att utarbeta prognoser över
Sveriges försöijning av mineraUska råvaror samt utredningar inom detta och
närliggande områden.

Information

Verksamheten
inom delprogrammet omfattar SGU:s bibliotek, centralarkiv, museum med samUngar
och utställningsverksamhet, extern och intern infprmatipn samt
publiceringsverksamhet och georegister.

För
budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet information 5086000 kr.

Föredraganden

För
egen del vill jag anföra följande.

SGU
har i tidigare nämnd skrivelse redovisat kostnadsökningar under budgetåret
1981182 tiU följd av pris- och löneomräkningar.

Prop.
1981/82:99 85

Jag
beräknar för ökade kostnader på grund av höjda löner m. m. för SGU:s personal
under anslaget Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering samt
information och dokumentation 366000 kr. samt för Sveriges geologiska
undersökning: Prospektering m. m. 278000 kr.

Som
jag inledningsvis nämnde har ett flertal utredningar och rapporter initierats
och framlagts. I samband med min föredragning tidigare av de allmänna
utgångspunkterna för mineralpolitiken redogjorde jag även för min syn på dessa
utredningar m.m. Mina överväganden i det följande av SGU:s medelsbehov för budgetåret
1982183 skall således ses mot bakgrund av mina tidigare allmänna
ställningstaganden.

Som
jag tidigare anfört bör SGU disponera de delar av anslagen till
mineralförsörjningen som är avsedda för förenklad berggrundskartering och
storregionala geokemiska undersökningar. Mot denna bakgrund beräknar jag att
SGU bör få disponera 8,5 milj. kr. och 5,1 milj. kr. till de av SGU föreslagna
delprogrammen förenklad berggrunds- och jordartskartering resp. geokemisk
kartering.

För
delprogrammet geologisk dokumentation beräknar jag 4536000 kr. varav 200000 kr.
avser täckning av driftkostnader för ett borrkärnarkiv i Bergslagen.

Mineralverkskommittén
anser att SGU bör få i uppdrag att principieUt utreda frågan om borrkärnarkiv
vad gäller tillhörighet och finansiering. Jag delar kommitténs uppfattning och
avser därför att i annat sammanhang föreslå regeringen aU ett sådant uppdrag
ges. Vad gäller verksamheten under de närmaste budgetåren förordar jag
emellertid att nuvarande riktlinjer inom SGU skaU fortsätta gälla.

Som
anmäldes i prop. 1980/81:100 (bil. 17 s. 102) bör det ankomma på konsumenterna
av uran att bekosta den ytterligare uranprospektering som de bedömer nödvändig.
Den statliga anslagsfinansierade uranprospekteringen upphör därmed i huvudsak
per den 30 juni 1982.

Kunskapen
om de radioaktiva ämnenas fördelning i den geologiska miljön kommer emellertid
tiU användning inom många områden, bl. a. vid bedömning av olika
strålskyddsfrågor.

Den
dokumentation av det naturliga radioaktiva fältet som SGU bedrivit inom ramen
för den anslagsfinansierade uranprospekteringen bör därför enligt min mening
fortsätta, lämpligen inom ett särskilt delprogram under program 2
Dokumentation. Jag beräknar för delprogrammet dokumentation av det radioaktiva
fältet 5 740000 kr.

Spm
jag tidigare anfört, vid min behandling av prganisatipnsfrågprna, bör SGU ha
ett utökat ansvar för information på mineralområdet och som en följd av detta
bör också ett georegister byggas upp vid myndigheten. Registret skall i första
hand ge uppgift om vilken geoinformation som finns på olika institutioner,
myndigheter och företag av intresse för bl. a. pro-spekteringsorganisationerna.
Informationen som sådan avses inte ingå i registret. Georegistret skall vara
datorbaserat. Genom detta register ökar

Prop. 1981/82:99 86

förutsättningarna
för ett utvidgat informationsutbyte mellan SGU och gruv- och mineralindustrin
m. fl. Detta bör gagna den totala effektiviteten i landets prospektering. För
georegister och särskilda arkivfunktioner för torv samt sand och grus föreslår
jag att SGU får använda högst 2 milj. kr., därav för georegister 620000 kr., av
anslaget.

Vad
gäller de inventeringar av sand och grus samt tprv spm SGU begärt medel för
anser jag att sådana inventeringar, från råvaruförsörjningssynpunkt, bör
behovsprövas och även finansieras av konsumenterna av dessa råvaror. Vad gäller
plika uppgifter på tprvpmrådet bör myndighetens ansvar knyta an till det
övergripande ansvaret för dpkumentatipnen av landets geplpgiska beskaffenhet
pch tillämpningen av minerallagstiftningen. I anslutning till verksamheten vid
torvarkivet kan detta innebära uppgifter med inslag av information bl. a. i
utbildningssyfte.

Mineralverkskommittén
har i sitt yttrande påpekat att det finns en kommersiell marknad för
torvinventeringar och att dessa på uppdrag kan utföras av uppdragsbolaget. Jag
instämmer i denna bedömning.

Mot
denna bakgrund är jag inte heUer beredd att föreslå inrättandet av nya organ på
torvområdet. Det bör ankomma pä berörda intressenter att ta initiativ till och
genomföra de gemensamma projekt i de organisationsformer och inom de
ekonomiska ramar de finner svarar mot deras behov.

I
samband med att vissa av industriverkets uppgifter på mineralområdet förs över
till SGU inrättas ett nytt delprogram på SGU, Myndighets- och
utredningsuppgifter. För detta nya delprogram beräknar jag totalt 1975 000 kr.
varav 85000 kr. utgör en överföring av medel för administrativa resurser från
anslaget B 1. Statens industriverk: Förvaltningskostnader.

Jag
har i det föregående vid min behandling av SGU:s organisation utförligt
behandlat myndighets- och utredningsuppgifterna inom detta för SGU nya område.

Vad
gäller framställningen av de geofysiska kartorna bör SGU finansiera och ansvara
för hela framställningen och produktionen, Uksom det allmänna nyttiggörandet
av kartorna. Uppdragsbolaget bör endast - mot ersättning — svara för det
tekniska genomförandet samt utveckling och service av flyginstrument o.d. vad
gäller erforderliga flygmätningar, liksom att äga och ansvara för erfprderlig
utrustning för denna verksamhet. Självfallet bör därvid samarbetet mellan de
båda organen och SGU:s styrning av uppdraget flnna former som gör att SGU i
full utsträckning får inflytande samt vederbörlig insyn i flygverksamheten. Jag
återkommer till denna fråga vid min behandling av medelsbehovet m. m. för
uppdragsbolaget.

Det
samnordiska projektet på Nordkalotten som SGU f. n. deltar i är ett
tidsbegränsat särskilt projekt och bör därför inte tas upp som ett särskilt
delprogram. SGU disponerar t.o.m. utgången av år 1982 medel från det under
fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1979/80 uppförda reservations-

Prop.
1981/82:99 87

anslaget
C 5. Bidrag till sysselsättningsfrämjande åtgärder i Norrbottens län.
Resterande kostnader för budgetåret 1982/83 bör bestridas inom den särskilda
medelsram för sysselsättningsfrämjande åtgärder i Norrbottens län som jag avser
föreslå vid min anmälan av förslag till regional utvecklingspolitik och
resurshushållning. Projektet bör enligt min mening i aUt väsentligt utföras av
myndigheten.

Med hänvisning tiU
sammanställningen och vad jag nyss anfört beräknar jag anslaget för budgetåret
1982/83 till 61385000 kr.

D
2. Sveriges geologiska undersökning: Utrustning

1980/81
Utgift

6475922

1981/82
Anslag

5000000

1982/83
Förslag

800000

Reservation 12770521

Anslaget
är avsett att finansiera SGU:s investeringar i mer kostnadskrå-vande
utrustning. Ränta och avskrivning på utrustningskapitalet belastar de program
inom vilka utrustningen används. Utrustningen som anskaffas med anlitande av
utrustningsanslaget tillförs SGU:s utrustningskapUal. Medel motsvarande
avskrivning och förräntning av utrustningskapitalet omförs till särskild
inkomsttitel på statsbudgeten.

SGU:s
investeringar bör även fortsättningsvis finansieras på detta sätt.

SGU:s
utrustningskapital (I 000 kr).

Objektgrupp Oavskrivet
Oavskri- Anskaffning 1982/83

värde vet
värde -----------------

1981-07-01
1982-07-01 SGU Föredraganden

beräknar

SGU Totalt
SGU Uppdrags-

bolaget

Borrutrustning

4284

6672

760

526

_

526

Föriäggningar

717

976

-

-

-

-

Fordon

2 223

3097

2035

1410

149

1261

Geofysisk
fältutrustning

4688

5731

2825

1957

293

1664

Geofysisk
lab.utrustning

1 158

1249

430

298

73

225

Kemisk
lab.utrustning

4446

5 572

744

515

-

515

Verkstadsutrustning

573

1 104

-

-

-

-

Övrig
utrustning

3421

3168

424

294

285

9

Totalt

21510

27569

7218

5000

800

4200

I
sin anslagsframställning för budgetåret 1982/83 anför SGU i huvudsak följande.

Anslaget
bör för budgetåret 1982/83 uppgå till 7218000 kr. Av beloppet avser 5 302000
kr. ersättning av äldre försliten utrustning, 1218000 kr. hänför sig till sådan
anskaffning som bör göras för rationalisering och kvalitetshöjning av pågående
verksamhet och 668000 kr. avser anskaffning i syfte att höja driftsäkerheten
och förbättra arbetsförhållandena.

Prop, 1981/82:99 88

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag
medelsbehovet för utrustningsdetaljer tiU ett värde av över 10000 kr. under
budgetåret 1982/83 till 5 milj. kr., därav för förvaltningsmyndigheten 800000
kr.

Mineralverkskommittén har i sin skrivelse den 28 januari
1982 lämnat förslag på fördelningen mellan förvaltningsmyndigheten och
uppdragsbolaget av värdet på SGU:s utrustning och inventarier per den 30 juni
1981, utrustningsanslaget för budgetåret 1981/82 och förslaget till
utrustningsanslag för budgetåret 1982/83 samt vid budgetåret 1982/83 på
anslaget ingående reservation enligt följande (1000 kr.).

Totalt därav för

SGU Uppdrags-

bolaget

21549

4236

17313

12771

3 193

9578

5000

554

4446

5000

765

4235

Oavskrivet värde 1981-06-30 Reservation 1981-06-30
Anskaffning 1981/82 Anskaffning 1982/83

Totalt 44320 8748 35572

Jag biträder i huvudsak kommitténs förslag till fördelning
av SGU:s utrustningskapital.

4.2 Uppdragsbolagets finansiering

Jag går nu över till frågan om medelsbehov m. m. för
uppdragsbolaget. Härvid behandlar jag även frågor om vilken utrustning som bör
föras över till bolaget.

Uppdragsgivare

Beräknade intäkter 1982/83 (1000 kr.)

Nämnden
för statens gruvegendom

SKBF/KBS

SKBF
prospektering

Sveriges
geologiska undersökning

Övriga

Summa

57400 28500 19000 17000 8500

130400'

' Därutöver tillkommer uppdrag från det tidigare nämnda
basprospekteringsprojek-tet inom ramen för sysselsättningsfrämjande åtgärder i
Norrbottens län.

Den största uppdragsgivaren inom ingenjörsgeologin är f.
n. Svensk Kärnbränsleförsörjning AB (SKBF) med projekten Kärnbränslesäkerhet
(KBS) och Programrådet för radioaktivt avfall (PRAV). Båda dessa projekt avser
utredningar och undersökningar av långsiktig karaktär för slutlagring av
upparbetat kärnbränsle eller direkt deponering av utbränt bränsle. Vad avser
prospektering är den största uppdragsgivaren nämnden. SGU bedriver sedan år
1977 uranprospektering på uppdrag av SKBF.

Prop.
1981/82:99 89

SGU
förutsätts köpa tjänster av bolaget för närmare 17 milj. kr. under budgetåret
1982/83. Bl. a. avses större delen av den förenklade berggrunds-och
jordartskarteringen, den geokemiska karteringen samt all flygmätning för
karteringsändamål utföras av bolaget på uppdrag av SGU.

Föredraganden

SGU:s
uppdragsverksamhet kännetecknas av ett antal stora uppdragsgivare med uppdrag
av långsiktig karaktär.

Enligt
min uppfattning har uppdragsbolaget goda förutsättningar att utvecklas till ett
effektivt konsultföretag för malm- och mineralprospekte-ring,
torvundersökningar, berggrundsundersökningar och ingenjörsgeologi såväl i
Sverige som utrikes, inte minst genom dess höga kompetens inom geoområdet. Den
volym och den varaktighet som uppdragen redan nu karaktäriseras av medverkar
till att ge bolaget goda möjligheter att nå detta mål. Bolagets etablering
innebär en offensiv satsning på en utvecklingsbar konsultorganisation inom hela
geoområdet.

Vad
gäller SGU:s internationella verksamhet kommer jag i det följande att särskilt
behandla denna fråga.

I
sin prognos över beräknade intäkter för bolaget har kommittén utgått från de i
januari 1982 kända uppdragen. Likom kommittén anser jag dock att det på de
områden man redan i dag har verksamhet finns goda förutsättningar att inte
bara öka antalet uppdrag utan också att bredda uppdragen till att omfatta fler
moment än i dag. Dessa områden är främst prospektering i dess olika former
samt vissa områden inom ingenjörsgeologi som t. ex. olika slag av
markundersökningar vad gäller undeijordsanvändning m.m. för olika ändamål.
Bolaget bör på sikt även kunna konkurrera vad gäller utförande av delar av
större projekt t. ex. markundersökningar för dragning av gasledningar samt
undersökningar för utvinning av geotermisk energi.

Det
finns därutöver ytterligare områden som bolaget kan överväga att gå in på. Torv
är ett relativt nytt sådant område där SGU har såväl kompetens som resurser att
åtaga sig uppdrag från bl. a. kommuner, länsstyrelser, energiverk och företag.
Bolaget bör kunna medverka vid såväl inventering, detaljerade undersökningar
som efterföljande steg i projektering och eventuellt även genomförande av
begränsade torvbrytningsföretag.

Ett
annat område som är av stort intresse och där uppdragsvolymen kan förväntas öka
är naturvårdsundersökningar där SGU på uppdrag utför utredningar angående
miljöpåverkan av olika aktiviteter t. ex. avfallsde-ponering. Lokala och
regionala såväl som centrala myndigheter kan för olika syften bl. a. planering
av bebyggelse m. m. ha behov av underlagsmaterial i form av olika typer av
inventeringar m. m.

Vad
gäller flygverksamheten förordar jag, som har framgått tidigare, att det
tekniska genomförandet samt utveckling och service av flyginstrument

Prop. 1981/82:99 90

o.d.
vad gäller erforderliga flygmätningar för såväl karterings- som prospekteringsändamål
helt förläggs till bolaget. Detta innebär som jag också förordade tidigare vid
min behandling av utrustningsanslaget för SGU, självfallet, att berörd
utrustning o.d. inom nuvarande SGU övergår till bolaget. Bolaget skaU således
kunna utföra flygmätningar på uppdrag.

Genom
denna förläggning av flygverksamheten underlättas utvecklingen av
flygverksamhet för prospektering - inom och utom Sverige - genom de basresurser
som uppdragen från SGU skapar.

Härmed
skapas också de bästa förutsättningarna för en bredare samverkan och - på sikt
- även direkt samordning med gruv- och mineralindustrins prospekteringsflyg.
Möjligheterna ökar därmed, enligt min mening, också för en samordning av den
flyggeofysiska verksamheten inom både prospekterings- och karteringsområdet i
Sverige.

Enligt
mineralverkskommittén bör till uppdragsorganet från nuvarande SGU föras
utrustning och inventarier till ett beräknat värde av 30,0 milj. kr. Dessutom
bör uppdragsbolaget ges ett medelstillskott på 4,2 milj. kr. för inköp av
utrustning och inventarier under budgetåret 1982/83.

Jag
biträder i huvudsak kommitténs förslag och föreslår att aktiekapitalet i
uppdragsbolaget tecknas dels genom att nyss nämnda utrustning förs över till
bolaget som apportegendom dels genom ett tillskott av medel. I samband med
aktieteckningen skall en ny värdering av apportegendomen göras enligt
aktiebolagslagens bestämmelser.

Jag
förordar att aktier tecknas i uppdragsbolaget för 70,0 milj. kr. och att
regeringen i samband härmed förbehåller sig rätten att bestämma hur stor del
som skall utgöra aktiekapital. Med hänsyn till att apportegendomens värde har
beräknats tiU 30,0 milj. kr. erfordras ett tillskott av medel på 40,0 milj. kr.
I detta har jag beräknat 4,2 milj. kr. för utrustning och inventarier för
budgetåret 1982/83 i huvudsak i enlighet med kommitténs förslag. Jag har också
beräknat medel för att ge uppdragsbolaget möjlighet att inrätta eller ingå som
delägare i aktiebolag för internationell verksamhet.

Jag
förordar således att ett anslag av 40 milj. kr. för detta ändamål tas upp på
tUläggsbudget III för statsbudgeten för innevarande budgetår.

Kommittén
har gjort en beräkning av storleken på den balanserade förlusten inpm nuvarande
SGU per den 30 juni 1982. Denna har av kpmmittén beräknats tiU ca 23 milj. kr.
Likspm kommittén anser jag att under-skoUen för budgetåren 1980/81 och 1981/82
bör täckas i sin helhet. Jag återkommer till denna fråga vid min anmälan till
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 då en mer definitiv
beräkning av underskotten torde föreligga.

I
sitt inledningsskede är det enligt kommittén nödvändigt att bolaget disppnerar
ett visst rörelsekapital utöver aktiekapitalet. Bolagets tillgångar torde inte
medge att säkerheter för lån för detta ändamål utan vidare kan ställas av
bolaget. För att underiätta en upplåning kan staten behöva ställa särskild
säkerhet tiU förfogande för bolaget. Jag instämmer i denna bedöm-

ning
och förordar således att bolaget ges en statlig kreditgaranti på 40 milj. kr.
Garantiförbindelsen bör tecknas av riksgäldskontorel.

4.3
Bergsstaten

D 3.
Bergsstaten

1980/81
Utgift

1911589

1981/82
Anslag

1799000

1982/83
Förslag

2076000

Bergsstatens
verksamhet styrs i stort av den gruvrättsliga lagstiftningen framför allt
gruvlagen (1974: 342) och gruvkungörelsen (1974:344). Bergsstatens myndighets-
och kansliuppgifter omfattar i huvudsak ärenden om inmutning, utmål och
markanvisning samt försvar av utmål, liksom uppbörd av försvars- och
inmutningsavgifter, förande av gruv- och mineralregisterverksamhet samt viss
statistik. Därtill kommer relativt omfattande och under senare år ökande
arbetsuppgifter enligt lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter, som trädde
i kraft den 1 januari 1975. Framför allt handläggningen av frågor i samband med
torvkoncessioner har ökat kraftigt i volym under det senaste året.

Enligt
gruv- och minerallagen ankommer det f. n. både statens industriverk och
bergsstaten att utöva tillsyn över gruvdriften i landet. Med stöd av bl. a.
gruvkungörelsen meddelar industriverket särskilda föreskrifter för arbetets
utförande. Det praktiska tillsynsarbetet utförs av bergsstatens tjänstemän.

1981/82

1982/83 beräknar

Statens industriverk

Föredraganden

Personal

Handläggande personal Övrig personal

4

5

9

-

-

Anslag

Förvaltningskostnader

Lokalkostnader

Kungörelsekostnader

1481000 153000 165000

+ 194000 +203000 + 17000

+ 63000 +201 000 + 13000

1799000

+414000

+277000

Med
stöd av minerallagstiftningen pch mptsvarande äldre lagstiftning tas genpm
bergsstatens försprg ut vissa avgifter på det gruvrättsliga pmrådet. Vidare
skall enligt kungörelsen (1966:315) angående tillämpningen av lagen den 3 juni
1966 (nr 314) om kontinentalsockeln avgift erläggas tUl statens industriverk
för tiUstånd till sand-, grus- eller stentäkt på kontinen-

Prop. 1981/82:99 92

talsockeln.
Samtliga dessa avgifter redovisas på statsbudgetens inkomstsida under titeln
2528. Avgifter vid bergsstaten. Avgifterna beräknas uppgå tiU sammanlagt ca 6,5
milj. kr. för budgetåret 1981/82 och 6,7 milj. kr. för budgetåret 1982/83.
Motsvarande avgifter uppgick budgetåret 1980/81 till 5,9 milj. kr.

I
avvaktan på en ny organisation på mineralverksområdet har industriverket i sin
anslagsframställning för bergsstaten inte vidtagit någpn nedskärning med 2%
enligt regeringens anvisningar. För budgetåret 1982/83 beräknar industriverket
anslaget till bergsstaten tiU 2214000 kr. enligt följande.

1.
Pris- och löneomräkning +126000
kr.

2.
Ökade lokalkostnader med 203
000 kr.

3.
Ökade kungörelsekostnader med
17000 kr.

4.
Övriga expenser
engångsanvisning 69000 kr.

Enligt
MPU fungerar bergsstaten bra vad gäller de uppgifter den enligt sin instruktion
skall sköta. Det ökande behovet av infprmatipn pch rådgivning på
mineralområdet till regionala organisationer och myndigheter har emellertid
enligt utredningen lett till att resurserna synes vara för små.

Föredraganden

För
egen del vill jag anföra följande.

Vad
gäller informationsverksamheten, som jag tidigare har redogjort för, blir bergsstatens
uppgifter på detta område relativt begränsade genom nya SGU:s tillkomst och det
georegister som jag har föreslagit skall byggas upp inom denna myndighet. Vad
avser den ökade arbetsbördan i samband med torvkoncessioner återkommer jag i
det följande med vissa lagförslag till förenkUngar som avsevärt kommer att
underlätta även bergsstatens uppgifter på detta område. Å andra sidan
återkommer jag i det följande även med vissa förslag, som om de genomförs och
får avsedd effekt, på längre sikt, i viss mån kan öka bergsstatens
arbetsbelastning.

Jag
vUl därför inte utesluta att det på sikt kan finnas behov av en förstärkning av
bergsstaten. En sådan bör i så fall genomföras genom en omfördelning av
resurser från SGU fill bergsstaten. Det bör ankomma på SGU, som chefsmyndighet
för bergsstaten, att vid behpv aktualisera frågan. Med hänvisning till
sammanställningen beräknar jag anslaget för budgetåret 1982/83 till 2076000 kr.

4.4
Nämnden för statens gruvegendom

Jag
övergår nu till att behandla budgetfrågorna för nämnden. Liksom för innevarande
budgetår bör medlen anvisas över två olika anslag. Mineralverkskommittén har
den 22 oktober 1981 yttrat sig över nämndens anslagsframstäUning. Utöver
anslagsframstäUningen har nämnden i särskUd skrivelse den 12 oktober 1981
redovisat sin planering för prospektering budgetåren 1981/82 och 1982/83.

D 4. Statens gruvegendom: Prospektering och
brytvärdhetsundersökningar

1981/82 Anslag 72077000

1982/83 Förslag 58400000

Nämnden anför i sin anslagsframställning bl. a. följande.

Vid uppläggningen av prospekteringsverksamheten har
nämnden utgått från att denna skall förläggas tUl de nya malmprovinser som
redan påvisats eller kommer att påvisas genom den prospektering som utförts
under fältsäsongema åren 1980 och 1981.

Utgångspunkten
för budgetförslaget är att verksamheten skall behållas på oförändrad nivå. En
omräkning av budgetramarna enligt huvudförslaget medför enligt nämnden att
antalet projekt och vissa projekts omfattning måste reduceras.

1981/82

1982/83
beräknar (1000 kr.)

Nämnden
för statens gruvegendom

Föredraganden

Anslag

Prospekteringsuppdrag Brytvärdhetsundersökningar

Totalt

70091000 +6842

1986000 + 219

+7061

72077000

-12691 - 986

-13677'

' Från anslaget har till SGU överförts 13,6 milj. kr.
avsedda för förenklad berggrundskartering och storregionala geokemiska
undersökningar.

Nämnden planerar att fortsätta den
prospekteringsverksamhet som inletts med inriktning på legeringsmetaUer. I
Norrbotten pågår eller planeras prospektering efter metallerna kobolt,
molybden, nickel och krom. En uppföljning av basprospekteringsprojektet i
Jokkmokk pågår. I Västerbotten planeras uppföljningsarbeten med bl.a.
borrningar på vissa fyndigheter. En fortsatt provtagning planeras för de
upptäckta malmprovinserna i södra Norrland. De undersökningar som inletts i
Bergslagen på grundval av det omfattande basprospekteringsmaterialet beräknas
fortsätta med en viss ökning av resursinsatserna.

Områden med pågående prospektering, totalt sen, efter
legeringsmetaller samt gruva (Yxsjöberg) i drift

---- "v-O Stockholm

7i

G ö teborg
\o

Malm ö

Källa: Statens industriverk.

Prospekteringen
efter industrimineral har enligt nämnden hittills varit koncentrerad tUl Skåne
med inriktning på kaolin. Under budgetåret 1982/83 kommer resultaten från
basprospekteringsprojekten under åren 1978-1981 att föreligga. Antalet projekt
väntas därefter öka och en ökad satsning med inriktning på industrimineral med
verksamheter över hela landet kan förutses.

Läget
för nämndens prospektering baserad på den basprospektering som utförts under
åren 1978—80 redovisas i nedanstående tabell.

BASPROSPEKTERING
1978-80

Antal påträffade fyndig-

Geografiskt
område

Typ av påträffad

heter för vilka utvärde-

malmprovins

ring pågår

Skåne

Kaolin

6

Askersund-Örebro-

Resultat

Karlskoga

föreligger

Västra
Värmland

1981/82

Västra
Dalarna

Volfram, tenn Koppar

3 1

Bly, zink

-

Filipstadsområdet

Ingen typisk

Små fyndigheter med varie-

provins

rande metallinnehåll

Dalsland

Koppar, silver

2

Västra
Hälsingland

Volfram, tenn

-

Vindelnområdet
i

Västerbotten

Nickel, koppar

4

Sorsele-Storuman-

Lycksele

Volfram, tenn m. m.

14

Moskosel

Molybden

1

Vittangi

Kobolt

3

Naimakka

Nickel

—

Södermanland

Silver

2

Östra
Norrbotten

Resultat 1981/82

Den
gruvegendom som nämnden förvaltar utökas kontinuerligt genom
prospekteringsverksamheten. För att närmare kunna utröna brytvärdheten av
intressanta fyndigheter krävs ingående utredningar. Frågan angående fyndigheternas
brytbarhet i rent tekniskt-praktiskt hänseende måste närmare belysas. Detta
sker normalt genom brytvärdhetsundersökningar. Inom ramen för dessa erhålls
material för att utröna fyndigheternas anrik-ningsbarhet. Delar av sådana
utredningar, främst vad avser undersökningar i laboratorie- och driftsmässig
skala (pilotförsök), kan inte genomföras vid nämnden eftersom utrustning saknas
och det också skulle ställa sig orealistiskt att anskaffa sådan. Dessa arbeten
måste i stället genomföras av de företag och institutioner som har kapacitet
och kunskap på resp. område. Inom nämndens ram är sammanhållning och
utvärdering av sådan extern verksamhet nödvändig bl.a. som bakgrund för
förhandlingar öm upplåtelse och då beslut skall fattas huruvida utmål skall
försvaras i fortsättningen eller ej.

Prop. 1981/82:99 96

MPU
har bedömt tre huvudområden som viktigast för den framtida inriktningen av
prospekteringen i Sverige, nämUgen prospektering efter nya slag av fyndigheter,
t. ex. industrimineral och legeringsmetaller, grundläggande basprospektering i
syfte att hitta nya malmprovinser samt prospektering i anslutning till
befintliga driftsgruvor och anrikningsverk.

Föredraganden

För
egen del vill jag anföra följande.

Under
de senaste årtipnden har prpspekteringen i Sverige i hög grad inriktats mot
järnmalm och basmetaller (koppar, bly, zink). Den inriktning av prospektering
mot legeringsmetaller och industrimineral som har föreslagits av MPU har nu
påbörjats. Det är angeläget att denna inriktning kan fortsätta i effektiva
former. De mineralråvaror som enligt MPU i första hand kunde komma i fråga för
intensifierade prospekteringsinsatser, dvs. de som nu bedöms kunna upptäckas i
brytvärda kvantiteter, anger utredningen vara vissa industrimineral samt
förmodligen i första hand molybden, volfram och nickel. Sannolikheten för nya
fyndigheter bedöms vara något lägre för kobolt samt niob och tantal.
Möjligheterna att hitta brytvärda fyndigheter av titan eller att genom
processutveckling möjliggöra utnyttjande av de kända fyndigheterna kan enligt
MPU inte helt uteslutas.

Det
är enligt min mening angeläget att nämndens prospektering - i lämplig
omfattning - liksom f. n. har en något mer långsiktig inriktning än industrins
i syfte att komplettera de satsningar gruv- och mineralindustrin själv gör.
Detta är viktigt dels för att bredda den traditionella gruvindustrins
verksamhetsfält genom att skapa förutsättningar för gruvdrift inom nya
geografiska områden, dels för att fortsätta en uthållig aktivitet mot
legeringsmetaller m.m. trots en f.n. i många avseenden bristande avnämarstruktur.
En sådan statlig basprospektering utgör en investering för framtida
prospektering och kan i många fall överbrygga gapet mellan SGU:s geologiska
kartering och industrins uppföljande prospektering.

Å
andra sidan, bl. a. mot bakgrund av de nya förenklade kartor, som SGU skall
börja ge ut, men framför allt med tanke på behovet av att snabbare föra fram
prpjekt tiU explpateringsstadiet talar enligt min mening mycket för en ökad
koncentrering av nämndens prospektering tiU områden med befintliga
anrikningsverk och utbyggd infrastruktur.

Som
framgått av mina överväganden delar jag således MPU:s uppfattning om de tre
viktigaste huvudområdena för prospekteringen i Sverige. Det får emeUertid anses
åligga nämnden att inom ramen för sina tillgängliga resurser och mot bakgrund
av hur verksamheten med prospekteringsstö-det utfaller själv prioritera
satsningarnas storlek inom respektive huvudområden.

Förutom
en viss inriktning av prospekteringen har MPU också föreslagit ett särskilt
undersökningsprogram för de s.k. obrutna Qällområdena. En-

Prop.
1981/82:99 97

ligt beslut av riksdagen skaU speciella riktlinjer gälla
inom dessa områden (prop. 1977/78:31, CU 1977/78:8, rskr 1977/78:99). Enligt
min uppfaUning bör det ankomma på nämnden att själv prioritera sin geografiska
inriktning av prospekteringen utifrån var möjligheterna att starta gruvdrift är
störst.

Jag vill
dock erinra om att utskottet vid sin behandling av frågan om pbrutna
fjällområden betonade vikten av fortsatt prospektering i områdena. Vad avser
gruvdrift anförde utskottet: "Utskottet ansluter sig till det
grundläggande innehållet i de i propositionen förordade riktlinjerna, dvs. att
endast mycket starka samhäUsintressen bör leda till alt gruvdrift bör komma
ifråga. Den förordade och preciserade förutsättningen att områdets
tillgänglighet inte ökar väsentUgt och att skadan från naturvårdssynpunkt blir
liten kan emellertid knappast strikt hävdas mot de tyngst motiverade
brytningsintressena. Konflikten får då lösas från fall till fall genom beslut,
i regel vid prövning av fråga om gränsändring. Den restriktiva utgångspunkten
bör slås fast för att inte grundläggande syften skall gå förlorade, men
avvägningarna måste i praktisk hantering bli beroende också av den vikt man
tillmäter ett aktuellt brytningsprojekt."

Vid min anmälan till prop. 1980/81:130 om
industripolitikens inriktning m.m. förordade jag att de delar av nämndens
anslag som användes för förenklad berggrundskartering eller storregionala
geokemiska undersökningar borde disponeras av den nya föreslagna
förvaltningsmyndigheten. Detta innebär att medlen fr. o. m. budgetåret 1982/83
överförs till SGU där de inordnas under delprogrammen för kartering. SGU har
från detta anslag tillförts sammanlagt 13,6 milj. kr. Genom att det av nämnden
drivna s.k. Bäckegruveprojektet upphör innevarande budgetår är det möjligt att
för budgetåret 1982/83 i besparingssyfte minska anslaget med ca 7 milj. kr.

För prospekteringsuppdrag till det nyinrättade prospekteringsbolaget
har jag beräknat 57400000 kr. och för brytvärdhetsundersökningar 1000000 kr.
Totalt sett innebär förslaget att prospekteringen även fortsättningsvis kan
bedrivas på en hög nivå.

Det är,
som jag tidigare betonat, enligt min uppfattning angeläget att nämnden
kontinuerligt och på ett så tidigt stadium som möjligt prövar möjligheterna att
bjuda ut gjorda fynd till gruvföretagen för vidare undersökning och
exploatering. Införandet av det stöd jag tidigare har förordat torde även
innebära att förutsättningarna för nära och fortgående samarbete med gruv- och
mineralindustrin ytterligare förbättras. Nämnden bör genom koncentreringen av
dess resurser tUl en något mindre helt egen verksamhet ytterligare kunna öka
sin effektivitet med sikte på att öka det ekonomiska utbytet av sin förvaltning
av gruvegendomen.

För det
stöd till prospektering jag har förordat bör nämnden använda de medel som
anvisas för prospektering. Omfattningen av stödet bör prövas med utgångspunkt
från de ansökningar om stöd som inkommer till nämnden. Sett över en längre
period bör en riktpunkt vara att nämnden disponerar högst hälften av de för
prospekteringsändamål anvisade medlen för 7 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 99

Prop. 1981/82:99 98

prospekteringsstöd.
För budgetåret 1982/83 bör dock medel för prospek-teringsstöd uppgå till högst
15 milj. kr.

Nämnden
har hemställt om bemyndigande att göra fleråriga åtaganden för att underlätta
planeringen av prospekteringen och brytvärdhetsunder-sökningarna och därmed
kunna bedriva verksamheten mer rationellt. Med hänsyn till behovet av en
långsiktig planering av nämndens verksamhet bör liksom vad gäller innevarande
budgetår sådant bemyndigande ges. Därutöver bör även möjligheterna för
långsiktig planering ytteriigare förstärkas. Jag förordar därför att regeringen
inhämtar riksdagens bemyndigande att under budgetåret 1982/83 fatta beslut om
prospektering, prospekteringsstöd och brytvärdhetsundersökningar som innebär
åtaganden om sammanlagt högst 38 milj. kr. för budgetåret 1983/84, 25 milj.
kr. för budgetåret 1984/85 och 16 milj. kr. för budgetåret 1985/86.

D
5. Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning m. m.

1981/82
Anslag 6371000

1982/83
Förslag 7470000

Nämnden
anför i sin anslagsframstäUning bl. a. följande.

Nämnden
kan genomföra sin uppgift att förvalta statens gruvegendom på flera olika säU.
Utmål och andra rättigheter till mineralfyndigheter kan utarrenderas till olika
företag för brytning. Nämnden kan även bryta fyndigheter i samarbete med olika
företag eller i egen regi.

En
fortgående effektivisering av verksamheten eftersträvas genom en successiv
kompetensuppbyggnad inom nämndens kansli samt genom förbättringar av system
och metoder för styrning och uppföljning av nämndens prospekteringsuppdrag.
Som resultat härav har nya föreskrifter utarbetats för nämndens
prospekteringsuppdrag. De nya reglerna innebär en viss rationalisering men även
en skärpning av den ekonomiska uppföljningen av nämndens
prospekteringsbeställningar. Syftet är att genom samordning av geologiska och
ekonomiska rapporter åstadkomma en effektivare styrning av nämndens
prospekteringsinsatser. Vidare har ingående förhandlingar förts i syfte aU
finna en övergripande avtalsmodell för utarrendering av utmål eller andra
rättigheter för brytning av mineralfyndigheter. Som resultat härav har
arrendeavtal tecknats baserade på vinstandel. Principen för redovisning av
mervärdeskatt har ändrats. Den för nämndens verksamhet nya redovisningsmetoden
innebär att anslagsposten "mervärdeskatt" kan slopas fr. o. m.
budgetåret 1982/83.

Exploatering
inom statliga gruvräUer sker f. n. huvudsakligen vid fyndigheter som har
utarrenderats till Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) och Boliden Mineral AB.
Nämnden beräknar arrendeinkomsterna under budgetåret 1981/82 till 18 milj. kr.
vilket innebär en ökning med 4 milj. kr. jämfört med föregående budgetår.

1981/82

1982/83 beräknar

Nämnden för

Före-

statens gruv-

draganden

egendom

Anslag

Inmutnings-

kostnader

2000000

—

-

Utmåls-

läggningar

250000

-

-
100000

Förvaltnings-

och
utrednings-

kostnader

1121000

+ 144000

+ 3
124000'

Mervärdeskatt

2000000

-2000000

-2000000

Kommunala
skatter

1000000

-

-

Lokalkostnader

-

+
75000

Totalt

6371000

-1856000

+1099000

'
Häri ingår även löner, sjukvård, resor, expenser m. m. Till denna anslagspost
har för förvaltningskostnader förts 135 000 kr. från anslaget B 1. (SIND).

Pris-
och löneomräknat huvudförslag +27000 kr.

Mineralverkskommittén
har i sitt förslag tUl utformningen av myndighetsorganisationen på
mineralområdet förordat att ett särskilt kansli bildas för nämnden samt att tiU
detta överförs 12 tjänster från statens industriverks mineralbyrå. Härutöver
föreslår kommUtén att ytterligare två tjänster inrättas vid nämnden, nämUgen
dels en chefstjänst, dels ytterligare en tjänst med inriktning på
mineralteknik.

Föredraganden

För
egen del vill jag anföra följande.

Av
stor betydelse i nämndens fortsatta verksamhet blir anknytningen till det
föreslagna prospekteringsrådets resp. mineralresursrådets verksamhet. Dessa
råd administreras av SGU i Uppsala. Inom ramar för rådens verksamhet skall ett
betydelsefullt samarbete äga rum. I detta samarbete deltar bl. a.
representanter för gruvintressenter, däribland nämnden. Samarbetet förutsätts
leda till en effektiv samordning av de samlade resurserna för prospektering,
mineralteknik och även FoU-satsningar. För nämndens vidkommande är det av stor
betydelse att detta arbete kontinuerligt ökar dess kunskaper om och
erfarenheter av den praktiska verksamheten på mineralutvinningsområdet.
Nämndens viktiga uppgift att, bl.a. på grundval av samarbetet i
prospekteringsrådet, bevilja stöd till prospektering och att i eget samarbete
med annan gruvintressent driva projekt, förutsätter en kompetens som för
nämndens vidkommande, med dess begränsade personella resurser, förutsätter
nära kontakter med andra myndigheter och organ, som t. ex. överstyrelsen för
ekonomiskt försvar, styrelsen för teknisk utveckling (STU), högskolan i Luleå
och andra forskningsorgan.

Prop. 1981/82:99 100

Den
ändrade verksamhetsinriktning som jag har förordat för nämnden, innebär att nya
styrmedel och samverkansformer prövas. Nämndens framtida roll och inriktning
bör emellertid ytterligare övervägas dels mot bakgrund av vad jag tidigare
anförde om behovet av effektivare former i verksamheten, dels i ljuset av de
erfarenheter som efter hand vinnes av verksamheten i de nya organ och
myndigheter som nu påbörjar sin verksamhet. Jag vill därför mot bakgrund av
vad jag har anfört förorda att nämndens kansli t. v. lokaliseras till
Stockholmsområdet eller dess omedelbara närhet, beroende på vilka
samordningsfördelar som kan vinnas med lokalmässig anknytning till annat organ.
Det ankommer på regeringen att närmare utreda denna fråga.

Jag
biträder kommitténs förslag till fördelning av tjänsterna vid industriverkets
mineralbyrå meUan SGU och nämnden. Enligt min uppfattning bör inte ytterligare
tjänster flyttas bort från verket som en följd av denna omorganisation inom
mineralområdet. Jag är dock inte beredd att inrätta mer än ytterligare en
tjänst utöver de som tillförs nämndens kansli från industriverket. Antalet
anställda i kansliet blir därmed 13.

Då
nu stora delar av den mineralpolitiska myndighetsorganisationen omorganiseras
och delvis ges en förändrad inriktning bör en målsättning vara att söka anpassa
de befintliga resurserna till de nya verksamhetsformerna.

För
nämndens förvaltnings- och utredningskostnader beräknar jag 4245000 kr. varav
för administrativa resurser 135000 kr.

Med hänvisning
tUl sammanställningen beräknar jag anslaget till 7470000 kr.

5
Den internationella verksamheten vid Sveriges geologiska undersökning m. m.

Jag
tar nu upp vissa frågor om den internationella verksamheten vid Sveriges
geologiska undersökning (SGU) m. m.

Riksdagen
beslöt våren 1980 att SGU skulle erhålla 600000 kr. spm lånemedel för att
inleda en internatipnalisering av SGU:s uppdragsfinan-sierade verksamhet (prpp.
1979/80:125 bil. 11, NU 1979/80:49, rskr 1979/ 80:322).

Bildandet
av ett separat bplag för utlandsverksamheten har därefter förberetts inom SGU
genom ett flertal analyser och marknadssonderingar.

I
betänkandet (SOU 1980:23) Stadigt kunnande till salu - export av tjänster från
myndigheter och bolag - föreslogs åtgärder av den s. k. konsultexportutredningen
för att öka export av tjänster.

F.n.
gäUer om sådan verksamhet förordningen (1981:673) med vissa bestämmelser för
statlig myndighets affärsdrivande verksamhet i utlandet. Förordningen är
tillämplig på vissa angivna myndigheter pch innebär att

Prop. 1981/82:99 101

dessa
inpm sitt verksamhetspmråde bör uppmärksamma och ta till vara möjligheterna att
inom eller utom riket för utländsk marknad marknadsföra sådana tjänster som
myndigheten inte är förhindrad att tillhandahålla. Förordningen omfattar bl. a.
nuvarande SGU.

Konsultexportutredningen
föreslog att den internationella verksamheten vid SGU borde bedrivas i form av
ett aktiebolag. Utredningen bedömde SGU:s möjligheter att etablera sig
internationeUt som goda. Utredningens förslag har remissbehandlats. De
remissinstanser som uttalade sig i frågan tillstyrkte förslaget om
bolagsbildning.

U-ländema
utgör enligt utredningen och andra bedömare en mycket stor internationell
marknad för SGU:s tjänster. I dessa länder finns liksom i öststaterna ett
mycket stort statligt inflytande i den industriella utvecklingen. Detta gäller
inte minst mineralområdet. Internationella kontakter tas ofta på regeringsnivå
eller via normala diplomatiska kanaler.

I de
ramavtal som Sverige ingått under senare år med bl. a. afrikanska stater har
bl.a. mineralutvinning nämnts som lämpligt samarbetsområde. Som exempel på ett
annat lands fruktgivande samarbetsavtal på mineralområdet kan nämnas det
mellan Sovjet och Finland som haft stor betydelse för geovetenskapen och
geoindustrin i Finland. Jag vill också peka på det nordiska geologiska
samarbete som påbörjades under år 1980. Arbetet syftar till att identifiera
större malmförande formationer på Nordkalotten. Från svensk sida deUar SGU.

Som
jag tidigare nämnde har man från u-länderna kunnat notera en markant ökning av
intresset för gruvverksamhet. Samtidigt har dock villkoren för de stora
internationeUa gruvföretagens verksamhet i dessa länder undergått en viss
förändring, vilket bl. a. resulterat i avsevärda igångsättningssvårigheter för
ett utnyttjande av de nya malmförekomster som påträffats. Denna osäkerhet har
bl.a. sin orsak i ökade krav från många u-länder på inhemskt deltagande och
nationell kontroll över för länderna viktiga industriprojekt. Ledningen av gruvnäringen
har alltmer förskjutits från de stora internationella gruvföretagen till
u-länderna själva. I ett flertal ekonomiska analyser under 70-talet, som
behandlar u-ländernas utvecklingsproblematik, påpekas gruvnäringens
fundamentala betydelse för dessa länders industriella expansion.

U-länderna
har ännu ej tillräckliga tekniska och ekonomiska resurser för att kunna
utnyttja mer än en bråkdel av sina potentiella malmtillgångar. Hämmande på
bergsbrukets utveckUng i dessa länder blir enligt flertalet bedömare även
förskjutningen från extern till intern ledning med åtföljande politiska,
ekonomiska och sociala komplikationer. U-länderna har av naturliga skäl inte
heller en tillräckligt utbyggd prospekteringsverksamhet. Huvuddelen av denna
sköts i många länder fortfarande av de stora internationella gruvföretagen,
vilket i många fall givit upphov till politiska komplikationer.

Prop. 1981/82:99 102

Med
hänsyn tiU den svenska bergshanteringens internationeUt mycket höga anseende
finns det enligt min mening goda möjligheter för Sverige till utvidgat
samarbete och ökad export av gruvutrustning och konsulttjänster inte minst till
u-länder.

1
skrivelser tUl regeringen den 28 november 1980 och den 30 september 1981 har
SGU redogjort för sin internationella verksamhet samt lämnat vissa bedömningar.
SGU har även mot bakgrund av bl.a. konsultexport-utredningens slutsatser
hemstäUt att få bilda bolag för denna verksamhet samt i skrivelse den 18
december 1981 även hemställt att få uppta förhandlingar om att få inträda som
delägare i Studsvik Analytica AB, som f. n. ägs av Studsvik Energiteknik AB,
Analytica AB och Scanoil AB. Syftet med detta delägande är enligt SGU att
förbättra möjligheterna att driva en framgångsrik utlandsverksamhet inom
framför allt Saudiarabien. SGU och företaget har gemensamt utarbetat ett
förslag till ett inledande projekt i en mycket stor prospekteringskampanj i
Saudiarabien. Ett saudiarabiskt pro-spekteringsbolag är under bildande med det
svenska företaget som delägare. SGU bedömer det som mycket troligt att det
saudiska bolaget och därmed SGU får statliga prospekteringsuppdrag.

Jag
redpgör i det följande översiktligt för SGU:s allmänna bedömningar.

SGU:s
hittillsvarande verksamhet med syfte att expprtera tjänster kan indelas i fyra
grupper:

— uppdrag
Pch prpjekt som finansieras direkt eller indirekt av utvecklingsbankerna, för
SGU:s del f. n. Asian Development Bank (AsDB)

— uppdrag
från oljeländerna

— uppdrag
med anknytning till biståndsverksamhet

— övriga
uppdrag samt försäljning av instrument. Utvecklingsbankerna har bedömt att
utvecklingen inom mineralsektorn

är
en av de viktigaste förutsättningarna för ekonomiska framsteg i u-länderna och
behandlar låneansökningar inom detta område i positiv anda. AsDB har under
senare tid särskilt intresserat sig för reorganisation av geologiska
institutioner samt prospektering efter mineraltillgångar. SGU har därför
registrerat sig som konsult hos AsDB. Banken har under senare tid tagit upp SGU
på sin s.k. short-list för anbudsgivning vid ett flertal tiltfällen.

Bland
utvecklingsländerna intar oljerika länder en särställning. Dessa länders
förmåga att själva finansiera utvecklingsprojekt har attraherat ett stort antal
konsulterande företag, som försöker sälja sina tjänster. 1 en sådan
konkurrenssituation måste SGU i stor utsträckning samarbeta med andra
organisationer med etablerade kontakter. SGU har därtor bl.a. anslutit sig tiU
den s.k. SAPP-gruppen (Swedish Agro Package Projects) hos Sveriges exportråd
som har specialiserat sig på marknadsföring av projekt i arabländerna med
anknytning tiU bl. a. mark och vatten.

Sveriges
biståndsverksamhet år knuten till SIDA och SAREC. Biståndsverksamhetens
inriktning är i regel beroende på mottagarländernas priori-

Prop. 1981/82:99 103

tering
av sina problemområden. Medel för geologiska insatser har hittiUs begärts
huvudsakligen i samband med vattenförsörjning och ingenjörsgeologiska prpblem,
varför SIDA kan sägas sakna erfarenhet på många geo-områden. SGU har därför
under det sista året haft allt tätare kontakter med SIDA. Några projekt har
redan utförts och andra diskuteras. Genom FN:s regionala ekonomiska kommission
(UN ESCAP) Mineral Resources Development Center i Bandung, Indonesien, har
FN:s utvecklingsprogram (UNDP) utfäst sig att delfinansiera ett geokemiskt pilot-projekt
pä Sumatra som SGU torde komma att utföra i samarbete med den indonesiska geologiska
undersökningen.

Vid SGU:s geofysiska
verkstad i Mala har ett flertal geofysiska mätinstrument utvecklats och
serietillverkats. Verksamheten ingår som en del i den geofysiska
metpdutvecklingen. Vissa av dessa instrument har försålts, i huvudsak inpm
landet, till prpspekteringsorganisationer och högskolor. Försäljningen har ökat
under senare tid och omsättningen under 1979/80 var ca 500000 kr. Det finns
enligt SGU all anledning att räkna med en utlandsmarknad för dessa produkter.

SGU har börjat
marknadsföra instrument i utlandet. Bl. a. demonstrerades några
instrumenttyper på "GEOEXPO 80", i samband med den internationella
geplpgkpngressen i Paris år 1980. Vidare har SGU nyligen slutit ett avtal med
ett svenskt företag om försäljning i utlandet av visst SGU-instrument. Detta
samarbete kan i framtiden utvidgas att gälla även andra SGU-tiUverkade
instrument. Diskussioner pågår också med ett stort utländskt instrumentföretag
om marknadsföring och försäljning av ett annat SGU-tillverkat mätinstrument.

SGU
framhåller följande effekter av utlandsverksamheten som särskUt intressanta
från samhällsekonomisk synpunkt:

— direkt
Ökande exportintäkter

— möjligheten
att följa upp SGU:s utlandsverksamhet med leveranser från svensk industri, t.
ex. av gruvutrustning

— möjligheterna
att utveckla och delvis effektivisera samarbetet med mottagarländerna för
svenskt bistånd.

SGU
framhåller att förutom ökade skatteinkomster kan en effektivt bedriven
utlandsverksamhet resultera i ett bättre utnyttjande av SGU:s resurser.

Från
SGU:s egen synpunkt är ökade uppdragsinkomster av stort intresse. Dessutom bör
uflandsverksamheten leda till en höjning och vidgning av personalens
fackmässiga kompetens och förmågan att arbeta i projektform.

Det
föreligger såvitt SGU kan bedöma i stort sett inga konflikter mellan
möjligheterna att tillvarata de olika positiva effekter som nu beskrivits. Dock
finns en potentiell konflikt mellan målet att bedriva en effektiv och växande
utlandsverksamhet och SGU:s möjligheter att tillgodose andra direkta och
indirekta uppdragsgivares intressen. Det är också viktigt att de resurser som
sätts in i utlandsverksamheten används på ett effektivt sätt.

Prop.
1981/82:99 104

Ansträngningarna
att erhålla uppdrag anser SGU bör kpncentreras tUl marknader där SGU:s
konkurrensförmåga är relativt god och där utförda uppdrag har ett högt
meritvärde. Det finns därför anledning att göra en prioritering av olika
marknader och typer av uppdrag. Geografiskt bör enligt SGU följande marknader
prioriteras:

a) SIDA:s huvudmottagarländer. Med dessa länder finns
ett utbyggt svenskt samarbete som underlättar identifiering och formulering av
lämpliga projekt. Dessutom fmns - i varierande grad - en utbyggd
"svensk" infrastruktur i dessa länder, som underlättar igångsättandet
av projekt. Till en början kan det förmodligen mest bli frågan om projekt inom
ramen för det svenska utvecklingssamarbetet med dessa länder. På längre sikt
kan dock pckså andra prpjekt bli aktuella spm en följd av tidigare uppbyggda
kontakter.

b)
Övriga regioner

i)
Sydostasien. Regionen har en snabb ekonomisk tillväxt och goda förutsättningar
för gruvdrift. Länderna i regionen ser genomgående mineralutvinning som en
strategisk sektor i sin framtida ekonomiska utveckUng. Hög befolkningstäthet,
stor jordbrukssektor och en mycket expansiv byggnadsverksamhet innebär att
behovet av kvartar- och hydrogeologiska undersökningar också är stort. Den
geologiska kunskapen och institutionerna står på en tämUgen låg nivå, om än
högre än i många andra u-länder, vilket innebär att förutsättningarna för
uppdrag inpm institutionsbyggande är goda. En naturlig finansiär finns i As DB
med vilken SGU har etablerat goda kontakter. På sikt kommer ländernas egen
betalningsförmåga att öka. Genom kontakter med UN ESCAP erhåller SGU uppgifter
om efterfrågan på geologitjänster.

ii)
Mellanöstern. Länderna i regionen har en snabb ekonomisk tiUväxt och planerar
stora infrastrukturinvesteringar samtidigt som de strävar efter att
diversifiera sin ekonomiska struktur. Behovet av geologisk information och av
institutionsuppbyggnad är stort. Till övervägande del kan det bli fråga om
nationellt finansierade uppdrag.

iii)
Afrika. De afrikanska länderna är i stort behov av grundläggande geologisk
information och institutionsuppbyggnad. Även större undersökningsprojekt kan
bli aktuella. Förutom SIDA:s huvudmottagarländer är framför allt de
engelskspråkiga länderna av intresse. Nästan enbart bi-ståndsfmansierade
projekt kan komma i fråga. Tänkbara finansiärer är Afrikanska utveckUngsbanken
(ADB) och UNDP.

Vad
gäller övriga regioner bedömer SGU utsikterna att ta och genomföra uppdrag
jämförelsevis mindre goda. Latinamerika får i detta sammanhang betraktas som
en amerikansk/kanadensisk hemmamarknad. Möjligen kan undantag göras för vissa
små länder i Mellanamerika och det karibiska området (SIDA-länder). I resten av
världen finns nationella institutioner som har företräde vid utförandet av
uppdrag. Där kan SGU möjligen få vissa smärre expertuppgifter inom väl
avgränsade områden (sålunda med-

Prop.
1981/82:99 105

verkade
SGU vid en omorganisation av den geologiska myndigheten i Österrike).

Med
en grov indelning kan enligt SGU två slag av tjänster sägas vara av primärt
intresse nämligen institutionsuppbyggnad och större avgränsade undersökningar.

a)
Institutionsuppbyggnad. I detta
slag av projekt är SGU:s uppgift att dela med sig av sin expertkunskap och
åstadkomma en kunskapsöverföring till u-landet i fråga. Projekten kräver en
mycket bred expertis inom geoområdet tillsammans med administrativ och
"policy"-erfarenhet. Oftast finansieras projekten genom bistånd
eller lån från utvecklingsbanken. Omfattningen av denna marknad ökar snabbt.
Projekten är resurskrävande från SGU:s synpunkt, främst därigenom att de kräver
insatser av mycket högt kvaUficerad personal. Det ekonomiska utbytet är
relativt blygsamt (projekten ger oftast 1 ä 2 milj. kr. per år). Å andra sidan
har de ett mycket högt meritvärde och sannplikheten för följduppdrag är stor.
De är också jämförelsevis lättadministrerade. SGU:s möjligheter att erhålla
detta slag av uppdrag betraktar SGU som goda.

b)
Större undersökningar. Detta
slag av undersökningar omfattar oftast en region eUer ett helt land där
uppdragstagaren antingen skall göra en heltäckande geologisk undersökning eller
endast utföra vissa slag av undersökningsarbeten, t. ex. geofysiska mätningar.
"Även denna marknad är starkt expansiv. Projekten kan bekostas antingen
nationeUt, av biståndsmedel eller genom lån från utvecklingsbanken. Eftersom
projekten är större (5 å 10 milj. kr. per år) innebär de ett större finansiellt
risktagande än projekten under a). Å andra sidan är utbytet pckså större.
Framgångsrikt genomförda prpjekt har ett mycket högt meritvärde, men bedöms
sällan kunna leda till följduppdrag för SGU:s egen del (därempt kanske för
andra svenska företag). Kpnkurrensen är hård pch priset har större betydelse än
vid uppdrag som gäller institutionsuppbyggnad. För att uppnå lönsamhet krävs
väladministrerat projektarbete. Möjligheterna för SGU att på kort sikt ta hem
och framgångsrikt genomföra uppdrag av detta slag är förmodligen mindre än för
uppdragen under a), eftersom SGU inte har erfarenhet av att arbeta med stora
projekt utomlands och har relativt höga kostnader.

SGU
framhåller att bolaget bör eftersträva ett nära samarbete med SIDA. Förutom det
rena projektsamarbetet bör bolaget också ha täta samråd med SIDA och sträva
efter att utnyttja SIDA:s erfarenhet av de politiska och ekonomiska
förhållandena i länderna i fråga, liksom av u-landsarbete i allmänhet.

Bolaget
bör också delta aktivt i formuleringen av biståndsprogrammen och försöka
påverka dessas utseende särskilt vad gäller andelen projekt inom
mineralområdet.

Bolaget
bör kunna låna personal även av andra stafliga myndigheter, universitet och
högskolor, om dessa har kpmpetens tillgänglig som inte

Prop. 1981/82:99 106

finns
representerad på SGU. Som redan nämnts bör bolaget också utbyta information med
myndigheter i samma situation som SGU.

SGU
betonar att bolaget bör eftersträva ett nära samarbete med svenska företag i
närliggande branscher, dvs. konsultföretag, gruvföretag och
gruv-utrustningsföretag.

a) Konsultföretag. Bolaget bör söka upprätta ett
närmare samarbete på basis av långtidsavtal med de större konsultföretagen med
spridd uflands-verksamhet. Om bolaget kan utnyttja konsultföretagens
infrastruktur utomlands bör detta underlätta genomförandet av uppdragen.
Gemensamma projekt med konsultföretag bör också kunna komma i fråga, liksom det
kan bli aktuellt att låna experter från företagen.

b) Gruvföretag. Det bör vara möjligt att ta uppdrag
gemensamt med gruvföretagen och låna experter av dessa. I viss utsträckning bör
också marknadsföringen kunna samordnas. Långsiktiga samarbetsavtal bör slutas
med svensk gruvindustri.

c) Gruvutrustningsföretag. Enstaka experter kan lånas.
I övrigt bör bolaget bevaka möjligheterna tiU följduppdrag för företagens del.

Med
Geologiska Forskningsanstalten i Finland har SGU redan etablerat ett visst
samarbete. På sikt bör man enligt SGU överväga om samarbetsavtal bör slutas
med de geplpgiska myndigheterna, de nprdiska länderna samt Canada, England
eller Västtyskland. På basis av sådana samarbetsavtal kan de plika
prganisationerna utföra gemensamma projekt.

Den
årliga omsäUningen är f. n. ca 12 milj. kr.

Vattensektorn
bedöms av SGU kunna bli mycket betydande. Det gäller i huvudsak tjänster
omfattande bl.a. dammbyggnader, flodkontroU, hyd-rologisk och hydrogeologisk
mätnings-, analys- och prognosverksamhet, brunnsborrning och undervisning.

Mineralverkskommittén
har yttrat sig över SGU:s anhållan att få bilda dotterbolag för den
internationella verksamheten. Kommittén tillstyrker att SGU snarast får starta
ett aktiebolag. I samband med delningen av SGU anser kommittén att det nya uppdragsorganet
för geologiska undersökningar bör bli ägare och att ett samarbetsavtal med den
nya förvaltningsmyndigheten bör upprättas.

För
egen del vill jag anföra följande.

Jag
kan i allt väsentUgt biträda konsultexportutredningens och SGU:s bedömningar.
Mot bakgrund av att SGU:s nuvarande uppdragsverksamhet per den I juli 1982
enligt planerna övergår till bolagsform bortfaller dock det primära behovet att
regeringen begär inrättandet av ett särskilt bolag för uflandsverksamheten.
Bedömningen av detta liksom utformning av samarbetsavtal m. m. med
förvaltningsmyndigheten åvilar naturligen uppdragsbolagets styrelse.

Enligt
min uppfattning är dock en större satsning på internationell verksamhet inom
hela geoområdet angelägen. SGU:s omsättning inom detta område har på några få
år uppnått en betydande volym. Verksamheten

Prop. 1981/82:99 107

rymmer
ytterligare stora expansionsmöjligheter för uppdragsbolaget och från fall tiU
fall beroende på de enskilda förutsättningarna i varje projekt även delar av
svensk industri samt även nya SGU. Varje möjlighet till svensk medverkan, även
i samhällsuppbyggnad och annan infrastruktur, t. ex. i samband med större
mineralutvinningsprojekt bör självfallet tas till vara i lämpliga former. Jag
har tidigare, bl.a. vid min behandling av internationella strukturfrågor,
utvecklat dessa tankegångar.

Jag
förordar att bolaget redan från början ges de finansiella möjligheterna att
inrätta eUer ingå som delägare i speciella marknadsföringsbolag m.m. för den
internationella uppdragsverksamheten. Vid min beräkning av uppdragsbolagets
finansieringsbehov har jag därför, som jag nämnde vid min behandling av
anslagsfrågorna, även beaktat detta.

6
Statsgruvefältsinstitutet

Jag
tar nu upp frågan om behovet av de s. k. statsgruvefällen.

6.1
Bakgrund

Statsgruvefältsinstitutet
infördes år 1910 och ingick då som ett led i en serie åtgärder som vidtogs för
att tillförsäkra staten bestämmanderätten över framför allt
järnmalmsfyndigheterna i Norrbotten. År 1974 fick institutet en delvis
utvidgad innebörd. Det angavs då att instUutet även skaU ha karaktären av ett
beredskapsinstrument avsett för fyndigheter av extraordinär betydelse för
samhället. Institutet innebar i princip att annan än staten inte utan särskiU
tillstånd av regeringen får inmuta på område som genom beslut av riksdagen
förklarats utgöra statsgruvefält. I dag finns 16 statsgruvefält, varav 14 i
Norrbottens län och 2 i Västerbottens län. Stats-gruvefältens sträckning
varierar från områden på några kvadratkilometer tiU vidsträckta områden med upp
till tre mils utsträckning på längden.

STATSGRUVEF Ä LT

0NQkerivQarQ
© Vafhar

vaara

® Li

kavaara

(DToppi
(DNuunasvQQra © Kaunisvaara

(DEkstr ö msberg
© Svappavaara (QPellivuoma

(5)Kiruna
® Salmivaara ® Ruotivare

(DSautusvaara
© G ä llivare (JjStekenjokk

© Remdalen

32

A

B

C

D

E

F

G

H

1

Jr

v'*

L

M

N

32

31

7

\

31

30

J

30

29

/

r"

(

- (

D ®

29

28

{

(

r

28

27

/

\

©

)

27

26

yvv

i

C

26

25

]

[y

3

25

21*

1

4

6

24

A

1

23

r

i

23

22

900

\

22

21

J

t

/

21

20

/

/v/

y

20

Tv

C

C

c

c c

J

> > > >

—

*

>

a c c c c c

Tof

)ogrQf

iska

kanton

X bic

d
inde

Ining

)
50 10

1

Okm

Källa: Statens industriverk.

Prop.
1981/82:99 109

Statsgruvefällen

kommun

area km

Ruotivare

Jokkmokk

468

Gellivare

GäUivare

24

Salmivaara

GäUivare

5,72

Liikavaara

Gällivare

92

Pellivuoma

Pajala

2,2

Kaunisvaara

Pajala

1,4

Ekströmsberg

Gälli vare+Kiruna

144

Kiruna

Kiruna

160

Sautusvaara

Kiruna

16

Svappavaara

Kiruna

12

Vathanvaara

Kiruna

4,8

Nuunasvaara

Kiruna

1,44

Nakerivaara

Kiruna

12,8

Toppi

Kiruna

5,7

Remdalen

Vilhelmina

68

Stekenjokk

Vilhelmina + Strömsund

92

I
det följande lämnas en kronologisk framställning av statsgruvefältens
tillkomst.

År
1910 förklarades följande åtta områden utgöra statsgruvefält.

1)
Kiiruna statsgruvefält i
Jukkasjärvi socken. Fältet omsluter utmåls-komplexen på malmfyndigheterna
Kiirunavaara, Luossavaara, Hauki-vaara, Nokutusvaara, Syväjärvi, Tuolluvaara,
Tuollurjärvi och Rakkuri-joki.

2)
Ekströmsbergs statsgruvefält i
Gällivare och Jukkasjärvi socknar. Fältet omsluter utmålen på Ekströmsbergs och
Laukujärvi malmfäU. Det har sedermera utvidgats.

3)
Svappavaara statsgruvefält i
Jukkasjärvi socken. Fältet omsluter utmålen på Leveäniemi malmfält och större
delen av utmålen å Svappavaara malmfält. Inom statsgruvefältets gränser, men
undantagna från detsamma, ligga en mindre del av utmålen på Svappavaara
malmfäft och hela Tansari malmfält.

4)
Toppi statsgruvefält i
Jukkasjärvi socken. Fältet omsluter de båda utmålen på malmfyndigheten
Njuotjamavaara (Toppi).

5)
Nakerivaara statsgruvefält i
Jukkasjärvi socken. Fältet avsåg ursprungligen att skydda en ofullständigt
känd fyndighet på södra stranden av Torne träsk.

6)
GeUivare statsgruvefält i
Gällivare socken. Fältet omsluter större delen av det sammanhängande
utmålskomplexet för Gällivare malmfält och Koskullskulle malmfält.

7)
Salmivaara statsgruvefält i
Gällivare socken. Fältet omsluter de fyra utmålen på Salmivaara malmfält.

Prop. 1981/82:99 110

8) Ruoutevare
statsgruvefält i Jokkmokks socken. Fältet omslöt från

början malmfälten Ruoutevare och Vallatj, men är sedermera utvidgat.

År
I9I8 tillkom ytterligare ett statsgruvefält, nämUgen:

9) Liikavaara
statsgruvefält i GäUivare socken. Fältet omsluter utmålen

på bergen Nautanen, Liikavaara och Sorvanen samt Fridhem, Snålkok,

Nietsajoki och Juoikamaa.

År
1921 tillkom följande fält.

10)
Stekenjokks statsgruvefält i
Vilhelmina socken. Fältet omsluter fyndigheten Stekenjokk.

11)
Remdalens statsgruvefält i
Vilhelmina socken. Fältet omsluter fyndigheten Remdalen.

1929
års riksdag beslöt om utläggandet av ett antal nya statsgruvefält samt
utvigdning av äldre sådana.

2 a)
Ekströmsbergs statsgruvefält utvidgades på sådant sätt, att det utom redan
tidigare nämnda fyndigheter kom att innesluta utmålen på det genom nämnda avtal
förvärvade Vieto malmfält.

8 a)
Ruoutevare statsgruvefält (i 1929 års kungl. proposition benämnd Ruotivare
statsgruvefäU) utvidgades på sådant sätt att det omfattar magne-sitfyndighetema
i Tarrekaisse och Måskatskaisse samt de staten redan tidigare helt tillhöriga
utmålen Kaskaivo och Rakaspakte.

12)
Pellivuoma statsgruvefält i
Pajala socken. Fältet omsluter de två utmålen på Pellivuoma malmfält samt ett
kringliggande område.

13)
Sautusvaara statsgruvefält i
Jukkasjärvi socken. Fältet omsluter utmålen på Sautus malmfält.

14)
Vathanvaara statsgruvefält i
Jukkasjärvi socken. Fältet omsluter utmålen på Vathanvaara malmfält.

15)
Nunasvaara statsgruvefält i
Jukkasjärvi socken. Fältet omsluter ett vid avvittringen tiU murstensbrott
avsatt, kronan förbehållet område, samt innesluter större delen av Nunasvaara
grafitförekomst.

År
1933 tillkom följande fält.

16) Kaunivaara
statsgruvefält i Pajala socken. Fältet omsluter större

delen av det till Tapuli malmfält hörande utmålskomplexet.

Genom
beslut vid 1939 års riksdag har dels

11
a) Remdalens statsgruvefält givits ett betydligt utvidgat område och dels norr
därom utlagts ett nytt statsgruvefäU benämnt

17) Daningens
statsgruvefält (upphävt 1962). Anledningen till att Rem

dalsfältet utvidgades var att vissa malmanledningar påträffats utanför den

gamla gränsen. Det ansågs då lämpligt att trygga kronans rätt till även

dessa.

Frågan
om statsgruvefältens fortsatta existens, både i form av nuvarande
statsgruvefält och institutet som sådant togs upp av 1963 års
gruvrätts-utredning.

Gruvrättsutredningen
anförde att den ringa aktivitet som tidigare förekommit inom fälten kunde
närmast tala för att institutet helt avskaffades. I

Prop. 1981/82:99 111

den
mån statliga fyndigheter behövde skyddas borde detta enligt utredningens
mening i första hand ske på samma sätt som i fråga om andra fyndigheter, dvs.
genom inmutning och utmålsläggning. Å andra sidan hade, anförde utredningen,
statsgruvefältsinstitutet mer än ett halvsekels hävd inom svensk gruvlagstiftning.

Utredningen
ansåg att statsgruvefältsinstitutet borde kunna fylla en funktion som en
värdefuU komplettering till de andra reformer som utredningen förordade. Detta
förutsatte dock att institutet anpassades till de ändrade förhållanden som
inträtt. De partiella reformer som utredningen föreslagit inom ramen för
inmutningssystemet syftade väsentligen till att stärka garantierna för att
landets mineralfyndigheter utnyttjades på ett från samhällsekonomisk synpunkt
riktigt sätt utan att för den skull de olägenheter, som enligt utredningen var
förenade med ett koncessionssystem, skulle behöva uppkomma. Den tekniska och
ekonomiska utvecklingen kunde emeUertid leda till situationer där avsaknaden av
befogenheter för det allmänna att öva omedelbar kontroll över gruvrättigheters
uppkomst och ställa villkor för deras utnyttjande skulle framstå som en
allvarlig brist från allmän synpunkt. Som exempel på en sådan situation nämnde
utredningen att inom vissa begränsade delar av landet påvisas betingelser för
förekomst av inmutningsbara mineral som av olika skäl, såsom till följd av nya
tekniska uppfinningar, fått vital betydelse för samhällsekonomin eller som
kunde få det i en avspärrningssituation och där ett vanligt inmutnings-och
utmålsförfarande inte kunde anses vara lämpligt från aUmän synpunkt. I ett
sådant läge kunde det, yttrade utredningen, te sig som ett angeläget
samhällsintresse att det allmänna hade möjlighet att snabbt tillförsäkra sig en
mer omfattande kontroll över undersökning och bearbetning av sådana fyndigheter
än vad de föreslagna reformerna tillsammans med kronoan-delsinstitutet medgav.
När det gällde Norrbottens län pekade utredningen särskilt på behovet av att
bereda skydd för fyndigheter på stort djup utanför de nuvarande utmålsgränserna.
Utredningen föreslog med hänsyn till det anförda att statsgruvefältsinstitutet
skulle bibehållas med i huvudsak samma utformning men att det skulle kunna
tillämpas också på privat mark. Samtidigt förutsatte utredningen att institutet
i fortsättningen företrädesvis skulle få karaktären av ett
beredskapsinstrument och i princip reserveras för fyndigheter som hade sådan
betydelse från allmän synpunkt att en starkare samhällelig reglering än som var
möjlig genom de ordinära gruvrättsliga reglerna borde bedömas som nödvändig. De
befintliga stats-gruvefäUen borde enligt utredningens åsikt i princip avvecklas
så snart de undersökts och de stafliga intressena skyddats genom utmål. I vissa
fall kunde det dock av speciella skäl vara befogat att bibehålla ett statsgruvefält.
Ett sådant skäl kunde enligt utredningen vara att man behövde skydda vissa på
stort djup belägna järnmalmsfyndigheter som inte var aktuella för brytning
under överskådlig tid och inte kunde ulmålsläggas utan exceptionellt dyrbara
borrningar.

Prop.
1981/82:99 112

Under
remissbehandlingen av förslaget invändes bl. a. att en obegränsad befogenhet
att uflägga statsgruvefäU öppnade möjlighet för statsmakterna att i efterhand
skapa ett rättstiUständ som väsentligt avvek från det med gruvlagstiftningen
avsedda. Bland remissinstanserna rådde starkt delade meningar om
statsgruvefältsinstitutet. Flertalet av de instanser som avstyrkte
utredningens förslag befarade att det skulle komma att ha en starkt hämmande
effekt på de enskilda prospektörernas intresse för malmletning och därmed på
den totala prospekteringen i landet.

Departementschefen
föreslog i propositionen (1974:32) om gruvlag att statsgruvefältsinstitutet
skulle bibehållas och utvidgas i överensstämmelse med vad utredningen
föreslagit. Institutet skulle företrädesvis ha karaktären av ett
beredskapsinstrument avsett för fyndigheter av extraordinär betydelse för
samhället. Kraven att betydande allmänna intressen skall stå på spel markerades
på så sätt att fråga om utläggande av statsgruvefält ■ skulle
underställas riksdagen. Att tillämpa institutet på det sätt som befaras under
remissbehandlingen överensstämde inte med förslagets syfte och kunde enligt
departementschefen inte heller komma i fråga. Institutet var avsett att
användas i så speciella situationer att det inte skulle komma att få någon
nämnvärd negativ effekt på den enskilda prospekteringen. Som utredningen
föreslagit borde de befintliga statsgruvefällen avvecklas efter hand som de
undersöktes. När förutsättningar förelåg borde fyndigheterna skyddas genom
utmål. Som utredningen anfört kunde det dock i vissa fall finnas särskilda skäl
att bibehålla ett statsgruvefält. I likhet med utredningen ansåg
departementschefen att det inte var motiverat att uppställa krav på synnerliga
skäl för att dispens skall kunna beviljas (prop. 1974: 32 s. 109).

6.2
Industriverkets utredning

Efter
uppdrag av regeringen har statens industriverk efter samråd med nämnden för
statens gruvegendom tagit fram underlagsmaterial för en avveckling av
statsgruvefälten. Verket har även inhämtat yttranden från
Luossavaara-Kirunavaara AB (LKAB) och Boliden Mineral AB samt samrått med
bergmästaren i norra distriktet.

Vad
gäller en avveckling av Ekströmsbergs och Ruotivaare statsgruvefält har
yttranden avgetts även av överbefälhavaren, kammarkollegiet, Sveriges
geologiska undersökning (SGU), domänverket, överstyrelsen för ekonomiskt
försvar (ÖEF), statens planverk, länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län samt Svenska Gruvföreningen och Svenska Gruvindustriarbetareförbundet.

Industriverket
framhåller att det är sannolikt att vissa åtgärder måste vidtagas av gruvägarna
för en anpassning.till den nya situation som skulle uppstå vid en avveckling,
varför en rådrumstid bör tillämpas vid avveckling av statsgruvefält inom vilka
gruvdrift pågår. Denna tid bör ej sättas för

Prop. 1981/82:99 113

kort
då undersökningar som hittUls inte utförts i medvetande om den säkerhet som
statsgruvefälten utgjort kan behöva genomföras och utvärderas innan detta
skydd upphör.

Boliden
och LKAB är båda positiva till en omedelbar avveckUng av de statsgruvefält där
ingen gruvdrift förekommer.

Boliden
framhåller att vad gäUer Stekenjokk bör formerna för avvecklingen och den
betydelse den kan ha för Bolidens avtal med staten m. m. diskuteras innan ett
definitivt beslut fattas. LKAB framhåller att vad gäller Kiruna, GeUivare och
Svappavaara statsgruvefält måste behpvet av pch möjligheterna att verkställa
kpmpletterande utmålsanläggning närmare studeras.

Industriverket
Pch nämnden föreslår att ett avvecklande av statsgruvefälten bör ske vid
utgången av år 1982, utom vad gäller Gellivare och Kiruna statsgruvefält vilka
föreslås avvecklas vid utgången av år 1985. Den längre tiden för bibehållande
av de sistnämnda två statsgruvefälten motiveras av behovet att närmare
undersöka och gruvrättsligt skydda stora, delvis djupt belägna malmkroppar, som
i hög grad berör samhällsbe-byggelse. Malmen inom Svappavaara och Stekenjokks
statsgruvefält berörs inte närmare av samhäUsbebyggelse och är tUl stor del
skyddade av utmål och inmutningar. Med hänsyn till detta behövs enligt verket
inte längre rådrumstid för dessa fält än till utgången av år 1982.

Nämnden
för statens gruvegendom framhåller att statsgruvefälten hör till de områden
inom vUka en mycket aktiv statlig prospektering har bedrivits under främst de
senaste femton åren. De flesta statsgruvefält har avsett områden med
järnmalmsfyndigheter. Dessa områden har blivit föremål för särskilda
undersökningar under järnmalmsinventeringen åren 1962-1972 i Norrbottens län.

Även
de statsgruvefält som inte innehåller järnmalm har enligt nämnden undersökts
ingående i flera omgångar. Stekenjokk och Remdalen undersöktes i omgångar från
1920-talet tills beslut om drift togs. Även under driftperioden har
undersökningar bedrivits dels som en nödvändig och naturlig företeelse i
samband med gruvdriften, dels som undersökningar främst med diamantborming från
markytan för att undersöka mineralise-ringarnas art utanför de utmålslagda
områdena.

Inom
Liikavaara statsgruvefält har gruvdrift förekommit kring sekelskiftet vid
kopparfyndigheten Nautanen. Denna fyndighet har undersökts under senare hälften
av 1970-talet av nämnden, vilken även låtit utföra sonderande borrningar i
andra delar av fältet, bl. a. för att utröna om något geologiskt samband med de
guldförande skikten i det av Boliden ägda och inom statsgruvefähet belägna
utmålet Fridhem skuUe finnas. Något sådant samband som indikerar ytterligare
guldförekomster kunde dock inte konstateras. Inom statsgruvefältet finns
ytterligare en kopparmineralisering, Ferrum, vilken har undersökts av SGU, och
vilken även varit föremål för brytning i liten skala. 8 Riksdagen 1981182. 1
saml. Nr 99

Prop.
1981/82:99 114

Beträffande
det gruvrättsliga skyddet av kända fyndigheter av intresse för nämnden menar
nämnden att det generellt kan sägas att fyndigheterna antingen redan är
utmålslagda eller att underlag finns för att hos bergmästaren ansöka om
inmutning och utmål med kort varsel.

6.3
Avveckling av statsgruvefälten

Enligt
min uppfattning saknas numera tUlräckliga motiv för att genom statsgruvefält
bevara en statlig särställning i vissa områden. Institutet om dessa falt, som
för övrigt inrättades innan LKAB förstatligades, bör ses i ett historiskt
perspektiv. Den omedelbara följden av ett avvecklande blir att även annan än
staten utan särskilt medgivande av regeringen kan inmuta eUer få fyndigheter
utmålslagda inom de aktuella områdena. En avveckling bör därmed utgöra, förutom
en förenkling, en stimulans för ytterligare prospektering efter nya fyndigheter
inom fälten. Staten har bl. a. genom kronoandelsinstitutet tUlräckliga
möjligheter till inflytande i de nya gruvrättigheter som uppkommer.

Samtliga
statsgruvefält bör därför avvecklas. Jag delar industriverkets bedömning vad
gäller tidpunkterna för avvecklingen. För samtliga fält bör dock regeringen vid
behov kunna bestämma en senare tidpunkt för avvecklandet. Jag förordar således
att regeringen föreslår riksdagen att GeUivare och Kiruna statsgruvefält
avvecklas vid utgången av år 1985 och övriga vid utgången av år 1982 om ej
regeringen finner skäl bestämma en senare tidpunkt.

Institutet
som sådant bör t. v. behållas. Jag föreslår således inga ändringar i
gruvlagen.

7
Lagstiftningsfrågor

Jag
tar nu upp vissa lagstiftningsfrågor. 7.1 Inledning

Rätten
att utvinna i jorden förekommande mineraltillgångar regleras i Sverige enligt
tre olika system, nämligen inmutningssystemet, koncessionssystemet och
jordäganderättssystemet.

Inmutningssystemet
innebär i princip att den som först anmäler att han viU utnyttja en fyndighet
får rätt till denna. Systemet ligger till grund för gruvlagen (1974:342).
Enligt 1 kap. 2 § denna lag är en mineralfyndighet inmutningsbar om den
innehåUer:

1. malm till guld, silver, platina, kvicksUver, koppar,
bly, zink, järn, mangan, krom, kobolt, nickel, titan, vanadin, molybden,
volfram, tenn, vismut, antimon och arsenik, dock inte sjö- eller myrmalm eller

2.
svavelkis, magnetkis, grafit,
apatit eller magnesit.

Prop.
1981/82:99 115

Enligt
gruvlagen beviljas inmutningsrätt av bergmästaren. Den som fått sådan rätt
(inmutaren) får inom ett angivet område utföra undersökningsarbete i fråga om
inmutningsbart mineral. Vill inmutaren bearbeta fyndigheten har han, under
vissa omständigheter, rätt att få sig ett område anvisat för ändamålet, s. k.
utmål.

Principen
för koncessionssystemet år att rätten att eftersöka och bearbeta en fyndighet
upplåts efter fri prövning av staten. Det ger därmed ett starkare
samhällsinflytande än inmutningssystemet. Enligt 1 § lagen (1974:890) om vissa
mineralfyndigheter (minerallagen) krävs principiellt särskiU tillstånd
(koncession) för undersökning och bearbetning av

1.
olja, gas, stensalt eller annat
salt som förekommer på likartat sätt,

2.
alunskiffer för att utvinna
olja eller gas,

3.
stenkol, eldfast lera eller
klinkrande lera,

4.
uranhaltigt eller toriumhaltigt
mineral, eUer

5.
torv för att utvinna energi.

Kpncession
enligt mineraUagen meddelas som undersökningskoncession eller
bearbetningskoncession. Koncessionssystemet ligger också till grund för lagen
(1966: 314) om kontinentalsockeln och lagen (1966: 319) om rätt till sand-,
grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden. Sistnämnda lagar gäller
fyndigheter som finns inom vissa vattenområden och som tiUkommer staten.

För
mineral som faller utanför nu nämnda lagar gäller jordäganderättssystemet, som
innebär att nyttjanderätten tillkommer jordägaren. Det betyder att
fyndigheterna utan dennes medgivande inte kan utvinnas annat än om
förutsättningar finns för expropriation.

Reglerna
i gruvlagen och minerallagen innebär att de mineral som omfattas av dessa
lagar kan undandragas jordägaren. Det sker i särskild ordning genom beslut av
statlig myndighet. Både enligt gruvlagen och minerallagen gäller att den mark
som behöver tas i anspråk för bearbetning skall anvisas vid en särskild
förrättning som leds av en bergmästare. Markanvisningen betyder inte att
jordägaren mister äganderätten tiU marken utan endast dispositionsrätten. Denna
återgår till jordägaren då gruvrättigheten upphör. Jordägaren är också
berättigad till fuU ersäUning för skada och intrång. Däremot har han inte rätt
till ersättning för själva fyndigheten. En motsvarande ersättningsrätt har
också andra som lider skada eller intrång, t. ex. servitutshavare.

En
viktig princip är att utvinning av mineralfyndigheter, på samma sätt som annan
industriell verksamhet, är underkastad lagstiftning, som rör användning av mark
och vauen. Här kan nämnas byggnads-, vaUen-, naturvårds-, miljöskydds- och
fornminneslagstiftningen. Gruvrätten utgör endast en förutsättning för att
kunna utverka de tillstånd av olika slag som enligt sistnämnda lagstiftning
krävs för verksamheten.

Större
delen av den nu gällande gruvlagstiftningen tillkom år 1974 efter överväganden
som byggde på ett omfattande utredningsarbete av den år

Prop. 1981/82:99 116

1963
tillsatta gruvrättsutredningen. 1974 års lagstiftning innebar i huvudsak en
modernisering av äldre lagstiftning med ökat samhällsinflytande i vissa
avseenden men med bibehållande av de principer som legat till grund för denna.
Fördelningen av de mineraUska ämnena på respektive gruvrättsligt system behölls
i huvudsak oförändrad.

År
1974 tillsattes mineralpolitiska utredningen (MPU) för att utreda den
långsiktiga hushållningen med mineralresurser. Utredningsarbetet inriktades
främst på strukturfrågor samt försörjningsfrågor i vid bemärkelse. I dess
uppdrag ingick inte att ompröva principerna för den nuvarande lagstiftningen.
Enligt direktiven skulle dock MPU överväga om det på lång sikt fanns anledning
att ändra gränsdragningen mellan inmutningsbara och koncessionspliktiga
mineral. Vidare var MPU oförhindrad att överväga om exploatering av
industrimineral kunde underlättas genom att de hänfördes till gruvlagen eller
koncessionslagstiftningen.

MPU
har med anledning därav föreslagit bl.a. att vissa industrimineral och
metaller, som f. n. omfattas av jordäganderättssystemet, görs inmutningsbara.
Jag återkommer till detta i det följande.

I
MPU:s uppdrag har således inte ingått att göra en förutsättningslös översyn av
1974 års lagstiftning. MPU anför dock beträffande riksdagens ställningstagande
om översyn av gruv- och minerallagstiftningen (NU 1978/79:41, rskr 1978/79:325)
att man inte har något att erinra mot en sådan översyn.

De
förslag pm ändringar i minerallagstiftningen jag nu tar upp har lagts fram,
dels i MPU:s slutbetänkande (SOU 1980:12) Mineralpolitik, dels i promemorian
(Ds 11981:17) Enklare regler om tprvutvinning för energiändamål. Båda har
remissbehandlats. Promemorian och en sammanfattning av MPU:s förslag vad avser
lagstiftning är fogad som bilaga 1 resp. 3 till protokollet i detta ärende och
remissyttranden över dem som bilaga 2 resp. 4. Förslagen till ändringar i
gruvlagen behandlas i det följande i avsnitt 7.2 och förslagen till ändringar i
minerallagen i avsnitt 7.3. I dessa lagar föreslås också ändringar till följd
av den ändrade myndighetsorganisationen på mineralområdet. Av sistnämnda skäl
behövs också en ändring i lagen om kontinentalsockeln, se avsnitt 7.4.

De
förslag jag i det följande förordar innebär begränsade förändringar och
förenkUngar i den nuvarande lagstiftningen men är av stor vikt för att
underlätta gruv- och mineralindustrins diversifiering och utveckUng. Förslaget
att införa ytterligare ett antal mineral i gruvlagen avser att stimulera
enskUda och företag att eftersöka och utvinna även dessa. DärtiU förbättras
förutsättningarna för att genom forskning och utveckling av metoder och
processer för prospektering, mineraltekniska undersökningar och utvinningsprocesser
ytteriigare satsa på fullprospektering och fullutvinning av brutna mineral.
Genom att de inordnas i gruvlagen tillgodoses även prospektörernas intresse av
säkerhet för nedlagda kostnader och regleras förhållandet mellan markägare och
prospektörer.

Prop.
1981/82:99 117

Lagrådet
arbetar f. n. på fyra avdelningar, dvs. det högsta tillåtna antalet. Trots
detta är lagrådets program under tiden t. o. m. den 31 mars 1982 utomordentligt
ansträngt. Alla de lagförslag som föreligger och som är av det slaget att
lagrådet enligt 8 kap. 18 § andra stycket regeringsformen bör höras över dem
kan inte granskas i sådan tid att förslagen kan föreläggas riksdagen inom den i
3 kap. 3 § riksdagsordningen angivna tiden. Av den nyss nämnda bestämmelsen i
regeringsformen följer emellertid att lagrådets granskning kan underlåtas, om
det skulle fördröja lagstiftningsfrågans behandling så att avsevärt men skulle
uppkomma.

Det
är angeläget att lagändringarna träder i kraft så snart som möjUgt bl.a.
beroende på inrättandet av den nya organisationen på geo- och mineralområdet.
Lagändringarnas beskaffenhet är inte sådana att lagrådets hörande motiverar ett
uppskov. Därför bör en remiss till lagrådet kunna underlåtas i förevarande
ärende.

Utöver
det underlagsmaterial jag nu och i det föregående har nämnt har till regeringen
inkommit skrivelser med synpunkter på olika delar av minerallagstiftningen och
dess tillämpning, särskUt vad avser torvutvinning och därmed sammanhängande
frågor. Statens industriverk. Svenska Sa-mernas Riksförbund, Sveriges Skogsägares
Riksförbund och Lantbrukarnas Riksförbund har inkommit med skrivelser angående
regler för tillstånd till undersökning och utvinning av torv.

Innan jag går närmare in
på lagstiftningsfrågorna vill jag erinra om att vissa ytterligare förslag tidigare
lagts fram som berör det gruvrättsliga området men som kan genomföras utan
riksdagens hörande. Statens planverk har således lämnat ett förslag (Dnr R
1356/77) Förbättrat informationsutbyte vid handläggningen av gruvlagsärenden,
som innebär att samordningen mellan gruvintressen och den fysiska
samhällsplaneringen förbättras genom på olika sätt utökad samrådsverksamhet
mellan kommun, länsstyrelse, bergmästare och gruvintressenter. Även MPU stöder
detta förslag. På grundval av planverkets förslag avser jag att senare föreslå
regeringen att föreskrifter om sådant vidgat samråd tas in i tillämpningsbestämmelserna
till gruvlagstiftningen.

Jag
vill vidare nämna den ändring i förordningen (1974:893) om vissa
mineralfyndigheter i fråga om handläggningen av koncessionsärenden vad avser
torv för energiändamål som tidigare denna dag beslutats av regeringen.
Ändringen innebär att prövningen av sådana ärenden den 1 juli 1982 överförs
till länsstyrelsen. Frågan om en sådan ändring anmäldes i den proposition om riktlinjer
för energipolitiken som våren 1981 förelades riksdagen (prop. 1980/81:90 bil. 1
s. 187) och har också behandlats i den nyss nämnda promemorian Enklare regler
om torvutvinning för energiändamål.

Prop. 1981/82:99 118

7.2
Ändringar i gruvlagen

I
MPU:s slutbetänkande Mineralpolitik föreslås som framgått av det tidigare att
den i gruvlagen angivna kretsen av inmutningsbara mineral utvidgas med vissa
industrimineral och metaller. Det gäller litium, tantal, tungspat, flusspat och
vad som betecknas säUsynta jordartsmetaller.

Förslaget
att utöka de inmutningsbara mineraliska ämnena har fått stöd av
remissinstanserna. Under remissbehandlingen har också väckts förslag om att
föra in ytterligare metaller och industrimineral i gruvlagen utöver de av MPU
förordade bl.a. beryUium, nipb, andalusit, diamant, kyanit, siUi-manit pch
wpllastpnit. Av dessa förprdar jag att niob tas in bland de inmutningsbara
mineralen i gruvlagen. Skälet härför är att niob vanligen förekpmmer tiUsammans
med tantal och att en utvinning av dessa ofta förutsäUer tUlgpdpgörandet av
båda metallerna. Övriga förslag kpmmer, tillsammans med andra förslag, att
ytterligare övervägas inpm industridepartementet. Jag ansluter mig således i
huvudsak tiU vad som i detta hänseende föreslagits av MPU och återkpmmer i
specialmotiveringen till förslagets detaljer. Gemensamt för de mineraUska ämnen
som nu föreslås bli inmutningsbara är att deras förekomstsätt är sådant att det
för framletande och undersökning av dem krävs systematiskt arbete, att den påvisade
eller brutna råvaran skall ha ett sådant värde att det är möjligt att
transportera den någorlunda långa sträckor och att det flnns åtminstone någon
grad av sannolikhet för att mineralet skall kunna utvinnas med lönsamhet i
Sverige.

Anledningen
till att utvinningen av de föreslagna mineralen av MPU föreslås regleras enligt
gruvlagen och inte enligt minerallagen är att de normalt inte förekommer i
sådana ytutbredda låghaltiga fyndigheter som minerallagen främst avser.

Jag
vill i detta sammanhang också ta upp en av MPU aktualiserad fråga om
samordningen mellan gruvlag och minerallag i fråga om alunskifferföre-komster.
Riksdagen har vid sin behandling av förslaget beträffande översyn av gruv- och
minerallagstiftningen särskiU angivit att denna fråga närmare bör analyseras
(NU 1978/79:41, rskr 1978/79:325).

I
gruvlagen uppräknas grundämnen eller väldefinierade mineral med bestämd
sammansättning. Alunskiffer är en bergart med varierande innehåll; däri kan
bl. a. förekomma vissa inmutningsbara metaller såsom vanadin. Enligt
minerallagen fordras koncession för bearbetning av alunskiffer för att utvinna
olja eller gas. Den nuvarande regleringen kan göra det nödvändigt att vad
gäller bearbetning av alunskiffer samtidigt tillämpa gruvlagens bestämmelser om
inmutning och utmål och minerallagens bestämmelser om undersöknings- och
bearbetningskoncession MPU har nu föreslagit att bearbetning av alunskiffer
generellt skall omfattas av minerallagen och att i konsekvens härmed i
gruvlagen görs undantag för utvinning av inmutningsbara mineral i den mån de
ingår i alunskiffer. Jag ansluter

Prop. 1981/82:99 119

mig
tiU detta förslag, som jag återkommer till i nästföljande avsnitt om ändringar
i minerallagen. MPU har föreslagit också vissa andra smärre ändringar i gruvlagen:

— bergmästaren
bör ges lagreglerad möjlighet att inhämta information om resultat av
prospekteringsarbete också i de fall inmutning inte leder tUl utmål samt
information om redan befintliga utmål,

— rätten
att bevilja förlängd undersökningstid enligt 3 kap. 5 § andra stycket gruvlagen
bör delegeras från statens industriverk till bergmästaren,

— inmutaren
bör bli skyldig att avstå från en inmutning på vilken han inte längre avser att
bedriva undersökningsarbeten,

— gruvägarens
skyldighet enligt 6 kap. 4 och 5 §§ att hushålla med malmtillgångarna bör
uttryckas så att han åläggs att iaktta en god hushållning med malm.

Vad
gäller dessa förslag kan jag ansluta mig till att delegera rätten att bevilja
förlängd undersökningstid enligt 3 kap. 5 § andra stycket till bergmästaren,
vilket vunnit stöd i remissbehandlingen.

Förslagen i övrigt anser
jag i vart faU inte bör genomföras nu. Frågan om lagreglerad möjlighet för
bergmästaren till ytterligare information, som kan ha karaktär av
aff'ärshemligheter, anser jag behöver belysas ytterligare innan ställning tas
och jag avser att ta initiativ till ett uppdrag åt SGU att ta fram ytterUgare
beslutsunderlag. Förslaget att inmutaren skall bli skyldig att avstå från en
inmutning på vilken han inte längre avser att bedriva undersökningsarbete har
fått ett blandat mottagande bland remissinstanserna. Jag delar den av
bergmästaren i norra distriktet framförda uppfattningen att förslaget inte bör
genomföras, eftersom lagändringen kan förorsaka ett betydande administrativt
merarbete utan motsvarande fördelar. De föreslagna ändringarna i 6 kap. 4 och 5
§§ avser språkliga omskrivningar i förtydligande syfte.

Däremot anser jag att en
fråga som aktualiserats av bergmästaren i norra distriktet bör föranleda en
viss ändring av de sistnämnda paragraferna. Denne har föreslagit att
skyldigheten att hushålla med malm skall omfatta också sådana inmutningsbara
mineral som ej kan betecknas som malmer. Jag delar denna uppfattning och
förordar att i 6 kap. 4 och 5 §§ uttrycket "malm" ersätts med
"mineral som omfattas av denna lag" och att uttrycket
"misshushållning med malm" ersätts med "misshushåUning med mineral
som omfattas av denna lag". I anslutning härtill förordar jag också att i
förtydligande syfte uttrycket "malm tUl någon av följande metaUer" i
1 kap. 2 § första stycket 1 tas bort. Begreppet "malm" anses inom
gruvrätten ha den innebörden att däri ingående metall eller annat ämne skall
vara ekonomiskt utvinningsbar. I detta ligger att frågan om en viss ansamling
av mineral utgör "malm" kan bedömas oUka från tid tiU annan.
Inmutningsansökningar görs ofta på svaga indikationer på malmförekpmster och
någon prövning av om någon ekonomiskt utvinningsbar "malm" finns kan

Prop. 1981/82:99 120

normalt
inte göras förrän efter undersökningsarbete. Innebörden av 1 kap. 2 § blir
därför tydligare om punkten 1 innehåller endast en uppräkning av de
inmutningsbara metallerna utan hänvisning till begreppet "malm".
Ändringen påverkar givetvis inte innebörden av bestämmelsen i 1 kap. 5 § om s.
k. malmbevisning som förutsättning för rätt till utmål.

Under
remissbehandlingen har också väckts vissa andra förslag till smärre ändringar i
gruvlagen. Jag förordar att ett av dem, som gäller ett förtydligande av 2 kap.
2 § andra stycket, genomförs omedelbart. Ändringen innebär att det i lagtexten
klargörs att den ettårstid som där anges för det inmutningshinder som avses i
paragrafen skall räknas från dagen för ingivandet av den nya ansökningen. Genom
denna ändring får lagtexten en lydelse som bättre överensstämmer med motivet
för bestämmelsen. Ansökan som inkommer under den tid inmutningshinder
föreligger skall således kunna avslås på denna grund om ej dispens har givits.

I
övrigt bör gruvlagen anpassas till den nya myndighetsorganisation på
mineralområdet som träder i kraft den I juli 1982. Det innebär bl.a. att
"statens industriverk" bör utmönstras ur lagtexten. I enlighet med
nyare lagstiftningsteknik bör i fortsättningen inte myndighetsorganisationen
bindas i lagtexten. I lagen bör därför - utom i besvärsbestämmelser och vissa
andra faU där det är nödvändigt att peka ut myndigheten i fråga - hänvisning i
stället göras till "myndighet som regeringen bestämmer" och utpekandet
av myndigheten ske i verkställighetsbestämmelserna tiU lagen. Industriverkets
uppgifter på mineralområdet skall som framgår av vad jag tidigare har anfört i
allt väsentligt överföras tiU det ombildade SGU.

7.3
Ändringar i lagen om vissa mineralfyndigheter

Intresset
för att utnyttja torv för energiändamål har ökat starkt i Sverige under de
senaste åren. Riksdagens energipolitiska beslut våren 1981 (prop. 1980/81:90,
NU 1980/81:60, rskr 1980/81:381) förutsätter också en väsentligt ökad
torvanvändning. Som mål gäller att fram till år 1990 3 milj. ton olja skaU
ersättas med inhemska bränslen, främst skogsenergi och torv. Visserligen
återstår mycket forsknings- och utvecklingsarbete innan en torvanvändning i
stor skala kan etableras i Sverige. Det är dock mycket angeläget att stimulera
tillväxten av företag som kan producera fasta bränslen baserade på torv och
flis. Det gäller härvid att även främja mindre och medelstor produktion. I det
sammanhanget har, bl.a. i riksdagen, riktats kritik mot att det
koncessionsförfarande som f. n. gäller för torvutvinning är ett hinder för
tiUkomsten av småskalig torvproduktion. I prop. 1980/81:90 anmäldes att en
översyn av gällande lagregler om torvutvinning skulle ske med inriktning på
förslag till riksdagen det närmaste året.

Den
aviserade översynen har redovisats i promemorian (Ds I 1981:17) Enklare regler
om torvutvinning för energiändamål. Promemorian och en sammanställning av
remissyttrandena har fogats till protokollet i detta

Prop. 1981/82:99 121

ärende
som bilaga 1 resp. bilaga 2. Promemorian innehåller en utförlig redovisning för
de rättsregler som gäUer för torvutvinning och beskrivning av torvförekomster,
torvanvändning, teknik för utvinning m. m.

De viktigaste
rättsreglerna för takt av bränntorv finns i minerallagen och i naturvårdslagen
(1964:822). För att få påbörja torvtäkt för energiändamål krävs enligt
minerallagen ett särskilt tillstånd, bearbetningskoncession, som fram till juli
1982 beviljas av regeringen och därefter av länsstyrelsen. Fastighetsägaren har
dock rätt att utan sådan koncession bedriva takt för eget husbehov så länge inte
någon annan har fått bearbetningskoncession för den fyndighet det gäller. En
bearbetningskoncession ger en principiell rätt att inpm ett bestämt området
utnyttja de torvfyndigheter som där finns. I koncessionen kan anges villkor i
olika hänseenden om hur arbetet skaU bedrivas och i övrigt finns allmänna
bestämmelser om detta i minerallagen. Det finns också möjlighet att genom
koncessionsvillkor om t. ex. royalty eUer liknande avgift tillförsäkra staten
ett visst ekonomiskt utbyte av verksamheten.

För annan torvtäkt än
husbehovstäkt krävs vidare ett av länsstyrelsen beviljat täkUiUstånd enligt
naturvårdslagen. Det gäller även för annan takt än för energiändamål.
Prövningen är principieUt fristående från koncessionsprövningen. I
täkttillståndet preciseras mera i detalj hur takten skaU ske. Syftet är att
garantera att denna bedrivs enligt en plan och i former som i möjligaste mån
begränsar företagets inverkan på naturmiljön. Även frågan om återställning och
efterbehandling av marken tas upp i ärendet.

För
att få bearbetningskoncession krävs att sökanden visar att en brytvärd
torvfyndighet finns inom området. Det betyder att takten måste föregås av visst
undersökningsarbete. Också för sådant arbete kan beviljas tiUstånd enligt
minerallagen, undersökningskoncession. Fram tUl juli 1982 beslutar statens
industriverk i flertalet sådana ärenden; därefter övertas alla ärenden om
torvkoncessioner av länsstyrelserna. Undersökningskoncession är inte
obligatorisk, utan undersökningsarbete kan bedrivas fritt om fastighetsägaren
och andra berörda rättighetshavare ger sitt tillstånd.

De
nuvarande rättsreglerna har som nämnts fått viss kritik för att de verkar
hindrande på tillkomsten av torvproduktion i mindre skala. Kritiken innebär i
huvudsak att intressenter med stor utredningskapacitet snabbt kan få koncession
på välbelägna torvmarker fastän förutsättningar finns för utvinning i lokal
regi, att det omfaUande och i tiden utdragna koncessionsförfarandet i sig
verkar avskräckande och förhindrar lokala initiativ samt att koncessionsförfarandet
medför kostnader och avgifter som kan verka avskräckande för mindre projekt.
Kritiken har utmynnat i krav på lättnader i koncessionstvånget för
torvproduktion i mindre skala.

I den nämnda promemorian
konstateras att de motiv som föranledde att torv år 1974 intogs bland de
koncessionspliktiga mineraUska ämnena alltjämt är bärkraftiga. Däremot finns
enligt promemorian skäl att anpassa

Prop. 1981/82:99 122

lagstiftningen
till undvikande av de hinder för torvtäkt i mindre skala som omnämnts i
kritiken mot det gällande regelsystemet. Detta bör ske på så sätt att
torvproduktion i mindre skala tillåts utan koncession. I promemorian föreslås
en ändring av minerallagen av innebörd att torvfyndigheter understigande 50
hektar fritt skall få bearbetas av fastighetsägaren själv eller någon som har
dennes tUlåtelse. Möjligheten för annan att få koncession avses kvarstå, dock
att fastighetsägaren i konkurrensfall skaU ha visst företräde att utvinna
torven. Vidare föreslås ett förstärkt skydd för pågående husbehovstäkt, om
koncession skulle beviljas för annan än fastighetsägaren.

De aUra flesta
remissinstanserna har ställt sig positiva till en utvidgad rätt tUl tprvtäkt
utan koncession. Bland dessa finns dock skilda uppfattningar om lämpligheten av
den föreslagna arealgränsen. Vissa har tillstyrkt gränsen 50 hektar medan några
har föreslagit en högre gräns och andra att utvinning med fastighetsägarens
medgivande skall kunna ske utan koncession oavsett fyndighetens storlek. TUl
den sistnämnda gruppen hör bl.a. statens industriverk och bergmästarna.
Svagheterna i ett system med koncessionsfrihet intiU en viss övre gräns anses
framför allt ligga i gränsdragningssvårigheterna, orättvisa med två skilda
regelsystem och risker för orationell torvproduktion.

För
egen del vill jag framhålla följande. Jag delar den i promemorian framförda
uppfattningen att nuvarande bestämmelser om torvutvinning i vissa fall kan
försvåra tillkomsten av torvproduktion i mindre skala och att regelsystemet bör
anpassas med hänsyn till detta. En ökad torvproduktion är angelägen och det är
viktigt att inga onödiga administrativa hinder finns för en sådan. Att
prövningen av alla koncessionsärenden som gäller torv nu överförs tUl
länsstyrelsen ingår också som ett led i att göra det administrativa
förfarandet enklare. Denna överföring innebär bl. a. ökade möjligheter att
samordna koncessipnsprövningen Pch täkttillståndsprövningen.

Vad
gäller de föreslagna lättnaderna i kpncessionsplikten för fastighetsägaren
anser jag i likhet med bl.a. statens industriverk och bergmästarna att en
arealgränsregel medför stora nackdelar och att en bättre lösning är att inte
iirföra en regel av detta slag. En sådan ordning gäUer för övrigt enligt
minerallagen såvitt avser bearbetning av alunskiffer, stenkol och lera.
Reglerna blir då enkla och lätt tillämpbara. Naturvårdssynpunkterna tillgodoses
i ärendet om täkttillstånd.

Borttagandet
av koncessionstvånget för att vinna den önskade administrativa förenklingen
innebär att den övergripande avvägning mellan olika intressen med möjlighet att
utforma villkor med hänsyn härtiU som ligger i koncessionsprövningen faUer bort
i ett stort antal faU. Det finns emellertid torvmarker där motstående intressen
av specieUa slag gör en koncessionsprövning särskUt angelägen. Jag tänker
särskilt på vissa för renskötseln viktiga myrmarker men också bearbetning av
andra torvmarker kan vara angeläget att pröva med hänsyn tiU något särskilt
motstående intresse. Jag

Prop.
1981/82:99 123

har
i det föregående berört denna fråga. Med hänsyn till det nu sagda föreslår jag
att en regel införs om att länsstyrelsen, om den finner ett sådant fall
föreligga, skall besluta att koncession skall krävas för bearbetning av den
aktuella fyndigheten. Frågan om sådan prövning behandlas antingen efter
särskild begäran av den som avser att påbörja bearbetning eller i samband med
att denne söker täkttillstånd.

I
övrigt ansluter jag mig till förslaget om förstärkt skydd för husbehovstäkt,
vilket fått stöd av det helt övervägande antalet remissinstanser. Jag förordar
dock en något annorlunda utformning av bestämmelsen än i promemorian, vilket
jag återkommer till i specialmotiveringen.

Som
framgått av vad jag tidigare anfört ansluter jag mig också till MPU:s förslag
att aU undersökning och utvinning av alunskiffer skall omfattas av
minerallagen. F. n. gäller detta endast om syftet är att ur skiffern utvinna
olja eller gas. Utvinning av uranhaltigt mineral regleras också enligt minerallagen
oavsett om det förekommer i alunskiffer eller annorstädes. Vad avser
övergångsbestämmelser återkommer jag i det följande i specialmotiveringen.

Slutligen
bör också minerallagen anpassas till den nya myndighetsorganisation på
mineralområdet som träder i kraft den 1 juli 1982. Det innebär bl.a. att
"statens industriverk" bör utmönstras ur lagtexten. I enlighet med
vad jag i det föregående har anfört om gruvlagen i samma fråga bör
minerallagen, utom när det är nödvändigt att peka ut viss myndighet, i
fortsättningen hänvisa till "myndighet som regeringen bestämmer".

7.4
Ändring i lagen om kontinentaisockeln

Den
ändrade myndighetsorganisationen på mineralområdet föranleder också att i
besvärsreglerna i 15 § lagen om kontinentaisockeln "statens
industriverk" bör bytas ut mot "Sveriges geologiska
undersökning".

8 Upprättade
lagförslag

I
enlighet med det anförda har inom industridepartementet upprättats förslag till

1. lag
om ändring i gruvlagen (1974:342)

2.
lag om ändring i lagen
(1974:890) om vissa mineralfyndigheter

3.
lag om ändring i lagen
(1966:314) om kontinentalsockeln.

9 Specialmotivering

9.1
Förslaget till lag om ändring i gruvlagen (1974:342)

I
fyra paragrafer (4 kap. 40 §, 6 kap. 11 och 12 §§, 10 kap. 10 §) har
"statens industriverk" bytts ut mot "myndighet som regeringen
bestäm-

Prop. 1981/82:99 124

mer".
I den förstnämnda paragrafen har också "Verket" bytts ut mot
"Undersökningen". Vidare har i tre paragrafer (12 kap. I, 2 och 3 §§)
"statens industriverk" och "industriverket" bytts ut mot
"Sveriges geologiska undersökning". I övrigt har utan att det
särskiU berörs i det följande en språklig modernisering gjorts i de paragrafer
som ändras.

1 kap.
2 §

Ändringen
innebär att de inmutningsbara mineraliska ämnena utökats med metallerna litium,
lantan, cerium, praseodym, neodym, europium, samarium, prometium, yttrium,
gadolinium, terbium, dysprosium, holmium, erbium, tulium, ytterbium, lutetium,
skandium, niob och tantal samt mineralen tungspat och flusspat. Bakgrunden till
förslaget har behandlats i det föregående. I förhållande till mineralpolitiska
utredningens (MPU) förslag har torium, som regleras i minerallagen, utgått samt
niob tUlkommit. Vidare har av skäl som behandlats i det föregående hänvisningen
tiU de inmutningsbara ämnenas "malm" tagits bort.

I
ett nytt andra stycke föreskrivs att gruvlagens bestämmelser inte tillämpas på
mineral som ingår i alunskiffer, även om de eljest är inmutningsbara.
Bakgrunden till bestämmelsen har berörts i den allmänna motiveringen.

2 kap.
2 §

I
andra stycket har gjorts ett förtydligande tillägg att utgångspunkten för beräkningen
av ettårstiden skall vara tiden för ingivande av den nya ansökningen. Den
sakliga ändring som i övrigt gjorts är att "statens industriverk"
ersatts med "myndighet som regeringen bestämmer".

3 kap.
5 §

Den
sakliga ändring som gjorts i paragrafen är att prövningen av den ytterligare
förlängning av undersökningstiden med högst fyra år som kan beviljas enligt
andra stycket har delegerats till bergmästarna.

6
kap. 4 och 5 §§

De
sakliga ändringar som gjorts i dessa paragrafer är att "malm" på två
ställen ersatts med "mineral som omfattas av denna lag". Frågan har
behandlats i det föregående.

Prop. 1981/82:99 125

11
kap. 1 §

Den
sakliga ändring som skett är att uppgiften att utöva tiUsynen över
efterlevnaden av lagen lagts direkt på bergmästarna. Den centrala myndighetens
befattning med egenfliga tiUsynsuppgifter har i praktiken varit mycket
begränsad. Det ursprungliga gemensamma ansvaret har haft sin bakgrund i att
statens industriverk varit chefsmyndighet för bergsstaten. Lagen har nu
utformats i överensstämmelse med hur tillsynen praktiskt är utformad.

Övergångsbestämmelser

Den
utökade kretsen av inmutningsbara mineral innebär att övergångsbestämmelser
behövs för det faU att undersökningsarbete eller utvinning pågår vid
ikraftträdandet. Detta tprde dpck i praktiken ske i endast begränsad
pmfattning. Bestämmelsen innebär att sådant arbete får fprtgå under
förutsättning att tillstånd söks inpm ett år från ikraftträdandet. Frågan om
fortsatt arbete blir sedan beroende av den slutUga prövningen av ansökningen.
En motsvarande övergångsbestämmelse intogs i minerallagen vid dess tiUkomst år
1974 (punkt 8).

Det
behövs vidare övergångsbestämmelser i fråga om sådana eljest inmutningsbara
mineral som i och med att de ingår i alunskiffer inte längre skall kunna
inmutas. Regeln har den innebörden att en tidigare beviljad inmutningsrätt inte
längre medför rätt till utmål för att utvinna sådana mineral. Inmutaren blir i
stället tvungen att följa minerallagens regler för utvinning av alunskiffer.
För redan beviljade utmål tillämpas äldre bestämmelser.

Ingen
enskUd torde, såvitt kan bedömas, i praktiken komma att lida ekonomisk förlust
genom övergångsbestämmelserna.

9.2
Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter

115
§ har "statens industriverk" bytts ut mot "myndighet som
regeringen bestämmer". Vidare har i 46 och 47 §§ "statens
industriverk" och "industriverket" bytts ut mot "Sveriges
geologiska undersökning". I övrigt har utan att det särskilt berörs i det
följande en språklig modernisering gjorts i de paragrafer som ändras.

1
§

Ändringen
innebär att i fortsättningen utvinning av alunskiffer generellt omfattas av
minerallagen. Frågan har berörts i den allmänna motiveringen.

Prop. 1981/82:99 126

2
§

Ur
lagtexten har utgått bestämmelsen att koncessionsansökningen skall ges in tiU
statens industriverk. Bestämmelser om var koncessionsansökan skaU ges in avses
i fortsättningen återfinnas i förordningen (1974:893) om vissa
mineralfyndigheter (mineralförordningen).

9 §

I
första stycket har tillkommit att också torvfyndighet får utan koncession
utvinnas av fastighetsägaren så länge inte någon annan har fått koncession för
fyndigheten. Frågan har behandlats i avsnitt 7.3. Undantag gäller för
fyndigheter inom områden som omfattas av gruvrättighet eller koncession enligt
minerallagen för annan grupp av ämnen och vidare när länsstyrelsen i visst fall
beslutar att koncession skall krävas. Den sistnämnda situationen har
behandlats i den allmänna motiveringen. Av 11 § andra stycket följer att fastighetsägaren
får överlåta eller upplåta sin rätt att bearbeta utan koncession.

I
andra stycket har borttagits bestämmelse om fastighetsägarens rätt till
husbehovstäkt av torv utan koncession. Denna blir obehövlig med hänsyn till
ändringen av första stycket.

I
ett nytt tredje stycke har tUlkommit bestämmelsen om det utökade skydd för
husbehovstäkt som har behandlats i avsnitt 7.3. Bestämmelsen innebär att om
bearbetningskoncession meddelas för en fyndighet där husbehovstäkt pågår,
koncessionen skall förenas med villkor som gör det möjligt för fastighetsägarna
att på skäUga villkor även i fortsättningen få torv för sitt husbehov. Undantag
från denna regel kan dock göras om särskilda skäl föreligger. Bestämmelsen är
utformad så att det är möjligt att ta hänsyn till omständigheterna i det
särskilda fallet. Det bör i flertalet fall vara möjligt för exploatören och
fastighetsägaren att själva komma överens. Om en effektiv utvinning etableras
torde det i flertalet faU vara mer rationellt att fastighetsägaren får sitt
husbehov täckt av exploatören på skäliga viUkor än att fastighetsägaren själv
bryter torven. Om inte överenskommelse kan nås får koncessionsmyndigheten
pröva frågan om villkor skaU föreskrivas tiU skydd för husbehovstäkten och hur
detta i så faU skall utformas.

Under
remissbehandUngen har framförts att en risk flnns för att
"sken-täkter" anläggs. Om en takt har sådan karaktär är detta
givetvis ett särskilt skäl att inte skydda den vid beviljandet av koncession.

10 §

I ett nytt fjärde stycke
erinras om den regel om villkor till skydd för husbehovstäkt som tillkommU i 9
§ tredje stycket.

Prop. 1981/82:99 127

40
§

Den sakliga ändring som
skett i första stycket är att uppgiften att utöva direkt tillsyn över
efterlevnaden av lagen lagts på bergmästarna. Motsvarande ändring har gjorts i
11 kap. 1 § gruvlagen och vad som anförts i det sammanhanget äger tillämpning
också här. I konsekvens härmed har "industriverket" tagits bort
också ur paragrafens andra stycke.

42
och 43 §§

De
sakliga ändringarna i dessa paragrafer är att i konsekvens méd ändringen i 40 §
industriverkets befogenheter överförts på bergmästarna.

48
§

Besvärsbestämmelserna
i paragrafen har ändrats i enlighet med den nya myndighetsorganisationen.

Övergångsbestämmelse

Då
från och med den 1 juli 1982 all undersökning och bearbetning av alunskiffer
skaU regleras enligt minerallagen behövs övergångsbestämmelser för det fall
att undersökningsarbete eller utvinning pågår vid ikraftträdandet.
Bestämmelsen innebär att sådant arbete får fortgå under förutsättning aU
tiUstånd, om sådant behövs, söks inom ett år från ikraftträdandet. Frågan om
fortsatt arbete blir sedan beroende av den slutiiga prövningen av ansökningen.
En motsvarande övergångsbestämmelse intpgs i minerallagen vid dess tUlkPmst 1974
(punkt 8). Till den del frågan berör inmutningsbara mineral finns ytterligare
bestämmelser i övergångsbestämmelserna till ändringar i gruvlagen.

10
Hemställan

Med
hänvisning tUl vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen dels 1.
bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om
mineralpolitiken dels föreslår riksdagen att antaga förslagen till ändringar i

2.
gruvlagen (1974:342),

3.
lagen (1974:890) om vissa
mineralfyndigheter, och

4.
lagen (1966:314) om
kontinentaisockeln dels föreslår riksdagen att

5.
vad gäller verksamheten vid nuvarande Sveriges geologiska undersökning

a.
till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering samt information och
dokumentation på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1981/82
under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 366000 kr..

Prop.
1981/82:99 128

b. till Sveriges geologiska undersökning: Prospektering
m.m. på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1981/82 under
fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 278000 kr.,

6. vad gäller verksamheten vid Sveriges geologiska
undersökning

efter den 30 juni 1982

a. till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk
kartering

och dokumentation samt myndighetsuppgifter och information

för budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett

reservationsanslag av 61385000 kr.,

b. till Sveriges geologiska undersökning: Utrustning för
budget

året 1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservations

anslag av 800000 kr.,

7. vad gäller verksamheten vid uppdragsbolag inom
geoområdet

a. för teckning av aktier i uppdragsbolag inom geoområdet
över

föra tUlgångar från Sveriges geologiska undersökning i enlighet

med vad jag har förordat,

b. till Teckning av aktier i uppdragsbolag inom geoområdet

m. m. på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1981/

82 under Qortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av

40000000 kr.,

c. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda
staten

garantier för lån som uppdragsbolaget tar upp intill ett belopp av

40000000 kr.,

8.
till
Bergsstaten för budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 2076000 kr.,

9.
vad gäller
verksamheten vid nämnden för statens gruvegendom

a. tUl Statens gruvegendom: Prospektering och brytvärdhetsun

dersökningar för budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av 58400000 kr.,

b. nämnden för statens gruvegendom för prospekteringsstöd
får

disponera de för prospekteringsändamål anvisade medlen i enlig

het med vad jag har anfört,

c. bemyndiga regeringen att under budgetåren 1983/84 -
1985/

86, i enlighet med vad jag har anfört, ikläda staten ekonomisk

förpliktelse i samband med nämndens för statens gruvegendom

verksamhet som innebär åtaganden om högst 38000000 kr. för

budgetåret 1983/84, 25000000 kr. för budgetåret 1984/85 och

16000000 kr. för budgetåret 1985/86,

d. till Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning m.m. för

budgetåret 1982/83 under Qortonde huvudtiteln anvisa ett för

slagsanslag av 7470000 kr.,

10. upphäva samtliga beslut om att vissa områden skall
utgöra

statsgruvefält i enlighet med vad jag har förordat.

Prop. 1981/82:99 129

11
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för den åtgärd
eller det ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

9
Riksdagen 198II82. 1 saml. Nr 99

Prop. 1981/82:99 130

Bilaga
1

Promemorian (Ds I 1981:17) Enklare regler om torvutvinning
för energiändamål

1
Inledning

I
regeringens proposition om rikfiinjer för energipolitiken aktualiserades bl. a.
vissa frågor rörande koncession för undersökning och bearbetning av
torvfyndigheter enligt lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter, den s.k.
mineraUagen (prop. 1980/81:90 bil. 1 s. 186-187). Föredraganden anmälde därvid
att förslag skulle framläggas att länsstyrelsen fr. o. m. den 1 juli 1982
skulle bli beslutande i fråga om undersöknings- och bearbetningskoncessioner.
Undersökningskoncession meddelas f.n. i allmänhet av statens industriverk medan
regeringen beslutar i fråga om bearbetningskoncession.

Föredraganden
anförde därutöver att det fanns skäl att överväga vissa andra förändringar i
fråga om koncession för torv, bl. a. ett undantag från skyldigheten att söka
koncession för bearbetning av smärre torvfyndigheter.

Vid
riksdagsbehandlingen behandlades flera motioner med krav på förenkling av
reglerna för brytning av torv för energiändamål.

I
motionerna 1980/81:478 och 1980/81:791 begärdes lagändringar i syfte att
åstadkomma en smidigare hantering av torvärendena. I motion 1980/ 81:1037
föreslogs bl.a. att en småskalig torvutvinning skall underlättas. Samma syfte
hade motion 1980/81: 1389. I denna motion pekades på möjligheten att slopa
koncessionssystemet när det gäller mindre torvtäkter. Enligt ett yrkande i
motion 1980/81:1411 borde torv helt utgå ur kretsen av koncessionspliktiga
ämnen.

NäringsutskoUet
anförde för sin del bl.a. (NU 1980/81:60 s. 61):

Utskottet
har inhämtat att det nu pågående utredningsarbetet inom regeringskansliet är
inriktat på att koncessionssystemet skall behållas för större torvtäkter medan
det skulle avskaffas för mindre takter. Vidare år avsikten att åstadkomma ett
bättre skydd än f. n. för husbehovstäkter. En departementspromemoria med
förslag på detta område avses föreligga under hösten 1981. Den kan därefter bli
föremål för remissbehandling. En proposition med förslag till erforderliga
lagändringar kan sålunda beräknas bli framlagd för riksdagen under del närmaste
året.

Mot
denna bakgrund finner näringsutskottet - i likhet med jordbruksutskottet - att
de här behandlade önskemålen i motionerna 1980/81:478, 1980/81:791,
1980/81:1037, 1980/81:1389 och 1980/81:1411 i stort seU torde komma att bli
tillgodosedda. Näringsutskottet avstyrker därför dessa motioner.

Utskottet
avstyrkte därutöver ett förslag i motion 1980/81:1411 om att ersättning skulle
utgå till markägare för torv som tas i anspråk med stöd av

Prop. 1981/82:99 131

expropriationslagen.
Riksdagen beslöt i enlighet med vad utskottet hemstäUt (rskr 381).

I
denna promemoria behandlas de av utskottet berörda frågorna om ett undantagande
från koncessionsplikt beträffande smärre torvfyndigheter samt ett starkare
skydd för husbehovstäkter av torv än vad som gäller f. n. Därutöver behandlas
den tillämnade överföringen av koncessionsprövningen i fråga om torv till
länsstyrelserna.

2
Torvförekomster, torvanvändning, teknik m. m.

Torv
är en sammanfattande benämning på jordartstyper som finns i vattenrika marker
såsom myrmarker. Torvjordarterna består främst av växtrester som till följd av
att nedbrytningsprocessen avstannat genom brist på syre inte brutits ned eller
förmullnal fullständigt. Beroende på hur långt processen fortskridit skiljer
man mellan lågförmultnade eller högför-multnade torvslag. De högförmultnade
lorvjordarterna är kompaktare och vattenfattigare än de lågförmultnade.

Man
skiljer vidare på olika torvslag alltefter karaktären av de växtsamhällen, som
ger upphov till torven. De två stora grupperna av torv är kärrtorv och
mosstorv. I kärren är vegetationen ofta mångskiftande och frodig beroende bl.a.
på tillrinnande mineralrikt markvatten. Starrtorv, lövkärrtorv och vasstorv är
här vanliga typer. I mossarna är däremot floran ensartad på grund av att mossen
tillförs huvudsakligen näringsfattigt nederbördsvatten. Vitmosslorv,
skogsmosstorv och starrmosslorv förekommer allmänt.

Genom
sitt tillkomstsätt och deltas utsträckning över liden kan torv inte i ett
kortare perspektiv kallas en förnyelsebar resurs utan måste betraktas som en
ändlig tillgäng. Detta gäller särskilt för område där torv slutbrutiis och
förhållandena är sådana att någon nybildning ej äger rum.

Sverige
har 5-6 miljoner hektar torvmarker spridda över hela landet. Energiinnehållet
uppskattas motsvara 3-4 miljarder ton olja. Områden med större torvmarksenheter
förekommer främst i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, i de inre
delarna av Götaland samt i delar av Värmland och Dalarna. Bedömningar av den
totala förekomsten av tekniskt och ekonomiskt brytvärd torv är emellertid
osäkra liksom fördelningen av fyndigheterna på olika storleksklasser. En
preUminär bedömning ger dock vid handen att antalet små fyndigheter, dvs.
fyndigheter vars areal understiger 50 ha är stort och svarar för en avsevärd
andel, kanske hälften av landets samlade torvtillgångar. Tillgången på data
över torvmossar varierar starkt mellan olika delar av landet. I södra Sverige
finns i många fall uppgifter om torvslag, kvalité etc, medan uppgifterna i
skogslänen i stort sett begränsar sig till arealuppgifter. Allmänt gäller dock
att medeldjupet i torvmarken är väsentligt mindre i skogslänen än i södra
delarna av landet.

Prop. 1981/82:99 132

Torvförekomsterna
i södra Sverige har till större delen kartlagts av SGU. Flera länsstyrelser har
sammanställt underlagsmaterial rörande förekomster av torv och ev. motstående
intressen i regionala torvinventeringar. Stora delar av torvförekomsterna i
norra Sverige återstår dock att inventera. Skyddsvärda våtmarker i områden där
anspråk på torv kan förutses kartläggs f. n. av statens naturvårdsverk på
uppdrag av regeringen.

Riksdagens
energipolitiska beslut våren 1981 förutsätter en väsentligt ökad
torvanvändning. Som mål gäller att fram till år 1990 3 milj. ton olja skall
ersättas med inhemska bränslen, i huvudsak skogsenergi och torv. Innan en
torvanvändning kan etableras i stor skala återstår dock alltjämt mycket
forsknings- och utvecklingsarbete och att erfarenheter vunnits från praktisk
försöksverksamhet. Det gäller bl.a. att klarlägga miljömässiga kpnsekvenser pch
ekonomiska förutsättningar för torvprojekl av olika slag.

Efterfrågan
på torv som bränsle har i Sverige ännu inte manifesterats i samma utsträckning
som efterfrågan på skogsenergi. Planerade anläggningar där torv avses användas
är bl.a. en hetvattencenlral i Gällivare samt kraftvärmeverk i Östersund och
Umeå. 1 drift finns endast ASSI:s delvis torveldade anläggning i Piteå. Under
slutet av år 1981 beräknas en hetvattencenlral tas i drift i Skellefteå kommun.

Någon
läkt av svensk bränntorv i större skala, utöver en viss utvinning främst under
1940-talet och spm föranleddes av rådande krigsförhållanden, har inte påbörjats
ännu. Det är emellertid tydligt att intresset för bränntorv är starkt stigande.
Sålunda har antalet ansökningar om undersöknings- och bearbetningskoncessioner
för torvbrytning ökat mycket kraftigt under det senaste året. T.o.m. den 15
augusti 1981 har beviljats 28 bearbetningskoncessioner omfattande en areal av
ca 13000 ha samt 126 undersökningskoncessioner på sammanlagt ca 63000 ha.

I
Sverige utvinns för jordförbättringsändamål årligen ca 300000 lon s. k.
odlingslorv. För detta ändamål är det framför allt den låghumifierade torven
som är värdefull. Vissa producenter utnyttjar därför bara ytlagren i torvmossarna,
där de låghumifierade delarna finns, medan bottenskiktet lämnas kvar. Andelen
höghumifierad torv varierar mellan olika torvmarker, varav några kan anses
vara mer lämpade för produktion av odlingslorv, medan andra passar bäst för
energitorv. Många fyndigheter innehåller emellertid torv för såväl odlings- som
energiändamål. Då utvin-ningsmeloderna i stort är likartade och avvattningen
för båda slagen bygger på torkning i sol och vind blir tiden för
ianspråktagande av bränntorv-täkter under lager av odlingstorv på motsvarande
sätt förskjuten i tiden. Konkurrensen mellan odlingstorv och energitorv torde
dock, möjligen med lokala undantag, ej utgöra något praktiskt hinder för
bränntorvtäkl.

Även
om en i absoluta tal måttlig tillväxt i torvanvändningen kan väntas fram tiU
1985, bedöms torvens betydelse som energikälla i Sverige därefter

Prop. 1981/82:99 133

kunna
öka kraftigt främst inom industrin samt för kraftvärmeverk och
hetvattencentraler. I syfte att vinna tekniska erfarenheter för att underlätta
och påskynda utvecklingen stöder bl.a. nämnden för energiproduktionsforskning
forskning och utveckling inom torvområdet. Föredragande statsråd anför i
regeringens energipolitiska proposition i januari 1981 (prop. 1980/81:90, bU. 1
s. 189):

För
att påskynda introduktionen av inhemska bränslen har flera ekonomiska
styråtgärder vidtagits från statsmakternas sida. Bl.a. har industriverket
lämnat stöd till övergång till eldning med fasta bränslen. Statsbidrag för alt
stimulera till energibesparande investeringar inom näringslivet infördes våren
1974.

Sedan
bidragsgivningen startade, och till dess den upphörde den 1 januari 1981, har
ca 600 projekt syftande till ökad eldning med fasta bränslen fått stöd.
Bidragsvolymen för dessa uppgår till sammanlagt ca 400 milj. kr. Nästan alla
större flis- och torveldningsprojekt liksom flertalet barkpannor som har
installerats i landet har fått bidrag.

Jag
har tidigare framhållit att de statliga styrmedlen för industrin bör inriktas
på bl. a. att stödja införande och kommersialisering av ny teknik som snabbt
kan minska oljeberoendet. Riksdagen har nyligen (prop. 1980/ 81:49, NU
1980/81:19, rskr 1980/81: 100) fattat beslut om stöd för åtgärder för att
ersätta olja m. m. Bestämmelser om stöd finns i förordningen (1980:1085) om
statligt stöd för åtgärder för att ersätta olja m. m. Utökat ekonomiskt stöd
kan utgå till prototyper och demonstrationsanläggningar och stöd till
fullskaleanläggningar för teknik som baseras på varaktiga helst inhemska och
förnybara energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan.

Jag
vill också peka på att stödet omfattar alla delar av ett energitillförselsystem
från utvinning av råvaror till produktion och distribution. Därmed avses dels
anläggningar för omvandling och distribution av energi, dels anläggningar och
utrustning för utvinning, bearbetning och hantering av olika energislag, inkl.
investeringar i infrastruktur samt i vissa fall också användning av energi.

Vid
en ökad användning av olika inhemska bränslen bör en avvägning mellan dem
främst avse hur de kan utnyttjas för att stödja varandra i en växande och
uthållig energiproduktion. De inhemska bränslen som kan vara aktuella före
sekelskiftet är förutom torv lövved (överskott), skogsavfall och energiskog.
När användningen av inhemska bränslen får betydande omfattning kan
konkurrensen om ved- och torvtillgångarna bli besvärande. För vissa regioner
kan möjligen detta inträffa relativt snart efter en inledningsperiod, varför
dessa frågor bör uppmärksammas.

Torv
kan ersätta olja eller fast bränsle. För större anläggningar, t. ex.
kraftvärmeverk och stora panncentraler, kan kol nu vara ett ekonomiskt
fördelaktigare bränsle än torv. Detta gäller framför allt i kustlägen eller om
det krävs långa transporter för torven. För mindre och medelstora panncentraler
(10-25 MW) bör dock torv vara ett alternativ och komplement tillsammans med
flis. Som bränsle till individuella anläggningar (villapannor o. d.) torde
krävas alt torven förädlas till pellets eller briketter för att kunna
konkurrera med ved.

Prop. 1981/82:99 134

Pannor
där torv kan användas som bränsle fmns i flera olika konstruktioner av vilka
några fortfarande är under utveckling. De utförande som är aktueUa är
pulvereldning, kombinerad pulver- och rosteldning, torkning av torv i cyklon,
rosteldning, förbränning i cyklonugn och virvelbäddsför-bränning.

Den
teknik för torvutvinning som redan i dag används på flera håll utomlands och i
viss utsträckning även i Sverige bedöms vara tillräckUgt väl utvecklad för att
en tprvutvinning i ökad pmfattning skall kunna påbörjas i Sverige. Den i dag
kända och användbara tekniken för brytning, avvattning, förädling, transport
och förbränning kan naturligtvis förbättras och ny teknik är under utveckling.

De
nuvarande teknikerna för frästorv- resp. maskintorvproduktion har nackdelen att
produktionssäsongen begränsas till mellan två och fyra månader. Därtill kommer
att främst frästorvmetoden är mycket väderlekskänslig. Ett mål för
vidareutveckling är att få fram produktionsmetoder som möjliggör en längre produktionssäsong.
Dessa tekniker ställer även långtgående krav på dränering av torvtäkten. Ett
annat problem vid användning av dessa metoder är hur transporten från
brytningsplatsen till en uppsamlingsplats vid sidan av eller på takten skall
anordnas.

Förutom
ovanstående metoder finns en rad andra utvinningsmetoder under utveckling.
Arbetet på detta område sker till stor del inom ramen för
energiforskningsprogrammet och finansieras genom medel från nämnden för
energiproduktionsforskning.

Avvattningen
är det främsta tekniska problemet för att till acceptabla kostnader erhålla en
bränntprv spm är kpnkurrenskraftig spm energikälla. Andra viktiga frågor i
samband med torvutvinning är miljöproblemen, främst vid brytningen och
förbränningen. Av betydelse för att en framgångsrik introduktion av torv för
energiändamål skall kunna ske är därför att forskning och utveckling bedrivs
rörande både olika tekniska tillämpningar för torvutnyttjande saml beträffande
åtgärder till skydd för natur och människor. För att den teknik som skall
användas vid torvutnyttjandet skall kunna anpassas dels för sitt ändamål men
också för den torv som avses användas är det viktigt att utveckla tekniska och
geologiska metoder för att bestämma viktiga bränntorvegenskaper samt dessa
faktorers betydelse för bränntorvanvändningen. Ett samarbete och
informationsutbyte med andra länder som bedriver ett utvecklingsarbete på detta
område kan härvid visa sig värdefullt.

Det
är f.n. med hänsyn till de olika tekniska och därmed ekonomiska problem som kan
identifieras vad gäller torvutvinning mycket svårt att närmare ange under vilka
betingelser en torvutvinning är ekonomiskt lönsam. Förutom den använda tekniken
- som är under utveckling -varierar lokala förhållandena som klimat ofta starkt
från fall till fall. Torvens kvalitet från olika synpunkter är ofta den
avgörande faktorn för lönsam utvinning. Andra faktorer som transportmöjligheter
och avstånd

Prop. 1981/82:99 135

till
slutförbrukare är betydelsefulla. Den areal som skall bearbetas påverkar givetvis
valet av teknik för utvinningen. Frästorvmetoden torde t. ex. vara mer
ekonomisk än maskintorvbrytning vid bearbetning av större arealer.

Att
nu och för framtiden med några enkla kriterier i fråga om areal eller dylikt
bestämma torvfyndigheters tekniska och ekonomiska brytbarhet ter sig mot
bakgrund av det sagda omöjligt. TUl osäkerheten i detta avseende hör ovissheten
om prisutvecklingen på alternativa energislag. Även den världspolitiska bildens
utveckling kan inverka pä t. ex. oljeförsörjningen.

Det
bör här även nämnas att torven, förutom som bränsle, i en framtid kan bli
utnyttjad som kemiråvara eller för metanolframställning. Denna användning
skulle dock kräva mycket stora torvmängder, varför endast vissa torvrika
regioner kan bli aktuella. I dessa kan konkurrensen om torven härigenom bli
betydande. Å andra sidan torde metanolframställning förutsätta att även andra
råvaror än torv används, t. ex. skogsavfall.

I
vissa andra länder har torv för energiändamål använts sedan länge. Torv används
således i relativt stor skala i Sovjetunionen, Irland och Finland. Den
nuvarande globala utvinningen av torv torde uppgå till ca 250 miljoner ton per
år. Härav svarar Sovjetunionen för ca 95 % samt Irland och Finland för i stort
sett resten.

3
Gällande rätt

3.1
Lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter (minerallagen) m. m.