Prop. 1982/83:1

Regeringens proposition

1982/83:1

om skolor med enskild
huvudman m. m.;

beslutad
den 17 juni 1982.

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll ovannämnda dag för de åtgärder och det ändamål som framgår
av föredragandens hemställan.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ULLA TILLÄNDER

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås vissa mindre ändringar i skollagen (1962:319).
Ändringarna gäller huvudsakligen skolor med enskild huvudman. Sådana skolor
kallas i den nya lagtexten fristående skolor. Ändringarna är resultatet av en
översyn av bl. a. de bestämmelser som handlar om förutsättningarna för
godkännande av sådana skolor för skolpliktens fullgörande.

Propositionen
innehåUer också förslag om ett nytt statsbidragssystem för fristående skolor
för skolplikliga elever. Vissa skolor som i dag inte är statsunderstödda får
möjlighet att erhålla bidrag.

För
redan statsunderstödda fristående skolor föreslås vissa ändringar beträffande
bidragskonstmktionen och i övrigt. Ändringarna innebär i huvudsak en anpassning
tUl förslaget om nytt statsbidragssystem och fill redan beslutade ändringar för
gmndskolan.

För
de statliga skolformerna specialskolan och sameskolan föreslås vissa mindre
ändringar med hänsyn till vad som under senare år har beslutats för gmndskolan.

De
nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1983.

1
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 1

Prop.
1982/83:1

Prop. 1982/83:1 2

Propositionens lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i skollagen (1962:319)

Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (1962:319)'

dels att 6, 10, 21, 28 a, 33, 34, 36 och 39a§§ skall ha
nedan angivna

lydelse, dels att i lagen skall införas sju nya
paragrafer, 3 a, 33 a, 34 a och 34b §§

samt,
närmast efter rubriken tiU 9 kap., 50a-50c§§, av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 3a§

Med skola avses i denna lag grundskola, specialskola eller
gymnasieskola, om inte annat anges.

I lagen
åsyftas med fristående skola en skola som har en enskild fysisk eller juridisk
person som huvudman.

Med föräldrar avses barnets vårdnadshavare.

Med
skola avses i denna lag grundskola, specialskola eller gymnasieskola, om ej
annat är särskilt angivet.

Vad i
denna lag sägs om föräldrar skall, om vårdnaden om barnet ej tillkommer
föräldrarna eller en av dem, i stället avse den under vars vårdnad barnet står.

Om
undervisning av vissa psykiskt utvecklingsstörda gälla bestämmelser i lagen
den 15 december 1967 (nr 940) angående omsorger om vissa psykiskt utveck-Ungsstörda.

Om undervisning av vissa psykiskt utvecklingsstörda
gäller bestämmelser i lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda.

På
skolstyrelsen ankommer att besluta i frågor, som avses i 32, 34 och i5 - 37
§§.

På skolstyrelsen ankommer att besluta i frågor, som avses
i 32 § ochi4-37§§.

Fråga om att förvägra elev i gmndskolan eUer kommunens
gymnasieskola befrielse enligt 27 § och fråga om att förvägra någon inträde i
sådan skola

' Lagen omtryckt 1970:1026. Senaste lydelse 1975:159.

Prop. 1982/83:1 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

på gmnd av bestämmelserna i 44 och 45 §§ skall prövas av
skolstyrelsen, i den mån regeringen ej annorlunda förordnar.

Skolstyrelsen har ock att taga befattning med de ärenden,
vilkas handläggning enligt särskilda författningar ankommer på styrelsen.

21 § Länsskolnämnden skall ha inseende över skolorna i
länet och därtill hörande verksamhet.

Därjämte har nämnden att öva tillsyn över undervisningen
av skolplikliga barn i enskilda skolor och vid sjukvårdsanstalter och barnhem.

Lydelse den 1 juli 1982 Föreslagen lydelse

(prop. 1981182:167, UbU32, rskr 438).

28 a § Specialskolan omfattar tio årskurser, betecknade 1
-10 och fördelade på lågstadium, meUanstadium och högstadium enligt bestämmelser
som regeringen meddelar.

Inom specialskolan anordnas oli- Bestämmelsema i 24 § andra och

ka studievägar avpassade efter ele- tredje styckena
gäller även för spe-vernas studieinriktning. Bestäm- cialskolan.
melserna i 24 § andra stycket andra meningen och tredje stycket gäller även för
specialskolan.

För elev i specialskolan som icke kan följa undervisning
enligt första och andra styckena meddelas undervisning anpassad efter hans
utveckling.

Studieväg för elev i specialskolan Bestämmelsema i
25 och 26-väljs av föräldrarna efter samråd 28 §§ gäller även för
specialskolan. med eleven och sedan upplysningar Fråga om att förvägra elev
befrielse lämnats av skolan. Bestämmelser- enligt 27 § prövas av den lokala
sty-na i 25 J andra stycket och 26- relsen. 28 §§ gäller även för
specialskolan. Fråga om att förvägra elev befrielse enligt 27 § prövas av den
lokala styrelsen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33 §'

Skolplikt må fullgöras i annan of- SkolpUkt/år
fullgöras i annan of

fentlig skola än gmndskolan eller i fentlig
skola än gmndskolan enligt

enskild statsunderstödd skola enWgt bestämmelser,
som utfärdas av re-

bestämmelser, som utfärdas av re- geringen
eller den myndighet rege-

geringen eUer den myndighet rege- ringen förordnar,

ringen förordnar.

' Senaste lydelse 1979:212.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Skola som avses i första stycket omfaltar skolhälsovård
för skolpliktig elev. I fråga om skolhälsövården äger 25 a § andra-sjätle styckena
motsvarande tillämpning.

Regeringen kan medge undanlag från vad som gäller enligt
andra stycket.

33 a §

Skolplikten får fuUgöras i en fristående skota, om skolan
är godkänd enligt 34 §. I 34 a § finns bestämmelser om att skolplikten i vissa
fall får fuUgöras i annan fristående skola, om den har godkänts för ändamålet.

I en godkänd skola får ett barn som inte har uppnått
skolpliktsåldern tas in i en årskurs som motsvarar årskurs i grundskotan, endast
om skolstyrelsen med stöd av 32 § första stycket har tUlåtit att barnet börjar
skolgång höstterminen det kalenderår, då barnet fyller sex år.

34
§

/ annan
enskild skola än i 33 § avses må skolplikt fuUgöras, om skolan godkänts för
ändamålet. Godkännande skall meddelas, om skolans undervisning till art, omfattning
och allmän inriktning väsentligen motsvarar grundskolans och skolan förestås
av person, vilken äger erforderlig skicklighet för undervisningen och är väl
lämpad att förestå skola.

Uppfyller skolan ej längre angivna villkor eller finnes,
att undervisningen ej handhaves av lärare med erforderlig skicklighet eller
att verksamheten eljest icke bedrives på tillfredsställande sätt, skall godkännandet
återkallas, om rättelse ej vinnes genom hänvändelse till skolans ledning.

/ godkänd skola må barn, som ej uppnått skolpliktsåldern,
intagas i årskurs som motsvarar årskurs i grundskolan, endast om förutsättning
är för handen, varom sägs i 32 § första stycket.

En
fristående skola skall godkännas för skolpliktens fullgörande, om skolans undervisning
ger kunskaper och färdigheter som tUl art och nivå väsentligen svarar mol de
kunskaper och färdigheter som grundskolan förmedlar och skolan även i övrigt
väsentligen svarar mot grundskolans aUmänna mål:

Om skolan inte längre uppfyller dessa villkor och
bristerna inte avhjälps efter hänvändelse till huvudmannen, skall
godkännandet återkallas.

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

34 a §

Barn som är endast tillfälligt bosatta i landet eller som
har andra särskilda skäl att få en undervisning med internationell inriktning
får fullgöra sin skolplikt i en fristående skola med sådan undervisning
(internationell skola), om skolan av regeringen har godkänts för ändamålet.

För godkännande krävs att skolans undervisning som helhet
betraktad är likvärdig med grundskolans. Skolan skall förmedla kunskaper och
färdigheter som underlättar fortsatt skolgång utomlands. Undervisning i
svenska språket och om svenska förhållanden skaU meddelas i den omfattning som
de här tillfälligt bosatta eleverna behöver.

Om skolan inte längre uppfyller kraven för godkännande och
bristerna inte avhjälps efter hänvändelse till huvudmannen, skall regeringen
återkalla godkännandet.

34 b §

En fristående skola omfattar skolhälsovård för
skolplikliga elever, om huvudmannen såsom villkor för statsbidrag har
skyldighet att svara för sådan skolhälsovård.

I fråga om skolhälsövården till-lämpas 25 a § andra—sjätte
styck-

Skolplikten
är fullgjord, då eleven tillfredsställande genomgått årskurs 9 i gmndskolan
eller motsvarande årskurs i skola, som sägs i 33 och 34 §§, eller då eleven
vid särskild prövning styrker sig äga motsvarande kunskaper.

Äro med hänsyn till elevens bästa särskilda skäl därtill,
må medgivas

Skolplikten
är fullgjord, när eleven tillfredsställande har gått igenom årskurs 9 i
grundskolan eUer motsvarande årskurs i annan skola där eleven får fullgöra sin
skolplikt. Detsamma gäller om eleven vid särskild prövning visar sig ha motsvarande
kunskaper.

Om det
finns särskilda skäl med hänsyn till elevens bästa, får

' Senaste lydelse 1975:159.

Nuvarande
lydelse

att hans skolgång utan hinder av vad i första stycket sägs
avslutas med utgången av vårterminen det kalenderår, då han fyller femton år.
Sådant medgivande får lämnas endast under villkor att eleven under återstoden
av sin skolpliktstid fär lämplig UlbUdning eller har annan lämplig
sysselsättning. Om villkoret ej uppfylles, skall medgivandet återkallas. Eleven
står under fillsyn av skolstyrelsen.

Föreslagen
lydelse

medges att elevens skolgång avslutas med utgången av
vårterminen det kalenderår eleven fyller femton år. Sådant medgivande får
lämnas endast om eleven under återstoden av sin skolpliktsUd får lämplig utbildning
eller har annan lämplig sysselsättning. Om detta villkor inte längre uppfylls,
skall medgivandet återkaUas. Eleven står under tUlsyn av skolstyrelsen tills
skolplikten upphör.

Bestämmelserna
i 32-39 §§ äga motsvarande tUlämpning på barn som på gmnd av synskada eUer
dövhet eUer hörsel- eller talskada icke kan följa undervisningen i
gmndskolan. Bestämmelsema i 36 och 37 §§ om årskurs 9 i gmndskolan skola
avse årskurs 10 i specialskolan eller i fråga om elev som anges i 28 a §
tredje stycket där avsedd undervisning.

Bestämmelsema [32,33 a, 34,34 b och 35—39 §§ tillämpas på
motsvarande sätt på bam som på gmnd av synskada eller dövhet eller hörsel-
eller talskada inte kan följa undervisningen i gmndskolan. Bestämmelsema i 36
och 37 §§ om årskurs 9 i gmndskolan skaU därvid avse årskurs 10 i specialskolan
eller, i fråga om elev som anges i 28 a § tredje stycket, där avsedd undervisning.

Fråga huruvida skolplikt enligt 30 § tredje stycket gäller
för barn efter utgången av vårterminen det kalenderår då bamet fyller sexton år
och fråga om bam enligt 31 § andra stycket skall deltaga i undervisningen i
specialskolan prövas av lokal styrelse för specialskolan.

På lokal styrelse för specialsko- På lokal styrelse för specialsko-

lan
ankommer att besluta i frågor lan ankommer att besluta i frågor

som avses i 32 och 34—31 §§. som avses
i 32, 34 och 35-31 §§.

' Senaste lydelse 1977: 108.

50 a §

Om en skolpliktig elev börjar eller slutar vid en
fristående skola som avses i 34 eller 34 a § skaU huvudmannen för skolan
snarast lämna uppgift om detta till skolstyrelsen i den kommun där eleven är
kyrkobokförd.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

50 b §

Fristående skolor skall i fråga om sin undervisning för
skolplikliga elever stå under skolöverstyrelsens och länsskolnämndens tillsyn.
Dessa myndigheter skall även ha tiUsyn över undervisningen för skolplik-tiga
på sjukhiis och andra institutioner.

50 c §

Skolstyrelsen skall ha den omedelbara tillsynen över
undervisningen för skolplikliga i sådana fristående skolor i kommunen som
avses i 34 och 34 a §§.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

2.
I fall där det
enligt såväl de äldre som de nya bestämmelserna ankommer på skolstyrelsen att
pröva fråga om godkännande av en skola för skolpliktens fullgörande, skall ett
godkännande som har meddelats enligt äldre bestämmelser och som alltjämt gäller
vid utgången av juni 1983 fortsätta att gälla intill utgången av juni 1984, om
det inte har lämnats för kortare tid eller återkallas med stöd av de nya
bestämmelserna. En fömtsättning för sådan fortsatt gilfighet är att
skolplikliga elever har börjat vid skolan före den 1 juh 1983.

3.
Fråga om
godkännande enligt 34 § i den nya lydelsen eller enligt 34 a § kan prövas före
lagens ikraftträdande.

Prop.
1982/83:1 8

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-05-27

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden UUsten, Wikström, Friggebo,
Dahlgren, Åsling, Söder, Wirtén, Andersson, Boo, Eliasson, Gustafsson,
Elmstedl, Tilländer, Ahrland, Molin.

Föredragande:
statsrådet Tilländer

Lagrådsremiss
om skolor med enskild huvudman m. m.

1
Inledning

Kommittén
(U 1979:13) angående skolor med enskild huvudman (SEH-kommittén)' avlämnade i
juni 1981 delbetänkandet (SOU 1981:34) Fristående skolor för skolplikliga
elever. I betänkandet behandlas bl.a; fömtsättningarna för skolpliktens
fullgörande i skola med enskild huvudman, med kommitténs term fristående skola.
Kommittén föreslår i denna del vissa smärre ändringar i skollagen (1962:319).
Betänkandet innehåller också förslag rörande statsbidrag till fristående skolor
för skolplikliga elever.

TUl protokollet i detta
ärende bör fogas dels som bilaga 1 en sammanfattning av betänkandet, dels som
bilaga 2 kommitténs lagförslag, dels som bilaga 3 kommitténs förslag fill
förordning om statsbidrag till fristående skolor för skolplikliga elever.

Betänkandet har
remissbehandlats. I remisskrivelsen angavs att ett genomförande av kommitténs
förslag jämfört med nuvarande förhållanden under vissa fömtsättningar skulle
kunna medföra en merkostnad på statsbudgeten. Remissinstansernas granskning av
kommitténs förslag borde därför innehålla en bedömning av dess ekonomiska
konsekvenser. Remissinstanserna anmodades att presentera förslag fill
finansiering, om de förordade lösningar som enligt deras bedömning medförde
kostnadsökningar.

En
förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

Jag
vill erinra om att skoUagen nyligen har setts över av skolförfattningsutredningen
(U 1979: 12). Översynen har huvudsakligen gällt språkliga och

'
Ledamöter: kanslichefen Staffan Edmar, ordförande, riksdagsledamoten Ulla
Ekelund och landstingsrådet Ingemar Karlsson.

Prop. 1982/83:1 9

författningstekniska
frågor. Utredningen avlämnade i maj 1981 delbetänkandet (Ds U 1981:4)
Skollagen, Det innehåller förslag till en ny skollag.

Skolförfattningsutredningens
betänkande har remissbehandlats. Jag avser att senare i år ta upp frågan om en
ny skollag, som kan träda i kraft tidigast den 1 juli 1983. I det sammanhanget
ämnar jag också behandla vissa ytterligare förslag rörande skollagen som har
lagts fram av andra utredningar, bl.a. förslag från SEH-kommittén i betänkandet
(Ds U 1980:3) Enskild undervisning enligt 35 § skollagen.

De
lagbestämmelser rörande skolor med enskild huvudman som jag föreslår i det
följande bör enligt min mening träda i kraft den I juli 1983. I avvaktan på
beredningen av skolförfattningsutredningens förslag får jag utgå från den lag som
nu gäller. Mina förslag beträffande lagbestämmelser får eilltså formen av
förslag tiU ändringar i den nuvarande skollagen.

TUl
de enskilda skolor som i dag är statsunderstödda hör bl. a.
riksinter-natskoloma, privatskolor som omfattas av privatskolförordningen
(1967:270), Kristofferskolan, HiUelskolan, de estniska skolorna samt
Bergsskolan i FUipstad. För flertalet av dessa skolor gäller ett omfattande
regelsystem, som delvis knyter an tiU gmndskolan och gymnasieskolan. För
gmndskolan och gymnasieskolan har under de senaste åren beslutats en rad
förändringar. För gmndskolans del kan som exempel nämnas den nya läroplanen
(Lgr80). Mot bakgmnd av dessa ändringar bör regelsystemen för de nämnda
skolorna ses över. Jag avser att nu behandla även denna fråga.

De
beslutade förändringarna för grundskolan föranleder en översyn även av vissa
regler för de statliga skolformerna sameskolan och specialskolan. Jag tar upp
också den frågan.

Endast
en del av mina förslag avser lagbestämmelser som lagrådet bör yttra sig över.
För att ge en helhetsbild av de förslag som enligt min mening bör föreläggas
riksdagen efter lagrådets granskning av lagbestämmelserna redovisar jag redan i
delta sammanhang även övriga förslag. I nuvarande skede har regeringen alltså
endast att ta ställning till frågan om inhämtande av lagrådets yttrande över
lagförslaget.

2
Bakgrund

Det
allmänna skolväsendet omfattar främst gmndskolan och gymnasieskolan.
Kommunerna är huvudmän för gmndskolan. Gymnasieskolan bedrivs med kommunalt
eller landsfingskommunall huvudmannaskap. Det finns två mot gmndskolan svarande
skolformer med statligt huvudmannaskap, nämligen sameskolan och specialskolan.
Den senare är avsedd för bam som är synskadade eller döva eller hörsel- eller
talskadade. För psykiskt utvecklingsstörda finns särskolan, som bedrivs med
landstingskommunalt eUer i vissa fall kommunalt huvudmannaskap.

Prop.
1982/83:1 10

Vid
sidan av det aUmänna skolväsendet finns skolor med enskilda huvudmän såväl på
grundskolnivå som på gymnasial nivå. En del av dessa skolor får statsbidrag. F.
n. drivs i enskild regi - fömtom ett litet antal skolor för psykiskt
utvecklingsstörda — ca 35 skolor som anordnar undervisning på gmndskolnivå. Av
dessa får en s. k. riksinternatskola och sju andra skolor statsbidrag. Härtill
kommer att statsbidrag av tillfällig karaktär lämnas tUl ytterligare ett antal
skolor.

I
skollagen (1962:319) finns bestämmelser om sådana skolor med enskild huvudman
som anordnar undervisning för skolplikliga elever. Enligt 33 § skoUagen får
skolpUkten fullgöras i enskild statsunderstödd skola enligl bestämmelser som
utfärdas av regeringen eller den myndighet regeringen förordnar. För andra
enskilda skolor gäller enligt 34 § samma lag att skolplikten får fullgöras
där, om skolan har godkänts för ändamålet. För godkännande krävs att skolans
undervisning tiU art, omfattning och allmän inriktning väsentligen motsvarar
gmndskolans. Fråga om godkännande prövas av kommunens skolstyrelse.

Bestämmelsema
i skollagen bygger på överväganden i samband med den reformering av den
obligatoriska skolan som genomfördes i början av 1960-talel. Övervägandena
finns redovisade i propositionen (1962:54) angående reformering av den
obligatoriska skolan m. m. och i propositionen (1962:136) med förslag tiU
skollag m. m. Som utgångspunkt för övervägandena i proposifionema tjänade
bl.a. 1957 års skolberednings belänkande (SOU 1%1:30) Gmndskolan.

1
propositionen 1962:54 anförde departementschefen bl.a. följande (s. 365 f).

Jag
vUl dock framhålla, att en privat skola inte bör få drivas så, att den kommer i
strid med eller motverkar den målsättning som statsmakterna faslstäUer för den
obligatoriska skolans verksamhet och utveckling. Jag förordar vidare, att man
av privat skola, som mottar skolpliktiga elever, bör begära att den
undervisning, som skolan meddelar, till art, omfattning och allmän inriktning
väsentligen motsvarar den obligatoriska skolans samt att skolan förestås av
person, som äger erforderlig skicklighet för undervisning och är väl lämpad att
förestå en skola. Det kan därför enligt min mening inte komma i fråga att
enskild undervisning för skolpliktiga elever skuUe framdeles, sedan gmndskolan
allmänt genomförts, fä meddelas efter normer och riktlinjer för skola, som
statsmakterna nu menar bör avlösas av gmndskolan. I de svåra avvägnings- och
prövningsproblem som härvid emeUanåt kan uppkomma bör man emellertid enligl min
mening ändå alltid förfara med aktsamhet och erforderlig hänsyn. De krav man
ställer på arbetet i en enskild skola får inte i författningarna ges en så
stafisk utformning eller tillämpas så snävt att det i realiteten blir omöjligt
att driva sådan verksamhet. Jag vill här därjämte understryka skolbered-ningens
uttalande, att det med hänsyn tUl den pedagogiska utvecklingen är angeläget,
att det aUmänna visar förståelse för och tillmötesgående mot dem som obundna av
en konventionell pedagogisk uppfattning viU leta sig fram på andra vägar för
att nä det mål man ställer för en god skola, oavsett om arbetet bedrivs inom
eller utom det allmänna skolväsendet.

Beträffande
den principiella frågan om statsbidrag fill enskilda skolor ansåg 1957 års
skolberedning, som begränsade sin behandling tiU skolor för elever i
skolpliktig ålder, att räUen att uppräfta resp. utnyttja en enskild skola inte
utan vidare konstituerade motsvarande -ätt till ekonomiskt stöd från det
aUmänna. Statsbidrag borde dock kunna u gä efter prövning i varje särskilt faU.

Enligt
departementschefens mening (prop. 1962:54 s. 366f) borde för enskilda
extematskolor som allmän regel gälla alt statsbidrag inte borde utgä annat än i
de faU, då det fanns en stark pedcgogisk motivering eller andra liknande
särskUda skäl för ett bidrag. Statsbidrag borde, enligt departementschefen,
sålunda komma i fråga efter prövning i varje särskilt faU frän riksdagens sida
beträffande sädana skolor, vilka syftade till aU förverkliga eUer utpröva mer
omfaUande eller ger omgripande kursplane-mässiga, metodiska eUer andra
pedagogiska idéer och tankar eller där man genom en speciell uppläggning av skolans
hela a bete ville för praktiskt skolbmk omsätta utvecklingsfrämjande
uppfoslrings- eller omvårdnads-idéer. Bland andra särskUda skäl som kunde
tänkas motivera statsbidrag till privat externatskola nämndes det förhållandet
att skolan var avsedd för en minoritet, exempelvis en s.k. nafionalitetsskola.
För intematskolor borde bidrag efter riksdagens prövning i varje säskUt fall
kunna lämnas enligt de principer som skolberedningen angett, Ivs. för skolor
som tar emot bam tUl ufiandssvenskar, barn fill utländska medborgare som vistas
i Sverige för uppdrag eUer studier, barn från splittrade hem och barn i behov
av radikalt miljöbyte.

Enligt
riksdagens beslut våren 1976 (mot. 1975/76:1423 yrkandet 2, UbU 1975/76:21,
rskr 1975/76:248; jfr mot. 1914: im yrkandet 7, UbU 1974:25, rskr 1974:211)
borde det uppdras ät den då arbetande utredningen (U 1972:06) om skolan,
staten och kommunen a (SSK) aU lägga fram förslag beträffande ett
statsbidragssystem för såc ana skolor utanför det kommunala skolväsendet som
syftar till att förverkliga eller utpröva mer omfattande eller genomgripande
kursplanemässigj, melodiska eller andra pedagogiska idéer och tankar eUer där
man genom en speciell uppläggning av skolans arbete viU för praktiskt skolbmk
omsätta ulvecklingsfrämjande uppfoslrings- eller omvårdnadsidéer. Liksom det en
gäng var möjligt a« starta pionjärskolor borde det enligt riksdagsbeslutet även
i framtiden vara möjligt att med statsbidrag starta och driva en skola utanför
det kommunala skolväsendet.

Sedan
SSK genomfört en kartläggning tillkallade regeringen en särskild expert som i
augusfi 1978 lade fram kartläggnings- och diskussionspromemorian (DsU 1978:6)
De enskUda skolomas stäUnng inom utbildningsväsendet. I promemorian finns en
redogörelse för dei folkrättsliga bakgmnden. Vidare förs i promemorian, med
riksdagsut alanden och rättsläget som utgångspunkt, resonemang av mera
principiell natur. En genomgripande teknisk överarbetning av de nuvarande
bestämmelsema om statsbidrag fiU enskUda skolor föreslås komma tiU stånd.

Prop.
1982/83:1 12

Efter
remissbehandling av departementspromemorian kunde konstateras att
remissinstanserna var helt eniga rörande behovel av en överarbetning av
statsbidragsbestämmelserna. Beträffande den principiella synen på enskilda skolor
redovisade remissinslanserna starkt delade meningar. Dåvarande statsrådet
Rodhe ansåg det nödvändigt att frågor rörande enskilda skolor blev föremål för
en mer samlad behandling och tillkallade med stöd av regeringens bemyndigande
SEH-kommittén i september 1979.

Kommittén
har redovisat sitt uppdrag såvitt gäller skolor pä gmndskolnivå i betänkandet
(SOU 1981:34) Fristående skolor för skolpliktiga elever. Av uppdraget återstår
frågor om skolor pä gymnasial nivå.

3
Samlingsbeteckning för skolor med enskild huvudman

Innan
jag redovisar mina överväganden och förslag rörande skolgång i och statsbidrag
till skolor med enskild huvudman vill jag la upp en terminologisk fråga.

Enligt
min mening är det lämpUgt att i skollagen och andra författningar ha en gemensam
benämning för skolor med enskild huvudman, dvs. annan än statlig, kommunal
eller landstingskommunal huvudman. För ändamålet bör väljas en beteckning som
passar att användas även i andra sammanhang.

F.n.
används i skollagen uttrycket enskild skola. Någon enhetlig term finns inte i
gällande förordningar. Ordet privatskola förekommer i förordningen (1964:137)
om statsbidrag Ull vissa privatskolor och i privatskolförordningen (1967:270),
som gäller för de skolor som får bidrag enligl den förstnämnda förordningen.
Privatskola används och uppfattas därför ofta som beteckning för endast denna
särskilda kategori av skolor med enskild huvudman.

I
skollagen finns också uttrycket enskild undervisning. Del avser undervisning
som inte sker i skola. SEH-kommittén har behandlat frågor om sådan undervisning
i delbetänkandet (DsU 1980:3) Enskild undervisning enligt 35 § skollagen.

I
vanligt språkbmk används uttrycken enskild skola, enskild undervisning och
privatskola ibland med en och samma innebörd, ibland med sinsemellan olika men
inte alltid med författningarna överensstämmande innebörd. Uttrycket enskild
skola avser i vanliga fall skola med enskild huvudman, men det förekommer
ibland synonymt med ordet skolanläggning. Av skäl som jag redan berört har
inte heller privatskola en entydig innebörd. För åtskiUiga är ordet dessutom
negativt värdeladdat.

Bl.a.
mot denna bakgmnd skulle SEH-kommittén enligt sina direktiv överväga en
enhetlig benämning för alla skolor som har enskild huvudman.

Enligt
SEH-kommitténs mening är det nödvändigt all söka finna en helt ny benämning som
inte förbinds med äldre föreställningar och företeelser.

Prop.
1982/83:1 13

Kommittén
föreslår atl termen frislående skola införs som sammanfattande benämning för
skolor med enskild huvudman. Som argument för denna benämning anförs bl.a. att
den inte är värdeladdad och att den närmast beskriver skolans relation till det
allmänna skolväsendet och inte fömlsälter att skolans verksamhet bygger på en
viss bestämd uppfattning eller har en viss bestämd utformning.

Skolförfattningsutredningen
tar upp terminologiska frågor rörande enskUda skolor och enskild undervisning
i sin aUmänna översyn av skollagen i delbetänkandet (Ds U 1981:4) Skollagen.
Skolförfatlningsutredningen anser att uttrycket enskild skola från
författningsteknisk och språklig synpunkt är en lämplig samlingsbeteckning och
finner inte skäl att uttala sig om de andra aspekter som kan finnas. Enhgt
skolförfattningsutredningen leder det emellertid lätt tiU missförstånd när
ordet enskild i samma lag används såväl i uttrycket enskild skola som i
uttrycket enskUd undervisning. Av bl. a. detta skäl föreslår
skolförfattningsutredningen att enskild undervisning i stället skall kaUas
privatutbildning.

Flertalet
av de remissinstanser som ytlral sig över SEH-kommilléns namnförslag tiUstyrker
detta på i huvudsak de gmnder som kommittén har anfört.

Det
är enUgt min mening otillfredsställande att i författningar ha beteckningar
som i andra sammanhang används i andra och skiftande betydelser. SEH-kommitténs
förslag om benämningen frislående skola har vunnit stor uppslutning bland
remissinstanserna. Även jag anser att den väl kan fylla funktionen som en i
möjligaste mån entydig och neutral samlingsbeteckning. Jag föreslår därför att
benämningen införs i skollagen som ersättning för den nuvarande benämningen
enskild skola. Om detta sker avser jag atl i fortsättningen föreslå att termen
fristående skola används även i förordningar. I det följande använder jag
genomgående denna benämning.

Vad
gäller termen enskild undervisning avser jag att återkomma i samband med
stäUningstagande till SEH-kommitléns delbetänkande om sådan undervisning och
tUl skolförfattningsutredningens förslag om ny skollag.

4
Principiella utgångspunkter

SEH-kommitténs
delbetänkande Fristående skolor för skolplikliga elever är i princip begränsat
tiU skolor som är avsedda som alternativ tUl gmndskolan. I betänkandet
behandlas inte undervisning som kan ersätta specialskolan, särskolan eller
gymnasieskolan. Samma begränsningar gäller för mina överväganden och förslag i
det närmast följande (avsnitten 4-9) om bl. a. skolgång i och statsbidrag fill
fristående skolor.

Enligt
sina direktiv skulle kommittén behandla två huvudfrågor. Den ena gäUde
samhällels grundläggande syn på frislående skolor och i vilken utsträckning
skolplikt skulle kunna fullgöras i sådana skolor. Den andra

Prop.
1982/83:1 14

gällde
i vilken utsträckning samhället borde ge ekonomiskt stöd till fristående
skolor och hur stödet borde utformas. Som underlag borde föras en diskussion om
behovet av fristående skolor i det svenska skolväsendet.

Kommittén
har i sitt betänkande redovisat sin syn pä de principiella fömtsättningarna för
fristående skolor. Därvid har kommittén behandlat sådana aspekter som
intemationella förpliktelser, föräldrarätten, skolplikten, behov av fristående
skolor ur samhällets synvinkel och behov av sådana skolor ur individers eller
gmppers synvinkel.

Remissinstanserna
redovisar en blandad instäUning framför allt när det gäller behovet av fristående
skolor ur samhällets synvinkel. De flesta anser att de fristående skolorna
tidigare spelade en icke oväsentlig roll i fråga om bl.a. utveckling och
utprövning av pedagogiska idéer. När det gäller nuläget och framfiden framhåUer
emellertid en del remissinstanser att gmndskolan genom de senaste årens
reformer kan fillgodose sådana behov i ännu större utsträckning än tidigare,
medan andra betonar att de frislående skolorna alltjämt kan tillföra
skolväsendet värdefulla erfarenheter.

Innan
jag redovisar mina överväganden närmare viU jag i korthet ange de allmänna
utgångspunkter som mina förslag vilar på.

Jag
vUl till att bötja med slå fast att samhället har det övergripande ansvaret för
barnens och ungdomarnas skolgång och utbildning. Det är mot denna bakgrund som
skolplikten skall ses.

Genom
skolplikten, som normall fullgörs i gmndskolan, skall eleverna få de
gmndläggande kunskaper och färdigheter i vid mening som är nödvändiga för att
de skall kunna medverka i samhällslivet. Skolgången innebär en förberedelse för
inträde i arbetslivet eller för studier på gymnasial nivå.

Gmndskolan av i dag är
resultatet av en lång utveckling och har, sedan den infördes år 1962, varit
föremål för omfattande reformverksamhet. I denna har ingått bl. a. besluten om
skolans inre arbete (SIA-beslutet, prop. 1975/76:39, UbU 1975/76: 30, rskr
1975/76:367), om nytt statsbidrag till gmndskolan m.m. (prop. 1977/78:85, UbU
1977/78:21, rskr 1977/78:260) och om ny läroplan för gmndskolan (prop.
1978/79:180, UbU 1978/79:45, rskr 1978/79:422). Reformernas syfte har varit
bl.a. att ge skolan bättre möjligheter att hjälpa elever med svårigheter, att
bredda kontakterna mellan skola och närsamhäUe och att öka det lokala ansvaret
för skolan.

Genom
gmndskolan erbjuds alla elever, oberoende av geografisk hemvist och sociala
förhållanden, en likvärdig utbildning. Au elevema får vissa gmndläggande
kunskaper och färdigheter är ett väsentligt krav på skolan. Läroplanen
innehåller en gemensam kurs som omfaltar samma ämnen och sakområden i alla
landets skolor. Därigenom garanteras eleverna en gemensam referensram.
Elevemas ulbUdning under gmndskoltiden får inte genom lokala prioriteringar
tiUåtas bli så skiftande atl den inte längre är likvärdig. Läroplanen är vidare
utformad så, att tillval av olika ämnen och aktiviteter får samma värde för
elevernas senare studie- och yrkesval. Gmndskolans utbildning omfattar inte
bara kunskaper och färdigheter utan

Prop. 1982/83:1 15

även
vad som kan kaUas social träning och skolning i övrigt. I gmndskolans läroplan
är fastlagt att skolans verksamhet skall präglas av de gmndläggande
värderingar om demokrati, tolerans, jämlikhet m. m. på vilka del svenska
samhället bygger. Gmndskolan är en del av samhället. Läroplanen speglar vår
demokratis samhällssyn och människosyn. Skolans innehåll och arbetssätt måste
vara så utformat atl del befrämjar denna samhäUs- och människosyn. Det
utbildningssystem som byggts upp genom gmndskolan erbjuder således likvärdig
utbildning åt alla och är präglat av samhällets gmndläggande värderingar. Det
utgör därför gmndvalen för samhället av i dag. Jag ser ett klart värde i del
enhetliga utbildningssystem som gmndskolan utgör.

Jag
har med detta velat slå fast gmndskolans roll som medel för samhället att
fullgöra sitt övergripande ansvar för elevernas skolgång och utbildning.
Samtidigt kan man inte bortse från att en del föräldrar kräver att själva få
välja skola för sina bam.

Under
1970-talet - och framför allt dess senare hälft - har antalet fristående
skolor ökat markant. Detta kan ses som etl ökat behov hos enskilda personer
eller gmpper av personer att anordna skolgången för sina barn på annat sätt än
genom det allmänna skolväsendet.

Mot
önskan från samhällets sida att ha ett enhetligt utbildningssystem som gmnd
står således i vissa fall enskilda människors önskan atl ordna skolgången för
sina barn på annat sätt än genom det allmänna skolväsendet. Jag viU då först
erinra om de genom senare års reformer ökade möjlighetema att inom gmndskolans
ram tillgodose skiftande behov. Jag finner det angeläget att möjUgheter i detta
avseende tas tiU vara för att tillgodose föräldrars önskemål om särskilt
upplagd och utformad undervisning för sina bam. Även om sä sker kommer det
dock säkert att finnas önskemål om att få fullgöra skolgången på annat sätt än
genom del allmänna skolväsendet. Samhället måste respektera att det finns
enskilda människor som viU driva och utnyttja fristående skolor.

Av
de principer om friheter för enskilda individer som är en av gmndpe-lama i det
svenska samhället och av intemationella förpliktelser som Sverige har åtagit
sig genom att tUlträda olika konventioner följer att skolgång skall få
fullgöras i fristående skolor, om dessa uppfyller erforderliga minimikrav.

Innehållet
i dessa minimikrav beror på vad som skall tillförsäkras genom skolplikten.
Denna är uppställd i samhällets och barnets intresse för att ge barnet de
kunskaper och färdigheter och den fostran i övrigt som behövs för deltagande i
samhällslivet. Skolplikten bör självfallet inte få urholkas genom skolgång i en
fristående skola som erbjuder en otiUräcklig utbildning.

Jag
återkommer i del närmast följande till vad dessa utgångspunkter bör leda fram
tUl i fråga om vilka krav som bör ställas för att en fristående skola skall
godkännas för skolpliktens fullgörande. Därefter behandlar jag fömt-

Prop.
1982/83:1 16

sättningama
för statsbidrag. Det är två skilda frågor. Jag vill redan här framhåUa min
uppfattning atl del för alt en skola skall få statsbidrag inte räcker att den
uppfyller förutsättningarna för godkännande för skolpliktens fuUgörande.

5
Förutsättningarna för skolpliktens fullgörande i fristående skola

5.1
Nuvarande bestämmelser

Bestämmelser
om skolpliktens fullgörande i skola med enskild huvudman - alltså vad jag
kallar fristående skola - finns i 33 och 34 §§ skollagen (1962:319).

Enligt
33 § skollagen får skolplikten fullgöras i enskild statsunderstödd skola enligt
bestämmelser som utfärdas av regeringen eller den myndighet som regeringen
förordnar.

I
annan enskUd skola fär enligt 34 § skollagen skolplikten fullgöras, om skolan
har godkänts för ändamålet. Fråga om godkännande prövas enligl 10 § skollagen
av kommunens skolstyrelse. Enligt 34 § skaU godkännande meddelas om tvä angivna
vUlkor är uppfyllda. Enligt det första skall skolans undervisning lill art,
omfattning och allmän inriktning väsentligen motsvara gmndskolans. Enligt det
andra skall skolan förestås av en person som äger erforderUg skicklighet för
undervisningen och som är väl lämpad atl förestå en skola.

Bakgrunden
till formuleringen av del första villkoret är följande.

Enligl
skoUagens föregångare folkskolestadgan skulle enskild skolas undervisning
väsenfiigen motsvara undervisning i obligatorisk skola.

1
sitt betänkande (SOU 1961:30) Gmndskolan anförde 1957 års skolberedning, alt folkskolestadgans
bestämmelse torde ha avsett huvudsakligen krav på att elevernas kunskaper och
färdigheter motsvarar dem som bibringas i den obligatoriska skolan på
motsvarande stadium. Skolberedningen ansåg emellertid inte att anspråken pä
den undervisning och fostran som meddelas i enskilda skolor kunde begränsas pä
detta sätt efter grundskolans tillkomst. För att få en närmare precisering i
lagtexten föreslog skolberedningen formuleringen atl undervisningen fill art,
omfattning och allmän inriktning skulle väsentligen motsvara gmndskolans. Denna
formulering skulle enligt skolberedningen innebära bl.a, att en skola, som pä
högstadiet ensidigt inriktas pä viss elevkategori och visst sludiemål, t.ex.
enbart en teoretisk väg som leder fram tUl gymnasiestudier, inte borde
godkännas utan särskilda skäl. Kursinnehållet borde emellertid kunna avvika
från gmndskolans, om avvikelsen föranleddes av att undervisningen bygger på en
annan religiös eller filosofisk övertygelse än den som ligger till gmnd för det
svenska skolväsendet i allmänhet (se SOU 1961:30 s. 553 ff och 813).

Prop. 1982/83:1 17

I
proposifionen (1962:54) angående reformering av den obligatoriska skolan m. m.
anförde departementschefen som sin mening atl det inte kunde komma i fråga att
enskild undervisning för skolpliktiga elever skulle, sedan gmndskolan allmänt
genomförts, få meddelas efter normer och riktlinjer för skola, som statsmaktema
menar bör avlösas av grundskolan.

1 de
svåra avvägnings- och prövningsproblem som därvid emellanåt kunde

uppkomma borde man dock alltid förfara med aktsamhet och erforderlig

hänsyn. Departementschefen underströk att det med hänsyn fill den peda

gogiska utvecklingen var angeläget, atl del allmänna visade förståelse för

och tiUmötesgående mot dem som obundna av en konvenfionell pedago

gisk uppfattning vill leta sig fram på andra vägar för att nå det mål man

ställer för en god skola (se prop. 1962:54 s. 365 f).

I
anslutning fiU nämnda prop. 1962:54 framlades prop. 1962:136 med förslag tUl
skollag m. m. 1 denna proposition anslöt sig departementschefen tiU
skolberedningens förslag rörande villkoret beträffande undervisningens art,
omfattning och aUmänna inriktning. Departementschefen uttalade att kravet i
tillämpningen inte fick upprätthållas alltför rigoröst, exempelvis så att man
skuUe kräva att skolans undervisning på högstadiet skulle omfatta samtliga
eller nästan samtliga tillvalsgrupper och linjer (1962 års läroplan för
gmndskolan upptog 17 tiUvalsgmpper i årskurs 7, 17 tillvalsgmpper i årskurs 8
samt 9 linjer i årskurs 9). För godkännande syntes det departementschefen
tillräckligt, om skolan visade att den inriktade sig på att i överensstämmelse
med huvudprinciperna för gmndskolan fiUhandahålla undervisning med vissa ej
aUtför obetydliga möjligheter att anordna tillvalsgmpper och linjer. Därvid
måste självfaUet också beaktas, alt elevernas val av tUlvalsgmpper och linjer
inverkar på skolans organisation. Vad det i detta avseende närmast kom an på
var enligt departementschefen humvida skolans syften, om än inte alltid de
prakfiska möjlighetema att helt fullfölja dessa, låg i linje med den allmänna
skolans målsättning och innehåll (se prop. 1962:136 s. 60f).

5.2
Allmänna överväganden

Bestämmelsema
i 34 § skollagen och förarbetena tiU dem bygger på förhållanden som var
aktuella när gmndskolan infördes. I likhet med SEH-kommittén anser jag att
bestämmelserna nu bör omprövas.

I
det föregående (avsnitt 4) har jag i korthet redovisat min syn på de
principiella utgångspunkterna när de närmare fömtsättningarna för skolpliktens
fullgörande i fristående skola skall bestämmas.

Jag
vUl erinra om vad jag i sammanhanget anförde om gmnden för skolplikten. Genom
skolplikten skall eleverna få de kunskaper och färdigheter och den skolning i
övrigt som behövs för deras deltagande i samhällslivet. Skolpliktens innehåll
är inte statiskt utan beroende av samhällsutvecklingen. I viss mån kan det
självfaUet diskuteras vad som är eller bör

2 Riksdagen
1982/83. 1 saml. Nr 1

Prop. 1982/83:1 18

vara
skolpliktens närmare innehåll vid en viss fid. Det kan också diskuteras i vad
mån skolplikten bör kunna ha etl avvikande innehåll för vissa bam, t. ex.
utländska bam som tillfälligt vistas här i landet. Jag kommer in på dessa
frågor i det följande.

Enligt
min mening är det emellertid helt klart att fömtsättningarna för skolpliktens
fullgörande i en fristående skola - dvs. de minimikrav som bör ställas — i
princip bör faststäUas utifrån en jämförelse med gmndskolan. Käman i det som
gmndskolan ger är en nödvändig förberedelse för elevemas framtid. Eleverna
måste därför få denna ulbUdning även om skolgången inte fullgörs i gmndskolan.
Samhället har ett ansvar för att så sker.

Som jag tidigare berört
har gmndskolan till uppgift att ge eleverna såväl kunskaper och färdigheter som
skolning i övrigt. Det är i princip fråga om sådana kunskaper och färdigheter
som är av gmndläggande betydelse för alla oavsett deras kommande verksamhet. Av
naturliga skäl skall kunskaperna och färdigheterna bilda underlag för i första
hand en verksamhet i det svenska samhället. Vad som skaU läras ut bestäms med
hänsyn till detta. Med skolning i övrigt syftar jag på social träning och pä
tillägnande av de grundläggande värderingar i fråga om demokrati, jämlikhet
m.m. på vilka det svenska samhället bygger.

SEH-kommittén
har som allmän princip föreslagit kravet att en fristående skola för att
skolplikten skall få fullgöras där skall ge väsentligen samma kunskaper och
färdigheter som gmndskolan och även i övrigt väsentligen svara mot gmndskolans
mål.

Även
jag anser att ett krav av det slaget bör gälla. TiU frågan om kravets
formulering i lagtext återkommer jag i specialmotiveringen. Beträffande den
närmare innebörden av kravet viU jag anföra följande. Jag lämnar t. v. åt sidan
sådana särskilda frågor som betydelsen av träning i svenska språket och
undervisningsspråkets roll i detta sammanhang samt hänsynen tUl att vissa
skolpliktiga elevers anknytning till Sverige kan vara tiUfällig.

Vad
gäller kunskaper och färdigheter vill jag lill att börja med för undanröjande
av missförstånd klargöra att det självfallet inte föreligger hinder mot att en
fristående skola t. ex. har ett ämne som saknas i gmndskolan eller i ett visst
ämne ger undervisning upp till en högre nivå än gmndskolan. Vad som från
samhällets sida i dess och elevernas intresse skaU säkerställas är att eleverna
inte går miste om något väsentligt som de skuUe ha fått i grandskolan.

I
läroplanen för gmndskolan (LgrSO) finns timplaner och kursplaner. Det kan inte
krävas att en fristående skola skall fillämpa dessa i vidare mån än som behövs
för att skolan skall kunna förmedla väsentligen samma kunskaper och färdigheter
som gmndskolan.

Jag
vUl erinra om att kursplanerna i Lgr 80 ger en tämligen stor hand-hngsfrihet.
Mål och huvudmoment för de olika ämnena bestäms där efter stadium (låg-, meUan-
resp. högstadium) och inte efter årskurs. Huvudmo-

Prop. 1982/83:1 19

menten
anger vad som måste ingå i skolans undervisning. Till detta obligatoriska
lärostoff hör vad man bmkar kaUa baskunskaper och basfärdigheter. Men för att
elevema skall få tilh-äckliga kunskaper och färdigheter behövs komplement fill
det obligatoriska lärostoffet. Beträffande innehållet i dessa komplement ges
elt stort utrymme för val genom lokala beslut delvis med hänsyn tUl elevernas
egna önskemål.

Kravet
på att den fristående skolans undervisning skall ge väsentligen samma kunskaper
och färdigheter som gmndskolans bör i princip innebära att baskunskaper och
basfärdigheter och det som i övrigt utgör obligatoriskt lärostoff i
grundskolan förmedlas i den fristående skolan. Men det räcker inte med detta.
Liksom elevema i gmndskolan behöver eleverna i den fristående skolan komplement
för att få tillräckliga kunskaper och färdigheter. När det gäller innehållet i
komplementen bör den fristående skolan kunna ha en ännu större frihet än
gmndskolan, men de kunskaper och färdigheter som den fristående skolan ger
måste sammantagna nå väsentligen den nivå som nås i grandskolan. Det bör inte
kunna stäUas krav på att den fristående skolan skall erbjuda elevema samma valmöjligheter
som gmndskolan, även om det är önskvärt. Den fristående skolan med dess
särprägel och begränsningar innebär ett val i sig.

Det
bör vara möjligt att i en fristående skola ge vissa ämnen en mer och andra en
mindre framskjuten ställning än de har i gmndskolan. Förskjutningen får dock
inte bli så stor, att eleverna i vissa ämnen inte når upp till en i jämförelse
med gmndskolan godtagbar standard. Vad gäller frågan om förskjutningar i tiden
i förhåUande till gmndskolan är självfallet det viktigaste att den fristående
skolan som slutresultat av undervisningen under elevemas skolpliktstid ger
väsentligen detsamma som grandskolan efter årskurs 9. Det bör inle vara
uteslutet för en fristående skola att förlägga inlärningen av visst stoff tiU
ett annat stadium än som sker i gmndskolan.

I
likhet med kommittén finner jag det angeläget att de fristående skolorna, när
det gäller sättet att undervisa, har vida möjligheter att söka sig fram på egna
vägar. Gmndskolans undervisning är för övrigt inte låst till någon viss metod.

Som
jag fidigare berört är skolplikten avsedd att tiUföra eleven inle bara
kunskaper och färdigheter. Eleven skall också ges social träning. En fristående
skola behöver inte ha samma arbetssätt som gmndskolan men den måste ge elevema
erfarenheter av att arbeta både på egen hand och i samverkan med andra. Det är
viktigt att elevema får erfarenheter av ett arbetssätt som innebär demokratisk
träning och fostran. En motsvarighet till gmndskolans klassrådsverksamhet kan
vara ett sätt att ge eleverna sådana erfarenheter.

Enligt
mål och riktlinjer i gmndskolans läroplan skall skolans verksamhet präglas av
de gmndläggande värderingar om demokrati, tolerans, jämlikhet m. m. på vilka
det svenska samhället bygger. Skolan skall aktivt och medvetet påverka och
stimulera bam och ungdomar att vilja omfatta vår

Prop.
1982/83:1 20

demokratis
gmndläggande värderingar och låta dessa komma till uttryck i praktisk,
vardaglig handling. Jag anser det självklart att samhället i sitt och elevemas
intresse måste ställa ett motsvarande krav på fristående skolor. För att en
fristående skola skall godkännas för skolpliktens fullgörande måste skolan i
sin undervisning och övriga verksamhet omfatta det svenska samhällets
gmndläggande värderingar och de riktlinjer för fostran och utveckling som anges
i målen för gmndskolan. En fristående skola måste därför utveckla sådana
egenskaper hos eleverna som kan bära upp och förstärka demokratins principer om
tolerans, samverkan och likaberättigande mellan människorna. En fristående
skola bör exempelvis inte godkännas om den inte är beredd att verka för
jämställdhet mellan kvinnor och män. Den kan självfallet inte heller godkännas,
om den vill tillämpa aga eller andra lagstridiga uppfostringsmetoder.
Verksamheten bör inom mycket vida ramar kunna präglas av olika åskådningar och
värderingar, men det finns alltså gränser som samhället bestämt måste hävda.

Att
en fristående skola är präglad av elt speciellt synsätt fär självfallet inte
leda till atl undervisningen ger eleverna en ensidig bild av det som lärs ut.
Skolan måste respektera alt människor i vårt land har skiljaktiga meningar och
värderingar och redovisa dessa. Det måste råda tolerans och öppenhet i skolans
verksamhet och undervisningen måste vara saklig och allsidig.

Givetvis
bör det också stäUas ett krav på atl den fristående skolan har en god omvårdnad
om eleverna och försöker hjälpa dem som har svårigheter. Elevvården bör
emeUertid kunna läggas upp på ett annat sätt än i grundskolan.

Vad
gäller studie- och yrkesorientering anser jag att en fristående skola måste
inrymma insatser i form av såväl personlig vägledning som arbetslivsförberedelse
både i undervisningen och i andra delar av skolans verksamhet. Insatserna bör
i stort kunna tåla en jämförelse med gmndskolan. Jag anser t. ex. att det i
princip skall krävas alt en fristående skola liksom gmndskolan anordnar
praktisk arbetslivsorientering. Omfattningen och utformningen av
arbetslivsorienteringen kan däremot vara en annan än i gmndskolan. Det är
önskvärt att fristående skolor liksom gmndskolan etablerar kontakter med
arbetslivet och samhället i övrigt. Om en fristående skolas egna resurser
befinns otillräckliga bör samverkan mellan skolan och gmndskolans personal vara
naturlig i den mån så kan ske utan kostnad eller olägenhet för del aUmänna
skolväsendet.

De
överväganden som jag nu har redovisat gäller i huvudsak de minimikrav som bör
ställas för att en fristående skola skall godkännas för skolpliktens
fullgörande. Om dessa krav är uppfyllda får skolan utforma sitt program på det
sätt den finner lämpligt. Jag vill i detta sammanhang framhålla det angelägna i
att skolan beaktar de allmänna och övergripande mål som skall vara gemensamma
för alla skolor men som kan komma fill uttryck i verksamheten på olika sätt.
Jag tänker här framför aUt på elever-

Prop.
1982/83:1 21

nas
utveckling tUl fria och självständiga människor, som kan ta ansvar och söka
kunskap för att i samverkan med andra förstå och förbättra sina egna och sina
medmänniskors livsvUlkor. Det är viktigt att varje skola finner sina former för
att ge elevema en sädan utveckling. Samverkan inom skolan har här stor
betydelse, liksom skolans kontakter med hemmen och med det omgivande samhället.
Elevema bör för sin egen utveckling ges en egen roll inte bara när det gäller
samverkan inom skolan utan också i samspelet mellan hem och skola och i skolans
samhällskontakler.

5.3
Särskilda frågor om undervisningen

Jag
har i det föregående angett de fömtsättningar som enligt min mening bör
föreligga för att skolplikten skall kunna fullgöras i fristående skolor. Jag
har därvid angett att fömtsättningarna bör fastställas utifrån en jämförelse
med gmndskolan och varför så bör ske. Jag lämnade öppna sådana särskilda frågor
som betydelsen av träning i svenska språket och undervisningsspråkets roll i
sammanhanget. Jag skall nu behandla dessa frågor. De har betydelse främst för
dem som inte har svenska som modersmål.

Ett
betydande antal av de skolpliktiga elevema i Sverige har elt annat modersmål än
svenska. Det gäUer flera av de barn som tiUhör de inhemska språkliga
minoritetsgmppema samt många av de barn som har invandrat till Sverige eller är
bam till invandrare. Därtill kommer ett antal barn tUl utlänningar som vistas
här i landet för uppdrag som varar endast en kortare fid.

Fram
till slutet av 1960-talet hade det allmänna skolväsendet mycket begränsade
möjligheter att erbjuda bam med annat modersmål än svenska undervisning i och
på modersmålet. Främst tUl följd av detta har ett antal fristående skolor
inrättats av språkliga minoriteter i Sverige. Till de nu existerande skolorna
av detta slag hör de estniska skolorna i Stockholm och Göteborg samt i viss mån
den tyska skolan i Stockholm. I sammanhanget kan också nämnas 1962 års
nomadskolereform som ger bam tiU samer rätt att fullgöra sin skolpUkt i
sameskolan i stäUet för i gmndskolan. Sameskolan är en statlig skolform. Det
kan också nämnas atl några av de nu existerande fristående skolorna med s. k.
konfessionell inriktning har fillkommit som en följd av invandringen till
Sverige, t.ex. S:t Eriks katolska skola och den judiska HiUelskolan.

Frågan
om dessa s. k. minoritetsskolors ställning i det svenska skolväsendet utreddes
av 1964 års utlands- och internatskoleutredning (SOU 1966:55). Regeringens
ställningstagande till utredningens förslag redovisades i 1968 års proposilion
angående undervisning för utlandssvenska bam samt för bam till vissa
minoriteter i Sverige (prop. 1968:67, SU 1968:129, rskr 1968:303). Där angavs
som en aUmän princip att inflyttade språkliga minoriteters bara bör undervisas
tillsammans med övriga barn och inte i särskilda skolor (prop. s. 57). Av
särskilda skäl skulle dock

Prop.
1982/83:1 22

statsbidrag
utgå tiU de estniska skolorna och HiUelskolan. Denna grandläggande princip om
att språkliga minoriteters barn bör undervisas i samma skolor som övriga bam
har på nytt understrakits i 1975 års riktlinjer för invandrar- och
minoritetspolitiken (prop. 1975:26, InU 1975:6, rskr 1975:160). I dessa uttalas
att invandrarbarnen i görligaste män bör erbjudas möjlighet att genom åtgärder
inom det allmänna skolväsendet bevara och utveckla sin språkliga och kulturella
identitet (prop. s. 71 f.).

Genom
de riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken som antogs år 1975 och den
s.k. hemspråksreformen (prop. 1975/76:118, UbU 1975/76:33, rskr 1975/76:391 och
prop. 1976/77:22, UbU 1976/77:10, rskr 1976/77:111) har målet för
undervisningen för bam med annat modersmål än svenska angetts vara att främja
en utveckling tiU aktiv tvåspråkighet. För invandrarbarn och andra som har
annat hemspråk än svenska finns därför inom det allmänna skolväsendet särskUda
möjligheter att erhålla undervisning i eUer få studiehandledning på hemspråket
samt undervisning i svenska som främmande språk. Sedan några år pågår även
försöksverksamhet med jämkade timplaner på grandskolans låg- och mellanstadier
såsom en förberedelse för övergång tUl svenskspråkig undervisning senast på
högstadiet. Försöksverksamheten innebär bl. a. möjligheter att anordna s. k.
hemspråksklasser med undervisningen fiU en början helt bedriven på hemspråket.

Under
senare tid har frågan om undervisningsspråkets roll för bam med annat språk än
svenska som modersmål fått fömyad aktualitet. Röster har höjts för ändringar
inom i första hand det allmänna skolväsendet som går ut på att elevema under
åtminstone hela skolpliktstiden skaU kunna fä i princip all undervisning på
sitt modersmål. DärtUl har krav ställts på atl lärostoffet i större
utsträckning borde spegla förhållandena inom modersmålets kulturområde.
Debatten har i första hand gällt finska bam men även från andra gmpper har
önskemål framförts om åtgärder i denna riktning.

I
direktiven för SEH-kommittén sägs att önskemålen från invandrarhåU om att
invandrarbarnen skall ha möjlighet tUl undervisning i egna skolor har tUlfört
debatten om enskilda skolor ytterligare en dimension som bör övervägas i ett
vidare sammanhang.

SEH-kommittén
konstaterar att det allmänna har ett ansvar för att alla skolpliktiga bam ges
möjlighet tUl en fillfredsställande undervisning. Därför bör, enligt
kommittén, del allmänna skolväsendet inrymma sådana anordningar att
invandrarbarnens särskilda behov i skälig mån kan bli tillgodosedda.
SEH-kommittén redovisar således den principiella uppfattningen att lösningar
på skolpliktiga invandrarbarns utbildningsbehov skall kunna sökas inom
grandskolans ram. Kommittén finner därför inte skäl att för invandrarbarnen
föreslå särskilda regler om skolpliktens fullgörande i fristående skola.
Kommittén utgår från att fristående skolor för att godkännas för skolpliktens
fullgörande skall ge en undervisning som väsenfiigen motsvarar gmndskolans i
enlighet med den princip som nu gäller, vilket

Prop.
1982/83:1 23

enligt
kommittén innebär att den övervägande delen av undervisningen sker på svenska.

Efter
det att SEH-kommittén avslutat sitt arbete i denna del har regeringen ijuli
1981 tiUkaUat en särskild utredare för att behandla invandrarfrågor inom
skolväsendets och vuxenutbildningens område. Utredaren bedriver sitt arbete
under namnet språk- och kulturarvsutredningen (SKU, U 1981:04). I direktiven
anförs att det nu finns några års erfarenhet av de åtgärder som har vidtagits
under 1970-talet beträffande hemspråksundervisningen samtidigt som en
diskussion förts om den fortsatta inriktningen av invandrar- och
minoritetspolitiken. Behov finns av att närmare analysera olika frågor som
aktualiserats på skolområdet och inom vuxenutbildningen med hänsyn tUl målen
för invandrar- och minoritetspolitiken.

I
direktiven anförs vidare bl. a. att konsekvensema av den hitfillsvaran-de
försöksverksamheten med enspråkiga klasser och möjligheterna att genomföra
tvåspråkiga undervisningsformer bör klarläggas. I sammanhanget skaU också
klargöras närmare på vilket sätt de olika motiven för hemspråksundervisningen
kan komma tiU uttryck vad gäller undervisningens organisation. Utredaren bör
vidare överväga vilken benämning som bör användas för de språk som
undervisningen avser. Definitionen av vilka som har behov av och rätt till
olika former av invandramndervisning bör också enligt direktiven preciseras
klarare Uksom även innebörden av aktiv tvåspråkighet i undervisningen. Frågor
om undervisningen för finskspråkiga bara skaU därvid behandlas med förtur.

Ställningstaganden
i frågor av detta slag har inte bara utbildningspolitisk utan även
kulturpolitisk betydelse. Jag vill i detta sammanhang erinra om den år 1980
tiUsatta invandrarpolitiska kommittén (A 1980:04), i vars uppdrag bl.a. ingår
att närmare analysera begreppen etnisk och språklig minoritet och att utreda
frågan om samhällets möjligheter att på längre sikt erbjuda språkliga
minoriteter i Sverige ulbUdning, omsorg och service på deras eget språk.
Kommittén skall även överväga om det är ändamålsenligt att införa samma
stödåtgärder för alla etniska minoriteter utan hänsyn till deras storlek och
särskilda förhåUanden och behov.

I nu
rådande läge vill jag rent allmänt framhålla följande. De förslag som har
framförts i den allmänna debatten med innebörd att annat språk än svenska
genomgående skall kunna vara undervisningsspråk i den obligatoriska skolan
kräver djupgående överväganden. Hithörande frågor kan inte få en varaktig
lösning förrän om några år, när bl. a. resultatet av pågående utredningar
föreligger. Först då blir det möjligt att uttfrån elt vidare perspektiv ta stäUning
tUl hur undervisningen för bam med annat språk än svenska som hemspråk bör
anordnas vare sig det sker inom det allmänna skolväsendet eUer i fristående
skolor. T. v. måste man beträffande svenska språkets roU i undervisningen utgå
från nuvarande förhållanden.

Jag
anser, som jag tidigare har angett, att en grandläggande föratsättning för
godkännande av fristående skolor för skolpliktens fullgörande bör vara

Prop.
1982/83:1 24

att
undervisningen i dessa skolor ger väsentligen samma kunskaper och färdigheter
som grandskolan och även i övrigt väsentligen svarar mot grandskolans mål. I
detta ligger också ett krav pä att de skall ge väsentligen samma färdigheter i
svenska språket som grundskolan. Della gäller både elever med svenska som
modersmål och elever med annat modersmål. Ett syfte med grandskolans
undervisning är att förbereda eleverna för en tiUvaro i det svenska samhället
och ge dem möjligheter att här bedriva fortsatta studier eller inträda i
arbetslivet. Bristfälliga kunskaper i svenska språket ger sämre
utbildningsmöjligheter och sämre möjligheter på arbetsmarknaden.

Mot
denna bakgmnd och med hänsyn till innehållet i grundskolans undervisning anser
jag att tills vidare bör gälla att den övervägande delen av en fristående
skolas undervisning skall ske på svenska. Annars kan skolan enligt min mening
inte anses uppfylla kraven på att ge väsentligen det som gmndskolan förmedlar.
Jag är således inte beredd alt föreslå att skolor som bygger övervägande delen
av sin undervisning på annat språk än svenska skaU få godkännas för
skolpliktens fullgörande utan får i den frågan hänvisa till pågående
utredningar. Som framgår av vad jag anfört bör emellertid vissa inslag i
undervisningen kunna ske pä annat språk än svenska. Mina närmare överväganden
härvidlag utvecklar jag i specialmotiveringen.

Jag
har här talat om fristående skolor som är avsedda för skolpliktiga elever i
allmänhet. Jag övergår nu till att behandla s. k. internationella skolor.

SEH-kommittén
har föreslagit att en sådan frislående skola, som bedriver hela eUer den
övervägande delen av sin undervisning på ett annat språk än svenska, av
regeringen skaU kunna godkännas för fullgörande av skolplikten för barn som
kan antas inle komma att kvarstanna i landet för en längre tid eller som har
andra särskilda skäl att få fuUgöra sin skolplikt i en sådan skola. En
fömtsättning för godkännande föreslås vara att skolans undervisning som helhet
betraktad är likvärdig med gmndskolans.

Genom
läroplanen för gmndskolan och den allmänna förutsättningen för godkännande av
fristående skolor har skolplikten fått sitt innehåll med tanke på dem som
väntas stanna kvar här i landet för överskådlig tid.

Det
finns emellertid barn som är skolpUktiga enligt svensk lag men som har behov av
en internationeUt inriktad undervisning i stället för en till svenska
förhållanden anpassad undervisning. Det gäller främst barn till utländska
medborgare som vistas här i landet för uppdrag under en kortare tid men även
sådana svenska barn som under en slor del av sin uppväxttid är bosatta
utomlands och vistas i hemlandet endast under någon kortare period. För dessa
barn passar en undervisning utformad med hänsyn till svenska förhållanden
mindre väl.

För
dem som är bestämt inställda på att inom något eller nägra få år lämna Sverige,
för gott eller i varje fall för åtskilliga är i utlandet, finns det

Prop.
1982/83:1 25

elt
särskill behov av alt få undervisning efter en läroplan som i väsentliga delar
avviker från den svenska gmndskolans. Det innebär bl. a. att undervisningsspråket
helt eller till övervägande delen kan vara ett annat än svenska. Alltför stor
del av dessa elevers tid kan inte tas upp av inlärning av ett språk som de bara
behöver kunna använda i begränsad utsträckning under ett par tre år.

Det
behov som jag nu beskrivit har tagit sig uttryck i ett antal fristående skolor,
nämligen en engelskspråkig skola i Göleborgs kommun, en engelskspråkig skola i
Danderyds kommun samt en engelskspråkig, en franskspråkig och en tyskspråkig
skola i Stockholms kommun. Undervisningen vid dessa vad jag kallar
internationella skolor bedrivs inte efter svensk läroplan utan efter förebilder
från England, USA, Frankrike och Västtyskland. Bland eleverna finns dels i
Sverige och i utlandet födda barn som är skolphktiga enligt svensk lag i och med
att de är bosatta här i landet, dels bl. a. utländska diplomaters barn som inle
omfattas av skolplikten (jämför prop. 1962:136 s. 78f).

EnUgt
min mening står det helt klart att det för vissa kategorier finns ett behov att
få fullgöra skolplikten genom en skolgång av det slag som de nu befintliga fem
intemationella skolorna erbjuder. Jag tänker här främst på barn till utländska
medborgare som vistas i landet för uppdrag för en kortare tid. Men det finns
också vissa andra bam som har särskild nytta av en sådan internationellt
inriktad undervisning. Det gäller framför allt utlandssvenskars bam som under
en stor del av uppväxttiflen är bosatta utomlands och vistas i Sverige endast
under någon kortare period. Det kan tänkas att även vissa andra bam kan ha särskild
nytta av en sådan internationeUt inriktad undervisning, om de på andra sätt än
genom skolan kan få de kunskaper i svenska språket och om svenska förhållanden
som de behöver och som en intemationeU skola inte kan ge även om den inrymmer
viss undervisning i dessa avseenden.

Jag
anser därför att det i skollagens bestämmelser om skolplikten och godkännande
av fristående skolor för skolpliktens fullgörande skall finnas ett utrymme för
sådana s. k. intemafionella skolor i fall som jag nu har berört. Mina närmare
överväganden därvidlag redovisar jag i specialmofiveringen.

Som
jag strax återkommer till anser jag att det bör ankomma på regeringen att
godkänna internationella skolor för fullgörande av skolplikten.

5.4
Särskilda frågor om godkännande av fristående skola

Som
jag tidigare har redovisat skaU enligt 34 § skollagen i dess nuvarande lydelse
en fristående skola godkännas för skolpliktens fullgörande om två viUkor är
uppfyllda. Enligt det första skaU skolans undervisning till art, omfattning och
aUmän inriktning väsenfiigen motsvara grandskolans. Jag har nyss angett vad som
enligt min mening bör gälla därvidlag i fortsätt-

Prop.
1982/83:1 26

ningen.
Enligt det andra av de nuvarande vUlkoren skall skolan förestås av en person
som äger erforderlig skicklighet för undervisningen och som är väl lämpad att
förestå en skola.

SEH-kommittén
har föreslagit att detta andra villkor skall kvarstå oförändrat.

De
remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga har inte haft några erinringar
mot detta.

Som
jag återkommer till i specialmotiveringen ligger det i det första villkoret med
den nya lydelse som jag föreslär ett krav på att undervisningen bedrivs med
erforderlig skicklighet. I villkoret ligger också ett krav på en i pedagogiskt
hänseende fillfredsställande skolledning. Gmndskolan har rektorer vilka i regel
tidigare har tjänstgjort som lärare. Jag finner emellerfid inte skäl att som
viUkor för godkännande av en fristående skola kräva att skolan skaU ha en
särskilt utsedd föreståndare som själv har kompetens att undervisa i skolan.
Det man viU uppnå med sådana krav bör kunna uppnås på annat sätt. Enligt min
mening behövs alltså ingen motsvarighet tiU det nuvarande andra villkoret i 34
§ skoUagen.

F.n.
gäller att fråga om godkännande av skola enligt 34§ skollagen prövas av
skolstyrelsen i den kommun där skolan är belägen (10§ skollagen).

Av
förarbetena (prop. 1962:136 s. 61) framgår atl skolstyrelsen ansågs vara den
myndighet som lättast och enklast kunde skaffa sig kunskap om underlaget för
prövningen av frågan om godkännande. Behovet av enhetlighet vid bedömningen
ansågs i huvudsak bli tillgodosett genom alt skolstyrelsens beslut kunde
överklagas.

SEH-kommittén
har övervägt möjligheten att låta frågan om godkännande prövas av en central
myndighet. Som gmnd för dessa överväganden anförde kommittén att det är
angeläget att prövning av skola enligt 34 § skollagen sker på ett så enhetligt
sätt som möjligt för hela landet. En sådan enhetlig prövning skulle enligt
kommittén måhända lättast kunna uppnås, om beslutet fattades av central
myndighet. För ett bibehållande av nuvarande ordning talar emeUertid enligt
kommittén bl.a. det faktum att utvecklingen gått mot att kommunema i större
utsträckning än tidigare får fatta beslut beträffande skolverksamheten. Skolstyrelsen
anses också ha de bästa fömtsättningama för att skaffa sig information och
kunskap om underlaget för ett beslut om godkännande av skola enligt 34 §
skollagen. Kommittén har vid en sammanvägning av ohka synpunkter stannat för
uppfattningen att det f. n. inte finns några avgörande skäl för en ändring av
den nuvarande ordningen.

Remissinstanserna
tiUstyrker i allmänhet att skolstyrelsema även fortsättningsvis skall besluta
om godkännande av fristående skola enligt skollagens 34 §. Ett antal länsskolnämnder
anser emellertid att länsskolnämnden, med hänsyn tUl krav på lika behandling
och enhetlig praxis, borde besluta om godkännande av fristående skola efter
hörande av den lokala skolstyrelsen.

Prop.
1982/83:1 27

Jag
anser i likhet med SEH-kommittén att det finns både skäl som talar för att det
är skolstyrelsen som bör fatta beslut om godkännande och skäl som talar för att
den statliga skoladministrationen bör fatta sädana beslut.

Det
är väsenUigt att så långt möjligt säkerställa att lagbestämmelserna om
fömtsättningama för godkännande tillämpas riktigt. En svårighet är att
lagbestämmelserna med nödvändighet bhr allmänt hållna och därför ger ett visst
utrymme för olika tolkningar. Enhefiig bedömning måste emellertid eftersträvas.
Jag vUl i dessa sammanhang påpeka att överklagande blir aktueUt endast när en
framstäUning om godkännande har avslagits. Det går alltså inte att den vägen
rätta tUl fall där ett godkännande har lämnats på otUlräckliga gmnder.

Dessa
förhållanden talar i och för sig närmast för att den stafliga skoladministrationen
bör fatta beslut om godkännande. Skolstyrelserna har emellertid hittills
handlagt dessa frågor och bör kunna göra det även i fortsättningen.
Skolstyrelsen får anses vara den skolmyndighet som har de bästa fömtsättningama
att informera sig om och bedöma de fakfiska förhållandena beträffande en
fristående skola i kommunen. Utvecklingen har vidare gått mot alt kommunerna i
allt större utsträckning fattar beslut rörande skolverksamheten, låt vara att
denna aspekt har mindre betydelse i detta sammanhang där det är fråga om
rättstillämpning och inte om att ge utrymme för en lokal uppfattning. Mot denna
bakgrund anser jag atl övervägande skäl talar för att behålla den nuvarande
ordningen med skolstyrelsen som beslutsmyndighet.

De
besvärsbestämmelser som kommer att gälla fr. o. m. den I juli 1982, om
riksdagen antar regeringens förslag tiU lag om ändring i skollagen enligt prop.
1981/82:167, innebär atl skolstyrelsens beslul i ärenden av det aktuella
slaget kan överklagas hos skolöverstyrelsen och att skolöverstyrelsens beslut
kan överklagas hos regeringen. Jag återkommer fill frågan i specialmotiveringen
men vill redan nu säga att jag inte föreslår någon ändring i denna
instansordning.

Vad
jag hittiUs har anfört om godkännande av fristående skolor avser sådana skolor
i aUmänhet. När det gäUer vad jag kallar internationeUa skolor krävs en
prövning av delvis annan och mer komplicerad natur. I likhet med SEH-kommittén
anser jag därför att prövningen bör ankomma på regeringen.

Som
framgår av min tidigare redovisning gör skollagen i fråga om godkännande
åtskiUnad mellan statsunderstödda och icke statsunderstödda fristående skolor.
Det är endast de icke statsunderstödda skolorna som måste godkännas enligt 34 §
skollagen. För statsunderstödda fristående skolor gäller enligt 33 § skollagen
att skolplikten får fullgöras i sådana skolor enligt bestämmelser som utfärdas
av regeringen eller den myndighet regeringen förordnar. Denna skillnad i fråga
om fömtsättningarna för att skolplikten skall få fullgöras i en viss skola är
av formell art. Enligt min mening bör enhetlighet eftersträvas även i denna
fråga. Jag återkommer fill delta i specialmofiveringen.

Prop. 1982/83:1 28

Den
myndighet som tar ställning till om godkännande skall lämnas bör också vara den
som på förekommen anledning prövar om godkännandet skall återkallas. Jag
behandlar frågor om återkallande av godkännande i specialmotiveringen.

6
Allmänna förutsättningar för statsbidrag till fristående skolor

6.1
Statsbidrag och andra finansieringsformer i nuläget

De
fristående skolorna finansierar i allmänhet sin verksamhet delvis genom
elevavgifter. Dessa är av varierande storlek beroende på kostna-dema och på
vilka övriga finansieringskällor som slår till buds. Stöd frän bl.a. organisationer
och stiftelser som pä elt eller annat sätt har anknytning tUl huvudmannen och
föräldrainsatser av olika slag spelar i vissa fall en stor roll. Dessutom får
en del fristående skolor slöd i olika former frän det allmänna.

Det
kommunala stödet till fristående skolor varierar från kommun lill kommun i
fråga om såväl omfattning som former. Åtskilliga kommuner lämnar bidrag till
läroböcker, skolmålfider och hälsovård, antingen i form av direkt bidrag -
framför allt när det gäller läroböcker - eller på så sätt att eleverna får inta
sina måltider och besöka hälsovården i närmast belägna kommunala skola. Del
förekommer också alt en kommun upplåter lokaler kostnadsfritt. När den
fristående skolan ligger i en annan kommun än elevens hemkommun, lämnar vissa
kommuner bidrag lill skolan motsvarande en del av den interkommunala
ersättning som utgår när barn frän kommunen går i en annan kommuns grundskola.

Vad
gäller statligt stöd vill jag erinra om de principer som uttalades i samband
med tillkomsten av gmndskolan och som jag har redovisat i det föregående. För
externatskolornas del skall det alltså finnas en stark pedagogisk motivering
eller andra liknande särskilda skäl för bidrag. För internatskolorna krävs för
bidrag att skolan tar emot barn lill utlandssvenskar och andra barn som har
behov av skolgång i internatform. 1 fråga om såväl externat- som internatskolor
skaU en prövning göras av riksdagen från fall till fall.

Som
jag nämnt inledningsvis lämnas f.n. statsbidrag till en s.k. riksin-tematskola
och sju andra fristående skolor med undervisning på grundskolnivå. Dessutom
utgår statsbidrag av tillfällig karaktär till ytterligare ett antal skolor.

De
sju fristående skolorna får statsbidrag enligt olika gmnder och på olika
villkor i övrigt.

Tre
av skolorna. Franska skolan i Stockholm, Göteborgs högre samskola och
Lundsbergs skola i Storfors, har förklarats berättigade till statsbidrag
enligt förordningen (1964:137) om statsbidrag tUl vissa privatskolor.

Prop. 1982/83:1 29

Enligt
denna förordning utgår statsbidrag med i princip 60% av ett bidrags-underlag
som omfattar kostnad för avlöning tUl skolledare och lärare. Regeringen kan
dock besluta om högre bidrag och f. n. erhåller de aktuella skoloma täckning
för den största delen av sina kostnader för skolledare och lärare. I och med
att skolorna får statsbidrag enligt den nämnda förordningen omfattas de av
privatskolförordningen (1967:270). Del innebär en ganska ingående reglering
efter mönster från vad som gäller eller har gällt för gmndskolan.

Vad
gäller skolomas särskilda karaktär kan nämnas att Lundsbergs skola är en
intematskola, medan de båda andra har en specieU pedagogisk profil. Franska
skolan lägger tonvikt vid det franska språkel och den franska kulturen och
Göteborgs högre samskola tillämpar montessoripeda-gogik.

De
övriga fyra fristående skolor för skolpliktiga bam som får statsbidrag är de
estniska skolorna i Stockholm och Göteborg samt HiUelskolan i Stockholm och
Kristofferskolan i Stockholm. Statsbidraget för de estniska skoloma och HiUelskolan
har motiverats av bl. a. humanitära skäl. När det gäller Kristofferskolan har
motiveringen varit att det är av värde i pedagogiskt hänseende för det svenska
skolväsendet atl det finns en skola som bygger på den s. k. waldorfpedagogiken.
Till dessa fyra skolor utgår statsbidrag enhgt särskilda förordningar,
nämligen förordningen (SÖ-FS 1978:186) om statsbidrag fill de estniska
skolorna, förordningen (SÖ-FS 1978:175) om statsbidrag fill HiUelskolan i
Stockholm och förordningen (SÖ-FS 1978:174) om statsbidrag tili
Kristofferskolan i Stockholm. Dessa skolor får statsbidrag som täcker nästan
hela normalkostnden för lärare och, såvitt gäller HiUelskolan och
Kristofferskolan, också skolledare.

Som
statsbidrags villkor gäUer för de estniska skolorna bl. a. att de skall följa
en läroplan som skolöverstyrelsen fastställer samt för HiUelskolan och
Kristofferskolan att de skall följa av skolöverstyrelsen fastställda timplaner
och andra föreskrifter.

F.n. lämnas statsbidrag av
tillfällig karaktär fill ytteriigare ett antal fristående skolor. Riksdagen har
för budgetåren 1981/82 och 1982/83 för andra waldorfskolor än Kristofferskolan
anvisat medel som får användas för att täcka skolornas underskott (prop.
1981/82: 25, UbU 1981/82:7, rskr 1981/82:124 och prop. 1981/82:100 bU. 12
p.Dll, UbU 1981/82:17, rskr 1981/82:232). Detta bidrag utgår i avvaktan på
ställningstagande tiU SEH-kommitténs förslag.

6.2
Fristående skolors inverkan på statliga och kommunala kostnader för grundskolan

SEH-kommittén
har i sitt betänkande behandlat fristående skolors inverkan på statliga och
kommunala kostnader för gmndskolan. Jag vill i det följande redovisa hur jag
ser på dessa effekter och redogör först kortfattat för gmndskolans
statsbidragssystem.

Prop.
1982/83:1 30

Kostnaderna
för gmndskolan fördelar sig grovt räknat jämnt mellan staten och kommunerna.
Genom statsbidrag får kommunerna bl.a. den största delen av kostnaden för
skolledare och lärare täckt. Kommunema får i princip själva svara för
kostnadema för skollokaler (nuvarande statsbidrag avvecklas helt vid utgången
av juni 1982), utmstning av dessa, läromedel, skolhälsovård och övrig elevvård,
skolskjutsning och andra verksamheter av pedagogisk och social art.

Sedan
läsåret 1978/79 ger staten bidrag lill den kommunala gmndskolan enligt
förordningen (1978:345) om statsbidrag lill driftkostnader för gmndskolan,
m.m. Därmed infördes ett nytt statsbidragssystem, som innebär att statsbidraget
till kostnader för lärariöner och vissa anordningar beräknas på ett
schabloniserat sätt.

Statsbidraget
består av basresurser och en förstärkningsresurs. Härtill kommer ett
tilläggsbidrag samt särskilda bidrag för speciella ändamål.

Bidrag
till kostnader för lärariöner utgår huvudsakligen i form av basre surser. En
basresurs beräknas i normalfallet för varje påbörjat 25-lal elever såvitt
gäller lågstadiet och för varje påbörjat 30-tal elever såvitt gäller de båda
högre stadierna vid en skolenhet. Länsskolnämnderna beslutar hur många
basresurser som skaU utgå för skolenheterna i kommunerna.

Statsbidraget
tiU basresurserna beräknas med utgångspunkt i dels ett antal veckotimmar,
beroende på bl. a. årskurs, dels ett riksgenomsnittligt fimpris för lärariöner
per stadium. Veckolimpriset utgörs av årskostnaden för en veckotimme i
basresursen och fastställs årligen med hjälp av lönestatistik. För varje
stadium finns i fråga om veckotimpriset fem arvodes-gmpper. Kommunerna fördelas
på dessa gmpper efter den faktiska kostnadens avvikelse från riksgenomsnittet.

Bidrag
tiU kostnader som avser olika insatser för undervisning och andra särskilda
insatser under skoldagen inom grandskolan utgår i form av en
förstärkningsresurs. Förstärkningsresursen har ersatt flertalet tidigare specialdestinerade
bidrag (bl.a. bidragen tiU specialundervisning, resurstimmar och fritt valt
arbete). Förstärkningsresursen utgår med hänsyn till antalet elever i kommunens
grandskola. Statsbidraget till förstärkningsresursen anges i veckotimmar och
beräknas efter ett veckotimpris som är lika för alla stadier och för alla
kommuner.

Med
anledning av riksdagens beslut om studie- och yrkesorientering i grandskola och
gymnasieskola m.m. (prop. 1981/82:15, UbU 1981/82:6, rskr 1981/82:115) kommer
förstärkningsresursen fr. o. m. den Ijuli 1982 atl beräknas med hänsyn till att
den skall inrymma medel för studie- och yrkesorientering i grundskolan och för
s. k. uppföljande verksamhet för dem som efter avslutad grandskola inte
genomgår utbildning eller har arbete.

TUl
kostnader för vikarier i vissa fall och vissa andra anordningar utgår bidrag i form
av tilläggsbidrag beräknat efter en viss procentsats på bidragen tiU
basresurser och förstärkningsresurs. Procentsatsen för redo-

Prop.
1982/83:1 31

visningsåret
1980/81 är 13,2. För senare redovisningsår har procentsats ännu inte
fastställts slutligt.

Utöver
de här nämnda bidragen utgår särskilda bidrag lill vissa andra kostnader, såsom
för skoldirektör, rektor och studierektor, särskild undervisning och
undervisning i hemspråk, samlad skoldag och vissa sodalav-gifter. Fr.o.m. den 1
juli 1982 kommer det också att finnas ett särskilt statsbidrag till lokal
skolutveckling, dvs. personalutbildning och lokalt utvecklingsarbete. En del av
dessa bidrag är i viss mån kopplade liU bl. a. bidragen till basresursema. Det
skuUe föra för långt att här redovisa efter vilka gmnder de särskilda bidragen
framräknas. Jag kommer i mina förslag i det följande att huvudsakUgen uppehålla
mig vid de beräkningsgrander som gäller för basresurserna.

För
de statsbidrag tiU grandskolan som jag här har redovisat gäller sedan den 1
juli 1981 förordningen (1981:449) om minskning av vissa statsbidrag till
kommunal utbildning. Det innebär att bidragen minskas med två procent av de
belopp som annars skuUe ha utgetts.

Skolpliktiga
elever som går i fristående skola minskar elevantalet i den eUer de kommuners
skolor varifrån de kommer. I vilken utsträckning denna minskning även leder
till reducering av berörda kommuners basresurser kan, som SEH-kommittén anför,
inte besvaras generellt. Det har sin grand i sättet att beräkna basresurser.
Eftersom basresurserna utgår per påbörjat 25-tal elever resp. 30-tal elever i
de olika årskursema kan i ett extremfall en enda elevs övergång till fristående
skola innebära att en basresurs försvinner. Å andra sidan kan i andra
extremfall ända upp till 24 resp. 29 elever övergå utan att så sker.
SEH-kommittén har genom olika beräkningar kommit fram tiU att med ungefär
nuvarande omfattning av skolverksamhet i fristående skolor det lika ofta
inträffar att basresursmängden i del kommunala skolväsendet förblir oförändrad
när elever går till fristående skola, som att basresursema minskar och staten
får minskade utgifter. Detta gäller sett över en längre tidsperiod och
sammantaget för de kommuner i vUka fristående skolor finns.

Förstärkningsresursen
är elevrelaterad. När det gäller denna kan därför direkt konstateras att
statens kostnader minskar för varje elev, som lämnar grandskolan och går tiU
fristående skola.

Förstärkningsresursen
skall lUl en del användas tiU insatser för elever med särskilda behov. Det förtjänar
i detta sammanhang att framhållas att det är förhastat att anta att endast
elever utan särskilda behov går i fristående skolor. SEH-kommittén påpekar att
det i Waldorfskolor och flertalet skolor med en arbetsmiljö med konfessioneU
prägel i samma utsträckning som i grandskolan finns elever, som har behov av
särskilda insatser.

Att staten gör en
besparing i fråga om förstärkningsresursen genom att vissa elever går i
fristående skolor utan statsbidrag är aUtså helt klart. I fråga om
basresurserna är statens besparing inte lika lätt atl bedöma. En

Prop. 1982/83:1 32

liten
fristående skola ger i nu aktuellt hänseende inte alltid någon besparing. När
de fristående skolorna är större är det emellertid troligt att besparingar
uppstår. Staten gör även besparingar i fråga om tilläggsbidrag och bidrag tiU
socialavgifter. Härtill kommer vissa andra eventuella besparingar (kostnader
för skolledning, stödundervisning, undervisning i hemspråk m.m.).

Norrköpings
och Södertälje kommuner har i sina remissyttranden visat att omfattningen av de
besparingar som staten gör stämmer väl överens med SEH-kommitténs beräkningar.
Södertälje kommun anger således atl i kommunen befintliga ca 200 elever i
Waldorfskolor innebär en besparing för statsverket med mer än I milj. kr. för
läsåret 1980/81. Jag vill också erinra om vad jag anförde i den proposition som
låg lill gmnd för riksdagens beslut hösten 1981 om ett fillfälligl bidrag till
Waldorfskolor (prop. 1981/82:25 bU.6, UbU 1981/82:7, rskr 1981/82:124). Jag
konstaterade bl. a. att om de I 043 elever som gick i de aktuella
Waldorfskolorna skulle gå över till gmndskolan skulle detta komma atl leda till
ökade statliga och kommunala kostnader. Kostnaden för förstärkningsresursen för
1043 elever skulle i dåvarande löneläge motsvara närmare 3 milj. kr. per år
och basresurserna ungefär lika mycket.

Vad
gäller fristående skolors inverkan på de kommunala kostnaderna för grundskolan
kan konstateras att besparingar kan uppstå för kommunen i första hand
beträffande de rörliga kostnaderna (t. ex. läromedel och skolmåltider). Som
jag tidigare nämnt är det dock vanligt att kommunen på ett eller annat sätt ger
stöd för dessa ändamål i fråga om elever som går i fristående skola.
Beträffande kostnaderna för personal och lokaler i gmndskolan kan inte
besparingar göras, såvida inte så många elever går till fristående skola att
personalbehovet och lokalbehovet minskar. När det gäller bl. a.
skolbyggnadsverksamhet och därmed sammanhängande kostnader måste kommunema
utgå från de långsiktiga behoven. Detta innebär att en kommun kan komma att stå
med delvis outnyttjade lokaler om del visar sig att oväntat många elever går
till fristående skolor och de övertaliga lokalema inte kan användas för annat
ändamål.

6.3
Vissa grundläggande principiella frågor

Enligt
SEH-kommittén bör inle kommunerna åläggas att lämna ekonomiskt stöd fill
fristående skolor. Däremot föreslär kommittén förändringar i fråga om
sialsbidragsgivningen inom ramen för vad kommittén funnit möjligt enligt
direktiven. Enligt kommittén bör flera fristående skolor än nu kunna få bidrag.
Kommittén föreslår att fristående skolor som har en särskild karaktär enligt
något av tre angivna alternativ, bl.a. en speciell pedagogik eller liknande, av
SÖ skall kunna förklaras berättigade lUl ett begränsat statligt stöd. Bidraget
bör enligt kommittén beräknas per elev med utgångspunkt i systemet för
statsbidrag tUl grundskolan, närmare bestämt basresurserna och därpå belöpande
delar av tiUäggsbidrag och

Prop.
1982/83:1 33

bidrag
tiU socialavgifter. Kommittén föreslår för statsbidragsgivningens totala
omfattning t. v. en spärr i form av en elevtalsram om 0,6-0,7% av hela antalet
skolpliktiga bam i landet. Bidrag till fristående skolor bör enligt kommittén
inte få lämnas för flera elever vid sådana skolor än som ryms inom
elevtalsramen. Frågan om fastställande av annat procenttal bör kunna prövas på
nytt om den föreslagna ramen skulle bli fullt utnyttjad.

Vid
remissbehandlingen av kommitténs förslag och i andra sammanhang har på vissa
håll - som kritik mol i första hand nuvarande ordning — uttalats den
principiella uppfattningen att alla fristående skolor i vilka skolplikten får
fullgöras borde få åtminstone statligt bidrag. Till stöd för en sådan
uppfattning har åberopats bl. a. de allmänna principerna om friheter och
rättigheter samt likhet inför lagen som det svenska samhäUet vilar på och som
har kommit till uttryck i regeringsformen. Vidare har åberopats intemationella
konventioner som Sverige har tillträtt och som tillförsäkrar barnen rätt till undervisning
och föräldrarna rätt att ge sina barn en undervisning som står i
överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse och
rätt att för bamen välja fristående skolor som upp-fyUer faststäUda minimikrav.
En del menar att de grandlagsfästa och konventionsbundna rättigheterna blir
illusoriska, om ekonomiskt stöd inte lämnas. Till stöd för uppfattningen att
alla fristående skolor bör få stöd har också åberopats allmänna
rättvisesynpunkter. Frän vissa håll har särskilt framhåUits att det aUmänna bör
ha ett lika stort ekonomiskt ansvar oavsett om eleven går i gmndskolan eller i
en fristående skola och att i vart fall den besparing i kostnadema för
gmndskolan som kan göras om en elev i stället väljer en fristående skola bör
komma denna skola till godo.

Innan
jag redovisar mina närmare överväganden om de allmänna fömtsättningama för
statsbidrag tUl fristående skolor viU jag i korthet kommentera bl. a. de nu
berörda principiella frågoma.

Det förhållandet att
skolplikten får fullgöras i en fristående skola innebär enligt min mening inte
någon juridisk eller moralisk skyldighet för det allmänna att ekonomiskt eller
på annat sätt direkt eller indirekt understödja skolan.

Rätten
att välja en fristående skola sammanhänger med allmänna principer som på ett
eller annat sätt har kommit till uttryck i bl. a. regeringsformen och
internationella konventioner. Av det förhållandet att en rättighet är
gmndlagsfåst eller konventionsbunden följer emellertid inte att det allmänna
skall ha en skyldighet att ge ett särskilt stöd för rättighetens utnyttjande.
Sålunda är yttrandefriheten och tryckfriheten inte förbundna med ekonomiska
förpliktelser för det aUmänna. Det ligger i sakens natur att vissa rättigheter
består i att det allmänna i princip inle får lägga hinder i vägen.

Vad
gäller rätten att välja en fristående skola i stället för gmndskolan är det i
och för sig ofrånkomligt att ett ekonomiskt stöd från det allmänna i vissa fall
kan vara en föratsättning för att en elev skall ha råd att gå i den 3
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 1

Prop.
1982/83:1 34

fristående
skolan och ibland även för att skolan skall kunna bedriva sin verksamhet. Detta
förhållande är emellertid inte tillräckligt för att skapa en rätt till bidrag.
På samma sätt som när det gäller vissa andra rättigheter innebär rätten att
välja fristående skola i princip endasi att det aUmänna inte får ställa upp
omotiverade hinder, såsom t. ex. sakligt ograndade krav för skolans
godkännande.

Jag
vUl i sammanhanget fillägga följande. Rätten alt välja en fristående skola bör
ses främst som ett av flera medel att tillgodose barnets rätt till undervisning
och all rimlig hänsyn tiU föräldramas anspråk på att undervisningen skall vara
förenlig med deras åskådning. Om det allmänna genom sitt skolväsende erbjuder
de bam det gäller en skolgång som måste anses godtagbar för dem från bl. a. nu
berörda synpunkter kan det enligt min mening inte föreligga någon skyldighet
för det allmänna att ge ekonomiskt stöd för en skolgång i en fristående skola
som deras föräldrar av ett eller annat skäl finner bättre. Gmndskolan är avsedd
för alla och är utformad med hänsyn fill detta. Mot den bakgranden måste det
allmännas skyldigheter i princip anses fullgjorda i och med att alla oberoende
av ekonomi kan gå i grandskolan.

Vad
jag här har anfört om att det aUmänna inte har skyldighet att lämna stöd tUl
fristående skolor innebär inte att jag skulle avvisa tanken på att det ändå kan
finnas skäl att lämna bidrag i vissa fall.

För
kommunernas del finner jag inte anledning att överväga införande av någon
skyldighet att understödja fristående skolor. Det bör Uksom hittills få ankomma
på kommunema att inom ramen för gällande kommunalrättsliga regler avgöra i vad
mån bidrag skall lämnas.

Vad
gäUer slafiigl stöd viU jag anföra följande. Såsom framgår av min tidigare
redogörelse får staten totalt sett mindre kostnader för grandskolan om vissa
elever inte utnyttjar sin rätt fill skolgång där utan väljer fristående skolor.
TUl bilden hör att vissa fristående skolor för sitt fortbestånd är beroende av
ekonomiskt stöd i en eller annan form från det aUmänna. Om en sådan skola
upphör kan elevema normalt väntas övergå till gmndskolan och därigenom påverka
kostnaderna för denna.

Detta
förhållande innebär att det finns ett ekonomiskt utrymme som enligt min mening
bör tas tUl vara för att ge bidrag till fristående skolor i den mån det
föreligger skäl för ett sådant stöd. Jag anser emellertid inte att bidrag bör
lämnas utan vidare. Det är sålunda inte självklart att staten skall understödja
varje skola som uppfyller minimikraven för godkännande. Enligt min mening bör
alltså bidrag lämnas efter prövning i varje särskilt fall. Prövningen får
självfaUet inte göras godtyckligt. Den måste ske enligt vissa gmnder. Dessa
måste vara sakligt motiverade och bör enligt min mening bestämmas utifrån
följande principer och allmänna synsätt.

En
naturlig utgångspunkt är att den fristående skolan för att få statsbidrag
skall ha en särskUd prägel och inte vara en ren efterbildning av gmndskolan. I
princip bör för statsbidrag krävas att den fristående skolan

Prop.
1982/83:1 35

genom
andra inslag eller en annan uppläggning av verksamheten är liU allmän nytta
såsom ytterligare erfarenhetsunderlag för eller annat komplement tiU det
aUmänna skolväsendet.

Jag
anser aUtså att enskilda individers intresse av det alternativ som en
fristående skola erbjuder inte ensamt skall vara gmnd för statsbidrag. Del
måste dämtöver finnas ett allmänt intresse av den fristående skolans
verksamhet. Självfallet kan det finnas ett allmänt intresse atl välgrundade
önskemål från enskilda individer i skälig män kan tillgodoses. Jag vill
emeUertid betona att det inte är rimligt att genom statsbidrag skapa ett
omfattande system av fristående skolor vid sidan av gmndskolan, som är avsedd
för alla och utformad för att tillgodose sktftande behov.

Jag
kommer i det följande att med utgångspunkt i kommitténs förslag redovisa efter
vilka kriterier statsbidrag enligt min mening bör kunna lämnas till fristående
skolor.

6.4
SEH-kommitténs förslag till kriterier för statligt stöd

En
av utgångspunkterna för SEH-kommitténs arbete beträffande statligt stöd tUl
fristående skolor har varit riksdagens uttalande år 1976 att det även i
framtiden borde vara möjligt att med statsbidrag starta och driva en skola utanför
det kommunala skolväsendet.

Föredraganden
anförde i direktiven att det enligt hennes mening fanns all anledning att vara
öppen för alt pedagogisk förnyelse även i framtiden skulle kunna ske vid sidan
om det forsknings- och utveckUngsarbete som bedrivs inom den allmänna skolan.
Hon gav därvid uttryck för tanken att försöksverksamhet vid fristående skola
kan vara ett kriterium för att erhålla statsbidrag. Det kunde emellertid enligt
föredraganden finnas skäl att låta även skolor som inte bedriver försöksverksamhet
erhålla statsbidrag. I direktiven angavs vidare att kommitténs överväganden i
vad avsåg statsbidrag inte borde leda fram till att de gmndläggande principema
i skolväsendets uppbyggnad skulle komma att förändras.

Mot
denna bakgmnd och utifrån de kostnadsberäkningar som SEH-kommittén gjort anser
den att det är skäligt att ett begränsat statligt stöd under vissa
fömtsättningar lämnas fill fristående skolor. Stödet bör enligt kommittén inte
utgå generellt utan endast fill skolor som fyller vissa krav. Kommittén
framhåller att som grandläggande föratsättning bör gälla att skolans verksamhet
bedöms vara av värde för det allmänna skolväsendets utveckling.

SEH-kommittén
föreslår tre vUlkor av vilka ett måste vara uppfyllt för att en fristående
skola som är godkänd för fuUgörande av skolplikt enligt svensk lag skall komma
i fråga för slafiigl stöd. Kommittén anser att skolor, som bedriver sin
undervisning enligt ett specieUt pedagogiskt system eller i övrigt genom en
speciell uppläggning av skolans arbete syftar tiU att utveckla och utpröva
utvecklingsfrämjande uppfoslrings- eller om-

Prop.
1982/83:1 36

vårdnadsidéer, bör kunna erhålla statligt stöd. Vidare
anser kommittén att det kan finnas skäl att stödja skolor som bedriver sin
undervisning på annat språk än svenska och som av regeringen godkänts för
skolpliktens fullgörande. Som skäl härför anför kommittén att dessa skolor
fyller etl behov som svårligen kan tillgodoses inom grundskolans ram. Slutligen
anser SEH-kommittén att skola, som har en arbetsmiljö med konfessionell prägel
och som genom sin verksamhet visar att den för praktiskt skolbmk utvecklar
uppfoslrings- eller omvårdnadsidéer som kan bedömas vara av värde för
skolväsendet i dess helhet, skulle kunna komma i åtnjutande av statligt stöd.

Dessa villkor tillstyrks av flertalet remissinstanser.
Några instanser, däribland Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Riksförbundet
Hem och Skola (RHS), Föreningen för alternativa skolor i Sverige, Katolska biskopsämbetet
och Medborgarrättsrörelsen, finner villkoren för snäva och framhåller att det
enda vUlkoret för statligt stöd borde vara att skolan godkänts för skolpliktens
fullgörande. Skolöverstyrelsen (SÖ) avvisar av principiella skäl det andra
villkoret, nämligen att skolan bedriver sin undervisning på annat
undervisningsspråk än svenska, under det att Landsorganisationen i Sverige
(LO) fiUslyrker endast det andra.

Jag har i det föregående redovisat de principer och del
synsätt som enligt min mening bör tjäna som utgångspunkter när villkoren för statsbidrag
bestäms. I del följande kommer jag att frän de utgångspunkterna först behandla
sädana villkor för statligt stöd som SEH-kommittén uppställt och sedan ta upp
frågan om andra alternativa villkor kan vara befogade.

6.5 Skolor med alternativ pedagogik eller liknande

Genom den omfattande decentralisering av beslutanderätten,
som följt av reformen om skolans inre arbete, har det lokala inflytandet ökat
över. hur skolarbetet skall organiseras och hur resurserna skall användas för
atl nåuppsläUda mål.

Jag vill erinra om att lokall utvecklingsarbete, som under
senare år betraktats som det kanske viktigaste instmmentet för utveckling av
utbildningsväsendet, i och för sig inte är något nytt. Det nya ligger främst
däri atl det lokala utvecklingsarbetet numera sker med slörre ekonomisk insats
från såväl statens som kommunens sida. Den nya läroplanen för grundskolan
stärker och vidgar ytterligare friheten till lokala initiativ i utvecklingsarbetet.
Läroplanen skall kompletteras med lokalt utarbetade arbetsplaner. Genom att
skolorna på sä sätt ges ökad frihet atl inom relativt vida ramar forma sin egen
verksamhet ökar betydelsen av ett lokalt utvecklingsarbete. Ett sådant bUr i
själva verket nödvändigt för att nå de uppställda målen.

Det behövs initiativ och handlingsutrymme för att konkret
pröva olika pedagogiska alternativ. Samhället har ett ansvar för all den
allmänna

Prop.
1982/83:1 37

skolan
blir så bra som möjligt för alla barn. För att uppnå detta måste engagerade
människor som lokalt vill förbättra skolan få möjlighet att fillsammans pröva
sina idéer inom ramen för läroplanens mål och riktlinjer. Utrymme för detta
finns enligt min mening i gmndskolan. Jag viU här som exempel hänvisa fill den
verksamhet med montessoripedagogik i gmndskolan som de senasie åren har
startats i flera kommuner och som skett inom ramen för gällande läroplan. Att
möjlighet finns fill sådana anordningar innebär emellertid inte att verksamhet
utanför gmndskolan skulle vara utan värde för det allmänna skolväsendet.

Mer
genomgripande pedagogiska försöksverksamheter vid olika fristående skolor,
t.ex. Olofsskolan i Stockholm pä 1930-talet samt Kristofferskolan i Stockholm
under senare år, har haft betydelse för skoldebatt och skolreformer. Vad sädana
skolor gjort har inte i sin helhet kunnat överföras till vanliga skolor, men
deras arbetsformer har många gånger manat tUl nytänkande eUer fäst
uppmärksamheten på sådana aspekter i skolans verksamhet, som.tidigare kommit i
bakgmnden.

SEH-kommittén
redogör översiktligt för den utvärdering av Kristofferskolan i Stockholm som
SÖ företagit på regeringens uppdrag. Utvärderingen har visat att de lärdomar
som kan vinnas av Kristofferskolan inte omedelbart och enkelt kan omplanteras
till det allmänna skolväsendet. Det kan däremot bli fråga om nyttiggörande på
sikt. Intresset för Kristofferskolan har varit stort från enskilda lärare och
föräldrar, och skolan har i viss utsträckning fungerat som studieobjekt inom
läramtbildningen. Det har framför allt gäUt lösningar i melodiskt hänseende som
skolan utvecklat när det gällt att göra undervisningen i de estetiska ämnena
personlighetsutvecklande samt metodlösningar av intresse för en vidare krets i
fråga om den naturorienterande undervisningen. Ett ökat erfarenhetsutbyte
mellan den allmänna skolan och en fristående skola med viss pedagogisk profil
bör enligt min mening kunna vara till gagn för båda parter. Kristofferskolan är
ett exempel på en fristående skola, vars verksamhet kan tillföra det aUmänna
skolväsendet vissa metodiska erfarenheter.

TUl
skiUnad från vissa remissinstanser som ifrågasätter behovet av fristående
skolor för främjande av alternafiv pedagogik eller liknande delar jag alltså
kommitténs uppfattning att sädan verksamhet i fristående skola kan berika och
vara av värde för det aUmänna skolväsendet. Det intresse och engagemang för
praktisk-pedagogisk förnyelse som enskilda personer visar kan också tillvaratas
på detta sätt. Därför bör en fristående skola på den gmnden kunna få ett
begränsat statligt stöd. Stödet bör kunna utgå till fristående skolor som
bygger på och tillämpar alternafiva pedagogiska teorier och modeller och som
därigenom kan fungera som stimulerande alternafiv till den vanliga skolan. Med
detta jämställer jag verksamhet som har en särskild uppläggning i annat avseende
och som syftar till att i praktiken omsätta en viss altemativ helhetssyn
beträffande utbildning eller fostran. Verksamheten behöver inte i sig ha
karaktär av försöksverksamhet. En prövning får ske från fall till fall.

Prop.
1982/83:1 38

Om
staten finner skäl att stödja en eller flera skolor med ett speciellt
pedagogiskt system är därmed inte givet att alla skolor med samma system skall
få bidrag. Skälet till stödet är ju att verksamheten ger erfarenheter av värde
för det allmänna skolväsendet. Det kan knappast vara ett allmänt intresse att
genom statsbidragsgivning medverka till att en speciell pedagogik får sin
motsvarighet i ett med grandskolan parallellt skolsystem. Om ett tämligen
omfattande intresse visar sig finnas för ett speciellt pedagogiskt system, kan
det dock enligt min mening vara rimligt att i såväl samhällets som enskilda
personers intresse stödja detta pedagogiska system i olika delar av landet.
Bedömningen måste här som annars ske från fall till fall.

Även
om min här redovisade grandsyn ger utrymme för statsbidrag vid främjande av
alternativ pedagogik utanför det allmänna skolväsendet, viU jag starkt betona
att gmndinställningen inle får vara den att alternativ pedagogik i första hand
utvecklas utanför det allmänna skolväsendet. Del kan på sikt innebära en
kraftig utarmning av utvecklingsviljan i gmndskolan om lärare med alternativa
idéer i ökad utsträckning väljer att lämna det allmänna skolväsendet. Den
spridning av nya pedagogiska idéer i gmndskolan som även kommittén
eftersträvar torde fungera bättre om den alternativa pedagogiken utvecklas i
grandskolan än om man måste förlita sig på en överspridning från fristående
skolor till grundskolan. Det är således både önskvärt och angeläget att
pedagogisk försöksverksamhet och pedagogiskt nytänkande finns i gmndskolan. Det
torde vara en fömtsättning för kreativt och utvecklande arbete i skolan över
huvud taget. Som jag anförde tidigare finns också stora förutsättningar för
det.

6.6
Konfessionella skolor

Med
konfessioneUa skolor avser jag vad SEH-kommittén beskriver som skolor med
arbetsmiljö med konfessionell prägel. Kännetecknande för dessa skolor är dels
att de har en religionsundervisning som tiU skiUnad från gmndskolans inte är
neutral utan utgår från en viss bestämd konfession, dels att de ocksä söker
skapa arbetsformer och en arbetsmiljö som är genomsyrade av en bestämd
livshållning som hänger samman med konfessionen.

Enligt
SEH-kommittén är del förhållandet att skolan har en arbetsmiljö med
konfessionell prägel i sig inte skäl nog för alt statsbidrag skall kunna utgå.
För att få bidrag måste en sådan skola enligt kommittén visa att skolan
utvecklar uppfoslrings- och omvårdnadsidéer som kan bedömas vara av värde för
skolväsendel i dess helhet.

De
flesta remissinstansema delar denna uppfattning. Länsskolnämnden i Malmöhus län
finner detta krav så väsentligt att formuleringen ytterligare bör skärpas.
Frikyrkörådet finner kravet alltför vagt. Det finns enligt rådet risk för
godtycke i fillämpningen. Länsskolnämnden i Kalmar län menar att viUkoret i
realiteten torde vara svårt att uppfylla för dessa skolor. De

Prop.
1982/83:1 39

Kristna
Friskolorna själva och Ekebyholmsskolans styrelse reagerar mot att den
konfessioneUa prägeln på en fristånde skola inte ensam skulle utgöra
fillräcklig gmnd för statsbidrag.

Som
utgångspunkt för min syn på konfessionella skolor vill jag understryka att
granden för undervisningen i Sverige är den sammanhåUna, enhetliga grandskolan.
Det allmänna utbildningsbehov som finns i fråga om livsåskådnings- och trosfrågor
bör tillgodoses inom ramen för grundskolans reguljära undervisning, en
uppfattning som också ärkebiskopen och Frikyrkorådet ger uttryck för i sina
remissyttranden.

I
ett pluralistiskt samhälle är det angeläget att det uppväxande släktet i skolan
får en gemensam referensram, samtidigt som olika åsikter fritt skall kunna
bearbetas uttfrån samma grandläggande mänskliga och demokratiska värderingar,
uttryckta i läroplanen. Skolans undervisning i religionskunskap spelar en
betydelsefull roll. Den ger alla elever möjlighet att under sin uppväxt bh
bekanta med den kristna grand på vUken värt lands kultur vilar. Den ger dem
samfidigt möjlighet att bearbeta efiska och livsåskåd-ningsmässiga frågor som
människorna måste kunna ta ställning fill i ett alltmer komplicerat och snabbt
föränderligt samhälle. Enligt min mening ger grandskolans nya läroplan goda
möjligheter att tUlgodose högt ställda anspråk på öppenhet i behandlingen av
frågor som rör religion och livsåskådning, samtidigt som den bereder möjlighet
fill en engagerad undervisning, som kan levandegöra värdet av en religiös
livshållning för elevema.

Vårt
samhälle har tenderat och tenderar fortfarande att bli allt mer pluralisfiskt.
Den allmänna skolan avhåller sig därför från att i konfessio-neUt hänseende
påverka eleverna. Detta innebär självklart inte att den allmänna skolan skall
vara utan värderingar. Det är tvärtom väsentligt att samhäUet genom skolan
bidrar fiU en fostran av bam och ungdom som är baserad på de normer som har
varit av gmndläggande betydelse för uppbyggandet av värt samhälle.

Jag
är medveten om och uppskattar de posifiva insatser som de konfessionella
skolorna gör genom att söka bibringa eleverna en trygg och positiv livssyn
förankrad i en arbetsmiljö med konfessionell prägel. De konfessionella skoloma
har vidare för oroliga och otrygga elever många gånger erbjudit en lugnare
social miljö än gmndskolan. När del gäller undervisning i kristendom och
religionsundervisning över huvud taget är det dock i enlighet med vad jag nyss
har anfört angeläget att sådan undervisning finns och utvecklas i grandskolan i
lika hög grad som i en konfessionell skola. Det vore olyckligt om det synsättet
växte fram, att del huvudsakligen var de konfessionella skolorna som ombesörjde
en kvalilafivi sett god religionsundervisning.

I
de fall föräldrar önskar ge sina barn en fostran i och tUl en viss
trosbekännelse bör krav på medverkan i en sådan fostran ställas på kyrkor och
samfund.

Den
svenska grandskolans undervisning i religionskunskap skall vara

Prop.
1982/83:1 40

saklig
och allsidig. Den ger aUtså utrymme för olika trosbekännelser. Dessutom kan
elever, som inte hör till svenska kyrkan och vilkas föräldrar vill att de skall
fä en av en viss konfession präglad religionsundervisning, befrias från att
delta i gmndskolans undervisning i religionskunskap, om elevema fillhör
trossamfund som fått regeringens Ullstånd att i skolans ställe ombesörja
religionsundervisning. Bestämmelser om sådan befrielse finns i 27 § skollagen.
Ingen behöver aUtså på gmnd av sin uppfattning i religiöst avseende välja en
annan skola än grundskolan.

Jag
har fidigare sagt att om del allmänna genom grundskolan erbjuder bam en
skolgång som måste anses vara godtagbar för dem, kan det inte föreligga någon
skyldighet för det allmänna att ge ekonomiskt stöd för en skolgång i fristående
skola som deras föräldrar av ett eller annat skäl finner bättre. Jag har också
uttryckt den uppfattningen att en fristående skola för att fä statsbidrag inte
skall vara en ren efterbildning av gmndskolan utan genom andra inslag eller
annan uppläggning av verksamheten vara till nytta såsom ytterligare
erfarenhelsunderlag för'eller som komplement i övrigt till det allmänna
skolväsendet.

Mot
denna bakgmnd anser jag atl den omständigheten att en fristående skola står på
konfessioneU grund inte kan utgöra tillräckligt skäl för statsstöd. För att en
konfessionell skola skall kunna erhålla statsbidrag måste skolan enligt min
mening Uksom andra fristående skolor visa att den uppfyller de allmänna villkor
för statligt stöd som jag föreslår.

6.7
S. k. internationella skolor

Jag
har tidigare redogjort för min syn på skolor som bedriver en undervisning med
internationell inriktning, s. k. internationella skolor. Del ligger etl värde i
att kunna erbjuda utländska medborgare, som kortvarigt vistas i landet för
studier eller uppdrag och vilkas barn är skolpliktiga enligt svensk lag, en
skolundervisning för barnen vilken motsvarar hemlandets. Del är angeläget att
utländska forskare, affärsmän m. fl. inte avstår från uppdrag i Sverige av det
skälet att de inte kan ordna en tillfredsställande skolgång för sina bam. För
dessa barn, som beräknas stanna i landet en begränsad tid och som har ett annat
språk än svenska som modersmål, anser jag i likhet med SEH-kommittén att s.k. internationella
skolor fyller ett påtagligt behov som svårligen och inte utan särskilda
kostnadskrävande åtgärder kan tillgodoses inom gmndskolans ram. Internationella
skolor spelar en Uknande roll för kortvarigt hemmavarande utlandssvenskar, som
i vistelselandet haft sina barn i skola med undervisning pä annat språk än
svenska. För dessa svenska elever kan det många gånger vara bättre att
fortsätta resp. avsluta sin skolgång i en skola som har en undervisning som
liknar eller knyter an till den skolundervisning elevema haft i ullandel. Det
ligger därför i samhällets intresse att det finns internationella skolor. Mol
denna bakgrand anser jag i likhet med kommittén att även en sådan skola bör

Prop.
1982/83:1 41

kunna
erhåUa ett begränsat stadigt stöd för sin verksamhet. Enligt kommittén bör
stöd endast utgä för de enligt svensk lag skolpliktiga barnen vid dessa skolor.
Jag delar denna uppfattning.

Jag
utgår från att det även i framtiden kommer att finnas behov av endast ett fåtal
intemafionella skolor. Prövningen av om en sådan skola skaU erhåUa statsbidrag
får, som för fristående skolor av andra slag, ske från fall till faU. Behovet
av bidrag kan t.ex. vara beroende av elevsammansättningen. Som jag återkommer
fill anser jag att det bör ankomma på regeringen att efter yttrande frän SÖ
pröva om en fristående skola skall få statsbidrag.

Jag
har tidigare redovisat finansieringsmöjligheterna för fristående skolor i
aUmänhet. När det gäller internationella skolor bör man enligt min mening kunna
utgå från att visst ekonomiskt stöd i en eller annan form lämnas från t. ex. de
utländska företag och organisafioner som har intresse av att deras
uppdragstagare kan ordna en tillfredsställande skolgång för sina bam under en
kortvarig vistelse här i landet. I fall där statsbidrag lämnas tiU en
intemationeU skola bör det därför utgå med endast tre Qärdedelar av annars
gäUande belopp.

6.8 Skolor
av andra slag

De
två alternativa fömtsättningar för statsbidrag som jag har angett i det
föregående fångar inte upp alla fall där det kan länkas finnas etl allmänt
intresse som motiverar statsbidrag. Fråga huravida en fristående skola skall få
statsbidrag på någon tredje grand bör underställas riksdagen i varje särskilt
fall.

Jag
vUl i detta sammanhang nämna intematskoloraa. Det finns ett behov av sådana
skolor för bam som har utlandssvenska föräldrar, har behov av miljöombyte eller
är från glesbygd och inte kan beredas tillfredsställande inackordering.
Samhället har ett ansvar för atl delta behov fillgodoses. F. n. finns två internatskolor
som tar emot barn i skolpliktig ålder av bl. a. dessa kategorier och som får
statsbidrag. Det är riksintematskolan i Sigtuna och Lundsbergs skola. Båda bör
t. v. få statsbidrag även i fortsättningen. Jag finner inte skäl att f. n.
föreslå att ytterligare intematskolor skall få statsbidrag.

6.9 Skolor
som nu får statsbidrag

Som
jag redovisade inledningsvis finns det f. n. fömtom en riksinternatskola sju
statsunderstödda fristående skolor för skolpliktiga elever. SEH-kommittén har
utgått från att dessa sju skolor skall få statsbidrag i oförändrad omfattning.

Beträffande
samtUga åtta skolor föreligger särskilda omständigheter som vid tidigare
prövning ansetts vara fillräckliga skäl för statsbidrag. I det

Prop.
1982/83:1 42

föregående
har jag angett tre alternativa förulsättningar för statsbidrag, nämligen att
skolan har en särskUd pedagogisk profil eller är en intemationeU skola eUer
att det föreligger andra särskilda omständigheter såsom intematverksamhet.
Enligt min mening bör samfiiga åtta skolor få statsbidrag även i
fortsättningen. Jag menar att man vid bedömningen av om vissa särskilda
omständigheter är tUlräckliga inte helt kan bortse från det faktum att skolan
får statsbidrag sedan många år och bygger sin verksamhet på detta.

Till
frågan om vUka regler som i fortsättningen bör gälla för bidragen till de redan
statsunderstödda skoloma återkommer jag i det följande.

6.10
Beslutsmyndighet

De
nu statsunderstödda fristående skolorna har förklarats berättigade till
statsbidrag genom beslut av regeringen efter ställningstagande av riksdagen i
varje särskilt fall.

Beslut
om att förklara andra fristående skolor berättigade till statsbidrag bör enligt
SEH-kommitténs mening fattas av SÖ.

De
alternativa kriterier som jag har angett för att statsbidrag skall kunna komma
i fråga utgår från det allmännas intresse. Till stöd för flertalet av
framställningarna kommer att åberopas alternativ pedagogik eller liknande. Det
kan ofta bli fråga om svåra bedömningar. Jag anser därför att avgörandet bör
ligga hos regeringen. Det bör sålunda ytterst vara regeringen som gör de
bedömningar för vilka jag redogjort tidigare och som innebär att de
grundläggande principerna i skolväsendets uppbyggnad inte förändras.
Regeringen bör som underlag för sin bedömning ha ett yttrande från SÖ. En
framställning om att en fristående skola skall förklaras berättigad till
statsbidrag bör därför ges in tiU SÖ, som med eget yttrande överlämnar
framställningen till regeringen för beslut.

Som
jag tidigare uttalat bör fråga om statsbidrag till en fristående skola på någon
annan grand än skolans pedagogiska eller internationella inriktning
underställas riksdagen i varje särskilt fall, innan regeringen fattar beslut.

7
Det statliga stödets utformning m. m.

7.1
Kommitténs förslag

I
SEH-kommitténs direktiv angavs att utredningens överväganden i vad avser
statsbidrag inte borde leda fram till att de gmndläggande principerna i
skolväsendets uppbyggnad kom att förändras. Reglerna i ett nytt system fick
inte utformas så att det skulle medföra risk för att det vid sidan om det
allmänna skolväsendet skuUe växa upp ett omfattande system av enskilda skolor.
Grandprincipen för statsbidrag till fristående skola borde vara att

Prop. 1982/83:1 43

det statliga bidraget inte skall utgå med högre belopp än
vad motsvarande skolor i det allmänna skolväsendet kan erhålla.
Statsbidragsbestämmelserna borde vara enkla och lättöverskådliga. Kommittén
borde undersöka möjligheten till schabloniserade bidrag och bl. a. överväga om
det är möjligt att för gmndskoldelen av fristående skola tillämpa någon eller
några av principerna för nu gällande statsbidragsbestämmelser för gmndskolan.

Kommittén redovisar flera olika modeller för statligt
stöd. Samtliga modeller bygger på gmndskolans statsbidragssystem. Enligt den modell
som kommittén förordar skall per redovisningsår för varje elev på lågstadiet
utgå ett bidrag motsvarande 90% av 1/25-dels basresurs och för vaije elev pä
mellan- och högstadierna ett bidrag motsvarande 90% av l/30-dels basresurs. På
dessa bidrag skall beräknas tUläggsbidrag enligl gällande normala procentsats
(13,4% vid tiden för kommitténs förslag) samt bidrag till arbetsgivaravgifter
om 28,9% (procentsatsen bestämd efter förhåUan-dena vid samma tid). Därmed
uppnås enligt kommittén en mindre besparing för staten inom ramen för den
summa utgifter som staten skulle ha haft om eleverna hade gått i gmndskolan.
Kommittén erinrar om att delningsla-len 25 och 30 är avsevärt högre än det
riksgenomsnittliga antalet elever per basresurs och stadium. Det innebär att
den fristående skolan skulle få ett basresursbidrag per elev som är lägre än
normalt. Genom begränsningen fiU 90% av basresursandelen har kommittén
ytterligare markerat en önskvärd nivå på bidraget. I kronor räknat innebär
kommitténs förslag att statsbidrag tiU fristående skola skulle utgå med 3 975
kr. per elev på lågstadiet, 5008 kr. per elev på mellanstadiet och 6862 kr.
per elev pä högstadiet, räknat i samma löneläge som ligger till gmnd för
beräkningarna i budgetpropositionen 1982. Som jämförelse kan nämnas att
statsbidrag tiU gmndskolan uppgår till i genomsnitt ca 10 000 kr. per elev på
lågstadiet, ca 11500 kr. per elev på mellanstadiet och ca 13500kr. per elev på
högstadiet'.

Kommitténs
modell har fillstyrkts av ett stort antal remissinstanser. Länsskolnämnderna i
Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Västernorrlands, Jämtlands och
Norrbottens län, vilka tillstyrker bidragskonstmktionen, anser sig dock inte
kunna ta stäUning fill den föreslagna bidragsnivån. Länsskolnämnden i Göteborgs
och Bohus län vill ha ett annat bidragssystem där bidragen sätts i relation
till förstärkningsresursen. Därigenom skuUe enligt nämnden större enkelhet och
rationaUsering kunna uppnås än med kommitténs förslag. Länsskolnämnden i
Västmanlands län viU ha en enklare bidragsmodell men tillstyrker bidragsnivån.
Några remissinstanser t. ex. Centralorganisationen SACOISR, RHS, Föreningen för
alternativa skolor i Sverige, Svenska Montessoriförbundet och Stiftelsen
Bladins skola vill ha något generösare bidrag. International School of
Stockholm (ISS) föreslår att ett stöd av större omfattning skall utgå tUl de
skolor som undervisar på ett annat språk än svenska med hänsyn till de
besparingar som staten gör såvitt avser hemspråksundervisningen.

' Remissprotokollets siffror för grundskolan har här
ersatts med siffror som grundar sig på mer ingående beräkningar.

Prop. 1982/83:1 44

7.2
Principerna för bidragets konstruktion

Mina
överväganden i det närmast följande avser inte de fristående skolor som redan
är statsunderstödda. TUl frågan om bidragsgivningen till dessa skolor
återkommer jag senare (avsnitt 7.5).

De
principiella utgångspunkter som jag har redovisat i fråga om fömtsättningama
för statsbidrag bör ligga till gmnd även för reglerna om bidragets omfattning
och utformning. Bidragen lill frislående skolor bör enligt min mening vara ett
med hänsyn till det allmännas intresse av verksamheten skäligt stöd.
Utgångspunkten bör alltså inte vara att bidraget skall vara lika stort som
bidraget till gmndskolan.

Utformningen
av bidraget är främst en teknisk fråga. Jag anser att det är naturligt att
välja en modell som utgår från gmndskolans statsbidragssystem. Därigenom bör
vissa administrativa fördelar kunna vinnas.

Både
SEH-kommittén och en del remissinstanser har varit inne på att konstmera en
statsbidragsmodell med hjälp av förstärkningsresursen. Denna utgår med samma
belopp oavsett stadium, nämligen med 2244 kr. per elev räknat i det löneläge
som ligger till grund för beräkningarna i budgetpropositionen 1982. Om
förstärkningsresursen används som stalsbi-dragsmodeU skulle den enligt
kommittén endast ange ett mått på bidraget och inte såsom i grandskolan
förbehållas vissa aktiviteter. Bidraget skulle utgöra ett allmänt driftbidrag.

I
likhet med kommittén anser jag alt statsbidrag i form av allmänt driftbidrag
till en fristående skola skall lämnas med ett visst belopp per elev. Därvid bör
en sä enkel modell som möjligt eftersträvas. Enligl min mening bör vid
bidragets införande fastställas ett visst belopp per elev vUket regeringen för
varje redovisningsår justerar med hänsyn till utvecklingen av kostnadema för
lärare i gmndskolan.

När det gäller storleken
av det belopp som bör fastställas i utgångsläget anser jag att man bör räkna
med förstärkningsresursens belopp per elev. Vidare bör man ta hänsyn till den
genomsnittliga devkostnaden i grundskolan för bl.a. skolledning,
hemspräksundervisning, socialavgifter och pension. Mot denna bakgmnd bör
bidraget per elev fastställas till 5000 kr. räknat i det löneläge som låg till
gmnd för beräkningarna i budgetproposifionen 1982. Som framgår av det följande
är 5000kr. ett utgångsbelopp som bör tjäna som underlag för beräkning av
differentierade belopp. Med denna bidragsnivå kommer elevbidraget samt en viss
besparing att rymmas inom ramen för den summa utgifter staten skulle ha haft om
eleverna gått i gmndskolan.

Bidraget
per elev i en frislående skola bör differentieras. Hänsyn bör tas tiU att
elever i högre årskurser har elt större anlal timmar undervisning per vecka än
elever i lägre årskurser. Hänsyn bör också tas Ull att lärare som undervisar pä
högre stadier normalt har högre lön än lärare som undervisar på lägre stadier.
Därför bör det belopp som bestäms för varje redovisnings-

Prop. 1982/83:1 45

år
differentieras med hjälp av faktorn 0,80 för elever i lågstadieåldern, 0,95 för
elever i meUanstadieåldem och 1,25 för elever i högstadieåldern.

Bidraget
per elev skulle således i det nämnda löneläget bli 4000 kr. per elev i
lågstadieåldern, 4750 kr. per elev i mellanstadieåldern och 6250 kr. per elev i
högstadieåldern.

Som
framgår av vad jag tidigare anfört anser jag att bidrag tUl s.k. intemationella
skolor bör lämnas med endast tre fjärdedelar av de belopp som annars gäller.

Enligt
SEH-kommitténs förslag skulle samtidigt med förklaringen om rätt till
statsbidrag bestämmas det högsta antal elever vid skolan som får läggas lill
gmnd för beräkningen av statsbidraget.

Enligt
min mening bör normalt få inräknas alla elever vid skolan som är skolpliktiga
enligt svensk lag eUer som ännu inte uppnått skolpliktsåldern men som går i
årskurs motsvarande första årskursen i gmndskolan. Det bör dock i samband med
en förklaring om rätt fill statsbidrag kunna faststäUas en annan ram för
bidragsberäkningen om särskilda skäl talar för detta.

7.3
Kvalifikationstid och successivt införande

SEH-kommittén
framhåller att undervisningen i de skolor som skall kunna komma i fråga för
statligt slöd skall vara av god kvalitet. Enligt kommittén krävs för en sådan
bedömning att skolan bedriver sin verksamhet under en viss tid, innan den kan
förklaras berättigad till statligt stöd. Kommittén föreslår därför en
kvalifikationstid om tre år. Den föreslår också att det stafliga stödet efter
dessa tre år skall införas successivt med en årskurs i sänder med början från
den lägsta. Regeringen skall kunna medge undantag från bestämmelserna om
kvalifikationstid och successivt införande av stödet.

Kommitténs
förslag om kvalifikationstid har fillstyrkts av ett stort antal
remissinstanser. Det finns emellertid ocksä remissinstanser som finner kravet
på kvalifikationstid väl hårt, bl.a. länsskolnämnden i Stockholms län. Nämnden
menar atl kravet nästan omöjliggör startandet av nya skolor, såvida inte
mycket höga elevavgifter tas ut. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
tfrågasälter det riktiga i all en sådan bestämmelse införs och Göteborgs kommun
föreslär en ettårig kvalifikafionsfid. LO föreslår att statsstöd får utgå först
när en sammanhållen skolgång har kunnat bedömas.

I
fråga om successivt införande föreslär ISS en kortare utbyggnadstid.
Frikyrkorådet föreslär att statsbidragsberättigad nyinrättad skola efter tre år
skall få bidrag för de fyra första årskurserna vid skolan. I fråga om nu
befinfiiga skolor föreslår rådet att de av dem som verkat i minst fem år bör
kunna få statligt stöd omedelbart för de årskurser som då finns vid skolan.
Föreningen för Waldorfpedagogik i Solna-Sundbyberg har erinringar mot

Prop.
1982/83:1 46

det
successiva införandet av stödet. Antingen bör kvalifikationstiden förkortas
eller också bör skolan kunna få stöd för årskursema 1-4 fr.o.m. del fjärde
verksamhetsåret (= det första bidragsåret) och därefter med en årskurs i taget.

För
egen del anser jag att det behövs en viss inle aUtför kort tid för att en
riktig bedömning skall kunna göras av skolans verksamhet. Regeringen bör därför
normalt inte förklara en skola berättigad till bidrag, om den inte har bedrivit
sin verksamhet i minst tre år.

Vad
gäller frågan om successivt införande får jag anföra följande. En förklaring om
rätt till statsbidrag bör som jag tidigare berört normalt innebära att i
princip aUa elever vid den fristående skolan ingår i bidragsunderlaget. Detta
bör emellertid kunna genomföras successivt. Mot bakgmnd av kravet på treårig
kvalifikafionsfid bör skolan det första bidragsåret kunna få bidrag för fyra
årskurser. Detta bör tillämpas även om skolan, när den första gången får
statsbidrag, har bedrivit sin verksamhet mer än tre år. Bidragsunderlaget bör
sedan kunna byggas ut med en årskurs för varje nytt bidragsår.

7.4
Frågan om elevtalsram

Som
ett led i strävandena att i enlighet med sina direktiv utforma
statsbidragsregler, som inte får till följd atl del vid sidan av det allmänna
skolväsendet växer fram ett omfattande system av fristående skolor, har
SEH-kommittén föreslagit att det sätts en gräns i form av en elevtalsram för
den totala omfattningen av den statsunderstödda fristående skolverksamheten.
Ett begränsat statligt stöd för elever i fristående skolor, i vilka skolplikt
kan fullgöras, bör enligt kommitténs mening tills vidare kunna utgå för uppemot
0,6—0,7% av det totala antalet skolpUktiga bam i riket. Ett fastställande av
den slutliga storleken på elevtalsramen måste föregås av politiska beslut av
regering och riksdag. Frågan om fastställande av annat procenttal bör enligt
kommittén kunna prövas, om den föreslagna ramen skulle bli ianspråktagen.

Remissinstansema
har i denna fråga olika uppfattningar. Förslaget tillstyrks av bl. a.
riksrevisionsverket (RRV), länsskolnämnderna i Stockholms, Kronobergs, Blekinge,
Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Värmlands, Gävleborgs och Norrbottens län.
Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och SACOISR. SÖ och kommunförbundet
tillstyrker också förslaget fömtsatt att ingen omprövning av procenttalet sker.

Bl.
a. flera länsskolnämnder anser att det inte behövs någon elevtalsram, eftersom
de övriga av kommittén uppställda villkoren för statligt stöd utgör
tillräckliga garantier för att tillväxten av fristående skolor inte blir för
stor. Denna uppfattning har bl. a. länsskolnämnderna i Jönköpings, Örebro,
Kalmar, Göteborgs och Bohus och Jämtlands län samt länsstyrelsen i Stockholms
län, SAF, RHS, Riksföreningen för Waldorfpedagogik och

Prop.
1982/83:1 47

fierafristående
skolor. Länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län anser att det är för tidigt
att ta ställning till om någon ram behövs eller ej.

Enligt
mitt förslag i det föregående ankommer det på regeringen att utifrån vissa
angivna principer besluta vUka skolor som skall få bidrag. Regeringen bör
därvid utan någon fastställd elevtalsram kunna se tiU att sialsbidragsgivningen
fill fristående skolor inte får större omfattning än som ligger i det aUmännas
intresse.

7.5
Nu statsunderstödda fristående skolor

SEH-kommittén
behandlar även sialsbidragsgivningen till undervisningen för skolpliktiga vid
följande fristående skolor som i dag får statsbidrag, nämligen Franska skolan i
Stockholm, Lundsbergs skola i Storfors, Göteborgs högre samskola,
Kristofferskolan i Stockholm, HUlelskolan i Slockholm och de två estniska
skolorna i Stockholm och Göteborg. KommUtén föreslår att bidrag skall utgå i
oförändrad omfattning men anpassas till det system som kommittén föreslår för
övriga fristående skolor. Detta föreslås ske bl. a. genom att tilläggsbidrag
enligt särskild procentsats utgår för varje skola. TUläggsbidragsdelen bör
således användas som regulator och kunna faststäUas med olika procentsatser för
de olika skoloma. Det nuvarande statsbidraget fill dessa skolor har per elev
beräknats till ca 14000kr. för Lundsbergs skola och till mellan ca 6500 och
9000 kr för de övriga skolorna.

Förslaget
att statsbidrag skall utgå i oförändrad omfattning till de fristående skolor
som i dag har statsbidrag tillstyrks i princip av remissinstanserna. Flertalet
av dessa uttalar emellertid att på sikt bör eftersträvas ett för samfiiga
fristående skolor gemensamt bidragssystem på likvärdiga villkor. Av de
remissinstanser som företräder de berörda skolorna fillstyrker Kristofferskolan
i Stockholm förslaget. Föreningen Chinuch (HUlelskolan) vill ha ett förbättrat
stöd och Estniska kommittén, som i första hand vill behålla nuvarande system,
fillstyrker förslaget under föratsättning att bidragets omfattning blir
oförändrad.

Jag har i det föregående
(avsnitt 6.9) uttalat atl samtliga nu berörda skolor även i fortsättningen bör
få statsbidrag till sin undervisning för skolpliktiga elever. Med hänsyn fill
att skolorna får statsbidrag av viss storlek sedan många år tillbaka och bygger
sin verksamhet på detta delar jag i princip SEH-kommitléns uppfattning all
bidrag bör lämnas i oförändrad omfattning.

Reglerna
bör emeUertid ändras, så att de ansluter tiU det system som enligt mitt förslag
skall gäUa för ej redan statsunderstödda fristående skolor. För att en
bidragsnivå motsvarande den nuvarande skall uppnås för varje skola bör
bidragsbeloppet per elev kunna vara högre än som följer av det nya systemet.
Bidragsbeloppet per elev bör för varje skola överstiga annars gällande belopp
med så många procentenheter som krävs för att

Prop.
1982/83:1 48

bidragsnivån
skall vara i princip oförändrad om skolan har ungefär samma antal elever som
nu.

Vad
jag nu har anfört bör i huvudsak gälla även för statsbidrag till
riksinlematskolas undervisning för skolpliktiga elever.

Jag
viU betona att bidragsnivån för de nu berörda skolorna beror på de SärskUda
skäl som jag har anfört. Det bör aUlså inte kunna bli tal om att för övriga
skolor som blir berättigade till bidrag höja detta till samma nivå.

För
en del av de skolor som jag nu har behandlat finns det starka samband mellan de
nuvarande stalsbidragsreglerna och andra regler för skoloma, bl.a. bestämmelser
om arbetets anordning och principer för beräkning av underlaget för sådana
tjänster som är statligt reglerade. Jag har i mitt förslag om ändrade
statsbidragsregler utgått från atl också dessa andra regler ändras. Till vissa
särskilda frågor rörande statsbidrag och Ull andra frågor i sammanhanget
ålerkommer jag i del följande (avsnitt 11). Jag vill här endast påpeka alt en
översyn av reglerna om statsbidrag och i övrigt för dessa skolor behövs
oberoende av mina förslag i det föregående.

7.6
Rekvisition och utbetalning

Enligt
mitt förslag är det regeringen som skall pröva vilka fristående skolor som skaU
få statsbidrag för undervisningen av skolpliktiga elever. För det bidrag som
lämnas bör finnas bestämmelser som lägger fast det system som jag har redovisat
i det föregående.

I
fråga om rekvisition och utbetalning av bidrag enligt dessa beslämmelser bör i
princip samma system tillämpas som för bidraget till grundskolan. Huvudmannen
för en skola som har förklarats berättigad lill statsbidrag bör för varje
redovisningsår få ansöka om bidrag hos länsskolnämnden. Det bör vara
länsskolnämnden som beslutar om bidrag enligt bestämmelserna och SÖ som
betalar ut bidraget. Enligl min mening bör ett förskotts-och
slutregleringsförfarande gälla för det nu aktuella bidraget till fristående
skolor.

När det gäller de
fristående skolor som redan är statsunderstödda kan vissa särlösningar vara
motiverade med hänsyn bl. a. till atl vissa av dessa skolor får bidrag även
till sin gymnasiala utbildning. Det kan dä finnas skäl att låta SÖ svara för
hela hanteringen av såväl bidraget till gmndskoldelen som bidraget tiU den
gymnasiala delen. Det bör få ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer att avgöra vilka särlösningar som kan behövas för de nu berörda
fristående skolorna.

8
Vissa ytterligare frågor om statsbidrag

Jag
har i mina överväganden och förslag i det föregående redovisat huvudkriterierna
för att fristående skolor skall kunna fä statsbidrag för sin

Prop.
1982/83:1 49

verksamhet
och hur ett sådant bidrag bör vara utformat. I det följande tar jag upp vissa
särskilda frågor rörande sialsbidragsgivningen. De avser bl. a. vilka
ytterligare villkor som kan behöva stäUas för alt en fristående skola skall
kunna få statsbidrag.

8.1
Särskilda statsbidragsvillkor

Utöver
de grandläggande fömtsättningarna har SEH-kommittén som ytterligare villkor för
statsbidrag föreslagit följande. Skolans verksamhet skall hålla god kvaUtet.
Vid den bedömningen skall hänsyn tas fill den särskilda karaktären hos skolan.
Skolan skall ha minst 25 elever. Elevavgiften skall vara skälig. Det skaU för
behövande finnas möjlighet till nedsättning av eller befrielse från avgiften.
För undervisningen skall finnas tim- och kursplaner. Skolan skall ledas av en
styrelse som beslår av minst fem ledamöter. Om huvudmannen är en sådan juridisk
person som har en styrelse med minst fem ledamöter får denna vara styrelse för
skolan. I annat faU skaU en särskild styrelse utses av huvudmannen.

De
remissinstanser som yttrat sig i dessa frågor tiUstyrker i allmänhet
SEH-kommitténs förslag.

För
egen del vill jag framhålla att regeringen, när den tar ställning fill om en
skola skaU få bidrag eller om bidraget lill en skola skall dras in, självfallet
måste beakta skolans kvalitet. Motiveringen tUl statsbidraget är ju det
aUmännas intresse av verksamheten. Det finns därför inle anledning att särskilt
ange god kvalitet som ett viUkor för statsbidrag.

Även
frågan om minsta antal elever och frågan om skolans organisation kommer in i
bilden på samma sätt. Skolan måste ha ett tillräckligt antal elever och en
tillfredsställande organisation för att kunna erbjuda en från det allmännas
synpunkt intressant verksamhet. Jag kan emellertid inte finna att sådana
allmänna bedömningsgrunder behöver innebära att ett visst lägsta antal elever
eller en viss bestämd organisation bör anges som absolut krav för atl
statsbidrag skaU kunna lämnas.

När
det gäller elevavgifter anser jag alt det är rimligl all det på en skola som
får statsbidrag ställs krav på att elevavgiften är skälig med hänsyn bl. a. tUl
kostnaderna för verksamheten. Det bör få ankomma på regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer atl avgöra hur de närmare villkoren härvidlag skall
utformas.

Jag
anser också att en skola som får statsbidrag i princip skall vara öppen för
alla. En begränsning till viss eUer vissa kategorier måste vara motiverad av
skolans särskilda prägel. Det får anses rimligt att skolan kan kräva att
elevema och deras föräldrar ställer sig positiva till de idéer som bär upp
skolans verksamhet.

Det
bör kunna stäUas del villkoret för statsbidrag, att en läroplan för skolan
skall finnas och vara godkänd av skolmyndighet.

I
övrigt anser jag atl särskilda statsbidragsvillkor bör undvikas. 4 Riksdagen
1982/83. 1 saml. Nr I

Prop.
1982/83:1 50

Vad
jag nu har anfört gäller sädana fristående skolor som inte redan får
statsbidrag till sin undervisning på gmndskolnivå. Beträffande de redan
statsunderstödda skolorna är förhållandena i vissa fall annorlunda. Jag
återkommer tiU dessa skolor i det följande.

8.2
Frågan om resurs för särskilda åtgärder

Fr.o.m.
budgetåret 1981/82 finns på statsbudgeten ett anslag benämnt Särskilda åtgärder
på skolområdet. Ur anslaget bekostas bidrag enligl förordningen (1981:501) om
statsbidrag fill särskilda åtgärder på skolområdet. Bidraget brakar kallas
SÅS-bidrag. SÖ fördelar anslagna medel mellan länsskolnämnderna med
utgångspunkt i det beräknade antalet elever i gmndskolan och gymnasieskolan i
varje län. Länsskolnämnden fördelar sedan medlen mellan sådana kommuner i länet
som på gmnd av särskilda svårigheter inom skolväsendet har behov av extra
statliga bidrag. Medlen fördelas utifrån en helhetsbedömning av skolväsendet i
varje kommun inom länet. I sin bedömning skall länsskolnämnden väga samman
olika faktorer som kan vara kriterier på att kommunen har särskilt behov av
bidrag. Därvid skall hänsyn tas till om andelen handikappade elever är stor.
Kommunen får med vissa begränsningar använda tUldelade medel för de åtgärder
inom gmndskolan eller gymnasieskolan som kommunen finner lämpliga.

De
medel som anslås för detta s. k. SÅS-bidrag motsvaras till viss del av
återföring av en del av den besparing som görs i och med att de allmänna
driftbidragen till gmndskolan och gymnasieskolan sedan budgetåret 1981/82
minskas med två procent. I övrigt ingår bl. a. medel som motsvarar en tidigare
s. k. länsskolnämndsresurs i grandskolans statsbidragssystem och särskilda
bidrag tUl personell assistans i grandskolan samt till tekniska och
organisatoriska stödåtgärder för handikappade elever i gymnasieskolan.

Någon
motsvarighet till SÅS-bidraget finns inte för de nu statsunderstödda
fristående skoloma. Det finns emellertid på anslaget för bidrag till driften av
gymnasieskolor en resurs för tekniska och organisatoriska stödåtgärder för
både handikappade elever inom viss för sådana särskilt anordnad gymnasial
utbildning och handikappade elever i privatskolor som omfattas av
privatskolförordningen.

SEH-kommittén
har föreslagit att elever i fristående skolor skaU ingå i underlaget för
beräkningen av resursen för särskilda åtgärder på skolområdet och att en
fristående skola också skall kunna komma i fråga för bidrag ur resursen. Med
hänsyn till konstraktionen av anslaget och bidraget kan jag inte biträda
kommilténs förslag.

Erforderliga
insatser för fristående skolors elever med särskilda behov bör enligt min
uppfattning kunna komma till stånd med hjälp av det statliga driftbidraget eUer
andra medel som finansierar skolans verksamhel. Delta

gäller
både elever på grandskolnivån och elever på gymnasial nivå. Jag är därför inte
beredd atl föreslå någol särskilt bidrag för ändamålet. Den resursanordning som
enligt vad jag nämnt nu finns för privatskolor som omfattas av
privatskolförordningen bör ocksä slopas.

9
Tillsyn m. m.

9.1
Tillsynsmyndigheter

Enligt
skollagen leds grandskolans verksamhel av kommunens skolstyrelse. Den statliga
skoladministrationen — dvs. SÖ och länsskolnämnderna — har enligt lagen
inseende över bl. a. gmndskolan.

När
det gäller fristående skolor för skolpliktiga elever innehåller skollagen inte
någon uttrycklig föreskrift om att kommunens skolstyrelse skall utöva tillsyn.
Av bestämmelserna i 10 och 34 §§ om att det är skolstyrelsen som prövar fråga
om godkännande av en fristående skola och fråga om återkallande av sådant
godkännande följer emeUertid ell visst tillsynsansvar för skolor som har
godkänts enligt 34§. I fråga om fristående skolor som får statsbidrag och i vilka
skolplikten får fullgöras med stöd av 33 § skoUagen och bestämmelser som avses
där finns inte några allmänna föreskrifter om att kommunens skolstyrelse skall
utöva tillsyn.

Vad
gäller den stadiga skoladministrationens inseende över fristående skolor för
skolplikfiga elever innehåller skollagen endast föreskrifter om
länsskolnämnderna. Enligt 21 § andra stycket skollagen har länsskolnämnden att
öva tiUsyn över undervisningen av skolpliktiga barn i enskilda skolor.

I
förordningen (1965:737) med instmktion för skolöverstyrelsen finns en
föreskrift om att SÖ inom sitt verksamhetsområde har inseende över
undervisningen av skolpUktiga bam och därtUl hörande verksamhet. Någon
motsvarande föreskrift finns inte i förordningen (1981:1371) med instmktion
för den statliga skoladministrationen, som den I juli 1982 ersätter bl. a. den
nyssnämnda förordningen. Beträffande fristående skolor som fär statsbidrag
följer emeUertid av bestämmelsema om bidraget att SÖ skall ha inseende över
dessa skolor eUer ha vissa särskUda uppgifter av konlroUe-rande karaktär.

Enligt
SEH-kommittén bör SÖ och länsskolnämnden ha tillsyn över undervisningen av alla
skolpliktiga elever i frislående skolor. Hämtöver bör skolstyrelsen i kommunen
ha tillsyn över sådan undervisning, oavsett om skolan får statsbidrag eUer
inte. Kommittén har föreslagit att en bestämmelse om skolstyrelsemas tUlsyn
tas in i skollagen.

Remissinstansema
tillstyrker förslaget.

Jag
finner det självklart att undervisningen av skolpUktiga elever i fristå-

Prop.
1982/83:1 52

ende
skolor skall stå under tillsyn av såväl SÖ som länsskolnämnden. Skollagen bör
innehålla uttryckliga bestämmelser om detta. Därför behövs en viss
komplettering av lagens nuvarande bestämmelser.

Som
jag fidigare anfört bör fråga om godkännande av fristående skola och
återkaUande av sådant godkännande prövas av skolstyrelsen beträffande
fristående skolor i allmänhet och av regeringen beträffande s.k.
internationella skolor. Jag delar kommitténs uppfattning att skolstyrelsen i
kommunen bör ha tillsyn över undervisningen för skolplikfiga elever i en
fristående skola, oavsett om det är skolstyrelsen eller regeringen som prövar
frågor om skolans godkännande och oavsett om skolan får statsunderstöd eller
inte. Detta tillsynsansvar bör komma till uttryck genom en särskild bestämmelse
i skollagen.

9.2
Tillsynens innehåll

Vad
till att börja med gäller gmndskolan finns det inle i skollagen nägra närmare
beslämmelser om vad den statliga skoladministrationens tillsyn skall avse och
hur den skall utövas.

I
den nyss nämnda förordningen (1981:1371) med instmktion för den statliga
skoladministrationen finns i 8 och 28 §§ vissa allmänt hållna föreskrifter om
SÖ:s resp. länsskolnämndernas uppgifter i fråga om bl.a. tillsynen över
skolväsendet. Vidare finns i 50-54§§ föreskrifter om besök och inspektioner.
Dessa föreskrifter innebär bl.a. följande. I den statliga skoladministrationens
fillsyn över skolväsendel ingår besök och inspektioner vid skolor och annan
utbildningsverksamhet som står under dess inseende. Ändamålet med besök och
inspektion är i första hand alt ge myndigheten kännedom om verksamheten i dess
huvuddrag och att i direkt kontakt utan att ålägga huvudmännen för utbildningen
nya uppgifter fortlöpande stödja och främja en utveckling och planering av utbildningsverksamheten
i enlighet med skolans mål. Inspektion kan även utgöra led i sädan handläggning
hos SÖ eller hos en länsskolnämnd, som utmynnar i atl myndigheten beslutar alt
påtala att bindande föreskrifter i lag, läroplan eller annan författning inte
följs. Det ankommer på nämnderna att, i första hand genom sina tjänstemän,
sätta sig in i hur skolarbetet bedrivs och att därvid följa undervisningen och
ta del av fömtsättningarna för det lokala arbetet.

Enligt
min mening bör den statliga skoladministrationens tillsyn över undervisningen
av skolpliktiga elever i fristående skolor i princip utgå från det mönster som
gäller för tUlsynen över grandskolan. Självfallet måste dock
tillsynsverksamheten anpassas till de speciella fömtsättningar som gäller för de
fristående skolorna, fömtsättningar som - bl. a. beroende på om statsbidrag
lämnas eller inte - kan variera från skola till skola. Det ligger också i
sakens natur att den statliga skoladministrationens tillsyn över fristående
skolor inte i så stor utsträckning som tillsynen över grund-

Prop.
1982/83:1 53

skolan
får karaktär av rådgivning utan huvudsakligen går ul på att myndig-hetema
håller sig orienterade om verksamheten och förvissar sig om att de föreskrifter
som gäUer för den fristående skolan i fråga följs. De fristående skoloma har ju
tiUkommit för alt verka på egen hand och kan därför inte påräkna rådgivning och
liknande i den omfattning som ges till gmndskolan för vilken den stadiga
skoladministrationen har ett längre gående ansvar.

I
det föregående har jag föreslagit att frågor om godkännande och återkallande
av godkännande med visst undantag i första instans skaU prövas av
skolstyrelsen. Mot den bakgmnden har skolstyrelsen ett särskill ansvar för att
hålla sig informerad om de fristående skolornas verksamhet. Skolstyrelsen kan
följa verksamheten pä nära håll, bl. a. genom besök, och har möjlighet att pä
ett fidigt stadium försöka komma till rätta med eventuella problem.

Skollagen
bör endast innehålla gmndläggande föreskrifter om den statUga skoladministrationens
och den kommunala skolstyrelsens tUlsyn över undervisningen av skolplikliga
elever i frislående skolor. 1 den män det behövs närmare föreskrifter bör dessa
meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

I
de fall där en fristående skola är statsunderstödd omfattar fillsynen frän den
stadiga skoladministrafionens sida flera uppgifter än annars. Myndig-hetema
måste kunna kontrollera att bidraget används för skolans verksamhet och att
andra statsbidragsvillkor följs. Från den fristående skolans synpunkt sett fär
sädan av sialsbidragsgivningen betingad tillsyn karaktär av statsbidragsvUlkor.

9.3
Uppgiftslämnande

.
Skolstyrelsen har ett övergripande ansvar för att skolpliktiga fullgör sin
skolplikt i gmndskolan eller på annat sätt. Mot den bakgrunden finns det vissa
föreskrifter om uppgiftslämnande m.m. beträffande dem som inte fullgör
skolplikten i kommunens gmndskola.

I 2 kap. 12 och 13§§
skolförordningen (1971:235) föreskrivs bl.a. föf jande. Skolstyrelsen skaU se
till att skolpUktiga som är kyrkobokförda i kommunen och inte går i kommunens
gmndskola på annat sätt får föreskriven undervisning. Skolstyrelsen skall föra
erforderliga anteckningar över skolpliktiga. Om någon fullgör sin skolplikt på
annat håll än i hemkommunens gmndskola, skall rektor eller den som annars
förestår undervisningen snarast skriftligen underrätta skolstyrelsen i
hemkommunen dels om intagningen och den årskurs tiU vilken eleven hänförs,
dels vid början av varje läsår om den årskurs eleven fillhör, dels vid avgång
hur elevens skolplikt enligt uppgift skall fullgöras i fortsättningen.

Vid
ändringar av dessa föreskrifter måste uppmärksammas att den nya
regeringsformens stadganden om normgivning innebär att åligganden för
fristående skolor i princip skall föreskrivas i lag.

Prop. 1982/83:1 54

SEH-kommittén
har föreslagit att det i skollagen skaU las in en paragraf om
uppgiftsskyldighet. Om en skolpliktig elev börjar eller slutar vid en
fristående skola skall huvudmannen enligt kommitténs förslag snarast lämna
uppgift om detta till skolstyrelsen i den kommun där eleven är kyrkobokförd.

De
remissinstanser som yttrat sig över detta förslag från kommittén fiUslyrker
förslaget.

För
min del anser jag att de föreskrifter om uppgiftsskyldighet som behövs bör tas
in i skollagen. Jag ansluter mig i princip fill kommitténs förslag.

10
Samverkan fristående skola — det allmänna skolväsendet

Jag
har i det föregående förordat att statsbidrag skall kunna utgå till vissa
fristående skolor. Det gäller huvudsakligen skolor som fillämpar speciella
pedagogiska teorier och modeller. Som motiv angav jag atl sädana alternativa
modeUer kan fömtsättas ge erfarenheter av värde för det allmänna skolväsendet.
Detta värde är beroende av i vilken utsträckning de vunna erfarenheterna tas
till vara där.

Frågan
om att sprida och utnyttja erfarenheter från pedagogiskt utveckUngsarbete har
relativt nyligen behandlats av riksdagen med anledning av proposifionen (prop.
1980/81:97) om skolforskning och personalutveckling (UbU 1980/81:37, rskr
1980/81:385). Riksdagsbeslutet innebär att ansvar och resurser för
skolutveckling i stor utsträckning decentraliseras fill lokal nivå. Ansvaret
för atl erfarenheterna från utvecklingsarbetet las tiU vara och sprids har
lagts på den statliga skoladministrationen. Länsskolnämn-dema har här en
särskilt viktig roU på gmnd av sin närhet tUl skolverksamheten. Merparten av
del pedagogiska utvecklingsarbetet sker inom del allmänna skolväsendet.
Generella förändringar i skolverksamheten har ofta sitt ursprang i lokala
initiafiv och utveckhngsidéer. Som sfimulans för sådana inifiativ ställs fr. o.
m. läsåret 1982/83 särskilda medel för lokal skolutveckling tUl
skolstyrelsernas förfogande. Också länsskolnämnderna har sådana medel som stöd
för lokala och regionala initiativ.

Även
utanför det allmänna skolväsendet - i fristående skolor - bedrivs enligt min
mening viktigt pedagogiskt utvecklingsarbete. Det är angeläget att det tas tiU
vara och kommer det allmänna skolväsendet till godo. Enligt SEH-kommitténs mening
bör därför samverkan etableras mellan lärare i grandskolan och lärare i
fristående skolor. Som exempel på samverkans-former nämner kommittén
studiebesök, studiedagar och fortbildning. Kommittén nämner också gemensamma
projekt och utvärdering som former för att ta till vara erfarenheter i
fristående skolor. Initiativ av detta slag har hilfills tagits i mycket
begränsad omfattning.

Jag
har för min del funnit att ansträngningarna för att ta till vara del

Prop. 1982/83:1 55

utvecklingsarbete
som bedrivs i vissa fristående skolor måste intensifieras. Det kan ske på såväl
central som regional och lokal nivå t. ex. i de former som SEH-kommittén nämnt.
Statliga medel bör, inom ramen för redan faststäUda regler, kunna användas för
olika aktiviteter i vUka en fristående skola medverkar. På alla nivåer bör
därför enligt min mening ansträngningar göras för att i olika former ta vara
på de erfarenheter som görs i fristående skolor. Jag tänker här särskUt på de
skolor vilka befunnits vara så intressanta från samhällets synpunkt att de
beviljats statsbidrag för verksamheten.

Länsskolnämnderna
har genom sitt geografiskt begränsade arbetsområde och sitt allmänna
liUsynsansvar särskilda möjligheter att ta de initiativ i detta avseende jag
anser bör komma till stånd. Det kan fill en början gälla att skapa de kontakter
som behövs för att samverkan skall komma i gång. Sedan kontakterna etablerats
bör nämnderna enligt min mening kunna inidera projekt och andra former för
samverkan. Gemensamma projekt kan behöva ekonomiskt stöd. Nämnderna kan för
sådana ändamål använda egna medel men bör också enligt min mening sfimulera
skolstyrelserna att använda sina medel för lokal skolutveckling för olika
former av samverkan grandskola — fristående skola. Länsskolnämnderna har - i
likhet med vad som gäller för annat utvecklingsarbete -ansvar för att gjorda
erfarenheter förs vidare tUl SÖ.

SÖ
har ä sin sida det övergripande ansvaret för skolutvecklingen i landet i sin
helhet. Det innebär enligt min mening att det ankommer pä SÖ att ta sådana
initiafiv att de intentioner jag här angett förverkligas. Jag delar
SEH-kommitténs uppfattning att SÖ också bör kunna använda egna medel för
centrala projekt beträffande verksamheten i fristående skolor. Jag anser för
min del att SÖ:s eget engagemang är särskilt angeläget när det gäller
utvärdering av verksamhet i fristående skolor. En central utvärdering skulle
utgöra en viktig komplettering tiU de erfarenheter som görs i regionala och
lokala projekt i avsikt att ta till vara pedagogiska idéer för det allmänna
skolväsendets behov. Sådan utvärdering - som givetvis bör utföras i nära
samverkan med den fristående skolan - kan emellertid också bidra till att
utveckla den fristående skolans verksamhet.

Eftersom
mina förslag i det föregående i princip begränsar sig till fristående skolors
undervisning på gmndskolnivå har jag här talat om samverkan med gmndskolan.
Vad jag har anfört i detta sammanhang har emeUertid i huvudsak giltighet även
för samverkan mellan frislående skolor och det allmänna skolväsendet
beträffande utbildning på gymnasial nivå.

11
Vissa frågor beträffande nu statsunderstödda fristående skolor

TUl
de fristående skolor som i dag är statsunderstödda hör bl. a. privatskolor som
omfattas av privatskolförordningen (1967:270) och som i det

Prop.
1982/83:1 56

följande
kallas privatskolorna, riksinternatskolorna, Kristofferskolan, HUlelskolan, de
estniska skolorna samt Bergsskolan i FUipstad.

För
dessa skolor gäller ett i flertalet fall omfattande regelsystem, som delvis
knyter an lill gmndskolan och gymnasieskolan. Reglerna avser såväl statsbidrag
som därmed oftast på ett eller annat sätt sammanhängande organisatoriska
frågor. I slor utsträckning rör det sig om bestämmelser motsvarande dem som
gäUde för grundskolan och gymnasieskolan före den 1 juli 1978. En översikt av
gällande regler för de aktuella skoloma bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 5.

För
grandskolan och gymnasieskolan har under de senaste åren beslutals en rad
förändringar. Som exempel kan nämnas reformeringen av skolans inre arbete
(SIA-reformen) och den nya läroplanen för grandskolan (Lgr 80).

Mol
bakgmnd av dessa förändringar och mina förslag i det föregående bör
regelsystemen för de nämnda fristående skolorna ses över i enlighet med vad som
fömtsälts i budgetpropositionen 1982 (prop. 1981/82:100 bil. 12 s. 226). En
anpassning av reglerna lill vad som gäller för gmndskolan och gymnasieskolan
bör genomföras den I juli 1983. Jag kommer i det följande att lämna förslag om
sädana ändringar.

En
del regelförändringar genomförs redan läsåret 1982/83 som en följd av andra
riksdagsbeslut. Ändringarna rör bl.a. läromedel (prop. 1981/82:51, UbU
1981/82:8, rskr 1981/82:127) vid privatskolorna, riksinternatskolorna och
Bergsskolan i Filipstad, tjänster och besvärsbestämmelser (prop. 1980/81:107,
UbU 1980/81:38, rskr 1980/81:395) i fråga om privatskoloma,
riksinternatskolorna och Bergsskolan samt limplanerna och användningen av
underlaget för lärartimmar på gymnasieskolnivån (prop. 1981/82:14, UbU
1981/82:5, rskr 1981/82:112) vid privatskolorna och riksinternalskoloma.

Som
jag tidigare nämnt fortsätter SEH-kommittén sitt arbete med fristående skolor
för inte längre skolpliktiga elever. Jag har erfarit atl ett betänkande kan
väntas till årsskiftet 1982/83. Mina förslag i det följande rörande sådana
skolor gäller frågor i vilka kommittén inte kan väntas lämna förslag och avser
ändringar som enligt min mening bör genomföras oberoende av resultatet av
kommitténs arbete.

Undervisningen
på grundskolnivå och statsbidraget till denna undervisning

Enligt
nu gällande föreskrifter skall privatskolorna och riksinternalskoloma tiUämpa
1969 års läroplan för gmndskolan (Lgr 69), om inle regeringen på ansökan av
skolans styrelse bestämmer annat.

Den
nya läroplanen för gmndskolan (Lgr 80) skall med vissa övergångs-anordningar
tiUämpas i sin helhet i samtliga årskurser i kommunernas gmndskolor fr. o. m.
läsåret 1982/83.

Enligt
riksdagens beslut (prop. 1981/82:100 bU. 12, UbU 1981/82:18,

Prop. 1982/83:1 57

rskr
1981/82:233) skall privatskola och riksinternatskola läsåret 1982/83 övergå tUl
Lgr 80 i de delar som är möjliga inom ramen för gäUande föreskrifter om
organisation och statsbidrag. Detta innebär att de i princip skall tiUämpa mål
och riktlinjer samt huvuddelen av kursplanema men övergångsvis däremot inte
timplanerna.

Jag
föreslår att privatskola och riksintemalskola fr. o. m. läsåret 1983/84 för
grandskolnivån skall tillämpa Lgr 80 i dess helhet med de övergångsanordningar
och undantag i övrigt som kan visa sig erforderliga. Liksom i fråga om Lgr 69
bör regeringen kunna besluta om undantag för en viss skola på ansökan av
skolans styrelse.

Enligt
det nu gällande systemet ligger beträffande privatskolorna före-skriftema om
klass- och grappindelningen tillsammans med timplanerna till grand för
timunderlaget för lärartjänster och därmed för statsbidrag till lärarlönema. F.
n. fastställer SÖ antalet statsbidragsgmndande klasser i varje årskurs på
grandskolnivå. Detsamma gäller riksinternatskolas grundskola.

Jag
har i det föregående redovisat mitt förslag till nytt statsbidragssystem för
fristående skolor. Jag angav därvid att detta system bör lillämpas även för
sialsbidragsgivningen till undervisningen på gmndskolnivå bl. a. vid
privatskola och riksinternatskola men med en justering som innebär att skoloma
får lika stort statsbidrag som i dag om de har ungefär samma anlal elever som
för närvarande. Jag vill här tillägga att samordning måste ske med
bidragssystemet för skolornas undervisning på gymnasial nivå. Jag tänker här
t.ex. på statsbidraget för rektor. Det finns för privatskolorna och
riksinternalskoloma också vissa bidrag för särskilda ändamål såsom avlöning av
elevhemsföreståndare och skolhälsovård. Dessa separata bidrag bör t. v. få
behållas. Om det visar sig lämpligt bör de delar som hänför sig tUl
verksamheten på grandskolnivå byggas in i det nya bidragssystemet.

Reglerna
om arbetets anordning vid privatskolor och riksinteraatskolor måste anpassas
tUl Lgr 80 och det nya statsbidragssystemet. Del bör finnas utrymme för vissa
skiUnader i förhåUande till föreskrifterna för kommunernas grandskolor. Jag
föreslår en övergång lill det fria system i fråga om klasser och gmpper som
gäller för kommunemas grandskolor. I stäUet för att som nu fastställa antalet
statsbidragsgrandande klasser i varje årskurs på gmndskolnivån får SÖ
fastställa vilket antal elever i varje årskurs som får ligga till grand för
beräkningen av bidraget.

Privatskola
och riksintemalskola bör Uksom kommunemas gmndskolor kunna införa samlad
skoldag, men något särskilt statsbidrag bör i så fall inte lämnas.

Även
i fråga om prakfisk arbetslivsorientering (s. k. prao) bör i princip samma
regler gäUa som för gmndskolan.

Vid
privatskoloma och riksinteraatskolorna finns f. n. statligt reglerade tjänster
för lärare och skolledare. Reglema om underlag för lärartjänster

Prop.
1982/83:1 58

vid
privatskolorna och riksintematskolorna måste emellertid anpassas till de
förändringar som följer av det föreslagna nya statsbidragssystemet. Jag avser
att återkomma fill regeringen i denna fråga. Jag vill i sammanhanget tillfoga
att jag inte är beredd atl föreslå statligt reglerade tjänster vid skolor där
det inte redan finns sådana tjänster.

Vid Kristofferskolan,
HUlelskolan och de estniska skoloma bygger de nuvarande reglerna för
statsbidrag på att bidragsunderlag fastställs på gmndval av en organisafion,
som följer av nuvarande läroplaner och principer för klassindelning. Det av
mig föreslagna nya statsbidragssystemet avses gälla även för dessa skolor med
viss justering som fiUförsäkrar bibehållen bidragsnivä. Det nya systemet bör få
fill följd att SÖ fastställer det antal elever på varje stadium på
gmndskolnivån som får ligga till gmnd för beräkningen av bidraget. Beträffande
övriga regler för dessa skolor kan vissa mindre ändringar behöva göras.

AUmänt
driftbidrag tUl den gymnasiala nivån

Det
förändrade statsbidragssystem som jag föreslagit omfattar endast
gmndskolstadiet. För gymnasieundervisningen vid privatskolorna och
riksinlematskoloma bör fills vidare samma statsbidragsregler gälla som f n.

För
Kristofferskolans årskurser 10-12, i vilka ges undervisning på gymnasial nivå,
har SEH-kommittén föreslagit att statsbidrag skall beräknas på samma sätt som
för årskurs 9 vid skolan. Jag får hänvisa till mitt förslag om hur statsbidrag
skaU beräknas för motsvarigheten till grandskolans högstadium vid bl.a.
Kristofferskolan. Bidraget för årskurserna 10-12 bör beräknas på i princip
samma sätt.

Vissa
särskUda statsbidrag

Enligt
gällande föreskrifter för riksinlematskoloma lämnas statsbidrag till kostnader
för stödundervisning i svenska för svenska elever som kommer från utländska
skolor inom en ram av 0,85 lärarveckotimmar per deltagande elev och läsår. Jag
anser att detta bör gälla även i fortsättningen. Det är alltså fråga om en särkild
resurs vid sidan av del allmänna timunderlaget för lärartjänstgöring i
riksinternalskoloraas grand- och gymnasieskolor.

Riksdagens
beslut om studier och yrkesorientering i grandskola och gymnasieskola m. m.
(prop. 1981/82:15, UbU 1981/82:6, rskr 1981/82:115) gäller i vissa delar även
privatskolorna och riksinternatskolorna. Vad gäller statsbidrag till dessa
skolors syo föreligger beslut endasi för budgetåret 1982/83. Enligt riksdagens
beslut (prop. 1981/82:100 bil. 12 s. 333 och 337, UbU 1981/82:18, rskr
1981/82:233) kommer SÖ att för ändamålet få disponera 142000 kr. för fördelning
mellan privatskolorna och 100000 kr. för fördelning meUan riksinternatskolorna
med hänsyn till varje skolas antal elever på olika nivåer, varefter varje skola
får bestämma hur tilldelat belopp skall användas för syoinsatser.

Prop.
1982/83:1 59

Beträffande
statsbidrag för syoinsatser vid privatskolorna och riksinternalskoloma avser
jag att återkomma med förslag som kan föreläggas riksdagen i
budgetpropositionen 1983.

Enligt
särskilda förordningar lämnas statsbidrag för pedagogisk stödpersonal vid
riksintematskolorna och Bergsskolan i Filipstad. För bidraget gäller ett
invecklat system som tidigare var gemensamt för kommunernas gymnasieskolor och
riksinternatskolorna samt Bergsskolan, men som nu inte längre gäller för
kommunernas gymnasieskolor. Systemet bör förenklas. Enligt min mening bör det
belopp som varje skola tilldelas för budgetåret 1982/83 fä gälla även för
senare budgetår efter justering med hänsyn tiU kostnadsutvecklingen. En
föratsättning är att skolan för sin gymnasiala utbildning i stort sett behåller
hittillsvarande organisation i fråga om studievägar och klasser.

Studievägar
och elevplatser i den gymnasiala utbildningen

För
kommunernas och landstingskommunernas gymnasieskolor kommer en ny
planeringsordning att införas för tiden fr.om. den I juli 1983. Föreskrifter om
gymnasieskolans planering finns i förordningen (1982:171) om elevplatser i
gymnasieskolan. Del nya systemet innebär bl.a. all en treårsplanering införs
och att länsskolnämnderna i stor utsträckning blir beslutande myndighet i
stället för SÖ.

Vad
gäller privatskolomas gymnasieskola föreskrivs i privatskolförordningen att
varje privatskola skall omfatta de studievägar som regeringen bestämmer. I
förordningen om riksinternatskolor föreskrivs att varje sädan skola omfattar de
studievägar som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, SÖ
bestämmer. Enligt föreskrifter i regleringsbrev fastställer SÖ för
privatskoloma och riksinternalskoloma antalet statsbidragsgmndande klasser av
årskurs 1 i utbildningar motsvarande de två- och treåriga linjerna i
gymnasieskolan.

Enligt
min mening bör den nu beskrivna ordningen kunna gälla även i fortsättningen.

Intagningsplatsema
vid riksinternalskoloma och Bergsskolan i Filipstad räknas f. n. av frän den
totala ram som fastställs för elevplatser i kommunala gymnasieskolor enligt
det nu gällande planeringssystemet.

Frågan
huravida ramarna för elevplatserna i kommunemas gymnasieskolor i det nya
planeringssystemet skall bestämmas på det sättet alt de inkluderar platser för
riksintematskolorna och Bergsskolan i Filipstad eller om sådana platser skall
ges en egen ram är av teknisk natur och bör behandlas i samband med att ramama
bestäms. Jag ser inte anledning att nu gå in på den frågan.

Konferenser
m. m.

Enligt
nuvarande föreskrifter skall bestämmelserna om kollegier och konferenser m. m.
i 3 kap. skotförordningen i dess lydelse vid utgången av

Prop.
1982/83:1 60

juni
1978 gälla för privatskolorna och riksinternatskolorna i tillämpliga delar.
Likartade föreskrifter finns för Bergsskolan i Filipstad.

Nuvarande
ordning innebär bl. a. följande skillnader i förhållande lill systemet för
kommunernas grundskolor och gymnasieskolor. Del syslem för elev- och föräldrainflytande
som har fastlagts i 2a och 2b kap. skolförordningen saknar motsvarighet för
privatskolorna, riksinternatskolorna och Bergsskolan i Filipstad. I dessa
skolor finns kollegium i stället för personalkonferens. Arbetsenhelskonferenser
saknas (det finns inga föreskrifter om arbetsenheter i privatskolas och
riksinternatskolas gmndskola). Ämneskonferenser är obligatoriska i
privatskolorna, riksinternalskoloma och Bergsskolan i Filipstad. Klassråd
saknas i dessa skolor. Särskilda sammankomster om syo är obligatoriska i
privatskolorna och riksinternatskolorna. Det finns föreskrifter om alt
biblioteksnämnd kan inrättas vid privatskolorna och riksinternatskolorna.
Elevvårdskonferenser saknas såsom särskild konferens i privatskolorna,
riksinternatskolorna och Bergsskolan i FUipstad. För en privatskola eller
riksintemalskola med gymnasie-skolulbildning och Bergsskolan i Filipstad är
samarbetsnämnd ett obligatoriskt organ. Samarbetsnämnden avgör frågor om
avstängning och förvisning av elev från skolans gymnasieskola. I övrigt är
samarbetsnämnden ett rådgivande organ, liksom i kommunernas gymnasieskolor. Det
finns föreskrifter om elevmedverkan i olika organ vid de berörda skolorna, men
dessa föreskrifter avser endast elever pä den gymnasiala nivån och endast
klasskonferenser, ämneskonferenser och samarbetsnämnder.

Vissa
skäl kan tala för att man för privatskolorna, riksinternatskolorna och
Bergsskolan i Filipstad har ett enklare system än del som gäller för del
allmänna skolväsendet. Jag vill i sammanhanget också erinra om att skolförfatlningsutredningen
i april 1982 har lagt fram delbetänkandet (DsU 1982:5) Konferenser i skolan.
Betänkandet innehåller förslag till ändringar i konferenssystemet för i första
hand det allmänna skolväsendet. Ändringarna innebär bl. a. förenklingar.
Belänkandet remissbehandlas f. n.

Jag
anser alt samarbetsnämndernas befattning med frågor om avstängning och
förvisning bör upphöra. Sådana frågor bör handhas av skolans styrelse på samma
sätt som gäller inom det allmänna skolväsendet.

I
reglerna för konferenser bör för privatskolorna och riksinternalskoloma göras
endast sådana ändringar som är en naturlig följd av övergången fill Lgr 80. Det
bör ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att avgöra
vilka ändringar som är lämpliga. I övrigt föreslär jag inga ändringar i
reglerna för konferenser vid privatskolorna, riksinternalskoloma och
Bergsskolan i Filipstad i avvaktan på ställningstagande fill
skolförfaltningsutredningens förslag.

Prop.
1982/83:1 61

12
Vissa frågor beträffande specialskolan och sameskolan

Även
för de stathga skolformema specialskolan och sameskolan behövs en viss översyn
av regelsystemen i enlighet med vad som fömtsälts i budgetpropositionen 1982
(prop. 1981/82:100 bU. 12 s. 226).

Nuvarande
förhållanden i korthet

För
bam som på gmnd av synskada eller dövhet eller hörsel- eller talskada inte kan
följa undervisningen i gmndskolan finns en särskild skolform, nämligen
specialskolan, som staten är huvudman för. De gmndläggande bestämmelserna om
specialskolan finns i skollagen. Närmare föreskrifter finns i
specialskolförordningen (1965:478). Regleringen för specialskolan bygger i
princip på regleringen för grandskolan. Vissa skiUnader är nödvändiga med
hänsyn bl. a. till elevemas handikapp och det förhåUandet att skolformen är
statUg.

Sameskolan
är en statlig skolform i vilken samers barn och, om särskilda skäl föreligger,
även andra bam fär fullgöra skolplikten. Föreskrifter om sameskolan finns i
sameskolförordningen (1967:216). Regleringen för sameskolan bygger i princip
på regleringen för gmndskolan. Vissa skUlnader befingas av att undervisningen
meddelas på svenska och samiska och skaU beakta frågor av betydelse för samemas
kultur och levnadsförhållanden. Härtill kommer skillnader som beror på att
skolformen är statlig.

En
del av regleringen för specialskolan och sameskolan anknyter tiU vad som
tidigare har gällt för grandskolan.

Enligt
nuvarande föreskrifter gäller som läroplan för specialskolan och sameskolan
1969 års läroplan för grandskolan med vissa avvikelser och tillägg.

Ändringar
fr. o. m. den 1 juli 1982

Regeringen
har i budgetproposifionen 1982 (prop. 1981/82:100 bU. 12 s. 281 och 289)
förordat att specialskolan och sameskolan läsåret 1982/83 skall övergå dll Lgr
80 i de delar som är möjliga inom ramen för gällande föreskrifter om
organisation och medelstilldelning. Detta innebär i princip att mål och
riktlinjer samt huvuddelen av kursplanema men däremot övergångsvis inte
timplanema skall tillämpas. Riksdagen har godkänt regeringens förslag (UbU
1981/82:17, rskr 1981/82:232).

Regeringen
har under våren lagt fram förslag fill sädana ändringar i skollagen som enligt
regeringens mening bör träda i kraft den 1 juli 1982 (prop. 1981/82:167). Vissa
av dessa ändringar avser 28 a §, som innehåUer bestämmelser om specialskolan.
Ändringarna utgår från att specialskolan i enUghet med förslaget i
budgetpropositionen till skUlnad från gmndskolan under en övergångstid kommer
att behälla vad som fortfarande kan kallas studievägar.

En
del regeländringar för specialskolan och sameskolan genomförs inför

Prop.
1982/83:1 62

läsåret
1982/83 som en följd av andra riksdagsbeslut. Ändringarna rör bl. a. läromedd
(prop. 1981/82:51, UbU 1981/82:8, rskr 1981/82:127) samt tjänster och
besvärsbestämmelser (prop. 1980/81:107, UbU 1980/81:38, rskr 1980/81:395).

I
övrigt kommer reglema för specialskolan och sameskolan alt kvarstå i princip
oförändrade inför läsåret 1982/83. Kvar finns bl.a. sådana föreskrifter om
arbetets anordning och konferenser m. m. som följer ett mönster som gällde för
grandskolan före den 1 juli 1978.

Förslag
om ändringar fr. o.m. den 1 juli 1983

Jag
föreslår att specialskolan och sameskolan fr. o. m. läsåret 1983/84 skall
fiUämpa Lgr 80 i dess helhet med de jämkningar som föranleds av dessa
skolformers särskilda karaktär och med de övergångsbestämmelser som kan visa
sig erforderliga.

Enligt
Lgr 80 förekommer inte olika studievägar. Lgr 80 bygger på ett annat system och
en annan terminologi. I stället för olika studievägar skall det på högstadiet
finnas möjligheter fill studieval genom tUlvalskurser och genom altemativkurser
(en aUmän och en särskUd kurs) i engelska och matemafik. Med hänsyn till detta
behövs vissa ändringar i 28 a § skollagen. Jag redovisar dem i
specialmotiveringen.

Inför
läsåret 1983/84 måste också bl.a. reglema om arbetets anordning anpassas fiU
det system som Lgr 80 innebär. Dessa regler finns f. n. främst i
specialskolförordningen och sameskolförordningen. De utgörs till en del av
hänvisningar till skolförordningen i nuvarande eUer äldre lydelse. Det bör
ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att avgöra hur
regelanpassningen skall utformas.

Enligt
nuvarande föreskrifter skaU vissa av bestämmelserna om koUe-gier och
konferenser m. m. i 3 kap. skolförordningen i kapitlets lydelse vid utgången av
juni 1978 gälla för specialskolan och sameskolan i tillämpliga delar.

Nuvarande ordning för
specialskolan och sameskolan innebär bl. a. följande skillnader i förhåUande
fill systemet för kommunemas grundskolor. Det system för elev- och
föräldrainflytande som har fastlagts i 2 a och 2 b kap. skolförordningen saknar
motsvarighet för specialskolan och sameskolan. I dessa skolformer finns
kollegium i stället för personalkonferens. Arbetsenhetskonferenser saknas (det
finns inga föreskrifter om arbetsenheter). Ämneskonferenser är obligatoriska i
specialskolan och sameskolan. Klassråd saknas där. Det finns inga föreskrifter
om elevmedverkan i olika orgn i specialskolan. Däremot finns det särskilda
bestämmelser om samarbetsnämnder i sameskolan. I en samarbetsnämnd ingår
företrädare för eleverna och deras föräldrar.

Som
jag nämnt har skolförfatlningsutredningen nyligen lagt fram förslag om vissa
ändringar i konferenssystemet för bl. a. det aUmänna skolväsendet. I avvaktan
på ställningstagande fill skolförfattningsutredningens för-

Prop.
1982/83:1 63

slag
bör ändringarna i reglerna för specialskolan och sameskolan begränsas tUl vad
som framstår som en naturUg följd av övergången tiU Lgr 80. Del bör ankomma på
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att avgöra vUka ändringar
som är lämpliga.

13
Ikraftträdande m. m.

Som
jag nämnde redan inledningsvis, bör de ändringar i skoUagen som föranleds av
mitt förslag träda i kraft den Ijuli 1983. Frågan om behovet av särskilda
övergångsanordningar behandlar jag i specialmotiveringen.

Även
de nya reglerna i fråga om statsbidrag bör träda i kraft den 1 juli 1983.
Detsamma gäller som jag redan uttalat de regeländringar i övrigt för de nu
statsunderstödda fristående skolorna och för sameskolan och specialskolan som
jag föreslår för att anpassning skaU ske till de förändringar som har skett för
grandskolan och gymnasieskolan. Det bör få ankomma på regeringen eUer myndighet
som regeringen bestämmer att avgöra vUka övergångsanordningar som kan behövas.

Skolförfattningsutredningen
har i sitt belänkande (DsU 1982:5) Konferenser i skolan utgått från att de nya
regler som utredningen föreslår skall kunna träda i kraft den 1 juh 1983. Det
är i dag för tidigt att ta ställning till om och i så fall när utredningens
förslag bör genomföras. De förslag rörande konferenser som jag har lagt fram i
det föregående och som alltså avses träda i kraft den I juli 1983 gäller sådana
förändringar som är en naturlig följd av skolomas fullständiga övergång tUl Lgr
80 fr. o. m. läsåret 1983/84. Om det med anledning av utredningens förslag
visar sig lämpligt att redan tUl den 1 juli 1983 genomföra längre gående
förändringar får hithörande frågor tas upp på nytt.

14
Upprättat lagförslag

I
enlighet med var jag nu anfört har inom utbildningsdepartementet upprättats
förslag tUl lag om ändring i skoUagen (1962:319).

Lagförslaget
bör fogas tiU regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 6.

15
Specialmotivering till lagförslaget

Som
jag redan nämnt avser jag alt senare i år ta upp frågan om en ny skoUag, som
kan träda i kraft tidigast den I juli 1983.1 det sammanhanget behandlar jag
dels skolförfattningsutredningens förslag i betänkandet (Ds U 1981:4)
Skollagen, dels vissa ytteriigare förslag rörande skollagen. Ett

Prop.
1982/83:1 64

sådant
förslag är det som har lagts fram av SEH-kommittén i betänkandet (Ds U 1980:3)
Enskild undervisning enligt 35 § skollagen. Ett annat förslag som jag
återkommer tiU rör 39 § skollagen och problematiken kring tvångsmedel för
skolpliktens fullgörande. Det är ett förslag från skoladministra-fiva kommittén
(U 1978:17) i promemorian Decentralisering och förenklingar av vissa
skoladminislrativa frågor (PM 29 daterad 1979-12-14).

De
lagbestämmelser som jag nu föreslår avses träda i kraft den 1 juli 1983. Jag
får i rådande läge utgå från att den nuvarande skollagen fortfarande gäller
vid den lidpunkten. Det bUr därför nu ett förslag fill lag om ändring i den
lagen.

Mitt
lagförslag ulgår från den lydelse skoUagen kommer att ha den 1 juli 1982, om
riksdagen i de delar som här är av intresse bifaller regeringens nyligen
framlagda förslag om ändringar i skollagen enligt prop. 1981/82:167.

De
ändringar som nu föreslås i skollagen begränsar sig lUl följande.

I
lagens inledande kapitel görs vissa smärre ändringar med hänsyn bl. a. till att
benämningen fristående skola införs (en ny paragraf, 3a§, och ändringar i 6 §).

Mina
förslag rörande skolpHktens fullgörande i fristående skolor föranleder
ändringar i 33 och 34§§ samt tre nya paragrafer, 33a, 34a och 34b §§. Härtill
kommer följdändringar i 10, 36 och 39a§§.

Vad
jag har förordat angående bl.a. fillsynen över undervisningen för skolpliktiga
i de fristående skoloma föranleder tre nya paragrafer i 9 kap., 50a-50c §§.
Härtill kommer en följdändring i 21 §.

I 28
a § görs ändringar med anledning av att specialskolan enligt vad jag förordat
läsåret 1983/84 helt skaU gå över lUI systemet enligt den nya läroplanen för
gmndskolan (Lgr 80).

3a§

I 6§
i dess nuvarande lydelse föreskrivs i första stycket att med skola avses i
lagen grandskola, specialskola eller gymnasieskola, om inte annat anges. Denna
förklaring flyttas nu till den nya 3 a §. Ett skäl tiU detta är att ordet skola
i dess nyss angivna speciella betydelse används redan i 4 och 5 §§. Ett annat
skäl är mitt förslag att termen fristående skola i fortsättningen skall
användas i skollagen såsom beteckning för skolor med enskild huvudman. Termen
bör lämpligen förklaras i samband med att den speciella betydelsen av ordet
skola anges. Förklaringar och definitioner bör naturligen sammanföras i en
särskUd paragraf och inte stå i 6§, som också innehåller annat.

Med
hänsyn till sistnämnda synpunkt bör också i 3 a §, och inte som nu i 6§, anges
i vilken betydelse ordet föräldrar används i skollagen. Det innebär alt andra
stycket av 6§ upphävs.

Prop. 1982/83:1 65

Begreppet
fristående skola m.m.

F.n.
används i skollagen uttrycken enskild skola och - på ett enda ställe, nämligen
i 33§ - offentlig skola. Varken det ena eller det andra uttrycket förklaras i
lagtexten. Det är helt klart att enskild skola inrymmer fall där huvudmannen är
en enskUd fysisk eller juridisk person och att offentlig skola inrymmer fall
där verksamheten bedrivs med statligt, kommunalt eUer landstingskommunalt huvudmannaskap
i offendigrättsliga former. Vad man emeUertid kan fråga sig är huravida en
skola som med en offentlig huvudman drivs i samma former som gäller för
enskilda skall karaktäriseras som offentlig skola eller som enskild skola. En
annan fråga som mot bakgrand av skollagens reglering kan ställas är i vad mån
staten eller en kommun eller landstingskommun får driva en skola för
skolpliktiga elever i privaträttsliga former. Frågorna torde f. n. sakna
praktisk betydelse. Nuvarande regelsystem utesluter emellertid inte alt en
skola för skolpliktiga elever har en offentlig huvudman utan att för den skuU
drivas i en form som är kännetecknande för offentlig verksamhet. Sålunda kan en
kommun enligt förordningen (1970:333) om riksintematskolor i samma form som en
enskild driva en riksinternatskola. Den av landets två riksintematskolor som
har en kommun som huvudman bedriver emellertid undervisning endast på
gymnasial nivå.

Den
problematik som jag nu har berört får övervägas i samband med tiUkomsten av en
ny skollag.

Mitt
förslag till definition av frislående skola innebär av naturliga skäl inle
någon begränsning lUl skolor med undervisning på grandskolnivå. Men i och med
att termen i skollagen enligl mitt förslag används endast i bestämmelser om
skolor med sådan undervisning får termen, såvitt gäller tillämpningen av
skollagen, prakfisk betydelse endasi för dessa.

De
bestämmelser som handlar om fristående skolor fömlsälter för sin tillämpning
att den som driver verksamheten kan ta ansvar för denna inför det allmänna och
inför dem som anlitar skolan. För verksamheten måste alltså finnas en ansvarig
huvudman som har rättskapacitet, dvs. som enligt rättsordningen kan ha
rättigheter och skyldigheter.

Enligt
definitionen avses med fristående skola en skola för vilken en enskild fysisk
eller juridisk person är huvudman.

Med
enskild juridisk person åsyftas ett i privalrältsliga former bildat
rättssubjekt. Om, för att ta ett exempel, en stiftelse är huvudman för skolan
är denna en fristående skola oberoende av vilka privata och offentliga
rättssubjekt som på ett eUer annat sätt har medverkat tUl stiftelsebildningen.
Men om, för att ta ett annat exempel, en kommun själv och inte ett av kommunen
bildat enskilt rättssubjekt är huvudman för en riksinternatskola räknas inte
denna som fristående skola i skollagens mening.

Ordet
fristående kommer aUtså att syfta på att verksamheten drivs utanför vad som kan
kaUas det allmänna skolväsendet, varmed då avses skolor som drivs av offenfiig
huvudman även om det såsom i fallet med 5 Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr I

Prop. 1982/83:1 66

riksintematskolan
inte sker i former som är kännetecknande för offentlig verksamhel.

Av
större intresse än gränsdragningen mot vad som kan kallas offentlig skola är
kanske gränsdragningen mellan skola och annan undervisningsverksamhet.
SEH-kommittén har behandlat den frågan i betänkandet (Ds U 1980:3) Enskild
undervisning enligt 35 § skollagen. Jag kommer atl ta upp hithörande frågor i
samband med mitt förslag till ny skollag. När del gäller betydelsen av
"skola" i termen fristående skola vill jag peka på följande.

Vad
som menas med skola kan ha betydelse huvudsakligen när det gäller att ta
ställning fiU om ett godkännande enligt reglema för fristående skolor skall
lämnas. Man kan med andra ord fråga sig vilka fömtsättningar som måste vara
uppfyllda för att ett godkännande inte skall vägras redan på den gmnden att det
inte rör sig om en skola.

I
själva ordet skola ligger atl det är fråga om verksamhel för undervisning av
elever i gmpp. Verksamheten måste vara inställd på viss varaktighet och får
inte vara av bara tillfällig karaktär. Den måste vara inriktad på
grappundervisning men behöver inle nödvändigtvis genomgående och vid varje
tidpunkt bedrivas på detta sätt.

Undervisning
som någon anordnar enbart för bam som står under hans eller hennes vårdnad kan
inte räknas som skola. Det måste vara fråga om verksamhet som innebär att
anordnaren gentemot utomstående åtar sig att tillhandahålla undervisning.

Som
framgår av vad jag tidigare anfört och återkomrrier till i det följande är
kraven för att en fristående skola skall kunna godkännas för skolpliktens
fuUgörande så pass stora, att frågan om gränsdragningen mellan skola och icke
skola knappast behöver ställas på sin spets. Del som inte är skola torde inte
uppfylla de andra krav som ställs för godkännande.

Frågan
om under vilka fömtsättningar det för ett enskilt barn skall kunna medges att
skolplikten fullgörs på annat sätt än i en offentlig eller godkänd fristående
skola kommer jag, som jag nämnt, att ta upp i samband med arbetet på en ny
skollag.

Föräldrabegreppet

Enligl
föräldrabalken står ett bam under vårdnad av bägge eller den ena av sina
föräldrar - i förekommande fall adoptivföräldrar - eUer av en särskilt
förordnad förmyndare lUl dess barnet har fyllt arton år eller har ingått
äktenskap. Vårdnadshavaren har i denna sin egenskap bl.a. etl ansvar för att
bamet får ulbUdning. Regeringen har nyligen lagt fram en proposition
(1981/82:168) om vårdnad och umgänge m.m. Där föreslås bl.a. vissa förändringar
i nuvarande bestämmelser om vårdnadshavare. Enligt förslaget skall vårdnaden om
ett bam kunna anförtros åt en eller två särskilt förordnade förmyndare.

I
skollagen används ordet föräldrar i betydelsen vårdnadshavare i föräld-

Prop. 1982/83:1 67

rabalkens
mening (jämför prop. 1962:136 s. 63). Nuvarande formulering av 6§ andra stycket
skollagen kan emellertid, för det fallet att bamet står under endast den ena
förälderns vårdnad, ge intrycket atl även den andra föräldern omfattas av
skollagens bestämmelser rörande föräldrar. Med hänsyn liU delta och mot bakgmnd
av de i prop. 1981/82:168 föreslagna nya reglerna om vem och vUka som kan vara
vårdnadshavare föreslår jag att bestämmelsen i 6 § andra stycket i samband med
att den flyttas lUl 3 a § tredje stycket omformuleras, så att del i
fortsättningen kommer att stå att med föräldrar avses barnets vårdnadshavare.

6§

Av
skäl som jag anfört under 3 a § har de nuvarande första och andra styckena i 6§
med vissa justeringar i formuleringarna flyttats till 3 a §.

Kvar
finns alltså endast del nuvarande tredje stycket. 1 detta har gjorts ett par
ändringar. Dessa är endast språkliga och innebär en anpassning till etl
modernare skrivsätt.

10
§

I
10§ anges de frågor i vilka det ankommer på kommunens skolstyrelse att besluta.

Av
skäl som jag har redovisat i den allmänna mofiveringen anser jag att
skolstyrelsen alltjämt skall vara den myndighet som beslutar i frågor om
godkännande och återkallande av godkännande av fristående skola för skolpUktens
fullgörande enligt 34 §. Som jag återkommer tiU i det följande föreslår jag att
bestämmelserna i 34 § till skillnad från nu skall gäUa oberoende av om skolan
får statsbidrag eller inte.

Vad
gäller överklagande av skolstyrelsens beslut vUl jag erinra om att regeringen
nyligen har förelagt riksdagen elt förslag liU lag om ändring i skoUagen (prop.
1981/82:167). Förslaget innebär bl.a. ändringar i skoUagens
besvärsbeslämmelser. Av lagförslagets 53 och 54a§§ följer att skolstyrelsens
beslut kan överklagas hos skolöverstyrelsen och atl överstyrelsens beslut i
sin tur kan överklagas hos regeringen. Jag finner inte skäl att föreslå någon
ändring i instansordningen för hithörande frågor. Jag vUl i sammanhanget som en
särskild omständighet till stöd för bibehållande av regeringen såsom slutinstans
erinra om att vissa fristående skolor kan vara statsunderstödda genom beslut av
regeringen. Ett godkännande är gmnden för skolans verksamhet för skolpliktiga
elever och därmed även en föratsättning för att statsbidrag skall lämnas.
Därför bör regeringen i sista instans kunna pröva frågor om godkännande och
återkallande av godkännande.

De
nuvarande hänvisningarna i 10 § första stycket behöver ändras ull följd av mina
förslag till 34 a och 34b§§. Dessa paragrafer reglerar nämU-gen inte frågor som
skolstyrelsen skall besluta i.

Prop.
1982/83:1 68

2I§

Det nuvarande andra stycket av 21 § innehåller
bestämmelser om att länsskolnämnden har alt öva fillsyn över undervisningen av
skolpliktiga barn i enskilda skolor och vid sjukvårdsanstalter och barnhem. Jag
föreslår att dessa frågor regleras i en senare paragraf i lagen, nämligen 50b
§. Det får till följd att andra stycket av 21 § upphävs.

28a§

Förslaget i prop. 1981/82:167

I prop. 1981/82: 167 föreslås ändringar bl. a. i 24 och 25
§§ skollagen samt i 28a§ samma lag. I sistnämnda paragraf, som handlar om
specialskolan, finns hänvisningar till bl. a. de båda förstnämnda paragraferna,
som handlar om gmndskolan.

Ändringarna enligt prop. 1981/82:167 beror på all
gmndskolan helt men specialskolan endast delvis övergår till den nya läroplanen
för gmndskolan (Lgr 80) läsåret 1982/83.

Enligt den äldre läroplanen förekommer olika studievägar.
Lgr 80 bygger emeUertid pä ett annat syslem och en annan terminologi. I stället
för olika studievägar skall det på högstadiet finnas möjligheter till studieval
genom tUlvalskurser och genom alternativkurser (en allmän och en särskild kurs)
i engelska och matematik. Enligl prop. 1981/82:167 förestås därför såsomen
första mening i andra stycket av 24 § en bestämmelse om att det utöver den för
alla elever gemensamma undervisningen på gmndskolans högstadium anordnas olika
kurser med hänsyn till skilda intresseinriktningar hos eleverna. Vidare
föreslås såsom ett första stycke av 25 § en bestämmelse om att alternafiv i
fråga om kurser i gmndskolan väljs av elevens föräldrar efter samråd med eleven
och sedan upplysningar lämnals av skolan.

I specialskolan kommer emellertid under läsåret 1982/83
atl finnas kvar vad som fortfarande kan kallas studievägar. Mot den bakgmnden
föreslås i prop. 1981/82: 167 atl hänvisningarna i 28a§ inte skall omfatta 24 §
andra stycket första meningen och 25 § första stycket utan alt 28a§ i stället
skall innehålla egna bestämmelser om studievägar och val mellan dem.

Det nya förslaget

Enligt mitt förslag i del föregående skall specialskolan
fr. o. m. läsåret 1983/84 övergå helt fill Lgr 80. Systemet med studievägar
kommer då all ersättas av ett system med olika kurser. Detta föranleder
ändringar i 28a§. Bestämmelserna om studievägar och val mellan dem las bort. I
stället vidgas hänvisningarna till 24 och 25 §§ lill att omfatta även de delar
av paragraferna som handlar om olika kurser.

Prop. 1982/83:1 69

33
§

Nuvarande
bestämmelser

F.
n. finns i 33 § föreskrifter om två slags alternativ tiU grandskolan för skolpliktens
fuUgörande. Skolplikten får enligt första stycket i dess nuvarande lydelse
fullgöras i annan offentlig skola än grandskolan eller i enskild
statsunderstödd skola enligt bestämmelser som utfärdas av regeringen eller den
myndighet regeringen förordnar.

Med
annan offentlig skola än grandskolan åsyftas i praktiken vad som förr kaUades
nomadskolan och numera kallas sameskolan (prop. 1975:8 s. 81). Det är en
statlig skolform som regleras i sameskolförordningen (1967:216).

Vad
gäller enskilda statsunderstödda skolor föreskrivs i Kungl. brev den 29 juni
1964 att skolplikt får fullgöras vid skola eller del av skola till vilken utgår
statsunderstöd ur vissa angivna då förekommande anslag eller motsvarande
senare tillkommande anslag. Detta innebär i dag atl skolplikten med stöd av 33
§ skollagen får fullgöras i privatskolor som omfattas av privatskolförordningen
(1967:270), riksintematskolor, Kristofferskolan, HiUelskolan och de estniska
skolorna i Stockholm och Göteborg. För atl skolplikten skall få fuUgöras i en
annan fristående skola krävs att skolan har godkänts enligt 34 §.

I
33 § andra och tredje styckena finns föreskrifter om skolhälsovård för
skolpliktiga elever. Dessa stycken tillkom år 1975 (prop. 1975:8 s. 81 och 85)
som en ersättning för motsvarande föreskrifter i de författningar som numera
kallas sameskolförordningen och privatskolförordningen.

Ändringarna

Skolförfatlningsutredningen
har i sitt förslag till ny skollag en bestämmelse om skolpliktens fullgörande
i sameskolan men ingen allmän bestämmelse om skolpliktens fullgörande i annan
offentlig skola än gmndskolan motsvarande bestämmelsen i 33 §. Jag kommer i
samband med behandlingen av utredningens betänkande atl ta ställning tUl
frågan om behovet av en sådan allmän bestämmelse. F.n. finner jag inte skäl att
föreslå någon ändring i paragrafen såvitt gäller offentlig skola.

Däremot
föreslår jag att bestämmelserna om skolpliktens fullgörande i statsunderstödda
fristående skolor utmönstras ur paragrafen. De särskilda bestämmelser som
behövs för sådana fristående skolor som får statsbidrag bör enligt min mening
tas in i en paragraf som handlar enbart om frislående skolor.

Jag
anser alt det behövs sådana särskilda bestämmelser endast såvitt gäller
skolhälsovård. Jag får i detta avseende hänvisa tiU vad jag kommer att anföra
under 34 b §.

Den
nuvarande bestämmelsen i 33 § första stycket om att skolplikt får fuUgöras i
enskild statsunderstödd skola enligt bestämmelser, som utfärdas av regeringen
eller den myndighet som regeringen förordnar, bör alltså

Prop. 1982/83:1 70

enligt
min uppfattning upphävas utan att få någon motsvarighet på annat ställe i
lagen. De allmänna bestämmelserna om godkännande av fristående skola för
skolpliktens fullgörande bör gäUa oberoende av om statsbidrag lämnas fill
skolan eller inte. Som jag redovisat under 10 § innebär mitt förslag att beslut
i fråga om godkännande och återkallande av godkännande skall kunna överklagas
hos skolöverstyrelsen och att skolöverstyrelsens beslut i sin tur skaU kunna
överklagas hos regeringen. Om regeringen har förklarat en fristående skola
berättigad till statsbidrag men godkännandet av skolan för skolpliktens
fullgörande återkallas kan alltså det beslutet genom överklagande komma under
regeringens prövning.

33a§

Första
stycket

Första
stycket handlar om skolpUktens fullgörande i fristående skolor. Det föreskrivs
att skolplikten får fullgöras i en fristående skola, om skolan är godkänd
enligl 34 §. Vidare erinras om att det i 34 a § finns bestämmelser om att
skolplikten i vissa fall får fullgöras i annan frislående skola, om den har
godkänts för ändamålet. I 34 a § regleras skolpliktens fullgörande i s. k.
intemationella skolor.

Andra
stycket

I
sin nuvarande lydelse handlar 34 § om godkännande av ej statsunderstödda
fristående skolor för skolpliktens fuUgörande. I det nuvarande tredje stycket
står det att i en godkänd skola får barn, som inle har uppnått
skolpliktsåldern, tas in i årskurs som motsvarar årskurs i gmndskolan endasi om
sådan fömtsättning är för handen som avses i 32 § första stycket.

En
motsvarighet lill det nuvarande tredje stycket av 34 § finns i tidigare nämnt
Kungl. brev den 29 juni 1964, som innehåller bestämmelser om skolpliktens
fullgörande i enskUda statsunderstödda skolor.

Enligt
32 § första stycket skollagen får barn, som inte har uppnätt skolpliktsåldern
men som bedöms ha tillräcklig mognad för skolgång, tillåtas att börja skolgång
i grandskolan höstterminen det kalenderår, då bamet fyUer sex år, med andra ord
ett år tidigare än normaU. Av 10 § första stycket framgår att det är
skolstyrelsen som beslutar i sådana ärenden.

Beträffande
hänvisningen i 34 § tredje stycket tiU 32 § första stycket kan nämnas att det
av förarbetena framgår att det är meningen atl kommunens skolstyrelse skall
lämna tillstånd till påbörjande av skolgång i förtid även när barnet tas in i
en enligt 34 § godkänd skola (prop. 1962:136 s. 58).

Den
reglering som nu finns i 34 § tredje stycket och i de särskUda bestämmelsema
för statsunderstödda skolor återfinns i sak oförändrad i 33 a § andra stycket i
mitt förslag. Jag vill påpeka att den kommer att gälla även för sådana
fristående skolor som enligl mitt förslag regleras i 34a§.

Prop. 1982/83:1 71

34
§

Enligt
mitt förslag tUl ny utformning av 34 § skaU där anges under vilka
fömtsättningar en fristående skola i normalfallet (jämför 34a§) skall godkännas
för skolpliktens fullgörande och under vilka fömtsättningar godkännandet skall
återkaUas. Såsom framgår av vad jag anfört under 33 a § har tUl den paragrafen
förts viss reglering som nu finns i 34 §.

I
sin nya utformning gäller 34 § för såväl statsunderstödda som ej statsunderstödda
fristående skolor. Jag får därvidlag hänvisa till vad jag anfört under 33 §. Av
10 § första stycket framgår att det ankommer på kommunens skolstyrelse att
besluta i frågor som avses i 34 §.

Första
stycket

Liksom
hittUls föreskrivs att godkännande skall lämnas, om vissa angivna
fömtsättningar är uppfyllda.

Jag
har i den allmänna motiveringen (avsnitten 5.2 och 5.3) utförligt redovisat
vUka krav som enligt min mening bör gälla och varför de bör gäUa.

Den
nuvarande lagtextens formulering all skolans undervisning till art, omfattning
och aUmän inriktning väsentligen skaU motsvara gmndskolans har som jag nämnt
sin bakgmnd i överväganden som var aktuella i samband med grandskolans
tillkomst. Enligt min mening bör nu införas en ny formulering som i möjligaste
mån sammanfattar de överväganden som jag har redovisat i det föregående och i
viss mån kompletterar i det följande.

Det
är praktiskt taget omöjligt atl i en kort och med nödvändighet allmänt hållen
formulering på ett för alla klart sätt fånga in just det som åsyftas men
ingenting annat.

SEH-kommittén
har föreslagit formuleringen att den fristående skolans undervisning skall ge
väsentligen samma kunskaper och färdigheter som grundskolans och även i övrigt
väsentligen svara mot grandskolans mål.

Den
indelning som SEH-kommittén gör passar enligt min mening väl in på de
resonemang som jag, till stora delar i överensstämmelse med kommittén, har
fört rörande fömtsättningarna för skolpliktens fullgörande i fristående skola.
Jag viU särskilt peka på att det är angeläget att framhålla att skolgången
skall ge inte bara kunskaper och färdigheter.

En
och annan remissinstans tycks i kommitténs förslag fill formulering ha läst in
längre gående krav på likheter med gmndskolan än som följer av motiveringen
till texten.

Det
ligger i sakens natur att lagbestämmelser om förulsättningama för skolpliktens
fuUgörande i en fristående, skola måste läsas mol bakgmnd av bestämmelsernas
syfte och med hänsyn till vad som uttalas i förarbetena. Vad del är fråga om är
att säkerställa att skolplikten inte urholkas. En elev skaU inte genom skolgång
i en fristående skola gå miste om något väsenfiigl som eleven skuUe ha fått i
gmndskolan. Självfallet finns det inte något hinder mot att skolans
undervisning omfattar ett ämne som saknas i grand-

Prop. 1982/83:1 72

skolan
eUer att skolan som ett särskUt mål har alt ge en kristen fostran eller en
utbildning med betoning av de estefiska värdena, för att ta några exempel.

För
att försöka förebygga missförstånd av det slag som jag nyss berört föreslår jag
att ordet "samma" undviks i lagtexten och atl det i denna talas om
grandskolans "allmänna" mål. Jag föreslår formuleringen att skolans
undervisning skall ge kunskaper och färdigheter som till art och nivå
väsentligen svarar mol de kunskaper och färdigheter som gmndskolan förmedlar
och alt skolan även i övrigt skall väsentligen svara mot gmndskolans allmänna
mål.

Beträffande
innebörden av kravet vill jag fill vad jag fömt har anfört foga några
ytterligare kommentarer.

Jag
behandlade i den allmänna motiveringen frågan om kunskaper och färdigheter i
svenska språket. Som framgår av min redovisning pågår utredningsarbete
beträffande bl.a. undervisningen av invandrarbarnen. Min syn på svenska
språkets roll utgår från nuvarande förhållanden. Framtiden får utvisa om
resultatet av utredningsarbetet eller andra nya faktorer mofiverar förändringar
i synen pä bl.a. betydelsen av svenskspråkig undervisning för invandrarbarn
och andra barn under deras skolpliktstid.

När
det gäller föratsättningarna för skolpliktens fullgörande i en fristående
skola måste man enligt min mening i rådande läge även när del gäller svenska
språket utgå frän en jämförelse med gmndskolans nuvarande undervisning. De
kunskaper och färdigheter i svenska språket som grundskolan förmedlar är av
central betydelse för elevernas fortsatta tUlvaro här i landet. Den
färdighelsnivå som elevema uppnår när del gäUer atl tala och skriva svenska är
resultatet inte bara av lekfionema i ämnet svenska ulan också av alt
undervisningen i andra ämnen bedrivs på svenska språket. Detta gäller både barn
med svenska som modersmål och, normalt än mer, bam som har ett annat modersmål.
Ett krav på en till stor del svenskspråkig undervisning måste därför ställas
även på fristående skolor i allmänhet (beträffande skolor med internationellt
inriktad undervisning för bl.a. här fiUfälligt bosatta barn får jag hänvisa
till vad jag anför under 34a §).

Kravet
på svenskspråkig undervisning fär inte sträcka sig längre än syflel med kravet
mofiverar. Inslag av undervisning på ett annat språk måste givetvis få
förekomma. Detta gäller naturligtvis oavsett om det andra språket är elevemas
hemspråk eller inte. Det kan självfallet diskuteras var gränsen för kravet på
svenskspråkig undervisning bör dras. Jag har redan i den aUmänna motiveringen
uttalat uppfattningen alt den övervägande delen av undervisningen skall ske på
svenska. Annars kan inle del allmänna kravet på att en fristående skola skall förmedla
väsentligen det som gmndskolan ger anses uppfyllt. När jag talar om den
övervägande delen fömlsälter jag alt undervisningen pä svenska språket, om den
omfattar endast drygt hälften av hela undervisningen för eleverna, fär det angivna
utrymmet främst inom ramen för ämnen där språkel kommer fill slor

Prop. 1982/83:1 73

användning
och inte koncentreras lill ämnen där språket har mindre betydelse, t.ex.
idrott och slöjd.

Del
finns fall där det inte går alt tillämpa principen om en fill övervägande
delen svenskspråkig undervisning pä samma sätt som annars. Jag tänker på fall
där ett barn när det börjar sin skolgång i svensk skola har mycket bristfälliga
kunskaper i svenska. För ett sådant bam behöver särskilda insatser göras med
undervisning på barnets modersmål, innan bamet kan följa svenskspråkig
undervisning. Hur lång tid som behövs innan undervisningen kan ske tiU
övervägande delen på svenska varierar från bam tiU bam. Givelvis måste en
fristående skola för varje barn få göra de särskilda insatser som bamet behöver
i detta hänseende. Sådana insatser sker också inom grandskolans reguljära
verksamhel.

I
grandskolan förekommer på låg- och mellanstadierna såsom försöksverksamhet
vissa anordningar med undervisning på hemspråk vilka i en del fall i praktiken
sträcker sig längre i tid och omfattning än som krävs för att fillgodose det
syfte som jag senast har berört. Erfarenhetema av denna försöksverksamhet
kommer att ingå i underlaget för nu pågående utredningsarbete. Det är alltså
en öppen fråga vad försöksverksamheten resulterar i. Försöksverksamheten bör
inte kunna utgöra skäl för att godta motsvarande anordningar vid en frislående
skola. Jag har i del föregående angett vad som t. v. bör gälla för de
fristående skolornas del.

Enligt
nuvarande bestämmelser gäller som krav för godkännande att den fristående
skolan förestås av en person som har tillräcklig skicklighet för undervisningen
och som är väl lämpad att förestå en skola. Jag föreslår ingen motsvarighet
till denna reglering i paragrafens nya lydelse. Enligt min mening ligger i del
allmänna kravet på vad den frislående skolan skall förmedla krav på att
undervisningen bedrivs på etl tillfredsställande sätt och på att skolan har den
ledning som behövs för detta. Del finns inle skäl att ha föreskrifter om hur
den fristående skolan skall uppfyUa dessa krav.

Andrå
stycket

Enligt
nuvarande föreskrifter skall ett lämnal godkännande återkallas, om skolan inte
längre uppfyller angivna viUkor eller om det befinnes att undervisningen inte
handhas med tillräcklig skicklighet eller att verksamheten annars inte bedrivs
på ett tUlfredsställande sätt. En föratsättning för ålerkallelse är vidare atl
rättelse inte vinns genom hänvändelse till skolans ledning.

I
de vUlkor som fmns angivna i första stycket i den nya lydelsen ligger enligt
min mening att undervisningen handhas med tillräcklig skicklighet och att
verksamheten annars bedrivs på ett tUlfredsställande sätt. Jag vill i
sammanhanget påpeka att endast sådana bristfalligheter som inverkar på
verksamheten för eleverna är relevanta när det gäller frågan om skolplikten
skaU få fullgöras i skolan. Att det kan finnas brister av annat slag -t. ex.
att bokföringen inte sköts tUlfredsställande - kan föranleda ingripan-

Prop.
1982/83:1 74

de
från samhällets sida på samma sätt som gäller för annan verksamhet än skola,
men sådana brister bör inle i och för sig vara grund för ålerkallelse.

Jag
anser alltså att som enda gmnd för ålerkallelse bör gälla att skolan inte
längre uppfyUer villkoren för godkännande.

Liksom
hittills bör gälla att tillfälle att avhjälpa bristerna skaU ges. Enligt min
mening bör hänvändelse allfid ske till huvudmannen som ju är den för skolan
ansvarige. Detta hindrar självfallet inte alt kontakt först tas med rektor
eller motsvarande. En sådan ordning torde normalt vara den naturligaste.

34a§

Av
skäl som har redovisats i den aUmänna motiveringen föresläs i denna paragraf
bestämmelser om alt barn som är endast tillfälligt bosatta i landet eller som
har andra särskilda skäl att få en undervisning med intemationeU inriktning får
fullgöra sin skolplikt i en frislående skola med sådan undervisning
(internationell skola), om skolan av regeringen har godkänts för ändamålet.

Den
internationella inriktningen innebär att undervisningen förbereder elevema för
fortsatt skolgång eUer annan verksamhet utomlands. Utgångspunkten är alltså en
annan än den som gäller för gmndskolan och fristående skolor i allmänhet.
Läroplanen blir en annan.

I
detta sammanhang viU jag peka på följande när det gäller frågan om särskilda
skäl för etl bam som inte är endast tillfälligt bosatt här i landet att få en
internationellt inriktad undervisning. Ett sådant barn har i princip inte
mindre behov än barn i aUmänhet av kunskaper i svenska och om svenska
förhållanden. En internationell skola kan med sitt speciella syfte inte
tUlgodose dylika behov i samma utsträckning som grandskolan och fristående
skolor i allmänhet. Därför måste det föraisättas alt barnet på annat sätt än
genom skolan — t. ex. genom särskilda insatser från föräldrarnas sida — får de
kunskaper i nämnda avseenden som de behöver. Om denna grundläggande
fömtsättning är uppfylld kan en intemationelll inriktad undervisning tänkas
vara tiU nytta för barnet. Frågan om särskUda skäl föreligger för skolgång i en
intemationeU skola beror således till mycket stor del på omständigheterna i del
enskilda fallet.

Kraven
för godkännande regleras i paragrafens andra stycke. Elt gmndläggande krav är
att den internationella skolans undervisning som helhet betraktad skall vara
likvärdig med grundskolans. I detta krav lägger jag in följande.

Undervisningen
skall följa de allmänna principer om demokrafi, tolerans, jämlikhet,
saklighet, allsidighet m. m. på vilka gmndskolan bygger. Kunskaper och
färdigheter kan och måste för att skolan skall få sin särskilda inriktning
avse delvis andra sakområden men den allmänna nivån bör inle få vara lägre än
grandskolans.

Prop. 1982/83:1 75

I
paragrafen finns én särskUd föreskrift om att skolan skall förmedla kunskaper
och färdigheter som underlättar fortsatt skolgång utomlands.

I
skolans internafionella inriktning ligger att undervisningsspråket genomgående
kan vara ett annat än svenska.

Beträffande
undervisning i svenska språket och om svenska förhållanden föreskrivs i
paragrafen atl sådan undervisning skall meddelas i den omfattning som de här
tillfälligt bosatta eleverna behöver. Vad som behövs varierar från elev fill
elev. Av betydelse är vistelsens varaktighet, vilka kontakter eleven har med
svenskspråkig miljö och vUka möjligheter som eleven har att inhämta nödvändiga
kunskaper utanför skolan. Det kan finnas fall där undervisning av nu berört
slag inte behövs.

Ett
godkännande av en internationell skola innebär alt skolplikten får fuUgöras där
av vissa barn, aUtså barn som är tillfälligt bosatta i landet eller har andra
särskilda skäl att få en undervisning med inlernafionell inriktning. Jag
föreslår ingen särskUd anordning för kontroll av att en elev inle går i en
sådan skola utan tUlräckUga skäl. HitlUlsvarande erfarenheter av skolor av detta
slag ger inte anledning till någon sådan åtgärd. Jag utgår från att
alternativet med internationellt inriktad undervisning kommer atl användas på
rätt sätt även i fortsättningen. Regeringen bör självfallet inle godkänna en
skola, om den inte inriktar sig på de berörda kategorierna utan är ett försök
atl kringgå kraven enligt 34 §.

Liksom
när det gäller fristående skolor som avses i 34 § skall etl lämnat godkännande
återkaUas, om den internationella skolan inte längre uppfyller kraven för
godkännande. En föreskrift om detta finns i paragrafens tredje stycke.

34b
§

F.
n. finns i 33 § andra och tredje styckena föreskrifter om skolhälsovård för
skolpliktiga elever vid bl. a. fristående statsunderstödda skolor. Jag får
beträffande bakgmnden fiU dessa stycken hänvisa fill vad jag anfört under 33 §.

För
de fristående statsunderstödda skolornas del tar föreskrifterna sikte på
privatskolor — inkl. riksintemalskola med undervisning på gmndskolnivå - som
omfattas av privatskolförordningen. Dessa skolor fär för närvarande etl
särskill bidrag tiU skolhälsövården. Det finns redan nu andra statsunderstödda
fristående skolor än dessa.

Jag
avser att i samband med arbetet på en ny skollag ta upp frägan om en genereU
skyldighet för bam och ungdomar i skolpliktig ålder alt, oberoende av om de
går i grundskolan eller fullgör sin skolplikt på annat sätt, genomgå
läkamndersökningar av de slag som görs inom skolhälsövården i grandskolan. Jag
avser att samtidigt ta upp frågan om vem som skall svara för skolhälsovård för
dem som inle går i gmndskolan eller någon motsvarande skola med offentlig
huvudman.

Prop.
1982/83:1 76

I avvaktan på kommande ställningstaganden i dessa frågor
föreslår jag att i 34 b § tas in bestämmelser som motsvarar regleringen i 33 §
andra och tredje styckena för de fristående statsunderstödda skolornas del. Jag
utgår från att de fristående skolor för skolpliktiga elever som i dag får
statsbidrag lill skolhälsovård tills vidare får behålla detta med en däremot
svarande skyldighet att svara för sådan verksamhet, även om bidragsgivningen
sker inom ramen för etl nytt bidragssystem.

36 §

Första stycket

I den nuvarande ordalydelsen talas om motsvarigheten till
grundskolans årskurs 9 i sådana skolor som avses i 33 och 34§§.

Enligt mitt förslag kommer inle bara 33 och 34 §§ ulan
också 34 a § att innehålla beslämmelser om skolor i vilka skolplikten får
fullgöras såsom alternativ till skolgång i grundskolan. Detta föranleder
ändring i 36 § första stycket. Samtidigt vidtas vissa redakfionella ändringar i
stycket i förenklande och moderniserande syfte.

Andra stycket

I detta stycke görs vissa smärre språkliga ändringar för
att hela paragrafen skall anpassas till ett modernare skrivsätt.

39a§

I 39 a § finns bestämmelser om barn som på gmnd av
synskada eller dövhet eUer hörsel- eller talskada inte kan följa undervisningen
i gmndskolan, alltså bam för vilkas undervisning slaten svarar genom
specialskolan.

Paragrafen består till stor del av hänvisningar lill
sådana bestämmelser i skollagen som rör bam vilka normalt fullgör sin skolplikt
i gmndskolan.

Jag har i del föregående föreslagit ändringar i 33, 34 och
36§§. Vidare har jag föreslagit att en 33a§, en 34 a § och en 34 b § skall
införas. Detta påverkar de nuvarande hänvisningarna i 39a§.

I sin nya lydelse har 33 § betydelse endast för
sameskolan. Den bör alltså inte omfattas av någon hänvisning i 39a§.

34 a § är inte tänkt att få någon fillämpning på barn som
avses i 39 a § och bör alltså inle omfattas av någon hänvisning i den
paragrafen.

Däremot kan 34 och 36 §§ även i sina nya lydelser liksom
33 a och 34 b §§ tillämpas på bam som avses i 39a§. Det lär dock knappast bli
aktuellt i praktiken. Mot den bakgmnden ser jag inte anledning att nu överväga
bestämmelser som bättre än de angivna föreskrifterna skulle passa för barn som
avses i 39a §. Denna fråga får tas upp i samband med arbetet på en ny skollag.

T. v. bör göras endast vissa mindre ändringar i 39a§
första och tredje styckena.

Prop. 1982/83:1 77

50a
§

Skolstyrelsen
har ett övergripande ansvar för att de i kommunen bosatta bamen fullgör sin
skolplikt. Om detta inte sker på annat sätt, skall de delta i undervisningen i
gmndskolan. Skolstyrelsen behöver därför uppgifter om skolpliktiga bams
skolgång i fristående skolor. Föreskrifter om skyldighet att lämna uppgtfter i bl.
a. sådana faU finns f n. i 2 kap. 13 § skolförordningen. En sådan reglering
beträffande fristående skolor hör emellertid hemma i skollagen.

Detta
är bakgmnden tUl 50a §. Om en skolpUktig elev börjar eller slutar vid en
fristående skola skaU huvudmannen för skolan enligt denna paragraf snarast
lämna uppgift om detta till skolstyrelsen i den kommun där eleven är
kyrkobokförd.

I 2 kap. 14 §
skolförordningen finns föreskrifter om uppgiftsskyldighel för den som förestår
undervisningen vid annan skola än gmndskolan i fall där en skolpliktig elev
utan giltig orsak är frånvarande i större utsträckning. Anmälan skall i så
fall ske fill skolstyrelsen i elevens hemkommun, varvid skolstyrelsen skall
pröva om eleven skall åläggas skolgång i gmndskolan. Denna reglering
sammanhänger med frågan om tvångsmedel för skolpliktens fullgörande (jämför 39
§ skollagen). Nu berörda frågor avser jag att ta upp i samband med arbetet på
en ny skollag. Tills vidare får regleringen i 2 kap. 14 § skolförordningen stå
kvar.

50b
§

Denna
paragraf avses för länsskolnämndernas del motsvara den nuvarande regleringen i
21 § andra stycket. Härtill kommer föreskrifter om SÖ: s fillsyn i motsvarande
fall. Skollagen saknar f n. bestämmelser om sådan tUlsyn från SÖ: s sida.
Enligt den nuvarande instmktionen för SÖ skall denna ha inseende över
undervisningen av skolpliktiga barn, men någon Uknande föreskrift finns inte i
förordningen (1981:1371) med instmktion för den statliga skoladministrationen,
vUken den 1 juli 1982 ersätter de nuvarande instmkfionema för SÖ och
länsskolnämnderna.

Vad
gäller innehållet i SÖ: s och länsskolnämndernas tUlsyn vill jag erinra om vad
jag anförde i den allmänna motiveringen (avsnitt 9.2).

Liksom
i fråga om gmndskolan blir av naturliga skäl SÖ: s tillsyn av huvudsakligen
övergripande slag, medan länsskolnämnderna utövar en mera direkt tiUsyn.

Särskilt
länsskolnämnderna bör genom bl. a. besök hålla sig informerade om verksamheten
vid de fristående skolorna. TiU en del kan de få information genom
skolstyrelsen i kommunen. Enligt 50 c § har skolstyrelsen den omedelbara
tillsynen. Av 10 § framgår att det för fristående skolor i aUmänhet är
skolstyrelsen som har att på förekommen anledning ta ställning till om ett
lämnat godkännande skall återkallas.

Beträffande
intemationella skolor är det regeringen som avgör frågor om godkännande och
återkallande av godkännande. Mot den bakgmnden spe-

Prop.
1982/83:1 78

lar skolstyrelsen i kommunen inte samma roll för tillsynen
över en intemationeU skola som den gör för liUsynen över fristående skolor i
allmänhet. SÖ och länsskolnämnderna bör därför i sin fillsyn över
undervisningen av skolpliktiga särskilt uppmärksamma de intemafionella
skolorna.

Föreskrifterna i 50b§ tar inle sikte på sådana
tillsynsuppgifter som enbart beror på atl den fristående skolan får
statsbidrag. Sådana tillsynsuppgifter får regleras genom
statsbidragsföreskrifterna.

Föreskrifterna i 50 b § om tUlsynen över fristående
skolors undervisning för skolpliktiga elever läcker i och för sig även
frislående skolor som motsvarar specialskolor. Detta torde dock inte få någon
betydelse i praktiken.

Vad gäller tiUsynen över undervisningen för skolplikliga
på sjukhus och andra insfitufioner vUl jag erinra om bestämmelserna i 24 §
tredje stycket och 48 § andra stycket skollagen. Enligt dessa bestämmelser kan
en kommun, med stöd av föreskrifter som regeringen meddelar, genom annan
anordna särskild undervisning för barn, som på gmnd av handikapp, långvarig
sjukdom eller sjukdom som tvingar till upprepad kortare frånvaro inte kan
delta i vanligt skolarbete. Sådana av regeringen meddelade föreskrifter finns i
5 kap. 45 § skolförordningen.

TUlsynsansvaret enligt 50 b § inrymmer inte enskild
undervisning enligt 35 §. Frågan humvida det i skollagen bör tas in
beslämmelser om etl sådant liUsynsansvar för SÖ och länsskolnämnden får
övervägas i samband med arbetet på den nya skoUagen.

50c §

1 denna paragraf finns föreskrifter om skolstyrelsens
tUlsyn över undervisningen för skolpUktiga i fristående skolor. Både skolor
enligt 34 § och skolor enligl 34 a § omfattas av tillsynsansvaret. Detta gäller
oavsett om de är statsunderstödda eller inle.

Såsom framgår av 50 b § står undervisning som nu nämnts
under SÖ: s och länsskolnämndens tiUsyn. I 50c§ föreskrivs att skolstyrelsen
skall ha den omedelbara fillsynen. Skolstyrelsen kan följa verksamheten på nära
håll och därmed lämna länsskolnämnden värdefull information.

I och med atl frågor om godkännande och återkallande av
godkännande beträffande fristående skolor som avses i 34 § avgörs av
skolstyrelsen har denna ett särskilt ansvar för att hålla sig informerad om
sådana skolors verksamhet och att på etl så fidigt stadium som möjligt försöka
komma till rätta med eventuella svårigheter.

Skolstyrelsen skaU emellertid självfallet också följa de
internationella skolornas undervisning för skolpliktiga. Om aUvarligare problem
visar sig föreligga, ankommer det pä skolstyrelsen atl omgående fästa länsskolnämndens
uppmärksamhet på dessa.

Föreskrifterna i 50c§ innebär ingen skyldighet för
skolstyrelsen att fuUgöra sådana tillsynsuppgifter som enbart beror på alt
statsbidrag lämnas tUl den fristående skolan.

Prop.
1982/83:1 79

Ikraftträdande-
och övergångsbestämmelser

De
nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den I juli 1983.

Mina
förslag rörande godkännande av fristående skolor föranleder vissa
övergångsanordningar.

Normalt skall enligt såväl
de äldre som de nya bestämmelserna fråga om godkännande prövas av
skolstyrelsen. I sådana fall bör ett godkännande som har meddelats enligt äldre
bestämmelser och som aUtjämt gäller vid utgången av juni 1983 få fortsätta att
gälla intill utgången av juni 1984, om det inte har lämnats för kortare tid
eller återkallas med stöd av de nya bestämmelserna. En föratsättning för sädan
fortsatt giltighet bör vara att skolpliktiga elever har börjat vid skolan före
den 1 juli 1983. Jag föreslår en särskild övergångsbestämmelse om detta. Mitt
förslag innebär alltså att skolstyrelsen elt år efter den nya regleringens
införande — således vid behov en viss anpassningstid för skolorna - måste
ompröva tidigare lämnade godkännanden. Jag anser detta befogat med hänsyn lill
all 34 § i den nya lydelsen med tillhörande motiveringar ger ett i viss mån
nytt underlag för prövningen.

Regeln
om fortsatt giltighet av godkännande som meddelats med stöd av äldre
bestämmelser bör alltså inte gälla, om den fristående skolans verksamhet för
skolplikfiga elever inleds först efter utgången av juni 1983.1 ett sådant fall
bör krävas ett godkännande enligt de nya bestämmelsema.

De
nya bestämmelsema om godkännande omfattar även statsunderstödda fristående
skolor. F. n. får skolplikten fullgöras i sådana skolor med stöd av
bestämmelser som avses i 33 § första stycket skoUagen i dess nuvarande lydelse.
Denna reglering kommer att upphöra. Därför måste inför den 1 juli 1983
godkännanden meddelas även för de redan statsunderstödda frislående skoloma
för att skolplikten också i fortsättningen skall få fullgöras där.

I
vissa fall skall godkännande av fristående skola för skolpliktens fullgörande
lämnas av regeringen. Jag anser att regeringen i förekommande fall inför den 1
juli 1983 bör lämna godkännanden enligt de nya bestämmelserna om där angivna
krav är uppfyllda. Tidigare godkännanden som meddelats med åberopande av äldre
föreskrifter bör alltså inte längre gälla.

Med
tanke pä fall av de slag som jag nu berört föreslår jag en särskild
övergångsbestämmelse om att fråga om godkännande enligt 34 § i den nya lydelsen
eller enligt 34 a § kan prövas före lagens ikraftträdande.

16
Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslaget.

17
Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemstäUan.

Prop.
1982/83:1 80

Bilaga
I

Sammanfattning av SEH-kommitténs betänkande (SOU 1981:34)
Fristående skolor för skolpliktiga elever

1
Vissa principiella förutsättningar för skola med enskild huvudman

SEH-kommittén
har i sitt betänkande redovisat gäUande rätt och sin syn på de principiella
föratsättningarna för fristående skolor. Därvid har kommittén behandlat sädana
aspekter som internationella förpliktelser, föräldrarätten, skolplikten och
behov av fristående skolor ur samhällets resp. individers eller gmppers
synvinkel.

1.1
Internationella förpliktelser

Rätlen
till undervisning behandlas i flera internationella överenskommelser som
Sverige har tillträtt. Till dessa hör främst dels etl första tilläggsprotokoll
av den 20 mars 1952 till Europarådets konvention den 4 november 1950 angående
skydd för de mänskliga rätfigheterna och de gmndläggande friheterna, dels en av
Unescos generalkonferens den 14 december 1960 antagen konvention mot
diskriminering inom undervisningen, dels två av FN:s generalförsamling den 16
december 1966 antagna konventioner, nämligen internationella konventionen om
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt internationella
konventionen om medborgerliga och politiska rätfigheter.

Konventionernas
bestämmelser om rätten till undervisning skall ses mol bakgmnd av art. 26 i den
av FN:s generalförsamling den 10 december 1948 antagna allmänna förklaringen om
de mänskliga rätfigheterna, en förklaring som inte är en konvention och alltså
inte bindande som en sådan.

FN:s
allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna

I
art. 26 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna uttalas att
envar har rätt till undervisning. Undervisningen skall vara kostnadsfri,
åtminstone på de elementära och grundläggande stadierna. Den elementära
undervisningen skall vara obligatorisk. Undervisningen skall syfta till
personlighetens fulla utveckling och till alt stärka respekten för människans
gmndläggande fri- och rätfigheter. Undervisningen skall främja förståelse,
tolerans och vänskap mellan alla nationer, rasgrupper och religiösa grupper
samt befordra FN:s verksamhet för fredens bevarande. Rätten att välja den undervisning,
som skall ges åt barnen, tillkommer enligt artikelns tredje moment i främsta
rammet barnens föräldrar.

Prop. 1982/83:1 81

Första tilläggsprotokollet tiU Europarådets konvention
angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

I art. 2 i första liUäggsprotokoUet till Europarådets
konvenfion angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna stadgas att ingen fär förvägras rätten till undervisning samt att
staten, vid utövandet av den verksamhet slaten kan påta sig i fråga om
uppfostran och undervisning, skaU respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra
sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med
föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.

Unesco-konventionen mol diskriminering inom undervisningen

Unesco-konventionen mot diskriminering inom undervisningen
innehåller bestämmelser om undanröjande av diskriminerande företeelser inom
undervisningen och anger också vissa allmänna principer för staternas undervisningspolitik.

Enligt art. 1 förstås i konventionen med diskriminering
varje åtskillnad, uteslutning, begränsning eUer fördel på grund av ras, färg,
kön, språk, reUgion, politiska eUer andra åsikter, nationeUt eller socialt
ursprang, ekonomiska villkor eller börd, vars syfte eUer verkan är atl
omintetgöra eUer inskränka likställighet inom undervisningen.

I art. 2 anges vissa fall som, då de är tillåtna i en
stat, inte skall anses utgöra diskriminering i konventionens bemärkelse. Elt
sådant fall är inrättande eller bibehäUande av privata läroanstalter. Därvid
fömtsälts att ändamålet med dessa inte är att utesluta någon gmpp utan att
erbjuda utbildningsmöjligheter utöver dem som ges av de offendiga myndigheterna.
Vidare fömtsälts att dessa läroanstalter förvaltas i enlighet med nämnda
ändamål och att den undervisning som meddelas överensstämmer med de
standardkrav som må ha fastställts eller godkänts av vederbörande myndigheter,
särskilt för undervisning på samma nivå.

Enligt art. 3 gör konventionsstaterna vissa utfästelser
för att avskaffa och förhindra diskriminering. De förbinder sig bl. a. att
upphäva varje författningsbestämmelse och förvaltningsföreskrift samt avskaffa
varje förvaltningspraxis, som innefattar diskriminering inom undervisningen. De
förbinder sig också att inte tillåla atl offendiga myndigheter gör åtskillnad i
behandlingen av landets egna medborgare, utom på grand av förtjänst eller
behov, i vad avser skolavgifter och beviljande av stipendier eller andra former
av studiehjälp samt att inte, i någon av de stödformer som utgår fill
läroanstalter från offentliga myndigheters sida, tillåta några inskränkningar
eller fördelar som enbart grandar sig på att eleverna tillhör en viss gmpp.

Enligt art. 4 skall statema bl. a. göra den gmndläggande
skolundervisningen avgiftsfri och obligatorisk.

Art. 5 innehåller allmänna uttalanden om undervisningens
uppgift atl främja förståelse meUan folken och stärka respekten för mänskliga
rättigheter. Vidare förklarar sig konventionsstaterna vara ense om bl.a. följande.
Det är väsentligt att respektera föräldrars frihet, för del första, atl 6
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 1

Prop. 1982/83:1 82

välja
andra läroanstalter för sina barn än dem som upprätthålls av de offentliga
myndigheterna men som motsvarar de minimikrav för undervisning som må ha
fastställts eller godkänts av vederbörande myndigheter och, för det andra, att
på etl sätt som överensstämmer med formerna för landets rättstillämpning
tillförsäkra barnen en religiös och moralisk uppfostran i enlighet med
föräldrarnas övertygelse. Det är väsenfiigl att filler-känna medlemmar av
nafioneUa minoriteter rätt att bedriva egen undervisningsverksamhet,
innefattande upprätthållande av skolor samt, beroende på varje stats
undervisningspolilik, användning av eller undervisning i deras eget språk,
under fömtsättning bl. a. att undervisningens nivå inte är lägre än den aUmänna
nivå som fastställts eller godkänts av vederbörande myndigheter. Art. 5
avslutas med att konvenfionsstatema förbinder sig att vidta alla nödvändiga
åtgärder för att säkerställa tillämpningen av de principer som uppställts i
artikeln.

FN'konventlonerna

Intemationella
konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter innehåller i
art. 13 en rad föreskrifter som syftar till att vidga möjlighetema för den
enskilde att få lämplig ulbUdning. I mom. 1 erkänner konvenfionsstatema rätten
för envar till utbildning och förklarar sig vara överens om vissa mål för
utbildningen som är formulerade i huvudsaklig överensstämmelse med vad som
anges i art. 26 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rätfigheterna.
Metoderna för att uppnå dessa mål anges i mom. 2, där det bl. a. sägs att
grandskoleundervisningen skaU vara obligatorisk och kostnadsfritt fillgänglig
för alla. Enligl mom. 3 förpliktar sig konvenfionsstatema att respektera
föräldrars frihet att dels för sina barn välja andra skolor än dem som
inrättats av offentlig myndighet, såvida läroplanema läcker vad som från det
offentligas sida må ha föreskrivits eller godkänts som minimistandard, dels
tillförsäkra sina bam den religiösa och moraliska fostran, som står i
överensstämmelse med föräldrarnas övertygelse. Enligt mom. 4 får intet i
artikeln tolkas såsom medförande inskränkning i den enskildes eller
organisationers rätt att granda och driva undervisningsanstalter, under
fömtsättning alt de i första momentet av artikeln uppställda principema iakttas
och att undervisningen står i överensstämmelse med vad som från det offendigas
sida angetts som minimistandard.

Även
i internationeUa konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter finns
ett stadgande om att konventionsstaterna förpliktar sig att respektera
föräldrars frihet att tUlförsäkra sina barn den religiösa och moraliska
uppfostran som är i överensstämmelse med deras egen övertygelse (art. 18 mom.
4).

Förbehåll
från svensk sida

Vid
ratificeringen av första tilläggsprotokollet till Europarådets konvention
angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de gmndläggande

Prop.
1982/83:1 83

friheterna gjordes från svensk sida förbehåU mot art. 2 i
protokollet (jfr prop. 1953: 32, UU 1953:1, rskr 1953:124). Enligt förbehåUet
kunde Sverige inte medge föräldrar rätt att under hänvisning till sin
filosofiska övertygelse för sina bam erhålla befrielse från skyldigheten att
delta i delar av de allmänna skolornas undervisning. Vidare förklarades från
svensk sida att befrielse från krislendomsundervisningen i de allmänna skolorna
endasi kunde medges för bam som har annan trosbekännelse än svenska kyrkans och
för vilka tillfredsställande religionsundervisning är anordnad. Reserva-fionen
innebar inte någon inskränkning i föräldrarnas rätt att välja skola med enskild
huvudman för sina barn.

Det gjordes inte något motsvarande förbehåll mot art. 5 i
Unesco-konventionen, art. 13 mom. 3 i internationella konventionen om
ekonomiska, sociala och kuhurella rättigheter eUer art. 18 mom. 4 i
internafionella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, när
dessa konventioner ratificerades (jfr prop. 1967:36, UU 1967:14, rskr 1967:369
och prop. 1971:125, UU 1971:13, rskr 1971:270). I propositionen angående
godkännande av Unesco-konventionen — vUken inte tillåter reservationer —
erinrade föredraganden om att statsmakterna vid skilda tillfällen beslutat atl
religionsundervisningen inom det allmänna skolväsendet skall vara objekfiv och
att det enligl skollagen finns möjlighet tiU befrielse från undervisning i
kristendoms- resp. religionskunskap för elev som tillhör annat trossamfund än
svenska kyrkan.

Vissa förbehåll gjordes i samband med ratificeringen av
FN-konventio-nerna, men dessa förbehåU avsåg inle sådana bestämmelser som rör
undervisning.

Allmänt om konventionsförpliktelserna

Genom att tillträda konvenfionerna har Sverige gentemot de
övriga konventionsstaterna förpliktat sig att, så snart konventionerna trätt i
kraft (vUket skett för samdiga här nämnda konvenfioner), tillförsäkra enskilda
personer de i konventionerna angivna fri- och rättigheterna.

I vissa länder är konvenfioner direkt tUlämplig nationell
rätt. I Sverige blir emellertid en konvention inte automatiskt tillämplig
nationell rätt genom att Sverige tillträder konventionen. Detta har fastslagits
i rättspraxis genom domar som högsta domstolen, regeringsrätten och arbetsdomstolen
har meddelat under 1970-talet.

Lagstiftning är det normala sättet att i svensk rätt
inlemma en konvenfion som Sverige tillträder. Någon lagstiftning behövs dock
inte, om redan gällande lagbestämmelser och andra rättsprinciper är
tillräckliga för att Sverige skall kunna fullgöra sina åtaganden enligt
konventionen.

När Sverige fillträdde de ovan angivna konvenfionerna
ansåg man att det inte behövdes någon ny lagstiftning. Gällande lag ansågs
tillgodose de rättigheter som konvenfionerna värnar om. Tillträdet till
konventionema fick därmed på lagstiftningsområdet endast den verkan, att
handlingsfriheten beträffande framtida lagsfiftning inskränktes.

Prop. 1982/83:1 84

Internationella
överenskommelser är ofta svåra atl tolka. Della gäller inte minst
konventionerna om mänskliga rättigheter. Parterna i en intemationeU
överenskommelse utgår inte sällan från helt olika förutsättningar. Många
konventionsbestämmelser är allmänt hållna, delvis med tanke på att anslutningen
till konventionen skall kunna bli så stor som möjligt. Det är också praktiskt tagel
omöjligt atl vid formuleringen av konventionsbestämmelser som täcker ett stort
område ta med i beräkningen alla olika frågor som kan aktualiseras i
sammanhanget.

1.2 Föräldrarätten

1
6 kap. föräldrabalken finns bestämmelser om vårdnaden av barn. Barn står under
vårdnad av bägge eller den ene av sina föräldrar eller av särskilt förordnad
förmyndare till dess barnet har fyllt 18 är eller ingått äktenskap. Den som har
vårdnaden om ett barn skall sörja för barnets person och ge det en sorgfällig
uppfostran. Vårdnadshavaren skall se till att barnet får uppehälle och
utbildning efter vad som är tillböriigt med hänsyn till föräldramas villkor
och de tillgångar barnet kan ha samt barnets anlag.

Bestämmelserna
om vårdnaden är av civUrältslig karaktär och reglerar vårdnadshavarens
rättigheter och skyldigheter i förhällande till barnet. Föreskrifter om
förhållandel mellan å ena sidan del allmänna och ä andra sidan barnel och
vårdnadshavaren finns i offentligrättslig lagstiftning. Ett exempel är
skollagens föreskrifter om skolplikten. Vårdnaden är avsedd att utövas med
iakttagande av sådana offentligrätlsliga föreskrifter.

1.3 Begreppet
skolplikt

Den
svenska skollagen (1962: 319) anger fyra sätt, på vilka skolplikt kan
fullgöras. Skolplikten kan fullgöras i den kommunala gmndskolan (31 §). Detta
är det vanligaste sättet. Mer än 99 procent av de skolpliktiga barnen deltar i
gmndskolans undervisning. Skolplikt kan också fullgöras utanför gmndskolan i
t.ex. statsunderstödd enskild skola (33§) eller i annan enskild skola som
godkänts för ändamålet (34 §) eller genom enskUd undervisning i hemmet (35 §).

Dä
begreppet skolplikt ofta anses liktydigt med skolgång under ett visst antal år,
finns det anledning att närmare belysa begreppets innebörd.

I
proposition (1958:93) angående vissa följdfrågor i anledning av skolstyrelsereformen
m. m. framhöll departementschefen bl.a. att

"benämningen
skolplikt inte är helt adekvat, eftersom den närmast leder tanken till en
skyldighet att gå ett visst antal år i skola. Emellertid är det i första hand
fråga om en skyldighet atl deltaga i undervisning för att inhämta ett visst
mått av kunskaper i vidaste mening och för del ändamålet godlages andra sätt än
skolgång i vanlig betydelse. Endast sekundärt innebär skolplikt således en
skyldighet att tillbringa så eller sä mänga år i skola eller genomgå ett
bestämt antal årskurser."

Prop.
1982/83:1 85

Departementschefen
framhöll vidare, att

"uttrycket
skolplikt skymmer bort den numera dominerande synpunkten, att det för den
enskilde föreligger en rätt till gmndläggande utbildning. Eftersom begreppet
skolplikt har gammal hävd och svårligen kan ersättas med något bättre, bör det
bibehållas."

Skollagen
fastslår, att det skolpliktiga barnet äger rätt att få undervisning i
grandskolan (23 §). Den fastslår vidare att barnet är skolpUktigt i åldern 7-16
år med vissa undantag (30 §) och atl det har skyldighet att delta i
undervisningen i gmndskolan, om undervisningen inte ordnas på annat sätt (31
§). Skolplikten är fullgjord, då barnet tillfredsställande genomgått årskurs 9
i gmndskolan eller motsvarande årskurs i enskild skola eller "då eleven
vid särskild prövning styrker sig äga motsvarande kunskaper" (36§). Här
lyser skolpliktsbegreppets primära betydelse fram ("skyldighet att deltaga
i undervisning för att inhämta ett visst mätt av kunskaper i vidaste
mening").

Skollagen
betonar också föräldrarnas skyldighet att tiUse att det skolpliktiga bamet
fullgör sin skolgång (38 §).

1.4
Behov av skola med enskild huvudman ur samhällets synvinkel

I
en historik redovisas den roll som skola med enskild huvudman spelat för
införandet av nya pedagogiska idéer och tankar. Inom den enskilda
undervisningsverksamheten bedrevs en omfattande försöksverksamhet som i viss
utsträckning kom till nytta i den allmänna skolan.

Med
tanke på att det bedrivits ett omfattande pedagogiskt utvecklingsarbete sedan
1950- och 1960-talen och att den nya läroplanen för gmndskolan (1980 års
läroplan, Lgr 80) ger utökade möjligheter till att lokalt pröva nya pedagogiska
idéer och tankar, kan frågan ställas, om det ur samhällets synvinkel föreligger
något behov av pedagogisk försöksverksamhet eller skolverksamhet av annat slag
än den som ryms inom det allmänna skolväsendet.

Initiativ
tUl försöksverksamhet inom skolan kommer vanligen från skolmyndigheterna,
enskUda lärare, gmpper av lärare eller föräldrar. Varifrån initiativet än
kommer, fömtsätts elt samarbete dels lärare emellan, dels mellan lärarna,
skolledningen och eventuellt andra medverkande. Det kan emellertid förekomma
att en lärare eller en gmpp av lärare och föräldrar inte har möjlighet att
vinna gehör för sina idéer och uppslag fill försök. Skälen därtill kan vara att
försöket bedöms alltför resurskrävande eller mindre angeläget än andra
aktiviteter. Det kan också vara så atl verksamheten fiU sin art inte utan en
ganska omfattande administrativ omgång låter sig samordnas med gällande
regelsystem (jfr Waldorfskola). Möjligheten att i skola med enskild huvudman
förverkliga idéer och uppslag kan vara större.

Prop. 1982/83:1 86

Verksamhet
av försökskaraktär i skola med enskild huvudman kan i likhet med
försöksverksamhet inom den allmänna skolan endast bedömas under verksamhetens
gång och i efterhand. Effekterna av verksamheten är snarast av långsiktig art,
och värdet för samhällels del av denna verksamhet är helt beroende av i vilken
utsträckning de vunna erfarenhetema kan nyttiggöras inom den allmänna skolan.

Utvärderingen
av Kristofferskolan i Slockholm — som redovisas över-sikdigt - visar, att
verksamhet med specieU pedagogisk inriktning i skola med enskild huvudman kan
vara av betydelse för den aUmänna skolan. Under föratsättning att de
erfarenheter tillvaratas som görs vid skolor med enskUd huvudman där pedagogisk
försöksverksamhet bedrivs, synes sådana skolor fylla etl behov vid sidan av
det forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs inom den allmänna skolan.

Svårigheten
atl utnyttja vunna erfarenheter skaU inte underskattas. Skolforskningskommittén
har i sitt betänkande (SOU 1980:2) Skolforskning och skolutveckling s. 219 ff
belyst hithörande problem.

1.5
Behov av skola med enskild huvudman ur individers eller gruppers synvinkel

Av
de 35 befindiga skolorna med enskild huvudman för skolpliktiga barn har 15
fillkommit under det senaste decenniet. Dessa skolor har startals för att
fillgodose behov som enskilda personer eller den grupp av människor de
representerar uppfattat som väsentliga.

TUlkomsten
av skolor med arbetsmiljö med konfessionell prägel under tiden efter år 1970
har med aU säkerhet sin huvudsakliga förklaring i den förändrade stäUning som
ämnet religionskunskap fält i gmndskolan under 1960-talel. I 1962 års läroplan,
där ämnet helte kristendomskunskap, betonades, att undervisningen i ämnel
måste bedrivas så att den inte kom i konflikt med kravet på tanke- och trosfrihet.
Den skulle vara objektiv i den meningen, att den meddelade sakliga kunskaper om
olika trosåskådningars innebörd och innehåll ulan att auktoritativt söka
påverka eleverna alt omfatta en viss åskådning. Vid 1969 års läroplansreform
ändrades namnet kristendomskunskap lill religionskunskap och ämnet blev en
integrerad del av det samhällsorienterande ämnesblocket. Föräldrar som ville ge
sina bam en skolundervisning, som präglades av de kristna värderingarna, kände
oro inför den sekularisering av skolan som ändringen av kristendomsämnets
ställning enligt deras mening medförde. De slöt sig samman och använde den
möjlighel som skollagen ger att starta, driva och utnyttja skola med enskUd
huvudman. Skola med enskild huvudman fyller i detta fall uppenbarligen ett av
föräldrarna känt behov.

På
liknande sätt torde man kunna se på utökningen av antalet Waldorfskolor.
Intresset för det pedagogiska system som dessa representerar har skapat en
önskan och ett behov hos föräldrar och lärare att ge barnen en undervisning
enligt detta system.

Prop. 1982/83:1 87

Det
bör också nämnas alt det finns föräldrar som låter sitt barn gå över tiU skola
med enskild huvudman därför att barnet haft problem med sina skolkamrater i
gmndskolan (mobbning) eller på annat sätt inte kunnat finna sig tUl rätta där.

Även
för vissa organisafioner (t. ex. Estniska kommittén med dess spe-cieUa estniska
bakgrund) har det funnits ett behov att skapa skolverksam-hel för medlemmarnas
barn. Syftet var bl. a. - efter det andra världskrigets slut - att till den
uppväxande generafionen överföra egna kuhurella och/eller religiösa
traditioner.

Internatskolan
Lundsbergs skola i Storfors kommun som, om man bortser från riksinternatskolan
i Sigtuna, är landels enda statsunderstödda intematskola för grandskoleelever,
tUlgodoser särskUt ett behov för bl. a. utlandssvenskars bam och barn som
behöver miljöbyte. Skolan har dessutom, om ock sekundärt, betydelse i
arbetsmarknadspolifiskt hänseende för Storfors kommun.

Landels
fem skolor på grandskolenivå med undervisning pä engelska, franska eller tyska
och med annan läroplan än den svenska fyller etl behov för barn tiU bl. a. de
utländska medborgare som för studier eller uppdrag under kortare tid är bosatta
i Sverige eller de svenska medborgare som filffäUigt är bosatta i hemlandet.

2
Benämning av skola med enskild huvudman

I
SEH-kommitténs direktiv anför föredragande statsrådet bl. a. följande:

TUl
sist vUl jag i korthet beröra uttrycken "enskild skola", "enskUd
undervisning" och "privatskola". I debatten täcker dessa termer
stundom varandra, stundom har de på ett oklart sätt olika innebörd. Vidare är
enligt somliga remissinstanser ordet "privatskola" negafivt
värdeladdat. Uttrycket "enskild skola" avser i vanliga faU skola med
annan huvudman än stal, primärkommun eller landstingskommun, men i dagligt tal
förekommer det ibland synonymt med "skolanläggning". Formellt avser
slufiigen "privatskola" sådan skola på vilken privatskolförordningen
är tillämplig och till vUken statsbidrag utgår enligt kungörelsen (1964:137) om
statsbidrag till vissa privatskolor. Därjämte förekommer "friskola"
såsom benämning på Waldorfskola. Utredningen bör överväga en enhetlig benämning
för alla skolor som ej har det allmänna som huvudman.

SEH-kommittén
menar att en enhetlig benämning av skolor med enskild huvudman bör vara enkel
och klar. Den bör inte vara mångtydig och inte heller värdeladdad. Benämningen
bör dessutom snarare avse skolans rela-fion till den allmänna skolan
(huvudmannaskapet) än ge en beskrivning av verksamheten. Det är till fördel om
benämningen kan knytas till benämningar av motsvarande skolor i andra länder.
Slutligen bör benämningen vara godtagbar i språkligt hänseende.

Prop.
1982/83:1 88

Sedd
mot bakgmnd av denna kravkatalog är, såsom direktiven anför, en benämning i
vilken orden "enskild" eller "privat" ingår inte
acceptabel. Enligt SEH-kommitténs mening är det nödvändigt att söka finna en
helt ny benämning som inte förbinds med äldre föreställningar och företeelser.
Med hänsyn härtill vUl kommittén lansera benämningen "frislående skola"
för skola med annan huvudman än stat och kommun. Denna benämning är i det
närmaste entydig och den leder inte tanken fill något annat. Den torde sålunda
inte komma att förväxlas med "friliggande". Den är inte värdeladdad
och den är i språkligt hänseende godtagbar. Den beskriver närmast skolans
relation till del allmänna skolväsendet och den binder inle skolans verksamhet
till någon bestämd uppfattning eller utformning.

SEH-kommittén
föreslår därför att benämningen "fristående skola" skall införas som
sammanfattande benämning för skolor som har annan huvudman än stat och kommun.

3
Skolpliktens fullgörande i fristående skola i allmänhet

De
krav som bör ställas på en fristående skola för att skolplikten skall få
fuUgöras där måste enligt kommilténs mening utgå från en jämförelse med
gmndskolan. Eljest skulle skolpUkten och den mot denna svarande rätten fiU
undervisning kunna urholkas. Att utgångspunkten är en jämförelse med
grandskolan innebär emellertid inte att den fristående skolan i fråga om
lärostoff, metodik och uppbyggnad i övrigt behöver eller ens bör vara en ren
efterbildning av grandskolan. Det kan i sammanhanget finnas anledning att
erinra om vad vissa konventioner innehåller om rätlen att välja fristående
skola, som uppfyller vad som frän det allmännas sida må ha uppställts som
minimikrav.

En
allmän föratsättning för skolpliktens fullgörande i en frislående skola bör
enligt kommitténs mening vara atl undervisningen där som slutresultat ger
väsentligen samma kunskaper och färdigheter som grundskolans.

Vid
jämförelsen med grundskolan skall självfallet beaktas att läroplanen för denna
skola (1980 års läroplan, Lgr 80) ger en tämligen stor handlingsfrihet. Mäl
och huvudmoment för de olika ämnena bestäms där efter stadium (låg-, mellan-
resp. högstadium) och inte efter årskurs. Vidare knyts kunskapskraven endast i
begränsad utsträckning till etl bestämt lärostoff. Del ges ett stort utrymme
för val genom lokala beslut delvis med hänsyn till elevernas egna önskemål.
Kravet på att den fristående skolans undervisning skall ge väsentligen samma
kunskaper och färdigheter som grundskolans bör inte utesluta att vissa ämnen
ges en mer och andra en mindre framskjutande plats än de har i grundskolan. Det
är emellertid viktigt att förskjutningen inte blir så stor, att eleven i vissa
ämnen inte når upp Ull en med grundskolemätt mätt godtagbar standard. Det bör
inte heller vara uteslutet med vissa förskjutningar i fiden på så sätt atl kun-

Prop.
1982/83:1 89

skapsinhämlningen
inte är fördelad mellan stadierna på alldeles samma sätt som i grandskolan. En
sådan ordning kan vara etl led i en annan pedagogik som förtjänar att prövas.

Det
måste också föratsältas att undervisningen åtminstone tUl övervägande delen
bedrivs på svenska språket. Visst inslag av undervisning på annat språk, såsom
f. n. förekommer vid t. ex. de estniska skoloma, bör självfaUet kunna godtas. I
etl följande avsnitt behandlar SEH-kommittén frågan om särskilda regler för
skolor med undervisning helt eller till övervägande delen på annat språk än
svenska.

Vad
gäller frågan om tillvalsämnen på högstadiet för en elev vid en fristående
skola ligger del i sakens natur att en liten skola inle kan tillgodose
elevemas önskemål i samma utsträckning som gmndskolan, lät vara att de val som
blir tillgodosedda kan variera år frän år. Begränsningen i detta hänseende,
motiverad av de yttre omständigheterna, bör inte betraktas som ett hinder för
skolpliktens fullgörande i sädan skola. I sammanhanget bör också beaktas att
utbudet kan ha samband med en särskild ideologi eller liknande som skolans
verksamhet bygger på.

I
fråga om sättet att undervisa finner kommittén det vara angelägel alt de
fristående skoloma har vida möjligheter alt söka sig fram pä egna vägar.
Grandskolans undervisning är ju för övrigt inte läst tiU någon viss metod.
Däremot finns det för gmndskolan föreskrifter av bl.a. organisatorisk karaktär
som påverkar arbetssättet. Kommittén tänker här på t. ex. föreskrifter om
klass- och arbetsenhetskonferenser m. m. Krav på en ordning som svarar mot
dessa föreskrifter bör i princip inte ställas på de fristående skoloma.

Såsom
anges i skollagens inledande paragraf har den genom samhällets försorg bedrivna
undervisningen till syfte inle endast att meddela eleverna kunskaper och öva
deras färdigheter utan också att i samarbete med hemmen främja elevernas
utveckling tiU harmoniska människor och tiU dugliga och ansvarskännande
samhällsmedlemmar. En vidareutveckling av denna gmndsyn ges i läroplanen för
grandskolan, framför aUt i avsnittet om mål och riktlinjer.

Grandskolan
skaU alltså ge även en annan skolning än kunskaper och färdigheter. Det är
närmast fråga om vad man kan kalla social träning, dvs. utveckling till
harmoniska människor och fill dugliga och ansvarskännande samhäUsmedlemmar. För
detta kan också hjälp genom elevvårdande insatser behövas. En fristående skola
bör ge en skolning som väsentligen svarar mot grandskolans mål även när det
gäller elevernas allmänna utveckling. Självfallet skall elevvård förekomma i
fristående skola, men dess organisafion behöver inte nödvändigtvis vara
uppbyggd efter mönster från gmndskolan. SEH-kommittén fömlsälter att
fristående skola samverkar med sociala och bamavårdande myndigheter och
insfitufioner.

Enligt
mål och rikfiinjer i grandskolans läroplan skall skolans verksamhet präglas av
de grandläggande värderingar om demokrati, tolerans, jämlikhet m. m. på vUka
det svenska samhället bygger.

Prop.
1982/83:1 90

Kommittén
anser att det för att skolplikten skall få fullgöras i en fristående skola bör
krävas alt dennas undervisning väsentligen svarar mot grundskolans mål även i
nu berört avseende. Detta innebär såväl att kunskapsförmedlingen inle får
snedvridas genom en ensidig framställning som att eleverna skaU lära sig atl
respektera - och påverkas till alt själva omfatta - de gmndläggande
värderingarna i det samhälle som de själva är en del av.

Som
en följd av dessa överväganden föreslär kommittén alt skollagen som första
villkor för att en fristående skola skall godkännas för skolpliktens
fullgörande skall ange att skolans undervisning ger väsentligen samma kunskaper
och färdigheter som grundskolans och även i övrigt väsendigen svarar mot
grandskolans mål. Denna allmänna fömtsättning bör gälla oavsett om skolan är
statsunderstödd eller inte. Vissa avsteg bör kunna tillåtas i faU som kommittén
återkommer tUl.

Den
nuvarande formuleringen "till art, omfattning och allmän inriktning"
kan enligt kommitténs mening lätt missförstås. Kommittén anser också att
förarbetena inte ger tillräcklig vägledning för en tillämpning av formuleringen
på nutids förhållanden.

Det
andra villkoret i 34§ första stycket skollagen för godkännande av enskUd skola
innebär att skolan skall förestås av en person som har erforderlig skicklighet
för undervisningen och som är väl lämpad att förestå en skola. Detta vUlkor
bör enligt SEH-kommitténs mening kvarstå oförändrat.

SEH-kommittén
vill slutligen tillägga, att något minimikrav i fråga om elevantal inle bör
uppställas för godkännande enligt 34 § skollagen (jfr Ds U 1980: 3 EnskUd
undervisning enligt 35 § skollagen, s. 26).

4
Beslut om godkännande av fristående skola i allmänhet

Beslul
om godkännande av skola enligt 34 § skollagen fattas av skolstyrelsen i den
kommun där skolan är belägen (10 § skollagen).

Sedan
år 1962, då skollagen tillkom, har kommunindelningen förändrats och slörre
enheter bildats. Kommunens resurser vad gäller skolverksamheten har i alla
hänseenden ökats. Utvecklingen har också gått mol alt kommunema i större
utsträckning än fidigare får falla beslut beträffande skolverksamheten.

Skolstyrelsen
har ett övergripande ansvar för att skolpliktiga elever fuUgör sin skolplikt i
gmndskolan eller på annat sätt. Skolstyrelsen har också de bästa
fömtsättningarna för att skaffa sig information och kunskap om underlaget för
den bedömning som måste föregå ett beslul öm godkännande av skola enligt 34 §
skoUagen.

SEH-kommittén
har den uppfattningen atl det f n. inte finns några avgörande skäl för en
ändring av den nuvarande ordningen. Beslul om godkännande av fristående skola
enligt 34 § skollagen bör alltjämt fattas av

Prop.
1982/83:1 91

skolstyrelsen.
Kommittén fömlsälter att länsskolnämnderna och skolöverstyrelsen följer
utvecklingen på detta område.

5
Skolpliktens fullgörande i fristående skola med annat undervisningsspråk än
svenska

Skolplikten
har - genom läroplanen för grundskolan och den allmänna fömtsältningen för
godkännande av fristående skolor - fått sitt innehåll med tanke på dem som är
bosatta här i landet för en längre fid. Det är ofrånkomligt atl delta innehåll
kan passa mindre väl för vissa kategorier av skolpliktiga. Det gäUer framför
aUl ufiändska barn som vistas i Sverige för en kortare tid. Men det kan även
gälla svenska barn som befinner sig här för en kortare tid.

Enligt kommitténs mening
står det klart att skolor, som bedriver sin undervisning helt eller fiU
övervägande delen på annat språk än svenska och normalt också i väsentliga
delar efter en utländsk läroplan, för nämnda elever fyller ett påtagligt behov,
som svårligen kan tillgodoses inom grundskolan eller inom fristående skolor i
aUmänhet. För sådana barn bör skolplikten därför kunna ges elt delvis annat
innehåll.

Även
sådana skolpliktiga barn — svenska medborgare eller inte -, som kan antas
kvarstanna i landet för en längre tid, kan i undantagsfall ha särskilda skäl
att åberopa som gör att skolplikten ocksä av dem bör kunna fullgöras i en skola
av berört slag. Som särskilt skäl bör inte räcka att bamet genom den ena av
eller båda föräldrarna eller på något annat sätt har anknytning till etl land
där skolans undervisningsspräk talas. Det bör krävas att barnets särskilda
förhållanden gör all bamet har svårt att gä i vanlig skola eller att barnet i
varje fall har en påtaglig nytta av alt i stället få fuUgöra sin skolgång i en skola
av det aktuella slaget. En sådan skolgång måste framstå som ett för barnet
uppenbarligen bättre alternativ, trots att kunskapema i svenska språket och om
svenska förhållanden får antas bli sämre.

Med
hänsyn till dessa omständigheter anser kommittén att regeringen under vissa
fömtsättningar bör för skolpliktens fullgörande få godkänna en fristående
skola, som bedriver hela eller den övervägande delen av sin undervisning på
annat språk än svenska. Godkännandet bör endast fä avse bam som kan antas inte
komma att kvarstanna i landet för en längre tid eller som kan åberopa andra
särskilda skäl.

En
föratsättning för sådant godkännande bör vara alt skolans undervisning som
helhet betraktad kan anses vara likvärdig med grundskolans.

I
kravet på likvärdighet med gmndskolan bör enligt kommitténs uppfattning ligga
att skolans undervisning utgår från de allmänna värderingar på vilka det
svenska samhället bygger.

I
kravet på likvärdighet bör också ligga att kunskaper och färdigheter

Prop. 1982/83:1 92

samt skolning i övrigt visserligen kan avse delvis andra
sakområden men att den allmänna nivån inle bör få vara lägre än gmndskolans.
Sädana skillnader i fråga om lärostoff som är betingade av att eleverna skall
ges en grund för fortsatt skolgång utomlands bör i regel kunna godtas. Även
frånsett detta bör en sädan omständighet som att eleverna ges goda kunskaper i
ell världsspråk som I.ex. engelska kunna tillmätas särskild betydelse vid
bedömningen av om undervisningen som helhet betraktad är likvärdig med
grundskolans.

Beträffande barn som är svenska medborgare eller som kan
antas kvarstanna i landet för en längre fid bör enligt kommitténs mening
krävas att de får en viss undervisning i svenska. De bör få träning i att tala,
läsa och skriva svenska godtagbart. Annars kan skolans undervisning inte anses
för dem vara likvärdig med gmndskolans.

SEH-kommittén fömlsätler att fristående skola av nu
aktuellt slag i sin elevvårdande verksamhet samverkar med sociala och
barnavårdande myndigheter och institutioner.

Som en följd av dessa överväganden föreslår kommittén att
i skollagen införs nya bestämmelser av följande lydelse:

En fristående skola, som bedriver hela eUer den
övervägande delen av sin undervisning på etl annat språk än svenska, får av
regeringen godkännas för fullgörande av skolplikten i vad gäller barn som kan
antas inle komma att kvarstanna i landet för en längre tid eller som har andra
särskilda skäl att få fullgöra sin skolplikt i en sädan skola.

För godkännande krävs atl skolans undervisning som helhet
betraktad är likvärdig med grundskolans. Därvid gäller atl barn, som är svenska
medborgare eller som kan antas komma att kvarstanna i landet för en längre tid,
skall ges undervisning i svenska.

6 Statligt stöd till vissa fristående skolor

6.1 Inledande synpunkter

Rätten att starta, driva och utnyttja fristående skola
konstituerar ingen rätt till stöd från det allmänna. Någon folkrältslig
förpliktelse att ge stöd till fristående skola kan inte härledas ur de
internationella konventioner.som Sverige tillträtt. Det finns inte heller något
hinder för staten att ge stöd av större omfattning till vissa skolor och mindre
stöd eller inget stöd alls fill andra skolor om sakliga gmnder finns för en
sådan ordning (beträffande inte godtagbara gmnder för åtskillnad jämför t. ex.
Unesco-konventionen och regeringsformens stadganden mot diskriminering på gmnd
av etniskt ursprang m. m.). Därför är frägan om statligt slöd till fristående
skola huvudsakligen en fråga om vad som är skäligt och inte en fråga om vad som
är rätt eller fel.

Prop.
1982/83:1 93

Statens
utgifter minskar i vissa avseenden om skolpliktiga barn börjar i fristående
skola godkänd enligt 34 § skoUagen.

När
det gäUer basresursbidraget uppgår minskningen enligt SEH-kommitténs
beräkningar tUl hälften av den kostnad som staten skulle ha haft, om dessa
elever gått i grandskolan. I reda pengar betyder detta atl statens utgifter i
vad gäller basresurser minskar med genomsnittligt ca 2500 kr. per elev på
lågstadiet, ca 3 500 kr. per ele v på mellanstadiet och ca 4 200 kr. per elev
på högstadiet. Vid beräkningen av de genomsnittliga basresursbidragen per elev
har hänsyn tagits till det för läsåret 1980/81 gäUande genomsnittliga antalet
elever per basresurs och stadium och till kostnadema för filläggsbidrag, arbetsgivaravgifter
och lönekostnadspålägg.

När
det gäller bidraget i form av förstärkningsresurs medför en elevs övergång till
fristående skola, alt statens utgifter minskar med hela det belopp som skulle
ha utgått, om eleven gått i den kommunala gmndskolan. Detta belopp uppgår tiU
ca 2600kr. per elev. Vid beräkningen av beloppet har hänsyn också tagits till
kostnaderna för tUläggsbidrag, arbetsgivaravgifter och lönekostnadspålägg.

Förekomst
av fristående skola kan också påverka statens kostnader pä annat sätt än i
fråga om basresurser och förstärkningsresurs.

Att
en del elever går i fristående skolor kan inverka på dimensioneringen av
skolledarorganisationen i grandskolan i vissa kommuner.
SkoUedaror-ganisafionens dimensionering beräknas på det poängtal som gmndskolan
omfattar enligt 1 kap. 7 § skolförordningen.

I de
fem skolor i Sverige som bedriver sin undervisning på engelska, franska eUer
tyska är merparten elever skolpliktiga enligt svensk lag. Bland dessa finns ett
inte obetydligt antal som, om de gick i gmndskolan, skuUe behöva särskill stöd
framför allt i svenska för alt kunna följa undervisningen. Det är inle möjligt
att exakt beräkna hur många elever det egentligen skuUe röra sig om. Del är
emellertid uppenbart att statens kostnader i detta hänseende begränsats genom
att eleverna gått tiU nu berörda skolor.

Statsbidraget
per elev i grandskolan uppgår lUl i genomsnitt 11 000-12000kr. innevarande
läsår (1980/81). Bidraget per elev i årskurs 1 är givetvis betydligt lägre än
bidraget per elev i årskurs 9.

Med
slöd av de kostnadsberäkningar som gjorts finner SEH-kommittén det skäligt att
ett begränsat statligt slöd efter särskild prövning ges till fristående skola.
Ett sådant statligt stöd bör dock inte utgå generellt utan endast dll skola som
fyUer vissa krav.

6.2
Förutsättningar för ett statligt stöd

SEH-kommittén
har uppfattningen att skola som bedriver försöksverksamhet eller som bedriver
sin undervisning enligt ett speciellt pedagogiskt system bör kunna komma i
fråga för ett begränsat statligt stöd. Det bör

Prop. 1982/83:1 94

därvid
enligl kommitténs mening inte göras någon åtskillnad mellan skolor som bedriver
mer genomgripande kursplanemässiga försök och skolor som genom en speciell
uppläggning av skolans arbete syftar till att utveckla och utpröva utvecklingsfrämjande
uppfoslrings- eller omvårdnadsidéer. Som gemensam gmndfömtsättning bör gälla
att skolans verksamhet bedöms vara av värde för det allmänna skolväsendets
utveckling.

Även
skolor som bedriver sin undervisning på annat språk än svenska och som av
regeringen godkänts för skolpliktens fuUgörande bör kunna komma i fråga för ett
begränsat stadigt stöd. Flera skäl kan anföras härför. Del behov som dessa
skolor fyUer kan svårligen tillgodoses inom grandskolans ram. Det är av värde
atl kunna erbjuda bam fill ufiändska medborgare, som kortvarigt vistas i
landet för studier eller uppdrag och vilkas barn är skolpliktiga enligt svensk
lag, en skolundervisning som motsvarar hemlandets. Det ligger ocksä etl värde
i att sådana kortvarigt hemmavarande utlandssvenskar, som i vislelselandet haft
sina barn i skola med undervisning på annat språk än svenska, kan låta sina
barn gå i skola som ger undervisning på samma språk. För bam tiU föräldrar, av
vUka den ena eUer båda har anknytning tiU någol land inom exempelvis engelskt,
franskt eller tyskt språkområde, kan del också i vissa fall vara lämpligt alt
få fullgöra skolplikten i skola av nu aktuellt slag. Statligt stöd bör dock
endast utgå för de enligt svensk lag skolpUktiga bamen vid dessa skolor. De
barn vilkas föräldrar är anstäUda vid ambassader eller konsulat och som inte är
skolpliktiga enligt svensk lag bör inte få inräknas i underlaget för
statsbidrag.

Den
svenska gmndskolan är i konfessionellt hänseende neutral och dess undervisning
i religionskunskap skall vara saklig och allsidig. Denna undervisning är i
princip obligatorisk. Konfessionell undervisning däremot bör normalt anordnas i
föräldrarnas eller det egna samfundets regi. I skola med arbetsmiljö med
konfessionell prägel eftersträvar man inte bara en religionsundervisning av
konfessionell art. Man söker också skapa arbetsformer och en arbetsmiljö som
är genomsyrade av en bestämd livshållning. Enligt SEH-kommitléns mening är inte
det förhållandet att skolan har en arbelsmUjö med konfessionell prägel i sig
ett skäl till atl statsbidrag skall kunna ulgå. Om en sådan skola önskar komma
i åtnjutande av statligt stöd, bör den genom sin verksamhel visa alt den för
praktiskt skolbmk utvecklar uppfoslrings- eUer omvårdnadsidéer som kan bedömas
vara av värde för skolväsendet i dess helhet. Som självklart krav bör gälla att
skolan är öppen även för barn till föräldrar som inte bekänner sig fiU den
religiösa eller filosofiska övertygelse som karakteriserar skolan och att en
allsidig undervisning i religionskunskap meddelas.

Prövning
om en fristående skola skall anses berättigad till statsbidrag bör göras av
skolöverstyrelsen efter yttrande av den lokala skolstyrelsen och vederbörande
länsskolnämnd.

Prop. 1982/83:1 95

6.3
Utformning av ett begränsat statligt stöd till vissa fristående skolor

Det
slafiiga stödet till fristående skola bör enligt SEH-kommittén i nuläget
utformas så att det ulgår bidrag per elev och år med 90% av 1/25-dels eller
1/30-dels basresurs avseende lågstadiet resp. mellan- och högstadiet,
filläggsbidrag enligl gällande normala procentsats och bidrag fill
arbetsgivaravgffter med f n. 28,9%. Därmed kommer elevbidraget saml en viss
besparing alt rymmas inom ramen för den summa utgifter staten skuUe ha haft om
eleverna gått i gmndskolan och inte börjat i årskurs 1 i fristående skola.

Enligt
SEH-kommitténs mening bör skolan omfatta minst 25 elever när beslut om
statsbidrag första gången fattas. Regeringen bör kunna medge undantag från
denna regel.

Undervisningen
som ges i de skolor som skall ifrågakomma för statligt stöd skall vara av god
kvalitet. Därvid bör det mindre vara fråga om verksamhetens yttre utformning
och materiella resurser än om dess inne-håU och resultat. Då de avvägningar och
bedömningar som här avses endast kan göras under pågående verksamhet och kräver
en längre tid, föreslår SEH-kommittén atl stadigt slöd fill frislående skola
skall kunna utgå först efter det att verksamheten pågått i minst tre år. Med
denna karenstid blir det möjligt att tillfredsställande bedöma skolans verksamhet,
innan statligt stöd utgår. Det begränsade statsstödet föreslås alltså kunna
utgä först för elever som tas in under det fjärde verksamhetsåret. Regeringen
bör kunna medge undantag från denna regel, om särskilda skäl föreligger.

SEH-kommittén
vUl också föreslå att de elever som går i sädan fristående skola som
förklarats berättigad till statUgt stöd inräknas i underiaget för beräkningen
av den s. k. länsskolnämndsresursen under anslaget Särskilda åtgärder på
skolområdet. Därigenom ges en viss möjlighet att eliminera kommunalekonomiskl
negativa effekter som förekomsten av frislående skola kan ha medfört. Omvänt
bör statsbidragsberältigad fristående skola, som har elever med behov av
särskilda insatser, kunna ifrågakomma för bidrag ur länsskolnämndsresursen.
Bedömningen av denna fråga bör -efter ansökan av huvudmannen - ingå i
länsskolnämndens årliga arbete med fördelning av resursen.

6.4
Tekniska förändringar beträffande bidragsgivningen till de fristående skolor
som i dag är statsunderstödda

Det
finns f. n. sju fristående skolor som erhåller statsbidrag för undervisning på
grandskolenivå.

Tre
av skoloma - Franska skolan i Slockholm, Göteborgs högre samskola och
Lundsbergs skola i Storfors - får nu statsbidrag enligl förordningen
(1964:137) om statsbidrag till vissa privatskolor. Dessa tre skolor

Prop.
1982/83:1 96

har
såväl gmndskola som gymnasieskola. De fyra övriga skolorna — de estniska
skoloma i Stockholm och Göteborg, HUlelskolan i Stockholm och Kristofferskolan
i Stockholm - får bidrag enligl särskUda bestämmelser meddelade av regeringen.
Av dessa fyra skolor har endast Kristofferskolan elever också på gymnasial
nivå.

De
nuvarande bidragssystemen för dessa sju skolor är i princip uppbyggda efter de
system som gällde för grundskolan före läsåret 1978/79 resp. alltjämt gäller
för gymnasieskolan. Den administrativa hanteringen av bidragsgivningen åvilar
skolöverstyrelsen. Hanteringen är ganska kom-pUcerad.

Enligl SEH-kommitténs
mening bör de sju skolorna även i fortsättningen få statsbidrag för sin
gmndskola. Reglerna för bidrag bör emellertid ändras, så alt de närmare
ansluter till det system som kommittén har föreslagit i det föregående.
Kommittén anser att de sju skolorna i princip skall få statsbidrag i oförändrad
omfattning. Det föreslås ske genom nyssnämnda bidragsmodeU i modifierad form.
Därvid skall i modellen även . ingå 90% av förstärkningsresursen. När det
gäller veckotimpriset för basresurser bör skolorna inplaceras i arvodesgrupp
3. Vissa av de berörda skolorna har få elever. För att de likväl skall kunna få
statsbidrag i oförändrad omfattning föreslår kommittén alt tilläggsbidragsdelen
i modellen används som regulator. Särskild procentsats för tilläggsbidragel
bör kunna fastslällas för varje skola.

Kommittén
anser att bidragsadministralionen övergångsvis under tre är bör ligga kvar hos
skolöverstyrelsen. Därefter bör, sedan arbetsmlinerna fastlagts, denna uppgift
läggas på resp. länsskolnämnd.

6.5 Elevtalsram

SEH-kommittén
föreslår att det sätts en gräns för den totala omfattningen av den
statsunderstödda enskilda skolverksamheten. Elt begränsat statligt stöd för
elever vid fristående skolor, i vilka skolplikt kan fullgöras, bör enligt
kommitténs mening fr.o.m. läsåret 1982/83 kunna utgå för uppemot 0,6-0,7% av
det totala antalet skolpliktiga barn i riket. Ett fastställande av den slutliga
storleken på elevtalsramen måste föregås av politiska beslut av regering och
riksdag. Frågan om fastställande av annat procenttal bör kunna prövas, om den
föreslagna ramen skulle bli ianspråktagen.

6.6 Bestämmelser
som rör statsbidrag till fristående skolor m. m.

Skolöverstyrelsen
bör vid sitt beslut om statsbidrag fastställa det högsta antal elever som vid
full utbyggnad av skolan får utgöra underlag för bidraget. Om en frislående
skola önskar utöka sin organisation får framställning därom göras till
skolöverstyrelsen.

Prop. 1982/83:1 97

Det
är av praktiska skäl nödvändigt att en central instans fattar
första-gångsbeslutet. Därigenom kan en likartad bedömning uppnås. De årliga
statsbidragsbesluten inom för varje skola fastställd ram kan lämpligen fattas
av länsskolnämnden i samband med dess övriga beslut om resurstilldelning.
Eftersom det föreslagna stödet ges i elevrelaterad form blir beslutet på våren
före läsårets början preliminärt. Det slutliga beslutet kan fallas först sedan
det definitiva antalet elever per den 15 september meddelats nämndema. Detta
bör ske senast den I oktober varje år.

Vad
gäller rekvisifion och utbetalning av statsbidrag bör i princip kunna tUlämpas
de regler som gäller för statsbidraget för gmndskolan.

Som
statsbidragsvillkor bör vidare gälla bl. a. följande.

Skolans
verksamhet bör ledas av en styrelse, som utses av huvudmannen. Nomialt är
huvudmannen en sådan juridisk person som har egen styrelse. Denna bör då kunna
vara styrelse även för skolan, om den uppfyller vissa krav i fråga om antal
ledamöter m. m. Styrelsen bör ha minst fem ledamöter. SEH-kommittén har inle
funnit skäl att föreslå att någon eUer några ledamöter i styrelsen skall utses
av slaten eller kommunen.

För
undervisningen bör finnas lim- och kursplaner som fastställs av skolans
styrelse och som länsskolnämnden bör få del av.

Det
är enligt kommilténs mening rimligl att som villkor för stadigt stöd fill skola
med enskUd huvudman kräva atl elevavgiften är skälig.

Som
tidigare nämnts är elevavgifterna vid fristående skolor olika höga beroende pä
skolomas olika förutsättningar alt finansiera verksamheten. Då det emellertid
inte gäma kan komma i fråga att bestämma en högsta fillåten elevavgtft för
varje skola för sig, föreslår SEH-kommittén att skolöverstyrelsen i samband med
prövningen om fristående skola skall förklaras berättigad till statsbidrag får
bedöma om elevavgiften är skälig utifrån de ekonomiska föratsättningar som
föreligger för skolans drift.

Den
nu föreslagna prövningen av elevavgiftens storlek bör kunna bidra fill atl en i
socialt hänseende aUsidig rekrytering fill fristående skola uppnås.

Enligt
SEH-kommitténs mening är det emellertid angeläget att ytterligare öka
möjligheten till en socialt allsidig rekrytering. Ett medel är att som
statsbidragsvillkor föreskriva att möjlighet till nedsättning av eller
befrielse från elevavgift skall finnas.

Föräldrarnas
inkomst- och förmögenhetsförhållanden bör vara avgörande för om nedsättning av
eller befrielse från elevavgift skall tfrågakomma. De inkomstgränser som gäller
för inkomstprövat tillägg till studiebidraget enligt studiestödslagen
(1973:349) och studiestödsförordningen (1973:418) bör därvid kunna tjäna som
vägledning. Befrielse från elevavgift bör medges bam fill föräldrar vilkas
ekonomiska underlag inte överstiger det belopp som årligen fastställs för att
maximalt inkomstprövat tillägg skaU kunna erhållas. Överstiger föräldramas
ekonomiska underlag den gräns 7 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 1

Prop.
1982/83:1 98

som
gäller för befrielse bör nedsättning av elevavgiften kunna medges. Vid
beräkningen av nedsättningens storlek bör centrala sludiestödsnämndens tabeller
för beräkning av inkomstprövat tiUägg vara vägledande.

7
Kommunalt stöd till fristående skola

Omfattningen
av det kommunala stödet varierar från kommun till kommun. Del finns kommuner
som inte ger någol stöd till fristående skola, under det att andra ger ett
ganska omfattande stöd. Det förekommer ocksä att bidragen tiU fristående skolor
i samma kommun har olika omfattning. Bidraget kan också vara olika utformat för
skilda stadier i en och samma skola. Vad gäller lokaler, upplåter en del
kommuner övertaliga skollokaler kostnadsfritt, under det att andra tar ul en
marknadsmässig eller symbolisk hyra.

Om
elev går i fristående skola i annan kommun än hemortskommunen, ger vissa
kommuner bidrag som svarar mol en reducerad interkommunal ersättning, andra
åter ger inte något bidrag. Några kommuner betalar denna reducerade ersätlning
i de fall då kommunen inte kan erbjuda motsvarande undervisning (t. ex. för
skolgång i skola med annat undervisningsspråk än svenska) eUer om särskilda
skäl föreligger för skolgång i fristående skola i annan kommun.

Det
förekommer alt elev i fristående skola får utnyttja kommuns
skol-skjutsorganisalion, föratsatt att delta inte medför extra kostnader för
kommunen. Resebidrag betalas av en del kommuner för elever som går i
fristående skola i annan kommun.

De
flesta kommuner ger bidrag lill läroböcker, skolmåltider och skolhälsovård.
Det sker antingen genom kontantbidrag — det är den vanliga formen för bidrag
till läroböcker - eller på sä sätt atl elev i fristående skola får inta sina
måltider och besöka hälsovården i närmast belägna kommunala skola.

Praxis
i de berörda kommunerna är sålunda olika. Förklaringen härtiU är den stora
frihet som en kommun har att själv bestämma i vilken utsträckning den vill ge
stöd till fristående skola. Det föreligger ingen skyldighet alt ge bidrag, men
det finns normall inle heller något hinder för att ge stöd.

Enligt
SEH-kommitténs mening är det inte en tillfredsställande lösning att genom
lagstiftning reglera frågan om kommunalt stöd till fristående skola. Kommunens
rätt att själv bestämma över sina angelägenheter bör inte onödigtvis begränsas.

Kommittén
har i sina överväganden om statligt slöd till fristående skola inte tagit
hänsyn tUl frågan om kommunalt stöd utgår till frislående skola eller inle.
Lika litet bör en kommun enligt kommitténs mening vid sina ställningstaganden
tiU frågan om kommunalt stöd lill frislående skola ta hänsyn tiU om statligt
stöd utgår eller inte.

Prop.
1982/83:1 99

8 Tillsyn
m. m.

Skolöverstyrelsen
och länsskolnämnden bör ha tillsyn över undervisningen av alla skolpliktiga
elever i fristående skolor; Härutöver bör skolstyrelsen i den kommun där
fristående skola ligger ha tUlsyn över skolan (jfr 50a§ i förslagel till lag om
ändring i skollagen).

Om
en skolpliktig elev börjar eller slutar vid fristående skola, bör huvudmannen
för skolan ha skyldighet atl snarast lämna uppgtft om detta tUl skolstyrelsen i
den kommun där eleven är kyrkobokförd (jfr 50b § i förslaget till lag om
ändring i skollagen).

9 Fristående
skola och det pedagogiska utvecklingsarbetet m. m.

I
ett inle obetydligt antal frislående skolor bedrivs en verksamhet som i olika
hänseenden skulle kunna vara av intresse för den allmänna skolan att ta del av.
Detta gäUer t. ex. skolor som arbetar efter Steiners eller Montes-soris
pedagogiska idéer. Andra skolor som t.ex. de estniska med sin speciella
inriktning torde också kunna förtjäna särskild uppmärksamhet.

Inom
ramen för det pedagogiska utvecklingsarbetet pågår projektverksamhet. Det
skulle enligt SEH-kommitténs mening vara av värde om kontakter etablerades
mellan skolmyndigheter och fristående skola i fråga om sådan projektverksamhet.

Det
statliga utvecklingsarbetet pä skolans område bör enligt SEH-kommittén kunna
omfatta även fristående skola.

En
samverkan pä det lokala planet mellan lärare i gmndskolan och lärare i
fristående skola bör enligt SEH-kommitténs mening också eftersträvas. Ett
utbyte av erfarenheter skulle kunna vara fill ömsesidigt gagn för det dagliga
arbetet i skolan. Samverkan kan utformas på olika sätt allt efter de lokala
föratsättningarna. Studiebesök eller gemensamma studiedagar är tänkbara former.
Den fortbildningsverksamhet som statlig myndighet anordnar bör stå öppen även
för lärare som tjänstgör vid fristående skola. Detta bör i första hand gälla
för lärare vid de statsunderstödda skoloma.

10 Frågan
om särskild skolverksamhet inom grundskolans ram

Enligt
direktiven bör SEH-kommittén överväga möjligheterna att genom oUka åtgärder
inom det allmänna skolväsendet tillgodose de krav som liggei" bakom
önskemålen om ökat utrymme för enskilda skolor.

Regeringen
har genom beslut den 24 januari 1980 fill SEH-kommittén för beaktande
överlämnat en skrivelse av den 24 oktober 1979 frän skolstyrelsen i Örebro
kommun. I skrivelsen redovisar skolstyrelsen överläggningar som skolstyrelsen
har haft med Föreningen för Waldorfpedagogik i Örebro

Prop. 1982/83:1 100

angående inrättande av s.k. waldorfklasser inom
gmndskolans ram. I redovisningen ingår etl förslag till avtal som föreningen i
samband med överläggningarna lämnade till skolstyrelsen.

Mol denna bakgmnd har kommittén diskuterat idén att
bedriva särskild skolverksamhet inom gmndskolans ram och därvid kommit fram
till följande.

Den första fråga som inställer sig är naturiigen vilka
önskemål och resonemang som i allmänhet - det aktuella fallet lämnas därhän -
kan tänkas ligga bakom idén med särskild skolverksamhet i den angivna meningen.
En del förespråkare ser kanske systemet som etl medel alt få till stånd nära
kontakter mellan grundskolan och den "enskilda skolan" för all dessa
skall kunna tillgodogöra sig varandras erfarenheter. För dem som anser att
staten och kommunen skall ha samma ekonomiska ansvar för en enskild skola som
för grundskolan kan systemet med en enskild skola inom grundskolans ram kanske
framstå som ett sätt att motivera atl den enskilda skolan skall ges samma
ekonomiska slöd. En del av dessa förespråkare kanske också ser systemet som ett
i administrativt hänseende enkelt sätt att tillföra den enskilda skolan samma
ekonomiska stöd som gmndskolan.

Till bilden hör kanske även att den som uppfattar inrättandet
av en enskild skola som en generell kritik mot grundskolan kan ha en annan
instäUning till det hela, om verksamheten ges formen av särskild skolverksamhet
inom gmndskolan.

Det är naturiigt att en skotförening i fråga om såväl
pedagogik som organisation vUl driva skolverksamhet på sina egna villkor. Så
länge del rör sig om skolföreningens egen verksamhel, som bedrivs såsom
fristående skola med föreningen som huvudman, är en sådan utgångspunkt helt i
sin ordning. Men om verksamheten görs till en del av gmndskolan, som kommunen
har ansvaret för och som helt bekostas med statliga och kommunala medel, är
del inte rimligt ens om saken ses i första hand frän föreningens horisont att
tänka sig alt föreningen skall ha samma inflytande som om verksamheten hade
varit föreningens skola.

Än mindre rimligt med en sådan ordning är det om saken ses
ur kommunens - och statens - synvinkel. Grundskolan är baserad på
offentligrättslig reglering. Genom skollagen har kommunerna ålagts skyldighet
att driva grundskola under ledning av en skolstyrelse för vilken gäller bl.a.
regler som ansluter fill kommunallagens system för kommunala nämnder. En kommun
kan därför inte utan särskilt stöd i lag - och något sådant finns inte för fall
av åsyftat slag' - genom avtal i praktiken överiämna en del av

' Jfr särskild undervisning enligl 24 § tredje stycket
skollagen för bam som på grund av handikapp, långvarig sjukdom eller sjukdom
som tvingar till upprepad kortare frånvaro inte kan delta i vanligt skolarbete.
Enligt 48 § andra stycket förordnar regeringen om rätt för kommun att genom
annan anordna undervisning som avses i 24 § tredje stycket. Sådana föreskrifter
finns i 5 kap. 45 § skolförordningen. Där föreskrivs att huvudman för
sjukvårdsanstalt, barnhem eller liknande anstalt gentemot den kommun där
anstalten ligger får åla sig att svara för särskild undervisning av
grundskolelever vid anstalten. Är landstingskommun eller annars annan än kommun
huvudman, fordras medgivande av länsskolnämnden.

Jfr även 25 a § skollagen. Där föreskrivs att grundskolan
omfattar skolhälsovård. Vidare föreskrivs bl. a. alt kommun får besluta att
uppgifter som enligt paragrafen ankommer på kommunen i stället skall fullgöras
av Jandstingskommun, om denna har åtagit sig att fullgöra uppgifterna.

Prop.
1982/83:1 101

gmndskolan
att drivas av annan. Så länge kommunen måste ha ansvaret för en verksamhet, kan
kommunen inte avhända sig de befogenheter som ansvaret fömlsälter.

Det
är i och för sig möjligt att genom ny lagsfiftning och åtföljande föreskrifter
i förordning skapa utrymme för en anordning som rent faktiskt innebär enskild
skola inom gmndskolans ram. Men det krävs en mer omfattande och komplicerad
specialreglering än idéns förespråkare torde ha föreställt sig.

Vad gäller särskilda
frågor i problemkomplexet kan nämnas lärartjäns-tema. Lärarna i gmndskolan har
statligt reglerad anställning, varmed avses att avlöningsförmånema fastställs
under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
Kollektivavtal om bl. a. löneförmåner för lärama träffas på arbetsgivarsidan
av staten genom statens arbetsgivarverk. Av bl.a. det förhållandet att
anställningarna är statligt reglerade följer att de är underkastade en ganska
omfattande författningsreglering. ViU man för s.k. särskild skolverksamhet inom
gmndskolan tillgodose önskemål av den art som det nämnda avlalsförslaget ger
uttryck åt, lär man såväl när det gäller författningsreglering som när det
gäller koUektivavtal få låta dessa lärare bilda en kategori för sig.

Det
kan diskuteras om det verkligen finns skäl alt genom en komplicerad
specialreglering möjliggöra "enskild skola inom gmndskolans ram". Samarbete
med och ekonomiskt stöd till en frislående skola kan ju åstadkommas utan att
man i någon mening behöver inordna skolan i grundskolan. Pedagogiska metoder
och idéer, som har prövals i en frislående skola och som är av intresse även
för den allmänna skolan, kan likaledes bekantgöras och tillföras läroplanens
kommentarmaterial utan att man därför måste använda sig av den berörda
konstraktionen.

SEH-kommittén
finner på anförda gmnder inte anledning att lägga fram något förslag om
särskild skolverksamhet inom gmndskolans ram.

Prop. 1982/83:1 102

Bilaga
2

SEH-kommitténs lagförslag

Förslag
till

Lag
om ändring i skollagen (1962:319)

Härigenom
föreskrivs i fråga om skollagen (1962:319)' dels att 10, 33, 34, 36 och 39a§§
skaU ha nedan angivna lydelse, dels atl i lagen skall införas tre nya
paragrafer, nämligen i 6 kap. 34 a § och i 9 kap. 50a och 50b §§, av nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

10
§-

Pä
skolstyrelsen ankommer att På skolstyrelsen ankommer atl

besluta i frågor, som avses i 32 § besluiai frågor, som avses i i2, 34

och 34-37§§. och 35-37§§.

Fråga
om alt förvägra elev i grundskolan eUer kommunens gymnasieskola befrielse
enligt 27 § och fråga om atl förvägra någon inträde i sådan skola på grund av
bestämmelserna i 44 och 45 §§ skaU prövas av skolstyrelsen, i den mån
regeringen ej annorlunda förordnar.

Skolstyrelsen
har ock att taga befattning med de ärenden, vilkas handläggning enligt
särskUda författningar ankommer på styrelsen.

33 § 3

Skolplikt
må fuUgöras i annan of- Skolplikt må fuUgöras i annan of

fentlig skola än grandskolan eller i fentlig skola än gmndskolan enligt

enskild statsunderstödd skola enligt bestämmelser, som utfärdas av re-

bestämmelser, som utfärdas av re- geringen eller den myndighet rege-

geringen eller den myndighet rege- ringen förordnar. Detsamma gäller

ringen förordnar. / fråga om skola med enskild hu-

vudman (fristående skola), som av regeringen har förklarals berättigad
till statsbidrag.

Skola
som avses i första stycket omfattar skolhälsovård för skolpliktig elev. I fråga
om skolhälsövården äger 25 a § andra-sjätle styckena motsvarande tiUämpning.

Regeringen
kan medge undanlag från vad som gäller enligt andra stycket.

34 §

I
annan enskild skola än i 33§ I annan fristående skola än som

avses
må skolplikt fullgöras, om avei i ii §/år skolplikt fuUgöras,

skolan
godkänts för ändamålet. om skolan godkänts för ändamålet.

Godkännande
skaU meddelas, om Godkännande skall meddelas, om

'
Lagen omtryckt 1970:1026. - Senaste lydelse 1975: 159. Senaste lydelse
1979:212.

Prop. 1982/83:1 103

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skolans undervisning tiU art, om- skolans undervisning ger
väsentli-

fattning och allmän inriktning vä- gen samma kunskaper och färdig-

sentligen motsvarar grundskolans heter som grundskolans och även i

och skolan förestås av person, vil- övrigt väsentligen svarar mot

ken äger erforderlig skicklighet för grundskolans mål samt skolan före

undervisningen och är väl lämpad stås av person, vilken äger erfor

att förestå skola. derlig skicklighet för undervisning

en och är väl lämpad att förestå

skola.

Uppfyller skolan ej längre angivna villkor eller finnes,
att undervisningen ej handhaves av lärare med erforderlig skicklighet eUer att
verksamheten eljest icke bedrives på liUfredsslällande sätt, skall
godkännandet återkallas, om rättelse ej vinnes genom hänvändelse tUl skolans
ledning.

1 godkänd skola må barn, som ej uppnått skolpliktsåldern,
inlagas i årskurs som motsvarar årskurs i gmndskolan, endast om fömtsättning är
för handen, varom sägs i 32 § första stycket.

34 a §

En fristående skola, som bedriver hela eller den
övervägande delen av sin undervisning på ett annat språk än svenska, får av
regeringen godkännas för fullgörande av skolplikten i vad gäller barn som kan
antas inte komma att kvarstanna i landet för en längre lid eller som har andra
särskilda skäl att få fullgöra sin skolplikt i en sådan skola.

För godkännande krävs att skolans undervisning som helhet
betraktad är likvärdig med grundskolans. Därvid gäller atl barn, som är
svenska medborgare eller som kan antas komma att kvarstanna i landet för en
längre tid, skaU ges undervisning i svenska.

Bestämmelsen i 34 § tredje stycket tillämpas även i fråga
om fristående skola som avses i denna paragraf.

36§''

Skolplikten är fullgjord, dä ele- Skolplikten är fullgjord, då ele

ven tillfredsställande genomgått ven tillfredsställande genomgått

årskurs 9 i gmndskolan eller mot- årskurs 9 i gmndskolan eller mot

svarande årskurs i skola som sägs i svarande årskurs i skola som sägs i

33 och 34§§, eller dä eleven vid 33 och 34§§, eller då eleven vid

särskild prövning styrker sig äga särskild prövning styrker sig äga

motsvarande kunskaper. motsvarande
kunskaper. För den

* Senaste lydelse 1975: 159.

Prop.
1982/83:1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

104

som har rätt att fuUgöra sin skot-plikt vid en skola av
det slag som avses i 34 a § är skolplikten också fuUgjord efter motsvarande
skolgång där etter genom att kunskaper motsvarande sådan skolgång redovisas
vid särskild prövning.

Äro med hänsyn lill elevens bästa särskilda skäl därtill,
må medgivas atl hans skolgång utan hinder av vad i första stycket sägs avslutas
med utgången av vårterminen det kalenderår, då han fyller femton år. Sådant
medgivande fär lämnas endast under villkor att eleven under återstoden av sin
skolpliktstid får lämplig utbildning eller har annan lämplig sysselsättning.
Om villkoret ej uppfyUes, skall medgivandet återkallas. Eleven står under
tillsyn av skolstyrelsen.

39a§=

Bestämmelserna
i 32—39 §§ äga motsvarande tillämpning på barn som på grund av synskada eller
dövhet eller hörsel- eller talskada icke kan följa undervisningen i gmndskolan.
Bestämmelserna i 36 och 37 §§ om årskurs 9 i grundskolan avse årskurs 10 i
specialskolan eller i fråga om elev som anges i 28 a § tredje stycket där
avsedd undervisning.

Bestämmelserna
i 32-34 och 35—39 §§ äger motsvarande till-lämpning på barn som på grund av
synskada eller dövhet eller hörsel-dier talskada icke kan följa undervisningen
i gmndskolan. Bestämmelserna i 36 och 37 §§ om årskurs 9 i grundskolan avser
årskurs 10 i specialskolan eller i fråga om elev som anges i 28 a § tredje
stycket där avsedd undervisning.

Fråga huruvida skolplikt enligt 30 § tredje stycket gäller
för barn efter utgången av vårterminen det kalenderår dä barnet fyller sexton
år och fråga om barn enligt 31 § andra stycket skall deltaga i undervisningen i
specialskolan prövas av lokal styrelse för specialskolan.

På
lokal styrelse för specialskolan ankommer att besluta i frågor som avses i
32, 34 och 35-37 §§.

På
lokal styrelse för specialskolan ankommer atl besluta i frågor som avses i 32
och 34—37 §§.

Senaste lydelse 1977:108.

50 a
§

Skolstyrelsen skall utöva tillsyn över undervisningen av
skolpliktiga elever i sådana fristående skotor som avses 33, 34 och 34a§§.

50 b §

Om en skolpliktig elev börjar eller slutar vid en
fristående skota som avses i 33, 34 etter 34 a § skall huvudmannen för skolan
snarast lämna uppgift om detta till skolsty-

Prop. 1982/83:1 105

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

relsen i den kommun där eleven är kyrkobokförd.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Prop. 1982/83:1 106

BUaga3

SEH-kommitténs
förslag till statsbidragsförordning

Förslag till

Förordning
om statsbidrag till fristående skolor för skolpliktiga elever

Regeringen
föreskriver följande.

Inledande
föreskrifter

1 §
Denna förordning gäller sådana skolor med enskild huvudman (fristå

ende skolor) i vilka skolpUkten fär fullgöras enligt skollagen (1962:319)

utom

1. skolor till vUka statsbidrag ulgår enligt
förordningen (1964:137) om statsbidrag till vissa privatskolor och

2.
andra skolor för vilka
regeringen har meddelat särskilda bestämmelser om statsbidrag.

2 §
Skolöverstyrelsen kan förklara huvudmannen för en frislående skola

berättigad fill statsbidrag under de förutsättningar och enligt de gmnder

som anges i denna förordning.

Statsbidrag
till fristående skolor beräknas per elev och får inte utgä för flera elever vid
sådana skolor än som följer av den ram som regeringen bestämmer särskilt.

3 §
Med redovisningsår avses i denna förordning liden den 1 juli-den 30

juni nästa kalenderår.

Förutsättningar
för statsbidrag

4
§ För att huvudmannen för en
fristående skola skall kunna förklaras berättigad fiU statsbidrag måste de i
5-10 §§ angivna förutsättningarna vara uppfyllda.

5 § Skolan skall ha en särskild karaktär enligt vad
som anges under någon av följande punkter.

1. Verksamheten bedrivs enligl ett speciellt
pedagogiskt syslem eller har en särskild uppläggning i annat avseende i syfte
alt i praktiken omsätta en viss idé om utbildning eller fostran. Verksamheten
kan men behöver inte ha försökskaraktär. Den antas ge erfarenheter av värde för
utvecklingen inom skolväsendet i allmänhet.

2.
Undervisningen sker helt eller
tiU övervägande delen på annat språk än svenska.

3.
Skolan har konfessionell prägel
och särskUda skäl talar för att statsbidrag utgår.

6 §
Skolans verksamhet skall hålla en god kvaUtet. Vid bedömningen

skaU hänsyn tas tiU den särskilda karaktär hos skolan som avses i 5 §.

Prop. 1982/83:1 107

7 § Skolan skall ha minst 25 elever och
verksamheten skall ha pågått i minst tre år.

8 § Elevavgiften skall vara skälig. Det skall för
behövande finnas en möjlighet tiU nedsättning av eller befrielse från avgiften.

9
§ För undervisningen skall
finnas tim- och kursplaner.

10 §
Skolan skäll ledas av en styrelse som består av minst fem leda

möter.

Om
huvudmannen är en sådan juridisk person som har en styrelse med minst fem
ledamöter fär denna vara styrelse för skolan. I annat fall skall en särskild
styrelse utses av huvudmannen.

Förklaring
om rätt till statsbidrag

11 §
Ansökan om att förklaras berättigad till statsbidrag görs av huvud

mannen hos skolöverstyrelsen.

Ansökan
skall innehålla uppgift om antalet skolpliktiga och övriga elever samt deras
fördelning på årskurser eUer motsvarande. Till ansökan skall ocksä fogas en
plan över skolans framtida organisation i fråga om elevema och deras fördelning
pä årskurser eller motsvarande.

12
§ Skolöverstyrelsen skall i ett
ärende enligt 11 § inhämta yttrande från kommunens skolstyrelse och
länsskolnämnden.

13
§ En förklaring om rätt Ull
statsbidrag innebär alt bidrag det första redovisningsäret skall utgå endast
för elever i årskurs motsvarande första årskursen i gmndskolan och alt
bidragsgivningen sedan stegvis skall byggas ut med en årskurs i sänder för
varje nytt redovisningsår.

En
förklaring om rätt tiU statsbidrag skall ange del högsta antal elever vid
skolan som får ligga till gmnd för beräkningen av statsbidraget (elevtalsram).

I
elevtalsramen ingår elever som är skolpliktiga enligt svensk lag. Dessutom
ingår elever som inte uppnått skolpliktsåldern men som går i årskurs
motsvarande första årskursen i grundskolan.

14 §
Skolöverstyrelsen kan efter framställning av huvudmannen utöka fi

digare fastställd elevtalsram.

Grunder
för statsbidraget

15 § Statsbidrag beräknas per redovisningsår.

16
§ Statsbidrag utgår med hänsyn
tiU antalet elever den 15 september med den begränsning som följer av
elevtalsramen.

17
§ Det belopp som skall utgå per
elev beräknas enligt föreskriftema i 18-20§§ med utgångspunkt i systemet enligt
förordningen (1978:345) om statsbidrag tUl driftkostnader för grundskolan, m.
m. Som årskurserna 1 -9 i en fristående skola räknas därvid vad som motsvarar
årskurser med samma nummer i grandskolan.

Prop.
1982/83:1 108

18 § Beloppet per elev i årskursema 1 -3 är summan av
vad som motsva

rar

1.
90 procent av
en tjugofemledels basresurs beräknad efter antalet veckofimmar för årskursen
och efter det veckotimpris som gäller för kommuner tillhöriga gmpp 3,

2.
tilläggsbidrag
enligt gällande normala procentsats på beloppet enligl punkt I och

3.
bidrag till
kostnader för socialförsäkringsavgifter till sjukförsäkringen,
folkpensioneringen och tiUäggspensioneringen med 28,9 procent på beloppen
enligt punktema 1 och 2.

19 § Beloppetpereleviårskurserna4-6ärsummanav vad som
motsva

rar

1.
90 procent av
en treltiondedels basresurs beräknad efter antalet veckofimmar för årskursen
och efter det veckotimpris som gäller för kommuner tillhöriga gmpp 3,

2.
tilläggsbidrag
enligt gällande normala procentsats pä beloppet enligl punkt I och

3.
bidrag till
kostnader för socialförsäkringsavgifter till sjukförsäkringen,
folkpensioneringen och tilläggspensioneringen med 28,9 procent på beloppen
enligt punkterna 1 och 2.

20 § Beloppet per elev i årskurserna 7-9 är summan av
vad som motsva

rar

1.
90 procent av
en tretfiondedels basresurs beräknad efter antalet veckotimmar för årskursen
vid två basresurser för denna och efter det veckotimpris som gäller för
kommuner tillhöriga gmpp 3,

2.
lilläggsbidrag
enligl gällande normala procentsats på beloppet enligl punkt 1 och

3.
bidrag fiU
kostnader för socialförsäkringsavgifter till sjukförsäkringen, folkpensioneringen
och tilläggspensioneringen med 28,9 procent på beloppen enligt punkterna 1 och
2.

Rekvisition och utbetalning

21 § Statsbidrag rekvireras av huvudmannen. Rekvisitionen
skall ges in

fill länsskolnämnden senast den 31 juli närmast efter redovisningsårets

utgång.

Om särskilda skäl föreligger, får länsskolnämnden pröva en
rekvisifion som inte har kommit in inom föreskriven lid.

22 § Länsskolnämnden fastställer statsbidragets storlek.
Nämndens be

slul skaU fattas snarast möjligt.

Länsskolnämnden får förordna, att från statsbidraget skall
räknas av vad som enligt slufiigt fastställd, av skolöverstyrelsen gjord
anmärkning felaktigt har betalats ut fill huvudmannen i sådant bidrag för
tidigare redovisningsår.

Om länsskolnämndens beslut innebär avvikelse från
rekvisitionen, skall nämnden underrätta huvudmannen om anledningen lill
avvikelsen.

23 § Skolöverstyrelsen betalar ut statsbidrag till
huvudmannen snarast

möjligt.

Prop. 1982/83:1 109

24
§ Länsskolnämnden gör inför varje redovisningsår en preUminär beräkning av
statsbidragets storlek. Förskott skall under redovisningsåret utgå med 90
procent av detta belopp.

Skolöverstyrelsen
betalar utan rekvisition ul förskott lill huvudmannen i början av juU, oktober,
januari och april med en fjärdedel vid varje tillfäUe.

Summan
av förskotten skall dras av när statsbidraget för redovisningsåret slutligt
skaU betalas ut.

Särskilda
föreskrifter

25 §
Som allmänna villkor för statsbidrag gäller atl fömtsättningarna

enligt 5, 6 och 8-10 §§ består. Brister det därvidlag skall skolöverstyrelsen

med verkan från och med nästkommande redovisningsår upphäva förkla

ringen om rätt till statsbidrag.

Om
antalet elever vid skolan går ned under 25, skall skolöverstyrelsen pröva
huravida statsbidrag likväl skall utgå även för senare redovisningsår.

26
§ Huvudmannen är skyldig att på
begäran lämna skolöverstyrelsen, riksrevisionsverket och länsskolnämnden de
uppgifter och del verifika-lionsmaterial som behövs för myndighetens
granskning.

27
§ Om huvudmannen åsidosätter
vad som i fråga om skolan åligger honom enligt denna eUer annan författning,
får skolöverstyrelsen efter anmälan av länsskolnämnden besluta, att högst tio
procent av statsbidraget enligt denna förordning skall hållas inne i avvaktan
pä alt rättelse sker. Vinns inle rättelse, får skolöverstyrelsen förordna att
del innehållna beloppet skaU dras av från statsbidraget.

Besvär

28
§ Skolöverstyrelsens eller en länsskolnämnds beslut enligl denna förordning
överklagas hos regeringen genom besvär.

1.
Denna förordning träder i kraft
den 1 juli 1982.

2.
Övergångsbestämmelser meddelas
av regeringen särskilt.

Prop.
1982/83:1 110

Bilaga
4

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (SOU
1981:34) Fristående skolor för skolpliktiga elever

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetls av jusfifiekanslern (JK),
socialstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), skolöverstyrelsen
(SÖ), statens invandrarverk (SIV), länsskolnämnderna i Stockholms, Uppsala,
Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge,
Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs,
Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,
Jämfiands, Västerbottens och Norrbottens län, länsstyrelserna i Stockholms och
Göteborgs och Bohus län, ärkebiskopen efter hörande av biskoparna, utredningen
(Ju 1977:08) om bamens rätt, invandrarpolitiska kommittén (A 1980:04), Svenska
kommunförbundet. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation
(TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Elevförbundet, Centerns ungdomsförbund (CUF), Sveriges socialdemokrafiska
ungdomsförbund (SSU), Riksförbundet Hem och Skola (RHS), Danderyds, Göteborgs,
Hudiksvalls, Kungsbacka, Lidingö, Lunds, Malmö, Norrköpings, Norrtälje,
Partille, Sigtuna, Sollefteå, Solna, Stockholms, Södertälje, Umeå, Upplands
Väsby, Uppsala, Örebro och Örkelljunga kommuner. Förbundet för alternativa
skolor i Sverige (FASS), Svenska Montessoriföreningen, Riksföreningen för Waldorfpedagogik,
De enskilda läroverkens förbund. Föreningen Chinuch (HUlelskolan), Estniska
kommittén, styrelserna för English Junior School i Göteborg, Brilish Primary
School i Danderyd, Lycée Franais Saint-Louis i Stockholm, Tyska skolan i
Stockholm och International School of Stockholm (ISS), Medborgarrättsrörelsen
(MRR), Frikyrkörådet, Svenska ul-landsskolors förening (SUF), Katolska
biskopsämbetet. Stiftelsen för Kristna skolor i Göteborg samt styrelserna för
Bladins skola i Malmö, Carlssons högstadieskola i Stockholm, Carlssons skola i
Stockholm, Maria Elementarskola! Stockholm och Ekebyholmsskolan i Norrtälje.

Yttranden
har dessutom inkommit frän stiftelserna Kristofferskolan och Martinskolan i
Stockholm, Föreningen för Waldorfpedagogik i Solna-Sundbyberg, De Kristna
Friskolorna i Sverige, Riksförbundet Kristen fostran samt en enskild person.

1
Allmänna synpunkter

SEH-kommittén
har i sitt betänkande redovisat sin syn på de principiella fömtsättningarna för
skolor med enskild huvudman, med kommitténs term fristående skolor. Därvid har
kommittén behandlat sådana aspekter som

Prop. 1982/83:1 111

internationeUa
förpliktelser, föräldrarätten, skolplikten, behov av fristående skolor ur
samhällets synvinkel och behov av sådana skolor ur individers och gmppers
synvinkel.

Kommittén
har utifrån detta synsätt lagt fram förslag fill bl. a. beslämmelser om
fömtsättningarna för atl en fristående skola skall godkännas för skolpliktens
fuUgörande. Vidare har kommittén lagt fram förslag som innebär att ett begränsat
statligt stöd skall kunna lämnas Ull sådana godkända skolor som uppfyller
vissa särskilda krav.

1.1
Remissinstansernas allmänna inställning till fristående skolor

Remissinstanserna
redovisar delade meningar i sin allmänna inställning till fristående skolor och
behovet av dem.

Flertalet
länsskolnämnder, länsstyrelserna i Stockholms och Göteborgs och Bohus län,
ärkebiskopen, SACO/SR, SAF. RHS, FASS, MRR, de enskilda skolorna själva och
Sveriges Frikyrkoråd uttalar sig för fristående skolor. Flera länsskolnämnder,
liksom kommunförbundet, förordar en restriktiv inställning till fristående
skolor. LO, Elevförbimdet, CUF och SSU är klart negativa tiU dessa skolor
överhuvudtaget. Andra remissinstanser åter, som statskontoret, uttalar sig för
all skolpUkl skall kunna fullgöras i fristående skola men finner inte
kommitténs mofiveringar för ett utvidgat statligt stöd fill dessa skolor
övertygande.

De
remissinstanser som uttalar sig för fristående skolor ansluler sig fill
SEH-kommitténs uppfattning att det kan vara av betydelse för samhället med det
engagemang i utbildningsfrågor som ofta ligger bakom enskilda skolors
verksamhet (t. ex. länsskolnämnderna i Uppsala och Jönköping).
Remissinstanserna hänvisar fill de internationella överenskommelser på
utbildningens område som Sverige förbundit sig att följa. Det är enligt dessa
remissinstanser väsentligt alt respektera föräldrars frihet atl välja andra
läroanstalter för sina barn än dem som upprätthålls av de offenfiiga
myndigheterna och att tillförsäkra barnen en religiös och moralisk uppfostran
i enlighet med föräldrarnas övertygelse. Länsskolnämnden i Värmlands län anför
att det torde vara helt klart att många av de skolor som avses i SEH-kommitténs
arbete har tiltfört svensk skola mycket av värde, vilket också kan bli faUet i
framfiden om man skapar någorlunda gynnsamma möjligheter för deras existens.
Länsskolnämnden i Örebro län delar utredningens uppfattning om behov av skola
med enskild huvudman ur individers eller gmppers synvinkel.

Ärkebiskopen
anför atl rätten att fä utnyttja, starta och driva enskilda skolor på
gmndskolnivå är klar och odiskutabel. Detta är en konsekvens av mänskliga fri-
och rättigheter och de internafioneUa konventioner Sverige förbundit sig att
respektera.

Övriga
remissinstanser som är för fristående skolor, såsom bl.a. SACO/SR, RHS och
SAF, uttalar sig odelat posifivl för dessa skolor. Enligt

Prop.
1982/83:1 112

RHS måste fristående skolor som fyller av staten
uppställda minimikrav tillåtas och bör också få skäliga bidrag av slal och
kommun.

De länsskolnämnder som redovisar en sval eller negaliv
inställning till fristående skolor, bl.a. länsskolnämnderna i Södermanlands,
Östergötlands, Haltands, Väslernorrlands, Malmöhus och Västmanlands län, hänvisar
i mänga fall till att det allmänna skolväsendet genom införandel av den nya
läroplanen för grandskolan (Lgr 80) fått väsentUgt ökade möjligheter att
lokalt pröva nya pedagogiska idéer och tankar, varför fristående skolors
verksamhet i delta avseende inte har samma betydelse som tidigare.

Kommunförbundets yttrande sammanfattar vad flera
länsskolnämnder helt eller delvis anfört, nämligen att det finns skäl att
samhället i sin syn på enskUda skolor väger in möjligheterna lill pedagogisk
utveckling och alternativ pedagogik i den allmänna skolan. Kommunförbundet
anför att den nya läroplanen för grundskolan liksom riksdagens beslul om
skolforskning och personalutveckling och de kommande besluten om läramtbildning
ger skolan betydande utrymme för såväl pedagogiskt som socialt utvecklingsarbete.
Det finns i ett sådant perspektiv skäl för en restriktiv hållning fill
framväxten av ytterligare enskilda skolor. Ett sådant förhållningssätt överensstämmer
enligt kommunförbundet med den principiella basen för del allmänna
skolsystemet. Föräldrars behov atl närmare kunna följa och påverka den
verksamhet som bedrivs i skolan är enligt kommunförbundet troligen också ett
betydelsefullt motiv för enskilda skolor. Önskemål om en annorlunda pedagogik
kan antas vara kopplad till inflylandemotivet. Rektors nya samrädsskyldighet
och andra aktuella former för kontakt hem - skola framgent bör ge slörre
möjligheter till inflytande för alla föräldrar och därför också bidra till
återhållsamhet när det gäller alt inrätta enskilda skolor, anför
kommunförbundet.

Några remissinslanser, bl.a. länsskolnämnderna i
Södermanlands och Västernorrlands län, betonar atl de intemationella
konventionerna helt bygger på föräldrarnas rätt atl välja undervisning åt sina
barn. Enligl länsskolnämnden i Södermanlands län är denna ensidiga föräldrarält
ej förenlig med vår nuvarande kunskap om barns utveckling och förmåga atl ta
del i ansvaret för sin egen situation. 1 Lgr 80 har denna syn uttryckts bl.a.
med formuleringen att "skolan har skyldighet atl ge eleverna ökat ansvar
och medinflytande i takt med deras stigande ålder och mognad".

Kommunförbundet för i viss utsträckning liknande
resonemang. Förbundet anför alt man vid planeringen av gmndskolan i kommunen
söker tiUfredsställa behovet av närhet lill hemmet, kamratkontakter, friudsverk-samhel
m. m. En enskild skolas resurser är i dessa hänseenden begränsade. Det synes
kommunförbundet betydelsefullt - inte minst från elevernas synpunkt — atl man
även låter dessa förhållanden påverka bedömningen av en enskild skolas
möjligheter och förutsättningar i samband med beslut om nyinrättande av skolor.

Prop. 1982/83:1 113

LO,
Elevförbundet, SSU och CUF är de remissinstanser som är mest restriktiva eller
direkt negativa i sin inställning till fristående skolor.

Även
om LO intar en ytterst restriktiv hållning till de fristående skolorna, kräver
LO inle förbud, bl. a. på grund av internationella konventioner. Endast i de
fall där undervisningen bör bedrivas på andra språk än svenska kan det vara
berättigat med fristående skolor, anser LO.

Elevförbundets
ståndpunkt är att fristående skolor för skolpliktiga elever inte har något
existensberättigande i det svenska skolsystemet. SSU anför att dagens allmänna
skola är resultat av etl långt och tålmodigt polifiskt arbete med jämlikhet och
frihet som övergripande mål och anser att det borde vara möjligt att på sikt
avveckla privatskolorna i Sverige.

1.2 Invandrarbarnen

Kommittén
har som sin allmänna uppfattning anfört atl lösningar på skolpliktiga invandrarbams
utbildningsbehov skall kunna sökas inom gmndskolans ram. Kommittén har mot
denna bakgrund inte funnit skäl att för invandrarbarnen föreslå särskilda
regler om skolpliktens fullgörande i fristående skola.

5/V
anför i sitt remissyttrande att det inte på gmndval av det underlag som
föreligger finns någon möjlighet atl ta ställning till frågan om fristående
skolor på språklig eller etnisk gmnd. Erforderiigt underlag för ett
ställningslagande bör tas fram. SIV ser i nuvarande läge inle skäl alt förorda
statligt stöd Ull nya minoritetsskolor inrättade på språklig eller etnisk
grund. Verket fömlsätler dock att befintliga minoritetsskolor får fortsatt stöd
av samhället.

Utredningen
om barnens rätt anser mot bakgmnd av den ovisshet och osäkerhet som kan sägas
råda beträffande om och på vilket sätt invandrar-bamens utbildningsbehov skall
tillgodoses, att frågan om dessa bams möjligheter att få fullgöra sin skolplikt
i en fristående skola med annat undervisningsspråk än svenska bör utredas
ytterligare.

Invandrarpolitiska
kommittén, som erinrar om språk- och kuUurarvs-kommitténs (dir 1981:49) arbete,
förordar ej statligt stöd till nya minoritetsskolor men har intet att erinra
mot att de befintliga minoritetsskolorna far fortsatt stöd.

1.3 Synpunkter
av rättslig art

Enligt
JK torde kommitténs förslag inte strida mot nägra regler eller åtaganden på den
internationeUa rättens område. I övrigt ger förslaget från de synpunkter JK
främst har atl beakta inle anledning lill några erinringar.

MRR
riktar i sitt yttrande kritik såväl mot nuvarande regelsystem som mot
kommitténs förslag. MRR avstyrker kommitténs förslag. Enligt MRR bör en
utredning liUsättas med uppgift att se över skolregelsystemet i syfte 8
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 1

Prop.
1982/83:1 114

att tiUse alt regeringsformens grandläggande värderingar
om åsiktsfrihet genomförs i vårt skolväsende och alt Sverige uppfyller sina
folkrättsliga åtaganden beträffande det elementära undervisningsväsendet.

En del remissinslanser, bl. a. Katolska biskopsämbetet,
ifrågasätter om det inte i skyldigheten att låta föräldrar välja en fristående
skola för sina bam också ligger en skyldighet att se till att denna rätt inle
blir illusorisk på gmnd av bristande ekonomiska fömtsättningar.

2 Benämning av skola med enskild huvudman

SEH-kommitléns förslag alt skola med enskild huvudman skaU
benämnas/rw/åenrfe skola tUlstyrks av de fiesta remissinslanserna.

Bl. a. SÖ, Svenska kommunförbundet, länsskolnämnderna i
Blekinge och Västmanlands län, länsstyrelsen i Stockholms län samt Malmö, Södertälje
och Umeå kommuner är dock negativa till förslaget.

SÖ förordar benämningen "privatskola".
Kommunförbundet hänvisar till att skolförfattningsutredningen i delbetänkandel
Skollagen (DsU 1981:4) förordat uttrycket "enskild skola" frän förfaltningsteknisk
och språklig synpunkt. Även länsskolnämnden i Blekinge län hänvisar till
skolförfattningsutredningens ståndpunkt. Länsskolnämnden i Stockholms län
förordar beteckningen "friskolor". Malmö kommun vill ha beteckningen
"privatskola". Södertälje och Umeå kommuner vill ha kvar beteckningen
"enskild skola".

3 Skolpliktens fullgörande i fristående skola i
allmänhet

SEH-kommittén föreslår att som krav för att en fristående
skola skall godkännas för skolpliktens fullgörande skall gälla alt skolans
undervisning ger väsentligen samma kunskaper och färdigheter som gmndskolans
och även i övrigt väsentligen svarar mot grandskolans mål. I detta ligger
enligt kommittén alt undervisningen bedrivs till övervägande delen på svenska
språket. (Beträffande fristående skolor som till övervägande delen har annat
undervisningsspråk, se nedan under 5).

Flertalet remissinstanser, bl.a. SÖ, de flesta länsskolnämnderna,
ärkebiskopen, Sveriges Frikyrkoråd och Katolska biskopsämbetet, tillstyrker
kommitténs förslag tiU viUkor för att få fullgöra skolplikt vid fristående
skola.

Länsskolnämnden i Kronobergs län tillstyrker men anser att
författningstexten redaktionellt och språkligt bör anpassas lill skolförfattningsutredningens
förslag i departementspromemorian Ds U 1981:4. Länsskolnämnden i Göteborgs och
Bohus län anser att som villkor räcker alt ange att skolans undervisning
väsentligen skall svara mot gmndskolans

Prop. 1982/83:1 115

mål.
Vilka kunskaper och färdigheter gmndskolan faktiskt ger kan enligt nämnden inte
utläsas vare sig av Lgr 80 eller av några andra dokument. SAF för samma
resonemang.

Länsskolnämnden i
Värmlands län hänvisar till 1957 års skolberednings tolerans och generositet i
sina förslag gentemot de enskilda skolorna och har en känsla av att SEH-kommitténs
gmndinställning innebär en skärpning i flera avseenden. Nämnden anser alt man
utan att riskera något för den svenska skolans enhetlighet skulle kunna gå
väsentligt längre än vad SEH-kommittén gjort i sitt förslag. Länsskolnämnden i
Västmanlands län tillstyrker de viUkor SEH-kommittén uppställt men anser att en
bestämmelse bör införas i skollagen som förhindrar att intagning till enskild
skola grandar sig på ett begåvningsurval.

LO, TCO och SACO/SR har
inga erinringar mot kommitténs förslag i denna del. De politiska
ungdomsorganisationerna är negativa överhuvudtaget till enskilda skolor. De
enskilda skolor som yttrat sig i denna del behandlar inte de allmänna vUlkoren
för skolpliktens fullgörande i frislående skolor utan tar upp företrädesvis de
enskilda skolornas ekonomiska fömtsättningar atl överleva.

MRR
hänvisar lill 1 kap. 2 § regeringsformen och anför att SEH-kommitténs gmndsyn,
atl barn genom ett enhetligt allmänt skolväsende skall erbjudas en gemensam
plattform att stå pä, är oförenlig med regeringsformens huvudregel om fri
åsiktsbildning. Den mening SEH-kommittén företräder är den totalitära statens.
Skolsystemet bör utformas så att full frihet öppnas att driva fristående skolor
under fömtsättning att undervisningen grandar sig på demokratins idéer.

De
Kristna Friskolorna i Sverige vill i 34 § skollagen ha formuleringen
"motsvarande kunskaper" för att inte kränka de mänskliga rältigheterna.

4
Beslut om godkännande av fristående skola i allmänhet

SEH-kommittén
föreslår atl beslut om godkännande av skola för skolpliktens fullgörande enligl
34 § skollagen liksom hittills skall fattas av skolstyrelsen i den kommun där
skolan är belägen.

Av
de remissinstanser som yttrat sig tUlstyrker SÖ, RHS och ett antal länsskolnämnder,
bl.a. länsskolnämnderna i Väslernorrlands, Skaraborgs, Gävleborgs och
Norrbottens län, samt utredningen om barnens rätt SEH-kommitténs förslag.

Länsskolnämnderna
i Stockholms, Kalmar, Blekinge, Hallands, Örebro och Jämtlands län anser med
hänsyn Ull krav på lika behandling och enhetlig praxis alt länsskolnämnden
borde besluta om godkännande av enskild skola efter hörande av den lokala
skolstyrelsen.

Prop.
1982/83:1 116

5 Skolpliktens fullgörande i fristående skola med annat
undervisningsspråk än svenska

SEH-kommittén föreslär atl fristående skola, som bedriver
hela eller den övervägande delen av sin undervisning på ett annat språk än
svenska, av regeringen får godkännas för fullgörande av skolplikten i vad gäller
barn som kan antas inte komma att kvarstanna i landet för längre tid eller som
har andra särskilda skäl att fä fullgöra sin skolplikt i en sådan skola. För
godkännande skall enligt förslaget krävas att undervisningen som helhet
betraktad är likvärdig med grundskolans. Därvid gäller atl barn, som är svenska
medborgare eller som kan antas komma att kvarstanna i landet för en längre tid,
skall ges undervisning i svenska.

Av remissinstanserna tillstyrker statskontoret, länsskolnämnderna
i Jönköpings, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län, RHS och Sveriges
Frikyrkoråd kommitténs förslag ulan närmare kommentarer.

SÖ tiUstyrker SEH-kommitténs förslag men efterlyser
uppgift om vilken instans som skaU pröva om särskilda skäl föreligger för bl.a.
barn som är svenska medborgare att få fullgöra sin skolplikt i en sådan skola;
SÖ föreslår att den kommunala skolstyrelsen skall bedöma detta liksom att
skolstyrelsen skall godkänna dylik skola. SÖ anser av sociala och psykologiska
skäl att bestämmelsen om undervisning i svenska även bör omfatta utländska skolpUktiga
bam som kan antas inle komma att kvarstanna i landet för en längre tid. Länsskolnämnden
i Göteborgs och Bohus län vill ha en restriktiv bedömning av "särskUda
skäl" och anser att SÖ t. v. bör pröva dessa särskUda skäl.

Länsskolnämnderna i Skaraborgs och Örebro län liksom
utredningen om barnens rätt och invandrarpolitiska kommittén vidgar delvis
frågan till hur långt samhället skall gä i att bereda invandrarbarn
undervisning på deras hemspråk och hänvisar till pågående försöksverksamhet med
bl. a. hemspräksklasser i gmndskolan. Länsskolnämnden i Örebro län anför att de
satsningar som från Sveriges sida gjorts för att ge våra olika invandrargrupper
möjlighet att behålla och bevara sin egen kultur säkert ocksä kommer att leda
till krav på enskilda skolor. För atl motverka alltför stor isolering från
vissa etniska gmpper är det därför enligt nämnden väsentligt att — som
utredningen skriver- barn som kan antas inle komma att kvarstanna i landet för
en längre tid kan få undervisning i fristående skola på annat språk än svenska.
Övriga bör således i första hand undervisas pä svenska.

SAF, ISS, MRR och SUF avvisar den restriktiva hållning
kommittén intagit tUl atl fristående skolor meddelar undervisning på annat
språk än svenska. SAF, som anför handelspolitiska motiv, anser det ytterst
angeläget att Sverige stöder fristående skolor som önskar undervisa pä främmande
språk, förutsatt alt verksamheten i övrigt uppfyller de allmänna kraven. SAF
erinrar om att Sverige står inför situationen alt ca 25 % av de barn

Prop. 1982/83:1 117

som
börjar gmndskolan har invandrarbakgmnd. Lycée Frangais Saint-Louis för Uknande
resonemang och ifrågasätter att varje enskild elev skaU avkrävas redovisning
varför han eUer hon går i denna skola - en redovisning som inte krävs för t.ex.
Waldorfskolorna. Någon lagregel för att eUminera en eventueU hlen ökning av det
mycket lilla antalet elever i dessa fristående skolor behövs enligt Lycée Frangais
Saint-Louis och MRR inle. Av rent demokratiska skäl samt hänvisande till
svårigheten att rätt väga de motiv föräldrarna kan ha för atl sätta sina barn i
en språkskola avvisar ISS varje skärpning i fråga om skälen för barn atl gå i
sådana skolor, dvs. kommilténs krav att det skall föreligga särskilda
förhållanden eller påtaglig nytta för bamet för att det skall få fullgöra sin
skolgång i en sådan skola. Från ekonomisk synpunkt skulle varje minskning av
elevunderlaget försvåra skolans existens.

Länsskolnämnden
i Kalmar län anser inte att SEH-kommitténs motiveringar för skolor med
undervisning på annat språk än svenska är särskilt väl underbyggda. Eftersom
kommittén avvisar tanken på minoritetsskolor i övrigt, är det enligt nämnden
knappast konsekvent att låta vissa barn undervisas i skolor av denna typ. Det
torde heller inte vara lätt alt avgöra humvida ett barn kommer att stanna i
Sverige för kortare eller längre tid. De villkor som kommittén ställer upp och
de särskilda skäl som omnämns blir i realiteten svåra att kontrollera.

6
Ett statligt stöd till vissa fristående skolor 6.1 Allmänna synpunkter

Med
stöd av kostnadsberäkningar, som SEH-kommittén gör, finner kommittén det
skäligt atl elt begränsat statligt stöd efter särskUd prövning ges till
fristående skola. Stödet bör inte utgå generellt utan endast fill skola som
fyller vissa krav.

De
flesta remissinstanserna stöder förslaget atl ett begränsat statligt stöd skall
kunna utgå tiU skolor som uppfyUer vissa krav, bl. a. RRV, SÖ samt länsskolnämnderna
i Uppsala, Jönköpings, Kronobergs, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och
Bohus, Vänersborgs, Skaraborgs, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och
Norrbottens län. Andra remissinslanser som stöder förslaget är ärkebiskopen,
utredningen om barnens rätt, kommunförbundet, SACO/SR och Sveriges Frikyrkoråd.

Åtskilliga
remissinstanser menar att om en enskild skola skall kunna bedriva sin
verksamhet enligt de intentioner som anges i gmndskolans mål, synes det vara
nödvändigt att ge ekonomiskt stöd. I annat fall finns uppenbara risker att
verksamheten får en inte önskad inriktning. Ärkebiskopen anför att eftersom
Sverige förbundit sig att respektera vissa intema-tioneUa konventioner på
utbildningsområdet bör ekonomiska bidrag ges lill fristående skolor för att
Sveriges förpliktelser skall ha reell betydelse.

Prop. 1982/83:1 118

Flera
remissinslanser, bl. a. länsskolnämnden i Gävleborgs län, menar att det
föreslagna stödet inte bör betraktas som en merkostnad i vanlig bemärkelse utan
jämföras med de kostnader staten skulle ha haft om elevema hade gått i gmndskolan.
Enligt nämndens mening blir kostnadema för de fristående skolorna avsevärt
högre för staten än nuvarande statliga kostnader för enskilda skolor. Mol detta
slår en viss besparing för statsverket inom ramen för den summa ulgtfter som
staten skulle ha haft, om eleven gått i grundskolan. Länsskolnämnden i
Gävleborgs län instämmer, liksom många andra remissinstanser, i resonemanget
att kostnaderna inte bör betraktas som merkostnad i egentlig mening och fillstyrker
förslaget även ur kostnadssynpunkt. Länsskolnämnderna i Värmlands, Västerbottens
och Norrbottens län anser att de ekonomiska konsekvenserna av kommitténs
förslag resp. de ekonomiska konsekvenserna för kommunerna av de enskilda
skolornas fillkomst under 70-talet inte fillräckligl belysts. Länsskolnämnden i
Norrbottens län anser att med den dimensionering av statsstöd fill fristående
skolverksamhet som kommUtén föreslagit torde eventuella merkostnader bli
marginella.

De
remissinstanser som direkt representerar de enskilda skolorna anser att det
föreslagna stödet är aUtför snävt filltaget. Till dessa hör t. ex. FASS,
Riksföreningen för Waldorfpedagogik, ISS, HUlelskolan, De enskilda läroverkens
förbund och Ekebyholmsskolans styrelse. Samma uppfattning har även SAF och RHS.

De
enskilda läroverkens förbund anser atl det som i detta sammanhang kallas
statsbidrag är en kostnadsöverföring från det allmänna skolväsendet tiU den
fristående skolan.

Flera
remissinstanser pekar i olika sammanhang på risken för att elevav-giftema blir
för höga ifall slafiigl stöd inte kommer att utgä. De menar att det finns risk
för ett system med privatskolor som tar ut höga terminsavgifter och därmed endast
blir tUlgängliga för barn till välbärgade föräldrar, vilket inte kan
accepteras.

ÅtskUliga
remissinstanser är tveksamma fill utvidgat statligt stöd liU fristående skolor.
Statskontoret finner inle kommitténs mofiveringar för ett utvidgat statligt
stöd till fristående skolor övertygande. Å ena sidan medför elever som övergår tiU
frislående skola med statligt stöd utan att minska behovel av basresurser i gmndskolan
en kostnadsökning för staten. Å andra sidan skapar elever som övergår fill fristående
skola och genom detta minskar behovet av basresurser i gmndskolan visserligen
en besparing för staten men till priset av större klasser och därmed en sämre
undervisningsstandard för dem som går kvar i grundskolan. Statskontoret
avstyrker en utvidgning av kretsen fristående skolor med statligt stöd.

Länsskolnämnderna
i bl. a. Södermanlands, Östergötlands, Västmanlands, Kopparbergs,
Västernorrlands och Hallands län förordar restriktivitet beträffande slafiigl
stöd till fristående skolor. Länsskolnämnderna i Kalmar och Södermanlands län
anser att resurserna bör satsas pä de

Prop. 1982/83:1 119

skolor
som kan förväntas tillföra den allmänna skolan positiva erfarenheter. Genom
alt ge bidrag tiU elt begränsat anlal skolor kan också kraven pä resultat och
kvalitet upprätthållas. F. n. finns 35 fristående skolor, varav 8 har
statsbidrag. Länsskolnämnden i Södermanlands län anför att den föreslagna ramen
ger utrymme för statsbidrag lill alla nu befintliga skolor - med eller utan
statsbidrag hitliUs - och dessutom utrymme för nya skolor. Detta är enligt
nämnden en alltför generös inställning till möjligheterna alt bedriva
frislående skola med statligt ekonomiskt stöd.

LO,
Elevförbundet, CUF och SSU, som är negativa till fristående skolor över huvud
taget, är i konsekvens härmed också negativa till statligt slöd till sådana
skolor.

MRR
anser att effekten av det av kommittén föreslagna statsbidragssystemet innebär
diskriminering av föräldrar som vill använda sin rätt att välja fristående
skola för sina barn. MRR avvisar helt SEH-kommitténs förslag och förordar ny
utredning.

6.2
Besparing — merkostnad för stat och kommun

SEH-kommittén
anför att det statUga stödet bör vara av den omfattningen att det jämte en
viss besparing däratöver skall rymmas inom den summa utgifter som staten skulle
ha haft om eleverna i den fristående skolan gått i gmndskolan. Det
genomsnittliga statsstödet föreslås utgå med någol mer än 5000kr. per elev och
år (genomsnittligt belopp för årskurserna 1-9).

SÖ anför
att det är av vikt att den framräknade besparingen ges möjlighet att slå
igenom i praktiken. Detta kan vinnas om särskilda åtgärder vidtas. SÖ pekar på
det förhållandet atl gmndskolans statsbidrag fastställs före den 1 april för
det kommande läsåret. Privatskolans ledning bör redan före detta datum ha
genomfört sin intagning lill årskurs 1 så att de elever som skall gå i
privatskolan fråndras kommunens/kommunernas elevunderlag för
basresurstilldelningen. Eljest finns det risk för att reformen kommer att
medföra merkostnader för staten.

Länsskolnämnden
i Göteborgs och Bohus län anför att vid en bedömning av det statliga stödets
omfattning och utformning bör några av utgångspunkterna vara atl förekomsten
av fristående skolor inte får allvarligt försvåra en långsiktig och rationell
planering av det allmänna skolväsendel, att den inle får försvåra för det aUmänna
skolväsendet att erbjuda alla barn och ungdomar en likvärdig utbildning,
oberoende av bostadsort och yttre vUlkor och att den endast i undantagsfall får
leda till större kostnader för stat och kommun än de kostnader som uppkommer om
alla elever går i den allmänna grandskolan. Det är rimligt att samhället
utformar det ekonomiska stödet tiU fristående skolor så att det inle sfimulerar
fill en alltför kraftig expansion. Man bör dock inte enligt nämnden överdriva
de problem som en ökad förekomst av fristående skolor skulle kunna medföra.

Länsskolnämnden
i Västmanlands län anser sig sakna underlag för

Prop.
1982/83:1 120

bedömningen av frågan om SEH-kommittén till alla delar
följt givna direktiv i vad gäller kravet på att alla förslag skall rymmas inom
befintliga kostnadsramar men hänvisar till den administrativa förenkling som SEH-kommilléns
förslag medför vid beräkningen av statsbidragets storlek.

Utredningen om barnens rätt menar att vid en bedömning av kostnadema
får man inte bortse från den inbesparing som del innebär för det allmänna att
ifrågavarande barn inte går i gmndskolan. Liksom kommittén anser utredningen
därför att ökningen av del statliga stödet i förhällande till nuläget inte bör
ses som en merkostnad vad gäller bam som ännu inle börjat skolan.

Svenska kommunförbundet och vissa kommuner uppställer som
villkor för ett nytt statsbidragssystem att det bl.a. inte får begränsa
statsbidraget till den aUmänna skolan och atl det inte får förutsätta kommunalt
stöd.

Riksföreningen för Waldorfpedagogik hävdar att SEH-kommitléns
förslag om ett begränsat statsstöd tiU vissa skolor står i god samklang med de
allmänna tilläggsdirektiven 1980-03-23 om sparsamhet med statsmedel och
uttrycker sin förvåning över att detta ifrågasätts.

De enskilda läroverkens förbimd framhåtier att ett
begränsat statligt stöd till fristående skolor inte medför kostnader för
statsverket, eftersom sådant stöd motsvaras av en minskning av medelsbehovet
under anslaget Bidrag till driften av gmndskolor m. m. Förbundet framhåller
också atl del är svårt att förstå varför inte förslärkningsresurs skall ulgå,
då ju detta är en utgtft staten skulle ha haft om eleverna gått i kommunal
skola.

6.3 Kriterier för ett statligt stöd

SEH-kommittén har uppställt tre alternativa kriterier som
villkor för statligt stöd:

a)
Skolans
verksamhet bedrivs enligt ett speciellt pedagogiskt system eller har en
särskild uppläggning i annat avseende i syfte atl i praktiken omsätta en viss
idé om utbildning eller fostran eller

b)
skolans
undervisning sker helt eller till övervägande delen pä ett annat språk än
svenska eller

c)
skolan har en
arbetsmiljö med konfessionell prägel och kan visa atl den för praktiskt skolbmk
utvecklar uppfoslrings- eller omvårdnadsidéer som kan bedömas vara av värde för
skolväsendet i dess helhet.

SEH-kommitténs förslag tillstyrks av RRV, länsskolnämnderna
i Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Skaraborgs, Värmlands,
Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens län, länsstyrelsen i Stock-holms
län, utredningen om barnens rätt, kommunförbundet, SACO/SR samt Göteborgs och
Sollefteå kommuner.

SÖ ställer sig av principiella skäl avvisande till att
skolor med ett annat undervisningsspråk än svenska skall kunna komma i fråga
för statsstöd.

LO finner att det kan vara motiverat att ge stöd till
fristående skolor

Prop. 1982/83:1 121

endast
i de fall där undervisningen bör bedrivas pä andra språk än svenska, dvs. för
skolor enligt kriterium 2.

Länsskolnämnden
i Södermanlands län betonar att kravet att skolan skall arbeta med en speciell
pedagogisk gmndsyn som bedöms vara av värde för skolväsendet i dess helhet
också skaU ställas på skola med konfessionell prägel.

Länsskolnämnden
i Kalmar län anför tvekan inför förslaget alt ge ett begränsat statligt stöd tiU
skolor med ett annat undervisningsspråk än svenska under mofivering alt sådan
undervisning torde kunna inrymmas inom ramen för gmndskolan. Nämnden finner de
krav som ställts upp för de konfessionella skoloma svåmppfyllda. Nämnden
föreslår att etl verkligt stöd ges tiU ett begränsat antal konfessionella
skolor så alt skolorna därigenom kan fylla kravet på kvalitet och stimuleras
till resultat som kan vara tiU nytta för skolväsendet i dess helhet.

Länsskolnämnden
i Göteborgs och Bohus län vill ha andra alternativa kriterier än dem som SEH-kommittén
föreslår, nämligen följande.

1.
Den fristående skolan berikar
genom sin verksamhel del allmänna skolväsendet.

2.
Den fristående skolan
tillgodoser ett utbildningsbehov som inle utan särskilda kostnadskrävande
åtgärder kan tillgodoses inom del allmänna skolväsendets ram.

3.
Den fristående skolan gör del
möjligt eller underlättar för etniska minoriteter att bevara sin kultur i
vidaste mening.

Nämnden
tillstyrker SEH-kommitténs två första kriterier, då de i princip motsvarar
nämndens altemativa krav 1 och 2. Vad gäller kommitténs tredje kriterium, menar
nämnden, att detta i sak är detsamma som det första kriteriet. Det är aUtför
snävt formulerat. KonfessioneUa skolor som uppfyller något av de tre
alternativa krav som nämnden föreslår skall vara berättigade tiU statligt stöd.
Nämnden tillägger att även om krav ställs på den konfessioneUa skolan att den
skall vara öppen även för bam till föräldrar som inte bekänner sig fill den
religiösa eller filosofiska övertygelse som karakteriserar skolan och atl dess
religionsundervisning skaU vara aUsidig far detta inte innebära att statsbidraget
förknippas med några krav på att skolans konfessionella egenart skall utsuddas.
Undervisningen i tros- och livsfrågor skall vara saklig och allsidig i den
bemärkelsen att man inle ger en missvisande bild av andra trosriktningar eller
all man underlåter att undervisa om dessa trosriktningar. Men det innebär inle
att man vid den konfessionella skolan inte skall få verka för den tro man
bekänner sig till.

CUF
vill att, om riksdagen beviljar stöd till fristående skolor som i dag inte har
bidrag, detta stöd skall utgå endast tiU skolor som tiUämpar en egen pedagogisk
metod och som arbetar inom ramen för läroplanens målsättningar. Skolor med
ensidig eller polkisk påverkan av eleverna bör inle accepteras.

Prop. 1982/83:1 122

The English Junior School i Göteborg, The Brilish Primary School
i Danderyd och ISS tUlstyrker SEH-kommitléns andra kriterium. ISS betonar
vikten av att det slafiiga stödet beräknas på alla elever vid skolan och inte
endast på de skolplikfiga.

Sveriges Frikyrkoråd tillstyrker de två första kriterierna
som SEH-kommittén uppsläUer. Vad gäUer del tredje kriteriet finner rådet det
alltför vagt i andra ledet och anser atl dess tolkning kan leda till godtycke.
Rådet föreslår alt kriteriet utformas sä, att en konfessionell skola som
arbetar i enlighet med målsättningen för svensk gmndskola kan få statligt stöd.

Ärkebiskopen framhåller i sUt yttrande att gmndmotiveringen
för statligt stöd till fristående skolor bör vara den demokratiska rätlen att
få sådant stöd.

SAF vill att alla fristående skolor skall få samhällsstöd
i en omfattning som svarar mot åtminstone 70% av den totala elevkostnaden i den
aUmänna grandskolan.

RHS förespråkar en generösare instäUning i
statsbidragsfrågan och föreslår att godkända fristående skolor fär ett
begränsat statligt slöd. Denna uppfattning delas i princip av FASS, Katolska
biskopsämbetet, MRR, De Kristna Friskolorna i Sverige, Stiftelsen Bladins skola
i Malmö, Föreningen för Carlsscxs Högstadieskola, Föreningen för Carlssons
skola och Stiftelsen Maria Elementarskola.

6.4 Utformningen av ett statligt stöd

SEH-kommittén föreslår atl det statliga stödet till
fristående skolor som förklarats berättigade därtill skall ulgå per elev med
90% av 1/25-dels basresurs för lågstadiet och med 90% av l/30-dels basresurs
för mellan-och högstadierna. Därtill skaU läggas tUläggsbidrag samt bidrag till
arbetsgivaravgifter med f n. 28,9%. Förslaget knyter an tiU gmndskolans bidragssystem
och är en utveckling av detta genom att del görs elevrelaterat.

Förslaget tillstyrks av RRV, SÖ, länsskolnämnderna i
Stockholms, Uppsala, Jönköpings, Kalmar, Malmöhus, Skaraborgs, Värmtands, Örebro,
Kopparbergs och Gävleborgs län, kommunförbundet, Göteborgs, Lidingö, Lunds,
Norrköpings, Sollefteå och Solna kommuner. Riksföreningen för Waldorfpedagogik,
Frikyrkorådet och Katolska biskopsämbetet.

Länsskolnämnden i Kronobergs län tillstyrker förslaget i
princip men anser sig inte kunna bedöma den ekonomiska nivån, "som måste
avgöras uttfrän andra utgångspunkter än de över vilka nämnden har
översikt". En liknande uppfattning redovisas av länsskolnämnderna i
Blekinge, Krislian-stads, Hallands, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens
län.

Länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län fillstyrker i
princip den föreslagna omfattningen av det statliga stödet men avvisar den
föreslagna utformningen. Del är enligl nämnden i första hand en leknisk-prakfisk

Prop. 1982/83:1 123

fråga
hur bidragssystemet skall konstrueras. Nämnden uppställer följande kriterier
för konstrakfionen:

1.
Systemet skall vara enkelt och
starkt schabloniserat.

2. Bidraget skall vara elevrelaterat, vilket ger
möjlighet att snabbi överblicka kostnadskonsekvenserna.

3.
Systemet skaU vara enhefiigt
för alla typer av fristående skolor.

4. Systemet skall trots detta möjliggöra en varierande
grad av kostnadstäckning.

5. Systemet bör ansluta till gmndskolans bidragssystem
bl.a. för alt automatisk följsamhet till lönekostnaderna i gmndskolan skall
kunna uppnås.

Dessa fem kriterier kan
uppfyllas pä ett enklare sätt än vad kommittén föreslår, nämligen genom att
bidragets storlek relateras fill förstärkningsresursen. Detta kan uppnås på
följande sätt. För varje stadium fastställs en lämplig bidragsnivå som ärligen
omräknas till ett krontalsbelopp per elev (della görs lämpligen i samband med
att den årliga beräkningen av veckotimpriserna och av procenttalet för
tilläggsbidraget görs). Detta krontalsbelopp relateras sedan tUl
förstärkningsresursens krontalsbelopp per elev för det aktueUa året. Bidraget
per elev i fristående skola kan så uttryckas i form av etl relationstal i
förhållande tUl förslärkningsresursen. Tilläggsbidrag och bidrag till arbetsgivaravgtfter
är inräknade i detta relationstal och behöver inte beaktas separat.

Länsskolnämnden
i Västmanlands län tillstyrker den föreslagna bidragsnivån men anför att man
bör undersöka om man kan fastställa bidraget på ett enklare sätt än det
föreslagna t. ex. genom atl ange bidragels storlek som en viss procentandel av statsbidraget
per elev till gmndskolan för resp. stadium.

SACO/SR,
som tillstyrker den föreslagna utformningen i princip, vill all stödet skaU
omfatta också en del av förstärkningsresursen.

RHS,
som vUl att bidrag skall utgå liU alla godkända skolor, föreslår att bidraget
sätts i relation Ull en viss andel av del genomsnittliga statsbidraget per elev
i gmndskolan, förslagsvis 2/3.

FASS
vUl ha generösare bidrag. Liknande uppfattning redovisar Svenska Montessoriförbundet
och Stiftelsen Bladins skola.

ISS
föreslår att ett stöd av större omfattning skall utgå till skolor som
undervisar på ett annat språk än svenska bl. a. med hänsyn till de besparingar
som staten gör på hemspråksundervisningens område genom atl elever går i skolor
som nu är i fråga.

De
Kristna Friskolorna i Sverige föreslår etl statsstöd som — liksom i Danmark och
Norge - omfattar 85 % av den ställiga kostnaden för en elev i grandskolan.

Föreningen
för Carlssons högstadieskola och Föreningen för Carlssons skola föreslår att
ett system med s. k. "skolpeng" som följer eleven skall införas.
Denna uppfattning delas av Riksförbundet Kristen fostran.

Prop.
1982/83:1 124

7 Ytterligare regler för statligt stöd

7.1 Minimiantal elever som gräns för att statligt
stöd skall kunna utgå

SEH-kommittén föreslår att en skola som skall kunna komma
i fråga för statligt stöd skall ha minst 25 elever. Det föreslås vidare att
regeringen skall kunna medge undantag från denna regel.

Endast elt begränsat anlal remissinstanser har yttrat sig
i denna del. Förslaget tUlstyrks uttryckligen av länsskolnämnderna i
Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Gävleborgs och Västerbottens
län samt Upplands Väsby ko/nmun.

De Kristna Friskolorna i Sverige yrkar att antalet elever
skall vara högst åtta.

7.2 Karenstiden och det successiva införandet av det
statliga stödet

SEH-kommittén föreslår atl bidrag inte skall utgå till
fristående skola förrän fr. o. m. Qärde verksamhetsåret och att bidraget då
införs successivt med början från årskurs 1. Denna s.k. karenstid skall ge de
myndigheter som skaU yttra sig över (skolstyrelse, länsskolnämnd) resp. besluta
om (SÖ) det statliga stödet till skolan möjlighet att göra de avvägningar och
bedömningar av skolans verksamhet som måste föregå ett beslut om statsbidrag.
Kommittén föreslår vidare att regeringen skall kunna medge undantag från dessa
regler, om särskilda skäl föreligger.

Förslaget om karenstid tillstyrks av RRV, SÖ, länsskolnämnderna
i Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads,
Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Ålvsborgs, Skaraborgs, Värmlands,
Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län, länsstyrelsen i Stockholms län, utredningen om barnens rätt,
kommunförbundet, SACO/SR, Malmö, Sollefteå, Solna och Upplands Väsby kommuner
samt Katolska biskopsämbetet.

Länsskolnämnden i Stockholms län avstyrker införandel av
en karenslid då en sådan bestämmelse nästan omöjliggör startandet av nya
fristående skolor, såvida inte mycket höga elevavgifter tas ut. Enligt nämnden
bör SÖ kunna fatta beslut om statsbidrag utan denna bestämmelse.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter det
riktiga i att införa en bestämmelse om karenslid.

LO anser alt karensfiden bör utökas och atl beslut om
statsstöd skall fattas först när en sammanhållen skolgång har kunnat bedömas.

Göteborgs kommun anser att én tvåårig karenstid är fillräcklig
och att den fristående skolan bör kunna få bidrag lill alla årskurser och inle
bara lill nybörjarklasserna.

De Kristna Friskolorna i Sverige föreslår att karenstiden
skall vara ett år.

Prop.
1982/83:1 125

Svenska
Montessoriförbundet föreslår alt slafiigl stöd skall utgå till alla godkända
skolor fr. o. m. första verksamhetsåret.

Föreningen för Waldorfpedagogik
i Solna-Sundbyberg finner det berättigat att nystartade skolor inte får bidrag
de tre första åren. Vill man ta pä sig ett nytt skolinitiafiv måste man göra en
verklig satsning. Men alt man efter de tre första åren endast får bidrag för en
klass, för varje ny etta, finner föreningen orimligt. De verkliga pionjärerna, föräldrama
tiU barnen i de tre första klasserna belastas då heU. En fuUt utbyggd 12-årig waldorfskola
skulle få fuUt stöd först efter femton år. Enligl Riksföreningen för Waldorfpedagogik
bör antingen den treåriga karenstiden förkortas eller skoloma få det begränsade
statsstödet för årskurserna 1-4 under det första bidragsåret som är det fjärde
verksamhetsåret. Skolorna har redan sparat pengar ål staten under de tre första
åren.

De
enskilda läroverkens förbund finner karenstiden obehövlig, då övriga regler -
kvaliteten, minimiantalet elever, skäliga elevavgifter m. fl. - måste anses
tillräckliga.

ISS
föreslår att utbyggnadstiden av stödsystemet förkortas.

Frikyrkorådet
menar alt den treåriga karenstiden och det successiva införandet är en alltför
hård spärr. Rådet föreslår att inilialperioden blir tre år och att elt
godkännande av en skola för statsbidrag sedan gäller generellt för samfiiga
årskurser 1 -4. Nu befintliga skolor som verkat i minsl fem år bör enligt rådet
kunna få statsstöd omedelbart för alla årskurser då dessa bestämmelser träder i
kraft. Örkelljunga kommun har samma uppfattning som Frikyrkorådet i vad gäller
nu befintliga skolor, dock att sådan skola inte skall behöva ha verkat i mer än
tre år.

7.3
Elevtalsram

SEH-kommittén
föreslår att antalet statsunderstödda elevplatser i fristående skolor skall
kunna uppgå fill 0,6-0,7% av antalet skolpliktiga elever i riket. Om denna ram
blir ianspråktagen skaU regeringen efter beslut av riksdagen kunna fastställa
annat procenttal.

Detta
förslag tillstyrks av RRV, länsskolnämnderna i Stockholms, Uppsala,
Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Värmlands, Gävleborgs,
Västerbottens och Norrbottens län, SACO/SR och Sollefteå kommun.

SÖ
tiUstyrker elevtalsramen men avvisar möjligheten till omprövning. Denna
uppfattning delas av länsskolnämnden i Västmanlands län, kommunförbundet saml
Malmö och Upplands Väsby kommuner.

Länsskolnämnden
i Västernorrlands län tUlstyrker den föreslagna elevtalsramen men ställer sig
tveksam fill hur man skall lösa de samordnings-och prioriteringsproblem som kan
uppstå.

Länsskolnämnden
i Jönköpings län anser ramen överflödig, då kraven på bl. a. kvalitet,
karenstid och minimiantal elever ger tillräckUga garantier

Prop.
1982/83:1 126

för att en aUtför stor ökning av antalet skolor inte skall
uppkomma. Liknande synpunkter anförs av länsskolnämnderna i Kalmar, Ålvsborgs,
Örebro och Jämtlands län, länsstyrelsen i Stockholms län, ärkebiskopen, Örkelljunga
kommun, RHS, Riksföreningen för Waldorfpedagogik och De enskilda läroverkens
förbund.

Göteborgs kommun finner atl en utökning av ramen med ett
par fiondds procent inte torde innebära nägra negativa konsekvenser för det
allmänna skolväsendet.

Solna kommun menar att det inle bör inrättas något s. k. elevantalslak
i enlighet med vad SEH-kommittén föreslår, då det vore olämpligt och olyckligt.
Det leder tUl en onödig byräkratisering och till elt orättvist urval. I stället
bör statsbidraget utformas så att det inle föranleder ökade kostnader för stal
och kommun.

Länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län anser att det nu
är för tidigt att ta stäUning till om en "expansionsram" verkligen
behövs. De nu befinUiga skolorna ryms inom den föreslagna ramen och de nyfillkom-mande
kan få bidrag tidigast om tre år. Först efter dessa tre år bör det prövas om elevtalsramen
behövs.

The British Primary School i Danderyd anser atl elever i
skolor med etl annat undervisningsspråk än svenska inte skall inräknas i elevtalsramen.

7.4 Villkor beträffande elevavgifterna

SEH-kommittén föreslär att som villkor för statligt stöd
till skola med enskild huvudman skall krävas atl elevavgiften är skälig. Det
skall enligt förslaget för behövande finnas en möjlighet till nedsättning av
eller befrielse från avgiften. SÖ föreslås pröva ifall avgiften är skälig i
samband med ställningstagande till om fristående skola skall förklaras berättigad
lill statsbidrag.

Remissinslanserna fillstyrker över lag kommitténs förslag
i denna del, bl.a. länsskolnämnderna i Uppsala, Jönköpings, Kronobergs,
Krislian-stads, Skaraborgs och Västernorrlands län samt De enskilda läroverkens
förbund.

Länsskolnämnden i Kalmar län anför att kommittén, när det
gäller förslagel om nedsättning eller befrielse från elevavgift, inte
tillräckligt beaktat de konsekvenser förslaget kan få vid eventuell konkurrens
om elevplatser och ställer frågan ifall kommittén har tänkt sig någon form av
kvotering.

Från bl.a. Tyska skolan, Carlssons högstadieskola och Lycée
Frangais Saint-Louis påpekas att ett otillräckligt stöd (statligt eller,
kommunalt) måste innebära höjda elevavgifter. Ifall mindre bemedlade elever
skall kunna befrias från avgifter - vilket det föreligger ett klart intresse av
-måste kostnaden tas ur de avgifter som eriäggs för övriga elever.

Prop. 1982/83:1 127

8
Statsbidragets utformning för de skolor som i dag har statsstöd

SEH-kommittén
föreslår atl de skolor som i dag får statligt stöd (privatskolor, Kristofferskolan,
HUlelskolan och de estniska skolorna) även framdeles skaU få stöd i samma
utsträckning som nu. Den tekniska utformningen av sialsbidragsgivningen
föreslås dock bli ändrad så att den ansluter Ull systemet för fristående skolor
i allmänhet.

Statskontoret
har intet alt erinra mot att statsbidragstekniken moderniseras på det sätt som
SEH-kommittén föreslår.

SÖ tillstyrker förslaget i
nuvarande läge men framhåller alt elt för samtliga fristående skolor gemensamt
bidragssystem på likvärdiga viUkor på sikt bör eftersträvas. Denna uppfattning
delas av länsskolnämnderna i Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads,
Skaraborgs och Gävleborgs län. Enligt länsskolnämnden i Östergötlands län bör
samma bidragsbestämmelser gälla för alla statsunderstödda fristående skolor.

Länsskolnämnden
i Göteborgs och Bohus län, som föreslagit att statsbidrag fiU fristående
skolor som f n. inle har statsbidrag skall utformas med utgångspunkt i ett
relationstal tUl förstärkningsresursen, anser att samma system för bidrag bör
gälla även de skolor som i dag får statsbidrag. Relationstalet tUl
förstärkningsresursen bestäms genom att det fakfiska bidragsbeloppet per elev
som nu utbetalas fill resp. skola divideras med förstärkningsresursens
krontalsbelopp per elev.

SACOISR
anser att de skolor som nu erhåller statsbidrag skall erhålla stöd av nuvarande
omfattning enligt en gemensam förordning.

De
enskilda läroverkens förbund tillstyrker SEH-kommitténs förslag men anser att
ytterligare förenkling kan uppnås bl.a. genom atl bestämmelserna om
statsbidrag tUl de sju skolorna sammanförs i en gemensam förordning.

Stiftelsen
Kristofferskolan godtar kommitténs förslag i denna del och avstår från att yrka
ytterligare — enligt stiftelsens mening i och för sig motiverad - förstärkning,
då stiftelsen i nuvarande ekonomiska läge bedömer det angelägnare alt bidrag
kan utgå lill de i dag bidragslösa skoloma än att förstärkta bidrag ges till skolor
som redan har bidrag.

Föreningen
Chinuch (HUlelskolan) yrkar med hänsyn tiU skolans trängda ekonomi att
förbättrat stöd skaU utgå fill skolan.

Estniska
kommittén anser i första hand att del nuvarande regelsystemet för statsbidrag tiU
de estniska skolorna skall bibehållas, i andra hand att den tekniska
förändringen kan accepteras om bidraget får en oförändrad omfattning. Kommittén
motsätter sig en minskning av bidraget till skolan i Göteborg betingad av en
eventuellt minskad organisation vid skolan.

Prop.
1982/83:1 128

9 Beslut om det statliga stödet

SEH-kommittén föreslår att beslut om atl förklara en
fristående skola berättigad till statligt stöd skall fattas av SÖ inom given
ram efter yttrande av skolstyrelsen i kommunen och vederbörande länsskolnämnd.

Förslagel tillstyrks av länsskolnämnderna i Stockholms,
Kalmar, Kristianstads, Hallands, Skaraborgs, Värmlands och Kopparbergs län.
Lunds och Upplands Väsby kommuner samt Riksföreningen för Waldorfpedagogik.

Länsskolnämnderna i Uppsala, Kronobergs och Jämtlands län
tillstyrker förslaget under föratsättning att beslutet fattas av SÖ:s
styrelse.

Länsskolnämnden i Jönköpings län menar att den länsskolnämnd
som har den fristående skolan inom sitt arbetsområde skall avgöra om skolan skaU
få statsbidrag. Liknande uppfattning redovisas av länsskolnämnden i Örebro län.

10 Anslaget Särskilda åtgärder på skolområdet

SEH-kommittén föreslår att elever i fristående skolor, som
förklarats berättigade lill statUgt stöd, skall ingå i underlag för beräkningen
av den s. k. länsskolnämndsresursen under anslaget Särskilda åtgärder på skolområdet
och att fristående skola skall kunna fä del därav för elever vid skolan som har
särskilda behov.

Förslaget fiUstyrks av SÖ, länsskolnämnderna i Uppsala,
Östergötlands, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Örebro, Gävleborgs, Västernorrlands
och Jämtlands län, Lidingö och Lunds kommuner. Svenska Montessoriförbundet och
Katolska biskopsämbetet. Länsskolnämnden i Norrbottens län avvisar förslaget.
Malmö kommun avvisar också förslaget om inte anslaget till särskilda åtgärder
pä skolområdet i motsvarande mån utökas.

11 Kommunalt stöd till fristående skolor

SEH-kommittén föreslår att frågan om kommunalt slöd fill
enskild skola inte skall regleras genom lagstiftning. Kommunall slöd skall inte
vara beroende av om statligt stöd ulgår, liksom inle heller sådant stöd skall
göras avhängigl av att kommunalt stöd utgår.

Kommitténs uppfattning delas av RRV, SÖ, länsskolnämnden i
Skaraborgs län samt Göteborgs och Malmö kommuner.

Länsskolnämnden i Malmöhus län anser att elever i
fristående skolor bör få läromedel, skolhälsovård och skolmåltider på samma
sätt som gäller för kommunens skolor i övrigt och att bestämmelse härom bör intas
i skoUagen.

Prop. 1982/83:1 129

Länsskolnämnden i Gävleborgs län anför all förekomsten av
fristående skola i en kommun alltid medför etl visst ekonomiskt och ideologiskt
tryck på kommunens beslutande organ. Liknande synpunkter anförs av Solna
kommun.

Svenska kommunförbundet anför att kommunerna visserligen
har frihet att själva bestämma om stöd lill fristående skola men atl denna
frihet i prakfiken kan bli skenbar. Många fristående skolor har inte samma resurser
i fråga om t. ex. lokaler som grundskolan och kommunen kan därför bU tvungen
att ställa upp med sådana resurser.

SAF finner det otillfredsställande att SEH-kommittén inte
föreslagit atl kommunall slöd skaU utgå fill fristående skola och föreslår att
en viss minsta bidragsskyldighet skall fastställas, förslagsvis 50 % av
kommunens egen totala kostnad per elev. På så sätt ges en fristående skola en
reell möjlighet atl bedriva verksamheten.

RHS, som delar kommilténs synsätt beträffande det
kommunala stödet till fristående skola, viU dock rekommendera att kommunerna
ger bidrag motsvarande 2/3 av den genomsnittliga kommunala kostnaden per elev i
grandskolan.

Stiftelsen Maria Elementarskola anför att elever som
fullgör sin skolplikt i lagligen godkänd enskild skola bör behandlas på samma
sätt i fråga om sociala förmåner som elever i grandskolan.

12 Tillsyn m. m.

Enligt SEH-kömmittén bör SÖ och länsskolnämnderna ha fillsyn
över undervisningen av alla skolpliktiga elever i fristående skolor. Hämtöver
bör skolstyrelsen i den kommun där fristående skola ligger ha lUlsyn över
skolan. Vidare föreslår kommittén bestämmelser om att huvudmannen för en
fristående skola skall ha skyldighet att underrätta skolstyrelsen i elevens
hemkommun,när eleven börjar eller slutar vid den fristående skolan.

Av de remissinstanser som yttrat sig över förslaget i
denna del är praktiskt tagel samtliga positiva.

Länsskolnämnden i Hallands län anför atl det är angeläget
att länsskolnämnden utövar tillsyn över fristående skola vare sig den erhåller
statliga bidrag eller inte. RRV anser det tillfredssläUande alt det enligt
förslaget till 50 a § i skollagen klart utsågs att skolstyrelsen skall utöva liUsyn
över undervisningen av skolpUktiga elever.

SÖ anser att underrättelseplikten för den fristående
skolans huvudman bör innebära att kommunens skolstyrelse får besked om
antagningen i god tid före den 1 mars då plan över det beräknade antalet grandskoleelever
skall insändas tUl länsskolnämnden.

9 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 1

Prop. 1982/83:1 130

13
Fristående skola och det pedagogiska utvecklingsarbetet m. m.

SEH-kommittén
föreslår att samverkan mellan den kommunala grundskolan och fristående skola
skall främjas och utvecklas, att det statliga utvecklingsarbetet på skolans
område skaU kunna omfatta även fristående skola samt att den statliga
fortbildningsverksamheten skall kunna omfatta också personal vid fristående
skola.

SamtUga
remissinstanser på något undanlag när som ytlral sig över dessa förslag är
positiva. Yttrat sig har framför aUt 5Ö och ett stort antal länsskolnämnder,
SACO/SR, ISS och Svenska Montessoriförbundet.

SÖ
anför att eftersom lokaU utvecklingsarbete skaU bedrivas av kommunerna och
stödjas av länsskolnämnderna är förslaget inte samstämmigt med prop.
1980/81:97. Möjligen kan länsskolnämnderna länkas fördela medel fill lokalt
utvecklingsarbete vid privata skolor.

Länsskolnämnden
i Uppsala län hänvisar fill alt LgrSO ger stora möjligheter lill konfinuerlig
pedagogisk förnyelse i form av fortsatt och vidgat lokalt utvecklingsarbete, temasludier,
lokala och regionala kursplaner i lUlvalsämnen etc. Enligt nämndens mening bör
en samverkan eftersträvas meUan det allmänna skolväsendets utvecklings- och
försöksverksamhet och motsvarande aktivheter vid fristående skolor.

Länsskolnämnden
i Västernorrlands län tillstyrker men konstaterar beträffande det statliga
utvecklingsarbetet atl de ekonomiska möjligheterna till utvecklingsarbete inom
den obligatoriska skolan minskar med samma belopp.

Länsskolnämnden
i Kalmar län anför att det är vikfigl att det sker en kontinuerlig utvärdering
av den försöksverksamhet som äger ram i fristående skolor liksom atl de vunna
erfarenheterna förs över till del allmänna skolväsendel. I denna utvärdering
bör också SÖ och länsskolnämnden delta.

Länsskolnämnden
i Östergötlands län avstyrker förslagen om atl slafiigl utvecklingsarbete och
statlig fortbildning skall omfatta frislående skolor.

14
Frågan om särskild skolverksamhet inom grundskolans ram

Enligt
direktiven skulle SEH-kommittén överväga möjlighelerna att genom olika
åtgärder inom det allmänna skolväsendet tillgodose de krav som ligger bakom
önskemålen om ökat utrymme för enskilda skolor. SEH-kommittén har inte funnit
skäl att genom en komplicerad specialreglering möjliggöra "enskild skola
inom gmndskolans ram".

Relafivt
få remissinstanser har yttrat sig över denna del av SEH-kommitléns belänkande.
Dessa är SÖ, länsskolnämnderna i Göteborgs och Bohus, Gävleborgs, Ålvsborgs,
Örebro och Västmanlands län samt Svenska Montessoriförbundet.

Prop. 1982/83:1 131

SÖ
är överens med kommittén om att den specialreglering som skulle behövas för att
lärama i waldorfkollegiet t. ex. skulle kunna lägga ihop sina lönebelopp och
omfördela medlen efter behov skulle bU alltför komplicerad och omfattande.
Enligt länsskolnämnden i Älvsborgs län bör man söka tillmötesgå föräldrars
särskilda önskemål beträffande barnens fostran och undervisning i skolan inom gmndskolans
ram, inte i form av skolor, men väl i vissa fall i form av särskilda klasser. I
länet förekommer klasser i gmndskolan, i vilka undervisningen genom läraren
präglas av en viss alternativ pedagogik, såsom Waldorf-, Montessori- eller Freinel-klasser,
vilka verkar stimulerande på andra klasser. Länsskolnämnden i Örebro län menar
att, trots organisatoriska, ekonomiska, administrativa och andra hinder, slor
generositet bör finnas hos ansvariga myndigheter för alt behandla ansökningar
av Uknande slag på ett posifivl sätt. Även länsskolnämnden i Västmanlands län
finner det angeläget alt alla möjligheter las tiU vara att inom gmndskolans ram
tillgodose vissa föräldrars önskemål om särskilt upplagd och utformad
undervisning för sina barn.

Svenska
Montessoriförbundet yrkar i sitt yttrande att möjligheter skapas inom den aUmänna
grandskolans ram för särskild pedagogisk verksamhel.

Prop. 1982/83:1 132

Bilaga
5

Gällande regler för nu statsunderstödda skolor med enskild
huvudman

1
Privatskolor som omfattas av privatskolförordningen

Det
finns f.n. fem och fr.o.m. läsåret 1982/83 fyra skolor som av regeringen har
förklarats berättigade till statsbidrag enligt förordningen (1964: 137) om
statsbidrag till vissa privatskolor.

De
fyra skolorna är Franska skolan i Stockholm, Göteborgs högre samskola och
Sigrid Rudebecks gymnasium, båda i Göteborg, saml Lundsbergs skola i Storfors.
Den sistnämnda är internatskola.

Enligt
förordningen om statsbidrag till vissa privatskolor lämnas statsbidrag
huvudsakligen i form av avlöningsbidrag som beräknas med hänsyn till antalet i
föreskriven ordning inrättade tjänster som skolledare och lärare.
Bidragsunderlaget utgörs i princip av summan av de bidragsgmn-dande tjänsternas
ärslönebelopp. Bidragsunderlaget ökas med vissa belopp för resurstimmar och
fritt valt arbete på motsvarigheten till gmndskolans högstadium (äldre
bestämmelser om resurstimmar och fritt valt arbete gäller alltjämt för
privatskolorna). I princip utgår bidrag med 60% av bidragsunderlaget.
Regeringen kan dock besluta om högre statsbidrag. Budgetåret 1982/83 uppgår
statsbidraget för Lundsbergs skola till 99,5% och för de tre övriga skolorna
till 95,5% av bidragsunderlaget. Bidrag lämnas även tUl kostnader för
tilläggspensionsavgifter. Enligt särskilda bestämmelser lämnas statsbidrag även
till kostnader för bl. a. hälsovården och elevhemsföreståndare.

Statsbidrag
lämnas

till
Franska skolan för undervisning motsvarande årskurserna 1—9 av gmndskolan och
de treåriga linjerna i gymnasieskolan,

till
Göleborgs högre samskola för undervisning motsvarande årskurserna 1—9 av gmndskolan
samt de treåriga linjerna och den tvååriga sociala linjen i gymnasieskolan,

fill
Sigrid Rudebecks gymnasium för undervisning motsvarande de treåriga linjerna i
gymnasieskolan saml

lill
Lundsbergs skola för undervisning motsvarande årskurserna 6-9 av gmndskolan och
de treåriga linjerna i gymnasieskolan.

Dessa
skolor har för skolledare och lärare statligt reglerade tjänster, dvs.
avlöningsförmånerna fastställs under medverkan av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer. Skolorna är också i övrigt underkastade särskilda beslämmelser
genom att privatskolförordningen (1967:270) gäller för dem.

För
dessa skolor — som i fortsättningen för enkelhetens skull kallas privatskoloma
- gäller genom bl. a. de nämnda förordningarna ett ganska

Prop. 1982/83:1 133

omfattande
regelsystem som knyter an tiU i vissa fall nuvarande och i andra faU fömtvarande
bestämmelser för kommunernas gmndskolor och gymnasieskolor. I fråga om arbetets
anordning gäller i princip att privatskolomas grandskola och gymnasieskola
skall följa de föreskrifter som gällde för motsvarande kommunala skolor vid
utgången av juni 1978. På detta system bygger granderna för statsbidrag till
driften av privatskolorna. Även när det gäller oUka samverkansformér, såsom
konferenser, gäller för privatskolorna det system som tiUämpades i kommunernas
skolor vid utgången av juni 1978.

2
Riksinternatskolorna

Vissa
statsunderstödda intematskolor har stäUning av riksinternatskolor. Deras verksamhel
regleras av förordningen (1970:333) om riksinternatskolor och vissa där
angivna delar av privatskolförordningen (1967:270).

En
riksintemalskola inrättas efter medgivande av regeringen. F. n. finns två
sådana skolor. Den ena är Grännaskolan som har Jönköpings kommun som huvudman
och som bedriver undervisning endast på gymnasial nivå. Den andra är
Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket som har en stiftelse som huvudman. Vid
Sigtunaskolan bedrivs undervisning motsvarande årskursema 7-9 i gmndskolan och
undervisning motsvarande gymnasieskolans treåriga linjer. För båda skolorna
föreligger avtal mellan staten och huvudmannen.

Enligt
förordningen om riksinternatskolor lämnas statsbidrag till kostnadema för
skolledare och lärare enligt i princip samma regler söm gäller för kommunemas
gymnasieskolor. Detta gäUer även gmndskoldelen av en riksintemalskola. TUl en riksinlematskolas
gmndskola lämnas dessutom bidrag med vissa belopp för resurstimmar och fritt
valt arbete (äldre bestämmelser om sådana anordningar gäller alltjämt för riksinternalskoloma).
Härtill kommer bidrag för bl. a. elevhemsföreståndare, frifidsledare och skolhälsovård.
Enligt en särskild förordning får riksinternalskoloma statsbidrag fill s.k.
pedagogisk stödpersonal.

Riksintematskolorna
har statligt reglerade tjänster för skolledare och lärare.

Genom
bl. a. förordningen om riksintematskolor och privatskolförordningen är
riksinternatskolorna underkastade ett ganska omfattande regelsystem som knyter
an fill i vissa fall nuvarande och i andra fall fömtvarande bestämmelser för
kommunernas gmndskolor och gymnasieskolor. I fråga om arbetets anordning och
konferenser m.m. gäller i princip att riksintematskolomas gmndskola och
gymnasieskola skall följa de föreskrifter som gäUde för motsvarande kommunala
skolor vid utgången av juni 1978. På detta system bygger granderna för
statsbidrag fill driften av riksinternalskoloma. 10 Riksdagen 1982/83. I saml.
Nr 1

Prop.
1982/83:1 134

3
Kristofferskolan m. fl.

Statsbidrag
lämnas tUl Kristofferskolan, HiUelskolan och de estniska skolorna i Stockholm
och Göteborg enligt tre särskilda förordningar (SÖ-FS 1978:174, 175 och 186).
Statsbidrag lämnas med 99% av ett bidragsunderlag som omfattar dels
lönekostnad för skolledare (endast Kristofferskolan och HUlelskolan) och
lärare, dels kostnaden för sjukförsäkringsavgift, folkpensionsavgift och
tilläggspensionsavgift för nämnda personalkategorier.

Enligt
föreskrifter i regleringsbrev skaU Kristofferskolan vid fastställande av
bidragsunderlag beräknas omfatta högst 600 elever fördelade på 21 klasser,
varav högst 3 i årskurserna 10-12 i vilka ges undervisning på gymnasial nivå.
Liknande föreskrifter finns inte för HUlelskolan eller de estniska skolorna. HUlelskolan
omfattar f. n. 7 klasser av låg- och mellan-stadiema. Den estniska skolan i
Stockholm omfattar f. n. 6 klasser på låg-och mellanstadierna, medan den
estniska skolan i Göteborg omfattar endast 3 klasser på samma stadier. Antalet
elever var enligt uppgift för läsåret 1980/81 98 vid skolan i Stockholm och 35
vid skolan i Göteborg.

Vid
de fyra skolorna finns ingen personal med statligt reglerad anställning, och
författningsregleringen är inte på långt när lika omfattande som för de fidigare
nämnda privatskolorna. Som statsbidragsvillkor gäller emellertid för de
estniska skolorna bl.a. att tidigare för gmndskolan gällande föreskrifter om
klasser och lärotider m.m. skall lillämpas och att en läroplan som SÖ
fastställer skaU följas. För HUlelskolan och Kristofferskolan gäller att de
skall följa av SÖ faststäUda timplaner och andra föreskrifter.

4
Bergsskolan i Filipstad

Bergsskolan
i Filipstad drivs av en stiftelse enligt avtal meUan Jernkon-toret och
Filipstads kommun. Även Värmlands läns landstingskommun skall enligt
föreliggande planer träda in som avtalspart fr. o. m. den 1 januari 1983.

Skolan
meddelar treårig utbildning på gymnsieskolnivå inom de metallurgiska samt
berg- och mineraltekniska ämnesområdena. Det är en statsunderstödd skola med
statligt reglerade tjänster för skolledare och lärare.

Statsbidrag
lämnas enligt bl. a. förordningen den 9 juni 1977 om Bergsskolan i Filipstad
och förordningen den II juni 1981 om statsbidrag fiU pedagogisk
stödpersonal vid Bergsskolan i Filipstad. Bestämmelserna innebär i korthet att
statsbidrag utgår dels med belopp motsvarande kostnader för löner tUl rektor
och lärare, dels med schablonbelopp till kostnader för viss annan personal.
Vidare utgår statsbidrag fill folkpensionsavgift, sjukpensionsavgift och tiUäggspensionsavgift.

Prop.
1982/83:1 135

Enligt
beslut av riksdagen (prop. 1981/82:100 bU. 12 p. D 21, UbU 1981/82:18, rskr
1981/82:233) skaU bidragen tiU Bergsskolan fr. o. m. den 1 juli 1982 minskas
med två procent av de belopp som annars skulle ha utgetts.

Bergsskolan
är genom förordningen den 9 juni 1977 underkastad en reglering som delvis
följer mönstret för kommunernas gymnasieskolor. 1 en del fall sker det genom
hänvisningar tUl skolförordnigen. Det gäller bl. a. i fråga om läromedel,
lärotider och stödundervisning. EnUgt förordningen den 9 juni 1977 skaU
bestämmelser om kollegier, klasskonferenser, ämneskonferenser och samarbetsnämnder
i 3 kap. skolförordningen i kapitlets ordalydelse vid utgången av juni 1978
tillämpas på motsvarande sätt vid Bergsskolan.

Enligt
förordningen om Bergsskolan fastställer SÖ en särskild läroplan för skolan.
Läroplanen bygger på samma system som läroplanen för gymnasieskolan (Lgy 70).

Prop. 1982/83:1

136
Bilaga 6

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i skollagen (1962:319)

Härigenom föreskrivs i fråga om skoUagen (1962:319)'

dels att 6, 10, 21, 28 a, 33, 34, 36 och 39 a §§ skaU ha
nedan angivna

lydelse, dels att i lagen skall införas sju nya
paragrafer, 3 a, 33 a, 34 a och 34 b §§

samt, närmast efter rubriken lill 9 kap., 50 a-50 c §§, av
nedan angivna

lydelse.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen lydelse

3a§

Med skola avses i denna tag grundskola, specialskola etter
gymnasieskola, om inte annat anges.

I lagen
åsyftas med fristående skola en skola som har en enskild fysisk eller juridisk
person som huvudman.

Med föräldrar avses barnets vårdnadshavare.

Med
skola avses i denna lag grundskola, specialskola eller gymnasieskola, om ej
annat är särskUt angivet.

Vad i denna
lag sägs om föräldrar skall, om vårdnaden om barnet ej tillkommer föräldrarna
eller en av dem, i stället avse den under vars vårdnad barnet står.

Om undervisning av vissa psykiskt utvecklingsstörda gälla
bestämmelser i lagen den 15 december 1967 (nr 940) angående omsorger om
vissa psykiskt utvecklingsstörda.

Om undervisning av vissa psykiskt utvecklingsstörda gäUer
bestämmelser i lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda.

På
skolstyrelsen ankommer alt besluta i frågor, som avses i 32 J och 54-37 §§.

På
skolstyrelsen ankommer att besluta i frågor, som avses i 32, 34 ochi5-37§§.

' Lagen omtryckt 1970: 1026. Senaste lydelse 1975: 159.

Prop.
1982/83:1 137

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Fråga om att förvägra elev i gmndskolan eUer kommunens
gymnasieskola befrielse enligl 27 § och fråga om alt förvägra någon inträde i
sådan skola på grand av bestämmelsema i 44 och 45 §§ skaU prövas av
skolstyrelsen, i den mån regeringen ej annorlunda förordnar.

Skolstyrelsen har ock att taga befattning med de ärenden,
vilkas handläggning enligt SärskUda författningar ankommer på styrelsen.

2l§ Länsskolnämnden skall ha inseende över skoloma i länet
och därtill hörande verksamhet.

Därjämte har nämnden att öva tillsyn över undervisningen
av skolpliktiga barn i enskilda skolor och vid sjukvårdsanstalter och barnhem.

Lydelse enligt prop. 1981/82:167 Nu föreslagen lydelse

28a§

Specialskolan omfattar tio årskurser, betecknade 1 -10 och
fördelade på lågstadium, mellanstadium och högstadium enligt bestämmelser som
regeringen meddelar.

Inom specialskolan anordnas oli- Bestämmelserna i 24 § andra och

ka studievägar avpassade efter ele- tredje styckena
gäller även för spe-vernas studieinriktning. Bestäm- cialskolan. melsema
i 24 § andra stycket andra meningen och tredje stycket gäller även för
specialskolan.

För elev i specialskolan som icke kan följa undervisning enligl
första och andra styckena meddelas undervisning anpassad efter hans utveckling.

Studieväg för elev i specialskolan Bestämmelserna i
25 och 26-väljs av föräldrarna efter samråd 28 §§ gäller även för
specialskolan. med eleven och sedan upplysningar Fråga om att förvägra elev
befrielse lämnats av skolan. Bestämmelser- enligt 27 § prövas av den lokala
sty-na i 25 S andra stycket och 26—28 §§ relsen. gäller även för
specialskolan. Fråga om att förvägra elev befrielse enligt 27 § prövas av den
lokala styrelsen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33 §

Skolplikt må fullgöras i annan of- Skolplikt/år
fullgöras i annan of

fenfiig skola än gmndskolan eller i fentlig
skola än gmndskolan enligl

enskild statsunderstödd skola enligl bestämmelser,
som utfärdas av re-

bestämmdser, som utfärdas av re- geringen
eller den myndighet rege-

geringen eller den myndighet rege- ringen
förordnar,

ringen förordnar.

' Senaste lydelse 1979:212.

Prop.
1982/83:1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

138

Skola som avses i första stycket omfattar skolhälsovård
för skolpliktig elev. I fråga om skolhälsövården äger 25 a § andra-sjätle
styckena motsvarande tillämpning.

Regeringen kan medge undantag från vad som gäller enligt
andra stycket.

33 a §

Skolplikten får fullgöras i en fristående skola, om
skolan är godkänd enligt 34§. I 34 a § finns bestämmelser om att skolplikten
i vissa fall får fuUgöras i annan fristående skola, om den har godkänts för
ändamålet.

I en godkänd skola får ett barn som inte har uppnått
skolpliktsåldern tas in i en årskurs som motsvarar årskurs i grundskolan, endast
om skolstyrelsen med stöd av 32 § första stycket har tillåtit att barnet börjar
skolgång höstterminen det kalenderår, då barnet fyller sex år.

34 §

/ annan enskild skola än i 33 § avses må skolplikt fuUgöras,
om skolan godkänts för ändamålet. Godkännande skaU meddelas, om skolans
undervisning till art, omfattning och allmän inriktning väsentligen motsvarar
grundskolans och skolan förestås av person, vilken äger erforderlig
skicklighet för undervisningen och är väl lämpad att förestå skola.

Uppfyller skolan ej längre angivna villkor eller finnes,
att undervisningen ej handhaves av lärare med erforderlig skicklighet eller
att verksamheten eljest icke bedrives på tillfredsställande sätt, skall godkännandet
återkallas, om rättelse ej vinnes genom hänvändelse till skolans ledning.

I godkänd skola må barn, som ej uppnått skolpliktsåldern,
intagas i årskurs som motsvarar årskurs i grundskolan, endast om förutsättning
är för handen, varom sägs i 32 § första stycket.

En
fristående skola skall godkännas för skolpliktens fullgörande, om skolans
undervisning ger kunskaper och färdigheter som till art och nivå väsentligen
svarar mot de kunskaper och färdigheter som grundskolan förmedlar och skolan
även i övrigt väsentligen svarar mot grundskolans allmänna mål.

Om skolan inte längre uppfyller dessa villkor och
bristerna inte avhjälps efter hänvändelse till huvudmannen, skall
godkännandet återkallas.

Prop. 1982/83:1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

139

34 a §

Barn som är endast tillfälligt bosatta i landet eller som
har andra särskilda skäl att få en undervisning med internationell inriktning
får fullgöra sin skolplikt i en fristående skola med sådan undervisning
(internationell skola), om skolan av regeringen har godkänts för ändamålet.

För godkännande krävs att skolans undervisning som helhet
betraktad är likvärdig med grundskolans. Skolan skall förmedla kunskaper och
färdigheter som undertät-tar fortsatt skolgång utomlands. Undervisning i
svenska språket och om svenska förhållanden skall meddelas i den omfattning som
de här tillfälligt bosatta eleverna behöver.

Om skolan inte längre uppfyller kraven för godkännande och
bristerna inte avhjälps efter hänvändelse till huvudmannen, skall regeringen
återkalla godkännandet.

34 b §

En fristående skota omfattar skolhälsovård för skolpUktiga
elever, om huvudmannen såsom vUlkor för statsbidrag har skyldighet atl svara
för sådan skolhälsovård.

I fråga om skolhälsövården till-lämpas 25 a § andra-sjätle
styckena.

36
§"

Skolplikten
är fullgjord, då eleven tillfredsställande genomgått årskurs 9 i grandskolan
eller motsvarande årskurs i skola, som sägs i 33 och 34 §§, eller då eleven
vid SärskUd prövning styrker sig äga motsvarande kunskaper.

Äro med hänsyn till elevens bästa särskilda skäl därtiU,
må medgivas att hans skolgång utan hinder av

Skolplikten
är fullgjord, när eleven fillfredsställande har gått igenom årskurs 9 i
grundskolan eller motsvarande årskurs i annan skola där eleven får fullgöra sin
skolplikt. Detsamma gäller om eleven vid särskild prövning visar sig ha motsvarande
kunskaper.

Om det
finns särskilda skäl med hänsyn tiU elevens bästa, får medges att elevens
skolgång avslu-

" Senaste lydelse 1975:159.

Prop. 1982/83:1

Nuvarande lydelse

vad i första stycket sägs avslutas med utgången av
vårterminen del kalenderår, då han fyller femton år. Sådant medgivande får
lämnas endast under villkor att eleven under återstoden av sin skolpliktstid
får lämplig utbildning eller har annan lämplig sysselsättning. Om vUlkoret ej uppfylles,
skall medgivandet återkallas. Eleven står under fillsyn av skolstyrelsen.

140

Föreslagen lydelse

tas med utgången av vårterminen del kalenderår eleven fyUer
femlon år. Sådant medgivande fär lämnas endast om eleven under återstoden av
sin skolpliktstid får lämplig utbildning eller har annan lämplig
sysselsättning. Om detta viUkor inte längre uppfylls, skall medgivandet
återkallas. Eleven står under tillsyn av skolstyrelsen tUls skolpUkten upphör.

Bestämmelserna
i 32-39 §§ äga motsvarande tillämpning pä barn som pä gmnd av synskada eller
dövhet eller hörsel- eller talskada icke kan följa undervisningen i
grandskolan. Bestämmelsema i 36 och 37 §§ om årskurs 9 i gmndskolan skola
avse årskurs 10 i specialskolan eller i fråga om elev som anges i 28 a §
tredje stycket där avsedd undervisning.

Bestämmelsema i 32, 33 a, 34, 34 b och 35-39 §§ tUlämpas
på motsvarande sätt på barn som på gmnd av synskada eller dövhet eller hörsel-
eUer talskada inte kan följa undervisningen i gmndskolan. Bestämmelserna i 36
och 37 §§ om årskurs 9 i grandskolan skaU därvid avse årskurs 10 i
specialskolan eller, i fråga om elev som anges i 28 a § tredje stycket, där
avsedd undervisning.

Fråga humvida
skolplikt enligt 30 § tredje stycket gäller för barn efter utgången av
vårterminen del kalenderår dä barnel fyller sexton år och fråga om barn enligt
31 § andra stycket skall deltaga i undervisningen i specialskolan prövas av
lokal styrelse för specialskolan.

På lokal
styrelse för specialskolan ankommer att besluta i frågor som avses i 32 och 34—31
§§.

På lokal styrelse för specialskolan ankommer att besluta
i frågor som avses i 32, 34 och 35—31 §§.

50 a §

Om en skolpliktig elev börjar eller slutar vid en
fristående skola som avses i 34 eller 34 a § skall huvudmannen för skolan
snarast lämna uppgift om detta tiU skolstyrelsen i den kommun där eleven är kyrkobokförd.

50 b §

Fristående skolor skatt i fråga om sin undervisning för skolpUktiga
elever stå under skolöverstyrelsens och länsskolnämndens tillsyn. Des-

' Senasie lydelse 1977: 108.

Prop. 1982/83:1

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

141

sa myndigheter skall även ha tiUsyn över undervisningen för skolpliktiga
på sjukhus och andra institutioner.

50 c §

Skolstyrelsen skaU ha den omedelbara tillsynen över undervisningen
för skolpliktiga i sådana fristående skolor i kommunen som avses i 34 och 34a§§.

1.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

2.1
fall där det enligt såväl de äldre som de nya bestämmelserna ankommer på
skolstyrelsen att pröva fråga om godkännande av en skola för skolpliktens
fullgörande, skall ett godkännande som har meddelats enligt äldre bestämmelser
och som alltjämt gäller vid utgången av juni 1983 fortsätta att gälla intill
utgången av juni 1984, om det inte har lämnats för kortare tid eller återkallas
med stöd av de nya bestämmelserna. En fömtsättning för sådan fortsatt
giltighet är att skolplikliga elever har börjat vid skolan före den 1 juli
1983.

3.
Fråga om godkännande enligt 34 § i den nya lydelsen eller enligt 34 a § kan
prövas före lagens ikraftträdande.

Prop. 1982/83:1 142

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1982-06-08

Närvarande:
f d. justitierådet Petrén, regeringsrådet Delin, justitierådet Bengtsson.

Enligl
lagrådet tillhandakommel utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 27
maj 1982 har regeringen på hemställan av statsrådet Tilländer beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag lUl lag om ändring i skoUagen (1962: 319).

Förslaget
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ingrid Olsson.

Förslaget
föranleder följande yttrande av/flgrflf/e/:.

Lagrådet
lämnar förslaget utan erinran.

Prop. 1982/83:1 143

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-06-17

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Wikström, Dahlgren, Åsling,
Söder, Johansson, Andersson, Boo, Petri, Gustafsson, Elmstedl, Tilländer.

Föredragande:
statsrådet Tilländer

Proposition
om skolor med enskild huvudman m. m.

1
Inledning

Den
27 maj 1982 beslutade regeringen på min hemställan att inhämta lagrådets
yttrande över ett förslag lUl lag om ändring i skollagen (1962:319). Förslaget
rörde främst skolor med enskild huvudman eller, som de kallades i förslaget,
fristående skolor.

För
att ge en helhetsbild av de förslag som enligt min mening borde föreläggas
riksdagen efter lagrådets granskning av lagbestämmelserna redovisade jag i min
föredragning även förslag som lagrådet inte skulle yttra sig över och som
regeringen inte tog ställning tUl inför lagrådsremissen.

2
Anmälan av lagrådets yttrande

Lagrådet
har lämnat det remitterade lagförslaget utan erinran.

I
lagrådsremissen refereras tUl regeringens proposifion (1981/82:167) om
ändringar i skollagen (1962: 319) m. m. Jag viU erinra om att riksdagen den 12
juni i år i de delar som här är av intresse har antagit regeringens lagförslag enUgt
nämnda proposition (UbU 1981/82:32, rskr 1981/82:438).

3
Övrigt

I
övrigt får jag hänvisa till mitt anförande i remissprotökollet den 27 maj 1982.

Prop. 1982/83:1 144

4
Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.
anta det av lagrådet granskade
lagförslaget,

2.
godkänna att regeringen efter
de kriterier som jag har förordat skaU kunna förklara fristående skolor för skolpliktiga
elever berättigade tUl statsbidrag,

3.
godkänna vad jag har förordat
om utformning av och särskilda villkor för statsbidrag tUl nytiUkommande
statsunderstödda fristående skolor,

4.
godkänna vad jag har förordat
om sialsbidragsgivningen till undervisningen av skolpliktiga elever vid redan
statsunderstödda fristående skolor,

5.
godkänna vad jag för
privatskolorna och riksinternalskoloma har förordat om anpassning av regler om
läroplan och arbetets anordning tUl vad som gäUer för gmndskolan,

6.
godkänna vad jag har förordat
om statsbidrag till Kristofferskolans årskurser 10-12,

7.
godkänna vad jag har förordat
om statsbidrag till pedagogisk slödper-sonal vid riksinlematskoloma och
Bergsskolan i FUipstad,

8.
godkänna vad jag har förordat i
fråga om samarbetsnämnder och konferenser vid privatskoloma,
riksinternatskolorna och Bergsskolan i FUipstad,

9.
godkänna vad jag har förordat
om anpassning av reglerna för specialskolan och sameskolan lUl vad som gäller
för gmndskolan.

Jag
hemställer vidare att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad
jag anfört om samverkan fristående skola - det allmänna skolväsendet och om
studievägar och elevplatser i privatskolornas och riksinternalskoloraas
gymnasiala utbildning.

5
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder
och det ändamål som föredraganden har hemstäUt om.

Prop. 1982/83:1 145

Innehåll

Proposition
...................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll .................... ..... I

Propositionens lagförslag....................................... ... 2

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 27 maj 1982 .... 8

1
Inledning ....................................................... ... 8

2
Bakgrand ..................................................... ... 9

3
SamUngsbeteckning för skolor
med enskUd huvudman 12

4
PrincipieUa utgångspunkter .............................. .. 13

5
Föratsättningar för
skolpliktens fuUgörande i fristående skola ... 16

5.1
Nuvarande bestämmelser ............................ .. 16

5.2
Allmänna överväganden ............................. .. 17

5.3
Särskilda frågor om undervisningen
............... .. 21

5.4
Särskilda frågor om godkännande
av fristående skola 25

6 Allmänna
föratsättningar för statsbidrag till fristående skolor ... 28

6.1
Statsbidrag och andra
finansieringsformer i nuläget 28

6.2
Fristående skolors inverkan på
statliga och kommunala kostnader för gmndskolan 29

6.3
Vissa gmndläggande principiella
frågor ............ 32

6.4
SEH-kommitténs förslag tiU
kriterier för statligt stöd 35

6.5
Skolor med altemativ pedagogik
eller Uknande ..... 36

6.6
Konfessionella skolor ................................. . 38

6.7
S. k. intemationella skolor ........................... 40

6.8
Skolor av andra slag ................................. . 41

6.9
Skolor som nu får statsbidrag
..................... . 41

6.10
Beslutsmyndighet .................................... . 42

7 Det
statliga stödets utformning m. m................... 42

7.1
Kommitténs förslag ................................... . 42

7.2
Principema för bidragets konstmklion
........... . 44

7.3
Kvalifikationstid och
successivt införande ..... . 45

7.4
Frågan om elevtalsram .............................. . 46

7.5
Nu statsunderstödda fristående
skolor ......... . 47

7.6
Rekvisition och utbetalning ........................ . 48

8 Vissa
ytterligare frågor om statsbidrag .............. . 48

8.1
Särskilda statsbidragsviUkor ....................... . 49

8.2
Frågan om resurs för särskilda
åtgärder ........ 50

9 Tillsyn
m. m..................................................... . 51

9.1
TUlsynsmyndigheter ................................. . 51

9.2
TUlsynens innehåll .................................... . 52

9.3
Uppgiftslämnande .................................... . 53

10
Samverkan fristående skola -
det allmänna skolväsendet 54

11
Vissa frågor beträffande nu
statsunderstödda fristående skolor .. 55

12
Vissa frågor beträffande specialskolan
och sameskolan 61

13
Ikraftträdande m.m........................................... . 63

14
Upprättat lagförslag.......................................... . 63

15
Specialmotivering till
lagförslaget ...................... . 63

16
HemstäUan .................................................. . 79

17
Beslut ......................................................... . 79

Bilaga
1 Sammanfattning av SEH-kommitténs betänkande (SOU

1981:34)
Fristående skolor för skolpliktiga elever .... 80

Bilaga
2 SEH-kommitléns lagförslag ................ 102

Bilaga
3 SEH-kommitténs förslag till statsbidragsförordning ... 106

Prop. 1982/83:1 146

Bilaga
4 Sammanställning av remissyttrandena . . 110

Bilaga
5 GäUande regler för nu statsunderstödda skolor med en

skild huvudman ................................... . 132

Bilaga 6
Lagrådsremissens lagförslag ............... . 136

Utdrag av lagrådets
protokoll den 8 juni 1982 ......... . 142

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 17 juni 1982 .... 143

1
Inledning........................................................ . 143

2
Anmälan av lagrådets yttrande........................... . 143

3
Övrigt ......................................................... . 143

4
Hemställan...................................................... 144

5
Beslut ......................................................... 144

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982