Prop. 1982/83:102

Prop.
1982/83:102

Regeringens proposition

1982/83:102

om tillfällig vinstskatt;

beslutad den 10 februari 1983.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har
upptagits i bifogade utdrag av regeringsprolokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

Som ett led i strävandena att åstadkomma en återhållsam
lönerörelse läggs i propositionen fram etl förslag om fillfällig vinstskall.

Skallen tas ut av aktiebolag och ulgår normall med 20 % av
utdelningen för del räkenskapsår som avslutas närmast efter den 30 juni 1983.
Investmentbolag och andra s.k. förvaltningsföretag är undantagna.
Riksskatteverket är beskattningsmyndighel.

Utdelning på akfier som nyemitteras under år 1983 ingår inle
i skatteunderlaget. Vidare får underiaget i vissa fall - t.ex. i koncernförhållanden
- minskas med mottagen utdelning. Den föreslagna lagen innehåller också en
skatteflyktsklausul som tar sikte på situationer då bolaget minskar sin
utdelning i syfte alt undgå vinstskatten och i stället tillgodoser akfieägarna
på annat sätt.

Enligt förslaget är börsnoterade företag skyldiga att göra
preliminära inbetalningar som får räkhas av mot vinslskalten.
Preliminärbeloppet är 10 % av akfieutdelning som beslutas efter den 15 febmari
1983 och som förfaller fill betalning under delta år.

Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 102

Prop.
1982/83:102 2

1
Förslag till

Lag
om tillfällig vinstskatt

Härigenom
föreskrivs följande.

1 §
Svenska aktiebolag som lämnar utdelning för verksamhetsåret 1983 är

skattskyldiga lill vinslskatt. Skallen tillfaller staten och förs fill allmänna

pensionsfonden.

Etl
bolag, som för verksamhetsåret 1983 omfattas av bestämmelserna i punkt 1 andra
stycket av anvisningarna lill 54 § kommunalskattelagen (1928:370), är inte skattskyldigt.

Riksskatteverket
är beskattningsmyndighel.

2
§ Med utdelning avses
vinstutdelning fill akfieägarna enligt 12 kap, aktiebolagslagen (1975:1385), 52
§ lagen (1955:183) om bankrörelse eller 12 kap. försäkringsrörelselagen
(1982:173).

3
§ Med verksamhetsåret 1983
avses etl räkenskapsår som inleds senast den 1 juli 1983 och som avslutas
närmast efter denna dag. Är detta räkenskapsår kortare än åtta månader skall
verksamhetsåret 1983 anses omfatta även det därpå följande räkenskapsåret.

Omfattar
verksamhetsåret 1983 två räkenskapsår skall del sista räkenskapsåret vara
avgörande vid tillämpning av 1 § andra stycket och 5 §.

4 §
Vinstskatten är 20 procent av beskattningsunderlaget. Beskattningsun

derlaget är skillnaden mellan den utdelning som bolaget lämnar för

verksamhetsåret 1983 och lämnad utdelning som enligt 5 § skall tillgodoräk

nas bolaget. Leder beräkningen till ett underskott (negativt beskattningsun

derlag) är bolaget berättigat alt från staten erhålla ett belopp motsvarande 20

procent av underskottet.

Är
verksamhetsåret 1983 för ett bolag som lämnar utdelning kortare än tolv månader
skall utdelningen vid beräkning av beskattningsunderlaget räknas upp så att den
svarar mot ett verksamhetsår som är tolv månader. Är verksamhetsåret 1983
längre än tolv månader skall utdelningen räknas ned på motsvarande sätt.

Utdelning
på akfier som är all anse som nyemitterade ingår inte i beskattningsunderlaget
i den mån bolaget är berättigat lill avdrag för utdelningen enligt lagen
(1967:94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning. Har aktierna
utgetts i samband med bolagets bildande anses aktierna som nyemitterade om beslul
om ökningen har anmälts för registrering under verksamhetsåret 1983. Har
aktierna utgetts i samband med ökning av bolagets aktiekapital anses aktierna
som nyemitterade om beslut om ökningen har anmälts för registrering under
verksamhetsåret 1983.

Prop. 1982/83:102 3

Bestämmelserna om rätt till betalning på gmnd av negativt
beskattningsunderlag gäller också bolag som inle lämnar någon utdelning för
verksamhetsåret 1983, dock inte bolag som avses i 1 § andra stycket.

5 § Utdelning som uppburils av etl bolag skall
tillgodoräknas della om

1.
bolaget är frikallal
från skattskyldighet för utdelningen enligt punkt 1 tredje-femte styckena av
anvisningarna fill 54 § kommunalskallelagen (1928:370) och 1

2.
utdelningen har
lämnats av ett bolag som är skattskyldigt för utdelningen enligl denna lag.

Ell bolag skall vidare fillgodoräknas utdelning, uppburen
av etl förelag som är frikallal från skattskyldighet för utdelningen under de
förutsättningar som anges i punkt 1 andra stycket av anvisningarna tUl 54 § kommunalskattelagen
(förvaltningsföretag), om

1.
bolaget vid
utdelningstillfället äger mer än 90 procent av aktierna eller andelarna i
förvaltningsföretaget,

2.
bolaget skulle
ha varit frikallal från skattskyldighet för utdelningen enligt punkt 1
tredje-femte styckena av anvisningarna till 54 § kommunalskattelagen för del
fall alt utdelningen hade uppburits av bolaget i stället för förvaltningsförelaget
saml

3.
utdelningen har
lämnats av etl bolag som är skattskyldigt för utdelningen enligt denna lag.

Vid bedömningen av om bolaget eller förvaltningsföretaget
enligt kommunalskattelagen är - eller skulle ha varit - frikaUat från
skattskyldighet för utdelningen skall antas all utdelningen uppburils under
verksamhetsåret 1983.

6 § Ett bolag vars aktier vid ingången av år 1983
var inregistrerade vid

Stockholms fondbörs skall i avräkning på vinslskatt göra en preUminär

inbetalning till riksskatteverket. Preliminärbeloppét är 10 procent av

utdelning enligt 2 § som har beslutats efter den 15 februari 1983 och som

förfaller till betalning under samma år. Preliminärbeloppet skall betalas

senast den 1 juli 1983 om utdelningen har förfaUil fill betalning den 1 juni

1983 eller tidigare och i annat fall inom en månad från utdelningens

förfallodag.

Etl bolag, som för verksamhetsåret 1983 omfattas av
bestämmelserna i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 54 §
kommunalskattelagen (1928:370), är inte skyldigt all betala preliminärbelopp.

Preliminärbelopp skall inle betalas för utdelning för
verksamhetsåret 1983.

7 § Har preliminärbelopp inte betalats in i rätt fid
skall bolaget erlägga en

avgift. Avgiften är 2 procent av det obetalda beloppet för den kalendermå

nad då beloppet rätteligen skulle ha betalats in och därefter 2 procent av

1* Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 102

Prop. 1982/83:102 4

beloppet för varje påbörjad kalendermånad tiU och med den
då betalning sker, dock längst tUl och med den månad då bolaget enligt 8 §
senast skall lämna deklaration.

8 § Bolag som är skattskyldiga enligt denna lag
samt bolag som endast är

skyldiga att betala preUminärbelopp skaU lämna deklarafion. Deklarationen

skall ba kommit in lill riksskatteverket senast åtta månader efter utgången av

verksamhetsåret 1983.

Bolag som inte är skyldiga att lämna deklaration men som
har rätt fill betalning enligt 4 § skall göra en skriftlig ansökan om
utbetalning hos riksskatteverket. Ansökningen skall ha kommit in fill verkel
senast tjugo månader efter utgången av verksamhetsåret 1983.

9 § Vinslskatt och avgift enligt 7 § skall ha kommil
in fill riksskatteverket

senast den dag då deklarationen skall ha kommit in fill verkel. Vid

inbetalningen får avdrag göras för eriagl preliminärbelopp.

10
§ Har etl bolag
i syfte atl reducera beskattningsunderlaget minskal sin utdelning för
verksamhetsåret 1983 och i stället ökat utdelningen för näraliggande år eller
har bolaget annars otillbörligen vidtagit åtgärd som syftar till alt kringgå
denna lag, skall beskattningsunderlaget bestämmas efter vad som får antas ha
gällt om bolaget inle hade vidtagit den otillbörliga åtgärden.

11
§ Regeringen
får, om det föreligger synnerliga skäl, helt eller delvis befria ett bolag från
skyldigheten att betala preliminärbelopp och avgift enligl 7§.

12
§ Vid
inkomsttaxeringen medges inte avdrag för vinslskatt och avgift enUgt 7 §.
Belopp som betalas ut enligt 4 § utgör inte skatteplikfig inläkt.

13
§ Lagen
(1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskaltning (förfarandelagen)
gäller i fråga om vinstskatt. Därvid iakttas följande.

Reglerna om förhandsbesked i 4 kap. förfarandelagen skall inle
fillämpas. Delsamma gäller reglerna om vite, anstånd med skattens erläggande
och besvärsräll för annan än den skattskyldige och allmänt ombud.

Vad söm i förfarandelagen föreskrivs om en skatlskyldig
gäller även den som endasi är skyldig atl betala preliminärbelopp samt den som
gör ansökan enligt 8 § andra stycket. Bestämmelserna om skatt gäller också
belopp söm skall betalas ut enligt 4 § och avgift enligt 7 §. Vid fillämpning
av reglerna om efterbeskattning och skattetillägg skall vidare uppgift, som varit
ägnad att leda fill för hög utbetalning, jämställas med uppgift som varit ägnad
alt leda fill för låg skatt.

Beslul om fastställande av skatt får inle meddelas senare
än två år och

Prop. 1982/83:102 5

beslut
om efterbeskattning inte senare än fyra år från utgången av det kalenderår då
verksamhetsåret 1983 gått lUl ända.

Denna
lag träder i kraft den 1 maj 1983.

Prop. 1982/83:102 6

2 Förslag till

Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom
föreskrivs alt 1 § skatlebrollslagen (1971:69) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Denna lag gäller i fråga om skall

1.
lagen
(1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rältigheler,
förordningen (1927:321) om skalt vid ulskiftning av aktiebolags tillgångar, kommunalskallelagen
(1928:370), förordningen (1933:395) om ersättningsskatt, lagen (1941:416) om
arvsskall och gåvoskall, lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift, lagen (1947:576)
om stafiig inkomstskatt, lagen (1947:577) om statlig förmögenhels-skall, lagen
(1958:295) om sjömansskatt, lagen (1982:1194) om hyreshusavgifl,

2.
lagen
(1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1953:397) om avgift för fettvaror som
användas för framställning av feltemulsion m.m., lagen (1957:262) om allmän
energiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, stämpelskaltelagen (1964:308), lagen (1968:430) om
mervärdeskall, lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen
(1972:820) om skalt på spel, lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar,
vägtrafikskattelagen (1973:601), lagen (1973:1216) om särskild avgift för
oljeprodukter, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1977:306) om
dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskall på motorfordon, lagen
(1978:144) om skatt på vissa resor, lagen (1982:691) om skatt på vissa
kassettband, lagen (1982:1200) om skatt på videobandspelare, lagen (1982:1201)
om skatt

1§'

eUer avgift enligl

1.
lagen
(1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,
förordningen (1927:321) om skaft vid utskiftning av aktiebolags fillgångar, kommunalskallelagen
(1928:370), förordningen (1933:395) om ersättningsskatt, lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt, lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift, lagen (1947:576)
om stafiig inkomstskatt, lagen (1947:577) om stallig förmögenhetsskatt, lagen
(1958:295) om sjömansskatt, lagen (1982:1194) om hyreshusavgift, lagen
(1983:000) om tillfällig vinstskatt,

2.
lagen
(1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1957:262) om allmän energiskatt,
lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt,
stämpelskattelagen (1964:308), lagen (1968:430) om mervärdeskatt, lagen
(1972:266) om skalt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skalt på spel,
lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, vägtrafikskaltelagen
(1973:601), lagen (1973:1216) om särskild avgift för oljeprodukter, bilskrotningslagen
(1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor,
lagen (1982:691) om skatt på vissa kassettband, lagen (1982:1200) om skatt på
videobandspelare, lagen (1982:1201) om skalt på viss elektrisk kraft.

1 Senaste lydelse 1982:1202.

Prdfi.
1982/83:102 7

på
viss elektrisk kraft,

3.
lagen (1981:691) om socialavgifter.

Lagen
gäller även preliminär skatt, kvarstående skatt och fillkommande skatt som
avses i uppbördslagen (1953:272).

Lageh
tillämpas inte om skatten eller avgiften fastställs eller uppbärs i den ordnibg
som gäller för tull och inte heller beträffande restavgift, skattetillägg eller
liknande avgift.

Denna
lag träder i krafl den 1 maj 1983. Den äldre lydelsen av 1 § gäller fortfarande
i fråga om skatter och avgifter som belöper på lid före ikraftträdandet.

Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 102

Prop. 1982/83:102

3 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade

skattefordringar
m.m.

Härigenom
föreskrivs att 1 § lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skallefordringar m.m..
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

1§'

Förmånsrätt enligt 11 § förmånsrätlslagen (1970:979)
följer med fordran

pa

1. skalt
och avgift, som anges i 1 § första stycket uppbördslagen (1953:272), saml
skatt enligl lagen (1908:128) om bevUlningsavgifter för särskilda förmåner
och rättigheter, lagen (1958:295) om sjömansskall, kupongskaltelagen
(1970:624) och lagen (1983:000) om tillfällig

1. skalt och avgift, som anges i 1 § första stycket
uppbördslagen (1953:272), samt skaft enligt lagen (1908:128) om
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, lagen (1958:295)
om sjömansskatt och kupongskaltelagen (1970:624),

vinstskatt, 2. skalt enligl lagen (1968:430) om
mervärdeskatt,

3. skatt
eller avgift enligt lagen (1928:376) om särskild skatt å vissa lotterivinsler,
lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1957:262) om allmän
energiskalt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om
tobaksskatt, stämpelskattelagen (1964:308), lagen (1972:266) om skall på
annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen (1973:37) om
avgift på vissa dryckesförpackningar, lagen (1973:1216) om särskild avgift
för oljeprodukter, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1977:306) om
dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon, lagen
(1978:144) om skatt på vissa resor, lagen (1982:691) om skall på vissa
kassettband, lagen (1982:1200) om skatt på videobandspelare saml lagen
(1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft.

3.
skalt eller
avgift enligl lagen (1908:129) med vissa bestämmelser om handel med fondpapper,
lagen (1928:376) om särskild skalt å vissa lotterivinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen (1953:397) om avgifter för fettvaror som användas
för framställning av feltemulsion m.m., lagen (1957:262) om allmän energiskatt,
lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, stämpelskaltelagen
(1964:308), lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820)
om skatt på spel, lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar,
lagen (1973:1216) om särskild avgift för oljeprodukter, bilskrotningslagen
(1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor,
lagen (1982:691) om skalt på vissa kassettband, lagen (1982:1200) om skatt på
videobandspelare samt lagen (1982:1201) om skall på viss elektrisk kraft,

4.
skatt enligt vägtrafikskatlelagen
(1973:601) samt lagen (1976:339) om

I Senaste lydelse 1982:1203.

Prop.
1982/83:102 9

saluvagnsskatt,

5.
tull och
särskild avgift enligt 39 § tullagen (1973:670) saml avgift enligl lagen
(1968:361) om avgift vid införsel av vissa bakverk,

6.
avgift enligl
lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område och lagen (1974:226) om
prisreglering på fiskets område,

7.
avgift som
uppbärs med fillämpning av lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter.

Förmånsrätten
omfaltar ej restavgift och liknande avgift som utgår vid försummelse att
redovisa eller betala fordringen och ej heller skatte- eller avgiftstillägg och
förseningsavgift.

Denna lag träder i kraft den I maj 1983. Den äldre
lydelsen av 1 § gäller forifarande i fråga om skatter och avgifter som belöper
på lid före ikraftträdandet.

Prop. 1982/83:102 10

Utdrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-01-20

Närvarande: statsrådet I. Carlsson, ordförande, och
statsråden Lundkvist, Feldl, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Peterson, Rainer, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Holmberg,
Hellström, Thunborg

Föredragande: statsrådet Feldt Lagrådsremiss om tillfällig
vinstskatt

1 Inledning

I propositionen om vissa ekonomisk-politiska ålgärder m.m.
(prop. 1982/83:50) meddelade jag min avsikt alt senare ta upp frågan om ett
syslem för vinstdelning för år 1983. Jag angav också huvuddragen i ett sådant
system. Vinstdelningen skulle anknytas till företagens utdelning och motsvara
20 % av den utdelning som beslutas för verksamhetsåret 1983. Systemet skulle
begränsas till utdelningar från aktiebolag. I koncernförhållanden o.d. skulle
utdelade vinstmedel träffas av vinstdelning bara en gång. Vidare skuUe
konstruktionen vara sådan att nyemissioner inte försvårades.

Jag ålerkommer nu med ett konkret förslag till
vinstdelning för år 1983.

2 Föredragandens överväganden 2.1 Allmänna utgångspunkter

Den socialdemokratiska regeringen fick överta
regeringsmakten i en för landet mycket allvarlig ekonomisk situation. Den
svenska ekonomin kännetecknas sedan flera år av grundläggande strukturella
obalanser. Det centrala ekonomiska problemet är att den industriella
produktionen är för liten. Detta har i sin tur lett lill ett betydande
underskott i vår bytesbalans och till en arbetslöshet som är större än på flera
årtionden.

En snabb och radikal omläggning av den ekonomiska
politiken var därför nödvändig för att kunna vända utvecklingen åt rätt håll.
Genom den

Prop. 1982/83:102 11

16-procenliga devalveringen uppnåddes en kraftig
förstärkning av den svenska industrins internationella konkurrenskraft.
Devalveringen niedför emellertid inle bara en förstärkning av konkurrenskraften
utan också en sänkning av den privata levnadsstandarden. För att devalveringen
skall kunna ge avsedda effekter krävs att denna reallönesänkning accepteras av
medborgarna. Företagens lönekostnader under de närmaste åren får därför inle
öka snabbare än i våra viktigaste konkurrentländer. Bara under dessa
förutsättningar kan den ekonomiska politiken leda till en ökning av den
industriella produktionen, en återställd balans i utlandsaffärerna, en
stabiliserad sysselsättning och så småningom till en ökning av reallöner och
levnadsstandard.

För all
regeringens politik skall ge det avsedda resultatet måste den i sin helhet
framstå som rättvis. Vikliga inslag är här genomförandet av skattereformen med
begränsningen av underskoltsavdragen och upphävandet av de tidigare besluten
om försämringar i den sociala tryggheten. Till della kommer nu förslagel om
vinstdelning för år 1983. Vinstdelningen är direkt inriktad på atl skapa
förutsättningar för en återhållsamhet i den pågående lönerörelsen.

Med hänsyn till syftet med vinstdelningen bör den träffa
alla svenska aktiebolag oavsett ägarförhållanden, storlek, bransch etc. Del är
också angeläget atl vinstdelningen direkt belastar bolagen och inle bolagens
ägare. Mot denna bakgrund bör vinstdelningen ges formen av en tillfällig vinslskatt
baserad på utdelningen för verksamhetsåret 1983.

Det kan förekomma att utdelning, som träffats av vinslskatt,
tillfaller ett bolag som i sin lur delar ul beloppet lill de slutliga ägarna.
Skulle del utdelningsmoltagande bolaget vara tvunget att erlägga full vinslskatt
på sin egen utdelning skulle vinslskatt beräknas på samma utdelning två gånger.
Vinstöverföring genom utdelning skulle därigenom utlösa en hårdare beskattning
än vinstöverföring genom exempelvis koncernbidrag. För alt undvika kedjebeskattningseffekter
av della slag bör därför vissa undantag göras från skyldigheten alt betala vinslskatt.
För det första bör investmentbolag och andra s.k. förvaltningsföretag över
huvud taget inte omfattas av vinstskattesystemet. Vidare bör utdelning som etl
bolag uppbär från ett dotterbolag eller ett annat närstående bolag räknas av
från den egna utdelningen.

Som jag nyss framhöll syftar vinstskatten främst till att
möjliggöra en återhållsam avtalsrörelse. Det är mot den bakgrunden angeläget
att medel tas ut från bolagen redan under år 1983. Jag föreslår därför att
bolagen skall göra preliminära inbetalningar av vinslskatt redan detta år. De
preliminära betalningarna bör bl.a. av praktiska skäl begränsas till börsnoterade
företag.

Den influtna vinstskatten bör föras till AP-fonden. Frågan
om hur medlen skall förvaltas och användas kommer att tas upp i elt annat
sammanhang.

Föreliggande förslag till vinstdelning är en provisorisk
lösning. Avsikten är

Prop.
1982/83:102 12

att systemet skall avlösas av ell mer permanent vinsldelningssyslem
där basen för vinstdelningen inle utgörs av utdelningen utan av företagets
vinst över en viss nivå (övervinst). Frågan hur en sådan övervinsldelning skall
konstrueras utreds f.n. av en särskild expertgrupp (B 1982:08).

Innan jag övergår fill att närmare redogöra för mitt
förslag vill jag ta upp frågan hur vinstskatten förhåller sig till våra
dubbelbeskattningsavtal.

I dubbelbeskattningsavtalen uppräknas de skatter på vilka
avtalet skall tillämpas. Uppräkningen brukar innehålla samtliga de skatter som
las ut vid liden för undertecknandet av avtalet. På svensk sida brukar
uppräkningen omfatta bl.a. den statliga inkomstskatten, utskiftningsskalten och
den kommunala inkomstskallen.

Avtalen brukar normalt innehålla en bestämmelse atl
avtalet skall lillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag
som efter avtalels undertecknande påförs vid sidan av eller i stället för de
skaller som räknas upp i avtalet. Det kan mot denna bakgrund inte uteslutas alt
vinslskalten vid tillämpning av flertalet dubbelbeskattningsavtal kan komma all
anses som en skatt som omfattas av avtalet i fråga. Delta innebär i så fall bl.a.
atl avtalets regler om undanröjande av dubbelbeskattning skall tillämpas
beträffande vinslskalten och att de begränsningar i de avlalsslutande
staternas beskattningsrätt som föreskrivs i avtalet gäller beträffande denna
skatt. I avtalen undanröjs dubbelbeskattning antingen genom atl en stat
avräknar utländsk skatt mot den egna skatten (credil of tax-metoden) eller
genom atl en stat undantar viss utländsk inkomst från beskattning (exempt-metoden).
Båda metoderna förutsätter atl samma person under en och samma tidsperiod
beskattats i båda avtalsslutande staterna för en och samma inkomst. Del måste
med andra ord i princip föreligga identitet inte bara i fråga om skattesubjekt
ulan även vad gäller beskatlningsperiod och beskattningsunderlag.

Vinslskalten beräknas på ett annat underlag än den vanliga
inkomstskatten för bolag. Det är därför osannolikt att vinstskatt kommer att
kunna tas i anspråk för avräkning av utländsk skalt eller, om exempt-metoden
tillämpas, att utländsk inkomst undantas vid beräkningen av vinslskatt.

I dubbelbeskattningsavtalen föreskrivs i regel alt svensk
kupongskatt på utdelning till mottagare i den andra staten skall begränsas
eller inle alls utgå. Eftersom vinstskatten tas ut av svenska aktiebolag på
deras vinst och inle av den som uppbär utdelning från bolaget, kommer
bestämmelserna om vinstskatt inte i konflikt med reglerna i avtalen om
begränsning eller undanröjande av svensk kupongskatt.

2.2 Den närmare utformningen av vinstskatten

I § Svenska aktiebolag som lämnar utdelning för
verksamhetsåret 1983 är skattskyldiga lill vinstskatt. Skatten tillfaller
staten och förs till allmänna pensionsfonden.

Prop.
1982/83:102 13

Etl bolag, som för verksamhetsåret 1983 omfattas av
bestämmelserna i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 54 § kommunalskatlelagen
(1928:370), är inte skattskyldigt.

Riksskatteverket är beskattningsmyndighet.

Den tillfälliga vinslskalten beräknas på de vinstmedel som
delas ut till aktieägarna. Det har ingen betydelse om utdelningen täcks av
årets vinst eller om vinstmedel från tidigare år tas i anspråk. Vinslskalten
har alltså ell annat underlag än bolagsskatten. Den skatten tas som bekant ul
på årets vinst efter vissa justeringar.

Av första stycket framgår att det bara är svenska
aktiebolag (inkl. bank-och försäkringsaktiebolag och finansbolag) som skall
erlägga vinslskatt. Av detta följer atl exempelvis ekonomiska föreningar inte
berörs av lagstiftningen. Sådana företag behöver alltså inte erlägga
vinstskatt för sin utdelning. Atl ett företag är undantaget från vinslskalten
innebär emellertid också all det inte har räll alt räkna av skatlebelastad
utdelning som del uppbär från ett dotterbolag e.d. Någon utbetalning enligl 4 §
kan således inle komma i fråga om den skattebelaslade utdelningen tillfallit en
ekonomisk förening. Motsvarande gäller beträffande utdelning från elt svenskt
dotterbolag till ett utländskt moderbolag. För tydlighetens skull bör också
framhållas att ett svenskt moderbolag inte skall tillgodoräknas utdelning som uppburits
från etl utländskt dotterbolag. Det utländska bolaget har ju inte erlagt någon vinslskatt.

Som redan nämnts skall skatten föras till allmänna
pensionsfonden. Detta anges uttryckligen i andra meningen. Det är endast det
nettobelopp som skatten ger (vinslskatt minus utbetalningar enligt 4 §) som
skall överföras till fonden. Det är inte nödvändigt atl i lagen närmare ange
hur överföringen skall gå till.

Vid
inkomstbeskattningen gäller särskilda regler för företag som uteslutande eller
så gott som uteslutande förvaltar värdepapper eller likartad lös egendom. I
punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 54 § kommunalskattelagen
(1928:370), KL, används för dessa företag termen förvaltningsföretag.
Förvaltningsföretagen är i princip skattskyldiga för utdelningsinkomster.
Utdelningen är emellertid skattefri i den mån den motsvaras av egen utdelning
som förvaltningsföretaget har beslutat för samma år. S.k. investmentförelag -
en särskild form av förvaltningsföretag - kan med. bibehållen skaltefrihet
fondera 20 % av mottagen utdelning.

Förvaltningsföretagen kan ses som förmedlare av
utdelningar mellan de rörelsedrivande företagen och dessa företags slutliga
ägare. Det skulle därför uppstå en kedjebeskatlningseffekt om vinstskatt skulle
las ut på såväl den utdelning som förvaltningsföretagen uppbär som de belopp
som förvaltningsföretagen vidareutdelar till sina aktieägare. Förvaltningsföretagen
bör därför undantas från vinslskalten. En regel om detta har lagils in i andra
stycket. Förvaltningsföretagen kommer alltså i detta sammanhang alt behandlas
på samma sätt som t.ex. ekonomiska föreningar. I 4 § fjärde stycket har

Prop.
1982/83:102 , 14

uttryckligen slagits fast att ett bolag som är
förvaltningsföretag inte skall fillgodoräknas utdelning.

Den avgörande faktorn vid prövningen av om elt bolag är etl
förvaltningsföretag eller inte är om verksamheten i tillräckligt hög grad
avser förvaltning av värdepapper och likartad lös egendom. Bolagets
utdelningspolitik saknar däremot betydelse för vinstskatlens del. Den
omständigheten atl bolaget vidareuldelal endasi en mindre del av uppburen
utdelning - vilket medför alt den överskjutande delen kommer all träffas av
inkomstskall - innebär således inte all bolaget måste betala vinslskatt eller
får tillgodoräkna sig mottagen utdelning.

Med stöd av punkt 1 sjunde stycket av anvisningarna till
54 § KL kan riksskatteverket (RSV) medge att ett aktiebolag, som inle är ett
förvaltningsföretag men vars verksamhet till viss del består i förvaltning av
värdepapper, i beskattningshänseende skall behandlas som elt förvaltningsföretag.
RSV kan också medge att ett förvaltningsföretag, som är moderbolag i en
koncern, inte skall behandlas som etl förvaltningsförelag. Av ordalydelsen i
andra stycket i förevarande paragraf följer att sådana dispenser påverkar
skyldigheten atl erlägga vinstskatt. Etl förvaltningsföretag som efter dispens
beskattas som ett rörelsedrivande bolag träffas således av vinslskalten och får
följaktligen räkna av utdelning från dotterbolag o.d. Ett bolag, som inte är etl
förvaltningsföretag men som efter dispens från RSV skall behandlas som ett
förvaltningsföretag vid inkomsttaxeringen, slipper däremot att betala
vinstskatt. Bolaget förlorar samtidigt möjligheten att tillgodoräknas
utdelning.

Av det sagda följer att det är väsentligt att bolagets
status som förvaltningsföretag resp. icke förvaltningsföretag kan bestämmas
entydigt. Som framgår av lagtexten är det förhållandena för verksamhetsåret
1983 som är avgörande. Det innebär atl man för vinstskatlens del får göra samma
bedömning av karaktären av bolagets verksamhet som vid inkomsttaxeringen för
verksamhetsåret 1983.

Enligt tredje stycket är RSV beskattningsmyndighet. RSV
skall alltså meddela beslut om bl.a. fastställande av vinstskatt och
utbetalningar enligl 4§..

2§ Med utdelning avses vinstutdelning lill aktieägarna enligl
12 kap. akfiebolagslagen (1975:1385), 52 § lagen (1955:183) om bankrörelse
eller 12 kap. försäkringsrörelselagen (1982:173).

Etl aktiebolag skall hålla sin ordinarie bolagsstämma inom
sex månader från räkenskapsårets utgång. Vid bolagsstämman skall fattas beslul
om bl.a. utdelning till aktieägarna. Enligl 12 kap. akfiebolagslagen
(1975:1385), ABL, får utdelning till aktieägarna inte ske i annan ordning.
Liknande regler gäller för bank- och försäkringsakfiebolag.

Med utdelning för verksamhetsåret ,1983 avses i första
hand den vid den ordinarie bolagsstämman beslutade utdelningen för del
avslutade räken-

Prop.
1982/83:102 15

skapsåret. Omfattar verksamhetsåret 1983 undantagsvis två
räkenskapsår (se 3 §) skall utdelningarna för de två åren läggas samman.

Utdelningen utgår så gott som alltid i pengar. Dessa fall
leder inte lill några tillämpningsproblem. Det förekommer dock alt egendom vederlagsfritl
överförs från bolaget till aktieägarna på annat sätt. Exempelvis kan elt bolag
som innehar aktier i elt annat bolag lämna dessa aktier i utdelning till sina
aktieägare. Aktieägarna kan också få möjlighel alt köpa aktierna till
underpris. Även sådana förmåner skall - förutsatt alt bolagels beslul har
fallals i enlighet med bestämmelserna i 12 kap. ABL - behandlas som utdelning
vid fastställande av underlaget för vinstskallen.

När utdelning lämnas i annat än pengar kan del råda olika
meningar om vilket underlag som vinstskatten skall beräknas på. Liknande
problem kan uppkomma vid inkomstbeskattningen. Enligt min mening bör några
särskilda värderingsregler enbart för vinstskattens del inte införas ulan
ledning får hämtas från den praxis som utvecklats på skatteområdet.

Det kan förekomma atl egendom förs över från ett
aktiebolag till dess aktieägare i annan ordning än vad som är föreskrivet i 12
kap. ABL. Ulgör en sådan överföring annat än utdelning - fråga är exempelvis om
lönetillägg till anställda aktieägare eller utskiftning - bör transaktionen
inte träffas av vinslskatt. I praktiken kan det emellertid vara ytterst svårt
att avgöra om en förmån till aktieägare utgör "otillåten" utdelning
eller något annat. Med hänsyn till detta och då förmåner av dessa slag normalt
avser förhållandevis obetydliga belopp, bör vinstskatten baseras uteslutande på
utdelning som sker enligt reglerna i ABL. I detta sammanhang bör dock påpekas atl
skatleflyktsklausulen i 10 § kan bli tillämplig om etl förelag vidtar
otillbörliga åtgärder i syfte att undgå vinslskatt.

3 § Med verksamhetsåret 1983 avses elt räkenskapsår som
inleds senast den 1 juli 1983 och som avslutas närmast efter denna dag. Är
detta räkenskapsår kortare än åtta månader skall verksamhetsåret 1983 anses
omfatta även det därpå följande räkenskapsåret.

Omfattar verksamhetsåret 1983 två räkenskapsår skall det
sista räkenskapsåret vara avgörande vid tillämpning av 1 § andra stycket och 5
§.

Enligt bokföringslagen (1976:125) får ell räkenskapsår omfatta
fiden 1 januari-31 december, 1 maj-30 april, 1 juli-30 juni och 1 september-31
augusti. Om det föreligger synnerliga skäl kan RSV medge att räkenskapsåret
får omfatta annan tolvmånadersperiod. Räkenskapsåret kan också tillfälligt avse
annan fid än tolv månader. Så kan vara fallet om verksamheten just har inletts
eller om den skall upphöra eller om räkenskapsåret läggs om. Etl förlängt
räkenskapsår får omfatta högst aderton månader. Vidare gäller all alla förelag
inom en koncern skall ha samma räkenskapsår. Även här finns dock en möjlighet fill
dispens.

I samband med atl jag redovisade den allmänna bakgrunden
till förslaget om tillfällig vinstskatt framhöll jag atl skatten skall beräknas
på utdelning för

1*** Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 102

Prop. 1982/83:102 16

verksamhetsåret 1983. För bolag med kalenderår som
räkenskapsår kan några missförstånd inte uppkomma. Verksamhetsåret 1983 avser
då naturligtvis räkenskapsåret 1983.1 fråga om bolag med brutna räkenskapsår
krävs dock uttryckliga bestämmelser.

Det är önskvärt all verksamhetsåret 1983 i slörsla möjliga
utsträckning sammanfaller med kalenderåret 1983. Enligl min mening bör med
verksamhetsåret 1983 avses del räkenskapsår som avslutas närmast efter den 1
juli 1983. En förutsättning bör vidare vara atl räkenskapsåret inleds senast
nämnda dag. För bolag med budgetåret som räkenskapsår kommer vinslskalten
således alt baseras på utdelningen för verksamhetsåret den 1 juli 1983 - den 30
juni 1984. Vad nu sagts framgår av första stycket.

Som jag nyss nämnt kan elt räkenskapsår ibland omfatta
annan lid än tolv månader. Räkenskapsåret kan exempelvis kortas ned till fyra
eller sex månader. Det är inte säkert all en sådan åtgärd medför en motsvarande
nedsättning av bolagels utdelning. För att undvika all tillfälligheter av detta
slag påverkar vinstskatlens storlek har därför tagits in en bestämmelse atl
verksamhetsåret 1983 skall omfatta två räkenskapsår när det första
räkenskapsåret är kortare än åtta månader.

Vid tillämpning av 1 § andra stycket och 5 § är det av
betydelse om bolaget skall beskattas som etl förvaltningsförelag för
verksamhetsåret 1983. Består verksamhetsåret av två räkenskapsår och har
bolaget ändrat verksamhetsinriktning mellan dessa uppkommer frågan vilket
räkenskapsår som skall vara avgörande. I dessa sällsynta fall skall enligt
andra stycket i förevarande paragraf del sista räkenskapsåret ligga lill grund
för bedömningen.

4 § Vinstskatten är 20 procent av beskattningsunderlaget.
Beskattningsunderlaget är skillnaden mellan den utdelning som bolaget lämnar
för verksamhetsåret 1983 och lämnad utdelning som enligt 5 § skall tiUgodoräknas
bolaget. Leder beräkningen till ett underskott (negativt beskattningsunderlag)
är bolaget berättigat att från staten erhålla elt belopp motsvarande 20 procent
av underskottet.

Är verksamhetsåret 1983 för etl bolag som lämnar utdelning
kortare än tolv månader skall utdelningen vid beräkning av beskattningsunderlaget
räknas upp så atl den svarar mol etl verksamhetsår som är tolv månader. Är
verksamhetsåret 1983 längre än tolv månader skall utdelningen räknas ned på
motsvarande sätt.

Utdelning
på akfier som är alt anse som nyemitterade ingår inte i beskattningsunderlaget
i den mån bolaget är berätfigat fill avdrag för utdelningen enligt lagen
(1967:94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning. Har aktierna
utgetts i samband med bolagets bildande anses aktierna som nyemitterade om
beslut om ökningen har anmälts för registrering under verksamhetsåret 1983. Har
aktierna utgetts i samband med ökning av bolagets aktiekapital anses aktierna
som nyemitterade om ,beslul om ökningen har anmälts för registrering under
verksamhetsåret 1983.

Bestämmelserna om rätt till betalning på grund av negativt
beskattningsunderlag gäller också bolag som inte lämnar någon utdelning för
verksamhetsåret 1983, dock inte bolag som avses i 1 § andra stycket.

Prop. 1982/83:102 17

I min inledande redogörelse tog jag upp vissa grunddrag i förslagel
om tillfäUig vinstskall. Skatten skall utgöra 20 % av utdelningen för verksamhetsåret
1983. Skatteri skall konstrueras så atl den inte hämmar nyemissionsverksamheten
under år 1983. Vidare skall utdelningar inom en företagsgrupp inte leda fill
någon beskattning. I förevarande paragraf konkretiseras förslaget i dessa
delar.

I första
stycket införs begreppet beskattningsunderlag. Vinslskalten är 20 % av
beskattningsunderlaget. Ofta är beskattningsunderlaget idenfiskt med bolagels
utdelning för verksamhetsåret 1983. Om bolaget lämnar utdelning på nyemitterade
aktier eller skall tillgodoräknas utdelning från närslående bolag måste dock
beskattningsunderlaget bestämmas med beaktande av reglerna i tredje stycket och
5 §. Visar det sig vid denna beräkning att beskattningsunderlaget är negativt,
dvs. all den skalteplikfiga utdelningen understiger den utdelning som skall
tillgodoräknas bolaget, har bolaget rätt att erhålla 20 % av skillnadsbeloppet.

Verksamhetsåret 1983 omfattar i flertalet fall tolv
månader. Året kan dock vara så kort som åtta månader och i extremfall så långt
som uppemot tjugosex månader (första räkenskapsåret knappt åtta månader och
andra räkenskapsåret aderton månader). Omfattar räkenskapsåret annan lid än
tolv månader är det inte ovanligt all bolagsstämman beslutar om en jämkad
utdelning. Är räkenskapsåret kortare än tolv månader sänks utdelningen medan
den höjs om räkenskapsåret förlängs. Jag anser atl en jämkning bör ske också
vid uttaget av tillfällig vinslskatt. Som framgår av andra stycket skall den fakliska
utdelningen för verksamhetsåret 1983 i förekommande fall räknas om så alt den
svarar mot etl räkenskapsår om tolv månader. Är verksamhetsåret 1983 exempelvis
femton månader och utdelningen 15 milj. kr. bör skatten beräknas på ett
underlag om 12 milj. kr.

Bestämmelserna i tredje stycket motiveras av önskemålet
att slå vakt om bolagens försörjning med riskkapital.

Utdelning
på nyemitterade aktier är i dag avdragsgill vid inkomsttaxeringen enligt
bestämmelserna i lagen (1967:94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss
aktieutdelning (Annellagen). Avdragsrällen medför att kapitalkostnaden vid
finansiering genom nyemission blir mer likvärdig den som gäller vid
lånefinansiering. En förutsättning för alt Annellagen skaU vara tillämplig är
att bolaget bedriver rörelse, jordbruk eller skogsbruk. Avdragsrällen har under
åren utvidgats och avdrag medges numera med sammanlagt lika stort belopp som
har betalats in för aktierna. Detta avdragsulrymme får utnyttjas vid
taxeringarna under den 20-årsperiod som följer efter emissionen. Del årliga
avdraget är dock begränsat till 10 % av vad som har betalats in för aktien.
Avdraget får inte heller översliga årels utdelning på de nyemitterade aktierna.
Rätt beskattningsår för avdraget är del år då utdelningen förfaller till
betalning.

Rätlen lill Annellavdrag bortfaller i princip om
utdelningen fillfaller ett bolag som inte beskattas för utdelningen. Med hänsyn
fill svårigheterna att i

Prop.
1982/83:102 18

detalj klarlägga ägarkretsen har dock vissa schablonregler
fått införas. Avdragsrätten prövas i två steg. I del första, steget bortfaller
utdelning fill två kategorier av företag. Sålunda medges inte avdrag för
utdelning fill ett svenskt förvaltningsförelag som tillsammans med närslående
företag behärskar mer än 50 % av röstetalet i det utdelande bolaget. Vidare undantas
utdelning lill etl svenskt förelag som röstar för minst 25 % av akfiekapitalet
i del utdelande bolaget och som är frikallal från skattskyldighet för
utdelningen.

Det andra steget kan sägas bygga på en majoritetsprincip.
Sedan eventuella "förstaslegsaktier" lagils bort medges avdrag för
hela den återstående utdelningen (inom 10-procentsramen) eller inget avdrag
alls. Fullt avdrag medges om minst 50 % av dessa övriga akfier ägs av en eller
flera av följande kategorier, nämligen

a)
annan än
svenskt akfiebolag, svensk ekonomisk förening eller utländskt bolag,

b)
förvaltningsföretag
som tillsammans med närstående förelag behärskar högst 50 % av röstetalet,

c)
svenskt förelag
som är skattskyldigt för utdelningen och

d) utländskt
bolag som skall betala kupongskatt för utdelningen med helt

eller nedsatt belopp.

Äger de
fyra kategorierna tillsammans mindre än 50 % av aktierna bortfaller rätten till
Annellavdrag på dessa akfier helt.

Önskemålet
all inle hämma nyemissionsverksamhelen kan lämpligen tillgodoses genom att
utdelning på nyemitterade aktier undantas från vinslskatt. Bestämmelserna i
tredje stycket hänvisar fill avdragsrätten enligt Annellagen. Är bolaget
berättigat till Annellavdrag för en viss del av utdelningen skall samma del av
utdelningen undantas från beskattningsunderlaget för vinstskatten. Utdelning
på nya aktier skall undantas om ökningen av aktiekapitalet - eller i
förekommande fall bolagets bildande -har anmälts för registrering under
verksamhetsåret 1983. Undantagsregeln i tredje stycket blir således aktuell bara
i de faU då registrering har skett under verksamhetsåret 1983 och de nya
aktierna berättigar lill utdelning redan för detta år. För atl undvika
missförstånd vill jag tillägga alt undanlagsregeln naturligtvis kan tillämpas
också när bolaget helt avslår från alt yrka Annellavdrag eller yrkar avdrag med
lägre belopp än del som bolaget i och för sig är berätfigat till.

I fjärde
stycket slås fast atl den omständigheten alt ell bolag helt avstår från atl
lämna utdelning inte hindrar all bolaget kan få utbetalning till följd av
negativt beskattningsunderlag. Della gäller dock självfallet inle förvaltningsföretag
och andra förelag - t.ex. ekonomiska föreningar - som generellt är undantagna
från skyldigheten att erlägga vinslskatt.

5 § Utdelning som uppburits av etl bolag skall
tillgodoräknas della om 1. bolaget är frikallal från skallskyldighet för
utdelningen enligt punkt 1

Prop.
1982/83:102 19

tredje-femte styckena av anvisningarna till 54 § kommunalskatlelagen
(1928:370) och

2.
utdelningen har lämnats av ett bolag som är skattskyldigt för utdelningen
enligt denna lag.

Ett bolag
skall vidare tillgodoräknas utdelning, uppburen av ett företag som är frikallal
från skattskyldighet för utdelningen under de förutsättningar som anges i punkt
1 andra stycket av anvisningarna till 54 § kommunalskattelagen
(förvaltningsföretag), om

1.
bolaget vid
utdelningstillfället äger mer än 90 procent av aktierna eller andelarna i
förvaltningsföretaget,

2.
bolaget skulle
ha varit frikallal från skattskyldighet för utdelningen enligl punkt 1
tredje-femte styckena av anvisningarna till 54 § kommunalskattelagen för del
fall alt utdelningen hade uppburits av bolaget i stället för
förvaltningsförelaget saml

3.
utdelningen har
lämnats av etl bolag som är skattskyldigt för utdelningen enligt denna lag.

Vid bedömningen av om bolaget eller förvaltningsföretaget
enligt kommunalskattelagen är - eller skulle ha varit - frikallal från
skattskyldighet för utdelningen skall antas att utdelningen uppburits under
verksamhetsåret 1983.

I förevarande paragraf ges bestämmelser om i vilka fall
utdelning, som lämnats av dotterbolag och andra närstående bolag, får
tillgodoräknas. Syflel med bestämmelserna är att uppfylla kravet på att
skattereglerna skall vara neutrala med avseende på hur en viss verksamhet är
organiserad. I detta ligger bl.a. atl skatleulfallet för en verksamhet som
bedrivs i flera bolag bör bli detsamma som om verksamheten hade bedrivils i elt
enda bolag. Ett uttryck för denna strävan är reglerna om koncernbidrag. Under
vissa ganska strikta förutsättningar kan de skattemässiga resultaten i olika
bolag inom en koncern jämnas ut genom koncernbidrag. Bidraget är avdragsgillt
för det utgivande bolaget och skattepliktigt för det. mottagande bolaget.
Resultaträkningarna för de bolag som berörs av koncernbidraget påverkas
naturligtvis också. Etl annat sätt att åstadkomma en utjämning inom en koncern
är att gå vägen över skattefria utdelningar. Det är då fråga om en
vinstdisposition och bolagens taxerade inkomster behöver inte påverkas. För att
en utdelning skall vara skattefri hos det mottagande bolaget måste vissa
villkor vara uppfyllda. Dessa villkor är inte lika långtgående som de som gäller
för avdrag för koncernbidrag.

I fråga om utdelningar inom en förelagsgrupp bör man
enligt min mening knyta an till KL:s regler om undanlag från kedjebeskallning.
Av samma skäl som en viss utdelning är undantagen från kedjebeskattning bör den
inte belastas med vinslskatt.

Kedjebeskallning inom vinstskaltesysterhel kan undvikas på
två olika sätt. Del ena är alt vid beräkning av det utdelande bolagets
beskattningsunderlag undanta utdelning som tillfaller bolag som själva är
skyldiga all erlägga vinslskatt. Del andra är att beräkna skatten på skillnaden
mellan egen utdelning och mottagen beskattad utdelning.

Annellagen bygger på den förstnämnda tekniken. Avgörande
för avdrags-

Prop.
1982/83:102 20

rätten är således vem som mottagit utdelningen. Samma
princip tillämpas också i lagen (1982:336) om avdrag för utdelning på icke
börsnoterade aktier. I analogi härmed skulle man kunna tänka sig att det
utdelande bolaget inte skulle behöva betala vinslskatt för utdelning fill bolag
som själva omfattas av vinstskaltesystemel. Utdelningen skulle alltså klyvas i
en skattepliktig och en icke skatleplikfig del.

En sådan teknik har emellertid brister. I större bolag kan
del vara svårt alt helt klarlägga vilka som i etl visst ögonblick äger aktierna
och vilka av ägarna som kan bU skyldiga alt erlägga vinslskatt. På samma sätt
som enligl Annellagen och 1982 års lag om utdelningsavdrag skulle det bli
nödvändigt med schablonregler. Även med schablonregler skulle utredningsproblem
uppkomma i många fall.

Jag anser därför atl den andra tekniken bör väljas. Mitt
förslag innebär närmare bestämt atl ett utdelande bolag får betala vinstskatt
på all lämnad utdelning men att bolaget i vissa fall får tillgodoräknas vinslskatt
som dotterbolag och andra närstående bolag erlagt i tidigare led. För alt
tidigare erlagd skatt skall tillgodoräknas bör gälla atl den mottagna
utdelningen är undantagen från kedjebeskallning enligl KL:s regler. Lösningen
kräver inget ingrepp i kedjebeskallningsreglerna och beskattningsmyndighelens
granskning kan i stort setl begränsas lill förhållanden som regelmässigt
prövas vid inkomsttaxeringen.

I första stycket uppställs mol denna bakgrund två villkor
för alt utdelning, som bolaget självt uppburit, skall få tillgodoräknas när
beskattningsunderlaget bestäms. För det första skall bolaget vara frikallal
från skattskyldighet för utdelningen enligt punkt 1 av anvisningarna lill 54 §
KL. För ett bolag som driver annan rörelse än penningrörelse eller
försäkringsrörelse är del villkoret uppfyllt om bolaget har minst 25 % av
röstetalet i det utdelande bolaget eller - om röstetalet inte når upp till 25 %
- aktieinnehavet är betingat av rörelsen. Det andra villkoret är atl det
utdelande bolaget skall betala tillfällig vinstskatt för sin utdelning. Det
utdelande bolaget får alltså inte vara ett bolag som avses i 1 § andra stycket.
Utdelningen måste givetvis också hänföra sig till verksamhetsåret 1983. Däremot
uppställs inget krav all det utdelande bolaget fakfiskt har betalat sin skatt.

Följande exempel belyser hur reglerna i första stycket
fungerar. M är moderbolag lill D, som i sin tur är moderbolag fill DD. Alla
bolagen är rörelsedrivande och har kalenderår som räkenskapsår. För
verksamhetsåret 1983 delar DD ut 100 fill D. D:s egen utdelning till M är 70
och M:s utdelning för samma år är 20. Ingel av bolagen har uppburit utdelning
från annat håll. Beskattningsunderlagen för de tre bolagen blir då som följer.

Prop. 1982/83:102 21

DD D M

Lämnad utdelning 100 70 20

Utdelning som tillgodoräknas - -100 -70

Beskattningsunderlag 100 - 30 -50

Beskattningsunderlaget för de tre bolagen sammantaget blir
20 (100-30-50), dvs. just det belopp som moderbolaget (M) delar ut fill sina
aktieägare.

Bestämmelserna i andra stycket lar sikte på den
situationen att ett helägt eller nästan helägl förvaltningsföretag har satts in
mellan två rörelsedrivande bolag. Aktierna i förvaltningsföretaget måste vara direktägda.
Ett förvaltningsföretag är - oavsett om det är elt akfiebolag eller en
ekonomisk förening - inte skattskyldigt till vinslskatt och kan inle heller fillgodoräknas
skatlebelastad utdelning. Av andra stycket följer alt man så att säga
identifierar förvaltningsföretaget med moderbolaget. Om förvaltningsföretaget
uppbär utdelning på aktier och denna utdelning i moderbolagets hand skulle ha
fallit under punkt 1 av anvisningarna fill 54 § KL, skall moderbolaget
tillgodoräknas utdelningen. Huruvida förvaltningsföretaget lämnar någon egen
utdelning fill moderbolaget är betydelselöst. Om "D" i det föregående
exemplet byts ut mot "F" (förvaltningsföretaget) ser det ut så här.

DD F M

Lämnad utdelning 100 70 20

Utdelning som tillgodoräknas - - -100

Beskattningsunderlag 100 - - 80

Beskattningsunderlaget blir således även i detta fall 20
(100-80), dvs. det belopp som M delar ut till sina aktieägare.

Jag har i kommentaren fill 4 § andra stycket beskrivit hur
utdelningen skall jämkas när verksamhetsåret 1983 inle omfaltar tolv månader.
Jag vill i del här sammanhanget erinra om all det är längden av verksamhetsåret
1983 för det utdelande bolaget som avgör om jämkning skall ske. Hade i exemplen
ovan DD fått en skattefri utdelning om 60 från elt inlressebolag (I) skulle DD
tillgodoräknas 90 om verksamhetsåret 1983 för I var åtta månader. Är DD:s
verksamhetsår 1983 15 månader skall DD:s utdelning räknas ned från 100 fill 80
(12/15 x 100). Slutresultatet för DD blir då etl negafivt beskattningsun-deriag
(80-90 = -10).

Del kan förekomma alt elt företag är rörelsedrivande under
elt räkenskapsår men förvaltningsföretag under nästa år eller omvänt. Är så
fallet uppkommer, särskilt om det utdelande bolagets räkenskapsår inte

Prop.
1982/83:102 22

sammanfaller med räkenskapsåret hos det företag som uppbär
utdelningen, risk för alt beskattningsunderlaget blir materiellt oriktigt. Det är
därför viktigt att - den ibland hypotetiska - bedömningen av utdelningen i
inkomstskattehänseende hänför sig lill en bestämd tidsperiod. En regel om detta
finns i tredje stycket. Avgörande för prövningen är om utdelningen skulle kunna
förmånsbehandlas med slöd av punkt 1 av anvisningarna till 54 § KL om den hade uppburits
under verksamhetsåret 1983. Saken kan också uttryckas så atl man utgår från atl
det aktuella företaget inte byter skatterättslig status mellan verksamhetsåret
1983 och det räkenskapsår då utdelningen förfaller lill betalning.

6 § Ett bolag vars aktier vid ingången av år 1983 var inregislrerade
vid Slockholms fondbörs skall i avräkning på vinstskatt göra en preliminär
inbetalning till riksskatteverket. Preliminärbeloppet är 10 procent av
utdelning enligt 2 § som har beslutats efter den 15 februari 1983 och som
förfaller till betalning under samma år. Preliminärbeloppet skall betalas
senast den 1 juli 1983 om utdelningen har förfallit till betalning den 1 juni
1983 eller tidigare och i annat fall inom en månad från utdelningens
förfallodag.

Ett bolag, som för verksamhetsåret 1983 omfattas av
bestämmelserna i punkt 1 andra stycket av anvisningarna lill 54 §
kommunalskattelagen (1928:370), är inle skyldigt atl betala preliminärbelopp.

Preliminärbelopp skall inte betalas för utdelning för
verksamhetsåret 1983.

Storleken av utdelningen för verksamhetsåret 1983 bestäms
normalt av en bolagsstämma under första halvåret 1984. Först när stämman
hållits finns del förulsättningar alt bestämma beskattningsunderlag och den
skatt som skall betalas in.

I fråga om den vanliga inkomstskatten gör bolagen
preliminära inbetalningar med jämna mellanrum och en avstämning mellan
inbetald preliminärskati och slutligt debiterad skatt sker efter beskattningsårels
utgång. Enligt min mening bör preliminära inbetalningar göras också i fråga om
den tillfälliga vinslskalten. Preliminära inbetalningar är också i linje med
önskemålet att skapa förulsättningar för måttliga lönekrav i 1983 års
avtalsförhandlingar.

Med hänsyn till vinstskatlens tillfälliga karaklär bör
reglerna för den preliminära uppbörden göras så enkla som möjligl. Etl system
som kräver elt särskilt deklarationsförfarande och en stor kontrollapparat bör
undvikas. De preliminärbelopp som skall betalas in bör knytas fill elt lätt konslalerbart
faktum. I första stycket föreskrivs att preliminärbeloppen bestäms med
utgångspunkt i den utdelning enligt 12 kap. ABL som beslutas av bolagsstämma
efter den 15 februari 1983 och som förfaller lill betalning under detta år.
Skulle denna utdelning undanlagsvis hänföra sig till verksamhetsåret 1983 -
detta förutsälter atl räkenskapsåret avslutas och bolagsstämma hålls under
andra halvåret 1983 - bör dock kravet på preliminär inbetalning bortfalla.

Prop.
1982/83:102 23

Vad jag nu sagt innebär schematiskt atl preliminär
inbetalning av vinslskatt avseende utdelningen för år 2 kommer att baseras på
utdelningen för år 1. För att systemet med preliminär inbetalning skall
uppfattas som rättvist bör det endast omfatta bolag som typiskt sett har en
fast utdelningspolilik. Familjebolag och andra mindre företag bör därför undantas.
Jag föreslår att skyldigheten att betala in preliminärbelopp begränsas lill bolag
med aktier som är inregistrerade på Stockholms fondbörs. Sådan skyldighet bör
föreligga också om i något enstaka fall bara en del av aktierna är inregislrerade.
Bedömningen av om aktierna är börsnoterade bör grundas på förhållandena vid
ingången av år 1983.

Underlag för preliminärbeloppen bör enbart vara bolagets
egen utdelning. Skulle i något undanlagsfall utdelningen hänföra sig fill
nyemitterade aktier bör även denna utdelning medräknas. Någon reduktion bör
inte heller göras för utdelning som uppbärs från dotterbolag o.d. I och för sig
kan detta föra med sig alt ett bolag blir skyldigt att betala in
preliminärbelopp i en situation där det kan förutses att beskattningsunderlaget
blir litet eller t.o.m. negativt. Preliminärbeloppet kan alltså komma alt översfiga
bolagets vinstskatt. Mot detta står att dotterbolaget (eller motsvarande) inte
behöver betala in något preliminärbelopp alls. För företagsgruppen som helhet
(det bolag som lämnar utdelningen och det bolag som uppbär utdelningen) är
systemet således neutralt. Enligt min mening väger därför de invändningar som
kan resas mot tekniken inte särskilt tungt. Det kan dock finnas anledning att
lägga det preliminära uttaget på en försiktig nivå. Jag föreslår att uttaget
bestäms till 10 % av den utdelning som förfaller fill betalning under år 1983.
Om utdelningen förfaller till betalning senast den 1 juni 1983 bör.
inbetalningen göras senast den 1 juli 1983 och i annat fall inom en månad från
förfallodagen.

Ett bolag som för verksamhetsåret 1983 skall beskattas
enligt reglerna för förvaltningsföretag är inte skyldigt alt erlägga vinslskatt.
Det finns då ingen anledning att bolaget skall behöva göra en preliminär
inbetalning. Enligt andra stycket gäller därför att ett bolag, som för
verksamhetsåret 1983 omfattas av bestämmelserna i punkt 1 andra stycket av
anvisningarna till 54 § KL, inte skall betala preliminärbelopp. Liksom vid
tillämpningen av 1 och 5 §§ skall prövningen av om ett bolag skall beskattas
som förvaltningsföretag grundas enbart på verksamhetens inriktning. I vad mån
bolaget vidareutdelar mottagen utdelning saknar således betydelse i
sammanhanget.

7 § Har preliminärbelopp inte betalats in i rätt lid skall
bolaget erlägga en avgift. Avgiften är 2 procent av del obetalda beloppet för
den kalendermånad då beloppet rätteligen skulle ha betalats in och därefter 2
procent av beloppet för varje påbörjad kalendermånad till och med den då
betalning sker, dock längst till och med den månad då bolaget enligl 8 § senast
skall lämna deklaration.

Prop.
1982/83:102 24

Som jag redan antytt bör för preliminärbeloppen inle
krävas något särskill deklaralionsförfarande. Kontrollen av alt
preliminärbelopp har betalats in bör anstå fill dess att
beskattningsmyndigheten tar ställning till den vinslskatt som skall utgå på
utdelningen för verksamhetsåret 1983. Givetvis måste det dock finnas en
sanktion om bolaget betalar in preliminärbeloppet för sent eller inte alls.
Sanktionen kan lämpligen beslå i alt bolaget får betala en avgift om 2 % för
varje påbörjad dröjsmålsmånad fram t.o.m. den månad då deklarafion skall lämnas
enligl 8 §. Har bolaget betalat in för lågt preliminärbelopp skall avgiften
beräknas på del resterande beloppet.

Avgiften bör inte vara avdragsgill vid inkomsttaxeringen
(jfr 12 §).

8 § Bolag som är skattskyldiga enligt denna lag samt bolag
som endast är skyldiga atl betala preliminärbelopp skall lämna deklarafion.
Deklarationen skall ha kommil in lill riksskatteverket senast åtta månader
efter utgången av verksamhetsåret 1983.

Bolag som inte är skyldiga alt lämna deklarafion men som
har rätt till betalning enligt 4 § skall göra en skriftlig ansökan om
utbetalning hos riksskatteverket.

Skattskyldiga till fillfällig vinslskatt är de aktiebolag
som lämnar utdelning för verksamhetsåret 1983 och som inle fillhör kategorin
förvaltningsföretag. Kretsen av skattskyldiga och deklaralionsskyldiga
sammanfaller inle helt. Vissa bolag som inte är skattskyldiga är ändå skyldiga
att lämna deklaration. Det gäller de bolag som skall betala in ett
preliminärbelopp - baserat på den utdelning som förfaller till betalning under
kalenderåret 1983 - men som inle lämnar någon utdelning för verksamhetsåret
1983. För deras del skall deklarationen ge beskatlningsmyndigheten underlag att
bedöma om rätt preliminärbelopp har betalats in. Som jag tidigare nämnt skall
någon särskild deklaration inte lämnas i samband med inbetalningen.

Del finns en kategori bolag som berörs av lagstiftningen
utan all för den skull vara deklarationsskyldiga. Jag syftar på bolag som skall
tillgodoräknas utdelning men som inte har någon egen utdelning, vare sig sådan
som förfaller till betalning under år 1983 (gäller börsbolag) eller som hänför
sig till verksamhetsåret 1983. Sådana bolag bör lämna nödvändiga uppgifter i en
skriftlig ansökan. Dessa uppgifter får sedan ligga till grund för ett beslut om
utbetalning till bolaget.

Av 1 § framgår atl RSV skall vara beskattningsmyndighel
för vinslskalten. Deklarationer och ansökningar skall därför ges in fill RSV.
Deklaration bör ges in inom åtta månader från utgången av verksamhetsåret 1983.
Vid denna lidpunkt har bolagsstämman hållits - ordinarie bolagsstämma skall
hållas inom sex månader från utgången av räkenskapsåret - och bolaget torde då
normalt också ha klart för sig vilken uppburen utdelning som får tillgodoräknas.

Det kan dock undantagsvis hända atl del ännu vid deklaralionstidpunklen
är osäkert vilken utdelning som skall fillgodoräknas bolaget. Anta t.ex. all
det skattskyldiga bolaget har kalenderår som räkenskapsår. Verksamhets-

Prop.
1982/83:102 25

året 1983 ulgår då den 31 december 1983 och deklaration
skall enligt första stycket lämnas senast den 31 augusti 1984. Anta vidare att
bolaget har en minoritelsandel i ell bolag med elt räkenskapsår som löper den 1
juli-den 30 juni. Verksamhetsåret 1983 slutar alltså för delta bolag försl den
30 juni 1984 och utdelningsbeslutet fattas kanske först vid en bolagsstämma
under hösten 1984. Redan med hänsyn lill tidsförskjutningen kan i elt sådant
fall någon säker uppgift om den utdelning som skall tillgodoräknas inte lämnas
i deklarationen. Även om verksamhetsåret 1983 sammanfaller för de båda bolagen
kan det vid deklaralionstidpunklen vara oklart om förutsättningarna för
tillgodoräknande enligl 5 § är uppfyllda. I situationer av det här beskrivna
slaget bör bolaget kunna komplettera sin deklaration i efterhand.

9 § Vinstskall och avgift enhgt 7 § skall ha kommit in
till riksskatteverket

senast den dag då deklarationen skall ha kommil in till verket. Vid beräkning

av inbelalningsbeloppet får avdrag göras för erlagt preliminärbelopp.

Bolagen bör betala in den beräknade vinslskalten till RSV
senast den dag då deklarationen skall ha kommil in lill verket. Detsamma bör
gälla i fråga om den månatliga avgift om 2 % som utgår om preliminärbeloppet
har betalats in för sent eller inle alls.

10 § Har bolaget i syfte att reducera
beskattningsunderlaget minskat sin

utdelning för verksamhetsåret 1983 och i stället ökat utdelningen för

näraliggande år eller har bolaget annars otillbörligen vidtagit åtgärd som

syftar lill att kringgå denna lag, skall beskattningsunderlaget bestämmas

efter vad som får antas ha gällt om bolaget inle hade vidtagit den otillbörliga

åtgärden.

Vinstskatten baseras i princip på bolagets utdelning för elt
enda räkenskapsår. Del kan därför befaras all bolaget minskar sin utdelning för
just detta år och kompenserar aktieägarna på annat sätt. För att förhindra
beteenden av detta slag har införts en bestämmelse om skatteflykt. Liknande
bestämmelser finns i annan skatlelagstiftning av engångsnatur, t.ex. i 15 §
lagen (1974:325) om avsättning till arbetsmiljöfond, 11 § lagen (1974:990) om
den skattemässiga behandlingen med anledning av övergång lill annan
företagsform, m.m., 2§ lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonto
och 2 § lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt investerings-konto.

För alt skatleflyktsbeslämmelsen
skall få fillämpas krävs atl två förulsällningar är uppfyllda. För det första
måste avsikten med den av bolaget vidtagna åtgärden vara att minska
beskattningsunderlagets storlek. För del andra fordras att bolagets åtgärd är
otillbörlig.

Den åtgärd
som kan aktualisera tillämpningen av skatleflyktsklausulen torde normalt vara atl
bolaget slopar sin utdelning för verksamhetsåret 1983 eller bestämmer
utdelningen lill så lågt belopp alt den även med fillägg för den på utdelningen
belöpande vinslskalten är lägre än utdelningen för

Prop.
1982/83:102 26

tidigare år. En minskning av utdelningen utlöser
emellertid inte - även om den motiveras av en önskan all undgå vinslskatt - med
nödvändighet klausulen. Därfill krävs att bolagets förfarande framstår som
otillbörligt. I detta ligger att bolaget avser att tillgodose sina aktieägare
på annat sätt än genom utdelning för verksamhetsåret 1983. I lagtexten nämns
som exempel alt bolaget kompenserar en utdelningsminskning för år 1983 med ökad
utdelning för näraliggande år. En annan ofillbörlig åtgärd kan vara alt ersätta
aktieutdelningen med- en höjning av räntan på bolagets skulder lill aktieägarna
eller atl överföra egendom till aktieägarna på annat sätt än genom utdelning
enligt 12 kap. ABL. Det bör framhållas alt skatleflyktsklausulen inte är
tillämplig om en utdelningssänkning (sedan hänsyn tagits lill skattekostnaden)
berott på andra faktorer än vinslskalten. En utdelnings-svacka för år 1983
behöver således inte föranleda något ingripande om bolaget kan visa att den
tillfälliga minskningen av utdelningen är föranledd av bakomliggande ekonomiska
förhållanden.

Den
omständigheten alt elt bolags egen utdelning är mindre än den utdelning som
enligt 5 § skall tillgodoräknas bolaget hindrar inte att skattefiyktsklausulen
får användas. Tillämpningen av klausulen innebär i della fall alt del belopp,
som enligt 4 § skall betalas ut till bolaget, blir mindre.

Finner RSV atl etl bolag otillbörligt sökt minska sitt
beskattningsunderlag skall underlaget bestämmas till det belopp som skulle ha
gällt om bolaget inte hade vidtagit den ofillbörliga åtgärden.

11 § Regeringen får, om det föreligger synnerliga
skäl, helt eller delvis befria

etl bolag från skyldigheten att betala preliminärbelopp och avgift enligl

7§.

Någon möjlighet att genom dispens helt eller delvis befria
etl bolag från skyldigheten att betala vinstskatt bör inte införas. Del kan
dock ibland finnas anledning att befria bolaget från skyldigheten att betala
preliminärbelopp. Saken kan t.ex. vara den att det redan när utdelningen
förfaller till betalning under år 1983 står klart atl någon utdelning inte
kommer all lämnas för följande räkenskapsår (verksamhetsåret 1983). Ibland kan
det också framstå som obilligt atl la ul en avgift enligt 7 § om 2 % per
kalendermånad vid en för sen inbetalning av preliminärbelopp. Någon enstaka
dags försening bör inte nödvändigtvis rendera en avgift om 2 %. Bifalls i efterhand
en ansökan om befrielse från skyldigheten att betala preliminärbelopp bör
bolaget normalt också befrias från avgiften enligt 7 §.

Dispensprövningen - både vad gäller preliminärbelopp och
avgift - bör ligga hos regeringen.

12 § Vid inkomsttaxeringen medges inte avdrag för
vinstskatt och avgift

enligl 7 §. Belopp som betalas ul enligl 4 § utgör inte skattepliktig intäkt.

Prop.
1982/83:102 27

Vinslskalten är inte en sådan speciell skall som ulgör
driftkostnad (jfr punkt 2 av anvisningarna lill 22 § och punkt 9 av
anvisningarna lill 29 § KL). Vinslskalten bör därför inle vara avdragsgill vid
inkomsttaxeringen. Avdrag bör inte heller medges för avgift enligt 7 §. Det har
också uttryckligen angetts att belopp som betalas ul enligt 4 § inle utgör
skattepliktig intäkt.

13 § Lagen (1959:92) om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning (förfarandelagen) gäller i fråga om vinstskatt. Därvid
iakttas följande.

Förfarandelagens regler om förhandsbesked i 4 kap. och de
särskilda bestämmelserna i 6 kap. skall inle fillämpas. Detsamma gäller
reglerna om vite, anstånd med skattens erläggande och besvärsrätt för annan än
den skatlskyldige och allmänt ombud.

Vad som i
förfarandelagen föreskrivs om en skatlskyldig gäller även den som endast är
skyldig att betala preliminärbelopp samt den som gör ansökan enligl 8 § andra
stycket. Bestämmelserna om skatt gäller också belopp som skall betalas ut
enligt 4 § och avgift enligt 7 §. Vid tillämpning av reglerna om efterbeskattning
och skattetillägg skall vidare uppgift, som varit ägnad alt leda till för hög
utbetalning, jämställas med uppgift som varit ägnad alt leda till för låg
skall.

Beslut om
fastställande av skall får inle meddelas senare än två år och beslul om efterbeskattning
inte senare än fyra år från utgången av del kalenderår då verksamhetsåret 1983
gått till ända.

Lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskatlning
(förfarandelagen) innehåller formella beslämmelser på punktskatteområdet. Enligl
min mening är del lämpligl att förfarandelagen las till utgångspunkt i fråga om
deklaration, beslut, uppbörd m.m. av vinstskatt. Detta framgår av första
stycket.

Hänvisningen
till förfarandelagen innebär bl.a. alt det allmännas intresse bevakas av elt av
regeringen förordnat allmänt ombud. Det allmänna ombudet kan anföra besvär över
RSV:s beslut. De regler i förfarandelagen som ger beskatlningsmyndigheten rätt
all kontrollera den skallskyldiges uppgifter och begära kompletterande uppgifter
blir tillämpliga också på vinslskalten. Har någon deklaration inte lämnats kan
skatten bestämmas skönsmässigt. Vidare kan nämnas att efterbeskattning och
skattetillägg kan bli aktuellt om oriktiga uppgifter har lämnats.

I andra
stycket undantas vissa bestämmelser i förfarandelagen. För den tillfälliga vinstskatlens
del finns inte något behov av förhandsbesked från beskatlningsmyndigheten. 4
kap. förfarandelagen bör därför inte fillämpas. Likaså kan de särskilda
bestämmelserna i 6 kap. förfarandelagen undvaras. Inle heller reglerna om vite
och anstånd med skattens erläggande bör göras tillämpliga på vinslskalten.

Enligt
besvärsreglerna i 5 kap. förfarandelagen kan inte bara den skattskyldige och
del allmänna ombudet överklaga del beslut varigenom skatten fastställs. Även
annan kan besvära sig om "beslulel länder honom lill väsentlig skada eller
förlust". I fråga om vinslskalten bör besvärsrätlen förbehållas den skatlskyldige
och del allmänna ombudet.

Prop.
1982/83:102 28

Förfarandelagen gäller i princip bara för dem som är
skattskyldiga enligt en viss lag. Lagen om fillfällig vinslskatt innehåller beslämmelser
inle bara för skattskyldiga (utdelande bolag som inte är förvaltningsföretag)
utan också för andra deklarationsskyldiga (börsbolag som skall betala
preliminärbelopp men som har ställt in sin utdelning för verksamhetsåret 1983)
och för bolag som efter ansökan är berättigade att få etl belopp utbetall från
RSV (bolag som skall fiUgodoräknas utdelning och som inte själva lämnar
utdelning). I tredje stycket föreskrivs därför all reglerna för skattskyldiga i
förfarandelagen också skall gälla de båda andra kategorierna av bolag. Vidare
skall bestämmelserna om skatt gälla även belopp som skall betalas ul enligl 4 §
och avgift enligl 7 §.

Tredje stycket innehåller också särskilda regler om efterbeskattning
och skattetillägg. Som redan nämnts skall förfarandelagens regler i delta
hänseende lillämpas på vinslskalten. Della gäller oavsett om den orikfiga
uppgiften har lett till - eller skulle ha kunnat leda lill - för låg skatt
eller för högt utbetalningsbelopp. Efterbeskattning och skattetillägg kan
alltså bli aktuellt också i ansökningsfallen.

I princip bör förfarandelagens regler om fastställande av skalt
tillämpas på vinstskatten. På grund av bestämmelserna i tredje stycket skall
samma beslutsordning gälla i fråga om utbetalningsbelopp enligt 4 § och avgift
enligt 7§.

Eftersom förfarandelagens beslulsregler skall gälla
behöver RSV fatta etl formligt beslul bara i de fall atl någon deklaration inle
har lämnats eller bolagets deklaration eller ansökan innehåller felaktiga
uppgifter. RSV:s beslut kan - beroende på omständigheierna - vara preliminärt
eller slutligt. Är utredningen i något hänseende oklar bör RSV avvakta med att
meddela ett slutligt beslut. Meddelar RSV inle något preliminärt eller slutligt
beslut anses skatten (ulbetalningsbeloppel) slutligt fastställd i enlighet med deklarafionen
(ansökningen) vid utgången av fastställelseperioden.

Beslulsfristerna i fjärde stycket avviker från vad som
gäller enligt förfarandelagen. I denna föreskrivs att beskattningsmyndigheten
skall ha meddelat sitt beslut vid utgången av året efter det år då beskaltningsperioden
gått till ända. Beslutsperioden bör vara något längre för vinslskalten. Jag
anser all RSV:s beslul bör föreligga vid utgången av del andra året efter del
år då verksamhetsåret 1983 gått fill ända. För bolag med kalenderår som
räkenskapsår skall beslul alltså ha meddelats senast vid utgången av år 1985.
Om verksamhetsåret 1983 avslutas under år 1984 förskjuls den sista
beslutstidpunkten fill utgången av år 1986. Reglerna om sista beslulsdag gäller
även beträffande utbetalning enligt 4 §.

Den normala beslutsfrislen har alltså förlängts något i
förhållande lill vad som gäller enligt förfarandelagen. Tiden för efterbeskattning
har å andra sidan förkortals. Efterbeskattning skall således ske senast fjärde
året efter det kalenderår då verksamhetsåret 1983 gått lill ända.

I flertalet fall torde det inte vara några problem atl
bestämma beskatt-

Prop.
1982/83:102 29

ningsunderlaget. Det kommer dock att förekomma mer
komplicerade fall. I samband med att jag diskuterade tidpunkten för
deklarationens avlämnande (8 §) nämnde jag att verksamhetsåret 1983 kan
avslutas senare för det utdelande bolaget än för det bolag som uppbär
utdelningen. Frågan om vilket uldelningsbelopp som skall få tillgodoräknas kan
då stå öppen någon tid. Normalt kan della och liknande fall hanteras genom all
RSV avvaktar med att fatta slutligt beslut om skatten (utbetalningsbeloppet).

RSV kan vid sin prövning behöva la slällning fill frågor
som också prövas vid den ordinarie inkomsttaxeringen. En sådan fråga är att
bolaget gör gällande att en mollagen utdelning är skattefri enligt
bestämmelserna i punkt 1 tredje-femte styckena av anvisningarna till 54 § KL
och all utdelningen därför skall tillgodoräknas bolaget vid bestämmande av
beskattningsunderlaget. Bolaget kan också göra gällande alt en viss utdelning
på nyemitterade aktier berättigar till Annellavdrag. Tvekan kan vidare råda om
en överföring av egendom från bolaget till akfieägarna har gjorts enligt 12
kap. ABL eller inte. Mol denna bakgrund är det angeläget alt RSV får del av de
bedömningar som görs i taxeringsarbelet. Jag förutsätter all länsstyrelserna
och RSV tar de kontakter som behövs och all samarbetet fungerar smidigt.

Jag har tidigare nämnt alt den utdelning som skall
tillgodoräknas skall bestämmas med bortseende från om del utdelande bolaget har
betalat sin skatt eller ej. Detta innebär inle atl RSV skall inrikta sin
granskning på ett bolag i taget. Tvärtom kan det vara lämpligt alt behandla
exempelvis alla bolag i en koncern i ett sammanhang. Därigenom kan undvikas alt
t.ex. elt moderbolag tillgodoräknas utdelning från ell dotterbolag som hävdar
alt det inle är skyldigt atl erlägga vinslskatt.

2.3 Övriga lagförslag

De regler i skaltebrottslagen (1971:69) och lagen
(1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m. som gäller för
inkomstskatten bör också gälla i fråga om vinslskalten. Jag föreslår därför atl
uppräkningarna av skatter och avgifter i dessa lagar kompletteras med en hänvisning
till lagen om tillfällig vinstskatt. Eftersom den i dessa uppräkningar angivna
lagen (1953:397) om avgift för fettvaror som användas för framställning av feltemulsion
m.m. har upphävts den 1 juli 1982 (SFS 1982:558), föreslår jag samtidigl atl denna
lag ulgår ur uppräkningarna. I 1 § lagen om förmånsberättigade skatlefordringar
m.m. hänvisas bl.a. lill lagen (1908:129) med vissa bestämmelser om handel med
fondpapper. I samband med att denna författning fick sin nuvarande rubrik (SFS
1979:1059) slopades dess avgiftsbestämmelser. Jag föreslår därför också atl
denna författning utgår ur 1 § lagen om förmånsberättigade skattefordringar m.m.

Prop. 1982/83:102 30

2.4
Ekonomiska konsekvenser

Utdelningar
som de börsnoterade förelagen lämnar under år 1983 kan beräknas bli omkring 4
300 milj. kr. Det är inle orimligt att anta att utdelningarna under år 1984
(dvs. i stort setl avseende verksamhetsåret 1983) blir av samma
storleksordning. Om utdelningarna från de börsnoterade förvaltningsföretagen
räknas bort återstår omkring 3 700 milj. kr. Beskattningsunderlaget minskar
ytterligare något om man tar hänsyn till att en del rörelsedrivande bolag har
stora aktieposter på vilka utdelningen är skattefri enligl kedjebeskatlningsreglerna.
Å andra sidan skall också utdelningarna från de icke börsnoterade företagen
räknas in. Sammantaget kan beskattningsunderlaget netto (sedan avdrag gjorts
för utdelning som skall fillgodoräknas) uppskattas lill drygt 4 000 milj. kr. Vinslskalten
skulle således inbringa 800-900 milj. kr.

3 Upprättade
lagförslag

I
enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprätlals förslag fill

1.
lag om tillfällig vinslskatt,

2.
lag om ändring i skatlebrollslagen
(1971:69),

3.
lag om ändring i lagen
(1971:1072) om förmånsberättigade skatlefordringar m.m.

Förslagen
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.

4 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över de upprättade lagförslagen.

5 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

•
Av bilagan har här endast medtagits lagförslag 1. Lagförslagen 2 och 3
överensstämmer med propositionens lagförslag.

Prop. 1982/83:102 31

Bilaga Del remitterade förslaget

1 Förslag till

Lag om tillfällig vinstskatt

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Svenska aktiebolag som lämnar utdelning för
verksamhetsåret 1983 är

skattskyldiga lill vinslskatt. Skatten tillfaller staten och förs till allmänna

pensionsfonden.

Ett bolag,
som för verksamhetsåret 1983 omfattas av bestämmelserna i punkt 1 andra stycket
av anvisningarna fill 54 § kommunalskattelagen (1928:370), är inte skattskyldigt.

Riksskatteverket är beskattningsmyndighel.

2
§ Med utdelning
avses vinstutdelning lill aktieägarna enligt 12 kap. akfiebolagslagen
(1975:1385), 52 § lagen (1955:183) om bankrörelse eller 12 kap.
försäkringsrörelselagen (1982:173).

3
§ Med
verksamhetsåret 1983 avses elt räkenskapsår som inleds senast den 1 juli 1983
och som avslutas närmast efter denna dag. Är detta räkenskapsår kortare än åtta
månader skall verksamhetsåret 1983 anses omfatta även det därpå följande
räkenskapsåret.

Omfattar verksamhetsåret 1983 två räkenskapsår skall det
sista räkenskapsåret vara avgörande vid tillämpning av 1 § andra stycket och 5
§.

4 § Vinslskalten är 20 procent av
beskattningsunderlaget. Beskattningsun

derlaget är skillnaden mellan den utdelning som bolaget lämnar för

verksamhetsåret 1983 och lämnad utdelning som enligt 5 § skall tillgodoräk

nas bolaget. Leder beräkningen till elt underskott (negativt beskattningsun

derlag) är bolaget berättigat att från staten erhålla ett belopp motsvarande 20

procent av underskottet.

Är
verksamhetsåret 1983 för ett bolag som lämnar utdelning kortare än tolv månader
skall utdelningen vid beräkning av beskattningsunderlaget räknas upp så atl den
svarar mot ett verksamhetsår som är tolv månader. Är verksamhetsåret 1983
längre än tolv månader skall utdelningen räknas ned på motsvarande sätt.

Utdelning på aktier som är att anse som nyemitterade ingår
inle i beskattningsunderlaget i den mån bolaget är berättigat lill avdrag för utdelningen
enligt lagen (1967:94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning.
Har aktierna utgetts i samband med bolagets bildande anses aktierna som
nyemitterade om beslut om ökningen har anmälts för registrering under
verksamhetsåret 1983. Har aktierna utgetts i samband med ökning av bolagets
aktiekapital anses aktierna som nyemitterade om

Prop. 1982/83:102 32

beslul om ökningen har anmälts för registrering under
verksamhetsåret 1983.

Bestämmelserna om rätt till betalning på grund av negafivt
beskattningsunderlag gäller också bolag som inle lämnar någon utdelning för
verksamhetsåret 1983, dock inte bolag som avses i 1 § andra slyckei.

5 § Utdelning som uppburits av elt bolag skall
tillgodoräknas delta om

1.
bolaget är frikallal
från skallskyldighet för utdelningen enligl punkt 1 tredje-femte styckena av
anvisningarna lill 54 § ■ kommunalskatlelagen (1928:370) och

2.
utdelningen har
lärnnals av etl bolag som är skattskyldigt för utdelningen enligl denna lag.

Etl bolag skall vidare tillgodoräknas utdelning, uppburen
av elt företag som är frikallal från skattskyldighet för utdelningen under de
förutsättningar som anges i punkt 1 andra stycket av anvisningarna lill 54 § kommunalskattelagen
(förvaltningsförelag), om

1.
bolaget vid
utdelningstillfället äger mer än 90 procent av aktierna eller andelarna i
förvaltningsföretaget,

2.
bolaget skulle
ha varit frikallal från skattskyldighet för utdelningen enligl punkt 1
tredje-femte styckena av anvisningarna fill 54 § kommunalskattelagen för del
fall atl utdelningen hade uppburits av bolaget i stället för
förvaltningsföretaget samt

3.
utdelningen har
lämnats av etl bolag som är skattskyldigt för utdelningen enligl denna lag. , .

Vid bedömningen av om bolaget eller förvaltningsföretaget enligl
kommunalskattelagen är - eller skulle ha varit - frikallal från
skattskyldighet för utdelningen skall antas att utdelningen uppburits under
verksamhetsåret 1983.

6 § Etl bolag vars aktier vid ingången av år 1983
var inregislrerade vid

Stockholms fondbörs skall i avräkning på vinslskatt göra en preliminär

inbetalning fill riksskatteverket. Preliminärbeloppet är 10 procent av

utdelning enligl 2 § som har beslutats efter den 15 februari 1983 och som

förfaller till betalning under samma år. Preliminärbeloppet skall betalas

senast den 1 juli 1983 om utdelningen har förfallit lill betalning den 1 juni

1983 eller tidigare och i annat fall inom en månad från utdelningens

förfallodag.

Etl bolag, som för verksamhetsåret 1983 omfattas av
bestämmelserna i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 54 §
kommunalskattelagen (1928:370), är inle skyldigt alt betala preliminärbelopp.

Preliminärbelopp skall inte betalas för utdelning för
verksamhetsåret 1983.

7 § Har preliminärbelopp inle betalats in i rätt
tid skall bolaget erlägga en

avgift. Avgiften är 2 procent av det obetalda beloppet för den kalendermå-

Prop. 1982/83:102 33

nad då beloppet rätteligen skulle ha betalats in och
därefter 2 procent av beloppet för varje påbörjad kalendermånad till och med
den då betalning sker. dock längst till och med deri månad då bolaget enligt 8
§ senast skall lämna deklaration.

8 § Bolag som är skattskyldiga enligt denna lag saml
bolag som endast är

skyldiga atl betala preliminärbelopp skall lämna deklaration. Deklarationen

skall ha kommit in lill riksskatteverket senast åtta månader efter utgången av

verksamhetsåret 1983.

Bolag som inte är skyldiga att lämna deklaration men som
har räll till betalning enligt 4 § skall göra en skriftlig ansökan om
utbetalning hos riksskatteverket.

9 § Vinslskatt och avgift enligl 7 § skall ha kommil
in till riksskatteverket

senast den dag då deklarationen skall ha kommil in lill verket. Vid beräkning

av inbetalningsbeloppet får avdrag göras för erlagt preliminärbelopp.

10
§ Har bolaget i
syfte att reducera beskattningsunderlaget minskat sin utdelning för
verksamhetsåret 1983 och i stället ökat utdelningen för näraliggande år eller
har bolaget annars otillbörligen vidtagit åtgärd som syftar till atl kringgå
denna lag, skall beskattningsunderlaget bestämmas efter vad som får antas ha
gällt om bolaget inte hade vidtagit den otillbörliga åtgärden.

11
§ Regeringen fär,
om det föreligger synnerliga skäl, helt eller delvis befria etl bolag från
skyldigheten att betala preliminärbelopp och avgift enligl 7§.

12
§ Vid
inkomsttaxeringen medges inte avdrag för vinslskatt och avgift enligt 7 §.
Belopp som betalas ut enligt 4 § utgör inte skattepliktig intäkt.

13
§ Lagen
(1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskatlning (förfarandelagen)
gäller i fråga om vinstskatt. Därvid iakttas följande.

Förfarandelagens regler om förhandsbesked i 4 kap. och de
särskilda bestämmelserna i 6 kap. skall inte tillämpas. Detsamma gäller
reglerna om vite, anstånd med skattens erläggande och besvärsrätt för annan än
den skatlskyldige och allmänt ombud.

Vad som i förfarandelagen föreskrivs om en skattskyldig
gäller även den som endast är skyldig atl betala preliminärbelopp samt den som
gör ansökan enligt 8 § andra stycket. Bestämmelserna om skatt gäller också
belopp som skall betalas ut enligt 4 § och avgift enligt 7 §. Vid tillämpning
av reglerna om efterbeskattning och skattetillägg skall vidare uppgift, som
varit ägnad alt leda till för hög utbetalning, jämställas med uppgift som varit
ägnad atl leda till för låg skatt.

Prop.
1982/83:102 34

Beslut
om fastställande av skall får inte meddelas senare än två år och beslul om efterbeskattning
inte senare än fyra år från utgången av det kalenderår då verksamhetsåret 1983
gått till ända.

Denna
lag träder i kraft den 1 maj 1983.

Prop. 1982/83:102 35

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1983-02-04

Närvarande: f.d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet
Delin, justitierådet Bengtsson.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 20 januari
1983 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för
finansdepartementet Feldt beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1.
lag om
tillfällig vinslskatt,

2.
lag om ändring
i skattebrottslagen (1971:69),

3.
lag om ändring
i lagen (1971:1072) om förmånsberältigade skatlefordringar m.m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av
kammarrättsassessorn Gustaf Sandström.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

De
remitterade förslagen har inte varit föremål för sådan remissbehandling som
avses i 7 kap. 2 § regeringsformen. Lagrådet får i anledning härav understryka
att en lagrådsgranskning inte kan ersätta den sedvanliga remissbehandlingen av
myndigheter och sammanslutningar med särskild sakkunskap på området (jfr prop.
1982/83:50, bilaga 2, s. 20). En sådan behandling skulle i della fall ha varit
särskilt värdefull med hänsyn till den delvis komplicerade karaktären av de
frågor som remissen berör. Lagrådet har därför haft begränsade möjligheter atl
med ledning av det föreliggande materialet bedöma sådana frågor om
lagstiftningens praktiska konsekvenser , och tillämpning som avses i 8 kap. 18
§ tredje stycket 4 och 5 regeringsformen.

Föredragningen inför lagrådet har till stor del ägt rum
innan lagförslagen fått sin slutliga utformning. Vid den därvid företagna
granskningen har lagrådet i ett flertal hänseenden framfört erinringar och
ändringsförslag av främst lagteknisk och redaktionell art, vilka i stor
utsträckning beaktats i de genom remissen överlämnade lagförslagen.

Lagen om tillfällig vinstskatt

1§

Enligt första stycket skall vinstskatten föras lill
allmänna pensionsfonden. Bestämmelsen saknar närmare motivering i remissen.
Enligt sin konstruktion innebär den en specialdestinalion av skalt vid sidan
av statsbudgeten. Vinstskatten framstår i realiteten närmast som en speciell
sorts socialförsäkringsavgift.

Prop. 1982/83:102 36

Den allmänna pensionsfonden är avsedd att täcka
kostnaderna för försäkringen för tilläggspension. Eriligt lagen (1962:381) om
allmän försäk-, ring och lagen (1981:691) om socialavgifter skall allmänna
pensionsfonden tillföras medel genom avgifter från arbetsgivare och de
försäkrade. Ingen av lagarna synes förutsätta att tilläggspensioneringen lill
någon del skall finansieras genom skattemedel. Inte heller framgår det av
reglementet för fondens förvaltning (jfr lagen 1981:697 om ändring i
reglementet) att fonden kan tillföras skattemedel. De angivna bestämmelserna
utesluter visserligen inte att skattemedel förs till fonden, men att delta sker
på sätt som här föreslagits-framstår dock som överraskande. En finansiering av
pensionen med medel, som härrör från elt annat kollektiv än de försäkrade eller
deras arbetsgivare, innebär ett väsentligt avsteg från de allmänna grunder, på
vilka försäkringen hittills byggt. Det bör också framhållas atl den nya
principen inle på något sätt markerats i de relevanta
författningsbestämmelserna.

Med hänsyn till atl någon egentlig motivering inte lämnats
till förslagel i nu förevarande del och i avsaknad av synpunkter från remissinslanser
har lagrådet svårt atl bedöma innebörden och konsekvenserna av den föreslagna
ändringen. Lagrådet inskränker sig därför i denna del till att, utöver del
tidigare sagda, betona förslagets principiellt vittgående innebörd.

4§

Enligt andra stycket skall, om verksamhetsåret 1983
omfattar annan tid än tolv månader, den lämnade utdelningen vid bestämmande av
beskattningsunderlaget korrigeras så att beloppet kommer att proportionellt
motsvara en utdelning för sådan tid. Till vad som anförts härom i motiven kan i
tydlighetens intresse läggas att bestämmelsen torde vara tillämplig även när
verksamhetsåret 1983, med hänsyn till bestämmelsen i 3 § första stycket,
omfattar två av bolagets räkenskapsår och bolaget lämnar utdelning för båda
dessa år. I sådant fall torde utdelningsbeloppen för båda räkenskapsåren få
läggas samman och summan därefter korrigeras med hänsyn till den totala längden
av verksamhetsåret 1983.

I paragrafen föreskrivs skyldighet för bolag, vilkas
aktier är inregistrerade vid Stockholms fondbörs, att göra en preliminär
inbetalning i avräkning på kommande vinslskatt. Beloppet utgår enligt förslaget
med 10 procent av den utdelning, som bolaget beslutar efter den 15 februari
innevarande år och som förfaller lill betalning under året. I anslutning
härtill vill lagrådet fästa uppmärksamheten på att bestämmelsen kan komma i
konflikt med förbudet mol relroakliv skattelagstiftning i 2 kap. 10 §
regeringsformen för den händelse förslag i ämnet inte lämnas riksdagen senast
nämnda dag.

I andra stycket undantas från skyldighet att betala
preliminärbelopp sådant bolag som för verksamhetsåret 1983 omfattas av
bestämmelsen i punkt 1 andra, stycket av anvisningarna till 54 §
kommunalskattelagen

Prop.
1982/83:102 37

(förvaltningsföretag). En bedömning av om ett bolag är atl
anse som etl förvaltningsföretag för verksamhetsåret 1983 kan emellertid i
vissa fall vara svår eller rent av omöjlig all göra redan vid
utdelningstillfället eller när preliminärbeloppet förfaller till betalning.
Lagrådet föreslår därför att annan lid får bli avgörande i delta hänseende,
exempelvis utdelningstillfället eller det räkenskapsår, till vilket
utdelningsbeslutet hänför sig.

Andra stycket behandlar ansökan om utbetalning på grund av
tillgodoräknande enligt 4 §. Någon tidsfrist för ansökan har inte
föreskrivits. Här bör emellertid beaktas regeln i 13 § fjärde stycket om
fristen för beslut om fastställande av skatt, vilken enligt tredje stycket
skall lillämpas också i det nu berörda fallet. Bestämmelsen i 8 § synes tillåta
att ansökan ges in även sedan beslutsfristen gått ut. Det är oklart hur ett
sådant fall skall behandlas. Av praktiska skäl bör en tidsfrist gälla också för
ingivandel av ansökan. Några slörre olägenheter torde delta inte medföra för
bolaget; om svårigheter föreligger att komma in med fullständiga uppgifter
under den föreskrivna tiden bör möjlighet finnas att komplettera ansökningen i
efterhand på motsvarande sätt som elt bolag kan komplettera sin deklaration.
Lagrådet förordar att en regel om en sådan tidsfrist tas in i paragrafen. Vid
bestämmande av dess längd torde beaktas atl riksskatteverket bör ha visst
rådrum alt pröva ansökningsärenden av mera komplicerat slag.

10 §

En skatleflyktsbestämmelse
av del slag som här föreslås torde inte kunna undvaras om lagstiftningen skall
få önskad effekt. På grund av sin konstruktion kan bestämmelsen bara tillämpas
i tämligen flagranta kringgå-endefall. I lagtextens huvudexempel fordras dels
att bolaget skall ha minskat utdelningen för verksamhetsåret 1983, dels att
bolaget kompenserat aktieägarna med en höjning näraliggande år. dels att syftet
med åtgärderna är att minska beskattningsunderlaget för vinstskatten. 1
lagtexten anges vidare det fallet alt bolaget annars otillbörligen vidtar
åtgärd för att kringgå lagen. I remissprotokollet nämns som exempel att bolaget
kompenserar aktieägarna för den minskade utdelningen genom att höja räntan på
aktieägarnas fordringar hos bolaget eller överför egendom till dem utanför
reglerna i 12 kap. aktiebolagslagen.

Såsom laglexlen är utformad kan del i och för sig
ifrågasättas om inte paragrafen skulle kunna tillämpas även på en utebliven
höjning av utdelningen. Detta synes dock inte vara meningen. I praktiken torde
en sådan tillämpning inte heller kunna bli aktuell, eftersom det är svårt atl
tänka sig att en utebliven höjning av utdelningen skulle kunna betecknas som en
otillbörlig åtgärd i förevarande sammanhang.

I remissprotokollet har anförts att skatleflyktsklausulen
inte är tillämplig om en utdelningssänkning beror på andra faktorer än
vinstskatten och att en

Prop.
1982/83:102 38

utdelningssvacka för verksamhetsåret 1983 således inte
behöver föranleda någol ingripande om bolaget kan visa att den tillfälliga
minskningen av utdelningen är föranledd av bakomliggande ekonomiska
förhållanden. Till detta vill lagrådet anmärka att enligt paragrafens
utformning bevisbördan för att en utdelningssänkning beror på omständighet som
motiverar utlösning av skatteflyktsklausulen i princip ligger på det allmänna.
Departementschefens uttalande får uppfattas så att det av naturliga skäl får
ankomma på bolaget att motivera en uldelningssänkning. Om de av bolaget lämnade
uppgifterna i delta hänseende är sådana att de inte rimligen kan godtas är beskatlningsmyndigheten
naturligtvis berättigad göra bedömningen att bolaget inte haft annat syfte med
sänkningen än atl kringgå lagen.

Mot bakgrund av vad lagrådet sålunda anfört rörande
tillämpningen av paragrafen synes någon erinran från rättssäkerhetssynpunkt
inte kunna göras mot paragrafens innehåll.

I remissprotokollet berörs frågan hur vinslskalten skall
behandlas vid tillämpning av svenska dubbelbeskattningsavtal med andra stater.
Därvid tar departementschefen till en början upp frågan om avtalen överhuvud
kan väntas bli tillämpade på vinstskatten, vilket förutsätter atl denna kan
anses som en skatt av i huvudsak likartat slag som de i avtalen särskill uppräknade
skatter, vilka avtalen skall gälla. Departementschefen finner för sin del inte
uteslutet att vinslskalten vid tiUämpning av flertalet dubbelbeskattningsavtal
kan komma att anses som en skatt som omfattas av avtalen.

Härtill vill lagrådet lägga följande. Bland de skaller,
som brukar uppräknas i dubbelbeskattningsavtalen såsom omfattade av dessa, hör bl.a.
ersättningsskatt enligt förordningen 1933:395. Skattskyldighet enligt denna
förordning åvilar bolag och ekonomiska föreningar under vissa förhållanden, och
skatten beräknas efter viss procent av den utdelning, som företaget anses skäligen
ha bort utdela utöver den verkliga utdelningen. Med hänsyn till den likhet som
föreligger mellan ersättningsskatten och den nu föreslagna vinstskatten med
avseende på skattens konstruktion kan det enligt lagrådets mening knappast
antas annat än att i vart fall sådana dubbelbeskattningsavtal, som
uttryckligen skall tillämpas på ersättningsskatten, också kommer att anses
tillämpliga på vinslskalten.

Departementschefen uttalar vidare i detta sammanhang att,
eftersom vinstskatten beräknas på ett annat underlag än den vanliga
inkomstskatten för bolag, det är osannolikt att vinstskatt kommer att kunna tas
i anspråk för avräkning av utländsk skatt eller atl, om exempt-metoden
tillämpas, utländsk inkomst undantas vid beräkningen av vinstskatt.

Lagrådet är för sin del inte berett att göra någol
generellt uttalande i frågan hur gällande dubbelbeskattningsavtal skall
tillämpas i nu berörda avseende. Det torde dock inte kunna bortses från att
vinstskatten i normalfallet tas från verksamhetsårets vinst och att
anknytningen till utdelningen snarast framstår som en metod att bestämma
skattens storlek. I princip måste emeUertid varje

Prop.
1982/83:102 39

dubbelbeskattningsavtal tolkas för sig efter avtalets
syfte och ordalydelse. Tillämpningen av avtalen ankommer i första hand på
skattemyndigheter och skaltedomstolar.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

FINANSDEPARTEMENTET

Utdrag PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-02-10

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden 1. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Peterson, Andersson, Rainer, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, Holmberg,
Hellström, Thunborg

Föredragande: statsrådet Feldt Proposition om tillfällig
vinstskatt

Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag
till

1.
lag om
tillfällig vinslskatt,

2.
lag om ändring
i skattebrottslagen (1971:69),

3.
lag om ändring
i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Enligt 1 § första stycket lagen om tittfättig vinsiskall
tillfaller vinstskatten staten och förs till den allmänna pensionsfonden.
Lagrådet har mot bakgrund av delta anfört bl.a. att en finansiering av den
allmänna försäkringen med skattemedel innebär elt väsentligt avsteg från de
allmänna grunder på vilka försäkringen hittills byggt. Lagrådet framhåller
också att den nya principen inte på något sätt markerats i de relevanta
författningsbestämmelserna.

Jag vill med anledning av lagrådets påpekande endast
erinra om mitt i remissen gjorda uttalande att frågan om hur vinstskattemedlen
skall förvalfas och användas kommer att tas upp i annat sammanhang. Jag räknar
med att riksdagen skall kunna föreläggas ett förslag i saken senare i år.

I lagrådsremissen har föreslagits att börsnoterade förelag
skall göra en preliminär inbetalning i avräkning på vinstskatten. Preliminärbeloppet
är enligt 6 § förstastycket 10 procent av utdelning som har beslutats efter den
15 februari innevarande år och som förfaller till betalning under året.
Preliminärbeloppet skall betalas senast en månad efter utdelningsbeslutet

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde
den 20 januari 1983.

Prop. 1982/83:102 41

eller - om beslutet fattas före den 1 juni 1983 - senast
den 1 juli 1983. Enligl 6 § andra stycket skall bolag som för verksamhetsåret
1983 räknas som förvaltningsföretag vid tillämpning av punkt 1 av anvisningarna
till 54 § KL inte erlägga preliminärbelopp. Verksamhetsåret 1983 kan enligt 3 §
inledas så sent som den 1 juli 1983.

Lagrådet
har påpekat att det vid utdelningstillfället eller när preliminär-belopel
förfaller till betalning kan vara svårt eller rent av omöjligt att vela om
bolaget för verksamhetsåret 1983 kommer atl hänföras till kategorin
förvaltningsförelag. Lagrådet föreslår därför att annan tid får bli avgörande i
del ifrågavarande hänseendet, exempelvis utdelningstillfället eller det
räkenskapsår till vilket utdelningen hänför, sig..

För egen
del vill jag, först understryka att skyldigheten att betala preliminärbelopp
knyter an till bestämmelsen i 1 § andra stycket. Bestämmelsen innebär att
bolag som för verksamhetsåret 1983 räknas som förvaltningsföretag inte behöver
betala vinstskatt. Systematiskt framstår del som riktigt atl bedömningen i
fråga om.preliminärbeloppet och vinslskalten avser samma tid. I annat fall
skulle ett bolag kunna bli tvunget att erlägga preliminärbelopp trots all det
står helt klart att bolaget inte omfattas av vinstskaltesystemel. Jag anser
därför att den i lagrådsremissen valda lösningen bör behållas.

Vad jag nu har anfört innebär inte att det är uteslutet
att fall av de slag som lagrådet nämnt kan uppkomma. Elt börsnoterat bolag som
övergår från förvaltningsverksamhet till rörelse kan exempelvis i god tro
underlåta att erlägga preliminärbelopp men ändå sedermera ■ bli tvunget
att betala vinstskatt. I situationer av delta slag bör dock befrielsereglerna i
11 § kunna användas. Med stöd av 11 § kan nämligen regeringen helt eller delvis
befria elt bolag från skyldigheten att betala preliminärbelopp och avgift
enligt 7 §. Dispensrätten kan utnyttjas bl.a. dä det varit svårt för ett bolag
att inom föreskriven tid avgöra om det för verksamhetsåret 1983 skall räknas
till kategorin förvaltningsföretag eller inte.

Reglerna!
11 § tar sikte bara på preliminärbelopp och avgift enligt 7 §. Det finns
således inget utrymme för regeringen atl befria från vinstskatt med stöd av 11 §.
Enligt del remitterade förslaget skall vidare bestämmelserna i 6 kap. lagen
(1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning (förfarandelagen)
inte tillämpas för vinstskattens del. Detta innebär att den möjlighet all
"av nåd" medge skattebefrielse som finns enligt 46 § förfarandelagen
inte kommer alt gälla vinstskatten.

Från principiell synpunkt föreligger utan tvivel en klar
skillnad mellan å ena sidan preliminärbelopp och avgift enligt 7 § och å andra
sidan själva vinstskatten. Jag anser därför alltjämt att befrielsereglerna i 11
§ bör begränsas till preliminärbelopp och avgifter. Det bör emellertid finnas
en möjlighet att medge befrielse även från vinslskalten om en sådan situation
skulle uppkomma atl ett uttag av skatt framstår som uppenbart obilligt. Elt
sådant fall kan vara att utdelning av engångskaraktär sker inom en koncern

Prop. 1982/83:102 42

samtidigt som koncernens struktur förändras. Det är då -
beroende på atl 1 och 5 §§ fått en i vissa hänseenden schablonmässig utformning
- inle säkert alt reglerna om skattskyldighet och tillgodoräknande av skatlebelastad
utdelning leder till ett materiellt godtagbart resultat. För alt undvika
kedjebeskattning e.d. i undantagsfall av detta slag bör enligl min uppfattning befiielsemöjligheten
enligt 46 § förfarandelagen omfatta även vinstskatten. Föreskriften i det
remitterade förslaget om alt 6 kap. förfarandelagen inte skall tillämpas i
fråga om vinstskatt bör därför slopas.

Enligt 8 § andra stycket i det remitterade förslaget skall
etl bolag som -ulan alt vara deklarationsskyldigt - skall tillgodoräknas
utdelning ansöka om utbetalning hos RSV. Någon särskild frist för ingivande av
ansökan har inte angetts. Av 13 S framgår emellertid att RSV:s beslut i
ansökningsfallen skall meddelas inom samma tid som gäller för besluten om
fastställande av vinstskatt, dvs. senast två år från utgången av det kalenderår
då verksamhetsåret 1983 gått till ända. Lagrådet anser att en tidsfrist bör
gälla också för ingivandet av ansökningen. Lagrådet tillägger att RSV bör ges
visst rådrum atl pröva ansökningsärenden av mef komplicerat slag.

Jag delar lagrådets uppfattning att en fidsfrist bör
bestämmas för ingivan'det av en ansökan om utbetalning enligt 8 § andra
stycket. Sista tidpunkt för ingivande av ansökningen kan lämpligen bestämmas
till tjugo månader efter utgången av verksamhetsåret 1983. dvs. ett år senare
än vad som gäller för deklaration. RSV får därmed minst fyra månader på sig att
pröva en ansökan.

Vad jag nu sagt om befrielse från vinstskatt och ingivande
av ansökan föranleder ändringar i 13 § andra stycket resp. 8 § andra stycket.
Jag föreslår också en rent språklig ändring av 9 §.

I övrigt föranleder lagrådets yttrande inget uttalande
från min sida.

HemstäUan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anla
de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposilion föreslå riksdagen att anta de förslag som
föredraganden lagt fram.

Innehåll

Propositionen..................................................................

Propositionens
huvudsakliga innehåll ... ,.......................

9

Lågförslag.......................................................................

1
Lag oni tillfällig
vinstskatt......................................... 2

2
Lag om ändring
i skattebrottslagen (1971:69)......... 6

3
Lag om ändring
i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m 8

Utdrag av
protokoll vid regeringssammanträde den 20 januari 1983 10

1
Inledning.................................................................. 10

2
Föredragandens
överväganden............................... 10

2.1
Allmänna
utgångspunkter................................ 10

2.2
Den närmare
utformningen av vinstskatten..... 12

2.3
Övriga
lagförslag.............................................. 29

2.4
Ekonomiska
konsekvenser............................... 30

3
Upprättade
lagförslag.............................................. 30

4
Hemställan............................................................... 30

5
Beslul ....................................................................... 30

Bilaga Det
remitterade förslaget..................................... 31

Utdrag av lagrådets protokoll den 4 februari 1983......... 35

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 10
februari

1983....................... ■..................................................... 40

minab/gotab
Stockholm 1983 74346