med överlämnande av 1983 års kommittéberittelse

1982-12-22 · 1 118 sidor, varav 1 001 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 5,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 1 001 av 1 118 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk «Kontrollera mot PDF» till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1982/83:103, med överlämnande av 1983 års kommittéberittelse

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringens skrivelse Skr 1982/83:103

1982/83:103

med
överlämnande av 1983 års kommittéberättelse;

beslutad
den 22 december 1982.

Regeringen
överlämnar till riksdagen enligt bifogade utdrag av regeringsprotokoll, 1983
års kommittéberättelse.

OLOF
PALME

OVE
RAINER

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skr
1982/83:103

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-12-22

Närvarande:
statsministern Palme, statsråden 1. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Rainer, Boström,
Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg

Föredragande:
statsrådet Rainer

Skrivelse
med överlämnande av 1983 års kommittéberättelse

1 1983 års kommittéberättelse

Enligt
tilläggsbestämmelsen 3.6.2 till riksdagsordningen skall regeringen årligen,
samtidigt med budgetpropositionen, lämna riksdagen en redogörelse för
verksamheten inom de kommittéer som har tillsatts efter beslut av regeringen.
En sådan redogörelse har utarbetats inom justitiedepartementet. Berättelsen är
uppdelad i två volymer, en huvuddel som innehåller personredovisning m.m. (del
I) och en del som innehåller de kommittédirektiv som har meddelats efter det
redovisningen i 1982 års kommittéberättelse färdigställdes (del II).

Del
I bör fogas till protokollet i detta ärende som bUaga I, och del ll som bilaga
2.

2
Ändringar i kommittéberättelsen m,m.

Formerna
för kommittéverksamheten har setts över i olika sammanhang under senare år.
Vissa ändringar har därvid gjorts i fråga om uppläggningen av
kommiUéberättelsen.

1
del I av 1981 års kommittéberättelse genomfördes den ändringen att uppgifter
lämnades om när kommittéerna beräknades kunna avsluta sitt arbete. Diuills hade
kommittéerna uppgeU endast om de beräknade aft avsluta arbetet under det
följande året eller om arbetet beräknades pågå även under hela det året.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3 Skr 1982/83:103

I
del I av 1982 års berättelse ändrades redovisningen av arbetet i kommittéerna.
Den begränsades i princip lill förslag som kommittéerna avlämnat under
redovisningsperioden. Uppgift om partitillhörighet för ledamöter av riksdagen
fördes in i berättelsen. I berättelsen togs också in uppgifter om fördelningen
mellan kvinnor och män i kommittéerna. Uppgifter lämnades för varje
departements område och totalt för kommittéväsendet. Uppgifterna delades in i
fyra grupper, nämligen ordförande, ledamöter, experter och sekreterare.

I
underbilaga 2 till 1983 års berättelse lämnas motsvarande redovisning. Som
framgår av underbilagan utgjorde kvinnorna omkring 11,5 procent av gruppen
ordförande m.m. (-1-2,0 procent jämfört med föregående års redovisning),
omkring 21,4 procent av gruppen ledamöter m.m. (-t-0,5 procent), omkring 13,7
procent av gruppen sakkunniga m.m. (-1-0,9 procent) och omkring 18,4 procent av
gruppen sekreterare och övriga (-3,3 procent).

I
1983 års berättelse görs den ändringen i del I av berättelsen att uppgifter
lämnas om kommittéernas betänkanden och förslag sedan kommittéernas tillkomst
och inle bära om de förslag som har avgelts under redovisningsåret.

1
detta sammanhang vill jag erinra om alt ekonomi- och budgetministern har berört
en pågående översyn av utredningarna vid sin anmälan av finansplanen. De
ändringar som översynen leder till har inte beaktats i 1983 års beräUelse.

Enligt
förordningen (1980:628) om rättsdatasystemet ingår även de dataregister som
används för att framställa del I och del 11 av kommittéberättelsen i
RÄTTSDAT.. Genom tillkomsten av förordningen ges nu många andra än
justitiedepartementet tillfälle att via terminal söka i dessa dataregister.
Anslutningen till RÄTTSDATA ökar successivt. F.n. är omkring 180 terminaler
anslutna till dataregistren. Bland dem som har terminalanslutning finns,
förutom myndigheter, advokater, företag och organisationer av skilda slag.

3
Planerade ändringar i kommittéberättelsen

Finansutskottet
har i sitt betänkande (FiU 1981/82:41) om vissa kommittéfrågor understrukit
värdet av att vi har ett effektivt arbetande offentligt utredningsväsende. I
det sammanhanget har utskottet anfört bl.a. att kostnaderna för
kommittéväsendet måste hållas under kontroll. Enligt utskottet bör regeringen
överväga lämpligheten av att i samband

s. 4 Kontrollera mot PDF

Skr 1982/83:103 4

med
den årliga kommittéberättelsen, vid sidan av de översikter som nu lämnas,
analysera utvecklingen av kostnaderna.för kommittéväsendet. Utskottet
hemställde att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört. Riksdagen biföll utskoUets hemställan (rskr 1981/82:444).

Chefen
för budgetdepartementet har överlämnat riksdagsskrivelsen i angiven del till
mig för beaktande vid planeringen av kommittéberättelsen. Preliminära
undersökningar visar att det är möjligt att redovisa utvecklingen av
kostnaderna för kommittéväsendet på ett förhållandevis enkelt sätt i en
särskild bilaga till del I av berättelsen. Jag avser aft, efter viss
ytteriigare utredning, föreslå regeringen au ta in en sådan bilaga i 1984 års
beräuelse.

Den
särskilda direktivserien vari tryckta direktiv ges ut löpande omfattar omkring
100 direktiv per år De trycks på nyft i del 11 av kommiUéberättelsen. Utöver
omkring 600 friexemplar av serien säljs i genomsnitt 250 exemplar av
LiberFöriag/Allmänna förlaget.

Vid
anmälan av 1982 års kommittéberättelse togs frågan upp om ändringar i del II av
kommittéberättelsen. Frågan har nu övervägts ytterligare i departementet. Jag
har för egen del stannat för en lösning där direktiven för ett helt kalenderår
förs samman i en särskild, från riksdagstrycket skild årlig publikation med
Svensk författningsssamling (SFS) som mönster. En sådan publikation, som också
bör ges ut i en mindre upplaga än del I av kommittéberättelsen, kan lämpligen
avgifts-finansieras. Den nya publikationen kan komma ut första gången år 1984.
I samband därmed slopas del 11 till berättelsen.

4
Hemställan

Med
hänvisning fill vad jag nu har anfört hemställer jag aU regeringen överiämnar
1983 års kommittéberättelse till riksdagen.

5
Regeringens beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skr
1982/83:103

Bilaga 1

Kommittéberättelse 1983

Del I

Kommittéernas sammansättning

s. 1976 Kontrollera mot PDF

Skr 1982/83:103 6

Redaktionell
anm,

1, Två
delar

Kommitléberättelsen
är uppdelad i två delar.

Del
1 innehåller uppgifter om kommittéernas sammansättning, adress och
telefonnummer, redogörelse för arbetet under den tid berättelsen avser saml
kommittéernas uppgifter om planering, kostnader samt fördelningen mellan män
och kvinnor i kommittéarbete och register.

Direktiv
och tilläggsdirektiv utges löpande i en för hela regeringskansliet gemensam
serie. Liksom departementspromemorior och betänkanden i SOU-serien sprids de
genom LiberFörlag.

Direktiv
som getts ut i denna serie trycks på nytt en gång om året i del 11. Där anges
för varje direktiv omedelbart under rubriken numret i direktivserien.

Del
II innehåller direktiv och tilläggsdirektiv som meddelats sedan redovisningen i
1982 års berättelse färdigställdes samt register.

2. Kommittébeteckning

För
varje departement används fr.o.m. år 1971 en löpande nummerserie

för år. Nummerbeteckningen anges med förkortning för departement

samt årtal, kolon och löpnummer och anges inom parantes omedelbart

efter ordet kommitté (motsvarande). Exempel: x-kommittén (Ju

1982:00) och kommittén (Ju 1982:00) om . Beteckningen är av

sedd att användas vid såväl hänvisningar i löpande text som i kamerala

sammanhang.

För
kommitté (motsvarande) som tillkommit före år 1971 används som löpnummer det
nummer i riksdagsberättelsen under vilket kommittén första gången redovisats.

3,
Rollfördelning inom kommitté

Enligt
2 § kommittéförordningen (1976:119) består en kommitté av ordförande och en
eller flera andra ledamöter. Kommitté kan biträdas av

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 Skr 1982/83:103

bl.a.
sakkunniga, experter och sekreterare. Kommittéförordningen innehåller
föreskrifter om nämnda medverkandes befogenheter.

Denna
uppdelning av de medverkande avser kommittéer som har tillkallats efter den 30
april 1976. Beträffandebefogenheter för medverkande i äldre kommittéer
hänvisas till övergångsbestämmelserna till kommittéförordningen.

4.
Uppgifter om kommittéer i berättelsen

1983
års berättelse redovisar uppgifter inkomna till justiliedepartementet före den
25 november 1982 utom vad avser kommittékostnaderna i underbilaga 1.

5,
Uppgifter om kommittéer under löpande år

De
uppgifter som ingår i berättelsen registreras fortlöpande i RÄTTSDATA, ett
datorstött informationssystem. Bestämmelser som RÄTTSDATA finns i förordningen
(1980:628). Kommittéberättelsen framställs med hjälp av systemet. Under löpande
år kan uppgifter om kommittéernas verksamhet erhållas ur detta system efter
hänvändelse till justitiedepartementet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommittéer:
Justitiedepartementet Ju:l

Justitiedepartementet

Inom
detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet sedan
redovisningen i 1982 års kommittéberättelse: 7, 21, 27,.28, 38, 39 och 42

Följande kommittéer
inom avsnittet har inte fullgjort egentliga utredningsuppdrag: 1 och 4

1,
Samarbetsorganet (Ju 1968:59) för rättsväsendets informationssystem (SARI)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 december 1966 för att bereda frågan
om omläggning av rutiner inom rättsväsendet för automatisk databehandling och
därmed sammanhängande frågor:

Ordförande:
Broomé, Bo, rättschef, f.d. statssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1981
t.o.m. den 17 oktober 1982) Fälth, Harald, statssekreterare (fr.o.m. den 18
oktober 1982)

Ersättare
för ordföranden: Ärrfelt, Ulf, expeditionschef

Ledamöter:
Ahlenius, Inga-Britt, departementsråd Börjesson, Mats, generaldirektör
Eriksson, Lennart, generaltulldirektör Fischier, Sven, tjf. överdirektör

Grenfors,
Gunnar, förvaltningsdirektör (fro.m. den I januari 1982) Hallman, Eric,
överdirektör

Lindh,
Ove, hovrättspresident (fr.o.m. den I januari 1982) Lindström, Eric,
förvaltningsdirektör (t.o.m. den 31 december 1981) Nilsson, Lennart,
generaldirektör

Nilsson,
Torbjörn, rationaliseringschef (fr.o.m. den 1 november 1981); Romander, Holger,
rikspolischef Sjöberg, Magnus, riksåklagare

Skarvall,
Karl-Erik, f.d. hovrättspresident (t.o.m. den 31 december 1981)

Ersättare
för ledamot: Berg von Linde, Sonja, byråchef (för Grenfors) (fr.o.m. den 5
mars . 1982)

s. 10 Kontrollera mot PDF

Ju:l Skr 1982/83:103 10

Bergenstrand,
Klas, byråchef (för Romander) (fr.o.m. den 1 oktober

1982)

Eklöf,
Jan, statistikchef (för Nilsson, Lennart)

Gardmo,
Irma, datachef (för Fischier)

Hedén,
Kerstin, kanslisekreterare (för Ahlenius)

Hillerudh,
Lars-Olov, lagman (för Lindh) (fro.m. den I Januari 1982)

Lindberg,
Bert, skattedirektör (för Hallman)

Nilsson,
Tommy, avdelningsdirektör (för Nilsson, Torbjörn) (fr.o.m.

den
1 november 1982)

Österman,
Dag, avdelningsdirektör (för Nilsson, Torbjörn) (t.o.m.

den
31 oktober 1982)

Renmyr,
Lars, avdelningsdirektör (för Börjesson) (fr.o.m. den 1

november
1981)

Rundlöf,
Arne, byråchef (för Eriksson)

Wikström,
Arne, byråchef (för Sjöberg)

Wranghult,
Hans, byråchef (för Romander) (t.o.m. den 30 september

1982)

Sekreterare:
Alpsten, Börje, departementsråd

Kontaktmän:

DAFA

Carisson,
Ulf, överdirektör

Domstolsverket

Renmyr,
Lars, avdelningsdirektör

Generaltullstyrelsen
Erixon, Ragnar, byrådirektör

Kriminalvårdsstyrelsen
Gardmo, Irma, datachef

Riksarkivet

Lundquist,
Lennart, förste arkivarie

Rikspolisstyrelsen
Kullberg, Harry, datachef

Riksrevisionsverkel

Ringström,
Björn, revisionsdirektör

Riksskatteverket

Lindberg,
Bert, skattedirektör

Österiund,
Tord H:son, bitr. skattedirektör

s. 11 Kontrollera mot PDF

11 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:I

Riksåklagaren

Carlson,
Gunnar, avdelningsdirektör

Weibo,
Björn, avdelningschef

Statens
naturvårdsverk

Muntzing,
Lars, avdelningsdirektör

Statistiska
centralbyrån Eklöf, Jan, statistikchef

Statskontoret

Nilsson,
Tommy, avdelningsdirektör

Stockholms
universitet Seipel, Peter, professor

Sveriges
advokatsamfund Wahlin, Tryggve, advokat

Lokal:
Rosenbad 4. Postadress: Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763
10 00, direktval 763 48 00 (sekreteraren)

Samarbetsorganets
verksamhet är reglerad genom kungörelsen (1970:517) om rättsväsendets
informationssystem och förordningen (1980:628) om rättsdatasystemet. Särskilda
direktiv har därutöver ej meddelats.

Samarbetsorganet
har avgett betänkandet

(Ds
Ju 1973:8) Straffmätning. Rapport om en expertundersökning av straffmälningspraxis
- Mened, stöld och grov stöld

(SARI
RAPPORT 1978:1) Regler för inskrivning av text som skall fotosättas

(SARI
RAPPORT 1978:3) Diarieföring och beslutsregistrering med ADB. En uppföljning

(SARI
RAPPORT 1978:4) Textbehandlingsmetoder. En uppföljning

(SARI
RAPPORT 1978:5) Projekt INDEX. En första rapport

(SARI
RAPPORT 1978:6) LAGRl. En allmän beskrivning i anledning av en enkät

(Ds
Ju 1980:9) Straffmätning. Slutrapport

(Ds
Ju 1980:10) Rättsdatasystemet. En orientering

(SARI
RAPPORT 1982:1) Användning av LAGRI/RÄTTSDATA för informationssökning. En
fältundersökning i intervjuform

(SARI
RAPPORT 1982:2) Rapport frän den nordiska konferensen om rättsliga
informationssystem den 11-12 mars 1982

(SARI
RAPPORT 1982:3) Uppföljningen under 1980/81 av testet med en större
skrivautomat i justitiedepartementet.

Arbetet
har liksom tidigare varit inriktat pä ADB-system för brottmålsförfarandet hos
polis, åklagare och domstolar samt rutiner för

s. 12 Kontrollera mot PDF

Ju:l Skr 1982/83:103

kriminalvårdens
myndigheter (BROTTSRl), system för lagstiftningsförfarandet samt rättspraxis,
m.m. (LAGRI/RÄTTSDATA) och planeringsrutiner (PLANRl).

2.
Familjelagssakkunniga (Ju 1970:52)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 augusti 1969 med uppdrag alt
verkställa utredning angående den familjerätlsliga lagstiftningen (se Post- och
Inrikes tidn. den 27 augusfi 1969);

Ordförande:
Kjellin, Björn, f.d. hovrättspresident

Ledamöter:
Bjelle, Britta, distriktsåklagare (t.o.m. den 9 december 1981) Hansson, Lilly,
mentalskötare, led. av riksdagen /s (t.o.m. den 9 december 1981)

Mattson,
Lisa, redaktör, led. av riksdagen /s (t.o.m. den 9 december 1981)

Olsson,
Martin, bankkamrer, led. av riksdagen /c (t.o.m. den 9 december 1981)

Pålsson,
Lennart, professor (fr.o.m. den 10 december 1981) Sundberg, Ingrid, fil. kand.,
led. av riksdagen /m (t.o.m. den 9 december 1981)

Svensson,
Evert, förbundsordförande, led. av riksdagen /s (t.o.m. den 9 december 1981)

Experter:
Anclow, Per, departementsråd (t.o.m. den 9 december 1981) Grabe, Gerhard,
försäkringsdirektör (tio.m. den 9 december 1981) Magnusson, Staffan, rättschef
(t.o.m. den 9 december 1981) Tröst, Jan, docent (t.o.m. den 9 december 1981)
Wahlström, Bror, advokat (t.o.m. den 9 december 1981) Wittorp, Birgitta,
departementssekreterare (t.o.m. den 9 december 1981) Åkesson, Hans, professor
(t.o.m. den 9 december 1981)

Sakkunnig:
Tottie, Lars, regeringsråd (fr.o.m. den 10 december 1981)

Sekreterare:
Engström, Lars-Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 februari 1982) Tottie,
Lars, regeringsråd (t.o.m. den 9 december 1981)

s. 13 Kontrollera mot PDF

13 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:3

Bitr.
sekreterare: Ekman, Lena, rådman (t.o.m. den 31 januari 1982) Engström,
Lars-Göran, hovrättsassessor (t.o.m. den 31 januari 1982)

Lokal:
Departementens utredningsavdelning. Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel.
växel 040/749 50 (sekreteraren)

Direktiven
för de sakkunniga, se 1970 års riksdagsberättelse Ju 52. Tilläggsdirektiv, se
1974 års riksdagsberättelse Ju 21.

Kommittén
har avgett betänkandet

(SOU
1972:41) Familj och äktenskap I

(SOU
1975:24) Tre sociologiska rapporter

(Ds
Ju 1976:4) Preskription av rätt till arv efter utomäktenskapligt barn

(SOU
1977:37) UnderhåM till barn och frånskilda

(SOU
1978:55. Au sambo och gifta sig

(SOU
1981:85) Äktenskapsbalk.

Kommittén
beräknas avge sitt slutbetänkande under år 1984.

3. Konkurslagskommittén (Ju 1971:06)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 juni 1971 för översyn av
konkurslagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 4 september 1971):

Ordförande:
Hellners, Trygve, hovrättslagman

Ledamöter:
. Edgren, Björn, advokat Lundberg, Per-Ivan, verkst. direktör Wilhelmsson,
Arne, rådman

Experter:
Nilsson, Lars, kronofogde Tjernberg, Harry, lagman Åkerdahl, Magnus,
hovrättsassessor

Sekreterare:
Jerrstedt, Lars-Göran, hovrättsassessor.

Bitr.
sekreterare: Wiking-Johnsson, Peter, hovrättsassessor

Lokal:
Birger Jarls Torg 7. Postadress: Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm, tel.
20 90 17 (Jerrstedt), 20 90 38 (Wiking-Johnsson)

s. 14 Kontrollera mot PDF

Ju:3 Skr 1982/83:103

Direktiven
för kommittén, se 1972 års riksdagsberältelse Ju 54 och- dir 1977:09.

Kommittén
har avgett betänkandet (SOU 1974:6) Förenklad konkurs (SOU 1977:29)
Konkursförvaltning (SOU 1979:13) Konkurs och rätten aU idka näring.

Kommittén
beräknas avge sitt slutbetänkande under våren 1983.

4.
Energirådet (Ju 1974:03)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 december 1973:

Ordförande:

Fälldin,
Thorbjörn, förutv. statsminister, led. av riksdagen /c (t.o.m.

den
7 november 1982)

Palme,
Olof, statsminister (fr.o.m. den 8 november 1982)

Ledamöter:
Andersson, Torsten, direktör Anér, Kerstin, fil. dr, led. av riksdagen /fp
Bengtsson, Folke, direktör Björnström, Björn, direktör Boalt, Carin, professor

Bodström,
Lennart, utrikesminister (t.o.m. den 7 november 1982) Claeson, Tore, hyresgästombudsman,
led. av riksdagen /vpk Dahl, Birgitta, statsråd (fr.o.m. den 8 november 1982)
Edberg, Rolf, f.d. landshövding Ekberg, Göran, direktör

Eliasson,
Ingemar, led. av riksdagen /fp (t.o.m. den 7 november 1982) Engqvist, Lars,
chefredaktör Essen, Ingemar, direktör Falk, Hans, direktör Gerholm, Tor,
professor Grafström, Erik, f.d. generaldirektör Hagson, Carl, direktör

Hambraeus,
Birgitta, fil. kand., led. av riksdagen /c Hambraeus, Gunnar, professor

Holmberg,
Bo, landstingsråd (t.o.m. den 7 november 1982) Holmqvist, Sture, fastighetschef
Högberg, Gunnar, direktör Kruse, Birgitta, socionom Kypengren, Sven, direktör

s. 15 Kontrollera mot PDF

15 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:5

Lantz,
Benne, direktör Lindahl, Lars, direktör Lindell, Bo, generaldirektör Molin, Rune,
sekreterare Nilsson, Alde, direktör Noriand, Sven-Anders, överingenjör Norrby,
Jonas, generaldirektör Olsson, Billy, tf. överdirektör Paulsson, Kurt-Inge,
pol. mag. Rylander, Nils, direktör Schierbeck, Per, direktör Sjunnebo, Ivan,
direktör Sundblad, Erik, disponent Waldenby, Torbjörn, verkst. direktör Walin,
Gösta, f.d. jusfitieråd Weinehall, Lars, leg. läk. Wiberg, Ragne, kanslichef

Sekreterare:
Dahlsten, Ulf, statssekreterare (fr.o.m. den 8 november 1982) Nilsson,
Christer, f.d. sakkunnig i arbetsmarknadsdepartementet (t.o.m. den 7 november
1982)

Energirådet
skall inte agera annat än i krissituationer.

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

5,
Försäkringsrättskommittén (Ju 1974:09)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 april 1974 (se Post- och Inrikes tidn.
den 24 maj 1974) och regeringens bemyndigande den 8 maj 1980 med uppdrag att
göra en översyn av försäkringsavtalslagen m. m!:

Ordförande;
Bengtsson, Bertil, justitieräd

Ledamöter:
Ernulf, Gudmund, f.d. borgmästare, f.d. led. av riksdagen /fp (t.o.m. den 20
september 1982)

Johansson,
Sven, pastor, f.d. led. av riksdagen /c Palm, Anders, lagman Schönmeyr,
Richard, verkst. direktör

s. 16 Kontrollera mot PDF

Ju:5 Skr 1982/83:103

Experter:
Anclow, Per, departementsråd Grabe, Gerhard, försäkringsdirektör Hägglund,
Sven-Olof, förhandlingsombudsman Persson, Kjell-Åke, utredningschef Pettersson,
Yngve, överinspektör Roos, Carl Martin, professor Rosencrantz, Gunde,
försäkringschef Sandell, Arne, bitr. direktör

Unneryd,
Åke, chefaktuarie (fr.o.m. den 4 november 1981) Ulterström, Thomas,
avdelningschef Wallerberg, Björn, försäkringsdirektör Åberg, Hilding, direktör

Sekreterare:
Jacobson, Hans, hovrättsassessor

Lokal:
Rosenbad 4. Postadress: Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763
10 00, direktval 763 48 82

Direktiven
för kommittén, se 1975 års kommitteberättelsé Ju 62.

Kommittén
har avgett betänkandet (SOU 1977:84) Konsumentförsäkringslag.

Kommittén
planerar att avge nästa delbetänkande under år 1983.

Kommittén
beräknas avsluta sitt arbete före utgången av år 1985.

6,
Varumärkesutredningen (Ju 1974:10)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 19 april 1974 för att verkställa översyn
av varumärkeslagstiftningen m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 24 maj 1974);

Ordförande:

Knutsson,
Anders, justitieräd

Ledamöter:
Göransson, Lars, direktör Nittzell, Gunnar, direktör

Ström,
Turid, avdelningschef, f.d. ers. för led. av riksdagen /s Uggla, Claes,
patenträttsråd

Experter;
Carlman, Holger, f.d. patenträttsråd Hoff, Inga, byråchef

s. 17 Kontrollera mot PDF

17 Kommittéer: Justitiedepartementet
Ju:7

Holmqvist,
Lars, docent

Lindh,
Pernilla, hovrättsasessor (fr.o.m. den 1 januari 1982)

Norberg,
Sven, expeditionschef/rättschef (t.o.m. den 31 december

1981)

Sekreterare;
Olsson, Agne Henry, hovrättsråd

Lokal:
Rosenbad 4. Postadress: Justitiedepartemenlet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763
10 00, direktval 763 46 74 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1975 ärs kommittéberättelse Ju 63.

Utredningen
skall enligt sina direktiv bl.a. följa utvecklingen på varumärkesområdet inom
EG där man f.n. söker att skapa ett gemensamt varumärkessystem. Detta arbete
har tagit längre tid än beräknat. Utredningen överväger därför om och i vilka
former ett fortsatt utredningsarbete skall bedrivas.

7.
Utredningen (Ju 1974:14) om reklam i videogram (RIV)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 7 juni 1974 för att utreda användningen
av reklam i videogram (se Post- och Inrikes tidn. den 12 juli 1974);

Ordförande;
Hörjel, Nils, landshövding (t.o.m. den 2 mars 1982)

Ledamöter;
Andersson, Gösta, led. av riksdagen /c (t.o.m. den 2 mars 1982) Ström, Turid,
avdelningschef, f.d. ers. för led. av riksdagen /s (t.o.m. den 2 mars 1982)

Experter:
Fagerlind, Östen, direktör (t.o.m. den 2 mars 1982) Knutsson, Anders,
justitieräd (t.o.m. den 2 mars 1982)

Sekreterare:
Stenefeldt, Ulf, rådman (t.o.m. den 2 mars 1982)

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 67.

Utredningen
har avgett betänkandet (SOU 1982:8) Videoreklamfrågan.

Uppdraget är därmed slutfört. 2 Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 103

s. 18 Kontrollera mot PDF

Ju:8 Skr 1982/83:103 11

8.
Stiftelseutredningen (Ju 1975:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndiganden den 20 februari 1975 (se Post- och Inrikes
tidn. den 19 april 1975) och den 8 maj 1980 för översyn av lagstiftningen om
stiftelser;

Ordförande:
Ekberg, Leif, president i försäkringsöverdomstolen

Ledamöter:
von Bahr, Stig, departementsråd Grotander, Carl-Gustaf, lagman

Hammarberg,
Sven, ombudsman, f.d. led. av riksdagen /s Lundgren, Ragnar, advokat Sandberg,
Hans, f.d. landstingsdirektör

Experter;
Cederlund, Lars Johan, departementssekreterare Henriz, Gunnar, bankdirektör
Holmström, Leif, universitetslektor

Isoz,
Henning, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1982) Kleberg, Carl-Johan,
avdelningsdirektör Nöteberg, Rolf, rådman Peterson, Staffan, rådman Pettersson,
Per, hovrättsassessor

Sekreterare;
Bengtsson, Jörgen, kammarrättsassessor

Lokal;
Rosenbad 4. Postadress; Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm, tel växel 763
10 00, direktval 763 48 88 (Bengtsson) 763 48 89 (Isoz)

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Ju 57.

Utredningen
har avgett betänkandet (Ds Ju 1979:4) Sfiftelser

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

9.
Upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndiganden den 4 mars 1976 (se Post- och Inrikes tidn.
den 30 mars 1976) och den 24 februari 1977 för översyn av
upphovsrättslagstiftningen m. m.:

s. 19 Kontrollera mot PDF

19 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:9

Ordförande;
Hesser, Torwald, justitieräd (t.o.m. den 31 mars 1982) Nilsson, Per-Erik,
justitieombudsman (fr.o.m. den 1 april 1982)

Ledamöter;
Bengtson, Torsten, f.d. led. av riksdagen /c Gustafsson, Lars, författare

Lindquisl,
Inger, chefsrådman, f.d. led. av riksdagen /m Nordenskiöld, Otto, f.d.
radiochef

Experter;
Berg, Christer, hovrättsråd (t.o.m. den 27 oktober 1982) Bergman, Lars,
direktör (fr.o.m. den 28 oktober 1982) Bäcklander, Rune, direktör (fr.o.m. den
23 april 1982) Ekberg, Karl-Henrik, direktör

Essen,
Erik, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 januari 1982) Furumo, Gunnar, ombudsman
Gehlin, Jan, hovrättsråd Gustafsson, Lars, jur. kand. Hernlund, Carl-Hugo,
förste ombudsman Holming, Klas, direktör Karnell, Gunnar, professor

Lindegård,
Jan, länsåklagare (t.o.m. den 22 april 1982) Lindstedt, Gustaf,
hovrättsassessor (t.o.m. den 31 december 1981) Magnusson, Gun, förbundsjurist
Modig, Jonas, direktör (t.o.m. den 27 oktober 1982) Nordmark, Hans, direktör
Olsson, Agne Henry, hovrättsråd Peyron, Ulf, programjurist Storm, Olof,
direktör

Ströhm,
Berfil, direktör (fr.o.m. den 28 oktober 1982) Thunqvist, Per Anders, ombudsman
(fr.o.m. den I september 1982) Åkerberg, Yngve, förbundsordförande

Sekreterare:
Halvorsen, Roland, hovrättsassessor

Lokal:
Rosenbad 4. Postadress: Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763
10 00, direktval 763 47 60 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Ju 4 och dir 1977:21.

Utredningen
har avgett betänkandet (SOU 1978:69) UpphovsräU (Ds Ju 1981:7) Skärpta åtgärder
mot upphovsrättsintrång

s. 20 Kontrollera mot PDF

Ju:9 Skr 1982/83:103 20

samt
överlämnat PM med förslag angående uthyrning av fonogram. Utredningen planerar
att avge nästa delbetänkande under år 1983. Utredningen beräknas avsluta siU
arbete fidigast under år 1984.

10.
Förmögenhetsbrottsutredningen (Ju 1976:04)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndiganden den 25 mars 1976 (se Post- och Inrikes tidn.
den 8 maj 1976) och den 27 januari 1977 för att se över lagstiftningen om
förmögenhetsbrott;

Ordförande;
Skarvall, Karl-Erik, f.d. hovrättspresident

Ledamöter:
Bergander, Lilly, kontorist, led. av riksdagen /s Ollen, Joakim, sekreterare,
led. av riksdagen /m Polstam, Åke, poliskommissarie, f.d. led. av riksdagen /c

Experter:
Jareborg, Nils, docent Jonsson, Torsten, länsåklagare

Sekreterare;
Hegrelius Jonson, Barbro, hovrättsråd

Lokal;
Hovrätten för Nedre Norrland, Hovrättsgatan 8, Box 170, 851 03 Sundsvall, tel.
växel 060/12 83 00 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Ju 7
och dir 1977:6.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete våren 1984.

11.
Datalagstiftningskommittén (Ju 1976:05) (DALK)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 11 mars 1976 för att göra en översyn av
lagstiftningen om personorienterad ADB-information m. m. (se Post- och Inrikes
tidn. den 22 maj 1976);

Ordförande:
Blom, Lennart, f.d. borgarråd, led. av riksdagen /m

Ledamöter;
Anér, Kerstin, fil. dr, led. av riksdagen /fp Granstedt, Pär, led. av riksdagen
/c

s. 21 Kontrollera mot PDF

21 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:12

Gustafsson,
Stig, förbundsjurist, led. av riksdagen /s Hugosson, Kurt, byråchef, led. av
riksdagen /s Wickum, Britt, landskanslist

Experter;
Freese, Jan, generaldirektör Granström, Claes, arkivråd

Nilsson,
Torbjörn, rationaliseringschef (fr.o.m. den 1 november 1981) Sjögren, Bengt,
rådman (fro.m. den 1 juni 1982)

Sekreterare;
Siversen, Bengt, kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1 juni 1982) Sjögren, Bengt,
rådman (t.o.m. den 31 maj 1982)

Bitr.
sekreterare; Siversen, Bengt, kammarrättsassessor (t.o.m. den 31 maj 1982)

Lokal:
Datainspektionen, Bergsgatan 51, Box 12050, 102 22 Stockholm, tel. växel 22 79
80 (sekretariatet)

Direktiven
för kommittén, se 1977 års kommitteberättelsé del II Ju 5,
dir 1980:14 och dir 1980:82.

Kommittén
har avgett betänkandet

(SOU
1978:54) Personregister-Datorer-Integritel

(Ds
Ju 1979:19) Författningsreglering av SPAR m. m.

(SOU
1980:31) Offenfiighetsprincipen och ADB

(Ds
Ju 1981:15 och 16) Tillstånd och tillsyn enligt datalagen Förslag till åtgärder
på kort sikt m. m. Avd 1 och II
Nuläge, överväganden och förslag. Avd
III - Bilagor

(Ds
Ju 1981 ;23) Nya avgifter för datainspektionens verksamhet.

Kommittén
beräknas avge sitt slutbetänkande i slutet av år 1983.

12.
1977 års sexualbrottskommitté (Ju 1977:03)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 3 februari 1977 för alt se över lagstiftningen
om sedlighetsbrott:

Ordförande:
Lind, Johan, hovrättslagman, ordförande i arbetsdomstolen

Ledamöter;
André, Gunilla, led. av riksdagen /c Bergström, Britta, fil. lic, f.d. led. av
riksdagen /fp Hjelmström, Eva, tjänsteman, led. av riksdagen /vpk

s. 22 Kontrollera mot PDF

Ju:12 Skr 1982/83:103 22

Mårtensson,
Bengt, pol. mag.

Ström,
Turid, avdelningschef, f.d. ers. för led. av riksdagen /s

Experter;
Hedlund, Eva, socionom Liljeström, Rita, universitetslektor Meyerson, Anita,
hovrättsassessor Persson, Leif, kriminolog

Sekreterare;
Almbladh, Ingrid, hovrättsassessor

Lokal:
Rosenbad 4. Postadress; Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763
10 00, direktval 763 48 77 (sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se dir 1977:7 och dir 1979:146.

Kommittén
har avgett betänkandet (Ds Ju 1977:7) PM med förslag om ändring i brottsbalken
(Ds Ju 1981 ;8) Åtalsregler vid misshandel (SOU 1981:64) Våldtäkt.

Kommittén
beräknas avge sitt slutbetänkande i december 1982.

13.
Byggnadspantutredningen (Ju 1977:05)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 3 februari 1977 för att utreda frågorna om
överlåtelse och pantsättning av byggnad på annans mark m.m.;

Särskild
utredare: Heuman, Jan, justitieräd

Sakkunniga:
Corell, Hans, tf. rättschef Dryselius, Harald, byråchef Gregow, Torkel, justitieräd
Norden, Joar, bankdirektör

Sekreterare;
Ekstedt, Olle, hovrättsråd

Lokal;
Departementens utredningsavdelning. Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel.
växel 040/749 50 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1977:12.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:14

14.
Rättegångsutredningen (Ju 1977:06)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 3 februari 1977 för att göra en översyn av
rättegångsförfarandet vid allmän domstol;

Ordförande;
Gullnäs, Ingvar, landshövding

Ledamöter:
Ericsson Köhler, Ella, chefsrådman Laurin, Lars, advokat Sandberg, Lennart,
lanlmäslare Styring, Sten, länsäklagare Thörngren, John, nämndeman

Sakkunniga;
Börjesson, Mats, generaldirektör (fr.o.m den 4 augusti 1982) Hellners, Trygve,
hovrätlslagman (fr.o.m. den 4 augusti 1982) Nordenson, Ulf, justitieräd
(fr.o.m. den 4 augusti 1982) Wasteson, Lennart, lagman Wentz, Nils,
kammarrättspresident

Experter;
Blomkvist, Curt, advokat (t.o.m. den 31 maj 1982) Eklycke, Lars,
hovrättsassessor (fr.o.m. den 21 juni 1982) Lindblom, Per Henrik, professor
Lindegård, Jan, länsåklagare (t.o.m. den 31 maj 1982)

Sekreterare;
Fitger, Peter, hovrättsassessor

Bitr,
sekreterare; Eklycke, Lars, hovrättsassessor (t.o.m. den 20 juni 1982) Eksborg,
Ann-Louise, hovrättsassessor

Lokal:
Rosenbad 4. Postadress; Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763
10 00, direktval 763 48 92 (Fitger), 763 48 90 (Eksborg)

Direktiv
för utredningen, se dir 1977:10, dir 1977:91 och dir 1981 ;47.

Utredningen
har avgett betänkandet

(SOU
1982:25) Översyn av rättegångsbalken I Processen i tingsrätt Del A

(SOU
1982:26)Översyn av rättegångsbalken 1 Processen i tingsrätt Del B. Motiv m. m.

Det
fortsatta arbetet avser främst processen i överinstanserna.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under år 1984.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Ju:15 Skr
1982/83:103 24

15.
Kommittén (Ju 1977:07) om ställföreträdare för dödsbo i vissa fall m.m.

Tillkallade
enligt regeringens bemyndiganden den 3 februari 1977 och den 8 februari 1979
för att utreda frågor om ställföreträdare för dödsbo i vissa fall m.m.:

Ordförande:
Hedman, Bengt, hovrättslagman

Ledamöter;
Cederqvist, Wivi-Anne, arbetsförmedlare, led. av riksdagen /s Johansson, Filip,
lantbrukare, f.d. led. av riksdagen /c Lidgard, Bertil, jur. kand., led. av
riksdagen /m Mathsson, Kari-Gustaf, ombudsman, led. av riksdagen /s Schönberg,
Astrid, bankdirektör

Sakkunniga:
Burman, Bengt, överiantmätare Eliason, Bo, lantmätare, Warensjö, Folke,
lantbruksdirektör

Sekreterare;
Bertorp, Michael, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 december 1981)

Lokal;
HovräUen för Nedre Norrland, Hovrättsgatan 8, Box 170, 851 03 Sundsvall, tel.
växel 060/12 83 00 (sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se dir 1977:13 och dir 1979:1 1.

Kommittén
har avgeU betänkandet (SOU 1981:91) Ställföreträdare för fastighetsägare i
vissa fall.

Kommittén
beräknas avsluta sitt arbete under år 1984.

16,
Utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 24 februari 1977 för att utreda frågan om
barns rättsliga ställning;

Ordförande:
Sverne, Tor E., justitieombudsman (t.o.m. den 2 december 1981) Wentz, Nils,
kammarrättspresident (fr.o.m. den 3 december 1981)

Ledamöter:
Dencik, Lars, tf. professor Hedvall, Yvonne, fil. kand., f.d. ers. för led. av
riksdagen /m

s. 25 Kontrollera mot PDF

25 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:16

Nilson,
Eivor, leg. sjuksköterska, f.d. ers. för.led. av riksdagen /c Sandelius,
Kerstin, utredningssekreterare

Strand,
Lars, departementssekreterare (t.o.m. den 21 december 1981) Victor, Bo, advokat
(fr.o.m. den 22 december 1981)

Sakkunniga;
Börjeson, Bengt, universitetslektor von Euler, Rigmor, f.d. barnombudsman
Holmquist, Gertrud, hovrättsassessor Jentzsch, Gunnie, f.d. byråföreståndare
Krantz, Gunnar, direktör Linde, Gunnel, författare Lundgren, Valborg, advokat
Melldén, Anna-Lisa, länsskolpsykolog Ottoson, Ivan, byråchef (t.o.m. den 5
augusti 1982) Pripp, Nina, hovrättsassessor Thunved, Anders, hovrättsråd
Widgren, Kristina, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 6 augusti 1982)

Experter:
Bohman, Michael, professor Ewerlöf, Göran, hovrättsassessor Gustafsson, Inga,
fil. lic. Röst Andréasson, Barbro, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 mars 1982)

Sekreterare;
Röst Andréasson, Barbro, hovrättsassessor (t.o.m. den 28 februari 1982)
Stenberg, Mårten, kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1 mars 1982)

Lokal:
Departementens kommittéer. Box 347, 401 25 Göteborg, tel. växel 031/17 38 00
(sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1977:25 och dir 1982:25.

Utredningen
har avgett betänkandet (SOU 1978:10) Barnets rätt. 1. Om förbud mol aga (SOU
1979:63) Barnets rätt. 2. Om föräldraansvar m.m.

Utredningen
avser att under år 1983 avge ett delbetänkande om barns talerätt i frågor om
vårdnad och umgänge, m. m. Därefter kommer utredningen närmast att se över
bestämmelserna om adoption och om förmynderskap.

Det
är f. n. inte möjligt att ange när utredningen kommer att avsluta sitt arbete.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Ju: 17 Skr
1982/83:103 26

17,
Militäransvarskommittén (Ju 1977:09)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 för att se över det militära
ansvarssystemet m. m.:

Ordförande:
Thyresson, Gunnar, f.d. justitieombudsman

Ledamöter:
Hagberg, Helge, f.d. kommunalråd, led. av riksdagen /s Hallenius, Ingemar,
lantbrukare, led. av riksdagen /c

Sakkunniga:
Allmér, Jan, ombudsman (avliden) Andersson, Lars, länsåklagare Asp, Åke, f.d.
hovrättslagman Bjerndell, Jörgen, ombudsman Edström, Rune, ombudsman Forssberg,
Olof, rättschef Rudenstam, Alexander Skarstedt, Carl-Ivar, hovrättspresident
Wallroth, Bengt, överste av 1. graden

Experter;
Blomberg, Gunnar, överstelöjtnant Fernqvist, Dan, byråchef

Sekreterare;
Jonasson, Hans-Erik, försäkringsrättsråd

Lokal:
Rosenbad 4. Postadress: Justiliedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763
10 00 direktval 763 45 12 (Thyresson). Försäkringsrätten för Södra Sverige, Box
134, 561 22 Huskvarna, tel. växel 036/14 21 60 (Jonasson)

Direktiven
för kommittén, se dir 1977:36.

Kommittén
beräknas avge sitt betänkande i början av år 1983.

18,
Yttrandefrihetsutredningen (Ju 1977:10)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 9 juni 1977 för att utreda frågan om en ny
yttrandefrihetsgrundlag:

Ordförande;
Schöier, Hans, chefredaktör

s. 27 Kontrollera mot PDF

27 Kommittéer:
Justitiedepartementet Ju:18

Ledamöter;
Ehnmark, Anders

Fiskesjö,
Bertil, universitetslektor, led. av riksdagen /c Ljunggren, Anders

Mattson,
Lisa, redaktör, led. av riksdagen /s Svensson, Olle, redaktör, led. av
riksdagen /s Unckel, Per, led. av riksdagen /m

Sakkunniga;
Eklundh, Claes, räftschef Holmberg, Erik, hovrättslagman Vallinder, Torbjörn, universitetslektor

Experter;
Ekberg, Karl-Henrik, vice verkst. direktör Fahlberg, Håkan, kanslichef Gehlin,
Jan, hovrättsråd

Lindeberg,
Roy, hovrättsassessor (fr.o.m. den 22 december 1981) Lundahl, Per, fil. mag.

Pennlöv,
Jan, lagman (t.o.m. den 21 december 1981) Påhlman, Anders, rådman (fr.o.m. den
1 september 1982) Rabenius, Lars, förhandlingschef

Sekreterare:
Behrman, Carl, rådman

Bitr.
sekreterare; Påhlman, Anders, rådman (t.o.m. den 31 augusti 1982) Wennberg,
Bertil, hovrättsassessor (fr.o.m. den I september 1982)

Lokal;
Katrineholms fingsrätt, Storgatan 25, 641 45 Katrineholm, tel. 0150/163
30(Behrman), Rosenbad 4. Postadress; Justifiedepartementet, 103 33 Stockholm,
tel. växel 763 10 00 direktval 763 47 47 (Wennberg)

Direktiven
för utredningen, se dir 1977:71.

Utredningen
har avgett betänkandet (Ds Ju 1978:8) Barnpornografi (SOU 1979:49)
Grundlagsskyddad yUrandefrihet (Ds Ju 1980:5) Remissyttranden över betänkandet
(SOU 1979:49) Grundlagsskyddad yftrandefrihet.

Utredningen
beräknas avge sitt huvudbetänkande med förslag till yttrandefrihetsgrundlag
under år 1983.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under år 1984.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Ju:19 Skr
1982/83:103 28

19. Konsumentköpsutredningen
(Ju 1977:13)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndiganden den 30 juni 1977 och den 7 december 1978 med
uppdrag aft utreda frågor om konsumentköp;

Ordförande;
Knutsson, Anders, justitieräd

Ledamöter;
Fraenkel, Ingegärd, studierektor, f.d. led. av riksdagen /fp Lewén-Eliasson,
Anna Lisa, f.d. led. av riksdagen /s

Sakkunniga;
Bergström, Knut-Elis, direktör

Edling,
Axel, ställföreträdande konsumentombudsman (t.o.m. den 26 april 1982)

Hertzman,
Olov, hovrättsassessor Hillbom, Lars, civilekonom

Hjalmarsson,
Yngve, utredningssekreterare (t.o.m. den 26 april 1982) Holm, Ernst Olaf,
verkst. direktör

Nyberg,
Jan-Erik, utredningssekreterare (fr.o.m. den 27 april 1982) Persson, Gustav,
direktör Sundquist, Åke, direktör

Utterström,
Thomas, avdelningschef (fr.o.m. den 27 april 1982) Wiberg, Lennart E;son,
direktör

Expert;
Carbell, Leif, hovrättsassessor

Sekreterare;
Olsson, Göran, hovrättsassessor

Lokal;
Rosenbad 4. Postadress; Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763
10 00 direktval 763 47 63 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1977:83 och dir 1978:98.

Utredningen
har avgeU betänkandet (SOU 1981:31) Avtalsvillkor mellan näringsidkare.

Utredningen
beräknas avge siU slutbetänkande under år 1983.

20. Sjölagsutredningen
(Ju 1977:16)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndiganden den 1 december 1977 och den 24 september 1981
med uppdrag aU se över sjölagen;

Ordförande:
Blom, Birgitta, hovrättslagman

s. 29 Kontrollera mot PDF

29 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:21

Ledamöter:
Grönfors, Kurt, professor Hagberg, Lennart, advokat Hedborg, Per Erik, direktör
Himmelstrand, Gunnar, direktör Holtzberg, Bengt, direktör Lundh, Torsten,
direktör

Sekreterare;
Hellbacher, Ulf, hovrättsassessor

Lokal:
Rosenbad 4. Postadress; Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763
10 00 direktval 763 47 58 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1977:114 och dir 1980:81.

Utredningen
har avgett betänkandet (SOU 1981:8) Översyn av sjölagen 1.

Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande under år 1984.

21.
1978 års vallagskommitté (Ju 1978:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 8 december 1977 för att göra en översyn av
vallagen;

Ordförande;
Nordin, Sven-Erik, led. av riksdagen /c (t.o.m. den 12 februari 1982)

Ledamöter:
Karlsson, Ronny, ombudsman (t.o.m. den 12 februari 1982) Mossberg, Holger, f.d.
led. av riksdagen /s (t.o.m. den 12 februari 1982)

Pettersson,
Lars, organisationssekreterare (t.o.m. den 12 februari 1982)

Pettersson,
Georg, ombudsman, f.d. led. av riksdagen /s (t.o.m. den 12 februari 1982)

Schultz,
Kerstin, ombudsman (t.o.m. den 12 februari 1982) Strindberg, Per-Olof,
länsombudsman, led. av riksdagen /m (t.o.m. den 12 februari 1982)

Expert:
Boström, John, rådman (t.o.m. den 12 februari 1982)

Sekreterare:
Nilsson, Bengt-Åke, hovrättsassessor (t.o.m. den 31 juli 1982)

s. 30 Kontrollera mot PDF

Ju:21 Skr 1982/83:103 30

Direktiven
för kommittén, se dir 1977:120 och dir 1981:38.

Kommittén
har avgeU betänkandet (SOU 1978:64) Översyn av vallagen 1 (SOU 1980:45) Översyn
av vallagen 2 (Ds Ju 1981:21) Tiden för extra val till riksdagen (Ds Ju 1982:1)
Översyn av vallagen 3.

Uppdraget
är därmed slutfört.

22.
LTO/LOB-utredningen (Ju 1978:03)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 2 mars 1978 för att göra en utvärdering av
tillämpningen av lagen (1973:558) om tillfälligt omhändertagande och lagen
(1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m.;

Särskild
utredare: Petersson, Hans E., folkskollärare, led. av riksdagen /fp

Experter;
Berggren, Nils-Olof, hovrättsassessor Erlandsson, Bengt, polismästare Lindh,
Ove, hovrättspresident Magnusson, Nils, avdelningschef

Sekreterare:
Orton, Frank, hovrättsfiskal

Lokal:
Departementens utredningsavdelning. Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel.
växel 040/749 50 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1978:11.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete i december 1982.

23.
Tvångsmedelskommittén (Ju 1978:06)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 för aU se över
tvångsmedelsregleringen vid förundersökning i brottmål m.m.:

Ordförande;
Wennergren, Bertil, lagman

Ledamöter;
Andersson, Kerstin, folkskollärare, led. av riksdagen /c Andrén, Margareta,
f.d. ers. för led. av riksdagen /fp

s. 31 Kontrollera mot PDF

31 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:24

Cederqvist,
Wivi-Anne, arbetsförmedlare, led. av riksdagen /s

Junzell,
Sven, advokat

Klöver,
Helge, järnvägsexpeditör, led. av riksdagen /s

Sakkunniga:

Baekkevold,
Arne, departementsråd

Hjelte,
Roland, redaktionschef (fr.o.m. den 5 februari 1982)

Löfmarck,
Peter, departementsråd

Nilsson,
Sam, direktör (t.o.m. den 4 februari 1982)

Nord,
Karl-Erik, skattedirektör

Rabenius,
Lars, förhandlingschef

Rosengren,
Lars, advokat

Waldau,
Ulf, avdelningschef

Wikström,
Arne, byråchef

Sekreterare:

Helin,
Sigvard, hovrättsassessor

Lokal:
Departementens kommittéer. Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel.
växel 031/17 38 00 (sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se dir 1978:57 och dir 1981 ;I0.

Kommittén
har avgett betänkandet (Ds Ju 1981 ;22) Hemlig avlyssning m. m.

Huvudbetänkandet
med förslag till baslag om tvångsmedel avses bli klart under år 1983.

Uppdraget
beräknas avslutas under första halvåret 1984 med ett betänkande om resterande
frågor.

24,
Miljöskadeutredningen (Ju 1978:08)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 med uppdrag att utreda frågor
om skadestånd vid miljöskador:

Särskild
utredare: Bengtsson, Bertil, justitieräd

Sakkunniga;
Beckman, Lars, departementsråd Freivalds, Laila, byråchef Helmerson, Bo,
direktör Kardell, Arne, hovrättsassessor Pontén, Erik, rådman Strömbäck,
Erland, direktör

s. 32 Kontrollera mot PDF

Ju:24 Skr 1982/83:103 32

Experter;
Edslam, Lars, chefsombudsman Lindgren, Gunnar, jur. kand. Ullman, Harald,
ombudsman

Sekreterare:
Olsson, Göran, hovrättsassessor

Lokal;
Rosenbad 4. Postadress: Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763
10 00 direktval 763 47 63 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1978:72.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete i början av år 1983.

25,
Förvaltningsrättsutredningen (Ju 1978:09)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 28 september 1978 med uppdrag att utreda
frågan om översyn av förvaltningslagen m.m.;

Ordförande;
Sterzel, Fredrik, f.d. justitieräd

Ledamöter;
Gustafsson, Stig, förbundsjurist, led. av riksdagen /s Lindquisl, Inger,
chefsrådman, f.d. led. av riksdagen /m

Sakkunniga;
Billum Stegard, Susanne, kanslichef Palm, Elisabeth, f.d. statssekreterare
Ragnemalm, Hans, professor Riberdahl, Curt, direktör

Sekreterare;
Björnberg, Kjell, hovrättsassessor

Lokal:
Departementens kommittéer. Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel.
växel 031 /17 38 00 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1978:85.

Utredningen
har avgett betänkandet

(SOU
1981:46) Ändringar i förvaltningslagen. All- manna överväganden. Partiella
reformer.

Utredningen
planerar att avge ett huvudbetänkande under år 1983.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under år 1984.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:27

26,
Kommissionslagskommittén (Ju 1978:10)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 26 oktober 1978 för att se över
kommissionslagen m.m.;

Ordförande;
Grönfors, Kurt, professor

Ledamöter;
Ollen, Joakim, sekreterare, led. av riksdagen /m Olsson, Sfig, led. av
riksdagen /s

Sakkunniga;

Freszals,
Öyvind, jur. kand. Gustafsson, Kerstin, förbundsjurist Herrlin, Hans, direktör
Lindahl, Lars, direktör Löfberg, Christer, förbundsdirektör Mullern, Anders,
bolagsjurist Nordin, Jan, direktör Söderiund, Herbert, advokat

Experter:
Hastad, Torgny, professor Nyström, Jan-Åke, jur kand.

Sekreterare:
Josefson, Bertil, hovrättsassessor

Lokal:
Departementens kommittéer. Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel.
växel 031 /17 38 00 (sekreteraren)

Direktiven
för kommiuén, se dir 1978:94.

KommiUén
beräknas avsluta siU arbete under år 1983.

27.
Viteskommittén (Ju 1979:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 2 november 1978 med uppdrag aU utreda
frågan om straffrättslig kompensafion vid bortfallet av förvandlingsstraffet
och att göra en översyn av vitesinstitutet:

Ordförande;
Löfmarck, Madeleine, docent (t.o.m. den 5 maj 1982)

3
Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 103

s. 34 Kontrollera mot PDF

Ju:27 Skr 1982/83:103 34

Ledamöter;
Pettersson, Hans, kranmaskinist, led. av riksdagen /s (t.o.m. den 5 maj 1982)

Öhrström,
Annika, f d. ers. för led. av riksdagen /c (t.o.m. den 5 maj 1982)

Experter;
Lavin, Rune, professor (t.o.m. den 5 maj 1982) Persson, Göran, hovrättsassessor
(t.o.m. den 5 maj 1982)

Sekreterare:
Kinberg, Anders, hovrättsassessor (t.p.m. den 15 augusti 1982)

Direktiven
för kommittén, se dir 1978:89.

Kommittén
har avgett betänkandet (SOU 1980:7) Kompensation för förvandlingsstraffet (SOU
1982:21) Eu effekfivare vite.

Uppdraget
är därmed slutfört.

28.
Pantbrevsutredningen (Ju 1979:02)

Tillkallad
enligl regeringens bemyndigande den 25 januari 1979 med uppdrag alt utreda
frågor angående panträltsreglerna i fasfighets-, sjö-och lufträtten;

Särskild
utredare; Conradi, Erland, f.d. justitieräd

Sakkunniga;
Ackermark, Sixten, jur. kand. Balk-Möller, Stig, chefsjurist Bruzelius,
Krister, advokat Gregow, Torkel, justitieräd Kärrberg, Stig, bankdirektör
Rönnberg, Mals, direktör

Sekreterare;
Qwisl, Lars, rådman

Direktiven
för utredningen, se dir 1979:5.

Utredningen
har avgett belänkandet (SOU 1982:57) Pantbrev.

Uppdraget
är därmed slutfört.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:30

29.
Patentprocessutredningen (Ju 1979:03)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 25 januari 1979 med uppdrag att utreda frågor
rörande patentprocessen och sanktionssystemet inom patenträtten;

Särskild
utredare: Lidbeck, Ingmar, regeringsråd

Sakkunniga;
Andersson, Andy, patentingenjör Engström, Fritz, advokat

Geijer,
Lennart, förutv. statsråd, f.d. led. av riksdagen /s Grunden, Örjan, advokat
Kranseli, Arne, civilingenjör Uggla, Claes, patenträttsråd Westlander, Olle,
rådman

Experter;
Arvidsson, Solveig, byrådirektör Eriksson, Karl Anders, byråchef Törnroth,
Lennarlh, patenträttsråd

Sekreterare;
Kvillner, Bo, hovrättsassessor

Lokal;
Rosenbad 4. Postadress: Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763
10 00, direktval 763 48 80 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1979:6.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under är 1983.

30.
Fängelsestraffkommittén (Ju 1979:04)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 15 mars 1979 för att utreda vissa frågor om
fängelse och kriminalvård i anstalt;

Ordförande;
Cosmo, Carl-Johan, hovrättslagman

Ledamöter:
Klöver, Helge, järnvägsexpeditör, led. av riksdagen /s Littmarck, Blenda, led.
av riksdagen /m Mattson, Lisa, redaktör, led. av riksdagen /s Nilsson, Jan,
sekreterare Winqvist, Kay-Vilhelm, fil. kand.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Ju:30 Skr 1982/83:103 36

Sakkunniga;
Aspelin, Erland, hovrättslagman Martinsson, Bo, generaldirektör f.d. led. ay
riksdagen /s

Experter;
Brorsson, Kent, jur. kand. Engström, Gunnar, kriminalvårdsdirektör Gustafsson,
Stig, förbundsjurist, led. av riksdagen /s Heckscher, Sten, hovrättsassessor
(fr.o.m. den 1 september 1982 t.o.m. den 29 februari 1984)

Jareborg,
Nils, docent (fro.m. den I september 1982 t.o.m. den 29 februari 1984)

Karlsson,
Harry, kriminalvårdsdirektör Kuhlhorn, Eckart, professor

Morath,
Axel, länsåklagare (fr.o.m. den 1 september 1982 t.o.m. den 29 februari 1984)

Sundberg,
Lars, jur.kand. (fr.o.m. den 10 maj 1982) Sveri, Knut, professor (fr.o.m. den 1
september 1982 t.o.m. den 29 februari 1984) Victor, Dag, docent Walander,
Håkan, ombudsman (t.o.m. den 9 maj 1982)

Sekreterare:
Lundqvist, Axel, hovrättsassessor

Bitr.
sekreterare; Borgeke, Martin, hovrättsfiskal (fr.o.m. den I november 1981)

Lokal:
Departementens utredningsavdelning. Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel.
växel 040/749 50 (sekreterarna)

Direkfiven
för kommittén, se dir 1979:34 och dir 1981:5.

Kommiuén
har avgeU betänkandet (SOU 1980:1) Fjorton dagars fängelse (SOU 1981 ;92)
Villkoriig frigivning samt nämnder och

lekmannamedverkan
inom kriminalvården.

Kommittén
beräknas avsluta sitt arbete under år 1984.

31.
Frivårdskommittén (Ju 1979:05)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 15 mars 1979 för att pröva vissa frågor om
kriminalvård i frihet m.m.;

Ordförande:

Börjeson,
Olof, lagman

s. 37 Kontrollera mot PDF

37 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:32

Ledamöter:
Andersson, Arne, bitr. socialchef, f.d. ers. för led. av riksdagen /c
Lindquisl, Inger, chefsrådman, f.d. led. av riksdagen /m Mattson, Lisa,
redaktör, led. av riksdagen /s Nygren, Arne, redaktör, led. av riksdagen /s
Petersson, Hans, folkskollärare, led. av riksdagen /fp

Sakkunnig:
Fischier, Sven, tjf. överdirektör

Experter:
Bishop, Norman, byråchef Meethz, Lennart, skyddskonsulent Berntson, Eskil,
skyddskonsulent Farm, Ingemar, utredningssekreterare Gustafsson, Stig,
förbundsjurist, led. av riksdagen /s Sandström, Annika, jur. kand.

Sekreterare;
Levén, Staffan, hovrättsassessor

Lokal:
Departementens kommittéer. Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel.
växel 031/17 38 00 (sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se dir 1979:35.

Kommittén
har avgett betänkandet (SOU 1981:90) Frivårdspåföljder.

Kommittén
beräknas avsluta sitt arbete under är 1983.

32.
Delegationen (Ju 1979:06) för kontraktsvård

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 28 juni 1979 för planering och uppföljning
av försöksverksamhet med s.k. kontraktsvård av narkotikamissbrukare som har
begått brott:

Ordförande;
Börjeson, Olof, lagman

Ledamöter;
Johnsson, Ella f.d. led. av riksdagen /c Lindquisl, Inger, chefsrådman, f.d.
led. av riksdagen /m Nygren, Arne, redaktör, led. av riksdagen /s Petersson,
Hans, folkskollärare, led. av riksdagen /fp Öhrsvik, Lena, kurator, led. av
riksdagen /s

s. 38 Kontrollera mot PDF

Ju:32 Skr 1982/83:103 38

Experter;
Burman, Egon, bitr. socialdirektör Hedlund, Maj-Britt, avdelningsdirektör
Olsson, Orvar, departementssekreterare Östman, Olle, medicinalråd

Sekreterare;
Levén, Staffan, hovrättsassessor

Lokal:
Departementens kommittéer. Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel.
växel 031/17 38 00 (sekreteraren)

Direktiven
för delegationen, se dir 1979:65.

Delegationen
beräknas avsluta sitt arbete under år 1984.

33.
MAIK-kommittén (Ju 1979:08)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979 med uppdrag att pröva
frågan om marknadsanpassad arbetsersättning till intagna i
kriminalvårdsanstalter m.m.:

Ordförande;
Nilsson, Gunnar, ordförande i LO, led. av riksdagen /s

Ledamöter;
Andersson, Elis, byggnadsarbetare, led. av riksdagen /c Exner, Lahja,
textilarbetare, led. av riksdagen /s Körlof, Björn, departementssekreterare,
led. av riksdagen /m

Experter:
Eriksen, Tor, byråchef Johansson, Jörgen, byråchef Malmberg, Lars, bitr.
skattedirektör' Nilsson, Bo, personaldirektör

Sekreterare;
Horned, Owe, hovrättsfiskal

Lokal:
Rosenbad 4. Postadress: Justiliedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763
10 00, direktval 763 48 83 (sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se dir 1979:104.

Kommittén
bedriver, i samråd med kriminalvårdsstyrelsen, under tiden december 1982 -
november 1983 ett utvidgat försök med marknadsanpassad lön till intagna vid
lokalanstälten Vångdalen.

Kommittén
beräknas avsluta sitt arbete under år 1984.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:35

34.
Utredningen (Ju 1979:09) om skydd för företagshemligheter

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979 för att utreda frågor om
skyddet för företagshemligheter m.m.:

Särskild
utredare; Roos, Carl Martin, professor

Sakkunniga;
Bernitz, Ulf, professor Eklöf, Bo, ombudsman Eriksson, Kurt, jur. kand.
Förstadins, Erik, direktör Holgersson, Jörgen, departementsråd Schirren, Nils,
förbundsjurist Öhman, Toivo, förbundsjurist

Sekreterare:
Grobgeld, Lennart, revisionssekreterare

Lokal;
Rosenbad 4. Postadress; Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763
10 00 direktval 763 47 56 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1979:118.

Utredningen
beräknas avge ett betänkande rörande skydd för företagshemligheter under år
1983 och etl slutbetänkande rörande otillbörlig efterbildning under år 1984.

35,
Utredningen (Ju 1979:10) om internationella faderskapsfrågor

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 15 november 1979 för att utreda de
internationella faderskapsfrågorna:

Särskild
utredare; Pålsson, Lennart, professor

Sakkunniga;
Jentzsch, Gunnie, f.d. byråföreståndare Widgren, Kristina, avdelningsdirektör
Ålander, Birgit, byrådirektör

Expert;
Nyberg, Arne, byråchef

Sekreterare;
Bergholtz, Gunnar, hovrättsassessor

s. 40 Kontrollera mot PDF

Ju:35 Skr 1982/83:103 40

Lokal:
Departementens utredningsavdelning, Västergatari 47, Box 187, 201 21 Malmö,
tel. växel 040/749 50 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1979:134.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under första halvåret 1983.

36, Fastighetsbildningsutredningen
(Ju 1979:11)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 15 november 1979 för att se över
fastighetsbildningslagstiftningen:

Ordförande;
Landahl, Tore, hovrättspresident

Ledamöter;
Johansson, Kurt-Ove, led. av riksdagen /s Svanström, Ivan, lantbrukare, f.d.
led. av riksdagen /c

Sakkunniga;
Beckman, Lars, departementsråd Eliason, Bo, lantmätare Fridell, Ingvar,
universitetslektor Hansson, Bo, byråchef Millgård, Olof (Olle),
teknisk-direktör . Molander, Stefan, hovrättsassessor Sätre, Åke,
civilingenjör

Expert:
Ohlsson, Agneta, rådman (fr.o.m. den 1 januari 1982)

Sekreterare:
Alva, Jan, hovrättsassessor

Bitr.
sekreterare: Bonde, Fredrik E;son, hovrättsassessor

Lokal:
Departementens utredningsavdelning. Västergalan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel.
växel 040/749 50 (sekreterarna)

Direktiven
för utredningen, se dir 1979:143.

Utredningen
beräknas avsluta siU arbete under år 1985.

37, Tjänsteansvarskommittén
(Ju 1979:13)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 6 december 1979:

Ordförande:

Ljungar,
Jan, f.d. justitieräd

s. 41 Kontrollera mot PDF

41 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:38

Ledamöter;
Bjelle, Britta, distriktsåklagare

Bäckström,
Maja, undersköterska, led. av riksdagen /s Gustafsson, Stig, förbundsjurist,
led. av riksdagen /s Nordlander, Karin, led. av riksdagen /vpk Sjögreen,
Lennart, hovrättsråd Ulmander, Jan, hovrättsassessor

Sakkunniga;
Aspegren, Lennart, rättschef Drevhammar, Ylva, förste sekreterare Karlsson,
Alf, ombudsman Nitzelius, Tor, ombudsman Normark, Georg, chefsjurist Romson,
Rolf, direktör Schirren, Nils, förbundsjurist

Sekreterare:
Wallström, Lennart, hovrättsassessor

Bitr.
sekreterare; Markborn-Sörås, Catharina, advokat

Lokal;
Stora Nygatan 2 A, 4 tr (ordföranden), Rosenbad 4, plan 8 (sekreterarna).
Postadress: Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00
direktval 763 14 56 (Ljungar), 763 48 76 (Wallström), 763 48 79
(Markborn-Sörås)

Direktiven
för kommittén, se dir 1979:141.

Kommittén
har avgett betänkandet

(Ds
Ju 1980:13) Åtal mot offentliga funktionärer. Den enskildes talerätt m.m.

Kommittén
beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

38,
Stöldutredningen (Ju 1980:02)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 31 januari 1980 med uppdrag att undersöka
frågan om åtgärder mot butikstillgrepp m.m.:

Särskild
utredare: Persson, Carl, f.d. landshövding (t.o.m. den 30 september 1982)

Sakkunnig:
Magnusson, Åke, f.d. polismästare (t.o.m. den 30 september 1982)

s. 42 Kontrollera mot PDF

Ju:38 Skr 1982/83:103 42

Sekreterare;
Adell, Gunnar, kammaråklagare (t.o.m. den 30 september 1982)

Direktiven
för utredningen, se dir 1980:6.

Utredningen
har avgett betänkandet (SOU 1982:39) Stöld i bufik.

Uppdraget
är därmed slutfört.

39,
Ägarlägenhetsutredningen (Ju 1980:04)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 26 juni 1980 med uppdrag alt utreda frågor
om äganderätt till lägenheter i flerfamiljshus:

Särskild
utredare; Brink, Sfig, regeringsråd (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Experter;
Isoz, Henning, hovrättsassessor (t.o.m. den 31 augusti 1982) Magnusson, Lars,
departementssekreterare (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Sekreterare;
Kallner, Bertil, hovrättsassessor (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Direkfiven
för utredningen, se dir 1980:55.

Utredningen
har avgett betänkandet (SOU 1982:40) Ägariägenheter.

Uppdraget
är därmed slutfört.

40,
Utredningen (Ju 1980:05) om alkoholutandningsprov som bevismedel vid
trafiknykterhetsbrott

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 9 oktober 1980 för att utreda möjligheterna
att använda ulandningsprov som bevismedel vid trafiknykterhetsbrott:

Särskild
utredare; Björling, Johan, f.d. borgmästare

Experter;
Bonnichsen, Roger, professor Goldberg, Leonard, professor Jagefors, Sten,
polisintendent (t.o.m. den 22 september 1982).

s. 43 Kontrollera mot PDF

43 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:42

Jaldung,
Håkan, polisintendent (fr.o.m. den 23 september 1982) Klette, Hans,
universitetslektor

Sekreterare;
Trulsson, Rolf, rådman

Lokal;
Departementens utredningsavdelning. Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel.
växel 040/749 50 (Björiing), Trelleborgs tingsräU, Box 50, 231 01 Trelleborg,
tel. växel 0410/41 000 (Trulsson)

Direktiven
för utredningen, se dir 1980:68.

Utredningen
har avgett betänkandet

(Ds
Ju 1981:13) Klinisk undersökning vid misstanke om trafiknykterhetsbrott.

Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande under år 1985.

41, Utredningen (Ju 1980:06) om godlrosförvärv av
stöldgods m.m.

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 11 september 1980;

Särskild
utredare; Ekström, Allan, hovrättsråd, led. av riksdagen /m

Experter;
Knutsson, Johannes, fil. kand. (fr.o.m. den 15 februari 1982) Lindström, Tommy,
polisintendent (fr.o.m. den 15 februari 1982) Strömbäck, Erland, direktör
(fr.o.m. den 15 februari 1982)

Sekreterare;
Ulmander, Jan, hovrättsassessor

Lokal;
Rosenbad 4. Postadress: Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763
10 00, direktval 763 48 81 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1980:64.

Utredningen
beräknas avge sitt betänkande under år 1983.

42.
Utredningen (Ju 1980:07) angående domstolsadministrationen

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 11 december 1980 för att följa upp 1975 års
reform av domstolsadministrationen;

Särskild
utredare; Hedborg, Gustaf, f.d. kammarrättspresident (t.o.m. den 1 april 1982)

s. 44 Kontrollera mot PDF

Ju:42 Skr 1982/83:103 44

Experter:
Björling, Johan, f.d. borgmästare (t.o.m. den 1 april 1982) Hillerudh,
Lars-Olov, lagman (t.o.m. den 1 april 1982) Linderberg, Bengt, lagman (t.o.m.
den I april 1982)

Sekreterare;
Almblad, Jörgen, hovrättsfiskal (t.o.m. den 30 juni 1982)

Direktiven
för utredningen, se dir 1980:83.

Utredningen
har avgett betänkandet (Ds Ju 1982:3) Domstolsverket och domstolarna.

Uppdraget
är därmed slutfört.

43. 1981 års polisberedning (Ju 1981:02) (PB 81)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 23 april 1981 för genomförandet av beslutade
reformer beträffande polisens uppgifter, utbildning och organisation m. m.:

Ordförande;
Kristensson, Astrid, landshövding, f.d. led. av riksdagen /m (t.o.m. den 10
november 1982)

Nygren,
Arne, redaktör, led av riksdagen /s (fr.o.m. den 11 november 1982)

Ledamöter;
Arrfelt, Ulf, expeditionschef

Jonsson,
Göte, kriminalinspektör, led. av riksdagen /m Konradsson, Ingemar, led. av
riksdagen /s (fr.o.m. den 11 november 1982)

Nygren,
Arne, redaktör, led. av riksdagen /s Petersson, Hans, folkskollärare, led. av
riksdagen /fp Polstam, Åke, poliskommissarie, f.d. led. av riksdagen /c
Segerström, Ingrid, f.d. led. av riksdagen /s

Sakkunniga:
Andersson, Gustaf, polisöverintendent, (fr.o.m. den 28 september 1982)

Erling,
Harald, polismästare (fr.o.m. den 1 september 1982) Hjert, Birger,
förbundsordförande (fr.o.m. den 1 september 1982) Ogenius, Georg, byrådirektör
(fr.o.m. den 1 september 1982) Qvist, Birger, länspolischef, (fr.o.m. den 28
september 1982) Romander, Holger, rikspolischef (fr.o.m. den 1 september 1982)

s. 45 Kontrollera mot PDF

45 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:44

Experter:
Ahlenius, Inga-Britt, departementsråd

Henricsson,
Ulf, departementsråd (fr.o.m. den 1 februari 1982) Munck, Johan,
departementsråd Welander, Gösta, departementsråd

Sekreterare;
Alpsten, Börje, departementsråd

Lokal;
Rosenbad 4. Postadress: Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763
10 00, direktval 763 48 00 (sekreteraren)

Direktiven
för beredningen, se dirl981:27

Beredningen
har avgett betänkandet (Ds Ju 1982:4) Beslutsstrukturen inom polisväsendet (Ds
Ju 1982:6) Polisorganisationen i Stockholms län (Ds Ju 1982:7)
Polisorganisationen i Göteborgs- och Bohus län (Ds Ju 1982:8)
Polisorganisationen i Jämtlands län (Ds Ju 1982:10) Rikspolisstyrelsens
framtida uppgifter och organisation.

Beredningen
beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

44.
Näringsförbudskommittén (Ju 1981:03)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 29 oktober 1981 för att pröva frågan om
utvidgade regler om näringsförbud;

Ordförande;
Hastad, Torgny, professor (fr.o.m. den 4 december 1981)

Ledamöter:
Mannheimer, Sören, kommunalråd (fr.o.m. den 4 december 1981) Modin, Anita,
förbundskassör, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 4 december 1981)

Ollen,
Joakim, sekreterare, led. av riksdagen /m (fr.o.m. den 4 december 1981)

Olsson,
Johan, f.d. led. av riksdagen /c (fr.o.m. den 18 juni 1982) Thörner, Brivio,
direktör (fr.o.m. den 4 december 1981) Wohlin-Andersson, Anna, led. av
riksdagen /c (fr.o.m. den 4 december 1981 t.o.m. den 17 juni 1982)

Experter;
Francke, Jan, departementsråd (fr.o.m. den 4 december 1981) Sandström, Staffan,
departementsråd (fr.o.m. den 4 december 1981)

s. 46 Kontrollera mot PDF

Ju:44 Skr 1982/83:103 46

Sekreterare;
Lambertz, Göran, hovrättsfiskal, (fr.o.m. den 1 februari 1982)

Lokal;
Rosenbad 4. Postadress; Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm, tel växel 763
10 00, direktval 763 48 79 (sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se dir 1981 ;63.

Kommittén
beräknas avsluta sitt arbete under år 1984.

45. Utredningen
(Ju 1981:04) om artificiella inseminationer

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 3 december 1981 för att utreda frågan om
artificiella inseminationer;

Särskild
utredare; Sverne, Tor, justitieombudsman (fr.o.m. den 3 december 1981)

Sakkunniga;
Fagerberg, Holsten, professor (fr.o.m. den 8 mars 1982) Hultstrand, Lars,
departementsråd (fr.o.m. den 8 mars 1982) Ursing, Ingrid, överläkare (fr.o.m.
den 8 mars 1982) Widgren, Kristina, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 8 mars
1982)

Experter;
Bergander, Lilly, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 5 juli 1982) Centerstig,
Ann-Kristin, sekreterare (fr.o.m. den 5 juli 1982) Gustafsson, Inga, psykolog
(fr.o.m. den 8 mars 1982) Helte, Ragnar, professor (fr.o.m. den 5 juli 1982)
Häggmark, Siri, led. av riksdagen /m (fr.o.m. den 5 juli 1982) Hörlén, Linnea,
led. av riksdagen /fp (fr.o.m. den 5 juli 1982)

Sekreterare;
Ewerlöf, Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 februari 1982)

Lokal;
Riksdagens ombudsmän (JO), V. Trädgårdsgatan 4, Box 16327, 103 26, Slockholm,
tel. 23 58 80 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1981 ;72.

Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande under år 1984.

46. Rättshjälpskommittén
(Ju 1982:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 22 december 1981 för att se över
rättshjälpssystemet;

Ordförande;
Johnsson, Jan, lagman (fr.o.m. den 25 februari 1982)

s. 47 Kontrollera mot PDF

47 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:47

Ledamöter;
Bolander, Gunhild, ombudsman, led. av riksdagen /c (fr.o.m. den 25 februari
1982)

Ekström,
Allan, hovrättsråd, led. av riksdagen /m (fr.o.m. den 25 februari 1982)

Mathsson,
Karl-Gustaf, ombudsman, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 25 februari 1982)

Styrud,
Josef, lagman (fr.o.m. den 25 februari 1982) Åbark, Ulla-Britt, socionom, ers.
för led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 25 februari 1982)

Sakkunniga:
Bentelius, Lars, advokat (fr.o.m. den 11 mars 1982). Wennberg, Gunnel,
hovrättsassessor (fr.o.m. den 11 mars 1982) Ågren, Jonas, avdelningsdirektör
(fr.o.m. den 11 mars 1982)

Experter:
Christoff, Poul, kanslichef (fr.o.m. den 1 juni 1982) Flod, Jan,
departementsråd (fr.o.m. den I juni 1982) Holmqvist, Gertrud, hovrättsassessor
(fr.o.m. deri I juni 1982) Riberdahl, Solveig, chefsåklagare (fr.o.m. den I
juni 1982)

Sekreterare:
Persson, Ann-Christine, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 januari 1982)

Lokal;
Departementens kommittéer. Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel.
växel 031 /17 38 00 (sekreteraren)

Direkfiven
för kommittén, se dir 1981 ;75.

Kommittén
avser att under år 1983 avge delbetänkanden angående offentliga försvarare och
rättshjälp genom offentligt biträde.

Kommittén
beräknas avge sitt slutbetänkande i början av år 1985.

47.
Utredningen (Ju 1982:02) om effekterna av att använda ordningsvakter för vissa
bevakningsuppgifter i tunnelbanan i Stockholm

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 6 maj 1982;

Särskild
utredare; Magnusson, Åke, f.d. polismästare (fro.m. den I juni 1982)

Sekreterare;
Klang, Björn, polisöverintendent (fr.o.m. den 1 juli 1982)

s. 48 Kontrollera mot PDF

Ju:47 Skr 1982/83:103 48

Lokal;
Göteborgs polisdistrikt. Box 429, 401 26 Göteborg, tel. växel 031-80 08 00 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:23.

Utredningen
beräknas avge sitt betänkande i början av år 1983.

48,
Utredningen (Ju 1982:03) med uppdrag att göra en översyn av 10 kap. 5 §
regeringsformen

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 24 juni 1982 för en översyn av 10 kap. 5 §
regeringsformen;

Särskild
utredare: Ragnemalm, Hans, professor (fr.o.m. den 13 juli 1982)

Experter:
Hjertonsson, Karin, kansliråd (fr.o.m. den 8 september 1982) Jacobsson, Måns,
departementsråd (fro.m den 8 september 1982) Regner, Göran, hovrättsassessor
(fr.o.m. den 8 september 1982) Sandström, Staffan, departementsråd (fr.o.m. den
8 september 1982)

Sekreterare;
Andersson, Hans, hovrättsassessor (fr.o.m. den I januari 1983.

Lokal;
Departementens utredningsavdelning, Väslergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö tel.
växel 040/749 50 (sekreterare)

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:52.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

49.
Utredningen (Ju 1982:04) om en översyn av riksåklagarens kansli

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 2 september 1982 med uppgift att se över
riksåklagarens kansli:

Särskild
utredare; Hillerudh, Lars-Olov, lagman (fr.o.m. den 25 oktober 1982)

Sekreterare:
Ström, Christer, distriktsåklagare (fr.o.m. den 15 november 1982).

Lokal:
Rosenbad 4. Postadress; Justiliedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763
10 00, direktval 763 46 13 (sekreteraren)

s. 49 Kontrollera mot PDF

49 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:50

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:84.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under första halvåret 1983.

50.
Vissa frågor om samernas ställning i Sverige

Beslut
vid regeringsammanträde den 2 september 1982. Ledamöter m.fl. ej utsedda.
Direktiven för kommittén, se dir 1982:71.

4 Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 103

s. 50 Kontrollera mot PDF

UD:1 Skr 1982/83:103 50

Utrikesdepartementet

1.
Delegationen (UD 1972:02) för utveckling av folkrättens regler om humanitet i
krig (Folkrättsdelegationen)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 juli 1972 för att utveckla folkrättens
regler om humanitet i krig;

Ordförande;
Blix, Hans, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 30 november 1981) Skala, Björn,
departementsråd (fr.o.m. den 1 december 1981)

Ledamöter:
Blomqvist, Gunnar, huvudavdelningschef Göransson, Olle, led. av riksdagen /s

Hirdman,
Sven, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 25 oktober 1982) Lindblad, Hans,
redaktör, f.d. led. av riksdagen /fp Norberg, Lars, kansliråd Wulff, Torgil
H;son, kommendör av 1. graden

Experter;
Anderberg, Bengt, överstelöjtnant Janzon, Bo, förste forskningsingenjör Johnson
Theutenberg, Bo, ambassadör Prawitz, Jan, laborator Rybeck, Bo, generalläkare

Sekreterare;
Bring, Ove, jur. dr

Lokal;
Utrikesdepartementet, Gustav Adolfs torg 1, Box 16121, 103 23 Stockholm, tel.
växel 786 60 00 (sekreteraren)

Direktiven
för delegationen, se 1973 års riksdagsberättelse UD 5.

Delegationens
arbete beräknas pågå under hela år 1983.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51 Kommittéer: Utrikesdepartementet UD:1

2.
Nedrustningsdelegationen (UD 1976:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 26 maj 1976 för att fortlöpande följa
utvecklingen på nedrustningsområdet samt utarbeta förslag till Sveriges
agerande i olika aktuella nedrustningsfrågor;

Ordförande;
Thorsson, Inga, statssekreterare, f.d. led. av riksdagen /s (t.o.m. den 31 juli
1982)

Theorin,
Maj Britt, ambassadör, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 8 oktober 1982)

Ledamöter;
Andersson, Georg, rektor, led. av riksdagen /s Eckerberg, Lennart, ambassadör
Ericson, Sture, redaktör, led. av riksdagen /s Hirdman, Sven, f.d.
statssekreterare (t.o.m. den 25 oktober 1982) Jonäng, Gunnel, led. av riksdagen
/c Lidgard, Curt, ambassadör Skala, Björn, departementsråd Sundberg, Ingrid,
fil. kand., led. av riksdagen /m Ångström, Rune, led. av riksdagen /fp

Experter:
Berglund, Hans, överste Cars, Hans Christian, tf. kansliråd Dahlén, Per Olof
(Olle), ambassadör Dahlman, Ola, forskningschef

Eliasson,
Nils, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1982)

Ericsson,
Ulf, minister Hyltenius, Carl-Magnus, ambassadråd Johnson Theutenberg, Bo,
ambassadör Lindström, J.-Mikael, departementssekreterare Lundell, Nils, överste
1. graden

Lundin,
Lars-Erik, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1982)

Lundin,
Johan, forskningschef Prawitz, Jan, laborator Theolin, Sture,
departementssekreterare (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Sekreterare;
Norberg, Lars, kansliråd

Lokal:
Utrikesdepartementet, Gustav Adolfs torg 1, Box 16121, 103 23 Stockholm, tel.
växel 786 60 00

s. 52 Kontrollera mot PDF

UD:1 Skr 1982/83:103 52

Direktiven
för delegafionen, se 1977 års kommiuéberättelse del II UD 1.
Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1983.

3.
Utredningen (UD 1978:02) om utrikesrepresentationen

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 med uppdrag att utreda frågan
om hur de resurser som utrikesförvaltningen disponerar bäst bör utnyttjas samt
avge förslag härom liksom om möjliga rafionaliseringsåtgärder;

Särskild
utredare; Engblom, Göran, ambassadör (t.o.m. den 17 januari 1982) Olsson,
Hans-Olle, ambassadör (fr.o.m. den 18 januari 1982)

Sakkunniga;
Göransson, Bo, avdelningschef Lindståhl, Mårten, administrafiv chef Montelius,
Jan-Christian, expeditionschef Tscherning, Tom, departementsråd

Experter;
Amnéus, Henrik, minister Bergman, Agneta, kanslisekreterare Bjurner, Anders,
departementssekreterare Björkman, Rune, byråassistent Dahlström, Gunnar,
generalkonsul Djurberg, Maj, kansliråd Hallström, Maj, departementssekreterare
Heckscher, Eva, kansliråd Lewin, Elisabeth, civilekonom Liljegren, Henrik,
ambassadör Lindstrand, Leif, byggnadsråd Lonaeus, Gunnar, ambassadör Malmsten,
Cecilia, departementssekreterare Öländer, Anders, ambassadråd af Sillen, Jan,
ambassadör Tallroth, Tore, ambassadör Widgren, Greger, departementssekreterare
Wiik, Curt, departementsråd Öhman, Cari Ivar, departementsråd

Sekreterare;
Johnsson, Lave, ambassadråd

Lokal;
Tysta Marigången 2. Postadress; Utrikesdepartementet, Box 16121, 103 23
Stockholm, tel. växel 786 60 00

s. 53 Kontrollera mot PDF

53 Kommittéer: Utrikesdepartementet UD:4

Direktiven
för utredningen, se dir 1978:70.

Utredningen
har avgett betänkandet (Ds UD 1980:1) Den framtida utrikestjänsten (Ds UD
1981:1) Den framtida utrikestjänsten II. De svenska

huvudintressenternas
syn på utrikesförvaltningen. Behovet av planering (Ds UD 1981 ;2) Den framtida
utrikestjänsten III. Administration vid

utlandsmyndighet.
Handelsfrämjande verksamhet. Det konsulära

arbetet
vid utlandsmyndigheterna. Sido- och växeltjänstgöring.

Utredningen
beräknas lägga fram ett fjärde och avslutande delbetänkande under senhösten
1982 och därmed avsluta sitt arbete.

4.
Utredningen (UD 1982:01) för utvärdering av system för förmånlig kreditgivning
till u-länder (U-kreditutredningen)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 16 juni 1982 med uppdrag att utvärder
syslem med särskilt förmånliga krediter till u-länderna:

Särskild
utredare; Lundström, Hans, f.d. statssekreterare

Sakkunniga;
Forsse, Anders, generaldirektör Karlen, Ingvar, kanslichef Marking, Bo, verkst.
direktör Olofsson, Gunilla, departementssekreterare Ribrandt, Gunnar,
departementstård Rylander, Sten, kansliråd Wallén, Axel, generaldirektör
Öhlund, Sven, verkst. direktör Öhman, Carl-Ivar, departementsråd

Expert;
Hallsénius, Jörgen, bitr. direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1982)

Sekreterare;
Lilliehöök, Johan, departementssekreterare

Lokal;
Utrikesdepartementet, Gustav Adolfs torg 1, Box 16121, 103 23 Stockholm, tel.
växel 786 60 00 (sekreteraren)

Direktiven
för delegationen, se dir 1982:37.

Utredningen
skall framlägga sitt resultat före den I juli 1983.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Fö:l Skr 1982/83:103 54

Försvarsdepartementet

Inom
detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet sedan
redovisningen i 1982 års kommittéberättelse: 1, 2, 3, 4, 6, 8, 10 och 14

1.
1975 års skyddsrumsutredning (Fö 1975:03) (SkrU-75)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 18 juni 1975 för aU lämna förslag till
bestämmelser för övergången fill ändrat skyddsrumssystem (se Post- och Inrikes
tidn. den 5 juli 1975);

Ordförande;
Gustafsson, Gunnar, generaldirektör, f.d. led. av riksdagen /s

Ledamöter;
Aulin, Olle, överstelöjtnant, led. av riksdagen /m Welin, Gösta, direktör
Wiklund, Svea, f.d. led. av riksdagen /c Williamsson, Uno, länsråd

Experter;
Edmén, Lars, försvarsdirektör Egnell, Jan-Erik, avdelningsdirektör Frank, Aage,
departementssekreterare Frödin, Sven-Erik, avdelningsdirektör Janson, Björn,
hovrättsassessor Krona, Kurt, sektionschef Strömblad, Charles, docent Terstad,
Gösta, kansliråd

Sekreterare;
Tjörneryd, John, avdelningschef

Bitr.
sekreterare; Norrman, Sten-Inge, byrådirektör

Direkfiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse. TilläggsdirekUv, se dir
1980:1.

Utredningen
har avgeU betänkandet (Ds Fö 1977:1) Normalkostnad för skyddsrum (Ds Fö 1980:7)
Befolkningens skydd i krig

s. 55 Kontrollera mot PDF

55 Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö:2

(Ds
Fö 1981 ;6) PM Besiktning, underhåll och förbättring av skyddsrum

(Ds
Fö 1981 ;8) PM Planering för befolkningens skydd i krig

(Ds
Fö 1981:9) Redovisning av studier utförda i samband med skyddsrumsutredningens
arbete

(Ds Fö 1982:2) Skyddsrum.
Förslag lill administrativa förenklingar m. m.

Uppdraget
är därmed slutfört.

2.
1978 års försvarskommitté (Fö 1978:02) (FK-78)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 30 mars 1978 med uppdrag att överväga och
lämna förslag om säkerhetspolitikens inriktning och totalförsvarets fortsatta
utveckling m. m. efter år 1982;

Ordförande;
Björk, Gunnar, bankkonsulent, led. av riksdagen /c

Ledamöter;
Brännström, Roland, verkmästare, led. av riksdagen /s Ekelund, Ulla, led. av
riksdagen /c Gustavsson, Åke, led. av riksdagen /s Göransson, Olle,
verkmästare, led. av riksdagen /s Larsson, Ulf, statssekreterare

Lewén-Eliasson,
Anna Lisa, f.d. led. av riksdagen /s Lindblad, Hans, redaktör, f.d. led. av
riksdagen /fp Petersson, Per, hemmansägare, led. av riksdagen /m Sundström,
Gudrun, f.d. led. av riksdagen /s

Tham,
Carl, f.d. sakkunnig i utrikesdepartementet, f.d. ers. för led. av riksdagen
/fp af Ugglas, Margaretha, civilekonom, led. av riksdagen /m

Experter;
Andersson, Björn, ombudsman. Broström, Ulf, byråchef Dahlén, Rune, byråchef
Danarö, Lars, departementsråd Edling, Ulf, byrådirektör Ehrling, Ingvar,
departementsråd Frödin, Sven-Erik, avdelningsdirektör Gyllö, Sture, f.d.
avdelningschef Hemborg, Bo, kansliråd

s. 56 Kontrollera mot PDF

Fö:2
Skr 1982/83:103 56

Jansson,
Erik, överste Janson, Björn, hovrättsassessor Johansson, Kurt, försvarsdirektör
Johansson, Mauritz, förhandlingschef Krona, Kurt, sektionschef Linder-Aronson,
Lennart, tf. länsråd Lindkvist, Börje, generalsekreterare Ludvik, Klaus,
organisaUonsdirektör Lundberg, Leif, avdelningsdirektör Nilsson, Carl-Erik,
informationssekreterare Norell, Thomas, planeringsdirektör Ohlsson, Hans,
avdelningsdirektör Persson, Rolf, överstelöjtnant Sagrén, Åke, överste
Sandberg, Ulf, förste ombudsman Schuback, Bengt, viceamiral Sjöstedt, Stig,
avdelningsdirektör Terstad, Gösta, kansliråd Thyberg, Erik, planeringschef
Wigzell, Kerstin, sekreterare Wiktorin, Bengt, sektionschef Wiktorin, Ove,
överstelöjtnant

Huvudsekreterare;
Wigur, Rolf, generalmajor

Sekreterare:
Anderberg, Bengt, överstelöjtnant Börjesson, Dick, kommendörkapten Dahlberg,
Christer, överstelöjtnant Frank, Aage, departementssekreterare Hellman, Sven,
överingenjör Rosell, Egon, organisationsdirektör

Bitr.
sekreterare: Wahlberg, Ingemar, departementssekreterare

Direkfiven
för kommittén, se dir 1978:30 och dir 1980:27.

Kommittén
har avgett betänkandet (SOU 1979:42) Vår säkerhetspolitik (Ds Fö 1979:3)
Sweden's security policy and total defence (Ds Fö 1980:2) Vidgad
säkerhetspolitisk debaft (Ds Fö 1980:4) Civilförsvaret och kommunerna . (Ds
Fö 1981 :l) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret (Ds Fö 1981 ;4)
Priskompensation och planeringsosäkerhet i försvaret

s. 57 Kontrollera mot PDF

57 Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö:3

(Ds
Fö 1981 ;5) Sweden's security policy and defence planning

(Ds
Fö 1981 ;I0) Civilförsvaret och kommunerna

(Ds Fö 1981:12)
Priskompensation för det militära försvaret och civilförsvaret

(Ds
Fö 1981; 13) Utvecklingen av försvarets fredsorganisation under. 1980-talet

(Ds
Fö 1981:14) Totalförsvaret 1982-1987

(Ds Fö 1981 ;16)
Remissynpunkter på 1978 års försvarskommittés betänkande.

Uppdraget
är därmed slutfört.

3.
Civilmilitärutredningen (Fö 1978:04) (CMU)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den I juni 1978 med uppdrag att utreda frågan
om kategoritillhörighet, rekrytering och utbildning för viss civilmilitär
personal m. m.:

Särskild
utredare; Ärvas, Dag, konteramiral

Experter;
Ahrenstedt, Bengt, stabsmeteorolog Borgquist, Frithiof, byråchef Holmquist,
Rolf, hovrättsassessor Jidborg, Leif, armédirektör av 1. graden Norrthon,
Peter, marindirektör av I. graden Rittsél, Ingvar, överste Rybeck, Bo,
generalläkare Tegenfeldt, Hans, flygdirektör av 1. graden Zetterström, Björn,
försvarsöverläkare

Sekreterare;
Lindahl, Carl-Fredrik, departementssekreterare

Bitr.
sekreterare; Nystedt, Stig, avdelningsdirektör

Direktiven
för utredningen, se dir 1978:49.

Utredningen
har avgett betänkandet (SOU 1982:48) Försvarsmaktens personalkategorier.

Uppdraget
är därmed slutfört.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Fö:4 Skr 1982/83:103 58

4.
Utredningen (Fö 1978:05) Hälso- och sjukvård i försvaret (HSF)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 med uppdrag att överväga vissa
frågor och genomföra vissa överläggningar m. m. i samband med
organisationsförändringar inom försvarsmaktens hälso- och sjukvård i fred;

Särskild
utredare: Romberg, N. Wilhelm, direktör

Sakkunnig;
Nilsson, Alice, departementsråd

Experter:
Bengtsson, Sven Eric, regementsläkare Lindberg, Bo, major Lagerholm, Göran,
försvarsöverläkare

Sekreterare;
Westman, Henrik, tf. kansliråd

Bitr.
sekreterare; Högberg, Johan, departementssekreterare

Direktiven
för utredningen, se dir 1978:58 och dir 1982:15.

Utredningen
har avgett ett slutförslag om inrättande av ett antal förbandsläkartjänster.

Uppdraget
är därmed slutfört.

5.
Folkrättskommittén (Fö 1978:06)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 för att utreda och lämna
förslag angående tolkning och tillämpning av samt information och undervisning
om folkrättens regler under krig, neutralitet och ockupation;

Ordförande:
Skarstedt, Carl-Ivar, hovrättspresident

Ledamöter:
Björeman, Carl, generalmajor Johnson-Theuthenberg, Bo, ambassadör Lundqvist,
Roland, byråchef Munck, Johan, departementsråd Wulff, Torgil H;son, kommendör
av 1. graden

s. 59 Kontrollera mot PDF

59 Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö:6

Sakkunniga;
Bring, Ove, jur. dr Broström, Ulf, byråchef von Celsing, Elof, överstelöjtnant
Forssbeck, Bengt l;son, byråchef Grahl-Madsen, Alle, professor Landahl,
Per-Axel, kanslichef

Mattsson,
Ingemar, undervisningsråd (t.o.m. den 2 september 1982) Stroh, Olof, f.d.
generalsekreterare Åstrand, Gunnar, kanslichef

Experter:
Blom, Margot, byrådirektör (fr.o.m. den 3 september 1982) Pedersson, Ingemar,
major Wallberg, Börje, överste av 1. graden

Sekreterare;
Brandel, Erik, jur. kand.

Bitr.
sekreterare; von Celsing, Elof, överstelöjtnant

Lokal;
Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10
00, direktval 763 27 52 (sekreteraren), 763 26 35 (bitr. sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se dir 1978:61.

Kommittén
har avgett betänkandet (SOU 1979:73) Krigets lagar.

Kommittén
planerar att avge nästa delbetänkande 1983.

Kommittén
beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

6.
1979 års militära f lygindustrikommitté (Fö 1979:02) (lVlFK-79)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 21 juni 1979 för att utreda vissa frågor
rörande den militära flygindustrins framtida struktur m.m.;

Ordförande;
Norling, Bengt, landshövding, f.d. led. av riksdagen /s

Ledamöter;
Angelöf, Arne, ombudsman Aulin, Olle, överstelöjtnant, led. av riksdagen /m
Gustavsson, Åke, led. av riksdagen /s

s. 60 Kontrollera mot PDF

Fö:6
Skr 1982/83:103 60

Johansson,
Göran, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 10 januari 1982) Pettersson, Georg,
ombudsman (fr.o.m. den 11 januari 1982) Thörner, Brivio, direktör.

Sakkunniga;
Holgersson, Svante, departementssekreterare Lagerblad, Peter, departementsråd
Tegnér, Per, departementssekreterare

Experter;
Dellborg, Sfig, överstelöjtnant Gärd, Helge, överste Hjalmarsson, Åke, byråchef
Hökborg, Sven-Olof, avdelningschef Kriiger, Hans, civilingenjör Lennartsson,
Folke, utredningssekreterare Nielsen, Kaj, överstelöjtnant Pettersson,
Lars-Olov, ombudsman Petzäll, Ingvar, direktör Rosell, Egon,
organisationsdirektör Svensson, Åke, överingenjör Östh, Bernt, överste

Sekreterare;
Jarmar, Håkan, organisationsdirektör

Bitr.
sekreterare; Eriksson, Björn, avdelningsdirektör Tjäder, Thomas,
kanslisekreterare

Direktiven
för kommittén, se dir 1979:66, dir 1980:44 och dir 1980:87.

Kommittén
har avgett principbetänkandet (Ds Fö 1981 ;2) Framtida militär fiygindustri i
Sverige.

Uppdraget
är därmed slutfört.

7.
Utredningen (Fö 1980:01) Religionen i försvaret

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 24 april 1980 för att se över organisation
och arbetsformer m. m. för den andliga vården inom försvarsmakten;

Särskild
utredare; Larsson, Per-Ola, avdelningsdirektör

s. 61 Kontrollera mot PDF

61 Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö:8

Sakkunniga:
Aglert, Per .Arne, generalsekreterare Svärd, Karl-Erik, kyrkoherde/fältprost

Experter:
Björkman, Bo, komminister Boo, Per, komminister Linge, Sverker, komminister
Norberg, Anders, pastor Segrén, Tage, stabskonsulent

Sekreterare;
Hafström, Gunnar, byrådirektör

Lokal;
Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10
00, direktval 763 39 89 (utredaren), 763 39 90 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1980:34.

Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande i december 1982.

8.
Värnpliktsförmånsutredningen (Fö 1980:02) (VFU)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 26 juni 1980 för att utreda frågan om
värnpliktsförmåner under beredskap och krig;

Särskild
utredare: Resare, Alf, överdirektör

Experter:
Bergvall, Rolf, byrådirektör Isaksson, Ebbe, avdelningsdirektör Olsson, Leif,
byrådirektör Palm, Hans, departementsråd Reuterdahl, Gad, överste Råberg, Alf,
avdelningsdirektör

Sekreterare:
Resen, Maj-Britt, avdelningsdirektör

Direktiven
för utredningen, se dir 1980:49.

Utredningen
har avgett betänkandet (Ds Fö 1982:1) Ersättningar till personal i
krigsorganisationen.

Uppdraget
är därmed slutfört.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Fö:9 Skr 1982/83:103 62

9.
Utredningen (Fö 1980:03) om försvarsupphandling

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 30 oktober 1980 för att utreda och lämna
förslag om vissa frågor rörande upphandling av försvarsmateriel:

Särskild
utredare: Winberg, Bertil, planeringsdirektör

Experter
i referensgrupp:

Ordförande:
Nilsson, Jan, expeditionschef

Övriga
experter; Gustafsson, Yvonne, departementssekreterare Hellstadius, Jan,
byrådirektör

Hylländer,
Göran, byrådirektör (fr.o.m. den 6 maj 1982) Jansson, Ivar, överingenjör

Jarmar,
Håkan, organisationsdirektör (fr.o.m. den 6 maj 1982) Kihlström, Hans,
avdelningsdirektör Landahl, Jan, departementssekreterare Linder, Georg,
inköpsdirektör

Steen,
Göran, tf. revisionsdirektör (t.o.m. den 5 maj 1982) Tegnér, Per,
departementssekreterare Tjäder, Thomas, kanslisekreterare (fr.o.m. den 6 maj
1982)

Sekreterare:
Åkesson, Patrik, kanslisekreterare (fr.o.m. den 6 maj 1982) Tjäder, Thomas,
kanslisekreterare (t.o.m. den 5 maj 1982)

Lokal;
Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10
00, direktval 763 27 76 (utredaren), 763 25 83 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1980:77.

Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande under fjärde kvartalet 1983.

10. 1980 års underhållsutredning (Fö 1980:04) (U 80)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 18 december 1980 för att utreda och lämna
förslag om försvarets underhåll av materiel:

Särskild
utredare; Resare, Alf, överdirektör

s. 63 Kontrollera mot PDF

63 Kommittéer:
Försvarsdepartementet Fö: 10

Sakkunniga;
Almgren, Carl Eric, general Thulstrup, Jörgen, departementssekreterare

Experter:
Armandsson, Per-Anders, fiygdirektör av 1. graden Bergman, Klas Göran,
byrådirektör (fr.o.m den 11 februari 1982) Björiing, Percy, kommendörkapten
Brunner, Mats, överste Dellborg, Stig, överstelöjtnant Eriksson, Björn,
avdelningsdirektör

Eriksson,
Stig, fiygdirektör (fr.o.m. den 25 november 1981) Eriksson, Örjan, överingenjör
Hansson, Nils-Erik, fiygdirektör av 1. graden

Hedlund,
Björn, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 25 november 1981) Hillelsson, Fredrik,
överstelöjtnant Holmen, Sven, överstelöjtnant Johnsson, Jan, armédirektör av 1.
graden Källqvist, Lennart, fiygdirektör av 1. graden Linde, Håkan, överingenjör

Lundberg,
Leif, avdelningsdirektör (fr.o.m. Inovember 1981) Lundqvist, Alge, överingenjör
Löfkvist, Ingemar, avdelningsdirektör Näsström, Staffan, flygdirektör av 1.
graden Resen, Maj-Brift, avdelningsdirektör

Silfverberg,
Claes-Olof, marindirektör av 1. graden (fr.o.m. den 21 januari 1982)

Sterner,
Örjan, marindirektör av 1. graden

Svahn,
Nils, marindirektör av 1. graden (t.o.m. den 20 januari 1982) Svensson, Åke,
överingenjör Söderberg, Ragnar, överstelöjtnant Tibell, Hans,
avdelningsdirektör Torfgård, Sven, överste av 1. graden Wiktorin, Owe,
överstelöjtnant

Sekreterare:
Nordlöf, J. Greger, avdelningsdirektör

Direktiven
för utredningen, se dir 1980:88 och dir 1982:2.

Utredningen
har avgett betänkandet (Ds Fö 1981 ;7) Försvarets materielunderhåll under
1980-talet (Ds Fö 1982:3) Försvarets materielunderhåll under 1980-talet -

Uppgifter, organisation
och dimensionering.

Uppdraget
är därmed slutfört.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Fö: 11 Skr
1982/83:103 64

11.
Motståndsutredningen (Fö 1980:05) (MU)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 18 december 1980 med uppgift att överväga
och lämna förslag om uppgifter m.m. för ett svenskt icke- militärt motstånd som
komplement till övriga totalförsvarsåtgärder:

Särskild
utredare; Gustavsson, Bengt, landshövding

Experter;
Andersson, Björn, ombudsman

Bergfeldt,
Lennart, fil. kand. (fr.o.m. den 15 februari 1982) Brandby-Cöster, Margareta,
komminister Landahl, Per-Axel, kanslichef Sunesson, Karl Henrik,
avdelningsdirektör Wulff, Torgil H;son, kommendör av 1. graden

Sekreterare;
Holmquist, Rolf, hovrättsassessor

Bitr.
sekreterare; Lundmark, Birgitta, departementssekreterare

Lokal;
Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10
00, direktval 763 25 50 (sekreteraren), 763 25 62 (bitr. sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1980:90.

Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande under år 1983.

12.
Informationsberedskapsutredningen (Fö 1981:01) (InfoBU)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 12 mars 1981 med uppgift att se över
informationsberedskapen vid krig och krigsfara m.m.

Särskild
utredare; Orrö, Sven-Erik, departementsråd

Experter;
Berg, Jan-Åke, överstelöjtnant Borgström, Lars, journalist Hafström, Marie,
hovrättsassessor Landahl, Per-Axel, kanslichef Morell, Roland,
generalsekreterare Pall, Arne, redaktionschef

s. 65 Kontrollera mot PDF

65 Kommittéer:
Försvarsdepartementet Fö: 13

Reimerson,
Charlotte, journalist (fr.o.m.. den 11 februari 1982) Sondén, Jan, kanslichef
Tunberger, Johan, redaktör

Sekreterare;
Sjöholm, Eric, avdelningsdirektör

Lokal:
Fredsgatan 2, 3 tr., 111 52 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 27
49 (utredaren) 763 27 50 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1981:15.

Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande under första halvåret 1983.

13.
Sårbarhetsberedningen (Fö 1981:02) (SÅRB)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 23 juli 1981 för utredning av och för
information och rådgivning i frågor rörande säkerhet och sårbarhet på
dataområdet;

Ordförande;

Eriksson,
Allan, kansliråd

Ledamöter;
Axelsson, Göran, kanslichef Carlsson, Ulf, överdirektör Freese, Jan H :son,
generaldirektör Hertz, Olof, avdelningsdirektör Holmström, Bo, avdelningschef
Jonsson, Göte, direktör Lundberg, Bruno, utredningschef Svenonius, Per,
avdelningschef Vinge, Per-Gunnar, direktör

Huvudsekreterare;
Wrede, Rabbe, avdelningsdirektör

Sekreterare;
Ledell, Göran, avdelningsdirektör Pålsson, Ulla,, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 7
juni 1982)

Lokal;
Datainspektionen, Bergsgatan 51, n.b., 112 31 Stockholm, tel. växel 22 79 80,
direktval 769 74 83 (ordföranden), 769 84 07 eller 769 84 63
(huvudsekreteraren), 769 84 06 eller 060/18 70 00 (Ledell), 769 84 05
(Pålsson), 769 84 96 (sekretariatet)

5 Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 103

s. 66 Kontrollera mot PDF

Fö:13
Skr 1982/83:103 66

Direktiven
för beredningen, se dir 1981:48.

Beredningen
har avgett betänkandet

(Ds
Fö 1981:17) Sårbarhetsberedningens SÅRB:s handlingsplan.

Beredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande under första halvåret 1984.

14.
1982 års värnpliktsförmånskommitté (Fö 1982:01) (VFK 82)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 26 november 1981 för att utreda frågan om
ett nytt förmånssystem för värnpliktiga m. fl. under grundutbildning:

Ordförande;
Brunander, Lennart, led. av riksdagen /c (fr.o.m. den 7 januari 1982)

Ledamöter;
Allmér, Göran, rektor, led. av riksdagen /m (fr.o.m. den 7 januari 1982)

Erixon,
Lena, kontorist (fr.o.m. den 7 januari 1982) Lindström, Ralf, svarvare, led. av
riksdagen /s (fr.o.m. den 7 januari 1982)

Nicander,
Lars, fil. stud. (fr.o.m. den 7 januari 1982) Svartberg, Karl-Erik, rektor,
led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 7 januari 1982)

Experter:
Blomgren-Edenstrand, Eva, departementssekreterare (fr.o.m. den 4 februari 1982)

Holmberg,
Ingela, byrådirektör (fr.o.m. den 28 januari 1982) Janebäck, Tord,
departementssekreterare (fr.o.m. den 28 januari 1982) Janson, Björn,
hovrättsassessor (fr.o.m. den 28 januari 1982) Nilsson, Ola, ombudsman (fr.o.m.
den 28 januari 1982) Tobieson, Johan, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 28
januari 1982) ' Öberg, Bernt, sekreterare (fr.o.m. den 28 januari 1982)

Sekreterare;
Björklund, Gösta, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 7 januari 1982)

Direktiven
för kommittén, se dir 1981 ;68.

Kommittén
har avgett betänkandet

(Ds
Fö 1982:4) Förmåner till värnpliktiga m. fl. under grundutbildning

Uppdraget
är därmed slutfört.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67 Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö: 16

15.
1982 års militära provningsresursutredning (Fö 1982:02) (MPU 82)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 21 januari 1982 för att utreda vissa frågor
rörande försvarets behov av försöks- och provningsresurser:

Särskild
utredare:

Resare,
Alf, generaldirektör

Sakkunniga;

Dahlberg,
Christer, överstelöjtnant (fr.o.m. den 22 februari 1982)

Salén,
Lennart, direktör (fr.o.m. den 10 mars 1982)

Sundén,
Åke, f.d. generaldirektör (fr.o.m. den 22 februari 1982)

Experter;
Bildt, Henric, generaldirektör (fr.o.m. den 22 februari 1982) Hagwall, Magnus,
förste forskare (fr.o.m. den 22 februari 1982) Jarmar, Håkan,
organisationsdirektör (fr.o.m. den 22 februari 1982)' Lundberg, Leif,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 22 februari 1982) Nilsson, Rune,
överstelöjtnant (fr.o.m. den 22 februari 1982) Olsson, Lars-Torsten,
överingenjör (fr.o.m. den 22 februari 1982) Persson, Johan, överingenjör
(fr.o.m. den 22 september 1982) Rosell, Egon, organisationsdirektör (fr.o.m.
den 22 februari 1982) Ungvall, Bertil, överingenjör (fr.o.m. den 22 februari
1982) Walde, Carl-Henrik, överingenjör (fr.o.m. den 22 september 1982) Wimnell,
Bengt, överingenjör (fr.o.m. den 22 februari 1982)

Sekreterare:
Kronekvist, Bertil, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 mars 1982) Mårtensson,
Jan, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 februari 1982)

Lokal:
Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10
00, direktval 763 27 82 (utredaren), 763 28 44 (Kronekvist), 763 27 84
(Mårtensson)

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:3.

Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande i februari 1983.

16.
Utredningen (Fö 1982:03) om tillträdesskydd

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 13 maj 1982 för att se över reglerna om
tillträdesskydd:

Särskild
utredare; Simonsson, Nils, generaldirektör (fr.o.m. den I juli 1982)

s. 68 Kontrollera mot PDF

Fö: 16 Skr 1982/83:103 68

Sakkunniga:
Hansson, Lars, överste av 1. graden (fr.o.m. den 1 september 1982) Johannesson,
Rune, byråchef (fr.o.m. den 1 september 1982)

Sekreterare;
Staafgård, Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1982)

Bitr.
sekreterare; Ryding-Berg, Stefan, byrådirektör (fr.o.m. den 1 september 1982)

Lokal;
Departementens utredningsavdelning, Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel.
växel 040/749 50 (Staafgård), 08/67 07 85 (Ryding-Berg)

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:29.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1984.

17.
Provplanläggningskommittén (Fö 1982:04) - Civilförsvaret och Kommunerna (Pro
CK)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 17 juni 1982 med uppdrag att behandla
frågor som har samband rried genomförandet av 1982 års totalförsvarsbeslut
angående civilförsvaret och kommunerna:

Ordförande;
Pettersson, Harald, landshövding (fr.o.m. den 21 juni 1982)

Ledamöter:
Dahlén, Bertil, f.d. led. av riksdagen /fp (fr.o.m. den 21 juni 1982)
Holmqvist, Sture, fastighetschef (fr.o.m. den 21 juni 1982) Palmgren, Sture,
borgarråd (fr.o.m. den 21 juni 1982) Skantz, Antia-Greta, f.d. led. av
riksdagen /s (fr.o.m. deri 21 juni 1982)

Sakkunnig;
Gyllö, Sture, f.d. avdelningschef (fr.o.m. den 21 juni 1982)

Experter:
Ahriand, Nils, försvarsdirektör (fr.o.m. den 21 juni 1982) Backlund, Hans,
försvarsdirektör (fr.o.m. den 21 juni 1982) Bjurman, Ulf, hovrättsassessor
(fr.o.m. den 21 juni 1982) Blomgren-Eidenstrand, Eva, departementssekreterare
(fr.o.m. den 21 juni 1982)

Cedmark,
Jan, kanslichef (fr.o.m. den 21 juni 1982) Eliasson, Lars-Mårten, överingenjör
(fr.o.m. den 21 juni 1982)

s. 69 Kontrollera mot PDF

69 Kommittéer:
Försvarsdepartementet Fö: 18

Fischer,
Ola, major (fr.o.m. den 21 juni 1982 t.o.m. den 30 september

1982)

Frank,
Aage, departementssekreterare (fr.o.m. den 21 juni 1982)

Frödin,
Sven-Erik, avdelningsdirektör (fro.m. den 21 juni 1982)

Janson,
Björn, hovrättsassessor (fr.o.m. den 11'november 1982)

Lewensjö,
Åke, sektionschef (fr.o.m. den 21 juni 1982)

Lindberg,
Lennart, organisationsdirektör (fr.o.m. den 21 juni 1982)

Nordmark,
Bengt, major (fr.o.m. den 1 oktober 1982)

Huvudsekreterare;
Dahlén, Rune, byråchef (fr.o.m. den 21 juni 1982)

Sekreterare;
Norrman, Sten-Inge, avdelningsdirektör (fr.o.m: den 21 jurii 1982) Mattsson,
Sture, byrådirektör (fr.o.m. den 21 juni 1982) Zetterberg, Evert, sekreterare
(fr.o.m. den 21 juni 1982)

Lokal:
Civilförsvarsstyrelsen, Karolinen, 651 80 Karlstad, tel. växel 054/10 30 00,
direktval 054/10 43 32 (Dahlén), 054/10 43 10 (Norrman)

Direktiven
för kommittén, se dir 1982:39.

Kommittén
beräknas avge sitt slutbetänkande senast den 1 november 1983.

18.
Utredningen (Fö 1982:05) om översyn av den flygtekniska forskningen i Sverige

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den lOjuni 1982 för att utreda och lämna
förslag till framtida inriktning av svensk flygteknisk forskning;

Särskild
utredare; Landahl, Mårten, professor (fr.o.m. den I juli 1982)

Sakkunniga;
Drougge, Georg, avdelningschef (fr.o.m. den 1 juli 1982) Lagerblad, Peter,
departementsråd (fr.o.m. den 1 juli 1982) Martin-Löf, Johan, överingenjör
(fr.o.m. den Ijuli 1982) Sundén, Åke, f.d. generaldirektör (fr.o.m. den 1 juli
1982)

Experter;
Blomqvist, Gunnar, huvudavdelningschef (fr.o.m. den 1 juli 1982) Hjelte, Fritz,
professor (fr.o.m. den 1 juli 1982) Hökborg, Sven, avdelningschef (fr.o.m. den
Ijuli 1982) Lindeborg, Lennart, överingenjör (fr.o.m. den 1 juli 1982)

s. 70 Kontrollera mot PDF

Fö:18
Skr 1982/83:103 70

Moll,
Olof, byråchef (fr.o.m. den I juli 1982)

Nordström,
Lars-Erik, flygsäkerhetsdirektör (fr.o.m. den I juli 1982)

Olsson,
Magnus Ingemar, teknisk direktör (fr.o.m. den I juli 1982)

Sekreterare:
Gustafsson, Anders, civilingenjör (fr.o.m. den 1 juli 1982)

Bitr.
sekreterare; Wahlberg, Ingemar, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli
1982)

Lokal;
Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10
00, direktval 763 25 99 (bitr. sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:35.

Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande i december 1982.

19.
1982 års kommitté (Fö 1982:06) om försvarets gemensamma myndigheter m. m. (Hpg
5-kommittén)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 24 juni 1982 med uppdrag att överväga
möjlighelerna dels till strukturförändringar och ytterligare
kostnadsreduceringar inom försvarets s. k. gemensamma myndigheter, dels till
ökad samordning med övriga statliga myndigheter:

Ordförande:
Björk, Gunnar, led. av riksdagen /c (fr.o.m. den I juli 1982 t.o.m. den 10
november 1982) Gustavsson, Åke, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 11 november
1982)

Ledamöter;
Björk, Gunnar, led. av riksdagen /c (fr.o.m. den 11 november 1982) Johansson,
Mauritz, f.d. förste ombudsman (fr.o.m. den 11 november 1982)

Sakkunniga;
Jonasson, Kjell, departementssekreterare (fr.o.m. den 16 augusfi 1982)
Lyckeberg, Nils, departementssekreterare (fr.o.m. den 16 augusti 1982)

Nordström,
Bengt, departementssekreterare (fr.o.m. den 11 november 1982)

Experter;
Hägg, Sture, avdelningschef (fr.o.m. den 11 november 1982) Jansson, Erik,
överste (fr.o.m. den I september 1982)

s. 71 Kontrollera mot PDF

71 Kommittéer:
Försvarsdepartementet Fö:20

Ludvik,
Klaus, organisationsdirektör (fr.o.m. den 8 september 1982) Norell, Thomas,
planeringsdirektör (fr.o.m. den 11 november 1982) Palmlund, Ingar, överdirektör
(fr.o.m. den 8 september 1982)

Sekreterare:
Rosell, Egon, organisationsdirektör (fr.o.m den 16 augusti 1982)

Lokal;
Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10
00, direktval 763 27 74 (sekreteraren), 763 27 34 (sekretariatet)

Direktiven
för kommittén, se dir 1982:57.

Kommittén
avser att bedriva sitt arbete så att en förstudie kan lämnas i september 1983.

20.
Delegationen (Fö 1982:07) för samordning och uppföljning av arbetet med att
genomföra strukturförändringar inom det militära försvarets fredsorganisation
m. m.

Tillkallade
enligt regeringens bemyridigande den 24 juni 1982 att ingå i en delegation för
samordning inom regeringskansliet samt för att följa arbetet med att genomföra
de strukturförändringar inom det militära försvarets fredsorganisation som
riksdagen har beslutat om;

Ordförande;
Borg, Per, statssekreterare (fr.o.m. den 15 oktober 1982) Hirdman, Sven, f.d.
statssekreterare (t.o.m. den 14 oktober 1982)

Ledamöter:
Albrektson, Hans, departementsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1982) Aldskogius,
Göran, departementsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1982) Ehrling, Ingvar,
departementsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1982) Gustafsson, Bengt, departementsråd
(fr.o.m. den 1 oktober 1982) Nilsson, Alf, departementsråd (fr.o.m. den 1
oktober 1982) Nilsson, Alice, departementsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1982)
Ulfhielm, Monica, departementsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1982) Winéus, Bengt,
departementsråd (fr.o.m. den I oktober 1982)

Experter;
Jansson, Erik, överste (fr.o.m. den 1 oktober 1982) Jarmar, Håkan,
organisationsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1982) Otterberg, Håkan,
byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1982)

Sekreterare;
Roos, Lars-Erik, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1982)

s. 72 Kontrollera mot PDF

Fö:20 Skr 1982/83:103 72

Lokal:
Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10
00, direktval 763 25.64 (sekreteraren)

Direktiven
för delegationen, se dir 1982:56.

Delegationen
beräknas avge sitt slutbetänkande under hösten 1987.

21.
Kommittén (Fö 1982:08) om förmåner m. m. vid frivillig försvarsverksamhet

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 8 juli 1982 för att utreda förmånerna m. m.
vid frivillig försvarsverksamhet;

Ordförande;
Ekelund, Ulla, led. av riksdagen /c (fr.o.m. den 9 juli 1982)

Ledamöter;
Bergman, Holger, ombudsman, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 1 oktober 1982)

Frändås,
Berit, studierektor, ers. för led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 1 oktober
1982) - .

Hägelmark,
Eric, kapten, led. av riksdagen /fp (fr.o.m. den 1 oktober 1982)

Körlof,
Björn, departementssekreterare led. av riksdagen /m (fr.o.m. den 1 oktober
1982)

Sakkunniga: -'

Andersson,
Ann-Mari, riksbilkärchef (fr.o.m. den I oktober 1982) Antoni, Peter, major
(fr.o.m. den I oktober 1982) Engdahl, Carl-Wilhelm, intendent (fr.o.m. den 1
oktober 1982)

Experter;
Rodin, Göran, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1982) Sandgren,
Gösta, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1982)

Strömberg,
Peter, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1982) Törnquist, Leif,
överstelöjtnant (fr.o.m. den 1 oktober 1982) o

Sekreterare;
Lindahl, Carl-Fredrik, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1982)

Lokal:
Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10
00, direktval 763 26 33 (sekreteraren)

s. 73 Kontrollera mot PDF

73 Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö:23

Direktiven
för kommittén, se dir 1982:63.

Kommittén
beräknas avge sitt slutbetänkande senast budgetåret 1983/84.

22.
Utredningen (Fö 1982:09) om totalförsvarets ledning i regeringskansliet (UTR)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 16 september 1982 med uppdrag att utreda
frågan om ledning och samordning av totalförsvaret inom regeringskansliet;

Särskild
utredare; Nordbeck, Gunnar, generaldirektör

Sekreterare:
Westman, Henrik, tf. kansliråd

Lokal;
Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10
00, direktval 763 26 07 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:70.

Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande under hösten 1983.

23.
Befälsbehovsutredningen (Fö 1982:10) (BBU)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 16 september 1982 med uppdrag att granska
kraven på utbildning och kvalitet hos militära chefer m. m.;

Särskild
utredare: Resare, Alf, generaldirektör

Sekreterare;
Jacobsen, Inger, byrådirektör (fr.o.m. den 11 oktober 1982)

Lokal:
Försvarets civilförvaltning. Karolinen, 651 80 Karlstad, tel. växel 054/10 30
00

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:80.

Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande senast den 1 januari 1984.

s. 74 Kontrollera mot PDF

Fö:24 Skr
1982/83:103 74

24.
Ubåtsskyddskommissionen (Fö 1982:11)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 21 oktober 1982 med uppdrag att undersöka
ubåtskränkningarna:

Ordförande;
Andersson, Sven, förutv. statsråd

Ledamöter;
Bildt, Carl, sekreterare, led. av riksdagen /m Eliasson, Lars, f.d.
landshövding Lööw, Maj-Lis, arbetsförmedlare, led- av riksdagen /s Svensson,
Olle, redaktör, led. av riksdagen /s

Experter;
Hellman, Sven, överingenjör (fr.o.m. den 4 november 1982) Stefenson, Bror,
viceamiral (fr.o.m. den 4 november 1982)

Sekreterare;
Sahlin, Michael, departementssekreterare

Lokal;
Rosenbad 4, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 45 24 (sekreteraren)

Direktiven
för kommissionen, se dir 1982:86.

Kommissionen
beräknas avge sitt slutbetänkande i april 1983.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75 Kommittéer: Socialdepartementet S:I

Socialdepartementet

Inom
detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet sedan redovisningen
i 1982 års kommittéberättelse: 3, 4, 7, 10, 11, 14, 16, 17, 25 och 28

Följande kommittéer
inom avsnittet har inte fullgjort egentliga utredningsuppdrag: 1 och 2

1.
Socialdepartementets sjukvårdsdelegation (S 1966:39)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj;ts beslut den 30 juni 1965 för att som en till
socialdepartementet knuten delegation följa utbyggnaden av sjukvårdsresurserna
i landet och verka för en samordning av sjukvårdsplaneringen;

Ordförande;
Pettersson, Åke, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 14 oktober 1982) Lindberg,
Ingemar, statssekreterare (fr.o.m. den 15 oktober 1982)

Ledamöter:
Alsén, Sven, avdelningschef (t.o.m. den 22 augusti 1982) Barenthin, Willy,
kansliråd (t.o.m. den 17 november 1981) Carlsson, Rune, förbundsdirektör

Ekholm,
Lars, departementsråd (fr.o.m. den 18 november 1981) Eklund, Svea,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 mars 1982) Eriksson, Evert, landstingsråd

Falk,
Viking, avdelningschef (fr.o.m. den 23 augusti 1982) Grufberg, Lennart,
departementsråd Göransson, Bertil, landstingsråd Ihrfors, Carl-Johan,
landstingsledamot Karlsson, Olle, landstingsråd Kärnek, Ruth, oppositionsråd

Lindström,
Alice, undervisningsråd (t.o.m. den 28 februari 1982) Litzner, Ragnar,
landstingsråd Nordlander, Nils Brage, landstingsledamot Ringborg, Erland,
planeringschef (t.o.m. den 14 oktober 1982) Rollen, Berit, statssekreterare
Rundcrantz, Hans, docent

s. 76 Kontrollera mot PDF

S:1 Skr 1982/83:103 76

Svensson,
Margareta, andre förbundsordförande Söderqvist, Bengt, expeditionschef Thor,
Thorsten, direktör Weslerholm, Barbro, generaldirektör Zetterström-Lagerwall,
Gerd, direktör

Experter:
Bergman, Sven-Eric, avdelningschef Bergstedt, Tord, sjukvårdsdirektör

Brynolfsson,
Gustaf, avdelningschef (fr.o.m. den I juni 1982) Jönsson, Gustav,
departementsråd Ifvarsson, Carl-Anders, överdirektör Korpi, Sture,
statssekreterare (fr.o.m. den 15 oktober 1982) Nygren, Ingemar, departementsråd

Stålbo,
Per-Olof, avdelningsdirektör (t.o.m.. den 14 oktober 1982) Wennström, Gunnar,
avdelningschef Wictorson, Karl-Eric, avdelningschef (t.o.m. den 31 maj 1982)

Sekreterare:
Bratthall, Birgitta, departementssekreterare

Lokal;
Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Delegationen
har bl. a. behandlat olika frågor angående läkare, sjuksköterskor och
undersköterskor. Arbete pågår med att ta fram ett strukturprogram för hälso-
och sjukvården inför 90-talet (HS 90) inom en särskild arbetsgrupp.

Delegationen
har avgett (SOU 1981:1) Hälsorisker (SOU 1981:2) Ohälsa och vårdutnyttjande
(SÖU 1981 ;3) Hälso- och sjukvård i internationellt perspektiv (SOU 1981:4)
Utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet. (SOU 1982:11) Den
långsiktiga fillgången och efterfrågan på läkararbetskraft.

Dessutom
har följande sekretariatspromemorior avgetts Demografiska och socio-ekonomiska
förhållanden inom befolkningen

Hälso-
och sjukvårdsplanering

Vår
hälsa - i går, i dag och i morgon (fakta ur HS90:s underlägsstudiér)

Delegationens
arbete beräknas pågå tills vidare.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77 Kommittéer: Socialdepartementet S:2

2.
Delegationen (S 1974:05) för social forskning

Tillkallade
enligt Kungl. Maj;ts beslut den 28 juni 1974 för att som en till
socialdepartementet knuten delegation ha till uppgift dels att riied
utgångspunkt i departementets verksamhetsområden svara för bedömning och
samordning av pågående och planerade projekt avseende forsknings- och
utvecklingsarbete samt försöksverksamhet inom den sociala sektorn, dels att
initiera forsknings- och utvecklingsarbete av betydelse för socialpolitiken:

Ordförande:
Pettersson, Åke, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 14 oktober 1982) Korpi,
Sture, statssekreterare (fr.o.m. den 15 oktober 1982)

Ledamöter:
Anderson, Göthe, kommunalråd Bjurulf, Per, professor Engström, Arne,
generaldirektör Hedlén, Bengt, socialdirektör Korpi, Walter, professor ■
Magnusson, Nils, avdelningschef Nilsson, Ruth, landstingsledamot Scherman, Karl
Gustaf, generaldirektör Sjöberg, Hilding, landstingsledamot Wiklund, Svea, f.d.
led. av riksdagen /c

Ersättare;
Bergman, Sven-Eric, avdelningschef (för Nilsson) Boivie, Marianne, förste
sekreterare (för Sjöberg) (fr.o.m. den 1 oktober 1982)

Eriksen,
Tor, avdelningschef (för Scherman) Janson, Carl-Gunnar, professor (för Bjurulf)
Johansson, Karl-Axel, sektionschef (för Andersson) Kjellgren, Eivor, intendent
(för \yiklund ) Lundström,
Stig, kansliråd (för Korpi) Stark, Birger, socialchef (för Hedlén) Wennström,
Gunnar, avdelningschef (för Magnusson)

Experter:
Brynolfson, Gustaf, avdelningschef Elmhammer, Nils, tf. avdelningschef

Lindberg,
Ingemar, statssekreterare (fr.o.m. den 15 oktober 1982) Lindgren, Åke,
generalläkare

Sekreterare;
Arve-ParGs, Birgit, forskningssekreterare Gurner, Ulla, fil. kand. (fr.o.m. den
15 september 1982)

s. 78 Kontrollera mot PDF

S:2 Skr 1982/83:103 78

Olsson,
Orvar, departementssekreterare

Schmidt,
Birgitta, byrådirektör (fr.o.m. den 13 september 1982 t.o.m.

den
31 januari 1982)

Uggla,
Inga-Lill, forskningssekreterare

Lokal;
Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Initiativgruppen
för narkomanvårdsforskning har i november 1981 avgett slutrapport med förslag
till forskningsprogram.

Delegationen
ger årligen ut en verksamhetsberättelse som bl. a. innehåller en
projektkatalog.

1
delegationens rapportserie har följande rapporter avgetts

(Rapport 1980:3)
Personalen vid de allmänna försäkringskassornas lokalkontor

(Rapport
1980:4) Frisk eller sjuk på äldre dar

(Rapport 1981:1)
Tandläkarbesök och tandläkares behandling av karies och parodontit i Sverige
under åren 1974-1977

(Rapport
1981 ;2) Evaluering av öppna omsorgsformer

(Rapport
1981 ;3) Åldrande och boende

(Rapport
1981 ;4) Socialpolitiken i Västtyskland

(Rapport 1981 ;5)
Delpension. En väg till ökad valfrihet och ökad välfärd.

(Rapport
1982:1) Förtidspensionärer - en jämförelse med deltidspensionärer och
yrkesarbetande

(Rapport
1982:2) Socialvårdens organisation

(Rapport
1982:3) Primärvårdspolitiken och makten

(Rapport
1982:4) Anhörigas sorgereaktioner. En studie av psykosocial anpassning fem år
efter dödsfallet

(Rapport
1982:5) Dold alkoholism - kartläggning och presentation

(Rapport
1982:6) Upplevelser inför döden - en kliniskstudie av anhörigas situation

(Rapport
1982:7) Tandtillstånd och behov av tandvård hos en normalpopulation

I
delegationens skriftserie har följande rapporter avgivits

1.
Narkomanvårdsforskning -
rapport från en initiativgrupp (1982)

2.
Socialtjänsten och forskningen
- rapport från DSF:s seminarium om vilka behov av forskning och
utvecklingsarbete som den nya socialtjänstlagen aktualiserar (1982)

3.
Ungdomars levnadsförhållanden
(1982)

4.
Internationella adoptioner -
forskning och forskningsbehov (1982).

Delegationens
arbete beräknas pågå tills vidare.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79 Kommittéer: Socialdepartementet S:4

3.
Utredningen (S 1976:05) om sjukvården i krig (USIK)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 30 december 1976 för att utreda frågan om
sjukvård i krig;

Ordförande;
Petersson, Per, hemmansägare, led. av riksdagen /m

Ledamöter;
Hansson, Lilly, mentalskötare, led. av riksdagen /s Litzner, Ragnar,
landstingsråd Nilsson, Göte, landstingsledamot Ångström, Rune, led. av
riksdagen /fp

Experter;
Börjeson, Börje, driftchef Gyllö, Sture, avdelningschef Hultstrand, Lars,
departementsråd Orrö, Sven-Erik, departementsråd Persson, Sven-Åke,
landstingsdirektör Rybeck, Bo, generalläkare Söderberg, Ragnar, överstelöjtnant
Wennström, Gunnar, avdelningschef Wiktorin, Bengt, sektionschef

Sekreterare;
Lundberg, Kari-Göran, utbildningschef (t.o.m. den 31 oktober 1982) Skoglund,
Caj, sjukhusdirektör (t.o.m. den 31 oktober 1982)

Direktiven
för utredningen, se dir 1976:05 och dir 1979:100.

Utredningen
har avgett betänkandet

(Ds
S 1981 ;2) Skydd för sjukvården i krig

(SOU
1982:42) Utbildningför hälso-och sjukvård vid katastrofer och i krig.

Uppdraget
är därmed slutfört.

4. Utredningen (S 1977:04) om narkotikamissbrukets
omfattning (UNO)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 17 mars 1977 för att göra en kartläggning
av narkotikamissbrukets omfattning;

Särskild
utredare; Palm, Böret, justitieräd

s. 80 Kontrollera mot PDF

S:4 Skr 1982/83:103 80

Sakkunniga:
Bishop, Norman, byråchef Carlsson, Gösta, professor Esbjörnson, Esbjörn,
byråchef Fors, Åke, departementsråd Ording, Jan, byråchef

Sekreterare;
Hedberg, Anders, förste byråsekreterare (t.o.m. den 30 april 1982) Karisson,
Christer, departementssekreterare (t.o.m. den 31 december 1982) Olsson, Orvar.
fil. lic. (t.o.m. den 31 december 1982)

Bitr.
sekreterare: Johansson, Torbjörn, byråassistent (t.o.m. den 30 november 1982)
Olsson, Börje, byråsekreterare (t.o.m. den 30 november 1982)

Direktiven
för utredningen, se dir 1977:39.

Utredningen
har avgett följande rapporter (Ds S 1977:8) Undersökning av narkotikavanor' (Ds
S 1978:10) Definitionsproblem vid narkotikaundersökningar (Ds S 1980:5) Tungt
narkotikamissbruk - en totalundersökning (Ds S 1980:11) Tungt narkotikamissbruk
- en särredovisning för län

och
kommuner av 1979 års undersökning

(Ds
S 1981 ;11) Ungdom, droger och förebyggande arbete (Ds S 1982:7) Om
narkofikamissbrukets orsaker -

undersökningsresultat,
teorier och forskningsproblem.

Uppdraget
är därmed slutfört.

5.
Ensamförälderkommittén (S 1977:16)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 22 september 1977 för att göra en översyn
av samhällsstödet fill ensamstående föräldrar:

Ordförande:
André, Gunilla, led. av riksdagen /c

Ledamöter;
Forslund, Bo, led. av riksdagen /s Heinemann, Kerstin, ombudsman Johansson,
Ulla, led. av riksdagen /s Åkerlind, Allan, byggnadsarbetare, led. av
riksdagenVm

Sakkunniga:
Hulgaard, Bodil, hovrättsassessor Pripp, Nina, hovrättsassessor

s. 81 Kontrollera mot PDF

81 Kommittéer: Socialdepartementet S:6

Experter:
Andersson, Saily, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 april 1982 t.o.m. den 1
oktober 1982) Karlsson, Tore, sekreterare Kindlund, Sören,
departementssekreterare

Malmsjö,
Mats, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 april 1982 t.o.m. den 1 oktober 1982)

Nicander,
Lars, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 april 1982 t.o.m. den 1 oktober
1982)

Svensson,
Marita, sekreterare (fr.o.m. den 15 april 1982 t.o.m. den 1 oktober 1982)
Wicksell, Anders, byrådirektör

Sekreterare:
Börestam, Eva, ombudsman Hägg, Monica, regeringsrättssekreterare Lundkvist,
Gunnel, regeringsrättssekreterare

Lokal:
Malmtorgsgatan 3. Postadress; Socialdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel
763 10 00

Direktiven
för kommittén, se dir 1977:104.

Kommittén
har avgett rapporten (Ds S 1981:18) Ensamförälder 1980.

Kommittén
beräknas avsluta sitt arbete under våren 1983.

6,
Utredningen (S 1977:21) om homosexuellas situation i samhället

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 8 december 1977 för att undersöka
homosexuellas situation i samhället;

Ordförande:
Sturkell, Carl-Edvard, lagman

Ledamöter:
Ahlmark, Lars, avdelningschef, led. av riksdagen /m Bohlin, Eva, lärare

Hansson,
Lilly, mentalskötare, led av riksdagen /s Israelsson, Karin,
distriktssköterska, led. av riksdagen /c (fr.o.m. den' 1 november 1981)

Jonäng,
Gunnel, led. av riksdagen /c (t.o.m. den 31 oktober 1981) Malmgren, Lena,
komminister

6
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

s. 82 Kontrollera mot PDF

S:6 Skr 1982/83:103 82

Experter;
Ekdahl, Bertil, hovrättsassessor Petersson, Stig-Åke, byråsekreterare Wittorp,
Birgitta, departementssekreterare

Sekreterare;
Hansson, Johan, rådman

Bitr.
sekreterare; Håkansson, Per Arne, fil. kand.

Lokal;
Departementens utredningsavdelning. Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel.
växel 040/749 50

Direktiven
för utredningen, se dir 1977:128.

Kommittén
beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

7,
1978 års tandvårdsutredning (S 1978:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 22 december 1977 för att göra en översyn av
den allmänna tandvårdsförsäkringen m. m.;

Ordförande;
Englund, Svante, överdirektör

Ledamöter:
Carlshamre, Nils, lektor, led. av riksdagen /m Claesson, Halvard, landstingsråd
Dahl, Gerd, ombudsman

Gustafsson,
Hans, statsråd, led. av riksdagen /s Öfström, Sylve, landstingsråd

Sakkunniga:
Hedlin, John, medicinalråd Jönsson, Gert, departementssekreterare Marits, Arvo,
byråchef Sandberg, Lars, förbundsdirektör Sibbmark, Bengt,
departementssekreterare Wintzer, Stig, sekreterare

Experter;
Bohlin, Erling, tandläkare Ek, Bengt, tandvårdschef Gardeström, Linnea,
kanslichef Hammar, Cari-Filip, avdelningschef Marken, Kari-Erik, övertandiäkare
Mattsson, Bengt-Olof, kansliråd

s. 83 Kontrollera mot PDF

83 Kommitt é er: Socialdepartementet S:8

Sundberg,
Hans, övertandläkare Wittorp, Birgitta, departementssekreterare Ågren, Sture,
tandtekniker

Sekreterare;
Högberg, Gunnar, avdelningschef (t.o.m. den 14 november 1982)

Bitr.
sekreterare: Carlsson, Birgitta, byrådirektör Kindlund, Hannelotte,
byrådirektör Malmqvist, Jan, tandläkare Ågren, Per, branschekonom, (t.o.m. den
31 mars 1982)

Direktiven
för utredningen, se dir 1977:133.

Utredningen
har avgett betänkandet

(SOU
1979:7) Tandvården i början på 80-talet

(SOU
1982:4) Tandvården under 80-talet

(Ds
S 1982:12) Rapport om reviderad tandvårdstaxa avgiven av särskild arbetsgrupp
till 1978 års tandvårdsulredning

(SOU
1982:50) Reviderad tandvårdstaxa.

Uppdraget
är därmed slutfört.

8, Beredningen (S 1978:03) för internationellt
läkemedelssamarbete

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 8 juni 1978 med uppdrag att planera, samordna
och successivt utvärdera en försöksverksamhet rörande samarbete inom
läkemedelsområdet med vissa utvecklingsländer samt lämna förslag beträffande
utformningen av en eventuell framtida reguljär verksamhet inom detta område:

Ordförande;

Lennmarker,
Göran, planeringschef (t.o.m. den 30 november 1982) Mandahl, Håkan, byråchef
(fr.o.m. den 1 december 1982)

Ledamöter;
Abramowicz, Isak, departementssekreterare (t.o.m. den 15 april 1982) Cederblad,
Cari Olof, kansliråd (fr.o.m. den 1 maj 1982) Mandahl, Håkan, byråchef (t.o.m.
den 30 november 1982) Norberg, Carin, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I
september 1982) Rahm, Håkan-Martin, kansliråd (fr.o.m. den 1 december 1982)
Stenson, Bo, byråchef (t.o.m. den 31 augusfi 1982) Svidén, Ulf,
departmentssekreterare (fr.o.m. den 16 april 1982) Ängeby, Ragnar,
departementssekreterare

s. 84 Kontrollera mot PDF

S:8 Skr 1982/83:103 ■ 84

Sakkunniga:
Johannisson, Lars, civilekonom (fr.o.m. den 1 december 1981) Lundbäck, Holger,
professor

Nohrlander,
Åke, direktör (t.o.m. den 30 november 1981) Rönmark, John, direktör Sjölin,
Staffan, direktör Östholm, Ivan, doktor

Sekreterare:
Karlen, Ingvar, byråchef Lönnquist, Gunnar, förste sekreterare

Lokal;
Fredsgatan 2, 111 52 Stockholm, tel. 24 53 90

Direktiven
för beredningen, se dir 1978:67.

Beredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1983.

9,
Sjukpenningkommittén (S 1978:04)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 15 juni 1978 med uppdrag att göra en
översyn av sjukpenningförsäkringen;

Ordförande:
Granqvist, Liss, f.d. president

Ledamöter;
Andersson, Gösta, led. av riksdagen /c Arrbäck, Gunnel, direktör Berggren, Ulf,
direktör Håvik, Doris, assistent, led. av riksdagen /s

Kjerstensson,
Carl-Eric, ombudsman (fr.o.m. den 16 september 1982) Lindblad, Gullan, led. av
riksdagen /m ■

Lönnerblad,
Sara, utredningssekreterare (t.o.m. den 15 augusti 1982) Nilsson, Christer,
socionom, led. av riksdagen /s Saläng, Stefan, utredningschef (fr.o.m..den 16
augusti 1982) Walander, Håkan, ombudsman

Sakkunniga;
Backman, Ulla, konsulent Horn af Rantzien, Hans, sektionschef Jönsson, Gustav,
departementsråd Jönsson, Gert, departementssekreterare

Experter:
Brännmark, Gerd, assistent Edvardsson, Einar, byråchef

s. 85 Kontrollera mot PDF

85 Kommittéer: Socialdepartementet S:10

Rylander,
Ola, avdelningsdirektör Smedmark, Göran G ;son, byråchef Svensson, Ingé,
direktör

Sekreterare:
Thelin, Krister, hovrättsfiskal Thoresson, Göran, hovrättsfiskal

Lokal;
Departementens utredningsavdelning, Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel.
växel 040/749 50 (Thelin, Thoresson)

Direktiven
för kommittén, se dir 1978:56 och dir 1980:71.

Kommittén
har avgett betänkandet (SOU 1981:22) SjukersäUningsfrågor.

Kommittén
beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

10,
Kommittén (S 1979:03) om hemspråksträning för förskolebarn

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 15 mars 1979 för att kartlägga
språksituationen för invandrarbarn i förskoleåldern och föreslå erforderliga
åtgärder:

Ordförande:
von Euler, Rigmor, f.d. barnombudsman

Ledamöter;
Bengtsson, Per-Olof, kanslichef

Grabö,
Paul, agron. lic, ers. för led. av riksdagen /c Liljegren, Gunnel, led. av
riksdagen /m Sandéhn, Margit, led. av riksdagen /s Strömberg, Karl-Erik,
skoldirektör, f.d. led. av riksdagen /fp

Sakkunniga:
Hardeberg, Gunilla, departementssekreterare Pentinsaari, Helena, byrådirektör
Widgren, Jonas, statssekreterare Wigart, Anne-Outram, departementssekreterare
Winberg, Ylva, sekreterare Åstedt, Inga-Britta, byrådirektör

Experter:
Heyman, Anna-Greta, sekreterare Lundqvist, Lars-Åke, byrådirektör Olsson,
Gunnel, invandrarkonsulent Rättö-Nilsson, Lydia, metodiklärare

s. 86 Kontrollera mot PDF

S:10 Skr 1982/83:103 86

Sekreterare;
Thorsell, Siv, avdelningsdirektör (t.o.m. den 15 oktober 1982)

Direktiven
för kommittén, se dir 1979:30.

Kommittén
har avgett betänkandet (SOU 1982:43) Språk-och kulturstöd.

Uppdraget
är därmed slutfört.

11,
Bilstödskommittén(S 1979:04)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 26 april 1979 för att utreda frågan om
bilstöd till handikappade;

Ordförande:
Jonsson, Elver, postiljon, led. av riksdagen /fp

Ledamöter;
Littmarck, Blenda, led. av riksdagen /m Nilsson, Börje, förbundsordförande,
led. av riksdagen /s Pehrsson, Maj, f.d. led. av riksdagen /c Segerström,
Ingrid, f.d. led. av riksdagen /s

Sakkunniga;
Carlsson, Rolf, byrådirektör Lagerlöf, Inga-Britt, byrådirektör Mattsson,
Bengt-Olof, departementssekreterare Månsson, Bo, konsulent Nordström, Bengt,
departementssekreterare Roosmark, Per-Olov, departementssekreterare Thordin,
Bengt, byrådirektör

Experter;
Jönsson, Arne, ingenjör Stenquist, Margareta, förste byråsekreterare

Sekreterare;
Hammar, Beate-Charlotte, avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 augusti 1982)
Hedvall, Finn, byrådirektör (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Direktiven
för kommittén, se dir 1979:44.

Kommittén
har avgett betänkandet (SOU 1982:44) NyU bilstöd till handikappade.

Uppdraget
är därmed slutfört.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87 Kommittéer: Socialdepartementet S:I3

12, Familjeekonomiska
kommittén (S 1979:06)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 3 maj 1979 för att göra en översyn av det
ekonomiska stödet till barnfamiljerna med särskild inriktning på
flerbarnsfamiljerna;

Ordförande;
Ifvarsson, Carl-Anders, överdirektör

Ledamöter;
Israelsson, Karin, led. av riksdagen /c Johansson, Sune, f.d. led. av riksdagen
/s Johansson, Ulla, led. av riksdagen /s Troedsson, Ingegerd, förste vice
talman i riksdagen /m Sundling, Sylvia, sekreterare

Sakkunniga;
Kindlund, Sören, departementssekreterare Modig Tham, Agneta, kansliråd Strand,
Lars, socialchef

Expert:
Hulgaard, Bodil, kammarrättsråd

Sekreterare;
Grufberg, Maj-Britt, tf. organisationsdirektör Söderberg, Per-Olof, sekreterare
(t.o.m. den 31 augusti 1982)

Bitr.
sekreterare: Orrell, Margareta, fil. kand.

Lokal;
Malmtorgsgatan 3. Postadress; Socialdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel
763 10 00

Direktiven
för kommittén, se dir 1979:48.

Kommittén
har avgett (Ds S 1981 ;4) Flerbarnfamiljerna - kartläggning och analys (Ds S
1981 ;I2) Flerbarnstillägg för familjer med 16-19-åringar.

Kommittén
beräknas avge en slutrapport i början av år 1983.

13, Cancerkommittén
(S 1979:07)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 3 maj 1979 för att utreda frågor om
cancerförebyggande åtgärder:

Ordförande;
Bergström, Sune, professor

s. 88 Kontrollera mot PDF

S:13 Skr 1982/83:103 88

Ledamöter:

Ehrenberg, Lars, professor

Einhorn, Jerzy, professor

Friberg, Lars, professor •

Gustafsson,
Bengt, professor Carlheim-Gyllensköld, Karin, universitetslektor Holmberg, Bo,
professor Larsson, Lars-Gunnar, professor Lindau, Lars, byråchef Mileikowsky,
Curt, docent Swarén, Ulla, kanslichef Söderbaum, Peter, docent Thor, Thorsten,
direktör Westermark, Torbjörn, professor

Sakkunniga;
Alsén, Sven, avdelningschef Liliewall, Birgitta, departementssekreterare

Sekreterare:
Andersson, Dick, byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1982) Englund, Anders,
chefläkare

Gustafsson,
Lars, byrådirektör (fr.o.m. den 1 juli 1982) Henriksson, Monica, byrådirektör
(t.o.m. den 30 juni 1982) Swenson, Dag, byrådirektör (fr.o.m. den 1 januari
1982)

Bitr.
sekreterare; Säfwenberg, Jan-Olof, fil. mag. (t.o.m. den 30 juni 1982)

Lokal;
Malmtorgsgatan 3. Postadress: Socialdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel
763 10 00

Direktiven
för kommittén, se dir 1979:51.

Kommittén
beräkas avsluta sitt arbete i början av år 1983.

14,
Beredningsgruppen (S 1979:10) för internationella handikappåret 1981

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 6 september 1979 för att förbereda det
internationella handikappåret 1981;

Ordförande:
Ahrland, Karin, förutv. stalsråd, led. av riksdagen /fp (t.o.m. den 31 augusti
1982)

s. 89 Kontrollera mot PDF

89 Kommittéer: Socialdepartementet
S:14

Vice ordföranden; Lindqvist, Bengt, förbundsordförande

Ordförande i arbetsutskott: Kjellén, Bo, expeditionschef Olofsson,
Gunnar, överdirektör

Ledamöter: ■ Abelin, Stig, byråchef (t.o.m. den 21
januari 1982) Alaby, Gert, sekreterare (t.o.m. den 31 augusti 1982) Arvidsson,
Lars-Eric, pol. mag. (t.o.m. den 31 augusti 1982) Bengtsson, Per-Olof,
kanslichef (t.o.m. den 31 augusti 1982) Carlshamre, Nils, lektor, led. av
riksdagen /m (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Elm, Christer, departementssekreterare Ericson, Seivern,
socionom (t.o.m. den 27 januari 1982) Eriksson, Seved, byåchef (t.o.m. den 31
augusti 1982) Ettarp, Lars, departementsråd (t.o.m. den 31 augusti 1982) Finn,
Nils, departementsråd (t.o.m. den 31 augusti 1982) Gardeström, Linnea,
kanslichef (t.o.m. den 22 december 1981) Gellstedt, Björn, departementsråd
(t.o.m. den 31 augusti 1982) Grunewald, Karl, medicinalråd (t.o.m'. den 31
augusti 1982) Gunnarsson, Olle, överdirektör (t.o.m. den 31 augusti 1982)
Gustavsson, Rune, socionom, led. av riksdagen /c (t.o.m. den 31

.
augusti 1982)

Holmstedt, Sven, direktör (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Håkansson, Margot, f.d. led. av riksdagen /fp (t.o.m. den
31 augusti

1982)

Högberg, Eva, sekreterare (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Kellquist, Tore, avdelningschef (t.o.m. den 31 augusti
1982)

Kälvemark, Torsten, avdelningsdirektör (t.o.m. den 31
augusti 1982)

Lewander, Anders, sekreterare (fr.o.m. den 23 december
1981)

Lindahl, Jan-Mats, departementsråd (t.o.m. den 31 augusti
1982)

Lindberg, Ingemar, statssekreterare (t.o.m. den 26 mars
1982)

Lindencrona, Hanne, departementssekreterare (t.o.m. den 31
augusti

1982)

Lund, Karin, utredningssekreterare (fr.o.m. den 27 mars
1982 t.o.m.

den 31 augusti 1982)

Mattsson, Bengt-Olof, kansliråd (t.o.m. den 31 augusti
1982)

Orehag, Lennart, överdirektör (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Skantz, Anna-Greta, f.d. led. av riksdagen /s (t.o.m. den
31 augusti

1982)

Stensson, Bo, byråchef (fr.o.m. den 22 januari 1982)

Utberg, Rolf, kanslichef (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Wallin, Nils, kanslichef (fr.o.m. den 28 januari 1982)

s. 90 Kontrollera mot PDF

S:14 Skr 1982/83:103 90

Wikman,
Monika, ombudsman (t.o.m. den 31 augusti 1982) Örnhall, Hans, byråchef (t.o.m.
den 31 augusti 1982)

Sekreterare;
Björk-Gurner, Ulla, fil. kand. (t.o.m. den I oktober 1982) Gudmundson, Ulla,
sekreterare Nolte, Lennart, anpassningslärare

Bitr.
sekreterare; Rydbeck, Margareta, informationssekreterare Wendel, Maj-Britt,
socionom

Direktiven
för beredningsgruppen, se dir 1979:117.

Beredningsgruppen
har avgett rapporterna

Internationella
handikappåret 1981; Planer och förberedelser i Sverige och Svensk
handikappolifik.

Statistiska
centralbyrån (SCB) har på gruppens uppdrag gjort en specialbearbetning av material
rörande vissa handikappgruppers levnadsförhållanden. Materialet har publicerats
i Sveriges officiella statistik (SOS), rapporten nr 25 Handikappad. Delaktig
och jämlik?

Yttranden
över rapporten Svensk handikappolitik

Handikappåret
i pressen, i samarbete med Centrum för masskommunikationsforskning vid
Stockholms Universitet

Report
on JIDP 1981 in Sweden

Handikappåret
i Sverige, beredningsgruppens slutrapport

Handlingsprogram
i handikappfrågor.

Vissa
rapporter har översatt till engelskaoch de största invandrarspråken. Flertalet
rapporter har även framställts som talbok, i punktskrift och på lättläst
svenska.

Beredningsgruppens
huvudsakliga arbete avslutades den 31 augusti 1982.

Uppdraget
är därmed slutfört.

15, Anhörigvårdskommittén (S 1979:11)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979 för att göra en översyn av
olika frågor rörande vård av anhöriga i hemmet, m. m.:

Ordförande:
Gustavsson, Rune, socionom, led. av riksdagen /c

s. 91 Kontrollera mot PDF

91 Kommittéer: Socialdepartementet S:16

Ledamöter;
Grönhagen, Nils-Olof, led. av riksdagen /s Hesselström, Kerstin,
landstingsledamot Kärnek, Ruth, landstingsledamot Åkerlind, Allan,
byggnadsarbetare, led. av riksdagen /m

Sakkunniga;
Bergman, Sven-Eric, avdelningschef Jönsson, Gustav, departementsråd Rosenius,
Margareta, sekreterare

Experter;
Lempert, Erik, hovrättsassessor Strand, Birgit, byråchef Svensson, Margareta,
andre förbundsordförande

Sekreterare;
Biirén, Per-Olof, avdelningsdirektör Laius, Gunilla, fil. kand. (t.o.m. den 30
november 1982) Nyberg, Gunnel, förste organisationsassistent

Lokal;
Malmtorgsgatan 3. Postadress; Socialdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel
763 10 00

Direktiven
för kommittén, se dir 1979:130.

Kommittén
har avgett betänkandet (Ds S 1981:15) Vårdbidrag för handikappade barn under 16
år.

Kommittén
beräknas avsluta sitt arbete under våren 1983.

16.
Kommittén (S 1979:13) för opinionsbildning mot drogkulturen

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 6 december 1979 för att planera och
genomföra en aktion mot överlåtelse av alkohol till ungdom samt för fördjupa
opinionsbildningen mot droger;

Ordförande;
Lindberg, Jakob, departementsråd

Ledamöter;
Björck, Berndt, kanslichef (t.o.m. den 31 januari 1982) Blomberg, Ingrid,
direktör Burman, Karl-Gunnar, sekreterare Dahlbäck, Sven-Åke, byråchef

s. 92 Kontrollera mot PDF

S:I6
Skr 1982/83:103 92

Engman,
James, informationschef

Erlandsson,
Gottfrid, polisintendent

Ivarsson,
Kent, departementssekreterare

Jönsson,
Rolf, kanslichef

Lundborg,
Hans, departementssekreterare (t.o.m. den 19 april 1982)

Nilsson,
Stellan, sekreterare (t.o.m. den 31 januari 1982)

Nyrén,
Lars, skolkonsulent.

Rydberg,
Björn, socionom

Rämgård,
Rolf, led. av riksdagen /c

Sundin,
Anita, sekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1982)

Wegerman,
Åke, byråchef

Viklund,
Margareta, sekreterare

Sekreterare;
Beckérus, Margareta, informationssekreterare (t.o.m. den 10 maj 1982)

Horning,
Eric, speciallärare

Lundborg,
Hans, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1982 t.o.m. den 31
december 1982)

Direktiv
för kommittén, se dir 1981:6.

Kommittén
har genomfört en rad informationsåtgärder under devisen Stoppa langningen -
Aktion mot alkoholfaran. Dennaaktion följdes sedan av en aktion mot droger,
vilket innebar att en fördjupad opinionsbildning fortsatte under år 1982.

Kommittén
beräknas lämna en slutrapport över sin verksamhet under januari 1983.

Uppdraget
är därmed slutfört.

17.
Arbetsgruppen (S 1980:01) för samråd beträffande boendeservice för svårt
handikappade

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 17 januari 1980 för samråd beträffande
boende och service för svårt handikappade:

Ordförande:
Fors, Åke, f.d. departementsråd .

Ledamöter;
Harriman, Siv, sekreterare Lundin, Inge-Britt, sekreterare

s. 93 Kontrollera mot PDF

93 Kommittéer: Socialdepartementet S:18

Rydén,
Kjerstin, avdelningschef Söderberg, Bengt, socialchef

Experter:
Andersson, Birgitta Carlsson, Folke, byrådirektör Dalen, Ingrid, tf.
departementsråd Juhlin, Inga-Maj, socionom Lewander, Anders, sekreterare

Lindberg,
Bertil, kanslichef (fr.o.m. den 1 november 1981) Månsson, Karin, arkitekt

Sekreterare;
Lejdström, Krislina, förste kanslist

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Arbetsgruppen
har avgett

Rapport om
intervjuundersökning i Stockholms län 1980, beträffande behovet av boende med
service för ungdomar med rörelsehinder

Rapport om försöksverksamhet
med boendeträning för ungdomar med rörelsehinder, Huvudsta-projektet, år
1981-1982.

Arbetsgruppen
beräknas avge en slutrapport .vid årsskiftet 1982-1983.

Uppdraget
är därmed slutfört.

18.
1980 års abortkommitté (S 1980:02)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 21 februari 1980 med uppgift att utvärdera
abortlagstiftningen m. m.:

Ordförande;
Bräkenhielm, Anita, överläkare, led. av riksdagen /m

Ledamöter:
Eirefeldt, Christer, byggnadstekniker, led. av riksdagen /fp Gradin, Anita,
statsråd, led. av riksdagen /s (t.o.m. den 21 oktober 1982)

Israelsson,
Karin, distriktssköterska, led. av riksdagen /c Lantz, Inga, led. av riksdagen
/vpk'

Persson,
Gustav, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 22 oktober 1982) Ström, Turid,
avdelningschef, f.d. ers. för led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 22 oktober
1982)

Sakkunnig:
Sahlin, Jan, förbundsjurist

s. 94 Kontrollera mot PDF

S:18 Skr 1982/83:103 94

Experter;
Liliewall, Birgitta, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 november 1982)

Starup,
Helena, departementssekreterare (t.o.m. den 14 november 1982)
Sundström-Feigenberg, Kajsa, leg. läkare

Sekreterare;
Rolén, Mats, fil. dr

Bitr.
sekreterare: Lidholm, Merike, förste byråsekreterare

Lindgren,
Jane, kurator (fr.o.m. den 23 augusti 1982 t.o.m. den 30 november 1982)

Lokal;
Malmtorgsgatan 3. Postadress; Socialdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel
763 10 00

Direktiven
för kommittén, se dir 1980:16.

Kommittén
har avgett rapporten

(Ds
S 1981:24) Bilder och röster. Intervjuer bland kvinnor och sjukvårdspersonal
kring aborter

(Ds
S 1982:8) Lära leva tillsammans. En kartläggning av samlevnadsundervisning i
skola och lärarutbildning.

Kommittén
beräknas avsluta sitt arbete under våren 1983.

19.
Journalutredningen (S 1980:03)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 31 januari 1980 för att göra en översyn av
gällande råd i fråga om gallring i vissa medicinska arkiv m. m.:

Särskild
utredare; Dahlgren, Sven, professor (fr.o.m. de 20 september 1982) Fallström,
Ann-Marie, arkivarie (t.o.m. den 15 juli 1982)

Sakkunnig;
Alsén, Sven, avdelningschef (t.o.m. den 31 juli 1982) Falk, Viking,
avdelningschef (fr.o.m. den 21 oktober 1982)

Experter;
Bolinder, Erik, leg. läkare Christiani, Karin, utbildningssekreterare Holmberg,
Rolf, projektledare Johansson, Kerstin, assistent

s. 95 Kontrollera mot PDF

95 Kommittéer: Socialdepartementet S:20

Malker,
Hans, byrådirektör

Mellbin,
Gunnel, överläkare (fr.o.m. den 18 oktober 1982)

Pursche,
Werner, landsarkivare (t.o.m. den 7 november 1982)

Sahlin,
Jan, förbundsjurist

Sjöberg,
Karl, överläkare

Smedby,
Björn, professor

Starup-Mårtensson,
Helena, departementssekreterare

Sekreterare;
Forsberg, Björn, byrådirektör

Lokal;
Malmtorgsgatan 3. Postadress: Socialdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel
763 10 00

Direktiven
för utredningen, se dir 1980:5 och dir 1980:76.

Utredningen
har avgett betänkandet (Ds S 1982:5) Bevarande av journalen m. m.

Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande under år 1984.

20.
Socialdatautredningen (S 1980:04)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 31 januari 1980 för att undersöka behovet
av undantag från föreslagna regler om gallring av socialtjänstens
personregister;

Särskild
utredare:

Karlsson,
Willy, socialchef

Experter;
Berglind, Hans, professor Edvardsson, Carl-Edvard, förste arkivarie
Lannerberth, Marianne, sekreterare Larsson, Jan, fil. dr

Nasenius,
Jan, departementssekreterare Norström, Cari, byråchef

Sekreterare;
Dahlström, Rolf, avdelningsdirektör

Lokal:
Malmtorgsgatan 3. Postadress: Socialdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel
763 10 00

Direktiven
för utredningen, se dir 1980:7.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete i början av år 1983.

s. 96 Kontrollera mot PDF

S:21
Skr 1982/83:103 96

21, Samordningsorganet (S 1980:06) för alkoholfrågor
(SAMO)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 14 maj
1980 för att initiera och planlägga åtgärder inom det alkoholpolitiska området
m. m.;

Ordförande; Pettersson, Åke, f.d. statssekreterare

Ledamöter: Bramsvik, Nils-Erik, f.d. statssekreterare
Dinkelspiel, Ulf, f.d. statssekreterare Eriksson, Lennart, generaltulldirektör

Eriksson, Thorsten, f.d. sakkunnig i
utbildningsdepartementet Grufberg, Lennart, departementsråd Hegardt, Margareta,
f.d. statssekreterare Larsson, Stig, f.d. statssekreterare Lindh, Ove,
hovrättspresident Lundin, Ulf, f.d. statssekreterare Orehag, Lennart,
generaldirektör Palm, Elisabeth, statssekreterare Romander, Holger,
rikspolischef Wahlberg, Marianne, f.d. statssekreterare Westerberg, Bengt, f.d.
statssekreterare Weslerholm, Barbro, generaldirektör

Ersättare: Esbjörnson, Esbjörn, byråchef (för Romander)
Finn, Nils, departementsråd (för Larsson) Fischerström, Barbro, expeditionschef
(för Bramsvik) Hedengren, Sven-Olof, överdirektör (för Weslerholm) Honeth,
Peter, departementssekreterare (för Eriksson, Thorsten) Lagerlöf, Inga-Britt,
departementssekreterare (för Wahlberg) Leuf, Nils-Börje, departementsråd (för
Hegardt) Lindberg, Jakob, departementsråd (för Pettersson) Lundh, Gunnar,
tullråd (för Eriksson) Munck, Johan, departementsråd (för Lindh) Nordling,
Lotty, hovrättsassessor (för Palm) Orehag, Lennart, generaldirektör (för Ulvhammar)
Strand, Karl-Erik, departementsråd (för Westerberg)

Sakkunnig; Swedberg, Bo, redaktionschef (för Lundin)

Sekreterare: Karlsson, Christer, avdelningsdirektör
(t.o.m. den 30 april 1982) Landerholm, Margareta, hovrättsassessor (t.o.m. den
30 april 1982)

s. 97 Kontrollera mot PDF

97 Kommittéer: Socialdepartementet S:22

Olsson,
Börje, byråsekreterare (t.o.m. den 31 maj 1982) Öste, Suzanne, förste
byråinspektör (t.o.m. den 31 maj 1982)

Direktiven
får samarbetsorganet, se dir 1980:47.

Samarbetsorganet
har avgett betänkandet

(Ds
S 1980:10) Om alkoholpolitiken

(Ds
S 1981 ;21) Data om alkoholkonsumtionen och dess skadeverkningar. Statistik och
undersökningar

(Ds
S 1981 ;22) Tekniska förutsättningar för ransonering och registrering vid inköp
av alkoholdrycker. Expertrapport utförd på uppdrag av SAMO

(Ds
S 1981 ;23) Alkoholpolitiska restriktioner. Rapport från ett forskarseminarium
kring ransonering, registrering och prispolitik genomfört på initiativ av
samordningsorganet (Ds S 1981:25) Om alkoholpolitiken. Överväganden och förslag.

Uppdraget
är därmed slutfört.

22,
Socialberedningen (S 1980:07)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 29 maj 1980 för översyn av bestämmelserna
dm vård oberoende av samtycke inom socialtjänst- och sjukvårdslagstiftningen
samt utväi-dering av den nya socialtjänstlagstiftningen;

Ordförande;
Sterzel, Fredrik, f.d. justitieräd

Ledamöter:
Bergström, Britta, universitetslektor (fr.o.m. den 1 december 1981) Larsson,
Erik, f.d. led. av riksdagen /c Rembo, Sonja, led. av riksdagen /m

Romanus,
Gabriel, f.d. led. av riksdagen /fp (t;o.m. den 30 november 1981)

Sjöström,
Kurt, avdelningschef Svensson, Evert, förbundsordförande, led. av riksdagen /s

Sakkunniga;
Bergman, Sven-Eric, avdelningschef Farm, Ingemar, sekreterare Holmquist,
Gertrud, hovrättsassessor Håkansson, Bertil, anstaltsdirektör Johansson,
Karl-Axel, sektionschef Magnusson, Nils, avdelningschef Gustavsson, Arne,
avdelningschef

7 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

s. 98 Kontrollera mot PDF

S:22 Skr 1982/83:103 98

Experter:
Keltner, Bertil, överläkare Meyerson, Anita, hovrättsassessor

Sekreterare:
Billum Stegard, Susanne, kanslichef (t.o.m. den 30 juni 1982) Thyblad, Tom,
rådman (fr.o.m. den 1 juli 1982)

Bitr.
sekreterare; Ahlqvist, Ulla, kronofogde Engström, Bengt-Åke, hovrättsassessor

Lokal;
Malmtorgsgatan 3. Postadress; Socialdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel
763 10 00

Direktiven
för beredningen, se dir 1980:45 och dir 1981 ;55.

Beredningen
har avgett betänkandet

(SOU 1981 ;7) Lag om vård
av missbrukare i vissa fall (LVM) (Ds S 1981:6) Åtgärder mot missbruk under
graviditet (Ds S 1981:7) Ändringar i lagen om beredande av sluten psykiatrisk
vård i vissa fall (LSPV).

Beredningen
planerar att avge nästa delbetänkande under år 1983.

23,
Föräldraförsäkringsutredningen (S 1980:08)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 29 maj 1980 för att göra en översyn av
reglerna för rätt till ledighet för vård av barn och av ersättningsreglerna
inom föräldraförsäkringen, m. m.:

Särskild
utredare; Sjönell, Marianne, överdirektör

Sakkunniga;
Claeson, Elise, utredningssekreterare (fr.o.m. den 2 november 1982) Drevhammar,
Ylva, förste sekreterare Falkenberg, Eva, förbundsjurist

Lönnerblad,
Sara, utredningssekreterare (t.o.m. den 1 november 1982) Stråth, Claes,
sekreterare, Svensson, Inge, bitr. direktör Westin, Aina, led. av riksdagen /s

Experter:
Edström, Ricardo, med. dr (fr.o.m. den 1 oktober 1982) Ekstam, Åke, förste
byråsekreterare Hallberg, Kajsa, hovrättsassessor

s. 99 Kontrollera mot PDF

99 Kommittéer: Socialdepartementet S:24

Lempert,
Erik, hovrättsassessor

Liden,
Sverker, departementssekreterare

Nygren,
Karl Gösta, med. dr (fr.o.m. den 1 oktober 1982)

Svensson,
Sven Eric, avdelningschef

Sekreterare:
Röcklinger, Anna-Stina, avdelningsdirektör

Lokal:
Riksförsäkringsverket, 103 51 Stockholm, tel. växel 22 10 80

Direktiven
för utredningen, se dir 1980:53 och dir 1982:14 samt utredningsuppdrag enligt
protokoll från regeringssammanträde 1981-06-25.

Utredningen
har avgett betänkandet (SOU 1982:36) Enklare föräldraförsäkring.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under första halvåret 1983.

24,
PBU-utredningen (S 1980:09)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 26 juni 1980 för att utreda hur den
verksamhet som bedrivs inom den psykiska barn- och ungdomsvården (PBU/BUP) samt
den kommunala familjerådgivningen skulle kunna samordnas inbördes och med andra
verksamheter med näraliggande arbetsuppgifter;

Ordförande;
Sverne, Tor, justitieombudsman

Ledamöter:
Claesson-Wästberg, Inger, habiliterings- och utvecklingschef Göransson, Bertil,
landstingsråd Häggmark, Siri, led. av riksdagen /m Nilsson, Eivor, f.d. led. av
riksdagen/c Sandberg-Fries, Yvonne, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 11
november 1982)

Sakkunniga:
Farm, Ingemar, utredningssekreterare (t.o.m. den 31 januari 1982) Karlsson,
Emy, socionom

Kärnekull,
Anders, kurator (fr.o.m. den 16 februari 1982) Malmström, Stig,
utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1982) Minell, Marita, sekreterare
Sikell, Evi, kurator (t.o.m. den 15 februari 1982) Villner, Ina, sekreterare
(avliden)

s. 100 Kontrollera mot PDF

S:24 Skr 1982/83:103 100

Linder,
Bengt, planeringschef (fr.o.m. den I februari 1982) Östman, Olle, byråchef

Experter;
Bergenheim, Elisabeth, familjerådgivare Bratthall, Birgitta,
departementssekreterare Neander, Ebba, överläkare Sylwander, Inga,
förbundsordförande

Sekreterare:
Janson, Ulf, docent (fr.o.m. den 1 maj 1982 t.o.m. den 31 januari 1983) Röst
Andréasson, Barbro, hovrättsassessor Serner, Uncas, sekreterare (avliden)

Lokal;
Malmtorgsgatan 3. Postadress; Socialdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel
763 10 00

Direktiven
för utredningen, se dir 1980:60.

Utredningen
beräknas avge sitt betänkande under år 1983.

25,
Försäkringsdomstolskommittén (S 1980:10)

Tillkallade
enligt regeringens bemyridigande den 19 juni 1980 för genomgång av
försäkringsdomstolarnas verksamhet m. m.;

Ordförande:

Ekberg,
Leif, president i försäkringsöverdomstolen

Ledamöter:
Bengtsson, Albert, försäkringsrättsräd Grönwall, Lars, försäkringsrättsråd
Sjönell, Marianne, överdirektör Wilhelmsson, Börje, försäkringsrättsräd

Experter;
Ekeberg, Karl-Gunnar, hovrättsassessor Förstadins, Erik, direktör Gustafsson,
Kerstin, förbundsjurist Karlsson, Henry, förbundssekreterare Krook, Inger,
departementssekreterare Lundberg, Allan, f.d. försäkringsdomare Sjöquist, Hans,
avdelningschef Welterling, Gunnar, direktör

Sekreterare:
Björklund, Bengt, hovrättsassessor (t.o.m. den 31 oktober 1982)

s. 101 Kontrollera mot PDF

101 Kommittéer: Socialdepartementet S:27

Direktiven
för kommittén, se dir 1980:57.

Kommittén
har avgett betänkandet

(Ds
S 1981 ;9) Försäkringsdomstolarnas arbetsläge. Förslag till åtgärder

(Ds
S 1982:10) Försäkringsdomstolarna.

Uppdraget
är därmed slutfört.

26, 1981 års behörighetskommitté (S 1980:11)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 30 oktober 1980 för att göra en översyn av
gällande legitimations- och andra behörighetsbestämmelser för personal inom
hälso- och sjukvården m. m.:

Särskild
utredare: Johansson, Sven, landshövding

Sakkunniga:
Alsén, Sven, avdelningschef (t.o.m. den 31 juli 1982) Daléus, Aina,
byrådirektör

Falk,
Viking, avdelningschef (fr.o.m. den I oktober 1982) Hjern, Bo, direktör
Lamnevik, Gunilla, förste sekreterare Palm, Anita, förste förbundssekreterare
Starup, Helena, departementssekreterare Wetterström, Rolf, ombudsman

Sekreterare:
Johnsson, Lars-Åke, hovrättsassessor Timelin, Margaretha, avdelningsdirektör
(t.o.m. den 30 juni 1982)

Lokal;
Malmtorgsgatan 3. Postadress: Socialdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel
763 10 00

Direktiven
för kommittén, se dir 1980:75.

Kommiuén
beräknas avge ett betänkande under år 1983.

27. Äldreberedningen
(S 1981:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 18 december 1980 för beredning av frågor
som gäller de äldres levnadsförhållanden:

Ordförande:
Rogestam, Christina, led. av riksdagen /c (t.o.m. den 25 oktober 1982) Korpi,
Sture, statssekreterare (fr.o.m. den 26 oktober 1982)

s. 102 Kontrollera mot PDF

S:27 Skr 1982/83:103 102

Ledamöter:
Fager, Henny, kommunalråd Konradsson, Ingemar, led. av riksdagen /s Werner,
Mårten, f.d. led. av riksdagen /m Winlher, Eva, f.d. led. av riksdagen /fp

Sakkunniga;
Blixt, Gösta, förbundssekreterare

Lindberg-Johnsson,
Ulla, sekreterare (fr.o.m. den 10 september 1982) Linder, Bengt, förste
sekreterare (t.o.m. den 9 september 1982) Olsson, MariAnne,
departementssekreterare (fr.o.m. den 16 juni 1982)

Petersson,
Kerstin, sekreterare Sandberg, Lars, ordförande

Sekreterare;
Börjesson, Sture, departementssekreterare

Bitr.
sekreterare: Bolander, Fredrik, förste byråsekreterare (t.o.m. den 30 juni
1982) Nörle, Gudrun, vårdlärare (fr.o.m. den 7 januari 1982 t.o.m. den 27
november 1982)

Lokal:
Malmtorgsgatan 3. Postadress; Socialdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel
763 10 00

Direktiven
för kommittén, se dir 1980:93.

Beredningen
har avgett Rapporten "Just another age" (Ds S 1982:4) Trygghetslarm -
inte bara teknik, (Ds S 1982:11) Bara något äldre. Översättning till svenska av
rapporten "Just another age"

Beredningens
arbete beräknas pågå under hela är 1983.

28.
Kommittén (S 1981:02) för specialistutbildning i Sverige av läkare från
utvecklingsländer m. m.

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 15 januari 1981 för att utreda de frågor
som sammanhänger med specialistutbildning av läkare från utvecklingsländer m.
m. och föreslå hur en sådan verksamhet kan organiseras:

Särskild
utredare: Petersson, Owe, sjukhusdirektör

s. 103 Kontrollera mot PDF

103 Kommittéer: Socialdepartementet S:29

Sakkunniga:
Barenthin, Willy, kansliråd Jonsson, Åke, sekreterare Lestner, Inga, kansliråd
Stålbo, Per-Olov, avdelningsdirektör

Experter;
Areskog, Nils-Holger, professor Dahlgren, Sven, professor Hjern, Bo, direktör
Karién, Ingvar, kanslichef Kimbré, Siv, avdelningsdirektör

Direktiven
för kommittén, se dir 1981:1.

Kommittén
har avgett betänkandet (Ds S 1981:19) Utbildning för läkare från
utvecklingsländer.

Uppdraget
är därmed slutfört.

29.
Gen-etikkommittén (S 1981:03)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande dén 19 februari 1981 för att utreda och lämna
förslag till etisk och social lagstiftning m. m. för användning av hybrid-DNA
tekniken:

Ordförande;
Wennergren, Bertil, lagman (fr.o.m. den 1 november 1981)

Ledamöter;
Anér, Kerstin, fil. dr, led. av riksdagen /fp (fr.o.m. den I november 1981)

Ekström,
Göte, kanslichef (fr.o.m. den 1 november 1981) Israelsson, Per, led. av
riksdagen /vpk (fr.o.m. den 1 november 1981) Lundgren, Erik, tf. professor
(fr.o.m. den 11 november 1982) Niblaeus, Kerstin, statssekreterare (fr.o.m. den
11 november 1982) Sundberg, Ingrid, led. av riksdagen /m (fr.o.m. den 1
november 1981) Westin, Aina, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 11 november
1982)

Sekreterare;
Samuelsson, Bengt, byråchef

Lokal;
Naturvetenskapliga forskningsrådet, NER, Box 6711, 113 85 Stockholm, tel. växel
15 15 80 (sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se dir 1981 ;3.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1983.

s. 104 Kontrollera mot PDF

S:30 Skr 1982/83:103 104

30.
Socialavgiftsutredningen (S 1981:04)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 7 maj 1981 med uppgift att göra en översyn
av debiterings- och uppbördssystemet för arbetsgivaravgifter;

Särskild
utredare: Björne, Gunnar, regeringsråd

Sakkunniga;
Haglund, Sven, avdelningsdirektör Ivarsson, Lars, hovrättsassessor Linde,
Per-Gunnar, avdelningsdirektör Lundin, Tore, bitr. skatledirektör

Experter:
Johnsson, Bengt, departementssekreterare

Pagrotsky,
Leif, departementssekreterare (t.o.m. den 30 oktober 1982) Rantzén, Karl-Göran,
avdelningsdirektör Svantesson, Magnus, tf. organisationsdirektör

Sekreterare;
Ganting, Birgitta, regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 4 juni 1982) Olsson,
Kjell, kammarrättsassessor

Lokal;
Birger Jaris Torg 9, 111 28 Stockholm, tel. 11 32 42 och 20 14 13. Postadress:
Kammarrätten i Stockholm, Box 2302, 103 17 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se dir 1981 ;29.

Utredningen
har avgett delbetänkandet

(Ds
S 1982:3) Översyn av debiterings- och uppbördssystemet för arbetsgivaravgifter.

Utredningen
planerar att avge nästa betänkande i juni 1983.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete.i början av år 1984.

31. Särskild utredare (S 1982:01) för översyn av vissa
beredskapsfrågor

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 24 februari 1982 för att göra en översyn
av.vissa beredskapsfrågor inom socialdepartementets verksamhetsområde:

Särskild
utredare: Lundquist, Lars, överstelöjtnant (fr.o.m. den 1 februari 1982 t.o.m.
den 30 juni 1983)

s. 105 Kontrollera mot PDF

105 Kommittéer: Socialdepartementet S:33

Lokal:
Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Utredaren
beräknas avsluta sitt arbete under första halvåret 1983.

32.
Smittskyddsutredningen (S 1982:02)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 18 februari 1982 för att göra en översyn av
smittskyddsförfattningarna;

Särskild
utredare; Holm, Elisabet, förutv. statsråd (fr.o.m. den I april 1982)

Sakkunniga;
Lindau, Christer, kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1 april 1982) Rinder,
Lennart, byråchef (fr.o.m. den 1 april 1982)

Experter;
Bottiger, Margareta, professor (fr.o.m. den 1 april 1982) Nordblom, Bengt,
veterinärråd (fr.o.m. den 1 april 1982) Fredriksson, Knut, hälsovårdschef
(fr.o.m. den 1 april 1982) Ström, Kari-Henrik, sekreterare (fr.o.m. deri 13
september 1982)

Sekreterare:
Wahren, Håkan, länshälsövårdskonsulent (fr.o.m. den 1 april 1982)

Lokal;
Länsstyrelsen i Uppsala län. Box 601, 751 25 Uppsala, tel. växel 018/12 04 60
(sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:7.

Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande under december 1982 7 januari 1983.

33,
Utredningen (S 1982:03) om ansvar och uppgifter inom socialstyrelsens
beredskapsområde

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 24 februari 1982 för aU utreda frågan om
socialstyrelsens beredskapsuppgifter och aU lägga fram konkreta förslag i
ämnet;

Särskild
utredare: Pettersson, Harald, landshövding (fr.o.m. den 1 maj 1982)

Sakkunniga:
Hedengren, Sven-Olof, expeditionschef (fr.o.m. den 1 maj 1982)

s. 106 Kontrollera mot PDF

S:33
Skr 1982/83:103 106

Sondén,
Jan, kanslichef (fr.o.m. den 1 maj 1982) Wiktorin, Bengt, sektionschef (fr.o.m.
den I maj 1982)

Experter;
Blomgren-Edenstrand, Eva, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 maj 1982)

Forssbeck,
Bengt, byråchef (fr.o.m. den I maj 1982) Lindgren, Anders,
departementssekreterare (fr.o.m. den 1 maj 1982) Westman, Henrik, kansliråd
(fr.o.m. den 1 maj 1982)

Sekreterare;
Edström, Elisabeth, departementssekreterare (fr.o.m den 18 juni 1982)

Lokal;
Malmtorgsgatan 3. Postadress: Socialdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel
763 10 00

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:8.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under första halvåret 1983.

34.
Vidareutbildningskommittén (S 1982:04)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1982 för att ytterligare överväga
frågan om hur läkares vidareutbildning bör vara organiserad i framtiden m. m.;

Särskild
utredare; Holm, Elisabet, förutv. statsråd (fr.o.m. den 7 juli 1982)

Sakkunniga;
Jonsson, Åke, förste sekreterare (fr.o.m. den 19 augusti 1982) Rudhe,
Catharina, departementssekreterare (fr.o.m. den 19 augusti 1982) Starup,
Helena, departementssekreterare (fr.o.m. den 19 augusti 1982)

Experter;
Odencrants, Karin, byrådirektör (fr.o.m. den 19 augusti 1982) Wennström,
Gunnar, avdelningschef (fr.o.m. den 19 augusti 1982)

Sekreterare;
Stenfors, Bo, departementssekreterare (fr.o.m. den 7 juli 1982)

Lokal;
Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00
(sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:48.

Utredningen
har upphört den 1 december 1982.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107 Kommittéer: Socialdepartementet S:36

35.
Utredningen (S 1982:05) om dödsbegreppet

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 22 juli 1982 för att utreda frågan om
nuvarande dödsbegrepp bör bibehållas eller om ett hjärndödsbegrepp bör införas;

Särskild
utredare; Aspelin, Erland, hovrättslagman (fr.o.m. den 23 juli 1982)

Sakkunniga:
Andersson-Wretmark, Astrid, sjukhuspräst (fr.o.m. den 12 augusti 1982)

Hermerén,
Göran, professor (fr.o.m. den 23 juli 1982) Ingvar, David, professor (fr.o.m.
den 23 juli 1982) Westrin, Claes-Göran, professor (fr.o.m. den 23 juli 1982)
Widman, Bertil, överläkare (fr.o.m. den 12 augusti 1982)

Expert:
Rosenqvist, Urban, docent (fr.o.m. den 12 augusti 1982)

Sekreterare:
Abelson, Lars Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den 10 augusti 1982) Eriksson,
Per-Erik, hovrättassessor (fr.o.m. den 1 oktober 1982)

Lokal;
Departementens utredningsavdelning. Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel.
växel 040/749 50 (sekreterarna)

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:61.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1983.

36.
SBL-kommittén (S 1982:06)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 12 augusti 1982 för att närmare utreda
organisationen av statens väccininstitul och statens bakteriologiska
laboratorium:

Ordförande;
Persson, Cari, f.d. landshövding (fro.m. den 10 september 1982)

Ledamöter:
Bergstedt, Tord, finansdirektör (fr.o.m. den 10 september 1982) Ehn, Bengt,
länsveterinär (fr.o.m. den 10 september 1982) Elmqvist, Fred, sekreterare
(fr.o.m. den 10 september 1982) Filipsson, Ann-Christin, departementssekreterare
(fr.o.m. den 10 september 1982) Kallings, Lars Olof, professor (fr.o.m. den 10
september 1982)

s. 108 Kontrollera mot PDF

S:36 Skr 1982/83:103 108

Mossler,
Karin, departementssekreterare (fr.o.m. den 10 september 1982)

Sakkunniga:
Broberg, Håkan, förhandlingsdirektör (fr.o.m. den 10 september 1982)

Mandahl,
Håkan, byråchef (fr.o.m. den 10 september 1982) Olofsson, Gunnar, överdirektör
(fr.o.m. den 10 september 1982) Sahlenstedt, Rune, professor (fr.o.m. den 10
september 1982)

Sekreterare:

Rapp,
Bertil, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 10 september 1982) Stenfors, Bo,
departementssekreterare (fr.o.m. den 10 september 1982)

Lokal;
Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00
(sekreteraren)

Direktiv,
se regeringens beslut den 12 augusti 1982.

Kommittén
beräknas avge sitt betänkande i början av år 1983.

37. översyn (S 1982:07) av de statliga insatserna för
alkohol- och narkotikainformation m. m.

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 16 september 1982 för att göra en översyn
av de statliga insatserna för alkohol- och narkotikainformation m. m.;

Utredningen
ännu ej tillsatt.

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:75.

38.
Kommittén (S 1982:08) för översyn av fritidshemsverksamheten för yngre skolbarn

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 16 september 1982 för att se över frågor om
fritidshemsverksamhetens innehåll, organisation och samordning med övrig
verksamhet m. m.:

Ordförande;

Persson,
Anita, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 1 december 1982)

Ledamöter;
Haglund, Ann-Catrine, led. av riksdagen /m (fr.o.m. den 1 december 1982)
Josefsson, Lena, kommunalråd (fr.o.m. den 1 december 1982)

s. 109 Kontrollera mot PDF

109 Kommittéer: Socialdepartementet S:38

Samuelsson,
Ingvar, kommunalråd (fr.o.m den 1 december 1982) Tilländer, Ulla, led. av
riksdagen /c (fr.o.m. den I december 1982)

Sakkunniga;
Honeth, Peter, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 december 1982) Mossler,
Karin, kanslisekreterare (fr.o.m. den 1 december 1982) Rosengren, Bodil, bitr.
skoldirektör (fr.o.m. den 1 december 1982) Svensson, Sten,
departementssekreterare (fr.o.m. den 1 december 1982)

Sekreterare;
Norrhäll, Björn, förste byråsekreterare (fr.o.m. den I december 1982)

Lokal;
Malmtorgsgatan 3. Postadress: Socialdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel
763 10 00

Direktiven
för kommittén, se dir 1982:77.

s. 110 Kontrollera mot PDF

K:l Skr 1982/83:103

Kommunikationsdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin
verksamhet sedan redovisningen i 1982 års kommittéberättelse: 1, 5, 6, 7, 10
och 11.

Följande
kommittéer inom avsnittet har inte fullgjort egentliga utredningsuppdrag: 9 och
13.

I. Fartygsmiljöutredningen (K 1973:04)

Tillkallad
enligt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 5 juli 1973 för att utreda frågor som
hänger samman med de ombordanställdas arbets- och miljöförhållanden m.m. (se
Post- och Inrikes tidn. den 23 augusti 1973, den 10 februari 1975 och den 25
oktober 1975);

Utredningsman:
Sidenbladh, Karl, f.d. hovrättspresident

Experter;
Alarik, Lennart, hovrättsassessor Baecklund, Lars, direktör Egstedt, Hans,
ombudsman Eliasson, Rolf, skeppsredare Eriksson, Per, sjösäkerhetsdirektör
Gullberg, Hans, hovrättsråd Havik, Folke, verkst. direktör Högberg, Gunnar,
verkst. direktör Lindblad, Björn, ombudsman Lindskog, Björn, jur. kand. Rude,
Karl, verkst. direktör Sjöstedt, Lennart, hovrättsråd Stenmark, Bengt-Erik,
avdelningsdirektör Thornström,Torgny, verkst. direktör Tygesen, Lars,
avdelningsdirektör Törnqvist, Folke, f.d. avtalssekreterare

Sekreterare;
Hogebrandt, Göran, hyresråd

Direktiven
för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse K 37

och
1976 års kommiftéberäUelse K 20 samt dir 1977:75 och dir 1978:92.

s. 111 Kontrollera mot PDF

111 Kommittéer:
Kommunikationsdepartementet K:3

Utredningen
har avgett betänkandet (Ds K 1975:2) BäUre fartygsmiljö

(Ds
K 1976:1) Bostäder, medinflytande och miljö ombord på fartyg (Ds K 1980:17)
Sjöarbelstidsfrågor

(Ds
K 1982:2) Ny Sjösäkerhetslag, Del I FörfaUningsförslag (Ds K 1982:3) Ny
Sjösäkerhetslag, Del II Motiv.

Uppdraget
är därmed slutfört.

2.
Tomtparkeringsutredningen (K 1978:10)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 10 november 1978 med uppdrag att utreda
frågor om parkeringsöverlrädelser på tomtmark m.m.;

Särskild
utredare: Huldén, Tomas, rådman

Experter;
Cederström, Jacob, byrådirektör (fr.o.m. den 15 november 1982) Ohlsson, Sven,
driftchef

Persson,
Gunilla, revisionssekreterare (fr.o.m. den 15 november 1982) Sigfridsson,
Sven-Erik, rättschef

Sekreterare;
Landerholm, Margareta, hovrättsassessor (fr.o.m. den 15 november 1982) Persson,
Gunilla, revisionssekreterare (t.o.m. den 14 november 1982)

Lokal;
Kommunikationsdepartementet, Vasagatan 8-10, 103 33 Stockholm, tel. växel 763
10 00, direktval 763 36 17

Direktiven
för utredningen, se dir 1978:90.

Utredningen
har avgett delbetänkandet (Ds K 1980:14) Felparkering på tomtmark.

Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande under år 1983.

3. Sjömanspensionsutredningen (K 1979:06)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 13 september 1979 med uppdrag att undersöka
förutsättningarna för en sjömanspensionering grundad på kollektivavtal:

s. 112 Kontrollera mot PDF

K:3 Skr 1982/83:103

Särskild
utredare: Wilhelmsson, Börje, försäkringsrätlsråd

Experter:
Alarik, Lennart, hovrättsassesssor Carnhagen, Göran, departementsråd
Hyllengren, Jan, kansliråd Sjöquist, Hans, avdelningschef Stenlund, Kjell,
avdelningsdirektör

Sekreterare:
Kastman, Göran, kammarrättsassessor

Lokal:
Kammarrätten i Jönköping, Östra Storgatan 7, Box 647, 551 18 Jönköping, tel.
växel 036/16 99 10

Direktiven
för utredningen, se dir 1979:101 och dir 1981 ;54.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

4.
Kollektivtrafikberedningen (K 1979:07) (KTB)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 13 september 1979 för atl finna vägar att
förbättra nuvarande kollektivtrafiksystem;

Ordförande;
Norrbom, Claes-Eric, generaldirektör

Ledamöter:
Aldén, Olle, landstingsråd

Andersson,
Karleric, banktjänsteman (fr.o.m. den 20 november 1981) Farm, Gunnel, sakkunnig
i kommunikatibnsdepartementet Komstedt, Wiggo, disponent, led. av riksdagen /m
Rode, Hans, kommunalråd (fr.o.m. den I september 1982) Segerström, Ingrid, f.d.
led. av riksdagen /s (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Sellgren,
Rolf, transportplaneringschef, f.d. led. av riksdagen /fp Tengbom-Velander,
Ella, kommunalråd Wohlin-Andersson, Anna, led. av riksdagen/c (t.o.m. den 19
november 1981)

Sakkunnig;
Bäckström, Ingemar, verkst. direktör Jonsson, Alf, direktör (fr.o.m. den 15
april 1982)

Expert:
Hallslen, Lars, departementssekreterare

s. 113 Kontrollera mot PDF

113 Kommittéer:
Kommunikationsdepartementet K:4

Sekreterare:
Jenstav, Marica, fil. kand. (fr.o.m. den 6 september 1982) Wallin, Bosse,
civilingenjör Åbrink, Kjell, sekreterare

Lokal:
Transportrådet, Industrivägen 7, Box 1339, 171 26 Solna, tel. 730 58 80

Direktiven
för beredningen, se dir 1979:120 och dir 1981.74.

Arbetet
bedrivs främst genom praktisk försöksverksamhet, bl. a. i form av
modellortsprojekt.

Beredningen
har i sin egen rapportserie hittills publicerat följande rapporter:

1981:1
Utrednings- och försöksverksamhet avseende den kollektiva tätortstrafiken

1981:2
Den kollektiva tätortstrafikens situation och utveckling i några olika länder

1981
;3 Nordkolts uppläggning och resultat

1981:4
Modellortsprojekt Gävle - samordnade förbättringar som minskar restiden och
ökar tillgängligheten Program 1981-04-15

1981:5
Modellortsprojekt Borås - samordnad planering och ledning av olika kollektiva
trafikformer Program

1981:6
Arbetsplan för åren 1981-1983

1981
;7 Den kollektiva tätortstrafikens situation

1981
;8 Förbättrad busstrafik i befintliga områden Etapp 1

1981
;9 Modellortsprojekt Borås - samordnad planering och ledning av olika kollektiva
trafikformer Attitydpåverkan och trafikinformation

1981:10
Kollektivtrafikens utveckling i Västtyskland Erfarenheter från en studieresa i
juni 1981

1982:1
Förbättrad busstrafik i befintliga områden Delrapport: Bussgators
trafiksäkerhet m.m.

1982:2
Modellortsprojekt Borås - samordnad planering och ledning av olika kollektiva
trafikformer Samordnad planering och nya trafikformer

1982:3
Modellortsprojekt Gävle - samordnade förbättringar som minskar restiden och
ökar tillgängligheten Delrapport; Färdtidsmätningar och hållplatsstudier

1982:4
Modellortsprojekt Borås - samordnad planering och ledning av olika kollektiva
trafikformer Gemensam beställnings-, lednings- och informationscentral (BLI-C)

1982:5
Kollektivtrafikföretagens arbete mot vandalisering

1982:6
Fordon för kollektivtrafik

1982:7
Lågtrafiksystem

1982:8
Utvärdering av försök med gratisturer

8 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

s. 114 Kontrollera mot PDF

K:4
Skr 1982/83:103 114

1982:9
Sila bil - men svälja buss Rapport om trafiksilar 1982:10 Arbetsplan för åren
1982-1984

1982:11
Den lokala och regionala kollektivtrafiken om 10-20 år 1982:12
Radiokommunikation för kollektivtrafikens länsbolag

Beredningens
arbete beräknas pågå tills vidare.

5.
Stockholmsutredningen (K 1980:02)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 27 mars 1980 för att upprätta ett program
för samordnade statliga insatser på trafikområdet i Stockholmsregionen:

Särskild
utredare:

Norrbom,
Claes-Eric, generaldirektör

Experter;
Brynell, Ulf, gatudirektör Bäckström, Ingemar, verkst. direktör Lindskog,
Lennart, länsråd Lindstenz, Bernt, kanslichef Nordell, Olof, trafikdirektör
Nyström, Lennart, finanssekreterare Rosqvist, Gunnar, trafikdirektör Thunved,
Jan, drätseldirektör Wallin, Bosse, civilingenjör Wohlin, Hans, planeringschef
Öberg, Eskil, vägdirektör

Sekreterare:
Lundin, Ingemar, civilingenjör

Direktiven
för utredningen, se dir 1980:23.

Utredningen
har avgett betänkandet (Ds K 1982:1) Statliga insatser för Slockholmstrafiken.

Uppdraget
är därmed slutfört.

6.
Närsjöfartsutredningen (K 1980:03)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 23 oktober 1980:

Särskild
utredare; Dahlgren, Lars, direktör

s. 115 Kontrollera mot PDF

115 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:7

Expert:
Lagebrant-Nordqvist, Eva, avdelningsdirektör

Sekreterare;
Williamson, Morgan, fil. lic.

Direktiven
för utredningen, se dir 1980:72.

Utredningen
har avgett betänkandet (SÖU 1981:103) Sjöfartens roll i trafikpolitiken.

Uppdraget
är därmed slutfört.

7.
Organisationskommittén (K 1980:04) för trafikflygarutbildning (OTU)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 25 september 1980 för att svara för den
närmare planläggningen av en civil pilotutbildning m. m.;

Ordförande;

Letzén,
Sven-Roland, ekonomidirektör (t.o.m. den 31 maj 1982)

Ledamöter;
Cederwall, Ulf, pol. mag. (t.o.m. den 31 maj 1982) Nilsson, Alf,
departementssekreterare (t.o.m. den 31 maj 1982) Nilsson, Ingemar,
avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 maj 1982) Nordström, Lars-Erik, direktör
(t.o.m. den 31 maj 1982) Sundberg, Kjell, departementssekreterare (t.o.m. den
31 maj 1982) Torselius, Jan Henrik, överste (t.o.m. den 31 maj 1982) Westman,
Henrik, departementssekreterare (t.o.m. den 31 maj 1982)

Experter;
Arkehag, Leif, överstelöjtnant (t.o.m. den 31 maj 1982) Karlström, Hans Åke,
avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 maj 1982) Kågström, Anders, överingenjör
(t.o.m. den 31 maj 1982) Regefalk, Egon, överstelöjtnant (t.o.m. den 31 maj
1982) Skoghagen, Owe, överstelöjtnant (t.o.m. den 31 maj 1982) Strid, Ulf,
avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 maj 1982)

Sekreterare;
Törfeidt, Lennart, avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 maj 1982)

Direktiven
för kommittén, se dir 1980:74.

s. 116 Kontrollera mot PDF

K:7 Skr 1982/83:103 116

Kommittén
har avgett betänkandet (Ds K 1982:4) Statlig trafikfiyghögskola. Del 1 (Ds K
1982:5) Utbildning av flyglärare. Del 2.

Uppdraget
är därmed slutfört.

8.
Nationella kommittén (K 1981:03) för nordiska trafiksäkerhetsåret 1983

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 11 juni 1981;

Ordförande;
Sigfridsson, Sven-Erik, rättschef

Vice
ordförande: Backman, Gösta, departementsråd

Ledamöter;
Clarkson, Rolf, direktör, led. av riksdagen /m Jonasson, Bertil, lantbrukare,
led. av riksdagen /c Lindahl, Essen,, direktör, f.d. led. av riksdagen /s
Rejdnell, Erik, kamrer, f.d. led. av riksdagen /fp Ryding, Gunvor,
industritjänsteman, f.d. led. av riksdagen /vpk

Experter:
Englund, Anders, fil. lic. Hagberg, Jan, byråchef Hammarlund, Carl-Gunnar,
direktör Johannesson, Rune, byråchef

Rumar,
Kåre, forskningschef (fr.o.m. den 1 mars 1982) Surell, Valeri, direktör

Sekreterare;
Mohlin, Hans, departementssekreterare

Bitr.
sekreterare; Widell, Alice, assistent (fr.o.m. den 1 november 1982)

Ledamöter
i huvudkommittén: Backman, Gösta, departementsråd Hammarlund, Carl-Gunnar,
direktör Sigfridsson, Sven-Erik, rättschef

Lokal;
Kommunikationsdepartementet, Vasagatan 8-10, 103 33 Stockholm, tel. växel 763
10 00, direktval 763 36 72

s. 117 Kontrollera mot PDF

117 Kommittéer:
Kommunikationsdepartementet K:10

Direktiven
för kommittén, se dir 1981 ;40. Kommittén beräknas avsluta sitt arbete under år
1984.

9.
Förhandlingsman (K 1981:05) för en kollektivavtalsreglerad sjömanspensionering

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 27 augusti 1981 med uppdrag aU för statens
räkning förhandla med arbetsmarknadsparterna och - med förbehåll för
regeringens godkännande - träffa en uppgörelse om villkoren för en övergång
till en ordning som bygger på kollektivavtal;

Förhandlingsman;
Pellijeff, Alexej, direktör

Sakkunniga;
Björk, Ove, förbundsombudsman (fr.o.m. den 8 juni 1982) Grenander, Nils,
direktör

Karlsson,
Gunnar, f. förbundsordförande (t.o.m. den 7 juni 1982) Wilhelmsson, Börje,
försäkringsrättsråd

Lokal;
c/o Kammarrättsassessor Göran Kastman, Kammarrätten i Jönköping, Östra
Storgatan 7, Box 647, 551 18 Jönköping, tel. växel 036/16 99 10

Direktiven
för förhandlingsmannen, se dir 1981 ;53.

Förhandlingsmannen
beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

10.
1981 års bilarbetstidsutredning (K 1981:06)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 10 september 1981:

Särskild
utredare; Peterson, Lars, generaldirektör

Expert;
Hartzell, Gösta, förste tullinspektör Renbjer, Lennart, kammarrättsassessor
Segerfalk, Bertil, byråchef Täveby, Gunnar, polisintendent

s. 118 Kontrollera mot PDF

K:10 Skr 1982/83:103

Sekreterare;
Hellström, Erik, hovrättsassessor

Direktiven
för utredningen, se dir 1981 ;52.

Uppdraget
är slutfört.

11.
Organisationskommittén (K 1982:01) för transport av farligt gods

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 14 januari 1982;

Ordförande;
Sandebring, Hans, generaldirektör

Ledamöter:
Eriksson, Per, sjösäkerhetsdirektör Fredholm, Owe, sprängämnesinspektör Hoppe,
Hans, direktör Irberger, Sture, departementssekreterare Nordström, Clas,
chefsjurist

Experter:
Andersson, Birgitta, postkontrollör Björkman, Fredrik, avdelningsdirektör Ek.
Paul, avdelningsdirektör Enemo, Bertil, byrådirektör Hartzell, Gösta, tullöverinspektör
Jahnke, Ulrich, sjökapten

Lindeberg,
Göran, organisationsdirektör (t.o.m. den 30 juni 1982) Odeen, Ragnar,
avdelningsdirektör

Persson,
Åke, förste strålskyddsinspektör (t.o.m. den 30 juni 1982) Schalin, Lars,
inspektör

Selen,
Jan-Olof, departementssekreterare (t.o.m. den 30 juni 1982) Stenmark,
Bengt-Erik, avdelningsdirektör Striby, Christina, hovrättsassessor Svahn,
Birgitta, förste strålskyddsinspektör (fr.o.m. den 1 juli 1982)

Sekreterare;

Brandt,
Åke, departementssekreterare

Bitr.
sekreterare: Landerholm, Margareta, hovrättsassessor

Direktiven
för kommittén, se dir 1982:1.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K: 13

Kommittén
har avgett betänkandet

(Ds
K 1982:6) Ny myndighetsorganisation för landtransporter av farligt gods

(Ds
K 1982:7) Föreskrifter för landtransporter av farligt gods.

Uppdraget
är därmed slutfört.

12.
Utredningen (K 1982:02) om Sveriges internationella transporter

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 18 februari 1982;

Särskild
utredare; Dahlgren, Lars, direktör

Expert;
Svantemark, Lennart, departementsråd

Sekreterare;
Wiberg, Ragne, kanslichef

Bitr.
sekreterare; Hallsten, Lars, departementssekreterare

Lokal;
Kommunikationsdepartementet, Vasagatan 8-10, 103 33 Stockholm, tel. växel 763
10 00, direktval 763 36 53 Wiberg, 763 36 85 Hallsten

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:6.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

13.
Utredningen (K 1982:03) för överläggningar om Bromma flygplats

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1982:

Särskild
utredare; Gullnäs, Ingvar, landshövding (fr.o.m. den 30 juni 1982)

Lokal;
Länsstyrelsen i Kopparbergs län, 791 84 Falun, tel. växel 023/810 00

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:50.

s. 120 Kontrollera mot PDF

E:I
Skr 1982/83:103 120

Ekonomidepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin
verksamhet sedan redovisningen i 1982 års kommittéberättelse: 2, 9 och 14

1. Betalningsbalansdelegationen (Fi 1975:02)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 30 oktober 1974 för samordning av betalningsbalansstatistiken
(se Post- och Inrikes tidn. den 1 mars 1975);

Ordförande;
Jakobsson, Ulf, planeringschef (t.o.m. den 10 oktober 1982) Sohlman, Michael,
planeringschef (fr.o.m. den 19 oktober 1982)

Ersättare
för ordförande; Wahlstedt, Bengt, departementssekreterare (t.o.m. den 3
november 1982)

Ledamöter;
Hansson, Lars, bankokommissarie Lönnqvist, Åke, avdelningschef Pettersson,
Bengt, avdelningschef

Ersättare
för ledamot: Esaieson, Erik, statistikchef (för Lönnqvist) (t.o.m. den 5
november 1981)

Franzén,Thomas,
avdelningsdirektör (för Hansson) (fr.o.m. den 6 november 1981)

Koll,
Jiiri, tf. statistikchef (för Lönnqvist) (fr.o.m. den 6 november 1981)

Sekreterare;

Persson,
Nils Eric, byrådirektör

Bitr.
sekreterare; Strejber, Eva, byrådirektör (fr.o.m. den 1 mars 1982 t.o.m. den 31
maj 1982)

Lokal;
Sveriges Riksbank, Brunkebergstorg 11, Box 16283, 103 25 Stockholm tel. växel
787 00 00, direktval 787 01 46 (sekreteraren)

Direktiven
för delegationen, se 1976 års kommittéberättelse Fi 36.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121 Kommittéer: Ekonomidepartementet E:2

Delegationen
har avgett

Rapport
med resultaten från en undersökning av företagens tjänsteexport och
tjänsteimport 1979

Rapport
med resultaten från en undersökning av företagens tjänsteexport och
tjänsteimport 1980.

Delegationens
arbete beräknas pågå under hela år 1983.

2. Utredningen (Fi 1975:03) om löntagarna och
kapitaltillväxten

Tillkallade
enligt regeringens bemyndiganden den 30 januari 1975 och den 12 maj 1977 för
att utreda frågor om löntagarfonder (se Post-och Inrikes tidn. den 8 februari
1975)

Ordförande;
Öhman, Berndt, universitetslektor

Ledamöter;
Alderin, Robert, vice verkst. direktör Broms, Jan, direktör Edin, Per-Olof,
sakkunnig Feldt, Kjell-Olof, statsråd, led. av riksdagen /s Landberg, Maj-Lis,
led. av riksdagen /s Levin, Bert, f.d. statssekreterare Molin, Rune,
sekreterare Nilsson, Karl-Erik, bitr. direktör Röttorp, Anders, direktör

Sundkvisl,Tage,
lantbrukare, led. av riksdagen /c Tobisson, Lars, led. av riksdagen /m
Waldenström, Erland, direktör

Experter:
Böök, Sven Åke, föreståndare Jakobsson, Ulf, planeringschef Johansson,
Sven-Erik, professor Lundgren, Nils, fil. dr Pettersson, Per, hovrättsassessor
Söderström, Hans T;son, docent

Bitr.
sekreterare: Skog, Rolf, civilekonom (t.o.m. den 31 juli 1982)

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Fi 37. Tilläggsdirektiv, se dir
1981:11.

s. 122 Kontrollera mot PDF

E:2 Skr 1982/83:103 122

Utredningen
har avgett betänkandet (SOU 1979:8) Löntagarna och kapitaltillväxten 1.
Studierapporten Löntagarfonder - bakgrund, problem och möjligheter av Berndt

Öhman

(SOU
1979:9) Löntagarna och kapitaltillväxten 2. Tre expertrapporter Den svenska
förmögenhetsfördelningens utveckling av Roland Spant Löntagarfonder och
aktiemarknaden - en introduktion av Ragnar

Bohman
och Lennart Låftman Internationella koncerner och löntagarfonder av Nils
Lundgren (SOU 1979:10) Löntagarna och kapitalfillväxten 3. Tre

expertrapporter

Löner,
lönsamhet och soliditet i svenska industriföretag av Lars

Bertmar
m. fl.

Vinstbegreppet
av Stefan Saläng

Den
lokala lönebildningen och företagets vinster - en preliminär

analys
av Nils-Henrik Schager (SOU 1979:11) Löntagarna och kapitaltillväxten 4. En
expertrapport Lantbrukskooperationen - ideologi och verklighet av Halvdan

Åstrand

(SOU
1981 ;44) Löntagarna och kapitalfillväxten 5. Slutrapport (SOU 1981 ;78)
Löntagarna och kapitaltillväxten 6. Tre

expertrapporter

Tillskott
av nytt riskkapital från löntagarfonder av Per Hörnfeldt Löntagarfonders
aktieköp via börsen - problem och möjligheter av

Lennart
Låftman

Röstvärdedifferenser
i svenska börsbolag av Rolf Skog (SOU 1979:79) Löntagarna och kapitaltillväxten
7. Expertrapporten Löntagarfonders finansiering och incidens av Anders
Kristoffersson (SOU 1981; 105) Löntagarna och kapitalfillväxten 8. Två

expertrapporter

Hushållens
aktieägande i Sverige av Roland Spänt Ägandekoncentration eller konkurrens på
kapitalmarknaden? av

Rolf
Eidem (SOU 1982:28) Löntagarna och kapitalfillväxten 9. Tre

expertrapporter

Ägarstrukturen
i börsföretagen av Ragnar Boman

Vinstbegrepp
vid vinstbaserade avgifter till löntagarfonder av Hans

Edenhammar

Löntagarfonders
skattebehandling av Hans Edenhammar (SOU 1982:47) Löntagarna och
kapitaltillväxten 10. Två

expertrapporter

Solidarisk
lönepolitik och löntagarfonder av Berndt Öhman Sambandet mellan företagens
rekrytering, lönsamhet och

löneutveckling
av Nils-Henrik Schager

s. 123 Kontrollera mot PDF

123 Kommittéer: Ekonomidepartementet E:3

Under
senhösten 1982 eller våren 1983 kommer i SOU-serien Löntagarna och
kapitaltillväxten 11. Expertrapporten Företaget, kapitalmarknaden och löntagarfonderna
av Rolf Eidem.

Sekretariatet
kommer att avsluta sitt arbete den 30 november 1982.

3.
Banklagsutredningen (Fi 1976:04)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 23 juni 1976 för att göra en översyn av
banklagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 20 juli 1976);

Ordförande:

Malmgren,
Kurt, rättschef

Ledamöter:
Danielsson, Bertil, bankdirektör Danielsson, Stig, bankinspektör Eklöf, Kurt,
vice riksbankschef Rydh, Jan, verkst. direktör Schierbeck, Per, verkst.
direktör Thunholm, Lars-Erik, bankdirektör

Sakkunnig;
Thörn, Lars-Olof, direktör

Experter;
Bredin, Lars, vice börschef (fr.o.m. den 1 mars 1982) Bökmark, Jan, direktör
Dahlheim, Bo, byrådirektör Lindstrand, Tomas, civilekonom Utterström, Thomas,
avdelningschef

Sekreterare;
Bredin, Lars, vice börschef (t.o.m. den 28 februari 1982)

Bitr.
sekreterare; Noltorp, Lars, hovrättsråd (t.o.m. den 30 juni 1982) Nordström,
Anders, hovrättsassessor Palmer, EugGne, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 mars
1982)

Lokal;
Göta hovrätt, Hovrättstorget, Box 423, 551 16 Jönköping, tel. växel 036/11 94
30 (bitr. sekreterarna)

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II E 1 och
dir 1980:58 och dir 1981 ;46.

s. 124 Kontrollera mot PDF

E:3 Skr 1982/83:103 124

Utredningen
har avgett betänkandet (Ds E 1978:4) Nya kapitaltäckningsregler för bankerna
(Ds E 1979:5) Blancokrediter och bankkontors- etablering (Ds E 1980:3)
Konsumentskyddet inom bankområdet och

bankinspektionens
styrelse.

Utredningen
planerar att avge ett delbetänkande vid årsskiftet 1982-1983.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under år 1984.

4.
Valutakommittén (E 1977:03)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1977 för att utreda med
valutaregleringen sammanhängande spörsmål;

Ordförande:
Wickman, Krister, direktör

Ledamöter;
Berg, Bengt, direktör Berg, Bengt Åke, finanssekreterare Eklöf, Kurt, vice
riksbankschef Ekman, Jan, bankdirektör Grönfors, Kurt, professor Larsson,
Thorsten, f.d. led. av riksdagen /c Lendenius, Lars-Gunnar,
utredningssekreterare (t.o.m. den 15 februari 1982)

Ljung,
Lars, sakkunnig i industridepartementet Nykvist, Clas, utredningssekreterare
(fr.o.m. den 16 februari 1982) Wachtmeister, Knut, led. av riksdagen /m Wibble,
Anne, ekon. lic.

Experter;
Jonsson, Björn, tf. departementsråd Kragh, Börje, professor Larsson, Sven,
hovrättslagman Linton, E. Charlotte, jur. kand. Nipstad, Jan, bankokommissarie
Nyström, Lars, bankokommissarie Persson, Lars, departementsråd Sanden, Peter,
departementssekreterare

s. 125 Kontrollera mot PDF

125 Kommittéer: Ekonomidepartementet E:5

Huvudsekreterare;
Sahlén, Anders, pol. mag.

Sekreterare;
Öjeheim, Per-Göran, hovrättsassessor

Bitr.
sekreterare; Ström, Per Arne, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti
1982)

Lokal:
c/o Allmänna Pensionsfonden, Box 16292, 103 25 Stockholm, tel. 21 55 20

Direktiven
för kommittén, se dir 1977:85.

Kommittén
har avgett delbetänkandet (SOU 1980:51) Valutareglering och ekonomisk polifik.

Kommittén
beräknas avge sitt slutbetänkande under år 1983.

5.
Lönspardelegationen (E 1978:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 21 september 1978 för att följa och
analysera det nya lönsparsystemet m. m.;

Ordförande;
Jakobsson, Ulf, planeringschef (t.o.m. den 10 oktober 1982)

Ledamöter;
Roos, Olle, skattedirektör Rylander, Gunnel, avdelningsdirektör Widestrand,
Lars, avdelningsdirektör Ysander, Bengt-Christer, docent

Experter:
Björhn, Arne, civilekonom (t.o.m. den 21 mars 1982) Herin, Jan, departementsråd
(t.o.m. den 3 november 1982) Wahlstedt, Bengt, departementssekreterare (fr.o.m.
den 22 mars 1982 t.o.m. den 3 november 1982)

Sekreterare;
Albråten, Jens, ekonom

Lokal;
Ekonomidepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 15
02 (sekreteraren)

Direktiven
för delegationen, se dir 1978:84.

Delegationens
arbete beräknas pågå under hela år 1983.

s. 126 Kontrollera mot PDF

E:6 Skr 1982/83:103 126

6.
Försäkringsverksamhetskommittén (E 1979:01) (FVK)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 14 december 1978 och den 13 november 1980
med uppdrag att se över lagstiftningen om försäkringsbolagens och
försäkringsinspektionens verksamhet m. m.:

Ordförande;
Westeriind, Erik, landshövding

Ledamöter;
Fernlund, Dan, byråchef

Gabrielsson,
Edmund, expeditionschef/rättschef Gustavsson, Rune, socionom, led. av riksdagen
/c Lindwall, Lars, direktör Rejdnell, Eric, f.d. led. av riksdagen /fp Schönmeyr,
Richard, verkst. direktör Winberg, Margareta, led. av riksdagen /s

Experter;
Brege, Lennart, organisationsdirektör von Heijne, Hans, direktör (ingående i
sekretariatet) Johansson, Sven-Erik, professor Öländers, Anders,
dislriktskontorschef Olby, Jan, byrådirektör Sköldborg, Thomas, direktör
Utterström, Thomas, avdelningschef

Sekreterare:
Lundgren, Bo, kammarrättsassessor

Bitr.
sekreterare; Callbo, Christina, civilekonom

Lokal;
Ekonomidepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 14
29 (sekreteraren)

Direktiv
för kommittén, se dir 1978:105.

Kommittén
har avgett delbetänkandet

(Ds
E 1979:8) Lekmannaslyrelse för försäkringsinspektionen (Ds E 1981:4)
Handläggningen av konsumentskyddsfrågor inom

försäkringsområdet.

Kommittén
planerar att avge nästa delbetänkande under november-december 1982.

Kommittén
beräknas avge sitt slutbetänkande under år 1984.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127 Kommittéer: Ekonomidepartementet E:8

7.
VPM-utredningen (E 1979:02)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 28 juni 1979 för att utreda frågor om
tillsynen över värdepappersmarknaden m. m.;

Särskild
utredare: Wahlgren, Göran, regeringsråd

Sakkunnig;
Abelin, Hans Henrik, bankdirektör

Experter;
Damberg, Bo, bankdirektör Wunderman, Håkan, hovrättsassessor

Sekreterare:
Svensson, Göran, hovrättsfiskal

Lokal:
Göta hovrätt. Box 423, 551 16 Jönköping, tel. växel 036/11 94 30 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1979:76.

Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande den 30 juni 1983.

8.
Utredningen (E 1979:03) angående översyn av den statliga fondförvaltningen m.
m.

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 28 juni 1979:

Särskild
utredare: Abelin, Hans Henrik, bankdirektör

Sakkunniga;
Nordling, Carl-Einar, kammarråd Telestam, Gösta, direktör

Experter:
Karlsson, Erik, riksbanksdirektör Lalin, Per Olov, revisionsdirektör Lindberg,
Lennart, byråchef

Sekreterare:

Frii,
Lennart, hovrättsassessor

Lokal;
Departementens utredningsavdelning. Västergatan 47. Postadress: Box 187, 201 21
Malmö, tel. växel 040/749 50 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1979:77.

s. 128 Kontrollera mot PDF

E:8
Skr 1982/83:103 128

Utredningen
har avgelt delbetänkandet (SOU 1982:12) Avveckling av vissa statliga fonder.

Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande tidigast år 1983.

9.
Utredningen (E 1980:01) om jordbrukets kapitalförsörjning

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 7 juni 1979 för att utreda med
jordbruksfinansieringen sammanhängande frågor;

Ordförande:
Widén, Ingvar, generaldirektör

Ledamöter;
Arvidsson, Helge, direktör Eklöf, Kurt, vice riksbankschef Hillbom, Lars,
civilekonom Lindberger, Lars, överdirektör

Experter;
Knutsson, Gösta, byråchef Petrini, Göran, departementssekreterare Öster, Karl
Olov, departementsråd

Bitr.
sekreterare:

Ingemansson,
Jan, lantbrukskonsulent

Direktiven
för utredningen, se dir 1979:58.

Utredningen
har avgett betänkandet (Ds E 1981 ;I4) Jordbrukets kapitalförsörjning.

Uppdraget
är därmed slutfört.

10.
Statistikutredningen (E 1980:02)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 25 oktober 1979;

Ordförande;
Sandgren, Lennart, landshövding (fr.o.m. den 17 mars 1980)

Ledamöter;
Carlsson, Bo, ekon. dr Carlsson, Gösta, professor

s. 129 Kontrollera mot PDF

129 Kommittéer: Ekonomidepartementet
E:10

Gadd,
Arne, revisionsdirektör, led. av riksdagen /s Högmark, Anders, led. av
riksdagen /m Nilsson, Lennart, generaldirektör Tarschys, Daniel, ers. för led.
av riksdagen /fp

Sakkunniga;
Norén, Agneta, departementssekreterare Ohlsson, Ingvar, f.d. generaldirektör
Steen, Anitra, departementssekreterare

Experter:
Bernunger, Ingvar, intendent Boman, Ragnar, redaktör Borgström, Henrik,
redaktör Bruhner, Göran, direktör Broms, Jan, direktör Danielsson, Georg,
revisionsdirektör Eriksson, Sune, direktör Gidlund, Jan-Erik,
forskningsassistent Herin, Jan, departementsråd (t.o.m. den 17 oktober 1982) Hjalmarsson,
Lennart, professor Holm, Per, professor

Johansson,
Bengt, generaldirektör (t.o.m. den 31 december 1981) Johansson, Bengt,
statssekreterare (t.o.m. den 22 november 1982) Lundbladh, Grethe,
socialinspektör Myrbeck, Arne, aktuarie

Nilsson,
Ove, pol. mag. (fro.m. den 23 november 1982) Odhner, Claes-Erik, utredningschef
Peterson, Bo, planeringschef Ruist, Erik, professor Sandlund, Maj-Britt,
länsräd

Sjöström,
Olle, fil. dr (t.o.m. den 30 september 1982) Spjulh, Gösta, redaktör Spänt,
Roland, avdelningschef Svenningsson, Levi, utredningssekreterare

Thulin,
Gabriel, departementssekreterare (fr.o.m. den 23 november 1982)

Virin,
Ola, direktör Wadensjö, Eskil, professor Wallander, Jan, fil. dr Wallberg,
Klas, avdelningschef Wennström, Gunnar, avdelningschef Weslerholm, Barbro,
generaldirektör Wittrock, Björn, docent Åkerman, Sune, professor

9 Riksdagen 1982/83. 1 .saml. Nr 103

s. 130 Kontrollera mot PDF

E:10 Skr 1982/83:103 130

Sekreterare;
Guteland, Gösta, stafistikchef

Bitr.
sekreterare: Hoem, Briua, fil. kand. Jelf, Hans, byrådirektör Norström, Thor,
lektor Nygren, Ola, fil. kand. Renck, Olof, ekon. lic. Tingvall, Lennart, fil.
kand.

Lokal;
Fredsgatan 6, 4 tr., 111 52 Stockholm, tel. 21 62 73 (Guteland), 21 03 68(JelO

Direktiven
för utredningen, se dir 1979:133 och dir 1981 ;67.

Utredningen
har under år 1981 givit ut en uppsatssamling och under år 1982 fyra rapporter
om behov av statistik.

Utredningen
planerar att under återstånde delen av år 1982 ge ut ytterligare fyra rapporter
samt sex rapporter och slutbetänkande under år 1983.

11.
1980 års kreditpolitiska utredning (E 1980:03)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 27 mars 1980;

Ordförande;
Wallander, Jan, bankdirektör

Ledamöter;
Höök, Erik, professor Kragh, Börje, professor

Expert;
Hedberg, Lars, bankinspektör

Sekreterare;
Englund, Peter, ekon. dr Viotti, Staffan, docent

Bitr.
sekreterare; Forslund, Anders, fil. kand. (fr.o.m. den 1 november 1981)

Lokal:
Handelshögskolan i Stockholm, Box 6501, 113 83 Stockholm, tel. växel 736 01 20

Direktiven
för kommittén, se dir 1980:35.

s. 131 Kontrollera mot PDF

131 Kommittéer: Ekonomidepartementet E:12'

Kommittén
har avgett (Ds E 1981; 13) Den oreglerade kreditmarknaden (SOU 1982:52) En
effektivare kreditpolifik. Slutrapport (SOU 1982:53) Kreditpolitiken - Fakta,
teori och erfarenheter.

12.
Kontokortskommittén (E 1980:04)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 27 mars och den 22 maj 1980 samt den 25
november 1982 för att utreda verksamheten med kontokort:

Ordförande:
Westeriind, Peter, justitieräd

Ledamöter;
Anderberg, Ingvar, direktör Andersson, Rolf, led. av riksdagen /c Hedberg,
Gertrud, redaktör Stjernström, Ingolf, direktör Sundgren, Roland, led. av
riksdagen /s

Experter;
Arwidi, Olof, docent Karneman, Gunnar, verkst. direktör Näslund, Hans,
avdelningsdirektör

Rydeman,
Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den 7 oktober 1982)

Thörn,
Lars-Olof, direktör

Wahlstedt,
Bengt, departementssekreterare (t.o.m. den 6 oktober 1982)

Sekreterare:
Kastman Heuman, Åsa, hovrättsassessor

Bitr.
sekreterare; Söderström, Christer, byrådirektör

Lokal;
Fredsgatan 6, 1 tr. 111 52 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 24 06

Direktiven
för kommittén, se dir 1980:24.

Kommittén
planerar att avge ett delbetänkande under första halvåret 1983.

Kommittén
beräknas avge sitt slutbetänkande vid halvårsskiftet 1984.

s. 132 Kontrollera mot PDF

E:13 Skr 1982/83:103 132

13.
Utredningen (E 1980:05) om de små och medelstora företagens finansiella
situation

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 26 juni 1980;

Särskild
utredare; Nordenfalk, Johan, ambassadör

Sakkunniga;
Alderin, Robert, vice verkst. direktör Björhn, Arne, civilekonom (t.o.m. den 21
mars 1982) Rydeman, Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den 7 oktober
1982)

Stångberg,
Olle, kansliråd

Wahlstedt,
Bengt, departementssekreterare (fr.o.m. den 22 mars 1982 t.o.m. den 6 oktober
1982) Åberg, Lars Gunnar, bankdirektör

Sekreterare;
Söderström, Olof, hovrättsfiskal

Lokal;
Fredsgatan 6, 3 tr, 111 52 Stockholm, tel. 763 24 00 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1980:56.

Utredningen
har avgett delbetänkandet (SOU 1981:95) Tillväxtkapital.

Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande under våren 1983.

14.
Utredningen (E 1982:01) om bankanknutna obligationsfonder

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 24 februari 1982;

Särskild
utredare: Walberg, Sten, generaldirektör (fr.o.m. den 10 mars 1982)

Experter;
Bökmark, Jan, direktör (fr.o.m. den 10 mars 1982) Klangby, Lars-Erik,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 10 mars 1982) Rydh, Jan, verkst. direktör
(fr.o.m. den 10 mars 1982) Telestam, Gösta, direktör (fr.o.m. den 10 mars 1982)
Österberg, Jan, kapitalmarknadschef (fr.o.m. den 15 april 1982 t.o.m. den 9
juni 1982)

Sekreterare;
Eklund, Lars, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 10 mars 1982)

s. 133 Kontrollera mot PDF

133 Kommittéer: Ekonomidepartementet E:14

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:5.

Utredningen
har avgett betänkandet (Ds E 1982:1) Lagstiftning om obligationsfonder.

Uppdraget
är därmed slutfört.

s. 134 Kontrollera mot PDF

8:1 Skr 1982/83:103 134

Budgetdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin
verksamhet sedan redovisningen i 1982 års kommittéberättelse: 16, 17, 18, 19,
25 och 31

Följande
kommittéer inom avsnittet har inte fullgjort egentliga utredningsuppdrag: 18
och 24

1. Mervärdeskatteutredningen (Fi 1971:05)

Tillkallad
enligt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 15 oktober 1971 med uppdrag att
verkställa teknisk översyn av mervärdeskatten (se Post-och Inrikes fidn. den 11
november 1971);

Utredningsman;
Fridolin, Hans, f.d. departementsråd

Experter:
Crabo, Sven, direktör (avliden) Helmers, Dag, professor Lindstam, Leif, departementsråd
Mellbin, Lennart, byråchef Norrman, Bo, taxeringsdirektör Toftered, Lennart,
revisor Yregård, Rune, bitr. skattedirektör

Sekreterare;
Olofsson, Göran, avdelningsdirektör

Bitr.
sekreterare; Skarell, Gunnar, departementssekreterare

Lokal:
Rödbodgatan 6. Postadress; Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel
763 10 00 (sekreteraren och bitr. sekreteraren)

Tilläggsdirektiv
för utredningen, se dir 1981 ;34.

Utredningen
har avgeU betänkandet

(Ds
Fi 1973:3) Översyn av mervärdeskatten Del I Materiella regler

(Ds
Fi 1974:8) Översyn av mervärdeskatten Del ll Fastighelsbegreppel m. m.

(Ds
B 1977:6) Översyn av mervärdesskatten Del 111 Redovisningsskyldighet m. m.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135 Kommittéer: Budgetdepartementet 8:3

(Ds
B 1979:2) Översyn av mervärdesskatten Del IV Exportbegreppet
m. m.

(Ds
B 1980:6) Översyn av mervärdesskatten Del V Mervärdeskattekontrollen m. m.

(Ds
B 1982:2) Översyn av mervärdeskatten. Del VI Rätten
till avdrag för fiktiv mervärdeskatt.

Utredningen
planerar att avge ett delbetänkande under år 1983.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela är 1983.

2.
Utredningen (Fi 1972:06) om underställning av avtal

Tillkallad
enligt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 30 juni 1972 för att utreda vilka frågor
om arbets- och anställningsvillkor för tjänstemän som underställas Kungl. Maj;i
och vilka som därutöver skall underställas riksdagens lönedelegalion (se Post-
och Inrikes tidn. den 10 juli 1972);

Utredningsman;
Foyer, Lars, kanslichef

Lokal;
Riksdagens näringsutskott, Brunkebergsterrassen 1, 100 12 Stockholm, tel. växel
14 20 20

Direktiven
för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse Fi 46.

Utredningen
avser att i december 1982 avge betänkandet Riksdagen och statstjänstemannens
anställningsvillkor.

Uppdraget
är därmed slutfört.

3.
Utredningen (Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen (USS)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj ;ts bemyndigande den 16 februari 1973 för atl utreda frågan
om regler om kvarstad, skingringsförbud m. m. i skatteprocessen (se Post- och
Inrikes fidn. den 7 mars 1973);

Ordförande;
Nordenadier, Anders, lagman

s. 136 Kontrollera mot PDF

8:3 Skr 1982/83:103 136

Ledamöter;
Andersson, Kerstin, folkskollärare, led. av riksdagen /c Bergh, Sten, lagman

Bergqvist,
Jan, pol. mag., led. av riksdagen /s Gustafsson, Wilhelm, rektor, f.d. led.av
riksdagen /fp Söderström, Kurt, ingenjör, f.d. led. av riksdagen /m Welander,
Gösta, departementsråd Westberg, H-O. (Olle), svarvare, led. av riksdagen /s

Sakkunniga;
Erling, Martin, kammarrättsråd Nord, Karl-Erik, skattedirektör Werdinius,
Claes, hovrättsråd Widmark, Sverker, regeringsråd

Experter:
Baekkevold, Arne, departementsråd Björnesjö, Sven, f.d. taxeringsrevisor Bruhn,
Sigleif (LeiO, avdelningsdirektör Fall, Arne, avdelningsdirektör Hirschfeldt,
Johan, byråchef Jarenius, Christer, direktör Johansson, Bo, avdelningsdirektör
Johanson, Lars, länsråd Ljungwall, Folke, länsåklagare

Sekreterare;
Lundgren, Bertil, hovrättsassessor

Bitr.
sekreterare; Kronholm, Birgit, distriktsåklagare

Lokal:
Departementens utredningsavdelning. Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel.
växel 040/749 50 (Eriing, Kronholm och Lundgren, tel. växel 0480/88 180
(Nordenadier)

Direktiven
för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Fi 40. Tilläggsdirektiv, se dir
1978:60.

Utredningen
har avgett betänkandet

(SÖU
1974:49) Bevissäkringslag för skatte- och avgiftsprocessen

(SOU
1975:104) Betalningssäkringslag för skatte- och avgiftsprocessen

(SOU
1978:87) Lag om preskription av skattefordringar.

(SOU
1980:4) Preskriptionshinder vid skaUebrott.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1983.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137 Kommittéer: Budgetdepartementet 8:5

4.
Skattetilläggsutredningen (Fi 1975:06) (SU)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 13 februari 1975 för atl utreda frågan om
det skatte administrativa sanktionssystemet (se Post- och Inrikes tidn. den 16
maj 1975);

Ordförande:
Widmark, Sverker, regeringsråd

Sakkunniga:
Sundkvist, Tage, lantbrukare, led. av riksdagen /c Westberg, H-O. (Olle),
svarvare, led. av riksdagen /s

Experter:
Baekkevold, Arne, departementsråd Burström, Brita, byråchef Fries, Ingmar,
departementssekreterare Gustafson, Arne, direktör Johansson, Bo,
avdelningsdirektör Lundholm, Eric, bitr. skattedirektör Matsson, Tommy,
avdelningsdirektör

Sekreterare;
Werdinius, Claes, hovrättsråd

Bitr.
sekreterare:, Olsson, Ragnar, taxeringsintendent

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Fi 40.

Utredningen
har avgett betänkandet

(SOU
1977:6) Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1, Eftergift och
besvär m. m.

(SOU
1982:54) Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 2, Nyansering av
skattetillägg m.m.

(SOU
1982:55) Bilaga fill SOU 1982:54.

Uppdraget
är därmed slutfört.

5. Utredningen (Fi 1976:02) om beskattning av
tjänstepensioner

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 11 mars 1976 för att utreda vissa frågor
angående avdrag vid inkomsttaxering för kostnader för tryggande av anställds
pensionering, m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 23 mars 1976);

s. 138 Kontrollera mot PDF

8:5 Skr 1982/83:103 138

Utredningsman;
Wahlgren, Göran, regeringsråd

Sakkunniga:
Berglöf, Sigvard, fd. skattedirektör (fr.o.m. den 1 juli 1982)

Experter;
Berglöf, Sigvard, f.d. skattedirektör (t.o.m. den 30 juni 1982) Edling, Roland,
rådman (fr.o.m. den I juli 1982) Fries, Ingmar, departementssekreterare Grop,
Erik, försäkringstjänsteman Kihlström, Laila, direktör Nilson, Lars-Erik,
direktör

Salsbäck,
Johan, kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1 juli 1982) Sköllerholm, Ove,
hovrättsassessor Thornell, Anders, länsråd Öhman, Arne, avdelningsdirektör

Sekreterare;
Edling, Roland, rådman (t.o.m. den 30 juni 1982) Salsbäck, Johan,
kammarrättsassessor (t.o.m. den 30 juni 1982) Tibblin, Carl-Johan, tf.
byrådirektör (fro.m. den I juli 1982)

Lokal;
Riksskatteverket, 171 94 Solna, tel. 019/13 60 00 (Edling), växel 763 10 00
(Salsbäck), 98 15 20 (Tibblin)

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del 11 B 3 och dir 1982:22.

Utredningen
har avgett betänkandet

(Ds Fi 1976:6) Avdrag för
kostnader för tryggande av pensionsåtaganden som avviker från allmän
pensionsplan, m. m.

(Ds B 1977:7) Underlag för
beräkning av avdrag för premier för pensionsförsäkring

(Ds
B 1978:13) Avdragsrält för utländska pensionsförsäkringspremier m. m.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

6.
1976 års fastighetstaxeringskommitté (Fi 1976:05)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 16 september 1976 för att göra en översyn
av reglerna för fastighetstaxering (se Post- och Inrikes tidn. den 30 oktober
1976);

s. 139 Kontrollera mot PDF

139 Kommittéer: Budgetdepartementet 8:6

Ordförande:
Björne, Gunnar, regeringsråd

Ledamöter;
Hall, Bertil, fastighetsråd

Jansson,
Paul, elektriker, riksgäldsfullmäktig, led. av riksdagen /s Josefson, Stig,
lantbrukare, led. av riksdagen /c Lundgren, Bo, civilekonom, led. av riksdagen
/m Malmberg, Lars, bitr. skattedirektör Stensson, Börje, skolchef, led. av
riksdagen /fp Wadell, Ulla, kammarrättslagman

Experter;
Carlegrim, Erik, professor Edlund, Bertil, departementsråd Fridell, Ingvar,
förbundsordförande Fries, Ingmar, departementssekreterare Hansson, Bo, byråchef
Henrikson, Kjellåke, förste byråsekreterare Jönsson, Per Ivan, vattenrättsråd
Nilsson, Lars-Roland, bitr. skattedirektör Nilsson, Nils-Erik, avdelningschef
Rispe, Curt, kammarrättsassessor

Sekreterare;
Bergenstjerna, Johan, kammarrättsassessor

Lokal:
L. Nygatan I, I tr. Postadress: Budgetdepartementel, 103 33 Slockholm, tel.
växel 763 10 00 (Bergenstjerna)

Direkfiven
för kommittén, se 1977 års kommittéberättelse del II B 4.
TilläggsdirekUv, se dir 1978:22.

Kommittén
har avgett betänkandet

(SOU
1979:32) Fastighetstaxering 81

(SOU
1979:33) Fasfighetstaxering 81 Bilagor

(SOU
1979:81) Fasfighetstaxering 81 Industribyggnader

(Ds
B 1980:4) Förseningsavgift vid allmän fasfighetstaxering

(Ds
B 1980:5) VillabeskaUning 81

(Ds
B 1980:8) Besvärsregler vid allmän fasfighetstaxering, följdändringar m.m.

(Ds
B 1981 ;5) Särskild fastighetstaxering.

Återstående
delar av uppdraget kommer att redovisas i ett betänkande vid årsskiftet
1982-1983. Därvid skall bl. a. den s. k. rullande fastighetstaxeringen
behandlas.

s. 140 Kontrollera mot PDF

8:7 Skr 1982/83:103 140

7.
Förvaltningsutredningen (B 1977:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 30 december 1976 för aU utreda frågan om
bättre metoder för planering och hushållning i statsförvaltningen;

Ordförande;
Tarschys, Daniel, docent, ers. för led. av riksdagen /fp

Ledamöter;
Hanson, Per-Olof, f.d. borgarråd Karlsson, Göran, redaktör, f d. led. av
riksdagen /s Kristiansson, Axel, f.d. led. av riksdagen /c Lewén-Eliasson, Anna
Lisa, f.d. led. av riksdagen /s Pettersson, Arne, kommunalråd, f.d. led. av
riksdagen /s Svegfors, Mats, f.d. statssekreterare

Sakkunniga:
Båfält, Evert, kanslichef Carlsson, Jan-Olof, planeringschef Carnhagen, Göran,
departementsråd Nitzelius, Tor, ombudsman Olsson, Olof, andre
förbundsordförande

Experter:
Annerberg, Rolf, departementssekreterare Carlsson, Sture, direktör

Vogel,
Lorenz, departementsråd (fr.o.m. den 1 mars 1982) Wittenmark, Lars, tf.
departementssekreterare

Sekreterare:
Birgersson, Bengt Owe, statssekreterare (t.o.m. den 28 september 1982)
Noaksson, Hans, avdelningsdirektör

Lokal:
L. Nygatan 1, I tr. Postadress: Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm, tel.
växel 763 10 00 (Noaksson)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II B 11.
Tilläggsdirektiv, se dir 1979:33.

Utredningen
har avgett betänkandet (SOU 1979:61) Förnyelse genom omprövning (SOU 1979:23)
Avgifter i staten - nuläge och utvecklingsrnöjligheter.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

s. 141 Kontrollera mot PDF

141 Kommittéer: Budgetdepartementet 8:9

8.
Vägtrafikskatteutredningen (B 1977:05)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 med uppdrag att göra en
teknisk översyn av vägtrafikbeskattningen;

Särskild
utredare: Lindstam, Leif, departementsråd

Experter;
Bengtsson, Hans, hovrättsassessor Bornhager, Sven-Åke (Sven), förste
byråsekreterare Carlson, Lennart, bitr. skattedirektör Eriksson, Birger,
avdelningsdirektör Guste, Göran, byrådirektör Sjöstrand, Mats, tf. bitr.
skattedirektör Skarell, Gunnar, departementssekreterare

Sekreterare:
Hamberg, Lennart, kammarrättsassessor

Lokal:
Rödbodgatan 6 Postadress; Budgetdepartemenlet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763
10 10 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1977:44, dir 1979:9 och dir 1980:51.

Utredningen
har avgett betänkandet

(Ds
B 1978:5) Översyn av vägtrafikbeskattningen Del 1. Kilometerskatt

(Ds
B 1980:13) Översyn av vägtrafikbeskattningen Del 2. Slopad fordonskatt och höjd
bensinskatt

(Ds
B 1981 ;4) Översyn av vägtrafikbeskattningen Del 3. Beskattningen av eldrivna
fordon

(Ds
B 1981 ;8) Översyn av vägtrafikbeskattningen Del 4. Effektivare brukandeförbud.

Utredningen
beräknar att under år 1983 lämna delbetänkandena del 5 och del 6, som avser del
5; beskattningen av påhängsvagnar m. m. del 6: utvärdering av kilometerskatten

Utredningens
arbete med övriga frågor beräknas vara avslutat senast år 1984.

9.
Stämpelskatteutredningen (B 1977:06)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 21 april 1977 med uppdrag att se över
reglerna om stämpelskatt och expeditions avgift samt avgiften för
förhandsbesked i taxeringsfrågor;

s. 142 Kontrollera mot PDF

8:9 Skr 1982/83:103 142

Särskild
utredare; Francke, Jan, departementsråd

Experter;
Bredin, Lars, vice börschef Hedström, Carin, byrådirektör Lindby-Ragsten,
Barbro, revisionsdirektör Lundholm, Eric, bitr. skattedirektör Rehnström, Åke,
rådman

af
Sandeberg, Fredrik-Adolf, förste advokatfiskal Torngren, Håkan, förbundsjurist
(t.o.m. den 17 juni 1982) Åhlén, Lars, hovrättslagman

Sekreterare;
Dinnetz, Peter, kammarrättsassessor

Lokal:
L. Nygatan 1, 1 tr. Postadress: Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm, tel.
växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1977:55.

Utredningen
har avgett betänkandet (Ds B 1980:7) Avgifter vid tingsräU m. m.

Utredningen
beräknas avge nästa delbetänkande vid årsskiftet 1982-1983.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1983.

10.
Traktamentsbeskattningssakkunniga (B 1978:02)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 19 januari 1978 med uppdrag att se över
reglerna om beskattning av traktamenten m. m.;

Ordförande:
Reuterswärd, Erik, regeringsråd

Ledamöter;
Hägelmark, Eric, kapten, led. av riksdagen /fp Ulander, Lars, ombudsman, led.
av riksdagen /s

Sakkunniga;
Hirschfeldt, Johan, byråchef Hägglund, Sven-Olof, ombudsman Högberg, Gunnar,
direktör

s. 143 Kontrollera mot PDF

143 Kommitt é er: Budgetdepartementet 8:11

Ljungh,
Claes, utredningssekreterare Rispe, Curt, kammarrättsassessor

Experter;
Edlund, Bertil, departementsråd Karlson, Matts, förste revisor Ohlsson, Bengt,
taxeringsdirektör Wilhelmsson, Uno, förhandlingsdirektör

Sekreterare;
Palme, Sven, regeringsrättssekreterare Ström, Ivan, länsrättsassessor

Lokal:
L. Nygatan 1, 1 tr. Postadress; Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm, tel.
växel 763 10 00

Direktiven
för de sakkunniga, se dir 1978:9 och 1982:32.

De
sakkunniga beräknas avge betänkande om traktamentsbeskattning vid årsskiftet
1982-1983.

11.
Solnautredningen (B 1978:06)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 28 september 1978 för att företräda staten
vid för handlingar med Solna kommun om överlåtelse av vissa markområden, m. m.;

Förhandlare;
Englund, Svante, överdirektör

Sakkunniga;
Hägg, Sture, avdelningschef Smith, Åke, förvaltningsdirektör

Experter;
Ehrling, Ingvar, departementsråd

Ekström,
Göran, departementssekreterare (fr.o.m. den 14 juni 1982) Löfstrand, Ingvar,
avdelningsdirektör Nilsson, Alf, tf. departementsråd (fr.o.m. den 14 juni 1982)
Norell, Thomas, planeringsdirektör (t.o.m. den 13 juni 1982) Tengwall, Jan,
f.d. byråchef

Lokal;
Statens förhandlingsnämnd. Sturegatan 24, 114 36 Stockholm, tel. växel 67 96 50

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

s. 144 Kontrollera mot PDF

8:11 Skr 1982/83:103 144

Utredningens
uppdrag har av regeringen den 9 oktober 1980 utvidgats att omfatta
förhandlingar med Sundbybergs kommun om överlåtelse av viss mark.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1983.

12.
Realbeskattningsutredningen (B 1978:07)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 2 november 1978 med uppdrag att belysa
konsekvenserna av en real beskattning av räntor och kapitalvinster, m. m.;

Särskild
utredare: Lindencrona, Gustaf, bitr. professor

Sakkunniga:
von Bahr, Sfig, departementsråd Bargholtz, Percy, fil. kand. Jussil, Sune,
departementsråd

Expert:
Pettersson, Per, hovrättsassessor

Sekreterare:
Roman, Rolf-Erik, pol. mag.

Lokal;
L. Nygatan 1, 1 tr. Postadress; Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm, tel.
växel 763 10 00, direktval 763 23 40 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1978:95.

Utredningen
har avgett betänkandet (SOU 1982:2) Real beskaUning bilaga 1-3

Utredningen
beräknas avge betänkandet (SOU 1982:1) Real beskattning och (SOU 1982:3) Real
beskattning bilaga 4-6 i december 1982.

Utredningen
beräknas avge betänkandet Real beskattning bilaga 7 under första kvartalet
1983.

Utredningens
arbete är därmed avslutat.

13.
Kronoholmsutredningen (B 1978:08)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 28 december 1978 med uppdrag att utreda
frågan om de s. k. kronoholmarnas framtida disposition:

s. 145 Kontrollera mot PDF

145 Kommittéer: Budgetdepartementet
8:14

Särskild
utredare: Knös, Gustaf, chefsrädman

Sakkunniga;
Andersson, Bengt, byråchef Dahnell, Karin, kamrnarråd

Sekreterare;
Eklund, Per, hovrättsassessor

Lokal:
L. Nygatan 1, 3 tr. Postadress: Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm, tel.
växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1978:103.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under första halvåret 1983.

14.
Bruttoskattekommittén (B 1979:04)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den I mars 1979 med uppdrag att utreda olika
former av bruttoskatter;

Ordförande;
Walberg, Sten, generaldirektör

Ledamöter;
Andersson, Kari Olov, direktör Bargholtz, Percy, fil. kand. Åberg, Carl Johan,
statssekreterare

Sakkunnig;
von Bahr, Stig, departementsråd

Experter;
Edlund, Bertil, departementsråd Lundin, Tore, bitr. skattedirektör Normann,
Göran, fil. dr

Sekreterare;
Hulgaard, Bodil, kammarrättsråd

Lokal;
Rödbodgatan 6. Postadress; Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel
763 10 00, direktval 763 17 15 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1979:28 och dir 1980:52.

Kommittén
har avgett betänkandet (Ds B 1979:3) Bruttoskatter (Ds B 1981 ;15) Allmän
produktionsfaktorskaU.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete under år 1983. 10 Riksdagen 1982/83. I saml. Nr
103

s. 146 Kontrollera mot PDF

8:15 Skr 1982/83:103 146

15.
Kapitalvinstkommittén (B 1979.05)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 15 mars 1979 med uppdrag att göra en
teknisk översyn av aktievinstbeskattningen och pröva vissa andra frågor
angående realisationsvinstbeskattningen av lös egendom;

Ordförande;
Swartling, Anders, kammarrältslagman

Ledamöter:
Atterwall, Göran, bankdirektör Berglöf, Sigvard, f.d. skattedirektör Hagstedt,
Anders, professor Wikander, Sten, direktör

Sakkunniga;

Bargholtz,
Percy, fil. kand. Hallin, Yngve, departementsråd Hedborg, Anna, sekreterare
Helmers, Dag, professor Herin, Jan, departementsråd

Experter:

Björhn,
Arne, departementssekreterare (t.o.m. den 21 mars 1982)

Edlund,
Bertil, departementsråd

Forsström,
Jan, departementsråd

Jonsson,
Björn, tf. departementsråd (fr.o.m. den 22 mars 1982)

Larsson,
Roland, mäklare

Sekreterare;
Sandström, Gustaf, kammarrättsassessor Tegnander, Hans,
regeringsrättssekreterare

Lokal:
L. Nygatan 1, 3 tr. Postadress: Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm, tel.
växel 763 10 00 (sekreterarna)

Direktiven
för kommittén, se dir 1979:27, dir 1980:10, dir 1980:79 och dir 1982:46.

Kommittén
har avgett delbetänkandet (Ds B 1980:11) Stimulans av aktiesparandet. (Ds B
1982:6) Reavinst på bostadsrätter.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1983.

s. 147 Kontrollera mot PDF

147 Kommittéer: Budgetdepartementet 8:17

16.
Energiskattekommittén (B 1979:06)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den I mars 1979 med uppdrag att utreda
beskattningen av energi, m. m.:

Ordförande;
Hanson, Per-Olof, f.d. borgarråd

Ledamöter;
Blom, Lennart, f.d. borgarråd, led. av riksdagen /m Carlstein, Rune,
stadskassör, led. av riksdagen /s Franzén, Ivar, lanlmäslare, led. av riksdagen
/c Silfverslrand, Bengt, företagsekonom, led. av riksdagen /s Örtendahl, Per
Anders, generaldirektör (t.o.m. den 13 december 1981)

Sakkunniga;
Dahlström, Gösta, utredningssekreterare Eklund, Erik, direktör Fridolin, Hans,
f.d. departementsråd Leion, Anders, utredningssekreterare Lindstam, Leif,
departementsråd Ljungh, Claes, utredningssekreterare

Experter;
Andersson, Palle, direktör Cariing, Alf, docent Lalander, Sven, driftdirektör
Näsman, Dan, departementssekreterare

Sekreterare;
Aspén, Urban, statistikchef Fredholm, Birgitta, avdelningsdirektör (t.o.m. den
31 januari 1982)

Direktiven
for kommittén, se dir 1979:25 och dir 1980:73.

Kommittén
har avgett betänkandet (SOU 1982:16) SkaU på energi (SOU 1982:17) Bilaga SkaU
på energi.

Uppdraget
är därmed slutfört.

17.
Husebyutredningen (B 1979:10)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 3 maj 1979 för att utreda dels omfattningen
av den av Florence Stephens till staten testamenterade egendomen och vilka
konsekvenser som ett eventuellt

s. 148 Kontrollera mot PDF

8:17 Skr 1982/83:103 148

mottagande
skulle få för staten, dels hur egendomen lämpligen bör användas, förvaltas och
redovisas bland statens tillgångar, om staten tar emot den:

Särskild
utredare; Reuterswärd, Edvard, generaldirektör

Sakkunniga;
Enander, Gunnar, skogsdirektör Herslöf, Rolf, avdelningsdirektör Sellvall,
Göran, expeditionschef

Expert:
Klange, Anders, kammarrättsassessor

Sekreterare;
Edenman, Gunnar, advokatfiskal

Direktiven
för utredningen, se dir 1979:59.

Utredningen
har avgett betänkandet (Ds B 1981 ;3) Huseby bruk i stafiig ägo.

Utredningen
har i skrivelse den 9 juli 1982 anmält att den har slutfört sitt uppdrag.

18.
Chefsutbildningskommittén (B 1979:11)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 21 juni 1979 med uppdrag att utreda frågor
om hur utbildningen av högre chefer inom statsförvaltningen skall läggas upp:

Ordförande:
Larsson, Stig, f.d. statssekreterare

Ledamöter:
Börjesson, Mats, generaldirektör Jeding, Lars, utbildningschef Lennerlöf,
Lennart, professor Rainer, Ove, statsråd Rydén, Jan, överdirektör Sjönell,
Marianne, överdirektör

Experter:
Bergsman, Leif, avdelningsdirektör Larsson, Gösta, personaldirektör

s. 149 Kontrollera mot PDF

149 Kommittéer: Budgetdepartementet 8:19

Sekreterare:
Holmqvist, Hans, pol. mag.

Direktiven
för kommittén, se dir 1979:74.

Kommittén
har avgett betänkandet

(Ds
B 1980:2) Förslag fill utbildning för högre chefer i statsförvaltningen.

(Ds
B 1981 ;14) Erfarenheter av försöksverksamhet och förslag till fortsatt
utbildning för högre chefer i statsförvaltningen.

Kommitténs
arbetsuppgifter har fr.o.m. den 1 juli 1982 överförts till budgetdepartementel,
sekretariatet för chefsfrågor.

Kommitténs
uppdrag är därmed slutfört.

19.
1979 års folkbokföringskommitté (B 1979:12)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 16 augusti 1979 med uppdrag att utreda en
framtida organisation för folkbokföringen;

Ordförande;
Rangnitt, Harald, rättschef

Ledamöter;
Eliasson, Kristina (Stina), ämneslärare, ers. för led. av riksdagen /c Jansson,
Paul, elektriker, riksgäldsfullmäktig, led. av riksdagen /s

Sakkunniga;
Hallman, Eric, överdirektör Ljungholm, Kurt, avdelningschef

Experter:
Boman, Carl-Göran, avdelningsdirektör Granström, Claes, förste arkivarie
Högberg, Wolmar, folkbokföringsdirektör Linde, Per Gunnar, avdelningsdirektör
Sellvall, Göran, expeditionschef

Sekreterare;
Lilliecrona, Mats, kammarrättsfiskal

Bitr.
sekreterare; Svedberg, Ingrid, förste byråsektererare

Direktiven
för kommittén, se dir 1979:96.

s. 150 Kontrollera mot PDF

8:19 Skr 1982/83:103 150

Kommittén
har avgelt betänkandet (SOU 1981:101) Folkbokföringens framtida organisation.

Uppdraget
är därmed slutfört.

20.
1980 års företagsskattekommitté (B 1979:13)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979 med uppdrag att se över
beskattningsreglerna för familjeföretag;

Ordförande;
Olsson, Johan, fabrikör, f.d. led. av riksdagen /c

Ledamöter;
Bergstig, Lars, kanslichef

Lundgren,
Bo, civilekonom, led. av riksdagen /m Lööw, Maj-Lis, arbetsförmedlare, led. av
riksdagen /s Wärnberg, Erik, bankofullmäktig, led. av riksdagen /s

Sakkunniga;
Alderin, Robert, vice verkst. direktör von Bahr, Stig, departementsråd
Davidsson, Sune, tf. departementsråd Gustafson, Arne, direktör Larsson, John,
avdelningsdirektör Ljungh, Claes, utredningssekreterare Nilsson, Folke,
direktör Starkerud, Lars, sekreterare Svenningsson, Karl-Axel, tandläkare

Expert;
Pettersson, Per, hovrättsassessor

Sekreterare;
Ekholm, Bertil, kammarrättsassessor Kastman, Göran, karnmarrättsassessor

Lokal;
Kammarrätten i Jönköping, Box 647, 551 18 Jönköping, tel. 036/16 99 10
(sekreterarna)

Direktiven
för kommittén, se dir 1979:106 och dir 1982:28.

Kommittén
har avgett delbetänkandel

(Ds
B 1981 ;I3) Förmögenhetsbeskattningen av arbetande kapital i mindre och
medelstora företag.

Kommittén
planerar att avge nästa delbetänkande vid årsskiftet 1982-1983.

s. 151 Kontrollera mot PDF

151 Kommittéer: Budgetdepartementet 8:22

21.
Kulturskattekommittén (B 1979:15)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979 med uppdrag att se över
kulturarbetares och uppfinnares skatter och avgifter;

Ordförande;
Hedborg, Gustaf, f.d. kammarrättspresident

Ledamöter;
Gustafson, Sven, bankkamrer, f.d. led. av riksdagen /fp Högmark, Anders,
civilekonom, led. av riksdagen /m Sundman, Per Olof, författare, f.d. led. av
riksdagen /c Södersten, Bo, professor, led. av riksdagen /s

Sakkunniga:
Lundh, Brita, departementssekreterare Lundin, Tore, bitr. skattedirektör
Magnusson, Gun, förbundsjurist Sahlström, Margareta, kammarrättsassessor
Wallerius, Olof, ingenjör

Experter;
Breidensjö, Harry, f.d. förbundsdirektör (fr.o.m. den 1 juni 1982) Fries,
Ingmar, departementssekreterare Ivarsson, Lars, hovrättsassessor Lundberg,
Allan, f.d. försäkringsdomare

Sekreterare;
Sjöblom, Per, kammarrättsassessor

Lokal:
Riddarhuskajen 1, 111 28 Stockholm, tel. 11 87 23 (ordföranden), växel 763 10
00, direktval 763 37 58 (sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se dir 1979:115.

Kommittén
har avgett betänkandet

(Ds
B 1980:15) Samordningen av egenföretagares skatter och
socialförsäkringsavgifter

(Ds
B 1981 ;9) Förslag till lag om uppfinnarkonlo.

Kommittén
beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

22.
1980 års kommitté (B 1980:01) för översyn av reglerna för beskattning av
statsbidrag, m. m.

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 18 oktober 1979 med uppdrag att se över
reglerna för beskattning av statsbidrag, m. m.

s. 152 Kontrollera mot PDF

8:22 Skr 1982/83:103 152

Ordförande;
Åbjörnsson, Carl, f.d. regeringsråd

Ledamöter;
Carlsson, Boris, kanslichef Gustafson, Arne, direktör Roos, Olle,
skattedirektör

Sakkunniga;
Bökmark, Jan, direktör Hultqvist, Gösta, regeringsråd Wallestam, Leif,
kammarrättsassessor

Experter;
Gyllensvärd, Anna, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1982) Stångberg,
Olle, kansliråd Tidström, Göran, auktoriserad revisor Zettersten, lan,
avdelningsdirektör

Sekreterare;
Östberg, Eva, regeringsrättssekreterare

Bitr.
sekreterare: Gyllensvärd, Anna, avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Lokal:
Birger Jarls Torg 9. Postadress: Birger Jarls Torg 7-9, 111 28 Stockholm, tel.
11 18 42 (ordföranden), II 13 92 (sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se dir 1979:135.

Kommittén
har avgett delbetänkandet

(Ds
B 1981:17) Beskattning av statsbidrag och andra stöd till företag, m. m.

(Ds
B 1982:8) Förslag till ändringar i reglerna om avsättning till
internvinstkonto.

Kommittén
beräknas avge sitt slutbetänkande under första halvåret 1983.

23.
Kommunala grundgarantiutredningen (B 1980:02)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 20 december 1979 rned uppdrag att göra en
översyn av statistik och kalkylmetoder för grundgarantin i skatteutjämningssystemet:

s. 153 Kontrollera mot PDF

153 Kommittéer: Budgetdepartementet 8:24

Särskild
utredare; Bergsten, Rune, departementsråd

Sakkunniga;
Attersved, Björn, sekreterare Nilsson, Håkan, sekreterare

Experter;
Beijer, Lars, avdelningsdirektör Jonsson, Bo, tf. kansliråd

Sekreterare;
Jonsson, Anders, departementssekreterare

Bitr.
sekreterare; Forslund, Harald, sekreterare

Lokal:
Rödbodgatan 6. Postadress; Budgetdepartementet 103 33 Stockholm, tel. växel 763
10 00 (utredaren, sekreteraren och bitr. sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1979:149.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

24.
Datadelegationen (B 1980:03)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 13 mars 1980 med uppdrag att bl. a.
utarbeta förslag till principer och riktlinjer för datateknikens utveckling och
användning i samhället. Datadelegationen bör verka för att samarbete mellan bl.
a. pågående utredningar underlättas samt att deras förslag kan samordnas.
Därmed skapas förutsättningar för en mer samlad datapolitik:

Ordförande;
Johansson, Olof, förutv. statsråd, led. av riksdagen /c (t.o.m. den 7 oktober
1982) Moberg, Sven, generaldirektör (fr.o.m. den 8 oktober 1982)

Ledamöter:
Bergnéhr, Bo (Bosse), ombudsman (t.o.m. den 11 november 1982) Boivie, Per Erik,
ombudsman (fr.o.m. den 6 september 1982) Dahlgren, Lars-Erik, bitr. direktör
(fr.o.m. den 1 november 1982) Edström, Folke, bitr. avdelningschef Fagerberg,
Gösta, f.d. kommunalråd Faxén, Kari-Olof, direktör (t.o.m. den 31 oktober 1982)

s. 154 Kontrollera mot PDF

8:24 Skr 1982/83:103 154

Frejhagen,
Birgitta, sekreterare (fr.o.m. den 12 november 1982)

Johansson,
Marie-Ann, programmerare, led. av riksdagen /vpk

Jonsson,
Göte, direktör

Kindbom,
Bengt, sekreterare, led. av riksdagen /c

Larsson,
Stig, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 31 oktober 1982)

Lendenius,
Lars-Gunnar, utredningssekreterare (t.o.m. den 14

februari
1982)

Lindahl,
Torkel, segelmakare, f.d. led. av riksdagen/fp

Lindeberg,
Tuve, utredningssekreterare

Ollen,
Joakim, sekreterare, led. av riksdagen /m

Pettersson,
Lennart, fil. kand., led. av riksdagen /s

Westerberg,
Bengt, f d. statssekreterare (t.o.m. den 25 november 1981)

Örtendahl,
Claes, statssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1982)

Östberg,
Olov, ombudsman (fr.o.m. den 15 februari 1982 t.o.m. den 5

september
1982)

Sakkunniga;

Ingberg,
William, departementssekreterare

Jonas,
Leif, verkst. direktör

Sundelius,
Claes-Göran, departementssekreterare

Experter;
Arkéus, Sune, teknisk direktör Freese, Jan, generaldirektör Höyer, Rolf, tf.
professor Johansson, Sven-Åke, tf. departementsråd Kollerbaur, Anita, forskare
Lindeborg, Lennart, överingenjör

Moberg,
Sven, generaldirektör (t.o.m. den 7 oktober 1982) Steen, Roland,
avdelningsdirektör

Sekreterare:
Axelsson, Göran, civilekonom Docherty, Peter, fil. dr Marking, Christer,
forskare Qwerin, Agneta, avdelningsdirektör

Lokal;
Rödbodgatan 6. Postadress; Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel
763 10 00 (sekreterarna)

Direkfiven
för delegafionen, se dir 1980:15, dir 1982;26 och dir 1982;64.

Delegafionen
har avgett rapporten

(Ds
B 1981 ;20) Samordnad datapolitik

(Ds
B 1981:21) RS-systemet. En genomgång och utfrågning.

Delegationens
arbete beräknas pågå tills vidare.

s. 155 Kontrollera mot PDF

155 Kommittéer: Budgetdepartementet 8:26

25.
Utredningen (B 1980:04) om pensionsrätt

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 10 april 1980 med uppdrag att granska de
principer som är och har varit vägledande vid bestämmande av pensionsförmåner
för främst politiskt tillsatta tjänstemän och att överväga eventuella ändringar
av dessa principer;

Särskild
utredare;

Nilsson,
Per-Erik, justitieombudsman

Sakkunniga:
Montelius, Jan-Christian, expeditionschef af Sandeberg, Gustaf (Gösta), f. d.
departementsråd

Experter:
Gyllander, Hans, förste sekreterare Horn af Rantzien, Hans, sektionschef
Jansson, Tomas, fil. kand. Troije, Karl-Axel, avdelningschef

Sekreterare;
Loinder, Urban, revisionssekreterare

Direktiven
för utredningen, se dir 1980:31.

Utredningen
har avgett betänkandet

(Ds B 1981:19)... men se'n
en rejäl trygghet - inkomstgaranti för statssekreterarna.

Uppdraget
är därmed slutfört.

26.
Kommittén (B 1980:05) om underskottsavdrag

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 14 februari 1980 med uppdrag att utreda
frågan om avdrag för underskott vid inkomsttaxeringen;

Ordförande;

Ekberg,
Leif, president i försäkringsöverdomstolen

Ledamöter;
Bargholtz, Percy, fil. kand.

Jacobsson,
Egon, ombudsman, led. av riksdagen /s Kristenson, Valter, metallarbetare,
riksgäldsfullmäktig, led. av riksdagen /s Olsson, Martin, bankkamrer, led. av
riksdagen /c

s. 156 Kontrollera mot PDF

8,26 Skr 1982/83:103 156

Olsson,
Cyril, avdelningschef

Troedsson,
Ingegerd, pol. mag., förste vice talman, led. av riksdagen

/m

Sakkunniga;
Alderin, Robert, vice verkst. direktör Anclow, Per, departementsråd

Björnh,
Arne, departementssekreterare (t.o.m. den 21 mars 1982) Broms, Jan, direktör

Hedborg,
Anna, sekreterare (t.o.m. den 31 oktober 1982) Jonsson, Björn, tf.
departementsråd (fr.o.m. den 22 mars 1982) Ljungh, Claes, utredningssekreterare

Nelander,
Sven, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1982) Ramm-Ericson, Michael,
bitr. direktör Virin, Niclas, allmänt ombud

Experter;
Edlund, Bertil, departementsråd Fälth, Harald, statssekreterare

Sekreterare;
Gustavsson, Bengt, kammarrättsassessor

Lokal;
Departementens kommittéer. Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 40125 Göteborg, tel.
växel 031/17 38 00 (sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se dir 1980:11 och dir 1982:30.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1983.

27,
Kommittén (B 1981:01) för reavinstuppskov

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 16 oktober 1980 för att göra en översyn av
reglerna om uppskov med beskattningen av realisationsvinst vid
fastighetsförsäljningar och att pröva vissa andra närliggande frågor:

Ordförande;
Wadell, Ulla, kammarrältslagman

Ledamöter:
Billing, Knut, politisk sekreterare, led. av riksdagen /m Hall, Bertil,
fastighetsråd

Jacobsson,
Egon, ombudsman, led. av riksdagen /s Nilsson, Folke, direktör

s. 157 Kontrollera mot PDF

157 Kommittéer: Budgetdepartementet 8:28

Sakkunniga;
Berglöf, Sigvard, f.d. skattedirektör Swartling, Anders, kammarrättslagman Öberg,
Sten, förste taxeringsintendent

Experter;
Fries, Ingmar, departementssekreterare Magnusson, Gunnar, avdelningsdirektör
Tivéus, Ulf, avdelningsdirektör

Sekreterare;
André, Peder, avdelningsdirektör

Bitr.
sekreterare: Grozdics, Alf, kammarrättsassessor

Lokal;
Riksskatteverket, 171 94 Solna, tel. växel 08/98 15 20 (Peder André), växel 031
/17 38 00 (Alf Grozdics)

Direktiven
för kommittén, se dir 1980:78.

Kommittén
beräknas avsluta sitt arbete under första halvåret 1983.

28.
Skatteindrivningsutredningen (B 1981:02)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 18 december 1980 för att se över
indrivningslagstiftningen;

Särskild
utredare: Wilhelmsson, Arne, rådman

Sakkunniga:
Holmgren, Bert, bitr. skattedirektör Törnebohm, Yngve, revisionsdirektör

Experter;
Buregård, Arne, uppbördschef Burup, Artur, avdelningsdirektör Hansen,
Gun-Britt, departementssekreterare Jungkvist, Ragnar, f.d. kronodirektör

Nistér,
Per-Erik, kammarrättsassessor (fr.o.m. den 6 september 1982) Robertsson, Sören,
kronofogde (fr.o.m. den 9 november 1982) Tavemark, Rune, kronofogde (t.o.m. den
8 november 1982) Thornell, Anders, länsråd Thorsell, Eva,
departementssekreterare Welin, Magnus, kronofogde

s. 158 Kontrollera mot PDF

8

8:28 Skr 1982/83:103

Sekreterare;
Ljusberg, Christer, kronofogde Walterson, Frank, byrådirektör

Lokal;
L. Nygatan 1, 1 tr. Postadress: Budgetdepartemenlet, 103 33 Stockholm, tel.
växel 763 10 00, direktval 763 23 37 (Walterson), Departementens kommittéer.
Box 347, 401 25 Göteborg, tel. växel 031/17 38 00 (Ljusberg)

Direktiven
för utredningen, se dir 1980:89.

Utredningen
beräknar att i december 1982 i särskild skrivelse till regeringen föreslå
utvidgat ADB-slöd för kronofogdemyndigheterna vid registerforskning.

Utredningen
beräknar vidare att under 1983 avge tre delbetänkanden, ett om Utsökningsregister,
författningsförslag, ett om Indrivning av skatt m. m. och ett om
Skatteindrivningsuppdrag till och från utlandet.

Återstående
utredningsuppdrag beräknas bli slutförda år 1985.

29.
Expertgruppen (B 1981:03) för studier i offentlig ekonomi (ESO)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 26 februari 1981;

Ordförande;
Tarschys, Daniel, docent, ers. för led av riksdagen /fp

Ledamöter;
Ahlenius, Inga-Britt, departementsråd

Larsson,
Stig, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 31 oktober 1982) Lundgren, Nils, fil,
dr Nilsson, Lennart, generaldirektör Petri, Gunnar, generaldirektör

Westerberg,
Bengt, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 31 oktober 1982) Ysander, Bengt
Christer, docent

Expert;
Noaksson, Hans, avdelningsdirektör

Sekreterare;
Ahlander, Dag Sebastian, departementssekreterare Jillvert, Dick,
avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 december 1982) Swedenborg, Birgitta, forskare
(t.o.m. den 28 februari 1982)

s. 159 Kontrollera mot PDF

159 Kommittéer: Budgetdepartementet 8:30

Bitr.
sekreterare: Björk, Marianne,

Lokal:
Stora Nygatan 2 B, 2 ir. Postadress; Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm,
tel. växel 763 10 00, direktval 763 14 38 (Jillvert), 763 14 36 (Björk)

Direktiven
för expertgruppen, se dir 1981 ;25.

Expertgruppen
har avgett rapporten

(Ds
B 1982:3) Perspektiv på besparingspolitiken

(Ds
B 1982:7) Inkomstomfördelningseffekter av livsmedelssubventioner

(Ds
B 1982:9) Perspektiv på budgetunderskottet Del 1

(Ds
B 1982:10) Offentliga tjänster på frifids-, idrotts- och kulturområdena.

Expertgruppensarbete
beräknas pågå under hela år 1983.

30. Utgiftsskattekommittén (B 1981:04)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 26 mars 1981 med uppdrag att belysa
konsekvenserna av att införa en utgiftsskatt som alternativ eller komplement
till inkomstskatten;

Ordförande;

Mundebo,
Ingemar, landshövding, förutv. statsråd, f.d. led. av riksdagen /fp

Ledamöter;
Grahn, Olof (Olle), fabrikör, led. av riksdagen /fp Gustafsson, Hans, statsråd,
led. av riksdagen /s (t.o.m. den 8 november 1982)

Josefson,
Stig, lantbrukare, led. av riksdagen /c Lundgren, Bo, civilekonom, led. av
riksdagen /m Åsbrink, Erik, statssekreterare

Sakkunniga:
Bargholtz, Percy, fil. kand.

Hedborg,
Anna, sekreterare (t.o.m. den 31 oktober 1982) Jakobsson, Ulf, bitr. direktör
Ljungh, Claes, utredningssekreterare Lodin, Sven-Olof, professor Nilsson,
Karl-Johan, skattedirektör

s. 160 Kontrollera mot PDF

B:30 Skr 1982/83:103 160

Nilsson,
Folke, direktör

Persson,
Christer, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 november

1982)

Tellander,
Hans, direktör

Zettermark,
Åke. utredningssekreterare

Experter;
Jonsson, Anders, departementssekreterare Sandmo, Agnar, professor (fr.o.m. den
15 september 1982) Ysander, Bengt-Christer, docent (fr.o.m. den 15 september
1982)

Sekreterare:
Roseen, Ulf, länsassessor Roupe, Jacob, kammarrättsassessor

Lokal;
Lilla Nygatan 1, 1 tr. Postadress: Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm, tel.
växel 763 10 00, direktval 763 23 39 (Roseen), 763 23 41 (Roupe)

Direktiven
för kommittén, se dir 1981:14.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1983.

31,
Utredningen (B 1981:05) om viss översyn av gällande upphandlingsbestämmelser

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 11 juni 1981:

Särskild
utredare: Lundell, Sture, f.d. regeringsråd (t.o.m. den 31 mars 1982)

Experter:
Hylländer, Göran, byrådirektör Myrsten, Kari, ingenjör Nistér, Per-Erik,
kammarrättsassessor Rosenberg, Göran, hovrättsfiskal

Sekreterare:
Landahl, Jan, departementssekreterare

Direktiven
för utredningen, se dir 1981 ;35.

Utredningen
har avgeU betänkandet

(Ds
B 1982:1) Skattekontroll av leverantörer fill stat och kommun.

Uppdraget
är därmed slutfört.

s. 161 Kontrollera mot PDF

161 Kommittéer: Budgetdepartementet B:33

32,
Skatteavräkningssakkunniga (B 1981:06)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 24 september 1981 för att göra en översyn
av reglerna om avräkning av utländsk skatt;

Särskild
utredare: Eckersten, Ivan, f.d. statssekreterare, sakkunnig i
budgetdepartementet

Sakkunniga;
Ersson, Stefan, kammarrättsassessor Hagergård, Sture, avdelningsdirektör
Tolstoy, Stephan, direktör

Sekreterare;
Åbjörnsson, Birgitta, kammarrättsfiskal (fr.o.m. 16 november 1981); tjänstledig

Lengquist,
Johan, kammarrättsassessor (fr.o.m. den 22 november 1982)

Lokal:
Drottninggatan 6, 3 tr. Postadress: Budgetdepartemetet 103 33 Stockholm, tel.
växel 763 10 00 (sekreteraren), 21 50 08 (utredaren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1981:60 och dir 1982:16.

De
sakkunniga har avgett delbetänkandet (Ds B 1982:5) Avräkning av utländsk skatt.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1983.

33,
Informationsdelegationen (B 1982:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 11 februari 1982 med uppdrag att verka för
samordning av myndigheternas informationsverksamhet:

Ordförande;
Gustafsson, Karl Erik, docent (fr.o.m. den 1 mars 1982)

Ledamöter:
Edström, Lennart, informationschef (fr.o.m. den 1 mars 1982) Kellquist, Tore,
avdelningschef (fr.o.m. den 1 mars 1982) Lagercrantz, Arvid, journalist
(fr.o.m. den 1 mars 1982) Lundahl, Per, fil. mag. (fr.o.m. den 1 mars 1982)
Persson, Ingvar, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1982) Steen, Anitra,
departementssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1982)

11 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

s. 162 Kontrollera mot PDF

8:33
Skr 1982/83:103 162

Sekreterare:

Norberg,
Lena, informationschef (fr.o.m. den 1 april 1982)

Lokal;
L. Nygatan 1, 3 Ir. Postadress: Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm, tel.
växel 08/763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven
för delegationen, se dir 1982:4.

Delegationen
beräknas avge rapport under hösten 1984.

34,
Utredningen (B 1982:02) med uppdrag att se över nuvarande statliga kredittider,
m, m.

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 27 maj 1982;

Särskild
utredare; Hjalmarsson, Åke, rationaliseringschef (fr.o.m. den 3 juni 1982)

Experter:
Danielsson, Georg, revisionsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1982) Franzén,
Thomas, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1982) Persson, Sune,
avdelningsdirektör (fro.m. den 1 juli 1982) Sjöstrand, Mats, tf. bitr.
skattedirektör (fr.o.m. den 1 juli 1982) Skarell, Gunnar,
departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1982)

Sekreterare:
Ankner, Stig-Arne, civilekonom (fr.o.m. den 1 juli 1982) Wikström, Neil,
civilekonom (fr.o.m. den 1 juli 1982)

Lokal:
Stora Nygatan 2 B, 2 tr. Postadress: Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm,
tel. växel 763 10 00 (utredaren), tel. växel 14 20 80 (sekreterarna)

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:33.

Utredningen
beräknas avsluta siU arbete under år 1983.

35. Skatteförenklingskommittén (B 1982:03)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 13 maj 1982 med uppdrag att se över
taxeringsförfarandet och skatteprocessen:

Ordförande;

Ekman,
Gösta, generaldirektör (fr.o.m. den 14 juni 1982)

Ledamöter;
Gunnarsson, Sven, länsråd (fr.o.m. den 14 juni 1982)

s. 163 Kontrollera mot PDF

163 Kommittéer: Budgetdepartementet 8:36

Gustafsson,
Wilhelm, rektor, f.d. led av riksdagen /fp (fr.o.m. den 14

juni
1982)

Sundkvist,
Tage, riksgäldsfullmäktige, led. av riksdagen /c (fr.o.m.

den
I4juni 1982)

Wachtmeister,
Knut, lantmästare, led. av riksdagen /m (fr.o.m. den 14

juni
1982)

Wennergren,
Bertil, lagman (fr.o.m. den 14 juni 1982)

Westberg,
Hans-Olov (Olle), svarvare, led. av riksdagen /s (fr.o.m.

den
14juni 1982)

Sakkunniga;
Baekkevold, Arne, departementsråd (fr.o.m. den 1 september 1982) Ekeberg,
Karl-Gunnar, departementsråd (fr.o.m. den 1 september 1982)

Ljungh,
Claes, utredningssekreterare (fr.o.m. den 28 oktober 1982) Persson, Christer,
utredningssekreterare (fr.o.m. den 28 oktober 1982) Tellander, Hans, direktör
(fr.o.m. den 28 oktober 1982) Vester, Torbjörn, fögderichef (fr.o.m. den 28
oktober 1982)

Experter;
Edlund, Bertil, departementsråd (fr.o.m. den I september 1982) Henricson, Mats,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1982) Hirschfeldt, Johan, byråchef
(fr.o.m. den 1 september 1982) Johnsson, Bengt, departementssekreterare
(fr.o.m. den I september 1982)

Lundborg,
Åke, lagman (fr.o.m. den 1 september 1982) Norén, Göran, avdelriingsdirektör
(fr.o.m. den 1 augusti 1982) Sehlstedt, Annika, avdelningsdirektör (fr.o.m. den
2 november 1982) Thörnberg, Lars-Olof, byråchef (fr.o.m. den 1 september 1982)

Sekreterare;
Almgren, Karin, kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1982)

Lokal:
Riksskatteverket, 171 94 Solna, tel. växel 08/98 15 20(Ekman, Almgren,
Henricson och Norén)

Direktiven
för kommittén, se dir 1982:24.

Kommiuén
planerar aU avge eU delbetänkande i november 1983.

36. Utredningen (B 1982:04) om beskattningen av
aktiebolagens utdelade vinster

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 24 juni 1982:

Särskild
utredare; Bargholtz, Percy, fil. kand. (fr.o.m. den 1 juli 1982)

s. 164 Kontrollera mot PDF

8:36
Skr 1982/83:103 164

Sekreterare;
Sandström, Gustaf, kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1 juli 1982)

Lokal:
Rödbodgatan 6. Postadress; Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel
08/763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:47.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

37.
Utredningen (B 1982:05) med uppdrag att se över och lämna förslag om en ökad
decentralisering av den personalutbildning som SIPU bedriver, m. m.

Tillkallad
enligt regeringen bemyndigande den 24 februari 1982;

Särskild
utredare: Örtendahl, Per Anders, generaldirektör (fr.o.m. den 20 augusti 1982)

Experter;
Aspegren, Lennart, rättschef (fr.o.m. den 20 augusti 1982) Finn, Nils,
departementsråd (fr.o.m. den 20 augusti 1982) Jeding, Lars, utbildningschef
(fr.o.m. den 20 augusti 1982) Steen, Anitra, departementssekreterare (fr.o.m.
den 20 augusti 1982)

Sekreterare:

Lunde,
Henry, förhandlingsdirektör (fr.o.m. den 20 augusti 1982)

Lokal:
Statens arbetsgivarverk. Box 2243, 103 16 Stockholm, tel. växel 08/22 59 60
(sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:10.

Utredningen
har i skrivelse den 9 november 1982 till statsrådet Holmberg anmält att den har
slutfört sitt uppdrag.

38.
Deklarationskontrollutredningen (B 1982:06) (DKU)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 16 september 1982 med uppdrag att undersöka
möjligheterna att decentralisera viss del av skatteadministrationen från
länsstyrelserna till de lokala skattemyndigheterna;

Särskild
utredare; Lendel, Lennart, länsråd (fr.o.m. den I oktober. 1982)

s. 165 Kontrollera mot PDF

165 Kommittéer: Budgetdepartementet 8:39

Sekreterare;
Thuresson, Bertil, byrådirektör (fr.o.m. den 15 november 1982)

Lokal;
Länsstyrelsen i Uppsala län. Box 601, 751 25 Uppsala, tel. växel 018/12 04 60,
ankn. 1369 (sekreteraren). Fr.o.m. den 15 januari 1983 tel. växel 018/17 50 00,
direktval 17 53 69 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:76.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under år 1986.

39.
Utredningen (B 1982:07) om dataflöden över Sveriges gränser

Tillkallad
enligt regeringeris bemyndigande den 16 september 1982:

Särskild
utredare; Rydén, Jan, överdirektör (fr.o.m. den 6 oktober 1982)

Lokal:
Statens arbetsgivarverk. Box 2243, 103 16 Stockholm, tel. växel 08/22 59 60

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:81.

s. 166 Kontrollera mot PDF

U:l Skr 1982/83:103 166

Utbildningsdepartementet

Inom
detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet sedan
redovisningen i 1982 års kommittéberättelse: 5, 6, 7, 10, 11, 13, 14, 19, 23
och 27

Följande kommittéer
inom avsnittet har inte fullgjort egentliga utredningsuppdrag: I, 3 och 27

1.
Sakkunniga (U 1968:49) för förhandling om avtalsreglering av upphovsrättsliga
frågor på undervisningsområdet (AUU-sakkunniga)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj;ts beslut den 30 juni 1967 med uppgift att förhandla om en
avtalsreglering av de upphovsrättsliga frågorna på undervisningsområdet.

De
sakkunnigas uppgift i nuvarande skede är att förhandla om en avtalsreglering
rörande inspelning av upphovsrättsligt skyddat material inom
undervisningsverksamheten. Från upphovsrättslig synpunkt gäller olika regler
för inspelning av ljudradioprogram och TV-program. De sakkunnigas förhandlingar
skall enbart omfatta TV-programmen. Därvid skall beaktas att olika regler kan
böra gälla för undervisningsprogram och andra program. De sakkunniga skall inte
ta upp frågor som rör storieken av de ersättningar som kan komma ifråga.

Ordförande:
Hesser, Torwald, justitieräd (t.o.m. den 31 december 1981)

Experter:
Dahlbom, Bengt, avdelningsdirektör Gehlin, Jan, hovrättsråd Hernborn, Hans,
programredaktör Landström, Sten-Sture, direktör Larsson, Gösta, sekreterare

Magnusson-Sessler,
Gun, kanslichef/förbundsjurist Peyron, Ulf, programjurist Rosing, Svante, jur.
kand. Sjönell, Sven, intendent Åkerberg, Yngve, musiker

Sekreterare;
Griiting, Britt, departementssekreterare

s. 167 Kontrollera mot PDF

167 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:2

Lokal;
Myntlorget 1. Postadress: Utbildningsdepartementet, 103 33 Stockholm, tel.
växel 763 10 00, direktval 763 17 51 (sekreteraren)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

De
sakkunnigas arbete beräknas pågå under hela år 1983.

2.
Bibelkommissionen (U 1972:07)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 1 december 1972 för att nyöversätta Nya
testamentet (se Post- och Inrikes tidn. den 19 januari 1973):

Ordförande:

Hansson,
Bertil, förutv. statsråd, f.d. led. av riksdagen /fp Ljungberg, Blenda,
adjunkt, f.d. led. av riksdagen /m (t.o.m. den 31 december 1981)

Ledamöter;
Biörck, Gunnar, professor, led. av riksdagen /m (fr.o.m. den 24 februari 1982)

Björck,
Staffan, professor (t.o.m. den 31 december 1981) Eliasson, Stina, ämneslärare,
f.d. led. av riksdagen /c (fr.o.m. den 1 januari 1982)

Erlander,
Lillemor, kyrkoadjunkt Forkman, Göran, kyrkoherde Lindström, Harry, fil. lic.
Martling, Carl Henrik, direktor

Mattsson,
Lennart, distriktsstudieledare, f.d. led. av riksdagen /c (t.o.m. den 31 december
1981) Narrowe, Morton, rabbin Piltz, Anders, docent Teleman, Ulf, professor
(fr.o.m. den 1 januari 1982)

Experter:
Almbladh, Karin, fil. dr Andersson, Lars, författare Björndalen, Anders, docent
Brandt, Krister, pastor Erixon, Björne, pastor Frykholm, Yngve, kontraktsprost
Gottlieb, Hans, lektor Griinbaum, Catharina, fil. mag. Harviainen, Tapani,
docent Hermonsson, Elisabeth, författare

s. 168 Kontrollera mot PDF

U:2 Skr 1982/83:103 168

Hidal,
Sten, docent

Hildebrand,
Karl Gustaf, professor

lllman,
Karl-Johan, professor

Johnson,
Bo, docent

Kronholm,
Tryggve, professor

Ljung,
Inger, docent

Nilsson,
Björn, redaktör

Olsson,
Birger, docent

Ottosson,
Magnus, docent

Ringgren,
Helmer, professor

Rubinstein,
Harry, studierektor

Saebö,
Magne, professor

Sjögren,
Lennart, författare

Strömberg
Krantz, Eva, teol. dr. och fil. mag.

Svenungsson,
Birgitta, adjunkt

Teleman,
Ulf, professor

Tranströmer,
Tomas, författare

Wrede,
Gösta, docent

Översätlningsenheten
för Nya testamentet:

Ordförande;
Björck, Staffan, professor (t.o.m. den 31 december 1981)

Ledamöter;
Block, Per, teol. dr.

Översätlningsenheten
för Gamla testamentet:

Ledamöter:
Albrektson, Bertil, professor

Björck,
Staffan, professor (fr.o.m. den I juli 1975 t.o.m. den 31 december 1981) .
Harding, Gunnar, författare Kronholm, Tryggve, professor (t.o.m. den 31 augusti
1982)

Koordinator;
Åsberg, Christer, teol. dr, fil. mag.

Översätlningsenheten
för apokryferna:

Ledamöter:
Block, Per, teol. dr Blomqvist, Jerker, professor Sundström, Gun-Britt,
författare

Koordinator;
Åsberg, Christer, teol. dr,-fil. mag.

s. 169 Kontrollera mot PDF

169 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:3

Sekreterare:
Åsberg, Christer, teol. dr, fil. mag.

Bitr.
sekreterare; Nilsson, Herbert, departementssekreterare Olofsson, Staffan, fil.
mag., teol. kand.

Lokal:
Åsgränd I, 1/2 tr. ög., 752 35 Uppsala, tel. 018/12 83 97 (sekreteraren),
018/12 83 95 (kansli)

Direktiven
för kommissionen, se 1974 års riksdagsberättelse U 46, 1976 års
kommittéberättelse U 25 och dir 1977:105.

Kommissionen
har avgett betänkandet (Ds U 1977:3) Att översätta apokryferna (SOU 1981 ;56)
Bibeln. Nya testamentet

Kommissionen
planerar att avge nästa delbetänkande år 1985.

3.
Svenska delegationen av finsk-svenska utbildningsrådet (U 1976:11)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 9 september 1976

för att ingå i den svenska delegationen av finsk-svenska utbildningsrådet

(se Post- och Inrikes tidn. den 14 oktober 1976): *

Ordförande:

Ulvhammar,
Birgitta, generaldirektör

Ledamöter:
Ebbeson, Ulf, byrådirektör Norberg, Randolph, sekreterare Teveborg, Lennart,
skolråd Åstedt, Inga-Britta, byrådirektör

Sakkunniga:
Hamber, Hans, undervisningsråd Lundgren, Staffan, avdelningsdirektör Olsson,
Artur, skolråd

Expert;
Kenttä, Maui, adjunkt Lidbaum, Marja, skolkonsulent Sparrman, Carl-Axel,
adjunkt Strömberg, Silja, kulturattaché

s. 170 Kontrollera mot PDF

U.3 Skr 1982/83:103 170

Sekreterare;
Santesson, Lars, departementssekreterare

Lokal;
Utbildningsdepartementet, Mynttorget 1, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00,
direktval 763 17 97 (sekreteraren)

Direktiven
för delegationen, se 1977 års kommittéberättelse del 11 U 12.

Delegationens
arbete beräknas pågå under hela år 1983.

4.
Arbetsgruppen (U 1977:10) för samefrågor

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 29 september 1977;

Ordförande:
Göransson, Bengt, statsråd (fr.o.m. den 29 oktober 1982) Wikström, Jan-Erik,
f.d. statsråd, led. av riksdagen /fp (t.o.m. den 28 oktober 1982)

Vice
ordförande: Lindahl, Jan-Mats, t.f. departementsråd

Ledamöter:
von Bahr, Kersti, departementssekreterare (fr.o.m. den 13 april 1982) Högdahl,
Lars, departementsråd Karlson, Rolf, kansliråd (t.o.m. den 12 april 1982)
Lagerlöf, Inga-Britt, departementssekreterare Lindgren, Lennart,
departementsråd Norström, Bengt, departementssekreterare Pettersson, Gunnel,
sakkunnig Thorstenson, Billy, departementsråd

Sekreterare;
Stenqvist, Gunnel, departementssekreterare

Lokal;
Utbildningsdepartementet, Storkyrkobrinken 4. Postadress; 103 33 Stockholm,
tel. växel 763 10 00, direktval 763 23 96 (sekreteraren)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Arbetsgruppen
har avgett betänkandet

(Ds
U 1978:5) Administration och ledning av en samisk utbildningsväg

(Ds
U 1981:10) Skogsrenskötsel. Markanvändning, markanvändningsproblem och
näringssitualion.

Arbetsgruppens
arbete beräknas pågå under hela år 1983.

s. 171 Kontrollera mot PDF

171 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:5

5.
Forskningssamverkanskommittén (U 1978:01) (FOSAM)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 16 februari 1978 med uppdrag att utreda
högskolans forskningssamverkan med forskningsråd, myndigheter, företag och
organisationer, m.m.;

Ordförande;
Richardson, Gunnar, docent, f.d. led. av riksdagen /fp

Ledamöter:
Bjurel, Bertil, f.d. generaldirektör Gadd, Arne, revisionsdirektör, led. av
riksdagen /s Gradin, Anita, statsråd, led. av riksdagen /s Johansson, Sven,
professor Lindqvist, Ingvar, professor Marklund, Inger, avdelningsdirektör
Ohlsson, Ragnar, forskningschef Ringborg, Erland, tf. planeringschef

Sakkunniga:
Franzén, Anders, departementssekreterare Johansson, Bo, departementssekreterare

Experter:
Andersson, Curt, civilingenjör Broberg, Björn, byråchef Ekenberg, Bengt, jur.
kand. Elvin, Stig, byrådirektör Ivarsson, Tore, sekreterare Kirsebom, Bjarne,
departementssekreterare Olsson, Birgitta, ekonom Sidenbladh, Thomas,
departementssekreterare Wahlund, Ingrid, ombudsman Åberg, Anders, civilingenjör
Öhman, Per, kanslisekreterare Österberg, Rolf, ombudsman

Sekreterare;
Andersson, Christer, fil. kand.

Direktiven
för kommittén, se dir 1978:21.

Kommittén
har avgett betänkandet

(Ds U 1979:4) Ett institut
för social- och arbelsmarknadspolitisk forskning.

(Ds
U 1979:13) Adjungerade professorer

(SOU
1980:46) Högskolan i FoU-samverkan

s. 172 Kontrollera mot PDF

U:5 Skr 1982/83:103 172

(Ds
U 1981 ;24) Kontaktforskare. Utvärdering av en försöksverksamhet.

Uppdraget
är därmed slutfört.

6.
Kommittén (U 1978:04) om kommunal vuxenutbildning (Komvux)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 16 mars 1978 med uppdrag att göra en
översyn av den kommunala vuxenutbildningen;

Ordförande:
Alemyr, Stig, folkhögskolerektor, led. av riksdagen /s

Ledamöter:
Davidsson, Inga, folkskollärare Häll, Karl-Erik, led. av riksdagen /s Hällgren,
Martin, länsbildningskonsulent Nordstrandh, Ove, lektor, f.d. led. av riksdagen
/m Nordström, Marie, fil. lic, ers. för led. av riksdagen /fp Oscarsson, Berit,
studiesekreterare

Sakkunniga:
Andersson, Tore, ombudsman Holmberg, Gösta, direktör Hultqvist, Tore, ombudsman
Landström, Sten-Sture, direktör Larsson, Leif, studerande Olsson, Artur,
skolråd Wallmark, Nils, adjunkt

Experter:
Eklund, Lars, utbildningskonsulent

Stenborg,
Per-Olof, studierektor (fr.o.m. den 1 januari 1982 t.o.m. den 15 april 1982)
Wickberg, Barbro, departementssekreterare

Sekreterare:
Salin, Sven, lektor

Bitr.
sekreterare: Wickberg, Barbro, departementssekreterare

Direktiven
för kommittén, se dir 1978:31 och dir 1979:41.

Kommittén
har avgett betänkandet

(Ds
U 1979:12) Statens skolor för vuxna. Varvad undervisning och brevundervisning i
grundskolans och gymnasieskolans ämnen

s. 173 Kontrollera mot PDF

173 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:7

(SOU
1979:92) Komvux och studieförbund

(SOU
1982:29) Komvux - kommunal utbildning för vuxna.

Uppdraget
är därmed slutfört.

7. Integrationskommittén (U 1978:07)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 8 juni 1978 för att utreda frågan om
integration av handikappade elever i skolväsendet jämte därmed sammanhängande
frågor:

Ordförande;
Orehag, Lennart, generaldirektör

Ledamöter:
Crona, Ulf, gymnastiklärare Martinsson, Åke, slöjdlärare Odelsparr, Margit,
jur. kand., led. av riksdagen /c Pekkari, Olle, studierektor

Rydle,
Birgitta, ämneslärare, led. av riksdagen /m Wiklund, Bengt, journalist, led. av
riksdagen /s

Sakkunniga;
Larsson, Gunvi, departementssekreterare Odre, Torsten, speciallärare

Experter;
Bernhardsson, Göte, avdelningsdirektör Hammar, Åsa, tf. rektor Hejdenberg,
Kerstin, utredningssekreterare Eklindh, Kenneth, skolkonsulent Karlerö,
Lars-lngemar, länsskolinspektör Mattsson, Bengt-Olof, departementssekreterare
Nicklasson, Stina, skolinspektör Pettersson, Lennart, skolinspektör Sibbe,
Tora, rektor Sjöqvist, Brita, skolkonsulent Svensson, Harry, fil. kand.

Sekreterare;

Lagercrantz,
Richard, departementssekreterare

Bitr.
sekreterare; Magnusson, Birgitta, byrådirektör (t.o.m. den 31 maj 1982)

Direktiven
för kommiuén, se dir 1978:69, dir 1979:37 och dir 1979:89.

s. 174 Kontrollera mot PDF

U:7 Skr 1982/83:103 174

Kommittén
har avgett betänkandet (SOU 1979:50) Huvudmannaskapet för specialskolan (SOU
1979:82) Personell assistans för handikappade (Ds U 1979:8) Huvudmannaskapet
för specialskolan (Ds U 1979:11) Undervisningen för synskadade elever-
planering i ett

kortare
perspektiv (Ds U 1979:14) Gymnasial utbildning för döva och gravt

hörselskadade i Örebro

(SÖU
1980:34) Handikapp-integrerad-normaliserad- utvärderad (SOU 1981 ;23) Tekniska
hjälpmedel för handikappade (Ds U 1981 ;2) Högstadium vid specialskolorna för
döva och

hörselskadade
(Ds U 1982:6) Specialskolans bibliotek (SOU 1982:19) Handikappade elever i det
allmänna skolväsendet.

Uppdraget
är därmed slutfört.

8.
Nääs-utredningen (U 1978.08)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 18 maj 1978 med uppdrag att utreda frågan
om den framtida användningen av August Abrahamsons stiftelse på Nääs;

Särskild
utredare; Hammar, Beate-Charlotte, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 december
1981)

Sakkunniga:
Bolhén, Anders, huvudredaktör (avliden) Krantz, Hans, departementssekreterare

Lokal;
Nääs' fabriker. Box 3143, 448 02 Flöda tel. växel 0302/50 000, direktval 50 127

Direkfiven
för utredningen, se dir 1978:50.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

9.
Närradiokommitlén (U 1978:11)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 20 juli 1978 med uppdrag att utreda frågan
om närradio och när-TV;

Ordförande;
Norrby, Karl-Eric, lantbrukare, led. av riksdagen /c Malmberg, Björn,
marknadschef (fr.o.m. den 1 november 1982)

s. 175 Kontrollera mot PDF

175 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:9

Ledamöter;
Andersson, Georg, rektor, led. av riksdagen /s Forslund, Britt-Marie,
pressekreterare Knutson, Göthe, redaktör, led. av riksdagen /m Mårtensson,
Iris, studieombudsman, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 4 november 1982)

Norrby,
Karl-Eric, lantbrukare, led. av riksdagen /c Svensson, Nils, ombudsman, led. av
riksdagen /s (fr.o.m. den 4 november 1982) Swedberg, Bo, redaktör

Sakkunniga;
Olsson, Agne Henry, hovrättsassessor Olsson, Per Sören, hovrättsassessor
Persson, Valdemar, avdelningsdirektör

Experter;
Essen, Erik, hovrättsassessor Hedman, Lars Owe (Lowe), fil. dr Lindstedt,
Gustaf, hovrättsassessor Rosenlund, Stig, överingenjör

Sekreterare:
Palriiborg, Olle, fil. kand.

Bitr.
sekreterare; Andreasson, Sture, ingenjör -Nielsen, Svante, utbildningsledare
Strömberg, Anita, fil. mag.

Lokal:
Box 16334, 103 26 Stockholm, tel. 08/763 39 81 (Palmborg), 08/763 39 75
(kansli)

Direktiven
för kommittén, se dir 1978:74 och dir 1980:66.

Kommittén
har avgett delbetänkandet

(SOU
1981:13) Närradio

(Ds
U 1980:14) Närradion och dess lyssnare. En undersökning avseende vecka 16, 1980

(Ds
U 1981:1) Utvärdering av närradion. En första resultatsammanställning

(Ds
U 1982:3) Närradion - Innehållet, medlemmarna och invandrarna.

Kommittén
beräknas beräknas pågå under hela år 1983.

s. 176 Kontrollera mot PDF

U:10 Skr 1982/83:103 176

10.
Utredningen (U 1978:14) om förutsättningarna för en närmare samverkan mellan
livrustkammaren och övrig museiverksamhet inom Kungl. slottet
(Slottsutredningen)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 6 april 1978 för att undersöka
förutsättningarna för en närmare samverkan mellan, å ena sidan, livrustkammaren
och, å den andra, husgerådskammaren och övrig museiverksamhet inom Kungl.
slottet:

Utredningsman;
Reuterswärd, Edvard, generaldirektör

Experter:
Fogelmarck, Stig, överintendent Holmquist, Kersti, överintendent Lindahl,
Jari-Mats, tf. departementsråd Smith, Harald, ståthållare

Sekreterare;
Munkhammar, Ann Charlotte, byrådirektör

Bitr.
sekreterare; Grunewald, Ingelise, departementssekreterare

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Utredningen
har avgett betänkandet

(Ds U 1982:4) Museer och
annan utåtriktad kulturell verksamhet inom Kungl. slottet.

Uppdraget
är därmed slutfört.

11.
Talbokskommittén (U 1979:02)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den I mars 1979 för att förbereda ett statligt
övertagande av Synskadades riksförbunds (SRF) bibliotek och därmed
sammanhängande frågor;

Ordförande;
Andersson, Bertil, kanslichef

Ledamöter;
Höglund, Olov, organisationsdirektör Lindqvist, Bengt, förbundsordförande RiJdel,
Wolfgang, departementssekreterare Thorell RiUby, Elisabet, bitr. bibliotekschef

s. 177 Kontrollera mot PDF

177 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:12

Sakkunniga;
Gurinder, Jan-Olof, bibliotekschef Strand, Auli, sekreterare Ullander, Kerstin,
sekreterare .

Experter;
Cahling, Ulla, förste bibliotekarie Lundh, Brita, departementssekreterare

Direktiven
för kommittén, se dir 1979:24.

Kommittén
har avgett betänkandet (SOU 1982:7) Talböcker - utgivning och spridning.

Uppdraget
är därmed slutfört.

12.
Uppföljningskommittén (U 1979:03)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den I mars 1979 för alt följa utvecklingen av
högskolereformen;

Ordförande:
Lundin, Ulf, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 14 oktober 1982)

Ledamöter:
Alemyr, Stig, folkhögskolerektor, led. av riksdagen /s Biörck, Gunnar,
professor, led. av riksdagen /m Egardt, Peter, fil. kand.

Gustafsson,
Lars, universitetslektor, led. av riksdagen /s Mårtensson, Iris, led. av
riksdagen /s

Rogestam,
Christina, fil. kand., led. av riksdagen /c (t.o.m. den 30 juli 1982)

Tenfält,
Fredrik, redaktör Ullenhag, Jörgen, byråchef, led. av riksdagen /fp

Sakkunniga;
Andersson, Johnny, departementsråd Ringborg, Erland, statssekreterare

Experter:
Bauer, Marianne, avdelningsdirektör Sjöberg, Tommie, kanslisekreterare
Strandell, Hans, departementsråd Streijffert, Helena, avdelningsdirektör

Sekreterare;
Kälvemark, Torsten, avdelningsdirektör (t.o.m. den 30 juni 1982)

12 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

s. 178 Kontrollera mot PDF

U:12 Skr 1982/83:103 178

Bitr.
sekreterare: Klintberg, Wanda, avdelningsdirektör (t.o.m. den 30 juni 1982)
Linnarson, Håkan, avdelningsdirektör (t.o.m. den 30 juni 1982)

Lokal:
Svartmangatan 9, 111 29 Stockholm, tel. 10 23 41 (kansli)

Direktiven
för kommittén, se dir 1979:23 och dir 1981:13.

Kommittén
beräknas avsluta sitt arbete under år 1982.

13.
Filmpolitiska beredningen (U 1979:06)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 21 juni 1979 med uppgift att delta i
beredningen av vissa filmpolitiska frågor:

Ordförande;

Lundin,
Ulf, f.d. statssekreterare

Ledamöter;
Ahlmark, Lars, avdelningschef, led. av riksdagen /m Bengtson, Torsten,
bankofullmäktig, f.d. led. av riksdagen /c Göransson, Bengt, statsråd
Sundström, Gudrun, f.d. led. av riksdagen /s

Sakkunniga;

Ahlenius,
Inga-Britt, departementsråd

Essen,
Erik, hovrättsassessor . Lannegren, Göran, departementsråd

Experter:
Askelöf, Suzanne, sekreterare Clason, Anders, chefredaktör Elmhorn, Kerstin,
avdelningsdirektör Hald, Peter, produktionsledare Larson, Leif, direktör Levin,
Bert, statssekreterare Lindenbaum, Gustaf, direktör Molin, Lars, förfaUare
Spindler, Lennart, sekreterare Svenstedt, Cari Henrik, förfaUare Österberg,
Rolf, direktör

Sekreterare;
Marén, Lars, departementssekreterare

s. 179 Kontrollera mot PDF

179 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:15

Bitr.
sekreterare; Söderström, Karin, kanslist

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Beredningen
har avslutat sill arbete under år 1982.

14.
Utredningen (U 1979:07) om den civila flyghistoriska museiverksamheten

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 19 juli 1979;

Särskild
utredare: Dyring, Eric, redaktör

Experter:
Nordström, Lars-Erik, flygsäkerhetsdireklör Sandqvist, Inga-Britta, förste
arkivarie

Sekreterare:
Sahlholm, Bo, civilingenjör

Direktiven
för utredningen, se dir 1979:82.

Utredningen
har avgett betänkandet (Ds U 1982:7) Ett museum för luft- och rymdfartyg.

Uppdraget
är därmed slutfört.

15. Konservatorsutredningen (U 1979:08)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 21 juni 1979 för att utreda frågan om
utbildning av konservatorer m.m.

Särskild
utredare; Andersson, Johnny, departementsråd

Experter;
Christensen-Sköld, Beatrice, fil. mag. (fr.o.m. den 16 november 1981) Jonsson,
Benny, avdelningsdirektör Lindmark, Hans, konservator Möller, Eva, konservator
Nisbeth, Åke, avdelningsdirektör Tångeberg, Peter, konservator Vahlquist, Gudrun,
byrådirektör Wallenborg, Irma, konservator Zetterström, Kjell, museichef

s. 180 Kontrollera mot PDF

U:15 Skr 1982/83:103 180

Sekreterare;
Rådström, Dag, t.f. avdelningsdirektör

Lokal:
Svartmangatan 9, 111 29 Stockholm, tel. 10 24 83

Direktiven
för utredningen, se dir 1979:78.

Utredningen
har avgett betänkandet

(Ds
U 1981:22) Konservatorn i centrum

(Ds U 1982:23)
Kartläggning av konserveringsverksamheten inom riksantikvarieämbetets, Kungl.
bibliotekets och riksarkivets ansvarsområde.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under år 1982.

16.
Delegationen (U 1979:11) för bättre skolmiljö och uppföljning av reformbesluten
rörande grundskolan

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 19 juli 1979:

Ordförande:
Eriksson, Thorsten, rektor

Ledamöter;
Göthberg, Kerstin, led. av riksdagen /c Haglund, Ann-Cathrin, led. av riksdagen
/m Hörlén, Linnea, f.d. led. av riksdagen /fp Kallos, Daniel, docent

Sakkunniga;
Börjeson, Bengt, universitetslektor Elvander, Nils, professor Lundgren, Ulf,
professor

Direktiven
för delegationen, se dir 1979:109.

Delegationen
har avslutat sitt arbete under år 1982.

17.
Skolförfattningsutredningen (U 1979:12)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 6 september 1979;

Särskild
utredare; Sanmark, Arvid, rättschef

Experter;
Björinder, Henry, sektionschef Hammarström, Bertil, avdelningsdirektör

s. 181 Kontrollera mot PDF

181 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:18

Johansson,
Lillemor, departementssekreterare Larsson, Kenneth, språkexpert Persson, Östen,
f.d. länsskolinspektör Wallin, Sven-Erik, departementssekreterare

Sekreterare;
Håkansson, Lars Eric, hovrättsassessor

Lokal;
Departementens utredningsavdelning. Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel.
växel 040/749 50 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1979:122.

Utredningen
har avgett delbetänkandet (DsU 1981:4) Skollagen (Ds U 1982:5) Konferenser i
skolan.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1983.

18.
Kommittén (U 1979:13) angående skolor med enskild huvudman (SEH-kommittén)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 6 september 1979:

Ordförande:
Edmar, Staffan, kanslichef

Ledamöter;
Ekelund, Ulla, led. av riksdagen /c Karlsson, Ingemar, landstingsråd

Sakkunniga:
Carlgren, Frans, fil. lic. Hälleberg, Allan, sekreterare Malmeström, Göran,
rektor

Experter:
Hagander, Sten, avdelningsdirektör Marcusson, Olof, departementssekreterare
Olsson, Ingrid, hovrättsassessor

Sekreterare:
Sjöberg, Lars-Olof, skolinspektör

Lokal:
Svartmangatan 9, 3 tr., 111 29 Stockholm, tel. 20 78 37 (Sjöberg)

Direktiven
för kommittén, se dir 1979:123.

s. 182 Kontrollera mot PDF

U:18 Skr 1982/83:103 182

Kommittén
har avgett betänkandet (Ds U 1980:3) Enskild undervisning enligt 35 § skollagen
(SOU 1981:34) Fristående skolor för skolpliktiga elever.

Kommittén
planerar att avge sitt slutbetänkande vid årsskiftet 1982-1983.

19.
Utredningen (U 1979:15) med uppdrag att utreda frågan rörande den framtida
verksamheten vid Stiftelsen Drottningholms teatermuseum m.m.

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 6 september 1979;

Särskild
utredare: Virdebrandt, Carl-Erik, kanslichef

Sekreterare:
Bogefeldt, Christer, fil. kand.

Experter;
Bexelius, Björn, intendent Forsström, Per, intendent Kartaschew, Kenneth,
antikvarie Lidemark, Ebbe, avdelningsdirektör Munkhammar, Ann Charlotte,
byrådirektör Sauter, Willmar, fil. dr Östman, Arnold, teaterchef

Direktiven
för utredningen, se dir 1979:114.

Utredningen
har avgett betänkandet (Ds U 1982:8) Drottningholms teatermuseum.

Uppdraget
är därmed slutfört.

20.
Folkbiblioteksutredningen (U 1979:17)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 13 december 1979;

Ordförande;

Rodhe,
Birgit, rektor

Ledamöter;
Eliasson, Anna, fil. mag., led. av riksdagen /c Fleetwood, Elisabeth, adjunkt,
led. av riksdagen /m Green, Åke, f.d. led. av riksdagen /s (t.o.m. den 30 april
1982) Jansson, Barbro, sociolog

s. 183 Kontrollera mot PDF

183 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:20

Johansson,
Kent, sekreterare

Ristarp,
Jan, kanslichef

Vestlund,
Irene, landstingsråd (fr.o.m. den 1 maj 1982)

Sakkunniga;
Eriksson, Sune, direktör . Johansson, Hans, avdelningsdirektör Jonsson, Bo,
departementssekreterare Lannegren, Göran, departementsråd

Experter:
Andersson, Lars, byrådirektör (t.o.m. den 30 september 1982) Beckman
Hirschfeldt, Ingar, förste bibliotekarie DiUmer, Ulf, stadsbibliotekarie
(t.o.m. den 20 september 1982) Eide-Jensen, Inger, kulturchef (t.o.m. den 30
september 1982) Ekstedt, Elsi, bibliotekarie (t.o.m. den 30 september 1982)
Gumpert, Jan, direktör

Hallen,
Mona, civilekonom (fr.o.m. den 1 september 1982) Hedin, Benkt-Erik, författare
Jonsson, Kerstin, byrådirektör Lindholm, Berndt, utredningssekreterare

Lundh,
Brita, departementssekreterare (t.o.m. den 30 juni 1982) Mattsson, Astrid,
sekreterare Mattsson, Inger, bibliotekschef

Nordström,
Tore, kulturchef (t.o.m. den 30 september 1982) Renborg, Greta, lektor
Sjögren-Fleischer, Kerstin, sekreterare Skoglund, Lena, lektor Strand, Auli,
sekreterare Thomasson, Björn, kanslichef Tynell, Lars, riksbibliotekarie

Törngren,
Maragarela, bibliotekarie (fr.o.m. den 21 september 1982) Werbell, Bror,
sekreterare

Wessel,
Britta, kulturchef (t.o.m. den 30 september 1982) Widgren, Lillemor,
bibliotekarie Viirman, Anis, bitr. bibliotekschef

Sekreterare:
Hallberg, Dag, avdelningsdirektör

Bitr.
sekreterare: Höglund, Anna-Lena, stadsbibliotekarie

Lokal:
Stora Nygatan 33, 111 20 Stockholm, tel. 20 69 84 (Hallberg), 20 33 05 (kansli)

Direktiven
för kommittén, se dir 1979:147.

s. 184 Kontrollera mot PDF

U:20 Skr 1982/83:103 184

Kommittén
har avgelt

Bilden
av biblioteket (debattbok)

Folkbibliotek
i tal och tankar (faktarapport)

(Ds
U 1982:15) Folkbibliotek och folkbildning i samverkan

(Ds
U 1982:16) Folkbibliotekens informationsuppgifter.

Kommittén
beräknas avge sill slutbetänkande under år 1983.

21.
Utredningen (U 1980:02) om ortnamnsverksamheten i riket m.m.

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 24 januari.1980;

Särskild
utredare; Kromnow, Åke, f.d. riksarkivarie

Sakkunniga:
Benson, Sven, professor Gustavson, Helmer, förste antikvarie Karlsson,
Johannes, kanslichef Löfvendahl, Eberhard, avdelningsdirektör Millgård, Olof
(Olle) teknisk direktör Svanslröm, Ivan, lantbrukare, led. av riksdagen /c

Experter:
Lindeberg, Roy, hovrättsassessor Mattisson, Ann-Kristin, förste byråsekreterare
Roslvik, Allan, arkivchef

Sekreterare:
Åkesson, Hans, avdelningsdirektör

Direktiven
för utredningen, se dir 1980:4.

Utredningen
har avgett betänkandet (SOU 1982:45) Ortnamns värde och vård.

Uppdraget
är därmed slutfört.

22,
Utredningen (U 1980:03) om den framtida hälso- och sjukvården samt
motionsidrotten för studerande

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 20 december 1979:

Särskild
utredare: Ekholm, Lars, if. departemenlsråd

s. 185 Kontrollera mot PDF

185 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:23

Experter:
Dahlquist, Lars-Ola, departementssekreterare Nicolausson, Ulf, sektionschef
Nygårdh, Christina, jur. stud. Nyman, Kjell, departementssekreterare Rönmark,
Walter, avdelningsdirektör Sibbmark, Bengt, departementssekreterare Swahn,
Claes-Göran, intendent

Sekreterare;
Eliason, Olof S., sekreterare

Lokal:
Landstingsförbundet, Box 6606, 113 84 Stockholm, tel. växel 23 65 60 (Eliason)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Utredningen
har avgeU betänkandet (Ds U 1982:12) Hälsovård för högskolestuderande.

Utredningen
beräknas avsluta siU arbete under år 1982.

23. Utredningen (U 1980:08) om dagstidningar för
synskadade

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 10 juli 1980;

Särskild
utredare: Modig, Jan Otto, vice radiochef

Sakkunniga:
Andersson, Christina, utredningssekreterare Gurinder, Jan-Olof, bibliotekschef
Pers, Anders, redaktör Westberg, Lars, journalist

Sekreterare:
Edsman, Björn, fil. dr (t.o.m. den 31 maj 1982).

Direktiven
för utredningen, se dir 1980:59 och dir 1981:31.

Utredningen
har avgett . .

Utvärdering
av försöksverksamhet med dagsfidningar (Ds U 1982:2) Dagstidningar för
synskadade.

Uppdraget
är därmed slutfört.

s. 186 Kontrollera mot PDF

U.24 Skr 1982/83:103 186

24,
Kommittén (U 1981:0I) om samverkan mellan förskola och skola

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 4 december 1980;

Ordförande;
Göthberg, Kerstin, led. av riksdagen /c

Ledamöter:
Björk, Kaj, rektor Edwardsson, Roland, byråchef Grahn, Birgitta, fil. dr
Johansson, Karl-Axel, sektionschef Persson, Göran, led. av riksdagen /s Rydle,
Birgitta, led, av riksdagen /m

Sakkunniga:
Henriksson, Sture, avdelningsdirektör Honeth, Peter, departementssekreterare
Lagercrantz, Richard, departementssekreterare (fr.o.m. den 9 september 1982)
Teveborg, Lennart, skolråd Thorstensson, Billy, departementsråd

Experter:
Bäckström, Inger, skolpsykolog Ebrlin, Marianne, lågstadielärare Ekerholm,
Kerstin, förskollärare Eliasson, Anne-Mari, fru Hammarlund, Olov, rektor

Norbelie,
Bertil, rektor (fr.o.m. den Ijuli 1982 t.o.m. den 31 december 1982)

Rosengren,
Bodil, departementssekreterare Westin, Aina, ombudsman

Sekreterare:
Norberg, Randolph, sekreterare

Lokal:
Svartmangatan 9, 111 29 Stockholm, tel. 20 32 55 (Norberg), 20 83 53 och 20 77
57 (kansli)

Direktiven
för kommittén, se dir 1980:84 och dir 1981 ;39.

Kommittén
anordnade i december 1982 ett symposium rörande "Barns utveckling".
Därvid avgavs en diskussionspromemoria rörande målet för samverkan mellan
förskola och skola

Kommilténs
arbete beräknas pågå under hela år 1983.

s. 187 Kontrollera mot PDF

187 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:25

25,
Utbildningsekonomiska utredningen (U 1981:03)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 30 april 1981 för aU utreda utbildningens
och forskningens uppgifter i strävandena att förbättra den svenska ekonomins
utvecklings- och konkurrenskraft;

Särskild
utredare; Östlund, Hans-Erik, departementsråd

Experter;
Andersson, Tore Bergendal, Gunnar, rektor Brodén, Bertil,
departementssekreterare Broms, Jan Dahlberg, Åke Eide, Kjell, ekspedisjonssjef
Forsell, Harry, länsråd

Gustavsson,
Lennart (t.o.m. den 25 augusti 1982) Göransson, Ulf, avdelningsdirektör
(fr.o.m. den 25 augusti 1982) Härnqvist, Kjell, professor Jangnäs, Bo

Larsson,
Hans, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1982 t.o.m. den 31 december 1982)

Lindskoug,
Ingemar, fil. lic. (fr.o.m. den 1 juli 1982 t.o.m. den 31 december 1982)
Magnusson, Björn Ohlson, Ragnar, forskningschef Ramström, Dick, professor
Strandler, Lennart Svanfeldt, Göran Wadensjö, Eskil; professor Westerlund, Uno

Sekreterare:
Christoffersson, Nils-Olof, revisionsdirektör Andersson, Christer, fil. kand.

Lokal:
Svartmangatan 9, 111 29 Stockholm, tel. 20 87 69, 20 97 64

Direktiven
för utredningen, se dir 1981:30.

Utredningen
har avgett

Utbildning,
produktion, samhälle (informationsskrift) (Ds U 1982:14) Hur skall vi försörja
oss i framtiden

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

s. 188 Kontrollera mot PDF

U:26 Skr 1982/83:103 188

26,
Språk- och kulturarvsutredningen (U 1981:04)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 9 juli 1981 med uppgift att utreda
invandrarfrågor inom skolväsendets och vuxenutbildningens område:

Särskild
utredare: Ulvhammar, Birgitta, generaldirektör

Sekreterare;
Jakobsson, Bertil, byrådirektör

Bitr.
sekreterare: Rådmark, Johan (fr.o.m. den 1 juli 1982 t.o.m. den 31 december
1982)

Sakkunnig;
Lagercrantz, Richard, departementssekreterare (fr.o.m. den 9 september 1982)

Lokal:
St. Nygatan 2 A, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 1000, direktval 763 14 45
(Ulvhammar), 763 14 43 (kansli)

Direktiven
för utredningen, se dir 1981:49.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1983.

27,
Delegationen (U 1981:05) för förhandlingar rörande nordisk radio- och
TV-samarbete m. m.

Tillkallade
enligt regeringens beniyndigande den 6 augusti 1981:

Ordförande:

Lundin,
Ulf, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 30 juni 1982)

Ledamöter:
Andersson, Christer, departementsråd (t.o.m. den 30 juni 1982) Sidenbladh,
Thomas, departementsråd (t.o.m. den 30 juni 1982)

Experter;
Lannegren, Göran, departementsråd (t.o.m. den 30 juni 1982) Lindgren, Kerstin,
redaktör (fr.o.m. den 1 november 1981 t.o.m. den 30 juni 1982)

Persson,
Valdemar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 november 1981 t.o.m. den 30 juni
1982) Sundelius, Claes Göran (t.o.m. den 30 juni 1982)

s. 189 Kontrollera mot PDF

189 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:29

Sekreterare:

Kirsebom,
Bjarne, departementssekreterare (t.o.m. den 30 juni 1982)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Delegationen
har avslutat sitt arbete vid halvårsskiftet 1982.

28.
Utredningen (U 1981:06) om folkhögskolans studieomdömen

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 17 september 1981 för att utreda
användningen av studieomdöme som urvalsgrund vid antagning till
högskoleutbildning:

Särskild
utredare; Alemyr, Stig R., folkhögskolerektor, led. av riksdagen /s (fr.o.m.
den 1 november l?81)

Experter:
Enhager, Åsa, sekreterare Gunnemo, Bengt, sekreterare Jansson, Hans,
byrådirektör Johansson, Berndt, undervisningsråd Kihlén, Margrel, rektor
Sallnäs, Göran, rektor

Sekreterare;
Svärd, Stig, studiesekreterare (fr.o.m. den 1 november 1981)

Direktiven
för utredningen, se dir 1981 ;59.

Utredningen
har avgett betänkandet (Ds U 1982:11) Folkhögskolans studieomdömen.

Uppdraget
är därmed slutfört.

29.
Organisationskommittén (U 1982:01) för utredning av frågor om samverkan mellan
de centrala museerna

Tillkallade
enligt regeringens berriyndigande den 10 februari 1982;

Ordförande:
Virdebrant, Carl-Erik, kanslichef

Ledamöter:
Höglund, Olov (Olle), organisationsdirektör Isaksson, Olov (Olle) museidirektör

s. 190 Kontrollera mot PDF

U:29 Skr 1982/83:103 190

Nystrand,
Björn, museichef

Sjölander,
Stefan, departementssekreterare

Experter;
Erikson, Birgitta, departementssekreterare Johansson, Hans, avdelningsdirektör
Lönngren, Kerstin, departementssekreterare

Sekreterare;
Munkhammar, Ann Charlotte, byrådirektör

Bitr.
sekreterare; Bergstrand-Wilson, Kerstin

Lokal;
Storkyrkobrinken 2-4. Postadress: Utbildningsdepartementet, 103 33 Stockholm,
tel. växel 763 10 00, direktval 763 19 07 (sekreteraren)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Kommittén
beräknas avge vissa förslag fill regeringen under år 1983.

Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete under år 1984.

30.
1982 års bokutredning (U 1982:02)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndiganden den 22 december 1981 och den 1 april 1982:

Ordförande;

Petri,
Gunnar, generaldirektör

Ledamöter;
Ankers, Mikael, departementsråd Clason, Anders, chefredaktör Gehlin, Jan,
hovrättsråd Lineruth, Bengt, bokhandlare Martinsson, Bo, generaldirektör
Sjögren, Per, direktör Sundström, Gudrun, led. av riksdagen /s

Experter:
Hallen, Mona, civilekonom (fr.o.m. den 1 september 1982) Lindblom,
Anne-Christin, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 november 1982)

Johansson,
Hans Olof, fil. kand. (fr.o.m. den 1 november 1982) Nordenson, Per, direktör
(fr.o.m. den 1 juli 1982) Riidel, Wolfgang, departementssekreterare (fr.o.m.
den I juli ,1982) Sahlström, Sven, byråchef (fr.o.m. den 1 juli 1982)

s. 191 Kontrollera mot PDF

191 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:32

Sekreterare:
Rönström, Thomas, kulturchef

Bitr.
sekreterare; Lindencrona, Birgitta, departementssekreterare

Lokal;
Svartmangatan 9, 111 29 Stockholm, tel. 20 81 27 (sekreteraren), 20 13 57
(bitr. sekreteraren) 21 56 24 (kansli)

Direktiven
för utredningen, se dir 1981:76.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1983.

31.
Organisationskommittén (U 1982:03) för närradioverksamhel

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 19 maj 1982;

Ordförande:

Lundborg,
Åke, lagman (fr.o.m. den 7 juni 1982)

Ledamöter:
Hållinder, Anders, journalist (fr.o.m. den 7 juni 1982) Höglund, Olle,
organisationsdirektör (fr.o.m. den 7 juni 1982) Sjölander, Stefan,
departementssekreterare (fr.o.m. den 7 juni 1982) Swedberg, Bo, redaktör,
sakkunnig (fr.o.m. den 7 juni 1982)

Experter;
Lindstedt, Gustaf, hovrättsassessor (fr.o.m. den 7 juni 1982) Palmborg, Olle,
sekreterare (fr.o.m. den 7 juni 1982) Stahle, Gun, departementssekreterare
(fr.o.m. den 7 juni 1982)

Sekreterare:
Åkesson, Hans, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 7 juni 1982)

Lokal;
Storkyrkobrinken 2-4. Postadress; Utbildningsdepartementet, 103 33 Stockholm,
tel. 763 19 22 (sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se dir 1982:36.

Kommittén
beräknas avsluta sitt arbete i december 1982.

32.
Arkeologiutredningen (U 1982:04)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 24 juni 1982 med uppdrag att utreda formera
för statens stöd till arkeologiska undersökningar m. m.:

s. 192 Kontrollera mot PDF

U:32 Skr 1982/83:103 192

Särskild
utredare:

.
Reuterswärd, Edvard, generaldirektör (fr.o.m. den 24 juni 1982)

Sakkunniga;
Biörnstad, Margareta, överantikvarie (fr.o.m. den 24 juni 1982) Ivarsson, Holger,
överingenjör (fr.o.m. den 24 juni 1982) Olsson, Lars, sektionschef (fr.o.m. den
24 juni 1982)

Sekreterare;
Eklund, Per, hovrättsassessor (fr.o.m. den 22 oktober 1982)

Lokal;
c/o Kammarkollegiets revisionskontor, Birger Jarls torg 5, Box 1209, 111 82 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:42.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1983.

33.
Taltidningskommiltén (U 1982:05)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den |7 juni 1982;.

Ordförande;

Hallvig,
Ivar, f.d. verkst. direktör (fr.o.m. den 1 juli 1982)

Ledamöter:
Engström, Johan, verks, direktör (fr.o.m. den 1 juli 1982) Gurinder, Jan-Olof,
bibliotekschef (fr.o.m. den 1 juli 1982) Holmegard, Jan,
organisationssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1982) Höglund, Olov,
organisationsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1982) Präntare, Bo, kanslichef
(fr.o.m. den 1 juli 1982) Westberg, Lars, redaktör (fr.o.m. den 1 juli 1982)

Sakkunnig;
Bodin, Gösta, distributionsdirektör (fr.o.m. den I juli 1982)

Experter:
Edsman, Björn, kanslisekreterare (fr.o.m. den 3 september 1982) Eriksson, Ulf,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 3 september 1982) Larsson, Erling, f.d.
redaktionschef (fr.o.m. den 3 september 1982)

Sekreterare;
Lindau, Marie, fil. kand. (fr.o.m. den 1 september 1982)

Lokal:
DroUninggatan 14, 111 51 Stockholm, tel. 08/21 20 91 (Hallvig), 21 13 80
(kansli), 21 37 83 (Bodin) samt 21 38 69 (Lindau)

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1983.

s. 193 Kontrollera mot PDF

193 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:35

34.
Kommittén (U 1982:06) för samordning av vissa insatser rörande nordiskt
radio-, TV- och telesamarbete

Tillkallade
enligl regeringens bemyndigande den 24 juni 1982:

Ordförande:
Lundin, Ulf, f.d. statssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1982 t.o.m. den 31
oktober 1982) Svensson, Gunnar, statssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1982)

Ledamöter:
Andersson, Christer, departementsråd (fr.o.m. den 1 juli 1982) Sidenbladh,
Thomas, departemenlsråd (fr.o.m. den 1 juli 1982)

Experter;
Elgstrand, Lage, departementssekreterare (fr.o.m. den I juli 1982) Engström,
Fredrik, verkst. direktör (fr.o.m. den 1 juli 1982) Lannegren, Göran,
departementsråd (fr.o.m. den 1 juli 1982) Lindeberg, Roy, hovrättsassessor
(fr.o.m. den 1 juli 1982) Nilsson, Sam, verkst. direktör (fr.o.m. den 1 juli
1982) Olsson, Agne Henry, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 juli 1982) Rodhin,
Arne, teknisk direktör (fr.o.m. den 1 juli 1982) Stiernstedt, Jan, f.d.
expeditionschef (fr.o.m. den 1 november 1982) Sundelius, Claes Göran,
departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1982) Åsdal, Carl-Gösta, teknisk direktör
(fr.o.m. den 1 juli 1982)

Sekreterare;
Falk, Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den I juli 1982) Lokal:
Utbildningsdepartementet, Mynttorget I, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00,
direktval 763 18 75 (Falk)

Direktiven
för kommittén, se dir 1982:65.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1983.

35.
Kommittén (U 1982:07) för vissa massmediefrågor

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 22 juni 1982;

Ordförande:
Lundin, Ulf, f.d. statssekreterare (fr.o.m. den 20 augusti (t.o.m. den 28
oktober 1982) Andersson, Leif, kanslichef (fr.o.m. den 29 oktober 1982)

13
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

s. 194 Kontrollera mot PDF

U:35 Skr 1982/83:103 194

Ledamöter:
Andersson, Leif, kanslichef (fr.o.m. den 20 augusti 1982) Andersson, Georg,
rektor, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 20 augusti 1982)

Björck,
Anders, redaktör, led av riksdagen /m (fr.o.m. den 20 augusti 1982) Nordin,
Sven Erik, led av riksdagen /c (fr.o.m .den 20 augusti 1982)

Sakkunniga;
Lannegren, Göran, departementsråd (fr.o.m. den 20 augusti 1982) Pennlöv, Jan,
lagman (fr.o.m. den 20 augusti 1982) Sundelius, Claes-Göran,
departementssekreterare (fr.o.m. den 20 augusfi 1982)

Sekreterare:
Olin, Gunnar, programchef (fr.o.m. den 15 oktober 1982) Svärd, Stig,
studiesekreterare (fr.o.m den 20 augusti 1982)

Bitr.
sekreterare; Wersäll, Fredrik, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 18 oktober 1982)

Lokal:
Svartmangatan 9, 111 29 Stockholm, tel. 10 19 18 (Svärd), 10 18 65 (Olin), 10
22 61 (Wersäll), 10 24 59 (kansli)

Direktiven
för kommittén, se dir 1982:62.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1983.

36.
Kommittén om sjöbefälsutbildningens dimensionering och lokalisering m. m.

Direktiven
för kommittén, se dir 1982:66. Ledamöter m. fl. ej utsedda.

37. Utredningen
om annonsbladen och dagspressen

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:85. Särskild utredare ej utsedd.

38, Utredningen
om fonogramdistributionen

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:89. Särskild utredare ej utsedd.

s. 195 Kontrollera mot PDF

195 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:l

Jordbruksdepartementet

Inom
detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet sedan
redovisningen i 1982 års kommittéberättelse: 1, 5, 6, 7, 8, 9, 13, 14, 16, 18,
19 och 23

Följande
kommitté inom avsnittet har inte fullgjort egentligt utredningsuppdrag: 18

1,
1974 års trädgårdsnäringsutredning (Jo 1974:09)

Tillkallad
enligt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 13 september 1974 för att utreda
trädgårdsnäringen (se Post- och Inrikes tidn. den 5 oktober 1974);

Ordförande;
Henriksson, Rune, avdelningschef

Sakkunniga;
Björk, Villiam, kommunalråd, f.d. led. av riksdagen /s Carlström, Valdo,
direktör, f.d. led. av riksdagen /fp Nilsson, Anna-Lisa,
handelsträdgårdsmästare, f.d. led. av riksdagen /c Strömberg, Håkan,
metallarbetare, led. av riksdagen /s

Experter;
Carlsson, Mårten, professor Donelius, Göran, direktör Gustafsson, Henry,
avdelningschef Johansson, Jörgen, direktör Larsson, Lars, direktör Lööw,
Herbert, agronom Moberg, Ragnar, direktör Nyström, Holger, direktör Olsson,
Bengt, avdelningschef Renborg, Ulf B;son, professor Svensson, Börje,
förbundsordförande

Sekreterare;
Gradin, Lars-Erik, avdelningsdirektör

Bitr.
sekreterare; Wennberg, Gunilla, byrådirektör

s. 196 Kontrollera mot PDF

Jo:l Skr 1982/83:103 196

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommitteberättelsé Jo 31.

Utredningen
har avgett delbetänkandet (Ds Jo 1978:13) Svensk Trädgårdsnäring: Rådgivning
(SOU 1978:51) Svensk trädgårdsnäring: Produktion. Rationalisering.

Internationella
förhållanden (Ds Jo 1981 ;7) Svensk trädgårdsnäring; Forskning och försök (Ds
Jo 1982:2) Svensk trädgårdsnäring; Marknadsfrågor (Ds Jo 1982:3) Svensk
trädgårdsnäring; Bilagor.

Utredningen
har hösten 1982 avgett en promemoria om ökad kontroll av importerade
vegetabiliska livsmedel.

Uppdraget
är därmed slutfört.

2,
Utredningen (Jo 1976:06) om översyn av miljöskyddslagstiftningen

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 18 mars 1976 för att göra en översyn av
miljöskyddslag- stiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 22 maj 1976):

Ordförande:
af Klintberg, Lennart, vattenrättsdomare

Sakkunniga:
Adolfsson, Tage, företagare, led. av riksdagen /m Håkansson, Per Olof,
byggnadsingenjör, led. av riksdagen /s Larsson, Lars-Åke, ombudsman, led. av
riksdagen /s Lindahl, Torkel, segelmakare, f.d. led. av riksdagen /fp Mattsson,
Kjell, led. av riksdagen/c Theorin, Maj Britt, ambassadör, led. av riksdagen /s

Experter:
Almerud, Sture, hovrättsråd Beckman, Lars, departementsråd Dahllöf, Lars,
hovrättsfiskal Damgren, Fredrik, departementsråd Görs, Folke, fiygplatsdirektör
Hanson, Arne, avdelningschef Helmerson, Bo, direktör Olerud, Eric, sekreterare
Sicking, Karl-Otto, teknisk direktör

Sekreterare:
Ericsson, Mats, hovrättsassessor Öijerholm, Rutger, hovrättsassessor

s. 197 Kontrollera mot PDF

197 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:3

Lokal:
Jordbruksdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren).
Besöksadress: Drottninggatan 21

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommitteberättelsé del 11 Jo 8.

Utredningen
har avgett betänkandet (SOU 1978:80) BäUre miljöskydd 1.

Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande under år 1983.

3, Jakt- och viltvårdsberedningen (Jo 1977:04)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 för att göra en översyn av
vissa jakt- och viltvårdsfrågor;

Ordförande:
Ekström, Sören, f.d. departementsråd

Ledamöter;
Andersson, Elis, byggnadsarbetare, led. av riksdagen /c Andersson, Arne,
inspektör, led. av riksdagen /m Flodström, Karin, lågstadielärare, led. av
riksdagen /s Fransson, Jan, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 22 mars 1982)
Jönsson, Elias, lantbrukare Lindberg, Sven, f.d. ombudsman, f.d. led. av
riksdagen /s (avliden)

Sakkunniga:
Johansson, Stig, överdirektör Karlsson, Thure, lantbrukare Lindqvist, Bernt,
förbundsjurist Pettersson, Jan-Olof, byråchef Sköld, Per, verkst. direktör

Experter:
Dahl, Erik, professor

Hermansson,
Nils, jur. kand., civilekonom Holmgren, Gunnar, hovrättsassessor Weinberg, Ulf,
avdelningsdirektör

Sekreterare:
Petterson, Hans, hovrättsassessor

Bitr.
sekreterare: Stagh, Tommy Ch., departementssekreterare

Lokal:
Jordbruksdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekretariatet).
Besöksadress; Drottninggatan 21

s. 198 Kontrollera mot PDF

Jo:3 Skr 1982/83:103 198

Direktiven
för beredningen, se dir 1977:38.

Beredningen
har avgett betänkandet

(Ds
Jo 1977:4) Värjakl efter sjöfågel

(SOU
1979:19) Jaktvårdsområden

(SOU
1979:52) Viltskador

(Ds
Jo 1979:12) Ändringar i jaktlag och jaktstadga

(SOU
1980:1 1) Vildsvin i Sverige

(SOU
1980:29) Vilt och trafik

(Ds
Jo 1981:5) Vilt och jakt. Sociala och ekonomiska värden.

Beredningen
beräknas avge sitt huvudbetänkande under våren 1983.

4, Bilavgaskommittén (Jo 1977:08)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 5 maj 1977 för att utreda frågor om
luftvårdsproblem på grund av bilavgaser;

Ordförande;
Svenson, Göte, landshövding

Ledamöter;
Flyborg, Berit, fru Häggström, Nils, docent

Johansson,
Bertil, lantbrukare, f.d. led. av riksdagen /c Lorentzon, Sven Eric,
lantbrukare, led. av riksdagen /m Marcusson, Eric, ombudsman, f.d. led. av
riksdagen /s Niblaeus, Kerstin, statssekreterare

Sakkunniga:

Friberg,
Lars, professor

Gawell,
Jonas, direktör

Hultqvist,
Anders, departementssekreterare

Högberg,
Lars, avdelningschef

Kardell,
Arne, statssekreterare

Magnusson,
Egon, ingenjör

Nordin,
Tommy, verkst. direktör

Striby,
Christina, hovrättsassessor

Åslander,
Nils-Olof (Olle), avdelningsdirektör

Experter:
Egebäck, Kärl-Erik, laborator Holmberg, Bo, professor Killingmo, Odd-Hroar,
laborator

Sekreterare;
Assarsson, Bo, departementssekreterare

s. 199 Kontrollera mot PDF

199 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:5

Bitr.
sekreterare; Berggren, P. Anders E., trafikingenjör Friberg, Göran E.,
civilingenjör

Lokal;
Jordbruksdepartementet, 103 33 Stockholm. Besöksadress: Fredsgatan 2, tel. 11
98 27, 11 98 21

Direkfiven
för utredningen, se dir 1977:77 och dir 1979:29.

Kommittén
har avgett betänkandet (SOU 1979:34) Bilarna och luftföroreningarna.

Kommittén
beräknas avge sitt slutbetänkande i mars 1983.

5.
Naturresurs- och miljökommittén (Jo 1978:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 12 januari 1978 med uppdrag att utforma
riktlinjer för den framtida naturresurs- och miljöpolitiken:

Ordförande;
Bernhard, Carl Gustaf, professor

Ledamöter;
Lönnqvist, Ulf, statssekreterare, led. av riksdagen /s Nilsson, Olof, f.d.
statssekreterare (t.o.m. den 14 oktober 1982) Olsson, Karl Erik, lantbrukare,
f.d. led. av riksdagen /c Radesjö, Wivi-Anne, företagare, led. av riksdagen /s
Redbrandt, Lars-Göran, pol. mag. Unckel, Per, led. av riksdagen /m

Sakkunniga:
Herlitz, Agneta, fil. kand. Ivarsson, Tore, sekreterare Lund, Gunnar, agronom
Montgomery, John-Gabriel, direktör

Nilsson,
Olof, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 14 oktober 1982) Tengberg, Bo,
ombudsman

Experter:
Daléus, Lennart, kanslichef Damgren, Fredrik, departementsråd Delin, Staffan,
fil. lic. Egneus, Hans, docent Ejerhed, Anders, civilingenjör Emmelin, Lars,
universitetsadjunkt

s. 200 Kontrollera mot PDF

Jo:5
Skr 1982/83:103 200

Falk, Bo, fil. kand. (t.o.m. den I december 1981)

Häggroth, Sören, departementssekreterare

Jansson, Ann-Mari, docent

Johansson, Thomas, docent

Kumm, Karl-Ivar, agronom (t.o.m. den 31 juli 1982)

Lindgren, Lennart, departemenlsråd

Löfgren, Thorsten, departementssekreterare (t.o.m. den 16
november

1981)

Malmer, Nils, professor

Meyerson, Per-Martin, fil. dr

Ohlson, Ragnar, forskningschef

Roigart, Lennart, departementssekreterare

Sundberg-Falkenmark, Malin, fil. dr.

Svedin, Uno, fil. dr

Tengström, Emin, docent

Wramner, Per, f.d. statssekreterare

Zettersten, Gunnar, avdelningsdirektör

Huvudsekreterare: Arrhenius, Erik, professor

Sekreterare; Nordström, Sivar, jägmästare

Bitr. sekreterare: Carlman, Ingrid, avdelningsdirektör
(t.o.m. den 31 augusti 1982) Gandy, Eric, förste revisor (t.o.m. den 31 juli
1982) Lindqvist, Hans Chr., jur. kand. Lindwall, Bengt, departmentssekreterare
Wallgren, Björn, byrådirektör

Direktiven för utredningen, se dir 1978:7.

Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande i december
1982.

Uppdraget är därmed slutfört.

6, Kommittén (Jo 1978:03) om långväga transport av
luftföroreningar

Tillkallade enligl regeringens bemyndigande den 26 januari
1978 med uppdrag att samordna det svenska förberedelsearbetet inför
behandlingen av frågor rörande långväga transport av luftföroreningar i olika
internationella organisationer;

Ordförande: Svenson, Göte, landshövding (t.o.m. den 31
december 1982)

s. 201 Kontrollera mot PDF

201 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:7

Ledamöter;
Forslund, Bo, led. av riksdagen /s (t.o.m. den 31 december 1982) Johansson,
Erik, lantbrukare, f.d. led. av riksdagen /c (t.o.m. den 31 december 1982)

Lindahl,
Torkel, segelmakare, f.d. led. av riksdagen /fp (t.o.m. den 31 december 1982)

Experter;
Assarsson, Bo, departementssekreterare (t.o.m. den 31 december 1982)

Johnson
Theuthenberg, Bo, ambassadör (t.o.m. den 31 december 1982)

Lindau,
Lars, byråchef (t.o.m. den 31 december 1982) Olding, Per, hovrättsassessor
(t.o.m. den 31 december 1982) Palme, Thomas, departementssekreterare (t.o.m. den
31 december 1982)

Persson,
Göran, avdelningschef (t.o.m. den 31 december 1982) Svensson, Ulf,
departementssekreterare (t.o.m. den 31 december 1982)

Sekreterare;
Hägerhäll, Bertil, departementssekreterare (t.o.m. den 31 december 1982)

Bitr.
sekreterare; Mannheimer, Kaj, departementssekreterare (t.o.m. den 31 december
1982)

Direktiven
för kommittén, se dir 1978:6 och 1979:4.

Kommittén har avgett
slutrapport i oktober 1982.

Uppdraget
är därmed slutfört.

7,
Kommittén (Jo 1978:07) för industrins råvarukostnadsutjämning m, m, (RÅK)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 10 november 1978 med uppdrag att se över de
olika systemen för industrins råvarukostnadsutjämning m.m.;

Ordförande;
Lindström, Ingvar, generaldirektör

Ledamöter:
Becker, Gunnela, byrådirektör Brandt, Erik, direktör

s. 202 Kontrollera mot PDF

Jo:7 Skr 1982/83:103 202

Cederberg,
Thomas, direktör

Kariander,
Olof, pol. mag.

Kristensson,
Bengt, direktör

Leuf,
Nils-Börje, departemenlsråd

Lindqvist,
Gunnar, byrådirektör

Näslund,
Nils Erik, direktör

Rydberg,
Karl-Evert, tullråd

Udd,
Robert, byråchef (t.o.m. den 15 november 1981)

Experter;
Olsson, Bertil, avdelningsdirektör Sandqvist, Eje, byråchef Sjöberg, Torgny,
departementssekreterare Will, Nils, f.d. avdelningsdirektör

Sekreterare:
Granlund, Kristina, departementssekreterare

Direktiven
för kommittén, se dir 1978:93.

Kommittén
har avgett betänkandet (Ds Jo 1980:14) Industrins råvarukostnadsutjämning.

Kommittén
har i december 1981 avgett promemorian Prisutjämning på stärkelse till viss
industri.

Uppdraget
är därmed slutfört.

8,
Radonutredningen (Jo 1979:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 1 februari 1979 för att utreda frågan om
åtgärder mot strälrisker i byggnader, m. m.:

Särskild
utredare; von Sydow, Gunnar, f.d. landshövding

Experter:
Aldrin, Lars, direktör Erikson, Bengt, ingenjör Johansson, Bengt, byrådirektör
Karlsson, Rune, sektionschef Stahre, Gunnar, avdelningsdirektör Svedjemark, Gun
Astri, laborator Teli, Wilhelm, byråchef Wahren, Håkan, fil. lic. Åkerblom,
Gustav, förste statsgeolog

s. 203 Kontrollera mot PDF

203 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:9

Sekreterare;
Lindeberg, Göran, organisationsdirektör

Bitr.
sekreterare: Eklund, Lennart, avdelningsdirektör

Direktiven
för utredningen, se dir 1979:15.

Utredningen
har avgett betänkandet

(Ds
Jo 1979:9) Preliminärt förslag fill åtgärder mot strålrisker i byggnader.

Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande hösten 1982.

Uppdraget
är därmed slutfört.

9,
Allmänningsutredningen (Jo 1979:04)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 3 juni 1979 och den 23 april 1981 för
översyn av lagstiftningen om häradsallmänningar och allmänningsskogar i
Norrland och Dalarna:

Ordförande:
Thorselius, Ulf, kansliråd

Ledamöter:
Andersson, Axel, kronojägare, led. av riksdagen /s Lorentzon, Sven-Erik,
lantbrukare, led. av riksdagen /m

Experter;
Agebro, Albin, förbundssekreterare Axelson, Bo, länsjägmästare Eliason, Bo,
lantmätare Ericsson, Mats, hovrättsassessor Millgård, Olof (Olle), teknisk
direktör Nilsson, Lars-Evald, avdelningsdirektör von Strokirch, Bengt,
avdelningsdirektör Svanberg, Gösta, skogsförvaltare

Lokal;
Jordbruksdepartementets kommittélokaler, Östra Storgatan 29, 552 40 Jönköping,
tel. 036/11 24 90 (ordföranden)

Direktiven
för utredningen, se dir 1979:46.

Utredningen planerar att
avge ett delbetänkande under år 1983.

Utredningens arbete
beräknas pågå under hela år 1983.

s. 204 Kontrollera mot PDF

Jo:10 Skr 1982/83:103 204

10,
Hästutredningen (Jo 1979,06)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 7 juni 1979 för att utreda statens stöd
till hästaveln:

Ordförande;
Pettersson, Harald, landshövding

Ledamöter:
Dahlén, Bertil, avdelningschef, led. av riksdagen /fp Hallenius, Ingemar,
lantbrukare, led. av riksdagen /c Hugosson, Kurt, byråchef, led. av riksdagen
/s Johansson, Gunnar, häradsdomare f.d. led. av riksdagen /m Nilsson, Kerstin, folkhögskollärare,
led. av riksdagen /s

Sakkunniga;
Berg, Måns, agronom Ehn, Bengt, länsveterinär Ernmark, Hans, generalsekreterare
Lindberg, Gert, verkst. direktör Löfvenberg, Sten, byråchef

Sekreterare:
Bjäresten, Inger, lantbrukskonsulent

Bitr.
sekreterare; Lundin, Björn, departementssekreterare

Direktiven
för utredningen se dir 1979:91.

Utredningen
har avgett delbetänkandet

(Ds
Jo 1981 ;6) Statens hingstdepå och stuteri.

(SOU
1982:51) Hästavel och hästanvändning, statens stöd till hästaveln, m. m.

Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande i december 1982.

Uppdraget
är därmed slutfört.

11. Utredningen (Jo 1979:07) om den statliga rekreations-
och turistpolitiken (TUREK)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 28 juni 1979 och den 9 augusti 1982;

Ordförande;
Mattsson, Kjell, led. av riksdagen /c (fr.o.m. den 1 augusti 1982)

s. 205 Kontrollera mot PDF

205 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:12

Särskild
utredare; Pettersson, Harald, landshövding (t.o.m. den 1 augusti 1982)

Ledamöter:
Billing, Knut, led. av riksdagen /m (fr.o.m. den 2 augusti 1982) Ekinge, Bernt,
led. av riksdagen /fp (fr.o.m. den 2 augusti 1982) Jäderberg, Judith,
utredningssekreterare (fr.o.m. den 2 augusti 1982)

Sakkunniga:
Lundin, Anders, departementsråd Sparre, Bengt, departementssekreterare

Experter:
Davidsson, Anette, departementssekreterare (t.o.m. den 15 september .1982)

Ericson,
Gerhard, kanslichef Levin, Tage, departementsråd Lindgren, Göran, turistchef
Pettersson, Jan-Olof, byråchef Sjölander, Stefan, departementssekreterare
Åberg, Ulf, administrativ chef

Sekreterare:
Lindell, Rolf, departementssekreterare Nordström, Sivar, jägmästare (fr.o.m.
den 1 november 1982)

Lokal:
Jordbruksdepartementet, 103 33 Stockholm, Besöksadress; DroUninggatan 18, 2 tr
tel. 21 36 89 (Lindell), 21 36 49 (kansli).

Direktiven
för utredningen, se dir 1979:81 och 1982:51.

Utredningen
har avgett delbetänkandet

(SOU
1981 ;28) Turism och friluftsliv - det centrala myndighetsansvaret

(Ds
Jo 1982:4) Turistbranschens näringsvillkor. Turisttransporter.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1983.

12.
Utredningen (Jo 1979:08) om rennäringens ekonomiska förhållanden

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 28 juni 1979;

Särskild
utredare; Johansson, Sven, landshövding (fr.o.m. den 1 december 1981)
Lindström, Ingvar, generaldirektör (t.o.m. den 30 november 1981)

s. 206 Kontrollera mot PDF

Jo:12 Skr 1982/83:103 206

Ledamöter:
Lindberg, Sven, f.d. ombudsman, f.d. led. av riksdagen/s (avliden) Stridsman,
Torsten, verkst. direktör Winberg, Maragareta, led. av riksdagen /s (fr.o.m.
den 16 april 1982)

Sakkunniga:
Silén, Ulla-Britta, departementssekreterare Stenberg, Nikolaus, renägare

Experter;
Bohlin, Jörgen, förbundsjurist Gustavsson, Knut, byrådirektör Nilsson, Sture,
samekonsulent Wikman, Åke, avdelningsdirektör Åhrén, Anders, renägare

Sekreterare:
BiJnsow, Jan, konsulent

Lokal:
Lantbruksnämnden i Västerbottens län. Box 453, 901 09 Umeå, tel. 090/12 57 20
(sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1979:116 och dir 1980:13.

Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande i slutet av år 1983.

13,
Kommittén (Jo 1979:09) om användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket
m, m.

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 9 augusti 1979:

Ordförande:
Engström, Arne, generaldirektör

Ledamöter:
Andersson, Arne, lantbrukare, led. av riksdagen /m Andersson, John,
skogsarbetare, led. av riksdagen /vpk Eriksson, Karl Erik, lantbrukare, led. av
riksdagen /fp Larsson, Einar, lantbrukare, led. av riksdagen /c Lundblad,
Grethe, socialinspektör, led. av riksdagen /s Wictorsson, Åke, planeringschef,
led. av riksdagen /s

Sakkunniga;
Arrhenius, Erik, professor Brandt, Erik, direktör Falk, Eric, avdelningschef
Gustafsson, Henry, avdelningschef

s. 207 Kontrollera mot PDF

207 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo: 14

Hagner,
Stig, direktör

Holm,
Lennart, överingenjör

Karlsson,
Thure, lantbrukare

Lundstedt,
Håkan, ombudsman

Lönngren,
Rune, farm. dr

Nilsson,
Ingemar, andre förbundssekreterare

Olsson,
Bengt, avdelningschef

Olsson,
Per-Olof, hortonom

Experter:
Andersson, Kjell, statskonsulent

Hansson,
Sven Ove, informationssekreterare (fr.o.m. den 25 oktober 1982)

Kumm,
Karl-Ivar, agronom Olding, Per, hovrättsassessor Pettersson, Bo, agronomie
licentiat

Bitr.
sekreterare: Boheman, Anders, departementssekreterare Ekström, Georg,
byrådirektör Joelsson, Arne, byrådirektör Sundell, Björn, försöksledare

Direktiven
för kommittén, se dir 1979:119.

Kommittén
har avgett betänkandet (Ds Jo 1980:11) Bekämpning av lövsly.

Kommittén
beräknas avge ytterligare två betänkanden under slutet av år 1982.

Kommitténs
arbete är därmed slutfört.

14.
Utredningen (Jo 1979:10) om boxningens skadeverkningar

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 20 oktober 1979;

Särskild
utredare: Tillinger, Lars-Erik, hovrättslagman

Experter:
Högberg, Paul, f.d. rektor Persson, Anders, överläkare Rosengren, Björn,
advokat Räf, Lars, överläkare

Sekreterare:
Haglind, Lars, tingsfiskal

s. 208 Kontrollera mot PDF

Jo:14 Skr 1982/83:103 208

Direktiven
för utredningen, se dir 1979:148.

Utredningen
har avgett betänkandet (SÖU 1982:22) Svensk amalörboxning och
skadeverkningarna.

Uppdraget
är därmed slutfört.

15.
Kommittén (Jo 1980:01) om kapitalförändringarnas inverkan på lantbrukarnas
inkomstförhållanden

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 13 mars 1980;

Ordförande;
Renlund, Gösta, bankdirektör

Ledamöter;
Nilsson, Bernt, f.d. led. av riksdagen /s Rydén, Rune, kommunalråd

Svanström,
Ivan, lantbrukare, f.d. led. av riksdagen /c Svensson, Arne, lantbrukare, led.
av riksdagen /m Wictorsson, Åke, planeringschef, led. av riksdagen /s

Sakkunniga;
Andersson, Bo, professor

Fringel,
Viggo, direktör (fr.o.m. den I september 1982) Hillbom, Lars, civilekonom
Tiberg, Lennart, direktör (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Experter;
Lebert, Hans, byråchef Petrini, Göran, departementssekreterare Säkk, Kari,
byråchef Wilson, Bernt, statistikchef Öster, Karl Olov, departementsråd

Sekreterare;
Jeppsson, Gunnar, lantbruksdirektör

Bitr.
sekreterare: Reidius, Mats, fil. kand.

Lokal:
Lantbruksnämnden i Stockholms län. Box 1030, 171 21 Solna, tel. 83 53 20
(sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se dir 1980:17.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1983.

s. 209 Kontrollera mot PDF

209 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:17

16.
Kommittén (Jo 1980:02) med uppdrag att utreda sockernäringens framtida
omfattning, inriktning, organisation och struktur

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 13 mars 1980:

Ordförande;
Gustafsson, Einar, landshövding

Ledamöter;
Bengtsson, Hugo, plåtslagare, led. av riksdagen /s Eriksson, Ingvar,
lantbrukare, led. av riksdagen /m Larsson, Einar, led. av riksdagen /c Löfgren,
Gully, skolvärdinna

Sakkunniga:
Cederberg, Thomas, direktör Forsberg, Nils Göran, ombudsman Johannesson, Erik,
direktör Kristiansson, Axel, lantbrukare

Experter:
Erlander, Bo, departementssekreterare Nilsson, Nils-Arne, agronom Nygårds,
Peter, utredningssekreterare Sandqvist, Eje, byråchef

Sjöberg,
Torgny, departementssekreterare Wramstedt, Svante, verkst. direktör

Sekreterare;
Olsson, Börje, lantbruksdirektör

Bitr.
sekreterare; Karlsson, Börje, byrådirektör

Direktiven
för kommittén, se dir 1980:18.

Kommittén
har avgett betänkandet (SOU 1982:6) Sockernäringen.

Uppdraget
är därmed slutfört.

17. Utredningen (Jo 1980:05) om återvinning av vissa
dryckesförpackningar, m. m.

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 5 juni 1980 och den 24 februari 1982.
Enligt sistnämnda direktiv bör utredningen ombildas till kommitté:

14 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

s. 210 Kontrollera mot PDF

Jo:17 Skr 1982/83:103 210

Särskild
utredare: Grabö, Paul, f.d. ers. för led. av riksdagen /c (t.o.m. den 30 april
1982)

Ordförande;
Grabö, Paul, agron. lic, ers. för led. av riksdagen /c (fr.o.m. den 1 maj 1982)

Ledamöter:
Alsén, Hans, ombudsman, f.d. led. av riksdagen /s Norrby, Sören, byrådirektör
Westerberg, Per, civilekonom, led. av riksdagen /m

Sakkunniga:
Holgersson, Svante, departementssekreterare (t.o.m. den 30 april 1982)

Holmberg,
Nils, direktör (t.o.m. den 30 april 1982) Kristiansson, Lars,
departementssekreterare Lindgren, Lennart, departementsråd (t.o.m. den 30 april
1982) Skarell, Gunnar, departementssekreterare

Tetzel,
Tomas, departementssekreterare (t.o.m. den 30 april 1982) Thorell,' Lars,
byråchef (t.o.m. den 30 april 1982)

Experter:

Ernow, Ulf, förbundssekreterare ,'

Helmerson,
Bo, direktör

Johannesson,
Erik, direktör (t.o.m. den 30 april 1982) Jonsdotter-Hansson, Ulla, fru Lundin,
Rolf, disponent Olsson, Jan, förste vice ordförande (t.o.m. den 30 april 1982)

Sekreterare;
Uebel, Göran, byrådirektör

Lokal;
Jordbruksdepartementet, 103 33 Stockholm, tel växel 763 10 00, direktval 763 11
56 (sekreteraren). Besöksadress: Drottninggatan 21

Direktiven
för utredningen, se dir 1980:54 och dir 1982:9.

Utredningen
har avgett betänkandet (Ds Jo 1980:13) Återvinning av dryckesförpackningar (Ds
Jo 1981 ;8) Pant på vin- och spritbuteljer.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under sommaren 1983.

s. 211 Kontrollera mot PDF

211 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:18

18.
Kommittén (Jo 1980:06) med uppgift att samordna aktiviteter i samband med
uppföljningen av Stockholmskonferensen 1972 om den mänskliga miljön (Miljö-82)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 30 oktober 1980:

Ordförande:

Nilsson,
Olof, f.d. statssekreterare

Ledamöter;
Blix, Hans, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 31 december 1982). Daléus,
Lennart, kanslichef Löfdahl, Göran, direktör Paulsson, Valfrid, generaldirektör

Tham,
Carl, f.d. sakkunnig i utrikesdepartementet (fr.o.m. den I januari 1982)

Experter:
Andersson, Folke, professor Dicksson, William, byråinspektör Jacks, Gunnar,
docent Jernelöv, Arne, forskningschef Kucéra, Vladimir, forskare Nilsson, Jan,
byråchef Oden, Svante, professor Persson, Göran, avdelningschef Rodhe, Henning,
docent Troedsson, Tryggve, professor

Sekreterare;
Hägerhäll, Bertil, departementssekreterare

Direktiven
för kommittén, se dir 1980:80.

Två
expertkonferenser har hållits i Lidingö under tiden 21-24 juni 1982. Dessa
behandlade försurningseffekter, resp. åtgärder för att lösa problemen.
Deltagarna i konferenserna var inbjudna experter från Europa och Nordamerika.

Rapporten
från expertkonferensen utgjorde underlag för den konferens på ministernivå som
ägde rum den 28-30 juni 1982 i Stockholm. I konferensen deltog miljöministrar
från de stater som år 1979 i Geneve undertecknade ECE-konventionen om långväga
gränsöverskridande luftföroreningar.

Rapporten
från konferensen kommer att publiceras under hösten 1982.

Uppdraget
är därmed slutfört.

s. 212 Kontrollera mot PDF

Jo: 19 Skr 1982/83:103 212

19.
Utredningen (Jo 1981:02) av verksamhet och organisation m.m. vid statens
veterinärmedicinska anstalt och statens lantbrukskemiska laboratorium

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 9 april 1981;

Särskild
utredare: Widén, Ingvar, generaldirektör

Experter;
Boberg, Håkan, förhandlingsdirektör Ehn, Bengt, länsveterinär Hansen,
Hans-Jörgen, professor Hansson, Kari-Axel, avdelningsdirektör Hiller, Jan,
byrådirektör Jansson, Torgerd, avdelningsdirektör Jönsson, Gert, departementssekreterare
Månsson, Ingmar, professor Mårding, Lennart, avdelningsdirektör Nordblom,
Bengt, veterinärråd Nygård, Bengt, professor Oscarsson, Görel,
universitetsdirektör Pääjärvi, Erland, byråchef Sjöberg, Tommie,
departementssekreterare

Sekreterare;
Hoel, Christer, avdelningsdirektör

Direktiven
för utredningen, se dir 1981:20.

Utredningen
har avgeU betänkandet (Ds Jo 1981 ;9) Översyn av statens veterinärmedicinska
anstalt (Ds Jo 1982:5) Översyn av statens lantbrukskemiska laboratorium.

Uppdraget
är därmed slutfört.

20.
Kommittén (Jo 1981:04) för översyn av stödet till jordbruket i norra Sverige

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 26 mars 1981:

Ordförande:
Wallin, Alf, överdirektör

Ledamöter;
Berglund, Frida, skolsköterska, led. av riksdagen /s Hanefjord, Folke, f.d.
hemmansägare

s. 213 Kontrollera mot PDF

213 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:21

Johansson,
Filip, lantbrukare, f.d. led. av riksdagen /c Lestander, Paul, skogsarbetare

Lindberg,
Sven, f.d. ombudsman, f.d. led. av riksdagen /s (avliden) Lorentzon, Sven-Erik,
lantbrukare led. av riksdagen /m Segerstedt, Martin, led. av riksdagen /s
(fr.o.m. den 17 maj 1982)

Sakkunniga:
Hillbom, Lars Holger, civ. ek. de Woul, Jan, pol. mag.

Experter;
Hansson, Hans Gunnar, lantbruksdirektör Hansson, Olof (Olle), byråchef Jönsson,
Gert, departementssekreterare Melin, Sven Ingemar, departementssekreterare
Nilsson, Sven, förste lantbrukskonsulent

Sekreterare:
Ingemansson, Jan, förste lantbrukskonsulent

Bitr.
sekreterare; Karm, Rein, departementssekreterare

Lokal;
Ronnebygatan46, Karlskrona, tel.0455/82 040(sekreteraren). Postadress;
Lantbruksnämnden i Blekinge län. Ronnebygatan 46, 371 33 Karlskrona

Direktiven
för kommittén, se dir 1981 ;I7.

Kommittén
har avgett delbetänkandet (Ds Jo 1982:7) Statligt stöd till jordbruket i norra
Sverige.

Kommittén
beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

21.
Kommittén (Jo 1981:05) om förbättrad fastighetsstruktur inom jordbruket och
skogsbruket

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 9 april 1981:

Ordförande:
Widén, Ingvar, generaldirektör

Ledamöter:
Brunander, Lennart, led. av riksdagen /c Danielsson, Bertil, lantbrukare led.
av riksdagen /m Nyquist, Yngve, länsbostadsdirektör, led. av riksdagen /s
Segerstedt, Martin, arbetsförmedlare, led. av riksdagen /s Österdahl, Sven-Otto,
byrådirektör

s. 214 Kontrollera mot PDF

Jo:21 Skr 1982/83:103 214

Sakkunniga:
Eliason, Bo, lantmätare

Klange,
Anders, kammarrättsfiskal (t.o.m. den 16 februari 1982) Lindgren, Per Anders,
kammarrättsassessor (fr.o.m. den 16 februari 1982)

Experter:
Bräsch, Erik, byråchef Eriksson, Ingemar, länsjägmästare Millgård, Olof,
teknisk direktör Nilsson, Sven, lantbrukskonsulent

Sekreterare;
Körner, Håkan, kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1982) von
Strokirch, Bengt, avdelningsdirektör

Bitr.
sekreterare; Bexell, Anders, departementssekreterare

Lokal;
Lantbruksstyrelsen, Vallgatan 6, Jönköping. Postadress; Lantbruksslyrelsen,
55183 Jönköping, tel. 036/16 94 20 (von Strokirch), 031/17 38 00 (Körner) växel
08/763 10 00, direktval 763 10 69 (bitr. sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se dir 1981:22.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1983.

22.
Kommittén (Jo 1981:06) om vissa fiskefrågor

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 11 juni 1981:

Ordförande;
Kristensson, Astrid, landshövding (fr.o.m. den 1 december 1981)

Ledamöter;
Gunnarsson, Britta, fru (fr.o.m. den 1 december 1981) Johansson, Erik, led. av
riksdagen /s (fr.o.m. den 1 december 1981) Andersson, Arne, led. av riksdagen
/m (fr.o.m. den 1 december 1981) Petersson, Kari-Anders, f.d. led. av riksdagen
/c (fr.o.m. den 1 december 1981) Wallström, Margot, led. av riksdagen/s
(fr.o.m. den 1 december 1981)

Sakkunniga;
Lindblad, Björn, ombudsman (fr.o.m. den 1 december 1981) Lindgren, Lennart,
departementsråd (fr.o.m. den 1 december 1981)

s. 215 Kontrollera mot PDF

215 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:23

Experter;
Dyhre, Gunnar, hovrättsråd (fr.o.m. den 1 december 1981) Holmberg, Lars,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 december 1981) Johansson, Curt,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 december 1981)

Sekreterare;
Edlund, Lisbeth, kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1 december 1981)

Bitr.
sekreterare; Olldén, Per, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 december 1981)

Lokal:
Departementens Kommittéer, Box 347, 401 25 Göteborg, tel. 031/17 38 00
(sekreteraren)

Direktiven
för kommittén se dir 1981:41.

Kommittén
har avgett betänkandet (Ds Jo 1982:6) Förhandsbesked angående yrkesfiskelicens.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1983.

23.
Utredningen (Jo I981:07) om försörjningen med gödselmedel m. m.

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 25 juni 1981:

Särskild
utredare; Cederwall, Gustav, f.d. landshövding

Sakkunniga:
Cavalli-Björkman, Nils, departementsråd Gustavsson, Göran,
departementssekreterare Karlsson, Thure, lantbrukare Sjöberg, Torgny,
departementssekreterare

Experter:
Parö, Bängt, avdelningsdirektör Wenker, Stig, avdelningschef

Sekreterare;
Preuthun, Jan, byrådirektör

Direktiven
för utredningen, se dir 1981 ;45.

Utredningen
har avgett betänkandet

(Ds Jo 1982:1) Att trygga
försörjningen med kvävegödselmedel och ammoniak.

Uppdraget
är därmed slutfört.

s. 216 Kontrollera mot PDF

Jo:24 Skr
1982/83:103 216

24.
Utredningen (Jo 1981:09) om översyn av lagstiftningen om ägofred

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 1 oktober 1981;

Särskild
utredare; Eckersten, Ivan, f.d. statssekreterare, sakkunnig i
budgetdepartementet

Experter:
Eliason, Bo, lantmätare Liljeberg, Åke, länsjägmästare Thörn, Kari-Gustaf,
lantbruksdirektör

Sekreterare;
Örnstedt, Bjarne, hovrättsfiskal

Lokal:
Vattenöverdomstolen, Box 2257, 103 16 Stockholm, tel. 22 68 00 (sekreteraren).
Besöksadress; Järntorget 84

Direktiven
för utredningen, se dir 1981:61.

Utredningen
beräknas avsluta siU arbete under år 1984.

25.
Utredningen (Jo 1981:10) om översyn av den eftergymnasiala skogliga
utbildningen

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 10 december 1981:

Särskild
utredare; Gunnarsson, Gösta, landshövding (fr.o.m. den 12 maj 1982)

Sakkunniga;
Lundin, Anders, departementsråd Nilsson, Sigvard, byråchef

Experter;
Blomqvist, Bo, personaldirektör Bragée, Anders, skogsmästare

Burman,
Enar, ombudsman (fr.o.m. den 1 september 1982) Claeson, Sven-Åke,
skogsvårdskonsulent Dahlberg, Gunnai-, skogschef Enander, Kari-Göran,
avdelningschef Hansson, Bo, skogsdirektör Jönsson, Gösta, skogsfaktor
Tersmeden, James, förbundsdirektör

s. 217 Kontrollera mot PDF

217 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:26

Sekreterare:
Rydberg, Lennart, jägmästare

Bitr.
sekreterare: Filipsson, Leif, skogsmästare Uhlin, Hans-Erik, avdelningsdirektör

Lokal:
Länsstyrelsen i Kronobergs län, 351 86 Växjö, tel 0470/86 000 (sekreteraren).

Direktiven
för utredningen, se dir 1981:69.

Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande i slutet av år 1983.

26.
Utredningen (Jo 1982:01) om saniiordning av vissa resurser vid
lantbruksnämnderna, skogsvårdsstyrelserna och den lokala fiskeriadministrationen

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 25 mars 1982;

Särskild
utredare; Eckersten, Ivan, f.d. statssekreterare, sakkunnig i
budgetdepartementet(fr.o.m. den 13 april 1982)

Sakkunniga:
Duker, Jan-Peter, avdelningschef Friberg, Torsten, avdelningschef Holmgren,
Anders, byråchef Wendt, Curt, byråchef

Experter;
Adler, Hans, byråchef Trotzig, Fredrik, avdelningschef

Sekreterare:
Gustafsson, Olle, byrådirektör

Lokal:
Statskotoret, Box 34107, 100 26 Stockholm, tel. 738 40 00 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:11.

Utredningen
planerar att avge delbetänkande under juni 1983.

Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande under år 1984.

s. 218 Kontrollera mot PDF

Jo:27 Skr 1982/83:103 218

27.
Kommittén (Jo 1982:02) om livsmedelsförsörjningens sårbarhet

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 25 mars 1982:

Ordförande:
Lindström, Ingvar, generaldirektör (fr.o.m. den 18 maj 1982)

Ledamöter:
Andersson, Arne, led. av riksdagen /m Larsson, Einar, led. av riksdagen /c
Persson, Anita, led. av riksdagen /s Sundgren, Roland, led. av riksdagen /s
Wredén, Åke, pol. mag.

Sakkunniga;
Brangmo, Walter, direktör (fr.o.m. den 1 september 1982) Carlson, Per,
departementssekreterare (fr.o.m. den I september 1982) Cederberg, Thomas,
direktör (fr.o.m. den 1 september 1982) Fringel, Viggo, direktör (fr.o.m. den 1
september 1982) Hillbom, Lars, civilekonom (fr.o.m. den 1 september 1982)
Johannesson, Erik, direktör (fr.o.m. den 1 september 1982) Jonsson, Erik,
lantbrukare (fr.o.m. den 1 september 1982) Öster, Karl Olov, departementsråd
(fr.o.m. den 1 september 1982)

Sekreterare;
Friedner, Lars, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1982)

Bitr.
sekreterare: Gustavsson, Tore, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september
1982)

Lokal:
Statens jordbruksnämnd, 551 82 Jönköping, tel. 036/16 94 80 (sekreteraren).
Besöksadress; Vallgatan 6.

Direktiven
för kommittén, se dir 1982:13.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1983.

28. Utredningen (Jo 1982:03) om bestrålning av livsmedel

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 29 april 1982;

Särskild
utredare; Lindell, Bo, professor (fr.o.m. den 15 juni 1982)

s. 219 Kontrollera mot PDF

219 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:30

Experter:
Danielsson, Carl Erik, docent Edwinson, Vanja, departementssekreterare
Ehrenberg, Lars, professor Nilsson, Torsten, professor Tammelin, Lars-Erik,
professor

Sekreterare:
Danielsson-Tham, Marie Louise, professor Hoel, Christer, avdelningsdirektör

Lokal;
Sveriges lantbruksuniversitet, 750 07 Uppsala, tel. 018/17 10 00
(sekreterarna).

Direktiven
för utredningen se dir 1982:17.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

29. Utredningen (Jo 1982:04) om redovisning av
miljökvalitet

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1982;

Ordförande:
Fiskesjö, Bertil, led. av riksdagen /c (fr.o.m. den 1 juli 1982)

Sekreterare:
Thunberg, Bo, fil. kand.

Lokal;
Jordbruksdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. 20 91 13 (sekreteraren).
Besöksadress; Drottninggatan 6, 3 tr.

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:59.

Utredningen
beräknas avge sitt betänkande i maj 1983.

30. Uppdrag
(Jo 1982:05) att förhandla om avtal rörande

finansieringen av driften vid Norrvikens trädgårdar

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 6 maj 1982;

Ordförande;
Lundin, Anders, departementsråd (fr.o.m. den 24 maj 1982)

Ledamot;
Jönsson, Gert, departementssekreterare (fr.o.m. den 24 maj 1982)

Sekreterare;
Sjöberg, Tommie, departementssekreterare (fr.o.m. den 24 maj 1982)

s. 220 Kontrollera mot PDF

Jo:30 Skr 1982/83:103 220

Lokal:
Jordbruksdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, 763 11 17
(sekreteraren). Besöksadress: Drottninggatan 21.

Särskilda
direktiv har ej meddelats utöver vad som angetts i regeringens beslut den 6 maj
1982.

Förhandlingsgruppen
beräknas avsluta sitt arbete i januari 1983.

31.
Utredningen (Jo 1982:06) om koncessionsrenskötsel

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 2 september 1982;

Särskild
utredare; Köhl, Olof, rättschef (fr.o.m. den 6 september 1982)

Lokal:
Jordbruksdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763
1110. Besöksadress: Drottninggatan 21

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:69.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under hösten 1983.

32.
Utredningen (Jo 1982:07) om av forskning och forskarutbildning m. m. inom
jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Tillkallade
enligt regerigens bemyndigande den 9 september 1982:

Särskild
utredare: Mundebo, Ingemar, landshövding (fr.o.m. den 16 september 1982)

Sakkunniga;
Lundin, Anders, departementsråd (fr.o.m. den 16 september 1982) Andersson,
Johnny, departementsråd (fr.o.m. den 16 september 1982) Jonson, Gert,
departementssekreterare (fr.o.m. den 16 september 1982)

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:72.

33.
Utredningen (Jo 1982:08) om översyn av livsmedelsforskning m. m.

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 9 september 1982;

Särskild
utredare; Hjelm, Lennart, professor (fr.o.m. den 9 september 1982)

s. 221 Kontrollera mot PDF

221 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:33

Sakkunnig:
Lundin, Anders, departementsråd (fr.o.m. den 9 september 1982)

Experter:
Bengtsson, Nils, professor (fr.o.m. den 15 oktober 1982) Claesson, Olof,
professor (fr.o.m. den 17. september 1982) Danielson, Carl Erik, docent
(fr.o.m. den 17 september 1982) Hallström, Bengt, professor (fr.o.m. den 17
september 1982) von Hofsten, Bengt, professor (fr.o.m. den 17 september 1982)
Holmqvist, Göran, direktör (fr.o.m. den 17 september 1982) Isaksson, Björn,
professor (fr.o.m. den 15 oktober 1982) Jacobson, Evy, avdelningsdirektör
(fr.o.m. den 17 september 1982) Larsson, Folke, expert (fr.o.m. den 17
september 1982) Montan, Birgitta, direktör, (fr.o.m. den 17 september 1982)
Nilsson, Anders, agronom (fr.o.m. den 17 september 1982) Vallin, Ivar,
departementssekreterare (fr.o.m. den 17 september 1982)

Sekreterare:
Pettersson, Olle, statskonsulent (fr.o.m. den 15 oktober 1982)

Lokal;
Sveriges lantbruksuniversitet, 750 07 Uppsala, tel. växel 018/17 1000

Direktiv
för utredningen, se dir 1982:73.

s. 222 Kontrollera mot PDF

H:l
Skr 1982/83:103 222

Handelsdepartementet

Inom
detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet sedan
redovisningen i 1982 års kommittéberättelse: I, 3, 4, och 6

I.
Utredningen (H 1978:03) om import- och exportförfattningar

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 2 november 1978 med uppdrag att göra
översyn av import- och exportförfattningar:

Särskild
utredare; Öhman, Frank, f.d. regeringsråd

Sekreterare:
Sundström, Kerstin, hovrättsassessor

Direktiven
för utredningen, se dir 1978:96.

Utredningen
har avgett betänkandet (Ds H 1982:4) Föreskrifter i import- och
exportförfattningar.

Uppdraget
är därmed slutfört.

2.
Riktlinjekommittén (H 1979:04)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979 för att se över vissa
konsumentpolitiska medel för producentpåverkan m.m.;

Ordförande:
Wikström, Solveig, professor

Ledamöter:
Bernitz, Ulf, professor Heurgren, Sven, generaldirektör Holm, Ernst Olaf,
direktör Persson, Inger, hemkonsulent Tengelin, Sten, jur. dr

Sakkunniga;

Kritz,
Lars, fil. dr (fr.o.m. den 1 mars 1982)

Larsson,
Sture, utredningssekreterare (t.o.m. den 28 februari 1982)

s. 223 Kontrollera mot PDF

223 Kommittéer: Handelsdepartementet H:3

Sandström,
Staffan, departementsråd Sköllerholm, Ove, hovrättsassessor Sundberg, Anita,
avdelningsdirektör Westlund, Göran, chefsjurist

Experter;
Knutsson, Roland, fil. lic. Vannerus, Olof, marknadsdirektör

Sekreterare;
Andersson, Ulf, hovrättsassessor Sonnerby, Claes, byrådirektör

Lokal:
Fredsgatan 2, 3 tr. Postadress; Handelsdepartementet, 103 33 Stockholm, tel.
växel 763 10 00, direktval 763 37 82 (Andersson), 763 37 80 (Sonnerby)

Direktiven
för kommittén, se dir 1979:105.

Kommittén
beräknas avsluta sitt arbete under våren 1983.

3,
Varuprovningskommittén (H 1979:05)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979 för att utreda frågan om
jämförande varuprovningar, andra produktundersökningar och marknadsöversikter;

Ordförande;
Rydberg, Lennart, borgarråd

Ledamöter:
Malmgren, Bert, direktör

Pettersson,
Hans, kranmaskinist, led. av riksdagen /s Sandgren, Edmund, direktör

Svensson,
Sten, informationschef, led. av riksdagen /m Wallberg, Ursula, byråchef Wallin,
Per, direktör

Sakkunniga;
Furusjö, Maja-Lisa, chefredaktör Gemmel, Christer, planeringschef Ljungberg,
Ulla, konsumentsekreterare Nykvist, Ann-Christin, departementssekreterare
Sjöberg, Svante, departementssekreterare

s. 224 Kontrollera mot PDF

H:3 Skr 1982/83:103 224

Sekreterare;
Kohlström, Ewa, byrådirektör

Bitr.
sekreterare: Plym Forshell, Kerstin, utredningssekreterare

Direktiven
för kommittén, se dir 1979:129.

Kommittén
har avgett betänkandet (SOU 1982:38) Fakta för konsumenter.

Uppdraget
är därmed slutfört.

4,
IDB-kommittén(H 1979:06)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 23 augusti 1979 för att utreda Sveriges
medlemskap i Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB):

Ordförande;

Lagerfelt,
Karl Gustav, f.d. ambassadör

Ledamöter:
Bildt, Carl, Jed. av riksdagen /m

Cars,
Hädar, förutv. statsråd, ers. för led. av riksdagen /fp Franzén, Ivar, led. av
riksdagen /c Hellström, Mats, led. av riksdagen /s .Lidbom, Carl, ambassaör,
f.d. led. av riksdagen /s

Sakkunniga:
Cavalli-Björkman, Nils, departementsråd Kjellén, Bo, departementsråd

Experter;
Fockstedt, Sven, internationell sekreterare Karlsson, Erik, internationell
sekreterare Lindgren, Hugo, bankdirektör Åman, Karl Erik, direktör

Sekreterare;
Hjertonsson, Ulf, ambassadråd

Bitr.
sekreterare; Fleetwood Wennerholm, Cäroline, departementssekreterare

Direktiven
för kommittén, se dir 1979:108.

s. 225 Kontrollera mot PDF

225 Kommittéer: Handelsdepartementet
H:5

Kommittén har avgett betänkandet (Ds H 1982:1) Sverige och
IDB.

Uppdraget är därmed slutfört.

5, Sydafrikakommittén (H 1980:04)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 30 oktober
1980 för en genomgång av tillämpningen av lagen om förbud mot investeringar i
Sydafrika och Namibia och att kartlägga möjligheterna att vidga sanktionerna
mot Sydafrika:

Ordförande; Åström, Sverker, ambassadör (fr.o.m. den I
december 1981)

Ledamöter: Bergqvist, Jan, led. av riksdagen /s (fr.o.m.
den 10 december 1981) Hernelius, Allan, f.d. led. av riksdagen /m (fr.o.m. den
10 december 1981)

Johansson, Birgitta, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 10
december 1981)

Korpås, Sture, led. av riksdagen /c (fr.o.m. den 10
december 1981) Tarschys, Daniel, ers. för led. av riksdagen /fp (fr.o.m. den 10
december 1981)

Sakkunniga: ■ Eklöf, Bo, ombudsman

Romare, Jan, kansliråd (t.o.m. den 31 januari 1982)
Wetterblad, Torsten, internationell sekreterare

Experter: Bjurner, Anders, departementssekreterare
(fr.o.m. den 1 februari 1982)

Holgersson, Jörgen, tf. expeditionschef/rättschef (fr.o.m.
den 1 februari 1982)

Storm Roxman, Karin, departementssekreterare (fr.o.m. den
1 februari 1982) t.o.m. den 4 juli 1982)

Sekreterare; Brolin, Lars, hovrättsfiskal Westlund,
Torsten, departementssekreterare (fr.o.m. den 21 juni 1982)

Lokal; Fredsgatan 8. Postadress; Handelsdepartementet, 103
33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 31 14 (Brolin), 763 31 10
(Westlund)

15 Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 103

s. 226 Kontrollera mot PDF

H:5
Skr 1982/83:103 226

Direktiven
för kommittén, se dir 1980:86 och dir 1981:7I. Kommittén beräknas avsluta sitt
arbete under år 1983.

6,
Utredningen (H 1981:01) om kommerskollegiets tolk- och translatorverksamhet

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 9 juli 1981:

Särskild
utredare: Nilsson, Per-Erik, justitieombudsman

Experter;
Abdo, Nabil, ordförande i Sveriges tolkförbund (STOF) Karlsson, Inger, vice
ordförande i Godkända Tolkars Riksorganisation (GTR) Rockberger, Nicolaus,
avdelningsdirektör

Söderlind,
Solfrid, fil. lic, ordförande i Föreningen Auktoriserade Translatorer (FAT)

Sekreterare:
Schöldström, Arne, avdelningsdirektör

Direktiven
för utredningen, se dir 1981:58.

Utredningen
har avgett betänkandet

(Ds
H 1982:2) Att godkänna tolkar och auktorisera översättare - en utvärdering.

Uppdraget
är därmed slutfört.

7.
Utredningen (H 1982:01) om konsumentombudsmannens ställning

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 18 mars 1982:

Särskild
utredare:

Huss,
Erik, f.d. landshövding

Sekreterare;
Lindgren, Erik, organisationsdirektör Svensson, Lars, hovrättsassessor

Lokal:
Munkbron 11. Postadress: Handelsdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. 21 51 88
(Lindgren), 2141 58 (Svensson)

s. 227 Kontrollera mot PDF

227 Kommittéer: Handelsdepartementet H:9

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:12.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under våren 1983.

8,
Beredningsgruppen (H 1982:02) för översyn av tullagstiftningen

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 15 april 1982;

Ordförande;

Leuf,
Nils Börje, departementsråd

Ledamöter:
Rundlöf, Arne, byråchef Rydberg, Karl-Evert, tullråd Sandström, Staffan,
departementsråd

Sekreterare:
Möller, Christer, regeringsrättssekreterare

Lokal:
Fredsgatan 8. Postadress; Handelsdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel
763 10 00, direktval 763 31 17 (sekreteraren)

Direktiven
för beredningsgruppen, se dir 1982:19.

Beredningsgruppen
beräknas avsluta sitt arbete vid årsskiftet 1983-1984.

9, Utredningen (H 1982:03) rörande frågor om
beredskapslagring på energiområdet

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 15 april 1982:

Särskild
utredare: Edstrand, Karl-Ingmar, departementsråd (fr.o.m. den 15 april 1982)

Expert;
Lindgren, Per Anders, kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1 juli 1982)

Sekreterare;
Barnekow, Magnus, hovrättsassessor

Lokal:
Munkbron 11. Postadress: Handelsdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. 20 37 43 (sekreteraren)

Direkfiven
för utredningen, se dir 1982:20 och dir 1982:53.

Utredningen
beräknas avge ett delbetänkande under år 1983.

s. 228 Kontrollera mot PDF

H:I0 Skr 1982/83:103 228

10,
Utredningen (H 1982:04) för prövning av det löpande oljelagringsprogrammet

Tillkallade
enligt regerigens bemyndigande den 30 juni 1982:

Särskild
utredare: Hemborg, Bo, kansliråd (fr.o.m. den 2 augusti 1982)

Sakkunniga:
Davidsson, David, byråchef (fr.o.m. den 13 september 1982) Helmerson, Bo,
direktör (fr.o.m. den 13 september 1982) Pehrzon, Lars Erik, direktör (fr.o.m.
den 13 september 1982)

Lokal;
Fredsgatan 8. Postadress: Handelsdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel
763 10 00, direktval 763 38 31 (utredaren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:54.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under år 1983..

II, Utredningen
(H 1982:05) om beredskaps-och fredskrislagring

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1982 med uppdrag att utreda vissa
frågor rörande beredskaps- och fredskrislagring:

Särskild
utredare; Huss, Erik, f.d. landshövding (fr.o.m. den 30 augusti 1982)

Sakkunniga:
Cavalli-Björkman, Nils, departementsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1982) Edlund,
Stieg, direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1982) Sköldefors, Walter, avdelningschef
(fr.o.m. den I oktober 1982) Sundberg, Ove, direktör (fr.o.m. den 1 oktober
1982) Swedborg, Erik, direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1982)

Experter:
Borg, Sune, byråchef (fr.o.m. den 1 oktober 1982) Burstedt, Åke,
utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1982) Eriksson, Björn, byråchef
(fr.o.m. den 1 oktober 1982) Gustavsson, Tore, departementssekreterare (fr.o.m.
den I oktober 1982)

Ideström,
Ingvar, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1982)

Lagebranl-Nordquist,
Eva, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1982)

s. 229 Kontrollera mot PDF

229 Kommittéer: Handelsdepartementet H:12

Lindgren,
Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober

1982)

Segerström,
Barbro, byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1982)

Sekreterare:
Carlson; Per, departementssekreterare (fr.o.m. den 6 september 1982)

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:55.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under år 1984.

12,
Kommittén (H 1982:06) om återkallelse av farliga varor

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1982;

Ordförande:
Ulveson, Ingemar, justitieräd (fr.o.m. den 16 september 1982)

Ledamöter;
Harling, Jerk, direktör (fr.o.m. den 16 september 1982) Nyberg, Jan-Erik,
utredningssekreterare (fr.o.m. den 16 september 1982)

Ström,
Turid, avdelningschef (fr.o.m. den 16 september 1982) Tengelin, Sten, jur.
stud. (fr.o.m. den 16 september 1982)

Sakkunniga:
Gylling, Kersti, direktör (fr.o.m. den 16 september 1982) Hedesten-Nordin,
Gunilla, hovrättsassessor (fr.o.m. den 16 september 1982)

Direktiven
för.kommittén, se dir 1982:60.

Kommittén
beräknas pågå under hela år 1983.

s. 230 Kontrollera mot PDF

A:l
Skr 1982/83:103 230

Arbetsmarknadsdepartementet

Inom
detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet sedan
redovisningen i 1982 års kommittéberättelse: 8 och 19

Följande kommittéer
inom avsnittet har inte fullgjort egentliga utredningsuppdrag: 1, 2, 5 och 15

1.
Delegationen för arbetstidsfrågor (A 1974:09) (DELFA)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 juni 1974 för vissa uppgifter inom
arbetstidsområdet;

Ordförande:
Wahlberg, Marianne, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 14 oktober 1982) Rollen,
Berit, statssekreterare (fr.o.m. den 15 oktober 1982)

Sakkunniga:
Hagman, Anders, bitr. avdelningschef Karlsson, Göran, enhetschef Leijon,
Anders, utredningssekreterare Mattsson, Hans, utredningssekreterare
Nilsson,,Erik, förhandlingsdireklör Sundén, Bo, civilekonom

Suppleanter:
Bengtson, Ola, sektionschef (för Hagman) Forell, Carl-Axel, direktör (för
Sundén) Larsson, Claes, förhandlingsdirektör (för Nilsson) Lefrell, Anders,
ombudsman (för Mattsson) Nörby, Bengt, ombudsman (för Leijon) Westin, Aina,
ombudsman (för Karlsson)

Expert:
Ettarp, Lars, departementsråd

Sekreterare;
Weigelt, Ulla, avdelningsdirektör

Lokal:
Arbetsmarknadsdepartementet, Drottninggatan 21, 103 33 Stockholm, tel. växel
763 10 00, 730 90 00 (sekreteraren)

Direktiven
för delegationen, se 1975 års kommitteberättelsé A 24.

s. 231 Kontrollera mot PDF

231 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A:2

Delegationen
har avgett betänkandet (SOU 1976:34) Kortare arbetstid - när? hur? (Ds A
1977:7) PM ang deltidsarbetets utveckling (SOU 1979:48) Arbetstiderna inför
80-talet.

Delegationens
arbete beräknas pågå under hela år 1983.

2,
Expertgruppen (A 1975:05) för invandringsforskning (EIFO)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 18 december 1975 och den 12 juni 1980 för
att fastställa forskningsbehov i frågor rörande in- och utvandring m. m.;

Ordförande;
Öberg, Kjell, f.d. generaldirektör (t.o.m. den 30 juni 1982)

Ledamöter:
Beiming, Ragne, ombudsman (t.o.m. den 30 juni 1983) Bukovac-Re, Maja, förste
ombudsman (t.o.m. den 30 juni 1983) Dahlberg, Åke, avdelningsdirektör (t.o.m.
den 30 juni 1983) Gradin, Anita, statsråd, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 23
juli 1982 t.o.m. den 7 oktober 1982)

Haavio-Mannila,
Elina, professor (t.o.m. den 30 juni 1983) Himmelstrand, Ulf, professor (t.o.m.
den 30 juni 1983) Karlsson, Gösta, utredningssekreterare (t.o.m. den 30 juni
1982) Lövgren, Esse, undervisningsråd (t.o.m. den 30 juni 1982) Marklund,
Inger, undervisningsråd (fr.o.m. den 1 juli 1982 t.o.m. den 30 juli 1983)

Myrdal,
Hans Göran, direktör (t.o.m. den 30 juni 1983) Odelsparr, Margit, ers. för led.
av riksdagen /c (fr.o.m. den Ijuli 1982 t.o.m. den 30 juni 1983)

Palmlund,
Thord, generaldirektör (t.o.m. den 30 juni 1983) Rexed, Knut,
utredningssekreterare (fr.o.m. den I juli 1982 t.o.m. den 30 juni 1983)

Ruke-Dravina,
Velta, professor (t.o.m. den 30 juni 1983) Stenberg, Tage, avdelningsdirektör
(t.o.m. den 30 juni 1983) Wallberg, Klas, avdelningschef (t.o.m. den 30 juni
1983) Widgren, Jonas, statssekreterare (t.o.m. den 30 juni 1983) Wigart, Anne-Outram,
departementssekreterare (t.o.m. den 30 juni 1983)

Experter:
Hannerz, Ulf, professor Liljeström, Rita, universitetslektor

s. 232 Kontrollera mot PDF

A:2
Skr 1982/83:103 232

Reinans,
Sven, avdelningsdirektör Skutnabb-Kangas, Tove, fil. lic. Wadensjö, Eskil,
professor Öhman, Sven, professor

Sekreterare;

Hammar,
Tomas, docent

Bitr.
sekreterare; Hamberg, Eva, fil. dr Landén, Ragnar, byrådirektör Lithman, Yngve,
docent Winai-Ström, Gabriele, fil. dr

Projektanställd
inom projektet Invandringens långsiktseffekler, delprojekt Andragenerationens
levnadsförhållanden: Björklund, Ulf, doktorand (fr.o.m. den 1 januari 1982
t.o.m. den 31 augusti 1982)

Boyd,
Sally, fil. lic (fr.o.m. den 1 januari 1982 t.o.m. den 31 maj 1983) Curtis,
Thomas, forskningsassistent (t.o.m. den 31 maj 1982) Engelbrektsson,
Ulla-Britt, fil. dr(fr.o.m. den 1 januari 1982 t.o.m. den 31 maj 1983)

Enström,
Ingegerd, forskningsassistent (fr.o.m. den 1 september 1982 t.o.m. den 31 maj
1983)

Snicker,
Raija, doktorand (fr.o.m. den 1 januari 1982 t.o.m. den 31 maj 1983)

Soininen,
Maritta, fil. kand. (fr.o.m. den 1 januari 1982 t.o.m. den 31 maj 1983)

Forskare;
Enström, Ingegerd, fil. kand. (fr.o.m. den 1 september 1982 t.o.m. den 31 maj
1983)

Municio,
Ingegerd, fil. kand. (fr.o.m. den 1 januari 1982 t.o.m. den 31 maj 1983)

Petersson,
Maija, fil. kand. (fr.o.m. den 1 juli 1982 t.o.m. den 31 maj 1983)

Lokal:
Fredsgatan 2, 111 52 Stockholm, tel. växel 23 36 80 (kansli)

Direktiv
enligl arbetsplan som fastställts i november 1982.

I
ElFO;s serie med forskningsrapporter har följande publikationer utkommit

1.
Long-Term Effects of Migration,
Proceedings of the Nordic seminar 1974 (utkom i maj 1976)

2.
Pertli Toukomaa, Om finska
invandrarelevers spåkutveckling och språkframgång i den svenska grundskolan
(utkom i januari 1977)

s. 233 Kontrollera mot PDF

233 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A:2

3.
Tomas Hammar, Det första
invandrarvalet (utkom i februari 1977)

4.
Tomas Hammar, The First
Immigrant Election (utkom i februari 1977)

5.
Jonas Widgren), Report to OECD
SOPEMl) on immigration to Sweden in 1976 and the first half of 1977 (utkom i
november 1977)

6.
(Jonas Widgren), Report to OECD
(SOPEMl) on immigration to Sweden in 1977 and the first half of 1978 utkom i
november 1978)

7.
Eva M. Hamberg, Utländska
medborgares remitteringar från Sverige under 1970-talet (utkom i maj 1979)

8.
Sven A. Reinans, Den
utomnordiska invandringen 1977 (utkom i jurii 1979)

9.
Eva M. Hamberg, Internation
remiltances by immigrants in Sweden during the 1970s (utkom i augusti 1979)

10.
Tomas Hammar och Kerstin
Lindby, Swedish Immigratiori Research. Introduction Survey and Annotated
Bibliography (utkom i augusti 1979)

11.
Jonas Widgren, Report lo OECD
(SOPEMl) on immigrafion to Sweden in 1978 and the first half of 1979 (utkom i
november 1979)

12.
Ingegerd Municio och Tuija
Meisaari-Polsa, Språkkunskaper och levnadsförhållanden - En sekundäranalys av
två undersökningar om invandrare i Sverige 1975-76 (ULF och PRI) (utkom i
september 1980

13.
Arje Munter,
Sverige-emigrationen och dess problem. Seminarium om Sverige-emigarationen 4-5
maj 1978 i Åbo. Översättning från finska (utkom i oktober 1980)

14.
Ulf Björklund, Från ofärd till
välfärd (utkom i november 1980)

15.
Jonas Widgren, Report to OECD
(SOPEMl) on immigration to Sweden in 1979 ant the first half of 1980 (utkom i
februari 1981)

16.
Birgitta Ornbrant, Möte med
välfärdens byråkrater. Svenska myndigheters mottagande av en kristen
minoritetsgrupp från Mellersta Östern (utkom i augusti 1981)

17.
Ulf Björklund, North to another
country, (utkom i september 1981)

18.
Ulla-Britt Engelbrektsson,
Italienare i Västerstad (utkom i januari 1982)

19.
Sven Reinans, Utlänningar på
arbetsmarknaden (utkom ijanuari 1982)

20.
Tomas Hammar, Invandrare som
kandidater i valet 1979 (utkom i februari 1982)

English
serie

1:1
SPLIT-Report, vol. I, Bilingualism, Models of Education and Migration Policies,
Editor Ingegerd Municio (utkom i februari 1982)

1:2
SPLIT-Report, vol. II, Family and Position in the Swedish Society, Editor
Ingegerd Municio (utkom i februari 1982)

s. 234 Kontrollera mot PDF

A:2 Skr
1982/83:103 234

2.
Jonas Widgren,
SOPEMl 1981, Reports on new trends in Swedish and European Migration (utkom i
februari 1982)

3.
Christina
Jonung, Repports to OECD on the integration of migrän women into the labor
märket

PlL-SERlEN - Projektet Invandringens Långsiktseffekler

1.
The project
LONG-TERM effects of immigration - a presentation, av Tomas Hammar och Ungve
Lithman (1981)

2.
Swedish and
European Immigration Policy, av Tomas Hammar 1981)

3.
Educating
Turkish Immigrant Children in Sweden, av Halil Sariaslan(1981)

4.
Andragenerationsprojektets
Språkvaneundersökning av Sally Boyd (1982)

5.
Några
forskningsfrågor om andrageneratiorien, av Yngve Lithman (1981)

6.
Implementationsforskning
- En litteraturöversikt av Ingegerd Municio (1982)

7.
On Cullure and
Idenlity, av Yngve Lithman (1982)

8.
Swedish
Immigration Policy - a country report av Tomas Hammar (1982)

9.
ETNICITET - En
översikt ur antropologisk synvinkel, av Ulf Björklund (1982)

10. SWEDEN'S MANY FACES; Observations of Swedish-

Immigrant Interaction at a Swedish Elementary School, av Anette

Busby (1982)

Övriga publikationer

Invandringen och Framtiden under redaktion av Eva M.
Hamberg och Tomas Hammar

Antologi om invandring av Kjell Öberg m. fl.

Expertgruppens arbete beräknas pågå under hela år 1983.

3. Företagshälsovårdsutredningen (A 1976:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 26
februari 1976 för att utreda vissa frågor om företagshälsovård och yrkesmedicin
(se Post-och Inrikes tidn. den 6 mars 1976);

Ordförande: Danielson, Gunnar, generaldirektör

Ledamöter: Bengtsson, Bengt, ombudsman, f.d. led. av
riksdagen /c Breidensjö, Monica, ombudsman

s. 235 Kontrollera mot PDF

235 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A:3

Hessleborn,
Olle, ombudsman

Kjellstrand,
Leif, ombudsman

Lindström,
Gunnar, direktör

Ronne-Björkqvist,
Ingrid, barnläkare

Rydén,
Rune, fil. lic, led. av riksdagen /m

Wilander,
Sven, landstingsman

Östrand,
Olov (Olle), mätningsföreståndare, led. av riksdagen /s

Experter; '

Bolinder,
Erik, leg. läkare Bratthall, Birgitta, departementssekreterare Carisson,
May-Britt, ombudsman (fr.o.m. den 1 december 1981) Claeson, Bo, planeringschef
Egidius, Henry, lektor Gerhards.son, Gideon, professor Gullberg, Hans, hyresråd

Högas,
Carl-Göran, tf. departementssekreterare Jonsson, Åke, sekreterare Kvarnström,
Sven, chefläkare Magnusson, Egon, ingenjör

Masreliez,
Nils, med. lic. (t.o.m. den 31 december 1981) Nerell, Gunnar, leg. läkare
(t.o.m. den 30 november 1981) Näslund, Per Olof, personaldirektör Teljstedt,
Håkan, miljöchef Ulfvarson, Ulf, professor Wennström, Gunnar, avdelningschef
Ydreborg, Berit, leg. sjuksköterska Yllner, Sven, med. och fil. lic. (fr.o.m.
en 1 januari 1982)

Sekreterare:
Wessman, Yvonne, avdelningsdirektör

Bitr.
sekreterare: Nilsson, Bernt, civilingenjör

Lokal;
Malmtorgsgatan 5, 3 tr., 11151 Stockholm, tel. 11 09 83 (sekreteraren), 11 21
86 (bitr. sekr.), 11 07 56 (kansli)

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommiftéberäUelse del ll A 3.

Utredningen
har avgett betänkandet

(Ds
A 1979:3) Företagsläkarna och företagshälsovården

(SOU
1980:22) Utbyggnad av yrkesmedicinen

(Ds
A 1980:5) Kartläggning av företagshälsovården

(Ds
A 1981:1) Mät- och laboratorieresurser för bäUre arbetsmiljö

Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande under år 1983.

s. 236 Kontrollera mot PDF

A:4 Skr 1982/83:103 236

4,
Nya arbetsrättskommittén (A 1976:02) (NARK)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den lOjuni 1976 för att utreda vissa frågor på
det arbetsrättsliga området (se Post- och Inrikes fidn. den 17 juni 1976);

Ordförande:
Nilsson, Åke, f.d. förbundsordförande

Ledamöter;
Bergnéhr, Bo (Bosse) H., ombudsman Ekeberg, Per Olof, förbundsjurist Elmstedt,
Erik, direktör

Fageriund,
Bengt, försäkringsassistent, f.d. led. av riksdagen /s Gustafsson, Stig,
förbundsjurist, led. av riksdagen /s Johansson, Anita, led. av riksdagen /s
Jonsson, Elver, postiljon, led. av riksdagen /fp Larsson, Stig, f.d.
statssekreterare Nilsson, Jan-Ivan, f.d. led. av riksdagen /c Wennerfors, Alf,
informationschef, led. av riksdagen /m

Sakkunniga:
Ahlvarsson, Lars, direktör Bäckström, Birger, direktör von Feilitzen,
Styrbjörn, direktör Forstadius, Erik, direktör

Experter:
Bergqvist, Olof, hovrättsråd Ettarp, Lars, departementsråd

Sekreterare:
Eriksson, Lars, hovrättsassessor

Lokal:
Malmtorgsgatan 5, 3 tr., 11151 Stockholm, tel. 10 62 78 (sekreteraren), 11 10
93 (kansli)

Direktiven
för kommittén, se 1977 års komniiuéberättelse del II A 5.

Kommiuén
har avgeU betänkandet

(Ds
A 1977:4) Fackliga förtroendemän, möten på betald arbetstid och
arbetslivsforskning.

Kommiuén
beräknas avsluta sitt arbete under år 1982.

s. 237 Kontrollera mot PDF

237 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A:5

5,
Jämställdhetskommittén (Ju 1976:08)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 12 augusti 1976 för atl utreda frågor om
jämställdhet mellan män och kvinnor, m. m.;

Ordförande:

Romanus,
Gabriel, f.d. led. av riksdagen /fp

Vice
ordförande: André, Gunilla, led. av riksdagen /c

Ledamöter;
Bohlin, Görel led. av riksdagen /m Johansson, Marie-Ann, led. av riksdagen /vpk
Stålberg, Marianne, skolkurator, led. av riksdagen /s Sundgren, Roland,
ombudsrnan, led. av riksdagen /s Wiklander, Torsten, rektor

Sakkunniga;
Bergström, Gudrun, sakkunnig Isacsson, Karin, byråchef (fr.o.m. den 1 april
1982)

Experter;
Heriin, Helena, departementssekreterare Josefsson, Birgitta, rektor

Sekreterare:
Dreber, Agneta, departementssekreterare (fr.o.m den 22 april 1982) Isacsson,
Karin, byråchef (t.o.m. den 31 mars 1982)

Bitr.
sekreterare: Dannert, Eva, adjunkt (fr.o.m. den I maj 1982) Hagman, Inger
(Ninni), fil. kand. Smitt, Myrna, fil. kand.

Informationssekreterare:
von Redlich, Chariotte, journalist

Projektanställd
för att genomföra en kartläggning av männens arbetssituation och livsvillkor,
männens attityder till jämställdhet m. m.: Jalmert, Lars, universitetslektor
(t.o.m. den 31 december 1982)

Lokal:
Drottninggatan 6, 2 tr., 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekretariatet)

Direktiven
för kommittén, se 1977 års kommiuéberättelse del 11 Ju 10 och dir 1981:19.

Kommittén
har att redovisa resultatet av sitt arbete i etapper, t. ex. i form av olika
projektrapporter.

s. 238 Kontrollera mot PDF

A:5 Skr 1982/83:103 238

Kommittén
har avgeU betänkandet (SOU 1978:38) Jämställdhet i arbetslivet (SOU 1979:56)
Steg på väg... (SOU 1979:87) Chanser till utveckling (SOU 1979:89) Kvinnors
arbete (SOU 1982:18) Förvärvsarbete och föräldraskap (Ds A 1981:2)
Invandrarkvinnor och jämställdhet.

Kommittén
arbetar med ytterligare två betänkanden dels ett om forskning och jämställdhet
dels eU om mansrollen.

Kommittén
kommer att omorganiseras och avslutar därmed sitt arbete i nuvarande form.

6,
Dataeffektutredningen (A 1978:05)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 20 juli 1978 med uppdrag att utreda
datateknikens effekter på produktion och arbetsliv;

Ordförande:

Ulfhielm,
Monica, departementsråd

Ledamöter;
Boivie, Per Erik, ombudsman (fr.o.m. den 1 januari 1982) Fagerberg, Gösta, f.d.
kommunalråd Frejhagen, Birgitta, datasakkunnig Gustafsson, Olof, direktör
(t.o.m. den 7 december 1981) Johansson, Larz, kommunalråd, led. av riksdagen /c
(t.o.m. den 30 april 1982)

Lendenius,
Lars-Gunnar, utredningssekreterare (t.o.m. den 31 december 1981) Lindeberg,
Tuve, enhetschef

Lundgren,
Håkan, direktör (fr.o.m den 8 december 1981) Odelsparr, Margit, jur. kand.,
ers. för led. av riksdagen /c (fr.o.m. den 1 maj 1982)

PeUersson,
Lennart, fil. kand., led. av riksdagen /s Wennerfors, Alf, informationschef,
led. av riksdagen /m

Experter:
Bengtsson, Ivar, forskningspsykolog Brodén, Berfil, departementssekreterare
(t.o.m. den 31 januari 1982)

s. 239 Kontrollera mot PDF

239 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A:6

Docherty,
Peter, fil. dr

Hedberg,
Bo, professor

Högas,
Carl-Göran, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober

1982)

Jönsson,
Gert, departementssekreterare

Löfgren,
Torsten, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 februari

1982)

Lööv,
Guy, utredningssekreterare (fr.o.m. den 14 maj 1982)

Magnusson,
Björn, avdelningsdirektör

Oscarsson,
Bo, kanslichef

Reuterswärd,
Anders, departementssekreterare (t.o.m. den 30

september
1982)

Strömqvist,
Sture, departementssekreterare (fr.o.m. den 19 april 1982)

Tedenfors,Johny,
sekreterare (fr.o.m. den 1 november 1981 t.o.m. den

17
januari 1982)

Unga,
Nils, länsarbetsdirektör

Sekreterare;
Ekenhill, Jan-Erik, civilekonom (fr.o.m. den 15 december 1981)

Bitr.
sekreterare: Bark, Anne, civilekonom (fr.o.m. den 1 september 1982) Drambo,
Leif, byrådirektör (fr.o.m. den 1 december 1981) Loman, Lars, fil. kand.

Wallander,
Sture, informationschef (fr.o.m. den 1 december 1981 t.o.m. den 31 augusti 1982)

Lokal:
Drottninggatan 20, 3 tr., 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven
för utredningen, se dir 1978:76 och 1982:67.

Utredningen
har avgeU betänkandet

(Ds
A 1981 ;13) Bankdatorisering i 80-talsperspektiv - några möjliga
utvecklingsalternativ, konsekvenser och styrmedel

(Ds
A 1981:14) Datoriseringen i försäkringsbranschen

(Ds
A 1981:15) Kontorsautomation i statsförvaltningen - effekter på sysselsäUning
och arbetsmiljö .

(DsA
1981 ;I6) Kontorens datorisering-effekter på sysselsättning och arbetsmiljö,
samtidigt med publicering av rapporter från tre delstudier som initierats av
utredningen

(SOU
1981:17) Industrins datorisering- effekter på sysselsättning och arbetsmiljö.

(Ds A 1982:7) Bra affärer
med datorer? - datoranvändning i varuhandeln.

Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande vid årsskiftet 1983-1984.

s. 240 Kontrollera mot PDF

A:7 Skr 1982/83:103 240

7,
Diskrimineringsutredningen (A 1978:06) (DU)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 3 augusti 1978 med uppgift alt göra en
utredning om fördomar och diskriminering i fråga om invandrare m. fl.;

Särskild
utredare: Öberg, Kjell, f d. generaldirektör

Experter:
Baer, Lars-Anders, jur. stud. Bukovac-Re, Maja, organisafionssekreterare
Carragher, Desmond, fiyklingsekreterare Ehn, Billy, docent Gottfarb, Ragnar,
advokat Hammar, Tomas, docent

Hammarberg,
Björn, avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 december 1982)

Hannerz,
Ulf, professor .Hanson, Göte, professor Kristal-Andersson, Binnie, leg.
psykolog Lange, Anders, if. universitetslektor Löwander, Birgitta, fil. kand.

Mella,
Orlando, sociolog (fr.o.m. den 1 november 1982) Ofstad, Harald, professor Re,
Valerio, organisationssekreterare Soysal, Besim, föreningskonsulent Terrefe,
Almaz, institutionssekreterare Tirkkonen, Tuomo, generalsekreterare Trankell,
Arne, professor Tsokanis, Georgios, Utkutug, Hiisamettin, fil. mag. Villner,
Bo, förbundsjurist Westin, Charies, docent Öhman, Sven, professor

Sekreterare;
Bergman, Erland, departementssekreterare Swedin, Bo B;son, byrådirektör

Lokal:
Malmtorgsgatan 5,3 tr., 111 51 Stockholm, tel. 10 62 45 (Bergman) och 11 25 79
(Swedin)

Direktiven
för utredningen, se dir 1978:78.

Utredningen
har utgett i LiberFörlags Publica- serie Att leva med mångfalden. Antologi,
1982

s. 241 Kontrollera mot PDF

241 Kommittéer:
Arbetsmarknadsdepartementet A:8

Etnisk
diskriminering och social identitet. Rapport av Anders Lange och Charies
Westin, 1981

Vittnesmål.
Invandrares syn på diskriminering i Sverige. Rapport, 1982

Utredningen
har avgett betänkandet (SOU 1981:38) Om hets mot folkgrupp (Ds A 1982:6)
Invandrarna i svenskarnas ögon. Delrapport.

Utredningen
beräknas avge delbetänkande och två rapporter under år 1983 samt avsluta sitt
arbete under år 1984.

8,
Utredningen (A 1979:01) om information rörande arbetsmiljörisker (INRA)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 20 april 1979;

Särskild
utredare;

Palmlund,
Ingar, generaldirektör

Sakkunniga;
Bucht, Bengt, avdelningsdirektör Ettarp, Lars, departementsråd Granqvist, Hans,
sekreterare Hjälm, Ingemar, överingenjör Keisu-Lennerlöf, Lisa, ombudsman
Lindström, Bertil, ombudsman Oscarsson, Bo, kanslichef Schön, Åke, förste
sekreterare Swarén, Ulla, kanslichef Weslerholm, Peter, utredningssekreterare

Experter;
Bäckström, Jörgen, docent Gullberg, Hans, hovrättsråd Hogstedt, Christer, bitr.
överläkare

Jonsson,
Valter, metodiklärare '

Lambert,
Bo, docent Larsson, Härje, marknadschef Lauber, Alexander, universitetslärare
Lehto, Pentti, informationssekreterare Leymann, Heinz, forskningspsykolog
Lidin, Karl-Olof, lagman Lindkvist, Karl-Axel, avdelningsdirektör Lundeberg, Christer,
undervisningsråd

16 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

s. 242 Kontrollera mot PDF

A:8 Skr 1982/83:103 242

Marmgren,
Kerstin, informationschef Medbo, Evert, lektor Nilsson, Carina,
utredningssekreterare Olivecrona, Christina, byrådirektör Ryberg, Kurt,
byrådirektör Örn-Holm, Greta, byrådirektör

Sekreterare:
Åhs, Ulla, utredningssekreterare (t.o.m. den 31 maj 1982)

Bitr.
sekreterare: Byfors, Ingela, byrådirektör (t.o.m. den 31 maj 1982) Tivéus K ron
lund, Ylva, informationschef (t.o.m. den 31 maj 1982)

Direktiven
för utredningen, se dir 1979:52.

Utredningen
har avgelt betänkandet

(SOU
1982:30) Information om arbetsmiljörisker

(SOU
1982:31) Värdering av risker i arbetsmiljön, bilaga till (SOU 1982:30)

(SOU 1982:32)
Arbetsmiljöinformation - påverkan, behov och utbud, bilaga fill (SOU 1982:30)

(SOU
1982:33) Betänkandet i sarrimandrag.

Uppdraget
är därmed slutfört.

9,
Äldrearbetskommittén (A 1979:02)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 1 mars 1979:

Särskild
utredare; Stark, Hans, fd. justitieräd, ordförande i arbetsdomstolen

Sakkunniga:
Andersson, Hans, sekreterare Falk, Lars-Erik, sekreterare von Feilitzen,
Styrbjörn, direktör Gustafsson, Kerstin, förbundsjurist

Jönsson,
Ingeborg, avdelningsdirektör (t.o.m. den 5 maj 1982) Lindberg, Ingemar,
statssekreterare (t.o.m. den 31 maj 1982) Lund, Karin, utredningssekreterare
(fr.om. den 1 april 1982) Remens, Eva, Sehlberg, Willy, kanslichef

Sellgren,
Eva, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 6 maj 1982) Svensson, Inge, direktör

s. 243 Kontrollera mot PDF

243 Kommittéer:
Arbetsmarknadsdepartementet A:10

Experter:
Jonzon, Björn, departementssekreterare (fr.om. den 15 juni 1982) Nyberg,
Jan-Erik, departementssekreterare (t.o.m. den 1 april 1982)

Sekreterare;

Linderoth,
Eva, departementssekreterare Sjölander, Katarina, departementssekreterare

Bitr.
sekreterare; Forsberg, Aina, byrådirektör (fr.o.m. den 25 januari 1982)
Gustafsson, Gunilla, hovrättsassessor Johansson, Tom, hovrättsfiskal Svensson,
Astrid, byrådirektör (fr.o.m. den 8 mars 1982)

Lokal:
St. Nygatan 2 A, 111 27 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 14 49
(sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se dir 1979:20.

Kommittén
har avgett delbetänkandet (Ds A 1981:7) Anställningsskydd för äldre (SOU
1981:70) Arbete eller pensionering.

Kommittén
beräknas avge sitt slutbetänkande under första kvartalet 1983.

10.
Kommittén (A 1980:02) för arbetsmarknadsutbildning och företagsutbildning
(KAFU)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 22 november 1979 för att göra en översyn av
arbets marknadsutbildningen samt föreslå åtgärder vad beträffar utbildningen i
företag:

Ordförande:
Ringholm, Bosse, departementsråd

Ledamöter:
Olsson, Artur, skolråd

Rollen,
Berit, statssekreterare (t.o.m. den 14 oktober 1982) Silenstam, Per,
avdelningschef (fr.o.m. den 15 oktober 1982)

Sakkunniga;
Ahlenius, Inga-Britt, departementsråd Andersson, Tore, ombudsman

Engfors,
Gösta, sektionschef (fr.o.m. den 15 februari 1982) Hultquist, Nils, direktör
Hultqvist, Tore, ombudsman

s. 244 Kontrollera mot PDF

A:
10 Skr 1982/83:103 244

Kylerud,
Elisabet, departementssekreterare

Strömberg,
Claes, pol. mag. (fr.o.m. den 15 februari 1982)

Tegman,
Olof, ingenjör

Experter:
Eriksson, Sören, byrådirektör (t.o.m. den 30 juni 1982) Gustavsson, Kjell,
avdelningsdirektör Jerwheim, Leif, avdelningsdirektör Jonsson, Kenny,
departementsråd Linden, Lars, tf avdelningsdirektör

Ossvik,
Kristina, byrådirektör (t.o.m. den 31 januari 1982) Ringertz, Anne-Marie,
byrådirektör (fr.o.m. den 20 september 1982 t.o.m. den 15 november 1982)
Schwartz, Ulf, expert (t.o.m. den 31 januari 1982) Sohlman, Åsa, fil. dr
(fr.o.m. den 1 november 1981) Söderström, Magnus, universitetsadjunkt (fr.o.m.
den 15 februari 1982 t.o.m. den 30 juni 1982)

Winter,
Fredrik, byrådirektör (fr.o.m. den 15 februari 1982 t.o.m. den 30 juni 1982)

Sekreterare;
Arenbro, Ewa, departementssekreterare Thellman-Gustavson, Birgitta,
avdelningsdirektör

Lokal;
Malmtorgsgatan 5, 1 tr., 11151 Stockholm, tel. 21 91 35 (Kansliet), 21 91 24
(ordföranden), 21 91 58 och 11 66 19 (sekreterarna)

Direktiven
för kommiuén, se dir r979:139 och dir 1980:65.

Kommittén
har avgett delbetänkandet

(Ds A 1981:3) Budget för
AMU-center, Budgetering och uppföljning för arbetsmarknadsutbildning anordnad
av skolöverstyrelsen.

Kommittén
beräknas avsluta sitt arbete i början av år 1983.

II. Utredningen
(A 1980:03) om hybrid-DNA-kontrollen

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 13 mars 1980;

Särskild
utredare; Gullberg, Hans, hyresråd (fr.o.m. den 1 februari 1982) Sterzel,
Fredrik, f.d. justitieräd (t.o.m. den 31 januari 1982)

Sakkunniga;
Brunius, Gustaf, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 29 mars 1982) Gustafsson,
Kerstin, jur. kand. (fr.o.m. den 29 mars 1982) Lindström, Gunnar, direktör
(fr.o.m. den 29 mars 1982)

s. 245 Kontrollera mot PDF

245 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A~:12

Lönngren,
Rune, farm. dr (fr.o.m. den 29 rriars 1982) Mandahl, Håkan, byråchef (fr.o.m.
den 29 mars 1982) Sundberg, Lars, jur. kand. (fr.o.m. den 29 mars 1982) Thun,
John-Erik, universitetslektor (fr.o.m. den 29 mars 1982)

Expert:
Ohlsson, Lennart, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1982)

Sekreterare;
Ljungqvist, Richard, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 februari 1982)

Lokal;
Rosenbad 4. Postadress; Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763
10 00, direktval 763 48 85

Direktiven
för utredningen, se dir 1980:19.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under andra halvåret 1983.

12.
Invandrarpolitiska kommittén (A 1980:04)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 5 juni 1980;

Ordförande:
Olsson, Elvy, landshövding, f.d. led. av riksdagen /c (t.o.m. den 19 oktober
1982)

Exner,
Lahja, textilarbetare, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 20 oktober 1982)

Ledamöter:
Backlund, Rune, led. av riksdagen /c (fr.o.m. den 15 november 1982)
Chrisopoulos, Alexander, led. av riksdagen /vpk Exner, Lahja, textilarbetare,
led. av riksdagen /s (t.o.m. den 19 oktober 1982)

Franck,
Hans Göran, ers. för led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 20 oktober 1982)

Larsson,
Roland, sakkunnig (t.o.m. den 14 november 1982) Lidbom, Carl, ambassadör, f.d.
led av riksdagen /s (t.o.m. den 6 maj 1982)

Nordberg,
Ivar, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 7 maj 1982) Svensson, Sten,
informationschef, led. av riksdagen /m Widing, Lennart, domkyrkoadjunkt

Sakkunniga:
Artin, Stellan, direktör Beiming, Ragne, ombudsman

s. 246 Kontrollera mot PDF

A: 12
Skr 1982/83:103 246

Eriksson, Sune, direktör Hribar, Lojze, jur. kand. Palmlund,
Thord, generaldirektör Platin, Ulla Britta, utredningssekreterare Widgren,
Jonas, statssekreterare

Experter; Bäck, Henry, universitetsadjunkt (fr.o.m. den 1
april 1982) Heiwe, Rune, polisintendent Olderin, Gunnar, byråchef Reinans,
Sven, avdelningsdirektör Wenström, Anders, departementssekreterare Wikrén,
Gerhard, hovrättsråd (fr.o.m. den 7 december 1981) Öhman, Ulf,
planeringsdirektör

Referensgrupp;

Medlemmar:

Assyriska riksförbundet

Aydin Geroge, assistent (fr.o.m. den 1 juli 1982)

För Esternas representation i Sverige Kiviaed, Voldemar,
direktrör

För Finlandssvenskarnas riksförbund i Sverige Fors, Tor,
ingenjör

För Grekiska riksförbundet Tsokanis, Georgios,
bilmekaniker

För Immigranternas riksförbund Benito, Miguel, ordförande

För Italienska riksförbundet Cecconi, Oscar, arbetsledare

För Jugoslaviska riksförbundet Bukovac-Re, Maja,
organisationssekreterare

För Lettiska centralrådet Pavuls, Gunars, scenografchef

För Polska flyktingrådel i Sverige Malinowski, Henry,
ingenjör

För Riksförbundet finska föreningar i Sverige Tervalampi,
Arvi, ordförande

För Riksförbundet inelernalionella föreningar för
invandrarkvinnor Kakossaios, Mira, ordförande

s. 247 Kontrollera mot PDF

247 Kommittéer:
Arbetsmarknadsdepartementet A: 12

För Riksförbundet polska föreningar i Sverige Kraszewska, Zofia,
ordförande

För Spanska riksförbundet

Pomares, Jaime, ombudsman (t.o.m.. den 30 juni 1982)

Zancada, Juan Antonio, ordförande (fr.o.m. den 1 juli
1982)

För Syrianska riksförbundet i Sverige

Akan, Ishak, hemspråkslärare (fr.o.m. den 16 augusti 1982)

För Turkiska riksförbundet Öskanal, Osman, lärare

För Ungerska riksförbundet Rezsöfi, Alajos, kamrer

Ersättare;

Assyriska riksförbundet

Soysal, Nebil, hemspråkslärare (fr.o.m. den 1 juni 1982)

För Estniska kommittén

Mark, Aksel, agronom (t.o.m. den 16 december 1982)

Tarmet, Rein, civilingenjör (fr.o.m. den 17 december 1982)

För Finlandssvenskarnas riksförbund i Sverige Davidsson,
Ragnvald, byggnadsarbetare

För Grekiska riksförbundet

Chatzopoulos, Kariofyllis, lärare (för Tsokanis)

För Immigranternas riksförbund Afzelius, Diane, assistent

För Italienska riksförbundet Re, Valerio, scanneroperatör

För Jugoslaviska riksförbundet Jovicic, Andrija, vice
ordförande

För Lettiska hjälpkommittén

Salts, Andrejs, fd. trädgårdsmästare

För Polska flyktingrådel i Sverige Malinowski, Henry,
ingenjör

För Riksförbundet finska föreningar i Sverige Korhonen,
MaUi, lärare (t.o.m. den 30 juni 1982) Pulkkinen, Aarre, fritidsledare (fr.o.m.
den 1 juli 1982)

För Riksförbundet internationella föreningar för
invandrarkvinnor Ugricic, Jelica, vice ordförande (t.o.m. den 30 juni 1982)
Takolandder, Gitli, föreningsombud (fr.o.m. den 1 juli 1982)

s. 248 Kontrollera mot PDF

A:12 Skr 1982/83:103 248

För
Riksförbundet polska föreningar i Sverige Kraszewak, Zofia, ordförande

För
Spanska riksförbundet

Aubertiono,
Röjas, tekniker (t.o.m. den 30 juni 1982)

Capel,
Juan, sekreterare (fr.o.m. den I Juli 1982)

För
Syrianska riksförbundet i Sverige

Halefoglu,
Fuat, föreningsombudsman (fr.o.m. den 16 augusti 1982)

För
Turkiska riksförbundet Utkutug, Hiisamettin, sekreterare

För
Ungerska riksförbundet Szendröi, Balint, ingenjör

Sekreterare:

Källberg,
Ingemar, avdelningschef

Bitr.
sekreterare; Ranland, Bengt, byråchef Sparring, Leena, tf. avdelningsdirektör

Lokal;
Malmtorgsgatan 5, 3 tr., 11151 Stockholm, tel. 11 25 74 (huvudsekreteraren), 11
25 47 (kansli)

Direktiven
för kommittén, se dir 1980:48 och 1981 ;70.

Kommittén
har avgett betänkandet (Ds A 1982:4) Om besvärsnämnd i utlänningsärenden (SOU
1982:49) Invandringspolitiken - Bakgrund

Kommittén
planerar att avge ett delbetänkande under år 1983.

Kommittén
beräknas avsluta sitt arbete under år 1984.

13.
Utredningen (A 1980:05) om kartläggning av arbetsmarknaden för
korttidsanställda på kontorsområdet

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 8 maj 1980:

Särskild
utredare: Ljungar, Jan, f.d. ju.stitieråd

Sakkunniga:
Almström, Lars, vice verkst. direktör (t.o.m. den 29 april 1982) Änder, Peter,
jur. kand. (t.o.m. den 29 april 1982) Borg, Göran, ombudsman (t.o.m. den 29
april 1982) Hellgren, Eva, direktör (t.o.m. den 29 april 1982)

s. 249 Kontrollera mot PDF

249 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A:I4

Kolk,
Jaan, förbundssekreterare (t.o.m. den 29 april 1982) Leijon, Anders,
utredningssekreterare (t.o.m. den 29 april 1982)

Experter;
Jansson, Stig, hovrättsassessor Kruse, Anders, byråchef Lempert, Erik,
hovrättsassessor Wadstein, Margareta, tf. hovrättsassessor (t.o.m. den 29 april
1982)

Sekreterare:
Eklund, Lars Johan, hovrättsassessor

Lokal;
Arbetsmarknadsdepartementets kommittélokaler. Stora Nygatan 2 A, 4 tr, 111 27
Stockholm, tel. växel 763 10 00 direktval 763 14 56 (utredaren), 763 14 57
(sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1980:32.

Utredningen
har avgett delbetänkandet (Ds A 1982:2) Skrivbyråernas ambulerande verksamhet.

Utredningens
fortsatta arbete är föremål för överväganden inom regeringskansliet.

14.
Utredningen (A 1980:06) om arbelsmarknadspolitisk styrning 3v
byggnadsverksamheten

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 4 september 1980:

Särskild
utredare;

Hanson,
Per-Olof, f.d. borgarråd

Sakkunniga:
Hintze, Olof, ombudsman Juthagen, Leif, byggnadsråd Löfstrand, Gad, ombudsman
Molin, Lennart, ombudsman Olsson, Olle, avdelningsombudsman Spendrup, Aksel,
avdelningschef

Sekreterare:
Zingmark, Anders, civilekonom

Lokal:
Justitiedepartementets kommittélokaler, Birger Jarls torg 5, 111 28 Stockholm,
tel. 22 66 04 (utredaren), 20 49 58 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1980:61.

Utredningen
avger sitt slutbetänkande i december 1982.

s. 250 Kontrollera mot PDF

A:15 Skr 1982/83:103 250

15.
Delegationen (A 1981:01) för arbelsmarknadspolitisk forskning - EFA

Expertgruppen
(ln 1968:14) för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor (EFA) ombildades
fr.o.m. den 1 juli 1981 till Delegationen (A 1981 ;01) för
arbelsmarknadspolitisk forskning med uppgift att initiera och samordna
arbelsmarknadspolitisk forskning.

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 1 juli 1981;

Ordförande;
Canarp, Curt, byråchef

Ledamöter;
Arvidsson, Lars Erik, pol. mag. (fr.o.m. den 1 juli 1982) Bäckström, Anders,
utredningssekreterare Gustafsson, Lennart, förhandlingsdirektör (fr.o.m. den 1
januari 1982)

Leion,
Anders, utredningssekreterare Niklasson, Harald, universitetslektor Rydén, Jan,
överdirektör (t.o.m. 31 december 1981) Strååth, Claes, sektionschef

Ulfhielm,
Monica, departementsråd (fr.o.m. den 1 november 1981) Wadensjö, Eskil,
professor

Westermark,
Gunnar, direktör (t.o.m. den 30 juni 1982) Wretborn, Christer, ombudsman

Sekreterare;
Johannesson, Jan, avdelningsdirektör Persson-Tanimura, Inga, fil. dr

Bitr.
sekreterare: Björklund, Anders, ekon. dr

Lokal;
Malmtorgsgatan 5, 1 tr., 11151 Stockholm, tel. 21 16 56 (sekreteraren)

Direktiven
för delegationen, se arbetsmarknadsdepartementets promemoria (riktlinjer för
delegationens verksamhet) den 11 juni 1981.

Delegationen
har under verksamhetsåret sammanställt och publicerat essäsamlingen

Arbetsmarknadspolitik
under debatt - 10 forskares syn på arbetsmarknadsproblem.

EFA
planerar att avge ett betänkande i slutet av år 1983.

Delegationens
arbete beräknas pågå under hela år 1983.

s. 251 Kontrollera mot PDF

251 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A:16

16.
AMS-kommittén (A 1981:02)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 10 september 1981 med uppdrag att göra en
översyn av arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisation;

Ordförande:
Mundebo, Ingemar, landshövding (fr.o.m. den I april 1982)

Ledamöter:
Ahlvarsson, Lars, direktör (fr.o.m. den 1 maj 1982) Carlsson, Rune,
förbundsdirektör (fr.o.m. den I maj 1982) Högberg, Eva, utredningssekreterare
(fr.o.m. den 1 maj 1982) Hörnlund, Börje, led. av riksdagen /c (fr.o.m. den 1
maj 1982) Lindström, Gunnar, direktör (fr.o.m. den 1 maj 1982) Lööw, Maj-Lis,
led. av riksdagen /s (fr.o.m. den I maj 1982) Pettersson, Göte, adjunkt
(fr.o.m. den 1 maj 1982) Rexed, Knut, utredningssekreterare (fr.o.m. den 11
oktober 1982) Ulander, Lars, led. av riksdagen /s (fr.o.m. deri I maj 1982)
Westerberg, Ulf, ombudsman (fr.o.m. den I maj 1982) Wittbom, Bengt, led. av
riksdagen /m (fr.o.m. den 1 maj 1982) Wretborn, Christer, utredningssekreterare
(fr.o.m. den I maj 1982 t.o.m. den 10 oktober 1982)

Experter;
Axelsson, Tord, förbudssekreterare (fr.o.m. den 1 maj 1982) Brattström, Karl,
konsulent (fr.o.m. den 1 maj 1982) Holmqvist, Jörgen, tf. departementsråd
(fr.o.m. den 15 september 1982)

Jonsson,
Enar, andre vice ordförande (fr.o.m. den I maj 1982) Måhl, Christer,
departementssekreterare (fr.o.m. den 1 maj 1982) Silenstam, Per,
länsarbetsdirektör (fr.o.m. den 1 maj 1982)

Sekreterare;
Öhman, Berndt, universitetslektor (fr.o.m. den 1 april 1982)

Bitr.
sekreterare: Andersson, Kerstin, tf. byrådirektör (fr.o.m. den 1 maj 1982)
Skog, Rolf, civilekonom (fr.o.m. den 1 maj 1982)

Lokal;
Malmtorgsgatan 5, uppg. 2, 1 tr. ö.g., 111 51 Stockholm, tel. 21 82 54,21 82 74

Direktiven
för kommittén, se dir 1981 ;65.

Kommiuén
beräknas avge sitt slutbetänkande under år 1984.

s. 252 Kontrollera mot PDF

A:17 Skr 1982/83:103 252

17.
Rekryteringsutredningen (A 1981:03)

Tillkallad
enligl regeringens bemyndigande den 8 oktober 1981 för att utreda vissa frågor
rörande åtgärder för alt påverka arbetsgivarnas rekryteringspolitik m. m.:

Särskild
utredare:

Nyberg,
Jan-Erik, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 april 1982)

Sakkunniga:
Almén, Claes, länsarbetsdirektör (fr.o.m. den 15 maj 1982) Edvall, Sture,
ombudsman (fr.o.m. den 15 maj 1982) Falk, Lars-Erik, ombudsman (fr.o.m. den 15
maj 1982) Leijon, Anders, utredningssekreterare (fr.o.m. den 15 maj 1982)
Linde, Lars, byråchef (fr.o.m. den 15 maj 1982) Regnell, Margareta, direktör
(fr.o.m. den 15 maj 1982) Skarstedt, Gunnel, sekreterare (fr.o.m. den 15 maj
1982) Svegander, Margaretha, utredningssekreterare (fr.o.m. den 15 maj 1982)
Öberg-Högrelius, Bodil, fru (fr.o.m. den 15 maj 1982)

Expert:
Jonzon, Björn, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 maj 1982)

Sekreterare;
Sjöstrand, Karl-Martin, byrådirektör (fr.o.m. den 1 april 1982)

Lokal:
Malmtorgsgatan 5, I tr. ö.g. 111 51 Stockholm, tel. 10 35 21

Direktiven
för utredningen, se dir 1981 ;64.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

18.
Samverkan-kommittén (A 1981:04)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 5 november 1981 för att utreda frågor om
samverkan i arbetsmiljö- och anpassningsfrågor:

Särskild
utredare: Ettarp, Lars, departementsråd, (fr.o.m. den 15 juni 1982)

Sakkunniga:

Arvidsson,
Lars Eric, pol. mag. (fr.o.m. den 15 juni 1982) . Carlsson, May-Britt,
ombudsman (fr.o.m. den 15 juni 1982) • Edvall, Sture, ombudsman (fr.o.m. den 15
juni 1982) Granqvist, Hans, sekreterare (fr.o.m. den 15 juni 1982) Kindborg,
Rolf, förhandlingsdirektör (fr.o.m. den 15 juni 1982)

s. 253 Kontrollera mot PDF

253 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet Å:19

Lagerlöf,
Inga-Britt, departementssekreterare (fr.o.m. den 16 augusti

1982)

Lindström,
Jöns, byråchef (fr.o.m. den 15 juni 1982)

Olsson,
Ralf, vice förbundsordförande (fr.o.m. den 15 juni 1982)

Sjöberg,
Margit, länsarbetsdirektör (fr.o.m. den 15 juni 1982)

Schön,
Åke, förste sekreterare (fr.o.m. den 15 juni 1982)

Snellman-Lange,
utbildningssekreterare (fr.o.m. den 15 juni 1982)

Expert:
Lagerlöf, Inga-Britt, departementssekreterare (fr.o.m. den 16 augusti 1982)

Sekreterare;
Svensson, Larsarne, byrådirektör (fr.o.m. den 16 augusti 1982)

Bitr.
sekreterare: Öhman, Per, departementssekretrare (fr.o.m. den I augusti 1982)

Direktiven
för utredningen, se dir 1981 ;66

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

19.
Utredningen (A 1982:01)om ny myndighetsorganisation för vapenfriutbildningen
(OVU)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 22 april 1982 för att genomföra
förberedelsearbete för omlokaliseringen och inrättande av en ny myndighet för
vapenfriutbildningen, som skall kunna börja den I januari 1983;

Särskild
utredare; Nyström, Lars-lnge, kommunalråd (fr.o.m. den 1 maj 1982)

Experter:
Janebäck, Tord, departementssekreterare (fr.o.m. den I maj 1982) Jonsson,
Kenny, departementsråd (fr.o.m. den 1 maj 1982) Seveborg, Jan-Olof, planerare
(fr.o.m. den 1 maj 1982) Ståhl, Lennart, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 maj
1982)

Sekreterare;
Ström, Kjell, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 maj 1982)

Lokal;
Malmtorgsgatan 5, uppg. 2, 1 tr. ö.g, 11151 Stockholm, tel. 10 09 59

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:18.

s. 254 Kontrollera mot PDF

A:19 Skr 1982/83:103 254

Utredningen
har avgett rapporten

Preliminärt förslag till
organisation, kostnader m. m. för nämnden för vapenfriutbildning.

Utredningen
beräknas avge sin slutrapport senast den 31 december 1982.

Uppdraget
är därmed slutfört.

20.
Handikappkommittén (A 1982:02)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 19 maj 1982 för att utreda de handikappades
situation på arbetsmarknaden;

Ledamöter
ännu ej utsedda.

Expert:
Lagerlöf, Inga-Britt, departementssekreterare (fr.o.m. den 16 augusti 1982)

Sekreterare;
Karlsson, Tuula, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1982)

Bitr.
sekreterare: Ohlsson, Lennart, departementssekreterare (fr.o.m. den 16 augusti
1982) Ringertz, Helene, socionom (fr.o.m. den 12 juli 1982)

Lokal;
Drottninggatan 6, 4 tr, 115 51 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763
28 96

Direktiven
för kommittén, se dir 1982:40.

Kommiuéns
arbete beräknas pågå under hela år 1983.

21. Utredningen (A 1982:03) om förhållandet mellan
tryckfrihetsförordningen och medbestämmandelagen

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 27 maj 1982:

Särskild
utredare, sammankallande; Nilsson, Per-Erik, justitieombudsman (fr.o.m. den 27
maj 1982)

Särskilda
utredare;

Bergqvist,
Olof, hovrättsråd (fr.o.m. den 27 maj 1982)

Holmberg,
Erik, hovrättslagman (fr.o.m. den 27 maj 1982)

s. 255 Kontrollera mot PDF

255 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A:22

Lokal:
Arbetsmarknadsdepartementet, Drottninggatan 21, 103 33 Stockholm, tel. växel
763 10 00

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:31.

Utredningen
beräknas avge sitt betänkande under år 1983.

22.
Lönegarantiutredningen (A 1982:04)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 28 januari 1982:

Särskild
utredare: Wilhelmsson, Arne, rådman (fr.o.m. den 16 september 1982)

Sakkunniga och experter
ännu ej utsedda.

Lokal:
Riksskatteverket, 171 94 Solna, tel. 98 15 20

Direktiv
för utredningen, se dir 1982:58.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1983.

s. 256 Kontrollera mot PDF

8o;l
Skr 1982/83:103 256

Bostadsdepartementet

Inom
detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet sedan
redovisningen i 1982 års kommittéberättelse: 3, 6, 7, 10, 11 och 15

Följande
kommitté inom avsnittet har inte fullgjort egentligt utredningsuppdrag: 2

I,
Delegationen (In 1967:30) för bostadsfinansiering

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 september 1966 med uppgift att bereda
och avge förslag avseende vissa spörsmål och ärenden som äger samband med
bostadsbyggandets finansiering;

Ordförande;
Nyquist, Per-Olof (Ola), f.d. statssekreterare (t.o.m. den 14 oktober 1982)
Birgersson, Bengt Owe, statssekreterare (fr.o.m. den 15 oktober 1982)

Ledamöter:
Andersson, Gunnar, överdirektör Elison, Magnus, byråchef

Johansson,
Bengt, statssekreterare (fr.o.m. den 15 oktober 1982) Karlsson, Erik,
riksbanksdirektör

Westerberg,
Sten, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 14 oktober 1982) Westerberg, Bengt, f
d. statssekreterare (t.o.m. den 14 oktober 1982) Åsbrink, Erik,
statssekreterare (fr.o.m. den 15 oktober 1982)

Sekreterare;
Jussil, Sune, departementsråd

Grundwall,
Ricard, departementssekreterare (t.o.m. den 30 juni 1982) Karayel, Eva,
kanslisekreterare

Karlberg,
Björn, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1982)

Lokal:
Bostadsdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00
(sekretariatet)

Direktiven
för delegationen, se 1967 års riksdagsberättelse In 30.

Delegationens
arbete beräknas pågå under de närmaste åren.

s. 257 Kontrollera mot PDF

257 Kommittéer: Bostadsdepartementet 80:3

2,
Expertgruppen (B 1974:06) för forskning om fysisk planering och bebyggelse

Tillkallade
enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 december 1974 för forskning om fysisk
planering och bebyggelse (se Post- och Inrikes tidn. den 3 februari 1975):

Ordförande;

Nyquist,
Per-Olof (Ola), f.d. statssekreterare (t.o.m. den 14 oktober 1982)

Ledamöter;
Antoni, Nils, professor

Dalen,
Ingrid, kansliråd (t.o.m. den 31 januari 1982) Holm, Lennart, generaldirektör
Johansson, Bengt, generaldirektör

Jussil,
Sune, departementsråd (fr.o.m. den I februari 1982) , Landberg, Hans, docent
Munro, Ingrid, föreståndare

Myhlback,
Lennart, tf. departementsråd (fr.o.m. den I november 1981)

Svensson,
Kjell, departementsråd Svensson, Nils-Eric, direktör Wickbom, Sten,
generaldirektör

Wramner,
Per, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 7 oktober 1982) Zetterquist, Urban,
departementsråd Åström, Birger, departementsråd

Sekreterare;
Häggroth, Sören, departementssekreterare

Lokal;
Bostadsdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00
(sekreteraren)

Direktiven
för expertgruppen, se 1976 års kommittéberättelse B 13.

3,
Fritidsboendekommittén (Bo 1978:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 2 februari 1978 med uppdrag att utreda
frågan om fritidsboendets framtida utveckling:'

Ordförande;
MaUsson, Kjell, led. av riksdagen /c (t.o.m. den 8 juni 1982)

17 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

s. 258 Kontrollera mot PDF

8o:3 Skr 1982/83:103 258

Ledamöter:
Andersson, Arne, inspektör, led. av riksdagen /s (t.o.m. den 8 juni 1982)

Ingvar-Svensson,
Inger, landstingsledamot, f.d. led. av riksdagen /c (t.o.m. den 8 juni 1982)

Knutson,
Göthe, redaktör, led. av riksdagen /m (t.o.m. den 8 juni 1982)

Nilsson,
Birger, bankofullmäktig, f.d. led. av riksdagen /s (t.o.m. den 8 juni 1982)

Nilsson,
Lennart, byggnadssnickare, led. av riksdagen /s (t.o.m. den 8 juni 1982)

Norrby,
Sören, byrådirektör, f.d. led. av riksdagen /fp (t.o.m. den 8 juni 1982)

Sakkunniga;
Hörngren, Sten, sekreterare (t.o.m. den 8 juni 1982) Karison, Rolf, tf.
kansliråd (t.o.m. den 8 juni 1982) Nyman, Kjell, departementssekreterare
(t.o.m. den 8 juni 1982)

Experter;
Ericsson, Gunnar, sekreterare (t.o.m. den 8 juni 1982) Fridell, Ingvar,
direktör (t.o.m. den 8 juni 1982) Hansson, Stig, agronom (t.o.m. den 8 juni
1982) Käck, Bengt-Olof, länslantmätare (t.o.m. den 8 juni 1982) Mehr, Katrin,
tf avdelningsdirektör (t.o.m. den 8 juni 1982) Rosander, Tom, arkitekt (t.o.m.
den 8 juni 1982) Sehlin, Halvar, verkst. direktör (t.o.m. den 8 juni 1982)
Svegrell, Tomas, sekreterare (t.o.m. den 8 juni 1982) Wäsfiund, Gunilla,
byrådirektör (t.o.m. den 8 juni 1982)

Sekreterare:
Schelander, Pär, kanslichef (t.o.m. den 31 augusti 1982) Malmgren, Bo,
hovrättsassessor (t.o.m. den 1 februari 1982) Nilsson, Lennart, förste
byråsekreterare (t.o.m. den 30 juni 1982) Thorin, Leif, arkitekt (t.o.m. den 31
augusti 1982)

Direktiven
för kommittén, se dir 1978:3

Kommittén
har avgett betänkandet

(Ds Bo 1981 ;3) Fritidshus
eller permanentbostad? Bättre möjligheter att bevara permanentbostäder åt
bofasta och fritidshus för fritidsboende.

(SOU
1982:23) Frifidsboende.

Uppdraget
är därmed slutfört.

s. 259 Kontrollera mot PDF

259 Kommittéer: Bostadsdepartementet 8o:4

4,
Delegationen (Bo 1978:03) för frågor om energihushållning i befintlig
bebyggelse (Energihushållningsdelegationen)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 13 april 1978 för att bereda frågor om
energihushållning i befintlig bebyggelse;

Ordförande;
Nyquist, Per-Olof (Ola), f.d. statssekreterare (t.o.m. den 14 oktober 1982)

Ledamöter:
Andersson, Kerstin, folkskollärare, led. av riksdagen /c Dahl, Birgitta,
statsråd, led. av riksdagen /s (t.o.m. den 7 oktober 1982)

Dahlberg,
Rolf, yrkesvalslärare, led. av riksdagen /m Nilsson, Kjell, metallarbetare,
led. av riksdagen /s

Sakkunniga;
Holm, Lennart, generaldirektör Johansson, Bengt, generaldirektör Ågren, Lars,
direktör

Experter:
Carnhagen, Göran, departementsråd Dangården, Birgitta, departementssekreterare
Edin, Karl-Axel, avdelningsdirektör Hjelmqvist, Ingvar, departementsråd
Lögdberg, Arne, departementssekreterare Munro, Ingrid, föreståndare

Peterson,
Sture, ingenjör (fr.o.m. den I januari 1982) Tombrock, Gun,
departementssekreterare

Sekreterare:
Lagerström, Jan, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 november 1981)
Sjöström-Hedge, Ingela, tf. byrådirektör (fr.o.m. den 8 juni 1982) Diczfalusy,
Bo, departementssekreterare

Lokal;
Bostadsdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00
(sekretariatet)

Direktiven
för delegationen, se dir 1978:37 och 1979:94.

Delegationen
har avgett betänkandet

(SOU
1980:43) Program för energihushållning i befinfiig bebyggelse

(Ds
Bo 1980:4) Energihushållning och samhällsekonomi Expertbilaga 1 till SOU
1980:43

(Ds
Bo 1980:5) Energihushållning och kommunal planering Expertbilaga 2 till SOU
1980:43

s. 260 Kontrollera mot PDF

8o:4 Skr 1982/83:103 260

(Ds
Bo 1980:6) Styrmedel för energihushållning i byggnader Experlbilaga 3 till SOU
1980:43

(Ds Bo 1980:7) Totala
energisparmöjligheter i bostäder Expertbilaga 4 till SOU 1980:43

(Ds Bo 1980:8)
Energispareffekter i bostadshus där åtgärder genomförts med statligt
energisparstöd Expertbilaga 5 till SOU 1980:43.

Delegationen
planerar att avge nästa betänkande under år 1984.

5.
Underhållsfondsutredningen (Bo 1978:05)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 31 augusti 1978 för att se över
förutsättningarna för underhåll av hyres- och bostadsrältsfastigheter;

Särskild
utredare: Könberg, Bo, landstingsråd

Sakkunniga:
Anclow, Per, departementsråd Jonsson, Björn, departementssekreterare Jussil,
Sune, departementsråd Zachrisson, Ann-Christine, hovrättsassessor

Experter;
Anderstig, Lars, förbundsordförande Karlsson, Bo-Arne, departementssekreterare
Karlsson, Milton, ombudsman Kielland, Jan, civilekonom Lindström, Olle,
direktör Myhlback, Lennart, tf departementsråd Ohlson, Björn, verkst. direktör
Olsson, Esbjörn, direktör

Sekreterare:
Bergkvist, Karl, hovrättsfiskal Rönnmark, Christer, byrådirektör Söderberg,
Hans, byrådirektör

Lokal:
Bostadsdepartementet, Drottninggatan 14, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00
(sekretariatet)

Direktiven
för utredningen, se dir 1978:79 och dir 1979:98.

Utredningen
har avgett betänkandet (SOU 1981 ;47) Hyresgästinflytande på målning och
tapetsering.

Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande vid årsskiftet 1982-1983.

s. 261 Kontrollera mot PDF

261 Kommittéer: Bostadsdepartementet 80:7

6.
Bostadsbidragskommittén (Bo 1979:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 15 mars 1979 för alt utreda bostadsbidragen
till barnfamiljer m. fl.:

Ordförande;
Nilsson, Lennart, generaldirektör

Ledamöter:
Claeson, Tore, hyresgästombudsman led. av riksdagen /vpk Ekman, Kerstin,
ingenjör, led. av riksdagen /fp Jonsson, Arne, pol. mag.

Nilsson,
Lennart, byggnadssnickare led. av riksdagen /s • Troedsson, Ingegerd, förste
vice talman /m

Sakkunniga;
Dahlberg, Helge, sekreterare Kindlund, Sören, departementssekreterare Orrell,
Krister, byråchef Strand, Lars, departementssekreterare

Experter;
Johansson, Rolf, byrådirektör Linde, Per Gunnar, avdelningsdirektör Westman,
Gustaf-Adolf, avdelningsdirektör Öjelind, Lennart, avdelningsdirektör

Sekreterare;
Hellstrand, Johan, avdelningschef Zetterquist, Urban, departementsråd

Direktiven
för kommittén, se dir 1979:42.

Kommittén
har avgett betänkandet (SOU 1982:58) Bostadsbidrag (Ds Bo 1982:3)
Bostadsbidragen. Bilagor.

Uppdraget
är därmed slutfört.

7.
Utredningen (Bo 1979:02) om planmässig sanering efter industrinedläggningar

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979:

Särskild
utredare: Ekström, Sven, f.d. förvaltningschef

s. 262 Kontrollera mot PDF

8o:7 Skr 1982/83:103 262

Experter;
Burman, Eric-Gustav, direktör Ekblad, Göran, sekreterare Gunnarson, Jan,
departementssekreterare Nisser, Marie, fil. lic. Persson, Gustav, sekreterare
Peterson, Carl Gunnar, departementsråd

Sekreterare;
Sedvallson, Gunnar, byrådirektör (t.o.m. den 31 mars 1982) Envall, Håkan,
hovrättsfiskal (t.o.m. den 14 februari 1982)

Direktiven
för utredningen, se dir 1979:99.

Utredningen
har avgett betänkandet (SOU 1982:10) Sanering efter industrinedläggningar.

.
Uppdraget är därmed slutfört.

8.
Värmemätningsutredningen (Bo 1979:03)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979 för att utreda frågor om
individuell mätning och debitering av kostnader för uppvärmning och
tappvarmvattenberedning;

Särskild
utredare: Scherman, Karl-Gustaf, generaldirektör

Sakkunniga:
Hammargren, Bengt, ingenjör

Holmqvist,
Åke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 4 maj 1982) Johnsson, Bengt, tekn. lic.
Nilsson, Stig, ingenjör Palm, Sven-Olof, ombudsman Sundelin, Leif, kamrer

Söderberg,
Hans, byrådirektör (t.o.m. den 3 maj 1982) Wancke, Folke, avdelningsdirektör

Experter;
Bohman, Mals, forskningsassistent Bornstein, Jozef, ingenjör

Ekström,
Leif, civilingenjör (t.o.m. den 3 maj 1982) Fredriksson, Göran,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 4 maj 1982 t.o.m. den 14 november 1982)
Lagerström, Jan, avdelningsdirektör Lundgren, Thomas, arkitekt

s. 263 Kontrollera mot PDF

263 Kommittéer: Bostadsdepartementet Bo:9

Stadier,
Claes-Göran Knutsson, civilingenjör Swegen, Joel, byrådirektör (t.o.m. den 3
maj 1982)

Sekreterare;
Eliasson, Bengt, hovrättsråd Hämler, Johannes, energikonsult

Lokal:
Bostadsdepartementet, Drottninggatan 14, 103 33 Stockholm tel. växel 763 10 00
(sekretariatet)

Direktiven
för utredningen, se dir 1979:111.

Utredningen
beräknas avge delbetänkande och slutbetänkande under år 1983.

9.
Stadsförnyelsekommittén (Bo 1979:04)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 6 september 1979 för att utreda frågor om
förnyelse av bebyggelsemiljön;

Ordförande:
Hjerne, Gunnar, direktör (t.o.m. den 30 april 1982) Nyquist, Ola, f.d.
statssekreterare (fr.o.m. den 6 juli 1982 t.o.m. den 14 oktober 1982)

Ledamöter;
Andréasson, Owe, verktygsmakare, led. av riksdagen /s Bengtsson, Bengt,
ombudsman Jonsson, Göte, kommunalråd, led. av riksdagen /m Palmqvist,
Margareta, barnmorska, led. av riksdagen /s

Sakkunniga;
Blomgren, Sture, f.d. pol. sakkunnig i bostadsdepartementet Didon, Lars Uno,
rättschef Holm, Lennart, generaldirektör Ivstedt, Ragnar, konsult (t.o.m. den 9
mars 1982) Johansson, Bengt, generaldirektör Wickbom, Sten, generaldirektör
Ågren, Lars, direktör

Experter;
Biörnstad, Margareta, överantikvarie Dahlgren, Göran, byråchef Johansson,
Ralph, avdelningsningsdirektör Lindencrona, Tomas, avdelningsdirektör Lindvall,
Jöran, forskningssekreterare

s. 264 Kontrollera mot PDF

Bo:9 Skr 1982/83:103 264

Åström,
Birger, departementsråd Österberg, Tommy, avdelningsdirektör

Sekreterare;
Hermelin, Samuel, hovrättsassessor

Reinholdsson,
Ronny, arkitekt (fr.o.m. den 1 november 1981) Söderström, Bengt T:son, kansliråd

Viklund,
Elisabet, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1982)

Lokal;
DroUninggatan 14, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekretariatet)

Direktiven
för kommittén, se dir 1979:127.

Kommittén
har avgett delbetänkandet

(SOU
1981 ;99) Stadsförnyelse och bostadsförbättring och eU diskussionsunderlag

(SOU
1981 ;100) Stadsförnyelse - konfinuitet gemenskap, inflytande.

Kommittén
skall enl. beslut av regeringen upphöra vid utgången av december 1982.

10. Nationalkommittén (Bo 1979:06) för de svenska
förberedelserna inför Europarådets stadsförnyelsekampanj

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 6 september 1979;

Ordförande:

Friggebo,
Birgit, förutv. statsråd (t.o.m. den 14 september 1982)

Ledamöter:
Claesson, Anders, chefredaktör (t.o.m. den 14 september 1982) Holm, Lennart,
generaldirektör (t.o.m. den 14 september 1982) Håkansson, Per Olof, led. av
riksdagen /s (t.o.m. den 14 september 1982)

Johansson,
Bengt, generaldirektör (t.o.m. den 14 september 1982) Lidgard, Bertil, led. av
riksdagen /m (t.o.m. den 14 september 1982) Olsson, Elvy, landshövding, f.d.
led. av riksdagen /c (t.o.m. den 14 september 1982)

Palmqvist,
Margareta, barnmorska, led. av riksdagen /s (t.o.m. den 14 september 1982) .
Pålsson, Roland, riksantikvarie (t.o.m. den 14 september 1982) Svenson, Göte,
landshövding (t.o.m. den 14 september 1982) Weslerholm, Barbro, generaldirektör
(t.o.m. den 14 september 1982)

s. 265 Kontrollera mot PDF

265 Kommittéer: Bostadsdepartementet 8o:II

Wickbom,
Sten, generaldirektör (t.o.m. den 14 september 1982) Ågren, Lars, direktör
(t.o.m. den 14 september 1982)

Experter;
Edsjö, Elisabeth, byrådirektör (t.o.m. den 14 september 1982) Ekblad, Göran,
sekreterare (t.o.m. den 14 september 1982) Kalles, Lars-Erik,
departementssekreterare (t.o.m. den 14 september 1982)

Lundmark,
Lars-Erik, byrådirektör (t.o.m. den 14 september 1982) Myhlback, Lennart,
departementsråd (t.o.m. den 14 september 1982) Nobis, Paula,
departementssekreterare (t.o.m..den 14 september 1982) Sandström, Christina,
byrådirektör (t.o.m. den 14 september 1982)

Sekreterare;
Söderström, Bengt T;son, kansliråd (t.o.m. den 14 september 1982) Viklund,
Elisabet, departementssekreterare (t.o.m. den 14 september 1982)

Särskilda
direkfiv har ej meddelats.

Kommittén
har publicerat ett antal småskrifter, projektredovisningar m. m.

Kommittén
har vidare gett ut en bulletin som utkommit med sex nummer.

Kommittén
har avslutat sitt arbete.

11-Byggprisutredningen(Bo
1980:01)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 20 mars 1980 för att utreda
prisutvecklingen inom bostadsbyggandet och dess orsaker m. m.:

Särskild
utredare: Jirlow, Ulf, direktör

Experter;
Danielsson, Jan, direktör Hagängen, Arne, arkitekt Hallman, Åke, avdelningschef
Mildner, Erwin, länsbostadsdirektör Sundbom, Lars, forskningssekreterare
Sunnerman, Kari-Erik, byråchef

Sekreterare;
Axling, Lars, byrådirektör

Direktiven
för utredningen, se dir 1980:28.

s. 266 Kontrollera mot PDF

8o:ll Skr 1982/83:103 266

Utredningen
har avgett betänkandet

(SOU
1982:34) Prisutvecklingen inom bostadsbyggandet och dess orsaker

(SOU
1982:35) Prisutvecklingen inom bostadsbyggandet och dess orsaker. Bilagor.

Uppdraget
är därmed slutfört.

12. Lantmäteriutredning 80 (Bo 1980:02)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 30 april 1980;

Särskild
utredare: Andersson, Sune, överdirektör (fr.o.m. den 14 januari 1982) Gullnäs,
Ingvar, landshövding (t.o.m. den 13 januari 1982)

Sakkunniga:

Karlson,
Rolf A., kansliråd Pellbäck, Gösta, stadsingenjör Peterson, Carl-Gunnar,
departementsråd Widmark, Jim, teknisk direktör

Experter:
Busck, Hans, överlantmätare Forseby, Bernt, ingenjör Rudhe, Stig,
stadsbyggnadschef

Sekreterare;
Axelsson, Stig, överiantmätare

Johansson,
Sigurd, bitr. stadsingenjör (fr.o.m. den 17 maj 1982) Pettersson, Åke,
byråingenjör (t.o.m. den 31 mars 1982)

Lokal;
Bostadsdepartementet, Drottninggatan 14, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00
(sekretariatet)

Direktiven
för utredningen, se dir 1980:38.

Utredningen
har avgett enkäten (Ds Bo 1982:1) Den lokala lantmäteriorganisafionen (LU 80).

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

13. 1980 års lantmäteritaxeutredning (Bo 1980:03)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 30 april 1980;

Särskild
utredare: Ternryd, Carl-Olof, generaldirektör

s. 267 Kontrollera mot PDF

267 Kommittéer: Bostadsdepartementet 80:14

Sakkunniga:

Kleist,
Åke, revisionsdirektör Pellbäck, Gösta, stadsingenjör Widmark, Jim, teknisk
direktör

Experter;
Burman, Bengt, överlantmätare Ericsson, Svante, stadsingenjör Gustavsson,
Claes-Göran, departementssekreterare

Sekreterare:
Andersson, Ulf, byråchef (t.o.m. den 15 februari 1982) Sundberg, Per, bitr.
stadsingenjör

Direktiven
för utredningen, se dir 1980:37.

Utredningen
kommer att avge sitt betänkande under december 1982.

14. Utredningen (Bo 1981:01) om sekretessgranskning av
kartor m. m.

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 10 september 1981:

Särskild
utredare: Brink, Stig, regeringsråd (fr.o.m. den I oktober 1982)

Sakkunniga;
Hansson, Lars, överste Inge, Bengt, byrådirektör Olsson, Rune, teknisk direktör
Pellbäck, Gösta, stadsingenjör

Expert:
Magnusson, Lars, departementssekreterare (fr.o.m. den I oktober 1982)

Sekreterare:
Graah-Hagelbäck, Björn, överstelöjtnant (fr.o.m. den 1 november 1981 t.o.m. den
6 september 1982; avliden) Kinberg, Anders, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1
november 1981)

Lokal:
Bostadsdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00
(sekretariatet)

Direktiven
för utredningen, se dir 1981 ;57.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

s. 268 Kontrollera mot PDF

8o:15 Skr 1982/83:103 268

15.
Kommittén (Bo 1982:01) om administration av bostadsbidragen till barnfamiljer
m. fl.

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 3 juni 1982:

Särskild
utredare; Englund, Svante, överdirektör (fr.o.m. den lOjuni 1982)

Experter;
Andersson, Saily, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 21 juni 1982) Björklund,
Bengt, rådman (fr.o.m. den 15 september 1982) Ek, Marie-Louise,
departementssekreterare (fro.m. den lOjuni 1982) Frykman Berglund, Ulla-Britt,
byrådirektör (fr.o.m. den lOjuni 1982) Ivarsson, Tore, sekreterare (fr.o.m. den
21 juni 1982) Kindlund, Sören, departementssekreterare (fr.o.m. den lOjuni
1982)

Sekreterare;
Lindh, Susanne, civilekonom (fr.o.m. den 23 augusti 1982 t.o.m. den 30 november
1982) Löfstrand, Ingvar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den lOjuni 1982)

Lokal;
Statens förhandlingsnämnd, Sturegatan 24, 114 36 Stockholm

Direktiven
för kommittén, se dir 1982:34.

Kommittén
har avgett betänkandet

(Ds
Bo 1982:5) Administration av bostadsbidragen till barnfamiljer m. fl.

Uppdraget
är därmed slutfört.

s. 269 Kontrollera mot PDF

269 Kommittéer:
Industridepartementet 1:1

Industridepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin
verksamhet sedan redovisningen i 1982 års kommittéberättelse: 5,9,14,18, 20,
23 och 24.

Följande
kommittéer inom avsnittet har inte fullgjort egentliga utredningsuppdrag: 1 och
2.

1. Energisparkommittén (I 1974:05) (ESK)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 25 oktober 1974 och regeringens
bemyndigande den 8 november 1979 för att samordna och stödja myndigheternas
informationsåtgärder och vid behov planera och genomföra egna
informationsåtgärder i energibesparande syfte (se Post- och Inrikes tidn. den
12 november 1974 och den 8 juli 1975);

Ordförande:

Petri,
Bengt, f.d. landshövding

Ledamöter:
Brånemo, Jörgen, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1981)

Eliasson,
Björn, bonde, f.d. ers. för led. av riksdagen /c Francke, Per, redaktör
Helmerson, Bo, direktör

Hugosson,
Kurt, byråchef, led. av riksdagen /s (t.o.m. den 31 december 1981)

Jadestig,
Thure, led. av riksdagen /s (fr.o.m. den 1 januari 1982) Nilsson, Kjell, metallarbetare,
led. av riksdagen /s Norrby, Sören, byrådirektör, f.d. led. av riksdagen /fp
Skantz, Anna-Greta, ombudsman, led. av riksdagen /s Sörberg, Bo, intendent

Westerberg,
Per, civilekonom, led. av riksdagen /m Westerberg, Ulf, ombudsman Westholm,
Carl-Johan, fil. dr Wångby, Erik, ombudsman

s. 270 Kontrollera mot PDF

1:1 Skr 1982/83:103 270

Experter:
Björck, Berndt, kanslichef (t.o.m. den 31 augusti 1982) Davidsson, David, tf.
byråchef (fr.o.m. den 15 september 1982) Edin, Karl-Axel, avdelningsdirektör
Frigren, Suzanne, byråchef (t.o.m. den 14 september 1982) Hagson, Carl,
direktör Hemborg, Bo, kansliråd Heurgren, Sven, generaldirektör Holm, Lennart,
generaldirektör Karlsson, Ulf, departementssekreterare

Lögdberg,
Arne, departementssekreterare (fr.o.m. den 14 september 1982)

Nordin,
Tommy, direktör Norrbom, Claes-Eric, generaldirektör Randers, Jan,
civilingenjör Stålebrant, Rolf, överingenjör Waldenby, Torbjörn, verkst.
direktör Örnfelt, Bengt, sekreterare

Huvudsekreterare;
Dangården, Birgitta, departementssekreterare

Sekreterare;
Eriksson, Arne, ingenjör

Bitr.
sekreterare; Anebäck, Kristina, förste kanslist Byman, Disa, redaktör (t.o.m.
den 1 oktober 1982) Furubo, Jan-Eric, sekreterare

Holmqvist,
Åke, byrådirektör (t.o.m. den 31 augusti 1982) Karlsson, Tomas, civilingenjör
(fr.o.m. den 1 november 1982) Kempe, Birgitta, socionom Leijon, Jan, ingenjör
Petersson, Lennart, kamrer

Lokal;
Liljeholmsvägen 30, Box 43066, 100 72 Slockholm, tel. 744 96 25

Direkfiven
för kommittén, se 1975 års kommittéberättelse I 28. Tilläggsdirektiv, se 1976
års kommittéberättelse I 18 och dir 1982:44.

Kommittén
har i enlighet med sina direktiv bedrivit utåtriktad informationsverksamhet.
Informationen sprids företrädesvis genom annonsering, broschyrer, filmer,
konferenser, utställningar etc. Kommittén verkar också för en samordning av
statliga informationsinsatser gentemot fram för allt kommunerna. Kommittén har
även uppgifter enligt förordningen (1976:757) om vissa åtgärder

s. 271 Kontrollera mot PDF

271 Kommittéer:
Industridepartementet 1:3

inom
statsförvaltningen för att minska förbrukningen av energi (ändrad 1979:735).

Kommitténs
arbete upphör den 30 juni 1983. Verksamheten kommer till en del att uppgå i det
nya statliga energiverket som inrättas fr.o.m. den 1 juli 1982. Andra delar
övertas av befintliga myndigheter, verksamma inom energiområdet.

2. Företagsdemokratirådet (1 1975:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 6 mars 1975 för att följa
företagsdemokratifrågorna inom de statliga aktiebolagen (se Post-och Inrikes
tidn. den 12 april 1975):

Ordförande:

Petterson,
Thage, statsråd (fr.o.m. den 8 oktober 1982)

Åsling,
Nils, statsråd, led. av riksdagen /c (t.o.m. den 7 oktober 1982)

Ledamöter;
Nilsson, Gunnar, ordförande i LO, led. av riksdagen /s Seregard, Ingvar,
ordförande i PTK Thurhagen, Ruben, direktör

Experter;
Andersson, Alf, fil. kand. Bertenstam, Rita, sekreterare (t.o.m. den 30
september 1981)

Sekreterare;
Brodén, Bertil, departementssekreterare (t.o.m .den 8 december 1981) Norström,
Bengt, departementssekreterare (fr.o.m. den 9 december 1981)

Lokal:
Industridepartementet, Fredsgatan 8, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00,
direktval 763 22 01 (sekreteraren)

Direktiven
för rådet, se 1976 års kommittéberättelse I 20.

Regeringen
avser att den 2 december 1982 besluta att rådets arbete skall läggas ned.

3.
Kooperationsutredningen (I 1977:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 10 februari 1977 för att utreda frågan om
kooperationen och dess roll i samhället;

Ordförande:
Eliasson, Lars, f.d. landshövding, f.d. led. av riksdagen /c

s. 272 Kontrollera mot PDF

1:3 Skr 1982/83:103 272

Ledamöter;
Alsén, Hans, ombudsman, f.d. led. av riksdagen /s Gustafson, Sven, bankkamrer,
f d. led av riksdagen /fp Kuylenstjerna, Göran, direktör (t.o.m. den 24 mars
1982) Lundevall, Owe, direktör Marcus, Lars, direktör

Nilsson,
Anna-Lisa, handelsträdgårdsmästare, f.d. led. av riksdagen /c Svenson, Bertil,
direktör (fr.o.m. den 25 mars 1982) Svensson, Georg, lantbrukare (fr.o.m. den
25 mars 1982) Tågmark, Sven, lantbrukare f.d. led. av riksdagen /c (t.o.m. den
24 mars 1982) Westerberg, Per, civilekonom, led. av riksdagen /m

Experter:
Forsström, Jan, hovrättsassessor Kihlberg, Ulf, bankdirektör Mallmén, Anders,
förbundsjurist

Norström,
Bengt, departementssekreterare (fr.o.m. den 9 december 1981)

Olsson,
Anders, förbundsjurist (t.o.m. den 28 februari 1982) Rekke, Lars,
avdelningesdirektör Sandström, Gustaf, kammarrättsassessor Westlund, Göran,
förbundsjurist

Sekreterare;
Öh, Tage, departementssekreterare

Bitr.
sekreterare: Boholm, Per, revisionssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1982)
Hansson, Bo, jur. kand. (fr.o.m. den 15 april 1982)

Lokal:
Munkbron 11, 3 tr. 111 28 Stockholm, tel. 11 66 51 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommiftéberäUelse del II I 2,
dir 1979:14 och dir 1981:37.

Utredningen
har avgett betänkandet

(SOU
1979:62) Kooperationen i Sverige

(SOU
1981 ;36) Arbetskooperafionen

(SOU
1981:54) Kooperativa företag

(SOU
1981:60) Kooperationen i samhället samt expertrapporterna

(Ds
I 1981:12) Kooperationens industrisektor i 1980-talets IndustriSverige

(Ds
1 1981; 13) Föreningsdemokrati och företagsdemokrati.

Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande under år 1983.

s. 273 Kontrollera mot PDF

273 Kommittéer: Industridepartementet 1:4

4,
Delegationen (1 1977:02) för glesbygdsfrågor

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 17 februari 1977 och den 18 oktober 1979
för att bereda, samordna och intensifiera regeringens glesbygdsinsatser:

Ordförande;
Eriksson, Per-Ola, landsfingsledamot /c

Ledamöter;
Berglund, Frida, skolsköterska, led. av riksdagen /s Engström, Ödd,
utredningssekreterare Jonasson, Bertil, lantbrukare, led. av riksdagen /c
Nilsson, Tore, predikant, led. av riksdagen /m Westberg, Olof (Olle), f.d.
rektor, f.d. led. av riksdagen /fp

Experter;
Hansson, Sfig, agronom

Holmgren,
Anders, jägmästare (fr.o.m. den 16 november 1981) Melin, Ingemar, fil. kand.
Mårten, Hans, byrådirektör

Nykvist,
Ann-Christin, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1982) Nyqvist,
Christer, sekreterare

Tetzell,
Tomas, departementssekreterare (t.o.m. den 31 augusti 1982) Öhrman, Lars,
sekreterare

Sekreterare:
Bond, Staffan, förste byråsekreterare

Lokal:
Industridepartementet, Fredsgatan 8, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00,
direktval 763 23 05 (sekreteraren)

Direktiven
för delegafionen, se dir 1977:31.

Delegationen
har avgett betänkandet (Ds I 1981 ;24) Politik för glesbygden.

Delegafionen
har avgeU rapporten

Tips
och tekniska förutsättningar för småskaleteknik, november 1981 Utbildningar i
glesbygdsnäringar m. m., november 1981 Tillvaratagande av örter och nyttoväxter
i glesbygd, juni 1982 Utveckling i glesbygd - glesbygden en samhällsresurs,
rapport från

symposium i Östersund,
augusfi 1982

Först
tar vi vara på vad vi har - exempel på lokala utvecklingsprojekt

i
glesbygd, september 1982.

Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1983. 18 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr
103

s. 274 Kontrollera mot PDF

1:5 Skr 1982/83:103 274

5,
Direktinvesteringskommittén (I 1977:06) (DIRK)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1977 med uppdrag att utreda frågan
om de internationella investeringarnas näringspolitiska effekter:

Ordförande:
Pettersson, Eric, generaldirektör

Ledamöter;
Björkegren, Carl-Erik, direktör Kariander, Olof, pol. mag. Lennartsson, Folke,
utredningssekreterare Lindgren, Lars-Olof, utredningssekreterare Palmer,
Anders, utredningssekreterare Rydin, Bo Göran, direktör

Experter;
Cariing, Alf, docent

Jonsson,
Björn, departementssekreterare Sanden, Peter, fil. kand.

Huvudsekreterare:
Vahlne, Jan-Erik, ekon. dr

Bitr.
sekreterare; Hörnell, Erik, universitetslektor

Lokal;
Regeringsgatan65,3 tr,, Box7785, 103 96Stockholm, tel. växel

22 85 40

Direktiven
för utredningen, se dir 1977:94.

Kommittén
har avgett betänkandet (SOU 1981:33) Effekter av investeringar utomlands (SOU
1981 ;43) De internalionalla investeringarnas effekter (SOU 1982:15)
Internationella företag i svensk industri (SOU 1982:27) Svensk industri i
utlandet.

Kommittén
planerar att avge nästa rapport och nästa betänkande i december 1982

Uppdraget
är därmed slutfört.

6, 1978 års standardiseringsutredning (I 1977:10)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 22 december 1977 med uppdrag att utreda
vissa frågor rörande standardisering:

s. 275 Kontrollera mot PDF

275 Kommittéer:
Industridepartementet 1:7

Särskild
utredare: Lindquisl, Bertil, överingenjör

Sakkunnig;
Berg, Nils, departementssekreterare

Experter;
Carlsson, Per-Olof, civilingenjör Röhnisch-Ström, Ann-Margret,
förvaltningsjurist Sjöberg, Svante, departementssekreterare Svahn, Hans,
hovräUslagman

Sekreterare;
Berg, Nils, departementssekreterare

Lokal:
Munkbron 17, 1 tr., 103 33 Stockholm, tel. 20 34 28 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1977:132.

Utredningen
har avgett betänkandet

(Ds
I 1982:2) Myndighetsregler och standardisering. Bakgrundsmaterial

Utredningen
planerar att avge siU betänkande under år 1983.

7,
Data- och elektronikkommittén (1 1978:04) (DEK)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 20 juli och den 10 november 1978 med
uppdrag att utreda dalateknikens och elektronikens effekter på näringslivets
utveckling;

Ordförande;

Mårtensson,
Nils, professor

Ledamöter:
Du Rietz, Gunnar, ekon. dr Eliasson, Gunnar, docent Frejhagen, BirgiUa,
sekreterare Gadd, Arne, revisionsdirektör, led. av riksdagen /s Ingberg,
William, departementssekreterare Lindahl, Torkel, segelmakare, led. av
riksdagen /fp Lindebro, Sören, förste sekreterare Petersson, Roland,
direktörsassistent Ribrant, Gunnar, departementsråd Thörngren, Bertil, docent

s. 276 Kontrollera mot PDF

1:7 Skr 1982/83:103 276

Experter:
Andersson, Emil, överingenjör Andersson, Ture, instruktör Brodén, Bertil,
departementssekreterare Edling, Sven, systemchef Eriksson, Lennart, docent
Johansson, John, ingenjör Karlsson, Kenth, ombudsman Lundberg, Bengt,
avdelningsdirektör

Löfgren,
Torsten, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1981)

Nilsson,
Owe, direktör Rann, Stig, ombudsman Reuterswärd, Anders, kansliråd Sohlenius,
Gunnar, professor Stark, Börje, avdelningsdirektör Weichbrodt, Björn,
civilingenjör Ödmansson, Erik, civilingenjör Örn, Torsten, verkstadschef

Sekreterare;
Carlsson, Jan, avdelningsdirektör

Bitr.
sekreterare; Brodén, Kerstin, byråassistent

Larsson,
Ingela, förste sekreterare (fr.o.m. den I juni 1982) Mårtensson, Lena, förste
forskningsingenjör (fr.o.m. den 8 mars 1982) Selg, Håkan,
departementssekreterare

Lokal:
Industridepartementet, DroUninggatan 20, 111 51 Stockholm, tel. växel 763 10
00, direktval 763 29 08 (sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se dir 1978:66.

Kommittén
har avgett

(Ds I 1980:7) Industri-
och forskningspolitiska program inom data-och eleklronikområdet Reserapporter
från USA, Finland, Storbritanien, Västtyskland, Japan och Frankrike

(SOU 1980:17) Datateknik
och industripolitik. Industri- och forskningspolitiska program inom data- och
elektronikområdet i olika länder

Rapporten
Datateknik, ekonomisk tillväxt och sysselsättning LiberFörlag, 1980

(SOU
1981:10) Datateknik i verkstadsindustrin. Datorstödd konstruktions- och
tillverkningsteknik

s. 277 Kontrollera mot PDF

277 Kommittéer:
Industridepartementet 1:8

(SOU
1981 ;1 1) Datateknik i processindustrin. Datorstödd

produktions-
och processtyrsystem (SOU 1981 ;59) Datateknik i industriproduktionen. Förslag
lill

industripolitiska åtgärder

Sammanfattningen
Elektroniken i fabriken - hot eller hopp

(Ds
I 1981 ;26) The promotion of robotics and CAD/CAM in Sweden

(Ds
I 1981 ;29) 1 Ith International Symposium on Industrial robots,

Tokyo
7-9 october 1981, samt företagsbesök i Japan . (Ds 1 1982:09) 12th
International Symposium on Industrial robots.

Paris
9-11 june 1982 samt kommentarer till den franska satsningen på

robotteknik.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1983.

8,
Oljeersättningsdelegationen (1 1979:01) (OED)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 11 januari 1979 och den 8 november 1979 med
uppdrag att mot bakgrund av förutsättningarna för ett ökat utnyttjande av
solvärme och bränslen som kan ersätta olja verka för samordning av insatserna
och föreslå erforderliga åtgärder för att dessa snarast införs i det svenska
energiförsörjningssystemet;

Ordförande;
Pettersson, Eric, generaldirektör

Ledamöter;
Boman, Per-Olof, direktör

Hjorth,
Lars, direktör (t.o.m. den 2 december 1981) Karlsson, Björn, professor
Liljegren, Lars, sekreterare Lindau, Lars, byråchef Luthman, Gösta, direktör

Magnusson,
Jan, tf. departementsråd (fr.o.m. den 3 december 1981) Netzler, Lars, direktör
Sohlman, Åsa, pol. mag. Tyrstrup, Kerstin, adjunkt Westlin, Arne,
avdelningschef

Experter:
Edin, Karl-Axel, avdelningsdirektör (t.o.m. den 23 september 1982) Ekholm,
Bertil, kammarrättsassessor

Haegermark,
Harald, civilingenjör (fr.o.m. den 9 augusti 1982) Hemborg, Bo, kansliråd

s. 278 Kontrollera mot PDF

1:8
Skr 1982/83:103 278

Holgersson,
Svante, departementssekreterare

Ljunggren,
Margareta, departementssekreterare (fr.o.m. den I

februari
1982)

Magnusson,
Jan, tf. departementsråd (t.o.m. den 1 december 1982)

Nordin,
Tommy, direktör

Experter
i arbetsgruppen för kraftvärme och större hetvattencentraler; Hahn, Ragnar,
överingenjör Holmström, Ivan, överingenjör Lagerholm, Olov, överingenjör
Lundberg, Gunnar, departementssekreterare Öberg, Bengt, direktör

Experter
i arbetsgruppen för övriga hetvattencentraler: Andersson, Edor, ingenjör Gedung,
Halvard, verkst. direktör Nyquist, Carl-Erik, kraftverksdirektör Persson,
Torsten, överingenjör

Experter
i drivmedelsplaneringsgruppen:

Ordförande;

Norrbom,
Claes Erik, generaldirektör

Övriga
experter: Andersson, Ingvar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juni 1982)
Assarsson, Bo, departementssekreterare Berkevall, Olof, verkst. direktör Edin,
Karl-Axel, avdelningsdirektör

Hagman,
Björn, tf. departementssekreterare (fr.o.m. den 22 mars 1982)

Johanson,
Bo, departementssekreterare Kinbom, Gunnar, civilingenjör

Magnusson,
Jan, departementsråd (t.o.m. den 21 mars 1982) Nordin, Tommy, direktör Näsman,
Lars, direktör Roos, Ulf, byrådirektör

Sahleström,
Britt, civilingenjör (t.o.m. den 31 maj 1982) Svenningsson, Per Johan,
avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 augusti 1982)

Experter
i drivmedelsgruppen: Agfors, Gunnar, direktör Assarsson, Bo,
departementssekreterare Bergholm, Arne, överingenjör Björkman, Bertil,
civilingenjör Brandberg, Åke, tekn. lic.

s. 279 Kontrollera mot PDF

279 Kommittéer: Industridepartementet 1:8

Fredriksson,
Göran, byrådirektör

Haglund,
Gunnar, disponent

Hallsten,
Lars, departementssekreterare

Holmqvist,
Per-Olof, utredningssekreterare

Janz,
Klaus, avdelningsdirektör

Johanson,
Bo, departementssekreterare

Johansson,
Tage, tekn. direktör

Kignell,
Jan Erik, civilingenjör

Kinbom,
Gunnar, civilingenjör

Laveskog,
Anders, fil. lic.

Nilsson,
Anders, agronom

Nyländer,
Rune, direktör

Nyström,
Carl Gustaf, ingenjör

Näsman,
Lars, direktör

Olsson,
Karl Erik, lantbrukare

Sahleström,
Britt, civilingenjör

Sjöberg,
Torgny, departementssekreterare

Svenningsson,
Per Johan, avdelningsdirektör

Wramner,
Per, f.d. statssekreterare

Experter
i kolgruppen: Andersson, Per-Gunnar, teknisk direktör Berg, Olle, direktör
Borgne, Kurt, civilingenjör Larsson, Folke, byrådirektör Larsson, Yngve, direktör
Lindholm, Hans, fil. lic. Neuman, Håkan, civilekonom Rödén, John,
avdelningsdirektör Wikström, Olof, tekn. direktör

Experter
i skogsgruppen: Berglund, Sven, byrådirektör Dickens, Harry, avdelningsdirektör
Dirke, Lars, direktör Högfors, Sven, civilingenjör Klingberg, Carl-Olof,
avdelningsdirektör Ljunggren, Margareta, departementssekreterare Schotte,
Lennart, generaldirektör Sundberg, Carl-Gustaf, direktör Söderberg, Lena,
jägmästare

Experter
i solgruppen: Andersson, Hans, docent Boström, Torbjörn, forskningssekreterare

s. 280 Kontrollera mot PDF

1:8 Skr 1982/83:103 280

Falkman,
Lena, departementssekreterare Faugert, Sven, departementssekreterare Frändberg,
Tage, byrådirektör Holm, Lennart, generaldirektör Hultberg, Ralf, verkst.
direktör Johnson, Carl-Olof, ingenjör Kåberger, Dage, direktör Lilja, Jan,
civilingenjör Ljung, Harald, civilingenjör Lundkvist, Bengt,
forskningssekreterare Lönn, Hans, civilingenjör Nordström, Bengt,
planeringsdirektör Nordström, Sören, byggnadsråd Sandesten, Stefan,
civilingenjör Sjöberg, Hans, verkst. direktör Stahre, Gunnar,
avdelningsdirektör Ågren, Birgitta, kanslisekreterare Åstrand, Lars, direktör

Experter
i torvgruppen: Björkman, Gunnar-Arne, avdelningsdirektör Fagerlund, Bertil,
överingenjör Fredriksson, Göran, byrådirektör Groop, Sven, civilingenjör
Hörmander, Olof, direktör Ljunggren, Margareta, departementssekreterare
Nyqvist, Carl-Erik, kraftverksdirektör Stenbeck, Gösta, byrådirektör Svanfeldt,
Gunnar, byrådirektör Uddgren, Olle, byrådirektör

Expertgruppen
för uppföljning av oljeersältningsprogrammel:

Ordförande;

Näven,
Gordon, direktör

Övriga
experter:

Björgerd,
Anders, direktör

Enqvist,
Ingvar, avdelningsdirektör

Lagerholm,
Olov, överingenjör

Lundberg,
Gunnar, departementssekreterare

Ljung,
Harald, civilingenjör

Pehrzon,
Lars, direktör

Regeslad,
Sixten, direktör

Sohlman,
Åsa, fil. dr

Svenningsson,
Per Johan, avdelningsdirektör

s. 281 Kontrollera mot PDF

281 Kommittéer: Industridepartementet 1:9

Expert
i en arbetsgrupp för utredning om uppvärmningssektorns långsiktiga utveckling:
Fåhraeus, Per, överingenjör (fr.o.m. den I oktober 1982)

Sekreterare:
Molin, Olof, departementssekreterare

Sekreterare
i delegationen: Edin, Karl-Axel, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 24 september
1982) Haegermark, Harald, civilingenjör (t.o.m. den 8 augusti 1982)

Bitr.
sekreterare: Bäckstrand, Magnus, civilekonom (t.o.m. den 30 juni 1982) Molin,
Olof, departementssekreterare Tegnér, Lars, fil. dr (fr.o.m. den 1 januari
1982) Wahlqvist, Lars, civilingenjör

Lokal:
Industridepartementet, Liljeholmsvägen 30, 103 33 Stockholm, tel. växel 744 96
75, direktval 744 90 23 (sekreteraren)

Direkfiven
för delegationen, se dir 1979:2, dir 1981.24 och dir 1982:43.

Delegationen
har avgett betänkandet

(Ds
1 1979:9) Förutsättningar för ökad kolanvändning i Sverige

(Ds
I 1979; 17) Finansiering av energiteknik för oljeersättning. Förslag

till
komplettering av nuvarande statliga stödformer (Ds I 1980:3) Torv för
energisektorn (Ds I 1980:10) Förutsättningar för ökad användning av solvärme i

Sverige
(Ds I 1980:15) Import och distribution av kol (Ds I 1980:19) Introduktion av
alternativa drivmedel (Ds I 1980:20) Introduction of altemative motor fuels.
Översättning

av
betänkandet (Ds I 1980:19)

(Ds
I 1980:23) Program för oljeersättning

(Ds
I 1982:6) Uppföljning av oljeersältningsprogrammel.

Delegationens
arbete upphör den 30 juni 1983. Verksamheten kommer att uppgå i den nya
myndighetsorganisationen på energiområdet, som inrättas fr.o.m. den 1 juli
1983.

9,
Försvarsindustrikommittén (1 1979:02)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 1 februari 1979 med uppdrag att utarbeta
långsiktiga alternativa produktions- och sysselsättningsplaner inom de delar av
försvarsmaterielindustrin, som inte omfattas av den militära flygindustrin;

s. 282 Kontrollera mot PDF

1:9 Skr 1982/83:103 282

Särskild
utredare; Frithiofson, Karl, landshövding

Experter:
Angelöf, Arne, ombudsman Carlsson, Jan Olof, planeringschef Gustafsson, Yvonne,
kanslisekreterare Ingberg, William, departementssekreterare Nygårds, Peter,
sekreterare Odelberg, Axel, överingenjör Peterson, Mats, avdelningsdirektör

Sekreterare:
Jensen, Birger, organisationsdirektör

Bitr.
sekreterare; Selmer, Clas, byrådirektör

Lokal:
Industridepartementet, Försvarsindustrikommittén, Sturegatan 24, 114 36
Stockholm, tel. 63.76 12 (sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se dir 1979:7.

Kommittén
har avgett betänkandet (Ds I 1982:1) Civil produktion i försvarsindustrin.

Kommittén
beräknas avge ett kompletterande betänkande i januari 1983.

Uppdraget
är därmed avslutat.

10,
Atomlagstiftningskommittén (I 1979:05) (ALK)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 22 februari 1979 och den 8 november 1979
med uppdrag att utreda frågan om översyn av lagstiftningen på
atomenergiområdet:

Ordförande:
Paulsson, Valfrid, generaldirektör

Ledamöter:
Blom, Lennart, f.d. borgarråd, led. av riksdagen /m Dahl, BirgiUa, statsråd
(fr.o.m. den 1 maj 1982 t.o.m. den 7 oktober 1982)

Hansson,
Sven-Ove, sekreterare (fr.o.m. den 8 oktober 1982) Klingvall, Maj-Inger,
utredningsassistent

Lidbom,
Carl, ambassadör, f.d. led. av riksdagen /s (t.o.m. den 30 april 1982) Olsson,
Karl Erik, lantbrukare

s. 283 Kontrollera mot PDF

283 Kommittéer:
Industridepartementet 1:11

Söderqvist,
Oswald, byråsekreterare, led. av riksdagen /vpk Ångström, Rune, led. av
riksdagen /fp

Experter;
Jacobsson, Måns, tf. departementsråd Jansson, Erik, reaktorinspektör Laurén, Staffan,
hovrättsråd Lindh, Gösta, civilingenjör Lindström, Jan-Mikael,
departementssekreterare Snihs, Jan Olof, avdelningsdirektör

Strangert,
Per-Olof, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 februari 1982)

Sekreterare:
Eliasson, Bengt, hovrättsråd

Lokal:
Industridepartementet, Fredsgatan 8, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00,
direktval 763 22 72 (sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se dir 1979:18.

Kommittén
beräknas avsluta sitt arbete i början av år 1983.

II, Teknikimportkommiltén
(I 1979:14)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 19 juli 1979 för atl bedriva och utvärdera
försöksverksamhet med produktsökning och teknikimport samt studera vissa frågor
i anslutning till försöksverksamheten:

Ordförande;
Ådahl, Andreas, bitr. professor

Ledamöter;
Andersson, Dan, utredningssekreterare Andrén, Robert, direktör Flodin, Sten,
direktör Heuman, Ulf, direktör Wiking, Gösta, direktör

Sakkunniga;
Broberg, Björn, byråchef Henkow, Sten, departementssekreterare Jörgensen,
Peter, överingenjör Rundquist, Gerhard, överdirektör Thufvesson, Bengt,
departementsråd

s. 284 Kontrollera mot PDF

1:11 Skr 1982/83:103 284

Experter:
Stångberg, Olle, kansliråd Hansson, Göran, departementssekreterare

Sekreterare:
Näsvall, Björn, departementssekreterare

Bitr.
sekreterare: Jensman, Kjell, byrådirektör

Lokal:
Industridepartementet, Fredsgatan 8, 103 33 Stockholm tel. växel 763 10 00,
direktval 763 37 60 (sekreteraren)

Direkfiven
för kommiuén, se dir 1979:86 och dir 1982:79.

Kommittén
har avgett betänkandet (Ds 1 1982:8) Utveckla företag genom teknikförvärv.

Regeringen
avser att genom beslut den 25 november och 2 december 1982 överföra
försöksverksamheten till statens industriverk och entlediga kommiuén.

12,
Delegationen (I 1980:08) för uppbyggnad av en oljeersättningsfond (OEF)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 18 december 1980;

Ordförande;
Cars, Hädar, förutv. statsråd

Ledamöter:
Borelius, Sven, verkst. direktör (t.o.m. den 30 juni 1982) Bruce, Tomas,
energiverkschef (fr.o.m. den I juli 1982) Elam, Nils, verkst. direktör (t.o.m.
den 30 juni 1982) Gräslund, Per, direktör (fr.o.m. den 1 juli 1982) Hansson,
Stig, agronom

Hjorth,
Lars, direktör (t.o.m. den 2 december 1981) Holgersson, Svante,
departementssekreterare Hörmander, Olof, direktör Johansson, Östen, byråchef
Landqvist, Nils, direktör (fr.o.m. den 1 juli 1982) Liibeck,, Lennart, verkst.
direktör

Magnusson,
Jan, departementsråd (fr.o.m. den 3 december 1981) Netzler, Lars, direktör
(t.o.m. den 30 juni 1982) Rey, Lars, verkst. direktör Schotte, Lennart,
generaldirektör

s. 285 Kontrollera mot PDF

285 Kommittéer:
Industridepartementet 1:13

Experter;
Annerberg, Rolf, departementssekreterare Arrhenius, Kaj, avdelningsdirektör
(fr.o.m. den 16 augusti 1982) Backström, Christer, byrådirektör (fr.o.m. den I
december 1981) Bergman, Ann-Charlotte, civilingenjör (fr.o.m. den 1 februari
1982) Damgren, Fredrik, departementsråd

Haegermark,
Harald, civilingenjör (fr.o.m. den 9 augusti 1982) Hagvall, Jan,
revisionsdirektör Hemborg, Bo, kansliråd

Karlsson,
Bo, byrådirektör (fr.o.m. den 1 december 1981) Ljunggren, Margareta,
departementssekreterare Magnusson, Jan, byråingenjör (fr.o.m. den 1 januari
1982) Palm, Hans, pol. mag. (fr.o.m. den 2 november 1981) Rundquist, Gerhard,
överdirektör

Sandberg,
Eje, byrådirektör (fr.o.m. den 1 december 1981) Åfeldt, Sten, civilingenjör (fr.o.m.
den 1 november 1981) Haegermark, Harald, civilingenjör (fr.o.m. den 9 augusti
1982)

Arbetsgruppen
för stödkriterier och kalkylmetoder; Lundberg, Gunnar, departementssekreterare

Sekreterare;
Haegermark, Harald, civilingenjör (t.o.m. den 8 augusti 1982) Johanson, Bo,
departementssekreterare (fr.o.m. den 9 augusti 1982)

Lokal:
Birger Jaris Torg 2, Box 2229, 103 15 Stockholm, tel. växel 24 79 50

Direktiven
för delegationen, se dir 1980:92.

Delegationen
har den 12 oktober 1981 till regeringen avgett en översiktlig plan för
disposition av stödmedel under perioden 1981-1983.

Regeringen
har genom beslut den 24 juni 1982 föreskrivit att delegationens verksamhet
skall fortsätta tills en ny organisation på energiområdet har inrättats, dock
längst t.o.m. den 30 juni 1983.

13,
Energimarknadsutredningen (1 1981:01)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 22 januari 1981;

Särskild
utredare: Tham, Carl, f.d. sakkunnig i utrikesdepartementet, f.d. ers. för led.
av riksdagen /fp

s. 286 Kontrollera mot PDF

1:13
Skr 1982/83:103 286

Experter:
Agfors, Gunnar, direktör

Bäckström,
Urban, kanslisekreterare (t.o.m. den 31 maj 1982) Frigren, Suzanne, f. d.
byråchef Grill Magnus, departementssekreterare Hemborg, Bo, kansliråd Linder,
Sven, kansliråd Lönnroth, Magnus (Måns), civilingenjör

Neuman,
Håkan, koncernstabschef (fr.o.m. den 15 december 1981) Nordbäck, Magnus,
kansliråd (t.o.m. den 31 maj 1982) Renström, Gustav, direktör Ringborg, Mats,
departementsråd Schwarz, Brita, forskningschef Sköldefors, Walter, tf.
avdelningschef Thyberg, Jan, kansliråd

Sekreterare:
Lind, Johan, departementssekreterare Odén-Berggren, Monica, ombudsman (t.o.m.
den 30 juni 1982)

Bitr.
sekreterare; Björk, Olle, byrådirektör Grunditz, Mårten,
departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juni 1982)

Direktiven
för utredningen, se dir 1981 ;8.

Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande vid årsskiftet 1982-1983.

14,
Organisationskommittén (I 1981:02) med uppdrag att utreda vissa frågor om
mineralpolitisk verksorganisation (Mineralverkskommittén)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 26 februari 1981 för att med utgångspunkt i
de riktlinjer som anges i prop. 1980/81 ;130 om industripolitikens inriktning
m.m., lämna förslag till hur den mineralpolitiska verksorganisationen närmare
skall utformas m. m.:

Ordförande;
Ribrant, Gunnar, departementsråd

Ledamöter;
Ekevärn, Gunnar, generaldirektör Knutsson, Gert, professor (t.o.m. den 20
januari 1982) Neyman, Thorsten, bergsingenjör

s. 287 Kontrollera mot PDF

287 Kommittéer:
Industridepartementet 1:14

Sjöberg,
Lennart, skogsdirektör

Wesslén,
Arne, generaldirektör (fr.o.m. den 21 januari 1982)

Sakkunniga;
Bohman, Ulf, departementssekreterare (fr.o.m. den 24 november 1981 t.o.m. den
25 januari 1982) Henningson, Thomas, byråchef Henriksson, Gilbert,
avdelningsdirektör Holgersson, Svante, departementssekreterare Lundberg, Leif,
avdelningsdirektör Roigart, Lennart, departementssekreterare Strömgren, Bo,
departementssekreterare Wesslén, Arne, generaldirektör (t.o.m. den 20 januari
1982) Öquist, Ulf, avdelningsdirektör

Österberg,
Gunnar, departementssekreterare (fr.o.m. den 26 januari 1982)

Experter:
Almqvist, Sture, avdelningsdirektör Berner, Harald, avdelningsdirektör Deliså,
Stefan, avdelningsdirektör Eklöf, Thorbjörn, avdelningsdirektör Ericsson,
Birgitta, förste statsgeolog Ericsson, Svante, systemerare Hallgren, Ulf,
avdelningsdirektör Johansson, Bengt-Erik, byrådirektör Ljung, Sigvard,
avdelningsdirektör Lundgren, Barbro, byrådirektör Nilsson, Lars-Bertil,
civilingenjör Olsson, Lars-Göran, verkst. direktör Rehnberg, BriU,
kanslisekreterare Samuelsson, Lennart, förste statsgeolog Sörman, Håkan,
byrådirektör Zweifel, Hans, chefsgeolog Ögren, Anna-Lena, byrådirektör (fr.o.m.
den 15 december 1981)

Sekreterare;
Edsta, Björn, avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 mars 1982) Odén-Berggren,
Monica, ombudsman (fr.o.m. den 1 mars 1982 t.o.m. den 30 juni 1982) Rubin,
Karin, fil. kand. (fr.o.m. den 1 mars 1982)

Bitr.
sekreterare Odén-Berggren, Monica, ombudsman (t.o.m. den 28 februari 1982)
Rubin, Karin, fil.kand. (t.o.m. den 28 februari 1982)

s. 288 Kontrollera mot PDF

1:14 Skr 1982/83:103 288

Lokal:
Industridepartementet, Munkbron 11, 3 tr. 103 33 Stockholm, tel. 11 67 03
(sekreterarna)

Direktiven
för kommittén, se dir 1981:18 och dir 1981:50.

Kommittén
har avgett betänkandet (Ds I 1981:20) Förslag till ny mineralpolitisk
verksorganisation.

Därefter
har kommittén biträtt vid genomförandet av omorganisationen.

Uppdraget
är därmed slutfört.

15,
Kommittén (I 1981:03) av vissa frågor rörande trygghetsfonder

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 26 februari 1981;

Ordföranden:
Ternryd, Carl-Olof, generaldirektör (t.o.m. den 25 november 1982)

Ledamöter:
Lagebrant-Nordqvist, Eva, avdelningsdirektör (t.o.m. den 25 november 1982)

Lundqvist,
Arne, direktör (t.o.m. den 25 november 1982) Reuterswärd, Anders, kansliråd
(t.o.m. den 25 november 1982) Wadensjö, Eskil, professor (t.o.m. den 25
november 1982)

Sakkunnig:
Kjellman, Hans, administrativ direktör (fr.o.m. den 15 januari 1982 (t.o.m. den
25 november 1982) Sjöström, Alf, pol. mag. (t.o.m. den 25 november 1982)

Sekreterare:
Kjellman, Hans, administrativ direktör (t.o.m. den 14 januari 1982)

Bitr.
sekreterare: Carlstedt, Bertil, departementssekreterare Littorin, Sverker, fil.
kand.

Direktiven
för kommittén, se dir 1981:28 och dir 1982:78.

Kommittén
har avgett rapport till industridepartementet i juni 1982.

Regeringen
har den 25 november 1982 beslutat att kommitténs arbete skall läggas ned.

s. 289 Kontrollera mot PDF

289 Kommittéer: Industridepartementet 1:16

16,
Organisationskommittén (I 1981:04) för statens energiverk m. fl. organ inom
energiområdet (OKE)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 26 mars 1981 med uppdrag att utarbeta
förslag till organisation av statens energiverk samt att medverka i arbetet med
att genomföra den nya organisationen:

Ordförande:
Hjorth, Lars, verkst. direktör

Ledamöter:
Rey, Lars, verkst. direktör Winéus, Bengt, departementsråd

Sakkunniga;
Brandels, Leif, överingenjör Dangården, Birgitta, departementssekreterare
Haegermark, Harald, överingenjör (t.o.m. den 8 augusti 1982) Hallsten, Lars,
departementssekreterare (t.o.m. den 30 juni 1982) Johanson, Bo, sekreterare
(fr.o.m. den 9 augusti 1982) Johansson, Östen, byråchef Wennerberg, Sigfrid,
överdirektör (t.o.m. den 30 juni 1982)

Experter;
Bohman, Ulf, departementssekreterare (t.o.m. den 7 februari 1982) Edin,
Karl-Axel, avdelningsdirektör

Eriksson,
Arne, ingenjör (fr.o.m. den 1 mars 1982 t.o.m. den 30 juni 1982)

Faugert,
Sven, departementssekreterare

Gehlin,
Håkan, departementssekreterare (fr.o.m. den I november 1982)

Hagvall,
Jan, revisionsdirektör (t.o.m. den 3 oktober 1982) Henningson, Thomas, byråchef

Henriksson,
Gilbert, avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 oktober 1982) Holgersson, Svante,
departementssekreterare Holmkvist, Åke, byrådirektör (t.o.m. den 28 februari
1982) Lundberg, Leif, avdelningsdirektör (t.o.m. den 30 juni 1982) Magnusson,
Jan, departementssekreterare (t.o.m. den 30 juni 1982) Nöu, Jaak,
avdelningsdirektör Pereswetoff-Morath, Marie-Louise, byråsekreterare Rundquist,
Gerhard, överdirektör (t.o.m. den 30 juni 1982) Strömgren, Bo,
departementssekreterare (fr.o.m. den 17 december 1981 t.o.m. den 31 oktober
1982)

Österberg,
Gunnar, departementssekreterare (fr.o.m. den 8 februari 1982)

19 Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 103

s. 290 Kontrollera mot PDF

1:16 Skr 1982/83:103 .290

Experler i arbetsgrupp för flyttningsförberedelser: Anebäck, Kristina, bitr. sekreterare (fr.o.m. den 1
juli 1982) Eriksson, Arne, ingenjör (fr.o.m. den 17 december 1981 t.o.m. den 28
februari 1982)

Kylborg,
Dan, chefssekreterare/registrator (fr.o.m. den 17 december 1981)

Nilsson,
Lena, byråassistent (fr.o.m. den 17 december 1981) Sandberg, Eje, byrådirektör
(fr.o.m. den 17 december 1981) Söderström, Henry, materialförvallare (fr.o.m.
den 17 december 1981) Wijkander, Gösta, byrådirektör (fro.m. den 17 december
1981)

Sekreterare:
Annerberg, Rolf, departementssekreterare

Bitr.
sekreterare: Almgren, Elisabeth, byrådirektör (fr.o.m. den 16 augusti 1982
t.o.m. den 31 oktober 1982) Hagman, Björn, byrådirektör

Nilsson,
Hans, byrådirektör (t.o.m. den 14 maj 1982) Sandegarn, Gunilla, fil. stud.
(fr.o.m. den 13 april 1982 t.o.m. den 14 maj 1982) Tombrock, Gun,
departementssekreterare

Lokal;
Industridepartementet, Fredsgatan 8, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00,
direktval 763 23 14 (sekreteraren)

Direktiven
för organisationskommittén, se dir 1981:23 och dir 1982:45. .

Kommittén
har avgett anslagsframställning för budgetåret 1983/84 samt principförslag till
organisation för statens energiverk m. m.

Kommittén
har avgett rapporten (Ds I 1981:23) Lokalisering av energimyndigheterna.

Kommittén
beräknas fullgöra uppgifter i samband med förberedelserna för den nya
myndighetsorganisationen t.o.m. den 30 juni 1983.

17.
Malmfältsutredningen (I 1981:06)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 7 maj 1981 för att utreda frågan om program
för utvecklingen på längre sikt av malmfältskommunerna i Norrbottens län:

Ordförande:
Hammarsten, Erik, landshövding

s. 291 Kontrollera mot PDF

291 Kommittéer: Industridepartementet 1:18

Ledamöter:
Björzén, Karl, led. av riksdagen /m Fransson, Arne, led. av riksdagen /c
Hansson, Lilly, led. av riksdagen /s Häll, Karl-Erik, led. av riksdagen /s
Marklund, Eivor, led. av riksdagen /vpk Winlher, Eva, led. av riksdagen /fp
Wittbom, Bengt, led. av riksdagen /m

Ledamöter
i referensgrupp Gällivare: Bergmark, Jan-Erik, disponent (fr.o.m. den 1 maj
1982) Ilskog, Svante, gruvarbetare (fr.o.rn. den 1 maj 1982) Olofsson, Sune,
ingenjör (fr.o.m. den I maj 1982) Sköld, Göthe, ingenjör (fr.o.m. den 1 maj
1982) Sundberg, Ulf, kommunalråd (fr.o.m. den I maj 1982)

Ledamöter
i referensgrupp Kimna: Dahlström, Rolf, kommunalråd (fr.o.m. den 1 maj 1982)
Ek, Bengt, arméverkmästare (fr.o.m. den 1 maj 1982) Heikki, Malte, gruvarbetare
(fr.o.m. den 1 maj 1982) Olofsson, Gunnar, verkst. direktör (fr.o.m. den 1 maj
1982) Vuopio, Lars, disponent (fr.o.m. den 1 maj 1982)

Sakkunniga;
Backlund, Lars, länsråd Eriksson, Per-Ola, led. av riksdagen /c Thufvesson,
Bengt, kanslichef

Sekreterare:
Svensson, Leif,, departementssekreterare

Bitr.
sekreterare; Borg, Staffan, byrådirektör

Lokal;
Industridepartementet, Fredsgatan 8, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval
763 22 97 (sekreteraren)

Direkfiven
för kommittén, se dir 1981:33.

Kommitténs
arbete beräknas avslutas under år 1983.

18.
Utredningen (I 1981:07) om alternativa former för statsstödd
exportkreditgivning

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 11 juni 1981;

Särskild
utredare: Nyqvist, Per, rättschef

s. 292 Kontrollera mot PDF

1:18
Skr 1982/83:103 292

Expert:
Cederlund, Lars Johan, departementssekreterare

Sekreterare:
Rekke, Lars, avdelningsdirektör

Direktiven
för utredningen, se dir 1981 ;43.

Utredningen
har avgett betänkandet

(Ds
1 1981:27) Ökad bankmedverkan vid statsstödd exportkreditgivning.

Uppdraget
är därmed slutfört.

19.
1981 års energikommitté (1 1981:08)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 8 oktober 1981 och den 14 november 1982 för
att utreda frågan om åtgärder för alt säkra kärnkraftens avveckling och elt
fortsatt minskat oljeberoende:

Ordförande:
Löwbeer, Hans, generaldirektör (fr.o.m. den I november 1981)

Ledamöter;
Cars, Hädar, förutv. statsråd, ers. för led. av riksdagen /fp (fr.o.m. den 1
november 1981)

Dahl,
Birgitta, led. av riksdagen/s (fr.o.m. den I november 1981 t.o.m. den 7 oktober
1982)

Francke,
Per, redaktör (fr.o.m. den I november 1981) Håkansson, Per-Olof, led. av
riksdagen /s (fr.o.m. den 1 november 1982)

Hörnlund,
Börje, led. av riksdagen /c (fr.o.m. den I november 1981) Lööw, Maj-Lis, led.
av riksdagen /s (fr.o.m. den 1 november 1982) Pettersson, Lennart, led. av
riksdagen /s (fr.o.m. den 1 november 1981) Unckel, Per, led. av riksdagen /m
(fr.o.m. den I november 1981)

Sakkunniga;

Lundberg,
Gunnar, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november

1981)

Nilsson,
Christer, sakkunnig (fr.o.m. den 1 november 1981 t.o.m. den

7
oktober 1982)

Experter:
Daléus, Lennart, kanslichef (fr.o.m. den 1 februari 1982) Granström, Torbjörn,
civilingenjör (fr.o.m. den 1 februari 1982)

s. 293 Kontrollera mot PDF

293 Kommittéer: Industridepartementet 1:20

Hjalmarsson,
Lennart, professor (fr.o.m. den I februari 1982) Holm, Lennart, generaldirektör
(fr.o.m. den 1 februari 1982) Liljegren, Lars, sekreterare (fr.o.m. den 1 februari
1982) Nytén, Tage, planeringsdirektör (fr.o.m. den 1 februari 1982) Wennerberg,
Sigfrid, civilingenjör (fr.o.m. den 1 mars 1982)

Expert
vid studie om energipolitik och samhällsekonomi: Bergman, Lars, docent (fr.o.m.
den 1 juni 1982)

Experter
vid studie om energiförsörjningens långsiktiga utveckling: Johansson, Thomas,
docent (fr.o.m. den 1 juni 1982) Steen, Peter, civilingenjör (fr.o.m. den 1
juni 1982)

Expert
vid studie om tillståndsfrågor: af Klintberg, Lennart, f.d. vattenrättsdomare
(fr.o.m. den 1 juni 1982)

Expert
vid studie av alunskiffer: Roigart, Lennart, departementssekreterare (fr.o.m.
den 1 juni 1982)

Sekreterare;
Edin, Karl-Axel, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 16 december 1981)

Bitr.
sekreterare: Larsson, Ulla Britt, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 december
1981)

Lokal:
c/o Statens Industriverk, 117 86 Stockholm, tel. 744 90 00

Direktiv
för kommittén, se dir 1981:62.

Kommittén
beräknas avsluta sitt arbete vid årsskiftet 1984 t 1985.

20.
Industriverksutredningen (I 1981:09)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 12 november 1981 för att utreda statens
industriverks framtida verksamhet och organisation m.m.;

Särskild
utredare: Söderberg, Bo, verkst. direktör (fr.o.m. den 14 januari 1982)

Experter:
Eriksson, Gun-Jeanette, departementssekreterare (fr.o.m. den 5 februari 1982)

Fredriksson,
Carl, departementsråd (fr.o.m. den 5 februari 1982) Henriksson, Gilbert,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 5 februari 1982) Jarness, Dag,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 5 februari 1982)

s. 294 Kontrollera mot PDF

1:20 Skr 1982/83:103 294

Lindström,
Christian, verkst. direktör (fr.o.m. den 5 februari 1982)'

Norström,
Bengt, departementssekreterare (fr.o.m. den 5 februari

1982)

Pettersson,
Eric, generaldirektör (fr.o.m. den 5 februari 1982)

Sidenbladh,
Thomas, departementsråd (fr.o.m. den 15 september

1982)

Skogö,
Ingemar, departementssekreterare (fr.o.m. den 5 februari

1982)

Spendrup,
Aksel, avdelningschef (fr.o.m. den 5 februari 1982)

Sekreterare:
Strömgren, Bo, departementssekreterare (fr.o.m. den 14 januari 1982)

Bitr.
sekreterare: Lidström, Ivar, pol. mag. (fr.o.m. den 5 februari 1982)

Direktiven
för utredningen, se dir 1981:73.

Kommittén
har avgett betänkandet (Ds I 1982:14) Organisation för industriell förnyelse.

Uppdraget
är därmed slutfört.

21,
Utredningen (I 1982:01) om RPP-systemet

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 3 juni 1982 för översyn av lagstiftningen
om officiell provning m. m.: Svahn, Hans, hovrättslagman (fr.o.m. den 4 juni
1982)

Sakkunniga:
Lindeberg, Per Erik, hovrättsassessor (fr.o.m. den 4 juni 1982) Rönisch-Ström,
Ann-Margret, förvaltningsjurist (fr.o.m. den 4 juni 1982)

Expert:
Back, Östen, byråchef (fr.o.m. den 1 augusti 1982) Ehn, Bengt, länsveterinär
(fr.o.m. den 1 september 1982)

Sekreterare:
Sjöberg, Svante, departementssekreterare (fr.o.m. den 4 juni 1982)

Lokal:
Industridepartementet, Fredsgalan 8, tel. växel 763 10 00, direktval 763 21 67
(sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:38.

Kommittén
beräknas avge sill slutbetänkande i december 1983.

s. 295 Kontrollera mot PDF

295 Kommittéer: Industridepartementet 1:23

22,
Utredningen (I 1982:02) om vissa frågor inom mineralområdet (FRlMO-utredningen)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 26 augusti 1982;

Särskild
utredare: Neyman, Thorsten, bergsingenjör (fr.o.m. den 1 september 1982)

Sakkunnig;
Ideström, Ingvar, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1982)

Experter;
Jansson, Åke, överingenjör (fr.o.m. den 15 september 1982) Ljung, Sigvard,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 september 1982) Olsson, Lars-Göran, verkst.
direktör (fr.o.m. den 15 september 1982) Shaikh, Naz Ahmed, avdelningsdirektör
(fr.o.m. den 15 september 1982) Zweifel, Hans, chefsgeolog (fr.o.m. den 15
september 1982)

Sekreterare;
Rubin, Karin, fil. kand. (fr.o.m. den 1 september 1982)

Lokal:
Munkbron 11, 3 tr, 111 28 Stockholm, tel. 11 67 03 och 11 66 54

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:68.

Utredningen
beräknas avge betänkanden i DS-serien omkring den 1 mars 1983 avseende
inmutningsbara mineral och metaller, omkring den 1 juni 1984 vad avser
borrkärnearkiv och omkring den 1 mars 1985 vad avser frågan om ytterligare
regionalisering av SGU samt eventuell förstärking av bergsstaten.

23,
Utredningen (1 1982:03) om möjligheterna till en fortsatt utbyggnad av
vattenkraften

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 9 september 1982 med uppdrag att utreda
möjligheterna till en fortsatt utbyggnad av vattenkraften;

Särskild
utredare; Wramner, Per, f.d. statssekreterare (fr.o.m. den 14 september 1982
t.o.m. den 20 oktober 1982)

Experter;
von Bahr, Kersti, departementssekreterare (fr.o.m. den 5 oktober 1982 t.o.m.
den 20 oktober 1982)

s. 296 Kontrollera mot PDF

1:23 Skr 1982/83:103 296

Boström,
Hans, direktör (fr.o.m. den 5 oktober 1982 t.o.m. den 20

oktober
1982)

Eriksson,
Mats, hovrättsassessor (fr.o.m. den 5 oktober 1982 t.o.m. den

20
oktober 1982)

Frizén,
Rune, byråchef (fr.o.m. den 5 oktober 1982 t.o.m. den 20

oktober
1982)

Grill,
Magnus, departementssekreterare (fr.o.m. den 5 oktober 1982

t.o.m.
den 20 oktober 1982)

Lindström,
Lars, ingenjör (fr.o.m. den 5 oktober 1982 t.o.m. den 20

oktober
1982)

Lundberg,
Allan, överingenjör (fr.o.m. den 5 oktober 1982 t.o.m. den

20
oktober 1982)

Sprinchorn,
Göran, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 5 oktober 1982

t.o.m.
den 20 oktober 1982)

Återkallande
av kommittédirektiv 1982:74 samt entledigande av den särskilde utredaren och
experterna i utredningen enligt regeringens beslut den 21 oktober 1982.

24,
Utredningen (I 1982:04) om verksamheten med industricentra

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 16 september 1982 med uppdrag att utreda verksamheten
med industricentra;

Särskild
utredare: Sjönell, Bengt, led. av riksdagen /c (fr.o.m. den 16 september 1982
t.o.m. den 18 november 1982)

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:82.

Återkallande
av kommittédirektiv 1982:82 samt enledigande av den särskilde utredaren enligt
regeringens beslut den 11 november 1982.

25,
Kommittén (I 1982:05) om de framtida regionalpolitiska stödinsatsernas
inriktning och omfattning

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 16 september 1982. Ledamöter m. fl. ej
utsedda. Direktiven för kommittén, se dir 1982:83.

s. 297 Kontrollera mot PDF

297 Kommittéer: Industridepartementet 1:26

26,
Beredningen (I 1982:06) om en plan för vattenkraftens utbyggnad

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 11 november 1982:

Ordförande:
Edenman, Ragnar, f.d. landshövding (fr.o.m, den 22 november 1982)

Ledamöter;
Bryntze, Göran, tekn. dr (fro.m. den 22 november 1982) Hansson, Lilly, led. av
riksdagen /s (fr.o.m. den 22 november 1982) Lindkvist, Oskar, led. av riksdagen
/s (fr.o.m. den 22 november 1982) Mattsson, Kjell, led. av riksdagen /c
(fr.o.m. den 22 november 1982) Unckel, Per, led. av riksdagen /m (fr.o.m. den
22 november 1982) Wictorsson, Åke, led. av riksdagen/s (fr.o.m. den 22 november
1982) Wramner, Per, f.d. statssekreterare (fr.o.m. den 22 november 1982)

Direktiven
för beredningen, se dir 1982:90

s. 298 Kontrollera mot PDF

Kn:l Skr 1982/83:103 298

Kommundepartementet

Inom
detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet sedan
redovisningen i 1982 års kommittéberättelse: 4, 8, Il och 13 Följande kommitté
inom avsnittet har inte fullgjort egentligt utredningsuppdrag: 1

1,
Riksnämnden (K 1968:57) för kommunal beredskap

Tillkallade
enligt Kungl. Maj :ts beslut den 9 juni 1967 för att handlägga vissa centrala
samordningsuppgifter rörande den kommunala beredskapsplanläggningen;

Ordförande:
Gustafsson, Gunnar, generaldirektör, f.d. led. av riksdagen /s (t.o.m. den 30
juni 1984)

Vice
ordförande: Nordbeck, Gunnar, generaldirektör (t.o.m. den 30 juni 1984)

Ledamöter;
Lewensjö, Åke, sektionschef (t.o.m. den 30 juni 1984) Lindberg, Olof,
länsöverdirektör (t.o.m. den 30 juni 1984) Wiktorin, Bengt, sektionschef
(t.o.m. den 30 juni 1984)

Experter:
Bengtsson, Gunnar, försvarsdirektör Norderheim, Paul, försvarsdirektör Rydén,
Alex, kanslichef

Sekreterare:
Cedmark, Jan, kanslichef

Kansli;
Civilförsvarsstyrelsen, Karolinen, 651 80 Karlstad, tel. växel 054/10 30 00

Direktiven
för nämnden, se 1968 års riksdagsberättelse K 57.

Riksnämnden
har utgivit

Promemoria Reservanordning
för korrimunalteknisk försörjning enligt lagen om kommunal beredskap.
(Utarbetad av en särskild arbetsgrupp, vars arbete fortsätter under budgetåret
1981/82.)

Totalförsvar
på lokal nivå - kort information (1982 års upplaga).

s. 299 Kontrollera mot PDF

299 Kommittéer: Kommundepartementet
Kn:2

Riksnämnden
har utarbetat allmänna råd om landstingskommunala ledningsövningar.

Handledning
Kommunal informafion är under omarbetning (klar våren 1983).

Nya
allmänna råd för den kommunala och landstingskommunala beredskapen beräknas
vara klara våren 1984.

2,
1968 års kyrkohandbokskommitté (U 1969:44)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 15 mars 1968 för au inom
utbildningsdepartementet biträda med revidering av Den svenska kyrkohandboken
och övriga kyrkans böcker i den mån de kan beröras av en handboksrevision;

Ordförande;
Askmark, Ragnar, biskop

Ledamöter;
Andrén, Åke, professor Edwall, Pehr, kontraktsprost Göransson, Harald,
musikdirektör Hallqvist, BriU G., författare Lundell, Ragnar, kontraktsprost
Stripple, Lennart, musikdirektör

Experter:
Ahrén, Per-Olov, biskop Alm, Kerstin, fil. kand. Andersson, Torsten, prost
Bohlin, Folke, docent Bäckström, Anders, teol. kand. Eckerdal, Lars, docent
Erneholm, Berndt, expeditionschef Forkman, Göran, kyrkoherde (fr.o.m. den 21
juni 1982) Gerhardsson, Birger, professor Godvik, Hans, kyrkoherde

Gunnarsson,
Claes, kantor (fr.o.m. den 1 oktober 1982 t.o.m. den 31 december 1984)

Göransson,
Göran, departementsråd Helander, Sven, lektor Holte, Ragnar, professor

Ingebrand,
Sven, biskop (fr.o.m. den 1 oktober 1982 t.o.m. den 31 december 1984)

s. 300 Kontrollera mot PDF

Kn:2 Skr 1982/83:103 300

Klingert,
Rune, kontraktsprost (fr.o.m. den 1 oktober 1982 t.o.m. den

31
december 1984)

Larsson,
Edvin, professor

Ljungdahl,
Olle, domkyrkoorganist

Molde,
Bertil, professor

Nilsson,
Torsten, musikdirektör

Persson,
Per Erik, professor

Setterlind,
Bo, poet

Simonsson,
Tord, biskop

Stensson,
Lars-Gösta, prost

Vajta,
Vilmos, professor (fr.o.m. den 16 februari 1982)

Wikmark,
Örjan, kyrkoadjunkt

Österlin,
Lars, domprost, adjung. professor (fr.o.m. den 19 januari

1982)

Sekreterare;
Eckerdal, Lars, docent Gärdar, Håkan, teol. dr

Bitr.
sekreterare: Aldén, Lars, stiftsadjunkt

Lokal:
Almgatan 3, 361 00 Emmaboda, tel. 0471/133 76, (Gärdar)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Kommittén
har avgett betänkandet

(SOU
1974:66) Svenska kyrkans gudstjänst, band 1, Huvudgudstjänster och övriga
gudstjänster. Gudstjänstordning m. m.

(SOU
1974:67) Svenska kyrkans gudstjänst, band I, Huvudgudstjänster och övriga
gudstjänster. Bilaga I. Gudstjänst i dag. Liturgiska utvecklingslinjer

(SOU
1974:68) Svenska kyrkans gudstjänst, band I, Huvudgudstjänster och övriga
gudstjänster. Bilaga 2. Den liturgiska försöksverksamheten 1969-1972

(SOU
1974:97) Svenska kyrkans gudstjänst, band.2. Huvudgudstjänster och övriga
gudstjänster. Gudstjänstmusik I

(SOU
1974:98) Svenska kyrkans gudstjänst, band 3, Huvudgudsljänster och övriga
gudstjänster. Gudstjänstmusik 2

(SOU
1979:12) Svenska kyrkans gudstjänst, band 4, Evangelieboken

(SOU
1981:65) Svenska kyrkans gudstjänst, band 5, Kyrkliga handlingar

(SOU
1981:66) Svenska kyrkans gudstjänst, band 5, Kyrkliga handlingar. Bilaga 3.
Vägen in i kyrkan. Dop, konfirmation, kommunion - Aktuella liturgiska
utvecklingslinjer

s. 301 Kontrollera mot PDF

301 Kommittéer: Kommundepartementet
Kn:3

(SOU
1981:67) Svenska kyrkans gudstjänst, band 5, Kyrkliga handlingar. Bilaga 4.
Äktenskap och vigsel i dag - Liturgiska utvecklingslinjer

(SOU
1981:68) Svenska kyrkans gudstjänst, band 5, Kyrkliga handlingar. Bilaga 5.
Döendet, döden och begravningstjänsten.

Kommittén
beräknas avge nästa delbetänkande samt avsluta sitt arbete under år 1985.

3,
1969 års psalmkommitté (U 1970:47)

Tillkallade
enligt Kungl: Maj;ts bemyndigande den 14 mars 1969 för att inom
utbildningsdepartementet biträda med utarbetande av ett tillägg till Den
svenska psalmboken, avseende både psalmtexter och psalmmelodier, att prövas och
brukas i svenska kyrkan intill dess en allmän revision av Den svenska
psalmboken företagits.

Kommittén
har den 12 februari 1976 fått regeringens uppdrag att lägga fram förslag till
revision av 1937 års psalmbok och 1939 års koralbok. Vidare fick kommittén
uppdrag att, under beaktande av vad 1975 års kyrkomöte anfört, dels under år
1976 färdigställa och till regeringen inkomma med förslag till en första del av
tillägg till psalmboken, dels utarbeta förslag till en andra del av tillägg
till psalmboken. Båda delarna av tillägget skulle avse såväl psalmtexter som
psalmmelodier.

Kommittén
härden 13 september 1979 bemyndigats att inom ramen för sitt uppdrag delta i
arbetet på en ekumenisk psalmbok. Arbetet härmed bedrivs inom en ekumenisk
arbetsgrupp (SAMPSALM).

Ordföi-ande:
Nivenius, Olof (Olle), biskop

Ledamöter:
Belfrage, Esbjörn, docent Bexell, Göran, docent Björkman, Ulf, kontraktsprost
Frostenson, Anders, f d. kyrkoherde Gerhardsson, Birgit, fil. mag. Göransson,
Harald, professor Åberg, Jan Håkan, f d. domkyrkoorganist

Experter:
Boden, Anna-Brita, redaktör Ekenberg, Anders, teol. kand. Erneholm, Berndt,
expeditionschef Erséus, Torgny, musikdirektör

s. 302 Kontrollera mot PDF

Kn:3 Skr 1982/83:103 302

Forsberg,
Roland, musikdirektör

Gellerstam,
Martin, docent

Griinbaum,
Catharina, fil. mag.

Hallqvist,
BriU G., förfaUare (fr.o.m. den 1 januari 1983 t.o.m. den 30

juni
1983)

Hartman,
Olov, teol. dr

Haskå,
Inger, docent

Hellström,
Jan-Arvid, docent

Nisser,
Per Olof, utbildningssekreterare

Sörenson,
Torsten, tonsättare

Wentz-Janacek,
Elisabet, kantor (fr.o.m. den Ijanuari 1982 t.o.m. den

30
september 1982)

Sekreterare;
Nisser, Per Olof, utbildningssekreterare

Bitr.
sekreterare: Boden, Anna-Brita, redaktör

Lokal;
Munkbron 17, 2 tr. Postadress; Kommundepartementet, 103 33 Stockholm, tel.
växel 763 10 00, direktval 763 24 26 (Nisser), 763 24 24 (Boden)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Kommittén
har avgett betänkandet

Den
svenska psalmboken i fyra band

(SOU
1981:49) Psalmboksrevisionen. Inledande redovisning. Provsamling för Advent,
Jul och Dagens tider. Band 1

(SOU
1981 ;50) Förslag till bearbetning m. m. av psalmerna i 1937 års psalmbok /
1939 års koralbok. Band 2

(SOU
1981 ;5I) Förslag till Psalmer och visor, del 2. Band 3

(SOU
1981:52) Psalmer från andra sångböcker än Den svenska psalmboken med tillägg.
Urval för en gemensam bok, sammanställt av Sampsalm. Band 4.

Kommittén
beräknas avsluta sitt arbete vid årsskiftet 1984-1985.

4,
ADB-beredningsgruppen (C 1973:06)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj;ts beslut den 2 november 1973 för att behandla frågor om
utveckling och utnyttjande av automatisk databehandling (ADB) med anknytning
till samhällsplaneringen inom länsstyrelserna m. m.:

s. 303 Kontrollera mot PDF

303 Kommittéer: Kommundepartementet
Kn:4

Ordförande:
Åkerlund, Hans, länsråd

Ledamöter;
Adlercreutz, Gustaf, departementssekreterare Aldskogius, Göran, departementsråd
Gunnarsson, Ingemar, byråchef Henricsson, Ulf, departementsråd Jönsson, Gert,
departementssekreterare Karlsson, Rolf, kansliråd Molinder, Barbro,
planeringsdirektör Rapaport, Edmund, avdelningschef Werner, Per, länsarkitekt

Sakkunniga;
Jenstav, Marica, sekreterare (t.o.m. den 11 februari 1982) Jonsson, Göte,
direktör Öhrman, Lars, förste sekreterare (fr.o.m. den 12 februari 1982)

Experter:
Bergfeldt, Anders, byrådirektör Carlsson, Lars-Gunnar, förste byråinspektör
Gorpe, Peter, organisationsdirektör Göthe, Leif, förste byråingenjör Hallen,
Sten-Åke, avdelningsdirektör Holgersson, Magnus, förste byråsekreterare
Nilsson, Per-Olov, bitr. överlantmätare Norden, Christer, byråsekreterare
Olsson, Rune, avdelningschef von Seth, Pehr, byrådirektör Stålberg, Lennart,
departementssekreterare

Sekreterare;
Lundgren, Lennart, avdelningsdirektör

Bitr.
sekreterare: Andersson, Ulf, byrådirektör

Lokal:
Munkbron 11. Postadress: Kommundepartementet, 103 33 Stockholm, tel. 10 87 72
(Lundgren), 11 23 61 (Andersson)

Direktiven
för beredningsgruppen, se 1975 års kommiuéberättelse Kn 13 och dir 1979:103.

Beredningsgruppen
har avgett betänkandet (Ds Kn 1976:1) ADB inom samhällsplaneringen. Lägesrapport
(Ds Kn 1976:2) ADB inom samhällsplaneringen. Bilaga 1-8. Lägesrapport

s. 304 Kontrollera mot PDF

Kn:4 Skr 1982/83:103 304

(Ds
Kn 1976:7) ADB inom samhällsplaneringen. Betänkande.

Beredningsgruppen
beräknas avge sitt slutbetänkande vid årsskiftet 1982-1983.

5, Länsdemokratikommittén (Kn 1976:04)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 2 december 1976 för att utreda frågan om
vidgad länsdemokrati;

Ordförande;
Mattsson, Kjell A., led. av riksdagen /c

Ledamöter:
Albinsson, Gillis, landstingsdirektör Eriksson, Gunnel, kommunalråd Hörnlund,
Börje, led. av riksdagen /c Johansson, Hilding, fil. dr, f. d. led. av
riksdagen /s Lundberg, Arne, kommunfullmäktiges ordförande Strindberg,
Per-Olof, länsombudsman, led. av riksdagen /m Stålberg, Marianne, skolkurator,
led. av riksdagen /s Ågren, Gunnar, leg. läkare

Sakkunniga:
Aldskogius, Göran, departementsråd Henricsson, Ulf, departementsråd Hultquist,
Ove, sekreterare Hägglund, John, länsråd Johansson, Gunnar, ombudsman Norling,
Gunnar, länsråd Waldenström, Hans, direktör

Experter:
Almqvist, Lennart, byrådirektör Dahlberg, Helge, sekreterare Damgren, Fredrik,
departementsråd Hallman, Håkan, kanslichef

Jonsson,
Sverker, civilekonom (fr.o.m. den 4 december 1981) Lindskog, Lennart, länsråd
Sillen, Bo, direktör (t.o.m. den 3 december 1981) Sundelin, Dick, sekreterare

Sekreterare;
Lundmark, Gunnar, kanslichef

Lokal:
L. Nygatan I, 3 tr. Postadress; Kommundepartementet, 103 33 Stockholm, tel.
växel 763 10 00, direktval 763 23 79 (Lundmark)

s. 305 Kontrollera mot PDF

305 Kommittéer: Kommundepartementet Kh:6

Direktiven
för kommittén, se 1977 års kommittéberättelse del ll Kn 5 och dir 1979:80.

Kommittén
har avgett betänkandet (SOU 1980:53) Länsförvaltningarna i Danmark, Finland och
Norge (SOU 1982:24) Vidgad länsdemokrafi.

Uppdraget
är därmed slutfört.

6.
Kyrkoberedskapskommittén (U 1976:09)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 22 juli 1976 med uppdrag att verkställa
fortsatt utredning samt planläggning av själavården och övriga kyrkliga
beredskapsfrågor vid krig eller krigsfara (se Post- och Inrikes fidn. den 31
juli 1976);

Ordförande:
Svensson, Torsten, departementsråd

Ledamöter;
Carlzon, Lars, biskop Hedberg, Gösta, missionsföreståndare Johansson, Sture,
förbundsdirektör Kollind, Hans, krigsråd Olsson, Sten, stiftssekreterare Smith,
Jan, kyrkoherde

Experter;
Arfvidson, Agnar, f.d. kammarråd Lundqvist, Lennart, landskapsarkitekt

Sekreterare;
Lenhammar, Harry, docent

Särskilt
biträde för att utarbeta förslag tiU anvisningar för omhändertagande av döda
civilpersoner i krig: Cronebäck, Ove, byrådirektör

Lokal:
Munkbron 11. Postadress: Kommundeparlementet, 103 33 Stockholm, tel. 20 44 41
(Svensson), 20 62 72 (Lenhammar)

Direktiven
för kommittén, se 1977 års kommittéberättelse del ll U 10.

Kommittén
har avgelt

PM ang begravningsväsendet
under beredskap och krig med Förslag till Lag om begravningsväsendet under
krig.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete under år 1983. 20 Riksdagen
1982/83. 1 saml. Nr 103

s. 306 Kontrollera mot PDF

Kn:7 Skr 1982/83:103 306

7.
Ordningsstadgeutredningen (Kn 1977:02)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 27 januari 1977 för att göra en översyn av
allmänna ordningsstadgan:

Särskild
utredare; Neergaard, Erik, lagman

Sakkunniga;
Andersson, Gustaf, polisöverintendent

Berggren,
Nils-Olof, hovrättsassessor (fr.o.m. den 18 januari 1982) Ericson, Gerhard,
kanslichef Palmcrantz, Hans, hovrättsråd Romson, Rolf, direktör Vilgeus, Jan,
departementsråd (t.o.m. den 17 januari 1982)

Experter;
Bjurman, Ulf, hovrättsassessor Paulsson, Staffan, polissekreterare Thollander,
Gunnar H;son, förbundsjurist

Sekreterare;
Riving, Britt-Marie, hovrättsassessor

Lokal:
Departementens utredningsavdelning. Box 187, 201 21 Malmö, tel. 040/749 50
(Riving)

Direktiven
för utredningen, se dir 1977:15.

Utredningen
har avgett betänkandet

(Ds
Kn 1978:2) Kostnader för ordningshållning vid offentliga tillställningar m. m.

(Ds
Kn 1981 ;26) Alkoholförtäring på allmän plats m. m.

Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande vid årsskiftet 1983-1984.

8.
Kommunalbesvärskommittén (Kn 1977:05)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 2 juni 1977 med uppdrag att göra en översyn
av kommunalbesvärsprocessen m. m.;

Ordförande;
Hamdahl, Bengt, justifiekansler

Ledamöter;
Sterzel, Fredrik, f.d. justieräd Törnvall, Peder, expeditionschef

s. 307 Kontrollera mot PDF

307 Kommittéer: Kommundepartementet
Kn:9

Sakkunniga:
Riberdahl, Curt, direktör Sahlin, Jan, förbundsjurist

Expert;
Bergqvist, Olof, hovrättsassessor

Sekreterare:
Börjeson, Sven, byråchef (t.o.m. den 14 februari 1982) Persson, Göran,
hovrättsassessor (fr.o.m. den 15 februari 1982)

Bitr.
sekreterare: Svensson, Per Ove, kammarrättsassessor

Lokal;
Juslitiekanslern, Box 2308, 103 17 Stockholm, tel. 10 73 94 (Persson)

Direktiven
för kommittén, se dir 1977:47.

Kommiuén
har avgett betänkandet (SOU 1978:84) Instansordningen i kommunalbesvärsråd (SOU
1982:41) Överklagande av kommunala beslut.

Uppdraget
är därmed slutfört.

9.
Kommunaldemokratiska kommittén (Kn 1977:07) (KDK)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 4 augusti 1977 för fortsatt utredning av
vissa kommunaldemokraliska frågor;

Ordförande;
Ericsson, Lars Eric, kommunalråd (fr.o.m. den 18 november 1982) Eriksson, Bror,
landstingsråd (fr.o.m. den 15 januari 1982 t.o.m. den 17 november 1982)
Lindencrona, Fredrik, direktör (t.o.m. den 14 januari 1982)

Ledamöter;
Andersson, Leif, överförmyndare Ericsson, Lars Eric, kommunalråd

Eriksson,
Bror, landstingsråd (fr.o.m. den 18 november 1982) Jonnergård, Gustaf, f.d.
partisekreterare f.d. led. av riksdagen/c Jonsson, Anita, kommunalråd
Zachrisson, Rune, kommunalråd Åstrand, Göran, konsulent

Sakkunniga;
Anderson, Hans, direktionssekreterare Domargård, Tord, driftchef

s. 308 Kontrollera mot PDF

Kn:9 Skr 1982/83:103 308

Högdahl,
Lars, departemenlsråd

Jonsson,
Olof, sekreterare

Karlsson,
Urban, avdelningschef

Lindquisl,
Ulf, hovrättsråd

Peterson,
Carl-Gunnar, departementsråd

Experter;
Birgersson, Bengt Owe, statssekreterare (t.o.m. den 14 oktober 1982) Geijer,
Carl-Wedig, kanslidirektör

Holmquist,
Gertrud, hovrättsassessor (t.o.m. den 31 januari 1982) Hult, Jan, förste
byråsekreterare (t.o.m. den 31 januari 1982) Kildén, Anna-Lisa, avdelningschef
(fr.o.m. den 1 januari 1982) Lindau, Christer, kammarrättsfiskal (t.o.m. den 31
januari 1982) Ling, Hans, departementssekreterare (t.o.m. den 31 januari 1982)
Morard, Lennart, hovrättsassessor (fr.o.m. den 15 mars 1982 t.o.m. den 14juli
1982)

Olsson,
Ingrid, hovrättsassessor (t.o.m. den 31 januari 1982) Sahlin, Jan,
förbundsjurist (fr.o.m. den 1 oktober 1982 t.o.m. den 31 oktober 1982)
Sigfridsson, Sven-Erik, rättschef (t.o.m. den 31 januari 1982)

Sekreterare;
Birgersson, Bengt Owe, statssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1982, t.o.m.
den 14 oktober 1982)

Kildén,
Anna-Lisa, avdelningschef (t.o.m. den 31 december 1981) Kronvall, Kai,
utredningssekreterare (fr.o.m. den I februari 1982) Ribbing, Robert, kanslichef
(t.o.m. den 31 januari 1982)

Bitr.
sekreterare; Jakobson, Bernt, fil. kand. (fr.o.m. den 1 oktober 1982 t.o.m. den
31 december 1982)

Kronvall,
Kai, utredningssekreterare (t.o.m. den 31 januari 1982) Sköldborg, Torgny, fil.
kand. (fr.o.m. den 1 februari 1982)

Lokal;
Munkbron 11, 2 tr. Postadress; Munkbron 11, 2 tr, 111 28 Stockholm, tel. 10 43
12 (Kronvall), 20 76 39 (Sköldborg)

Direkfiven
för kommittén, se dir 1977:96 och dir 1979:68.

Kommittén
har varit administrativt ansvarig för genomförandet av det forskningsprogram om
utvärdering av kommunindelningsreformen som riksdagen anvisat medel till.
Forskningen har utförts inom den kommunaldemokratiska forskningsgruppen.

Kommittén
har avgeft följande rapporter och betänkanden

(Ds Kn 1978:5) Utvärdering
av kommunindelningsreformen. Förslag, till forskningsprogram, betänkande I

s. 309 Kontrollera mot PDF

309 Kommittéer: Kommundepartementet
Kn:10

(Ds
Kn 1979:10) Lokala organ i kommuner - Modeller för

försöksverksamhet,
betänkande II

(Ds
Kn 1979:11) Specialreglerade uppgifter för lokala organ i

kommunerna,
betänkande 111 (Ds Kn 1979:12) Den kommunala självstyrelsen - En utvärdering av

kommunindelningsreformen,
rapport I (Ds Kn 1979:14) Från socken till kommunblock, rapport 2 (Ds Kn
1979:15) Den gemensamma valdagen och mandatperiodens

längd.
Kommunaldemokrafiska synpunkter, betänkande IV (Ds Kn
1980:6) Förnyelse och variation i ortssystemet, rapport 3 (Ds Kn 1981 ;2)
Kommunala folkomröstningar i Sverige 1978

och
1980, betänkande V (Ds Kn 1981 ;8) Direktvalda lokala organ. En
principdiskussion,

betänkande
VI (Ds Kn 1981 ;10) Hushållen och servicelandskapet,
rapport 4 (Ds Kn 1981:12) Medborgarna och kommunen, rapport 5 (Ds Kn 1981:13)
Kommunalpolitik, massmedier och medborgare,

rapport
6 (Ds Kn 1981 ;15) Ty riket är ditt och makten, rapport 7 (Ds Kn 1981 ;17-18)
Kommunalpolitikerna, rapport 8 (Ds Kn 1981:22) Attityder till kommunal.service,
rapport 9 (Ds Kn 1981 ;23) De valdas val, rapport 10 (SOU 1982:5) De
förtroendevalda i kommuner och

landstingskommuner,
betänkande VII

(Ds
Kn 1982:2) Kommunal servicevariation, rapport 11

(Ds
Kn 1982:3) Folkrörelser och kommunalpolitik, rapport 12

(Ds
Kn 1982:4) Kommunurval, väljarurval och analysansatser,

rapport
13

(Ds
Kn 1982:5) Den kommunala budgetprocessen, rapport 14 (Ds Kn 1982:7) Politiska
sekreterare i kommuner och

landstingskommuner,
betänkande VIII

(Ds
Kn 1982:8) Kommunalförvaltningen, rapport,15.

Kommittén
beräknas avsluta sitt arbete under år 1984.

10.
Kommunalföretagskommitlén (Kn 1978:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 20 april 1978 med uppdrag att utreda frågor
om kommunala företag m. m.:

Ordförande;
Petrén, Gustaf, regeringsråd

s. 310 Kontrollera mot PDF

Kn:10 Skr 1982/83:103 310

Ledamöter:
Gisslen, Axel, kommunalråd Josefson, Stig, lantbrukare, led. av riksdagen /c

Sakkunniga;
Hermanson, Gunnar, departementssekreterare Lindeberg, Per Erik,
hovrättsassessor Meyer, Lars, förbundsjurist Nyström, Lennart,
finanssekreterare Regner, Göran, hovrättsassessor

Sekreterare;
Graffman, Agneta, hovrättsassessor Lundquist, Ulla, hovrättsassessor (fr.o.m.
den 1 december 1981)

Lokal;
Munkbron ll. Postadress; Kommundepartementel, 103 33 Stockholm, tel. 11 19 64
(Graffman)

Direktiven
för kommittén, se dir 1978:41.

Kommittén
har avgett betänkandet (SOU 1982:13) Kommunalföretaget.

Kommittén
planerar att avge ytterligare ett betänkande i början av år 1983.

Kommittén
beräknas avsluta sitt arbete i början av år 1984.

11.
Kommittén (Kn 1978:02) för medbestämmandefrågor

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 31 augusti 1978 för fortsatt utredning av
frågan om medbestämmande för de anställda i kommuner och landstingskommuner m.
m.;

Ordförande:
Hegrelius, Olov, f.d. regeringsråd

Ledamöter;
Ahlvarsson, Lars, direktör Arnström, Sven, avdelningschef Boman, Svante,
chefsrådman Bäckström, Birger, direktör Christensson, Kent, förbundsordförande
Gustafsson, Agne, universitetslektor Lindh, Rolf, ombudsman Rosengren, Judith,
ombudsman

s. 311 Kontrollera mot PDF

311 Kommittéer: Kommundepartementet Kn:l2

Experter:
Aspegren, Lennart, rättschef Bergqvist, Olof, kansliråd Högdahl, Lars,
departementsråd Lewensjö, Åke, sektionschef Neergaard, Erik, lagman Olsson,
Ingrid, hovrättsassessor

Sekreterare;
Boman, Svante, chefsrådman

Lokal:
Departementens kommittéer. Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel.
växel 031/17 38 00

Direktiven
för kommittén, se dir 1978:63, dir 1978:87 och dir 1979:54.

Kommittén
har avgett betänkandet

(SOU
1982:56) Kommunal förvaltning och medbestämmanderätt. Om personalinflytande i
kommuner, landstingskommuner och kyrkliga kommuner.

Uppdraget
är därmed slutfört.

12.
Räddningstjänstkommittén (Kn 1979:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 1 mars och den 7 juni 1979 för att utreda
frågor om ersättning på grund av naturkatastrofer m. m.;

Ordförande;
Persson, Carl, f.d. landshövding

Ledamöter;
Aulin, Olle, bitr. försvarsdirektör, led. av riksdagen /m Bergander, Lilly,
kontorist, led. av riksdagen /s Bergdahl, Hugo, kommunalråd, led. av riksdagen
/fp Johnsson, Rune, ombudsman, f.d. led. av riksdagen /c Karlsson, Helge,
metallarbetare, f.d. led. av riksdagen /s Svartberg, Karl-Erik, rektor, led. av
riksdagen /s

Sakkunniga;
Arvidson, Olle, överdirektör Hultqvist, Swen, f.d. överdirektör Lewensjö, Åke,
sektionschef

s. 312 Kontrollera mot PDF

Kn:12 Skr 1982/83:103 312

Lindberg,
Carl-Otto, förste länsassessor

Rangnitt,
Harald, rättschef

Sjölin,
Jan, ombudsman

Sundberg,
Bertil, vice brandchef Westling, Bengt, ombudsman

Experler;
Aronsson, Hans, direktör Bjurman, Ulf, hovrättsassessor Ekström, Göran,
departementssekreterare Halidén, Bengt, civilingenjör Johansson, Bengt,
byrådirektör Stål, Torbjörn, överingenjör

Sekreterare;
Frid, Sven Rune, byråchef

Bitr.
sekreterare: Kihlgren, Gunnar, kamriiarrättsråd Larén Marklund, Ingrid,
hovrättsassessor

Lokal;
Munkbron 11. Postadress; Kommundepartementet, 103 33 Stockholm, tel. 11 21 74
(Frid), 11 21 83 (Larén Marklund), 031/17 38 00 (Kihlgren)

Direktiven
för kommittén, se dir 1979:36 och dir 1979:57.

Kommittén
har avgett betänkandet

(Ds
Kn 1980:1) Undersökning av allvarliga olyckshändelser

(SOU
1981:82) Samhällets räddningstjänst

(Ds
Kn 1982:1) Ersättning för skador på grund av naturolyckor.

Kommittén
har vidare avgett rapporten. Sjuktransporter med helikopter.

Kommittén
planerar att vid årsskiftet 1982-1983 avge ett delbetänkande om förebyggande
åtgärder mot jordskred.

Kommittén
beräknas avge sitt slutbetänkande under år 1983.

13.
Utredningen (Kn 1979:08) om kommunal kompetenslagstiftning

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 6 december 1979 för att utreda frågan om
sammanförande av vissa lagar om den kommunala kompetensen till en lag;

s. 313 Kontrollera mot PDF

313 Kommittéer: Kommundepartementet Kn:I4

Särskild
utredare; Lindquisl, Ulf, hovrättsråd

Sakkunniga:
Riberdahl, Curt, förbundsjurist Sahlin, Jan, förste sekreterare

Sekreterare;
Rolfson, Bo, hovrättsassessor

Lokal:
Departementets kommittéer. Box 347, 401 25 Göteborg, tel.' 031/17 38 00

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Utredningen
har avgett betänkandet (SOU 1982:20) Kommunerna och näringslivet.

Uppdraget
är därmed slutfört.

14.
Stat-kommungruppen (Kn 1980:03)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 24 april 1980 för att se över de statliga myndigheternas
fillsyn och kontroll av kommunal och landstingskommunal verksamhet;

Ordförande;
Palm, Elisabeth, f.d. statssekreterare (t.o.m. den 18 oktober 1982)

Ledamöter;
Carlsson, Rune, förbundsdirektör

Järdler,
Sven, förbundsdirektör (t.o.m. den 12 november 1981) Landström, Sten-Sture,
förbundsdirektör (fr.o.m. den 13 november 1981)

Pettersson,
Åke, f.d. statssekreterare Westerberg, Bengt, f.d. statssekreterare (t.o.m. den
18 oktober 1982).

Sakkunniga;
Grufberg, Lennart, departementsråd Peterson, Carl-Gunnar, departementsråd

Expert:
Dahlberg, Helge, sekreterare Fransson, Bo-Gunnar, avdelningschef

Hillman,
Bo, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 17 maj 1982 t.o.m. den 30 september 1982)
Nordbeck, Lennart, kammarrättsråd Sahlin, Jan, förbundsjurist

s. 314 Kontrollera mot PDF

Kn:14 Skr 1982/83:103 314

Sekreterare;
Nilsson, Jörgen, planeringssekreterare

Bitr.
sekreterare; Eriksson, Anita, assistent

Lokal;
Kommundepartementet, Tysta Marigången 2, 103 33 Slockholm, tel. växel 763 10
00, direktval 763 40 47 (sekreteraren), 763 40 23 (bitr. sekreteraren)

Direktiven
för arbetsgruppen, se dir 1980:39.

Stat-kommungruppen
har avgett betänkandet

(Ds Kn 1981:3) Besparingar
genom förenklad provning av el-, vatten-och värmemälare

(Ds
Kn 1981 ;4) Statsbidragen till kommuner och landstingskommuner

(Ds
Kn 1981:11) Besparingar och förenklingar inom kollektivtrafiken

(Ds Kn 1981 ;16)
Besparingar och förenklingar för kommuner och landstingskommuner

(Ds
Kn 1981:20) Stat-kommungruppens verksamhet

(Ds
Kn 1982:6) Förenklade byggbeslämmelser

(SOU
1982:37) Kommunal planering i förändring.

Stat-kommungruppen
har därutöver den 16 december 1980 avgelt förslag om slopande av underställning
av plan för omsorgsverksamheten m. m. samt rapport den 19 mars 1981 om
arbetarskyddsverkets normgivning och tillsyn enligt arbetsmiljölagen.

Stat-kommungruppens
verksamhet skall vara avslutad den 30 juni 1983.

15.
Kyrkomusikerutredningen (Kn 1980:04)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 11 december 1980 för att utreda
kyrkomusikverksamhetens organisation:

Särskild
utredare; Hansson, Bertil, lektor

Sakkunniga:
Arnström, Sven, avdelningschef Bjurek, Zaid, musikdirektör Broman, Bengt,
kyrkoherde Göransson, Göran, departementsråd (fr.o.m. den 15 juni 1982)

s. 315 Kontrollera mot PDF

315 Kommittéer: Kommundepartementet
Kn:17

Sekreterare;
Svensson, Per Ove, kammarrättsassessor

Lokal;
Departementens kommittéer. Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel.
växel 031/17 38 00 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se dir 1980:85.

Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande i början av år 1985.

16.
Kyrkofondsutredningen (Kn 1980:05)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 18 december 1980 för att utreda frågan om
kyrkofondens användning för ekonomisk utjämning mellan kyrkliga kommuner, m.
m.;

Särskild
utredare; Sterzel, Fredrik, f.d. justitieräd

Experter;
Bergsten, Rune, departementsråd Göransson, Göran, departemenlsråd Hjelmqvist,
Ingvar, departementsråd Janson, Bo, konsulent Nordling, Carl-Einar, kammarråd
Wallin, Elin, byrådirektör

Sekreterare;
Thyblad, Tom T;son, rådman

Lokal;
Birger Jaris torg 6, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 41
17 (Thyblad)

Direktiven
för utredningen, se dir 1980:91.

Utredningen
har avgett delbetänkandet (SOU 1981:88-89) Ekonomisk utjämning inom svenska
kyrkan.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete under år 1984.

17.
Kommunalförbundsutredningen (Kn 1981:01)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 19 februari 1981 för att se över lagen om
kommunalförbund;

Särskild
utredare; Lindquisl, Ulf, hovrättsråd

s. 316 Kontrollera mot PDF

Kn:17 Skr 1982/83:103 316

Sakkunniga;
Hermanson, Gunnar, departementssekreterare (fr.o.m. den 4 mars 1982)

Munters,
Lars, sektionschef (fr.o.m. den 4 mars 1982) Sahlin, Jan, förbundsjurist
(fr.o.m. den 4 mars 1982)

Sekreterare:
Rolfson, Bo, hovrättsassessor

Lokal:
Departementens kommittéer, Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel.
växel 031/17 38 00

Direktiven
för utredningen, se dir 1981 ;9.

Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande under år 1984.

18.
Kommittén (Kn 1981:02) för undersökning av allvarliga olyckshändelser

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 5 mars 1981:

Ordförande;
Persson, Carl, f.d. landshövding

Ledamöter;
Bankvall, Claes, överingenjör (fr.o.m. den 6 april 1982) Corp, Lars,
överingenjör (fr.o.m. den 6 april 1982) Hultqvist, Swen, f.d. överdirektör
(fr.o.m. den 6 april 1982) Ljungh-Hoff, Ulla, chefsrådman (fr.o.m. den 6 april
1982)

Expert:
Norell, Torsten, f.d. avdelningsdirektör

Experter
med uppgift att biträda kommittén i frågor om allmän

räddningstjänst
som ordföranden bestämmer: Andersson, Bernt, vice brandchef (fro.m. den 5
oktober 1982)

.
Cahier, Claes, brandchef (fr.o.m. den 5 oktober 1982) Lennmalm, Birger, vice
brandchef (fr.o.m. den 5 oktober 1982) Mårtensson, Lars-Erik, vice brandchef
(fr.o.m. den 5 oktober 1982)

Expert
med uppgift att biträda kommittén i trafiksäkerhetsfrågor; Aldman, Bertil,
professor (fr.o.m. den 5 oktober 1982)

Expert
med uppgift att biträda kommittén i strålskyddsfrågor: Edvarson, Kay, byråchef
(fr.o.m. den 5 oktober 1982)

Expert
med uppgift att biträda kommittén i medicinska frågor: Eklund, Anders-Erik,
överläkare (fr.o.m. den 5 oktober 1982)

s. 317 Kontrollera mot PDF

317 Kommittéer: Kommundepartementet Kn:19

Expert
med uppgift att biträda kommittén i frågor om explosiva varor; Lamnevik,
Stefan, överingenjör (fr.o.m. den 5 oktober 1982)

Expert
med upgift att biträda kommittén i meteorologiska frågor; Rosenqvist, Stig,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 5 oktober 1982)

Expert
med uppgift att biträda kommittén i byggnadstekniska frågor; Sahlin, Sven,
professor (fr.o.m. den 5 oktober 1982)

Expert
med uppgift att biträda kommittén i kemiska frågor; Santesson, Johan,
forskningschef (fr.o.m. den 5 oktober 1982)

Expert
med uppgift att biträda kommittén i geotekniska frågor: Stål, Torbjörn,
överingenjör (fr.o.m. den 5 oktober 1982)

Expert
med uppgift att biträda kommittén i frågor om spårbunden trafik; Sjöstedt,
Lars, professor (fr.o.m. den 5 oktober 1982)

Sekreterare;
Widebäck, Ulf, hovrättsassessor (fr.o.m. den 28 januari 1982)

Lokal:
Munkbron 17. Postadress; Kommundepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763
10 00, direktval 763 24 23 (Persson), 763 24 21 (Widebäck)

Direktiven
för kommittén, se dir 1981; 12.

Kommittén
skall efter en försöksperiod på tre år redovisa sina erfarenheter och lägga
fram förslag till den framtida inriktningen av verksamheten.

19.
Prästtjänstkommittén (Kn 1982:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 6 maj 1982:

Ordförande;
Ahrén, Per-Olov, biskop (fr.o.m. den 12 maj 1982)

Ledamöter:
Gustafsson, Bengt, ingenjör (fr.o.m. den 12 maj 1982) Persson, Gudrun,
studierektor (fr.o.m. den 12 maj 1982) Rydje, Lars, överförmyndare (fr.o.m, den
12 maj 1982) Strid, Anne, komminister (fr.o.m. den 12 maj 1982)

Expert:
Edqvist, Gunnar, utbildningssekreterare (fr.o.m. den 13 september -1982)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kn:19 Skr
1982/83:103

Sekreterare:
Hammar, Karl Gustav, docent (fr.o.m. den 12 maj 1982)

Lokal:
Pastoralinstitutet, Kiliansgatan 9, 223 50 Lund, tel. 046/15 96 33

Direktiven
för kommittén, se dir 1982:21.

Kommittén
beräknas avsluta sitt arbete år 1984.

20.
Utredningen (Kn 1982:02) om export av kommunalt kunnande

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 24 juni 1982;

Särskild
utredare; Norling, Åke, landshövding (fr.o.m. den 24 juni 1982)

Sakkunniga;
Carlsson, Rune, förbundsdirektör (fr.o.m. den 15 september 1982) Cederlund,
Lars Johan, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1982)

Cedermark,
Stig, direktör (fr.o.m. den 15 september 1982) Jobin, Bengt, direktör (fr.o.m.
den 15 september 1982) Landström, Sten-Sture, förbundsdirektör (fr.o.m. den 15
september 1982)

Peterson,
Carl-Gunnar, departementsråd (fr.o.m. den 15 september 1982)

Sparre,
Bengt, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1982)

Sekreterare;
Jonasson, Holger, byråchef (fr.o.m. den 1 augusti 1982)

Lokal;
Länsstyrelsen, 403 40 Göteborg, tel. 031/60 51 38

Direkfiven
för utredningen, se dir 1982:49.

Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete omkring årsskiftet 1983-1984.

21.
CESAM-kommittén(Kn 1982:03)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 17 juni 1982 för samordning av den centrala
ledningen av räddningstjänsten i fred och civilförsvarsverksamhelen;

Ordförande;
Gunnarsson, Gösta, landshövding (fr.o.m. den 19 juli 1982)

opaginerad Kontrollera mot PDF

319 Kommittéer: Kommundepartementet
Kn:21

Ledamöter:
Arvidson, Olof, överdirektör (fr.o.m. den 19 juli 1982) Gustafsson, Gunnar,
generaldirektör (fr.o.m. den 19 juli 1982) Nilsson, Torbjörn,
rationaliseringschef (fr.o.m. den 19 juli 1982) Ågren, Lars, direktör (fr.o.m.
den 19 juli 1982)

Sakkunniga:
Bjurman, Ulf, hovrättsassessor (fr.o.m. den 19 juli 1982) Ehrling, Ingvar,
departementsråd (fr.o.m. den 19 juli 1982) Lindberg, Lennart,
organisationsdirektör (fr.o.m. den 19 juli 1982)

Experter:
Edling, Ulf, byrådirektör (fr.o.m. den 19 juli 1982) Ekström, Göran,
departementssekreterare (fr.o.m. den 19 juli 1982) Lundqvist, Roland, byråchef
(fr.o.m. den 2 november 1982) Renning, Torsten, utbildningschef (fr.o.m. den 2
november 1982)

Sekreterare;
Frödeberg, Nils, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 septeiriber 1982) Johansson,
Kurt, försvarsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1982)

Lokal;
Munkbron 17. Postadress: Kommundepartementet, 103 33 Stockholm, tel. 763 10 00,
direktval 763 24 28 (Frödeberg)

Direktiven
för kommittén, se dir 1982:41.

Kommittén
beräknas avsluta sitt arbete under oktober 1983.

22,
Utredningen för översyn av den kommunala beslutsprocessen m.m. under beredskap
och krig

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:87. Särskild utredare ej utsedd.

23.
Utredningen för genomgång av regelbeståndet rörande svenska kyrkan

Direktiven
för utredningen, se dir 1982:88. Särskild utredare ej utsedd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

UnderbUaga ■

KOMMITTÉKOSTNADER
JUSTITIEDEPARTEMENTET

s. 1 Kontrollera mot PDF

t.o.m. 1981-06-30

Kommitténs
benämning

Kommitténs
nr i berättelsen

Utgifter
(i tusentals kronor)

1981-07-01-1982-06-30

Lön
m.m.'

Dagarvoden'

s. 2 Kontrollera mot PDF

Kommittéer som avslutat sin verksamhet senast den 30 juni
1982

Utredning (Ju 1974:14) om

reklam i
videogram (RIV) 1978 ärs vallagskommitté (Ju 1978:01) Viteskommittén (Ju
1979:01) Utredningen (Ju 1980:07) angäende domstolsadministrationen

Summa

1983:7 21

27

746,1 823,3 537,4 .

0,3 219,9 194,0

42

143,9

181,3 595,5

28,2 25,9 44,7

14,7 113,5

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet efter den I juli
1982

Samarbetsorganet (Ju 1968:59) för rättsväsendets
informationssystem (SARI) Familjelagssalckunniga (Ju 1970:52)
Konkurslagslcommittén (Ju 1971:06) Energirädet (Ju 1974:03)
Försäkringsrättskommittén

(Ju
1974:09) Varumärkesutredningen (Ju 1974:10) Stiftelseutredningen (Ju 1975:01)
Upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02) Förmögenhetsbrottsutredningen (Ju 1976:04)
Datalagstiftningskommittén (Ju 1976:05)

(DALK) 1977 ärs sexualbrottskommitté

(Ju 1977:03) Byggnadspantutredningen (Ju 1977:05)
Rättegängsutredningen (Ju 1977:06) Kommittén (Ju 1977:07) om ställföreträdare
för dödsbo i vissa fall m.m.

1983: 1 2 3 4

12 003,1 6 083,9 3 500,1

511,7 381,9

52,1 11,6 59,8

5 6 8 9 10

1 866,6

400,4

2 621,6

1 687,7

972,2

197,2

311,5 190,5

273,8

59,6 10,8 20,8 133,8 10,1

11

3 598,5

480,1

65,4

12 13 14

1 650,0

909,1

3 043,4

190,4 222,1 633,6

95,5

10,9

127,8

153,2

32,3

15

806,7

s. 4 Kontrollera mot PDF

321 Kommittékostnader:
Justitiedepartementet

10

Resersättning Tryckning Konsultationer Övriga Bidrag till Summa

administrativa myndighet,

kostnader institution

s. 5 Kontrollera mot PDF

6,6 31,0 16,4

38,5

9,1

27,6

15,6

69,6

75,2

73,6 285,9 282,7

211,6 853,8

s. 6 Kontrollera mot PDF

7,9

5,1

28,2

206,5

45,0

626,5 0,1 - 691,7

-
1,4 - 759,4

-
- - 486,7

41,1 _ _ .
0,1 - 298,0

- _ - - - 10,8

46,2 19,8 35,8

_

29,2 4,1

0,2 12,2

11,8

10,4

123,5

19,1

14,9

11,2

127,8

49,2

59,2

0,5

378,5 373,5

-
336,0

-
710,3

-
350,5

- . 244,2

948,4

13,6 52,4 - 16,0 - 267,5

21 Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 103

s. 7 Kontrollera mot PDF

Utredningen
(Ju 1977:08) om barnens rätt Militäransvarskommittén (Ju 1977:09)
Yttrandefrihetsutredningen (Ju 1977:10) Konsumentköpsutreoningen (Ju 1977:13)
Sjölagsutredningen (Ju 1977:16) LTO/LOB-utredningen (Ju 1978:03)
Tvängsmedelskommittén (Ju 1978:06) Miljöskadeutredningen (Ju 1978:08)
Förvaltningsrättsutredningen (Ju 1978:09) Kommissionslagskommittén (Ju 1978:10)
Pantbrevsutredningen (Ju 1979:02) Patentprocessutredningen (Ju 1979:03) Fängelsestraffkommittén
(Ju 1979:04) Frivårdskommittén (Ju 1979:05) Delegationen (Ju 1979:06) för
kontraktsvård MAIK-kommittén (Ju 1979:08) Utredningen (Ju 1979:09) om skydd
för

företagshemligheter Utredningen (Ju 1979:10) om internationella
faderskapsfrågor Fastighetsbildningsutredningen

(Ju
1979:11) Tjänsteansvarskommittén (Ju 1979:13) Stöldutredningen (Ju 1980:02)
Ägarlägenhetsutredningen (Ju 1980:04) Utredningen (Ju 1980:05) om alkoholutandningsprov
som bevismedel vid trafiknykterhetsbroU Utredningen (Ju 1980:06) om godlrosförvärv
av stöldgods m. m. 1981 ärs polisberedning (Ju 1981:02)

(PB81) Näringsförbudskommittén (Ju 1981:03) Utredningen
(Ju 1981:04) om

artificiella
inseminationer Rättshjälpskommittén (Ju 1982:01) Utredningen (Ju 1982:02) om
effekterna av att använda ordningsvakter för vissa bevakningsuppgifter i
tunnelbanan i Stockholm Utredningen (Ju 1982:03) om

översyn av
10 kap. 5 § regeringsformen Utredningen (Ju 1982:04) om en översyn av
riksåklagarens kansli

1982: 16

1 530,2

176,0

54,4

17

1 363,9

319,8

64,5

18

2 077,4

475,0

113,9

19

1 039,5

88,9

50,9

20

814,0

191,9

13,6

22

715,0

193,4

48,5

23

580,7

192,6

68,3

■24

268,2

110,2

48,1

25

837,5

209,0

76,0

26

458,9

201,3

32,0

28

668,1

247,6

27,1

29

497,4

195,8

76,6

30

961,6

358,0

136,1

31

519,3

203,7

54,9

32

26,6

8,3

2,6

33

198,3

162,4

19,4

34

512,5

242,3

20,3

35

286,0

190,7

35,7

36

719,6

514,2

51,1

37

850,4

640,8

36,2

38.

540,6

180,1

24,9

39

153,5

390,0

50,4

40

137,5

348,9

33,9

41

-

194,1

7,2

43

_

482,1

100,8

44.

65,6

45

_

39,8

____

46

94,6

47

1,3

48

-

-

-

49

_

_

_

s. 8 Kontrollera mot PDF

Kommittéer som slutredovisat sitt uppdrag i tidigare års
kommittéberättelser

Utredningen (Ju 1972:12) ang. företagsinteckning
Smähusköpkommittén (Ju 1975:02) Arrendelagskommittén (Ju 1975:04)
Hyresrättsutredningen (Ju 1975:06) Fastighetsdata- och
inskrivningsregister-kommittén (Ju 1979:07) (FADIR) Grundlagskommittén (Ju
1980:01) Permissionsutredningen (Ju 1980:03)

Summa

1982:4 10 II 12

1 698,0

1 663,0

2 230,7

I 188,2

177,6

1,0

180,5

51,3

14,6

57,7 14,3 65,8

38 44 46

878,3 598,9 283,3

3,3 62,5

7,5 31,8

476,2

191,7

opaginerad Kontrollera mot PDF

323 Kommittékostnader: Justitiedepartementet

s. 2 Kontrollera mot PDF

8
9 10 11

11,0

50,8

39,9

• —

3,5

40,9

17,6

38,6

24,3

34,3

56,7

21,6

20,9

14,5

153,7

68,3

52,9

64,9

16,6

-

25,0

-

4,0

-

79,9

_

12,4

15,9

10,8

12,3

-

7,2

-

81,9

45,7

2,8

- - - 241,4

- - 435,1

- . .
628,8

- - - 184,2

- 0,7 -.- 223,8

- - - 280,5

1,5 - - 286,7

1,4 0,1 - 159,8

- - - 376,0

- - - 254,9

295,6

- _ - . 286,9

- 0,2 - 716,3

11,4 0,2 - 388,0

- - 10,9

_ - - 198,4

8,0 .0,1 - 295,7

0,4 - 230,8

- 0,2 - 645,4

- .
. 689,4

275,1 - - 496,0

0,7 - 451,9

- - 395,1

- - - 208,5

46,2 25,8 - 782,5

1,0 - - 69,4

- -
_ - - 39,8

6,0
- - - - . 100,6

s. 3 Kontrollera mot PDF

1,3

1161,7 600,1 1187,1 78,0 - 15 229,2

s. 4 Kontrollera mot PDF

2,0

5,9

18,0

7,7

117,1 57,6 70,1

138,9

20,0

0,2 0,2

9,5

/. 0,8

7,8

23,8

50,1

407,5

20,0

0,4

311,5

122,2 283,1 283,7

20,3

23,0

102,1

1 145,9

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1981/82
för sakkunniga biträden inom departementet m. m.

Nordiska straffrättskommittén (Ju 1961:5I) svensk
sakkunnig

Nämnden (Ju 1968:67) för Europarådets kriminologiska
forskningsstipendier

Nordiska ämbetsmannakommittén (Ju 1974:07) för
lagstiftningsfrågor

Telubutredningen
(Ju 1981 :A)

Nordisk kommitté (Ju 1981:01) för utredning av frågor om
Färöarnas, Grönlands och Ålands representation i Nordiska rådet

Arbetsgruppen (Ju 198! :B) för Nordiska överläggningar i

köprättsliga frågor m. m.

Diverse myndigheter m. m.

Diverse firmor

Diverse personer

Gemensamma
kostnader

Utestående reseförskott den I juli 1981

Utestående reseförskott den 30 juni 1982

Summa

Summa totalt

15,8

29,5

19,3 89,4

127,6

890,3

1 017,9 12 354,0

7,1 2,8

37,3

47,2 2 290,3

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 I beloppet ingår lönekostnadspälägg.

2 Hyreskostnader och vissa andra lokal- och
expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader har

belastat anslaget VIII A 2 Gemensamma ändamål för departementen med 14,1 mkr för
samtliga departement.

opaginerad Kontrollera mot PDF

325 Kommitt é kostnader: Justitiedepartementet

10

9,7 •
• - - - - • . 9,7

- - - - - 7,1

s. 5 Kontrollera mot PDF

0,1

5,5

36,1

-

-

14,9

_

_

27,3

-

-

1,5

6,6

63,1

782,1

/.4,8

-

-

-

6,6 60,8

42,7

63,1

782,1

342,2

1 125,5

1 270,2

860,5

-

2,9 169,2

14,9

~

64,6

100,0

1 843,6

-

. /. 4,8

100,0

6,6 2 113,8

100,0

19
342,7

s. 6 Kontrollera mot PDF

Kommitténs
benämning

Kommitténs
nr i berättelsen

Utgifter
(i tusentals kronor)

t.o.m. 1981-07-01-1982-06-30

1981-06-30 ------------------

Lön
m.m.'

Dagarvoden'

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kommittéer
som fortsätter sin verksamhet efter den I juli 1982

Delegationen (UD 1972:02) för utveckling av folkrättens
regler om humanitet i krig

Nedrustningsdelegationen (UD 1976:01)

Utredningen (UD 1978:02) om utrikesrepresentationen

Utredningen (UD 1982:01) för utvärdering av system för
förmånlig kreditgivning till u-länder (U-kreditutredningen)

Summa

1983: I

2

I 121,9 118,5

I 384,5

160,0 388,8

548,8

7,1 5,5

11,2

23,8

s. 2 Kontrollera mot PDF

Kommittéer
som slutredovisat sitt uppdrag i tidigare års kommittéberättelser

Utredningen (UD 1979:01) för att förbereda 1981-års
FN-konferens om nya och förnyelsebara energikällor

Summa

1982:4

18,0

2,9 2,9

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kostnader
från kommittéanslaget under budgetåret 1981/82 för sakkunniga biträden inom
departementet m. m.

Svenska UNICEF-kommittén

Brådskande utredningar på nedrustningsområdet

Utredning angäende "1976 ärs fond för personutbyte
mellan Sverige och Förenta Staterna m. m."

Utredning angående vissa frågor avseende
utlandslönesystemet.

Summa

13,9

169,0 182,9

3,3

3,3

s. 4 Kontrollera mot PDF

' I beloppet ingår lönekostnadspålägg

2
Hyreskostnaderna för kommittéer bestrids frän anslaget Gemensamma ändamål för
statsdepartementen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

327 Kommittékostnader:
Utrikesdepartementet

10

Resersättning Tryckning Konsultationer Övriga Bidrag till Summa

administrativa myndighet.

kostnader institution

34,4 - - _ - 201,5

7,1 - - 3,2 - .
15,8

25,9 - - - - 425,9

67,4 - - 3,2 - 643,2

2,9 2,9

- . - 3,3

9,1
10,5 3,9 144,5 168,0

- -
- - 13,9

- -
- - 169,0

9,1 10,5 3,9 144,5 354,2

s. 6 Kontrollera mot PDF

t.o.m. 1981-06-30

Kommitténs
benämning

Kommitténs nr i berättelsen

Utgifter
(i tusentals kronor)

1981-07-01-1982-06-30

Lön
m.m.'

Dagarvoden'

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kommittéer
som avslutat sin verksamhet senast den 30 juni 1982

1975 ärs skyddsrumsutredning

(Fö 1975:03) (SkrU-75) 1978 års försvarskommitté

(Fö 1978:02) (FK-78) Värnpliktsförmånsutredningen

(Fö 1980:02) (VFU)

Summa

1983: 1

486,1

7,8

143,5

2

3 499,2

399,8

371,6

8

262,7

390,0

18,3

797,6

533,4

s. 8 Kontrollera mot PDF

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet efter den 1 juli
1982

Civilmilitärutredningen (Fö 1978:04) (CMU)

Utredningen (Fö 1978:05) Hälso-och sjukvård i försvaret
(HSF)

Folkrättskommittén
(Fö 1978:06)

1979 års militära flygindustrikommitté

(Fö 1979:02) (MFK-79)

Utredningen (Fö 1980:01) Religionen i försvaret

Utredningen (Fö 1980:03) om försvarsupphandling

1980 års underhällsutredning

(Fö 1980:04) (U 80)

Motståndsutredningen
(Fö 1980:05) (MU)

Informationsberedskapsutredningen (Fö 1981:01) (InfoBU)

Särbarhetsberedningen (Fö 1981:02) (SÄRB)

1982 års värnpliktsförmånskommitté (Fö 1982:01) (VFK 82)

1982 års militära provningsresursutredning (Fö 1982:02)
(MPU 82)

Utredningen (Fö 1982:03) om tillträdesskydd

Provplanläggningskommittén (Fö 1982:04) — Civilförsvaret
och Kommunerna (Pro CK)

Utredningen (Fö 1982:05) om översyn av den flygtekniska
forskningen i Sverige

1982 års kommitté (Fö 1982:06) om försvarets gemensamma
myndigheter (Hpg 5-kommittén)

Delegationen (Fö 1982:07) för samordning och uppföljning
av arbetet med att genomföra strukturförändringar inom det militära försvarets
fredsorganisation m. m.

Kommittén (Fö 1982:08) om förmåner m. m. vid frivillig
försvarsverksamhet

Utredningen (Fö 1982:09) om totalförsvarets ledning i
regeringskansliet (UTR)

Utredningen (Fö 1982:10) om kraven på utbildning och
kvalitet hos militära chefer m. m.

Ubåtsskyddskommissionen (Fö 1982:1 1)

Summa

957,1

127,6

66,8

1983:3

4

5

323,1 937,7

226,7

77,1 119,5

6

1 654,4

163,2

50,8

7

263,8

407,6

18,4

9

137,5

243,9

42,9

10 II

108,1 4,3

438,6 24,9

184,2 32,9

12

22,4

245,7

41,5

13

-

342,4

32,5

14

-

97,4

15,8

15

-

122,9

-

16

-

-

-

17

_

_

____

19

20 21

22

23 24

682,4

2 440,9

opaginerad Kontrollera mot PDF

329 Kommittékostnader:
Försvarsdepartementet

10

Resersättning Tryckning Konsultationer Övriga Bidrag till Sununa

administrativa myndighet.

kostnader institution

s. 1 Kontrollera mot PDF

24,1

63,3

-

0,2

205,9

126,1

-

90,9

6,2

80,0

15,9

236,2

189,4

80,0

107,0

238,9

I 194,3

510,4 1 943,6

s. 2 Kontrollera mot PDF

19,0 -
17,4 65,3 - 296,1

6,3 108,1

11,4

-

34,3

1,5

2,1

-

197,4 8,1

19,9

27,6

0,7

51,8

4,6

- 2,0 - 85,4

- 15,4 - 469,7

40,4 - 265,8

1,9
15,7 . - 479,4

7,5 - 296,4

218,3 71,2 - I 129,6

- 1,0 - 66,9

-
40,6 - 356,1

-
10,7 - 442,0 8,8 - - - - 122,0 6,3
- - 7,6 - . 136,8

481,2 26,7 237,6 277,4 - 4 146,2

s. 3 Kontrollera mot PDF

Skr
1982/83:103 330

I________________________________ 2_______ 3______ 4________ 5_____

Kommittéer som slutredovisat sitt uppdrag i tidigare års
kommitté-berättelser

Värnpliktsinflytandekommittén

(Fö 1977:01) (VIK) 1982:2 1312,7 -

Delegationen (Fö 1978.03) för sam

ordning av ny befälsordning (SamD NBO) 4 56,3 — 11,4

Summa — 11,4

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1981/82
för sakkunniga biträden inom departementet m. m.

Diverse personer — 7,6

Gemensamma
kostnader — —

Utestående
reseförskott

den 1 juli 1981 Utestående reseförskott

den 30 juni 1982

Summa — 7,6

Summa totalt 3 238,5 1234,8

' I beloppet ingår lönekostnadspålägg.

Hyreskostnader
och vissa andra lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt
sjukvårdskostnader har

belastat
anslaget VIII A 2 Gemensamma ändamål för departementen med 14,1 mkr för
samtliga departement.

s. 4 Kontrollera mot PDF

331 Kommittékostnader:
Försvarsdepartementet

0,5 - 0,5

1,0 - 12,4

1,5 - 12,9

- - - - - 7,6

10.0 - - 10,7 - 20,7

. /. 4,0 .
/. 4,0

5,1 5,1

11.1 - - 10,7 - 29,4

728,5 2J6,I 317,6 396,6 - 6 132,1

s. 5 Kontrollera mot PDF

t.o.m. 1981-06-30

Kommitténs
benämning

Kommitténs
nr i berättelsen

Utgifter
(i tusentals kronor)

1981-07-01-1982-06-30

Lön
m.m.'

Dagarvoden'

s. 6 Kontrollera mot PDF

Kommittéer
som avslutat sin verksamhet senast den 30 juni 1982

Utredningen (S 1976:05) om sjukvärden i krig (USIK)

Kommittén (S 1979:03) om hem-spräksträning för
förskolebarn

Samordningsorganet (S 1980:06) för alkoholfrågor (SAMO)

Kommittén (S 1981:02) för specialistutbildning i Sverige
av läkare från utvecklingsländer m. m.

Summa

1983:3

1 451,1

285,5

86,9

10

675,3

320,3

78,0

21

724,5

647,3

34,3

28

64,6

119,8

27,0

1 372,9

226,2

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kommittéer
som fortsätter sin verksamhet efter den 1 juli 1982

Socialdepartementets sjukvårdsdelegation (S 1966:39)

Delegationen (S 1974:05) för social forskning

Utredningen (S 1977:04) om narkotikamissbrukets
omfattning (UNO)

Ensamförälderkommittén (S 1977:16)

Utredningen (S 1977:21) om de homosexuellas situation i
samhället

1978 ärs tandvärdsutredning (S 1978:01)

Beredningen (S 1978:03) för internationellt
lälcemedelssamarbete

Sjukpenningkommittén
(S 1978:04)

Bilstödskommittén (S 1979:04)

Familjeekonomiska kommittén (S 1979:06)

Cancerkommittén
(S 1979:07)

Beredningsgruppen (S 1979:10) för internationella
handikappåret 1981

Anhörigvärdskommittén
(S 1979:11)

Kommittén (S 1979:13) för opinionsbildning mot
drogkulturen

Arbetsgruppen (S 1980:01) försämrad beträffande
boendeservice för svårt handikappade

1980 års abortkommitté (S 1980.02)

Journalutredningen (S 1980:03)

Socialdatautredning(S 1980:04)

Socialberedningen (S 1980:07)

Föräldraförsäkringsutredningen (S 1980:08)

PBU-utredningen (S 1980:09)

Försäkringsdomstolskommittén (S 1980:10)

Behörighetsutredningen (S 1980:1 1)

Äldreberedningen (S 1981:01)

Gen-etikkommittén (S 1981:03)

1983: 1

5 303,1

2,0

79,7

2

3 297,3

988,8

112,0

4

5

3 987,0 1 710,3

476,2 465,3

37,1 49,5

6

7

1 197,0 4 740,4

357,5 629,0

67,3 224,1

8 .

9 11 12 13

831,0

1 333,7

425,5

633,3

1 059,2

204,2 342,6 305,6 531,9 371,8

52,1 147,8 53,8 45,9 63,3

14 15

1 989,4 362,4

644,6 398,1

52,6 30,4

43,6

301,1

16

501,7

17

173,2

74,5

43,1

18

318,1

461,1

26,2

19

233,3

225,4

25,5

20

161,8

212,8

29,2

22

837,9

910,1-

32,8

23

285,8

174,6

62,1

24

159,2

250,7

34,3

25

322,3

263,6

39,0

26

111,2

276,4

33,1

27

59,0

373,5

12,0

29

94,1

2,1

opaginerad Kontrollera mot PDF

333 Kommittékostnader:
Socialdepartementet

10

Resersättning Tryckning Konsultationer Övriga Bidrag till Summa

administrativa myndighet.

kostnader institution

s. 3 Kontrollera mot PDF

- ■

21,0

29,7

3,0

40,0

-

_

2,0

69,7

26,0

105,0 - - . 21,0 - 498,4

97,7 - 29,7 3,0 - 528,7

12,3 44,8 40,0 - - 778,7

28,9 - - 2,0 - 177,7

243,9 44,8 69,7 26,0 - 1983,5

s. 4 Kontrollera mot PDF

12,1

145,0

-

-

33,3

116,5 -

1,0

1,4

8,6 34,9

43,0 4,8

1,1 0,9

35,6 90,9

69,2

5,2 68,3

2,6

70,7 63,7 37,8 9,0 12,0

-

12,7

67,0

425,1

8,6 0,8 2,3

2,3

46,5 50,8

31,4 43,7

114,0

178,0 0,7

2500,0 2738,8

. - I
253,0

566,0

50,0 605,4

468,2

- 1081,5

335,6

- . 554,9

412,2

10,0 663,8

- 974,5

- 1 067,1

- 523,7

67.7 16,8 - 2,3 - 431,5

8,0 - 12,8 1,1 - 139,5

47.8 16,5 32,1 2,7 25,0 611,4

37.9 - 57,8 0,1 - 346,7

25,8 - 6,0 0,2 - 274,0

37,0 -
- 0,2 - 980,1

8,8 - 8,7 , 0,1 - 254,3

48,5 - - - - 333,5

72.2 - - 0,1 - 374,9

15.3 - - 0,1 - 324,9

16,0 - - - _ 401,5

- - 0,1 - 96,3

s. 5 Kontrollera mot PDF

Socialavgiftsutredningen (S 1981:04) Särskild utredare (S
1982:01) för

översyn av vissa beredskapsfrågor Smittskyddsutredningen
(S 1982.02) Utredningen (S 1982:03) om

ansvar och uppgifter inom

socialstyrelsens
beredskapsområde Vidareutbildningskommittén (S 1982:4) Utredningen (S 1982:05)
om dödsbegreppet SBL-kommittén (S 1982:06) Översynen (S 1982:07) av de

statliga insatserna för alkohol- och

narkotikainformation m. m.

Summa

30

31

32

33 34 35 36

37

162,9

44,8 27,7

9 570,9

54,5 6,4

1 459,5

s. 6 Kontrollera mot PDF

Kommittéer som slutredovisat sitt uppdrag i tidigare års
kommittéberättelser

Familjestödsutredningen (S 1974:01) Tobakskommittén (S
1977:03) Beredningsgruppen (S 1977:19) för det internationella barnåret 1979
Pensionskommittén (S 1970:40) Nykterhetsvärdens erkända och enskilda
vårdanstalters personalorganisationsutredning (S 1974:04) (NEPO)
Prostitutionsutredningen (S 1977:01) Utredningen (S 1977:10) om ADB inom den
allmänna försäkringen m. m. (ALLFA) Omsorgskommittén (S 1977:12)
Fluorberedningen (S 1977:13) Familjevärdsutredningen (S 1978:05)
Kortvågsutredningen (S 1978:06) Kommittén (S 1979:08) för översyn av riksförsäkringsverkets
organisation m. m. (RFV-översynen) Sjukreseutredningen (S 1979:09)
Organisationskommittén (S 1979:12) för socialstyrelsen

Summa

1981:4 II

4 272,8 475,4

21,4 0,6

9,2

18 1982:2

4 435,4 4 250,2

180,0

61,5

3 6

864,4 1 532,5

77,7

6,3 10,0

8 9 10 16

17

4011,5

5 046,2

686,8

899,7

743,9

1,2

93,1

23,5

61,5

350,7

4,3 13,4 50,3

7,0

22 23

794,8 560,0

173,6

2,3

35,4 8,6

26

1 414,5 .

71,9

11,4

1 057,5

217,4

s. 7 Kontrollera mot PDF

335

Kommittékostnader:
Socialdepartementet

s. 8 Kontrollera mot PDF

4,8 11,2

35,8

10

258,0

44,8 45,3

s. 9 Kontrollera mot PDF

1006,9

439,1

894,3

205,7

2 585,0

16
161,4

s. 1 Kontrollera mot PDF

2,2

39,0

113,7

190,9

2 379,6

4,9

0,1

151,4 0,6

2 379,6 471,5

s. 2 Kontrollera mot PDF

2,0

85,1

0,2

6,3 175,0

s. 3 Kontrollera mot PDF

0,7 19,6

2,2 29,7

345,7

123,8

17,0

66,0 113,6

0,2 0,4

18,2 1,7

24,8 63,5

./.■2,2

-

15,3

964,5

2 557,0

5,8

. /.
20,4

. /. 20,4

./. 18,5 528,9 163,3 158,5 471,3

252,0 73,9

83,3 4 897,1

s. 4 Kontrollera mot PDF

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1981/82
för sakkunniga biträden inom departementet m.m.

Nämnden (S 1960:A) för undervisningssjukhusens utbyggande
(NUU)

Läkemedelsinformationsrädet (S 1980:B)

Samordningsgruppeli (S I980:C) för sjukvärdens
försörjningsberedskap

Arbetsgruppen (S 1981 :A) för samverkansprojekt inom
missbruksvården

Beredningsgruppen (S I98:B) för vissa frågor rörande
ändrat huvudmannaskap för karolinska sjukhuset

Diverse myndigheter

Diverse firmor

Diverse personer

Gemensamma
kostnader

Utestående reseförskott den I juli 1981

Utestående reseförskott den 30 juni 1982

Summa Summa totalt

5 793,8

883,9

73,2

96,9

4,2

27,8

281,5

58,6

30,4

198,8

23,2

86,5

158,6 4,3

154,6

2 057,7

I 394,9 13 396,2

s. 5 Kontrollera mot PDF

1 I beloppet ingår lönekostnadspälägg.

2 Hyreskostnader
och vissa andra lokal- och expenskostnader (städning, telefon m.m.) samt
sjukvårdskostnader har

belastat anslaget VIU A 2 Gemensamma ändarnål för departementen med 14,1 mkr
för samtliga departement.

s. 6 Kontrollera mot PDF

337

Kommittékostnader:
Socialdepartementet

s. 7 Kontrollera mot PDF

88,5

0,2

64,7

78,8

27,7

51,9

113,7

34,5

74,2

81,6

-

9,6

_

_____

0,4

I 189,3 259,8 244,8 208,8

s. 8 Kontrollera mot PDF

2,4

89,1-

20,2

625,6

/. 21,7

6,6

187,3

141,2

280,2

739,3

I
553,4

1 589,6

3 801,2

976,8

158,6

- 741,6

.7.21,7

6,6

- 2 897,5

2 564,6 25 939,5

s. 9 Kontrollera mot PDF

22 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

s. 10 Kontrollera mot PDF

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

1

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kommitténs
benämning

Kommitténs nr i berättelsen

Utgifter
(i tusentals kronor)

t.o.m. 1981-07-01-1982-06-30

1981-06-30 ------------------

Lön
m.m.'

Dagarvoden'

s. 12 Kontrollera mot PDF

Kommittéer
som avslutat sin verksamhet senast den 30 juni 1982

Fartygsmiljöutredningen (K 1973:04) Stockholmsutredningen
(K 1980:02) Närsjöfartsutredningen (K 1980:03) Organisationskommittén (K
1980:04)

för trafikflygarutbildning (OTU) 1981 ärs
bilarbetstidsutredning (K 1981

06)

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet efter den 1 juli
1982

Tomtparkeringsutredningen (K 1978:10)
Sjömanspensionsutredningen (K 1979:06) Kollektivtrafikberedningen (K 1979:07)
Nationella kommittén (K 1981.03) för

nordiska
trafiksäkerhetsäret 1983 Förhandlingsman (K 1981:05) för en
kollektivavtalsreglerad sjömanspensionering, m. fi. Organisationskommittén (K
1982:01)

för
transport av farligt gods Utredningen (K 1982:02) om Sveriges

internationella transporter Utredningen (K 1982:03) för
överläggningar om Bromma flygplats

Summa

Summa

1983: 1 5 6

851,9 120,2 670,1

52,2

15,1

411,6

50,1 22,6

7 10

174,7

150,7 59,9

86,9

22,4

689,5

182,0

1983:2 3 4

375,7 280,8 589,9

5,7 366,3

32,7 21,6

25,3

9 II 12 13

46,5

115,0 55,6

542,6

126,1

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kommittéer som slutredovisat sitt uppdrag i tidigare års
kommittéberättelser

Lufttransportutredningen (K 1978:07) (LTU)

Utredningen (K 1979:01) om transport av farligt gods

Mönstringsutredningen
(K 1979:02)

Flyglagutredningen(K 1979:09)

Transportforskningskommittén
(K 1980:01)

Utredningen (K 1981:0I) om inrikesflygets utveckling
(Inrikesfiyg-utredningen)

Utredningen (K 1981:02) om flottning i Pite älv

Flygtrafikledningstjänstutredningen (K 1981:04)

365,0

4,1

1982:4

6

7 12 13

612,4 511,9 259,1 410,1

104,8 67,3 95,6

1,2

38,6 33,3 15,6 34,6

17

56,8

18

8,5

-

14,6

20

_

8,9

29,8

s. 3 Kontrollera mot PDF

339 Kommittékostnader: Kommunikationsdepartementet

10

Resersättning Tryckning Konsultationer Övriga Bidrag till Summa-

administrativa myndighet,

kostnader institution

31,3 - - 2,1 - 135,7

0,4 _ _ 8,0 - 46,1

53,5 62,0 276,5 0,8 - . 804,4

0,8 - - 3,5 - 241,9

16,0 - - - - 98,3

102,0 62,0 276,5 14,4 - 1326,4

2,0 - - - - 2,0

7.2 - - - - 45,6

47,8 - 70,4 11,3 - 517,4

5.3 - - - - 30,6

1,7 - - - - 1,7

12,0 - - 2,2 - 175,7

8,3 - - 0,2 - 64,1

84,3 - 70,4 13,7 - 837,1

- - - - -4,1

5.0 _ _ 0,9 - 149,3

13,5 - - - - 114,1

11,3 - - - - 122,5

- 21,0 - - - 56,8

- - 35,0 - - 35,0

7.1 - - - - 21,7

40,8 - 41,7 1,0 - 122,2

77,7 21,0 76,7 1,9 - 625,7

s. 4 Kontrollera mot PDF

Kostnader
från kommittéanslaget under budgetåret 1981/82 för sakkunniga biträden inom
departementet m. m.

Klassificeringsanstalternas undersökningsverksamhet (K
!979:B)

Regeringsrepresentanter att handha vissa frågor rörande
Nordkalottfiyget (K 1979:D)

Arbetsgrupp (K 1980:A) för enhetliga bestämmelser i Norden
rörande småbåtar (fritidsbåtar)'

Sakkunnig (K 1980:B) för visst arbete i samband med
utbyggnad av Visby hamn

Samordningsåtgärder för utnyttjande av resurser i de
statliga verjcstäderna (K 1981 :A)

Sakkunnig (K I982:A) för färjetrafiken mellan Gotland och
fastlandet m. m.

Ledningsgrupp (K I982:B) för teknisk utvärdering av metod
att märka oljerester i fartyg''

Stängselnämnden

Diverse myndigheter m. m.

Diverse personer

Gemensamma
kostnader

Utestående reseförskott den Ijuli 1981

Utestående reseförskott den 30 juni 1982

116,3

46,2

15,9

15,6

15,6

57,8

23,5

4,6

621,3 137,7

51,7

5,6

2,6

1,7

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sakkunniga i nordiskt lagstiftningsarbete m. m.

Svenska sakkunniga (K 1967:37) inom Nordisk kommitté för
trafik-säkerhetsforskning (NKT)

Nordisk kommitté (K 1967:38) för transportekonomisk
forskning (NKTF)

Nordiskt trafiksäkerhetsräd (K 1971:02) (NTR)

Nordisk ämbetsmannakommitté (K 1971:04) för
transportfrågor (NÄT)

Svenska sakkunniga (K 1971.05) inom Nordisk kommitté för
vägtrafiklagstiftning (N KV)

Nordisk bilteknisk kommitté (K 1975:03) (NBK)

Summa

. /. 2,0

. /. 2,0

19,4

4,2 40,5 72,1

13,7

3,3 153,2

s. 6 Kontrollera mot PDF

Summa
total

2 299,1

695,2

s. 7 Kontrollera mot PDF

' I beloppet ingår lönekostnadspälägg.

Hyreskostnader
och vissa andra lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt
sjukvårdskostnader har

belastat
anslaget VIII A 2 Gemensamma ändamål för departementen med 14,1 mkr för
samtliga departement.

3
Kostnaderna bestrids av jordbruksdepartementet med 7,1 tkr 1981/82.

■•
Kostnaderna bestrids av jordbruksdepartementet med 14,2 tkr och av
kommundepartementet med 13,8 tkr 1981/82.

s. 8 Kontrollera mot PDF

341 Kommittékostnader: Kommunikationsdepartementet

10

20,8 - - 0,2 - 96,2

15,0' - - - - 25,2

10,8 - - 9,0 - 22,4

7,8 - - - - 7,8

1.5
- - - - 7.3 0,6 - - - - 0,6

4.5
- 37,2 - - 41,8

- - - - - 1,7

- . - - - - . 621,3

0,8 2,2 - 21,3 - 162,0

./. 10,9 ./. 10,9

5,8 5,8

56,8 2,2 37,2 30,5 - 981,2

s. 9 Kontrollera mot PDF

12,8 -
- 0,9 - 33,1

33.7 -
- - - 37,9

40.8 19,5
- - - 100,8

41,3 -
- - - 111.4

30,5 _
_ _ _ 44,2

18,7

-

-

177,8

19,5

-

0,9

498,6

104,7

460,8

61,4

- 22,0

- 349,4

- 4 119,8

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kommitténs
benämning

Kommitténs nr i berättelsen

Utgifter
(i tusentals kronor)

t.o.m. 1981 -07-01 -1982-06-30

1981-06-30 ------------------

Lön
m.m.'

Dag-arvoden'

s. 2 Kontrollera mot PDF

Kommittéer
som avslutat sin verksamhet senast den 30 juni 1982

Utredningen (Fi 1975:03) om löntagarna och
kapitaltillväxten

Utredningen (E 1980:01) om jordbrukets kapitalförsörjning

Utredningen (E 1982:01) om bankanknutna obligationsfonder

Summa

:2

6 680,1

615,1

62,7

9

194,5

132,3

51,5

14

26,3

747,4

140,5

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kommittéer
som fortsätter sin verksamhet efter den 1 juli 1982

Betalningsbalansdelegationen

(Fi 1975:02) Banklagsutredningen (Fi 1976:04)
Valutakommittén (E 1977:03) Lönspardelegationen (E 1978:01)
Försäkringsverksamhetskommittén

(E 1979:01) (FVK) VPM-utredningen (E 1979:02) Utredningen
(E 1979:03) angäende

översyn av den statliga fondförvaltningen
Statistikutredningen (E 1980:02) 1980 ärs kreditpolitiska utredning

(E 1980:03) Kontokortskommittén (E 1980:04) Utredningen (E
1980.05) angående

de smä och medelstora företagens

finansiella situation

Summa

1983: 1

3 4 5

1 397,2

1 485,7

1 796,6 .

346,9

436,2

415,8

88,4

18,3

58,3

101,7

6

7

995,1 293,5

320,2 174,3

65,7 35,9

8 10

404,2 439,1

195,4 1 085,6

40,7 135,6

II 12

206,6 248,2

254,7 373,6

15,0 50,2

13

146,3

359,2

21,4

3 703,4

542,8

s. 4 Kontrollera mot PDF

Kommittéer
som slutredovisat sitt uppdrag i tidigare års kommittéberättelser

Försäkringsrörelseutredningen (E 1977:05) (FRU)

Summa

1982:5

799,6

8,6 8,6

38,8 38,8

s. 5 Kontrollera mot PDF

343 Kommittékostnader:
Ekonomidepartementet

10

Resersättning Tryckning Konsultationer Övriga Bidrag till Summa

administrativa myndighet.

kostnader institution

14,2 277,7 - 12,8 - 982,5

22,8 30,0 17,5 4,3 - 258,4

- - - - - 26,3

37,0 307,7 17,5 17,1 - 1 267,2

s. 6 Kontrollera mot PDF

479,6 - - 497,9

- 546,8

548,9 175,0

548,4 220,7

327,3 I 313,7

288,5 434,2

464,9 5
366,3

47,5 24,4

-

86,4

4,8 7,0 0,2

20,9 10,5

138,7

2,9

26,2 63,9

65,0

0,3

28,3

12,4 3,4

-

5,6

0,8 7,0

2,8

74,2

_

7,3

212,0

139,2

710,6

58,3

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kostnader
från kommittéanslaget under budgetåret 1981/82 för sakkunniga biträden inom
departementet m. m.

1980 års långtidsutredning

(E I980:LU) 1983 års långtidsutredning

(E I983:LU) Diverse myndigheter Diverse firmor Diverse
personer Gemensamma kostnader Utestående reseförskott

den 1 juli 1981 Utestående reseförskott den 30 juni 1982

2 275,8 99,3

92,8

s. 2 Kontrollera mot PDF

Summa totalt 4 651,5 722,1

' 1 beloppet ingår lönekostnadspålägg.

-
Hyreskostnader och vissa andra lokal- och expenskostnader (städning, telefon m.
m.) samt sjukvårdskostnader har belastat anslaget VIII A 2 Gemensamma ändamål
för departementen med 14,1 mkr för samtliga departement.

s. 3 Kontrollera mot PDF

345 Kommittékostnader:
Ekonomidepartementet

10

.7.51,5 "87,3 3,6 - 138,7

259,9 128,3 - - 388,2

- - 0,5 - 93,3

1,0 1,0

1,0 208,4
215,6 4,1
- 621,2

250,0 655,3 943,7
79,5 - 7 302,1

010

s. 4 Kontrollera mot PDF

Kommitténs
benämning

Kommitténs nr i berättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

t.o.m. 1981-07-01-1982-06-30

1981-06-30 --------------------

Lön Dag-

m.m.' arvoden'

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kommittéer som avslutat sin verksamhet senast den 30 juni
1982

Energiskattekommittén (B 1979:06)
Chefsutbildningskommittén (B 1979:11) 1979 ärs folkbokföringskommitté

(B
1979:12) Utredningen (B 1980:04) om pensionsrätt Utredningen (B 1981:05) om
viss översyn av gällande upphandlingsbestämmelser

Summa

1983:

16 18

966,9

2 313,2

384,7 350,9

115,0 109,1

19

25

658,3 38,3

197,7 5,3

48,6 80,8

31

44,4

17,1

983,0

370,6

s. 6 Kontrollera mot PDF

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet efter den 1 juli
1982

MervärdeskaUeutredningen (Fi 1971:05) Utredningen (Fi
1972:06) om underställning av avtal Utredningen (Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder
m. m. i skatteprocessen (USS) Skattetilläggsutredningen (Fi 1975:06) (SU)
Utredningen (Fi 1976:02) om beskattning av tjänstepensioner 1976 års
fastighetstaxeringskommitté

(Fi 1976:05) Förvaltningsutredningen (B 1977:01)
Vägtrafikskatteutredningen (B 1977:05) Stämpelskatteutredningen (B 1977:06)
Traktamentsbeskattningssakkunniga

(B 1978:02) Solnautredningen (B 1978:06)
Realbeskattningsutredningen (B 1978:07) Kronoholmsutredningen (B 1978:08)
Bruttoskattekommittén (B 1979:04) Kapitalvinstkommittén (B 1979.05)
Husebyutredningen (B 1979:10) 1980 ärs företagsskattekommitté

(B 1979:13) Kulturskattekommittén (B 1979:15)
Bidragsskattekommittén (B 1980:01) Kommunala grundgarantiutredningen

(B
1980:02) Datadelegationen (B 1980:03) Kommittén (B 1980.05) om
underskottsavdrag Kommittén (B 1981:0I) för reavinstuppskov
Skatteindrivningsutredningen (B 1981:02) Expertgruppen (B 1981:03) för

studier i offentlig ekonomi (ESO) Utgiftsskattekommittén
(B 1981:04) Skatteavräkningssakkunniga (B 1981:06) Informationsdelegationen (B
1982:01) Utredningen (B 1982:02) med uppdrag att se över nuvarande statliga
kredittider, m. m.

3: I

1 405,0

230,7

2

2,1

-

3

4 042,7

675,7

4

2 972,3

608,2

5

507,3

-

6

2315,1

252,1

7

3 421,3

408,7


8

1 050,3

176,0

9

952,4

176,4

10

1 456,7

433,3

11

61,5

12

756,7

233,9

13

373,3

222,8

14

402,6

15

611,2

245,4

17

176,3

20

598,5

417,9

21

366,5

226,2

22

401,2

350,7

23

109,6

89,2

24

894,4

1 127,2

26

229,6

194,5

27

62,8

386,3

28

120,2

445,9

29

13.8

440,5

30

262,0

32

97,2

33

28,0

34

57,0

131,4 62,5

118,0

87,5

4,4

51,4

44,0

124,5 21,8 39,4 9,4 34,0 72,0 25,6

43,1 52,8 17,5

3,7 73,4

4,4 62,3 28,1

7,0 36,9

27,4

s. 7 Kontrollera mot PDF

347 Kommittékostnader:
Budgetdepartementet

10

Resersättning Tryckning Konsultationer Övriga Bidrag till Summa

administrativa myndighet.

kostnader institution

9,6 210,2 140,8 0,6 - 860,9

1 733,6 - I 556,6 129,5 - 3 879,7

8,1 74,0 1,4 - - 329,8

11,7 11,5 _ - - 109,3

- - - - 61,5

1 763,0 295,7 1 698,8 130,1 - 5 241,2

0,4 7,1 ._ - - 295,2

165,1 - - 3,4 - 975,6

36,4 - - 1,9 - 709,0

5,4 - - - - 123,4

33.1 - 85,0 0,5 - 458,2

1,6 - - . 0,2 - 414,9

9.6 _ _ 0,5 - 237,5

13.4 - 7,1 0,1 - 241,0

23,0 _ _ 0,9 - 581,7

- _ - - - 21,8

27.5 - 79,8 2,1 - 382,7

32.5 - 10,0 0,1 - 274,8

9,1 15,7 - - - 58,8

1.1 _ _ 0,4 - 318,9

4,3 - - - - 29,9

27.2 12,8 12,8 0,4 - 514,2

4.7 - - 0,8 - 284,5

- - - 2,6 - 370,8

2,9 .■ - 9,2 - - 105,0

309,1 73,8 160,7 14,7 - 1 758,9

4,3 - - - - 203,2

35.6 - - - - 484,2

35.3 - - - - 509,3

5.6
_ _ 4,3 - 457,4

2.6
- - 1,7 - 303,3

2.2 - 12,4 0,2 - 139,4

2,6 - - 1,2 - 31,8

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kommittén (B 1982:03) med uppdrag att se över taxeringsförfarandet
och skatteprocessen

Utredningen (B 1982:04) med uppdrag att se över
beskattningen av aktiebolagens utdelade vinster

Utredningen (B 1982:05) med uppdrag att se över och lämna
förslag om en ökad decentralisering av den personalutbildning som SIPU
bedriver, m. m.

Utredningen (B 1982:06) angående vissa frågor rörande
deklarationskontrollen m. m.

Utredningen (B 1982:07) om dataflöden över Sveriges
gränser

35

36

37 38

s. 4 Kontrollera mot PDF

Kommittéer som slutredovisat sitt uppdrag i tidigare års
kommittéberättelser

Organisationskommittén (B 1980:07) för statskontoret
(OKS-80)

1969 års punktskatteutredning (Fi 1970:57)

Företagsobeståndskommittén (Fi 1976.03) (FOK)

Utredningen (B 1977:07) med uppdrag att utreda frågan om
lokalisering av ny verksamhet till Västerbottens län

Delegationen (B 1977.09) för företagens uppgiftslämnande
m. m.

Kommittén (B 1979:14) om folkpensionärernas
skattelättnader

Utredningen (B 1980:08) om arbets-givarinträdets
administration

Summa

1981:37 1982: 1

137,6 2 128,5

2,3 384,4

81,0

7

2 803,7

31,5

29,0

12

741,0

0,9

-

13

4 591,9

82,2

72,5

27

356,2

14,8

-

34

164,5

36,7

31,7

214,2

552,8

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kostnader
från kommittéanslaget under budgetåret 1981/82 för sakkunniga biträden inom
departementet m. m.

Decentraliseringsdelegationen

(B 1980:A) Diverse myndigheter m. m. Diverse firmor
Diverse personer Gemensamma kostnader Utestående reseförskott

den I juli 1981 Utestående reseförskott

den 30 juni 1982

I 157,8 614,3

9,0

190,3 15,6

s. 2 Kontrollera mot PDF

Summa
totalt

10
078,2

I 839,9

s. 3 Kontrollera mot PDF

' I beloppet ingår lönekostnadspälägg.

Hyreskostnader
och vissa andra lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt
sjukvårdskostnader har

belastat anslaget VIII A 2 Gemensamma ändamål för departementen
med 14,1 mkr för samtliga departement.

s. 4 Kontrollera mot PDF

349 Kommittékostnader: Budgetdepartementet

10

794,7 109,4 377,0 36,0 - 10 285,4

- - ■ - - - 2,3

8,9 64,1 - 0,2 - 538,6

5,7 32,9 - - - 99,1

- 0,9

2,4 36,0 21,1 6,7 - 220,9

- - - . - 14,8

0,4 - - - - 68,8

17,4 133,0 21,1 6,9 - 945,4

s. 5 Kontrollera mot PDF

15,1 4,1 451,7 6,1 - I 091,3

1,0 5,9 1,9

. 1,5

151,2

31,1

21,3 14,1

5,6

451,7

157,3

i89,2

453,7

2 548,6

330,3

1,0

- 14,9

- 360,5

./.3I,I

21,3

- 1 457,9

- 17 929,9

s. 6 Kontrollera mot PDF

Kommitténs
benämning

Kommitténs
nr i berättelsen

Utgifter
(i tusentals kronor)

t.o.m. 1981-07-01-1982-06-30

1981-06-30 -------------------

Lön Dag-

m.m.' arvoden'

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kommittéer
som avslutat sin verksamhet senast den 30 juni 1982

Forskningssamverkanskommittén (U 1978:01) (FOSAM)

Kommittén (U 1978:04) om kommunal vuxenutbildning (KOMVUX)

Integrationskommittén (U 1978:07)

Utredningen (U 1978:14) om förutsättningarna för en
närmare samverkan mellan livrustkammaren och övrig museiverksamhet inom Kungl.
Slottet

Talbokskommittén
(U 1979:02)

Filmpolitiska beredningen (U 1979:06)

Utredningen (U 1979:07) om den civila flyghistoriska
museiverksamheten

Utredningen (U 1979:15) med uppdrag att utreda frågan
rörande den framtida verksamheten vid Stiftelsen Drottningholms teatermuseum m.
m.

Utredningen (U 1980:8) om dagstidningar för synskadade

Delegationen (U 1981:05) för förhandlingar rörande nordisk
radio- och TV-samarbete m. m.

Summa

1983:5

6

7

10 II 13

14

19

23

27

1
974,0

2
661,3 2 873,9

231,1 808,4 118,7

135,2

213,2 151,0

90,7

594,7 665,1

40,9 244,1

15,2

7,3 127,0

1 785,0

12,7

54,2 44,5

21,1 31,8 25,9

25,4 17,3

232,9

s. 8 Kontrollera mot PDF

Kommittéer
som fortsätter sin verksamhet efter den 1 juli 1982

Sakkunniga (U 1968:49) för förhandling om avtalsreglering
av upphovsrättsliga frågor på undervisningsområdet (AUU-sakkunniga)
Bibelkommissionen (U 1972:07) Svenska delegationen (U 1976:11) av

finsk-svenska
utbildningsrådet Arbetsgruppen (U 1977:10) för samefrågor Nääs-utredningen (U
1978:08) Närradiokommitlén (U 1978:11) Uppföljningskommittén (U 1979:03)
Konservatorsutredningen (U 1979:08) Delegationen (U 1979:1 1) för bättre skolmiljö och
uppföljning av reformbesluten rörande grundskolan Skolförfauningsutredningen
(U 1979:12) Kommittén (U 1979:13) angäende skolor

med enskild
huvudman (SEH-kommittén) Folkbiblioteksutredningen (U 1979:17) Utredningen (U
1980:02) om ortnamnsverksamheten i riket m. m.

1983: 1

2

85,8 9 126,9

1 370,5

7,3 51,1

3 4 8 9 1983: 12 15

454,5 713,3 590,2 4 887,0 76,7 382,9

131,1

91,6

1 122,7

649,6

200,5

38,8

27,6 15,8 17,0

16

17

70,2 385,7

198,5

7,6 41,2

18 20

630,1 1 088,4

299,6 1 007,9

29,4 81,4

37,9

247,7

248,5

s. 9 Kontrollera mot PDF

351 Kommittékostnader: Utbildningsdepartementet

10

Resersättning Tryckning Konsultationer Övriga Bidrag till Summa

administrativa myndighet,

kostnader institution

m.m.

3,5 - - 2,9 . /. 55,0 54,8

113,9 - - 15,6 - 778,4

15,4 71,2 - 11,5 - 807,7

- - . - - 62,0

11,3 57,6 - 6,7 - 351,5

0,2 - - - - 26,1

4,9 - - - - 20,1

- - - - - 32,7

5,5 0,3 4,1 - - 154,2

83,2 - - - - 83,2

237,9 129,1 4,1 36,7 ./.
55,0 2 370,7

s. 1 Kontrollera mot PDF

7,3

51,2

375,4

-

36,6

52,6

3,1

_

0,2

7,1

1,0

0,9

66,4

45,3

571,5

32,8

74,0

12,6

5,7

29,4

28,5

2,5

2,2

6,5

38,5

0,4

0,5

6,1

60,1.

_

4,1

29,3

73,2

50,4

22,3

- I 884,8

40,0 134,7

- 139,2

92,5

I 866,3

-
757,7

-
280,1

- 14,1

279,1

399,3 1 364,5

24,2 _ _ _ _ 310,6

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utredningen (U 1980:03) om den framtida hälso- och
sjukvärden samt

motionsidrotten för studerande Kommittén (U 1981:0I) om
samverkan

mellan förskola och skola Utbildningsekonomiska
utredningen

(U 1981:03) Språk- och kulturarvsutredningen

(U
1981:04) Utredningen (U 1981:06) om folkhögskolans

studieomdömen
Organisationskommittén (U 1982.01) för

utredning av frågor om samverkan

mellan de centrala museerna Kommittén (U 1982:02) för
översyn

av bokdistributionen Organisationskommittén (U 1982:03)

för närradionämndens verksamhet Utredningen (U 1982:04) om
formerna

för statens stöd till arkeologiska

undersökningar
m. m. Taltidningskommittén (U 1982:05) Kommittén (U 1982:06) för samordning

av vissa insatser rörande nordiskt

radio-, TV- och telesamarbete Kommittén (U 1982:07)
förvissa

massmediefrägor

Summa

22

58,9

46,3

1,0

24

55,7.

423,1

37,5

25

24,0

667,9

11,3

26

-

567,5

6,9

28'

-

169,9

-

29

. -

62,8

-

30

-

33,2

-

31

-

-

-

32 33

-

-

-

34

35

____

____

____

411,8

7 291,2

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kommittéer som slutredovisat sitt uppdrag i tidigare års
kommitté-berättelser

Utredningen (U 1979:01) om förstärkta

kontakter
mellan hem och skola Studiestödsutredningen (U 1975:16) Gymnasieutredningen (U
1976:10) Videogramutredningen (U 1977:05) Gäststuderandekommittén (U 1978:03)
Elevvårdskommittén (U 1978:06) Informationsteknologiutredningen

(U 1978:12) Radiorättskommittén (U 1979:05) Utredningen (U
1979:09) om behov

av radiobiologisk
forskning Kommittén (U 1979:10) om forskningens

och forskautbildningens situation

i den nya högskolan Utredningen (LJ 1980:01) för översyn

av statens konstråds organisation

och
verksamhetsformer Organisationskommittén (U 1980:%) för

Musikaliska akademiens bibliotek m. m.

1980 års bokbranschutredning (U 1980:07)
Organisationskommittén (U 1981:02) för den statliga skoladministrationen

Summa

1981:29

1982:
3

5

7

II

13

355,9 5 733,5 9 526,3 2 965,1

1 632,0

2 295,9

540,4

I 177,9

320,4

68,6

88,5

6,3 42,0 81,0 63,2 20,1 10,8

17 23

2 523,3 428,3

132,9 1,5

38,8

27

158,8

243,9

3,5

28

963,1

42,5

3,2

34

238,7

53,1

-

37.

45,2

-

18,7

38

505,1

48,7

23,9

41

161,6

252,2

56,5

2 970,6

368,0

s. 4 Kontrollera mot PDF

353 Kommittékostnader: Utbildningsdepartementet

s. 5 Kontrollera mot PDF

3,1

-

-

.48,9

0,4

-

4,0

83,5

25,4

51,1

11,3

90,5

1,7

5,8

5,0

7,9

0,3

-

0,9

1,5

-

-

-

4,5

0,9

0,3

10 11

50,4

513,9

850,5

-
. . . 677,4

179,0

64,3 38,9

s. 6 Kontrollera mot PDF

726,1 614,3 694,3 126,9 40,0 9 904,6

s. 7 Kontrollera mot PDF

34,9

23,4

25,8

8,0

54,0

817,0

130,0

19,2

11,7

346,2

9,0

0,1

2,9

3,2

4,2

2,0

87,3

0,4

5,2

3,8

- 6,3

674,5

683,5 2 962,6

- ■ 750,5

91,7

-
106,7

-
266,6

5,3

0,4 - - - - 247,8

1,6 285,9 - 2,8 - 336,0

- _ _ . _ - 53,1

0,1 - - - - 18,8

1,6 . - 74,2

27,2 - 3,5 5,7 - 345,1

139,0 1 559,8 159,7 58,6 683,5 5 939,2

23 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

s. 8 Kontrollera mot PDF

Kostnader
från kommittéanslaget under budgetåret 1981/82 för sakkunniga biträden inom
departementet m. m.

Svenska Unescorädets arbetsutskott

(U 1951
:A) Ämbetsmannakommittén (U 1971:14) för

nordiskt
kulturellt samarbete Barnfilmrädet (U 1975.C) Arbetsgruppen (U I978:B) kring
normbildning och normöverföring i skolan Rikskommittén (U 1980:A) mot våld

i skolan
Arbetsgruppen (U I980:B) för beredning

av frågor rörande kontakter

mellan
kultur och skola Acceleratorutredningen (U 1980:D) Arbetsgrupp (U 1981 :A) med
uppdrag

att göra en översyn av de

praktiska arrangemangen för bevarande

av arkivhandlingar m. m. för

statsförvaltningen
Arbetsgruppen (U 1981 :B) för miljö-värdsutbildning Tjänstetillsättningsnämnden
(U I98I:C)

för den
statliga skoladministrationen Diverse myndigheter m. m. Diverse personer
Gemensamma kostnader Utestående reseförskott

den Ijuli 1981 Utestående reseförskott

den 30 juni 1982

Summa Summa totalt

93,9

775,3

501,7 386,6

152,4 10,1

55,0

387,6

120,0

32,4

965,9

114,2

2,9

197,9 12,8

70,8

-

15,3

170,0 37,3

647,7

0,3

2,2

199,8
1 212,5

I 324,7 13 371,5

s. 1 Kontrollera mot PDF

' I beloppet ingår lönekostnadspälägg.

2 Hyreskostnader och vissa andra lokal- och
expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader har

belastat anslaget VIII A 2 Gemensamma ändamål för
departementen med 14,1 mkr för samtliga departement.

s. 2 Kontrollera mot PDF

355

Kommittékostnader:
Utbildningsdepartementet

s. 3 Kontrollera mot PDF

19,9

92,7 4,2

39,9

, /. 0,3

99,4

40,5

4,3

15,4

101,2

118,1

245,1 69,3

347,6

218,0

s. 4 Kontrollera mot PDF

4,2 21,8

9,8

136,4

1,4 11,3

76,4 179,3

s. 5 Kontrollera mot PDF

16,8

-

-

-

-

202,1

4,8

-

-

-

-

42,1

8,9 7,0

30,9

. 7.500,5

0,3 631,5

607,0

0,3 106,5 656,6 671,9

. /.
30,4

-

-

-

-

. /. 30,4

24,7

_

24,7

214,2

140,1

. /. 323,6

664,2

708,2

2 927,6

1
317,2

2 443,3

534,5

886,4

1376,7

21 142,1

s. 6 Kontrollera mot PDF

Kommitténs
benämning

Kommitténs nr i berättelsen

Utgifter
(i tusentals kronor)

Lön
m.m.'

t.o.m. 1981-07-01-1982-06-30

1981-06-30 ------------------

arvoden'

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kommittéer
som avslutat sin verksamhet senast den 30 juni 1982

Kommittén (Jo 1978:07) för industrins råvarukostnadsutjämning
m. m. (RÅK) Boxningsutredningen (Jo 1979:10) Sockernäringskommittén (Jo
1980:02) Utredningen (Jo 1981:07) om försörjningen med gödselmedel m. m.

Summa

1983:7

306,3

14

138,9

16

69,5

23

5,6 49,5 12,0

7,7 74,8

31,8 26,7 69,7

57,1 185,3

s. 8 Kontrollera mot PDF

Kommittéer
som fortsätter sin verksamhet efter den 1 juli 1982

1974 års trädgårdsnäringsutredning (Jo 1974:09)

Utredningen (Jo 1976:06) om översyn av
miljöskyddslagstiftningen

Jakt- och
viltvärdsberedningen (Jo 1977:04)

Bilavgaskommittén (Jo 1977:08)

Naturresurs- och miljökommittén (Jo 1978:01)

Kommittén (Jo 1978:03) om långväga transport av
luftföroreningar

Radonutredningen (Jo 1979:01)

Allmänningsutredningen
(Jo 1979:04)

Hästutredningen (Jo 1979:06)

Utredningen (Jo 1979:07) om den statliga rekreations- och
turistpolitiken (TUREK)

Utredningen (Jo 1979:08) om rennäringens ekonomiska
förhållanden

Kommittén (Jo 1979:09) om avändningén . av kemiska medel
i jord- och skogsbruket m. m.

Kommittén (Jo 1980:01) om kapitalförändringarnas inverkan
pä lantbrukarnas inkomstförhällanden

Utredningen (Jo 1980:05) om återvinning av vissa
dryckesförpackningar, m. m.

Kommittén (Jo 1980:06) med uppgift att samordna
aktiviteter i samband med uppföljningen av Stockholmskonferensen 1972 om den
mänskliga miljön (Miljö-82)

Utredningen (Jo 1981:02) av verksamhet och organisation m.
m. vid statens veterinärmedicinska anstalt och statens lantbrukskemiska
laboratorium

Kommittén (Jo 1981:04) om det statliga stödet till
jordbruket i norra Sverige

Kommittén (Jo 1981:05) om förbättrad fastighetsstruktur
inom jordbruket och skogsbruket

114,2

504,6

1983: I

2 3-4 5 ■

1 503,1 1 432,8 7 112,5 5 189,0

189,1

198,2

278,4

. 1
952,4

72,9 109,4

66,5 196,3

6

8

9

1 065,7

1 910,6

398,4

398,2

108,0 44,6 125,1

17,9 91,1

67,2

11

951,4

427,3

23,4

12

255,0

255,5

28,0

60,9

100,9 65,7

69,8

61,7 80,5

21,3

368,7

61,3 305,0

153,0

22,6

13

15

17

369,9

110,3

77,8

351,2

19 20

21

119,6 220,1

135,7

s. 9 Kontrollera mot PDF

357 Kommittékostnader:
Jordbruksdepartementet

10

Resersättning Tryckning Konsultationer Övriga Bidrag till Summa-

administrativa myndighet.

kostnader institution

1,6 _ . _ _ _ 39,0

1,6 22,8 - 1,7 - 102,3

50,1 35,7 - - - 167,5

34,0 - 21,3 .0,8 - 120,9

87,3 58,5 21,3 2,5 - 429,7

s. 2 Kontrollera mot PDF

106,4 - 71,7 0,1 - 292,4

480,0

286,9 360,8

2 561,3

3 162,4

20,0

22,9

1 508,2

375,2

224,4

-

567,9

_

366,1

1 634,1 653,2

1,5 6,4

7,4 • 187,7

1 370,5 92,7

0,1 10,8

60,0

6,9

1,8

23.4 . -

46,8

94,9

128,8 44,0

2,9

11,7

136,0

32,1

26.5 23,8

80,8

40,2 - 31,8 1,4 - 504,2

4.0
- - - - 215,2

6.0
- 26,0 - - 175,6

185,8 20,6 239,2 79,4 586,5 1532,5

39,7 - - - - 221,0

134,4 - 13,7 - - 448,7

18,5 - 3,0 ' - - 178,5

s. 3 Kontrollera mot PDF

Fiskekommittén (Jo 1981:06) 22

Utredningen (Jo 1981:09) om översyn

av lagstiftningen om ägofred 24

Utrednmgen (Jo 1981:10) om översyn av

den eftergymnasiala skogliga utbildningen 25

Utredningen (Jo 1982:01) om sam

ordning av vissa resurser vid lant

bruksnämnderna, skogsvårdsstyrelserna och

den lokala fiskeriadministrationen 26

Kommittén (Jo 1982:02) om livsmedels

försörjningens sårbarhet 27

Utredningen (Jo 1982:03) om

bestrålning av livsmedel 28

Utredningen (Jo 1982:04) om utvärdering

av en svensk miljökvalitetsredovisning 29

Uppdrag (Jo 1982:05) att förhandla

om avtal rörande finansieringen av

driften vid Norrvikens trädgårdar 30

Utredningen (Jo 1982:06) om

koncessionsrenskötsel 31

Utredningen (Jo 1982:07) om utvärdering

av forskning och forskarutbildning m. m.

inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde 32

Utredningen
(Jo 1982:08) om översyn av livsmedelsforsk

ningen m. m. 33

Summa

101,3

5 064,5

20,3

1268,0

s. 4 Kontrollera mot PDF

724,1
929,7

Kommitt é er som
slutredovisat sitt uppdrag i tidigare å rs
kommitt é ber ä ttelser

Kommittén (Jo 1978:06) för översyn av produktkontrollens
organisation

Djurhälsoutredningen (Jo 1979:03)

Förhandlingsgruppen (Jo 1981:0l) för nya avtal rörande
forskning och utvecklingsverksamhet på det skogstekniska området samt rörande
skogsträdsförädling och skogsgödsling m. m.

Utredningen (Jo 1981:03) om förutsättningar för olympiska
vinterspel i Falun/Åre år 1988

Kommittén (Jo 1981:08) om vissa frågor rörande
jordbruksprisregleringen efter den 30 juni 1982

Summa

1981: 12 1982:09

21

8,8

23

38,2

28

17,0 279,2

296,2

55,3

25,1

34,7

46,3 161,4

s. 5 Kontrollera mot PDF

359

Kommittékostnader:
Jordbruksdepartementet

s. 6 Kontrollera mot PDF

39,3

8,7 4,3

0,2

140,6 29,2 4,3

s. 7 Kontrollera mot PDF

1 173,3

88,4 4195,9

303,7

1 086,5 13 180,3

s. 8 Kontrollera mot PDF

0,2

0,2

-

39,2

-

31,1

4,6

16,5

1,3

51,9

39,8

55,7

1,3

25,3

74,1

99,8 606,3

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kostnader
från kommittéanslaget under budgetåret 1981/82 för sakkunniga biträden inom
departementet m. m.

Miljövårdsberedningen (Jo I968:A)

Miljödatanämnden
(Jo I974:A)

Beredningen (Jo I978:A) för livsmedels-och näringsfrågor

Organisationskommittén (Jo I980:A) för Svalöf

Arbetsgruppen (Jo 1980:B) med uppdrag att utreda AB Svensk
laboratorietjänst (SVELAB) framtida organisation och verksamhet

Diverse myndigheter

Diverse personer

Gemensamma
kostnader

Utestående reseförskott den Ijuli 1981

Utestående reseförskott den 30 juni 1982

Summa Summa totalt

2 119,9 40 604,6

98,8

213,8

2%,0

301,9 2 308,5

142,6

16,4 26,5

2 795,9 8 231,4

22,1 25,6

13,9

61,5 1 676,2

s. 2 Kontrollera mot PDF

' I beloppet ingår lönekostnadspälägg.

2
Hyreskostnader och vissa andra lokal- och expenskostnader (städning, telefon m.
m.) samt sjukvårdskostnader har

belastat
anslaget VIII A 2 Gemensamma ändamål för departementen med 14,1 mkr för
samtliga departement.

Angäende arbetsgrupp (K I980:A) för enhetliga bestämmelser
i Norden rörande småbåtar är jordbruksdepartementets andel 7,1 tkr 1981/82, se
redogörelse till kommunikationsdepartementet.

Angäende ledningsgruppen för teknisk utvärdering av metod
att märka oljerester i fartyg är jordbruksdepartementets andel 14,2 tkr
1981/82, se redogörelse till kommunikationsdepartementet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

361

Kommittékostnader:
Jordbruksdepartementet

s. 4 Kontrollera mot PDF

II

52,9 103,3

111,1 35.0,9

226,7 2 629,9

18,1 149,4

185,0

732,8 5 752,6

2,8

... -

-

-

-

2,8

-

-

93,8

-

-

93,8

8,0

2,0 4,1

-

-

1,9 0,5

400,0

152,5

400,0

32,3

31,1

./. 10,9

-

■ -

-

-

./. 10,9

8,0

_

8,0

170,2

462,0

2 950,4

. 170,0

585,0

7 195,0

1
482,7

648,7

7 223,3

477,5

1671,5

21411,3

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kommitténs
benämning

Kommitténs nr i berättelsen

Utgifter
(i tusentals kronor)

t.o.m. 1981
-07-01 -1982-06-30

1981-06-30 -------------------

Lön Dag-

m.m.' arvoden'

s. 6 Kontrollera mot PDF

Kommittéer som avslutat sin verksamhet senast den 30 juni
1982

Varuprovningskommittén (H 1979:05) IDB-kommittén (H
1979:06) Utredningen (H 1981:01) om kommerskollegiets tolk- och
translatorverksamhet

Summa

1983:

482,2 820,6

214,2 78,0

1,6 293,8

88,7 45,7

14,8 149,2

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kommittéer
som fortsätter sin verksamhet efter den 1 juli 1982

Utredningen (H 1978:03) om import- och exportförfattningar

Riktlinjekommittén
(H 1979:04)

Sydafrikakommittén
(H 1980:04)

Utredningen (H 1982:01) om konsumentombudsmannens
ställning

Beredningsgruppen (H 1982:02) för översyn av
tullagstiftningen

Utredningen (H 1982:03) rörande frägor om
beredskapslagring på energiområdet

Utredningen (H 1982:04) för prövning av det löpande
oljelagringsprogrammet

Utredningen (H 1982:05) om beredskaps-och fredskrislagring

Utredningen (H 1982:06) om återkallelse av farliga varor

Summa

1983: 1

2 5

580,2

625,2

50,3

337,2 336,8 149,1

7

-

41,7

8

-

16,1

9

_

83,2

10 II 12

964,1

47,0 14,1

61,1

s. 8 Kontrollera mot PDF

Kommittéer
som slutredovisat sitt uppdrag i tidigare års kommittéberättelser

Resegarantilagutredningen
(H 1977:07) Patentpolicykommittén (H 1969:10) Prisregleringskommittén (H
1975:06) 1978 ärs tullagsutredare (H 1978:01) Krigsmaterielexportkommittén (H
1979:01)

(KMEK)
Teknikhandelsutredningen (H 1979:03) 1980 ärs oljelagringskommitté

(H 1980:01) (OLK) Ursprungsmärkningsutredningen

(H 1980:02)

Summa

1981:5 1982: I

2 3

1 026,8

1 152,1

1 399,2

930,3

193,0

10,6 250,1

72,3 26,1

7,2

5 6

476,9 356,1

64,4

12,4 8,9

10

469,6

27,7

50,3

II

350,7

30,9

133,6

576,7

310,8

s. 9 Kontrollera mot PDF

363 Kommittékostnader: Handelsdepartementet

10

Resersättning Tryckning Konsultationer Övriga Bidrag till Summa

administrativa myndighet.

kostnader institution

43,9 - 6,1 4,5 - 357,4

63,0 31,9 - - - 218,6

1,5 0,5 - - - 18,4

108,4 32,4 6,1 4,5 - 594,4

- - - 3,2 - 340,4

69,4 - . 0,7 10,9 - 464,8

2,5 0,4 - 0,8 - 166,9

0,8 - - 2,1 - 44,6

- - - - - 16,1

7,8 - - 0,6 - 91,6

80,5 0,4 0,7 17,6 - 1 124,4

s. 1 Kontrollera mot PDF

0,2

69,4 229,3

1,2

32,3 21,5

4,0

36,1

2,5

18,4

7,9

407,0

-
- - 193,0

-
- - 141,7
30,0 5,3 - 301,5

- 1,9 - 259,2

0,9 - 45,6

- 96,0

7,5 - 125,6

- 3,8 - 189,2

30,0 19,4 - 1 351,8

s. 2 Kontrollera mot PDF

Kostnader
från Kommittéanslaget under budgetåret 1981/82 för sakkunniga biträden inom
departementet m. m.

Tekodelegationen (1 1978:B) Diverse personer Gemensamma
kostnader Utestående reseförskott

den Ijuli 1981 Utestående reseförskott

den 30 juni 1982

1 537,4

211,2 382,1 109,5

9,4

s. 3 Kontrollera mot PDF

Summa
Summa total

702,8

2 537,4

9,4 530,5

s. 4 Kontrollera mot PDF

' I beloppet ingår lönekostnadspålägg.

-
Hyreskostnader och vissa andra lokal- och expenskostnader (städning, telefon m.
m.) samt sjukvårdskostnader har

belastat
anslaget VIII A 2 Gemensamma ändamål för departementen med 14,1 mkr för
samtliga departement.

s. 5 Kontrollera mot PDF

365 Kommittékostnader: Handelsdepartementet

10

1,1 - 1,0 0,3 - 223,0

- - - - - 382,1

0,1 - - . 157,8 - 267,4

./. 0,4 • - ■ - - - ./.
0,4

3,5 ■ - - - - ' 3,5

4,3 - 1,0 158,1 - 875,6

201,1
439,8 37,8 199,6 - 3 946,2

s. 6 Kontrollera mot PDF

ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET

1

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kommitténs
benämning

Kommitténs nr i berättelsen

Utgifter
(i tusentals kronor)

t.o.m. 1981-07-01-1982-06-30

1981-06-30 ------------------

Lön

Dagarvoden'

s. 8 Kontrollera mot PDF

Kommittéer
som avslutat sin verksamhet senast den 30 juni 1982

Utredningen (A 1979:01) om information rörande
arbetsmiljöriskerna (INRA)

Summa

1983:8

682,1

301,6 301,6

171,8 171,8

s. 9 Kontrollera mot PDF

1983: I

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet efter den 1 juli
1982

Delegationen (A 1974:09) för arbetstids-frågor (DELFA)
Expertgruppen (A 1975:05) för invandrarings-forskning (EIFO)
Företagshälsovårdsutredningen (A 1976:01) Nya arbetsrättskommittén (A 1976:02)

(NARK) Jämställdhetskommittén (Ju 1976:08)' Dataeffektutredningen
(A 1978:05) Diskrimineringsutredningen (A 1978:06) .. (DU)

Äldrearbetskommittén (A 1979:02) Kommittén (A 1980:02) för
arbetsmarknadsutbildning och företagsutbildning (KAFU) Utredningen (A
1980:03) om kontroll av

hybrid-DNA-teknikens
användning Invandrarpolitiska kommittén (A 1980:04) Utredningen (A 1980:05) om
kartläggning av arbetsmarknaden för korttids-anställda på kontorsområdet
Utredningen (A 1980:06) om arbetsmarknadspoUtisk styrning av byggnadsverksamheten
Delegationen (A 1981:01) för arbelsmarknadspolitisk forskning (DEFA) Kommittén
(A 1981:02) med uppdrag att görii en översyn av arbetsmarknadsverkets
ansvarsområde och organisation (AMS-kommittén) Rekryteringsutredningen (A
1981:03) Samverkan-kommittén (A 1981:04) Utredningen (A 1982:01) om ny myndighetsorganisation
för vapenfriutbildningen (OVU) Handikappkommittén (A 1982:02) Utredningen (A
1982:03) om förhällandet mellan tryckfrihetsförordningen och
medbestämmandelagen Lönegarantiutredningen (A 1982:04)

Summa

19,4

I 757,4

2 3

3 035,3 2 801,0

885,4 471,9

27,5 110,2

4 5 6

1 357,0

10 023,7

1 879,5

214,7

1 597,1

670,2

84,5 95,2 65,9

7 9

2 117,0 724,4

875,9 327,1

52,2 44,3

10

556,6

381,8

36,5

11 12

531,7

32,9 716,9

2,6 87,6

13

177,7

244,0

60,6

14

115,2

187,9

48,9

15

-

38,0

26,8

16 17

-

24,7 20,8

5,0

19 20

21

22

767,2

6 689,3

s. 10 Kontrollera mot PDF

367 Kommittékostnader: Arbetsdepartementet

10

Resersättning Tryckning Konsultationer Övriga Bidrag till Summa-

administrativa myndighet,

kostnader Institution

17,9 - 1,0 0,7 - 493,0

17,9 - 1,0 0,7 - 493,0

s. 3 Kontrollera mot PDF

0,9 - - 0,1 - 20,4

116,6

75,3

23,2 0,8

34,7 90,7

127,4 20,6

22,8 130,8 61,0

144,0 126,6

425,2 226,5

9,4

113,5

56,7

42,3 10,4

89,1 61,8

250,7

30,4 1,8

48,0

124,8

34,4

2,5 64,6

-

-

27,3

1 214,8

- 769,5

331,4

109,2 2 615,0

I 206,9

I 340,6 445,4

625,5

38,0

- 896,4

- - - - - 304,6

12,0 - 36,7 - - 285,5

44,9 - - 10,8 - 120,5

9,9 - - 9,0 - 48,6

3,2 - - 1,3 - 25,3

6,6 - - - - 6,6

651,8 445,5 1 189,3 442,7 109,2 10 295,0

s. 4 Kontrollera mot PDF

Kommittéer som slutredovisat sitt uppdrag i tidigare års
kommitté-berättelser

Expertgruppen (ln 1968:14) för utredningsverksamhet i
arbetsmarknadsfrågor (EFA) Utlänningslagkommittén (A 1975:04)
Anställningsskyddskommittén (A 1977:01) 1978 års semesterkommitté (A 1977:02)
Delegationen (A 1978:01) för ungdomens

sysselsättningsfrågor
(DELFUS) SFl-kommittén (A 1978.07) Utredningen (A 1979:04) om arbetsmiljöinvesteringar
i mindre och medelstora företag m. m. (MAI) Utredningen (A 1979:05) om
vapenfriorganisationen (UVO)

Summa

1982: I 3

10 14

17

3 007,6 2 018,3 2 498,8 1 093,7

507,6 1 934,7

313,8

318,8

106,4

1,4

. /. 19,0

70,0

173,3

68,5

28,2 428,8

2,8 12,3

91,4

35,9

7,8 150,2

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kostnader
från kommittéanslaget under budgetåret 1981/82 för sakkunniga biträden inom
departementet m. m.

Arbetsmarknadsrädet (A 1975:A)

Assyriergruppen
(A I980:A)

Invandrarpolitiska
rädet (A I980:B)

Arbetsgruppen (A 1980:C) för flykting-ansvaret

Konfliktutredningen (A 1981 :B)

Diverse
myndigheter m. m.

Diverse
firmor

Diverse
personer

Gemensamma
kostnader

Utestående reseförskott den Ijuli 1981

Utestående reseförskott den 30 juni 1982

Summa

Summa totalt

100,3

361,4

4,5

103,8 5,1

15,1 16,0

233,5

222,6 168,8

9,2

1 224,8 6,4

2,4

42,7
1 131,9

1 731,5 9 151,2

s. 6 Kontrollera mot PDF

' I beloppet ingår lönekostnadspälägg.

-
Hyreskostnader och vissa lokal- och expenskostnader (städning, telefon m.m.)
samt sjukvårdskostnader har belastat

anslaget
VIII A 2 Gemensamma ändamål för departementen med 14,1 mkr för samtliga
departement.

'
Kostnaderna har 1981/82 belastat XII A 2.1 Kommittéer m. m., forsknings- och
utvecklingsarbete med 51,8 tkr,

samt
anslaget XII A 6.3 Jämställdhet mellan kvinnor och män med 2 563,2 tkr.

s. 7 Kontrollera mot PDF

369 Kommittékostnader:
Arbetsdepartementet

10

2,6 - - 0,8 - 112,6

0,7 - - - - 14,4

- . _ . _ _ ■ ■ _ ./. 19,0

--,-.: - . 0,1 - 70,1

- 85,0 - - 85,0

28,6 143,5 42,7 2,5 - 482,0

0,3 0,1 8,9 1,6 - 115,3

- - - - - 36,0

32,2 143,6 136,6 5,0 - 896,4

s. 8 Kontrollera mot PDF

0,9 3,1

77,9

-

25,6

2,0 5,0

24,9

20,8

1,7

0,2

1,8 3,8

13,4

13,0

4,5 . 189,9

. 14,2

-

-

-

16,7

114,9

34,2

40,3

201,6

816,8

623,3

1 367,2

650,0

16,0

150,5

88,0

- 279,4

168,8

- ■ 4,5

- I 226,6

228,9

- ./. 14,2

- 16,7

- 2 165,2

109,2 13 849,6

s. 1 Kontrollera mot PDF

24 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

s. 2 Kontrollera mot PDF

t.o.m. 1981-06-30

Kommitténs
benämning

Kommitténs
nr i berättelsen

Utgifter
(i tusentals kronor)

1981-07-01-1982-06-30

Lön
m.m.'

Dagarvoden '

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kommittéer som avslutat sin verksamhet senast den 30 juni
1982

Fritidsboendekommittén (Bo 1978:01)
Industrisaneringsutredningen (Bo 1979:02) Nationalkommittén (Bo 1979:06) för de
svenska förberedelserna inför Europarådets stadsförnyelsekampanj Byggprisutredningen
(Bo 1980:01) Bostadslänekommittén (Bo 1980:04)

Summa

1983:3

7

4 025,2 811,0

716,9 306,0

10 II

1 361,2

648,9

71,0

521,9

535,6

170,3

2
250,7

48,4 66,5

9,2

37,6

58,5

220,2

s. 4 Kontrollera mot PDF

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet efter den 1 juli
1982

Delegationen (In 1967:30) för

bostadsflnansiering Expertgruppen (B 1974:06) för

forskning om fysisk planering

och
bebyggelse Delegationen (Bo 1978:03) för frägor om energihushållning

i befintlig bebyggelse

(Energihushällsningsdelegationen)
Underhållsfondsutredningen

(Bo
1978:05) Bostadsbidragskommittén (Bo 1979:01) Värmemätningsutredningen (Bo
1979:03) Stadsförnyelsekommittén (Bo 1979:04) Lantmäteriutredning (Bo 1980:02)
1980 ärs lantmäteritaxeutredning

(Bo 1980:03) Utredningen (Bo 1981:0l) om

sekretessgranskning
av kartor m. m. Kommittén (Bo 1982:01) om

administration av bostadsbidragen

till barnfamiljer m. fl.

Summa

60,3 13,7

28,0

1983: 1

I 086,8

109,5

1
315,4

2
040,6

165,2

5 6 8 9

12

3 069,7 941,1 316,0

1 772,0 487,1

658,5 333,0 189,6 805,6 410,6

76,6 98,8 112,6 36,2 53,2

13

155,5

193,7

32,4

14

130,7

12,3

15

524,1

2 996,4

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kommittéer som slutredovisat sitt uppdrag i tidigare års
kommittéberättelser

1978 års bostadsrättskommitté

(Bo
1978:06) (BRK) Landskapsinformationsutredningen

(Bo
1978:08) Samlingslokalkommittén (Bo 1979:05)

Summa

1982:7

8 13

3 306,6

I 422,7 683,9

274,7

89,1 142,9 506,7

46,2

31,6

29,7

107,5

s. 6 Kontrollera mot PDF

371 Kommittékostnader: Bostadsdepartementet

10

Resersättning Tryckning Konsultationer Övriga Bidrag till Summa-

administrativa myndighet.

kostnader institution

m.m.

114,0 16,0 146,4 40,5 - 1082,2

26,4 81,0 48,1 0,3 - 528,3

79.0 109,8 118,0 75,5 ./. 47,3 866,1

19.1 - 247,3 10,6 - 850,2

8,1 36,9 70,1 5,8 - 349,7

246,6 243,7 629,9 132,7 ./. 47,3 3 676,5

s. 7 Kontrollera mot PDF

- - - - - 60,3

6,9 5,8 28,8 1,6 - 166,3

57,3

11,6

397,9

100,6

122,1

73,7

6,3

300,0

51,2

145,9

29,8 - 57,3 11,6 - 291,9

60,8 90,2 397,9 100,6 - I 384,6

22,3 - 122,1 - - 576,2

28,3 - 73,7 6,3 - 410,5

84,0 214,1 300,0 51,2 ./. 7,9 1483,2

32,3 - 145,9 - - 642,0

15,9 - - - - 242,0

19,2 0,6 - 0,1 - 162,9

299,5 310,7 1125,7 171,4 ./. 7,9 5 419,9

21,1 141,9 232,3 12,4 - 728,6

2,8 83,2 5,2 - - 211,9

7,8 73,7 - 4,4 - 258,5

31,7 298,8 237,5 16,8 - 1 199,0

s. 3 Kontrollera mot PDF

Skr
1982/83:103 372

1 _______________________________ 2_______ 3______ 4________ 5_____

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1981/82
för sakkunniga biträden inom departementet m. m.

Diverse myndigheter — —

Diverse personer " 234,0 26,9

Gemensamma kostnader 454,9 22,1

Utestående reseförskott

den I juli 1981 - -

Utestående reseförskott

. den 30 juni 1982 . _ _

Summa 688,9 49,0

Summa totalt 6 442,7 900,8

' I beloppet ingår lönekostnadspälägg.

- Hyreskostnader och vissa andra lokal- och
expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader har

belastat anslaget VIII A 2 Gemensamma ändamål för
departementen med 14,1 mkr för samtliga departement.

s. 4 Kontrollera mot PDF

373

Kommittékostnader:
Bostadsdepartementet

s. 5 Kontrollera mot PDF

' 94,6 19,2

. /. 25,0

22,6 111,4

689,2

853,2

2 110,4

54,1

0,5

297,4

135,7

136,2
451,1

2 461,9 4 455,0

. /. 55,2

2 110,4

410,1

929,3

. /. 25,0

22,6

3 447,4

13 742,8

s. 6 Kontrollera mot PDF

Kommitténs
benämning

Kommitténs
nr i berättelsen

Utgifter
(i tusentals kronor)

t.o.m. 1981 -07-01 -1982-06-30

1981-06-30 ------------------

Lön m.m.

Dagarvoden '

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kommittéer
som avslutat sin verksamhet senast den 30 juni 1982

Utredningen (I 1981:07) om alternativa former för
statsstödd exportkreditgivning

Summa

1983: 18

30,7 30,7

s. 8 Kontrollera mot PDF

341,3

32,7

167,3

48,2

169,0

34,1

59,2 15,0 68,0

45,8

42,8

69,3

144,0

41,4

45,0 85,2

72,0

84,5

134,9

51,1

511,2

183,8

10
135,4

1
257,0

Kommittéer
som fortsätter sin verksamhet efter den 1 juli 1982

Energisparkommittén (I 1974:05) (ESK)
Företagsdemokratirädet (I 1975:01) Kooperationsutredningen (I 1977:01)
Delegationen (I 1977:02) för

glesbygdsfrågor
Direktinvesteringskommittén (I 1977:06)

(DIRK) 1978 års standardiseringsutredning

(I 1977:10) Data- och elektronikkommittén (I 1978:04)

(DEK)
Oljeersättningsdelegationen (I 1979:01) Försvarsindustrikommittén (I 1979:02)
Atomlagstiftningskommittén (I 1979:05)

(ALK)
Teknikimportkommittén (I 1979:14)' Delegationen (I 1980:08) för uppbyggnad av
en oljeersättningsfond Energimarknadsutredningen (I 1981:01)
Mineralverkskommittén (I 1981:02) Kommittén (I 1981:03) av vissa frågor

rörande
trygghetsfonder Organisationskommittén (I 1981:04) för statens energiverk m.
fl. organ inom energiområdet (OKE) Utredningen (I 1981:06) om program för
utvecklingen pä längre sikt av malmfältskommunerna i Norrbottens län 1981 års
energikommitté (I 1981:08) Industriverksutredningen (I 1981:09) Utredningen (I
1982:01) om RPP-systemet Utredningen (I 1982:02) om vissa frågor

inom mineralomrädet Utredningen (I 1982:03) om möjligheterna
till en fortsatt uppbyggnad av vattenkraften Utredningen (I 1982:04) om
verksamheten

med industricentra Kommittén (I 1982:05) rörande de framtida
regionalpolitiska stödinsatsernas inriktning och omfattning Plan för
vattenkraftens utbyggnad (I 1982:06)

Summa

1983: 1

2 3

80 617,8

770,5

4 559,5

2 239,1 593,2

4

1 722,1

289,6

5

5 005,8

585,2

6

1 472,6

226,4

7 8 9

3 763,0

3 566,1

836,4

708,7

1 176,1

706,7

10 11

473,4 1 936,7

323,5 205,7

12 13 14

235,7 135,8

866,0 267,9 515,9

15

242,6

16

17 19 20
21

22

23 24

26

161,0

opaginerad Kontrollera mot PDF

375 Kommittékostnader:
Industridepartementet

10

Resersättning Tryckning Konsultationer övriga Bidrag till Summa-

administrativa myndighet,

kostnader institution

s. 3 Kontrollera mot PDF

0,4

_

-

31,1

0,4

~~

31,1

241,4

35,7

914,6

285,8

12 166,3 51,9

1 1 725,3 I 48,7

./. 1 498,1

15 847,8

15,0

1 083,3

143,7

21,3

546,6

1 3,2

■ -

1 050,2

9,6

144,8

292,3

12,1

-

1 044,0

-

39,1

113,4

3,2

-

424,9

89,9

137,4

21,0

79,9 0,4

6,8

431,7

49,8

108,0 74,4 15,5

1 062,6

1 964,0

834,4

3,8 30,9

-

752,8

1,3 13,5

-

373,6 1 088,1

140,7

28,9

127,5

100,9 0,4

17,7

1 739,7

34,3

783,1

248,1 2,7 18,8

. /. 1 983,3

1 184,1

418,7

1 597,9

13.5 0,6 107,5 4,8 - 420,1

52,3 5,8 420,7 168,2 - I 342,0

4,5

1,5

18,0

45,0

12,3

84.6 - 4,5 - - 463,1

3,3 - 45,0 12,3 - 263,7

21.7 1,8 1,5 18,0 - 258,5

1 185,9 1
613,1 17 547,9 2 478,1 . /. 3 481,4 30 736,0

s. 4 Kontrollera mot PDF

Kommittéer som slutredovisat sitt uppdrag i tidigare års
kommitté-berättelser

1980:32

33

1981:7

2 318,2 4 738,9 8 659,9

65,7 8,5

33

1 259,1

-

1982:4

16711,1

2 494,3

Reaktorsäkerhetsutredningen (I 1979:07)

Konsekvensutredningen (I 1979:08)

Norrbottendelegationen (I 1976:04)

Svenska kommittén (I 1980:01) för lAEA:s
kärnkraftssäkerhetskonferens 1980

Delegationen (I 1975:02) för energi

forskning (DFE) 1982:4 16 711,1 2
494,3 43,6

Delegationen (I 1977:03) med uppgift att behandla
sysselsättnings-

probelemen i Göteborgsregionen 7 6 344,5 — 6,3

14

1 497,9

201,9

71,4

16

380,3

71,2

16,2

17

2647,4

115,0

13,4

Utredningen (I 1979:13) om styrmedel för näringslivets
energihushållning, m. m.

Larmutredningen (1 1979:16)

Industristödsutredningen (I 1979:17)

Utredningen (I 1979:18) om skogs

industrins virkesförsörjning 18 886,4 301,8 39,3

Organisationskommittén
(1 1980:02) för '

omorganisation av statens industri

verks enhet för företagsutveckling

(SIFU) 19 637,7 31,2 15,3

20

22

262,8 278,7

23

295,5

29

____

Kommittén (1 1980:03) för översyn

av systemet för statsstödd export

kreditgivning genom AB Svensk Export

kredit m. m. 20 262,8 0,6

Ångexplosionskommittén
(I 1980:06)

Kommittén (I 1980:07) om principerna

för taxe- och prissättning inom

energiområdet 23 295,5 . 72,0 . 53,9

Utredningen (I 1981:05) om vissa

regionalpolitiska medel m. m. 29 — 175,1 5,0

Summa 3 537,3 264,4

s. 5 Kontrollera mot PDF

377

Kommittékostnader:
Industridepartementet

s. 6 Kontrollera mot PDF

112,2

314,9

3,2

89,0

1,0

1 695,9

193,6

. /. I 307,0 105,2

3,2 65,7 97,5

. /. I 306,0 4 959,7

s. 7 Kontrollera mot PDF

26,7 2,0 1,1

28,4

72,8 14,6 65,7

118,8

212,1

69,2 323,2

19,9

11,6

218,4

392,7 104,0 264,4

823,1

s. 8 Kontrollera mot PDF

23,0

109,0

229,0

5,2

4,1

22,5

1,0

198,3

718,3

2 627,2

234,1

./.I 201,8

492,1

207,7 6 377,8

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1981/82
för sakkunniga biträden inom departementet m. m.

Näringspolitiska rädet (I I969:A)

Byggbranschrådet (I 1973:B)

Skogsbranschrädet
(I 1973 :C)

Stälbranschrådet
(I 1974:B)

Svensk delegation (I 1976:A) att ingå i svensk-norsk
kommitté för energi-och industrisamarbete

Regionalpolitiska rädet (I 1977 :A)

Teko-branschrädet
(I 1977:B)

Delegationen (I I977:D) för småföretagsfrågor

Delegationen (I 1977:E) för strukturfrågor

Gruvdelegationen
(I 1978:C)

Varvsrädet(I
1979:B)

Bilbranschrådet (I I979:C)

Barsebäcksdelegationen (I I979:D)

Expertgruppen (I 1979:E) för forskning om regional
utveckling

Arbetsgruppen (I I980:A) för uppföljning av vissa projekt
inom norrbottendelegationen

Industriella och tekniska rädet (1 1981 :A)

Delegationen (I 1981 :B) för arbets-kooperationen

Centrala
gassamrädsgruppen (I 1981 :C)

Vissa studier avseende den svenska varvsindustrin (I982:A)

Svensk delegation att ingå i en svensk-dansk kommitté för
granskning och belysning av material rörande kärnkraftverket i Barsebäck
(I982:B)

Specialslälkommissionen
(1982:C)

Särskilda
utredningsmedel

Diverse myndigheter m. m.

Diverse firmor

Diverse personer

Gemensamma kostnader

Utestäende reseförskott den Ijuli 1981

Utestäende reseförskott den 30 juni 1982

1 008,0 1 715,9 4 409,3 3 503,2

241,8

371,7

19,7

0,6 17,6

6,7 18,5

370,2 515,7 292,7

0,4 185,1

23,5

16,4

83,9

-

-

1440,5 300,0 286,6 121,6 112,7

148,6

16,6 15,5

6 196,6

2 101,4

122,8

7,1

28,9

171,6

./. 215,2 0,4

. /. 2,2 18,6 16,1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Summa
Summa totalt

3 077,9
16 750,6

247,2
1799,3

s. 3 Kontrollera mot PDF

' 1 beloppet ingår lönekostnadspålägg

Hyreskostnader och vissa andra lokal- och expenskostnader
(städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader har belastat anslaget VIII A
2 Gemensamma ändamål för departementen med 14,1 mkr för samtliga departement. '
Kostnaderna har belastat anslaget XIV A 7. Försöksverksamhet med teknikimport.

s. 4 Kontrollera mot PDF

379

Kommittékostnader:
Industridepartementet

s. 5 Kontrollera mot PDF

179,0

28,7

3,3

12,6

23,7

1,9

37,6

13,8

10,6

24,4

14,8

2,3

346,6

1,4

3,2

18,3

17,0 342,6

35,6 9,2 1,6

2,5

36,0 40,0

0,1 81,6

276,0

0,5

100,0

3,2 1,6

1 116,1

18,0

83,3 271,9 735,2

64,4

2,4

343,5

79,9

290,3

116,6 10,6

176,2 31,9

2,3

3 902,2

s. 6 Kontrollera mot PDF

7,4

37,6 208,0

3,0

76,7

. /. 2,2

29,0

160,3 208,0

s. 7 Kontrollera mot PDF

58,7 . /. 0,8

4,1

2 114,9 187,5

0,3 274,4

206,8 ./. 15,0

2 345,5

206,8

187,5

./. 215,2

263,1

./.31,2

-

-

-

-

./. 31,2

49,5

_

_

49,5

849,5 2 233,7

23,8 2 358,8

4 313,0 24 484,9

590,6 3 302,8

209,8

. /. 4 473,4

9 311,8 46 456,7

s. 1 Kontrollera mot PDF

t.o.m. 1981-06-30

Kommitténs
benämning

Kommitténs
nr i berättelsen

Utgifter
(i tusentals kronor)

1981-07-01-1982-06-30

Lön
m.m.'

Dagarvoden'

s. 2 Kontrollera mot PDF

Kommittéer
som avslutat sin verksamhet senast den 30 juni 1982

Länsdemokratikommittén (Kn 1976:04) Utredningen (Kn
1979:08) om kommunal kompetenslagstiftning

Summa

1983:5

705,0

19,1

57,2

13

358,2

164,9

34,2

184,0

91,4

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet efter den 1 juli
1982

Riksnämnden (K 1968:57) för kommunal beredskap

1968 års kyrkohandbokskommitté

(U 1969:44)3

1969 års
psalmkommitté (U 1970:47)'

ADB-beredningsgruppen (C 1973:06)

Kyrkoberedskapskommittén (U 1976:09)

Ordningsstadgeutredningen (Kn 1977:02)

Kommunalbesvärskommittén (Kn 1977:05)

Kommunaldemokratiska kommittén

(Kn
1977:07) (KDK) Kommunalföretagskommittén (Kn 1978:01) Kommittén (Kn 1978:02) för
medbestämmande frågor Räddningstjänstkommittén (Kn 1979:01) Stat-kommungruppen
(Kn 1980:03) Kyrkomusikerutredningen (Kn 1980:04) Kyrkofondsutredningen (Kn
1980:05) Kommunalförbundutredningen (Kn 1981:0I) Kommittén (Kn 1981:02) för
undersökning

av allvarliga olyckshändelser Prästtjänstkommittén (Kn
1982:01) Utredningen (Kn 1982:02) om export

av kommunalt kunnande CESAM-kommittén (Kn 1982:03)

Summa

I 011,1

56,0

9,5

1983: I

2

3 074,2

107,6

69,7

3

3 024,2

445,3

96,9

4

2 832,1

445,0

90,3

6

1 672,0

436,0

22,7

7

552,3

186,9

18,4

8

902,6

72,9

49,6

9

3 425,0

829,6

56,1

10

860,2

383,8

62,9

11

693,4

158,7

43,7

12

1 470,5

752,9

74,6

14

276,3

391,6

13,3

15

133,0

8,0

16

124,1

299,7

67,0

17

76,4

18

_

67,1

19

20 21

738,2

4 796,0

s. 4 Kontrollera mot PDF

381 Kommittékostnader:
Kommundepartementet

10

Resersättning Tryckning Konsultationer Övriga Bidrag till Summa

administrativa myndighet.

kostnader institution

19,8 - - 10,4 - 106,5

9,9 - - - - 209,0

29,7 - - 10,4 - 315,5

s. 5 Kontrollera mot PDF

0,5 - - - - 66,0

42,7

296,4

72,7

17,2

94,8

152,9

100,9

92,4

139,6

— ■

150,0

13,6

17,1

1,1

7,7

23,2

0,8

10,6

0,7

157,4

253,3

11,0

50,0

2,7

62,8

10,5

24,8

_

_

_____

86,3

71,9

15,2

8,7

11,7

32,7

15,0

9,1

0,8

24,6 1,1

76,1

89,1

15,0

606,3

983,2

275,0 I 113,5

- 484,6

229,3

133,8

I 366,4

- ■ 522,7

- 227,2

- 1 000,9

■ - 473,0

- 150,9

571,5

- 77.5

0,1 - - • 9,7 . _ 76,9

643,3 926,2 . 456,4 248,6 275,0 8 083,7

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kommittéer som slutredovisat sitt uppdrag i tidigare års
kommittéberättelser

Länsdomstolskommittén (Kn 1977:01) 1982:7 364,5 5,7 38,9

Kommunalrättsutredningen (Kn 1977:06)

II

16

597,3 177,2

36,7 0,4

27,4 12,2

17

679,9

203,6 ■

54,3

18 19

97,4 389,0

13,5

28,4

21

422,2

109,5

28,4

22

258,2

6,3

15,1

375,7

204,7

för Stockholm Kvinnoprästutredningen (Kn 1979:02)
Utredningen (Kn 1979:03) om

översyn av skatteförvaltningen

i Stockholms län (ÖSAB) Utredningen (Kn 1979:04) om

begravningsverksamheten 1979 ärs kyrkomöteskommitté (Kn
1979:06) Utredningen (Kn 1980:01) om inom-

regional skatteutjämning Utredningen (Kn 1980:02) om

redovisningssystemet för exekutionsväsendet (REX)

Summa

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1981/82
för sakkunniga biträden inom departementet m. m.

Ersättning till utredningsmän i

129,2

17,0

536,1

30,7

649,7

_

indelningsfrågor (Kn 1975:A) Referensgruppen (Kn I976:A)
för folk-

rörelsefrågor Redaktionskommittén (Kn 1978:A) för

Samhällsguiden 649,7 — 11,7

Arbetsgruppen (Kn 1980:A) för överarbetning av förslag
till ändrad

brandförsvarsutbildning 93,8 23,6 10,6

Prästvalsutredningen(Kn I98I:A) — _ 25,9

Diverse firmor — —

Diverse personer — —

Gemensamma
kostnader 1,7 _

Utestäende reseförsott

den Ijuli 1981 - -

Utestäende reseförskott

den 30 Juni 1982 - -

Summa 73,0 48,2

Summa totalt 5 428,7 1 082,5

' I beloppet ingår lönekostnadspålägg.

-
Hyreskostnader och vissa andra lokal- och expenskostnader (städning, telefon m.
m.) samt sjukvårdskostnader har belastat anslaget (VIII A 2) Gemensamma ändamål
för departementen med 14,1 mkr för samtliga departement. ' Kostnaderna har
bestridits med förskott ur kyrkofonden.

Angående ledningsgruppen (K 1982:B) för teknisk
utvärdering av metod att märka oljerester i fartyg är kommundepartementets
andel 13,8 tkr 1981/82, se redogörelse till kommunikationsdepartementet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

383 Kommittékostnader:
Kommundepartementet

10

s. 3 Kontrollera mot PDF

3,8

37,4

0,6 /.1,3

28,2

3,8

9,8

_

52,7

- 0,4 - 86,2

2,8 - 95,7

0,5 - 11,8

2,1 - 273,6

- - - 81,1

- - - - 13,5

13,6 126,1 2,0
0,3 - 279,9

0,8 -
- - - 22,2

21,3
254,2 2,0 6,1 - 864,0

s. 4 Kontrollera mot PDF

384,8

36,1 57,9 3,9 13,4

4,5 - 22,7

4,6 - - 0,9

- - 161,1

2,3 - 7,7

9,2 6,3

,/. 8,7 - - -

50,6 57,9 589,4 20,6

744,9 1 238,3 1047,8 285,7

-

401,8

25,0

167,0

-

38,9

-

34,2 31,4 161,1

-


10,0

17,2

-

. /.'
8,7

_

11,8

25,0

864,7

300,0

10
127,9

opaginerad Kontrollera mot PDF

Underbilaga 2

Fördelning
mellan kvinnor och män i kommittéer som redovisas i kommittéberättelsen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Justitiedepartementet

Socialdepartementet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Funktioner

Kvinnor

Män

Funktioner

Kvinnor

Män

Ordförande
m. m.

3

33

Ordförande
m. m.

7

22

Ledamöter
m. m.

52

142

Ledamöter m. m.

77

137

Sakkunniga
m. m.

30

228

Sakkunniga m. m.

73

181

Sekreterare
och övriga

7

82

Sekreterare och övriga

45

83

Summa

92

485

Summa

202

423

s. 4 Kontrollera mot PDF

Sammantaget
har andelen kvinnor ökat med 0,3 procent sedan föregående års redovisning

Sammantaget
har andelen kvinnor ökat med 2,4 procent sedan föregående års redovisning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utrikesdepartementet

Kommunikationsdepartementet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Funktioner

K

vinnor

Män

Funktioner

K

vinnor

Män

Ordförande
m. m.

2

2

Ordförande
m. m.

0

6

Ledamöter
m. m.

2

13

Ledamöter m. m.

5

21

Sakkunniga
m. m.

8

52

Sakkunniga
m. m.

5

70

Sekreterare
och övri

iga

0

9

Sekreterare
och övr

iga

4

23

opaginerad Kontrollera mot PDF

Summa

12

76

Summa

14
120

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammantaget
har andelen kvinnor ökat med 1,6 procent sedan föregående års redovisning

Sammantaget
har andelen kvinnor ökat med 3.0 procent sedan föregående års redovisning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fiirsvarsdepartementet

Ekonomidepartementet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Funktioner

K\

nnnor

Män

Funktioner

Kvinnor

Män

Ordförande
m. m.

1

13

Ordförande
m. m.

0

12

Ledamöter
m. m.

II

51

Ledamöter m. m.

5

58

Sakkunniga
m. m.

12

193

Sakkunniga m. m.

6

87

Sekreterare
och övriga

5

66

Sekreterare och övriga

4

30

opaginerad Kontrollera mot PDF

Summa

29 323

Summa

15
187

s. 2 Kontrollera mot PDF

Sammanlaget
har andelen kvinnor ökat med 2,4 procent sedan föregående års redovisning

Sammantaget
har andelen kvinnor minskat med 1,5 procent sedan föregående års redovisning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Budgetdepartementet

Arbetsmarknadsdepartementet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Funktioner

K

finnor

Män

Funktioner

K

vinnor

Män

Ordförande
m. m.

1

26

Ordförande
m. m.

6

8

Ledamöter
m. m.

14

100

Ledamöter
m. m.

20

74

Sakkunniga
m. m.

27

. 243

Sakkunniga
m. m.

34

129

Sekreterare
och övri

iga

13

62

Sekreterare
och övriga

39

78

opaginerad Kontrollera mot PDF

Summa

55
431

Summa

99
289

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammantaget har andelen kvinnor
ökat med 2,6 procent sedan föregående års redovisning

Sammantaget har andelen
kvinnor" ökat med 0,4 procent sedan föregående års redovisning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utbildningsdepartementet

Bostadsdepartementet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Funktioner

K

vinnor

Män

Funktioner

Kvinnor

Män

Ordförande
m. m.

3

23

Oidförande
m. m.

1

8

Ledamöter
m. m.

27

72

Ledamöter
m. m.

11

•41.

Sakkunniga
m. m.

. 58

171

Sakkunniga
m. m.

26

148

Sekreterare
och övr:

iga

16

48

Sekreterare
och öv

riga JO

4(5

opaginerad Kontrollera mot PDF

Summa

104
314

Summa

48 243

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammantaget har andelen
kvinnor minskat med 1,4 procent sedan föregående års redovisning

Sammantaget har andelen
kvinnor ökat med 5,2 procent sedan föregående års redovisning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksdepartementet

I
ndustridepartementet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Funktioner

K

vinnor

Män

Funktioner

a:i

vinnor

Män

Ordförande
m. m.

1

18

Ordförande
m. m.

0

19

Ledamöter
m. m.

14

73

Ledamöter m. m.

16

III

Sakkunniga
m. m.

13

237

Sakkunniga
m. m.

21

217

Sekreterare
och övriga

5

64

Sekreterare
och övriga

29-

174

opaginerad Kontrollera mot PDF

Summa

33 392

Summa

66
521

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammantaget har andelen
kvinnor ökat med 0,2 procent sedan föregående års redovisning

Sammanlaget har andelen
kvinnor ökat med 1,8 procent sedan föregående års redovisning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Handelsdepartementet

Kommundepartementet

s. 2 Kontrollera mot PDF

Funktioner

K

vinnor

Män

Funktioner

Kvinnor

Män

Ordförande
m. m.

1

5

Ordförande
m. m.

2

20

Ledamöter
m. m.

3

25

Ledamöter m. m.

15

83

Sakkunniga
m. m

II

37

Sakkunniga
m. m.

25

201

Sekreterare
och övriga

4

17

Sekreterare
och övriga

8

55

opaginerad Kontrollera mot PDF

Summa

19
84

Summa

50
359

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammanlaget har andelen
kvinnor ökat med 5,8 procent sedan föregående års redovisning

Sammantaget har andelen
kvinnor minskat med 0,4 procent sedan föregående års redovisning

s. 1 Kontrollera mot PDF

25 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

s. 2 Kontrollera mot PDF

Skr 1982/83:103

Totalt
Departementen

Funktioner

Kvinnor

Män

Ordförande
m. m.

28

215

Ledamöter
m. m.

272

1 001

Sakkunniga
m. m.

349

2 194

Sekreterare
och övriga

189

837

386

opaginerad Kontrollera mot PDF

Summa 838 4 247

Sammantaget
har andelen kvinnor ökat med 0,4 procent sedan föregående års redovisning

Som
framgår av tabellen Totalt Departementen utgjorde kvinnorna omkring 11,5 (9,5)
procent av gruppen ordförande m. m., omkring 21,4 (20,9) procent av gruppen
ledamöter m. m., omkring 13,7 (12,8) procent av gruppen sakkunniga m. m. och
omkring 18,4 (21,7) procent av gruppen sekreterare och övriga. Siffrorna inom
parentes anger motsvarande siffror för föregående är.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statens offentliga utredningar 1982

Kronologisk
f ö rteckning

opaginerad Kontrollera mot PDF

1.
Real
beskattning. B.

2.
Real beskattning.
Bilaga 1 -3. B.

3.
Real
beskattning. Bilaga 4-6. B.

4.
Tandv å rden under 80-talet. S.

5.
De f ö rtroendevalda i kommuner och.landstingskommuner Kn.

6.
Sockern ä ringen. Jo.

7.
Talb ö cker-utgivning och spridning. U.

8.
Videoreklamfr å gan. Ju.

9. Ny plan- och bygglag. Remissammanst ä llning. Bo.

10. Sanering efter Industrinedl ä ggningar.
Bo.

11 Den l å ngsiktiga
tillg å ngen och efterfr å gan p ä l ä kararbetskraft. S

12.
Statlig fondf ö rvaltning m. m. E.

13.
Kommunalf ö retaget. Kn.

14.
Tillv ä xt eller stagnation E.

15.
Internationella
f ö retag i svensk industri. I.

16.
Skatt p å energi B.

17.
Skatt p å energi. Bilagor. B

18.
F ö rv ä rvsarbete
och f ö r ä ldraskap. A.

19.
Handikappade
elever i det allm ä nna skolv ä sendet. U

20.
Kommunerna och
n ä ringslivet. Kn.

21.
Ett effektivare
vite. Ju.

22.
Svensk amat ö rboxning och skadeverkningarna. Jo.

23.
Fritidsboende.
Bo.

24.
Vidgad
lansdemokrati. Kn.

25.
Ö versyn av r ä tteg å ngsbalken 1.
Processen i tingsr ä tt. Del A. Lagtext och
sammanfattning. Ju.

26.
Ö versyn av r ä tteg å ngsbalken 1.
Processen i tingsr ä tt. Del B. Motiv m. m. Ju.

27.
Svensk industri
i utlandet. I.

28.
L ö ntagarna och kapitaltillv ä xten 9. E

29.
KOMVUX-kommunal
utbildning f ö r vuxna. U.

30.
Information om
arbetsmilj ö risker. A.

31.
Information om
arbetsmilj ö risker. Bilaga 1. V ä rdering av risker i arbetsmilj ö n. A.

32.
Information om
arbetsmilj ö risker. Bilaga 2.
Arbetsmiljoin-formation p å verkan, behov och utbud. A.

33.
Information om
arbetsmilj ö risker. Sammandrag. A.

34 Prisutveckling inom bostadsbyggandet och dess
orsaker. Del 1. Bo.

35.
Prisutveckling
inom bostadsbyggandet och dess orsaker. Del 2. Bilagor. Bo.

36.
Enklare f ö r ä ldraf ö rs ä kring. S.

37.
Kommunal
planering i f ö r ä ndring. Kn.

38.
Fakta f ö r konsumenter. H.

39.
St ö ld i butik. Ju.

40.
Ä gari ä genheter. Ju.

41.
Ö verklagande av kommunala beslut.
Kn.

42.
Utbildning f ö r h ä lso- och
sjukv å rd vid katastrofer och i krig. S.

43.
Spr å k- och kulturst ö d
f ö r invandrar- och minoritetsbarn i f ö rskole å ldern.
S.

44 Nytt
bilst ö d till handikappade. S. *

45.
Ortnamns v ä rde och v å rd.
U.

46.
Handlingsprogram
i handikappfr å gor, S.

47.
L ö ntagarna och kapitaltillv ä xten 10. E.

48.
F ö rsvarsmaktens personalkategorier. F Ö .

49.
Invandringspolitiken.
A.

50.
Reviderad tandv å rdstaxa. S.

51.
H ä stavel och h ä stanv ä ndning. Jo.

52.
En effektivare
kreditpotitik. E.

53.
Kreditpolitiken.
Fakta, teorier och erfarenheter. E.

54.
Ö versyn av det skatteadministrativa
sanktionssystemet 2. B.

55. Ö versyn av
det skatteadministrativa sanktionssystemet.

Bilaga. B.

56. Kommunal f ö rvaltning
och medbest ä mmander ä tt. Kn.

57 Pantbrev. Ju.

58. .Bostadsbidragen. Bo.

59. Milit ä r sj ä lav å rd. F ö .

60. MBL i utveckling A

61.
Sexuella ö vergrepp. Ju.

62.
Avveckling av
statliga fonder. E. 63 Potislag. Ju.

64.
Frihetsber ö vande vid br å k
och berusning. Ju.

65.
Å terinvestera i bostader Bo.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skr 1982/83:103

Statens offentliga utredningar 1982

388

opaginerad Kontrollera mot PDF

Systematisk
f ö rteckning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Justitiedepartementet

Videoreklamfr å gan.
[8] Ett effektivare vite. [21]

R å tteg å ngsutredningen.
1. Ö versyn av r ä tteg å ngsbalken 1.
Processen i tingsr ä tt. Del A. Lagtext och
sammanfattning. [25J 2. Ö versyn av r ä tteg å ngsbalken 1.
Processen i tingsr ä tt. Del B. Motiv m m. [26] St ö ld i butik [39] Ä gari ä genheter. [40] Pantbrev [57] Sexuella ö vergrepp. [61] Polislag. [63] Frihetsber ö vande vid br å k
och berusning. [64]

F ö rsvarsdepartementet

Forsvarsmaktens personalkategorier. [48] Milit ä r sj ä lav å rd. [59]

Socialdepartementet

Tandv å rden under 80-talet. [4]

Den l å ngsiktiga tillg å ngen och efterfr å gan
p å l ä kararbetskraft.

!i'l

Enklare f ö r ä ldraf ö rs ä kring. [36]

Utbildning
f ö r h ä lso- och sjukv å rd vid katastrofer och i krig. [42)
Spr å k- och kulturst ö d f ö r invandrar-
och minoritetsbarn i f ö rskole å ldern. [43]

Nytt bilst ö d till
handikappade. [44] Handlingsprogram i handikappfr å gor [46] Reviderad tandv å rdstaxa.
[50]

Ekonomidepartementet

Utredningen
ang ä ende ö versyn av den statliga fondf ö rvaltningen.
1. Statlig fondf ö rvaltning m. m. [12] 2. Avveckling
av statliga fonder. [62]

Tillv ä xt eller stagnation. [14]

Utredningen
om l ö ntagarna och kapitaltillv ä xten. 1. L ö ntagarna
och kapitaltillv ä xten 9. [28] 2. L ö ntagarna och kapitaltillv ä xten 10. [47]

Kreditpolitiska
utredningen. 1. En effektivare kreditpolitik. [52] 2. Kreditpolitiken. Fakta,
teorier och erfarenheter. [53]

Budgetdepartementet

Realbeskattningsutredningen. 1. Real beskattning. [1] 2.
Real beskattning. Bilaga 1-3. [2] 3. Real beskattning. Bilaga 4-6. [3]
Energiskattekommitt é n. 1. Skatt p ä energi. [16] 2. Skatt p å energi. Bilagor. [17]

Skattetill ä ggsutredningen.
1. Ö versyn av det skatteadministrativa
sanktionssystemet 2. [54] 2. Ö versyn av
det skatteadministrativa sanktionssystemet. Bilaga. [55]

Utbildningsdepartementet

Talb ö cker-utgivning och spridning. [7]
Handikappade elever i det allm ä nna skolv ä sendet. [19] KOMVUX-kommunal utbildning f ö r vuxna. [29] Ortnamns v ä rde och v å rd.
[45]

Jordbruksdepartementet

Sockern ä ringen. [6]

Svensk amat ö rboxning och
skadeverkningarna. [22]

H ä stavel och h ä stanv ä ndning. [51]

Handelsdepartementet

Fakta f ö r konsumenter. [38]

Arbetsmarknadsdepartementet

F ö rv ä rvsarbete
och f ö r ä ldraskap. [18]

Utredningen
r ö rande information om risker i
arbetsmilj ö n. 1. Information om arbetsmilj ö risker. [30] 2. Information om arbetsmilj ö risker. Bilaga 1. V ä rdering av risker i arbetsmilj ö n.
[31 ] 3. Information om arbetsmilj ö risker.
Bilaga 2. Arbetsmilj ö information-p å verkan, behov och utbud. [32] 4. Information om
arbetsmilj ö risker. Sammandrag. [33]
Invandringspolitiken. [49] MBL.i utveckling. [60]

Bostadsdepartementet

Ny plan- och bygglag. Remissammanst ä llning. [9| Sanering efter industrinedl ä ggningar. [10] Fritidsboende. (23]

Byggprisutredningen.
1. Prisutveckling inom bostadsbyggandet och dess orsaker. Del 1. [34] 2.
Prisutveckling inom bostadsbyggandet och dess orsaker. Del 2. Bilagor [35]
Bostadsbidragen. [58] Å terinvestera i bost ä der. [65]

Industridepartementet

Direktinvesteringskommitt é n 1. Internationella f ö retag i svensk industri. [15] 2. Svensk industri i utlandet. [27]

Kommundepartementet

De f ö rtroendevalda i kommuner och
landstingskommuner. [5]

Kommunalf ö retaget.
[13]

Kommunerna och n ä ringslivet.
[20]

Vidgad t ä nsdemokrati [24]

Kommunal planering i f ö r ä ndring. [37]

ö verklagande
av kommunala beslut [41]

Kommunal f ö rvaltning
och medbest ä mmander ä tt [56]

opaginerad Kontrollera mot PDF

Anm. Siffrorna Inom kl ä mmer
betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska f ö rteckningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Betänkanden avgivna av kommittéer, som redovisas i
kommittéberättelsen, eller upprättade inom departement (Ds-serie) som
publicerats sedan redovisningen i 1982 års kommittéberättelse

(Inom
kUtmmer jnge>del nummer i kommitléberättelsen. under vilket vederbörande
kommitté redovisas).

s. 2 Kontrollera mot PDF

Justitiedepartementet 1982

1. Översyn uv vullagen ?>

Beiiinkande uv 1978 ärs vyllugskommitté {Ju I97H:0I)[2I]

2. Ruttshjiilpskostnuderna

Promemoria

.1. DomstoLsverket och domstolarna

Betänkande av utredningen (Ju 19S():07) angående
domsiolsadministrationen [42]

4. Beslutsstrukturen inom polisväsendet

Promemoria av 19S1 års polisheredning (Ju

I98I:02)(PR8I)[4.1]

5. Förverkande av knivar m.m. lill förebyggan

de av våldsbrott

Promemoria

6.
Polisorganisationen
i Stockholms län Promemoria av 1981 ärs polisberedning (Ju I98I:()2)(PB8I)[43]

7.
Polisorganisationen
i Göteborgs- och Bohus län

Promemoria av 1981 ärs polisberedning {Ju
I98I:02)(PB81)[43]

8.
Polisorganisationen
i Jämtlands län Promemoria av I9SI års polisberedning (Ju I98I:()2)(PB8I)[43]

9.
De ofrenlliga
organens verksamhet vid krig eller krigsfara. 1. Förvaltningsmyndigheter och
kommuner

Promemoria

10. Rikspolisstyrelsens framtida uppgifter och

organisation

Promemoria av 1981 ärs polisberedning (Ju

I9SI :02( (PB 8I)|43|

1 1. Större klarhet i fräga om olika reglers rättsli

ga karaklär och syfte. Föreskrifter, anvisning

ar och räd

Promemoria

12. Ändrade regler om förvärv av hyresfastighe

ter

Promemoria

Utrikesdepartementet 1981

2. Den framlida utrikestjänsten II. De svenska huvudintressenternas syn pä
utrikesförvaltningen. Behovet av planering. Delhetänkandeav utredningen (UD
1978:02) om utrikesrepresentationen [3]

1982

Försvarsdepartementet 1981

12. Priskompen.sation för det militära försvaret ov:h
civilförsvaret

Utredning och granskning utförd p;\ uppdrag av 1978 års
försvarskommitté (Fö W7«:()2) |Fk-7S)|:|

\}.' Utvecklingen av försvarets fredsorganisation under
1980-talel

Slutrapport frän 1978 irs försvarskommités (Fö 1978:02)
arbetsutskott för fredsorganisa-tionsfrägor (FK-78) (2|

14. Totalförsvaret 1982-1987

Slutbetänkande frän 1978 ärs försvarskom-

mité(Fö 1978:02) (FK-78) |2)

15. Sweden's
Total Defence 1982-1987

A Summary of the final report by the 1978 Parliamentary
Committee on Defence (Fö 1978:02) (FK-78) (21

16. Remissynpunkter pä 1978 ärs
försvarskom-mitlés betänkande Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

17. Särbarhelsberedningens (Fö 1981:02)
- SARBs - handlingsplan |l.1|

1982

1.
Ersättningar
till personal i krigsorganisation Betänkande av
värnpliktsförmänsutredning-en(Fö I980:02){VFU)(S]

2.
Skyddsrum.
Förslag till administrativa förenklingar m.m.

Promemoria av 1975 ärs skyddsrumsutred-ning(Fö 1975:03)
(SKrU-75) |I]

3. Försvarets materielunderhäll under l98()-ta-

let. Uppgifter, organisation och dimensione

ring

Slutbetänkande av 1980 ärs underhällsutred-ning{Fö
1980:04) (U-80) [10]

4. Förmäner till värnpliktiga m.fl. under grund

utbildning

Betänkande av 1982 ärs värnpliktsförmän>-kommitté(Fö
I982:0I){VFK S2)[I4]

Socialdepartementet 1981

21. Data om alkoholkonsumtionen och dess ska

deverkningar.

Statistik och undersökningar sammanställda av
samordningsorganet (S 198():()6) för alko-holfrägor{SAMO)[2l]

22. Tekniska förutsättningar för
ransonering och registrering vid inköp av alkoholdrycker. Expertrapport utför
pä uppdrag av samordningsorganet {S 1980:06) för alkoholfrågor (SAM0)[21]

23. Aikoholpolitiska restriktioner

Rapport frän elt forskarseminarium kring ransonering,
registrering och prispolitik genomfört pä initiativ av samordningsorganet (S 1980:06)
för alkoholfrågor (SAMO) [21]

24. Bilder
och röster

Intervjuer bland kvinnor och sjukvårdspersonal kring
abort utförd av 1980 års abortkommitté (S 1980:02) [IS]

25. Om alkoholpolitiken 2

Överväganden, förslag m.m. frän samord

ningsorganet (S 1980:06) för alkoholfrägor

(SAMO) [21]

s. 3 Kontrollera mot PDF

26. Prim ä rv ä rd och socialtj ä nst
i f ö r ä ndring Ö versyn av forskning,
utvecklingsarbete m.m. i Dalby, Tierp och Vilhelmina

1982

1. Utv ä rdering av reglerna f ö r ers ä tlning till

kommunerna f ö r hj ä lp till llyktingar och ut

l ä nningar som v ä ntar p ä
beslut om uppeh ä lls-

lillst ä nd

Rapport fr ä n en
arbetsgrupp inom socialdepartementet

2. En utv ä rdering
av f ö rs ö ket med l ö rdags-

st ä ngda systembutiker sommaren 1981

Rapport fr ä n en e.tpertgrupp

3. Ö versyn
av debiterings- och uppb ö rdssyste

met f ö r arbetsgivaravgifter

Delbet ä nkande fr å n socialavgifisutredning

en (S 1981:04) [30]

4.
Trygghetslarm
— inte bara teknik Bel ä nkande av ä ldreberedningen {S 1981:0I) [2-!]

5.
Bevarande av
journaler m.m. Delbet ä nkande av journalutredningen (S
1980:03)[19]

6.
V å rd i livets slutskede

Rapport tr ä n symposium
den I8januari 1982

7. Om narkotikamisshrukeis orsaker — under

s ö kningsresultat, teorier och
forskningspro

blem

Sammanst ä llning fr ä n utredningen (S

1977:04) om narkotikamissbrukets omfattning

{UNO) [4]

8. L ä ra leva tillsammans

Karll ä ggning av samlevnadsundervisning
och l ä rarutbildning av I98(t å rs abortkommitt é (S
1980:02)118]

9. Nyrekrytering av privatl ä kare

Promemoria av en s ä rskild arbetsgrupp

10. F ö rs ä kringsdom.stolarna

Slutrapport av f ö rs ä kringsdomsiolskommii t é n (S I9S0:H))|25)

I I. Bara
n å gol ä ldre

Ö vers ä itning till svenska av rapporten Just' anoiher age
som utgavs till FN:s v ä rldskonferens om ä ldrefr å gor
1982. Ä ldreberedniiigen (S 1981:01)1271

12. Reviderad tandv å rdstaxa

Rapport av en s ä rskild
arbetsgrupp till 1978 å rs tandv å rdsutredning (S 1978:01) [7)

Kommunikationsdepartementet 1981

17. Samordnad s ä kerhetssyn av fartyg Promemoria av utredningen {K
I979:B) om klassillceringss ä llskapens
roll i tillsyn av sj ö -v ä rdigheKUKTS)'

18. Co-ordinaied Safety Control of
Ships Engelsk ö vers ä ttning av Ds K 1981:17 av utredningen (K I979:B) om klas-sificeringss ä ll-skapens roll i tillsyn av sj ö v ä rdighet
(UKTS)'

1982

1. Statliga insatser f ö r Slockholmstrafiken Bet ä nkande av Stockholmsutredningen (K 1980:02) [5]

2. Ny sj ö s ä kerhetslag. Del I. F ö rfattningsf ö rslag

Slulbet ä nkande av
fartvgsmilj ö utredning (K 1973:04) [I]

3. Ny sjos ä kerheislag.
Del 2. Motiv

Slutbet ä nkande av fartygsmilj ö utredningen

(K 1973:04) [I]

4.
Statlig
trafikflygarh ö gskola. Del I Bet ä nkande av organisationskommitt é n (K 1980:04) f ö r
trafikflygarutbildning (OTU) [7]

5.
Utbildning av
flygl ä rare. Del 2 Bet ä nkande av oragnisationskommitl é n (K 1980:04) f ö r
trafikfiygarutbildning (OTU) [7]

6. Ny myndighetsorganisation f ö r landtrans-

. porter av farligt gods

Delbet ä nkande av
organisationskommitt é n (K 1982:01) f ö r transport av farligt gods[l I]

Ekonomidepartementet 1981

14.
Jordbrukets kapitalf ö rs ö rning

Slutbet ä nkande av
utredningen (E 1980:01) om jordbrukels kapitalf ö rs ö rjning [9]

1982

I. Lagstiftning om ohligationsfonder

Bet ä nkande av utredningen (E 1982:01)
om bankanknutna ohligationsfonder [14]

Budgetdepartementet 1981

18. Konst
i statliga verk

Rapport fr ä n
budgetdepartementets r ä ttsse-kretarial

19. ... men se'n rej ä l trygghet —
inkomstgaranti

f ö r statssekreterare

Bet ä nkande av utredningen (B 1980:04)
om pensionsr ä lt [25]

20. Samordnad
datapolitik

Rapport fr ä n
datadelegationen (B 1980:03) [24]

21. RS-systemet

En genomg ä ng och utfr å gning 1981-11-12 av daladelegationen (B 1980:03)
[24]

1982

1. Skattekontroll av leverant ö rer till siat och

kommun

F ö rslag av utredningen (B 1981 :()5)
om viss ö versyn av g ä llande upphandlingsbcst ä mmcl-ser|3'l]

2.
Ö versyn av merv ä rdeskatten. Del 6. R ä tten till avdrag f ö r fikliv
merv ä rdeskall Bel ä nkande av merviirdeskatleulredningen (Fi
I971:(f5)[l]

3.
Perspektiv p å hesparingspoliliken Rapporter till expertgruppen (B
1981:03) f ö r studier i offentlig ekonomi (
F.SO) [29]

4.
Statliga
chefsfr å gor

Rapport fr ä n
budgetdepraiemenieis personalenhet

5.
Avr ä kning av utl ä ndsk
skatt Bet ä nkande av skatteavr ä kningssakkunniga (B 1981:06) [32]

6.
Reavinst p ä bostadsr ä tter
Delbet ä nkande av kapitalvinstkommitt é n (B 1979:05) [15]

7.
Inkomsif ö rdelningseffekter av livsmedels-subventioner

Rapport till e.\pertgruppen (B 1981 :()3) f ö r studier i offentlig ekonomi (ESO) [29]

8.
F ö rslag till ä ndringar
i reglerna om avs ä ttning till iniernvinsikonio
Delbet ä nkande av bidragsskattekommitt é n (B.I980:{)I)[22]

9.
Perspektiv p å budgetunderskottet. Del I. Budgetunderskottens teori och praktik. St å lens budgetfinansiering och penningpolitiken
Rapporter lill expertgruppen (B I9SI :03) for studier i offentlig ekonomi (ESO)
[29]

s. 4 Kontrollera mot PDF

10. Offentliga tj ä nster
p ä fritids-, idrotts- och

kulturomr å dena

Rapporter till expertgruppen (B 1981:03) f ö r studier i offentlig ekonomi (ESO) [29]

Utbildningsdepartementet 1981

21. Samh ä llels arkivproblem

Rapport fr å n
arbetsgruppen {U 1981 :A) med uppdrag au g ö ra
en ö versyn av de praktiska
arrangemangen f ö r bevarande av arkivhandlingar m.
m. f ö r statsf ö rvaltningen

22. Konservatorn
i centrum

F ö rslag lill grundutbildning f ö r konserve-ringsverksamhet Kon.servatorsutredningen
(U 1978:08) [15]

23.
Karll ä ggning av konserveringsverksamheten inom
riksantikvarie ä mbetets, Kungl. Bibliotekets och
riksarkivets ansvarsomr å de Specialbilaga till bet ä nkandet Ds U 1981:22 Konservalorsutredningen (U
1979:08) [15]

24.
Kontaktforskare.
Utv ä rdering av en f ö rs ö ksverksamhet
1978/79-1980/8!

Rapport fr å n
forskningssamverkanskommil-t é n{U
I978:OI)(FOSAM)(51

1982

1. F ö rem å lssamlingarnasi tillv ä xt.

N å gra synpunkter och f ö rslag r ö rande
urvalsbegr ä nsning och gallring

2.
Dagsiidnigar f ö r synskadade Utredningen (U 1980:08) om
dagstidningar f ö r synskadade [23]

3.
N ä rradion —
Inneh å llet; medlemmarna och invandrarna

N ä rradiokommitl é n {U 1978:11) [9]

4.
Museer och
annan ut å triktad kulturell verksamhet inom
Kungl. slottet Utredningen (U 1978:14) om f ö ruts ä ttningarna f ö r
en n ä rmare samverkan mellan livrustkammaren
och ö vrig museiverksamhet inom Kungl.
slottet (slottsutredningen) [I0|

5.
Konferenser i
skolan skolf ö rfaltningsulredningen (U I979:I2)[17]

6.
Specialskolans
bibliotek Integrationskommitl é n (U
1978:07) [7]

7.
Ett museum f ö r luft- och rymdfartyg Utredningen (U 1979:07) om
den civila flyg-historiska museiverksamheten |I4]

8.
Drottningholms
tealermuseum Utredningen (U 1979:15) med uppdrag atl utreda fr å gan r ö rande den
framtida verksamheten vid Stiftelsen Drottningholms teatermuseum m. m. [19]

9.
Spridning av
TV-bolagens program p å video Arbetsgrupp mom
utbildningsdeparlementet

K). Reformerad tolkuthildning

S ä rskild utredare inom utbildningsdepartementet

11. Folkh ö gskolans studieomd ö men
Utredningen (U 1981:06) om folkh ö gskolans
studieomd ö men [28]

12. H ä lsov å rd f ö r h ö gskolestuderande

. Utredningen (U 1980:03) om den framlida h ä lso- och sjukv ä rden
sami molionsidrotien f ö r studerande [22]

13. Acceleraioibaserad forskning i
Sverige Rapport fr å n 1980 ä rs utredning (U I980:D) r ö rande acceleratorbaserad forskning i Sverige-

14. Hur skall vi f ö rs ö rja oss i
framliden'.' Diskussion av den industriella f ö rnyelsens inneb ö rd. En studie av Thomas Danborg
Utbildningsekonomiska utredningen (U 1981:03)[25]

15. Folkbibliotek och folkbildning i
samverkan Rapport fr ä n en arbetsgrupp inom
folkbib-liotcksutredningen (U 1979:17) (20]

16. Folkbibliotekens
informalionsuppgifter Rapport fr å n cn
arbetsgrupp inom folkbib-lioteksulredningen(U 1979:17) [20]

Jordbruksdepartementet 1981

11. St ö d lill
kollektiv forskning r ö rande skogs

tr ä dsf ö r ä dling och skogsg ö dsling m. m.

Promemoria av f ö rhandlingsgruppen (Jo

1981:0I) f ö r nya avtal r ö rande forskning och

Utvecklingsverksamhet p ä det skogsteknisku

omr å det saml r ö rande skogslr ä dsf ö r ä dling

och skogsg ö dsling m. m. [Slutredovisad i

' 1982 ä rs kommilt é ber ä tielse Jo
21]

12. St ö d lill kollektiv skogsleknisk forskning Promemoria av f ö rhandlingsgruppen (Jo 1981:0I) f ö r nya avtal r ö rande
forskning och ulvecklingsverksamhet p ä
det skogstekniska omr å det saml r ö rande skogstr ä dsf ö r ä dling och
skogsg ö dsling m. m. [Slutredovisad i 1982 å rs kommilt é ber ä tielse Jo 21]

13. Rekonstruktion av AB Svensk
laboratorietj ä nst (Svelab)

F ö rslag om samverkan mellan staten,
kommunerna. Jordbrukels f ö reningsr ö relse, industrin och konsumentkooperationen i
Svetab. Riktlinjer f ö r Svelahs framtida organisation och
verksamhet.

F ö rslag avgivna av Svelab-gruppen (Jo
I980:B)'

1982

1. All trygga f ö rs ö rjningen med kv ä veg ö dsel

medel och ammoniak

Bet ä nkande av utredningen (Jo 1981:07)
om f ö rs ö rjningen med g ö dselmedel m. m. (23]

2.
Svensk ir ä dg å rdsn ä ring. Marknadsfr ä gor
1974 ä rs tr ä dg ä rdsn ä ringsutredning (Jo I974:09)[l]

3.
Sven.sk tr ä dg å rdsn ä ring: Bilagor

1974 å rs tr ä dg å rdsutredning (Jo 1974:09) [I]

4. Turistbranschens n ä ringsvillkor. Turisttrans

porter

Redovisning av unders ö kningar
utf ö rda p å uppdrag av utredningen (Jo 1979:07) om den st ä lliga rekreations- och turisipoliliken (TU-REK)[II)

5. Ö versyn av
siatens lanlbrukskemiska labora

torium

Bet ä nkande av utredningen (Jo 1981:02)
av verksamhet och organisation m. m. vid slutens veterin ä rmedicinska anslall och siatens lantbrukskemiska
laboratorium (SVA-SILL-utredningen) (19]

6.
F ö rhandsbesked ang ä ende
yrkesfiskelicens Delbet ä nkande av kommill é n (Jo 1981:06) om vissa fiskefr ä gor (Fiskekommilt é n)
[22]

7.
Statligt st ö d till jordbruket i norra Sverige Delbet ä nkande av kommill é n
(Jo 1981:04) f ö r ö versyn av st ö det till jordbruket i norra Sverige
[20]

Handelsdepartementet 1981

6. Tullprefcrenscr f ö r
u-l ä nderna

Ö versyn
av det svenska GSP-system é t

1982

1. Sverige och IDR

Bet ä nkande av 1979 ä rs IDB-kommitt é
(H 1979:06) |4]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2. All godkänna tolkar och auktorisera översät- ■
lare — en utvärdering

Betänkande
av utredningen (H 1981:01) om kommerskollegiels lolk- och translatorverksamhet
[61 . 3. Låneförbudet i aktiebolagslagen — sammanslällning av
regering.särenden 4. Föreskrifter om import och export

Belänkande av utredningen (H 1978:03) om import- och
exportförfattningar [I]

Arbetsmarknadsdepartementet 1981

17. Förslag till ändrat bidragssy.ste'm m. m. inom den
frivilliga arbetslöshetsförsäkringen

1982

1.
Slutrapport
från arbetsgruppen (A I980:A) ■ för frägor rörande assyriernas/syrianernäs
si tuation i Sverige

2.
Skrivbyråernas
ambulerande verksamhel Delhetänkandeav utredningen (A 1980:05) om kartläggning
av arbetsmarknaden för korttidsanställda pä kontorsområdet [13]

3.
Administraliv
beredskap pä arbetsrättens område

Promemoria upprättad inom arbetsmarknadsdepartementets
rältssekreiariat

4.
Om besvärsnämnd
i utlänningsärenden Delbeuinkande frän invandrarpolitiska kommillén (A
1980:()4)(IPOK)[I2]

5.
Ledighetslagarna.
En lagteknisk granskning. Promemoria

6.
Invandrarna i
svenskarnas ögon Delrapport av diskrimineringsutredningen (A 197S:06)(DU)|7]

7.
Bra affärer med
daiorer? datoranvändning i varuhandeln

Branschstiidie utförd av arbeislivscentrumpå uppdrag av
dataeffektutredningen (A 1978:05)

IM

S. Uivandnngen av .lyrisk-oriodoxa och andra kristna från
Turkiet och Mellanösiern

9. Tvåspråkighet som merit vid anställning och utbildning

Rapport frän en arbetsgrupp inom regeringskansliet

Bostadsdepartementet 1982

1.
Den lokal;!
lanimäieriorganisaiionen. Resul-lat AV enk;iiundersökning utförd pä uppdrag av
1980 ärs lanlmäteriulredningdJo 1980:02)

2.
Byggnadsforskning
~ en översyn och utvärdering

Betänkande av byggforskningsutredningen

3.
Bostadsbidragen.
Bilagor till SOU 198258 bosiadsbidragskommiuén (Bo 1979 01)161

4.
Ny
lantmaleritaxa

Betänkande av 1980 års lantmateritaxeutred-ning(Bo
|9S0:03)[I3]

5. Administration av bostadsbidrag till barnfa

miljer m. fl.

Kommittén (Bo 1982:01) om adminiraiion av bostadsbidragen
till barnfamiljer m. Il [15]

Industridepartementet 1981

27. Ökad bankmedverkan vid statsstödd exportkreditgivning

Betänkande av utredningen (I 1981:07) om aliernativj
former för siatsstödd exportkreditgivning [I8|

28. I Ith Iniefnaiional Symposium on Industrial robots,
Tokyo 7-9 october 1981. samt förelagsbesök i Japan

Reserapport från dala- och eleklronikkom-mitténd 1978:04)
(DEK) [7]

1982

1. Civil produktion i försvarsindustrin

Belänkande av försvarsindustrikommittén (1

. 1979:02)19]

2. Myndighetsregler och standardisering. Bak

grundsmaterial

. Betänkande av 1978 ärs standardiseringsutredning (I
1977:10) [6]

3.
De smä och
medelstora företagen — nuläge och utvecklingsbetingelser Promemoria frän
industridepartementets struktursekreiariat

4.
De smä och
medelstora företagen — nuläge och utvecklingsbelingelser. Bilaga lill Ds I
1982:3

5.
Industristödets
nettokostnader

6.
Uppföljning av
oljeersätiningsprogrammei Delrapport av oljeersättningsdelegationen (I
1979:01)(OED)[8]

1: Officiell provning och mätteknik — organisationsfrågor
m. m.

8.
Utveckla
företag genom teknikförvärv Betänkande av teknikimportkommiltén (I 1979:14)111]

9.
I2th
International Symposium on Industrial Robots. Paris june 1982 samt kommentarer
till den franska satsningen på robotteknik av data-och elektronikkommittén (I
1978:04) (DEK) [7]

10. Engelsk översätlntngav Ds I 1982:5

11. Tryggare oljeförsörjning med en
permanent reglerad oljemarknadV Rapport

12. Strategi för alternativa drivmedel.
Rapport frän oljeersätiningsdelegationens (1 1979:01) (OED)
drivmedelsplaneringsgrupp |8]

13. Engelsk översäitning av Ds I 1982:12

.14. Organisation förindustriell förnyelse

Betänkande av induslriverksutredningen (I 1981:09) [20]

Kommundepartementet 1981

22. Attityder till kommunal service,
rapport 9 från kommunaldemokratiskatorskningsgrup-pen. kommunaldemokraliska
kommittén (Kn 1977:07)[91

23. De valdas val, rapport 10 från kommunaldemokratiska
forskningsgruppen, kommunal-demokratiska kommittén (Kn 1977:07) [9]

24. Utbildning i räddningstjänst
Promemoria av, arbetsgruppen for överarbetning av förslaget (Ds Kn 1979:5)
till ändrad brandförsvarsutbildning m. m.

25. Skatteförvaltningen i Stockholms
län Betänkandeav utredningen(Kn I979:03)om översyn av skatteförvaltningen i
Stockholms län (ÖSAB). [Slulredovisad i KB/82 Kn 17] ■

26:- Alkoholförtäring på allmän plats

Delbetänkande av ordningsstadgeuirednmg-"' en{Kn
1977:02) [7]

1982

I. Ersättning för skador på grund av naiur-olyckor

Belänkande av räddningsljänstkommittén (Kn I979:0I)[I21

s. 3 Kontrollera mot PDF

393 Skr 1982/83:103

2.
Kommunal
servicevariation, rapport 11 frän kommunaldemokraliska kommittén (Kn
1977:07)(9)

3.
Folkrörelser
och kommunal politik, rapport 12 från kommunaldemokratiska kommittén (Kn
1977:07) [9]

4.
Kommunval,
väljarurval och analysansatser, rapport 13 frän kommunaldemokratiska kommittén
(Kn 1977:07) [91

5.
Den kommunala
budgetprocessen, rapport 14 från kommunaldemokratiska kommittén (Kn 1977:07)
[9]

6.
Förenklade
byggbeslämmelser Delbetänkande av sta t-kom mungruppen (Kn 1980:03) [14]

7.
Politiska
sekreterare i kommuner och landstingskommuner

Betiinkande VIII av kommunaldemokratiska kommittén (Kn
1977:07)[9]

8.
Kommunalförvaltningen,
rapport 15 frän kommunaldemokratiska kommillén (Kn 1977:07)[9]

9.
Statsbidragen
till kommuner och landstingskommuner

' Utrednmgen redovisas i kommittéberättelsen Del I,
Underbilaga I Kommunikaiionsdepartementet - Arbetsgruppen och utredningen
redovi.sas i kommittéberätelsen Del I. Underbilaga I Utbildningsdepartementet
' Gruppen redovisas i kommitiéberältelsen Del I, Underbilaga I
Jordbruksdepartementet J Arbetsgruppen redovisas i kommittéberätielsen Del I. Underbilaga 1
Arbetsmarknadsdepartementet

s. 4 Kontrollera mot PDF

Skr 1982/83:103 394

Förteckning
över NU-serien 1982

Kronologisk
förteckning

1. Friluftsliv i Norden

2. Arbetsmarknaden — öppen eller

stängd?

2E. Labor Märket — Open or Closed? }. Nordiska
samarbetsorgan

4.
Hotade djur och
växter i Norden

5.
Familieret i
Norden. Konferensrapport

6.
Färöarnas,
Grönlands och Ålands representation i Nordiska rädet

7.
Dataleknologi i
Norden. Pä väg mot en nordisk datapolitik

8.
Nordiska
energiplaner och energipriser

9.
Milj ö och bisl ä nd

10. Socialt bostadsbyggande och
boen-dedemokrati i Norden

11. Transporter i glesbygd

12. Nordisk förvaltningsordbok

1.1. Nordiska socialkonventionen med
tillämpningsföreskrifter

14. Altemative drivmidler i Norden

15. Socialförsäkringen och de
arbelso-förmögna i Norden

16. Nordisk statutsamling

17. Nordisk statistisk årsbok 1982
-Yearbook of Nordic Slatistics 1982

s. 5 Kontrollera mot PDF

Personregister
till kommittéer

s. 6 Kontrollera mot PDF

Abdo, Nabil, H 6

Abelin, Hans Henrik, E 7, E 8

Abelin, Stig, S 14

Abelson, Lars Göran, S 35

Abramowicz, Isak, S
8

Ackermark, Sixten, Ju
28

Adell, Gunnar, Ju
38

Adler, Hans, Jo 26

Adlercreutz, Gustaf, Kn 4

Adolfsson, Tage, Jo
2

Afzelius, Diane, A
12

Agebro, Albin, Jo
9

Agfors, Gunnar, I 8,
I 13

Aglert,
Per Arne, Fö 7

Ahlander, Dag Sebastian, B 29

Ahlenius, Inga-Britt,

Ju
l,Ju43, B 29, U 13, A 10

Ahlmark,
Lars, S6, U 13

Ahlqvist,
Ulla, S 22

Ahlvarsson, Lars,

A
4, A 16, Kn 11

Ahrén, Per-Olov, Kn 2, Kn 19

Ahrenstedt,
Bengt, Fö 3

Ahrland,
Karin, S 14

Ahrland,
Nils, Fö 17

Akan,
Ishak, A 12

Alaby,
Gert, S 14

Alarik,
Lennart, K 1, K 3

Albinsson,
Gillis, Kn 5

Albrektson,
Bertil, U 2

Albrektson,
Hans, Fö 20

Albråten,
Jens, E 5

Aldén,
Lars, Kn 2

Aldén,
Olle, K 4

Alderin, Robert,

E2,
E 13, B 20. B 26

Aldman,
Bertil, Kn 18

Aldrin,
Lars, Jo 8

Aldskogius, Göran,


20, Kn 4, Kn 5

Alemyr,
Stig R., U28, U6, U12

Allmér,
Göran, Fö 14

Allmér,
Jan, Ju 17

Alm,
Kerstin, Kn 2

Almblad,
Jörgen, Ju 42

Almbladh,
Ingrid, Ju 12

Almbladh,
Karin, U2

Almén,
Claes, A 17

Almerud,
Sture, Jo 2

Almgren,
Carl Eric, Fö 10

Almgren, Elisabeth,

I 16

Almgren, Karin,

B 35

Almqvist, Lennart,

Kn5

Almqvist, Sture,

I 14

Almström, Lars,

A 13

Alpsten, Börje,

Jul,

Ju 43

Alsén, Hans,

Jo 17, 13

Alsén, Sven, S1,S13,
SIS

,S26

Alva, Jan,

Ju 36

Amnéus, Henrik,

UD 3

Anclow, Per, Ju 2, Ju

5, B 26

,Bo5

Änder, Peter,

A 13

Anderberg, Bengt,

Fö 2,

UDl

Anderberg, Ingvar,

E 12

Anderson, Göthe,

S2

Anderson, Hans,

Kn9

Andersson, Alf,

12

Andersson, Andy,

Ju 29

Andersson, Ann-Mar

,

Fö 21

Andersson, Arne,

Ju31

Andersson, Arne,

Jo
3,

Jo 13,

Jo 27

Andersson, Arne,

Jo 22

, Bo 3

Andersson, Axel,

Jo 9

Andersson, Bengt,

B 13

Andersson, Bernt,

Kn 18

Andersson, Bertil,

U 11

Andersson, Birgitta

S 17

Andersson, Birgitta,

K 11

Andersson, Björn,

Fö 2,

Fö 11

Andersson, Bo,

Jo 15

Andersson, Christer,

U5

, U25

Andersson, Christina,

U23

Andersson, Christer,

U27

, U34

Andersson, Curt,

U5

Andersson, Dan,

I II

Andersson, Dick,

S 13

Andersson, Edor,

18

Andersson, Elis,

Ju 33, Jo 3

Andersson, Emil,

17

Andersson, Folke,

Jo 18

Andersson, Georg,

U9,

U35,

UDl

Andersson, Gunnar,

Bo 1

Andersson, Gustaf,

Ju 43

Kn7

Andersson, Gösta,

Ju

7, S9

Andersson, Hans,

Ju 48

Andersson, Hans,

A9

Andersson, Hans,

18

Andersson, Ingvar,

18

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andersson, John, Jo
13

Andersson, Johnny,

U 12, U 15, Jo 32

Andersson, Karl Olov, B 14

Andersson; Karleric, K 4

Andersson, Kerstin,

Ju23, B3, Bo4

Andersson, Kerstin, A 16

Andersson, Kjell, Jo
13

Andersson, Lars, Ju
17

Andersson, Lars, U
2

Andersson, Lars, U
20

Andersson,
Leif, U 35

Andersson,
Leif, Kn 9

Andersson, Palle, B
16

Andersson,
Per-Gunnar, I 8

Andersson,
Rolf, E 12

Andersson,
Saily, S 5, Bo 15

Andersson,
Sune, Bo 12

Andersson,
Sven, Fö 24

Andersson,
Tore U25, U6, AIO

Andersson, Torsten, Ju 4

Andersson,
Torsten, Kn 2

Andersson,
Ture, I 7

Andersson,
Ulf, H 2

Andersson,
Ulf, Bo 13

Andersson,
Ulf, Kn 4

Andersson-Wretmark,
Astrid,

S35

Anderstig, Lars, Bo 5

André,
Gunilla, ; Ju 12, S 5

André,
Peder, B 27

Andréasson,
Owe, Bo 9

Andreasson,
Sture, U 9

Andrén,
Margareta, Ju 23

Andrén,
Robert, III

Andrén,
Åke, Kn 2

Anebäck,
Kristina, I 1,1 16

Anér,
Kerstin, Ju4, Jull,S29

Angelöf, Arne, FÖ 6, 19

Ankers,
Mikael, U 30

Ankner,
Stig-Arne, B 34

Annerberg,
Rolf, B7, 112, 116

Antoni, Nils, Bo 2

Antoni,
Peter, Fö 21

Arenbro,
Ewa, AIO

Areskog,
Nils-Holger, S 28

Arfvidson,
Agnar, Kn 6

Arkehag,
Leif, K 7

Arkéus,
Sune, B 24

Armandsson,
Per-Anders, Fö 10

Arnström, Sven, Kn 11, Kn 15

Aronsson, Hans, Kn 12

Arrbäck,
Gunnel, S 9

Arrfelt,
Ulf, Jul, Ju 43

Arrhenius,
Erik, Jo 5, Jo 13

Arrhenius,
Kaj, 112

Artin,
Stellan, A 12

Ärvas, Dag, Fö 3

Arve-ParGs, Birgit, S
2

Arvidson, Olle, Knl2,
Kn21

Arvidsson, Helge, E
9

Arvidsson, Lars Erik,

A15, A18, S14

Arvidsson, Solveig, Ju 29

Arwidi, Olof, E 12

Askelöf, Suzanne, . U 13

Askmark,
Ragnar, Kn 2

Asp,
Åke, Ju 17

Aspegren,
Lennart, Ju 37, Kn 11

Aspelin, Erland, Ju 30, S 35

Aspén,
Urban, B 16

Assarsson,
Bo, .Jo 4, Jo 6, I 8

Attersved,
Björn, B 23

Atterwall,
Göran, B 15

Aubertiono,
Röjas, A 12

Aulin,
Olle, Föl,Fö6, Knl2

Axelson, Bo, Jo 9

Axelsson,
Göran, Fö 13, B 24

Axelsson,
Stig, Bo 12

Axelsson,
Tord, A 16

Axling,
Lars, Bo 11

Aydin
Geroge, . A 12

B

121 Fö 17 I 17 A 12 K8
S9 I 12 K 1

Back,
Östen, Backlund, Hans, Backlund, Lars, Backlund, Rune, Backman, Gösta, Backman,
Ulla, Backström, Christer, Baecklund, Lars, Baekkevold, Arne,

Ju
23, B 3, B 4, B 35

Baer, Lars-Anders, A 7

von
Bahr, Kersti, U 4, I 23

von
Bahr, Stig,

Ju
8, B 12, B 14, B 20

Balk-Möller, Stig, Ju 28

Bankvall,
Claes, Kn 18

Barenthin,
Willy, S1,S28

Bargholtz,
Percy,

B 12, B 14, B 15, B 26, B 30, B 36

Bark, Anne, , A 6

Barnekow,
Magnus, H 9

Bauer,
Marianne, U 12

Becker,
Gunnela, Jo 7

Beckérus,
Margareta, S 16

Beckman
Hirschfeldt, Ingar, U 20

Beckman, Lars, Ju 24, Ju 36, Jo 2

Behrman, Carl, Ju 18

Beijer,
Lars, , , B 23

Beiming,
Ragne, A 2, A 12

Belfrage,
Esbjörn, Kn 3

Bengtson,
Ola, A 1

s. 8 Kontrollera mot PDF

Bengtson, Torsten, Ju9, UI3

Bengtsson, Albert, S
25

Bengtsson, Bengt, A 3, Bo 9

Bengtsson, Bertil, Ju 5, Ju
24

Bengtsson, Folke, Ju
4

Bengtsson, Gunnar, Kn 1

Bengtsson, Hans, B
8

Bengtsson, Hugo, Jo
16

Bengtsson, Ivar, A
6

Bengtsson, Jörgen, Ju
8

Bengtsson, Nils, Jo
33

Bengtsson, Per-Olof, S 10, S
14

Bengtsson, Sven Eric, Fö 4

Benitö, Miguel, A
12

Benson, Sven, U
21

Bentelius, Lars, Ju
46

Berg Ju 1

Berg, Bengt Åke, E
4

Berg, Bengt, E 4

Berg, Christer, Ju
9

Berg, Jan-Åke, Fö
12

Berg, Måns, Jo 10

Berg,
Nils, I 6

Berg,
Olle, 18

Bergander, Lilly,

Ju
10, Ju 45, Kn 12

Bergdahl,
Hugo, Kn 12

Bergendal,
Gunnar, U 25

Bergenheim,
Elisabeth, S 24

Bergenstjerna, Johan, B 6

Bergenstrand, Klas, Ju
1

Bergfeldt, Anders, Kn
4

Bergfeldt,
Lennart, Fö 11

Berggren, Nils-Olof, Ju 22, Kn 7

Berggren,
P. Anders E., Jo 4

Berggren,
Ulf, S9

Bergh,
Sten, B 3

Bergholm,
Arne, I 8

Bergholtz,
Gunnar, Ju 35

Bergkvist,
Karl, Bo 5

Berglind,
Hans, S 20

Berglund,
Frida, Jo 20, I 4

Berglund,
Hans, UD 2

Berglund,
Sven, I 8

Berglöf, Sigvard, B 5, B 15, B 27

Bergman,
Agneta, UD 3

Bergman, Ann-Charlotte, 112

Bergman,
Erland, A 7

Bergman,
Holger, Fö 21

Bergman,
Klas Göran, Fö 10

Bergman,
Lars, Ju 9

Bergman,
Lars, 119

Bergman, Sven-Eric,

S
1,S2, S 15, S22

Bergmark,
Jan-Erik, 117

Bergnéhr,
Bo (Bosse), B 24, A 4

Bergqvist,
Jan, B 3, H 5

Bergqvist, Olof,

A
4, A 21, Kn8, Kn 11

Bergsman, Leif, B
18

Bergstedt, Tord, S I,
S36

Bergsten, Rune, B 23,
Kn 16

Bergstig, Lars, B
20

Bergstrand-Wilson,
Kerstin U 29

Bergström, Britta, Ju 12,S22

Bergström, Gudrun, A 5

Bergström, Knut-Elis, Ju 19

Bergström, Sune, S
13

Bergvall, Rolf, Fö 8

Berkevall, Olof, I 8

Berner, Harald, 114

Bernhard, Carl Gustaf, Jo 5

Bernhardsson, Göte, U 7

Bernitz, Ulf, Ju
34, H 2

Berntson, Eskil, Ju
31

Bernunger, Ingvar, E
10

Bertenstam, Rita, 12

Bertorp, Michael, Ju
15

Bexelius, Björn, U
19

Bexell, Anders, Jo
21

Bexell, Göran, Kn
3

Bildt, Carl, . Fö
24, H 4

Bildt, Henric, Fö
15

Billing, Knut, B
27, Jo 11

Billum Stegard, Susanne,

Ju 25, S 22 Birgersson,
Bengt Owe,

B 7, Bo 1, Kn 9

Bishop, Norman, Ju 31, S 4

Biörck, Gunnar, U
2, U 12

Biörnstad, Margareta, U
32, Bo 9

Bjelle, Britta, Ju 2, Ju 37

Bjerndell,
Jörgen, Ju 17

Bjurek, Zaid, Kn
15

Bjurel, Bertil, U 5

Bjurman, Ulf,

Fö 17, Kn7, Kn 12, Kn 21

Bjurner, Anders, H 5, UD 3

Bjurulf, Per, S 2

Bjäresten, Inger, Jo
10

Björck,
Anders, U 35

Björck,
Berndt, S 16, I 1

Björck,
Staffan, U 2

Björeman,
Carl, Fö 5

Björgerd,
Anders, I 8

Björhn,
Arne, E5, El 3, B 15

Björinder,
Henry, U 17

Björk,
Gunnar, Fö 2, Fö 19

Björk,
Kaj, U 24

Björk,
Marianne, B 29

Björk,
Olle, . I 13

Björk, Ove, K 9

Björk,
Villiam, Jo 1

Björk-Gurner, Ulla, S
14

Björkegren,
Carl-Erik, I 5

Björklund,
Anders, A 15

Björklund, Bengt, S
25, Bo 15

s. 9 Kontrollera mot PDF

Björklund, Gösta,

Fö 14

Bonnichsen,
Roger,

Ju 40

Björklund, Ulf,

A2

Boo,
Per,

Fö 7

Björkman, Bertil,

18

Borelius,
Sven,

I 12

Björkman, Bo,


7

Borg,
Göran,

A 13

Björkman, Fredrik,

K
11

Borg,
Per,

Fö 20

Björkman, Gunnar-Arne,

18

Borg,
Stal"fan,

I 17

Björkman, Rune,

UD3

Borg,
Sune,

H 11

Björkman, Ulf,

Kn3

Borgeke,
Martin,

Ju 30

Björling,
Johan, Ju 40

, Ju42

Borgne,
Kurt,

18

Björling, Percy,

Fö 10

Borgquist,
Frithiof,

Fö 3

Björnberg, Kjell,

Ju
25

Borgström,
Henrik,

EIO

Björndalen, Anders,

U2

Borgström,
Lars,

Fö 12

Björne,
Gunnar, S 30, B 6

Björnesjö,
Sven, B 3

Björnh,
Arne, B 26

Björnström,
Björn, Ju 4

Björzén,
Karl, I 17

Blix, Hans, Jo 18, UD 1

Blixt,
Gösta, S 27

Block,
Per, U 2

Blom,
Birgitta, Ju 20

Blom, Lennart, Ju 11, B 16, I 10

Blom,
Margot, Fö 5

Blomberg,
Gunnar, Ju 17

Blomberg,
Ingrid, S 16

Blomgren, Sture, Bo
9

Blomgren-Edenstrand, Eva,


14, Fö 17, S33

Blomkvist,
Curt, Ju 14

Blomqvist,
Bo, Jo 25

Blomqvist, Gunnar, Fö 18, UD 1

Blomqvist,
Jerker, U 2

Boalt,
Carin, Ju 4

Boberg,
Håkan, Jo 19

Boden,
Anna-Brita, Kn 3

Bodin,
Gösta, U 33

Bodström,
Lennart, Ju 4

Bogefeldt,
Christer, U 19

Boheman,
Anders, Jo 13

Bohlin,
Eva, S 6

Bohlin,
Folke, Kn 2

Bohlin, Görel A 5

Bohlin, Jörgen, Jo
12

Bohman,
Mats, Bo 8

Bohman,
Michael, Ju 16

Bohman,
Ulf, I 14, I 16

Boholm,
Per, I 3

Boivie,
Marianne, S 2

Boivie, Per Erik, B 24,
A 6

Bolander,
Fredrik, S 27

Bolander, Gunhild, Ju
46

Bolinder, Erik, S19,
A3

Boman, Carl-Göran, B 19

Boman, Per-Olof, I
8

Boman, Ragnar, E
10

Boman, Svante, Kn
11

Bond, Staffan, I 4

Bonde, Fredrik Eison, Ju 36

Bornhager, Sven-Åke (Sven),
B 8

Bornstein, Jozef, Bo
8

Boström, Hans, I
23

Boström, John, Ju
21

Boström, Torbjörn, I
8

Bothén, Anders, U
8

Boyd, Sally, A 2

Bragée, Anders, Jo
25

Bramsvik, Nils-Erik, S21

Brandberg, Åke, I
8

Brandby-Cöster, Margareta,

Fö 11

Brandel, Erik, Fö
5

Brandels, Leif, I
16

Brandt, Erik, Jo
7, Jo 13

Brandt, Krister, U
2

Brandt, Åke, K 11

Brangmo, Walter, Jo
27

Bräsch, Erik, Jo
21

Bratthall, Birgitta, S 1, S 24,
A 3

Brattström, Karl, A
16

Bredin, Lars, E
3, B 9

Brege, Lennart, E
6

Breidensjö, Harry, . B 21

Breidensjö, Monica, A 3

Bring, Ove, Fö
5, UD 1

Brink, Stig, Ju 39, Bo 14

Broberg, Björn, U 5,
I 11

Broberg, Håkan, S
36

Brodén, Bertil, U 25, A 6, I 2,
I 7

Brodén, Kerstin, I
7

Brolin, Lars, H 5

Broman, Bengt, Kn
15

Broomé, Bo, Ju 1

Brorsson, Kent, Ju
30

Broström, Ulf, Fö
2, Fö 5

Bruce, Tomas, I
12

Bruhn, Sigleif (LeiO, B 3

Bruhner, Göran, E
10

Brunander, Lennart, FöU, Jo
21

Brunius, Gustaf, A
11

Brunner, Mats, Fö
10

Bruzelius, Krister, Ju
28

Brynell, Ulf, K 5

Brynolfson, Gustaf, S 2, S 1

Bryntze, Göran, I
26

s. 10 Kontrollera mot PDF

399

Bräkenhielm,
Anita, S 18

Brånemo, Jörgen, I
1

Brännmark,
Gerd, S 9

Brännström,
Roland, Fö 2

Broms,
Jan U 25, E 2, E 10, B 26

Bucht,
Bengt, A 8

Bukovac-Re,
Maja, A 2, A 7, A 12

BiJnsow,
Jan, Jo 12

Buregård,
Arne, B 28

Biirén,
Per-Olof, S 15

Burman,
Bengt, Ju 15, Bo 13

Burman,
Egon, Ju 32

Burman,
Enar, Jo 25

Burman,
Eric-Gustav, Bo 7

Burman,
Karl-Gunnar, S 16

Burstedt,
Åke, H 11

Burström,
Brita, B 4

Burup,
Artur, B 28

Busck,
Hans, Bo 12

Byfors,
Ingela, A 8

Byman,
Disa, I 1

Båfält,
Evert, B 7

Bäck,
Henry, A 12

Bäcklander,
Rune, Ju 9

Bäckstrand,
Magnus, I 8

Bäckström,
Anders, A 15

Bäckström,
Anders, Kn 2

Bäckström,
Birger, A 4, Kn 11

Bäckström,
Ingemar, K 4, K 5

Bäckström,
Inger, U 24

Bäckström,
Jörgen, A 8

Bäckström,
Maja, Ju 37

Bäckström,
Urban, 113

Bohlin,
Erling, S 7

Bökmark,
Jan, E3, E14, B22

Börestam,
Eva, S 5

Börjeson,
Bengt, Ju 16

Börjeson,
Börje, S 3

Börjeson, Olof, Ju 31, Ju 32

Börjeson,
Sven, Kn 8

Börjesson,
Dick, Fö 2

Börjesson,
Mats, Ju 1, Ju 14, B 18

Börjesson,
Sture, S 27

Bottiger,
Margareta, S 32

Böök,
Sven Åke, E 2

C

Kn
18 U 11 E6 A 15 A 12 Ju 19 B6 U 18

Cahier,
Claes, Cahling, Ulla, Callbo, Christina, Canarp, Curt, Capel, Juan, Carbell,
Leif, Carlegrim, Erik, Carlgren, Frans,

Carlheim-Gyllensköld,
Karin,

S13

Cariing, Alf, B 16, I 5

Personregister

Carlman, Holger,

Ju 6

Carlmän, Ingrid,

Jo 5

Carlshamre, Nils,

S7,

, S 14

Carlson, Gunnar,

Ju 1

Carlson, Lennart,

B8

Carlson, Per,

Jo 27,

H n

Carisson, Birgitta,

S7

Carlsson, Bo,

E 10

Carlsson, Boris,

B 22

Carlsson, Folke,

S 17

Carlsson, Gösta,

S4,

E 10

Carlsson, Jan Olof,

19

Carlsson, Jan,

17

Carlsson,
Jan-Olof, B 7

Carlsson,
Lars-Gunnar, Kn 4

Carlsson,
May-Britt, A 3, A 18

Carlsson, Mårten, Jo 1

Carlsson,
Per-Olof, 1 6

Carlsson,
Rolf, S 11

Carlsson,
Rune,

S
1, A 16, Kn 14, Kn 20

Carlsson, Sture, B 7

Carlsson,
Ulf, Ju 1, Fö 13

Carlstedt,
Bertil, I 15

Carlstein,
Rune, B 16

Carlström,
Valdo, Jo 1

Carlzon,
Lars, Kn 6

Carnhagen,
Göran, K 3, B 7, Bo 4

Carragher, Desmond, A 7

Cars,
Hädar, H4,112,119

Cars,
Hans Christian, UD 2

Cavalli-Björkman,
Nils,

Jo
23, H 4, H 11

Cecconi, Oscar, A 12

Cederberg,
Thomas,

Jo7,
Jo 16, Jo27

Cederblad, Carl Olof, S 8

Cederlund,
Lars Johan,

Ju
8, 118, Kn 20

Cedermark, Stig, Kn 20

Cederqvist,
Wivi-Anne,

Ju
15, Ju 23

Cederström, Jacob, K 2

Cederwall,
Gustav, Jo 23

Cederwall,
Ulf, K 7

Cedmark,
Jan, Fö 17, Kn 1

von
Celsing, Elof, Fö 5

Centerstig,
Ann-Kristin, Ju 45

Chatzopoulos, Kariofyllis, A 12

Chrisopoulos, Alexander, A 12

Christensen-Sköld, Beatrice, U 15

Christensson, Kent, Kn 11

Christiani,
Karin, S 19

Christoff,
Poul, Ju 46

Christoffersson,
Nils-Olof, U 25

Claeson, Bo, A 3

Claeson,
Elise, S 23

Claeson,
Sven-Åke, Jo 25

s. 11 Kontrollera mot PDF

Claeson, Tore,

Ju 4, Bo 6

Claesson, Anders,

Bo 10

Claesson, Halvard,

S7

Claesson, Olof,

Jo 33

Claesson-Wästberg,

Inger, S 24

Clarkson, Rolf,

K8

Clason, Anders,

U 13, U30

Conradi, Erland,

Ju 28

Corell, Hans,

Ju 13

Corp, Lars,

Kn 18

Cosmo, Carl-Johan,

Ju 30

Crabo, Sven,

B 1

Crona, Ulf,

U7

Cronebäck, Ove,

Kn6

Curtis, Thomas,

A2

D

Dahl, Birgitta, Ju4, 110, 119

Dahl, Erik, Jo 3

Dahl, Gerd, S 7

Dahlberg, Christer, Fö 2, Fö 15

Dahlberg, Gunnar, Jo 25

Dahlberg, Helge,

Bo6, Kn5, Knl4

Dahlberg, Rolf, Bo 4

Dahlberg, Åke U 25, A 2

Dahlbom, Bengt, U I

Dahlbäck, Sven-Åke, S 16

Dahlén, Bertil, Fö 17, Jo 10

Dahlén, Per Olof (Olle), UD 2

Dahlén, Rune, Fö 2, Fö 17

Dahlgren, Göran, Bo 9

Dahlgren, Lars, K 6, K 12

Dahlgren, Lars-Erik, B 24

Dahlgren, Sven, S19, S28

Dahlheim, Bo, E 3

Dahllöf, Lars, Jo 2

Dahlman, Ola, UD 2

Dahlquist, Lars-Ola, U 22

Dahlsten, Ulf, Ju 4

Dahlström, Gunnar, UD 3.

Dahlström, Gösta, B 16

Dahlström, Rolf, S 20

Dahlström, Rolf, I 17

Dahnell, Karin, B 13

Dalen, Ingrid, S 17, Bo 2

Daléus, Aina, S 26

Daléus, Lennart, Jo 5, Jo 18, I 19

Damberg, Bo, E 7

Damgren, Fredrik,

Jo 2, Jo 5, I 12, Kn5

Danarö, Lars, Fö 2

Dangården, Birgitta,

Bo 4, I 1, I 16

Danielson, Carl Erik, Jo 28, Jo 33

Danielson, Gunnar, A 3

Danielsson, Bertil, E 3

Danielsson, Bertil, Jo 21

Danielsson,
Georg, E 10, B 34

Danielsson,
Jan, Bo 11

Danielsson,
Stig, E 3

Danielsson-Tham, Marie Louise,

Jo 28

Dannert,
Eva, A 5

Davidsson,Anette, Jo 11

Davidsson,
David, - H 10, I 1

Davidsson,
Inga, U 6

Davidsson,
Ragnvald, A 12

Davidsson,
Sune, B 20

Delin,
Staffan, Jo 5

Dellborg,
Stig, Fö6, FölO

Deliså, Stefan, I 14

Dencik, Lars, Ju 16

Dickens, Harry, I 8

Dicksson, William, Jo 18

Diczfalusy, Bo, . Bo 4

Didön, Lars Uno, Bo 9

Dinkelspiel, Ulf, S21

Dinnetz, Peter, B 9

Dirke, Lars, I 8

Dittmer, Ulf, U 20

Djurberg, Maj, UD 3

Docherty, Peter, B 24, A 6

Domargård, Tord, Kn 9

Donelius, Göran, Jo 1

Drambo, Leif, A 6

Dreber, Agneta, A 5

Drevhammar,. Ylva, Ju
37, S 23

Drougge, Georg, Fö 18

Dryselius, Harald, Ju 13

Du Rietz, Gunnar, I 7

Duker, Jan-Peter, Jo 26

Dyhre, Gunnar, : Jo 22

Dyring, Eric, U 14

Ebbeson, Ulf, U3

Eckerberg, Lennart, . UD
2

Eckerdal, Lars, Kn 2

Eckersten, Ivan, B 32, Jo 24, Jo 26

Edberg, Rolf, Ju 4

Edenman, Gunnar, B 17

Edenman, Ragnar, I 26

Edgren, Björn, Ju 3

Edin, Karl-Axel,

Bo 4, I I, 18, I 16, I 19

Edin, Per-Olof, E2

Edling, Axel, Ju 19

Edling, Roland, B 5

Edling, Sven, I 7

Edling, Ulf, FÖ2, Kn2l

Edlund, Bertil,

B 6, B 10, B 14, B 15, B 26, B 35

Edlund, Lisbeth, Jo 22

Edlund, Stieg, H 11

Edniar, Staffan, U 18

s. 12 Kontrollera mot PDF

401

Personregister

Edmén, Lars, Fö
1

Eklund,
Anders-Erik, Kn 18

Edqvist,
Gunnar, Kn 19

Eklund,
Erik,

B 16

Edsjö,
Elisabeth, Bo 10

Eklund,
Lars Johan

A 13

Edsman,
Björn, U 23, U 33

Eklund,
Lars,

E 14

Edsta, Björn,
I 14

Eklund,
Lars,

U6

Edstam,
Lars, Ju 24

Eklund,
Lennart,

Jo 8

Edstrand,
Karl-Ingmar, H 9

Eklund,
Per,

B 13, U32

Edström,
Elisabeth, S 33

Eklund,
Svea,

S 1

Edström, Folke,
B 24

Eklundh,
Claes,

Ju 18

Edström,
Lennart, B 33

Eklycke,
Lars,

Ju 14

Edström,
Ricardo, S 23

Eklöf,
Bo,

Ju 34, H 5

Edström,
Rune, Ju 17

Eklöf,
Jan,

Ju 1

Edvall, Sture, A
17, A 18

Eklöf,
Kurt,

E 3, E 4, E 9

Edvardsson,
Carl-Edvard, S 20

Eklöf,
Thorbjörn,

I 14

Edvardsson,
Einar, S 9

Ekman,
Gösta,

B 35

Edvarson,
Kay, Kn 18

Ekman,
Jan,

E4

Edwall,
Pehr, Kn 2

Ekman,
Kerstin,

Bo 6

Edwardsson,
Roland, U 24

Ekman,
Lena,

Ju 2

Edwinson, Vanja, Jo
28

Egardt, Peter, U
12

Egebäck, Karl-Erik, Jo
4

Egidius, Henry, A
3

Egnell, Jan-Erik, Fö
1

Egneus,
Hans, Jo 5

Egstedt,
Hans, K 1

Ehn, Bengt, S 36, Jo 10, Jo 19,1 21

Ehn,
Billy, A 7

Ehnmark,
Anders Ju 18

Ehrenberg,
Lars, S 13, Jo 28

Ehrlin, Marianne, U
24

Ehrling, Ingvar,


2, Fö 20, B 11, Kn21

Eide, Kjell, U 25

Eide-Jensen, Inger, U 20

Einhorn, Jerzy, S
13

Eirefeldt, Christer, S
18

Ejerhed, Anders, Jo
5

Ek, Bengt, S 7

Ek, Bengt, I 17

Ek, Marie-Louise, Bo
15

Ek, Paul, K 11

Ekberg, Göran, Ju
4

Ekberg, Karl-Henrik, Ju 9, Ju
18

Ekberg, Leif, Ju 8, S 25, B 26

Ekblad, Göran, Bo 7,
Bo 10

Ekdahl, Bertil, S 6

Ekeberg, Karl-Gunnar, S 25, B 35

Ekeberg, Per Olof, A
4

Ekelund, Ulla, Fö2, Fö21,U18

Ekenberg, Anders, Kn
3

Ekenberg, Bengt, U
5

Ekenhill, Jan-Erik, A
6

Ekerholm, Kerstin, U
24

Ekevärn, Gunnar, I
14

Ekholm, Bertil, B
20, I 8

Ekholm, Lars, S
I, U 22

Ekinge, Bernt, Jo
11

Eklindh, Kenneth, U
7

Eksborg, Ann-Louise, Ju 14

Ekstam, Åke, S
23

Ekstedt, Elsi, U
20

Ekstedt,
Olle, Ju 13

Ekström, Allan, Ju 41, Ju 46

Ekström,
Georg, Jo 13

Ekström, Göran,

B
11, Kn 12, Kn21

Ekström, Göte, S
29

Ekström, Leif, Bo
8

Ekström, Sven, Bo
7

Ekström,
Sören, Jo 3

Elam, Nils, I 12

Elgstrand, Lage, U
34

Eliason, Bo,

Ju
15, Ju 36, Jo 9, Jo 21, Jo 24

Eliason, Olof S., U
22

Eliasson, Anna, U
20

Eliasson, Anne-Mari, U 24

Eliasson, Bengt, Bo 8, I 10

Eliasson, Björn, I
1

Eliasson, Gunnar, I
7

Eliasson, Ingemar, Ju
4

Eliasson, Kristina (Stina), B 19

Eliasson, Lars, Fö 24, I 3

Eliasson, Lars-Mårten, Fö 17

Eliasson, Nils, UD
2

Eliasson, Rolf, K 1

Eliasson, Stina, U
2

Elison, Magnus, Bo
1

Elm, Christer, S
14

Elmhammer, Nils, S
2

Elmhorn,
Kerstin, U 13

Elmqvist,
Fred, S 36

Elmstedt,
Erik, A 4

Elvander,
Nils, U 16

Elvin,
Stig, U 5

Emmelin,
Lars, Jo 5

Enander, Gunnar, B
17

Enander, Karl-Göran, Jo 25

s. 13 Kontrollera mot PDF

26
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

s. 14 Kontrollera mot PDF

Skr 1982/83:103

402

Enemo, Bertil,

K
II

Eriksson, Per-Ola,

14, I 17

Engblom, Göran,

UD3

Eriksson, Seved,

S14

Engdahl, Carl-Wilhelm


21

Eriksson, Stig,

Fö 10

Engelbrektsson,
Ulla-Britt, A 2

Eriksson, Sune, E 10

, U20, A 12

Engfors, Gösta,

A
10

Eriksson, Sören,

A 10

Englund, Anders,

S
13

Eriksson, Thorsten,

S21, U 16

Englund, Anders,

K8

Eriksson, Ulf,

U33

Englund, Peter,

E
II

Eriksson, Örjan,

Fö 10

Englund, Svante, S7, B
11, Bo 15

Erixon, Björne,

U2

Engman, James,

S
16

Erixon,
Lena,

Fö 14

Engqvist, Lars,

Ju
4

Erixon, Ragnar,

Ju 1

Engström, Arne,

S2,Jo 13

Erlander, Bo,

Jo 16

Engström, Bengt-Åke,

S22

Erlander, Lillemor,

U2

Engström, Fredrik,

U34

Erlandsson,
Bengt,

Ju 22

Engström, Fritz,

Ju
29

Erlandsson,
Gottfrid,

S 16

Engström, Gunnar,

Ju
30

Erling, Harald,

Ju 43

Engström, Johan,

U33

Erling,
Martin,

B3

Engström, Lars-Göran,

Ju
2

Erneholm,
Berndt,

Kn2, Kn3

Engström, Odd,

14

Ernmark,
Hans,

Jo 10

Enhager, Åsa,

U28

Ernow,
Ulf,

Jo 17

Enqvist, Ingvar,

18

Ernulf,
Gudmund,

Ju 5

Enström, Ingegerd,

A2

Erséus,
Torgny,

Kn3

Envall, Håkan,

Bo
7

Ersson,
Stefan,

B 32

Ericson, Gerhard,
J

0 11, Kn7

Esaieson,
Erik,

E 1

Ericson, Seivern,

SI4

Esbjörnson,
Esbjörn,

S4, S21

Ericson, Sture,

UD2

Essen,
Erik,

Ju9, U 13

Ericsson Köhler, Ella,

Ju
14

Essen,
Ingemar,

Ju 4

Ericsson, Birgitta,

I
14

Ettarp,
Lars,

Ericsson, Gunnar,

Bo
3

S14, A 1, A 4, A 8, A 18

Ericsson, Lars Eric,

Kn9

von
Euler, Rigmor,

Ju 16,5 10

Ericsson, Mats,

Jo 2, Jo 9

Ewerlöf,
Göran,

Ju 16, Ju 45

Ericsson, Svante,

Bo
13

Exner,
Lahja,

Ju 33, A 12

Ericsson, Svante,

1
14

Ericsson, Ulf,

UD2

F

Eriksen, Tor,

Ju 33, S 2

Fager,
Henny,

S27

Erikson, Bengt,

Jo
8

Fagerberg,
Gösta,

B 24, A 6

Erikson, Birgitta,

U29

Fagerberg,
Holsten,

Ju 45

Eriksson, Allan,


13

Fagerlind,
Östen,

Ju 7

Eriksson, Anita,

Kn
14

Fagerlund,
Bengt,

A4

Eriksson, Arne,

I
1, I 16

Fagerlund,
Bertil,

18

Eriksson, Birger,

B8

Fahlberg,
Håkan,

Ju 18

Eriksson,
Björn, Fö 6, Fö 10

Falk,
Anders,

U34

Eriksson, Björn,

H
11

Falk,
Bo,

Jo 5

Eriksson, Bror,

Kn9

Falk,
Eric,

Jo 13

Eriksson, Evert,

S
1

Falk,
Hans,

Ju 4

Eriksson, Gun-Jeanette

120

Falk,
Lars-Erik,

A9, A 17

Eriksson, Gunnel,

Kn5

Falk, Viking,
S1,S19, S26

Eriksson, Ingemar,

Jo2l

Falkenberg,
Eva,

S23

Eriksson, Ingvar,

Jo
16

Falkman,
Lena,

18

Eriksson, Karl Anders,

Ju
29

Fall,
Arne,

B3

Eriksson, Karl Erik,

Jo
13

Faugert,
Sven,

18

Eriksson, Kurt,

Ju
34

Faugert,
Sven,

I 16

Eriksson, Lars,

A4

Faxén,
Karl-Olof,

B 24

Eriksson, Lennart,

Ju 1,S2I

von Feilitzen,
Styrbjörn, A 4, A 9

Eriksson, Lennart,

17

Feldt,
Kjell-Olof,

E2

Eriksson, Mats,

123

Fernlund,
Dan,

E6

Eriksson, Per,

K I, K 11

Fernqvist,
Dan,

Ju 17

Eriksson, Per-Erik,

S35

Filipsson,
Ann-Christin, S 36

s. 15 Kontrollera mot PDF

Filipsson, Leif, Jo
25

Finn, Nils, S14, S2I,B37

Fischer, Ola, Fö
17

Fischerström, Barbro, S21

Fischier, Sven, Ju I,
Ju 31

Fiskesjö, Bertil, Ju 18, Jo 29

Fitger,
Peter, Ju 14

Fleetwood Wennerholm,

Cäroline, H 4

Fleetwood,
Elisabeth, U 20

Flod, Jan, Ju 46

Flodin,
Sten, I 11

Flodström, Karin, Jo
3

Flyborg,
Berit, Jo 4

Fockstedt, Sven, H
4

Fogelmarck, Stig, UIO

Forell, Carl-Axel, A
1

Forkman,
Göran, U 2

Fors, Tor, A 12

Fors,
Åke, S 4, S 17

Forsberg,
Aina, A 9

Forsberg,
Björn, S 19

Forsberg,
Nils Göran, Jo 16

Forsberg,
Roland, Kn 3

Forseby,
Bernt, Bo 12

Forsell,
Harry, U 25

Forslund,
Anders, E 11

Forslund,
Bo, S 5, Jo 6

Forslund,
Britt-Marie, U 9

Forslund,
Harald, B 23

Forssbeck, Bengt I :son. Fö 5, S 33

Forssberg,
Olof, Ju 17

Forsse,
Anders, UD 4

Forsström,
Jan, B 15, I 3

Forsström,
Per, U 19

Forstadius, Erik, Ju 34, S 25, A 4

Foyer,
Lars, B 2

Fraenkel,
Ingegärd, Ju 19

Franck,
Hans Göran, A 12

Francke,
Jan, Ju 44, B 9

Francke,
Per, I 1,1 19

Frank, Åage, Fö 1, Fö 2, Fö 17

Fransson,
Arne, I 17

Fransson,
Bo-Gunnar, Kn 14

Fransson,
Jan, Jo 3

Franzén,
Anders, U 5

Franzén,
Ivar, B 16, H 4

Franzén,
Thomas, B 34, E I

Fredholm,
Birgitta, B 16

Fredholm,
Owe, K 11

Fredriksson,
Carl, I 20

Fredriksson,
Göran, . Bo 8

Fredriksson,
Knut, S 32

Freese, Jan H:son,


13, Ju 11, B 24

Freivalds,
Laila, Ju 24

Frejhagen,
Birgitta, B 24, A 6,1 7

Freszals,
Öyvind, Ju 26

Friberg,
Göran E., Jo 4

Friberg,
Lars, S 13, Jo 4

Friberg,
Torsten, Jo 26

Frid,
Sven Rune, Kn 12

Fridell,
Ingvar, Ju 36, B 6, Bo 3

Fridolin, Hans, B 1, B 16

Friedner,
Lars, Jo 27

Fries,
Ingmar,

B4,
B5, B6, B21, B 27

Friggebo, Birgit, Bo 10

Frigren,
Suzanne, I 1,1 13

Frii,
Lennart, E 8

Fringel,
Viggo, Jo 15, Jo 27

Frithiofson,
Karl, I 9

Frizén,
Rune, I 23

Frostenson,
Anders, Kn 3

Frykholm,
Yngve, U 2

Frykman
Berglund, Ulla-Britt,

Bo
15

Frändberg, Tage, I 8

Frändås,
Berit, Fö 21

Frödeberg,
Nils, Kn 21

Frödin,
Sven-Erik,


1, Fö 2, Fö 17

Furubo, Jan-Eric, I 1

Furumo,
Gunnar, Ju 9

Furusjö,
Maja-Lisa, H 3

Fåhraeus,
Per, I 8

Fälldin,
Thorbjörn, Ju 4

Fallström,
Ann-Marie, S 19

Fälth,
Harald, Jul, B 26

Farm,
Gunnel, K 4

Farm,
Ingemar, Ju 31, S 22, S 24

Gabrielsson, Edmund,

E6

Gadd, Arne,
E 10, U 5, I 7

Gandy, Eric,

Jo 5

Ganting, Birgitta,

S30

Gärd, Helge,

Fö 6

Gärdar, Håkan,

Kn2

Gardeström, Linnea,

S7, S 14

Gardmo, Irma,

Ju 1

Gawell, Jonas,

Jo 4

Gedung, Halvard,

18

Gehlin, Håkan,

I 16

Gehlin, Jan, Ju 9, Ju
18,

U 1,U30

Geijer, Carl-Wedig,

Kn9

Geijer, Lennart,

Ju 29

Gellerstam, Martin,

Kn3

Gellstedt, Björn,

S 14

Gemmel, Christer,

H3

Gerhardsson, Birger,

Kn2

Gerhardsson, Birgit,

Kn3

Gerhardsson, Gideon,

A3

Gerholm, Tor,

Ju 4

Gidlund, Jan-Erik,

E 10

Gisslen, Axel,

Kn 10

s. 16 Kontrollera mot PDF

Godvik, Hans,

Kn2

Goldberg, Leonard,

Ju 40

Gorpe, Peter,

Kn4

Gottfarb, Ragnar,

A7

Gottlieb, Hans,

U2

Graah-Hagelbäck,
Björn, Bo 14

Grabe, Gerhard, Ju 2, Ju 5

Grabö,
Paul, S 10, Jo 17

Gradin,
Anita, S18, U5, A2

Gradin,
Lars-Erik, Jo 1

Graffman,
Agneta, Kn 10

Grafström,
Erik, Ju 4

Grahl-Madsen,
Atle, Fö 5

Grahn,
Birgitta, U 24

Grahn,
Olof (Olle), B 30

Granlund,
Kristina, Jo 7

Granqvist,
Hans, A 8, A 18

Granqvist,
Liss, S 9

Granstedt,
Pär, Ju 11

Granström,
Torbjörn, 119

Green,
Åke, U 20

Gregow,
Torkel, Ju 13, Ju 28

Grenander,
Nils, K 9

Grenfors,
Gunnar, Ju I

Grill
Magnus, 113,123

Grobgeld,
Lennart, Ju 34

Groop,
Sven, I 8

Grop,
Erik, B 5

Grotander,
Carl-Gustaf, Ju 8

Grozdics,
Alf, B 27

Grufberg,
Lennart,

S
1,S21, Kn 14

Grufberg, Maj-Britt, S 12

Griinbaum,
Catharina, U 2, Kn 3

Grunden, Örjan, Ju 29

Grunditz,
Mårten, I 13

Grundwall,
Ricard, Bo 1

Grunewald,
Ingelise, U 10

Grunewald,
Karl, S 14

Gruting,
Britt, U I

Granström,
Claes, Ju 11, B 19

Gräslund, Per, I 12

Grönfors,
Kurt, Ju 20, Ju 26, E 4

Grönhagen, Nils-Olof, S 15

Grönwall,
Lars, S 25

Gudmundson,
Ulla, S 14

Gullberg,
Hans,

K
1, A3, A8, A 11 Gullnäs, Ingvar,

Ju
14, K 13, Bo 12

Gumpert, Jan, U 20

Gunnarson,
Jan, Bo 7

Gunnarsson,
Britta, Jo 22

Gunnarsson,
Claes, Kn 2

Gunnarsson,
Gösta, Jo 25, Kn 21

Gunnarsson, Ingemar, Kn 4

Gunnarsson,
Olle, S 14

Gunnarsson,
Sven, B 35

Gunnemo, Bengt, U
28

Gurinder, Jan-Olof,

U11,U23, U33

Gurner, Ulla, S 2

Gustafson,
Arne, B 4, B 20, B 22

Gustafson, Sven, B 21, I 3

Gustafsson, Agne, Kn
11

Gustafsson, Anders, Fö 18

Gustafsson, Bengt, Fö
20

Gustafsson, Bengt, S
13

Gustafsson, Bengt, Kn
19

Gustafsson, Einar, Jo
16

Gustafsson, Gunilla, A
9

Gustafsson, Gunnar,

Fö 1, Kn 1, Kn21

Gustafsson, Hans, S 7, B 30

Gustafsson,
Henry, Jo 1, Jo 13

Gustafsson, Inga, Ju 16, Ju 45

Gustafsson, Karl Erik, B 33

Gustafsson, Kerstin,

Ju 26, S 25, A 9, A 11

Gustafsson, Lars, Ju 9

Gustafsson, Lars, Ju
9

Gustafsson, Lars, S
13

Gustafsson, Lars, U
12

Gustafsson, Lennart, A 15

Gustafsson, Olle, Jo
26

Gustafsson, Olof, A
6

Gustafsson, Stig,

Ju
11, Ju 25, Ju 30, Ju 31, Ju 37, A4

Gustafsson,
Wilhelm, B 3, B 35

Gustafsson, Yvonne, Fö 9

Gustavson, Helmer, U
21

Gustavsson, Arne, S
22

Gustavsson, Bengt, Fö
11

Gustavsson, Bengt, B
26

Gustavsson,
Claes-Göran, Bo 13

Gustavsson, Göran, Jo 23

Gustavsson, Kjell, AIO

Gustavsson, Knut, Jo
12

Gustavsson, Lennart U 25

Gustavsson, Rune, S14,
S15,E6 Gustavsson, Tore, Jo 27, H 11 Gustavsson, Åke,

Fö2, FÖ6, FÖ19

Guste, Göran, B 8

Guteland, Gösta, EIO

Gyllander, Hans, B
25

Gyllensvärd,
Anna, B 22

Gylling, Kersti, H
12

Gyllö, Sture, Fö2,
FÖI7, S3

Göransson, Bengt, U 4, U
13

Göransson, Bertil, S I,
S 24

Göransson, Bo, UD
3

Göransson, Göran,

Kn2,
Kn 15, Kn 16 Göransson, Harald, Kn 2, Kn 3

s. 1 Kontrollera mot PDF

Göransson, Lars,

Ju 6

Göransson, Olle,


2,

UD 1

Göransson, Ulf,

U25

Görs, Folke,

Jo 2

Göthberg, Kerstin,

U
16,

, U24

Göthe, Leif,

Kn4

H

A2

Haavio-Mannila,
Elina, Haegermark, Harald,

18,
1 12, I 16

Hafström,
Gunnar, Fö 7

Hafström,
Marie, Fö 12

Hagander,
Sten, U 18

Hagberg,
Helge, Ju 17

Hagberg,
Jan, K 8

Hagberg,
Lennart, Ju 20

Hagergård,
Sture, B 32

Haglind,
Lars, Jo 14

Haglund, Ann-Catrine, S 38, U 16

Haglund,
Gunnar, I 8

Haglund,
Sven, S 30

Hagman,
Anders, A 1

Hagman,
Björn, I 8, I 16

Hagman,
Inger (Ninni), A 5

Hagner,
Stig, Jo 13

Hagson,
Carl, Ju 4, I 1

Hagstedt,
Anders, B 15

Hagvall,
Jan, I 12, 1 16

Hagwall,
Magnus, Fö 15

Hagängen,
Arne, Bo 11

Hahn,
Ragnar, I 8

Hald,
Peter, U 13

Halefoglu,
Fuat, A 12

Hall,
Bertil, B 6, B 27

Hallberg,
Dag, U 20

Hallberg,
Kajsa, S 23

Halidén,
Bengt, Kn 12

Hallen,
Mona U 20, U 30

Hallen,
Sten-Åke, Kn 4

Hallenius,
Ingemar, Ju 17, Jo 10

Hallgren,
Ulf, I 14

Hallin,
Yngve, B 15

Hallman,
Eric, Ju I, B 19

Hallman,
Åke, Bo 11

Hallqvist,
Britt G., Kn 2, Kn 3

Hallsénius,
Jörgen, UD 4

Hallsten, Lars, K 4, K 12,18,1 16

Hallström,
Bengt, Jo 33

Hallström,
Maj, UD 3

Hallvig,
Ivar, U 33

Halvorsen,
Roland, Ju 9

Hamber,
Hans, U 3

Hamberg,
Eva, A 2

Hamberg,
Lennart, B 8

Hambraeus,
Birgitta, Ju 4

Hambraeus,
Gunnar, Ju 4

Hamdahl,
Bengt, Kn 8

Hammar,
Beate-Charlotte,

S
11, U8

Hammar, Carl-Filip, S 7

Hammar,
Karl Gustav, Kn 19

Hammar, Tomas, A 2, A 7

Hammar,
Åsa, U 7

Hammarberg,
Björn, A 7

Hammarberg,
Sven, Ju 8

Hammargren,
Bengt, Bo 8

Hammarlund,
Carl-Gunnar, K 8

Hammarlund, Olov, U 24

Hammarsten,
Erik, I 17

Hammarström,
Bertil, U 17

Hanefjord,
Folke, Jo 20

Hannerz,
Ulf, A 2, A 7

Hansen,
Gun-Britt, B 28

Hansen,
Hans-Jörgen, Jo 19

Hanson,
Arne, Jo 2

Hanson,
Göte, A 7

Hanson,
Per-Olof, B 7, B 16, A 14

Hansson, Bertil, U 2, Kn 15

Hansson,
Bo, Ju 36, B 6

Hansson,
Bo, Jo 25

Hansson,
Bo, I 3

Hansson,
Göran, I 11

Hansson,
Hans Gunnar, Jo 20

Hansson, Johan, S 6

Hansson,
Karl-Åxel, Jo 19

Hansson,
Lars, Fö 16, Bo 14

Hansson,
Lars, E 1

Hansson,
Lilly,

Ju2,
S3, S6, I 17, 126

Hansson, Nils-Erik, Fö 10

Hansson, Olof (Olle), Jo 20

Hansson, Stig, Bo 3, I
4, I 12

Hansson,
Sven Ove, Jo 13

Hansson, Sven-Ove, I 10

Hardeberg, Gunilla, S
10

Harding, Gunnar, U
2

Harling, Jerk, H 12

Harriman, Siv, S
17

Hartman, Olov, Kn
3

Hartzell, Gösta, K 10,
K 11

Harviainen, Tapani, U
2

Haskå, Inger, Kn
3

Havik, Folke, K 1

Heckscher, Eva, UD
3

Heckscher, Sten, Ju
30

Hedberg, Anders, S
4

Hedberg, Bo, A 6

Hedberg, Gertrud, E
12

Hedberg, Gösta, Kn
6

Hedberg, Lars, Ell

Hedborg,
Anna, B 15, B 26, B 30

Hedborg, Gustaf, Ju 42, B 21

Hedborg, Per Erik, Ju 20

Hedén, Kerstin, Ju
1

Hedengren, Sven-Olof, S
21, S 33

s. 2 Kontrollera mot PDF

Hedesten-Nordin,
Gunilla, H 12

Hedin, Benkt-Erik, U 20

Hedlén, Bengt, S 2

Hedlin, John, S7

Hedlund, Björn, Fö
10

Hedlund, Eva, Ju
12

Hedlund, Maj-Britt, Ju
32

Hedman, Bengt, Ju
15

Hedman, Lars Owe
(Lowe), U 9

Hedström, Carin, B 9

Hedvall, Finn, Sll

Hedvall, Yvonne, Ju
16

Hegardt, Margareta, S21

Hegrelius Jonson,
Barbro, Ju 10

Hegrelius, Olov, Kn 11

von Heijne, Hans, E
6

Heikki,
Malte, I 17.

Heinemann,
Kerstin, S 5

Heiwe, Rune, A 12

Hejdenberg,
Kerstin, U 7

Helander,
Sven, Kn 2

Helin,
Sigvard, Ju 23

Hellbacher,
Ulf, Ju 20

Hellgren,
Eva, A 13

Hellman,
Sven, Fö 2, Fö 24

Hellners, Trygve, Ju 3,
Ju 14

Hellstadius,
Jan, Fö 9

Hellstrand,
Johan, Bo 6

Hellström;
Erik, K 10

Hellström,
Jan-Arvid, Kn 3

Hellström,
Mats, H 4

Helmers,
Dag, B 1, B 15

Helmerson,
Bo,

Ju24,
Jo2, Jo 17, H 10, 1 I Hemborg, Bo,


2, H 10, I 1, I 8, I 12, I 13

Henkow, Sten, III

Henningson,
Thomas, 1 14, 1 16

Henricson, Mats, B 35

Henricsson,
Ulf, Ju 43, Kn 4, Kn 5

Henrikson, Kjellåke, B 6

Henriksson,
Gilbert,

I
14, I 16, I 20

Henriksson, Monica, S 13

Henriksson,
Rune, Jo 1

Henriksson,
Sture, U 24

Henriz,
Gunnar, Ju 8

Herin,
Jan, E5, EIO, B 15

Heriin,
Helena, A 5

Herlitz,
Agneta, Jo 5

Hermanson,
Gunnar,

Kn
10, Kn 17

Hermansson, Nils, Jo 3

Hermelin,
Samuel, Bo 9

Hermerén,
Göran, S 35

Hermonsson,
Elisabeth, U 2

Hernborn,
Hans, U 1

Hernelius,
Allan, H 5

Hernlund, Carl-Hugo,

Ju 9

Herrlin, Hans,

Ju 26

Herslöf, Rolf,

B 17

Hertz, Olof,

Fö 13

Hertzman, Olov,

Ju 19

Hesselström, Kerstin,

S 15

Hesser, Torwald,

Ju9, U 1

Hessleborn, Olle,

A3

Heuman, Jan,

Ju 13

Heuman, Ulf,

1 11

Heurgren, Sven,

H 2, I 1

Heyman, Anna-Greta,

S 10

Hidal, Sten,

U2

Hildebrand,
Karl Gustaf, U 2 Hillbom, Lars,

Ju
19, E9, Jo 15, Jo 20, Jo 27

Hillelsson, Fredrik, Fö 10

Hiller,
Jan, Jo 19

Hillerudh,
Lars-Olov,.

Ju
1, Ju 42, Ju 49

Hillman, Bo, Kn 14

Himmelstrand,
Gunnar, Ju 20

Himmelstrand, Ulf, A 2

Hintze,
Olof, A 14

Hirdman,
Sven;

UD
1, UD 2, Fö 20

Hirschfeldt, Johan, B 3, B 10, B 35

Hjalmarsson, Lennart, E 10, 1 19

Hjalmarsson, Yngve, Ju 19

Hjalmarsson,
Åke, Fö 6, B 34

Hjelm, Lennart, Jo 33

Hjelmqvist,
Ingvar, Bo4, Knl6

Hjelmström, Eva, Ju 12

Hjelte,
Fritz, Fö 18

Hjelte,
Roland, Ju 23

Hjern,
Bo, S 26, S 28

Hjerne,
Gunnar, Bo 9

Hjert,
Birger, Ju 43

Hjertonsson,
Karin, Ju 48

Hjertonsson,
Ulf, H 4

Hjorth,
Lars, I 8, I 12, I 16

Hjälm,
Ingemar, A 8

Hoel,
Christer, Jo 19, Jo 28

Hoem,
Britta, E 10

Hoff,
Inga, Ju 6

von
Hofsten, Bengt, Jo 33

Hogebrandt,
Göran, K 1

Högfors,
Sven, I 8

Hogstedt,
Christer, A 8

Holgersson,
Jörgen, Ju 34, H 5

Holgersson, Magnus, Kn 4

Holgersson,
Svante,


6, Jo 17, I 8, I 12, I 14, 1 16

Holm, Elisabet, S 32, S 34

Holm,
Ernst Olaf, Ju 19, H 2

Holm,
Lennart, Jo 13

Holm;
Lennart, Bo 2, Bo 4, Bo 9, Bo 10, I 1, I 8,

s. 3 Kontrollera mot PDF

I 19

Holm, Per, E 10

Holmh)erg, Bo, Ju
4

Holmberg, Bo, S
13, Jo 4

Holmberg, Erik, Ju 18,
A 21

Holmberg, Gösta, U
6

Holmberg, Ingela, Fö
14

Holmberg, Lars, Jo
22

Holmberg, Nils, Jo
17

Holmberg, Rolf, S
19

Holmegard, Jan, U
33

Holmen, Sven, Fö
10

Holmgren, Anders, Jo 26, I
4

Holmgren, Bert, B
28

Holmgren, Gunnar, Jo
3

Holming, Klas, Ju
9

Holmkvist, Åke, I
16

Holmquist, Gertrud,

Ju
16, S22, Kn9

Holmquist, Kersti, U
10

Holmquist, Rolf, Fö 3, Fö
11

Holmqvist, Gertrud, Ju 46

Holmqvist, Göran, Jo
33

Holmqvist, Hans, B
18

Holmqvist, Jörgen, A
16

Holmqvist, Lars, Ju
6

Holmqvist, Per-Olof, I
8

Holmqvist, Sture, Ju 4, Fö
17

Holmqvist, Åke, Bo
8, 1 I

Holmstedt, Sven, S
14

Holmström, Bo, Fö
13

Holmström, Ivan, I
8

Holmström, Leif, Ju
8

Holte, Ragnar, Ju 45,
Kn 2

Holtzberg, Bengt, Ju
20

Honeth, Peter, S 21, S 38, U 24

Hoppe, Hans, K
11

Horn S 9, B 25

Horned, Owe, Ju
33

Horning, Eric, S
16

Hribar, Lojze, A
12

Hugosson, Kurt, Ju 11, Jo 10, 1 1

Huldén, Tomas, K
2

Hulgaard, Bodil, S5, S12, B14

Hult, Jan, Kn 9

Hultberg, Ralf, I 8

Hultquist, Nils, A
10

Hultquist, Ove, Kn
5

Hultqvist, Anders, Jo
4

Hultqvist, Gösta, B
22

Hultqvist, Swen, Kn 12, Kn 18

Hultqvist, Tore, U 6,
A 10

Hultstrand, Lars, Ju 45, S
3

Huss, Erik, H
7, H 11

Hyllengren, Jan, K
3

Hyltander, Göran, Fö 9, B
31

Hyltenius, Carl-Magnus, UD 2

Håkansson, Bertil, S
22

Håkansson,
Lars Eric, U 17

Håkansson,
Margot, S 14

Håkansson, Per Arne, S 6

Håkansson, Per Olof,

Jo 2, Bo 10, 1 19

Hållinder, Anders, U31

Hastad,
Torgny, Ju 26, Ju 44

Håvik, Doris, S 9

Hägelmark, Eric, Fö 21,
B 10

Hägerhäll,
Bertil, Jo6, Jol8

Hägg, Monica, S 5

Hägg, Sture, Fö
19, Bil

Hägglund, John, Kn
5

Hägglund, Sven-Olof, Ju
5, B 10

Häggmark, Siri, Ju 45, S 24

Häggroth, Sören, Jo 5,
Bo 2

Häggström, Nils, Jo
4

Häll, Karl-Erik, U6,
117

Hälleberg, Allan, U
18

Hällgren, Martin, U
6

Hallman, Håkan, Kn
5

Hämler, Johannes, Bo
8

Härnqvist, Kjell, U
25

Högberg, Eva, S
14, A 16

Högberg, Gunnar, Ju 4, K
1, B 10

Högberg, Gunnar, S 7

Högberg, Johan, Fö
4

Högberg, Lars, Jo
4

Högberg, Wolmar, B
19

Högdahl, Lars, U 4, Kn
9, Kn 11

Höglund, Anna-Lena, U 20

Höglund, Olle,

U31,
U29, U 11, U33

Högmark, Anders, E 10, B 21

Högas, Carl-Göran, A 3, A 6

Hökborg, Sven, Fö
18, Fö 6

Hörjel, Nils, Ju 7

Hörlén, Linnea, Ju
45, U 16

Hörmander, Olof, I
8, I 12

Hörnell, Erik, I 5

Hörngren, Sten, Bo
3

Hörnlund, Börje, A 16,1
19, Kn 5

Höyer, Rolf, B 24

Höök, Erik, E 11

I

Ideström, Ingvar, H 11, I
22

Ifvarsson, Carl-Anders, S 1, S 12

Ihrfors, Carl-Johan, S
1

lllman, Karl-Johan, U
2

Ilskog, Svante, I
17

Ingberg, William, B 24, I
7, I 9

Inge, Bengt, Bo
14

Ingebrand, Sven, Kn
2

Ingemansson, Jan, E 9, Jo
20

Ingvar, David, S
35

Ingvar-Svensson, Inger, Bo 3

Irberger, Sture, K
11

s. 4 Kontrollera mot PDF

A5

Jo 33

Fö 8

U29

8, Ju 39

12, S 18

S29

U32

S 16

30, B 21

5, Bo 15

Bo 9

Isacsson, Karin, Isaksson, Björn, Isaksson, Ebbe,
Isaksson, Olov (Olle)

Isoz, Henning, Ju

Israelsson, Karin, S 6, S

Israelsson, Per,

Ivarsson, Holger,

Ivarsson, Kent,

Ivarsson, Lars, S

Ivarsson, Tore, U

Ivstedt, Ragnar,

J

Jacks,
Gunnar, Jo 18

Jacobsen,
Inger, Fö 23

Jacobson,
Evy, Jo 33

Jacobson,
Hans, Ju 5

Jacobsson,
Egon, B 26, B 27

Jacobsson,
Måns, Ju 48, I 10

Jadestig,
Thure, 1 1

Jagefors,
Sten, Ju 40

Jahnke,
Ulrich, Kil

Jakobson,
Bernt, Kn 9

Jakobsson,
Bertil, U 26

Jakobsson,
Ulf, E 1, E 2, E 5, B 30

Jaldung,
Håkan, Ju 40

Jalmert,
Lars, A 5

Janebäck, Tord, Fö
14, A 19

Jangnäs,
Bo U 25

Janson, Björn,

Fö 1, Fö 2, Fö 14, Fö 17

Janson,
Bo, Kn 16

Janson,
Carl-Gunnar, S 2

Janson, Ulf, S 24

Jansson, Ann-Mari, Jo 5

Jansson, Barbro, U 20

Jansson, Erik, Fö 2, Fö
19, Fö 20

Jansson, Erik, I 10

Jansson, Hans, U 28

Jansson, Ivar, Fö 9

Jansson, Paul, B 6, B 19

Jansson, Stig, A 13

Jansson, Tomas, B 25

Jansson, Torgerd, Jo 19

Jansson, Åke, I 22

Janz, Klaus, I 8

Janzon, Bo, UD 1

Jareborg, Nils, Ju 10, Ju 30

Jarenius, Christer, B 3

Jarmar, Håkan,

Fö 6, Fö 9, Fö 15, Fö 20

Jarness, Dag, I 20

Jeding, Lars, B 18, B 37

Jelf, Hans, EIO

Jensen, Birger, I 9

Jensman, Kjell, I 11

Jenstav, Marica, K 4

Jentzsch, Gunnie, Ju 16, Ju 35

Jeppsson, Gunnar, Jo 15

Jernelöv,
Arne, Jo 18

Jerrstedt,
Lars-Göran, Ju 3

Jerwheim,
Leif, A 10

Jidborg,
Leif, Fö 3

Jillvert,
Dick, B 29

Jirlow,
Ulf, Bo 11

Jobin,
Bengt, Kn 20

Joelsson, Arne, Jo 13

Johannesson, Erik,

Jo 16, Jo 17, Jo 27

Johannesson, Jan, A 15

Johannesson,. Rune, Fö 16, K 8

Johannisson, Lars, S 8

■Johanson,
Bo, I 8, I 12, I 16

Johanson, Lars, B 3

Johansson, Anita, A 4

Johansson, Bengt, E
10, Bo 1

Johansson, Bengt, E 10

Johansson, Bengt, Jo 8, Kn 12 Johansson, Bengt,

Bo 2, Bo 4, Bo 9, Bo 10

Johansson, Bengt-Erik, I 14

Johansson, Berndt, U 28

Johansson, Bertil, Jo 4

Johansson, Birgitta, H 5

Johansson, Bo, B 3, B 4

Johansson, Bo, U 5

Johansson, Curt, Jo 22

Johansson, Erik, Jo 6

Johansson, Erik, Jo 22

Johansson, Filip, Ju
15, Jo 20

Johansson, Gunnar, Jo 10

Johansson, Gunnar, Kn 5

Johansson, Göran, Fö 6

Johansson, Hans Olof, U 30

Johansson, Hans, U
20, U 29

Johansson, Hilding, Kn 5

Johansson, John, I 7

Johansson, Jörgen, Ju 33

Johansson, Jörgen, Jo 1

Johansson, Karl-Axel,

S 2, S 22, U 24

Johansson, Kent, U 20

Johansson, Kerstin, S 19

Johansson, Kurt, Fö 2, Kn 21

Johansson, Kurt-Ove, Ju 36

Johansson, Larz, A 6

Johansson, Lillemor, U 17

Johansson, Marie-Ann, B 24, A 5

Johansson, Mauritz, Fö2, Föl9

Johansson, Olof, B 24

Johansson, Ralph, Bo 9

Johansson, Rolf, Bo 6

Johansson, Sigurd, Bo 12

Johansson, Stig, Jo 3

Johansson, Sture, Kn 6

s. 5 Kontrollera mot PDF

Johansson,
Sune, S 12

Johansson,
Sven, Ju 5

Johansson, Sven, S 26,
Jo 12

Johansson, Sven, U
5

Johansson,
Sven-Erik, E 2, E 6

Johansson, Sven-Åke, B 24

Johansson,
Tage, I 8

Johansson,
Thomas, Jo 5, I 19

Johansson, Tom, A 9

Johansson,
Torbjörn, S 4

Johansson,
Ulla, S5, S12

Johansson, Östen, I 12,
I 16

Johnson Theutenberg, Bo,

UD 1,UD2, Jo6

Johnson, Bo, U 2

Johnson, Carl-Olof, I
8

Johnson-Theuthenberg,
Bo, Fö 5

Johnsson, Bengt, S 30, B 35

Bo
8 Ju 32 Ju 46 Fö 10

S26
UD 3 Kn 12

B 24

K 8, 14

Ju 17

Kn20

Fö 19

Kn9 Jo 17 K4 B 23, B 30

Kn9

Bo
6

U
15

Ulla

Johnsson,
Bengt, Johnsson, Ella Johnsson, Jan, Johnsson, Jan, Johnsson, Lars-Åke,
Johnsson, Lave, Johnsson, Rune, Jonas, Leif, Jonasson, Bertil, Jonasson,
Hans-Erik, Jonasson, Holger, Jonasson, Kjell, Jonnergård, Gustaf,
Jonsdotter-Hansson Jonsson, Alf, Jonsson, Anders, Jonsson, Anita, Jonsson,
Arne, Jonsson, Benny, Jonsson, Björn,

B 15,

B 26, Bo 5

B 23, U 20

S 11, A4

A 16

Jo 27

Ju 43, Bo 9

B 24, Kn 4

A 10, A 19

U20

Kn9

Kn5

Ju 10

A8

S
28, S 34, A 3

A9, A 17

S6, UD2

Ju 26

B 6, B 30, Kn 10

E4,
Jonsson, Bo, Jonsson, Elver, Jonsson, Enar, Jonsson, Erik, Jonsson, Göte,
Jonsson, Göte, Fö 13 Jonsson, Kenny, Jonsson, Kerstin, Jonsson, Olof,
Jonsson, Sverker, Jonsson, Torsten, Jonsson, Valter, Jonsson, Åke, Jonzon,
Björn, Jonäng, Gunnel, Josefson, Bertil, Josefson, Stig,

A5 S38

Birgitta, Lena,

Josefsson,
Josefsson,

Jovicic,
Andrija, A 12

Juhlin,
Inga-Maj, S 17

Jungkvist, Ragnar, B
28

Junzell, Sven, Ju
23

Jussil, Sune, B 12, Bo 1, Bo 2, Bo 5

Juthagen, Leif, A
14

Jäderberg, Judith, Jo
11

Järdler, Sven, Kn
14

Jonson, Gert, Jo
32

Jönsson, Arne, S
11

Jönsson, Elias, Jo
3

Jönsson, Gert,

S7,
S9, Jo 19, Jo 20, Jo 30, A 6, Kn4

Jönsson, Gustav,
S1,S9, S15

Jönsson, Gösta, Jo
25

Jönsson, Ingeborg, A
9

Jönsson, Per Ivan, B
6

Jönsson, Rolf, S
16

Jörgensen, Peter, I
11

K

A 12

Bo 10

S36

Ju 39

U 16

Bo
1

u 24, Jo 4

Jo
7, 15

Bo
1

28, UD 4

U7

BIO

4,
Bo 3

Ju 37

18

I 12

Bo 5

Jo 16

S4,
S21

S24

Kakossaios,
Mira,

Kalles,
Lars-Erik,

Kallings,
Lars Olof,

Kallner,
Bertil,

Kallos,
Daniel,

Karayel,
Eva,

Kardell,
Arne, J

Kariander,
Olof,

Karlberg,
Björn,

Karién,
Ingvar, S 8, S

Karlerö,
Lars-lngemar,

Karlson,
Matts,

U

Karlson,
Rolf A., Bo 12,

Karlsson,
Alf,

Karlsson,
Björn,

Karlsson,
Bo,

Karlsson,
Bo-Arne,

Karlsson,
Börje,

Karlsson,
Christer,

Karlsson,
Emy,

Karlsson,
Erik, E 8, Bo 1

Karlsson,
Erik, H 4

Karlsson,
Gunnar, K 9

Karlsson,
Göran, B 7

Karlsson, Göran, A
1

Karlsson, Gösta, A
2

Karlsson, Harry, Ju
30

Karlsson, Helge, Kn
12

Karlsson,
Henry, S 25

Karlsson, Ingemar, U
18

Karlsson, Inger, H
6

Karlsson, Johannes, U 21

Karlsson, Kenth, I
7

Karlsson, Milton, Bo
5

Karlsson, Olle, S 1

Karlsson, Rolf, Kn
4

s. 6 Kontrollera mot PDF

Karlsson, Ronny, Ju
21

Karlsson, Rune, Jo
8

Karlsson, Thure, Jo 3, Jo 13, Jo 23

Karlsson, Tomas, 1
1

Karlsson, Tore, S
5

Karlsson, Tuula, A
20

Karlsson, Ulf, 1 1

Karlsson, Urban, Kn
9

Karlsson, Willy, S
20

Karlström, Hans Åke, K 7

Karm, Rein, Jo 20

Karnell, Gunnar, Ju
9

Karneman, Gunnar, E
12

Kartaschew, Kenneth, U 19

Kastman
Heuman, Åsa, E 12

Kastman,
Göran, K 3, B 20

Keisu-Lennerlöf,
Lisa, A 8

Kellquist, Tore, S 14, B 33

Kempe, Birgitta, I
1

Kenttä,
Matti, U 3

Kettner,
Bertil, S 22

Kielland,
Jan, Bo 5

Kignell,
Jan Erik, I 8

Kihlberg,
Ulf, I 3

Kihlén,
Margret, U 28

Kihlgren,
Gunnar, Kn 12

Kihlström,
Hans, Fö 9

Kihlström,
Laila, B 5

Kildén,
Anna-Lisa, Kn 9

Killingmo,
Odd-Hroar, Jo 4

Kimbré,
Siv, S 28

Kinberg, Anders, Ju 27, Bo 14

Kinbom,
Gunnar, I 8

Kindbom,
Bengt, B 24

Kindborg,
Rolf, A 18

Kindlund,
Hannelotte, S 7

Kindlund, Sören,

S5,
S 12, Bo 6, Bo 15

Kirsebom,
Bjarne, U 5, U 27

Kiviaed,
Voldemar, A 12

Kjellén,
Bo, S 14, H 4

Kjellgren,
Eivor, S 2

Kjellin,
Björn, Ju 2

Kjellman,
Hans, I 15

Kjellstrand,
Leif, A 3

Kjerstensson,
Carl-Eric, S 9

Klang,
Björn, Ju 47

Klangby,
Lars-Erik, E 14

Klange, Anders, B 17, Jo 21

Kleberg,
Carl-Johan, Ju 8

Kleist,
Åke, Bo 13

Klette,
Hans, Ju 40

Klingberg,
Carl-Olof, I 8

Klingert,
Rune, Kn 2

Klingvall,
Maj-Inger, I 10

Klintberg,
Wanda, U 12

af
Klintberg, Lennart, Jo 2, I 19

Klöver, Helge, Ju 23, Ju 30

Knutson, Göthe, U 9,
Bo 3

Knutsson, Anders,

Ju
6, Ju 7, Ju 19

Knutsson, Gert, 1
14

Knutsson, Gösta, E
9

Knutsson, Johannes, Ju 41

Knutsson, Roland, H
2

Knös, Gustaf, B 13

Kohlström, Ewa, H
3

Kolk, Jaan, A 13

Kollerbaur,
Anita, B 24

Kollind,
Hans, Kn 6

Komstedt, Wiggo, K
4

Konradsson,
Ingemar, Ju 43, S 27

Korhonen,
Matti, A 12

Korpi, Sture, SI,S2, S27

Korpi,
Walter, S 2

Korpås,
Sture, H 5

Kragh,
Börje, E 4, E 11

Kransell,
Arne, Ju 29

Krantz,
Gunnar, Ju 16

Krantz,
Hans, U 8

Kraszewak,
Zofia, A 12

Kristal-Andersson, Binnie, A 7

Kristenson,
Valter, B 26

Kristensson,-Astrid, Ju 43, Jo 22

Kristensson,
Bengt, Jo 7

Kristiansson,
Axel, B 7, Jo 16

Kristiansson,
Lars, Jo 17

Kritz,
Lars, H 2

Kromnow,
Åke, U21

Krona,
Kurt, Fö 1

Krona,
Kurt, Fö 2

Kronekvist,
Bertil, Fö 15

Kronholm,
Birgit, B 3

Kronholm,
Tryggve, U 2

Kronvall,
Kai, Kn 9

Krook,
Inger, S 25

Kriiger,
Hans, Fö 6

Kruse,
Anders, A 13

Kruse,
Birgitta, Ju 4

Kucéra,
Vladimir, Jo 18

Kuhlhorn,
Eckart, Ju 30

Kullberg,
Harry, Ju 1

Kumm,
Karl-Ivar, Jo5, Jol3

Kuylenstjerna,
Göran, 1 3

Kvarnström,
Sven, A 3

Kvillner,
Bo, Ju 29

Kylborg,
Dan, 1 16

Kylerud,
Elisabet, A 10

Kypengren,
Sven, Ju 4

Kåberger,
Dage, I 8

Kågström,
Anders, K 7

Käck,
Bengt-Olof, Bo 3

Källberg,
Ingemar, A 12

Källqvist,
Lennart, Fö 10

Kälvemark,
Torsten, S 14, U 12

Kärnek,
Ruth, S1,S15

s. 7 Kontrollera mot PDF

S24

Ju 28

Jo
31

E
1

Bo
5

Ju
33, FÖ 21

Jo
21

Kärnekull,
Anders, Kärrberg, Stig, Köhl, Olof, Koll, Jiiri, Könh)erg, Bo, Körlof, Björn,
Körner, Håkan,

Lagebrant-Nordquist,
Eva,

H
11, K6,I 15

Lagerblad, Peter, Fö 6, Fö 18

Lagercrantz,
Arvid, B 33

Lagercrantz,
Richard,

U
7, U 24, U 26

Lagerfelt, Karl Gustav, H 4

Lagerholm,
Göran, Fö 4

Lagerholm,
Olov, I 8

Lagerlöf,
Inga-Britt,

S
11,S21,U4, A 18, A20

Lagerström, Jan, Bo 4, Bo 8

Laius,
Gunilla, S 15

Lalander,
Sven, B 16

Lalin,
Per Olov, E 8

Lambert,
Bo, A 8

Lambertz,
Göran, Ju 44

Lamnevik,
Gunilla, S 26

Lamnevik,
Stefan, Kn 18

Landahl,
Jan, Fö 9, B 31

Landahl,
Mårten, Fö 18

Landahl,
Per-Axel,


5, Fö 11, Fö 12

Landahl, Tore, Ju 36

Landberg,
Hans, Bo 2

Landberg,
Maj-Lis, E 2

Landén,
Ragnar, A 2

Landerholm,
Margareta,

S21,
K2, K 11

Landqvist, Nils, I 12

Landström,
Sten-Sture,

U
1, U6, Kn 14, Kn20

Lange, Anders, A 7

Lannegren, Göran,

U 13, U20, U27, U34, U 35

Lannerberth, Marianne, S 20

Lantz, Benne, Ju 4

Lantz, Inga, S 18

Larén Marklund,
Ingrid, Kn 12

Larson, Leif, U 13

Larsson, Claes, A
1

Larsson, Edvin, Kn
2

Larsson, Einar, Jo 13, Jo
16, Jo 27

Larsson, Erik, S 22

Larsson, Erling, U
33

Larsson, Folke, Jo
33

Larsson, Folke, I 8

Larsson, Gunvi, U
7

Larsson, Gösta, B
18

Larsson,
Gösta, U 1

Larsson,
Hans, U 25

Larsson,
Härje, A 8

Larsson,
Ingela, I 7

Larsson,
Jan, S 20

Larsson,
John, B 20

Larsson,
Kenneth, U 17

Larsson,
Lars, Jo 1

Larsson,
Lars-Gunnar, S 13

Larsson,
Lars-Åke, Jo 2

Larsson,
Leif, U 6

Larsson,
Per-Ola, Fö 7

Larsson,
Roland, B 15

Larsson,
Roland, A 12

Larsson,
Stig,

S2l,
B 18, B 24, B 29, A 4

Larsson, Sture, H 2

Larsson,
Sven, E 4

Larsson,
Thorsten, E 4

Larsson,
Ulf, Fö 2

Larsson,
Ulla Britt, I 19

Larsson,
Yngve, I 8

Lauber,
Alexander, A 8

Laurén,
Staffan, I 10

Laurin,
Lars, Ju 14

Laveskog,
Anders, I 8

Lavin,
Rune, Ju 27

Lebert,
Hans, Jo 15

Ledell,
Göran, Fö 13

Lefrell,
Anders, A 1

Lehto,
Pentti, A 8

Leijon,
Anders,

A
1, A 13, A 15, A 17, B 16

Leijon, Jan, I 1

Lejdström,
Kristina, S 17

Lempert,
Erik, S15, S23, A13

Lendel, Lennart, B 38

Lendenius,
Lars-Gunnar,

E
4, B 24, A 6

Lengquist, Johan, B 32

Lenhammar,
Harry, Kn 6

Lennartsson,
Folke, Fö 6, I 5

Lennerlöf,
Lennart, B 18

Lennmalm,
Birger, Kn 18

Lennmarker, Göran, S
8

Lestander,
Paul, Jo 20

Lestner, Inga, S
28

Letzén, Sven-Roland, K 7

Leuf, Nils Börje, H8,
S21,Jo7

Levén, Staffan, Ju 31, Ju 32

Levin, Bert, E
2, U 13

Levin, Tage, Jo 11

Lewander, Anders, S 14, S
17

Lewén-Eliasson, Anna Lisa,

Ju 19, Fö 2, B 7 Lewensjö,
Åke,

Fö 17, Kn I, Kn 11, Kn 12

Lewin, Elisabeth, UD 3

s. 8 Kontrollera mot PDF

Leymann,
Heinz, A 8

Lidbaum, Marja, U
3

Lidbeck, Ingmar, Ju
29

Lidbom,
Carl, H4, A 12, 110

Lidemark, Ebbe, U 19

Liden, Sverker, S
23

Lidgard, Bertil, Ju
15, Bo 10

Lidgard,
Curt, UD 2

Lidholm, Merike, S
18

Lidin, Karl-Olof, A
8

Lidström, Ivar, I
20

Liliewall,
Birgitta, S13, S18

Lilja,
Jan, I 8

Liljeberg,
Åke, Jo 24

Liljegren,
Gunnel, S 10

Liljegren,
Henrik, UD 3

Liljegren,
Lars, I 8

Liljegren,
Lars, I 19

Liljeström,
Rita, Ju 12, A 2

Lilliecrona,
Mats, B 19

Lilliehöök,
Johan, UD 4

Lind,
Johan, Ju 12

Lind,
Johan, I 13

Lindahl,
Carl-Fredrik, Fö 3, Fö 21

Lindahl, Essen,, K 8

Lindahl,
Jan-Mats, S 14, U 4, U 10

Lindahl, Lars, Ju 4, Ju 26

Lindahl,
Torkel,

B
24, Jo 2, Jo 6, 1 7

Lindau, Christer, S 32, Kn 9

Lindau,
Lars, S 13, Jo 6, 18

Lindau,
Marie, U 33

Lindberg,
Bert, Ju I

Lindberg,
Bertil, S 17

Lindberg,
Bo, Fö 4

Lindberg,
Carl-Otto, Kn 12

Lindberg,
Gert, Jo 10

Lindberg,
Ingemar,

S
1,S2, S 14, A9

Lindberg, Jakob, S16, S21

Lindberg,
Lennart, Fö 17, Kn 21

Lindberg, Lennart, E 8

Lindberg,
Olof, Kn 1

Lindberg,
Sven, Jo 3, Jo 12, Jo 20

Lindberg-Johnsson, Ulla, S 27

Lindberger, Lars, E 9

Lindblad,
Björn, Kl, Jo 22

Lindblad,
Gullan, S9

Lindblad,
Hans, Fö 2, UDl

Lindblom,
Anne-Christin, U 30

Lindblom, Per Henrik, Ju 14

Lindby-Ragsten,
Barbro, B 9

Linde,
Gunnel, Ju 16

Linde,
Håkan, Fö 10

Linde,
Lars, A 17

Linde,
Per Gunnar,

B
19, Bo 6, S30

Lindeberg, Göran, K 11, Jo 8

Lindeberg,
Per Erik, I 21, KnlO

Lindeberg, Roy, Ju 18, U 21, U 34

Lindeberg, Tuve, B 24, A 6

Lindeborg,
Lennart, Fö 18, B 24

Lindebro, Sören, I 7

Lindegård,
Jan, Ju 9, Ju 14

Lindell,
Bo, Ju 4. Jo 28

Lindell,
Rolf, Jo 11

Linden,
Lars, A 10

Lindenbaum,
Gustaf, U 13

Lindencrona,
Birgitta, U 30

Lindencrona,
Fredrik, Kn 9

Lindencrona,
Gustaf, B 12

Lindencrona,
Hanne, S 14

Lindencrona,
Tomas, Bo 9

Linder,
Bengt, S 24, S 27

Linder,
Georg, Fö 9

Linder,
Sven, I 13

Linder-Aronson,
Lennart, Fö 2

Linderberg, Bengt, Ju 42

Linderoth,
Eva, A 9

Lindgren,
Anders, S 33, H 11

Lindgren,
Erik, H 7

Lindgren,
Gunnar, Ju 24

Lindgren,
Göran, Jo 11

Lindgren,
Hugo, H 4

Lindgren,
Jane, S 18

Lindgren,
Kerstin, U 27

Lindgren,
Lars-Olof, 1 5

Lindgren,
Lennart,

U 4,
Jo 5, Jo 17, Jo 22

Lindgren, Per Anders, Jo 21, H 9

Lindgren, Åke, S 2

Lindh,
Gösta, I 10

Lindh,
Ove, Ju 1, Ju 22, S 21

Lindh,
Pernilla, Ju 6

Lindh,
Rolf, Kn 11

Lindh,
Susanne, Bo 15

Lindholm,
Berndt, U 20

Lindholm,
Hans, I 8

• Lindkvist, Börje, Fö
2

Lindkvist,
Karl-Axel, A 8

Lindkvist,
Oskar, 1 26

Lindmark,
Hans, U 15

Lindquist,
Bertil, I 6

Lindquist,
Inger,

Ju
9, Ju 25, Ju 31, Ju 32 Lindquist, Ulf,

Kn9,
Kn 13, Kn 17

Lindqvist, Bengt, S 14, U H

Lindqvist,
Bernt, Jo 3

Lindqvist,
Gunnar, Jo 7

Lindqvist,
Hans Chr., Jo 5

Lindqvist,
Ingvar, U 5

Lindskog,
Björn, K 1

Lindskog,
Lennart, K 5

Lindskoug,
Ingemar, U 25

Lindstam,
Leif, B1,B8, B16

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lindstedt,
Gustaf, Ju 9, U 31

Lindstenz,
Bernt, K 5

Lindstrand,
Leif, UD 3

Lindstrand,
Tomas, E 3

Lindström,
Alice, S 1

Lindström,
Bertil, A 8

Lindström,
Christian, I 20

Lindström, Eric, Ju 1

Lindström, Gunnar,

A3, A 11,
A 16

Lindström, Harry, U 2

Lindström, Ingvar,

Jo 7, Jo
12, Jo 27 Lindström, J.-Mikael, UD 2, 110

Lindström,
Jöns, A 18

Lindström,
Lars, I 23

Lindström,
Olle, Bo 5

Lindström,
Ralf, Fö 14

Lindström,
Tommy, Ju 41

Lindståhl, Mårten, UD 3

Lindvall,
Jöran, Bo 9

Lindwall, Bengt, Jo 5

Lindwall, Lars, E 6

Lineruth, Bengt, U 30

Ling, Hans, Kn 9

Linge, Sverker, Fö 7

Linnarson, Håkan, U 12

Linton, E. Charlotte, E 4

Lithman, Yngve, A 2

Littmarck, Blenda, Ju
30, S 11

Littorin, Sverker, I 15

Litzner,
Ragnar, S 1

Litzner,
Ragnar, S 3

Ljung, Harald, I 8

Ljung, Inger, U 2

Ljung, Lars, E 4

Ljung, Sigvard, I 14, I 22

Ljungar, Jan, Ju37, A13

Ljungberg, Blenda, U 2

Ljungberg, Ulla, H 3

Ljungdahl, Olle, Kn 2

Ljunggren, Anders Ju 18

Ljunggren, Margareta, I 8, I 12

Ljungh, Claes,

B 10, B 16, B 20, B 26, B 30, B 35

Ljungh-Hoff, Ulla, Kn 18

Ljungholm, Kurt, B 19

Ljungqvist, Richard, A 11

Ljungwall, Folke, B 3

Ljusberg, Christer, B 28

Lodin, Sven-Olof, B 30

Loinder, Urban, B 25

Loman, Lars, A 6

Lonaeus, Gunnar, UD 3

Lorentzon, Sven Eric,

Jo 4, Jo
9, Jo 20

Liibeck,,
Lennart, I 12

Ludvik,
Klaus, Fö 2, Fö 19

Jo 5

S 14, A9

Ju 18, B
33

S25, B 21

1 23

Kn 5

I 7

Fö 13

Lund, Gunnar, Lund, Karin, Lundahl, Per, Lundberg, Allan,
Lundberg, Allan, Lundberg, Arne, Lundberg, Bengt Lundberg, Bruno

Lundberg,
Gunnar, I 8, 1 12, I 19

Lundberg, Karl-Göran, S 3

Lundberg, Leif,

Fö 2, Fö 10, Fö 15,
1 14, 1 16

Lundberg,
Per-Ivan, Ju 3

Lundblad,
Grethe, Jo 13, E 10

Lundborg,
Hans, S 16

Lundborg,
Åke, B 35, U 31

Lundbäck,
Holger, S 8

Lunde,
Henry, B 37

Lundeberg,
Christer, A 8

Lundell,
Nils, UD 2

Lundell,
Ragnar, Kn 2

Lundell,
Sture, B 31

Lundevall,
Owe, I 3

Lundgren,
Barbro, 1 14

Lundgren,
Bertil, B 3

Lundgren,
Bo, E 6

Lundgren, Bo, B 6, B 20, B 30

Lundgren,
Erik, S 29

Lundgren,
Håkan, A 6

Lundgren,
Lennart, Kn 4

Lundgren,
Nils, E 2, B 29

Lundgren,
Ragnar, Ju 8

Lundgren,
Staffan, U 3

Lundgren,
Thomas, Bo 8

Lundgren, Ulf, U 16

Lundgren,
Valborg, Ju 16

Lundh,
Brita, B21,U11

Lundh,
Gunnar, S21

Lundh,
Torsten, Ju 20

Lundholm,
Eric, B 4, B 9

Lundin, Anders,

Jo 11, Jo 25, Jo 30, Jo
32, Jo 33

Lundin,
Björn, Jo 10

Lundin,
Inge-Britt, S 17

Lundin,
Ingemar, K 5

Lundin,
Johan, UD 2

Lundin,
Lars-Erik, UD 2

Lundin,
Rolf, Jo 17

Lundin, Tore, S30, BI4, B21

Lundin, Ulf,

S21,U 12, U 13,U27,U34,U35

Lundkvist,
Bengt, I 8

Lundkvist,
Gunnel, S 5

Lundmark,
Birgitta, Fö 11

Lundmark,
Gunnar, Kn 5

Lundmark,
Lars-Erik, Bo 10

Lundquist,
Lars, S 31

Lundquist,
Lennart, Ju 1

s. 10 Kontrollera mot PDF

Lundquist, Ulla, Kn
10

Lundqvist, Alge, Fö
10

Lundqvist, Arne, I
15

Lundqvist, Axel, Ju
30

Lundqvist, Lars-Åke, S 10

Lundqvist, Lennart, Kn
6

Lundqvist, Roland, Fö 5, Kn
21

Lundstedt, Håkan, Jo
13

Lundström, Hans, UD
4

Lundström, Stig, S
2

Luthman, Gösta, I
8

Lyckeberg, Nils, Fö
19

Löfberg, Christer, Ju
26

Löfdahl, Göran, Jo
18

Löfgren,
Gully, Jo 16

Löfgren, Thorsten, Jo 5, A 6, I 7

Löfkvist, Ingemar, Fö
10

Löfmarck, Madeleine, Ju 27

Löfmarck, Peter, Ju
23

Löfstrand, Gad, A
14

Löfstrand, Ingvar, B 11, Bo
15

Löfvenberg, Sten, Jo
10

Löfvendahl, Eberhard, U21

Lögdberg, Arne, Bo
4, I 1

Lönn, Hans, I 8

Lönnerblad, Sara, S 9, S
23

Lönngren, Kerstin, U
29

Lönngren, Rune, Jo 13, A
11

Lönnquist, Gunnar, S
8

Lönnqvist, Ulf, Jo
5

Lönnqvist,
Åke, E 1

Lönnroth, Magnus (Måns), I 13

Lövgren, Esse, A
2

Löwander, Birgitta, A
7

Löwbeer, Hans, I
19

Lööv, Guy, A 6

Lööw,
Herbert, Jo 1

Lööw, Maj-Lis,


24, B 20, A 16, I 19

M

Magnusson, Birgitta, U 7

Magnusson, Björn U 25,
A 6

Magnusson, Egon, Jo 4,
A 3

Magnusson,
Gun, Ju 9, B 21

Magnusson, Gunnar, B 27

Magnusson,
Jan, I 8, I 12, 1 16

Magnusson, Jan, I 12

Magnusson,
Lars, Ju 39, Bo 14

Magnusson, Nils, Ju22, S2, S22

Magnusson, Staffan, Ju 2

Magnusson,
Åke, Ju 38, Ju 47

Magnusson-Sessler, Gun, U 1

Malinowski, Henry, A 12

Malker,
Hans, S 19

Mallmén,
Anders, I 3

Malmberg,
Björn, U 9

Malmberg,
Lars, Ju 33, B 6

Malmer, Nils, Jo 5

Malmeström, Göran, U 18

Malmgren, Bert, H
3

Malmgren, Bo, Bo
3

Malmgren, Kurt, E
3

Malmgren, Lena, S
6

Malmqvist, Jan, S
7

Malmsjö, Mats, S
5

Malmsten, Cecilia, UD
3

Malmström, Stig, S
24

Mandahl, Håkan, S 8, S 36, A 11

Mannheimer, Kaj, Jo
6

Mannheimer, Sören, Ju 44

Marcus, Lars, I 3

Marcusson, Eric, Jo
4

Marcusson, Olof, U
18

Marén, Lars, U 13

Marits, Arvo, S 7

Mark, Aksel, A 12

Markborn-Sörås, Catharina, Ju 37

Marken, Karl-Erik, S
7

Marking, Bo, UD 4

Marking, Christer, B
24

Marklund, Eivor, I
17

Marklund, Inger, U 5,
A 2

Marmgren, Kerstin, A
8

Martin-Löf, Johan, Fö
18

Martinsson, Bo, Ju
30

Martinsson, Åke, U
7

Martling, Carl Henrik, U 2

Masreliez, Nils, A
3

Mathsson, Karl-Gustaf,

Ju 15, Ju 46

Matsson, Tommy, B
4

Mattisson, Ann-Kristin, U 21

Mattson, Lisa,

Ju
2, Ju 18, Ju 30, Ju 31

Mattsson, Astrid, U
20

Mattsson, Bengt-Olof,

S7,
S 11,S 14, U7

Mattsson,
Hans, A 1

Mattsson,
Ingemar, Fö 5

Mattsson,
Inger, U 20

Mattsson, Kjell A.,

Kn5,
Jo 2, Jo 11, Bo 3, 126

Mattsson,
Lennart, U 2

Mattsson,
Sture, Fö 17

Medbo,
Evert, A 8

Meethz,
Lennart, Ju 31

Mehr,
Katrin, Bo 3

Melin,
Ingemar, I 4, Jo 20

Mella,
Orlando, A 7

Mellbin,
Gunnel, S 19

Mellbin,
Lennart, B 1

Melldén,
Anna-Lisa, Ju 16

Meyer,
Lars, Kn 10

Meyerson, Anita, Ju 12, S 22

Meyerson,
Per-Martin, Jo 5

s. 11 Kontrollera mot PDF

Mildner, Erwin, Bo
11

Mileikowsky, Curt, S
13

Millgård, Olof (Olle),

Ju 36, U21, Jo9, Jo21

Minell, Marita, S 24

Moberg, Ragnar, Jo
1

Moberg, Sven, B
24

Modig
Tham, Agneta, S 12

Modig,
Jan Otto, U 23

Modig,
Jonas, Ju 9

Modin,
Anita, Ju 44

Mohlin, Hans, K 8

Molander, Stefan, Ju
36

Molde, Bertil, Kn 2

Molin, Lars, U 13

Molin, Lennart, A
14

Molin, Olof, I 8

Molin, Rune, Ju
4, E 2

Molinder, Barbro, Kn
4

Moll, Olof, Fö 18

Montan, Birgitta, Jo
33

Montelius, Jan-Christian,

B 25, UD 3

Montgomery, John-Gabriel, Jo 5

Morard, Lennart, Kn 9

Morath, Axel, Ju
30

Morell, Roland, Fö
12

Mossberg, Holger, Ju
21

Mossler, Karin, S
36, S 38

Miillern, Anders, Ju
26

Munck, Johan, Ju43,
Fö5, S2l Mundebo, Ingemar,

B30, Jo32, A 16

Municio, Ingegerd, A 2

Munkhammar, Ann Charlotte,

U 10, U 19, U29

Munro, Ingrid, Bo 2, Bo 4

Munters, Lars, Kn
17

Miintzing, Lars, Ju
1

Myhlback, Lennart,

Bo 2, Bo 5, Bo 10

Myrbeck, Arne, E 10

Myrdal, Hans Göran, A 2

Myrsten, Karl, B
31

Måhl, Christer, A
16

Månsson, Bo, S 11

Månsson, Ingmar, Jo
19

Månsson, Karin, S
17

Mårding, Lennart, Jo
19

Mårten, Hans, I 4

Mårtensson, Bengt, Ju
12

Mårtensson, Iris, U9, U
12

Mårtensson, Jan, Fö
15

Mårtensson,
Lars-Erik, Kn 18

Mårtensson, Lena, I 7

Mårtensson, Nils, I
7

Möller, Christer, H
8

Möller, Eva, U 15

N

U2

S20

S24

Kn
7, Kn 11

B 26

A3

18, 1 12

1 8, I 13

I 14, I 22

S 29, Jo 4

Fö 14

Narrowe,
Morton, Nasenius, Jan, Neander, Ebba, Neergaard, Erik, Nelander, Sven, Nerell,
Gunnar, Netzler, Lars, Neuman, Håkan, Neyman, Thorsten,

blaeus,
Kerstin cander, Lars

cander,
Lars, S 5

cklasson,
Stina, U 7

colausson,
Ulf, U 22

elsen,
Kaj, Fö 6

elsen,
Svante, U 9

klasson,
Harald, A 15

Ison,
Eivor, Ju 16

Ison,
Lars-Erik, B 5

Isson Isson Isson Isson
Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson
Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson
Isson Isson Isson Isson Isson Isson Isson

Isson,
Alde, Ju 4

Alf, Fö 20, K 7, B 11

Fö 4, Fö 20

Jo 33, 18

Jo
1,13

Ju
21

Jo 15

A3

Bo 3

U2

Ju
33

S
II

A8

Fö 2

Ju 4, I 19

S9

S24

A
1

B 20, B 27, B 30

Ju 33, 12

S3

Alice,

Anders,

Anna-Lisa,

Bengt-Åke,

Bernt,

Bernt,

Birger,

Björn,

Bo,

Börje,

Carina,

Carl-Erik,

Christer,

Christer,

Eivor,

Erik,

Folke,

Gunnar,

Göte,

I 16

U2

B
23

K7

Jo
13

Ju 30

Fö 9

Jo 18

A4

Kn 14

E2

B 30

Jo 10

Bo
4, I 1

Ju
3

I 14

Jo 9

Hans,

Herbert,

Håkan,

Ingemar,

Ingemar,

Jan,

Jan,

Jan,

Jan-Ivan,

Jörgen,

Karl-Erik,

Karl-Johan,

Kerstin,

Kjell,

Lars,

Lars-Bertil,

Lars-Evald,

s. 12 Kontrollera mot PDF

Nilsson,
Lars-Roland, B 6

Nilsson,
Lena, 1 16

Nilsson, Lennart,

Ju 1, E 10, B 29, Bo 6

Nilsson,
Lennart, Bo 3, Bo 6

Nilsson,
Lennart, Bo 3

Nilsson,
Nils-Arne, Jo 16

Nilsson,
Nils-Erik, B 6

Nilsson,
Ola, Fö 14

Nilsson,
Olof, Jo 5, Jo 18

Nilsson,
Ove, EIO

Nilsson,
Owe, I 7

Nilsson, Per-Erik,

Ju 9, B 25, H6, A2I

Nilsson,
Per-Olov, Kn 4

Nilsson, Rune, Fö 15

Nilsson,
Ruth, S 2

Nilsson,
Sam, Ju 23, U 34

Nilsson,
Sigvard, Jo 25

Nilsson,
Stellan, S 16

Nilsson,
Stig, Bo 8

Nilsson,
Sture, Jo 12

Nilsson,
Sven, Jo 20, Jo 21

Nilsson,
Tommy, Ju 1

Nilsson, Torbjörn,

Ju l,Ju ll,Kn21

Nilsson,
Tore, I 4

Nilsson,
Torsten, Jo 28

Nilsson,
Torsten, Kn 2

Nilsson,
Åke, A 4

Nipstad,
Jan, E4

Nisbeth,
Åke, U 15

Nisser, Marie, Bo 7

Nisser,
Per Olof, Kn 3

Nistér,
Per-Erik, B 28, B 31

Nittzell,
Gunnar, Ju 6

Nitzelius,
Tor, Ju 37, B 7

Nivenius,
Olof (Olle), Kn 3

Noaksson,
Hans, B 7, B 29

Nobis,
Paula, Bo 10

Nohrlander,
Åke, S 8

Nolte,
Lennart, S 14

Noltorp,
Lars, E 3

Norbelie,
Bertil, U 24

Norberg,
Anders, Fö 7

Norberg,
Carin, S 8

Norberg,
Lars, UDl, UD 2

Norberg,
Lena, B 33

Norberg,
Randolph, U 3, U 24

Norberg, Sven, Ju 6

Nord,
Karl-Erik, Ju 23, B 3

Nordbeck, Gunnar, Fö
22, Kn 1

Nordbeck,
Lennart, Kn 14

Nordberg,
Ivar, A 12

Nordblom,
Bengt, S 32, Jo 19

Nordbäck,
Magnus, I 13

Nordell, Olof, K 5

Norden, Christer, Kn 4

Norden,
Joar, Ju 13

Nordenadier,
Anders, B 3

Nordenfalk,
Johan, E 13

Nordenskiöld,
Otto, Ju 9

Nordenson,
Per, U 30

Nordenson,
Ulf, Ju 14

Norderheim,
Paul, Kn 1

Nordin,
Jan, Ju 26

Nordin, Sven Erik, U 35, Ju 21

Nordin, Tommy, Jo 4, I 1,18

Nordlander, Karin, Ju 37

Nordlander,
Nils Brage, S 1

Nordling, Carl-Einar, E 8, Kn 16

Nordling, Lotty, S21

Nordlöf, J. Greger, Fö 10

Nordmark, Bengt, Fö 17

Nordmark, Hans, Ju 9

Nordstrandh, Ove, U 6

Nordström, Anders, E 3

Nordström, Bengt, Fö 19, S 11

Nordström, Bengt, I 8

Nordström, Clas, K 11

Nordström, Lars-Erik,

FÖ18, K7, U14

Nordström, Marie, U 6

Nordström, Sivar, Jo 5, Jo 11

Nordström, Sören, I 8

Nordström, Tore, U 20

Norell, Thomas, Fö 2, Fö 19, B 11

Norell, Torsten, Kn 18

Norén, Agneta, EIO

Norén, Göran, B 35

Noriand, Sven-Anders, Ju 4

Norling, Bengt, Fö 6

Norling, Gunnar, Kn 5

Norling, Åke, Kn 20

Normann, Göran, B 14

Normark, Georg, Ju 37

Norrbom, Claes Erik,

I 8, K 4, K 5, I 1

Norrby, Jonas, Ju 4

Norrby, Karl-Eric, U 9

Norrby, Sören, Jo 17, Bo 3, I 1

Norrhäll, Björn, S 38

Norrman, Bo, B 1

Norrman, Sten-Inge, Fö 1, Fö 17

Norrthon, Peter, Fö 3

Norström, Bengt, U 4,1 2,1 3,1 20

Norström, Carl, S 20

Norström, Thor, EIO

Nyberg, Arne, Ju 35

Nyberg, Gunnel, S 15

Nyberg, Jan-Erik,

Ju 19, H 12, A 9, A 17

Nygren, Arne, Ju 31, Ju 32, Ju 43

Nygren, Ingemar, S 1

Nygren, Karl Gösta, S 23

Nygren, Ola, EIO

s. 2 Kontrollera mot PDF

417

Personregister

Nygård, Bengt,

Jo
19

Öländers, Anders,

E6

Nygårdh, Christina,

U22

•Olby, Jan,

E6

Nygårds, Peter,

Jo
16, 19

Olderin, Gunnar,

A 12

Nykvist, Ann-Christin,

H
3, I 4

Olding, Per,

Jo 6, Jo 13

Nykvist, Clas,

E4

Olerud, Eric,

Jo 2

Nyländer, Rune,

18

Olin, Gunnar;

U35

Nyman, Kjell,

U 22, Bo 3

Olivecrona, Christina,

A8

Nyquist, Carl-Erik,

18

Olldén; Per,

Jo 22

Nyquist, Ola,

Ollen, Joakim,

Bo
9, Bo 1,

Bo 2, Bo 4

Ju 10, Ju 26

, Ju 44, B 24

Nyquist, Yngve,

Jo2l

Olofsson, Gunilla,

UD4

Nyqvist, Carl-Erik,

18

Olofsson, Gunnar,

S 14, S36

Nyqvist, Christer,

14

Olofsson, Gunnar,

I 17

Nyqvist, Per,

I
18-

Olofsson, Göran,

B 1

Nyrén, Lars,

S
16

Olofsson, Staffan,

U2

Nystedt, Stig,


3

Olofsson, Sune,

I 17

Nystrand, Björn,

U29

Olsson, Agne Henry,

Nyström, Carl Gustaf,

I
8

Ju(

S, Ju 9, U 34

Nyström, Holger,

Jo
I

Olsson, Anders,

13

Nyström, Jan-Åke,

Ju
26

Olsson, Artur,
U3, U6, AIO

Nyström, Lars,

E4

Olsson,
Bengt,

Jo 1, Jo 13

Nyström, Lars-lnge,

A
19

Olsson,
Bertil,

Jo 7

Nyström, Lennart,

K5, Kn 10

Olsson,
Billy,

Ju 4

Nytén, Tage,

I
19

Olsson, Birger,

U2

Näslund, Hans,

E12

Olsson,
Birgitta,

U5

Näslund, Nils Erik,

Jo
7

Olsson,
Börje,

S4, S2l

Näslund, Per Olof,

A3

Olsson,
Börje,

Jo 16

Näsman, Dan,

B
16

Olsson,
Cyril,

B 26

Näsman, Lars,

18

Olsson,
Elvy,

A 12, Bo 10

Näsström, Staffan,


10

Olsson,
Esbjörn,

Bo 5

Näsvall, Björn,

I
11

Olsson,
Gunnel,

S 10

Nävert, Gordon,

18

Olsson,
Göran,

Ju 19, Ju 24

Nörby, Bengt,

Al

Olsson,
Hans-Olle,

UD3

Nörle, Gudrun,

S27

Olsson, Ingrid, U 18,

Kn9,Kn 11

Nöteberg, Rolf,

Ju
8

Olsson,
Jan,

Jo 17

Nöu, Jaak,

I
16

Olsson,
Johan,

Ju 44, B 20

Olsson, Karl Erik, J

o 5, 18, I 10

O

Olsson,
Kjell,

S30

Odeen, Ragnar,

K
11

Olsson,
Lars,

U32

Odelberg, Axel,

19

Olsson,
Lars-Göran,

I 14, I 22

Odelsparr, Margit, U
7, A 2, A 6

Olsson, Lars-Torsten,

Fö 15

Oden, Svante,

Jo
18

Olsson,
Leif,

Fö 8

Odén-Berggren, Monica, 1
13,1 14

Olsson, Magrius
Ingemar, Fö 18

Odencrants, Karin,

S34

Olsson,
MariAnne,

S27

Odhner, Claes-Erik,

E
10

Olsson,
Martin,

Ju 2, B 26

Odre, Torsten,

U7

Olsson,
Olle,

A 14

Ofstad, Harald,

A7

Olsson,
Olof,

B7

Ogenius, Georg,

Ju
43

Olsson, Orvar, Ji

Ll 32, S 2, S 4

Ohlson, Björn,

Bo
5

Olsson,
Per Sören,

U9

Ohlson, Ragnar,

U
25, Jo 5

Olsson,
Per-0|of,

Jo 13

Ohlsson, Agneta,

-
Ju 36

Olsson,
Ragnar,

B4

Ohlsson, Bengt,

BIO

Olsson,
Ralf,

A18

Ohlsson, Hans,


2

Olsson,
Rune,

Bo 14, Kn4

Ohlsson, Ingvar,

E
10

Olsson,
Sten,

Kn6

Ohlsson, Lennart,

All, A 20

Olsson,
Stig,

Ju 26

Ohlsson, Ragnar,

U5

Ording,
Jan,

S4

Ohlsson, Sven,

K2

Orehag, Lennart, S
14, S 21, U 7

Öländer, Anders,

UD
3

Orrell,
Krister,

Bo 6

27 Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 103

s. 3 Kontrollera mot PDF

S 12

Fö 12, S 3

Ju 22

U6

A6, A8

Jo 19

A 10

Ju
1

Fö 20

Ju 16

U2

Orrell,
Margareta, Orrö, Sven-Erik, Orton, Frank, Oscarsson, Berit, Oscarsson, Bo,
Oscarsson, Görel, Ossvik, Kristina, Österman, Dag, Otterberg, Håkan, Ottoson,
Ivan, Ottosson, Magnus,

Pagrotsky,
Leif, S 30

Pall,
Arne, Fö 12

Palm,
Anders, Ju 5

Palm,
Anita, S 26

Palm,
Böret, S 4

Palm, Elisabeth,

Ju25,S21,
Kn 14

Palm,
Hans, Fö 8

Palm,
Hans, I 12

Palm,
Sven-Olof, Bo 8

Palmborg,
Olle, U9, U31

Palmcrantz,
Hans, Kn 7

Palme,
Olof, Ju 4

Palme,
Sven, B 10

Palme,
Thomas, Jo 6

Palmer,
Anders, I 5

Palmer,
Eugéne, E 3

Palmgren,
Sture, Fö 17

Palmlund,
Ingar, Fö 19, A 8

Palmlund,
Thord, A 2, A 12

Palmqvist,
Margareta, Bo 9, Bo 10

Parö,
Bähgt, Jo 23

Paulsson,
Kurt-Inge, Ju 4

Paulsson,
Staffan, Kn 7

Paulsson,
Valfrid, Jo 18, I 10

Pavuls,
Gunars, A 12

Pedersson,
Ingemar, Fö 5

Pehrsson,
Maj, S 11

Pehrzon,
Lars Erik, H 10, I 8

Pekkari,
Olle, U 7

Pellbäck, Gösta,

Bo
12, Bo 13, Bo 14

Pellijeff, Alexej, K 9

Pennlöv, Jan, Jul8, U35

Pentinsaari, Helena, S 10

Pereswetoff-Morath, Marie-

Louise I 16

Pers, Anders, U 23

Persson, Anders, Jo 14

Persson, Anita, S 38, Jo 27

Persson, Ann-Christine, Ju 46

Persson, Carl,

Ju
38, S 36, Kn 12, Kn 18

Persson,
Christer, B 30, B 35

Persson,
Gudrun, Kn 19

Persson, Gunilla.
Persson, Gustav, Persson, Gustav, Persson, Göran, Persson, Göran, Persson,
Göran, Persson, Inger, Persson, Ingvar, Persson, Johan

K2

Ju
19

S
18, Bo 7

Ju
27, Kn8

U24

Jo
6, Jo 18

H2

B 33

.....„..,.___ Fö 15

Persson, Kjell-Åke, Ju
5

Persson, Lars, E 4

Persson, Leif, Ju
12

Persson, Nils Eric, E
1

Persson, Per Erik, Kn
2

Persson, Rolf, Fö 2

Persson, Sune, B
34

Persson, Sven-Åke, S
3

Persson, Torsten, 1
8

Persson, Valdemar,
U 9, U 27

Persson, Åke, Kil

Persson, Östen, U
17

Persson-Tanimura,
Inga, A 15

Peterson, Bo, EIO

Peterson, Carl Gunnar,

Bo
7, Bo 12, Kn9, Kn 14, Kn 20

Peterson, Lars, K 10

Peterson,
Mats, I 9

Peterson,
Staffan, Ju 8

Peterson,
Sture, Bo 4

Petersson,
Hans E.,

Ju22,
Ju 31, Ju 32, Ju 43

Petersson, Karl-Anders, Jo 22

Petersson, Kerstin, S 27

Petersson,
Lennart, I I

Petersson,
Maija, A 2

Petersson,
Owe, S 28

Petersson,
Per, Fö 2, S 3

Petersson,
Roland, I 7

Petersson,
Stig-Åke, S 6

Petrén,
Gustaf, Kn 10

Petri,
Bengt, I 1

Petri,
Gunnar, B 29, U 30

Petrini,
Göran, E9, Jo 15

Petterson,
Hans, Jo 3

Petterson,
Thage, I 2

Pettersson,
Arne, B 7

Pettersson,
Bengt, E 1

Pettersson,
Bo, Jo 13

Pettersson,
Eric, I 5, I 8, 1 20

Pettersson,
Georg, Ju 21, Fö 6

Pettersson, Gunnel, U 4

Pettersson,
Göte, A 16

Pettersson,
Hans, - Ju 27, H 3 Pettersson, Harald,


17, S 33, Jo 10, Jo 11

Pettersson, Jan-Olof, Jo 3, Jo 11

Pettersson, Lars, Ju 21

Pettersson,
Lars-Olov, Fö 6

s. 4 Kontrollera mot PDF

Pettersson,
Lennart,

B 24, A 6, 1 19

Pettersson, Lennart,

U7

Pettersson, Olle,

Jo 33

Pettersson, Per,

Ju
8,

E2, B 12, B 20

Pettersson, Yngve,

Ju 5

Pettersson, Åke,

S l,S2,S2l,

Kn 14

Pettersson, Åke,

Bo 12

Petzäll, Ingvar,

Fö 6

Peyron, Ulf,

Ju

9, U 1

Piltz, Anders,

U2

Platin, Ulla Britta,

A 12

Plym Forshell, Kerstin,

H3

Polstam, Åke,

Ju 10

, Ju43

Pomares, Jaime,

A 12

Pontén, Erik,

Ju 24

Prawitz, Jan,

UD 1,

,UD2

Preuthun, Jan,

Jo 23

Pripp, Nina,

Ju

16, S 5

Präntare, Bo,

U33

Pulkkinen, Aarre,

A 12

Pursche, Werner,

S 19

Påhlman, Anders,

Ju 18

Pålsson, Lennart,

Ju 2

,Ju35

Pålsson, Roland,

Bo 10

Pålsson, Ulla,

Fö 13

Pääjärvi, Erland,

Jo 19

Q

Qvist, Birger,

Ju 43

Qwerin, Agneta,

B 24

Qwist, Lars,

Ju 28

R

Rabenius,
Lars, Ju 18, Ju 23

Radesjö,
Wivi-Anne, Jo 5

Ragnemalm,
Hans, Ju 25, Ju 48

Rahm, Håkan-Martin,

S8

Rainer, Ove,

B 18

Ramm-Ericson, Michael,

B 26

Ramström, Dick,

U25

Randers, Jan,

I 1

Rangnitt, Harald,
B 19,

Kn 12

Ranland, Bengt,

A 12

Rann, Stig,

17

Rantzén, Karl-Göran,

S30

Rapaport, Edmund,

Kn4

Rapp, Bertil,

S36

Re,
Valerio, A'

', A 12

Redbrandt, Lars-Göran,

Jo 5

von Redlich, Charlotte,

A5

Regefalk, Egon,

K7

Regestad, Sixten,

18

Regnell, Margareta,

A 17

Regner, Göran,
Ju 48,

Kn 10

Rehnberg, Britt,

I 14

Rehnström,
Åke, B 9

Reidius,
Mats, Jo 15

Reimerson,
Charlotte, Fö 12

Reinans,
Sven, A 2, A 12

Reinholdsson,
Ronny, Bo 9

Rejdnell,
Eric, E 6, K 8

Rekke,
Lars, I 3, I 18

Rembo,
Sonja, S 22

Remens, Eva, A 9

Renbjer, Lennart, K
10

Renborg,
Greta, U 20

Renborg,
Ulf B:son, Jol

Renck, Olof, EIO

Renlund, Gösta, Jo
15

Renmyr,
Lars, Ju 1

Renning, Torsten, Kn2l

Renström, Gustav, 113

Resare, Alf,

Fö 8, Fö 10, Fö 15, Fö 23

Resen, Maj-Britt, Fö 8, Fö 10

Reuterdahl, Gad, Fö 8

Reuterswärd, Anders,

A6, 17, I 15 Reuterswärd,
Edvard,

B 17, UIO, U 32

Reuterswärd, Erik, BIO

Rexed, Knut, A
2, A 16

Rey, Lars, 1
12, I 16

Rezsöfi, Alajos, A
12

Ribbing, Robert, Kn
9

Riberdahl, Curt,

Ju25, Kn8, Kn 13

Riberdahl, Solveig, Ju 46

Ribrandt, Gunnar,
UD4,17,114

Richardson, Gunnar, U 5

Rinder, Lennart, S
32

Ringborg, Erland, S 1, U
5, U 12

Ringborg, Mats, I 13

Ringertz, Anne-Marie, A 10

Ringertz, Helene; A
20

Ringgren, Helmer, U
2

Ringholm, Bosse, AIO

Ringström, Björn, Ju
1

Rispe, Curt, B
6, B 10

Ristarp, Jan, U 20

Rittsél, Ingvar, Fö
3

Riving, Britt-Marie, Kn
7

Robertsson, Sören, B
28

Rockberger, Nicolaus, H 6

Rode, Hans, K 4

Rodhe, Birgit, U 20

Rodhe, Henning, Jo
18

Rodhin, Arne, U 34

Rodin, Göran, Fö
21

Rogestam, Christina, S 27,
U 12

Roigart, Lennart, Jo 5, I 14, I 19

Rolén, Mats, S 18

Rolfson, Bo, Kn
13, Kn 17

s. 5 Kontrollera mot PDF

Skr 1982/83:103

420

Rollen, Berit,

S
1,A10

Rydh,Jan,

E3, E14

Roman, Rolf-Erik,

B12

Rydin,
Bo Göran,

15

Romander, Holger,

Ryding,
Gunvor,

K8

Ju
I,

Ju 43, S 21

Ryding-Berg,
Stefan,

Fö 16

Romanus, Gabriel,

S
22, A 5

Rydje,
Lars,

Knl9

Romare, Jan,

H5

Rydle,
Birgitta,

U 7, U 24

Romberg, N. Wilhelm,


4

Rylander,
Gunnel,

E5

Romson, Rolf,

Ju37, Kn7

Rylander,
Nils,

Ju 4

Ronne-Björkqvist, Ing

rid, A 3

Rylander,
Ola,

S9

Roos, Carl Martin,

Ju 5, Ju 34

Rylander,
Sten,

UD 4

Roos, Lars-Erik,


20

Råberg,
Alf,

Fö 8

Roos, Olle,

E
5, B 22

Rådmark,
Johan

U26

Roos, Ulf,

18

Rådström,
Dag,

U 15

Roosmark, Per-Olov,

Sll

Räf,
Lars,

Jo 14

Rosander, Tom,

Bo
3

Rämgård,
Rolf,

S 16

Rosell, Egon,

Rättö-Nilsson,
Lydia,

S 10


2, Fö 6, Fö 15, Fö 19

Röcklinger,
Anna-Stina, S 23

Rosenberg, Göran,

B31

Rödén,
John,

18

Rosencrantz, Gunde,

Ju
5

Röhnisch-Ström, Ann-

Margret,

Rosengren, Björn,

Jo
14

16,121

Rosengren, Bodil,

S 38, U 24

Rönmark,
John,

S8

Rosengren, Judith,

Kn
11

Rönmark,
Walter,

U22

Rosengren, Lars,

Ju
23

Rönnberg,
Mats,

Ju 28

Rosenius, Margareta,

S
15

Rönnmark,
Christer,

Bo 5

Rosenlund, Stig,

U9

Rönström,
Thomas,

U30

Rosenqvist, Stig,

Kn
18

Röst
Andréasson, Barbro,

Rosenqvist, Urban,

S35

Ju 16, S24

Rosing, Svante,

U
1

Röttorp,
Anders,

E2

Rosqvist, Gunnar,

K5

Rostvik, Allan,

U21

S

Roupe, Jacob,

B
30

Saebö,
Magne,

U2

Rubin, Karin,

I
14, I 22

Sagrén,
Åke,

Fö 2

Rubinstein, Harry,

U2

Sahlén,
Anders,

E4

Rude, Karl,

K
1

Sahlenstedt, Rune,

S36

Riidel, Wolfgang,

U 11,U30

Sahleström, Britt,

18

Rudenstam, Alexandei

Ju
17

Sahlholm, Bo,.

U 14

Rudhe, Catharina,

S34

Sahlin,
Jan,

Rudhe, Stig,

Bo
12

S 18, S 19, Kn8,
Kn 9, Kn 13,

Ruist, Erik,

E
10

Kn
14,

Kn 17

Ruke-Dravina, Velta,

A2

Sahlin,
Michael,

Fö 24

Rumar, Kåre,

K8

Sahlin,
Sven,

Kn 18

Rundcrantz, Hans,

SI

Sahlström, Margareta,

B21

Rundlöf, Arne,

Jul,H8

Sahlström,
Sven,,

U30

Rundquist, Gerhard,

Salén,
Lennart,

Fö 15

1
11, I 12, I 16

Salin,
Sven,

U6

Rybeck, Bo,

Fö 3, UDl

Sallnäs, Göran,

U28

Ryberg, Kurt,

A8

Salsbäck,
Johan,

B5

Rydbeck, Margareta,

SI4

Salts,
Andrejs,

A 12

Rydberg, Björn,

S
16

Saläng,
Stefan,

S9

Rydberg, Karl-Evert,

Jo7,
H8

Samuelsson,
Bengt,

S29

Rydberg, Lennart,

Jo
25

Samuelsson,
Ingvar,

S38

Rydberg, Lennart,

H3

Samuelsson,
Lennart,

1 14

Rydeman, Anders,

E12, E13

Sandberg,
Eje,

I 12, I 16

Rydén, Alex,

Kn
1

Sandberg,
Hans,

Ju 8

Rydén, Jan, B
18,

, B 39, A 15

Sandberg,
Lars,

S7

Rydén, Kjerstin,

S
17

Sandberg,
Lars,

S27

Rydén, Rune,

Jo
15

Sandberg, Lennart,

Ju 14

Rydén, Rune,

A3

Sandberg, Ulf,

Fö 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

421

Sandberg-Fries,
Yvonne, S 24 af Sandeberg, Fredrik-Adolf, B 9 af Sandeberg, Gustaf (Gösta),

B
25

Sandebring, Hans, Kil

Sandegarn,
Gunilla, I 16

Sandéhn,
Margit, S 10

Sandelius,
Kerstin, Ju 16

Sandell,
Arne, Ju 5

Sanden,
Peter, E 4, I 5

Sandesten,
Stefan, I 8

Sandgren,
Edmund, H 3

Sandgren,
Gösta, - Fö 21

Sandgren,
Lennart, E 10

Sandlund,
Maj-Britt, E 10

Sandmo,
Agnar, B 30

Sandqvist,
Eje, Jo 7, Jo 16

Sandqvist,
Inga-Britta, U 14

Sandström,
Annika, Ju 31

Sandström,
Christina, Bo 10

Sandström,
Gustaf, B 15, B 36,1 3 Sandström, Staffan,

Ju
44, Ju 48, H 2, H 8

Sanmark, Arvid, U 17

Santesson,
Johan, Kn 18

Santesson,
Lars, U 3

Sauter,
Willmar, U 19

Schalin,
Lars, Kil

Schelander,
Pär, Bo 3

Scherman,
Karl Gustaf, S 2, Bo 8

Schierbeck, Per, Ju 4, E 3

Schirren,
Nils, Ju 34, Ju 37

Schmidt,
Birgitta, S 2

Schotte,
Lennart, I 8, I 12

Schuback,
Bengt, Fö 2

Schultz,
Kerstin, Ju 21

Schwartz,
Ulf, AIO

Schwarz,
Brita, 113

Schöier,
Hans, Ju 18

Schöldström,
Arne, H 6

Schön,
Åke, A8, A18

Schönberg,
Astrid, Ju 15

Schönmeyr,
Richard, Ju 5, E 6

Sedvallson, Gunnar, Bo 7

Segerfalk,
Bertil, K 10

Segerstedt,
Martin, Jo 20, Jo 21

Segerström, Barbro, Hil

Segerström,
Ingrid,

Ju43,
S II, K 4

Segrén, Tage, Fö 7

Sehlberg,
Willy, A 9

Sehlin,
Halvar, Bo 3

Sehlstedt,
Annika, B 35

Seipel,
Peter, Ju 1

Selen,
Jan-Olof, K 11

Selg,
Håkan, I 7

Sellgren,
Eva, A 9

Sellgren,
Rolf, K 4

Personregister

Sellvall, Göran,

B 17, B 19

Selmer, Clas,

19

Seregard, Ingvar,

12

Serner, Uncas,

S24

von Seth, Pehr,

Kn4

Setterlind, Bo,

Kn2

Seveborg, Jan-Olof,

A 19

Shaikh, Naz Ahmed,

122

Sibbe, Tora,

U7

Sibbmark,
Bengt, S 7, U 22

Sicking,
Karl-Otto, Jo 2

Sidenbladh,
Karl, K 1

Sidenbladh,
Thomas,

U
5, U 27, U 34, I 20 Sigfridsson, Sven-Erik,

K
2, K 8, Kn 9

Sikell, Evi, S 24

Silén,
Ulla-Britta, Jo 12

Silenstam,
Per, A 10, A 16

Silfverberg,
Claes-Olof, Fö 10

Silfverstrand, Bengt, B 16

Sillen,
Bo, Kn 5

af
Sillen, Jan, UD 3

Simonsson,
Nils, Fö 16

Simonsson,
Tord, Kn 2

Siversen,
Bengt, Ju 11

Sjunnebo,
Ivan, Ju 4

Sjöberg,
Hans, I 8

Sjöberg,
Hilding, S 2

Sjöberg,
Karl, S 19

Sjöberg,
Lars-Olof, U 18

Sjöberg,
Lennart, I 14

Sjöberg,
Magnus, Ju 1

Sjöberg,
Margit, A 18

Sjöberg,
Svante, H3, 16, 121 Sjöberg, Tommie,

U
12, Jo 19, Jo 30 Sjöberg, Torgny,

Jo
7, Jo 16, Jo 23, I 8

Sjöblom, Per, B 21

Sjögreen,
Lennart, Ju 37

Sjögren,
Bengt, Ju 11

Sjögren,
Lennart, U 2

Sjögren,
Per, U 30

Sjögren-Fleischer,
Kerstin, U 20

Sjöholm, Eric, Fö 12

Sjölander,
Katarina, A 9

Sjölander,
Stefan,

U29,
U31,Joll

Sjölin, Jan, Kn 12

Sjölin,
Staffan, S 8

Sjönell,
Bengt, I 24

Sjönell,
Marianne, S 23, S 25, B 18

Sjönell, Sven, U 1

Sjöqiiist,
Hans, S 25, K 3

Sjöqvist,
Brita, . U 7

Sjöstedt,
Lars, Kn 18

Sjöstedt,
Lennart, K 1

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sjöstedt, Stig, Fö
2

Sjöstrand, Karl-Martin, A 17

Sjöstrand, Mats, B 8,
B 34

Sjöström, Alf, I 15

Sjöström, Kurt, S
22

Sjöström, Olle, EIO

Sjöström-Hedge,
Ingela, Bo 4

Skala, Björn, UDl, UD 2

Skantz, Ånna-Greta,

Fö 17, S 14, I 1 Skarell,
Gunnar,

B
1, B 8, B 34, Jo 17

Skarstedt, Carl-Ivar, Ju 17, Fö 5

Skarvall, Karl-Erik, Ju 1, Ju 10

Skog, Rolf, E2, A16

Skoghagen,
Owe, K 7

Skoglund,
Caj, S 3

Skoglund,
Lena, U 20

Skogö,
Ingemar, I 20

Skutnabb-Kangas,
Tove, A 2

Skarstedt,
Gunnel, A 17

Sköld,
Göthe, I 17

Sköld,
Per, Jo 3

Sköldborg,
Thomas, E 6

Sköldborg,
Torgny, Kn 9

Sköldefors,
Walter, H il, I 13

Sköllerholm, Ove, B 5, H 2

Smedby,
Björn, S 19

Smedmark,
Göran G:son, S 9

Smith, Harald, U 10

Smith,
Jan, Kn 6

Smith,
Åke, B 11

Smitt,
Myrna, A 5

Snellman-Lange, A
18

Snicker,
Raija, A 2

Snihs,
Jan Olof, I 10

Sohlenius,
Gunnar, I 7

Sohlman,
Michael, E 1

Sohlman,
Åsa, A 10, 1 8

Soininen,
Maritta, A 2

Sondén,
Jan, Föl2, S33

Sonnerby,
Claes, H 2

Soysal,
Besim, A 7

Soysal,
Nebil, A 12

Sparre,
Bengt, Jo 11, Kn 20

Sparring,
Leena, A 12

Sparrman,
Carl-Axel, U 3

Spendrup,
Aksel, A 14, 1 20

Spindler,
Lennart, U 13

Spjuth,
Gösta, EIO

Sprinchorn,
Göran, . 1 23

Spant,
Roland, EIO

Staafgård,
Göran, Fö 16

Stadier,
Claes-Göran Knutsson,

Bo
8

Stagh, Tommy Ch.,. Jo 3

Stahle,
Gun, U31

Stahre,
Gunnar, Jo 8

Stark, Birger, S 2

Stark, Börje, I 7

Stark, Hans, A 9

Starkerud, Lars, B
20

Starup, Helena,

S
18, S26, S34, S 19

Steen, Anitra, EIO, B 33, B
37

Steen,
Göran, Fö 9

Steen, Peter, I 19

Steen, Roland, B
24

Stefenson, Bror, Fö
24

Stenbeck, Gösta, I
8

Stenberg,
Mårten, Ju 16

Stenberg,
Nikolaus, Jo 12

Stenberg, Tage, A
2

Stenborg,
Per-Olof, U 6

Stenefeldt,
Ulf, . Ju 7

Stenfors,
Bo, S 34, S 36

Stenlund,
Kjell, K 3

Stenmark,
Bengt-Erik, K 1, K 11

Stenquist,
Margareta, Sll,

Stenqvist,
Gunnel, U 4

Stenson,
Bo, S8, S14

Stensson,
Börje, B 6

Stensson,
Lars-Gösta, Kn 2

Sterner,
Örjan, FölO

Sterzel, Fredrik,

Ju25,
S22, A 11, Kn8, Kn 16

Stiernstedt,
Jan, U 34

Stjernström,
Ingolf, E 12

Storm
Roxman, Karin, H 5

Storm,
Olof, Ju 9

Strand, Auli, U 11, U20

Strand,
Birgit, S 15

Strand,
Karl-Erik, S21

Strand,
Lars, Ju 16, S 12, Bo 6

Strandell,
Hans, U 12

Strandler,
Lennart U 25

Strangert,
Per-Olof, I 10

Streijffert,
Helena, U 12

Strejber,
Eva, E 1

Striby,
Christina, K 11, Jo 4

Strid,
Anne, Kn 19

Strid,
Ulf, K 7

Stridsman,
Torsten, Jo 12

Strindberg, Per-Olof, Ju 21, Kn 5

Stripple,
Lennart, Kn 2

Stroh,
Olof, Fö 5

von
Strokirch, Bengt, Jo 9, Jo 21

Stråth,
Claes, S23, A15

Ströhm,
Bertil, Ju 9

Ström,
Christer, Ju 49

Ström,
Ivan, B 10

Ström,
Karl-Henrik, S 32

Ström,
Kjell, A 19

Ström,
Per Arne, E 4

Ström, Turid,

Ju6,
Ju7, Ju 12, S 18, H 12

s. 8 Kontrollera mot PDF

Strömberg Krantz, Eva, U 2

Strömberg, Anita, U
9

Strömberg, Claes, A
10

Strömberg, Håkan, Jo
1

Strömberg, Karl-Erik, S 10

Strömberg, Peter, Fö
21

Strömberg, Silja, U
3

Strömblad, Charles, Fö
1

Strömbäck, Erland, Ju 24,
Ju 41

Strömgren, Bo, I 14, I 16, I 20

Strömqvist, Sture, A 6

Sturkell, Carl-Edvard, S6

Styring, Sten, Ju
14

Styrud, Josef, Ju
46

Ståhl, Lennart, A
19

Stål, Torbjörn, Kn 12,
Kn 18

Stålberg, Lennart, Kn
4

Stålberg, Marianne, A
5

Stålbo, Per-Olof, S1,S28

Stålebrant, Rolf, I
1

Stångberg, Olle, E13, B22,
III

Sundberg, Anita, H 2

Sundberg, Bertil, Kn
12

Sundberg, Carl-Gustaf, I 8

Sundberg, Hans, S
7

Sundberg,
Ingrid, Ju 2, S 29, UD 2

Sundberg, Kjell, K 7

Sundberg,
Lars, Ju 30, A 11

Sundberg,
Ove, H 11

Sundberg,
Per, Bo 13

Sundberg, Ulf, I 17

Sundberg-Falkenmark,
Malin,

Jo
5

Sundblad, Erik, Ju 4

Sundbom,
Lars, Bo 11

Sundelin,
Dick, Kn 5

Sundelin,
Leif, Bo 8

Sundelius, Claes Göran,

B 24, U 27, U 34, U 35

Sundell, Björn, Jo 13

Sundén, Bo, A 1

Sundén, Åke, Fö
15, Fö 18

Sundgren, Roland,

E 12, Jo27, A.5

Sundin, Anita, S 16

Sundkvist, Tage, B 4, B
35, E 2

Sundling, Sylvia, S 12

Sundman, Per Olof, B
21

Sundquist, Åke, Ju
19

Sundström, Gudrun,

Fö 2, U 13, U30

Sundström, Gun-Britt, U 2

Sundström, Kerstin, H
I

Sundström-Feigenberg,
Kajsa,

S
18

Sunesson, Karl Henrik, Fö 11

Sunnerman, Karl-Erik, Bo 11

Surell, Valeri, K 8

Svahn, Birgitta, Kil

Svahn, Hans, I
6, I 21

Svahn, Nils, Fö 10

Svanberg, Gösta, Jo
9

Svanfeldt, Gunnar, I
8

Svanfeldt, Göran U
25

Svanström, Ivan,

Ju 36, U 21, Jo 15

Svantemark, Lennart, K 12

Svantesson, Magnus, S 30

Svartberg, Karl-Erik,

Fö 14, Kn 12

Svedberg, Ingrid, B 19

Svedin, Uno, Jo 5

Svedjemark, Gun Astri, Jo 8

Svegander, Margaretha, A 17

Svegfors, Mats, B
7

Svegrell, Tomas, Bo
3

Svenningsson,
Karl-Axel, B 20

Svenningsson, Levi, E 10

Svenningsson, Per Johan, 1 8

Svenonius, Per, Fö
13

Svenson, Bertil, I
3

Svenson, Göte, Jo 4, Jo
6, Bo 10

Svensson, Arne, Jo 15

Svensson, Astrid, A
9

Svensson, Börje, Jo
I

Svensson, Evert, Ju 2,
S 22

Svensson, Georg, 13

Svensson, Gunnar, U
34

Svensson, Göran, E
7

Svensson, Harry, U
7

Svensson,
Inge, S 9, S 23, A 9

Svensson, Kjell, Bo 2

Svensson,
Lars, H 7

Svensson, Larsarne, A 18

Svensson, Leif, I
17

Svensson, Margareta,
S 1, S 15

Svensson, Marita, S 5

Svensson, Nils, U
9

Svensson, Nils-Eric, Bo 2

Svensson, Olle, Ju 18,
Fö 24

Svensson, Per Öve, Kn
8, Kn 15

Svensson, Sten, S 38

Svensson, Sten, H 3,
A 12

Svensson, Sven Eric, S 23

Svensson, Torsten, Kn 6

Svensson, Ulf, Jo
6

Svensson, Åke, Fö 6,
Fö 10

Svenstedt, Carl Henrik, U 13

Svenungsson, Birgitta, U 2

Sveri, Knut, Ju 30

Sverne, Tor E., Ju 16,
Ju 45, S 24

Svidén, Ulf, S 8

Svärd, Karl-Erik, Fö
7

Svärd, Stig, U
28, U 35

Swahn, Claes-Göran, U 22

Swarén, Ulla, S13,
A8

s. 9 Kontrollera mot PDF

Skr
1982/83:103

424

Swartling,
Anders,

B 15

, B 27

Tengbom-Velander,
Ell

la,
K 4

Swedberg,
Bo, S21

, U9,

U31

Tengelin,
Sten,

H2, H 12

Swedborg,
Erik,

H 11

Tengström,
Emin,

Jo 5

Swedenborg,
Birgitta,

B 29

Tengwall,
Jan,

B 11

Swedin,
Bo B:son,

A7

Ternryd,
Carl-Olof,

Bo 13, I
15

Swegen,
Joel,

Bo 8

Terrefe,
Almaz,

A7

Swenson,
Dag,

S 13

Tersmeden,
James,

Jo 25

Sylwander,
Inga,

S24

Terstad,
Gösta,

Fö 1, Fö
2

Szendröi,
Balint,

A 12

Tervalampi,
Arvi,

A 12

Säfwenberg,
Jan-Olof,

S13

Tetzel,
Tomas,

Jo 17. I
4

Säkk,
Karl,

Jo 15

Teveborg,
Lennart,

U 3, U
24

Sätre,
Åke,

Ju 36

Tham,
Carl, Fö 2,

Jo 18, I
13

Söderbaum,
Peter,

S13

Thelin,
Krister,

S9

Söderberg,
Bengt,

S 17

Thellman-Gustavson,
Birgitta,

Söderberg,
Bo,

120

A 10

Söderberg,
Hans,

Bo 5

, Bo 8

Theolin,,
Sture,

UD2

Söderberg,
Lena,

18

Theorin,
Maj Britt,

Jo 2

Söderberg,
Per-Olof,

S 12

Thollander,
Gunnar H:

son,
Kn 7

Söderberg,
Ragnar,

FölO, S
3

Thomasson,
Björn,

U20

Söderlind,
Solfrid,

H6

Thor,
Thorsten,

S1,S13

Söderlund,
Herbert,

Ju 26

Thordin,
Bengt,

Sll

Söderqvist,
Bengt,

SI

Thorell
Rittby, Elisabet, U 11

Söderqvist,
Oswald,

I 10

Thorell,
Lars,

Jo 17

Södersten,
Bo,

B21

Thoresson,
Göran,

S9

Söderström,
Bengt T:son,

Thorin,
Leif;

Bo 3

1

Bo 9,

Bo 10

Thornell,
Anders,

B 5, B
28

Söderström,
Christer,

E12

Thörngren,
Bertil,

17

Söderström,
Hans T:son,

E2

Thornström,Torgny,,

K 1

Söderström,
Henry,

I 16

Thorselius,
Ulf,

Jo 9

Söderström,
Karin,.

U 13

Thorsell, Eva,

B 28

Söderström,
Kurt,

B3

Thorsell, Siv,

S 10

Söderström,
Magnus,

A 10

Thorsson, Inga,

UD 2

Söderström,
Olof,

E 13

Thorstenson, Billy,

U 4, U
24

Sörberg,
Bo,

I 1

Thufvesson, Bengt,

I 11, I
17

Sörenson,
Torsten,

Kn3

Thulin, Gabriel,

E 10

Sörman,
Håkan,

1 14

Thulstrup, Jörgen, Thun, John-Erik,

Fö 10 A 11

T

Thunberg, Bo,

Jo 29

Takolandder,
Gitti,

A 12

Thunholm, Lars-Erik,

E3

Tallroth,
Tore,

UD3

Thunqvist,
Per Anders

Ju 9

Tammelin,
Lars-Erik,

Jo 28

Thunved, Anders,

Ju 16

Tarmet,
Rein,

A 12

Thunved,Jan,

K5

Tarschys,
Daniel,

Thuresson, Bertil,

B 38

E 10, B7, B29, H5

Thurhagen, Ruben,

12

Tavemark,
Rune,

B 28

Thyberg, Erik,

Fö 2

Tedenfors,
Johny,

A6

Thyberg, Jan,

I 13

Tegenfeldt,
Hans,

Fö 3

Thyblad, Tom T:son,

Kn
16,S22

Tegman,
Olof,

AIO

Thyresson, Gunnar,

Ju 17

Tegnander,
Hans,

B 15

Thörn, Karl-Gustaf,

Jo 24

Tegnér,
Lars,

18

Thörn, Lars-Olof,

E3,E12

Tegnér,
Per,

Fö 6, Fö 9

Thörnberg,
Lars-Olof,

B 35

Teleman,
Ulf,

U2

Thörner, Brivio,

Ju 44,
Fö 6

Telestam,
Gösta,

E8, E 14

Thörngren, John,

Ju 14

Teljstedt,
Håkan,

A3

Tibblin, Carl-Johan,

B5

Teli,
Wilhelm,

Jo 8

Tibell, Hans,

Fö 10

Tellander,
Hans,

B 30, B 35

Tiberg, Lennart,

Jo 15

Tenfält,
Fredrik,

U 12

Tidström, Göran,

B 22

Tengberg,
Bo,

. Jo 5

Tilländer, Ulla,

S38

s. 10 Kontrollera mot PDF

Tillinger, Lars-Erik,

Jo
14

Ullenhag,
Jörgen,

U 12

Timelin, Margaretha,

S26

Ullman,
Harald,

Ju 24

Tingvall, Lennart,.

EIO

Ulmander,
Jan,

Ju 37, Ju 41

Tirkkonen, Tuomo,

A7

Ulveson,
Ingemar,

H 12

Tivéus Kronlund, Ylva

A8

Ulvhammar,
Birgitta,

U 3, U 26

Tivéus, Ulf,

B
27

Unckel, Per, Ju 18, Jo

5,1 19,126

Tjernberg, Harry,

Ju
3

Unga,
Nils,

A6

Tjäder, Thomas,

Fö 6, Fö 9

Ungvall,
Bertil,

Fö 15

Tjörneryd, John,


1

Unneryd,
Åke,

Ju 5

Tobieson, Johan,


14'

Ursing,
Ingrid,

Ju 45

Tobisson, Lars,

E2

Utberg,
Rolf,

S14

Toftered, Lennart,

B
1

Utkutug,
Hiisamettin,

A7, A 12

Tolstoy, Stephan,

B
32

. Utterström, Thomas,

Tombrock, Gun,

Bo 4, I 16

Ju
5, Ju

19, E3, E6

Torfgård, Sven,

FölO

Torngren, Håkan,

B9

V

Torselius, Jan Henrik,

K7

Vahlne, Jan-Erik,

15

Tottie, Lars,

Ju
2

Vahlquist, Gudrun,

U 15

Trankell, Arne,

A7

Vajta,
Vilmos,

Kn2

Tranströmer, Tomas,

U2

Vallin, Ivar,

Jo 33

Troedsson, Ingegerd,

Vallinder, Torbjörn,

Ju 18

S12,

B 26, Bo 6

Vannerus, Olof,

H2

Troedsson, Tryggve,

Jo
18

Vester, Torbjörn,

B 35

Troije, Karl-Axel,

B
25

Vestlund, Irene,

U20

Tröst, Jan,

Ju
2

Victor, Bo,

Ju 16

Trotzig, Fredrik,

Jo
26

Victor,
Dag,

Ju 30

Trulsson, Rolf,

Ju
40

Viirman,
Ants,

U20

Tscherning, Tom,

UD3

Viklund,
Elisabet,

Bo 9, Bo 10

Tsokanis, Georgios,

A7, A 12

Viklund, Margareta,

S16

Tunberger, Johan,


12,

Vilgeus, Jan,

Kn7

Tygesen, Lars,

K
1

Villner,
Bo,

A7

Tynell, Lars,

U20

Villner,
Ina,

S24

Tyrstrup, Kerstin,

18

Vinge,
Per-Gunnar,

Fö 13

Tågmark, Sven,

13

Viotti,
Staffan,

E 11

Tångeberg, Peter,

U
15

Virdebrandt, Carl-Erik

■»■

Täveby, Gunnar,

K
10

U 19, U29

Törfeidt, Lennart,

K7

Virin,
Niclas,

B 26

Törnebohm, Yngve,

B
28

Virin,
Ola,

E 10

Törngren, Maragareta,

U20

Vogel,
Lorenz,

B7

Törnquist, Leif,


21

VuopiO;
Lars,

I 17

Törnqvist, Folke,

K
1,

Törnroth, Lennarth,

Ju
29

W

Törnvall, Peder,

Kn8

Wachtmeister,
Knut,

E4, B35

Wadell,
Ulla,

B 6, B 27

U

Wadensjö,
Eskil,

Udd, Robert,

Jo
7

E10,U25, A2, A15, I 15

Uddgren, Olle,

18

Wadstein,
Margareta,

A 13

Uebel, Göran,

Jo
17

Wahlberg,
Ingemar,

Fö 2, Fö 18

Uggla, Claes, .

Ju 6, Ju 29

Wahlberg,-
Marianne,

S21, A 1

Uggla, Inga-Lill,

S2

Wahlgren,
Göran,

E7, B5

af Ugglas, Margaretha,


2

Wahlin,
Tryggve,

. Ju 1

Ugricic, Jelica,

A
12

Wahlqvist,
Lars,

I 8

Uhlin, Hans-Erik,

Jo
25

Wahlstedt,
Bengt,

Ulander, Lars,

B 10, A 16

E1,E5

, E12, E 13

Ulfhielm, Monica,

Wahlström,
Bror,

Ju 2


20

, A 6, A 15

Wahlund;
Ingrid,

U5

Ulfvarson, Ulf,

A3

Wahren,
Håkan,

S 32, Jo 8

Ullander, Kerstin,

U
11

Walander,
Håkan,

Ju 30, S 9

s. 11 Kontrollera mot PDF

Walberg,
Sten, E 14

Waldau, Ulf, Ju 23

Walde, Carl-Henrik, Fö
15

Waldenby, Torbjörn, Ju 4, 1 1

Waldenström, Erland, E 2

Waldenström, Hans, Kn 5

Walin, Gösta, Ju 4

Wallander, Jan. EIO,
Ell

Wallander,
Sture, A 6

Wallberg,
Börje, Fö 5

Wallberg,
Klas, EIO, A 2

Wallberg,
Ursula, H 3

Wallén,
Axel, UD 4

Wallenborg,
Irma, U 15

Wallerberg,
Björn, Ju 5

Wallerius,
Olof, B 21

Wallestam,
Leif, B 22

Wallgren,
Björn, Jo 5

Wallin,
Alf, Jo 20

Wallin,
Bosse, K 4, K 5

Wallin,
Elin, Kn 16

Wallin,
Nils, S 14

Wallin,
Per, H 3

Wallin,
Sven-Erik, U 17

Wallmark,
Nils, U6

Wallroth,
Bengt, Ju 17

Wallström,
Lennart, Ju 37

Wallström,
Margot, Jo 22

Walterson,
Frank, B 28

Wancke,
Folke, Bo 8

Warensjö,
Folke, Ju 15

Wasteson,
Lennart, Ju 14

Wegerman,
Åke, S 16

Weibo,
Björn, Ju 1

Weichbrodt,
Björn, 1 7

Weigelt,
Ulla, A 1

Weinberg,
Ulf, Jo 3

Weinehall,
Lars, Ju 4

Welander,
Gösta, Ju 43, B 3

Welin,
Gösta, Fö 1

Welin,
Magnus, B 28

Wendel,
Maj-Britt, S 14

Wendt,
Curt, Jo 26

Wenker,
Stig, Jo 23

Wennberg,
Bertil, Ju 18

Wennberg,
Gunilla, Jo 1

Wennberg,
Gunnel, Ju 46

Wennerberg,
Sigfrid, I 16, I 19

Wennerfors,
Alf, A 4, A 6

Wennergren, Bertil,

Ju23,
S29, B35 Wennström, Gunnar,

S
1,S2, S3, S34, EIO, A3

Wenström,
Anders, A 12

Wentz,
Nils, Ju 14, Ju 16

Wentz-Janacek, Elisabet, Kn 3

Werbell,
Bror, U 20

Werdinius,
Claes, B 3, B 4

Werner, Mårten, S
27

Werner, Per, Kn 4

Wersäll, Fredrik, U
35

Wessel, Britta, U
20

Wesslén,
Arne, I 14

Wessman, Yvonne, A
3

Westberg, H-O. (Olle),

B3,
B4, B35

Westberg, Lars, U 23, U 33

Westberg,
Olof (Olle), 14

Westerberg,
Bengt,

S21,
B 24, B 29, Bo 1, Kn 14

Westerberg, Per, Jo 17, I 1,13

Westerberg, Sten, Bo I

Westerberg,
Ulf, A 16, I 1

Westerholm,
Barbro,

S1,S21,E10

Westerholm, Peter, A 8

Westeriind,
Erik, E 6

Westeriind,
Peter, E 12

Westerlund,
Uno U 25

Westermark,
Gunnar, A 15

Westermark,
Torbjörn, S 13

Westholm,
Carl-Johan, I 1

Westin,
Aina, S 23, S 29, U 24, A 1

Westin, Charles, A 7

Westlander,
Olle, Ju 29

Westlin,
Arne, I 8

Westlund,
Göran, H 2, I 3

Westlund,
Torsten, H 5

Westman,
Gustaf-Adolf, Bo 6 Westman, Henrik,


4, Fö 22, S 33, K 7

Westrin, Claes-Göran, S 35

Wetterblad,
Torsten, H 5

Wetterling,
Gunnar, S 25

Wetterström,
Rolf, S 26

Wibble,
Anne, E4

Wiberg,
Lennart E:son, Ju 19

Wiberg, Ragne, Ju4, K12

Wickberg,
Barbro, U 6

Wickbom,
Sten, Bo 2, Bo 9, Bo IO

Wickman, Krister, E 4

Wicksell,
Anders, S 5

Wickum,
Britt, Ju 11

Wictorson,
Karl-Eric, S I

Wictorsson,
Åke, Jo 13, Jo 15,126

Widebäck, Ulf, Kn 18

Widell,
Alice, K 8

Widén,
Ingvar, E9, Jo 19, Jo 21

Widestrand, Lars, E 5

Widgren,
Greger, UD 3

Widgren,
Jonas, SIO, A2, A12 Widgren, Kristina,

Ju
16, Ju 35, Ju 45

Widgren, Lillemor, U 20

Widing,
Lennart, A 12

Widman,
Bertil, S 35

s. 12 Kontrollera mot PDF

Widmark,
Jim, Bo 12, Bo 13

Widmark, Sverker, B 3,
B 4

Wigart, Anne-Outram, S
10, A 2

Wigur, Rolf, Fö 2

Fö 2

UD3

I 16

B 15

I
11

Ju
3

A5

U7

Föl,S2

S 14

Jo 12

Kn2

A 12

Ju 23

U4

B 34

18

H2

Wigzell, Kerstin,

Wiik, Curt,

Wijkander, Gösta,

Wikander, Sten,

Wiking, Gösta,

Wiking-Johnsson, Peter,

Wiklander,
Torsten,

Wiklund,
Bengt,

Wiklund,
Svea,

Wikman,
Monika,

Wikman, Åke,

Wikmark,
Örjan,

Wikrén,
Gerhard,

Ju 1

Wikström,
Arne,

Wikström,
Jan-Erik,

Wikström,
Neil,

Wikström,
Olof,

Wikström,
Solveig,

Wiktorin,
Bengt,

Kn
1


2, Fö 10 A3


2, S 3, S 33 Wiktorin, Ove, Wilander, Sven, Wilhelmsson, Arne,

Ju
3, B 28, A 22 Wilhelmsson, Börje,

B 10

K6

Fö I

Jo 15

Fö 15

A2

Fö 9

Jo 12, E6

S 10

Winéus, Bengt, Fö 20, I 16

Winqvist,
Kay-Vilhelm, Ju 30

Winter, Fredrik, A 10

Winther, Eva, S
27, 117

Wintzer, Stig, S 7

Witt, Nils, Jo 7

Wittbom, Bengt, A
16, I 17

Wittenmark,
Lars, B 7

Wittorp, Birgitta,
Ju 2, S 6, S 7

Wittrock, Björn, EIO

Wohlin, Hans, K 5

Wohlin-Andersson, Anna,

Ju 44, K 4

de Woul, Jan, Jo 20

Wramner, Per,

Jo 5, Bo 2, I 8, I 23, I
26

Wranghult, Hans, Ju 1

Wrede, Gösta, U 2

Wrede, Rabbe, Fö
13

S25, K3, K9 Wilhelmsson,
Uno, Williamson, Morgan, Williamsson, Uno, Wilson, Bernt, Wimnell, Bengt,
Winai-Ström, Gabriele, Winberg, Bertil, Winberg, Maragareta, Winberg, Ylva,

Wredén,
Åke, Jo 27

Wretborn,
Christer, A 15, A 16

Wulff, Torgil H:son,


5, Fö II, UD I

Wunderman,
Håkan, E7

Wångby,
Erik, I 1

Wärnberg,
Erik, B 20

Wästlund,
Gunilla, Bo 3

Ydreborg,
Berit, A 3

Yllner,
Sven, A 3

Yregård,
Rune, B 1

Ysander,
Bengt Christer,

B 29, E 5, B 30

Zachrisson,
Ann-Christine, Bo 5

Zachrisson, Rune, Kn 9

Zancada,
Juan Antonio, A 12

Zetterberg, Evert, Fö 17

Zettermark,
Åke, B 30

Zetterquist,
Urban, Bo 2, Bo 6

Zettersten, Gunnar, Jo 5

Zettersten,
lan, B 22

Zetterström,
Björn, Fö 3

Zetterström,
Kjell, U 15

Zetterström-Lagerwall,
Gerd, S 1

Zingmark, Anders, A 14

Zweifel,
Hans, I 14, I 22

Åbark,
Ulla-Britt, Ju 46

Åberg,
Anders, U 5

Åberg,
Carl Johan, B 14

Åberg,
Hilding, Ju 5

Åberg,
Jan Håkan, Kn 3

Åberg,
Lars Gunnar, E 13

Åberg,
Ulf, Jo 11

Åbjörnsson,
Birgitta, B 32

Åbjörnsson,
Carl, B 22

Åbrink,
Kjell, K 4

Ådahl, Andreas, I
11

Åfeldt, Sten, 112

Ågren, Birgitta, I
8

Ågren, Gunnar, Kn
5

Ågren, Jonas, Ju
46

Ågren, Lars,

Bo
4, Bo 9, Bo 10, Kn21

Ågren, Per, S 7

Ågren,
Sture, S 7

Åhlén, Lars, B 9

Åhrén, Anders, Jo
12

Åhs, Ulla, A 8

Åkerberg, Yngve, Ju 9, U I

Åkerblom, Gustav, Jo
8

Åkerdahl, Magnus, Ju
3

Åkerlind, Allan, S5, S15

s. 4 Kontrollera mot PDF

Skr
1982/83:103

428

Åkerlund,
Hans,

Kn4

Östberg,
Eva, B 22

Åkerman,
Sune,

E 10

Östberg,
Olov, B 24

Åkesson,
Hans,

Ju 2

Öste,
Suzanne, S21

Åkesson,
Hans,

U21,

,U31

Öster,
Karl Olov, E 9, Jo 15, Jo 27

Åkesson,
Patrik,

Fö 9

Österberg,
Gunnar, I 14, I 16

Ålander,
Birgit,

Ju 35

Österberg,
Jan, E 14

Åman,
Karl Erik,

H4

Österberg,
Rolf, U 5

Ångström,
Rune, S 3,

I 10,

UD2

Österberg,
Rolf, U 13

Åsberg,
Christer,

U2

Österberg,
Tommy, Bo 9

Åsbrink,
Erik,

B 30

, Bo 1

Österdahl,
Sven-Otto, Jo 21

Åsdal,
Carl-Gösta,

U34

Österlin,
Lars, Kn 2

Åslander,
Nils-Olof (Olle),

Jo 4

Österlund,
Tord H:son, Ju 1

Åsling,
Nils,

12

Östh,
Bernt, Fö 6

Åstedt,
Inga-Britta,

S 10, U3

Östholm,
Ivan, S 8

Åstrand,
Gunnar,

Fö 5

Östlund,
Hans-Erik, U 25

Åstrand,
Göran,

Kn9

Östman,
Arnold, U 19

Åstrand,
Lars,

18

Östman,
Olle, Ju 32, S 24

Åström,
Birger,

Bo 2

, Bo9

Östrand,
Olov (Olle), A 3

Åström,
Sverker,

H5

Ä

Ängeby,
Ragnar,

S8

ö

Öberg,
Bengt,

18

Öberg,
Bernt,

Fö 14

Öberg,
Eskil,

K5

Öberg,
Kjell,

A2, A7

Öberg,
Sten,

B 27

Öberg-Högrelius,
Bodil,

A 17

Ödmansson,
Erik,

17

Öfström,
Sylve,

S7

Ögren,
Ånna-Lena,

I 14

Öh,
Tage,

13

Öhlund,
Sven,

UD4

Öhman,
Arne,

B5

Öhman,
Berndt,

E2

, A 16

Öhman,
Carl Ivar, UD 3,

UD 4

Öhman,
Frank,

H 1

Öhman,
Per,

U5

, A 18

Öhman,
Sven,

A 2, A 7

Öhman,
Toivo,

Ju 34

Öhman,
Ulf,

A 12

Öhrman,
Lars,

14

Öhrström,
Annika,

Ju 27

Öhrsvik,
Lena,

Ju 32

Öijerholm,
Rutger,

Jo 2

Öjeheim,
Per-Göran,

E4

Öjelind,
Lennart,

Bo 6

Öquist,
Ulf,

I 14

Örn,
Torsten,

17

Örn-Holm,
Greta,

A8

Örnfelt,
Bengt,

1 1

Örnhall,
Hans,

S 14

Örnstedt,
Bjarne,

Jo 24

Örtendahl,
Claes,

B 24

Örtendahl,
Per Anders,

B 16

sB37

Öskanat,
Osman,

A 12

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sakregister
till kommittéer

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Referenser
till del II avser
nummer i direktivserie. Direktiv 1981:64-och 1981:1 -90 återfinns i 1983 års kommittéberättelse
del II.

■78

s. 4 Kontrollera mot PDF

A C se Adoptionscentrum ADB

ADB-beredningsgruppen (C 1973:06)

Arbetsförmedlingen

Arkivvård, gallringsbestämmelser

Arkivvård, gallringsbestämmelser, socialtJänsten/-vården

Brottmålsförfarandet (BROTTSRl)

Cancerregister, olika myndigheter

Datadelegationen

Datalagstiftningskommittén (DALK)

Dataombudsman

Gäldenärsregister (DALK)

Indrivning av skatter och avgifter

Kommunala sociala informationssystemet (KOSIS)

Kyrkliga kommuners ekonomiska tillskott

Lagstiftningsförfarandet och rättspraxis

(LAGRI/RÄTTSDATA)

Lantmäteriverksamheten

Offentliga handlingar (DALK)

Personorienterad information (DALK)

Planeringsrutiner, rättsväsendet (PLANRl)

Processindustrin, effekter på näringslivet

REX-systemet

RS-systemet

Registerpanträttssystem

Riktlinjer och principer (datadelegationen)

Samhällsplanering, länsstyrelse

Statliga person- och adressregister (SPAR) ALK se
atomlagstiftningskommittén AMS Arbetsmarknadsstvrelsen AMS-kommittén (A
1981:02) A UU-sakkunniga (U 1968:49) Aborlkommitté (S 1980:02). 1980 års
Administrationskostnader

Föräldraförsäkringen

Högskolemyndigheter

Sjukersättningssystem Administrativa frågor

ADB-system, samordning

Behörighetsärenden, hälso- och sjukvården

Föräldraledighet

Patientdokumentation

Socialförsäkring - försäkringsdomstolar Adoptionscenlrum
(AC) Adressystem, postverket, landsbygdsområde Advokat, tvångsmedelsreglering
Afrikanska utvecklingsbanken (ADB), svenskt bistånd AgaJörbud

Kn4

A 17

1981:64

Ju 11

1980:82

S20

Ju 1

S 13

B 24

1982:26, 1982:64

Ju II

1980:82

Ju 11

1980:82

Ju 11

1980:82

B 28

1980:89

S20

Kn 16

1980:91

Ju 1

Bo 12

Ju 11

1980:82

Ju 11

1980:82

Ju 1

17

B 28

1980:89

B 24

1982:26, 1982:64

Ju 13

B 24

1982:26, 1982:64

Kn4

Ju 11

1980:82

A 16

1981:65

U 1

S 18 .

S23

1982:14

U 12

1981:13

S9

B 24

1982:26'

1982:64

S26

S23.

1982:14

S 19

S25

Ju 16

1982:25

U2I

Ju 23

1981:10

H4

Ju 16

1982:25

s. 5 Kontrollera mot PDF

Aktier

Aktiesparande, stimulans av

Bolagsvinster, dubbelbeskattning

Vinstbeskattning, regelsystem Akustiska hjälpmedel Alkohol

Förtäring pä allmän plats

Information, statliga insatser

Kvinnliga missbrukare

Ransonering

Representation

Rikskampanj

Samordningsorgan

Trafiknykterhetsbrott

Värd utan samtycke Allmän domstol, rältegångsförfarandet
Allmän placeringsplikt, kreditpolitiken Altmän registrering, bostadsrätter
AUmänna da t a nät et

Allmänna domstolar

Militär disciplinpåföljd

Övervakningsfrågor Allmänna försäkringen, personal i
krigsorganisation Allmänna handUngar. ADB-material Allmänna ordningssladgan
Allmänna pensionsjonden. en jemtefondstyrelse Allmänna skolväsendet,
integration av handikappade elever A Itmänna tandvårdsförsäkringen

Allmänna tull- och handelsavtalet (GA TT), upphandling,
försvarsmateriel Allmänna värnpliktens innehåU Allmänningsutredningen (Jo
1979:04) Allmänt mål. undersökningsplikt

Alternativ produktion, försvarsmaterielindustrin. vissa
delar AMS-kommittén (A 1981:02) A nalysobjekt. trafiknykterhetsbrott Andlig
vård. försvarsmakten Anhörigvårdskommittén (S 1979:11) Anläggningslagen,
ägarlägenhetssystem Anmälningsförfarande-tillståndsprövning, datalagen
Annell-reglerna A nnonsblad

Anonymiletsskyddsreglering. intressekollision An.skaffare.
grundlagsskydd A nslaU. fängelsestraff

Anställda, kommuner och landstingskommuner Anställds
integritet, ADB-frågor A nslällds pensionering A nsvar. funktionärer i
offentlig verksamhet Ansvar, föräldrar

Ansvarsfördelning, överlåtelse av ägariägenheter
Ansvarsnämnder. ADB-frågor Ansvar.ssystem. militärt

Arbeiarskyddsfrågor. medicinska arkiv,
gallringsbestämmelser A rbelsersällning. kriminalvårdsanstalt Arbetsförmedling,
vissa korttidsanställda A rbetsgivara vgifier

Arbetsgivare,
socialförsäkringsavgift tiUsjukförsäkringen Arbetsgruppen (S 1980:01) för
samråd beträffande boendeservice för svårt handikappade Arbetsgruppen (U
1977:10) för samefrågor Arbetsmarknad

Abortfrekvenser

ADB-användning, principfrågor

B 15

1982:46

B 36

1982:47

B 15

1982:46

Ju 23

1981:10

Kn7

S37

1982:75

S21

S21

S21

S 16

1981:6

S21

Ju 40

S22

1981:55

Ju 14

1981:47

E 11

B 27

B 24

1982:26

1982:64

Ju 17

Ju 30

1981:5

F ö 8

Ju 11

1980:82

Kn7

E 13

LI7

S7

F ö 9

F ö 2

Jo 9

B 28

1980:89

19

A 16

1981:65

Ju 40

F ö 7

S 15

Ju 39

Ju 11

1980:82

B 15

1982:46

U37

1982:85

Ju 23

1981:10

Ju 18

Ju 30

1981:5

Kn23

1982:88

Ju 11

1980:82

B5

1982:22

Ju 37

Ju 16

1982:25

Ju 39

Ju 11

1980:82

Ju 17

S 19

Ju 33

A 13

S9

S 17

U4

S 18

B 24

1982:26

1982:64

s. 6 Kontrollera mot PDF

431

Anpassningsfrågor

Anställds integritet

Anställningsskydd, äldre

Arbetslivsforskning

Arbetsmarknadsverket, ansvarsområde och organisation

Arbetstidens förläggning

Arbetstider, Stockholmsomrädt

Arbetstidsförkortning

Beredskapsinformation

Byggnadsverksamhet, styrning

Datateknikens effekter

Deltidsarbete

Facklig verksamhet, finansiering

Facklig vetorätt

Forskning

Föreningsrättsfrågor

Företagshälsovård

Företagsutbildning

Förmedlingsverksamhet

Inflytandeformer

Information

Jämställdhet

Korttidsanställda

Mätresurser. arbetsmiljö

Rekryteringspolitik, arbetsgivarnas

Samverkansfrägor

Uppfinningar, arbetstagares

Utbildning, medbestämmanderätt

Utlänningsärenden, AMS

Vapenfriverksamheten Arbetsmiljö, dalateknikens effekter A
rbetsmiljörisker

ArbeisrällskommUtén. Nya (A 1976:02) (NARK) Arbetsskador,
medicinska arkiv, gallringsbestämmelser Arbetstagares uppfinningar Arbetstider,
förskjutna. Stockholmsregionen Arbetstidsfrågor. Delegationen för
Arkeotogiulredningen (U 1982:04) A rkiv. försäkringsdomslolar Arkiv,
medicinska, gallring Arkiv, ortnamn (DOVA) Artificiella inseminationer Arvs-
och gåvoheskaltning

Utgiftsskattesystem Arvskifte

Asiatiska
utvecklingsbanken (ASDB). svenskt bistånd Associationsrätt -
medbestämmandefrågor AiomlagslifiningskommUtén (11979:05) (ALK) Audiovisuella
medel, biblioteksverksamheten A vdrag, anställds pensionering Avdrag,
inkomstskatt — uigifisskatt A vdrag. underskott vid inkomsttaxering A vgift,
polisbevakning A vgifier, kulturarbetare och uppfinnare A vgiftsfordringar,
avskrivningskungörelsen A vgift samrådet, tvångsmedelsregleringen, inlegritelsskyddsfrågor
Avgiftsstruktur, hamnväsendet A vgiftssyslem. konkurskostnader Avgiftssystem,
taxeringsbesked Avgiftssystem, ägarlägenhetssystem A vlyssningsutrustning A
vräkning, pastoral A vräkningssystem Avtal, underställning av

Sakregister

A 18

1981:66

Ju II

1980:82

A9

A4

A 16

1981:65

A4

K5

A 1

Fö 12

1981:15

A 14

A6

1982:67

A 1

A4

A4

A4

A4

A3

A 10

A 17

1981:64

A4

A4

A5

1981:19

A 13

A3

A 17

1981:64

A 18

1981:66

Ju 20

1980:81

A4

A 12

I98L-70

A 19

1982:18

A6

1982:67

A8

A4

S 19

Ju 20

1980:81

K5

A 1

U32

1982:42

S25

S 19

U21

Ju 45

1981:72

B 30

1981:14

Ju 15

H4

A4

I 10

U20

B5

1982:22

B 30

1981:14

B 26

1982:30

Kn7

B21

B 28

1980:89

Ju 23

1981:10

K6

Ju 3

B9

Ju 39

Ju 23

1981:10

Kn 16

1980:91

B 15

1982:46

B2

s. 7 Kontrollera mot PDF

A
vtatsticens, upphovsrältsfrågor Ju 9

Avlatsreglering.
upphovsrätlsliga frågor, undervisningsområdet U 1

Avtalstyper,
sjötransporter Ju 20

1980:81

s. 8 Kontrollera mot PDF

BBU
se befälsbehovsutredningen

BFl
se bokbranschens finansieringsinstitut

BRO
11 SRI se A DB-systemför brollmålsförfarandet hos polis.

åklagare
och domstolar m.fl.

Balansbegrepp

El

Balansbrist,
samhällsekonomi

E 11

Bandinspelning,
upphovsrättsfrågor

Ju 9

Banker

Datorisering

A6

1982:67

Dotterbolag

E3

1981:46

Kontokort

E 12

Kreditpolitik

E 11

Kreditsäkerhet

E3

1981:46

Obligationsfonder

E 14

1982:5

Verksamhetsutvidgning

E3

1981:46

Banklagsulredningen
(Fi 1976:04)

E3

1981:46

Barn
och ungdom

Alkohol- och drogmissbrukande itiödrar

S21,22

1981:55

Barnpornografi

Ju 18

Fritidsverksamhet

S38

1982:77

Psykisk vård

S24

Rättslig ställning

Ju 16

1982:25

Rörelsehindrade, boendeträning

S 17

Underhällsfrågor

Ju 2

Barnfamiljer

Bostadsbidrag

Bo 6

Ekonomiskt stöd

S l2

Ensamförälder, samhällsstöd '

S5

Ersättningsregler, vård av barn

S23

1982:14

Handikapp, samhällsstöd

S 15

Ledighetsfrägor

S23

1982:14

Underhällsfrågor

Ju 2

Bebyggelse,
energihushållning

Bo 4

Bebyggelse,
utökad ansvars- och handlingsfrihet för kommuner

och
landstingskommuner

Kn 14

Bebyggelseplanering,
fysisk

Bo 2

Befaltningspenning,
värnpliktsförmån

Fö 11

1980:90

Befolkningsskydd,
geografisk differentiering

Fö 2

Befälsbehovsutredningen
(Fö 1982:10) (BBU)

Fö 23

1982:80

Begränsningskon
ven tion. redareansvar

Ju 20

1980:81

Begränsningskungörelsen
. '

Kn 14

Behörighelskommitlé
(S 1980:11). 1981 års

S26

Behörighetsvillkor

Företagshälsovård

A 3'.

Hälso- och sjukvård

S26

Bemanningsreglering,
närsjöfart

K 12

1982:6

Bemyndigandesystem.
skyddsrumsbyggande

, Fö 1

Beredningen
(11982:06) om en plan för vatten-

kraftens
utbyggnad

126

1982:90

Beredningen
(S 1978:03) för internationeUt

låkemedelssamarbete

S8

Beredningsgruppen
(H 1982:02)för översyn av tull-

lagstiftningen

H8

1982:19

Beredningsgruppen
(S 1979:10) för internationella

handikappåret
1981

S 14

Beredskapsfrågor

Energiområdet

Författningar

Fö 12

1981:15

s. 9 Kontrollera mot PDF

433

Förmänssystem, värnpliktiga

Försvarsstruktur

Försäkringsdomstolar

Försörjningsfrågor

Informationsberedskap

Kommuner och landsting

Kyrkoberedskap

Militära ansvarssystemet

Skyddsrum

Socialstyrelsen Bernkonveniionen

Berusade personer, omhändertagande Beräkningsmetoder,
skatteuljämningssystemet Beskattning

Aktiebolagens vinstutdelning ,

Elfordon

Energi

Familjeföretag

Hushåll

Realisationsvinst, fastighetsförsäljning

Realisationsvinst, lös egendom

Räntor och kapitalvinster

Säkerhetsåtgärder

Tjänstepensioner

Traktamenten

Utgiftsskatt

Ägariägenheter Beslag, tvångsmedelsåtgärd Beslutanderält.
abortfrågor Beslutsbefogenheter, domstolsväsendet-regeringen Besparingar,
försvarsmateriel Besparingar, sjukförsäkringssystemet Bestraffningsrätt,
militär, processordning Bestrålning, livsmedel Besvärsräll

Kommunal- och landstingskommunal verksamhet

Kommunalbesvärsprocessen

Prövning, socialförsäkringsärende

Valfrågor Beiatmedet

Beredskap och krigsförhållahde

Kontokort Beialningsbalansdelegationen
Bevakningsuppgifter, ordningsvakter Bevarandetider, sjukjournaler
Bibelkommissionen (U 1982:07) Bibliotek

Bildkonst

Bildskivor

Specialskolan

Talböcker Bilavgaskommittén (Jo 1977:08)
Bilarbelslidsutredningen (K 1981:06). 1981 års Bildskivor

Bibliotek

Reklam

Upphovsrätt Bilförsäkring

BilslödskommUlén (S 19 79:04) Biltelefoner

Biståndspolitiska utredningen Blodanalysmelod.
trafiknykterhetsbrott Boendeservice, svårt handikappade Bokutredning (U
1982:02) 1982 års Bolagsvinst, dubbelbeskattning

Sakregister

Fö 8

Fö 2

S25

Hil

1982:55

Fö 12

1981:15

Kn f

Kn6

Ju 17

Fö 1

S 33

1982:8

Ju 9

Ju 22

B 23

B 36

1982:47

B8

B 16

B 20

1982:28

B 14

B 27

B 15

1982:46

B 12

B3

B5

1982:22

B 10

1982:32

B 30

1981:14

Ju 39

Ju 23

1981:10

S 19

Ju 42

1980:83

Fö 10

1980:88,

S9

Ju 17

Jo 28

1982:17

Kn 14

Kn8

S25

Ju21

1981:38

Fö 8

E 12

El

Ju 47

1982:23

S 19

U2

U20

U20

U7

U 11

Jo 4

K 10

1981:52

U20

Ju 7

Ju 9

Ju 5

Sll

Ju23-

1981:10

UD2

Ju 40

S 17

U30

1981:76

B 15

1982:46

1982:2

s. 10 Kontrollera mot PDF

28 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

s. 11 Kontrollera mot PDF

Borgen.
företags skulder

E 13

Bostadsarrendatorers
kreditbehov

Ju 15

Bostadsbridrag,
administration.

Bo 15

1982:34

Bostadsbidragskommittén
(Bo 1979:01)

Bo 6

Bostadsbyggande

Arbelsmarknadspolitisk styrning

A 14

Finansiering

Bo 1

Prisutveckling

Bo 11

Bostadsförhållanden,
äldreomsorg

S27

1980:93

Bostadsförmedling.sförbund

Kn 17

1981:9

Bostadsrätt

Allmän registrering Beskattning av realisationsvinst

B27-

B 15

1982:46

Underhåll av fastighet

Bo 5

Upplåtelseprinciper

Ju 39

Uppskov vid försäljning

B 27

Boställsränta.
kyrkofond

Kn 16

1980:91

Boutredning.
skiftelsefrågor

Ju 15

Boxning,
skadeverkningar

Jo 14

Bromma
flygplats

K 13

1982:50

Brolt
och brottspåföljder

Datamissbruk

Ju 11

1980:82

Fängelsestraff

Ju 30

1981:5

Förmögenhetsbrott

Ju 10

Kontraktsvård

Ju 32

Marknadsanpassad arbetsersättning, kriminalvärdsanstalt

Ju 33

Personorienterad ADB-inforiiiation

Ju 11

1980:82

Rättsväsendets informationssystem

Ju 1

Sedlighetsbrott

Ju 12

Snatteri och stöld

Ju 38

Stöldgods, godtrosförvärv

Ju 41

Tvångsmedel, förundersökning

Ju 23

1981:10

Bruttoskattekommittén
(B 1979:04)

B 14

Brysselkonvention,
1957 års redareansvar

Ju 20

1980:81

Bränslen,
ersättning för olja

18

1981:24,

1982:43

Buller

Jo 2

Butikstillgrepp,
åtgärder mot

Ju 38

Byggnad

Civilförsvarsberedskap

Fö 1

Strålrisk

Jo 8

Överiätelse och pantsättning

Ju 13

Byggnadspantutredningen
(Ju 1977:05)

Ju 13

Byggnadsverksamhet,
arbelsmarknadspolitisk styrning

A 14

Byggprisutredningen
(Bo 1980:01)

Bo 11

Bötesförvandling

Ju 27

s. 12 Kontrollera mot PDF

CESAM-kommittén (Kn 1982:03)

CM I Comité Maritime International

CMU se
civilmilitärutredningen

CSTP Committee for Scientific and Technological Policv

Cancerkommittén
(S 1979:04)

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning

Cfs se civilförsvarsstyrelsen

Charlerbussar. Stockholmsregionen

Chefsutbildningskommittén (B 1979:11)

Citaträtt. upphovsrältsfrågor

CivU luftfart, pilotutbildning

Civil produktion, försvarsindustrin

Civila flyghistoriska museiverksamheten

Civilförsvar

Fredsorganisation

Frivilligförsvar

Förmånssystem, civilförsvarspliktiga

Kn21

S13

S 16

K5

B 18

Ju 9

K6

19

U 14

Fö 2

Fö 21

Fö 8

1982:41

1981:6

1982:63

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kommuner Motstånd

Skyddsrumsplanering
Civilmilitärutredningen (Fä 1978:04) (CMU)

Fö 2 Fö 11 Fö I Fö 3

1980:90

s. 14 Kontrollera mot PDF

DA FA se Dalamaskincenlralen för administrativ
dalabehandling DALK se datalagstiftningskommittén DEFA se delegationen (A
1981:01) för arbelsmarknadspolitisk forskning DEK se data- och
elektronikkommittén DELFA se delegationen för arbelslidsfrågor Dl se
datainspektionen DIRK se direktivinvesleringskommittén DKU se
deklartionskontrollutredningen DO VA se dialekt- och ortnamnsarkiven samt
svenskt visarkiv DU se diskrimineringsulredningen Dagspressen - Annonsblad
Dagstidningar, distribution till synskadade Dalarnas häradsallmänningar och
allmänningsskogar Data- och elektronikkommUlén (11978:04) (DEK)
Daladelegationen (B 1980:03)

Dataeffektutredningen (A 1978:05) Dalaflöden, över
Sveriges gränser Datainspektionen (DI)

Datalagstiftningskommittén (Ju 1976:05) (DALK)
Dalamaskincenlralen för administrativ databehandling (DA FA) Datapolitik,
samordnad

Datateknikens effekter på näringslivels utveckling
Datorisering, anställds integritet Datorisering, offentlighetsprincipen
Datorstöd, kronofogdemyndighet Deklarationskontrollutredningen (B 1982:06)
(DKU) Delegationen (A 1974:09) för arbelslidsfrågor (DELFA) Delegationen (A
1981.01) för arbelsmarknadspolitisk forskning (DEFA)

Delegationen (Bo 1978:03) för frågor om energihushållning
i befintlig bebyggelse (Energihushällningsdelegationen) Delegationen (Fö
1982:07) för samordning och uppföljning av arbetet med atl genomföra
strukturförändringar inom det militära försvarels fredsorganisalion m. m.
(Fredsorganisalionsdelegationen) Delegationen (I 1977:02) för glesbygdsfrågor
Delegationen (11980:08) för uppbyggnad av en oljeersättningsfond

Delegationen (In 1967:30) för bostadsfinansiering
Delegationen (Ju 1979:06) för konlraklsvård Delegationen (S 1974:05) för social
forskning Delegationen (U 1979:1 l)för bättre skolmiljö och uppföljning av
reformbesluten rörande grundskolan Delegationen (U 1981.05) för förhandlingar
rörande nodiskt radio- och TV-samarbete

Delegationen/UD 1972:02) för utveckling av folkrättens
regler om humanitet i krig Demokratiseringsfrågor

Kommunalförbundsfrågor Demokratisk styrning. ADB-system ,
Demonstrationsfrihet, grundlagsfrågor Detaljhandeln, kontokortsfrågor Dialekt-
och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv (DO VA)

V 31

1982:85

U23

1981:31

Jo 9 .

I 7

B 24

1982:26

1982:64

A6

1982:67

B 39

1982:81

Ju 11

1980:82

Ju 11

1980:82

Ju 1

B 24

1982:26, 1982:64

17

Ju 11

1980:82

Ju 11

1980:82

B 28
,

1980:89

B 38

1982:76

A 1

A 15

Bo 4

Fö 20

1982:56

14

I 12

1980:92

Bo 1

Ju 32

S2

U 16

U27

UD 1

Kn 17

1981:9

B 24

1982:26, 1982:64

Ju 18

E 12

U21

s. 15 Kontrollera mot PDF

Direktinvesteringskommittén
(11977:06) (DIRK) Direktiv lill samtliga kommittéer och särskilda utredare
angående finansiering av reformer

kontroll av förenklingsfrågor vid reformer på skatteområdet

statlig normgivning till kommuner och landstingskommuner

Disciplinpåföljder,
försvarsmaktens personal

Diskontopolitik

Diskrimineringsutredningen (A 1978:06) (DU)

Dokumentation, hälso- och sjukvården

Domarjour, tvångsmedelsfrågor

Domstol, allmän, rättegångsförfarandet

Domstol, särskild, tjänstgörande krigsman

Domstotsadministration, utvärdering

Domstolsverket

Drivmedelspriser och -tillgång, sjöfarten

Drogkultur,
opinionsbildning mot

Drottningholms teatermuseum

Drunkningsolyckor. förhindrande

Dryckesförpackningar

Dubbelbeskattning, aktieutdelningar

Dykeriarbete. ersättning under beredskap och krig

Dödförklaring

Dödsbegreppet

Dödsbo

15

.
1978:40

1980:20

-

1982:27

_

1981:42

Ju 17

Ell.

A7

S 19

Ju 23

,
1981:10

Ju 14

1981:47

Ju 17

Ju 42

1980:83

Ju 1

K 6

S 16

1981:6

U 19

Kn7

Jo 17

1982:9

B 15

1982:46

F ö 8

Ju 15

S35

1982:61

Ju 15

s. 16 Kontrollera mot PDF

EG
Europeiska staternas gemensamma marknad

EIFO se
expertgruppen för invandringsforskning

ESK se
energisparkommittén

ESO se
expertgruppen för offentlig ekonomi

Edilionsplikl.
tvångsåtgärder

Egendom,
lös. realisationsvinstbeskattning

Egendomshandel,
misstänkt stöldgods

Egna
hem. underskottsavdrag

Ekonomi,
kyrklig

Ekonomi,
små och medelstora företag

Ekonomiadministrativt system, lantmäteriverksamhet

Ekonomiska brott, förmögenhetsbrott

Ekonomiska brott, tvångsmedelsåtgärder

Ekonomiska förhållanden, rennäringen

Ekonomiska resurser, totalförsvaret

Ekonomiskt stöd. barnfamiljer

Eldrivna fordon. skaltekonstruklion

Elektrisk kraftproduktion, övervinster

Elektronik, effekter på näringslivets utveckling

Elektronikbranschen

Elever, handikappade

Emissionskontroll, kreditpoliliken

Energiförsörjning, beredskapslagring

Energihushåtlningsdelegationen
(Bo 1978:03)

Energikällor,
förnybara

Energimarknadsutredningen
(11981:01)

Energiproduktion,
jordbruket

Energirådet
(Ju 1974:03)

Energiskattekommittén
(B 1979:06):

Energisparkommittén
(1974:05) (ESK)

Energiverk.
Statens

Ensamförälderkommittén (S 1977:16)

Ensamrättssystem, upphovsrättsfrågor

Ju 23

1981:10

B 15

1982:46

Ju 41

B 26

1982:30

Kn 16

1980:91

E 13

Bo 13

Ju 10

Ju 23

1981:10

Jo 12

F ö 2

S 12

B 8

B 16

17

B 24'

1982:26,

1982:64

U7

E 11

H9

1982:20,

1982:53

Bo 4

1 12

1980:92

1 13

1981:8

Jo 16

Ju 4

B 16

1 1

1982:44

I 16

1981:23,

1982:45

S5

Ju 9

s. 1 Kontrollera mot PDF

437

Enskild lägenhet, fastighelsrätlsliga principer

Enskilda
personer, företagsköp

Enskilds
integritet, tvångsmedelsåtgärder

Enskilds
taterätt mol offentliga funktionärer

Ersättning,
naturkatastrofer

Ersättningsbränslen
för olja

Ersättningsregler,
vård av barn

Ersättningsregler, vård av handikappade barn

Ersättningsskyldighet, militärt ansvarssystem

Ersättningssystem, miljöskador

Ersällningssvstem. sjukfrånvaro

Etableringsrätt. fri. grundlagsfrågor

Elersändning. grundlagsfrågor

Etiska frågor. hybrid-D N A-teknik

Etniska minoriteter

Europarådet. ADB-syslem

Europarådets stadsförnyelsekampanj

Exekutionsväsendet

Exekutiv försäljning, ägariägenheter

ExpedUionsa vgift

Expertgruppen (B 1981.03) för studier i offentlig

eknomi (ESO)

Expertgruppen (A 1975:05) för invandringsforskning (EIFO)

Expertgruppen (B 1974:06) för forskning om fysisk
planering

och bebyggelse

Exportförfattningar, översyn

Sakregister

Ju 39

B 20

1982:28

Ju 23

1981:10

Ju 37

Kn 12

18

1981:24, 1982:43

S23

S 15

Ju 17

Ju 24

S9

Ju 18

Ju 18

S29

1981:3

A 12

1981:70

B 24

1982:26, 1982:64

Bo 10

B 28

1980:89

Ju 39

B9

B 29

1981:25

A2

Bo 2

a

H 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

FFA Flygtekniska försöksanstalten FK-78 se
försvarskommitté. 1978 års FN-frågor ADB-system

Flyktingkommissarie (UNHCR)

Folkrättskonferens

Sjötransportkonvention

Aldrekonferens FRI MO-utredningen (11982:02) FSDB se
Föreningen Sveriges dövblinda FVK se försäkringsverksamhetskommiltén Facklig
vetorätt Faderskapsfrågor.

Fallskärmstjänst, ersättning under beredskap och krig
Familjeekonomiska kommittén (S 1979:06) Familjeföretag, beskattningsregler
Familjelagsakkunniga (Ju 1970:52) Familjerådgivning, kommunal Farligt gods

Författninsmässig reglering

Landtransporter

Sjötransporter

Internationellt samarbete Fartygsmiljöutredningen (K
1973:04) Fartygsröstning

Fartygsskador,
hamnanläggningar Faslighetsa vyllring. uppskov Fastigheisbildningsutredningen
(Ju 1979:11) FasligheisJörsätjning. realisationsvinst Fastighetsregistret,
ägarlägenhetssystem Fastighetsrättens paniregter Fastighelsrätlsliga principer,
enskild lägenhet Fastighetstaxeringskommitté (Fi 1976:05). 1976 års
Felbegreppet, gods/varor

B 24

1982:26

1982:64

Ä 12

1981:70

UD 1
.

Ju 20

1980:81

S27

1980:93

122 .

1982:68

A4

Ju 35

Fö 8

S 12

B 20

1982:28

Ju 2

S24

K 11

1982:1

K 11

1982:1

K6

K II

1982:1

K 1

Ju 21

1981:38

Ju 20

1980:81

B 27

Ju 36

B 27

Ju 39

Ju 28

Ju 39

B6

Ju 19

s. 3 Kontrollera mot PDF

Fdm. biblioteksverksamhet

Film, upphovsrättsfrågor

Filmpoliliska beredningen (U 1979:06)

Filmreklam,
videogram

Finansbolag,
utanför den kontrollerade kreditmarknaden

Finansiering, jordbrukssektorn, små och medelstora företag

Finansiering, små- och medelstora företag

Finansieringsföretag,
kontokort

Finansieringsregler,
ägarlägenhetssystem

Fiskeriadministration,
samordningsfrågor

Flerbarnsfamiljer,
ekonomiskt stöd

Flerfamiljshus,
ägarlägenhetssystem

Flygbussar,
Stockholmsregionen

Flyghistorisk
museiverksamhet, civil

Flygindustrikommitté,
miUtära, 1979 års (MFK-79)

Flyglärarutbildning

Flygplansanskaffning

Flygplats.
Bromma

Flygvapnet,
förbandssjukvård

Folkbiblioteksutredningen
(U 1979:17)

Folkbokföring,
kyrklig beredskap vid krig eller krigsfara

Folkbokföringskommitté
(B 1979:12), 1979 års

Folkrätten,
regler om humanitet i krig

Folkrättskomniittén
(Fö 1978:06)

Fondförvaltning,
statlig

Fondsystem,
löntagarfonder

Fonogram

Bibliotekklam

Distribution

Reklam

Upphovsrätt Fordon, eldrivna, skattekonstruktion
Fordringar, avskrivningskungörelsen Fordringar, privata

Utgiftsskattesystem Formkrav, överlåtelse av
ägariägenheter Forskning

Alkoholpolitiska restriktioner

Arbetsliv

Data- och elektronikutveckling

Diskrimineringsutredningen (DU)

Folkbiblioteken, vetenskaplig dokumentation

Forskningssamverkanskommittén

Fysisk planering och bebyggelse

Hybrid-DNA-teknik, kontrollorgan

Industriell forskning, upphovsrättsliga frågor

Invandringsforskning

Jordbruksdepartementets område

Kreditpolitisk forskning

Oljersättningsdelegationen

Sockernäring, råvaror Fosterskador, gravida kvinnors
alkoholmissbruk Folokopiering, upphovsrättsfrågor Fredskriser

Informationsberedskap Fredsorganisationsdetegalionen (Fö
1982:07) Fredsorganisalionsdelegationen Fredstida skyddsrumsbyggande Fri
kredilmarknad Fridsskvddade områden FRI MO-utredningen (I 1982:02)
Fritidsboendekommittén (Bo 1978:01) Fritidsverksamhet, skolbarn
Frivårdskommittén (Ju 1979:05) Fullmaktslag. lagen om kredilpolitiska medel (LKM)

U20

Ju 9

U 13

Ju 7

E 11

E9

E13

E 12

Ju 39

Jo 26

1982:11

S 12

Ju 39

K5

U 14

Fö 6

1980:87

K7

Fö 6

1980:87

K 13

1982:50

Fö 4

1982:14

U20

Kn6

B 19

UDl

Fö 5

E8

E2

1981:11

U9

U38

1982:89

Ju 7

Ju 9

B8

B 28

1980:89

B 30

1981:14

Ju 39

S2I

A4

1 7

A7

U20

U5

Bo 2

A 11

Ju 9

A2

Jo 32

1982:72

E 11

18

1981:24, 1982:43

Jo 16

S21

Ju 9

Fö 12

1981:15

Fö 20

1982:56

Fö 20

1982:56

Fö 1

E 11

Ju 23

1981:10

122

1982:68

Bo 3

S38

1982:77

Ju31

E II

s. 4 Kontrollera mot PDF

439

Sakregister

Funktionärer,
offentlig tjänst

Ju 37

Fyrverkeri,
beslämmelser

Kn7

Fåmansbolag.
beskaltnings.system

B 15,20

1982:28,
1

1982:46

Fängelsedomar,
trafiknykterhetsbrott

Ju 40

Fängelsestraffkommiltén
(Ju 1979:04)

Ju 30

1981:5

FörarkonlroHer,
trafiknykierhetsprov

Ju 40

Förbandssjukvård,
flygvapnet

Fö 4

1982:15

Förbundsordning,
kommunalförbund

Kn 17

1981:9

Föreningen
Sveriges dövblindo (FSDB)

U23

1981:31

Förelag

Arbetsmarknadsutbildning

AIO

Exportkreditgivning

1 18

1981:43

Glesbygdsprojeki

14

Jordbrukssektorn

E9

Kreditmarknaden

Ell

Rekryteringspolitik

A 17

1981:64

Representat onsavdrag Smä- och medelstora företag

S21

E 13

Stödinsatser, regionalpolitiska

125

1982:83

Företagsdemokratirådet
(1 1975:01)

12

Företagsform,
partrederi

K6

Förelagshälsoulredningen
(A 1976:01)

A3

Företagsinformation

12

FärelagsskatiekommUlé
(B 1979:13). 1980 års

B 20

1982:28

Författningar

Beredskap

Fö 12

1981:15

Import

Hl

Skolväsendet

U 17

Svenska kyrkan

Kn23

1982:88

Förhandlingsman
(K 1981:05) för en kollektivavtalsreglerad

sjämanspensionering

K9

1981:53

4 J~a~t I a

Förhandsgranskning,
personregister

Ju 11

1980:82

Förlustavdrag

B 26

1982:30

Förmedlingsverksamhet,
vissa arbetsområden

A 13

Förmynderskap

Ju 16

1982:25

Förmögenhetsbroltsuiredningen
(Ju 1976:04)

Ju 10

Förmögenhetsfördelning

E2

1981:11

Förmånssystem,
värnpliktiga

Fö 8

Förpackningar,
återvinning

Jo 17

1982:9

Förrältningsverksamhet,
lantmäteri

Bo 13

Församlingar,
kyrkliga

Kn 16

1980:91

Förskola-Skola,
utvärdering

U24

1980:84,

1981:39

Förskolebarn,
hemspråksträning, invandrare

S 10

Förskott,
upphandling, försvarsmateriel

Fö 9

Försurningsproblem.
FN-konferens

Jo 18

1980:80

Försvaret

Andlig värd

Fö 7

Befälsbehov

Fö 23

1982:80

Beredskapsbyrå, socialstyrelsen

S33

1982:8

Beredskapslagring

H 11

1982:55

Besparingar

Fö 19

1982:57

Civil produktion, försvarsindustrin

19

Civilförsvaret-Kommunerna

Fö 2, 17

1982:39

Civilmilitär personal

Fö 3

Dataområdet, sårbarhet

Fö 13

1981:48

Ekonomi

Fö 2

Ersättningar, värnpliktiga

Fö 8

Flygindustri

Fö 6

1980:87

Folkrättsregler

Fö 5

Forskning, flygteknisk

Fö 18

1982:35

Fredsorganisation, strukturförändringar

Fö 2, 20

1982:56

Frivillig personal, förmånssystem

Fö 21

1982:63

Försvarsindustri, civil produktion

19

Gemensamma myndigheter, omorganisation

Fö 19

1982:57

Hälso- och sjukvård

Fö 4

1982:15

s. 5 Kontrollera mot PDF

Icke-militärt motstånd

Industriella frågor

Industriföretag, upphandlingsfrågor

Informationsberedskap

Kategoritillhörighet

Krigsorganisationen, ersättning till personal

Ledningsfrågor, totalförsvaret

Livsmedelsförsörjningens sårbarhet

Materielunderhåll

Motstånd, icke militärt

Personalminskningar

Provningsresurser

Provplanläggning

Regeringskansliet, ledningsfrågor

Rekrytering

Religion

Sjukvårdsmateriel

Skyddsrum

Sårbarhet, dataområdet

Säkerhetspolitik

Tillträdesskydd

Totalförsvarsfrågor

Ubåtsskydd

Upphandlingskontrakt

Utbildning

Värnpliktiga, förmånssystem • Försvarsindustrikommuién
(I 1979:02) Försvarskommitté. 1978 års (Fö 1978:02) (FK-78)
Försvarsmaterielindustrin. aUernativ produktion och sysselsättning

Försäkringsbolagens
verksamhet Försäkringsdomstolarnas samarbetsnämnd Försäkringsdomstolskommittén
(S 1980:10) Försäkringsinspeklionens verksamhet Försäkringsrätter, ärendebalans
Försäkringsrällskommitlén (Ju 1974:09) Försäkringsverksamhetskommillén (E
1979:01) (FVK) Försäljning, bostadsrätter, uppskov med försäljning
Försäljningsförhud. snabbvinsatser Försäljningsskatt, personbilar
Försörjningsberedskap se Beredskap Föriroendemannalagen
Förlroendemannaslyrelse, kriminalvård Förtroendevalda, pensionsrätt
Förundersökning, tvångsmedelsan vändning Förvaltning av samfälligheter.
ägarlägenhetssystem Förvattning, mängfaldigandefrågor Förvattningsrätiskipning
Förvatlningsrättsulredningen (Ju 1978:09) Förvatlningssiraff, bortfall
Förvatiningsutredningen (B 1977:01) Förvärv av stöldgods

Föräldraförsäkringsuiredningen (S 1980:08) Föräldrar,
ensamstående

F ö 11

1980:90

F ö 2

F ö 9

F ö 12

1981:15

F ö 3, 23

1982:80-

F ö 8

F ö 22


1982:70

Jo 27

■ 1982:13

F ö '10

1980:88, 1982:2

F ö 11

1980:90

F ö 19

1982:57

F ö 15

1982:3

F ö 17

1982:39

F ö 22

1982:70

F ö 3, 23

1982:80

F ö 7

S33

1982:8

F ö 1

F ö 13

1981:48

F ö 2

F ö 16

1982:29

F ö 2

F ö 24

1982:86

F ö 9

F ö 3, 23

1982:80

F ö 14

1981:68

19

F ö 2

19

E6

S25

S25

E6

S25

Ju,5

E6

B 15

1982:46

S21

B8

A4

Ju 30

1981:5

B 25

Ju 23

1981:10

Ju 39

Ju 9

B3

Ju 25

Ju 27

B7

Ju 41

S23

1982:14

S5

s. 11 Kontrollera mot PDF

GA TT
se aUmänna tull- och handelsavtalet GTS se GeneraUullslyretsen
Gallringsbeslämmelser

Medicinska arkiv

Personregisterlag

Socialtjänstens arkiv Garantiavgift, smä och medelstora
företag

S 19 Ju 11 ,S20 E 13

1980:82

s. 12 Kontrollera mot PDF

441

Sakregister

Garantiförsäkring

Ju 5

Gatumusicerande,
tiUståndstvång

• Kn7

Gemensamma
utrymmen, ägarlägenhetssystem

Ju 39

Generaltutlstyretsen
(GTS)

Ju 1

Cenerationskoniakter

. ■S27 - .

1980:93

Gen-etikkommittén
(S 1981:03)

S29

1981:3

Gteshygdsfrågor

14

Godsbefordran,
sjölagen

Ju 20, K 6

1980:81

Grafiskt
mångfaldigande

Ju 9

Gravida
kvinnor, alkoholmissbruk

■S22

1981:55

Grundgarantiutredningen.
Kommunala

B 23

Grundskotan,
uppföljning av reformbeslut

U 16 .

Gäldenärer.
indrivningsbestämmelser

B 28

1980:89

Gäldenärsregister.
A DB-syslem

Ju 11

1980:82

H

Hpg
5-kommittén

Fö 19

1982:57

HSF
se utredningen hälso- och sjukvård i försvaret

Hamnstruktur,
närsjöfart

K6 "

Handel
med egendom, stöldgods

Ju4l

Handels
ADB-syslem

B 24

1982:26,

1982:64

Handikappfrågor

Anhörigvård

S 15

Arbetsmarknad

A 20

1982:40

Bilstöd

S 11

Boendeservice

S 17

Elever, skolväsendet

U7

Äldreomsorg

S27 .

1980:93

Handikappkommillén
(A 1982:02)

A 20

1982:40

Handikappåret
1981, Internationella

S 14

Handläggningstider,
försäkringsdomstolar

S25

Handräckningsmedel

B 28

1980:89

Ha
vandeskapspenning. ersättningsregler

S23

1982:14

Hemhjälp,
äldreomsorg

S27

1980:93

Hem
tig avlyssning

Ju 23

1981:10

Hemmet,
vård av anhörig i

S 15

Hemspråkslräning.
invandrarbarn

S 10

Homosexuellas
situation

S6

Humanitet
i krig

UD 1

Husebyutredningen
(B 1979:10)

B 17

HushåU.
beskatlningsfrågor

B 14

Huvudteveranlörskap.
upphandling, försvarsmateriel

Fö 9

Huvudmannaskap

Andlig vård, försvarsmakten

Fö 7

Enskild undervisning

U 18

Familjerådgivning

S24

Lantmäteriverksamheten

Bo 12

Specialskolan

U7

Stat-kommun

Kn 14

Huvudslaprojektel

S 17

Hu
vudverksladsprincipen. förs va rel

Fö 10

1980:88,

1982:2

Hybrid-DNA-teknik

S 29, A 11

1981:3

Hyres-
och bostadsrätlsjästigheter. underhåU

Bo 5

Hyresrätt,
upplåletseprinciper

Ju 39

Hälso-
och sjukvård

Behörighetsbestämmelser

. S26

Försvaret

Fö 4

1982:15

Miljöskyddslagstiftning, effekter

Jo 2

Hänvisning
lilt skyddsrum

Fö 1

Häradsallmänningar

Jo 9

Hästulredningén
(Jo 1979:06)

Jo 10

Högre
cliefsulbildning. slalsförvaltriingen

B 18

Högskolereform,
uppföljning

U 12

1981:13

Hörselskadade,
gymnasieutbildning

U 7 ■• ■

opaginerad Kontrollera mot PDF

ICC
Inlernalionella handelskammaren

ICCP
Working Party on Information. Computer and

Communication
Policy

IDB-kommittén
(H 1979:06)

H4

ILO
Internationella arbetsorganisationen

InfoB
U se informationsberedskapsutredningen

INRA
se utredningen om information rörande

arbetsmiljörisker

IPOK
se invandrarpolitiska kommUtén

Icke-militära
motståndsformer

Fö II

1980:90

Identifiering
av lägenheter

B 15

1982:46

Idrottsrörelsen

Droginformation

S 16

1981:6

Import,
energiområdet

I 13

1981:8

Importförfattningar,
översyn

H 1

Indexuppräkning

B 27

Indrivningslagstiftningen,
översyn

B 28

1980:89

Industrifrågor

ADB-system, principer

B 24

1982:26, 1982:64

Arbetsmiljörisker

A8

Beredskapslagring

H 11

1982:55

Data och elektronik

17

Ekonomiskt försvar

Fö 2

Energibehov

I 13

1981:8

Energisparande

I 1

1982:44

Exportkreditgivning

1 18

1981:33

Flygplansproduktion

Fö 6

1980:87

Företagsdemokrati

12

Företagshemligheter, skydd

Ju 34

Försvarsmateriel

19

Glesbygdsprojekt

14

Industriverksorganisation

120

1981:73

Inflytandefrågor

A4

Investeringseffekter

15

Jämställdhetsarbete

A5

Kapitaltillväxt

E2

1981:11

Krediter

E 13

Livsmedelsförsörjning

Jo 32

1982:72

Malmfältskommuner

1 17

1981:33

Malmprospektering

I 22

1982:68

Mineralverksorganisation

1 14

1981:18, 1981:50

Nedläggning, saneringsfrågor

Bo 7

Riksprovningsplatser

121

1982:38

Råvarukostnadsutjämning

Jo 7

Rättsskydd, varumärken

Ju 6

Standardiseringsfrågor

16

Stödinsatser, regionalpolitiska

1 25

1982:83

Teknikimport

I 11

1982:79

Teknikupphandling, dataområdet

B 24

1982:26, 1982:64

Uppfinningar, upphovsrätt

Ju 9

Upphandling, försvarsmateriel

Fö 9

Induslriverksutredningen
(1 1981:09)

120

1981:73

Information

Alkoholfrågor

S4, 16,21,37

1981:6, 1982:75

Arbetsmiljörisker

A8

Droger

S 16

Folkrättens regler

Fö 5

Internationella handikapprådet 1981

S14

Kreditmissbruk

E 11

Informationsberedskapsutredningen
(Fö 1981:01) (Info BU)

Fö 12

1981:15

Informationsdelegationen
(B 1982:01)

B 33

1982:4

Informationsförsörjning,
biblioteksverksamheten

U20

opaginerad Kontrollera mot PDF

443

Sakregister

Informationssystem

ADB-beredningsgruppen

Kn4

Befolkningsskydd vid risk för skadegörelse

Fö 1

Gäldenärsregister

Ju 11

1980:82

Kommunala sociala informationssystem (KOSIS)

S20

Lantmäteriverksamheten

Bo 12

Registerpanträttssystem

Ju 13

Rättsväsendets informationssystem (RI)

Ju 1

Statliga person- och adressregister (SPAR)

Ju 11

1980:82

Införsel,
skattefri, alkoholdrycker

S21

Inhemsk
flygplansutveckling

Fö 6

1980:87

Inhemska
bränslen

I 13

1981:8

Inkassolagen.
personregisterfrågor

Ju 11

1980:82

Inkomster
från annat land

B 30

1981:14

Inkomstförhällanden,
lantbrukarna

Jo 15

Inkomstskatt-Uigifisskatt

B 30

1981:14

Inkomsttaxering,
avdrag för underskatt

B 23

Innetorg.
ordningsfrågor

Kn7

Inrättarskydd.
banklag

E3

1981:46

Inseminationer.
artificiella

Ju 45

1981:72

Inskrivningsärenden,
journaler, värnpliktiga

S 19

Insynsrätt

Ju 11

1980:82

Inteckning,
ägarlägenhetssystem

Ju 39

Inlegrationskommittén
(U 1978:07)

U7

Inlegriletsfrågor

Information om kreditmissbruk

E12

Patientjournaler

S19

Personorienterade registersystem

Juli

1980:82

Tvångsmedelsanvändning

Ju 23

1981:10

Interamerikanska
utvecklingsbanken (IDB)

H4

InlerkommunaU
samarbete

Kn 17

1981:9

Internationella
frågor

Biståndsfrågor

UD4, H4

1982:37

Dataflöden, nationsgränser

B 39

1982:81

Datalagstiftning

Ju 11

1980:82

Energiråvaror

1 13

1981:8

Faderskapsfrågor

Ju 35

Familjerätt

Ju 2

Folkrätt

UDl

Handikappåret 1981

S14

Hybrid-DNA-teknik

A 29

1981:3

Hälso- och sjukvård

SI

Investeringars effekter

15

Kreditpolitik, utländska centralbanker

E 11

Luftföroreningar

Jo 6

Läkarutbildning, u-länder

S28

Läkemedelssamarbete

S8

Nedrustning

UD2

Sjötransporter

Ju 20

Stadsförnyelsekampanj

Bo 10

Stockholmskonferens, 1972, uppföljning

Jo 18

1980:80

Transporter

K 12

U-landskrediter

UD4

Upphovsrätt

Ju 9

Valutareglering

E4

Yarumärkeslagstiftning

Ju 6

Äldrekonferens

S27

Invandrare

Asylärenden, besvärsrätt

A 12

1981:70

Diskriminering

A7

Familjerådgivning

S24

Forskning, in- och utvandring

A2

Hemspråksträning, förskolebarn

S 16

Kurativa insatser

A 12

1981:70

Skolundervisning

A 12

1981:70

Tolkservice

A 12

1981:70

s. 12 Kontrollera mot PDF

InvandrarpoUtiska
kommillén (A 1980:04) (IPOK) Invesleringsförbud. Sydafrika

Investmentförelag

A 12 H5

B 15

1981:70 1980:86 1981:71

s. 13 Kontrollera mot PDF

JA
S-sys I em. flygplansanskaffnihg

Jakt-
och viltvårdsberedningen (Jo 1977:047

Jordabalken,
panträllsregler

Jordabalken,
ägarlägenhetssystem

Jordbruket

Energiproduktion

Fastighetsstruktur

Forskning och forskarutbildning

Gödselförsörjning

Kemiska medel

Kapitalförändringar, lantbrukarsnas inkomstförhållanden

Kapitalförsörjning

Lantbruksnämnden, resurssamordning

Stödinsatser, norra Sverige

Livsmedelsförsörjning, sårbarhet Journalulredningen (S
1980:03) Jourljänslgöringsdomare Juridiska personer

Utgiftsskattesystem Jämställdhelskommitlén (Ju 1976:08)

Fö 6

1980:87

Jo 3

Ju 28

Ju 39

Jo 16

Jo21

1981:21

Jo 32

Jo 23

,1981:45

Jo 13

Jo 15

E9

Jo 26

1982:11

Jo 20

1981:17

Jo 27

1982:13

S 19

J 23

1981:10

B 30

1981:14

A5

1981:19

s. 14 Kontrollera mot PDF

K

KA FU se kommittén för arbetsmarknadsutbildning och
utbildning i förelag

KDK se kommunaldemokratiska kommittén KEM se
kronofogdemyndighet

Komvux se kommittén om kommunal vuxenutbUdning KOSIS se
kommunala sociala informationssystemet KTB se kotleklivtraflkberedningen KUSK
se kommittén (B 1980:05) om underskattsavdrag K VS se Kriminalvårdsstyrelsen
Kalkylmeloder. skaileuljämningssysiemet Kammarkollegiet Kapitalförsörjning,
jordbruket Kapitallillväxl Kapitaltäckningsregler Kapitalvinstkommillén (B
1979:05) Karensdagar, sjukförsäkringssystemet Kassakvoter

Kassettversion av dagstidningar Kalegoritillhörighel.
civilmilitär personal Kedjeheskalining. aktier Kedjebeskattning, räntefrågor
Kemiska medel, jord- och skogsbruk Kemiska stridsmedel, skyddsrumsfrågor
Klockarbosiällskapilal. kyrkofond Kol Beredskapslagring

Energimarknader Kollekliva försäkringar Kolteklivavial,
sjömanspension Kolleklivmärkeslagen

Kollektivtrajikberedningen (K 1979:07) (KTB)
Kotleklivtrafikförbund

B 23

Kn 16

1980:91

E9

E2

1981:11

E3

1981:46

B 15

1982:46

S9

E 11

U23

Fö 3

B 15

1982:46

B 14

Jo 13

Fö 1

Kn 16

1980:91

H9

1982:20

1982:53

1 13

1981:8

Ju 5

K3

1981:54

Ju 6

K4

1981:74

Kn 17

1981:9

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sakregister

Ju 26

B 22

Fö 19

1982:57

AIO B 26 B 27

1982:30

Bo 15

1982:34

E 11

Fö 21 -H 12

1982:63 1982:60

1 15

1981:28 1982:78

I 19

1981:62

125

.
1982:83

445

Kommissionstagkommittén (Ju 1978:10) Kommitté (B 1980:01)
för översyn av reglerna för beskattning av statsbidrag. 1980 års

Kommitté (Fö 1982:06) omförsvarets gemensamma myndigheter
mm.. 1982 års

Kommillén (A 1980:02) för arbetsmarknadsutbildning och
företagsulhildning (KA FU) Kommillén (B 1980:05) om underskotlsavdrag Kommillén
(B 1981:01) för reavinsluppskov Kommittén (Bo 1982:01) om administration av
bostadsbidragen titt barnjämitjer

Kommittén (E 1980:03) om översyn av kreditpoliliken och
den kredilpolitiska lagstiftningen

Kommittén (Fö 1982:08) om förmåner m. m. vid frivillig
försvarsverksamhel

KommUtén (H 1982:06) om återkallelse av farliga varor
Kommittén (I 1981:03) av vissa frågor rörande trygghetsfonder

Kommillén (I 1981:08) för all utreda frågan om åtgärder
för all säkra kärnkraftens avveckling och ett fort sal t minskal oljeberoende

KommUtén (I 1982:05) om regionalpoUliskt stöd tiU
näringslivet

Kommillén (Jo 1978:03) om tångväga transport av

luftföroreningar Jo 6

Kommittén (Jo 1978:07) för industrins
råvarukostnadsutjämning

(RÅK) Jo 7

Kommillén (Jo 1979:09) om användningen av kemiska medel
ijord-

och skogsbruket Jo 13

Kommittén (Jo 1980:01) om kapitalförändringarnas inverkan

lantbrukarnas inkomslförhållanden Jo 15

Kommillén (Jo 1980:02) med uppdrag all utreda
sockernäringens

framtida omfattning, inriktning, organisation och struktur Jo 16

Jo 18

.
1980:80

Jo 20

1981:17

Jo 21

1981:22

Jo 22

,
1981:41

Kommillén (Jo 1980:06) med uppgift atl samordna
aktiviteter i samhand med uppföljningen av Stockholmskonferensen 1972 om den
mänskliga miljön (Miljö-82) . Kommittén (Jo 1981:04) om det statliga stödet liU
jordbruket i norra Sverige

Kommittén (Jo 1981:05) om förbättrad faslighetsslruktur
inom jordbruket och skogsbruket Kommillén (Jo 1981:06) om vissa fiskefrågor
Kommittén (Jo 1982:02) om livsmedelsförsörjningens

sårbarhet Jo 27 ■ 1,982:13

Kommillén (Ju 1977:07) om ställföreträdare för dödsbo i
vissa

falt Ju 15 -

Ju 50 Kn II

. 1982:71

Kn 18 S 10. S 16

1981:12 1981:6

S28

1981:1

S38 U6

1982:77

U 18 U24

1980:84 1981:39

Kommittén (Ju 0000:00) om vissa frågor om samernas
ställning i Sverige

Kommittén (Kn 1978:02) för medbestämmandefrågor Kommittén
(Kn 1981:02) för undersökning av allvarliga olyckshändelser

Kommittén (S 1979:03) om hemspråksträning för förskolebarn
KommUtén (S 1979:13) för opinionsbildning mot drogkulturen Kommittén (S
1981:02)för specialistutbildning i Sverige av läkare från utvecklingsländer

Kommittén (S 1982:08) för översyn av fritidsverksamheten
för yngre skolbarn

Kommittén (U 1978:04) om kommunal vuxenutbildning (Komvux)
Kommittén (U 1979:13) angäende skolor med enskild huvudman (SEH-kommittén)
KommUtén (U 1981:01) om samverkan mellan förskota och skola

KommUtén (U 1982:06) för samordning av vissa insatser

rörande nordiskt radio-, TV-och telesamarbete 'U34 1982:65

Kommunala frågor

Anställdas medbestämmande Kn 11

s. 16 Kontrollera mot PDF

Barn- och ungdomspsykiatri

Beredskapsplanläggning

Beslutsprocessen, beredskap och krig

Civilförsvaret och kommunerna

Hybrid-DN A-användning

Informationssystemet KOSIS

Invandring, ekonomiska konsekvenser

Kommunala företag

Kommunalt kunnande, elpart

Kommunaldemokratiska frågor

Kommunalförbund

Kommunallagen, arkivfrågor

Kommunalteknik, lantmäteri

Statlig tillsyn

Vuxenutbildning
(Komvux) Kommunala grundgarantiutredningen (B 1980:02) Kommunala sociala
informationssystemet (KOSIS) Kommunalbesvärskommittén (Kn 1977:05)
Kommunaldemokraliska kommittén (Kn 1977:07) (KDK) Kommunalföretagskommittén (Kn
1978:01) Kommunalförvaltning, upphovsrättsfrågor Kommuner, kyrkliga
Kommunförbundet, Svenska

ADB-frågor, principer

Allvarliga olyckshändelser

Opinionsbildning mot drogkulturen

Äldreomsorg Kommunikationssatelliter, upphovsrättsfrågor
Kommunikationssektorn, ADB-system

Koncernföretag, vinstberäkning Koncessionsrenskötsel
Konkurs, lönegaranti Konkurslagskommittén (Ju 1971:06) Konservatorsutredningen
(U 1979:08) Konstnärliga verk, upphovsrättsfrågor Konsumentfrågor

Konsumentombudsmannens ställning (KO)

KO :s talerätt

Kontokort

Producentpåverkan

Äterkallelseförfarnde, farlig varor
Konsumentköpsutredningen (Ju 1977:13 Kontokortskommittén (E 1980:04) Kontor,
datoriseringens effekter Kontorsdatorer, personregister Konlorsområdet.
korttidsanställda Kon traklssystem

Arbetsförmedling

Narkotikamissbrukare

Upphandling, försvarsmaterial Konlrollfrågor

Beskattning

Datalagens efterlevnad

Kontokortskrediter

Tillträdesskydd

Utgiftsskattesystem Kooperationsutredningen (1 1977:01)
Korttidsanställda. kontorsområdet KOSIS-systemet Kostnader, offentlig
tiUslällning Kostnadsuppskattning, ägarlägenhetssystem Kostnadsutjämning,
kyrkofond Kraftproduktion, övervinster

S24

Kn 1

Kn22

1982:87

Fö 2, 17

1982:39

S29

1981:3

S20

A 12

1981:70

Kn 10

Kn20

1982:49

Kn 11

Kn 17

1981:39

S 19

Bo 12

Kn 14

U6

B 23

S20

Kn8

Kn9

Kn 10

Ju 9

Kn 16

1980:91

B 24

1982:26

1982:64

Kn 18

1981:12

S 16

1981:6

S27

1980:93

Ju 9

B 24

1982:26

1982:64

E2

1981:11

Jo31

1982:69

A 22

1982:58

Ju 3

U 15

Ju 9

H7

1982:12

Ju 14

1981:47

E 12

H2

H 12

1982:60

Ju 19

E12

A6

1982:67

Ju 11

1980:82

A 13

A 17

1981:64

Ju 32

Fö 9

B3

Ju 11

1980:82

E12

Fö 16

1982:29

B 30

1981:14

13

1981:37

A 13

S20

Kn7

Ju 39

Kn 16

1980:91

B 16

s. 17 Kontrollera mot PDF

447

Kredilmarknaden

Avreglering

Banklagstiftning

Försäljningskredit

Kontokort

Näringslivets kreditvillkor

Pressregister

Smä och medelstora företag

Statliga kredittider

Återtaganderätt

Ägariägenheter Krig se Försvar Kriminalisering,
datamissbruk Kriminalvård se Brott och brottspåföljder Kriminalvårdsstyrelsen
(K VS) Kronofogdemyndigheterna (KEM) Kronoholmsutredningen (B 1978:08)
Kryptoapparatur Kulturfrågor

Förlagsstöd

Invandrares språk- och kulturarv Kulturskatlekommittén (B
1979:15) Kungliga stoltets museiverksamhet Kunskapsutveckling. ADB-system

Kvacksatverilag. legitimations- och
behörighetsbestämmelser Kvarstad

Kvinnor och män. jämställdhet Kyrkans regelbestånd
Kvrkoberedskapskommittén (U 1976:09) Kvrkofondsutredningen (Kn 1980:05)
Kyrkohandbokskommitlé (U 1969:44). 1968 års Kyrkomusikerutredningen (Kn
1980:04) Könsdiskriminering

LKM lag om kreditpolitiska medel

LP V
lag om psykiatrisk vård i vissa faU

LRAB se Sveriges Lokalradio AB

LSPV lag om beredande av sluten psykiatrisk värd i vissa

faU

LTO/LOB-utredningen (Ju 1978:03)

LU 80 se lantmäteriutredning 80

L VM lag om vård av missbrukare, i vissa faU

L VU lag om särskilda bestämmelser om vård av unga

Lagfart, ägarlägenhetssystem

Lagföringsprocedur. trafiknykterhetsbrott

Landstingsförbundet

Alkoholfrågor

Droginformation

Landstingsanställda, medbestämmande

Medicinska arkiv, gallringsbestämmelser

Smittskyddsförfattningar

Statlig tillsyn och kontroll, kommunal verksamhet

Äldreomsorg Landstingskommuner

Beslutsbefogenheter, avvägningsfrågor stat-kommun

Kommunalförbundsfrågor

Lantmäteriverksamheten, huvudmannaskapsfrägor

Smittskyddsförfattningar Langning, motverkande åtgärder

Langning,
rikskampanjen Stoppa langningen - Aktion mot alkoholfaran

Lantbrukarnas inkomstförhållanden Lantmäleriförrältning.
ägarlägenhetssystem

Sakregister

E 11

E3

1981:46

Ju 5

E12

E3

Ju 11

1980:42

E 13

B 34

1982:33

Ju 41

Ju 39

Ju 11

1980:82

Ju 1

B 28

1980:89

B 13

Ju 23

1981:10

U30

1981:76

U26

1981:49

B21

U 10

B 24

S26

B3

A5

1981:19

Kn23

1982:88

Kn6

Kn 16

1980:91

Kn2

Kn 15

1980:85

A5

1981:19

E 11

S22

1981:55

S22

1981:55

Ju 22

S22

1981:55

S22

1981:55

Ju 39

Ju 40

S 16

1981:6

S 16

1981:6

Kn II

S 19

S32

1982:7

Kn 14

S27

1980:93

Kn 14

Kn 17

1981:9

Bo 12

S32

1982:7

S21

S 16

1981:6

Jo 15

Ju 39

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lantmäteritaxeulredningen
(Bo 1980:03). 1980 års

Lanimäleriulredning
80 (Bo 1980:02)

Ledighels-
och ersättningsregler, föräldraförsäkringen

Legitimalionsbestämmelser.
hälso- och sjukvårdspersonal

Lekmannamedverkan. kriminalvården

Levnadsjörhåltanden.
äldre

LiJianordningar,
säkerhet

Likställdhet
ägande av småhus och ägande av lägenhet

Likviditetskrav,
kreditpoliliken

Litterära
verk. upphovsrältsfrågor

Livsmedel

Beredskapslagring

Försörjningens sårbarhet

Hybrid-DN A-användning

Joniserande bestrålning Ljudupptagningar, upphö
vsrällsfrågor Ljungbyhed, civil pilolulbildning Lufianalysieknik.
irafiknykterhetsbrott Luftfart, civil pilolulbildning Lufifarlsverkel (Lfv)
Luftföroreningar, gränsöverskridande Luftföroreningar, långväga Luftförsvarets
utformning Lufträtlens panlregler Luftvård

Lånegaranti, statiig. bostäder Låneunderlagsgruppen

Låntagares
betalningsskyldighet, små- och medelstora företag Lägenheter, äganderätt i
flerfamiljshus Läkare

Företagshälsovård

Smittskyddsfrågor

Trafiknykierhetsprov

Utländska, specialistutbildning

Vidareutbildning

Beredskap, katastrofer och krig Läkemedel

Hybrid-DN A-användning Läkemedelssamarbete. internationeUt
Länsdemokratikommittén (Kn 1976:04) Länsrätt, sociala mål

Länsskolnämnder. alkohol- och droginformation
Länsstyrelser

Provplanläggning, Kopparbergs och Malmöhus län

Samhällsplanering, ADB-system

Utredning och prognosverksamhel, samordning med SIND

Utträde ur kommunalförbund, prövning Löneexekulion

Lönegaraniiulredningen (A 1982:04) Lönespardelegationen (E
1978:01) Löntagarfonder

Löntagargaranliutredningen (A 1982:04) Löntagarbeskaltning
Lösenbetopp vid egendomsinlösen Lösöre, godlrosförvärv

Bo 13

Bo 12

S23

1982:14

S26

Ju 30

1981:5

S27

1980:93

Kn7

Ju 39

E 11

Ju 9

H 11

1982:55

Jo 27

1982:13

S29

1981:3

Jo 28

1982:17

Ju 9

K7

Ju 40

K7

K 11

1982:1

Jo 18

1980:80

Jo 6

Fö 2

Ju 28 .

Jo 4

B 13

Bo 1

E13

Ju 39

A3

S32

1982:7

Ju 40

S28

1981:1

S34

1982:48

S3

S 29

1981:3

S8

Kn5

S22

1982:55

S 1,6

1981:6

Fö 17

1982:39

Kn4

120

1981:73

Kn 17

1981:9

B 28 ■

1980:89

A 22

1982:58

E5

E2

1981:11

A 22'

1982:58

B35-

1982:24

Ju41

Ju 41

s. 8 Kontrollera mot PDF

M

MAIK-kommittén (Ju 1979:08) Ju 33

MFK-79 se flvgindustrikommutén. 1979 års militära

Miljö 82 (Jo'1980:06) ■ Jo 18 .

MPU 82 se miUtära provningsresursutredning. 1982 års

MU se molståndsulredningen

Malmfällsulredningen (I 1981:06) : 111 1981:33

s. 9 Kontrollera mot PDF

449

Marinen

Befälsbehov

Tillträdesskydd, skärgården

Ubåtskränkningar, skydd mol

Underhällsorganisation Markan vändning

Samer

Marknadsanpassad arbetsersättning, intagna i

kriminalvårdanslalt

Marknadshushållning

Marknadsöversikter

Markområden, överlåtelser

Marktelemateriel

Maskinförsäkring

Massmedier

Beredskapsinformation Materialhantering, ADB-system
Materielunderhåll, krigs- och fredsorganisation Materielverket se Försvarets
materielverk (FM V) Medbestämmandelagen - tryckfrihetsförordningen Medelstora
företag, lillväxtkapilal Medicinska arkiv, gallringsbestämmelser Mediebeslånd,
biblioteksverksamhet Medinflytande

Anställda i kommuner och landstingskommuner

Kommunal demokrati, medborgarinflytande Meritvärdering,
kyrkomusikerulbildning Mervärdeskatteutredningen (Fi 1971:05) Metanolutveckling

Mikrofilmarkivering, patientjournaler Mikrofilmning,
upphovsrättsfrågor MiUtära chefer, utbildning

Militära flyginduslrikommitlé (Fö 1979:02), 1979 års
(MFK-79)

Militära provningsresursutredning (Fö 1982:02), 1982 års
(MPU 82)

MiUtära samhällsintressen, skyddsrumsfrågor
MilitäransvarskommUtén (Ju 1977:09) Militärleknisk utveckling, analys Miljö-
och naturresurspolitik, riktlinjer Miljö-82 se kommittén med uppgift att
samordna aktiviteter i samband med uppföljningen av Stockholmskonferensen 1972
om den mänskiga miljön Miljökvalitet

Miljöskadeutredningen (Ju 1978:08) Miljöteknik

Mineral, inmutningsfrågor Mineralverkskommittén (11981:02)

Minimitid, fängelsestraff Minnesmärke Missbruk, kontokort
Missbrukare

Drogmissbrukare

Narkomaner som begått brott

Vård utan samtycke Mobiliseringssäkerhet

Moratorium, värnpliktsersåttningen under beredskaps och
krigsförhållanden Motståndsanda

Motståndsutredningen (Fö 1980:05) (MU) Museiverksamhet,
Drottningholms teatermuseum Museiverksamhet, civU, flyghistorisk

Museiverksamhet,
livrustkammaren, husgerådskammaren, Kungl. Slottet

Sakregister

Fö 23

Fö 16

1982:29

Fö 24

1982:86

Fö 10

1982:2

U4

Ju 50

1982:71

Ju 33

E 11

H3

B 11

Fö 10

1982:2

Ju 5

Fö 12

1981:15

B 24

Fö 10

1980:88

A21

1982:31

E 13

S 19

U20

Kn II

Kn9

Kn 15

1980:85

B 1

1981:34

Jo 16

S19

Ju 9

Fö 23

1982:80

Fö 6

1980:87

Fö 15

1982:3

Fö 1

Ju 17

Fö 2

Jo 5

Jo 29

1982:59

Ju 24

A3

122

1982:68

1 14

1981:18

1981:50

Ju 30

1981:5

U32

1982:42

EI2

S4

Ju 32

S22

1981:55

Fö 2

Fö 8

Fö 12

1981:15

Fö 11

1980:90

U21

U 14

U 10

s. 10 Kontrollera mot PDF

29 Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 103

s. 11 Kontrollera mot PDF

Skr 1982/83:103 450

Ju 9

Kn 15

1980:85

Ju 11

1980:82

Kn 14

Ju 12

A5

1981:19

Bo 8 ,

B 28

1980:89

Ju 9

Musikaliska verk, upphovsrältsfrågor

Musikutövning,
kyrkomusiker

Myndigheters
A DB-malerial. allmänhetens tillgång

Myndigheters
tillsyn av kommunal och

landstingskommunal
verksamhet

Myndighetsorganisalion se Organisationsfrågor

Mål.sägandeangivelse

Män och kvinnor, jämställdhet

Mätning. individueU varmvaltenberedning

Månadsräkningsmedel

Mångfaldigande, upphovsrältsfrågor

N ■

H5

1980:86

U2I

S 16 .

1981:6

S37

1982:75

Ju 32

S22

1981:55

Ju 23

1981:10

Bo
10 ,

K8

1981:40

B 10 .

1982:32

1 13

1981:8

Kn 12
,

Jo 5

UD2

Fö 5

B 24

1982:26

1982:64

Kn 14

Jo 9

Jo 30

,,.,-'

A4

.U2

B 15

S29

1981:3

Ju 30

1981:5

U9

Fö 8

U9

U3I

1982:36

K6

U8

NARK se nya arbelsrältskommUtén Namibia,
investeringsförbud Namnsälining. ortnamn Narkotika

Information

Information, samordningsfrågor

Kontraksvård

Vård ulan samtycke

Spaningsverksamhet, RPS Nalionalkommitlén (Bo 1979:06) för
de svenska förberedelserna inför Europarådets stadsförnyelsekampanj Nationella
kommittén (K 1981:03) för nordiska trafik-säkerhetsårei 1983 Nalureförmåner.
beskattning Naturgas, energimarknader Naturkatastrofer, ersättningsfrågor Naturresurs-
och miljökommittén (Jo 1978:01) Nedruslningsdelegalionen (UD 1976:01)
Neutralitet, folkrättens tillämpning Nordiska rådet. ADB-system

Normer, kosinadshöjande

Norrland, häradsallmänningar och allmänningsskogar

Norrvikens trädgårdar

Nya arbelsrältskommUtén (A 1976:02) (NARK)

Nya testamentet, nyöversättning

Nyemissioner, Annellregler

Nyhetsförmedling se Information

Nyttoprodukier

Hybrid-DN A-användning Nämnder, kriminalvården När-TV

Näringsbidrag, beredskaps- och krigstjänst
Näringsförbudskommillén (Ju 1981:03) Närradiokommitlén (U 1978:11)
Närradioverksamhel Närsjöfarlutredningen (K 1980:03) Nääsutredningen (U
1978:08)

O

OECD-området. ADB-svstem Ju 11, B 24 1982:26, 1982:64,

■ 1982:82 ' OED se oljeersättningsdelegationen
OKE se organisationskommittén för statens energiverk m.fi. organ inom
energirådet

OTU se organisationskommittén för trafikfiygarutbildning O
VU se utredningen om ny myndighetsorganistion för vapenfriutbitdningen

s. 12 Kontrollera mot PDF

451

Obligationer

Bankanknutna fonder

Kredilpolitik

Realisationsvinst Ockupation, folkrättens tillämpning
Offentlig ekonomi

Offentlig verksamhel. mängfaldigandefrågor Offentliga
funktionärer, tjänsteansvar Öjfenltiga utgifter, försvarsekonomi
Offentlighetsprincipen. ADB-upptagning. principer

Offentlighetsprincipen, dalalagen
Oljeersättningsdelegationen (11979:01) (OED)

Oljeersäitningsjond

Oljeimport

Olyckshändelser,
undersökningsförfarande

Ombordanställda

Omhändertagande,
lillfälligl

Opinionsbildning

Alkohol- och drogsmissbruk

Arbetsrekrytering

Datautbildning

Försvarsvilja

Invandrare

Jämställdhet Ordningsstadgeutredningen (Kn 1977:02)
Ordningsvakter, tunnelbanan i Slockholm Organisationskommittén (1 1981:02) med
uppdrag att utreda vissa jrågor om mineralpolitisk verksorganisation (Mineralverkskommittén

Organisationskommittén (I 1981:04) för statens energiverk
m.fi. organ inom energiområdet (OKE)

Organisationskommittén (K 1980:04) för
trafikfiygarutbildning (OTU)

Organisationskommittén (K 1982:01) för transport av
farligt gods

Organisationskommittén (U 1982:01) för utredning av frågor
om samverkan mellan de centrala museerna

Organisationskommittén (U 1982:03) för närradioverksamhel
Orlnamnsverksamheten Otillböriigt integritetsinlrång

Sakregister

E 14

1982:5

Ell

BI5

Fö 5

B 29

1981:25

Ju 9

Ju37 ,

Fö2'

B 24

1982:26

1982:64

Ju 11

1980:82

18

1981:24

1982:43

I 12

1980:92

I 13

•1981:8

Kn 18

1981:12

Kl

Ju 22

S 16,21

1981:6

A 17

1981:64

B 24

1982:26

1982:64

Fö 12

1981:15

A 12

A5

Kn7

Ju 47

1982:23

1 14

1981:18

1981:50

.116

1981:23

1982:45

K7

K II

1982:1

U 29

U2I Ju II

1980:82

s. 13 Kontrollera mot PDF

PB 81
se Potisberedning, 1981 års

PBU-utredningen (S 1980:09)

PRO se
Pensionärernas riksorganisation

Pant,
dryckesförpackning, återvinning

Pantbrevsulredningen
(Ju 1979:02)

Panträtt,
ägariägenheter

Pantsätlning,
byggnader på annans mark

Parkeringspoluik,
samordnad. Stockholmsregionen

Partrederi,
företagsform

Pastorat,
kyrkofondsbidrag

Pastoratindelning

Patentprocessutredningen
(Ju 1979:03)

Patientjournaler,
mikrofilmarkivering

Penningpotitisk
kontroU. kontokort

PenningpoUlisk
verksamhel. riksbanken

Pensionering,
förberedelse inför

S24

S38

1980:93

Jo 17

Ju 28
.

Ju 39'

Ju 13

K5

K6

Kn 16

1980:91

Kn 19

1982:21

Ju 29

S19

EI2

Ell

S27

1980:93

s. 14 Kontrollera mot PDF

Pensionsrält. politiska tjänstemän

Pensionsåtaganden, avdragsrätt

Pensionärernas riksorganisation (PRO)

Pensionärernas sysselsättningsförhållanden

Permulation

Personbilar, försäljningsskatt

Personlig integritet

Bedömningsfaklorer, personregister

Tvångsmedelsfrågor Personregister, socialtjänsten,
gallringsbeslämmelser Personregisterlagsliflning, generell Perspeklivplan.
civilförsvarsstyrelsen Perspeklivplan. framtida, sjöfarten Perspeklivplaner.
myndigheter, totalförsvarsfrågor Pilolulbildning. civil luftfart Placeringsplikt,
kreditpoliliken Planeringssystem, byggnadsreglering Planmässig sanering efter
industrinedläggning Polisberedning. 1981 ärs (Ju 1981.02) (PB 81)
Polisbevakning, ideella tillställningar Polisen, luftprov vid
trafiknykierhetsprov Politiskt tillsatta tjänstemän, pensionsrätt
Prejudikatsutbildning Pressen se Information Prisbildning, kreditpolitiska
frägor Prispolitik, alkohol Prisutveckling, bostadsbyggande
Prisvariantklausuler. upphandling, försvarsmasteriel Privatdatorer,
personregisterfrågor Processen i tingsrätt och överinstans Producentpåverkan

Produktion, aUernativ inom vissa delar av
försvarsmaterielindustrin Produktionsfaktorbeskattning Produktsäkerhet
Produktsökning, främjande av Produktundersökning Progressiv utgiftsskalt
Provningsresursutredning Provplanläggningskommittén (Fö 1982:04)
PrästtjänstkommUtén (Kn 1982:01) PsalmkommUtélU 1970:47). 1969 års Psykiatrisk
vård, utan .samtycke Psykologiskt försvar Publicering, upphovsrättsfrågor
Punktskriflsbibliotek

B 25

B5

1982:22

S27

1980:93

A9

Ju 8

B8

Ju 11

1980:82

Ju 28

1981:10

S20

Ju 1!

1980:82

Fö I

K6

Fö 2

K7

E 11

A 14

Bo 7

Ju 43

1981:27

Kn7

Ju 40

B 25

Ju 14

1981:47

E 11

S2I

Bo 11

Fö 9

Ju 11

1980:82

Ju 14

1981:47

H2

19

B 14

H 12

1982:60

I 11

H3

B 30

1981:14

Fö 15

1982:3

Fö 17

1982:39

Kn 19

1982:21

Kn3

S22

1981:55

Fö 12

1981:15

Ju 9

U 11

s. 8 Kontrollera mot PDF

RAÅ se riksantikvarieämbetet

RI se rättsväsendets informationssystem

RIV se utredningen om reklam i videogram

RPP-systemet se utredningen om RPP-systemet

RPS se rikspolisstyrelsen

RRV se riksrevisionsverket

RRV se riksrevisionsverket

RSV se riksskatteverket

RÅ se riksåklagaren

RÅK se kommittén för industrins råvarukostnadsutjämning

Radioaktiv strålning, skyddsrumsfrågor Fö I

Radio, upphovsrättsfrågor Ju 9

Radiosamarbete, nordiskt U 34 1982:65

Radonutredningen (Jo 1979:01) Jo 8

Ransonering, alkoholinköp S 21

s. 9 Kontrollera mot PDF

Rapporieftergift, vissa snalleribrotl Rattfylleri- och
onykterhelsmål. bevismedel Realbeskattningsutredningen (B 1978:07) Realisationsvinst,
uppskov med beskattningen Realisationsvinstbeskattning, bostadsrätter och
ägariägenheter Redovisningssystem, mångfaldigande frågor Redovisningssystem,
skalleindrivning Reformbeslut, grundskotans uppföljning Regelsystem,
föräldraförsäkringen, översyn Regeringsformen, normgivningsmakten
Regeringsformen, översyn av 10 kap 5 Ö Regeringskansliet

Besvärsärenden, utlänningslagen

Företagsstöd, handläggningsnivå

Riksdagens lönedelegation, anställningsvillkor

Totalförsvarels ledning Regeringsskiften, pensionsfrågor
för poUtiskt tiUsatta tjänstemän

Regionala variationer, abortfrekvens RegionalpoUliskt stöd
Regionplaneförbund Registertitlgdng, kronofogdemyndighet Registrering

Alkoholinköp

Bostadsrätt

Inteckningar, lagfarter, ADB-system

Rapporteftergift, snatteri

Ägariägenheter

Registreringsteknik, personregister

Regler för beskattning av statsbidrag

Regler om humanitet i krig

Regleringssystem. kreditpoliliskl

Rehabilitering, alkoholmissbrukare

Reklam, bitdskivor, fonogram. videogram

Rekreations- och luristpoliiik

Rekrytering, civilmilitär personal

Rekryleringsulredningen (A 1981:03)

Relationsproblem, familjerådgivning

Religionen, försvarsmakten

Rennäringen, ekonomiska villkor

Rens kölset

Representation, statlig alkoholfri

Reseförmåner, ersättning under beredskap och krig

Resekostnader, lantmäleriförrättning

Restavgiflssystemel. översyn

Restriklionssystem. alkoholfrågor

Returglas

REX-systemet, skatteindrivning

Rl-syslemel

Riksantikvarieämbetet (RA A)

Riksarkivet (RA)

Rikshanken, penningpotitisk verksamhel

Riksdagspartierna. A DB-frågor

Riksnämnden (K 1968:57) för kommunal beredskap

Rikspolisstyrelsen (RPS)

Riksrevisionsverket (RRV)

Riksskatteverket (RS V)

Riksåklagaren

Kansliöversyn

Rättsväsendets informationssystem

Trafiknykterhelsbrott Riktlinjekommittén (H 1979:04)
Risktagande, små och medelstora företag RS-systemet

Rådgivning, i abortfrågor Råvarukostnadsutjämning
Räddningstjänst. samhällets

Ju 38

Ju 40

B 12

B 27

B 15

Ju 9

B 28

1980:89

U 16

S23

Kn7

Ju 48

1982:52

A 12

1982:70

120

1981:73

B2

Fö 22

1982:70

B 25

S 18

125

1982:83

Kn 17

1981:9

B 28

1980:89

S21

B 27

Ju 39

Ju 38

B 15

Ju 39

Ju 11

1980:82

B 22

UD 1

E 11

S21

Ju 7

Jo 11

1982:51

Fö 3

A 17

1981:64

S24

Fö 7

Jo 12

Jo 31

1982:69

S21

Fö 8

Bo 13

B 28

. 1980:89

S2I

Jo3l

1982:69

B 28

1980:89

Ju 1

U21

Ju 1

B 25

B 24

Kn 1

Ju 1

Ju 1

Ju 1

Ju 49

1982:84

Ju 1

Ju 40

H2

E13

B 24

1982:26, 1982:64

S 18

Jo 7

Kn 18

1981:12

s. 10 Kontrollera mot PDF

30 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

s. 11 Kontrollera mot PDF

Räddningstiänslkommillén
(Kn 1979:01) Räntereglering, kreditpoliliken Rällegångsutredningen (Ju 1977:06)
Rättslig slällning

Barn

Samer Rältshjälpskommittén (Ju 1982:01) Rättssäkerhet

Barn- och ungdomsvård, registergallring

Kredilpolitiska frågor

Medicinska arkiv, gallringsbestämmelser

Missbrukare, vård utan samtycke

Trafiknykterhetsbrott
Rättsväsendets informationssystem (Rl)

Rönlgenarkiv, förvaringstid

Kn 12

E II

Ju 14

1981:47

Ju 16

1982:25

Ju 50

1982:71

Ju 46

1981:75

S20

E 11

S 19

S22

1981:55

Ju 40

B 24

1982:26

1982:64

Ju 1

Ju 11

1980:82

S 19

s. 12 Kontrollera mot PDF

S36 Ju 1
U 18

Kn 18 Ju
23

SA MO
se samordningsorganet för alkoholfrågor

SARI se
samarbeisorganet för rättsväsendets

informalionssvstem (Rl)

SBL-kommittén (S, 1982:06)

SCB se Statistiska cenlraibvrån (SCB)

SEH-kommittén (U 1979:13)

S FRE
se Sveriges Folkpensionärers Riksförbund

Skr-U75
se skyddsrumsutredning, 1975 års

SNVse
Statens naturvärdsverk

SOS se
Socialstyrelsen

SOS-alarmering AB

SPANARK-gruppen. RPS

SPA R se statliga person- och adressregister

SR se Sveriges Radio aktiebolag

SRF se Synskadades riksförbund

SÅRB se sårbarhetsberedningen

SU se skattetilläggsutredningen

Sakkuniga (U 1968:49) för förhandling om avlatsreglering
av

upphovsrättsliga frågor på undervisningsområdet

(AUU-sakkunniga)

Sakrättsskydd

Samarbetsa vlal. civil pilolulbildning

Samarbeisorganet (Ju 1968:59) för rättsväsendets

informationssystem (SARI)

Samer

Markanvändning

Rättslig slällning

Utbildning Samfältighetsförvallning. ägarlägenhetssystem
Samhällsekonomi

Löntagarfonder

Studier, offentlig ekonomi

Utgiftsskatt Samhällsekonomiska konsekvenser,
ägarlägenhetssynpunkl Samhällsfunktioner. ADB-teknik

Samhällsinformation se information

Samhällsplanering, länslyretser

Samhällsservice, kommunal nivå

Samlevnadsundervisning

Samordningsorganet (S 1980:06) för alkoholfrågor (SAMO)

Samverkan-kommittén (A 1981:04)

Scandinavian Airlines System (SAS)

1981:12 1981:10

U 1

Ju41

K 7

Ju 1

U4

Ju 50

1982:71

U4

Ju 39

E2

1981:11

B 29

1981:25

B 30

1981:14

B 26

B 24

1982:26

1982:64

Kn4

Bo 12

S24

S2I

A 18

1981:66

K7

s. 13 Kontrollera mot PDF

455

Sexualbrottskommillé. 1977 års (Ju 1977:03)

Sjuk- och hälsovård, försvaret

Sjuk- och socialvårdens planerings- och

rationaliseringsinstitut (Spri)

Sjuk- och socialvårdens medicinska arkiv.

gallringsbestämmelser

Sjukfrånvaro, ersättningssystem

Sjukjournaler, mikrofilmarkivering

Sjukpenningkommittén (S 1978:04)

Sjukvård ifred, försvarsmakten

Sjukvård i krig, skydd

Sjukvård, ADB-system

Sjukvårdsdetegation, socialdepartementets (S 1966:39)

Sjukvårdsförmåner, besparingar

Sjukvårdslagen, landstingskommuner, arkivfrågor

Sjukvårdslagstiftning

Sjukvårdspersonal, abortfrågor

Sjukvårdspersonal, legitimations och behörighets
beslämmelser

Sjukvårdspersonal, trajiknyklerhelsprov

Själavård

Andlig vård, försvaret

Folkrättsregler

Kyrlig beredskap, krigsförhållanden Självrisk,
sjukförsäkringsystemet Sjöhefätsulbildning

Självstyrelse, kommuner och landstingskommuner Sjöfart,
skatteregler Sjöfartens rott i trafik i trafikenpolitiken Sjölagsutredningen
(Ju 1977:16) Sjömanspensionsutredningen (K 1979:06) Sjörätt, panträtt

Sjöijänslgöring. ersättning under beredskap och krig
Skadeersättning, naturkatastrofer Skadeståndsregler, datalag-skadeståndslag
Skadeverkningar, boxning Skaiieavräkningssakkunniga (B 1981:06)
Skatteförenklingskommittén (B 1982:03) Skatteindrivningsutredningen (B 1981:02)
Skatter

ADB-system

Alkoholdrycker, införsel

Fordon, eldrivna

Företagsskatter

Grundgarantier

Indrivningslag

Kulturarbelen

Kyrkliga kommuner

Löntagare

Processföring, säkerhetsåtgärder

Sjöfarten

Tjänstepensioner

Underskottsavdrag

Uppfinnare

Utjämningsbidrag

Ägarlägenhetssystem

Värnpliktsersättning, krig Skattetilläggsutredningen (Fi
1975:06) (SU) Skatteutjämningsbidrag. kyrkliga kommuner
Skatteuljämningssystemet. statistik och kalkylmetoder, grundgarantin
Skatteulredningen Skidbackar, säkerhet Skingringsförbud Skogsbruk, kemiska
medel Skogsrenskölset

Sakregister

Ju 12

Fö 4

S 19

S 19

S9

S 19

S9

Fö 4

S3

B 24

S 1

S9

S 19

S22

1981:55

S 18

S26

Ju 40

Fö 7

UD 1

Kn6

S9

U36

1982:66

Kn 14

K6

K6

Ju 20

1980:81

K3

1981:54

Ju 28

Fö 8

Kn 12

Ju 11

1980:82

Jo 14

B 32

1982:16

B 35

1982:24

B 28

1980:89

B 24

1982:26, 1982:64

S21

B8

B 20

1982:28

B 23

B 28

1980:89

B21

Kn 16

1980:91

B 35

1982:24

83

K 6

B5

1982:22

B 26

B2I

Kn 16

Ju 39

Fö 8

B4

Kn 16

1980:91

B 23

B2

Kn7

B3

Jo 13

U4-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Skolfrågor

Fritidsverksamhet, yngre skolbarn

Författningsfrägor

Handikappade elever

Huvudmannaskapsfrågor

Kommuner- Landstingskommuner

Miljöfrågor

Opinionsbildning, drogkulturen Skrivbyråer, ambulerande
verksamhet

Tilläggsdirektiv, vissa utredningar Skuldebrev,
konvertibla Skydd för förelagshemligheter Skyddsrumsutredning. 1975 års
(SkrU-75) Slottet, kungl. museiverksamhet Slottsulredningen (U 1978:14)2:02)
Smillskyddsulredningen (S 1982:02) Småföretag, litlväxtkapitat Småhusområden.
skyddsrumsbyggande Snabbvinsatser. Jörsätjningsförbud Social forskning

Sociala konsekvenser, övergång från hyresrätt lill
ägarlägenhetssystem Socialavgifisutredningen (S 1981:04) Sociatberedningen (S
1980:07) Socialdatautredningen (S 1980:04) Socialdepartementets
sjukvårdsdetegation (S 1966:39) Socialförsäkringsärende, väntetid vid besvär
Socialnämnder, arkiv, gallringsbestämmelser Socialstyrelsen (SoS)

Abortlagen, tillämpningsanvisningar

Beredskapsfrågor Socialtjänsten

Abortlagen, tillämpningsanvisningar

Dokumentation, bestämmelser

Familjerådgivning

Lagstiftning, utvärdering

Medicinska arkiv, gallringsbestämmelser

Personregister, gallringsbestämmelser

Äldreomsorg
Sockernäringen, framlida omfattning, inriktning, organisation och struktur

Solnautredningen (B 1978:06) Sparavdrag

Specialistutbildning, utländska läkare Splitter,
skyddsrums frågor Spri se sjuk- och socialvårdens planerings- och
rationaliseringsinstilul

Språk- och kulturarvsuiredningen (U 1981:04)
Språkkunskaper, utländska läkare Slabspastorer

Stadsförnyelse.
Europarådets stadsförnyelsekampanj Sladsförnyetsekommittén (Bo 1979:04)
Standardiseringsutredning (11977:10). 1978 års Stat-kommungruppen (Kn 1980:03)
Stat och kommun, tillämpad planering i krig och fred Slaten som förmånstagare.
testamenlariskt förordnande av Statens naturvårdsverk (SNV) Florence Stephens
Statens rätt. indrivningsfordran Statistik

Datalagens tillämpning

Kontokortsutveckling

Läkemedel och läkemedelsbiverkningar, medicinska arkiv,

gallrings bestämmelser

Rennäringen

S38

1982:77

U 17

U7

U 18

Kn 14

U 16

S 16

1981:6

A 13

U 14

E 13

Ju 34

Fö 1

U 10

UIO

S32

1982:7

E 13

Föl

S2I

S2

Ju 39

S30

1981:29

S22

1981:55

S20

S 1

S25

S20

S 18

S33

1982:8

S 18

S20

S24

S22

1981:55

S 19

S20

S27

1980:93

Jo 16

B 11

B2

S28

1981:1

Fö 1

U26

1981:49

S28

1981:1

Fö 7

Bo 10

Bo 9

16

Kn 14

Föl

Ju 1

B 17

B 28

1980:89

Ju 11

1980:82

E 12

s. 2 Kontrollera mot PDF

Skatteutjämningssystemet

Statlig Sialistikutredningen (E 1980:02) Statistiska
centralbyrån (SCB) Statlig jöndjörvattning. översyn Stallig rekreations- och
luristpoliiik Statlig representation, alkoholbegränsning Statlig statistik

Statlig liUsyn av kommunal och landstingskommunal
verksamhet Statliga person- öch adressregister (SPA R) Statsbidrag,
familjerådgivning Statsbidrag, regler för beskattning Slalsföretagskoncernen

Statsförvaltningen, högre chefsutbildning

Statskontoret

Statssekreterare, pensionsrätt

Statsskuldspolitik

Stiflelseulredningen (Ju 1975:01)

Stockholms tunnelbana, bevakningsuppgifter

Stockholms universitet

Slockholmsutredningen (K 1980:02)

Straff, datalagstiftning, brottsbalk

Straffrätt

Strafföreläggande vid rattonykterhet

Stridstedningssystem. A DB-frågor

Stridsmedel, kemiska, skyddsrumsfrågor

Strålning

Byggnader

Livsmedel

Skyddsrum, radioaktiv Stämpelskatteutredningen (B 1977:06)
Stödverksamhet, förnybara energikällor Stöldutredningen (Ju 1980:02)

Svensk elektronikindustris nuläge och
utvecklingsmöjligheter Svensk industri, konsekvenserna av inhemsk resp.
utländsk fiygplansproduktion

Svenska delegationen (U 1976:11) av finsk-svenska
utbildningsområdet

Svenska Industrietablerings A B (Svetab). statiigt
riskkapual till små och medelstora företag Svenska kyrkan, ekonomisk uOämning
Svenska kyrkans församlings- och pasloratsförbund Svenska kyrkans regelbesländ
Sveriges advokatsamfund Sveriges Folkpensionärers Riksförbund (SFRF) Sveriges
Lokalradio AB (LRAB). försöksverksamhet närradio. när-TV

Sveriges Radio A B (SR), försöksverksamhet med
närradio-när TV Sveriges arbetsterapeuter. Förbundet, legitimations- och
behandlingsbestämmelser

Sveriges livsmedelshandlareförbund (SS LE), straffsatsen
för butikstillgrepp

Sveriges medlemskap i Interamerikanska utvecklingsbanken
(IDB) Sydafrikalagskommillén (H 1980:04)

Synskadade, dagstidningsdistribution Synskadade,
undervisning

Sysselsättning, alternativ, jörsvarsmaterielindustrin
Sysselsättning, invandrare Sysselsättningseffekler. datateknikens utveckling
Sysselsättningsfrågor, äldre Systemupphandling, försvarsmateriel
Särbarhetsberedningen (Fö 1981:02) (SÅRB) Säkerhetspolitik, civilmotstånd

1981:67
1981:67

1980:82

1982:23

1980:82
1981:5

B 23 E 10 E 10 Ju 1 E9 Jo 12 S21 E 10 Kn 14 Ju il S24 B 22
E 13 12 B 18 Ju 1 B 25 E 11 Ju 8 Ju 47 Ju 1 K5 Ju 11 Ju 30 Ju 40 B 24 F ö 1

1982:17

1980:92

Jo 8 Jo
28 F ö 1 B9 I 12 Ju 38 B 24

1980:87

F ö 6

U3

E 13

Kn 16

1980:91

Kn 16

1980:91

Kn 23

1982:88

Ju 1

S27

1980:93

U9

U9

S26

Ju 38

H4

H5

1980:86

1981:71

U23

U7

19

A2

A 12

A9

Fö 9

Fö 13

1981:48

Fö 11

1980:90

s. 3 Kontrollera mot PDF

Säkerhetspolitik,
inriktning

Säkerhetsatgärder.
skatteprocessen

Särskild
placeringsplikt. kreditpotUiken

Särskild
utredare (K 1979:06) av sjömanspension genom

koUektivavtal

Fö 2 B3 E 12

K3

1981:54

s. 4 Kontrollera mot PDF

TFD se
transporlforskningsdelegationen

TUREK se utredningen om den statliga rekreations- och

turistpolitiken

TV-kamera. övervakning

TV-program. närradio

TV-program. upphovsrältsfrågor

TV-system. ny teknik

TV-system. texl-TV. principer och riktlinjer

TV-övervakning. tagen om, ADB-frågor

TatbokskommUtén (U 1979:02)

Taterätt, barns

Taterätt, enskilds

Tandvårdsutredning, (S 1978:01). 1978 års

Taxeringskontrolt

Taxeslruktur. hamnväsendel

Teknik

Hybrid-DN A-an vändning Teknikimporkommuién (1 1979:14)
Teknologiöverföring, Sydafrika Tetedata, bibioteksverksamhel Teledata,
principer och riktlinjer Telefonavlyssning

Spaningsmedel Telex

Terminologi, indrivningslagstiftningen Terminologi,
sjölagen Terrorangrepp mol befolkningen Tesiamenlariskl förfarande Ull förmån
för stålen Texl-TV. principer och riktlinjer
Tillståndsprövning-anmälningsförfarande, datalagen Tittslältningar. offentliga
Tillsyn, personregister Tillsynsiagen

Tilhäxtkapilal. små och medelstora förelag TUlämpning av
lagen om tillfälligt omhändertagande av berusade personer Tingsräll. processen
i Tjänsteansvarskommittén (Ju 1979:13) Tjänstepensioner, beskattning
Tjänstgöring, värnpliktiga, förmånssystem Tomtparkeringsutredningen (K 1978:10)
Totalförsvar, civilmotslånd

Totalförsvaret,
behov av skyddade sjötransporter vid krig och krigsfara

Totalförsvarels upplysningsnämnd (TUN) Totalförsvarets
utveckling Trafik. Stockholmsregionen Trafikkoniroller, effektivare
Trafiknykterhetsbrott, bevismedel Trafikpolitik

Kollektivtrafikens förbättring

Sjöfartens roll Traktamenlsbeskattningssakunniga (B
1978:02) Transport

Farligt gods

Internationella Iransporter

Ju 23

1981:10

U9

Ju9, U 1

U 14

B 24

Ju 11

1980:82

U II

Ju 16

1982:25

Ju 37

S7

B 27

K6

S29

1981:3

£

I 11

1982:79

H5

1980:86

U20

B 24

Ju 23

1981:10

Ju 23

1981:10

B 28

1980:89

Ju 20

1980:81

Fö 2

B 17

B 24

1982:26,

1982:64

Ju II

1980:82

Kn7

Ju II

1980:82

Ju 8

E 13

Ju 22

Ju 14

1981:47

Ju 37

B5

Fö 8

K2

Fö 11

1980:90

K6

Fö 12,

1981:15

Fö 2

K5

Ju 40

Ju 40

K4

K6

B 10

1982:32

Kil

1982:1

K 12

1982:6

s. 6 Kontrollera mot PDF

Kapacitet, krig och krigsfara

Kollektivtrafik

Luftföroreningar Trygghetslarm

Trädgårdsnäringsutredning (Jo 1974:09). 1974 års
Tunnelbanan i Stockholm, bevakningsuppgifiler Turislpoliiik, statlig
Tvångslicens, upphovsrättsfrågor TvångsmedelskommUtén (Ju 1978:06) Tvångsåtgärder,
missbrukare Tätorter, kollektivtrafik Tätorter, skyddsrumsbyggande

K6

K4

1981:74

Jo 6

S27

1980:93

Jo 1

Ju 47

1982:23

Jo 11

Ju 9

Ju 23

1981:10

S22

1981:55

K4

Fö 1

s. 7 Kontrollera mot PDF

U-80 se underhållsutredning, 1980 års U-krediiulredningen
(UD 1982:01 U-länder

Kreditgivning

Läkemedelssamarbete

Nedrustningsfrågor UBL se uppbördstagen UHÅ se
universitets- och högskoleämbetet U MOF se sakkunniga för att leda visst
utrednings-och UtveckUngsarbete ifråga om metoder för märkning av olja i fartyg
UNCTA D-konferens, internationeUt låkemedelssamarbete UNESCO. ADB-system USIK
se utredningen om sjukvården i krig USS se utredningen om säkerhelsåträder m
.m. i skatteprocessen

UTR se utredningen om totalförsvarets ledning i regeringskansliet

UVO se utredningen (A 1979:05) om vapenfriorganisationen
Ubåtsskyddskommissionen (Fö 1982:11) Umgängesrätt. barns laleräti
UnderhåUsfondsutredningen (Bo 1978:05) Underhdltsutredning. 1980 års (Fö
1980:04) (U-80)

Underrättelseförfarande, narkotikaspaning Underskollsa vdragsutredningen
Underställning av avtal Underslällningsjörfarandel. stat-kommun
Undersökningsorgan, allvarliga olyckshändelser Undersökningsplikt. allmänt mål
Undersökningsplikt. viss egendom Undervisningsområdet, upphovsrätlsliga jrågor
Ungdom, överlåtelse av alkohol lill Ungdomsråd. Statens

Opinionsbildning mot drogkulturen Ungdomsvård, psykisk
Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ)

Högskoleorganisationen, uppföljningsfrågor

Kyrkomusikerulbildning

Medicinska arkiv, gallringsbestämmelser Uppbörd

Uppbördslagen
(UBL) Uppbördssystem i krig. värnpliktsersällning Uppdrag (Jo 1982:05) att
förhandla om avtal rörande finansiering av driften vid Norrvikens trädgårdar
Uppfinnare, skatter och avgifter Uppföljningskommitién (U 1979:03) Upphandling,
försvarsmateriel Upphovsrättsliga frågor, undervisningsområdet (A
UU-sakkunniga)

UD4

UD4, H 4

S8

Ud2

1982:37 1982:37

S8 B 24

Fö 24

1982:86

Ju 16

1982:25

Bo 5

Fö 10

1980:88

1982:2

Ju 23

1981:10

B 26

B2

Kn 14

Kn 18

1981:12

B 28

1980:89

Ju 41

Ju 9, U
1

S 16

1981:6

S 16

1981:6

S24

U 12

1981:13

Kn24

1980:85

S 19

B 30

1981:14

B 28

1980:89

FÖS

Jo 30

B2I

U 12

1981:13

Fö 9

U 1

s. 8 Kontrollera mot PDF

Upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02) Ju 9

Upplysningscenlrat, Statens (UC)

Fö 12

1981:15

E 11

Ju 39

I 13

1981:8

S20

Ju 40

Fö 3

B 24

K7

Fö 5

A 10

U 7

B 18

U 15

Kn 15

1980:85

S28

1981:1

K7

U4

S 18

B 37

1982:10

Fö 2

S27

1980:93

K7

B 30

1981:14

Kn25

1980:91

B 28

1980:89

E3

1981:46

A 12

E 11

Ju 23

1981:10

A8

A 11

A 13

A 14

A
19 '■

1,982:18

A21

1982:31

B 25

B31

1981:35

B 34

1982:33

B 36

1982:47

B 37

1982:10

B39 -

1982:81

Bo 7

Bo 14

E8

E9

Informationsberedskap Upplåning, utomlands, kredilpolitik
Upplätelseform, bostäder Uran

Energimarknader Urvalskriterier, gallring, socialtjänstens
register Utandningsluft som analysobjekl, trafiknykterhetsbrott Utbildning

Civilmilitär personal

Datateknik

Flyglärare

Folkrättens regler under krig, neutralitet och ockupation

Företag

Handikappade elever

Högre chefer, statsförvaltningen

Konservatorer

Kyrkomusiker

Läkare, utländska

Piloter, civil luftfart

Samer

Samlevnadsundervisning, kartläggning

SIPU

Värnpliktiga, civila totalförsvarsfunktioner

Äldreomsorg, personal Utbildningsnämnd, civil pilotutbildning
Utgiftsskattekommittén (B 1981:04) Utjämningssystem, kyrkliga kommuner
Utlandet, skatteindrivningsuppdrag till och från Utlandsverksamhet, banker
Utlänningar, särskill skydd Utlåningsreglering, kredupoUliken
Utpasseringskontroll, känsliga arbetsplatser Utredningen (A 1979:01) om
information rörande arbetsmiljörisker (INRA)

Utredningen (A 1980:03) om kontroll av
hybrid-DNA-teknikens användning

Utredningen (A 1980:05) om karlläggning av arbetsmarknaden
för korttidsanställda på kontorsområdet

Utredningen (A 1980:06) om arbelsmarknadspolitisk styrning
av byggnadsverksamheten

Utredningen (A 1982:01) om ny myndighelsorganisation för
vapenfriulbildningen (O VU)

Utredningen (A 1982:03) om förhållandet meUan tryckfrihetsförordningen
och medbestämmandelagen Utredningen (B 1980:04) om pensionsrält Utredningen (B
1981:05) om viss översyn av gällande upphandlingsbestämmelser

Utredningen (B 1982:02) med uppdrag alt se över nuvarande
statliga kreditlider, m. m.

Utredningen (B 1982:04) om beskattningen av aktiebolagens
utdelade vinster

Utredningen (B 1982:05) med uppdrag alt se över och lämna
förstag om en ökad decenlralicering av den personalutbildning som SIPU
bedriver

Utredningen (B 1982:07) om datafiöden över Sveriges
gränser Utredningen (Bo 1979:02) om planmässig sanering efter
induslrinedläggningar

Utredningen (Bo 1981.01) om sekrelessgranskning av kartor
Utredningen (E 1979:03) angående översyn av den statliga fondförvaltningen m.
m.

Utredningen
(E 1980:01) om jordbrukels kapitalförsörjning

Utredningen (E 1980:05) om de små och medelstora företagens

finansiella situation E 13

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sakregister

E 14 B2

1982:5

B3 E2 B5 Fö 4 Fö 7

1981:11 1982:22 1982:15

Fö 8 Fö 9 Fö 16

1982:29

Fö 18

1982:35

Fö 22 H I

1982:70

H6

H7

1981:58 1982:12

H9

1982:20 1982:53

H 10 H 11

1982:54 1982:55

I 13

1981:8

I 18 121

1981:43 1982:38

122

1982:68

123 Jo 11

1982:74 1982:51

Jo 12 Jo 14

461

Utredningen (E 1982:01) om bankanknuina obligationsfonder

Utredningen (Fi 1972:06) om underställning av avtal

Utredningen (Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder m. m. i

skatteprocessen (USS)

Utredningen (Fi 1975:03) om löntagarna och
kapitaltillväxten

Utredningen (Fi 1976:02) om beskattning av
tjänstepensioner

Utredningen (Fö 1978:05) Hälso- och sjukvård iförsvaret
(HSF)

Utredningen (Fö 1980:01) Religionen iförsvaret

Utredningen (Fö 1980:02) om värnpliktsförmåner under
beredskap

och krig

Utredningen (Fö 1980:03) om försvarsupphandling

Utredningen (Fö 1982:03) om tillträdesskydd

Utredningen (Fö 1982:05) om översyn av den fiygtekniska

utvecklingen i Sverige

Utredningen (Fö 1982:09) om totalförsvarets ledning i

regeringskansliet (UTR)

Utredningen (H 1978:03) om import- och exporlförfattningar

Utredningen (1981:01) om kommerskollegiets tolk- och

translatorverksamhet

Utredningen (H 1982:01) om konsumentombudsmannens
ställning

Utredningen (H 1982:03) rörande frågor om
heredskapslagring

på energiområdet

Utredningen (H 1982:04) för prövning av det löpande
oljetagringsprogra mmet

Utredningen (H 1982:05) om beredskaps- och
fredskrislagring Utredningen (11981:01) om utvecklingen på de internationeUa
energimarknaderna (Energimarknadsutredningen) Utredningen (I 1981:07) om
alternativa former för statsstödd exportkreditgivning

Utredningen (11982:01) om RPP-systemet Utredningen
(11982:02) om vissa frågor inom mineralområdet (FRI MO-utredningen)

Utredningen (11982:03) om möjligheterna liU en fortsalt
utbyggnad av vattenkraften

Utredningen (Jo 1979:07) om den slaUigalurislpoUliken
(TUREK) Utredningen (Jo 1979:08) om rennäringens ekonomiska förhållanden

Utredningen (Jo 1979:10) om boxningens skadeverkningar

Utredningen (Jo 1980:05) om återvinning av vissa

dryckesförpackningar Jo 17 1982:9

Jo 19 Jo 23

1981:20 1981:45

Jo 24

1981:61

Jo 25

1981:69

Jo 26 Jo 28 Jo 29 Jo31

1982:11 1982:17 1982:59 1982:69

Jo 32

1982:72

Jo 33 Ju 7 Ju 16 Ju 34 Ju 35

1982:73 1982:25

Utredningen (Jo 1981:02) av verksamhet och organisation m.
m. vid siatens veternärmedicinska anstalt och statens lantbrukskemiska
laboratorium

Utredningen (Jo 1981.07) om försörjningen med gödselmedel
Utredningen (Jo 1981.09) om översyn av lagstiftningen om ägofred

Utredningen (Jo 1981:10) om översyn av den eftergymnasiala
skogliga utbildningen

Utredningen (Jo 1982:01) om samordning av vissa resurser
vid lantbruksnämnderna, skogsvårdsstyrelsen och den lokala fiskeriadministrationen

Utredningen (Jo 1982:03) om bestrålning av livsmedel
Utredningen (Jo 1982:04) om redovisning av miljökvalitet Utredningen (Jo
1982:06) om koncessionsrenskötsel Utredningen (Jo 1982:07) om forskning och
forskarutbildning m. m. inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde
Utredningen (Jo 1982:08) om översyn av livsmedelsforskningen m.m.

Utredningen (Ju 1974:14) om reklam i videogram (RIV)

Utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt

Utredningen (Ju 1979:09) om skydd för förelagshemligheter

Utredningen (Ju 1979:10) om internationeUa faderskapsfrågor

Utredningen (Ju 1980:05) om alkoholutandningsprov som

bevismedel vid irafiknykterhetsbrott Ju 40

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skr
1982/83:103 462

Ju 41 Ju 42 Ju 45

1980:83 1981:72

Ju 47

1982:23

Ju 48

1982:52

Ju 49

1982:84

K 12

1982:6

K 13 Kn 13 Kn 17 Kn20 Kn22

1982:50

1981:9

1982:49

1982:87

Kn23 S3

1982:88

Utredningen (Ju 1980:06) om godtrosförvärv av stöldgods m.
m. Utredningen (Ju 1980:07) angående domsiolsadministrationen Utredningen (Ju
1981:04) om artificiella inseminationer Utredningen (Ju 1982:02) om effekterna
av alt använda ordningsvakter för vissa bevakningsuppgifter i tunnelbanan i
Stockholm

Utredningen (Ju 1982:03) med uppdrag att göra en översyn
av 10 kap. 5 § regeringsformen

Utredningen (Ju 1982:04) om en översyn av riksåklagarens
kansli

Utredningen (K 1982:02) om Sveriges internationella
transporter

Utredningen (K 1982:03) för överläggningar om Bromma
flygplats

Utredningen (Kn 1979:08) om kommunal
kompentenslagstiftning Utredningen (Kn 1981:01j om kommunalförbund Utredningen
(Kn 1982:02) om export av kommunall kunnande Utredningen (Kn) för översyn av
den kommunala hostadsprocessen m. m. under beredskap och krig Utredningen (Kn
0000:00) för genomgång av regelbeståndet rörande svenska kyrkan

Utredningen (S 1976:05) om sjukvården i krig (USIK)

Utredningen (S 1977:04) om narkotikamissbrukels omfattning

(UNO) S4

Utredningen (S 1977:21) om de homosexuellas situation i

samhället S 6

Utredningen (S 1982:03) om ansvar och uppgifter inom

socialstvrelsens beredskapsområde S 33 1982:8

Utredningen (S 1982:05) om dösbegreppet S 35 1982:61

Utredningen (S 1982:07 av de statliga insatserna för

alkohol-och narkotikainformalion S 37 1982:75

Utredningen (U 1978:14) om jörulsätlningarna för en
närmare samverkan mellan livrustkammaren och

övrig museiverksamhet inom Kungl. Slottet
(Slottsulredningen) UIO

Utredningen (U 1979:07) om den civila flyghistoriska

museiverksamheten U 14

U 19 U21

U22 U23

1981:31

U25,

1981:30

U28 U37

1981:59 1982:85

UD3

UD4 Fö 2 UD3

1982:37

B 28

1980:89

H4 H4 H4

S8 UD2 S28 S 18

1981:1

Utredningen (U 1979:15) med uppdrag alt utreda frågan
rörande den framlida verksamheten vid Stiftelsen Drottningholms teatermuseum m.
m.

Utredningen (U 1980:02) om orlnamnsverksamheten i riket
Utredningen (U 1980:03) om den framtida hälso- och sjukvården saml
molionsidrotien för studerande

Utredningen (U 1980:08) om dagstidningar för synskadade
Utredningen (U 1981.03) om utbUdningens och forskningens uppgifter i
strävandena att förbättra den svenska ekonomins utveckling- och konkurrenskraft

Utredningen (U 1981:06) om översyn av användningen av
studieomdöme som urvalsgrund vid antagning till högskoleutbildning

Utredningen (U 0000:00) om annonsbladen och dagspressen
Utredningen (UD 1978:02) om utrikesrepresentationen Utredningen (UD 1982:01)
för utvärdering av system för förmånlig kreditgivning till U-länder
(U-kreditutredningen) Utrikespolitik, analys av utvecklingen
Utrikesrepresentationen Ulsökninsregisier Ul vecklingsbanker

Afrikanska (ADB)

Asiatiska (ASDB)

Interamerikanska (I DB) Ut vecklingsländer

Internationellt läkemedelssamarbete

Nedrustningsfrågor

Sjukvårdspersonalutbildning Utvärdering av
abortlagstiftningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

VFK-82 se värnpUklsjörmånskommitté. 1982 års

VFU se värnpliktsförmånsutredningen

VIK se värnpliktsinfivtandekommUtén

VPM-utredningen (É 1979:02)

VPVse värnpliktsverkel

Vagnskadeersättning

Vallagskommttté. 1978 års (Ju 1978:01)

Vatutakommuién (E 1977:03)

Valutapolitik - valutakontroll - kreditpolitik,
sambandsfrågor

Valutareglering

Vapenfria tjänsteplikliga. förmånssystem

Vapenlöst motstånd

Varuhandeln, kontokortsfrågor

Varumärkesulredningen (Ju 1974:10

Varuprovningskommittén (H 1979:05)

Verkstadsindustrin, datateknik i

Vidareutbildning, utländsk sjukvårdpersonal

Vidareutbildningskommittén (S 1982:04)

Viggensystem. fiygplansanskaffning

VillabeskaUning

Villkorlig frigivning

VUl- och jaklvårdsfrågor

Vinslandelslän

Vinstberäkning, koncernföretag

Vinstheskallning. aktier

Vinstpålägg, upphandling, försvarsmateriel

Viteskommittén (Ju 1979:01)

Vuxenutbildning, kommunal

Vuxna missbrukare, vård ulan samtycke

Våldtäkt, åtalsfrågor

Vård, andtig

Vård av anhörig

Vård av barn, ersättningsregler

Vård ulan samtycke, socialtjänst- och
sjukvårdslagstiftning

Vårdnadsrätt, barns laleräti

Vårdpersonal

Väglrafikskaiieuiredningen (B 1977:05)

Vän le lider, socialförsäkringsärende

Värdepappersmarknaden

Värmemätningsutredningen (Bo 1979:03)

Värnplikiförmånsulredningen (Fö 1980:02) (VFU)

Värnpliktsförmånskommitté (Fö 1982:01) 1982 års (VFK-82)

Värnpliklsförsvar. mobiliseringssäkerhel

Värnpliklslagen. förmånssystem

Värnpliktssjukvård

Värnpliktsverkel ( VPN), journaler från
inskrivningsärenden,

gallringsbeslämmelser

E7

Ju 5 Ju 21 E4 E 11 E4 Fö 8 Fö 11 E 12 Ju 6 H3 1 7 S28 S34
Fö 6 B 26 Ju 30 Jo 3 E 13 B 12 B 15 E2 B 36 Fö 9 Ju 27 U6 S22 Ju 12 Fö 7 S 15
S23 S2I S22 Ju 16 S2 B8 S25 E7 Bo 8 Fö 8 Fö 14 Fö 2 Fö 8 Fö 4

S 19

1981:38

1980:90

1981:1

1982:48

1980:87

1981:5

1981:11 1982:47

1981:55

1982:14

1981:55 1982:25

1981:68

opaginerad Kontrollera mot PDF

Yrkesutövning, hälso- och sjukvårdsområdet, legUimations-
och

behörighetsbestämmelser S 26

Yttrandefrihetsulredningen
(Ju 1977:10) Ju 18

opaginerad Kontrollera mot PDF

Alal,
offentliga junktionärer

Ju 37

s. 1981 Kontrollera mot PDF

Skr
1982/83:103 464

Äganderätt ldl lägenheter i fierfamiljshus Ju 39

Ågarlägenhelssystem,
identifiering och registrering B 15

Ägarlägenhetsutredningen
(Ju 1980:04) Ju 39

Äldrearbetskommittén
(A 1979:02) A 9

ÄjdreberedningenIS
1981:01) S 27 . 1980:93

Aldreomsorg S 2

Äldres
intresse av arbete efter pensionering A 9

Arendebalans,
försäkringsdomstolar S 25

Årendeomfiyttning,
socialnämnder, gallringssynpunkter S 20

Ö

Överbefälhavaren (ÖB)

JAS-system , Fö 6 1980:87

Militära själavårdens organisation Fö 7

Perspeklivplan Fö 2

Överinstanser, processen Ju 14 1981:47

Överlåtelse av byggnad på annans mark Ju 13

Övervakningsnämnder

Fängelsestraffkommiltén Ju 30

s. 1982 Kontrollera mot PDF

465 Skr 1982/83:103

Innehåll

Utdrag
ur regeringsprotokollet ............................. 2

Bilaga,
kommittéberättelse 1983

Justitiedepartementet
(Ju) .............................. 9

Utrikesdepartementet
(UD)............................... 50

Försvarsdepartementet
(Fö)............................. 54

Socialdepartementet
(S).................................. 75

Kommunikationsdepartementet
(K) .................. 110

Ekonomidepartementet
(E)....... ..................... 120

Budgetdepartementet
(B)................................. 134

Utbildningsdepartementet
(U) ......................... 166

Jordbruksdepartementet
(Jo)............................. 195

Handelsdepartementet
(H)................................ 222

Arbetsmarknadsdepartementet
(A) .................. .. 230

Bostadsdepartementet
(Bo) ............................. .. 256

Industridepartementet
(I)................................. 269

Kommundepartementet
(Kn) ............................. .. 298

Uppgift på kostnader för
kommittéer ................... .. 320

Fördelning mellan kvinnor
och män i kommittéer som redovisas

i
kommittéberättelsen...................................... .. 384

Betänkanden
utkomna från trycket under år 1982 . .. 387

Betänkanden
avgivna av kommittéer, som redovisas i kommittéberättelsen, eller upprättade
inom departement (Ds-Serie) som

publicerats
sedan redovisningen i 1982 års kommittéberättelse 389

Nordisk
utredningsserie (Nu 1982) ...................... .. 394

Personregister
till kommittéer ........................... .. 395

Sakregister till
kommittéer ................................ .. 429

s. 1983 Kontrollera mot PDF

Kommittéberättelse 1983

Del II

Kommittédirektiv

1 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

Skr. 1982/83:103

Bilaga
2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Redaktionell anm.

Kommittéberättelsen
är uppdelad i två delar.

Del
I innehåller uppgifter om kommittéernas sammansättning, adress och
telefonnummer, redovisning av lämnade betänkanden sedan föregående års
berättelse, uppgifterom kommittéernas planering, kostnader samt register. I del
I finns numera också en redovisning av fördelningen mellan män och kvinnor i
kommittéer som redovisas i kommittéberättelsen. Sakregistren i del I och del II är
fr o m 1982 års berättelse identiska.

Direktiv
och tilläggsdirektiv utges löpande i en för hela regeringskansliet gemensam
serie. Liksom departementspromemorior och betänkanden i SOU-serien sprids genom
LiberFörlag.

Direktiv
som getts ut i denna serie trycks på nytt en gång om året i del II. Där anges för varje direktiv omedelbart under rubriken numret i
direktivserien. Uppgifter om direktiv och kommittéernas verksamhet under
löpande år kan erhållas efter hänvändelse till justitiedepartementet (se del I
Utdrag ur protokoll s 2 och 3)

Del
II innehåller direktiv och tilläggsdirektiv som
meddelats sedan redovisningen i 1982 års berättelse färdigställdes samt
register. Direktiven är fr o m årets berättelse intagna i den ordning de
numrerats i direktivserien. Direktiv i 1981 års serie som inte har redovisats
tidigare i berättelsen redovisas först, därefter redovisas beslutade direktiv
tom den 25 november 1982 i 1982 års serie.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Direktiv
som inte tidigare liar redovisats i Itommitté- Skr. 1982/83:103

berättelsen o\r. i98i:64

1981 års direlctivserie

Åtgärder för att påverka arbetsgivarnas rekryteringspolitik
m. m.

Dir 1981:64

Beslut vid regeringssammanträde 1981-10-08.
Departementschefen, statsrådet Eliasson, anför.

Arbetsmarknadens funktionssätt

Den långsiktiga tendensen till förlängda
arbetslöshetstider är ett oroväckande inslag på den svenska arbetsmarknaden.
Denna utveckling är särskilt markant när det gäller kvinnliga arbetssökande.
Ett annat oroande inslag är att behovet av arbetsmarknadspolitiska insatser
successivt har ökat. Ett tredje inslag i utvecklingen är att tillsättandet av
lediga platser går trögare.

Det föreligger alltså en tendens till såväl ökade
arbetslöshetstider som vakanstider. Det allvarliga är att denna tendens
uppträtt under en period när samtidigt de arbetsmarknadspolitiska insatserna
ökat kraftigt.

Denna utveckling tyder på att arbetsmarknadens
funktionssätt har försämrats trots ökade anpassningsfrämjande insatser.

En orsak till den här utvecklingen är att arbetsgivarnas
anställningsbeslut mer och mer fått karaktären av elt långsiktigt
investeringsbeslut. Detta leder till en mer ingående prövning av de
arbetssökande i rekryteringsprocessen och medför en hårdare sortering av dessa.
Det medför samtidigt att arbetssökande med relativt låg konkurrenskraft
riskerar att ständigt ställas utanför anställningsflödet, med definitiv
utslagning från arbetsmarknaden som yttersta konsekvens.

Det är därför angeläget att den arbetslöshet och
utslagning som orsakas av strukturella förändringar eller av att den enskilde
blivit mindre attraktiv på arbetsmarknaden motverkas. Det är även angeläget att
samhället ges ökade möjligheter att påverka arbetsgivarnas rekryteringspolitik.
Det är också troligt att en del av den produktivitetsvinst som företagen gör
genom en hård selektion vid rekrytering uppvägs av den förlust som det innebär
att inte alla platser kan besättas. Både företagen och samhället bör därför ha
intresse av att de samtidiga problemen med brist på arbetskraft och ökad
arbetslöshet får en gemensam lösning. Såväl allmänmänskliga som
statsfinansiella och samhällsekonomiska skäl talar härför.

Om insatserna för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt
skall bli framgångsrika måste-de-även innefatta åtgärder som påverkar de
arbetssökande att snabbare acceptera de lediga platser som faktiskt står till
buds.

Det är därför viktigt att pressa ner den arbetslöshetstid
som inte kan väntas

s. 4 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 ge ett förbättrat placeringsresultat för den
enskilde och sådan arbetslöshets-

Del II tid som inte kan fyllas med ett
aktivt arbetssökande.

Föredragandens överväganden

Många arbetssökande har begränsade möjligheter att anpassa
sig till förändringar på arbetsmarknaden och söker därför arbete endast under
vissa villkor och förutsättningar.

Det är därför viktigt att såväl arbetsgivare som
arbetssökande får klart för sig vilka anspråk det är realistiskt att ställa och
att kraven på anpassning till arbetsmarknaden inte blir så höga att vissa
grupper ställs utanför arbetslivet. Om de som har sämre förutsättningar att
anpassa sig till kraven skall få arbete måste vi i stället främja
flexibiliteten hos dem som utan avgörande olägenheter kan ta på sig anpassningsuppgifterna.
Detta är i första hand en angelägenhet för arbetsförmedlingen, vars främsta
uppgift är att just främja anpassningen på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen
förfogar också över en rad olika hjälpmedel för att öka den arbetssökandes
möjligheter att söka och ta ett ledigt arbete. Dessa hjälpmedel blir emellertid
otillräckliga om inte de arbetssökande är villiga att utnyttja dem i den
utsträckning som erfordras.

I prop. 1980/81:126 (AU 1980/81:21, rskr. 1980/81:404) om
arbetsmarknadspolitikens framtida inriktning har jag angett huvudlinjerna för
den framtida arbetsmarknadspolitiken under 1980-talet.

Arbetslöshetsproblemen bör i första hand lösas inom ramen
för de lediga platser som finns på arbetsmarknaden och insatserna måste
inriktas på att förmå såväl arbetsgivare som arbetssökande att delta mer aktivt
i arbetsmarknadens anpassningsprocess samt ta ett ökat ansvar för denna.

I detta syfte finns i den arbetsmarknadspolitiska
propositionen åtgärder dels för alt förmå arbetsgivarna att anpassa sin
rekrytering lill arbetssökande som finns på orten, dels för att förmå de
arbetssökande att snabbare acceptera de lediga platserna. Det kan i detta
sammanhang bl a gälla atl söka åstadkomma attitydförändringar genom att t ex
påverka arbetsgivarna att anställa kvinnor och män i otraditionella
arbetsuppgifter liksom att förmå de arbetssökande att acceptera sådana
uppgifter.

Det finns klara beröringspunkter mellan åtgärder som på
ömse sidor syftar till att främja en snabbare anpassning på arbetsmarknaden. I
propositionen aviserades därför att en utredning skulle tillsättas med uppgift
att se över vissa frågor på båda dessa områden.

Jag återkommer nu till detta och förordar att en särskild
utredare tillkallas för att utreda dessa frågor. Till ledning för utredarens
arbete vill jag anföra följande.

Arbetsförmedlingens möjligheter att påverka arbetsgivarnas
rekrytering av arbetskraft

Arbetsmarknaden utgörs av ett dynamiskt system med stora
och ständiga

flöden av arbetssökande och lediga platser. Varje år kommer ca 500 000

personer in på arbetsmarknaden och ungefär lika många lämnar den. Under

ett år byter 500 000 personer arbetsgivare en eller flera gånger. Under ett år

sker således närmare 1 000 000 anställningar. Det är genom att inverka på

och underlätta dessa stora bruttoströmmar pä arbetsmarknaden som

4 arbetsmarknadspolitiken främst
verkar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Arbetsförmedlingen
arbetar med flera olika instrument för att förmå Skr. 1982/83:103 arbetsgivarna
att anställa sökande som de inte finner tillräckligt attraktiva. Dir. 1981:64
Av stor betydelse är naturligtvis den påverkan som arbetsförmedlingen utövar i
sin normala platsförmedlingsverksamhet där det inte minst gäller att påverka
arbetsgivarnas attityder när det gäller att anställa kvinnor inom
mansdominerade arbetsområden och tvärtom. Arbetsförmedlingens möjligheter i
detta sammanhang förstärks av jämställdhetslagens krav på aktiva
rekryteringsåtgärder från arbetsgivarnas sida för att uppnå en jämn
könsfördelning i olika typer av arbeten liksom av bestämmelserna i lagen (1974:13)
om vissa anställningsfrämjande åtgärder (främjandelagen). Den senare lagen
innehåller bl. a. vissa regler som syftar till att öka möjligheterna för äldre
arbetstagare och arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga att behålla eller
erhålla anställning på den öppna arbetsmarknaden. Lagen bygger i första hand på
frivillig samverkan. Om inte överläggningar mellan arbetsförmedhng,
arbetsgivare och fackföreningar resulterar i samförståndslösningar kan
emellertid arbetsmarknadsmyndigheterna meddela arbetsgivaren anvisningar om
vilka åtgärder denne bör vidta.

Främjandelagen har hittills utnyttjats i mycket begränsad
omfattning. Under de senaste åren har dock arbetsmarknadsverket intensifierat
ansträngningarna att med stöd av lagen placera äldre och handikappade på den
öppna arbetsmarknaden. Resultaten från denna intensifierade användning av
lagen är positiva, men det måste understrykas att stora personalkrävande
insatser har behövts, inte minst därför att arbetsgivaren ekonomiskt vinner på
att i stället anställa arbetskraft som inte i samma utsträckning har
begränsningar i sitt arbetsutbud och sin arbetsförmåga.

Problemen på arbetsmarknaden berör emellertid en betydligt
större krets arbetssökande än de som kan beredas arbete med hjälp av
främjandelagen.

I propositionen om arbetsmarknadspolitikens framtida
inriktning skisseras ett nytt arbetsmarknadspolitiskl instrument -
arbetsförmedlingskontrakt - med syftet att påverka arbetsgivarnas
anställningspolitik utan omfattande subventioner och utan ingående förhandlingar
mellan arbetsförmedling och arbetsgivare vid varje enskild anställning. Det
skisserade systemet med arbetsförmedlingskontrakt består av två huvudelement.

1. En formell överenskommelse - kontrakt - mellan
arbetsmarknadsmyn

digheterna och den enskilde arbetsgivaren, där arbetsgivaren förbinder sig

att ge arbetsförmedlingen elt avgörande inflytande över rekryteringen till en

viss andel av företagets vakanser.

2. Ett särskilt avgiftssystem att utjämna merkostnaderna
för en ur

samhällssynpunkt önskvärd rekryteringspolitik mellan sådana arbetsgivare

som tecknar kontrakt och sådana som inte ingår i systemet. De arbetsgivare

som tecknar kontrakt skulle t. ex. kunna påföras lägre arbetsgivaravgifter än

övriga. En annan möjlighet är att de arbetsgivare som inte är med i systemet

påföres en särskild avgift.

Utredaren bör ha i uppgift att närmare analysera
effekterna av ett system med arbetsförmedlingskontrakt och göra en fördjupad
studie av hur systemet praktiskt skulle kunna genomföras. Utredaren skall
därvid beakta bl. a. följande.

För att kunna påverka arbetsgivarnas rekrytering bör
arbetsförmedlingen ges ett avgörande inflytande över en bestämd andel av
företagets nyanställ-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 ningar. Denna andel måste bestämmas
i en avvägning mellan de arbetsmark-

Del II nadspolitiskaambitionernaochdenfrihet
att bedriva en egen personalpolitik

som arbetsgivaren måste tillförsäkras om systemet skall
kunna bli attraktivt. En viss vägledning bör kunna fås från de överenskommelser
som exempelvis länsarbetsnämnden i Jönköpings län gjort med större företag
angående tillämpningen av främjandelagen.

Som jag redan nämnt skall arbetsförmedlingskontrakten ha
en vidare syftning än främjandelagen och utredaren bör därför göra en bedömning
ay hur stor andel av rekryteringen som skall ingå i kontraktssystemet för att
syftet med systemet skall kunna uppnås.

Målet måste vara att förmå så många arbetsgivare som
möjligt att delta i systemet. Fördelarna för arbetsgivarna att delta i systemet
bör därför vara så stora att en arbetsgivare normalt skall kunna tjäna på att
teckna kontrakt. Graden av den fördel arbetsgivaren får med systemet måste
fastställas med hänsyn till den andel av vakanserna som skall besättas av
arbetsförmedlingen. Utredaren bör med utgångspunkt från sina överväganden
rörande denna andel även analysera de merkostnader ett kontraktsföretag under
olika förutsättningar kan åsamkas.

Utredaren bör vidare lämna förslag till utformning av
regler när det gäller att bestämma vilka arbetssökande som arbetsgivaren förbinder
sig att acceptera i samband med förmedlingens utnyttjande av kontraktet. En
utgångspunkt bör vara att arbetsförmedlingen skall ha rätt att välja ut de
platser - garantiplatser - som skall besättas. Utredaren bör i detta sammanhang
överväga huruvida det finns anledning att vissa specialbefattningar bör
undantas från dessa garantiplatser. En annan utgångspunkt bör vara att de av
arbetsförmedlingarna anvisade arbetssökandena till garantiplatserna skall
uppfylla de krav på yrkeskunskaper som är en direkt förutsättning för arbetets
utförande. Förmedlingen bör däremot ges möjUgheter att kunna motsätta sig krav
på överkvalificering, bl. a. i fråga om mångårig erfarenhet och
yrkesskicklighet. Proceduren vid tillsättning av garantiplatser måste vidare
vara enkel. Arbetsgivaren bör dock ha en viss möjlighet att påverka
rekryteringen till dessa garantiplatser. En sådan möjlighet kan nås genom att
arbetsgivare t. ex. ges tillfälle att välja mellan ett mindre antal sökande som
förmedlingen anvisar.

Kontrakten bör syfta till att förmå arbetsgivarna att bära
eri del av kostnaderna för en från samhällets synpunkt önskvärd
anställningspolitik och därigenom minska behovet av särskilda insatser.
Systemet bör däremot inte syfta till att låta vissa arbetsgivare överta övriga
arbetsgivares sociala ansvar.

Utredaren bör särskilt uppmärksamma de
gränsdragningsproblem som kan uppstå mellan utnyttjande av
förmedlingskontrakten och andra förmedlingsinstrument, t. ex. främjandelagen.

Genom arbetsförmedlingskontrakt skulle arbetsförmedlingen
ges ett effektivt övertalningsmedel när det bl. a. gäller att placera
arbetssökande som arbetsgivare av någon anledning tvekar att anställa. Det
gäller emellertid för förmedlingen att inte överutnyttja systemet, eftersom
krav som arbetsgivarna uppfattar som oskäliga skulle kunna undergräva förtroendet
för hela systemet. Därför är det inte heller lämpligt att försöka lösa alla
arbetsmarknadsproblem med hjälp av kontraktssystemet. Kontraktet bör i första
hand ses som en väg att allmänt underlätta förmedlingens arbete.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Ambitionen
bör inte vara att med ett nytt system eliminera behovet av Skr. 1982/83:103
särskilda insatser i form av skyddad sysselsättning etc, men väl att minska
Dir. 1981:64 detta behov. Kontrakten kan självfallet inte heller minska behovet
av olika arbetsförberedande insatser.

När det gäller att avgränsa de sökande som bör ifrågakomma
för utnyttjande av garantiplatser är arbetslöshetstiden ett exempel på ett
urvalskriterium som kan övervägas. Utredaren bör därför belysa olika
arbetssökandegruppers arbetslöshetstid.

När det sedan gäller utnyttjande av garantiplatser måste
avvägningar också göras mellan strävandena att dels försöka sköta
förmedlingsverksamheten med smidighet och i samförstånd med arbetsgivare, dels
att hålla nere onödiga administrativa rutiner dels ock risken för att vissa
arbetsgivare genom att utnyttja luckor i förmedlingens kontroll kommer
billigare undan än andra mer ansvarsmedvetna arbetsgivare.

Utredaren bör vidare lämna förslag till regler för
upprättande öch uppsägning av kontrakt. En viktig fråga i detta sammanhang är
hur kvalificering för kontrakten skall ske. Ett sätt är att kontrakt upprättas
för alla arbetsgivare som önskar detta omedelbart vid anmälan. Kvalificering i
form av utnyttjande av garantiplatser sker då i efterhand. Ett annat sätt kan
vara att arbetsgivaren inträder i systemet när den första garantiplatsen
utnyttjas av arbetsförmedlingen.

Om systemet skäll kunna fungera krävs både att
arbetsgivarna kan känna sig förvissade om en rättvis behandling och att
förmedlingen vid behov verkligen är beredd att bryta kontrakten med omedelbar
verkan. En godtycklig behandling av kontraktsföretagen kan underminera
möjligheterna att teckna nya kontrakt. En släpphänt uppföljning av kontrakten
kommer å andra sidan att göra dessa meningslösa. Det krävs därför dels klara
riktlinjer för förmedlingens handlande, dels en möjlighet till prövning av
förmedlingens krav.

Utredaren bör också ta upp frågan om vilka arbetsgivare
som bör omfattas av kontraktssystemet. Det kan finnas skäl att begränsa
systemet till företag över en viss storlek eftersom ett mycket stort antal små
kontraktsföretag skulle kunna medföra en kraftig administrativ belastning för
förmedlingen och avkastningen för varje enskilt kontrakt med små företag blir
mycket begränsad samtidigt som företagets rekrytering blir svår att påverka.

Utredaren bör i sina överväganden i denna fråga väga
praktiska hanteringsmässiga skäl att utesluta små företag mot risken att en
alltför snäv avgränsning starkt begränsar utnyttjandet av systemet inom vissa
näringsgrenar och yrkesområden och på lokala arbetsmarknader.

Utredaren bör även överväga hur ett system med
arbetsförmedlingskontrakt eller motsvarande skall kunna tillämpas inom den
offentliga förvaltningen.

Jag vill understryka att det här skisserade systemet med
arbetsförmedlingskontrakt syftar till att påverka arbetsgivarna att bedriva en
från samhällets synpunkt önskvärd rekryteringspolitik. Om utredaren i sitt
arbete finner att detta syfte bättre nås med andra metoder bör utredaren
föreslå sådana alternativa metoder. Oberoende av vilka metoder utredaren
stannar , för i sitt förslag skall en beräkning redovisas av vilken omfattning
det här skisserade eller annat system som föreslås kan komma att få och vilka
totala statsfinansiella konsekvenser förslaget leder till.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Översyn av bestämmelserna om rätt
till ersättning vid arbetslöshet

Del II

En del av
de ökade trögheterna på arbetsmarknaden brukar tillskrivas det

faktum att de arbetssökande får allt mindre ekonomiskt
utbyte av att byta anställning. Utvecklingen har gått i en riktning där det
ekonomiska tillskottet av att byta arbete genomsnittligt har blivit mindre
samtidigt som den ekonomiska påfrestningen som orsakas av arbetslöshet mildrats.
De negativa effekter denna utveckling ger upphov till när det gäller
arbetsmarknadens funktionsförmåga måste främst motverkas genom reglerna om rätt
till ersättning vid arbetslöshet. En förutsättning för en generös ersättning
vid arbetslöshet är att denna ersättning i sig inte försvårar bekämpandet av
arbetslösheten.

Enligt min mening ger reglerna i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd en
god grund för fasta tillämpningsnormer. Av förarbetena till den nämnda
lagstiftningen framgår bl. a. att tidigare löneersättning eller utgående
kassaersättning inte får vara avgörande för om de arbeten som erbjuds den
arbetslöse skall anses lämpliga. Endast om den erbjudna lönen väsentligt
understiger arbetslöshetsersättningen eller anställningsvillkoren är sämre än
de som avtalsenligt gäller för arbetet inom det erbjudna yrkesområdet skall en
arbetslös kunna vägra att anta ett arbete utan påföljd för ersättningsrätten.

Arbetslöshetsförsäkringen är inte heller avsedd att yara
en yrkesförsäkring och bör alltså i den mån reglerna i lagen tillämpas strikt
inte medverka till en onödig och improduktiv förlängning av
arbetslöshetstiderna.

Det finns inga klara statistiska belägg för att en
förändrad tolkning av reglerna för ersättning vid arbetslöshet påverkat
utvecklingen i riktning mot minskad anpassningsbenägenhet. Det förhållandet att
t. ex. industrin har problem att fylla sina vakanser trots att mycket stora
resurser läggs ner på arbetsmarknadsutbildning och andra anpassningsfrämjande
åtgärder kan dock vara ett uttryck för att reglerna för
arbetslöshetsersättningen i många fall ges en allt för vid tolkning.

Företrädare för arbetsgivarna har i olika sammanhang
framhållit att just detta är en orsak till rekryteringsproblemen. Enligl vad
jag inhämtat har AMS uppmärksamheten riktad mot denna fråga. För egen del anser
jag det vara svårt att statistiskt visa ett sådant orsakssamband, men det kan
ändå finnas anledning att pröva problemställningen i ett vidare sammanhang. Den
svenska arjjetsmarknadspolitiken bygger bl. a. på att parterna på arbetsmarknaden
deltar i och tar ansvar för genomförandet av olika åtgärder, vilket i sin tur
förutsätter att de själva har intresse av en framgångsrikt genomförd
arbetsmarknadspolitik. Oklarheterna kring arbetsförmedlingens möjligheter att
anvisa arbetslösa till de lediga platserna måste därför undanröjas.

Det system med arbetsförmedlingskontrakt som skall utredas
kan komma att förändra förutsättningarna för arbetsförmedlingen att skaffa fram
arbetserbjudanden till arbetslösa. Förekomsten av garantiplatser innebär
samtidigt en uppfordran till arbetsförmedlingen att besätta dessa platser.
Därigenom aktualiseras även i detta sammanhang fråga om vilka arbeten som skall
anses vara lämpliga för en viss arbetssökande.

Utredaren bör mot denna bakgrund se över tolkningen av
reglerna om ."lämpligt arbete" för att säkerställa en i hela landet
enhetlig praxis för

s. 9 Kontrollera mot PDF

tillämpningen av lagens bestäminelser. Syftet bör vara att
reglerna inte ci,p 1982/83-103 medför en förlängning av arbetssökandetiden.
Självfallet måste i tillämp- pj 1981-64 ningen av bestämmelserna liksom
hittills ges utrymme för hänsyn till den enskilde individens speciella
förhållanden. Men det är viktigt att tillämpningen inte blir godtycklig eller
oenhetlig. Det bör stå klart att de arbetssökande måste vara beredda att
acceptera något av de arbeten som finns lediga på arbetsmarknaden om de har
förutsättningar att ta dessa arbeten. Den som har svårigheter att flytta till
en annan ort måste vara beredd till yrkesmässig rörlighet och att bredda sitt
sökande till fler yrkesområden utan en föregående långvarig arbetslöshet. Om
den arbetssökande vill hålla fast vid ett yrkesmässigt arbetsönskemål, bör den
sökande i gengäld vara beredd att snabbt söka sig till de orter där det finns
sådana arbeten eller i avvaktan på ett sådant ta ett tillfälligt arbete.

Utredaren hör inleda sitt arbete inom detta område med att
kartlägga och beskriva nuvarande praxis när det gäller tolkningen av
"lämpligt arbete" och härvid särskilt undersöka om det föreligger
regionala eller av andra orsaker betingade systematiska skillnader i
tolkningen. Vid denna kartläggning bör särskilt undersökas om de nuvarande
administrativa rutinerna på arbetsförmedlingarna är enhetliga och möjliggör en
effektiv uppföljning av de arbetserbjudanden den sökande fått. Med denna
kartläggning som utgångspunkt bör utredaren sedan, om det finns anledning
härtill, föreslå förändringar av reglerna.

Samarbete med andra utredningar m. m.

Utredaren bör arbeta i nära kontakt med den kommitté som
ser över arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisation.

Vidare bör utredaren samråda med den utredning som jag
inom kort skall begära regeringens tillstånd om att få tillkalla och som skall
finna metoder för en bättre samordning mellan arbetsmarknadsverkets
anpassningsverksamhet, å ena sidan, samt skyddskommittéernas och
företagshälsovårdens arbete, å den andra sidan.

Utredaren skall vidare bedriva sitt arbete i nära
samarbete med parterna på arbetsmarknaden och andra berörda
intresseorganisationer.

Utredarens överväganden och förslag bör redovisas under
första halvåret 1983.

Slutligen vill jag förorda att vad chefen för
budgetdepartementet den 13 mars 1980 har anfört i direktiv till samtliga
kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer (dir.
1980:20) också skall gälla denna utredning.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda
vissa frågor rörande åtgärder för att påverka arbetsgivarnas
rekryteringspolitik och se över reglerna för rätt till ersättning vid
arbetslöshet

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Vidare hemställer jag att
regeringen beslutar

Del II att kostnaderna skall belasta tolfte huvudtitelns
kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans

hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)

Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisation

Dir 1981:65

Beslut vid regeringssamtnanträde 1981-09-10
Departementschefen, statsrådet Eliasson, anför.

Bakgrund

Arbetsmarknadspolitikens inriktning under 1980-latet

I prop. 1980/81:126 (AU 1980/81:21, rskr 1980/81:404) om
arbetsmarknadspolitikens framtida inriktning anges de allmänna riktlinjerna
för arbetsmarknadspolitiken under 1980-talet.

I proposifionen fastslås vikten av att förbättra
arbetsmarknadens funktionssätt och underlätta den ömsesidiga anpassningen
mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Vidare konstateras att det blir
allt mer angeläget under 1980-talet att så långt möjligt lösa
arbetslöshetsproblemen genom att utnyttja de lediga platser som finns på den
öppna arbetsmarknaden.

I takt med alt de arbetsmarknadspolitiska
åtgärdsprogrammen har byggts ut har arbetsförmedlingen fått ökade
administrativa uppgifter vilket fått negativa följder för det som skulle kunna
betecknas som normal förmedlingsverksamhet. Att effektivisera och avdela
tillräckliga resurser för platsförmedlingen och återge den dess centrala plats
i del arbetsmarknadspolitiska arbetet är därför en förstahandsuppgift i ett
program som syftar till att underlätta anpassningen på arbetsmarknaden.

Hur väl platsförmedlingen lyckas med sin uppgift att
främja anpassningen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft på
arbetsmarknaden är bl. a. beroende av arbetssätt, organisation och resurser.
Inom arbetsmarknadsverket har länge pågått ett utvecklingsarbete i syfte att
effektivisera platsförmedlingen. Arbetsförmedlingens metodik, arbetsformer och
organisation har under 1970-talet i olika hänseenden utvecklats och
förbättrats. Bho.vet av individualiserade insatser för att placera sökande i
arbete och att tillsätta platser har ökat samtidigt som arbetsförmedlingen har
fått allt fler arbetsuppgifter i samband med att en rad nya hjälpmedel inom
arbetsmarknadspolitiken har införts och byggts ut.

Platsförmedlingens arbetsformer och dess hjälpmedel

I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet pågick
försöksverksamhet

10 med en långtgående s.k. öppen
förmedling som innebar en avsevärd

s. 11 Kontrollera mot PDF

förändring
och begränsning av den individuella platsförmedlingen. Till vissa Skr.
1982/83:103 delar ersattes den egentliga platsförmedlingen av självservice och
tyngd- Dir. 1981:65 punkten i de individuella insatserna lades på
arbetsförberedande åtgärder. Många sökande fick på egen hand ta del av tryckt
platsinformation och man begränsade eller slopade olika åtgärder för
registrering, anvisning av sökande, uppföljning och redovisning av den
platsförmedlande verksamheten. Vid utvärderingen av försöksverksamheten
bedömde huvudorganisationerna i AMS styrelse att rationaliseringen i alltför
hög grad gått ut över den individuella platsförmedlingen och att den ogynnsamt
påverkat resultatet av förmedlingens arbete. Efter förslag från AMS fastställde
statsmakterna år 1973 (prop. 1973:1 bil. 13, InU 1973:3, rskr 1973:71)
riktlinjer för arbetsförmedlingens organisation och arbetsformer. Därmed infördes
s.k. modifierad öppen förmedling, vilket bl. a. innebar en återgång till ett
mera regelmässigt inskrivningsförfarande.

Under år 1977 inleddes försök med fasta arbetsformer för
individuell platsförmedling på flera förmedlingar. Sådana fasta arbetsformer är
sedan år 1979 införda vid samtliga kontor. Syftet är att ge alla arbetssökande
en individuellt anpassad service, stärka kontakterna med arbetsgivarna och
systematisera olika arbetsmoment som tidigare har utförts på olika sätt vid
olika kontor och av olika förmedlare.

En förutsättning för att arbetsförmedlingen på bästa sätt
skall kunna fullgöra sina uppgifter är att förmedlingen har en så fullständig
överblick som möjligt över platsutbudet. För att ge arbetsförmedlingen ökad
information om tillgängliga vakanser beslutade riksdagen under våren 1976 att
införa en lag (1976:157) om skyldighet att anmäla ledig plats till den
offentliga förmedlingen (s.k. allmän platsanmälan). Sedan hösten 1980 är allmän
platsanmälan införd i hela landet.

Ett viktigt led i ansträngningarna att effektivisera
platsförmedlingen är den ökade användningen av modern datateknik (ADB) inom
arbetsförmedlingen. På försök började år 1973 framställning av platslistor med
hjälp av ADB. Under budgetåret 1976/77 inleddes försök med sökning och
bevaknings-matchning av lediga platser via dataterminal. ADB-platslistor
framställs sedan länge i hela landet och försöken med lerminalbaserad sökning
och bevakningsmatchning har utvidgats till ett stort antal förmedlingskontor.

Sotn ett led i försöken med ADB i förmedlingsarbetet har
också en verksamhet med s.k. modellkontor startat under år 1980 i Södermanlands
■ län. Syftet är att pröva en mer genomgripande användning av ADB-teknik
inom platsförmedlingen. Alla förmedlingskontor inom en väl avgränsad
arbetsmarknad får datatekniska hjälpmedel för alla eller flertalet funktioner
inom platsförmedlingen och terminaler står till förfogande för alla som arbetar
med platsförmedling. Riktlinjerna för hela försöksverksamheten med ADB i
arbetsförmedlingen godkändes senast av riksdagen våren 1979 (prop. 1978/79:131,
AU 1978/7934; rskr 1978/79:304).

Arbetsförmedlingen har vidare under 1970-talet fått en
mycket betydande personalförstärkning i huvudsak för att förstärka
förmedlingsverksamheten. Emellertid har arbetsmarknadens parter upprepade
gånger framfört sina krav på att platsförmedlingen måste ytterligare förstärkas
och ges en mera central loll i arbetsmarknadspolitiken.

I december 1978 tillsatte AMS en arbetsgrupp för att se
över platsförmedlingens organisation (PLOG). Arbetsgruppen lade år
1980 fram en

11

s. 12 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 huvudrapport,
Arbetsförmedlingens framtida organisation. AMS styrelse

Del II godkände i alla delar förslagen i rapporten och
överlämnade den till

regeringen.

Det övergripande syftet med PLOG:s förslag är att
säkerställa utrymme för individuell platsförmedling. Det centrala i rapporten
är förslaget om ändrad arbetsfördelning bland den handläggande personalen vid
arbetsförmedlingen.

Jag har i årets budgetproposition atifört att jag ser AMS
förslag om arbetsföidelning och arbetsrnetoder i PLOG-utredningen som mycket
viktiga, eftersom de lägger tyngdpunkten på den egentliga platsförmedlingen och
därmed bidrar till en ytterligaie effektivisering av platsförmedlingsarbetet.
Jag har vidare anfört att förslagen bör genomföras så långt det är möjligt inom
de medelsramar som anvisas.

Föredragandens överväganden

Arbetsförmedlingen skall använda sina resurser dels för
att bedriva egentlig platsförmedling, dels för att administrera och föra ut i
praktisk verklighet alla andra arbetsmarknadspolitiska medel som statsmakterna
fattat beslut om. Det har enligt min mening varit en styrka i den svenska
arbetsmarknadspolitiken att de olika åtgäderna varit samlade i en och samma
myndighetsorganisation. Det har varit en förutsättning för den flexibilitet och
slagkraft som arbetsmarknadspolitiken har visat inte minst i konjunkturnedgångar.
Den i PLOG-utredningen föreslagna ansvarsfördelningen mellan platsförmedlare
och arbetsvägledare bör emellertid medföra ett väsentligt steg i riktning mot
en effektivare platsförmedling.

Med hänsyn till det ekonomiska läget måste emellertid
förstärkningar av den platsförmedlande funktionen i huvudsak åstadkommas genom
omfördelningar och effekliviseringar inom givna medelsramar. I propositionen
om arbetsmarknadspolitikens framtida inriktning anmälde regeringen sin avsikt
atl tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppgift att undersöka
förutsättningarna för att förstärka resurserna för platsförmedling genom att göra
avgränsningar och omprioriteringar när del gäller arbetsmarknadsverkets totala
arbetsuppgifter. Förslagen till förändringen skulle genomföras inoi-n ramen för
oförändrade resurser.

Jag förordar mot denna bakgrund att en kommitté tillkallas
för att utreda dessa frågor och vill till ledning för denna kommittés arbete
anföra följande.

Kommitténs uppgifter

Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde

AMS ansvarar för att arbetsmarknadspolitiken genomförs i
enlighet med av riksdagen och regeringen fastställda mål och direktiv. AMS är
vidare chefsmyndighet för länsarbetsnämnderna och arbetsförinedlingen och
benämningen på den samlade organisationen är arbetsmarknadsverket.

1 prop.
1980/81:126 om arbetsmarknadspolitikens framtida inriktning

12

opaginerad Kontrollera mot PDF

framhöll
jag att arbetsmarknadsverkets samlade uppgifter och de olika Skr.
1982/83:103

arbetsmarknadspolitiska
instrumenten vuxit mycket kraftigt under 1970- Dir. 1981:65

talet.
Bland de uppgifter som arbetsmarknadsverket idag har ansvar för finns

uppgifter
som i egentlig mening inte är arbetsmarknadspolitiska och andra

uppgifter
som ligger på gränsen mellan arbetsmarknadspolitik och andra

politikgrenar.

Genorn utbyggnaden av arbetsmarknadspolitiken har
arbetsförmedlingens verksamhet blivit mycket mångfacetterad. Koncentrationen
av krafterna på de centrala uppgifterna har härigenom försvårats. För att komma
tillrätta med detta bör målsättningen för verksamheten vid arbetsförmedlingen
vara så enhetlig och entydig som möjligt. Verksamheten bör styras utifrån klart
angivna arbetsmarknadspolitiska mål och arbetsmarknadsmyndigheterna bör ej ges
sådana utbildningspolitiska, socialpolitiska eller andra uppgifter som
inkräktar på möjligheterna att nå dessa mål.

AMS har också i sin anslagsframställning för budgetåret
1981/82 efterlyst en klarare ansvarsfördelning mellan arbetsmarknadspolitiken
och andra politikområden samt ifrågasatt om vissa delar av verksamheten över
huvud taget skall finnas kvar inom arbetsmarknadsverket.

Mot
denna bakgrund bör kommittén inleda sitt arbete med att klarlägga
arbetsmarknadsverkets ansvarsområde. Därvid bör kommittén utgå ifrån att
huvuduppgiften för arbetsmarknadspolitiken är att främja anpassningen mellan
arbetssökande och lediga platser i syfte att upprätthålla full sysselsättning.
Svaga gruppers behov av särskilt stöd för att erhålla ett arbete på den
reguljära arbetsmarknaden skall uppmärksammas. Här ingår att inrikta kvinnor på
att söka sig utanför de traditionella kvinnoyrkena och att förmå arbetsgivarna,
framför allt i industrin, att acceptera kvinnliga arbetssökande på uppgifter
som idag domineras av män. Detsamma gäller arbetsmarknadspolitikens
stabiliseringspolitiska uppgift att tillfälligt ge de arbetssökande meningsfull
sysselsättning i ett konjunkturläge då det totala antalet arbetstillfällen inte
räcker till för att sysselsätta hela arbetskraften.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Undersökning av om vissa av arbetsmarknadsverkets
uppgifter kan flyttas till annan huvudman

Med utgångspunkt från en piecisering av verkets
huvuduppgifter bör kommittén ingående undersöka om del finns några
arbetsuppgifter som helt eller delvis kan slopas eller föras över till annan
huvudman. Ansvarsfördelningen mellan arbetsmarknadsmyndigheterna och andra
myndigheter bör klarläggas. Det finns gränsområden genteinot t. ex.
utbildningspolitiken och socialpolitiken där arbetsmarknadsmyndigheterna i viss
mån har ålagts uppgifter som inte i första hand är arbetsinarknadspolitiska.
Klara avgränsningar i ansvarsfördelningen mellan arbetsmarknadsmyndigheterna
och andra myndigheter får naturligtvis inte hindra en nära samverkan mellan
dessa. Genom en precisering av ansvarsförhållandena kan tvärtom bättre
förutsättningar skapas för ett sådant samarbete. Kommittén bör särskilt studera
vilka konsekvenser olika gränsdragningar i ansvarsfördelningen får för
arbetsförmedlingens verksamhet.

För att få
underlag för sina ställningstaganden bör kommittén analysera
arbetsförmedlingens uppgifter och resursåtgårfgen för olika aktiviteter.

13

s. 14 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Därvid bör särskilt samspelet med andra myndigheter
belysas. I det

Del II sammanhanget kan även studeras
vilka krav som ställs på arbetsförmedling-

en från utomstående intressenter och organ utöver det
löpande arbetet med arbetssökande och lediga platser. Genom punktvisa
undersökningar på några orter kan utredningen få en konkret bild av vilka
uppgifter arbetsförmedlingen i verkligheten har kommit att få på olika
arbetsmarknader.

I sin anslagsframställnig för budgetåret 1981/82 har AMS
givit exempel på verksamheter som helt eller delvis bör flyttas över från
arbetsmarknadsverket till andra myndigheter. Det gäller bl. a.
flyktingverksamheten, utplace-ring av vapenfria tjänstepliktiga i utbildning
och investeringsfondernas administration.

Beträffande flyktingverksamheten har AMS anfört att
arbetsmarknadsverket borde engageras först när det blir aktuellt att
arbetsplacera flyktingarna. Uttagningen av flyktingar, deras omhändertagande i
förläggningar efter ankomsten till landet etc. anser AMS inte vara en
arbetsmarknadspoUtisk angelägenhet. Statsrådet Andersson har den 20 november
1980 tillkallat en arbetsgrupp med uppgift att pröva frågan om huvudmannaskap
för överföring och omhändertagande av flyktingar i Sverige. Arbetsgruppen
beräknas slutföra sitt arbete under hösten 1981.

AMS har vidare föreslagit att vapenfriverksamheten borde
administeras av annan myndighet.

Regeringen har tillsatt en utredning om
vapenfriorganisationen (A 1979:5) som bl. a. har sett över frågan om
huvudmannaskapet för verksamheten. Utredningen har slutfört sitt arbete under våren
1981 och betänkandet remissbehandlas f. n.

Jag räknar med att eventuella förändringar i dessa båda
avseenden kan genomföras utan att denna kommittés arbete behöver avvaktas.

AMS har i anslagsframställningen också tagit upp frågan om
ansvaret för anskaffning av pryoplatser åt skolan. Inslagen av yrkes- och
arbetslivsorien-teririg liksom praktik inom olika delar av utbildningsväsendet
har ökat kraftigt under senare år. Det kommer att ställa ökade krav på
ackvisition äv praktikplatser. Enligt AMS finns skäl att ifrågasätta om den
nuvarande ordningen för ackvisition av 100 000-tals platser för korta
arbetslivskontakter i första hand i grundskolan är ändamålsenlig. Den
förutsätter en rad tidskrävande kontakter mellan skola, arbetsförmedhng och
företag. Kommittén bör pröva om ifrågavarande verksamhet även i fortsättningen
bör åvila arbetsförmedlingen eller om denna hantering av anskaffande av
pryoplatser och de personalresurser som är engagerade för detta kan tas över av
annan huvudman, i första hand skolan.

När det gäller investeringsfonderna har AMS påpekat att de
tidigare använts i konjunkturpolitiskt syfte men att de nu kommit att användas
som medel för allmän investeringsstimulans. Om denna förändrade inriktning
skall bestå, anser AMS att frågan om överföring av de olika fondernas
administration till annan myndighet bör prövas.

År 1979 godkände riksdagen systemet med investeringsfonder
i företagen. Fonderna skulle i första hand användas som ett konjunkturpolitiskt
medel men även kunna användas i regionalpolitiskt syfte för att stimulera
långsiktiga investeringar av särskild betydelse-för sysselsättningen och för
utvecklingen av landets näringsliv. Fonderna kan alltså ses både som en 14

s. 15 Kontrollera mot PDF

generellt verkande investeringsstimulans och som ett
selektivt medel inom Skr. 1982/83:103 regional- och arbetsmarknadspolitiken.
Jag anser att det är angeläget att Dir. 1981:65 finna former för en
rationell handläggning och administration av investeringsfondsärendena.
Kommittén bör behandla dessa organisatoriska frågor.

Näringshjälp enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:368)
kan utgå i form av bidrag eller lån till bl. a. handikappade för att börja
eller i vissa fall fortsätta verksamhet som egen företagare. Stödformen har
liten omfattning och andra arbetsmarknadspolitiska medel har visat sig mer
effektiva för att ge arbete åt svärplacerade. I årets budgetproposition har jag
aktualiserat frågan om huvudmannaskapet för denna hjälpform. Utredningar om
näringshjälp, uppföljning, återkrav m.m. har i många fall inneburit omfattande
administrativt arbete för arbetsförmedlingar och länsarbetsnämnder. Det kan
ifrågasättas om stödets sysselsättningsskapande effekt motiverar den relativt
omfattande administrativa hanteringen. Trots detta anser jag att det föreligger
ett behov av det särskilda stöd som näringshjälpen utgör. Att helt avskaffa
stödformen innebär att man avhänder sig en möjlighet till individanpassat stöd,
som i det enskilda fallet kan vara dén enda möjligheten att ge den sökande
sysselsättning. Stödet har också visat sig ha en särskild betydelse i
glesbygder. Emellertid anser jag mot bakgrund av den administrativa hantering
som är förknippad med denna volymmässigt föga omfattande stödform att kommittén
bör se över stödformen och även undersöka möjligheterna att föra över den til
annan huvudman. Härvid kan särskilt erinras om administrationen av det
särskilda glesbygdstödet.

Jag har här nämnt några exempel på arbetsuppgifter som
helt eller delvis kan föras över till annan huvudman. Kommittén bör överväga om
det finns flera områden som kan aktualiseras i detta sammanhang.

Riktlinjer för arbetsmarknadsverkets ansvar inom bl. a.
utbildnings- och socialområdena

När det gäller ansvarsfördelningen meUan
arbetsmarknadsutbildning och övrig vuxenutbildning, skall arbetsmarknadsutbildningen
utgöra ett komplement. Arbetsmarknadsutbildningen skall vara ett instrument i
arbetsförmedlingens arbete med att passa samman arbetssökande och lediga
platser. Däremot bör arbetsmarknadsutbildningen inte ta över ansvaret för att
tillgodose grundläggande allmänteoretiska utbildningsbehov som primärt skall
tillgodoses genom det reguljära utbildningsväsendet.

Det kan i detta sammanhang ifrågasättas om inte
arbetsmarknadsutbildningen av oHka skäl fått ett för vidsträckt ansvarsområde.
Det kan i det praktiska arbetet på förmedlingarna vara svårt att få till stånd
en sådan handläggning av ansökningar om arbetsmarknadsutbildning att det sker
en styrning av arbetsmarknadsutbildningens inriktning och omfattning efter
förändringarna i arbetsmarknadsläget, inte minst när det gäller att begränsa
omfattningen i uppgående konjunkturer. Allmänheten betraktar ofta
arbetsmarknadsutbildningen som en rättighet oavsett sysselsättningsalternativ.
Arbetsmarknadsutbildningen kan också lätt uppfattas som ett attraktivt
alternativ till vanlig vuxenutbildning eftersom utbildningsstödet är väsentUgt
förmånligare. Åtminstone en viss del av arbetsmarknadsutbildningen kan
därigenom bli ett utbildningspolitiskt snarare än ett arbetsmarknadspolitiskl

15

s. 16 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 medel. Detta kan leda till att
arbetsförmedUngarna i viss mån blir sysselsatta

Del II med en utbildningsrekrytering som
går utöver vad som är motiverat av

arbetsmarknadspolitiska skäl. Kommittén bör pröva denna
fråga och göra det i nära samarbete med kommittén (A 1980:02) för
arbetsmarknadsutbildning och företagsutbildning (KAFU) samt föreslå riktlinjer
för arbetsmarknadsverkets ansvar på utbildningsområdet. Vidare bör kommittén
beakta vad kommittén (U 1978:04) om kommunal vuxenutbildning (KOMVUX) som inom
kort skall framlägga sitt huvudbetänkande föreslår beträffande gränsdragningen
mellan den kommunala vuxenutbildningen och vissa delar av
arbetsmarknadsutbildningen. Jag vill i detta sammanhang också erinra om att
svenskundervisningen för invandrare inom bl. a. arbetsmarknadsutbildningen ses
över av SFl-kommittén (A 1978:07). Kommittén beräknas slutföra sitt arbete
under år 1981.

Kommitténs arbete med dessa frågor bör dock inte innebära
att angelägna förslag från andra utredningar som behandlar likartade frågor
fördröjs.

Även inom det sociala området föreligger behov av ett
klarläggande av ansvarsfördelnigen. Vårdinstitutioner och sociala myndigheter
släpper enligt AMS i många fall ansvaret för enskilda alltför tidigt. Därför
tvingas arbetsförmedlingen att lägga ner mycket stora resurser på arbetssökande
som inte är tillräckligt rehabiliterade för att en arbetsplacering skaU vara
möjlig. Effekterna av förmedlingens insatser kan därför i praktiken ofta bli
mycket små eller obetydliga. FörmedUngens arbete har här kommit att få viss
karaktär av kurativ verksamhet. Kommittén bör belysa i vilken utsträckning
förmedlingens resurser tas i anspråk för just sådana uppgifter.

Arbetsförmedlingens primära uppgift är platsförmedlingen
som skall ge arbetssökande hjälp att få arbete och arbetsgivare hjälp att få
arbetskraft. Men arbetsförmedlingen skall också medverka med arbetsförberedande
åtgärder för sökande som behöver särskilt stöd för att få arbete. Detta kan t.
ex. gälla nytillträdande på arbetsmarknaden, sökande i svåra omställningssituationer
och arbetshandikappade. Sedan den 1 januari 1980 finns arbetsmarknadsinstitut
inrättade inom arbetsmarknadsverket. Verksamheten vid instituten syftar till
att pröva arbetshandikappades och yrkesobestämda personers förutsättningar för
olika arbeten och genom vägledning och arbetsförberedande insatser medverka
till att vederbörande får ett arbete. Arbetsmarknadsinstitutens resurser bör
komma sådana sökande tillgodo som behöver fördjupad vägledning och mera
omfattande förberedelser innan de kan ta steget vidare till arbete eller
utbildning.

När det gäller sökande som behöver arbetsförberedande och
yrkesreha-biliterande insatser behövs en nära samverkan med andra ansvariga
myndigheter inom t. ex. sjukvård, socialvård, kriminalvård, sjukförsäkring etc.
Det är naturligtvis angeläget att, innan arbetsförmedlingen kopplas in, den
medicinska och sociala rehabiliteringen har genomförts så långt att
förmedlingens och arbetsmarknadsinstitutens arbetsförberedande och platsförmedlande
insatser kan leda till positiva resultat för den sökande. Det är emellertid
också betydelsefullt att olika faser i rehabiliteringsprocessen samordnas på
ett sådant sätt att inga besvärande väntetider eller avbrott uppstår, vilka kan
leda till att behandlingsarbetet försvåras eller omintetgörs. Därför är det
angeläget att en nära samverkan kommer till stånd mellan arbetsförmedUngen och
andra berörda myndigheter, så att man får en ansvars- och arbetsfördelning som
är rationell ur samhällsekonomisk 16

opaginerad Kontrollera mot PDF

synpunkt och som tillgodoser individernas behov av
kontinuitet i rehabilite- sir. 1982/83:103

ringsprocessen. Dir. 1981:65

Vad jag här har anfört om behovet av samverkan och klarare
ansvarsfördelning mellan olika myndigheter bör inte tolkas så att arbetsmarknadsverket
kan frånsäga sig ett ansvar för dem som på grund av handikapp eller andra
arbetshinder har svårigheter på arbetsmarknaden. Jag vill erinra om riksdagens
ställningstagande (AU 1978/79:20, rskr 1978/79:186) till prop. 1978/79:73 om
åtgärder för arbetshandikappade.

Kommittén bör mot bakgrund av vad jag här har redovisat
ange riktUnjer för vad som är arbetsmarknadsverkets ansvar i dessa sammanhang
och belysa avgränsningar gentemot uppgifter som bör falla på andra myndigheter.

Vid sin behandling av prop. 1980/81:126 uttalade
riksdagens arbetsmarknadsutskott (AU 1980/81:21) bl. a. att det var angeläget
att snabbt finna metoder för en bättre samordning mellan arbetsmarknadsverkets
anpassningsverksamhet och skyddskommittéernas och företagshälsovårdens arbete.
Jag kommer inom kort att föreslå regeringen att dessa frågor utreds.

Bland invandrarna finns många arbetssökande som har
komplicerade hinder för en arbetsplacering. Det kan gälla bostadsproblem, brist
på barntillsyn, bristande grundutbildning, sociala problem etc. Ett nära
samarbete mellan arbetsförmedlingen och kommunerna är naturligtvis av stor
betydelse för att dessa hinder skall kunna övervinnas. AMS har pekat på denna
problematik i sin anslagsframställning för budgetåret 1981/82 och framhållit
att man från statsmakternas sida bör markera var gränsen går mellan
arbetsmarknadsverkets och kommunernas ansvar. Kommittén bör även behandla denna
fråga. Härvid bör utredningen samråda med invandrarpolitiska kommittén (A
1980:4).

I gränsområdet mellan näringspolitik, regionalpolitik och
arbetsmarknadspolitik är behovet av samordning och samverkan stort. Klara
avgränsningar i ansvarsfördelningen mellan olika politikgrenar är här i hög
grad nödvändiga om den samlade politiken skall bli effektiv. Genom framväxten
av helt nya selektiva åtgärder inom närings- och regionalpolitiken har flera
organ blivit involverade i handläggningen av frågor med arbelsmarknadspolitisk
anknytning. Kommittén bör överväga hur man på bästa sätt skall förena krav på
samordning och samverkan med strävanden efter rationell arbetsfördelning på
detta område.

I den nyligen framlagda industripolitiska propositionen
(prop. 1980/81:130 s. 44-45) tar chefen för industridepartementet bl. a. upp
frågan om ansvarsfördelningen mellan AMS och industriverket vad gäller handläggningen
av de regionalpolitiska frågorna. Enligt vad jag har inhämtat avser chefen för
industridepartementet att inom kort tillsätta en särskild utredare för att se
över industriverkets organisation. I utredningsuppdraget ingår att bl. a.
överväga lämpligheten av att föra över handläggningen av det regionalpolitiska
stödet på central nivå från AMS till industriverket. Kommittén bör i samråd med
denna utredare förutsättningslöst pröva denna fråga.

Allmänt skall översynen av arbetsmarknadsverkets
ansvarsområde syfta till att skapa en mer rationell ansvarsfördelning mellan
verket och andra myndigheter och ge verket ökade möjligheter att koncentrera
sina resurser på platsförmedling och de instrument i direkt anslutning till denna
som är nödvändiga för att främja anpassningen mellan utbud och efterfrågan på

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

Yl

s. 18 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 arbetskraft på arbetsmarknaden.
Med utgångspunkt från kommitténs

Del II slutsatser när det gäller ansvarsfördelningsfrågan
kan det finnas anledning att

ändra
statsmakternas föreskrifter om arbetsförmedlingens uppgifter och

förmedlingsarbetets
inriktning. Kommittén bör i så fall lägga fram förslag

härom.

Effektivare resursutnyttjande inom arbetsmarknadspoUtiken

En precisering av arbetsmarknadsverkets ansvarsområde bör
följas av en allmän genomgång av det arbetsmarknadspolitiska åtgärdsprogrammet
i syfte att uppnå effektiviseringar. Även om ansvarsområdet begränsas något
återstår ett stort antal åtgärder som skall administreras genom arbetsmarknadsmyndigheterna.
Det medför en administrativ hantering som kräver mycket betydande resurser och
det är oundvikligt att detta inkräktar på utrymmet för egentlig
platsförmedling.

Sådana förenkUngar som kan underlätta den administrativa
hanteringen bör därför vidtas och kommittén bör i detta sammanhang beakta
erfarenheterna av de pågående försöksverksamheterna med ADB i
platsförmedlingen. Vidare har nya åtgärder successivt tillkommit och
omfattningen av de bestämmelser som den enskilde förmedlaren skall informera om
och som han själv skaU sätta sig in i har hela tiden ökat. Kommittén bör därför
gå igenom åtgärdsuppsättningen i dess huvuddrag i syfte att förenkla
bestämmelser och begränsa antalet enskilda åtgärder. Detta kan ske antingen
genom sammanslagning av åtgärder med likartat innehåll eller genom utrensning
av åtgärder som det i och för sig kan finnas motiv för men som är obetydliga i
omfattning och därför kanske kostar mer att administrera än vad de ger i
utbyte. Det är således en samlad genomgång av de olika stödformerna som behöver
göras. Varje enskild åtgärd kan förefalla motiverad om man ser den isolerad,
men sammantaget kan hanteringen av aUa åtgärder- jämsides med det egentliga
förmedlingsarbetet - bli för omfattande. Eftersom varje åtgärd då den infördes
hade till syfte att lösa ett problem eller stödja en utsatt grupp bör det
särskilt beaktas att förenklingar och sammanslagningar av olika stöd inte
försvagar arbetsmarknadspolitikens möjUgheter att angripa olika förekommande
sysselsättningsproblem. Detta kräver avvägningar som inte enbart är av teknisk
natur. Även denna uppgift är väl lämpad för kommittén.

Prioriteringen mellan olika åtgärder vid
medelstilldelningen till arbetsmarknadsverket har också betydelse när det
gäller arbetsmarknadspolitikens uppgift att förbättra arbetsmarknadens
funktionssätt. I betydande utsträckning är de mindre resurskrävande åtgärderna
samtidigt också mera ägnade att främja anpassningen på arbetsmarknaden. En
omfördelning av resurser inom det arbetsmarknadspolitiska åtgärdsprogrammet bör
därför övervägas. Den skulle kunna inriktas på en relativt större satsning på
platsförmedlingen och dess anpassningsfrämjande hjälpmedel, dvs. i huvudsak
innebära en omfördelning från åtgärder som ligger sent i åtgärdskedjan till
åtgärder som ligger tidigt. En sådan omfördelning får dock självfallet inte ske
på sådant sätt att det innebär en resursöverföring från svaga grupper till dem
som har större konkurrenskraft på arbetsmarknaden.

Kommittén bör därför belysa hur en resursomfördelning kan
åstadkommas och vilka konsekvenser den kan få för insatserna på arbetsmarknadspolitikens
område och förde människor som berörs av dessa. De förslag till 18

s. 19 Kontrollera mot PDF

resursomfördelning
som kommittén kan komma att lägga skall utformas så skr. 1982/83:103

att de totala kostnaderna hålls inom en given ram. Dir_ 1981:65

Även själva systemet för resursfördelning bör tas upp till
prövning. Medelstilldelningen kännetecknas av att anslag ges till olika
åtgärder och att det inte finns möjligheter till omfördelningar under löpande
budgetår. En anslagstilldelningsteknik som möjliggjorde viss överföring av
medel mellan de olika åtgärdsslagen skulle kunna medföra fördelar ur
effektivitetssynpunkt. I princip borde man sträva efter att ge större
möjligheter att välja olika åtgärdskombinationer för att lösa ett givet
arbetslöshetsproblem. Kommittén bör undersöka förutsättningarna för att skapa
en ökad flexibilitet i resursanvändningen där besparingar på en anslagspost i
vissa fall skulle kunna överföras till mer angelägna ändamål.

Arbetsmarknadsverkets uppgifter varierar kraftigt med
konjunkturen. Medelstilldelningen till arbetsmarknadsutbildning och
sysselsättningsskapande åtgärder är i hög grad konjunkturanpassad och kan i
betydande utsträckning utökas i ett svagt konjunkturläge. De personalmässiga
resurserna utmärks emellertid inte av en sådan flexibilitet och är inte
dimensionerade för att klara extrema belastningar i .en djup lågkonjunktur.
Kommittén bör pröva hur en ökad flexibilitet skall kunna åstadkommas även inom
detta område. Härvid bör även förutsättningarna för att tillfälligt förstärka
arbetsmarknadsverkets personalresurser studeras.

Huvudprinciper för arbetsmarknadsverkets organisation

Efter översynen av arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och
åtgärdsprogram bör kommittén undersöka vilka krav de föreslagna förändringarna
ställer på organisationen. Kommittén bör ange huvudprinciperna för en
organisationsförändring. Syftet med en organisationsöversyn är att få en rationellt
uppbyggd organisation för arbetsmarknadsverket som är väl avpassad för de
arbetsuppgifter som verket enligt kommittén skall ha och som främjar den
prioritering mellan oUka arbetsuppgifter som kommittén kommer att föreslå. I
översynen bör bl. a. behandlas frågan om fördelningen av ansvar och uppgifter
hksom samverkansformer inom verket mellan arbetsmarknadsstyrelsen,
länsarbetsnämnderna och arbetsförmedUngen. En utgångspunkt för övervägandena
bör vara en ökad decentralisering av beslutsfattandet meUan de olika nivåerna i
verkets organisation.

Vidare bör enhetsuppdelningen hos AMS centralt ses över.
AMS har i augusti 1980 överlämnat en rapport från arbetsgruppen för översyn av
AMS centrala organisation.. Rapporten har tillstyrkts av AMS. I en särskild skrivelse
har statskontoret framhållit att huvuddelen av rapportens förslag är nödvändiga
att genomföra för att uppnå effektivitetsökningar. Rapporten bör därför ligga
till grund för kommitténs arbete. Kommittén behöver emellertid inte känna sig
bunden av de förslag som finns i rapporten. Jag har emellertid mot bakgrund av
förslag i rapporten i årets budgetproposition förordat en viss provisorisk
förändring i enhetsuppdelningen på AMS i avvaktan på kommitténs
ställningstagande i denna fråga.

Genom de förändrade förutsättningar som kommitténs förslag
kan komma att innebära för arbetsmarknadsverket kan det också vara lämpligt att
kommittén ser över AMS styrelserepresentation. Offentliga arbetsgivares
samarbetsnämnd (Oasen) har hös regeringen begärt att styrelsen utökas med

19

s. 20 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 tre ledamöter som skall utses efter
gemensamt förslag av statens arbetsgi-

Del II varverk (SAV), Svenska
kommunförbundet och Landstingsförbundet.

Skrivelsen behandlas f.n. inom regeringskansliet. Utan
hinder av detta bör emeUertid kommittén se över hela representationen i AMS
styrelse. En eventuell parlamentarisk representation i styrelsen bör även
övervägas. I det sammanhanget vill jag erinra om vissa av Sverige ratificerade
ILO-konventioner, i synnerhet konventionen (nr 88) om den offentliga arbetsförmedlingens
organisation och konventionen (nr 150) om arbetsmarknadsförvaltning, dess
roll, uppgifter och organisation. Det kan i sammanhanget också finnas anledning
att uppmärksamma det arbete som förvaltningsutredningen (B 1977:01) bedriver
på detta område.

Regeringen har uppdragit åt AMS att i samråd med
statskontoret och i nära kontakt med berörda personalorganisationer se över
administrationen och organisationen av beredskapsarbeten i styrelsens egen
regi. Översynen skulle inte beröra egenregiverksamheten som sådan utan ta sikte
på regionkontorens ställning i arbetsmarknadsverkets organisation. En särksild
arbetsgrupp har genomfört översynen och AMS har i skrivelse till regeringen den
5 september 1980 anslutit sig till förslagen och överlämnat rapporten till
regeringen. Enligt förslaget skall två regionkontor slås samman. Regionkontoret
i Umeå läggs ner och verksamheten vid regionkontoret i Härnösand utvidgas till
att även omfatta Västerbottens län. Antalet regionkontor minskas därigenom från
sju till sex. Vidare föreslås en förändring i arbetsplatsorganisationen som ger
en inte obetydlig inbesparing av huvudsakligen biträdestjänster och
förrådsmän. Statskontoret har i ett samrådsyttrande ställt sig bakom förslagen
i rapporten och jag har tidigare i prop. 1980/81:100 bil. 15 anfört att dessa
frågor bör behandlas av denna kommitté. I översynsuppdraget ingick dock inte
att utvärdera AMS egenregiverksam-het. Jag anser därför att kommittén bör
förutsättningslöst pröva omfattningen av och formerna för AMS
egenregiverksamhet.

Kostnadsramar

Som utgångspunkt för kommitténs arbete bör gälla att alla
förslag som läggs fram skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade
resurser inom det område som förslagen avser. Det innebär att om
kostnadskrävande förslag läggs fram måste samtidigt visas hur förslagen kan
finansieras genom besparingar i form av rationaliseringar och omprövning av
pågående verksamhet inom utredningsområdet. Även i övrigt bör här i tillämpliga
delar gälla de direktiv som regeringen har utfärdat till samtliga kommittéer
och särskilda utredare angående finansiering av reformer (Dir. 1980:20).

Dessutom skall kommitténs kostnadsberäkningar kompletteras
med förslag, idéer och uppslag som redovisar hur verkets verksamhet, sedan
kommittén fastställt ansvarsområdet, skulle kunna bedrivas till 15 % lägre
kostnader för den offentUga förvaltningen. I det sammanhanget bör kommittén
också översiktligt belysa personalkonsekvenserna av sina förslag.

Jag vill
också erinra kommittén om att en flyttning av arbetsuppgifter till annan
huvudman eller annan begränsning i verkets ansvarsområde som kommittén kan
komma att föreslå inte bara bör innebära en kostnadsöverföring utan också
sådana effektivitetsvinster att kostnader för ifrågavarande 20

s. 21 Kontrollera mot PDF

verksamhet
kan minskas. Kommittén bör belysa detta samt även - så långt Skr.
1982/83:103 detärmöjligt-delsgeförslagtillpå vilken ambitionsnivå verksamheten
bör Dir. 1981:65 bedrivas hos den nye huvudmannen, dels särskilt beakta att
förslagen inte bör innebära ökade kostnader för kommunerna.

När det gäller gränsdragningen tUl verksamhet som handhas
av kommuner eller landstingskommuner bör kommittén också beakta vad chefen för
kommundepartementet har anfört i direktiv (1981:42) om begränsning av statlig
normgivning till kommuner och landstingskommuner.

Slutligen vill jag erinra om vikten av att kommittén
tillvaratar och belyser alla möjligheter tUl besparingar och omprioriteringar.

Kontakt med andra kommittéer m.m.

Kommittén bör arbeta i nära kontakt med den utredning om
åtgärder för att påverka arbetsgivarnas rekryteringspolitik och förkorta
arbetssökandetiderna som jag inom kort kommer att begära regeringens
bemyndigande att få tillkalla.

Vidare bör kommittén i den mån kommittén kommer in på
frågor som rör omplaceringsförordningen (1974:1006) samråda med statens
arbetsmarknadsnämnd.

Kommittén bör vid arbetets början och vidare under
arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall
annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar
ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda den tillfälle att
framföra synpunkter.

Tidsram

Kommittén bör bedriva arbetet skyndsamt och bör ha
slutfört sitt arbete senast under första halvåret 1984. Kommittén får om det så
befinns lämpligt avge delbetänkande.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst tolv ledamöter med
uppdrag att göra en översyn av arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och
organisation,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen-beslutar att
kostnaderna skall belasta tolfte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)

21

s. 22 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Samverkan i arbetsmiljö- och arbetsanpassningsfrågor

Del II

Dir 1981:66

Beslut vid regeringssammanträde 1981-11-05

Departementschefen, statsrådet Eliasson. anför.

I propositionen 1980/81:126 om arbetsmarknadspolitikens
frarntida inriktning behandlas bl. a. vissa frågor om arbetsmiljö och arbetsanpassning.

I propositionen konstateras att en vidgad samverkan behövs
mellan arbetsmarknadsverkets anpassningsverksamhet och de arbetsmiljö- och
arbetarskyddsansvariga organen. Enbart generella åtgärder räcker inte till om
man i ökad utsträckning skall kunna förebygga utslagning och förhindra att
handikapp uppkommer. Man måste i högre grad än f. n. få till stånd förebyggande
individuella anpassningsätgärder. Med hänsyn lill problemens omfattning och
karaktär kan sådana åtgärder inte i första hand vara en arbelsmarknadspolitisk
uppgift. Arbetsmarknadsverkets anpassningsverksamhet har redan nu ansträngda
resurser. Även med en kraftig utbyggnad av verksamheten kan
arbetsmarknadsverket inte täcka en lika stor del av arbetsmarknaden som den
befintliga organisationen för arbetsmiljö och arbetarskyddsfrågor. En mera
samlad syn behövs på frågor son-i gäller arbetsanpassning. Den uppsplittring
som finns mellan skyddsorganisation, anpassningsgrupp och samverkansorgan i
medbestämmandefrågor föisvårar en rationell behandling av frågor som rör
arbetsanpassning och anställningsfrämjande åtgärder. En vidgad samverkan
mellan arbetsmarknadsverket och den befintliga skyddsorganisationen ter sig
därför mera ändamålsenlig. Del bör i första hand ta sig uttryck i att man söker
samordna skyddskommittéernas och företagshälsovårdens arbete med
arbetsmarknadsverkets anpassningsverksamhet.

Vid sin behandling äv prop. 1980/81:126 uttalade
riksdagens arbetsmarknadsutskott bl. a. att det var angeläget att man snabbt
finner metoder för en bättre samordning mellan verksamhetsområdena. Den av
historiska och organisatoriska skäl betingade uppdelningen mellan
arbetsmiljöområdet och den arbetsmarknadspolitiska anpassningsverksat-nheten är
enligt utskottet olycklig och leder till ett dåligt utnyttjande av de
gemensamma resurserna.

Riksdagen har också beslutat om en parlamentarisk
utredning av arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisation. Jag har
nyligen fått regeringens bemyndigande att tillkalla en sådan kommitté. Enligt
sina direktiv (Dir 1981:65) skall kominittén bl. a. undersöka förutsättningarna
för att frigöra resurser för den egentliga platsförmedlingen genom
avgränsningar och omprioriteringar när det gäller arbetsmarknadsverkets totala
arbetsuppgifter. I utredningens uppdrag ingår att närmare klarlägga
ansvarsfördelningen mellan arbetsmarknadsmyndigheterna och andra myndigheter
samt vilka konsekvenser olika gränsdragningar i ansvarsfördelningen kan fä för
arbetsförmedlingens uppgifter.

Det ter
sig därför naturligt att en särskild utredare nu tillkallas för att

närrnare utreda frågor om samverkan och ansvarsfördelning när det gäller

arbetsmiljö- och arbetsanpassningsfrågor. Utöver de grundläggande riktlin

jer för detta arbete som dragits upp i prop. 1980/81:126 om arbetsmarknads

politikens framtida inriktning och vid riksdagens behandline av denna vill jag

anföra följande.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Nuvarande förhållanden Skr. 1982/83:103

Dir. 1981:66

Under 1970-lalet genomfördes i bred politisk enighet en
omfattande

reformering av den arbetsrättsliga lagstiftningen.
Reformerna har tillsammans med den utveckling och förstärkning av resurserna
hos arbetsmiljö- och arbetsmarknadsorganen som skedde under tidsperioden
väsentligt förbättrat möjligheterna atl stödja utsatta grupper på
arbetsmarknaden.

Arbelsmiljölagen (1977:1160) trädde i kraft den 1 juli
1978. I förhållande till tidigare arbetarskyddslagstiftning innebär
arbetsmiljölagen en vidgning av arbetsniiljöbegreppet till att omfatta alla
slag av hälso- och säkerhetsrisker -såväl fysiska som psykiska. En
grundläggande föreskrift i lagen (2 kap. 1 § andra stycket) stadgar att
arbetsförhållandena skall anpassas till människors förutsättningar i såväl
fysiskt som psykiskt hänseende. I lagen finns också en bestämmelse (3 kap. 3 §
andra stycket) om att det åligger arbetsgivaren att ta hänsyn till
arbetstagarens särskilda förutsättningar för arbetet.

På arbetsplatserna arbetar skyddskommittéer och
skyddsombud med arbetsmiljöfrågorna. I slutet av år 1979 fanns nästan 11 800
arbetsställen med skyddskommitté. Antalet skyddsombud uppgår till ca 100 000.
Förelagshälsovården ingår som en integrerad del i skyddsverksamheten. Dess
uppgift är i första hand förebyggande, men den skall också i viss mån fungera
sjukvårdande och rehabiliterande. Omkring hälften av landets arbetstagare
beräknas f, n. ha tillgång till företagshälsovård i någon form.

En människas arbetsförmåga påverkas i stor utsträckning av
bl. a. arbetets art och organisation, arbetsplatsens utformning och andra
arbetsmiljöfaktorer. Under senare år har man blivit alltmer uppmärksam på
sambanden mellan vissa skador, sjukdomar etc. och olika faktorer i
arbetsmiljön. Eifarenheterna från det nya informationssystemet för arbetsskador
(ISA) visar att ensidiga eller ansträngande rörelser och arbetsställningar
(belastningssjukdomar) misstänks svara för drygt hälften av de arbetssjukdomar
som registrerades i informationssystemet under år 1979.

Också utredningen om hälso- och sjukvården inför 80-talet
- HS 90 - tar i sitt betänkande (SOU 1981:1) Hälsorisker upp frågor som rör
förhållandet arbetsmiljö - ohälsa och arbetslöshet - ohälsa. Utredningen
betonar företagshälsovårdens betydelse i arbelsmiljöarbetel som anför bl. a.
följande:

"Förhållanden i arbetsmiljön kan ha betydelse för
sjukdomspanoramats utseende, oavsett i vilka variabler detta beskrivs. Hur stor
andel av den totala sjukligheten som kan tillskrivas sådana förhållanden är
mycket svår att fastställa. Del torde dock kunna fastslällas, att förhållanden
andra än rent arbetsmiljömässiga spelar en mycket stor roll. Samtidigt är det
uppenbart att för vissa yrkeskategorier eller i vissa expositionssituationer är
risken för skada, sjukdom och död mycket hög jämfört med ett lands
genomsnittsförhållanden. Ett fåtal får bära höga kostnader i form av ohälsa för
att vi andra skall leva komfortabelt."

Sjukpenningkommittén (S 1978:04) har likaså berört frågor
om arbetsmiljöfaktorernas betydelse för sjukfrånvaron i sitt betänkande (SOU
1981:22) Sjukersättningsfrågor.

Arbetsmiljölagens
syfte är att genom anpassning av arbetsförhållandena

till människans förutsättningar - och därmed givetvis också begränsningar -

så långt det är möjligt förebygga alt skador eller förslitning uppkommer. Det

gäller här såväl generella åtgärder som åtgärder för enskilda personers 23

s. 24 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 arbetsplatser. Jag vill här
understryka behovet av förebyggande åtgärder

Del II även för personer, vilkas
särskilda förutsättningar medför behov av

individuellt anpassade åtgärder. Detta kan t. ex. gälla
när en arbetstagare med svagare muskelstyrka än genomsnittet behöver
anpassningsåtgärder som går utöver de generella åtgärderna för att han eller
hon på sikt skall kunna undgå en förslitningsskada. Som jag redan har
framhållit bör åtgärder av detta slag som avser redan anställda kunna ingå som
en del i skyddsarbetet på arbetsplatserna.

Sedan den 1 juli 1974 gäller lagen (1974:12) om
anställningsskydd (LAS) och lagen (1974:13) om anställningsfrämjande åtgärder
(främjandelagen). LAS ger ökad anställningstrygghet för arbetstagare med
nedsatt arbetsförmåga. Främjandelagen ger arbetsmarknadsverket befogenhet att
aktivt arbeta för att äldre och arbetshandikappade skall kunna få och behållaen
anställning. Lagstiftningen innebär långtgående skyldigheter för arbetsgivarna
att genom omplaceringar och andra åtgärder underlätta för en arbetshandikappad
anställd att ha kvar sin anställning. De skall också vidta åtgärder för att
främja anställning av äldre och arbetshandikappade.

Som ett komplement till lagstiftningen finns ett
omfattande arbetsmark-nadspolitiskt åtgärdssystem. Det skall stimulera till
anställning av arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga och bidra till att
arbetet anpassas till den äldre och arbetshandikappade arbetskraftens
förutsättningar. Exempelvis kan bidrag lämnas till speciella arbetstekniska
hjälpmedel åt en handikappad arbetstagare eller till särskilda anordningar på
arbetsplatsen, om anordningarna behövs för att en handikappad arbetstagare
skall kunna utföra arbetet. Lönebidrag kan lämnas till en arbetsgivare som
anställer en arbetssökande med nedsatt arbetsförmåga med viss andel av
lönekostnaden för den anställde.

Sedan början av 1970-talet har successivt skapats
särskilda s. k. anpassningsgrupper med representanter för arbetsgivare,
arbetstagare och arbetsförmedling. Anpassningsgruppernas verksamhel har
behandlats i förarbetena till lagen om anställningsfrämjande åtgärder.
Grupperna skall bl. a. påverka attityderna gentemot äldre och
arbetshandikappade i arbetslivet och föreslå åtgärder för att underlätta för
dessa grupper alt få eller behålla en anställning. Hittills har ca 5 300
grupper inrättats.

Aktiviteten i anpassningsgrupperna är mycket skiftande.
Detta har bl. a. påpekats av sysselsättningsutredningen, som i sitt
delbetänkande (1978:14) Arbete åt handikappade konstaterar:

"len stor del av grupperna - förmodligen en klar
majoritet - är aktiviteten mycket liten. Sammanträden förekommer
pliktskyldigast. Effekterna i form av både omplacerings- och
inplaceringsverksamhet är tämligen blygsamma. En ytterligare kategori
anpassningsgrupper fungerar förhållandevis väl när det gäller
omplaceringsverksamheten i företagen, men sysslar däremot i liten eller ingen
utsträckning med frågan om inplacering av arbetshandikappade. Ett litet antal
anpassningsgrupper fungerar enligt de intentioner som finns för
verksamheten."

Utredningen genomförde också en enkät hos
länsarbetsnämnderna om tillämpningen av främjandelagen. Av denna framgick att
lagens mera tvingande regler inte utnyttjas av nämnderna.

Arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) har därefter i oktober 1979 antagit ett

~. handlingsprogram för arbete åt
arbetshandikappade med syfte att aktivera

s. 25 Kontrollera mot PDF

anpassningsgrupperna
och få en effektivare tillämpning av främjandelagen. Skr. 1982/83:103 Den ökade
aktivitet, som programmet ledde till, fick till följd att betydligt Dir.
1981:66 fler arbetshandikappade fick anställning på den reguljära
arbetsmarknaden. Genomförandet av handlingsprogrammet har också setts som ett
genombrott för användningen av främjandelagen i förmedlingsarbetet. I sin
redovisning av aktiviteterna för år 1980 anger AMS att 32 % av
anpassningsgrupperna inte sammanträtt under året. Ca 27 % hade endast behandlat
interna frågor medan återstående 41 % även tagit upp inplaceringsfrågor. Högst
aktivitet uppvisades inom den kommunala sektorn, där ca 6 % av anpassningsgrupperna
inte sammanträtt och ca 80 % behandlat inplaceringsfrågor. Inom statliga och
privata sektorerna var aktiviteterna likartade, ca 35 % som inte saminanträtt
och ca 37 % som även behandlat inplaceringsfrågor.

Arbetsförmedlingarna har i huvudsak inriktat sig på
företag med rekryteringsbehov, där praktiska förutsättningar för inplacering av
äldre och handikappade funnits. Detta är helt i linje med de riktlinjer som
finns för anpassningsgruppernas arbete. Grupperna skall i första hand arbeta
med inplaceringsärenden medan det interna anpassningsarbetet främst är en
angelägenhet för arbetsgivare/personalorganisationer.

Lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL)
trädde i kraft den 1 januari 1977. Den är avsedd att främja arbetstagarnas
medbestämmande över arbetsvillkoren i vidaste mening. MBL är en
ramlagstiftning som förutsätter kollektivavtalsreglering. Lagen ger
arbetstagarorganisationerna förhandlingsrätt i frågor som rör förhållandet
arbetsgivare-arbetstagare. Den ger också arbetstagarnas fackliga företrädare
rätt till information om företagets förhållanden, bl. a. sådana planerade
förändringar i verksamheten som har betydelse för de anställda.

Frågor som gäller arbetsanpassning, omplacering eller nyrekrytering
av t. ex. äldre och arbetshandikappade kan således också komma att behandlas
inoiTi ramen för medbestämmandelagstiftningen. I det tidigare nämnda
delbetänkandet Arbete åt handikappade framhöll sysselsättningsutredningen bl.
a. följande:

"Personalpolitiken, framför allt personalplanering
och -rekrytering är av avgörande betydelse för att kunna lösa frågan om
anställning av arbetshandikappade. Det är mycket svårt att i
personalrekryteringen isolera frågor som rör de arbetshandikappades anställning
från de övriga anslällningsruti-nerna. Det är inte heller önskvärt att ha en
alltför långtgående särbehandling av de arbetshandikappade vid
anställningen."

Utredningens uppdrag

De samverkansorgan som har utvecklats inom olika områden i
arbetslivet har uppgifter som i viss utsträckning är överlappande. Exempel på
detta är insatser för att anpassa arbetsförhållandena för dem som har
funktionsnedsättningar eller för att förebygga arbetsskador och förslitningar
genom arbetsmiljöåtgärder eller omplacering till arbetsuppgifter som är bättre
lämpade för den enskilde arbetstagaren. Sådana frågor kan behandlas av
skyddskommitté, anpassningsgrupp och inom ramen för medbestämmandearbetet.
Detsamma gäller åtgärder för att underlätta rekrytering av äldre och arbetshandikappade
arbetssökande.

I propositionen 1976/77:149 om arbetsmiljölag m. m.
framhöll föredra-

25

s. 26 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 ganden betydelsen av att få till
stånd en god samordning mellan den lokala

Del II skyddsorganisationen och
anpassningsgruppernas verksamhet. Det vore

därför värdefullt om det bland ledamöterna i
anpassriingsgrupperna också ingår peisoner som tillhör den lokala
skyddsorganisationen, eftersom man då kan få en mera enhetlig och allsidig
bedöinning av frågor som gäller anpassning av arbetet och arbetsmiljön till
olika arbetstagares förutsättningar. Även planering av allmänna åtgärder för
att främja nyanställning av arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga kan, enligt
föiedraganden. behöva bedömas av den lokala skyddsorganisationen. Liki-iande
uttalanden har sedan gjorts i propositionen 1978/79:73 om åtgärder för
arbetshandikappade.

Sedan arbetsmiljölagen nu varit i kraft några år finns det
enligt min mening anledning att söka utvärdera hur samordningen mellan den
lokala skyddsorganisationen och anpassningsgrupperna fungerat i praktiken.
Redan nu förekoinmer samråd.och samverkan såväl mellan arbetsmarknadsstyrelsen
och arbetarskyddsstyrelsen som mellan länsarbetsnämnderna och yrkesinspektionen.
Utredaien bör undersöka hur denna samverkan bör bedrivas så att man får en
klarare ansvars- och arbetsfördelning mellan de organ som arbetar med
anpassningsfrågorna.

Anpassningsgrupperna fullgör f. n. en viktig
arbelsmarknadspolitisk funktion för att underlätta anställning av människor
rned nedsatt arbetsförmåga och som kontaktorgan mellan arbetsförmedling och
företag. Samtidigt kan konstateras att de fortfarande i avsevärd utsträckning
arbetar med omplaceringsfrågor och andra anpassningsåtgärder för redan
anställda hos företagen.

Utredaren bör inrikta sitt arbete på att finna en sådan
organisatorisk modell för arbetsföidelningen mellan skyddsorganisation och
anpassningsgrupp att arbetsförmedlingens insatser i verksamheten i största
möjliga utsträckning inriktas på frågor om inplacering av äldre och arbetshandikappade
på arbetsplatserna. Frågor som gäller anpassningsåtgärder för redan anställda
bör i huvudsak vara en angelägenhet för arbetsgivare och fackliga företrädare
bl. a. inom ramen för skyddsverksamheten. Jag har redan understrukit behovet av
förebyggande åtgärder även för personer, vilkas särskilda förutsättningar
medför behov av inviduellt anpassade åtgärder. Utredaren bör undersöka om detta
bör föranleda särskilda åtgärder.

Oavsett vilken organisatorisk lösning soin utredaren kan
komma att stanna

för bör utredningsarbetet grundas på överväganden om hur anpassnings

gruppernas anställningsfrämjande funktioner och funktionen som kontakt

organ skall kunna fullgöras, effektiviseras och renodlas. En markering av de

platsförmedlande uppgifterna ligger också väl i linje med de riktlinjer som

lämnats för arbetet inom den parlamentariska utredningen om arbetsinark-

nadsverkets ansvarsområde och organisation. En av utgångspunkterna för

denna är att arbetsmarknadsverket skall ges ökade möjligheter att koncen

trera sina resurser på platsförmedling och på de instrument i direkt

anslutning till denna som är nödvändiga för att frän-ija anpassningen på

arbetsmarknaden. Utredaren bör också bedöma vilken effektivitetsvinst som

•en sådan ändrad ansvarsfördelning mellan anpassningsgrupper och skydds

organisation kan innebära. Utredaren bör också utreda de konsekvenser en

annan arbetsfördelning mellan berörda organ kan få för behovet och

inriktningen av den bidragsgivning till arbetsanpassning som nu sker via

26 arbetsmarknadsverket. Jag vill i
sammanhanget erinra om att den parlamen-

s. 27 Kontrollera mot PDF

tariska utredningen av arbetsmarknadsverkets ansvarsområde
och organisa- Skr. 1982/83:103 tion enligt sina direktiv också skall gå
igenom den arbetsmarknadspolitiska Dir. 1981:66 åtgärdsuppsättningen i syfte
att förenkla bestämmelser och begränsa antalet enskilda åtgärder.

Utiedaren bör i enlighet med vad jag har anfört sainråda
med den parlamentariska utredningen om arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och
organisation. På samma sätt bör utredaren i erforderlig utsträckning samråda
med företagshälsovårdsutredningen (A 1976:01) och den särskilda utredaren med
uppdrag att bl. a. utreda vissa frågor rörande åtgärder för att påverka
arbetsgivarnas rekryteringspolitik. Samarbetet med den sistnämnda utredningen
skall bl. a. avse lämplig samordning mellan de anställningsfräinjande
insatserna och de insatser som kan komma att ske med stöd av arbetsförmedlingskontrakt.

Utredaren bör under arbetets gång inforrnera berörda
arbetstagarorganisationer samt bereda dem tillfälle att framföra synpunkter.

Utredaren bör redovisa sitt arbete senast den 31 december
1982.

Utgångspunkten för utredningsarbetet skall vara att alla
förslag som läggs fram skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade
resurser inom det område som förslagen avser. Det innebär att om
kostnadskrävande förslag (i detta inbegrips även inkomstsänkande förslag) läggs
fram, måste samtidigt visas hur förslagen kan finansieras genom besparingar i
form av rationaliseringar och omprövning av pågående verksamhet inom
utredningsområdet. (Se direktiv 1980:20 till samtliga kommittéer enligt
regeringsbeslut den 13 mars 1980). Utredningen bör så omsorgsfullt som möjligt
belysa de indirekta effekter i form av exempelvis ökad administration och ökat
krångel, som förslagen kan medföra för myndigheter och enskilda.

Med hänvisningar till vad jag nu har anfört hemställer jag

att regeringen bemyndigar chefen för
arbetsmarknadsdepartementet

alt tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda
frågor om samverkan i arbetsmiljö- och arbetsanpassningsfrågor,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt komn-iittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att
kostnaderna för utiedningen skall belasta tolfte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)

27

s. 28 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Tilläggsdirektiv till statistikutredningen (E 1980:02)

Del II

Dir 1981:67

Beslut vid regeringssammanträde 1981-12-03

Departementschefen, statsrådet Wirtén, anför.

Enligt regeringsbeslut den 25 oktober 1979 tillkallades en
kommitté med uppdrag att se över den statliga statistiken. Kommittén, som har
antagit namnet statistikutredningen, har till huvuduppgift att med utgångspunkt
i den befintliga statliga statistiken kartlägga behovet av statistik inom de
skilda samhällsområdena. I direktiven (Dir 1979:133) framhålls att genomgången
av statistiken om möjligt bör göras med hjälp av behovsmodeller och kriterier
för effektivitets- och nyttoanalyser. Arbetet bör därvid syfta till en
prioritering av statsfinansierad statistik inom och mellan skilda områden samt
inbegripa en prövning av tänkbara prioriteringsprinciper. Kommittén skall
enligt direktiven också se över de beslutsprocesser varigenom statistikens
inriktning och omfattning fastställs. Därvid bör utarbetas metoder för en
fortgående anpassning av statistiken till användarnas faktiska behov. Kommittén
skall vidare överväga i vad mån det är lämpligt att överföra statsfinansierad
statistik till att finansieras via uppdragsverksamhet. De allmänna strävandena
att minska företagens och allmänhetens uppgiftsskyldighet skall beaktas.
Sammanfattningsvis sägs i direktiven att utredningsarbetet bör styras av
syftet att i en framtid präglad av knapphet på resurser tillgodose samhällets
angelägna behov av statistik genom en effektiv avvägning mellan nytta och
kostnader.

I prop. 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten
framhölls i redovisningen vad gäller ekonpmidepartementets verksamhetsområde
att resultatet av kommitténs arbete bör ge statsmakterna förbättrade möjligheter
att prioritera statsfinansierad statistik inom och mellan skilda områden och ge
en grund för reella besparingar på statistikområdet.

Som ett led i strävandena efter besparingar i den
offentliga verksamheten pågår f.n. inom regeringskansliet en allmän genomgång
av de direktiv som lämnats för olika utredningsuppdrag. Syftet är att undersöka
i vad mån del kan finnas anledning att komplettera givna direktiv med uppdrag
alt belysa hur berörd verksamhet skall kunna bedrivas till väsentligt lägre
kostnader för den offentUga förvaltningen.

Som
framgår av vad jag angett i det föregående följer visserligen av de

lämnade direktiven för statistikutredningen, att utredningsarbetet kan

förväntas ge en grund för reella besparingar inom den statliga statistikpro

duktionen. Vid den nämnda genomgången av kommittédirektiven har jag

emellertid funnit att det skulle underlätta de framtida övervägandena-om

besparingar på statistikområdet, om statistikutredningen mera direkt belyste

verkningarna av en väsentlig minskning av kostnaderna för den statliga

statistikproduktionen. Jag föreslår därför att statistikutredningen ges i

uppdrag att vid slutredovisningen av sitt arbete lämna sina synpunkter på

vilka begränsningar av statistikproduktionen som enligt kommitténs mening

i första hand borde ske för det fall att resurserna för den anslagsfinansierade

statliga statistiken på kort sikt måste minskas med ca 20 procent. Jag vill

understryka att syftet härmed är att få belyst vilka konsekvenser ett
väsentligt

28 resurssnålare alternativ för den
statliga statistikproduktionen skulle medfö-

s. 29 Kontrollera mot PDF

ra, men att jag inte har tagit ställning för att en sådan
minskning av resurserna Skr. 1982/83:103

skall ske. Dir. 1981:68

Jag hemställer att regeringen utvidgar
statistikutredningens uppdrag i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Ekonomidepartementet)

Förmåner till värnpliktiga m. fl. under grundutbildning

Dir
1981:68

Beslut vid
regeringssammanträde 1981-11-26.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Gustafsson,
anför.

Riksdagen biföll i skrivelse 1977/78:240
försvarsutskottets (FöU 1977/ 78:19) hemställan om en undersökning av unga
värnpliktigas ekonomiska förhållanden.

Med anledning av riksdagens beslut uppdrog regeringen den
29 juni 1978 och den 11 januari 1979 åt överbefälhavaren att, med anlitande av
statistiska centralbyrån, genomföra en undersökning av de värnpliktigas
ekonomiska situation under grundutbildningen. Resultatet av undersökningen
redovisades för regeringen i maj 1981.

Överbefälhavaren pekar i sin analys av undersökningen bl.
a. på att det nuvarande värnpliktsförmånssystemet rymmer ett antal akuta
problem och anser att man snarast bör ta ställning till dessa. Jag delar den
uppfattningen och avser därför att, under våren 1982, i propositionen om
inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling,
föreslå vissa förändringar inom bl. a. familjebidragslagens område. Jag kommer
här inte vidare att beröra dessa förslag.

Det nuvarande förmånssystemet

Enligt värnpliktslagen (1941:967, omtryckt 1969:378) är
varje svensk man värnpliktig fr. o.m. det år då han fyller 18 år t. o. m. det
år då han fyller 47 år. Värnplikten innebär en skyldighet att tjänstgöra inom
det militära försvaret såväl i fred som krig. I fred genomgår den värnpliktige
utbildning för krigsuppgiften. Utbildningen utgörs av grundutbildning och
repetitionsutbildning. Grundutbildningens längd varierar från 227 dagar till
540 dagar. Repetitionsutbildning består av krigsförbandsövningar, särskilda
övningar, fackövningar, särskilda fackövningar och mobiliseringsövningar.

En
värnpliktig som inte finner det förenligt med sin övertygelse att bruka

vapen mot andra människor kan enligt lagen(1966:413, ändrad senast 29

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 1981:418) om vapenfri tjänst få
tillstånd att fullgöra vapenfri tjänst istället för

Del II värnpliktstjänstgöring.
Tjänstgöringstiden för en vapenfri ijänstepliktig är

totalt 420 dagar och delas, precis som
värnpliktstjänstgöringen, upp på grundutbildning och repetitionsutbildning.

När en värnpliktig genomgår grundutbildning och
repetitionsutbildning får han ekonomisk ersättning enligt ett särskilt
förmånssystem. Systemet omfattar också de vapenfria tjänstepliktiga och de
kvinnor som fullgör frivillig militär grundutbildning. Kostnaderna för
förmånssystemet, exklusive kost och logi, beräknas uppgå till ca 900 milj. kr.
för budgetåret 1981/82.

Förmånssystemet är utformat så att vissa ersättningar
utgår till alla värnpliktiga medan andra typer av ersättningar är behovsprövade
och endast ges till värnpliktiga som t. ex. på grund av sin familjesituation
behöver ett särskilt ekonomiskt stöd under värnpliktsutbildningen.

Generella ersättningar regleras i
värnpliktsförmånsförordningen (1976:1008, ändrad senast 1981:586).
Bestämmelserna för behovsprövade ersättningar återfinns i familjebidragslagen
(1978:520, ändrad senast 1981:419).

Enligt värnpUktsförmånsförordningen får en värnpliktig,
när han genom

går grundutbildning, dagersättning med f. n. 17 kronor per dag t. o. m. 230

dagars tjänstgöring. Därefter får han 15 kronor per dag i tillägg till

dagersättningen t. o. m. 300 dagars tjänstgöring. För tjänstgöring utöver 300

dagar utgör tillägget 30 kronor. När han rycker ut från grundutbildningen

erhåller han ett utryckningsbidrag om 1 500 kr. För viss utbildning utbetalas

( också utbildningspremier.

En värnpliktig har för varje kalendermånad med minst
sexton tjänstgöringsdagar under grundutbildning rätt till två fria resor till
och från den plats inom landet där han är kyrkobokförd eller vistas
stadigvarande eller annan plats inom landet, som kan nås med allmänt
kommunikationsmedel. Vid viss tjänstledighet är den värnpliktige också
berättigad till fri resa. Förutom dessa fria ledighetsresor har den
värnpliktige möjlighet att för tio kronor i obegränsad omfattning utnyttja
allmänna tåg-, buss- och båtförbindelser vart som helst i landet, de s. k. Vpl
10-resorna.

En värnpliktig som genomgår repetitionsutbildning erhåller
dagpenning istället för dagersättning. Dagpenningen är lika stor som den
värnpliktiges sjukpenning enUgt den allmänna sjukförsäkringen, dock lägst 40
kronor per dag. Dagpenningen betalas ut av försäkringskassorna. Utöver
dagpenningen utgår befattningspenning till värnpliktiga som tjänstgör som
befäl.

Alla värnpUktiga har under såväl grundutbildning som
repetitionsutbildning rätt till fri mat, fri inkvartering, fri utrustning och
fri hälso-och sjukvård. De är vidare ekonomiskt skyddade vid skador under
tjänstgöringen genom en särskild lagstiftning som anknyter till lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring. De är också grupplivförsäkrade enligt i
huvudsak samma grunder som statens arbetstagare. Om en värnpliktig avlider
under tjänstgöringen lämnas begravningshjälp till hans dödsbo. Värnpliktiga som
fullgör dykeri-tjänst, fallskärmstjänst och liknande erhåller särskilda
ersättningar.

En
värnpliktig kan efter behovsprövning få familjebidrag för att klara sin

försörjning
under tjänstgöringstiden. Familjebidrag, som också kan avse den

värnpliktiges
närstående, finns i fem olika former, nämligen familjepenning,

bostadsbidrag, flyttningsbidrag, näringsbidrag och
begravningsbidrag.

■" Värnpliktiga som fullgör
repetitionsutbildning kan inte få någon annan form

opaginerad Kontrollera mot PDF

av familjebidrag än näringsbidrag. Skr. 1982/83:103.

Värnpliktiga som har försörjningsplikt mot barn och hustru
eller Dir. 1981:68 sammanboende kan erhålla familjepenning. Familjepenning för
barn är f. n. högst 570 kronor per månad och för hustru f. n. högst 1 290
kronor per månad. Bostadsbidrag kan erhållas med högst bostadskostnaden.
Bidragets storlek är beroende av bostadens storlek, av familjens storlek och av
vad som är att betrakta som normal hyra på orten. Begravningsbidrag betalas ut
om den värnpliktiges maka eller barn avlider under tjänstgöringstiden.

Ärenden om familjebidrag handläggs av kommunens
familjebidragsnämnd eller annan av kommunen bestämd kommunal nämnd. Kommuner
som betalat ut familjebidrag har rätt till statsbidrag med 95 % av utbetalat
belopp.

Överbefälhavarens fyra modeller för ett nytt förmånssystem

Överbefälhavarens undersökning av de värnpliktigas
ekonomiska situation är genomförd som en statistisk urvalsundersökning i två
omgångar. Vid ett första undersökningstillfälle kontaktades ca 4 500
värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga via en postenkät, innan de påbörjade
sin grundutbildning. Andra gången genomfördes en enkät ute på tjänstgöringsstäUena
ca två månader innan de skulle rycka ut. Överbefälhavaren redovisar, förutom
den statistiska analysen, också fyra principiellt olika modeller till ett nytt
värnpliktsförmånssystem. Modellerna innebär i korthet följande.

1.
Bortfallen
inkomst ersätts (motsvarande sjukpenningsystemet)

2.
Försvaret
ansvarar för den värnpliktiges försörjning och hans del i kostnader för barn
och bostad, medan kommunen sörjer för familjen i övrigt

3.
Värnpliktslön
(lika lön för alla)

4.
Värnpliktslön
efter behov. Ett system som ger alla värnpliktiga samma standard (dvs. lönen
anpassas efter den värnpliktiges försörjningsbörda)

Överbefälhavaren förordar modell 2.

Remissinstanser förordar ytterligare utredning av
modellerna

Undersökningsrapporten har remitterats till trettio
myndigheter och organisationer, varvid det framhölls att en särskild
uppmärksamhet borde ägnas åt de olika förslagens ekonomiska konsekvenser. En
tredjedel av remissinstanserna förordar modell 2 framför de andra modellerna.
Fem remissinstanser anser att det nuvarande systemet är bättre än någon av
modellerna. Ett flertal remissinstanser påpekar att modellerna inte är
tillräckligt genomarbetade och att kostnaderna inte är så belysta att
modellerna kan tjäna som underlag för ett principbeslut om ett nytt förmånssystem.
En del instanser vill inte ta ställning till någon modell förrän dessa utretts
vidare. Några remissinstanser förordar visserligen någon av modellerna, men
anser att ytterligare utredning bör ske.

31

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 En parlamentarisk kommitté bör
tillsättas

Del II

Jag delar uppfattningen att ett ställningstagande till
modellerna kräver ytterligare utredning. En sådan utredning kan kräva vissa
övergripande överväganden och ställningstaganden. Jag föreslår därför, efter
samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet, att en parlamentarisk
kommitté tillsätts för denna uppgift. Jag vill här ange några utgångspunkter
för kommitténs arbete.

Utgångspunkter för ett nytt förmånssystem

Fullgörande av värnpliktstjänstgöring innebär med
nödvändighet uppoffringar för den enskilde värnpUktige och hans familj. Ett
grundläggande krav på ett förmånssystem är dock att den värnpliktige och hans
anhöriga tillförsäkras rimliga ekonomiska förhållanden i samband med värnpliktstjänstgöring
eller vapenfri tjänst. I fråga om värnpliktiga under repetitionsutbildning får
detta krav anses vara uppfyllt genom dagpenningsystemet. Någon översyn av det
systemet behövs därför inte.

Även om det stora flertalet av de värnpliktiga som
genomgår grundutbildning är ensamstående och fortfarande bor hos sina
föräldrar är ändå skillnaderna stora mellan olika .värnpliktigas sociala och
ekonomiska förhållanden. Detta gör att ett generellt förmånssystem av typen
värnpliktslön eller dagpenning enligt sjukpenningsystemet ter sig mindre
realistiskt. Inte heller utesluter någon av de redovisade modellerna behovet av
selektiva åtgärder till stöd åt den värnpliktige och hans familj. Kommittén bör
därför överväga system där generella och selektiva förmåner kombineras. Till
sådana generella förmåner bör även i ett framtida förmånssystem höra
naturaförmåner av olika slag såsom kost och logi under tjänstgöringen.
Utredningen bör dock se över de ersättningar som en värnpliktig får när han på
grund av sjukdom eller tjänstledighet inte kan utnyttja kosthållet vid
förbandet.

Kostnaderna för de av överbefälhavaren redovisade
principmodellerna varierar i hög grad mellan modellerna. Kommittén bör inrikta
sitt arbete så, att dess huvudförslag till nytt förmånssystem i stort sett
ligger inom nuvarande kostnadsram för värnpliktsförmåner. I översiktlig form
bör även förslag inom andra kostnadsramar kunna redovisas.

Möjligheterna att samordna förmånssystemet med andra
förekommande bidragssystem och ersättningsformer bör beaktas. Kommittén bör
därvid samråda med andra pågående utredningar bl. a. avseende den allmänna
försäkringen.

I överbefälhavarens redovisning framkommer uppfattningen
att kommunerna genom socialtjänstlagen (1980:621) är skyldiga att bidra till
den värnpliktiges och hans familjs försörjning. Mot denna bakgrund görs
gällande att statens försörjningsansvar gentemot den värnpliktige och hans
familj i vissa avseenden skulle kunna reduceras. Vissa remissinstanser har
ifrågasatt denna uppfattning om kommunalt försörjningsansvar. Det är angeläget att
kommittén klarlägger socialtjänstlagens innebörd i detta avseende.

I detta sammanhang bör kommittén formulera en principiell
syn på hur

22 kostnaderna för värnpliktsförmåner
skall fördelas på olika huvudmän.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Reseförmåner utgör en stor andel av de sammanlagda
kostnaderna för Skr. 1982/83:103 värnpliktsförmåner. Goda möjligheter att ta
sig hem under helger och Dir. 1981:68 övningsuppehåll är av stor betydelse för
de värnpliktiga. Av den värnpliktsekonomiska undersökningen framgår att många
värnpliktiga, trots nuvarande generösa reseförmåner, har stora kostnader för
sina resor. Kommittén bör därför kartlägga behovet av en eventuell förändring
av resesystemet. Kommittén bör därvid utgå från att de värnpliktigas
reseförmåner enbart skall syfta till att ge de värnpliktiga goda möjligheter
att resa mellan tjänstgöringsstället och hemmet.

Kommittén bör vid sitt arbete beakta vad riksdagen anfört
med anledning av motionen 1979/80:1136 (FöU 1979/80:13, rskr 1979/80:316) om
översyn av familjebidragslagen.

Försvarskommitténs kommande slutbetänkande, särskilt
avseende de värnpliktigas förmåner och utbildning, bör också beaktas.

Möjligheterna till förenklingar och kostnadsminskningar i
förmånssystemets administration bör ägnas särskild uppmärksamhet.

I den mån kommittén föreslår medverkan från myndigheter
utanför försvarsmakten skall de ekonomiska konsekvenserna för dessa myndigheter
redovisas.

Förslag till nya författningar eller ändringar i gällande
författningar som övervägandena ger anledning till bör också presenteras.

Utredningsarbetet bör bedrivas i sådan takt att
överväganden och förslag kan redovisas senast den 1 oktober 1982.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att
regeringen bemyndigar mig

att tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter med
uppdrag att utreda frågan om ett nytt förmånssystem för värnpliktiga m. fl.
under grundutbildning,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga,, experter och sekreterare samt
annat arbetsbiträde åt kommitén. . Vidare hemställer jag att regeringen
beslutar

att kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns
kommittéanslag

Regeringen ansluter sig tillföredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(FÖRSVARSDEPARTEMENTET)

s. 33 Kontrollera mot PDF

3 Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr 103

33

s. 34 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Översyn av den eftergymnasiala skogliga utbildningen

Del II

Dir. 1981:69

Beslut vid regeringssammanträde 1981-12-10.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Dahlgren,
anför.

Sedan lång tid tillbaka bedrivs skoglig utbildning på
olika nivåer i statlig regi. År 1915 tillkom skogshögskolan varifrån
utexaminerades jägmästare och forstmästare. Skogsmästarskolan startade år 1945.
Utbildning för lägre tjänstemän med bevakande uppgifter tillkom på 1860-talet
då statliga skogsskolor för utbildning av kronojägare och skogsbetjäning
inrättades. Utbildningen av skogvaktare gavs år 1970 en ny inriktning varvid
begreppen skogstekniker och skogsinstitut infördes. Dessa tre postgymnasiala
utbildningsnivåer är numera inordnade i Sveriges lantbruksuniversitet.

Jägtnästarlinjen är en högskoleutbildning som enligt
utbildningsplanen syftar att ge de studerande de kunskaper, den
ansvarsmedvetenhet och den kritiska skolning som fordras för att förvalta och
utveckla naturresursen skog. De utexaminerade jägmästarna skall kunna ta
ställning i biologiska, tekniska, ekonomiska och sociala frågor och ha förmåga
att allsidigt värdera effekterna av olika åtgärder i skogsbruket. Det är bl. a.
viktigt att de studerande får möjlighet att tillägna sig en ekologisk grundsyn
samt att uppmärksamma skogen som miljöfaktor. Utbildningen skall ge en bred bas
av kunskaper samt möjlighet till specialisering. De studerande skall ges
tillfälle att utveckla förmågan att självständigt lösa problem, att söka och
tillämpa kunskap, att samarbeta och ta ansvar. Efter examen skall jägmästaren
kunna sköta befattningar inom skoglig förvaltning, utbildning och rådgivning
samt andra områden där högre skogUg utbildning efterfrågas.
Jägmästarutbildningen skall också ge behörighet till forskarutbildning inom den
skogliga sektorn. Utbildningen är femårig och omfattar 200 poäng. Den
utbildningsplan som nu gäller antogs år 1980.

Skogsmäslarlinjen utgör det avslutande steget i en
utbildningsgång som efter gymnasieskolan består av såväl utbildning som
yrkesverksamhet. Skogsmästarutbildningen skall enligt utbildningsplanen syfta
till att ge de studerande kunskaper och färdigheter inom skogsnäringens
biologiskekologiska, tekniska och ekonomiska ämnesområden. Vidare skall utbildningen
förbereda de studerande för befattningar dels i förvaltnings- och stabstjänst,
undervisning och rådgivning inom skogsbruk där vidare utbildning än
skogsteknikerutbildning är önskvärd, dels handha rörelse inom skogsbruk och
angränsande näringar. Studietiden vid skogsmästarskolan är tre terminer och
omfattar 60 poäng. Härtill kan komma två års praktik jämte genomgång av
skogsteknikerutbildning eller motsvarande varvid den samlade utbildningen
omfattar 120 poäng.

Skogsteknikerlinjen ger yrkesutbildning för arbetsledar-,
planläggnings-

och rådgivningsuppgifter inom skogsbruket och angränsande sektorer av

näringslivet. Utbildningen kvalificerar till fortsatt utbildning på skogsmäs-

tarlinjen. Skogsteknikerlinjen omfattar kurser och specialarbete. De kurser

som ingår är dels grundläggande som i matematik och kemi, dels tillämpade

skogliga m. fl. ämnen. Skogsskötsel, skogsteknik och arbetsledning är

viktiga delar av utbildningen. Sedan år 1979 är skogsteknikerlinjen en allmän

34 högskoleUnje inom
lantbruksuniversitetet. Skogsinstituten har alltså upp-

s. 35 Kontrollera mot PDF

hört som fristående utbildningsanstalter. Skr. 1982/83:103

Den skogliga utbildningens roll i samhället är väl
dokumenterad genom Dir. 1981:69 flera utredningar som genomförts de senaste
tjugo åren. På grund av splittrat huvudmannaskap för de olika utbildningarna
har någon samordning mellan dem inte kunnat åstadkommas. Sedan år 1979 är
huvudmannaskapet för all eftergymnasial skoglig utbildning samlat inom Sveriges
lantbruksuniversitet och en översyn av de skogliga utbildningarna pågår inom
universitetet med utgångspunkt framför allt i de senast genomförda
utredningarnas förslag.

I ett antal motioner till 1979/80 års riksdag togs olika
skogliga utbildningsfrågor upp till behandling. Olika förslag till åtgärder
framfördes. Jordbruksutskottet behandlade frågan under våren 1980 (mot.
1979/80:935, JoU 1979/80:44, rskr 1979/80:389). Utskottet ansåg det värdefullt
att det framtida utbildningsbehovet inom den skogliga sektorn blev föremål för
fortsatta överväganden från regeringens och berörda myndigheters sida.
Utskottet konstaterade att utvecklingen inom skogsbruket kommer att leda till
ett ökat behov av yrkesutbildad personal. Genom en övergripande och allsidig
översyn av den skogliga eftergymnasiala utbildningen borde närmare underlag
kunna erhållas för fortsatta överväganden i hithörande frågor. Enligt
utskottets mening fanns det således skäl som talar för att en sådan översyn,
förslagsvis med parlamentarisk förankring, kommer till stånd i lämpligt
sammanhang. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Med hänsyn till vad riksdagen anfört bör en samlad och
allsidig översyn av den skogUga eftergymnasiala utbildningen nu komma till
stånd. Genom att de tre utbildningarna numera samlats under Sveriges
lantbruksuniversitet.»! huvudmannaskap underlättas en sådan översyn. Jag
förordar att en särskild utredare tillkallas för ändamålet.

De krav som måste ställas på utbildningen förändras i takt
med samhällsutvecklingen. En fortlöpande anpassning är därför nödvändig. I
planeringen av skogsutbildningen bör hänsyn tas tUl den väntade samhällsutvecklingen
och förändringar inom näringen liksom också kunskapsmaterialets UtveckUng.
Härtill kommer den vetenskapUga utveckUngens stora betydelse för inriktningen
av utbildningen. Vad jag nu har framhållit bör vara en utgångspunkt för
utredarens arbete.

En huvuduppgift för utredaren bör vara att analysera
behovet av utbildad skoglig personal och vilken utbildning som svarar mot detta
behov. Förslagen bör grundas på bl. a. en samlad genomgång av arbetsuppgifterna
och kraven på befattningshavarna i olika funktioner inom skogsnäringen och hos
andra arbetsgivare. En av utgångspunkterna för analysen kan därvid vara redan
gjorda utredningar.

I skilda
sammanhang har behovet av tre nivåer på utbildningen ifrågasatts.

Därvid har andra utbildningsmodeller diskuterats. Ett alternativ, som därvid

framförts, är att inrikta den eftergymnasiala skogliga utbildningen på två

utbildningsled genom sammanslagning av skogstekniker- och skogsmästar-

utbildningarna. Ett annat alternativ är att behålla de tre utbildningsleden,

men ge skogsmästarUnjen ett utökat innehåll så att linjen bUr en med

jägmästarlinjen parallell, men mer yrkesinriktad högskolelinje. I det

alternativet skulle jägmästarlinjen få en mer teoretisk/vetenskaplig och

därmed också en mer specialiserad inriktning. Utredaren bör närmare

analysera dessa och andra möjliga modeller samt redovisa konsekvenserna

av dem. 35

s. 36 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 Som
jag redovisat i det föregående omfattar den eftergymnasiala

Del II utbildningen inom den skogliga sektorn f. n. tre allmänna
högskolelinjer.

Varje högskolelinje är uppdelad i kurser. Utbildningarna
har i vissa hänseenden stora likheter såväl i de teoretiska som i de praktiska
delarna. Ännu har emellertid samordning mellan dem skett endast i mindre
utsträckning. Utredaren bör nu pröva om kurserna kan utformas så att en och
samma kurs kan utnyttjas inom flera utbildningslinjer. Övervägandena bör härvid
även avse om och i vilka delar det är möjligt och lämpligt att samordna
studierna mellan korta och långa utbildningar. Samordningen bör bl. a. kunna
syfta till att underlätta för elever från de kortare utbildningarna att
fortsätta i de längre. I detta sammanhang bör utredaren också undersöka i
vilken utsträckning det är möjligt och lämpligt med en samordning med kurserna
vid den lantbruksvetenskapliga fakulteten. Möjligheterna att genom samordningen
uppnå besparingar bör undersökas särskilt. Med hänsyn till att den skogliga
utbildningen är lokaliserad till flera orter bör vidare eventuella
regionalpolitiska effekter av förslagen belysas.

Det är en uppgift för styrelsen för Sveriges
lantbruksuniversitet att planera utbildningen. Utredaren bör emellertid i
samband med sin analys av utbildningsbehov och förslag till studieorganisation
även lägga fram förslag om hur utbildningen bör utformas med avseende på
huvudsakligt innehåll och inriktning. Beträffande innehållet bör särskild
uppmärksamhet riktas mot sådana inslag i utbildningen som kan bidra till ett
bättre utnyttjande av naturresursen skog i ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Härvid bör också prövas om utbildningen bör tillföras nya ämnesområden, t. ex.
energi- och miljöfrågor, utöver de i vilka undervisning f. n. meddelas.
Förslagen i detta avseende bör mot bakgrund av det nämnda planeringsansvaret
dock ges en principiell karaktär.

Med utgångspunkt i bl. a. redan gjorda undersökningar och
vad övervägandena i övrigt kan föranleda bör utredaren även lägga fram förslag
om dimensioneringen av antagningen till de olika skogliga utbildningslinjerna.
Därvid bör beaktas den breddning av arbetsmarknaden som förutses kunna ske
utanför det traditionella området för skogUgt utbildade.

Vid en enskild skogsskola i Gammelkroppa, för vilken
stiftelsen Värmlands och Örebro läns skogsskola är huvudman, bedrivs
skogsteknikerutbildning. Utbildningen vid Gammelkroppa står numera under
lantbruksuniversitetets tillsyn och fyller samma krav som utbildningen vid
lantbruksuniversitetet i Bispgården och Värnamo. I sina överväganden bör
utredaren i relevanta delar ta hänsyn till den utbildningskapacitet som
Gammalkroppas-kolan svarar för.

Det är från bl. a. rekryteringssynpunkt önskvärt att
skogsbruket inkl. forskningen kommer att betraktas som ett naturligt arbetsfält
för både män och kvinnor. I dag dominerar männen i de skogliga utbildningarna.
Det övervägande antalet sysselsatta inom skogsbruket är män. Utredaren bör
därför överväga lämpliga åtgärder som främjar en ökad rekrytering av kvinnor
till de skogliga utbildningarna.

Utredaren bör i sitt arbete samråda med Sveriges
lantbruksuniversitet. Även i övrigt bör utredaren arbeta i nära kontakt med
utbildningsavnämarna och andra intressenter på det skogliga utbildningsområdet.

Regeringen
har tillkallat en särskild utredare (dir. 1981:30) med uppgift att

se över
utbildningens och forskningens uppgifter i strävandena att förbättra

•" den svenska ekonomins utvecklings-
och konkurrenskraft. Utredaren av den

s. 37 Kontrollera mot PDF

eftergymnasiala skogliga utbildningen bör i erforderlig
utsträckning samord- Skr. 1982/83:103

na sitt arbete med nämnda utredning. Dir. 1981:70

Regeringens direktiv (Dir. 1980:20) till samtliga
kommittéer och särskilda utredare angående finansiering och reformer skall
gälla även denne utredare.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda
vissa frågor rörande den eftergymnasiala skogliga utbildningen

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns
kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)

Decentralisering av utlänningsärenden och kortare
handläggningstider

Dir 1981:70

Beslut vid regeringssammanträde 1981-12-10 Statsrådet
Andersson anför.

Nuvarande handläggning av utlänningsärenden

Den nuvarande instansordningen för utlänningsärenden
fastställdes senast av riksdagen i samband med beslutet om ny utlänningslag
(prop. 1979/80:96, AU 1979/80:27, rskr 1979/80:378). Den innebär i korthet att
en ansökan om uppehållstillstånd lämnas in utomlands hos en svensk utlandsmyndighet
eller i Sverige hos polisen. Efter utredning vidarebefordras ärendet till
statens invandrarverk (SIV). Under polisutredningen kan sökanden, få ett
offentligt biträde, som kan utveckla sökandens skäl. SIV beslutar om
uppehållstillstånd skall beviljas. Om ansökningen avslås, beslutar verket om
utvisning. Det beslutet kan överklagas genom besvär hos regeringen
(arbetsmarknadsdepartementet).

Handläggningsordningen har utformats i syfte att
tillförsäkra den enskilde -enlångtgående rättssäkerhet. De
rättssäkerhetsgarantier som finns inbyggda i lagstiftningen och proceduren
begränsar i viss mån möjligheterna till en snabb handläggning. Ett ärende som
rör vederbörandes rätt att stanna i Sverige, främst asylärenden, kan därför
ofta inte behandlas så fort som vore önskvärt.

37

s. 38 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Besvärsärendena har ökat i antal
och svårighet; handläggningstiderna har

Del II förlängts

I takt med att invandringen till Sverige alltmer kommit
att bestå av människor från avlägsna länder och att dessa allt oftare åberopar
politiska skäl för att få stanna här, har ärendena blivit mer svårbedömbara,
ställt krav på större kunskaper hos den handläggande personalen och blivit allt
mer tidskrävande. Den allmänna besvärsrätten över SIV:s beslut om avlägsnande
och verkställighet infördes år 1976. Under de år som gått sedan dess har
antalet sådana ärenden ökat successivt. Detta har fått till följd att såväl
polisen som SIV och regeringskansliet vid olika tidpunkter har haft alltför
många ärenden som väntar på avgörande (ärendebalans), vilket i sin tur
medverkat till att handläggningstiderna blivit oacceptabelt långa.

Kritik har ofta och med all rätt riktats mot de långa
handläggningstiderna. Dessa varierar dock kraftigt beroende på ärendets
karaktär. De allra flesta ärenden om upphållstillstånd leder inte till att frågan
om avlägsnande aktualiseras utan avgörs snabbt av SIV. Det är i
avlägsnandeärenden, oftast de med politisk bakgrund, som långa
handläggningstider kan uppstå.

En rad åtgärder har genomförts under senare hälften av
1970-talet i syfte att förkorta handläggningstiderna. Utlännings- och
rättshjälpslagstiftningen har reformerats. Krav på att uppehållstillstånd skall
sökas och beviljas före inresa har nyligen införts. Såväl polisen som
invandrarverket och arbetsmarknadsdepartementet har fått förstärkta resurser
för handläggningen av dessa ärenden. Ett intensivt arbete bedrivs på flera håll
i statsförvaltningen i syfte att åstadkomma en ytterligare förkortning av
handläggningstiderna inom ramen för det regelsystem och den instansordning som
nu gäller. Inom SIV övervägs t. ex. ätt ytterligare delegera rätten att fatta
positiva beslut i vissa ärenden till polisen.

Problemen till följd av den stora mängden ärenden har
varierat starkt över tiden och i olika skeden uppkommit på skilda håll i
procedurens tre led. I korthet bör följande kunna slås fast ifråga om de
nuvarande handläggningstiderna. PoUsen behöver normalt mindre än två månader
för att utreda och vidarebefordra ett avlägsnandeärende. Dessa ärenden avgörs
av SIV i genomsnitt 5-6 månader efter utlänningens första kontakt med polisen,
d. v. s. efter en haridläggningstid hos verket av i genomsnitt ungefär fyra
månader. En mindre andel av ärendena tar mycket lång tid.

Den övervägande delen av de utlänningar som utvisas av SIV
överklagar besluten genom besvär hos regeringen. Delgivning och besvärstid
omfattar normalt drygt en månad. Det tar, i en del fall efter remiss till SIV,
i genomsnitt ca sex månader innan regeringen fattar beslut. Majoriteten av
ärendena avgörs dock snabbare, efter ungefär fyra månader eller mindre. En
relativt stor andel av ärendena tar mycket läng tid - ett år eller mer - bara i
regeringskansliet. Efter slutligt beslut i fråga om rätten att stanna i Sverige
tar det ytterligare ett antal veckor och ibland månader innan utlänningen
antingen får sitt uppehållstillstånd eller beslutet om avlägsnande kan
verkstäUas.

38

s. 39 Kontrollera mot PDF

Långa
handläggningstider ger allvarliga problem Skr. 1982/83:103

r ,. L ., Dir. 1981:70

De langa handläggningstiderna medför allvarliga problem
för de sökande.

En utdragen väntan på ärendets utgång med svårigheter att
finna meningsfull sysselsättning och en successiv förstärkning av anknytningen
till Sverige, t. ex. genom barnens skolgång, medför ofta stora, påfrestningar
för den enskilde. Långa handläggningstider medför även betydande kostnader för
samhället. De väntande tillåts inte inneha anställning under väntetiden. Många
av dem som väntar behöver därför stöd av samhället i form av socialhjälp och
annan omsorg. Enligt det nya system som trädde i kraft år 1980 (SFS 1979:1120)
ersätter staten kommunerna för den socialhjälp som betalas till utlänningar
under väntetiden. Dessa kostnader uppgick år 1980 till ca 70 milj. kr. Till
detta skall läggas direkta kostnader för samhället på en rad andra områden
(tolkservice, sjukvård, skolundervisning, kurativa insatser etc.) samt
indirekta kostnader på sikt, bl. a. för att reparera skador som psykiskt
lidande under lång väntan i vissa fall kan ge upphov till.

Det är mot denna bakgrund nödvändigt att fortsätta arbetet
med att förkorta handläggningstiderna. Frågan om regeringskansliets
handläggning av utlänningsärenden utgör härvidlag ett särskilt problem. Sedan
mitten av 1970-talet har antalet utlänningsärenden som handläggs inom
arbetsmarknadsdepartementet ökat kraftigt. Trots att möjligheterna för
regeringen att ompröva lagakraftvunna beslut inskränktes kraftigt fr. o. m. den
1 juli 1980 har det totala antalet inkomna ärenden på fem år mer än
tredubblats, från ca 1 100 år 1976 till ca 3 500 år 1980. Ökningen beror till
stor del på den generella besvärsrätten över SIV:s avlägsnandebeslut.
Invandrarenheten har successivt förstärkts som en följd härav och nu är inom
arbetsmarknadsdepartementet mer än 30 årsarbetskrafter huvudsakligen
sysselsatta med utlänningsärenden i något avseende.

Behovet av att flytta besvärsärendena från
regeringskansliet

Samtidigt som de långa handläggningstiderna i
utlänningsärenden debatterats har man emellertid också diskuterat frågan om
vilken myndighet som i sista instans bör pröva besvär över beslut om främst
avlägsnande av utlänningar. Diskussionen har förts från rättsliga
utgångspunkter, från lämplighetssynpunkter och, inte minst, från den
utgångspunkten att större ärendegrupper i möjlig mån bör decentraliseras från
regeringskansliet till förvaltningsmyndigheter. Diskussionen har bl. a. gällt
möjligheterna att från regeringen flytta den större delen av
utlänningsärendena, som,nu är den största ärendegruppen i regeringskansliet.
Frågan har fått särskild aktualitet mot bakgrund av att det ansvariga statsrådet
tvingats avsätta allt längre tid för beredning av utlänningsärenden och att
ärendena blivit betungande för berörda delar av regeringskansliet.

Utlänningslagkommittén behandlade i betänkandet (SOU
1977:28) frågan

om att inrätta en särskild besvärsnämnd där flertalet av de ärenden som nu

går till regeringen skulle avgöras slutligt. Kommittén ansåg att några
rättsliga

hinder inte förelåg mot att ett besvärsorgan inrättades. Majoriteten menade

emellertid att lämplighetsskäl talade för att dittillsvarande ordning borde

bibehållas, även om antalet besvärsärenden skulle bli dubbelt eller tre gånger

så stort som då. Ordföranden och en ledamot reserverade sig och förordade

inrättande av en nämnd. I propositionen (prop. 1977/78:90) framhölls att det 39

s. 40 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 intevaruteslutetattväljadenlösningsomreservanternahadeföreslagit.
Mot

Del II . bakgrund av att generell
besvärsrätt till regeringen hade införts så sent som år

1976 och då man först borde avvakta erfarenheterna av de
nya bestämmelserna om att avlägsnande skulle beslutas i direkt samband med att
upphållstillstånd vägrades, beslöt regering och riksdag (AU 1977/78:30, rskr
1977/78:202) emellertid att besvärsrätten till regeringen borde kvarstå.

Arbetet med decentralisering i allmänhet av ärenden från
regeringskansliet pågår sedan mer än 15 år. Jag vill erinra om att
föredraganden i propositionen (pröp. 1965:65) om statsdepartementens
organisation m. m. uttalade att det var angeläget att befria departementen från
én stor mängd ärenden av löpande natur. Departementens uppgift var att värdera
och bedöma utredningsmaterial, samordna och planera regeringens politik och
utforma de viktigaste riktlinjerna. Även riksdagen underströk vikten av
delegering och decentralisering (SU 1965:105, rskr 1965:295). Inom regeringskansliet
bevakar såväl statsrådsberedningen som regeringens decentra-Useringsdelegation
frågan om delegering av beslutanderätt från regeringen till underordnade
myndigheter. Jag vill slutligen erinra om att konstitutionsutskottet i sina
granskningsbetänkanden vid upprepade tillfällen har påpekat vikten av att
åstadkomma en minskning av ärendemängden hos regeringen.

De åtgärder som hittills har vidtagits för att göra
handläggningen av utlänningsärenden i regeringskansliet smidig och snabb har
inte räckt till för att bryta utvecklingen mot ökande ärendebalanser och längre
handläggningstider. Erfarenheten visar att personaltillskott i
regeringskansliet inte har gett motsvarande ökning av antalet avgjorda ärenden.
Detta sammanhänger bl. a. med de begränsningar sorri beslutsordningen' för
regeringsärenden medför, t. ex. den strikt hierarkiska organisationen och de
begränsade möjligheterna att delegera beslutanderätten. Eri så stor mängd
löpande ärenden som det nu är fråga om tar tid ifrån angelägna samordnings- och
planeringsuppgifter och är i planeringshänseende svårförenliga med den typ av
verksamhet som är normal inom ett departement.

Besvärsordningen i utlänningsärenden bör skyndsamt, ses
över

Mot bakgrund av vad jag nu här anfört om de alltför långa
handläggningstiderna i utlänningsärenden, de svårigheter som ärendena medför i
regeringskansliet samt dén aUmänna strävan att därifrån flytta ut löpande
förvaltningsärenden, förordar jäg att frågan om utformningen av besvärsordningen
i utlänningsärenden skyndsamt sesöver. Eri sådan översyn bör syfta till att
finna en ordning som, utan att befogade rättssäkerhetskrav åsidosätts,
möjliggör en snabb och effektiv handläggning och därmed kortare totala
handläggningstider.

Beträffande den närmare inriktningen av dessa överväganden
vill jag framhålla följande. En utgångpunkt bör vara att regeringen inte längre
skall vara allmän slutinstans för besvär i utlänningsärenden. Emellertid bör
även fortsättningsvis- ärenden av prejudjcerande betydelse eller annars av
principiell eller i övrigt särskild vikt komma till regeringens prövning.

Med dessa
utgångspunkter bör övervägas på vilket sätt besvär i merparten

av de
utlänningsärenden, som nu förs upp till regeringens prövning,

lämpligen
skall kunna föras och hur besvärsprövningen bör organiseras. Ett

'O första alternativ är då att öppna
möjlighet för att överklaga beslut om

s. 41 Kontrollera mot PDF

avlägsnande hos en särskild besvärsnämnd för
utlänningsärenden. I det Skr. 1982/83:103

sammanhanget är det viktigt att få belyst hur olika lösningar vad gäller Dir.
1981:70

uppgifter, sammansättning, intern beslutsordning etc. inom en besvärs

nämnd påverkar möjligheterna att få till stånd en snabbare handläggning i

högsta instans än f. n. Likaså bör övervägas frågan om hur och i vilken

utsträckning ett begränsat antal ärenden av särskild vikt skall kunna komma

till regeringens prövning. I detta hänseende kan jag hänvisa bl. a. till

utlänningslagkoriimitténs betänkande (SOU 1977:28) Kortare väntetider i

utlänningsärenden s. 115-116 och 137. .

Inom ramen för översynen bör också kunna undersökas i vad
mån man genom samordning med andra myndigheter i första instans kan nå
rationaliseringsvinster och kortare handläggningstider genom att utredning och
beslut får ett nära samband. Det är därvid av stor vikt att de praktiska
konsekvenserna för verksamheten av en sådan decentralisering blir belysta. Jag
tänker då bl. a. på eventuella svårigheter att nå en enhetlig praxis och på
samspelet mellan den regionala och centrala nivån. Av särskilt intresse är
därvidlag hur man utformar skyldigheten att överlämna svårare ärenden uppåt i
organisationen.

Uppdraget till invandrarpolitiska kommittén

Den år 1980 tillkallade invandrarpolitiska kommittén (A
1980:04) har tillsatts bl. a. mot bakgrund av behovet av att se över 1968 års
riktlinjer för utlänningspolitiken (prop. 1968:142, SU 1968:196, rskr
1968:405). Kommittén, som har parlamentarisk sammansättning, har bl. a. i
uppdrag att ge förslag till allmänna riktlinjer för regleringen av invandringen
till Sverige. I direktiven framhålls att kommittén genomgående bör ägna
särskild uppmärksamhet åt behovet av åtgärder för att göra väntetiderna i
utlänningsärenden så korta som möjligt. Kommitténs arbete vad gäller översynen
av 1968 års riktlinjer för regleringen av invandringen ,bör enligt direktiven
bedrivas skyndsamt. Enligt vad jag har inhämtat avser kommittén att avlämna ett
delbetänkande om dessa frågor under andra halvåret 1982.

De frågor som jag nu har behandlat har alltså delvis nära
samband med kommitténs uppdrag att ägna handläggningstiderna särskild
uppmärksamhet. Jag anser det naturligt att även frågan om på vilket sätt
utlänningsärendena bör flyttas från regeringskansliet behandlas i detta
sammanhang. Jag förordar därför att kommittén ges tilläggsdirektiv med uppdrag
att skyndsamt pröva frågan om instansordningen i utlänningsärenden med utgångspunkt
från vad jag nu här anfört. Det bör vara möjligt att behandla dessa frågor
särskilt utan att avvakta kommitténs slutliga ställningstaganden till nya
riktlinjer för invandringspolitiken. Kommittén bör utgå från att en ny ordning
vad gäller besvär över avlägsnandebeslut i utlänningsärenden bör träda i kraft
senast den 1 januari 1983 För att möjliggöra nödvändigt organisationsarbete m.
m. bör kommitténs förslag i dessa delar redovisas senast den 30 april 1982.

Utgångspunkten
för utredningsarbetet skall vara att alla förslag som läggs

fram skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade resurser inom det

område som förslagen avser. Det innebär att om kostnadskrävande förslag

läggs fram måste samtidigt visas hur förslagen kan finansieras genom

besparingar i form av rationaliseringar och omprövning av pågående

verksamhet inom utredningsområdet. Kostnadsberäkningarna skall vara väl 1

s. 42 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 genomarbetade
och ta hänsyn till alla kostnader som kan uppstå oavsett om

Del II de drabbar staten, kommuner eller enskilda. Vidare
skall kommittén

redovisa
hur eventuella resursöverföringar mellan myndigheter skall ske. En utgångpunkt
är därvid att förslagen inte får leda till ökade förvaltningskostnader.
Eventuella kommunalekonomiska konsekvenser av förslagen skall alltså beaktas
och ett genomarbetat underlag som medger bedömningar i dessa avseenden skall
redovisas. Utredningen bör så omsorgsfullt som möjligt belysa de indirekta
effekter i form av exempelvis ökad administration och ökat krångel som
förslagen kan medföra för myndigheter och enskilda.

Kommittén
bör vid arbetets påbörjande och vidare under arbetet informera berörda
huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central
arbetstagarorganisation, med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner
och andra anställningsvillkor, och bereda dem tillfälle att framföra
synpunkter. Kommittén skall därutöver informera berörda arbetstagare om sitt
arbete. .

Jag
hemställer att regeringen utvidgar invandrarpolitiska kommitténs uppdrag i
enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes
hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)

Ändrat bemyndigande vad gäller utredningen om översyn av
lagstiftning om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia m. m.

Dir
1981:71

Departementschefen,
statsrådet MoUn, anför.

Regeringen
bemyndigade den 30 oktober 1980 chefen för handelsdepartementet att tillkalla
en särskild utredare (H 1980:4) med uppdrag att företa en genomgång av
tillämpningen av lagen (1979:487) om förbud mot investeringar i Sydafrika och
Namibia och en kartläggning av möjligheterna för Sverige att vidta åtgärder
även på andra områden såsom överföring av teknologi (Dir 1980:86). Med stöd av
detta bemyndigande har en utredare samt fyra sakkunniga och en sekreterare
förordnats.

En
hemställan från utredaren om entledigande har bifallits per den 1 november
1981.

Enligt
min mening bör en översyn av det här slaget göras av en kommitté med flera
ledamöter. Jag hemställer därför att bemyndigandet den 30 oktober 1980 ändras

att
en kommitté med högst sex ledamöter får tillkallas för uppdraget;

att
en av ledamöterna får utses att vara ordförande;

att sakkunniga, experter,
sekreterare och annat biträde får förordnas åt

42 kommittén.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall Skr.
1982/83:103

belasta elfte huvudtitelns kommittéanslag. Dir.
1981:72

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Handelsdepartementet)

Artiflciella inseminationer

Dir
1981:72

Beslut
vid regeringssammanträde 1981-12-03. Departementschefen, statsrådet Petri,
anför.

Bakgrund

Artificiell
insemination (befruktning på konstlad väg) är en befruktningsmetod som under
senare år har tilldragit sig allt större uppmärksamhet såväl i Sverige som
utomlands. Tillgängliga uppgifter tyder på att det i Sverige f. n. föds mer än
200 barn om året vilka har komrriit till genom artificiell insemination.

Artificiell
insemination fyller ett behov för många som av någori anledning inte kan få
barn på annat sätt. Som jag skall återkomma till i det följande medför dock
verksamheten flera problem av såväl etisk som medicinsk och juridisk natur.

Sverige
saknar - liksom de flesta andra länder - särskilda lagregler om artificiell
insemination. Frågan om en lagreglering av verksamheten och dess effekter
främst för barnet har tidigare diskuterats och utretts här (se SOU 1946:49 s.
64 och SOU 1953:9) utan att arbetet har lett till någon lagstiftning. Sedan
några år tiUbaka pågår i Europarådet ett arbete på att få till stånd en
rekommendation för medlemsstaternas interna lagstiftning, men inte heller detta
arbete har ännu lett till något slutligt resultat.

Våren
1980 anordnade Svenska Läkaresällskapets delegation för medicinsk etik ett
symposium för att få framför allt de etiska och juridiska aspekterna vid
artificiell insemination belysta (se Läkaresällskapets handlingar
"Artificiell Insemination", band 89, häfte 3, årgång 1980). Delegationen
har därefter i en skrivelse till justitieministern begärt en allsidig utredning
av-hela problemkomplexet och en rättslig reglering av
insemina-tionsverksaniheten. Behovet av lagstiftning här Också unclerstrukitsi
andra skrivelser till justitiedepartementet, bl. a. från Svensk Gynekologisk
förening. Frågan har vidare aktualiserats genom motioner till riksdagen (mot
1980/81:909 och 1189), och den har på senare tid diskuterats allt livligare i
den allmänna debatten.

Efter
samråd med statsrådet Ahrland föreslår jag att frågan om artificiella
inseminationer nu utreds och att uppdraget anförtros åt en särskild utredare.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Allmänt om uppdraget

Del II

Artificiell insemination görs i första hand med sperma
från en anonym givare, s.k. givarinsemination. I mer begränsad omfattning
används artificiell insemin-ation med sperma från den mottagande kvinnans
make, s.k. makeinsemination.

Utredaren bör i den utsträckning som det är möjligt
kartlägga omfattningen av och formerna för artificiella inseminationer i
Sverige. Med denna kartläggning som underlag bör utredaren ta slällning till om
det behövs en reglering för själva verksamheten som sådan och hur en sådan
reglering i så fall bör utformas. Av betydelse för detta ställningstagande är
bl.a. de synpunkter av etisk och medicinsk natur som kan anläggas på en
verksamhet av detta slag.

Utredaren bör vidare undersöka i vilken utsträckning de
familjerättsliga regler som gäller i dag bör ändras, främst för att skydda de
barn som har kommit till genom artificiell insemination. En allmän utgångspunkt
bör vara att artificiell insemination får ske endast om barnet kan antas komma
att växa upp under goda förhållanden. Utredaren bör också överväga vilka regler
som kan behövas av hänsyn till givaren, kvinnan och i förekommande fall hennes
make eller samboende.

Makeinseminationer o.d.

Om en gift kvinna föder ett barn, anses hennes make som
far till barnet (1 kap. 1 § första meningen föräldrabalken). I fråga om
makeinsemination är den rättsliga situationen därför förhållandevis
oproblematisk. Det är sålunda klart att kvinnans make blir att betrakta som far
även i rättslig mening till det barn som blivit följden av inserninationen.
Problem med faderskapet uppstår dock, om mannens sperma har förvarats i en s.k.
spermabank och används först efter hans död. Är kvinnan änka när barnet föds
anses nämligen enligt lagen den avlidne maken som barnets far endast om barnet
föds inom en sådan tid efter hans död att barnet kan vara avlat dessförinnan (1
kap. 1 § andra meningen föräldrabalken). Utredaren bör överväga om insemination
med sperma från en avliden make över huvud,taget bör få förekomma och hur i så
fall de rättsliga problem som kan uppkomma bör lösas.

Den faktiska situationen för män och kvinnor som utan att
.vara gifta med varandra sammanlever under äktenskapsliknande förhållanden är i
stort sett densamma som för gifta makar. Det finns därför skäl att överväga om
inte artificiell insemination bör få förekomma också för en ogift kvinna med
sperma från den man som hon bor tillsammans med. Den rättsliga situationen för
ett barn vars mor inte är gift skiljer sig dock från den som gäller för ett
barn till gifta föräldrar. Bl. a. måste faderskapet fastställas i en särskild
ordning (1 kap. 3 § föräldrabalken). Med dagens regler är det dock oklart om
det biologiska faderskap som är ett resultat av eri artificiell insemination
kan bekräftas juridiskt. En förutsättning för att artificiell insemination
skall få ske i fråga om samboende par.där mannen,själv är givare bör vara att
denne rättsligt anses som far till barnet.

44

s. 45 Kontrollera mot PDF

Givarinseminationer Skr. 1982/83:103

De problem som möter vid givarinsemination är delvis olika
beroende på om kvinnan är gift eller ogift.

Är kvinnan gift bör en förutsättning för insemination vara
att den äkta mannen har samtyckt till att åtgärden vidtas och till att han
skall betraktas som far till barnet. Starka skäl talar för att den som har
lämnat ett sådant samtycke inte skall kunna avsäga sig faderskapet till ett
barn som har kommit till genom inserninationen. Den möjlighet som en gift man i
dag har att föra talan om att han inte är far till ett barn som har fötts i
äktenskapet bör därför inte finnas i fall då det är klart att barnet har avlats
genom en insemination som den gifta mannen har samtyckt till. En talan om att
denne inte är far får i dag föras också av barnet. Utredaren bör överväga om
barnet bör ha kvar denna rätt. Frågan hänger delvis samman med frågan i vilken
utsträckning uppgiften om att insemination har förekommit och de närmare
omständigheterna kring den bör vara sekretessbelagda och i så fall i
förhållande till vem. Jag återkommer till den frågan i ett följande avsnitt.

Ett alternativ kan vara att söm krav för artificiell
insemination ställa upp att kvinnans make före inseminationen adopterar det
blivande barnet. En sådan lösning kräver ändring i de nuvarande
adoptionsbestämmelserna, eftersom de inte tillåter adoption av ett ofött barn.

År kvinnan ogift kan barnets ställning bli mera osäker.
Frågan huruvida artificiell insemination bör få äga rum på en ogift kvinna bör
därför bli föremål för särskilda överväganden.

, Om kvinnan lever under äktenskapsliknande former
tillsammans med en man kan det ligga nära till hands att tillåta artificiell
insemination under förutsättning att den samboende mannen med bindande verkan
tar på sig det juridiska ansvaret som far för barnet. En tänkbar möjlighet även
i dessa fall är att kräva att mannen före inseminationen adopterar det blivande
barnet, utan att modern för den skull förlorar sin rättsliga ställning som
förälder till barnet.

Övrigt om utredningsuppdraget

En viktig fråga är vem som bör göra den sociala
bedömningen av de blivande föräldrarnas lämplighet. Ett alternativ är att lägga
denna uppgift på den som är ansvarig för inseminationen. Om utredaren väljer
att ställa upp krav på att det blivande barnet adopteras, ligger det dock
närmare tiU hands att prövningen görs av domstolar och socialnämnder. Oavsett
vilken lösning som väljs är det angeläget att de blivande föräldrarna genom
samhällets försorg förbereds på de sociala och psykologiska synpunkter som kan
läggas på en artificiell insemination.

Andra frågor av mer administrativt slag är vilka formkrav
som bör ställas på samtycken och andra handlingar som rör en artificiell
insemination och var dessa lämpligen bör för-varas.

Utredaren bör redovisa kostnaderna för en reglerad
inseminationsverk-samhet och ge förslag till hur verksamheten skall
finansieras. En utgångspunkt bor vara att kostnaderna skall betalas av dem
som-anlitar tjänsterna.

Utredaren
bör kunna ta upp också andra frågor än dem jag nu har berört,

t. ex. sådana som rör spermabanker, blandning av sperma från flera givare 45

s. 46 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 och ekonomisk gottgörelse till
givaren.

Del II En viss anknytning till de
artificiella inseminationerna har metoden att

befrukta ägg utanför livmodern och därefter plantera in
ägget i en annan kvinna. I den mån en sådan eller liknande verksamhet börjar
förekomma i vårt land reser det ytterligare problem vid sidan av dem som
tidigare har angetts, bl. a. av etisk art. Utredaren bör vara oförhindrad att i
detta sammanhang behandla också frågor av detta slag.

Utredaren bör samråda med utredningen (Ju 1977:08) om
barnens rätt, journalutredningen (S 1980:3) och kommittén (S 1981:03) om
etiska, humanitära och sociala frågor m.m. kring hybrid - DNA - tekniken (Dir
1981:3). I den mån det är ändamålsenligt bör utredaren vidare samråda med
företrädare för justitie- och socialdepartementen i de andra nordiska länderna.
Utredaren bör i övrigt följa utvecklingen i andra länder och internationella
organ.

I utredningsarbetet bör delta medicinsk och
barnpsykologisk expertis samt företrädare för huvudmännen inom den allmänna
sjukvården. Även i övrigt bör utredaren erhålla den experthjälp som behövs.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört nu hemställer jag
att regeringen

bemyndigar chefen för justitiedepartementet att tillkalla
en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om Öm kvinnan däremot lever
ensam är det mera tveksamt om insemination

bör
tillåtas. Utredaren bör pröva denna fråga utifrån vad som kan antas vara

förenligt med barnets bästa.

Sekretessfrågor

I dag förekommer insemination med en känd givare om denne
är gift med kvinnan eller bor tillsammans med henne under äktenskapsUknande
förhållanden, I övriga fall torde givaren i allmänhet vara anonym. En
omdiskuterad fråga är om ett sekretesskydd bör finnas för uppgifter om honom
och orri det förhållandet att en insemination har ägt rum. Utredaren bör
närmare analysera de skäl som kan anföras för och emot ett anonymitetsskydd och
föreslå de åtgärder som kan finnas påkallade.

När det särskilt gäller frågan om sekretess i förhållande
till barnet talar mycket för aft barnet bör ha rätt att åtminstone få veta att
det har kommit till genom artificiell insemination. Huruvida barnet också bör
ha kunskap om vem som är givare är mera svårbedömt. Det finns en risk för att
en sådan kunskap skuUe störa relationerna mellan barnet och den rättslige
fadern. Dessutom kan det kanske bli svårt att finna lämpliga givare, om de
riskerar att deras identitet avslöjas.

Om utredaren kommer fram till att givaren - i vissa fall
eller generellt - bör vara känd, får också övervägas hur faderskapet till
barnet då bör regleras. Av lagstiftningen bör tydligt framgå att givaren inte
rättsligt skall anses som barnets far, om någon annan har tagit på sig
faderskapet med bindande verkan.

46

s. 47 Kontrollera mot PDF

Medicinska aspekter m.m. på artificiell insemination Skr. 1982/83:103

Dir. 1981:73

Ett ingrepp av typen artificiell insemination innefattar
vissa risker för

infektion eller andra komplikationer för kvinnan vilka
även kan få konsekvenser för det blivande barnet. Metoden bör därför
självfallet användas först efter sakkunnig prövning och under betryggande
former. Det bör undersökas om särskilda kompetenskrav bör ställas upp för en
rätt att utföra artificiella inseminationer. Vidare bör övervägas om åtgärden
skall få utföras endast på sjukhus eller därmed jämförUg anstalt.

En annan fråga är vilken hänsyn som bör tas till
släktskapsförhållandet mellan givaren och kvinnan. Klart är att insemination
inte bör få förekomma med sperma från en släkting i rätt upp- eller nedstigande
led eUer från syskon till kvinnan. Utredaren bör överväga om det därutöver
finns några medicinska, etiska eller andra liknande synpunkter som bör ha
betydelse i sammanhanget, t. ex. arvsegenskaperna hos givaren och de blivande
föräldrarna, artificiella inseminationer,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att
kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Justitiedepartementet)

Statens industriverks framtida verksamhet och organisation
m.m.

Dir 1981:73

Beslut vid regeringssammanträde 1981-11-12. Chefen för
industridepartementet, statsrådet Åsling anför.

Bildandet av statens industriverk

År 1973 beslöt statsmakterna att inrätta ett nytt verk -
statens industriverk

-
som central
myndighet för industri-, energi- och njineralpolitiska frågor (prop. 1973:41,
NU 1973:54, rskr 1973:225). Verkets huvuduppgifter skdle vara:

-
industripolitisk
utredningsverksamhet,

-
vissa uppgifter
i samband med det statliga finansiella företagsstödet som tidigare handlades av
kommerskollegium,

-
statliga
insatser för företagsservice, främst tiU de spiå och medelstora

företagen, 47

s. 48 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 - det säkerhetsinriktade arbete som
tidigare utfördes av kommerskollegi-

Del II um,

-
centrala
myndighetsuppgifter på energipolitikens område,

-
centrala
rnyndighetsuppgifter i fråga om den statliga mineralpolitiken.

Industriverkets styrelse fick en allsidig sammansättning
av företrädare för arbetsmarknadens parter, näringsliv och riksdag. Beslutet
innebar att verket kom att bestå av fem enheter nämligen planerings- och
utredningsbyrån, industriavdelningen, energibyrån, mineralbyrån samt
administrativa byrån. Dessutom integrerades dåvarande statens institut för företagsutveckling
i verkets organisation fr.o.m! budgetåret 1974/75 som en separat enhet, enheten
för företagsutveckling.

Vidare knöts vissa myndigheter administrativt- eller som
underställda myndigheter till industriverket, liksom även vissa rådgivande organ
av expertkaraktär.

Utvecklingen sedan år 1973

Under de år som har förflutit sedan industriverket
bildades har förändringar beslutats eller föreslagits för flera delar av
verksamheten.

Verksamhet och personal vid industriverkets enhet för
företagsutveckling har övertagits av Stiftelsen Institutet för
Företagsutveckling (SIFU) (prop. 1979/80:88, NU 1979/80:41, rskr 1979/80:274)
fr.o.m. den 1 juli 1981.

Från industriverkets industriavdelning har frågor rörande
explosiva och brandfarliga varor överförts till sprängämnesinspektionen som i
samband därmed blev en självständig myndighet den 1 juli 1981. Vidare har
hemslöjdsfrägor överförts till en självständig myndighet, nämnden för
hemslöjdsfrågor den 1 juli 1981. Enligt vad jag har erfarit avser chefen för kommunikationsdepartementet
att föreslå regeringen att framlägga förslag rörande vissa frågor om transport
av farligt gods, som innebär att dessa ärenden skall överföras från
industriverket till annan myndighet.

Beslut har fattats om ny myndighetsorganisation inom
energiområdet (prop. 1980/81:90 bil. 1, NU 1980/81:60, rskr 1980/81:381).
Beslutet innebär bl. a. att huvuddelen av verksamheten vid industriverkets
energibyrå den 1 juli 1982 skall föras över till en ny central myndighet för
energifrågor, statens energiverk. I fortsättningen kommer industriverket att
handlägga frågor rörande energianvändningen inom industrin. Här ingår bl. a.
viss utredningsverksamhet, rådgivning och information.

Vidare har beslut fattats om ny myndighetsorganisation
inom mineralområdet (prop 1980/81:130, NU 1980/81:43 och 67, rskr
1980/81:349). Beslutet innebär att mineralbyrån vid industriverket överförs
till annan myndighet. Organisationsförändringen beräknas bli genomförd under år
1982.

Även utanför industriverket har förändringar skett som
påverkar verksamheten inom verket.

Inom industridepartementet har inrättats ett
struktursekretariat med

uppgift att i ett internationellt perspektiv arbeta med frågor av betydelse för

industrins långsiktiga strukturella utveckling. Detta innebär att industride

partementets roll som beställare av utredningar m.m. har förstärkts,

samtidigt som behovet har minskat av självständigt initierade utredningar av

industriverket;

4g Sedan verket bildades har
företagareföreningarna i länen ombildals till

s. 49 Kontrollera mot PDF

regionala utvecklingsfonder. Fonderna har fått kraftigt
ökade resurser. Skr. 1982/83:103 Detta innebär att möjligheterna att
decentralisera verksamhet inom det Dir. 1981:73 industri- och
regionalpolitiska fältet har ökat väsentligt.

Utredningsuppdraget

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag det vara
befogat att tillkalla en särskild utredare med uppgift att se över
industriverkets verksamhet och organisation.,Till ledning för utredaren vill
jag anföra följande.

Det statsfinansiella läget innebär att krav på besparingar
och rationaliseringar i myndigheternas verksamhet fortlöpande kommer att
ställas. Industriverkets verksamhet bör med anledning därav prövas
förutsättningslöst. Vidare skall arbetet med decentralisering målmedvetet
främjas i strävan att uppnå en effektivare samhällsförvaltning. Det bör i
sammanhanget erinras om vad riksdagens arbetsmarknadsutskott har uttalat
beträffande decentralisering inom statsförvaltningen (AU 1980/81:23).

Industriverkets verksamhet bör, efter det att
möjligheterna till decentralisering och besparingar till fullo beaktats,
inriktas mot dels verkställande uppgifter på central nivå, dels
utredningsverksamhet med syfte att ge underlag för arbetet inom
regeringskansliet.

Beträffande de verkställande uppgifterna skall utredaren
beakta följande.

När industriverket inrättades behandlades frågan om att
samordna de olika formerna av statligt, företagsinriktat finansiellt stöd inom
ramen för en organisation. I betänkandet (SOU 1971:69) Näringspolitiken - ny
verksorganisation, som utgjorde det huvudsakliga beslutsunderlaget när
industriverket inrättades föreslogs i det syftet bl. a. att handläggningen av
det regionalpolitiska stödet till näringslivet skulle föras över från
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) till det nya näringspolitiska verk som
föreslogs. Remissopinionen var emellertid delad i denna fråga, varför någon
sådan överföring inte genomfördes. Flera av de remissinstanser som var negativa
till förslaget ansåg dock, att frågan borde tas upp till förnyad prövning när
det pågående arbetet med riktlinjer för regionalpolitiken hade slutförts samt
arbetsfördelningen mellan arbetsmarknads- och industridepartementen hade
fastställts.

Efter år 1973 har riktlinjerna för regionalpolitiken
successivt preciserats, senast genom riksdagsbeslut år 1979 (prop. 1978/79:112,
AU 1978/79:23, rskr 1978/79:435). Vidare har arbetsfördelningen mellan
arbetsmarknads- och industridepartementet förändrats så att de
regionalpolitiska frågorna numera handläggs inom industridepartementet. Enligt
min mening är tiden därför mogen att på nytt överväga om det är lämpligt att
föra över handläggningen på central nivå av det regionalpolitiska stödet till
näringslivet från AMS till industriverket. Det bör ankomma på utredaren att i
samråd med utredningen (A 1981:65) om arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och
organisation förutsättningslöst överväga denna fråga. Om utredaren kommer fram
till att en överföring bör ske, bör också förslag lämnas på hur
organisationsförändringen skall genomföras.

Utredaren bör vidare överväga i vad mån de ärenden om
finansiellt företagsstöd i olika former som f.n. prövas av regeringen kan
överföras till

industriverket.
Jag tänker därvid bl. a. på rekonstruktionsärenden i samband 49

4 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

s. 50 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 med en akut ekonomisk kris i
företag som har fått statligt kreditstöd. Vissa

Del II frågor om rekonstruktion av
krisdrabbade företag behandlades i prop.

1980/81:130, kap. 11, NU 1980/81:64, rskr 1980/81:425) om
industripoUti-kens inriktning m.m. Vad riksdagen därvid beslutade bör ligga
till grund för utredarens överväganden i denna fråga. Om utredaren i samråd med
utredningen om arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisation finner att
ärenden om regionalpolitiskt stöd till näringslivet bör föras över från AMS
till industriverket torde möjligheterna öka att lämna över beslutanderätt i
rekonstruktionsärenden från regeringen till den centrala myndigheten, eftersom
statens fordringar i sådana ärenden ofta hänför sig till både industripolitiskt
och regionalpolitiskt kreditstöd.

När det gäller små och medelstora företag finns ofta de
bästa kunskaperna på regional nivå. De regionala utvecklingsfonderna har i
regel god kännedom om företag, företagare, produktidéer etc. Beslut på central
nivå om finansieUt stöd till små och medelstora företag kan innebära
tidsutdräkt och att tillgängliga resurser inte utnyttjas effektivt. Samtidigt
kan de regionala organen i vissa avseenden sakna möjUgheter till enhetUg
bedömning och överblick beträffande bransch- och marknadsutveckling. Utredaren
bör därför överväga vilka beslut om finansiellt stöd som f.n. fattas av statens
industriverk som helt eller delvis kan överföras till den regionala nivån. Jag
vill i detta sammanhang nämna att det inom regeringskansliet f.n. övervägs om
de regionala utvecklingsfonderna kan utnyttjas i ökad utsträckning när det
gäller regionalpolitiskt stöd till små och medelstora företag. Det står vidare
utredaren fritt att i dessa sammanhang lämna förslag till förenklingar och
samordning av de industripolitiska stödinsatserna.

Beträffande industriverkets verksamhet på
företagsserviceområdet bör utredaren närmare överväga vilka uppgifter verket
skall ha. Detta bör göras mot bakgrund av de förändringar av SIFU och de
regionala utvecklingsfonderna som jag nyss har redogjort för. 1 anslutning
till detta bör utredaren också överväga vilken roll verket skall spela gentemot
de regionala utvecklingsfonderna. F.n. faller verkets uppgifter i detta
avseende i huvudsak inom två områden. För det första utövas statens
huvudmannaansvar för fonderna av industriverket. För det andra svarar
industriverket för service till fonderna i frågor med anknytning till statlig
näringspolitik.

Utredaren bör närmare precisera hur dessa uppgifter skall
fullgöras i fortsättningen. Vissa frågor rörande de regionala
utvecklingsfondernas verksamhet utreds f.n. av statens industriverk. Resultatet
av detta arbete, som beräknas föreligga före utgången av år 1981, bör beaktas
av utredaren.

När det gäller industriverkets utredningsverksamhet bör
denna främst inriktas mot att förse regeringskansliet med underlag för dess
arbete. Sådant underlag kan bestå dels av periodvis återkommande rapporter t.
ex. underlag till långtidsutredningarna, dels av studier över specifika ämnen
som på uppdrag kan utföras med kort varsel. Jag vill emellertid påpeka att
industriverket är en bland flera instanser som regeringskansliet kan vända sig
till vid behov.

Industriverkets utredningsverksamhet skall vidare ge
underlag för verkets egna verkstäUande uppgifter.

Utredaren skall också undersöka om önskemål från externa
intressenter

såsom myndigheter, organisationer och näringsliv kan
tillgodoses genom en

50 ökad andel uppdragsfinansierad
utredningsverksamhet. Utredaren skall

s. 51 Kontrollera mot PDF

även
överväga möjligheten att samordna industriverkets utredningsverksam- Skr.
1982/83:103 het med den regionalpolitiska utrednings- och prognosverksamhet
som Dir. 1981:73 bedrivs inom ramen för länsplaneringen. Utredaren skall
därvid även beakta i vilken utsträckning den initiering, samordning m.m. av
regionalpolitisk forskning som sker inom ramen för expertgruppen (I 1979:E) för
forskning om regional utveckling kan komma att beröras.

Industriverket har fr.o.m. hösten 1981 sina
förvaltningslokaler på Liljeholmen i Stockholm. Utredaren skall undersöka
vilka möjligheter till administrativ samordning som föreligger mellan verket-
och övriga till Liljeholmen lokaliserade myndigheter.

Utredaren skall mot bakgrund av vad jag har anfört lämna
förslag till verksamhet vid och framtida organisation för statens industriverk
samt redovisa vilka resurser som verket behöver för sin-verksamhet. I den mån
förslaget påverkar industriverket närstående organ skall detta redovisas.

Om utredaren under sitt arbete skulle finna att
möjligheterna till besparingar och decentralisering av verkets uppgifter är så
stora att ett bibehållande av statens industriverk som en självständig
myndighetsorganisation bör ifrågasättas, skall detta omgående anmälas.

När förslagen redovisas bör också de författningsförslag
som föranleds av ställningstagandena läggas fram.

Utredaren skall när utredningsarbetet börjar samt vidare
under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande
fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller
brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem
tillfälle att framföra synpunkter. Utredaren skall därutöver informera berörda
arbetstagare om utredningens arbete.

Utredaren skall med förtur överväga frågan om det är
lämpligt att föra över handläggningen av det regionalpolitiska stödet till
näringslivet på central nivå från AMS till industriverket. Därvid skall
möjligheterna att överföra vissa ärenden om finansiellt företagsstöd i olika
former som f.n. beslutas av regeringen till industriverket beaktas.

Utredaren skall därefter mot bakgrund av vad han har
funnit behandla resterande delar av utredningsuppdraget.

Utredarens slutUga överväganden bör redovisas så att
eventuella organisationsförändringar kan genomföras under år 1982.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet

att tillkalla en särskild utredare för att utreda frågan
om statens industriverks framtida verksamhet och organisation m.m.,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns
kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

51

s. 52 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 Tilläggsdirektiv till
kollektivtrafikberedningen

Dein (K 1979:07)

Dir. 1981:74

Beslut vid regeringssammanträde 1981-12-22.

Chefen för kommunikationsdepartementet, Claes Elmstedt, anför.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 13 september 1979
tillkallades en beredning för den kollektiva tätortstrafiken (K 1979:07).
Kollektivtrafikberedningen (KTB) har enligt sina direktiv (Dir. 1979:120) i
uppgift att i samlade former närmare analysera behovet av nya trafiklösningar
på kollektivtrafikområdef, att initiera, följa upp och utvärdera försöksverksamhet
med nya trafiksystem, följa den nationella och internationella utvecklingen på
området och pröva olika utvecklingsåtgärder för den kollektiva
trafikförsörjningen i tätorter av olika struktur.

Beredningen är parlamentariskt sammansatt med åtta
ledamöter. Till beredningen finns ett sekretariat. Beredningen är
samlokaliserad med transportrådet (TPR). Beredningen har även ett nära samarbete
med TPR:s verksamhet på kollektivtrafikområdet.

Beredningens verksamhet omfattar främst praktiskt
inriktade demonstrationsförsök men har även inslag av utvecklingsarbete.
Beredningen sysslar inte med stöd till forskning i gängse mening. Beredningens
arbetsplan för budgetåret 1981/82 innehåller projekt som avser planering och
samordning av trafiken, trafikens tiUgänglighet och framkomlighet i gatunätet,
fordon och anläggningar samt vissa övergripande frågor.

Beredningens framtida ställning har behandlats av
transportforskningskommittén (K 1980:01) i betänkandet (Ds K 1981:5)
Transportforskning-Organisation och Samverkan. Kommittén har bl. a. föreslagit
att beredningen, transportforskningsdelegationen och en viss del av styrelsen
för teknisk utveckUng, sammanförs till en ny organisation benämnd
transportforskningsstyrelsen. Beträffande KTB har kommittén förordat att
sammanföringen senareläggs något år med hänsyn till beredningens pågående
verksamhet.

Vid min anmälan tidigare denna dag till budgetpropositionen
(prop. 1981/82:100, bil. 9) har jag redovisat mina förslag om
transportforskningens framtida organisation, samverkansformer m. m. För
beredningen innebär förslagen att den bibehålls två år, dvs. t. o. m. utgången
av år 1983. En utvärdering av verksamheten bör då göras. Det blir därefter
aktuellt att ta ställning till verksamhetens inriktning och omfattning på
längre sikt liksom till hur den skall vara organiserad. Men jag anser inte att
utvärderingen eller den ev. förändrade organisationen skall innebära något
avbrott i pågående verksamhet. Beredningen bör sålunda vara oförhindrad att
engagera sig i nya projekt som kan beräknas bli avslutade efter utgången av år
1983. Mitt förslag är vidare att beredningens verksamhet under denna tidsram
utvidgas till att även omfatta kollektiv landsbygdstrafik. Mot denna bakgrund
återkommer jag nu tiU frågan om en utvidgning av beredningens verksamhetsområde.

Kollektivtrafiken har under senare år ökat sin andel av
transportarbetet.

Bakom
denna utveckUng Ugger bl. a. ökade drivmedelskostnader, lågpris-

52 linjen i taxesättningen och
bildandet av ett gemensamt huvudmannaskap för

s. 53 Kontrollera mot PDF

den lokala och regionala kollektivtrafiken. Det ökade
intresset för kollek- Skr. 1982/83:103 tivtrafiken har främst kommit till
uttryck i de större tätortsområdena. De Dir. 1981:74 omfattande och tidsmässigt
koncentrerade arbetsresorna i dessa områden förutsätter också transportsystem
med bl. a. stor kapacitet. Kollektivtrafiken har i dessa fall fördelar framför
andra transportsystem. Kollektivtrafiken är vidare ett medel när det gäller att
komma dll rätta med miljöproblemen i tätorterna. En utvecklad kollektivtrafik
kan också spara energi och investeringar i vägar och gator m. m.

Enligt min mening finns det från regional- och
trafikpolitiska utgångspunkter lika stor anledning att ägna intresse åt
landsbygdens trafikförsörjning. Erfarenheter från bl. a. beredningens
verksamhet hittills visar också att många frågor inom kollektivtrafiken är
gemensamma mellan tätort och landsbygd. Detta gäller både åtgärder som
förbättrar nuvarande kollektivtrafik och nya former för trafiklösningar och
trafiksystem. Den organisatoriska samordningen som skett av kollektivtrafiken
till följd av riksdagens beslut om ett gemensamt huvudmannaskap för den lokala
och regionala trafiken skapar vidare förutsättningar för ett helhetsperspektiv
på trafik i såväl tätort som landsbygd. Jag ser det därför som naturUgt att
beredningens verksamhet vidgas till att omfatta all lokal och regional
kollektiv persontrafik.

Beredningen bör mot denna bakgrund närmare analysera
behovet av nya trafiklösningar samt initiera, följa och utvärdera
försöksverksamhet med nya trafikformer anpassade till olika regioners
förutsättningar.

Bland frågor som har särskild betydelse för
landsbygdsområden är formerna för samverkan och samordning mellan olika
transportföretag och transportmedel. Erfarenheten visar att det i många områden
är ekonomiskt orealistiskt att grunda kollektivtrafiken på konventionell
linjetrafik med buss. Detta gäller till stor del på landsbygden där
resunderlaget är begränsat. För att ändå kunna uppfylla det trafikpolitiska
målet om att människor och näringsliv i landets olika delar skall erbjudas en
tillfredsställande trafikförsörjning kan därför andra trafikformer behöva
utvecklas. På flera håll, både i utlandet och i Sverige, prövas också en rad
mellanformer mellan konventionell busstrafik och privatbilism, som taxibuss,
linjetaxi och samåkning. Beredningen bör utvärdera, initiera och vid behov
själv genomföra försök med nya trafikformer och trafiklösningar i samarbete med
bl. a. trafikföretag och huvudmän för den kollektiva länstrafiken. Beredningen
bör i detta sammanhang samråda med delegationen för glesbygdsfrågor (I
1977:02).

Den ekonomiska situationen för staten, landstingskommuner
och kommuner gör att något nämnvärt utrymme för nya kostnadskrävande åtaganden
inte kan anses föreligga under de närmaste åren. Detta nödvändiggör att en
utveckling av kollektivtrafiken främst bör finansieras med effektivitetsvinster
och genom avgifter.. En viktig uppgift för beredningen bör mot denna bakgrund
vara att överväga olika former för kollektivtrafikens finansiering.

Forsknings- och utvecklingsfrågor på
kollektivtrafikområdet handläggs även av transportforskningsdelegationen. I
enlighet med vad som redan gäller för beredningens verksamhet förordar jag att
den gränsdragning som nu gäller för tätortsfrågor även bör utsträckas till att
gälla för landsbygdsfrågor. Detta betyder att FoU-projekt av
tillämpningskaraktär på kollektivtrafikområdet bör handhas av beredningen.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen

53

s. 54 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 utvidgar uppdraget till
kollektivtrafikberedningen till att även omfatta frågor

Del II om den kollektiva landsbygdstrafiken.

Regeringen ansluter sig till föredragandens övervägande
och bifaller hans hemställan.

(Kommunikationsdepartementet)

Översyn av rättshjälpssystemet

Dir 1981:75

Beslut vid regeringssammanträde 1981-12-22 Chefen för
justitiedepartementet, statsrådet Petri, anför.

Bakgrund

Rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972:429), RHL, utgår
i fyra skilda former, nämUgen som aUmän rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i
brottmål, rättshjälp genom offentligt biträde samt rådgivning.

Allmän rättshjälp lämnas i princip i varje rättslig
angelägenhet där behov av sådant bistånd föreligger, om inte rättshjälp skall
utgå i annan form. Det är därvid utan betydelse om angelägenheten skall prövas
av domstol eller annan myndighet eUer om det är fråga om en angelägenhet som
inte handläggs vid någon myndighet. Den rättssökande skall efter förmåga, själv
bidra till kostnaderna (rättshjälpsavgift). Återstoden betalas av staten. Den
lägsta rättshjälpsavgiften uppgår till 1,5 procent av basbeloppet (2 procent
fr.o.m. den Ijanuari 1982). Avgiften kan i vissa fall sättas ned eller efterges
helt. Den viktigaste ersättningsgilla kostnaden är kostnaden för biträde. .

Rättshjälp åt misstänkt i brottmål innefattar dels rätt
till offentlig försvarare, dels annan rättshjälp (bl.a. rätt till ersättning för
kostnad för bevisning). Någon rättshjälpsavgift betalas inte. Den som döms för
brott kan dock åläggas att, inom vissa gränser, återbetala kostnaden för
rättshjälpen.

Rättshjälp genom offentligt biträde kan lämnas i vissa i
lagen särskilt angivna förvaltningsärenden, som rör den personliga
rörelsefriheten eller den kroppsUga integriteten. I huvudsak gäller det mål och
ärenden inom den psykiatriska sjukvården, den sociala vårdlagstiftningen,
kriminalvården samt på utlänningslagstiftningens område. Ersättning till
offentligt biträde betalas av allmänna medel. Någon återbetalningsskyldighet
kan inte åläggas.

Rättshjälp
kan slutligen utgå i form av rådgivning. Den rättshjälpsformen

omfattar rådgivning och därmed jämförliga åtgärder i rättsUga angelägenhe

ter under högst en timme. Rådgivning meddelas av advokat eller biträdande

jurist på advokatbyrå. Avgiften, som beror på konsultationens längd, är för

år 1982 lägst 80 kr. och högst 340 kr. Avgiften kan sättas ned eller efterges.
I

så fall betalar staten kostnaderna för rådgivningen till den del de inte täcks
av

54 avgifterna.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Rättshjälpsreformen, som trädde i kraft år 1973, innebar
en upprustning Skr. 1982/83:103 av samhällets rättshjälp och ett förbättrat
rättsskydd för stora grupper av Dir. 1981:75 medborgare. År 1979 gjordes
omfattande ändringar i lagstiftningen (SFS 1979:240), vilka trädde i kraft den
1 januari.1980. Ändringarna hade till syfte att effektivera de olika
rättshjälpsformerna och förenkla rättshjälpssystemet. Reformen innebar bl.a.
att beslutsbefogenheter i stor omfattning flyttades från de dåvarande sex
rättshjälpsnämnderna dels till advokater och biträdande jurister vid
advokatbyråer, dels till ett stort antal myndigheter, främst domstolar, som
handlägger de mål eller ärenden där rättshjälp kan bU aktuell.

Överflyttningen av beslutsbefogenheter har inneburit en
betydande rationalisering. Antalet anställda hos rättshjälpsnämnderna har
kunnat minskas med närmare hälften. Någon motsvarande ökning av antalet
anställda hos domstolarna har inte skett. De påfrestningar som omorganisationen
och det nya regelsystemet medfört har numera i aUt väsentligt bemästrats, men
vissa problem kvarstår.

Statens utgifter för rättshjälpen har ökat kraftigt under
senare år. Från ca 60 milj. kr. för budgetåret 1973/74 har de stigit till ca
216 milj. kr. för budgetåret 1980/81. I syfte att begränsa kostnaderna för
rättshjälpen höjdes nivån för rättshjälps- och rådgivningsavgifter fr.o.m. den
1 april 1981. Riksdagen har i dagarna med anledning av prop. 1981/82:28 beslutat
om ytterligare avgiftshöjningar och vissa andra ändringar i RHL, påkallade
främst av besparingsskäl.

När det gäller allmänhetens efterfrågan på de olika
rättshjälpsformerna kan nämnas följande. Antalet ärenden om allmän rättshjälp
kan för budgetåret 1980/81 beräknas till omkring 76 000. Rättshjälp åt
misstänkt i brottmål förekom i omkring 45 000 fall. Antalet ansökningar om
rättshjälp genom offentligt biträde uppgick till omkring 6 000. Det uppskattade
antalet rådgivningsärenden var mellan 25 000 och 30 000. I omkring 16 000 av
dessa sattes avgiften ned eller eftergavs helt.

Tillkallande av en kommitt é

I samband med 1979 års ändringar i RHL uttalade riksdagen
att en förnyad översyn av lagstiftningen borde komma till stånd sedan
ytterligare erfarenheter vunnits av tillämpningen på området (JuU 1978/79:30,
rskr 268). I prop. 1980/81:20 framhöll min företrädare att kostnadsutvecklingen
inom rättshjälpen var sådan att det i det rådande statsfinansiella läget var
påkallat ätt göra en allmän översyn av det allmännas åtaganden inom
rättshjälpssystemet. Detta uttalande mötte inte någon erinran under
riksdagsbehandlingen (JuU 17, rskr 65).

Åven jag
anser att inte minst den ekonomiska utvecklingen gör det

angeläget att en grundlig översyn av rättshjälpen kommer till stånd. En sådan

översyn behövs också för att i enlighet med vad riksdagen har uttalat göra en

utvärdering av 1979 års reform och undanröja vissa probem som har visat sig i

tillämpningen av RHL. Översynen av RHL har redan inletts i justitiedepar

tementet. Som nyss nämnts har på min hemställan regeringen för en tid sedan

föreslagit vissa ändringar i RHL, betingade av främst besparingsskäl.

Förslagen har, med något undantag, i dagarna antagits av riksdagen (JuU

1981/82:19, rskr 105). ,55

s. 56 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Det sålunda inledda översynsarbetet
fortsätter i departementet. Resulta-

Del II tet av detta arbete kommer att redovisas i en
departementspromemoria tidigt

nästa år. Avsikten är att det bl.a. skall föreslås ett
nytt avgiftssystem samt ändrade regler för rättshjälp vid bodelning och vid
tvister om fel i fastighet. Det finns emellertid åtskiUiga frågor som rör
rättshjälpen och som är av den karaktären att de lämpligen bör anförtros åt en
kommitté med parlamentarisk förankring. Jag förordar därför att en sådan
kommitté tillkallas för att se över rättshjälpssystemet.

Kommitténs uppdrag

Vid översynen får den grundläggande målsättningen för
rättshjälpssystemet inte förloras ur sikte, nämligen att den enskilde skall ha
möjlighet att tillvarata sina rättsliga intressen oberoende av sin ekonomiska
situation. Rättshjälpen bidrar på det sättet till att främja principen om allas
likhet inför lagen. Det finns emellertid anledning att undersöka vilka
förändringar i rättshjälpslagstiftningen som kan göras för att öka effektiviteten
och åstadkomma besparingar.

Såsom justitieutskottet uttalat i sitt av riksdagen
godkända betänkande (JuU 1978/79:30 s. 45, rskr 268) bör kommittén ha frihet
att överväga en total revidering av RHL. En begränsning ligger dock i kravet på
att åstadkomma besparingar. Det är därför troligt att man måste behålla
huvudprincipen att den rättssökande skall efter förmåga bidra till kostnaderna
för rättshjälpen. Gör man det, blir utrymmet för radikala förenklingar av
rättshjälpssystemet mera begränsat. Det är emellertid ändå av största vikt att
kommittén undersöker varje möjlighet att göra systemet mindre arbetskrävande
och enklare att handskas med.

När det gäller den närmare inriktningen av kommitténs
arbete vill jag som exempel på angelägna frågor framhålla följande.

Allmän rättshjälp

En viktig fråga för kommittén att ta ställning till är
tillämpningsområdet för institutet allmän rättshjälp och omfattningen av
rättshjälpsförmånerna.

Allmän rättshjälp kan enligt huvudregeln beviljas fysisk
person i varje

rättslig angelägenhet, om han behöver sådant bistånd. Rättshjälpsformen

allmän rättshjälp har alltså ett mycket vidsträckt tillämpningsområde. Vissa

begränsningar har emellertid funnits alltsedan lagens tillkomst. Andra har

tillkommit efter hand. Bl.a. har riksdagen i dagarna beslutat att allmän

rättshjälp inte längre får beviljas! ärenden om äktenskapsförord, testamente

och boskillnad efter gemensam ansökan. En huvuduppgift för kommittén

blir att överväga var de ytterligare begränsningar av tillämpningsområdet

som nu måste göras lämpligen bör sättas in. Den prioritering som krävs måste

givetvis göras så att i första hand de mest angelägna behoven tillgodoses.

Detta torde förutsätta en kartläggning av olika huvudtyper eller grupper av

rättsliga angelägenheter vari frågan om allmän rättshjälp kan aktualiseras.

Jag vill i detta sammanhang peka på några områden som påkallar särskild

uppmärksamhet.

56 Rättshjälp i förvaltningsärenden
har hittills beviljats mycket restriktivt.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Denna praxis, som har ett uttryckligt stöd i förarbetena
till RHL, får ses mot Skr. 1982/83:103 bakgrund av den skyldighet att i skilda
hänseenden gå allmänheten tillhanda Dir. 1981:75 som åvilar olika myndigheter.
Åven i fortsättningen bör allmän rättshjälp i förvaltningsärenden förekomma
endast när speciella omständigheter påkallar det. Emellertid tyder vissa
uppgifter på att de myndigheter som efter den 1 januari 1980 har fått
befogenhet att bevilja allmän rättshjälp ofta anlägger en mer liberal syn vid
tolkningen av RHL:s begränsningsregler än som tidigare gjordes av
rättshjälpsnämnderna. Kommittén bör undersöka vilka åtgärder som kan vidtas för
att återhållsamheten skall kunna vidmakthållas. Kommittén bör i detta
sammanhang också uppmärksamma vilken utformning reglerna i förvaltningslagen
(1971:290) om väglednings- och serviceskyldighet kan komma att ges i
framtiden.

En fråga som alltsedan RHL:s tillkomst tilldragit sig stor
uppmärksamhet är i vilken utsträckning allmän rättshjälp skall kunna ges en
näringsidkare när det gäller rättsliga angelägenheter som rör
näringsverksamheten. År 1979 gjordes en försiktig utvidgning av möjligheten
till rättshjälp i dessa fall. Riksdagen uttalade i samband därmed att
utvecklingen på området borde följas med uppmärksamhet och att frågan borde tas
upp till nya överväganden bl.a. från statsfinansiella synpunkter vid den
kommande översynen av rättshjälpssystemet (JuU 1978/79:30 s. 49). Kommittén bör
nu undersöka tillämpningen av regeln. Mot bakgrund av de riktlinjer för
översynen som jag tidigare angett bör det övervägas om regeln bör göras mer
restriktiv.

Vid reformen år 1979 togs under riksdagsbehandlingen upp
frågor om förmånerna vid rättshjälp i angelägenheter som behandlas utom riket.
Det uttalades att även denna fråga borde tas upp vid en kommande översyn.
Kommittén bör undersöka regelns tillämpning och vid behov lägga fram förslag
till ändringar. Härvid bör också uppmärksammas frågan om omfattningen av
beslutad rättshjälp i situationer då en rättslig angelägenhet som behandlas i
Sverige står i samband med rättsliga förfaranden utomlands (jfr NJA 1980 s.
346).

Avsikten är att i den departementspromemoria som nu är
under utarbetande ta upp frågan om att inskränka rättshjälpen i tvister som rör
fastigheter, i första hand fel i fastighet, under förutsättning att behovet av
rättsligt bistånd kan tillgodoses genom rättsskyddsförsäkring. Kommittén bör gå
vidare på den linjen och undersöka i vad mån rättsskyddsbehovet kan tillgodoses
i någon annan form än genom allmän rättshjälp. Förutom rättsskyddsförsäkring
kan här pekas på att medlemskap i en intresseorganisation redan i dag i vissa
fall för med sig att medlemmarna kan få det rättsskydd som behövs i
angelägenheter som rör organisationens verksamhetsområde.

Ett sätt
att minska behovet av allmän rättshjälp kan vara att för vissa

rättsliga angelägenheter ordna förfarandet inom-den berörda-myndigheten på

sådant sätt att behovet av vägledning i rättsliga frågor åtminstone delvis kan

tillgodoses därigenom. Härvid kan jämföras med den ordning som gäller

beträffande vissa tvistemål om mindre värden vid allmän domstol. Det är

emellertid inte självklart att det alltid blir billigare för samhället att
lägga

rådgivningsuppgifterna på myndigheten i stället för att låta en rättshjälpsfi-

nansierad rådgivning skötas av advokater eller motsvarande. Det är heller

inte säkert att uppgifterna kan tillgodoses lika bra av myndigheten som av en

fristående rådgivare. I fråga om mål som handläggs vid tingsrätt kommer de

aktuella frågorna att tas upp av rättegångsutredningen (Ju 1977:06) i ett 57

s. 58 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 delbetänkande som läggs fram i
början av år 1982. Kommittén bör, bl.a. på

Del II grundval av vad
rättegångsutredningen kommit fram till, överväga om det är

möjligt att minska samhällets totala kostnader genom att
lägga över rådgivningsuppgifter på myndigheten i stället för att finansiera
rådgivningen genom rättshjälpen.

I detta sammanhang vill jag också peka på de förslag till
bl.a. vägledningsskyldighet för myndigheterna som förvaltningsrättsutredningen
(Ju 1978:09) har lagt fram i sitt delbetänkande (SOU 1981:46) Ändringar i
förvaltningslagen. Förslagen övervägs f.n. inom departementet.

I syfte att förhindra missbruk av rättshjälpen finns i RHL
en bestämmelse om att allmän rättshjälp inte får beviljas den som inte har ett
befogat intresse av att få sin sak behandlad. Om allmän rättshjälp redan har
beviljats men den rättssökande inte längre kan anses ha befogat intresse av att
få saken prövad skall rättshjälpen upphöra. Dessa regler avser bl.a. att hindra
att anspråk som framstår som oberättigade eller avser obetydliga ekonomiska
värden jämförda med rättegångskostnaderna får drivas på det allmännas
bekostnad. Vissa erfarenheter tyder på att reglerna mycket sällan tillämpas.
Kommittén bör undersöka möjligheterna att göra intresseprövningen mer effektiv.
Begränsningar i rättshjälpen bör också övervägas för vissa fall där det mot
bakgrund av rättshjälpens karaktär av social lagstiftning inte framstår som
rimligt att rättshjälp lämnas. Man kan bl.a. tänka sig att inskränka
möjligheterna tiU rättshjälp när angelägenheten rör egendom av lyxkaraktär.

I detta sammanhang bör också uppmärksammas, den inte
ovanliga situationen att parter, av vUka åtminstone en har allmän rättshjälp, i
en dispositiv tvist ger en uppgörelse formen av en förlikning trots att den
helt eller till större delen är till den ena partens favör. 1-Iärigenom uppnår
man att den part, som i realiteten förlorat målet, trots detta undgår
skyldighet att ersätta statens kostnader för den vinnande partens rättshjälp
(jfr NJA 1976 s. 259). Kommittén bör undersöka om det går att åstadkomma en
ordning som - utan att betydande olägenheter av annat slag uppstår - ger
domstolen möjlighet att undersöka förlikningens verkliga innebörd och på
grundval därav fastställa återbetalningsskyldighet för rättshjälpskostnader.

Kommittén bör vidare överväga om förmånerna vid allmän
rättshjälp är lämpligt utformade. Jag vill här särskilt peka på
utredningskostnader (9 § andra stycket 2 och 3 samt 24 och 25 §§ RHL).
Tillgänglig statistik visar att kostnaderna för utredningar har ökat starkt
under senare år. Vissa uppgifter tyder på att parter i ökad utsträckning
anlitar privata sakkunniga innan talan väcks. Rättshjälpsreformen år 1979
innebar i detta hänseende en utvidgad kostnadskontroll. Det kan dock
ifrågasättas om denna kontroll motsvarar de krav som numera måste ställas.
Kommittén bör undersöka frågan och lägga fram~förslag som syftar till en
förbättrad kostnadskontroll och även till besparingar. (Se i denna fråga även
JuU, 1981/82:19 s. 20.)

När det gäller frågan om den rättssökandes eget bidrag för
att betala kostnaderna för rättshjälpen har, som tidigare nämnts, rättshjälps-
och rådgivningsavgifterna successivt höjts. I den tidigare nämnda departementspromemorian
kommer vidare att behandlas frågan om ett annorlun-. da utformat avgiftssystern
som bl.a. innebär att en självrisk, räknad i procent på rättshjälpskostnaden,
införs. Det finns emellertid ytterligare frågor rörande avgiftssystemet som kan
behöva övervägas av kommittén. Det bör sålunda undersökas i vad mån närståendes
ekonomiska förhållanden bör

58

s. 59 Kontrollera mot PDF

kunna inverka på den rättssökandes rättshjälps- och
rådgivningsavgift. Det Skr. 1982/83:103 kan t.ex. ifrågasättas om inte en makes
eller en underhållsskyldig förälders Dir. 1981:75 ekonomi normalt bör inverka
på bedömningen när avgiften fastställs för den rättssökande. En närliggande
fråga som också bör granskas gäller möjligheterna att införa betalningsansvar
för rättshjälpskostnader för parter som utan rättshjälp driver en rättslig
angelägenhet gemensamt med en person som beviljats allmän rättshjälp (jfr NJA
1966 s. 270 och NJA 1975 s. 431).

Rättshjälpssystemets nuvarande uppbyggnad innebär att
avgift bara tas ut en gång i varje angelägenhet oavsett om angelägenheten
handläggs i flera domstolsinstanser eller både inom och utom rätta. Kommittén
bör undersöka om det finns anledning att i stället införa en ordning som
innebär att en ny avgift skall betalas, om rättshjälpen i en rättslig
angelägenhet skall bestå även efter det att saken har avgjorts i första instans
eller på motsvarande sätt behandlats i en första omgång.

I 31 § RHL ges beträffande mål och ärenden i domstol
regler om motparts ersättningsskyldighet för kostnad för allmän rättshjälp. I
33 § föreskrivs om fördelningen av den återbetalade ersättningen mellan staten
och den som haft allmän rättshjälp. Regleringen innebär, bortsett från vissa
särbestämmelser, att de föreskrifter om rättegångskostnader som ges i lag skall
tillämpas också i fråga om rättshjälpskostnaderna. Den som åläggs
ersättningsskyldighet för rättshjälpskostnader skall i princip betala den del
av kostnaderna som avser motpartens rättshjälpsavgift till denne och resten av
kostnaderna till staten. Reglerna skall tillämpas i varje instans. Det innebär,
att en part som vunnit i överrätt i en delfråga, t.ex. ett inhibitionsyrkande,
blir" berättigad att få tillbaka sin rättshjälpsavgift från motparten. Det
kan ifrågasättas om inte den regeln leder till en omotiverat förmånlig
behandling. Åven om parten sedermera förlorar i huvudsaken, blir han inte
skyldig att betala någon ny rättshjälpsavgift. Kommittén bör undersöka hur
hithörande regler har kommit att fungera hos domstolarna. I den mån systemet
visar sig vara mindre ändamålsenligt bör kommittén lämna förslag till
förbättringar.

I mål och ärenden vid domstol fattar domstolen beslut om
biträdesersättning, fastställer rättshjälpsavgift, beslutar om återbetalning
till staten av rättshjälpskostnad och beslutar om fördelning av den
återbetalade ersättningen mellan staten och den som haft allmän rättshjälp.
Domstolen har då i allmänhet samma sammansättning som när den beslutar i själva
saken. Kommittén bör undersöka om det skulle vara förenat med några fördelar
att i dessa frågor eller i vissa av dem öppna möjlighet att överlåta åt en av
domstolens ledamöter, exempelvis rolelinnehavaren, eller någon tjänsteman vid
domstolen atl ensam fatta beslut.

Rättshjälp åt misstänkt i brottmål

Rättshjälp åt misstänkt i brottmål innefattar dels rätt
till offentlig försvarare enligt de bestämmelser som finns i bl.a. RB, dels
annan rättshjälp åt misstänkt i brottmål, t.ex. ersättning för bevisning och
för egen resa och uppehälle i, samband med domstolsförhandling. Reglerna om
offentlig försvarare innebär" bl.a. att om den misstänkte på grund av
sakens beskaffenhet eller något annat förhållande inte kan tillvarata sin rätt
utan biträde skall offentlig försvarare förordnas för honom. Om den misstänkte
är anhållen eller häktad skall offentlig försvarare förordnas om han begär det.
När det finns anledning att döma den som är under 21 år till annan påföljd än

59

s. 60 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 böter skall offentlig försvarare
förordnas, om det inte är uppenbart att det

Del II inte behövs. I vissa militära mål
finns också en presumtion för att offentlig

försvarare skall förordnas, se 87 § militära
rättegångslagen (1948:472).

Budgetåret
1979/80 uppgick statens kostnader för rättshjälp åt misstänkt i

brottmål
till drygt 58,5 milj. kr. Budgetåret 1980/81 steg kostnaderna till

drygt 72
milj. kr. Ersättning till offentliga försvarare är kostnadsmässigl helt

dominerande i denna rättshjälpsform.

När det
gäller förordnande av offentlig försvarare har tillämpningen med

åren
blivit alltmera generös. Det är också i många fall angeläget att den

enskilde
får den hjälp som en offentlig försvarare utgör. Det finns emellertid

skäl att
överväga om inte en mer restriktiv reglering av rätten till offentlig

försvarare
i en del fall bör införas. Det kan sålunda ifrågasättas om det finns

anledning
att rutinmässigt förordna en offentlig försvarare vid vissa typer av

brott
eller, bortsett från fall när någon är anhållen eller häktad, så snart en

begäran om
det framställs. Kommittén bör undersöka om förutsättningarna

för att
förordna offentlig försvarare kan stramas åt utan att berättigade

.rättssäkerhetskrav sätts åt sidan.

Det kan
också finnas anledning att i överrättsprocessen föra in ett strängare

rättegångskostnadsansvar
för en tilltalad som förlorar målet. De nuvarande

reglerna i
31 kap. RB innebär att den tilltalade i allmänhet kan åläggas att till

staten
betala igen högst ett belopp som motsvarar det för honom gällande

maximibeloppet
enligt RHL. Detta gäUer även om den tilltalade döms i flera

instanser.
Rättegångsutredningen kommer att ta upp frågor om tilltalades

ansvar för
rättegångskostnader i en senare etapp av sitt arbete. Kommittén

bör efter samråd med rättegångsutredningen överväga dessa
frågor.

Offentligt biträde

Tillkomsten av rättshjälpsformen rättshjälp genom
offentligt biträde innebar att det skapades en väsentlig förstärkning av den
enskildes rättsskydd för ärenden avseende den personliga rörelsefriheten eller
den kroppsliga integriteten. Vid denna rättshjälpsform bidrar inte den enskilde
till kostnaderna för rättshjälpen. Tillgången till offentligt biträde har
förbehållits vissa i RHL särskilt angivna typer av ärenden. Huvuddelen av alla
ärenden om offentligt biträde hänför sig f.n. till utlänningsområdet.
Återstoden gäller i första hand mål och ärenden som regleras i den sociala och
psykiatriska vårdlagstiftningen. Förutsättningarna i det enskilda fallet för
att offentligt biträde skall få förordnas utgör en ytterligare begränsning.
Ursprungligen gällde att offentligt biträde skulle utses för den som åtgärden
avsåg, om det behövdes för att tillvarata hans rätt. Vid bedömningen av behovet
skulle särskilt beaktas om i väsentligt hänseende motstridiga sakuppgifter hade
lämnats.under utredningen eller betydelsefulla sakförhållanden i övrigt var
oklara.

Genom en lagändring, som trädde i kraft den 1 juli 1978
(SFS 1978:363),

gjordes för utlänningsärendena den ändringen i den allmänna förutsättning

en för offentligt biträde att biträde skall utses, om det ej måste antas att

behov av biträde saknas. Den nya ordningen, som alltså innebär en

presumtionsregel för förordnande av offentligt biträde, angavs i lagstiftnings

ärendet (prop. 1977/78:90 s. 677) vara en garanti för att rättssäkerheten

skulle ökas och att handläggningstiderna skulle avkortas. Kostnadsökningen

60 beräknades bli måttlig och väl
uppvägas av de vinster som man antog skulle

s. 61 Kontrollera mot PDF

göras genom förkortade handläggningstider. Skr. 1982/83:103

I anledning av ett förslag i prop. 1979/80:1 om
socialtjänsten har riksdagen Dir. 1981:75 beslutat att den presumtionsregel
för biträdesbehov som infördes för utlänningsärenden skall tillämpas på hela
området för offentligt biträde fr.o.m. den 1 januari 1982 (SoU 1980/81:15, rskr
130, SFS 1981:23).

Enligt min mening är det angeläget att också
rättshjälpsformen rättshjälp genom offentligt biträde tas med vid avvägningen av
hur tillgängliga resurser bäst skall användas. Kommittén bör därvid särskilt
uppmärksammapreMw-lionsregeln att offentligt biträde skall förordnas om del
inle framgår att behov av biträde saknas. Regeln, som alltså numera har införts
på hela området för offentligt biträde, har hittills bara varit i tillämpning
på utlänningsärenden. Erfarenheterna av regelns tillämpning bör undersökas. Det
är exempelvis av intresse att granska vilken inverkan på handläggningstiderna
som förekomsten av offentligt biträde har haft. Kommittén bör överväga om det
går att införa en mer restriktivt utformad regel än presumtionsregeln utan att
befogade rättsskyddsintressen åsidosätts. Eventuellt kan förutsättningarna för
offentligt biträde vara olika på skilda områden och för olika grupper inom
samma område. Detta gäller t.ex. utlänningsärenden, där rättssäkerhetsaspekten
väger särskilt tungt i fråga om utlänningar som åberopar politiska

Rättshjälp genom offentligt biträde är helt kostnadsfri
för den berörde. Det finns enligt min mening anledning att nu närmare överväga
om denna ordning bör bestå. Kommittén bör därför undersöka förutsättningarna
för och konsekvenserna av att avgiftsbelägga denna rättshjälpsform. Även ett
införande av återbetalningsskyldighet bör övervägas. Därvid kan olika lösningar
tänkas för skilda områden.

Kommittén bör även i övrigt granska området för offentligt
biträde och komma med de förslag som granskningen föranleder.

Rådgivning

Genom reformen år 1979 ändrades rådgivningsinstitutet i
viss utsträckning. I den mån kommitténs förslag i andra hänseenden nu får till
följd att ändringar bör göras även såvitt gäller rådgivningsinstitutet bör
kommittén föreslå ändringar också beträffande denna rättshjälpsform.

Övriga frågor

Genom de ändringar beträffande rättshjälpens organisation
som genomfördes år 1979 anser jag att beslutsbefogenheterna mellan olika
myndigheter har fått en i huvudsak ändamålsenlig fördelning. Det bör dock
undersökas om fördelningen av beslutanderätten har lett till några påtagliga
brister i kostnadskontrollen. Kommittén bör också granska om det i
tillämpningen har uppstått några svårigheter vid gränsdragningen mellan olika
organs beslutsbefogenheter.

En genomgående strävan i kommitténs arbete bör vara att
åstadkomma en så enkel och överskådlig men samtidigt effektiv reglering som
möjligt. Frågor om rättshjälp är massärenden som handläggs av ett stort antal
myndigheter, advokater och biträdande jurister på advokatbyråer. För den
praktiska tillämpningen är del bl.a. av kostnadsskäl nödvändigt med mer eller
mindre generella riktmärken och schabloner. Regler som kräver att det i det
enskilda

61

s. 62 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 fallet skall tas hänsyn till ett
flertal olika omständigheter bör i möjligaste mån

Del II undvikas.

Tidsplan, samråd m.m.

Kommitténs arbete bör bedrivas i samråd med domstolsverket
och besvärsnämnden för rättshjälpen. Vidare bör kommittén, när det finns
anledning till det, samråda med rättegångsutredningen (Ju 1977:06) och
förvaltningsrättsutredningen (Ju 1978:09). Kommittén bör även i övrigt ta
kontakt med berörda myndigheter och organisationer. Utredningsarbetet bör
bedrivas skyndsamt och, om kommittén finner det lämpligt, i etapper.

I de frågor som rör förhållandet mellan staten såsom
arbetsgivare och de statsanställda bör kommittén vid arbetets påbörjande och
vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i
förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken
staten har eUer brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda
dem tillfälle att framföra synpunkter.

Föredragandens hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter med
uppdrag att se över rättshjälpssystemet,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att
kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringens beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Justitiedepartementet)

62

s. 63 Kontrollera mot PDF

översyn
av bokdistributionen Skr. 1982/83:103

Dir. 1981:76

Dir
1981:76

Beslut vid regeringssammanträde 1981-12-22

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Wikström,
anför.

Bokförsäljningen under 1970-talet

Genom beslut den 17 mars 1965 upphävde näringsfrihetsrådet
med verkan fr. o. m. den 1 april 1970 bokbranschens generella dispens från
bruttopris-förbudet dvs. förbudet för en leverantör att binda en återförsäljare
vid ett lägstpris. Samtidigt med införandet av fria bokpriser avskaffades det
s. k. kommissionssystemet. Detta system innebar i princip att förlagen skickade
minst ett exemplar av utgivna böcker till varje fullsorterad bokhandel. Dessa
s. k. A-boklådor förband sig att ta emot böckerna i kommission, dvs. på
förlagets ekonomiska risk, och sålde dem till ett fast, av förlaget fastställt
pris. Förlagen utövade genom systemet etableringskontroll över fackbokhandeln
och hade garantier för att i huvudsak alla nya titlar blev tillgängliga i varje
A-bokhandel. Fackbokhandeln tillförsäkrades ensamrätt till försäljning av
böcker över en viss prisgräns.

1970 års reform gjorde det möjligt att utan inskränkningar
sälja för den öppna marknaden avsedda titlar också genom andra återförsäljare
än bokhandeln. Reformen ledde vidare till att förlagens direktförsäljning via i
regel förlagsägda bokklubbar ökade mycket kraftigt. Gemensamt för de nya
försäljningskanalerna är ett jämfört med fackbokhandeln mindre sortiment vars
titlar säljs i förhållandevis många exemplar och till ett lågt pris.

Den största förändringen i bokdistributionen under
1970-talet har bokklubbarna svarat för. Med relativt sett låga priser,
direktreklam, -postdistribution av böcker och i vissa fall
introduktionserbjudanden som konkurrensmedel har dessa ökat sin marknadsandel
från omkring 10 % år 1970 till omkring 30 % år 1980. Bokklubbarnas breda
spridning har sannolikt ökat bokläsandet och i viss mån även fått nya grupper
att börja läsa böcker. Denna åsikt framför t. ex. näringsfrihetsombudsmannen
(NO) i sitt remissyttrande över 1980 års bokbranschutrednings slutbetänkande
(Ds U 1981:5) Stöd till bokutgivning och bokförlag - en utvärdering.

Spridningen av böcker via andra försäljningsställen än
bokhandlar har i huvudsak gällt varuhusen. Där säljs numera - ofta i särskilda
bokavdelningar - framför allt den populära delen av allmänlitteraturen. Vissa
varuhus har emellertid ställning som fullsorterad bokhandel. I begränsad
omfattning säljs populär allmänlitteratur även genom annan detaljhandel och i
pressbyråkiosker. Enligt NO:s nyss nämnda yttrande har även detta stimulerat
konkurrensen, hållit ned prisstegringstakten samt ökat tillgängligheten och
sannolikt också försäljningen av böcker.

Bokförsäljningen ökade kraftigt under 1970-talet. Den
totala försäljningen av allmänlitteratur till konsumentvärde exkl.
mervärdeskatt ökade från 418 milj. kr. kalenderåret 1970 till 1 340 milj. kr.
budgetåret 1980/81. Med hänsyn tagen till förändringen i penningvärdet
motsvarar detta en realökning på över 50 %.

Den ökade priskonkurrensen till följd av 1970 års reform
har emellertid 63

s. 64 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 också haft ogynnsamma effekter, i
första hand för fackbokhandeln, övrig

Del II bokhandel på mindre och mellanstora
orter samt för spridningen av kulturellt

värdefull, men svårsåld Utteratur. Det är fortfarande
främst fackbokhandeln som håller denna litteratur i lager. Bokhandeln har
emellertid i den nya situationen sett sig nödsakad att minska bredden på sitt
sortiment, sin lagerhållning och sin service, vilket har gjort det svårare att
få tag i svårsålda, men värdefulla böcker.

Bokhandelns lönsamhet har också påverkats av att
kommunerna har funnit ekonomiska fördelar i att låta inköpen till
folkbiblioteken och skolorna gå förbi den fullsorterade bokhandeln och göra en
stor del av sina inköp via centrala inköpsorgan. Bokhandeln har därigenom gått
miste om en säker och tidigare lönsam försäljning av betydande omfattning som
medgav bred lagerhållning och hög servicegrad.

Gentemot varuhusens och bokklubbarnas lågprissatsningar
har dessa bokhandelns traditionella konkurrensmedel - sortimentsbredd och hög
servicenivå - visat sig vara otillräckliga. Därför har bokens pris kommit att
få en allt större betydelse även i bokhandelns marknadsföring. Samtidigt har
bokhandeln försökt möta den fria konkurrensen genom rationaliseringar av inköp
och lagerhållning samt i många fall genom ett utökat sidosortiment av pappers-
och kontorsvaror. Genom kedjebildningar har olika bokhandelsföretag också
försökt stärka sin inköpsställning gentemot förlagen.

Trots dessa rationaliseringsåtgärder har bokhandeln mött
allt större svårigheter att uppnå erforderlig lönsamhet, särskilt på mindre och
medelstora orter. Flera bokhandlar på sådana orter har under 1970-talet lagts
ned. De nyetableringar som under perioden i ungefär samma omfattning har kommit
till stånd är nästan uteslutande förlagda till storstäderna och
universitetsorterna. Till en del får denna utveckling inom bokhandeln -liksom
på andra varu- och tjänsteområden - emellertid ses som en naturlig följd av bl.
a. de befolkningsomflyttningar och förändringar av köpvanor som har inträffat.

Det fria prissystemet för böcker har således inneburit att
allmänheten har fått ökade möjligheter att köpa en stor del av
allmänlitteraturen till förhållandevis låga priser. Samtidigt har dock
bokhandelns ställning, framför allt på mindre och medelstora orter, försvagats.
Det har också blivit svårare för bokhandeln att tillhandahålla ett brett
sortiment av kulturellt värdefull litteratur.

Den statliga litteraturpolitiken

Staten har sedan ett antal år tillbaka genom en aktiv
litteraturpolitik velat

främja en bokutgivning som präglas av mångfald och kvalitet och att böcker

finns tillgängliga i olika delar av landet. Det statliga utgivningsstödet, som

har ojämförligt störst betydelse i sammanhanget, infördes år 1975 (prop.

1975:20, KrU 1975:12, rskr 1975:201) och fick sin nuvarande form år 1978

(prop. 1977/78:99, KrU 1977/78:22, rskr 1977/78:274). Stödet har till syfte att

skapa möjligheter till en bred och kvalitetsmässigt god utgivning av böcker

oberoende av konjunkturbetingade omständigheter samt att ge förutsätt

ningar för en utgivningsverksamhet hos många förlag av olika storlek. Stödet

uppgår f. n. till 17,3 milj. kr. Ytterligare 8,4 milj. kr. utgår till olika
ändamål

på litteraturområdet, bl. a. till utgivning och distribution av prisbillig

64 kvalitetslitteratur inom
verksamheten En bok för alla.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Staten beviljar därutöver kreditgarantier för att
underlätta tillkomsten av Skr. 1982/83:103 nya förlag och stödja
kulturpolitiskt värdefulla mindre förlag som har Dir. 1981:76 tillfälliga
ekonomiska problem. Därigenom har kunnat skapas en bättre balans i inflytande
över utgivningen mellan stora och små förlag.

Statligt stöd till bokhandel infördes efter beslut av
riksdagen år 1977 (prop. 1976/77:81, KrU 1976/77:39, rskr 1976/77:239) och
utgår som investeringslån, avskrivningslån och kreditgarantier till enskilda
bokhandelsföretag på företrädesvis mindre oCh medelstora orter samt som bidrag
till Aktiebolagets Seelig & Co kompletteringslager och till
utbildningsinsatser inom branschen. Bokhandelsstödet har efter en försöksperiod
av fyra år utvärderats av en särskild utredare (U 1980:07), 1980 års
bokbranschutredning. I huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag,
(Ds U 1980:11) Samverkan i bokbranschen, förordade jag i 1981 års
budgetproposition (prop. 1980/ 81:100 bil. 12) dels en förlängning av försöksverksamheten
med kreditstöd med tre år, dels en större flexibilitet vid beviljandet av
lånen. Dessutom föreslog jag införandet av ett särskilt distributionsstöd till
bokhandeln speciellt inriktat på en spridning i fackbokhandeln av boktitlar med
statligt litteraturstöd. Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens förslag
(KrU 1980/81:26, rskr 1980/81:299). De nya stödformerna tillämpas fr.o.m.
innevarande budgetår.

Under medverkan av den särskilde utredaren har
bokbranschens parter-Svenska bokförläggareföreningen samt Bok-, pappers- och
kontorsvaruför-bundet (Bopako) - enats om ett fortsatt fackbokhandelsavtal som
i sin nya utformning trädde i kraft den 1 juli 1981. I avtalet regleras
distributionen av den aktuella bokutgivningen till fackbokhandel genom ett
särskilt s. k. abonnemangsåtagande, där staten genom det nyss nämnda
distributionsstödet svarar för en del av förlagens rabatt till bokhandeln.

1980 års bokbranschutredning har även haft i uppdrag att
utvärdera det statliga utgivningsstödet - framför allt systemet med fastställda
maximipriser för litteraturstödda titlar - och kreditgarantierna till
bokförlag. Utredningens slutbetänkande, (Ds U 1981:5) Stöd till bokutgivning
och bokförlag - en utvärdering, överlämnades i juni 1981. I betänkandet
konstateras att utgivningsstödet utifrån sitt syfte fungerat väl och bidragit
till att upprätthålla en kvalitativt högtstående utgivning. Utredningen
föreslår inga ändringar i reglerna för utgivningsstödet. I fråga om
kreditgarantierna till förlag föreslås en ändrad handläggning av besluten samt
vissa ändringar av villkoren för lånegarantierna. Förslagen har nyligen
remissbehandlats.

Det aktuella läget på bokmarknaden

Trots de åtgärder som har vidtagits finns det påtagliga
problem på bokmarknaden, särskilt vad gäller spridningen av
kvalitetslitteratur. Problemen har under den senaste tiden blivit allt mer
uppenbara. En minskad försäljning inom bokhandeln med ökade returer som följd
och en klar tillbakagång även i bokförlagens direktförsäljning har medfört
stora lager hos förlagen. Denna utveckling kan få allvarliga konsekvenser för
bokutgivningen och många förlags existens kan anses hotad.

Den
negativa utvecklingen på bokområdet hänger säkerligen delvis

samman med, den försämrade samhällsekonomin. Andra faktorer, såsom

t. ex. ändrade strukturer inom bokdistributionen, kan dock ha stor

betydelse. I den allmänna debatten har på senare tid ibland hävdats att de 65

5 Riksdagen 1982/83. 1 saml Nr 103

s. 66 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 nuvarande svårigheterna på
bokmarknaden skulle kunna avhjälpas genom

Del II ett återinförande av fasta
bokpriser. Andra debattörer har tolkat utveckling-

en på bokmarknaden som en djupgående konsumtionskris som
är gemensam för flertalet jämförbara länder oberoende av bokprissystem.

Inom delar av branschen har också förlagens prispolitik
ifrågasatts, bl. a. utifrån nu gällande konkurrenslagstiftning. Bokhandelns
branschorganisation, Bopako, och marknadsföringsorgan, Bokia AB, samt
folkbibUotekens centrala inköpsorgan. Bibliotekstjänst AB, har i skrivelser
till NO hävdat att förlagen diskriminerar bokhandeln resp. biblioteken jämfört
med framför allt bokklubbarna. NO har nyligen i skrivelser till berörda förlag
gjort den preliminära bedömningen att sådan diskriminering föreligger i båda
fallen.

Företrädare för branschen har under den senaste tiden gett
uttryck för en vilja ätt se över den nuvarande ordningen på bokdistributionens
område. Samtidigt har vissa branschföreträdare emellertid förklarat att
bokmarknadens regelsystem i hög grad är en konsekvens av konkurrensrättslig
lagstiftning samt att hänsyn måste tas till branschens betydande kulturpolitiska
åtaganden. Dessa omständigheter skulle motivera ett statUgt initiativ till en
sådan översyn.

Utredningsuppdraget

För egen del anser jag att branschens egna organ bör spela
en aktiv roll när det gäller att överväga och besluta om eventuella
förändringar i bokdistributionen. Mot bakgrund av det från kulturpolitisk
synpunkt allvarliga läget på bokmarknaden och den oro som finns inom branschen
finner jag det emellertid angeläget att en samlad översyn av bokbranschens
marknads- och distributionsvillkor nu kommer till stånd. Jag förordar därför
att staten tar initiativet till en sådan översyn. För denna uppgift bör
tillkallas en kommitté där bl. a. branschens centrala organ och
konkurrensrättsliga intressen bör vara företrädda.

Kommittén bör ha i uppgift att förutsättningslöst belysa
utvecklingen inom bokdistributionen samt analysera dess orsaker. Kommittén bör
därvid ägna uppmärksamhet åt vilka effekter som gällande konkurrensrättslig
lagstiftning och dess tillämpning- framför allt i fräga om bruttoprisförbudet-
kan ha haft för utvecklingen av den nuvarande strukturen inom
bokdistributionen. Därutöver bör kommittén försöka kartlägga betydelsen av de
skilda distributionskanalerna för böcker från olika typer av förlag samt för
spridningen av olika Utteraturkategorier. Vidare bör kommittén belysa i vilken
utsträckning tillgången på kvalitetsUtteratur i olika delar av landet kan ha
påverkats av de tillämpade distributionsvillkoren.

Kommittén bör kunna lämna förslag till åtgärder som - inom
ramen för en rationell bokdistribution - kan skapa en kulturpolitiskt
gynnsammare struktur för en bred spridning av kvalitetslitteratur.
Utgångspunkten för kommitténs arbete bör självfallet vara att huvudansvaret för
bokmarknadens kommersiella villkor Ugger hos branschen själv.

Det bör
stå kommittén fritt att i sina överväganden och förslag inbegripa en

alternativ utformning av de statliga ekonomiska insatser som f. n. förekom

mer på bokområdet. Kommitténs förslag om statliga ekonomiska åtaganden

bör rymmas inom totalt sett oförändrade kostnadsramar.

66 Kommittén bör beakta vad som har
anförts i regeringens direktiv (1980:20)

s. 67 Kontrollera mot PDF

angående finansiering av reformer. Skr. 1982/83:103

Förslagen bör vidare grundas på en från samhällssynpunkt
motiverad Dir. 1981:76 sammanvägning av de kulturpolitiska, konsumentpolitiska
och konkurrenspolitiska intressen som i ett visst avseende kan stå i
motsatsförhållande till varandra. Kommittén bör vid utformningen av sina
förslag beakta vad regeringen senare under detta riksmöte kommer att föreslå
riksdagen i en särskild proposition om én ny konkurrenslag.

För att bereda kommittén tillräckligt handlingsutrymme
förordar jag att 1980 års bokbranschutrednings förslag, (Ds U 1981:5) Stöd till
bokutgivning och bokförlag- en utvärdering, jämte remissyttranden och med
anledning av förslaget inkomna skrivelser överlämnas till den nya kommittén för
att beaktas i dess arbete.

Uppslagsverkskommiltén (U 1977:09) överlämnade i juni 1980
betänkandet (SOU 1980:26) Mot bättre vetande. I betänkandet behandlas
förutsättningarna för en eventuell utgivning och marknadsföring av ett stort
svenskt uppslagsverk. Såväl kommittén som en stor del av remissopinionen
konstaterar ett stort utbildnings-, informations- och kulturpolitiskt motiverat
behov av en sådan utgivning. Jag delar denna bedömning.

Uppslagsverkskommitténs förslag att staten borde åta sig
ett väsentligt ekonomiskt ansvar för utgivningen och spridningen av ett stort
uppslagsverk stöds av en knapp majoritet av remissopinionen. Förslaget är
emellertid enligt min mening orealistiskt i det nuvarande statsfinansiella
läget. Det bör således helt ankomma på förlagsbranschen att avgöra om man själv
kan ta på sig det ekonomiska ansvaret för ett sådant projekt.
Uppslagsverkskommittén har även anvisat möjligheten att staten lämnar ett s. k.
immateriellt stöd för att underlätta utgivningen av ett uppslagsverk, framför
allt vad gäller viUkoren för en långsiktig marknadsföring. Enligt min mening
kan det finnas skäl för sådana åtgärder. Utformningen av dessa behöver dock
ytterligare övervägas. Jag förordar därför att även uppslagsverkskommifténs
förslag i denna del jämte remissyttranden och i ärendet inkomna skrivelser
överlämnas till den nya kommittén för att beaktas i enlighet med vad jag har
anfört.

Kommittén bör kunna utföra sitt utredningsarbete i flera
etapper orri så bedöms ändamålsenligt. Frågor av direkt betydelse för
bokdistributionen bör därigenom kunna behandlas med förtur.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter med
uppdrag att utreda frågor rörande bokdistributionen,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns
kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

67

s. 69 Kontrollera mot PDF

Direktiv som inte tidigare har redovisats i kommitté- skr. 1982/83:103

berättelsen Dir. 1982: i

1982 års direktivserie

Ny myndighetsorganisation för landtransporter av farligt
gods

Dir 1982:1

Beslut vid regeringssammanträde 1982-01-14

Chefen för komniunikationsdepartementet, statsrådet
Elmstedt, anför.

Propositionen om transport av farligt gods

I prop. 1981/82:94 om transport av farligt gods, som
regeringen tidigare denna dag beslutat, läggs fram förslag om en ny
myndighetsorganisation för landtransporter av farligt gods och om en ny
författningsmässig reglering av transporterna.

Förslagen innebär i huvudsak följande.

Det myndighetsansvar för transport av farligt gods som i
dag åvilar de s.k. produktkontrollmyndigheterna samt statens järnvägar bryts ut
ur dessa och sammanförs till en enhet som förläggs till sjöfartsverket. Till
den nya organisationen skall en delegation knytas. Delegationens uppgifter
skall vara bl. a. att bistå med sakkunskap på de skilda områden som påverkar
och påverkas av verksamheten transport av farligt gods, atl medverka vid
avvägningen mellan de olika transportgrenarnas intressen samt att biträda vid
samordningen mellan transportslagen och vid den långsiktiga planeringen av
verksamheten.. En rådgivande nämnd med i huvudsak samma sammansättning och
uppgifter som den nuvarande rådgivande nämnden vid industriverket skall bildas
och knytas till den nya organisationen.

Den allmänna tillsynen över landtransporterna skall utövas
av bl. a. tullen, /

polisen och yrkesinspektionen.

Den författningsmässiga regleringen av säkerheten vid
transport av farligt gods med alla transportslag skall utgå från en enda lag,
lagen om transport av farligt gods. Med stöd av lagen, som är en ramlag, avses
regeringen .bemyndiga sjöfartsverket och luftfartsverket att för respektive
transportslag meddela de föreskrifter för transporterna som behövs från
transportsäkerhetssynpunkt. Reglerna förutsätts i den utsträckning som är
praktiskt möjlig och lämplig överensstämma med respektive transportslags
internationella regelverk.

Det kommer att bli en av den nya organisationens
viktigaste arbetsupp

gifter att meddela föreskrifter enligt denna nya lag samt att ansvara för

lagstiftningens tillämpning. I övrigt skall organisationen svara för vissa

samordnings- och informationsfrågor på området. Bland de större uppgif- 69

s. 70 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 terna kan slutligen nämnas
deltagandet i det internationella samarbetet i

Del II frågor som gäller transport av
farligt gods.

Jag anmälde vid min föredragning av propositionsärendet
tidigare denna dag att jag avsåg att föreslå regeringen att bemyndiga mig att
tillkalla en kommitté för att utreda den nya organisationens närmare utformning
och behovet av nya detaljföreskrifter för vägtransporterna samt för att i
förekomriiande fall utarbeta förslag till nya föreskrifter.

Jag återkommer nu till dessa frågor och förordar att denna
kommitté tillkallas. Det är angeläget att den nya organisationen kan träda i
funktion så snart som möjligt. Av tidsskäl bör därför kommittén tillkallas
redan nu. Kommittén bör arbeta efter följande riktlinjer.

Hur skall en ny organisation vara utformad?

Kommittén bör utarbeta ett detaljerat förslag till
utformning av den nya organisationen. De principer som angetts i propositionen
i fråga om organisation, arbetsuppgifter och resurser bör därvid vara
utgångspunkten.

I propositionen har några organisatoriska problem särskilt
framhållits. Jag syftar då på frågorna hur produktkontroll- och landtransportintressena
skall tillförsäkras inflytande på verksamheten och hur och i vilken
utsträckning landtransportfunktionen skall integreras i sjöfartsverkets
verksamhet med transport av farligt gods samt frågorna om delegationens storlek
och sammansättning.

Kommittén bör överväga dessa frågor i ett sammanhang.

Beträffande frågan om produktkontroll- och
landtransportintressenas inflytande bör kommittén vara oförhindrad att överväga
andra förslag till lösningar än dem som skisserats i propositionen.

Nya detaljföreskrifter för bl. a. vägtransporterna

Kommittén bör utreda i vilken utsträckning nu gällande,
med stöd av produktkontroUförfattningarna, meddelade föreskrifter för transport
av farUgt gods på väg kan och bör utfärdas sorn föreskrifter också enligt den
föreslagna lagen om transport av farligt gods. I de fall det behövs bör
kommittén utarbeta förslag till nya föreskrifter.

Som tidigare nämnts förutsätts föreskrifterna enligt lagen
om transport av farligt gods i princip komma att överensstämma med respektive
transportslags internationella reglemente. För vägtransporternas del innebär
detta att föreskrifterna skall ansluta till ADR (den europeiska
överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg) så långt
det är praktiskt lämpligt. Innehållet i ADR-överensstämmer med det i RID (det
internationella reglementet om befordran av farligt gods med järnväg). De
nuvarande föreskrifterna för nationella järnvägstransporter överensstämmer i
sin tur till stora delar, dock inte helt, med RID:s. Kommittén bör vid arbetet
med vägtransportföreskrifterna redigera dessa såatt de kan läggas till grund
för en modernisering och internationell anpassning också av föreskrifterna för
järnvägstransporter.

Postbefordran är ett avtal om att inom en viss
organisation till en viss taxa

befordra postgods. Postverket anlitar olika
transportmedel. Detta innebär

70 att de säkerhetsföreskrifter som
postverket meddelar berör alla transport-

s. 71 Kontrollera mot PDF

slag. Kommittén bör utreda
betydelsen av detta förhållande i samband med Skr. 1982/83:103 den nya
lagens ikraftträdande samt i förekommande fall föreslå hur Dir. 1982:1
kompetenskonflikter kan lösas.

Tidplan m. m.

Kommittén
bör redovisa sina förslag i organisationsdelen före utgången av juni 1982. Om
arbetet med detaljföreskrifter inte kan redovisas samtidigt bör det i vart fall
redovisas före utgången av oktober 1982.

Kommittén
skall vid arbetets påbörjande och vidare under arbetets gång informera berörda
huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation,
med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner och andra
anställningsvillkor, samt bereda dessa tillfälle att framföra synpunkter.
Kommittén skall därutöver informera berörda arbetstagare om sitt arbete.

Hemställan

Med
hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen
för kommunikationsdepartementet

att
tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter med uppdrag att med utgångspunkt
i de riktlinjer som anges i prop. 1981/82:94 om transport av farligt gods lämna
förslag till ny organisation av myndighetsansvaret för landtransporter av
farligt gods samt att utarbeta förslag till nya detaljföreskrifter för
vägtransporter m. m.,

att
utse en av ledamöterna att vara orförande,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare
hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta sjätte
huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Kommunikationsdepartementet)

71

s. 72 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Tilläggsdirektiv till 1980 års underhållsutredning (Fö

Del n 1980:04)

Dir 1982:2

Beslut vid regeringssammanträde 1982-01-14

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Gustafsson,
anför.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 18 december 1980
tillkallade min företrädare statsrådet Krönmark en särskild-utredare för att
granska försvarets materielunderhåll. Utredaren har antagit namnet 1980 års
underhållsutredning. I direktiven till utredningsmannen angavs att han i en
första etapp skulle göra prognoser för freds- och krigsorganisationens framtida
behov av materielunderhåll samt en samlad granskning av underhållskraven.
Arbetet skulle leda fram till en principiell grundsyn på
underhållsverksamhetens organisation och dimensionering. Områden där de största
besparingarna bedömdes kunna göras, skulle anges. I en andra etapp skulle
utredningsmannen precisera dimensioneringen och organisationen av
underhållsresurserna mot bakgrund av regeringens ställningstaganden till den
principiella grundsyn som den första utredningsetappen lett fram till.

Utredningsmannen har den 25 september 1981 överlämnat
delbetänkandet (Ds Fö 1981:7) Försvarets materielunderhåll under 1980-talet.
Betänkandet har remissbehandlats. Utredningsmanrien lämnar vidare i sitt
betänkande förslag till inriktning av den andra etappen. Han avser att i denna
precisera försvarsmaktens underhållsresurser på olika nivåer, inklusive
förvaltnings- och ledningsorganisationen för dessa resurser. Vidare avser han
att pröva systemet och organisationen för materielförsörjning liksom formerna
och organisationen för underhåll av helikoptrar och transpörtflyg-plan.
Möjligheten till ytterligare besparingar kommer att undersökas.

Jag kan i väsentliga delar instämma i den principiella
grundsyn på underhållsverksämhetens organisation och dimensionering som
utredningsmannen har presenterat i sitt delbetänkande. Jag avser att i den
kommande totalförsvarspropositionen närmare redovisa mina ställningstaganden
till de förslag utredningsmannen har lämnat. Jag kan också i huvudsak godta
utredarens förslag till inriktning av den andra etappen. Följande kompletterande
direktiv bör emellertid lämnas.

Prognoser över underhållskostnadernas utveckling är en
betydelsefull utgångspunkt för att bedöma den framtida inriktningen och möjliga
besparingar. Utredaren bör därför överarbeta prognoserna från den första
etappen och därvid ta hänsyn till den krigs- och fredsorganisatoriska
inriktning som 1978 års försvarskommitté har föreslagit.

Avgränsningen mellan de av utredaren föreslagna nya
begreppen främre resp. bakre underhållsnivå bör klarläggas närmare. Vidare bör
formerna för styrning och uppföljning av materielunderhållet i detta sammanhang
belysas.

Jag anser i likhet med utredaren alt den tekniska
utvecklingen gör det nödvändigt att se över organisationen för
markteleunderhållet inom försvaret. I det fortsatta utredningsarbetet bör
därför olika organisationsalternativ prövas. Vidare bör begreppet
marktelemateriel preciseras. Utredningsarbetet i fråga om markteleunderhåll
skall också innefatta övervägan-den och förslag om hur det verkställande
underhållet av teleutrustning i de

s. 73 Kontrollera mot PDF

för totalförsvaret gemensamma stabsplatserna bör
genomföras. De speciella Skr. 1982/83:103 kraven på sekretess samt
möjligheterna att snabbt övergå till krigsorganisa- Dir. 1982:2 tion bör
härvid beaktas vid val av underhållsleverantörer.

Hela den marina underhållsorganisationen bör allsidigt
belysas i den andra utredningsetappen. När det gäller underhållet av flottans
fartyg skall den av utredaren föreslagna centraliseringen till ostkustens
örlogsbas på Muskö behandlas som ett alternativ. Därutöver skall belysas ett
alternativ där fartygsunderhållet i större utsträckning förläggs till
Karlskronavarvet. Underhållet vid ostkustens örlogsbas skall i det senare
alternativet kunna upprätthållas på en nivå som gör det möjligt att dels
upprätta en krigsverkstad som tillgodoser de operativa kraven, dels ge
erforderligt stöd åt de fartygsförband som i fred baseras på ostkusten. I båda
alternativen förutsätts en kraftig reducering av fredsresurserna för
fartygsunderhåll på västkusten. Utredaren skall redovisa såväl de
verksamhetsmässiga som de regionalpolitiska konsekvenserna av de olika
alternativen. Utredaren bör också, i enlighet med 1978 års försvarskommittés
förslag, pröva möjligheterna att tillföra Karlskronavarvet civila statliga
nybyggnads- och underhållsprojekt genom en förbättrad samordning av de
statliga beställningarna. Jag vill i sammanhanget erinra om vad riksdagen i
sitt beslut den 2 juni 1981 (prop. 1980/81:131, NU 1980/81:63, rskr
1980/81:393) uttalade om Karlskronavarvet som ett marint nybyggnads- och
underhållsvarv.

I direktiven till utredningsmannen angavs bl. a. att han
under den andra etappen skulle tillvarata möjligheterna till besparingar genom
samordning mellan försvaret och övriga samhällssektorer. Utredaren bör härvid
pröva om nu tillämpade grunder för prissättning inom försvaret lägger hinder
för en sådan samordning.

Utredningsmannen bör i fråga om den föreslagna
samordningen och förvaltningen av flygplan och helikoptrar versionsvis, närmare
överväga hur organisationen skall utformas och dimensioneras, bl. a. mot
bakgrund av anskaffningen av nytt flygplanssystem.

Frågan om samordning av försvarsmaktens
helikopterverksamhet bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Underhållsfrågorna utgör härvid en viktig del. Utredningsmannen skall
successivt kunna ge chefen för försvarsdepartementet underlag i fråga om
helikopterunderhållsfrågor.

Översynen av materielförsörjningen skall innefatta en
prövning av milomaterielförvaltningarnas uppgifter och organisation. Behovet av
ett särskilt centralförråd för specialreservdelar inom armén bör därvid
särskilt övervägas ytterligare. Förslagen i dessa frågor bör kunna ligga till
grund för organisations- och investeringsbeslut.

Jag hemställer att regeringen utvidgar det uppdrag som
tidigare har lämnats till utredaren i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

73

s. 74 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Försvarets behov av försöks- och provningsresurser

Del II

Dir 1982:3

Beslul vid regeringssammanträde 1982-01-21. Chefen för
försvarsdepartementet, statsrådet Gustafsson, anför.

Nuvarande verksamhet

Inom försvarsmakten finns resurser för forskning, försök
och prov med materiel för militära ändamål inom försvarets materielverk,
försvarets forskningsanstalt och fortifikationsförvaltningen. Resurserna är
uppbyggda för olika primära ändamål.

Inom forsvarets materielverk organiseras resurser för
provning fr. o. m. den 1 april 1982 till sin huvuddel i en för verket gemensam
provningsavdelning inom huvudavdelningen för flygmateriel. Provningsresurserna
är lokaliserade till Malmslätt, Karlsborg och Vidsel. Antalet anställda vid
provningsavdelningen var år 1980 ca 580. Av dessa tjänstgjorde ca 315 personer
i Malmslätt.

Inom försvarets forskningsanstalt finns vissa resurser
inom bl. a. de spräng- och rakettekniska områdena, som till mindre del
utnyttjas för provning åt försvarets materielverk, vid försöksstationen
Grindsjön, Södertörn. Vid stationen sysselsätts ca 140 personer.

Inom fortifikationsförvaltningen är vissa resurser för
försök och prov inom den fortifikatoriska forskningen lokaliserade till
försöksstationen i Märsta. Vid stationen i Märsta sysselsätts ca 20 personer.

Tidigare utredningar

I betärikandet (Ds Fö 1981:2) Framtida miUtär flygindustri
i Sverige har 1979 års miUtära flygindustrikommitté föreslagit principer för
fördelning av uppgifter mellan försvarets materielverk och industrin.
Kommitténs förslag beträffande provnings- och granskningsverksamhelen innebär
att försvarets materielverks provning och granskning bör gå ner kraftigt även
vid en inhemsk utveckling av framtida stridsflygplan. De delar av verksamheten
som bedrivs i Malmslätt bedöms minska kraftigt. Vidare bedöms verksamheten i
Karlsborg och Vidsel minska så att avsevärda personalreduceringar måste göras
även där. Det kan enligt kommitténs mening bli aktuellt att på sikt avstå från
kontinuerlig drift av en av försöksplatserna för vapen- och robotutprovning.
Betänkandet har remissbehandlats, varvid olika synpunkter har framförts på
kommitténs förslag.

Industrigruppen JAS har i jum~1981 lämnät offert onfaft
utveckla och tillverka ett inhemskt JAS-plan. Industrigruppen har härvid utgått
från vissa förutsättningar vad gäller att utnyttja statliga provningsresurser.

1978 års försvarskommittés arbetsutskott för
fredsorganisationsfrågor

uppdrog åt överbefälhavaren att utreda andra möjligheter att uppnå

besparingsmålen än att avstå från kontinuerlig drift vid provplatsen i

Karlsborg. Av överbefälhavarens utredning framgår bl. a. att beslut om

provningsfunktionen inte bör tas förrän statsmakterna har fattat beslut om

' ersättning för det nuvarande
flygplansystemet. I sin slutrapport (Ds Fö

s. 75 Kontrollera mot PDF

1981:13) förordar arbetsutskottet en särskild utredning.
Utskottet anser Skr. 1982/83:103 bl. a. att det äv regionalpolitiska skäl
inte är möjligt att avstå från Dir. 1982:3 kontinuerlig drift av en av
provplatserna i Vidsel eller Karlsborg.

Utredarens uppdrag

Mot bakgrund av vad jag här har redovisat bör en särskild
utredare tillkallas för att utreda försvarets samlade behov av fasta
anläggningar för försök och prov med materiel för militära ändamål. En prognos
bör göras över det framtida behovet av provningsresurser och förslag lämnas
till hur verksamheten bör anpassas till detta. Olika åtgärder bör övervägas för
att minska kostnaderna, bl. a. bör prövas om det är lämpligt att samordna
resurserna hos förut nämnda försvarsmyndigheter, liksom mellan försvaret,
förenade fabriksverken och industrin. Även samordningsmöjligheterna med
provningsresurserna inom den civila statsförvaltningen bör prövas.

i utredningen bör särskilt prövas behovet av provplatser
och deras lokalisering, framtida dimensionering och organisation m.m. Såväl
försvarsekonomiska som regionalpolitiska konskevenser samt konsekvenserna för
berörd personal bör belysas. Vidare bör formerna för och lämpUgheten avén
eventuellt ändrad framtida finansiering utredas. ■

Utredningsarbetet bör bedrivas så att överväganden och
förslag kan redovisas senast det fjärde kvartalet 1982.

Utredaren bör vid arbetets påbörjande samt vidare under
arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande, fall
annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar
ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att
framföra synpunkter. Utredaren bör därutöver informera berörda arbetstagare om
sitt arbete.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare för att utreda och
lämna förslag till framtida inriktning av försvarets försöks- och
provningsverksamhet i enlighet med vad jag nyss har anfört,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns
kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

75

s. 76 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 Inrättande av en delegation för
samordning av sam-

Dei II hällsinformation

Dir 1982:4

Beslut vid regeringssammanträde, 1982-02-11.

Chefen för budgetdepartementet, statsrådet Wirtén, anför.

År 1971 antog statsmakterna vissa riktlinjer för
samhällets informationsåtgärder (prop. 1971:56, FiU 1971:23, rskr 1971:182).
Dessa riktlinjer innebar i korthet följande. Informationsåtgärder skulle ses
som en integrerad del av myndigheternas verksamhel och som ett medel bland
andra för att uppnå de mål som gäller för vederbörande myndighets verksamhet.
Avgörande för om särskilda informationsåtgärder skulle väljas borde vara om
dessa kunde antas vara det mest effektiva medlet med beaktande av resultat och
kostnader. Planering och budgetering av informationsverksamhet borde därför
ske samordnat med övriga åtgärder. Nämnden för samhällsinformation (NSI)
inrättades i anslutning härtill den 1 juli 1971. Nämnden gavs i uppgift att
verka för samordning av de offentliga organens informationsinsatser med
utgångspunkt i medborgarnas samlade informationsbehov i syfte att samhällets
resurser för samhällsinformation skulle utnyttjas effektivt. Nämnden skulle bl.
a. fortlöpande hålla sig underrättad om myndigheternas och andra offentliga
organs informationsplaner och ta de initiativ som nämnden fann nödvändiga med
hänsyn till sin samordningsuppgift.

År 1979 lade statsmakterna i allt väsentligt fast de
riktlinjer som dittills hade gälU för samhällsinformationen (prop. 1978/79:100
bil. 11, KU 1978/79:27, rskr 1978/79:221). Beträffande verksamheten vid NSI
konstaterades att förutsättningarna för nämndens verksamhet delvis kommit att
förändras under senare år. Den informationstekniska kunskapen inom
statsförvaltningen befanns vara större än när nämnden inrättades. Särskilda
tjänster för information hade inrättats vid flertalet större myndigheter.
Myndigheternas resurser för informationsverksamhet hade ökat. I propositionen
framhölls att det var en angelägen uppgift för nämnden att samordna de
informationsinsatser som staten, landstingen och kommunerna gör. Samtidigt
föreslogs att de medel som nämnden förfogat över för att stödja

myndigheternas iriformationsprojekt successivt borde
minskas i takt med att myndigheternas egna medel för informationsändamål
ökades.

I propositionen (prop. 1980/81:20) om besparingar i
statsverksamheten anmälde jag att verksamheten vid NSI skulle bU föremål för en
översyn öch att en avveckling av nämnden kunde övervägas.

Vid min anmälan till budgetpropositionen 1981 (prop.
1980/81:100, bil. 11) anförde jag attdet översynsarbete som aviserats i
besparingspropositionen bedrivits inom regeringskansliet. I propositionen
föreslogs att nämnden för samhällsinformation borde avvecklas. Verksamheten vid
nämnden borde kunna upphöra den 31 december 1981. Vissa funktioner som nämnden
svarat för föreslogs ombesörjas av andra befintliga organ.

Jag framhöll emellertid att de principer för samhällets
information till medborgarna som antagits av riksdagen senast i samband med
behandUngen av 1979 års budgetproposition borde ligga fast. Vidare underströk
jag att det inte minst av samhällsekonomiska skäl är viktigt att samhällets
resurser för

s. 77 Kontrollera mot PDF

information
samordnas och därmed utnyttjas effektivt. En särskild delega- Skr.
1982/83:103

tion för samordning av samhällets information borde därför inrättas. Dir. 1982:4

I delegationen skulle ingå företrädare för staten,
landstingen och kommunerna. Delegationen borde bedriva sitt arbete som en
försöksverksamhet under tre år och därefter lämna en rapport över
försöksverksamheten. Delegationen skulle i sitt arbete ta till vara de
erfarenheter som gjorts av NSI inom samhällsinformationen. Delegationen skulle
därvid överväga hur det material som NSI har tagit fram skulle kunna hållas
aktuellt och tillgängligt för myndigheterna. Vidare skulle delegationen
undersöka möjligheterna att på ett enkelt och rationellt sätt förmedla
erfarenheter dels mellan olika myndigheter, dels mellan forskare inom universitet
och högskolor m. m. och myndighetema. Antalet ledamöter i delegationen borde
begränsas till ett fåtal. Till delegationen borde knytas ett mindre
sekretariat.

Riksdagen beslutade i allt väsentligt enligt förslagen (KU
1980/81:20, rskr 1980/81:200). Riksdagen förutsatte att frågan om
kansliresurser fortlöpande skulle bevakas,, så att resurserna kunde anpassas
till arbetsuppgifternas utveckling. Riksdagen framhöll vidare att
erfarenheterna av samordningsarbetet borde utvärderas i god tid före treårsperiodens
slut. Utvärderingen borde redovisas för riksdagen som underlag för ett
ställningstagande till hur samordning m. m. av informationsverksamheten skall
ombesörjas i framtiden.

En särskild delegation för samordning av samhällets
information bör nu tillkallas. En allmän.utgångspunkt för delegationens arbete
bör självfallet vara de principer för samhällsinformation till medborgarna som
antagits av riksdagen senast i sarnband med behandlingen av 1979 års
budgetproposition. Delegationens arbete bör i övrigt vägledas av det
riksdagsbeslut som jag nyss har redovisat. Härvid bör delegationen särskilt
pröva möjligheterna att få till stånd en effektiv samordning dels av de
statliga myndigheternas informationsverksamhet dels av information av gemensamt
intresse för stat, kommun och landsting. Samordningen bör bl. a. syfta till att
åstadkomma kostnadsbesparingar. Medborgarnas behov av information om sina
rättigheter och skyldigheter bör ges förtur framför myndigheternas behov av
att beskriva sin verksamhet..

Delegationen bör vid arbetets påbörjande samt vidare under
arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall
annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar
ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att
framföra synpunkter.

Delegationen bör bedriva sitt arbete som en
försöksverksamhet under tre år. Erfarenheterna.av samordningsarbetet bör
utvärderas i god tid före treårsperiodens slut och redovisas till regeringen i
en enkel rapport. Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att
regeringen bemyndigar chefen för budgetdepartementet

att tillkalla en delegation med högst 7 ledamöter med
uppdrag att verka för samordning av myndigheternas informationsverksamhet

att utse en av ledamöterna att vara ordförande

77

s. 78 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 a/f besluta om sekreterare och
annat biträde åt delegationen.

Del II Vidare hemställer jag att
kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns

kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens övervägande
och bifaller hans

hemställan.

(Budgetdepartementet)

Bankanknutna obligationsfonder

Dir. 1982:5

Beslut vid regeringssammanträde 1982-02-24

Chefen för ekonomidepartementet, statsrådet Wirtén, anför.

Omfattningen av de statliga budgetunderskotten ställer
stora krav på utformningen av statens upplåning. En väsentlig aspekt härvidlag
är att söka få statens upplåning att i hög grad ske på annat sätt än genom
upplåning i banksystemet. Genom att tillämpa placeringskrav för försäkringsbolagen
och allmänna pensionsfonden har relativt stora belopp kunnat lånas upp från
dessa institut. Någon mer betydande ökning av upplåningen från dessa
försäkringsinrättningar torde dock inte kunna ske. Placeringskraven, som redan
i dag har nått en nivå om 75 % för en stor del av dessa institut, kan således
inte höjas i någon avsevärd grad. Den totala placeringskapaciteten hos
försäkringsinstituten växer inte heller i samma takt som statens
upplåningsbehov. Genom emissioner av framför allt sparobligationer och
premieobligationer har en viss begränsad upplåning kunnat ske direkt hos
hushållen.

En betydande del av statens upplåning har skett i det
svenska banksystemet. En fortsatt omfattande statsupplåning i bankerna medför
flera problem. Budgetunderskottens likvidiserande effekter kommer därigenom att
fortsätta, Hittills har riksbanken lyckats förhindra att detta
likviditetstillskott kunnat Ugga till grund för en ytterligare stor
likviditetstillväxt genom en omfattande bankutlåning.

Successiva höjningar av bankernas likviditetskrav har
inneburit att bankernas utlåning till allmänheten kunnat hållas inom rimliga
gränser. Fortsatta statUga budgetunderskott kommer dock snart att medföra att
användningen av likviditetskrav inte längre får någon större effekt. Redan i
dag uppgår Ukviditetskraven för de stora bankerna till 47 %. I den
kreditpolitiska lagstiftningen har en gräns satts vid 50 %.

Eri ytterligare höjning av likviditetskraven för bankerna
stöter dock inte

enbart på legala problem. Ett alltför stort innehav av statsobligationer får

också besvärande effekter på bankernas verksamhet och finansiella situa

tion. Staten måste sträva efter att huvuddelen av dess upplåning sker i form

ay långfristiga, fast förräntade obUgationer. Detta innebär emellertid att

78 bankerna tvingas medverka till en
mycket omfattande transformering av

opaginerad Kontrollera mot PDF

ränterörUg inlåning, huvudsakligen av avista-karaktär,
till fast förräntade Skr. 1982/83:103 placeringar. Bankerna blir härigenom
extremt känsliga för ränteförändring- Dir. 1982:5 ar med mycket stora kast
i lönsamheten. Detta begränsar också flexibiliteten i riksbankens
penningpolitik.

Riksbanken har under 1981 mot denna bakgrund fört
diskussioner med bankerna om olika sätt att öka försäljningen av statens
värdepapper direkt hos företagen och hushållen. En väg, som riksbanken
föreslagit, är att bankerna skuUe inrätta särskilda obligationsfonder i vilka
allmänheten skulle kunna förvärva andelar. Dessa obligationsfonder skulle
administreras av bankerna men inte tillhöra dem och alltså inte tas upp i
bankernas balansräkningar. Detta irinebär att bankerna via fonderna skulle
komma att agera som förmedlare av statsobligationer åt andelsägarna, dvs.
allmänheten.

Skall det vara möjligt att i någon betydande omfattning
sälja statsobligationer till allmänheten måste det skapas en väl fungerande
institutionell ram. Detta är en nödvändig förutsättning oavsett formerna och
villkoreri för statsupplåningen.

En utgångspunkt måste vara att staten inte själv bygger
upp en omfattande försäljningsorganisation utan att försäljningen till
allmänheten sker geriom bankerna. Det är också viktigt att allmänhetens uttag
av inlåningsmedel för placering i statsobligationer inte förändrar dess
kundförhållande till bankerna. Det är vidare angeläget att det är tekniskt
lätt att sälja andelar och överföra pengar till andra konton i banken.

En förutsättning för att ett system med obligationsfonder
skall få någon större omfattning är att det skapas tillräckliga incitament för
bankerna att inrätta sådana fonder. Enligt vad jag erfarit från riksbanken
skulle detta kunna ske genom att den förlust av inlåning och därmed minskad
utlåningskapacitet, som en placering i fonder innebär, kompenseras genom en
särskild avräkningsregel i fråga om likviditetskvoterna eller på annat sätt så
att den enskilda bankens utlåningsmöjligheter inte minskar. Även andra metoder
som ger ett likartat resultat kan tänkas.

Fondkonstruktioner som den här berörda faller i och för
sig under definitionen på aktiefonder enligt aktiefondslagen (1974:931). Denna
lagstiftning är huvudsakligen uppbyggd med tanke på en aktiehantering och
.karakteriseras av att ett särskilt aktiebolag, fondbolag, förvaltar fonden.
Detta innebär att lagstiftningen inte passar för obligationsfonder av det slag
som det här är fråga om. Visserligen finns det i nuvarande lagstiftning viss
dispensmöjlighet. En fondkonstruktion som bygger på dispenser från gällande
lagstiftning kan givetvis inte ses som en permanent lösning. Skall systemet med
obligationsfonder kunna fungera på ett smidigt sätt bör lagstiftningen
anpassas.

Jag anser därför att en särskild utredare bör tillkallas
för att klarlägga vilka lagstiftningsåtgärder som bör vidtas för att möjliggöra
en smidig uppbyggnad av särskilda obligationsfonder. Utredningsarbetet bör ske
med utgångspunkt i den lagstiftning som gäller för aktiefonder.

Aktiefondslagens bestämmelser är i hög grad utformade för
att skydda andelsägarna. Så t.ex. föreskriver lagen viss begränsning i en fonds
innehav av aktier i ett och samma företag. Syftet med denna begränsning är att
öka riskspridningen hos fonden. Något motsvarande behov finns inte när fråga är
om placering i statens skuldförbindelser.

Enligt aktiefondslagen finns det dels ett fondbolag som
förvaltar aktiefon- '"

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 den, dels en förvaringsbank som
endast förvarar fondens tillgångar samt

Del II mottar inbetalningar och ombesörjer utbetalningar för
fonden. När fråga är

om en fond som skall placera sina tillgångar i
statsobligationer föreligger inte några skäl för en sådan bodelning. Tvärtom
kan det i ett sådant fall vara en fördel om banken aktivt kan svara för fondens
verksamhet. Också i övrigt bör förenklingar övervägas i förhållande till vad
som gäller för aktiefonder.

Under de diskussioner som förts mellan riksbanken och bankerna
om obligationsfonder har berörts möjligheten av att bilda s. k. slutna fonder,
dvs. fonder av en från början bestämd storlek och med ett fixerat antal
andelar. Nuvarande lagstiftning medger inte någon sådan konstruktion av
aktiefonderna. Utredaren bör undersöka möjligheten att tillåta slutna
obligationsfonder.

Av konstruktionen med slutna fonder följer normalt att
andelarna inte kan lösas in. Däremot kan de överlåtas till någon utomstående.
Vare sig obligationsfonderna skulle bli öppna eller slutna aktualiseras frågan
om allmänhetens placeringar i sådana fonder kan vara låsta under viss tid. Även
denna fråga bör utredaren undersöka.

En förutsättning för att ett system med obligationsfonder
skall kunna fungera väl är att allmänheten inte stöter på några praktiska
problem som andelsägare. För andelsägaren bör en placering i en obUgationsfond
vara lika enkel som en insättning på ett normalt bankkonto. I de aktiefonder
som i dag finns och som inte bygger på registrering av fondandelar, erhåller
andelsägaren ett värdepapper - andelsbevis. Utredaren bör undersöka huruvida
för de här avsedda fondernas del andelsbevis resp. registrering kan ersättas av
något slags kontotillgodohavanden.

När det gäller lagstiftningstekniken skulle i och för sig
speciella regler för obligationsfonder kunna arbetas in i
aktiefondlagstiftningen. Sannolikt är dock en särskild lagstiftning att
föredra. Utredaren bör vidare pröva om en obligationsfond av här tänkt slag är
förenlig med nu gällande banklagstiftning.

Utredaren bör överväga om den kreditpolitiska
lagstiftningen behöver förtydligas när det gäller möjligheten .att kompensera
bankerna för placeringar i obligationsfonderna på elt sådant sätt som
riksbanken har angett.

Utredningen bör bedrivas skyndsamt. Utredaren skall enbart
överväga de legala förutsättningarna för obligationsfonder och skall inte
beröra de bakomliggande kreditpolitiska bedömningarna. Under arbetets gång uppkommer
naturligen gränsfall mellan de rent legala frågorna och allmänna
kreditpolitiska frågor. I sitt arbete bör utredaren samråda med kommittén (E
1980:03) om översyn av kreditpolitiken och den kreditpolitiska lagstiftningen
samt med banklagsutredningen (Fi 1976:04).

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för ekonomidepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda
frågan om inrättande av obligationsfonder i enlighet med vad jag nu har angett,

att besluta om experter, sekreterare och annat biträde åt
utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att
kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns kommittéanslag.

80

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans Skr. 1982/83:103

hemställan. Dir. 1982:6

(Ekonomidepartementet)

Internationella transporter

Dir: 1982:6

Beslut vid regeringssammanträde 1982-02-18

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet
Elmstedt, anför.

För Sverige är utrikeshandeln av mycket stor betydelse. Ca
30 % av vår BNP exporteras. En förutsättning för denna handel är att vi har
tillgång till ett väl fungerande system av internationella transporter. I många
avseenden ter sig emellertid den internationeUa transportutvecklingen i dag som
problemfylld. En växande protektionism, stigande energipriser och införandet
av ny teknik inom transportväsendet gör framtiden svårbedömd. FörhåUandet
kompliceras av att investeringar i transportväsendets fasta anläggningar, t.
ex. hamnar, vägar, flygplatser, är mycket kostnadskrävande. De har som regel
också lång livslängd.

I en sådan situation är inriktningen av det svenska
agerandet när det gäller internationella transporter inte längre lika självklar
som tidigare. Det är därför angeläget att söka analysera vilka problem som kan
möta oss och därefter söka fastställa realistiska handlingsalternativ för en
vidareutveckling av våra internationella transporter. I en inom
kommunikationsdepartementet upprättad PM, dagtecknad 1981-12-21, behandlas
översiktligt dessa frågor. I promemorians första avsnitt tecknas bakgrunden och
vissa viktigare drag i den internationella utvecklingen. I ett andra avsnitt
redogörs för hittillsvarande principer för svensk politik beträffande de
internationella transporterna och i dag aktuella problem beträffande dessa.
Vissa synpunkter lämnas också på vilken huvudriktning en svensk politik skulle
kunna få för de internationella transporterna under 1980- och 90-talen.

Jag anser det viktigt att det arbete, som nu inletts och
som återges i promemorian, förs vidare. En särskild utredare bör tillkallas för
att ta fram underlag för framtida beslut av statsmakterna i fråga om de
internationella transporterna.

Utredarens uppgift är att dels analysera de problem som i
dag och längre fram kan väntas möta oss i fråga öm de internationella
transporterna, dels föreslå lämpliga åtgärder som sätter Sverige bättre i stånd
att bemästra dessa problem. I detta sammanhang bör utredaren särskilt beakta
möjligheterna till nordiskt samarbete.

Utredaren bör hålla nära kontakt med pågående utrednings-
och förhandlingsarbete på det utrikeshandelspolitiska området.

Utredaren bör i huvudsak grunda sitt arbete på befintligt
svenskt och

internationellt tillgängligt material, sorii kan kompletteras genom kontakter

med internationella organisationer, svenska och utländska myndigheter,

forskningsinstitutioner, arbetsmarknads- och intresseorganisationer samt 81

6 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/835103- transport- och industriföretag så
att en allsidig belysning av problemområdet

Del H ■ erhålls.

Utredaren bör redovisa resultatet av sitt arbete senast
under andra halvåret 1983.

Utredaren bör beakta vad som anförts i direktiven (Dir
1980:20) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering
av reformer.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för kommunikationsdepartementet

-
att tillkalla
en särskild utredare med uppdrag att analysera aktuella och förutsebara problem
beträffande Sveriges internationella transporter och att lämna förslag till
lämpliga åtgärder för att bättre bemästra dem,

-
att besluta om
sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att
kostriaderna skall belasta sjätte huvudtitelns kommittéanslag!

Regeringen ansluter sig till föredragandes överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Kommunikationsdepartementet)

opaginerad Kontrollera mot PDF

82

Översyn
av smittskyddsförfattningarna

Dir 1982:7
. .

Beslut vid
regeringssammanträde 1982-02-18

Statsrådet Ahrland anför. ,

Bestämmelser
om skydd mot allvarliga smittsamma sjukdomar finns i smittskyddslagen
(1968:231, ändrad senast 1981:581) och i smittskyddskungörelsen (1968:234).
Lagen indelar sjukdomarna i allmänfarliga, veneriska och övriga smittsamma
sjukdomar.

Nuvarande ansvarsförhållanden

Inom kommunerna bär i första hand hälsovårdsnämnden
ansvaret för att erforderliga åtgärder vidtas till skydd mot smittsamma
sjukdomar. Länsstyrelserna vakar över att dessa sjukdomar bekämpas i länen.
Landstingen har genom en särskild smittskyddsläkare, distriktsläkare,
distriktssköterskor samt infektionskUniker och mikrobiologiska laboratorier
ansvaret för viktiga uppgifter inom smittskyddet. Inträffade fall av smittsamma
sjukdomar rapporteras till bl. a. smittskyddsläkaren och statens bakteriologiska
laboratorium. Högsta tiUsyneri över verksamheten utövas av socialstyrelsen.
Styrelsen meddelar råd och anvisningar till ledning för hälsovårdsnämnderna.
Vid sidan av de centrala smittskyddsförfattningarna finns några författningar
som har nära anknytning till smittskyddslagen. Som. exempel

opaginerad Kontrollera mot PDF

kan nämnas karantänsförordningen (1975:1019),. lagen
(1956:294) om Skr. 1982/83:103 ersättning åt smittbärare och kungörelsen
(1956:296) om ersättning av Dir. 1982:7 statsmedel i vissa fall vid
ingripande i hälsovårdens intresse. Till lagen om ersättning åt smittbärare
finns en tillämpningskungörelse. I de tre sistnämnda författningarna regleras
vissa frågor om ersättning på grund av myndigheters ingripande med stöd av bl.
a. smittskyddslagen.

Skäl för översyn

Socialstyrelsen, miljö- och hälsovårdsnämnden i Stockholms
kommun och Riksförbundet för allmän hälsovård har i olika framställningar till
regeringen aktualiserat frågan om en översyn av smittskyddsförfattningarna.
Miljö- och hälsovårdsnämnden i Stockholm har påpekat att ansvarsfördelningen
mellan olika berörda myndigheter behöver närmare preciseras särskilt när det
gäller ansvaret för information i samband med epidemier. ■

Smittskyddet är i likhet med många andra områden inom den
allmänna hälsovården föremål för en fortlöpande förändring. Nya rön i fråga om
smittsamma sjukdomars orsaker och spridningsmönster innebär ofta ändrade
förutsättningar för organisationen av samhällets beredskapsskydd.

i 1 § smittskyddskungörelsen anges 22 sjukdomar såsom
allmänfarliga. Det kan ifrågasättas, om vissa av de uppräknade sjukdomarna
numera behöver betraktas som allmänfarliga. Å andra sidan kan det finnas andra
smittsamma sjukdomar som bör hänföras till gruppen allmänfarliga sjukdomar.

Vad
jag nu anfört motiverar enligt rnin mening en samlad översyn av
smittskyddsförfattningarna. För detta ändamål bör en särskild utredare
tillkallas.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Utredarens uppdrag

Utredaren bör se över smittskyddslagen och angränsande
författningar med hänsyn till det behov av skydd mot smittsamma sjukdomar som
kan bedömas vara erforderligt.

Vissa
olägenheter föreligger enligt socialstyrelsen med det nuvarande
rapporteringssystemet. Det är angeläget att utredaren tar ställning till
behovet av rapportering och även beaktar att rapporteringssystemet byggs upp så
att det fyller sin viktiga funktion i bekämpningen av smittsamma sjukdomar.
Behovet av anpassning av smittskyddslagens bestämmelser till närliggande
lagstiftning t. ex. livsmedelslagen (1971:511) och epizootilagen (1980:369) bör
beaktas.

Utredaren
bör arbeta med den utgångspunkten att i smittskyddsförfattningarna också skall
tas in föreskrifter om skyldighet för den som har att svara för skyddet mot
smittsamma sjukdomar att under fredstid vidta de förberedelser som behövs för att
smittskyddet även under beredskapstillstånd och krig skall kunna fylla
uppställda krav.

Under
senare år har frågan om det är lämpligt att använda tvångsmedel för
förebyggande och behandling av sexuellt överförda sjukdomar ofta debatterats.
Jag anser att tiden nu är mogen att pröva frågan om det alltjämt finns ett
behov av att särreglera de veneriska sjukdomarna. I detta sammanhang bör
uppmärksammas att de sexuellt överförbara sjukdomarna är betydligt fler än de
som regleras i smittskyddslagen.

83

s. 84 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 Den
uppgiftsfördelning mellan kommun, landstingskommun och de

Del II statliga organen på regional och central nivå som
smittskyddslagen och

kungörelsen bygger på har i allt väsentUgt fungerat väl.
Från vissa kommuners sida har dock ifrågasatts om det är lämpligt att
kommunerna står som huvudmän för karantänsläkarna., Utredaren bör överväga
denna fråga.

Det är vidare av värde att få belyst hur samarbetet mellan
kommun, landsting och länsstyrelse i smittskyddsfrågor fungerar efter avvecklingen
av länsläkarorganisationen den 1 juli 1981.

I min anmälan till propositionen (1981/82:97) om hälso-
och sjukvårdslag m. m. berörde jag - med anledning av ett påpekande från
lagrådet - frågan om att till smittskyddslägen föra över en bestämmelse om landstingens
skyldighet att erbjuda vård vid smittsam sjukdom. Utredaren bör överväga detta.
Jag diskuterade vidare frågan om att ur den nya lagstiftningen utmönstra vissa
detaljbestämmelser om organisationen av hälso- och sjukvården. Jag var inte då
beredd att avskaffa begrepp som distriktsläkare, öppen och sluten vård, sjukhus
m. m. med hänsyn till att de förekommer i andra lagar, t. ex. smittskyddslagen.
I enlighet med vad jag anförde i denna proposition bör förutsättningarna att
avskaffa nämnda begrepp i den nya smittskyddslagen prövas.

I den nya lagen bör bestämmelser ay detaljreglerande
karaktär om möjligt undvikas. Sådana bestämmelser bör meddelas av
socialstyrelsen efter bemyndigande av regeringen i den mån det behövs. Det bör
understrykas att smittskyddslagen till sin karaktär är en tvångslagstiftning,
dvs. åtgärder kan vidtas, vård och behandling meddelas etc. utan den enskildes
samtycke. Behovet av rättssäkerhet måste därför tillgodoses i lagstiftningen.

I detta sammanhang bör nämnas att en särskild arbetsgrupp
(Kn 1980:03) inom regeringskansliet har till uppgift att se över de statliga
myndigheternas tillsyn och kontroll av kommunal och landstingskommunal
verksamhet. Samråd bör ske med arbetsgruppen. I översynen bör även ingå en
språklig och redaktionell överbearbetning. Det är viktigt att språket i en lag
eller författning är klart och lättfattligt och detta är särskilt viktigt när
bestämmelserna ofta måste tillämpas under pressande förhållanden.

Utredaren bör vara oförhindrad att ta upp även andra
frågor som har samband med uppdraget och som kan komma att aktualiseras under
arbetets gång. I sitt arbete bör utredaren samråda med berörda statliga
myndigheter samt Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet. Utredaren
skall vidare utgå ifrån vad som föreskrivs i direktiven (Dir. 1980:20) till
samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att
regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om
allmän hälsovård

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över
smittskyddsförfattningarna,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

84

s. 85 Kontrollera mot PDF

Vidare hemställer jag
att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta Skr. 1982/83:103

femte huvudtitelns kommittéanslag. Dir. 1982:8

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Socialdepartementet)

Ansvar och uppgifter inom socialstyrelsens beredskapsområde

Dir.
1982:8

Beslut
vid regeringssammanträde 1982-02-24.

Statsrådet
Ahrland anför.

Riksdagen
har den 3 juni 1980 fattat ett principbeslut om socialstyrelsens framtida
uppgifter och organisation (prop. 1979/80:6, SoU 45, rskr 386). I propositionen
anförs att en decentralisering och förskjutning av ansvar och uppgifter från
socialstyrelsen till sjukvårdshuvudmännen bör kunna komma tiU stånd beträffande
beredskapsfrågor. Samtidigt bör socialstyrelsens uppgifter förändras mot mer
övergripande samordningsfrågor.

Riksdagen
har beslutat (prop. 1980/81:57, SoU 23, rskr 216) att det regionala ansvaret
för ledningen av den civila hälso- och sjukvården i krig flyttas över från
länsstyrelserna till sjukvårdshuvudmännen. Vidare slås fast att den civila
hälso- och sjukvården i krig skall centralt under regeringen ledas av
socialstyrelsen. Socialstyrelsen har fått rätt att i krig besluta om
förflyttning av personal, patienter pch förnödenheter samt i övrigt bestämma om
de civila hälso- och sjukvårdsresursernas utnyttjande. Socialstyrelsen har
därigenom fått vissa utvidgade uppgifter i krig.

Genom
beslut den 25 juni 1981 har regeringen fastställt en ny organisation för
socialstyrelsen att gälla fr. o. m. den 1 juU 1981. De olika fackenheterna inom
styrelsen har därvid tilldelats ett ansvar för beredskapsfrågor som svarar mot
resp. enhets ansvarsområde inom fredstida hälso- och sjukvård samt
socialtjänst. Vid socialstyrelsen skaU tills vidare även finnas en byrå för
beredskapsfrågor.

1978 års försvarskommitté
har i sitt betänkande (Ds Fö 1981:14)

Totalförsvaret 1982/1987 bl. a. behandlat frågan om programansvar för vissa

delar av totalförsvarsfunktionen hälso- och sjukvården i krig samt även tagit

upp socialstyrelsens uppgifter och ansvar för beredskapsfrågor. StäUnings-

taganden till dessa båda frågor har redovisats i prop. 1981/82:102, bil. 5 om

säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckUng vad

avser programmet hälso- och sjukvården'» samt socialtjänsten i krig.

Föredraganden delar försvarskommitténs uppfattning att berörda myndig

heter bör fortsätta att studera frågan om programansvar för vissa bered

skapsfunktioner. Ställningstagandet vad avser socialstyrelsens uppgifter och 85

s. 86 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 organisation inriebär att en särskild
utredare tillkallas för denna fråga. I

Del II propositionen anmäls också att
ansvarsfördelningen mellan staten och

sjukvårdshuvudmännen vad avser beredskapsfrågor bör prövas
ytterligare.

Regeringen har den 8 mars 1979 uppdragit åt statens
förhandlingsnämnd att förhandla med sjukvårdshuvudmännen om deras medverkan, i
hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap. Uppdraget gäller både
sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär och s. k. varaktig
sjukvårdsutrustning. Förhandlingar pågår.

Enligt tilläggsdirektiv (Dir. 1979:100) har utredningen om
sjukvården i krig (USIK) i uppdrag att lägga fram förslag om utbildningen för
personal inom totalförsvarets hälso-och sjukvård.

Mot denna bakgrund föreslår jag att en särskild utredare
tillkallas med uppgift att utreda frågan om socialstyrelsens
beredskapsuppgifter öch att lägga fram konkreta förslag i ämnet. Utredaren
skall särskilt pröva möjligheterna för sjukvårdshuvudmännen att i större
utsträckning ansvara för beredskapsfrågor som idag handläggs av
socialstyrelsen. Utredaren skall dock inte behandla frågan om
kostnadsfördelningen och formerna för att reglera ansvarsfördelningen meUan
staten och sjukvårdshuvudmännen för beredskapsåtgärder.

Utgångspunkt för utredarens arbete skall vara dels
riksdagens beslut med anledning av prop. 1979/80:6 orri socialstyrelsens
uppgifter och organisation vad avser beredskapsfrågor och prop. 1980/81:57 om'
hälso- och sjukvården i krig, dels den av regeringen fastställda nya
organisationen för socialstyrelsen, dels vad jag anför i prop. 1981/82:102,
bil. 5 samt riksdagens ställningstagande med anledning härav.

Utredningsarbetet bör bedrivas så att uppdraget kan
slutredovisas i början av år 1983.

Utredaren bör samråda med socialstyrelsen, statens
förhandlingsnämnd, landstingsförbundet, utredningen (S 1976:05) om sjukvården i
krig samt med andra myndigheter och organisationer som berörs av uppdraget.

Det åligger den särskilde utredaren att under arbetets
gång informera berörda personalorganisationer och bereda dem tillfälle att
framföra synpunkter. Det åligger därutöver utredaren att på lämpligt sätt
informera berörda arbetstagare om utredningsarbetet.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att
regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om
hälso-och sjukvården i krig

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda
frågan om beredskapsuppgifter m. hi. inom socialstyrelsens verksamhetsområde,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att
kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan.

(Socialdepartementet)

86

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Tilläggsdirektiv för utredningen (Jo 1980:05) om åter-
Skr. 1982/83:103

vinning av dryckesförpackningar Dir. i982:9

Dir
1982:9

Beslut vid regeringssammanträde 1982-02-24!

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Dahlgren,
anför.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 5 juni 1980
tillsatte jag en särskild utredare med uppgift att utreda frågor om återvinning
av vissa dryckesförpackningar m. m. (Dir 1980:54). Utredaren har hittills lagt
fram två delbetänkanden, nämligen i december 1980 (Ds Jo 1980:13) Återvinning
av dryckesförpackningar och i september 1981 (Ds Jo 1981:8) Pant på vin-och
spritbuteljer.

De frågor som tas upp i det förstnämnda betänkandet
gäller. främst återvinning av aluminiumburken och mina överväganden i dessa
frågor kommer jag att redovisa för regeringen senare denna dag, då jag ämnar
föreslå regeringen att besluta om en proposition i ärendet. Det senast
framlagda betänkandet remissbehandlas f. n. Av utredningsarbetet återstår de i
direktiven angivna allmänna frågorna om avgifter och andra styrmedel i fråga om
dryckesförpackningar; .

Under beredningen av betänkandet Återvinning av
dryckesförpackningar har jag överlagt med företrädare för bryggerierna, handeln
och PLM rörande möjligheterna att införa ett pantsystem för aluminiumburkar.

Vid överläggningarna som slutfördes deri 2 februari 1982
har enighet uppnåtts om följande riktUnjer.

1. Från samhällets sida är utgångspunkten i fråga om
åtgärder förande

dryckesförpackningar att åtgärderna skall vara ägnade att - med

beaktande av bl. a. konsument- och arbetsmiljöaspekter - främja

utvecklingen av förpackningsystem som är resurs- och energisnåla och

som medför minsta möjliga olägenheter från nedskräpnings- och andra

miljösynpunkter. Med denna utgångspunkt bedöms returförpackningar

generellt vara att föredra framför engångsförpackningar. Aluminiumbur

ken är acceptabel från samhällets synpunkt, om den återvinns till minst

75%. ' -.-■■.■

2.
Näringslivsparterna
förbinder sig att bygga upp ett pantsystem för aluminiumburkar som är så
effektivt att återvinningen uppgår till minst 75 % under år 1985. Systemet
införs under år 1983.

3.
Ett särskilt
pantbolag bildas för ändamålet av näringslivet. Staten blir ej delägare i
pantbolaget men tillförsäkrar sig nödvändig insyn och kontroll.

4.
Förpackningsavgiften
hålls tills vidare oförändrad men slopas på samtUga förpackningar för öl och
läskedrycker i samband med att pantsystemet sätts igång. Frågan om att införa
en differentierad miljöavgift pä dryckesförpackningar skall skyndsamt utredas.
Uppdraget skall avse att utarbeta ett förslag till en avgift som skall ersätta
förpackningsavgiften och som skall vara så utformad att den främjar
förpackningsystem som är resurs- och energisnåla och som medför minsta möjliga
olägenheter från miljösynpunkt, dvs. i princip skall endast
engångsförpackningar beröras. Utredningsarbetet skall bedrivas så snabbt att
poUtiska beslut om en miljöavgift bör kunna fattas under år 1983.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 5. Regeringen, är'beredd att med
näringslivsparterna diskutera en

Del II statlig medverkan till
finansieringen av kostnaderna för pantsystemets

införande.

6.
Importerade
aluminiumburkar skall behandlas lika med inhemska aluminiumburkar. Vid import
av aluminiumburkar kommer därför en lika stor pantkostnad som den som åvilar
inhemska burkar att tas ut av importören.

7.
Från
samhällssynpunkt är det angeläget att bibehålla ett returglas-system på
dryckesmarknaden. Bryggerierna åtar sig att slå vakt orn det nuvarande
returglassystemet öch att fortsätta det redan inledda arbetet med att utveckla
ett bättre returglassystem.

Det i punkten 4 av riktlinjerna angivna uppdraget att
utarbeta ett förslag till en differentierad miljöavgift bör lämnas till
förevarande utredning. Jag anser att utredningen därvid bör ombildas till en
kornmitté med parlamentarisk förankring. Som framgår av riktUnjerna måste utredningsarbetet
bedrivas skyndsamt. Förslag från kommittén bör om möjligt läggas fram före
innevarande års utgång.

Vid miljöavgiftens utformning bör kommittén enligt min
mening beakta att de båda pantsystemen för glasflaska resp. aluminiumburk får
sådana villkor att de kan fungera på ett effektivt sätt samtidigt som
utvecklingen på förpackningsområdet inte får hindras. Vidare måste självfallet
beaktas de handelspolitiska aspekter som kan finnas i denna fråga.

Som en åtgärd för att stärka returglasets stäUning på
dryckesmarknaden förordades i betänkandet Återvinning av dryckesförpackningar
att bryggerierna skulle gå över till att använda en lättare glasflaska och étt
nytt backsystem i enlighet med de planer som förelåg i ett inom branschen
bedrivet utveckUngsarbete. Jag har ansett denna fråga vara så betydelsefull
från allmän synpunkt att jag tagit upp den vid de nämnda överläggningarna.
Frågan behandlas i punkten 7 av riktlinjerna. Kommittén bör enligt min mening
följa det aktuella utvecklingsarbetet som bedrivs i Svenska bryggareföreningens
regi. Det bör ankomma på kommittén att lägga fram förslag om hur övergången tUl
ett nytt returglassystem kan påskyndas.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen beslutar om tilläggsdirektiv i enlighet med vad jag har förordat
och berriyndigar chefen för jordbruksdepartementet att tiUkalla ytterUgare
högst tre ledamöter att jämte den tidigare utredaren ingå i kommittén.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)

s. 89 Kontrollera mot PDF

Ökad
decentralisering av personalutbildning i SIPU:s Skr. 1982/83:103

Dir.
1982:10

regi

Dir 1982:10

Beslut vid regeringssammanträde 1982-02-24.

Statsrådet Johansson anför.

Statens institut för personaladministration och
personalutbildning (SIPU) inrättades den 1 juli 1979 (prop. 1978/79:133, AU
1978/79:30, rskr 1978/79:294) geriom en sammanslagning av statens
personalutbildningsnämnd (PUN) och vissa delar av statens personalnämnd (SPN),
bl. a. SPN;s regionala organisation.

SIPU är central servicemyndighet för statliga myndigheter
i frågor om personaladministrativ konsultation och personalutbildning.
Verksamheten skall i huvudsak finansieras genom avgifter. SIPU har sju
regionkontor. De finns i Umeå, Sundsvall, Karlstad, Göteborg, Malmö, Kalmar och
Linköping.

Personalutbildningen måste utgå från myndigheternas och de
enskilda anställdas behov och utgöra ett led i en fortlöpande
personalutveckling. Ofta är utbildningsinsatser liksom övrig personalutveckling
effektivast när de kan planeras öch genomföras i nära anslutning till den
dagliga verksamheten. Personalutbildningen är ett viktigt medel för ätt
förbättra möjligheterna att få mer kvalificerade arbetsuppgifter och att öka
tillfredsställelsen i arbetet. Utbildning, t. ex. i form av omskolning är också
av stor betydelse som hjälpmedel att öka yrkesrörligheten vid förändringar och
därigenom bidra till slörre anställningstrygghet. Dét är därför angeläget att
inte grupper av anställda ställs utanför på grund av att de av olika skäl,
exempelvis problem med barntillsyn, inte kan delta i utbildning som är förlagd
till annan ort och som innebär övernattning. Det är bl. a. ett
jämställdhetskrav att personalutbildning så långt möjligt förläggs till
tjänstgöringsorten eller dess närhet.

Det kan också finnas ekonomiska fördelar med att förlägga
personalutbildning inom tjänstgöringsorten och under reguljär arbetstid.
Internatut-bildning på annan ort ställer sig oftast avsevärt dyrare för
myndigheterna. Efter hand som decentraliseringen av statlig verksamhet
fortsätter förändras också i vissa avseenden förutsättningarna för den statUga
personalutbUdning-en och för SIPU:s regionala verksamhet.

En särskild utredare bör därför tillkallas med uppgift att
se över och lämna förslag om en ökad decentralisering av den personalutbildning
som SIPU bedriver. Utredaren skall därvid beakta SIPU;s
marknadsförutsättningar.

SIPU bör ges bättre möjligheter att biträda och stödja
myndigheterna på de orter där dessa har sin verksamhet. Utredaren bör därför
också se över förutsättningarna att bättre anpassa SIPU:s regionala verksamhet
till myndigheternas lokalisering. Olika former av regionala och lokala insatser
bör kunna övervägas som ersättning för den nuvarande kontorsorganisationen. En
viktig utgångspunkt för utredaren bör vara att SIPU:s regionala och lokala
verksamhet skall kunna bedrivas effektivare och anpassas bättre till den
efterfrågan på personalutbildning som vid olika tillfällen finns hos
myndigheter som är lokaliserade utanför Stockholmsområdet.

89

s. 90 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 Förslag
bör även lämnas om lokaliseringen av SIPU:s centrala förvaltning.

Del II ■
, Utredaren bör därvid beakta kravet
på effektivitet och SIPU:s ställning i

förhållande till fackansvariga myndigheter.

Utredaren skall i sina förslag utgå från att SIPU:s
verksamhet i huvudsak skall finansieras genom avgifter och att således full
kostnadstäckning kan tas ut från de myndigheter som anlitar SIPU:s tjänster.

Utredaren bör, förutom lids- och kostnadsberäkningar, även
göra beräkningar av besparingseffekter på olika sikt samt lämna förslag till
hur förslagen skall genomföras.

Utredningsarbetet bör bedrivas i nära kontakt med SIPU och
statskontoret..Utredaren bör vid arbetets påbörjande samt vidare under
arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall
annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar
ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att
framföra synpunkter. Utredaren bör arbeta skyndsamt så att förslag beträffande
åtgärder föreligger före den 1 september 1982.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden
om arbets-och anställningsvillkor i,allmän tjänst

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över
och lämna förslag om en ökad decentralisering av den personalutbildning som
SIPU bedriver samt att mot bakgrund av sina övriga överväganden lämna förslag
om lokalisering av SIPU:s centrala förvaltning ,a« besluta om sakkimniga,
experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver , att
kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartementet)

Samordning av vissa resurser vid lantbruksnämnderna,
skogsvårdsstyrelserna och den lokala fiskeriadministrationen

Dir 1982:11

Beslut vid regeringssammanträde 1982-03-25.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Dahlgren,
anför.

Lantbruksnämndernas huvuduppgift är att främja
rationaliseringen

inom
jordbruket och trädgårdsnäringen samt den yttre rationaliseringen

inom skogsbruket. Verksamheten omfattar bl. a.
produktionsrådgivning,

köp och
försäljning av mark, finansieUt stöd samt prövning enligt jordför-

90 värvslagen (1979:230) av förvärv av
jordbruksfastigheter. Dessutom har

s. 91 Kontrollera mot PDF

nämnden vissa andra uppgifter, bl. a. tillsyn över
växtodling och husdjurs- Skr;; 1982/83:103 skötsel samt handläggning av
vissa frågor om skördeskadeskyddet och om Dir. 1982:11 försöks- och
kursverksamheten på jordbrukets område. Tre lantbruksnämnder handlägger även
rennäringsfrågor.

Vid lantbruksnämnderna finns f. n. ca 1 350 anställda,
varav 790 är fältarbetande personal och 560 administrativ personal. Nämndernas
personalstyrka varierar från ca 100 i Norrbottens län till knappt 30 i
Blekinge län. De flesta nämnderna har 50-60 anställda.

Lantbruksnämndernas nuvarande organisation beslöts år 1978
(prop. 1977/78:100 bil. 13, JoU 1977/78:12, rskr 1977/78:177). Vid varje
lantbruksnämnd finns en företagsenhet, en produktionsenhet och en
administrativ enhet. Vid vardera nämnden i Stockholms och Malmöhus län finns
också en trädgårdsenhet. Lantbruksnämnderna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län har rennäringsenheter. I lantbruksnämnden ingår lantbruksdirektören och
åtta andra ledamöter. Fyra av ledamöterna, däriblarid ordföranden, utses av
regeringen och fyra av landstinget eller, i Gotlands län, av kommunfullmäktige
i Gotlands kommun.

Med tre undantag är lantbruksnämnderna belägna i
residensstäder. Lantbruksnämnderna i Stockholms, Göteborgs och Bohus samt
Skaraborgs län ligger i Solna, Uddevalla resp. Skara. Lantbruksnämnden i
Älvsborgs län har viss personal stationerad i Borås. Även i vissa andra län,
särskilt de nordligaste, finns lokalt placerad personal..

Utom på trädgårdsområdet har varje lantbruksnämnd i
allmänhet specialister för de uppgifter nämnden har att sköta. I fråga om
rådgivning och handläggning av ärenden om ekonomiskt stöd till trädgårdsföretag
är landet indelat i fem distrikt. F. n. finns sju län som helt saknar egen
personal för trädgårdsfrågor. Denna verksamhet sköts där av personal vid andra
nämnder. Beslut i trädgårdsärenden fattas dock av den nämnd inom vars område
ärendet hör hemma. Annan länssamverkan förekornmer i olika former mellan nämnderna
i fråga om vissa specialistfunktioner inom t. ex. ornrådena växtskydd och
bevattning.

I proposition 1981/82:122 om organisatiori och
finansiering av djurens hälso-och sjukvård, m. m. har regeringen lagt fram
vissa förslag som ger lantbruksnämnderna det regionala ansvaret för djurens
hälso- och sjukvård.

Skogsvårdsstyrelserna är sedan den 1 juli 1981 statliga
myndigheter (prop. 1980/81:136, JoU 1980/81:25, rskr 1980/81:295). De har till
uppgift att verka för en ändamålsenlig utveckling av skogsnäringen. De har både
myndighetsuppgifter och uppdragsverksamhet. Myndighetsuppgifterna utgör en
dryg tredjedel av deras totala verksamhet. Dessa uppgifter består huvudsakligen
av tillsyn av att skogsvårdslagen efterlevs, rådgivning och information i syfte
att främja ett rationellt skogsbruk samt av förmedling av statligt stöd till
skogsbruket. Uppdragsverksamheten, som omsluter ca 500 milj. kr., riktas till
myndigheter, kommuner och skogsägare. Ca två tredjedelar av den har de senaste
åren bestått i planering pch ledning av skogliga beredskapsarbeten.
Skogsvårdsstyrelserna bedriver också en omfattande produktion av skogsfrö och
skogsplantor. Verksamheten omsätter mer än 100 milj. kr. per år och tillgodoser
mer än hälften av skogsbrukets behov.

Antalet
fast anställda i skogsvårdsstyrelserna uppgår till ca 2 300. Därtill

kommer drygt 1 000 personer som är anställda i skogsvårdsstyrelsernas

plantskolor. Skogsvårdsstyrelserna är vidare arbetsgivare för ett stort antal 91

s. 92 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 beredskapsarbetare,
de senaste åren 3 000-4 000.

Del II Skogsvårdsstyrelsernasstorlek varierar mellan de
olika länen. Den största

finns i Norrbottens län och den minsta i Malmöhus län. Vid
skogsvårdsstyrelsen finns förutom en central länsorganisation också en lokal
organisation, som består av distrikt med lokalt placerad personal. Antalet
distrikt varierar från två i Malmöhus län till 29 i Norrbottens län och
personalen på distrikt från fyra till 53. I skogsvårdsstyrelsen ingår
länsjägmästaren och sex andra ledamöter. Ledamöterna utses i huvudsak enligt
samma regler som ledamöterna i lantbruksnämnderna.

Med sex undantag är skogsvårdsstyrelserna belägna i
residensstäder. Skogsvårdsstyrelserna i Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Göteborgs
och Bohus, Älvsborgs samt Västernorrlands län ligger i resp. Västervik,
Ronneby, Lund, Uddevalla, Borås och Sollefteå.

Specialister inom skogsvårdsstyrelsernas fältverksamhet
förekommer normalt inte. Med hänsyn till de flytande gränserna mellan t. ex.
tillsyn enligt skogsvårdslagen (1979:429) och rådgivning är det inte möjligt
att arbeta med enbart ett område. Skogsvårdslagstiftningen förutsätter för
övrigt ett nära samband mellan dessa båda områden. Exempel på undantag härifrån
är den personal som utför väg- eller dikningsprojektering eller rådgivning i
arbetsteknik. Inte heller har det varit rationellt att göra en fullständig
uppdelning av personalen på myndighetsuppgifter eller uppdragsverksamhet. En
speciell tidredovisning utgör underlag för beräkningen av kostnaderna för
olika tjänster.

Statens lokala fiskeriadministration omfattar
fiskenämnderna, fiskeri-intendentorganisatiorien, statens fiskodlingsanstalt i
Älvkarleby, statens fiskeriförsöksanstalt i Kälarne samt statens
fiskeriingenjör.

Fiskenämnderna, som finns i varje län, handlägger frågor
om fiskerinä-ririgen, fritidsfisket och fiskevården. Nämnderna svarar för vissa
statliga åtgärder till stöd åt fisket samt för fiskestatistik och
kursverksamhet. Vid fiskenämnderna finns f. n. sammanlagt ca 40 anställda.
Fiskenämndens i Värmlands län område omfattar även hela Vänern och nämndens i
Jöriköpings län hela Vättern. Nämndens i Västmanlands län område omfattar även
hela Mälaren och Hjälmaren. Fiskenämnderna är samlokaliserade med
lantbruksnämnderna. Fiskenämnden består av fem ledamöter som utses av länsstyrelsen.
Vid handläggning av ärenden som rör fisket i Vänern, Vättern, Mälaren och
Hjälmaren finns särskilda regler om nämndens sammansättning.

Fiskeriintendenterna handlägger fiskeribiologiska
uppgifter av kvalificerad art. De skall bl. a. samverka med fiskenämnderna
inom distriktet samt lämna råd och anvisningar till dem i fiskeribiologiska
frågor. I uppgifterna ingår också att göra undersökningar av och beskrivningar
över fiskevatten, följa fiskets utveckling i sjöar och vattendrag som berörs av
vattenbyggnadsföretag samt på begäran vara sakkunniga åt domstolar och andra
myndigheter.

Fiskeriintendentorganisationen
består av sju distrikt, som omfattar två

eller flera län. Distrikten benämns övre norra, nedre norra, mellersta, övre

södra, nedre södra, östra och västra distrikten. Intendenlkontoren ligger i

Luleå, Härnösand, Gävle, Örebro, Jönköping, Kalmar resp. Göteborg. I

varje distrikt finns en fiskefiintendent som chef. I distrikten finns i övrigt
38

anställda, flertalet i de norra distrikten.

" Som framgår av det föregående är
lantbruksnämndernas och skogsvårds-

s. 93 Kontrollera mot PDF

styrelsernas arbetsuppgifter olika. De riktar sig dock i
stor utsträckning till Skr. 1982/83:103 samma målgrupper, nämligen ägare och
brukare av jord och skog. I vissa Dir. 1982:11 frågor förekommer samverkan och
samarbete regelmässigt mellan lantbruksnämnder och skogsvårdsstyrelser. Främst
gäller detta i fråga om samtidig tillämpning av lagen om skötsel av
jordbruksmark och skogsvårdslagen samt i fråga om åtgärder för yttre
rationalisering. Åven i vissa delar av arbetet med den regionalpolitiska och
fysiska planeringen sker samråd. Dessutom anlitar lantbruksnämnderna på
uppdragsbasis skogsvårdsstyrelserna för t. ex. skogsvärdering och vid
förvaltningen av lantbruksnämndernas fastighetsinnehav.

Lantbruksnämnderna förser fiskenämnderna och deras
personal med lokaler och administrativ service i den omfattning som krävs för
att någon särskild kansliorganisation hos fiskenämnderna inte skall behövas.
Från lantbruksnämndernas anslag betalas fiskenämndernas utgifter för resor,
lokaler, expenser och administrativ service. Fiskerilån förvaltas och utbetalas
av lantbruksnämnderna.

Av vad jag nyss anfört framgår att de regionala
myndigheterna inom

jordbruksdepartementets verksamhetsområde har beröringspunkter i fråga

om verksamhet, resurser och lokalisering. Detta har som jag har nämnt helt

naturligt resulterat i samarbete och samverkan i olika former. Anslagen till

de i det föregående nämnda myndigheterna uppgår f. n. till mer än 300

milj. kr. Det är givetvis angeläget att dessa medel används effektivt och att

alla möjligheter tas tillvara för att åstadkomma besparingar inom myndig

heterna. Dessa har också lyckats genomföra besparingar utan menlig

inverkan på de centrala uppgifter som åligger dem. Det är enligt min meiiing

angeläget att fortsätta den pågående omprövningen av befintliga verksam

heter och arbetsrutiner. •

Skogsvårdsstyrelsernas resurser har de senaste åren
minskats. Genom att uppdragsverksamheten hittills har kunnat varieras i omfattning
har nedskärningen av anslaget till myndighetsuppgifter inte inneburit alltför
svåra problem. Även lantbruksnämndernas resurser har minskat. För att det skall
bli möjligt att gå
vidare i besparingsarbetet bör nya vägar prövas. Exempel på sådana är en utbyggd samverkan dels
mellan de olika länsmyndigheterna i ett län, dels mellan länen.

Nämnvärda besparingar genom samverkan mellan de olika
myndigheterna i ett län torde förutsätta organisationsförändringar. Det
utredningsarbete som erfordras inför ett ställningstagande till sådana
förändringar bör anförtros åt en särskild utredare.

Utredaren bör överväga förutsättningarna för att genom
samverkan i olika former effektivisera användningen av de samlade resurserna
för länsmyndigheterna under jordbruksdepartementet. Samverkan kan vara mer
eller mindre långt gående. En utgångspunkt skall dock vara att lantbruksnämnderna
och skogsvårdsstyrelserna består som länsorgan till lantbruksstyrelsen resp.
skogsstyrelsen. Exempel på samverkan är samlokalisering och gemensamt
utnyttjande av utrustning och administrativ service. Som jag framhöll i
propositionen 1980/81:136 om skogsvårdsstyrelsernas organisation, m. m. är det
främst på detta område som samordningsvinster bör kunna göras. De varierande
förhållandena och behoven inom landet gör att olika lösningar beträffande sådan
samverkan bör kunna förekomma i och mellan länen samt att genomförandet får
anpassas till förhållandena i varje enskilt län. Av särskild vikt är att få
noggrant belyst de praktiska och ekonomiska

93

s. 94 Kontrollera mot PDF

Skr'.-1982/83:103 konsekvenserna på kort och lång sikt liksom
konsekvenserna för berörd

Del II ■ ' personal. Även dé
tidsmässiga aspekterna eller takten i genomförandet av

besparingsåtgärderna bör redovisas.

Lantbruksstyrelsen behandlade i sin anslagsframställning
för budgetåret 1980/81 ett förslag från en inom verket tillsatt
besparingsgrupp, vilket innebar sammanslagning av vissa nämnders
kansliorganisationer. Styrelsen förde emellertid inte förslaget vidare med
hänsyn till att frågan var komplicerad och hade återverkningar utanför
lantbruksverket. Enligt min mening bör utredaren även närmare överväga den av
styrelsen aktualiserade samordningen. Motsvarande överväganden bör göras i
fråga om skogsvårdsstyrelsernas kanslifunktioner.

I fråga om den lokala fiskeriadministrationen vill jag
erinra om att beslutet om den nuvarande organisationen skulle ses som ett
provisorium i avvaktan på utredningar på fiskerinäringens och fritidsfiskets
områden (prop. 1975/ 76:130, JoU 1975/76:39, rskr 1975/76:317). Utredningarna
är nu genomförda. Statsmakterna tog redan år 1978 ställning till
fiskeripolitiken (prop. 1977/78:112, JoU 1977/78:23, rskr 1977/78:272). Våren
1981 beslöt riksdagen om åtgärder för att främja fritidsfisket (prop.
1980/81:153, JoU 1980/81:29, rskr 1980/81:374). Förutsättningar föreligger
således nu att pröva administrationens utformning. Utredaren bör därför
överväga också denna fråga.

I detta sammanhang vill jag nämna att det inom
lantbruksstyrelsen sedan våren 1981 pågår ett arbete avseende budgetåren
1982/83-1985/86 med syfte att undersöka och redovisa förslag till anpassning av
lantbruksstyrelsens och lantbruksnämndernas arbetsvolym till de förväntade
minskade resurserna uncler perioden. Enligt vad jag har inhämtat har också
skogsstyrelsen påbörjat ett liknande arbete.

Jag förutsätter att utredaren utnyttjar möjligheten att
anlita statskontoret för uppdragets genomförande.

Utredaren bör vid arbetets påbörjande samt vidare under
arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall
andra berörda centrala arbetstagarorganisationer med vilka staten har eller
brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem
tillfälle att framföra synpunkter. Utredaren bör därutöver informera berörda
arbetstagare om sitt arbete.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartenientet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda
frågan om samordning av vissa resurser vid lantbruksnämnderna,
skogsvårdsstyrelserna och den lokala fiskeriadministrationen,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att
kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)

94

s. 95 Kontrollera mot PDF

utredning om konsumentombudsmannens ställning Skr; 1982/83:103

Dir. 1982:12

Dir 1982:12

Beslut vid regeringssammanträde 1982-03-18.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Molin, anför.

Riksdagen beslutade vid 1975/76 års riksmöte att de dåvarande
myndigheterna konsumentombudsmannen (KO) och konsumentverket den 1 juli 1976
skulle föras samman i en organisation, konsumentverket, där generaldirektören
tilUka är KO (prop. 1975/76:34, NU 1975/76:14, rskr 1975/76:108, prop.
1975/76:159, NU 1975/76:63, rskr 1975/76:385, SFS 1976:429).

Med anledning av en motion vid 1980/81 års riksmöte
uttalade näringsutskottet, att det var befogat att ta upp frågan om
KO-ämbetets relation till konsumentverket till förnyad prövning. Utskottet
ansåg att erfarenheterna från den femårsperiod under vilken den nuvarande
ordningen hade gällt därvid borde utvärderas. Enligt utskottets mening borde
regeringen föranstalta om att frågan om en självständig KO-funktion utreds och
att resultatet av utredningen därefter redovisas för riksdagen (motion
1980/81:1870, NU 1980/81:50). Riksdagen beslutade i enlighet härmed (rskr
1980/81:408).

Jag förordar att en särskild utredare nu tillkallas för
den av riksdagen önskade utredningen.

Utredaren bör utgå från statsmakternas beslut år 1972 om
riktlinjer för konsumentpolitiken (prop. 1972:33, NU 1972:40, rskr 1972:225).
Detta innebär att konsumentverket är central förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor
med uppgift bl. a. att söka påverka producenter, distributörer och marknadsförare
att anpassa sin verksamhet efter konsumenternas behov. KO:s uppgifter regleras
i främst marknadsföringslagen (1975:1418) och lagen (1971:112) om förbud mot
oskäliga avtalsvillkor. Denna lagstiftning bör också utgöra utgångspunkt för
utredaren.

Utredaren bör i övrigt förutsättningslöst pröva KO: s
ställning i förhållande till konsumentverket. Härvid bör naturligen
uppmärksammas de motiv som låg till grund för 1975 års beslut om
sammanslagningen. Erfarenheterna från tiden därefter bör sedan utvärderas.

Utredaren bör hålla nära kontakt med riktlinjekommittén (H
1979:04), som har till uppgift att göra en översyn av vissa konsumentpolitiska
medel för producentpåverkan m. m. Utredaren bör vidare hålla kontakt med
försäk-ringsverksamhetskommiltén (E 1979:01) och banklagsulredningen (Fi
1976:04), vilka inom sina respektive uppdragsområden skall se över bl. a.
myndighetstillsynen i olika avseenden.

Mot bakgrund av vad som sålunda framkommer bör utredaren
pröva för-och nackdelar med nuvarande och alternativa lösningar beträffande
KO:s ställning i förhållande till konsumentverket. Om utredaren finner att
övervägande fördelar skulle stå att vinna med en förändrad ställning för KO,
bör de närmare organisatoriska och ekonomiska konsekvenserna av detta
redovisas. Utgångspunkten skall härvid vara, att en eventuellt ändrad
organisation skall utformas så att berörd konsumentverksamhet kan bedrivas inom
oförändrade totala anslag. Vidare erinras om de riktlinjer som gäller
kommittéer och särskilda utredare (Dir. 1980:20).

Utredaren
bör informera berörda huvudorganisationer och i förekomman

de fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilka staten har 95

s. 96 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 eller brukar ha avtal,om löner och
ändra anställningsvillkor om utrednings-

Del II arbetet samt bereda dem tillfälle
attframföra synpunkter. Utredaren skall

därutöver informera berörda arbetstagare om utredarens
arbete.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för handelsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare för frågan om
konsumentombudsmannens ställning,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att
kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Handelsdeparterhentet)

Livsmedelsförsörjningens sårbarhet

Dir 1982:13

Beslut vid regeringssammanträde 1982-03-25.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Dahlgren,
anför.

Sverige har under tiden efter andra världskriget genomgått
stora och snabba förändringar. UtveckUngen till ett högindustrialiserat
samhälle har möjliggjort en kraftig ökning av välståndet. Samhället har
emellertid samtidigt blivit mera känsligt för störningar av olika slag inte
endast i krig utan även i fred eller vid fredskriser. Det gäller inte minst på
livsmedelsområdet.

I propositionen 1977/78:19 om nya riktlinjer för
jordbrukspolitiken, m. m. uttalades att en god livsmedelsberedskap är en
oundgänglig del av vårt totala försvar. Beredskapskraven skulle därmed ange en
nedre gräns för produktionsmålet, som inte skulle få underskridas. Vid
utformningen av produktionsmålet togs till utgångspunkt att nuvarande
åkerareal skulle bibehållas. Ett överskott skulle i första hand utgöras av
spannmål. Vidare betonades att mjölkproduktionen var av särskild betydelse för
upprätthållandet av en god livsmedelsberedskap. Produktionen av mjölk och
mjölkprodukter borde därför i stort sett motsvara konsumtionsbehovet. För
övriga animaliepro-dukter skulle eftersträvas att balans i stort sett uppnås
mellan produktion och avsättningsutrymme inom landet.

Livsmedelsindustrin
liksom industrin i stort kännetecknas numera av stor

specialisering och koncentration. Tillverkningsresurserna liksom råvarutill

gångarna är ojämnt fördelade inom landet. Vissa försörjningsviktiga

livsmedel tillverkas endast vid ett fåtal anläggningar. Särskilt stor är

koncentrationen när det gäller försörjningen med jäst, margarinråvaror och

95 margarin samt vissa förpackningar
för konsumtionsfärdiga varor. Koncen-

s. 97 Kontrollera mot PDF

trationen
inom distributionsledet skapar också problem från beredskapssyn- Skr.
1982/83:103

punkt. Dir. 1982:13

Jordbruket är i mycket hög grad importberoende vad gäller
vissa produktionsmedel. Inom livsmedelsindustrin är beroendet av importerade
eller importberoende inhemskt tillverkade insatsvaror stort. Livsmedelssektorn
som helhet är för sin verksamhel i stor utsträckning beroende av energi,
datorteknik, transporter och personal i nyckelbefattningar. Vår livsmedelsförsörjning
är sålunda i dag mycket sårbar.

Livsmedelsförsörjningens sårbarhet har delvis redan
belysts genom vissa utredningar och studier. Riksdagen uttalade år 1979 i
anledning av en motion, vari hemställdes om en utredning angående
jordbruksproduktionens sårbarhet och försörjningsberedskapen i fråga om
livsmedel, att det från jordbrukspolitisk synpunkt otvivelaktigt skulle vara av
värde om man genom en samordning av gjorda undersökningar kunde få en mera
övergripande analys av effekterna på livsmedelsberedskapen vid såväl långvariga
avspärrningar som vid mera kortvariga störningar, exempelvis snöstorm och
strömavbrott. Det borde ankomma på regeringen att avgöra huruvida detta borde
ske genom en särskild utredning eller på annat sätt (JoU 1978/79:37, rskr
1978/79:418).

Som ett led i utredningsarbetet inför 1982 års
försvarsbeslut har statens jordbruksnämnd i samarbete med bl. a. överstyrelsen
för ekonomiskt försvar gjort en studie av produktionsomställningar inom
jordbruket vid en längre avspärrning. Studien har bedrivits med syfte att
överslagsmässigt kunna bedöma de fredstida kostnaderna för att säkerställa
livsmedelsförsörjningen även vid långvariga avspärrningssituationer.. Arbetet
har koncentrerats på betydelsen av tillgång på kvävegödselmedel och
bekämpningsmedel, eftersom en beredskapslagring av dessa produktionsmedel
medför de största kostnaderna. Betydelsen för produktionsresultatet av
tillgången till energi, maskiner, reservdelar, arbetskraft och utsäde har
översiktligt belysts i studien. I studien har även belysts kraven på kosten
under en avspärrning (kriskosten). Problem och behov av omställningar i
förädlings- och distributionsleden har dock inte studerats i detta sammanhang.

Statens jordbruksnämnd och överstyrelsen för ekonomiskt
försvar har vidare i samarbete med bl. a. transportrådet och försvarsmakten
studerat de speciella problem som ett krig innebär för livsmedelsförsörjningen.
Resultatet av denna studie har redovisats i rapporten Livsmedelsförsörjningen
i krig. I rapporten anges vilka krav som bör ställas på livsmedelsförsörjningen
i krig och inriktningen i stort av de beredskapsåtgärder som anses nödvändiga.
Förslag och rekommendationer lämnas till åtgärder som bör vidtagas för att
trygga livsmedelsförsörjningen i krig.

1978 års
försvarskommitté har i sitt slutbetänkande (Ds Fö 1981:14)

Totalförsvaret 1982/87 framhållit att åtgärder som syftar till att säkerställa

den viktigaste försörjningen för individens överlevnad och samhällets

funktion bör prioriteras. Det innebär enligt kommittén att försörjningsför

mågan i första hand skall säkerställas för livsmedel, beklädnad, värme, hälso-

och sjukvård samt härför erforderliga stödfunktioner i form av insatsvaror,

arbetskraft, energi och transporter. Näringslivet är, framhåller kommittén,

basen för det ekonomiska försvaret. Vid samhällets omställning till krig bör

genomgripande förändringar i näringslivets struktur undvikas så långt

möjligt. Nödvändiga förändringar på sikt av produktionen bör förberedas.

Därvid bör inhemska råvaror om möjligt utnyttjas. Den allt dyrbarare 97

7 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

s. 98 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 beredskapslagringen bör enligt
kommittén så långt möjligt ersättas med

Del II andra alternativ. För de lager som
alltjämt är nödvändiga bör ansvarsför-

delningen mellan staten och näringslivet prövas.

Kommitténs förslag till inriktningen av
livsmedelsprogrammet innebär att även långvariga störningar skall kunna klaras.
Betydelsen av att kunna upprätthålla den regionala försörjningsförmågan
betonas. Minimibehovet av bl. a. livsmedel måste enligt kommittén kunna
tillgodoses med hög säkerhet i långvariga försörjningskriser.
Gödselmedelsförsörjningen är betydelsefull för jordbruket. Kommittén vidhåller
därför sin tidigare redovisade uppfattning om betydelsen av en inhemsk
produktion av kvävegödselmedel. En viss lagring anses nödvändig vid sidan av
inhemsk produktion och krisimport men det slutliga lagringsbehovet bör
bestämmas först när den pågående utredningen om gödselmedelsförsörjningen är
slutförd. Beredskapslagringen av gödselmedel bör enligt kommittén under
budgetåret 1982/83 genomföras i stort enligt det förslag som redovisas i den
av regeringen anvisade ekonomiska nivån.

Försvarskommittén har vidare framhållit att transporterna
har särskild vikt för en tidig uppbyggnad och ett kontinuerligt upprätthållande
av erforderlig regional försörjningsförmåga med bl. a. livsmedel. Kommittén
konstaterar under programmet arbetskraft att brist på personal uppstår
omedelbart efter mobilisering bl. a. inom sektorerna jordbruk, skogsbruk och
livsmedelsindustri, dvs. områden som är viktiga för försörjningen. Ökad vikt
bör enligt kommittén läggas vid planeringen för att tillgodose behovet av civil
personal inom totalförsvarets prioriterade områden. Pågående studier för att
närmare precisera behoven inom prioriterade områden bör snarast fullföljas så
att de kan omsättas i konkreta åtgärder som höjer beredskapen inom
arbetskraftsprogrammet.

Regeringen har i proposition 1981/82:102 om säkerhets- och
försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling byggt sina förslag
på försvarskommitténs överväganden.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 25 juni 1981
tillkallade jag en särskild utredare- med uppdrag att bl. a. överväga olika
alternativ för försörjningen med gödselmedel och råvaror för tillverkning därav
samt att redovisa alternativens effekter på vår livsmedelsberedskap liksom
kostnaderna. Utredaren har också i särskilt sammanhang värderat effekterna för
gödselmedelsförsörjningen av den försäljning av aktiemajoriteten i Supra AB
till Norsk Hydro a. s. som genomfördes under hösten 1981. Utredaren har i
februari 1982 avgett betänkandet (Ds Jo 1982:1) Att trygga försörjningen med
kvävegödselmedel och ammoniak. Vissa av utredarens överväganden har legat till
grund för förslagen i den nyssnämnda försvarspropositionen.

I detta sammanhang kan också nämnas att olika studier som
tar upp samhällets sårbarhet och som berör livsmedelsförsörjningen har utförts
bl. a. inom försvarsdepartementets sekretariat för säkerhetspolitik och
långsiktsplanering inom totalförsvaret samt inom sekretariatet för
framtidsstudier.

Som framgår av den nu lämnade redogörelsen har på olika
områden genomförts studier och utredningar ägnade att belysa problemen med
livsmedelsförsörjningens sårbarhet. Undersökningarna har emellertid i regel
inriktats på speciella delfrågor inom olika sektorer. Jordbruksnämnden
konstaterar också i sin studie av produktionsomställningar inom jordbruket att
fördjupande och bredare studier bör göras. Bl. a. bör de problem som kan

98

s. 99 Kontrollera mot PDF

uppstå
i förädlings- och distributionsledet närmare analyseras. Skr. 1982/83:103

Mot bakgrund av vad jag har anfört föreslår
jag att frågan om Dir. 1982:13 livsmedelsförsörjningens sårbarhet från
olika synpunkter utreds. En särskild kommitté bör tillkallas för detta ändamål.

Utredningen bör omfatta hela den s. k. livsmedelskedjan,
dvs. jordbruksproduktionen, trädgårdsodlingen och fisket, den industriella
förädlingen och distributionen. En kartläggning av sårbarheten bör göras och
överväganden ske av vilka anpassningar som i fredstid behövs för att förstärka
försörjningstryggheten vid såväl långvarig avspärrning eller krig som mer
kortvariga störningar i fredstid. De olika ledens beroende av stödfunktioner i
form av energi av skilda slag, insatsvaror, maskiner, reservdelar, arbetskraft,
transporter m.m. bör närmare analyseras. Åtgärder för att minska sårbarheten i
dessa avseenden bör övervägas. I anslutning härtill vill jag nämna att frågan
om den framtida utformningen av ransoneringssystemet för livsmedel kommer att
tas upp i annat sammanhang.

Livsmedelsförsörjningens sårbarhet har i väsentlig grad
sitt ursprung i bl. a. vårt ökade utlandsberoende, den tekniska utvecklingen,
centraliseringssträvanden, utnyttjande av stordriftsfördelar och bl. a.
härigenom ökad geografisk koncentration: Kommittén bör studera möjligheterna
att minska sårbarheten genom att beredskapsaspekterna beaktas på ett tidigt stadium
i produktions- och samhällsplaneringen. Om man vill minska de risker som
sårbarheten medför, behöver olika slag av beredskapsåtgärder vidtas. Därför bör
bl. a. samspelet mellan försörjningsansvariga myndigheter och de olika leden
inom livsmedelsförsörjningen analyseras och övervägas. Samtidigt bör också
beaktas förutsättningarna för import som är viktig från beredskapssynpunkt.

Företag och organisationer inom livsmedelsområdet som
bedöms viktiga för försörjningen i krig är registrerade som K-företag i
jordbruksnämndens företagsregister. K-registreringen innebär att olika
myndigheter och företagen själva vidtar åtgärder för att de registrerade
företagen skall kunna fortsätta sin försörjningsviktiga verksamhet även i krig.
Som tidigare nämnts är inom vissa sektorer av betydelse för
livsmedelsförsörjningen produktionen koncentrerad till ett eller ett fåtal
företag. Det kan i sådana fall vara angeläget att i fredstid skapa
förutsättningar för att företagsnedläggning eller ekonomiska stödåtgärder inte
är de enda alternativ som står till buds när fråga om avveckling har uppkommit.
Kommittén bör därför överväga åtgärder som kan ge ytterligare
handlingsmöjligheter i sådana situationer.

Kommittén bör fortsätta det utredningsarbete som påbörjats
genom jordbruksnämndens produktionsomställningsstudie. Därvid bör övervägas
olika styrmedel och deras tillärnpbarhet inom olika produktionsgrenar.
Möjligheterna att genom inhemsk produktion ersätta importbortfall även av andra
produktionsmedel än kyävegödselmedel, t. ex. energi, fodermedel,
bekämpningsmedel, maskiner och reservdelar, bör studeras närmare. Därvid bör
också uppmärksammas att nödvändiga kunskaper på berörda områden kan behöva
säkras inom landet.

I propositionen 1981/82:106 om forskning m. m. har jag
betonat att det är angeläget att livsmedelsforskningen ägnar beredskaps- och
säkerhetsfrågorna ökad uppmärksamhet. Kommittén bör därför överväga vilka
speciella behov av forskning som föreligger vid Sveriges lantbruksuniversitet
och andra institutioner och vilka anpassningar som är önskvärda för att

99

s. 100 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 försörjningstryggheten
inom livsmedelsområdet därigenom skall kunna

Del II förbättras.

Kommittén bör i sina förslag i första hand söka välja
lösningar som inte innebär ökade kostnader för berörda näringsgrenar. I den mån
kosinadshöjande förslag läggs fram bör beräkningar av kostnaderna redovisas
noggrant. I fråga om statliga åtaganden gäller de direktiv som utfärdats till
samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer
(Dir 1980:20).

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter med
uppdrag att utreda livsmedelsförsörjningens sårbarhet,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna för kommittén skall belasta tionde
huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)

Tilläggsdirektiv till föräldraförsäkringsutredningen (S
1980:08)

Dir 1982:14

Beslut vid regeringssammanträde 1982-04-01

Departementschefen, statsrådet Eliasson, anför.

Föräldraförsäkringsutredningen har den 29 maj 1980 fått
regeringens uppdrag (Dir. 1980:53) att se över och utvärdera
ersättningsreglerna inom föräldraförsäkringen liksom reglerna för rätt till
ledighet för vård av barn m.m. Huvuduppgiften för'utredningen är att göra en
övergripande genomgång av de praktiska erfarenheterna av ersättnings- och
ledighetsreglerna såväl från den enskildes synpunkt som från arbetsmarknads-
och administrativa synpunkter. Utredningen skall i anslutning till redovisningen
av genomgången lägga fram förslag till de regeländringar som översynen ger
anledning till.

Med anledning av socialförsäkringsutskottets betänkande
(SfU 1980/81:5,

rskr 1980/81:3) om sjukpenning till gravida kvinnor har regeringen vidare

uppdragit åt utredningen att utreda frågan om kompensation för inkomst

bortfall för gravida kvinnor som av förebyggande skäl måste avstå från

förvärvsarbete utan att något sjukdomstillstånd föreligger. Uppdraget går

bl. a. ut på att kartlägga i vilka fall det är motiverat av medicinska skäl att

göra uppehåll i förvärvsarbetet, i vilken utsträckning och på vad sätt ett

100 inkomstbortfall i så fall skall
täckas och i vad mån en arbetsgivares skyldighet

opaginerad Kontrollera mot PDF

att
omplacera gravida kvinnor till annat arbete skall utvidgas. Skr. 1982/83:103

Ibelänkandet 1981/82:14 anför socialutskottet bl. a.
angelägenheten av att Dir. 1982:14 åtgärder vidtas som förebygger att väntade
barn skadas på grund av olika yttre faktorer. I många avseenden torde det
enligt utskottet förhålla sig så att kvinnan och det väntade barnet har samma
behov av skydd mot skaderisker och att deras intressen därför sammanfaller. På
arbetsmiljöområdet torde det knappast ens undantagsvis föreligga några
intressekonflikter mellan kvinnan och hennes väntade barn. Vad frågan här
gäller är, fortsätter utskottet, närmast arbetarskyddsverkets och andra
myndigheters möjligheter att ingripa mot faktorer i arbetsmiljön som inte är
direkt farliga för arbetstagarens hälsa utan enbart innebär risk för
fosterskador. En komplikation i sammanhanget är att sådana risker kan
föreligga redan innan graviditeten kan konstateras. Utskottet understryker
därför vikten av att arbetarskyddsverket utnyttjar de möjligheter som
arbetsmiljölagen ger att vid behov ingripa mot farliga arbetsmiljöer för att
åstadkomma ett tillfredsställande skydd mot fosterskador. Med hänsyn till
frågans betydelse uttalar sig slutligen utskottet för att det- närmare bör
övervägas om arbetsmiljölagen kan ändras så att den klarare än f. n. ger
uttryck för ett hänsynstagande till fostrets intressen.

Riksdagen beslöt (rskr 1981/82:61) att som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet hade anfört.

Arbetarskyddsstyrelsen har den 18 februari 1982 antagit en
kungörelse om medicinsk kontroll vid blyarbete vilken träder i kraft den 1
januari 1983. Dessa föreskrifter aktualiserar på nytt frågan om en utvidgad
rätt till omplacering för gravida kvinnor samt rätt till ersättning för
inkomstbortfall under graviditeten, när en omplacering inte kan ske.

Regeringen
överlämnar den ifrågavarande riksdagsskrivelsen jämte utskottsbetänkande till
föräldraförsäkringsutredningen och uppdrar åt utredningen att som ett led i
uppdraget att utreda frågor om omplaceringsskyldighet m. m. ta upp frågan om
behovet av förlydliganden av arbetsmiljölagen i fråga om skydd mot
fosterskador. Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Tilläggsdirektiv
till Utredningen (Fö 1978:05) Hälso-och sjukvård i försvaret (HSF)

Dir 1982:15

Beslut vid regeringssammanträde 1982-01-21

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Gustafsson,
anför.

Utredningen
Hälso- och sjukvård i försvaret (HSF), som tillkallades efter ett av regeringen
den 29 juni 1978 meddelat bemyndigande, har till uppgift att överväga vissa
frågor och genomföra vissa överläggningar m. m. i samband med
organisationsförändringar inom försvarsmaktens hälso- och

101

s. 102 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 sjukvård
i fred. För genomförande av uppdraget har tillkallats en särskild

Del II utredare.

Utredaren har i juni 1980 lämnat ett förslag för
huvuddelen av flygvapnets förband om inrättande av ett antal
deltidstjänster.för försvarsanställda läkare. Regeringen har genom beslut i
juni 1981 fastställt lönegradsplaceringen och inrättat tjänster för läkare vid
flygvapnets flottiljer och skolor enligt bilaga till nämnda beslut.

I propositionen som låg till grund för riksdagsbeslutet
1978 om försvarsmaktens hälso- och sjukvård i fred uttalade min företrädare
bl. a. att det med hänsyn till behovet av läkare för de värnpliktigas hälso-
och sjukvård, rådgivning till förbandschef samt medverkan i utbildningen finns
underlag inom försvarsmakten för att anställa läkare på hel- eller halvtid på
vissa större garnisonsorter. På övrijga platser, där arbetsuppgifterna är av
mindre omfattning, borde man i stället sträva efter att tillgodose behovet av
läkare genom samverkan med landsting och hälsoråd.

På de orter där det finns anledning att anställa läkare
borde hel- eller deltidstjänster inrättas. Min företrädare pekade på
svårigheten att exakt ange antalet tjänster, eftersom behovet av att inrätta
tjänster är beroende av resultatet av förhandlingar om samverkan med landsting
och hälsoråd. Han bedömde dock att det torde röra sig om ett tiotal
heltidstjänster och ytteriigare ett tiotal halvtidstjänster men betonade
osäkerheten i denna bedömning.

Beträffande läkarmedverkan i mobiliserings- och
krigsförberedelsearbetet anförde min företrädare i propositionen att på både
högre och lägre regional nivå bör detta arbete till stor del kunna tillgodoses
genom militärområdes-och militärkommandoläkarna. På lägre regional nivå bör
återstående behov av medverkan i mobiliserings- och krigsförberedelsearbetet i
allt väsentligt kunna tillgodoses av reservanställda och värnpUktiga läkare i
samband med krigsförbandsövningar och särskilda befälsövningar.

Utredaren har i november 1981 anmält att utredningsarbetet
har visat på betydande svårigheter att åstadkomma en lösning av de
värnpliktigas hälso-och sjukvård genom samverkan med landsting och hälsoråd på
det sätt som anges i propositionen. Han har därför funnit att den i
propositionen bedömda lämpliga ramen för antalet försvarsanställda läkare bör
vidgas. Utredaren föreslår att han medges handlingsfrihet att - bortsett från
flyg- och navalmedicin - arbeta med en från 15 till ca 20 eller något därutöver
utökad kvot av försvarsanställda läkare.

Utredaren har vidare under sina förbandsbesök funnit att
det på många håll föreligger brister i mobiliserings- och
krigsförberedelsearbetet till följd av att medicinsk rådgivare saknas vid
förbanden för dessa uppgifter. Utredaren har därför föreslagit att ramen för
uppdraget vidgas, så att han har handlingsfrihet att i särskilt påtagliga fall
- förhållandena i Övre Norrlands militärområde framhålls som exempel - inrymma
hänsyn till mobiliserings-och krigsförberedelsearbetet på i vart fall den lägre
regionala nivån. Detta får då konsekvenser i fråga om antalet försvarsanställda
läkare.

Utredningens
direktiv bör mot bakgrund av vad jag nu har anfört

kompletteras med en närmare precisering av det antal tjänster för

försvarsanställda läkare som kan inrymmas inom uppdragets ram. Som

utredaren har anfört, bör vid fullgörande av uppdraget även kunna vägas in

hänsyn till att försvarsanställda läkare i viss begränsad omfattning skall

102 kunna delta i mobiliserings- och
krigsförberedelsearbetet på den lägre

s. 103 Kontrollera mot PDF

regionala nivån. Utredningen bör i sina fortsatta
överväganden kunna utgå Skr. 1982/83:103 från att antalet försvarsanställda
läkare - bortsett från flyg- och navalmedi- Dir. 1982:16 cin- skall kunna
uppgå till sammanlagt ett tjugotal heltidsanställda.

Jag hemställer att regeringen kompletterar utredningens
direktiv i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

Tilläggsdirektiv till skatteavräkningssakkunniga (B
1981:06)

Dir. 1982:16

Beslut vid regeringssammanträde 1982-04-15 Chefen för
budgetdepartementet, statsrådet Wirtén, anför.

Inledning

Skatteavräkningssakkunniga (B 1981:06) har fått i uppdrag
(Dir. 1981:60) att se över bestämmelserna om avräkning av utländsk skatt i
24-28 §§ lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL, och att behandla vissa
därmed sammanhängande skattefrågor med internationell anknytning.

Det har visat sig att också andra bestämmelser på den
internationella skatterättens område behöver ses över. I en
departementspromemoria (Ds B 1981:10), Beskattning av verksamhet i utlandet m.
m., har vissa sådana frågor nyligen behandlats. Huvudfrågan avser utformningen
av reglerna för beskattning av rörelse- och fastighetsinkomster som svenska
företag förvärvar utomlands. I promemorian föreslås relativt omfattande
ändringar i dessa regler i syfte bl. a. att uppnå en ökad neutralitet vid
beskattningen. Övriga frågor gäller beskattningen av utländska entreprenadföretag
och utomlands bosatta fysiska personer som är verksamma i Sverige. I den delen
föreslås ändringar som syftar till att anpassa de interna skattskyldighetsreglerna
till dubbelbeskattningsavtalens bestämmelser.

Departementspromemorian har remissbehandlats.
Remissinstanserna är i allmänhet positiva till förslagen. Invändningar görs
dock från både principiella och tekniska utgångspunkter och i flera yttranden
framhålls att ytterligare utredning behövs.

Med hänsyn
till de erinringar som har gjorts vid remissbehandlingen bör

promemorian inte omedelbart läggas till grund för lagstiftning. I stället bör

vissa av de där behandlade frågorna utredas ytterligare. Eftersom skatteav

räkningssakkunniga redan utreder frågor på den internationella skatterät

tens område är det lämpligt att lämna även den nu aktuella uppgiften till de

sakkunniga. Jag föreslår alltså att skatteavräkningssakkunniga genom 103

s. 104 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 tilläggsdirektiv
får i uppdrag att ytterligare utreda förutsättningarna för

Del II lagstiftning på de områden som behandlas i
departementspromemorian. De

sakkunniga bör givetvis vara oförhindrade att ta upp
frågor inom angränsande områden om det behövs med hänsyn tiU
ställningstagandena i huvudfrågorna.

Promemorian och de synpunkter som har lämnats av
remissinstanserna bör tjäna som utgångspunkt för utredningsarbetet. I det
följande skall jag i korthet beröra några av de frågor som bUr aktuella.

Rörelse i utlandet

I promemorian behandlas de problem som uppkommer när ett
svenskt företag bedriver rörelse i utlandet i direktägd form, dvs. utan
förmedling av ett utländskt dotterbolag eller någon annan utländsk juridisk
person. Nuvarande regler skiljer mellan de fall då rörelsen i utlandet bara är
en filial till en rörelse i Sverige och de fall då den bedrivs självständigt. I
det förra fallet behandlas utlandsverksamheten som en del av rörelsen i
Sverige, vilket bl. a. innebär att underskott får utnyttjas för avdrag enligt
vanliga regler. I det senare fallet hänförs verksamheten i utlandet till en
särskild förvärvskälla inom inkomstslaget kapital. Denna förvärvskälla omfattar
även andra självständiga rörelser i utlandet och utomlands belägna fastigheter.
Underskott i den särskilda förvärvskällan får inte räknas av mot inkomster av
verksamhet som bedrivs i Sverige.

Huvudfrågan är om det är motiverat att även i
fortsättningen göra skillnad mellan olika former av verksamhet i utlandet eller
om man - som föreslås i promemorian - bör gå över till ett system som innebär
att en rörelse beskattas enligt samma principer oberoende av om den bedrivs i
Sverige eller utomlands. Utredningen bör ytterligare pröva argumenten för och
emot de ohka principlösningarna. Därvid bör utredningen beakta bl. a.
önskemålet om neutralitet vid beskattningen, de berörda företagens behov av
resultatutjämning samt de statsfinansiella effekterna och konsekvenserna för
kommunernas beskattningsunderlag. Även de kontrolltekniska aspekterna bör - som
jag strax skall återkomma till - tillmätas stor betydelse.

Stannar utredningen för en lösning som innebär att man
alltjämt skall skilja mellan olika verksamhetsformer, är det naturligtvis
angeläget att utredningen försöker precisera vilka kriterier som skall vara
avgörande för gränsdragningen. Som påpekas i prorriemorian är de nuvarande
begreppen fiUal och självständig rörelse oklara och det kan ifrågasättas om
gränsdragningen är ändamålsenlig. Om utredningen i stället finner att den i
promemorian förordade principlösningen är att föredra, måste särskilt övervägas
om nuvarande förvärvskälleregler i 18 § kommunalskattelagen (1928:370), KL, bör
göras direkt tillämpliga på udändsfallen eller om - som några remissinstanser
hävdat - särskilda begränsningar eller preciseringar behövs i dessa fall.

Fastigheter i utlandet

Som jag redan nämnt hänförs fastigheter i utlandet -
liksom utomlands

självständigt bedrivna rörelser - till en särskild förvärvskälla inom inkomst

slaget kapital. I promemorian föreslås att nuvarande regler för fastigheter i

104 utlandet i princip skall behållas
oförändrade. Åven enligt min mening talar

s. 105 Kontrollera mot PDF

starka.skäl
för att behålla nuvarande ordning. Utredningen bör dock vara Skr.
1982/83:103 oförhindrad att pröva möjligheten att göra vissa generella
undantag, t. ex. i Dir. 1982:16 fråga om fastigheter som har nära anknytning
till en i Sverige bedriven näringsverksamhet.

Beskattningen när ett exetnptavial föreligger

I 74 § KL och 22 § SIL finns bestämmelser som reglerar
rätten till underskottsavdrag i de fall där inkomsten av en viss verksamhet
genom ett s. k. exemptavtal är undantagen från beskattning i Sverige.
Bestämmelserna innebär att underskott på sådan verksamhet inte får dras av mot
inkomster som är skattepliktiga i Sverige. Enligt ordalydelsen gör
bestämmelserna inte någon skillnad mellan filialer och självständiga rörelser
men - som påpekas i promemorian - har det hävdats att avdragsförbudet är
tillämpligt bara på självständiga rörelser och således inte på filialer. Med
denna tolkning skulle ett underskott på en filial i utlandet vara avdragsgillt
trots att ett överskott på samma verksamhet inte beskattas i Sverige.

I promemorian föreslås att nuvarande regler ersätts med
ett generellt förbud mot avdrag för kostnader som är hänförliga till en
verksamhet vars avkastning genom ett exemptavtal är undantagen från beskattning
i Sverige. Det stora flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget.
Näringslivets organisationer anser emellertid att förslaget går för långt. Man
har förordat ett modifierat avdragssystem efter förebilder i bl. a. Holland och
Västtyskland. Ett sådant system innebär att avdrag för underskottet i princip
medges men att avdraget återförs till beskattning ett senare år i den mån
verksamheten då ger överskott och företaget har kunnat utnyttja underskottet
för förlustutjämning i den andra staten.

Enligt min mening talar starka skäl för att avdrag för ett
underskott på en viss verksamhet i princip bör vägras om ett överskott på samma
verksamhet är undantaget från svensk beskattning. Det kan dock inte uteslutas
att ett ovillkorligt förbud av det slag som har förordats i promemorian kan få
besvärande konsekvenser för bl. a. vissa exportföretag. Med hänsyn till detta
anser jag att utredningen bör ytterligare undersöka behovet av och
förutsättningarna för att införa ett modifierat system enligt de riktlinjer som
har angetts vid remissbehandlingen.

Dispensregler för rörelser och fastigheter i utlandet

Med tanke på vissa redan genomförda utlandsinvesteringar
föreslås i departementspromemorian att regeringen genom dispens skall kunna
göra de nya reglerna för beskattning av rörelse i utlandet retroaktivt
tillämpliga vid den statliga taxeringen. Vidare föreslås att regeringen skall
få möjlighet att medge att underskott på en utomlands belägen fastighet i
särskilda fall får utnyttjas för avdrag på i princip samma sätt som om
fastigheten hade varit belägen i Sverige. De remissinstanser som ställer sig
avvisande till en omedelbar lagstiftning på grundval av promemorian har i
allmänhet förordat att de problem som i vissa fall uppkommer vid en
utlandsetablering i stället skall lösas genom dispensregler.

Oavsett om
man behåller ett system som bygger på nuvarande principer

eller inför nya regler som utformas enligt de i promemorian angivna

riktlinjerna finns det således anledning att särskilt överväga behovet av 105

s. 106 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 dispensregler som gör det möjligt att medge undantag från de
generella

Del II bestämmelserna. Utredningen bör
pröva frågan och då särskilt överväga hur

dispensgrunderna
bör preciseras och vilka hänsyn som kan behöva tas till

bl. a. kommunernas beskattningsintresse.

Utländska entreprenadföretag

Dubbelbeskattningsavtalen innebär regelmässigt att Sverige
får beskatta ett utländskt företags rörelseinkomst i den mån inkomsten härrör
från ett här beläget fast driftställe. Platsen för ett entreprenadarbete brukar
få betraktas som ett fast driftställe om arbetet har pågått en viss minsta tid.
Nuvarande interna skattskyldighetsregler gör en annan avgränsning som kan leda
till att Sverige i vissa fall inte kan utnyttja sin beskattningsrätt enligt avtalen.
I syfte att bättre anpassa de interna reglerna till dubbelbeskattningsavtalen
föreslås i promemorian en särskild föreskrift, som innebär att en
entreprenadrörelse alltid skall anses bedriven i Sverige och därmed föranleda
skattskyldighet här om det arbete som avser ett visst projekt och utförs här
varar mer än sex månader. Föreskriften avses inte utesluta att skattskyldighet
inträder även i vissa fall när arbetet har kortare varaktighet.

I likhet med det stora flertalet remissinstanser anser jag
att en ändring av det slag som föreslås i promemorian är önskvärd. Vissa frågor
bör dock utredas ytterligare. Det finns t. ex. anledning att överväga om den
föreslagna anknytningen till ett bestämt projekt verkligen är lämplig och vilka
principer som i så fall skall Ugga till grund för bedömningen av vilka arbeten
som ingår i ett och samma projekt. Vidare bör utredningen undersöka
möjligheterna att närmare precisera förutsättningarna för skattskyldighet i de
fall där arbetet har kortare varaktighet än sex månader.

Utomlands bosatta fysiska personer

Åven i denna del syftar promemorieförslaget till att
bättre anpassa de interna skattskyldighetsreglerna till
dubbelbeskattningsavtalens bestämmelser. I princip innebär avtalen att en i
det andra landet bosatt person som utför arbete i Sverige under en vistelse som
varar mindre än ett halvår kan beskattas här om ersättningen antingen betalas
av en arbetsgivare som har hemvist i Sverige eller som omkostnad belastar ett
fast driftställe som arbetsgivaren har här i landet. EnUgt nuvarande interna
regler fordras -förutom att arbetet skall ha utförts i Sverige - att
ersättningen har "uppburits härifrån". Innebörden av detta villkor är
inte helt klar. Det är möjligt att bestämmelsen förhindrar beskattning i vissa
fall där beskattningsrätt föreligger enligt avtalen.

I promemorian föreslås nya regler som innebär att löner
och Uknande ersättningar alltid skall anses uppburna härifrån i vissa
situationer. I huvudsak överensstämmer förslaget med motsvarande
avtalsbestämmelser. En viss utvidgning föreslås dock i förhållande till
avtalen. Denna utvidgning har kritiserats av ett par remissinstanser.

För egen del kan jag i princip ansluta mig till
promemorieförslaget. Med hänsyn till vad som har anförts vid remissbehandlingen
bör utredningen dock överväga om vissa justeringar kan vara motiverade.

106

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kontrollfrågan Skr. 1982/83:103

Hittills har jag uppehållit mig endast vid de materiella
frågorna..Vid remissbehandlingen har emellertid även kontrollfrågan ägnats stor
uppmärksamhet. Flertalet myndigheter har pekat på svårigheterna att
upprätthålla en effektiv taxeringskontroll när en verksamhet är förlagd
utomlands och har betonat vikten av att de nya reglerna utformas så att
kontrollproblemen inte förvärras. När det gä'ler utländska entreprenadföretag
som är verksamma i Sverige har man efterlyst bl. a. kompletterande regler om
registrering och särskild deklarationsskyldighet. Med hänsyn till de speciella
kontrollproblem som föreligger i fråga om verksamhet som bedrivs utomlands bör
utredningen särskilt beakta kontrollaspekten när det gäller förslagen på det
området. Som har påpekats under remissbehandUngen är det sålunda ytterst
angeläget att nya regler om beskattningen av verksamhet i utlandet inte kan
utnyttjas för ett ökat skatteundandragande över gränserna. Även beträffande
övriga områden är det naturligtvis angeläget att utredningen noga beaktar
kontrollaspekten och vid behov anvisar åtgärder som kan underlätta
taxeringskontrollen i de fall som omfattas av utredningens förslag.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen meddelar skatteavräkningssakkunniga tUläggsdirektiv enligt de
här angivna riktUnjerna.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan. _

(Budgetdepartementet)

Bestrålning av livsmedel

Dir 1982:17

Beslut vid regeringssammanträde 1982-04-29.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Dahlgren,
anför.

Det har beräknats att en fjärdedel eller mér av världens
livsmedel

förstörs på grund av svinn, skadegörelse och förskämning. Man söker därför

över hela väriden efter förbättrade metoder att öka hållbarheten hos

Uvsmedel. Bland de fysikaliska metoderna att öka hållbarheten har under

lång tid behandling med joniserande strålning betraktats som en möjlig

framkomstväg. En omfattande internationell forskning på området har

bedrivits sedan 1940-talet. Åven i Sverige har det förekommit forskning

rörande s. k. strålkonservering även om den varit av begränsad omfattning.

Intresset för metoden har varierat. Bland de länder som i dag visar stort

intresse för metoden är flera att finna bland u-länderna. Apparatur finns i dag

kommersiellt tillgänglig. 107

s. 108 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 Med hänsyn till syftet med behandlingen kan bestrålning av livsmedel
ske

Del 11 med varierande stråldoser. För att åstadkomma helt sterila produkter,

helkonserver, krävs höga doser, som också ger förändringar
i de flesta livsmedel. En förlängd hållbarhet, pastörisering, erhålls med
medelhöga eller låga doser, som ger en reduktion men inte fullständigt
avdödande av bakterier samt jäst- och mögelsvampar. En hämning av groning samt
oskadliggörande av de flesta skadeinsekter erhåUs med låga doser. Sedan länge
arbetar man vid livsmedelsbesträlning uteslutande med låga eller medelhöga doser.
Den strålning som används är röntgenstrålning, gamma-strålning från radioaktiv
källa eller elektronstrålning från speciella elektron-acceleratorer. Alla tre
strålslagen och de apparater med vilka de genereras används i mycket stor
utsträckning i dag på sjukhusen för såväl röntgendiagnostik som
strålbehandling av tumörer. För livsmedelsbehandling används i de flesta fall
de två sistnämnda strålslagen.

Vidare används joniserande strålning i dag i kommersiellt
sammanhang för att sterilisera förbandsmaterial, kirurgiska instrument o. d.

Frågan om bestrålning av livsmedel berörs i flera olika
författningar.

Strålskyddslagen (1958:110) syftar till att ge skydd mot
bl. a. joniserande strålning. I arbetsmiljölagen (1977:1160) finns bestämmelser
om arbetsmiljöns beskaffenhet.

Enligt 11 § livsmedelslagen (1971:511) kan regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer förbjuda eller föreskriva villkor för
hantering eller införsel till riket av visst slag av livsmedel, om det är
påkallat från hälso-eller näringssynpunkt.

116 § livsmedelslagen stadgas vidare bl. a. att livsmedel
inte får saluhållas om det kan antas vara otjänligt som människoföda. I
förarbetena till livsmedelslagen uttalade departementschefen (prop. 1971:61)
att ett saluförbud bl. a. kan behövas i faU då man kan misstänka att visst
livsmedel utsatts för joniserande strålning i för hög grad.

I 10 § livsmedelskungörelsen (1971:807) sägs att livsmedel
inte får behandlas med joniserande strålning utan tillstånd av
livsmedelsverket. Något sådant tillstånd har ännu inte lämnats. Nyligen har
emellertid en importör av kryddor begärt tillstånd av livsmedelsverket att få
använda joniserande strålning för reduktion av mikroorganismer i naturkryddor.
Verket har beslutat att inte avgöra detta ärende förrän statsmakterna tagit
ställning till de förslag, som den nu planerade utredningen kommer fram tiU.

Av det anförda framgår att frågor om bestrålning av
livsmedel faller inom olika myndigheters ansvarsområden. Strålskyddsinstitutet
är förvaltningsmyndighet enligt strålskyddslagen för ärenden om skydd mot
joniserande och icke-joniserande strålning. Livsmedelsverket är central
förvaltningsmyndighet för ärenden som rör livsmedel, i den mån handläggningen
av sådana ärenden inte ankommer på annan statlig myndighet. Sveriges
lantbruksuniversitet har till uppgift att planera, initiera och bedriva
forskning inom livsmedelsområdet. Livsmedelsteknisk forskning och därmed sammanhängande
industriell forskning stöds av styrelsen för teknisk utveckling (STU).
Toxikologisk forskning och forskning kring riskfrågor stöds av de medicinska
och naturvetenskapliga forskningsråden och är en väsentlig del av
livsmedelsverkets verksamhet.

I arbetet med att utveckla metoder för strålbehandling av
livsmedel och få till stånd ett internationellt godkännande av denna teknik har
forskningen i

108

s. 109 Kontrollera mot PDF

stor utsträckning gått ut på att undersöka om metoden är
ofarlig och om Skr. 1982/83:103 giftiga ämnen uppstår i livsmedlen vid
bestrålning. Under senare tid har Dir. 1982:17 ansträngningar gjorts för att få
metoden internationellt godkänd: Det internationella organet för
livsmedelshygien och livsmedelsstandard, WHO/ FAO, Codex Alimentarius
Commission, har utvecklat standard och rekommendationer för bestrålade
livsmedel. Metoden med joniserande strålning av livsmedel i konserverande syfte
godkändes sommaren 1981 formellt av de internationella organen FAO (FN:s
jordbruks- och livsmedelsorganisation), lAEA (Internationella
atomenergiorganet) och WHO (Världshälsoorganisationen).

Diskussionen om bestrålning av livsmedel har tilltagit
under senare år. Vid användning av gängse teknik för bestrålning av livsmedel
blir de bestrålade produkterna inte radioaktiva. När radioaktiva ämnen används
som strålkälla är källan så inkapslad att det bestrålade materialet inte skall
kunna bli förorenat av det radioaktiva ämnet. För strålbehandling av livsmedel
krävs apparatur och anläggningar som ställer stora krav på strålskyddet.

De invändningar som framförs mot bestrålning av livsmedel
avser emellertid inte i första hand strålrisker utan befarade effekter på
livsmedel som skulle kunna innebära risker för konsumenten.

Frågan om riskerna vid bestrålning av livsmedel
behandlades i beredningen (Jo 1978:A) för livsmedels- och näringsfrågor under
våren 1981.

I ett antal riksdagsmotioner till 1981/82 års riksmöte har
motionärerna bl. a. yrkat att strålbehandlade livsmedel inte får produceras
eller importeras så länge effekterna inte är tillräckligt klarlagda. Samtliga
motionärer uttalar farhågor för att bestrålade livsmedel släpps fria på den
svenska marknaden innan man är helt säker på att de är ofarliga för konsumtion.

Jordbruksutskottet har i ett betänkande (JoU 1981/82:2,
rskr 1981/82:23) om bestrålning av livsmedel uttalat att starka skäl talar för
att en allsidig och ingående utredning företas rörande effekterna av
bestrålning av livsmedel för att tjäna till vägledning för den fortsatta
utvecklingen på området. Innan resultatet av den föreslagna utredningen
föreligger finns det enligt utskottets mening all anledning att bl. a. iaktta
stor restriktivitet vid meddelandet av tillstånd till bestrålning av livsmedel
i vårt land. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan att ge
regeringen till känna vad utskottet anfört om utredning rörande effekterna av
bestrålning av livsmedel m.m.

Enligt min mening bör en allsidig utredning rörande
joniserande strålning av livsmedel i konserverande syfte nu komma till stånd.
Jag förordar att en särskild utredare tillkallas för ändamålet.

Utredningen bör ske i två etapper. Utredningens första
etapp bör utföras av utredaren tillsammans med experter med sakkunskap från
skilda områden. I Sverige har forskning beträffande strålkonservering av
livsmedel bedrivits i begränsad omfattning. Viss bevakning av utvecklingen
internationellt sker bl. a. genom livsmedelsverket och STU. Det är därför
angeläget att utredaren gör en granskning och utvärdering av det
internationella forskningsläget och belyser på vilka delområden det i dag finns
kunskap resp. saknas kunskap om strålbehandling av livsmedel. Effekter från
toxikologisk, bakteriologisk och näringssynpunkt bör beskrivas.

Arbetet i den första etappen bör inriktas på att kartlägga
och beskriva den inverkan av olika slag som bestrålning av livsmedel kan tänkas
ha på hälsa och arbetsmiljö. Härvid är det av vikt att belysa hur livsmedlens
egenskaper

109

s. 110 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 och kvaliteter påverkas.

Del II All bestrålning av livsmedel ger
upphov till kemiska förändringar hos

livsmedlen. Eftersom de kemiska reaktionerna inte kan
dirigeras till de bakterieceller, mögelceller m. m. som man vill oskadliggöra
kommer ett antal olika kemiska förändringar att uppträda i bestrålade
livsmedel. Förändringarna bör beskrivas och värderas med hänsyn till mängd och
natur.

Utredaren bör beskriva hur livsmedlens egenskaper påverkas
av att vissa mikroorganismer slås ut vid strålbehandlingen. Exempelvis är det
möjligt att tillväxt av sjukdomsframkallande bakterier gynnas genom att
ofarliga bakteriestammar slås ut. Av intresse i det här sammanhanget är att
kartlägga vilka följder som kan uppstå om vissa bakterier och insekter blir
resistenta mot bestrålning.

Möjliga toxiska, genetiska och cancerframkallande effekter
av strålbehandling av livsmedel bör kartläggas.

Utredaren bör även ta upp frågor som rör bestrålning av foder
och foderprodukter i syfte att förebygga sjukdomar hos djur.

Utredaren är därutöver oförhindrad att i samband med det
fortlöpande arbetet ta de initiativ som anses vara påkallade.

Utredaren bör redovisa första etappens arbete senast den 1
maj 1983.

Utredningsmaterialet skall läggas till grund för en andra
etapp av utredningsarbetet som bör bedrivas av en parlamentarisk kommitté. Dess
arbete skall syfta till att ge ett underlag för statsmakternas
ställningstaganden i hithörande frågor. Därvid torde bl. a. få bedömas de
handelspolitiska konsekvenserna av svenska särregler, märkningsregler och
kontrollmöjligheter samt organisatoriska frågor. Till frågan om direktiv för
denna senare etapp återkommer jag.

Det är viktigt att ett nära samarbete sker mellan utredaren
och berörda myndigheter och organisationer.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda
vissa frågor rörande bestrålning av livsmedel,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns
kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)

110

s. 111 Kontrollera mot PDF

Ny myndighetsorganisation för vapenfriutbildningen Skr. 1982/83:103

Dir. 1982:18

Dir. 1982:18

Beslut vid regeringssammanträde 1982-04-22

Departementschefen, statsrådet, Eliasson anför

I årets budgetproposition (prop. 1981/82: 100 bil. 15 s.
33 ff) föreslogs att en ny myndighet, nämnden för vapenfriutbildning, skulle
inrättas i Karlstad för den del av vapenfriverksamheten som f. n. administreras
av arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). Förslaget har godtagits av riksdagen (AU
1981/82: 21, rskr 1981/82: 216).

I propositionen anförs, att det bör uppdras åt en särskild
organisationskommitté att vidta nödvändiga förberedelser för omlokaliseringen
av AMS vapenfrisektion i enlighet med förslaget. Med hänsyn till att
omlokaliseringen föreslås vara avslutad till årsskiftet 1982—1983 är det
nödvändigt att arbetet bedrivs skyndsamt.

En särskild utredare med uppdrag att svara för arbetet med
omlokaliseringen och inrättandet av den nya myndigheten bör nu tillkallas.
Utredaren bör på grundval av vad som anförs i budgetpropositionen och vad som
har framkommit vid riksdagens behandling av frågan förbereda de närmare beslut
som behövs beträffande den nya myndighetens organisation och resurser.

Inom AMS vapenfrisektion har, sedan den nya
vapenfrilagstiftningen trädde i kraft den 1 juli 1978, genomförts betydande
organisatoriska förändringar för att åstadkomma en ändamålsenlig anpassning av
verksamheten. Sektionen fick därtill två nya tjänster i januari 1979. Den
nuvarande organisationen torde vara väl inarbetad vad avser arbetsrutiner och
ärendehantering. Några mer omfattande förändringar i dessa avseenden torde
sålunda inte vara nödvändiga. Utgångspunkten för utredaren bör därvid vara att
anpassa den nuvarande verksamheten till den nya myndighetsformen.

Utredaren bör, utifrån de förutsättningar som anges i
budgetpropositionen, lämna förslag till lokalfrågans lösning för den nya
nämnden. Samråd bör i denna fråga ske med byggnadsstyrelsen och civilförsvarsstyrelsen.

Utredaren bör också utarbeta ett organisationsförslag för
den nya myndigheten samt förslag till instruktion..

Vidare bör utredaren utarbeta konkreta förslag till hur en
samordning kan ske med civilförsvarsstyrelsen när det gäller den nya myndighetens
ekonomi-och personaladministration samt andra servicefunktioner samt hur kostnaderna
mellan myndigheterna skall fördelas. Samråd bör ske med riksrevisionsverket
när det gäller uppläggning av budgetering och ekonomiadministration.

De totala
kostnaderna för den nya myndigheten får inte överstiga

motsvarande, beräknade anslag för AMS handhavande av vapenfriverksam

heten. Utgångspunkten för utredningsarbetet skall vara att alla förslag som

läggs fram skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade resurser

inom det område som förslagen avser. Det innebär att om kostnadskrävande

förslag läggs fram måste samtidigt visas hur förslagen kan finansieras genom

besparingar i form av rationaliseringar och omprövning av pågående

verksamhet inom utredningsområdet. Kostnadsberäkningarna skall vara väl 111

s. 112 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 genomarbetade och ta hänsyn till
alla kostnader som kan uppstå oavsett om

Del II de drabbar staten, kommuner eller
enskilda. Vidare bör utredaren redovisa

hur ev. resursöverföringar skall ske mellan AMS och den
nya myndigheten. En utgångspunkt är därvid att förslagen inte får leda till
ökade förvaltningskostnader. De kommunalekonomiska konsekvenserna av lämnade
förslag skall med andra ord beaktas och ett genomarbetat underlag som medger
bedömningar i dessa avseenden skall redovisas. Utredningen bör så omsorgsfullt
som möjligt belysa de indirekta effekter i form av exempelvis ökad
administration och ökat krångel, som förslagen kan medföra för myndigheter och
enskilda. Utredaren bör i berörda frågor samråda med civilförsvarsstyrelsen.

I övrigt bör utredaren föreslå sådana övergångslösningar
och andra åtgärder som kan erfordras för att genomföra omlokaliseringen enligt
regeringens förslag och riksdagens beslut med anledning därav.

Utredaren skall senast den 15 september 1982 redovisa
preliminärt förslag till organisationen och kostnader för den nya myndighetens
verksamhet under första halvåret 1983.

Utredaren bör vid arbetets påbörjande samt vidare under
arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall
annan berörd central arbetsorganisation med vilken staten har eller brukar ha
avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att
framföra synpunkter. Utredaren bör därutöver informera berörda arbetstagare och
vapenfria arbetsgruppen om utredningsarbetet. Utredaren bör vidare samråda med
de myndigheter och andra officiella organ som berörs av hithörande förslag.

Utredaren bör kunna överlämna åt AMS,
civilförsvarsstyrelsen och statskontoret att svara för vissa utredningar som
kan behövas för uppdragets genomförande.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att
genomföra det förberedelsearbete som behövs för omlokaliseringens genomförande
så att nämnden för vapenfriutbildning skall kunna börja sin verksamhet den 1
januari 1983,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta tolfte huvudtitelns
kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)

112

s. 113 Kontrollera mot PDF

översyn
av tullagstiftningen skr. 1982/83:103

Dir. 1982:19

Dir
1982:19

Beslut vid regeringssammanträde 1982-04-15.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Molin, anför.

1978 års tullagsutredare har till handelsministern
överlämnat betänkandet (Ds H 1981:5) Grundlag och tullag.

Utredarens uppgift har enligt utfärdade direktiv (Dir.
1978:47) varit att göra en teknisk översyn av den tullagstiftning som varit i
tillämpning sedan år 1974 i syfte bl. a. att vinna en förenklad, mer enhetlig
ordning. Författningarna borde också ses över med beaktande av vad som enligt
den nya regeringsformen gäller i fråga om bl. a. normgivningskompetens och
delegering. Vid översynen borde också beaktas om erfarenheterna från
tillämpningen av tullförfattningarna gav vid handen att ändringar behövdes på
särskilda punkter.

I betänkandet diskuteras frågan om att utnyttja
möjligheterna enligt regeringsformen att delegera beslutanderätten beträffande
föreskrifter om tullar på införsel av vara. Enligt utredarens mening bör
möjligheterna att delegera tillvaratas i vidaste utsträckning. Delegering bör
sålunda gälla såväl regeringen som tullverket och avse tullbeloppen och
angelägenheter av tullteknisk riatur. Mot denna bakgrund redovisas i
betänkandet förslag till nya tullförfattningar.

Med hänsyn till att det krävs ytterligare bearbetning och
komplettering i fråga om förslagen finner jag det nödvändigt att ta upp frågan
om det fortsatta arbetet rörande tullagstiftningen.

Den tekniska översynen av författningskomplexet bör
fortsätta i stort sett enligt de direktiv som tidigare utfärdats. Översynen bör
sålunda syfta till att vinna en förenklad och mer enhetlig ordning. Vid
översynen bör också beaktas om erfarenheterna av tullförfattningarna ger vid
handen att ändringar behövs på särskilda punkter. I detta sammanhang bör inom
ramen för översynen prövas ett antal förslag till författningsändringar som
generaltullstyrelsen har lagt fram i skrivelser till regeringen, i den mån de
inte behandlas i annan ordning. Förslagen syftar till att förenkla reglerna och
därigenom spara resurser såväl för trafikanterna som för tullverket. Vid
översynen bör också kunna tas upp andra särskilda frågor om det behövs.

En fråga som åter bör övervägas är i vilken utsträckning
det är lämpligt att utnyttja möjligheterna att delegera rätten att meddela
föreskrifter om tullar från riksdag till regering och vidare till tullverket.
När det gäller tulltaxan bör enligt min mening utgångspunkten vara att rätten
att meddela föreskrifter om tullsatsernas storlek även i fortsättningen bör
tillkomma riksdagen.

Bland de frågor som enligt de förut nämnda direktiven bör
tas upp till prövning kan särskilt nämnas frågan om det fortfarande finns behov
av bestämmelserna i 5 § tullförordningen. Enligt dessa kan regeringen förordna
om att tull inte skall utgå för varuslag som icke eUer endast i ringa
omfattning tillverkas i Sverige. Också bestämmelserna om tullrestitution bör
ses över, främst med syfte att uppnå en förenkling av reglerna.

Enligt gällande regler kan importörer som bedriver
regelbunden import

verksamhet åtnjuta kredit för betalning av tull och annan avgift. Vid 113

8 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

s. 114 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 översynen bör övervägas om gällande
bestämmelser behöver ändras. Det bör

Del II bl. a. belysas om det kan vara
lämpligt att införa nya betalningsregler som

innebär att en preliminär inbetalning av tull och annan
avgift sker samtidigt som tulldeklaration lämnas.

För den angivna översynen bör en särskild beredningsgrupp
tillkallas. Beredningsgruppen bör samråda med berörda myndigheter och
organisationer samt bereda dem tillfälle att framföra synpunkter.

Kommittéförordningen
(1976:119) bör tillämpas på beredningsgruppen.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen ■ bemyndigar chefen för handelsdepartementet

att tillkalla högst sex ledamöter i en beredningsgrupp för
översyn av tullagstiftningen,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt beredningsgruppen.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att
kostnaderna skail belasta elfte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Handelsdepartementet)

Vissa frågor om beredskapslagring på energiområdet

Dir 1982:20

Beslut vid regeringssammanträde 1982-04-15

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Molin, anför.

I prop. 1981/82:102 bil. -3 om säkerhets- och
försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling anförde jag att jag
avsåg att senare återkomma till regeringen på vissa särskilda punkter. Jag vill
nu anmäla en av dessa frågor, nämUgen frågan om bestämmande av s. k.
oljeavgift.

Enligt lagen (1957:343) om oljelagring m. m. (omtryckt
1977:939, senast ändrad 1980:181) är säljare och förbrukare av större
kvantiteter olja skyldiga att hålla lager av olja. Syftet med tvångslagringen
är att trygga tillgången inom riket på olja för energiförsörjning vid
avspärrning och krig. I den nyssnämnda propositionen redovisade jag den närmare
innebörden av oljelagringsreglerna (bil. 3 s. 55 ff).

I fråga om oljeavgiften påpekade jag bl.a. att
lagringsskyldig som försummar att hålla lager av den omfalttning och på det
sätt som föreskrivs i förordningen (1957:344) om oljeavgift m. m. (senast
ändrad 1973:1091) är skyldig att erlägga oljeavgift. Vidare skall oljeavgift
erläggas av lagringsskyldig, om dispens erhålls från skyldigheten att hålla
lager av olja eller att förvara oljelager i bergrum eller liknande.

Nuvarande grunder för uttagande av oljeavgiften, dvs.
förhållandet mellan

114 den kostnadsbaserade delen och det
preventiva tillägget, godkändes av

s. 115 Kontrollera mot PDF

riksdagen år 1973 (prop. 1973:204, FöU 1973:30, rskr 1973:394).
Samtidigt Skr. 1982/83:103 bemyndigades regeringen genom ändring i 3 §
oljeavgiftsförordningen att Dir. 1982:20 fastställa oljeavgifter för olika
oljeslag och lagringsformer enligt de av riksdagen godkända grunderna.
Oljeavgiften har därefter med hänsyn till kostnadsutvecklingen inom
oljebranschen höjts vid olika tUlfällen. I prop. 1981/82:102, bil. 3 s. 62,
anmälde jag min uppfattning att oljeavgiften borde höjas ytterUgare men utan
ändring av nämnda grunder.

Efter den nya regeringsformens tillkomst har bemyndigandet
utnyttjats med stöd av punkten 6 i övergångsbestämmelserna. Jag påpekade i
propositionen att denna ordning i längden är otillfredsställande och att en
översyn av formerna för fastställande av oljeavgiftens storlek borde
genomföras.

För detta ändamål bör nu tillkallas en särskild utredare
som i sitt arbete bör utgå från uttalandena i nämnda proposition. Inom denna
ram bör utredaren således med utgångspunkt i den nya regeringsformen överväga
och lämna förslag till ändrade former för oljeavgiftens bestämmande.

I propositionen (bil. 3 s. 70 och 72) anmälde jag också
att jag avsåg att senare återkomma till regeringen även i fråga om förslag till
lagstiftning rörande den i propositionen redovisade beredskapslagringen
beträffande ångkol och naturgas. På min hemställan beslöt regeringen att bereda
riksdagen tillfälle att ta del av vad jag hade anfört beträffande beredskapslagring
av dessa energislag.

När riksdagens ställningstagande föreligger i dessa frågor
avser jag att, om så erfordras, återkomma till regeringen med förslag på detta
område, i form av kompletterande direktiv till utredaren. Åven i övrigt kan det
komma upp särskilda frågor som det är lämpligt att pröva inom utredningens ram.

Utredaren bör, om utredningsarbetet ger anledning till
det, samråda med berörda myndigheter och organisationer samt ge dem tillfälle
att framföra synpunkter.

För utredarens arbete bör i tiUämpliga delar gälla de
direktiv som utfärdats till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående
finansieringen av reformer (Dir. 1980:20).

Med hänvisning tiU vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen föf handelsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda
vissa frågor rörande beredskapslagring på energiområdet,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kostnaden skall belasta elfte huvudtitelns
kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Handelsdepartementet)

115

s. 116 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Översyu a V grunderna för den prästerliga tjänsteorga-

Dei II nisationen i pastoraten, m. m.

Dir
1982:21

Beslut vid regeringssammanträde 1982-05-06.

Chefen för kommundepartementet, statsrådet Boo, anför.

Svenska kyrkan består av 13 stift, där uppsikten över och
ledningen av den kyrkliga verksamheten utövas av biskopen och domkapitlet, som
är en statlig myndighet. Stiften är indelade i kontrakt. I varje kontrakt
biträds biskopen i sin tillsynsuppgift av en kontraktsprost som han utser bland
kontraktets ordinarie präster.

Basenheten för den kyrkliga verksamheten är församlingen.
Riket var den 1 januari 1982 indelat i 2 564 territoriella församlingar,
vartill kommer fem icke-territoriella.

Underlaget för den prästerliga tjänsteorganisationen i
kyrkan är emellertid pastoratet, som kan bestå av en eller flera församlingar.
Pastoratet utgör tjänstgöringsområde för en kyrkoherde. Utöver de fem
icke-territoriella församlingarna som utgör egna pastorat, fanns det den 1
januari 1982 1 141 pastorat i riket. Indelningen i pastorat beslutas av
regeringen enligt grunder som riksdagen har godkänt. För den
församlingsvårdande verksamheten i pastoratet kan utöver kyrkoherdetjänsten
vara inrättade en eller flera tjänster som komminister eller kyrkoadjunkt.
Kyrkoherde- och komministertjänsterna är ordinarie prästtjänster, medan
kyrkoadjunktstjänsterna är icke ordinarie. Dessa s. k. församlingsprästtjänster
inrättas genom beslut av regeringen enligt grunder som riksdagen har
fastställt. Tjänstinnehavarna avlönas av pastoratet. Därutöver kan domkapitlet
i pastoraten inrätta tjänster i befordringsgång som pastoratsadjunkt till det
antal som oundgängligen fordras för att uppehålla den prästerliga verksamheten
i stiftet. Pastoratsadjunkterna avlönas från kyrkofonden. Den 1 januari 1982
fanns det inrättade 1 145 kyrkoherdetjänster, 1 047 komministertjänster och 577
kyrkoadjunktstjänster. Ca 300 av dem är vakanta eller uppehålls av vikarier, i
många fall pensionerade präster.

Utöver den prästerliga tjänsteorganisationen i pastoraten
finns det i stiften inrättade särskilda prästerliga tjänster som stifts- eller
kontraktsadjunkter, vilka avlönas från kyrkofonden. De uppgår f. n. till drygt
90, varav närmare en tredjedel har inrättats för finskspråkigt
församlingsarbete.

Grunderna för nuvarande prästerliga tjänsteorganisation

Till grund för den nuvarande territoriella
pastoratsindelningen och den församlingsprästerliga tjänsteorganisationen i
pastoraten ligger beslut vid 1957 års riksdag (prop. 1957:153, SU 1957:175,
rskr 1957:388). EnUgt de riktlinjer som föreslogs i propositionen i ämnet och
som riksdagen anslöt sig till genomfördes en riksomfattande pastoratsreglering
den 1 januari 1962. Därefter har jämkningar! denna skett endast i enskilda fall
genom att Kungl. Maj:t eller regeringen beslutat om ändring i
pastoratsindelningen eller om inrättande eller indragning av prästerliga
tjänster i ett pastorat, varvid alltjämt de år 1957 fastställda grunderna har
tillämpats.

s. 117 Kontrollera mot PDF

De i 1957 års proposition fastställda normerna för
bestämmande av den Skr. 1982/83:103 prästerliga tjänsteorganisationen i ett
pastorat grundar sig väsentligen på Dir. 1982:21 pastoratets folkmängdstal och
areal samt tätortsgraden. Antalet prästtjänster i ett pastorat skall stå i
viss relation till invånarantalet, varvid man räknar med ett större
folkmängdstal per präst i tätort än i glesbygd. Pastoraten delas upp i tre
grupper med olika folkmängdsserier för beräkning av underlag för inrättande av
prästtjänster. Den första gruppen består av pastorat med mer än 90 % av
befolkningen boende i tätort (i propositionen betecknade som F-ortspastorat),
den andra gruppen av pastorat där mellan 70 och 90 % bor i tätort
(E-ortspastorat) och den tredje gruppen av övriga pastorat, s. k.
landsbygdspastorat. I princip bör ett pastorat ha lägst 2 000 invånare för att
bestå som självständigt pastorat med egen kyrkoherdetjänst. Man räknar med att
kyrkoherden ensam skall kunna betjäna en befolkning på upp till 5 000 invånare
i ett F-ortspastorat, 3 500 invånare i ett E-ortspastoral och 3 000 invånare i
ett landsbygdspastoral.

En ytterligare prästtjänst får inrättas i resp. pastorat,
när folkmängdstalet väsentligen överstiger de nu angivna gränstalen. På samma
sätt får flera tjänster undan för undan inrättas när folkmängden väsentligen
överstiger de nya, allt glesare intervaller som anges i en tabell i
propositionen (s. 30). Sålunda krävs för inrättande av en fjärde prästtjänst
att folkmängden överstiger 24 000 i ett F-ortspastorat, 18 000 i ett
E-ortspastorat och 13 500 i ett landsbygdspastorat. Normtalen i tabellen avses
gälla för pastorat med måttlig areal. Hänsyn kan emellertid tas till att det
behövs fler präster än vad folkmängdstalet i och för sig motiverar, om pastoratet
är vidsträckt. Vid bedömningen får också kommunikationsförhållandena t. ex. med
hänsyn till sjöar och skärgård och bebyggelsens spridning beaktas.

När det gäller frågan om vilka slags prästerliga tjänster
som får inrättas i

pastoralen utöver kyrkoherdetjänsten, så innebär de av riksdagen antagna

grunderna (s. 32 i propositionen) att den ytterligare tjänst som kan få

inrättas, när de ovan angivna folkmängstalen 5 000, 3 500 och 3 000 i resp.

slag av pastorat har väsentligen överstigits, bör vara en kyrkoadjunktstjänst.

När angivna tal överstigits med ca 50 % bör den kunna ombildas till en

komministertjänst och när sedan gränstalen för inrättande av en tredje tjänst

har passerats bör denna inrättas som en kyrkoadjunktur. I övrigt bör '

arbetsförhållandena beaktas. Så kan t. ex. förekomsten av
självständig kyrkobokföringsskyldighet etc. i en annexförsamling motivera
inrättandet av en komministratur. Därigenom kan också bostadsfrågan lösas på en
ort där hyresmarknad saknas, eftersom tjänsterna som kyrkoherde och komminister
i princip är förenade med rätt till tjänstebostad, vilket däremot inte är
fallet med kyrkoadjunktstjänsterna.

Det bör
vidare nämnas, att riksdagen är 1958 fastställde särskilda normer

för inrättande av prästerliga tjänster för andlig vård vid sjukhusen (prop.

1958 A:67 och B:21, SU 1958 B:91, rskr 1958 B:121). Normerna ändrades

genom riksdagsbeslut år 1980 (prop. 1979/80:152, KrU 1979/80:29, rskr

1979/80:357). De innebär nu att om det i ett pastorat finns en eller flera

sjukvårdsinrättningar med tillhopa minst 1 200 vårdplatser, får en särskild

komministertjänst för den andliga vården vid sjukhusen inrättas i pastoratet.

Uppgår inte antalet vårdplatser i pastoratet till 1 200, skall man multiplicera

vårdplatsantalet med tre i F-ortspastorat och med två i andra pastorat samt

lägga samman det med pastoratets befolkningstal när man beräknar

underlaget för tilldelningen av prästtjänster till pastoratet. Detsamma gäller H'

s. 118 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 det antal vårdplatser som
eventuellt överskjuter 1 200 i ett pastorat där en

Del II särskild komministertjänst har fått inrättas.

Övriga tjänster för församlingsvården

I församlingarna tjänstgör även kyrkomusiker. Enligl
kyrkomusikerför-ordningin (1950:375, omtryckt 1973:681, ändrad senast 1978:877)
utgör en församling som regel eget kyrkomusikerdistrikt, men regeringen kan
besluta om annan distriktsindelning. Domkapitlet fastställer den typ av
kyrkomusikertjänst - organist-, skolkantors- eller kyrkokantorstjänst - som
skall vara inrättad i distriktet. Det kan också medge att en tjänst som
biträdande kyrkomusiker får inrättas där det behövs eller att en orgelspelare
får anställas för att fullgöra de kyrkomusikaliska uppgifterna där dessa är av
ringa omfattning. Kyrkomusikerna avlönas av pastoratet. En särskild utredare
har förordnats fr. o. m. den 15 december 1980 för att se över organisationen av
kyrkomusikernas verksamhet, m. m. (Kn 1980:04, Dir. 1980:85).

Präst- och kyrkomusikertjänsterna i svenska kyrkan är
statligt reglerade tjänster. Pastoraten svarar för kostnaderna för löner åt
församlingspräster och kyrkomusiker och får för detta ändamål ta i anspråk
neltoavkastningen av sina präst- och kyrkomusikerlönetillgångar - i allmänhet
kyrklig jord och skog eller fonderade försäljningsmedel från sådan egendom -
samt utdebiterade medel intill ett av regeringen årligen angivet öretal för
skattekrona, f. n. 20 öre. Om dessa medel inte förslår, får pastoratet
tillskott ur kyrkofonden för att täcka kostnadernäför präst- och
kyrkomusikerlöner-na. Storleken av ett sådant tillskott fastställs genom ett
särskilt avräkningsförfarande mellan pastoratet och kyrkofonden. Förslag om
att slopa detta avräkningsförfarande har lagts fram i prop. 1981/82:158 om
kyrkofonden och ekonomisk utjämning inom svenska kyrkan.

Vid sidan av de statligt reglerade tjänsterna som präst
och kyrkomusiker kan andra tjänster vara inrättade för församlingsvården. I
församlingarna kan sålunda finnas diakonitjänster och tjänster som
församlingssekretefare eller församlingsassistent, församlingssyster, förskollärare,
barntimmeleda-re eller fritidsledare. Sådana tjänster är kyrkokommuriala
tjänster som församlingarna själva beslutar om och bekostar med egna medel på
samma sätt som i fråga om kyrkvaktmästare och kyrkogårdspersonal. Emellertid
kan församlingarna genom samfällighetsbildning gå samman om tjänster av detta
slag och på så sätt fördela kostnaderna.

För folkbokföringen och biträde med andra administrativa
uppgifter kan det slutligen hos pastoraten eller i större samfälligheter finnas
anställd personal för allmänna kontorsgöromål, särskilt för de kamerala
uppgifterna.

Önskemål om reformer av nuvarande prästerliga
tjänsteorganisation

Av det föregående har framgått att medan församlingar och
pastorat fritt

beslutar om inrätiande av olika kyrkokommunala tjänster som de själva

anser behövliga, så är inrättandet av präst- och kyrkomusikertjänster

beroende av regeringens eller domkapitlens beslut. Kyrkomusikerorganisa-

tionen utreds f. n. av en särskild utredare. För den prästerliga tjänsteorga

nisationen gäller alltjämt de vid 1957 års riksdag fastställda grunderna som

118 jag nyss har redogjort för.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Dessa har
under årens lopp utsatts för kritik från kyrkligt håll, främst för Skr.
1982/83:103 att de inte, har medgett en tillräckligt smidig anpassning till
ändrade Dir. 1982:21 förhållanden. Som exempel på sådana kan nämnas den
snabba framväxten av nya tätorter och bostadsområden med åtföljande stor
inflyttning saml befolkningens ändrade fritidsvanor, som medför att folkmängden
säsongvis ökar starkt på vissa orter.

Dessa förhållanden har bl. a. påtalats i framställningar
från de allmänna kyrkomötena år 1968, 1970 och 1975. Framställningarna har
emellertid lämnats utan åtgärd av regeringen.

Med anledning av väckta motioner begärde 1979 års allmänna
kyrkomöte i skrivelse den 20 februari 1979, nr 16 (mot. 1979:11, 51 och 66, 2
TU 1979:6) en skyndsarn översyn av gällande regler och normer rörande
inrättande av prästtjänster. Utöver det tidigare åberopade behovet att inrätta
nya tjänster i snabbt växande tätortsområden anförde kyrkomötet ett par nya
omständigheter som borde beaktas. En ny situation hade inträtt för kyrkan som
en följd av den arbetstidsförkortning som blivit en effekt av de senare årens
lagstiftning på arbetslivets område. Enligt beräkningar inom Svenska kyrkans
personalförbund innebar reformerna på detta område - dvs. närmast
lagstiftningen om förlängd semester, ledighet för barnsbörd och vård av barn,
tjänstledighet för studier och 40-timmars arbetsvecka - att det nuvarande antalet
prästtjänster måste ökas med en femtedel, om den sammanlagda arbetsinsatsen
skall kunna behållas oförändrad. En annan fråga som borde tas upp vid den
begärda översynen är situationen i ett växande antal församlingar som under
större delen av året rymmer många studerande som inte är kyrkobokförda på
studieorten. Med hänsyn till det ökade antalet studerande - även
vuxenstuderande - och de sociala problem som på senare tid blivit påtagliga i
dessa grupper borde denna fråga bearbetas, ansåg kyrkomötet.

Svenska kyrkans personalförbund har i en skrivelse den 6
april 1981 till regeringen erinrat om den synnerligen omfattande
arbetsrättsliga lagstiftning som har- tillkommit sedan år 1957 och som
förkortar arbetstiden för alla arbetstagare: Den har gjort grunderna för
inrättande av prästtjänster högst föråldrade. Förbundet bifogade
arbetstidsutredningar från några pastorat av olika typ, som visar att prästerna
har i genomsnitt betydligt mer än 40 timmars arbetsvecka, samt hemställde om en
utredning för att komma till rätta med problemeri.

Också
styrelsen för Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund

har i en skrivelse den 5 februari 1981 till regeringen hemställt om en

utredning med uppgift att se över gällande principer för den församlings

prästerliga organisationen. Styrelsen är starkt medveten om de svårigheter

som det nuvarande systemet orsakar och finner kritiken mot systemet

förståelig. Styrelsen anser att antalet prästtjänster bör bestämmas för varje

pastorat mot bakgrund av de arbetsuppgifter som faktiskt föreligger och för

vilkas utförande det behövs prästerliga befattningshavare. Det är således inte

självklart att det är lärinpligast att anställa en församlingspräst för
kyrkliga

arbetsuppgifter. Diakonissor, familjerådgivare, psykologer och andra

befattningshavare kan också medverka till att uppfylla målet för en

differentierad församlingsvård. De lokala förhållandena och förutsättning

arna i normalfallet bédörris bäst av berörda församlingar och samfälligheter.

Inrättandet under senare år av ett stort antal kyrkokommunala tjänster i

församlingarna har inneburit dels en standardökning av verksamheten inom - 119

s. 120 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 församlingsvården, dels
otvivelaktigt också en rationalisering av församlings-

Del II prästernas verksamhet. Vid den
begärda översynen bör man enligl styrelsen

utreda effekterna av och möjligheterna till att för varje
pastorat eller befattning bestämma prästtjänstens innehåll och arbetsuppgifter.
Eventuellt kan de anges i ett visst antal veckotimmar.

I en skrivelse den 12 oktober 1981 till regeringen har
Svenska kyrkans personalförbund anfört liknande synpunkter. Synen på de
prästerliga arbetsuppgifterna har förändrats mycket under de sista årtiondena
och gränserna mellan de arbetsuppgifter som utförs av kyrkokommunalt anställd
personal har i flera hänseenden blivit flytande. Förbundet hemställer därför
att regeringen låter utarbeta tidsenliga arbetsplaner som omfattar all personal
med församlingsvårdande uppgifter. Sådana planer skulle ge domkapitel och
pastorat en tidsenlig arbetsmodell för den församlingsvårdande verksamheten
och ligga till grund för fastställande av slag och antal av kyrkliga tjänster i
ett pastorat.

Som jag förut har nämnt är det endast präst- och
kyrkomusikertjänsterna som i dag är reglerade i lag. 1975 års allmänna
kyrkomöte har emellertid i skrivelse den 30 september 1975, nr 33, anmält att
det för sin del har antagit ett förslag till lag om diakonat i svenska kyrkan
(mot. 1975:33, KLU 1975:25). En sådan lag skulle leda till att
diakonitjänsterna fick en fastare förankring i den kyrkliga organisationen i
stift och församlingar. Frågan om förslagets fortsatta behandling hos
regeririgen har aktualiserats i skrivelser den 18 december 1975 från svenska
kyrkans diakoninämnd och den 6 juli 1981 från Svenska kyrkans diakon- och
diakonissförbund.

I ytterligare några skrivelser berörs mera begränsade
problem som har samband med en översyn av grunderna för den prästerliga
tjänsteorganisationen. Sålunda har dåvarande Svenska prästförbundet i en
skrivelse den 2 maj 1978 och Stockholms domkapitel i en skrivelse den 16 mars
1979 gjort framställningar om att ett antal kyrkoadjunktstjänster i Stockholms
stift omvandlas till komministertjänster för att få en bättre proportion mellan
tjänster av olika slag i stiftet. Slutligen har kyrkofullmäktige i Göteborg i
en skrivelse den 10 juni 1981 hemställt att en översyn av den prästerliga
tjänsteorganisationen i landet också får omfatta bestämmelserna om
evalveringstalet för sjukvårdsplatser som underlag för inrättande av prästtjänster.

Behovet av en översyn av tjänsteorganisationen i
pastoraten

Frågan om en översyn av de för tjugofem år sedan
fastställda grunderna för den prästerliga tjänsteorganisationen i pastoraten
har länge varit ställd på framtiden i avvaktan på resultatet av de utredningar
som har pågått om mera genomgripande organisatoriska förändringar för svenska
kyrkan. Under tiden har den nuvarande tjänsteorganisationen visat sig alltmer
föråldrad och otillfredsställande.

Förändringar i befolkningsunderlaget i pastoraten har inte
tillräckligt

snabbt fått avspeglas i en motsvarande ökning eller minskning av antalet

prästtjänster. Särskilt kännbart för den kyrkliga verksamheten har varit atl

man inte har kunnat hålla jämn takt med den befolkningsomflyttning och

snabba utbyggnad av nya bostadsområden som har skett under de senaste

120 årtiondena. Nuvarande principer har
ofta lett till att en ny prästtjänst har fått

s. 121 Kontrollera mot PDF

inrättas först efter det att hela befolkningen flyttat in
i ett nytt bostadsom- Skr. 1982/83:103 rade. Kyrkan har då inte kunnat
erbjuda de nyinflyttade sina tjänster när Dir. 1982:21 detta varit mest
angeläget, dvs. just i det skede när nya sociala kontakter behöver upprättas.
Samhället har därmed gått miste om svenska kyrkans medverkan bl. a. när det har
gällt att erbjuda aktiviteter för barn och ungdom i de nya tätortsområdena.

Åven andra ändringar i församlingsstrukturen ställer krav
på en större flexibilitet i organisationen.

Enbart den förskjutning som sker i befolkningens
ålderssammansättning i olika pastorat under en tjugofemårsperiod påverkar
omfattningen och inriktningen av den prästerliga verksamheten. Invandringen får
också konsekvenser för församlingsverksamheten. Det finskspråkiga församlingsarbete
som nu i allmänhet bedrivs utanför den ordinarie församlingsprästerliga
verksamhetens ram är exempel på detta.

Inte bara församlingsstrukturen utan också arbetsformerna
i kyrkan-har ändrats sedan år 1957. Då utgjorde alltjämt högmässa och aftonsång
de huvudsakliga gudstjänsttillfällena i församlingarna. De senare årens utveckling
på gudstjänstlivets område har medfört ett avsevärt rikare och mera varierat
utbud av gudstjänster. Andra arbetsformer har också tillkommit som kräver ökade
insatser från prästernas sida, t. ex. konfirmandundervisning i internatform
och förberedande samtal i samband med dop, vigslar och jordfästningar.
Medverkan i planeringsdagar i pastorat och kontrakt samt deltagande i
fortbildning är nytillkomna tjänsteåligganden för prästerna. Å andra sidan har
på många håll konfirmationsfrékvensen och efterfrågan på kyrklig vigsel
sjunkit. Kyrklig medling i äktenskap torde numera vara ganska sällsynt. Det är
därför svårt att bedöma om arbetsbördan för den enskilde prästen totalt sett
har ökat eller minskat till följd av förändringar i den kyrkliga verksamheten.

Däremot kan man konstatera, att om man ser enbart till den
arbetstidsförkortning i form av längre semester och ökat antal tjänstefria
dagar, som prästerna har rätt till på grund av ändringar av
anställningsvillkoren sedan år 1957, så innebär den fullt utnyttjad ett
bortfall av arbetstimmar som motsvarar drygt 500 hela tjänster. Hänsyn har då
inle tagits till de vidgade möjligheterna till tjänstledighet för studier,
fackligt arbete, barns födelse och barntillsyn m. m. som har tillkommit efter
år 1957. I praktiken visar det sig att många präster på grund av sin
arbetssituation inte kan begagna sig av de rättigheter och den ökade fritid som
arbetsrättsreformerna ger dem. Detta är desto allvarligare som prästernas
familjesituation har förändrats under denna period. Mer än en tiondel av
prästerna utgörs nu av kvinnor och de manliga prästernas hustrur är nu
yrkesarbetande i en helt annan utsträckning än tidigare.

Å andra sidan förhåller det sig otvivelaktigt så att det
är stor skillnad på prästernas arbetsbörda i pastorat av olika slag. Om
prästtjänsterna inrättades med större hänsyn till de krav som de faktiska
arbetsuppgifterna i de olika pastoraten ställer skulle det kunna medföra bättre
arbetsförhållanden för prästerna över lag, utan att det totala antalet tjänster
behöver öka.

En översyn
av normerna för inrättande av prästerliga tjänster kan i

dagsläget inte syfta till ett ökat antal prästtjänster. En reform med den

målsättningen skulle f. ö. riskera att till stor del bli en reform på papperet,

eftersom redan nu ca 300 befintliga prästtjänster är vakanta till följd av den

sedan länge rådande prästbristen. Även om bättre arbetsbetingelser skulle 121

s. 122 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 kunna
stimulera rekryteringen till prästyrket, kan denna inte väntas täcka ett

Del II starkt ökat behov av präster på nya tjänster. Risken är dä
vid en utökad

tjänsteorganisation, att man endast får en
omflyttning av nuvarande

tjänstinnehavare till de mest attraktiva -tjänsterna med
en snedfördelning

inom den totala organisationen som följd.

Utgångspunkter för en översyn

En översyn av tjänsteorganisationen i pastoraten niåste
grunda sig på de , väsentligt ändrade personalförhållanden som nu råder i
kyrkan jämfört med läget år 1957.

Under senare år har ett stort antal lekmannatjänster
inrättats i pastorat och församlingar. En redovisning av förhållandena i Lunds
stift den 1 oktober 1980 visar, att där var inrättade 386 prästerliga tjänster.
Vid samma tidpunkt fanns det .i stiftet 55 heltids- och 19 deltidsanställda,
diakoner eller diakonissor, 72 heltids- och 30 deltidsarbetande
församlingsassistenter eller församlingssekreterare samt 14 heltids- och 36
deltidsanställda i kyrkans barnarbete. Därtill kommer den form av barn- och
ungdomsverksamhet som de drygt 300 kyrkomusikerna i samma stift bedriver genom
mer än 350 barn-och ungdomskörer. Förhållandena är likartade i övriga stift.
Man kan alltså konstatera att det i dag vid sidan av den,rent prästerliga
verksamheten i svenska kyrkan bedrivs en omfattande församlingsverksamhet genom
andra tjänstemän, som till stor del är kyrkokommunalt anställda. Då har ändå
inte beaktats det stora antalet arvoderade eller helt frivilliga medarbetare i
församlingsarbetet. Enbart i Lunds stift utgjorde de vid den redovisade tidpunkten
tillhopa nära 4000, flertalet verksamma inom barn- och ungdomsverksamheten. Det
framgår alltså att församlingsarbetet, åtminstone i de större församlingarna,
är rikt differentierat och i betydande utsträckning bedrivs med hjälp av
särskilt anställd personal med specialutbildning.

Med anställandet av specialutbildade lekmannamedarbetare i
församling

arna har följt ett behov att ompröva prästens uppgifter i sammanhanget. Det

ökade antalet kyrkokommunalt anställda avlastar arbete från prästerna på

väsentliga punkter. Generellt gäller detta nog beträffande kyrkobokföring

en, där man ofta också i ganska små pastorat numera har genomfört en

centralisering av pastorsexpeditionerna och därmed möjliggjort anställande

av biträdespersonal. I större kyrkliga samfälligheter, pastorat och försam

lingar är man i dag ofta väl tillgodosedd med medarbetare på kontorssidan

och i kamerala uppgifter. Rätt mycket av det praktiskt-administrativa arbete

som prästerna tidigare fick sköta ensamma slipper de nu. I den mån det

dessutom i församlingarna finns medarbetare med särskild utbildning för

barn- eller ungdomsarbete, studieverksamhet, uppsökande social verksam

het eller arbete inom.sjukhuskyrkan, så innebär detta inte bara en avlastning

av arbete från enskilda präster utan också en möjlighet till koncentration på

de specifikt prästerliga arbetsuppgifterna i församlingen..En följd härav är

att det under det senaste årtiondet i tidskriftsartiklar och biskopliga

herdabrev och vid prästmöten har förts en ingående debatt inom kyrkan om

prästens yrkesroll, dvs. vad som är prästens specifika funktion i församling

en, och i.anslutning därtill också frågan om vilka krav på utbildning och

specialkunskaper som den ställer i dag. Ett försök till en sammanfattning av

• " den förda diskussionen har gjorts i
skriften "Präst i Svenska kyrkan", ett

s. 123 Kontrollera mot PDF

förslag till riktlinjer utgivna av biskopsmötet och
Svenska kyrkans personal- Skr. 1982/83:103 förbuVid år 1980. Förslaget har
sedermera ytterligare bearbetats inom Dir. 1982:21 förbundet och
biskopsmötet.

Samtidigt måste man ha klart för sig att förhållandena
tersig mycket olika i små pastorat och församlingar med-begränsade ekonomiska
och personella resurser och i stora samfälligheter, där församlingarna kan ha
tillgång till specialutbildad personal av olika slag. Det bör dock
uppmärksammas att en utbyggd kyrklig organisation på stifts- och
kontraktsplanet kan ge möjligheter att bereda också de små enheterna tillgång
till speciella tjänster.

Riktlinjer för utredningen

Utredningen bör ta sin utgångspunkt i en kartläggning av
vilka arbetsuppgifter som skall anses höra till en kyrkoherdes och till övriga
prästers speciella funktion i församlingen mot bakgrund av bl. a. den
avlastning av uppgifter som har skett genom ökad lekmannamedverkan. Man kan här
också anknyta till sådana tidigare försök som har gjorts i den riktningen, t.
ex. i den förutnämnda undersökningen "Präst i svenska kyrkan"!

Man har också försökt att på grundval av arbetstidsstudier
beräkna tidsåtgången för de olika arbetsmoment som omfattas av de prästerliga
tjänsteåliggandena. Utredningen bör överväga om sådana schabloniserade
beräkningar av tidsåtgången för de prästerliga arbetsinsatser som krävs i ett
enskilt pastorat kan utgöra ett tillfredsställande underlag för tilldelningen
av prästtjänster i pastoratet. I varje fall bör en beräkningsmetod
eftersträvas, som bättre än den riuvarande tar hänsyn till de olika
arbetsuppgifter som följer av befolkningens åldersstruktur och andra speciella
förhållanden i pastorat av olika karaktär. I det sammanhanget har utredningen
att beakta behovet av särskilda tjänster för andlig vård vid sjukhus och vid
omsorgsvårdens institutioner. Utredningen bör också överväga en möjlighet atl
med jämna mellanrum och vid uppkommande ledighet på en tjänst.ompröva
tjänsteorganisationen med hänsyn till ev. ändrade förhållanden i pastoratet.

I samband härmed aktualiseras frågan om relationen mellan
ordinarie och icke ordinarie tjänster i den församlingsprästerliga
organisationen. Utredningen har att utgå från att de ordinarie tjänsterna
skall ersättas med extra ordinarie tjänster, såsom har skett beträffande det
stora flertalet övriga statligt reglerade tjänster. Detta förutsätter ändring i
gällande lagstiftning.

Av min
tidigare redovisning av förekomsten av församlingsmedarbetare

med annan specialutbildning än prästens framgår att den numera har en

sådan omfattning att en utredning om tjänsteorganisationen i pastoraten inte

bör begränsas till att avse enbart prästtjänsterna. Jag delar den av Svenska

kyrkans personalförbund framförda meningen att en översyn bör innefatta

även de kyrkokommunalt anställda medhjälparna i församlingsvården.

Frågan om diakonins ställning i svenska kyrkan har länge varit olöst.

Samtidigt kan man konstatera att diakonitjänsterna på många håll utgör ett

viktigt komplement till prästernas arbetsinsatser i församlingarna. Jag finner

det därför angeläget att utredningen överväger i vilka former sådana tjänster

kan inrymmas i den kyrkliga tjänsteorganisationen och om de eventuellt kan

utgöra alternativ till ytterligare prästtjänster i pastoraten utöver kyrkoher

detjänsterna. Därvid bör innehållet i diakonitjänster av olika slag närmare l-'

s. 124 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 preciseras. Därigenom skulle man
också få en utgångspunkt för planering av

Del II utbildningen av diakoner och diakonissor med hänsyn till
församlingarnas

behov.

En klar tendens i kyrkolivet under senare år har varit att
ge lekmännen och församlingens förtroendevalda ökat inflytande när det gäller
att utforma riktlinjer för församlingens arbete. I utredningsarbetet bör därför
undersökas om inte tjänsteorganisationen i pastoraten, som nu fastställs av
regeringen enligt generella normer, i större utsträckning kan grundas på
pastoralens och domkapitlens gemensamma överväganden utifrån egna bedömningar
av de enskilda församlingarnas behov och de tillgängliga personalresurserna.
Det skall också stå utredningen fritt atl föreslå sådana tjänster i stift eller
kontrakt som på lämpligt sätt kan utgöra en komplettering av eller ersättning
för tjänster i de enskilda pastoraten.

Att helt överlämna åt pastoraten eller stiften att besluta
om tjänsteorganisationen kan dock visa sig svårt med hänsyn till kravet på en
rättvis och jämn fördelning av personalresurserna. Bl. a. av detta skäl bör det
också i fortsättningen ankomma på kyrkoledningen i stiftet - biskop och
domkapitel - att rekrytera och förordna präster till tjänst i församlingarna
och fullgöra arbetsgivarfunktionen beträffande dem. Utredningen bör överväga
hur diakonitjänsterna i detta sammanhang skall kunna infogas i den kyrkliga
organisationen och vilka förpliktelser som bör följa av vigningen till diakon
eller diakonissa. Frågan om vilka sekretessbestämmelser som bör gälla i deras
verksamhet bör vidare uppmärksammas i detta sammanhang.

Utredningen skall beakta de direktiv som har utfärdats
till, samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av
reformer (Dir. 1980:20). Detta innebär att en ny tjänsteorganisation i
pastoraten måste hålla sig inom samma kostnadsram som den nuvarande.
Organisationen måste utformas så att man har kontroll över kostnaderna. Det kan
vara lämpligt att belysa verkningarna av utredningens förslag genom att i
samverkan med domkapitlet och pastoraten i något lämpligt stift eller del av
ett stift redovisa ett tänkt utfall av förslaget.

Vid sitt arbete bör utredningen beakta de förslag till
vidgad användning av kyrkofonden i kostnadsutjämnande syfte som har lagts fram
och den betydelse dessa får för tjänsteorganisationen i pastorat och församlingar.

Utredningen bör vid arbetets påbörjande samt vidare under
arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall
annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar
ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att
framföra synpunkter. Utredningen bör därutöver informera berörda arbetstagare
om utredningens arbete.

Samråd bör också under utredningsarbetet äga rum med
kyrkomusikerutredningen (Kn 1980:04) och kyrkoberedskapskommittén (U 1976:09).

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för kommundepartementet

att tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter med
uppdrag att utreda frågan om tjänsteorganisationen i pastoralen,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredningen.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar 124

s. 125 Kontrollera mot PDF

att kostnaderna för kommittén skall belasta femtonde
huvudtitelns Skr. 1982/83:103

kommittéanslag. Dir. 1982:22

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Kommundepartementet)

Tilläggsdirektiv till utredningen (Fi 1976:02) om beskattning
av tjänstepensioner

Dir 1982:22

Beslut vid regeringssammanträde 1982-05-13

Chefen för budgetdepartementet, statsrådet Wirtén, anför.

Inledning

År 1975 infördes nya beskattningsregler för
pensionsförsäkringar och för arbetsgivares kostnader för att trygga anställdas
pensionering (prop. 1975/76:31, SkU 20, rskr 132, SFS 1975:1347-1354). För att
utreda en del frågor som inte hade lösts genom 1975 års lagstiftning
tillkallades följande år en särskild utredningsman' (utredningen om beskattning
av tjänstepensioner). Efter förslag av utredningen i tre delbetänkanden har
ändringar i lagstiftningen genomförts dels år 1976 (prop. 1976/77:48, SkU 14,
rskr 102, SFS 1976:1094-1101), dels år 1978 (prop. 1977/78:64, SkU 46, rskr
223, SFS 1978:187-189), dels år 1980 (prop. 1979/80:68, SkU 22, rskr 163, SFS
1980:71 och 72).

I de nämnda delbetänkandena har utredningen främst tagit
upp vissa närmast tekniska frågor som har aktualiserats vid tillämpningen av
1975 års lagstiftning. De frågor som återstår enligt direktiven och vissa
ytterligare frågor som väckts under utredningsarbetets gång har utredningen
avsett att redovisa i sitt slulbetänkande. Under utredningsarbetets gång har
det emellertid visat sig att reglerna om begränsningar i arbetsgivares
avdragsrätt för kostnader för- att trygga anställdas pensionering i vissa
hänseenden medför stora problem i den praktiska tillämpningen. För att komma
till rätta med dessa problem, som jag närmare kommer att beröra i det följande,
krävs betydligt större ändringar i regelsystemet än vad som förutsattes när
utredningsdirektiven kom till.

Jag har mot denna bakgrund gjort den bedömningen att
utredningen bör ges.tilläggsdirektiv. Innan jag går in på det uppdrag som nu
bör lämnas utredningen skall jäg kortfattat beröra principerna för
arbetsgivares avdragsrätt för pensioneringskostnader.

' Beträffande utredningens direktiv se Kommittéberättelse
1977 Del II s. 86. ff. 125

s. 126 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Avdragsrätten enligt nuvarande
regler

En arbetsgivare har rätt till avdrag för utbetald pension
till tidigare anställda eller deras efterlevande. Några särskilda
beloppsmässiga begränsningar för avdragsrätten för utbetalad pension finns
inte.

En arbetsgivare har vidare rätt till avdrag för kostnader
för att trygga framtida utbetalningar av intill avdragstillfället intjänad
pension. Etl sådant tryggande kan ske genom betalning av premie för en
tjänstepensionsförsäkring eller genom avsättning till en pensionsstiftelse
eller ett särskilt konto i arbetsgivarens egna räkenskaper benämnt "Avsatt
till pensioner". Avdragsutrymmet i fråga om kostnader för atl trygga
pensionsutfästelser är emellertid begränsat. Syftet med begränsningarna är att
endast sådana pensionsutfästelser som har till syfte att tillgodose ett
verkligt pensioneringsbehov skall få tryggas med obeskattade medel.
Begränsningarna i avdragsrätten, som i huvudsak tillkom genom 1975 års
lagstiftning innebär i korthet följande /se punkt 2 e av anvisningarna till 29
§ kommunalskattelagen (1928:370)/.

Avdrag medges för kostnader för att trygga
pensionsåtagande enligt allmän pensionsplan. Med allmän pensionsplan avses
sådana allmänna grunder för pensionering av anställda och för tryggande av
utfästelse om pension som på arbetstagarsidan godkänts av en organisation som
enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet är att anse som en
central arbetstagarorganisation. Om ett pensionsåtagande inte lämnats enligt
allmän pensionsplan medges avdrag för kostnader för att trygga åtagandet om de
utfästa förmånerna ryms inom vad som är sedvanligt enligt allmän pensionsplan i
fråga om arbetstagare med motsvarande uppgifter. En absolut övre gräns finns
också för de förmåner som får utgå enligt en i beskattnings-sammanhang godtagen
allmän pensionsplan. Denna övre gräns anknyter till de förmåner som f. n. utgår
enligt den vägledande allmänna pensionsplanen, ITP-planen.

De nyss beskrivna reglerna gäller,i princip för alla
former av tryggande, dvs. för försäkring, avsättning till stiftelse och
kontoavsättning. En annan metod - den s. k. alternativregeln - för beräkning av
avdragsutrymmet får emellertid i vissa fall tillämpas om en pensionsutfästelse
tryggas genom försäkring. Har en arbetsgivare gjort ett åtagande enligt allmän
pensionsplan men föreligger inte avdragsrätt enligt huvudregeln eller omfattas
inte arbetstagaren av allmän pensionsplan medges arbetsgivaren avdrag för
försäkringspremier med viss procent av den under beskattningsåret eller året
före beskattningsåret utgivna lönen till den anställde.

De här beskrivna reglerna gäller för pensionsutfästelser
som lämnats efter utgången av år 1975. Äldre och i de flesta fall mera
förmånliga regler för beräkning av avdragsutrymmet får med vissa undantag
tillämpas för utfästelser som lämnats skriftligen före nyss nämnda tidpunkt.

Tillämpningen av avdragsbegränsningen

Beräkningen av avdragsutrymmet för pensionsåtaganden
enligt allmän

pensionsplan torde inte medföra några större
tillämpningsproblem. Däremot

kan det vara förenat med stora problem att avgöra om ett
pensionsåtagande

ryms inom allmän pensionsplan. Det är sålunda svårt att
jämföra förmåner

Y2f, som skall utgå enligt ett
pensionsåtagande och förmåner som följer av allmän

s. 127 Kontrollera mot PDF

.pensionsplan när förmånerna enligt åtagandet avviker från
planförmåner- Skr. 1982/83:103

na. Dir. 1982:22

En annan fråga som uppkommer vid tillämpningen av reglerna
om avdrag för tryggande av åtagande som ryms inom allmän pensionsplan gäller
efter vilka grunder man skall göra jämförelsen med en arbetstagare inom
planområdet med motsvarande uppgifter. Det är ju förmåner för en sådan
arbetstagare sorii skall vara normerande för förmånsnivån. Ett alternativ är
att göra jämförelsen utifrån utgiven lön till den anställde. Det är emellertid
inte givet att enbart lönen skall vara avgörande. Det kan i stället hävdas att
jämförelsen skall avse den tjänsteställning som den anställde som fått
utfästelsen har och motsvarande tjänsteställning i ett plananslutet företag.
Det är oklart vilken grund som bör tillämpas.

Även andra problem som det här saknas anledning att i
detalj beröra uppkommer vid tillämpningen av de aktuella bestämmelserna.

Riktlinjer för utredningens arbete

Enligt min mening är det mot den skisserade bakgrunden
uppenbart att en förenkling av reglerna om avdrag för tryggande av kostnader är
angelägen. Utredningen bör ges i uppdrag att utarbeta förslag till nya regler
som innefattar sådana förenklingar. För arbetet bör följande riktlinjer gälla.

Huvudsyftet bör, som nyss nämnts, vara att åstadkomma i
den praktiska

tillämpningen mera lättillämpade regler inom detta komplicerade beskatt

ningsområde. Av detta följer att beräkningen av avdragsutrymme måste

schabloniseras. En förebild för en sådan schablon finns i den nuvarande

alternativregeln. Enligt min mening synes en framkomlig väg kunna vara att ;

avskaffa de nuvarande reglerna om avdrag för tryggande av
förmåner som ryms inom allmän pensionsplan och ersätta dem med regler som till
sitt innehåll motsvarar den nuvarande alternativregeln. Enligt ett sådant
system skulle avdrag medges med en viss kvotdel av utgiven lön till den
anställde och någon jämförelse mellan förmånerna enligt utfästelsen och enligt
allmän pensionsplan skulle inte behöva ske. Det bör påpekas att den schabloniserade
avdragsberäkningen givetvis skulle tillämpas endast ifråga om löften som inte
ingår i allmän pensionsplan.

Jag är självfallet medveten om att en sådan jngripande
ändring i reglerna inte kan göras utan ingående överväganden av skilda slag.
Enligt min mening bör emellertid utredningen pröva möjligheterna att införa ett
sådant system. Utredningen bör ta fram ett underlag för ett ställningstagande i
saken från statsmakternas sida.

När det gäller nivån för den schabloniserade avdragsrätten
bör utgångs

punkten vara att förmåner motsvarande förmånerna enligt ITP-planen

allmänt sett bör kunna tryggas inom det schablonmässigt bestämda

avdragsutrymmet. Att uppnå en exakt motsvarighet till avdragsrällen enligt

ITP-planen är givetvis inte möjligt. Det måste godtas att avdragsutrymmet i

vissa fall blir mindre och i andra fall större än vad som följer av planen.

Utredningen är dock oförhindrad att föreslå särregler för speciella situatio

ner t. ex. om en allmän schablonregel skulle leda till avsevärda försämringar i

möjligheterna att trygga en pensionsutfästelse med obeskattade medel. Vid

utformningen av förslaget måste emellertid också beaktas att detta inte får

öppna möjligheter till avdrag för tryggande av förmåner som uppenbart ■

ligger vid sidan av vad som kan anses som ett rimligt pensioneringsbehov. Jag 1-'

s. 128 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 är
medveten om att utredningen för att få en grund för sina ställningstagan-

Del II den kan behöva genomföra relativt omfattande
undersökningar av de

effekter som olika lösningar får för tryggandet inom
företag av olika storlek och med varierande ålderssammansättning bland de
anställda.

Grundläggande för beräkningen av avdragsutrymmet bör
givetvis liksom hittills vara att en civilrättsligt bindande utfästelse
föreligger och att pensionsutfästelsen inte tidigare tryggats med avdragsrätt.
Något avsteg från det nuvarande kravet på att pensionsskulden vid tryggande
genom kontoavsättning skall vara kreditförsäkrad bör inte komma i fråga.
Utredningen bör i första hand söka utforma en schablonregel som skall tillämpas
generellt oberoende av tryggandeform.

Ett betydande problem i nuvarande regler är att
pensionslöften lämnade skriftligen före den 1 januari 1976 inte behandlas
enligt nuvarande regler utan följer äldre bestämmelser. Utredningen bör sträva
efter att schablonregeln skall kunna generellt omfatta i vart fall löften som
lämnats efter utgången av år 1975.

En annan fråga som utredningen får ta ställning till blir
gränsdragningen mellan pensionsåtaganden som faller in under allmän
pensionsplan och andra pensionsåtaganden.. Gränsdragningen blir i ett system
med en schabloniserad avdragsrätt för åtaganden som inte följer plan av större betydelse
än vad som är fallet enligt nuvarande regler. Denna och liknande frågor måste
givetvis beaktas i utredningsarbetet.

Med hänsyn till de problem som föreligger vid den
praktiska tillämpningen av nuvarande regler är det angeläget att
utredningsarbetet bedrivs skyndsamt. Samtidigt är jag medveten om frågornas
komplicerade natur. Resultatet av utredningens arbete bör redovisas i sådan tid
att det kan ligga till grund för ett ställningstagande från regeringen under
hösten 1983.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen meddelar utredningen om beskattning av tjänstepensioners
tilläggsdirektiv enligt de här angivna riktlinjerna.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartementet)

Utredning om effekterna av att använda ordningsvakter för
vissa bevakningsuppgifter i tunnelbanan i Stockholm

Dir 1982:23

Beslut vid regeringssammanträde 1982-05-06.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Petri, anför.

128 Den allmänna ordningen i
tunnelbanan i Stockholmsområdet har alltsedan

s. 129 Kontrollera mot PDF

tunnelbanans tillkomst under 1950-talet varit föremål för
uppmärksamhet Skr. 1982/83:103 från skilda håll. Ordningsläget på vissa
delar av tunnelbanenätet har tidvis Dir. 1982:23 varit mycket
otillfredsställande och de våldstendenser som förekommit och alltjämt
förekommer har i flera fall lett till att personer dödats eller skadats. Frågan
om hur bevakningen i tunnelbanan skall utföras har bl. a. på grund av dessa
förhållanden övervägts i olika sammanhang.

Uppgiften att övervaka allmän ordning i tunnelbanan är
omfattande. Tunnelbanenätet i Storstockholmsområdet omfattar totalt över 100
kilometer. Av de 94 tunnelbanestationerna ligger 81 inom Stockholms
polisdistrikt. Antalet resor med tunnelbanan beräknas till närmare 225 miljoner
per år, vilket motsvarar ett genomsnitt av över 600 000 resor per dag. Under år
1981 gjordes nära 17 000 polisiära ingripanden i samband med tunnelbanebevakningen.

Upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet är en
uppgift som i första hand ankommer på polisen enligt 2 § polisinstruktionen
(1972:511). Fram till den 1 juli 1967 ombesörjdes emellertid övervakningen i
tunnelbanan även av personal från Stockholms lokaltrafik (SL). Någon särskilt
avdelad polisstyrka för tunnelbanebevakning fanns inte utan polismän från
vaktdistrikten i Stockholms polisdistrikt skulle inom ramen för den vanliga
övervakningsverksamheten även svara för ordningen i tunnelbanan.

Den 1 juli 1967 organiserades en särskild tunnelbanegrupp
inom Stockholms polisdistrikt. Gruppen bestod till en början av ett 30-tal
polismän men utökades successivt och omfattade år 1970 omkring 75 polismän. År
1975 var personalstyrkan omkring 150 polismän. Den 1 januari 1979 ombildades
tunnelbanegruppen organisatoriskt och en särskild tunnelbanesektion bildades
inom Stockholms polisdistrikt. Personalstyrkan uppgår f. n. till 163 polismän
varav två poliskommissiarier, 21 polisinspektörer och 140 polisassistenter/polismän.
Av de 140 polisassistent/polismanstjänsterna ingår dock endast 70 i
tjänstetablå för tunnelbanesektionen. De återstående 70 utgörs av extra
ordinarie polismän som tillhör ordningsavdelningens kader för vikariats- och
förstärkningstjänstgöring. Sektionen ansvarar för bevakningen av hela
tunnelbanenätet i Storstockholm, alltså även för de tunnelbanestationer som
ligger i annat polisdistrikt, dock att bevakningen inte sträcker sig utanför
spärrarna vid respektive station. Denna speciella utvidgning av
jurisdiktionsområdet för Stockholms polisdistrikt är grundad på praktiska skäl.
I de fall då polispatruller medföljer på tågen kan personalen utan
inskränkningar göra de ingripanden som behövs även när tågen passerar genom ett
annat polisdistrikt.

Under början av 1970-talet var polisens personalsituation
framför allt i Storstockholmsområdet mycket otillfredsställande. Antalet
vakanta tjänster var så stort att regeringen tillkallade en särskild
utredningsman med uppdrag att utreda frågan om åtgärder för att förbättra
polisens arbetsförhållanden i Stockholm (Ds Ju 1972:33). Vakanssituationen blev
till sist så allvarlig att regeringen i november 1973 beslutade att polisen i
Stockholm skulle avlastas vissa delar av den mer rutinbelonade
tunnelbanebevakningen. Detta skedde genom att personal från Allmänna Bevaknings
Aktiebolag (ABAB) övertog vissa av polisens stationära bevakningsuppgifter i
tunnelbanan. ABAB:s pesonal svarar numera bl. a. för skyddet av de tjänstemän
från SL som betjänar biljettspärrarna i närmare hälften av tunnelbanestationerna.
Bevakningsuppgifterna är i övrigt begränsade till området närmast dessa

129

9
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

s. 130 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 spärrar. All övrig ordningshållning
i stationer och på tunnelbanetågen utförs

Del II av polismän.

Regeringsbeslutet från november 1973 innebar att
rikspolisstyrelsen fick medge att disponibla s. k. vakansmedel för Stockholms
polisdistrikt fick tas i anspråk för ersättning till ABAB för tjänstgöring vid
tunnelbanestationer i Stockholm. Därvid fick högst 40 vaktman disponeras samtidigt.

Medgivandet har därefter förlängts ett budgetår i taget.
På grund av det dåliga ordningsläget i tunnelbanan utökades bemyndigandet i
december 1978 till att omfatta högst 80 ordningsvakter samtidigt för
tjänstgöring vid sådan tunnelbanestation som ingår i bevakningsområdet för
Stockholms polisdistrikt. Åven detta medgivande har förlängts ett budgetår i
taget.

I den av riksdagen godtagna prop. 1979/80:122 om
ordningsvakter och bevakningsföretag framhålls som en självklarhet att den
grundläggande regeln bör vara att det är polisens huvuduppgift att upprätthålla
allmän ordning och säkerhet. Ordningsvakternas och bevakningsföretagens verksamhet
måste dock under överskådlig tid ses som ett nödvändigt komplement till det
skydd som det allmänna tillhandahåller genom polisen och andra organ. I det
avsnitt av propositionen som behandlar ordningsvaktstjänstgö-nngen i
tunnelbanan understryks att ordningsvakternas insatser aldrig får ses som en
ersättning för utan endast som ett komplement till polisens. Där heter det
vidare att det är allmänt omvittnat att den ökning som skedde år 1979 av
antalet ordningsvakter fått positiva effekter, bl. a. så till vida som en
nedgång av antalet tillbud med inslag av våld har kunnat noteras.

I propositionen uttalas emellertid också att de vunna
erfarenheterna självfallet inte får tas till intäkt för att den rådande
ordningen med ordningsvakter i tunnelbanan skall permanentas. En fortlöpande
omprövning av behovet och omfattningen av denna sorts bevakning måste alltid
äga rum. Det är mot den bakgrunden som man skall se mitt uttalande i årets
budgetproposition (prop. 1981/82:100, bil. 5, s. 45) där jag förklarar att jag
har för avsikt att föreslå regeringen att frågan vilken effekt bevakningen med
ordningsvakter har haft och huruvida omfattningen kari anses slå i
överensstämmelse med behovet av medverkan av ordningsvakter i tunnelbanan
skall utredas. Jag anser att denna uppgift bör anförtros åt en särskild
utredare.

En utgångspunkt för utredarens överväganden bör vara det
totala behovet av ordningshållning och övervakning i tunnelbanan. F. n. får som
nämnts högst 80 ordningsvakter samtidigt tjänstgöra vid tunnelbanestationerna.
Utredaren bör analysera erfarenheterna av den bevakning som hittills förekommit
och därefter ta ställning till den fortsatta omfattningen. I detta hänseende
bör utredaren inhämta synpunkter från länsstyrelsen och berörda polisstyrelser
i Stockholms län samt från SL. Även landstinget, berörda kommuner och andra
intressenter bör ges tillfälle att lämna synpunkter på den nuvarande
situationen.

Utredaren kommer att få tillgång till ett omfattande
underlag från i första hand Stockholms polisdistrikt beträffande
tunnelbanebevakningens omfattning och de ingripanden som görs i samband med
övervakningen. Av särskilt intresse i sammanhanget är de ingripanden som görs
av personal från ABAB.

Våldsanvändning
och frihetsberövande är de yttersta åtgärderna för

upprätthållande
av allmän ordning. Eftersom de ordningsvakter som

130 tjänstgör i tunnelbanan i allmänhet
torde ha en sämre utbildning för sådana

s. 131 Kontrollera mot PDF

åtgärder
än polismän, bör utredaren särskilt studera omfattningen av dessa Skr.
1982/83:103 ingripanden mot person och om någon kritik härvidlag har
framförts. Dir. 1982:23 Utredaren bör också närmare undersöka
vilka positiva följder som bevakningen kan ha haft för resenärer och andra.

I budgetpropositionen har jag förklarat att det bör
utredas vilken effekt bevakningen har haft. Jag är medveten om de svårigheter
som finns när det gäller att mäta effekterna av övervakning i allmänhet. Dessa
svårigheter föreligger naturligtvis även beträffande tunnelbanebevakningen. Det
bör dock prövas om det är möjligt att beräkna hur stora polisiära resurser som
sedan år 1974 har kunnat tas i anspråk för andra uppgifter till följd av att
personal från ABAB har anlitats för tunnelbanebevakning. I sammanhanget måste
givetvis också kostnaderna för den utförda bevakningen redovisas.

En väsentlig fråga för utredaren att besvara är vilka
konsekvenserna blir för Stockholms polisdistrikt vid förändringar av antalet
ordningsvakter som tjänstgör i tunnelbanan, såväl från ordningssynpunkt som ur
ekonomisk synvinkel. Åven det alternativet att bevakningen genom ordningsvakter
helt esätts av övervakning med polismän bör belysas. Utredaren bör därvid
särskilt undersöka i vilken mån den stationära bevakningen med ordningsvakter
måste ersättas med liknande bevakning av polismän och vilka ekonomiska och
arbetsmiljömässiga konsekvenser detta skulle få för polisen.

Utredaren bör vid arbetets påbörjande samt vidare under
arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall
annan berörd central arbetstagarorganisation med vilka staten har eller brukar
ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att
framföra synpunkter.

Utredaren bör redovisa resultatet av sitt arbete till
regeringen senast den 1 november 1982.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att
regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda
behovet och effekterna av att använda ordningsvakter för vissa
bevakningsuppgifter i tunnelbanan i Stockholm,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns
kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Justitiedepartementet)

131

s. 132 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Utredning om taxeringsförfarandet och skatteprocessen

Del II

Dir 1982:24

Beslut vid regeringssammanträde 1982-05-13.
Departementschefen, statsrådet Wirtén, anför:

1 Sammanfattning av direktiven

I dessa direktiv föreslås att en kommitté tillkallas för
att utreda

1. det grundläggande taxeringsförfarandet och

2.
förenklingar av
de materiella beskattningsreglerna främst i fråga om löntagarbeskattningen samt

3.
reglerna för
skatteprocessen och

4.
det allmännas
processföring.

2 Behovet av en översyn

Allmänt

Vårt skattesystem uppfattas med rätta som komplicerat. De
materiella bestämmelserna är många och inte sällan svårtillgänghga. De formeUa
reglerna för beskattningsförfarandet är svåröverskådliga och verkar många
gånger förvirrande för den som inte är specialist på saken. Systemet förbrukar
stora resurser, både hos de skattskyldiga och hos skattemyndigheter och
domstolar. Trots detta finns det ett utbrett missnöje med de resultat som
uppnås; taxeringarna blir inte så rättvisa och likformiga som avsikten är.
Ingen kan finna detta tillfredsställande.

Det finns en rad faktorer som förklarar varför vi har
hamnat i denna situation. Det moderna samhället är komplicerat och det
ekonomiska livet snabbt föränderligt. Olika delreformer inom skatteområdet har
fogats till varandra utan att det alltid har varit möjligt att se till
återverkningarna för systemet som helhet. Inte sällan söker man genom
skatteregler uppnå flera olika mål som kan vara svårförenliga eller rent av
delvis motstridande.

De krafter som drivit fram nuvarande situation upphör inte
att finnas. Det är emellertid enligt min mening nu nödvändigt att komma fram
till effektiva motåtgärder och att skapa motverkande krafter, som verkar för
förenkling och ökad hänsyn till situationen för dem som skall praktiskt
tillämpa de olika reglerna. Jag tänker här i första hand på de skattskyldiga,
men också på dem som är verksamma på den fiskala sidan eller i domstolarna. I
själva verket har alla parter i de flesta fall ett gemensamt intresse av att få
klara och enkla regler och ett smidigt fungerande beskattningsförfarande.
Krångel, tvister och utdragna processer skapar ömsesidig irritation och är inte
till fördel för någon.

I det följande kommer jag att ta upp frågor som rör ett
mycket viktigt led i

de angivna förenklingssträvandena, nämligen en
grundläggande översyn av

taxeringsförfarandet och skatteprocessen. Det ligger
därvid i sakens natur att

den kritik som återges resp. de reformförslag som
diskuteras oftast är

132 formulerade ur den fiskala sidans
perspektiv. Jag vill emellertid kraftigt

s. 133 Kontrollera mot PDF

betona vad jag just sagt, nämligen att behovet av reformer
för att få fram ett Skr. 1982/83:103 enklare och effektivare system är lika
stort också sett från de skattskyldigas Dir. 1982:24 sida.

Det grundläggande taxeringsförfarandet

Förfarandet vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen har
under de senaste decennierna varit föremål för en nära nog kontinuerlig
översyn. Syftet har varit att finna former för ett enklare och effektivare
beskattningsförfarande. Det är emellertid först på senare tid som en mer
genomgripande reform har kunnat genomföras på området. Jag tänker på den reform
som fr. o. m. 1979 års taxering har medfört en ny organisation och nya
förfaranderegler för taxeringen i första instans (RS-reformen).

Den nya taxeringsorganisationen har haft vissa problem
under de första åren. Bortsett från inkörningssvårigheter med anpassningen av
ADB-stödet har det stora problemet varit att man endast i begränsad
utsträckning har kunnat öka kontrollen av de svårgranskade deklarationerna.

Riksskatteverket (RSV) har nyligen påbörjat en översyn
av,det grundläggande taxeringsförfarandet dvs. framför allt verksamheten i
taxeringsnämnderna. Som jag har uttalat i årets budgetproposition är det
angeläget att ett sådant uppföljningsarbete kommer i gång. Det finns emellertid
anledning att gå längre i en översyn av taxeringsförfarandet än vad som faller
inom ramen för RS-reformen och RSV:s utredning.

Det kan till att börja med konstateras att det finns flera
förklaringar till att RS-reformen inte fått önskad effekt. Utöver, det faktum
att antalet deklarationer har ökat markant i förhållande till utgångsläget vid
reformens genomförande, har det visat sig att den effektiva arbetstiden per
handläggare under taxeringsperioden blivit kortare än vad som kunde förutses.
Ytterligare en viktig faktor som måste beaktas i sammanhanget är att det efter
RS-reformens genomförande har införts en rad nya regler som i och för sig
syftat till att uppnå effekter som varit önskvärda från materiell synpunkt, men
som av olika skäl har komplicerat granskningsarbetet. Inte heller vid
utformningen av den nyligen föreslagna inkomstskattereformen (prop.
1981/82:197) har det varit möjligt att helt undvika regler som medför att
deklarationsgranskarna får ytterligare moment att beakta i sitt arbete.

De materiella beskattningsreglerna

Erfarenheterna hittills av RS-reformen har sålunda visat
svårigheterna inom ramen för tilldelade resurser att nå målet att kraftigt öka
kontrollen av deklarationer med invecklade inkomst- och
förmögenhetsredovisningar, om man behåller och bygger vidare på nuvarande
regelsystem. Detta gäller i vart fall om man skall upprätthåUa hittillsvarande
ambitionsnivå vid gransknirig-en av samtliga deklarationer. Man kan inte heller
fortsätta att bygga ut kontroUapparaten.

Det är
viktigt, inte minst i nuvarande statsfinansiella läge, att sträva efter

ett skattesystem och ett beskattningsförfarande som är billigare och

effektivare från gransknings- och kontrollsynpunkt. Ett sätt att minska

resursåtgången i granskningsarbetet är att göra, de materiella reglerna

enklare. Särskilt angeläget för den praktiska hanteringen är det att uppnå

förenklingar som rör ett stort antal deklarationer, dvs. i första hand 133

s. 134 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 löntagardeklarationerna.
Härigenom kan resurser frigöras för kontroll av de

Del II mera komplicerade deklarationerna. Förenklingar av detta
slag är givetvis

mycket angelägna också från de skattskyldigas synpunkt.
Enklare materiella

regler gör det lättare att fullgöra
deklarationsskyldigheten och banar vägen

för att begränsa denna för vissa grupper.

Ett första steg i sådan förenklande riktning togs förra
året i och med införandet av avdragsbegränsningar i fråga om de s. k.
arbetsresorna. 1 samband med inkomstskattereformen är avsikten att gå vidare på
denna väg. Man har sålunda bl. a. föreslagit ett till 1 000 kr. förhöjt
schablonavdrag för personer med arbetsinkomst och förslag om att avdragen för
premier för kapitalförsäkringar och för de s. k. frivilliga periodiska
understöden avskaffas. Dessa förslag bör bidra till en enklare hantering av en
stor del av deklarationsmaterialet, vilket i sin tur bör förbättra möjligheten
att fördjupa kontrollen av de svårkontrollerade deklarationerna. Det är enligt
min mening nödvändigt att man i det fortsatta arbetet för att reformera taxeringsförfarandet
håller fast vid denna inriktning på förenklingar.

Jag kommer alltså fram till att det behövs en översyn av
taxeringsförfarandet som inte omfattar bara de delar som har berörts av
RS-reformen utan som också syftar till en förenkling av löntagarbeskattningen
och de materiella beskattningsregler som hänger samman särskilt med denna. Det
är enligt min mening lämpligt att dessa frågor ses över i ett sammanhang.
Utformningen av de materiella reglerna påverkar valet av beskattningsförfarande
och omvänt kräver en viss typ av beskattningsförfarande att de materiella
reglerna utformas på ett visst sätt. Den helhetsbedömning som här måste ske
görs bäst inom ramen för en och samma utredning.

Skatteprocessen

Beskattningsförfarandet är i behov av en översyn också i
ett annat avseende. Jag tänker på de regler som styr skatteprocessen, främst i
länsrätterna. Mycket har gjorts i reformväg under den senaste tioårsperioden
när det gäller själva organisationen av den dömande verksamheten. De tidigare
beslutsorganen i andra instans, prövningsnämnderna, ombildades sålunda i början
av 1970-talet till förvaltningsdomstolar-länsskatterätter. År 1979 bröts
länsskattereätterna och övriga förvaltningsdomstolar på länsplanet ut från
länsstyrelserna och slogs ihop till de nuvarande helt fristående länsrätterna.

Även reglerna för besvärs- och beslutsförfarandet har
ändrats under denna tioårsperiod. Bl. a. har besvärstiderna förlängts samtidigt
med den förlängning av taxeringsperioden som gjordes i samband med RS-reformen.
Vidare har gränserna vidgats för länsrättens avgörande av taxeringsmål med
ensamdomare. Det bör också påpekas att man är 1965 införde en rätt för
skattemyndigheterna att genom ett enkelt förfarande vid sidan av domstolarna
rätta taxeringsfel och att denna rätt därefter utvidgats i flera omgångar,
senast genom lagstiftning åren 1980 och 1981 (prop. 1980/81:69, SkU 1980/81:15,
rskr 1980/81:62 och prop. 1981/82:19, SkU 1981/82:17, rskr 1981/82:53).

Trots
åtgärder av nu angivet slag och trots resursförstärkningar till

länsrätterna
och länsstyrelsernas besvärsenheter har antalet oavgjorda mål i

länsrätterna
ökat markant under tioårsperioden. Efter 1979 års länsrättsre-

134 form har visserligen läget
förbättrats, men väntetiden för att få ett mål

s. 135 Kontrollera mot PDF

avgjort
är dock fortfarande alltför lång på många håll vilket vållar Skr.
1982/83:103

olägenheter inte minst för de skattskyldiga. Detta är inte acceptabelt. Dir. 1982:24

En arbetsgrupp inom RSV (ÖBO-gruppen) har lagt fram en
rapport. Förenkla taxeringsprocesseri (juni 1981), med principförslag till
åtgärder för att komma till rätta med de nyss angivna problemen. Förslaget
avses främst utgöra ett underlag för fortsatta utredningsinsatser. ÖBO-gruppen
konstaterar i sin rapport att det inte är möjligt att enbart genom
rationaliseringar eller resursförstärkningar klara av balansproblemen. Gruppen
anser att man måste ändra grundförutsättningarna för verksamheten och lägger
fram förslag om förenklingar i det formella regelsystemet. Förslagen innebär
bl. a. att besvär till länsrätten skall ges in till den lokala
skattemyndigheten i stället för till domstolen, att taxeringsintendenten skall
få rätt att besluta i besvärsärenden när parterna är överens och att
besvärstiderna skall förlängas och göras gemensamma för alla parter. Gruppen
framhåller också att det är angeläget att en översyn görs av de materiella
beskattningsreglerna i syfte att förenkla dessa. Enligt gruppen kan stora
förenklingar uppnås redan med relativt små ingrepp i det materiella
regelsystemet.

Rapporten har remissbehandlats. Remissinstanserna är
överens om att det behövs genomgripande ändringar för att förbättra
skatteprocessen. Meningarna är emellertid delade när det gäller vilka närmare
åtgärder som bör vidtas. Den allmänna uppfattningen är att frågorna bör utredas
vidare. De flesta remissinstanserna understryker också behovet av att de
materiella reglerna förenklas och att en utredning görs också i detta avseende.
Många efterlyser ett samlat grepp på frågorna om förfarandet i taxeringsnämnden
resp. länsrätten. Justitieombudsmannen (JO) P-E Nilsson har utvecklat sitt
remissyttrande över ÖBO-gruppens rapport i en särskild rapport, "Den
långsamma; skatteprocessen", där främst förhållandena i länsrätterna
diskuteras.

I fråga om aktuella utredningar rörande skatteprocessen
bör också nämnas en enkät som justitiedepartementet har gjort hos
förvaltningsdomstolarna sommaren 1980. Enkätmaterialet behandlar bl. a. frågan,
om skatteprocessen även för framtiden skall vara en beloppsprocess samt frågor
om utredningsskyldighet, domförhet m. m.

Jag har redan i samband med 1980 års utvidgning av det
förenklade rättelseförfarandet (prop. 1980/81:69 s. 5) uttalat att
meringripande åtgärder för att effektivera och förenkla skatteprocessen bör
övervägas inom ramen för en kommande grundlig översyn av området. Jag delar
alltså den uppfattningen som kommit till uttryck i ÖBO-gruppens rapport samt
remissyttrandena och enkätsvaren, nämligen att reglerna om skatteprocessen bör
göras till föremål för fortsatt utredningsarbete. Utformningen av dessa regler
är direkt beroende av hur man utformar det grundläggande taxeringsförfarandet.
Jag anser därför att dessa frågor bör utredas i ett sammanhang.

Det allmännas processföring

Nära samband med de hittills behandlade spörsmålen har
frågan om det

allmännas processföring i skattemål. Man har på senare år kunnat konstatera

att antalet besvär på taxeringsintendentens initiativ har minskat kraftigt.

Detta är inte tillfredsställande. ÖBO-gruppens utredning har omfattat

arbetsformer, organisation m. m. vid länsstyrelsernas besvärsenheter samt 135

s. 136 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 RSV:s roll vid processföringen.
Dessa frågor bör utredas vidare i syfte atl

Del II stärka det allmännas insatser på
processområdet.

Slutsats

Jag föreslår alltså att en kommitté tillsätts med uppgift
att utreda dels det grundläggande taxeringsförfarandet och de därmed
förknippade materiella beskattningsreglerna, särkilt i fråga om
löntagarbeskattningen, dels skatteprocessen främst i länsrätterna, dels det
allmännas processföring i skattemål.

Jag skall här närmast beskriva huvuduppgifternaför
kommittén. Därefter berör jag vissa särskilt brådskande frågor som enligt min
mening bör lösas utanför kommittén. Slutligen drar jag upp de närmare
riktlinjerna för kommitténs arbete.

3 Kommitténs huvuduppgifter

Jag har inledningsvis antytt att man måste sträva efter
ett system som gör det möjligt att hantera den stora massan av taxeringar på
ett enklare sätt än i dagens system. En möjlighet kan vara att slopa nuvarande
deklarationsskyldighet för vissa grupper av skattskyldiga och i stället införa
någon form av försäkran om att inkomsterna är i enlighet med lämnade
kontrolluppgifter. Även andra system är tänkbara. Gemensamt för de olika
systemen är att de kräver förenklingar av de materieUa beskattningsreglerna,
främst då av dem som gäller inkomst av tjänst. En första huvuduppgift för
kommittén blir därför att försöka finna ett förenklat system för
löntagarbeskattningen som avlastar taxeringsförfarandet. Det ankommer på
kommittén att belysa olika möjligheter och att lämna ett förslag i ämnet.

Den andra huvuduppgiften blir att utforma det
grundläggande taxeringsförfarandet i första instans. Kommittén bör här ha till
uppgift att ompröva även vissa centrala principer för det nuvarande systemet.
En viktig fråga som kommittén bör pröva är taxeringsnämndernas roll i ett
framtida system och då särskilt om man för framtiden skall ge tjänstemännen
utökade befogenheter i taxeringsnämndsarbetet. En annan huvudfråga gäller
vilka regler som skall gälla för omprövning och rättelse inom taxeringsnämnden
eller skattemyndigheterna. Här kommer bl. a. ÖBO-gruppens förslag om beslut av
taxeringsintendenten m. m. in i bilden. Besvärstiderna och de därmed
förknippade frågorna om eflertaxering och extraordinära besvär skall också ses
över.

Den tredje stora uppgiften blir att se över reglerna för
skatteprocessen, dvs. förfarandet i länsrätterna, kammarrätterna och
regeringsrätten. Även på detta område skall kommittén ta upp vissa principiellt
viktiga frågor som jag senare återkommer till.

Slutligen skall kommittén utreda det allmännas
processföring. Hit hör bl. a. frågorna om RSV:s roll i den framtida processen
och om organisationen av den processförande verksamheten i länen.

Jag skall
strax närmare ange vissa riktlinjer för kommitténs arbete.

Kommittén bör emellertid vara oförhindrad att ta upp andra frågor ån de som

direkt anges. Det finns sålunda många värdefulla synpunkter och förslag att

ta vara på i det utredningsmaterial som har kommit fram under senare tid,

bl. a. i remissyttrandena över ÖBO-gruppens förslag och i svaren på

136 justitiedepartementets enkät.

s. 137 Kontrollera mot PDF

4
Uppgifter som bör lösas utanför kommittén Skr. 1982/83:103

. , , , . , 0 . ,.. Dir. 1982:24

Uppdraget till den av mig föreslagna kommittén far
givetvis inte medtora

att det
läggs en förlamande hand över det arbete som bedrivs av myndigheter

och andra organ i syfte att förbättra
beskattningsförfarandet. Tvärtom är det

angeläget att gemensamma ansträngningar görs för att
snabbt undanröja

olika problem som finns på de nu aktuella områdena. Jag
vill kort peka på

några sådana punkter.

Skattekontrollen

Ett område där det behövs snabba åtgärder är kontrollen av
deklarationer med komplicerade inkomst- och förmögenhetsredovisningar. Den behöver
förbättras bl. a. genom ett ökat antal taxeringsrevisioner. Jag har tidigare
nämnt att RSV har påbörjat en översyn av taxeringsarbetet i första instans.
Detta arbete skall givetvis fortsätta och bör kunna förväntas leda till förslag
om förbättringar som tjänar det angivna syftet.

Inom RSV pågår också arbete med att få fram en plan för
hur kontrollresurserna skall kunna utnyttjas på bästa sätt. I det arbetet
kommer man bl. a. in på frågan om ambitionsnivån vid granskningen. Åven på
detta område bör det finnas möjlighet att uppnå snara förbättringar som gagnar
den kvalificerade kontrollen. Jag vill här också erinra om den satsning på
sådan kontroll som görs i årets budgetproposition. Enligt förslaget tillförs
nämligen länsstyrelserna 10 milj. kr. för kvalificerad revisionsverksamhet.

Det finns således goda förutsättningar att
skattekontrollen skall förbättras på kort sikt. Ett villkor för detta är dock
att de materiella reglerna inte fortsätter att bli allt mer komplicerade.

Jag vill särskilt betona att detta gäller även i fråga om
sådana regelkomplex som inte aktualiseras för annat än begränsade grupper av
skattskyldiga och som således inte i första hand kan sägas sammanhänga med
frågan om en förenklad löntagarbeskaltning. En strävan måste genomgående vara att
nedbringa det antal moment som krävs för att från givna primäruppgifter få fram
beskattningsunderlaget. Det är också angeläget att primäruppgifterna kan tas
fram på ett så enkelt och entydigt sätt som möjligt. De skattskyldiga och
skattemyndigheterna har här ett gemensamt intresse och jag vill förutskicka att
jag senare denna dag kommer att föreslå regeringen att utfärda direktiv till
samtliga skattekommittéer och sådana kommittéer vars förslag har konsekvenser
på skatteområdet. Direktiven avses innebära bl. a. att förenklingsaspekten
skall beaktas särskilt vid utformningen av förslagen. Det skall vidare ankomma
på kommittéerna att särskill redogöra för de kontrolltekniska frågor som är
förknippade med framlagda förslag. Redogörelsen skall avse bl. a. tillämpningsproblem,
kontrollmetoder och resursåtgång.

Skatteprocessen

På det processuella området bör åtgärder övervägas för att
minska väntetiderna i länsrätterna.

I detta syfte kommer jag inom kort att föreslå regeringen
att RSV och

domstolsverket skall få i uppdrag att snabbutreda ÖBO-gruppens förslag alt

besvär till länsrätten skall ges in till den lokala skattemyndigheten i stället
för 137

s. 138 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 till domstolen. Detta förslag har
tillstyrkts av nästan alla remissinstanser.

Del II Åven vissa andra närliggande frågor
bör utredas i det sammanhanget. Målet

bör vara att de nya reglerna skall kunna tillämpas fr. o.
m. 1983 års taxering.

ÖBO-gruppen har lagt fram förslag om hur ett nytt
rättelseinstitut bör utformas. Som jag senare skall återkomma till, bör dessa
förslag vidareutvecklas av kommittén. Det bör emellertid som det har påpekats
under remissförfarandet finnas möjlighet att göra en provisorisk lösning inom
ramen för gällande rättelseinstitut, nämligen genom en ytterligare utvidgning
av rättelseförfarandel enligt 72 a § taxeringslagen (1956:623), TL.
Möjlig-heternii härtill kommer alt utredas inom budgetdepartementel. Detta
arbete bedrivs med målsättningen att en utvidgning av rättelseinslilutet skall
kunna tillämpas redan vid årets taxering.

5 Riktlinjer för kommitténs arbete

Allmänt

Det är en mycket omfattande uppgift som läggs på
kommittén. Med hänsyn till frågornas stora vikt är det angeläget att arbetet
bedrivs skyndsamt. Flera av frågorna hänger nära ihop med varandra. Det kan därför
vara lämpligt att lägga upp utredningsarbetet så att kommittén delas in i
arbetsgrupper, som utreder olika frågor parallellt. Även med en sådan
uppläggning av utredningsarbetet bör kommittén inrikta sig på att lösa sitt
uppdrag i etapper. En första etapp kan lämpligen omfatta löntagarbeskattningen
och beskattningsförfarändet i första instans. Kommittén bör lägga fram ett
förslag i den delen före utgången av år 1983.

I detta sammanhang vill jag ta upp én fråga som rör den
särskilda projektgrupp (ÖTF-projektet) som inom ramen för RSV:s uppföljning av
RS-systemet har i uppdrag att göra en översyn av det grundläggande
taxeringarbelet. Gruppen har redan initierat förenklingar till 1982 års
taxering, bl. a. i fråga om vissa underrättelseskyldigheter. Ändringar har
också gjorts av vissa rutiner för granskningsarbetet, beslutsredovisningen och
terminalarbetet. Genom försöksverksamhet och studier av verksamheten vid 1982
års taxering gör gruppen en probleminventering och genomför dessutom en
deklarationsundersökning på 1981 års material liknande den som
riksrevisionsverket (RRV) gjorde i fråga om 1979 års deklarationsmaterial.
Gruppens uppdrag omfattar också att utveckla förslag om ändringar av de
materiella beskattningsreglerna.

Som framgått av vad jag nu har sagt ligger gruppens
arbetsområde nära del som kommittén har att behandla. De undersökningar som
gruppen redan har gjort och det material som den har tillgängligt torde vara av
stort värde för kommitténs möjligheter att driva sitt arbete snabbt. Efter samråd
med RSV föreslår jag därför att de av gruppens arbetsuppgifter som omfattas av
kommitténs uppdrag överförs till kommittén.

Beträffande speciellt frågan om förenklingar och
schabloniseringar av de

materiella beskattningsreglerna vill jag i sammanhanget framhålla följande.

Kommitténs uppgift är främst att föreslå sådana ändringar som är direkt

betingade av en önskan att uppnå ett system för förenklad löntagarbeskalt

ning. Kommittén bör emellertid också allmänt bilda sig en uppfattning om

138 vilka materiella regler som vållar
de största problemen i taxeringsnämnderna

s. 139 Kontrollera mot PDF

och i skatteprocessen. RRV:s undersökning ger en rätt god
bild av Skr. 1982/83:103 förhållandena i taxeringsnämnderna. Denna undersökning
behöver emeller- Dir. 1982:24 tid kompletteras och utvidgas till att avse även
länsrätterna. På grundval av det material som sålunda hämtas in har utredningen
att överväga lämpliga åtgärder. Det kan gälla ändringar av de materiella
reglerna i sak men också ändrade formkrav eller beviskrav för tillämpningen av
de materiella reglerna. Givetvis skall kommitténs överväganden i denna del
begränsas till sådana regler som har visat sig vålla mer betydande problem vid
tillämpningen. I den mån frågorna är föremål för utredning i annan ordning
eller en reform bedöms kräva omfattande utredningsarbete, kan det vara lämpligt
att kommittén nöjer sig med att redovisa sina erfarenheter i saken till
vederbörande utredningsorgan eller till regeringen.

Det grundläggande taxeringsförfarandet

Syftet med en förenklad löntagarbeskaltning bör vara bl.
a. alt man i princip skall slippa att göra någon manuell granskning av
inkomstförhållandena för den stora majoriteten av skattskyldiga. Målet bör
vara alt de berörda skattskyldiga inte skall behöva lämna någon deklaration
eller också skall denna vara så enkel att den bara behöver göras till föremål
för ett enkelt registreringsförfarande.

Det är av största vikt för taxeringsförfarandets
effektivitet att granskningsresurserna kan inriktas på skattskyldiga med mer
invecklade inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Jag förutsälter att dessa
inkomsttagare även fortsättningsvis skall vara skyldiga att lämna
självdeklaration enligt i huvudsak samma mönster som i dag. Frågan är
emellertid om man beträffande dessa deklarationer för framtiden behöver behålla
principen att alla skall granskas manuellt på samma sätt varje år och att
taxeringarna skall beslutas i taxeringsnämnden.

Resurserna medger inte utrymme för en noggrann granskning
av varje deklaration. Vissa deklarationer underkastas bara en formell
granskning för atl man på sä sätt skall få tid för en mera ingående kontroll av
andra deklarationer. Så har det alltid varit. Under senare år har man
emellertid på försök utvecklat ett system enligt vilket granskningen skall
bedrivas i mera planmässiga former (s. k. varvad granskning). Statsmakterna har
också i samband med genomförandet av RS-reformen slagit fast principen att
taxeringsnämnden, när ett fel upptäcks i en deklaration har rätt att underlåta
avvikelse om denna skulle avse endast mindre belopp (65 § TL). Det är fråga om
en kodifiering av praxis som har gjorts för att granskningen skall kunna
inriktas på väsentligheter. Kommittén bör överväga vilka riktlinjer som bör
gälla i framtiden för gransknings- och kontrollarbetet. Övervägandena i denna
del bör avse också fördelningen av deklarationsmaterialet och
granskningsresurserna på regional resp. lokal nivå.

I fråga om
taxeringsbesluten gäller f. n. att taxeringsnämndens ordförande

har rätt att ensam besluta i vissa fall bl. a. om avvikelse inte görs eller om

saken är uppenbar. Efter införandet av tjänslemannagranskning är del i regel

tjänstemannen som tar initiativ till en avvikelse från självdeklarationen. I

praktiken är det ibland också så alt tjänstemännen, i fall av uppenbara fel, av

praktiska skäl sänder ut underrättelser om avvikelser innan ordföranden får

tillfälle att granska deklarationerna. Föredragningen av ärenden inför

fullsutlen nämnd begränsas i praktiken ofta till fall där den skattskyldige har 139

s. 140 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 motsatt sig en ändring eller begärt
omprövning av ett beslut.

Del II Mycket talar för att tiden nu är
mogen för en genomgripande formell

nyordning på detta område så att det även formellt är
tjänstemännen som beslutar i normalfallen och atl nämndens prövning inskränks
till fall där en omprövning har begärts av den skattskyldige eller där det
annars finns särskilda skäl för en granskning av nämnden. Kommittén bör pröva
denna fråga.

En annan viktig fråga är taxeringsperiodens längd. Man
kommer då också in på frågorna om när taxeringsbesluten skall föreligga och
vilka möjligheter det skall finnas att ompröva eller rätta besluten inom ramen
för det grundläggande taxeringsförfarandet. I detta sammanhang vill jag erinra
om ÖBO-gruppens förslag till nya rältelseinstitul som jag tidigare har nämnt
och som enligt en så gott som enig remissopinion bör övervägas ytterligare i
samband med en grundlig översyn av skatleprocessen. Jag delar den uppfattning
som remissorganen har gett uttryck för och anser att delta skall ingå i kommitténs
uppdrag.

Målet för kommitténs arbete i denna del bör vara att
länsrätterna inte skall behöva kopplas in i andra fall än de där det föreligger
en verklig tvist mellan det allmänna och den enskilde i en beskattningsfråga.
Kommittén bör pröva olika vägar för att åstadkomma detta. Här står två
intressen mot varandra.

Det finns å ena sidan, såväl för det allmänna som för den
enskilde, ett välmotiverat intresse av att taxeringsbesluten i normalfallen
står fast efter en förhållandevis kort tid. Från olika synpunkter är det
önskvärt att taxeringsbesluten meddelas fortlöpande under taxeringsåret och
att besvärstiderna i princip anknyter till när besluten meddelas. Härigenom
undviker man åtskilliga av de olägenheter i form av ojämn arbetsbelastning hos
skattemyndigheterna och länsrätterna som det nuvarande systemet medför. En
sådan lösning kräver omfattande ändringar i nuvarande system. Bl. a. är den
beroende av vad kommittén kommer fram till i sina överväganden om
taxeringsperiodens längd och de effekter i fråga om taxeringsnämndens
möjligheter till omprövning av taxeringsbesluten som skulle bli följden.

Å andra sidan finns det enligt min mening mycket som talar
för att man bör ha möjlighet att ompröva eller rätta de grundläggande
taxeringsbesluten under en förhållandevis lång lid. Etl exempel på en sådan
ordning utgör mervärdeskattesystemet. Enligt detta kan besluten ändras under en
sexårs-period på initiativ både av den skatlskyldige och av det allmänna.
Kommittén bör undersöka om mervärdeskattens besluts- och omprövningssystem kan
användas också på den direkta skattens område. I kommitténs överväganden om ett
sådant system bör också ingå utformningen av reglerna om besvärstidens längd
och av möjligheterna att ändra besluten genom eflertaxering eller annars i extraordinär
ordning.

Kommitténs uppgift blir alltså att göra en avvägning
mellan intresset av att efter en förhållandevis kort tid ha ett slutgiltigt
beslut i första instans och de fördelar som kan ligga i en längre
omprövningsperiod.

Förenklad löntagarbeskattning m. m.

Ett förenklat system för löntagarbeskattningen bör som jag
har nämnt

bilda grundvalen för den reform av det grundläggande taxeringsförfarandet

140 som kommittén skall utarbeta.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Det förenklade systemet skall således främst gälla
beskattningen av Skr. 1982/83:103 tjänsteinkomst, dvs. löntagarna och
pensionärerna. Det skall vara enklare än Dir. 1982:24 det nuvarande bl. a. i
den meningen att det skall vara lättare att förstå för de skattskyldiga och
kräva en mindre omfattande uppgiftsskyldighet från deras sida. Men det skall
också vara enklare att tillämpa för myndigheterna så att resurserna i ökad
omfattning kan inriktas på svårgranskade deklarationer.

Som jag nyss har nämnt är det nödvändigt att uppnå en
förenklad hantering av det stora flertalet normala taxeringsärenden för att
resurserna för granskning och utredning skall kunna inriktas på de mer
komplicerade fallen. Endast på så sätt kan skattekontrollen fås att fungera på
ett godtagbart sätt. Mot denna bakgrund är det tydligt att del är ett starkt
önskemål att så stora grupper som möjligt skall kunna föras in i ett förenklat
system. Samtidigt är det givet att det också finns gränser för vad som är
acceptabelt i fråga om schabloniseringar och förenklingar i skilda avseenden.
Det är kommilténs uppgift att belysa dessa avvägningsfrågor och att framlägga
konkreta förslag. Utgångspunkten måste emellertid vara den jag angivit,
nämligen att ge förutsättningar för en väsentlig omprioritering av skatteförvaltningens
resurser i fråga om deklarationsgranskning m. m.

Kommittén bör till att börja med undersöka vilka
förenklingar som bör göras av de materiella beskattningsreglerna. Det är
givetvis främst avdragsreglerna under inkomst av tjänst som behöver reformeras
om man vill förenkla löntagarbeskattningen. Men även vissa andra regler, t. ex.
i fråga om de allmänna avdragen, kan behöva ändras för att systemet skall bli
effektivt. I det sammanhanget bör kommittén underrätta sig om de överväganden i
fråga om bl. a. förvärvsavdraget som görs inom ensamförälderkommittén (S
1977:16) och familjeekonomiska kommittén (S 1979:06).

När det gäller avdragen under inkomst av tjänst ligger det
närmast till hands att - efter mönster från åtskilliga andra länder - tänka sig
att gå vidare på vägen med ett förhöjt schablonavdrag för att på så sätt fånga
in större grupper. Det måste emellertid i sammanhanget uppmärksammas att den
lösning i fråga om schablonavdraget som valts i det förut nämnda förslaget till
inkomstskattereform innebär att vissa kostnader fortfarande ligger utanför. Hit
hör kostnader för resor till och från arbetet, resor i tjänsten och kostnader
för dubbel bosättning. I fråga om dessa poster föreligger av olika skäl
särskilda förhållanden som måste beaktas vid försöken att finna förenklingar.
När det gäller arbetsresorna vållas svårigheterna bl. a. av att de yttre
förutsättningarna i fråga om val av bostad, arbetsplats och trafikmedel är så
olika för olika grupper och i olika regioner. I fråga om kostnader vid resor i
tjänsten och dubbel bosättning är det bl. a. de särskilda bestämmelserna om
skattefrihet för sådana ersättningar till statligt anställda som komplicerar
bilden. I det sammanhanget är emellertid det utredningsarbete som bedrivs av
traktamentsbeskattningssakkunniga (B 1978:02) av stort intresse och kommittén
bör underrätta sig om detta.

Ett
uppenbart problem när det gäller ett förhöjt schablonavdrag är atl det,

i varje fall på kort sikt, torde vara svårt att undvika att det uppstår elt

skattebortfall för det allmänna. Kommittén bör undersöka vilka möjligheter

som kan finnas att uppnå besparingar genom att slopa ytterligare avdrag eller

genom att begränsa avdragsrätten till kostnader som överstiger ett visst

belopp. Jag vill erinra om att ell steg i den senare riktningen tagits i fråga
om 141

s. 142 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 just kostnaderna för arbetsresor.
Med sådana lösningar måste emellertid

Del II uppmärksammas det problem som
ligger i att löntagare kan gå miste om en

avdragsrätt som bibehålls för andra kategorier
skattskyldiga.

Kommittén bör enligt vad jag sagt sträva efter att
minimera det nettobortfall av skatteunderlag som reformerna i fråga om
avdragsreglerna kan innebära. Likväl är det enligt min bedömning mest
realistiskt att räkna med att det inte helt går att komma ifrån ett sådant
bortfall. Kommittén bör i så fall redovisa vilka krav som detta kan ställa på
inkomstförstärkningar från annat håll, t. ex. genom ändringar i
inkomstskatteskalan. Del bör emellertid inte vara kommitténs uppgift att direkt
förorda någon finansiering.

Förenklingarna i det materiella regelsystemet är avsedda
att ge förutsättningar atl gå vidare och införa elt särskilt system för
löntagarbeskattningen. Ett sådant system kan utformas på i huvudsak två olika
sätt.

Enligl det ena systemet tillgodoförs en löntagare redan
vid källbeskattningen alla de avdrag som han är berättigad till enligt en
schablon eller ett särskilt beslut om jämkning. Någon omprövning av avdragen
efter inkomstårets utgång skall normalt inte äga rum och någon taxering av
löntagarna sker inte heller. Det är alltså fråga om ett system med vad man
brukar kalla definitiv källskatt. Ett exempel på ett sådant system är den
svenska sjömansskatten. System av i princip motsvarande slag tillämpas i mera
generell form i bl. a. Storbritannien och Västtyskland.

Enligt det andra systemet görs i princip inga ändringar i
fråga om källskatten och taxeringsförfarandet. Däremot schabloniseras de
materiella beskattningsreglerna och deklarationsskyldigheten förenklas. Ett
sådant system tillämpas i bl. a. Danmark. Där gäller i huvudsak att den som har
haft bara "A-indkomst", dvs. lön, pension eller andra
tjänsteinkomster, bankräntor och/eller en förmögenhet på högst 50 000 Dkr. kan
avge en förklaring om detta på första sidan av deklarationsblanketten och
därmed har han fullgjort sin deklarationsskyldighet. Han tillförs då
automatiskt ett "lönmod-tagerfradrag" efter viss procent av
inkomsten, dock högst 3 200 Dkr.

Enligt min mening finns det anledning att särskilt noga
pröva om man kan finna en lämplig lösning för svenska förhållanden efter
förebild i det danska systemet. En sådan lösning synes ligga väl i linje med de
regler och rutiner som tillämpas f. n. och den bör därför inte möta några
större tekniska eller administrativa problem. Jag vill dock framhålla atl
arbetsgivares och andras kontrolluppgiftslämnande blir än viktigare i det här
skisserade systemet än den är i dag. Ökade kontrollinsatser på detta område ger
också möjlighet till effektivare granskning av de arbetsgivaruppgifler som
ligger till grund för debitering av socialavgifter. I kommitténs uppdrag ingår
därför att föreslå eventuella ändringar av uppgiftspliktens omfattning, av
påföljder för underlåtenhet att lämna kontrolluppgift etc, som kan krävas i ett
sådant system. Denna arbetsuppgift gränsar till det område som utredningen (Fi
1973:01) om säkerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen (USS) har att utreda.
Kommittén skall därför i denna fråga arbeta i nära samråd med nämnda utredning.

Skatteprocessen

Som jag tidigare har nämnt har skatteprocessen och främst
då länsrätter

nas verksamhet diskuterats i justitiedepartementets enkät, i ÖBO-gruppens

142 rapport och i JO:s rapport. En
förenkling av de materiella skattereglerna och

s. 143 Kontrollera mot PDF

en reform av det grundläggande taxeringsförfarandet är
visserligen ägnad att Skr. 1982/83:103 minska antalet tvister som behöver
föras vidare och därigenom att korta ner Dir. 1982:24 väntetiderna i
länsrätterna. Emellertid finns del under alla omständigheter anledning att
belysa också vissa frågor om skatteprocessen i förvaltningsdomstolarna.

En fräga som berördes i justitiedepartementets enkät
gäller skatteprocessens inriktning och omfattning. Skatteprocessen har
alltsedan 1800-talet haft karaktär av en beloppsprocess vars föremål är de
taxerade beloppen, inte de avdrags-, skattepliktsfrågor m. m. som parterna
åberopar. I praktiken gestaltar sig skatteprocessen dock i vår tid ofta som en
sakprocess. Särskilt om rättelse- och omprövningsinstitulen utvidgas finns det
emellertid anledning atl överväga att ta konsekvenserna av utvecklingen och
införa en formlig sakprocess, där domstolens prövning och befattning med saken
inskränks till just den fråga som överklagandet gäller. Från domstolshanteringen
skulle som regel försvinna bl. a. uträkningen av den taxerade och
beskattningsbara inkomsten. Domstolens uppgift blir därmed mera renodlat att
slita en tvist mellan det allmänna och den skattskyldige.

Kommittén bör dock vid övervägandet av denna fråga
särskilt beakta de svårigheter som Ugger i att man i en sakprocess inte torde
kunna föra in nya grunder som ändrar processföremålet. Detta innebär allmänt
sett givetvis väsentliga förändringar av parternas roller i skatteprocessen och
kan ge upphov till ytterligare processer rörande samma års taxering. Det medför
också ett behov av ändrade administrativa föreskrifter på flera områden bl. a.
i fråga om sammanföring av mål.

Nära samband med denna fråga har möjUgheterna att införa
motsvarigheter till instituten deldom och fastställelsedom i skatteprocessen.
Sådana frågor har diskuterats i enkäten och av JO. Andra processuella frågor,
som har tagits upp, är frågor om intervention, besvärsrätt för tredje man,
inhibition och förtursregler.

I detta sammanhang bör nämnas att BRÅ:s promemoria (PM
1982:1) Skattebrott och Skatlemål innehåller vittgående förslag om integrering
av skatteprocessen och brottsmålsförfarandet när det gäller skattebrottmål.
Promemorian är f. n. under remissbehandling från justitiedepartementets sida.
När remissbehandlingen har avslutats får det övervägas om kommittén skall ta
sig an också de frågor som tas upp i promemorian.

En annan fråga som togs upp i justitiedepartementets enkät
gällde domstolarnas officialprövning och utredningsskyldighet. Det är uppenbart
att man här måste beakta att den skattskyldige i allmänhet själv för sin talan och
att de aktuella bestämmelserna är gemensamma för processen i
förvaltningsdomstolarna.

Vad gäller domförhetsreglerna har regeringen föreslagit
(prop. 1981/ 82:190) att gränsen för ensamdomarbehörigheten i taxeringsmål i
länsrätt höjs till 2 500 kr. Kommittén bör överväga om del finns anledning att
höja denna gräns ytterligare eller om systemet med ensamdomare på annat sätt
bör vidgas.

Med
utgångspunkt i smämålslagen kan det finnas skäl alt överväga

begränsningar i rätlen att fullfölja målen från länsrätten till kammarrätten.

Genom att införa ett krav på prövningstillstånd när det gäller mindre

omfattande skattemål kan kammarrätternas handläggning av de mer

kvalificerade målen påskyndas. Jag vill erinra om att smämålslagen

innehåller en möjUghet till ändringsdispens. I sammanhanget vill jag också 143

s. 144 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 erinra
om att rättegångsutredningens (Ju 1977:06) arbete också berör

Del II småmålsförfarandet. Kommittén bör därför hålla sig
underrättad om de

överväganden rättegångsutredningen gör i detta hänseende.

En viktig uppgift för kommittén blir även att anvisa hur
den nuvarande floran av olika besvärsregler och besvärstider skall kunna
reduceras.

Åven om de frågor som jag nu har berört så gott som
uteslutande avser inkomsttaxeringsmål bör kommitténs översyn omfatta även
skatteprocessen när det gäller de indirekta skatterna.

Det allmännas processföring i skattemål m. m.

Reformer i de avseenden som jag tidigare har berört bör
kunna få en mycket positiv inverkan på förutsättningarna för det allmännas
processföring i skattemålen. Kommittén bör emellertid överväga också åtgärder
som är mera direkt inriktade på att förbättra processföringen.

Sedan 1970-talets början har stora ändringar skett i
taxeringsintendenternas arbetsuppgifter. Skattelagstiftningen har kraftigt
omdanats. Reglerna har blivit svårare och en mängd nya ärendegrupper har
tillkommit. Förvaltningsrättsreformen och inrättandet av
förvaltningsdomstolarna har också ökat kraven på det allmännas representanter i
skatteprocessen. Någon ordentlig översyn av processföringsornrådet har
emellertid inte skett på mycket länge. Jag delar ÖBO-gruppens uppfattning att
tiden nu är mogen för en sådan översyn.

Kommittén bör förutsättningslöst pröva hur det allmännas
processföring i skattemål av olika slag skall organiseras. En fråga som bör
belysas är om man närmare bör integrera den processförande verksamheten och
taxeringsarbetet. Kommittén bör också överväga om det är lämpligt att föra ut
delar av processverksamheten till lokal nivå. Kommittén bör med andra ord
diskutera den nuvarande uppdelningen av den fiskala verksamheten på en
taxeringsenhet och en besvärsenhet resp. på regional och lokal nivå.

Kommittén bör också ta upp de allmänna ombudens ställning
även när det gäller mervärdeskatt och andra indirekta skatter. Som ÖBO-gruppen
har framhållit kan det finnas anledning att avskaffa de allmänna ombuden och
inordna ombudsfunktionerna direkt i länsstyrelsernas skatteavdelningar.

Processföringen i högsta instans måste ägnas särskild
uppmärksamhet. Det är nämligen en viktig uppgift för taxeringsintendenterna att
medverka till att rättspraxis utvecklas genom att föra mål till
regeringsrätten. Det finns ett stort behov av att utveckla och samordna denna
processföring. ÖBO-gruppen pekar på möjligheten att ge RSV samma roll på det
skatteproces-suella området som riksåklagaren har på brottmålssidan.

Jag håller med ÖBO-gruppen om att frågan om RSV:s
ställning på det processförande området bör ingå i översynen. 1 likhet med
ÖBO-gruppen anser jag att man bör stärka RSV:s roll på detta område. Kommittén
bör bl. a. undersöka om lösningen med s. k. riksintendenter är lämplig och bör
vidareutvecklas. Man bör också pröva i vilken utsträckning lösningen för
åklagarväsendet kan vara av intresse även för den fiskala processföringen.
Frågan om förhållandet mellan skattechefer och riksintendenter måste behandlas,
liksom andra frågor om RSV:s och skattechefernas roller i processföringen och
dessa organs inbördes relationer.

I
uppdraget skall också ingå att utreda om riksintendenternas talerätt bör

144 utvidgas. Enligt nuvarande regler
är denna begränsad till visst mål eller vissa

s. 145 Kontrollera mot PDF

grupper av mål. Det kan finnas skäl att överväga
exempelvis om riksinten- Skr. 1982/83:103 denterna bör ha en mera generell
rätt att föra talan i mål som berör flera län. Dir. 1982:24 Kommittén bör i
detta sammanhang också undersöka om den talerätt som taxeringsintendenterna har
enligt nuvarande regler bör utsträckas också till mål utanför det egna länet.
Därvid kan det visa sig lämpligt att kommittén gör en totalöversyn av
forumreglerna för taxeringsprocessen.

Kommittén bör också ta upp de övriga frågor som
ÖBO-gruppen har aktualiserat och som syftar till att stärka det allmännas
processföring. Jag tänker bl. a. på möjligheterna att ge taxeringsintendenten
rätt att begära ett förhandsbesked i en skattefråga enligt de principer som i
dag gäller för de skattskyldiga. Vidare bör kommittén ta upp motsvarande fråga
på den indirekta beskattningens område.

Utöver vad jag tidigare har anfört angående finansiering
av reformer i fråga om löntagarbeskattningen bör kommittén beakta vad som
anförts i de direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående
finansiering av reformer (Dir 1980:20) som regeringen beslutade den 13 mars
1980. Direktiven innebär att kommitténs förslag bör hållas inom ramen för
oförändrad resurstilldelning. Om kostnadskrävande förslag läggs fram, måste
samtidigt visas hur förslagen kan finansieras genom besparingar i form av
rationaliseringar och omprövning av pågående verksamhet inom utredningsområdet.

Kommittén bör vid arbetets påbörjande samt vidare under
arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall
annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar
ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att
framföra synpunkter.

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för budgetdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med
uppdrag att se över laxeringsförfarandel och skatteprocessen,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde till kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att
kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns kommittéanslag.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartementet)

145

10
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

s. 1977 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 Tilläggsdirektiv till utredningen
(Ju 1977:08) om bar-

Dei II nens rätt

Dir 1982:25

Beslut vid regeringssammanträde 1982-05-06.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Petri, anför.

Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande
chefen för justitiedepartementet den 15 mars 1977 en kommitté för att utreda
frågan om en förstärkning av barns rättsliga ställning. Kommittén antog namnet
utredningen om barnens rätt.

Enligt direktiven (Dir. 1977:25) skulle utredningens
uppgift allmänt vara att undersöka i vilka fall och på vilka sätt barns
intressen och behov borde tillgodoses bättre än f. n. genom föreskrifter som -
huvudsakligen inom ramen för lagstiftningen i övrigt - särskilt tog sikte på
barnens rätt. Utredningsuppgifterna ansågs inte behöva preciseras närmare.
Utredningen borde enligt direktiven i en första etapp inrikta sitt arbete på
atl mera diskussionsvis presentera olika uppslag och förslag till lösningar,
gärna i form av alternativ.

Sedan utredningen i ett första delbetänkande (SOU 1978:10)
föreslagit att ett förbud mot aga av barn togs in i föräldrabalken, något som
också genomfördes den 1 juli 1979 (prop. 1978/79:67, LU 11, rskr 190, SFS
1979:122), föreslog utredningen i ett andra delbetänkande (SOU 1979:63)
omfattande ändringar i föräldrabalkens regler om vårdnad, umgänge och
överlämnande av barn. Efter sedvanlig remissbehandling har en del av förslagen
lagts till grund för förslag till ny lagstiftning om vårdnad och umgänge m. m.
(prop. 1981/82:168). Vissa av utredningens förslag ansågs dock behöva övervägas
ytterligare. Del gällde bl. a. frågan om talerätt och representanter för barn i
mål om vårdnad m. m. I propositionen angavs att utredningen genom
tilläggsdirektiv borde få i uppdrag att fullfölja arbetet i dessa delar.

Jag avser nu att föreslå sådana tilläggsdirektiv. I detta
sammanhang vill jag även ta upp en del andra frågor som har uppmärksammats i
riksdagen eller regeringskansliet och som också de lämpligen bör övervägas av
utredningen. Till en del ligger dessa frågor utanför utredningens nuvarande
uppdrag.

Talerätt och representanter för barn i mål om vårdnad m.
m.

I- betänkandet SOU 1979:63 lade utredningen fram olika
förslag om talerätt för barn i mål om vårdnad m.m. och om representanter för
barn i form av barnombud eller en särskild barnombudsman (se betänkandet s.
137-144 och 152-156). Ytterligare förslag och synpunkter fördes fram under
remissbehandlingen (se prop. 1981/82:168 bil. 3 avsnitt 7 och 8).

Som jag nämnde i propositionen (se s. 20 och 42) kräver
dessa olika förslag

vidare bearbetning. Utredningen bör ges i uppdrag att
fullfölja detta arbete.

lo Utredningsarbetet bör härvid inte
vara begränsat till vårdnadsfrågor utan

s. 1978 Kontrollera mot PDF

■också gälla talerätt och representanter för barn i
andra frågor, t. ex. Skr. 1982/83:103 beträffande underhåll. Jag vill
emellertid erinra om vad som sägs i Dir. 1982:25 "
tilläggsdirektiven (Dir. 1980:20) till samtliga kommittéer och särskilda
utredare angående finansieringen av reformer.

Utredningen bör i denna del samråda med rättegångsutredningen
(Ju 1977:06).

Barns rättsliga ställning enligt socialtjänstlagen m. m.

Utredningen bör med beaktande av vad som kommer fram vid
arbetet med frågan om talerätt m. m. för barn i mål om vårdnad också överväga
hur barns rättsliga ställning kan stärkas i mål och ärenden enligt
socialtjänstlagen (1980:620) och lagen (1981:621) med särskilda bestämmelser om
vård av unga (jfr SoU 1979/80:44 s. 103 ff, rskr 385). Jag vill i detta
sammanhang nämna att utredningen har för avsikt att behandla den rättsliga
ställningen i övrigt för barn som stadigvarande vårdas och fostras i ett annat
hem än det egna (jfr SoU 1980/81:26 s. 3). Detta arbete rör såväl barnets behov
av skydd mot flyttningar mellan olika hém som fosterföräldrarnas roll.

Utredningen bör i denna del samråda med socialberedningen
(S 1980:07).

Förmynderskap och godmanskap

År 1974 reformerades bestämmelserna om förmynderskap och
godmanskap (prop. 1974:142, LU 38, rskr 404). De nya reglerna trädde i kraft
den 1 januari 1976.

Under slutet av år 1981 behandlade riksdagen ett par
motioner om bl. a. omyndighetsförklaring, utseende av god man samt arvode till
förmyndare och gode män (niot. 1979/80:23 och 1980/81:1192). Under
lagutskottets behandling av motionerna inhämtades yttranden från ett antal myndigheter
och organisationer. Flera av dessa remissinstanser kritiserade i skilda delar
de nuvarande bestämmelserna, som ansågs oklara och inte ge de tillämpande
myndigheterna tillräcklig vägledning. Utskottet fann för sin del att det nu
kunde vara motiverat med en närmare utvärdering av 1974 års reform, främst för
att kartlägga de problem som yppat sig i tillämpningen. Enligt utskottet borde
bl. a. undersökas i vad mån skyddet för sjuka eller handikappade personer kunde
behöva förstärkas (LU 1981/82:4). Riksdagen har gett regeringen till känna vad
utskottet sålunda anfört om en utvärdering av reglerna om förmynderskap och
godmanskap (rskr 1981/82:7). Det kan tilläggas att riksdagen nyligen har
behandlat ytterligare en motion om omyndighetsförklaring (se mot. 1981/82:523,
LU 34). Lagutskottet har förklarat sig utgå från att också de frågor som tagits
upp i den motionen kommer att belysas vid utvärderingen.

Jag föreslår att utredningen om barnens rätt nu ges i
uppdrag att företa den utvärdering av reglerna om förmynderskap och godmanskap
som riksdagen har begärt. I anslutning till detta uppdrag bör till utredningen
också överlämnas följande handlingar som har kommit in till regeringen eller
justitiedepartementet och som rör detta lagstiftningsområde, nämligen

147

s. 1979 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 1.
skrivelse den 5 februari 1980 från Stockholms överförmyndarnämnd med

Del II :
, hemställan om översyn av 18 kap. 3
§ föräldrabalken,

2.
skrivelse den 17 oktober 1980 från datainspektionen om avisering av

omyndighetsförklaring, m. m., 3.. skrivelse den 18
november 1981 från Ystads kommun om arvodering till

förmyndare och god man, samt 4. kopior av yttranden den 17
och 19 februari 1982 från socialstyrelsen till riksdagens ombudsmän om
utlåtande från läkare i ärende om förordnande av god man.

Utredningen bör vidare ytterligare överväga de frågor om
skydd för barns egendom som utredningen har tagit upp i en till
justiliedepartementet ingiven promemoria den 1 juli 1981.

I prop. 1981/82:168 om vårdnad och umgänge m. m.
diskuterades ett förslag av utredningen om att man i vårdnadsreglerna skulle
samla samtliga de bestämmelser som gäller i fråga om det juridiska ansvaret för
ett barns personliga angelägenheter och slopa den anknytning lill
förmynderskapsreg-lerna som finns i dag när vårdnaden anförtros åt någon annan
än barnets föräldrar. Detta förslag ansågs emellertid innebära sådana sakliga
förändringar som behövde diskuteras ytterligare, vilket borde ske inom ramen
för den allmänna översyn av lagstiftningen om förmynderskap och godmanskap som
jag nyss berörde. I enlighet med vad som uttalades i propositionen (s. 20) bör
även detta uppdrag anförtros åt utredningen.

Utredningen bör dessutom ges i uppdrag att på nytt
överväga om det går att hitta ett bättre uttryck för det juridiska ansvaret än
vårdnad för att markera skillnaden mot den faktiska vården om ett barn (prop.
1981/82:168 s. 21).

Utredningen bör kunna ta upp också andra frågor om
förmynderskap och godmanskap än dem jag nu har berört, t. ex. sådana som har
internationell anknytning.

Adoption

I prop. 1980/81:112 om samtycke och tillstånd till
adoption behandlades en

del frågor om adoption som ansågs böra övervägas av utredningen om

barnens rätt. En sådan fråga var om man borde avskaffa den nuvarande

bestämmelsen i 4 kap. 5 § första stycket föräldrabalken om att den som är

under 16 år får adopteras utan eget samtycke, om det kan antas skada honom

eller henne att bli tillfrågad (se prop. s. 7). En annan fråga var om

socialnämnden borde ha möjlighet att ge ekonomiskt stöd till fosterföräldrar

även efter del atl de har adopterat ett fosterbarn (se prop. s. 10).
Ytterligare

en fråga gällde sådana adoptioner av utländska barn som av olika skäl inte

fullföljs (se prop. s. 10, 14 f, 53 och 55). Det ansågs vidare lämpligt alt

utredningen övervägde frågan om Sverige skulle tillträda 1965 års Haagkon

vention om behörig myndighet, tillämplig lag och erkännande av beslut

rörande adoption (se prop. s. 10). Slutligen borde utredningen diskutera om

det, bl. a. från systematisk synpunkt, fanns anledning att i etl större

sammanhang se över adoptionsbestämmelserna i 4 kap. föräldrabalken,

däribland frågan huruvida de åldersgränser som nu gäller är lämpliga (se

14g prop. s. 10). Dessa uttalanden i
propositionen lämnades utan erinran av

s. 1980 Kontrollera mot PDF

riksdagen
(LU 1980/81:17, rskr 255). Skr. 1982/83:103

Utredningen bör nu ges i uppdrag att behandla dessa
frågor. Enligt min Dir. 1982:25 mening bör utredningen vara oförhindrad att
ta upp också andra frågor om adoption. Utredningen bör vidare följa det arbete
rörande internationella adoptioner som kan komma att äga rum inom Förenta
Nationerna.

I
detta sammanhang bör utredningen även ges i uppdrag att undersöka om det behövs
lagändringar för att stärka den rättsliga ställningen för barn som utan att
adopteras kommer till Sverige och saknar familjerättslig anknytning här (jfr
JO:s ämbetsberätlelse 1979/80 s. 250 ff samt mot. 1981/82:668 och 669).

s. 1981 Kontrollera mot PDF

Skydd
för ofödda

Med anledning av olika riksdagsmotioner om lagstiftning
till skydd för ofödda m. m. uttalade riksdagen år 1981 att en kartläggning
borde komma lill stånd beträffande fall då en gravid kvinna befinner sig i en
sådan situation att hon kan tänkas förbise eller inte inse riskerna för det
väntade barnet av atl hon handlar eller underlåter att handla på visst sätt. Enligt
riksdagen borde man därvid analysera de problem som är förknippade med en
lagstiftning lill skydd för fostrets intressen i sådana fall. Även den blivande
faderns roll borde uppmärksammas i sammanhanget. Riksdagen överlät åt
regeringen att bestämma formerna för arbetets bedrivande (SoU 1981/82:14, rskr
61).

Enligt min mening bör denna uppgift anförtros åt
utredningen om barnens rätt. Det bör påpekas atl uppdraget inte avser frågor
som hänför sig till abortlagen, fosterdiagnostiken eller arbetsmiljöområdet.

Utredningen bör i denna del samråda med socialberedningen
och utredningen (Ju 1981:04) om artificiella inseminationer.

Äktenskap med minderåriga

Med anledning av en riksdagsmotion (mot. 1979/80:155) om
åtgärder för att begränsa äktenskap med minderåriga uttalade riksdagen år 1980
ätt man borde undersöka de fall då ansökan om tillstånd för den som är under 15
år att ingå äktenskap har getts in till länsstyrelserna. I samband med denna
undersökning borde man enligt riksdagen också belysa i vad mån utländska
flickor bosatta i Sverige ingår äktenskap tidigare än svenska flickor vare sig
invandraräktenskapen ingås i hemlandet eller här i landet. Riksdagen uttalade
slutligen alt förslag borde läggas fram till sådana åtgärder som kunde vara
påkallade. Det fick enligt riksdagen ankomma på regeringen att bestämma
formerna för utredningsarbetets bedrivande (LU 1980/81:2, rskr 141).

Jag föreslår alt även detta uppdrag anförtros ål
utredningen om barnens rätt. Utredningen bör i denna del samråda med
invandrarpolitiska kommittén (A 1980:04).

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen utvidgar utredningens uppdrag i enlighet med vad jag nu har
förordat.

149

s. 1982 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Beslut

Del II

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Justitiedepartementet)

Tilläggsdirektiv till datadelegationen

Dir 1982:26

Beslut vid regeringssammanträde 1982-05-13

Departementschefen, statsrådet Wikström anför.

Genom beslut den 13 mars 1980 bemyndigade regeringen
statsrådet Johansson att tillkalla en datadelégation med uppgift att bl.a.
utarbeta förslag till principer och riktlinjer för datateknikens utveckling och
användning i samhället, samt att överväga i vilken form andra åtgärder bör
sättas in från siatens sida för att trygga en positiv utveckling av datoranvändning
i samhället.

Datadelegationen föreslog i en rapport (Ds B 1981:20) -
Samordnad datapolitik - att allmänheten skulle ges möjlighet till utbildning i
datafrågor genom bl. a. studieförbunden. Delegationen framlade i rapporten även
vissa förslag till hur denna breda allmänutbildning skulle läggas upp och
finansieras.

Regeringen har i en proposition (1981/82:123) om samordnad
datapolitik, bil. 3, föreslagit att riksdagen skulle anvisa 10 milj. kr. till
bred utbildning i datafrågor. Jag har därvid anfört följande: Det finns enligt
min mening flera olika vägar att gå fram på för att åstadkomma denna breda
utbildning till allmänheten. Studieförbunden, kommundepartementets
referensgrupp för folkrörelsefrågor, forskningsrådsnämnden och
utbildningsradion bör samtliga kunna spela en mycket aktiv roll i
sammanhanget. Det handlar bl. a. om att framställa utbildningsmaterial men
framför allt att sprida kunskaper och information och arrangera utbildning.

Efter samråd med statsrådet Johansson föreslår jag att
regeringen uppdrar åt datadelegationen att utarbeta och lämna förslag till
regeringen om riktlinjerna för en sådan satsning på utbildning om datafrågor
till allmänheten. Jag finner det angeläget att denna utbildning omfattar såväl
elementära kunskaper i datateknik som användningen av tekniken och
konsekvenserna av denna användning. Åtgärderna skall helt rymmas inom
tillgänglig medelsram om 10 milj. kr.

Kommittén skall redovisa sitt förslag senast den 15 juni
1982.

Jag
hemställer att regeringen utvidgar datadelegationens uppdrag i enlighet med vad
jag nu har anfört.

opaginerad Kontrollera mot PDF

150

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemsställan.

• (Utbildningsdepartementet)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Direktiv
till samtliga kommittéer och särskilda utredare Skr. 1982/83:103 angående
kontroll och förenklingsfrågor vid reformer Dir. 1982:27 på skatteområdet

Dir
1982:27

Beslut vid regeringssammanträde 1982-05-13.

Chefen för budgetdepartementet, statsrådet Wirtén, anför.

Jag har tidigare denna dag bemyndigats att tillkalla en
kommitté med uppgift att se över taxeringsförfarandet och skatteprocessen.
Kommittén skall bl. a. söka skapa ett enklare och effektivare förfarande i
första instans och särskilt föreslå ett förenklat system för
löntagarbeskattningen. Ett viktigt skäl för detta är att man härigenom vill
söka åstadkomma bättre förutsättningar för att öka kontrollen av de
svårgranskade deklarationerna. För att nå detta mål är det emellertid
nödvändigt att bestämmelser och administrativa rutiner inte utvecklas i en från
kontrollsynpunkt komplicerande riktning. Mot den bakgrunden finner jag att de
kommittéer och särskilda utredare som f. n. arbetar på reformer som berör
skatteområdet bör få ytterligare riktlinjer för sitt arbete. Därigenom kan
undvikas att förslag till regler presenteras vilkas genomförande motverkar de
förenklingar och effektiveringar av taxeringsfunktionärernas granskningsarbete
som är nödvändiga för att nå det redovisade målet för taxeringsförfarandet.

Utgångspunkten bör vara att i alla förslag som läggs fram
särskilt beakta möjUgheterna till förenklingar och effektiveringar av
kontrollarbetet. Kommittéerna bör noga redogöra för de kontrolltekniska
konsekvenserna av lämnade förslag och redovisade underlag för bedömningar i
detta avseende. Kommittéerna bör så omsorgsfullt som möjligt belysa de effekter
som förslagen kan medföra i form av resursåtgång och i fråga om kontrollmetoder
för granskningsorganisationen. Förslagen bör ta hänsyn till tillämpningsproblem
som kan uppstå för myndigheterna. Ofta torde detta förutsätta att åtminstone
utkast görs till de blanketter som skall användas vid redovisning och kontroll.
Om förslag läggs fram som kräver särskilda kontrollåtgärder bör samtidigt visas
hur förenklingar av kontrollarbetet kan åstadkommas. . De förutsättningar för
utredningsarbetet som jag nu redovisat bör gälla för samtliga kommittéer på
skatteområdet samt för kommittéer vilkas förslag får konsekvenser på detta
område. Om en kommitté av särskilda skäl inte anser sig kunna uppfylla nu
nämnda krav skall den så snart som möjligt anmäla detta till det statsråd till
vars ansvarsområde den hör. Vad som har sagts nu gäller även särskilda
utredare. Det ankommer på regeringen att pröva om undantag i något särskilt
fall kan medges.

Jag hemställer att regeringen beslutar att kommittéerna
och de särskilda utredarna genom departementens försorg ges till känna vad jag
anfört i detta ärende.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartementet)

151

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 Tilläggsdirektiv till 1980 års
företagsskattekommitté

Del II (B 1979:13)

Dir 1982:28

Beslut vid regeringssammanträde 1982-05-13 Chefen för
budgetdepartementet, statsrådet Wirtén, anför.

Bakgrund

Rörelse, jordbruk och annan näringsverksamhet kan bedrivas
i olika företagsformer. De viktigaste är enskild firma, enkelt bolag,
handelsbolag och aktiebolag.

Civilrättsligt gäller att handelsbolag och aktiebolag är
juridiska personer som kan förvärva egna tillgångar och ådra sig skulder. Det
motsatta gäller för enskilda firmor och enkla bolag. I skattehänseende går den
väsentliga skiljelinjen mellan å ena sidan aktiebolaget och å andra sidan de
övriga företagsformerna. Ett aktiebolag är ett särskilt skattesubjekt och
bolagets vinster beskattas i princip först hos bolaget och sedan - när de delas
ut - hos aktieägarna. Ett eventuellt underskott i aktiebolagets verksamhet
påverkar inte beskattningen av ägarnas övriga inkomster. Varken handelsbolaget eller
det enkla bolaget är något skattesubjekt utan verksamhetens över- eller
underskott fördelas mellan delägarna. Även i den enskilda firman påverkar
verksamhetens resultat direkt ägarens beskattning.

1980 års företagsskattekommitté (B 1979:13) skall enligt
sina direktiv (Dir 1979:106) bl. a. se över beskattningsreglerna för
handelsbolag. I direktiven anges att kommittén bör ha stor frihet alt pröva
olika metoder vid utformningen av ett nytt skattesystem för handelsbolag. En
väg sägs vara att göra handelsbolaget till ett skattesubjekt. En annan lösning,
som nämns i direktiven, är att behålla nuvarande huvudprinciper men införa
begränsningar i delägarnas möjligheter att med verkan i skattehänseende
utnyttja underskott i bolagets verksamhet.

I den av
regeringen nyligen avlämnade propositionen om reformerad inkomstbeskattning
(prop. 1981/82:197) föreslås bl. a. en särskild begränsning av det
skattemässiga värdet av underskottsavdrag utöver vad som följer automatiskt av
sänkta marginalskatter. Fr. o. m. år 1985, dvs. när reformen avses vara fullt
genomförd, skall ett underskott minska skatten med högst omkring 50 %. Detta
gäller även i de högre inkomstlägen där skatten på en inkomstökning är större
än 50%. 1 propositionen föreslås att högre marginalskatt än omkring 50 % skall
tas ul endast om inkomsten överstiger den s. k. brytpunkten vid sexton
basenheter (motsvarande 110 400 kr. år 1982).

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Uppdelning
mellan privat ekonomi och näringsverksamhet

För personer med inkomster högre än brytpunkten innebär de
nya reglerna bl. a. att en inkornstökning kan belastas med upp till 80 % i
skatt medan en ökning av ett underskottsavdrag minskar skatteuttaget med högst

s. 153 Kontrollera mot PDF

omkring
50% av avdragsbeloppet. Sådana personer kommer att få ett Skr. 1982/83:103
intresse av att föra över avdrag från den förvärvskälla som ger underskott
till Dir. 1982:28 en förvärvskälla som visar överskott. Likaså kan det vara
fördelaktigt att föra över intäkter från en vinstgivande till en
förlustbringande verksamhet.

Utrymmet för obehörig överföring av avdrags- eller
intäktsposter torde vara störst i fråga om räntor. En person söker exempelvis
hänföra räntekostnader avseende en villafastighet eller annan privat egendom
till sin rörelse eller till sitt jordbruk. I 44 § kommunalskattelagen (1928:370)
finns visserligen regler om i vilken förvärvskälla räntekostnader skall
redovisas. Dessa regler är emellertid, bl. a. därför att en enskild persons
företagsförmögenhet och privatförmögenhet inte utgör två klart avgränsade
egendomsmassor, svåra att tillämpa och kontrollera.

Av det anförda framgår att gränsdragningen mellan de
tillgångar och skulder som tillhör näringsverksamheten och näringsidkarens
privata tillgångar och skulder kommer att få avsevärd ökad betydelse när
skattereformen är genomförd. Mot bl. a. denna bakgrund uttalades i den promemoria
som låg till grund för propositionen (Ds B 1981:16, Reformerad
inkomstbeskattning), att det kunde finnas anledning att försöka skapa ett
system där företagsförmögenheten i den enskilda firman hålls åtskild från
ägarens privata förmögenhet. Tanken är alltså att sälta ett "staket"
kring företagsförmögenheten, varvid t. ex. uttag från densamma inle skall kunna
ske utan skattekonsekvenser.

En skallemässig uppdelning mellan en persons privata
ekonomi och en av honom bedriven näringsverksamhet ter sig som ett djupgående
ingrepp i dagens ordning och kräver tämligen ingående undersökningar. I promemorian
föreslogs därför att denna uppgift borde anförtros åt 1980 års
förelagsskattekommitté. Att utarbeta förslag till förbättringar och förlydliganden
inom ramen för dagens principer borde däremot uppdras åt kommittén (B 1980:05)
om underskottsavdrag, KUSK.

För egen del vill jag först konstatera att man vid
utformningen av ett regelsystem som syftar till att minska risken för obehörig
sammanblandning av näringsverksamhet och den privata ekonomin kan välja mellan
två huvudalternativ. Det ena är att med bibehållande av den nuvarande
kopplingen mellan näringsverksamhetens resultat och ägarens egen taxering se
över reglerna för inkomstberäkningen. En sådan översyn skulle i första hand
gälla förvärvskällebegreppets innebörd och rätten till kvittning mellan
förvärvskällor med överskott och förvärvskällor med underskott. Samtidigt kunde
det övervägas att begränsa utrymmet för t. ex. olika former av stimulansavdrag
och skattekrediter. Det andra huvudalternativet är att behandla varje enskild
firma - och även enkla bolag och handelsbolag - som ett särskilt skattesubjekt.
Ägarens taxering skulle i detta fall i princip vara oberoende av
näringsverksamhetens resultat. I stället skulle - i likhet med vad som gäller i
fråga om aktiebolag - ägaren inkomstbeskattas för vad han tillgodogör sig av
tillgångarna i näringsverksamheten.

Enligt min uppfattning är det naturligt att den kommitté
som har att ta ställning till om ett handelsbolag bör vara ett särskilt
skattesubjekt också behandlar frågan om det är önskvärt och möjligt att i
skattehänseende på ett mer genomgripande sätt skilja mellan näringsverksamhet
och ägarens privata ekonomi. Som föreslagits i den nämnda promemorian bör
således företagsskattekommitténs utredningsuppdrag utvidgas till att omfatta
denna uppgift. Utrymmet för kvittning mellan olika förvärvskällor och därmed

s. 154 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 sammanhängande frågor kan däremot
ses som en del av de generella

Del II problemen med underskottsavdrag.
Dessa frågor bör ses över av KUSK.

Utformningen av en staketmetod

Jag övergår nu tiU att något beröra efter vilka riktlinjer
företagsskatte-kommitténs arbete med en staketmetod för enskilt bedriven
näringsverksamhet bör utföras. Ett grundläggande spörsmål är om denna
näringsverksamhet skall inkomstbeskattas och vilken skatteskala som i så fall
bör gälla. Så länge ägaren löpande tillgodogör sig verksamhetens överskott
skall givetvis ingen dubbelbeskattning ske. Fråga är emellertid vad som skall
gälla för ett överskott som sparas. Därvid gäller å ena sidan atl en
beskattning av själva näringsverksamheten kan leda till att överskottet
beskattas två gånger, vilket talar för att en sådan beskattning måste hållas på
en mycket låg nivå. Å andra sidan kan en låg - eller en helt slopad -
beskattning av näringsverksamheten framstå-som alltför förmånlig jämfört med
andra företagsformer och även öppna möjligheter till missbruk. Om ägaren inte
behöver göra några uttag från näringsverksamheten skulle nämligen ett överskott
inte alls eller blott till en mindre del träffas av skatt. Investeringar av
olika slag skulle därigenom kunna finansieras med obeskattade medel. Detta
skulle i sin tur kräva regler som effektivt förhindrar att ägaren - eller någon
anhörig -skattefritt tillgodogör sig den i näringsverksamheten ackumulerade
förmögenheten. Kommittén bör i detta sammanhang belysa bl. a. de skattemässiga
konsekvenserna av lån från och belåning av näringsverksamheten samt vad som bör
gälla om ägaren överlåter verksamheten eller om denna tillfaller ny ägare genom
exempelvis arv.

Ett sätt att undvika såväl dubbelbeskattning som de
problem som är förenade med en alltför låg beskattning av näringsverksamheten
kari vara att införa ett avräkningssystem. Ett sådant system innebär att ett
överskott i näringsverksamheten visserligen träffas av skatt men att denna
skatt tillgodoräknas ägaren när denne senare skall taxeras för de uttagna
överskottsmedlen. Den sammanlagda beskattningen blir därigenom inte högre än om
ägaren omedelbart har tillgodogjort sig det i näringsverksamheten uppkomna
överskottet. Kommittén bör belysa skillnaden mellan elt sådant avräkningssystem
och en ordning av det slag jag förut skisserat och redovisa de förslag som
föranleds av jämförelsen.

Utformningen av de regler som skall gälla för själva
näringsverksamhelen

påverkas avsevärt av frågan i vad mån verksamheten skall anses utgöra ett

självständigt skattesubjekt. Det är t. ex. givet att åtskilliga av de nuvarande

bestämmelserna om stimulansavdrag och uppbyggnad av skattekrediter kan

avvaras om skatteuttaget i näringsverksamheten är lågt eller obefintligt.

Detsamma gäller vissa av de bestämmelser som tar sikte på periodiseringen

av inkomster och utgifter. Kommittén måste också reglera de skattemässiga

konsekvenserna av att egendom förs över staketet, dvs. från näringsverk

samheten till ägaren eller omvänt. Därvid synes ledning i första hand böra

hämtas från de regler som gäller mellan ett fåmansägt aktiebolag och

bolagets företagsledare. Utgångspunkten bör sålunda vara att utbetalningar

till ägaren minskar skatteunderlaget i näringsverksamheten samtidigt som

ägaren beskattas för dessa belopp. Motsvarande bör i princip gälla om

154 näringsverksamheten belastas med
utgifter för naturaförmåner, exempelvis

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

fri
bostad, kost eller bil. En återbetalning av ett av ägaren tidigare
tillskjutet Skr. 1982/83:103

belopp synes dock rimligen inte böra utlösa någon beskattning. Dir. 1982:28

En konsekvens av det nu skisserade systemet är, som
tidigare antytts, att näringsverksamhetens resultat inte i sig påverkar ägarens
taxering. Det kan dock finnas anledning att i särskilda situationer frångå
denna princip. Jag syftar t. ex. på det fallet att ägaren tillskjuter medel för
att täcka en i näringsverksamheten uppkommen förlust. Kommittén bör överväga om
ägaren i sådana situationer skall kunna få avdrag för tillskjutet belopp. En
annan fråga som kommittén bör ta ställning till är i vad mån tillgångar och
skulder i näringsverksamheten bör påverka ägarens förmögenhetsbeskattning.

Ett system som bygger på att enskild näringsverksamhet i
skattehänseende behandlas som en från ägarens privatekonomi skild enhet ger
upphov till åtskilliga problem av kontroll- och uppbördsteknisk natur. Systemet
förutsätter exempelvis att samtliga transaktioner mellan ägaren och näringsverksamheten
bokförs på ett tillförlitligt sätt. Kommittén bör redovisa de ändringar i
taxeringslagen (1956:623), bokföringslagen (1976:125) och jordbruksbokföringslagen
(1979:141) som föranleds av kommitténs förslag. Ställning måste också tas till
på vilket sätt preliminär skatt skall erläggas för den inkomst som skall
beskattas i näringsverksamheten eller hos ägaren. En härmed sammanhängande
fråga är om ägaren skall redovisa uttagna vinstmedel som inkomst,av tjänst
eller som inkomst av den aktuella näringsverksamheten. Frågan kan ha betydelse
bl. a. vid beräkningen av socialavgifter och för den skattemässiga behandlingen
av dessa.

Av vad jag anfört i det föregående följer att det
föreligger ett samband mellan företagsskattekommitténs utvidgade
utredningsuppdrag och det arbete som utförs av KUSK. Det kan därför finnas
anledning för dessa kommittéer att samordna utredningsarbetet, t. ex. vad
gäller insamling och bearbetning av taxeringsstatistik. Kommittéerna bör vidare
hålla varandra underrättade om gjorda ställningstaganden som bedöms vara av
intresse för den andra kommittén. Jag vill slutligen nämna att frågan om att
göra enskilt bedriven näringsverksamhet till en självständig enhet i
skattehänseende utförligt behandlats i en bilaga till
realbeskattningsutredningens betänkande (SOU 1982:2, bil. 2). Som anges i denna
bilaga har utredningsförslag med liknande inriktning lagts fram i andra
nordiska länder. Förelagsskattekom-mittén bör ta del av detta material samt de
remissyttranden som avges med anledning av bilagan.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen utvidgar det uppdrag som
tidigare har lämnats till förelagsskattekommittén i enlighet med vad jag nu har
anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartementet)

s. 156 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Tillträdcsskydd

Del II

Dir 1982:29

Beslut vid regeringssammanträde 1982-05-13 Chefen för
försvarsdepartementet, statsrådet Gustafsson, anför.

Begreppet lillträdesskydd m. m.

Grundläggande föreskrifter för säkerhetsskyddet inom
statsförvaltningen finns i förordningen (1981:421) om säkerhetsskyddet vid
statliga myndigheter. Föreskrifter för verkställigheten av förordningen samt
allmänna råd och råd i särskilda fall om säkerhetsskydd meddelas av
överbefälhavaren och rikspolisstyrelsen. I säkerhetsskyddet ingår vad som
brukar kallas tillträdesskydd.

Tillträdesskyddet skall hindra att obehöriga får tillträde
till anläggningar, områden, fartyg, flygplan och andra ställen som är av
betydelse för totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt eller där
verksamhet som har betydelse för totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt
bedrivs. Syftet bakom tillträdesskyddet är dels att förhindra sabotage och
annan skadegörelse, dels att utestänga obehöriga från hemlig information.

När det gäller tillträdesskyddet lade den s. k.
skyddsområdesutredningen år 1966 fram förslag rörande skydd av totalförsvarets
anläggningar mot landsskadlig verksamhel. På grundval av utredningens förslag
utfärdade Kungl. Maj:t kungörelsen (1967:10) om skyddsområden m. m. I
anslutning därtill meddelade Kungl. Maj:t föreskrifter om rätt för utlänning
och utländskt fartyg atl uppehålla sig inom skyddsområden och kontrollområden.
Dessa bestämmelser ersattes år 1976 av regeringens förordning (1976:935) oin
skyddsområden och kontrollområden. Genom denna förordning inskränks
utlänningars och utländska fartygs rätt alt uppehålla sig inom ett tiotal
avsnitt av våra gräns- och kustområden där det finns viktiga
försvarsanläggningar.

1 etl kontrollområde får med vissa begränsningar
utlänningar och utländska fartyg vistas utan tillstånd under tre månader per
kalenderår. För medborgare i de övriga nordiska länderna gäller ingen sådan
tidsgräns. I ett skyddsområde får - med vissa begränsade undantag - utlänningar
och utländska fartyg inte uppehålla sig utan tillstånd. Dispens från bestämmelserna
kan efter ansökan lämnas av försvarsområdesbefälhavaren. Medgivande till bosättning
i ett skydds- eller kontrollområde lämnas av länsstyrelsen. Föreskrifter om
tillsynen av skydds- och kontrollområdena har meddelats av rikspolisstyrelsen.

Vissa anläggningar har ett ännu mera omfattande skydd.
Detta regleras främst i lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för
försvaret m. m. (skyddslagen). Skyddslagen ger regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, vederbörande militära befälhavare möjlighet att
utfärda förbud för obehöriga bl. a. att beträda anläggningar, inrättningar,
fartyg, luftfartyg eller områden som tillhör eller utnyttjas av
försvarsväsendet, att av eller inom sådana anläggningar m. m. ta fotografier
eller göra avbildningar eller beskrivningar eller att där inneha sprängämnen (1
§). I fråga om

s. 157 Kontrollera mot PDF

anläggningar, inrättningar, fartyg, luftfartyg eller
områden, som eljest är av Skr. 1982/83:103 betydelse för försvarsväsendet, får
regeringen eller enligt regeringens Dir. 1982:29 bemyndigande vederbörande
länsstyrelse utfärda sådant förbud. Detsamma gäller beträffande
kärnkraftanläggningar och andra anläggningar som avses i 2 § atomenergilagen
(1956:306) (2 § första stycket). Vid krig eller krigsfara får förbudet
utsträckas också lill anläggningar m. m. som är av betydelse för
folkförsörjningen (2 § andra stycket).

Krigsmän, polismän och s. k. skyddsvakter som bevakar
skyddsföremål enligt skyddslagen får under vissa förhållanden kroppsvisitera
eller omhänderta personer som överträder förbud som har meddelats med stöd av
lagen. Krigsmännen och skyddsvakterna har dessutom enligt närmare föreskrifter
i lagen samma befogenhet som polismän att gripa personer misstänkta för
spioneri, sabotage m. m. (11 § skyddslagen). Ytterligare vissa särskilda
bestämmelser om befogenheter för bevakningspersonalen finns i den nämnda paragrafen.

Kritik mol lagstiftningen

Den lagstiftning som nu har redovisats har kritiserats i
olika sanimanhang. Det har t. ex. satts i fråga om inte systemet med skydds-
och kontrollområden numera har fått mera begränsat värde som lämpligt skydd mol
främmande underrättelseverksamhet. Man har bl. a. hänvisat till att den
tekniska utvecklingen har öppnat möjlighet till avancerad fjärrspaning.

Lagstiftningen behandlades i riksdagsmotionen 1978/79:866
(Anna Lisa Lewén-Eliasson m. fl.). Enligt riiotionärerna hade bestämmelserna om
kontroll- och skyddsområden blivit särskilt uppmärksammade till följd av
båtsportens framväxt. En konflikt mellan de militära intressena och andra
intressen låg enligt motionärerna nära till hands inom t. ex. ett så naturskönt
och för fritidsfolket lockande område som Stockholms skärgård. De förmodade att
motsvarande i betydande grad gäller även skyddsområdena utanför Göteborg, i
Blekinge, på norra Gotland och utefter Norrlandskusten. Motionärerna hävdade
att det inte sällan sätts i fråga om dessa restriktioner för utlänningar längre
har sanima betydelse för skyddet av våra försvarsanläggningar som tidigare. En
avancerad teknik erbjuder, enligt motionärerna, ändå främmande makt möjligheter
att samla önskad information. Motionärerna framhöll att de inte ville sätta i
fråga vår plikt och rätt att med lämpliga åtgärder skydda anläggningar som är
av vikt för totalförsvaret mot otillbörlig insyn. En avvägning borde emellertid
ske så att inte enskilda personers rörelsefrihet inskränktes mer än vad som var
sakligt motiverat. Motionärerna ansåg del därför vara angeläget att undersöka
om gällande bestämmelser kunde ges en mera begränsad räckvidd.

I yttrandet över motionen anförde försvarsutskottet
följande (FöU 1979/80:1);

"De regler som i dag begränsar utlänningars
rörelsefrihet inomskydds-

och kontrollområden tillkom efter ett omfattande utredningsarbete i mitten

av 1960-talet. De har därefter inle ändrats i någol väsentligt avseende. De

myndigheter som har yttrat sig i frågan har ansett att de inlresseavvägningar

som reglerna vilar på i stort sett är rikliga även i dag. Myndigheterna anmäler

emellertid samtidigt att de anser det befogat med vissa ändringar i

föreskrifterna. Det gäller t. ex. i fråga om områdens omfattning samt tillåtna 157

s. 158 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 vattenfarleder
och ankar- och förlöjningsplatser. Förenklingar av bestäm-

Del II melserna har också framhållits som angelägna.

Motionärerna pekar, på båtsportens snabba utveckling som
en faktor som gjort restriktionerna för utlänningars och utländska fartygs
tillträde till vissa skärgårdsavsnitt särskilt påtagliga. Rikspolisstyrelsen
berör denna utveckling ur en annan aspekt som förtjänar uppmärksammas,
nämligen behovet att kunna kontrollera utiändska fritidsbåtar i våra farvatten.

Den ökade invandringen till vårt land är en annan fråga
som måste beaktas i sammanhanget. Den har medfört att personer med utländskt
medborgarskap i stor utsträckning blivit permanent bosatta här. Det finns en
strävan att i så stor utsträckning som möjligt jämställa sådana utlänningar med
svenska medborgare. I vad mån dessa strävanden kan, utan att säkerhetskravet
åsidosätts tillgodoses även i bestämmelserna om skydds- och kontrollområden
bör närmare övervägas. Invandrarverket har nyligen aktualiserat frågan i en skrivelse
till överbefälhavaren.

Enligt remissinstansernas uppfattning kan ändringar i här
behandlade bestämmelser ske fortlöpande när så behövs. Sådana ändringar har
gjorts i viss utsträckning. Enligt vad utskottet inhämtat pågår f. n. inom
försvarsstaben en översyn av överbefälhavarens tillämpningsföreskrifter.
Utskottet anser att denna översyn bör vidgas och även gälla möjligheterna att
tillgodose de i motionen och av invandrarverket anförda önskemålen beträffande
bestämmelserna om skydds- och kontrollområden.

En strävan bör vara att med utgångspunkt i
säkerhetsskyddet utforma bestämmelserna så att de i minsta möjliga utsträckning
inskränker den enskildes rörelsefrihet. De bör också göras lätta alt tillämpa.
Även lagen (1940:358) med bestämmelser till skydd för försvaret, som är
tillämplig även på svenska medborgare, bör beröras av översynen och samordnas
med bestämmelserna om skydds- och kontrollområden."

Utskottet hemställde att riksdagen skulle ge regeringen
till känna vad utskottet hade anfört om översyn av bestämmelserna om skydds-
och kontrollområden. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 1979/ 80:13).

Också mot skyddslagen har det riktats invändningar.
Totalförsvarets säkerhetsutredning (TSU), som lämnade sitt betänkande år 1968,
anförde således att bl. a. skyddslagen och bevakningskungörelsen (1940:383)
borde moderniseras och arbetas om i syfte att skapa bättre möjligheter atl
samordna lillträdesskyddet inom totalförsvaret. Under remissbehandlingen av
belänkandet underströks behovet av en översyn av bestämmelserna i fråga.

Den i det föregående redovisade föreskriften i skyddslagen
om skydd för kärnkraftanläggningar m. m. infördes genom en lagändring år 1978
(prop. 1977/78:138, NU 1977/78:62, rskr 1977/78:330). I propositionen tog
föredragande statsrådet upp frågan om skyddslagens tillämpning på anläggningar
över huvud taget där sabotagekänslig verksamhet förekommer. Med hänvisning till
att en översyn av skyddslagen övervägdes av cheferna för justitie- och
försvarsdepartementen förklarade föredraganden att han inte var beredd att ta
ställning till vissa förslag till generella lösningar av frågan som hade
framförts under remissbehandlingen av den s. k. Aka-utredning-en. Frågorna om
fysiskt skydd vid sahotagekänsliga anläggningar i allmänhet borde enligt
föredraganden kunna tas, upp i det sammanhanget.

Efter att
ha samrått med chefen för justitiedepartementet, chefen för

handelsdepartementet och statsrådet Andersson anser jag
att uppgiften att se 15o

s. 159 Kontrollera mot PDF

över bestämmelserna om tillträdesskydd bör lämnas till en
särskild utreda- Skr. 1982/83:103

re. Dir. 1982:29

Uppdraget

Det finns ingenting som lyder på att
underrättelseverksamhet och annan säkerhetsholande verksamhet riktad mot vårt
land har minskat under senare år. Tvärtom talar mycket för atl detta slags
verksamhet har ökat i omfattning och att allt effektivare metoder kommer till
användning.

Spioneri, sabotage osv. kan åstadkomma mycket allvarliga
skador på vårt totalförsvar eller på annat säll minska förmågan hos delta atl
slå emot angrepp utifrån. Det är mot denna bakgrund av avgörande betydelse att
vi har ett så effektivt skydd som möjligt mot säkerhetshotande verksamhet av
alla slag.

Enligt min uppfattning är systemet med skydds och
konlrollområden ell verksamt medel bland flera när del gäller att bekäriipa
verksamhet som holar vår säkerhet. En annan sak är att teknikens utveckling,
möjligheterna att till rimliga kostnader bevaka områdena m. m. kan föranleda
all den nuvarande områdesindelningen bör ändras. Denna fråga bör vara en av
uppgifterna för utredaren.

Utredaren bör också undersöka tillämpningen av de
nuvarande bestämmelserna för att se om avvägningen mellan de säkerhetsmässiga
kraven och t. ex. friluftslivets behov behöver regleras på ett annat sätt än f.
n. En särskild fråga som bör belysas är om personer med utländskt medborgarskap
men födda här i landet eller bosatta här sedan länge kan likställas med svenska
medborgare i större utsträckning än hittills i fråga om rätten att röra sig
fritt inom landet.

Jag vill framhålla att utredarens förslag inte med
nödvändighet måste innebära att de nuvarande skydds- och kontrollområdenas
utsträckning minskar. Övervägandena kan också leda till att områdena blir
större eller flera än f. n.

Som jag har angett i det föregående gäller skyddslagen i
fred i princip endast för objekt som tillhör eller utnyttjas av
försvarsväsendet eller som är av betydelse för försvarsväsendel. Det enda
undantaget från den regeln är kärnkraftanläggningar och andra anläggningar som
avses i 2 § atomenergilagen (1956:306). Skyddslagen, som kom till innan den
nuvarande totalförsvarsprincipen hade utvecklats, har tolkats så atl utanför
lagens tillämpningsområde i fred faller alla anläggningar som inle har en
direkt betydelse för det militära försvarets verksamhet. Lagen omfattar således
inte vattenkraftanläggningar, anläggningar för energidistribution,
vattentäkter, sjukhus, flygplatser m. m.

Den internationella terrorismen erbjuder exempel på att
angrepp också riktas mot objekt som inte har militär betydelse. Syftet har då varit
att genom hot om förstörelse av egendom som t. ex. har stor betydelse för
vitala samhällsfunktioner eller vars förstörande på något annat sätt kan
åstadkomma stor skada för samhället förmå detta att ge efter för
terroristernas krav. Det har i olika sammanhang efterlysts möjligheter alt
bereda sådana anläggningar samma skydd som de rent militära objekten.

Utredaren
bör belysa möjligheterna att utvidga bestämmelserna till att

omfatta anläggningar av det slag som nu har berörts. Däremot behöver iq

s. 160 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 utredaren
inte undersöka om nuvarande skyddsföremål har någol skydds-

Del II värde. Uppgifter i det hänseendet har överbefälhavaren
nyligen redovisat till

regeringen.

En annan fråga gäller vilken personal som skall svara för
bevakningen. Riksdagens ombudsmän (JO) har ägnat denna fråga uppmärksamhet med
anledning av en händelse i Södermanland i april 1979, då två polismän besköts
och sårades av hemvärnsmän som bevakade ett militärt förråd. JO uttalade som
sin åsikt att det saknas författningsmässigt stöd för att i normal fredstid ta
hemvärnsmän i anspråk för bevakning av skyddsföremål enligt skyddslagen.

Nuvarande bestämmelser i skyddslagen förutsätter att
militär personal i fred bevakar militära skyddsföremål. I sin operativa
planläggning har överbefälhavaren utgått från att sådana bevakningsuppgifter
skall anförtros hemvärnets personal under ett mobiliseringsskede och andra
skeden av skärpt försvarsberedskap. Redan av delta skäl bör de
författningsmässiga hindren som JO har ansett föreligga undanröjas. Utredaren
bör dock gå ett steg till och undersöka om det finns behov av att använda
hemvärnet för bevakningsändamål även under normala fredsförhållanden, t. ex.
inom ramen för den utbildning som skall fullgöras av hemvärnsmannen.

Utredaren bör beakta att det i frågor om tillträdesskydd
är viktigt med dispensregler som ger utrymme för en nyanserad tillämpning av
föreskrifterna. Det är också viktigt att dispensfrågorna handläggs snabbt och
effektivt. Utredaren bör undrsöka om befogenheten att ge dispens kan lämnas
till lokala myndigheter i större omfattning än f. n. Åven i övrigt bör
utredaren se efter att regelsystemet är ändamålsenligt med hänsyn till
nuvarande förhållanden.

Utredaren bör lägga fram förslag till de författningar som
behövs.

Uppdraget berör flera områden inom totalförsvaret. Det får
ankomma på utredaren att ta de kontakter med myndigheter, andra utredningar
osv. som bedöms erforderliga.

En utgångspunkt för statliga utredningar är enligt
tilläggsdirektiv (Dir. 1980:20) till samtliga statliga kommittéer och utredare
alt alla förslag som läggs fram skall kunna genomföras inom ramen för
oförändrade ekonomiska resurser inom det område som förslagen avser. Dessa
utgångspunkter skall gälla också de förslag som utredaren lägger fram i denna fråga.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag atl se över
reglerna om tillträdesskydd,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns
kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

160

s. 161 Kontrollera mot PDF

Tilläggsdirektiv till kommittén (B 1980:05) om
under- Skr. 1982/83:103

skottsavdrag Dir. 1982:30

Dir 1982:30

Beslut vid regeringssammanträde 1982-05-13 Chefen för
budgetdepartementet, statsrådet Wirtén, anför.

Bakgrund

Kommittén (B 1980:05) om underskottsavdrag, KUSK, skall
enligt sina direktiv (Dir 1980:11) se över reglerna om rätten till
underskottsavdrag vid inkomsttaxeringen och föreslå lämpliga begränsningar.

Utgångspunkten för detta utredningsuppdrag var naturligen
de gällande reglerna om underskottsavdrag m. m. och de problem som dessa kunde
anses ge upphov till. Det förslag till reformerad inkomstbeskattning (prop.
1981/82:197) som nu framlagts inverkar i olika hänseenden väsentligt på
förutsättningarna för utredningsuppdraget.

Propositionsförslaget innebär bl. a. att det skattemässiga
värdet av underskottsavdrag begränsas kraftigt. Fr. o. m. år 1985, dvs. när
reformen avses vara fullt genomförd, kommer enligt förslaget ett underskott att
minska skatteuttaget med högst 50 % (vid 30 % kommunal skattesats).

För det stora flertalet inkomsttagare blir detta en
automatisk följd av de marginalskattesänkningar som reformen innefattar;
förslaget innebär att högre marginalskatt än 50 % skall tas ut endast för
inkomster överstigande sexton basenheter (den s. k. brytpunkten, motsvarande
110 400 kr. år 1982). För de högre inkomsternas del, där skatten på en
inkomstökning alltså är större än 50 %, begränsas underskottens skattemässiga
värde till denna nivå genom en särskill utformad avdragsbegränsning. Tekniskt
åstadkommes denna genom att den statliga inkomstskatten delas i två delar,
grundbelopp och tilläggsbelopp. Grundbelopp beräknas för alla, men
tilläggsbelopp endast för inkomstdelar över brytpunkten. För grundbeloppet
gäller nuvarande regler om underskottsavdrag helt oförändrade, medan vid
beräkning av tilläggsbelopp i princip inga underskottsavdrag medges.

Det nu redovisade förslaget bör bl. a. få till följd att
intresset för transaktioner där skattelättnader till följd av underskottsavdrag
i dag är en väsentlig drivkraft minskar eftersom skattelättnaden blir mycket
mindre. Enligt min mening kan man emellertid inte hävda ätt problemen kring
underskottsavdragen därmed helt försvinner. Det finns t. ex. fortfarande
anledning att undersöka i vad mån mer långtgående åtgärder behöver vidtas mot
vissa slag av underskottsavdrag. Vidare medför det framlagda reformförslaget
att en del ytterligare frågor bör behandlas. Enligt min mening bör därför KUSK
få tilläggsdirektiv enligt följande.

Utgångspunkten för KUSK:s överväganden bör vara de
förhållanden som gäller sedan den aktueUa skattereformen genomförts.

Förvärvskällornas utformning

I de ursprungliga direktiven för KUSK diskuteras bl. a.
utformningen av

de olika förvärvskällorna och vilken betydelse detta har för underskottsav- 161

11 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

s. 162 Kontrollera mot PDF

Skr'.
1982/83:103 dragens vidkommande. Genorn reformförslaget får denna fråga
ökad vikt.

Del II Eftersom en särskild begränsning av
underskottsavdragen skall gälla för

inkomster över brytpunkten blir det nämligen i dessa fall
av betydligt större intresse till vilken förvärvskälla som en intäkt eller
utgift rätteligen hör. Det bör aUtså diskuteras i vad mån indelningen i och den
närmare utformningen av olika förvärvskällor kan behöva ändras även med hänsyn
till de nya avdragsreglerna.

Vid en sådan översyn blir det inte bara en fråga om vart
olika intäkter eller utgifter skall höra. Översynen måste även la sikte på de
grundläggande reglerna rörande förvärvskällebegreppet. Den nuvarande regleringen
av denna sak bör alltså omprövas. Som exempel på några hithörande frågor kan
nämnas om en jordbruksfastighet skall kunna ingå i rörelse eller om en
byggmästares rörelse och fasiighelsinnehav skall kunna utgöra en enda
förvärvskälla. I översynen ingår även alt undersöka i vad mån något av de
nuvarande inkomstslagen kan undvaras för framtiden genom att i stället få
redovisas inom ett annat inkomstslag. Med tanke på dessa frågors betydelse bör
de utredas med förtur.

En särskild fråga som hänger samman bl. a. med
förvärvskällornas utformning gäller möjligheterna att begränsa rätlen lill
avdrag för privata ränteutgifter där dessa inte utgör underskottsavdrag. Vissa
tillgångar som ingår i en näringsverksamhet används samtidigt privat. En
ränteutgift som belöper på en sådan tillgång har då i princip delvis karaktär
av privat levnadskostnad och borde då också ge samma skattemässiga effekter som
en privat ränteutgift utan samband med näringsverksamheten. För vissa i
praktiken vanligen förekommande fall, i första hand jordbrukets bostäder samt
bilar som redovisas i näringsverksamheten och samtidigt också utnyttjas privat,
har lösningar föreslagits redan i propositionen. KUSK bör givetvis vara
oförhindrad att pröva om dessa, i ljuset av de mer allmänna övervägandena, kan
behöva modifieras i ett eller annat hänseende. Den nyss nämnda frågan har också
en mer praktisk aspekt.

En ränteutgift för en skuld som avser den skattskyldiges
personliga levnadskostnader hör normalt hemma i förvärvskällan kapital. För t.
ex. en rörelseidkare kan det då för alt undvika ett underskott i den
förvärvskällan vara frestande att i stället försöka göra ränteavdraget i
rörelsen och alltså kunna kvitta det mot rörelseinkomsterna. Visserligen finns
det regleri 44 § kommunalskattelagen (1928:370), KL, som närmare anger i vilken
förvärvskälla olika ränteavdrag skall göras. Dessa regler torde emellertid
inte alltid vara lätta att hantera i praktiken, bl. a. eftersom man i det
enskilda fallet kan möta särskilda utredriingsproblem. En uppgift för KUSK bör
därför bli att söka skapa klarare regler för ränteutgifternas fördelning.

KUSK bör även behandla de förslag till undantag från
avdragsbegränsningen (kvittningsförbudet) som har lagts fram. Dessa motiveras
direkt av det nuvarande sättet att avgränsa olika förvärvskällor. Villaägarens
rätt att kvitta underskott från fastigheten mot kapitalinkomster har fått
införas på grund av att det i vissa situationer kan bero på tillfälligheter i
vilket inkomstslag redovisningen skall ske. Det andra undantaget från
kvittningsförbudet innebär att man för att inte försvåra köp eller andra
förvärv av familjeföretag infört en rätt att räkna av ränta som hänför sig till
skuld för förvärvet mot överskott från näringsverksamheten. Beroende på vilken
företagsform det är fråga om kan ränteunderskottet komma alt kvittas mot

162 tjänsteinkomst, nämligen om
företaget är ett aktiebolag, eller mot rörelse-

s. 163 Kontrollera mot PDF

eller
fastighetsinkomster om verksamheten drivs i direktägd form eller Skr.
1982/83:103

genom handelsbolag. Dir. 1982:30 -

KUSK bör undersöka om ytterligare undantag från
kvittningsförbudet kan visa sig motiverade, med tanke på andra situationer än
de nyss nämnda där dagens regler om förvärvskälleuppdelning kan ge ett
olämpligt resultat, eller t. ex. med tanke på situationen för nystartade
verksamheter. Alternativt kan det visa sig att ändrade regler för avgränsningen
av olika förvärvskällor kan göra det möjligt att helt eller delvis avvara
undantagen.

KUSK bör alltså ta upp sådana frågor som rör omfattningen
av olika förvärvskällor, liksom utrymmet för kvittning mellan skilda sådana.
Däremot bör det vara en uppgift för 1980 års företagsskattekommitté (B
1979:13) att studera den principiellt betydligt mer omvälvande förändring som
nämns i departementspromemorian, nämligen möjligheten att skapa ett system där
man för näringsidkare upprätthåller en skattemässig gräns mellan den
privatekonomiska sfären och näringsverksamheten. Självfallet har dock dessa
frågor sådana beröringspunkter som motiverar ett nära samarbete mellan de båda
kommittéerna.

Förlustutjämningsreglerna

Avdragsbegränsningen innebär att förlustavdrag på samma
sätt som underskottsavdrag skall vägras vid beräkning av underlaget för
tilläggsbelopp. I stället öppnar propositionsförslaget en särskild möjlighet
att just i fråga om tilläggsbeloppet utjämna över- och underskott i en
näringsverksamhet mellan olika år. Närmare bestämt innebär förslaget att ett
underskott av jordbruk, rörelse eller konventionellt taxerad annan fastighet
vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp får avräknas från överskott som
uppstår i samma förvärvskälla inom de sex närmast följande åren.

I propositionen har konstaterats att den föreslagna
särskilda avräknings-regeln för äldre underskott inte helt kan samordnas med
vad som gäller för förlustavdrag. Likväl är det klart att en del av de
praktiska och principiella frågor som uppkommer torde vara likartade. Eftersom
erfarenheterna från dagens regler om förlustutjämning är att de utgör en
betydande komplikation i det praktiska taxeringsarbetet, bör därför KUSK få i
uppdrag att se över dessa frågor i syfte att finna så smidiga former som
möjligt för tillämpningen. En fråga som t. ex. bör kunna prövas är om det
skulle innebära en förenkling att ha en ordning där alla underskott skall fastställas
vid den taxering där de uppkommer oavsett att de kanske först kan utnyttjas vid
en senare taxering i forrii av förlustavdrag resp. särskild avräkning vid
bestämning av underlag för tilläggsbelopp.

Underskottsavdragen vid den kommunala beskattningen

I samband med remissbehandlingen av förslaget till
avdragsbegränsning

vid den statliga taxeringen har man från vissa håll tagit upp frågan om de

avdragsbegränsningar som sedan gammalt gäller vid den kommunala

beskattningen. Vad som därvid åsyftats är det förhållandet att en kvittning av

underskott i en förvärvskälla mot överskott i en annan förutsätter att de två

förvärvskällorna enligt reglerna om rätt beskattningsort är att hänföra till

samma kommun. När detta villkor inte är uppfyllt, dvs. när den skattskyldige

saknar inkomst i den kommun där underskottet uppkommer, bUr det 163

s. 164 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 skattemässiga värdet långt mindre än
eljest. Någon gång kan denna effekt

Del II uppfattas som positiv, t. ex. när
fråga är om jordbruksfastigheter med

passiva ägare bosatta på annat håll. Oftare är emellertid
situationen sådan att den kommunala avdragsbegränsningen får effekter som ter
sig svårförkla-rade och delvis direkt olämpliga. Betydelsen av dessa effekter
har också ökat i takt med att de kommunala skattesatserna höjts och en allt
större del av den samlade inkomstskatten förts över på den kommunala delen.

Ett vanligt förekommande fall där den kommunala
avdragsbegränsningen aktualiseras är det när en person förvärvar en
fritidsfastighet och tar upp lån för denna. Ligger då fastigheten inte i
hemortskommunen, så betyder det i de flesta fall att ett underskott på grund av
låneräntorna inte kan utnyttjas vid kommunaltaxeringen. En annan vanlig
situation är atl en rörelseidkare bedriver sin rörelse i en annan kommun än där
han är bosatt. Har han då ett eget hem som är belånat, så kan ett uppkommande
underskott inte kvittas kommunalt mot rörelseinkomsten. I betänkandet (SOU
1981:95) Tillväxtkapital har vidare utredningen angående de små och medelstora
företagens situation påtalat att nuvarande regler om den kommunala
avdragsbegränsningen kan försvåra riskkapitalanskaffning t. ex. genom
försäljning av patenträttsandelar eller andelar i kommanditbolag.

Inte minst besvärande är att det många gånger blir skilda
beskattningsresultat i situationer som materiellt ter sig likadana. Om
rörelseidkaren i exemplet således i stället drivit sin verksamhet i
aktiebolagsform skulle inga kvittningsproblem föreligga eftersom såväl inkomst
av tjänst som inkomst av kapital beskattas i hemortskommunen. Om innehavet av
fritidsbostaden arrangeras i form av en bostadsrättsförening skall medlemmarnas
ränteavdrag göras i hemortskommunen och uppkommande underskott kan då kvittas.
Huruvida kvittning av ett visst underskott är möjlig eller ej kan också
påverkas helt överraskande genom ändringar i den kommunala indelningen. Vidare
är det också väl känt att avdragsbegränsningen i faslighetsfallen kan sättas ur
spel t. ex. av makar genom att endast ena maken står som fastighetsägare medan
andra maken står för räntebetalningarna på lånen.

Jag kan för egen del instämma i att det finns goda skäl
att ifrågasätta den kommunala avdragsbegränsningen. I och för sig kan det
visserligen sägas att begränsningen ger uttryck för ett grundläggande drag i den
kommunala beskattningens uppbyggnad, vilket gör att en ändring framstår som ett
principiellt sett mycket långtgående ingrepp. Det får dock konstateras att
utvecklingen i flera avseenden försvagat de principiella argumenten i
sammanhanget. Genom tillkomsten och utbyggnaden av systemet för kommunal
skatteutjämning har också en situation uppstått där de allra flesta kommuners
faktiska inkomster inte primärt bestäms av det egna skatteunderlaget utan av
det samlade skatteunderlaget i riket. Jag vill också påpeka att redan sådana
ändringar i förvärvskälleindelningen som KUSK enligt vad jag förut sagt skall
pröva får återverkningar även i fråga om avdragsbegränsningen kommunalt. Man
kommer således redan där in på dessa frågor.

Enligt min mening bör mot denna bakgrund KUSK ges i
uppdrag att

närmare studera vad ett slopande - helt eller delvis - av
den kommunala

avdragsbegränsningen skulle betyda och att framlägga de
förslag som

kommittén finner motiverade. Därvid måste givetvis
belysas förutom

beskattningseffekterna i de enskilda fallen,också
återverkningarna på de

kommunala skatteinkomsterna. 164

s. 165 Kontrollera mot PDF

Vissa
begränsningar i uppdraget Skr. 1982/83:103

Dir. 1982:31

Jag vill slutligen ta upp en fråga som gäller vissa
begränsningar i det

uppdrag som från början givits KUSK. I de ursprungliga
direktiven sägs att de underskottsavdrag som härrör från egnahem i huvudsak bör
lämnas utanför utredningsarbetet.

I tidigare sammanhang (prop. 1980/81:118) har jag pekat på
att det finns en rad frågor inom bostadsbeskattningens område där nya
överväganden är påkallade. Även samspelet mellan beskattnings- och
finansieringsreglerna inom bostadsområdet måste därvid prövas. En genomgripande
översyn av bostadsbeskattningen och systemet för bostadssubventioner bör därför
komma till stånd och när nu klarhet föreligger om skattereformens innehåll bör
detta arbete inledas så snart som möjligt. Jag avser därför att, efter
överläggningar med chefen för bostadsdepartementet, inom kort begära
regeringens bemyndigande att tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté i
detta syfte. Vissa frågor som enligt de ursprungliga direktiven ingår i KUSK:s
arbetsområde bör då lämpligen föras över till denna nya kommitté. Hit hör
frågor som rör bostadshus på jordbruksfastighet, reparation av hyreshus samt
konsekvenserna i skattehänseende av s. k. ägariägenheter i flerbosladshus.

Som framgått av vad jag nu har anfört finns det ett nära
samband mellan de nya uppgifter som KUSK bör få och det arbete som skall
utföras inom 1980 års företagsskattekommitté. Motsvarande gäller i förhållande
till den blivande kommitté som skall behandla bostadsbeskattningsfrågor. De nu
angivna kommittéerna bör givetvis i möjligaste omfattning samordna sitt arbete;

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen beslutar om tilläggsdirektiv i enlighet med vad jag har
förordat.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartementet)

Utredning om förhållandet mellan tryckfrihetsförordningen
och medbestämmandelagen

Dir 1982:31

Beslut vid
regeringssammanträde 1982-05-27

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet, statsrådet
Eliasson, anför.

Tryckfrihetsförordningen (TF) bestämmelser om varje svensk
medborga

res rätt att i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter samt meddela
uppgifter

och underrättelser i vad ämne som helst är av fundamental betydelse för 165

s. 166 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 ' säkerställandet av ett fritt
meningsutbyte och en allsidig upplysning. En

Del II viktig del av det tryckfrihetsrättsliga
regelsystemet avser utgivarens befogen-

het att öva inseende över skriftens utgivning och bestämma
över dess innehåll.

Vid tillkomsten av lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet

kom dessa grundlagsfästa tryckfrihetsprinciper till uttryck på det sättet att

medbestämmandelagens tillämpningsområde begränsades. I 2 § medbe

stämmandelagen (MBL) finns således en bestämmelse av följande lydel

se: '

2 § Arbetsgivares verksamhet som är av religiös,
vetenskaplig, konstnärlig eller annan ideell natur eller som-har kooperativt,
fackligt, politiskt eller annat opinionsbildande ändamål undantages från lagens
tillämpningsområde såvitt avser verksamhetens mål och inriktning.

Innebörden av detta undanlag har behandlats i lagens
förarbeten (prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 210,"328 ff, 472, 526 ff; InU
1975/76:45 s. 24 f och bil. 6 s. 82). Frågor kring lagens tillämpningsområde
har också berörts i rättspraxis (jfr AD 1981 nr 22). Utanför MBL:s
tillämpningsområde faller också frågor som inte rör förhållandet mellan
arbetsgivare och arbetstagare.

Spörsmålet om MBL:s tillämpningsområde har härefter
behandlats i riksdagsmotionen 1980/81:1810 av BertilFiskesjö m.fl. I den
motionen återges inledningsvis ett avsnitt ur ett yttrande av
konstitutionsutskottet till dåvarande inrikesutskottet vid behandlingen av
regeringens proposition om MBL, i vilket konstitutionsutskottet uttalade sig om
betydelsen av undantagsregeln i 2 § för massmedieföretagen. Därefter erinrar
motionärerna om de grundläggande rättigheter som TF ger bl. a. utgivaren.
Motionärerna återger också ett uttalande ur förarbetena till TF, enligt vilket
dess regler gäller "oavsett om innehållet i en tryckt skrift framstår som
ett egentligt yttrande av den sorri författar skriften eller som ett meddelande
eller fortspridande av en upplysning". Motiorien utmynnar i omdömet att
det föreligger oklarhet om tolkningen av 2§ MBL i förhållande till TF.
Motionärerna begär därför att riksdagen skall hos regeringen anhålla om
utredning i syfte att undanröja oklarheter i förhållandet mellan TF och MBL.

Riksdagens arbetsmarknadsutskott har vid beredningen av
ärendet inhämtat yttrande från konstitutionsutskottet och sänt motionen på
remiss till arbetsdomstolen, Svea hovrätt, juridiska fakulteten i Uppsala sarnt
ett antal tidningsutgivar- och arbetsmarknadsorganisationer.

Konstitutionsutskottet (KU 1981/82:1 y) yttrade, efter att
ha erinrat bl. a.

om det huvudsakliga innehållet i 5 kap. 3 § TF och 2 § MBL, att det med

hänsyn till att det i motionen aktualiserade problemet inte hade blivit

närmare belyst i förarbetena till 1976 års arbetsrättsreform och att viss

oklarhet förefaller råda på området, del enligt utskottets åsikt kunde finnas

anledning att utreda frågan närmare. Arbetsmarknadsutskottet kom till

samma resultat (AU 1981/82:2). Utskottet sade sig dela konstitutionsut

skottets uppfattning atl det finns anledning att utreda hur lagreglerna

förhåller sig till varandra i det av motionärerna påtalade hänseendet.

Utskottet hemställde att riksdagen måtte med bifall till motionen som sin

mening ge regeringen till känna .vad utskottet hade anfört om utredning av

förhållandet mellan tryckfrihetsförordningen och lagen om medbestämman-

166 de i arbetslivet. Riksdagen biföll
ulskotlets hemställan (rskr 1981/82:40).

s. 167 Kontrollera mot PDF

Den av riksdagen åsyftade utredningen bör nu komma lill
stånd. Särskilt Skr. 1982/83:103 bör då analyseras hur långt de arbetsrätlsliga
reglerna i MBL sträcker sig i Dir. 1982:32 olika hänseenden med tanke på de i
grundlag fastlagda principerna för tryckfriheten. Jag anser det lämpligt alt
arbetet utförs av rättslig expertis på de områden som berörs av
ulredningsämnet. Utredarna bör i sitt arbete hålla kontakt med
yttrandefrihelsutredningen (Ju 1977:10) samt på lämpligt sätt ta del av
erfarenheter från arbetsmarknadsparterna på massmedieområdet och andra berörda
organisationer.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet

att tillkalla tre särskilda utredare för, att
verkställa utredning om förhållandet mellan tryckfrihetsförordningen och
medbestämmandelagen,

att utse en av utredarna att vara sammankallande,

att besluta om arbetsbiträde åt utredarna.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta tolfte huvudtitelns
kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)

Tilläggsdirektiv till traktamentsbeskattningssakkunniga (B
1978:02)

Dir 1982:32

Beslut vid regeringssammanträde 1982-05-27

Chefen för budgetdepartementet, statsrådet Wirtén, anför.

Traktamentsbeskattningssakkunniga (B 1978:02) fick i
januari 1978 i uppdrag alt se över reglerna om beskattning av traktamenten m.m.
Utredningsuppdraget innebär enligt direktiven (Dir 1978:9) att kommittén inte
bara skall företa en genomgripande översyn av beskattningsreglerna för
traktamenten och resekostnadsersättningar utan även vara oförhindrad att ta upp
en del närliggande frågor. Sålunda sägs att kommittén bl. a. bör pröva frågan
om beskattning av olika slags reseförmåner som medges utan att fråga arom
tjänsteresor i vanlig mening. Härmed avses enligt direktiven.fria eller
prisnedsatta resor som arbetsgivare, särskilt inom resesektorn, tillhandahåller
anställda och uppdragstagare samt deras familjer. I vissa fall medges sådana
reseförmåner även då det inte föreligger något anställningsförhållande. F. n.
är vissa sådana reseförmåner skattefria enligt en särskild bestämmelse i
kommunalskattelagen (1928:370). Enligt direktiven talar rättviseskäl för att
man skattemässigt bör behandla dessa förmåner efter samma principer som gäller
för naturaförmåner i övrigt och alltså göra dem skattepliktiga i den mån.deras
värde är någoriunda betydande och möjligt att fastställa med tillfredsställande
säkerhet.

Efter vad jag har inhämtat avser kommittén atl inom kort
avge förslag i 167

s. 168 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 fråga
om traktamenten m. m., medan den ännu inte har tagit ställning i de

Del II nyssnämnda frågorna. Enligl min mening finns del anledning
att utvidga

kommitténs uppdrag i dessa delar till att avse en mer
allmän översyn av beskattningen av naturaförmåner. På senare tid har nämligen
den skattemässiga behandlingen av olika naturaförmåner för främst löntagare
kritiserats i vissa avseenden. Bortsett från nägra enstaka regler i
skatteförfattningarna är denna skattefråga huvudsakligen reglerad genom
anvisningar som riksskatteverket, RSV, utfärdar (senast RSV Dt 1981:30). Enligt
dessa delas förmånerna in i tre grupper. En grupp utgörs av sådana förmåner som
inte bör anses skattepliktiga eftersom de främst är av trivselkaraktär. En
andra grupp avser sådana förmåner vilkas skatteplikt beror av värdet och här
går en gräns vid 600 kr. Den tredje gruppen består av förmåner som alltid bör
anses skattepliktiga eftersom de är att jämställa med lön eller annan kontant
ersättning.

Tillämpningen av nuvarande regler har gett upphov till
åtskilliga problem. Det är inte ovanligt att man försöker utnyttja reglerna för
att undgå eller få lindrigare skatt. Vidare förekommer betydande värderings-
och kontrollsvårigheter. RSV har under hänvisning till detta i en skrivelse
den 26 juni 1981 till budgetdepartementet hemställt att reglerna ses över av en
parlamentariskt sammansatt utredning. Vidare har skatteutskottet i år (SkU
1981/82: 60) framfört samma önskemål med anledning av motionsyrkanden.

Enligt min mening är de problem som uppkommer vid
beskattningen av naturaförmåner av sådan omfattning att det finns anledning att
tillmötesgå kraven på en närmare översyn av reglerna. Frågan har sådant samband
med den del av traktamentsbeskattningssakkunnigas uppdrag som redovisats ovan
att uppgiften bör anförtros denna kommitté.

Jag hemställer att regeringen utvidgar det uppdrag som
tidigare har lämnats kommittén i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens
ö"'erväganden och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartementet)

Översyn av viss skattekredit, m. m.

Dir 1982:33

Beslut vid regeringssammanträde 1982-05-27

Chefen för budgetdepartementet, statsrådet Wirtén, anför.

I prop. 1981/82:201 har regeringen föreslagit olika åtgärder för att minska

den statliga kreditgivningen när det gäller vissa indirekta skatter. Förslagen

innebär att bestämmelserna om inbetalning av skatterna på bensin, olja och

fasta bränslen ändras så att den genomsnittliga kredittiden för de skattskyl

diga minskar med tio dagar fr. o. m. den 1 januari 1983. Vidare har

regeringen föreslagit att rätten till avdrag för ingående mervärdeskall som tas

Igg ut vid kreditimport skall inträda
tidigast när en av tullverket utfärdad

s. 169 Kontrollera mot PDF

tullräkning har mottagits av den skattskyldige. Denna
åtgärd innebär att Skr. 1982/83:103 avdraget kommer de skattskyldiga till
godo i genomsnitt 23-24 dagar senare Dir. 1982:33 än som nu är fallet.
Slutligen har regeringen också föreslagit att råolja, som nu är belagd med
mervärdeskatt, görs skattefri i syfte att eliminera de ränte-och
likviditetsfördelar som beskattningen innebär.

Det är som jag har framhållit i den nämnda propositionen
angeläget att vidta dessa åtgärder. I dagens slalsfinansiellt ansträngda läge
är det också viktigt att den statliga kreditgivningen vid skatteuppbörd m. m.
ses över. Jag har därför i propositionen förutskickat atl jag under våren 1982
skulle föreslå regeringen att dessa förhållanden utreds allsidigt. Jag avser nu
atl ta upp denna fråga.

I prop. 1981/82 anförde jag bl. a. följande.

"De indirekta skatterna betraktas vanligen som
skatter på omsättningen eller konsumtionen av de skattepliktiga objekten. Av
praktiska skäl tas skatterna ut hos ett förhållandevis litet antal
skattskyldiga företag, som oftast förutsätts vältra över skatterna framåt på
sina kunder.

Skatterna kan av olika skäl inte betalas in till
statskassan i samband med varje skattepliktig transaktion och knappast heller
dagligen eller annars med mycket korta intervaller. Det är i stället i
praktiken nödvändigt att fastställa vissa inte alltför korta perioder för vilka
de skattskyldiga skall redovisa skatten i en deklaration. Dessutom måste man
tillåta en viss frist mellan redovisningsperiodens slut och deklarationsdagen
för att ge de skattskyldiga

möjlighel att upprätta deklarationen.

Nu tillämpade redovisningsperioder och betalningsfrister
varierar från skatt till skatt och kan också variera för en och samma skatt
beroende på t. ex. storleken av den skatt som skall betalas in varje gång eller
storleken på den skattepliktiga omsättningen.

Den händelse som utlöser skyldighet att redovisa skatt är
oftast leveransen av ett skattepliktigt objekt. Ibland gäller i stället atl del
är betalningen för en skattepliktig leverans som utlöser
redovisningsskyldigheten.

Eftersom de skattskyldiga redovisar skatt för bestämda
redovisningsperioder och med en betalningsfrist efter periodens utgång kan man
säga att statsverket beviljar dem en kredit med betalningen av skatten.
Samtidigt gäller att elt visst arbete uppslår för de skattskyldiga genom
skatteredovisningen. Skattekrediterna kan därför ses som en betalning för
arbetet med uppbörden.

Frågan om de skattskyldiga faktiskt får någon skattekredil
eller inte beror också, i de fall redovisningsskyldigheten inträder vid
leveransen, på vilken kredit de skattskyldiga ger sina kunder. Vid
kontantaffärer får den skattskyldige disponeraöver skattebeloppet lill dess det
skall redovisas till statsverket. Den räntefördel han därigenom uppnår kan han
använda t. ex. för att sänka sina priser eller öka sin vinst."

Till vad jag nu har återgett vill jag lägga att den kredit
som statsverket ger de skattskyldiga vid skatteuppbörd måste finansieras genom
en statlig upplåning, som har blivit en allt tyngre post i statsbudgeten och
som har bidragit till ett ökat underskott. Det är därför mycket angeläget att
den statliga kreditgivningen på skatteområdet ses över i syfte att eliminera
omotiverade likviditets- och ränteförmåner för de skattskyldiga.

Jag anser att en utredare nu bör tillkallas för att se
över dessa frågor. Utredarens uppdrag bör i första hand omfatta de indirekta
skatterna. Översynen bör omfatta även de statliga betalningsrutiner som
tillämpas på

169

s. 170 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 andra områden än skatteområdet
liksom hanteringen av de till statskassan

Del II • '■ inbetalade skatterna m. m.

- I mervärdeskateutredningens (Fi 1971:05) uppdrag ingår
bl. a. frågan om kontantmetoden för redovisning av mervärdeskatt i sin helhet
bör slopas (jfr. SkU 1978/79:52, s. 40-41). Denna fråga bör därför inte
behandlas av utredaren.

Utredaren bör samråda med;utredningar vilkas uppdrag berör
det nu aktuella utredningsuppdraget. Till dessa utredningar hör mervärdeskatteutredningen,
skatteindrivningsutredningen (B 1981:02) och socialavgiftsutredningen (S
1981:04).

Utredaren bör dessutom samråda med beredningsgruppen för
översyn av tullagstiftningen (H 1982:02). I direktiven (Dir. 1982:19) anför
föredragande departementschefen statsrådet Molin bl. a. att enligt gällande
regler kan importörer som bedriver regelbunden imporiörverksamhel åtnjuta
kredit för betalning av tull och annan avgift. Vid översynen bör övervägas om
gällande bestämmelser behöver ändras. Det bör bl. a. belysas om det kan vara
lämpligt att införa nya betalningsregler som innebär att en preliminär
inbetalning av tull och annan avgift sker samtidigt som tulldeklarationen
läriinas.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Förslag i fråga
om mervärdeskatt och punktskatter bör redovisas före utgången av år 1982. I
samband därmed skall utredaren lämna förslag till inriktning av ett fortsatt
arbete. Utredaren bör under sitt arbete ha kontakt med berörda organisationer
och sammanslutningar av skattskyldiga.

Utredaren skall i sin redovisning ange besparingarna för
statsverket av olika åtgärder. I redovisningen skall ett tekniskt underlag för
förkortning av kredittider för föreslagna ändringar i uppbördssystem m. m.
lämnas. De ekonomiska effekterna för såväl statsverket som andra berörda
intressenter bör belysas. Såväl engångseffekter i samband med omläggningen som
långsiktiga ränteeffekler skall redovisas. Ränteeffekten bör beräknas utifrån
statens utlåningsränta.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
atl regeringen bemyndigar chefen för budgetdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över
nuvarande statliga kredittider, m. m.,

att besluta om experter, sekreterare och annat biträde åt
utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns
kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartementet)

170

s. 171 Kontrollera mot PDF

Administration av bostadsbidragen till barnfamiljer Skr. 1982/83:103

m.fl. Dir. 1982:34 v

Dir
1982:34 . '

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-03. Chefen för
bostadsdepartementet, statsrådet Friggebo, anför.

Nuvarande ordning

Bostadsbidragen till barnfamiljer och sådana hushåll utan
barn som inte är berättigade till kommunalt bostadstillägg till folkpension
administreras nu av bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnderna och kommunerna. De
kommunala bostadstilläggen till folkpension administreras av
riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.

Tidigare utredningar

Frågan om vilket organ som skall administrera
bostadsbidragen till barnfamiljer har övervägts av flera kommittéer. Redan år
1967 föreslog familjepolitiska kommittén i sitt betänkande (SOU 1967:52)
Barnbidrag och familjetillägg alt stödet till barnfamiljernas bostadskostnader
skulle ingå i ett nytt bidragssystem som skulle administreras av
försäkringskassorna. Detta bidragssystem infördes dock inte. I ett senare
betänkande (SOU 1972:34) Familjestöd föreslog samma kommitté att
administrationen av de dåvarande bostadstilläggen skulle föras över till
försäkringskassorna.

Frågan togs även upp av boende- och
bostadsfinansieringsutredningarna i betänkandet (SOU. 1975:51-52)
Bostadsförsörjning och bostadsbidrag Uksom av byggadministrationsutredningen i
betänkandet (SOU 1976:26) Bostadsverket. Båda dessa utredningar fann att starka
skäl talade för att administrationen av bostadsstödet till barnfamiljerna m.
fl. fördes över till försäkringskassorna. Dåvarande bostadsministern framhöll
dock i prop. 1975/76:146 med förslag till ändrade regler för bostadsbidrag alt
frågan var beroende av en prövning av datorkapaciteten hos
riksförsäkringsverket.

Aktuella överväganden

Utredningen av ADB inom den allmänna försäkringen m. m.
anför i sitt slutbetänkande (SOU 1981:24) Socialförsäkringens datorer att en
överföring av bostadsstödet inte nämnvärt påverkar datorkapaciteten.

Socialpolitiska samordningsutredningen anser i
betänkandet- (SOU

1979:94) En allmän socialförsäkring bl. a. att försäkringskassorna bör få

hand om administrationen av en allmän socialförsäkring. Utredningen anser

vidare att en samordning på det administrativa planet är så angelägen att den

bör inledas redan innan reglerna för olika bidragsformer görs mer

enhetliga. . . ' -

Åtskilliga
remissinstanser har tillstyrkt socialpolitiska samordningsutred

ningens förslag att en allmän socialförsäkring skall administreras helt av

försäkringskassorna. Av dem som är kritiska mot förslaget har ett par

uttryckt en allmän tveksamhet mot att föra över alltför många bidragsformer 171

s. 172 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 till ett och samma organ. Några har
invändningar mot att vissa bidragsformer

Del 11 skall föras över till
försäkringskassorna. Dessa invändningar hänger i

allmänhet samman med en negativ inställning lill att
bidragsformen i fråga skall ingå i en allmän socialförsäkring. Sådana
invändningar har framförts bl. a. i fråga om bostadsstödet. Socialpolitiska
samordningsutredningens förslag bereds f. n. i regeringskansliet.

Bostadsbidragskommittén (1979:01) har bl. a. i uppdrag att
utreda vilket organ som bör administrera bostadsbidragen. Kommittén skall
överväga denna fråga mot bakgrund av sina förslag beträffande bidragsregler och
administrativa rutiner. Kommittén har konstaterat att dess överväganden
beträffande bidragsregler och administrativa rutiner inte påverkar ställningstagandet
till frågan om kommunerna eller försäkringskassorna bör administrera bidragen.
Kommittén har i skrivelse till mig föreslagit att andra aspekter på denna fråga
utreds i särskild ordning.

Den särskilde utredarens uppdrag

Mot den här beskrivna bakgrunden föreslår jag att en
särskild utredare tillkallas. Utredarens huvuduppgift bör vara att närmare
belysa och bedöma de aktuella förutsättningarna för en överföring till
försäkringskassorna av administrationen av bostadsbidragen till barnfamiljer m.
fl. Härvid skall särskilt belysas vilka personalkonsekvenser en sådan
överföring kan ha för kommunerna, länsbostadsnämnderna och bostadsstyrelsen
samt försäkringskassorna. Utredaren skall också redovisa vilken inverkan på
kommunens möjligheter alt fullgöra sina uppgifter på bostadsförsörjningens
område som en sådan överföring kan ha. Av särskild vikt är att utreda
eventuella rationaliseringsvinster saml att belysa vilka resurser som frigörs
hos kommunerna och i vilken mån dessa kan tas i anspråk hos försäkringskassorna
samt vilka kostnadskonsekvenserna blir för staten, kommunerna och
socialförsäkringssystemet. Utredaren skall även redovisa hur dessa kostnader
skall finansieras om han föreslår att försäkringskassorna skall överta
administrationen. Utredaren skall vidare belysa i vad mån de förslag som
bostadsbidragskommittén inom kort väntas lägga fram kan bedömas påverka
administrationskostnaderna. Om utredaren finner att övervägande skäl talar för
en förändrad administration bör samtidigt klarläggas hur beslul skall fattas i
enskilda ärenden och vilken besvärsordning som skall gälla. Utredaren bör också
överväga hur kommunerna bör ges inflytande på stödets utformning.

I fråga om formerna och tidpunkten för en eventuell
överföring av bidragsadministrationen till försäkringskassorna bör samråd ske med
riksförsäkringsverket, bostadsstyrelsen. Försäkringskasseförbundet och Svenska
kommunförbundet.

Utredaren bör vid arbetets påbörjande samt vidare under
arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall
annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar
ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att
framföra synpunkter.

172

s. 173 Kontrollera mot PDF

Tidsplan Skr. 1982/83:103

Utredningsarbetet skall bedrivas så att ett betänkande
föreligger senast den 15 november 1982.

Föredragandens hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för bostadsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda
frågan om ändrat administrativt organ för bostadsbidragen till barnfamiljer m.
fl;,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns
kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan.

(Bostadsdepartementet)

Översyn av den flygtekniska forskningen i Sverige

Dir 1982:35

Beslut vid regeringssammanlräde 1982-06-10. Chefen för
försvarsdepartementet, statsrådet Gustafsson, anför.

Nuvarande resurser för flygteknisk forskning

Inom del flygtekniska området finns forskningsresurser
främst vid flygtekniska försöksanstalten (FFA), försvarels forskningsanstalt
(FOA), tekniska högskolan i Stockholm (KTH) och en del industriföretag.

FFA är den centrala instansen för uppdragsfinansierad
forskning, provning och service inom de flygtekniska områdena. Förutom den
uppdragsfi-nansierade forskningen och studierna, som helt dominerar
verksamheten, bedriver FFA egen, främst grundläggande forskning av allmän
flygteknisk karaklär. FFA är organiserad på en aerodynamisk avdelning, en
hållfasthetsavdelning, en teknisk avdelning och etl kansli. Anstalten
sysselsätter f. n. ca 240 personer. Hos FFA finns låghastighets-, transsoniska
och supersoniska vindtunnlar, som har anskaffats under 1940-, 1950- och
1960-talen.

FOA engageras främst i de tidiga skedena i
systemplaneringen av elt flygplansprojekt. Antalet anställda vid FOA uppgår
till ca 1 200, varav ca 80 årsanställda är exklusivt inriktade mot
flygvapensystem.

Vid KTH bedrivs inom institutionen för flygteknik en
särskild uppdragsverksamhet, som sysselsätter ca 25 personer. För
denna verksamhet

173

s. 174 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 disponeras en låghastighetstunnel
och en flygsimulator, vilka anskaffades på

Del II" ■ 1960-talet.

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) har fattat beslul
om ett treårigt ramprogram för stöd till civil flygteknisk forskning vid FFA
och KTH under budgetåren 1981/82-1983/84. STU har vidare genom sitt
vetenskapliga råd under år 1981 med hjälp av svensk och utländsk expertis
genomfört en utvärdering av den vetenskapliga kvaliteten av svensk flygteknisk
forskning inom områdena aerodynamik, flygmekanik och hållfasthetslärä.

Den flygtekniska forsknings- och utvecklingsverksamheten
inom industrin finns vid Saab-Scania ÄB i Linköping och Volvo Flygmotor AB i
Trollhättan. Del senare förelaget disponerar vindtunnlar för bl. a. det
supersoniska fartområdet. Dessa anskaffades under 1950-lalel.

Riktlinjer för forskningen

Inriktningen av den flygtekniska forskningen i Sverige
lades fast av riksdagen år 1968 (prop. 1968:109, SU 124, rskr 282), varvid
framhölls att det är betydelsefulll att teknisk-vetenskaplig forskning och
utveckling kan bedrivas inom områden som är viktiga för totalförsvaret.

I prop. 1981/82:102 om säkerhels- och försvarspolitiken
samt totalförsvarets fortsatta utveckling framhålls bl. a. att del är
angeläget med en kvalificerad flygteknisk forskning inom sådana områden som
aerodynamik, material- och strukturforskning, samt att den svenska flygtekniska
forskningen inte enbart bör bedrivas inom områden som är vikliga för
totalförsvaret utan även inom områden som är viktiga för den civila
flygtekniken. Vidare föreslås att uppdragsverksamheten vid institutionen för
flygteknik vid tekniska högskolan i Stockholm förs över till flygtekniska
försöksanstalten. Riksdagen har i huvudsak godkänt dessa riktlinjer (FöU
1981/82:18, rskr 1981/82:374).

Utredarens uppdrag

Mot bakgrund av vad jag här har redovisat anser jag efter
samråd med chefen för industridepartementet att en särskild utredare bör
tillkallas för att gör en översyn av den samlade flygtekniska forskningen i
Sverige.

LUredaren bör härvid utgå från den långsiktiga inriktning
av verksamheten vid svensk flygindustri som angivits i prop. 1979/80:117 om
vissa anslagsfrågor (s. 26-27) och prop. 1981/82:102 om säkerhets- och
försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta inriktning (s. 111-112, 125).

En utgångspunkt är vidare den av STU verkställda
utvärderingen av svensk flygteknisk forskning som refererats i det tidigare.

En ytterligare utgångspunkt för utredarens arbete bör vara
att verksamheten vid flygtekniska försöksanstalten även fortsättningsvis skall
vara i huvudsak uppdragsfinansierad med full kostnadstäckning. En av utredarens
huvuduppgifter blir därmed att hos olika intressenter undersöka det bedömda
framtida behovet av flygteknisk forskning.

Ställningstagandena
till flygteknisk forskning har effekter också på mycket

lång
sikt. Utredaren bör därför göra en översyn av den långsiktiga

inriktningen
av den flygtekniska forskningen i Sverige avseende såväl militär

och civil
flygplansverksamhet som robotverksamhet utifrån alternativa

174

s. 175 Kontrollera mot PDF

antaganden beträffande inriktning och omfattning av svensk
flyg- och Skr.'-1982/83:103'

robotindustri på lång sikt. Dir. 1982:35

Den flygtekniska forskningens samband med dén
grundläggande flygtekniska utbildningen, liksom sambandet med
produktutvecklingen inom industrin, bör värderas. Sambandet mellan tillgång på
kvalificerad personal, forskningsresurser och forskningsmiljö bör vidare
värderas.

Utredareri bör kartlägga behoven i Sverige av flygteknisk
forskning till stöd för utveckling, produktion och användning av militär och
civil flygmateriel. Viktiga framtida forskningsområden bör klarläggas och den
lämpligaste avvägningen mellan dem belysas. Utredaren bör pröva inom vilka
teknikområden och till vilken omfattning som kunnande och materiella resurser
bör finnas i Sverige. Inriktningen och omfattningen av forskningen inom
områdena aerodynamik, flygmekanik, hållfasthet och flygsystemteknik bör
särskilt prövas. Vidare bör avvägningen mellan experimentell och teoretisk
forskning prövas. En översyn av vindtunnelverksamhelen bör göras mot bakgrund
av att en anskaffning av en ny Iranssonisk vindtunnel inte har kommit till
slånd.

Mot bakgrund av den långsiktiga inriktning av den
flygtekniska forskningen som utredaren föreslår bör den nuvarande
organisationen och lokaliseringen av den flygtekniska forskningen prövas.
Härvid bör särskilt möjligheterna till etl närmare samarbete mellan
universitet och högskolor, försöks-och forskningsanstalter samt industrin
beträffande forsknings- och provningsanläggningar prövas. Utredaren bör även
kunna överväga andra former för flygtekniska försöksanstaltens verksamhet. Om
industrins behov av flygteknisk forskning bedöms ha tillräcklig livskraft och
långsiklighet bör_ t. ex. förutsättningarna prövas för att driva verksamheten
med delat ansvar för stat och industri.

Utredaren bör slutligen pröva möjligheter och begränsningar
av ett ökat långsiktigt internationellt samarbete på detta område även ifråga
om kapitalkrävande forskningsutrustningar.

Utredaren bör vid arbetets påbörjande saml vidare under
arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall
annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken slaten har eller brukar
ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att
framföra synpunkter. Utredaren bör därutöver informera berörda arbetstagare om
sitt arbete.

Utredningsarbetet bör bedrivas så att överväganden och
förslag kan redovisas senast under det fjärde kvartalet 1982.

Jag vill avslutningsvis erinra om direktiven den 13 mars
1980 (Dir 1980:20) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering
av reformer m. m.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
atl regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag alt utreda
och lämna förslag till framtida inriktning av svensk flygteknisk forskning i
enlighet med vad jag nyss har anfört

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

175

s. 176 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 all kostnaderna skall belasta
fjärde huvudtitelns kommitléanslag.

Del II

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

Organisationskommitté för närradioverksamhel

Dir 1982:36

Beslul vid regeringssammanträde 1982-05-19.

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Wikström
anför.

I proposition 1981/82:127 om närradioverksamhel föreslår
regeringen atl nuvarande lagstiftning om försöksverksamhet med närradio ersätts
av en särskild närradiolag. Vidare föreslås en närradionämnd ersätta den nuvarande
närradiokommitlén vid årsskiftet 1982/83.

För att förslaget, om riksdagen godtar det, ska kunna
genomföras vid avsedd tidpunkt, bör visst organisationsarbete inledas redan nu.
En organisationskommitté bör därför tillkallas för atl precisera nämnderis
arbetsuppgifter och arbetsformer samt bedriva det praktiska
förberedelse-~arbelé som behövs för att nämnden ska kunna påbörja sin
verksamhet vid årsskiftet 1982/83.

I propositionen föreslås att nämndens arbetsuppgifter bör
vara att ansvara för den fortsatta utbyggnaden och därvid besluta om tillstånd,
att pröva indragning av tillstånd, att fastställa tidsscheman samt redovisa
erfarenheter och föreslå eventuella kompletteringar och förändringar av
närradions regelsystem. Nämnden bör också, under en uppbyggnadsperiod för närradion,
svara för viss information och rådgivning i närradiofrågor. På sikt bör sådana
uppgifter emellertid kunna överläs av en ev. riksorganisation för
närradioföreningarna.

När det gäller efterhandsgranskningen av närradioprogram
skall nämnden svara för kontroll av att reglerna för programverksamheten
efterlevs, d. v. s. reklam- och sponsringsförbuden och förbudet mot
centralproducerat material. Det bör också ankomma på nämnden att följa
verksamheten i övrigt, i synnerhet när det gäller ett eventuellt behov av
yllerligare etiska regler.

Organisationskommittén bör med utgångspunkt i vad som
anges i propositionen om närradioverksamhel utarbeta förslag till organisation
av närradionämnden.

Organisationskommittén bör senast den 1 september 1982
lämna del

underlag som fordras för regeringens beslut om nämndens medelsanvänd-

nirig under tiden 1/1 -30/6 1983. Vidare bör kommittén lägga fram förslag till

anslagsframställning för nämndens verksamhet budgetåret 1983/84. Organi

sationskommittén bör även utarbeta det underlag som kan behövas vid

förhandlingar om personalens anställnings- och arbetsvillkor, samt anställa

den personal vid nämndens kansli som inte förordnas av regeringen.

176 Organisationskommittén bör i övrigt
vidta de praktiska åtgärder som krävs

s. 177 Kontrollera mot PDF

för att nämndens arbete ska kunna ta sin början vid
årsskiftet 1982/83. Skr. 1982/83:103 Kommitténs arbete skall i sin helhet
vara avslutat senast den 31 januari. Dir. 1982:37

Kommittén skall vid arbetets påbörjande samt vidare under
arbetets gång

, informera berörda huvudorganisationer om i förekommande
fall annan

berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten
har eller brukar ha

avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda
dem tillfälle att

framföra synpunkter.

Med hänvisning till vad jag nu har,anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter med
uppdrag att utarbeta organisationsförslag för närradionämnden och därmed
sammanhörande frågor

att utse en av ledamöterna att vara ordförande

att besluta om sakkunniga experter, sekreterare och annat
biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att
kostnaderna skäll belasta nionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

Utvärdering av system för förmånlig kreditgivning till
u-länder

Dir 1982:37

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-17.

Chefen för utrikesdepartementet, statsrådet Ullsten,
anför.

Systemets nuvarande utformning

Etl system för att kombinera gåvobistånd med sedvanlig
exportfinansie

ring infördes vid årsskiftet 1980/81. Systemet var avsett att utnyttjas som ett

instrument för svensk biståndspolitik. Syftet var alt erbjuda u-länder krediter , .

på förmånliga villkor vid import av varor och tjänster
från Sverige. Därmed skuUe finansieringskostnaden för mottagarlandet minska och
belastningen på landets betalningsbalans lindras. Systemet skulle vara
selektivt.

Systemet för förmånliga u-landskrediter behandlas i
budgetpropositioner

na för 1980/81 (prop. 1979/80:100, bil. 6, UU 1979/80:20, rskr 1979/80:276),

1981/82 (prop. 1980/81:100, bil. 6, UU 1980/81:20, rskr 1980/81:268) och

1982/83 (prop. 1981/82:100 bil. 6, UU 1981/82:20, rskr 1981/82:269) samt i

propositionerna 1980/81:41 om förmånlig kreditgivning till u-länder (UU

1980/81:16, rskr 1980/81:122) och 1981/8:27 om medel för särskilt förmånlig

kreditgivning till u-länder (UU 1981/82:12, rskr 1981/82:69). En förordning

(SFS 1981:357) om särskilt förmånlig kreditgivning har utfärdats. Vidare har 1''

12 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

s. 178 Kontrollera mot PDF

Skr;
1982/83:103 tillägg.gjorts till
förordningarna med instruktion för beredningen för

Del II internationellt tekniskt
samarbete (BITS) och exportkreditnämnden

(EKN).

Tidigare har u-länderna för sin import från Sverige varit
hänvisade till sedvanlig exportfinansiering via bank med statsstödd
refinansieringsmöjlig-het' i AB Svensk Exportkredit (SEK). Mottagarländerna för
bilateralt svenskt gåvobistånd har kunnat finansiera varor och tjänster från
Sverige med bundna eller obundna gåvomedel i form av s. k. importstöd inom
ramen, för det landprogrammerade biståndet. I och med de nya krediterna tillskapades
en alternativ finansieringsform.

För att inte skapa onödig ny byråkrati konstruerades
systemet så att erbjudanden om förmånlig u-landskredit som regel förmedlas via
de företag, och banker som förhandlar om betalningsvillkoren med köparen. Någon
mer omfattande belastning på u-landsadministrationen behöver därför inte
uppstå. ■ Finanseringen utformas i Sverige med hjälp av EKN och SEK.
Dessa institutioner har till uppgift att för siatens räkning handlägga ärenden
om garanti i samband med export respektive tillhandahålla statsstödd exportfinansiering.

De u-länder som kan komma ifråga för förmånlig
u-landskredit är de med vilka Sverige redan har bilateralt biståndssamarbete
och andra u-länder vars utvecklingspolitik ligger i linje med de svenska biståndspolitiska
målsättningarna.

Förmånliga u-landskrediter kan enbart medges för inköp av
svenska varor och tjänster avsedda för utvecklingsfrämjande ändamål, i första
hand kapitalvaror, konsulttjänster och entreprenadarbelen. Kreditansökningar
prövas av EKN efter samråd med BITS. Projektens utvecklingseffekt prövas av
styrelsen för internationell utveckling (SIDA) för u-länder som Sverige har
långsiktigt utvecklingssamarbete med och av BITS för andra u-länder. Vid
tillstyrkande anger BITS också förmånlighetsgrad för krediten, uttryckt i form
av s. k. gåvoelement, beräknat enligt norm fastställd av utvecklingskommittén
(DAG) inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD).

Enligt den s. k. consensus-överenskommelsen till vilken 22
OECD-länder anslutit sig har minimiränlor för exportkreditgivningen till olika
typer av länder uppsatts. Undantag medges endast för biståndskrediter med ett
gåvoelement om minst 25 %. I praktiken har i Sverige sedan november 1981
gåvoélementet fastlagts-vid denna nivå. Vid ett givet gåvoelement kan dock viss
flexibilitet erhållas genom att lånets löptid, amorteringsfria tid och
räntesats tillåts variera.

Kostnaden för förmånliga u-landskrediter belastar både
biståndsanslaget och industridepartementet. Anslaget för förmånliga
u-landskrediter. som för budgetåret 1982/83 uppgår till 300 milj. kr, belastas
med ett belopp som motsvarar gåvoelementet, dvs den diskonterade skillnaden
mellan normala SEK-villkor enligt de s. k. consensus-reglerna och de villkor
som gäller för förmånliga krediter. Induslridepartmentet ersätter SEK för hela
den faktiska kostnaden, dvs. skillnaden mellan SEKs upplåningsränta och de
förmånliga villkoren. Avräkning sker sedan mellan industri- och
utrikesdepartementen för gåvoelementsdelen varigenorri industridepartementets
kostnad begränsas till skillnaden mellan SEK:s upplåningsränta och
consensusvillkoren.

s. 179 Kontrollera mot PDF

I prop. 1980/81:41 förulskickades att en utvärdering av
systemet skulle Skr. 1982/83:103 göras efter två år. Denna skulle innefatta
en översyn av berednings- och Dir. 1982:37 beslutsordningen för förmånliga
u-landskrediter och utreda eventuella behov av ytterligare riktlinjer för
systemets tillämpning. En sådan utredning bör nu tillsättas.

Systemets syfte

Sverige har generellt motsatt sig bruket av subventioner
för att stimulera exporten och har alltid i internationerlla sammanhang strävat
efter en allmän minskning av bruket av exportsubventioner. En risk med
exportsubventioner är att den svenska industrin i viss utsträckning riktas in
på export som ej förmår täcka sina egna kostnader. Sveriges
betalningsbalansproblem kan endast lösas genom export som betalar sina faktiska
kostnader. En annan risk är att affärer som skulle kunna finansieras
kommersiellt eller via SEK utan förmånlig kredit kan komma att omfattas.

Det nuvarande systemet har dock införts främst av
biståndspolitiska skäl. I

propositionen 1980/81:41 anges att syftena med systemet är ätt mobilisera

ökade resurser för u-ländernas utvecklingssträvanden, att bidra lill att öka

u-ländernas möjlighet att uppträda som handelspartners gentemot svenska

förelag, att ge u-länder en reell möjlighet att välja svenska leverantörer och

att underlätta en övergång från gåvobistånd till andra finansieringsfor

mer. ,' '

Systemet med förmånliga krediter skulle göra det möjligt
att selektivt stödja insatser i u-länder också utanför kretsen av
programländer. För programländerna skulle förmånliga krediter kunna utgöra ett
komplement till det traditionella biståndet.

Utredningen bör studera hur systemets nuvarande utformning
och tillämpning svarar mot dess uppsatta mål och syften.

Systemets administration

Den handläggningsordning som nu gäller involverar ett
antal parter. Vid utvärderingen bör möjligheterna att förenkla beslutsprocessen
i formellt hänseende undersökas i avsikt att åstadkomma en smidig samordning av
de intressen de olika parterna har att företräda. Handläggningsordningen bör
återspegla de mål som uppsatts för systemet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas
de beslut som enligt nuvarande ordning skall fattas av regeringen. Utredningen
bör bl. a. studera i vilken utsträckning sådana beslut kan delegeras till
underlydande myndigheter.

En viktig fråga i beredningsprocessen är vilken
ambitionsnivå som bör eftersträvas i granskningen av projektens
utvecklingseffekt. Denna granskning görs f. n. av SIDA när det gäller
programländerna och av BITS angående andra länder. Granskningen är idag inte
särskilt djupgående. Endast i undantagsfall torde man inom BITS och SIDA ha tid
och kapacitet att djupare analysera utvecklingseffekterna av de föreslagna
projekten. Utredningen bör diskutera huruvida prpjektgranskningen bör fördjupas
och i vilka fall och hur detta bör göras. Samtidigt bör det undvikas att
handläggningen görs mer tidskrävande. Möjligheten att genom parallellfinansiering
med internationella finansiella institutioner erhålla eri granskning

179

s. 180 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 utförd av den medfinansierande
institutionen och möjligheterna atl anlita

Del II utomstående konsulter bör också
studeras.

Huvudansvaret för bedömningen av elt projekts lönsamhet
och finansieringsmöjligheter faller på de berörda företagen och deras
uppdragsgivare i u-länderna. Företagen har ett självklart och naturligt
intresse atl så långt som möjligt minska sina egna risker och öka andelen
förmånliga krediter. Mottagarlandet har samma intresse. Det är därför
nödvändigt att svenska bistånds- och kreditmyndigheter gör en noggrann
granskning med utgångspunkt från svenska biståndspolitiska och
samhällsekonomiska mål. Utredningen bör överväga vilka åtgärder som bör vidtas
för att dels på sikt stärka de handläggande institutionernas projekt- och
kreditbedömningskapacitet, dels säkerställa en tillfredsställande samordning. I
förlängningen härav finns anledning diskutera möjligheterna alt få till stånd
ett rimligt uppföljningsmaskineri i första hand inom BITS och SIDA och mer
löpande utvärdering av erfarenheterna av kredilgaranterade affärer.

Omfattning av förmånlig kreditgivning

Det är uppenbart att intresset för förmånliga
u-landskrediter är i snabb tillväxt. Såväl bland mottagarländerna som inom
näringslivet har erfarenheterna av och kunskaperna om systemet med förmånliga
krediter vuxit. Inom Exportrådet har flera företagsgrupper särskilt inriktat
sig på projekt lämpliga för biståndsfinansiering, både via importstöd och
förmånliga krediter.

Vid utgången av april förelåg 28 tillstyrkta och aktuella
kreditärenden. Dessa krediter uppgick till 705 milj. kr. med ett gåvoelement av
106 milj. kr. 9 ärenden hade lett till bindande kontrakt. Vid utgången av 1982
förutses ett hundratal tillstyrkta kreditansökningar.

Utredningen bör, söka bedöma inom vilka branscher,
sektorer eller marknader som förmånliga krediter skulle ha störst verkan både
vad gäller utvecklingseffekt öch deras långsiktiga effekter på handelsutbytet.
Enligt beräkningar av BITS skulle för de länder med vilka Sverige har avtal om
breddat samarbete närmare en fjärdedel av importen från Sverige kunna komma att
finansieras med förmånliga krediter under 1982/83 om nuvarande mönster består.
Det kan finnas anledning att diskutera konskvenserna av en sådan utveckling på
längre sikt. Ett problem som särskilt bör beaktas är risken att en mottagare
eller sektor bibringas intrycket att man kan påräkna denna typ av finansiering
för praktiskt laget all import från Sverige. Utredningen bör överväga behovet
av tak eller kriterier för prioriteringar för dessa krediter avseende både
enskilda länder och sektorer. Ett besläktat problem är att vid stark tillväxt
av kredilvolymen inom en viss sektor vissa större svenska företag kan komma alt
uppfattas som särskilt gynnade. Man bör också undersöka möjligheten att
prioritera insatser i anslutning till projekt som finansieras av multilaterala
organisationer och där en svensk kredit skulle öka möjligheterna till fördjupat
samarbete med dessa.

Kostnadsfördelningen mellan industridepartementet och
biståndslagen

Kostnaderna för de förmånliga krediterna är avsevärda.
Utöver anslaget


biståndsbudgeten tillkommer kostnaderna för SEK-systemet som bärs av

industridepartementet.
Dessa senare kostnader ökar ju större skillnaden blir

l"' mellan SEK:s upplåningsränta och
consensus-räntan. Vid nuvarande höga

s. 181 Kontrollera mot PDF

ränteläge uppskattas att kostnaderna för SEK-delen är av
samma storleks- Skr. 1982/83:103- ordning som biståndsdelen. En förväntad
höjning av consensus-räntorna Dir. 1982:37 skulle dock skifta över en större
del av bördan på biståndsanslagen. Till dessa kostnader bör läggas
kreditriskerna som i ökad utsträckning kommer att bäras av biståndsanslaget.
Totalt kan subventionselementel av en given affär med nuvarande regler och
ränteläge uppgå till ca hälften av kontraktsbeloppet. Utredningen bör
diskutera den nuvarande subventionsnivån, med hänsyn taget till de mål som
uppsatts för systemet, kostnadsfördelningen och dess redovisning, och
presentera härav föranledda förslag. Det är nödvändigt att systemet är så
konstruerat att kostnaderna för olika typer av krediter klart framgår och kan
vägas mot de fördelar, såväl för riiottagare som för den svenska leverantören,
som en given kredit förväntas leda till.

Kreditvärdigheten hos mottagarländerna

Ett växande problem är den bristande kreditvärdigheten och
återbetalningsförmågan hos många u-länder där den ekonomiska situationen nu är
så prekär att EKN ej kan ge några garantier. Beslutet har fattats att från
budgetåret 1982/83 låta alla förmånliga krediter till programländer garanteras
mot biståndsanslaget. Denna praxis kommer att innebära att EKN:s verksamhet
delas upp i två delar; en med garantigivning på i princip försäkringsmässiga
grunder och en där skaderisken bärs av biståndsanslaget och där EKN endast
svarar för administrationen. Detta senare förfarande som tidigare endast berört
krediter lill två länder, båda programländer, bör analyseras och förslag till
riktlinjer för det fortsatta bruket av biståndsga-ranterade u-landskrediter
presenteras. Särskilt de långsiktiga effekterna av att en växande del av
bislåndsbudgelen intecknas för skaderegleringar under längre tid bör
analyseras.

En annan fråga där någon fast praxis ännu ej utvecklats är
i vilken utsträckning villkor bör ställas om atl gåvoélementet skall avräknas
mot vederbörande landram vid kreditgivning till programländer. I ett fall,
Tanzania, beslöts att låta finansiera köparens förskottsbetalning ur landramen.
I en affär med Bangladesh beslöts att halva gåvoelementet skulle avräknas mot
landramen.

I samband härmed bör utredningen diskutera bruket av
avtalom ramkrediter. I ett fall, som avser ett programland, Mozambique, har
överenskommelse slutits om en ram för förmånliga krediter. Mot de uppenbara
fördelarna för mottagaren av en kredit bör ställas nackdelen att anslagsmedel
binds under längre tid utan någon garanti för att de kommer till användning och
därigenom undanhålls andra u-länder som är berättigade att erhålla denna typ av
krediter.

I detta sammanhang kan det finnas skäl att undersöka om
man ej istället för alt låta landramen finansiera gåvoelementet av den
förmånliga krediten borde återinföra någon form av rena bislåndskrediter för de
minst kreditvärdiga programländerna. Därigenom skulle sådana krediter få en mer
renodlad biståndskaraktär.

Övriga områden

En fråga som för närvarande är föremål för diskussion inom
DAC gäller en

1 Ol

skärpning
av avgränsningen mellan biståndsverksamhet och exportfrämjan-

s. 182 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 de.
DAC-sekretariatets synsätt överensstämmer nära med principerna för

Del II det svenska systemet och utredningen bör följa det
pågående arbetet i DAC

och
analysera de förslag som läggs fram. Ett svenskt huvudintresse härvidlag

är att enighet kan åstadkommas om ett fungerande system
som minimerar

bruket av bistånd som konkurrensmedel.

Utredningen bör uppmärksamma avvägningen av de förmånliga
krediterna och olika former och instrument för exportstöd. Kontakt bör
fortlöpande hållas med övriga pågående utredningar inom närbesläktade områden
inom andra departements områden.

Anledning kan också finnasatt överväga riktlinjer, med
beaktande av gällande.SEK-regler, för i vilken utsträckning utländska
komponenter, reservdelar eller tjänster kan finansieras inom ramen för ett
projekt.

Utredningens primära uppgift är alltså att utvärdera det
nuvarande systemet med förmånliga krediter och att undersöka i vad mån detta
kan rationaliseras. Härvid bör jämförelser med system med Ukartade syften i
vissa andra länder göras. De förslag till förändringar som utredningen kan
komma att lämna bör åtföljas av förslag till ändrade instruktioner för de
berörda myndigheterna. Skulle utredningsarbetet ge vid handen att det svenska
systemets syften bättre skulle nås i modifierade former även i andra avseenden
än vad ovan anförts, bör sådana former undersökas och förslag till ändringar
framläggas.

Som en utgångspunkt för utredningsarbetet skall gälla att
alla förslag som läggs fram skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade
administrativa resurser inom det område som förslaget avser.
Kostnadsberäkningar skall vara väl genomarbetade och ta hänsyn till alla
kostnader som kan uppstå, även sådana som uppstår utanför statsbudgeten.

Utredningsarbetet skall vara slutfört före 1 juli 1983.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att
regeringen bemyndigar chefen för utrikesdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att
utvärdera systemet med förmånlig kreditgivning till u-land och utreda om ett
nytt system bör införas för sådan kreditgivning,

att besluta om sekreterare, referensgrupp och annat
biträde till utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kostnaderna skall belasta utredningsanslaget under
anslaget III C2: Bilateralt utvecklingssariiarbete.-

- Regeringen ansUiter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Utrikesdepartementet)

182

s. 183 Kontrollera mot PDF

översyn av lagstiftningen om officiell provning m.
m. Skr. 1982/83:103

Dir. 1982:38

Dir 1982:38

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-03.

Chefen för industridepartementet, statsrådet Åsling anför:
• Riksdagen antog år 1972 (prop. 1972:54, NU 1972:38, rskr 1972:199) riktlinjer
för bl. a. organisationen av officiell provning och kontroll. Avsikten med
riktlinjerna var att åstadkomma klara ansvarsförhållariden ,'ett effektivt
utnyttjande av resurser och garantier för att verksamheten bedrivs opartiskt.

Riktlinjerna preciserades år 1974 (prop. 1974:162, NU
1974:52, rskr 1974:349) genom lagen (1974:896) om riksprovplatser m. m. Enligl
denna lag skall s. k. officiell.provning utföras vid riksprovplats, om ej annat
är särskilt föreskrivet. Med officiell provning avses sådan teknisk provning,
kontroll eller besiktning som är föreskriven i lag eller annan författning och
som inte är egenkontroll.

Med egenkontroll menas kontroll som någon utan krav på
opartiskhet hos den provande utför eller låter utföra i egen verksamhet på eget
ansvar. Ibland förekommer att en myndighet föreskriver att en sådan kontroll
skall ske, s. k. föreskriven egenkontroll, vilken alltså trots att den inte är
frivillig faller utanför den officiella provningen. Officiell provning
förutsätter ett provningstvång, där den som är underkastad tvånget skall vända
sig till ett utomstående organ för att få provningen utförd.

Riktlinjerna för den officiella provningsverksamheten
innebär bl. a. att det skall organiseras ett system med riksprovplatser, vilka
tillsammans skall täcka landets behov av officiell provning. Ansvaret för den
officiella provningen skall fördelas så att varje objektområde hänförs till en
bestämd riksprovplats. Riksprovplatserna skall var och en inom sitt sakområde
representera nödvändig sakkunskap. Det måste vidare vara fristående från
kommersiella och andra intressen på ett sådant sätt att deras opartiskhet inle
kan sättas i fråga.

Statens provningsanstalt har som central
förvaltningsmyndighet ansvaret för de organisations- och samordningsåtgärder
som behöver vidtas.

Lagen om riksprovplatser m. m. är inte tillämplig på sådan
officiell provning som bedrevs vid lagens ikraftträdande den 1 januari 1975.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan emellertid förordna att
lagen skall tillämpas också på sådan provning. Ärenden om utseende av
riksprovplats bereds enligt kungörelsen (1974:898) om riksprovplatser m. m. av
statens provningsanstalt, som därvid skall samråda med föreskrivande myndighet.
Beslut om utseende av riksprovplats fattas regelmässigt av regeringen. De
nuvarande riksprovplatserna finns angivna i förordningen (1977:608) om provning
enligt lagen (1974:896) om riksprovplatser m. m.

Enligt riksprovplatslagen skall en riksprovplats kunna
antas utföra officiell

provning
på ett opartisktsätt. Vad detta innebär har utvecklats i förarbetena

till lagen
(prop. 1974:162 s. 7 ff). Där slås fast att ansvaret för den officiella

provningen
inom ett visst objektområde bör ligga på en enda riksprovplats,

bl. a. av
del skälet att konkurrens i samband med officiell provning skulle

183

s. 184 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 kunna innebära att kommersiella
värderingar riskerar att inverka på sådant

Del II sätt att tilltron till
provningarnas kvalitet minskar. Vidare anges att höga krav

måste ställas på att en riksprovplats är opartisk och
oberoende. De bedömningar som måste göras innan ett organ utses till
riksprovplats avser bl. a. dess ägarförhållanden, beslutordning, vinstintressen
och verksamhet vid sidan av officiell provning.

Regelsystemet bygger på atl ett samspel äger rum mellan
provningsanstalten, den föreskrivande myndigheten och provande organ. De
föreskrivande myndigheterna har var och eri inom sitt område ansvaret för
skyddet av liv, hälsa och egendom. I sina föreskrifter anger myndigheterna
vilka krav som skall vara uppfyllda på egenskaper hos produkter och
anläggningar. Tillverkare, leverantörer osv. får därmed en skyldighet att se
lill att dessa krav uppfylls. Myndigheten kan också föreskriva alt någon form
av provning eller kontroll skall ske av att kraven är uppfyllda innan produkten
får användas. Detta blir av naturliga skäl särskilt aktuellt om brister kan
medföra allvarliga skador. Eftersom rättsligt bindande och generellt
tillämpbara föreskrifter ges i författningsform, blir det då fråga om officiell
provning, såvida inte den föreskrivna kontrollen får ske som egenkontroll. Det
bör understrykas att det är de föreskrivande myndigheterna som - inom ramen för
vad som gäller enligl lagar och förordningar på området - förfogar över om
provning skall ske och vilka egenskaper som skall provas. De måste härvid göra
en avvägning mellan å ena sidan behovet av provning och annan kontroll och å
andra sidan kostanderna för kontrollen och andra faktorer som talar emot
kontroll. De är också principiellt den föreskrivande myndigheten som har att
avgöra om de uppställda kraven är uppfyllda, dvs. om produkten skall godkännas
eller inte. En annan sak är att detta av praktiska skäl kan överlåtas åt det
provande organet, vilket särskilt förekommer då del av provningsresultatet lätt
kan ses om kravet är uppfyllt.

I det nu sagda ligger att varken provningsanstalten eller
de provande organen förfogar över om viss officiell provning skall komma till
stånd eller inte. Provningsanstaltens ansvar gäller tillhandahållandet och
samordningen av provningsresurser och tillsynen över provningsverksamheten.
Syftet med 1972 och 1974 års riksdagsbeslut var bl. a. att komma till rätta med
den splittring av provningsverksamheten som konstaterats föreligga på många
områden. Enligt de nya reglerna har inte längre de föreskrivande myndigheterna
huvudansvaret för att det finns provningsmöjligheter tillgängliga i den
utsträckning som krävs på grund av dessa föreskrifter. Ett av skälen för att
inrätta riksprovplatser har varit;att man mera samlat vill täcka det behov av
provningsresurser som föranleds av flera myndigheters föreskrifter. Av
naturliga skäl kräver detta ett smidigt samarbete mellan myndigheterna.
Provningsanstalten har att i sin samordnande verksamhet samråda med de
föreskrivande myndigheterna, som i sin tur i god tid bör informera
provningsanstalten om vilka provningsbehov nya eller ändrade föreskrifter kan
medföra.

Enligt
riksprovplatslagen finns möjlighet till undantag från huvudregeln att officiell
provning skall utföras vid riksprovplats. Förutsättningen är att i föreskrifter
om provning detta särskilt anges. Undantagsbestämmelsen öppnr en möjlighet att
vid införande av viss officiell provning skapa en speciell ordning för
provningen. Detta förutsätts ske endast om speciella skäl påkallar det. 184

s. 185 Kontrollera mot PDF

Vid sidan av riksprovplatssystemet har provningsanstallen
enligt riksprov-. Skr. 1982/83:103' platslagen möjlighet att meddela
auktorisation för visst organ att ulföra Dir. 1982:38 provning som inte är
officiell. Auktorisationen innebär en prövning av att organet har kompetent
personal och lämplig utrustning för den provning auktorisationen gäller.
Däremot prövas inte frågan om organet intar en fristående slällning gentemot
kommersiella och andra intressen, dvs. dess opartiskhet. Med hänsyn härtill kan
auktorisation f. n. inte meddelas för officiell provning ens om provningen enligt
särskilt föreskrift skall utföras annorstädes än-vid riksprovplats. Under
auktorisationstiden kontrolleras ■fortlöpande att kompetenskravet
alltjämt uppfylls. Ett organ sorn fått auktorisation kallas auktoriserad
provplats. Bestämmelserna har hittills tillämpats i mycket begränsad
omfattning. Endast på två områden finns auktoriserade provplatser. Innan'
provningsanstalten utvidgar auktorisa-tionssystemet till etl nytt område görs
en bedömning av behovet av ett sådant system på oinrådet från allmän synpunkt
samt av vilka fordringar som bör ställas för auktorisation om möjlighet till
sådan införs.

Erfarenheterna av lagstiftningen under de år den har varit
i kraft och systemet med riksprovplatser byggts ut har visat att regelsystemet
i stort setl är ändamålsenligt. Det hindrar dock inte att del kan behöva ändras
i vissa avseenden mot bakgrund av problem och praktiska behov som framkommit
under tillämpningen. Statens provningsanslalt har fortlöpande anmält sådana
frägor och smärre regeländringar har också skett. Det finns emellertid vissa
frågor som jag anser bör belysas och jag anser att detta bör ske genom en
översyn av utformningen av lagstiftningen om riksprovplatser. För detta ändamål
bör en särskild utredare tillkallas.

En fråga som uppstått i anslutning till lagens;tillämpning
är lämpligheten av den nuvarande avgränsningen av området för officiell
provning. I detta begrepp innefattas f.n; inte sådan provning och'kontroll som
sker efter förelägganden i enskilt fall. Till denna kategori hör t. ex. sådana
kontrollåtgärder som sker efter förelägganden från yrkesinspektionen eller
somsker som ett led i godkännandeförfarandet för kärnkraftanläggningar; Dessa
kontrollmoment utförs ändå till stor del vid riksprovplats. Liknande
gränsdragningsproblem finns inom ramen för den kontroll som sker inom
byggnadsområdet.

Ett annat problem som tagits upp i flera sammanhang har
varit lagens hinder mot att bedriva officiell provning utanför riksprovplatser.
Som redovisats i prop. 1981/82:121 (s. 9 ff) har företagshälsovärdsutredningen
(A 1976:01), i delbetänkande (Ds A 1981:1) Mät- och laboratorieresurser för
bättre arbetsmiljö, föreslagit att ett auktorisationssystem för laboratorie-
och mältekniska företag införs inom ramen för lagstiftningen om
riksprovplatser. Vidare har både utredningen och statens provningsanslalt
föreslagit att lagen ändras så att det blir möjligt att låta officiell provning
ske även vid auktoriserade provplatser. Riksrevisionsverket (RRV) har nyligen
genomfört en granskning av föreskrifter för provning och kontroll. Inom ramen
för detta projekt har verket bl. a-, pekat på möjligheten att föra över delar
av den officiella provningen för hissar och vågar till auktoriserade organ.
Näringsfrihetsombudsmannen (NO) har i skrivelse till regeringen bl. a.
kritiserat den nuvarande lagstiftningen ur konkurrenssynpunkt.

Vid min redovisning av företagshälsovårdsutredningens
förslag i prop. 1981/82:121 anförde jag bl. a. att den av utredningen och
provningsanstalten

185

s. 186 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 föreslagna lagändringen har stor
principiell vikt då den innebär ett avsteg

Del II från gällande ordning att officiell provning skalL ske vid
riksprovplats.

Utredningens
förslag har motiverats av bl. a. ekonomiska skäl men jag

anförde
att frågan om en lagändring också borde övervägas mol bakgrund av

konsekvenserna i fråga om grunderna för det nuvarande
regelsystemet.

Svenska Induslriljänstemannaförbundet (SIF) har i
skrivelse lill regeringen tagit upp vissa frågor kring konsekvenserna för
företag och personal som berörs då en riksprovplats utses eller
provningsplikten inom ett objektområde utvidgas genom en ändring i
myndigheters föreskrifter. SIF har, med utgångspunkt i regleringen av
personalfrågorna vid tillkomsten av AB Statens Anläggningsprovning frågat om
liknande regler kommer att tillämpas i framtida liknande fall.

Utredaren bör med utgångspunkt i de hittiUs vunna
erfarenheterna av riksprovplatssystemet göra en genomgång av de nämnda frågorna
och av de problem och behov i övrigt som framkommit vid tillämpningen av den nuvarande
lagstiftningen. Vad gäller auktoriserade provningsorgan bör särskilt belysas
dessas roll inom provningsverksamheten samt övervägas om det är möjligt att
låta officiell provning bedrivas av,auktoriserade organ. Vid denna prövning bör
de ekonomiska aspekterna i provningen vägas mot det grundläggande syftet med
lagstiftningen. Utredaren bör föreslå de förändringar i, lagen och anslutande
författningar han bedömer påkallade. I den mån även annan lagstiftning berörs
av utredarens arbete bör han vara oförhindrad att även föreslå ändringar i
denna.

Utredningsarbetet bör bedrivas så att det kan redovisas
före den 1 juli 1983.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppgift att göra en
översyn av lagstiftningen om officiell provning m.m.

att besluta om sakkunniga,- experter, sekreterare och
annat biträde åt

utredaren. , -

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns
kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

186

s. 187 Kontrollera mot PDF

Provplanläggning m. m. med anledning av 1982 års Skr. 1982/83:103

totalförsvarsbeslut angående civilförsvaret och kom- Dir. 1982:39

munerna

Dir 1982:39

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-17. Chefen för
försvarsdepartementet, statsrådet Gustafsson, anför.

Tidigare utredningar

Under senare år har frågan om en ändrad uppgiftsfördelning
och ökad samordning mellan staten och kommunerna när det gäller
civilförsvarsuppgifterna ägnats en betydande uppriiärksamhet. På uppdrag av
regeringen har civilförsvarsstyrelsen studerat möjligheterna till en närmare
samordriing. Resultatet av studierna är redovisade i civilförsvarsstyrelsens
perspektiv- och programplaner, vilka har utgjort "underlag för bl. a. 1978
års försvarskommittés (Fö 1978:02) och dess särskilda expertgrupps
(CK-gruppens) överväganden och förslag.

CK-gruppen

CK-gruppen har i rapporter (Ds Fö 1980:4 och Ds Fö
1981:10) till försvarskommillén redovisat sina överväganden och förslag rörande
kommunernas roll inom totalförsvaret när det gäller civilförsvarets
verksamhet. Gruppen har ansett det möjligt och lämpligt att kommunerna åläggs
ansvar för all civilförsvarsverksamhet som enligt nuvarande bestämmelser
statlig lokal civUförsvärsmyndighet skall svara för under
civilförsvarsberedskap (krig).

I samband med sina överväganden angående fördelningen av
ansvaret för civilförsvarsplanläggningen i fred mellan länsstyrelse och kommun
framhåller CK-gruppen bl. a. att nuvarande planläggning för civilförsvaret
kännetecknas av hög detaljeringsgrad på många områden. Detta berortill viss
del på civilförsvarsstyrelsens anvisningar. Delar av planläggningen, t. ex.
mobiliseringsplanläggningen för civilförsvarsorganisationen, måste vara
tämligen detaljerad om ett snabbt agerande i krigssituationer skall kunna
säkerställas. Detaljeringsgradén får dock enligt CK-gruppens mening inte vara
sådan att planerna blir svåra att hålla aktuella i fred och svårhanterliga för
verkställarna av planerna vid krigsorganisering av civilförsvaret. En
förenkling av vissa verkstäi/ighefsplaner är därför önskvärd. Detta bedöms
kunna ske utan att effektiviteten i ett verkställighetsskede försämras. Gruppen
förutsätter att den planläggning av civilförsvarsverksamheten som kan bli
aktuell för kommurierna att ombesörja i fredstid kommer att utformas med
beaktande av dessa synpunkter.

CK-gruppen anser vidare att kommunernas planläggning av civilförsvarsverksamhet
så långt som möjligt bör integreras med kommunernas

fredsverksamhet
och utföras av de befattningshavare hoskommunerna som

■ . 187

s. 188 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 blir verkställare av planerna vid
beredskap och i krig. Planläggningen skulle

Del II härigenom komma att handhas av den personal som bör vara
bäst förtrogen

med förutsättningarna för verksamheten. Genom en sådan
tillämpning nås effektivitet genom att civilförsvarsverksamhelen i delta
sammanhang förankras i kommunernas förtroendemanriaorgan och olika
verksamhetsgrenar.

Som 1978 års försvarskommitté framhåller i sitt belänkande
(Ds Fö 1981:1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret leds verksamheten på lokal
nivå under beredskap och i krig av ett flertal civila myndigheter och
organisationer samt av lokala militära chefer. Kommunerna har därför en viktig
roll för den samverkan öch samordning som krävs för ömsesidigt bistånd och för
att de olika lokala organens insatser skall kunna ges en enhetlig inriktning.
Enligt CK-gruppens mening måste delta beaktas vid överväganden om fördelningen
av ansvaret i fred mellan länsstyrelserna och kommunerna i fråga om
planläggning och andra beredskapsåtgärder.

CK-gruppen anser att det inte är möjligl att utan
föregående provplanläggning slutligt fastställa en lämplig ansvarsfördelning
mellan länsstyrelserna och kommunerna i fråga om planläggning av
civilförsvarsverksamhet och atl beräkna kostnaderna härför. Gruppen anser
därför atl en sådan planläggning bör genomföras i elt par län.
Provplanläggningen bör samordnas med av 1975 års skyddsrumsutredning
föreslagen planläggning avseende skyddsplanen och med kommunernas övriga
beredskapsplanläggning enligt lagen om kommunal beredskap. Syftet med
provplanläggningen bör även vara att åstadkomma en samlad syn på kommunernas
uppgifter inom totalförsvaret och på utformningen av en för kommunernas
samtliga totalförsvarsuppgifter samordnad beredskapsplanläggning.

1975 års skyddsrumsutredning

1975 års skyddsrumsutredning (Fö 1975:03) föreslår att
varje kommun skall upprätta en skyddsplan, vari bl. a. nuvarande skyddsrumsplan
skall ingå (Ds Fö 1980:7 och 1981:8). Skyddsplanen skall ange dels de åtgärder
som skall vidtas i fred genom att skyddsrum byggs i skyddsrumsorterna, dels de
olika åtgärder som kan vidtas vid beredskap och i krig för att förbättra
befolkningsskyddet i hela kommunen. Sådana åtgärder kan vara att ställa i
ordning skyddade utrymmen, dys. enklare skydd än skyddsrum, omflyttning av
befolkningen m. m. Dessutom innehåller skyddsplanen förberedelser för den
inforrnation som måste ges för att den i varje läge lämpligaste skyddsåtgärden
skall kunna; vidtas. Skyddsplanen består således enligt skyddsrumsutredningen
av tre,samverkande delar nämUgen skyddsrumsplanen, planen för
beredskapsåtgärder och informationsplanen.

Skyddsrumsutredningen behandlar utförligt skyddsplanens
innehåll och

utformning liksom ansvarsfördelningen mellan bl. a. kommunerna och

länsstyrelserna.vid planens upprättande och vidmakthållande. Utredningen

anser emellertid att skyddsplanens införande bör föregås av en provplan

läggning i étt anlal kornmuner, varvid fortsatta överväganden kan ske

rörande skyddsplanens innehåll och ambitionsnivå. Verksamheten bör

samordnas med. av CK-gruppen föreslagen .provplanläggning. Liksom

CK-gruppen anser skyddsrumsutredningen alt den kommunala beredskaps

planläggningen enligt lagen om kommunal beredskap bör beaktas i samband

1° med provplanläggningen. Slutligen
anser skyddsrumsutredningen att kom-

s. 189 Kontrollera mot PDF

munen skall ersättas med statsmedel för skäliga kostnader
som den åsamkas i Skr. 1982/83:103 samband med skyddsplaneringen och för de
förberedelser som är förenade Dir. 1982:39 med denna. Grunderna för att
bestämma ersättningen bör las fram i samband med den föreslagna
provplanläggningen.

1978 års försvarskommitté

1978 års försvarskommitté biträder i sitt slutbetänkande
(Ds Fö 1981:14) Totalförsvaret 1982/87 CK-gruppens och skyddsrumsutredningens
förslag i fråga om provplanläggningen. Kommittén framhåller att den ändrade
ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna kommer att påverka den
nuvarande administrationen av civilförsvarsverksamheten, särskilt på regional
nivå. Hur uppgiftsfördelningen mellan länsstyrelse och kommun skall vara i fred
bör bestämmas på grundval av ingående undersökningar av vad som från
effektsynpunkt är gynnsammast för olika områden av civilförsvarsverksamhet. Av
betydelse är också de riktlinjer som kommer att läggas fast för utvecklingen av
samhällets fredstida räddningstjänst.

Försvarskommillén föreslår sålunda att en provplanläggning
genomförs för att få ytterligare underlag för en slutlig uppgiftsfördelning
mellan länsstyrelse och kommun. I samband härmed bör planläggningsarbetet
tidsstuderas och förslag till bestämmelser om ersättning till kommunerna
utarbetas. En kommitté bör tillsättas med uppgift atl leda provplanläggningen
och lägga fram successiva förslag.

Försvarskommillén anser att det är viktigt att den ändrade
ansvarsfördelningen på lokal nivå, dvs. att kommunerna bör ta över ansvaret
för ledningen i krig av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå, samt;att
arbetet med skyddsplanerna och uppbyggnaden av hemskyddsorganisationen
genomförs på stor bredd och så snabbt som möjligt sedan erfarenheterna av
provplanläggningen och av den försöksutbildning av hemskyddsorganisationen som
genomförs under budgetåret 1982/83 väl har bearbetats.

Föredragandens överväganden och förslag

Enligt beslul av riksdagen skall kommunerna med början
senast under budgetåret 1984/85 la över ansvaret för ledningen av
civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig och det planläggningsansvar i
fred som hänger samman härmed. Övertagandet skall samordnas med alt
hemskyddsorganisationen införs och med att arbetet med skyddsplaner påbörjas i
kommunerna (prop. 1981/82:102 bil. 2, FöU 1981/82:18, rskr 1981/82:374).

Förberedelserna för att genomföra riksdagens beslut i
fråga om civilförsvaret och kommunerna är omfattande och berör olika intresseområden.
Bl. a. bör aktuell utveckling på olika samhällsområden beaktas och kommunal
erfarenhet utnyttjas. Som jag anmält i totalförsvarsproposiiionen bör en
provplanläggning genomföras före budgetåret 1984/85. Jag föreslår därför att en
kommitté tillkallas för delta,ändamål.

Jag anser att det beslut som riksdagen nyligen har fattat
om atl kommunerna skall ta över ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamheten
på lokal nivä i krig och det planläggningsansvar i fred som hänger samman
härmed utgör en viktig grund för att alla medborgare skall kunna bli påtagligt
engagerade i totalförsvaret. Genom -nyssnämnda kommunala

189

s. 190 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 ansvar för
civilförsvarsverksamheten erhåller nämUgen denna den samhälls-

Del II anknytning som bör skapa bättre
förutsättningar än för närvarande för

medborgarna i kommunerna att aktivt delta i behandlingen
av den egna kommunens civilförsvarsfrågor.

Som framgår av det föregående har riksdagens beslut i
fråga om civilförsvaret och kommunerna föregåtts av ett omfattande
utredningsarbete. De förslag till bl. a. fördelning av ansvar mellan
länsstyrelserna och kommunerna för planläggning m. m. i fred samt den
författningsreglering somdärvid har redovisats behöver emellertid prövas
praktiskt innan slutliga bestämmelser utfärdas. Uppdraget till kommittén bör
därför vara att med utgångspunkt i den inriktning av civilförsvarsverksamheten
som framgår av prop. 1981/82:102 bilaga 2 leda provplanläggningen samt att
överväga och lämna förslag om

-
fördelningen av
ansvaret mellan länsstyrelserna och kommunerna för olika planer och andra
därmed sammanhängande beredskapsåtgärder i fred när det gäller såväl
civilförsvarsverksamheten inom den enskilda kommunen som den
kommungränsövergripande civilförsvarsverksamheten,

-
hur ledningen av
den kommungränsövergripande civilförsvarsverksamheten bör organiseras,

-
innehåll och
utformning av de olika planerna för civilförsvarsverksamheten,

-
erforderliga
författningsbestämmelser för genomförande av riksdagens beslut i fråga om
civilförsvaret och komrriunerna,

-
regler som bör
gälla för ersättning till kommunerna för deras civilförsvars-verksamhet i fred.

Kommitténs uppdrag består alltså av två delar, nämligen
tekniska planläggningsfrågor samt frågor av mera organisatorisk, juridisk . och
ekonomisk art.

Kommunernas och länsstyrelsernas planeringsuppgifler i
fred

Fördelningen av planeringsarbetet i fred mellan
länsstyrelserna och kommunerna bör bestämmas på grundval av vad som från
beredskaps- och effektivitetssynpunkt är mest ändamålsenligt för olika slag av
civilförsvarsverksamhet bl. a. med hänsyn till dess sammanhang med annan
totalförsvarsverksamhet. Provplanläggningen bör därför utföras med
utgångspunkt i en samlad syn på kommunernas ansvar för ledningen i krig av
kommunernas samtliga uppgifter inom totalförsvaret.

Civilförsvarsptanläggningens utförande

Den nuvarande civilförsvarsplanläggningen är främst
reglerad genom föreskrifterna i civilförsvarslagen (1960:74),
civilförsvarskungörelsen (1960:377) och skyddsrumsförordningen (1979:90) samt
genom anvisningar som civilförsvarsstyrelsen har utfärdat med stöd av nyss
nämnda författningar. För skyddsplanen finns inga bestämmelser utfärdade.
Skyddsrumsutredningen har emellertid utförligt behandlat skyddsplanens
innehåll och utformning samt ansvarsfördelningen mellan kommun och länsstyrelse
vid planens upprättande och vidmakthållande. Det åligger kommunerna enligt

lagen (1964:63) om kommunal beredskap att redan i fredslid
förbereda sig 190

s. 191 Kontrollera mot PDF

genom planläggning för att kunna fullgöra sina krigstida uppgifter.
Bered- Skr. 1982/83:103 skapsplaner finns i alla kommuner. Kommittén bör lämna
förslag tili Dir. 1982:39 bestämmelser som bör gälla för kommunens
civilförsvarsplanläggning i fred. Kommittén bör också överväga och föreslå
principer som bör gälla för utformningen av en för kommuns alla
totalförsvarsuppgifter samlad redovisning av förefintliga planer. Det är
härvid angeläget att civilförsvarsplanläggningen på den kommunala nivån så
långt möjligt integreras med nuvarande kommunala beredskapsplanering.

Den civilförsvarsplanläggning, som- kommittén finner att
kommunerna bör utföra, bör anpassas till hur den kommunala verksamheten och
planeringen fungerar i fred. Största möjliga enkelhet bör eftersträvas. För
varje plan bör finnas ett klart angivet syfte. Samma terminologi som används i
andra kommunala sammanhang bör så långt möjligt utnyttjas. Samtidigt måste
planeringen för den komriiunala verksamheten i en krigsmiljö anpassas till de
krav som denna ställer. Detta kan medföra att kommunerna i den fredslida
planeringen för civilförsvarsverksamhelen, på samma sätt som för närvarande
gäller för skyddsrumsplaneringen, får bindande föreskrifter från statliga
myndigheter. Kommittén bör ägna särskild uppmärksamhet åt denna fråga. Vidare
bör ambitionerna i de förslag lill civilförsvarsplanering, som kommittén anser
att kommunerna bör ansvara för i fred, anpassas lill de ekonomiska resurser som
kan beräknas stå till förfogande inom civilförsvarsramarna för ersättning till
kommunerna för detta ändamål. Förekommande säkerhetsskyddsproblem bör också
uppmärksammas i sammanhanget.

Provptanläggning i Malmöhus och Kopparbergs tån

Provplanläggningen bör genomföras i Malmöhus och
Kopparbergs län. Kommittén bör träffa överenskommelse om medverkan i
provplanläggningen med erforderligt antal kommuner. Antalet bör bl. a. av
kostnadsskäl begränsas till vad som bedöms nödvändigt för att kunna belysa
såväl den planläggning som bör ankomma på den enskilda kommunen som den
planläggning som avser den kommungränsövergripande civilförsvarsverksamheten.

Kommitténs uppgifter bör avgränsas att gälla
ansvarsfördelningen mellan kommunerna och länsstyrelserna. De ev. relationer
som kan finnas, med civilbefälhavarna bör beskrivas men inte utredas närmare.
Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt den planläggning som kan erfordras för
ledning av den kommungränsövergripande civilförsvarsverksamheten i krig.

Författningsreglering

Både CK-gruppen och skyddsrumsutredningen har lämnat
förslag till ändringar och kompletteringar av berörda författningar. Kommittén
skall lämna de förslag beträffande författningar som bedöms erforderliga.

Regler för ersättning till kommunerna

Åven om ledningen i krig förs över till kommunerna bör
dock enligt

försvarskommitténs förslag civilförsvaret även i fortsättningen ses som en ,

statlig angelägenhet: Kommittén anser därför att kostnaderna för civilför

svarets krigsorganisation liksom för de fredslida förberedelserna i princip bör 191

s. 192 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 betalas av staten. Som framgår av
totalförsvarsproposiiionen ansluter jag

Del II mig i huvudsak till
försvarskommilténs förslag men anser att slutlig ställning

till ansvarsfördelning m. m. bör tas när resultatet av
provplanläggningen föreligger. Kommittén bör därför belysa de ekonomiska
konsekvenserna för kommunerna av de förslag som kommittén lägger fram i fråga
om kommunernas medverkan i planläggning och andra förberedelser i fred för
civilförsvarsverksamheten. Kommittén bör även överväga och föreslå vilka regler
som bör gälla för ersättning lill kommunerna för deras civilförsvarsproduktion
i fred, dvs. utförande av ny civilförsvarsplanläggning, vidmakthållande av
tidigare utförd planläggning samt andra beredskapsförberedelser som direkt
hänger samman med planläggningen för civilförsvarsverksamheten i krig. Reglerna
bör vara enkla alt tillämpa. Kommittén bör beakta vad som sägs i direktiven den
25 juni 1981 (Dir. 1981:42) om begränsning av statlig normgivning till kommuner
och landstingskommuner.

Övriga beslämmelser för kommittéarbetet

Det står kommittén fritt att ta upp även andra frågor än
här berörda som kan vara av särskild betydelse och som kommittén finner bör
undersökas i samband med provplanläggningen.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt för att göra det
möjligt atl genomföra riksdagens beslut i fråga om civilförsvaret och
kommunerna med början senast under budgetåret 1984/85. Kommitténs arbete bör
därför bedrivas så att det kan redovisas senast den 1 november 1983.

Utredningsarbetet bör genomföras i samverkan med berörda
myndigheter och organisationer. Kommittén får överlämna åt
civilförsvarsstyrelsen, statens brandnämnd och riksnämnden för kommunal
beredskap saml länsstyrelserna i Malmöhus och Kopparbergs län att svara för de
utredningar som kan behövas för kommilténs räkning.

Kommittén skall då arbetet påbörjas och under arbetets
gång informera berörda personalorganisationer och bereda dem tillfälle atl
framföra synpunkter.

Chefen för kommundepartementet avser att senare denna dag
föreslå regeringen att bemyndiga honom att tillkalla en kommitté med uppdrag
att utreda frågan om en samordning av den centrala ledningen av räddningstjänsten
i fred och civilförsvarsverksamheten. Kommittén bör samverka med denna
kommitté.

Jag har i de av mig nu berörda frågorna samrått med
cheferna för budget-och kommundepartementen.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag ovan har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

atl tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter med
uppdrag att behandla frågor som har samband med genomförandet av 1982 års
tolalförsvarsbeslut angående civilförsvaret och kommunerna i enlighet med vad
jag nyss har anfört,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt

192 kommittén.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vidare hemställer jag alt regeringen föreskriver att
kostnaderna för Skr. 1982/83:103 kommittén skall belasta fjärde huvudtitelns
kommittéanslag. Kostnaderna Dir. 1982:40 för ersättning till kommunerna för
deras arbete i samband med provplanläggningen kommer att betalas av medel som
står till civilförsvarsstyrelsens förfogande.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

s. 193 Kontrollera mot PDF

De handikappades situation på arbetsmarknaden

Dir 1982:40

Beslut vid regeringssammanträde 1982-05-19. Chefen för
arbetsmarknadsdepartementet, statsrådet Eliasson, anför.

Inledning

Svenskt näringsliv har under de senaste decennierna
genomgått en snabb strukturomvandling, som rest stora krav på människornas
förmåga till anpassning i arbetslivet. Förändringarna har skapat svårigheter
särskilt för människor med olika arbetshandikapp. Samtidigt har målet för
samhällets sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitik vidgats från att gälla
förverkligande av full sysselsättning till rätten till arbete åt alla.

Mot den bakgrunden har en rad olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärder byggts ut för att stödja personer med
arbetshandikapp. Under främst 1970-talets senare del inriktades åtgärderna
alltmer på att de svagaste grupperna skulle kunna få eller behålla ett arbete
på den reguljära arbetsmarknaden.

Det statliga stödet till särskilda anordningar på
arbetsplatserna, särskilda arbetstekniska hjälpmedel och arbetsbiträde
förstärktes. Åven näringshjälpen-stöd till äldre, medelålders och handikappade
för att starta eget företag

- förbättrades.

Som en följd av förslagen i propositionerna om skyddat
arbete och yrkesinriktad rehabilitering rn. m. (1977/78:30) och om åtgärder för
arbetshandikappade (1978/79:73) bildades år 1980 stiftelseorganisationen för
skyddat arbete, Samhällsföretag. Samtidigt samordnades den yrkesinriktade
rehabiliteringen under statligt huvudmannaskap och kostnadsansvar.

För den yrkesinriktade rehabiliteringen skapades en
enhetlig organisation

- arbetsmarknadsinstitut (AMI) - som svarar för den
verksamhet som

tidigare bedrevs vid arbetspsykologiska institut, kommunala institut, för

arbetsprövning och arbetsträning samt den likartade verksamheten inom

arbetsmarknadsutbildningen. Anställning med lönebidrag ersatte den 1 juli

13 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 103

193

s. 194 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 1980 de tidigare formerna
arkivarbete/musikerhjälp och halvskyddad

Del II sysselsättning.

Samhällsföretagsgruppen bildades bl. a. för att få en
jämnare tillgång till skyddat arbete i olika delar av landet, större
enhetlighet, konkurrensfördelar genom samordnad upphandling och marknadsföring
och bättre utnyttjande av resurserna. Samhällsföretag tog över ansvaret för
verkstäderna för skyddat arbete, kontorsarbetscentraler, industriella
beredskapsarbeten och vissa former av hemarbete. Verksamheten var tidigare
splittrad på ett lOO-tal huvudmän - främst landstingskommuner, primärkommuner
och staten.

Förutom de nämnda direkta stödåtgärderna för att förbättra
de handikappades möjligheter att få ett arbete har den reformerade
arbetsmiljölagstiftningen, införandet av främjandelagen och annan
arbetsrättsUg lagstiftning samt inrättandet av anpassningsgrupperna bidragit
till att stödja de arbetshandikappades ställning på arbetsmarknaden.

De ovan redovisade stödåtgärderna har nu verkat i några
år. Erfarenheterna har i stort sett varit goda. Till följd av bl. a.
utvecklingen på arbetsmarknaden har det ansetts nödvändigt att se över vissa av
regel- och stödsystemen.

En särskild kommitté (A 1981:02) arbetar f. n. med en
översyn av arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisation. En annan (A
1981:03) har i uppdrag att utreda frågor om åtgärder för att påverka
arbetsgivarnas rekryteringspolitik och förkorta arbelssökandetiderna m.m. En
särskild utredare (A 1981:04) har också tillkallats med uppdrag att utreda
frågor om samverkan i arbetsmiljö- och arbetsanpassningsfrågor.

Även bland de direkta stödåtgärderna till handikappade har
i vissa avseenden översynsbehov framkommit.

I tiUäggsbudgel 111 (prop. 1981/82:125) för budgetåret
1981/82 anmälde jag min avsikt att föreslå regeringen att en särskild utredare
skulle utses för att se över regelsystemet för lönebidragen. Syftet med
översynen skulle främst vara att förenkla de svåröverskådliga och komplicerade
reglerna. Vidare borde lönebidragen bli än mer effektiva och användbara
hjälpmedel för att bereda arbetshandikappade sysselsättning på den reguljära
arbetsmarknaden. Ett mera överskådligt bidragssystem och en minskning av
antalet specialregler borde kunna öka möjligheterna att informera om stödet och
därmed intressera arbetsgivare för all anställa sökande som inte ulan stöd kan
få arbete på den öppna arbetsmarknaden.

Samhällsföretag fick i juni 1981 regeringens uppdrag att
genomföra en kartläggning och en begränsad översyn av verksamheten inom
stiftelseorganisationen för skyddat arbete. I december 1981 avlämnade
stiftelsen rapporten begränsad översyn av Samhällsföretagsgruppen. Rapporten
innehåller en kartläggning och förslag till kostnadsbesparande och resultatförbättrande
förändringar av verksamheten inom ramen för gällande arbetsmarknadspolitiska
och sociala mål. Rapporten behandlar också de anställdas möjligheter till
övergång till den reguljära arbetsmarknaden. Härvid föreslås mål för antalet
övergångar de närmaste åren och vissa åtgärder för att uppnå detta.

Vid riksdagens behandling av 1982 års budgetproposition
(prop. 1981/

82:100, AU 1981/82:21, rskr 1981/82:216) behandlades i etl
antal motioner

frågor bl. a. rörande Samhällsföretagsgruppens verksamhet.
Den hittills

begränsade övergången från företagsgruppen till den
reguljära arbetsmark-194

s. 195 Kontrollera mot PDF

nåden har uppmärksammats liksom frågan om anställning med
lönebidrag Skr. 1982/83:103

som alternativ lill anställning inom Samhällsföretag. Dir. 1982:40

Arbetsmarknadsutskottet konstaterade att en av
målsättningarna i Samhällsföretags verksamhet är alt arbetet för de
arbetshandikappade skall kunna leda till rehabilitering och helst en
anställning på den reguljära arbetsmarknaden.

Ett viktigt mål för sysselsättningspolitiken är att
undanröja olika förvärvshinder så att arbete kan erbjudas alla som vill delta i
arbetslivet. Detta ställer enligt utskottet stora krav på samhälle och
näringsliv. Samhällsföretag är elt instrument för att erbjuda handikappade
arbete. Utskottet framhöll att politikens huvudinriktning bör vara att i
största möjliga utsträckning ge de handikappade sysselsättning på den reguljära
arbetsmarknaden. Medel för att uppnå detta är enligt utskottet dels
främjandelagen (1974:13), dels bidrag till arbetsgivare som anställer
handikappade. Utskottet konstaterade att hithörande frågor aktualiseras i den
av mig planerade utredningen om lönebidragen och i den redan genomförda
översynen av Samhällsföretagsgruppen.

Utskottet framhöll vidare att antalet arbetssökande med
handikapp som f. n. inte kan erbjudas arbete emellertid är betydande - trots de
åtgärder som vidtas. 1 slutet av januari 1982 var antalet kvarstående sökande
med arbetshandikapp drygt 24 000. Mot den bakgrunden bör arbetet med att
placera handikappade på den reguljära arbetsmarknaden göras mera effektivt.
Enligt utskottets uppfattning finns det ett uttalat behov av att närmare utreda
de handikappades möjligheter på arbetsmarknaden i stort. En särskild
parlamentarisk kommitté borde därför tillsättas för detta uppdrag.

Bland de frågor som bör studeras nämner utskottet en
differentiering av lönebidragens storlek med hänsyn till handikappets art och
svårighet samt åtgärder som syftar till att underlätta de arbetshandikappades
övergång från Samhällsföretag till den reguljära arbetsmarknaden.

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag.

Utredningsuppdraget

En kommitté bör nu tillsättas med uppdrag att utreda dels
reglerna för lönebidraget, i enlighet med vad jag anförde i tilläggsbudget 111
(prop. 1981/82:125), dels de arbetshandikappades möjligheter till arbete på
arbetsmarknaden i stort i enlighet med vad riksdagen uttalat vid behandlingen
av 1982 års budgetproposition (AU 1981/82:21, rskr 1981/82:216).

Kommittén bör belysa effektiviteten i det nuvarande
åtgärdssystemet sammantaget såväl som varje stödform för sig. Förslag bör
lämnas om hur eventuella brister kan avhjälpas. Frågan om förenklingar av
lönebidragsreglerna bör härvid prövas med förtur.

I den översynsrapport rörande organisationen för skyddat
arbete som stiftelsen Samhällsföretag lade fram för regeringen våren 1982
föreslogs åtgärder för att stimulera en ökad övergång av anställda till den
reguljära arbetsmarknaden. Dessa förslag bör nu särskilt prövas av kommittén.
Kommittén bör härvid även analysera och precisera ansvarsförhållandet vad
gäller dessa åtgärder mellan arbetsförmedlingen och Samhällsföretagsgruppen.

195

s. 196 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Kommittén bör vidare, mot bakgrund
av den rådande ungdomsarbetslös-

Del Il heten, även se över vilka åtgärder
som behövs för att handikappade

ungdomar som lämnar grundskolan och gymnasieskolan skall
vinna inträde på arbetsmarknaden.

Kommittén bör samråda med kommittén (A 1981:02) om
arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisation, med kommittén (1981:03)
om åtgärder för att påverka arbetsgivarnas rekryteringspolitik m. m. samt med
utredaren (1981:04) för frågor om samverkan i arbetsmiljö- och anpassningsfrågor.

En utgångspunkt för utredningsarbetet skall vara att alla
förslag som läggs fram skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade
resurser inom det område som förslagen avser. Detta innebär att om
kostnadskrävande förslag läggs fram måste samtidigt visas hur förslagen kan
finansieras genom besparingar i form av rationaliseringar och omprövning av
pågående verksamhel inom utredningsområdet. Kostnadsberäkningarna skall vara
väl genomarbetade och ta hänsyn till alla kostnader som kan uppstå oavsett om
de drabbar slaten, kommuner eller enskilda. Vidare bör, så omsorgsfullt som
möjligt, belysas de effekter i form av exempelvis ökad administration och ökat
krångel, som förslagen kan medföra för myndigheter och enskilda. (Se direktiv
1980:20 till samtliga kommittéer enligt regeringsbeslut den 13 mars 1980).

Förslag om ändringar av nuvarande regler för anställning
med lönebidrag bör även omfatta ett alternativ som innebär besparingar. Därvid
bör utredaren också göra bedömningar angående alternativa kostnader som uppstår
om anställning med lönebidrag inte kommer till stånd.

Förslagens konsekvenser för statens möjligheter att
förutse och styra kostnadsutvecklingen vad gäller lönebidrag skall redovisas.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst 9 ledamöter med
uppdrag att utreda frågan om de handikappades situation på arbetsmarknaden,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande samt

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

flff kostnaderna för kommittén skall belasta tolfte
huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
öch bifaller hans hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)

196

s. 197 Kontrollera mot PDF

Samordning
av den centrala ledningen av räddnings- Skr. I982/83:103

tjänsten
i fred och civilförsvarsverksamheten Dir. i982:4i

Dir 1982:41

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-17 Chefen för
kommundepartementet, statsrådet Boo, anför.

Nuvarande ordning

Civilförsvarets uppgift är alt i krig skydda och rädda liv
och egendom. De civilförsvarsuppgifter som berörs i detta sammanhang kan
preciseras till förvarning och alarmering, utrymning, omflyttning och
inkvartering, anordnande av skyddsrum, mörkläggning, räddning, brandsläckning,
upptäckande och utmärkning av farliga områden, sanering och liknande
skyddsåtgärder samt förläggning och bespisning av nödställda.
Civilförsvarsuppgifterna i krig kan även indelas i tjänstegrenar för ledning,
skydd och räddning. Under fredstid planläggs verksamheten, byggs skyddsrum,
anskaffas och förrådshålls materiel, utbildas personal osv.-

Civilförsvarsstyrelsen utövar under regeringen den
centrala ledningen av civilförsvaret och är central förvaltriingsmyndighet för
civilförsvaret. På regional och lokal nivå handhas civilförsvarsuppgifterna av
civilbefälhavarna och länsstyrelserna samt till viss del av kommunerna.

Samhällets fredstida räddningstjänst består av allmän
räddningstjänst och olika former av särskild räddningstjänst. Den allmänna
räddningstjänsten omfattar ingripanden vid brand, oljeutflöde, ras,
översvämning eller annat nödläge. Särskild räddningstjänst avser åtgärder vid
olyckor i atomanläggning samt sjöräddningstjänst och fjäUräddningstjänst. Till
särskild räddningstjänst kan också hänföras flygräddningstjänst, vägburna
sjuktransporter samt ambulansflygtjänst.

Ansvaret för den allmänna räddningstjänsten ligger på
varje kommun inom dess område. I vissa situationer skall dock länsstyrelsen
överta ledningen för räddningstjänsten. Det gäller sådana nödlägen som kräver
så omfattande räddningsåtgärder att ett särskilt ledningsorgan behövs för
samordning av räddningstjänsten eller för samordning av räddningstjänsten med
annan verksamhet. Länsstyrelsen skall vidare se till att den allmänna
räddningstjänsten inom länet är tillfredsställande ordnad.

Statens brandnämnd har som central förvaltningsmyndighet
tillsynen över den allmänna räddningstjänsten inom riket. Nämnden skall också
verka för samordning av olika grenar av samhällets räddningstjänst. Till nämnden
är knutna dels ett utbildningsråd, dels en särskild ledningsgrupp för
utbildning och övning av personal i beredskapsorganisationen för
kärnkraftsolyckor. Vidare fullgör nämnden sekretariats- och kansliuppgiflerna
för rådet för räddningstjänst.

En kommun skall under beredskapstillstånd och krig, i de
hänseenden i vilka kommunen är verksam för dem som är bosatta i kommunen, utöva
verksamhet även till förmån för annan som uppehåller sig där. Motsvarande
skyldigheter gäller för landstingskommunerna inom dessas verksamhetsområden.
Skyldigheten att lämna bistånd gäller om biståndet inte skall

197

s. 198 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 tillgodoses av civilförsvaret eller
annan än kommunerna. Biståndet skall i

Del II första hand avse bostad och
uppehälle samt erforderlig vård och tillsyn. Den

befolkning som har lämnat sin bostad och uppehåller sig i
kommunen skall registreras genom dennas försorg. Kommuner och
landstingskommuner varifrån utrymning sker skall bistå kommuner och
landstingskommuner där befolkning från utrymningsområdet inkvarteras i större
omfattning. Det åligger kommunerna och landstingskommunerna atl redan i
fredstid förbereda sig för att kunna fullgöra sina uppgifter i krig.
Förberedelserna redovisas i särskild plan.

För att handlägga vissa centrala samordningsuppgifter
rörande den kommunala beredskapsplanläggningen inrättades genom Kungl Maj:ts
beslut den 9 juni 1967 riksnämnden för kommunal beredskap. Nämnden består av
företrädare för civilförsvarsstyrelsen, överstyrelsen för ekonomiskt försvar,
länsstyrelserna. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet.

Förslag om samordning

Frågan om en sammanslagning av civilförsvarsstyrelsen och
statens brandnämnd till en ny myndighet-har aktualiserats både av 1978 års
försvarskommitté (Fö 1978:02) och av räddningstjänstkommittén (Kn 1979:01).
Frågan har också uppmärksammats under det arbete som har bedrivits för att
förbättra den fredstida utbildningen i räddningstjänst.

1978 års försvarskommitté föreslår i sitt slutbetänkande
(Ds Fö 1981:14) Totalförsvaret 1982/87 att kommunerna ges ansvaret för
ledningen av civilförsvarsverksamheten i krig på den lokala nivån. Med detta
följer enligt kommittén ett visst planläggningsansvar i fred. Enligt
försvarskommittén bör kommunerna successivt med början senast under budgetåret
1984/85 ta över ansvaret. Övertagandet bör samordnas med att
hemskyddsorganisationen införs och med att arbetet med skyddsplaner påbörjas i
kommunerna. Försvarskommittén föreslår att en kommitté (delegation) tillsätts
med uppgift att genomföra en provplanläggning och lägga fram successiva förslag
till åtgärder som föranleds av den ändrade ansvarsfördelningen på lokal nivå
för civilförsvarsverksamheten i krig. Vidare föreslår försvarskommittén att en
kommitté tillsätts med uppgift att närmare överväga om en sammanslagning av
civilförsvarsstyrelsen, statens brandnämnd och riksnämnden för kommunal
beredskap bör komma till slånd och atl i så fall lämna förslag härom.

Räddningstjänstkommittén har i sitt betänkande (SOU
1981:82) Samhällets räddningstjänst framhållit att strävandena att integrera
civilförsvaret och räddningstjänsten i fred är ett av de bärande inslagen i
förslaget till en effektivare räddningstjänst. En sådan utveckling förutsätter
enligt kommittén att det både i fred och ofred också sker en samordning inte
bara lokalt och regionalt utan även på central nivå. Att bilda en ny myndighet
genom att sammanföra statens brandnämnd och civilförsvarsstyrelsen är enligt
räddningstjänstkommitténs mening en angelägen åtgärd. Kommittén föreslår att
en organisationskommitté snarast tillkallas för att närmare utreda uppgifter,
medel och organisation för ett nytt centralt räddningstjänstverk och för att
utarbeta en plan för genomförandet av den nya organisationen. Räddningstjänstkommitlén
pekar på att utredningen bör omfatta en bedömning av vad 198

s. 199 Kontrollera mot PDF

som skall krävas av verkel i freds- och
krigsorganisationen. Med hänsyn till Skr. 1982/83:103 de stora fordringar som
skall ställas på fredsräddningstjänsten är det enligt Dir. 1982:41 kommittén
naturligt att denna del av verksamheten kommer att sätta sin prägel på
organisationen. Enligt komrnittén måste dock samtidigt beaktas de krav som
krigsorganisationen kan komma att ställa på den nya myndigheten. I syfte att
stimulera en effektiv samverkan mellan den allmänna räddningstjänstens och de
särskilda räddningstjänstformernas organ anser kommittén att det särskilt bör
övervägas vilka åtgärder för samordning som fordras mellan det nya verket och
övriga statliga myndigheter.

Räddningstjänstkommitténs betänkande har remissbehandlats.
Förslaget om att en organisationskommitté snarast tillkallas för att närmare
överväga om ett nytt centralt räddningstjänstverk bör bildas har fått ett
positivt mottagande av remissinstanserna. Flera remissinstanser anser att en
gemensam organisation bör främja effektiviteten i arbetet. Från något håll
framhålls att en sammanföring även bör innebära vissa kostnadsbesparingar.

I departementspromemorian (Ds Kn 1981:24) Utbildning i
räddningstjänst m m framhålls del att en samordning av räddningstjänstutbildningen
och civilförsvarsutbildningen skulle innbära ett bättre utnyttjande av lärarna
och en ökad möjlighet till gemensamt utnyttjande av anläggningarna.
Utbildningen bör därför enligt promemorieförslaget samordnas och viss
räddningstjänstutbildning decentraliseras till civilförsvarets
utbildningsan-läggningar. Den föreslagna decentraliseringen förutsätter dock
enligt promemorian att frågan om en samordning mellan statens brandnämnd och
civilförsvarsstyrelsen har avgjorts av statsmakterna. Det är nämligen från
praktisk synpunkt olämpligt att skapa regionala utbildningsorganisationer utan
gemensam huvudman. De tänkta samordningsvinsterna kan inte heller dllvaralas i
någon högre grad förrän efter en total samordning. Enligt promemorieförslaget
måste därför decentraliseringen anstå och utbildningen inom siatens brandnämnds
utbildningsenhet tills vidare i huvudsak bedrivas i nuvarande former.

1982 års totalförsvarsbeslut

I propositionen (1981/82:102 bil. 2) om säkerhets- och
försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling anför föredraganden
att han i likhet med försvarskommittén anser att kommunerna med början senast
under budgetåret 1984/85 bör ta över ansvaret för ledningen av
civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig och det planläggningsansvar i
fred som hänger samman härmed. För att få ytterligare underlag för en slutlig
uppgiftsfördelning mellan länsstyrelserna och kommunerna bör enligt
föredraganden en provplanläggning genomföras. Föredraganden konstaterar att
både försvarskommittén och räddningstjänstkommittén har föreslagit alt en
kommitté tillsätts med uppgift alt närmare överväga om en sammanslagning av
civilförsvarsstyrelsen,.statens brandnämnd och riksnämnden för kommunal
beredskap till en ny myndighet bör.komma till stånd. För egen del framhåller
föredraganden att han är övertygad om att samordningsvinster går att uppnå inom
området räddningstjänst i krig och fred. Han anmäler att frågan om samordningen
av den fredstida räddningstjänsten med den verksamhet som civilförsvarsstyrelsen
har ansvar för f. n. bereds inom regeringskansliet samt

199

s. 200 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 att han avser att föreslå
regeringen att uppdra åt försvarets rationaliserings-

Del II institut att närmare studera vissa
frågor, bl.a. utveckling, anskaffning,

redovisning, förrådshållning och underhåll av
civilförsvarets materiel i syfte att uppnå effektivitetsvinster. Enligt
föredraganden behöver även systemet för inskrivning, registrering,
krigsplacering m. m. av civilförsvarspliktiga studeras närmare.

Enligt beslut av riksdagen (FöU 1981/82:18, rskr
1981/82:374) skall kommunerna rried början senast under budgetåret 1984/85 ta
över ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig
och det planläggningsansvar i fred som hänger samman härmed. Övertagandet skall
samordnas med att hemskyddsorganisationen införs och med att arbetet med
-skyddsplaner påbörjas i kommunerna. Riksdagen har vidare godtagit
föredragandens uttalande att samordningsvinster går att uppnå genom en
sammanslagning av civilförsvarsstyrelsen, statens brandnämnd och riksnämnden
för kommunal beredskap samt hänvisat tiU att frågari om samordning av
räddningstjänsten i krig och fred bereds i regeringskansliet.

Föredragandens överväganden och förslag

Jag vill erinra om att regeringen tidigare denna dag har
bemyndigat chefen för försvarsdepartementet att tillkalla en kommitté med
uppdrag att behandla frågor som har samband med genomförandet av 1982 års
totalförsvarsbeslut angående civilförsvaret och kommunerna. Jag tar nu upp
frågan om samordning av den centrala ledningen av räddningstjänsten i fred och
civilförsvarsverksamheten.

Till en början kan jag konstatera att
räddningstjänstkommitténs förslag om ett centralt räddningstjänstverk har fått
ett positivt mottagande. Förslaget förväntas uppenbarUgen leda till
samordningsvinster. Enligt min mening kari det vara förenat med praktiska
fördelar om en samordning av den centrala ledningen för den fredstida
räddningstjänsten och för civilförsvarsverksamheten kommer till stånd. Den samordning
av civilförsvarsverksamheten och den kommunala verksamheten som i enlighet med
riksdagens beslut sker under de närmaste åren talar dessutom i denna riktning.
En samordning av den centrala myndighetsfunktionen på räddningstjänstområdet
bör kunna leda till rationaliseringsvinster, t. ex. i fråga om materielanskaffning,
förrådshållning, forskning och utveckling samt utbildning liksom ifråga om
användning av civilförsvarspliktiga. Sådana vinster kan enligt vad som har
framkommit genom räddningstjänstkommitténs arbete leda både till besparingar
och förbättringar av räddningstjänstens effektivitet. Det arbete som skall
utföras genom försvarets rationaliseringsinstituts försorg i fråga om
materielanskaffning, inskrivning av civilförsvarspliktiga m. m. bör också
kiinna ge underlag för rationaliseringsåtgärder. För kommuner och länsstyrelser
innebär en samordning på central nivå en förenkling. Den översyn av
utbildningen i räddningstjänst som nyligen har företagits har visat nödvändigheten
av att åstadkomma en samordning av brandnämndens utbildning med
civilförsvarsutbildningen. Det är alltså ett starkt krav, bl. a. i besparingssyfte
att pröva möjligheterna att samordna den centrala ledningen för den fredstida
räddningstjänsten öch för civilförsvarsverksamheten. Konsekvenserna av en
sådan samordning har emellertid inte närmare utretts. 200

s. 201 Kontrollera mot PDF

Jag avser att inom kort föreslå regeringen att för
riksdagen redovisa den Skr. 1982/83:103 framtida inriktningen av samhällets
räddningstjänst. Riksdagen har nyligen Dir. 1982:41 fattat beslut om
inriktningen av civilförsvarsverksamheten. De krav som ställs på den framtida
räddningstjänsten i fred och krig gör det angeläget med effektivitetshöjande
åtgärder genom samordning av verksamheten. Ett utredningsarbete bör därför
påbörjas för att pröva förutsättningarna för en samordning av verksamheten på
central nivå, belysa konsekvenserna av en sådan samordning och ange principerna
för hur den bör komma lill stånd. Jag förordar atl en kommitté nu får i uppdrag
att utreda dessa frågor.

Ett kommunalt ansvar för ledningen av
civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig och det planläggningsansvar i
fred som hänger samman härmed kan antas i avsevärd mån komma att påverka också
den verksamhet som riu bedrivs av länsstyrelsernas försvarsenheter. Kommittén
bör närmare analysera vad dessa förändringar får för konsekvenser för
verksamheten på central nivå. Resultatet av analysen bör ligga till grund för
kommitténs överväganden. Vad gäller den fredstida räddningstjänsten vill jag
erinra om att statens brandnämnds uppgifter i dag är att som stateris
sakkunnigorgan lämna råd i fråga om allmän räddningstjänst till lärisstyrelser,
kommuner och enskilda samt att genom försöks- och utvecklingsarbete främja
räddningstjänsten. Brandnämnden har också till uppgift att bedriva
utbildningsverksamhet samt att verka för samordning av olika grenar av
samhällets räddningstjänst. En uppgift med ökad tyngd i framtiden blir den som
gäller samordningen av samhällets räddningstjänst. I övrigt utgår jag från att
verksarrihetens omfattning inte kommer att förändras i nämnvärd grad. Däremot
måste verksamheten inriktas på att följa utvecklingen på området. Kommittén bör
mot bakgrund härav bedöma hur de fredstida centrala räddningstjänstuppgifterna
kan fullgöras i en ny central organisation. Samtidigt bör det klaras ut hur
relationerna skall vara mellan den centrala nivån å ena sidan och
civilbefälhavarna, länsstyrelserna och kommunerna å den andra. Det bör beaktas
att kommunernas ansvar för ledningen av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå
i krig och det planläggningsansvar i fred som hänger samman härmed leder till
att den centrala civilförsvarsverksamhelen i framtiden måste liksom redan sker
i fråga om den fredstida räddningstjänsten bedrivas i samarbete med Svenska
kommunförbundet. Kommittén bör överväga formerria för detta samarbete. I
utredningsarbetet bör även ingå att överväga i vad mån decentraliseringen av
den nuvarande civilförsvarsverksamhelen och samordningen mellan denna
verksamhet och räddningstjänsten kan leda till besparingar på den centrala
nivån. Kommittén bör alltså utreda vilka samordningsvinster som beräknas kunna
uppkomma och ange vilka förutsättningar som dessa grundas på.

En utgångspunkt för utredningsarbetet bör vara att grunden
för organisationen är en väl fungerande fredsmässig verksamhet. Detta är, som
jag ser det, en förutsättning för att även krigsorganisationen skall bli
effektiv. Vid en samordning av den centrala verksamheten bör enligt min mening
största möjliga samordnings- och effektivitetsmässiga vinster eftersträvas. Det
är angeläget att besparingar kan göras även på detta område. Bl. a. bör
försvarets rationaliseringsinstitut kunna utnyttjas för att ta fram underlag
för utredningsarbetet. Även om vinsterna torde bli störst för den fredsmässiga
verksamheten både för civilförsvaret och för räddningstjänsten, anser jag att
krigsorganisationen också bör kunna ha fördel avden starkare anknytning till

201

s. 202 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 motsvarande fredsmässiga verksamhet
som en samordning skulle medföra.

Del II Detta står i överensstämmelse med
den tillämpade totalförsvarsprincipen.

Genom samordningen bör enligt min mening en omställning
från fred till krig kunna förenklas vilket har stor betydelse från
beredskapssynpunkt. Det är väsentligt att det planerande och förberedande
arbetet för en krigssituation inte eftersatts vid en samordning av
verksamheten. Kommittén bör särskilt överväga hur en gemensam central ledning
skall organiseras för att kunna tillgodose dessa krav.

I departementspromemorian Utbildning i räddningstjänst
m.m. framhålls att rationaliseringsvinster troUgen skulle kunna göras genom en
samordning av räddningstjänstutbildningen med, förutom
civilförsvarsutbildningen, annan likartad utbildning. Detta är emellertid ett
omfattande och långsiktigt arbete. Frågan bör enligt promemorieförslaget tas
upp i ett fortsatt samordningsarbete. Kommittén bör överväga formerna för ett
sådant arbete.

Räddningstjänstkommittén föreslår att det bildas en
central samordnings-och informationsfunktion vid användningen av speciella
resurser för räddningstjänst i samband med olyckor av större omfattning eller
vid olyckor som fordrar insatser av mer exklusiva räddningstjänstresurser.
Remissinstanserna är i huvudsak positiva lill detta förslag. SOS Alarmering AB
(SOSAB) anser att en av dess större centraler bör få uppgiften, om en sådan
central skall inrättas. Det är enligt min mening angeläget att möjlighelerna
att i samarbete med SOSAB upprätta en central informationsfunktion för
räddningstjänsten övervägs. Detta får inte innebära att en ny central
organisation eller SOSAB ges en operativ roll vid räddningsinsatser. Jag vill
tillägga att en av förutsättningarna för långt gående samordning mellan den
fredstida och den krigstida räddningstjänsten måste vara ett alarmeringssystem
som är så uppbyggt att det kan tillgodose kraven såväl i fred som i krig.
Härvid spelar i fred SOSAB med dess länsalarmeringscentraler en betydelsefull
roll. För alarmeringen av civilbefolkningen i krig finns ett särskilt system.
Erforderlig samordning mellan de fredstida och de krigstida
alarmeringsfunktionerna måste säkerställas. Det bör åligga utredningen att i
nära samarbete med SOSAB studera dessa frågor.

Vad gäller planläggningen i fred av
civilförsvarsverksamheten, är det angeläget att denna så långt möjligt
integreras i den kommunala beredskapsplaneringen . Provplanläggningen torde
visa hur detta lämpUgen kan ske. För att handlägga centrala
samordningsuppgifter i fråga om planläggningen fordras i än högre grad än f. n.
en funktion motsvarande den som nu ankommer på riksnämnden för kommunal
beredskap. Det torde finnas flera olika möjligheter att få en ändamålsenlig
ordning för samordning av planläggningen. I utredningsuppdraget bör ingå att
överväga denna fråga.

En näraliggande fråga är den skyldighet som enUgt lagen
(1981:1216) om

kyrklig beredskap åligger de kyrkliga kommunerna. Dessa skall under

fredstid vidta de förberedelser som behövs för att de under beredskapstill

stånd och krig skall kunna fullgöra sina uppgifter. De uppgifter som fullgörs

av riksnämnden för kommunal beredskap när det gäller den kommunala

beredskapsplanläggningen handhas nu på det kyrkliga området av kyrkobe

redskapskommittén (U 1976:09). Enligt min mening finns det skäl att

överväga om inte de planläggningsuppgifter som rör de kyrkliga kommuner

nas beredskap bör på riksplanet samordnas med motsvarande uppgifter för

202 den övriga kommunala
beredskapsplaneringen.

s. 203 Kontrollera mot PDF

Utredningsarbetet bör genomföras parallellt och i nära
samarbete med kr. 1982/83:103 kommittén med uppdrag att behandla frågor som har
samband med """• 1982:41 genomförandet av 1982 års
totalförsvarsbeslut angående civilförsvaret och kommunerna. Det bör bedrivas så
skyndsamt att ett principförslag angående samordning av den centrala ledningen
av räddningstjänsten i fred och civilförsvarsverksamheten kan läggas fram
senast under oktober 1983. Kommittén bör vid arbetets påbörjande samt vidare
under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande
fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller
brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem
tillfälle att framföra synpunkter.

Kommittén bör beakta direktiven den 13 mars 1980 (Dir
1980:20) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering
av reformer.

Jag har i detta ärende samrått med cheferna för försvars-
och budgeidepartementen.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för kommundepartementet

att tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter med
uppdrag att utreda frågan om en samordning av den centrala ledningen av
räddningstjänsten i fred och civilförsvarsverksamheten,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta femtonde huvudtitelns
kommittéanslag.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Kommundepartementet)

203

s. 204 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Formerna för statens stöd till arkeologiska undersök-

Dei II ningar m.m.

Dir 1982:42

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-24

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Wikström,
anför.

1 Bakgrund

1.1 Fornminneslagens bestämmelser m.m.

Fasta fornlämningar är förhistoriska minnesmärken såsom
gravar och gravfält, boplatser, domarringar, resta stenar osv. men även
anläggningar från historisk tid som övergivna boplatser och arbetsplatser, märkliga
färdvägar, broar, ruiner av borgar, slott, kyrkor etc.

Lagskyddet för fasta fornlämningar har lång hävd i vårt
land. Fornläm-ningarna uppfattas som en gemensam egendom vilket har givit
lagskyddet serviiutskaraktär. Utgångspunkten är att fornlämningarna i huvudsak
skall bevaras för framliden. Särskild vikt läggs därför vid samråd mellan dem
som planerar atl utnyttja mark med fornlämningar och de antikvariska myndigheterna.
Samrådet skall ske för atl man i största möjliga utsträckning skall kunna undvika
att fornlämningar behöver beröras eller skadas. Också markägarens rätt alt
utnyttja marken är underordnad önskemålet att skydda och bevara
fornlämningarna.

Del är emellertid ofrånkomligt alt fornlämningar kan
behöva tas bort för att ge möjlighet till förändringar av markens nyttjande.
Enligt 6 § fornminneslagen (1942:350) får tillstånd lämnas att rubba, förändra
eller ta bort en fornlämning, när denna medför hinder eller olägenhet som inte
står i rimligl förhållande till dess betydelse. En avvägning skall således
göras mellan intresset att bevara fornlämningen och del hinder denna utgör för
den tänkta nya användningen av marken.

Borttagande av fasta fornlämningar kan innebära att
kulturhistoriska värden och kunskaper förstörs. För all minska förlusten och
för framtiden ta till vara informationsinnehållet i fornlämningen föregås ett
borttagande som regel av en vetenskaplig undersökning. Hur omfattande denna
undersökning bör vara och hur den bör genomföras bedöms utifrån vetenskapUga
kriterier. Härav följer att det inte finns någon direkt relation mellan det
ingrepp som ett företag vållar och omfattningen av en erforderlig undersökning.
Vilken undersökning som behöver göras beror i stället på fornlämningens art och
betydelse.

Om det med anledning av etl allmärit eller slörre enskilt
arbetsföretag som

berör en fast fornlämning erfordras, att en särskild undersökning av

fornlämningen företas eller att särskilda åtgärder vidtas för att bevara den,

skall enligt 9 § fornminneslagen kostnaden för detta åvila företaget, om det

inte på grund av särskilda förhållanden är obilligt. Det är således den för
vars

skull fornlämningen las bort som i första hand får bedöma om fördelen atl få

fornlämningen avlägsnad är så stor att den motiverar kostnadsåtagandet för

undersökningen. Fornminneslagens regler om kostnadsansvar kan därmed

204 sägas vara en del av lagens
skyddssystem genom att de främjar en omsorgsfull

s. 205 Kontrollera mot PDF

planering
ägnad att minska behovet av att undersöka och ta bort fasta Skr.
1982/83:103

fornlämningar. Dir. 1982:42

Lagskyddet för fornlämningarna ställer särskilda krav på
ägare och brukare av mark med fornlämningar. Redovisningen av synliga eller på
annat sätt till läge bestämbara fornlämningar på den ekonomiska kartan och i
viss omfattning också i andra officiella kartverk syftar till att ge markens
ägare och brukare den nödvändiga informationen om fornlämningarnas läge och
utsträckning. Våra kartor har-därmed en stor betydelse för
fornlämnings-skyddel. Sedan år 1969 förs uppgifter om fornlämningar också in i
fastighetsregistret.

Underlaget för fornlämningsredovisningen på de officiella
kartorna och i fastighetsregistret är riksantikvarieämbetets
fornlämningsregister. Medan kartorna och fastighetsregistret innehåller endast
uppgift om de fornlämningar som klart kan identifieras och bedömas till sin
art omfattar fornlämningsregistret även andra fornlämningar. Dessa redovisades
inte vid den första kartgenerationens upprättande, eftersom deras exakta
utsträckning då inte kunde bestämmas. Exempel är boplatser och äldre
kulturlager. Dessutom innehåller registret uppgifter om fyndplatser och
lämningar av mindre betydelse för kartredovisningen.

Vid den nu pågående revideringen av den ekonomiska kartan
redovisas också boplatser. På grund av karlskalan har kulturlagren i tätorter
ännu inle kunnat redovisas på detta sätt. För att förbättra informationen om
förekomsten av kulturlager i första hand i de medeltida städerna inleddes år
1972 en genomgång av arkivalier och uppgifter om äldre undersökningar. År 1976
redovisades för ca 90 kommuner en översikt av de områden inom de medeltida
städerna där kulturlager kan förekomma. Fördjupade studier om medeltidsstäderna
pågår inom forskningsprojektet Den tidiga urbaniseringsprocessens konsekvenser
för nutida planering (Medeltidsstaden). Hittills föreligger rapporter för 27
städer. Rapporterna skall ge berörda fastighetsägare bättre upplysning om
förekomst av fornlämningar och också bilda underlag för kommunal och statlig
planering.

1.2 Den arkeologiska undersökningsverksamhetens utveckling

Vid tillkomsten av 1942 års fornminneslag och under hela
1940-talet utfördes de arkeologiska undersökningar som förorsakades av
markexploatering i stor utsträckning inom ramen för det löpande
kulturminnesvårdsarbetet. Arbetet gjordes av tjänstemän vid
riksantikvarieämbetet och statens historiska museum samt vid länsmuseerna och
vissa kommunala museiinsti-tutioner.

När markexploateringen under 1950- och 1960-talen gav
anledning till en ökad undersökningsverksamhet organiserades arbetena på annat
sätt. Fr.o.m. år 1967 har riksantikvarieämbetets arkeologiska undersökningar
utförts som regelrätta uppdrag med en av riksrevisionsverket godkänd
taxesättning.

Det kan nämnas alt regeringen den 18 mars 1982 har
uppdragit åt riksantikvarieämbetet att se över formerna för finansieringen av
sin uppdragsverksamhet.

Undersökningarna sker nu enligt självkostnadsprincipen
vilket innebär att företagen förutom fält- och rapportkostnader också betalar
riksantikvarie-

205

s. 206 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 ämbetets
administration av verksamheten. För att inle laxesättningen skall

Del II leda till att vissa enskilda företag belastas med alltför
höga kostnader har

ämbetets anslag till vård och underhåll av fornlämningar
och kulturhistoriskt

värdefulla byggnader budgeteras med hänsyn till
möjligheten att ge bidrag

till sådana företag.

Kostnadsansvaret enligt 9 § fornminneslagen beror i första
hand på gränsdragningen mellan, å ena sidan, allmänt eller större enskilt
arbetsföretag och, å andra sidan, övriga arbetsförelag. I andra hand är
kostnadsansvaret beroende av billighetsregeln i 9 §. Besluten enligt 9 § har
enligl en vid riksantikvarieämbetet bildad praxis kommit att innebära en
subventionering av undersökningskostnaderna, dvs. i allmänhet ej full
kostnadstäckning. För budgetåret 1981/82 har riksantikvarieämbetet avsatt ca
400 000 kr. för sådan subventionering.

Huvuddelen av de arkeologiska undersökningarna i samband
med arbetsföretag utförs av riksantikvarieämbetets undersökningsverksamhet
(tidigare Uppdragsverksamheten). På Gotland svarar riksantikvarieämbetets
Gotlandsundersökningar (RAGU) för uppdragsundersökningar.

I några län har länsmuseerna byggt upp en egen bas för att
kunna åtaga sig uppdragsundersökningar inom sitt verksamhetsområde. I
Stockholms, Göteborgs och Malmö kommuner är del i stället de kommunala museerna
som utför de flesta arkeologiska undersökningarna. Flera kommuner med medeltida
städer har också byggt upp särskild sakkunskap inom sina museiinstitutioner för
all själva kunna klara stadsarkeologiska undersökningar i de äldre tätorterna.
Detta gäller t. ex. Lund.

Tvist i anslutning till arkeologisk undersökning kan f.n.
prövas såväl genom besvär i administrativ ordning som vid domstol. Talan vid
domstol kan föras utan inskränkning i tid.

Samhällsutvecklingen och de konsekvenser denna har för
markanvändningen ger den yttre ramen för utvecklingen av den arkeologiska
undersökningsverksamheten. Den förbättrade kunskap om fornlämningarna och
deras samhällsbakgrund, som fornminnesinventeringen och undersökningsverksamheten
leder fram till, ger tillsammans med resultatet av den totala arkeologiska och
därtill anknytande forskningen de vetenskapliga utgångspunkterna för
undersökningarna.

Efterkrigstidens markexploateringar har ofta varit
storskaliga och föregåtts av omsorgsfull planering. Avvägningen mellan
exploateringsintressena och fornlämningsintresset har kunnat ske i en
fortlöpande diskussion i denna planeringsprocess. Ett sådant arbetssätt har
skapat gynnsamma betingelser för en långsiktig planering av undersökningsverksamheten
och en mer problemsökande undersökningsmetodik. Det ökade intresset för en
bebyggelse- och samhällshistoriskt inriktad arkeologi har vidare inneburit att
spåren efter bosättningar och olika näringsfång har ägnats större uppmärksamhet.
Vissa fornlämningstyper har som en följd härav uppmärksammats mer än tidigare.
Eftersom dessa inte på samma fullständiga sätt som gravanläggningar och andra
fornlämningar med synliga märken ovan jord har förtecknats i
riksantikvarieämbetets fornlämningsregister har kompletterande inventeringar
ofta varit nödvändiga inslag i företagens planering. Nya metoder för att
lokalisera t. ex. boplatser så att dessa kan uppmärksammas tillräckligt tidigt
har också utvecklats eller prövas f. n. Då det kan vara svårt all genom t. ex.
arkivgenomgång, ylinventering och fosfatunder-

s. 207 Kontrollera mot PDF

sökningar klarlägga boplatsers och kulturlagers omfattning
och struktur kan Skr. 1982/83:103 samtidigt regelrätta provundersökningar
behöva utföras för att bedöma Dir. 1982:42 behovet eller omfattningen av
vetenskapliga undersökningar i samband med borttagande av fornlämningarna.

I motsats till vad som gäller för undersökningar som
orsakas av arbelsföretag har kostnadsansvaret för inventering och prospektering
som syftar till att klarlägga förekomst av fast fornlämning i första hand
åvilat de kulturminnesvårdande myndigheterna och museerna. Exploateringsföretag
eller kommuner har dock i många fall åtagit sig kostnader också för sådana
arbeten när det har funnits omedelbara behov att förbättra planerings- och
bedömningsunderlaget.

Jämsides med den vetenskapligt motiverade utvecklingen av
undersökningsverksamheten har ansträngningar gjorts för att rationalisera och
effektivisera olika arbetsmoment. På fältarbetssidan har man t. ex. genomfört
en omfattande mekanisering med minskat behov av grovarbetskraft som följd.
Denna utveckling och i än högre grad utvecklingen inom byggbranschen har
medfört att den arkeologiska undersökningen numera i princip alltid organiseras
som en helt fristående del av arbetsföretaget.

Utvecklingen mot allt slörre och tyngre maskiner för
schaklningsarbeten och sådana krav från samhällets sida som är en följd av
arbelsmiljöhänsyn och nya tekniska lösningar för vatten- och avloppssystem m.
m. har också påverkat ingreppens art och omfattning och därmed behovet av
arkeologiska undersökningar. I äldre stadskärnor innebär t. ex.
ledningsgrävningarna i dag mycket stora ingrepp och leder därför till betydligt
mer omfattande arkeologiska undersökningar än tidigare.

Konsekvenserna av de arkeologiska undersökningskosinaderna
för byggandet och för boendekostnaderna har sedan mitten av 1960-talet vid ett
flertal tillfällen aktualiserats i form av motioner till riksdagen och
skrivelser till regeringen. En översiktlig beskrivning av de förslag till
åtgärder som i olika sammanhang har framförts ges i budgetpropositionen 1982
(prop. 1981/82:100 bil. 12 s. 95-97).

Med anledning av ett antal motioner uttalade 1979/80 års
riksmöte, med hänvisning till förslag av kulturutskottet (KrU 1979/80:12, rskr
1979/80:51) att del fanns anledning att se över möjligheterna att underlätta
för arbelsföretagen att finansiera de arkeologiska undersökningarna och eventuella
åtgärder i övrigt som kan komma i fråga. Enligt utskottet borde översynen präglas
av en strävan att väga olika intressen mot varandra. Utskottet framhöll vidare
att någon saklig försämring av det skydd fornlämningarna f. n. åtnjuter inte
får komma i fråga.

Sedan regeringen i budgetpropositionen 1982 har redovisat
vissa åtgärder för att begränsa de aktuella kostnadsproblemen har riksdagen
ånyo uttalat sig för att en särskild översyn skall komma till stånd (KrU
1981/82:21, rskr 1981/82:230).

2 Utredningsuppdraget

Synen på de fasta fornlämningarna som en gemensam tillgång
har lång hävd i vårt land. Fornlämningarna är en viktig och för alla
tillgänglig del av kulturarvet. Det är därför angeläget att de bevaras i den
utsträckning som det är möjligt. Samtidigt finns det angelägna allmänna och
enskilda intressen

207

s. 208 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 som kan motivera att fornlämningar
tas bort. För att den information som

Del II fornlämningarna kan ge i största
möjliga utsträckning skall kunna tas till

vara, är
det ett allmänt intresse att erforderliga arkeologiska undersökningar

föregår borttagandet. En allmän uppslutning kring ett
sådant synsätt synes föreligga.

Utvecklingen av forskningen och undersökningsmetoderna har
medfört att de kulturminnesvårdande myndigheterna har kunnat medverka till ett
bättre underlag för bedömning av vad som bör bevaras för framtiden och vilka
utgångspunkter som bör gälla för undersökningsverksamheten.

Både undersökningsmetodiken och kunskapen om olika
fornlämningsfor-mer har sålunda förändrats sedan den nuvarande fornminneslagen
irädde i kraft. Genom att förekomsten av fornlämningar och behovet av undersökningar
har kunnat beaktas på ett tidigt stadium i olika planeringssituationer har en
rimlig avvägning mellan intresset alt bevara fornlämningar och andra allmänna
och enskilda intressen kunnat göras. Enligt riksantikvarieämbetets bedömning
har kostnaderna för de arkeologiska undersökningarna också i allmänhet kunnat
inrymmas i arbetsföretagens totalkostnad utan att detta inneburit någon
allvarligare belastning eller gett några negativa konsekvenser för planering
och byggande. En fortlöpande rationalisering av undersökningsverksamheten har
också bidragit till alt ökningen av undersöknings-kostnaderna har kunnat hållas
tillbaka.

Förhållandena är emellertid mycket olikartade. Vissa
arbetsföretag har fått vidkännas kostnader som både i absoluta tal och i
relation till den totala kostnaden för arbetsföretaget framstår som höga. Detta
har lett till att rådande fördelning av kostnadsansvaret har satts i fråga.
Ibland är det nästan omöjligt att undvika att fornlämningar berörs i samband
med förnyelse av befintlig bebyggelse eller vid nyexploatering. Detta gäller t.
ex. inom delar av äldre städer och inom andra sedan gammalt exploaterade
fornlämnings-områden. Det kan också vara svårt att före en undersökning bedöma
vissa fornlämningars omfattning och art, vilket skapar osäkerhet vid planering
och ekonomiska ställningstaganden. Undersökningskraven kan därtill vara olika
höga med hänsyn till bedömningen av det vetenskapliga värdet.

Av dessa skäl är det motiverat att se över möjligheterna
att underlätta för

arbetsförelagen att finansiera arkeologiska undersökningar. En särskild

utredare bör därför tillkallas med uppgift alt överväga frågan om undersök

ningarnas finansiering. Utgångspunkten för utredningsarbetet skall enligt

min mening vara att fornminneslagens huvudprincip för kostnadsansvar för

arkeologiska undersökningar bibehålls. Huvudregeln bör alltså vara all

exploatören skall stå för kostnaden. Genom att exploatören ges ett

kostnadsansvar skapas förutsättningar för att exploateringen av mark med

fornlämningar begränsas. Denna huvudprincip kan dock inle tillämpas

undantagslöst. Särskilda hänsyn kan t. ex. behöva tas när fast fornlämning

påträffas i jordbruket eller vid smärre tillbyggnader av bostadshus. Därför

innehåller fornminneslagen bestämmelser som gör det möjligt för staten att i

vissa fall överta undersökningskostnaden. Utredaren bör redovisa hur lagens

bestämmelser vid beslut om bidragsgivning i praktiken har tillämpats i vad

avser gränsdragningen mellan å ena sidan allmänt eller större enskilt

arbetsföretag och å andra sidan övriga arbetsförelag. Utredaren bör vidare

lämna förslag till riktlinjer för billighetsprövning enligt fornminneslagen

2r)r. samt föreslå de ändringar av lagen
som kan följa härav.

s. 209 Kontrollera mot PDF

Vid bedömning av effekterna av arbelsföretagens
kostnadsansvar och Skr. 1982/83:103 behovet av stöd från samhällets sida måste
också frågan om markvärdet för Dir. 1982:42 fastigheter med fornlämningar
beaktas. Del har gjorts gällande (3 LU 38:1964) att förekomsten av en fast fornlämning
bör verka sänkande på markpriset. Om en sådan sänkning kan utverkas vid
markförvärv kan den inskränkning i förfoganderätten som lagskyddet innebär
eller den ekonomiska belastning, som en eventuell framtida undersökning ger,
kompenseras. Sambandet markvärde-taxeringsvärde är således av intresse och bör
belysas av utredaren. I denna fråga bör utredaren samråda med riksskatteverket.

Det är viktigt att bearbetningen av
undersökningsresultaten organiseras så att resultaten kan utnyttjas effektivt
inom hela undersökningsverksamheten. Utredare bör lägga fram erforderliga
förslag härom. I detta sammanhang bör utredaren också beakta förutsättningarna
för en fortlöpande utveckling och effektivisering av undersökningsmetoderna.
Utredaren bör vidare bedöma hur statens och arbetsföretagens insatser skall
vägas mot varandra när det gäller planeringen av undersökningarna och
bearbetningen av resultaten samt kunskapsåterföringen.

Mot bakgrund av de ställningstaganden och övriga
överväganden som nyssnämnda frågeställningar kan föranleda bör utredaren
närmare klarlägga behovet av och formerna för statligt stöd till arkeologiska
undersökningar. Om utredarens förslag kan föranleda merkostnader för staten
ankommer det på utredaren att lämna förslag till finansiering.

För att hänsyn skall kunna tas till fornlämningarna vid
fysisk planering av arbelsföretag bör kunskapen om fornlämningsförekomsterna
vara lätt tillgänglig. Redovisningen av fornlämningarna på den ekonomiska
kartan har visat betydelsen av ett gott kunskapsunderlag. Utredaren bör
redovisa vilka informationssystem som f. n. finns inom kulturminnesvården, i de
officiella kartverken och i anslutning till den fysiska planeringen och
fastighetsregistreringen samt föreslå de förbättringar, som kan vara påkallade
av hänsyn till den kommunala planeringen och till köpare, kreditinstitut m. fl.
Utredaren bör i dessa frågor samråda med statens planverk och lantmäteriverket.

Den fysiska planeringens betydelse för samordningen mellan
olika samhällssektorers intressen och mellan allmänna och enskilda intressen
gör det särskilt angeläget att informationen om fornlämningar på grundkarta och
i planer av olika slag är enhetlig och utformad så att den tillgodoser
markägarnas och kulturminnesvårdens intressen. Utredaren bör studera om
kulturminnesvårdens informationssystem behöver kompletteras med hänsyn till
önskemål och behov inom den fysiska planeringen.

Utredaren bör även studera om det finns behov av mer
speciella informationsinsatser för svårbedömda fornlämningsförekomster, t. ex.
områden med förhistoriska boplatser, kullurlager från historisk lid m. m.
Frågan om kostnadsansvar för sådana insatser bör också övervägas.

I utredningsförslaget bör ingå behövliga
författningsförslag.

Om utredarens förslag i här berörda avseenden bedöms leda
till kostnader skall även för dessa finansieringsförslag lämnas.

Förutom vad som här har framförts rörande förslagens
finansiering bör utredaren beakta vad som sägs i direktiven (Dir. 1980:20) till
samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansieringen av reformer.

209

14
Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 103

s. 210 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 Särskilt
skall uppmärksammas att kostnadsberäkningarna skall vara väl

Del II genomarbetade och ta hänsyn till alla kostnader som kan
uppstå oavsett om

de drabbar staten, kommuner eller enskilda. Utredaren bör
så omsorgsfuUt som möjligt belysa de indirekta effekter i form av exempelvis
ökad administration och ökat krångel, som förslagen kan medföra för myndigheter
och enskilda.

Utredarens förslag bör redovisas för regeringen senast vid
utgången av februari 1984.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkälla en särskild utredare med uppdrag att utreda
formerna för statens stöd till arkeologiska undersökningar m.m.,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att
kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandes överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

Tilläggsdirektiv till oljeersättningsdelegationen (I
1979:01)

Dir 1982:43

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-24

Statsrådet Eliasson anför.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 11 januari 1979
tillkallade det statsråd som hade förordnande att föredra ärenden som rör
energipolitik en delegation för solvärme och bränslen som kan ersätta olja.
Delegationen har antagit namnet oljeersättningsdelegationen. Delegationen fick enligt
sina direktiv (Dir 1979:2) till uppgift att närmare studera de tekniska,
miljömässiga, ekonomiska och organisatoriska förutsättningarna för att öka
utnyttjandet av solvärme och bränslen som kan utgöra alternativ till olja i
landets energiförsörjning samt alt lämna förslag till undanröjande av hinder
för oljeersättning. I direktiven angavs att delegationens arbete i en första
etapp skulle bedrivas till utgången av april månad 1981:

Utöver de ursprungliga direktiven erhöll delegationen 1979
tre uppdrag av regeringen, nämligen att sammanställa och redovisa bedömningar
av förutsättningarna för att utnyttja kol i Sverige, att utreda möjligheterna
att finansiera investeringar i energiteknik som syftar till att snabbi minska
oljeberoendet och att utreda olika system för import och distribution av kol.
Resultatet av arbetet med dessa uppdrag har redovisats i rapporterna (Ds
11979:9) Förutsättningar för ökad kolanvändning i Sverige,

210

s. 211 Kontrollera mot PDF

(Dsl
1979:17) Finansiering av energiteknik för oljeersättning och
Skr. 1982/83:103 (Ds 11980:15) Import och distribution av kol. Delegationen har
vidare som Dir. 1982:43 resultat av sitt arbete enligt de ursprungliga
direktiven lämnat belänkandena (Dsl 1980:19) Introduktion av alternativa drivmedel,
(Ds 11980:23) Program för oljeersättning och (Ds I 1980:10) Förutsättningar
för ökad användning av solvärme i Sverige.

I prop. 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken (bil.
1 s. 329-358, 518-520) lade regeringen fram förslag till riktlinjer för en
omorganisation av förvaltningsmyndigheter och vissa andra organ inom
energiområdet. Dessa riktlinjer innebar bl. a. att en myndighet för framför
allt energitillförselfrågor, i propositionen kallad statens energiverk, skulle
inrättas. Oljeersätiningsdelegationens arbetsuppgifter och resurser skulle
enligt propositionen föras över till den nya energimyndigheten.

Förslagen i propositionen innebar vidare att den nya
energimyndigheten i

samråd med andra berörda myndigheter skulle svara för samordning,

närmare planering och uppföljning av det program för oljeersättning som

föreslogs. I propositionen föreslogs vidare en plan för introduktion av

alternativa drivmedel. Den nya energimyndigheten föreslogs få ansvaret för

att närmare planera och leda genomförandet av introduktionsplanen. I

avvaktan på att energiverket inrättas borde enligt propositionen oljeersätt

ningsdelegationen på motsvarande sätt svara för dessa uppgifter. Den 26

mars 1981 erhöll delegationen tilläggsdirektiv (Dir 1981:24) i överensstäm

melse härmed. ,

Riksdagen beslutade (NU 1980/81:60, rskr 1980/81:381) i
maj 1981 att statens energiverk skulle inrättas den 1 juU 1982.

I lagen (1979:439) om kommunal energiplanering infördes
våren 1981 en bestämmelse om att det i varje kommun senast den 1 juli 1982
skall finnas en av kommunfullmäktige beslutad plan för atl minska
oljeanvändningen i kommunen. Planerna förutsätts enligt prop. 1980/81:90 bli
sammanställda och analyserade av statens energiverk, som enligt den
organisationsplan som regeringen redovisade i prop. 1981/82:100 bil. 17 skall
innehålla en enhet för frågor om kommunal energiplanering.

Regeringen tillsatte hösten 1981 en kommitté, 1981 års
energikommitté (11981:08), för att säkra kärnkraftens avveckling och ett
fortsatt minskat oljeberoende. Enligt direktiven (Dir 1981:62) skall kommittén
utnyttja bl. a. statens energiverks resurser för särskilda utredningar. Enligt
organisationsplanen skall energiverket innehåUa en enhet för utredningar om
el- och värmeförsörjning.

I prop. 1980/81:49 om stöd för åtgärder för att ersätta
olja, m. m. lade regeringen fram förslag till stöd för åtgärder för att snabbt
minska oljeberoendet. I propositionen angavs att stödsystemet bör utvärderas
vid en tidpunkt när tillräckliga erfarenheter finns som underlag för att bedöma
om inriktningen bör ändras. Härvid bedömdes att en sådan utvärdering lämpligen
borde föreligga i slutet av den första treårsperioden av verksamheten, dvs.
under år 1983. Riksdagen beslutade i december 1980 (NU 1980/81:19, rskr 1980/81:100)
att det av regeringen föreslagna stödinstrumentet skulle införas. Riksdagen
beslutade vidare att en särskild fond, i propositionen benämnd
oljeersättningsfonden, skulle inrättas. Fonden finansieras med en avgift på
olja, f. n. 37 kr. per kubikmeter.

Den 22 april 1982 beslöt riksdagen (NU 1981/82:28, rskr
1981/82:246) att

211

s. 212 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 upphäva
det tidigare beslutet om inrättandet av stateris energiverk.

Del II Riksdagen uttalade samtidigt att verksamheten inom
energiverket bör

startas den 1' juli 1983.

Med anledning härav vill jag anföra följande.

Riksdagens beslut innebär att de uppgifter som skulle ha
utförts av statens energiverk från den 1 juli 1982 måste utföras av befintliga
organ till dess att energiverket inrättas. Jag förordar att
oljeersättningsdelegationen ges i uppdrag att fullgöra vissa av dessa
uppgifter.

Delegationen bör fortsätta sitt arbete i huvudsak enligt
gällande direktiv. Delegationen bör härvid bl. a. leda och samordna arbetet med
oljeersältningsprogrammel och den av riksdagen antagna planen för introduktion
av alternativa drivmedel. Bl. a. bör frågan om teknisk upphandling inom
oljeersättningsområdet belysas närmare. En lägesrapport om arbetet med
drivmedelsfrågorna bör lämnas till regeringen senast den 15 oktober 1982.

Inom ramen för sitt arbete med oljeersättningsprogrammet
bör delegationen i nära samverkan med statens industriverk analysera de
kommunala planerna för att minska oljeanvändningen i kommunerna och redovisa
förslag till initiativ som erfordras för att målen i planerna skall nås. Därvid
bör också redovisas förslag till hur arbetet med att minska oljeanvändningen i
kommunerna bör drivas vidare. En rapport härom bör lämnas till regeringen
senast den 1 februari 1983.

Delegationen bör vidare bistå 1981 års energikommitté med
vissa av de uppgifter och en del av det utredningsarbete som statens energiverk
skulle ha svarat för inom området el- och värmeförsörjning. Arbetet kan härvid
startas inom oljeersättningsdelegationen för att avslutas inom energiverket när
detta har inrättats.

Delegationen bör genomföra en utvärdering av stödet till
åtgärder för att ersätta olja m. m. Vid utvärderingen bör redovisas vilka
effekter som stödet från oljeersättningsfonden har fått för arbetet med att
ersätta olja och spara energi, särskilt under 1980-talet. Åven mer långsiktiga
effekter av stödet bör anges översiktligt. Erfarenheterna av det regelsystem
som gäller för stödet bör bearbetas. Eventuella förslag till förändringar bör
redovisas. Förslag till behov av medel för verksamheten efter år 1983 bör
redovisas. Resultatet av utvärderingen bör föreligga senast den 15 april 1983.
Utvärderingen bör utföras i samråd rried delegationen (11980:08) för uppbyggnad
av en oljeersättningsfond.

Jag hemställer att regeringen utvidgar
oljeersättningsdelegationens uppdrag i enUghet med vad jag nu har anfört.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att
kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns anslag E 1. Central
förvaltning på energiområdet: Förvaltningskostnader och E 2. Central
förvaltning på energiområdet: Utredningar m. m. och information.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

212

s. 213 Kontrollera mot PDF

Tilläggsdirektiv till energisparkommittén (11974:05) Skr. 1982/83:103

Dir. 1982:44

Dir 1982:44 •

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-24

Statsrådet Eliasson anför.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 25 oktober 1974
tillkallade det

statsråd som hade förordnande att föredra ärenden som rör energipolitiken

sakkunniga att svara för planeringen och biträda vid genomförandet av en

energisparkampanj vintern 1974/75. De sakkunniga, som antog namnet '

energisparkommittén, har genom tilläggsdirektiv den 18
juni 1975 fått sitt uppdrag förlängt och utvidgat till all omfatta bl. a.
samordning av och stöd lill myndigheternas information om energisparande vid
sidan av egna informationsåtgärder. Kommittén har vidare i uppdrag att i samråd
med statens industriverk fortlöpande följa energikonsumtionens utveckling och,
när det är motiverat, offentligt redovisa sina bedömningar. En annan uppgift
för energisparkommittén är att efter samråd med byggnadsstyrelsen lämna
föreskrifter för statliga energispariedares arbete och att samordna rapporteringen
angående energihushållningsarbetet inom de statliga myndigheterna.

Kommitténs informationsarbete är inriktat på att utarbeta
informationsmaterial om energihushållning och att stimulera bl. a. kommuner,
organisationer och företag att verka för att allmänheten, företag m. fl.
genomför energihushållande åtgärder.

Riksdagen beslutade våren 1981 om riktlinjer för en
omorganisation av myndigheternainom energiområdet (prop. 1980/81:90bil. 1, NU
1980/81:60, rskr 1980/81:381). Enligt detta beslut skulle en central myndighet,
statens energiverk, med uppgifter inom det energipolitiska området inrättas den
1 juli 1982. Verkets uppgifter skulle avse framför allt energitillförselområdet
men även övergripande och samordnande uppgifter inom energihushållningsområdet.

Energiverket skulle enligt riktlinjerna utgöra en
sammanhållen statlig informationsfunktion inom energiområdet. En del av
verksamheten skulle vara att samordna och stödja informationsinsatser vid
myndigheter som arbetar med energihushållningsfrågor. För att bistå verket med
samordning av bl. a. information skulle till verket knytas ett
energihushållningsråd. Rådet skulle bestå av företrädare för berörda
myndigheter och vissa berörda organisationer.

En stor del av den informationsverksamhet som hittills har
bedrivits av energisparkommittén skulle ingå i energiverkets arbetsuppgifter.
Grundprincipen för ansvarsfördelningen avseende den sektorinriktade informationen
inom energihushållningsområdet skulle vara atl ansvaret åvilar de myndigheter
som inom resp. energianvändningssektor arbetar med energihushållning. Avsikten
var att energisparkommittén skulle upphöra när energiverket inrättades den 1
juli 1982.

I årets budgetproposition har regeringen lagt fram förslag
om närmare riktlinjer för och organisation av statens energiverk (prop. 1981/82:100
bil. 17 s. 78-96). Riksdagen har inle framfört några erinringar mot de delar av
förslagen som rör informationen inom energihushållningsområdet. Däremot

213

s. 214 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 beslutade riksdagen (NU 1981/82:28,
rskr 1981/82:246) att upphäva sitt

Del II beslul från år 1981 om inrättande
av statens energiverk den 1 juli 1982.

Beslutet innebär att inrättandet av verket skjuts upp ett
år.

Med anledning härav vill jag anföra följande.

Energisparkommittén bör fortsätta sitt arbete i huvudsak
enligt gällande direktiv till dess att energiverket påbörjar sin verksamhet.

Ansvaret för den sektorinriktade information inom
energianvändningsområdet som energisparkommittén har bedrivit bör emellertid
från den 1 juli 1982 åvila de myndigheter som har sektoransvar inom
energianvändningsområdet. Till dessa hör bostadsstyrelsen, transportrådet och
statens industriverk. Konsumentverket bör därutöver fr. o. m. nämnda tidpunkt
svara för den konsumentinriktade energitekniska provning som kommittén hittills
har bedrivit. Därmed kan verksamheten i denna del i allt väsentligt bedrivas på
det sätt som dessa myndigheter har planerat och förberett sig för.
Energisparkommitténs uppgift att samordna och stödja berörda myndigheters
energiinformation får därmed större betydelse än f. n.

En viktig uppgift inom energianvändningsområdet för
energiverket kommer alt bli att följa upp och ompröva det samlade
energihushåUnings-program som statsmakterna beslutade om våren 1981 (prop.
1980/81:90 bil. 1, NU 1980/81:60, rskr 1980/81:381). Enligt riktlinjerna för
programmet bör statsmakterna ompröva programmet omkring år 1985. Underlag för
omprövningen skall utarbetas av statens energiverk. Energisparkommittén bör
förbereda och inleda arbetet härmed. Arbetet bör bedrivas i nära samarbete med
de myndigheter som har uppgifter inom energihushållningsprogrammet och med
delegationen (Bo 1978:03) för frågor om energihushållning i befintlig
bebyggelse.

Energisparkommittén bör bedriva sitt arbete så att en
överföring av kommitténs uppgifter till energiverket underlättas.

Mot bakgrund'av vad jag nu har anfört hemställer jag att
regeringen fastställer energisparkommitténs uppdrag på det sätt som jag har
angett i det föregående.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att
kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns arislag E 1. Central
förvaltning på energiområdet: Förvaltningskostnader och E 2. Central
förvaltning på energiområdet: Utredningar m. m. och information samt
denreservation som vid utgången av budgetåret 1981/82 kan finnas under anslaget
A 3. Kommittéer m. m. och som avser medel som beräknats för
energisparkommittén.

Regeringen ansluter sig till föredragändens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

214

s. 215 Kontrollera mot PDF

Tilläggsdirektiv
för organisationskommittén (11981:04) Skr. 1982/83:103 för statens
energiverk m. fl. organ inom energiområdet '■■- 182:45 (OKE)

Dir 1982:45

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-24

Statsrådet Eliasson anför.

I prop. 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken (bil.
1 s. 329-358, 518-520) lade regeringen fram förslag till riktlinjer för en
omorganisation av förvaltningsmyndigheter och vissa andra organ inom
energiområdet. Dessa riktlinjer innebar i korthet följande.

En myndighet för framför allt energitillförselfrågor - i
propositionen kallad statens energiverk - skulle inrättas. Denna myndighet
föreslogs få den dubbla uppgiften atl dels genomföra statsmakternas intentioner
inom stora delar av energiområdet, dels fortlöpande lämna statsmakterna
underlag för energipolitiska ställningstaganden.

Vid sidan härav föreslogs den nya organisationen omfatta
ytterligare två organ. Det ena skulle ha hand orh huvuddelen av den verksainhel
som f. n. bedrivs av delegationen (I 1980:08) för uppbyggnad av en
oljeersättningsfond, dvs. att handlägga ärenden enligt förordningen
(1980:1085) om stöd för åtgärder för att ersätta olja, m. m. Detta organ kallas
i det följande oljeersättningsfonden. Det andra organet, fortsättningsvis
benämnt energiforskningsnämnden, skulle ha hand om långsiktiga och övergripande
uppgifter vad gäller energiforskning. Riksdagen beslutade (NU 1980/81:60, rskr
1980/81:381) i maj 1981 att statens energiverk och energiforsknings-nämnden
skulle inrättas den 1 juli 1982.

Regeringen bemyndigade i mars 1981 det statsråd som hade
förordnande atl föredra ärenden som rör energipolitiken att, med litgångspunkt
i de riktlinjer för organisationen inom energiområdet som hade föreslagits i
den nämnda propositionen, tillkalla en organisationskommitté med uppgift att
lämna förslag till detaljutformningen av den nya organisationen (Dir 1981:23).
Kommittén har antagit namnet organisationskommittén för statens energiverk m:
fl. organ inom energiområdet (OKE).

OKE har under hösten 1981 överlämnat anslagsframställning
och förslag till principorganisation för statens energiverk,
oljeersättningsfonden' och energiforskningsnämnden. OKE har också överlämnat
förslag till detaljor-ganisation, till instruktioner samt till
göromålsbeskrivningar för tjänster vid dessa organ. OKE har därutöver
överlämnat rapporten (Ds I 1981:23) Lokalisering av energimyndigheterna.

OKE:s förslag i organisationfrågan innebar bl. a. att
oljeersättningsfonden skulle bli en myndighet och att en nära samverkan skulle
ske mellan energiverket och fonden.

Regeringen följde i budgetpropositionen 1982 (prop.
1981/82:100 bil. 17 s. 78-96, 104-110) OKE:s förslag i sistnämnda fråga.
Regeringen föreslog sålunda att riksdagen,skulle godkänna alt en myndighet med
uppgift att ha hand om stöd för atl ersätta olja, m. m. skulle inrättas den 1
juli 1982.

Riksdagen beslutade den 22 april 1982 (NU 1981/82:28, rskr
1981/82:246) att ändra tidpunkten för inrättandet av statens energiverk till
den 1 juli 1983.

215

s. 216 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 Vidare
hemställde riksdagen hos regeringen om förslag till organisation av

Del II statens energiverk och oljeersättningsfonden
enligt de riktlinjer som

förordas i motion 1981/82:1609. Dessa riktlinjer innebär
bl. a. att oljeersällningsfonden skall föras in i den centrala
energimyndigheten.

Vid sin behandling av prop. 1981/82:151 om åtgärder mot
försurningen uttalade jordbruksutskottet (JoU 1981/82:35) i fråga om
administrationen av det i propositionen föreslagna stödet till anordningar för
att minska svavelutsläppen vid eldningsanläggningar att utskottet utgår från
att regeringen i samband med det av riksdagen beställda organisationsförslaget
även tar upp frågan om hur detta stöd skall handläggas.

När det gäller energiforskningsnämnden beslutade riksdagen
den 28 maj 1982 (NU 1981/82:30, rskr 1981/82:356) i enlighet med regeringens
förslag i budgetpropositionen (prop. 1981/82:100, bil. 17 s. 190 ff). Det
innebär atl energiforskningsnämnden kommer att inrättas och påbörja sin
verksamhet den 1 juli 1982.

Med anledning av riksdagens beslul vill jag anföra
följande.

Riksdagens beslut medför att större delen av den nya
organisationen på energiområdet skall träda i kraft ett år senare än vad som
tidigare hade beslutats. Besluten innebär vidare all elt underlag skall tas
fram som medger en omprövning av oljeersättningsfondens ställning. Jag förordar
att OKE nu får i uppdrag att dels ta fram ett sådant underlag, dels i övrigt
förbereda omorganisationen med utgångspunkten alt den nya organisationen skall
påbörja sin verksamhet den 1 juli 1983.

OKE har som tidigare nämnts föreslagit all
oljeersättningsfonden skall bli en myndighet. OKE bör nu mot bakgrund av
riksdagens beslut lämna förslag till hur oljeersättningsfonden kan föras in i
statens energiverk. Utgångspunkten bör härvid vara de riktlinjer för
organisationen av statens energiverk som föreslogs i nämnda budgetproposition.
OKE bör också redovisa hur handläggningen av det nämnda stödet till anordningar
för att minska svavelutsläppen kan administreras samt vilka resurser som behövs
för detta ändamål.

Med utgångspunkt i organisationsförslaget bör OKE senast
den 1 oktober 1982 lägga fram anslagsframställning för budgetåret 1983/84
avseende statens energiverk. Härvid bör även de budgetmässiga konsekvenserna av
en organisation där oljeersättningsfonden utgör en egen myndighet redovisas.

OKE har inom ramen för sitt hittillsvarande arbete
påbörjat en verksamhet som syftar till att, i avvaktan på att slutlig
ställning kan tas i lokaliseringsfrågan, flytta huvuddelen av
energimyndigheterna tillfälligt till Liljeholmen i Stockholm. Den flyttning som
OKE har planerat bör genomföras för berörda organ. Riktpunkten bör vara att
flyttningen skall ha ägt rum senast den 1 oktober 1982.

Utöver vad jag nu har anfört bör OKE till den 30 juni 1983
fullgöra uppgifter i samband med förberedelserna för den nya organisationen.
Tidigare givna direktiv bör härvid gälla i tillämpliga delar.

Jag hemställer att regeringen utvidgar
organisationskommitténs uppdrag i enlighet med vad jag har anfört.

216

s. 217 Kontrollera mot PDF

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller Skr. 1982/83:103

hans hemställan. Dir. 1982:46

(Industridepartementet)

Tilläggsdirektiv till kapitalvinstkommittén (B 1979:05)

Dir. 1982:46

Beslut vid
regeringssammanträde 1982-06-24

Chefen för budgetdepartementet, statsrådet Wirtén, anför.

Begränsning av utredningsuppdraget

Kapitalvinstkommittén (B 1979:05) har ett omfattande
uppdrag (Dir. 1979:27 och Dir. 1980:10). Bl. a. skall kommittén göra en översyn
av stora delar av realisationsvinstbeskattningen. Kommittén skäll också utreda
olika metoder för att lindra eller eliminera dubbelbeskattningen av
aktiebolagens utdelade vinstmedel.

Kommittén har behandlat vissa frågor med förtur. För någon
månad sedan överlämnades betänkandet (Ds B 1982:6) Reavinst på bostadsrätter.
Tidigare har kommittén lagt fram betänkandet (DsB 1980:10) Stimulans av
aktiesparandet. Del betänkandet innehöll förslag till provisoriska lättnader i
dubbelbeskattningen av aktieutdelningar.

Enligt direktiven återstår alltjämt ett omfattande
utredningsarbete inom två områden. Kommittén skall ompröva reglerna för
beskattning av aktievinster och vinster på vissa andra slag av värdepapper.
Vidare skall kommittén belysa effekterna av olika slag av system med permanenia
lättnader i dubbelbeskattningen.

En aktieägare kan få avkastning på sitt innehav i form av
både utdelning och värdestegring. Beskattningen av utdelningar och aktievinster
kan således sägas ha etl sakligt samband. Det kan därför vara en fördel om hela
problematiken även fortsättningsvis ses över av samma kommitté. Mot detta slår
att de båda uppgifterna var för sig är så arbetskrävande all kommittén
svårligen kan behandla dem parallellt. Med hänsyn härtill och då det är
angeläget att statsmakterna så snart som möjUgl får ett underlag för beslut bör
kommittén befrias från en av sina uppgifter. Kommittén bör enligt min meningi
fortsättningen helt inrikta sig på realisationsvinstbeskattningen. Jag kommer
senare i dag atl föreslå regeringen att en särskild utredare tillkallas för alt
fortsätta arbetet med dubbelbeskattningsfrågorna.

Realisationsvinstreglerna

Kapitalvinstkommittén bör som jag nyss nämnt inrikta sitt
arbete på

översynen av aktievinstreglerna och reglerna om realisationsvinstbeskatt

ning i övrigt av värdepapper, andelar o. d. För detta utredningsarbete bör de

riktlinjer som drogs upp i 1979 års direktiv gälla. Det finns emellertid

anledning att nu peka på ytterligare en fråga utöver de som angavs i dessa

direktiv. 217

s. 218 Kontrollera mot PDF

Skr.
:1982/83:103 ' Den fråga jag har i tankarna gäller
gränsdragningen mellan inkomster och

Del 11 ■ kapitalvinster, närmare bestämt vid värdestegring på
obligationer och andra

skuldebrev. Enligt nuvarande lagstiftning och praxis anses
en sådan värdestegring normalt utgöra en kapitalvinst. Den beskattas således
enligt realisationsvinstreglerna. I vissa fall har dock ändringar i
kapitalvärdet på obligationer e. d. ansetts utgöra ränta och rättslägel är
således något oklart.

På en punkt har avsteg gjorts i lagstiftningen från den
nyss nämnda huvudregeln om att förändringar i kapitalvärdet behandlas enligl realisa-tionsvinslreglerna.
Efter riksdagens beslut år 1979 (SkU 1979/80:10, rskr 61, SFS 1979:1057) gäller
nämligen i fråga om s. k. bankcertifikat (särskilda obligationer med en löptid
om högsl ett år) atl skillnaden mellan inköpspris och vad som erhålls vid
avyttring eller inlösen alllid skall behandlas som ränla. En sådan lösning har
ansetts nödvändig för att bankcertifikaten över huvud taget skall kunna fylla
sin avsedda funktion på penningmarknaden.

Från vissa håll har man nu förespråkat ytterligare åtgärder
för alt i vissa situationer behandla realiserade värdeförändringar som ränta.
Med det stora upplåningsbehov som kan förutses på kapitalmarknaden under
kommande år, är det, har man menat, ytterst angeläget att bredda denna och att
intressera nya kategorier av placerare för att köpa även mer långfristiga
obligationer. En förutsättning för detta är emellertid atl det är fråga om en
likvid placering, som kan avvecklas om medlen behövs för andra ändamål. En
fungerande andrahandsmarknad behövs således och för detta anses skattereglernas
utformning ha myckel stor betydelse. Ett förslag som framförts är t., ex. att
kursvinster eller -förluster under den inledande tvåårsperioden av ett innehav,
dvs. då en realisationsvinst enUgt nuvarande regler är fullt ut skattepliktig,
skall behandlas som ränta.

Vad jag nu sagt gäller i första hand frågan om
beskattningen vid jämförelsevis korta innehav! Vissa problem i fråga om
gränsdragningen mellan ränta och kapitalvinst har emellertid också kommit att
uppmärksammas vid längre innehav.

Under senare tid har det således förekommit att det ställs
ut skuldebrev som löper med låg ränta eller utan ränta, men som i gengäld
emitteras till en kurs som betydligt understiger det nominella beloppet.
Avsikten med denna utformning är tydligen att söka utnyttja att avkastning i
form av värdesteg-ririg skattemässigt behandlas, inle som ränla, utan som
kapitalvinst med därav följande skattefrihet efter fem år. Det kan emellertid
hävdas att en på sådant sätt uppkommen avkastning i själva verket utgör en
ränteinkomst. I skattedomslolarna prövas f. n. en del fall av detta slag och
jag skall givetvis inte föregripa domstolarnas prövning av saken. Det kan
emellertid redan nu konstateras att det här rör sig om ett fält där
skattefrågorna är komplicerade och där man kan tänka sig olika bedömningar
beroende t. ex. på hur villkoren i skuldebrevet utformas och på om det rör sig
om förvärv av nyemitterade skuldebrev eller av tidigare emitterade skuldebrev.

Ytterligare en fråga bör nämnas i sammanhanget. I syfte
att öka rriöjligheterna atl sälja statens värdepapper direkt lill företag och
hushåll har riksbanken föreslagit att bankerna skall inrätta särskilda
obligationsfonder. Utredningen (E 1982:01)om obligationsfonder har nyligen
avgivit betänkandet (Ds E 1982:1) Lagstiftning om obligalionsfonder
med förslag om

lagstiftnine för sådana fonder. I betänkandet framhålls
alt vissa beskattnings-218

opaginerad Kontrollera mot PDF

frågor aktualiseras i sammanhanget, men att utredningen
har ansett sig Skr. 1982/83:103 förhindrad att inom ramen för sina direktiv
närmare penetrera dessa. De Dir. 1982:47 ; frågor som tagits upp i
betänkandet synes i huvudsak ha samband med a-wägningen mellari beskattning av
löpande inkomst och realisationsvinstbeskattning.

Det bör enligl min mening ankomma på kapitalvinstkommittén
att se över frågan om gränsdragningen mellan inkomst och kapitalvinst i de fall
jag nu har berört. En målsättning för arbetet bör vara att söka åstadkomma
lösningar som å ena sidan underlättar strävandena att få till stånd en smidigt
fungerande obligationsmarknad men som å andra sidan inte öppnar möjligheter
till oberättigade skattelättnader genom speciella konstruktioner. Vidare gäller
givetvis här liksom i fråga om aktievinstreglerna atl stor vikt måste fästas vid-att
reglerna skall vara enkla att tillämpa såväl för de skattskyldiga som för
skattemyndigheterna.

Jag hemställer att regeringen bestämmer uppdraget till
kapitalvinstkommittén i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluler sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartementet)

s. 219 Kontrollera mot PDF

Utredning
om beskattningen av aktiebolagens utdelade vinster

Dir. 1982:47

Beslul vid, regeringssammanträde 1982-06-24

Chefen för budgetdepartementet, statsrådet Wirtén, anför.

Bakgrund

Genom tilläggsdirektiv tidigare i dag har
kapitalvinstkommittén (B 1979:05) befriats från den del av utredningsuppdraget
som gäller dubbelbeskattningen av utdelade bolagsvinster. Jag förutskickade i
det sammanhanget att jag avsåg att föreslå regeringen atl en särskild utredare
tillkallas för ändamålet och jag återkommer nu till den frågan.

Kapitalvinstkommillén
har haft i uppgift att undersöka förutsättningarna för ett bolagsskattesystem
där dubbelbeskattningen av utdelade vinster lindras eller elimineras (Dir.
1980:10). Både metoden med avdrag för utdelning (differentierad bolagsskatt)
och avräkning skulle studeras, Beträffande båda metoderna skulle
företagsekonomiska och samhällsekonomiska effekter belysas och skattetekniska
lösningar anvisas. Utredningsarbetet skulle inte mynna ut i förord för någon av
metoderna. Kommittén förutsattes inte heller ta slällning till om
dubbelbeskattningen skulle elimineras helt eller bara delvis.

219

s. 220 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Ett så omfattande utrednirigsarbete
måste med nödvändighet ta tid atl

Del II utföra. I 1980 års direktiv
underströks vikten av att snabbi få till stånd en

stimulans av aktiesparandet. Kommittén fick därför också i
uppdrag att föreslå provisoriska lättnader i dubbelbeskattningen. Kommillén
föreslog att lättnaden skulle genomföras i aktieägarledet i form av en
reducerad skatt på utdelningsinkomster. Vid departements- och
riksdagsbehandlingen gjordes vissa ändringar. De regler som slutligen antogs
(prop. 1980/81:39, SkU 12, rskr 97, SFS 1980:1047) innebär atl fysiska personer
(och vissa dödsbon) får en skallereduktion om 30 % av utdelningsbeloppet. Vissa
begränsningar gäller dock. Utdelningsbelopp till den del de överstiger 7 500
kr. för ensamstående och 15 000 kr. sammanlagt för gifta berättigar inte till
skattereduktion. Utdelningar från icke börsnoterade aktiebolag är också ,
undantagna. Reglerna tillämpas första gången vid 1982 års taxering.

Dubbelbeskaltningsfrågorna har aktualiserats också för
andra kategorier av företag än börsbolagen. Riksdagen har således nyligen
beslutat om nya skatteregler för icke börsnoterade aktiebolag (prop.
1981/82:191, SkU 65, rskr 368, SFS 1982:336). Sådana bolag skall i
fortsättningen få göra avdrag med 70 % av den lämnade utdelningen. Även här
finns vissa begränsningar. Så är t. ex. avdraget maximerat lill 700 000 kr.
Särskilda undantag gäller för utdelning som lämnas till bl. a. närstående
bolag. Vidare kommer ett förslag om de kooperativa föreningarnas beskattning
alt remitteras lill lagrådet efter sommaren. Avsikten är atl föreningarna skall
få göra avdrag för den utdelning som lämnas på insatserna (den s. k.
insatsräntan). Inom den kooperativa sektorn skall således utdelad vinst bli
föremål för beskattning bara en gång (enkelbeskattning).

Jag har nu uppehållit mig vid åtgärder som direkt tar
sikte på dubbelbeskattningen och som därför här har ett omedelbart intresse.
Det fortsatta reformarbetet inom andra delar av skatteområdet påverkar också
utredningsarbetet. Sänkningen av marginalskatterna under de närmaste åren är
ett exempel. Av betydelse är också arbetet inom 1980 års företagsskattekommitté
(B 1979:13). Som en följd av skattereformen har denna kommitté helt nyligen
fått tilläggsdirektiv (Dir. 1982:28). Kommittén skall bl. a. undersöka
möjlighelerna att upprätta ett "staket" kring enskild näringsverksamhet.
Metoden bygger bl. a. på principen att ägaren skall beskattas för verksamhetens
överskott först när medel förs över staketet till hans privata ekonomi. I del
sammanhanget aktualiseras de problem som följer med dubbelbeskattningen.

Under de senaste åren har villkoren för aktiesparandet
förbättrats. Aktiemarknaden har vitaliserats, nyemissionerna har ökat och
bättre förutsättningar skapats för industriell expansion. De provisoriska
lättnaderna i dubbelbeskattningen får antas verksamt ha bidragit till de
positiva effekterna. Det är viktigt atl arbetet med att konstruera permanenta
lättnader fortsätter. Siktet bör vara inställt på att elt system av permanent
karaktär skall kunna tas i bruk så snart som möjligl. Det fortsatta
uti-edningsarbetet, som mot denna bakgrund bör bedrivas mer målinriktat än som
förutsatts i 1980 års direktiv, kan lämpligen ske genom en särskild utredare.

220

s. 221 Kontrollera mot PDF

Utredarens
uppdrag Skr. 1982/83:103

Ramen för utredarens arbete bör vara 1980 års direktiv.
Arbetet bör emellertid nu inriktas på att visa hur ett system med fullt
genomförd enkelbeskattning av utdelade bolagsvinster lämpligen bör utformas.
Uppläggningen innebär bl. a. atl utredaren inte behöver behandla de särskilda
problem som uppkommer vid en partiell lättnad i dubbelbeskattningen. Det är
dock självfallet av värde om utredaren pekar på i vilken utsträckning andra
lösningar måste väljas om dubbelbeskattningen bara delvis elimineras.

Utredaren bör i sitt arbete utgå från att principen om en'Kelbeskattning
skall gälla för alla aktiebolag. En enkelbeskaltning för de icke börsnoterade
aktiebolagen skulle ytterligare förbättra deras möjligheter att dra lill sig
externt riskkapital. Utredaren bör dock pröva om det finns behov av några
särregler, t. ex. för fåmansägda aktiebolag som lämnar utdelning till företagsledaren
och personer som står denne nära.

Under senare tid har uppmärksamheten alltmer riktats på
skatteadministrationens arbetssituation. I direktiv till samtliga kommittéer
inom skatte-och avgiftsområdet har framhållits att de administrativa effekterna
av alla förslag måste övervägas noga (Dir. 1982:27). Naturligtvis gäller detta
också förslag i fråga om dubbelbeskattningen. Teoretiskt mer fullgångna
lösningar kan få stå tillbaka för regler av mer schablonartad karaktär. För
utredarens del innebär detta bl. a. att enkelbeskattning av utdelad vinst skall
ses mer som ett riktmärke än som något som måste uppnås i varje enskilt fall.
Detta innebär i sin tur att utredaren får överväga även andra lättnader på
aktieägarnivå än avräkning.

Det är angeläget att utredningsarbetet bedrivs med stor
skyndsamhel så att ett betänkande kan redovisas så snart som möjligl. Med en
sådan målsättning för det fortsatta arbetet är det uppenbart att alla aspekter på
problematiken inte kan belysas så fullständigt som förutsatts i 1980 års
direktiv. Utredaren bör ha frihet att göra de prioriteringar som följer av den
nya uppläggningen av utredningsarbetet. Betänkandet och den efterföljande
remissbehandlingen bör ge en god grund för den fortsatta hanteringen av
frågan.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för budgetdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag atl utreda
frågan om beskattningen av aktiebolagens utdelade vinsler,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att
kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartemenlet)

221

s. 222 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Den framtida organisationen samt ansvars- och upp-

Dei II giftsfördelningen av läkares
vidareutbildning och viss

efterutbildning av hälso- och sjukvårdspersonal

Dir 1982:48

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-30 Statsrådet
Ahrland anför.

I. Läkares vidareutbildning

Allmän bakgrund

Enligt lagen (1960:408) om behörighet att utöva läkaryrket
skall den som inom riket avlagt läkarexamen och som vill få legitimation som
läkare gå igenom allmäntjänstgöring (AT). Av tillämpningskungörelsen till
nämnda lag framgår att allmäntjänstgöringen omfattar ett år och nio månader.
Den fullgörs med sex månader inom allmän kirurgi, sex månader inom allmän
internmedicin, tre månader inom allmän psykiatri eller barn- och ungdomspsykiatri
samt sex månader inom allmänläkarvård. Prov avläggs i allmän kirurgi, allmän
internmedicin och psykiska sjukdomar.

Legitimation som läkare meddelas av socialstyrelsen.

Den som vill få specialistkompetens skall efter
legitimation som läkare genomgå vidareutbildning, som består av viss
huvudutbildning samt sidoutbildning inom verksamhetsområden som är av
betydelse för den sökta kompetensen.

Socialstyrelsens uppgifter och organisation

Riksdagen har på grundval av propositionen 1979/80:6 (SoU
45, rskr 386) fattat beslut om den principiella uppbyggnaden av
socialstyrelsens framtida uppgifter och organisation. Detaljutformningen av
organisationen har handlagts av én särskild organisationskommitté.
Socialstyrelsens nya organisation har genomförts den 1 juli 1981.

Den nya organisationen har inneburit bl. a. att de
uppgifter som tidigare låg på den särskilda nämnden för läkares
vidareutbildning (NLV) lagts direkt på socialstyrelsen. Socialstyrelsen har med
anledning härav inrättat en rådgivande expertnämnd för läkares vidareutbildning
(NLV).

Det åligger således numera socialstyrelsen att anordna
dels prov för läkare som fullgör allmäntjänstgöring, dels systematisk
undervisning med kunskapsprov för läkare som går igenom specialistutbildning.
Socialstyrelsen meddelar också beslut om godkänd allmäntjänstgöring samt bevis
om specialistkompetens.

I prop.
1979/80:6 erinrades om att socialstyrelsens personal- och utbildningsplanering
beträffande läkararbetskraften har kommit att få en central betydelse för att
på längre sikt påverka hälso- och sjukvårdens omfattning och inriktning.
Grunden för denna planering lades år 1969 i samband med 222

s. 223 Kontrollera mot PDF

den då
genomförda reformeringen av läkarnas vidareutbildning. Systemet Skr.
1982/83:103 omfattar både kvantitativa och kvalitativa synpunkter på den
framtida Dir. 1982:48 . läkarutvecklingen.

I propositionen framhölls vidare att genomförandet av
vidareutbildningen i stor utsträckning borde kunna regionaliseras och att en
anknytning till regionsjukvårdsnämnderna därvid borde övervägas. På sikt borde
en anslutning av vidareutbildningen till resurser inom det ordinarie
utbildningsväsendet eftersträvas. Även beslutanderätten i fråga om bevis om
godkänd AT och bevis om specialistkompetens borde kunna decentraliseras. Socialstyrelsen
förutsattes dock även i fortsättningen svara för inriktningen av innehållet i
läkares vidareutbildning och anpassa planeringeri av verksamheten till rådande
och förväntat behov av specialistkompetenta läkare: Eriligt föredraganden borde
socialstyrelsen i samråd med berörda parter utarbeta former för den framtida
vidareutbildningen i enlighet med de angivna riktlinjerna. Socialutskottet och
riksdagen ansåg dock alt en sådan förändring ifråga om genomförandet av
vidareutbildningen av läkare kunde ske först om det fortsatta utredningsarbetet
visade att en decentralisering kunde ske utan att utbildningens kvalitet
försämrades.

Organisationskommitténs förslag

Organisationskommittén för socialstyrelsen har därefter på
regeringens uppdrag utrett frågan om den framtida utformningen av läkares
vidareutbildning. Kommittén har lagt fram sina överväganden och förslag i
betänkandet "Ansvars- och uppgiftsfördelning m. m. för läkares vidareutbildning"
(Ds S 1981:5). Utgångspunkten i kommitténs arbete har varit att övergripande
planering och tillsyn skall utgöra en uppgift för socialstyrelsen, medan själva
genomförandet av vidareutbildningen skall kunna regionaliseras, om kvaliteten
på utbildningen därigenom inte försämras.

Kommitténs förslag avser såväl allmäntjänstgöring som
fortsatt vidareutbildning.

Allmänljänslgöring. Kommittén föreslår att socialstyrelsen
utfärdar anvisningar för uppläggning och innehåll av allmäntjänstgöringen.
Socialstyrelsen skall vidare svara för provkonstruktion och rättning.
Administrativa uppgifter som hänger samman med proven samt registrering av
tjänstgöring och provresultat bör däremot föras över till sjukvårdshuvudmännens
regionala nivå och läggas på de regionala samverkansnämnderna. Kommittén har
även övervägt att föra över ansvaret till högskolan men har med nuvarande
ordning för legitimering föredragit de regionala samverkans-, nämnderna. Om
legitimationsansvaret i framtiden skulle föras över till utbildningshuvudmännen
kunde kommittén tänka sig att ett samlat ansvar för kontroll och registrering
av allmäntjänstgöringen lades på högskolan.

Komrnittén föreslår vidare att socialstyrelsens prövning
av godkänd allmäntjänstgöring och utfärdande av bevis härom upphör. Uppgiften
att betala ut rese- och traktamentsersättningar till deltagare i proven
föreslås bli överförd till sjukvårdshuvudmännen som bör få medel för detta
genom ett centralt avtal.

Forisatt vidareutbildning. Enligt förslaget skall
socialstyrelsen ha det

övergripande
ansvaret för att ange mål och inriktning för vidareutbildningen.

223

s. 224 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 Styrelsen
skall också ge ut anvisningar för uppläggningen av utbildningen.

Del II Det fakliska genomförandet av undervisningen bör liksom
vad som föreslås

för AT kunna decentraliseras. Kommittén har konstaterat
att syftet med den fortsatta vidareutbildningen är att efter grundutbildning
och legitimation bibringa läkarna de praktiska erfarenheter och kunskaper som
behövs för att som specialist utöva yrket. Tyngdpunkten i vidareutbildningen är
lagd på den praktiska tjänstgöringen. Även den systematiska undervisning som
ges under vidareutbildningen skall ha praktisk inriktning. Mot denna bakgrund
har kommittén förordat att administration och driftansvar för den fortsatta
vidareutbildningen förs över till sjukvårdshuvudmännen på regional nivå.
Kommittén har som skäl för att avvisa ett överförande till högskolan pekat på
att vissa sjukvårdspolitiskt prioriterade områden såsom långtidssjukvård och
allmänläkarvård är svagt förankrade i högskolan. Kommittén har alltså funnit
del naturligt - framförallt med hänsyn till den anknytning som finns lill den
praktiska sjukvårdstjänstgöringen - att lägga ansvaret för utbildningens
genomförande på sjukvårdshuvudmännen på regional nivå, dvs. på de regionala
samverkansnämnderna och deras kanslier.

Strävan bör enligt kommittén vara att sprida kursutbudet
över regionerna. Undervisningen bör bestå av dels ett centralt styrt i huvudsak
obligatoriskt kursutbud och dels etl regionalt utbud. Härigenom bör de f. n.
höga rese-och traktamenlskostnaderna kunna nedbringas, särskilt genom att
antalet resor över regiongränserna minskas.

Kommitténs förslag innebär således att ett stort antal
uppgifter läggs på de regionala samverkansnämnderna. Dessa skall samordna
planeringen av regionala aktiviteter, svara för samordning gentemot
efterutbildning och högskola samt utföra vissa administrativa uppgifter.
Samverkansnämnderna har hittills endast inrättats i ett fåtal regioner.
Nämndernas huvuduppgift rör regionsjukvårdens ekonomiska förhållanden och
uppbyggnad. Nämnderna består som regel av politiker från regionernas landsting.
Nämnderna har inte ställning som kommunalt beslutsorgan utan är närmast etl
samrådsorgan på frivillig bas.

Kommittén föreslår även att ett regionalt beredningsorgan
inrättas för vidareutbildningen med företrädare för sjukvårdshuvudmännen,
allmänläkarvården, de fackliga organisationerna och högskolan.

Kommittén beräknar att dess förslag innebär en besparing
på ca 2,1 milj. kr. eller 7 % av kostnaderna för verksamheten.

Enligt kommitténs bedömningar innebär de framlagda
förslagen på sikt möjligheter till förbättringar av vidareutbildningens
kvalitet.

Förslagen beräknas kunna genomföras successivt under tiden
t. o. m. år 1985.

Remissyttranden

Kommitténs förslag har remissbehandlats. Socialstyrelsen,
universitets-och högskoleämbetet (UHÅ) - som hört de medicinska fakulteterna
-Landstingsförbundet och Sveriges läkarförbund har yttrat sig över förslaget.

Socialstyrelsen och Landstingsförbundet är i huvudsak
positiva till att föra över ansvaret för vidareutbildningens genomförande till
sjukvårdshuvudmännens regionala nivå. Landstingsförbundet påpekar dock att
regionala 224

s. 225 Kontrollera mot PDF

samverkansnämnder ännu inte finns inrättade över hela
landet, men menar Skr. 1982/83:103 att förslaget kan genomföras stegvis. Även
socialstyrelsen anser att kommit- Dir. 1982:48 ■ ■-tens
genomförandeplan är för forcerad. Styrelsen anser att kontrollen över AT även
fortsättningsvis bör ligga kvar hos socialstyrelsen. Vidare uttrycker styrelsen
farhågor över att en alltför kraftig regionalisering av vidareutbildningen kan
påverka kvalitén negativt. Fördelen med en centralt fastlagd systematisk
undervisning är att regionala skillnader utjämnas. Enligt socialstyrelsens
mening bör de centrala ämnesexpertgrupperna bibehållas. En nationell planering
av vidareutbildningen behövs enligt socialstyrelsen även fortsättningsvis.

Både UHÄ och Sveriges läkarförbund år negativa till att
ansvaret för vidareutbildningens genomförande förs över till de regionala
samverkansnämnderna. Läkarförbundet anser att förslaget inte ger några
garantier för kvalitén och befarar att en omfattande och tidsödande regional
administrativ utbyggnad kommer att bli följden av kommitténs förslag. Förbundet
anser vidare att en nationell överblick är ett kvalitetskrav som måste ställas
och kan inte acceptera förslaget om regionala ämnesexpertgrupper. UHÄ anser att
de regionala samverkansnämnderna saknar kompetens för de föreslagna
uppgifterna. Ytterligare överväganden krävs med utgångspunkt i en lösning av
frågan i samverkan mellan sjukvårdshuvudmännen och utbildningshuvudmännen. UHA
framhåller att ämnena långvårdsmedicin och allmänläkarvård är väl förankrade i
högskolan. Motsvarande synpunkter förs fram av de olika fakulteterna som
dessutom direkt förordar att ansvaret för vidareutbildningen läggs på de
medicinska fakulteterna. Samma uppfattning har företrädare för
medicinarutbildningen i landet fört fram vid en uppvaktning för
hälsovårdsministerh.

II. Efterutbildning av hälso- och
sjukvårdspersonal

Allmän bakgrund

Socialstyrelsen bedriver omfattande kurs- och
konferensverksamhet för personal som är anställd av de kommunala
vårdhu-vudmännen. De direkta kostnaderna för verksamheten betalas från olika
anslag under socialhuvud-titeln. Därutöver avsätter socialstyrelsen interna
resurser för att planera, leda och administrera verksamheten. För
efterutbildning av viss sjukvårdspersonal finns ett särskilt anslag under
femte huvudtiteln. Från detta anslag bekostas viss efterutbildning av läkare,
barnmorskor, kuratorer, sjukgymnaster och arbetsterapevter m. fl. samt viss
kompletterande utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal med utländsk
utbildning, som har för avsikt att arbeta i Sverige.

För läkare finns bl. a. under anslaget för läkares
vidareutbildning sedan några år särskilda medel för efterutbildningsverksamhet.

Socialstyrelsens uppgifter och organisation

I prop. 1979/80:6 om socialstyrelsens uppgifter,
organisation m. m., som i

här ifrågavarande delar bifallits av riksdagen, anförde föredragande statsrå

det under Extern kursverksamhet bl. a. att utbildning av fortbildningskarak-

15 Riksdagen
1982/83. 1 saml. Nr 103

s. 226 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 tär för personal inom
socialtjänsten och hälso- och sjukvården i första hand

Del II borde vara ett ansvar för
huvudmännen och att socialstyrelsen i princip inte

borde bedriva extern kursverksamhet. En fortsatt
decentralisering och avveckling av styrelsens externa kursverksamhet borde
därför genomföras. I vissa fall borde socialstyrelsen dock övergångsvis kunna
ges ett ansvar för att utbildning kom till stånd, t. ex. i de fall formella
behörighets- och kompetenskrav finns fastställda, vilka kräver en
kompletterande utbildning. Föredragande statsrådet förutsatte dock att
socialstyrelsen såg över sina rutiner för sådan utbildning så att den kunde
samordnas med lokal och regional utbildningsverksamhet och därmed kunde
genomföras på ett smidigt sätt utan onödig central administration.

Organisationskommitténs förslag, m. m.

Socialstyrelsen har med anledning av riksdagens
ställningstagande under våren 1980 sett över sin externa kursverksamhet. Mot
bakgrund av denna översyn har organisationskommittén för socialstyrelsen i sitt
till regeringen överlämnade förslag till ny organisation av socialstyrelsen
lagt fram följande förslag beträffande. den externa kursverksamhet, söm
bekostas under anslaget Efterutbildning av viss sjukvårdspersonal, m. m.:
Ansvaret för den -kursverksamhet som bedrivits vid nämnden för utländsk
medicinalpersonal (NUM) och som avser sjuksköterskor, barnmorskor,
arbetsterapevter och sjukgymnaster förs över till utbildningshuvudmännen och
inordnas i den kommunala högskolan. Ansvaret för NUMs kurser för läkare i
svenska medicinalförfattningar förs över till landets socialmedicinska
institutioner, medan ansvaret för kunskapsprov för läkare med utländsk examen
även fortsättningsvis bör ligga på socialstyrelsen. Kurserna i svenska språket
för utländsk personal bedrivs även fortsättningsvis vid kursverksamheten i
Uppsala. Ansvaret för efterutbildning av tandläkare med utländsk examen förs i
sin helhet över till utbildningshuvudmännen. Ansvaret för de ämnesfördjupande
kurser för sjukgymnaster och arbetsterapevter som anordats av socialstyrelsen
förs över till utbildningshuvudmännen och inordnas i den kommunala högskolan i
enlighet med de intentioner som kommit till uttryck i prop. 1978/79:197 om
vårdutbildning inom högskolan m. m.

Kommittén har vidare föreslagit att motsvarande delar av
det under socialdepartementets huvudtitel upptagna anslaget Efterutbildning av
viss sjukvårdspersonal m. m. förs över till utbildningsdepartementets huvudtitel.

När det gäller övriga kurser under anslaget bör strävan
vara att föra över ansvaret i första-hand till sjukvårdshuvudmännen.

Förslaget torde enligt kommittén kunna genomföras
budgetåret 1982/83. Socialstyrelsen bör vidta erforderliga åtgärder för att den
avveckling och decentralisering som föreslås kommer till stånd.

Regeringen har genom beslut den 26 juni 1981 fattat beslut
om socialstyrelsens nya organisation i huvudsaklig överensstämmelse med
organisationskommitténs förslag. Vidare har regeringen beslutat att NUM skall
upphöra att gälla fr. o. m. den 1 juli 1981.

Socialstyrelsen
har i en särskild promemoria den 22 oktober 1981 närmare

beskrivit den nämnda kursverksamheten. 226

s. 227 Kontrollera mot PDF

Förslag
om efterutbildning av läkare Skr. 1982/83:103

Dir. 1982:48

Inom nämnden för läkares vidareutbildning har en särskild
ledningsgrupp

utrett frågan om läkares efterutbildning. Utredningen har
avlämnat rapporten "Läkares efterutbildning - principiella
riktlinjer". Rapporten har remissbehandlats och NLV har därefter med eget
yttrande överlämnat rapporten till regeringen. Utredningen och NLV förordar ett
visst statligt ansvar för efterutbildningen av läkare. Framförallt
försöksverksamhet, utveckling och samordning bör enligt rapporten vara statliga
uppgifter. En samordning med läkares vidareutbildning anses fördelaktig ur
flera olika synpunkter.

Organisationskommittén för socialstyrelsen har i det
tidigare nämnda förslaget rörande ansvarsfördelning m. m. för läkares
vidareutbildning pekat på möjligheterna att samordna det regionala
vidareutbildningsutbudet med olika efterutbildningsaktiviteter. Kommittén har
emellertid betonat att det måste vara sjukvårdshuvudmännen som skall ta ansvar
för efterutbildningen såväl ekonomiskt som i övrigt.

III. Överväganden

Innan slutlig ställning tas till frågan om hur läkares
vidareutbildning bör vara organiserad i framtiden och om' fördelningen av
ansvar och arbetsuppgifter för denna verksamhet bör ytterligare överväganden
ske. Även frågan om hur ansvaret för viss efterutbildning av. läkare och annan
hälso- och sjukvårdspersonal bör vara fördelat i framtiden bör övervägas
ytterligare.

Jag föreslår därför att en särskild utredare tillkallas
för ändamålet. Utredaren bör i sitt arbete samråda med de myndigheter och
organisationer som hon anser vara berörda. Vidare bör samråd ske med 1981 års
behörighetskommitté (S 1980:11).

Utredaren bör med utgångspunkt i vad som anförts om
läkares vidareutbildning i prop. 1979/80:6 om socialstyrelsens uppgifter och
organisation, m. m., socialutskottets betänkande häröver,
organisationskommitténs förslag till ansvars- och uppgiftsfördelning m. m. för
läkares vidareutbildning samt yttranden i ämnet förutsättningslöst överväga hur
den framtida vidareutbildningen av läkare lämpligen bör vara organiserad.
Utredaren-bör i sitt förslag redovisa för- och nackdelar med olika tänkbara
lösningar. I sammanhanget bör också övervägas statens roll i det framtida ansvaret
för läkares efterutbildning.

Den särskilda utredaren bör även lägga fram förslag till
hur ansvaret för viss efterutbildning av hälso- och sjukvårdspersonal som f. n.
bekostas under anslaget G 14. Efterutbildning av viss sjukvårdspersonal, m. m.
praktiskt skall kunna föras över till annan huvudman. För denna del av
uppdraget bör utredaren utgå från vad som sägs i prop. 1979/80:6,
organisationskommitténs förslag samt en inom socialstyrelsen upprättad PM om
verksamheten. Utredaren bör så långt som möjligt överväga möjligheterna att
förlägga det riationella ansvaret för den efterutbildning som rör hälso- och
sjukvårdspersonal med utländsk utbildning till lämpUga lokala institutioner i
landet.

Utredaren bör i sitt förslag lägga fram planer för
genomförandet av de olika delarna av uppdraget.

Utredaren
bör vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång

informera berörda personalorganisationer och bereda dem tillfälle att 227

s. 228 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 framföra
synpunkter. Utredaren bör därutöver informera de arbetstagare

Del II som hon anser vara berörda av utredningsarbetet.

Som en utgångspunkt för den särskilda utredarens arbete
skall gälla att alla förslag som läggs fram skall kunna genomföras inom ramen
för oförändrade resurser inom det område som förslagen avser. Det innebär att
om kostnadskrävande förslag läggs fram måste samtidigl visas hur förslagen kan
finansieras genom besparingar i form av rationaliseringar och omprövning av
pågående verksamhet inom utredningsområdet. Även i övrigt bör de direktiv gälla
som utfärdats till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående
finansiering av reformer (Dir. 1980:20). Utredningen bör bedrivas skyndsamt.

IV. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden
om sjukvårdsväsendet

att tillkalla en särskild utredare för att ytterligare
överväga frågan om hur läkares vidareutbildning bör vara organiserad i
framtiden m. m.

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att
kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan.

(Socialdepartementet)

Kommunernas och landstingskommunernas medverkan i en
samordnad exportverksamhet

Dir 1982:49

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-24.

Chefen för kommundepartementet, statsrådet Boo, anför.

De samhällsekonomiska problemen är betydande. En rad
åtgärder krävs för att komma till rätta med de ekonomiska balansproblemen.
Utvecklingen av handels- och bytesbalansen är därvid av stor betydelse. Alla
möjligheter bör tas till vara för att öka den svenska exporten. Såväl slaten
som kommuner och landstingskommuner kan spela en aktiv roll i detta sammanhang.

Frågan om industrins möjligheter att på exportmarknaden
sälja hela

system - fabriker, transportanläggningar etc. - har alltmer blivit uppmärk

sammad under senare år. Starkt bidragande skäl härtill är att detta slags

sammansatta produkter efterfrågas mer än tidigare bl. a. i samband med

228 industrialiseringsprocessen i
utvecklingsländerna och den ökade köpkraften

s. 229 Kontrollera mot PDF

hos de
oljeproducerande staterna. Svensk industri har därvid visat sig ha Skr.
1982/83:103 goda förutsättningar att konkurrera internalionelll. Vår
välutbildade arbets- Dir. 1982:49 kraft och utvecklade industriella teknik
är av stor betydelse.

Frågan om kommunernas och landstingskommunernas
möjligheter att tillsammans med näringslivet medverka i samordnad
exportverksamhet har aktualiserats i olika sammanhang. Flera omständigheter
motiverar ell aktivt deltagande från kommuners och landstingskommuners sida i
en sådan verksamhet. Vid export av hela system är det i allmänhet inte enbart
den grundläggande investeringen som efterfrågas. Beställaren vill därtill ofta
köpa därmed sammanhängande utrustning, service etc. I stor utsträckning finns
kunnandet om dessa frågor hos kommuner och landstingskommuner. De kan därför
bidra med att exportera kommunala tjänster av olika slag som en del av ett
fullständigt system. På samma sätt finns hos kommunerna och
landstingskommunerna erfarenheter av hur driften av vissa typer av anläggningar
skall organiseras och adrninislreras. Åven detta kunnande kan i vissa fall utnyttjas
som en del i ett exporlprojekl.

Kommunerna och landstingskommunerna kan också spela en
viktig roll i marknadsföringen av system. Vid mycket stora exporlprojekl är det
väsentligt att svensk industri kan hänvisa till en referensanläggning. När det
gäller försäljning av anläggningar av en typ som de svenska samhällsorganen
utnyttjar i den egna verksamheten, kan kommunerna och landstingskommunerna
bidra genom all ställa referensobjekt till förfogande.

En nära samverkan mellan kommunerna, landstingskommunerna
och näringslivet i exportfrågor är således väsentlig. Vissa initiativ har redan
tagits på detta område. Ett exempel är stiftelsen Swecare Foundation som på
statligt initiativ bildades år 1978. Stiftelsen har till ändamål att främja
export av svenskt hälsovårdskunnande i form av integrerade hälsovårdssystem
eller delar därav, anläggningar eller utrustning saml drift och underhåll av
anläggningar. Huvudmän är Landstingsförbundet samt konsultförelag och .
institutioner med nära anknytning till hälso- och sjukvården. På sjukvårdsområdet
har Landstingsförbundet tagit initiativ till att ett bolag bildals med uppgift
att samordna och marknadsföra sjukvårdshuvudmännens export av
sjukvårdstjänster. Andra exempel utgör Sveriges exportråds s. k. branschprojekt
som berör kommunernas verksamhetsområden. Denna exporlsam-verkan gäller
exempelvis avfallshantering och brand/katastrofförsvar. Bl, a. har
utbildningsinsatser rörande brandteknologi exporterats lill vissa utvecklingsländer.
Det förekommer också att enskilda kommuner och landstingskommuner tagit olika
initiativ för att främja svensk export.

Riksdagen behandlade'våren 1981 frågan om export av
tjänster från StatUga myndigheter och bolag m. m. (prop. 1980/81:171, NU
1980/81:58, rskr 1980/81:426). Genom riksdagsbeslutet ställdes medel till
förfogande för utveckling av tjänsteexport på det statliga området. Sveriges
exportråd fick ett utökat bemyndigande att leda den statliga exportfrämjande
verksamheten. I konsultexportutredningens betänkande (SOU 1980:27) Statligt
kunnande till salu, som låg till grund för propositionen, framhålls att en
närmare undersökning bör göras om förutsättningarna för export av kommunala
tjänster. Det är också enligt min mening angeläget att nu överväga denna fråga.
Flera hinder av formell och praktisk natur har hittills försvårat en
framgångsrik exporlsamverkan mellan kommunerna och näringslivet. En särskild
utredare bör därför tillkallas för alt överväga möjligheterna till

229

s. 230 Kontrollera mot PDF

Skr.'1982/83:103 export inom olika kommunala och landstingskommunala
områden.

Del II En fråga som särskilt bör övervägas
är innebörden av de kommunalrätts-

liga reglerna om kommunernas och landstingskommunernas
kompetens såvitt gäller kommunal medverkan i exportverksamhet. De kommunala
organen får enligt gällande rätt inte bedriva annan verksamhet än sådan som
tillgodoser ett allmänt till kommunen eller landstingskommunen knutet intresse.
Direkt medverkan i exportprojekt torde i de flesta fall ha en sådan inriktning
att verksamheten ligger utanför det kommunala kompetensområdet. Utredaren bör
analysera dessa problem. Förslag bör läggas fram som gör det möjligl för
kommuner och landstingskommuner atl engagera sig i exportfrämjande verksamhet
på olika kommunala och landstingskommunala verksamhetsområden.

Formerna för samverkan mellan kommunerna,
landstingskommunerna och näringslivet när det gäller exportverksamhet bör tas
upp i utredningsarbetet, Erfarenheterna av nuvarande samarbete bör läggas lill
grund för utredarens ställningstaganden. Del är därvid väsenlligl att den
kunskap som finns på olika håll om näringslivets förutsättningar och den
kommunala sektorns arbetsvillkor tas till vara. Utredaren bör särskilt beakta
utvecklingen på den statliga sektorn och den exportfrämjande roll som
exportrådet har i sammanhanget. Utredaren bör även överväga om särskilda
insatser behövs i ett inledande skede för att stimulera en exportsamverkan
mellan kommunerna, landstingskommunerna och näringslivet.

I detta sammanhang kan.det finnas anledning att
uppmärksamma frågan om teknikupphandling och produktutveckling.
Landstingsförbundet och Styrelsen för teknisk utveckling (STU) har bildat en
stiftelse som har lill ändamål att stödjalandstingskommunernä i dessa frågor.
Svenska kommunförbundet och STU har också etablerat samarbete när det gäller
upphandling av tekniska produkter som förekommer inom den kommunala
förvaltningen. Utredaren bör studera erfarenheterna av detta samarbete samt
undersöka möjligheterna till.ökad samverkan mellan den kommunala sektorn och
näringslivet i teknikupphandlingsfrågor.

Regeringen har den 13 mars 1980 beslutat om direktiv (Dir
1980:20) till samtliga kommittéer och särskilda utredare om finansiering av
reformer. Vad som sägs i dessa gäller för utredaren. Utredaren har också alt
beakta vad som sägs i direktiven den 25 juni 1981 (Dir ,1981:42) om begränsning
av statlig normgivning till kommuner och landstingskommuner.

Utredningsarbetet bör bedrivas så att det kan
slutredovisas under år 1984.

, Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
alt regeringen bemyndigar chefen för kommundepartementet

alt tillkalla en särskild utredare med uppdrag att
överväga möjligheterna

för kommunal och landstingskommunal medverkan i en samordnad export

verksamhet, , " .

. att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och
annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag atl regeringen beslutar att
kostnaderna skall belasta femtonde huvudtitelns kommittéanslag.

230

s. 231 Kontrollera mot PDF

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans Skr. 1982/83:103

hemställan. Dir. 1982:50

(Kommundepartementet)

Bromma flygplats

Dir. 1982:50 - "

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-30.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet
Elmstedt, anför.

Riksdagen beslutade den 17 december 1980 att Linjeflyg
AB:s Fokker-träfik på Bromitia flygplats skall överföras till Arlanda.
Tidpunkten för. utflyttningen fastställdes av riksdagen våren 1981 till andra
halvåret 1983.

I likhet med vad riksdagen har uttalat anser jag att
Bromma bör behållas som flygplats inom ramen för de miljövillkor som regeringen
fastställt i beslut den 9 oktober 1980. Jag vill också erinra om riksdagens
bedömning år 1977 att det krävs två trafikflygplatser i Stockholmsregionen.
Enligt min mening har ingenting framkommit som förändrar denna bedömning.

Mot den här bakgrunden anmälde jag i prop. 1981/82:98 om
vissa luftfartspolitiska frågor att jag avser la upp överläggningar med berörda
kommunala intressenter för att klarlägga förutsättningarna att bibehålla Bromma
som flygplats i ett längre tidsperspektiv samt i anslutning därtill frågan om
vilken typ av flygtrafik och dess omfattning som kan bedrivas på Bromma.
Särskilt bör därvid beaktas Brommas funktion i ett sammanhållet sekundärnäl
trafikerat med en lämplig flygplanstyp som klarar de uppställda miljökraven.
Överläggningarna bör också avse fördelningen av kostnaderna för flygplatsens
drift på olika intressenter. Åven kommunens planer vad gäller disponeringen av
marken vid Bromma och i vad mån detta kan innebära restriktioner eller förhindra
Brommas användning som flygplats bör tas upp. Riksdagen hade inget att erinra
mot vad jag anförde i propositionen (TU 1981/82:28).

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för kommunikationsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att ta upp
överläggningar med Stockholrns kornmun och Stockholms läns landsting om Bromma
flygplats,

■ att besluta om sakkunniga, experter,
sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att
kostnaderna skall belasta sjätte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller

hans hemställan. ,

Kommunikationsdepartementet 231

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Tilläggsdirektiv till utredningen om den statliga rekrea-

Deiii tions-och turistpolitiken (Jo
1979:07)

Dir 1982:51

Beslut vid regeringssammanlräde 1982-07-22.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Dahlgren,
anför.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 28 juni 1979
tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet en särskild utredare
med uppgift att utreda frågan om den statliga rekreations- och turistpolitiken.
EnUgt direktiven har utredningen, som antagit namnet turist- och rekreationspolitiska
utredningen, TUREK, haft till uppgift att ge underlag för en samlad
rekreationspolitisk bedömning, däri inbegripet en bedömning av vilka insatser
som erfordras för att skapa jämUkhet i fråga om människors möjligheter att
utnyttja den ökade fritiden. TUREK har i delbetänkandet (SOU 1981:28) Turism
och friluftsliv: Det centrala myndighetsansvaret, redovisat sina överväganden i
fråga om det centrala myndighetsansvaret för turism och friluftsliv.

På grundval av TUREK:s överväganden förelade regeringen
riksdagen under våren 1982 förslag om vissa administrativa förändringar pä
rekreationsområdet. Riksdagen beslöt dock avvakta med ställningstagande i
organisationsfrågan till dess TUREK:s underiag för ställningstagande till en
samlad rekreationspolitik föreligger (prop. 1981/82:100, KrU 1981/82:19, rskr
1981/82:218). '

Den informationsinsamling och kartläggning av rekreations-
och turistpolitiken som enligt direktiven skulle utföras av TUREK är nu i
huvudsak genomförd. Beredningen för samordning av statens insatser för turism
och rekreation - rekreationsberedningen - redovisar inom kort på regeringens
uppdrag dels utvecklingsprogram för de primära rekreationsområdena, dels
bedömningar av dessa program utifrån ett riksperspektiv. Vidare har
fritidsboendekommittén (Bo 1978:01) i sitt slutbetänkande (SOU 1982:23)
Fritidsboende redovisat förslag rörande fritidsboendets utveckling och
beträffande statligt stöd till anläggningar för rekreation.m. m. Jag vill
idetta sammanhang även nämna att jakt- och viltvårdsberedningen (Jo 1977:04)
har i iippdrag att se över verksamheten på jakt- och viltvårdsområdet.
Huvudbetänkandet beräknas kunna redovisas vid årsskiftet 1982/83. Dessa arbeten
ger sammantaget ett erforderligt underlag som gör det möjligt att fullfölja
utredningsuppdraget. Den framtida turist- och rekreationspolitiken bör enligt
min mening ha bredast möjliga politiska förankring. Mot denna bakgrund bör
TUREK därför ges tilläggsdirektiv saml i fortsättningen arbeta i parlamentarisk
form.

År 1975 beslutade riksdagen (prop. 1975:46, CU 1975/76:2,
rskr 1975/ 76:46) om planering och samordning av samhällets insatser för
rekreation och turism. Den därvid antagna inriktningen för rekreations- och
turistpolitiken utgick från bl. a. sociala målsättningar, geografiska
förutsättningar och behov av viss administrativ samordning. TUREK har enligt
sina direktiv att belysa dessa aspekter. De förutsättningar på vilka riksdagens
beslut grundades har dock delvis förändrats. Den ekonomiska utvecklingen har
försämrat förutsättningarna för att skapa finansiellt utrymme för statliga

opaginerad Kontrollera mot PDF

insatser för rekreation och turism beträffande exempelvis
boendeanlägg- Skr. 1982/83:103 ningar och friluftsliv. Det statliga stöd som
utgått har främst koncentrerats till Dir. 1982:51 områden där
regionalekonomiska eller sysselsättningspolitiska skäl motiverat insatser för
rekreationsanläggningar. Stödet har ofta omfattat bidrag till anläggningar på
långt avstånd från de tätast befolkade områdena i landet. För konsumenterna har
å andra sidan t. ex. lågprissatsningar i inrikestrafiken dock underlättat
utnyttjandet av sådana anläggningar.

Utöver de förutsättningar som angavs i TUREK:s direktiv
(Dir. 1979:81) har UtveckUngen vidare medfört att allt högre krav måste ställas
på goda möjligheter till rekreation och friluftsliv i anslutning till
bostadsorten (närrekrealion). Bl. a. ökade energikostnader innebär en ökad
betydelse för närrekreation. Denna utveckling återspeglas också i de förslag
som fritidsboendekommittén lämnat i sitt slutbetänkande.

Mot bakgrund av dessa ändrade förutsättningar har jag
funnit att kommittén nu bör ges i uppdrag att göra en översyn av hur de mål och
medel som anges i 1975 års rekreationspolitiska beslut skall anpassas till de
ändrade förutsättningarna och lägga fram erforderliga förslag.

I denna översyn bör redovisas bl. a. konsekvenserna av en
användning av fritiden som i ökad utsträckning inriktas mot riärrekreation.
Kommittén bör utforma sina förslag så att det blir möjligt att ta slutlig
ställning till lämplig organisation för den statliga administrationen av
rekreations- och turistfrågorna. Mol bakgrund av de ändrade ekonomiska
förutsättningarna bör förslag lämnas till åtgärder som bättre tillvaratar
möjligheterna att på ett meningsfullt sätt utnyttja fritiden.
Ansvarsfördelningen rriellan samhälle och folkrörelser m. fl. bör belysas.

Kommittén bör vidare studera turistnäringens
utvecklingsmöjligheter. Turism främjar småföretagande och är av
regionalpolitisk betydelse. Regioner med mindre väl utvecklad näringsverksamhet
har ofta goda förutsättningar för turisrri.

Kommittén bör vid arbetets påbörjande samt vidare under
arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall
annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar
ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle atl
framföra synpunkter. Kommittén skall därutöver informera berörda arbetstagare
om sitt arbete.

Det är viktigt att nära samarbete sker rriellan kommittén
och berörda myndigheter, kommittéer och organisationer.

Kommittén bör redovisa sitt arbete senast den 1 november
1983.

Regeringens direktiv (Dir. 1980:20) till statliga
kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer omfattar
denna kommitté.

Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att
regeringen meddelar utredningen om den statliga rekreations- och
turistpolitiken tilläggsdirektiv i enlighet med vad jag har förordat.

Vidare hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för
jordbruksdepartementet

233

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 att tillkalla högst fyra ledamöter
att ingå i utredningen om den statliga

Del II rekreations- och turistpolitiken,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Översyn av 10 kap. 5 § regeringsformen

Dir 1982:52

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-24. Chefen för
justitiedepartemeritet, statsrådet Petri, anför.

Behovet av en översyn

Under de senaste decennierna har samarbetet på det
internationella planet utvidgats alltmer. Detta samarbete bedrivs på olika
nivåer och i skilda former. I samarbetet förekommer ofta att Sverige och andra
stater ingår överenskommelser som innebär att de avtalsslutande staterna blir
bundna av förpliktelser gentemot varandra. Överenskommelser kan också ingås med
mellanfolkliga organisationer. Bestämmelser om hur Sverige ingår överenskommelser
med andra stater och mellanfolkliga organisationer finns i 10 kap.
regeringsformen (RF, omtryckt 1979:933).

En överenskommelse som Sverige har ingått med en annan
stat eller en mellanfolklig organisation binder endast Sverige som stat och
blir vanligen inte utan vidare rättsligt bindande inom landet. För att
överenskommelsen skall kunna tillämpas av svenska myndigheter krävs därför
normalt att överenskommelsen genom ett beslul här i landet införlivas med vår
interna rättsordning. Ett vanligt sätt att åstadkomma delta är atl
överenskommelsens bestämmelser ges motsvarigheter i en svensk lag eller annan
författning (den s.k. transformalionsmetoden). Ett annat sätt att införliva en
internationell överenskommelse med vår inhemska rättsordning är att det i en
lag eller annan författning föreskrivs att den internationella
överenskommelsen-skall gälla som svensk rätt (den s.k. inkorporationsmelodenj.
I detta fall brukar den internationella överenskommelsen kungöras tillsammans
med den svenska författningen.

Beslutas ändringar i de överenskommelser som Sverige har
ingått, uppkommer det vanligen inte några särskilda svårigheter när det gäller
Sveriges anslutning lill ändringarna. I vissa situationer kan det emellertid
uppslå problem. I det alltmer utbyggda internationella samarbetet på många
områden är det knappast möjligt att vid ändringar i ett fördrag alltid
upprätthålla kravet på att ändringarna blir bindande bara för de
konven-tionsstaler som godkänner dessa. Man kan därför emotse en utveckling där

s. 235 Kontrollera mot PDF

det alltmer kommer att införas möjligheter alt
göra ändringar i en Skr. 1982/83:103 överenskommelse genom
majoritetsbeslut som blir bindande också för de Dir. 1982:52 övriga
konventionsstaterna. Detta gäller framför allt på sådana områden som
kommunikationsområdet, där ändringar inte sällan är av mera teknisk än politisk
nalur, men också t.ex. i vissa fall på civilrättens område.

Om Sverige deltar i internationellt samarbete i den nu
angivna formen, kan landet alltså bli bundet av ett beslut som har fattats mot
Sveriges vilja. Sverige kan då inte underlåta att införa den beslutade
ändringen i landels interna rättsordning, eftersom Sverige annars skulle bryta
det åtagande landet har gjort i den grundläggande överenskommelsen. Ger
överenskommelsen,Sverige möjlighet att säga upp denna innan ändringen träder i
kraft, kan Sverige visserligen undgå att göra sig skyldigt lill ett brott mot
konventionsåtagandet. Verkningarna av att Sverige lämnar samarbetet kan
emellertid då vara så negativa för landet att det i praktiken inte föreligger
någon valmöjlighet, utan Sverige måste acceptera ändringen. Kan Sverige över
huvud taget inte träda från sitt konventionsåtagande innan ändringen träder i
kraft, är Sveriges handlingsutrymme inskränkt i ännu högre grad. Statsmakterna
blir folkrättsligt förpliktade att införa ändringen i svensk rätt.

Man kan sålunda konstatera att Sverige genom
internationellt samarbete i vissa former - åtminstone i praktiken - överlåter
åt utländska organ att fatta beslul som binder Sverige folkrättsligt och som
därför måste införlivas i vår interna rättsordning. Denna typ av
internationellt samarbete förekommer redan och kan väntas få ökad användning,
särskilt på områden där många stater deltar i samarbetet och där det knappast
är praktiskt möjligt att godta att ändringar i den grundläggande
överenskommelsen blir bindande bara för dekoriventionsstaler som godkänner
dessa. Internationella överenskommelser av det slag som nu har berörts är
emellertid inte förutsedda i RF:s bestämmelser om överlåtelse av beslutanderätt
till utländska organ.

RF bygger på principen att föreskrifter som är bindande
här i landet skall beslutas av svenska offentliga organ, i första hand
riksdagen och regeringen och i andra hand kommuner och förvaltningsmyndigheter
(8 kap. RF). Också finansmakten är förbehållen svenska organ, främst riksdagen
(9 kap. RF). På liknande sätt utgår regleringen i RF från att rättskipnings-
och förvaltningsuppgifter skall handhas av svenska domstolar och förvaltningsmyndigheter
(1 kap. 8 §samt 11 kap. lochö §§ RF). RF tillåter emellertid att sådan
kompetens, som här har nämnts överlåts till utländska organ. Bestämmelser om
sådan kompelensöverlåtelse finns i 10 kap. 5 § RF.

Enligt
första stycket i 10 kap. 5 § RF kan beslutanderätt, som enligt RF

tillkommer riksdagen, regeringen eller något annat i RF angivet organ, i

begränsad omfattning överlåtas till mellanfolkliga organisationer för fredligt

samarbete eller till mellanfolkliga domstolar. I fråga om överlåtelse till en

mellanfolklig organisation gäller del villkoret att Sverige skall vara eller
skall

bii anslutet till organisationen. Beslutanderätt i vissa frågor får inte alls

överlåtas. Det gäller frågor om stiftande, ändring eller upphävande av

grundlag. Vidare gäller förbud mol att överlåta frågor om begränsning av

någon av de fri-och rättigheter som avses i 2 kap. RF. Angående formen för

beslut om överlåtelse gäller reglerna om stiftande av grundlag (se 8 kap. 15 §

RF). Kan ett beslut i sådan ordning inte avvaktas, beslutar riksdagen genom

ett beslul som kräver kvalificerad majoritet: minst 5/6 av de röstande och

minsl 3/4 av riksdagens ledamöter. 235

s. 236 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Andra stycket rör sådana
rättskipnings- och förvaltningsuppgifter som inte

Del II enligl RF tillkommer riksdagen,
regeringen eller något annat i RF angivet

organ. Sådana uppgifter kan överlåtas till andra stater,
till mellanfolkliga organisationer samt till utländska och internationella
inrättningar och samfälligheter. Beträffande beslut om sådan
kompetensöverlåtelse krävs kvalificerad majoritet, här 3/4 av de röstande.
Beslut kan också fattas i den ordning som gäller för stiftande av grundlag.

Bestämmelserna i 10 kap. 5 § RF kan inte anses tillämpliga
i det fallet atl Sverige genom att ingå en internationell överenskommelse i
praktiken, om än inte formellt, överlåter ål ett utländskt organ att fatta
beslut som blir bindande här i landet helt enkelt därför att Sverige inte -
eller endast med svårighet - kan avstå från att införliva beslutet med landets
interna rättsordning. Det betyder att det krav på särskild beslutsordning som
uppställs i paragrafens första stycke inte gäller i en situation som i
realiteten knappast skiljer sig från de fall som omfattas av detta krav. Del
finns därför anledningattövervägaom tillämpningsområdet för 10 kap. 5 § RF bör
vidgas så att de nu angivna situationerna eller vissa av dem jämställs med de
situationer där rätt att besluta föreskrifter som är direkt bindande här i
landet överförs till etl internationellt organ.

Vidare kan konstateras att 10 kap. 5 § RF alltsedan sin
tillkomst har gett upphov till vissa tolkningssvårigheter. Första stycket i 10
kap. 5 § RF stämmer i stort sett överens med tredje stycket i 81 § 1809 års
regeringsform, vilket infördes 1964-65 (prop. 1964:140 s. 101-135, KU 1964:19
s. 60-62 och prop. 1973:90 s. 362-364). Av uttalanden i samband med tillkomsten
av den tidigare grundlagsbestämmelsen framgår att tvekan redan dä kunde anses
råda om vilka konstitutionella befogenheter som kunde överlåtas (se prop.
1964:140 s. 117-122). De uttalanden som gjordes vid tillkomsten av 10 kap. 5 §
RF (prop. 1973:90 s. 362-364) kan inte sägas ha undanröjt de oklarheter som
funnits tidigare. I samband med att det andra stycket i 10 kap. 5 § RF kom lill
uttalades tvekan också om förhållandel mellan paragrafens båda stycken (se
prop. 1973:90 bil. 3 s. 229-230).

Bestämmelserna i 10 kap. 5 § RF har tillämpats vid
Sveriges tillträde till 1970 års konvention dm patentsamarbete och 1973 års
europeiska patentkonvention samt vid Sveriges tillträde till den europeiska övervakningskonventionen.
I båda ärendena fördes en omfattande diskussion om tolkningen av 10 kap. 5 § RF
(prop. 1977/78:1 del A s. 148-152, 49596 och 528-531, LU 1977/78:10 s! 63-64
och 66-67 samt prop. 1978/79:3 s. 40, 86-91 och 96-99, JuU 1978/79:12 s. 11 och
14-16). Det finns anledning att räkna med att problem med tillämpningen av
paragrafen kommer atl uppstå också i framtiden. Del är lämpligare att dessa
problem behandlas vid en samlad översyn av bestämmelserna än att man i varje
enskilt ärende tvingas föra omfattande diskussioner om hur dessa skall förstås.

Med hänvisning till det anförda förordar jag att
bestämmelserna i 10 kap. 5 § RF ses över.

Utredningsuppdraget,

En översyn av 10 kap. 5 §' RF bör utgå från att
grundtankarna bakom

bestämmelserna inte skall rubbas. Del bör alltså också
fortsättningsvis gälla

särskiU stränaa krav vid överlåtelse av de centrala
konstitutionella befogen-236

s. 237 Kontrollera mot PDF

heterna och något mindre stränga krav vid överlåtelse av
rättskipnings- och Skr. 1982/83:103 förvaltningsuppgifter i övrigt. Överlåtelse
av konstitutionella befogenheter i Dir. 1982:52 annat än begränsad omfattning
eller till andra organ än dem som nämns i paragrafens första stycke bör inle
komma i fråga. Inle heller bör någon ändring göras i fråga om till vilka Sverige
kan överlåta mindre centrala rättskipnings- och förvaltningsuppgifter. Kravet
på beslut i den ordning som gäller för ändring av grundlag eller med
kvalificerad majoritet bör vara kvar. Inte heller bör själva beslutsformerna i
övrigt ändras.

Vad översynen bör gälla är för det första om
tillämpningsområdet för 10 kap. 5 § RF kan utvidgas så att paragrafen blir
tillämplig också i de fall Sverige ingår en internationell överenskommelse som
i praktiken innebär att beslutanderätt överlåts till ett utländskt organ eller
åtminstone i vissa av dessa fall. År en sådan utvidgning möjlig, ligger det
närmast till hands att den sker på sådant sätt att bestämmelserna i första
stycket om överlåtelse av normgivningskompetens blir tillämpliga. En särskild
fråga är därvid hur man skall avgränsa tillämpningsområdet för ett tillägg till
10 kap.'5 § RF.

En fråga som kommer upp i sammanhanget gäller i vilken
form en beslutad ändring i den internationella överenskommelsen skall
införlivas med vår inhemska rättsordning. Skall statsmakterna vid varje
tillfälle formellt ta ställning lill ändringen och fatta ett eget beslut? Eller
skall statsmakterna redan när den grundläggande överenskommelsen införlivas med
svensk rätt föreskriva atl senare ändringar automatiskt skall ha giltighet här
i landet (jfr t.ex. kungörelsen 1974:748 om internationell järnvägstransport)?
Det är möjligt att statsmakterna i fråga om varje överenskommelse bör kunna
välja den metod som är lämpligast. Det bör i så fall undersökas vilka
riktlinjer som bör vara vägledande vid valet.

En fråga som kan tas upp i detta sammanhang är om
internationella överenskommelser som införlivas i svensk rätt genom
inkorporationsmeto-den alltid skall kungöras på samma sätt som svenska
författningar eller om det i undantagsfall är lämpligare med en annan ordning.

Den andra huvudfrågan som bör utredas är om man kan
utforma bestämmelserna i 10 kap. 5 § RF så att rnan motverkar uppkomsten av
sådana tolkningssvårigheter som paragrafen hittills har gett upphov till.

En fråga som därvid bör utredas är vad som ligger i
uttrycket "beslutanderätt som enligt denna regeringsform tillkommer
riksdagen, regeringen eller annat i regeringsformen angivet organ". Att
uttrycket avser så centrala statsfunktioner som riksdagens beslut om
lagstiftning, beskattning och budgetreglering samt regeringens befogenhet att
styra riket är klart (se prop. 1973:90 s. 363). Vidare hör hit högsta
domstolens och regeringsrättens befogenheter att meddela resning och återställa
försutten tid. Det finns emellertid fall där det inte står lika klart att man
har att göra med en sådan konstitutionell befogenhet som avses i 10 kap. 5 §
första stycket RF. En undersökning av innebörden av 10 kap. 5 § RF förutsätter
att man går igenom regeringsformens bestämmelser och klargör i vilka fall de
reglerar sådana konstitutionella befogenheter som inte kan överiåtas på annat
sätt än med iakttagande av föreskrifterna i paragrafens första stycke.

En
särskild fråga som bör diskuteras är vad som bör gälla, om en

överlåtelse av en rättskipnings- eller förvaltningsuppgift på ett icke-svenskt

organ får till konsekvens att högsta domstolen eller regeringsrätten inte kan

bevilja resning eller återställande av försutten tid i de ärenden som omfattas

av överlåtelsen. Eftersom uppgiften all bevilja resning eller återställande av 237

s. 238 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 försutten tid är en uppgift som
tillkommer högsta domstolen och regerings-

Del II rätten enligt RF, torde en sådan
överlåtelse - även om den i och för sig faller

under 10 kap. 5 § andra stycket RF - falla också under 10
kap. 5 § första stycket. I varje fall torde detta bli fallet, om inte högsta
domstolen eller regeringsrätten trots överlåtelsen behåller sina befogenheter
enligt RF. Det kan ifrågasättas om det vid RF:s tillkomst var meningen all
första stycket skulle få ett så vidsträckt tillämpningsområde.

När paragrafens tillämpningsområde undersöks, bör de
problem las upp som diskuterades i samband med Sveriges tillträde till
övervakningskonventionen och lagstiftningen i anslutning därtill. Därvid bör undersökas
under vilka förutsättningar man kan anse att ett visst, ställningslagande från
svensk sida endast innebär en avgränsning av de- svenska offentliga organens
verksamhet och alltså inte någon överlåtelse av uppgifter till utlandet. När
det gäller överlåtelser av rättskipnings- och förvaltningsuppgifter bör det
utredas om 10 kap. 5 § alltid är tillämplig eller om det finns ett utrymme för
att överlåta mindre betydelsefulla uppgifter på något annat sätt än i den
ordning som anges i grundlagsbestämmelsen. Saknas en sådan möjlighet, bör det
undersökas om ett sådant utrymme kan vara motiverat. Det bör också övervägas om
rrian kan justera lagtexten i 10 kap. 5§ RF så att den direkt tar sikte också
på det fall som var aktuellt i ärendet om tillträde till övervakningskonventionen,
nämligen att riksdagsbeslutet i sig inte innebär någon kompelensöverlåtelse
utan endast ger någon myndighet möjlighet att i det enskilda fallet få en
uppgift överförd dll utlandet. Utgångspunkten bör därvid vara att paragrafen
skall tillämpas i sådana fall.

Skulle det visa sig att andra frågor med anknytning till
10 kap. 5 § RF bör behandlas i detta sammanhang, bör också dessa frågor kunna
tas upp i utredningsarbetet.En sådan fråga är vilka finansiella åtaganden som
en internationell överenskommelse kan medföra och som kan innebära överlåtelse
av finansmakt till ett utländskt organ.

Det utredningsuppdrag som jag nu har förordat innebär
väsentligen en rättslig undersökning av nuvarande ordning och olika möjligheter
att komma till rätta med eventuella brister i gällande regler. Jag förordar
därför att utredningen uppdras åt en särskild utredare. Om det under
utredningsarbetet visar sig att det kan bli aktuellt att ändra grundlagens
föreskrifter, bör utredningen ges en parlamentarisk förankring.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hernställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en
översyn av 10 kap. 5 § RF,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att
kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

238

s. 239 Kontrollera mot PDF

Beslut Skr. 1982/83:103 ,

Dir. 1982:53

Regeringen ansluler sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans

hemställan.

(Justitiedepartementet)

Tilläggsdirektiv till utredningen av vissa frågor om beredskapslagring
på energiområdet (H 1982:01)

Dir 1982:53

Beslul vid regeringssammanträde 1982-06-30

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Molin, anför.

I beslul vid regeringssammanträde den 15 april 1982
bemyndigades jag att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda
vissa frågor om beredskapslagring på energiområdet (Dir. 1982:20). Jag anmälde
därvid att jag avsåg att återkomma till regeringen angående utredningsuppdraget
när riksdagens ställningstagande förelåg till regeringens förslag rörande
principer för beredskapslagring av ångkol och naturgas (prop. 1981/82:102'
bil. 3). .

Med överlämnande av försvarsutskottets betänkande
1981/82:18 (rskr 1981/82:374) har riksdagens talman anmält att riksdagen har
bifallit vad utskottet hemställt. Av utskottets betänkande framgår att
utskottet anser att en beredskapslagring på dessa områden snarast bör komma
till stånd enligt de principer som anges i propositionen.

Mot denna bakgrund bör den särskilde utredaren nu få i
uppdrag att utforma och senast under år 1983 lämna förslag till lagstiftning
rörande beredskapslagring av ångkol och naturgas och därvid beakta vad som
anförts i prop. 1981/82:102 bil. 3 (s. 69-72).

I remissyttranden över 1980 års oljelagringskommittés
slutbetänkande (Ds H 1981:2) Kol, uran och gas för kristid lämnar vissa
remissmyndigheter, bl.a. kammarrätten i Stockholm, förslag till hur
lagstiftningen rörande beredskapslagring av ångkol och naturgas bör utformas.
Därvid ifrågasätts om det inte vore ändamålsenligt att samla lagstiftningen
rörande beredskapslagring av olja, kol och naturgas till en lag.

Utredaren bör överväga och lämna förslag till de åtgärder
som utredaren finner lämpliga mot bakgrund av vad remissinstanserna anfört i
denna fråga.

Jag hemställer att regeringen utvidgar det uppdrag som
tidigare har lämnats till utredaren i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans framställning.

(Handelsdepartementet)

239

s. 240 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Översyn av det löpande oljelagringsprogrammet, m.m.

Del II

Dir 1982:54

Beslul vid regeringssammanlräde 1982-06-30

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Molin, anför.

Bakgrund

I propositionen om riktlinjer för energipolitiken (prop.
1980/81:90 bil. 3) anfördes bl.a. alt - med anledning av det kommande
försvarsbeslutet och osäkerheter om den framtida energikonsumtionen och
energitillförseln samt om de kommersiella lagrens storlek - en översyn av det
löpande oljelagringsprogrammet borde vidtas före utgången av år 1983.

Riksdagen lämnade vad som anförts utan erinran (FöU
1980/81:21, rskr 1980/81:281).

I propositionen om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets
fortsatta utveckling (prop. 1981/82:102) lämnades vissa förslag inom programmet
Energi. Bl.a. föreslogs att lagringsprogrammet skulle förlängas med två år och
att det skulle vara avslutat senast vid utgången av år 1986.

Riksdagen lämnade vad som anförts utan erinran (FöU
1981/82:18, rskr 1981/82:374).

I prop. 1981/82:102 anfördes vidare att vissa särskilda
frågor skulle tas upp senare, nämligen frågan om förslag till lagstiftning
rörande beredskapslagring av ångkol och riaturgas, frågan om bestämrnande av
s.k. oljeavgift, frågan om bestämmelserna för beräkning av den s.k. basmängden,
frågan om åtgärder för att skapa flexibilitet i gasuppvärmda byggnader samt
frågan om storleken på beredskapslagren av kärnbränsle.

Jag vill mot denna bakgrund nu anföra följande.

I beslut vid regeringssammanträde den 15 april 1982
bemyndigades jag att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda
bl.a. frågan om bestämmande av s.k. oljeavgift (Dir. 1982:20).

Tidigare denna dag har regeringen på mitt förslag beslutat
att samme utredare även skall ha i uppdrag att utforma och lämna förslag till
lagstiftning rörande beredskapslagring av ångkol och naturgas (Dir. 1982:53).

För översynen av det löpande oljelagringsprogrammet och
övriga här redovisade, återstående frågor föreslår jag att en särskild utredare
tillkallas. Denne bör även behandla vissa andra frågor inom
oljelagringsområdet, till vilka jag ålerkommer. Till ledning för utredarens
arbete vill jag anföra följande.

Basmängdsberäkningen

Enligt lagen (1957:343) om oljelagring m.m (omtryckt
1977:939, senast ändrad 1980:181) är säljare och förbrukare av större
kvantiteter olja skyldiga alt hålla lager av olja. Syftet med tvångslagringen
är att trygga tillgången inom riket på olja för energiförsörjning vid avspärrning
och krig. Utgångspunkten för beräkningen av den mängd olja som en
lagringsskyldig skall hålla i lager är den mängd han har sålt eller förbrukat
under viss, i bestämmelserna fastlagd lid, den s.k. basmängden.

s. 241 Kontrollera mot PDF

Bestämmelserna om beräkning av tvångslagrens storlek kan
medföra att Skr. 1982/83:103 nytillkommande lagringsskyldiga med ökad
försäljning resp. förbrukning Dir. 1982:54 missgynnas i förhållande till
tidigare lagringsskyldiga, då dessa t.o.m. år 1978 erhöll finansiellt stöd,
t.ex. genom den då existerande beredskapslagrings-avgiften eller genom statliga
ränte- och amorteringsfria lån för lagerutbyggnaden.

1980 års oljelagringskommitté (Dir. 1979:150) har i sitt
slutbetänkande (Ds H 1981:2) Kol, uran och gas för kristid, övervägt hur man
skall kunna lindra bestämmelserna för nytillkommande lagringsskyldiga och
lagringsskyldiga med ökad försäljning resp. förbrukning. För återförsäljare
föreslår ' kommittén att ett generellt tillstånd till inlagring av olja hos
arinan lagringsskyldig medges, om den totala försäljningen uppgår till högst 40
000 m-' olja per år. För lagringsskyldiga förbrukare föreslår kommittén ingen
ändring av gällande regler.

Sättet för beräkning av tvångslagrens storlek kan som ovan
nämnts medföra att nytillkommande lagringsskyldiga med ökad försäljnirig resp.
förbrukning missgynnas i förhållande till tidigare lagringsskyldiga. Bestämmelserna
medför emeUertid också att företag med minskande försäljning eller förbrukning
åläggs en lagringsskyldighet som överstiger vad den aktuella verksamheten
motiverar. Denna s.k. eftersläpningseffekt har blivit allt mer märkbar på grund
av ändringarna i energianvändningens struktur. Eftersläpningen i
lagringsskyldigheten kan också bli ekonomiskt betungande, t.ex. vid övergång
från olja till andra energislag. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar har
möjlighet att ge dispens från lagringsskyldighet men kan i här beskrivna fall
inte alltid ge detta. Ett generellt dispensmedgivande i sådana faU innebär en
ej önskvärd urholkning av försörjningsberedskapen.

Utredaren bör lämna förslag till de regler som bör gälla
för oljehandelsföretag med en försäljningsvolym upp till 40 000 m' per år.
Utredaren bör vidare undersöka möjligheterna att lindra verkningarna av
lagringsskyldigheten för företag med ökad eller minskad försäljning eller
förbrukning av olja, däribland företag som går över från användning av olja
till användning av andra energislag. Denna senare fråga bör utredas skyndsamt.

Gasuppvärmda byggnader

ÖEF har i sitt remissyttrande till regeringen över 1981
års oljelagringskommittés slutbetänkande framhållit att gaseldade
uppvärmningsanläggningar innebär en betänklig svaghet i
oljeförsörjningsberedskapen, då de inte omfattas av lagen (1981:599) om
utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle. ÖEF föreslår att frågan
utreds och åtgärder vidtas som kan skapa sådan flexibilitet även i gasvärmda
byggnader som krävs för andra uppvärmningsanordningar.

I prop. 1981/82:102 bil. 3 biträdde regeringen ÖEF:s
förslag och ansåg att frågan borde prövas i samband med översynen av löpande
oljelagringspro-gram.

Utredaren bör mot denna bakgrund redovisa möjliga åtgärder
för att inför kriser ha en tillfredsställande beredskap för gasuppvärmda
byggnader.

241

16 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

s. 242 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 Lagring av kärnbränsle

Dir. 1982:54

I prop. 1981/82:102 bil. 3 uttalades vidare att den
nuvarande lageruppbyggnaden av kärnbränsle bedömdes vara tillräcklig.
Regeringen framhöll dock att det fanns anledning att i samband med översynen av
oljelagringsprogrammet åter pröva beredskapslagrens storlek.

Utredaren bör utföra denna prövning.

Oljelagrens förvaring och förläggning

Enligt 8 a § oljelagringslagen är den som för år 1977
ålagts skyldighet enligt 8 § andra eller tredje stycket beträffande förvaring
eller förläggning av lager även därefter skyldig alt hålla dessa lager om inte
annat särskilt föreskrivs. Denna lagring avser väsentligen krigsreserven.

Bestämmelsen innebär att lagringsskyldig, som tillkommit
efter år 1977, inte åläggs sådan lagring. Vidare har ett antal företag som
ålagts sådan lagring senare upphört att vara lagringsskyldiga, vilket medfört
brist i lagerhållningen. Strukturella förändringar inom oljebranschen kommer
att resultera i alt ytterligare lagringsmängder bortfaller. En omfördelning
mellan berörda lagringsskyldiga av denna lagring bör därför övervägas.
Utredaren bör pröva denna fråga och lägga fram förslag till lämplig lösning för
att möjliggöra att krigsreserven bibehålls i föreskriven omfattning.

Oljekondensverkens lagringsskyldighet

Regeringen får enligt 7 § andra momentet oljelagringslagen
förordna om andra grunder för beräkning av basmängd för ångturbin- och
gasturbinanläggningar (oljekondensverk) än som gäller generellt. Senast genom
beslut den 1 april 1982 har regeringen i form av kompletterande föreskrifter
rörande beredskapslagring av olja fastställt särskilda beräkningsgrunder för
dessa anläggningar. Med hänsyn till å ena sidan den numera kraftigt minskade
oljeförbrukningen för produktion av elkraft med åtföljande minskad
lagringsskyldighet för oljekondensverken och å andra sidan det ökade behov av
oljebaserad elkraft som kan föreligga i ett krisläge bör en annan metod för
beräkning av kondensverkens lagringsskyldighet utarbetas. Utredaren bör lägga
fram förslag härtill.

Översyn av oljelagringsprogrammet

Betydande osäkerhet råder på den internadonella
oljemarknaden. Pågående strukturförändringar inom näringslivet medför ovisshet
beträffande framtida användning, lagerhållning m.m. av olja inom landet. Detta
kan komma att ställa krav på justeringar av nu löpande oljelagringsprogram.

Översynen av oljelagringsprogrammet skall vara vidtagen
före utgången av år 1983. Det är angeläget att regeringen har en så aktuell
uppfattning om läget på oljemarknaden som möjligt när detaljerade direktiv för
översyn av löpande oljelagringsprogram skall lämnas. Under hösten föreligger
bl.a. resultatet av utredningen om utvecklingen på de internationella
energimarknaderna (Dir. 1981:8). Jag avser mot denna bakgrund att återkomma
senare till regeringen med förslag till kompletterande direktiv till utredaren.

242

s. 243 Kontrollera mot PDF

Samråd m.m. Skr. 1982/83:103

-I -■ . , .o-. Dir. 1982:55

Regeringen beslöt vid regeringssammanträde den 15 april
1982 som

tidigare nämnts att tillkalla en särskild utredare med
uppgift att utreda vissa frågor om beredskapslagring på energiområdet (Dir.
1982:20). Den nu föreslagne utredaren bör samråda med denrie, främst då det
gäller rättsliga och författningsmässiga frågor. Jag vill här särskilt fästa
uppmärksamheten på nödvändigheten av samråd vid utformningen av reglerna för
basmängds-beräkning. Utredaren bör i övrigt, öm utredningsarbetet ger anledning
till det, samräda med berörda myndigheter och organisationer samt bereda dessa
tillfälle att framföra synpunkter.

För utredarens arbete gäller de direktiv som utfärdats
till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansieringen av
reformer (Dir. 1980:20).

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för handelsdepartementet

att tillkaUa en särskild utredare med uppdrag att pröva
det löpande oljelagringsprogrammet, m. m.

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kostnaden skall belasta elfte huvudtitelns
kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Handelsdepartementet)

Utredning om beredskaps- och fredskrislagring

Dir 1982:55

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-30

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Molin, anför.

Vid anmälan till proposition om säkerhets- och
försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling (prop. 1981/82:102,
bilaga 3, s. 27) anförde jag att jag avsåg att återkomma till regeringen med
förslag om en utredning om beredskaps- och fredskrislagring. Jag anhåller nu om
att få ta upp denna fråga.

Bakgrund

Mål och medel för det ekonomiska försvaret

Det ekonomiska försvaret syftar till att skapa
försörjningsberedskap inför

kriser och krig. Försörjningsberedskapen bygger väsentligen på det fredstida 243

s. 244 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 samhällets resurser och förmåga
till anpassning och omställning vid olika

Del II krissituationer. Näringslivets
resurser är basen vid planeringen av försörj-

ningsberedskapen. Kompletterande beredskapsåtgärder krävs
emellertid för att en tillfredsställande försörjningsberedskap skall kunna
upprätthållas. Dessa åtgärder omfattar bl. a. säkerställande av inhemsk
produktion, förberedelser för omställningar, ransonering, krisimport,
utveckling av substitut samt beredskaps- och fredskrislagring. Lagring år
således ett av flera sätt att trygga försörjningsberedskapen.

Den svenska självförsörjningsgraden har minskat under de
senaste decennierna. Industrin har i växande grad blivit beroende av en snabb
och ostörd tillförsel av importerade råvaror, halvfabrikat, komponenter och
reservdelar. De kommersiella lagren av dessa varor hos näringslivet har minskat
i en strävan att reducera kostnaden för bundet kapital. Strukturförändringarna
inom näringslivet har också lett till allt färre och större produktionsenheter
samt en alltmer specialinriklad produktion. En sådan UtveckUng ställer ökade
krav på beredskapsåtgärder från samhällets sida bl. a. i form av
beredskapslagring.

En strävan i planeringen inom det ekonomiska försvaret är
att firina alternativ till en kostnadskrävande beredskapslagring. Vissa viktiga
insatsvaror måste dock beredskapslagras för att överbrygga en övergång till
inhemsk försörjning. För andra saknas inhemska substitut varför de måste
beredskapslagras. Strukturomvandlingen inom näringslivet medför också att
alltmer förädlade varor liksom reservdelar och komponenter kan behöva lagras.
Lagring bedöms sålunda fortfarande vara en nödvändig och betydelsefull beredskapsåtgärd.

Nuvarande ordning

Beredskapslagring i statlig regi har förekommit sedan
slutet av 1930-talet. Beredskapslagringen har under de senaste decennierna
fortlöpande byggts ut i takt med samhällsutvecklingen.

Med undantag för större delen av oljelagringen har den
statliga lagringsverksamheten finansierats över statsbudgeten med avseende på
såväl investeringar som driftkostnader. Den lagring av råolja, oljeprodukter
och vissa petrokemiska råvaror som staten genomfört under senare år har
finansierats genom en särskild beredskapsavgift via den s. k.
oljelagrings-fonden. I prop. 1981/82:102 (bilaga 3, s. 44 f.) föreslogs att
systemet med finansiering över oljelagringsfonden skulle upphöra fr.o.m. 1 juli
1982. Riksdagen godtog detta förslag (FöU 1981/82:18; rskr 1981/82:374). Därmed
kommer all finansiering av den statliga lagringsverksamhelen att ske över
statsbudgeten.

Lagring för krig, avspärrning och fredskriser har - med
undantag för oljeområdet - hittills skett väsentligen i statens regi genom i
första hand överstyrelsen för ekonomiskt försvar (OEF). ÖEF lagrar ett stort
antal varor, såväl råvaror som halvfabrikat och insatsvaror, till ett
återanskaffningsvärde som vid utgången av budgetåret 1980/81 beräknades till
närmare 7 miljarder kr., varav ca 4,5 miljarder avsåg lager av råolja och
oljeprodukter. För budgetåret 1981/82 har för driften av beredskapslagren
beräknats totalt drygt 400 milj. kr. varav för kapitalkostnader ca 365 milj.
kr. Lagringen sker till större delen i förrådslokaler och anläggningar som
disponeras av ÖEF. ÖEF

s. 245 Kontrollera mot PDF

har
dessutom ett stort antal avtal med företag om lagring och omsättning av Skr.
1982/83:103

varor. Dir. 1982:55

Statens jordbruksnämnd (JN) svarar för
försörjningsberedskapen inom livsmedelsområdet och därmed för beredskapslagringens
omfattnig inom detta område. Beredskapslagringen av brödsäd och oljekraftfoder
handhas av Svensk Spannmålshandel, Ekonomisk Förening enligt ett avtal med JN.
Lagringen av livsmedel sker huvudsakligen enligt avtal med Svenska
Lagerhusaktiebolaget, som ingår i Statsföretag AB. JN har dessutom några

lagringsavtal direkt med livsmedelsföretag. Lagring av
gödsel- och bekämpningsmedel handhas av ÖEF på uppdrag av JN.

Socialstyrelsen (SoS) svarar för försörjningsberedskapen
inom sjukvårdsområdet och därmed för beredskapslagringens omfattning inom
området. Lagring av läkemedel och viss sjukvårdsmateriel genomförs av ÖEF på
uppdrag av SoS. Vidare pågår försök med lagring av viss sjukvårdsmateriel
direkt hos sjukvårdshuvudmännen. Syftet med försöken är att pröva en
beredskapslagring av materiel så nära förbrukarna som möjligt. Sera och
vacciner lagras av statens bakteriologiska laboratorium på uppdrag av SoS.

Särskild tvångslagring hos näringslivet - tidigare i
förening med statliga finansieringsbidrag - tillämpas på oljeområdet enligt
lagen (1957:343) om oljelagring m. m. Importörer och vissa större säljare och
förbrukare av oljeprodukter är skyldiga att hålla beredskapslager. Av
statsmakterna fastställda lagringsmål fördelas mellan de lagringsskyldiga i proportion
till deras försäljning respektive förbrukning under en preciserad basperiod.
Vissa kvantiteter skall hållas i skyddade utrymmen eller lokaliserade till
plats som ÖEF bestämmer. Den totala investeringskostnaden för
oljelagringspro-grammen 1958-1976 uppgick till drygt 2 miljarder kr. i löpande
priser. Under perioderna 1958-1962 och 1963-1969 utgick statligt bidrag med 60
respektive ca 50 % av investeringskostnaden i form av ränte--och
amorteringsfria lån vilka avskrivs med 5 % per år. Återstående kostnader för
oljebranschen finansierades prisvägen, fr.o.m. 1963 genom att en
beredskapslagringsavgift togs ut av konsumenterna och tillfördes en inom
branschen särskilt inrättad stiftelse. Lagringsskyldiga skall lämna vissa
uppgifter om sina lagerinnehav till ÖEF som är tillsynsmyndighet. Uppgifterna
lämnas under straffansvar. Vid åsidosättande av lagringsskyldigheten utgår
särskild oljeavgift. ÖEF kan enligt lagen vid vite ålägga en försumlig att
uppfylla lagringsskyldigheten.

Det bör i detta sammanhang upprepas att vid sidan av
tvångslagringen lagrar staten i egen regi råolja och oljeprodukter.

Sedan år 1976 kan ÖEF med stöd av lagen (1976:295) om
skyldighet för näringsidkare att medverka vid lagring för försörjningsberedskap
ålägga företag att mot ersättning delta i lagrings- och omsättningsverksamhet.
Lagen föreskriver att näringsidkare, som i icke obetydlig omfattnig förbrukar
sådan för folkförsörjningen viktig vara som staten håller i lager för att
utnyttjas när krig eller krigsfara råder eller när tillförsel av varor tiU
riket minskar av annan anledning, kan åläggas att dels till staten upplåta
befintligt lagerutrymrriecUer plats för uppförande av sådant utrymme, dels
inköpa vara från sådant lager, om det behövs för omsättningen av varulagret.

Till problemerimed den nuvarande lagringsverksamheten hör
att den är kostnadskrävande både på investerings- och driftsidan. Risk finns
att varor blir inkurantaom de inte omsätts tillräckligt ofta. Vidare kräver
utveckUngen

245

s. 246 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 inom
näringsUvet en fortlöpande anpassning av lagrens innehåll till ändrade

Del II produktions- och marknadsmässiga förutsättningar för att
inte lagrade varor

skall bli inaktuella för sitt ändamål. Dessa förhållanden
ställer stora krav på

de beredskapsansvariga myndigheternas planering liksom på
administration

och hantering av varulagren.

Tidigare behandling av frågan om ansvaret för lagringen

I direktiven till försörjningsberedskapsutredningen (H
1971:1) angavs bl.a.:

"Vad som i första hand bör övervägas är avvägningen
mellan produktionsåtgärder och beredskapslagring samt fördelningen av ansvaret
i dessa sammanhang mellan staten och näringslivet. Utredningen bör bl. a.
innefatta en analys av för- och nackdelar i olika avseenden av statliga
företagsengagemang som ett medel att trygga försörjningsberedskapen på utsatta
varuområden. Det bör vidare övervägas inom vilka för vår försörjningsberedskap
viktiga varuområden eller sektorer av vårt näringsliv som förändrade
beredskapsmetoder och finansieringssätt är lämpliga och möjUga."

Försörjningsberedskapsutredningen (FBU) fann i sitt
slutbetänkande (SOU 1975:57) Varuförsörjning i kristid att beredskapslagringen
för avspärrning och krig är säkerhetspoUtiskt betingad och därför bör bekostas
av staten. Däremot menade FBU att näringslivet skulle få påtagliga fördelar av
en fredskrislagring varför en utökning av lageruthålligheten för sådana kriser
borde åstadkommas genom att alla företag med en förbrukning över en viss nivå
skulle åläggas att hålla lager motsvarande minst fredsförbrukningen under en
viss tid som skulle fastställas för varje vara. Miniminivån skulle väljas så
att den för berörda företag gemensamma lagerökningen kvantitetsmässigt
motsvarade den statUga fredskrislagringen. Som ekonomisk kompensation
förordade FBU skattemässig lagernedskrivning till noll, statUga kreditgarantier
för lagerinvesteringar samt avskrivningslån för erforderliga lagerutrymmen.

Flertalet remissinstanser som behandlade frågan var
tveksamma till FBU: s förslag.

I prop. 1975/76:152 med förslag till åtgärder för
försörjningsberedskapen anfördes att förslaget hade vissa nackdelar. Det
framhölls att olika industrier som regel numera är så beroende av varandra att
lagring hos ett företag eller en bransch kommer att gynna hela landets industri
liksom samhället i övrigt. Det ansågs även svårt att fastställa rimliga,
lämpUga och rättvisa minimila-gernivåer hos olika företag, vilket är en
förutsättning för att minsta tillåten lageruthållighet skall kunna bestämmas.
Finansieringen av de statliga fredskrislagren av petrokemiska insatsvaror,
syntetiskt gummi och ändlösa syntetiska garner föreslogs ske genom en höjning
av den särskilda beredskapsavgiften på oljeprodukter. Frågan om huruvida
varorna skulle lagras centralt eller hos de förbrukande företagen borde avgöras
från fall till fall med beaktande av såväl beredskapsmässiga som ekonomiska
faktorer.

FBU hade
vidare föreslagit att regeringen i särskild lag skulle få

bemyndigande att ålägga företagen att medverka vid den
fysiska lagringen

, och vid omsättningen av de statliga
lagren. Staten skulle härvid helt och hållet

s. 247 Kontrollera mot PDF

stå för
uppkommande kostnader. Åläggandet skulle tillgripas endast i de Skr.
1982/83:103 undantagsfall överenskommelse inte kunde uppnås på annat sätt. Den
typ av Dir. 1982:55 lagring FBU i första hand avsåg var lagring av
reservdelar och maskinförnödenheter men även av andra varor av låg
lagringsbeständighet eller avpassade till produktionen hos visst företag.

Regeringen anslöt sig till FBU:s syn på denna punkt (prop
1975/76:152). Samtidigt betonades att ÖEF:s egen beredskapslagring skedde till
låga kostnader varför endast ett mindre antal varor skulle bli aktuella för
lagring hos företagen. Vissa varor- inte minst på det petrokemiska området -
ansågs dock ha sådan begränsad lagringsbeständighet att lagring hos företag
vore att föredra. Dessutom ansågs det att vissa varor av säkerhets- och
miljöskäl borde lagras nära platsen för förbrukningen. Därför borde företag
kunna åläggas att upplåta lagerutrymme eller plats för sådant utrymme för
beredskapslagring av insatsvaror samt att omsätta beredskapslagrade
insatsvaror. Lagringskostnader och merkostnader vid omsättning skulle ersättas
av staten. Ställning togs dock ej till frågan om beredskapslager av reservdelar
och maskinförnödenheter. -

Riksdagen beslutade i enlighet härmed och antog den av
regeringen föreslagna lagen. Lagen (1976:295) om skyldighet för näringsidkare
att medverka vid lagring för försörjningsberedskap trädde i kraft den 1 juli
1976.

Förslag om översyn av lagringsverksamheten

Mineralpolitiska utredningen har i sitt i april 1980
överlämnade slutbetänkande (SOU 1980:12) Mineralpolitik lämnat förslag som
syftar till att förbättra försörjningen med mineralråvaror. Förslagen innebär
bl a att de StatUga fredskrislagren av legeringsmetaller bör utökas till att
omfatta tre månaders import. Utredningen anförde att målet för
fredskrislagringen bör värderas från i första hand rent ekonomiska
utgångspunkter till skillnad från målet för den traditionella
beredskapslagringen som berör bl. a. det nationella självbestämmandet.

1978 års försvarskommitté anförde i sitt i februari 1981
överlämnade delbetänkande (Ds Fö 1981:1) att det närmare borde övervägas om
staten eller näringslivet bör ha ansvaret för den lagringsverksamhet som
alltjämt är nödvändig. Kommittén' ansåg att olika alternativ bör prövas. Ett
sådant skulle kunna vara att finna incitament för förbrukande företag i
näringslivet att helt eller delvis åta sig ansvaret för fredskrislagringen. Ett
annat skulle kunna vara att oberoende av lagringens avsedda syften, ålägga
staten lagringsansvar för varor av allmän förbrukningskaraktär. Lagringen av
varor av mer specifik natur skulle åläggas de enskilda företag som förbrukar
varorna. Den av kommittén förordade inriktningen av försörjningsberedskapen,
med förslag till ett aktivare engagemang från näringslivets sida, gjorde det
enligt kommittén särskilt angeläget att finna lämpliga former för fördelningen
av ansvaret för bl. a. lagringsverksamheten mellan staten och näringslivet.
Hithörande frågor borde därför enligt kommittén ägnas ökad uppmärksamhet i det
fortsatta planeringsarbetet.

Riksrevisionsverket (RRV) har i april 1981 i sin rapport
över granskningen av anskaffningsverksamheten vid ÖEF behandlat frågan om
lagring i ÖEF:s egen regi eller köp av tjänsterna inköp, lagerhållning och
försäljning. RRV

247

s. 248 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 ansåg att det i många fall kunde
föreligga möjligheter till betydande

Del II kostnadsbesparingar om ÖEF köpte
effektueringsfunktionen som tjänster

från externa leverantörer. I sitt yttrande till RRV i
anledning av granskningsrapporten framhöll ÖEF att del är viktigt att frågan
om lagring i egen regi eller hos näringslivet utreds ytterligare. ÖEF anförde
vidare att lagringen hos företag har vissa påtagliga nackdelar och svagheter.
Bl', a. pekade ÖEF på riskerna för minskad kommersiell lagring och otillbörligt
förfogande samt på osäkerheten beträffande lagerdisposition vid t. ex. konkurs.

1980 års oljelagringskommitté har i sitt i augusti 1981
överlämnade slutbetänkande (Ds H 1981:2) Kol, uran och gas för kristid
föreslagit att systemet med tvångslagring utvidgas till att omfatta importörer,
säljare och förbrukare av ångkol och naturgas, huvudsakligen i enUghet med de
principer som gäller för tvångslagringen av olja. Beträffande kärnbränsle
föreslog kommittén att i första hand kraflindustrins planerade utbyggnad lill
år 1982 av reservlagret genomförs. I ställningstagandena till kommitténs
förslag i prop. 1981/82:102 (bilaga 3, s. 69-73) har regeringen i huvudsak
anslutit sig härtill. Riksdagen har inle haft någon erinran mot vad som anförts
i propositionen i denna del (FöU 1981/82:18; rskr 1981/82:374).

ÖEF framhöll i augusti 1981 i programplanen för det
ekonomiska försvaret att frågan om fördelningen av ansvaret för beredskapslagringen
mellan staten och näringslivet borde bli föremål för en mer inträngande analys
samt att ÖEF avsåg att inkomma med förslag till direktiv för en allsidigt
sammansatt kommitté med uppgift att studera frågan närmare. Försvarskommittén
har i sitt slutbetänkande (Ds Fö 1981:14) biträtt ÖEF:s förslag och förordat
att utredningen genomförs skyndsamt.

Riksdagens näringsutskott har i ma] 19821 sitt betänkande
(NU 1981/82:41, s. 19 samt NU 1981/82:49) över del av prop. 1981/82:123 om
samordnad datapolitik jämte motioner anfört följande.

"Utskottet finner det angeläget att ett
beslutsunderlag utarbetas för åtgärder som syftar till ett godtagbart
nationellt fysiskt och teknologiskt oberoende på halvledarområdet. Detta
beslutsunderlag bör omfatta dels frågor förknippade rned en egen produktion,
dels lagringsfrågor, dels frågor som gäller lösningar via det internationella
handelsmönslret. Underlaget bör avse förhållanden och krav som förutses omkring
år 1990. Lösningar på nordisk basis bör särstuderas. Regeringen bör ombesörja
att ett dylikt beslutsunderlag utarbetas av berörda myndigheter och i samarbete
med användande och tillverkande företag. Bland myndigheter m m som kan komma
att beröras av detta arbete vill utskottet nämna statens industriverk, STU, överstyrelsen
för ekonomiskt försvar, kommerskollegium, datadelegationen (B 1980:03) och
sårbarhetsutredningen (Fö 1981:02). Det bör ankomma på regeringen att dra upp
de närmare riktlinjerna,för arbetet. Någon särskild utredning om 'ett embryo
till en komponentindustri i Sverige' synes inte erforderlig."

Utskottet föreslog att riksdagen skulle göra ett uttalande
till regeringen av angiven innebörd. Riksdagen har anslutit sig till utskottets
förslag (rskr 1981/82:379).

Riksdagens försvarsutskott har i maj 1982 i sitt
betänkande (FöU 1981/82:18, s. 128) om säkerhets- och försvarspolitiken samt
totalförsvarets fortsatta utveckling framhållit i vad avser frågan om
lagringsverksamheten 248

s. 249 Kontrollera mot PDF

att vissa
fördelar skulle kunna vara förknippade med att ge näringslivet ett Skr.
1982/83:103 större ansvar för lagringen. Enligt utskottet borde
därvid självklart Dir. 1982:55 eftersträvas ett system som innehåller
positiva sidor också för näringslivet. Utskottet ansåg i likhet med vad som
yrkats i vissa motioner alt den föreslagna utredningen borde komma till stånd
snarast. Riksdagen har anslutit sig till utskottets förslag (rskr
1981/82:374).

Vissa internationella jämförelser

Internationella jämförelser visar att frågan om ansvaret
för beredskapslagringen lösts olika i skilda länder. På oljeområdet har många
länder statliga, strategiska lager. Därutöver ställs ofta krav på
beredskapslagring i oljehandelns regi.

Norge har för andra varor än oljeprodukter en ordning med
bl a statliga lån och lånegarantier för extra råvarulager hos
produktionsplanlagda företag samt bidrag till ränte- och försäkringskostnader.

I Finland övervägs för närvarande en fredskrislagring i
företagens regi. Avsikten är att stimulera till frivillig, kontrollerad
extralagring genom ekonomiska incitament såsom statliga kreditgarantier och
fördelaktiga skatteregler för avskrivning.

I Schweiz sker all lagring i näringslivets regi. Genom s.
k. frivillig beredskapslagring kan, inom vissa preciserade varuområden,
företagen frivilligt ansluta sig till ett beredskapslagringssystem. Genom avtal
förbinder sig företaget då att beredskapslagra viss minimikvantitet.
Finansiering sker genom upplåning på den ordinarie kapitalmarknaden tiU ränta
som till följd av statlig kreditgaranti är låg samt genom tillämpning av
förmånliga skatteregler för avskrivning. Vid kris kan företaget disponera upp
till hälften av sitt eget extra lager. Genom s. k. tvingande beredskapslagring
kan som villkor för importlicens gälla att berört företag håller visst beredskapslager.
För varje bransch finns i detta senare fall en speciell fond för täckande av
omkostnaderna för lagerhållningen. Fonderna byggs upp genom avgiftsuttag hos
konsumenterna.

Särskilda statliga program för lagring av strategiska
råvaror finns i bl. a. USA och Frankrike. Andra länder, exempelvis
Storbritannien, saknar sådana program.

Inom OECD:s högnivågrupp för råvaror har nyligen gjorts en
enkät i medlemsländerna om hur dessa löst de organisatoriska och finansiella
problemen vid lagringen av strategiska råvaror.

Vissa pågående utredningar m. m.

Statens industriverk har i en sammanfattande rapport (SIND
1981:5) Elektronikindustrin i Sverige (Del 7) berört frågan om
försörjningsberedskapsåtgärder, bl. a. möjligheterna till lagring inom
elektronikområdet. Rapporten är föremål för remissbehandUng.

F. n. pågår eller igångsätts vissa utredningar m. m. som
har intresse i sammanhanget.

Regeringen har tidigare i dag beslutat om tilläggsdirektiv
till utredningen om vissa frågor om beredskapslagring på energiområdet (Dir
1982:20). Utredningen skall enligt tilläggsdirektiven utarbeta lagförslag m. m.
beträf-

249

s. 250 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 fande lagring av naturgas och
ångkol (Dir 1982:53). Vidare har regeringen

Del II ■ ' tidigare i dag
beslutat om direktiv för den översyn av det löpande

oljelagringsprogrammet som skall göras till år 1983 (Dir
1982:54). Isamband med.denna översyn skall beredskapslagringen av kärnbränsle
prövas.

Inom livsmedelsområdet har regeringen med beslut den 25
mars 1982 fastställt direktiv för en utredning som skall studera
livsmedelsförsörjningens sårbarhet (Dir 1982:13). Utredningen skall bl. a.
studera samspelet mellan myndigheter och näringsliv.

Regeringen har vidare den 10 juni 1982 utfärdat förordning
(1982:517) om beredskapslån och beredskapsgaranti. Förordningen innebär bl. a.
att lån och garantier kan utnyttjas för att finansiera lagerhållning hos
företagen. Med beslut den 17 juni 1982 har regeringen i regleringsbrev för ÖEF
för budgetåret 1982/83 beräknat medel för försöksverksamhet med lagring i
företagens regi inom kemiområdet.

Tidigare har nämnts den försöksverksamhet som pågår inom
sjukvårdsområdet med ökad lagring i sjukvårdshuvudmännens regi samt de studier
som görs inom OECD.

Utredningens uppdrag

Tillkallande av en särskild utredare

I prop. 1981/8,2:102 (bilaga 3, s. 26 f.) anfördes bl. a.
följande.

"Beredskapslagring är alltjämt en viktig uppgift inom
det ekonomiska försvaret.. Jag anser det väsentligt alt ÖEF ständigt strävar
efter att hålla sina lager så aktuella som möjligt och inle tvekar att sälja ut
sådant som inte längre behövs i samma kvantiteter som tidigare eller över huvud
taget. Det är viktigt att ÖEF ständigt tillser att lagren sköts på ett så
effektivt och ekonomiskt sätt som de speciella förhållandena medger.

Staten har ett övergripande ansvar för att samhället
fungerar och befolkningens primära behov kan tillgodoses vid krig och
avspärrnirig. Härutöver har staten funnit det önskvärt att vid fredskriser
genom viss lagring och andra åtgärder så långt möjligt söka upprätthålla normal
fredsstandard samt undvika stöningar i viktiga samhällsfunktioner. Det bör dock
vara angeläget för företagen själva att i sin ordinarie verksamhet så långt
möjligt söka tillgodose kundkretsens behov av varor i samtliga krislägen. Även
då skall företagen om möjligt upprätthålla sin kommersiella verksamhet. Del är
mot den bakgrunden inte på förhand givet hur ansvaret för beredskaps- och
fredskrislagringen skall fördelas mellan staten och näringslivet.

Jag anser det i likhet med ÖEF och försvarskommittén
angeläget att närmare utreda om inte .lagringsverksamheten skulle kunna
ytterligare förbättras genom att näringslivet fick ett större ansvar på detta
område. Såväl ekonomiska som administrativa skäl kan tala härför. Lagren torde
också kunna håUas mer aktuella och bättre anpassas till strukturförändringar i
samhället.

Samtidigt är det angeläget att eventuella
lagringsuppgifter inte försämrar näringslivets internationella konkurrenskraft
eller medför komplicerade kontroUproblem.

Jag anser
det väsentligt att undersöka hur andra länder har agerat på detta

område för
att vi i Sverige skaU kunna dra nytta av deras erfarenheter. Etl

2CQ tillfälle har yppat sig i OECD där
högnivågruppen för råvaror på inte minsl

s. 251 Kontrollera mot PDF

svenskt initiativ f. n. studerar vissa tekniska aspekter
på strategisk lagring av Skr. 1982/83:103

råvaror." Dir. 1982:55

Mot bakgrund härav bör nu tillkallas en särskild utredare
med uppdrag att. utreda vissa frågor rörande beredskaps- och fredskrislagring.

Utredningens närmare inriktning

Utredningen skall i sitt arbete utgå från de mål och den
inriktning i stort för det ekonomiska försvaret som anges i 1982 års
försvarsbeslut (prop. 1981/82:102, FöU 1981/82:18, rskr 1981/82:374).
Utredningen skall särskilt beakta de krav på försörjningssäkerhet som gäller
för de s. k. oundgängliga behoven.

Utredningen skall utvärdera erfarenheter av nuvarande
ordning för lagringsverksamheten och överväga alternativa former för
beredskaps- och fredskrislagring. Därvid skall särskilt studeras möjligheterna
lill en utvidgad lagring i näringslivets regi. Fördelar och nackdelar av
beredskapsmässig, ekonomisk och administrativ karaktär med en utvidgad lagring
i näringslivets regi bör utredas. Det torde vara ändamålsenligt att särbehandla
lagring som avses för de oundgängliga behoven p. g. a. de särskilda krav som
måste ställas i samband medjdenna lagring.

En risk vid beredskaps- och fredskrislagring hos företagen
är att företagen minskar sina normala kommersiella lager. Utredningen bör i
sitt arbete bedöma risken för en minskad kommersiell lagring och möjligheten
att motverka en sådan utveckling.

En risk av likartad karaktär är att lagersvinn genom t.
ex. obehörigt förfogande kan uppkomma. Denna risk bör beaktas av utredningen
liksom de åtgärder som kan behövas för att säkra lagrens innehåll.

I det fall företagen ombesörjer och bekostar lagringen,
vilket är fallet beträffande tvångslagringen på oljeområdet, äger företagen
själva lagren och kan -1, ex. vid avveckling av rörelsen - frittdisponera över
dessa oavsett om ,. de finansierats med egna medel eller genom statliga bidrag
och avskrivningslån. Frågan om dispositionsrätten till sådana lager prövades
av 1980 års oljelagringskommitté som inte kom fram till någon annan tolkning av
gällande bestämmelser. Även vid statlig lagring hos företagen är statens
dispositionsrätt osäker, t. ex. vid konkurser. Utredningen bör särskilt studera
dessa problem och lämna förslag till erforderliga åtgärder för att trygga
samhällets disposition över försörjningsviktiga lagertillgångar.

Vid lagring hos företagen kan olika regler tänkas för
företagens rätt till lagerdisposition i fredskriser respektive vid krig och
avspärrning. Lagrens tillgänglighet i krislägen kan vara avgörande föf
företagens villighet att delta i ett lagringssamarbete av beredskapskaraktär.
Utredningen bör därför pröva villkoren och formerna för disposition av de varor
som beredskaps- och/eller fredskrislagras hos företagen.

En beredskaps- och/eller fredskrislagring hos företagen
kan rubba konkurrensförhållandena mellan olika företag inom landet liksom
mellan inhemska och utländska företag på hemmarriarknaden och på exportmarknaderna.
De konkurrensmässiga effekterna av en utökad lagring, frivillig eller
tvångsmässig, hos företagen bör därför särskilt uppmärksammas. Också olika
alternativs förenlighet med våra handelspolitiska åtaganden bör prövas.

251

s. 252 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 I utredningsarbetet bör kartläggas
inom vilka viktiga varuområden utanför

Del II oljeområdetsomenändradordningförlagringkan
vara lämplig. Särskilt bör

beaktas möjligheterna att lagra komponenter och
reservdelar.

Utredningen bör överväga olika alternativ för finansiering
av en eventuellt utökad beredskaps- och/eller fredskrislagring hos
näringslivet. Därvid bör prövas om det är lämpligt införa ekonomiska lättnader
i form av t. ex. statliga kreditgarantier för investeringar i varulager,
statliga lån för lagerutrymmen, ändrade skatteregler eller en mer direkt
statlig finansiering. En annan finansieringsform är avgiftsuttag i senare
användningsled av det slag som har tillämpats på oljeområdet, eventuellt med
avgifterna slussade via särskilda branschfonder. Även avgiftsuttag i
importledet för t. ex. råvaror bör studeras. Olika finansieringsformer skall
analyseras mot bakgrund av de statsbudgetmässiga, konkurrensmässiga,
handelspolitiska och administrativa konsekvenserna.

Utredningen bör syfta till att finna former som möjliggör
en rationell ansvarsfördelning för nödvändig beredskaps- och/eller
fredskrislagring utan att beredskapens effektivitet eftersatts. En utgångspunkt
skall härvid vara att föreslagna åtgärder ej leder till ökade
samhällsekonomiska kostnader eller medför administrativt svårhanterliga
lösningar. Utredningen bör därutöver redovisa besparingsmöjligheter som kan
uppstå genom en mer rationell lagringsverksamhet.

Utredningen bör lägga fram förslag till sådana
författningar som kan behövas.

För utredningens arbete skall gälla de direktiv som
utfärdats till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående
finansieringen av reformer (Dir 1980:20).

Utredningens genomförande

Utredningsarbetet bör bedrivas i nära samverkan med ÖEF
och övriga berörda myndigheter. Utredningen bör samråda med andra pågående
utredningar m. m. som är av betydelse i sammanhanget. Berörda organisationer
m. fl. bör beredas tillfälle att framföra synpunkter.

Utredningen bör göra sådana internationella jämförelser
som kan anses motiverade.

Utredningen bör lämna förslag senast i början av år 1984.

Föredragandens hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för handelsdepartementet att tillkalla en
särskild utredare med uppdrag att utreda vissa frågor

rörande beredskaps- och fredskrislagring och att besluta
om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns
kommitléanslag.

252

s. 253 Kontrollera mot PDF

Regeringens beslut Skr. 1982/83:103

Dir. 1982:56

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans

hemställan.

(Handelsdepartementet)

Samordning och uppföljning av arbetet med att genomföra
strukturförändringar inom det militära försvarets fredsorganisation m.m.

Dir. 1982:56

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-24. Chefen för
försvarsdepartementet, statsrådet Gustafsson, anför.

Stort samordnings- och uppföljningsbehov

Riksdagen har med anledning av prop. 1981/82:102 bil. 2
den 4 juni 1982 beslutat (FöU 1981/82:18, rskr 374) om långtgående förändringar
under 1980-talet av försvarets fredsorganisation. Åtgärderna är ett led i det
omfattande besparingsprogram som riksdagen har beslutat för det militära
försvaret. Förutom de strukturbetingade åtgärderna skall ett omfattande
rationaliseringsarbete genomföras. Under försvarsbeslutsperioden 1982/
83-1986/87 skall totalt ca 2 400 milj. kr. sparas.

De åtgärder inom fredsorganisationen som följer av
riksdagens beslut innebär att ett stort antal genomgripande förändringar måste
ske på relativt kort tid. De kommer att beröra flertalet myndigheter och alla
nivåer inorii försvarsorganisationen. Ett stort antal fredsförband skall dras
in, minskas, omlokaliseras eller organiseras om. Mark och anläggningar skall
avvecklas. Nedskärningarna inom arméns och marinens fredsorganisation är koncentrerade
lill en treårsperiod 1984-87. Nedskärningarna inom flygvapnet skall ske främst
under 1980-talets senare hälft. Ett stort antal försvarsanställda kommer att
behöva omplaceras till nya arbetsgivare inom försvaret eller till civila
myndigheter m.m.

Fram till år 1986/87 skall vidare antalet anställda vid de
s.k. gemensamma myndigheterna minskas med närmare 1 000. Den nya organisationen
av de centrala staberna har nyligen trätt i kraft. Fr.o.m. sommaren 1982 inleds
vidare den omorganisation av den högre regionala ledningsnivån (Milo 82) som riksdagen
beslutade om 1980. Härutöver genomförs de indragningar och omlokaliseringar som
är föranledda av tidigare riksdagsbeslut. Jag vill vidare erinra om de
organisatoriska konsekvenserna av de sammanslagningar av myndigheter inom samma
garnison som chefen för armén har aktualiserat.

Jag kan
således konstatera att början och mitten av 1980-talet komriier att

kännetecknas av genomgripande förändringar på alla nivåer. Alla försvars

grenar och myndigheter kommer att beröras i någon utsträckning. Det är

tveksamt om någon tidsperiod de senaste decennierna har innehållit så 253

s. 254 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 många organisationsförändringar som
de kommande åren. Detta förhållan-

Del II de framhävs ytterligare av alt
försvarets organisation under de närmaste tio

åren skall minska med ca 6 000 anställda. Inom försvarets
s.k. gemensamma myndigheter skall antalet anställda minska med mer än en
femtedel. Vidare måste elt synnerligen ambitiöst rationaliseringsarbete drivas
kontinuerligt under hela 1980-talet om 1982 års försvarsbeslut skall kunna
förverkligas. Detta rationaliseringsarbete kommer att beröra samtliga
myndigheter i försvarsorganisationen. Den nya befälsordningen skall börja
tillämpas 1983. Dessutom skall ca 10 000 fler värnpliktiga inkallas och
utbildas jämfört med överbefälhavarens plan (varav ca 7 000 under
programplaneperioden 1982/83-1986/87).

Erfarenheterna från tidigare fredsorganisatoriska
förändringar visar att det måste finnas en stark ledning om de uppsatta
besparingsmålen skall kunna nås. Vidare torde ett stort antal nya eller icke
förutsedda problem dyka upp i samband med genomförandet av de nu beslutade
förändringarna. Mot bakgrund av omfattningen av de förestående förändringarna
och erfarenheterna av de tidigare, gjorde försvarskommitténs arbetsutskott för
fredsorganisationsfrågor (FK 78/FRO) följande uttalande i sin slutrapport (Ds
Fö 1981:13) Utvecklingen av försvarets fredsorganisation under 1980-talet:

"Utgångspunkten för verksamheten blir riksdagens
beslut våren 1982. Ett snabbt förverkligande härav förutsätter att särskilda
åtgärder vidtas som möjliggör en effektiv styrning och uppföljning av
verksamheten mot de uppställda målen.

En särskild fredsorganisationsdelegation bör därför bildas
inom regeringskansliet. Den bör främst svara för samordning av de föreslagna
åtgärderna inom regeringskansliet."

Ett uttalande med motsvarande innbörd gjordes i prop.
1981/82:102 (bil 2 s. 92) om säkerhets- och försvarspolitiken samt
totalförsvarets fortsatta utveckling varvid jag anförde bl.a. följande:

"Utgångspunkten för regeringens och myndigheternas
fortsatta åtgärder blir riksdagens beslut med anledning av vad jag har
förordat. Ett förverkligande av besluten förutsätter att särskilda åtgärder
vidtas för att effektivt leda och följa upp arbetet. Därför bör enligt
utskottet en särskild fredsorganisationsdelegation bildas inom
regeringskansliet. Den bör svara för erforderlig samordning inom
regeringskansliet. Jag delar utskottets mening att en särskild
fredsorganisationsdelegation bör tillsättas inom regeringskansliet för att
bl.a. följa myndigheternas arbete med organisationsändringarna. Jag avser
återkomma till regeringen angående formerna för en sådan delegation.

Jag har i det föregående angett vissa tidpunkter när de
förordade organisationsändringarna bör vidtas. Jag vill emellertid inte
utesluta att det framgent kan visa sig uppstå praktiska förutsättningar att
vidta vissa åtgärder tidigare och därmed påskynda besparingsutfallet. Sådana
möjligheter bör enligt min mening tas till vara. Motsatsen kan givetvis också
inträffa, dvs., det kan visa sig nödvändigt att genomföra en åtgärd något
senare än vad som nu planeras. De tider som anges för organisationsändringarna
bör därför ses som riktvärden. Den delegation som nyss har nämnts bör noga
följa denna fråga. Det ankommer på regeringen atl precisera tidpunkter för
organisa-lionsändringarna."

254

s. 255 Kontrollera mot PDF

Särskild
delegation för samordningsarbetet Skr. 1982/83:103

Dir. 1982:56

Det återstår enligt min mening åtskilligt planläggnings-
och detaljarbete

för alt de åtgärder som föreslagits skall kunna genomföras
och de beräknade besparingarna hämtas in. Flera frågor måste övervägas
ytterligare. Ansvaret för att under regeringen leda genomförandet ligger på
överbefälhavaren. En viss del av arbetet kommer dock att behöva bedrivas inom
försvarsdepartementet.

Enligt min mening bör en särskild delegation tillkallas
för alt i regeringskansliet samordna arbetet samt följa myndigheternas
åtgärder med att genomföra de förändringar som riksdagen har beslutat.
Delegationen bör ägna uppmärksamhet ål att tidsplaner för verksamheten
utarbetas och att principfrågor tidigt identifieras och blir behandlade. Vidare
bör möjligheterna att nå del uppsatta besparingsmålet ägnas uppmärksamhet.
Resultatet av myndigheternas arbete behöver således följas för att vid behov
kunna påverka arbetet så alt den inriktning som riksdagen lagt fast kan fullföljas.

Delegationen bör således vara ett organ för att samordna
arbetet i försvarsdepartementet och regeringskansliet i övrigt samt följa
myndigheternas åtgärder i fråga om de beslutade organisationsförändringarria.
Delegationen skall emellertid inte fatta beslut i sakfrågor och således inte
överta myndigheternas eller regeringens skyldighet alt förhandla eller
informera enligt lagen (1976:500) om medbestämmande i arbetslivet eller
medbestämmandeavtalet för det statliga arbetstagarområdet (MBA-S). Delegationen
bör dock självfallet arbeia i nära kontakt med berörda pesonalorganisationer.
För detta ändamål bör en särskild samverkansgrupp bildas med representanter från
personalorganisationerna för att säkerställa att de frågor som är av betydelse
för det fortsatta arbetet blir tillräckligt belysta.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla högst nio ledamöter att ingå i en delegation
för samordning inom regeringskansliet samt för att följa arbetet med att
genomföra de strukturförändringar inom försvarets fredsorganisation som
riksdagen har beslutat om,

all utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt delegationen.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att
kostnaderna för delegationen skall belasta fjärde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

255

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 Utredning om försvarets gemensamma
myndigheter

Del n m.m.

Dir 1982:57

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-24 Chefen för försvarsdepartementet,
statsrådet Gustafsson, anför.

Besparingsarbetel inom försvarels gemensamma myndigheter

Krigsförband inom det militära försvaret förs samman i
delprogram. Delprogrammen läggs samman till program efter två olika modeller.
Den ena modellen ger avvägningsprogram och den andra organisatoriska huvudprogram.
Indelningen i organisatoriska huvudprogram återspeglar ansvarsförhållandena i
försvarets fredsorganisation. Det militära försvaret indelas i fred i fem
organisatoriska huvudprogram, nämligen

Huvudprogram 1. Arméförband Huvudprogram 2. Marinförband
Huvudprogram 3. Flygvapenförband Huvudprogram 4. Operativ ledning m.m.
Huvudprogram 5. Gemensamma myndigheter m.m.

Huvudprogrammet
5. Gemensamma myndigheter m.m. omfattar f.n. följande centrala myndigheter:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Myndighet

Försvarets civilförvaltning

Försvarets sjukvårdsstyrelse

Fortifikaiionsförvaltningen

Försvarets materielverk

Försvarets forskningsanstalt

Försvarets radioanstalt Värnpliktsverket

Försvarets rationaliseringsinstitut

Försvarshögskolan

Militärhögskolan

Försvarets
förvaltningsskola

Försvarets
läromedelscentral

Krigsarkivet

Statens
försvarshistoriska museer

Försvarets
datacentral

LokaUseringsort(er) Karlstad, Stockholm Karistad

Eskilstuna, Stockholmsområdet, Kristianstad, Skövde,
Strängnäs, Karlstad, Östersund, Boden Stockholm, Karlstad, Linköping
m.fl.

Stockholm,
Karlstad, Linköping, Nynäshamn, Umeå Stockholm

Karlstad,
Kristianstad, Göteborg, Solna, Östersund, Boden Stockholm Stockholm Stockholm
Solna Slockholm Stockholm

Stockholm, Karlskrona, Linköping Stockholm, Arboga,
Karlstad, Kristianstad, Östersund

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Förutom
den personal som finns vid försvarets radioanstalt är antalet anställda inom
huvudprogrammet, omräknat till personår, drygt 6800.

s. 257 Kontrollera mot PDF

I juni 1980 lämnade överbefälhavaren sin perspeklivplan
del 2 (ÖB 80) lill Skr. 1982/83:103 regeringen. I planen beskrevs
försvarsmaktens utveckling i olika avseenden Dir. 1982:57 med utgångspunkt i
tre ekonomiska nivåer. För var och en av de tre nivåerna (de s.k.
handlingsvägarna) föreslogs en långsiktig inriktning av försvarets
fredsorganisation.

1978 års försvarskommitté lade i betänkandet (Ds Fö
1981:1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret fast riktlinjerna för kommitténs
behandling av försvarets fredsorganisation. Härvid anfördes att kommitténs
överväganden rörande de ffedsorganisatoriskä förändringarna borde utgå från att
minst de reduceringar som överbefälhavaren föreslog i handlingsväg 2 skulle
genomföras. Vad gäller centrala och högre regionala staber och gemensamma
myndigheter borde också övervägas ytterligare reduceringar av det slag och den
omfattning som överbefälhavaren föreslog i handlingsväg 3.

Frågan om dessa ytterligare reduceringar vid de gemensamma
myndigheterna övervägdes av kommilténs arbetsutskott för
fredsorganisationsfrågor (FK 78/FRO). I sin slutrapport (Ds Fö 1981:13)
Utvecklingen av försvarets fredsorganisation under 1980-talet anförde
arbetsutskottet bl.a. följande:

"Ulskotlets uppfattning är dock att en kraftigare
minskning av de centrala myndigheterna än till av överbefälhavaren uppställda
mål bör kunna ske. Utskottet delar emellertid myndigheternas uppfattning att
det underlag som ett beslut om. fortsatta minskningar nu måste grundas på inte
är tillräckligt allsidigt och genomarbetat. Vid bestämmande av myndigheternas
personalramar måste rimliga garantier finnas att ramarna kan inrymma huvuddelen
av den kompetens som krävs för att respektive myndighet skall kunna lösa sina
uppgifter. Vid varje myndighet finns en omslagspunkt vad gäller personalstyrka
där ytterligare minskningar inte längre blir lönsamma. Var dessa omslagspunkter
ligger kan utskottet nu inte uttala sig om.

Under senare år har ett stort antal utredningar resulterat
i betydande förändringar av flertalet s.k. gemensamma myndigheter.
Förändringarna har genomförts av varje enskild myndighet utan att frågor om
sambandet mellan myndigheterna, eventuella omflyttningar av uppgifter eller
sammanslagning av myndigheter ägnats särskilt intresse.

Eftersom varje myndighet har redovisat sina synpunkter var
och en för sig utan samråd sinsemellan har utskottet inte alls fått dessa
möjligheter belysta. Beslutsunderlaget är därför ofullständigt inte bara vad
gäller varje enskild myndighet utan kanske framför allt därigenom att den totala
överblicken-saknas.

Enligt utskottets mening bör en kommitté tillsättas
snarast. Möjligheterna till samordning och/eller sammanslagning av nuvarande
myndigheter bör utredas i syfte att uppnå en högre rationalitet i verksamheten.
Även möjligheterna till samordning/sammanslagning med likartad verksamhet utom
försvaret bör därvid övervägas. Utredningen bör drivas så att förslag kan
föreligga senast i samband med 1987 års försvarsbeslut."

Slutrapporten överlämnades i november 1981 till 1978 års
försvarskom

mitté för att ligga till grund för kommitténs slutliga ställningstagande till

fredsorganisationens utformning och inriktning av det fortsatta besparings

arbetet inom försvaret. Försvarskommittén delade därvid i sitt slutbetänkan

de (Ds Fö 1981:14) Totalförsvaret 1982/87 den uppfattning som arbetsut

skottet hade beträffande besparingsåtgärderna iriom huvudprogram 5.

Gemensamma myndigheter m.m. 257

17 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

s. 258 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 I
propositionen 1981/82:102 (bil. 2) om säkerhets- och försvarspolitiken

Del II samt totalförsvarets fortsatta utveckling anslöt sig
regeringen till försvar-

skommitténs förslag till besparingsåtgärder beträffande
huvudprogrammet 4. Operativ ledning m.m. och huvudprogrammet 5. Gemensamma
myndigheter. När det gäller den fortsatta inriktningen av personalminskningar
och besparingar vid de gemensamma myndigheterna anförde jag bl.a. följande i
propositionen:

"Flertalet myndigheter inom huvudprogrammet har av
statsmakterna ålagts att minska sin personal. I visst fall är kravet på
reduceringar betydande. Jag anser dock atl det är nödvändigt att ytterligare
överväga möjlighelerna alt minska antalet anställda och därmed begränsa
kostnaderna. Alla möjligheter att åstadkomma besparingar måste tas till vara.
Härvid behövs en mer samlad syn på myndigheternas uppgifter m.m. än vad som
varit möjligt att åstadkomma under det besparingsarbete som hittills mest har
inriktats på varje myndighet för sig. Det är angeläget att övrigt
utredningsarbete som berör de aktuella myndigheternas organisation och
uppgifter samordnas. Jag ansluter mig till kommitténs uppfattning alt man bör
pröva att minska personalen inom huvudprogram 5. Gemensamma myndigheter m.m. i
större omfattning än vad överbefälhavaren har föreslagit. Möjligheterna att
uppnå detta genom en ytterligare samordning rnellan myndigheterna inom
huvudprogram 5 och mellan dessa myndigheter och myndigheter utanför försvaret
bör därvid särskilt övervägas. Försvarskommitténs förslag att låta en särskild
kommitté se över möjligheterna till en sådan samordning kan enligt min mening
vara en lämplig åtgärd.

Vid tidigare fredsorganisationsändringar har de förutsatta
personalminskningarna kunnat genomföras genom naturlig avgång och med
utnyttjande av en effektiv omplaceringsverksamhet. Enligt min mening bör
strävan vara atl även genomföra de nu aktuella organisationsändringarna pä
detta sätt. Personalfrågor i samband härmed bör behandlas av försvarets
personalnämnd och andra berörda instanser. De erfarenheter som har vunnits
genom tidigare och pågående organisationsändringar bör tas till vara och kan
bidra till att underlätta situationen för den personal som kan komma att
beröras.

Jag vill dessutom erinra om att förhandlingar pågår mellan
parterna på arbetsmarknaden om ett nytt trygghetsavtal.

Med hänsyn till vad jag tidigare har anfört om
nödvändigheten av att uppnå de kostnadsminskningar som bl.a. motiverar mina
förslag lill ändringar i fredsorganisationen, kan jag inte helt utesluta att
persorial som inte godtar skäliga erbjudanden om annan anställning kan behöva
sägas upp på grund av arbetsbrist."

De personalminskningsmål som regeringen föreslog i
avvaktan på resultatet av ytterligare besparingsundersökningar framgår av
följande sammanställning:

258

opaginerad Kontrollera mot PDF

Myndighet

Högsta anlal

Högsta antal

Högsta
antal

Minsk-

anställda

anställda

anställda

ning

(personår)

(personår)

(personår)

t.o.m.

1981/82

1986/87

1991/92

1991/92

Försvarets
civil-

förvaltning

200

180

180

20

Försvarets
sjuk-

vårdsstyrelse

74

63

60

14

Fortifikaiionsför-

valtningen!

892

795

750

142

Försvarets
mate-

rielverk-

3 523

2 920

2 470

1053

Försvarets
forsk-

ningsanstalt'

1206

1080

1000

206

Värnpliktsverket

3724

350

350

22

Försvarets
rationa-

liseringsinstitut

93

69

60

33

Övriga
myndigheter

491

460

410

81

Summa-

6 851

5 917

5 280

1571

Skr.
1982/83:103 Dir. 1982:57

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Avser anslaget F 3. Fortifikationsförvaltningen (exkl.
personal vid förvaltningens forskningsenhet).

- Inkl. personal vid förvaltningskontoret vid
huvudavdelningen i Karlstad.

- Avser anslaget F5. Gemensam försvarsforskning
(inkl. personal vid fortifikations

förvaltningens forskningsenhet).

'' Inkl. 21 personår för värnpliktskontoret för marinen.

-''Exkl. försvarets radioanstalt, försvarets gymnasieskola
och försvarets läromedelscentral.

Riksdagen har den 4 juni 1982 fattat sina beslut angående
utformningen av försvarets fredsorganisation (FöU 1981/82:18, rskr 374) med
anledning av totalförsvarspropositionen (prop. 1981/82:102 bil. 2). När det
gäller frågan om personalminskningar och kostnadsreduceringar inom
huvudprogrammet 5. Gemensamma myndigheter m.m. har riksdagen beslutat i
enlighet med regeringens förslag. Riksdagens beslut innebär således att antalet
anställda inom de gemensamma myndigheterna skall minska med drygt 1 500 fram
t.o.m. 1991/92.

Vid
behandling av totalförsvarspropositionen uttalade riksdagen att antalet
militär- och civilområden liksom andra organisationsfrågor kan tas upp i
sambarid med fortsatta besparingssträvanden t.ex. inför ett kommande
försvarsbeslut.

s. 259 Kontrollera mot PDF

Utgångspunkter för ytterligare besparingar

Enligt min mening måste försvarets s.k. gemensamma
myndigheter under 1980-lalet få verka med de organisatoriska öch personella
förutsättningar som nu lagts fast. På sikt måste dock övervägas fortsatta
förändringar för att få en ännu mer kostnadseffektiv organisation. Beslut om
sådana ändringar bör kunna ingå i 1987 års försvarsbeslut och förverkligas
under 1990-talet.

Jag kan
konstalera att det råder samstämmighet rnellan överbefälhavaren och
statsmakterna om strävandena att söka uppnå långtgående besparingar och
personalminskningar vid de gemensamma myndigheterna. Jag anser

259

s. 260 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 emellertid att statsmakterna nu
inle disponerar ett lillräckligt allsidigt

Del II underlag för att på sikt kunna föreslå
ytterligare besparingsåtgärder utöver

dem som nu är beslutade. Ett sådant vidgat beslutsunderlag
måste därför utarbetas. Detta bör enligt min mening ske genom en särskild
utredning och utgå från de överväganden och förslag som redovisades i prop. 1981/82:102
(bil. 2 sid 77-79).,

Jag anser att utgångspunkten således skall vara att på
sikt uppnå mer långtgående besparingar bl.a. genom att ytterligare samordna
verksamheten och resurserna mellan försvarets gemensamma myndigheter.
Möjligheterna att samla uppgifter av likartad karaktär eller som fordrar
likartad kompetens till en eller ett mindre antal myndigheter än f.n. bör
särskilt studeras. Vidare bör utredningen överväga och lämna förslag till sådan
verksamhet som i elt mer långsiktigt perspektiv kan bedrivas i andra former med
en lägre ambitionsnivå och därmed till lägre kostnader än f.n., eller helt
ulgå. Frågan om ytterligare delegering av beslutsbefogenheter bör uppmärksammas
och beaktas, i övervägandena om detta kan leda till minskat personalbehov.

Försvarets forskningsanstalt intar i viss mån en
särställning bland de aktuella myndigheterna bl.a. genom sin karaktär av
gemensamt organ för totalförsvaret. Jag har i prop. 1981/82:102 slagit fast att
försvarsforskningen bör ha en i princip likvärdig ställning i förhållande till
de olika totalförsvarsmyndigheterna. Detta hindrar inte att samordning av
enskilda delar av verksamheten med andra myndigheter kan prövas.

Frågan om antalet militär- och civilområden bör också
förberedas jämsides med arbetet ifråga om de gemensamma myndigheterna.

Utredningen bör även klarlägga inom vilka områden som en
bättre samordning kan nås mellan försvarets gemensärrima myndigheter och
myndigheter utanför försvarsdepartementets verksamhetsområde. Därvid bör bl.a.
övervägas om arbetsuppgifter kan föras över från en sektor till en annan för
att på så sätt möjliggöra personalinskränkningar och andra kostnadsreduceringar
inom statsförvaltningen.

Personalminskningarna måste vara balanserade i förhållande
till uppgifts-och ambitionsförändringarna så att inte bristande
personalresurser ersätts med varaktigt engagerade konsulter eller genom
liknande åtgärder. Det är angeläget att della förhållande särskilt
uppmärksammas under utredningsarbetet.

Ett utredningsarbete av det här slaget bör enligt min
mening bedrivas parallellt med - och i viss mån med beaktande av - det kommande
perspeklivplanearbetet inom främst försvarsmakten. Utredningen måste även
skaffa sig en överblick över och god kännedom om de utredningar och
förberedelser som f.n. pågår vid berörda myndigheter med anledning av de nu
gällande personalminskningsmålen. Det är också enligt min mening nödvändigt att
utredningen följer det översynsarbete som bedrivs - eller kommer alt bedrivas -
vid myndigheter utanför försvarsdepartementets verksamhetsområde.

Jag bedömer att det arbete som måste bedrivas blir
omfattande och komplicerat, om de intentioner som uttalats av försvarskommillén
och regeringen skall kunna förverkligas. Arbetet bör därför bedrivas i
elappform med en successiv avrapportering, så att regeringen och berörda
myndigheter kan följa utredningsarbetets gång. Därigenom skapas möjligheter för
regeringen att fortlöpande inrikta utredningen och samordna dess arbete 260

s. 261 Kontrollera mot PDF

med
de riktlinjer som kommer atl ligga lill grund för den övriga
Skr. 1982/83:103

försvarsplaneringen. Dir. 1982:57

Jag anser att det inledande arbetet av både tids- och
kostnadsskäl bör genomföras av en särskild utredare. Den första etappen som
främst kommer att beslå av planläggning, underlagsinsamling, idéskapande och
problemformulering och andra åtgärder av förstudiekaraktär bör avrapporteras
under första halvåret 1983. Därefter bör utredningens arbetsinriktning
kompletteras och preciseras genom tilläggsdirektiv. Jag är inte nu beredd att
ta ställning till och föreslå i vilken form som det fortsatta utredningsarbetet
bör bedrivas. Jag vill inte utesluta att resultatet kan få omfattande
personal-, regional- och sysselsättningspolitiska konsekvenser. Det kan därför
finnas skäl som talar för att den senare delen av utredningsarbetet bör ske
inom ramen för en parlamentariskt sammansatt kommitté, t.ex. den kommitté som
skall förbereda 1987 års försvarsbeslut.

Åtskilliga av de berörda myndigheterna har större eller
mindre delar av sin verksamhet lokaliserad utanför Stockholmsområdet. Utredaren
bör därför i sitt arbete beakta vad riksdagen vid skilda tillfällen uttalat
beträffande den offentliga sektorns roll i regionalpolitiken.

Utredaren bör vid arbetets början och under arbetets gång
informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd
central arbetstagarorganisation med vilka staten har eller brukar ha avtal om
löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att framföra
synpunkter.

HemstäUan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att
överväga möjligheterna dels till strukturförändringar och ytterligare
kostnadsreduceringar inom försvarets s.k. gemensamma myndigheter, dels till
ökad samordning med övriga statliga myndigheter

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att
kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

261

s. 262 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Översyn av den statliga lönegarantin vid konkurs

Del II

Dir. 1982:58

Beslut vid regeringssammanträde 1982-01-28 Chefen för
arbetsmarknadsdepartementet, statsrådet Eliasson, anför.

Gällande ordning *

Lagen (1970:741) om statlig,lönegaranti vid konkurs
(ändrad senast 1979:344) trädde i kraft den 1 januari 1971. Lagen innebär att
staten svarar för betalning av de anställdas fordringar hos en arbetsgivare som
har försatts i konkurs. De fordringar som omfattas av lönegarantin är
lönefordringar och andra ersättningar med förmånsrätt enligt 12 §
förmånsrätlslagen (1970:979), pensionsfordringar med förmånsrätt enligt 12
eller 13 § i samma lag och vissa konkurskostnader. Beträffande lön och annan
ersättning på grund av anställning gäller garantin endasi fordringar som har
förfallit till betalning senare än ett år innan konkursansökningen gjordes och
vidare under en uppsägningstid av högst sex månader. För fordringar med
förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen är garantin maximerad till ett belopp
som motsvarar tolv basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Garantibeloppen betalas ut av länsstyrelserna. Förfarandet för prövningen av
lönegarantifordringar är annars olika för ordinära resp. mindre konkurser.

I en ordinär konkurs utgår betalning endast för fordringar
som har bevakats i konkursen. Konkursförvaltaren har därvid att utreda och
pröva anspråken. Förvaltaren skall snarast efter konkursbeslutet underrätta
länsstyrelsen om fordringar på lön under uppsägningstid, om fordringen enligt
förvaltarens bedömande är klar. Underrättelse bör under samma förutsättningar
lämnas även om andra fordringar som omfattas av garantin. I övrigt skall
underrättelse lämnas när en fordran har blivit utdelningsgill. Samtidigt som
förvaltaren lämnar underrättelse till länsstyrelsen om en klar fordran skall
förvaltaren bevaka den för arbetstagarens räkning.

I mindre konkurser ankommer det på kronofogdemyndigheten
atl utreda och pröva lönegarantianspråk. Den i konkursen utsedde förvaltaren
skall

anmäla kända löne- eller pensionsskulder lill
kronofogdemyndigheten. För konkursdomaren föreligger en skyldighet att sända
underrättelse till kronofogdemyndigheten, om del finns anledning anta atl
fordran som omfattas av garantin kan göras gällande.

Lönegarantin finansieras genom en arbetsgivaravgift.
Avgiften, som ursprungligen var 0,02 procent av lönesumman, har höjts
successivt. Sedan den 1 januari 1979 utgår den med 0,2 procent av
avgiftsunderlaget.

Lönegarantilagen har ändrats vid flera tillfällen. Således
har det maximala

beloppet för betalning enligt lönegarantin höjts upprepade
gånger. Från

början var garantin begränsad till tre basbelopp. F.n.
uppgår garantin, som

jag tidigare har nämnt, lill ett belopp motsvarande tolv
basbelopp när del

gäller fordringar med förmånsrätt enligt 12 §
förmånsrättslagen, dvs.

fordringar på lön och annan ersättning samt förfallna
pensionsfordringar.

När det gäller fordringar på framtida pension omfaltar
lönegarantin numera 262

s. 263 Kontrollera mot PDF

dessa utan någon beloppsbegränsning. Anledningen till
dessa höjningar har i Skr. 1982/83:103 huvudsak varit de omkastningar i
företrädesordningen mellan olika slag av Dir. 1982:58 fordringar som har gjorts
och som har medfört att andra fordringar har fått företräde till utdelning i
konkursen framför löne- och pensionsfordringar (se prop. 1971:107, InU 18, rskr
221, prop. 1971:178, LU 26, rskr 353 och prop. 1975/76:12, LU 5, rskr 115). År
1975 företogs också vissa ändringar i lönegarantisystemet. Ändringarna syftade
främst till att få till stånd snabbare utbetalningar från garantin (prop.
1975/76:19, InU 25, rskr 119). Slutligen ändrades lönegarantilagen år 1979 som
en följd av den nya ordningen för handläggning av mindre konkurser (prop.
1978/79:105, LU 19, rskr 309). Under de första åren som lönegarantin gällde
höll sig utbetalningarna av lönegarantimedel på en relativt låg och konstant
nivå. Därefter ökade emellertid utbetalningarna kraftigt. Efter en inte
oväsentlig minskning under budgetåret 1979/80 har under det sist förflutna
budgetåret en kraftig ökning åter ägt rum. Utvecklingen framgår av följande
sammanställning, som också redovisar de belopp som har återbetalats i form av
utdelning i konkurs.

Budgetår Utbetalade
belopp Återbetalade belopp

(milj. kr.) (milj. kr:)

1971/72 19,5 2,7

1972/73 24,0 7,5

1973/74 27,2 7,8

1974/75 24,3 8,5

1975/76 60,3 10,6

1976/77 134,4 10,6

1977/78 294,6 '31,4

1978/79 335,5 24,1

1979/80 249,5 31,4

1980/81 461,4 46,8

Under andra halvåret 1981 har utbetalningarna uppgått till
201,7 milj. kr.

Utredningens uppgifter

Systemet med en statlig lönegaranti vid konkurs har varit
i kraft i ungefär tio år. Lönegaranlireformen har inneburit en väsentUg
trygghetsfaktor för de arbetstagare som drabbas av en arbetsgivares konkurs.
Det är självfallet angeläget att systemet fungerar tillfredsställande och att
alla åtgärder som kan vidtas för att förbättra systemet kommer till stånd.

Även om erfarenheterna av lönegarantisystemet är i
huvudsak goda, har under årens lopp aktualiserats en rad frågor och problem söm
motiverar att lönegarantin nu utvärderas och ses över. Denna uppgift bör
anförtros åt en särskilt tillkallad utredare. Jag går nu över till att peka på
några frågor som har berörts i olika sammanhang och som enligt min mening bör
utredas och belysas närmare.

En första sådan fråga är att utbetalningarna från
lönegarantin har ökat anmärkningsvärt under de senaste åren. Visserligen finns
det faktorer som åtminstone delvis kan förklara denna utveckling. En orsak bör
givetvis vara den stora ökningen av antalet konkurser som har inträffat. Andra
omständigheter av betydelse är att arbetstagarna har fått längre uppsägningstider
genom införandet av lagen (1974:12) om anställningsskydd, att maximibeloppet
successivt har höjts så att del numera utgör tolv basbelopp

s. 264 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 samt
att löne- och pensionsfordringar genom ändringar i förmånsrätlslagen

Del II har fått en sämre förmånsrätt till utdelning i konkurs
jämfört med vissa andra

fordringar. Det har emellertid också påståtts alt de ökade
utbetalningarna från lönegarantin skulle bero på att det genom direkta
oegentligheter och bristande kontroll skulle förekomma att utbetalningar sker
felaktigt från lönegarantin. Denna fråga har berörts bl.a. i riksdagen (se mot.
1977/ 78:1004, LU 1978/79:19, rskr 1978/79:309) och har uppmärksammats även i
det arbete med frågor rörande ekonomisk brottslighet som på regeringens uppdrag
utförs av brottsförebyggande rådet (jfr justitieutskottets betänkande
1980/81:21). Bland förfaranden som har uppmärksammats kan nämnas konstruerandet
av s.k. personalbolag och anställning av närslående på mycket förmånliga
villkor.

Vidare har det påtalats att lönegarantin har kommit att få
en annan användning än den som ursprungligen var tänkt (se bl.a. Ds A 1979:7).
Lönegarantin har således medfört att konkurs många gånger framstår som etl
förmånligt sätt inte bara för avveckling av ett företag som befinner sig på obestånd
utan även för rekonstruktion av sådana företag genom att lönegarantin betalar
en stor del av konkursboets driftskostnader för tiden efter konkursen. Det har
också gjorts gällande att lönegarantin kan bidra till att göra konkurs till en
förmånligare åtgärd för rekonstruktion än andra alternativ, såsom exempelvis
ackord. I de fall där konkursalternativet väljs har konkursförvaltaren
möjligheter att utnyttja det anstånd som lönegarantin medför för att undersöka
olika alternativ att överlåta verksamheten till nya ägare. Detta kan i vissa
fall vara angeläget från arbetsmarknads-, industri- eller regionalpolitiska
synpunkter.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört bör utredaren
undersöka om lönegarantin snedvrider valet av form för rekonstruktion av företag
och, om så visar sig vara fallet, föreslå hur en snedvridning skall kunna
undvikas. Enligt min mening är det vidare angeläget att de bakomliggande
orsakerna till den ökning i utbetalningarna från lönegarantin som har
förekommit närmare klargörs och analyseras så att man får ett underlag för att
bedöma om kontrollen behöver göras effektivare eller om andra åtgärder behöver
vidtas. Vid sina överväganden bör utredaren hålla i minnet att det alltid är en
avvägningsfråga i vilken omfattning olika kontrollåtgärder bör sättas in och
att kontroUapparaten inte bör vara vidlyftigare och dyrare än att den är
ekonomiskt motiverad..

Som framgår av vad jag har anfört i det föregående gäller
olika regler om hanteringen av lönegarantiärendena beroende på huruvida
konkursen handläggs som en ordinär eller mindre konkurs. Fr.o.m. den 1 januari
1980 har omfattande ändringar av bestämmelserna om konkursförvaltning och
tillsynen över konkursförvaltning genomförts. Bl. a. har ordningen för
handläggning av mindre konkurser närmats till handläggningsformen i ordinära
konkurser. En viktig nyhet därvid är att förvaltare så gott som alltid skall
förordnas även i mindre konkurser. Vidare utövas tillsynen över förvaltningen
numera i samtliga konkurser av kronofogdemyndighet i egenskap av
tillsynsmyndighet.

De nu redovisade ändringarna i reglerna om förvaltning i
konkurser

öppnar möjligheter att tillskapa en enhetligare ordning
för handläggningen

av lönegarantiärenden. Det bör därför ingå i
utredningsuppdraget att

undersöka om inle prövningen av alla sådana ärenden kan
anförtros 264

s. 265 Kontrollera mot PDF

exempelvis konkursförvaltarna. En fråga som därvid
särskill måste upp- Skr. 1982/83:103 märksammas är att en ordning tillskapas
som motsvarar den materiella Dir. 1982:58 prövning som kronofogdemyndigheterna
f.n. gör. I det sammanhanget ligger det också nära till hands att överväga om
inte kronofogdemyndigheternas tillsynsbefogenheter i lönegarantiärenden skulle
kunna förstärkas. Mot bakgrund av den diskussion som har förekommit om
länsstyrelsernas medverkan som utbetalningsmyndighet i fråga om lönegarantin
bör utredaren vidare undersöka om detta är en lämplig ordning eller om
utbetalningarna bör handhas av någon annan myndighet.

En annan fråga som jag har uppmärksammat och som har
beröring med ordningen för utbetalningen av lönegarantimedel är att det råder
en viss osäkerhet om hur långt ulbetalningsmyndighetens skyldigheter sträcker
sig när det gäller att granska och rätta fel i utbetalningsbesked som konkursförvaltare
lämnar till länsstyrelsen. Enligt min mening bör utbetalningsmyndigheten eller
en tillsynsmyndighet med större befogenheter ha möjligheter att företa en
materiell prövning och rätta till felaktigheter i dessa ärenden. Det är
otillfredsställande att det råder osäkerhet på en så viktig punkt och frågan
bör därför utredas närmare för att klarare regler skall kunna tillskapas.

År 1975 vidtogs en rad ändringar i lönegarantisyslemet i
syfte att nedbringa handläggningstiderna och därmed påskynda utbetalningarna
från lönegarantin. Erfarenheterna visar emellertid att det, trots dessa
ändringar, kvarstår en del problem när del gäller utbetalningen av
lönegarantimedel. Det är framför allt konkursförvaltarna som upplever
svårigheter i dé fall då företag med tillgångar och med rörelsen i full drift
går i konkurs. Problemet är att förvaltaren i konkursens inledningsskede har
svårt att bedöma i vad mån man vågar använda konkursboets tillgångar för
utbetalning av lönerna. Får förvaltaren inte göra det, är det svårt att
fortsätta rörelsen. Önskemål har förts fram att konkursförvaltaren skall ges
möjlighet att rekvirera lönemedel från länsstyrelsen eller förskottera lönerna
ijr konkursboet. I den praktiska tillämpningen har det förekommit att man har
varit tvungen att tillgripa lösningar som delvis går vid sidan av den ordning
som gällande lagstiftning anvisar för att klara av de här problemen. Utredaren
bör mot denna bakgrund även gå närmare in på denna fråga.

Enligt 12 § förmånsrättslagen och 13 § lagen om
anställningsskydd gäller en avräkningsregel som innebär alt från
uppsägningslönen och därmed också från lönegarantin skall avräknas lön som
arbetstagaren under uppsägningstiden har förvärvat i annan anställning som han
skäligen har bort godta. Under senare tid har det i olika sammanhang påståtts
att arbetstagare som under uppsägningstid uppbär lönegarantimedel skulle vara
ovilliga att ta tillgängligt lämpligl arbete. Frågan har nyligen behandlats i
riksdagen. I enlighet med vad som därvid uttalades (AU 1980/81:3) bör det ingå
i utredningsuppdraget att undersöka hur ifrågavarande regler fungerar i
praktiken. Visar det sig att det finns behov av ändringar i reglerna, t.ex. en
skyldighet för den som uppbär lönegarantimedel att vara anmäld som
arbetssökande på den offentliga arbetsförmedlingen, bör utredaren lägga fram
förslag till sådana. En utgångspunkt vid översynen av dessa regler bör vara att
de skall tillämpas på samma sätt som bestämmelserna om lämpligt arbete i
arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet. En fråga som i
detta sammanhang också bör prövas är om avräkning bör ske

265

s. 266 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 även med inkomst av rörelse och
ålderspension. Dessutom bör utredaren

Del II belysa hur reglerna om
arbetstagarinflytande i samband med driftsinskränk-

ningar och nedläggningar har kommil att påverka
lönegarantin.

Enligt 11 § lönegarantilagen tillkommer rätten till
betalning i princip endast arbetstagaren och exempelvis inte den som har
förvärvat lönefordringen från honom. Tidigare fanns bara ell undantag från
denna regel. Detta undantag, som fortfarande gäller, innebär att garantin
omfattar även lönefordran som efter konkursbeslutet har överlåtits till
arbetslagarens fackliga organisation eller till en fond i vars förvaltning
organisationen deltar. Efter 1975 års ändringar i lönegafantilagen täcker
garantin också bl.a. facklig medlemsavgift under förutsättning att avgiften
före konkursen har innehållits men inte betalats ut av arbetsgivaren. Syftet
med ändringen var att förhindra att arbetstagaren blir tvingad att betala sin
medlemsavgift två gånger. Enligt gällande regler skall vidare länsstyrelserna
vid utbetalning av garantibelopp fullgöra arbetsgivarens skyldigheter endast i
fråga om skatteavdrag, beslut om införsel eller utmätning i lön och
kontrolluppgifter för inkomsttaxeringen. Någon skyldighet att medverka vid
uppbörden av fackliga medlemsavgifter som avser tiden efter konkursen
föreligger däremot inte. Denna fråga har uppmärksammats i en motion i riksdagen
(mot. 1977/78:614). I sitt av riksdagen godkända betänkande (AU 1978/79:5) har arbetsmarknadsutskottet
uttalat att utskottet utgår från att också denna fråga tas upp till prövning i
samband med en kommande översyn av lönegaranti-systemet. Mot denna bakgrund bör
frågan ingå i utredningsuppdraget.

Slutligen vill jag peka på att del har förekommit vissa
komplikationer i den praktiska tillämpningen av lönegarantin i fall med
internationell anknytning. Det har framför allt varit frågan om situationer då
konkurs har inträffat i Sverige och arbetstagarna har sysselsatts utomlands
eller konkurs inträffat utomlands och arbetstagarna har varit sysselsatta i
Sverige. Även dessa komplikationer bör uppmärksammas av utredaren.

Vid uppdragets fullgörande bör utredaren samråda med de
myndigheter och organisationer saml andra utredningar som berörs av uppdraget.
Utredaren bör vidare undersöka vilka erfarenheter som man har i andra länder av
lagstiftning inom förevarande område.

Utredaren bör dessutom vid arbetets påbörjande samt vidare
under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande
fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller
brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dessa
tillfälle att framföra synpunkter.

Om utredaren föreslår ändringar av gällande ordning, bör
förslagens kostnadskonsekvenser analyseras. Eventuella förslag bör utarbetas
med beaktande av vad dåvarande chefen för budgetdepartementet den 13 mars 1980
har anfört i direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående
finansiering av reformer (dir. 1980:20). Utredaren bör särskilt uppmärksamma de
möjligheter att göra besparingar som kan finnas.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet

all tillkalla en särskild utredare för atl göra en översyn
av den statliga lönegarantin vid konkurs.

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål

utredaren. 266

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar Skr. 1982/83:103

att kostnaderna skall belasta tolfte huvudtitelns
kommittéanslag. Dir. 1982:59

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utvärdering
av en svensk miljökvalitetsredovisning

Dir 1982:59

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-30.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Dahlgren,
anför.

Miljödatanämnden
(Jo 1974: A) har sedan år 1974 bedrivit ett utvecklingsarbete rörande
miljöinformation. Ett projekt inom ramen för denna verksamhet har gällt en
försöksverksamhet med atl utveckla en redovisning av den svenska
miljökvaliteten. Syflel har varit att ge en bred översikt när det gäller
miljösituationen och miljöutvecklingen i landet.

I proposilion 1981/82:48 om upprättande av en toxikologisk
informationsservice, m. m. anförde jag följande:

'Tör egen
del ser jag del som värdefullt att ett försök till miljökvalitets-redovisning
initierats av nämnderi. Innan redovisningen lagts fram och utvärderats anser
jag det dock inte möjligt att ta ställning till frågorna om behovet av en
fortsatt verksamhet med en särskild svensk miljökvalitetsredovisning, den
närmare utformningen av verksamheten eller förhållandet mellan en sådan
redovisning och myndigheternas normala informationsverksamhet. Dessa frågor
bor därför tas upp i ett senare sammanhang".

Som
resultat av projektet har en provutgåva med titeln "Blågul miljö"
utkommit i juni 1982. Provutgåvan har tillkommit under medverkan av elt stort
antal experter och ett särskilt publikationsråd med representanter för olika
delar av miljövårdsarbetet i landet.

Den
föreliggande provutgåvan bör nu utvärderas. En särskild utredare bör enligt min
mening tillkallas för denna uppgift.

Utredaren
bör mol bakgrund av utvärderingen av provutgåvan bedöma behovet av en
fortlöpande redovisning av miljökvaliteten. Därvid bör också den närmare
inriktningen och utformningen av en fortsatt verksamhet övervägas. Vidare bör
utredaren studera förhållandet mellan en sådan redovisning och annan
publikations- och informationsverksamhet på miljövårdsområdet och belysa de
samlade kostnaderna för verksamheten. Utredaren skall därvid också beakta vad
som anförts i regeringens direktiv (1980:20) angående finansiering av reformer.

Utredaren
bör senast den 15 oktober 1982 lämna en plan över utredningsarbetets uppläggning.
Arbetet bör redovisas senast den 1 maj 1983.

267

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Med hänvisning till vad jag nu har,
anfört hemställer jag att regeringen

Del II bemyndigar chefen för
jordbruksdepartementet

att tillkalla en särskild utredare för att göra en utvärdering
av den svenska mil jökvalitetsredovisningen,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att
kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)

Utredning om återkallelse av farliga varor

Dir 1982:60

Beslut vid regeringssammanträde 1982-06-30. Chefen för
handelsdepartementet, statsrådet Molin, anför.

Bakgrund

Produktsäkerhet har ägnats stor uppmärksamhet i vårt land.
Lagstiftning riktad mot farliga varor finns på en rad områden. Den tar delvis
sikte på att skydda speciella grupper, såsom konsumenter och arbetstagare.
Delvis avser den mera allmänna intressen, t. ex. på miljövårdsområdet. Som
exempel på sådan lagstiftning kan här nämnas läkemedelsförordningen (1962:701),
livsmedelslagen (1971:511), lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor,
marknadsföringslagen (1975:1418) och arbetsmiljölagen (1977:1160).

Företagens produktutveckling är givetvis av grundläggande
betydelse för att uppnå en större produktsäkerhet. Flera myndigheter är också
engagerade i arbetet med produktsäkerhet. Till dem hör socialstyrelsen,
livsmedelsverket, produktkontrollnämnden, naturvårdsverket, marknadsdomstolen,
konsumentverket/KO och arbetarskyddsstyrelsen. Det bör vidare framhållas att
del internationella erfarenhetsutbytet om produktsäkerhet är av slor vikt.

Det hittills bedrivna arbetet med produktsäkerhet har till
främsta ändamål

att förhindra att farliga varor kommer ut på marknaden. Möjligheterna till

ingripande i syfte alt avlägsna en sådan vara från marknaden, sedan varan väl

har försålts till den som slutligen skall använda eller förbruka den, är
däremot

i flera hänseenden oreglerade. De myndigheter som har ansvar för

produktsäkerhet tar dock ofta initiativ också i fråga om varor som redan har

nått den slutlige användaren.

.,,„ Frågan om återkallelse av farliga
varor som ett komplement till gällande

opaginerad Kontrollera mot PDF

lagstiftning om produktsäkerhet har på senare tid
aktualiserats i olika Skr. 1982/83:103 sammanhang. Jag vill här
inledningsvis beröra vad som i dessa sammanhang Dir. 1982:60 brukar
innefattas i begreppet återkallelse.

Av den debatt som har förekommit, framför allt den
konsumentpoUtiska, kan utläsas att man med återkallelse normalt avser att en
näringsidkare erbjuder sig att ta tiUbaka sålda varor, t. ex. genom att köpa
dem åter eller låta varorna gå i avräkning mot annan leverans eUer i samband
med att köpet hävs. Vanligen synes man härutöver med återkallelse närmast tänka
sig ett förfaltningsreglerat förfarande, som innebär att en myndighet kan
ålägga en näringsidkare att erbjuda sig att ta tillbaka de farliga varorna. I
diskussionerna kring ett sådant förfarande brukar vidare förutsättas, att det
skall kunna utnyttjas också för vad som kan vara mindre långtgående
ingripanden. Som exempel kan nämnas åläggande att rätta till säkerhetsbrister i
redan sålda varor eller att gå ut med information om hur köparen skall undvika
vissa faror. Vanligtvis brukar man också förutsätta, att en tillämpande
myndighet skall kunna ålägga näringsidkaren att på lämpligt sätt underrätta
köparna om att en åtgärd av nu nämnt slag är aktuell. För enkelhetens skull
kommer jag i det följande att använda begreppet återkallelse för att täcka hela
det här beskrivna fältet av åtgärder.

Framställningar i frågan m. m.

Konsumentverket har i skrivelse till handelsdepartementet
våren 1979 föreslagit att en utredning om återkallelse av farliga produkter
tillsätts.

För att effektivare skydda den som förvärvat produkter
rined undermåliga säkerhetsegenskaper mot att skadas bör enligt
konsumentverkets mening skyldighet införas för tillverkare, importörer,
grossister eller senare säljled att erbjuda konsumenter som förvärvat en farlig
produkt antingen att mot återbetalning lämna tillbaka produkten eller att få
den kompletterad eller ändrad så att risken reduceras eller att få den utbytt
mot en produkt utan säkerhetsdefekt. På motsvarande sätt bör en näringsidkare
vara skyldig att återta varor som har distribuerats till senare led i
försäljningskedjan eller att byta ut dem mot produkter utan säkerhetsdefekt.
När det gäller skaderisken torde det få krävas att denna är kvalificerad för
att förordnande om återkallelse skall kunna ske.

Företagen ifråga bör enligt konsumentverkets mening vara
skyldiga att - i sådana fall där man inte har möjlighet att spåra köparen eller
senare säljled individuellt - ge omfattande publicitet åt erbjudanden om
återtagande, justering etc.

Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckUng
(OECD) har våren 1981 rekommenderat medlemsländerna att bl. a. överväga
lagstiftning på området.

269

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Uppdraget

Del II

Behovet av åtgärder

Enligl min mening är tiden nu mogen att överväga frågan om
lagstiftning för att möjliggöra återkallelse av farliga varor. För uppgiften
bör en kommitté tillkallas.

Kommittén bör till en början närmare kartlägga innebörden
av gällande rätt på olika produktområden i nu aktuellt hänseende samt undersöka
vilka utomrättsliga förfaranden som tillämpas. Jag vUl i sammanhanget påminna
om att konsumentköplagen (1973:877) under vissa förutsättningar ger en
konsument rätt att häva köp av en farlig vara. På bl. a. arbetar- och
miljöskyddsområdena kan användningen av en farlig vara förbjudas.

Som ett nästa steg bör kommittén granska de praktiska
erfarenheterna från hittillsvarande arbete hos de myndigheter som övervakar
produktsäkerhet. Härutöver bör kommittén söka bedöma tänkbara kommande
situationer, där farliga varor skulle kunna nå ut på marknaden. Härvid bör man
kunna utgå från att den under senare tid utbyggda regleringen för
produktsäkerhet leder till färre situationer där farliga varor kommer ut på
marknaden.

Utifrån dessa överväganden bör kommillén ta ställning till
om nuvarande ordning behöver kompletteras med någon form av återkallelse av
farliga varor. Kommittén bör här inte vara bunden av någon bestämd tolkning av
begreppet utan kunna pröva olika alternativ-1, ex. hävning av köpet, rätt till
ersältningsvara eller reparalionsåtagande - och kombinationer av sådana. Också
sådana informationsålägganden som jag nyss har nämnt bör övervägas. I elt nytt
system är det sannolikt lämpligt att tillämpande myndigheter får möjlighel att
välja den åtgärd, som med hänsyn lill graden av farlighet hos varan m. m.,
bedöms som lämplig.

Kommittén
har härvid givetvis att noga pröva bl. a. kostnader och övriga konsekvenser för
konsumenter och företag av ett förfarande med återkallelse Uksom behovet av
rimliga planeringsförutsättningar för berörda näringsidkare.

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Regelsystemet
m. m.

Finner kommittén att någon form av återkaUelsesystem bör
inrättas har kommittén att överväga utformningen av ett sådant system. Om
lagstiftning befinns vara nödvändig bör kommittén lämna förslag därtill.

En
huvudfråga blir då att avgränsa de områden inom vilka återkallelse skall kunna
ske. Behovet kan variera mellan olika områden beroende på vem som är köpare
eller förbrukare. Frågan om ett återkaUelsesystem har hittills framför allt
diskuterats som ett konsumentpolitiskt medel. För varugrupper där en
obligatorisk förhandskontroll av produkter sker, t. ex. beträffande läkemedel,
kan behovet se annorlunda ut än för områden utan sådan förhandsgranskning.
Generellt synes det lämpligt att ett system av detta slag skulle få tillämpas
på områden där försäljningsförbud beträffande farliga varor kan meddelas. Också
där användningsförbud har meddelats skulle ett återkallelseförfarande kunna ha
betydelse.

s. 271 Kontrollera mot PDF

Särskilda överväganden bör ägnas åt tjänstesektorn. Därvid
bör uppmärk- Skr. 1982/83:103 sammas de särskilda frågor, som kan uppkomma på
grund av att en tjänst Dir. 1982:60 ofta består av två led, nämligen dels
tillhandshållande av material i form av exempelvis reservdelar, dels utförande
av arbete. Det kan därför bli aktuellt att överväga om någon form av
återkallelse bör kunna gälla inte bara försålda varor utan även produkter som
efter det att de har reparerats e. d. har blivit farliga till följd av del sätt
på vilket reparationen etc. har utförts. Konsumenttjänstutredningen har i sitt
betänkande (SOU 1979:36) Konsumenttjänstlag uppmärksammat frågan om
produktsäkerhet på tjänsteområdet. På grundval av betänkandet bereds f. n.
inom justitiedepartementet frågan om lagstiftning rörande konsumenttjänster.

En annan viktig fråga är hur kvalificerad farligheten
skall vara för att återkallelse skall bli aktuell. En naturlig utgångspunkt för
denna bedömning bör kunna vara de kriterier som gäller för föräljningsförbud,
t. ex. enligt 4 § marknadsföringslagen. Man får dock beakta att ett
återkallelseförfarande i sin mest ingripande form kan bli mycket dyrbart. Av
bl. a. det skälet bör kommittén överväga om tröskeln för återkallelse - i varje
fall i dess mest ingripande form - bör sättas högre än för försäljningsförbud.
Liknande överväganden kan bli aktuella om områden där användningsförbud kan
meddelas skulle anses böra kompletteras med regler om återkallelse. Det kan
vidare vara så att olika åtgärder bör vidtas vid olika grader av
säkerhelsbrisler. Genom atl mer ingripande former av återkallelse på detta sätt
skulle begränsas till att avse särskilt farliga varor kan man förmodligen också
säkerställa att förfarandet får den uppmärksamhet hos konsumenterna, som krävs
för att det skall bli effektivt.

Om ett återkallelseförfarande blir aktuellt uppslår frågan
om vem eller vilka som skall kunna åläggas att återkalla. Härvid kan man å ena
sidan hävda att det är naturligt att lägga en sådan skyldighet på tillverkaren.
Å andra sidan kan också senare led, t. ex. detaljhandeln, från praktiska
synpunkter vara lämpliga. Företag kan ha upphört, bytt ägare eller på annat
sätt fått en ny skepnad, vilket kan påverka möjligheterna till återkallelse.
Företag i utlandet kan medföra särskilda problem. Kommittén bör överväga dessa
frågor liksom de regressfrågor och andra civilrättsliga spörsmål som kan uppstå
i anslutning därtill. I sammanhanget bör nämnas att frågan om regress mellan
näringsidkare är aktuell även inom ramen för konsumentköpsutred-ningens (Ju
1977:13) uppdrag. Jag erinrar vidare om att riktlinjekommittén (H 1979:04) bl.
a. har till uppgift atl pröva om förbud mot saluhållande enligt 4 §
marknadsföringslagen bör kunna riktas inle bara mot den som slutligt saluhåller
vara till konsument utan också mot tidigare säljled.

Ytterligare ett problem som kommittén måste ta ställning
till blir inom vilken tidsrymd som en eventuell ålerkallelse skall kunna
aktualiseras. Av uppenbara skäl kan man inte ha en i tiden obegränsad möjlighet
alt föreskriva återkallelse. Här kan olika lösningar tänkas. Den enklaste
skulle innebära att återkallelse under alla förhållanden måste beslutas inom en
viss tid från försäljning eller marknadsföring. En alternativ lösning kan vara
att låta tidsfristens längd påverkas av sådana omständigheter som graden av
ovarsamhet från berörda företags sida, överträdelse av eventuella försäljningsförbud,
varans eller farlighetens natur etc. Kommittén bör här inte bindas vid någon
speciell lösning. Jag vill dock framhålla att det naturligtvis är mycket angeläget
att en reglering på det här området blir så enkel och

271

s. 272 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 tydlig
som syftena kan medge, bl. a. med hänsyn till de stora ekonomiska

Del II värden som här kan beröras och behovet av rimliga
planeringsförutsättningar

i näringslivet.

Situationer kan tänkas där en vara har prövats av en
myndighet och befunnits inte böra beläggas med försäljningsförbud, varefter t.
ex. nya rön angående varans säkerhetsegenskaper senare leder till motsatt
bedömning. Kommittén bör särskilt pröva de frågor som uppkommer vid ett
återkallelseförfarande i sådana situationer.

Återkallelse kan komma att avse mycket stora ekonomiska
värden. Komrnittén bör därför överväga, om det bör sättas någon form av gräns
för hur stora kostnader ett företag får åsamkas lill följd av en återkallelse.
Delta spörsmål har uppenbarligen ett nära samband med frågan om etl mera
generellt produktansvar. Den senare frågan har behandlats i produktansvarskommitténs
betänkande (SOU 1979:79) Produktansvar II, som år 1979 överlämnades till justitiedepartementet.
Den är vidare aktuell bl. a. inom de europeiska gemenskaperna. Kommittén bör
beakta utvecklingen på det området.

Frågan om återkallelse har som jag tidigare nämnt även
tagits upp av OECD. I några av medlemsländerna, bl. a. USA, tillämpas sedan
lång lid tillbaka ett återkaUelsesystem. Kommittén bör ta del av de utländska
erfarenheterna.

När det gäller det amerikanska systemet vill jag erinra om
att det där finns en särskild skyldighet för tillverkare, distributörer och
detaljhandlare att rapportera till ansvarig myndighet när de får information om
all en vara inte följer utfärdade säkerhetsnormer eller är defekt, så atl en
väsentlig säkerhetsrisk föreligger. Kommittén bör överväga om sådana regler bör
ingå även i ett eventuellt svenskt återkaUelsesystem.

Jag vill i detta sammanhang peka på all ett
återkaUelsesystem kan, beroende pä dess utformning m. m., medföra
handelspolitiska implikationer. Kommittén bör noga beakta de handelspolitiska
aspekterna på frågan om återkallelse.

Vidare bör kommittén ta ställning till de praktiska frågor
som har samband med effektiviteten i ett återkaUelsesystem, bl. a. frågan om
möjligheterna att nå konsumenterna med ett meddelande om återkallelse.

Organisation och resurser

Om kommittén finner en reglering på området påkallad
uppkommer också frågan om organisation av verksamheten. Jag vill framhålla att
bl. a. resursskäl talar för att de myndigheter som inom en viss sektor f. n.
har ansvaret för produktsäkerhetsfrågor också utnyttjas för uppgifter i en utbyggd
produktsäkerhetsreglering. Frågor om t. ex. försäljningsförbud och återkallelse
kan av naturliga skäl komma att aktualiseras samtidigt och grundas på
väsentligen samma underlag, vilket också talar för en nära anknytning till den
hittillsvarande organisationen för produktsäkerhetsfrågor. Samtidigt är det
viktigt att notera, att ett beslut om återkallelse griper in mycket påtagligt i
civilrättsUga förhållanden. Som jag tidigare har anfört torde de ekonomiska
konsekvenserna för berörda företag i vissa lägen kunna

bli mycket
stora. Av bl. a. dessa skäl torde det ligga nära till hands att medge

272

opaginerad Kontrollera mot PDF

överprövning av ett återkallelsebeslut, något som inte
alltid är medgivet när Skr. 1982/83:103 det gäller frågor om
försäljningsförbud. Ett krav som måste ställas är dock att Dir. 1982:61 •
förfarandet organiseras så, att det medger snabba ingripanden.

När det gäller resurser vill jag framhålla att ingripanden
med stöd av en eventuell ny reglering på detta område under alla förhållanden
måste antas bli sällsynta. Vidare görs redan i dag, som jag har anfört i det
föregående, insatser i syfte att få företag att ta tiUbaka farliga varor. Man
bör därför räkna med att tillämplingen av en ny reglering kommer att dra endast
mycket små myndighetsresurser, vilka väsentligen redan har avsatts. Kostnader
uppstår härutöver för företag och konsumenter men uppkommer givetvis även vid
återkallelse på frivillig grund.

Kommittén bör i sitt arbete samråda med bl. a.
konsumentköpsutredningen.

För kommittén gäller regeringens direktiv till samtliga
utredare och kommittéer om finansieringen av reformer (Dir 1980:20).

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
alt regeringen bemyndigar chefen för handelsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med
uppdrag att utreda frågan om återkallelse av farliga varor,

atl utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att
kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Handelsdepartementet)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utredning
om dödsbegreppet

Dir
1982:61

Beslut vid
regeringssammanträde 1982-07-22

Statsrådet Ahrland anför.

I Sverige
är dödsbegreppet av tradition knutet till hjärtslag och andning. När andningen
har upphört och hjärtat har slutat att slå betraktas i allmänhet människan som
död. I lagstiftningen finns dock inte någon definition av begreppet död.

Dödsbegreppet
har vid flera tillfällen diskuterats i riksdagen. Del har i motioner framförts
önskemål om utredning av dödsbegréppet. Dessa har dock avstyrkts. När frågan
togs upp i riksdagen år 1974 uttalade riksdagen (SoU 1974:31) att de
problemställningar av skiftande natur som är förbundna med sjukvård i livets
slutskede borde bli föremål för en allsidig översyn. Utgångspunkten borde vara
att vården ges ett sådant innehåll att allmänhetens förtroende för sjukvården
inte rubbas.

Införande
av ett nytt dödsbegrepp är enligt utskottet av utomordentligt stor betydelse
från rättslig synpunkt. Det påverkar också villkoren för

273

opaginerad Kontrollera mot PDF

18
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

s. 274 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 transplantationskirurgin.
En lösning förutsätter inte bara att-som numera är

Del II fallet - hjärndöd kan diagnostiseras med full säkerhet
utan även att de med

dödsbegreppet förknippade juridiska och etiska frågorna
noga har övervägts. Allmänhetens inställning måste enligt utskottet tillmätas
stor betydelse.

Utskottet framhöll vidare att det är angeläget att
förutsättningar för transplantationsoperationer är gynnsamma. I samband med en
översyn av frågor om sjukvård i livets slutskede kunde det finnas skäl att även
granska tillämpningen av socialstyrelsens cirkulär rörande diagnos och
behandling vid totalt och oåterkalleligt bortfall av hjärnfunktionerna (MF
1973:29) ochl övrigt kartlägga problemen inom transplantationskirurgin.

Efter bemyndigande av regeringen tillkallade dåvarande
chefen för socialdepartementet i november 1974, sakkunniga för att utreda
"Vissa frågor beträffande sjukvård i livets slutskede",
SLS-utredningen. Utredningen fick inga särskilda direktiv, men som
utgångspunkt för arbetet skulle ligga socialutskottets betänkande (SoU
1974:31).

Dödsbegreppet kom åter upp till debatt vid 1975 års
riksdag. I sitt betänkande (SoU 1975:8) framhöll socialutskottet att införande
av ett hjärndödsbegrepp otvivelaktigt skulle vara av stor betydelse för
möjligheten att transplantera vissa organ, t. ex. lever och bukspottkörtel, samt
ge förutsättningar att förbättra resultaten vid exempelvis
njurtransplantationer. Utskottet ansåg emellertid att man inte endast av detta
skäl kunde vidta en så vittgående åtgärd som att ändra det dödsbegrepp som av
ålder knutits till hjärta och andning. Utskottet poängterade åter att frågan är
av utomordentligt stor betydelse från rättslig synpunkt och inte kan lösas
utan att de med dödsbegreppet förknippade juridiska och etiska spörsmålen noga
har övervägts. Man borde därför enligt utskottet söka andra utvägar för att
tillgodose transplantationskirurgins behov av goda villkor än att ändra
dödsbegreppet. En möjlighet, som enligt utskottets mening kunde förtjäna
närmare prövning, vore att genom ändring i transplantationslagen skapa
förutsättningar för tillvaratagande av organ och annat biologiskt material
innan hjärtverksamheten upphört ifall då det - på det sätt som angivits i
cirkulär (MF 1973:29) - konstateras att givarens hjärnfunktioner totalt och
oåterkalleligt bortfallit.

Utskottet föreslog att utredningen skulle överväga en
sådan lösning. Förutsättningen skulle vara att betryggande garantier för
rättssäkerheten kunde uppställas och att särskilda regler som garanterar
hänsynstagande till givarens anhöriga kunde införas. Utskottet förmodade att en
lagstiftning i enlighet med det anförda skulle kunna vinna allmänhetens
förståelse.

Utredningen inriktade sig, i överenskommelse med
socialutskottets intentioner, på att finna en lösning som kunde tillgodose
transplantationskirurgins behov utan att dödsbegreppet ändrades.

Det
problem som utredningen har sett som sin uppgift att lösa är om man genom
ändring i transplantationslagen kan skapa förutsättningar för överföring av
organ från personer med totalt och oåterkalleligt bortfall av hjärnfunktionerna
även om cirkulationen alltjämt upprätthålls på konstlad väg. Om det kan ske
skulle kvaliteten på de erhållna organen närma sig den som erhålls vid
överföring från levande givare. Om inte en sådan lösning går att finna skulle
risk föreligga att en fortsatt utveckling av transplantationsverksamheten
hindras eller fördröjs. 274

s. 275 Kontrollera mot PDF

Att utredningen trots detta inte velat föreslå ett
lagreglerat hjärndödsbe- Skr. 1982/83:103 grepp beror till stor del på
argumenteringen i de nämnda belänkandena från Dir. 1982:61 socialutskottet
1974:31 och 1975:8. Att ändra det dödsbegrepp söm av ålder knutits till hjärta
och andning, bör enligt utskottets mening inte komma ifråga. De skäl som talat
mot införandet av hjärndödsbegreppet har framför allt varit av juridisk och
psykologisk natur. Utskottet har bl. a. framfört att ett legalt fixerat
dödsbegrepp skulle kunna få svåröverblickbara juridiska konsekvenser och har
uppenbarligen varit tveksamt till om en ny innebröd av dödsbegreppet skulle
accepteras av en vidsträckt opinion.

Utredningen har således ansett att införandet av ett
hjärndödsbegrepp inte är ett oavvisligt krav för att transplantationskirurgin
skall utvecklas på önskvärt sätt. Behovet av en författningsmässig reglering av
dödskriterierna förfaller därmed.

Utredningen har föreslagit en komplettering av
transplantationslagens första paragraf med innebörden att "med avliden
jämställs i transplantationslagen person med totaltöch oåterkalleligt bortfall
av hjärnfunktionerna även om hjärtverksamheten alltjämt upprätthålls på konstlad
väg".

I syfte att säkerställa en samordnad utveckling av
transplantationsverksamheten har utredningen föreslagit att ingrepf) enligt
transplantationslagen endast skall få utföras i den omfattning och på det sätt
socialstyrelsen medger och efter det att frågan underställts regeringen.

Vid remissbehandlingen av utredningens betänkande SOU
1980:48 har merparten av remissinstanserria varit negativa till utredningens
förslag om tillägg till transplantationslagen. I flera fall har man i stället
förordat att ett hjärndödsbegrepp införs.

Ett flertal av remissinstanserna anser att grunderna för
dödförklaring måste frikopplas från villkoren för hur transplantationskirurgin
skall förbättras. Dödskriterierna bör enligt dessa remissinstanser vara sådana
att de i första hand möjliggör en riktig behandling av den döende människan
medan effekterna för transplantationskirurgin måste komma i andra hand.

Flera remissinstanser har framhållit att de inte kan
acceptera att begreppet "jämställd med avliden" införs. Dödsbegreppet
måste vara entydigt ett antingen-eller. Några remissinstanser anser att
utredningen inte tillräckligt har beaktat de juridiska konsekvenserna av sitt
förslag.

SLS-utredningen hade inte i uppdrag att förutsättningslöst
utreda konsekvenserna av olika dödsbegrepp. Man såg, som tidigare nämnts, som
sin uppgift att finna en lösning som kunde tillgodose transplantationskirurgins
behov utan att ändra dödsbegreppet.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att en särskild
utredare nu bör få i uppdrag att förutsättningslöst utreda om nuvarande
dödsbegrepp bör bibehållas eller om ett hjärndödsbegrepp bör införas. Utredaren
bör kartlägga behovet och följderna av ett eventuellt ändrat dödsbegrepp.

Många juridiska konsekvenser är knutna till dödens
inträde. En viktig uppgift för utredaren blir att kartlägga de juridiska,
medicinska och etiska konsekvenserna av olika dödsbegrepp.

Stor vikt måste läggas vid att människornas förtroende för
hälso- och sjukvården inte rubbas. Etiska frågeställningar måste därför
tillmätas stor betydelse.

Socialutskottet har hävdat att den aUmänna opinionen inte
är mogen för

275

s. 276 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 . ett nytt dödsbegrepp. SLS-utredningen,
liksom socialutskottet, konstaterar

Del II - ,— [ dock att man i dag med full
säkerhet kan ställa diagnosen hjärndöd. Med

hjärndöd menar man då totalt och oåterkalleligt bortfall
av hjärnfunktionerna. Om hjärta och andning kan upprätthållas med hjälp av bl.
a. respirator så stannar hjärtat ändå vanligen efter några få dagar.

Det är av stor vikt att folk i allmänhet får klart för sig
att tillstånd där vissa hjärnfunktioner - tillfälligt eller permanent - fallit
bort är något annat än hjärndöd. En sådan vetskap är av grundläggande betydelse
för att kunna ta ställning till om elt nytt dödsbegrepp skall införas eller ej.

I uppdraget bör också ingå att överväga om dödsbegreppet
bör regleras i lag eller om det även i fortsättningen bör anses i huvudsak vara
en medicinsk fråga.

Hjärndödsbegreppet tillämpas i dag i många länder, med
eller utan lagstiftning. Utredaren bör ta del av erfarenheter från dessa
länder.

Om ett hjärndödsbegrepp skulle införas skulle detta
troligen inte medföra att man helt övergav det konventionella dödsbegreppet. I
praktiken skulle man säkerligen i flertalet fall även i fortsättningen betrakta
upphörandet av andningen och hjärtaktiviteten som det avgörande kriteriet för
att en människa är död. Utredaren bör överväga om och i så fall vilka praktiska
åtgärder som skulle kunna uppstå härigenom.

Jag erinrar om regeringens allmänna dlläggsdirektiv för
kommittéer (Dir. 1980:20).

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden
som rör hälso- och sjukvårdsfrågor

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda
frågan om nuvarande dödsbegrepp bör bibehållas eller om ett hjärndödsbegrepp
bör införas,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns
kommittéanslag.

Regeringens ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan.

(Socialdepartementet)

276

s. 277 Kontrollera mot PDF

Utredning av vissa massmediefrågor Skr. 1982/83:103

Dir.
1982:62* ..

Dir 1982:62

Beslut vid regeringssammanträde 1982-07-22

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Wikström
anför.

1 INLEDNING

I årets budgetproposition (prop. 1981/82:100 bil. 12 s.
149) uttalade jag att en kommitté bör tillkallas för att följa utvecklingen på
massmedieområdet under de närmaste åren och bedöma vilka konsekvenser
ianspråktagandet av ny teknik kan få i olika avseenden. Jag föreslår att denna
kommitté nu tillkallas.

En av flera viktiga frågor för kommittén att behandla är
vilka konsekvenser ianspråktagande av ny teknik kan få för såväl radion och
televisionen som andra massmedier. Nuvarande avtal mellan staten och Sveriges
Radio AB resp. programföretagen inom koncernen löper ut den 30 juni 1986.
Kommittén bör därför även ses som etl led i förberedelserna inför arbetet med att
utforma nya avtal.

1.1 Massmediernas roll

Massmedierna är av grundläggande betydelse för en
fungerande demokrati. Ett omfattande flöde av information från olika och
sinsemellan oberoende källor ger medborgarna bättre förutsättningar att bilda
sig en uppfattning och ta ställning i olika frågor. Genom självständiga
massmedier utsätts åtgärder av myndigheter och olika maktgrupper i samhället
för en fortlöpande granskning, som tvingar dessa att motivera sitt handlande
inför allmänheten. Den som vill sättaigångendebatt eller skapa opinioni en
fråga kan finna kanal för sina åsikter och den som anser sig angripen kan
försvara sig.

En vidsträckt yttrande- och informationsfrihet är en
nödvändig förutsättning för att massmedierna skall kunna fungera så som jag
har angett. Genom regler i regeringsformen garanteras friheten att på olika
sätt meddela iipplysningar eller uttrycka tankar, åsikter och känslor samt att
ta del av andras meningar eller att inhämta och ta emot upplysningar.
Inskränkningar i dessa friheter får bara göras om vissa särskilt viktiga skäl
föreligger. Tryckfrihetsförordningen och lagstiftning som anknyter till denna,
främst radioansvarighetslagen, innehåller regler för yttrandefriheten i tryckt
skrift samt i radio och TV. Yttrandefrihetsutredningen (Ju 1977:10) har till
uppgift att lägga fram förslag om en gemensam grundlagsreglering av yttrandefrihetsfrågorna
i olika medier.

Yttrande- och informationsfriheten räcker emellertid inte
ensarrima till för att massmedierna skall kunna fungera så som de bör i ett
demokratiskt samhälle. Massmedierna rriåste också ha reella förutsättningar att
fungera så att de verkligen ger uttryck för den mångfald av olika åsikter och
meningsriktningar somfirins i-samhället. Existensen av många oberoende

s. 278 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 informationskanaler
är en viktig förutsättning för'att en nyhet eller åsikt skall

Del II bli allmänt känd även om den är obekväm.

Vid sidan av nu nämnda funktioner, som är centrala element
i den demokratiska processen, har massmedierna väsentliga uppgifter på kulturområdet.
De fungerar som viktiga kanaler för förmedling av olika konstnärliga
uttrycksformer. Många människor får sin viktigaste kontakt med musik, teater,
konst och litteratur genom massmedierna. Dessa erbjuder därmed också
möjligheter för artister, författare och andra konstnärer att föra fram sina
verk till en bred publik.

Statens roll i förhållande till press, radio och TV är
tvåfaldig. Slaten har genom yttrande- och tryckfrihetslagstiftningen skapat
förutsättningar för att massmedierna fritt skall kunna fullgöra sina uppgifter.
Vidare strävar staten efter att, utifrån de speciella förutsättningar som
gäller inom varje område, möjliggöra en sådan mediestruktur att bredd och
mångfald kan upprätthållas. Däremot gäller statens avsvar för medierna
självfallet inte innehållet i de budskap som förmedlas.

Sverige har sedan gammalt en omfattande dagspress, där
olika åsiktsriktningar är företrädda. Under 1950- och början av 1960-talet
hotades emellertid denna struktur genom att en mängd tidningar lades ned.
Utvecklingen föreföll vara på väg mot en situation där endast en tidning skulle
överleva på nästan varje utgivningsort. För att förhindra en sådan utveckling
och för att bevara bredden och mångfalden inom pressen lämnar staten sedan år
1969 stöd i olika former lill dagspressen. Avsikten med dessa är att förbättra
ekonomin för de tidningar som är i underläge på marknaden och att underiätta
startande av nya tidningar. För tidningar på annat språk än svenska, för
organisationstidskrifter och för kulturtidskrifter finns också statligt stöd.

I sitt betänkande (SOU 1980:32) Stödet till dagspressen
konstaterade dagspresskommitten (B 1978:01) att presstödet i stort har fungerat
som avsett. Enligt kommittén hade dagspressen sett helt annorlunda ut i dag om
inte stödet hade införts.

På radioområdet är situationen en annan än för
tidningarna. Etablerings-möjligheterna har hittills varit starkt begränsade
eftersom tillgängligt frekvensutrymme i etern inte tillåtit mer än ett fåtal
rikstäckande kanaler. Detta har varit ett centralt skäl för att låta radio- och
TV-verksamheten bedrivas av endast ett begränsat antal företag. De företag som
fått statsmakternas uppdrag att i allmänhetens tjänst svara för radio- och
TV-sändningar har ålagts att sörja för stor variation, mångfald och hänsyn till
olika åsiktsriktningar och befolkningsgrupper i sitt utbud och garanterats
avsevärd frihet från påtryckningar från olika håll.

Denna modell, den s.k. public service-modellen, är ett
viktigt medel för att Radio-,och TV-verksamheten skall ge olika delar av
befolkningen en likvärdig tillgång till bl.a. information och kultur.

De programföretag till vilka regeringen upplåter rätlen
att sända radio-

och TV-program skall utöva denna rätt enligt vad som
föreskrivs i radiolagen

(1966:755) och i särskilda avtal mellan staten och
programföretagen. Av

radiolagen följer att programföretagens sändningsrätt
skall utövas opartiskt

och sakligt och med beaktande av att en vidsträckt
yttrandefrihet och

informationsfrihet skall råda i radio och TV. Vidare
följer av lagen att det

demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om
alla människors 278

s. 279 Kontrollera mot PDF

lika värde och den enskilda människans frihet och
värdighet skall hävdas i Skr.l982/83:103

programverksamheten. Dir. 1982:62

Programföretagen är sammanförda i en koncern, Sveriges
Radio (SR). De olika företagen inom koncernen är Sveriges Television AB (SVT),
Sveriges Riksradio AB (RR), Sveriges Lokalradio AB (LRAB) och Sveriges
Utbildnigsradio AB (UR). I de avtal som dessa företag har med staten fastläggs
bl.a. principerna om mångfald och kvalitet i programverksamheten. Radionämnden
har till uppgift att genom efterhandsgranskning övervaka att programföretagen
följer gällande riktlinjer.

Under senare år har inslagen av lokal och regional
verksamhet ökat inom radio- och TV-området bl.a. genom tillkomsten av
lokalradion år 1975. Också distriklsverksamheten inom SVT byggs ut successivt.

Sedan våren 1979 bedrivs försöksverksamhet med närradio.
Närradions uppgift är att vara ett språkrör för det lokala föreningslivet.
Föreningarna har i detta sammanhang egen sändningsrätt och svarar självständigt
för programverksamheten. Riksdagen har nyligen (prop. 1981/82:127, KrU
1981/82:29, rskr 1981/82:362) beslutat att denna verksamhel ges fastare former.

Enligt min mening fyller såväl närradion som lokalradion
en viktig funktion för information, samhällsbevakning och debatt. De utgör
därför ett värdefullt komplement till pressen.

1.2 Något öm den tekniska utvecklingen

Den tekniska utvecklingen har under senare tid skapat en
rad nya möjligheter, att överföra information på långa avstånd samt att lagra
och komma åt information. Samtidigt som den nya tekniken har blivit allt mer
förfinad har apparaterna i många fall kunnat göras lätthanterliga och
förhållandevis billiga. Denna utveckling kan väntas fortsätta.

Tekniken att med hjälp av satelliter överföra radio- och
TV-program används sedan länge för att föra över program mellan olika radio-
och TV-företag. Den utveckling som ligger framför oss innebär att denna teknik
allt mera kommer att utnyttjas för programöverföringar direkt till det enskilda
hushållet. F.n. finns i flera västeuropeiska länder planer på att sända upp
direktsändande satelliter. Det gäller också Sverige och de övriga nordiska
länderna. När dessa planer realiseras kommer man under senare delen av
1980-talet att inom stora delar av Sverige kunna ta in program från olika
europeiska länder.

Kabel-TV-system förekommer i dag på flera håll i Europa, i
Sverige dock endast i begränsad omfattning. På grund av satellitulvecklingen
och genom den nya tekniken med optiska fiberkablar har dock intresset ökat för
atr etablera kabelsystem. Ett sådant intresse har bl.a. redovisats från
televerket. Kabelsystem baserade på optiska fibrer är, enligt verket, ett
viktigt led i en långsiktig utveckling mot ett landstäckande s.k. bredbandigt
telenät. Genom att kapaciteten i fiberoptiska kabelnät blir avsevärd kan näten
användas för många olika typer av informationsöverföring. Om kabelöverföring
utnyttjas för TV-distribution blir det möjligt att sända program i flera
TV-kanaler än vad frekvenstillgången i etern medger.

Kabelsystem kan också användas för andra typer av
informationsöverföring, t.ex. redaktionellt producerad text eller information
som lagras i

279

s. 280 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 databaser.
Även annan bildöverföring än TV-distribution kan till rimliga

Del II kostnader bli möjlig på detta sätt.

Tillkomsten av lätthanterliga apparater för inspelning och
återgivning av ljud och bild har redan fått påtagliga konsekvenser.
Ljudkassettbaridspelar-na har avsevärt ökat spridningen av inspelad musik.
Genom videogramtek-niken har motsvarande möjligheter öppnats för rörliga
bilder.

Den elektroniska kommunikationstekniken har en starkt
internationell prägel. Utveckling av nya tekniska lösningar och produkter pågår
inom länder med en avancerad industri på detta område. Allt flera länder tar
också i bruk den nya tekniken.

Detta kommer med all säkerhet att få effekter också på
vårt land. Detta gäller i särskilt hög grad när direktsändande TV-satelliter
tas i bruk. De program som sänds från sådana satelliter kommer även om de
främst är avsedda för det sändande landets befolkning, att kunna tas emot också
utanför landets gränser. Det kommer också atl vara möjligt att genom
kabelteknik sprida programmen utanför satelliternas räckvidd. Den nya tekniken
kommer förmodligen också atl utnyttjas på helt nya områden.

Den kommunikationstekniska utvecklingen är också av
betydande industripolitiskt intresse. Det är mycket angeläget att den svenska
elektronikindustrin även framgent får förutsättningar att finnas med i det
främsta ledet vid utvecklingen av nya kommunikationssystem och utvecklandet av
internationellt konkurrenskraftiga produkter på detta område.

Teknikutvecklingen, som i och för sig kan komma att leda
till mänga förbättringar, kan emellertid också få negativa återverkningar för
de massmedier som f. n. spelar huvudrollen som förmedlare av information,
opinionsbildning och kultur. I en sådan situation är det angeläget att såväl
regler och villkor för utnyttjande av den nya tekniken som massmediepolitiska
åtgärder i övrigt ges en sådan utformning att massmediernas väsentliga
funktioner kan fullgöras även i fortsättningen.

2 KOMMITTÉNS ARBETSUPPGIFTER

2.1 Vissa utgångspunkter

Under de senaste åren har en rad olika utredningar
behandlat olika delar av massmedieområdet. Av dessa har dagspresskommittén och
radiorättsutredningen (U 1979:05), videogramutredningen (U 1977:05),
närradiokommitlén (U 1978:11), informationsteknologiutredningen (U 1978:12)
och datadelegationen (B 1980:3) redovisat sina uppdrag.

Var och en av de nämnda utredningarna har från sina
speciella utgångspunkter lagt fram förslag om olika mediepolitiska åtgärder.

Ingen har dock haft till uppgift att beakta de samlade
effekterna av den

snabba tekniska utvecklingen för mediestrukturen i stort.
Enligt min mening

är det emellertid mycket angeläget att vi snarast skaffar
oss en helhetssyn på

denna utveckling och dess effekter på massmedierna. Den
nya kommittén

bör därför bedriva sitt arbete med en sådan utgångspunkt.
Kommittén bör

givetvis utnyttja det underlag som finns i de tidigare
nämnda utredningarnas

betänkanden.

Tidigare erfarenheter har visat att nya tekniska
lösningar" på massmedie-

280 J B y

s. 281 Kontrollera mot PDF

området i begynnelsen främst erbjuder nya sätt att sprida
samma innehåll Skr. 1982/83:103 som tidigare. Så småningom, när de nya
möjligheterna har hunnit bli Dir. 1982:62 utforskade, uppkommer nya
innehållsformer och användningsområden som är typiska för den nya tekniken.

I ett inledande skede, när de rent tekniska möjligheterna
kan urskiljas, bemöts det nya ofta med skepsis eller misstro. Det kan synas
överflödigt att satsa resurser på något som främst framstår som nya sätt atl ge
spridning åt ett innehåll sorii redan förmedlas på annat sätt.

Enligt min mening måste man vara öppen för att de nya
tekniska lösningarna inte enbart kan tillgodose människors behov av nyheter,
konstnärUga upplevelser och underhållning på samma sätt som nuvarande
massmedier. Jag vill särskilt peka på den möjlighet till tvåvägskommunikation
som de nya medierna erbjuder. Härigenom skapas förbättrade förutsättningar för
informationssökning och kontakt mellan människor över stora avstånd och därmed
också för kontakt och informationsutbyte inom mindre grupper.

Grundläggande för kommitténs arbete bör vara atl en
vidsträckt yttrande-och informationsfrihet skall råda i massmedierna.
Utgångspunkten måste alltid vara att inskränkningar i yttrande- och
informationsfriheten endast bör göras om det finns särskilt starka skäl för
detta. Med detta menar jag inte bara att en så långt möjligt oinskränkt frihet
bör råda att genom massmedierna meddela och ta del av upplysningar och åsikter,
utan också att det bör finnas praktiska möjligheter att utnyttja dessa
friheter. Först då finns möjlighet för olika åsiktsriktningar att komma tili
tals, och för atl massmedierna kan tillgodose skilda behov och önskemål.
Yttrandefrihetsutredningen (Ju 1977:10) väntas lägga fram sina förslag under
år 1982. Kommittén bör beakta utredningens principiella synpunkter och statsmakternas
ställningstagande till dess förslag.

En utbyggnad av kabel-TV-system kan leda till att vi får
fler kanaler än f. n. för TV-överföring. Programutbudet kan, om så bedöms
önskvärt, ökas genom att program från nya sändare distribueras i kabelnätet. En
sådan utveckling leder till förbättrade förutsättningar att utnyttja
yttrandefriheten. En utgångspunkt för kommittén bör därför vara att kommande
tekniska möjligheter till ett större programutbud också skall utnyttjas.

I bedömningen av vilka konsekvenser den tekniska
utvecklingen kan väntas få bör kommittén studera såväl vilka möjligheter de
tekniska nyheterna själva kan föra med sig som vilka följderna kan bli för våra
nuvarande massmedier. Mot bakgrund av en helhetssyn på massmediestrukturen bör
kommittén överväga vilka åtgärder som behövs för alt massmedierna skall kunna
fullgöra sin uppgift att erbjuda allmänheten ett rikt och varierat
informations- och kulturutbud.

Kommittén bör också belysa effekterna av den tekniska utvecklingen
för folkrörelsernas möjligheter till opinionsbildning och verksamhet och
försöka beskriva de framtida konsekvenserna.

I propositionen (1981/82:123) om samordnad datapolitik
(bil. 1, s. 19) redovisas de rekommendationer vad gäller nya medier som avgivits
av datadelegationen i rapporten (DsB 1981:20) Samordnad datapolitik. Föredragande
statsråd anser att dessa rekommendationer (nr 12-14) innehåller väsentliga
utgångspukter vid bedömningen av de samhällsåtgärder som kan behöva vidtas för
atl åstadkomma en socialt önskvärd användning av nya

281

s. 282 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 mediersomt.
ex.teledata. Kommittén bör beakta dessa utgångspunkter i sitt.

Del II arbete.

Vid utformningen av förslag till åtgärder bör kommittén
beakta att möjligheterna till nya statliga utgiftsåtaganden f. n. är
utomordentligt begränsade. Jag hänvisar till de av regeringen den 13 mars 1980
beslutade direktiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående
finansiering av reformer (Dir. 1980:20).

Mot bakgrund av vad jag har anfört kan kommitténs
arbetsuppgifter hänföras till tre större områden. En uppgift är att belysa
vilka effekter den tekniska utvecklingen kommer att få på den nuvarande
massmediestrukturen och mot bakgrund av en sådan belysning överväga olika
mediers roll och funktioner. En andra uppgift är att undersöka olika
användningsområden för ny teknik, främst kabel-TV-systemen. En tredje uppgift
blir alt överväga vilka förändrade regler och andra åtgärder som erfordras med
hänsyn lill ny teknik och nya användningar. Dessutom bör kommittén ges vissa
andra uppgifter som jag återkommer till i det följande.

2.2 Effekter på massmediestrukturen

Fortsatta tekniska förändringar på
masskommunikationsområdet kan leda till förändrade förutsättningar för våra
nuvarande massmedier. Ett exempel på en sådan förändring är införandet av TV i
Sverige. Det nya mediet övertog en del av den roll som filmen tidigare haft.
Biografernas publik minskade kraftigt, vilket ledde till ett minskat antal
biografer och minskade möjligheter till självfinansiering för filmproduktion. I
våra dagar kan videogrammen leda till liknande effekter såväl för filmen som
för TV. Möjligheten till direktmoltagning av sändningar från satelliter och
kabel-TV kan förändra förutsättningarna för en televisionsverksamhet i landet.
Nya sätt-att sprida skrivna meddelanden av olika slag kan få konsekvenser för
tidningar och tidskrifter.

Kommittén bör därför söka klarlägga vilka effekter den
tekniska utvecklingen kan komma att få för våra nuvarande massmedier, främst
tidningar och lidskrifter samt radio.

I fråga om utvecklingens effekter för tidningar och
tidskrifter bör kommittén begränsa sig till att ange verkningarna i deras
huvuddrag samt peka på områden där ett fördjupat utredningsarbete behövs..

När det gäller radio och TV bör kommittén göra en mer
ingående analys. Del är uppenbart att utvecklingen av de elektroniska
kommunikationsmedierna kan komma att kraftigt påverka förutsättningarna för de
nuvarande radio- och TV-företagens verksamhet och uppgifter.

Innebörden av vad som brukar kallas
public-service-modellen är bl. a, att programverksamheten skall präglas av
hänsyn till skilda smak- och intresseriktningar hos publiken. En följd av
detta är att en stor del av programmen i radio och TV vänder sig till ganska
begränsade grupper.

En ökad tillgång på program som sänds från andra än
företag inom Sveriges Radio-koncernen är i och för sig positivt eftersom det
kan leda till att variationen i utbudet ökar ytterligare. Resultatet kan
emellertid också bli ett större antal program som främst värider sig till en
stor, allmän publik. I en sådan situation är det angeläget atl den variation,
mångfald och kvalitet som kännetecknar det nuvarande utbudet kan bibehållas.
Kommittén bör avge 282

s. 283 Kontrollera mot PDF

förslag om på vilket sätt man kan säkerställa ett utbud av
sådan karaktär i en Skr. 1982/83:103 situation där det finns betydligt
flera programkanaler än i dag och där Dir. 1982:62 företagen inom Sveriges
Radio-koncernen inte svarar för utbudet ensamma.

Frågan om vilka krav som kan ställas på radio- och
TV-företag i allmänhetens tjänst hänger nära samman med frågan om
finansieringsmöjligheterna för verksamheten. F. n. finansieras radio-och
TV-verksamhetens drift- och investeringskostnader huvudsakligen med
mottagaravgifter. Undantag utgör utbildningsprogramverksamheten och
programverksamheten för utlandet som finansieras över statsbudgeten. Avtalen
mellan staten och programföretagen innehåller förbud mot kommersiell reklam mot
vederlag i programmen och mot sändning av s. k. sponsrade program. Avsikten med
dessa regler är bl. a. att programföretagen skall stå fria i förhållände lill
såväl staten som olika intressegrupper. . Under de senaste åren har Sveriges
Radio-koncernen genomfört dels ett rationaliseringsprogram, dels ett
reformarbete. Rationaliseringen har hittills skett inom ramen för en minskad
resurstillgång om 2 % per år efter kompensation för kostnadsstegringar. För
reformer har disponerats ett påslag av 2;3 % per år. Det kombinerade
rationaliserings- och reformprogrammet har enligt min mening varit
framgångsrikt och bör leda till effeklivare hushållning med tillgängliga
resurser.

Vissa skäl talar för att kostnaderna för radio- och
framför allt TV-verksamhet kan komma att stiga i framtiden. Så kan t. ex. nya
och vidgade distributionsmöjligheter befaras leda till konkurrens och därmed en
prisstegring för sändningsrätter till attraktiva program. För idrottsevenemang
av internationellt intresse har en sådan prisstegring redan konstaterats.
TV-företagen har mött konkurrens från andra företag som distribuerar
upptagningar med hjälp av ny teknik, såsom videogram, kabel-TV och betal-TV.
Redan nu finns tecken på en liknande utveckling också för inköpta program och
för delar av TV:s egenproduktion.

Samtidigt kan den tekniska utveckling som berörts i det
föregående komma att ställa ökade krav på radio- och TV-verksamhet av
public-service-typ, t. ex. ökade krav på den egna programproduktionen.

Kommittén bör utifrån vad jag nu anfört redovisa sin
översiktliga bedömning av resursbehoven för en radio- och TV-verksamhet av
public service-karaktär och hur detta resursbehov skall kunna tillgodoses.
Därvid måste naturligtvis alla möjligheter till rationaliseringar och
besparingar beaktas. Om nya resurser bedöms som eforderliga kan dessa som
hittills anskaffas genom höjda mottagaravgifter. Alternativt kan kompletterande
inkomstmöjligheter utnyttjas.

Utrymmet för höjningar av mottagaravgiften är sannolikt
begränsat. De privata utgifterna för tidningar, tidskrifter, radio, TV och
fonogram har behållit en i stort sett oförändrad andel av hushållens totala
utgifter under 1970-talet. Man kan befara att en ökning av radio- och
TV-kostnaderna för hushållen skulle leda till minskade utgifter för tidnings-
och tidskriftsprenumerationer, vilka skulle kunna bli till nackdel för det
totala infcrmations-flödet i samhället. Vidare kan ny medieteknik komma att
konkurrera om hushållens resurser. Kommittén bör göra en bedömning i vad mån
ett eventuellt ökat resursbehov kan tillgodoses genom höjning av mottagaravgiften,
bl. a. med hänsyn till effekterna för andra medier.

283

s. 284 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Om kommittén bedömer, atl det
kan bli aktuellt att ta i anspråk

Del II kompletterande inkomstkällor för
atl få till stånd en radio- och TV-

verksamhet med önskvärd bredd och kvalitet, bör kommittén
redovisa olika möjligheter i det avseendet.

Som exempel på kompletterande inkomstkällor kan nämnas
särskild avgift vid försäljning av radio- och TV-apparater, betal-TV och
sekundärutnyttjande av programmaterial i form av böcker, fonogram och
videogram. Jag återkommer till dessa frågor längre fram.

De frågor som jag här har tagit upp måste diskuteras innan
utformningen av den fortsatta grunden för verksamheten vid Sveriges
Radio-koncernen kan övervägas. Efter det att kommittén har redovisat resultatet
av sitt arbete med dessa frågor kommer regeringen att ta ställning till i vilka
former det fortsatta arbetet inför upphörandet av nuvarande radioavtal skall
bedrivas.

2.3 Utnyttjande av kabel-TV m. m.

Kabelsystem för överföring av elektronisk information som
är byggda på tekniken med optiska fibrer kommer att få betydligt större
kapacitet än dagens system. Härigenom ökar möjligheterna kraftigt att lill en
rimlig kostnad samtidigt kunna erbjuda olika slags tjänster. Kabelnäten kan samtidigt
användas för t. ex. ett stort antal TV- och radiokanaler, telefontrafik och
datatrafik. Möjligheten alt sända kodad information och att utnyttja
tvåvägskommunikation öppnar möjlighet till helt nya användningar. Kabelsystemen
kan vidare användas för att överföra evenemang från t. ex. en idrottsarena
eller möteslokal lill andra lokaler där programmet kan mottas. Kabelsystemen
ökar också de praktiska förutsättningarna att ta emot satellit-TV och att
etablera betal-TV.

Eftersom det kan antas att kabel-TV kommer att få stor
betydelse för möjligheterna att ta emot satellitsändningar finns det anledning
att i detta sammanhang kort redovisa läget i fråga om
kommunikationsssatelliter. Av kommunikationssatelliter finns två huvudtyper,
nämligen telekommunika-tionssatelliler och rundradiosatelliter. De förra är
avsedda för atl föra över t. ex. telefonsamtal, telex och televisionsprogram
som inte är avsedda att mottas direkt av allmänheten.

Rundradiosatelliter sänder signaler som är avsedda att
mottas direkt av allmänheten. De kallas därför också direktsändande satelliter.
Vid en internationell konferens i Geneve år 1977 fördelades frekvenser och
satellitpositioner för de europeiska staterna. Frågan om en nordisk
rundradiosatellit (NORDSAT) behandlas f. n. i en s. k. studiefas i vilken
Finland, Island, Norge och Sverige deltar. Riksdagen har nyligen också godkänt
riktlinjer för det fortsatta arbetet med Tele-X, en försökssatellit, som kan
användas för försök med såväl telekommunikationer som överföring av program i
två TV-kanaler. I flera europeiska länder finns planer på uppsändning av
direklsändande rundradiosatelliter vid åttiotalets mitt.

Televerket har nyligen i en promemoria (1982-02-12)
redovisat hur verkets engagemang i utbyggnad av kabel-TV-nät skulle kunna utformas
i framtiden. Enligl promemorian skall televerket starta förberedelser för att
möjliggöra en utbyggnad av kabel-TV-nät inom de orter där underlag för en sådan
utbyggnad föreligger. Utbyggnaden bör kunna genomföras under en femårsperiod
med början år 1985-86. I promemorian sägs att kabel-

s. 285 Kontrollera mot PDF

TV-verksamheten bör bedrivas enligt affärsmässiga
grunder där varje Skr. 1982/83:103

avgränsat nät skall bära sina egna kostnader. En
kraftig satsning på Dir. 1982:62

fiberoptik bör ske i samarbete med svensk industri för att
möjliggöra att

utbyggnad av basnäten med denna teknik kan ske så snart
som möjligt. De

orter där en uppbyggnad av kabel-TV-nät anses vara
kommersiellt motiverad

är i första steget de ca 250 orter som har mer än 4 000
invånare. Dessa

omfattar 2,3 milj. hushåll eller 2/3 av samtliga hushåll.
I promemorian

förutsätts dels att televerket inte självt producerar
program utan endast

distribuerar dem vidare, dels att utbudet från Sveriges
Radio-koncernen

alltid skall distribueras.

Motsvarande planer har inte presenterats från annat håll.
Men det kan naturligtvis inte uteslutas att också andra intresenter är beredda
att engagera sig i en kabelulbyggnad. Några hinder för delta föreligger inte.

Enligt väd jag inhämtat överväger f. n. yttrandefrihetsutredningen
vilka elableringsregler som skall gälla för kabel-TV. Kommittén bör därför t.
v. inte behandla denna fråga. Det är dock angeläget att den håller sig nära
informerad om yttrandefrihetsutredningens arbete på denna punkt. I stället bör
kommittén inrikta sitt arbete på hur de nya distributionsmöjligheterna som
öppnar sig genom uppbyggnad av kabelnät med optisk kabel skall utnyttjas och de
särskilda problem som överföring av salellitförmedlade program kan leda till.
Vid sina bedömningar bör kommittén försöka utnyttja de erfarenheter som kommer
fram i svenska och utländska försök med den nya teknikens användning.

En principiell fråga av slor betydelse är vilken
täcknigsgrad som bör eftersträvas vid en utbyggnad av kabelnät. I televerkets
promemoria förulsätls atl utbyggnaden skall starta i de tätorter där ett
marknadsmässigl underlag föreligger. Enligt televerkets synsätt skall varje
kabelnät bära sina egna kostnader. Innebörden av detta torde vara att kostnaden
för den enskilde abonnenten kommer att variera med anläggningens omfattning och
med bebyggelsens karaktär och att många hushåll av kostnadsskäl inte kommer alt
kunna anslutas till något kabelnät. För mottagning av satellit-TV finns
givetvis alternativet att enskilda hushåll skaffar en egen eller en för flera
gemensam parabolantenn. I vilken utsträckning detta sker blir beroende av bl.
a. kostnadsnivån, lett sådant utbyggnadsalternativ måste man utgå från alt
elerdistribution av de vanliga radio- och TV-programmen även i framtiden kommer
atl vara den enda distributionsformen för en betydande del av hushållen.

Ett annat alternativ för utbyggnaden är att man från
början går in för alt uppnå en i det närmaste fullständig täckning med en
flerkanalig överföring som bygger på kabelteknik eller andra tekniska
lösningar. I ett sådant alternativ skulle i princip alla hushåll efter en
uppbyggnadsperiod kunna ta emol sändningar såväl via etern som genom
kabelöverföring.

Kommittén bör bedöma vilket av dessa alternativ som bör
gälla som målsättning för kabel-TV-utbyggnaden i Sverige; För båda alternativen
har givetvis frågan om samordning med andra användningssätt stor betydelse. I
totalalternativet är det också viktigt hur kostnaderna för utbyggnaden
fördelas.

Frågan om utnyttjandet av kabelsystemen' för överföring av
TV-program rymmer flera vikliga problem som bör behandlas av kommittén. En
fråga gäller om programmen från Sveriges Radiokoncernens företag alltid

285

s. 286 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 skall
distribueras, en annan är hur kanalutrymmet skall fördelas om

Del II anspråken är större än det tillgängliga utrymmet. Andrå
betydelsefulla

frågor är om ägaren till ett kabelnät skall
ha rätt att hindra viss

programdistribution över nätet och om ägaren skall ha rätt
att själv bedriva

programverksamhet.

I den tidigare nämnda promemorian från televerket omnämns
olika användningsområden för kabel-TV. Enligt promemorian kommer kabelsystemen
att ge bättre kvalitet på bild och ljud, ett ökat programutbud, möjlighet för
mottagning av satellit-TV, möjlighet för distribution av lokala program,
möjlighet alt distribuera betal-TV saml möjlighet för tvåvägskommunikation.
Ytterligare användningsområden är tänkbara.

Det är framför allt de fyra sistnämnda möjligheterna som
innebär principiella nyheter i förhållande till nuvarande distributionsformer.

Ett kabelnät skulle kunna utnyttjas för
samhällsinformation och föreningsmeddelanden, men också för mera ambitiös
programverksamhet med lokal inriktning.

I ett mångkanaligt kabelnät kan en eller flera kanaler
också utnyttjas för att sända program som vänder sig till mindre grupper, som
inte behöver vara geografiskt begränsade. Exempel är program på invandrarspråk
saml program som är avsedda för handikappade.

Videogramutredningen diskuterar i sitt slutbetänkande
möjligheten all kombinera medieverkstäder, där enskilda skulle kunna göra
videoprogram, med distribution genom lokala distributionsnät. Denna utredning
föreslår också en verksamhet med distribution av videogram från biblioteken där
bl. a. lokala kabelnät skulle utnyttjas.

Kabelsyslemens möjligheter till tvåvägskommunikation kan
utnyttjas på olika sätt. Ett sätt är aktiv informationssökning, dvs. teledata.
Jag behandlar text-TV och teledata i det följande. Ett annat sätt är att
använda kabelnäten vid t. ex. vuxenutbildning.

När det gäller frågan om betal-TV återkommer jag längre
fram.

Gemensamt för de användningsområden jag här har nämnt är
att de är i stort sett oprövade, åtminstone i Sverige. Omfattande satsningar
har initierats i flera länder, bl a Västtyskland, Frankrike och England, med en
klar industripolitisk inriktning. Om möjligheten atl utnyttja kabelsystemen på
dessa sätt skall kunna tillmätas någon betydelse vid bedömningen av om och i
vilken omfattning man bör bygga ut kabelsystem i vårt land, krävs mera kunskap.
Det bör bli kommitténs uppgift alt ta fram mera kunskap. Härvid bör kommittén
utnyttja de erfarenheter som föreligger från tidigare försök i Sverige och från
de försök som har gjorts eller som pågår i andra länder. Mot bakgrund av dessa
erfarenheter bör kommittén bedöma behovet av praktiska försök i Sverige. I
prop. 1981/82:123 (s. 41) behandlade föredraganden behovet av ett särskilt
försök med teledata i hushåll.

Televerket har anmält sin avsikt att starta provnät för
bl. a. kabel-TV på två orter. Avsikten från verkets sida är att snarast skaffa
praktiska erfarenheter som kan ligga till grund för bl. a. utvecklingsinsatser
hos svensk industri. Televerkets prov kan erbjuda ett lämpligt tillfälle atl
också praktiskt pröva olika nya användningsområden för kabel-TV-nät.

Kommittén bör därför så snart en värdering av
erfarenheterna av hittills

utförda försök gjorts komma in till regeringen med en plan
för vilka

ytterligare praktiska försök som bör utföras i Sverige. En
sådan plan bör 286

s. 287 Kontrollera mot PDF

upprättas
i samråd med televerket, konsumentverket, delegationen för Skr. 1982/83:103
datafrågor (B 1980:3). Sveriges Radio, Svenska Filminstitutet, pressens Dir.
1982:62 organisationer samt övriga intressenter.

Kommittén bör särskilt uppmärksamma att en
försöksverksamhet som innefattar användningssätt som inte ryms inom nuvarande
regelsystem kan kräva beslut av regeringen eller ny lagsiiftning. Kommittén bör
i samband med atl en plan för försöksverksamheten presenteras också avge
förslag om de regeländringar som behövs.

2.4 Rättsliga frågor

En utbyggnad av kabelsystem med stor kapacitet i Sverige
skulle innebära en ökning av distributionskanalerna för radio och TV och
därigenom vidga yltrandemöjligheterna. Om kabel-TV skall tas i anspråk för ett
differentierat programutbud måste de rättsliga regler som f. n. gäller för
radio-och TV-verksamheten sesöveri olika avseériden. Kommittén bör göra en
sådan översyn. .

En central fråga är vem som skall ha rätt att sända radio-
och TV-prögram. Radiorättsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1981:19)
Översyn av radiolagen föreslagit att regeringens medgivande skall krävas för
rätt att sända ljudradioprogram, televisionsprogram eller stillbilder från
radiosändare i Sverige, om programmen eller bilderna är avsedda att mottas
direkt av allmänheten. Vid användningen av trådsändare skall enligt förslaget
krävas regeringens medgivaride för att sända ljudradioprogram eller
televisonspro-gram om programmen kan mottas direkt av allmänheten i bostäder.
Innebörden av förslaget är att, liksom idag, radio, TV och text-TV, som sprids
via etern, skall omfattas av radiolagens tillståndskrav, medan varken teledata,
som distribueras över telenätet, eller trådsändningar till t. ex.
samlingslokaler skall kräva tillstånd enligt radiolagen.

Radiorällsuiredningens förslag utgår från att valet av
distributionsform kan förutses för olika slag av information. En utbyggnad av
kabelsystem kommer att leda till en situation där distributionsformen
antagligen inte kan användas som ett säkert kriterium för att avgränsa olika
'radiorättsliga begrepp. Den nya kommittén bör därför åter pröva frågan om hur
radiolagen bör vara utformad i en situation där kabeldistribution blir vanlig.
Jag förordar att radiorättsutredningens betänkande jämte remissyttranden
överlämnas till kommittén.

En utbyggnad av mottagningsstationer för
satellitsändningar väcker också en rad frågor av rättslig art. Utredningen bör
därför belysa de rättsliga konsekvenserna i olika avseenden av en sådan
utbyggnad. Därvid bör utredningen utgå från all program från direklsändande
satelliter fritt får tas emot såväl i individuella antenner som i
centralantenner och i det senare fallet över kabel vidareförmedias till
hushållen. Kommittén bör undersöka vilka problem med avseende främst på radiorätt,
upphovsrätt och internationella överenskommelser som uppstår härigenom.
Kommittén bör vidare överväga framlida förulsättningar för mottagning och
vidaresändning över kabelnät till allmänheten av TV-signaler från
lelekommunikalionssatelliteri fast trafik.

En annan fråga som kommittén bör behandla gäller vem som
skall anses ha de ytlrandefrihetsrättsliga ansvaret för utländska
TV-sändningar som

287

s. 288 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 distribueras i
centralantennanläggningar eller kabelnät i vårt land.

Del II Med hänsyn till den'väntade
utvecklingen på satellitområdet och dess

inverkan på frågorna om kabel-TV bör kommittén lägga fram
sina förslag i denna del i sådan tid att eventuell lagstiftning kan träda i
kraft minst ett år innan den första reguljära västereuropeiska
rundradiosatelliten börjar sina sändningar.

2.5 Övriga frågor

2.5.1 Betal-TV

Betal-TV bygger på att signalerna distribueras i kodad
form och endast kan mottas av den som är försedd med en avkodare. Härigenom
blir det möjligt att ta ut avgift för varje program som visas. Betal-TV
förekommer framför allt i USA, där antalet abonnenter uppgår till 17-18
miljoner hushåll, men planeras också i Kanada och Storbritannien. Signalerna
kan distribueras över etern eller via kabel. För elersändningarna kan man
använda antingen markstationer eller satelliter.

SVT har aktualiserat tanken på att införa betal-TV i
Sverige.

Kommittén bör överväga frågan om en verksamhet med
betal-TV skall byggas upp i Sverige och belysa olika principiella
frågeställningar. En grundläggande fråga gäller hur betal-TV skulle förhålla
sig till radio- och TV-företagens uppdrag att fungera som företag i
allmänhetens tjänst med skyldighet att svara för ett allsidigt programutbud. En
annan viktig fråga är givetvis vilka kostnader och intäkter som kan förutses.

2.5.2 När-TV

I direktiven för närradiokommitlén (U 1978:11) ingår att
kommittén skall bedriva försöksverksamhet med när-TV. Försöksverksamheten med
kabel-distribuerad när-TV förekommer på två orter. Närradiokommitlén avser att
behandla när-TV i ett kommande betänkande.

Närradiokommitténs uppdrag avslutas vid årsskiftet 1982/83
då den nya närradionämnden träder i funktion. Det bör ankomma på den nya
kommittén att i samverkan med närradionämnden överväga formerna för en fortsatt
försöksverksamhet med när-TV. Dessa överväganden bör också omfatta de tekniska
distributionsformerna.

2.5.3 Text-TV, teledata

Text-TV och teledata betecknar olika metoder att överföra
text och enkla bilder.

Texl-TV utnyttjar den vanliga TV-signalen och kan tas emot
av var och en med lämplig TV-apparat. Av tekniska orsaker är den textmängd som
samtidigt kan sändas begränsad till ca 800 "sidor" per kanal. Text-TV
används dels för atl lexisälla TV-program, dels för atl sända meddelanden som
är oberoende av TV-programmen. Riksdagens beslut med anledning av 1982 års
budgetproposition (prop. 1981/82:100 bil. 12, KrU 1981/82:18, rskr 1981/82:201)
innebär att verksamheten med texl-TV under innevarande avtalsperiod för
Sveriges Radio skall bedrivas av SR:s programbolag inom 288

s. 289 Kontrollera mot PDF

befintliga ramar och lyda under SR:s regelsystem. En sådan
lösning föreslogs Skr. 1982/83:103 av informationsteknologiutredningen i
betänkandet (SOU 1981:45) Nya. Dir. 1982:62 Medier - text-TV, teledata.

Teledata möjliggör sökning och överföring av information
som finns lagrad i databaser. Överföringen sker f. n. genom telenätet och
kapaciteten är i princip obegränsad. I fråga om teledata föreslog
informationsteknologiutredningen, som behandlade teledata för allmänheten, i
sitt nyssnämnda betänkande att elableringsrätlen skulle vara fri men att reklam
inte skulle få förekomma. En minoritet i utredningen reserverade sig mot
förslaget om reklamförbud.

Informationsteknologiutredningen diskuterade (s. 144) om
man borde föreslå särskilda regler för den användning av text-TV som innebär
överföring av meddelanden som är frislående från TV-programmen. Denna kan sägas
ha en funktion som i vissa hänseenden liknar teledatas och tidningars. Skälen
till att utredningen avstår från att föreslå sådana särskilda regler är att det
på nuvarande tekniska utvecklingsnivå skulle stöta på praktiska svårigheter.
Det är svårt att i lagstiftningen skilja text-TV-sändningar från vanliga
TV-sändningar eftersom de överförs med hjälp av den vanliga TV-signalen. Vidare
är kapaciteten begränsad och intresset för att omgående ta det nya mediet i
bruk var enligt utredningens mening ringa.

Dessa förutsättningar kan emellertid förändras genom den
tekniska utvecklingen. Kapaciteten kan ökas på olika sätt, t. ex. genom en ny
TV-kanal för text-TV, genom förändringar i mottagarna, genom att kabel-TV
utnyttjas eller genom satellitöverföring. I så fall kommer kanske skillnaden
mellan fext-TV och teledata att minska och därmed anledningen att behandla
dessa båda medier på olika sätt.

Mot bakgrund av de nya tekniska förutsättningarna bör
kommittén ånyo prova vilka regler som bör gälla dels för teledata till
allmänheten, dels för text-TV efter utgången av nuvarande avtalsperiod.
Prövningen bör göras mot bakgrund av de totala effekter för nyhetsförmedling,
debatt och samhällsbevakning som kan väntas bli följden av en utbyggnad av här
avsedda medier. Jag förordar att informationsteknologiutredningens betänkande
jämte remissyttranden överlämnas till kommittén.

2.5.4 Vissa videogramfrågor

Videogramutredningen har i sitt nyssnämnda betänkande
behandlat frågan om distribution av Sveriges Radios program i videogramform.
Själv har jag i olika sammanhang gett uttryck för uppfattningen att det är av
stor vikt att den omfattande programbank som finns hos Sveriges Radio kommer ut
på videomarknaden.

Videogramutredningen diskuterade tämligen ingående problem
som hänger samman med videogramdistribution från SR. Utredningen ansåg att
huvudregeln bör vara att endast program som redan sänts i svensk TV skall kunna
distribueras som videogram, men att i vissa fall också program som är avsedda
att framdeles sändas i TV bör kunna göras tillgängliga som videogram. Vidare
anfördes att program som radionämnden funnit strida mol radiolag eller
radioavtal endast efter särskild prövning bör distribueras till allmänheten som
videogram. Utredningen betonade slutligen att åtgärder

289

19
Riksdagen 1982/83:1 saml Nr 103

s. 290 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 måste vidtas för att hindra atl
SVT:s programsättning i den elersända

Del II verksamheten påverkas av hänsyn
till vilka program som bäst kan säljas på

videogrammarknaden. Därefter skisserade utredningen tre
olika modeller för verksamheten:

1.
Programbolagen
svarar själva för videogramdistributionen.

2.
Ett nytt
förelag för videogramdistributionen upprättas inom SR.

3.
Ett nytt
företag med folkrörelseanknytning för videogramdistribution upprättas utanför
SR. Ett sådant förelag skulle också kunna svara för övrig distribution av
videogram av god kvalitet, exempelvis film från Svenska filminstitutet.

Utredningen log inte ställning till förmån för någon av de
tre modellerna men påpekade att videogramdistributionen kan kompletteras med
distribution av fonogram och därmed beröra också riks- och lokalradiobolagens
verksamhet.

I prop. 1981/82:111 om vissa filmfrågor m. m. betonade jag
att regering och riksdag bör pröva frågan om hur spridningen av dessa videogram
skall

bedrivas innan verksamheten ges permanenta former.
Kommittén bör belysa fördelar och nackdelar med olika sätt att organisera
verksamheten och framlägga förslag om hur ett permanent engagemang på
videogramområdet för SVT och UR bör organiseras. Då det emellertid som jag nyss
har anfört är angeläget att TV-program snarast blir tillgängliga i
videogramform bör emellertid SVT och UR tills vidare fortsätta nuvarande
försöksverksamhet med distribution i mindre omfattning i egen regi av sina
program i avvaktan på kommitténs förslag och ställningstagandena därtill.
Erfarenheterna härav kan bidra till att ge underlag för en permanent lösning.

3 KOMMITTÉNS ARBETSSÄTT

Kommittén bör bedriva sitt arbete skyndsamt, bl. a. med
hänsyn till att avtalen mellan staten och radio- och TV-företagen löper ut den
30 juni 1986 och kommitténs arbete bör ses som ett led i förberedelserna inför
utgången av avtalen.

Som jag tidigare har angett bör kommittén beträffande
vissa frågor lägga fram förslag i delbetänkanden. Kommittén bör vara
oförhindrad att, om så bedöms lämpligt, även i andra fall lägga fram förslag i
särskilda delbetänkanden. Arbetet bör - vad gäller de frågor som jag redovisat
- vara slutfört den 1 september 1984.

Kommittén bör följa utvecklingen inom berörda områden i
andra länder, samt inom olika internationella organ.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter med
uppdrag atl utreda vissa massmediefrågor,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

290

s. 291 Kontrollera mot PDF

att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitels
kommittéanslag. Skr. 1982/83:103

______ Dir. 1982:63

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

Utredning om förmåner m. m. vid frivillig försvarsverksamhet

Dir 1982:63

Beslut vid regeringssammanträde 1982-07-08.

Departementschefen, statsrådet Gustafsson, anför.

Det nuvarande förmånssystemet

F. n. finns ett tjugotal frivilligorganisationer med olika
försvarsfrämjande uppgifter. Till frivilligförsvaret hänförs i detta sammanhang
även hemvärnet som organisatoriskt ingår i armén.

Frivilligförsvaret kompletterar värnpliktsförsvaret.
Frivilligverksamheten bedrivs enligt kungörelsen (1970:301) om frivillig försvarsverksamhel.
Av bestämmelserna framgår bl. a. att frivilligorganisationerna i samråd med
myndigheterna leder försvarsupplysnings- och rekryteringsverksamhet och sådan
utbildning som inte anordnas av någon myndighet samt medverkar vid sådan
utbildning av frivillig personal som leds av myndigheter. Vidare svarar
frivilligorganisationerna för registrering och placering av personal som
tecknar avtal för tillfällig tjänstgöring inom totalförsvaret (B-personal).
Personal som rekryteras av de frivilliga försvarsorganisationerna, men tecknar
avtal för tjänstgöring i befattning inom totalförsvaret (A-personal),
registreras i huvudsak av myndigheter.

Vissa frivilligorganisationer rekryterar och utbildar för
befattningar i krigsorganisationen. Andra vidareutbildar personal i sådana
befattningar. En del organisationers verksamhet tar sikte på att öka den
enskildes personliga färdighet att verka inom totalförsvaret.

Vissa frivilligorganisationer bedriver även särskild
ungdomsverksamhet.

Den frivilliga utbildningen för verksamhet inom
totalförsvaret indelas med hänsyn till utbildningens inriktning i
grundutbildning, repetitionsutbildning, befordringsutbildning,
kompletteringsutbildning och ungdomsutbildning.

Utbildningen inom hemvärnet omfattar
introduktionsutbildning, årlig utbildning och övrig utbildning. Hemvärnets
årliga utbildning kan anses som en form av repetitionsutbildning.

Den frivilliga försvarsutbildningen kan också delas in i
frivillig befälsutbildning, utbildning för A- och B-personal samt utbildning
för hemvärnsmän. Vid denna indelning utgår man främst från vilka
personalgrupper den omfattar och de villkor som har ställts upp för att delta.

Nu gällande regler för förmåner till personal inom de
frivilliga försvars-

291

s. 292 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 organisationerna m. fl. går
tillbaka på ett riksdagsbeslut år 1977 (prop.

Del II 1976/77:49) om förmåner ål
frivilligpersonal m.fl. (FöU 8, rskr 153).

Beslutet innebar, utom generella förbättringar av
förmånerna, en vidareutveckling av förmånssystemet och ökad inriktning mot
likformighet och administrativa förenklingar.

Vid utbildning och tjänstgöring som frivillig inom
totalförsvaret bestäms förmånerna enligt förordningen (EFS 1977:10, senast
ändrad 1979:23) om förmåner till frivilligpersonal m. fl. För närvarande lämnas
dagersättning med tjugo kronor. Vid repetitionsulbildning och vid frivillig
tjänstgöring i krigsbefattning utgår även dagpremie med tjugo kronor.
Frivilliga som inom värnpUktsutbildningens ram genomgått utbildning tillsammans
med värnpliktiga erhåller ersättning enligt värnpliktsförmånsförordningen
(1976:1008). Härvid kan dagpenning eller dagersättning med familjebidrag enligt
familjebidragslagen (1978:520) utgå. Frivilliga, som med godkända vitsord har
genomgått viss skedesutbildning, erhåller utbildningspremier. Vid in- och
utryckningsresor samt vid tjänstledighetsresor erhåller frivilliga fria
biljetter eller i vissa fall ersättning för omkostnader för resan. Frivilliga
åtnjuter under utbildning fri inkvartering och fri kost.

Deltagare i frivillig organisations ungdomsutbildning har
fria resor samt fri kost och logi under utbildningen och vid resor.

För hemvärnet gäller förordningen (FFS 1977:11) om
förmåner för hemvärnets personal. Förmånerna motsvarar i huvudsak dem som utgår
till personal inom de frivilliga försvarsorganisationerna.

Viss frivillig personal kan i mån av behov och resurser
fullgöra frivillig tjänstgöring vid försvarsmakten enligt av regeringen 1978
utfärdad förordning (FFS 1978:44).

För statstjänstemän finns avtal (AST 19 § A 2 b och 26 § 2
mom) om avlöningsförhållanden vid tjänstledighet för frivillig utbildning.

Frivilligorganisationernas funktionärer erhåller årliga
arvoden enligt bestämmelser som utfärdas av överbefälhavaren och
arbetsmarknadsstyrelsen gemensamt. Funktionärerna kan vara dels
förtroendevalda, dels anställda.

För planläggning, organisation och genomförande av
utbildningen inom den frivilliga försvarsverksamheten anlitas instruktörer.
Dessa kan vara ordinarie eller s. k. tillfälliga instruktörer. Tillfällig
instruktör kan t. ex. vara någon som är utbildad inom
frivilligorganisationerna. Förmåner till instruktörer regleras i förordningen
(FFS 1977:24, senast ändrad 1982:27) om förmåner till instruktörer inom
frivillig försvarsutbildning. Förmånerna kan utgå i forrri av bl. a. dag- och
timarvoden eller ersättning för mistad avlöning.

Riksdagens behandling

1978 års försvarskommitté har i betänkandet (Ds Fö 1981:1)
Säkerhetspolitiken och totalförsvaret behandlat bl. a. frivilligverksamheten
inom totalförsvaret samt avgett vissa förslag. Vid min anmälan om de frivilliga
försvarsorganisationerna till prop. 1981/82:102 om säkerhets- och försvarspolitiken
samt totalförsvarets fortsatta utveckling anförde jag bl. a. följande (bil. 2
s. 47).

"Jag
delar kommitténs syn på betydelsen av frivillig personal och de

292

s. 293 Kontrollera mot PDF

frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet. Det
frivilliga engagemanget Skr. 1982/83:103 är enligt min mening ett uttryck för
den starka förankring försvarstanken har Dir. 1982:63 hos befolkningen. Jag
delar försvarskommitténs uppfattning att förmånssystem, ledighetsregler samt
möjligheterna för kvinnor att erhålla utbildning och uppgifter bör ses över.
Det torde få ankomma på regeringen att närmare fastställa formerna m. m. för en
sådan översyn". Jag uttalade i detta sammanhang vidare att jag delade
försvarskommitténs uppfattning att det borde övervägas att i ökad utsträckning
utnyttja den frivilliga personalen inom de civila delarna av totalförsvaret.

I motion 2263, med anledning av propositionen,
understryker motionären att nämnda översyn bör komma till stånd snarast. Hon
framför också vissa synpunkter på vilka frågor som bör aktualiseras i
utredningsarbetet. Bl. a. pekar hon på att statligt och kommunalt anställd
personal har olika möjligheter atl utnyttja tjänstledighet för att delta i
sådan frivillig utbildning som behövs för att vinna eller behålla kompetens för
befattning i totalförsvaret. Hon framhåller de olägenheter som är förenade med
att olika ersättningar utgår till deltagare i samma utbildning beroende på
vilken kungörelse som ytterst styr verksamheten (jfr FöU 1976/77:8 s. 7). Hon
understryker behovet av förenklingar i administrationen av frivilligpersonalens
förmåner.

Försvarsutskottet anförde som sin mening att det är
viktigt att den av försvarskommittén föreslagna utredningen om
frivilligpersonalens förmåner m.m. kommer till stånd snarast, varvid det är
angeläget att de frågor som har aktualiserats av motionären övervägs i detta
utredningsarbete. Utskottet hemställde att riksdagen som sin mening borde ge
regeringen tillkänna, vad utskottet sålunda uttalade.

Riksdagen beslutade (FöU 18, rskr 374) i enlighet med
försvarsutskottets , hemställan.

Mot bakgrund av riksdagens behandling av denna fråga bör
nu en utredning tillsättas. En sådan utredning kan kräva vissa övergripande
överväganden och ställningstaganden. Jag föreslår därför att en parlamentarisk
kommitté tillsätts för denna uppgift. Jag vill här ange några utgångspunkter
för kommitténs arbete.

Utgångspunkter för en översyn av frivilligförmåner m. m.

Den frivilliga personalen utgör en omistlig del av vårt
totalförsvar. Om de frivilliga åtagandena minskas skulle detta få allvarliga
konsekvenser för vårt lands försvarskraft. Inte minst skulle vår
insatsberedskap komma att försämras. Det är således angeläget att statsmakterna
stödjer öch uppmuntrar det frivilliga försvarsintresset.

Ett viktigt stöd är de olika förmåner som utgår lill den
frivilliga personalen. Nuvarande förmånssystem fastställdes senast år 1977.
Förmånssystemet regleras i olika bestämmelser. Bestämmelserna är i vissa fall
ganska detaljerade. I olika sammanhang har gjorts gällande att förmånssystemet
innefattar gränsdragningar som bl. a. innebär inte rimliga olikheter ifråga om
ersättningar vid samma slag av eller likartad tjänstgöring. Det har också
uttalats att det är svårt att få en samlad bild av förmånernas inbördes
sammanhang och avvägning. Det nuvarande regelsystemet innebär vidare, framhålls
det, ett alltför omfattande och betungande administrativt arbete i

293

s. 294 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 förhållande lill
frivilligorganisationernas resurser härför.

Del II Den första utgångspunkten för
kommitténs arbete bör vara att skapa etl

förmånssystem som är enkelt och lätt att administrera men
samtidigl uppfattas som rättvist av den som fullgör utbildningen eller
tjänstgöringen. Möjligheterna att reglera frivilligverksamheten genom mer
generella bestämmelser bör särskilt prövas. Likaså bör särskilt granskas om det
är möjligt atl omvandla olika förmånstyper till generella ersättningar och låta
dessa utgå oberoende av tillhörighet till viss frivilligorganisation eller
kategori av frivilligpersonal. För att föreliggande behov skall kunna
tillgodoses så rättvist som möjligt bör strävan vara att lika ersättning skall
utgå för likartad utbildning och tjänstgöring. Vid översynen bör också beaktas
att förmånerna på ett enkelt sätt skall kunna fortlöpande anpassas till ändrade
utbildnings- och tjänstgöringsbetingelser.

Bestämmelserna om förmåner lill instruktörer bör också ses
över. Även härvidlag bör inriktningen vara att försöka minska nuvarande
detaljeringsgrad till förmån för mer generella regler som är enkla och lätta
att administrativt hantera. Kommittén bör också undersöka möjligheterna att i
ökad omfattning anlita personal ur frivilligorganisationerna för instruktörsuppgifter.

Statsbidrag betalas idag ut till frivilligorganisationerna
genom flera olika myndigheter. Kommittén bör undersöka samordningsmöjligheterna
härvidlag.

De frivilliga organisationerna bör ges ökat ansvar för sin
verksamhet. Kommittén bör därför pröva möjligheterna till delegering av
beslutsbefogenheter och föreskrifter m. m. från myndigheterna till
frivilligorganisationerna. I detta sammanhang bör kommittén bl. a. uttrycka
sin mening om hur arvoden till funktionärer skall regleras.

Möjligheterna att skapa bättre förutsättningar för kvinnor
att delta i frivillig utbildning och tjänstgöring samt att avtalsbinda sig för
tjänstgöring i krig bör utredas. I denna del bör kommittén samråda med
Jämställdhetskommittén.

För statsanställda finns avtal om att lön med B-avdrag
utgår vid tjänstledighet för frivillig utbildning, som fordras för att vinna
eller behålla kompetens för befattning i totalförsvaret. Motsvarande förmåner
finns inte förändra anställda. Kommittén bör överväga och lämna förslag till
hur andra än statsanställda kan ges möjligheter att delta i frivilligförsvaret
på motsvarande villkor.

De frivilliga försvarsorganisationerna bedriver en
omfattande ungdomsverksamhet. Åven denna verksamhet bekostas till stor del av
statsmedel. Intresset att få delta är stort, men de ekonomiska resurserna
medger inle att det inom vissa verksamhetsområden och kurser är möjligt att la
emot alla ungdomar som vill vara med. För atl fler ungdomar skall kunna beredas
plats bör det övervägas om det är rimligt att låta deltagarna själva bidraga
till kostnaderna genom att ta ut en kursavgift. Kommittén bör i första hand
överväga avgiftsbeläggning för längre kurser.

Inom de civila delarna av totalförsvaret skall den
avtalsbundna frivilligpersonalen vid krigsorganisering ersätta annan
arbetskraft främst inom jordbruket, transportsektorn och sjukvården. Inom vissa
sektorer av det civila totalförsvaret är det f. n. antingen stor brist på
personal under

beredskap och krig eller också finns det behov av ytterligare
personell 294

s. 295 Kontrollera mot PDF

förstärkning av krigsorganisationen. Mot denna bakgrund
finns det anled- Skr. 1982/83:103 ning att överväga en utvidgning av
tjänstgöringsområdena för frivillig Dir. 1982:63 personal. Kommittén bör
dels kartlägga bristområden, dels lämna förslag till nya tjänstgöringsområden
för frivillig personal.

Kommittén bör vid sitt arbete beakta vad riksdagen har
anfört med anledning av prop. 1981/82:102 om säkerhets- och försvarspolitiken
samt totalförsvarets fortsatta utveckUng och motionen 1981/82:2263 angående
förmåner till frivillig personal.

Kommittén bör utgå ifrån att de totala kostnaderna i stort
sett skall rymmas inom nuvarande kostnadsram för frivilligverksamheten.
Kommittén bör emellertid vara oförhindrad att föreslå åtgärder som förutsätter
vissa ökade kostnader för frivilligverksamheten, men som innebär besparingar
inom totalförsvaret i övrigt.

Förslag till nya författningar eller ändringar i gällande
författningar som överväganden ger anledning till bör också presenteras.

Kommitténs arbete bör bedrivas så att det kan avslutas
senast budgetåret 1983/84.

Kommittén skall beakta direktiven den 13 mars 1980 (dir.
1980:20) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering
av reformer.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att
regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter med
uppdrag att utreda förmåner m. m. vid frivillig försvarsverksamhet

att utse en av ledamöterna att vara ordförande

att besluta om sakkunniga, experter och sekreterare samt
annat arbetsbiträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns
kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

295

s. 296 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Tilläggsdirektiv till datadelegationen (B 1980:03)

Del II

Dir 1982:64

Beslut vid regeringssammanträde 1982-08-19

Statsrådet Johansson anför.

Riksdagen har godkänt (FiU 1981/82:34, rskr 1981/82:317)
att ett särskilt organ för teknikupphandling inom dataområdet för den
offentliga sektorn inrättas med de uppgifter som anges i prop. 1981/82:123 om
samordnad datapolitik.

I propositionen sägs att datadelegationen skall få i
uppdrag att utarbeta förslag om det särskilda organets organisation,
sammansättning, arbetsuppgifter och verksamhetsformer.

Vid riksdagens behandling framhöll finansutskottet (FiU
1981/82:34 s. 34) bl.a.:

"Några riktlinjer för det föreslagna organets organisation,
sammansättning, arbetsuppgifter och verksamhetsformer anges inte i
propositionen. Utskottet anser det mot den bakgrunden lämpligt att
datadelegationen med dess breda förankring ges uppdraget att utarbeta förslag i
dessa stycken.

Utskottet förutsätter att i det uppdrag som kommer att
lämnas datadelegationen ingår att dra upp gränslinjen meUan de uppgifter som
ankommer på det nya organet för teknikupphandling på dataområdet och uppgifter
som ankommer på de myndigheter som redan sysslar med teknikupphandling

Verksamheten bör, som näringsutskottet anför, kunna
planeras utifrån att beslutet har en viss långsiktighet men organet bör därmed
inte betraktas som permanent. Verksamheten bör efter en tid utvärderas så att
det kan klargöras huruvida ett särskilt offentligt teknikupphandlingsorgan på
dataområdet fyller en funktion vid sidan av de organ som handlägger frågor om
teknikupphandling i vid mening på det offentliga området. I avvaktan på
överväganden av denna art bör någon definitiv flerårsram inte fastställas utan
anslagsbehovet får prövas från år till år."

Med hänvisning till det anförda föreslår jag att
regeringen uppdrar åt datadelegationen att utarbeta och lämna förslag till
regeringen om det särskilda organets organisation, sammansättning, arbetsuppgifter
och verksamhetsformer. Delegationen bör även föreslå hur det särskilda organet
skall samordna sina insatser med andra samhällsstödda insatser inom teknikupphandlingsområdet
så att dessa insatser sammantaget ger största möjliga positiva effekt (jfr NU
1981/82:6 y).

Datadelegationen skall redovisa sitt förslag tUl
regeringen senast den 20 oktober 1982.

Jag hemställer att regeringen utvidgar datadelegationens
uppdrag i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartementet)

296

s. 297 Kontrollera mot PDF

Samordning
av svenska insatser under studiefasen av Skr. 1982/83:103

nordiskt
radio- och TV samt telesamarbete Dir. 1982:65

Dir
1982:65

Beslut vid
regeringssammanträde 1982-06-24.

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Wikström,
anför: Nordiska rådet beslöt vid sin 30:e session i Helsingfors 1982 att anta
följande rekommendation.

"Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Finland,
Island, Norge och Sverige alt uppta förhandlingar i syfte att träffa avtal om
den fortsatta utvecklingen av ett radio- och TV samt telesamarbete baserat på
överföring via ett satellitsystem. Nordiska rådet förutsätter att utvecklingen
av samarbetet sker inom ramen för Helsingforsavtalet, atl Nordiska rådet hålls
informerat om denna utveckling samt alt en eventuell realisering av ett
radio-och TV- samt telesamarbete via satellit underställs Nordiska rådets
session."

Nordiska ministerrådet (genom industri-, kommunikations-
och kulturministrarna) har därefter den 27 mars 1982 beslutat att inleda en
studiefas rörande nordiskt radio- och TV samt telesamarbete via satellit.
Ministerrådets beslut innehåller riktlinjer för arbetet under studiefasen
rörande:

-
systemets
omfattning

-
tekniska
förutsättningar

-
programmässiga
förutsättningar

-
juridiska
förutsättningar

-
organisatoriska
förutsättningar

-
ekonomiska
förutsättningar och tidsramar.

Beslut om samarbetets fortsättning efter studiefasen i
form av avtal mellan de berörda länderna skall enligt ministerrådet fattas
efter det att Nordiska rådet getts tillfälle att på nytt behandla frågan.

I regeringens proposition 1981/82:200 om nordiskt
kultursamarbete m.m. har frågan om samarbete inom området för satellitrundradio
m.m. tagits upp. Propositionens förslag till riktlinjer för genomförandet av
studiefasen och till medelsanvisning för denna verksamhet under andra halvåret
1982 bifölls av riksdagen (krU 1981/82:27, rskr 1981/82:340).

Jag anser det lämpligt att såväl det svenska
förberedelsearbetet inför förhandlingarna om nordiskt radio- och TV samt
telesamarbete via satellit som samordningen av de svenska insatserna under
studiefasen bereds i en särskild kommitté. På kommittén bör det ankomma att med
beaktande av de beslut som fattats av ministerrådet och riksdagen ange riktlinjer
för de svenska ställningstagandena i de beredningsgrupper som har tillsatts av
nordiska ministerrådet för beredning av arbetet under studiefasen. Kommittén
bör bestå av de svenska ledamöterna i den nordiska ämbetsmannakommittén för
radio- och TV samt telesamarbete.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en konfimitté med högst tre ledamöter med
uppdrag atl samordna de svenska insatema under studiefasen rörande nordiskt
radio-och TV samt telesamarbete via satellit

297

s. 298 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 att utse en av ledamöterna att vara
ordförande

Del II att besluta om sakkunniga,
experter, sekreterare och annat biträde åt

kommittén. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar
att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

Sjöbefälsutbildningens dimensionering och lokalisering m.
m.

Dir 1982:66

Beslut vid regeringssammanträde 1982-08-26.

Chefen för utbildningsdeparlementet, Jan-Erik Wikström,
anför.

Våren 1980 beslutade riksdagen om ett sjöfartspolitiskt
program (prop. 1979/80: 166, TU 1979/80: 30, rskr 1979/80: 412). I delta angavs
att målet för den statliga sjöfartspolitiken bör vara att skapa förutsättningar
för att landets utrikeshandel kan utföras på ett effektivt sätt till lägsta
samhällsekonomiska kostnader. Förutsättningar bör också skapas för att trygga
landets transportförsörjning i politiska och ekonomiska krissituationer.
Sjöfartens möjligheter att som konkurrenskraftig exportnäring stärka Sveriges
betalningsbalans skall vidare las tillvara.

Av prop. 1981/82: 217 om vissa sjöfartsfrågor framgår att
den svenska handelsflottan har minskat kraftigt sedan millen av 1970-lalet. Om
man räknar handelsfartyg över 100 ton brutto omfattade handelsflottan 613
fartyg om 7,7 milj. ton brutto i början av år 1976. Vid årsskiftet 1981/82 hade
handelsflottan minskat till 484 fartyg om 3,6 milj. ton brutto. Under åren
1976-81 såldes från Sverige till utlandet 316 fartyg om sammanlagt 6,9 milj.
ton brutto. Samtidigt tillfördes handelsflottan 236 fartyg om 3,2 milj. ton
brutto.

Svensk sjöfart har fortlöpande förlorat marknadsandelar.
Det storbäriga tank- och bulktonnaget har så gott som försvunnit ur den svenska
handelsflottan. Ett annat exempel är färjetrafiken där våra grannländer i allt
högre utsträckning har kommit att dominera. En lång rad tidigare framgångsrika
svenska rederier har tvingats att avveckla sin verksamhet under senare år.

Minskningen av handelsflottan har resulterat i en
motsvarande minskning av sysselsättningen inom sjöfartsnäringen. Sedan år 1976
har inte mindre än ca 8 500 arbetstillfällen försvunnit och arbetslösheten
bland sjöfolk uppgår f. n. till ca 9 procent. I dag är ca 14 000 personer
sysselsatta ombord på svenska fartyg. Enligt en prognos av Sveriges
redareförening riskerar de närmaste åren ytterligare 4 000
sysselsättningstillfällen ombord att gå

298

s. 299 Kontrollera mot PDF

förlorade. Mer än 3 000 personer är rederianställda i
land. Om handelsflot- Skr. 1982/83:103 tan minskar ytterligare och
rederikontor flyttar utomlands är även denna Dir. 1982:66 sysselsättning i
fara.

Riksdagen har med anledning av prop. 1981/82: 217 beslutat
vissa åtgärder för att stärka den svenska sjöfartsnäringens konkurrenskraft (TU
1981/ 82: 37, rskr 1981/82: 437). Svenska rederier skall övergångsvis kunna få
ett ekonomiskt stöd baserat på den sjömansskatt rederierna betalar. Vidare
planeras förändringar i sjömansbeskattningen för alt mer långsiktigt skapa
bättre förutsättningar att driva fartyg under svensk flagg.

En nödvändig förutsättning för att vi i Sverige skall
kunna bedriva sjöfart i den utsträckning som förutsätts i det sjöfartspolitiska
programmet är alt vi har behörigt befäl och kvalificerat manskap i
handelsflottan. Hur stort det framlida behovet av personal är beror
naturligtvis på om den hittills negativa utvecklingen blir möjlig att vända.
Liksom chefen för kommunikationsdepartementet utgår jag ifrån att så är
fallet.

Sjöbefälsulbildningen reformerades genom beslut av
riksdagen år 1979 (prop. 1978/79: 71, UbU 1978/79: 24, rskr 1978/79: 206). Fr.
o. m. den 1 juli 1980 är de utbildningar till styrman och sjökapten,
maskintekniker och sjöingenjör, driftingenjör samt radiotelegrafisl vilka
tidigare anordnats vid särskilda sjöbefälsskolor inordnade i statliga
högskoleenheter, nämligen i Kalmar, Göteborg och Härnösand. Beslutet om en
reformerad utbildning innebar väsentliga förbättringar. En kvalitetshöjning har
kunnat genomföras genom att resurser har frigjorts då antalet nybörjarplatser i
sjöbefälsutbildningen har minskats och två av de fem sjöbefälsskolorna - i
Stockholm och Malmö - har avvecklats.

Trots det minskade antalet nybörjarplatser i
sjöbefälsutbildningen finns det ett stort antal outnyttjade platser främst i
Härnösand, men även i Kalmar. Samtidigt har en privat sjöbefälsutbildning,
Stockholms sjöfartstekniska skola, startat höstterminen 1981. Genom beslut av
regeringen den 17 juni 1982 får skolan slå under statlig tillsyn budgetåren
1981/82 och 1982/83.

Riksdagen har betonat angelägenheten av alt utvecklingen
av sjöbefälsutbildningen följs uppmärksamt och att erforderliga åtgärder
vidtas så att tillfredsställande utbildningskapacitet och utbildningsstandard
kan upprätthållas (TU 1981/82: ly, UbU 1981/82: 4).

Mot bakgrund av vad jag här har redovisat anser jag att en
kommitté bör tillkallas för att se över sjöbefälsutbildningens dimensionering
och lokalisering.

Kommittén bör i sitt arbete utgå från de långsiktiga mål
för svensk sjöfartspolitik som har antagits av riksdagen (prop. 1979/80: 166,
TU 1979/80: 30, rskr 1979/80: 412).

Jag har tidigare i olika sammanhang strukit under atl del
är nödvändigt att åstadkomma besparingar i och effektiviseringar av
verksamheten inom högskolan. Driftkostnaderna för sjöbefälsutbildningen uppgår
till ca 18 milj. kr. för etl budgetår. Härtill kommer kostnader för lokaler m.
m. och relativt stora investeringar i utrustning. Enligt min mening utnyttjas f.
n. inte tillgängliga resurser effektivt. En anledning kan vara utbildningens
lokalisering. Kommittén bör därför - sedan den först prövat dimensioneringen
samlat för landet - pröva frågan om en ökad rekrytering och därmed etl bättre
resursutnyttjande kan uppnås med en annan lokalisering än den nuvarande.

299

s. 300 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 Högskoleenheterna
på de s. k. utbyggnadsorterna har alltmer kommit att

Del II uppfattas som en regionalpolitisk resurs. Det är därför
viktigt att verksam-

heten vid dessa högskoleenheter inte minskar i omfattning.
För det fall kommittén finner anledning att föreslå sådana förändringar av
sjöbefälsutbildningens dimensionering och lokalisering att högskolorna i
Kalmar och/eller Sundsvall/Härnösand får ett starkt minskal utbildningsutbud,
bör kommittén överväga behovet av eventuell "ersättningsutbildning".

Forskning med tillämpning inom sjöfartsnäringen bedrivs i
dag vid flera högskoleenheter med fasta forskningsresurser samt vid
marintekniska institutet. Som exempel på några aktuella forskningsområden kan
nämnas skeppshydromekanik, transportteknik, industriell organisation och ekonomi.
Vidare bedrivs sjöfartsleknisk och sjöfartsekonomisk forskning med de medel som
transporlforskningsdelegationen administrerar. Rederiföretagen svarar för en
del av kostnaderna för denna forskning. Arbetsvetenskaplig forskning för
sjöfartens del bedrivs inom ramen för arbetarskyddsfondens verksamhet.

Utbildningen inom högskolan skall bygga på vetenskaplig
grund. För de utbildningar som, likt sjöbefälsutbildningen, tidigare saknat
anknytning till forskning och utvecklingsarbete innebär den nya organisationen
förbättrade möjligheter härtill. Kommittén är oförhindrad att om den finner så
lämpligt behandla även frågor rörande forskning m. m. som kan vara av betydelse
för utvecklingen av sjöbefälsutbildningen.

Kommittén bör vid arbetets påbörjande samt vidare under
arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall
annan central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar ha
avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att
framföra synpunkter. Kommittén bör därutöver informera berörda arbetstagare om
kommitténs arbete. Vidare bör kommittén samråda med utredningen (U 1981:03) om
utbildningens och forskningens uppgifter i strävandena att förbättra den
svenska ekonomins utvecklings- och konkurrenskraft (Dir. 1981: 30). Arbetet bör
om möjligt vara slutfört i sådan tid atl frågan kan behandlas i 1984 års
budgetproposition.

Kommittén bör beakta vad som har anförts i regeringens
direktiv (1981: 20) angående finansiering av reformer.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter med uppdrag
att pröva frågan om sjöbefälsutbildningens dimensionering och lokalisering,

att utse en äv ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns
kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

300

s. 301 Kontrollera mot PDF

Tilläggsdirektiv
till dataeffektutredningen (A 1978:05) Skr. 1982/83:103

Dir. 1982:67

Dir 1982:67

Beslut vid regeringssammanträde 1982-09-09

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet, statsrådet
Eliasson, anför:

Den 20 juli 1978 beslöt regeringen att tillsälta en
kommitté med uppgift att utreda datateknikens effekter på sysselsättning och
arbetsmiljö. Kommittén, som antog namnet dataeffektutredningen, har hittills
överlämnat ett delbetänkande benämnt (SOU 1981:17) "Industrins
datorisering" samt en interimsrapport med titeln (DsA 1981:16)
"Kontorens datorisering -effekter på sysselsättning och arbetsmiljö".
Kontorsrapporten bygger huvudsakligen på branschstudier' inom
statsförvaltningen samt bank- och försäkringsbranscherna genomförda av
statskontoret, arbetslivscentrum och Ekonomiska forskningsinstitutet vid
Handelshögskolan i Stockholm på uppdrag av dataeffektutredningen. Både
delbetänkandet och interimsrap-porten anmäldes för riksdagen i propositionen
(prop. 1981/82:123, bil. 4) om samordnad datapolitik. Regeringen bör nu - som
jag nämnde vid min anmälan av propositionen - i tilläggsdirektiv precisera
vilka frågor som skall behandlas i utredningens fortsatta arbete.

Dataeffektutredningen har hitdlls främst uppehållit sig
vid teknikens tillämpning inom två stora områden, nämligen industrins
produktion och kontorsområdet. Kontorsautomationen har hittills studerats
huvudsakligen inom statsförvaltningen. Som jag nämnde vid min anmälan av
propositionen återstår det att belysa några viktiga delar av arbetsmarknaden,
nämligen handeln samt landsdng och kommuner.

Arbetslivscenirum och Ekonomiska forskningsinstitutet vid
Handelshögskolan i Stockholm har nu slutfört tre undersökningar av handelns
datorisering vilka finansierats av bl. a. dataeffektutredningen. Efter
initiativ av dataeffektutredningen har statskontoret påbörjat en studie av
effekterna av administraliv databehandling hos landsting och kommuner på
uppdrag som regeringen gav den 29 april 1982. Enligt uppdraget skall
statskontoret genomföra denna studie i samarbete med dataeffektutredningen.
Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. Dataeffektutredningen behöver
enligt min mening inte ta initiativ till några fler separata undersökningar av
enstaka näringsgrenar eller yrkesområden.

Arbetets produktivitet har under lång tid tenderat att
öka, bl. a. till följd av datatekniken. Den utvecklingen kan förutses
fortsätta, vilket ger möjligheter till ökad levnadsstandard, kortare arbetstid
eller bådadera. Utredningsarbete inom arbetstidsområdet bedrivs av delegationen
för arbetstidsfrågor (DELFA). I delegationens uppgifter ingår bl. a. att göra
analyser av arbetstidsförkortningars effekter på ekonomi, sysselsättning,

' "'Kontorsautomation i statsförvaltningen - effekter
på sysselsättning och arbetsmiljö" (DsA 1981:15),

"Bankdatorisering i 80-talsperspektiv - några möjliga
utvecklingsalternativ, konsekvenser och styrmedel" (DsA 1981:13),

"Datoriseringen i försäkringsbranschen" (DsA
1981:14).

2 "Bra affärer med datorer?" (DsA 1982:07),
"Bakom butikerna" och "Tekniken i butiken"
(Arbetslivscentrum 1982).

301

s. 302 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 deltidsarbete,
familjeförhållanden och fritidsvanor. Hittills har DELFA

Del II publicerat två rapporter, "Kortare arbetstid. När?
Hur?" (SOU 1976:34) och

"Arbetstiderna inför 80-talet" (SOU 1979:48). På
uppdrag av DELFA har SCB år 1982 också belyst deltidsarbetets utveckling i
rapporten "Byta arbetstid - Byta jobb". Inriktningen av delegationens
arbete har nyligen behandlats av riksdagen (SoU 1981/82:55, rskr 1981/82:436).
Dataeffektutredningen bör som komplement till DELFA:s arbete ge en kort
översikt över vilka särskilda möjligheter som eventueUt kan finnas att helt
eller delvis ta ut produktivitetsvinster i form av kortare arbetstid. En
utgångspunkt för diskussionen skall vara att full sysselsättning och
effektivitet i produktionen skall upprätthållas.

Som jag framhöll i propositionen är det sannolikt av stor
betydelse för både effektiviteten och arbetsmiljön att berörd personal kopplas
iri på ett tidigt stadium i systemutvecklingen när datasystem införs.
Arbetarskyddsfonden har tillförts resurser för att närmare undersöka
förutsättningarna för delta. Dataeffektutredningen bör för sin del som en
förstudie göra en inventering av den forskning som f. n. bedrivs rörande olika
sätt att utveckla datasystem saml bedöma behovet av ytterligare forskning inom
området. Utredningen bör också undersöka problem och möjligheter i samband med
hur kunskap om detta sprids till arbetslivet.

Dataeffektutredningen har tidigare behandlat olika frågor
i samband med utbildning av skilda slag. Det har främst gällt utbildning av yrkesverksamma
genom t. ex. internutbildning i företag och arbetsmarknadsutbildning samt
utbildning av skyddsombud och andra fackliga förtroendemän. Det reguljära
utbildningsväsendet har också berörts. Utredningen bör i sitt fortsatta arbete
försöka bedöma i vad mån särskilda åtgärder med anledning av datatekniken bör
vidtas av regeringen på något av dessa områden och därvid också, i förekommande
fall, lämna förslag till författningsändringar o. dyl.

Dataeffektutredningen bör vidare försöka belysa hur
kvinnors situation i arbetslivet påverkas av datatekniken. Tillgänglig
sysselsättningsstatistik bör huvudsakligen användas men i de fall då befintliga
statistiska data inte är tillräckliga bör ytterligare uppgifter inhämtas. Del
bör vara möjligt att avgöra om de personer som genom datatekniken har fått nya
arbetsuppgifter inom ett företag är desamma som de som har förlorat sina
arbetsuppgifter på grund av datatekniken. Vidare bör kunskap om datateknikens
spridning på olika delar av arbetsmarknaden ingå. Arbetet bör ske i nära
kontakt med jämställdhetsombudsmannen.


motsvarande sätt bör utredningen också söka belysa hur datatekniken kan påverka
de handikappades situation i arbetslivet. Som jag har berört i propositionen
(1981/82:123) om samordnad datapolitik kan ny teknik öka möjligheterna för
personer med handikapp att förvärvsarbeta, dels genom att nya arbetsuppgifter
tillkommer dels genom att nya hjälpmedel utvecklas. Den pariamentariska
utredningen (1982:02) med uppgift atl utreda de handikappades situation på arbetsmarknaden
skall enligt sina direktiv (Dir. 1982:40) studera de handikappades möjligheter
på arbetsmarknaden i slort. Utredningen (1981:02) om arbetsmarknadsverkets
ansvarsområde och organisation skall göra en samlad genomgång av de
arbetsmarknadspolitiska stödformerna (Dir. 1981:65). Dataeffektutredningen bör
därför begränsa sin studie till att gälla erfarenheter av olika försök m. m.
där handikappade har beretts arbete inom dataområdet eller där ny teknik
medverkat till att öka 302

s. 303 Kontrollera mot PDF

handikappades sysselsättningsmöjligheter.
Dataeffektutredningen bör söka Skr. 1982/83:103 belysa i vilken utsträckning
införandet av ny teknik kan antas medföra ökade Dir. 1982:67 svårigheter för
arbetshandikappade att få och behålla ett arbete, exempelvis som en följd av
att vissa slags arbetsuppgifter rationaUseras bort eller genom att möjligheter
till omplaceringar minskat. Dataeffektutredningen bör härvid samråda med de
nyss nämnda utredningarna.

Datatekniken kan möjliggöra decentralisering av
arbetsplatser. Datorer i förening med nya kommunikationssystem kan utgöra
instrument för att bibehålla eller skapa sysselsättning i glesbygd. Det kan
därmed också ge nya förbättringar för regionalpoliliska åtgärder. Utredningen
bör med utgångspunkt i tillgänligt material om främst kontorens datorisering
söka bedöma vilka förutsättningar för en regionalpolitiskt önskvärd spridning
av arbetsplatser som datatekniken kan väntas ge under de närmaste åren.
Utredningen bör därvid också söka belysa möjligheterna att i samband med en
sådan decentralisering tillgodose behovet av variation och kamratgemenskap i
arbetet, inflytande över beslut som fattas liksom att i övrigt åstadkomma en
god arbetsmiljö. Jag vill erinra om att jag den 13 augusti 1982 har medgett att
utredningen får disponera högst 50 000 kr. för studie av ökad användning av av
datateknik på regional nivå.

Utredningen bör slutligen göra en begränsad studie av
datoriseringen '\små och medelstora företag. Denna studie skall främst syfta
till att visa i vad mån datoriseringens föriopp och konsekvenser kan antas vara
annoriunda i små och medelstora företag än i större.

De olika delstudier som jag nu har nämnt bör kunna
redovisas var för sig i form av delrapporter. Eftersom frågan om datateknikens
effekter på sysselsättning och arbetsmiljö nyligen har varit föremål för
riksdagens behandling anser jag det inte motiverat att dataeffektutredningen nu
utarbetar något omfattande slutbetänkande med anspråk på alt behandla alla
aspekter på arbetslivels datorisering. Utredningen bör emellertid i ett
relativt kort betänkande försöka sammanfatta de olika resultat som har kommit
fram under utredningens samlade arbete. Utredningen bör därvid -liksom
utredningen tidigare har gjort beträffande industriproduktionens och kontorens
datorisering - försöka sätta in resultaten i ett större samhällsekonomiskt
perspektiv. Datateknikens produktivitetseffekter och övriga förändringar som
den förorsakar skall bedömas mol bakgrund av den allmänna samhällsutvecklingen.
Utredningen bör också dra de arbetsmarknadspolitiska slutsatser som resultaten
kan föranleda och i förekommande fall utarbeta förslag till åtgärder inom det
område som utredningen behandlar. Arbetet bör vara slutfört före utgången av år
1983.

Jag vill erinra om direktiven (1980:20) till samtUga
kommittér och särskilda utredare angående finansieringen av reformer.

Jag hemställer att regeringen som tilläggsdirektiv ger
dataeffektutredningen tillkänna vad jag nu har anfört om dess fortsatta
arbete.

Regeringen ansluler sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)

303

s. 304 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Vissa frågor inom mineralområdet

Del II

Dir 1982:68

Beslut vid regeringssammanträde 1982-08-26.

Chefen för industridepartementet, statsrådet Åsling anför.

I skrivelse den 12 juni 1982 anmälde riksdagen sina beslut
med anledning av propositionen 1981/82:99 om mineralpolitik -förslag till vissa
åtgärder inom mineralområdet (prop. 1981/82:99, NU 1981/82:60, rskr
1981/82:430). Besluten innebar bl. a. att riksdagen avslog förslaget till
ändring i gruvlagen (1974:342) till den del detta avsåg en utökning av kretsen
av inmutningsbara mineral. I betänkandet NU 1981/82:40 uttalade
näringsutskottet i anslutning till denna fråga att det utgår från att
regeringen inom en nära framtid ålerkommer till riksdagen med ett nytt förslag
rörande kretsen av inmutningsbara mineral.

I den nämnda propositionen tog jag upp några frågor som
jag ansåg behövde ytteriigare utredas före ett ställningstagande. Det gällde
till atl börja med frågan om att tillskapa ett borrkärnearkiv, som tagits upp
av mineralverkskommittén (I 1981:02, dir 1981:18 och 50) i betänkandet (Ds I
1981:20) Förslag till ny mineralpolitisk verksorganisation.

Det gällde vidare frågan om en ytterligare regionalisering
av Sveriges geologiska undersökning (SGU). Jag förordade i propositionen att en
sådan borde ske och att - inom ramen för nuvarande resurser - frågan om
etablering på nya filialorter resp. utbyggnad av nuvarande filialer borde
studeras. Frågan om SGU:s resurser och organisation har emellertid också
samband med motsvarande frågor för bergsstaten. I samband med att jag
behandlade bergsstaten anförde jag således att det på sikt kan finnas behov av
en förstärkning av bergsstaten men att en sådan i så fall borde genomföras
genom omfördelning av resurser från SGU till bergsstaten.

De nu nämnda frågorna bör utredas i ett sammanhang och jag
föreslår att en särskild utredare tillkallas för att utifrån de av riksdagen
beslutade riktlinjerna för näringspolitiken inom mineralområdet lämna förslag
till åtgärder inom de tre områden jag har angivit. Jag behandlar i det följande
dessa i skilda avsnitt.

1. Inmutningsbara mineral

Inmutningssystemet ligger till grund för gruvlagen
(1974:342) och innebär i princip att den som först anmäler att han vill
utnyttja en fyndighet får rätt till denna. Enligt gruvlagen är en
mineralfyndighet inmutningsbar om den innehåller vissa i lagen angivna metaller
m. m. Om det mineraliska ämnet ingår i alunskiffer är det dock ej inmutningsbart.

Mineralpolitiska utredningen (MPU) föreslog i sitt
slutbetänkande (SOU 1980:12) att den i gruvlagen angivna kretsen av
inmutningsbara mineral skulle utvidgas med vissa indutrimineral och metaller.
De mineraliska ämnen som föreslogs var litium, tantal, tungspat, flusspat och
vad som betecknas som sällsynta jordartsmetaller. MPU fann att för
inmutningssystemets tillämplighet vissa grundläggande och gemensamma kriterier
borde gälla för 304

s. 305 Kontrollera mot PDF

kretsen av inmutningsbara mineral. Skr. 1982/83:103

Gemensamt för de ytterligare ämnen som av MPU föreslogs
ingå bland de Dir. 1982:68 inmutningsbara mineraliska ämnena angavs vara att
deras förekomstsätt är sådant att det för framletande och undersökning av dem
krävs systematiskt arbete, att den påvisade eller brulna råvaran skall ha ett
sådant värde att det är möjligt att transportera den någorlunda långa sträckor
och att det finns åtminstone någon grad av sannolikhet för att mineralet skall
kunna utvinnas med lönsamhet i Sverige.

Vid remissbehandlingen av MPU:s förslag föreslogs att
ytterligare mineral skulle bli inmutningsbara.

I propositionen 1981/82:99 föreslog regeringen en utökning
av kretsen av inmutningsbara mineral i huvudsaklig överensstämmelse med MPU:s
förslag medan frågan om en ytterligare utökning angavs behöva ytterligare
övervägas. Riksdagen avslog emellertid förslaget till ändring av gruvlagen i
detta avseende. Näringsutskottet anförde i denna fråga (NU 1981/82:40 s. 30f):

"Som tidigare antytts föreslås i propositionen vissa
ändringar i gruvlagen. Några av dessa, av huvudsakligen formell art,
sammanhänger med övergången till den nya myndighetsorganisationen som har
behandlats i det föregående. Av saklig betydelse är att kretsen av
inmutningsbara mineral föreslås bli utvidgad med vissa industrimineral och metaller.
Härvidlag bygger regeringens förslag på mineralpolitiska utredningens
slutbetänkande (SOU 1980:12) Mineralpolitik och synpunkter som har kommit fram
vid remissbehandlingen av detta. Industriministern förutskickar i propositionen
att ytterligare ändringar kan bli aktuella sedan man inom regeringskansliet har
övervägt en del andra förslag av olika remissinstanser. De mineral som enligt
propositionen inkluderas bland de inmutningsbara är litium, tantal, niob,
tungspat och flusspat samt ett antal s. k. sällsynta jordartsmetaller.
Utskottet noterar att framställningen både i propositionen och i det nämnda
utredningsbetänkandet är relativt knapphändig på denna punkt. Utförligare
information finns emellertid i ett par tidigare delbetänkande av mineralpolitiska
utredningen. Industrimineral (SOU 1977:75) och Malmer och metaller (SOU
1979:40).

I tre motioner föreslås, med hänvisning till SGU:s
remissyttrande men med vissa avvikelser från delta, att förteckningen över
inmutningsbara mineral skall utformas annorlunda än enligt regeringens förslag.
Så rekommenderas att ytterligare ett antal industrimineral skall föras över
till gruvlagens tillämpningsområde. Enligt motion 1981/82:2254 (c) skulle
endast ett mineral, diamant, tillkomma. Diamant nämns även i motionerna
1981/82:2249 (c) och 1981/82:2257 (m), men därjämte tar den förra upp tio och
den senare nio mineral utöver den nu inmutningsbara kretsen. Samtidigt förordar
motionärerna att en - prometium - eller flera av de sällsynta
jordartsmetallerna skall lämnas utanför listan.

När det gäller förslagen att fler mineral skall bli
inmutningsbara konstaterar utskottet att beslutsunderlaget är otillräckligt.
Diamant - som först under de senaste åren har påträffats i Sverige - berörs
över huvud taget inte i mineralpolitiska utredningens betänkande. Andra av de
aktuella mineralen är sådana som redan utvinns i viss utsträckning; i dessa
fall kan inmutningsbarhet medföra förändringar i rådande rättsförhållanden som
borde vara belysta innan man tar ställning till om dessa mineral skall få
inmutas. Vad beträffar de sällsynta jordartsmetallerna har utskottet tyckt sig
förslå att man på experthåll anser att det inte är motiverat att mer än ett par
av dessa nämns i lagen.

305

20
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

s. 306 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 Utskottet
finner sig inte har förutsättningar för något slutligt ställningsta-

Del II gande i de hänseenden som här har nämnts. Slutsatsen blir
för utskottets del

att förteckningen i 1 kap. 2 § gruvlagen över
inmutningsbara mineral t. v. bör lämnas utan ändring. Föreslagna ändringar av
väsentligen formellt slag i denna paragraf bör däremot genomföras. Likaså bör,
i anslutning till en samtidigl föreslagen ändring i minerallagen, den
föreskriften införas att en mineralfyndighel inte är inmutningsbar om det mineraliska
ämnet ingår i alunskiffer. Utskoltet framlägger etl reviderat förslag till
lydelse av 1 kap. 2 § gruvlagen och utgår från att regeringen inom en nära
framtid återkommer till riksdagen med ett nytt förslag rörande kretsen av
inmutningsbara mineral."

Vid riksdagsbehandlingen kom också frågan om behovel av en
genomgripande översyn av gruvlagstiftningen. I anledning därav beslöt
riksdagen att som sin mening ge riksdagen tillkänna vad näringsutskottet
anfört. Utskottet anförde i denna del följande (NU 1981/82:40 s. 30):

"Utskottet anser att gruvlagen och minerallagen,
vilka trädde i kraft så sent som för åtta år sedan, ger uttryck för en i det
stora hela lämplig avvägning mellan olika intressen på det område som de
reglerar. Förändringar i detalj kan vara befogade, och sådana föreslås också i
propositionen. Någon allmän översyn finner utskottet inte motiverad. I vilken
mån exploatering skall kunna tillåtas i de obrutna fjällområdena betraktar
utskottet inte som en gruvrättslig fråga. Avgörande härvidlag är naturvårdslagstiftningen
och riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen, vilka regelkomplex har som
en viktig uppgift att bestämma avvägningen mellan motstående intressen."

Frågan om kretsen av inmutningsbara mineral bör utvidgas i
den omfattning som föreslagils av MPU och från andra håll kräver ytterligare
beslutsunderlag. Utredaren bör som utgångspunkt för sina förslag redovisa de
kriterier som bör ligga till grund för att införa ett ämne i denna krets. MPU:s
överväganden bör härvid kunna ge vägledning. Vad som framför allt behöver
ytterligare belysas är tillämpningen av dessa kriterier på de mineral som har
diskuterats att föra in i gruvlagen. En genomgång av dessa från nu angivna
utgångspunkter är nödvändig. Utredaren bör i sitt arbete beakta de
riksdagsuttalanden som tidigare redovisats.

Inmutningsbarhet för nya mineraliska ämnen kan medföra
sådana förändringar i rådande rättsförhållanden alt i olika avseenden särskilda
övergångsbestämmelser kan erfordras. Underlag och förslag till sådana bör
därför redovisas.

2. Borrkärnearkiv

Vid berggrundsundersökningar, särskilt vid
malmprospektering, tas prover av berggrunden genom kärnborrning. Stora
kvantiteter borrkärnor insamlas årligen på delta sätt och arkiveras för att man
vid behov skall kunna gå tillbaka till tidigare insamlat material och göra nya
analyser. Enbart SGU har på detta sätt bevarat ungefär 1 miljon meter
borrkärnor vilka lagras på olika platser. Det årliga tillskottet är nu cirka 70
000 meter.

I princip har allt borrkärnematerial som framtagits av
SGU, eller överlåtits på SGU av andra organisationer eller enskilda, i sin
helhet bevarats efter det att erforderliga provmängder uttagits för det projekt
för vilket borrningen 306

s. 307 Kontrollera mot PDF

utförts. Någon gallring i materialet har aldrig aktualiserats
liksom någon Skr. 1982/83:103 analys av förhållandet mellan kostnader för
lagring och hantering kontra de Dir. 1982:68 besparingar som kan göras i nya
borrningsprojekt om uppgifter från äldre borrkärnor först kan sammanställas och
utnyttjas.

De principer som skall gälla för arkivhållningen bör
övervägas. Med utgångspunkt från de behov av geologisk information som olika
avnämare bör få tillgodosedda genom ett borrkärnearkiv bör övervägas hur denna
arkivfunktion skall organiseras och finansieras. Härvid bör särskilt datateknikens
möjligheter och begränsningar studeras.

Utgångspunkten för förslagen bör vara kraven på en
rationell-hantering. De kostnader som är förknippade med drift och eventuella
förändringar av arkivsystemet bör övervägas med utgångspunkt från att statens
kostnader för arkivhållningen skall minskas.

3. Ytterligare regionalisering av Sveriges geologiska
undersökning samt behovet av förstärkning av bergsstaten

Genom den omorganisation som skedde den 1 juli 1982
bildades en myndighet med huvudansvar för myndighetsuppgifterna på
mineralområdet. Delar av statens industriverk med myndighetsuppgifter på
mineralområdet sammanfördes med den del av Sveriges geologiska undersökning som
inte svarade för uppdragsverksamhet. Denna integrering inom mineral- och
geoområdet ger förutsättningar för en allsidig bevakning och uppföljning inom
området.

Som central myndighet med ansvar för myndighetsuppgifter
inom områdena mineralhantering och landets geologiska beskaffenhet har verksamheten
inom SGU i många fall en naturlig lokal eller regional anknytning. Filialkontor
finns också f. n. i Lund och Göteborg. Efter den nyligen genomförda
omorganisationen bör därför frågan om regionalisering ytterligare studeras.

Det material och den kunskap som samlas inom SGU kan
nyttiggöras i många sammanhang på regional och lokal nivä. SGU bedriver
verksamhet inom många regioner och det skulle för denna verksamhet kunna vara
rationellt med en utökad regional förankring. Denna fråga bör därför utredas.
Det bör också utredas om en omfördelning av resurser till nuvarande eller nya
filialorter skulle innebära att SGU med större framgång skulle kunna bedriva en
aktiv informations- och rådgivningsverksamhet gentemot såväl offentliga organ
som enskilda och därigenom öka nyttiggörandet av den kunskap som finns inom
myndigheten. Även behovet av en förstärkning av bergsstaten och en utökning av
dess arbetsuppgifter bör i detta sammanhang utredas. Härvid bör särskilt
studeras möjligheten att föra över uppgifter och motsvarande resurser från SGU
till bergsstaten.

Ytterligare anvisningar för utredningsarbetet

Utredningsarbetet bör bedrivas i nära samverkan med SGU
och övriga berörda organ.

Utredningen bör göra sådana internationella jämförelser
som kan anses motiverade.

307

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 Utredningen bör lämna förslag lill sådana författningar som kan behö-

Delll vas.

Utredaren skall vid arbetets påbörjande samt vidare under
arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall
annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar
ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att
framföra synpunkter. Utredaren skall därutöver informera berörda arbetstagare
om utredarens arbete.

För utredningens arbete bör vidare i tillämpliga delar
gälla de direktiv som utfärdats till samtliga kommittéer och särskilda utredare
angående finansieringen av reformer (Dir 1980:20).

Utredningen bör vad avser inmutningsbara mineral lämna
förslag senast den 1 mars 1983 och vad avser borrkärnearkiv senast den 1 juni
1984 saml vad avser frågan om ytterligare regionalisering av SGU samt behovet
av förstärkning av bergsstaten senast den 1 mars 1985.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag
atl regeringeti bemyndigar chefen för industridepartementet

att tillkaUa en särskild utredare med uppdrag atl utreda
vissa frågor inom mineralområdet

att,besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaden skall belasta fjortonde huvudtitelns
kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

s. 308 Kontrollera mot PDF

.308

Koncessionsrenskötseln

Dir
1982:69

Beslut vid
regeringssammanträde 1982-09-02.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Dahlgren,
anför.

Koncessionsrenskötsel
regleras genom bestämmelser i §§ 85-89 rennäringslagen (1971:437). Den som är
renskötselberättigad kan få tillstånd (koncession) att driva renskötsel i
Norrbottens län nedanför lappmarksgräri-sen inom område där renskötsel av ålder
förekommer under hela året. Detta område är Kalix- och Torneälvdalar.
Koncession kan innefatta rätt att ta emot skötesrenar från ägare eller brukare
av jordbruksfastighet inom koncessionsområdet. Koncession får lämnas endast om
fortsatt renskötsel inom området är till gagn för ortsbefolkningen och endast
om den som söker koncession kan antagas komma att driva renskötseln på ett
ändamålsenligt sätt. Koncession meddelas för viss tid, högst tio år.

För
renskötseln inom koncessionsområde skall finnas sameby. Medlem i sådan sameby
är koncessionshavaren, dennes make och hemmavarande

s. 309 Kontrollera mot PDF

barn, renskötselberättigad som biträder koncessionshavaren
i renskötseln Skr. 1982/83103, och ägare av skötesrenar inom
koncessionsområdel. Bestämmelserna om Dir. 1982:69 - ■ sameby
och dess förvaltning gäller i tillämpliga delar i fråga om sameby för
koncessionsrenskötsel. Skötesrenägare anses därvid som renskötande medlem.
Koncessionshavaren leder under styrelsens inseende renskötseln inom byn.

Reglerna om koncessionsrenskötsel infördes första gången i
1928 års renbeteslag. Därmed löstes en gammal stridsfråga. Under de tidigare ,
renbeteslagarnas giltighetstid hade renskötsel i Norrbottens län nedanför
lappmarksgränsen inte varit tillåten under sommartid. Trots förbudet hölls
emellertid renar sedvanemässigt under hela året i vissa socknar nedanför
lappmarksgränsen. Sedan försök att avskaffa denna renskötsel misslyckats valde
lagstiftaren att i 1928 års renbeteslag anvisa lagliga former för denna
renskötsel. Renskötseln legaliserades härigenom i huvudsak till förmån för den
bofasta befolkningen för vilken renen var ett nödvändigt dragdjur dels när djup
snö omöjliggjorde körning med häst, dels som tillskott till den enskilda
hushållningen. För de renskötande samerna medförde del en avsevärd merinkomst
att få sköta de bofastas renar.

Förutsättningarna för koncessionsrenskötseln har med tiden
ändrats. Den bofasta befolkningen har inte längre behov av att hålla renen som
dragdjur. Inte heller är behovet av renen som tillskott till den enskilda
hushållningen lika framträdande. Emellertid innebär renskötseln för denna
glesbygd från sysselsättningssynpunkt ett värdefullt tillskott genom att
arbetstillfälleri enligt länsstyrelsens beräkningar kan beredas ca 40
årsarbetare.

Från samisk sida har anförts att många koncessionshavare
har stora problem i sin yrkesutövning och att antalet tvister mellan
koncessionshavare och skötesrenägare ökat sedan rennäringslagen trädde i kraft.
Svenska samernas riksförbund (SSR) har därför hemställt om en genomgripande
översyn av de rättsliga och näringspolitiska förutsättningarna för koncessionsrenskötseln.
Detta är nödvändigt menar SSR för att koncessionsrenskötseln skall kunna vara
en samisk näring och markerna kunna utnyttjas för en samisk renskötsel. Det
finns från samisk synpunkt ingen anledning atl fortsätta en
koncessionsrenskötsel som inte gagnar samiska intressen. I sådant läge önskas
från samisk sida alt markerna får användas av angränsande fjäll- och
skogssamebyar för vinterbete.

Från markägarhåll har anförts att fördelarna av
koncessionsrenskötseln inte uppväger dess negativa inverkan på jord- och
skogsbruket. De stora satsningar som gjorts på jordbruk och bärodlingar inom
vissa delar av koncessionsområdet har Uksom utvecklingen inom skogsbruket
medfört att motsättningarria mellan renskötseln och andra näringar ökat.

Justitieombudsmannen, som har haft uppe till prövning
frågor angående koncessionsrenskötseln, anser att förhållandena inger bekymmer
för framtiden. JO ifrågasätter också lämpligheten av att skötesrenägarna skall
betraktas som renskötande medlemmar.

Enligt min mening ger de ändrade förhållandena inom
koncessionsområdet nu anledning till en översyn av bestämmelserna om koncessionsrenskötseln.
En särskild utredare bör tillkallas för detta ändamål. Utredningsarbetet bör
bedrivas skyndsamt.

Utredaren bör överväga om det numera finns behov av
koncessionsrenskötsel, om den är till gagn för ortsbefolkningen och, om så
inte skulle vara

309

s. 310 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 fallet, om den ändå med hänsyn till
samernas intressen bör bestå. En

Del II översiktlig kartläggning av
konflikterna mellan koncessionshavarna och

skötesrenägarna bör också utföras. Utredaren bör vidare
väga fördelarna av renskötseln mot de olägenheter för andra näringar i orten
som renskötseln kan medföra. Konsekvenserna av skötesrenägarnas medlemskap i
sameby bör också undersökas. Om utredaren kommer till slutsatsen att
koncessionsrenskötseln i dess nuvarande form bör avvecklas skall alternativa
förslag till fortsatt renskötsel läggas fram. Möjligheterna till sammanläggning
av renskötseln i Tornedalen med angränsande samebyars renskötsel bör därvid
undersökas. Jag villi detta sammanhang erinra om att renskötseln kan bedrivas
inom området sommartid enbart därför att skötesrenägarna inom
koncessionsområdet upplåtit sina fasdgheter för renbetning medan rätten till
vinterbele grundar sig på sedvanerätt. Markägarnas inställning till fortsatt
upplåtelse av sina marker till renbete sommartid samt formerna för sådan
upplåtelse bör därför också undersökas.

Utredaren bör utarbeta förslag till behövliga
författningsbestämmelser.

Utredaren bör också samråda med utredningen (Jo 1979:08)
om rennäringens ekonomiska förhållanden.

Utredaren skall vidare i sitt arbete utgå från direktiven
den 13 mars 1980 (Dir 1980:20) till samtliga kommittéer och särskilda utredare
angående finansiering av reformer.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda
frågan om koncessionsrenskötseln,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna
skall belasta tionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)

310

s. 311 Kontrollera mot PDF

Ledning
och samordning av totalförsvaret inom rege- Skr. 1982/83:103

ringskansliet Dir. 1982:70

Dir 1982:70

Beslut vid regeringssammanträde 1982-09-16. Tf chefen för
försvarsdepartementet, statsrådet Dahlgren anför.

Bakgrund

I sitt slutbetänkande (Ds Fö 1981:14) underströk
försvarskommittén behovet av en bättre samordning av totalförsvaret på central
nivå och föreslog att regeringen borde undersöka möjligheterna att åstadkomma
en lösning som är administrativt hanterbar och som kan inpassas i vår
förvaltningstradition. I detta sammanhang borde enligt kommittén frågan om
totalförsvarets högsta ledning behandlas. Åven uppgifterna för försvarsrådet
och totalförsvarets chefsnämnd borde ses över.

Vid chefens för försvarsdepartementet anmälan av frågan om
ledning och samordning inom totalförsvaret till prop. 1981/82:102 om säkerhets-
och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling anslöt han sig
till kommitténs uttalanden.

Han delade kommitténs uppfattning alt den högsta ledningen
av totalförsvaret i fred måste ha en aktiv och långsiktig inriktning. Del är
nödvändigt att fortlöpande följa utvecklingen inom samhället och på det
säkerhetspolitiska området och bedöma inverkan på totalförsvaret samt undersöka
vilka samordningsbehov som finns eller kan uppkomma på längre sikt. Som
kommittén påpekade skärper dén ökade risken för överraskande angrepp kraven
såväl på en sammanhållen utvärdering av alla tillgängliga underrättelser i
syfte att skapa längsta möjliga förvarning som på en beredskap i
regeringskansliet att mot bakgrund av detta underlag utarbeta erforderliga
beslut om beredskapshöjningar inom hela eller delar av totalförsvaret.

Ärenden om totalförsvaret handläggs i regeringskansliet
inom flera departement. Ansvaret för samordningen av ärendena ankommer under
statsministern på chefen för försvarsdepartementet. För att bereda sådana
försvarsdepartementet, samordningsavdelningen. Den inrättades genom beslut av
riksdagen (prop. 1962:108), SU 101, rskr 244) och började sin verksamhet den 1
juli 1962. Det kan nu finnas anledning att se över hur samordningen av
totalförsvarsfrågor skall handläggas inom regeringskansliet. Chefen för
försvarsdepartementet angav också i totalförsvarspropositionen att han skulle
återkomma till regeringen med förslag om en sådan översyn.

Uppdraget att företa en översyn av samordningen och
ledningen av totalförsvaret inom regeringskansliet bör enligt min mening lämnas
till en särskild utredare. En av utgångspunkterna för uppdraget bör vara de
överväganden och förslag som har framförts av 1978 års försvarskommitté.

311

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Allmän inriktning

Del II

Gemensam beredning i totalförsvarsfrågor sker med
försvarsministern. Utredaren bör utgå ifrån atl försvarsministerns roll som
samordningsminister i fred kvarstår liksom varje departements ansvar för
totalförsvarsfrågorna inom sitt ansvarsområde. Samordningsavdelningens
uppgifter och arbetsformer bör dock övervägas.

Utredaren bör bl. a. pröva hur samordningen i
totalförsvarsärenden i regeringskansliet f. n. fungerar och om den kan
förbättras. I detta sammanhang bör också granskas hur samordningsavdelningen i
försvarsdepartementet har lyckats lösa de uppgifter som angavs i prop.
1962:108. Det bör uppmärksammas om de uppgifts- och organisationsförändringar
som har skett inom regeringskansliet efter det att samordningsavdelningen
organiserades 1962 föranleder förändringar av nuvarande former för samordning
av totalförsvarsfrågor inom regeringskansliet eller av samordningsavdelningens
uppgifter, organisation och stäUning.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att ett nytt
planeringssystem införts för totalförsvaret efter 1962 i syfte att uppnå en
samlad, långsiktig inriktning av totalförsvaret. En annan förändring är
tillkomsten 1972 av sekretariatet för säkerhetspolitik och långsiktsplanering
(SSLP) (prop. 1972:45, FöU 15, rskr 184). SSLP har till uppgift att leda och
bedriva studier beträffande utvecklingen i omvärlden och i det svenska
samhället som grund för inriktningen av totalförsvaret. Gränsdragningen mellan
samordningsavdelningen och sekretariatet bör utredas.

Försvarsrådet och totalförsvarets chefsnämnd inrättades år
1962 och utgör betydelsefulla organ för samordning av totalförsvaret.
Utvecklingen sedan de inrättades gör det emellertid angeläget att man nu ser
över deras roll sammansättning och arbetsformer. Mot bakgrund av denna utveckling
bör utredaren föreslå de förändringar i dessa organ som kan vara motiverade.

Förberedelser
för riksstyrelsens verksamhet i krig är en annan av samordningsavdelningens
uppgifter som utredaren bör beakta.

opaginerad Kontrollera mot PDF

312

Underrättelseinformation
m. m.

Försvarsutskottet uttalar i sitt betänkande 1981/82:18 att
den förutsedda översynen av totalförsvarets ledning bör innefatta överväganden
och utvärdering av hittillsvarande ordning för beredning av underrättelseinformation
i regeringskansliet. Utredaren bör i detta sammanhang studera delgivningen till
olika totalförsvarsmyndigheter av i fred centralt framtaget
underrättelsematerial. En genomgående tanke bör vara att varje organ som har
ett primärt beredskapsansvar fortlöpande skall delges den information som
behövs för beslut inom ansvarsområdet.

Totalförsvarsutbildning

För att totalförsvaret skall kunna verka med god effekt är
del nödvändigt att berörd personal ges erforderlig utbildning i fred. Det
gäller inte minst befattningshavare i regeringskansliet. Utredaren bör lämna
förslag till hur

opaginerad Kontrollera mot PDF

totalförsvarsutbildningen för främst den högsta ledningen
kan systematise- Skr. 1982/83:103

ras. Dir. 1982:70

Uppgiftsfördelningen och formerna för samverkan mellan
samordningsavdelningen, försvarshögskolan och de centrala totalförsvarsmyndigheterna
i totalförsvarsutbildningsfrågorna bör därvid granskas.

Budgetarbete m. m.

Enligt 1962 års proposition skulle samordningsavdelningen
samordna budgetarbetet i fråga om totalförsvaret och åstadkomma en avvägning av
de olika komponenterna i överensstämmelse med den strategiska grundsynen.
Enligt propositionen skulle avdelningen även samordna forskning av betydelse
för flera grenar av totalförsvaret. Dessa uppgifter måste preciseras mot
bakgrund av den utveckling som skett sedan 1962.

Administrativ beredskap

Ett område som jag särskilt har framhållit i
totalförsvarspropositionen är den administrativa beredskapen, som idag kräver
ökade insatser. Från totalförsvarssynpunkt är det nödvändigt att i allt arbete
med författningar, utredningsdirektiv m. m., beakta hur förhållandena under
kris, krigsfara eller i krig skall bemästras. Enligt propositionen bör detta ta
sig uttryck i generella beredskapsförfaltningar eller i särskilda
beredskapsföreskrifter i den ordinarie författningstexten. Utredaren bör lämna
förslag till principiella riktlinjer för den administrativa beredskapen. Därvid
bör bl. a. ansvarsfördelningen inom regeringskansliet läggas fast och
samordningsavdelningens uppgifter och ansvar inom detta område preciseras.

Övrigt

Med samordningsavdelningens uppgift att verka för
samordning inom totalförsvaret följer skyldigheten att regelbundet tillse att
grundberedskapen inom förvaUningen är godtagbar och att svagheter så långt
möjligt åtgärdas. Utredaren bör lägga fram förslag om hur detta arbete skall
kunna bedrivas på ett effektivt sätt. Förslagen skall - som framhölls i
totalförsvarspropositionen - vara administrativt hanterbara och väl inpassade i
vår förvaltningstradition.

I den mån utredarens förslag innebär förstärkningar av
samordningsavdelningen skall förslag samtidigt lämnas om motsvarande
besparingar inom andra delar av regeringskansliet eller vid berörda
myndigheter.

Utredningen bör ske i nära samarbete med totalförsvarets
chefsnämnd och berörda totalförsvarsmyndigheter.

Utredaren bör vid arbetets påbörjande samt vidare under
arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall
annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar
ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att
framföra synpunkter. Utredaren skall därutöver informera berörda arbetstagare
om sitt arbete.

I utredningsarbetet skall beaktas direktiven (1980:20)
lill statliga komit-téer och särskilda utredare angående finansiering av reformer.

313

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Utredaren bör lämna sina förslag
före utgången av år 1983.

Del II

HemstäUan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

atl tillkalla en särskild utredare med uppdrag alt utreda
frågan om ledning och samordning av totalförsvaret inom regeringskansliet

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag alt regeringen beslutar ■
att kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

s. 314 Kontrollera mot PDF

314

Vissa
frågor om samernas ställning i Sverige

Dir 1982:71

Beslut vid regeringssammanträde 1982-09-02. Chefen för
justitiedepartementet, statsrådet Petri, anför.

Inledning

Sedan gammalt har samerna sitt hemland i de norra delarna
av Sverige, Norge och Finland samt angränsande delar av Sovjetunionen. Som ett
folk med egen historia, eget språk och egen kultur utgör de en ursprunglig
etnisk minoritet i Sverige.

Den
samiska befolkningen i Sverige utgör enligt sameutredningen (SOU 1975:99 och
100) ca 15 000 personer. Av dessa lever ca 2 500 av renskötsel. Antalet
renskötande samer minskade med 20 % mellan åren 1958 och 1972 och har under den
senaste tioårsperioden minskat ytterUgare. Om utvecklingen fortsätter i samma
takt, kommer de renskötande samerna år 2 000 att omfatta endast I 500 personer.

Den övriga samiska befolkningen är inte ekonomiskt
beroende av renskötseln. En hel del samer är sysselsatta i andra näringar,
t.éx. fiske och slöjd. Även för dessa har rennäringen indirekt en ekonomisk
betydelse. Av de icke renskötande samerna är ca 2/3 bosatta i de tre
nordligaste länen.

Rennäringen i Sverige är en ursprunglig samisk näring. Den
är av avgörande betydelse för att den samiska kulturen och den samiska
befolkningens särart skall kunna bibehållas.

Fram till år 1971 reglerades rennäringen av lagen
(1928:309) om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige, den s.k.
renbeteslagen. Lagen tillerkände länsstyrelserna och den särskilda
administrationen för rennäring-

s. 315 Kontrollera mot PDF

en, lappväsendet, vittgående befogenheter beträffande
renskötseln. Samer- Skr. 1982/83:103 na saknade i åtskilliga fall rätt att
själva bestämma även i frågor som rörde Dir. 1982:71 deras inbördes
förhållanden. De av länsstyrelserna utfärdade byordningarna innehöll ett
flertal föreskrifter enligt vilka länsstyrelsen eller lappväsendets tjänstemän
hade att besluta även om lappbyarnas inre angelägenheter.

1971 års rennäringslag (1971:437) innebar i delta
hänseende en ändring mot vad som hade gällt tidigare. Ett av huvudsyftena bakom
lagen var nämligen att i största möjliga utsträckning överlåta åt samerna
själva att bestämma om renskötselns organisation och om sina egna ekonomiska
angelägenheter. Den gamla ordningen, med tyngdpunkten förlagd till
myndighetsavgöranden, avlöstes av en ordning som innebär att rennäringens
utövare skall vara organiserade i s.k. samebyar. Den lokala administrationen
ankommer enligt rennäringslagen på samebyn som inom vissa ramar själv bestämmer
hur renskötseln skall utövas. Samebyns styrelse tillvaratar medlemmarnas
gemensamma intressen och företräder medlemmarna gentemot myndigheter och andra
utomstående. Medlemmarnas rätt att delta i handhavandet av samebyns
angelägenheter utövas på bystämma. Organisationen bygger på samverkan mellan
de renskötande medlemmarna i byn.

Alla samebyar är anslutna till Svenska Samernas
Riksförbund (SSR). SSR bildades år 1950 och leder sitt ursprung från
föreningssträvandena bland samerna vid sekelskiftet. SSR:s ändamål är att
tillvarata och främja de svenska samernas ekonomiska, sociala, rättsliga,
administrativa och kulturella intressen. Särskild hänsyn skall därvid tas till
renskötselns och dess binäringars fortbestånd och sunda utveckling. Valda ombud
för samebyarna och sameföreningarna samlas till ordinarie landsmöte en gång om
året.

En annan betydande sameorganisation är Same Ätnam. Same
Ålnam, som bildades år 1945, har som mål att tillvarata och befrämja de samiska
intressena i kulturellt, religiöst, socialt och ekonomiskt hänseende samt att
medverka i samarbetet urbefolkningar emellan. Medlemskap i Same Ätnam kan
vinnas av såväl samiska föreningar och sammanslutningar som enskilda samer.

Vid sidan av samebyarna finns också lokala sameföreningar
som främst är inriktade på samiska kulturfrågor som inte har omedelbar
anknytning till rennäringsfrågorna. De arbetar för att stärka gemenskapen
mellan samer, främja det samiska språkets ställning och utveckla sameslöjden
m.m. Så gott som samtliga av dessa föreningar är anslutna till SSR. Många av
föreningarna är också anslutna till Same Ätnam. SSR och Same Ätnam står bakom
den stiftelse som ger ut tidningen Samefolket samt den stiftelse som driver
Samernas Folkhögskola. De samiska ungdomarna är organiserade i föreningen
Saminourra. Härutöver finns det en del mindre, regionala samiska
sammanslutningar. På det nordiska planet är samerna organiserade i Nordiska samerådet
och internationellt i Världsrådet för ursprungsbefolkningar - World Council of
Indigenous Peoples - WCIP.

Enligt rennäringslagen är renskötselrätten i Sverige
förbehållen samerna. I renskötselrätten ingår även rätt till fiske och jakt
samt visst skogsfång m.m. • Renskötsel får bedrivas hela året i Norrbottens och
Västerbottens läns läppmarker ovanför odlingsgränsen. Dessutom får renskötsel
bedrivas nedanför denna gräns på mark som tillhör staten
(kronomark) och

315

s. 316 Kontrollera mot PDF

Skr. ■1982/83:103 • renbetesland där skogsrenskötsel
av ålder bedrivs under våren, sommaren

Del II
' eller hösten, dvs. på vissa marker
som utnyttjas av skogsrenskötseln. Vidare

får renskötsel hela året bedrivas på renbetesfjällen i
Jämtland och inom vissa andra områden i Jämtlands och Kopparbergs län. Den I
oktober - den 31 april får renskötsel bedrivas också på de s.k.
sedvanerättsmarkerna utanför dessa områden (3 §).

Regeringen kan förordna om upphävande av renskötselrätten
för visst markområde, bl.a. när området behövs för ändamål som avses i 2 kap.
expropriationslagen (1972:719) eller för annat ändamål av väsentlig betydelse
från allmän synpunkt.

Inom de områden där renskötsel får bedrivas hela året får
enligt rennäringslagen markanvändningen inte ändras på sätt som medför avsevärd
olägenhet för rennäringen (30 §). Bestämmelsen hindrar dock inte att mark
används i enlighet med fastställd stadsplan eller byggnadsplan eller för
företag vars tillåtlighet skall prövas i särskild ordning. Något motsvarande
skydd finns inte för de marker där renskötsel får bedrivas endast vintertid.
Vidare gäller enligt rennäringslagen förbud bl.a. mot att stänga av
flyttningsvägar för renar och mot alt hindra renar från att beta inom områden
där renskötsel är tillålen (94 §).

Rennäringslagens förbud mot ändrad markanvändning gäller
således inte inom områden med fastställd stadsplan eller byggnadsplan och
hindrar inte heller att mark används för företag vars tillåtlighet har prövats
i särskild ordning. Regler om stads- och byggnadsplaner finns i första hand i
byggnadslagen (1947:385). Med prövning i särskild ordning avses prövning enligt
sådan lagstiftning som vattenlagen (1918:523), naturvårdslagen (1964:822),
miljöskyddslagen (1969:387), väglagen (1971:948), expropriationslagen (1972:719),
gruvlagen (1974:342) och lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter. Den här
avsedda lagstiftningen förutsätter normalt att en intresseavvägning görs mellan
den tilltänkta markanvändningen och olika allmänna intressen. Till de allmänna
intressena hör bl.a. rennäringens intressen. Motsvarande intresseavvägning
måste göras vid prövning av byggnadslov för glesbebyggelse.

Jag vill i detta sammanhang erinra om tvisten om de s.k.
skattefjällen i norra Jämtland. Tvisten, som slutligen avgjordes av högsta domstolen
år 1981 (NJA I 1981 s. 1), rörde dels möjligheten att i äldre tider förvärva
äganderätt till herrelös mark genom att bruka den för renbete, jakt och fiske,
dels de rättsliga grunderna för uppkomst av äganderätt för staten till
fjällmarkerna, dels huruvida samerna - för det fall att staten bedömdes vara
ägare till skattefjällen - kunde anses ha rättigheter till dem utöver vad
rennäringslagen föreskrev och dels huruvida vissa regler i den lagen stred mol
diskrimineringsförbudet i 2 kap. 15 § regeringsformen. Utgången av tvisten
innebar bl.a. att samerna inte ansågs ha äganderätt till de ifrågavarande
skattefjällen och inte heller i övrigt ansågs ha någon rätt till dem utöver vad
som följer av rennäringslagen.

Förutom renskötseln har de samiska språk- och skolfrågorna
intagit en central plats i diskussionen om den samiska kulturens möjligheter
att fortleva i Sverige. Samiskan räknas till de finsk-ugriska språken och
omfattar nord-, lule- och sydsamiska. Nordsamiskan har den största spridningen
såväl iriom det nordiska sameområdet som inom den svenska delen. Samerna i
Norden har numera ett gemensamt skriftspråk. Statligt stöd utgår sedan 1977
till 316

s. 317 Kontrollera mot PDF

hemspråksträning i bl.a. samiska. Vidare finns en
professur i samiska i Skr. 1982/83:103 Umeå. Det samiska språket har
emellertid inte ställning som officiellt språk i Dir. 1982:71 någon form i
Sverige och det omfattas inte av den av Sverige år 1982 ratificerade nordiska
språkkonventionen.

Insatser för samerna under senare år

Frågan om mera genomgripande åtgärder för samerna
behandlades i riksdagen så sent som år 1977. Riksdagen godkände då de
riktlinjer som förordades i propositionen 1976/77:80 om insatser för samerna. I
den propositionen, som byggde på sameutredningens betänkande, betonades bl.a.
att samerna utgör en etnisk minoritet i Sverige, som i egenskap av ursprunglig
befolkning i sitt eget land intar en särskild ställning både gentemot
majoritetsbefolkningen och andra minoritetsgrupper. Vid utbyggnaden av
samhällets stöd till samekulturen måste man ge utrymme även åt andra
bedömningar än dem som kan göras beträffande övriga minoritetsgrupper i det
svenska samhället. Det framhölls att det ligger ett särskilt ansvar i att
stödja samiska organisationer och institutioner Och i att hävda ett samiskt näringsunderlag,
framför allt inom rennäringen, för att den samiska kulturen över huvud taget
skall kunna bestå.

Med anledning av propositionen beslutade riksdagen om stöd
av olika slag bl.a. till samiska näringar, samisk kulturell verksamhet och
samernas organisationer.

En förutsättning för alt man skall kunna uppfylla de mål
som statsmakterna har ställt upp för rennäringens fortbestånd är att man
skapar trygga sociala förhållanden för rennäringsutövarna och ökar näringens
lönsamhet. År 1979 tillkallades därför efter regeringens bemyndigande en
särskild utredare (Jo 1979:08) för att utreda rennäringens ekonomiska
förhållanden. Ett framträdande syfte med utredningen är att pröva olika förslag
i syfte att skapa förutsättningar för att de som är sysselsatta inom
rennäringen skall få en ekonomisk och social standard som är jämförbar med vad
som erbjuds inom andra näringar och som kan ge trygghet i arbetet. År 1980
tillkallades ytterligare två ledamöter. Utredningens uppdrag utvidgades också
till att omfatta en närmare kartläggning av de olika biologiska och ekonomiskadministrativa
faktorer som bestämmer renskötselns utformning och lönsamhet. Utredningen har
antagit namnet rennäringskommittén.

För att samordna de statliga insatserna för samerna och
för att följa utvecklingen fortlöpande finns sedan år 1977 i regeringskansliet
en permanent arbetsgrupp (U 1977:10) för samefrågor. Arbetsgruppen är knuten
till utbildningsdepartementet med utbildningsministern som ordförande.

Till ärenden som har tagits upp av arbetsgruppen hör bl.a.
frågan om sameskolans ledning och administration (Ds U 1978:5). Ärendet har
fört fram till ett riksdagsbeslut år 1980 om en särskild samisk skolstyrelse
och en egen skolledning för sameskolorna. En annan uppgift för arbetsgruppen
har varit att stimulera ökade kontakter mellan kommunerna och samerna. En inom
kommundepartementet utarbetad rapport (Ds Kn 1979:8) som innehåller en
redogörelse för nuvarande förhållanden inom "samekommunerna" och med
rekommendationer om kommunala samrådsorgan kan utgöra underlag för diskussioner
mellan kommunerna och samerna. På sikt är målet att de specifikt samiska
intressena skall komma till uttryck i all

317

s. 318 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 kommunal planering och
verksamhet (markanvändning, näringsfrågor.

Del II kulturell och social service etc).
Ett tredje större ärende som arbetsgruppen

har tagit
upp gäller skogsrenskölselns problem, som har behandlats i en

nyligen avslutad utredning (Ds U 1981:10) .

Framställningar från samerna m.m.

Frågan om samernas ställning har under år 1981
aktualiserats genom två framställningar till regeringen från SSR och Same
Ätnam.

SSR uttalar önskemål om att man inför föreskrifter som ger
samerna medbestämmanderätt i vissa lagstiftningsfrågor. Vidare vill man att
samerna beträffande vissa frågor skall ges möjlighet till medinflytande på
beslut inom förvaltningen. SSR anser det också angeläget med garantier för att
befästa och utveckla det samiska språket. Sammantaget hävdar SSR att man måste
få lill stånd en helhetssyn på samerna som ett folk med en egen kultur och ett
eget näringsliv och att det måste införas en samlad lagstiftning - en samelag.

Same Ätnam vill att regeringen skall tillsätta en
utredning som skall överväga vilka möjligheter det finns att inrätta ett s.k.
samiskt parlament i Sverige.

Under den allmänna motionstiden i år har en
flerpartimotion (mot. 1981/82:1628) väckts i vilken hemställs atl riksdagen
beslutar begära att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att se över
samernas hela situation och i samband med detta även undersöka möjligheterna
att inrätta ett sameparlament. Motionen har ännu inte behandlats av riksdagen.

Vad gäller Same Ätnams framställning kan erinras om att
det i Finland finns en delegation för sameärenden, som är underställd
regeringens kansli (ibland benämnd sameparlament). Delegationen har 20
medlemmar som utses genom val bland samebefolkningen. Dess uppgift är att
bevaka samernas intressen genom att ta initiativ, göra framställningar, avge
utlåtanden m.m. i frågor som angår samerna. Delegationen har dock inte några
egentliga maktbefogenheter. Vidare kan erinras om att den norska regeringen
nyligen har tillsatt en utredning - samerettsutvalget - som har till uppgift
att utreda frågan rörande den samiska befolkningens rättsliga ställning när det
gäller rälien till mark och vatten. Utredningen skall bl.a. också undersöka om
det finns behov av ett representativt organ för samerna i Norge.

En särskild kommitté bör tillsättas

Frågan om samernas situation har under senare lid följts
med uppmärksamhet av statsmakterna. Olika insatser tiU stöd för samerna har
också gjorts. Mot bakgrund av de nyss redovisade framställningarna finns det
emellertid enligt min mening anledning att nu överväga vissa ytterligare
åtgärder för att stärka samernas ställning. Jag vill också erinra om
regeringsformens föreskrift (1 kap. 2 §) att etniska minoriteters möjligheter
att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas (se även
FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter från år 1966, art.
27). Jag föreslår alltså att en kommitté med parlamentarisk sammansättning
tillsätts för att överväga dessa frågor. 318

s. 319 Kontrollera mot PDF

Kommitténs
huvuduppgifter bör vara att utreda möjligheterna att stärka S*""-
1982/83:103 samernas rättsliga ställning i frågor som rör rennäringen, att
överväga behovet Dir. 1982:71 av ett samiskt organ som kan företräda samerna
i olika sammanhang och att föreslå insatser för alt bevara och utveckla det
samiska språket.

Jag vill här framhålla att varken ett ev. nytt organ eller
något annat samiskt organ bör tilläggas några konstitutionella befogenheter,
t.ex. medbestämmanderätt i lagstiftningsfrågor. En sådan ordning skulle komma
i strid med de principer som regeringsformen bygger på. Inte heller bör någon
ordning med vetorätt för samiska organ vad gäller förvallningsbeslul införas.

Rennäringsfrågor

Vad först gäller samernas ställning i frågor som rör
rennäringen finns det, som framgår av vad jag tidigare har sagt, inte någon
obegränsad rätt för samerna att bedriva renskötsel. I vissa fall får de
renskötande samernas intressen stå tillbaka för andra intressen.

Rennäringens markanspråk och de markanvändningskonflikter
som kan uppstå mellan renskötseln och andra verksamheter inom renskötselområdet
har kartlagts i den fysiska riksplaneringen. För en närmare beskrivning av
dessa konflikter och av hur bl.a. gruvdrift, vattenkraftutbyggnad, turism och
skogsbruk påverkar förutsättningarna för att bedriva renskötsel vill jag
hänvisa till rapporten Hushållning med mark och vatten 2 (SOU 1979:55 s. 107
ff). Rennäringen omfattas vidare av den fysiska riksplaneringens s.k.
verksamhetsanknutna riktlinjer, som anger hur olika markanvändningsintressen
av betydelse från rikssynpunkt bör beaktas i den fysiska planeringen och vid
ställningstaganden till enskilda tillståndsfrågor.

Enligt riktlinjerna för rennäringen och övriga areella
näringar (prop. 1972:111) skall all möjlig hänsyn tas till dessa näringars krav
vid planering och tillståndsprövning. De areella näringarna måste dock ta
hänsyn till andra intressen, bl.a. behovet- av goda rekreationsmiljöer och
vetenskapliga intressen. I samband med behandlingen av propositionen uttalade
riksdagen (CU 1972:35, rskr 348) att fritidsbebyggelsens intressen borde vika
för de areella näringarnas klarlagda behov. I den nämnda propositionen anförs
vidare att utvecklingen inom fjällområdet, med bl.a. en ökad turism, bör styras
i en sådan riktning att samiska intressen inte skadas och helst på etl sådant
sätt att samerna själva får del i utvecklingens positiva sidor. I promemorian
som har bifogats regeringens beslut med anledning av program- och
planeringsskedena i den fysiska riksplaneringen (prop. 1975/76:1, bil. 1 och
prop. 1978/79:213, bil.2) framhålls att planeringen vad beträffar rennäringen
skall utgå från den rätt att utöva renskötsel som läggs fast i rennäringslagen
(1971:437) och att samråd med berörda samebyar bör ske i ett tidigt skede av
planeringen.

Frågan om en lagreglering av riktlinjerna för rennäringen
och övriga riktlinjer i den fysiska riksplaneringen övervägs f.n. i
regeringskansliet.

En grundläggande förutsättning för rennäringens fortlevnad
är givetvis att samernas rätt enligt rennäringslagen och riktlinjerna i övrigt
för rennäringen beaktas vid markanvändning av olika slag. Jag vill i della sammanhang
erinra om att Nordiska rådet i rekommendationer till regeringarna har tagit upp
frågan om stöd till samerna. Rådet har bl.a. uppmanat regeringarna att stödja
samernas ansträngningar att bevara sin ställning som etnisk grupp

319

s. 320 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 (rek. 5/1972). Rådet har vidare
rekommenderat Nordiska ministerrådet att

Del II utarbeta ett program för att skydda
och bevara miljön i de samiska

kärnområdena, omfattande bl.a. användningen av
naturresurserna i de samiska områdena och samordning av regionalpolitiska
åtgärder som stöd för samernas näringar (rek. 24/1974). Med anledning av den
sistnämnda rekommendationen har ministerrådet kallat till ett seminarium i
Kautokeino hösten 1982 om frågor som rör samerna.

Som en utgångspunkt för kommitténs överväganden bör
kommittén redovisa de förutsättningar som i dag gäller för rennäringen,
särskilt i fråga om de lagregler och andra föreskrifter som rör rennäringen på
olika sätt. I detta avseende bör kommittén särskilt samråda med
rennäringskommittén.

En väsentlig uppgift för kommittén bör vara att undersöka
i vilken utsträckning rennäringens intressen har fått träda tillbaka för andra
samhällsintressen vid markanvändning av olika slag och i vilken utsträckning
hänsyn har tagits till den samlade effekten för rennäringen av olika
exploateringar. Hur utfaller med andra ord intresseavvägningen mellan å ena
sidan rennäringens intressen och å andra sidan andra samhällsintressen? Det är
dock inte meningen att kommittén i detalj skall undersöka alla beslut om
markanvändning som mer eller mindre rör renskötseln. Avsikten är att kommittén
skall göra en översiktlig genomgång av sådana beslut i markanvändningsfrågor
som är av särskild betydelse för rennäringen. Vid den kartläggning som
kommittén behöver göra bör den beakta vad rennäringskommittén kan komma fram
till i sin utredning.

Mot bakgrund av sin undersökning bör kommittén överväga om
det finns behov av att stärka skyddet för rennäringen och i så fall i vilken
utsträckning en förstärkning kan ske. Om kommittén kommer till slutsatsen att
skyddet för rennäringen bör utvidgas, bör kommittén föreslå nödvändiga författningsändringar.

En annan uppgift för kommittén bör vara att göra en
genomgång av olika författningar som har anknytning till renskötseln för att
undersöka i vilken utsträckning det finns regler om att samiska
sammanslutningar skall eller bör höras innan beslut fattas som rör rennäringen.
Om kommittén anser att det finns behov av kompletterande bestämmelser, bör den
lägga fram förslag till författningsändringar.

Behövs ett nytt samiskt organ?

Som tidigare har sagts har samerna redan i dag starka
organisationer, som för den samiska minoritetens talan såväl på riksplanet som
i det lokala vardagsarbetet. Dessa organisationer har skapats av samerna
själva. Det är naturligt att samernas intressen i första hand bevakas av
organisationer som de själva har bildat. Eftersom det i dag inte finns något
centralt organ som kan godtas av hela den samiska folkgruppen bör kommittén
överväga om det finns behov av att inrätta ett gemensamt samiskt organ som kan
företräda samerna i olika sammanhang. Om kommittén kommer fram till att ett
sådant organ bör inrättas, bör den också överväga vilka uppgifter och vilken
sammansättning som det bör ha.

320

s. 321 Kontrollera mot PDF

Insatser
för att bevara och utveckla det samiska språket. Skr. 1982/83:103

,...,. , j , ., Dir. 1982:71

Kommittén bör även utreda riiojligheterna att starka det
samiska språkets

ställning genom ökad användning av samiskan i olika
officiella sammanhang. I samband därmed bör även behovet av utökad tolkservice
på samiska undersökas. Kommittén bör också i övrigt överväga vad som kan göras
för att stärka det samiska språkets ställning, varvid kommittén bör samråda med
invandrarpolitiska kommittén (A 1980:04).

Utredningsarbetet

Utredningsarbetet bör bedrivas i nära samarbete med de
samiska intresseorganisationerna. Kommittén bör vidare uppmärksamma vad man i
Finland och Norge har gjort eller planerar att göra för att stärka samernas
ställning. Kommittén bör också, som jag tidigare har påpekat samråda med
rennäringskommittén och med invandrarpolitiska kommittén. Kommittén bör beakta
direktiven den 13 mars 1980 (Dir. 1980:20) till samtliga kommittéer och
särskilda utredare angående finansiering av reformer.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tUIkalla en kommitté med högst tre ledamöter med
uppdrag att utreda vissa frågor om samernas ställning i Sverige,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna för kommittén skall belasta andra
huvudtitelns komrriit-téanslag.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganderi
och bifaller hans hemställan.

(Justitiedepartementet)

321

21 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

s. 322 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Översyn av forskning och forskarutbildning m. m. inom

Del II jordbruksdepartementets
verksamhetsområde

Dir 1982:72

Beslut vid regeringssammanträde 1982-09-09. Chefen för
jordbruksdepartementet, statsrådet Dahlgren, anför.

I Bakgrund till utredningsuppdraget

Forskningsorganisationen inom jordbruksdepartementets
verksamhetsområde har en långt driven och specialiserad FoU (forskning och
utveckling) -organisation, som omfattar ett universitet, Sveriges
lantbruksuniversitet (SLU), ett forskningsråd, skogs- och jordbrukets
forskningsråd (SJFR), samt andra statliga och halvstatliga forskningsorgan, som
stöder forskningen inom området. Sektorns centrala förvaltningsmyndigheter har
relativt begränsade roller när det gäller forskningsfrågor. Dock har
skogsstyrelsen erhållit vissa medel för att stödja i huvudsak tillämpad
skogsproduktionsforskning. Vidare finns vid statens naturvårdsverk (SNV) en
särskild forskningsnämnd vilken stöder tillämpad forskning inom miljöområdet.
Statens strålskyddsinstitut har ansvar för den målinriktade strålskyddsforskningen.
Det åligger fiskeristyrelsen att bl. ä. svara för praktiska och vetenskapliga
undersökningar och försök på fiskets område. Sedan början av 1970-talet finns
dessutom på lantbruksområdet Lantbrukets fond som stöder främst
upplysningsverksamhet och målinriktat utvecklingsarbete. Medel till fonden
avsätts i samband med jordbruksprisöverläggningarna. Vidare lämnar
växtförädlingsnämnden stöd till forskning inom växtförädlingsområdet.

Våren 1982 har riksdagen godkänt bl. a. vissa riktlinjer
för planering och finansiering av forskningssamverkan mellan sektoriella
FoU-organ och högskolan (prop. 1981/82:106, UbU 1981/82:37, JoU 1981/82:40,
rskr 1981/82:397 och 399). Riksdagen har därvid biträtt förslaget att ett
centralt underlag för regeringens nästa forskningsproposition, vilken i första
hand skall avse treårsperioden 1984/85-1986/87, skall utgöras av långtidsbedömningar
över forskningsverksamhetens utveckling från såväl sektorsorganen som
högskolemyndigheterna. Universitets- och högskoleämbetet (UHÅ) samt SLU skall
beakta dem vid sina långtidsbedömningar av högskolans forskning och forskarutbildning.

På grundval av långtidsbedömningarna från sektorsorgan,
UHÄ och SLU gör regeringen i samband med beredningen av den till år 1984
planerade forskningspropositionen en samlad bedömning av behov av forskning på
skilda områden och en avvägning av erforderliga resurser härför.

Vid min anmälan till prop. 1981/82:106 framhöll jag vikten
av utvärderingar av tidigare och pågående verksamhet. Jag pekade på att
beslutsstrukturen när det gäller forskning och forskarutbildning är starkt
decentraliserad och att det är vid dessa beslut som kraven på kvalitet i
forskningsprocessen och i forskningsresultaten skall ställas. Ett viktigt
underlag för sådana beslut och för statsmakternas övergripande beslut om
forskning måste vara utvärderingar av tidigare och pågående verksamhet. Jag
betonade lämplig-

s. 323 Kontrollera mot PDF

heten av en samlad utvärdering inför nästa
forskningsproposition av den Skr. 1982/83:103 forskning som företagits inom
jordbruksdepartementets verksamhetsområ- Dir. 1982:72 de.

Riksdagen hade ingen erinran mot vad jag anförde om
utvärdering av forskningsverksamheten inom jordbruksdepartementets
verksamhetsområde.

Jag anhåller om att få ta upp bl. a. denna fråga.

2 Utförd, pågående och planerad utvärderingsverksamhet

Under den senaste tioårsperioden har långtidsplaner och
särskilda studier av olika problemområden gjorts inom ramen för SLU:s interna
planering. År 1977 startades mer regelrätta utvärderingar för hela områden
eller delar därav. Hittills har sex sådana utvärderingar genomförts. Samtidigt
har olika forskningsråd utvärderat enskilda projekt.

I juni 1981 uppdrog regeringen åt SNV att bl. a. se ö\er
forsknings- och utredningsverksamheten vid verket. I direktiven till uppdraget
angavs bl. a. att en naturlig utgångspunkt borde vara att huvuddelen av
miljöforskningen liksom i dag bör utföras vid universitet och andra
forskningsinstitutioner. Behovet av att därutöver bedriva egen
forskningsverksamhet inom SNV samt omfattningen och inriktningen av en sådan
verksamhet skulle studeras.

Med utgångspunkt i en redovisning av bl. a. nu berörda
frågor uppdrogs åt SNV att översiktligt redovisa konsekvenserna av en minskning
av verkets egen i projektform bedrivna forsknings-, undersöknings- och
utredningsverksamhet. Olika alternativ skulle därvid redovisas varav ett
skulle ange konsekvenserna av en minskning av den inom den egna organisationen
bedrivna verksamheten till högst hälften av den nuvarande nivån;

Mål och inriktning samt organisation och verksamhetssätt
för SJFR ändrades den 1 juli 1981 (prop. 1980/81:129, JoU 1980/81:27, rskr
1980/81:336). Rådets forskningsstödjande verksamhet skall i fortsättningen
inriktas pä stöd lill mer grundläggande och långsiktig forskning. Vidare har
rådet fått ett vidgat ansvar vad gäller energiforskning, livsmedelsforskning
och vattenbruk.

I proposition 1981/82:106 (bil. B) diskuterades behovet av
fiskeriforsk-ning. 1 april 1982 uppdrog regeringen åt SJFR att efter samråd med
fiskeristyrelsen och andra berörda organ redovisa nuläget i fråga om
fiskeriforskningen och dess finansiering. Vidare uppdrogs åt SJFR att utreda
behovet av fiskeriforskning, lämna förslag till ansvarsfördelning mellan olika
organ samt göra innehållsliga prioriteringar.

I samband med att avtal träffats mellan staten och
Stiftelsen Skogsteknisk FoU om stöd till kollektiv skogsteknisk forskning samt
mellan staten och Stiftelsen Skogsförbättring om forskning rörande
skogsträdsförädling och skogsgödsling m. m. har parterna vid sina
överläggningar enats om att inom ramen för avtalet söka genomföra en särskild
utvärdering av resp. verksamhet. Syftet härmed är bl. a. att undersöka hur
verksamheten tillgodoser kravet på ny kunskap både i fråga om innehåll och
framförhållning. Avsikten är också att undersöka om verksamheten genom ett
vidare samarbete än f. n. med inhemska och utländska forskningsorgan kan ge ett

323

s. 324 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 större utbyte. Mot bakgrund av
dessa undersökningar bör även verksamhe-

Del II tens framtida inriktning behandlas.

En uppgift för jakt- och viltvårdsberedningen (Jo 1977:04)
är att pröva möjUgheterna att samordna insatserna på viltforskningens område.
Jakt- och viltvårdsberedningens huvudbetänkande beräknas föreligga i början av
år 1983.

3 Utredningsuppdraget

Stora belopp satsas över statsbudgeten på forskning,
utvecklingsarbete och forskarutbildning inom jordbruksdepartementets
verksamhetsområde. Innevarande budgetår anvisas ca 580 milj. kr.

Det är självfallet angeläget att forskningsresurserna
utnyttjas effektivt och att informationen om forskningsresultatet så snabbt som
möjligt sprids till näring, myndigheter och andra användare. Av vad jag nyss
har anfört framgår att forskningsverksamheten inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde
är uppdelad mellan en mängd organ och därför svåröverskådlig.

En särskild utredare bör nu tillkallas för att utföra en
samlad utvärdering av forskningens och forskarutbildningens effektivitet,
omfattning, inriktning, kvalitet, nytta, organisation och samverkan.
Utvärderingen bör ge möjlighet att på ett systematiskt sätt bedöma om målen för
forskningsverksamheten har blivit uppfyllda och om styrningen har bidragit
till måluppfyllelsen. En sådan utvärdering bör underlätta för statsmakterna
att i fortsättningen planera FoU-verksamheten.

Det finns dock skäl att något begränsa utredarens uppdrag.
I den forskningspolitiska propositionen läggs vissa övergripande prioriteringar
inom forskningsverksamheten fast. Som högprioriterade forskningsområden inom
jordbruksdepartementets verksamhetsområde anges grundläggande forskning om
markekologi samt forskning på livsmedelsområdet vad avser produktion,
konsumtion, kostvanor och livsmedelspolitik.

Beträffande,livsmedelsforskningen vill jag i detta
sammanhang framhålla följande. Forskning rörande råvaruproduktionen ligger till
största delen inom SLU:s ansvarsområde. Huvuddelar av ansvaret för
kunskapsutveckling inom livsmedelsområdet i övrigt - livsmedelsteknik,
distribution och handel samt näringslära - Ugger emellertid vid institutioner
utanför SLU och jordbruksdepartementets verksamhetsområde. Forskning rörande
dessa delar av den s. k. livsmedelskedjan uppvisar en betydande splittring.
Någon motsvarighet till den samordning och planering av forskningsinsatser som
föreligger beträffande den till råvaruproduktionen knutna forskningen finns
inte inom livsmedelsområdet i övrigt. Med hänsyn härtill samt att livsmedelsforskningen
angetts vara ett högt prioriterat forskningsområde finns det enligt min mening
skäl att i särskild ordning se över forskningen inom de delar av
livsmedelskedjan som följer efter råvaruproduktionen. Denna uppgift bör
anförtros en särskild utredare. Jag återkommer härtill senare denna dag.

Som jag tidigare nämnt pågår viss översyn av
miljövårdsforskningen, bl. a. inom SNV. Forskningsrådsnämndens
naturresursdelegation har presenterat ett långtidsprogram för naturresursforskning.
Hithörande frågor behandlas

också av
naturresurs- och miljökommittén (Jo 1978:01). I avvaktan på

324

s. 325 Kontrollera mot PDF

redovisning
av dessa utredningar bör de aspekter på naturresurs- och Skr. 1982/83:103
miljöområdet, som behandlas av utredningarna, inte tas upp i förevarande
Dir. 1982:72 sammanhang. Även strålskyddsforskningen bör undantas från
utredningsuppdraget. Jag har för avsikt att senare återkomma till regeringen i
dessa frågor.

4 FoU-verksamhetens relevans och inriktning

Forskningsinsatser av olika slag har ansetts verksamt
kunna påverka ,

samhällsutvecklingen. Frågan om inflytande över och
styrning av forskningen har därför alltmer kommit i blickpunkten. Detta är
naturiigt, eftersom resursbehovet för forskning ökat så snabbt. De krav på effektiv
hushållning som kommer att ställas på olika forskningsorgan under 1980-talet
innebär att tillgängliga resurser måste utnyttjas rationellt. En prioritering
av angelägna forskningsområden måste därför i viss utsträckning göras.

Utredaren bör bedöma den statligt stödda forskningen i
förhållande till de riktUnjer statsmakterna dragit upp för jordbrukspolitiken
och skogsbrukspolitiken . Detta bör innefatta också en värdering av på vilket
sätt och i vilken utsträckning forskningen har bidragit till dels ge kunskaper
om de problem som ligger inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde, dels
ökat möjligheterna att finna lösningar på dem.

För att kunna bedöma behovet av förändringar krävs bl. a.
förbättrade kunskaper om FoU-verksamhetens hittillsvarande omfattning och
inriktning. Härför krävs en kartläggning av såväl den statligt finansierade
som den privatfinansierade forskningen. Redovisningen bör utformas så att
omfattningen och inriktningen av FoU-verksamhetén hos lantbruksuniversitetet,
StatUga forskningsinstitut, centrala myndigheter, branschanknutna forskningsinstitut,
olika typer av företag m. fl. kan utläsas. Vidare bör det framgå hur stor del
som är statligt finansierad resp. privat finansierad. I fråga om FoU-verksamhet
som initierats av näringslivet är det även av intresse att få klarlagt hur stor
del av verksamheten inom olika områden som läggs ut på universitet, högskolor
och andra forskningsorgan resp. bedrivs med företagens egen personal. En
indelning i olika sakområden bör göras och avvägas så att den tillgodoser både
kravet på översiktlighet och önskemålet att kunna dra preciserade slutsatser.

Den dominerande ställning som den sektoriella forskningen
f. n. intar i vårt land har utsatts för kritik. Det främsta problemet torde
vara att forskning för att lösa praktiska problem i ett kortsiktigt perspektiv
har tagit en större andel av forskningsresurserna i anspråk på bekostnad av den
långsiktiga kompetensuppbyggnaden. Den sektoriella forskningens kraftiga
utveckling kan därför ha orsakat en obalans i FoU-systemets uppbyggnad.
Förutsättningen för att samhällets behov av målinriktad forskning skall kunna
tillgodoses är att det inom sektorsforskningen bedrivs grundläggande forskning
av hög kvalitet.

Den externt initierade och finansierade forskning som
efter lantbruksuniversitetets eget medgivande förläggs dit kan bidra till en
värdefull breddning av forskningens inriktning och därmed av den vetenskapliga
kompetensen. Därutöver medför den externt initierade och finansierade
forskningen att forskningens betydelse för samhället ökar samtidigt som
kunskaper om forskning och vetenskapliga arbetsmetoder får ökad spridning.
Vidare

325

s. 326 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 skapas förutsättningar för ett
effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser.

Del II Detta är särskilt viktigt eftersom
tillgången på vetenskapligt tränad personal

och tung utrustning är begränsad.

Utredaren bör närmare studera balansen mellan resurser som
satsas på grundläggande forskning, tillämpad forskning och utvecklingsarbete
inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde och belysa konsekvenserna av
förändringar i forskningsinriktningen. En analys bör göras över hur avvägningen
sker mellan högskolans fasta forskningsorganisation och den mera tillfälliga
forskningsorganisation som bekostas av de medel som tillförs högskolan för
särskilda forskningsprojekt och uppdrag. I den mån en annan avvägning än den
nuvarande bedöms vara lämplig för att effektivt utnyttja personella, ekonomiska
och materiella resurser för forskning och forskarutbildning bör utredaren
lämna förslag till åtgärder.

5 Kvalitet och nytta av FoU-verksamheten

Utredaren bör bedöma om värdet av de uppnådda
forskningsresultaten står i en rimlig proportion till kostnaderna för nedlagda
resurser i forskning under en viss given tidsperiod. Vidare bör en
kvalitetsgranskning av forskningsprojekten göras.

Offentligt understödd forskning bör således bedömas efter
kraven på bl. a. kvalitet och nytta.

Kvalitetsbegreppet är inte något för alla
forskningsområden entydigt. Begreppet är i själva verket relaterat lill en rad
olika värderingar, som kan variera mellan olika forskningsområden. Forskning är
en process som är styrd av vissa inomvetenskapUga kriterier. Med tillämpning av
dessa och med hänsyn till kravet på hur de skall tillämpas inom resp. forskningsområde
bör emellertid slutsatser om forskningskvaliteten kunna dras. En viktig indikation
på kvaUteten på forskningsprojekt är t. ex. om resultaten har kunnat publiceras
i några nationellt eller internationellt ansedda facktidskrifter.

All forskning, som resulterar i ny kunskap och nya
insikter, som kan få betydelse för samhället och samhällsutvecklingen, måste
uppfattas som nyttig. Kravet på forskningens nytta får emellertid inte
undanskymma de forskningsinsatser, vars betydelse kan mätas först på längre
sikt. Utredaren bör därför i sin analys av forskningens nytta i relation till
de av statsmakterna uppställda riktlinjerna även ta hänsyn till behovet av
forskning, som möjliggör en kunskapsberedskap inför morgondagens problem.

Som en utgångspunkt vid utvärderingen av forskningens
kvalitet och nytta bör hänsyn tas till forskningens relevans med avseende på
behov och uppgifter för den forskande institutionen. Vidare bör undersökas om
forskarna valt bästa metod och arbetssätt för att genomföra forskningen-, om
den genomförts på avsedd tid samt om resultaten står i överensstämmelse med
uppställda mål. Utredaren bör också undersöka om tillräckliga kontakter
etablerats med andra forskare inom och utom landet. För den vetenskapliga
bedömningen bör internationell expertis kunna anlitas.

326

s. 327 Kontrollera mot PDF

6 Kunskaps-
och erfarenhetsåterföring Skr. 1982/83:103

Dir. 1982:72

Spridningen av forskningsresultat sker bl. a. genom
utbildning, genom att

forskare flyttar från högskola till verksamhet i
näringslivet och genom information i olika former. Vägen från forskning tiU
produktion är emellertid komplex. Utredaren bör söka belysa
spridningseffekterna av forsknings- och utvecklingsarbete och lämna förslag som
syftar till att ytterUgare utveckla dessa.

För att möjliggöra statsmakternas ställningstaganden i
fråga om inriktning, prioritering, planering, m. m. av forskning erfordras ett
samlat beslutsunderlag. I dessa hänseenden kan verksamhetsberättelser från
forskningsinstitutionerna inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde vara
ett lämpligt beslutsunderlag. Utredaren bör därför lägga fram förslag rörande
formen på sådana verksamhetsberättelser samt närmare analysera vad de skall
innehålla för att på bästa sätt vara ett lämpligt beslutsunderlag. Härvid bör
särskilt beaktas behovet av att löpande utvärdera forskningen.

7 Forskningsorganisation

Statsmakterna har vid flera tillfällen uttalat att även
den forskning som finansieras av sektorsorgan bör förläggas till högskolan. I
prop. 1981/82:106 framhålls att, en sådan samordning mellan forskning inom och
utom högskolan bidrar till ett effektivt utnyttjande av landets samlade
resurser för forskning. Därigenom breddas också högskoleforskningen och
förutsättningar skapas för ett vidgat ämnes- och problemurval inom
forskarutbildningen.

Utredaren bör närmare undersöka hur samarbetet mellan
olika forskningsintressenter kan breddas och fördjupas. Förslag bör lämnas om
hur lantbruksuniversitetets möjligheter till samverkan i forskningsfrågor med
samhället i övrigt skall utvecklas och hur olika hinder härför skall
undanröjas. Därvid bör också förslag läggas fram om hur gemensamma,
övergripande forskningsprogram bör utarbetas. Förslagen bör även innehålla en
analys av de problem som en ökad samverkan kan medföra. Vidare bör förslag lämnas
om vilka åtgärder som bör vidtas för att myndigheter och företag i ökad
utsträckning skall vända sig till lantbruksuniversitetet för bistånd med
forsknings- och utvecklingsarbete i sin strävan att utveckla nya produkter och
metoder.

Uppdelningen av FoU-verksamheten på ett stort antal
institutioner och organisationer ställer vidare allt större krav på samordning.
Det är angeläget att uppdelningen på olika forskningsorgan inte leder till att
forskningsområden i gränsytorna mellan de olika organens huvudsakliga
arbetsuppgifter ändringar i syfte att skapa bättre fördelning av statliga
forskningsmedel. Vidare bör prövas i vilken utsträckning delprogram är
utformade så att de var för sig utgör ett bidrag till att lösa angelägna
problem.

8 Forskarutbildning

I min anmälan till den forskningspolitiska propositionen
tog jag särskilt upp frågan om forskarutbildningen. Även chefen för
utbildningsdeparte-

327

s. 328 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 mentet
behandlade ingående frågorna kring forskarrekrytering om forskar-

Del II utbildning. Frågan har också ägnats stor uppmärksamhet i
lantbruksuniver-

sitetets
långsiktsplan.

Rekryteringen
till forskarutbildningen utgör f. n: ett problem. Genomströmningen av
doktorander vid lantbruksuniversitetet är låg. En förändring av den
vetenskapliga verksamhetens inriktning mot mer grundläggande frågor leder till
ett ökat behov av forskarutbildad personal inom flertalet ämnesområden. Många
av de högre tjänsterna vid SLU finns inom ämnesområden som inte är företrädda
på andra lärosäten i Sverige. SLU har därför ett stort ansvar för rekryteringen
av kvalificerad personal inom sina ämnesområden. Utredaren bör mot bakgrund bl.
a. härav lämna förslag till hur forskarrekryteringen och forskarutbildningen
inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde kan förbättras.

Utredningsarbetet
bör bedrivas skyndsamt. En strävan i utredningsarbetet bör vara att redovisade
förslag skall kunna behandlas i arbetet med den forskningspolitiska
proposition, som avses föreläggas riksdagen våren 1984. Med hänsyn till utredningsuppdragets
omfattning bör övervägandena lämpligen kunna redovisas i etapper. Därvid bör
arbetet med frågor om forskningens inriktning samt organisation och samordning
behandlas med förtur. Hithörande frågor bör redovisas senast den 1 november
1983.

Utredaren
bör vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång informera berörda
huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central
arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner
och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att framföra
synpunkter.

Det
är viktigt att nära samarbete sker mellan utredaren och berörda myndigheter,
kommittéer och organisationer.

Regeringens
direktiv (Dir. 1980:20) till statliga kommittéer och särskilda utredare
angående finansiering av reformer bör omfatta denna utredning.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemstäUer jag att regeringen bemyndigar
chefen för jordbruksdepärtemetet

att
tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över forskningens och de.

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare
hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta tionde
huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)

328

opaginerad Kontrollera mot PDF

översyn
av livsmedelsforskning m. m. Skr. 1982/83:103

Dir. 1982:73

Dir
1982:73

Beslut
vid regeringssammanträde 1982-09-09. Chefen för jordbruksdepartementet,
statsrådet Dahlgren, anför.

s. 329 Kontrollera mot PDF

Bakgrund
till utredningsuppdraget

I beslut våren 1982 har riksdagen godkänt vissa riktlinjer
för planering och finansiering av forskningssamverkan mellan sektoriella FoU
(forskning och utveckling)-organ och högskola. Riksdagen har vidare biträtt
regeringens förslag rörande bl. a. vissa övergripande prioriteringar inom
forskningen. Därvid har livsmedelsforskningen fastställts som ett högt
prioriterat forskningsområde (prop. 1981/82:106, UbU 1981/82:37, JoU
1981/82:40, rskr 1981/82:397 och 399).

Regeringen
har tidigare denna dag bemyndigat mig att tiUkalla en särskild utredare med
uppdrag att se över forskningens och forskarutbildningens effektivitet,
FoU-verksamhetens organisation och formerna för dess samverkan inom
jordbruksdepartementets ansvarsområde. I det sammanhanget anmälde jag att jag
avsåg att återkomma till regeringen angående frågan om utredning av
livsmedelsforskningen.

Jag vill nu ta upp denna fråga.

Förändringar på livsmedelsområdet

På livsmedelsområdet har den s. k. livsmedelskedjan, dvs.
råvaruproduktion-industriell, förädling-distribution och
lagring-tillredning-konsumtion under de senaste decennierna genomgått stora
förändringar. Råvaruproduktionens värdemässiga andel av det totala
produktionsvärdet för livsmedel har minskat under det att industriell produktion
och förädling av produkter ökat kraftigt. Storhushållen har övertagit en
betydande del av matlagningen. Konsumtionsvanorna har förändrats mol mera
frukt, grönsaker och animalier men med inbördes förskjutningar i dessa
grupper. Här spelar övergripande, medicinskt och hälsomässigt baserade
näringsrekommendationer en stor roll.

Inom de
olika leden från råvara till marknadsförd produkt har förändringar inträffat.
Produktiviteten i råvaruledet har starkt förbättrats bl. a. genom mekanisering,
storleksutbyggnad och tiUämpning av ny eller förbättrad teknik. Även insatserna
av handelsgödsel, kemiska bekämpningsmedel och koncentrerade fodermedel har
ökat, vilket lett till att avkastningen inom både växt- och djurproduktionen
stigit. Trots nedläggning av åkerareal, övergång till kreaturslös drift och
stark minskning av arbetskraften hölls totalproduktionen länge på en oförändrad
nivå. Den har emellertid nu av olika skäl börjat ökat, samtidigt som
efterfrågan på livsmedel stagnerat eller något minskat.

Förädlingsledet
har genomgått en kraftig strukturrationalisering, mekanisering och
automatisering. Tillverkningen har koncentrerats till stora

329

s. 330 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 produktionsenheter.
Produktivitetsförbättringar torde dock alltjämt vara

Del II möjliga genom ytterligare
rationalisering och utbyggnad av förädlingsgra-

den. Den inhemska marknadens begränsning skapar emellertid
svårigheter att utnyttja storskalighetens fördelar utan ytterligare
koncentration, varvid Uvsmedelssystemet blir sårbart och de regionala problemen
förstärks.

Varudistributionen har i huvudsak koncentrerats till tre
stora block, vilka genom snabbköpsbutiker, paketering m. m. har ökat
produktiviteten. Genom utnyttjande av data synes möjlighet finnas att
rationalisera hanterings- och betjäningsfunktionerna. Totalutrymmet är även här
begränsat och en viss överetablering har lett till att andra sortiment än
livsmedel byggts ut. Glesbygdsbutikernas möjlighet att existera har minskat.

Nya utvecklingsvägar

Utvecklingen inom livsmedelsområdet har således präglats
av ökad produktivitet. Livsmedelsförsörjningen har också snabbt kunnat anpassas
till många av de krav som samhälle och konsumenter har ställt. Samtidigt har en
rad problem uppstått, som är att hänföra lill lönsamhet och priser, avsättning,
miljö, regional utveckling och sårbarhet för externa störningar. Varje led har
vidare sökt optimera sin verksamhet och ekonomi. Balansrubbningar kan då lätt
uppstå.

Frågor kring produktutveckling är särskilt betydelsefulla.
Det kan gälla såväl livsmedel som energiråvaror och andra biotekniskt baserade
produkter. Åven åtgärder för kostnadsminskning synes i fortsättningen bli allt
mer angelägna. En mera utvecklad samverkan mellan olika led i produktionskedjan
kan möjliggöra såväl förbättrad effektivitet i produktionen som
kvalitetsutveckling av produkterna.

För att inom berörda områden åstadkomma förnyelse och ökad
konkurrenskraft i näringarna kan forskning och utvecklingsarbete liksom
därtill anknuten forskningsinformation spela en avgörande roll. Icke minst
behövs forskning och utveckling i den ekonomiska situation som Sverige nu
befinner sig. Detta synsätt präglar i hög grad riksdagens beslut i anledning av
regeringens forskningsproposition. Sedan länge har samhället tagit på sig ett
stort ansvar för att tillgodose näringslivets kompetensbehov. Detta gäller
särskilt beträffande de biologiska näringarna. Som framhållits i nyssnämnda
proposition finns det nu behov av snabbare kompetensuppbyggnad än den högskolan
hittills har förmått åstadkomma. Ett av de områden som därvid särskilt utpekats
är livsmedelsområdet.

Då det gäller livsmedelsområdet har jag i
forskningspropositionen särskill understrukit vikten av en helhetssyn. Därvid
anförde jag bl. a. att många forskningsfrågor griper över hela kedjan från
råvaruproduktion via förädlingsindustrin till marknaden där en slutprodukt av
hög kvalitet till rimlig kostnad kan erbjudas konsumenterna. Delta gäller t.
ex. kvalitetsfrågorna, det samlade produktions-, transport- och
distributionssystemets teknik och ekonomi. Det gäller belysning av de
ekonomiska frågor i ett system där producenter möter allt färre motparter inom
handelns och distributionens område. Jag uttalade vidare att det är väsentligt
att forsknings- och utvecklingsarbetet samt problemformuleringar sker med
utgångspunkt i hur hela produktionskedjan ser ut.

330

s. 331 Kontrollera mot PDF

Forskningen i dag Skr. 1982/83:103

.... Dir. 1982:73

Liksom mom andra verksamheter är forskningsplaneringen
inom livsmedelssektorn ofta begränsad till den inom resp. forskningsinstitution
bedrivna forskningen. Då det gäller råvarusidan är forskningen numera till
mycket stor del knuten till Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) även om vissa
branschforskningsinstitut inom växtförädling och teknik bedriver ett omfattande
FoU-arbete. Resursfördelningen sker i huvudsak genom anslag till SLU. Härutöver
sker fördelning av resurser via skogs- och jordbrukets forskningsråd, styrelsen
för teknisk utveckling (STU), naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR),
växtförädlingsnämnden m. fl.

Forskning rörande andra delar av livsmedelskedjan uppvisar
en betydande splittring. Verksamheten är förlagd till universiteten inkl. SLU,
tekniska högskolor, vissa branschforskningsinstitut och till näringslivets egna
institutioner. Finansiering genom statliga medel sker i stor utsträckning
genom STU och forskningsråden till berörda högskolor och institut.
Näringslivets egna insatser är förhållandevis små - knappt 2 % av
förädlingsvärdet gentemot drygt 5 % för samtliga industribranscher. I stort
torde forskningen inom råvaruledet vara mer omfattande än forskningen rörande
såväl vidarebearbetning och distribution av produkterna liksom rörande produkternas
kvalitet, näringsvärde och användbarhet. Detta gäller även beträffande
forskningsinformationen.

I de långsikts- och verksamhetsplaner som
lantbruksuniversitetet redovisat år 1981 har en samlad långsiktig strategi med
femåriga åtgärdsförslag lagts fram för den i huvudsak till råvaruproduktionen
knuina forskningen som bedrivs vid SLU. Någon motsvarande planering och övergripande
samordning av forskningen inom livsmedelsområdet i övrigt - livsmedelsteknik,
distribution och handel samt näringslära - finns däremot inte.

Utredningsuppraget

Med hänsyn härtill och behovet av intensifierat samordnat
forsknings- och utvecklingsarbete inom livsmedelsområdet anser jag, efter
samråd med cheferna för utbildningsdepartementet, industridepartementet och
socialdepartementet, att det är angeläget att en översyn görs av
forskningsplanering, forskningsbehov, forskarutbildning, resursfördelning och
informationsverksamhet av betydelse för de delar av livsmedelskedjan som
följer efter råvaruproduktionen. Däri bör även innefattas en bedömning av
behovet av forsknings- och resursinsatser i olika led samt finansieringsformer.
I översynen bör också hänsyn tas till kravet på organisatorisk samverkan och
effektivitet, samarbete med den till råvaruproduktionen knutna forskningen och
andra åtgärder som kan bidra lill problemlösning och rationell utveckling av
livsmedelssektorn. Därvid bör uppmärksamhet ägnas åt forskningens betydelse för
förädlingsindustrin och utrustningsindustrin. Vidare bör även konsumenternas
krav och behov av näringsriktiga livsmedel beaktas. I detta sammanhang bör
också kravet på miljövänlig produktion uppmärksammas. Uppdraget att genomföra
översynen bör anförtros en särskild utredare.

För att kunna bedöma behovet av forskningsinsatser på
berörda områden bör utredaren analysera livsmedelsförsörjningens struktur,
funktion, samverkan mellan olika led, lokalisering m. m. Vidare bör belysas
problem och

331

s. 332 Kontrollera mot PDF

Skr..
1982/83:103 konflikter i systemet och faktorer
som påverkar utveckUngen i olika

Del II riktningar. Därvid bör även beaktas
vad som kan förväntas i en överblickbar

framtid.

Med stöd av regeringens bemyndigande har jag den 18 maj
1982 tillkallat en särskild kommitté med uppgift att utreda
livsmedelsförsörjningens sårbarhet från olika synpunkter. Utredningen skall
omfatta hela livsmedelskedjan, dvs. jordbruksproduktionen, trädgårdsodlingen
och fisket, den industriella förädlingen och distributionen. En kartläggning av
sårbarheten skall göras och överväganden ske av vilka anpassningar som i
fredstid behövs för att förstärka försörjningstryggheten vid såväl långvarig
avspärrning eller krig som mer kortvariga störningar i fredstid. Vidare skall
de olika ledens beroende av stödfunktioner i form av energi av skilda slag,
insatsvaror, maskiner, reservdelar, arbetskraft, transporter m. m. närmare
analyseras och åtgärder för atl minska sårbarheten i dessa avseenden övervägas.

I direktiven till kommittén konstateras vidare att
livsmedelsförsörjningens sårbarhet i väsentlig grad har sitt ursprung i bl. a.
vårt ökade utlandsberoende, den tekniska utvecklingen,
centraliseringssträvanden, utnyttjande av stordriftsfördelar och bl. a.
härigenom ökad geografisk koncentration. Kommittén skall studera möjligheterna
att minska sårbarheten genom att beredskapsaspekterna beaktas på ett tidigt
stadium i produktions- och samhällsplaneringen. Samspelet mellan
försörjningsansvariga myndigheter och de olika leden inom
livsmedelsförsörjningen skall analyseras och övervägas.

Kommittén skall också överväga vilka speciella behov av
forskning som föreligger vid SLU och andra institutioner och vilka anpassningar
som är önskvärda för att försörjningstryggheten inom livsmedelsområdet därigenom
skall kunna förbättras.

Som framgår av redogörelsen för sårbarhetskommitténs
direktiv kommer denna kommitté och utredaren att behandla frågor som i vissa
hänseenden är likartade och näraUggande. Utredaren, som har att verkställa en
samlad översyn av forskningen inom delar av livsmedelsområdet, bör därför
samordna sitt arbete med utredningen om livsmedelsförsörjningens sårbarhet.

Utredaren bör vid sina överväganden även ta del av de
erfarenheter som föreligger och efterhand kommer fram vid beredningens för
livsmedels- och näringsfrågor (livsmedelsberedningen) överläggningar.

Livsmedelsberedningen inrättades år 1978 och påbörjade
sitt arbete den 1 januari 1979. Beredningen är elt samrådsorgan och elt forum
för överläggningar och diskussioner mellan regeringen och experter på
livsmedelsområdet. Ledamöter i beredningen är företrädare för berörda
myndigheter, livsmedelsproducenter, livsmedelsindustri, handel,
löntagare/konsumenter, näringsexperter och matskribenter.

Beredningen fattar inga beslut om konkreta åtgärder i
några frågor, men kan genom sitt arbete presentera bedömningar, prognoser osv.,
som i sin tur kan ligga till grund för regeringsförslag om utredningar,
forskningsprojekt och liknande. Beredningens upjsgift är däremot inte att
bereda aktuella ärenden inför regeringens ställningstagande. Beredningen har
bl. a. behandlat livsmedelsforskningen i Sverige.

Utredaren bör ta del av och redovisa den internationella
forskningsprioriteringen inom nu berört område av livsmedelskedjan. 332

s. 333 Kontrollera mot PDF

En betydande internationell erfarenhet finns av
kopplingar mellan Skr. 1982/83:103 forskningsbaserat utvecklingsarbete och
industriella tillämpningar. Ett visst Dir. 1982:73 planerings- och
erfarenhetsunderlag finns sålunda. Mot bakgrund av detta bör utredaren
analysera hur resultaten av forskning och utvecklingsarbete inom
livsmedelsområdet skall kunna tas till vara på ett effektivt sätt i Sverige.

Den inom landet bedrivna livsmedelsforskningen ligger sett
ur ett internationellt perspektiv väl framme på många områden. Forskningsresultaten
har i många fall varit av stor betydelse för bl. a. exportindustrin. Utredaren
bör i detta sammanhang undersöka kommande behov av forskning, som har till
syfte för att förstärka och främja export av produkter från
livsmedelsindustrin, särskilt högförädlade produkter.

Det finns möjligheter alt en utbyggnad av forskningen på
livsmedelsområdet också kan ge en kunskapsbank för vårt biståndsarbete i
u-länderna och därmed bli etl viktigt vapen i kampen mot svält och fattigdom.
Utredarens förslag till forskningsinriktning bör utformas så att den även
tillgodoser detta syfte.

I regeringens forskningsproposition har starkt
understrukits vikten av hög kvalitet i forskningen. När det gäller sektoriell
FoU, bör även den nytta som sektorn och konsumenterna kan erhålla av
forskningsresultaten i relation till insatta resurser bedömas. Ett viktigt
underlag för en bedömning av det inomvetenskapliga värdet och nyttan är
utvärderingar av forskningen. Chefen för utbildningsdepartementet har i
forskningspropositionen redovisat erfarenheter av utvärderingar som företagits
inom särskilt NFR:s område. Dessa erfarenheter har genomgående varit positiva
och gett värdefuU kritik och stimulans åt forskarna, liksom de lämnat
information till allmänhet och beslutsfattare hur forskarna förvaltar sina
medel. Utvärderingarna har också gett underlag för att bedöma framtida
resursfördelning. Utredningen bör även omfatta en sådan utvärdering av den
forskning som avser leden efter råvaruproduktionen.

Utredaren bör också undersöka vilken roll
forskarutbildningen spelar och bör spela för arbetskraftsförsörjningen inom nu
aktuella områden.

Utredaren bör samråda med berörda organ och med den
utredare jag tidigare denna dag fått regeringens bemyndigande att tillkalla för
utvärdering av forskning och utbildning m. m. inom jordbruksdepartementets
verksamhetsområde. Utredaren bör i sitt arbete även ta hänsyn lill de
erfarenheter som kommit fram vid universitet, tekniska högskolor, centrala myndigheter,
branschforskningsinstitut och näringslivets institutioner, som bedriver forskning
inom livsmedelsområdet. Jag vill i detta sammanhang erinra om att regeringen
genom beslut den 5 augusti 1982 gett skogs- och jordbrukets forskningsråd
huvudansvar för planering och genomförande av åtgärder rörande forskning på
livsmedelsområdet. Ett nära samråd mellan utredaren och forskningsrådet är
därför angeläget. För den vetenskapliga bedömningen bör internationell
expertis anlitas.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Överväganden och
förslag bör kunna redovisas i etapper. En strävan bör därvid vara att förslag
rörande behovet av forskning och forskningsinriktning, forskarutbildning samt
.finansiering och resursfördelning skall redovisas i en första etapp och i
sådan tid att de kan beaktas i arbetet med den proposition om forskning som
avses

333

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 föreläggas
riksdagen under våren 1984. Utredaren bör därför redovisa denna

Del II etapp senast den 1 november 1983.

Regeringens direktiv (dir. 1980:20) till statliga
kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer bör omfatta
denna utredning.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att
regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en
översyn av livsmedelsforskning m. m.,

att besluta om sakkunniga, experter och annat biträde åt
utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns
kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemstäUan.

(Jordbruksdepartementet)

s. 334 Kontrollera mot PDF

334

Möjligheterna
till en fortsatt utbyggnad av vattenkraften

Dir 1982:74

Beslut vid regeringssammanträde 1982-09-09.

Statsrådet Eliasson anför.

Riksdagen fattade hösten 1977 beslut om riktlinjer i den
fysiska riksplaneringen (prop. 1977/78:57, CU 1977/78:9, rskr 1977/78:100). I
beslutet angavs vilka vattendrag och älvsträckor som skall undantas från
fortsatt vattenkraftsutbyggnad. Förutom de fyra s. k. huvudälvarna Torne älv,
Kalix älv, Pite älv och Vindelälven och samtliga objekt som i belänkandena (SOU
1974:22) Vattenkraft och Miljö och (SOU 1976:28) Vattenkraft och Miljö 3
upptagits i klass 4 undantogs enligt beslutet också vissa älvsträckor i övriga
klasser som det från översiktliga planeringssynpunkter ansågs finnas särskilda
skäl alt bevara.

Genom riksdagsbeslut år 1979 och år 1980 har undantag från
vattenkraftsutbyggnad gjorts även för Västerdalälven uppströms Hummelforsen
(prop. 1978/79:213, CU 1979/80:6, rskr 1979/80:87) och Ljungan uppströms
Storsjön (prop. 1980/81:26, CU 1980/81:3, rskr 1980/81:12).

Våren 1981 fattade riksdagen (prop. 1980/81:90, NU
1980/81:60, rskr 1980/81:381) beslut om riktlinjer för energipolitiken för
tiden fram till omkring år 1990. I propositionen beräknades vattenkraften ge
ett bidrag till elförsörjningen år 1990 på 65 TWh per år vid normal
vattentillrinning. Senare bedöms bidraget kunna bli 66 TWh. Beräkningarna utgår
från en utbyggd och lovgiven vattenkraftsproduktion på 62-63 TWh år 1980. Den i
propositionen beräknade utbyggnaden inkluderar tillskott från små vattenkraftverk
med en effekt av 100-1500 kW. Vidare inräknas effektiviseringar i befintliga
kraftverk motsvarande högst 1 TWh.

Vid sin motivering till de angivna nivåerna anförde
föredraganden efter

s. 335 Kontrollera mot PDF

samråd med
chefen för jordbruksdepartementet att det för att denna Skr. 1982/83:103
utbyggnad skall komma till slånd under 1980-talet fordras att åtskilliga av
de Dir. 1982:74 projekt som kommer att aktualiseras under perioden även
kommer till utförande.

Enligt propositionen bör i detta syfte en uppföljning av
lämnade tillstånd göras år 1983. Skulle det visa sig nödvändigt kommer
regeringen då att förelägga riksdagen kompletterande förslag så att det
föreslagna tillskottet från vattenkraften år 1990 kan uppnås.

Civilutskotlet (CU 1980/81:54) konstaterade i ett yttrande
till näringsutskottet atl det torde vara i sak ostridigt att ramen för den
möjliga utbyggnaden läggs fast ytterst genom riktlinjerna i den fysiska
riksplaner-ingen och vattenlagens tillåtlighetsregler i förening med
regeringens prövningsrätt.

Civilutskottet konstaterade vidare att tillgängliga
uppgifter inte entydigt gett vid handen att man - utan ändrade riktlinjer för
den fysiska riksplaneringen, ändrade tillåtlighetsregler i vattenlagen eller
avsiktligt ändrade dispensregler (4 kap. 18 § tredje stycket vattenlagen) - med
säkerhet kan uppnå en total vattenkraftsproduktion om 66 TWh och, än mindre,
att vattenkraften år 1990 ger ett tillskott av 65 TWh. Näringsutskottet (NU
1980/81:60) fann inte anledning att ifrågasätta civilulskotlets bedömning att
med nu gällande regler vattenkraftsproduktionen år 1990 kommer all ligga något
under 65 TWh. Detta tal bör enligt civilutskottet ses som ett i viss mån
osäkert resultat av beräkningarna av tillgänglig vattenkraft och inte som en
utgångspunkt för beslut om vilken vattenkraft som skall vara tillgängUg.

Vid yrkande på avslag på motion 1980/81:1976 om en plan
för vattenkraftsutbyggnaden anförde näringsutskotlel bl. a. atl enligt
propositionen utvecklingen i det korta och medellånga perspektiven kommer att
följas uppmärksamt av regeringen. Utskottet erinrade härvid om atl regeringen
-om det skulle visa sig nödvändigt - år 1983 avser att förelägga riksdagen
kompletterande förslag rörande vattenkraftsutbyggnaden. Riksdagen anslöt sig
till vad utskottet anfört.

Regeringen tillkallade hösten 1981 en parlamentarisk
kommitté (I 1981:09) om åtgärder för att säkra kärnkraftens avveckling och ett
fortsatt minskat oljeberoende. Kommittén, som tagit namnet 1981 års energikommitté,
har till uppgift att föreslå åtgärder på lång sikt för Sveriges
energiförsörjning. 1 direktiven (dir. 1981:62) anges att kommitténs arbete
skall inriktas på situationen på 1990-talet och tiden därefter. På grund av de
långa planerings- och byggtider som råder inom energiområdet kommer dock en del
beslut att behöva fattas redan under 1980-talet. Kommittén beräknas avsluta
sitt arbete hösten 1984. Kommittén kommer atl analysera vilken roll olika
energikällor, bl. a. vattenkraften, kan få i den framtida energiförsörjningen.
Kommittén skall härvid enligt direktiven utgå från bl. a. de gällande
riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen.

Med anledning av motion 1981/82:2061 behandlade riksdagen
våren 1982 på nytt frågan om vattenkraftsutbyggnaden.

Civilutskottet (CU 1981/82:33) anförde därvid atl
uppgifter om möjligheter att nå nära beräknad utbyggnad år 1990 inte kan
undanröja farhågorna för att utbyggnaden inte kommer att ske i önskad takt. De
långa projekterings-och planeringsperioderna medför all beslut måste tas så
snart som möjligt för

335

s. 336 Kontrollera mot PDF

Skr,
1982/83:103 att vattenkraften skall kunna lämna
sitt avsedda bidrag till den beslutade

Del II framtida energistrukturen.
Utskottet konstaterar att kompletterande förslag

om vattenkraftsutbyggnaden bör läggas fram år 1983 för att
konkreta åtgärder skall kunna vidtas under 1980-talet. Redan mol denna bakgrund
finns enligt utskottet tillräckliga skäl för att nu påkalla en utredning som
ger underlag för ett sådant förslag. Enligt civilutskottet bör
utredningsarbetet planläggas i samråd med 1981 års energikommitté.
Utredningsresultatet bör enligt utskottet kunna läggas till grund för en plan
för vattenkraftsutbyggnaden och innefatta, ställningstaganden även lill frågan
om i vilken mån gällande riktlinjer i den fysiska riksplaneringen bör omprövas,
bl. a. mot bakgrund av att tidigare utredningar bakom dessa gjorts innan
riksdagen fattat nu gällande beslut om energipolitikens inriktning. Utgångspunkter
kan även böra tas i kommande beslut om ny vattenlag. Uppläggningen av arbetet
på en ny plan- och bygglag torde inte behöva påverkas.

Riksdagen beslutade att som sin mening ge regeringen
tillkänna vad civilulskottet anfört (rskr 1981/82:338).

För egen del vill jag anföra följande.

Vallenkraften har betytt mycket för vårt lands
industriella och ekonomiska utveckling. Den har inneburit en säker
kraftförsörjning med god ekonomi. Den är inhemsk och förnybar, vilket ger en
värdefull försörjningstrygghet. Den är dessutom lätt att reglera efter
elefterfrågans variationer. Därför har det funnits och finns starka
energipolitiska skäl alt använda vattenkraften i så stor utsträckning som
möjligt. Utbyggnad av vattenkraft innebär dock ofta svåra intrång i miljön och
förlust av oersättliga natur- och rekreationsvärden. Vattenkraftsutbyggnad kan
medföra betydande skador för rennäringen och fisket liksom på skogs- och
jordbruksmark samt på bebyggelse. Det finns alltså starka motstående intressen
mot en utbyggnad av vattenkraften. En fortsatt utbyggnad av vattenkraften
kräver därför en noggrann avvägning mellan energipolitiska synpunkter och
bevarandesynpunkter.

Den ekonomiskt utbyggnadsvärda vattenkraften är i dag
utbyggd tillca två tredjedelar i vårt land. El från de befintliga
produktionsanläggningarna kommer även i framtiden att ge ett väsentligt bidrag
till vårt lands elförsörjning. Det är enligt min mening rimligt att vi i dag
när vi tar ställning till de ännu outbyggda älvsträckorna ger
bevarandeintressena en större tyngd.,

EnUgt riksdagens beslut våren 1981 bör ett kompletterande
förslag om vattenkraftsutbyggnaden läggas fram år 1983 för att konkreta
åtgärder skall kunna vidtas under 1980-talet.

Jag föreslår därför att en särskild utredare tillkallas
för att ta fram underiag för dessa kompletterande förslag.

Regeringen har tidigare denna dag beslutat, om en
lagrådsremiss med förslag till lag om riksintressen enligt den fysiska
riksplaneringen. I förslaget ingår bestämmelser till skydd för de älvar och
älvsträckor som genom de beslut som jag angett tidigare har undantagits från
vattenkraftsutbyggnad. Regeringen har sålunda sett att de motiv som var
vägledande för 1977 års beslut om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för
vattendrag i norra Svealand och Norrland är så starka att de inte bör omprövas.
Därmed har regeringen också gett uttryck för att den fysiska riksplaneringen
måste ge planeringsförutsättningarna på lång sikt och därför inte bör omprövas
redan 336

s. 337 Kontrollera mot PDF

efter några år. De riktlinjer för energipolitiken som
riksdagen har antagit Skr. 1982/83:103 .

utgår också uttryckligen från bl. a. riktlinjerna i den
fysiska riksplaneringen. Dir. 1982:74

Det är inom dessa ramar som den i 1981 års
energiproposition angivna

vattenkraftsutbyggnaden till år 1990 skall nås.
Utredaren bör därför

inskränka sitt arbete till att studera möjligheterna att
fullfölja riksdagens

beslut inom ramen för sådana projekt som inte berör
undantagna älvar eller

älvsträckor. Jag vill dock erinra om vad som i
propositionen (prop.

1977/78:57) anförs om att det finns fler älvsträckor än de
som undantagits

från utbyggnad som har höga bevarandevärden och att det
vid prövning

enligt vattenlagen kan visa sig att utbyggnaden inom
sådana älvsträckor inte

bör tillåtas.

I energipropositionen angavs den år 1980 utbyggda och
lovgivna vattenkraften till 62-63 TWh. Anledningen till att denna inte angavs
exakt var bl. a. den osäkerhet som råder beträffande den s. k.
normalårsproduktionen. Utredaren bör om möjligt precisera årsproduktionen i nu
utbyggda och lovgivna kraftverk och redovisa det material som använts som
underlag för beräkningarna.

I propositionen angavs vidare att tillgänglig statistik
över de vattenkrafts-producerande älvarnas medelvattenföring visat på en svagt
nedåtgående trend under de senaste decennierna. Utredaren bör efter samråd med
SMHI redovisa de senaste uppgifterna om denna utveckling liksom konsekvenserna
härav för elförsörjningen.

Vattenfallsverkel och Svenska Kraftverksföreningen
studerade år 1980 möjligheterna till effektiviseringar i befintliga stationer.
Utredningen -redovisade att högst 1 TWh kan erhållas genom effektiviseringar.
Utredaren' bör överväga om det erfordras kompletterande studier och åtgärder
för att säkra att tekniskt möjliga och ekonomiskt rimliga effektiviseringar
också kommer till stånd.

De senaste åren har i flera stationer installerats större
maskiner utan att för den skull den tillförda vattenmängden har ökats. Dessa s.
k. effektutbyggnader har skett för att vattenkraftens goda regleregenskaper
bättre skall kunna utnyttjas. Effektvärdet i det svenska kraftsystemet kommer
dock att vara lågt under flera år framöver, vilket innebär att ekonomin för
effektutbyggnader är mycket dålig. Sett i ett längre perspektiv kan det dock
vara gynnsamt att genomföra såväl effektiviseringar söm effektutbyggnader under
1980-talet, eftersom elförsörjningssituationen då kommer att vara mycket god.

Utredarens huvuduppgift bör vara att inventera projekt -
utbyggnader i älvar och älvsträckor som är fria för prövning, små
vattenkraftverk, effektiviseringar eller effektutbyggnader - som skulle kunna
komma till utförande under den närmaste tioårsperioden. Vid inventeringen som
skall omfatta även de södra delarna av landet bör beaktas och värderas såväl
utbyggnadsvärdet som bevarande värdet. Med detta material som underlag skall
utredaren bedöma möjligheterna att nå den produktionsnivå som angetts i
riksdagens beslut. Om så erfordras bör utredaren också föreslå åtgärder för att
säkerställa denna utbyggnad. Jag vill dock i sammanhanget understryka del som
civilutskottet tidigare markerat, nämligen att angivet tal för
vattenkraftsutbyggnaden inte kan ses som ett absolut mål.

Utredaren skall inte utvärdera vattenlagens utformning och
tillämpning.

337

22
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

s. 338 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Utredningsarbetet bör planeras i
nära samråd med 1981 års energikom-

Del II mitte. Resultatet bör redovisas
senast den 1 mars 1983. Utredaren bör under

arbetets gång hålla kontakt med kraftföretag, berörda
myndigheter. Svenska samernas riksförbund och andra intressenter.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden
som rör energipolitiken

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda
möjligheterna till en fortsatt vattenkraftsutbyggnad

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns
kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

Översyn av de statliga insatserna för alkohol- och narkotikainformation
m. m.

Dir 1982:75

Beslut vid regeringssammanträde 1982-09-16.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Söder, anför.

Bakgrund

Riksrevisionsverket (RRV) har som ett led i sin
förvaltningsrevision granskat de statliga insatserna för alkoholinformation.
RRV har lagt fram sina överväganden och förslag i revisionsrapporten (Dnr 1981:196)
Statliga insatser för alkoholinformation.

Revisionen har avsett det statliga systemet för samordning
av bidragsgivning till och produktion av alkoholinformation. De myndigheter
och organ som har berörts av granskningen är i första hand socialstyrelsen
(SoS), socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor (a-nämnden), skolöverstyrelsen
(SÖ), Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN), statens
ungdomsråd och Systembolaget AB.

RRV:s bedömning är att betydande effektivitetsvinster bör
kunna uppnås genom en förbättrad samordning av alkoholinformationen och genom
vissa organisatoriska förändringar.

338

s. 339 Kontrollera mot PDF

Riksrevisionsverkets
förslag Skr. 1982/83:103

Dir. 1982:75

RRV har lämnat följande rekommendationer till
förändringar, som i

korthet innebär:

-
att SoS snarast
bör verka för den typ av samordning av alkoholinformationen som RRV har
föreslagit

-
att CAN ställs
under SoS överinseende och att personalen uppförs på SoS personalstat

-
att vissa
anslag överförs från utbildningsdepartementets till socialdepartementets
område

-
att statens
ungdomsråd i fortsättningen inte disponerar över en del av
alkoholinformationsanslaget

-
att ev. stöd
till facklig-social verksamhet i fortsättningen utgår genom särskilt anslag

-
att man tillser
att ungdomsorganisationer som samtidigt är nykterhetsorganisationer i
fortsättningen ges organisationsstöd genom endast ett anslag

-
att a-nämndens
funktion att fördela medel till lokala alkoholinformationsprojekt överförs
till CAN och att SoS i fortsättningen själv får fatta beslut beträffande de
medel för alkoholinformation som ställs till styrelsens förfogande

-
att en
avveckling av a-nämnden övervägs

-
att
organisationer som direkt erhållit medel för vissa typer av alkoholpolitiska
insatser inte ges rätten att samtidigt erhålla stöd till lokala projekt med
samma inriktning.

Remissyttranden

RRV:s revisionsrapport har remissbehandlats.
Remissinstanserna är positiva till en förbättrad samordning av
alkoholinformationen. En stor del av remissinstanserna anser emellertid att
flera av de förslag som RRV har lagt fram bör beredas ytterligare. Flera
remissinstanser anser att den kartläggning som RRV har gjort överskattar
omfattningen av de statliga resurserna för alkoholinformation.

Flertalet remissinstanser anser att frågan om den
organisatoriska lösningen måste utredas ytterligare. Man är inte beredd att
före ett mer ingående utredningsarbete ta ställning till förändringar rörande
exempelvis CAN och socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor eller vilket organ
som skall fördela de statliga bidragen för alkohoUnformation.

Kartläggning av drogutvecklingen

Jag vill i detta sammanhang erinra om att jag i
propositionen 1981/82:143 (SoU 43, rskr 325) har anfört att det inom
alkoholområdet saknas viktiga data om konsumtions- och skadeutvecklingen. En av
orsakerna är att arbetet med att studera dessa frågor bedrivs på många olika
håll. Samordningsorganet (S 1980:06) för alkoholfrågor (SAMO) har föreslagit
att ansvaret för att mer övergripande följa konsumtions- och skadeutvecklingen
samlas hos ett organ. När det gäller att följa utvecklingen inom drogområdet
anser SAMO att alkohol- och narkotikafrågorna bör behandlas integrerat. I

339

s. 340 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 propositionen har jag uttalat att
jag i princip delar SAMO:s uppfattning men

Dir.
1982:75 att förslag från utredningen (S
1977:04) om narkotikamissbrukets omfattning

(UNO) bör avvaktas innan slutgiltig ställning tas i
frågan. UNO kommer inom kort att i enlighet med sina direktiv lämna förslag om
hur missbruksutvecklingen inom narkotikaområdet bör följas i framtiden.

Överväganden

Information i alkohol- och narkotikafrågor bedrivs idag på
ett mycket brett fält. Ett stort antal myndigheter, institutioner,
organisationer och företag vänder sig till olika grupper av människor i sin
upplysningsverksamhet. Jag vill framhålla att det är en fördel om flera
instanser engagerar sig i information kring alkohol- och narkotikafrågor. En
upplysningsverksamhet som kommer från skilda håll kombinerad med olika
aktiviteter har större möjlighet att bli framgångsrik. Det är därför viktigt
att ta till vara de erfarenheter som finns inom bl. a. föreningslivet och låta
olika organisationer informera om drogerna utifrån sina förutsättningar. När
det emellertid gäller fördelningen av statliga bidrag för upplysning om
alkohol- och narkotikafrågor kan det däremot som RRV har påpekat finnas skäl
att överväga en begränsning av antalet bidragsgivande myndigheter och organ.
Likaså är avgränsningen av olika anslag och arbetsfördelningen mellan olika
statliga myndigheter och nämnder m. fl. i vissa fall oklar.

Risk för dubbelarbete, onödigt omfattande administration
och bristande överblick föreligger. Innan slutlig ställning tas till frågan om
hur de statUga insatserna för alkohol- och narkotikainformationen bör vara
organiserade i framtiden behöver frågan beredas ytterUgare.

Jag föreslår därför att en särskild utredare tillkallas
för ändamålet. Utredaren bör förutsättningslöst överväga olika möjligheter att
få till stånd en förbättrad samordning och organisation av de statliga
insatserna för alkohol- och narkotikainformation.

Utredaren bör utifrån samhällets alkohol- och
narkotikapolitiska målsättningar granska formerna för statens stöd till
myndigheter och folkrörelser och föreslå lämplig samordning och förenkling av
bidragsgivningen.

Utredaren bör samråda med företrädare för myndigheter och
organisationer som berörs av uppdraget.

Med beaktande av RRV:s rapport och remissinstansernas
synpunkter bör utredaren också lägga fram förslag till en bättre samordning av
de statliga myndigheternas informationsinsatser. Utredaren bör därvid särskilt
överväga hur ett mera sammanhållet ansvar för fördelningen av de statliga
medlen för alkohol- och narkotikaupplysning kan åstadkommas.

De förslag som utredaren presenterar skall åtföljas av väl
genomarbetade kostnadsberäkningar som tar hänsyn tiU alla kostnader oavsett om
de drabbar staten, kommuner eller enskilda. Utredarens förslag skall kunna
genomföras utan att nuvarande resursförbrukning ökas. Utredningsarbetet skall
syfta till att en besparing kan erhållas genom effektiviserad administration.

Utredaren
skall vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång

informera
berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan

berörd
central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar ha

avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda
dem tillfälle att

340

opaginerad Kontrollera mot PDF

framföra synpunkter. Utredaren skall därutöver informera
berörda arbets- Skr. 1982/83:103

tagare om utredarens arbete. Dir. 1982:76

Utredningsarbetet bör bedrivas så att uppdraget kan
slutredovisas under första halvåret 1983.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemstäUer jag
att regeringen bemyndigar chefen för socialdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda
frågan om en förbättrad samordning och organisation av de statliga insatserna
för alkohol-och narkotikainformation

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns
kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan.

(Socialdepartementet)

s. 341 Kontrollera mot PDF

Vissa
frågor rörande deklarationskontrollen m. m.

Dir
1982:76

Beslut vid
regeringssammanträde 1982-09-16.

Chefen för budgetdepartementet, statsrådet Wirtén, anför.

Kommittén
(B 1982:03) med uppdrag att se över taxeringsförfarandet och skatteprocessen
tillkallades i juni 1982. Enligt sina direktiv (Dir 1982:24) har kommittén bl.
a. till uppgift att överväga vilka riktUnjer som bör gälla i framtiden för det
gransknings- och kontrollarbete som har samband med taxeringen. Övervägandena
bör vidare avse fördelningen av deklarationsmaterialet och
granskningsresurserna på regional och lokal nivå. Kommittén skall också förutsättningslöst
pröva hur det allmännas processföring i skattemål av olika slag skall
organiseras. En fråga som bör belysas är om man närmare bör integrera den
processförande verksamheten och taxeringsarbetet. Kommittén bör dessutom
överväga om det är lämpligt att föra ut delar av processverksamheten till lokal
nivå. Kommittén skall med andra ord diskutera den nuvarande uppdelningen av den
fiskala verksamheten på en taxeringsenhet och en besvärsenhet resp. på regional
och lokal nivå.

Kommittén
har i en skrivelse den 8 juli 1982 till chefen för budgetdepartementet anfört
att länsstyrelsen i Uppsala län f. n. undersöker möjligheterna att
decentralisera viss del av skatteadministrationen från länsstyrelsen till de
lokala skattemyndigheterna i länet genom överflyttning av arbetsuppgifter och
tjänster. Kommittén har påpekat att resultatet av denna försöksverksamhet kan
antas få stor betydelse för kommitténs arbete och har hemställt

341

s. 342 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 att särskilda åtgärder vidtas i
fråga om dessa delar av kommilténs

Del II verksamhetsområde.

Den avsedda försöksverksamheten i Uppsala län bör enligt
min mening bli föremål för ett särskilt studium i vad den avser utlokalisering
av arbetsuppgifter från länsstyrelsens skatteavdelning till de lokala skattemyndigheterna.
En särskild utredningsman bör få i uppdrag alt följa försöksverksamheten och i
anslutning till delta utreda hithörande frågor, som ligger inom arbetsområdet
för kommittén med uppdrag att se över laxeringsförfarandel och skatteprocessen.
Utredningsmannen har alt i samarbete med kommittén i första hand lämna förslag
i frågor, som rör principerna för fördelning av deklarationsmaterialet och
kontrollresurserna på regional och lokal nivå inom skatteadministrationen.
Utredaren skall vidare lämna förslag rörande möjliga riktlinjer för överförande
av delar av den processförande verksamheten inom taxeringsområdet till lokal
nivå. Uppdraget skall redovisas i sådan tid att resultaten kan beaktas av
kommittén vid dess överväganden av de frågor som inledningsvis angetts.

Regeringens allmänna tilläggsdirektiv till kommittéer (Dir
1980:20) samt direktiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare
angående kontroll och förenklingsfrågor vid reformer på skatteområdet (Dir
1982:27) bör gälla för den särskilde utredaren.

Utredaren bör vid arbetets påbörjande samt vidare under
arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall
annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken slaten har eller brukar
ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att
framföra synpunkter.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för budgetdepartementet

att tillkalla en särskild utredare för de uppgifter jag
har angivit,

att besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att
kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartementet)

Översyn av fritidshemsverksamheten för yngre skolbarn

Dir. 1982:77

Beslut vid regeringssammanträde 1982-09-16

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Söder, anför.

Olika frågor som rör fritidshemsverksamheten har aktualiserats under

342 senare år i samband med
diskussioner om barnomsorgens utveckling och

s. 343 Kontrollera mot PDF

inriktning. Det gäller t. ex. samhällets ansvar för hur
barn och ungdom Skr. 1982/83:103 tillbringar sin fritid, den allmänna
fritidsverksamhetens inriktning, fritids- Dir. 1982:77 hemsverksamhetens
målsättning och organisation samt möjligheter till samverkan mellan
fritidshemmen, barnomsorgen i övrigt, skolväsendet och fritidsgårdarna.

Enligt socialtjänstlagen (1980:620) har socialnämnden i varje
kommun till uppgift att svara för bl. a. omsorg och service m. m. till familjer
och enskilda som behöver det. Nämnden skall bl. a. verka för att barn och
ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden.

Samhällets barnomsorg omfattar enligt socialtjänstlagen
förskole- och fritidshemsverksamhet. Fritidshemsverksamheten avser skolpliktiga
barn t. o. m. 12 års ålder. I socialtjänstförordningen (1981:750) anges bl. a.
att fritidshemsverksamheten bedrivs i form av fritidshem och därtill anknuten
fritidsverksamhet samt familjedaghem.

Barnstugeutredningen behandlade i betänkandet (SOU
1974:42) Barns fritid frågan om de yngre skolbarnens behov av omsorg och
fritidsverksamhet. Utredningen formulerade ett program dels för en allmän
fritidsverksamhet för alla barn, dels för samhällets ansvar för de skolbarn
som behöver heldagsomsorg under den lid föräldrarna förvärvsarbetar eller
studerar och när skolans ansvar inte gäller.

Utredningen om skolans inre arbete (SIA) diskuterade i
betänkandet (SOU 1974:58) Skolans arbetsmiljö frågor som rör skolbarnens behov
av en utökad omsorg under skoldagen. Utredningen föreslog bl. a. en samlad
skoldag bestående av undervisning och olika fria aktiviteter. SIA-utredningen
liksom barnstugeutredningen underströk betydelsen av att föreningslivet
engageras i fritidsverksamheten.

Riksdagen har uttalat sig för (prop. 1975/76:39, UbU 30,
rskr 367) införandet av en samlad skoldag. Vidare behandlades i beslutet frågan
om behovet av en samordning mellan skolans och fritidshemmens resurser under
skoldagen och i den allmänna fritidsverksamheten.

Det har emellertid visat sig att den samlade skoldagen och
en allmän fritidsverksamhet inte genomförts i den omfattning och med den
utformning som ursprungligen avsågs. Riksdagen har också uttalat att ett
genomförande av en samlad skoldag kan accepteras endast under förutsättning att
det totalt sett inte innebär någon ökad resursanvändning (prop. 1980/81:150,
FiU 40, rskr 420). Detta har också följts upp i ett regeringsbeslut.

Ett införande av den samlade skoldagen ställer högre krav
på samarbetet mellan fritidshemmen och skolan än vad som tidigare varit fallet.
Det gäller såväl i fråga om utnyttjandet av lokalmässiga söm personella
resurser.

Fritidshemmet och skolan arbetar delvis utifrån olika förutsättningar,
målsättningar och traditioner.

En stor osäkerhet föreligger om hur
fritidshemsverksamheten skall samordnas med skolans verksamhel. Min uppfattning
är att problemen berör personal såväl i skola som fritidshem, och i viss mån
även lokalernas samordning.

343

s. 344 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Organisatoriska modeller för
fritidshemsverksamheten

Del II

Fritidshemsverksamheten kan organiseras på flera olika
sätt och lösningarna kan variera från kommun lill kommun aUtefter lokala
förutsättningar och behov.

Barnstugeutredningen föreslog bl. a. en mera öppen form av
fritidshemsverksamhel i s. k. utvidgade fritidshem. I dessa skulle hemvistrum
för de inskrivna barnen kombineras med utrymmen för en öppen fritidsverksamhet
för både inskrivna och andra barn i bostadsområdet. Som en basmodell föreslogs
att lokalerna skulle knytas till bostadsområdenas låg- och mellanstadieskolor.

I prop. 1975/76:92 om utbyggnad av barnomsorgen betonades
det angelägna i att i enlighet med bamstugeutredningens förslag få till stånd
en utbyggnad av fritidshemmen och en förändring av fritidshemmens verksamhetsformer
och funktioner. Detta skulle bl. a. kunna ske genom en sådan samordning mellan
skolans och fritidshemmens lokaler som barnstugeutredningen föreslagit.

Socialstyrelsen har bl. a. utifrån de förslag som lades
fram av barnstugeulredningen bedrivit en försöksverksamhet omkring bl. a. den
organisatoriska utformningen av fritidshemsverksamheten.

Även andra modeller har prövats så att exempelvis
försöksverksamheter med s. k. utvidgade syskongrupper bedrivits bl. a. inom
projektet för och deras intellektuella och sociala utveckling. Barn skulle
också ges möjligheter att orientera sig i vuxenvärlden, inte minst i
arbetslivet. Vidare betonades behovet av barnens egen aktiva medverkan i utformningen
av den fysiska miljön och innehållet i verksamheten.

Riksdagen ställde sig bakom denna inriktning (prop.
1975/76:92, SoU 28, rskr 219).

En ständig utveckling och debatt pågår om målsättningen
och det pedagogiska innehållet i barnomsorgen. Inte minst gäller detta
fritidshemmens verksamhet. Enligt min mening är det angeläget att målen för
fritidshemmens verksamhet är tydliga vilket också innebär att en uppföljning
och utveckling av det pedagogiska programmet bör ske kontinuerligt.

Det är också viktigt att utbildningen förändras i takt med
förändringarna i verksamheten. Jag anser det också angeläget att man i detta
sammanhang ser över vilka möjligheter det finns att få till stånd en jämnare
fördelriing av personalen vad avser kön, ålder och utbildning.

Barn med behov av särskilt stöd

Enligt 15 § socialtjänstlagen (1980:620) skall barn som av
fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling
anvisas plats i förskola eller fritidshem med förtur om ej barnets behov av
sådant stöd tillgodoses på annat sätt.

Lagen anger vidare att kommunerna genom uppsökande
verksamhet skall ta reda på vilka barn som behöver anvisas plats i förskola
eller fritidshem av ovan angivna skäl.

Gruppen barn med behov av särskilt stöd är svår att
definiera och avgränsa på ett enhetligt sätt. Många tolkningar kan göras av
begreppet "särskilt stöd och stimulans". Det är samtidigl varken
önskvärt eller möjligt atl dra en

344

s. 345 Kontrollera mot PDF

skarp gräns mellan barn med resp. utan behov av särskilt
stöd. Skr. 1982/83:103

Tolkningen av denna lagregel har vållat vissa problem i
landels kommun- Dir. 1982:77

er. Kriterier för förtursbedömning och synpunkter på vilka
stödinsatser som

erfordras för förskolor och fritidshem har efterfrågats.
Socialstyrelsen har givit ut visst material som vägledning till kommunerna.

I första hand har diskussionen emellertid gällt
förskolebarn. För barn i

åldrarna 7-12 år finns det kvar oklarheter om vilka
åtgärder som fordras för

att ge barnen det stöd de behöver i sin utveckling.

Uppdraget

Jag anser att en kommitté bör tillkallas för att se över
frågor om fritidshemverksamhelens innehåll, organisation och samordning med
övrig mångsidigt användbara förskolor och fritidshem (MAFF-projektet) och på
initiativ av familjestödsutredningen.

Några kommuner har på eget initiadv prövat olika former av
fritidshemsverksamhet och redovisat utvärderingar av dessa.

För barn i åldrarna 10-12 år har i några kommuner startats
enklare former av fritidshemsverksamhet i s. k. fritidsklubbar. Verksamheten är
mer utåtriktad och mindre personalkrävande än i de traditionella fritidshemmen.

En begränsad forskning om fritidshemsverksamhelen för
7-12-åringar bedrivs därutöver vid Göteborgs universitet

Svenska kommunförbundet har som en vägledning till
kommunerna utarbetat ett underlag med exempel på pågående forsknings- och
utvecklingsarbete omkring fritidshemmens verksamhet och miljö.

Det finns således f. n. flera olika modeller för
fritidshemsverksamhetens organisation och anknytning till övrig
fritidsverksamhet för barn. Vissa pågående försök har som nämnts utvärderats av
socialstyrelsen m. fl., men många kommuner ställer sig frågande till de
modeller som finns och vilken eller vilka modeller som är att föredra för den
egna kommunen.

Enligt min mening finns flera skäl som talar för att
befintliga modeller för fritidshemsverksamheten inte är de som bäst svarar mot
de varierande behov av omsorg som finns hos barn i åldern 7-12 år. Riksdagen
har nyligen fattat beslut om ett nytt statsbidragssystem för barnomsorgen.
Vidare har riksdagen uttalat att nya platser inom barnomsorgen i stor
utsträckning måste skapas genom ett effektivare utnyttjande äv redan befintliga
resurser. Dessa ställningstaganden innebär att kommunerna ges frihet att
utforma och organisera sin barnomsorgsverksamhel efter de förutsättningar och
behov som finns i resp. kommun. Nya mindre resurskrävande lösningar för
fritidshemsverksamheten när det gäller organisation och samordning med övrig
barnomsorgsverksamhet bör därmed bli möjliga att utveckla i kommunerna.

Det saknas emellertid en mer omfattande översyn av hur
befintliga resurser inom barnomsorgen, skolan och fritidsverksamheten i övrigt
i komunerna bäst kan tas till vara för att bidra till en verksamhet för barn i
åldrarna 7-12 år som i takt med barnens ökande ålder anpassas till ett
successivt minskande behov av omsorg. Jag vill i sammanhanget också peka på det
angelägna i att se över vilka möjligheter som finns att samordna olika
sommarverksamheter för barn med fritidshemmens verksamhet.

345

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Pedagogiskt innehåll, personal m. m

DelH

Barnstugeutredningen formulerade ett pedagogiskt program
för fritidshemsverksamheten med syfte att på olika sätt främja barnens
självständighet verksamhel m. m.

Kommitténs arbete bör ske mot bakgrund av behovet av ett
bättre utnyttjande av befintliga resurser inom olika kommunala verksamheter för
barn och ungdom och förslag bör ges med denna inriktning. Kommittén bör därför
utifrån en kartläggning och analys av hittills prövade och tänkbara modeller
för fritidshemsverksamheten ge förslag på lösningar för organisationen av
verksamheten som är mer ändamålsenliga och mindre resurskrävande än nuvarande
verksamhetsformer.

Kommittén bör i övrigt beakta de tilläggsdirektiv (Dir
1980:20) som utfärdats till samtliga statliga kommittéer och särskilda
utredare. Kommittén bör noga beakta de kommunalekonomiska konsekvenserna av
lämnade förslag mot bakgrund av att kommuner och landstingskommuner inte skall
åsamkas nya utgifter till följd av statliga beslut.

Kommittén bör särskilt överväga i vilka former samverkan
mellan fritidshem och skola skall ske. liksom vilka möjligheter till samarbete
med andra kommunala förvaltningar och frivilliga organisationer som finns.

Vidare bör kommittén se över det pedagogiska programmet
för fritidshemsverksamhelen utifrån de erfarenheter som erhållits under senare
år i olika försöksverksamheter och inom den aktuella forskningen på området.

Komittén bör mot bakgrund av översikten av det pedagogiska
innehållet i fritidshemsverksamheten och utifrån tänkbara organisatoriska
lösningar analysera konsekvenser för utbildningen av personal för arbete i
fritidshemsverksamheten, liksom konsekvenserna för personalens sammansättning
m. m.

När det gäller frågan om barn i åldern 7-12 år med behov
av särskilt stöd bör kommittén söka klargöra fritidshemmens funktion och
möjligheter att vid sidan av skolans insatser möta barnens behov.

Kommittén bör vidare redovisa väsentliga problemområden
där del krävs fortsatt forskning om fritidshemsverksamheten m. m.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
atl regeringen bemyndigar chefen för socialdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter med
uppdrag att belysa frågan om fritidshemsverksamheten för skolbarn

att utse
en av ledamöterna att vara ordförande

alt besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt kommittén.

Vidare
hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta femte
huvudtitelns kommittéanslag.

s. 346 Kontrollera mot PDF

346

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Socialdepartementet)

s. 347 Kontrollera mot PDF

Tilläggsdirektiv
till utredningen av vissa frågor rörande Skr. 1982/83:103

trygghetsfonder, m. m. Dir. 1982:78

Dir. 1982:78

Beslut vid regeringssammanträde 1982-09-16

Chefen för industridepartementet, statsrådet Äsling anför.

Statens utgifter för att upprätthålla en hög
industriproduktion och sysselsättning under 1970-talets industriella nedgång
har varit omfattande.

För att finna former för att förebygga och på ett tidigare
stadium i företagen vidta åtgärder för atl mildra effekterna av
strukturomvandlingen för samhället som helhet och för de enskilda anställda
tillkallade jag med stöd av regeringens bemyndigande den 26 februari 1981 en
kommitté (11981:03) med uppdrag att utreda vissa frågor rörande trygghetsfonder
(trygghetsfondsutredningen). Kommittén består av fem ledamöter.

Enligt direktiven (Dir. 1981:28) är kommitténs uppgift att
förutsättningslöst utreda behovet av ett system där företagen genom frivilliga
avsättningar till särskilda fonder-trygghetsfonder-reserverar medel för
framlida utgifter i samband med större driftsinskränkningar. För att öka
företagens benägenhet att reservera medel avsågs avsättningarna vara
avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Som en förutsättning för detta skulle
emellertid företaget ha träffat en bindande överenskommelse med de anställdas
organisationer.

Kommittén skulle i en första etapp mot bakgrund av vad den
funnit beträffande behovet, konstruera alternativa modeller för
trygghetsfonder. Kommittén skulle därvid i olika avseenden analysera vilka
effekter ett införande av sådana fonder skulle få samhällsekonomiskt,
statsfinansiellt och företagsekonomiskt, saml för rörligheten på
arbetsmarknaden och för relationerna mellan arbetsmarknadens parter. Även
övriga effekter för berörda företag och anställda skulle beaktas. Kommittén
skulle arbeta i två etapper.

Kommittén har den 26 augusti 1982 överlämnat en skrivelse
där den framför följande.

Kommittén har funnit del i direktiven skisserade
fondsystemet ha väsentliga svagheter i fråga om både räckvidd och effektivitet.
Del är sålunda åtminstone f. n. långt ifrån alla företag som redovisar
tillräckliga vinster att göra avsättningar från. För de företag som har vinster
finns redan nu flera alternativa sätt att disponera medlen, t. ex. för
investeringar eller avsättning till investeringsfond. Under de närmaste åren
kan systemetdärför inte väntas få någon nämnvärd effekt på behovet av andra
resurser för åtgärder i samband med akuta företagskriser. Inte heller längre
fram i tiden kan systemet förutses lösa mer än en begränsad del av dessa
problem. I den mån som fonderna dessutom skall ha till syfte att främja en
samverkan mellan företag och anställda i fråga om investeringar framstår det
som särskilt omotiverat att utforma systemet så att det bara kan beröra företag
som tidigare har redovisat vinst och därefter råkat i kris.

Trots att det inte faller inom dess uppdrag har
korrimittén något övervägt i vad mån en annan konstruktion än den som angetts i
direktiven skulle kunna minska de berörda bristerna. De alternativ som
kommittén har diskuterat är emellertid alla sådana alt deras värde inte kan
bedömas utan vidare

347

s. 348 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 utredningsarbete. Enligt kommitténs
uppfattning är det av väsentligt intresse

Del II att utveckla metoder såväl för att
lösa problem i samband med akuta

företagskriser som för att långsiktigt underlätta en
strukturomvandling i socialt acceptabla former.

Kommittén bedömer det inte som sannolikt att en fortsatt
utredningsverksamhet i nuvarande former och i enlighet med de givna direktiven
skulle kunna leda fram till förslag vilkas genomförande kan rekommenderas.
Kommittén anser sig därför ha slutfört sitt arbete.

Med slöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande
chefen för industridepartementet i september 1979 en kommitté med uppgift att
utreda effekterna av vissa s. k. icke-permanenta industripolitiska insatser.
Kommittén, som antog namnet industristödsutredningen har i juni 1981
överlämnat sitt betänkande (SOU 1981:72) "Att avveckla en kortsiktig
industristödspolitik". Kommittén föreslår bl. a. en aktivare insats från
arbetsmarknadens parter i den industriella omvandlingen.

För egen del vill jag anföra.

Till följd av en svag industriell utveckling under
1970-talet blev, som jag tidigare har nämnt, statens utgifter för att
upprätthålla en hög industriproduktion och sysselsättning höga. De höga
utgifterna för staten för strukturomvandlingen, står till stor del atl finna i
en otillräcklig beredskap inför kraven på strukturförändringar inom industrin.
Detta är något som industristödsutredningen kraftigt understryker. Vidare var
formerna från samhällets sida otillräckligt utformade och anpassade för att
hantera en omfattande omstrukturering av industrin.

Mot bakgrund av dessa erfarenheter kommer frågan om
näringslivets fortlöpande anpassning till marknadsförutsättningarna och kraven
på förändring i företagens struktur att vara centrala frågor i
näringspolitiken. Samhällets roll i strukturförändringarna bör därför bli föremål
för närmare analys och överväganden.

Därför instämmer jag i trygghetsfondsutredningens slutsats
att det är av väsentligt intresse att utveckla metoder såväl för att lösa
problem i samband med akuta företagskriser som för att långsiktigt underlätta
en strukturomvandling i socialt acceptabla former.

Erfarenheterna av 1970-talets strukturomvandling inom
industrin, tyder på att omstruktureringsinsatser vidtagits på elt alltför sent
stadium inom industrin. Följden blev onödigt stora krav på statliga industripolitiska
insatser för att upprätthålla sysselsättningen och klara omstruktureringen av
avsevärda delar av industrin.

Mot bakgrund av vad jag anfört bör
trygghetsfondsutredningens arbete fortsätta, men i andra former. Enligt min
mening talar starka skäl för att utredningen får en parlamentarisk
sammansättning. Utredningens centrala uppgift bör vara att kartlägga om och i
så fall hur strukturomvandlingen i industrin kan underlättas samt hur behovel
av statliga stödinsatser kan minska.

Då det slutliga förslaget redovisas bör de
författningsförslag som föranleds av ställningstagandena läggas fram.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen utvidgar uppdraget till utredningen i enlighet med vad jag har
anfört och

348

opaginerad Kontrollera mot PDF

bemyndigar chefen för industridepartementet att tillkalla
ytterligare en Skr. 1982/83:103

ledamot ätt ingå i utredningen. Dir. 1982:79

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

s. 349 Kontrollera mot PDF

Tilläggsdirektiv
till teknikimportkommittén (I 1979:14)

Dir
1982:79

Beslut vid
regeringssammanträde 1982-09-16.

Chefen för industridepartementet, statsrådet Åsling,
anför.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 19 juli 1979
tillkallades teknikimportkommittén (I 1979:14), TIK, med uppdrag att bedriva
och utvärdera försöksverksamhet med produktsökning och teknikimport samt
studera vissa frågor i anslutning till försöksverksamheten.

Den 27
augusti 1982 överlämnade kommittén betänkandet (Ds I 1982:8) Utveckla företag
genom teknikförvärv. I betänkandet redovisas erfarenheterna av hittillsvarande
verksamhet saml lämnas förslag till hur verksamheten skall drivas vidare.

Enligt
TIK:s uppfattning är teknikimport en bra metod för att stimulera
företagsutveckling. Förvärv av extern teknik och inlemmande av denna i den egna
verksamheten är emellertid en i tiden relativi utdragen process.
Hittillsvarande erfarenheter utgör därför inte tillräckligt underlag för att
statsmakterna skall kunna ta ställning till på vilket sätt samhället bäst kan
främja denna verksamhet. TIK föreslår därför att verksamheten får fortsätta
inom ramen för redan anvisade resurser men under något modifierade former och
med en mer specificerad inriktning.

TIK föreslår att den fortsatta verksamheten inriktas på s.
k. riktad sökning, dvs. sökning i företagens regi. Kommittén bör enligt
förslaget finnas kvar men en stor del av själva det operativa projektarbetet
bör delegeras till befintliga organ med näraliggande verksamhet. Härigenom
bibehålls den samlade kompetens som kommittén representerar samtidigt som dess
arbete kan koncentreras till mer övergripande styrningsfrågor och slutUg
utvärdering av verksamheten.

För egen del vill jag anföra följande.

Huvuddelen
av världens samlade forsknings- och utvecklingsarbete sker utanför Sveriges
gränser. Det är angeläget att en del av den kunskap som kommer fram i sådant
arbete tillförs svenska företag och svenska intressen. Som TIK framhållit
behövs ytterligare underlag för att ta ställning till hur samhället bästa kan
främja verksamheten på teknikimportområdet. En fortsatt försöksverksamhet med
teknikimport bör därför komma till stånd.

Ansvaret
för att genomföra och utvärdera denna försöksverksamhet bör liksom hittills
ankomma på teknikimportkommittén, vars arbete alltså bör

349

s. 350 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 fortsätta.
För arbetet bör följande riktlinjer gälla.

Del II Verksamheten bör liksom hittills finansieras över de
i statsbudgeten för

budgetåren 1979/80 och 1980/81 under fjortonde huvudtiteln
uppförda reservationsanslaget Försöksverksamhet med teknikimporl. Enligt kommittén
har ca 9 milj. kr. av anslagna medel ännu inle tagits i anspråk.

En koncentration bör ske till s. k. riktad sökning. I
detta sammanhang vill jag erinra om att den s. k. breda sökningen skall
fortsätta som en del i ett vidare program rörande sysselsältningsfrämjande
insatser i stödområdena (prop. 1981/82:113, AU 1981/82:23, rskr 1981/82:388).

TIK har skisserat en ordning där de regionala
utvecklingsfonderna får ansvar för den riktade stödgivningen m. m. till teknikimport
samt ges möjlighet att refinansiera sig hos kommittén. Även jag finner att goda
skäl talar för en ökad medverkan från de regionala utvecklingsfondernas sida i
dessa frågor. Fonderna är samhällets regionala organ för åtgärder som främst
riktar sig till små och medelstora företag. Produktsökning kan därför på ett
naturligt sätt inordnas bland övriga instrument för företagsutveckling.

Kommittén bör i detalj utforma den av TIK skisserade
ordningen med stödgivning av de regionala utvecklingsfonderna. Ett konkret
förslag med denna innebörd bör snarast överlämnas till industridepartementet,
som enligt gällande regleringsbrev disponerar över det tidigare nämnda
anslaget. På grundval av förslaget kan chefen för industridepartementet
därefter besluta om föreskrifter för användningen av medlen.

En viktig del i kommitténs fortsatta arbete utgörs av
information, rådgivning och utbildning. En särskild arbetsgrupp för
internationella teknikhandelsfrågor (prop. 1981/82:118 s. 67), i vilken ingår
representanter för Sveriges exportråd, Sveriges Teknisk Vetenskapliga Attachéer
(STATT) och styrelen för teknisk utveckling (STU), har utarbetat riktlinjer för
en sådan verksamhet med syfte att främja handeln med teknik. Det är angeläget
att det påbörjade samarbetet mellan berörda organ fortsätter samt utvecklas
vidare. De nyss nämnda riktlinjerna bör ligga till grund för kommitténs
insatser på detta område och den kompetens som STU besitter bör i ökad
utsträckning utnyttjas i kommitténs fortsatt arbete. Jag finner det även naturligt
att kommittén samarbetar med statens industriverk i fråga om åtgärder som
hänger samman med verkets uppgift som huvudman för de regionala
utvecklingsfonderna.

Kommitténs arbete bör avslutas senast sommaren 1984 med en
utvärdering av verksamheten. Eventuella förslag till följd av utvärderingen
skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade resurser och befintliga
organ.

Jag hemställer att regeringen uppdrar åt kommittén att
fortsätta sin verksamhet i enlighet med de riktlinjer som jag nu har förordat.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

350

s. 351 Kontrollera mot PDF

Kraven på utbildning och kvalitet hos militära
chefer Skr. 1982/83:103

m. m. Dir. 1982:80

Dir 1982:80

Beslut vid regeringssammanträde 1982-09-16

T. f. chefen för försvarsdepartementet, statsrådet
Dahlgren, anför.

För att försvarsmakten skall kunna uppfylla sin
krigsavhållande uppgift utbildas personal fortlöpande för militära uppgifter i
krigsorganisationen. Kompetens för huvuddelen av dessa uppgifter - upp till
plutonschefsnivå -kan uppnås inom värnpliktssystemets ram. För högre nivåer
behövs vidareutbildning. För nivån kompanichef och vissa befattningar på bataljonschefsnivå
uttas och utbildas reservofficerare. Behovet av den ytterligare militära
kompelens som erfordras för övriga befattningar tillgodoses genom en planmässig
och varvad utbildning och tjänstgöring av lämpade officerare på aktiv stat.

Inom fredsorganisationen behövs militär yrkespersonal för
utbildning av värnpliktiga och officerare, för stabstjänst och förvaltning samt
för uppgifter som hänger samman med vår beredskap.

Försvarsmaktens antalsmässiga behov av yrkesverksam
militär personal bestäms i första hand av antalet högre befattningar inom
krigsorganisationen, och i andra hand av behovet av kvalificerad personal inom
fredsorganisationen. För atl krigsorganisationens högre befattningar skall
kunna bemannas krävs dessutom att officerare rekryteras i en sådan omfattning
att ett antal ständigt kan utbildas och tjänstgöra på lägre nivåer. Längden av
den tidsperiod som personalen är placerad i de befattningar som utbildningen i
första hand har inriktats mot är vidare en viktig faktor i sammanhanget. Över
tiden varierar behoven främst med hänsyn till förändringar i krigs- och
fredsorganisalionerna.

Krigsorganisationens behov av kvalificerad militär
personal för högre befattningar kan av bl. a. ekonomiska skäl inte helt
tillgodoses inom fredsorganisalionens ram. Det ytterligare behovet tillgodoses
genom anställning i reserv och på s. k. reservstat av färdigutbildade
förlidsavgångna officerare.

1978 års försvarskommitté har i sitt slutbetänkande
Totalförsvaret 1982/1987 (Ds Fö 1981:14) under avsnittet om fredsorganisationen
bl. a. anfört följande beträffande befälstillgångarna inom försvarsmakten (s.
106-107).

Inom marinen ökar antalet chefer på nivån bataljonschef
(motsvarande)

och högre i stället för en mot bakgrund av ändringarna i krigsorganisationen

förväntad minskning. Antalet yrkesofficerare i detta skikt är styrande för

rekrytering och utbildning m. m. I vissa fall synes kraven på marinens

krigsbefattningar vara högre än i försvaret i övrigt. Tiden för krigsplacering

är kort, bl. a. för fartygschefer. Överbefälhavaren anmäler i sin fredsorga

nisationsplan att det är nödvändigt att minska rekryteringen av yrkesbefäl,

bl. a. för att anpassa befälstillgångarna till framtida behov. Han anger härvid

alt fördjupade undersökningar skall göras av krigs- och fredsorganisationens

behov av yrkesbefäl inom de tre försvarsgrenarna. Kommittén vill under

stryka att det är viktigt att dessa undersökningar genomförs snabbt och att de

mot bakgrund av bl. a. de ovan angivna förhållandena inom marinen särskilt 351

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 inriktas
på att samordna behovet av samt kvalitetskraven på yrkesofficerarna

Del II i olika befattningar i krigsorganisationen, liksom den lid
som de utnyttjas i

dessa. Detta gäller främst för de skikt som är styrande
för rekrytering och

utbildning m. m. Undersökningarna bör genomföras i
samverkan med

personalorganisationerna.

Vid sin anmälan av propositionen om säkerhets- och
försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling (prop. 1981/82:102
bil. 2) anförde chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Gustafsson med
anledning av försvarskommitténs uttalande att han delade dess uppfattning bl.
a. mot bakgrund av den förestående övergången till en ny befälsordning och att
han avsåg att föreslå regeringen att tillsätta en särskild utredare med uppdrag
att skyndsamt genomföra en sådan undersökning. Riksdagen hade inte något att
erinra mot detta (FöU 1981/82:18, rskr 1981/82:374).

Den förordade översynen bör nu komma till stånd. För denna
översyn bör, som tidigare har anförts, en särskild utredare tillkallas.

Utredarens huvuduppgift bör vara att mot bakgrund av de
principer som ligger till grund för riksdagens beslut om ny befälsordning
(prop. 1977/78:24, FöU 10, rskr 179) skyndsamt granska och överväga nuvarande
och framtida krav på utbildning och kvalitet hos militära chefer och fackmän
inom krigs-och fredsorganisationen liksom den tid de utnyttjas i
krigsorganisationen och för olika uppgifter i fredsorganisationén, t. ex.
trupptjänst. Mot bakgrund av resultaten härav bör utredaren senast den 1
januari 1984 lämna förslag till en balanserad befälsstruktur som såväl
ekonomiskt som funktionsmässigt är anpassad till de riktlinjer för
försvarsmaktens fortsatta utveckling som riksdagen har beslutat om (prop.
1981/82:102 bil. 2, FöU 1981/82:18, rskr 1981/82:374). Utredaren bör vara
oförhindrad att i detta sammanhang även överväga och lämna förslag till ett
förändrat utnyttjande i krigsorganisationen av personal på reservstat och i
reserv om detta kan bidra till att med fortsatt godtagbar kvalitet minska
resursbehoven för fredsorganisationen.

Arbetet bör således i första hand inriktas mot de
befattningsskikt som är styrande för rekrytering och utbildning m. m. samt
bedrivas i nära kontakt med de centrala staberna.

Utredaren skall vid arbetets påbörjande samt vidare under
arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall
annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar
ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att
framföra synpunkter. Utredaren skall därutöver informera berörda arbetstagare
om sitt arbete.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att granska
kraven på utbildning och kvalitet hos militära chefer m. m.,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att
kostnaderna för utredningen skall belasta fjärde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Dataflöden över Sveriges gränser Skr. 1982/83:103

Dir. 1982.81

Dir 1982:81

Beslut
vid regeringssammanträde 1982-09-16 Statsrådet Olof Johansson anför.

s. 353 Kontrollera mot PDF

Bakgrund

Den snabba utvecklingen när det gäller datateknik och
kommunikationsteknik har skapat förutsättningar för ett mycket omfattande och
ökande internationellt dataflöde.

Med internationellt dataflöde avses här främst
datakommunikation över en nationsgräns i form av kontakt terminal-dator,
dator-dator samt terminal-terminal via datorväxel eller motsvarande. Dataflödet
kan ske via det vanUga telefonnätet, allmänna datanät eller privata
förbindelser, i allmänhet förhyrda från teleförvaltningarna.

I vissa sammanhang kan det vara riktigt att även inkludera
sådana datatransporter över en nationsgräns där själva databäraren (magnetband,
skivminne eller motsvarande) förflyttas från ett land till ett annat.

Sverige tillhör de länder som är mycket beroende av det
internationella dataflödet. Redan idag är dataflödet över Sveriges gränser
omfattande och har betydelse för bl. a. forskning och utveckling, industri och
handel samt även vissa delar av den offentliga sektorn i Sverige.

Utöver sårbarhetskommitténs (Fö 1977:02) utredningsarbete
och utredningsarbete på integritetsområdet finns det f. n. inte något svenskt
utredningsmaterial kring tillämpningsområden, volymer och konsekvenser (positiva
och negativa) av dataflödena över gränserna.

Det tilltagande dataflödet över gränserna har lett till en
ökande internationell debatt och studier i oUka internationella organ,
däribland Förenta Nationerna och Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling (OECD).

Dataflödena kan, med tanke på informationens innehåll,
delas in i persondataflöden och övriga flöden. Persondataflödena anses utgöra
en liten del av den totala volymen flöden. Övriga flöden gäller bl. a. teknisk/
vetenskaplig information av betydelse för forskning och industri, handel med
datatjänster, företagens interna information eller branschanknuten information.

När det gäller skyddet av den personUga integriteten i
samband med dataflöden över gränserna, finns redan en viss reglering i svensk
lagstiftning. Enligt 11 § datalagen (1973:289, omtryckt 1979:334) krävs sålunda
medgivande av datainspektionen för att lämna ut personuppgifter i
personregister, om det finns anledning anta att uppgifterna skall användas för
automatisk databehandling i utlandet.

Vidare har Europarådet år 1980 antagit en konvention om
skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter (den
europeiska dataskyddskonventionen). Sverige har nyligen beslutat tillträda
dataskyddskonventionen (prop. 1981/82:189, KU 33, rskr 349). Samtidigt har
vissa ändringar gjorts i datalagen för att anpassa den efter konventionens
krav. I

23 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

353

s. 354 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 princip skall personuppgifter få
överföras fritt till de stater som har anslutit

Del II sig till konventionen.

Dessutom har OECD år 1980 antagit riktlinjer i fråga om
integritetsskyddet och persondataflödet över gränserna. I prop. 1981/82:189
behandlas även behovet av eventuella åtgärder från svensk sida med anledning av
OECD:s riktlinjer. Det konstateras att bestämmelserna i datalagen uppfyller de
krav som anges i riktlinjer i fråga om utformningen av integritetsskyddet.
Någon lagändring med anledning av riktlinjerna föreslås därför inte.

Inom OECD pågår f. n. bl. a. studier av internationella
dataflöden generellt och som inte primärt är inriktade på integritetsaspekter.
Studierna syftar till att analysera ekonomiska och juridiska aspekter av
dataflöden över gränserna. Vidare är datatjänster, som är en viktig och snabbt
växande del av tjänstehandeln, föremål för studier i OECD.

Flera FN-organ studerar frågor kring internationella
dataflöden. WIPO och Unesco behandlar bl. a. olika upphovsrättsliga frågor.
FN:s center för transnationella företag, UNCTC, utreder bl. a. transnationella
företag och internationella dataflöden i både i-länder och u-länder.

Inom Europarådet bedrivs visst arbete avseende
databasägares ansvar.

Dataflödesfrågor studeras också bl. a. inom
Intergovernmental Bureau of Informatics, IBI samt Internationella
Handelskammaren.

Riksdagen

I prop. 1981/82:123 om samordnad datapolitik framhåller
jag (bilaga 1 s. 42) att "det är angeläget att, vid sidan om vissa
utredningsinsatser bl. a. beträffande sårbarhetsfrågor, utarbeta ett mer
heltäckande material som belyser frågor om dataflöde över gränserna för svenskt
vidkommande. Det bör kunna vara underlag för den allmänna debatten rörande
dessa för näringsliv och samhället viktiga framtidsfrågor". I
propositionen uttalas att en utredare borde tillkallas med uppgift att
presentera ett brett utredningsmaterial om dataflödena över de svenska
gränserna, vilken betydelse de har för närvarande samt underlag för bedömningen
av utvecklingen på sikt. Jag anför därvid (s. 42):

"Jag finner det särskilt angeläget att utredaren
belyser hur utvecklingen av det internationella datautbytet påverkar
förutsättningarna för svensk exportindustri, små och medelstora företag, etc.
Det är också angeläget att belysa inom vilka branscher som denna utveckling
kommer att ha störst genomslagskraft.

Det är emellertid också väsentligt att redovisa hur det
växande internationella dataflödet kommer att utnyttjas för andra
samhällsfunktioner samt hur det kan komma att påverka möjligheterna till
service för medborgarna, förvaltningens effektivitet, sysselsättning m. m.

Utredningen skall ge en bred kartläggning över området och
ge underlag för överväganden om hur vi skall fortsätta arbetet med att utarbeta
nationella ställningstaganden till frågor om internationellt datautbyte."

Vid sin behandling av propositionen noterar
finansutskottet (FiU 1981/

82:34) - med anledning av en motion (1981/82:2396) - att man i Nordiska

rådet tagit upp datafrågorna till behandling och att ministerrådet tillsatt en

särskild arbetsgrupp för i första hand frågor om nordisk samverkan kring

utbildning och forskning. Inom Nordiska rådet bedrivs sålunda, framhåller

354 utskottet, ett arbete som medverkar
till en gemensam nordisk syn på viktiga

s. 355 Kontrollera mot PDF

datapolitiska områden. Utskottet förutsätter att en
gemensam nordisk Skr. 1982/83:103 hållning rörande det internationella
dataflödet eftersträvas i de sammanhang Dir. 1982:81 där förutsättningarna
härför föreligger.

Förslag

Mot bakgrund av det anförda bör en särskild utredare nu
tillkallas med uppgift att utarbeta ett brett, inledande material om
dataflödena över Sveriges gränser och dessa flödens betydelse.

Syftet med utredningen är att snabbt få fram ett
faktamaterial om dataflödenas omfattning och karaktär samt att få belyst de
växande dataflödenas betydelse för individer, företag och samhälle. Därmed får
regeringen underlag för bedömningar av behovet av ytterligare utredningsarbete,
för överväganden om samhällsåtgärder av olika slag samt för svenska
ställningstaganden i internationella sammanhang. Utredningen skall avgränsas
lill att gälla andra dataflöden än sådana av massmediakaraktär.

Utredaren bör inledningsvis beskriva nuläge och
utvecklingsprognoser för det internationella dataflödet i stort samt vilka
tillämpningar som dominerar. Beträffande den tekniska utvecklingen bör de
viktigaste tendenserna i fråga om utrustning och system redovisas. Vidare bör
utredaren redovisa bedömningar av för vilka typer av system och tillämpningar
internationell datakommunikation kan få stor betydelse. Olika slag av
organisatoriska förändringar och strukturförändringar inom olika branscher till
följd av det ökande internationella dataflödet bör belysas.

Mot bakgrund av en sådan allmän översikt av den
internationella utvecklingen bör utredaren beskriva den nuvarande omfattningen
av dataflödet över de svenska gränserna. Det kan då vara aktuellt att söka
belysa volymen av dataflödet, vilken typ av information som överförs och i
vilka typer av system internationell dataöverföring utnyttjas. Utredaren bör
ange vilka områden inom svenskt näringsliv och förvaltning som är de
dominerande användarna. Utredaren bör därvid överväga olika sätt att mäta dataflödenas
omfattning. Det finns skäl att räkna med metodologiska svårigheter, varför
materialet knappast kan bli fullständigt. Utredaren bör redovisa vad som f. n.
är känt om dataflödet över de svenska gränserna.

I beskrivningen bör även ingå bedömningar från svenska
intressenter av hur utvecklingen kan väntas gestalta sig, i fråga om
tillämpningar som utnyttjar dataflöden över gränserna, teknik för dataflöden
samt väntad volymutveckling.

Utredaren bör också redovisa vad som framkommit vid
kartläggningen om dataflödenas påverkan på svenskt näringsliv, förvaltning och
samhälle och därvid också redovisa sin bedömning av behov av ytterligare
utredningsarbete och analys.

Den utredning som jag nu föreslår bör ses som första
etappen i ett utredningsarbete om de internationella dataflödena i ett svenskt
perspektiv. Utredaren bör därför belysa behovet av kommande utredningar. Redan
i denna utredning bör emellertid redovisas om och i vilken utsträckning
materialet kan användas som grund för nationella ställningstaganden. Sådana
bedömningar måste givetvis göras i ett internationeUt perspektiv.

Denna
studie av svenska förhåUanden bör läggas upp på ett sådant sätt att

den också kan utgöra underlag för sådant internationellt utredningsarbete i

vilket Sverige medverkar eller beslutar att medverka. 355

s. 356 Kontrollera mot PDF

Skr.,
1982/83:103 Utredningsarbetet bör bedrivas
skyndsamt och resultatet redovisas senast

Del II den 30 september 1983.

Utredningsarbetet bör bedrivas i kontakt med
datadelegationen (B 1980:03), datalagstiftningskommittén (Ju 1976:05),
sårbarhetsberedningen (Fö 1981:02), utredningen (U 1982:07) av vissa
massmediefrågor, dataeffektutredningen (A 1978:05) och data- och
elektronikkommittén (11978:04). Kontakt med berörda myndigheter bör också
hållas.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden
som rör generella riktlinjer för utveckling och drift av ADB-system och ärenden
som rör anskaffning av ADB-utruslning

att tillkalla en särskild utredare för de uppgifter jag
har angivit,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns
kommittéanslag.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartementet)

Utredning om verksamheten med industricentra

Dir 1982:82

Beslut vid regeringssammanträde 1982-09-16

Departementschefen, statsrådet Åsling, anför

År 1972 beslutade riksdagen (prop. 1972:111, bil. 1, InU
1972:28, rskr 1972:347) atl en försöksverksamhet med statliga industricentra
skulle prövas i regionalpolitiskt syfte. Därmed avsågs utbyggnad av statliga
industrilokaler för uthyrning. Industricentra borde lokaliseras till regionala
centra inom det dåvarande inre stödområdet, vilket i stort sett motsvarar
nuvarande stödområdena A och B tillsammans. I en första etapp borde
industricentra byggas i Lycksele och Strömsund.

År 1973 beslutade riksdagen (prop. 1973:50, InU 1973:7,
rskr 1973:248) all

utbyggnaden av industricentra skulle ske stegvis och att den fortsatta

utbyggnaden i andra orter än Strömsund och Lycksele skulle bli beroende av

erfarenheterna av den första etappen. Vidare beslutades om riktlinjer för

verksamhetens organisation och finansiering saml för rekrytering av

hyresgäster, samarbete med kommuner m.m. Verksamheten skulle handhas

av en statlig stiftelse.

356 Stiftelsen Industricentra fick sina
stadgar fastställda av Kungl. Maj:t den

s. 357 Kontrollera mot PDF

29 juni
1973 och har enligt dessa till uppgift alt planera, uppföra, äga och Skr;
1982/83:103 förvalta industricenteranläggningarna, att verka för att goda
förutsättningar Dir. 1982:82 för verksamheten skapas och att rekrytera
företag till lokalerna. F.n. finns färdigställda industricentra i sex orter,
nämligen Haparanda, Lycksele, Strömsund, Ljusdal, Ange och Vilhelmina.
Sammanlagt finns 30 hyresföre-tag med ca 400 anställda i dessa anläggningar.

Riksdagen beslutade år 1979 (prop. 1978/79:112, AU 1978/79:23,
rskr 1978/79:435) godkänna vissa förändringar av riktlinjerna för
industricentrastiftelsens verksamhet. Dessa förändringar innebar bl.a. nya
regler i fråga om förhandsuthyrning av stiftelsens lokaler samt i fråga om
lokaliseringen av nya industricentra.

År 1980 beslutade riksdagen (prop. 1979/80:100, bil. 17,
AU 1979/80:23, rskr 1979/80:361) att stiftelsen får bygga s.k.
genomgångslokaler för enmansföretagare som önskar starta industriell verksamhet
samt att viss enklare produktionsutrustning får finansieras med
regionalpolitiskt stöd.

I uttalanden av riksdagen år 1981 om Stiftelsen
Industricentra (AU 1980/81:23, rskr 1980/81:233) framhållsdels att verksamheten
givit begränsade resultat i fråga om nya arbetstillfällen, dels att
kostnaderna för anläggningarna i vissa fall varit höga. Riksdagen ansåg att
mycket talade för ett ökat regionalt inflytande och att den översyn av de
regionalpolitiska stödformerna som påbörjats av en arbetsgrupp inom
industridepartementet kunde ge anledning till en utredning med parlamentarisk
sammansättning om bl.a. industricentrastiftelsen och dess verksamhet.

År 1981 redovisades resultatet av nämnda arbetsgrupps
översyn av det regionalpolitiska stödet till näringslivet i en rapport (Ds I
1981:28) Översyn av del regionalpolitiska stödet till näringslivet. Med
anledning av riksdagens och även industricentrastiftelsens önskemål om ett ökat
lokalt och regionalt inflytande över stiftelsens framtida verksamhet
behandlades i promemorian bl.a. möjligheterna att överföra stiftelsens anläggningar
till lokala aktiebolag med kommunalt helt- eller delägande.

I prop. 1981/82:113 Program för regional utveckling och
resurshushållning, anförde jag att jag avsäg att i särskild ordning föreslå
regeringen att frågan om kommunalisering av industricentra utreddes. Vid sin
behandling av propositionen ansåg riksdagen att det vore (prop. 1981/82:113, AU
1981/82:23, rskr 1981/82:388) naturligt att frågan om en kommunalisering av
industricentra övervägdes i en särskild utredning. Enligt riksdagens mening är
det viktigt att man därvid söker finna sådana former för lokal medverkan i
verksamheten som leder till en förstärkning av industricentra som medel i
regionalpolitiken. Riksdagen fann vidare att en utvärdering av verksamhetens
effekter borde ske i samband med att frågan om kommunalisering av
industricentra utreddes.

Den relativt låga investeringsaktiviteten i svensk
industri har bl.a. inneburit att antalet nyetableringar och utbyggnader
minskat. Samtidigt har utbudet av hyreslokaler för industriföretag ökat över
hela landet, inte minst på grund av kommunernas ökade engagemang i byggandet av
industrilokaler för uthyrning. Inom det regionalpolitiska stödområdet sker även
en utbyggnad av kommunala och privata hyreslokaler med statligt regionalpolitiskt
stöd. Dessa utvecklingstendenser har medfört alt industricentrastiftelsens
möjligheter att nå nu gällande mål för verksamheten förändrats.

Under det
senaste decenniet har en kraftig utbyggnad skett av samhällets

stöd till industriell utveckling. De regionala utvecklingsfonderna har fått 357

s. 358 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 förstärkta resurser, verksamheten
inom Stiftelsen Norrlandsfonden har i

Del II högre grad inriktats mot
utvecklingsinsatser i industriföretagen, regionala

investmentbolag har byggts upp i de län där industricenlrastiftelsen
arbetar. Stiftelsen industriellt utvecklingscentrum (lUC) har inrättats i
Skellefteå med de nordligaste länen som arbetsområde. På riksnivå arbetar bl.a.
styrelsen för teknisk utveckling (STU) och Fonden för industriellt utvecklingsarbete
(Industrifonden) med att förnya näringslivets produktionsinriktning. På lokal
nivå har det kommunala engagemanget i näringslivsfrågor kraftigt förstärkts i
jämförelse med 1970-talets början. Detta ökade samhällsengagemang i
näringslivets utveckling medför ökade möjligheter för industricentrastiftelsen
att i samverkan med andra samhällsorgan främja näringslivets utbyggnad i sina
lokaliseringsorter.

Jag förordar alt en särskild utredare nu tillkallas för
att utreda frågan om verksamheten med industricentra. Utredaren bör utvärdera
effekterna av stiftelsens verksamhet och därvid beakta de förändringar i
förutsättningarna för verksamheten som uppstått sedan starten år 1973. Om det
behövs bör utredaren ange kompletterande riktlinjer för samordning av de olika
formerna för regionalpolitiskt stöd till industrilokaler för uthyrning, utöver
vad jag anfört i propositionen 1981/82:113.

Utredaren bör föreslå de förändringar i stiftelsens
inriktning, organisation och verksamhet som han finner lämpliga mot bakgrund,
av de ändrade förutsättningar jag nu redovisat. Därvid bör frågan om ökad lokal
och regional medverkan behandlas ingående. Utredaren bör även redovisa de
övriga förslag till förändringar som han anser lämpliga.

Utredaren bör bl. a. undersöka möjligheterna att få en
lokal medverkan i Stiftelsen Industricentras verksamhet i sådana former att det
leder till en förstärkning av industricentra som ett medel i regionalpolitiken.
Olika alternativ är därvid tänkbara, bl. a. ett kommunalt övertagande av
stiftelsens anläggningar eller att införa självständiga industricenterbolag på
varje ort med resp. kommun som hel- eller delägare men med vissa centrala
funktioner samlade i ett moderbolag. Utredaren bör också belysa möjligheterna
att inom ramen för en bibehållen helägd statlig stiftelse förstärka det lokala
inflytandet. Utredaren är oförhindrad att ävenledes utreda möjligheterna att
överföra stiftelsens verksamhet eller delar av denna till kooperativa eller
blandade ägar- och förvaltningsformer.

Stannar utredaren för alternativet att kommunalisera
nuvarande anläggningar bör belysas bl. a. på vilket sätt och till vilken
kostnad kommunerna bör överta industricenterlokalerna samt om nuvarande krav på
tillförsel av ny sysselsättning för orten kan bevaras. Vidare bör anges hur en
eventuell fortsatt utbyggnad av sådana lokaler skall finansieras. Eftersom
praxis i fråga om kommuns rätt att driva affärsverksamhet eller ekonomiskt
stödja näringslivet är något oklar, bör utredaren, om alternativet med att
kommunalisera industricenteranläggningar väljs, också undersöka i vad mån ett
genomförande av förslaget kräver lagstiftningsåtgärder.

Föredrar utredaren ett alternativ med ett gemensamt
moderbolag, med ansvar för t. ex. rekrytering av hyresgäster, och elt flertal
dotterbolag, med ansvar för t. ex. byggande och underhåll av lokaler, bör
utredaren föreslå lämplig organisation och ansvarsfördelning mellan bolagen.

Om
utredaren stannar för att nuvarande ägarform behålls oförändrad bör

utredaren
belysa vilka möjligheter som föreligger att via de nuvarande,

358 lokala samarbetsråden eller på
annat sätt förbättra samarbetet med olika

s. 359 Kontrollera mot PDF

lokala och regionala organ. Skr. 1982/83:103

Utredaren bör belysa de ekonomiska och praktiska
konsekvenserna för de Dir. 1982:83 kommuner som övertar hela eller delar av
ägandet av industricentra. I utredningsarbetet bör utredaren därvid samråda med
företrädare för kommunsektorn. Utredaren bör också ta till vara erfarenheter
och synpunkter hos stiftelsens nuvarande hyresgäster. Vidare bör utredaren
ange de effekter på personalbehov m. m. som de olika alternativen kan medföra.

Utredaren bör samråda med den parlamentariska utredningen
(Dir 1982:000) om de framtida regionalpolitiska stödinsatsernas inriktning och
omfattning.

Utredaren skall beakta tilläggsdirektiven till samtliga
kommittéer och särskilda utredare angående finansieringen av reformer (Dir
1980:20).

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt.

Med hänvisning fill vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet

att fillkalla en särskild utredare för att utreda frågan
om verksamheten med industricentra

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

atl kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns
anslag Kommittéer

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

De framtida regionalpolitiska stödinsatsernas inriktning
och omfattning

Dir 1982:83

Beslut vid
regeringssammanträde 1982-09-16.

Chefen för industridepartementet, statsrådet ÅsUng, anför.

Bakgrund

Riksdagen har i beslut (prop. 1981/82:113, AU 1981/82:23,
rskr. 1981/ 82:388) den 9 juni 1982 som sin mening gett regeringen till känna
vad arbetsmarknadsutskottet anfört om de framtida regionalpolitiska stödinsatsernas
inriktning och omfattning. Det innebär att riksdagen har ansett det önskvärt
att regeringen tillkallar en parlamentariskt sammansatt utredning för att
arbeta fram underlag som kan läggas till grund för beslut om stödinsatsernas
inriktning och omfattning fr. o. m. budgetåret 1984/85.

Jag
förordar att en kommitté tillkallas med uppgift atl utreda de framtida

regionalpolitiska stödinsatsernas inriktning och omfattning. 359

s. 360 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Som utgångspunkt för sina
bedömningar och förslag rörande utformning-

Del II en och storleken av del
regionalpolitiska stödet till näringslivet bör

kommittén
ha de av riksdagen fastlagda målen och förutsättningarna för

regionalpolitiken.

Mål och förutsättningar

De mål som riksdagen lagt fast för regionalpolitiken kan
sammanfattningsvis sägas vara att skapa förutsättningar för en balanserad
befolkningsutveckling i landets oUka delar och att ge människor tillgång till
arbete, service och en god miljö oavsett var de bor i landet.

Vidare skall regionalpolitiken verka för ökad jämställdhet
mellan kvinnor och män.

Enligl min mening råder etl nära samband mellan
regionalpolitiken och möjligheterna att nå andra viktiga mål. En
regionalpolitik som syftar till att tillvarata underulnyttjade resurser och att
främja lönsam industriell produktion förbättrar möjligheterna att nå önskvärd
ekonomisk balans.

De allmänna förutsättningarna för regionalpolitiken har i
väsentliga avseenden förändrats. Ytterligare förändringar är att vänta under
1980-talet. Den främsta förändringen är att tillväxten i ekonomin är avsevärt
lägre än den var under 1960-talet och början av 1970-talet. Regionalpolitiken
kan därför inte i samma utsträckning som då handla om att omfördela verksamheter
mellan olika delar av landet. Politiken måste i högre grad än tidigare inriktas
på alt initiera och stödja nyskapande och nyföretagande samt att utveckla den
verksamhet som finns i regionerna.

Det är viktigt att samhället förfogar över effektiva medel
för att från regionalpolitisk utgångspunkt påverka industriinvesteringarna.
Samtidigt är det viktigt att ha en beredskap för att utforma de
regionalpolitiska medlen och åtgärderna sä att det passar också för en
situation med en växande andel av de sysselsatta i tjänste- och servicesektorn.

Industriföretagens investeringar har sedan mitten av
1960-talet i vissa avseenden ändrat karaktär. En förskjutning från
investeringar i byggnader och maskiner till förmån för investeringar i
forskning och utvecklirig, marknadsföring o. dyl. har skett. Denna förändring
är av stor betydelse för industriutvecklingen och innebär delvis nya
förutsättningar för regionalpolitiken.

De senaste årens omfattande strukturförändringar inom
industrin har lett till betydande sysselsättningsproblem även på orter utanför
de regionalpolitiska stödområdena. Dessa problem skiljer sig från de
traditionella regionalpolitiska problemen. Förändringarna kommer relativi
snabbt och drabbar ofta regioner med en utvecklad industritradition. Detta måste
beaktas när regionalpolitiska insatser påkallas i denna typ av regioner. Bl. a.
måste särskild vikt läggas vid samordningen av arbetsmarknads-, iridiistri-och
regionalpolitiska insatser.

Utredningsuppdraget

Kommittén bör som underlag för sina förslag göra en analys
av de

regionalpolitiska
problemens omfattning och de regionalpolitiska medlens

effekter.
Härvid bör bl. a. beaktas de regionala skillnaderna i sysselsättnings-

360 utvecklingen för kvinnor resp.
män. Sambandet mellan den allmänna

s. 361 Kontrollera mot PDF

ekonomiska
utvecklingen och möjligheter och medel att påverka den Skr. 1982/83:103
regionala utvecklingen bör närmare belysas. Bl. a. är det väsentligt alt få
Dir. 1982:83 belyst vilka medel som har bäsl regionalpolitisk effekt beroende
på den allmänekonomiska utvecklingen. Det är vidare angeläget att få ett bättre
underlag för att fortlöpande kunna belysa de regionala effekterna av de
åtgärder som vidtas inom olika samhällsområden.

En huvudfråga för kommittén bör vara att överväga och
lägga fram förslag om en lämplig avvägning mellan selekfiva och generella
regionalpolitiska medel riktade till näringslivet. Kommittén bör därvid beakta
att generella medel också kan ha en mer eller mindre selektiv karaktär liksom
de selektiva medlen också kan ges en generell utformning. Det regionalpolitiska
stödet har hittills i huvudsak lämnats efter bedömning i varje enskilt fall,
dvs. varit vad som brukar kallas ett selektivt stöd. Efter hand har de
regionalpolitiska medlen kompletterats med vissa mer generellt verkande stöd
dit t. ex. transportstöd och differenfierade arbetsgivaravgifter brukar räknas.
De generella stöden brukar kännetecknas av all de utgår automatiskt efter vissa
fastlagda regler. Det selektiva stödet ger samhället möjlighel att i förväg
bedöma effekterna av det stöd som sätts in. Stödet kan styras till verksamheter
vars omfattning eller lokalisering kan påverkas genom en för samhället
begränsad insats. Etl generellt stöd stämmer bättre överens med
marknadsekonomins sätt att fungera. Det ger en kostnadspåverkan som kan
uppfattas av alla företag och påverkar därmed deras underlag för beslut om
verksamheters omfattning och inriktning. Ett generellt verkande medel är i
regel också lättare att administrera. Inte desto mindre måste generella och
selektiva stödformer komplettera varandra. Kommittén bör med utgångspunkt i
hittillsvarande erfarenheter av selektiva och generella medel lämna förslag på
omfattning av och avvägning mellan de olika medlen.

När det gäller generella medel i regionalpolitiken bör
kommittén överväga om det är motiverat med en geografisk utvidgning av de
nuvarande områdena med sänkta arbetsgivaravgifter. Kommittén bör redovisa hur
ett eventuellt minskat avgiftsuttag kan finansieras genom minskning av andra
regionalpolitiskt motiverade insatser.

Kommittén bör även belysa det regionalpolitiska
transportstödets roll i den regionala utvecklingen. I sammanhanget erinras om
att transportstödet nyligen har utvärderats av transportrådet (TPR 1981:9,
Transportstödet - ett sätt att göra Sverige rundare). Kommittén bör i
tillämpliga delar utnyttja det material som framkommit i detta arbete. Del har
från olika håll framförts atl del nuvarande godstransportstödet bör
kompletteras dels med ett slöd lill godstransporter till sjöss, dels med
åtgärder som kan sänka företagens kostnader för persontransporter. Det bör
ankomma på kommittén att inom oförändrad ram för transportstödet bedöma vilka
för- och nackdelar en sådan omfördelning skulle ha för regionalpolitiken.

Förutom kostader för transporter belastas förelagen även
av andra kostnader, vars storlek är direkt beroende av geografisk belägenhet.
Kommittén bör också undersöka förutsättningarna för och försöka förutse
effekterna av att från regionalpolitiska utgångspunkter differentiera andra
kostnader. Vad gäller telekostnader har nyligen en reform genomförts och frågan
om en ytterligare regional utjämning av taxorna behandlas av den s. k.
telefontaxeutredningen inom televerket. Kommittén bör följa arbetet inom denna
utredning.

En differentiering av skatteuttaget från företagen i
regionalpolitiskt syfte 361

s. 362 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 har
inte tidigare prövats i Sverige. Skattesatserna - bortsett från skillnader i

Del II kommunal utdebitering - liksom reglerna om av- och
nedskrivning är

exempelvis f. n. desamma i hela landet. Däremot har
företagen under flera perioder kunnat utnyttja sina investeringsfonder på
förmånligare villkor för investeringar i stödområdet än på andra platser. Detta
har i åtskilliga fall varit ett effektivt regionalpolitiskt styrmedel. Kommittén
bör undersöka möjligheterna att använda sådana åtgärder som medel i
regionalpolitiken.

Kommittén bör vid utformningen av förslag till
regionalpolitiska åtgärder beakta de handelspolitiska åtaganden, som Sverige
gjort vad gäller statliga stödåtgärder.

Det regionalpolitiska stödet har fill stor del varit
inriktat på att stödja investeringar i byggnader och maskiner. Utvecklingen
visar att investeringar för produktutveckling och marknadsföring betyder
alltmer för företagens utveckling. Kommittén bör överväga om regionalpolitiskt
stöd i slörre utsträckning än för närvarande bör inriktas på att påverka sådana
investeringar.

Kommittén bör överväga för- och nackdelarna med all
bankerna svarar för en större del av finansieringen av och risktagandet i
regionalpolitiskt angelägna projekt inom ramen för oförändrade resursinsatser
från siatens sida. Kommittén bör också närmare söka bedöma effekterna av ett
regionalpolitiskt stödsystem där staten svarar för finansieringen genom bidrag
medan bankerna svarar för lånefinansieringen samt om ett sådant , system bör
införas.

Enligt nuvarande bestämmelser riktas det regionalpolitiska
stödet fill näringslivet i huvudsak till industriell eller industriliknande
verksamhet, industriserviceverksamhel, turistverksamhet, partihandel och
uppdragsverksamhet av väsentlig betydelse för näringslivets utveckling i en
region. Dessutom kan regeringen i enskilda fall besluta om stöd fill annan
verksamhet, som är av betydelse för näringslivets utveckling i en region eller
har särskild regionalpolitisk betydelse. Kommittén bör överväga den avgränsning
av stödberättigad verksamhet som kan vara lämplig med hänsyn fill pågående
förändringar i näringslivets sammansättning.

När det gäller administrationen av det regionalpoliliska
slödel har under senare år vissa förändringar genomförts. Den regionalpolitiska
verksamheten har efter hand kommit att bedrivas i alltmer decentraliserade
former. Den av regeringen den 17 juni 1982 utfärdade förordningen (1982:677) om
regionalpoliliskt stöd innebär ytterligare etl väsentligt steg i den riktningen.

De medel som används för regional- och industripolitiska
insatser har vissa likheter med varandra. Det rör sig i regel om lån med ett
högt risktagande på speciella villkor, lånegarantier, bidrag etc. till
byggnads- och maskininves-teringar m. m., stöd till marknadsföring och
produktutveckling osv. Insatserna skall inriktas mot lönsamma företag. De
analyser av företagen som görs i stödärendena är i vissa avseenden desamma.
Olikheter i de regionalpolitiska respektive de industripolitiska stödmedlen bör
undanröjas i de fall olikheterna inte beror på olikheter i mål och
förutsättningar.

Frågan om
handläggningen på regional nivå av del regionalpoliliska slödel

behandlades
i rapporten (Dsl 1981:28) Översyn av det regionalpolitiska

stödet
till näringslivet. I rapporten föreslogs bl. a. att det regionalpolitiska

stödet i
viss utsträckning skulle integreras i de regionala utvecklingsfonder-

362 nas verksamhet. Förslaget mötte vid
remissbehandlingen kritik på flera

s. 363 Kontrollera mot PDF

punkter. I
den regionalpolitiska propositionen (prop. 1981/82:113) anförde Skr.
1982/83:103 jag att förslaget borde utredas ytterligare. Delta bör ske av den
av mig Dir. 1982:83 förordade kommittén. Kommittén bör vidare bedöma hur de
förslag lill stödformer som kommittén i övrigt kan komma att föreslå kan
påverka handläggningen av det regionalpolitiska slödel på regional nivå och
därvid belysa för- och nackdelar med olika organisatoriska lösningar.

Kommittén bör också analysera en lämplig avvägning mellan
handläggningen ay de regionalpolitiska stödinsatserna på regional nivå och
handläggningen av del regionalpolitiska stödet på central nivå vad avser
omflyttning av industriell verksamhet, filialanläggningar etc.

I den beslutsordning som nu gäller för länsstyrelserna
finns inle längre några undantag gjorda för länsstyrelsernas beslutskompetens
beträffande vissa industribranscher. Kommittén bör utvärdera om detta t. ex.
tenderar att leda till en från samhällsekonomisk synpunkt olämplig
industristruktur.

Frågan om ett effektivt lokaliseringssamråd mellan företag
och samhälle har riksdagen behandlat vid flera tillfällen. Det bör ankomma på
kommittén att mot bakgrund av hittillsvarande erfarenheter av olika
samrådsförfaranden lämna förslag om formerna för fortsall lokaliseringssamråd.

Medelstilldelningen lill det regionalpoliliska stödet till
näringslivet har lagts fast i en beslutsram för en femårsperiod som löper ut
budgetåret 1983/84. Riksdagen har i sitt senaste regionalpolitiska beslut
framhållit att det är angeläget att ramar för den framtida regionalpolitiska
verksamheten anges i god tid före den nuvarande ramperiodens slut.

Av betydelse för bedömningen av det framfida
regionalpolifiska stödets omfattning bör främst vara målen för
regionalpolitiken, bedömningarna av den regionala utvecklingen, som de bl. a.
redovisas i länsplaneringen, de regionala effekterna av de olika.antaganden om
den allmänekonomiska utvecklingen som långtidsutredningen gör och de förslag
beträffande det regionalpolitiska stödets iririktning som kommittén kommer fram
till.

En huvuduppgift för kommittén bör därför vara att bedöma
effekterna av olika regionalpolitiska medel som kan rymmas inom den givna
resursramen. Sålunda skall i enlighet med regeringens tilläggsdirektiv 1980:20
till samtliga kommittéer och särskilda utredare alla förslag som läggs fram
kunna genomföras inom ramen för oförändrade totala statliga kostnader (dvs.
utgifter och inkomstbortfall) inom det område som förslagen avser. Kommittén
skall vidare, i syfte alt ge regeringen allsidigt underlag för dess prövning av
kommitténs förslag, redovisa hur den verksamhet som berörs av utredningsarbetet
skall kunna bedrivas till en kostnad som är 20 % lägre än nuvarande kostnader.

Med utgångspunkt i sina överväganden i de frågor jag tidigare
har behandlat bör kommittén överväga för- och nackdelar med en ekonomisk
flerårsram för regionalpolitiska insatser och om det är motiverat att till en
ram föra samman förutom nuvarande regionalpolitiskt stöd andra i huvudsak
regionalpolitiskt motiverade slöd som t. ex. det regionalpolitiska transportstödet.

Kommittén
bör vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång

informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan

berörd central arbetstagarorganisation med vilken stålen har eller brukar ha

avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att

framföra synpunkter. , 363

s. 364 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 Kommittén
bör beakta direktiven till samtliga kommittéer och särskilda

Del II utredare angående kontroll och förenklingsfrågor vid
reformer på skatteom-

rådet (dir. 1982:27).

Kommittén bör samråda med expertgruppen (I 1979:E) för
forskning om regional utveckling samt den särskilde utredare som tillkaUats för
att utreda Sfiflelsen Industricentras framfida verksamhet och organisafion (I
1982:04).

Kommittén bör vidare samråda med den kommitté (I 1981:06)
som tillkallats för att lägga fram ett program för utvecklingen på längre sikt
av malmfältskommunerna i Norrbollens län.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Kommilténs
överväganden och förslag bör redovisas före utgången av augusfi 1983.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att
regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet

alt tillkalla en kommitté med högst nio ledamöter med uppdrag
att utreda de framtida regionalpolitiska stödinsatsernas inriktning och
omfattning,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

alt besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att
kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns anslag Kommittéer m. m.

Beslul

Regeringen ansluter sig fill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

Översyn av riksåklagarens kansli

Dir. 1982:84

Beslut vid regeringssammanträde 1982-09-02.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Petri, anför.

Inledning

Den 1 juli 1964 omorganiserades riksåklagarämbetet, numera
riksåklagarens kansli, som ett led i den reform som innebar att polis-,
åklagar- och exekutionsväsendet förstatligades den 1 januari 1965 (prop.
1964:100, SU 1964:114, rskr 1964:259). Organisationen av riksåklagarens kansli
har därefter inte varit föremål för någon mera ingående översyn.

Riksåklagaren är under regeringen högste allmänne åklagare
och har i

364 denna egenskap ansvaret för och
ledningen av åklagarväsendet i landet.

s. 365 Kontrollera mot PDF

Riksåklagaren är allmän åklagare vid högsta domstolen.
Riksåklagarens Skr. 1982/83:103 uppgifter är således av både judiciell och
administrativ natur. Före 1965 års Dir. 1982:84 reform var de judicieUa
funktionerna helt dominerande.

Riksåklagaren biträds närmast av en biträdande
riksåklagare och av byråchefer. Biträdande riksåklagaren är rikåklagarens
ställföreträdare. Riksåklagarens kansli är organiserat på två byråer,
tillsynsbyrån och kanslibyrån. De båda byråerna förestås av var sin byråchef.
Vid sidan av de båda byråerna finns viss personal för riksåklagarens egen
åklagarverksam-het. F. n. sysslar tre byråchefer med riksåklagarens egen
åklagarverksamhet. Det sammanlagda antalet tjänster hos riksåklagaren är f. n.
44.

De judicieUa funktionerna

Som allmän åklagare vid högsta domstolen har riksåklagaren
att, i förekommande fall, besluta om väckande av ålal och om fullföljd av åtal
samt att utföra ålal i sådana fall. Beslut om väckande av åtal och om fullföljd
av åtal fattas av riksåklagaren (biträdande riksåklagaren). Har talan till
högsta domstolen fullföljts endast av enskild part, får åklagartalan, efter
riksåklagarens förordnande, föras av lägre åklagare. Denna ordning tillämpas
dock mycket sällan, under senare år endast en eller två gånger. I övrigt utförs
riksåklagarens talan i högsta domstolen av biträdande åklagare. Sådan åklagare
är biträdande riksåklagaren och byråcheferna hos riksåklagaren utom chefen för
kanslibyrån. I praktiken utförs dock riksåklagarens talan i högsta domstolen
inte av någon annan biträdande åklagare än någon av de tre åtalsbyråcheferna.

Som högste åklagare kan riksåklagaren bistå åklagarna med
råd och upplysningar samt meddela dem anvisningar för deras tjänsteutövning.
Vidare utövar riksåklagaren tillsyn av åklagarverksamheten genom återkommande
inspektioner på såväl regional som lokal nivå. Enligt åklagarinstruk-tionen
(1974:910) bör riksåklagaren ägna särskild uppmärksamhet åt tillämpningen av
gällande bestämmelser om åtalsunderiåtelse och om strafföreläggande.

Riksåklagaren kan överta uppgift som tillkommer lägre
åklagare, och beslut som har meddelats av underordnad åklagare kan av hävd dras
under riksåklagarens prövning (överprövningsärenden). Någon reglerad besvärsordning
finns inte. Överprövningen av underställd åklagares beslut i brottmål är
närmast ett utflöde av den tillsynsskyldighet som riksåklagaren har.
Överprövningsförfarandet kan avse bl. a. beslut i åtalsfrågor. Antalet
överprövningsärenden hos riksåklagaren uppgick under åren 1978-1981 till 251,
284, 265 resp. 227. Överprövningsärendena anhängiggörs hos riksåklagaren
anfingen genom framställning från enskilda, myndigheter, organisationer m. fl.
eller såsom initiativärenden.

De administrativa funktionerna

Riksåklagaren har ansvaret för och ledningen av
åklagarväsendet i landet. Hans ställning som central förvaltningsmyndighet för
åklagarväsendet innebär omfattande adminislrativa uppgifter. Dessa avser främst
allmän planering, anslagsfrågor och ekonomi, personaladministration,
rekrytering och utbildning av åklagaraspiranter m. m. Vissa
personaladministrativa

365

s. 366 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103/ uppgifter är dock delegerade till
cheferna för länsåklagarmyndigheterna och

Del II överåklagarna.
Åklagarorganisationen omfattar i runt tal 1 200 tjänster.

Närmare om organisationen

För de judicieUa funktionerna har riksåklagaren
huvudsakligen följande resurser. För handläggningen av målen i högsta domstolen
och vissa andra ärenden finns de tre åialsbyråcheferna. Åtalsbyråcheferna utför
regelmässigt såsom biträdande åklagare riksåklagarens talan -i högsta domstolen
samt föredrar för riksåklagaren eller biträdande riksåklagaren frågor om
fullföljd till högsta domstolen. I ett stort anlal mål avger de också
självständigt genmäle till högsta domstolen. Vidare förbereder
åtalsbyråcheferna i stor utsträckning riksåklagarens remissyttranden över
utredningsbelänkanden, riksdagsmotioner m. m.

Ärenden som är hänförliga lill riksåklagarens
tillsynsverksamhet handläggs inom tillsynsbyrån. Handläggare vid lillsynsbyrån
är, förutom byråchefen, två avdelningsdirektörer. På byrån handläggs
överprövningar, anmälningar, anmärkningar, remisser, inspektioner, cirkulär
och initiativärenden, yttranden, prövning i åtalsfrågor enligt 20 kap. 7 §
första stycket 3 rättegångsbalken (RB) m. m. Härutöver utövas genom
tillsynsbyrån en omfattande informations- och rådgivningsverksamhet. Biträdande
riksåklagaren prövar regelmässigt överprövningsärendena och frågor enligt 20 kap.
7 § första stycket 3 RB. Vidare avger biträdande riksåklagaren ett betydande
antal remissyttranden över betänkanden m. m. Övriga ärendegrupper handlägger
byråchefen. Avdelningsdirektörerna är föredragande i de ärenden som biträdande
riksåklagaren prövar. De biträder även vid handläggningen av vissa ärenden som
prövas av riksåklagaren.

De administrativa ärenden som ankommer på riksåklagaren
som chef för åklagarväsendet handläggs på kanslihyrån. Riksåklagarens
beslutanderätt har i betydande omfattning delegerats till byråchefen.
Kanslibyrån omfattar tre sektioner, en personalseklion, en ekonomiseklion och
en planerings- och utbildningssektion. Varje sektion förestås av en
avdelningsdirektör som sektionschef. Personalseklionen svarar för
åklagarväsendets personaladministration med undantag för
utbildningsadministrationen. Ekonomisektionen har ansvaret för
ekonomiadministration, medelsförvaltning samt inten-dentur- och
serviceverksamhet. Planerings- och utbildningssektionen svarar för planerings-,
utbildnings- och informafionsfrågor inom åklagarväsendet. Ansvarsområdet
omfaltar bl. a. allmän organisationsplanering, långsiktig personalplanering,
krigsplanering, säkerhetsfrågor och personalutbild-- ning.

Behovet av en översyn

Sedan riksåklagarens nuvarande organisation tillskapades
har väsentliga förändringar inträtt vad gäller brottslighetens omfattning,
struktur och utveckling. Detsamma gäller de ekonomiska och administrativa
förutsättningarna för verksamhetens bedrivande. Kraven på ett rationellt och
effektivt resursutnyttjande har efter hand alltmer skjutils i förgrunden.

En systematisk översyn och omprövning av pågående
verksamheter är ett

väsentligt och naturligt inslag i det långsiktiga arbetet
med att effektivisera

366 (jen statliga förvaltningen. I en
del fall bör detta arbete göras genom särskilda

s. 367 Kontrollera mot PDF

projekt. Inom justitiedepartementets verksamhetsområde har
under senare Skr. 1982/83:103 år sådana översynsprojekt förekommit när det
gäller kriminalvårdsstyrelsen, Dir. 1982:84 brottsförebyggande rådet och
domstolsverket. Inom polisväsendet pågår f. n. översynsprojekt.

Organisationen och arbetsuppgifterna för riksåklagarens
kansli har som nämnts tidigare i allt väsentligt varit oförändrade sedan
åklagarväsendet i dess helhet omorganiserades år 1965. Det ler sig mot den
bakgrunden naturligt att nu se över riksåklagarens ansvarsområde och
organisationen av hans kansli. Jag förordar därför att en särskild utredare
tillkallas för atl göra översynen.

Innan jag går närmare in på översynens inriktning vill jag
erinra om att några mera omfattande förändringar i åklagarväsendets lokala och
regionala organisation inte heller har skelt sedan åklagarväsendet
omorganiserades år 1965. I prop. 1981/82:100 bilaga 5 uttalade jag därför bl.
a. följande:

Starka skäl talar för att liden nu är mogen att se över
såväl den lokala som den regionala organisationen. Etl omfallande
utredningsarbete på della område har redan ulförts av en särskild arbetsgrupp
som har tillsatts av riksåklagaren. Utredningsarbetet syftar till att anpassa
åklagarväsendets personalstyrka efter behoven i skilda distrikt och regioner
samt att undersöka om ändringar av den regionala indelningen kan leda lill
rationaliseringar och besparingar. Arbetsgruppens arbete pågår alltjämt och jag
finner det därför ine nu påkallat att låta utreda dessa frågor i annan ordning.
Däremot har jag för avsikt att senare la upp frågan om en översyn av även den
lokala distriktsindelningen.

Riksåklagaren här numera med eget yttrande den 6 maj 1982
till regeringen överlämnat den av arbetsgruppen framlagda utredningen om ändrad
regional indelning m. m. Framställningen är f. n. föremål för remissbehandling.
Det är givet alt såväl det av riksåklagaren nu framlagda förslaget till ändrad
regional indelning m. m. liksom den avsedda översynen av den lokala
distriktsindelningen bör tas med i bilden vid översynen av riksåklagarens
kansli.

RiktUnjer för översynen

Jag övergår härefter lill att ange vissa frågor som
utredaren särskill bör uppmärksamma och inriktningen av hans arbete.

Riksåklagarens administrativa funktioner är enligt min
mening av stor betydelse. En omsorgsfull planering och resursfördelning på den
centrala nivån är betydelsefull för effektiviteten inom åklagarväsendet. De
nuvarande besparingssträvandena gör detta arbete än mer betydelsefulll. Den
nya synen på personalpolitiken och den nya arbetsrättsliga lagstiftningen
kräver också större administrativa insatser från den centrala
myndighetens-sida. Möjligheterna till rafionaliseringar i olika hänseenden och
på skilda områden såväl lokalt, regionalt som centralt, måste noga bevakas av
riksåklagaren som central myndighet. Likaså måste kostnadsbevakning och
generell uppföljning av vidtagna åtgärder bedrivas kontinuerligt. Mot bakgrund
av vad som har sagts nu bör utredaren analysera'möjligheterna till rationalisering
och effektivisering av den centrala administrationen och lägga fram förslag
till åtgärder i det avseendet.

367

s. 368 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Det är dock väsentligt alt de
administrativa funktionerna inte ligger på en

Del II högre nivå än som är nödvändigt.
Utredaren bör därför överväga om vissa

administrafiva uppgifter som nu handhas inom
riksåklagarens kansli i stället kan föras över till regional eller lokal nivå
som ett led i decentraliseringssträvandena och i strävandena att åstadkomma
största möjliga effektivitet i verksamheten. Utredaren bör bl. a. undersöka om
inte den ändrade ekonomiska reglering för åklagarväsendet som har skett genom
en ny anslagskonstruktion ger utrymme för en decentralisering av
beslutsnivåerna i ekonomiska frågor.

I fråga om de judicieUa och motsvarande funktionerna kan
betydande förändringar konstateras. Sedan år 1965 har brottsligheten ökat
väsentligt, vilket har ställt ökade krav på den högsta åklagarmyndigheten.
Vidare har brottslighetens struktur förändrats så att en förskjutning har skett
mol en mer omfattande och komplicerad brottslighet. Detta kräver givetvis ökade
insatser från åklagarna i de enskilda fallen. Men även i andra hänseenden
påverkas åklagarverksamheten. Detta gäller sålunda frågor om förundersökningsledning,
utredningsmetodik, samordning, prioritering, utbildning osv. Allt detta kräver
enligt min uppfattning också ökade insatser från riksåklagarens sida. I detta
sammanhang bör också uppmärksammas den utvidgning av området för den summariska
processen (strafföreläggande och ordningsbot) som skett med därvid förknippade
krav på ökade insatser från den centrala åklagarmyndigheten. Under de senasie
åren har också behovel av samverkan med andra centrala myndigheter blivit allt
starkare, särskilt när det gäller ekonomisk brottslighet. De nu berörda
uppgifterna ankommer, i den mån de inte hänför sig till den administrativa
sidan, på tillsynsbyrån och där i första hand på byråchefen. Endast i ringa
utsträckning biträds byråchefen i denna verksamhel av handläggare, eftersom
dessa i hiivudsak är sysselsatta med överprövningsärenden. Det är alltså i
stort sett bara en person som f. n. sysslar med den del av verksamheten som
inte rör överprövningsärendena. Ett fortgående ökat behov av bl. a. information
och rådgivning kan med säkerhet förutses. Under de senaste åren har också
kunnat konstateras en ökad belastning på tillsynsbyrån.

En uppgift för utredaren bör vara att undersöka om inte en
omprioritering borde göras inom riksåklagarens kansli till förmån för den
verksamhet som avser information, rådgivning och samverkan med andra
myndigheter. Motsvarande inskränkningar skulle då kunna göras i fråga om
överpröv-ningsverksamheten. Som redan har nämnts tar denna verksamhet på
handläggarplanet i anspråk i del närmaste två avdelningsdirektörstjänster. Det
kan övervägas om inte åklagarprövningen i princip kunde begränsas lill två
instanser. För riksåklagarens del skulle en sådan begränsning av
överprövningarna innebära att betydande personella resurser skulle kunna
frigöras för andra uppgifter. Utredaren bör närmare redovisa de olika skäl, bl.
a. från rättssäkerhetssynpunkt, som talar för och emot en begränsning av
överprövningsverksamheten hos riksåklagaren. Utredaren bör också granska
riksåklagarens anvisningsverksamhet från prakfiska och principiella synpunkter.

Utredaren bör vidare överväga om inte förutsättningar
borde skapas för en

bättre
flexibilitet mellan de resurser som är knutna till å ena sidan

tillsynsbyrån och å andra sidan åtalsverksamheten
(åtalsbyråcheferna).

Utredaren
bör härvid bl. a. undersöka om de yttre förutsättningarna för en

368 sådan ordning skulle kunna
åstadkommas om samtliga riksåklagarens

s. 369 Kontrollera mot PDF

judicieUa funktioner fördes in under en och samma enhet. Skr. 1982/83:103

Förhållandet mellan riksåklagarens och biträdande
riksåklagarens funktio- Dir. 1982:84 ' ner är en fråga som bör uppmärksammas
särskilt av utredaren. En given utgångspunkt är att riksåklagaren som verkschef
har det yttersta ansvaret för verksamheten och alltid har möjlighet atl själv
förbehålla sig beslutanderätten. Riksåklagaren bör besluta i de övergripande
frågorna. Utredaren bör undersöka om det är ändamålsenligt med en ordning som
innebär att den biträdande riksåklagaren får ledningen av den enhet som svarar
för de judicieUa funktionerna. Han skulle då också lill stor del svara för den
löpande tillsyns- och inspekfionsverksamheten.

Utredaren skall vara oförhindrad att överväga även andra
organisationsfrågor än sådana som har berörts nu.

En särskild fråga är om någon form av medborgarinflytande
bör komma till ullryck på central nivå inom åklagarväsendet. I verksstyrelserna
för de centrala förvaltningsmyndigheterna inom rättsväsendet,
rikspolisstyrelsen, domstolsverket och kriminalvårdsstyrelsen, ingår ledamöter
med parlamentarisk förankring. Inom rättsväsendet i övrigt har på senare tid
fortgående eftersträvats ett ökat lekmannainflytande. Beträffande riksåklagaren
har frågan aktualiserats i skilda sammanhang (se.bl. a. SOU 1953:17 s. 119,1 LU
1968:37 s. 56, SOU 1976:47 s. 345, prop. 1975/76:148 s. 97 och motion . ,
1981/82:664).

Som har framgått av det föregående har riksåklagaren
viktiga funktioner när del gäller administrationen av åklagarväsendet och
anvisningsverksamheten. Utredaren bör överväga de principiella och praktiska
förutsättningarna för etl medborgarinflytande på dessa orriråden.

Utredaren bör utföra sitt uppdrag i nära samarbete med
riksåklagaren.

Utredaren bör när arbetet påbörjas samt vidare under
arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall
annan berörd central arbetstagarorganisation med vilka staten har eller brukar
ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att
framföra synpunkter. Utredaren skall därutöver informera berörda arbetstagare
om utredarens arbete.

Jag vill i övrigt erinra om regeringens direktiv (Dir.
1980:20) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering
av reformer.

Utredaren bör redovisa resultatet av sitt arbete till
regeringen senast den 15 april 1983.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppgift att se över
riksåklagarens kansli,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att
kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Justitiedepartementet) 369

24 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 103

s. 370 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Utredning om annonsbladen och dagspressen

Del II

■ Dir 1982:85

Beslut vid regeringssammanträde 1982-09-16

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Wikström,
anför.

I åtskilliga år har frågan om framväxten av lokala
annonsblad och deras betydelse för dagspressens struktur och ekonomi varit
föremål för diskussion. Redan i början av 1970-lalet kunde man notera ett ökat
intresse för annonsbladsutgivning och en snabb spridning av annonsblad, dvs.
tidningar som nästan enbart innehåller annonser och som delas ul till hushåll
gratis eller till ett obetydligt pris.

Dagspressen finansierar traditionellt en betydande del av
sin redaktionella verksamhet med annonsintäkter, och tidningars livskraft har
sedan lång tid tillbaka byggt på hur de lyckas hävda sig på annonsmarknaden.
Uppkomsten av annonsblad på olika orter i landet ledde till att man i
presskrelsar började vända sig mot vad man uppfattade som illojal konkurrens på
annonsmarknaden. Annonsbladen betraktades nu som ett hot mot dagstidningarnas
möjligheter att finansiera information, nyhetsförmedling och opinionsbildning
och därmed som ett hot mot tidningarnas viktiga roll i etl demokratiskt
samhälle.

Mot denna bakgrund var det naturligt att 1972 års
pressulredning ägnade betydande uppmärksamhet åt annonsbladsfrågan. Under sitt
arbete inhämtade kommittén att såväl Svenska tidningsutgivareföreningen (TU)
som Svenska journalistförbundet (SJF) iakttog en uttalat negaliv attityd till annonsbladsutvecklingen
och uttryckte oro för verksamhetens framtida konsekvenser för dagspressen. Både
TU, och SJF klargjorde att man avsåg att rekommendera sina respektive medlemmar
en stor återhållsamhet beträffande samröre med annonsblad eller engagemang i
annonsbladsutgivning.

Med stöd av TU:s och SJF:s deklarerade ståndpunkt och
avsikt bedömde 1972 års pressulredning att särskilda åtgärder från
statsmakternas sida inle var befogade. Utredningeri ansåg att dagstidningarna
bl. a. genom samverkan borde kunna motverka en ökad utbredning av annonsblad.

Utredningen betonade dock att en fortsatt snabb utveckling
av annonsbladen skulle kunna förändra konkurrensmönstret mellan dessa och
dagspressen. Statsmakterna förutsattes därför vara beredda att överväga åtgärder
om dagspressen fortsättningsvis skulle tappa väsentliga annonsmarknadsandelar
till annonsblad.

Under mitten av 1970-talet märktes ingen avmattning i
annonsbladsverk-samhelen. Frågan omnämndes därför särskilt i
dagspresskommitténs (B 1978:01) direkfiv.

Medan kommittén arbetade meddelade presstödsnämnden i juni
1979 regeringen att man beviljat produktionsbidrag till en fådagarstidning som
etablerats av ett annonsbladsföretag. Den dåvarande förordningen om statligt
stöd till dagstidningar reste inga hinder för presstöd till sådant företag.
Nämnden framhöll erriellertid att man ansåg det stötande att presstöd kunde
utgå för tidning som utgavs av företag med omfattande annonsbladsutgivning.

Nämnden
föreslog därför ett regeltillägg i förordningeri som skulle

370 förhindra att stöd utgick
"till tidningsföretag som i en i förhållande till

s. 371 Kontrollera mot PDF

tidningsutgivningen
betydande omfattning utger annonsblad eller som står i Skr. 1982/83:103

nära förhållande tiU företag som utger annonsblad i sådan omfattning." Dir. 1982:85

I skrivelse till regeringen instämde TU i nämndens
bedömning och hemställde att regeringen "måtte vidta omedelbara åtgärder
så att den föreslagna kompletteringen av bestämmelsen i stödförordningen kommer
till stånd."

Med hänsyn till branschföreträdarnas och presstödsnämndens
entydiga mening i frågan ansåg jag alt förhållandena påkallade omedelbara
åtgärder. Även enligt min mening utgjorde utgivning av annonsblad ett hot mot
dagspressens ekonomiska grundvalar. Det syntes inte rimligt atl ett företag på
samma gång skulle kunna motverka presstödets syften och dra ekonomiska
fördelar genom att självt få del av stödet.

I avvaktan på dagspresskommitténs förslag förordade
regeringen därför i budgetpropositionen 1980 (prop. 1979/80:100 bil. 12 s. 99
f) som en temporär åtgärd att reglerna om statligt stöd till dagstidningar
skulle kompletteras med en bestämmelse med innebörden atl slöd inte skulh kunna
ulgå till tidningsföretag som utger annonsblad i en i förhållande till
tidningsutgivningen betydande omfattning eller som står i nära förhållande
till företag som utger annonsblad i sådan omfattning.

Med uttrycket "tidningsföretag som utger annonsblad i
en i förhållande till tidningsutgivningen betydande omfattning" avsåg
regeringen ett företag som kan bedömas ha större verkliga intäkter av
utgivningen av annonsblad än av utgivningen av dagstidningar. För att förhindra
att regeln kringgicks genom överlåtelse m: m. var det enligt regeringens mening
också nödvändigt att tillfoga en bestämmelse om att stöd till dagstidning inle
heller skulle få utgå till företag som står i nära förhållande till företag som
i betydande omfattning utger annonsblad.

Denna regel stämde enligl regeringens uppfattning helt
överens med det synsätt på förhållandet mellan presstödet och tryckfrihetslagstiftningen
som riksdagen hade anslutit sig till och som angetts i bl. a. prop. 1975/76:131
(s. 131 f) om statligt stöd till dagspressen.

Riksdagen godkände denna förändring i grunderna för
statligt stöd till dagspressen (KU 1979/80:41, rskr 229).

Dagspresskommittén avgav i slutet av år 1979 en särskild
forskningsrapport (Ds U 1979:10) Annonsbladen och dagspressen och återkom med
överväganden och förslag i sitt slutbetänkande (SOU 1980:32) Stödet till
dagspressen.

Kommittén framhöll att TU och SJF tidigt rekommenderat
sina medlemmar att inte ha med annonsblad eller annonsbladsutgivning att göra
och hänvisade till ett uttalande i maj 1980 där TU klargjort att medlem som
engagerade sig i sådan verksamhet äventyrade sitt medlemskap i föreningen.

Kommittén påpekade också att TU och SJF gemensamt uppmanat
Svenska kommunförbundet och landets samtliga kommuner och landsting att inte
annonsera i annonsblad. Vidare noterade kommittén att Tjänstemännens
centralorganisation (TCO) till följd av motion från SJF uttalat att
myndigheter, offentliga institutioner, folkrörelser och företag som annonserar
i annonsblad äventyrar dagstidningarnas existens.

Mot denna
bakgrund drog kommittén slutsatsen att dagspressbranschen

själv, i sitt starka medvetande om de risker för tidningsutgivningen som

tidningsutgivna annonsblad kunde medföra, kunde förväntas lösa sitt 371

s. 372 Kontrollera mot PDF

Skr!
1982/83:103 annonsbladsproblem ulan ingripanden
från statsmakterna. Den av riksdagen

Del II beslutade tillfälliga regeln om
tidningsutgivning och annonsbladsutgivning

borde enligt kommittén därför kunna avvaras.

I remissbehandlingen framförde presslödsnämnden, TU, SJF,
TCO och A-pressen som sin mening att regeln trots allt borde kvarstå.
Presstödsnämnden framhöll att annonsbladsföretag kan vilja starta en
dagstidning för alt därmed skapa status åt annonsbladsutgivningen och genom
samannonsering bredda sina marknader. Nämnden ansåg för sin del atl det inte
fanns några presspolitiska skäl lill alt staten skulle medverka till en sådan
utveckling. Om annonsbladsutgivande företag vill ge ut reguljära tidningar
borde detta ske med stöd från intäkterna från annonsbladen, inte med
produktionsbidrag.

Med utgångspunkt i kommitténs noggranna genomgång av
annonsblads-problematiken uttalade jag i prop. 1980/81:137 om stödet till
dagspressen att det i och för sig kan vara "tveksamt alt låta
presslödsförordningen innehålla en regel som kan begränsa en verksamhet som
fyller vissa behov. Emellertid har annonsbladsverksamheten en sådan karaktär
att en regel som förhindrar en sammankoppling med bidragstagande dagstidningar
knappast torde innebära en inskränkning av förutsättningarna för verksamheten
som sådan. Däremot skulle ett borttagande av regeln med påföljande stimulans
för - annonsbladen att etablera sig på dagstidningsmarknaden försämra villkoren
för den övriga dagspressen. På längre sikt skulle effekten kunna bli etl nytt
konkurrensmönster, där vissa dagstidningar med annonsbladsutgivning skulle få
ett konstlat ekonomiskt övertag genom kombinationen av presstöd och
annonsbladsutgivning. Jag anser därför atl regeln som uteslänger tidning med
betydande annonsbladsutgivning från produktionsbidrag bör slå kvar.''
Regeringen anslöt sig till detta förslag, vilket senare också godkändes av
riksdagen (KU 1980/81:19 och 23, rskr 289).

Tidningsföretag som i betydande omfattning utger
annonsblad eller som står i nära förhållande till sådant förelag är sålunda f.
n. utestängda från presstöd. Den nuvarande presstödsförordningens (1981:409)
bestämmelser i denna fråga (5 §) bygger i slor utsträckning på det synsätt som
sedan länge kommit lill uttryck inom dagspressbranschen.

Nyligen har emellertid annonsbladsfrågan tagit en ny
vändning. TU beslöt i maj i år alt låta sina medlemmar offensivt ge sig in på
annonsbladsmarknaden för att bemöta konkurrensen från annonsblad och
direktreklam och försöka vinna tillbaka förlorade annonsmarknadsandelar.
Beslutet innebär ett avsteg från föreningens tidigare inställning och lämnar
möjligheterna öppna för annonsbladsutgivning inom dagspressen.

Detta kan skapa en ny situation. Enligt vad jag har
inhämtat planerar nu några dagstidningar att påbörja utgivning av
annonsfinansierade gratistidningar, eller har redan påbörjat sådan utgivning.
Det gäller främst storstadstidningar. I vissa fall är de beräknade upplagorna
mycket stora.

Två av de aktuella tidningsföretagen har vänt sig till
presstödsnämnden med en förfrågan huruvida utgivningen av annonsblad medför att
de enligt stödförordningens 5 § förverkar sin rätt till produktionsbidrag.

Nämnden har därvid beslutat att man inte anser att 5 § är
tillämplig på

tidningar som startar annonsblad, eftersom regeln införts med syftning på

helt andra situationer än dem som nu uppkommit. Nämnden anser att den

inte kan förvägra någon tidning produktionsbidrag 1983 på grund av att

tidningsutgivningen har kompletterats med utgivning av annonsfinansierad

-" gratistidning. Nämnden anser heller
inte att underlag nu föreligger för förslag

s. 373 Kontrollera mot PDF

till
regeländringar att trädai kraft redan år 1983. Någol uttalande rörande sin
Skr. 1982/83:103,\ bedömning av hithörande frågor i frariitiden har nämnden
inte ansett sig Dir. 1982:85 kunna göra.

Nämnden har i en skrivelse den 2 september 1982 informerat
regeringen om nämnda beslut. I skrivelsen tar nämnden också upp frågan om hur
annonsbladsutgivning inom dagspressföretag kan komma att påverka de ekonomiska
förutsättningarna för pressen samt hur stödet till dagspressen som en följd
därav kan behöva ändras. Lyckas högtäckningstidningen med utgivning av
annonsblad, försvåras enligt nämnden lågtäckningstidningens situation. Dess
behov av produktionsbidrag ökar. Sannolikt kan också frågan om vid vilka
täckningstal produktionsbidrag skall utgå behöva omprövas. Lyckas omvänt
lågtäckningstidningen med utgivningen av totaltäckningstid-ning är, menar
nämnden, den reguljära tidningens lågtäckning inte längre etl korrekt uttryck
för dess marknadssituation och därmed inle heller för dess behov av
produklionsbidrag.

Nämnden framhåller alt man i dagsläget inte kan dra någon
slutsats, men betonar att en omfattande annonsbladsutgivning kan skapa ett nytt
konkurrensmönster inom dagspressen som kan medföra att det.statliga stödet
måste ändras mycket radikalt.

Jag har gett en ganska uttömmande bakgrundsteckning för
att kunna redovisa hur statsmakterna hittills har setl på annonsbladen samt
vilka regler som lill en följd av detta har gällt för presstödet. För egen del
ser jag ingen anledning att ändra den grundläggande inställningen lill frågan.
Annonsbladen ikläder sig knappast något väsentligt kultur- eller
presspolitiskt ansvar. De motsvarar inte den reguljära dagspressens viktiga
funktion som, förmedlare av nyheter, information och opinionsbildning.
Samtidigt tillägnar de sig delar av det ekonomiska underlaget för dessa
funktioner. Risken är påtaglig att en ökad annonsbladsutgivning inom
dagspressen kan medföra hot om nedläggning av vissa tidningar och att tidningar
som hittills har haft dagspresskaraktär övergår till att bli annonsblad. En
sådan utveckling skulle givetvis vara djupt olycklig.

Det sagda innebär inte att jag underskattar det hot som
lokala annonsblad och direktreklam utgör för dagspressens annonsintäkter. Det
kan emellertid ifrågasättas om den väg tidningsutgivarna nu har valt är den
mest framkomliga. Ett måhända inte avsett resultat kan, som jag tidigare har
anfört, bli att inte bara lokala annonsblad får känna av effekterna. Enligl min
mening är elt framgångsrikt bemötande av annonsbladen, nu som tidigare,
beroende av ett visst samförstånd i fråga om principer inom dagspressen och av
samarbete inom densamma.

Mol bakgrund av den förändring som nu äger rum i
förhållandet mellan dagspress och annonsblad anser jag det vara av slörsla vikt
att statsmakterna så snart som möjligl tar ställning till den nya situationen
och överväger åtgärder. Ett förarbete bör därvid göras av en särskild utredare
med uppgift att undersöka förhållandet mellan dagspress och annonsblad.

Utredaren
bör göra en förutsättningslös analys av annonsbladssituationen:

Vilken effekt för dagspressens annonsunderlag får en annonsbladsutgivning i

dagstidningarnas egen regi? Vilket hot mot dagspressen utgör andra

annonsblad och direktreklamen? Vilka möjligheter har pressen att genom

egna åtgärder komma till rätta med föreliggande problem? I sitt arbete bör

utredaren inte bara se till branschen som helhet, utan även studera effekterna

för olika tidningskategorier. Utredaren bör i detta sammanhang också 373

s. 374 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 överväga
för- och nackdelar med olika samverkansmöjligheter - t. ex.

Del II samarbete mellan dagstidningar inom en region - och
därvid givelvis

samråda med representanter för branschen. Samråd bör i
denna del också ske med näringsfrihetsombudsmannen.

Med utgångspunkt i resultatet av denna analys bör
utredaren undersöka om det finns behov av ändringar i reglerna för det
nuvarande presstödet och framlägga erforderliga förslag.

Ett särskilt problem härvidlag ulgör frågan om förelag som
utger annonsblad skall kunna erhålla statligt presstöd. Gällande
förordningstext och förarbetena till denna förhindrar inte alt tidningsförelag
som utger annonsblad erhåller produktionsbidrag förutsatt att intäkterna från
annonsbladsverksamheten är lägre än intäkterna från den reguljära
dagstidnings-utgivningen. Eftersom dagstidningarna först helt nyligen börjat
intressera sig för annonsbladsutgivning torde enligt min mening knappast någon
stödberättigad dagstidning som börjat utge annonsblad under år 1982 äventyra
sitt produktionsbidrag 1983.

Med hänsyn till utvecklingen och frågans vikt bör
utredaren arbeta skyndsamt och överlämna sitt förslag så snabbt som möjligt.

Utredaren bör beakta vad som har anförts i regeringens
direktiv (1980:20) angående finansiering av reformer.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att
undersöka förhållandet mellan dagspress och annonsblad och framlägga förslag
till eventuella ändringar i förordningen (1981:409) om statligt stöd till
dagstidningar

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde ål utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns
kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

Skydd mot ubåtskränkningar

Dir 1982:86

Beslut vid regeringssammanträde 1982-10-21.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson
anför..

Enligt rapporter från militära myndigheter har främrnande
ubåtar vid flera tillfällen olovligen trängt in på svenskt territorium. Den
senaste, tidens händelser i Hårsfjärden vid en av våra vikfigaste örlogsbaser
är mycket allvarliga.

Det är av avgörande betydelse för svensk säkerhetspolitik
att svenskt

374 ■ territorium med alla tillgängliga
medel skyddas, mot kränkningar av detta

s. 375 Kontrollera mot PDF

slag.
Förtroendet för vår vilja och förmåga all vara neutrala måste Skr.
1982/83:103

vidmakthållas. Dir. 1982:86

Det är därför angelägel alt den senaste tidens händelser
klarläggs. En särskild kommission bör tillsättas för detta. Kommissionen bör ha
frihet att själv lägga upp sitt arbete. Några utgångspunkter vill jag dock ge.

Kommissionen bör redovisa och bedöma utvecklingen då det
gäller ubåtskränkningar av vårt territorium samt diskutera tänkbara motiv för
dessa.

Den bör vidare kartlägga och bedöma den samlade svenska
förmågan att i fredslid och under neutralitet upptäcka, identifiera och avvisa
främmande fartyg.

Kommissionen bör också utvärdera de operativa, taktiska
och tekniska erfarenheter som vunnits vid i första hand ubåtsjakten i och
utanför Hårsfjärden. Därvid bör den ta ställning till om de bestämmelser som
tillämpas i dag och de som har beslutats men ännu inte trätt i kraft är
lämpliga och tillräckliga.

Det bör ingå i kommissionens uppdrag att utvärdera
formerna för information kring det inträffade.

Kommissionen bör vidare bedöma - mot bakgrund av
inriktningen i 1982 års försvarsbeslut och däri beslutade åtgärder-om
ytterligare uppmärksamhet bör ägnas hävdandet av territoriet mol kränkningar
av ubåtar under fred och neutralitet. En utgångspunkt. måste därvid vara att en
eventuell omfördelning av resurser skall ske mot bakgrund av vad som sägs i
regeringsförklaringen. Kommissionen bör också överväga om ytterligare ändringar
av bestämmelserna för ingripande mot kränkningar bör göras.

Kommissionen bör redovisa sitt arbete under april månad
1983.

Med hänvisning till .vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla en kommission med högst fem ledamöter med
uppdrag att undersöka ubåtskränkningarna,

atl utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om experter, sekreterare och annat biträde åt
kommissionen.

Vidare hemställer jag all regeringen beslutar •

att kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns
kommittéanslag.

Regeringen ansluler sig till föredragandens
överväganden,och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

375

s. 376 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Den kommunala beslutsprocessen m. m. under bered-

Del II skåp och krig

Dir
1982:87

Beslut vid regeringssammanträde 1982-11-25.

Chefen för kommundeparlementet, statsrådet Holmberg,
anför.

Bakgrund

Den svenska säkerhets- och försvarspolitiken bygger bl. a.
på ett starkt totalförsvar. En viktig del av totalförsvarsålgärderna är den
adminislrativa beredskapen. En administrativ beredskap upprätthålls genom att
statsmakterna redan i fred utfärdar beredskapsförfatlningar som reglerar
samhällets omställning från fred till krig. Den administrativa beredskapen
innefattar också ett system av beredskapsplaner för de offentliga organen.
Såväl statliga myndigheter som kommuner, landstingskommuneroch kyrkliga
kommuner är skyldiga att urider fredstid planera för den egna beredskapen.
Planläggningen omfaltar både organisationsberedskap och verksamhetsberedskap.
Ett väsentligt mål för organisationsberedskapen är att skapa förutsättningar
för en snabb och effektiv beslutsgång på alla myndighetsnivåer i krislägen.

Statsmakterna har redan i fredstid antagit ett flertal
beredskapsförfattningar som reglerar vårt beredskapssystem. I den ordinarie
lagsfiftningen, som främst tar sikte på fredsförhållanden, finns i en del fall
särskilda beredskapsföreskrifter intagna. Beträffande riksdagen och regeringen
finns sålunda huvuddelen av bestämmelserna om deras verksamhet under krig och
vid krigsfara samlade i ett särskilt kapitel (13 kap.) i regeringsformen. Genom
fullmaktslagstiftning för krig och krigsfara skapas möjligheter för regeringen
att snabbi lämna de föreskrifter som kan krävas under sådana förhållanden.
Fullmaktslagarna är utfärdade redan i fred, men de tillämpas endast som
underlag för krigsplanläggningen och andra förberedelser. För tillämpning i
övrigt av fullmaktslagarna under beredskap och krig fordras i regel särskill
förordnande av regeringen och i många fall även att förordnandet uriderställs
riksdagens prövning. Dessutom finns utkast till lagar och förordningar som är
avsedda att kompletteras och snabbt utfärdas i etl kritiskt läge.

Nuvarande ordning

Regeringsformens kapitel om krig och krigsfara innehåller
föreskrifter

som främst reglerar rikets styrelse, när riket befinner sig i krig eller
krigsfara.

Om riket kommer i krig eller omedelbar krigsfara, skall en inom riksdagen

utsedd krigsdelegation träda i riksdagens ställe, om förhållandena kräver

det. Vad gäller normgivning får med vissa undantag regeringen, om riket är i

krig eller krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhållanden

som är föranledda av krig eller krigsfara som riket har befunnit sig i, med
stöd

av bemyndigande i lag genom förordning meddela sådana föreskrifter i visst

ämne som enligt grundlag annars skall meddelas genom lag (13 kap. 6 §

376 regeringsformen).

s. 377 Kontrollera mot PDF

För kommuner och landstingskommuner gäller kommunallagen
(1977: Skr. 1982/83:103 179. ändrad senast 1981:1107). Den innehåller inga
särskilda regler om kom- Dir. 1982:87 munernas och landstingskommunernas
organisation och verksamhet under beredskaps- och krigsförhållanden.
Kommunallagens grundläggande bestämmelser alt beslutanderätten i kommunerna
och landstingskommunerna utövas av kommunfullmäktige resp. landstinget samt alt
förvaltning och verkställighet ankommer.på kommunstyrelsen resp.
förvaltningsutskottet och övriga nämnder skall alltså i princip tillämpas också
under beredskap och krig. Genom fullmaktslagstiflning finns emellertid
möjligheter för regeringen att förordna om ändringar i myndigheternas
organisation och av deras verksamhet.

En av fullmaktslagarna är lagen (1942:87) med särskilda
bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid
krig eller krigsfara m. m. (ändrad senast 1953:51), den s. k. administrativa
fullmaktslagen (AFL). Lagen gäller med vissa undantag för "statsmyndigheter"
och "kommunalmyndigheter". Med "kommunalmyndigheter" avses
bl. a. de kommunala, landstingskommunala och kyrkokommunala beslutande
församlingarna och nämnderna.

AFL.gör det möjligl för regeringen att vid krig eller
krigsfara bestämma bl. a. atl en uppgift som tillkommer regeringen skall
övertas av en underordnad myndighet samt att de uppgifter som tillkommer en
statlig myndighet helt eller delvis skall övertas av en annan statlig myndighet
eller av en "kommunalmyndighet". Enligt lagen kan regeringen vidare
bestämma att vissa beslut av statliga myndigheter inte får överklagas, att de
uppgifter som tillkommer en "kommunalmyndighet" helt eller delvis
skall övertas av en annan "kommunalmyndighet" eller av en
"statsmyndighet" samt att en myndighet får fatta beslut i annan sammansällning,
med färre ledamöter eller i annan ordning än som annars är föreskrivet (2 §).

Vidare gäller enligt AFL atl regeringen kan bestämma att
suppleanter får utses till större antal än det annars medgivna, atl del skall
anslå med val av ledamot i kommunal representation eller att det skall anstå
med val eller tillsättning av innehavare av annat allmänt uppdrag. Regeringen
kan också föreskriva den jämkning av valperiodens längd som kan vara påkallad.
I samband härmed kan föreskrivas viss skyldighet atl kvarstå i uppdrag och vissa
inskränkningar i fråga om befogenheten att avsäga sig ett förtroendeuppdrag (3
§). Lagen gör det möjligt med väsentliga förenklingar i myndigheternas
arbetssätt under krigsförhållanden.

Bestämmelser om tillämpningen av lagen finns i en
anslutande kungörelse (1943:137). Enligt denna skall myndigheterna vid krig
eller krigsfara anpassa sin verksamhet efter det rådande lägel. För det fall
atl del beslutande organet inte kan sammanträda under krig eller krigsfara
anges i 11 § beträffande det kommunala och kyrkokommunala området vilka organ
som skall utöva beslutanderätten i det ordinarie organets ställe. Med vissa
inskränkningar utövas i sådant fall kommunernas och landstingskommunernas
beslutanderätt av kommunstyrelsen resp. förvaltningsutskottet. I församling,
pastorat eller kyrklig samfällighet utövas beslutanderätten av kyrkorådet. Hos
myndigheter, som handhar förvaltning och verkställighet, får under beredskap
och krig ordföranden och minst en ledamot besluta för myndigheten i sådana
frågor (12 §). I trängande fall får ordföranden ensam besluta.

De
statliga myndigheterna, kommunerna och landstingskommunerna är

redan i fredstid skyldiga att planera för sin verksamhet och vidta andra 377

s. 378 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 förberedelser som behövs för att de
skall kunna fullgöra sina uppgifter under

Del II beredskap och krig. En sådan
förberedelseåtgärd är att utarbeta en

krigsuppgiflsförteckning och en krigsorganisationsplan.
För kommunernas och landstingskommunernas del finns denna skyldighet angiven i
lagen (1964:63) om kommunal beredskap (omtryckt 1977:417, ändrad senast
1981:294). Kompletterande bestämmelser om den kommunala beredskapen finns i
kommunala beredskapskungörelsen (1964:722, ändrad senast 1981:889).
Föreskrifter om kommunala uppgifter av vikt för totalförsvaret finns också i
flera andra författningar. För de kyrkliga kommunerna anges en motsvarande
planeringsskyldighet i lagen (1981:1216) om kyrklig beredskap.

För att handlägga vissa centrala samordningsuppgifter
rörande den kommunala beredskapsplanläggningen inrättades genom Kungl. Maj:ts
beslut den 9 juni 1967 riksnämnden för kommunal beredskap. Riksnämnden har gett
ul både allmänna anvisningar i fråga om kommunal beredskapsplanläggning och
olika fackanvisningar. Samtliga kommuner och landstingskommuner har upprättat
beredskapsplaner. De kyrkliga kommunernas beredskapsplanering har nyligen
påbörjats. De uppgifter som fullgörs av riksnämnden när det gäller den
kommunala beredskapsplanläggningen handhas på det kyrkliga området av
kyrkoberedskapskommittén (U 1976:09).

I riksnämndens fackanvisning om kommunernas förberedelser
och planläggning för kommunstyrelsen framhålls atl kommunstyrelsen är det
centrala ledningsorganet inom kommunen under beredskap och krig.

När det gäller kommunstyrelsens ställning i kommunens
krigsorganisation betonas att AFL och dess tillämpningskungörelse ger goda
möjUgheter till lägesanpassning så att giltiga beslul alltid skall kunna fattas
under krigsförhållanden. Enligt fackanvisningén kan kommunens beslutanderätt
utövas av kommunstyrelsen, om så bedöms nödvändigt. Det anvisas som lämpligt
att en politiskt representativ del av kommunstyrelsen säkras - förslagsvis
styrelsens arbetsutskott eller en särskilt utsedd krigsdelegation - för
tjänstgöring i krigsorganisationen. Den kommunala beredskapsplanläggningen
bygger huvudsakligen på den sålunda redovisade ordningen med en förenklad
beslutsprocess.

Reformbehov

AFL hör till de beredskapsförfattningar som utarbetades
mot bakgrund av erfarenheterna från det andra världskriget. Sedan AFL kom till
har den offentliga verksamheten expanderat. En omfattande kommunalisering av
den offentliga- förvaltningen har skett. Kommunerna och landstingskommunerna
har ansvar för betydligt fler samhällsuppgifter än tidigare. Den kommunala
självstyrelsen hör till statsskickets grunder enligt gällande regeringsform.

I propositionen om säkerhets- och försvarspolitiken samt
totalförsvarets

fortsatta utveckling (prop. 1981/82:102 bil. 1) anförs att den administrativa

beredskapen uppvisar vissa brister. Beredskapsförfattningarna är delvis

ålderdomliga till form och innehåll och skrivna mot bakgrund av andra

hotbilder än de nuvarande. Försvarskommittén har dragit konsekvensen av

dessa förhållanden och har förordat att resurser avsätts för att slå samman.

378 förenkla och komplettera
beredskapsförfallningarna med hänsyn lill dagens

s. 379 Kontrollera mot PDF

och morgondagens behov. Skr. 1982/83:103

Inom justitiedepartementet förbereds en modernisering av
AFL. I Dir. 1982:87 departementspromemorian (Ds Ju 1982:9) De offentliga organens
verksamhet vid krig eller krigsfara, 1. Förvaltningsmyndigheter och kommuner
föreslås bl. a. en ny administrativ fullmaktslag som är avsedd att ersätta AFL.
Reformbehovet och de åtgärder som kan vidtas för att nå en bättre
författningsmässig beredskap diskuteras i promemorian. Det konstateras att
redan terminologin i fråga om kommunerna och deras organ numera är en annan
än.när AFL kom till. Enligt vad som anförs i departementspromemorian medger
inte regeringsformen atl den kommunala beslutanderätten utövas av något annat
organ än av valda församlingar. Enligl kommunallagen har fullmäktige viss
delegationsrätt. Den får emellertid inte avse ärenden som är av principiell
beskaffenhet eller i övrigt av större vikt. I promemorian framhålls att
ordningen att en kommunstyrelse övertar beslutanderätten i -kommunen och de
förenklingar i övrigt av beslutsprocessen som föreskrivs i
tillämpningskungörelsen till AFL inle slår i överensstämmelse med regeringsformen.
I promemorian föreslås därför att den kommunala beslutsprocessen i krig blir
föremål för en närmare utredning. För att göra en särreglering av den kommunala
beslutanderätten i krig möjlig innehåller promemorian ett förslag till ändring
i regeringsformen. I en ny paragraf i 13 kap. föreslås ett tillägg att
beslutanderätten i kommunerna utövas på sätt som anges i lag, om riket är i
krig eller omedelbar krigsfara. Promemorian ■remissbehandlas f. n.

Jag vil) erinra om att riksdagen nyligen har beslutat att
kommunerna med början senast under budgetåret 1984/85 skall la över ansvaret
för ledningen av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig och del
planläggningsansvar i fred som hänger samman härmed (prop: 1981/82:102 bil. 2,
FöU 1981/82:18, rskr 1981/82:374). Till följd av detta riksdagsbeslut blir det
väsentligt att den kommunala krigsorganisationen är effektivt och lämpligt
utformad och att kommunerna under beredskap och krig har ett väl fungerande
beslutssystem.

Med hänsyn till vad jag nu har sagt finns det anledning
att se över den kommunala beslutsprocessen i krig. En särskild utredare bör
tillkallas för att göra denna översyn och samtidigt undersöka om övriga regler
för den kommunala sektorn kan tillämpas i krig. .

Riktlinjer för översynen

En grundläggande princip för försvarspläneringen är att
den myndighet

eller det organ som svarar för viss verksamhet i fred skall svara för

verksamheten också i krig, om verksamheten då skall upprätthållas. Vidare

gäller atf den statliga och kommunala förvaltningen så långt det är möjligt

skall arbeta efter det regelsystem som gäller i fred. Det är under

krigsförhållanden av största vikt att myndigheterna snabbt och effektivt kan

fatta beslut. För att delta skall vara möjligt behöver beslutsordningen i krig

ofta förenklas. När det gäller den statliga förvaltningen kan besluten i slor

utsträckning decentraliseras eller beslutförheten ändras. Förenklingar måste

också kunna ske i fråga om den kommunala beslutanderätten. Det fredstida

beslutssystemet enligt regeringsformens och kommunallagens bestämmelser

innebär att beslutanderätten i kommunerna och landstingskommunerna

utövas av valda församlingar. Detta beslutssystem kan inte alltid upprätt- 379

s. 380 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 hållas under beredskap och krig.
Den kommunala beslutanderätten behöver

Del II under sådana förhållanden kunna
anförtros ett lämpligt beslutsorgan. En

uppgift för utredaren blir att pröva hur ett sådant organ
skall utses och vara sammansatt. -

En ändrad beslutsordning i ofredstider förutsätter
ändringar i regeringsformen och kommunallagen. Utgångspunkten för
utredningsarbetet bör vara regeringsformens principstadgande om kommunal
självstyrelse och en strävan att säkerställa den politiska demokratin vid
organisatoriska omläggningar under krigsförhållanden. I utredningsarbetet bör
vidare beaktas att de kommunala beslutande församlingarna fyller en
samhällsfunktion på lokal nivå som är jämförlig med riksdagens. Den kommunala
demokratin är lika väsentlig i krig som i fred. Utredaren bör därför utgå från
att ett beslutande organ med kommunfullmäktiges resp. landstingets politiska
sammansättning bör ingå i kommunernas och landstingskommunernas
krigsorganisation. Enligt min mening är olika alternativ tänkbara. Den
kommunala beslutanderätten i krig kan lösas efter mönster av den inom
riksdagen utsedda krigsdelegationen. I samband med val av styrelse och nämnder
utser i sådant fall fullmäktige och landstinget ett begränsat antal ledamöter -
ell krigsfullmäktige-som i krigstid träder i fullmäktiges resp. landstingets
ställe. Ett annr.t alternativ är att behålla ordningen att kommunstyrelsen
resp. förvaltningsutskottet i krig övertar beslutanderätten. Utredaren är
emellertid oförhindrad att pröva också andra lösningar. Vid valet av lösning
bör hänsyn tas till den beredskapsplanläggning som redan har gjorts inom
kommunerna och landstingskommunerna så att en omfattande nyplanlägg-ning om
möjligt undviks.

Utredaren bör vidare undersöka om kommunallagens
bestämmelser i övrigt kan tillämpas i krig. Kommunallagens
delegationsbestämmelser kan t. ex. behöva prövas. Även andra regler i lagen kan
kräva alt de anpassas för tillämpning under beredskap och krig: Utredaren bör
överväga om det finns anledning med hänsyn till rikets säkerhet att i krig
uppställa krav på svenskt medborgarskap för förtroendevalda med särskilt
betydelsefulla uppgifter i fråga om försvarsberedskapen.

En fråga som särskilt bör studeras är på vilket sätt
beredskapsföreskrif

terna för det kommunala området bör vara utformade och hur de bör fogas in

i regelsystemet. Enligt min mening är det en fördel om ett beredskapssystem

för kommunerna och landstingskommunerna i väsentliga delar kan utformas

redan i fredstid. Det är av slor betydelse att övergången från freds- till

krigsorganisation kan ske smidigt och all den kommunala verksamheten

snabbt kan fungera i krigssituationen. Den nuvarande beredskapen bygger

emellertid på ordningen att regeringen enligt AFL i viss utsträckning får

fullmakt att förordna om avsteg från vad som gäller enligt den ordinarie

kommunallagstiftningen. Det är tveksamt om det för kommunernas och

landstingskommunernas del är lämpligt att regeringen griper in och beslutar i

konkreta fall efter framställning från ett stort antal kommuner och

landstingskommuner. Den nödvändiga anpassningen av den kommunala

organisationen och verksamheten bör enligt min mening i väsentliga delar

klaras ul redan under fredstid så att en effektiv beredskapsplanering kan

åstadkommas. Med hänsyn till den kommunala självstyrelsen och strävan

dena att undvika detaljreglering bör kommunerna och landstingskommuner

na lämnas största möjliga frihet att inom bestämda rarnar anpassa sina

380 arbetsformer och sin verksamhet
till krigsförhållandena. Med ell sådant

s. 381 Kontrollera mot PDF

synsätt ter det sig naturligast alt ramarna anges redan i
fred så att Skr. 1982/83:103 kommunerna och landstingskommunerna får möjlighel
atl i fredstid planera Dir. 1982:87 sin krigsorganisation och utse den personal
som skall ingå i denna. Utredaren bör undersöka denna fråga och överväga om
kommunallagen bör kompletteras med ett särskilt avsnitt som innehåller regler
för krigsförhållanden eller om det är lämpligare alt reglerna tas in i en
särskild beredskapslägstiftning för kommunerna och landstingskommunerna.

Även om ett beredskapssystem i stort kan utformas redan i
fredstid, kan det också för det kommunala området finnas ett behov av generella
undantagsföreskrifter av den typ som finns i administrativa fullmaktslagen, t.
ex. förlängning av besvärstid eller anstånd med val av ledamöter i beslutande
kommunala församlingar. Utredaren bör undersöka vilka undantag av detta slag
som kan behövas och härvid beakta vad som föreslås för den kommunala sektorn i
departementspromemorian (Ds Ju 1982:9) De offentliga organens verksamhet vid
krig eller krigsfara, 1. Förvaltningsmyndigheter och kommuner.

Kommunernas och landstingskommunernas
beredskapsplanläggning regleras i lagen om kommunal beredskap. I denna anges
bl. a. när en kommun eller en landstingskommun får övergå till
krigsorganisation. Befogenhet atl besluta om övergång till krigsorganisation
tillkommer också länsstyrelsen. I lagen om kommunal beredskap används
beteckningen "beredskapstillstånd" för att ange under vilka förutsättningar
övergång lill krigsorganisation får ske. I andra beredskapslagar används skilda
konstruktioner för att ange under vilka förhållanden de olika
beredskapsförfattningarna är tillämpliga och vid vilken tidpunkt föreskrivna
åtgärder skall vidtas. Utredaren bör pröva vad som kan vara en lämplig ordning
för kommunerna och landstingskommunerna och eftersträva en lösning som medger
en viss frihet för kommunerna och landstingskommunerna all vid behov under
bestämda förutsättningar kunna övergå till krigsorganisation men som också
möjliggör för regeringen eller myndighet under regeringen att kunna bestämma om
övergång till krigsorganisation, om krigsläget kräver det. Lösningen bör vidare
kunna samordnas med övrig beredskapslagstiftning.

En av grundprinciperna bakom beredskapslagstiftningen är
att rättsordningen skall upprätthållas även i krig så långt det nu är
rriöjligt. Mot detta står intresset av alt under beredskap och krig använda
tillgängliga resurser på bästa sätt. En väsentlig rättighet för medborgarna i
fred är alt kunna överklaga beslut inom den statliga och kommunala
förvaltningen. En särskild besvärstyp på del kommunala området är
kommunalbesvärsinslitu-tet. Dettas huvudsakliga funktion enligt gällande rätt
kan sägas vara all erbjuda elt slags medborgarlalan med ändamål att tillse att
den kommunala självstyrelsen utövas på rättsenligt sätt. Det kan ifrågasättas
om det i krig är möjligt att vidmakthålla en strikt legalilelskontroll av den
kommunala förvaltningen. Utredaren bör därför undersöka de praktiska möjligheterna
att i krig behålla kommunalbesvärsinstitutet. Utredaren bör härvid pröva om
rätten att genom kommunalbesvär överklaga kommunala beslut bör vara annorlunda
utformad eller möjligen helt inskränkt i krig.

I
kommunernas och landstingskommunernas verksamhet skiljer man

mellan uppgifter som grundas på kommunallagens allmänna kompetensbé-

stämmelse och uppgifter som regleras genom särskilda bestämmelser, s. k.

specialreglerade uppgifter. Till området som grundas på den allmänna

kompetensen hör bl. a. kommunernas uppgifter inom fritids- och kulturom- -öl

s. 382 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 rådet. Inom detta område får
kommunerna och landstingskommunerna

Del II . självständigt utforma sin nämndorganisation i krig och
.göra nödvändiga

prioriteringar i verksamheten. Uppgifterna inom det
specialreglerade området är i allmänhet obligatoriska för kommunerna eller
landstingskommunerna. För kommunerna gäller detta bl. a. undervisning,
socialtjänst, allmän hälsovård, plan- och byggnadsväsende samt räddningstjänst.
För den specialreglerade verksamheten finns ofta i lag angivet vilken
nämndorganisation som måste finnas. För att verksamheten inom det
specialreglerade området skall kunna upprätthållas i krig synes det nödvändigt
all det också inom detta område finns möjlighet att vidta organisatoriska
förenklingar. Utredaren bör undersöka och lägga fram förslag lill hur den
specialreglerade kommunala förvaltningen kan organiseras i krig. Utredaren bör
överväga beslutsprocessen för de specialreglerade uppgifterna. Möjligheten att
lägga samman specialreglerade nämnder eller alt t. o. m. helt slopa en sådan
nämnd bör övervägas. Utredaren bör också pröva i vilken utsträckning
inskränkningar kan göras när del gäller besvärsrätlen inom det specialreglerade
området i krig.

När det gäller de stora kyrkliga kommunerna liknar deras
beslutsapparal de borgerliga kommunernas. Det kan antas atl den kyrkokommunala
beslutanderätten också behöver förenklas under krigsförhållanden. Utredaren
bör pröva om de lösningar som kan komma att föreslås för den kommunala sektorn
kan vara lämpliga också inom del kyrkokommunala området.

Utredningsuppdraget bör utföras i nära samarbete med
riksnämnden för kommunal beredskap. Utredaren bör också samråda med korrimittén
(Fö 1982:04) med uppdrag att behandla frågor som har samband med genomförandel
av 1982 års totalförsvarsbeslut angående civilförsvaret och kommunerna samt
med kyrkoberedskapskommittén (U 1976:09). Utredaren bör under utredningsarbetet
bereda Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet och Svenska kyrkans
församlings- och pastoratsförbund tillfälle att framföra synpunkter.

Regeringen har tidigare i dag på förslag av chefen för
arbetsmarknadsdepartementet beslutat att tillsätta en särskild delegation för
att leda den fortsatta totalförsvarsplaneringen på arbetsrättens område.
Utredareri bör samråda med delegationen rörande arbetsrättsliga frågor som
hänger samman med utredningsuppdraget.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt och vara inriktat
på att ett förslag skall kunna läggas fram för 1984/85 års riksmöte. I
utredningsarbetet skall iakttas direktiven (1980:20) till samtliga kommittéer
och särskilda utredare angående finansiering av reformer. Vidare bör i
tillämpliga delar gälla vad som har anförts i direktiven (1981:42) om
begränsning av statlig normgivning till kommuner och landstingskommuner.

Jag har i detta ärende samrått med cheferna för
försvarsdepartementet och arbetsmarknadsdepartementet.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för kommundepartementel

att
tillkalla en särskild utredare för att se över den kommunala

382 beslutsprocessen m. m. under
beredskap och krig,

s. 383 Kontrollera mot PDF

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt Skr. 1982/83:103

utredaren. Dir. 1982:88

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta femtonde huvudtitelns
kommittéanslag.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Kommundepartementet)

Regelbeståndet rörande svenska kyrkan m. m.

Dir 1982:88

Beslut vid regeringssammanträde 1982-11-25. Chefen för
kommundepartementet, statsrådet Holmberg, anför.

Det nuvarande regelsystemet

Svenska kyrkans verksamhet regleras av ett slort anlal
författningar av olikartad konstitutionell natur. En del av reglerna rörande
svenska kyrkan är av grundlags nalur. Andra är av kyrkolags natur. I
regelsystemet för svenska kyrkan ingår även bestämmelser i vanlig lag och
bestämmelser som regeringen har beslutat inom ramen för sin
normgivningskompetens.

Det nuvarande regelsystemet för svenska kyrkan är
svåröverskådligt och svårlillgängligt, Detta beror inte bara på mångfalden av
bestämmelser av skilda slag, utan även på att åtskilliga bestämmelser är
ålderdomliga. Det torde inte på något annat område än det kyrkliga finnas så
många gamla författningar som alltjämt gäller.

Grundvalen för den svenska kyrkorätten är 1686 års
kyrkolag (KL). Till detta omfattande lagkomplex ansluter ett stort antal senare
tillkomna bestämmelser, som i många fall innebär ändring eller upphävande av
föreskrifter i KL, ofta utan att den berörda bestämmelsen i KL i sin helhet har
upphävts eller har fått en ny lydelse. Åtskilliga beslämmelser i KL har också,
utan atl vara formellt upphävda, blivit obsoleta genom alt de samhällsförhållanden
till vilka de anknyter har förändrats. Detsamma gäller även delar av andra
kyrkliga författningar av hög ålder.

Det långvariga utredningsarbetet rörande förhållandet
mellan staten och svenska kyrkan har medfört att författningsregleringen av
svenska kyrkan till stora delar har fåll beslå oförändrad. Den kan därför inte
anses uppfylla de självklara kraven på överskådlighet och lättillgänglighet.

Nya bestämmelser om normgivning på det kyrkliga området

Reglerna om stiftande av kyrkolag finns i punkt 9
övergångsbestämmel

serna till regeringsformen. Dessa innebär att kyrkolag stiftas, ändras eller 383

s. 384 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 upphävs av regeringen gemensamt med
riksdagen och med samtycke av

Pel II allmänt kyrkomöte. Reglerna avviker
därigenom från de regler som gäller i

fråga om annan lagsiiftning. Eriligt 1 kap. 4 §
regeringsformen är det nämligen riksdagen som stiftar lag.

Riksdagen har slutligt antagit ett i propositionen om
formerna för den kyrkliga lagstiftningen m. m. (prop. 1981/82:77, KU
1981/82:36, rskr 1981/82:2637 KU 1982/83:1, rskr 1982/83:1) framlagt förslag om
ändring i punkt 9 övergångsbestämmelserna lill regeringsformen. Grundlagsändringen
träder i kraft den 1 januari 1983 (SFS 1982:937).

De av riksdagen antagna ändringarna i punkt 9
övergångsbestämmelserna till regeringsformen innebär att reglerna om
kyrkolagstiftning anpassas till regeringsformens huvudprinciper om normgivning.
Enligt de nya grundlagsbestämmelserna blir huvudregeln alt riksdagen ensam
stiftar lag på del kyrkliga området. Svenska kyrkan garanteras emellertid ett
inflytande vid normgivningen genom att kyrkomötet i viss utsträckning medverkar
vid den kyrkliga lagstiftningen. Riksdagen får också enligl de nya
grundlagsbestämmelserna möjlighet att till kyrkomötet delegera normgivning i
vissa särskilt angivna ämnen.

Regeringen har förelagt 1982 års allmänna kyrkomöte och
riksdagen förslag till lag om svenska kyrkan och lag om kyrkomötet. 1982 års
allmänna kyrkomöte har med vissa ändringar godkänt lagförslagen (skr 1982:7, 1
SäU 1982:1, kskr 1982:28). Riksdagen har för sin del antagit de av kyrkomötet
godkända lagförslagen (prop. 1981/82:192, KU.1982/83:2, rskr 1982/83:2).
Regeringen har méd anledning härav utfärdat dels lagen (1982:942) om svenska
kyrkan, dels lagen (1982:943) om kyrkomötet.

Kyrkomötesvefovmen bygger på de grundlagsändringar som jag
just bar redovisat. Reformen innebär i huvudsak alt kyrkomötet får en bredare
förankring och en mera demokratisk uppbyggnad än f. n. Kyrkomötet skall
tillsätta en centralstyrelse, svenska kyrkans centralstyrelse, som verkställande
och beredande organ. Kyrkomötet får en treårig valperiod och skall sammanträda
varje år. Genom bemyndigande i lagen om svenska kyrkan får kyrkomötet kompetens
atl meddela föreskrifter i alla de ämnen som grundlagsförslaget ger möjlighet
till.

Reformen som helhet innebär alltså en ny ordning i fråga
om normgiv-ningsförfarandel på det kyrkliga området. En viktig nyhet är att
kyrkomötet genom delegation får normgivningskompetens på områden som i dag är
reglerade i kyrkolag eller i regeringsförfattningar. Innan kyrkomötet med stöd
av delegation beslutar nya föreskrifter i ämnet måste riksdagen upphäva de
föreskrifter som nu finns i kyrkolag. Enligt de föreslagna grundlagsändringarna
skall regeringen inte längre ha kompetens all meddela föreskrifter i de ämnen
som skall kunna delegeras till kyrkomötet. Del innebär ätt kyrkomötet i de
delegerade ämnena övertar regeringens kompetens. Regeringen har emellertid
enligl en övergångsbestämmelse till grundlagsändringarna (p. 3) befogenhet atl
upphäva sina egna författningar på de aktuella områdena.

Behovet att se över regelsystemet

En första förutsättning för reformens genomförande i
praktiken är atl man

har en överblick över alla gällande författningar på det
kyrkliga området.

384 Den offentligrättsliga regleringen
av svenska kyrkan är, som jag tidigare har

s. 385 Kontrollera mot PDF

sagt, myckel omfattande. 1968 års beredning om slal och
kyrka lät göra en Skr. 1982/83:103 förteckning över kyrkliga författningar.
Förteckningen, som avser förhållan- Dir. 1982:88 dena den 1 januari 1972,
återfinns som bilaga 9 (SOU 1972:37 s. 97) till beredningens slutbetänkande.
Sedan dess har emellertid åtskilliga författningar tillkommit, ändrats eller
upphävts. I propositionen (prop. 1981/82:77) om formerna för den kyrkliga
lagstiftningen m. m. uttalade min företrädare att det är angeläget att en
genomgång av alla gällande kyrkliga författningar kommer fill stånd (s. 24).
Jag delar denna uppfattning.

Jag har redan tidigare sagt att det nuvarande
regelsystemet för svenska kyrkan är svåröverskådligt och svårtillgängligt och
att detta beror inte bara på mångfalden av bestämmelser av skilda slag, ulan
även på att åtskilliga bestämmelser är ålderdomliga eller obsoleta. I syfte att
underlätta allmänhetens och myndigheternas möjligheter att överblicka gällande
författningar har statsmakterna under senare år strävat efter att begränsa
mängden av författningar. En sådan begränsning har åstadkommits bl. a. genom
att man vid olika tillfällen har mönstrat ut sådana författningar som inte
längre har någon betydelse men som ändå inte formellt har upphävts. Sålunda har
t. ex. över 200 äldre författningar som saknade betydelse upphävts genom lagen
(1982:328) om upphävande av vissa äldre författningar i anslutning till en
allmän genomgång av Svensk författningssamling och genom förordningen
(1982:330) i samma ämne. Som föredragande statsrådet uttalade i den proposition
(prop. 1981/82:194) som låg till grund för riksdagens beslut att anla nämnda
lag finns det anledning att räkna med att ytterligare författningar kan
upphävas efter en genomgång av del stora antal författningar som rör svenska
kyrkan.

De av riksdagen nyligen antagna förslagen om normgivning
på kyrkans område innebär att normgivningen fördelas mellan staten och kyrkan.
Genom delegation får kyrkomötet en egen normgivningskompetens på vissa områden,
som i dag är reglerade i kyrkolag eller i regeringsförfattningar. I praktiken
torde det inte vara möjligt för kyrkomötet att på en gång besluta alla de föreskrifter
som ligger inom ramen för dess kompetens. Det kan därför inte komma i fråga att
riksdagen och regeringen upphäver lagar och regeringsförfattningar innan
kyrkomötet är berett att meddela nya föreskrifter i de aktuella ämnena.
Initiativ fill upphävande av de statliga föreskrifterna får tas i takt med att
kyrkomötet för sin del är berett att ersätta dessa med egna föreskrifter. Som
min företrädare uttalade i propositionen om ett reformerat kyrkomöte m. m. (s.
63) får det förutsättas att den samordning mellan regeringen, riksdagen och
kyrkomötet som i detta hänseende blir nödvändig kommer till stånd. För att
underlätta ett successivt överförande av normgivning till kyrkomötet är det
emellertid angeläget att klarhet skapas i frågan om vilka nu gällande
föreskrifter som kommer att ligga inom ramen för kyrkomötets
normgivningskompetens.

På grund av det anförda förordar jag att en genomgång nu
företas av alla gällande författningar rörande svenska kyrkan. En sådan
genomgång bör inte bara syfta lill att få en överblick över regelbeståndet på
det kyrkliga området. Den bör också syfta till alt författningar som inte
längre tillämpas eller av annan anledning saknar betydelse kan mönstras ut ur
regelsystemet. Vidare bör med utgångspunkt från de nya reglerna kartläggas
vilka författningar som efter den 1 januari 1983 kommer att tillhöra
kyrkomötets normgivningsområde.

En genomgång och kartläggning av del kyrkliga
regelbeståndet innebär ett 385

25 Riksdagen 1982/83. 1 .samt. Nr 103

s. 386 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 omfattande och tidskrävande
juridiskt-lekniskl arbete. Det är angeläget alt

Del II detta arbete kan påbörjas så snart
som möjligt. En särskild utredare med

uppdrag
att fullgöra de arbetsuppgifter som jag nyss har nämnt bör därför nu

fillkallas.

Utredningsuppdraget

Utredaren bör till en början gå igenom och ställa samman
gällande författningar på det kyrkliga området. Inventeringen bör avse alla
lagar, förordningar och andra statliga föreskrifter av generell nalur som
direkt rör svenska kyrkans organisation och verksamhet och som kan antas vara
formellt gällande. Däremot bör genomgången inte inriktas på sådana
författningar av mera allmänt slag som i och för sig är fillämpliga på svenska
kyrkan och dess organ men som saknar direkt anknytning till svenska kyrkan, t.
ex. jordabalken saml delar av lagstiftningen om offentlig anställning och
allmän förvaltning.

I samband med genomgången av författningarna på kyrkans
område bör, som jag tidigare har sagt, utredas vilka författningar eller i
dessa intagna föreskrifter som inte längre tillämpas eller som saknar
betydelse. En sammanställning bör göras av sådana författningar och
föreskrifter som saknar aktualitet eller som annars bör kunna upphävas. Därvid
bör utredaren ange vilka författningar som bör upphävas av riksdagen och vilka
som regeringen kan upphäva.

Del är angeläget att man så snart som möjligt får en
samlad överblick över det författningsområde som rör svenska kyrkan och får
klarlagt vilka författningar som kan upphävas. Utredaren bör därför i ett
delbetänkande redovisa resultatet av sitt arbete i denna del.

Sedan en kartläggning har skett av gällande kyrkliga
författningar bör utredaren i en andra utredningsetapp göra en sammanställning
av de författningar eller däri intagna föreskrifter som med hänsyn till sitt
innehåll enligt utredarens bedömning kommer att ligga inom ramen för
kyrkomötets normgivningskompetens. Därvid bör dock inle tas med sådana
föreskrifter eller författningar som bör upphävas enligt vad jag nyss har sagt.

Av del anförda framgår atl utredaren vid sin genomgång av
gällande kyrkliga författningar skall ange vilka författningar eller
föreskrifter som bör upphävas och vilka författningar i övrigt som ligger inom
ramen för kyrkomötets normgivningskompetens. Utredarens undersökning torde
beträffande åtskilliga författningar, som i framtiden skall beslutas av
riksdagen eller regeringen, leda fram till atl endast delar av dessa bör
kvarstå. Det säger sig självt att regelsystemet förlorar i överskådlighet, om
det kommer att innehålla författningar som delvis är upphävda. Utredaren bör
därför undersöka om inte författriingsmaterialet kan disponeras om och i
förekommande fall lägga fram förslag om hur resterande föreskrifter i delvis
upphävda författningar kan föras in i andra författningar eller sammanföras i
helt nya författningar.

Utredaren
bör under arbetets gång samråda med de myndigheter och

organ med anknytning till svenska kyrkan som kan bli berörda av utredarens

förslag. I de delar utredningsuppdraget rör kyrkomötets normgivning bör

samråd äga rum med svenska kyrkans centralstyrelse'. Samråd bör under

utredningsarbetet också äga rum med 1968 års kyrkohandbokskommitté (U

386 1969:44), kyrkomusikerutredningen
(Kn 1980:04), kyrkofondsutredningen

s. 387 Kontrollera mot PDF

(Kn 1980:05), utredaren av prästvalsregler (Kn 1981: A) och
prästljänstkom- Skr. 1982/83:103

mitten (Kn 1982:02). Dir. 1982:89

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Resultatet av
arbetet under den första utredningsetappen bör redovisas före utgången av år
1983.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för kommundepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över
regelbeståndet rörande svenska kyrkan m. m.

alt besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta femtonde huvudtitelns
kommittéanslag.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Kommundepartementet)

Fonogramdistributionen

Dir. 1982:89

Beslut vid regeringssammanträde 1982-11-04

Statsrådet Göransson anför.

Ett nytt statligt slöd till fonogramutgivning har införts
-fr. o. m. budgetåret 1982/83 (prop. 1981/82: 128, KrU 1981/82: 30 rskr
1981/82: 360). Stödet har till syfte att upprätthålla produktion och utgivning
av sådana svenska kvalitelsfonogram som vanligen har svårt atl hävda sig på den
kommersiella marknaden.

Beslutet om att inrätta den nya stödformen byggde på ett
förslag som statens kulturråd hade lagt fram i rapporten (1979: 1) Fonogrammen
i kulturpolitiken och i senare anslagsframställningar. Kulturrådet pekade
därvid även på behovet av en effektiv och från kulturpolitiska utgångspunkter
lämplig distributionsorganisation. De stora distribufionsföretagen har ett system
av leveransrestriktioner och mängdrabatter som enligt kulturrådet missgynnar
små detaljhandlare och påskyndar en koncentration av fono-gramförsäljningen
till s. k. rackbolag och stora varuhuskedjor. Ett alternativt distributionsnät
borde enligt kulturrådets mening skapas för atl säkerställa ett mångsidigt
fonogramulbud och garantera spridningen av de fonogram som produceras med
statligt stöd.

I proposition 1981/82: 128 om vissa musikfrågor m. m. (s.
29-30) anförde dåvarande departementschefen följande angående distribution av
fonogram.

387

s. 388 Kontrollera mot PDF

Skr; 1982/83:103 "Kulturrådet har i sin rapport pekat på att personer som bor
utanför

Del II storstadsområden inte har tillfredsställande
möjligheter att ta del av

fonogramutbudet, varken när det gäller möjligheten till
information om fonogram eller möjligheten att köpa fonogram. Det urval som står
dessa personer till buds är begränsat och motsvarar det för dagen mest
populära.

Kulturrådet har därför föreslagit att ett samhällsstött
distributionsnät skall bildas. Detta skall bestå av en central organisation med
elt betydande ansvar för olika funktioner samt regionala depåer. Enligt
förslaget bör rådet få i uppdrag att inleda förhandlingar med intressenter inom
fonogramområdet om bildandet av ett samhällsstött distributionsnät.

I senare anslagsframställningar har kulturrådet angett att
rådet inte räknar med att kunna genomföra de nödvändiga förhandlingarna i egen
regi.

Flertalet remissinstanser instämmer i att staten bör göra
en insats på distributionsområdet. Många har dock invändningar mot det konkreta
förslaget och anser det vara alltför skissartat. Ett antal remissinstanser
påtalar att utredningen borde ha undersökt mera näraliggande alternativ för
staten att stödja distributionen av fonogram.

För egen del anser jag det otillfredsställande att
möjligheten alt la del av fonogramutbudet är så begränsat som del f. n. är. Bl.
a. mot bakgrund av remisskritiken är jag dock inte beredd alt följa
kulturrådels förslag om ett samhällsstött distributionsnät. Möjligheterna att
förbättra distributionen via existerande och billigare kanaler måste prövas-i
första hand.

En sådan prövning kräver att kontakter tas med ett stort
antal instanser och att ett relativt omfattande utredningsarbete genomförs. Ell
sådant arbete bör anförtros åt en särskild utredare. Jag avser därför att
senare hemställa om regeringens bemyndigande att tillkalla en sådan för att
utreda frågor av betydelse för fonogramdistributionen.

Utgångspunkten för utredarens arbete bör enligt min mening
vara att huvudansvaret för fonogramdistributionen ligger hos producenterna
själva. Utredaren bör därför i första hand undersöka om de nuvarande
distributörerna av fonogram kan ta på sig ett mer kvalificerat ansvar för
distributionen samt om möjligheter finns att utnyttja försäljningskanaler inom
angränsande områden. Därvid bör även informationsaspekten belysas. Med hjälp av
en sådan kartläggning kan klargöras vilka möjligheterna är att i en framtid få
till stånd en tillfredsställande distribution av fonogram över hela landet.

Först om utredningsarbetet visar all de möjligheter som
härvid bjuds inte kan ge ett tillfredsställande resultat kan alternativet att
staten tar ett ekonomiskt ansvar för viss distribufion av det kulturellt
värdefulla fonogramutbudet övervägas."

I propositionen framhölls också att distribution och inköp
av fonogram

skulle underlättas om det fanns en samlad katalog över i Sverige tillgängliga

fonogram. Mot bakgrund av vad som i propositionen hade anförts i denna

fråga uppdrog regeringen genom beslut den 24 juni 1982 åt arkivet för ljud

och bild (ALB) att dels utvärdera den s.k. GLF-katalogen och på basis härav

komma in till regeringen med förslag till hur en fonogramkatalog bör vara

utformad, dels klargöra förutsättningarna för utgivning av en svensk

nationaldiskografi. Av uppdraget framgår att ALB under utredningsarbetet

bör samråda med bl. a. den särskilde utredaren av frågor om fonogramdis-

tribution.

3gg Den särskilde utredaren bör
nu tillkallas. Enligt de riktlinjer för

s. 389 Kontrollera mot PDF

utredningsarbetet
som har angivits i propositionen om vissa musikfrågor Skr. 1982/83:103 m.m.
bör utgångspunkten för detta vara att producenterna själva behåller Dir.
1982:89 huvudansvaret för fonogramdistributionen. Mot den bakgrunden finner jag
det naturligt att utredningsarbetet till väsentlig del bedrivs i form av
förhandlingar med fonogrambranschen, inbegripet Institutet för rikskonserter.

En väl fungerande distribution utgör en förutsättning för
atl det nya statliga fonogramstödet skall få avsedd effekt. Det är därför
angeläget att de synpunkter i distributionsfrågor som kan komma fram i samband
med fördelningen av fonogramstödet beaktas i utredningsarbetet. Delta bör
därför bedrivas i nära kontakt med statens kulturråd. Det bör även åligga
utredaren att medverka i det arbete rörande en fonogramkatalog m. m. som ALB
redan har inlett på regeringens uppdrag.

Enligt de i propositionen anförda riktlinjerna skall inte
bara fonogram-branschens egna distributionsvägar undersökas. Utredaren bör även
uppmärksamma alternativa och kompletterande former för spridning av och
information om fonogram. Av intresse i sammanhanget är t. ex. den verksamhet
med bokkaféer som bedrivs på flera platser i landet. Vidare bör bibliotekens
och bildningsorganisationernas roll för den enskildes möjligheter att ta del
av ett brett fonogramulbud diskuteras. I dessa frågor bör utredaren samråda med
bl. a. folkbiblioteksutredningen (U 1979: 17).

Utredaren bör vidare arbeta i nära kontakt med 1982
årsbokutredning (U 1982: 02) som bl. a. har i uppgift att lämna förslag till
åtgärder som - inom ramen för en rationell bokdistribution - kan skapa en
kulturpolitiskt gynnsammare struktur för en bred spridning av
kvalitetslitteratur. Särskilt bör utredaren överväga för bok- och
fonogrambranscherna näraliggande eller t. o. m. gemensamma former för grossist-
och servicefunktioner vad gäller marknadsföring, distribution och lagerhållning
av ett brett kvalitets-utbud.

Utredaren bör beakta vad som har anförts i regeringens
direktiv (1980: 20) angående finansiering av reformer.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar del statsråd som har lill uppgift att föredra ärenden
som rör musik

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda
frågor av betydelse för fonogramdistributionen,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att
kostnaderna skall belasta den under nionde huvudtitelns reservationsanslag B
18. Stöd till fonogram-verksamhet uppförda anslagsposten 3. Utredning av vissa
distributionsfrågor m. m. saml - i mån av behov - samma huvudtitels
kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdeparlementet)

389

s. 390 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Plan för vattenkraftens utbyggnad

Del II

Dir 1982:90 -

Beslut vid regeringssammanträde 1982-11-11.

Statsrådet Dahl anför.

Riksdagen har vid flera tillfällen behandlat frågan om
utbyggnad av vattenkraften. Enligt statsmakternas beslut år 1975 om
energihushållning m. m. (prop. 1975:30, CU 1975:28, NU 1975:30, rskr 1975:202
och 203) skulle energibalarisen år 1985 innehålla 66 TWh vattenkraft.

I mofionen 1980/81:1976 med anledning av propositionen
1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken föreslogs bl. a. att riksdagen
skulle begära en plan med riktlinjer för hur tidigare riksdagsbeslut om
vattenkraftens utbyggnad till 66 TWh skulle kunna uppnås. Näringsutskottet (NU
1980/81:60 s. 94) påpekade att en av utskottet i annat sammanhang föreslagen
parlamentarisk kommitté kunde komma att överväga vattenkraftens utbyggnad i
det längre fidsperspektivel. Utskottet konstaterade vidare att regeringen i
proposifionen aviserat att den - om det skulle visa sig nödvändigt - år 1983
kommer att förelägga riksdagen kompletterande förslag rörande
vattenkraftsutbyggnaden. Mot denna bakgrund avstyrkte utskottet motionen.
Riksdagen (rskr 1980/81:381) avslog motionen.

Hösten 1981 fillkallades en parlamentarisk kommitté (I
1981:09) med uppdrag att föreslå åtgärder för att säkra kärnkraftens avveckling
och ett fortsatt minskat oljeberoende. Kommittén, som har tagit namnet 1981 års
energikommitté, har fill uppgift att föreslå åtgärder på lång sikt för Sveriges
energiförsörjning. Kommittén skall vidare analysera vilken roll olika
energikällor, bl. a. vattenkraften, kan få i den framtida energiförsörjningen.
I direkfiven (Dir. 1981:62) anges att kommilténs arbete skall inriktas på
situationen på 1990-talet och tiden därefter. På grund av de långa
planerings-och byggtider som råder inom energiområdet kommer dock vissa beslut
att behöva fattas redan under 1980-talet. Kommittén beräknas avsluta sitt
arbete hösten 1984.

Med anledning av motionen 1981/82:2061 behandlade
riksdagen våren

1982 på nytt frågan om vattenkraftsutbyggnaden. Civilutskottet (CU

1981/82:33) anförde därvid att uppgifter om möjligheter att nå nära beräknad

utbyggnad år 1990 inte kan undanröja farhågorna för att utbyggnaden inte

kommer att ske i önskad takt. De långa projekterings- och planeringsperio

derna medför att beslut måste tas så snart som möjligt för att vattenkraften

skall kunna lämna sitt avsedda bidrag lill den beslutade framtida energi

strukturen. Utskottet konstaterade att kompletterande förslag om vatten

kraftsutbyggnaden bör läggas fram år 1983 föf att konkreta åtgärder skall

kunna vidtas under 1980-talet. Redan mot denna bakgrund fanns enligt

utskottet tillräckliga skäl för att nu påkalla en utredning som ger underlag
för

ett sådant förslag. Enligt utskottet borde utredningsarbetet planläggas i

samråd med 1981 års energikommitté. Utredningsresultatet borde enligt

utskoltet kunna läggas till grund för en plan för vattenkraftsutbyggnaden och

innefatta ställningstaganden även till frågan om i vilken mån gällande

riktlinjer i den fysiska riksplaneringen bör omprövas, bl. a. mot bakgrund av

att fidigare utredningar bakom dessa gjorts innan riksdagen fattade nu

390 gällande beslut om energipolitikens
inriktning.

s. 391 Kontrollera mot PDF

Riksdagen
beslutade atl som sin mening ge regeringen lill känna vad Skr. 1982/83:103

civilutskotlet anfört (rskr 1981/82:338). Dir. 1982:90

För egen del vill jag anföra följande.

Frågan om utbyggnad av vattenkraften kan inte ses isolerad
från andra energipolitiska beslut. Bl. a. beslutet all kärnkraften skall
avvecklas medför atl vi nu måste förutsättningslöst undersöka även
möjligheterna till den utbyggnad av vattenkraften som behövs för atl
säkerställa de långsiktiga energipolitiska målen. 1981 års energikommitté
kommer inför riksdagens energipolitiska beslul år 1985 att lägga fram förslag
om vattenkraftens roll i det längre perspektivet. Riksdagen har begärt en plan
för hur den beslutade utbyggnaden av vattenkraften till 66 TWh skall
genomföras. Jag föreslår därför att en parlamentarisk beredning tillkallas med
uppdrag atl föreslå en sådan plan för vattenkraftens utbyggnad.

Vid utarbetandet av planen bör olika möjligheter att
åstadkomma det av riksdagen beslutade bidraget från vattenkraften på 66 TWh
studeras. Därvid bör belysas även de alternativ som har förts fram av
Älvräddarnas Samorganisation. Beredningen bör också i enlighet med riksdagens
beslut vara oförhindrad att studera sådana älvar och älvsträckor som f. n. är
undantagna från utbyggnad enligt riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen.

Beredningen bör belysa vattenkraftens möjliga roll i den
svenska energiförsörjningen. Beredningen bör därvid söka genomlysa alla
aspekter på utbyggnad av vattenkraften. Det gäller de ekonomiska aspekterna,
betydelsen för sysselsättningen i berörda regioner, inverkan på försörjningsberedskapen,
inverkan på miljön, naturvården och kulturminnesvården liksom på skogs- och
jordbruket, fisket, rennäringen och det rörliga friluftslivet. Jag vill i
sammanhanget erinra om att vissa av dessa frågor berör arbetsgruppen för
samefrågor (U 1977:10) och utredningen om vissa frågor om samernas slällning i
Sverige (Dir. 1982:71). Stor vikt bör fästas vid frågan om hur en utbyggnad av
vattenkraft kan påverka de berörda kommunerna. Beredningen bör redovisa en
översiktlig jämförelse mellan inverkan på miljön från vattenkraftsutbyggnad och
miljöpåverkan från andra tillgängliga energikällor.

Utredningsarbetet bör planeras i samråd med 1981 års
energikommitté. Resultatet bör redovisas senast den 1 juli 1983. Beredningen
bör arbeta öppet och under arbetets gång hålla kontakt med olika intressenter,
vilka bör få möjlighel att nära följa utredningsarbetet.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
atl regeringen bemyndigar det stalsråd som har till uppgift att föredra ärenden
som rör energipolitiken

att tillkalla en parlamentarisk beredning med högst åtta
ledamöter med

uppdrag alt föreslå en plan för vattenkraftens utbyggnad,
att utse en av ledamöterna alt vara ordförande, att besluta om sakkunniga,
experter, sekreterare och annat biträde åt

beredningen.

391

s. 392 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:103 Vidare hemställer jag alt
regeringen beslutar all kostnaderna skall belasta

Del II fjortonde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan.

(Industridepartementet)

392

s. 393 Kontrollera mot PDF

Kronologiskt register

Kronologiskt
register i departementsvis ordning över kommittédirektiv som inte har
redovisats i kommittéberättelsen tidigare

Direktiv Direktiv och kommillébeteckning Nr

Nr del II del I

Justitiedepartementet

dir
1981:72 Artificiella inseminationer (Ju 1981:04) Ju 45

dir
1981:75 Översyn av rättshjälpssystemet (Ju 1982:01) Ju 46

dir
1982:23 , Utredning om effekterna av att använda ordningsvakter för Ju
47

vissa bevakningsuppgifter i tunnelbanan i Stockholm (Ju

1982:02) dir 1982:25 Tilläggsdirektiv till
utredningen om barnens rätt (Ju . Ju 16

1977:08)

dir 1982:52 Översyn av 10 kap. 5 § regeringsformen (Ju 1982:03) Ju 48

dir
1982:71 Vissa frägor om samernas ställning i Sverige. Ledamöter Ju 50

m. fl. ej utsedda

dir 1982:84 Översyn av riksåklagarens kansli (Ju 1982:04) Ju 49

Utriliesdepartementet

dir 1982:37 Utvärdering av system för förmånlig
kreditgivning till UD 4 u-länder (UD 1982:01)

Försvarsdepartementet

dir 1981:68 Förmåner till värnpliktiga m.fl. under
grundutbildning Fö 14

(VFK 82) (Fö 1982:01) dir 1982:2 Tilläggsdirektiv
till 1980 års underhällsutredning (Fö Fö 10

1980:04) dir 1982:3 Försvarets behov av försöks- och
provningsresurser (Fö Fö 15

1982:02) dir 1982:15 Tilläggsdirektiv lill
utredningen Hälso- och sjukvård i Fö 4

försvaret (HSF) (Fö 1978:05)

dir 1982:29 Tilllrädesskydd (Fö 1982:03) Fö 16

dir
1982:35 Översyn av den flygtekniska forskningen i Sverige (Fö Fö 18

1982:05) dir 1982:39 Provplanläggning m. m. med
anledning av 1982 års totalför- Fö 17

svarsbeslut angäende civilförsvaret och kommunerna (Fö

1982:04) dir 1982:56 Samordning och uppföljning av
arbetet med att genomföra Fö 20

strukturförändringar inom det militära försvarets
fredsorganisation m. m. (Fö 1982:07) dir 1982:57 Utredning om försvarets
gemensamma myndigheter m. m. Fö 19

■ (Fö 1982:06) dir 1982:63 Utredning om
förmåner m. m. vid frivillig försvarsverksam- Fö 21

het (Fö 1982:08) dir 1982:70 Ledning och samordning av
totalförsvaret inom regerings- Fö 22

kansliet (Fö 1982:09) dir 1982:80 Kraven på utbildning
och kvalitet hos militära chefer m. m. Fö 23

(Fö 1982:10)

dir 1982:86 Skydd mot ubåtskränkningar (Fö 1982:11) Fö 24

Socialdepartementet

dir
1982:7 Översyn av smittskyddsförfattningarna (S 1982:02) S 32

dir
1982:8 Ansvar och uppgifter inom socialstyrelsens beredskapsom- S 33

rade (S 1982:03) dir 1982:14 Tilläggsdirektiv
till föräldraförsäkringsutredningen (S S 23

1980:08)

393

s. 394 Kontrollera mot PDF

394

Direktiv Direktiv och kommittébeleckning Nr

Nr del II del I

dir 1982:48 Den framtida organisationen samt ansvars-
öch uppgiftsför- S 34 delningen av läkares vidareutbildning och viss
efterutbildning av hälso- och sjukvårdspersonal (S 1982:04)

dir 1982:61 Utredning om dödsbegreppet (S 1982:05) S 35

dir 1982:75 Översyn av de statliga insatserna för
alkohol- och narkoti- S 37 kainforniation m. m. (S 1982:07)

dir 1982:77 Översyn av fritidshemsverksamheten för
yngre skolbarn- S 38 (S 1982:08)

Kommunikationsdepartementet

K4

K 11

K 12

K 13

E 10

E 14

dir 1981:74 Tilläggsdirektiv till
kollektivtrafikberedningen (K 1979:07) dir 1982:1 Ny
myndighetsorganisation för landtransporter av farligt

gods (K 1982:01) dir 1982:6 Internationella
transporter (K 1982:02) dir 1982:50 Bromma Oygplats (K 1982:03)

Ekonomidepartementet

dir 1981:67 Tilläggsdirektiv tillstätistikutredningcn
(E 1980:02) dir 1982:5 Bankanknutna obligationsfonder (E 1982:01)

Budgetdepartementet

dir 1982:4 Inrättande av en delegation för
samordning av samhällsin- B 33

formation (B 1982:01) . dir 1982:10 Ökad
decentralisering av persorialutbildning i SIPU:s regi B 37

(B 1982:05) dir 1982:16 Tilläggsdirektiv till
skatteavräkningssakkunniga (B B 32

1981:06) dir 1982:22 Tilläggsdirektiv till
utredningen om beskattning av tjänste- B 5

pensicner (Fi 1976:02) dir 1982:24 Utredning om
taxeringsförfarandet och skatteprocessen (B B 35

1982:03)

dir 1982:26 Tilläggsdirektiv till datadelegationen (B 1980:03) B 24

dir 1982:27 Direktiv till samtliga kommittéer och
särskilda utredare

angäende kontroll och förenklingsfrågor vid reformer på

skatteområdet dir 1982:28 Tilläggsdirektiv till
1980 ärs företagsskattekommitté (B B 20

1979:13) dir 1982:30 Tilläggsdirektiv till kommittén
om underskottsavdrag (B B 26

1980:05) - ■

dir 1982:32 Tilläggsdirektiv till
traktamentsbeskattningssakkunniga (B B 10

1978:02)

dir 1982:33 Översyn av viss skattekredit, m. m. (B 1982:02) B 34

dir 1982:46 Tilläggsdirektiv till
kapitalvinstkommittén (B 1979:05) B 15

dir 1982:47 Utredning om beskattningen av
aktiebolagens utdelade B 36

vinster (B 1982:04)

dir 1982:64 Tilläggsdirektiv till datadelegationen (B 1980:03) B 24

dir 1982:76 Vissa frågor rörande
deklarationskontrollen m. m. (B B 38

1982:06)

dir 1982:81 Datanöden över Sveriges gränser (B 1982:07) " ' B 39

Utbildningsdepartementet

dir 1981:76 Översyn av bokdistributionen (U 1982:02) U 30

dir 1982:36 Organisationskommitté för
närradioverksamhel (U U 31 1982:03)

s. 395 Kontrollera mot PDF

Kronologiskt register

Direktiv Direktiv
och kommittébeteckning Nr

Nr del II del I

dir 1982:42 Formerna för statens stöd till
arkeologiska undersökningar U 32'

(U 1982:04)

dir 1982:62 Utredning av vissa massmediefrågor (U 1982:07) U 35

dir 1982:65 Samordning av svenska insatser under
studiefasen av U 34

nordiskt radio- och TV- samt telesamarbete (U 1982:06) dir
1982:66 Sjöbefälsutbildningens dimensionering och lokalisering U
36

m. m. Ledamöter m. fl. ej utsedda dir 1982:85
Utredning om annonsbladen och dagspressen. Särskild U 37

utredare ej utsedd

dir 1982:89 Fonogramdistributionen. Särskild utredare ej utsedd U 38

Jordbruksdepartementet

dir 1981:69 Översyn av den eftergymnasiala skogliga
utbildningen (Jo Jo 25

1981:10) dir 1982:9 Tilläggsdirektiv för utredningen
om återvinning av dryckes- Jo 17

förpackningar (Jo 1980:05) dir 1982:11 Samordning av
vissa resurser vid lantbruksnämnderna, Jo 26

skogsvårdsstyrelserna och den lokala fiskeriadministratio

nen (Jo 1982:01)

dir 1982:13 Livsmedelsförsörjningens sårbarhet (Jo 1982:02) Jo 27

dir 1982:17 Bestrålning av livsmedel (Jo 1982:03) Jo 28

dir 1982:51 Tilläggsdirektiv till utredningen om den
statliga rekreations- Jo 11

och turistpolitiken (Jo 1979:07) dir 1982:59
Utvärdering av en svensk miljökvalitetsredovisning (Jo Jo 29

1982:04)

dir 1982:69 Koncessionsrenskötseln (Jo 1982:06) Jo 31

dir 1982:72 Utvärdering av forskning och forskarutbildning
m. m. Jo 32

inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

(Jo 1982:07)

dir 1982:73 Översyn av livsmedelsforskning m. m. (Jo 1982:08) Jo 33

Handelsdepartementet

dir 1981:71 Ändrat bemyndigande vad gäller
utredningen om översyn H 5

av lagstiftning om förbud mot investeringar i Sydafrika
och

Namibia m. m. (H 1980:04) dir 1982:12 Utredning om
konsumentombudsmannens ställning (H H7

1982:01)

dir 1982:19 Översyn av tullagstiftningen (H 1982:02) H8

dir 1982:20 Vissa frågor om beredskapslagring på
energiområdet (H H 9

1982:03) dir 1982:53 Tilläggsdirektiv till
utredningen av vissa frågor om bered- H 9

skapslagring på energiområdet (H 1982:03) dir 1982:54
Översyn av det löpande oljelagringsprogrammet. m. m. (H H 10

1982:04) dir 1982:55 Utredning om beredskaps-
och fredskrislagring (H Hil

1982:05)

dir 1982:60 Utredning om återkallelse av farliga varor (H 1982:06) H 12

Arbetsmarknadsdepartementet

dir 1981:64 Åtgärder för att påverka arbetsgivarnas
rekryteringspolitik A 17

(A 1981:03) -

dir 1981:65 Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och
organisation A 16 (A 1981:02)

dir 1981:66 Samverkan i arbetsmiljö- och
arbetsanpassningsfrågor (A A 18

1981:04) ' ' 395

s. 396 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 Del II

396

Direktiv Direktiv
och kommittébeteckning Nr

Nr del II del I

dir 1981:70 Decentralisering av utlänningsärenden och
kortare hand- A 12

läggningstider
(A 1980:04) dir 1982:18 Ny myndighetsorganisation för vapenfriutbildningen
(A A 19

1982:01)
dir 1982:31 Utredningom förhållandet mellan tryckfrihetsförordningen
A 21

och
medbestämmandelagen (A 1982:03) dir 1982:40 De handikappades
situation på arbetsmarknaden (A A 20

1982:02)
dir 1982:58 Översyn av den statliga lönegarantin vid konkurs (A
A 22

1982:04)

dir 1982:67 Tilläggsdirektiv till dataeffektutredningen (A 1978:05) A 6

Bostadsdepartementet

dir 1982:34 Administration av bostadsbidragen till
barnfamiljer m. fl. Bo 15 (Bo 1982:01)

Industridepartementet

dir 1981:73 Statens industriverks framtida verksamhet
och organisation 120

(I 1981:09) dir 1982:38 Översyn av lagstiftningen om
officiell provning in. m. (I I 21

1982:01)

dir 1982:43 Tilläggsdirektiv till oljeersättningsdelegationen I 8

(I 1979:01)

dir 1982:44 Tilläggsdirektiv till energisparkommittén (I 1974:05) I 1

dir 1982:45 Tilläggsdirektiv för
organisationskommittén för statens I 16

energiverk m. fl. organ inom energiområdet (OKE) (1

1981:04)

dir 1982:68 Vissa frågor inom mineralområdet (I 1982:02) I 22

dir 1982:74 Möjligheterna till en fortsatt utbyggnad
av vattenkraften (I I 23

1982:03) dir 1982:78 Tilläggsdirektiv till utredningen
av vissa frågor rörande I 15

trygghetsfonder, m. m. (I 1981:03)

dir 1982:79 Tilläggsdirektiv till teknikimportkommittén (I 1979:14) I 11

dir 1982:82 Utredning om verksamheten inom
industricentra (I I 24

1982:04) dir 1982:83 De framtida regionalpolitiska
stödinsatsernas inriktning och 125

omfattning (I 1982:05). Ledamöter m. fl. ej utsedda

dir 1982:90 Plan för vattenkraftsutbyggnaden (1 1982:06) I 26

Kommundepartementet

dir 1982:21 Översyn av grunderna för den prästerliga
tjänsteorganisa- Kn 19

tionen i pastoraten, m. m. (Kn 1982:01) dir 1982:41
Samordning av den centrala ledningen av räddningstjänsten Kn 21

i fred och civilförsvarsverksamheten (Kn 1982:03) dir
1982:49 Kommunernas och landstingskommunernas medverkan i en Kn 20

samordnad exportverksamhet (Kn 1982:02) dir 1982:87
Översyn av den kommunala beslutsprocessen m. m. under Kn 22

beredskap och krig. Särskild utredare ej utsedd dir
1982:88 Genomgång av regelbeståndet rörande svenska kyrkan Kn 23

m. m. Särskild utredare ej utsedd

s. 397 Kontrollera mot PDF

Kronologiskt register

Kronologiskt
register över kommittédirektiv som inte har redovisats i kommittéberättelsen
tidigare

Direktiv Direktiv
och kommittébeteckning Nr

Nr del II del I

dir 1981:64 Åtgärder för att påverka arbetsgivarnas
rekryteringspolitik A 17

(A 1981:03) dir 1981:65 Arbetsmarknadsverkets
ansvarsområde och organisation A 16

(A 1981:02) dir 1981:66' Samverkan i arbetsmiljö- och
arbetsanpassningsfrågor (A A 18

1981:04)

dir 1981:67 Tilläggsdirektiv till statistikutredningen (E 1980:02) E 10

dir 1981:68 Förmåner till värnpliktiga m. 11. under
grundutbildning Fö 14

(VFK 82) (Fö 1982:01) dir 1981:69 Översyn av den
eftergymnasiala skogliga utbildningen (Jo Jo 25

1981:10) dir 1981:70 Decentralisering av
utlänningsärenden och kortare hand- A 12

läggningstider (A 1980:04) dir 1981:71 Ändrat
bemyndigande vad gäller utredningen om översyn H 5

av lagstiftning om förbud mot investeringar i Sydafrika
och

Namibia m. m. (H 1980:04)

dir 1981:72 Artificiella inseminationer (Ju 1981:04) Ju 45

dir 1981:73 Statens industriverks framtida verksamhet
och organisation 1 20

(I 1981:09)

dir 1981:74 Tilläggsdirektiv till kollektivtrafikberedningen K 4

(K 1979:07)

dir 1981:75 Översyn av rättshjälpssystemet (Ju 1982:01) Ju 46

dir 1981:76 Översyn av bokdistributionen (U 1982:02) U 30

1982 års direktivserie

dir
1982:1 Ny myndighetsorganisation för landtransporter av farligt K
11

gods (K 1982:01) dir 1982:2 Tilläggsdirektiv
till 1980 års underhållsutredning (Fö Fö 10

1980:04) dir 1982:3 Försvarets behov av försöks- och
provningsresurser (Fö Fö 15

1982:02) dir 1982:4 Inrättande av en delegation för
samordning av samhällsin- B 33

formation (B 1982:01)

dir 1982:5 Bankanknutna obligationsfonder (E 1982:01) E 14

dir
1982:6 Internationella transporter (K 1982:02) K 12

dir
1982:7 Översyn av smittskyddsförfattningarna (S 1982:02) S 32

dir
1982:8 Ansvar och uppgifter inom socialstyrelsens beredskapsom- S 33

rade (S 1982:03) dir 1982:9 Tilläggsdirektiv för
utredningen om återvinning av dryckes- Jo 17

förpackningar (Jo 1980:05) dir 1982:10 Ökad
decentralisering av personalutbildning i SIPU:s regi B 37

(B 1982:05) dir 1982:11 Samordning av vissa
resurser vid lantbruksnämnderna. Jo 26

skogsvårdsstyrelserna och den lokala fiskeriadministrationen
(Jo 1982:01) dir 1982:12 Utredning om konsumentombudsmannens ställning
(H H 7

1982:01)

dir 1982:13 Livsmedelsförsörjningens sårbarhet (Jo 1982:02) Jo 27

dir
1982:14 Tilläggsdirektiv till föräldraförsäkringsutredningen
(S S 23

1980:08) dir 1982:15 Tilläggsdirektiv till
utredningen Hälso- och sjukvård i Fö 4

försvaret (HSF) (Fö 1978:05) 397

s. 398 Kontrollera mot PDF

398

Direktiv Direktiv och kommittébeteckning Nr

Nr del II dell

dir 1982:16 Tilläggsdirektiv till skatteavräkningssakkunniga
(B B 32

1981:06)

dir 1982:17 Bestrålning av livsmedel (Jo 1982:03) Jo 28

dir 1982:18 Ny myndighetsorganisation för
vapenfriutbildningen (A A 19

1982:01)

dir 1982:19 Översyn av tullagstiftningen (H 1982:02) H 8

dir 1982:20 Vissa frågor om beredskapslagring på
energiområdet (H H 9

1982:03) dir 1982:21 Översyn av grunderna för den
prästerliga tjänsteorganisa- Kn 19

tionen i pastoraten, m. m. (Kn 1982:01) dir 1982:22
"Tilläggsdirektiv till utredningen om beskattning av tjänste- B 5

pensioner (Fi 1976:02) dir 1982:23 Utredning om
effekterna av att använda ordningsvakter för Ju 47 -

vissa bevakningsuppgifter i tunnelbanan i Stockholm (Ju

1982:02) dir 1982:24 Utredning om taxeringsförfarandet
och skatteprocessen (B B 35

1982:03) dir 1982:25 Tilläggsdirektiv till
utredningen om barnens rätt (Ju Ju 16

1977:08)

dir 1982:26 Tilläggsdirektiv till datadelegationen (B 1980:03) B 24

dir 1982:27 Direktiv till samtliga kommittéer och
särskilda utredare

angäende kontroll och förenklingsfrågor vid reformer pä

skatteområdet dir 1982:28 Tilläggsdirektiv till 1980
års företagsskattekommitté (B B 20

1979:13) •

dir 1982:29 Tillträdesskydd (Fö 1982:03) Fö 16

dir 1982:30 Tilläggsdirektiv till kommittén om
underskottsavdrag (B B 26

1980:05) dir 1982:31 Utredning om förhållandet mellan
tryckfrihetsförordningen A 21

och medbestämmandelagen (A 1982:03) dir 1982:32
Tilläggsdirektiv till traktamentsbeskattningssakkunniga (B B 10

1978:02)

dir 1982:33 Översyn av viss skattekredit, m. m. (B 1982:02) B 34

dir 1982:34 Administration av bostadsbidragen till
barnfamiljer m. fl. Bo 15

(Bo 1982:01) dir 1982:35 Översyn av den flygtekniska
forskningen i Sverige (Fö Fö 18

1982:05) dir 1982:36 Organisationskommitté för
närradioverksamhel (U U 31

1982:03) dir 1982:37 Utvärdering av system för
förmånlig kreditgivning till UD 4

u-länder (UD 1982:01) dir 1982:38 Översyn av
lagstiftningen om officiell provning m. m. (I I 21

1982:01) dir 1982:39 Provplanläggning m. m. med
anledningav 1982 års totalför- Fö 17

svarsbeslut angående civilförsvaret och kommunerna (Fö

1982:04) dir 1982:40 De handikappades situation
på arbetsmarknaden (A A 20

1982:02) dir 1982:41 Samordning avden centrala
ledningen av räddningstjänsten Kn 21

i fred och civilförsvarsverksamheten (Kn 1982:03) dir
1982:42 Formerna för statens stöd tillarkeologiska undersökningar U
32

(U 1982:04) dir 1982:43 Tilläggsdirektiv
till oljeersättningsdelegationen (I I 8

1979:01)

s. 399 Kontrollera mot PDF

Direktiv Direktiv
och kommittébeteckning Nr

Nr del II del I

dir 1982:44 Tilläggsdirektiv till energisparkommittén
(1 1974:05) I I

dir
1982:45 Tilläggsdirektiv för organisationskommittén för statens
I 16

energiverk m. fl. organ inom energiområdet (OKE) (I

198h04)

dir 1982:46 Tilläggsdirektiv till kapitalvinstkommittén (B 1979:05) B 15

dir 1982:47 Utredning om beskattningen av
aktiebolagens utdelade B 36

vinster (B 1982:04) dir 1982:48 Den framtida
organisationen samt ansvars-och uppgiftsför- S 34

delningen av läkares vidareutbildning och viss efterutbildning
av hälso-,och sjukvårdspersonal (S 1982:04)-dir 1982:49 Kommunernas och
landstingskommunernas medverkan i en Kn 20

K 13

Jo 11

Ju 48

H9

samordnad exportverksamhet (Kn 1982:02) dir 1982:50
Bromma flygplats (K 1982:03) dir 1982:51 Tilläggsdirektiv till utredningen
om den statliga rekreations-

- och turistpolitiken (Jo 1979:07) dir 1982:52
Översyn av 10 kap. 5 § regeringsformen (Ju 1982:03) dir 1982:53
Tilläggsdirektiv tiM utredningen av vissa frågor om beredskapslagring på
energiområdet (H 1982:03) dir 1982:54 Översvn av det löpande
oljelagringsprogrammet. m. m. (H H 10

1982:04) dir 1982:55 Utredning om beredskaps-
och fredskrislagring (H H 11

1982:05)" dir 1982:56 . Samordning och uppföljning
av arbetet med att genomföra Fö 20

strukturförändringar inom det militära försvarets
fredsorganisation m.m. (Fö 1982:07) , dir 1982:57 Utredning om försvarets
gemensamma myndigheter m, m. Fö 19

(Fö 1982:06) dir 1982:58 Översyn av den
statliga lönegarantin vid konkurs (A A 22

1982:04) dir 1982:59 Utvärdering av en svensk
miljökvalitetsredovisning (Jo Jo 29

1982:04)

dir 1982:60 Utredning om återkallelse av farliga varor (H 1982:06) H 12

dir
1982:61 Utredning om dödsbegreppet (S 1982:05) S 35

dir
1982:62 Utredning av vissa massmediefrågor (U 1982:07) dir 1982:63
Utredningom förmåner m. m. vid frivillig försvarsverksam- Fö 21

het (Fö
1982:08)

dir 1982:64 Tilläggsdirektiv till datadelegationen (B 1980:03) B 24

dir
1982:65 Samordning av svenska insatser under studiefasen av U
34

nordiskt
radio- och TV samt telesamarbete (U 1982:06) dir 1982:66
Sjöbefälsutbildningens dimensionering och lokalisering U 36

m. m.
Ledamöter m. fl. ej utsedda

dir 1982:67 Tilläggsdirektiv till dataeffektutredningen (A 1978:05) A 6

dir
1982:68 Vissa frågor inom mineralområdet (I 1982:02) I 22

dir
1982:69 Koncessionsrenskötseln (Jo 1982:06)- Jo 31

dir
1982:70 Ledning öch samordning av totalförsvaret inom regerings- Fö 22

kansliet
(Fö 1982:09) dir 1982:71 Vissa frågor om samernas ställning i Sverige.
Ledamöter Ju 50

m. fl. ej
utsedda dir 1982:72 Utvärdering av forskning och forskarutbildning m. m.
inom Jo 32

jordbruksdepartementets verksamhetsområde

(Jo
1982:07)

dir 1982:73 Översyn av livsmedelsforskning m. m. (Jo 1982:08) Jo 33

dir
1982:74 Möjligheterna till en fortsatt utbyggnad av vattenkraften (I
I 23

1982:03)

399

s. 400 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 Del II

400

Direktiv Direktiv
och kommillébeteckning Nr

Nr del II del I

dir 1982:75 Översyn av de statliga insatserna för
alkohol- och narkoti- S 37

kainformation
m. m. (S 1982:07) dir 1982:76 Vissa frågor rörande
deklarationskontrollen m. m. (B B 38

1982:06)
dir 1982:77 Översyn av fritidshemsverksamheten för yngre skolbarn (S S
38

1982:08)
dir 1982:78 Tilläggsdirektiv till utredningen av vissa frägor rörande
I 15

trygghetsfonder, m. m. (I 1981:03)

dir 1982:79 Tilläggsdirektiv till teknikimportkommittén (I 1979:14) I 11

dir 1982:80 Kraven pä utbildning och kvalitet hos
militära chefer m. m. Fö 23

(Fö 1982:10)

dir 1982:81 Dataflöden över Sveriges gränser (B 1982:07) B 39

dir 1982:82 Utredning om verksamheten inom
industricentra (I I 24

1982:04) dir 1982:83 De framtida regionalpolitiska
stödinsatsernas inriktning och 125

omfattning (I 1982:05). Ledamöter m. fl. ej utsedda

dir 1982:84 Översyn av riksåklagarens kansli (Ju 1982:04) Ju 49

dir 1982:85 Utredning om annonsbladen och
dagspressen. Särskild U 37

utredare ej utsedd

dir 1982:86 Skydd mot ubåtskränkningar (Fö 1982:11) Fö 24

dir 1982:87 Översyn av den kommunala beslutsprocessen
m. m. under Kn 22

beredskap och krig (Kn dir 1982:88 Genomgång av
regelbeståndet rörande svenska kyrkan Kn 23

m. m. Särskild utredare ej utsedd

dir 1982:89 Fonogramdistributionen. Särskild utredare ej utsedd U 38

dir 1982:90 Plan för vallenkraftsulbyggnaden (I
1982:06) I 26

s. 1 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103 Sakregister

Sakregister till kommittéer

(Referenser
till del II
avser nummer i
direklivserie. I denna del redovisas direktiv 1981:64-76 och 1982:1-90.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

AC se Adoptionscenlrum ADB

ADB-beredningsgruppen (C 1973:06)

Arbetsförmedlingen

Arkivvård, gallringsbestämmelser

Arkivvård, gallringsbestämmelser, socialtjänstenZ-vården

Brottmålsförfarandet (BROTTSRl)

Cancerregisler, olika myndigheter

Datadelegationen

Datalagstiftningskommittén (DALK)

Dataombudsman

Gäldenärsregister (DALK)

Indrivning av skatter och avgifter

Kommunala sociala informationssystemet (KOSIS)

Kyrkliga kommuners ekonomiska tillskott

Lagstiflningsförfarandel och rättspraxis

(LAGRI/RÄTTSDATA)

Lantmäteriverksamheten

Offentliga handlingar (DALK)

Personorienterad information (DALK)

Planeringsrutiner, rättsväsendet (PLANRl)

Processindustrin, effekter på näringslivet

REX-syslemel

RS-systemet

Registerpanlrätlssyslem

Riktlinjer och principer (daladelegationen)

Statliga person- och adressregister (SPAR) ALK se
atomlagstiftningskommittén A MS se arbetsmarknadsstyrelsen AMS-kommuién (A
1981:02) A UU-sakkunniga (U 1968:49) A borlkommillé (S 1980:02). 1980 års A
dminislralionskoslnader

Föräldraförsäkringen

Högskolemyndigheter

Sjukersättningssystem Administrativa frågor

ADB-system, samordning

Behörighetsärenden, hälso-och sjukvården

Föräldraledighet

Palienidokumeniation

Socialförsäkring - försäkringsdomslolar Adoptionscenlrum
(AC) Adressystem, postverket, landsbygdsområde Advokat, tvångsmedelsreglering
Afrikanska utvecklingsbanken (ADB), svenskt bistånd Aktier

Akliesparande, stimulans av

Bolagsvinster, dubbelbeskattning

Vinsibeskalining, regelsystem Akustiska hjälpmedel

Kn4

A 17

1981:64

Ju 11

1980:82

S20

Ju 1

S 13

B 24

1982:26 1982:64

Ju 11

1980:82

Ju 11

1980:82

Ju 11

1980:82

B 28

1980:89

S20

Kn 16

1980:91

Ju 1

Bo 12

Ju 11

1980:82

Ju 11

1980:82

Ju 1

17

B 28

1980:89

B 24

1982:26 1982:64

Ju 13

B 24

Ju 11

1980:82

A 16

1981:65

U 1

S 18

S23

1982:14

U 12

1981:13

S9

B 24

1982:26

1982:64

S26

S23

1982:14

S 19

S25

Ju 16

1982:25

U2I

Ju 23

1981:10

H4

B 15

1982:46

B 36

1982:47

B 15

1982:46

Ju 23

1981:10

s. 3 Kontrollera mot PDF

26 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 103

401

s. 4 Kontrollera mot PDF

Alkohol

Information

Kvinnliga missbrukare

Ransonering

Representation

Rikskampanj

Samordningsorgan

Vård utan samtycke Allmän domstol, rältegångsförfarandet
Allmän placeringsplikl, kreditpoliliken Altmän registrering, bostadsrätter
Allmänna datanätet

Allmänna domstolar

Militär disciplinpåföljd

Övervakningsfrågor Allmänna handlingar, ADB-material
AUmänna ordningssladgan

Allmänna pensionsfonden (AP-fonden), en femte fondstyrelse
Allmänna skolväsendet, integration av handikappade elever A Itmänna tandvårdsförsäkringen

Allmänna tull- och handelsavtalet (GA TT), upphandting, .
försvarsmateriel Allmänna värnpliktens innehåll Allmänningsutredningen (Jo
1979:04) Allmänt mål, undersökningsplikt

Alternativ produktion, försvarsmaterielindustrin, vissa
delar AMS-kommittén (A 1981:02) Analysobjekl, trafiknykterhetsbrott Andtig
vård. försvarsmakten Anhörigvårdskommittén (S 1979:1 1) Anläggningslagen,
ägarlägenhetssystem Anmälningsförfarande-tillståndsprövning, datalagen
Annell-reglerna Annonsblad

Anonymitetsskyddsreglering, intressekollision Anskaffare,
grundlagsskydd A nstall, fängelsestraff

Anställda, kommuner och landstingskommuner Anställds
integritet, ADB-frågor Ansvar, funktionärer i offentlig verksamhet
Ansvarsfördelning stat och kommun, tillämpad planering, krig och fred

Ansvarsfördelning, överlåtelse av ägariägenheter
Ansvarsnämnder, ADB-frågor Ansvarssyslem, militärt Arbetsersättning,
kriminalvårdsanstall Arbetsförmedling, vissa kortlidsanställda Arbetsgivare,
socialförsäkringsavgift ldl sjukförsäkringen Arbetsgruppen (S 1980:01) för
samråd beträjfande boendeservice för svårt handikappade Arbetsgruppen (U
1977:10) för samefrågor Arbetsmarknad

Abortfrekvenser

ADB-användning, principfrågor

Anpassningsfrägor

Anställds integritet

Anställningsskydd, äldre

Arbetslivsforskning ,

Arbetsmarknadsverket

Arbetstidens förläggning

Arbetstider, Stockholmsområdl

Arbetstidsförkortning

402 Beredskapsinformalion

Del I

Del II

S37

1982:75

S21

S2I

S2I

S 16

1981:6

S21

S22

1981:55

Ju 14

1981:47

E 11

B 27

B 24

1982:26

1982:64

Ju 17

Ju 30

1981:5

Ju 11

1980:82

Kn7

E 13

U7

S7

Fö 9

Fö 2

Jo 9

B 28 ,

1980:89

19

A 16

1981:65

Ju 40

Fö 7

S 15

Ju 39

Ju 11

1980:82

B 15

1982:46

U37

1982:85

Ju 23

1981:10

Ju 18

Ju 30

1981:5

Kn23

1982:88

Ju II

1980:82

Ju 37

Fö 1

Ju 39

Ju 11

1980:82

Ju 17

Ju 33

A 13

S9

S 17

U4

S 18

B 24

1982:26

1982:64

A 18

1981:66

Ju 11

1980:82

A9

A4 '

A 16

1981:65

A4

K5

A 1

Fö 12

1981:15

s. 5 Kontrollera mot PDF

Byggnadsverksamhet, styrning

Datateknikens effekter

Deltidsarbete

Facklig verksamhet, finansiering

Facklig vetorätt

Forskning

Föreningsrättsfrågor

Företagshälsovård

Förelagsutbildning

Förmedlingsverksamhet

Inflytandeformer

Information : Jämställdhet

Korttidsanställda

Mätresurser, arbetsmiljö

Rekryteringspolitik

Samverkansfrågor

Uppfinningar, arbetstagares

Utbildning, medbestämmanderätt

Utlänningsärenden, AMS

Vapenfri verksamheten Arbetsmiljö, datateknikens effekter
A rbetsmiljörisker

ArbelsrältskommUtén, Nya (A 1976:02) (NARK)

Arbetsskador, medicinska arkiv, gallringsbestämmelser

Arbetstagares uppfinningar - ,-, ,

Arbetstider, förskjutna. Stockholmsregionen
Arbetstidsfrågor, Delegationen för Arkeologiulredningen (U 1982:04) Arkiv, försäkringsdomslolar
Arkiv, medicinska, gallring Arkiv, ortnamn (DOVA) Artificiella inseminationer
Arvs- och gåvobeskattning

Utgiftsskaltesystem A rvskifte

Asiatiska utvecklingsbanken (ASDB), svenskt bistånd
Associationsrätt - medbestämmandefrågor Alomlagstifiningskommitlén (11979:05) (ALK)
Audiovisuella medel, biblioteksverksamheten Avgift, polisbevakning A vgifier,
kulturarbetare och uppfinnare . Avgiftsfordringar, avskrivningskungörelsen Avgiftsområdet.
tvångsmedelsregleringen, integriietsskyddsfrågor Avgiftsstruktur, hamnväsendet
Avgiftssystem, konkurskostnader A vgiftssyslem, laxeringsbesked A vgiftssyslem,
ägarlägenhetssystem Avlyssningsutrustning Avräkning, pastoral A vräkningssystem
Avtal, underställning av . A vtatsticens, upphovsrältsfrågor

A vtalsreglering, upphovsrättsliga frågor,
undervisningsområdet Avtalstyper, sjötransporter

Sakregister

Del I

Del II

A 14

A6

1982:67

A 1

A4

A4

A4

A4

A 3

A 10

A 17

1981:64

A4-

A4

A 5

1981:19

A 13

A3

A 17

1981:64

A 18

1981:66

Ju 20

. 1980:81

A4

A 12

1981:70

A 19

1982:18

A6. ,

1982:67

A8

A4

S 19

Ju 20

1980:81

K5

Al ,

U32

. . 1982:42

S25

S 19 ..

: 1981:29

U2I -

Ju 45

1981:72

B 30

1981:14

Ju 15.

H4.

A 4

I 10

U20

Kn7

B2I

B
28 -

1980:89

Ju 23

1981:10

K6 -

Ju 3

B9

Ju 39

Ju 23

1981:10

Kn 16

1980:91

B15

1982:46

B2

Ju 9

U 1

Ju
20 -

1980:81

s. 6 Kontrollera mot PDF

BBU se befälsbehovsutredningen

BFl se
bokbranschens finansieringsinstitut

BFR se siatens
råd för byggnadsforskning

BROTTSRl
se ADB-system för brottmålsförfarandet hos polis,

åklagare
och domstolar m.fi.

Balansbegrepp

E 1

403

s. 7 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103

Del
I Del II

s. 8 Kontrollera mot PDF

Batansbrisl, samhällsekonomi Bandinspelning,
upphovsrättsfrågor Banker

Datorisering

Dotterbolag

Kreditsäkerhet

Obligationsfonder

Verksamhetsulvidgning Banklagsutredningen (Fi 1976:04)
Barn och ungdom

Alkohol- och drogmissbrukande mödrar

Fritidsverksamhet

Psykisk vård

Rättslig slällning

Underhållsfrågor Barnfamiljer

Bostadsbidrag

Ekonomiskt slöd

Ensamförälder, samhällsstöd

Ersättningsregler, värd av barn

Handikapp, samhällsstöd

Ledighetsfrägor

Underhållsfrägor Bebyggelse, energihushållning

Bebyggelse, utökad ansvars- och handlingsfrihet för
kommuner och landstingskommuner Bebyggelseplanering, fysisk Befolkningsskydd,
geografisk differentiering Befälsbehovsutredningen (Fö 1982:10) (BBU)
Begränsningskonvention, redareansvar Begränsningskungörelsen
Behörighetskommitté (S 1980:11), 1980 års Behörighetsvillkor

Företagshälsovård

Hälso- och sjukvård Bemanningsreglering, närsjöfart Bemyndigandesystem,
skyddsrumsbyggande Beredningen (I 1982:06) om en plan för vattenkraftens
utbyggnad

Beredningen (S 1978:03) för internationeUt läkemedelssamarbete

Beredningsgruppen (H 1982:02) för översyn av lull-lagstiftningen

Beredningsgruppen (S 1979:10) för internationella
handikappåret 1981 Beredskap

Energisomrädet

Författningar

Förmånssystem, värnpliktiga

Försvarsstruktur

Försäkringsdomstolar

Försörjningsfrågor

Informationsberecskap

Kommuner och landsting

Kyrkoberedskap

Militära ansvarssystemet

Skyddsrum Bernkonveniionen

Berusade personer, omhändertagande Beräkningsmetoder, skatteutjämningssyslemet
Beskattning

Aktiebolagens vinstutdelning

Elfordon

404 ""'

E 11

Ju 9

A6

1982:67

E3

1981:46

E313

1981:46

E 14

1982:5

E3

1981:46

E3

1981:46

821

S22

1981:55

S38

1982:77

S24

Ju 16

1982:25

Ju2

Bo 6

S 12

S5

S23

1982:14

S 15

S23

1982:14

Ju 2

Bo 4

Kn 14

Bo 2

Fö 2

Fö 23

1982:80

Ju 20

1980:81

Kn 14

S26

A3

S26

K 12

1982:6

Fö 1

126

1982:90

S8

H8

1982:19

S 14

Fö 12

Fö 8

Fö 2

S25

H 11

1982:55

Fö 12

1981:15

Kn 1

Kn6

Ju 17

Fö 1

Ju 9

Ju 22

B 23

B 36

.1982:47

B8

B 16

opaginerad Kontrollera mot PDF

Familjeföretag

B 20

1982:28

Hushåll

B 14

Realisationsvinst, uppskov

B 15

1982:46

Räntor och kapitalvinster

B 12

Säkerhetsåtgärder

B3

Tjänstepensioner

B5

1982:22

Traktamenten

B 10

1982:32

Uigifisskatt

B 36

1981:14

Ägariägenheter

Ju 39

Beslag,
tvångsmedelsåtgärd

Ju 23

Beslutanderätt,
abortfrågor

S 19

Beslutsbefogenheter,
domstolsväsendet-regeringen

Ju 42

1980:83

Besparingar,
sjukförsäkringssystemet

S9

Bestraffningsrätt,
mihtär, processordning

Ju 17

Bestrålning,
livsmedel

Jo 28

1982:17

Besvärsräll

Kommunal- och landstingskommunal verksamhet

Kn 14

Kommunalbesvärsprocessen

Kn8

Prövning, socialförsäkringsärende

S25

Valfrågor

Ju 21

1981:38

Beiatmedet

Beredskap och krigsförhållande

Fö 8

Kontokort

E 12

Beialningsbalansdelegationen
(Fi 1975:02)

E 1

Bevakningsuppgifter,
ordningsvakter

Ju 47

1982:23

Bevarandelider,
sjukjournaler

S 19

Bibelkommissionen
(U 1982:07)

U2

Bibliotek

Bildkonst

U20

Bildskivor

U20

Talböcker

U 11

Bilavgaskommittén
(Jo 1977:08)

Jo 4

Bilarbelslidsutredningen
(K 1981:06). 1981 års

K 10

1981:52

Bildskivor

Bibliotek

U20

Reklam

Ju 7

Upphovsrätt

Ju 9

Bilförsäkring

Ju 5

Bitstödskommutén
(S 1979:04)

S 11

Biltelefoner

Ju 23

1981:10

Blodanalysmelod.
trafiknykterhetsbrott

Ju 40

Boendeservice,
svårt liandikappade

S 17

Bokulredning
(U 1982:02) 1982 års

U30

1981:76

Borgen,
förelags skulder

E 13

Borås
polisdistrikt, polisarresler. sjukvårdspersonal

Ju 22

Bostadsarrendatorers
kreditbehov

Ju 15

Bostadsbridrag.
administration.

Bo 15

1982:34

Bostadsbidragskommitlén
(Bo 1979:01)

Bo 6

Bostadsbyggande

Arbelsmarknadspolitisk styrning

A 14

Finansiering

Bo 1

Prisutveckling

Bo 11

Bostadsförhållanden,
äldreomsorg

S27 .

1980:93

Bostadsförmedlingsförbund

Kn 17

1981:9

Bostadsrätt

Allmän registrering

B 27

Beskattning av realiationsvins

B 15

1982:46

Underhäll av fastighet

Bo 5

Upplålelseprinciper

Ju 39

Uppskov vid försäljning

B 27

Boställsränta.
kyrkofond

Kn 16

1980:91

Boutredning.
skiftelsefrågor

Ju 15

Boxning,
skadeverkningar

Jo 14

Bromma
flygplats

K 13

1982:50

405

opaginerad Kontrollera mot PDF

Brott
och brottspåföljder

Datamissbruk

Ju 11

1980:82

Förmögenhelsbrott

Ju 10

Kontraktsvård

Ju32

Personorienterad ADB-information

Ju 11

1980:82

Rättsväsendets informationssystem

Ju I

Sedlighetsbrott

Ju 12'

.
Snatteri och stöld

Ju 38

Stöldgods, godlrosförvärv

Ju 41

Tvångsmedel, förundersökning

Ju 23

1981:10

Bruttoskattekommittén
(B 1979:04)

B 14

Bryssetkonvention.
1957års redareansvar

Ju 20

1980:81

Bränslen,
ersättning för olja

18

1981:24
1982:43

Buller

Jo 2

Butikstiltgrepp,
åtgärder mot

Ju 38

Byggnad

Civilförsvarsberedskap

Fö 1

Strålrisk

- Ju 8

Överlåtelse och pantsättning

- Ju 13

Byggnadspantutredningen
(Ju 1977:05)

Ju 13

Byggnadsverksamhet,
arbelsmarknadspolitisk styrning

A 14

Byggprisutredningen
(Bo 1980:01)

Bo II

Bötesförvandling

Ju 27

s. 4 Kontrollera mot PDF

CESAM-kommittén (Kn 1982:03)

CM I se Comité Maritime International

CMU se civilmilitärutredningen

CSTP se
Committee for Scientific and Technological Policy

Cancerkommittén
(S 1979:04)

Charterbussar,
Stockholmsregionen

ChefsutbildningskommUlén
(B 1979:11)

Citaträll,
upphovsrättsfrågor

Civil
luftfart, pilolutbitdning

Civila
flyghistoriska museiverksamheten

Civilförsvar

Fredsorganisalion

Frivilligförsvar

Föremålssyslem, civilförsvarspliktiga

Motst å nd

Skyddsrumsplanering Civilmilitärutredningen (Fö 1978:04) (CMU)

Kn21

1982:41

S 13

K5

B 18

Ju 9

K6

U25

Fö 2

Fö 21

1982:63

Fö 8

Fö 11

1980:90

Fö 1

Fö 3

s. 5 Kontrollera mot PDF

406

DALK se
datalagstiflningskommittén DEFA se delegationen (A 1981 :OI)för arbelsmarknadspolitisk
forskning DEK se data- och elektronikkommittén DELFA se delegationen för arbelslidsfrågor
Dl se datainspektionen DIRK se direktinvesteringskommittén DKU se deklartionskontrollutredningen
DO VA se dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv DU se
diskrimineringsutredningen Dagspressen - Annonsblad Dagstidningar, distribution
till synskadade Dalamas häradsallmänningar och allmännirigsskogar Data- och eleklronikkommitlén
(I 1978:04) (DEK) Datadelegationen (B 1980:03)

Dataeffektutredningen (A 1978:05) Dataflöden, över
Sveriges gränser

U37

1982:85

U23,

Jo 9

17

B 24

1982:26

1982:64

A6

1982:67

B 39

1982:81

s. 6 Kontrollera mot PDF

Dalainspektionen (DI)

Daiatag.siiftningskommittén (Ju 1976:05) (DALK)
Datateknikens effekter på näringstivels utveckling Datorisering, anställds
integritet Datorisering, offentlighetsprincipen Datorstöd, kronofogdemyndighet Dektarationskonlroltulredningen
(B 1982:06) (DKU) Delegationen (A 1974:09) för arbetstidsfrågor (DELFA)
Delegationen (A 1981.01) för arbelsmarknadspolitisk forskning (EFA)

Delegationen (Bo 1978:03) för frågor om energihushållning
i befintlig bebyggelse (Energihushåtlningsdelegationen) Delegationen (Fö
1982:07) för samordning och uppföljning av arbetet med att genomföra
strukturförändringar inom del miUtära försvarets fredsorganisalion m. m. (Fredsorganisalionsdelegationen)
Delegationen (11977:02) för glesbygdsfrågor Delegationen (11980:08) för
uppbyggnad av en oljeersältningsfond

Delegationen (In 1967:30) för bostadsfinansiering Delegationen
(Ju 1979:06) för kontraktsvård Delegationen (S 1974:05) för social forskning
Delegationen (U 1979:11) för bättre skolmiljö och uppföljning av reformbesluten
rörande grundskolan Delegationen (U 1981:05) för förhandlingar rörande nodiskt
radio- och TV-samarbete

Delegationen (UD 1972:02) för utveckling av folkrättens
regler om humanitet i krig Demonsirationsfrihet, grundlagsfrågor Detaljhandeln,
konlokorlsfrågor

Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv (DO VA)
Direktinvesteringskommittén (11977:06) (DIRK) Direktiv tiU samtliga kommittéer
och särskilda utredare angående finansiering av reformer

kontroll av förenklingsfrägor vid reformer på skatteområdet

statlig normgivning lill kommuner och landstingskommuner

Disciplinpåföljder, försvarsmaktens personal Diskonlopotitik

Diskrimineringsulredningen (A 1978:06) (DU) Dokumentation,
hälso- och sjukvärden Domarjour, tvångsmedelsfrågor Domstol, allmän,
rättegångsförfarande! Domstol, särskild, tjänstgörande krigsman Domstotsadministration,
utvärdering Drivmedelspriser och -tillgång, sjöfarten Drottningholms
teatermuseum Drunkningsolyckor, förhindrande Dryckesförpackningar
Dubbelbeskattning, aktieutdelningar Dykeriarbete, ersättning under beredskap
och krig Dödförklaring Dödsbegreppet Dödsbo

Sakregister

Del I

Del II

Ju II

1980:82

Ju 11

1980:82

17 . .

Ju 11

1980:82

Ju 11

1980:82

B 28

1980:89

B 38

1982:76

A 1

AI5

Bo 4

Fö 20

1982:56

14

I 12 -.

1980:92

Bo 1

Ju 32

S2-

U 16

U27

'■

UD 1

Ju 18

E 12

U21

15

1978:40

1980:20

-

1982:27

.

1981:42

Ju 17

E II

A7

S 19

Ju 23

1981:10

Ju 14

1981:47

Ju 17

Ju 42

1980:83

K6

U 19

Kn7

Jo 17

1982:9

B 15

■ 1982:46

Fö 8

Ju 15

S35-

1982:61

Ju 15

opaginerad Kontrollera mot PDF

EG se
Europeiska staternas gemensamma marknad EIFO se expertgruppen för
invandringsforskning ESK se energisparkommittén ESO se expertgruppen för
offentlig ekonomi -

407

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103

Del
I Del II

opaginerad Kontrollera mot PDF

Edilionsplikl,
tvångsåtgärder

Egendomshandel,
misstänkt stöldgods

Egna
hem, underskotlsavdrag

Ekonomi,
kyrklig

Ekonomiadministrativt
system, lantmäteriverksamhet

Ekonomiska
brott, förmögenhetsbrott

Ekonomiska
brott, tvångsmedelsåtgärder

Ekonomiska
förhållanden, rennäringen

Ekonomiska
resurser, totalförsvaret

Ekonomiskt
stöd, barnfamiljer

Eldrivna
fordon, skaltekonstruklion

Elektrisk
kraftproduktion, övervinster

Elektronik,
effekter på näringslivets utveckling

Elever,
handikappade

Emissionskontroll,
kreditpolitiken

Energiförsörjning,
beredskapslagring

Energihushållningsdelegationen (Bo 1978:03)

Energikällor,
förnybara

Energimarknadsulredningen
(I 1981:01)

Energiproduktion,
jordbruket

Energirådet
(Ju 1974:03)

Energiskallekommittén
(B 1979:06)

Energisparkommittén
(1974:05) (ESK)

Ensamförälderkommiltén
(S 1977:16)

Ensamrättssystem,
upphovsrättsfrågor

Enskild
lägenhet, fastighetsrättsliga principer

Enskilds
integritet, tvångsmedelsålgärder

Enskilds
talerätt mot offentliga funktionärer

Ersättning,
naturkatastrofer

Ersättningsbränslen
för olja

Ersättningsskyldighet,
militärt ansvarssystem

Ersättningssystem,
miljöskador

Ersättningssystem, sjukfrån varo

Etableringsrätt, fri, grundlagsfrågor

Etersändning,
grundlagsfrågor

Eliska
frågor

Europarådels
stadsförnyelsekampanj

Exekutionsväsendet

Exekutiv
försäljning, ägariägenheter

Expeditionsavgift

Expertgruppen
(A 1975:05) för invandringsforskning (EIFO)

Expertgruppen
(B 1974:06) för forskning om fysisk planering

och
bebyggelse

Expertgruppen
(B 1981:03) för studier i offentlig

eknomi (ESO)

Exportförfattningar,
översyn

Ju 23

1981:10

Ju 41

B 26

1982:30

Kn 16

1980:91

Bo 13

Ju 10

Ju 23

1981:10

Jo 12

Fö 2

S 12

B8

B 16

17

U7

Ell

H9

1982:20

1982:53

Bo 4

1 12

1980:92

I 13

1981:8

Jo 16

Ju 4

B 16

I 1

1982:44

S5

Ju 9

Ju 39

Ju 23

1981:10

Ju 37

Kn 12

18

1981:24 1982:43

Ju 17

Ju 24

S9

Ju 18

Ju 18

S29

Bo 10

B 28

1980:89

Ju 39

B9

A2

Bo 2

B 29

1981:25

H 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

FK-78 se försvarskommitté, 1979 års FN-frågor ADB-system

Flykfingkommissarie (UNHCR)

Folkrättskonferens

Sjötransportkonvention

Aldrekonferens FRlMO-utredningen (11982:02) FSDB se
Föreningen Sveriges dövblinda FVK seförsäkringsverksamhetskommiltén Facklig
vetorätt

Faderskapsfrågor,
Utredningen om internationella

.Qo Fallskärmstjänsl. ersättning under
beredskap och krig

B 24

1982:26

1982:64

A 12

UD 1

Ju 20

1980:81

S27

1980:93

122

1982:68

A4

Ju 35

Fö 8

s. 8 Kontrollera mot PDF

Familjeekonomiska kommittén (S 1979:06) Familjeförelag,
beskattningsregler Familjelagsakkunniga (Ju 1970:52) Familjerådgivning,
kommunal Farligt gods

Författninsmässig reglering

Landtransporter

Sjötransporter

Internationellt samarbete Fartygsmiljöutredningen (K
1973:04) Fa rlygsrösln ing

Farlygsskador. hamnanläggningar Fastighelsavytlring,
uppskov Fastighetsbildningsulredningen (Ju 1979:11) Fastighelsregistret, ägarlägenhetssystem
Fastighetsrättens pantregler Fastighelsrätlsliga principer, enskild lägenhet
Fastighetstaxeringskommitté (Fi 1976:05), 1976 ärs Felbegreppet, gods/varor
Film. biblioteksverksamhet Film. upphovsrättsfrågor Filmpoliliska beredningen (U
1979:06) Filmreklam, videogram

Finansbolag,
utanför den kontrollerade kredilmarknaden Finansiering, jordbrukssektorn, små
och medelstora företag Finansiering, små- och medelstora företag Finansierings
företag, kontokort Finansieringsregler, ägarlägenhetssystem Fiskeriadministration,
samordningsfrågor Flerbarnsfamiljer, ekonomiskt stöd Flerfamiljshus, ägarlägenhetssystem
Flygbussar, Stockholmsregionen Flyghistorisk museiverksamhet, civil Flygindustrikommitté,
militära, 1979 års (MFK-79) Flyg lä ra rulbildn ing Flygplansanskaffning
Flygplats, Bromma Flygvapnet, Jörbandssjukvård Folkbiblioteksutredningen (U
1979:17) Folkbokföring, kvrklig beredskap vid krig eller krigsfara Folkbokföringskommuté
(B 1979:12), 1979 års Folkrätten, regler om humanitet i krig Folkrättskommittén
(Fö 1978:06) Fondförvaltning, statlig Fondsystem, löntagarfonder Fonogram

Bibliotekklam

Distribution

Reklam

Upphovsrätt Fordon, eldrivna, skaltekonstruklion
Fordringar, avskrivningskungörelsen Fordringar, privata

Utgiftsskaltesystem Formkrav, överlåtelse av ägariägenheter
Forskning

Data- och elektronikutveckling

Diskrimineringsutredningen (DU)

Folkbiblioteken, vetenskaplig dokumentation

Forskn i ngssamverkanskom mitten

Fysisk planering och bebyggelse

Hybrid-DNA-teknik, kontrollorgan

Industriell forskning, upphovsrätlsliga frågor

Invandringsforskning

Jordbruksdepartementets område

S 12

B 20

Ju 2

S24

K 11

1982:1

K 11

1982:1

K6

K II

1982:1

K 1

Ju21

1981:38

Ju 20

1980:81

3 27

Ju 36

Ju 39

Ju 28

Ju 39

B6

Ju 19

U20

Ju 9

U 13

Ju 7

E 11

E9

E 13

E 12

Ju 39

Jo 26

1982:11

S 12

Ju 39

K5

U 14

FÖ6.

1980:87

K7

Fö 6

1980:87

K 13

1982:50

Fö 4

U20

Kn6

B 19

UD 1

Fö 5

E8

E2

1981:11

U9

U38

1982:89

Ju 7

Ju 9

B8

B 28

1980:89

B 30

1981:14

Ju 39

17

A7

U20

U5

Bo 2

A II

Ju 9

A2

Jo 32

1982:72

409

s. 9 Kontrollera mot PDF

410

Kreditpolitisk forskning

Oljersättningsdelegationen

Sockernäring, råvaror Forskningssamverkanskommillén (V
1978:01) (FOSAM) Folokopiering, upphovsrättsfrågor Fredskriser

Informationsberedskap Fredsorganisalion, struktur och
omfattning Fredsorganisalionsdelegationen Fredslida skyddsrumsbyggande Frikredilmarknad
Fridsskvddade områden

Akustisk apparatur FRlMO-utredningen (11982:02) Friiidsboendekommiltén
(Bo 1978:01) Fritidsverksamhet, skolbarn Frivårdskommittén (Ju 1979:05) Fullmakislag,
lagen om kredilpolitiska medel (LKM) Funktionärer, offentlig tjänst Fyrverkeri,
bestämmelser Fängelsedomar, trafiknykterhetsbrott Fängelsestraffkommutén (Ju
1979:04) Förarkontrofler. trafiknykierhetsprov Förbandssjukvård, flygvapnet
Förbundsordning, Kommunalförbund Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB) Förelag

Arbetsmarknadsutbildning

Exportkreditgivning

Glesbygdsprojeki

Jordbrukssektorn

Kreditinarknaden

Rekryieringspolitik

Representationsavdrag

Små- och medelstora

Stödinsatser, regionalpolitiska Företagsdemokratirådet (1
1975:01) Företagsform, parirederi Förelagsluilsovårdsulredningen (A 1976:01) Förelagsinformalion

Förelagsskattekommitté (B 1979:13), 1980 års Författningar

Beredskap

Import

.Skolväsendet

Förhandlingsman
(K 1981.05) för en kotlektivavlatsregterad sjönmnspensionering
Förhandsgranskning, personregister Förlustavdrag

Förmedlingsverksamhet, vissa arbetsområden Förmögenhetsbrollsulredningen
(Ju 1976:04) Förmögenhelsfördelning Förmånssystem. värnpUktiga Förpackningar,
återvinning Förrältningsverksamhet, lantmäteri Församlingar, kyrkliga
Förskota-Skola, utvärdering Förskolebarn, hemspråklräning, invandrare Förskoll.
upphandting. försvarsmateriel Försurningsprobtem. FN-konferens Förs varel

Andlig vård

Befälsbehov

Beredskapsbyrå, socialstyrelsen

Beredskapslagring

Dell

Del II

E 12

18

■ 1981:24

Jo 16

U 5

Ju 9

Fö 12

1981:15

Fö 2

Fö 20

1982:56

Fö 1

E 11

Ju 23

1981:10

122

1982:68

Bo 3

S38

1982:77

Ju 31

E 11

Ju 37

Kn7

Ju 40

Ju 30

1981:5

Ju 40

Fö 4

1982:15

Kn 17

1981:9

U23

A 10

I 18

14

E9

E 11

A 17

1981:64

S2I

E 13

125

1982:83

12

K6

A 3

I 2

B 20

1982:28

Fö 12

1981:15

H 1

U 17

K9

1981:53

Ju 11

1980:82

B 26

A 13

Ju 10

E2

1981:11

FÖS

Jo 17

1982:9

Bo 13

Kn 16

1980:91

U24

S 10

Fö 9

Jo 18

1980:80

Fö 7

Fö 23

1982:80

S33

1982:8

H 11

1982:55

s. 10 Kontrollera mot PDF

Besparingar

Civilförsvaret - Kommunerna

Civilmilitär personal

Dataområdet, sårbarhet

Ekonomi

Flygindustri

Folkrättsregler

Forskning, flygteknisk,

Fredsorganisation, strukturförändringar

Frivillig personal, förmånssystem

Gemensamma myndigheter, omorganisation

Hälso- och sjukvård

Icke-mililärt motstånd

Industriella frågor

Industriföretag, upphandlingsfrågor

Informationsberedskap

Ledningsfrägor, totalförsvaret

Livsmedelsförsörjning

Materielunderhåll

Motstånd, icke militärt .Personalminskningar

Provningsresurser

Provplanläggning

Regeringskansliet, ledningsfrägor

Religion

Sjukvårdsmateriel

Skyddsrum

Sårbarhet, dataområdet

Tillträdesskydd

Total försvarsfrågor

Ubälsskydd

Upphandlingskonlrakt

Utbildning

Värnpliktiga,
förmånssystem Försvarsinduslrikommillén (11979:02) FörsvarskommUté. 1978 års
(Fö 1978:02) (FK-78) Försvarsmaterielindustrin. alternativ produktion och
sysselsättning

Försäkringsbolagens
verksamhet Försäkringsdomstolarnas samarbetsnämnd Försäkringsdomstolskommittén (S
1980:10) Försäkringsinspeklionens verksamhet Försäkringsrätter, ärendebalans Försäkringsrällskommitlén
(Ju 1974:09) Försäkringsverksamhelskommittén (E 1979:01) (FVK) Försäljning,
bostadsrätter, uppskov med försäljning Försäljningsförbud, snabbvinsatser
Försäljningsskatt, personbilar Försörjningsberedskap

ADB-teknik Försörjningsberedskap Föriroendemannalagen Förtroendemannastyretse.

Kriminalvård Förtroendevalda, pensionsrätt Förundersökning

Tvångsmedelsanvändning
Förvaltning av samfäUigheter, ägarlägenhetssystem Förvaltning, mångfaldigande
frågor Förvattningsrätiskipning Förvaltningsrätlsutredningen (Ju 1978:09) Förvallningsslraff,
bortfall Förvatiningsutredningen (B 1977:01) Förvärv av stöldgods -

Föräldraförsäkringsuiredningen (S 1980:08) Föräldrar,
ensamstående

Sakregister

Del I

Del II

Fö 19

1982:57

Fö 17

1982:39

Fö 3

Fö 13-

Fö2

Fö 6

Fö 5

Fö 18
-

1982:35

Fö 20
-

1982:56

Fö 21

.1982:63

Fö 19

1982:57

Fö 4

1982:15

Fö 11


2 ' .

Fö 9

Fö 12

1981:15

Fö 22

1982:70

Jo 27

1982:13

Fö 10 .

1980:88

Fö 11

Fö 19

1982:57


15 -

1982:3

Fö 17

1982:39

Fö 22

1982:70

Fö 7

S33

1982:8

Fö 1

Fö 13

Fö 16

1982:29

Fö 2

Fö 24

1982:86

Fö 9

Fö 3,
23 -

Fö 14

1981:68

19

Fö 2

19

E6

S25

S25

E6

S25 ..

Ju 5

E6

B 15

S2I

B8

B 24

Fö 2

A4

Ju 30

1981:5

B 25

Ju 28

1981:10

Ju 39

Ju 9

B3.

Ju 25

Ju 27

B7

Ju 41

S23 S5

1982:14 j

s. 11 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103

Del
I Del 11

opaginerad Kontrollera mot PDF

GA TT
se allmänna tull- och handelsavtalet Gallringsbeslämmelser

Medicinska arkiv

Personregisterlag

Socialtjänstens
arkiv Garantiavgift, små och medelstora förelag Garanliförsäkring Gatumusicerande,
tiUståndstvång Gemensamma utrymmen, ägarlägenhetssystem Genelikkommiitén (S
1981:03) Generationskontakier Glesbygdsfrågor. Delegationen för Godsbefordran,
sjölagen

Grafiskt mångfaldigande Gravida kvinnor, alkoholmissbruk Grundgarantiutredningen.
Kommunala Grundskolan, uppföljning av reformbeslut Gäldenärer, indrivningsbeslämmelser
Gäldenärsregister, A DB-syslem

S 19

Ju 11

1980:82

S20

E 13

Ju 5

Kn7

Ju 39

S29

1981:3

S27

1980:93

14

Ju 20

1980:81

K6

Ju 9

S22

1981:55

B 23

U 16

B 28

1980:89

Ju 11

1980:82

s. 3 Kontrollera mot PDF

H

H-nämnden se socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning

Hpg 5-kommiltén Fö 19 1982:57

HSF se utredningen hälso- och sjukvård i försvaret

llamnstruklur.
närsjöfart

K6

Handel
med egendom, stöldgods

Ju 41

Handelns
ADB-system

B 24

1982:26 1982:64

Handikappfrågor

Anhörigvärd

S 15

Arbetsmarknad

A 20

1982:40

Bilstöd

S 11

Boendeservice

S 17

Elever, skolväsendet982:02)

U7

Äldreomsorg

S27

1980:93

Handikappkommillén
(A 1982:02)

A 20

1982:40

Handikappåret
1981, Internationella

S 14

Handläggningstider,
försäkringsdomstolar

S25

Handräckningsmedet

B 28

1980:89

Hemhjälp,
äldreomsorg

S27

1980:93

Hemliga
handlingarm

Hemmet,
vård av anhörig i

S 15

Hemspråklräning,
invandrarbarn

S 10

Homosexuellas
situation

S6

Humanitet
i krig

UD 1

Husebyutredningen
(B 1979:10)

B 17

HushåU.
beskatlningsfrågor

B 14

Hu vudleveranlörskap,
upphandling, försvarsmateriel

Fö 9

Hu vudmannaskap

Andlig vård, försvarsmakten

Fö 7

Enskild undervisning

U 18

Familjerådgivning

S24

Lantmäteriverksamheten

Bo 12

Stat-kommun

Kn 14

Huvudverksladsprincipen.
försvaret

Fö 10

1980:88

Hybrid-DNA-teknik

A 11

S29

1981:3

Hyres-
och ho.sladsrätlsfasligheter. underhåU

Bo 5

Hyresrätt,
upplåletseprinciper

Ju 39

412

s. 4 Kontrollera mot PDF

Hälso- och sjukvård

Behörighetsbestämmelser

Försvaret

Miljöskyddslagstiftning,
effekter Hän visning lilt skyddsrum Häradsallmänningar Hästulredningén (Jo
1979:06) Högre chefsutbildning, statsförvaltningen Högskolereform, uppföljning

Del I

S26 Fö 4 Jo 2 Fö I Jo 9 Jo 10 B 18 U 12

Del II

1982:15

1981:13

s. 5 Kontrollera mot PDF

H4

ICC se Internationella handelskammaren

ICCP se Working Party on Information, Computer and

Communication Policy

IDB-kommittén (H 1979:06)

ILO se Internationella arbetsorganisationen

InfoBU se informationsberedskapsutredningen

ifRA se utredningen som information rörande

arbetsmiljörisker

IPOK se invandrarpolitiska kommittén

Icke-militära motståndsformer

Idrottsrörelsen

Droginformation Import, energiområdet Importförfatlningar,
översyn Indexuppräkning Indrivningstagsliftningen. översyn Industrijrågor

Arbetsmiljörisker

Beredskapslagring

Data och elektronik

Ekonomiskt försvar

Energibehov

Energisparande

Exportkreditgivning

Flygplansproduktion

Företagsdemokrati

Företagshemligheter, skydd

Försvarsmateriel

Glesbygdsprojekt

Industri verksorganisalion

Inflytandefrågor

Investeringseffekter

Kapitaltillväxt

Krediter

Livsmedelsförsörjning

Malmfältskommuner

Malmprospektering

Mineralverksorganisation

Nedläggning, saneringsfrågor

Riksprovningsplatser

Råvarukostnadsutjämning

Rättsskydd

Slandardiseringsfrågor

Stödinsatser, regionalpoliliska

Teknikimport Teknikupphandling, dataområdet

Uppfinningar, upphovsrätt Upphandling, försvarsmateriel Induslriverksutredningen
(I 1981:09)

1980:90

S 16

1981:6

1 13

1981:8

H 1

B 27

B 28

1980:89

A8

H 11

1982:55

17

Fö 2

I 13

1981:8

I 1

1982:44

I 18

Fö 6

12

Ju 34

19

14

I 20

1981:73

A4

15

E2

1981:11

E 13

Jo 32

1982:72

I 17

122

1982:68

I 14

1981:18 1981:50

Bo 7

121

1982:38

Jo 7

Ju 6

16

125

1982:83

1982:79

1 11

B 24

1982:26

1982:64

Ju 9

Fö 9

120

1981:73

s. 6 Kontrollera mot PDF

Information

Alkoholfrågor

Arbetsmiljörisker '

Droger

Folkrättens regler

Internationella handikapprådet 1981

Kreditmissbruk Informationsberedskapsutredningen (Fö
1981:01) (InfoBU) Informationsdelegalionen (B 1982:01) Informationsförsörjning,
biblioteksverksamheten Informationssystem

ADB-beredningsgruppen

Befolkningsskydd vid risk för skadegörelse

Gäldenärsregister

Kommunala sociala informationssystem (KOSIS)

Lantmäteriverksamheten

Registerpanträttssystem

Rättsväsendets informationssystem (RI)

Statliga person-och adressregister (SPAR) Införsel,
skattefri, alkoholdrycker Inhemsk fiygplansutveckting Inhemska bränslen Inkassolagen,
personregislerfrågor Inkomster från annat tand Inkomslförhållanden, lantbrukarna
Inkomslskall- Uigifisskatt Inkomsttaxering, avdrag för underskatt Innetorg,
ordningsfrågor Inrättarskydd, banklag Inseminationer, artificiella
Inskrivningsärenden, journaler, värnpliktiga Insynsrätt

Inteckning, ägarlägenhetssystem Integrationskommitlén (U
1978:07) Inlegriletsfrågor

Information om kreditmissbruk

Patientjournaler

Personorienterade registersystem

Tvångsinedelsan vändning Interamerikanska
utvecklingsbanken (IDB) InlerkommunaU samarbete Inlernalionella frågor

Biständsfrågor

Dataflöden, nationsgränser

Datalagstiftning

Energirävaror

Faderskapsfrågor

Familjerätt

Folkrätt

Handikappåret 1981

Hybrid-DNA-teknik

Hälso- och sjukvård

Investeringars effekter

Kreditpolitik, utländska centralbanker

Luftföroreningar

Läkarutbildning, u-länder

Läkemedelssamarbete

Nedrustning

Sjötransporter

Stadsförnyelsekampanj

Stockholmskonferens, 1972, tjppföljning

Transporter

U-landskrediter

Upphovsrätt

... Valutareglering

Del I

Del II

S6 ■

1981:6

A8

S 16

'

Fö 5

S 14

E 11

Fö 12

1981:15

B33

1982:4

U20

Kn4

Fö 1

Ju 11

1980:82

S20

Bo 12

Ju 13

Ju 1

Ju 11

1980:82

S21

Fö 6

1980

87

113

1981

8

Ju 11

1980

82

B 30

1981

14

Jo 15

B 30

1981:14

B 23

Kn7

E3

1981:46

Ju 45

1981:72

S 19

Ju 11

1980:82

Ju 39

U7

E 12

S 19 '

Ju 11

1980:82

Ju 23

1981:10

H4

Kn 17

1981:9

UD4 H4

B 39

1982:81

Ju II

1980:82

I 13

1981:8

Ju 35

Ju 2

UD 1

S 14

A29

1981:3

SI

I 5

E II

Jo 6

S28

S8

UD 2

Ju 20

Bo 10

Jo 18

1980:80

K 12

UD4

Ju 9

E4

s. 7 Kontrollera mot PDF

yarumärkeslagstiftning Äldrekonferens Invandrare
Asylärenden, besvärsrätt Diskriminering Familjerådgivning Forskning, in- och
utvandring Hemspråksträning, förskolebarn Kurativa insatser Skolundervisning
Tolkservice

InvandrarpoUtiska kommillén (A 1980:04) (IPOK) In vesteringsförbud.
Sydafrika

Investmentförelag

Ju 6

S27

A 12

1981:70

A7

S24

A2

S 16

A 12

1981:70

A 12

1981:70

A 12

1981:70

H6

A 12

1981:70

H5

1980:86

1981:71

B 15

s. 8 Kontrollera mot PDF

JAS-system, fiygplansanskaffning Jakt- och viltvärdsberedningen
(Jo 1977:04) Jordabalken, panträllsregler Jordabalken, ägarlägenhetssystem
Jordbruket

Energiproduktion

Fastighetsstruktur

Forskning och forskarutbildning

Gödselförsörjning

Kemiska medel

Kapitalförändringar, lantbrukarsnas inkomstförhållanden

Kapitalförsörjning

Lantbruksnämnden, resurssamordning

Stödinsatser, norra Sverige

Livsmedelsförsörjning, sårbarhet Journalulredningen (S
1980:03) Jourljänslgöring

Domare Juridiska personer

Utgiftsskattesystem . -

Jämställdhelskommitlén (Ju 1976:08)

Fö 6

1980:87

Jo 3

Ju 28

Ju 39

Jo 16

Jo21

1981:21

Jo 32

1982:72

Jo 23

1981:45

Jo 13

Jo 15

E9

Jo 26

1982:11

Jo 20

1981:17

Jo 27

1982:13

S 19

Ju 23

1981:10

B 30

1981:14

A5

1981:19

s. 9 Kontrollera mot PDF

KA FU
se kommillén för arbelsmarknadsulbildning och utbildning i förelag

KDK se kommunaldemokratiska kommillén KEL se
kommunalförbundstagen KEM se kronofogdemyndighet

Komvux se kommittén öm kommunal vuxenutbildning KOSIS se
kommunala sociala informationssystemet KTB se kolleklivirafikberedningen KUSK
se kommittén (B 1980:05) om underskättsavdrag Kalkylmeloder, skalleutjämningssyslemel
Kammarkollegiet Kapitalanskaffning, nyemission Kapitalförsörjning, jordbruket
Kapitaltillväxt Kapitaltäckningsregler Kapitatvinslkommillén (B 1979:05)

Karensdagar, sjukförsäkringssystemet '. -■

Kassakvoler

Kasseltversion av dagstidningar Kategorililthörighel. civilmilitär
personal

B 23

Kn 16

1980:91

B 15

E9

E2

1981:11

E3

1981:46

B 15

1982:46

S9

E II

U23

Fö 3

415

s. 10 Kontrollera mot PDF

Kedjebeskattning, aktier Kedjebeskattning, ränlefrägor
Kemiska medel, jord- och skogsbruk Kemiska stridsmedel, skyddsrumsfrågor Ktockarboslätlskapilat.
kvrkofond Kol Beredskapslagring

Energimarknader Kollekliva försäkringar Kollektivavtal,
sjömanspension Kolleklivmärkeslagen

Kolleklivirafikberedningen (K 1979:07) (KTB) Kotleklivtrafikförbund
Kommissionslagkommittén (Ju 1978:10) Kommitté (B 1980:01) för översyn av
reglerna för beskattning av statsbidrag. 1980 års

Kommitté (Fö 1982:06) om försvarels gemensamma myndigheter
m.m.. 1982 års

Kommittén (A 1980:02) för arbetsmarknadsutbildning och företagsulhildning
(KAFU) Kommillén (B 1980:05) om underskotlsavdrag Kommittén (B 1981.01) för
reavinstuppskov Kommillén (Bo 1982:01) om administration av bostadsbidragen lill
barnfamiljer

Kommittén (Fö 1982:08) om förmåner m. m. vid friviUig
försvarsverksamhet

KommUtén (H 1982:06) om återkallelse av farliga varor Kommillén
(I 1981:03) av vissa frågor rörande trygghetsfonder

Kommillén (I 1982:05) om regionalpolitiskt stöd lill
näringslivet 1)

Kommillén (Jo 1978:03) om långväga transport av lujiföroreningar

Kommillén (Jo 1978:07) jör industrins råvarukostnadsuljämning
(RÅK)

Kommillén (Jo 1979:09) om användningen av kemiska medel ijord-och
skogsbruket

Kommittén (Jo 1980:01) om kapitalförändringarnas inverkan
på lantbrukarnas inkomslförhållanden

Kommiuén (Jo 1980:02) med uppdrag alt utreda
sockernäringens framlida omfattning, inriktning, organisation och struktur Kommillén
(Jo 1980:06) med uppgift att samordna aktiviteter i samband med uppföljningen
av Slockholmskonferensen 1972 om den mänskliga miljön (Miljö-82) Kommittén (Jo
1981:04) om del statliga stödet tiU jordbruket i norra Sverige

Kommillén (Jo 1981:05) om förbättrad fastighelsslruklur
inom jordbruket och skogsbruket Kommittén (Jo 1981:06) om vissa fiskefrågor Kommittén
(Jo 1982:02) om livsmedelsförsörjningens sårbarhet

Kommittén (Ju 1977:07) om ställföreträdare för dödsbo i
vissa faU

Kommillén (Ju 0000:00) om vissa frågor om samernas
ställning i Sverige

Kommittén (Kn 1978:02) för medbestämmandefrågor Kommiuén (Kn
1981:02) för undersökning av allvarliga olyckshändelser

Kommillén (S 1979:03) om hemspråkslräning för förskolebarn
Kommillén (S 1979:13) för opinionsbildning mot drogkulturen Kommillén (S 1981:02)
för specialistutbildning i Sverige av läkare från utvecklingsländer

B 15 B 14 Jo 13 Fö 1 Kn 16

1980:91

H9

1 13 Ju 5 K 3 Ju 6 K4 Kn 17 Ju 26

1982:20 1982:53 1981:8

1981:54

1981:74 1981:9

B 22

Fö 19

1982:57

A 10 B 26 B 27

1982:30

Bo 15

1982:34

Fö 21 H 12

1982:63 1982:60

I 15

1981:28 1982:78

125

1982:83

Jo 6

Jo 7

Jo 13

Jo 15

Jo 16

Jo 18

1980:80

Jo 20

1981:17

Jo 21 Jo 22

1981:22 1981:41

Jo 27

1982:13

Ju 15

Ju 500 Kn 11

1982:71

Kn 18 S 10 S 16

1981:12 1981:6

S28

1981:1

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kommillén (S 1982:08) för översyn av
fritidshemsverksamheten för yngre skolbarn

Kommittén (U 1978:04) om kommunal vuxenutbUdning (Komvux)
Kommittén (U 1979:13) angående skolor med enskild huvudman (SEH-kommittén)

Kommillén (U 1981:0I) om samverkan mellan förskola och
skola Kommittén (U 1982:06) för samordning av vissa insatser rörande nordiskt
radio-, TV-och telesamarbete Kommiuén (U 1982:07) för vissa massmediefrågor
Kommunala frågor

Anställdas medbestämmande

Barn- och ungdomspsykiatri

Beredskapsplanläggning

Beslutsprocessen, beredskap och krig

Civilförsvaret och kommunerna

Hybrid-DN A-användning

Informationssystemet KOSIS

Invandring, ekonomiska konsekvenser

Kommunala förelag

Kommunalt kunnande, elpart

Kommunaldemokratiska frågor

Kommunalförbund

Kommunallagen, arkivfrågor

Kommunalteknik, lantmäteri

Statlig tillsyn

Vuxenutbildning (Komvux) Kommunala grundgarantiutredningen
(B 1980:02) Kommunalbesvärskommittén (Kn 1977:05) Kommunaldemokratiska
kommittén (Kn 1977:07) (KDK) Kommunalförbiindsulredningen (Kn 1981:01) Kommunalföretagskommittén
(Kn 1978:01) Kommunalförvaltning, upphovsrältsfrågor Kommunförbundet, Svenska

ADB-frågor, principer

Allvarliga olyckshändelser

Opinionsbildning mot drogkulturen

Aldreomsorg Kommunikalionssaleltiler, upphovsrältsfrågor
Kommunikationssektorn, ADB-syslem

Koncernförelag, vinstberäkning Koncessionsrenskölset
Konkurs, lönegaranti Konkurslagskommittén (Ju 1971:06) Konservalorsutredningen (U
1979:08) Konstnärliga verk, upphovsrältsfrågor Konsumentfrågor.

Konsumentombudsmannens ställning (KO)'

KO:stalerält

Kontokort

Producentpåverkan

Äterkallelseförfarnde, farlig varor Konsumentköpsutredningen
(Ju 1977:13 Kontokorlskommittén (E 1980:04) Kontor, datoriseringens effekter
Kontorsdatorer, personregister Konlorsområdet. korttidsanställda Konlraktssyslem

Arbetsförmedling

Narkotikamissbrukare

Upphandling, försvarsmaterial

Sakregister

Dell

Del II

S38

1982:77

U6

U 18

1980:84

:- 1981:39

U24

U34

1982:65

U 35

1982:62

Kn 11

S24

Kn 1

Kn22

1982:87

-Fö 2.
17

1982:39

S29

1981:3

S20

A 12

1981:70

Kn 10

Kn20

1982:49

Kn 11

Kn 17

1981:39

S 19

Bo 12

Kn 14

U6

B 23

Kn8

Kn9

Kn 17

1981:9

Kn 10

Ju9

B 24

1982:26

1982:64

Kn 18

1981:12

S 16

1981:6

S27

1980:93

Ju 9

B 24

1982:26

1982:64

E2

1981:11

Jo31

1982:69

A 22

1982:58

Ju 3

U 15

Ju 9

H7

1982:12-

Ju 14

1981:47

E 12

H2

H 12

1982:60

Ju 19

E 12

A6

1982:67

Ju 11

1980:82

A 13

A 17

1981:64

Ju 32

Fö 9

opaginerad Kontrollera mot PDF

27 Riksdagen 1982/83. 1 sami Nr 103

417

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konlrollfrågor

Beskattning

Dalalagens efterlevnad

Kontokortskrediter

Tillträdesskydd

Utgiftsskattesystem Kooperalionsulredningen (I 1977:01) Korttidsanställda.
konlorsområdet Kostnadsuppskattning, ägarlägenhetssystem Koslnadsutiärnning.
kyrkofond Kraftproduktion, övervinster Kredilmarknaden

Avreglering

Banklagstiftning

Försäljningskredit

Kontokort

Näringslivets kreditvillkor

Pressregister

Smä och medelstora företag

Statliga kredittider

Återtaganderätt

Ägariägenheter Kredilpolitiska utredning (E 1980:03), 1980
års Krig se Försvarsfrågor Kriminalisering, datamissbruk Kriminalvård se Brott
och brottspåföljder Kronoholmsutredningen (B 1978:08) Kryploapparalur
Kulturfrågor

Förlagsslöd

Invandrares språk- och kulturarv Kulturskattekommiltén (B
1979:15) Kungliga slottets museiverksamhet Kunskapsutveckling. A DB-syslem

Kvacksatverilag,
legitimations- och behörighetsbestämmelser Kvarstad

Kvinnor och män, jämställdhet Kyrkans regelbestånd Kvrkoberedskapskommittén
(U 1976:09) Kvrkofondsutredningen (Kn 1980:05) Kyrkohandbokskommitlé (U
1969:44). 1968 års Kyrkomusikerutredningen (Kn 1980:04) Könsdiskriminering

B3

Ju II

1980:82

E 12

Fö 16

1982:29

B 30

1981:14

13

1981:37

A 13

Ju 39

Kn 16

1980:91

B 16

E 11

E3

1981:46

Ju 5

E 12

E3

Ju 11

1980:42

E 13

B 34

1982:33

Ju 41

Ju 39

E 11

Ju 11

1980:82

B 13

Ju 23

1981:10

U30

1981:76

U26

.
1981:49

B21

U 10

B 24

S26

B3

A 5

1981:19

Kn23

1982:88

Kn6

Kn 16

1980:91

Kn2

Kn 15

1980:85

A5

1981:19

s. 16 Kontrollera mot PDF

418

LKM se lagen om kredilpolitiska medel LPV se lag om
psykiatrisk vård i vissa fatt LRA B se Sveriges Lokalradio A B

LSPV se
tagen om beredande av stulen psykiatrisk vård i vissa faU

LTO/LOB-utredningen (Ju 1978:03) L VM se lag om vård av
missbrukare i vissa fatt L VU se tagen om särskilda bestämmelser om vård av
unga Lagjårl. ägarlägenhetssystem Lagföringsprocedur. trafiknykterhetsbrott
Landstingsförbundet

Alkoholfrågor

Droginformation

Landstingsanställda, medbestämmande

Medicinska arkiv, gallringsbestämmelser

Smittskyddsförfattningar

Statlig tillsyn och kontroll, kommunal verksamhet

Äldreomsorg

Ju 22

Ju 39

Ju 40

S 16

1981:6

S 16

1981:6

Kn 11

S 19

S32

1982:7

Kn 14

S27

1980:93

s. 17 Kontrollera mot PDF

Landstingskommuner

Beslutsbefogenheter, avvägningsfrågor stat-kommun

Kommunalförbundsfrågor

Lantmäteriverksamheten, huvudmannaskapsfrägor

Smittskyddsförfatlningar Langning, motverkande åtgärder

Langning,
rikskampanjen Stoppa langningen - Aktion mol atkoholfaran

Lantbrukarnas
inkomslförhållanden Lantmäleriförrättning. ägarlägenhetssystem Lanimäleritaxeulredningen
(Bo 1980:03), 1980 års Lanimäleriulredning 80 (Bo 1980:02) Ledighels- och
ersättningsregler, föräldraförsäkringen Legitimalionsbestämmelser, hälso- och
sjukvårdspersonal Levnadsförhållanden, äldre Lift anordningar, säkerhet

Likställdhet ägande av småhus och ägande av lägenhet
Likviditetskrav, kreditpoliliken Litterära verk, upphovsrältsfrågor Livsmedel

Beredskapslagring

Försörjningens sårbarhet

Hybrid-DN A-användning

Joniserande bestrålning Ljudupptagningar, upphovsrältsfrågor
Ljungbyhed. civil pilolulbildning Lufianalysieknik. Irafiknyklerhetsbrotl Luftfart,
civil pilolulbildning Luftfartsverket (Lfv) Luftföroreningar,
gränsöverskridande Luftföroreningar, långväga Luftförsvarets utformning
Lufträttens pantregler Luftvård

Lånegaranti, statlig, bosläder Låneunderlagsgruppen

Låntagares
betalningsskyldighet, små- och medelstora företag Lägenheter, äganderätt i fierfamiljstius
Läkare

Företagshälsovård

Smittskyddsfrågor

Trafiknykierhetsprov

Utländska, specialistutbildning

Vidareutbildning

Beredskap, katastrofer och krig Läkemedel

Hy brid-DN A-an vändning Läkemedelssamarbete,
internationellt Länsdemokratikommittén (Kn 1976:04) Länsrätt, sociala mål

Länsskolnämnder, alkohol- och droginformation
Länsstyrelser

Provplanläggning, Kopparbergs och Malmöhus län

Samhällsplanering, ADB-system

Utredning och prognosverksamhet, samordning med SIND

Utträde ur kommunalförbund, prövning Löneexekulion

Lönegaraniiulredningen (A 1982:04) Lönespardelegationen (E
1978:01) Löntagarfonder

Löntagargaranliutredningen (A 1982:04) Löntagarbeskaltning
Lösenbelopp vid egendomsintösen Lösöre, godlrosförvärv

Kn 14

Kn 17

1981:9

Bo 12

S32

1982:7

S21

S 16

1981:6

Jo 15

Ju 39

Bo 13

Bo 12

S23

S26

S27

1980:93

Kn7

Ju 39

E II

Ju 9

H 11

1982:55

Jo 27

1982:13

S29

1981:3

Jo 28

1982:17

Ju 9

K7

Ju 40

K7 '

K 11

1982:1

Jo 18

1980:80

Jo 6

Fö 2

Ju 28.

Jo 4

B 13

Bo 1

E 13

Ju 39

A3

S32

1982:7

Ju 40

S28

1981:1

S34

1982:48

S3

S29

1981:3

S8

Kn5

S22

1982:55

S 16

1981:6

Fö 17

1982:39

Kn4

120

1981:73

Kn 17

1981:9

B 28

1980:89

A 22

1982:58

E5

E2

1981:11

A 22

1982:58

B 35

1982:24

Ju 41

Ju 41

s. 18 Kontrollera mot PDF

MAIK-kommittén (Ju 1979:08)

MFK-79 se fiygindusirikommiltén, 1979 års militära

Miljö 82 (Jo 1980:06)

MPU 82 se militära provningsresursutredning, 1982 års

MU se molståndsulredningen

Malmfällsulredningen

Marinen

Befälsbehov

Tilllrädesskydd, skärgården

Ubåtskränkningar, skydd mol

Underhällsorganisalion Markanvändning

Samer

Marknadsanpassad arbetsersättning, intagna i

kriminalvårdanslalt

Marknadshushållning

Marknadsöversikter

Markområden, överlåtelser

Marktelemateriel

Maskinförsäkring

Massmedier Beredskapsinformalion

Materialhantering, ADB-system

Materielunderhåll, krigs- och fredsorganisation

Materielverket se Försvarets materielverk (FM V)

Medbestämmandelagen - tryckfrihetsförordningen

Medicinska arkiv, gallringsbeslämmelser

Mediebestånd, biblioteksverksamhet

Medinfiytande Anställda i kommuner och landstingskommuner
Kommunal demokrati, medborgarinflytande

Meritvärdering,
kyrkomusikerulbildning

Mervärdeskatteutredningen
(Fi 1971:05)

Metanolulveckling

Mikrofilmarkivering, patientjournaler

Mikrofilmning, upphovsrättsfrågor

MiUtära chefer, utbUdning

Militära flygindustrikommitté (Fö 1979:02). 1979 års

(MFK-79)

Militära provningsresursutredning (Fö 1982:02). 1982 års

(MPU
82)

MiUtära samhällsintressen, skyddsrumsfrågor

Militäransvarskommittén (Ju 1977:09)

Militärteknisk utveckling, analys

Miljö- och naturresurspotitik, riktlinjer

Miljö-82 se kommittén med uppgift ait samordna aktiviteter
i

samband
med uppföljningen av Slockholmskonferensen

1972 om den mänskiga miljön

Miljökvalitet

Miljöskadeutredningen (Ju 1978:08)

Miljöteknik

Mineral,
inmulningsfrägor

Mineralverkskommittén
(11981:02)

Minimitid, fängelsestraff Minnesmärke Missbruk, kontokort
Missbrukare

Narkomaner som begått brolt

Vård utan samtycke Mobiliseringssäkerhet

Ju 33 Jo 18

I 17

1981:33

Fö 23

Fö 16

1982:29

Fö 24

1982:86

Fö 10

1982:2

U4

Ju 50

' 1982:71

Ju 33

Ell

H3

B 11

Fö 10

1982:2

Ju 5

Fö 12

1981:15

B 24

Fö 10

1980:88

A21

1982:31

S 19

U20

Kn 11

Kn9

Kn 15

1980:85

B 1

1981:34

Jo 16

S 19

Ju 9

Fö 23

1982:80

Fö 6

1980:87

Fö 15

1982:3

Fö 1

Ju 17

Fö 2

Jo 5

Jo 29

1982:59

Ju 24

A3

122

1982:68

I 14

1981:18

1981:50

Ju 30

1981:5

U32

1982:42

E 12

Ju 32

S22

1981:55

Fö 2

s. 19 Kontrollera mot PDF

Moratorium.
värnpliktsersättningen under beredskap- och

krigsförhåltanden

Motslåndsanda

Molståndsulredningen (Fö 1980:05) (MU)

Museiverksamhet, Drollningholms tealermuseum

Museiverksamhet, civil, fiyghislorisk

Museiverksamhet, livrustkammaren, husgerådskammaren, Kungl.

Stoltet

Musikaliska verk. upphovsrältsfrågor

Musikutövning, kyrkomusiker

Myndigheters A DB-malerial. allmänhetens tillgång

Myndigheters, tillsyn av kommunal och

landstingskommunal
verksamhet

Myndighelsorganisation se Organisationsfrågor

Målsägandeangivetse

Män och kvinnor, jämställdhet

Mätning, individuell varmvaltenberedning

Månadsräkningsmedel

Mångfaldigande, upphovsrättsfrågor

Fö 8

Fö 12

1981:15

Fö 11

1980:90

U21

U 14

U 10

Ju 9

Kn 15

1980:85

Ju 11

1980:82

Kn 14

Ju 12

A5

1981:19

Bo 8

B 28.

1980:89

Ju 9

s. 5 Kontrollera mot PDF

NARK se nya arbetsrältskommillén Namibia, invesleringsförbud
Namnsättning, ortnamn Narkotika

Information

Information, samordningsfrågor

Kontraksvård

Vård utan samtycke

Spaningsverksamhet,
RPS Nalionalkommitlén (Bo 1979:06) för de svenska förberedelserna inför
Europarådets stadsförnyelsekampanj Nationella kommittén (K 1981:03) för
nordiska trafik-säkerhelsårel 1983 Naturaförmåner, beskattning Naturgas,
energimarknader Naturkatastrofer, ersättningsfrågor Naturresurs- och miljökommiltén
(Jo 1978:01) Nedrustningsdelegationen (UD 1976:01) Neutralitet, folkrällens
tillämpning Nordiska rådet, ADB-syslem

Normer, kosinadshöjande

Norrland,
häradsallmänningar och allmänningsskogar

Nya arbetsrältskommillén
(A 1976:02) (NARK)

Nya testamentel, nyöversättning

Nyemissioner,
Annellregler

Nyhetsförmedling
se Information

Nyttoprodukier

Hybrid-DN A-användning När-TV

Näringsbidrag, beredskaps- och krigstiänst Näring.sförbudskommiltén
(Ju 1981:03) Närradiokommitlén (U 1978:1 1) Närradioverksamhel Närsjöfarlutredningen
(K 1980:03) Nääsutredningen (U 1978:08)

H5

1980:86

U21

S 16

1981:6

S37

1982:75

Ju 32

S22

1981:55

Ju 23

1981:10

Bo 10

K8

1981:40

B 10

1982:32

1 13

1981:8

Kn 12

Jo 5

UD 2

Fö 5

B 24

. 1982:26

1982:64

Kn 14

Jo 9

A4

U2

B 15

S29

1981:3

U9

Fö 8

Ju 44

1981:63

U9

U3I

1982:36

K6

U8

s. 6 Kontrollera mot PDF

28 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 103

421

s. 7 Kontrollera mot PDF

OED se oljeersättningsdelegationen

OKE se organisationskommittén för statens energiverk

m.fl. organ inom energirådet

OTU se organisationskommittén för trafikfiygarutbildning

O VU se utredningen om ny myndighetsorganistion för

vapenjriutbildningen

Obligationer

Bankanknuina fonder

Kredilpolitik

Realisationsvinst Ockupation, folkrättens tillämpning
Offentlig ekonomi

OffentUg verksamhet, mängfaldigandefrågor Öjfenltiga
funktionärer, tjänsteansvar Offentliga utgifter, försvarsekonomi
Offentlighetsprincipen, ADB-upptagning, principen

Oljeersättningsdelegationen (I 1979:01) (OED)

Oljeersältningsfond

Oljeimport

Olyckshändelser, undersökningsförfarande

Ombordanställda

Omhändertagande, tillfälligt

Opinionsbildning

Alkohol- och drogsmissbruk

Arbetsrekrytering

Datautbildning

Försvarsvilja

Invandrare

Jämställdhet Ordningsstadgeulredningen (Kn 1977:02)
Ordningsvakter, tunnelbanan i Slockholm Organisationskommittén (11981.02) med
uppdrag att utreda vissa frågor om mineralpolitisk verksorganisation (Mineralverkskommittén

Organisationskommittén (11981:04) för statens energiverk m.fi.
organ inom energiområdet (OKE)

Organisationskommittén (K 1980:04) för trafikfiygarutbildning

(OTU)

Organisationskommittén (K 1982:01) för transport av

farligt
gods

Organisationskommittén (U 1982:01) för utredning av frågor

om samverkan mellan de centrala museerna

Organisationskommittén (U 1982:03) för närradioverksamhel

Ortnamnsverksamheten

Otillbörligt integritetsinlrång

E 14

1982:5

E 11

B 15

F ö 5

B 29

1981:25

Ju 9

Ju 37

F ö 2

B 24

1982:26

1982:64

Ju 11

1980:82

18

1981:24

1982:43

I 12

1980:92

I 13

1981:8

Kn 18

1981:12

K 1

Ju 22

S 16

1981:6

A 17

1981:64

B 24

1982:26

1982:64

F ö 12

1981:15

A 12

A5

Kn7

Ju 47

1982:23

I 14

1981:18

1981:50

I 16

1981:23

1982:45

K7

K 11

1982:1

U29

U2I

Ju 11

1980:82

s. 9 Kontrollera mot PDF

422

PB 81
se Polisberedning. 1981 års

PBU-utredningen
(S 1980:09)

PRO se
Pensionärernas riksorganisation

Pant,
dryckesförpackning, återvinning

Pantbrevsutredningen
(Ju 1979:02)

Panträtt,
ägariägenheter

Pantsätlning,
byggnader på annans mark

Parkeringspolitik,
samordnad. Stockholmsregionen

S24 S38 Jo 17 Ju 28 Ju 39 Ju 13 K5

1980:93

s. 10 Kontrollera mot PDF

Partrederi, företagsform

Pastorat,
kyrkofondsbidrag

Pastoratindelning

Patentprocessutredningen
(Ju 1979:03)

Patientjournaler,
mikrofilmarkivering

PenningpoUlisk
kontroll, kontokort

Penningpotitisk
verksamhet, riksbanken

Pensionering,
förberedelse inför

Pensionsrält,
politiska tjänstemän

Pensionsåtaganden

Pensionärernas riksorganisation (PRO)

Pensionärernas sysselsättningsförhållanden

Permutation

Personbilar, försäljningsskatt

Personlig integritet

Bedömningsfaktorer, personregister

Tvängsmedelsfrågor Personregister, socialtjänsten,
gallringsbestämmelser Personregisterlagsliftning, generell Perspeklivplan,
civilförsvarsstyrelsen Perspeklivplan, framtida, sjöfarten Perspektivplaner,
myndigheter, totalförsvarsfrågor Pilotutbildning, civil luftfart
Placeringsplikt, kreditpolitiken Planeringssystem, byggnadsreglering Planmässig
sanering efter industrinedläggning Polisberedning, 1981 års (Ju 1981:02) (PB
81) Polisbevakning, ideella tillställningar PoUsen, luftprov vid trafiknykierhetsprov
Politiskt tillsatta tjänstemän, pensionsrätt Prejudikatsutbildning Pressen se
Information Prisbildning, kredilpolitiska frågor Prisutveckling,
bostadsbyggande Prisvariantklausuler, upphandling, försvarsmasteriel Privaldatorer,
personregisterfrågor Producentpåverkan

Produktion, alternativ inom vissa delar av försvarsmaterielindustrin
Produktionsfaktorbeskatthing Produktsäkerhet Produklsökning, främjande av
Produktundersökning Progressiv utgiftsskatt Pro vn ingsresursutredning Provplanläggningskommittén
(Fö 1982:04) PrästtjänstkommUtén (Kn 1982:01) Psalmkommitté (U 1970:47), 1969
års Psykologiskt försvar Publicering, upphovsrättsfrågor Punktskriflsbibliotek

K6

Kn 16 ■

1980:91

Kn 19

1982:21

Ju 29

S 19

E12

E 11

S27

1980:93

B 25

B5

S27

1980:93

A9

Ju 8

B8

Ju ll

1980:82

Ju 28

1981:10

S20

Ju 11

1980:82

Fö 1

K6

Fö 2

K7

Ell

A 14

Bo 7

Ju 43

1981:27

Kn7

Ju 40

B 25

Ju 14

1981:47

EII

Bo 11

Fö 9

Ju 11

1980:82

H2

19

B 14

H 12

1982:60

1 II

H3

B 30

1981:14

Fö 15

1982:3

Fö 17

1982:39

Kn 19

1982:21

Kn3

Fö 12

1981:15

Ju 9

U 11

s. 11 Kontrollera mot PDF

Rl se
rättsväsendets informationssystem

RIV se
utredningen om reklam i videogram

RPP-systemet
se utredningen om RPP-systemet

RA se riksåklagaren

RÅK se
kommittén för industrins råvarukostnadsuljämning

Radioaktiv
strålning, skyddsrumsfrågor

Radio,
upphovsrättsfrågor

Radiosamarbele,
nordiskt

Radonutredningen
(Jo 1979:01)

Ransonering,
alkoholinköp

Fö 1 Ju9-U34 Jo 8 S21

1982:65

423

s. 12 Kontrollera mot PDF

424

Rapporieftergift, vissa snalleribrotl

Rattfylleri- och onykterhelsmål, bevismedel

Realbeskattningsutredningen (B 1978:07)

Realisationsvinst, uppskov med beskattningen

Realisationsvinstbeskattning, bostadsrätter och ägariägenheter

Redovisningssystem, mängfaldigandefrågor

Reformbeslut, grundskolans uppföljning

Regelsystem, föräldraförsäkringen, översyn

Regeringsformen, normgivningsmakten

Regeringsformen,
översyn av 10 kap 5 Ö

Regeringskansliet

Besvärsärenden, utlänningslagen

Förelagsstöd, handläggningsnivå

Riksdagens lönedelegation, anställningsvillkor

Totalförsvarets ledning Regeringsskiften, pensionsfrågor
för politiskt litlsatta tjänstemän

Regionala variationer, aborlfrekvens RegionalpoUliskt stöd
Regionplaneförbund Regisierlillgång, kronofogdemyndighet Registrering

Bostadsrätt

Inteckningar, lagfarter, ADB-syslem

Rapporieftergift, snatteri

Ägariägenheter

Registreringsleknik, personregister

Regterför
beskattning av statsbidrag

Regler
om humanitet i krig

Regleringssystem,
kreditpoliliskl

Rehabilitering, alkohotmissbrukare

Reklam,
bildskivor, fonogram, videogram

Rekreations-
och luristpoliiik

Rekrytering,
civilmilitär personal

Rekryleringsulredningen
(A 1981:03)

Relationsproblem,
familjerådgivning

Religionen,
försvarsmakten

Rennäringen, ekonomiska villkor

Renskötsel

Representation,
stallig alkoholfri

Reseförmåner,
ersätlning under beredskap och krig

Resekostnader,
lantmäleriförrättning

Resta vgiftssystemel.
översyn

Restriklionssystem,
alkoholfrågor

Relurglas

Riksantikvarieämbetet
(RAA)

Riksbanken,
penningpotitisk verksamhel

Riksdagspartierna,
ADB-frågor

Riksnämnden
(K 1968:57) för kommunal beredskap

Riksåklagaren

Kansliöversyn

Trafiknykterhetsbrott Riktlinjekommittén (H 1979:04)
Risktagande, små och medelstora företag Rådgivning, i abortfrågor Råvarukostnadsuljämning
Räddningstiänst, samhällets Räddningstjänstkommitlén (Kn 1979:01)
Räntereglering, kreditpoliliken Rällegångsutredningen (Ju 1977:06) Rättslig
ställning

Barn

Samer Rättshjälpskommittén (Ju 1982:01)

Ju 38

Ju 40

B 12

B 27

B 15

Ju 9

U 16

S23

Kn7

Ju 48

1982:52

A 12

1982:70

120

1981:73

B2

Fö 22

1982:70

B 25

S 18

125

1982:83

Kn 17

1981:9

B 28

1980:89

B 27

Ju 39

Ju 38

B 15

Ju 39

Ju 11

1980:82

B 22

UD 1

E 11

S21

Ju 7

Jo 11

1982:51

Fö 3

A 17

1981:64

S24

Fö 7

Jo 12

Jo31

1982:69

S2I

Fö 8

Bo 13

B 28

1980:89

S21

Jo 31

1982:69

U2I

B 25

B 24

Kn 1

Ju 49

1982:84

Ju 40

H2

E 13

S 18

Jo 7

Kn 18

1981:12

Kn 12

E 11

Ju 14

1981:47

Ju 16

1982:25

Ju 50

1982:71

Ju 46

1981:75

s. 1 Kontrollera mot PDF

Rättssäkerhet

Barn- och ungdomsvård, regislergallring

Kreditpolitiska frågor

Medicinska arkiv, gallringsbestämmelser

Missbrukare, vård utan samtycke

Trafiknykterhetsbrott
Rättsväsendets informationssystem (RI)

Rönlgenarkiv, förvaringstid

S20

E 11

S 19

S22

1981:55

Ju 40

B 24

1982:26

1982:64

Ju 1

■ •

Ju II

■1980:82

S 19

s. 2 Kontrollera mot PDF

U 1

Ju41

K7

Ju 1

U4

Ju 50

1982:71

U4

Ju 39

E2

1981:11

B 29

1981:25

B 30

1981:14

B 26

B 24

1982:26

1982:64

Bo 12

S24

S21

A18 .

1981:66

K7

Ju 12

F ö .4

1981:12
1981:10

SA MO
se samordningsorganet för alkoholfrågor

SARI se
samarbeisorganet för rättsväsendets

informationssystem
(RI)

SBL-kommittén
(S 1982:06) S 36

SEH-kommittén (U 1979:13) U 18

SFRF se Sveriges Folkpensionärers Riksförbund

SkrU-75 se skyddsrurhsutredning, 1975 års

SOS-alarmering AB Kn 18

SPANARK-gruppen, RPS Ju 23

SPA R se statliga person- och adressregister

SPK se siatens pris- och karlellnämnd

SP V se siatens löne- och pensionsverk

SR se Sveriges Radio aktiebolag

SRF se Synskadades riksförbund

SSPA se statens skeppsprovningsanslall

SSU se socialpolitiska samordningsulredningen

STU se styrelsen för teknisk utveckling

SJRB se sårbarhetsberedningen

SU se skatletilläggsutredningen

Sakkuniga (U 1968:49) för förhandling om avtalsreglering
av

upphovsrättsliga frågor pä undervisningsområdet

(A UU-sakkunniga)

Sakrällsskydd

Samarbetsavtal, civilpilotulbildning

Samarbeisorganet (Ju 1968:59) för rättsväsendels

informationssystem (SARI)

Samer

Markanvändning

Rättslig ställning

Utbildning Samfällighelsförvatlning. ägarlägenhetssystem
Samhällsekonomi

Löntagarfonder

Studier, offentlig ekonomi ,

Utgiftsskalt Samhällsekonomiska konsekvenser, ägarlägenhetssynpunkl
Samhällsfunktioner, A DB-teknik

Samhällsinjörmalion se information

Samhällsservice, kommunal nivå

Samlevnadsproblem

Samordningsorganet
(S 1980:06) för alkoholfrågor (SA MO)

Samverkan-kommittén
(A 1981:04)

Scandinavian
Airlines System (SAS)

Sexualbrottskommillé,
1977 års (Ju 1977:03)

Sjuk- och
hälsovård, försvaret

Sjuk-
och socialvårdens planerings- och

rationaliseringsinstilul
iiSpri) _ S 19

Sjuk-
och socialvårdens medicinska arkiv.

gallringsbestämmelser S 19

425

s. 3 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103

Del
I Del II

s. 4 Kontrollera mot PDF

Sjukfrån varo, ersättningssystem

Sjukjournaler, mikrofilmarkivering

Sjukpenningkommillén (S 1978:04)

Sjukvård i fred, försvarsmakten

Sjukvård i krig, skydd

Sjukvård, ADB-system

Sjukvårdsdetegation, socialdepartementets (S 1966:39)

Sjukvårdsförmåner, besparingar

Sjukvårdslagen, landstingskommuner, arkivfrågor

Sjukvårdspersonal, legitimations och behörighets
bestämmelser

Sjukvårdspersonal, trafiknykierhetsprov

Själavård

Andlig vård

Folkrättsregler

Kyrlig beredskap, krigsförhållanden Självrisk,
sjukförsäkringsystemet Sjöbefälsutbitdning

Självstyrelse, kommuner och landstingskommuner Sjöfart,
skatteregler Sjöfartens roll i trafik i trafikenpoUtiken Sjölagsutredningen (Ju
1977:16) Sjömanspensionsutredningen (K 1979:06) Sjörätt, panträtt

Sjöijänslgöring, ersätlning under beredskap och krig
Skadeersättning, naturkatastrofer Skadeståndsregler, datalag-skadeståndslag
Skadeverkningar, boxning Skatteavräkningssakkunniga (B 1981.06) Skatteförenklingskommittén
(B 1982:03) Skatteindrivningsutredningen (B 1981.02) Skatter

Alkoholdrycker, införsel

Fordon, eldrivna

Företagsskatter

Grundgarantier

Indrivningslag

Kulturarbelen

Kyrkliga kommuner

Löntagare

Processföring, säkerhetsåtgärder

Sjöfarten

Tjänstepensioner

Underskotlsavdrag

Uppfinnare

Utjämningsbidrag

Ägarlägenhetssystem

Värnpliktsersällning, krig Skattetilläggsutredningen (Fi
1975:06) (SU) Skatteutjämningsbidrag, kyrkliga kommuner Skatteutjämningssyslemet,
statistik och kalkylmetoder, grundgarantin Skatteutredningen Skidbackar,
säkerhet Skingringsförbud Skogsbruk, kemiska medel Skolfrågor

Fritidsverksamhet, yngre skolbarn

Författningsfrägor

Handikappade elever

Huvudmannaskapsfrägor

Kommuner - Landstingskommuner

Miljöfrågor

Opinionsbildning, drogkulturen

Tilläggsdirektiv, vissa utredningar

.. Skolförfaltningsulredningen (U
1979:12)

S9

S 19

S9

Fö 4

S3

B 24

S 1

S9

S19

S26

Ju 40

Fö 7

UD I

Kn6

S9

U36

1982:66

Kn 14

K6

K6

Ju 20

1980:81

K3

1981:54

Ju 28

Fö 8

Kn 12

Ju 11

1980:82

Jo 14

B 32

1982:16

B 35

1982:24

B 28

1980:89

S21

B8

B 20

1982:28

B 23

B 36

1980:89

B21

Kn 16

1980:91

B 35

1982:24

B3

K6

B5

1982:22

B 26

B21

Kn 16

Ju 39

Fö 8

B 4

Kn 16

1980:91

B 23

B2

Kn7

B3

Jo 13

S38

1982:77

U 17

U7

U 18

Kn 14

U 16

S 16

1981:6

U 14

U 17

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skuldebrev, konvertibla Skydd för förelagshemligheter
Skyddsrumsutredning, 1975 års (SkrU-75) Sloliel, kungl. museiverksamhet Smillskyddsulredningen
(S 1982:02) Småhusområden, skyddsrumsbyggande Snabbvinsatser,
försäljningsförbud Social forskning

Sociala konsekvenser, övergång från hyresrätt till ägarlägenhetssystem
Socialavgifisutredningen (S 1981:04) Socialberedningen (S 1980:07) Socialdatautredningen
(S 1980:04) Socialdepartementets sjukvårdsdelegation (S 1966:39)
Socialförsäkringsärende, väntetid vid besvär Socialnämnder, arkiv, gallringsbeslämmelser
Socialtjänsten

Abortlagen, tillämpningsanvisningar

Dokumentation, bestämmelser

Familjerådgivning

Medicinska arkiv, gallringsbestämmelser

Äldreomsorg
Sockernäringen, framtida omfattning, inriktning, organisation och struktur

Solnautredningen
(B 1978:06) ■

Sparavdrag

Specialistutbildning, utländska läkare Splitter,
skyddsrumsfrågor Spri se sjuk- och socialvårdens planerings- och
rationaliseringsinstitut

Språk- och
kulturarvsuiredningen (U 1981:04)

Språkkunskaper, utländska läkare , , .

Slabspastorer

Stadsförnyelse, Europarådels stadsförnyelsekampanj Stadsförnyelsekommiltén
(Bo 1979:04) Slandardiseringsulredning (11977:10), 1978 års Stat-kommungruppen (Kn
1980:03) Stal och kommun, tillämpad planering i krig och fred Staten som förmånstagare,
testamenlariskt förordnande av Florence Stephens Statens rätt, indrivningsfordran
Statistik

Datalagens tillämpning

Konlokortsutveckling

Läkemedel
och läkemedelsbiverkningar, medicinska arkiv, gallringsbestämmelser

Rennäringen

Skatteutjämningssyslemet

Statlig Statislikulredningen(E 1980:02) Statlig
fondförvaltning, översyn Statlig rekreations- och luristpoliiik Statlig
representation, atkoholbegränsning Statlig statistik

Statlig
tillsyn av kommunal och landstingskommunal verksamhet Ställiga person- och
adressregister (SPA R) Statsbidrag, familjerådgivning

Statsbidrag,
regler för beskattning ,

Slalsföretagskoncernen

Statsförvaltningen, högre chefsutbildning
Statssekreterare, pensionsrätt Slatsskuldspolitik Stiflelseulredningen (Ju 1975:01)
Stockholms tunnelbana, bevakningsuppgifler

E 13

Ju 34

Fö 1

U 10

S32

1982:7

Fö 1

S2I

S2

Ju 39
.

S30

1981:29

S22

1981:55

S20 .

S 1

S25
- .

S20

SIS

S20

S24

S 19

8 27

1980:93

Jo 16

B 11

B2

S28

1981:1

Fö 1

U26

1981:49

S28

1981:1

Fö 7

Bo 10

Bo 9.

16

Kn 14 .

Fö 1

B 17

B 28

1980:89

Ju 11

1980:82

E 12

S 19

Jo 12

B 23

E 10

1981:67

E 10

1981:67

E9

Jo 12

S21

E 10 .

Kn 14

Ju 11

1980:82

S24

B
22 .

E13

12

B 18

B 25

Ell

Ju 8 .

Ju 47

1982:23

427

s. 4 Kontrollera mot PDF

Särskild
utredare (S 1982:01) för översyn av vissa beredskapsfrågor -S 31

Stockholmsutredningen (K 1980:02)

Straff, datalagstiftning, brottsbalk

Straffrätt

Strafföreläggande vid rattonyklerhet

Stridstedningssystem, A DB-frågor

Stridsmedel, kemiska, skyddsrumsfrågor

Strålning

Byggnader

Livsmedel

Skyddsrum, radioaktiv Slämpelskatleutredningen (B 1977:06)
Stödverksamhet, förnybara energikällor Stöldulredningen (Juj980:02)

Svensk industri, konsekvenserna av inhemsk resp. utländsk fiygplansproduktion

Svenska delegationen (U 1976:11) av finsk-svenska
utbildningsområdet

Svenska Industrietablerings A B (Svetab), statligt
riskkapital

till små och medelstora förelag

Svenska kyrkans församlings- och pastoralsförbund

Sveriges Folkpensionärers Riksförbund (SFRF)

Sveriges Lokalradio AB (LRAB), försöksverksamhet närradio, när-

TV ■ ■

Sveriges Radio
A B (SR), försöksverksamhet med närradio-när TV

Sveriges arbetsterapeuter. Förbundet, legitimations- och

behandtingsbestämmetser

Sveriges livsmedelshandlareförbund (SSLF), straffsatsen
för bulikslillgrepp

Sveriges medlemskap i Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB)
Sydafrikakommittén (H 1980:04)

Synskadade, dagslidningsdistribulion

Sysselsättning, aUernativ, försvarsmaterielindustrin

Sysselsättning, invandrare

Sysselsättningseffekter, dalateknikens utveckling

Sysselsättningsfrågor, äldre

Svslemupphandling. försvarsmateriel

Sårbarhelsberedningen (Fö 1981:02) (SÅRB) ■

Säkerhetspolitik, civilmotslånd

Säkerhetspolitik, inriktning

Säkerhetsåtgärder, skalleprocessen

Särskild placeringsplikl, kreditpoliliken

Särskild utredare (K 1979:06) av sjömanspension genom

kollektivavtal

K5 -

Ju II

1980:82

Ju 30

1981:5

Ju 40

B 24

Fö 1

Jo 8

Jo 28

1982:17

Fö 1

B 9

I 12

1980:92

Ju38-

Fö6

1980:87

U3

E 13

Kn 16

1980:91

S27

1980:93

U9.

U9

S26

-Ju 38

H4

H5

1980:86

1981:71

U23

19

A 2

A 12

A9

Fö 9

Fö 13

1981:48

Fö 11

1980:90

Fö 2

B 3

E 12

K 3

1981:54

s. 5 Kontrollera mot PDF

428

TFD se iransportforskningsdetegalionen

TUREK se utredningen om den statliga rekreations- och

turisipoliliken

TV-kamera. övervakning

TV-program, närradio

TV-program, upphovsrättsfrågor i

TV-system, ny teknik

TV-system,
texl-TV, principer och riktlinjer

TV-övervakning, lagen om, ADB-frågor

Talbokskommittén (U 1979:02)

Tandvårdsutredning, (S 1978:01) 1978 års

TaxeringskontroU

Taxestruklur,
hamnväsendet

Teknikimporkommitlén
(I 1979:14)

Teknologiöverföring,
Sydafrika

Teledata.
bibioteksverksamhel

Ju 23

1981:10

U9

Ju 9

U 14

B 24

Ju 11

1980:82

U 11

S7

B 27

K6

1 II

1982:79

H 5

1980:86

U20

s. 6 Kontrollera mot PDF

Teledata.
principer och riktlinjer

Tetefona
vtyssning

Telex

Terminologi,
indrivningstagstifl ningen

Terminologi,
sjölagen

Terrorangrepp mol befolkningen

Testamenlariskt förfarande titt förmån för staten

Texl-TV. principer och riktlinjer

Tittslåndsprövning-anmätningsförfarande, dalalagen

Tittsyn. personregister

Tittsyn.siagen

Tillämpning av tagen om liltfältigt omhändertagande av

berusade
personer

Tjänsteansvarskommittén (Ju 1979:13)

Tjänstepensioner, beskattning

Tjänstgöring, värnpliktiga, förmånssystem

Tomtparkeringsutredningen (K 1978:10)

Tolaijörsvar, civilmotstånd

Totalförsvaret, behov av skyddade sjötransporter vid krig
och

krigsfara

Totalförsvarels utveckUng

Trafik, Stockholmsregionen

Trafikkonlrotter, effeklivare

Trafiknyklerhetsbrott, bevismedel

Trafikpolitik

Kollektivtrafikens förbättring

Sjöfartens roll Traktamentsbeskaltningssakunniga (B
1978:02) Transport

Farligt gods

Internationella transporter

Kapacitet, krig och krigsfara

Kollektivtrafik

Luftföroreningar Trädgärdsnäringsutredning (Jo 1974:09),
1974 års Tunnelbanan i Stockholm, bevakningsuppgifiler Turislpoliiik, statlig
Tvångslicens, upphovsrältsfrågor Tvångsmedetskommillén (Ju 1978:06) Tvångsåtgärder,
missbrukare Tätorter, kollektivtrafik Tätorter, skyddsrumsbyggande

B 24

Ju 23

1981:10

Ju 23

1981:10

B 28

1980:89

Ju 20

1980:81

F ö 2

B 17 ,

B 24

Ju 11

1980:82

Ju II

1980:82

Ju 8

Ju 22

Ju 37

B 5

F ö 8

K 2

F ö 11

1980:90

K6

F ö 2

K 5

Ju 40

Ju 40

K4

K 6

B 10

1982:32

K II

1982:1

K 12

1982:6

K6

K4

1981:74

Jo 6

Jo 1

Ju 47

1982:23

Jo II

Ju 9

Ju 23

- 1981:10

S22

1981:55

K4

F ö 1

s. 7 Kontrollera mot PDF

U-80 se underhåUsulredning, 1980 års U-kredilulredningen
(UD 1982:01 U-länder

Kreditgivning

Läkemedelssamarbete

Nedrustningsfrågor
UBL se uppbördslagen UHA se universitets- och högskoleämbetet U MOF se
sakkunniga för all leda visst utrednings-och utvecklingsarbete ifråga om
metoder för märkning av olja i fartyg UNCTA D-konferens. internationeUt täkemedetssamarbeie
UNESCO. ADB-system USIK se utredningen om sjukvården i krig USS se utredningen
om säkerhelsåträder m .m. i skalleprocessen

UTR se
utredningen om lolalförsvarets ledning i regeringskansliet UVO se utredningen
(A 1979:05) om vapenfriorganisalionen

UD4

UD4. H 4 S8 UD 2

S8 B 24

1982:37 1982:37

429

s. 8 Kontrollera mot PDF

430

Ubåtsskyddskommissionen (Fö 1982:11) UnderhåUsfondsutredningen
(Bo 1978:05) UnderhåUsulredning. 1980 års (Fö 1980:04) (U-80)

Underrättelseförfarande, narkolikaspaning Underskoiisavdragsulredningen
Underställning av avlat UndersläUningsförfarandel, stat-kommun
Undersökningsorgan, allvarUga olyckshändelser Undersökningsplikt, allmänt mål
Undersökningsplikt, viss egendom Ungdom, överlåtelse av alkohol lilt
Ungdomsråd. Statens

Opinionsbildning mot drogkulturen Ungdomsvård, psykisk
Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ)

Högskoleorganisationen, uppföljningsfrägor

Kyrkomusikerulbildning

Medicinska arkiv, gallringsbestämmelser Uppbörd

Utgiftsskattesystem Uppbördslagen (UBL) Uppbördssyslem i
krig, värnpliklsersättning Uppdrag (Jo 1982:05) att förhandla om avtal rörande
finansiering av driften vid Norrvikens trädgårdar Uppfinnare, skatter och
avgifter Uppföljningskommittén (U 1979:03) Upphandling, försvarsmateriel

Upphovsrättsliga frågor, undervisningsområdet (A UU-sakkunniga)
Upphovsrältsutredningen (Ju 1976:02) Upplysningscenlrat, Statens (UC)

Informationsberedskap Upplåning, utomlands, kreditpolitik Upplätelseform,
bostäder Uran

Energimarknader Urvalskriterier, gallring, socialtjänstens
register Utandningsluft som analysobjekt, irafiknykterhetsbrott Utbildning

Civilmilitär personal

Datateknik

Flyglärare

Folkrättens regler under krig, neutralitet och ockupation

Företag

Högre chefer, statsförvaltningen

Konservatorer

Kyrkomusiker

Läkare, utländska

Piloter, civil luftfart

Samer

SIPU

Värnpliktiga, civila totalförsvarsfunklioner

Äldreomsorg, personal Utbildningsekonomiska utredningen (U
1981:03) Utbildningsnämnd, civil pilotutbildning Ulgiflsskallekommittén(B
1981:04) UOämningssyslem. kyrkliga kommuner Utlandsverksamhet, banker
Utlänningar, särskilt skydd Uttåningsregtering. kreditpoliliken Utpasseringskontroll,
känsliga arbetsplatser Utredningen (A 1979:01) om information rörande arbetsmiljörisker
(INR.4)

Utredningen (A 1980:03) om kontroll av hybrid-DNA-teknikens
användning

Del I

Del II

Fö 24

1982:86

Bo 5

Fö 10

1980:88

1982:2

Ju 23

1981:10

B 26

B2

Kn 14

Kn 18

1981:12

B 28

1980:89

Ju 41

S 16

1981:6

S 16

1981:6

S24

U 12

1981:13

Kn24

1980:85

S 19

B 30

1981:14

B 28

1980:89

Fö 8

Jo 30

B21

U 12

1981:13

Fö 9

U 1

Ju 9

Fö 12

1981:15

E 11

Ju 39

113

1981:8

S20

Ju 40

Fö 3

B 24

K 7

Fö 5

A 10

B18

U 15

Kn-15

1980:85

S28

1981:1

K7

U4

B 37

1982:10

Fö 2

S27

1980:93

U25

1981:30

K 7

B 30

1981:14

Kn25

1980:91

E3

1981:46

A 12

E 11

Ju 23

1981:10

A8

A II

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sakregister

Del I Del II

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utredningen (A 1980:05) om kartläggning av arbetsmarknaden
för

korttidsanställda på konlorsområdet A 13

Utredningen (A 1980:06) om arbelsmarknadspolitisk styrning
av

byggnadsverksamheten A 14

A 19

1982:18

A2I B 25

1982:31

331

1981:35

B 34

1982:33

B 36

1982:47

B 37 B 39

• 1982:10
1982:81

Bo 7 Bo 14 .

1981:57

E8 E9

E 13 E 14 B2

1982:5

B 3 E2 B5 F ö
4 F ö 7 F ö 9 F ö 16

1981:11 1982:22 1982:15

1982:29

F ö 18

1982:35

F ö 22 H 1

1982:70

H6

H7

1981:58 1982:12

H9

1982:20 1982:53

H 10 H 11

1982:54 1982:55

I 18 121

1981:43 1982:38

122 . ■ Jo 2

1982:68

Jo 11

1982:51

Jo 12 Jo 14

Utredningen (A 1982:01) om ny myndighetsorganisation för
vapenfriutbildningen (O VU)

Utredningen (A 1982:03) om förhållandet mellan
tryckfrihetsförordningen och medbestämmandelagen Utredningen (B 1980:04) om pensionsrält
Utredningen (B 1981:05) om viss översyn av gällande upphandlingsbeslämmetser

Utredningen (B 1982:02) med uppdrag all se över nuvarande
ställiga kredittider, m. m.

Utredningen (B 1982:04) om beskattningen av aktiebolagens
utdelade vinster

Utredningen (B 1982:05) med uppdrag att se över och läna
förslag om en ökad decenlralicering av den personalutbildning som SIPU
bedriver

Utredningen (B 1982:07) om datafiöden över Sveriges
gränser Utredningen (Bo 1979:02) om planmässig sanering efter induslrinedläggningar

Utredningen (Bo 1981:01) om sekrelessgranskning av kartor
Utredningen (E 1979:03) angående översyn av den stattiga fondförvaltningen m. m.

Utredningen (E 1980:01) om jordbrukels kapitalförsörjning
Utredningen (E 1980:05) om de små och medelstora förelagens finansiella silualion

Utredningen (E 1982:01) om bankanknuina ohligationsfonder
Utredningen (Fi 1972:06) om underställning av avtal Utredningen (Fi 1973:01) om
säkerhetsåtgärder m. m. i skatleprocessen.(USS)

Utredningen (Fi 1975:03) om lönlagarna och
kapitaltillväxten Utredningen (Fi 1976:02) om beskattning av tjänstepensioner
Utredningen (Fö 1978:05) Hälso- och sjukvård i försvaret (HSF) Utredningen (Fö
1980:01) Religionen iförsvaret Utredningen (Fö 1980:03) om försvarsupphandling
Utredningen (Fö 1982:03) om lilUrädesskydd Utredningen (Fö 1982:05) om översyn
av den fiygtekniska UlveckUngen i Sverige

Utredningen (Fö 1982:09) om totalförsvarels ledning i
regeringskansliet (UTR)

Utredningen (H 1978:03) om import- och exporlförfattningar
Utredningen (H 1981:01) om kommerskollegiels tolk- och iranslaiorverksamhet

Utredningen (H 1982:01) om konsumentombudsmannens stäUning
Utredningen (H 1982:03) rörande frågor om beredskapslagring på energiområdet

Utredningen (H 1982:04) för prövning av det löpande oljelagringsprogrammet

Utredningen (H 1982:05) om beredskaps- och fredskrislagring
Utredningen (11981:07) om alternativa former för stalsslödd kreditgivning

Utredningen (11982:01) om RPP-systemet Utredningen (1
1982:02) om vissa frågor inom mineralområdet (FR I MO-utredningen)

Utredningen (Jo 1976:06) om översyn av mitjöskyddslagsliflningen
Utredningen (Jo 1979:07) om den stadiga rekreations- och turisipoliliken (TUREK)

Utredningen (Jo 1979:08) om rennäringens ekonomiska
förhållanden

Utredningen (Jo 1979:10) om boxningens skadeverkningar

Utredningen (Jo 1980:05) om återvinning av vissa

dryckesförpackningar Jo 17 1982:9

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103

Del
I Del II

opaginerad Kontrollera mot PDF

432

Jo 19

Jo 23

1981:20 1981:45

Jo 24

1981:61

Jo 25

1981:69

Jo 26 Jo 28. Jo 29 Jo 31

1982:11 1982:17 1982:59 1982:69

Jo 32

1982:72

Jo 33 Ju 7 Ju 16 Ju 34 Ju 35

1982:73

Ju 40 Ju 41 Ju42 Ju 45

1980:83 1981:72

Ju 47

1982:23

Ju 48

1982:52

Ju 49

1982:84

K 12

1982:6

K 13 Kn 13 Kn20 Kn 222)

1982:50

1982:49 1982:87

Kn 232) S3

1982:88

Utredningen (Jo 1981:02) av verksamhel och organisation m.
m. vid statens veternärmedicinska anslall och statens lanlbrukskemiska
laboratorium

Utredningen (Jo 1981:07) om försörjningen med gödselmedel
Utredningen (Jo 1981:09) om översyn av lagstiftningen om ägofred

Utredningen (Jo 1981:10) om översyn av den eftergymnasiala
skogtiga utbildningen

Utredningen (Jo 1982:01) om samordning av vissa resurser
vid lantbruksnämnderna, skogsvårdsslyrelsen och den lokala fiskeriadministrationen

Utredningen (Jo 1982:03) om bestrålning av livsmedel
Utredningen (Jo 1982:04) om redovisning av miljökvalitet Utredningen (Jo
1982:06) om koncessionsrenskölset Utredningen (Jo 1982:07) om forskning och
forskarutbildning m. m. inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde
Utredningen (Jo 1982:08) om översyn av livsmedelsforskningen m.m.

Utredningen (Ju 1974:14) om reklam i videogram (RIV)
Utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt Utredningen (Ju 1979:09) om skydd för förelagshemligheler
Utredningen (Ju 1979:10) om internationeUa faderskapsfrågor Utredningen (Ju
1980:05) om alkoholutandningsprov som bevismedel vid irafiknykterhetsbrott

Utredningen (Ju 1980:06) om godlrosförvärv av stöldgods m.
m. Utredningen (Ju 1980:07) angående domsiolsadministrationen Utredningen (Ju
1981:04).om artificiella inseminationer Utredningen (Ju 1982:02) om effekterna
av all använda ordningsvakter för vissa bevakningsuppgifler i tunnelbanan i
Stockholm

Utredningen (Ju 1982:03) med uppdrag all göra en översyn
av 10 kap. 5 § regeringsformen

Utredningen (Ju 1982:04).om en översyn av riksåklagarens
kansli

Utredningen (K 1982:02) om Sveriges inlernalionella
transporter

Utredningen (K 1982.03) för överläggningar om Bromma
flygplats

Utredningen (Kn 1979:08) om kommunal kompenlenstagsliflning
Utredningen (Kn 1982:02) om export av kommunalt kunnande Utredningen (Kn ) för
översyn av den kommunala bosladsprocessen m.m. under beredskaå och krig
Utredningen (Kn )för genomgång av regelbeslåndel rörande svenska kyrkan

Utredningen (S 1976:05) om sjukvården i krig (USIK)

Utredningen (S 1977:04) om narkotikamissbrukets omfattning

(UNO) . 54

Utredningen (S 1977:21) om de homosexuellas silualion i

samhället S 6

Utredningen (S 1982:03) om ansvar och uppgifter inom

socialstyrelsens beredskapsområde S 33 1982:8

Utredningen (S 1982:05) om dösbegreppet S 35 1982:61

Utredningen (S 1982:07) av de statliga insatserna för alkoliol-

och narkotikainformalion S 37 1982:75

Utredningen (U 1978:14) om förulsättningama för en närmare
samverkan mellan livrustkammaren och

övrig museiverksamhet inom Kungl. Sloliel (Sloiisulredningen) U 10

Utredningen (U 1979:07) om den civila flyghistoriska

museiverksamheten U 14

Utredningen (U 1979:15) med uppdrag all utreda frågan
rörande

den jramlida verksamheten vid Stiftelsen Drottningholms

tealermuseum m. m. U 19

Utredningen (U 1980:02) om orlnamnsverksamheten i riket U 21

Utredningen (U 1980:03) om den framlida hälso- och
sjukvården

saml molionsidrotien för studerande U 22

s. 1980 Kontrollera mot PDF

Ulredningen.(U 1980:08) om dagstidningar för synskadade
Utredningen (U 1981:03) om utbildningens och forskningens uppgifter i
strävandena all förbättra den svenska ekonomins utveckling- och konkurrenskraft

Utredningen
(U 1981:06) om översyn av användningen av studieomdöme som urvalsgrund vid
antagning litt högskoleutbildning

Utredningen
(U 1982:01) för utredning av frågor om samverkan mellan de cenirala museerna

Utredningen
(U) om annonsbladen ocli dagspressen Utredningen (UD 1978:02) om utrikesrepresentationen
Utredningen (UD 1982:01) för utvärdering av sys lem för . förmånlig kreditgivning
lilt U-länder (U-kredilulredningen) Utrikespolitik, analys av utvecklingen Utrikesrepresentationen
Utvecklingsbanker

Afrikanska (ADB)

Asiatiska (ASDB)

Interamerikanska (IDB) Utvecklingsländer

Internationellt läkemedelssamarbete

Nedrustningsfrågor Utvecklingsländer, sjukvårdspersonalulhildning
Utvärdering av aborttagstiflningen

Sakregister

Dell

Del II

U23 .

1981:31

U25

1981:30

U28

1981:59

U29

U 372) UD3

1982:85

UD4 Fö 2 UD 3

1982:37

H4 H4 H4

S8 UD2 S28 S 18

1981:1

s. 1981 Kontrollera mot PDF

VFK-82 se värnpliktsförmånskommitté. 1982 års

VFU se värnpliktsförmånsutredningen

VIK se värnptiklsinfiylandekommillén

VPM-utredningen (É 1979:02)

Vagnskadeersättning

Vatlagskommitié. 1978 års (Ju 1978:01)

Vatulakommillén (E 1977:03)

Valutapolitik - valutakontroll - kreditpolitik,
sambandsfrågor

Vatularegtering

Vapenfria tjänsteplikliga. förmånssystem

Vapenlöst motstånd

Varuhandeln, konlokorlsjrågor

Varumärkesulredningen (Ju 1974:10

Varuprovningskommittén (H 1979:05)

Vidareutbildning, utländsk sjukvårdpersonat

Vidareulbildningskommillén (S 1982:04)

Viggensystem. fiygplansanskaffning

VillabeskaUning

Villkorlig frigivning

Vilt- och jaklvårdsfrågor

Vinslandelslän

Vinstberäkning, koncernföretag

Vinslpåtägg. upphandling, försvarsmateriel

Viteskommillén
(Ju 1979:01)

Vuxenutbildning,
kommunal

Vuxna
missbrukare, vård ulan samtycke

Våldtäkt,
åtalsfrågor

Vård av anhörig

Vård av
barn. ersättningsregler

Värd
ulan samtycke, socialtjänst- och sjukvårdslagstiftning

Vårdpersonal

Vägtrafikskatteutredningen (B 1977:05) Vänlelider, sociatförsäkringsärende
Värdepappersmarknaden

E7

Ju 5

Ju 21

1981:38

E4

E 11

E4

Fö 8

Fö 11

1980:90

E 12

Ju 6

H3

S28

1981:1

S34

1982:48

Fö 6

1980:87

B 26

Ju 30

1981:5

Jo 3

E 13

B 12

B 15

E2

1981:11

Fö 9

Ju 27

U6

S22

1981:55

Ju 12

S 15

S23

1982:14

S2I

S22

1981:55

S2

B8

S25

E7

433

s. 1982 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:103

Del I Del II

Värmemätningsutredningen (Bo 1979:03) Bo 8

Värnplikiförmånsulredningen (Fö 1980:02) (VFU) Fö 8

Värnpliktsförmånskommitté (Fö 1982:01) 1982 års (VFK-82) Fö 14 1981:68

Värnpliklsförsvar. mobiliseringssäkerhel Fö 2

Värnpliktslagen, jörmånssystem Fö 8

Värnpliktssjukvård Fö 4

Värnpliktsverkel (VPN), journaler från inskrivningsärenden,

galtringsbestämmetser S 19

Y

Yrkesutövning, hälso- och sjukvårdsområdet, legitimations-
och

behörighetsbestämmelser S 26

Yttrandefrihelsutredningen (Ju 1977:10) Ju 18

Äganderätt lilt lägenheter i fierfamiljshus Ju" 39

Ägarlägenhetssystem, identifiering och registrering B 15

Ägarlägenhetsutredningen (Ju 1980:04) Ju 39

Äldrearbetskommittén (A 1979:02) A 9

Äldreberedningen (S 1981:01) S 27 1980:93

Äldreomsorg S 2

Åldres intresse av arbete efter pensionering A 9

Arendebalans, försäkringsdomstolar S 25

Årendeomfiyttning, socialnämnder, gallringssynpunkter S 20

ö

OEF se överstyrelsen för ekonomiskt försvar

Överbefälhavaren (ÖB)

JAS-system Fö 6 1980:87

Militära själavärdens organisation Fö 7

Perspeklivplan Fö 2 '

1)
Ledamöter m.
fl. ej utsedda

2)
Särskild
utredare ej utsedd

434

s. 1983 Kontrollera mot PDF

Innehåll

Bilaga 2, Kommiltéberätielse 1983

Direktiv som inte tidigare redovisats i kommitléberättelsen

1981 års direktivserie .................................. 3

1982 års direktivserie .................................. 69

Kronologiskt register i departementvis ordning .... 393

Enbart kronologiskt register ....................... 397

Sakregister ................................................ 401

Skr.
1982/83:103 Del II

435