Prop. 1982/83:113

Prop.
1982/83:113

Regeringens proposition 1982/83:113

om
verksamheten vid statens industriverk, m.m.;

beslutad
den 23 februari 1983.

Regeringen
föreslår riksdagen alt antaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av
regeringsprolokoll.

På
regeringens vägnar INGVAR CARLSSON

THAGE
G PETERSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag till arbetsuppgifter och verksamhetsinriktning
m. m. för statens industriverk fr. o. m. den 1 juli 1983.

Förslagen
syftar lill atl stärka och effektivisera verksamheten inom
industridepartementets ansvarsområde. De tar sin utgångspunkt i vissa brister i
nuvarande organisation och regelsystem. Utgångspunkterna för en
organisationsförändring bör enligt propositionen vara att ökad samordning skall
ske på myndighetsnivå genom att handläggningen av regionalpolitiskt och
industripolitiskt företagsstöd sammanförs lill industriverket saml genom atl
samarbetet mellan industriverket och styrelsen för teknisk utveckling
utvecklas. Vidare skall arbetsfördelningen mellan departements- och verksnivå
renodlas sä att ärenden om framför allt slöd till enskilda förelag normall
skall avgöras av industriverket och endast i speciella fall av regeringen.
Besvärsrätlen avses upphöra i flertalet fall.

Industriverket
skall enligl propositionens förslag ges funktionen som central myndighet vad
avser det regionalpoliliska slödel lill näringslivet och skall även kunna ges
andra arbetsuppgifter inom regionalpolitiken i den mån de inle ankommer på
annan myndighet.

I
propositionen redovisas hur regeringen avser alt förverkliga dessa riktlinjer
genom omfördelning av arbetsuppgifter mellan arbetsmarknadsstyrelsen och
industriverket resp. mellan industridepartementet och industriverket.

Industriverket föresläs överta också frågor om ianspråktagande av in- I Riksdagen 1982183. 1 samt. Nr 113

Rättelse: S. I. rad 3 Står förelägger Rätlat fill:
föreslär rad 4 Utgår: ovannämnd dag

Prop. 1982/83:113 2

vesteringsfonder
m.m. från arbetsmarknadsstyrelsen. För detta behövs ändringar i lagstiftningen
om sådana fonder och förslag läggs fram härom.

Huvuduppgifterna
för industriverket blir enligl förslagen i fortsättningen dels alt genom
industripolitiskt finansiellt stöd, förelagsutvecklande insatser och
problemidenlifierande utredningsverksamhet/rrtw_/a industrins titt-växt och
omvandling, dels alt genom regionalpolitiskt finansiellt förelagsstöd och
särskilda insatser i anslutning härtill bidra liU en balanserad regional
utveckling.

Förslag
läggs fram om en programindelning av industriverkels verksamhel i
huvudprogrammen Utredningsverksamhet, Industriell omvandling och tillväxt.
Regional utveckling och Småföretagsutveckling. Mäl nch medel för resp. program
beskrivs och i några fall föreslås förändringar i medelsanvändningen. Bl.a.
föreslås ändrade riktlinjer för industrigarantilån och för vissa former av
regionalpoliliskt stöd.

Riksdagen
föreslås la slällning till huvudsakliga riktlinjer för organisationen av
statens industriverk. En organisationskommitté avses bli tillkallad för all närmare
bereda frågan om organisation för verket m. m. Den nya organisationen, som
förutsätts träda i krafl den 1 juli 1983, bör därvid enligl förslagen i
huvudsak anpassas till programstrukturen.

Organisationen
på regional nivå för industripolitiskt och regionalpolitiskt slöd berörs inte
av förslagen.

Propositionen
tar slutligen upp vissa anslagsfrågor för budgelårel 1983/ 84.

Prop. 1982/83:113 3

Propositionens lagförslag

1
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1974:325) om avsättning till arbetsmiljöfond

Härigenom
föreskrivs au i 6, 8, 10, 11, 13 och 19 §§ lagen (1974:325) om avsättning till
arbelsmiljöfond' ordet "arbetsmarknadsstyrelsen" i olika
böjningsformer skall bytas ul mot "statens industriverk" i
motsvarande form.

Denna
lag träder i krafl den 1 juli 1983.

'
Senaste lydelse av 6§ 1975:23 8§ 1975:23

10 § 1975:23

11 § 1975:23 13 §
1975:23

Prop. 1982/83:113 4

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1974:988) om avsättning till särskild investeringsfond

Härigenom
föreskrivs all i 6, 7, 9, 10, 12 och 18 §§ lagen (1974:988) om avsättning lill
särskild investeringsfond' ordet "arbetsmarknadsstyrelsen" i olika
böjningsformer skall bytas ut mol "statens industriverk" i motsvarande
form.

Denna
lag träder i krafl den 1 juli 1983.

'
Senaste lydelse av 6§ 1975:24

7§
1975:24

9§
1975:24

10
§ 1975:24

12
§ 1975:24

Prop. 1982/83:113 5

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän
investeringsfond

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:609) om allmän
investeringsfond '

dels all i 4, 11, 13 saml 15—17§§ ordet
"arbetsmarknadsstyrelsen" i oUka böjningsformer skall bytas ut mol
"statens industriverk" i motsvarande form,

dels atl 5 och 6§§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

Allmän investeringsfond får las i anspråk för följande
ändamål, nämligen för

a)
kostnader för
reparations- och andra underhållsarbeten pä en här i riket belägen byggnad, som
inle ulgör omsätlningsfiUgång i rörelse eller är avsedd all användas som
bostad, och för avskrivning av ny-, lill- eller ombyggnad av en sädan byggnad,

b)
avskrivning av
inventarier som, om de inle ulgör transportmedel i internationell trafik, är
avsedda att användas i här i riket bedriven verksamhel, saml ombyggnad av
fartyg eUer luftfartyg och kostnader för reparation av farlyo eller
luftfartyg,

c) kostnader för främjande av skogsbmk eller för
reparations- och andra

underhållsarbeten pä en här i riket belägen markanläggning, som inte ulgör

omsätlningsfiUgång i rörelse, och för avskrivning av den del av en sådan

markanläggnings anskaffningsvärde som får dras av genom årliga värde

minskningsavdrag,

d) kostnader för undersökningsarbete, förberedande arbete
eller fiUred-

ningsarbele i gmva, stenbrott eller annan liknande fyndighet här i riket,

e) kostnader för tekniskt och naturvetenskapligt
forsknings- och utveck

Ungsarbete saml kostnader för utbildning av arbetstagare hos förelaget,

f) kostnader för atl främja avsättningen utomlands av
varor som tillverkas

här i riket.

Belopp, som har avsatts lill allmän investeringsfond, får
las i anspråk endast för arbete som ulförs, inventarier som levereras och i
övrigt kostnader som hänför sig lill lid efter bokslutsdagen.

Ianspråktagande av allmän in- Ianspråktagande av allmän in-

vesteringsfond
för ändamål som vesleringsfond för ändamål som anges i första
stycket e) fär göras anges i första stycket e) får göras endasi av förelag
som bedriver in- endasi av företag som bedriver industriell
tillverkning. lanspråkta- duslridl tillverkning. gande enligt första
stycket e) ochf) får göras endast efter medgivande av regeringen.

Ianspråktagande av allmän investeringsfond får inle avse
begagnade inventarier. I fräga om inventarier som företaget har anskaffat frän
näringsidkare med vilken företagel är förbundet i väsentlig ekonomisk in-

' Senaste lydelse av 11 § 1981: 299 13 § 1981:299 15
§1981:299

- Senaste lydelse av 5 § 1981: 299

Prop.
1982/83:113 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Iressegemenskap
får fonden tas i anspråk endasi om inventarierna har tillverkats under
beskallningsåret.

Om allmän investeringsfond enligt beslul enligt 4 § fär
las i anspråk för arbete som avses i första stycket a) eller c), får förelaget,
såvida arbelel hänför sig till flera beskattningsår och avdrag pä grund av
arbetet inle redan har skett, under del sista året ta investeringsfonden i
anspråk för avskrivning av tillgångarna eller för täckande av kostnaderna med
högsl ell belopp som svarar mol uppkomna kostnader under de ifrågavarande åren.
Vad nu sagts gäller också i fråga om ny- eller ombyggnad av fartyg eller
luftfartyg eller i fråga om byggnadsinventarier och markinvenlarier enligl
kommunalskallelagen (1928:370).

Med byggnader, inventarier och markanläggningar försläs
vid tillämpning av första stycket tillgångar som vid inkomsttaxeringen
behandlas enligl de beslämmelser som gäller för byggnader, maskiner och andra
för sladigvarande bruk avsedda inventarier respektive markanläggningar. Som
inventarier anses inte tillgångar som avses i punkt 6 av anvisningarna till 29
§ kommunalskallelagen.

6 §

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, arbetsmarknadsstyrelsen kan besluta
atl allmän investeringsfond fär las i anspräk för överföring lill lagerinvesleringskonlo.
Belopp, som har överförts lill sädanl konto, skall återföras lill beskattning
senast vid taxeringen för det tredje beskallningsåret efter det under vilket
överföringen gjordes. Regeringen kan, om särskilda skäl föreligger, medge alt
alerföringen får ske försl vid senare taxering. I sådant fall skall som skattepliktig
intäkt också las upp elt tilläggsbelopp som svarar mol viss, av regeringen bestämd
andel av det återförda beloppet.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, statens industriverk kan besluta all
allmän investeringsfond får las i anspråk för överföring lill
lagerinvesleringskonlo. Belopp, som har överförts till sådant konto, skall
återföras liU beskattning senast vid taxeringen för del tredje beskallningsåret
efter det under vilket överföringen gjordes. Regeringen etter, efter regeringens
bemyndigande, statens industriverk kan, om särskilda skäl föreligger, medge all
alerföringen får ske försl vid senare laxering. I sådant fall skall som
skattepliktig intäkt också las upp elt tilläggsbelopp som svarar mol viss,;
beslutet angiven del av del återförda beloppet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

Prop.
1982/83:113 7

4
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1979:610) om allmän invesleringsreserv

dets
alt i 7, 15 och 17 §§ ordet "arbetsmarknadsstyrelsen" i olika böjningsformer
skall bytas ul mot "statens industriverk" i motsvarande form,

dets
alt 8 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

8§'

AUmän
investeringsreserv får las i anspråk för följande ändamål, nämligen för

a) kostnader för reparations- och andra underhåUsarbelen på en här i
riket belägen byggnad, som inte utgör omsätlningsfiUgång i rörelse eller är
avsedd alt användas som bostad, och för avskrivning av ny-, till- eller
ombyggnad av en sådan byggnad,

b) avskrivning
av inventarier som, om de inle ulgör transportmedel i inlernafionell trafik, är
avsedda alt användas i här i riket bedriven verksamhet, samt ombyggnad av
fartyg eller luftfartyg och kostnader för reparation av fartyg eller
luftfartyg,

c) kostnader för främjande av skogsbruk eller för reparations- och andra
underhållsarbeten pä en häri riket belägen markanläggning, som inle utgör
omsåtlningslillgång i rörelse, och för avskrivning av den del av en sädan markanläggnings
anskaffningsvärde som får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag,

d) kostnader
för undersökningsarbete, förberedande arbete eller lillred-

ningsarbele i gmva, stenbrott eller annan liknande fyndighet här i riket,

e) kostnader
för tekniskt och naturvetenskapligt forsknings- och utveck

lingsarbete samt kostnader för utbildning av arbetstagare hos den skall

skyldige,

O
kostnader för atl främja avsättningen utomlands av varor som här i riket
tillverkas.

Belopp,
som har avsatts till allmän invesleringsreserv, får las i anspräk endasi för
arbete som utförs, inventarier som levereras och i övrigt kostnader som hänför
sig lill tid efter bokslutsdagen.

Ianspråktagande
av aUmän inves- Ianspråktagande av allmän inves-

leringsreserv
för ändamål som teringsreserv för ändamål som

anges i första stycket e) får göras anges i första stycket e) fär göras

endast av skallskyldig som bedri- endasi av skatlskyldig som bedri

ver industriell tillverkning. Ian- ver industriell tillverkning. Ian

språktagande enligl första stycket språktagande enligl första stycket

d)-f) får göras endasi efter särskilt d)-f) får göras endasi efter särskill

medgivande av regeringen. medgivande av regeringen eller, ef-

ter regeringens bemyndigande, statens industriverk.

Ianspråktagande
av allmän investeringsreserv fär inle avse begagnade inventarier och föremål
avsedda för utsmyckning av kontorslokaler. I fråga om inventarier som den
skallskyldige har förvärvat frän näringsidka-

'
Senaste lydelse av 8 § 1981:300.

Prop. 1982/83:113 8

Nuvarande
lydelse Förestagen lydelse

re med vilken han är
förbunden i väsentlig ekonomisk intressegemenskap fär allmän investeringsreserv
las i anspråk endast om inventarierna har tillverkals under beskallningsåret.

I fråga om anskaffning av
personbil som avses i väglrafikkungördsen (1972:603) får allmän
invesleringsreserv las i anspräk endast om bilen är avsedd för yrkesmässig
trafik eller uthyrningsrörelse.

I fråga om anskaffning av
båt som avses i 2 § sjölagen (1891:35 s. 1) får allmän investeringsreserv las i
anspräk endasi om båten är avsedd för yrkesmässigt bedrivet fiske.

Med byggnader, inventarier
och markanläggningar förstås vid tUlämpning av första stycket tillgångar som
vid inkomsttaxeringen behandlas enligl de beslämmelser som gäller för byggnader,
maskiner och andra för sladigvarande bruk avsedda inventarier respektive
markanläggningar. Som inventarier anses inle tillgångar som avses i punkt 6 av
anvisningarna fill 29 § kommunalskatlelagen (1928:370).

Denna
lag träder i krafl den I juU 1983.

Prop.
1982/83:113 9

5 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonto

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:456) om
insättning på lillfälligl vinslkonto.

dels aU i 3, 6, 11, 13, 14 och 17-19 §§ ordet "arbetsmarknadsstyrelsen"
i olika böjningsformer skall bytas ut mol "statens industriverk",

dels all 7 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§ Vinslfond får las i anspråk för följande ändamål,
nämligen för

a) kostnader för reparations- och
andra underhällsarbeten pä här i riket belägen byggnad, som inte utgör
lagertillgång eller är avsedd all användas som bostad, och för avskrivning av
ny-, lill- eller ombyggnad av sådan byggnad,

b) avskrivning av inventarier som, om
de inte ulgör transportmedel i internationell trafik, är avsedda att användas i
här i riket bedriven verksamhel, saml ombyggnad av fartyg eUer luftfartyg och
kostnader för reparation av fartyg eller luftfartyg,

c) kostnader för främjande av
skogsbruk eller underhåll av markanläggning här i riket och för avskrivning av
sådan del av anskaffningsvärdet av markanläggning som får dras av genom årliga
värdeminskningsavdrag,

d) kostnader för undersökningsarbete, förberedande
arbete eller tillred

ningsarbete i gmva, stenbrott eller annan liknande fyndighet här i riket,

e) koslnaderför tekniskt och naturvetenskapligt
forsknings- och utveck

lingsarbete samt kostnader för utbildning av arbetstagare hos företaget,

f) kostnader för all främja avsättningen utomlands av
varor som fillver-

kas häri riket.

Belopp, som har avsatts lUl vinslfond, får las i anspråk
endasi för arbete som ulförs, inventarier som levereras och i övrigt kostnader
som hänför sig till tid efter bokslutsdagen.

Ianspråktagande av vinstfond för Ianspråktagande av vinstfond för

ändamål som anges i första stycket ändamål som anges i
första stycket e) får göras endast av förelag som e) fär göras endasi av
företag som bedriver industriell tillverkning. bedriver industriell
tillverkning. Ianspråktagande enligt första stycket e) och f) får göras
endast efter medgivande av regeringen.

Ianspråktagande av vinslfond får inle avse begagnade
inventarier. I fråga om inventarier som företagel har anskaffat från
näringsidkare med vilken företaget är förbundet i väsentlig ekonomisk
intressegemenskap får fonden las i anspråk endasi om inventarierna har
fillverkats under beskattningsåret.

Om vinstfond enligt beslut enligt 6 § får tas i anspråk
för arbete som avses i första stycket a) eller c), fär företagel, såvida
arbelel hänför sig fill flera beskattningsår och avdrag på gmnd av arbetet inte
redan har skett, under det sista året la fonden i anspräk för avskrivning av
tillgångarna eller för täckande av kostnaderna med högst ett belopp som svarar
mot uppkomna kostnader under de ifrågavarande åren. Vad nu sagts gäller också
i

Prop. 1982/83:113 10

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

fråga om ny- eller
ombyggnad av fartyg eller luftfartyg eller i fråga om tillgångar som avses i
punkt 3 tredje stycket och punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 22 §
samt i punkt 7 andra och tredje styckena och punkt 16 tredje och fjärde
styckena av anvisningarna tUl 29 § kommunalskattelagen (1928: 370).

Med byggnader, inventarier
och markanläggningar förstås vid tillämpning av första stycket tillgångar som
vid inkomsttaxeringen behandlas enligl de bestämmelser som gäller för
byggnader, maskiner och andra för sladigvarande bruk avsedda inventarier
respektive markanläggningar. Som inventarier anses dock inte tillgångar som avses
i punkt 5 av anvisningarna lill 29 § kommunalskallelagen.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1983.

Prop. 1982/83:113 11

6
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt investeringskonto

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1982:1185) om inbetalning pä särskill
invesleringskonlo

dels
all i 3,6, II, 13, 14 och 17-19 §§ ordet "arbetsmarknadsstyrelsen" i
olika böjningsformer skall bytas ut mol "statens industriverk" i
motsvarande form,

dels
all 7 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

7§
Särskild investeringsfond får las i anspräk för följande ändamål, nämligen för

a) kostnader
för reparations- och andra underhållsarbeten på här i riket belägen byggnad,
som inte utgör lagertillgång eller är avsedd att användas som bostad, och för
avskrivning av ny-, till- eller ombyggnad av sådan byggnad,

b) avskrivning
av inventarier som, om de inle utgör transportmedel i inlernafionell trafik, är
avsedda all användas i här i riket bedriven verksamhel, saml ombyggnad av
fartyg eller luftfartyg och kostnader för reparafion av fartyg eller
luftfartyg,

c) kostnader
för främjande av skogsbruk eller underhäll av markanläggning här i riket och
för avskrivning av sådan del av anskaffningsvärdet av markanläggning som fär
dras av genom ärliga värdeminskningsavdrag,

d) kostnader
för undersökningsarbete, förberedande arbete eller lillred-

ningsarbele i gmva, stenbrott eller annan liknande fyndighet här i riket,

e) kostnader
för tekniskt och naturvetenskapligt forsknings- och utveck

lingsarbete saml kostnader för utbildning av arbetstagare hos förelaget,

f) kostnader
för att främja avsättningen utomlands av varor som tillver

kas här i riket.

Belopp,
som har avsatts till särskild investeringsfond, får tas i anspräk endasi för
arbete som utförs, inventarier som levereras och i övrigt kostnader som hänför
sig till tid efter bokslutsdagen.

Ianspråktagande
av särskild in- Ianspråktagande av särskild in-

vesteringsfond för
ändamål som vesleringsfond för ändamål som anges i första stycket e)
fär göras anges i första stycket e) fär göras endast av förelag som
bedriver in- endasi av företag som bedriver industriell tillverkning.
lanspråkta- duslridl tillverkning. gande enligt första stycket e) ochf) får
göras endast efter medgivande av regeringen.

Ianspråktagande
av särskild investeringsfond får inte avse begagnade inventarier. I fråga om
inventarier som förelaget har anskaffat från näringsidkare med vilken
förelaget är förbundet i väsentlig ekonomisk intressegemenskap får fonden las
i anspråk endast om inventarierna har tillverkals under beskattningsåret.

Om
särskild investeringsfond enligl beslul enligt 6 § fär las i anspräk för arbete
som avses i första stycket a) eller c), fär företaget, såvida arbetet

Prop.
1982/83:113 12

hänför
sig till flera beskattningsår och avdrag pä grund av arbetet inte redan har
skett, under det sista året ta fonden i anspråk för avskrivning av tillgångarna
eller för läckande av kostnaderna med högst ell belopp som svarar mol uppkomna
kostnader under de ifrågavarande åren. Vad nu sagts gäller också i fräga om ny-
eller ombyggnad av fartyg eller luftfartyg och i fråga om byggnadsinveniarier
och markinvenlarier.

Med byggnader, inventarier
och markanläggningar förstås vid tillämpning av denna lag fillgångar som vid
inkomsttaxeringen behandlas enligl de beslämmelser som gäller för byggnader,
maskiner och andra för sladigvarande bmk avsedda inventarier respektive
markanläggningar. Motsvarande gäller i fråga om byggnadsinveniarier och
markinvenlarier. Som inventarier anses dock inte tillgångar som avses i punkt
6 av anvisningarna lill '29 § kommunalskanelagen (1928:370).

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1983.

Prop.
1982/83:113 13

Utdrag

PROTOKOLL

vid
regeringssammanlräde

1983-02-23

Närvarande: statsrådet I. Carlsson, ordförande, och
statsråden Sigurdsen, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström,
Bodslröm, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellslröm, Thunborg

Föredragande: statsrådet Peterson

Proposition om verksamheten vid statens industriverk, m.
m.

1 Inledning

Statens industriverk (SIND) inrättades år 1973 som central
myndighet för industri-, energi- och mineralpoliliska frägor (prop. 1973:41, NU
1973:54, rskr 1973:225). Under de år som har förflutit sedan industriverket
bildades har förändringar beslutats som innebär alt betydande delar av
verksamheten har fåll en annan organisatorisk inplacering. Hil hör bl.a.
huvuddelen av verksamheten inom energi- och mineralomrädena. Samtidigt finns
på andra områden sambandslinjer till verksamheter inom den statliga
organisationen som inle har föranlett några organisatoriska förändringar.

I november 1981 tillkallades en särskild utredare' med
uppgift alt se över industriverkets verksamhet och organisafion. Utredaren, som
under sitt arbete använde beteckningen induslriverksutredningen, avlämnade i november
1982 betänkandet (Ds I 1982: 14) Organisation för industriell förnyelse.
Synpunkter på betänkandet har inhämtats genom elt kombinerat skriftligt och
muntligt remissförfarande.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels belänkandet
som bilaga 1, dels en sammanslällning av remissyttrandena som bilaga 2.

I budgetpropositionen 1983 (prop. 1982/83:100 bil. 14 s.
12 och 26) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan pä särskild
proposilion i ämnel, för budgetåret 1983/84 beräkna lill Statens industriverk:
Förvaltningskostnader elt förslagsanslag av 23 991 000 kr. och till Statens
industriverk: Utredningar m. m. elt reservationsanslag av 3 717000 kr.

Jag avser nu all la upp frågan om industriverkets
fortsatta verksamhet med utgångspunkt i bl. a. del nämnda
ulredningsbelänkandel. Jag anhåller atl nu få la upp även budgetfrågorna som
berör, förutom de nyss nämnda

' Direktör Bo Söderberg.

Prop.
1982/83:113 14

anslagen, även vissa andra anslag inom
industridepartementets resp. ar-belsmarknadsdeparlemenlels huvudtitel.

I frägor rörande överföring av arbetsuppgifter från
arbetsmarknadsstyrelsen lill industriverket har jag samrått med cheferna för
finans- och arbelsmarknadsdeparlementena.

2 Föredragandens överväganden och förslag

2.1 Utgångspunkter

2.7./ Industri- och regionalpolitikens rott och inriktning
under 1980-talet Utgångsläget

Den svenska industrin har sedan mitten av 1970-lalel
kraftigt försvagats. Induslrisysselsältningen har snabbi gått ner och
industriproduktionen har utvecklats svagare än i våra främsta konkurrentländer.
Investeringsvolymen har minskal krafligl och är nu den lägsta på flera
decennier.

I den nyligen publicerade rapporten Industri och industripolitik
1982, som utarbetats inom industridepartementet, bedöms utsikterna lill en
snabb återhämtning inom industrin som små. År 1983 kommer sannolikt ätt präglas
av en fortsatt internationell lågkonjunktur även om del finns tendenser som
talar för en viss uppgäng senare under året. De för svenskt vidkommande
intressanta marknaderna för kapitalvaror inom NIC-länder' och OPEC-länder
förutsätts dock inle öka i samma takt som tidigare. Utvecklingen i USA blir
därför i hög grad avgörande för en eventuell förbättring i Västeuropa.

Även om
konjunkturen förbättras under år 1983 sker detta från ett mycket dåligt
utgångsläge. Industrins genomsniltiiga kapacitetsutnyttjande under tredje
kvartalet 1982 uppgick till knappt 80%. Arbetslösheten bland kassamedlemmar inom
industrin har mer än fördubblats på 2,5 år. Ungefär var fjärde sysselsatt inom
industrin arbetade år 1981 i förluslföretag. Antalet varslade inom industrin
nådde under della år rekordnivåer. Den lönsamhelsförbältring som kunnat iakttas
inom industrin efter åren 1977 och 1978 förklaras till hälften av vinsler från
finansverksamhet. Avkastningen pä "produktiva" investeringar är
fortfarande låg, bl.a. till följd av det höga ränteläget. Antalet konkurser
fortsätter alt öka.

Bilden innehåller ocksä nägra ljuspunkter. Antalet
varslade upphör atl öka. Exporten fortsätter atl utvecklas positivt och
exportmarknadsandelar har ätertagits under 1982. Satsningarna på forskning och
utveckling ökar. Genom devalveringen i oktober och de åtgärder för all få i
gång investeringsverksamheten som regeringen föreslagit i propositionen
1982/83:50 om vissa ekonomisk-politiska ålgärder, m. m. har förutsättningarna
för

' Newly industrialized countries.

Prop. 1982/83:113 15

industrin
avsevärt förbättrats under de senasie månaderna. Man kan räkna med alt
relativpriset på svenska produkter i genomsnitt sänks med 7-9% genom
devalveringen.

Grunden
för en långsiktig åtemppbyggnad av industrin har nu lagts. Sammantaget har
möjligheter härigenom också skapats för atl börja avveckla den omfattande
subventionering av näringslivet som under senare år har bidragit lill att
allvariigt försvaga statsbudgelen. Bl.a. kommer en mer restriktiv prövning atl
ske i fräga om slöd lill enskilda förelag och branscher i kris.

Jag
vill dock understryka alt de - främst generella - åtgärder som satts in måste
kompletteras med selektiva industripoliliska insatser för atl återuppbyggnadsarbetet
skall bli framgångsrikt. Riktmärket mäste vara alt åstadkomma en långsiktig
förnyelse i näringslivet av säväl teknisk som branschmässig karaklär samtidigt
som resursutnyttjandet hålls uppe via åtgärder som påverkar
slmkluromvandlingsprocessen.

Den
totala induslrisysselsältningen kan på lång sikt inte beräknas öka. De nya
arbelslillfällen som skapas innehåller oftast andra krav på kompetens än de
arbetsliltfällen som faller bort till följd av rationaliseringar etc. Detta
innebär bl.a. ökade krav pä utbildningsinsatser. StmkturomvandUngen innebär
också stora geografiska spänningar, vilket kan leda lill alt resursutnyttjandet
under en viss lid och i vissa regioner dämpas vid en snabb omställning.

Investeringarna
under år 1982 var rekordläga. Under år 1983 beräknas industriinvesteringarna
falla yllerligare något.

De
genuina nyetableringarna baserade på avancerade produkter är alltför få för
all kompensera bortfall i andra industribranscher. En viktig aspekt pä
förnyelsen inom näringslivet gäller den tekniska forskningen och utvecklingen
(FoU). Glädjande nog har FoU-satsningarna ökat under senare år.
FoU-investeringarna tycks dock vara koncentrerade fill ett fåtal stora
koncerner och i hög utsträckning vara inriktade på rationaliseringsinvesteringar
snarare än på atl skapa ny industriell verksamhet. Delsamma gäller i stor
ulslräckning maskininvesteringarna. Atl stimulera industriinvesteringarna är
elt av de viktigaste leden i arbetet för att åstadkomma en långsiktig
förnyelse.

Tillväxten
hos vissa stora svenska verksladskoncerner och koncentrationen i näringslivet
i allmänhet har skelt parallellt med en ökad specialisering och
arbetsfördelning mellan förelag. Omfattande underleverantörs-system och
kopplingar mellan de stora koncernerna och vanligtvis mindre underieveranlörer
utgör en viktig bas för framtida induslriutveckling. Under senare år har
tecken framkommit på alt dessa betydelsefulla underleverantörssystem gradvis
håller pä alt brytas upp. Detaljer och komponenter köps i ökad ulslräckning
frän utländska underieveranlörer. Del är enligl min mening av avgörande
betydelse atl Sverige även i fortsättningen förmår behälla konkurrenskraftiga
komponentleverantörer.

Prop.
1982/83:113 16

Vad gäller den del av regionalpolitiken som riktar sig
till näringslivet' kan man konstatera att de allmänna förutsättningarna har
förändrats i en del väsentliga avseenden under de senaste åren. Den främsta
förändringen är atl tillväxten i ekonomin har avtagit. Denna utveckling innebär
atl del blivit svårare alt omfördela verksamheter mellan olika delar av landei.
Del blir därför av allt slörre regionalpoliliskt intresse att initiera och
stödja nyskapande och nyföretagande samt atl utveckla de förelag som redan
finns i de sysselsättningssvaga regionerna.

Industriföretagens investeringar har, som tidigare
påpekats, ändrat karaklär sedan mitten av 1960-lalel. En förskjutning från
investeringar i byggnader och maskiner lill förmån för investeringar i
forskning och utveckling, marknadsföring o. dyl. har skett. Denna förändring
innebär del-ViS nya förutsättningar även för det regionalpoliliska stödet.

Industri- och regionalpolitikens inriktning

Behovet av offensiva insatser på de industri- och
regionalpoliliska områdena framstår klart mol bakgrund av de senaste årens
utveckling.

Om den svenska industrisektorn skall kunna förslärkas
krävs såväl generella åtgärder — inom den allmänna ekonomiska politikens ram -
som selektiva industripolifiska insatser. En förbättrad regional balans kan endast
åstadkommas genom en kombination av en allmän aktiviietshöjning i ekonomin och
regionalpoliliska ålgärder som riktas till utsatta orter och regioner.

I arbelel med all restaurera den svenska ekonomin ingär
industripolitiken som en viktig del. Elt cenlralt mål för industri- och
regionalpolitiken är alt i ett långsiktigt perspektiv främja utvecklingen av en
effektiv och konkurrenskraftig svensk industri.

Industri- och regionalpolitiken kan emellertid inle enbart
utformas med tanke på den myckel långsikliga utvecklingen. De starka önskemålen
om etl högt resursutnyttjande och om industriell expansion i det medellånga
perspektivet måste sätta sin prägel också på dessa polilikområden. Del finns
etl stort behov av industri- och regionalpoliliska insatser, som bidrar lill
atl den arbetskraft som friställs i slmkluromvandlingsprocessen kan slussas
över fill annan produktiv verksamhet.

En effektiv industripolitik innebär all det skapas
resurser och investeringar som ocksä kan främja den regionala balansen. En
framgångsrik regionalpolitik innebär ökat resursutnyttjande och en
produklionslillväxl genom atl tidigare undersysselsatt arbetskraft kommer in i
produktionen.

Jag angav i årels budgetproposifion i nägra punkter
huvudinriklningen av de närmaste årens insatser inom induslrideparlemenlels
ansvarsområde.

' Diskussionen och förslagen i denna proposition med
anknytning till regionalpolitiken avser i huvudsak den del härav som riktar
sig till näringslivet. För att förenkla framställningen används ibland även
benämningen "regionalpolitik" för atl beteckna denna del av
regionalpolitiken.

Prop.
1982/83:113 17

o Att skapa öppenhet och samverkan mellan samhället, företagen
och de anställda. För all en omdaning och utbyggnad av industrin skall kunna
genomföras måste den kunskap och initiativförmåga som finns i industrin las
lill vara. o All ge de offensiva insatserna inom industripolitiken ett slörre
utrymme

än
hittills. o All la lill vara utvecklingsmöjligheterna inom råvarubranscherna. o
All intensifiera strävanden till samordning mellan industri- och regionalpolitiken.
o Atl effektivare utnyttja den offentliga verksamheten och samhällsbyggandet
över huvud laget som en aktiv drivkraft i den industriella utvecklingen. o All
utveckla samhällets insatser för atl stimulera verksamheten inom de mindre och
medelstora företagen. Del finns inom småförelagssektorn stora möjligheter som
kan realiseras om småföretagsstödet blir effeklivare.

Den ambifionshöjning och nya inriktning av politiken som
kommer lill ullryck i punkterna bör få konsekvenser för hur arbelel med atl
genomföra den organiseras.

Hos regeringen bör arbelel koncentreras lill frågor som
rör inriktningen av politiken i slorl och ulveckUngen av instrumenten. För alt
skapa utrymme för denna verksamhel bör en stor del av de ärenden rörande
enskilda förelag som i dag avgörs av regeringen föras över till
myndighetsnivån. Av enskilda förelagsärenden bör i fortsättningen endast sädana
som har principiell betydelse eller annars är av stor vikl avgöras av
regeringen.

På verksnivån bör en slagkraftig myndighet byggas upp med
ansvar för både industripolitiskt och regionalpolitiskt motiverat slöd till
näringslivet.

2.1.2 Den industri- och regionalpoliliska organisationen
på central nivå — nuvarande utformning och behov avförändringar

Den nuvarande industri- och regionalpolitiska
organisationen har byggts upp successivt under de senaste tjugo åren. De behov
av förändringar och utveckling av industri- och regionalpolitiken under de
närmaste åren som har redovisats i föregående avsnitt släller krav på
förändringar också av den organisation som skall verkställa politiken.

Inom industri- och regionalpolitiken finns mänga
myndigheter och stödformer. Detta är delvis en följd av atl behoven av
insatser pä dessa områden har förändrats över liden. Nya organ och stödformer
har vid skilda tidpunkter fillkommit för alt fullgöra olika uppgifter och svara
mot aktuella behov.

Bland
myndigheterna under induslridepartementet är del i första hand siatens
industriverk och styrelsen för teknisk utveckling (STU) som pä central nivå
verkställer den industripolitik som regering och riksdag lägger fast. Bland
organ under andra departement med viktiga uppgifter inom 2 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr
113

Prop. 1982/83:113 18

eller
med beröringspunkter med industripolitiken märks bl.a. Sveriges exportråd och
kommerskollegium.

Inom
regionalpolitiken handlägger arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) pä central nivå
frågor om regionalpolitiskt slöd lill näringslivet. I övrigt verkar
regionalpolitiken i mycket decentraliserade former med länsstyrelserna som
ansvariga organ. Härutöver finns en rad olika specialorgan med avgränsade
uppgifter inom industri- och regionalpolitiken.

Frarnväxten
av nuvarande industri- och regionalpoliliska organisation och stödformer
återspeglar förändringar i problembilden och ocksä den successiva
ambifionshöjning som skelt för all komma till rätta med problemen inom de båda
polilikområdena. Den successiva uppbyggnaden och snabbi förändrade förhållanden
har emellertid lett lill atl del finns problem och svagheter i nuvarande
organisation och regelsystem. Dessa problem och svagheter diskuteras relativt
utförligt i utredningens betänkande.

I
likhet med utredningen anser jag alt det råder oklarheter i rollfördelningen
mellan regeringen och industriverket, liksom mellan industriverket och andra
organ pä central myndighetsnivå. Som en följd av dessa oklarheter har enligt
min mening arbetsfördelningen mellan industridepartementet och industriverket
kommit alt bli mindre ändamålsenlig. Den splittrade organisationen på
myndighetsnivå innebär vidare alt samordning av de industri- och
regionalpolitiska resurserna försvåras. Samtidigt som det finns luckor i den
nuvarande myndighetsorganisalionen finns tendenser lill överlappning pä andra
områden. Del kan ocksä ibland vara svårt all finna elt naturligt huvudansvarigt
organ som kan la initiativ till eller samordna industripolitiska
utvecklingsinsatser.

Del ligger i de industri-
och regionalpoliliska uppgifternas natur atl en helt entydig roll- och
arbetsfördelning mellan olika organ inte kan åstadkommas. Del gäller såväl
fördelningen mellan politiskt ansvariga och verkställande organ som
fördelningen mellan olika verkställande organ. De industri- och
regionalpoliliska uppgifterna innefattar en kombination av mer mtinbetonade
eller okontroversiella uppgifter och uppgifter som innebär ålgärder utöver vad
som inryms i på förhand uppgjorda regelsystem. Dessutom förändras av en rad
olika skäl politikens innehåll och inriktning över liden. Det är viktigt atl en
motsvarande organisatorisk anpassning sker så atl resp. organ kan fylla sin
roll på ell ändamålsenligt säll. Syftet bör vara alt skapa förutsättningar för
all pä etl effektivare sätt utnyttja samhällels industri- och regionalpolitiska
resurser, men ocksä all underiätta företagens överblick över
myndighelsorganisation och stödsystem.

De
principer som bör ligga till grund fören organisationsförändring är i allt
väsentligt de som föreslagils av induslriverksutredningen. När jag i det
följande lägger fram förslag om verksamhet och medelstilldelning för statens
industriverk m. m. ulgör dessa principer utgångspunkt. Innan jag närmare
presenterar förslagen vill jag lämna en kort redogörelse för dessa principer
och för propositionens uppläggning. Som jag strax återkommer

Prop.
1982/83:113 19

lill läggs nu inte fram något färdigt förslag lill ny
organisation för industriverket. I stället föreslås riksdagen ta slällning
till huvudprinciperna för verksamheten. För all konkretisera dessa lämnas för
riksdagens information en närmare beskrivning i vissa delar. Därvid redovisas
även vad jag senare avser atl föreslå regeringen i vissa frågor som behandlats
av utredningen och som del bör ankomma pä regeringen alt besluta om.

2.1.3 Utgångspunkterna för förslagen i proposUionen och
dennas uppläggning

Den organisationsförändring som föreslås i del följande är
uppbyggd kring den nya och förstärkta roll som siatens induslriverk.enligl min
mening bör få. Det innebär först och främst alt en ökad samordning sker på
myndighetsnivå. Det tar sig främst ullryck i att handläggningen av regionalpoliliskt
och industripolitiskt företagsstöd sammanförs till industriverket men ocksä i
alt samarbelel mellan industriverket och STU utvecklas. Industriverket
förutsätts också i andra sammanhang kunna få samordnande uppgifter i
förhållande till andra myndigheter.

En viktig utgångspunkt för förslagen är vidare atl en
klarare fördelning av arbetsuppgifter mellan regerings- och myndighetsnivå
skall komma till stånd. Som huvudregel skall därvid gälla att ärenden som rör
enskilda förelag skall handläggas pä myndighetsnivå och endasi i speciella fall
av regeringen. För alt delegeringen av beslutsrätt skall fä full effekt
förutsätts besvärsrätlen lill regeringen i de flesta fall av beslut av
industriverket om finansiellt slöd upphöra.

Vidare blir industriverket enligt förslagen central
myndighet vad avser det regionalpoliliska stödet lill näringslivet och skall
också kunna ges andra uppgifter inom regionalpolitiken i den män de inte
ankommer pä annan myndighet.

De nya uppgifterna för industriverket påverkar givetvis
verksamheten inom regeringskansliet och andra myndigheter. Till detta
återkommer jag senare (avsnitt 5). De förslag somjag redovisar i det följande
är emellertid i allt väsenlligl inriktade pä industriverket. De ändrade
arbetsuppgifterna innebär att verkels organisation måste anpassas till de nya
förhållandena. Förutsättningarna för dess år 1973 tillskapade organisation har
redan tidigare genomgripande förändrats. Tillskapandet av nya
verksorganisationer på mineral- och energiområdena har inneburit atl delar av
industriverkels organisation tillförts Sveriges geologiska undersökning (SGU)
resp. det blivande statens energiverk. Vad som nu föreslås innebär att till
industriverket överförs arbetsuppgifter och resurser från
arbetsmarknadsstyrelsen och industridepartementet. Det är alltså lill slor del
ett "nytt" statens industriverk som påbörjar sin verksamhet den 1
juli 1983.

Induslriverksutredningen lämnade etl principförslag och
förutsatte all de organisatoriska konsekvenserna närmare skulle behandlas av en
organisationskommitté. Även jag anser att delta lillvägagångssätl är lämpligl.

Prop.
1982/83:113 20

Något i detalj utarbetat organisationsförslag finns därför
inte. Jag avser att senare i dag föreslå regeringen att tillsälla en
organisationskommitté. Regeringen bör nu föreslå riksdagen att godkänna
verksamhetsinriktning och programindelning av verksamheten för statens
industriverk i dess nya form samt riktlinjer för en organisation för verket i
huvudsaklig överensstämmelse därmed.

Jag ser
fördelar i en lösning som innebär alt medelsfilldelning lill industriverket
sker genom någon form av programbudgetering. Jag avser atl bereda denna fråga
ytterligare med riktpunkt all - om en sådan lösning visar sig praktiskt möjlig
och lämplig - lägga frarri förslag härom i budgetpropositionen 1984. Riksdagen
bör dock nu, såsom framgår av vad jag nyss anfört, ta ställning lill den
programindelning av verksamheten som avses utgöra en del av grunden för den nya
organisationen.

För alt yllerligare belysa verksamheten vid del
"nya" industriverket kommer jag i det följande all redovisa vad jag
senare kommer alt föreslå regeringen i vissa frågor som tagils upp av
utredningen men som del ankommer på regeringen alt besluta om. Jag redovisar
också en preliminär utformning av de program som i fortsättningen avses styra
verksamheten vid industriverket.

Bland industriverkets uppgifter avses ingå atl från
arbetsmarknadsstyrelsen överta handläggningen av vissa frågor enligt
lagstiftningen om investeringsfonder m. m. För detta krävs ändring i berörda
lagar.

Förslagen i propositionen gäller inle bara organisationen
av och samspelet mellan olika organ med anknytning lill industri- och
regionalpolitiken. 1 några avseenden föreslås också ändringar i fråga om av
riksdagen godkända riktlinjer för industripolitiskt och regionalpolitiskt
stöd.

Propositionen är i fortsättningen upplagd på följande
sätt.

I avsnitt 2.2 presenteras de förslag som underställs
riksdagen för godkännande;

2.2.1
Förändringar i
statens industriverks verksamhet fr.o.m. den 1 juli 1983

2.2.2
Programindelning
av industriverkels verksamhet

2.2.3
Statens
industriverks organisation m. m.

2.2.4
Ianspråktagande
av investeringsfonder m. m.

2.2.5
Ändrade
riktlinjer för industrigarantilån

2.2.6
Ändrade
riktlinjer för vissa former av regionalpolitiskt stöd.

I avsnitt 2.3 lämnas för riksdagens information en
kompletterande redovisning i vissa avseenden som enligl vad jag har anfört i
det föregående det ankommer på regeringen alt besluta om eller som inle nu
kräver ställningslagande från riksdagen.

Prop.
1982/83:113 21

2.2 Förslagen till riksdagen

2.2.1 Förändringar i statens industriverks verksamhet fr.
o.'m. den 1 juli

1983

DEPARTEMENTSFÖRSLAGET:

Industriverket får ändrad och preciserad verksamhetsinriktning
enligt följande.

-
Handläggningen
av induslri- och regionalpolitiskt företagsstöd sammanförs inom verkel. Ärenden
om framförallt slöd till enskilda förelag avgörs normall av verkel och endasi i
speciella fall av regeringen. Besvärsrätlen upphör i flertalet fall.

-
Industriverket
övertar handläggningen av vissa frågor enligl lagstiftningen om
investeringsfonder m. m. (se avsnitt 2.2.4).

-
Industriverket
skall kunna ges uppgiften alt vara samordnande myndighet för speciella
insatsområden.

-
Industriverket
blir central myndighet för del regionalpolitiska slödel lill näringslivet och
skall också kunna ges andra uppgifter inom regionalpolitiken i den mån de inle
ankommer pä annan myndighet.

Utredningen: Utredarens förslag överensstämmer i allt
väsentiigl med departementsförslagei vad gäller ökad samordning på
myndighetsnivån saml arbetsfördelningen mellan regerings- och myndighetsnivå.
Utredaren föreslår ingen utvidgning av industriverkets arbetsområde inom
regionalpolitiken utöver handläggningen av del finansiella förelagsstödet (se
belänkandet s. 100 fO.

Remissinstanserna:
Praktiskt laget samtliga remissinslanser tillstyrker kommilléförslagel. Flera
remissinslanser, t.ex. arbetsmarknadsstyrelsen, landstingsförbundet och LO,
framhåller dock all del är viktigt alt i den framtida organisationen beakta
nödvändigheten av all göra åtskillnad mellan regionalpoliliska och andra
målsättningar. Arbetsmarknadsstyrelsen saml yllerligare elt par remissinstanser
är tveksamma om del lämpliga i atl avskaffa besvärsrätlen (se bil. 2 sid. 146
och 149).

Skäl för departementsförslaget: Som grund för den
fortsalla verksamheten vid industriverket ligger dess hittillsvarande uppgifter
och verksamhet på det industripoliliska området. Vad som nu tas upp och
behandlas är de förändringar och preciseringar i uppgifterna och verksamheten
som jag föreslår.

Industri-
och regionalpolitiken slår inför en rad uppgifter som rör förnyelse,
omställning och utveckling av svenskt näringsliv. I detta arbete

Prop. 1982/83:113 22

kommer
ell slort anlal myndigheter och andra organ, var och en inom sitt
ansvarsområde, atl medverka tillsammans med näringslivet.

För all de industri- och
regionalpoliliska resurser som riktas mot näringslivet skall ulnylljas på
effektivast möjliga sätt krävs dock all olika insatser samordnas och
kompletterar varandra. Detta gäller inte minst när samhällels insatser skall
koncentreras på speciella områden. Huvudansvaret för atl en sådan samordning
sker ligger hos regeringen. Del är emellertid också angeläget atl ell
sammanhållande verkställighelsansvar finns pä myndighetsnivån. Jag finner del
därför naturligt atl den roll som statens industriverk redan har i detta
avseende förstärks och utvecklas.

I
syfte all åstadkomma en sådan förstärkning och utveckling av industriverkets
roll är del främst i tre avseenden somjag föreslär förändringar.

Samordning
på myndighetsnivå

Ärenden
som rör regionalpolitiskt stöd lill näringslivet har alltsedan slödel infördes
handlagts av arbetsmarknadsstyrelsen. Frägan om en överföring av handläggning
och administration av del regionalpoliliska stödet pä central myndighetsnivå
lill annan myndighet har tidigare behandlats bl.a. av den s.k.
kommerskoUegieulredningen (SOU 1971:69).

Utredningen
förordade en överflyttning från arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) lill den nya
industripoliliska myndighet man föreslog skulle bildas ("nya
kommerskollegiet", sedermera statens industriverk). Flertalet remissinstanser
avstyrkte förslaget. Dåvarande industriministern menade alt vinsler från
administrativ och informalionsmässig synpunkt skulle kunna uppnås med den
föreslagna samordningen av det finansiella förelagsstödet. Med hänsyn till det
samordningsbehov som ocksä föreligger mellan lokaliseringspolitiken och
arbetsmarknadspolitiken ansåg emellertid industriministern atl någon ändring
av dåvarande myndighelsorganisation inte borde komma lill slånd (prop.
1973:41).

Förutsällningarna
för all bedriva regionalpolitik enligl tidigare metoder, dvs. genom all påverka
lokaliseringen av en växande industriseklor samt alt omfördela förelag mellan
olika delar av landet, har därefter förändrats i väsentliga avseenden. De
regionalpolitiska medel som riktar sig lill industrisektorn utnyttjas därför i
allt större utsträckning till all stimulera förnyelse och tillväxl i
befintliga företag samt nyföretagande. Dessa uppgifter ulgör samtidigt
väsentliga delar av den allmänna industripolitiken. Samma grundläggande krav på
lönsamhet gäller för förelagsinsalserna inom både regional- och
industripolitiken. Del är därför enligt min mening naturligt alt i nuvarande
situation sammanföra handläggningen av regionalpolitiskt och industripolitiskt
företagsstöd lill en myndighet. En sådan samordning underlättar också
företagens överblick och ger administrativa fördelar, t. ex. i fråga om
lönsamhetsbedömningar saml bevakning, kontroll och uppföljning av lämnade
slöd. Den ger bättre förutsättningar för en utveckling av arbetsmetoder och
instrument där hänsyn till flera mäl förenas. Vidare

Prop.
1982/83:113 23

skapas
bättre förutsättningar för all analysera och ulvärdera effekterna av samhällets
stöd lill näringslivet.

Jag har tidigare redogjort
för induslri- och regionalpolitikens uppgifter inför återstoden av 1980-talel.
Jag angav därvid också de samband som finns mellan de båda polilikområdena.

De
nära sambanden hindrar emellertid inle alt del kan uppslå konflikter mellan
respektive poUlikområdes primära mäl. Detta har behandlats av
industriverksutredningen och påpekas ocksä av vissa remissinslanser. Del är
därför angeläget atl utforma industriverkets programstruktur och interna
organisation på ett säll som medger all de induslri- och regionalpoliliska
strävandena även fortsältningsvis kan vägas mot varandra. Jag ålerkommer
senare lill dessa frågor (avsnitt 2.2.2).

Den tekniska förnyelsen är
en viktig del av den industriella förnyelseprocessen. Regeringen har i årels
budgetproposition bl. a. föreslagit ökade resurser för teknisk forskning och
utveckling. För alt effektivisera användningen av de industripoliliska
resurserna år det angelägel alt utveckla samarbetet mellan industriverket och
styrelsen för teknisk utveckling. Jag återkommer senare (avsnitt 2.3) till
samarbetet mellan industriverket och STU.

I olika sammanhang har
framhållits alt det finns behov av atl någonslans i den industripoliliska
myndighetsorganisalionen kunna lägga etl samordnande ansvar för breda
insatsområden, där etl engagemang från flera olika myndigheter och organ är
nödvändigt. I induslriverksutredningen redovisas etl par exempel —
havsleknikområdel och dala-eleklronikomrädet (se betänkandet s. 95 och 99 ff).
Enligt min mening bör del vara lämpligl atl i framtiden ge i första hand
statens industriverk mandal atl samordna industriella utvecklingsinsatser inom
breda insatsområden som kräver medverkan från flera olika myndigheter och
organ. Jag förutsätter att sådana mandal ges av regeringen från fall fill fall
för specifika insatser.

Jag
vill i delta sammanhang understryka atl det är utomordentligt väsentligt all
industriverket i sin verksamhet håller nära kontakt med parterna på
arbetsmarknaden och med myndigheter och organisalioner som har anknytning till
industripolitiken.

Fördelning
av arbetsuppgifter mellan, regerings- och myndighetsnivå

Den
roll- och arbetsfördelning som har utvecklats mellan regeringen ä ena sidan och
industriverket och arbetsmarknadsstyrelsen å den andra innebär atl ärenden som
avser finansiellt slöd till enskilda förelag i betydande ulslräckning beslutas
av regeringen. Orsakerna är flera. Regelsystemen har utformats så att i många
fall undantag från huvudreglerna medges under speciella omständigheter, varvid
man lagl denna prövning på regeringen. Alt stöd lämnas med etl stort belopp
har också varit etl skäl att

Prop. 1982/83:113 24

förbehålla
regeringen prövningen. Vidare har regeringen haft möjlighet atl direkt la upp
ärenden utan all beredning skett vid någon myndighet. Den vanligaste orsaken
till atl ärendet prövas av regeringen är dock atl besvär anförs över de
cenirala myndigheternas beslut.

En
viss delegering, bl.a. med avseende på ärenden om regionalpolitiskt stöd, har
visserligen skett under senare år. De förhållanden som nu gäller är dock enligl
min mening fortfarande otillfredsställande i vissa avseenden. För det första
binds pä delta sätt en alltför slor del av industridepartementets resurser
till handläggningen av enskilda stödärenden. För del andra bidrar de tUl att
skapa en oklar roll- och ansvarsfördelning mellan myndighet och departement.
Delta kan vara lill betydande nackdel för myndigheternas relationer lill
förelagen.

Del är mol denna bakgrund
angelägel alt rollfördelningen mellan regerings- och myndighetsnivå görs
tydligare. Jag föreslär därför att beslutsrätten i fräga om finansiellt stöd
till förelag i ökad utsträckning läggs pä industriverket. Regeringen bör endasi
i speciella fall pröva enskilda stöd-ärenden. I ärenden som har initierats av
regeringen bör vidare industriverket informeras pä sä tidigt stadium som
möjligl. Verket bör också i ökad utsträckning medverka i beredningen av sådana
ärenden.

En så långtgående
delegering av beslutsrätten somjag här föreslär skulle emellertid inte få någon
större praktisk betydelse, om elt ärende efter avslag kan föras upp pä
regeringsnivån genom besvär.

Del
ankommer på regeringen atl avgöra frägan om besvärsräll skall finnas när det
gäller visst slag av ärende.

Huvudsyftet med
besvärsrätt är all tillgodose enskildas rättsskydd. De starkaste skälen mol all
begränsa besvärsrätlen finns därför i fråga om sädana beslut som ingriper i
enskildas rätt. Nästan alla lån, bidrag, garantier etc. som lämnas lill
näringslivet i industripolitiskt eller regionalpolitiskt syfte utgörs av
förmäner som kan men inte behöver lämnas, även om formella förutsättningar
finns. Rättsskyddsaspekten får i sådana fall inte samma betydelse som när en
ovillkorlig rätt finns. Redan nu gäller atl besvärsrätten saknas i fråga om de
stmkturgarantier industriverket kan lämna. Detsamma gäller ocksä t. ex. i fräga
om beslul om regionalpolitiskt slöd som fatlats av länsstyrelse och slöd via de
regionala utvecklingsfonderna liksom i åtskilliga andra fall som rör
finansiellt stöd lill näringslivet, t. ex. slöd lill teknisk forskning och
utveckling via STU m. m. Dä del inte heller finns någol annat starkt skäl mol
att begränsa rätlen alt överklaga industriverkets beslut i ärenden om
finansiellt stöd bör besvärsrätten över verkels beslul i sådana ärenden upphöra
i flertalet fall.

Vid
mina överväganden i denna fråga har jag beaktat atl industriverket enligl mitt
förslag skall hänskjuta frågor som verkel bedömer ha principiell betydelse
eller eljest vara av slor vikl till regeringen för prövning.

Jag
avser atl uppmärksamt följa tillämpningen och effekterna av de föreslagna nya
reglerna för beslul av industriverket om finansiellt stöd. En

Prop. 1982/83:113 25

utvärdering
av besvärsrältens upphörande bör enligt min mening ske efter några är.

Jag vill i detta
sammanhang nämna atl frågan om en begränsning av regeringens besvärsärenden
nyligen har prövats av en särskild arbetsgmpp (Ju 1982: B). Arbetsgruppen har
presenterat sina förslag i rapporten (Ds Ju 1982: 14) Färre besvärsärenden hos
regeringen. Enligl arbetsgruppen bör besvärsprövning vara en uppgift för
regeringen bara när det är önskvärt atl elt politiskt ansvarigt organ dirigerar
utvecklingen i praxis, ger praxis en viss profil eller länkar utvecklingen i
viss riktning. För att regeringen skall kunna inrikta sina krafter på de
viktigare ärendena förordar gruppen bl. a. atl man i ökad utsträckning ersätter
rätten all anföra besvär hos regeringen med en lämpligl avvägd möjlighel eller
skyldighet för myndigheterna atl hänskjuta viktigare ärenden lill regeringen.
Som exempel där della framstår som lämpligl nämner arbetsgruppen bl. a.
industrigarantilån.

Mina
förslag ligger i linje med arbetsgruppens förslag.

Jag
vill här nämna atl del är väsentligt atl industriverket vid avgörandet av
ärenden som gäller statligt stöd lill enskilda förelag beaktar Sveriges
inlernalionella förpliktelser. Industriverket bör i tolkningsfrågor rådgöra med
kommerskollegium. Vid oenighet mellan industriverket och kollegiet bör ärendet
underställas regeringens prövning.

Myndighetsuppgifter
belräffande regionalpolitiskt slöd lill näringslivet

Det
finns i dag ingen myndighet som ullalal har funktionen som centralt
myndighetsorgan för regionalpolitiken. Det beror framför allt på alt regionalpolitiken
är seklorsövergripande och spänner över elt brett fäll av verksamheter.

Detta
innebär att en rad myndigheter både på central och regional nivå har ett ansvar
för atl de regionalpolitiska målen uppnås. Beträffande de direkta
regionalpoliliska stödmedlen administrerar AMS i dag det regionalpoliliska
stödet lill näringslivet. På regional nivä är länsstyrelsen samordnande
myndighet och ansvarig för bl.a. lokaliseringsstöd, glesbygdsstöd och
projektverksamhet saml regionalpoliliska planerings- och utvecklingsinsatser.
Motsvarande cenirala samordningsansvar finns i dag inom regeringskansliet.
Hämtöver finns särskilda stiftelser, t. ex. Stiftelsen Industricentra, och
andra organ som skapats för speciella ändamål.

Med
hänsyn lill del seklorsövergripande innehållet i regionalpolitiken är del
naturligt atl delta sätt att organisera de regionalpolitiskt motiverade
insatserna beslår i sina huvuddrag. Ell par preciseringar och kompletteringar
bör emellertid enligt min mening göras.

För
del första bör slås fast att statens industriverk har funktionen som central
myndighet för det regionalpoliliska stödet lill näringslivet. I denna funktion
bör enligt min mening även ligga atl aktivt arbeia för ell effektivt
utnyttjande av del regionalpoliliska slödel i syfte alt främja sysselsättning-

Prop. 1982/83:113 26

en
i stödområdena eller speciella delar av dessa. Industriverket bör därför svara
för vissa verksamheter med denna inriktning som i dag handhas av
regeringen/industridepartementet. Jag återkommer senare till delta (avsnitt
2.3.2). För alt bygga upp kompelens och probleminsikt vad gäller den regionala
utvecklingen är del vidare enligl min mening viktigt att verkel får arbeia
ocksä med andra uppgifter som rör framför allt näringslivels regionala
utveckling och som inle direkt faller inom annan myndighels kompetensområde.
Därför bör, för del andra, slås fasl atl industriverket skall kunna ges också
andra uppgifter inom regionalpolitiken i den mån de inle ankommer pä annan
myndighet.

Det
framgår av vad jag nu har anfört atl regionalpoliliska frågor med anknytning
till bl. a. den offentliga sektorn faller utanför del arbetsområde somjag anser
all industriverket skall ha.

2.2.2
Programindelning av statens industriverks verksamhet

DEPARTEMENTSFÖRSLAGET:

Huvudprogrammen
i industriverkets verksamhet är Utredningsverksamhet, Industriell omvandling
och tillväxt. Regional utveckling och Småföretagsutveckling.

Utredningen:
Utredaren föreslär att programbudgetering införs för industriverket med
huvudprogrammen Utredningsverksamhet, Slrukluranpas-sande åtgärder. Industri-
och regionalpolitiskt finansiellt stöd och Förelagsutveckling (se betänkandet
s. 132 ff.).

Remissinstanserna:
Endasi ett fåtal remissinslanser kommenterar förslaget. RRV anser alt
programstrukturen bör utredas yllerligare. AMS anser atl regionalpolitiken bör
utgöra etl egel program, (se bil. 2 s. 150).

Skäl
för departementsförslaget: Två huvudskäl gör alt jag anser atl frågan om någon
form av programbudgetering för industriverket bör prövas närmare.

Enligt
min mening försvårar den nuvarande mångfalden av anslag inom industriverkets
ansvarsområde en önskvärd överblick och prioritering. Vid en övergång lill
programbudgetering skulle statsmakterna för del första fä en god överblick
över viktiga insatsområden inom industri- och regionalpolitiken, över vilka
aktiviteter de rymmer och över hur mycket medel som satsas inom respektive
insatsområde. Programbudgeteringen skulle ge bättre förulsällningar för
avvägningar och prioriteringar från statsmakternas sida mellan de olika
insatsområdena/programmen.

För
del andra skulle programbudgetering möjliggöra en större flexibilitet i
industriverkets medelsanvändning. Verkel kunde ges möjlighel att i viss
ulslräckning välja den kombination av insatser inom varje huvudprogram som bäsl
bidrar lill all uppfylla programmets mål.

Vissa
anslagslekniska problem är emellertid förknippade med atl införa

Prop.
1982/83:113 27

denna
budgeleringsmetod för industriverket. En övergång till medelstilldelning genom
någon form av programbudgetering kräver därför ytterligare beredning innan
förslag kan läggas fram.

Även om en övergång lill
programbudgetering inte nu föreslås ske anser jag del lämpligl atl formulera
och slå fasl huvudområdena i industriverkels verksamhel i termer av program.
Della underlättar arbelel i den organisationskommitté som jag senare i dag
föreslår atl regeringen skall tillkalla med uppgift bl. a. alt utarbeta etl
förslag lill organisation för industriverket. Vidare kan verkels
anslagsframställning för budgetåret 1984/85 anpassas lill en given
programindelning, dock med resurser begärda enligl nuvarande anslagsslruklur.

Jag
föreslår all industriverkets verksamhet indelas i följande huvudprogram:

- utredningsverksamhet

- industriell omvandling och tillväxt

- regional utveckling

- småföretagsutveckling

Med
hänsyn lill att någon programbudgetering inte sker i fräga om de anslag som nu
begärs för verksamheten finns inte anledning alt riksdagen nu tar ställning
lill detaljutformningen av mål, medel och verksamhetsinriktning för
programmen. För riksdagens information redovisar jag dock senare (2.3) en skiss
lill sådan utformning. Jag inskränker mig här till all kommentera
programindelningen som sådan.

Till
grund för mitt förslag till huvudsaklig programstruktur ligger alt inom etl och
samma program samla aktiviteter med elt gemensamt mål. Med en sädan
programindelning underlättas enligl min mening statsmakternas överblick och
prioritering liksom myndighetens verksamhetsplanering och resultatanalys.

Med
denna utgångspunkt anser jag atl insatser med det gemensamma målet all främja
utvecklingen av ny eller befintlig induslri och all främja uppkomsten av en
långsiktigt konkurrenskraftig industristruktur bör sammanföras i ell
huvudprogram benämnt Industriell omvandling och tUlväxt. Härunder ryms såväl
insatser som i slmkluranpassande syfte riktar sig lill företag inom viss
bransch eller sektor (nuvarande branschprogram, stmkturgarantier m. m) som
stöd av mera generell karaklär. I della program hör också hemma sådana
samordningsuppgifter inom speciella industripoliliska insatsområden som kan
komma atl uppdras ål industriverket i enlighet med vad jag tidigare har
föreslagit (avsnitt 2.2.1). Både finansiellt slöd och insatser i form av
företagsservice (konsultinsatser, rådgivning, utbildning, stöd till
marknadsföringsinsatser m. m.) ulgör medel i programmet.

Jag
anser vidare atl arbetsuppgifter med del gemensamma målet alt främja regional
utveckling bör sammanföras lill etl egel huvudprogram Regional utveckling. I
programmet ingår bl. a. det regionalpolitiska slödel lill näringslivet öch
andra regionala utvecklingsinsatser som industriverket enligt mitt förslag
skall svara för.

Prop. 1982/83:113 28

Jag
vill här erinra om atl milt förslag all sammanföra del regionalpolifiskt och
industripoliliskl betingade företagsstödet till industriverket har två huvudskäl.
Del ulgår för det första från det faktum atl regionalpolitiken vad gäller
stödet till näringslivet och industripolitiken över liden har närmat sig
varandra i den praktiska tillämpningen till följd framför allt av en ändrad
industriell problembild. Myckel är gemensamt förde bägge insatsområdena i
fråga om medel, målgrupp, grundläggande lönsamhetskrav, kunskapsbas och
beslutunderlag.

För
del andra ligger del fördelar i atl inom en och samma organisation kunna göra
en avvägning mellan industripolifikens strävan att främja utvecklingen av en
effekfiv och konkurrenskraftig induslri och regionalpofili-kens strävan till
balanserad regional utveckling. En sådan avvägning förutsätter emellertid alt
de industri- respektive regionalpolitiska strävandena särskiljs i olika
huvudprogram.

Del
som skiljer de industri- respekfive regionalpolitiska insatserna bör därför
enligl min mening markeras genom programuppbyggnaden. Del som förenar bör fä
sill genomslag genom organisalionsuppbyggnaden. Jag ålerkommer strax lill detta.

Med
samma principiella resonemang faller det sig naturligt alt samla
arbetsuppgifter som speciellt riktar sig lill de mindre och medelstora företagen
inom ett huvudprogram för Småföretagsutveckling.

Huvudprogrammet
Utredningsverksamhet kan inle på samma säll motiveras utifrån en
måldiskussion. Jag vill motivera programmet på följande säll. Resultatet av
utredningsverksamheten ger bl.a. statsmakterna och verket självt ett underlag
för industri- och regionalpolitiska bedömningar, prioriteringar och insatser.
Programmet utgör därmed elt medel. Syftet med eller målet för programmet är all
ta fram elt sädanl underiag.

Mitt
förslag lill programstruktur sammanfaller med utredarens i fräga om programmen
Utredningsverksamhet och Småföretagsutveckling. Del skiljer sig från dennes
främst vad gäller det finansiella företagsstödet. Utredarens programförslag
innebär sålunda all samtliga finansiella stödformer samlas i ell huvudprogram
för Induslri- och regionalpoliliskt finansiellt slöd. Den utgångspunkt somjag har
haft för programindelningen ger en lösning där del induslri- respekfive
regionalpoliliska finansiella stödet fördelas på två olika huvudprogram.
Samlidigt sammanförs i mitt förslag del industripolitiskt betingade
företagsstödet med de slmkluranpassande åtgärder av servicekaraktär som enligl
utredarens förslag skall utgöra programmet Slmkluranpassande åtgärder.

Min
preliminära uppfattning om programmens närmare utformning framgår av avsnitt
2.3.

Prop. 1982/83:113 29

2.2.3
Statens industriverks organisation m.m.

DEPARTEMENTSFÖRSLAGET:

Industriverket
behåller myndighetsformen och organiseras fr.o.m. den 1 juli 1983 i
huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer för verksamheten och den
programstruktur som föreslagils i avsnitten 2.2.1 och 2.2.2.

Utredningen:
Utredarens förslag sammanfaller i princip med departementsförslagei. Utredaren
utgår dock frän en annan programstruktur (se betänkandet s. 130 och 133).

Remissinstanserna:
Remissinslanserna lämnar fä kommentarer i organisationsfrågan. Inga invändningar
framförs mot den föreslagna principen att organisationen bör anpassas lill
programstrukturen. AMS understryker vikten av klar boskillnad mellan
handläggningen av industripolitiskt slöd ä ena sidan och regionalpoliliska
slödärenden ä den andra.

Skäl
för departementsförslaget: Organisationsförändringarna under de senaste åren
har bl.a. inneburit atl industriverkets arbetsuppgifter inom energi- och
mineralområdena har brutits ut. Därmed har huvuddelen av verkels uppgifter av
traditionell myndighelskaraklår - tillämpning av lagstiftning, föreskrivande
verksamhel, tillsyn - försvunnit. Verkets arbetsuppgifter fär nu en klar
tyngdpunkt på insatser som syftar lill atl på olika säll stödja och stimulera
industriell utveckling. Stora delar av verksamheten har en sådan karaklär alt
del kan vara motiverat att överväga annan associationsform för verkel än
myndighetsformen.

Valet
av associationsform bör ske i en avvägning mellan ä ena sidan krav pä styrning
och insyn från statsmakternas sida och önskemål om flexibilitet i arbetsformer
och resursanvändning ä den andra. Jag anser liksom utredaren övervägande skäl
tala för all industriverket också i fortsättningen organiseras som myndighet.
Den önskvärda flexibiliteten för verksamheten bör enligl min mening kunna
uppnås även inom ramen för myndighetsformen. Jag avser föreslå regeringen att
uppdra ål organisationskommittén atl överväga förslag i detta syfte.

Jag
har tidigare berört bakgrunden till förslagel alt regeringen efter förslag från
organisationskommittén får besluta om den nya organisationen enligt av
riksdagen godkända riktlinjer. Utgångspunkten bör därvid vara alt
programstrukturen följs i huvudsak. Därmed underlättas en fortlöpande målanalys
och hantering av målkonflikter.

Jag
vill för riksdagens information nämna atl en fullständig anpassning av
organisationen lill den av mig föreslagna programstrukturen enligl min
uppfattning inle är lämplig. Vissa avsteg från principen kan behöva göras. Jag
anser sålunda att all handläggning av frågor rörande finansiellt företagsstöd
inom programmet för Industriell utveckling och omvandling och

Prop.
1982/83:113 30

programmet för Regional utveckling med fördel kan samlas i
en enhet. Regelsystem och beslulskrilerier för dessa stödformer är skilda men
den kompelens och del bedömningsunderiag som krävs i ärendeberedningen är i
stort densamma. En integrerad organisation torde enligt min mening ge de bästa
förutsättningarna för effektivitet i den industri- och regionalpoliliska
stödgivningen och för en rationell ärendehantering.

Eftersom emellertid program- och organisalionsansvar inte
lill alla delar sammanfaller i denna lösning, är del en viktig fråga hur
beslutsfattandet organiseras. Det bör ankomma på styrelsen atl slå fast
beslutsordningen. Jag återkommer senare (avsnitt 2.3.4) lill denna fråga i vad
avser parismedverkan vid beslut om regionalpolitiskt stöd m. m.

Utöver enheter som på lämpligt sätt svarar mol programmen
för industriverkets verksamhel måste i organisationen ingå också
administrativa funktioner. Jag vill i delta sammanhang också framhålla all
planering, samordning och information utgör vikliga instrument både för ett
smidigt fungerande samarbete i organisationen och för effektiv måluppfyllelse.

2.2.4 Ianspråktagande av investeringsfonder m. m.

DEPARTEMENTSFÖRSLAGET:

De uppgifter som arbetsmarknadsstyrelsen har enligt
nuvarande lagsiiftning om olika investeringsfonder m. m. överförs på
industriverket.

Regeringen får bemyndiga industriverket atl besluta om
ianspråktagande av dessa fonder även lill ändamål som enligl nuvarande
lagstiftning kräver regeringsbeslut.

Förslagen genomförs genom ändringar i berörda lagar.

Utredningen: Utredaren föreslär att handläggningen av
investeringsfondsärenden på central myndighetsnivå överförs till
industriverket (se betänkandet s. 118). Han behandlar inte närmare frågan om
ytterligare delegering av beslutanderätt från regeringen till industriverket.
Remissinstanserna: Remissinslanserna är positiva till utredarens förslag (se
bilaga 2 s. 147).

Skäl för departementsförslaget: Med investeringsfonder m.
m. avses i del följande:

1.
.Arbetsmiljöfond
enligl lagen (1974: 325) om avsättning lill arbelsmiljöfond.

2.
Investeringsfond
enligl lagen (1974:988) om avsättning till särskild investeringsfond.

3.
Investeringsfond
enligt lagen (1979:609) om allmän investeringsfond.

4.
Investeringsreserv
enligt lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv.

Prop.
1982/83:113 31

5. Vinslfond enligt lagen (1980:456) om insättning på
tillfälligt vinslkonto.

6. Särskild investeringsfond enligl lagen (1982: 1185)
om inbetalning på särskilt invesleringskonlo.

Syslemel
med investeringsfonder i företagen har under senare år i stor ulslräckning
fungerat som en allmän investeringsstimulans. Fonderna har varit generellt
frisläppta antingen för hela näringslivet eller för industrin och stödområdena.
Arbetsmarknadsstyrelsen har i de senasie årens anslagsframställningar tagit
upp frågan om administrationen av investeringsfonderna. Mot bakgrund av hur
systemet utnyltjals under senare är har styrelsen ansett atl frågan om en
överföring av ansvaret för fonderna lill annan myndighet bör prövas.

Systemet
med investeringsfonder har kopplingar till både regionalpolitiken och den
allmänna industripolitiken. Det har också förutsättningar att kunna utnyttjas
mera aktivt som ett medel inom båda dessa politikområden.

Jag
anser därför alt del är lämpligl alt industriverket även handlägger frägor om
ianspråktagande av investeringsfonder och alt ärendena således överförs från
arbetsmarknadsstyrelsen till industriverket.

Jag
har i del föregående som en allmän princip framhållit atl endasi ärenden som
har principiell betydelse eller eljest är av slor vikt framdeles skall avgöras
av regeringen. Övriga ärenden bör så långl möjligl delegeras till den cenirala
myndigheten och i samband därmed bör också rätten all besvära sig lill
regeringen över myndighetens beslut avskaffas.

Enligl
nuvarande bestämmelser i 5 § tredje stycket lagen öm allmän investeringsfond
får medgivande lill ianspråktagande av allmän investeringsfond för vissa ändamål
lämnas endast av regeringen. De ändamål som avses är

- kostnader för tekniskt och naturvetenskapligt
forsknings- och utvecklingsarbete samt kostnader för utbildning av
arbetstagare hos förelaget (enligt 5 § första stycket e) nämnda lag) samt

- kostnader för alt främja avsättningen utomlands av
varor som tillverkas här i riket (enligl 5 § första stycket O nämnda lag).

Motsvarande
bestämmelser finns i 8 § lagen om allmän invesleringsreserv, i 7 § lagen om
insättning på tillfälligt vinslkonto samt i 7 § lagen om inbetalning på
särskilt invesleringskonlo.

I
linje med principen om delegering av arbetsuppgifter bör regeringen
fortsättningsvis kunna bemyndiga industriverket att medge ianspråktagande av
allmän investeringsfond m. m. även för nyss nämnda ändamål. Detta föranleder
att de nämnda författningsbestämmelserna bör ändras sä att regeringen fär etl
sädanl bemyndigande. Eftersom ärendena ofta inrymmer komplicerade frågor av
taxeringsteknisk natur är jag f. n. dock inte beredd atl föreslå alt rätten alt
anföra besvär hos regeringen över industriverkels beslul avskaffas.

Prop.
1982/83:113 32

Vidare anser jag atl regeringen bör kunna delegera till
industriverket att besluta enligt 6 § lagen om allmän investeringsfond om
förlängning av den period inom vilken belopp som överförts lill
lagerinvesleringskonlo skall återföras till beskattning.

Enligl
nuvarande beslämmelser i 2 § förordningen (1980:846) om frisläpp av
investeringsfonder får arbetsmarknadsstyrelsen inte pröva en ansökan om
ianspråktagande av investeringsfond om den avser en investering för vilken
företagel beviljats eller ansökt om statligt regionalpolitiskt slöd. Bakgrunden
lill denna ordning är all samtidigt utnyttjande av investeringsfonder och
regionalpolitiskt stöd har ansetts böra komma i fråga endasi i undanlagsfall
och alt frägan bör bedömas från bäde induslri- och regionalpoliliska
utgångspunkter.

För riksdagens kännedom vill jag redovisa atl jag, med
hänsyn lill den samordning av induslri- och regionalpoliliskt stöd som jag
tidigare förordat, i annat sammanhang avser föreslå regeringen atl
industriverket bemyndigas all pröva även en ansökan om ianspråktagande av
investeringsfond för ändamål för vilket beviljats eller ansökts om
regionalpolitiskt stöd.

Enligl bestämmelserna i sistnämnda paragraf får
arbetsmarknadsstyrelsen inle heller pröva en ansökan som avser en investering
utanför stödområdena vilken översfiger 15 milj. kr. Denna regel har fillkommit
främst för alt slörre projekt skall prövas även från regionalpolitisk synpunkt.
Delta sker bl.a. genom del arbete med lokaliseringssamräd som bedrivs inom
industridepartementet. Eftersom regeln visat sig värdefull för detta ändamål
anser jag att den tills vidare bör behållas.

Somjag återkommer till i avsnitt 3 har - efter samråd med
chefen för finansdepartementet - inom industridepartementet upprättats förslag
till lagändringar i de avseenden som här nämnts. Med hänsyn till lagändringarnas
art anser jag atl lagrådets hörande över dessa förslag inte krävs.

2.2.5 Ändrade riktlinjer för industrigarantilån

DEPARTEMENTSFÖRSLAGET:

I riktlinjerna för atl bevilja industrigarantilån slopas
begränsningen att länegaranti lämnas främst till små och medelstora företag.

Skäl för departementsförslaget: F.n. gäller för
industrigarantilån alt de statliga garantierna lämnas för alt främja
utvecklingen av främst smä och medelstora förelag. Bakgrunden lill della är att
när statsmaklerna senast behandlade systemet med industrigarantilån (prop.
1977/78:40, bil. I. NU
1977/78:34, rskr 1977/78: 110) saknade de regionala utvecklingsfonderna
möjlighel atl ställa egna garantier. Syslemel med industrigarantilån sågs
därför främst som ett alternativ till finansiering i form av rörelselån från
regional utvecklingsfond. Lånevillkoren för industrigarantilån är sålunda

Prop. 1982/83:113 33

Ukartade
de som gäller för rörelselån. Sedan år 1980 har emellertid de regionala
utvecklingsfonderna möjlighel all ställa egna lånegarantier (prop. 1979/80:101,
bil. 8, NU 1979/80:32, rskr 1979/80:172). Sedan dess har industrigarantilån lämnats
främst med större belopp och i sådana fall där den regionala utvecklingsfonden
inle har kunnat svara för finansieringen pä grund av beloppsbegränsningen för
sina lån och garantier. Beloppsmässigt har en slor del av lämnade
industrigarantilån under de senasie budgetåren avsett större företag.
Anlalsmässigl har dock de små och medelstora förelagen dominerat. Enligt min
mening är del nu lämpligl alt uttryckligt renodla stödformerna på följande
sätt.

Systemet
med industrigarantilån bör användas i första hand för all läcka kapitalbehov på
belopp som överstiger de regionala utvecklingsfondernas lånegräns, dvs. f. n. 2
milj. kr. per förelag. För all öppna möjligheter för en närmare samordning med
strukturgaranlier bör begränsningen all industrigarantilån i första hand
lämnas till små och medelstora förelag slopas. Jag vill dock anmäla all del är
min bedömning alt huvuddelen av antalet induslrigaranlilån även i
fortsättningen kommer all ges till små och medelstora företag. Del bör
emellertid klargöras all huvudsyftet med dessa på central nivå administrerade
garantier är all, oavsett företagsstoriek, underlätta finansieringen av
projekt och företag så alt en frän samhällsekonomisk synpunkt gynnsam
industristruktur uppnäs.

Sammantaget
innebär vad jag nu har sagt också atl övervägande skäl talar för all
verksamheten med industrigarantilån bör ingå i industriverkets huvudprogram
Industriell omvandling och tillväxt.

2.2.6
Ändrade riktlinjer för vissa former av regionalpolitiskt slöd

DEPARTEMENTSFÖRSLAGET:

Regeringen
skall ha möjlighet att överlämna prövningen av frågor om slöd lill verksamhet
som normall inle är stödberättigad lill förvaltningsmyndighet, dvs. industriverket.

Stödformen
"Flyttningsslöd lill arbetskraft som flyttar till elt stödområde"
integreras med flytlningsbidrag enligl arbelsmarknadskungörelsen (1966: 388).

Utredningen:
Utredaren förutsätter all frägor om slöd till normalt inte stödberättigad
verksamhel även framdeles skall handhas av regeringen (se betänkandet s. 122).
Utredaren behandlar inle flyttningsslöd lill arbetskraft som flyttar lill ett
stödområde. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna behandlar dessa
frågor.

Skäl
för departementsförslaget: Som jag tidigare i korthet nämnt har jag nyligen,
med slöd av regeringens bemyndigande (dir. 1982: 105), tillkallat en kommitté
med uppgift atl utreda del regionalpoliliska stödet lill närings- 3 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr
113

Prop. 1982/83:113 34

livet.
Kommittén skall ha slutfört sitt uppdrag före utgången av augusti månad år 1984.
Kommillén har lill uppgift atl behandla elt stort anlal frägor som gäller
regionalpolitiskt slöd lill företag samt frägor av mer övergripande natur säsom
infraslmklurfrågor, utbildningens och forskningens medverkan i utvecklingen av
näringslivet m. m.

När
det gäller regionalpolitiskt stöd lill förelagen är kommitténs huvudsakliga
arbetsuppgifter alt

- lägga fram förslag om en lämplig avvägning mellan
selekfiva och generella regionalpoliliska medel riktade lill näringslivet och
deras utformning,

- belysa det regionalpolitiska transportstödets roll
och lämna förslag om dess framlida utformning,

- belysa de effekter som uppnåtts genom användningen
av investeringsfonderna i regionalpolitiskt syfte och överväga lämpligheten av
alt införa andra skailepoliliska instrument som medel i regionalpolitiken,

- överväga om regionalpolitiskt stöd i slörre
utsträckning bör inriktas på investeringar i bl.a. omsättningstillgångar,
patent, licenser, produktutveckling och marknadsföring,

- belysa möjlighelerna atl undanröja skillnader
mellan de regional- respektive industripoliliska stödmedlen saml lämpligheten
av all kombinera dessa stödmedel,

- lämna förslag om principer för den framlida
slödområdesinddningen,

- föreslå en lämplig avvägning mellan beslul som
skall fattas på regional respektive central nivå,

- lämna förslag lill beslutsordning för det
regionalpolitiska stödet på regional nivå,

- överväga för- och nackdelar med en ekonomisk
flerårsram för regionalpolitiska insatser.

Eftersom
de olika formerna för regionalpoliliskt stöd lill näringslivet således inom
kort kommer alt utredas finns inle nu anledning all överväga slörre
förändringar i dessa. Jag vill dock föreslå nägra smärre justeringar som
aktualiseras av andra åtgärder som föresläs i denna proposition.

Innanjag
går in på dessa vill jag nämna atl jag i årets budgetproposifion (prop.
1982/83:100, bil. 14, s. 69) föreslagit en mindre förändring belräffande
lokaliseringsstödet sä lillvida alt lokaliseringsbidrag i undantagsfall skall
kunna lämnas även i samband med investeringar i maskiner och inventarier även
om investeringarna inle leder lill ökad sysselsäUning.

Vid
bedömningen av vilka typer av verksamheter som kan fä regionalpolitiskt slöd
las främst hänsyn lill om verksamheten i fräga genom ell slöd kan påverkas vad
gäller lokalisering eller omfattning. De allmänna reglerna för stödberättigad
verksamhet har, som de fasfiagls av riksdagen vid olika fillfällen, efter hand
kommil atl omfatta de flesta typer av verksamheter som kan anses påverkbara
frän dessa synpunkter. Regeringen har dessutom möjlighet alt i undanlagsfall,
efter prövning i varje enskilt fall, besluta

Prop. 1982/83:113 35

om
slöd till förelag med annan verksamhel, om verksamheten har eller beräknas få
särskild betydelse för näringslivet i regionen eller annars bedöms vara av
särskild regionalpolitisk betydelse. Normall ankommer del på regeringen all
avgöra vilken myndighet som skall pröva ärenden av visst slag. All del i detta
fall är regeringen som skall göra bedömningen har dock riksdagen tagit slällning
till i tidigare beslut.

F.
n. finns ocksä möjlighel att hos regeringen ansöka om förhandsbesked om en viss
typ av verksamhet är stödberättigad eller ej. Härvid prövas endasi
verksamhetens art. Ett positivt förhandsbesked innebär inget löfte om slöd, ulan
bara atl en eventuell ansökan om slöd inte skall avslås pä grund av
verksamhetens art. Förhandsbesked kan ocksä ges om arten av en viss verksamhet
är sådan atl slöd kan lämnas enligl nyss nämnda undanlagsregel.

Utredaren
har, ulan atl närmare diskutera frägan, förutsatt all ärenden om stöd enligt
undantagsregeln, dvs. verksamhet som bedöms som stödberättigad enligt 2 § 8.
förordningen (1982:677) om regionalpoliliskt slöd, även fortsältningsvis i
normalfallet skall prövas av regeringen.

För
egen del föreslär jag atl regeringen fär möjlighet all överlämna prövningen av
frågor om stöd till verksamheter som normalt inle är stödberättigade lill
förvaltningsmyndighet. Jag återkommer senare (avsnitt 2.3.2) till
beslutsordningen i ärenden om regionalpolitiskt stöd. Jag kan dock redan nu
nämna alt jag i annat sammanhang avser alt föreslå regeringen all ärenden av
detta slag skall prövas av industriverket utom dä ärendet har principiell
betydelse eller eljest är av slor vikl.

Jag
lar slutligen upp del flyttningsslöd lill arbetskraft som flyttar till ell
stödområde som kan lämnas enligt 74-77 §§ förordningen (1982:677) om
regionalpoliliskt slöd. Flyttningsslödet utgörs av respenning och starthjälp.
Det kan lämnas till arbetstagare med kvalificerad yrkesutbildning som får
sladigvarande anställning i yrket vid nyetablerat eller utvidgat förelag som
bedriver stödberättigad verksamhet i ort inom stödområdet, om arbetskraft med
den behövliga utbildningen inle kan erhållas i orten. Bestämmelserna i övrigt
för slödel ansluter i stort till bestämmelserna om flyttningsbidrag i
arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368).

Slödel
har under senare år haft liten omfattning. Jag föreslår, efter samråd med
chefen för arbetsmarknadsdepartementet, atl stödformen integreras med flytlningsbidrag
enligl arbelsmarknadskungörelsen.

2.3
Ytterligare information för att belysa den framtida verksamheten vid statens
industriverk

I
delta avsnitt lar jag. i enlighet med vad jag tidigare nämnt, upp vissa frägor
som behandlats av utredaren eller som annars har intresse för att belysa
verksamheten vid industriverket. Gemensamt för vad som här sägs är att det sker
för riksdagens information och atl inget ställningstagande

Prop.
1982/83:113 36

begärs av riksdagen. Redovisningen gäller bl.a. vad jag senare
avser alt föreslå regeringen i frågor som del ankommer på denna alt besluta om.

2.3.1 Samordning på central myndighetsnivå

Vad gäller samordningen pä central myndighetsnivå vill jag
först la upp frägan om utvidgat samarbete mellan statens industriverk och
styrelsen för teknisk utveckling (STU).

Jag vill först framhålla all jag inte avser all la
initiativ till en sädan fortsatt utredning om för- och nackdelar med alt helt
eller delvis slå samman industriverket och STU som utredaren har föreslagit.
Flertalet remissinstanser är ocksä negativa till en sådan lösning.

Industriverket och STU bör enligt min mening bestå som
särskilda myndigheter med i huvudsak den fördelning av arbetsuppgifter som
gäller f. n. Jag finner dock atl flera av de argument som utredaren har fört
fram om behovet av närmare samordning av verksamheten inom SIND och STU är väl
värda alt beakta. Enligl min mening kan dock detta ske utan all några
organisatoriska förändringar behöver vidtas. Samarbetet mellan industriverket
och STU bör i stället utvecklas genom samverkan på alla nivåer i
organisationen. Myndigheterna bör därvid utnyttja varandras särskilda tekniska
resp. förelagsekonomiska och branschmässiga kompelens i en gemensam strävan atl
stödja industriell utveckling och förnyelse.

STU stödjer den industriella förnyelsen genom alt bl.a.
främja och stödja tekniskt industriella innovationer och sådan teknisk
forskning som är av betydelse för samhälle och näringsliv. Efter hand har STU
blivit mer marknads- och företagsorienterad i sitt arbete. STU:s tekniska
kompetens har kompletterats med kompetens även pä del ekonomiska området. En
sådan utveckling har varit naturlig och motiverad med hänsyn lUl STU:s
verksamhet.

Samlidigt har industriverket med hänsyn till den tekniska
förnyelseprocessens ökande betydelse för den industriella utvecklingen blivit
mer teknikorienterat. Myndigheternas arbetsområden har alltså närmat sig varandra.

Vad jag nu har sagt visar på viklen av alt insatser för
teknisk utveckling och insatser för annan industriell utveckling samverkar.
Innovations-processen, dvs. skapandet av nya idéer och ny teknik som förs fram
till praktisk tillämpning, handlar inte bara om teknisk utveckling ulan i ännu
högre grad om kommersiell utveckling. Insatser mäste därför göras inom ell brett
fält för alt underiätta villkoren för innovationsverksamhelen. Det gäller såväl
teknisk utveckling som sådana områden som finansiering, nyelableringsfrämjande
m. m. där industriverket har etl huvudansvar. Insatserna inom olika områden
mäste koordineras för atl de skall samverka på bästa sätt. Della släller krav
på en utökad och fördjupad samverkan mellan olika organ och dä främst STU och
SIND. Genom en sädan kan myndigheterna också utnyttja varandras kompetens och
därmed undvika

Prop. 1982/83:113 37

en onödig och kostsam uppbyggnad av samma sorts kunskap i
den egna organisationen. STU och SIND har, enligl vad jag erfarit, redan inlett
arbetet på all fördjupa sin samverkan. Della har underlättats genom alt
myndigheterna förlagts lill lokaler som ligger nära varandra. Jag kommer
uppmärksamt atl följa utvecklingen av myndigheternas samarbete.

När det gäller insatser för atl främja utvecklingen av
småförelagssektorn finns särskill mänga beröringspunkter mellan STU och SIND.
Båda myndigheterna lämnar finansiellt stöd till småförelag och nyförelagare
och svarar för viss service och rådgivning till denna förelagsgrupp. Pä det
regionala planet har båda myndigheterna de regionala utvecklingsfonderna som
bas för sina insatser. Inom STU har kontakterna med utvecklingsfonderna
organiserats så all del inom serviceenhelen finns särskilda kontaktpersoner
mellan STU och respektive utvecklingsfond. Jag ålerkommer strax närmare till
SlND:s framtida uppgifter inom programmet Småföre-lagsutveckling. Av vad jag
tidigare har anfört framgår atl någon överföring av arbetsuppgifter från STU
liU industriverket inte bör ske. Det innebär att följande arbetsfördelning även
fortsättningsvis bör gälla i fråga om service till småförelagssektorn.

-
Statens
industriverk har ell samlat ansvar pä myndighetsnivå för bevakning av och
initiativ i frågor som rör småförelagssektorn och är den cenirala myndighet som
fonderna normall vänder sig lill i olika industripoliliska frägor.

-
STU utnyttjar
de regionala utvecklingsfonderna som regional kontaktpunkt med småföretagen
och fonderna utnyttjar STU:s tekniska kompetens i ärenden som rör teknisk
förnyelse.

Vad vidare beträffar samordning på central myndighetsnivå
vill jag ta upp frågan om all från arbetsmarknadsstyrelsen till industriverket
överföra också handläggningen av ärenden om statsbidrag tiU nedlåggningshotade
företag. Denna fräga behandlas inle av utredaren.

Slöd lill nedläggningsholade förelag kan lämnas enligl
kungörelsen (1972:302) om statsbidrag till nedläggningsholade företag. Ärendena
prövas av arbetsmarknadsstyrelsen och — i vissa fall — av regeringen. Stödets
ändamål är all skapa rådrum för överväganden om fortsalt drift i bolag med
industriell eller industriliknande verksamhet. Med hänsyn lill slödels syfte
och lill industriverkets särskilda kompetens vad gäller all bedöma lönsamhetsförutsättningen
för olika verksamheter bör enligt min mening stödformen överföras lill den
industripoliliska medelsarsenalen och handläggningen av slödärendena överföras
liU statens industriverk.

Jag kommer senare all föreslå atl etl nytt anslag förs upp
under tolfte huvudtiteln för delta ändamål.

Jag vill i della sammanhang ocksä kommentera
arbetsmarknadsstyrelsens förslag i sitt remissyttrande om all föra över
handläggningen av ärenden om titlfälligt sysselsättningsbidrag för äldre
arbetskraft inom

Prop. 1982/83:113 38

textil-
och konfektionsindustrin från arbetsmarknadsstyrelsen lill statens
industriverk. Enligt styrelsen är bidraget alt anse som ell särskill branschslöd.

Del tillfälliga sysselsättningsbidraget
för äldre arbetskraft inom lexlil-och konfekfionsindustrin (SFS 1981:542,
ändrad senast 1982:437) är enligl min mening i första hand etl
arbetsmarknadspolitiskl medel. Även den omständigheten all någon
förelagsekonomisk prövning inte sker inför beslut om denna typ av bidrag talar
för atl ärendena också i forlsällningen handläggs inom arbetsmarknadsverket.
Jag är alltså inle beredd all biträda arbetsmarknadsstyrelsens förslag i denna
fråga.

Jag
har i de två frägor jag nu senast har behandlat samrått med chefen för
arbetsmarknadsdepartementet.

2.3.2
Överföring av ytterligare uppgifter tUt statens industriverk

Av
mina förslag i avsnitt 2.2.1 framgår atl del i normalfallet skall vara
industriverket som pä central nivå beslutar om finansiellt slöd lill enskilda
företag. Endasi i speciella fall skall ärendena avgöras pä regeringsnivå. Jag
skall här närmare utveckla vad jag avser atl senare föreslå regeringen i detta
hänseende.

I
fråga om industrigarantilån avses som huvudregel gälla atl ärenden prövas av
industriverket. Industriverket skall dock med egel yttrande hänskjuta ärenden
som har principiell betydelse eller eljest är av slor vikl till regeringen för
prövning. Därutöver avses industriverket, likaledes med eget yttrande, få
hänskjuta ärenden som rör företag som omfattas av systemet med
lokaliseringssamråd med de större industriföretagen. Mot beslut som har fallals
av industriverket skall besvär inte kunna anföras. Härutöver skall regeringen
också direkt kunha ta upp och pröva ärenden om industrigarantilån. Jag räknar
med alt sådana ärenden kommer atl aktualiseras nära nog undantagslöst inom
ramen för det nämnda lokaliseringssamrådel.

F.n.
gäller enligl förordningen (1978:507) om induslrigaranlilån m.m. alt
industriverket skall hänskjuta garantiärenden till regeringen i tre fall,
nämligen om

1. garantin avser företag vars kredilförsörjning med
statligt slöd i olika former bör bedömas i elt sammanhang och bedömningen även
innefattar stödformer som prövas av andra myndigheter,

2. det är särskill angelägel all frågan om garanti
prövas även från regionalpolitisk eller sysselsättningspolitisk synpunkt, eller

3. ärendet avser garanti enligl 3 § andra stycket (för
atl skapa rådrum för all utreda fömtsättningarna för en rekonstruktion av
förelaget).

Ändringarna
innebär atl den räll industriverket f.n. har alt hänskjuta ärenden som verkel
av särskilda skäl finner all regeringen bör avgöra upphör och alt verkels
skyldighet atl hänskjuta vissa typer av ärenden inskränks till sådana som har
principiell betydelse eller eljest är av slor

Prop. 1982/83:113 39

vikt.
Del ankommer på verkel all avgöra om ell ärende har sådan karaklär. Vidare
upphör rätten atl anföra besvär över industriverkets beslul.

Anledningen lill all
industriverket f. n. skall hänskjuta ärenden lill regeringen i dessa tre fall
är främst atl det regionalpolitiska slödel handläggs av arbetsmarknadsstyrelsen
medan industriverket nu inle ullalat har några uppgifter inom
regionalpolitiken. Genom mina förslag om ändring av industriverkets arbetsuppgifter
i dessa avseenden finns det inle längre någol skäl att regelmässigt hänskjuta
sädana ärenden lill regeringen. En allmän bestämmelse om alt ärenden som har
principiell betydelse eller eljest är av slor vikt skall underställas
regeringen bör vara tillräcklig.

I fräga om
lokaliseringsstöd avses huvudregeln vara all ärenden som inte prövas på
regional nivå skall prövas av industriverket. Beslul som har fallals av
industriverket skall inte kunna överklagas. Industriverket skall dock med egel
yllrande överlämna vissa ärenden till regeringen för prövning, nämligen

— ärenden
om slöd lill verksamhel utanför stödområde A—C där regering

en inte genom speciellt bemyndigande delegerat beslutanderätt

- ärenden i vilka industriverket bedömer alt slöd bör
lämnas utöver maximal procentsats för respektive stödområde

- ärenden som industriverket av andra orsaker bedömer
ha principiell betydelse eller eljest vara av slor vikl

— ärenden
om stöd till Stiftelsen Industricentra

Därutöver bör
industriverket, liksom f.n. arbetsmarknadsstyrelsen, få hänskjuta lill
regeringen ärenden som rör förelag som omfattas av systemet med
lokaliseringssamråd med de slörre industriföretagen. Regeringen avses också - i
likhet med vad jag tidigare anförde beträffande industrigarantilån - direkt kunna
ta upp och pröva ärenden om lokaliseringsstöd. Även här räknar jag med atl
sådana ärenden nära nog undantagslöst kommer alt aktualiseras inom ramen för
nämnda lokaliseringssamråd.

Dessutom avses
industriverket inom vissa ramar få möjlighet all falla beslul om offertstöd,
vilket hittills varit förbehållet regeringen.

Mol beslut som har fattats
av industriverket skall besvär inle kunna anföras.

S.k. förhandsbesked om en
verksamhel är stödberättigad för regionalpoliliskt stöd skall fortsättningsvis
lämnas av verket.

Del nu sagda innebär alt
jag i slorl har godtagit utredarens förslag. Jag vill på några punkter
ytterligare kommentera den tänkta beslutsordningen och de tidigare presenterade
förslagen som avser det regionalpolitiska stödet till näringslivet.

Jag viU först ta upp
frågan om handläggningen av lokaliseringsstöd pä regional nivå. Vad jag här
säger om lokaliseringsstöd gäller i tillämpliga delar även investeringsbidrag.
Fr.o.m. den 1 juli 1982 utökades länsstyrelsens beslutanderätt i fråga om lokaliseringsstöd
väsentligt. Den utökade decentraliseringen av beslutanderätten till länssty-

Prop. 1982/83:113 40

relserna innebär också att lokaliseringsslödsverksamhelen
i ärenden där länsstyrelsen har beslutanderätt i högre ulslräckning än tidigare
skall styras av tillgången på medel. Bl.a. med anledning härav slopades den 1
juli 1982 rätlen all lill arbetsmarknadsstyrelsen överklaga länsstyrelsens
beslul.

Del är ännu för tidigt atl bedöma vilka effekter den
utökade decentraliseringen lill länsstyrelsen av beslul om lokaliseringsstöd
kommer all få. Jag kommer därför inle all i detta sammanhang föreslå några
förändringar av länsstyrelsernas beslutanderält. Den av mig efter regeringens
bemyndigande nyligen tillkaUade kommittén (dir. 1982:105) med uppgift alt
utreda del regionalpoliliska slödel lill näringslivet skall för övrigt enligl
sina direktiv bl. a. ulvärdera för- och nackdelar med nuvarande decentraliserade
beslutssystem och utreda frägan om handläggningen av det regionalpoliliska
stödet pä regional nivä.

Förutom länsstyrelsen, som ärdet samordnande och ansvariga
regionala organet, har den regionala utvecklingsfonden och länsarbetsnämnden
viktiga funktioner i samband med handläggningen av ansökningar om lokaliseringsstöd.

Den regionala utvecklingsfonden genomför normall den
grundläggande förelagsekonomiska bedömningen av ansökningen. Den handhar också
den rutinmässiga uppföljningen av ärendena. Dess roll påverkas inle av ell
överförande av beslutanderätten från regeringen lill industriverket eller av
cenirala myndighetsuppgifter från arbetsmarknadsstyrelsen lill industriverket.

Länsarbetsnämnden granskar förelagens ansökningar med
utgångspunkt i de arbelsmarknadspolitiska motiven och fömlsällningarna. Den
prövar innehållet i den plan som skall ligga lill grund för företagens
rekrytering av personal saml utövar under arbetsmarknadsstyrelsen fillsyn över
alt denna plan följs. Nämnden har också viktiga funktioner när del gäller det
allmänna villkor om könskvotering som gäller för det regionalpolitiska slödel.

Länsarbetsnämnderna har hittills väl fullgjort sina
uppgifter i samband med lokaliseringsstödet. Nämnderna har en naturiig kontakt
med förelagen i dessa frågor, de besitter den nödvändiga kompetensen och har
en organisation lämpad all ulföra uppgifterna. Efter samråd med chefen för
arbetsmarknadsdepartementet har jag därför stannat för atl länsarbetsnämnderna
även framdeles bör ha kvar dessa uppgifter inom lokaliserings-slödel.

Arbetsmarknadsstyrelsen föreslår i sitt remissyttrande atl
handläggningen på regional nivå av ärenden om sysselsättningsstöd förs över
från länsarbetsnämnderna till länsstyrelserna.

Jag delar inte arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning på
denna punkt. De ärenden om sysselsällningsstöd som avgörs av
länsarbetsnämnderna är av generell karaktär sä tillvida all ingen prövning av
förelagels ekonomiska

Prop.
1982/83:113 41

.
förulsällningar sker. Sambandet med hanteringen av övriga regionalpoliliska
slödärenden är bl.a. därför begränsat. Länsarbetsnämnden har en naturiig kontakt
med företagen i dessa frågor, besitter den nödvändiga kompetensen och har en
organisation lämpad atl ulföra uppgifterna. De ärenden om sysselsällningsstöd
som f. n. avgörs av arbetsmarknadsstyrelsen har däremot slörre samband med
övriga regionalpoliliska slödärenden. Jag kan emellertid instämma med styrelsen
i atl del finns problem i det atl länsarbetsnämnderna pä detta sätt kommer all
styras av två myndigheter.

Efter
samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet har jag dock stannat för alt
länsarbetsnämndernas uppgifter tills vidare bör vara oförändrade i frågor om
sysselsällningsstöd. Jag anser della lämpligt i avvaktan på förslagen från den
nyligen tillsatta regionalpoliliska utredningen (dir. 1982:105) som skall
överväga hur handläggningen av det regionalpolifiska stödet skall ske på
regional nivä. Handläggningen på central myndighetsnivå bör dock överföras
från arbetsmarknadsstyrelsen till industriverket.

Även
för sysselsättningsstödel bör rälien alt anföra besvär över industriverkets beslut
avskaffas. Den nuvarande rälien att överklaga länsarbetsnämndens beslut om
sysselsällningsstöd lill central myndighet, dvs. i fortsättningen
industriverket, bör kvarstå.

Beslul
om offertstöd fallas f.n. av regeringen. Somjag tidigare framhållit har
industriinvesteringarna alltmer förskjutits från all avse byggnader och
maskiner lill s. k. mjuka investeringar i t. ex. produktutveckling och
marknadsföring. Dessa ändamål kan f. n. stödjas genom lokaliseringslån och
offertstöd. Eftersom lånefinansiering ofta inle erbjuder ett tillräckligt slöd
för dessa ändamål ser jag det som angeläget atl offertstöd kan lämnas i bl. a.
dessa sammanhang på ell enklare säll än genom regeringsbeslut. Jag kommer
dessutom strax all redovisa atl industriverket avses få ökade möjligheter all
driva olika regionalpolitiska projekt saml fä ell slörre ansvar för
utvecklingen av den regionala medelsarsenalen. I motsats till utredningen anser
jag därför atl även industriverket, inom vissa av regeringen angivna ramar,
framdeles bör få möjlighet all fatta beslul om offertstöd.

F.n.
finns möjlighet alt hos regeringen ansöka om förhandsbesked om en viss typ av
verksamhel är slödberälfigad eller ej. Härvid prövas endasi verksamhetens art.
Ell positivt förhandsbesked innebär inget löfte om slöd, ulan bara all en
eventuell ansökan om stöd inle skall avslås på grund av verksamhetens art.
Förhandsbesked kan också ges om arten av en viss verksamhel är sädan all slöd
kan lämnas enligl den undantagsregel, som behandlades i avsnitt 2.2.6. Ärenden
om förhandsbesked avses i fortsättningen bli prövade av industriverket utom om
frågan gäller tillämpning av undantagsregeln och kan anses ha principiell
betydelse eller eljest vara av slor vikl.

När
del gäller obeståndsärenden avses industriverket arbeia med sam-

Prop. 1982/83:113 42

ma
befogenheter som verkel f. n. har när del gäller industrigarantilån och som
arbetsmarknadsstyrelsen har när del gäller regionalpoliliskt stöd. Det innebär
atl industriverket skall kunna efterge statens anspråk eller vidta andra
ålgärder i del fall ell företag som erhållit statligt induslri- eller
regionalpolitiskt slöd hamnar i obestånd.

Industriverket
skall dock fill regeringen hänskjuta sädana obestånds-ärenden som är av
principiell betydelse eller eljest av slor vikl. Mot beslul som har fattats av
industriverket skall besvär inte kunna anföras.

Vad
som här redovisats innebär ingen egentlig förändring i den arbetsfördelning
mellan regerings- och myndighetsnivå som gäller sedan 1 juli 1982 utom vad
gäller besvärsrätlen. Flertalet obesländsärenden avgörs redan nu på
myndighetsnivå. Genom atl handläggningen av ärenden avseende säväl
regionalpolitiskt slöd som induslrigaranlilån förutsätts ske inom samma
myndighet skapas emellertid förutsättningar för en förenklad och mera samordnad
handläggning också av obesländsärenden.

Som
en konsekvens av tidigare genomförd delegering av beslutsrätt lill
myndighetsnivån avser jag att föreslå en omfördelning av vissa resurser från
industridepartementet till industriverket (avsnitt 5).

Jag
har tidigare (avsnitt 2.2.1) föreslagit all industriverket skall ha funktionen
som central myndighet för del regionalpoliliska stödet till näringslivet och
alt verkel också skall kunna ges andra arbetsuppgifter inom regionalpolitiken
i den män de inle ankommer på annan myndighet. Jag utvecklar nu närmare vilka
konsekvenser della enligt min mening bör fä.

Utgångspunkten
för mina förslag är all handläggningen av del regionalpolitiska stödet till
näringslivet på central myndighetsnivå i fortsättningen avses ligga på
industriverket. Jag anser atl verkel dessutom bör svara för vissa särskilda
insatser som syftar lill alt med hjälp av det regionalpoliliska stödet eller på
annat sätt främja sysselsättningen i del regionalpoliliska stödområdet eller delar
av detta.

Jag avser här dels aktiv
information och rådgivning till företag om möjlighelerna all få
regionalpoliliskt stöd, dels projektverksamhet inriktad på produktsökning,
produklförmedling och andra insatser riktade mol verksamheter som kan erhålla
regionalpolitiskt slöd, dels ocksä samråd med den privata tjänste- och
servicesektorn om möjlighelerna alt förlägga verksamhel liU stödområdet eller
bygga ut befintlig verksamhet där. Projektverksamheten och samrådet handhas i
dag av regeringen/industridepartementet. Enligl min mening bör dessa uppgifter
överföras till myndighetsnivån.

För
projektverksamheten bör industriverket tillföras medel för centrala konsull-
och utredningsinsatser som anvisas över tolfte huvudtitelns anslag
RegionalpoUliskt stöd: Bidragsverksamhel.

Jag
har tidigare förordat all industriverket skall fä besluta om offertstöd inom
vissa av regeringen angivna ramar. Tillsammans med möjlighelerna

Prop. 1982/83:113 43

all
använda medel för konsull- och utredningsinsatser bör delta underlätta för
verkel alt också söka nya former för del regionalpoliliska arbetet.

Jag vill i sammanhanget
nämna alt den riktade produklsökning som tidigare bedrevs av
teknikimportkommiltén (I 1979: 14) och som vände sig lill i första hand små och
medelstora företag över hela landei, genom beslut av regeringen den 25 november
1982 redan har överförts till industriverket. Denna produktsökning har inte
några uttalade regionalpoliliska syften. Utredarens förslag i fråga om
produklsökning avsäg närmast denna verksamhet.

Jag skall här även nägot
beröra del lokaliseringssamråd med industrisektorn som nu handhas av
regeringen/industridepartementet. I likhet med samrådet inom tjänste- och
servicesektorn syftar della samråd lill atl påverka förelagens investeringar i
regionalpolitiskt hänseende.

Till
skillnad mol samrådet med den privata tjänste- och servicesektorn som genomförs
i samarbete med berörda huvudorganisationer utan formella avtal, bedrivs
samrådet med industriföretagen med stöd av avtal mellan regeringen och
industriföretagens organisationer.

I
induslriverksutredningen sägs atl samrådet successivt breddals fill att inle
enbart omfalla lokaliseringsfrågor och atl del numera snarast är etl allmänt
förelagssamräd. Vidare anförs alt del är otillfredsställande all den cenirala
sektorsmyndigheten inle dellar i direkt samråd med en sä omfattande del av
industrisektorn som delta lokaliseringssamråd omfattar. Mol den bakgmnden
föreslår utredaren all detta samråd på departementsnivå bör begränsas högst
väsentligt.

Det
är angeläget all industriverket får en sä vid kontaktyta som möjligl och atl
verkel därför ocksä sä längt del är praktiskt möjligl medverkar i olika former
av samråd med industrin.

Inom industridepartementet
pågår f.n. elt utvecklingsarbete som bl.a. rör samråd mellan regeringen och
förelag i olika frågor. Jag är därför inle beredd att innan delta arbete är
avslutat ta slällning till de förslag som förs fram i utredningen belräffande
lokaliseringssamrådel med de större industriföretagen.

Mol
bakgmnd av atl regionalpolitiken arbetar med elt så differentierat stödsystem
är det enligt min mening angelägel atl industriverket ges ell ansvar för atl
följa utvecklingen och samla in och sammanställa uppgifter som ger överblick
över de regionalpoliliska insatserna gentemot näringslivet. Det bör också ingå
i industriverkets arbetsuppgifter all i nära samarbete med länsstyrelser m.fl.
identifiera och analysera faktorer och processer som underlättar resp. hindrar
en positiv regional utveckling.

Jag
ser det som en möjlig utveckling all i framliden utnyttja industriverket också
för vissa yllerligare uppgifter som f. n. ulförs av industridepartementet. Jag
är emellertid inle beredd atl nu lägga fram konkreta förslag till regeringen i
detta avseende. Frågan kräver yllerligare beredning och kan lämpligen las upp i
anslutning lill beredningen av kommande förslag frän

Prop. 1982/83:113 44

den
kommitté (dir. 1982:105) som nyligen har tillkallats för all utreda del
regionalpolitiska stödet lill näringslivet.

Jag
anser dock atl en mindre omfördelning av resurser från departementet till
industriverket för bl.a. utrednings- och konlaklarbele i regionala frågor bör
ske.

Mol
bakgrund av vad jag nu har sagt finner jag del naturiigt atl vid behov ocksä ge
industriverket i uppdrag att tillsammans med andra myndigheter arbeia med
särskilda åtgärdsprogram för vissa regioner.

Mina
förslag all industriverket skall ha till uppgift bl. a. all lämna regionalpolitiskt
slöd till näringslivet innebär alt verkels arbetsområde i fortsättningen
täcker ett vidare område än den tillverkande industrin som hittills har stått i
centrum för verkels intresse. Regionalpoliliskt stöd kan exempelvis lämnas
ocksä till partihandel, uppdragsverksamhet, turistverksamhet och, i
undantagsfall, andra typer av verksamheter som bedöms få väsentlig betydelse
för näringslivet i resp. region eller annars bedöms ha särskild
regionalpolitisk betydelse. Projektverksamheten med inriktning på
produktsökning/produklförmedling m. m. berör såväl tjänste- som varuproducerande
förelag. Även om tyngdpunkten i verkels arbete fortfarande kommer atl ligga på
frågor om industriföretagens utveckling och lokalisering kommer del ansvar som
industriverket nu får belräffande det regionalpoliliska slödel till
näringslivet all betyda en utvidgning av verkets intresseområde och del är
väsentligt all en motsvarande utvidgning av kunskap och kompetens sker inom
verkel.

2.3.3
Program för statens industriverk

De
förslag som jag har redovisat tidigare i fräga om ändringar och preciseringar av
industriverkels verksamhel innebär atl verkets huvuduppgifter i fortsättningen
blir dels atl genom industripolitiskt finansiellt slöd, företagsulvecklande
insatser och problemidenlifierande utredningsverksamhet/röw/a industrins
litlvåxt och omvandling, dels atl genom regionalpolitiskt finansiellt
företagsstöd och särskilda insatser i anslutning härtill bidra titt en
balanserad regional utveckling.

Jag
har tidigare redovisat mina överväganden och förslag i fråga om
programindelning av industriverkets verksamhel. I detta avsnitt redovisas för
riksdagens information min uppfattning hur programmen i slort bör se ul vad
gäller mål och medel. Jag gör ocksä i anslutning härtill vissa kommentarer.
Syftet härmed är atl ylleriigare konkretisera verksamheten vid siatens
industriverk i dess nya form.

Program
1 — Utredningsverksamhet

Målet
för programmet Utredningsverksamhet är dels atl i enlighet med en av regeringen
årligen fastställd utredningsplan tillgodose statsmakternas behov av
utredningar av allmänt problemidenlifierande ka-

Prop. 1982/83:113 45

raklär
som ger underlag för utformningen av induslri- och regionalpolitiken, dels atl
verkställa uiredningar inom avgränsade områden, vilka preciseras genom
särskilda uppdrag.

Medlen
för verksamheten är egna utredningsinsatser och projektin-salser med hjälp av
konsulter och andra utredare eller ulredningsorgan.

Den
uppfattning om utredningsverksamheten inom del nya industriverket somjag här
redovisar överensstämmer i aUl väsenfiigl med utredarens förslag.

Flera
remissinslanser har ocksä instämt i de allmänna riktlinjer utredaren har
föreslagit. Ingen remissinstans har invänt mol utredarens förslag all
utredningsverksamhet skall utgöra ell av del framlida industriverkels
huvudprogram.

Utredningarna
kan vara antingen allmänt problemidenlifierande eller inriktade på avgränsade
områden. Bägge typerna av uiredningar fyller naturligtvis också funkfionen alt
vara allmänt kunskapshöjande. I fråga om allmänt problemidenlifierande
utredningar vill jag framhålla följande.

Det
cenirala syflel med ulredningsprogrammet bör enligt min mening vara all förse
regeringen med underlag för utformningen av industri- och regionalpolitiken.
Utredningar av allmänt problemidenlifierande karaklär bör inriktas mol analyser
av tvä slag: o strategiska analyser: utredningar som utgör underiag för
övergripande

induslri-
och regionalpolitiska bedömningar, prioriteringar och insatser, o bransch-,
sektor- och regionanalyser: uiredningar som utgör underlag

för
visst avgränsat insatsområde av typen bransch- och sektorsprogram

eller
för insatser i någon speciell region.

Dessa
två typer av utredningar svarar i stort mot två skilda sätt att identifiera
problem och möjligheter. De strategiska analyserna lar sin utgångspunkt i
funktionella aspekter på utvecklingen såsom finansiering, export, utbildning
m.m. och spänner därvid över hela näringslivet. I
bransch/seklor/regionanalyserna däremot ulgår man från en i förväg avgränsad
grupp av förelag eller en region för atl analysera situationen. När del gäller
förelagsanalyserna har avgränsningen för industriverkets del vanligtvis varit
branschmässig men kan också vara regionall/lokall betingad.

Resultatet
av utredningsverksamheten kommer naturligtvis lill användning som underlag för
agerandet inte bara inom regeringskansliet ulan också inom verkel självt liksom
på annat håll. Huvudsyftet är emellertid alt läcka regeringens
informationsbehov. Därför anser jag det vara naturligt atl regeringen också
fastställer inriktningen av programmet genom en av regeringen årligen beslutad
utredningsplan. Detta är nödvändigt också med tanke på den bredd och omfattning
pä utredningsomrädet somjag har angett i del föregående. Resurser kommer inle
alt kunna ställas till indu-

Prop. 1982/83:113 46

. siriverkets förfogande för atl kontinuerligt bevaka och
analysera alla aspekter på induslriulvecklingen och/eller alla
delbranscher/sektorer/geografiska områden. En långtgående prioritering av
insatserna med koncentration av verksamheten lill etl mindre anlal projekt av
flerärskaraktär måste göras.

Utredningsplanen bör lämpligen fastställas i anslutning
till budgetprocessen och utgä från förslag i verkets anslagsframställning. Del
samarbete och den informella dialog mellan departement och verk som är vikliga
för en smidig ulredningsprocess kan i sin lur ge impulser med genomslag i
verkets förslag liU utredningsplan.

Utöver den utredningsverksamhet som jag nu har berört bör
verkel på uppdrag kunna svara för utredningar mom avgränsade områden. Dessa
utredningsinsatser har vanligen mera temporär karaklär. I den fasta organisationen
bör ingå vissa resurser för alt kunna hanlera sådana uppdrag. Jag räknar med
att uppdrag kommer atl lämnas bl.a. av regeringen/industridepartementet. Del
kan gälla all läcka sådana behov av informafion och analyser som inle har
kunnat förutses i samband med att den årliga utredningsplanen fastställs.

Uppdrag kan också komma från externa intressenter eller
från övriga delar av industriverkels egen verksamhel, dvs. från övriga
huvudprogram. Full kostnadstäckning bör härvid eftersträvas. Jag är däremot
inte beredd all nu föreslå bildandel av etl särskilt konsultbolag för denna typ
av verksamhel.

Jag vill i detta sammanhang framhålla att jag helt
ansluter mig till utredarens förslag atl sådana uiredningar som ulgör underlag
för den operativt inriktade verksamheten inom de andra huvudprogrammen skall
vara en del av dessa program. De skall styras och finansieras därifrån och
eventuellt också utföras i anslutning lill respektive verksamhet. Detsamma
gäller utredningar som underlag för verkels långsiktsplanering och utvärdering
av sin verksamhet. I vissa fall kan det emellertid också vara lämpligl alt
lägga utredningsuppdragen på programmet Utredningsverksamhet.

En kontinuerlig bevakning och analys av induslriutvecklingen
och den regionala utvecklingen innefattar en omfattande och systematisk
insamling och bearbetning av information. Användningen av informationen styrs
av industri- och regionalpolitikens inriktning. Jag finner del ändamålsenligt
alt dela in industriverkets utredningsverksamhet i följande tre huvudområden:
O Basinformation

- bildar kärnan i utredningsverksamheten med uppgift all
kontinuerligt uppdatera och vidmakthålla en kunskap om industribranscherna,
deras aktuella läge och utvecklingsfömlsätlningar på kort och läng sikt i olika
delar av landei etc. Branschbevakningen utgör en grundsten. Bevak-

Prop.
1982/83:113 47

ningen bör omfatta flera olika aspekter pä
induslriulvecklingen. Analyser av de långsiktiga förändringarna i den
internationella arbetsfördelningen är vikliga element i verksamheten. o
Industripoliliska utredningar

— svarar på basis av resultaten från det förra
delprogrammet för analy

ser av industrins utveckling på kort och läng sikt. Analyserna bör

inriktas mol all identifiera framtida anpassningsproblem och anpass

ningsmöjligheter för svensk induslri mol bakgrund av tendenser vad

avser stmktumtvecklingen i industrin.

o
Regionalpolitiska utredningar

- svarar för analyser av den regionala utvecklingen med
utgångspunkt i

resultat från övriga delprogram och i den information som inhämtats

från länsstyrelser och utvecklingsfonder. Analyserna bör gälla säväl

regionala konsekvenser av en förväntad utveckling inom industrin eller

av föreslagna ålgärder, som specifika regionala problem och utveck

lingsmöjligheter.

Jag vill i della sammanhang någol beröra den typ av
uiredningar som gäller utvärdering av olika verksamheter. En sädan utvärdering
måste ske pä skilda nivåer.

En typ av utvärderingar avser uppföljning av olika
insatser i syfte alt nå etl effeklivare resursutnyttjande och kontrollera alt
givna riktlinjer följs. En sådan uppföljning bör enligl min mening åvila varje
programansvarig enhet.

En annan typ av utvärdering är den som skall ligga lill
grund för förslag till långsiktiga prioriteringar inom och mellan de program
industriverket arbetar med. En sådan funktion bör enligt min mening med fördel
vara knuten till verksledningen.

En helt annan typ av utvärderingar avser analyser av hela
politikområden. Jag avser här utvärderingar som pä ett mera principiellt plan
studerar effekterna av offentliga ålgärder i syfte atl ge underlag för
politiska förändringar. Dessa förändringar kan gälla såväl mål som medel atl
nå målen. Jag instämmer i utredarens slutsats all denna typ av utvärderingar bör
ligga utanför en stödbeviljande myndighet atl genomföra. Jag anser därför att
industriverket inte skall ha lill uppgift att löpande ulföra denna typ av
induslri- och regionalpoliliska utvärderingar. För atl på ett meningsfullt sätt
kunna behandla förslag till ålgärder i samband med analyser av utvecklingsproblem
och möjligheter bör dock verkel på eget initiativ kunna la upp och mer
principiellt belysa aktuella insatsområden om så bedöms erforderligt.

Det jag nu har sagt innebär alt jag inle anser all det
finns anledning atl ålägga verkel etl permanent, kontinuerligt
utvärderingsmandat inom huvudprogrammet Utredningsverksamhet. Det förutsätts
dock vara möjligl atl engagera utredningsenheten för atl pä uppdrag genomföra
viss utvärdering.

Prop. 1982/83:113 48

Jag
anser all elt viktigt underlag för utvärderingar såväl inom verkel som pä annat
håll bör hanteras av industriverket, förslagsvis inom ramen för programmet
Utredningsverksamhet. Del är atl svara för elt centralt stöd-register. Arbetet
med rapporten (Ds I 1982:5) Industristödets nettokostnader visar atl stora
brister föreligger i dagsläget vad gäller möjlighelerna atl enkeU få tillgäng
till uppgifter om omfattningen av utbetalat industri-och regionalpolitiskt
stöd. Delta har också påtalats av riksdagens revisorer. Beträffande närmare
riktlinjer för registrets utformning och resursbehov avser jag all återkomma i
annat sammanhang.

Jag
vill också erinra om alt del ingår i industriverkets arbetsuppgifter all svara
för utredningar om industrins energianvändning.

För
riksdagens information vill jag här ocksä la upp vissa frågor av principiell
karaklär om arbetssätt m.m. som enligt min mening bör prägla
utredningsverksamheten. Ökad aktualitet i informationen bör eftersträvas och
nyhetsblad bör med fördel kunna presenteras fortlöpande i stället för
omfallande slutrapporter. Jag är medveten om alt detta sannolikt endast kan ske
på bekostnad av fuUständighel och statistisk exakthet. Nya former för
informationsinsamling och förelagsurval bör dock i delta sammanhang prövas.
Speciellt bör della gälla den kontinuerliga branschbevakningen.

Jag
bedömer del som ytterst viktigt atl kontakterna med berörda fackliga
organisationer och näringsliv intensifieras för all genom en öppen dialog
förbättra såväl problemidentifiering som analys.

Etl
ökat samarbete bör också byggas upp med andra ulredningsorgan. Enligt min
bedömning bör ett utvecklat samarbete och en ökad samfinansiering av projekt
mellan t.ex. SIND, STU, AMS, pris- och kartellnämnden, kommerskollegium resp.
SCB kunna dels verka allmänt kunskapshöjande, dels möjliggöra
effektivitetsvinster. På liknande sätt bör utredningsprojekt kunna genomföras
tillsammans med länsstyrelserna.

Jag
vill slutligen i detta sammanhang beröra Expertgruppens för forskning om regional
utveckling (ERU) roll och uppgifter. Utredaren har behandlat frägan om
relationerna mellan ERU och industriverket. Han framhåller all det är angeläget
med ell nära samarbete mellan ERU och industriverket, men finner del inle
motiverat atl föreslå en organisatorisk integration. Jag delar utredarens
uppfattning i dessa avseenden.

För
egen del vill jag därutöver framhålla alt det är en angelägen uppgift atl
initiera och stimulera forskning som kan bidra till atl förbättra underlaget
för utformningen av induslri- och regionalpolitiken. ERU:s verksamhet är i
första hand inriktad mol del regionalpoliliska området. Jag avser all i annat
sammanhang återkomma lill regeringen med förslag om vissa förändringar i ERU:s
organisation och verksamhetsinriktning. Etl arbete med all se över hur
forskningen kring industripoliliska problemställningar kan stimuleras har
nyligen startats inom industridepartementet.

Prop. 1982/83:113 49

Program
2 — Industriell omvandling och tillväxt

Målet
för programmet Industriell omvandling och tillväxt är all främja IndustrieU
tUlväxt och uppkomsten av en långsiktigt konkurrenskraftig induslrtslmktur.

Medlen
för atl uppnå målen är kunskapshöjande och problemidenlifierande
utredningsverksamhet, ätgärdsprogram för stmktureU anpassning och finansiellt
slöd.

De
insatser inom den nuvarande medelsarsenalen, som jag anser bör utgöra medel i
programmet Industriell omvandling och tillväxt är dels de branschfrämjande
ätgärderna för textil- och konfektionsinduslrierna -lekoindustrin - (inkl. pälsinduslrin),
träbearbetande industrin och manuella glasinduslrin och del därtill kopplade
finansiella slödel fill nämnda branscher (län lill investeringar,
stmkturgarantier, särskilda strukturgaranlier samt räntestöd), dels det
finansiella stöd som f.n. ges i form av industrigarantilån och som riktar sig
till företag inom alla branscher. Enligt förslag i budgetpropositionen 1983
skall inom ramen för de branschfrämjande åtgärderna branschprogrammen för de
tidigare nämnda tre branscherna kompletteras med ell stmkturanpassningsprogram
för övriga industrisektorer. Programmet avses omfatta omvärldsanalyser och
andra utredningsinsatser.

De
redovisade insatserna ärde industripolifiska medel som syftar till atl
bibehålla och utveckla en stark svensk industrisektor. Elt gemensamt villkor
för dessa insatser är atl de företag, branscher eller sektorer som får stöd på
sikt bedöms kunna uppnå liUfredslällande lönsamhet.

Bland
medlen inom della program bör också ingå atl i vissa fall lämna statsbidrag
lill nedläggningsholade förelag (se avsnitt 2.3.1). Andra medel än dem jag har
nämnt kan också komma att tillföras programmet. Jag tänker här t.ex. pä de
samordningsuppgifter inom särskilda industripoliliska insatsområden somjag har
berört i del föregående.

Insatserna
inom ramen för della program kommer sannolikt i hög grad att präglas av
flexibilitet och föränderlighel. Del hänger samman med den tidsbegränsning som
skall gälla för stora delar av programmet och med all förändringar i omvärlden
kommer atl ställa kontinuerliga krav på anpassning av insatserna i fråga om
budgelårel och målgmpper.

Jag
övergår i del följande till.all behandla vissa frågor som gäUer användningen
av dessa medel.

Jag
har tidigare (avsnUt 2.2.5) utvecklat mina motiv för atl syslemel med industrigarantilån
skall ingå i programmet. Som framgår av vad jag där föreslagit avses
huvudsyftet i fortsättningen vara all oavsett förelagsstorlek underlätta
finansieringen av projekt och företag så alt en från samhällsekonomisk
synpunkt gynnsam industrislmklur uppnås.

Utredaren
har i samband med sina förslag i fråga om industrigarantilån och dessas
samordning med utvecklingsfondernas finansieringsverksam-4 Riksdagen 1982/83.
1 samt. Nr 113

Prop. 1982/83:113 50

het
väckt frågan om en höjning av beloppsgränsen för de regionala utvecklingsfondernas
lån och garantier. Beloppsgränsen höjdes dock så sent som den 1 juli 1982. Jag
är inle beredd alt förorda en ytterligare höjning.

Utredaren
har också tagit upp frågan om den närmare avgränsningen av arbetsuppgifter
mellan industriverket och de regionala utvecklingsfonderna i ärenden om
induslrigaranlilån. F. n. gäller all en ansökan om lånegaranti enligl
förordningen (1978:507) om industrigarantilån m.m. skall ges in lill den
regionala utvecklingsfonden i del län där verksamheten skall bedrivas. Det
ankommer sedan på utvecklingsfonden alt bereda ärendet i erforderiig omfattning
och därefter med egel yttrande överlämna det lill industriverket för beslul.
När beslul är fattat ankommer del normall pä fonden alt teckna garantin och
följa verksamheten vid del förelag som har fäll garantilänel. Liksom utredaren
anser jag all ansvaret för beredning av ärenden om industrigarantilån i
forlsällningen bör ligga hos industriverket. Det fär ankomma på industriverket
all i varje enskilt fall avgöra hur samarbelel med den berörda
utvecklingsfonden bör utformas för all den närhet till och kännedom om
förelagen som utvecklingsfonden har skall kunna tas till vara på bästa säll.
Jag avser all i annat sammanhang föreslå regeringen de ändringar i förordningen
som följer av vad jag nu har anfört. När del gäller den löpande uppföljningen
av sådana ärenden är jag dock inle beredd alt föreslå nägra ändringar.

Statens
industriverk har föreslagU atl ell slrukluranpassningsprogram med inriktning på
andra industrisektorer är tekoindustrin, träbearbetande industrin och manuella
glasinduslrin införs fr.o.m. budgelårel 1983/84. Förslaget har presenterats i
bl.a. en särskild promemoria (SIND PM 1981:14) Program för en aktiv
slrukturanpassningspolitik. Programmet föresläs omfatta både utredningsinsatser
och direkta ålgärder och vara inriktat på såväl kris- som utvecklingsseklorer.

Riksrevisionsverkel
(RRV) har på uppdrag av regeringen gjort en översyn av de branschfrämjande
åtgärderna saml därtill kopplade finansiella stödformer. I sin översyn
redovisar RRV synpunkter på industriverkets förslag om elt sammanhållet
stmktur- och utvecklingsprogram. RRV ser med utgångspunkt i de erfarenheter som
gjorts i översynen i och för sig inga hinder mot att använda branschfrämjande
insatser också i andra branscher än direkta krisbranscher. Del kan enligl RRV:s
mening röra sig om branscher för vilka man kan förutsäga en kris om inga
anpassningsåtgärder sker eller branscher som skulle kunna utvecklas positivt
med hjälp av statliga insatser. Enligt RRV bör statens industriverk i elt
framtida slrukluranpassningsprogram ha möjlighel all på egel initiativ
genomföra delbranschstudier men däremot inle gå in med direkta stödålgärder
gentemot förelag eller delbranscher ulan statsmakternas bemyndigande. RRV
förordar vidare atl älgärdsprogramnien hårdare än för närvarande inriktas på de
frågor som identifieras i delbranschsludiema.

Induslriverksutredningen
ansluter sig till RRV:s synpunkter pä lämplig-

Prop.
1982/83:113 51

heten
av all ell icke branschanknutet slrukluranpassningsprogram införs. Liksom RRV
anser utredningen atl åtgärderna i etl framlida icke bransch-anknutet
slrukluranpassningsprogram inle enbart bör vara förbehållna krympande branscher
ulan all även expansiva branscher skall kunna bli föremål för insatser. Vidare
framhålls atl del är angelägel atl verksamheten inle läses fill del
traditionella branschbegreppel.

Under
remissbehandlingen har industriverket framhållit all avgränsningen av
insatsområdena för de slmkluranpassande åtgärderna måste kunna göras flexibel.
Sveriges industriförbund, SHIO-F och Svenska handelskammarförbundet anser all
branschslöden på sikt bör avskaffas. RRV delar utredarens uppfattning och
understryker behovet av ökad flexibilitet i de stmkluranpassade åtgärderna.
Svensk induslriförening anser inle all branschprogrammen bör avvecklas innan
del finns insliluliondla förutsättningar att lösa uppkomma branschproblem med
andra medel, (se bilaga 2 s. 148).

I
1983 års budgetproposition har regeringen föreslagit atl etl stmkturanpassningsprogram
för övriga industrisektorer införs fr.o.m. budgelårel 1983/84 (prop.
1982/83:100 bil. 14 s. 43-44). Enligl förslagel omfattar programmet enbart
omvärldsanalyser och andra utredningsinsatser. Insatserna skall kunna inriktas
på säväl industribransch som annan gruppering av förelag. Syftet med della
begränsade stmkturanpassningsprogram är primärt all påverka situationen inom en
bransch eller annan gruppering av företag genom alt förbäftra kunskapsläget inom
branschen/förelagsgruppen om de förhållanden som råder saml om de förhållanden
som den kommer all stå inför framöver. Jag är för närvarande inte beredd alt
föreslå en utvidgning av strukluranpassningsprogrammel lill atl även omfatta direkta
ålgärder.

Program
3 — Regional utveckling

Målet
för programmet Regional utveckling är alt - med speciell inriktning på frågor
som rör industrins tillväxt och lokalisering - främja en regional utveckling i
enlighet med de riktlinjer som riksdagen och regeringen har lagl fasl.

Medlen
all uppnå målet är regionalpolitiskt stödi form av lokaliseringsstöd,
offertstöd och sysselsällningsstöd, saml särskilda insatser i form av
information och rådgivning, lokaliseringssamråd med förelag inom den privata
tjänste- och servicesektorn och projektverksamhet i syfte all främja
sysselsättningen i de regionalpolitiska stödområdena.

Del
övergripande målet för regionalpolitiken är all främja en balanserad utveckling
i landets olika delar. Della innebär bl. a. all de tre välfärdsfaktorerna
arbete, service och god miljö skall vara tillgängliga för alla människor i
vårt land.

Prop.
1982/83:113 52

Regionalpolitiken skall ocksä främja tillväxten i landets
ekonomi. En balanserad regional utveckling, utan snabba och omfattande befolkningsomfördelningar
mellan och inom länen, gör alt uppbyggt samhällskapital kan användas effektivt
i alla delar av landei. En regionalpolitik som syftar till alt pä della säll
tillvarata underutnytljade resurser genom atl t.ex. stödja lönsam industriell
produktion förbättrar möjlighelerna för tillväxt och balans i landels ekonomi.
Detta mål harmonierar väl med den av mig förordade industripolitiken.

Del regionalpoliliska arbelel bedrivs i mänga olika former
och på olika nivåer i samhället. Sålunda har t.ex. statliga myndigheter enligl
förordningen (1982:877) om regionalt utvecklingsarbete skyldighet atl i olika
avseenden verka för all de regionalpoliliska mål som riksdagen och regeringen
har ullalal sig för uppnås. På länsplanet har länsstyrelserna etl övergripande
och samordnande ansvar för regionalpolitiken.

Målet för industriverkets program Regional utveckling bör
mol denna bakgrund vara atl - med speciell inriktning på frågor om industrins
tillväxt och lokalisering - främja en regional utveckling i enlighet med de
riktlinjer som riksdagen och regeringen lagt fasl.

Regionalpolitiken
arbetar med ell flertal ekonomiska medel direkt inriktade på näringslivet.
Regionalpolifiskt stöd kan lämnas i form av lokaliseringsstöd, offerlstöd, län
till investmentbolag, investeringsbidrag och sysselsällningsstöd.
Regionalpolitiskt utvecklingsarbete bedrivs på både regional och central nivå.
Utvecklingsarbetet är lill betydande del inriktat på näringslivet i vid mening.
Pä regional nivä disponeras medel för regionala utvecklingsinsatser av
länsstyrelsen. Från detta anslag kan stöd lämnas i form av lokaliseringsbidrag,
investeringsbidrag och glesbygdsstöd samt medel användas för regionalt projekt-
och utvecklingsarbete. På central nivå bedrivs del regionalpoliliska utvecklingsarbetet
f. n. i form av lokaliseringssamråd med slörre företag inom industrin och inom
den privata service- och tjänstesektorn saml i olika former av
projektverksamhet för regional utveckling. Elt sådant projekt är produklsökning
i utlandel för industriföretag i vissa län.

Somjag
tidigare har framhäilit (avsnitt 2.2.1) bör industriverket vara central
myndighet för del regionalpoliliska stödet till näringslivet och bör även kunna
ges andra uppgifter inom regionalpolitiken i den män ingen annan naturlig
instans finns och uppgifterna är lämpliga att hantera på myndighetsnivå.

De medel
som verkel i första hand kommer atl ha ansvar för är regionalpolitiskt slöd
till näringslivet i form av lokaliseringsstöd, offertstöd och
sysselsällningsstöd. Verket skall också bedriva lokaliseringssamräd med förelag
inom den privata tjänste- och servicesektorn samt ha ansvar för
produktsökning/produktförmedling och annan projektverksamhet för atl söka
främja sysselsättningen i stödområdena eller speciella delar av dessa. Verkel
skall även kunna lämna förhandsbesked om arten av en verksamhet är sådan all
den är berättigad lill regionalpolitiskt slöd.

Prop.
1982/83:113 53

Närmare
riktlinjer för användningen av dessa olika medel har tidigare i olika
sammanhang givits av riksdagen och regeringen.

Gmnden
för den regionala fördelningen av det regionalpoliliska stödet är den fastlagda
slödområdsindelningen. Dämlöver bör industriverket i sill regionalpoliliska
arbete ulgå från de riktlinjer som regering och riksdag kan komma all ange med
anledning av den regionala problembilden.

Industriverket
bör aktivt verka för att de ramar för beslut om regionalpolitiskt stöd som
riksdagen har fastslällt blir effektivt utnyttjade. Della bör ske bl. a. genom
alt verkel dels sprider information om slödel, dels bedriver en uppsökande
verksamhel för all komma i kontakt med projekt som med hjälp av
regionalpolitiskt slöd kan genomföras i stödområdena.

Ett
slort anlal av ärendena om regionalpolitiskt slöd till näringslivet beslutas av
länsstyrelserna. Del är av slor vikt alt den stödgivning som ankommer på
industriverket respektive länsstyrelserna fill sin inriktning kan stämmas av pä
lämpligl säll. Del är därför viktigt med samarbete meUan industriverket och
länsstyrelserna. Verket bör kunna utfärda till-lämpningsföreskrifter och följa
upp de beslul om lokaliseringsstöd och investeringsbidrag som länsstyrelserna
fattar. Vidare bör verkel tillhandahålla länsstyrelserna service i olika
avseenden. Ell systematiserat erfarenhels- och informationsutbyte bör på detta
säll byggas upp. Del bör vidare ankomma på industriverket atl anordna
regelbundet återkommande utbildning av den personal som hos länsstyrelserna
handlägger del regionalpolifiska stödet.

Jag
vill framhålla betydelsen av alt industriverket i sin egen verksamhel beaktar
olika regionalpoliliska ålgärder som andra myndigheter och organ vidtar.
SpecieUt bör naturligtvis hänsyn tas lill ålgärder som har direkt betydelse för
näringslivet. Bland myndigheter och organ kan nämnas Stiftelsen Industricentra,
de regionala utvecklingsbolagen Z-Invest AB resp. AC-Invest AB saml Stiftelsen
Administrativ Produktion i Malmfälten.

Vidare
gäller.från den 1 januari 1983 lägre arbetsgivaravgifter i fyra kommuner i
Norrbottens län.

Förutom
dessa direkt regionalpoUliskt inriktade medel är flera andra statliga åtgärder
av regionalpolifisk betydelse för näringslivet. Som exempel härpå kan nämnas
del regionalpoliliska transportstödet saml de resurser som Stiftelsen
Norrlandsforiden och de regionala utvecklingsfonderna disponerar.

De
aUmänna investeringsfondernas funktion inom regionalpolitiken har jag behandlat
i avsnitt 2.2.4.

Industriverket
bör, i enlighet med vad jag har anfört tidigare (avsnitt 2.3.2), ha ell ansvar
för alt följa utvecklingen och samla in och sammanställa uppgifter som ger
överblick över de regionalpolitiska insatserna gentemot näringslivet. Verkel
bör vidare identifiera och analysera faktorer och processer som underlättar
resp. hindrar en positiv regional utveckling.

Prop. 1982/83:113 54

Program
4 — Småföretagsutveckling

Målet
för programmet Småföretagsutveckling är atl med inriktning främst på företag
med högst 200 anställda främja utvecklingen av ett konkurrenskraftigt
näringsliv som ger möjlighet till ökad och trygg sysselsättning. Insatserna
bör riktas i första hand mol tillverkande förelag och förelag som
tillhandahåller tjänster lill industrin saml turistföretag.

Medlen
atl uppnå målet är dels all utöva del slafiiga huvudmannaskapet för de
regionala utvecklingsfonderna, dels atl svara för utveckling och service av
generellt och övergripande slag gentemot småförelagssektorn.

Riksdagen
har nyligen behandlat frågan om den statliga småföretagspoli-fikens inriktning
och utformning (prop. 1981/82: 118, NU 1981/82:51, rskr 1981/82:417). Del är
lämpligl all målet för programmet Småföretagsutveckling formuleras så all del
ansluler lill del övergripande mål för småförelagspoliliken som riksdagen har
beslutat om. Della mål innebär atl småförelagspoliliken bör syfta lill atl

- främja utvecklingen av elt intemationellt
konkurrenskraftigt svenskt näringsliv som ger möjligheter lill en ökad och
trygg sysselsättning,

- medverka till atl uppnå en tillfredsställande
effektivitet hos enskUda förelag och bidra till en effektiv produktionsstruktur
inom olika branscher,

- vidareutveckla befintligt näringsliv och medverka
till all nya företag etableras.

Till
dessa mål har fogals följande villkor:

- Stöd och utvecklingsinsatser bör inriktas på
företag som redan är lönsamma och på sådana förelag som genom olika insatser
kan bli lönsamma.

- Insatserna måste få karaktären av hjälp lill
självhjälp. Samhället får inte genom dessa insatser överta företagsansvarel.

- Verksamheten skall stå i samklang med samhällets
regionalpoliliska strävanden.

Jag
vill vidare framhålla all inriktningen främst mol förelag med högsl 200
anställda inle fär ses som en strikt begränsning.

Småföretagen
möter särskilda hinder och problem just därför all de är smä. De saknar ofta de
olika specialfunktioner som i allmänhet finns hos större företag. Ell annat
utvecklingshinder är all soliditeten i allmänhet är låg, vilket gör
småförelagen känsliga för ekonomiska påfrestningar. Av bl. a. dessa skäl vidtar
samhället en rad olika åtgärder för atl underiätta för småförelagen. En typ av
ålgärder har lill syfte atl underlätta för småförelagen all fungera inom
marknadsekonomin på lika villkor med storföretagen. En annan typ av ålgärder är
de mera riktade insatser som görs, främst mol utvecklingsbara företag.

Prop.
1982/83:113 55

Stora delar av samhällels industripoliliska ålgärder för
atl främja småföretagen administreras av de regionala utvecklingsfonderna.
Dessa har i regel god kännedom om förelag, företagare, lokala förulsällningar
för olika typer av verksamhel etc. Verksamheten blir således mest effektiv om
der. pä detta sätt ges en regional förankring. Del är dock viktigt all den
statliga småförelagspoliliken på regional nivå och därmed de olika
utvecklingsfondernas verksamhet samordnas. Uppgiften all utöva del statliga
huvudmannaskapet för fonderna blir därmed betydelsefull. Jag behandlar därför
strax denna fråga mer utförligt.

I vissa
frågor har de regionala utvecklingsfonderna inle tillräckliga resurser eller
kompelens. Del bör därför ankomma pä industriverket atl på central nivä svara
för vissa ålgärder för atl främja småförelagsulveck-Ungen. Jag återkommer strax
mer i detalj lill dessa åtgärder.

Funktionen all vara huvudman för de regionala utvecklingsfonderna

Statens industriverk bör utöva funktionen all vara
huvudman för de regionala utvecklingsfonderna genom atl

— fördela statliga bidrag och
medelstillskolt mellan fonderna

— kontrollera och följa Upp
verksamheten vid fonderna

— svara för viss central service fill
fonderna.

De
regionala utvecklingsfonderna är stiftelser med staten och resp. landstingskommuner
samt Gollands, Malmö och Göleborgs kommuner som huvudmän. Riksdagen behandlade
under år 1982 verksamheten vid fonderna (prop. 1981/82:118 bil. 4, NU
1981/82:51, rskr 1981/82:417). På grundval av riksdagsbeslutet har avtal mellan
huvudmännen träffats om fondernas fortsalla verksamhel fr.o.m. är 1983. Enligl
avtalen utövas statens huvudmannaansvar i enlighet med närmare föreskrifter av
regeringen. Regeringen godkände avtalen genom beslul den 22 december 1982 och
föreskrev samtidigt att statens huvudmannaansvar skulle utövas av SIND.

En första
uppgift för den statliga huvudmannen bör vara att fördela de stattiga bidrag
och medelstillskoti som lämnas titt fonderna. Därvid bör samråd ske med resp.
landsting och i förekommande fall kommun så alt säväl industriverket som den
andre huvudmannen vid beslul om medelstilldelning till fonden har möjlighel
all göra en samlad bedömning av vilka finansieringsmöjligheter som står till
buds för fonden. 1 del sammanhanget bör samråd ske också mellan industriverket
och resp. länsstyrelse, eftersom det förekommer all vissa regionalpoliliskt
inriktade projekt inom utvecklingsfonderna finansieras av länsstyrelserna frän
anslagel C 3. Regionalpolitiskt slöd: Regionala utvecklingsinsatser. I dessa
överläggningar mellan huvudmännen och mellan SIND och länsstyrelserna bör ocksä
verksamheten vid. respekfive regional utvecklingsfond under del kommande
verksamhetsåret diskuteras.

Prop. 1982/83:113 56

När
del gäller kontroll och uppföljning av verksamheten vid de regionala utvecklingsfonderna
kompliceras bilden av del delade huvudmannaskapet för fonderna och deras
relativt självständiga slällning. Fondernas finansieringsverksamhet sker i
huvudsak med medel som har tillförts fonderna från staten. Verksamheten
regleras genom förordningen (1982:682) om statlig finansiering genom regional
utvecklingsfond. Fondernas beslul om finansiellt slöd enligl förordningen kan
inle överklagas. F.n. finns ingen uttrycklig bestämmelse om atl industriverket
som huvudman för fonderna skall utöva tillsyn av atl fonderna i sin
finansieringsverksamhet följer förordningen. Jag avser att senare föreslå
regeringen.atl en sådan bestämmelse införs i förordningen. Fondernas
förelagsserviceverksamhel är inle förfaltningsreglerad. Här får dock anses all
det som villkor för det statliga bidraget lill fonderna gäller all fonderna
arbetar i enlighet med de allmänna riktlinjer för verksamheten som riksdagen
har beslutat om. Del bör ankomma pä SIND all följa upp all så sker. Jag vill i
delta sammanhang erinra om all verkel f. n. pä regeringens uppdrag utreder
förelagsserviceverksamhe-lens framlida utformning.

Verksamheten
vid fonderna regleras i övrigt av resp. fonds stadgar. Enligt stadgarna skall
styrelsens och verkställande direktörens förvaltning granskas av tre revisorer.
Induslriverkel utser i sin egenskap av slallig huvudman två av revisorerna. Den
ene skall vara auktoriserad. Den andre är i regel en tjänsteman vid
industriverket eller industrideparlementel. Revisorerna skall varje år avlämna
revisionsberättelse till SIND, som beslutar i fråga om ansvarsfrihet för
styrelsen och verkställande direktören.

Jag finner del naturligt
all elt nära samarbete sker mellan industriverket och revisorerna när det
gäller kontroll och uppföljning av fondernas verksamhel. Genom t.ex.
konferenser och gemensamma arbetsgrupper kan industriverket verka för all
revisionen blir mer enhetlig och effektiv i de olika fonderna. Del bör också
vara möjligl för revisorerna alt löpande och under hand lämna verket
upplysningar om sina iakttagelser av verksamheten vid fonderna.

Somjag nyss nämnde
regleras fondernas finansieringsverksamhet av en stallig förordning.
Industriverket bör kunna utfärda rekommendationer för atl bistå fonderna med
tolkning av förordningens beslämmelser. På så säll främjas en enhetlighet i
tillämpningen av för fonderna gemensamma beslämmelser.

Jag
vill dock framhålla att ansvaret för fondernas beslut i frägor som regleras av
förordningen liksom administrationen av verksamheten naturligtvis åvilar resp.
fonds styrelse och verkställande ledning.

En
viktig del av industriverkets huvudmannafunktion är all svara för central
service lill fonderna. Genom sådan service kan dels fondernas verksamhel göras
effektivare, dels fondernas samarbete med småföretagen underlättas och
utvecklas. Delta kan ske genom all SIND skapar förutsätt-

Pröp. 1982/83; 113 57

ningar
och ufiderlättar föf fonderna att lära av varandras erfarenheter.
Erfarenhetsutbyte i systematiserad form bör ske såväl på ledflingsrtivå som för
äiidra personalkategorier vid fonderna. SiND bör också verka för en
koritinuerlig utbildnitig och lilveckling av fondernas personal. Vidare bör den
centrala infofmätionsfunkliohen gentemot fonderna byggas ul. Del ingår i
fondernas uppgifter atl förmedla information lill småförelagen öm t. éx. ohka
former av finansieringsmöjligheter, beskattningsregler, standardiserings-,
patent-, provnings-, säkerhets- och miljövärdskräv, fömtsättningar och
begränsningar för handel på Olika Utlandsmarknader etc. Fondema behöver i
delta arbete stöd aV éh Systematiserad central service med riksövergripande
information, t.eX; Om bransch-, marknads- OCh léknik= förhållanden, induslri-
och regionalpoliliska utredningsresultat och beslul, initiativ och aktiviteter
av centrala myndigheter och organisationer.

Ell exempel på service för
fondernas finansieringsverksamhet kafl vara ätt industriverket vid behov
utarbetar underlag för fondernas reversforfflu-lär; avtal, blanketter O: dyl.
Jag vill i delta sammanhang peka pä vikten av att Verket regelbundet släller
samman uppgUter om exempelvis fondernas finansieringsverksamhet. Statistik och
analyser av detta slag kan användas av statsmaklerna vid utformning och
dimensionering av verksamheten, av olika ulredningsorgan samt av fonderna
själva.

Del
delade huvudmannaskapet innebär all central service ges lill fonderna av såväl
induslriverkel som Landstingsförbundet. Landstingsförbundet svarar för service
lill fonderna i frågor som hänger samman med förbundels StäUning som
intresseorganisation för landstingskommunerna. Del är angelägel all
induslriverkel och Landstingsförbundet nära samarbetar i dessa frågor, så alt
konferenser m. m. blir så effektivt utnyttjade som möjligt.

Jag
vill peka pä en punkt där särskilt samråd mellan industriverket och Landstingsförbundet
bör ske. Eftersom landstingssektorn bör ges möjlighet alt lämna synpunkter på
industriverkets anslagsframställning beträffande de regionala
utvecklingsfonderna, bör induslriverkel samråda under hand med
Landstingsförbundet inför sin anslagsframställning i detta avseende. Jag ulgår
från alt induslriverkel pä della säll får en preliminär bedömning från
Landstingsförbundet av vilka bidrag landstingen är beredda att ge fonderna.
Förbundels yllrande bör bifogas industriverkels anslagsframställning fiU
regeringen. Pä sä sätt får regeringen underlag för en mer fullständig värdering
av fondernas verksamhel och resursanspråk liksom synpunkter på
fördelningsprinciper mellan fonderna.

Slutligen
vill jag i detta sammanhang ta upp frågan om styrelsens sammansättning i de
regionala utvecklingsfonderna. Enligl de nyligen godkända avtalen om fortsall
verksamhel vid fonderna utses styrelsen av resp. landsting och i förekommande
fall kommun. Denna ordning har fastställts av riksdagen (prop. 1977/78:40 bil.
1, NU 1977/78:34, rskr 1977/78:110). De nya avtalen gäller t.o.m. den 31
december 1985 med föriängning om

Prop.
1982/83:113 58

inle uppsägning har skett ell år dessförinnan. Enligl min
mening bör avtalen sägas upp och förhandlingar inledas med syfte alt bl.a.
diskutera styrelsernas sammansällning. Även andra förändringar i fråga om bl.a.
styrningen av fonderna kan då bli aktuella. Sedan förhandlingar med
Landstingsförbundet ägt mm avser jag all föreslå regeringen alt lill riksdagen
återkomma med förslag beträffande dessa frägor.

Service av generellt och övergripande slag gentemot
småföretagssektorn

Service av generellt och övergripande slag gentemot
småförelagssektorn bör innebära bl. a.

- riksomfattande projekt som rör exempelvis
nyetablering, eleklronik-

och underleverantörsfrågor

-
projekt i
samverkan med andra än utvecklingsfonder, t. ex. näringslivs-organisationer och
fackliga organisationer

-
utbildningsservice

-
utredningsverksamhet
med inriktning på ålgärder inom småförelagssektorn

-
försöksverksamhet
med t. ex. främjande av personalägda förelag

-
energirådgivning

En viktig uppgift för industriverket bör vara all planera
och genomföra rikstäckande industripoliliska insatser inom småföretagsområdet:
Som exempel på sådana insatser kan nämnas den nyelableringskampanj och den
elektronikkampanj som induslriverkel har genomfört under de senasie åren.
Sådana projekt bör planeras och genomföras i samverkan med i första hand de
regionala utvecklingsfonderna. Samverkan bör kunna ske också med andra organ,
t. ex. näringsUvsorganisalioner och fackliga organisalioner. För sådana
projekt bör induslriverkel disponera särskilda medel. Inom ramen för denna
verksamhel bör induslriverkel ocksä liksom-hittills kunna lämna bidrag lill
vissa utvecklingsfonder för atl täcka vissa kostnader vid Sfiflelsen
Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland (lUC) och lill Svenska
Industrietableringsakliebolagel (Svelab) för affärsidéseminarier.

Industriverkets uppgifter när del gäller
utbildningsservice bekostas f. n. främst från anslagel Bidrag liU
företagsinriktad fortbildning. Från anslagel lämnas bidrag liU
utbildningsarrangörer för kostnader i samband med utveckling, anpassning och
genomförande av småföretagsinriklad utbildning. Vidare svarar induslriverkel
för information om och marknadsföring av utbildningsmöjligheterna. Denna
verksamhel bör i fortsäftningen ingå i programmet Småföretagsutveckling.

Inom induslriverkel har under de senasie åren genomförts
åtskilliga utredningar med inriktning mot småföretagssektorn. Flera av dessa har
varit operativt inriktade i den meningen all de har legat lill grund för
konkreta förslag till ändringar i regelsystem eller andra åtgärder. Induslri-

Prop.
1982/83:113 59

verkets utredningsverksamhet av denna typ bör i
fortsättningen ingå i programmet Småföretagsutveckling.

Sedan är 1979 pågår en försöksverksamhet för atl främja
bildandet av personalägda förelag. Försöksverksamheten samordnas av
industriverket och genomförs liUsammans med de regionala utvecklingsfonderna.
Verksamheten består av information, utbildning och förelagsservice. Försöksverksamhet
av denna typ bör kunna inrymmas i programmet Småföretagsutveckling.

I programmet Småföretagsutveckling bör vidare ingå
industriverkels nuvarande uppgifter med rådgivning tiU näringslivet i frågor
rörande energihushållning.

Samverkan med och avgränsningar mol andra program

Fondernas verksamhel är rikstäckande. Deras mäl
sammanfaller i slorl med målen för samhällets småförelagspolilik. Deras
verksamhet bör sålunda ingå i programmet Småföretagsutveckling. När fonderna
inrättades fastslogs all de också innebär etl väsentiigl led i en aktiv
regionalpolitik. Verksamheten skall stå i samklang med samhällels
regionalpoliliska strävanden. De regionalpoliliska aspekterna skall beaktas
bl.a. genom atl fondernas handlingsprogram skall ha sin utgångspunkt i bl.a.
länsstyrelsernas program för den regionala industripolitiken. Vidare
förutsätts all fonderna beaktar behoven av ökad inomregional balans. Fonderna
kan därför salsa på mer riskfyllda projekt i orter med sysselsättningsproblem.
En fömtsältning är dock alt företagen/projekten bedöms vara utvecklingsbara
och lönsamma på längre sikt.

För all ge möjligheter för fonderna atl bedriva
verksamheten i samklang med samhällets regionalpolitik skall industriverket vid
sin fördelning av statliga bidrag och medelstillskolt lill fonderna la hänsyn
lill såväl anlal förelag i länet som näringsstruktur, geografiska förhållanden,
behov av ökad induslrisysselsältning, tillgång på privata serviceföretag,
konsultförelag och kredifinstitut inom länet etc. Det ankommer på
industriverket all göra en avvägning mellan de olika bedömningsgrunderna,
varvid dock de regionalpoliliska skälen måste tillmätas en avgörande betydelse.

Jag vill i delta sammanhang också nämna alt den utredning
om det regionalpoliliska slödel lill näringslivet, som jag nyligen med slöd av
regeringens bemyndigande har tillkallat, bl.a. skall behandla frågor om
utvecklingsfondernas roll i handläggningen av det regionalpoliliska stödet.

2.3.4 Organisationsfrågor

Jag har tidigare (avsnitt 2.2.3) föreslagit riksdagen all
anla huvudsakliga riktlinjer för industriverkels organisation.

Jag lar här för riksdagens information upp ytterligare
några frägor som sammanhänger med organisationen m. m.

Prop. 1982/83:113 60

Styrelse,
partsmedverkan m. m.

Det
ankommer på regeringen alt utse industriverkels styrelse.

Ledamöterna
i industriverkets styrelse bör enligt min uppfattning i första hand
representera sakkunskap inom verkets arbetsområden, såväl det industripolifiska
som del regionalpoliliska. Della ger enligt min mening de bästa
fömlsällningarna för etl aktivt intresse och engagemang från styrelsens sida.
Jag delar därför utredarens uppfattning all i styrelsen bör ingå bl.a.
företrädare för förelags- och banksektorn. Representationen för
intresseorganisationer och myndigheter liksom del parlamentariska inslaget bör
enligt min mening vara begränsad. Jag anser del dock lämpligt all
arbetsmarknadens parter liksom nu är representerade i styrelsen. Därigenom kan
en fortsalt partsmedverkan ske i stödbeslul motsvarande den som nu äger rum
inom arbetsmarknadsstyrelsen. Jag återkommer strax lill della.

Med
några undantag bör riktpunkten således vara all myndigheter och organisalioner
som berörs av industriverkels verksamhel bör följa, påverka och bistå i
verkels arbete antingen genom permanenia samrädsorgan om vilka regeringen bör
besluta eller genom t.ex. referensgrupper för huvudprogrammen, olika
insatsområden m. m. om vilka myndigheten själv bör besluta. Jag vill i delta sammanhang
framhålla viklen av alt verket via sådana referensgrupper håller nära kontakt
med parterna på arbetsmarknaden.

Induslriverksutredningen
har föreslagit all induslriverkel och STU har gemensam styrelseordförande. Jag
ser i och för sig stora fördelar i en sådan lösning. Detta skulle vara ett
verksamt medel att uppnå den ökade samordning mellan verken somjag anser vara
myckel väsentlig. Elt genomförande av denna lösning fömtsätter emellertid atl
ordförandeskap i styrelsen skiljs från verkschefsfunklionen i bägge
myndigheterna. Jag anser inle atl del finns skäl atl frångå den princip som
ofta lillämpas för statliga myndigheter, dvs. alt verkschefen också är
ordförande i verkets styrelse. Därmed kan inle en lösning med gemensam
styrelseordförande för SIND och STU förverkligas.

Jag
vill i della sammanhang också kommentera utredarens förslag atl den
partsmedverkan som nu sker i samband med beslul i ärenden om regionalpolitiskt
stöd inom arbetsmarknadsstyrelsen får en fortsättning inom verket och utvidgas
lill all omfatta även andra former av finansiellt stöd. Några remissinslanser,
däribland AMS, LO och TCO, understryker all samrådsgruppen fyller en viktig
funktion. Jag delar utredarens och remissinstansernas uppfanning och anser det
ändamålsenligt all en samrådsgrupp eller elt utskott beslående bl.a. av
styrelsens partsrepresentanter bildas för alt behandla frågor rörande
regionalpolitiskt slöd. Del bör framgå av verkels instruktion all en sädan
samrådsgmpp skall finnas. Del ankommer sedan pä verkets styrelse all, med
beaktande av säväl önske-

Prop. 1982/83:113 61

målet
om insyn och inflytande som kravet på snabbhet och smidighet i verkets
beslutsprocess, besluta om formerna för, innehållet i och ev. utvidgning till
andra stödformer av etl sådant samrädsförfarande.

Lokalisering

I
likhet med utredaren anser jag att industriverket som hitfills bör vara
lokaliserat lill Slockholm. De förändringar i arbetsuppgifter och organisation
som jag nu föreslår innebär inle några nya förulsällningar för bedömningen av
lokaliseringsfrågan. Del fördjupade samarbete somjag föreslår mellan SIND och
STU, bägge med lokaler pä Liljeholmen i Slockholm, förstärker ytterligare
skälen för alt industriverket ocksä i fortsättningen skall vara lokaliserat
lill Slockholm.

Genomförandefrägor

Jag
har tidigare föreslagit atl omfördelningen av arbetsuppgifter och resurser inom
den induslri- och regionalpoliliska organisationen och ikraftträdandet av den
nya organisationen för siatens industriverk sker per den 1 juli 1983. Jag viU nu
ytterligare kommentera delta.

Jag
anser det angelägel att de förändringar i industriverkels arbetsuppgifter och
verksamhetsinriktning som jag har föreslagU i det föregående genomförs utan
dröjsmål, både med hänsyn till behovel av en effektiv myndighelsorganisation
inom industridepartementets verksamhetsområde och av hänsyn tiU berörd
personal. Verksamhetsförändringarna och den nya organisationen som krävs för
fullgörande av arbetsuppgifterna bör därför träda i kraft den 1 juli 1983. Mitt
förslag i avsnitt 5 lill medelstilldelning för statens industriverk för nästa
budgetär utgår från denna fömtsältning.

Jag
kommer senare denna dag att föreslå regeringen all tillkalla en
organisationskommitté med uppgift atl lägga fram detaljerade förslag lill
organisation m.m. för statens industriverk. Utgångspunkten för kommitténs
arbete skall vara de förslag till verksamhel, program och medelsram somjag
lägger fram i denna proposilion.

Administraliv
samordning av myndigheter på Liljeholmen i Stockholm

I
direktiven tiU induslriverksutredningen ingick alt undersöka vilka möjligheter
tiU administrativ samordning som föreligger mellan industriverket och övriga
tUl Liljeholmen i Slockholm lokaliserade myndigheter. Genom överenskommelse
mellan utredningsmannen och statskontoret medverkade statskontoret i
utredningen av denna fråga. Arbelel planerades men genomfördes inte med hänsyn
till bl.a. då rådande oklarhet belräffande lokaliseringen av siatens
energiverk. Utredaren ullalar sig i sill belänkande positivt om de rationaliseringsmöjligheter
som torde ligga i en samordning av administrativa funktioner (se betänkandet
s. 137 ff). Jag vill för

Prop. 1982/83:113 62

riksdagens
information redovisa hur del uppdrag som låg i utredningsdirektiven nu
fullföljs.

Regeringen
har sålunda uppdragit ål slalskonlorel all slutföra del utredningsarbete som
påbörjades inom ramen för induslriverksutredningen. Prövningen av
samordningsmöjligheterna skall omfatta elt brett fäll av administrativa
servicefunkfioner av teknisk-administrativ karaklär. Den skall däremot inte
beröra styrande funktioner eller policyfunktioner inom det personal- och
ekonomi-administrafiva området. En slutrapport skall avlämnas senast den 15
april 1983. En delrapport har nyligen avgetls.

Del är min bedömning, som också
stöds av del inledande utredningsarbete som statskontoret har redovisat, all
samordningsmöjligheterna och därmed sammanhängande effektivitetsförbättringar
sannolikt är goda för åtskilliga administrafiva servicefunktioner. Enligl min
mening är det angeläget all så långt möjligt la till vara dessa. Jag har i
denna fråga samrått med statsrådet Dahl.

Organisalionskommillén för
statens industriverk, somjag senare denna dag föreslär alt regeringen skall
tillkalla, bör fä till uppgift all i sill arbete beakta den pågående
utredningens arbete saml atl lägga fram de förslag som kommillén bedömer
erforderliga för all underlätta en sådan samordning. Kommittén bör härvid nära
samarbeta med slalskonlorels utredning saml med organisationskommittén för
statens energiverk m.fl. organ inom energiområdet (OKE) och STU.

3
Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag har anfört tidigare (i avsnitt 2.2.4) har inom
industridepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1974:325) om avsättning
lill arbelsmiljöfond

2. lag om ändring i lagen (1974:988) om avsättning
lill särskild investeringsfond

3. lag om ändring i lagen (1979: 609) om allmän
investeringsfond

4. lag om ändring i lagen (1979:610) om allmän
invesleringsreserv

5. lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning på
tillfälligt vinslkonto

6. lag om ändring i lagen (1982:1185) om inbetalning
pä särskilt invesleringskonlo.

Förslagen
har upprättats i samråd med chefen för finansdepartementet.

Prop. 1982/83:113 63

4
Hemställan

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår
riksdagen

dets
alt antaga förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1974:325) om avsättning
lill arbelsmiljöfond

2. lag om ändring i lagen (1974:988) om avsättning
lill särskild investeringsfond

3. lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän
investeringsfond

4. lag om ändring i lagen (1979:610) om allmän
invesleringsreserv

5. lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning pä
lillfälligl vinst-konto

6. lag om ändring i lagen (1982:1185) om inbetalning
pä särskill invesleringskonlo

dels
atl godkänna vad jag har föreslagit i fråga om

7. förändringar i statens industriverks verksamhel
från och med den 1 juU 1983 (avsnitt 2.2.1)

8. programindelning av industriverkels verksamhet
(avsnitt 2.2.2)

9. riktlinjer för siatens industriverks organisation
fr. o. m. den 1 juli 1983 (avsnitt 2.2.3)

10. ändrade riktlinjer för induslrigaranlilån (avsnitt
2.2.5)

11. ändrade riktlinjer för vissa former av
regionalpolitiskt slöd (avsnitt 2.2.6).

5
Anslagsfrågor

Jag
övergår nu liU att la upp vissa anslagsfrågor för budgelårel 1983/84.

I
budgetpropositionen år 1983 har jag, i avvaktan på särskild proposilion i
ämnet, föreslagit alt anslagen B 1. Statens industriverk: Förvaltningskostnader
och B 2. Statens industriverk: Utredningar las upp med oförändrade belopp. Jag
avser nu att redovisa förslag lill medelsfilldelning under dessa anslag med
utgångspunkt i vad jag har anfört i del föregående. Jag föreslår också alt etl
nytt anslag uppförs under tolfte huvudtiteln för statsbidrag fill
nedläggningsholade förelag.

Medel
för industriverkets förvaltningskostnader anslås f. n. dels under anslaget B 1.
Siatens industriverk: FörvaUningskoslnader, dels under anslagel B 2. Statens
industriverk: Utredningar m. m. Frän del senare anslagel bestrids kostnader
för experter och tillfällig personal, publikations-tryck m. m. saml övriga
kostnader som hänger samman med uiredningar och informations- och
kontaktverksamhet inom industriverkets arbetsområde. Verkels kostnader för
administrationen av branschfrämjande åtgärder och verksamheten med
slmklurgaranlier och särskilda slmklurgaran-lier bestrids från anslaget B 7.
Branschfrämjande ålgärder.

Prop. 1982/83:113 64

Enligl
mina förslag i det föregående skall bandläggningen av ärenden rörande
regionalpolitiskt stöd fp.r.as över frän arbelsrnarknadsstyrdsen lill
industriverket. För styrelsens adrninistrafioriskoslnader avseende denna
verksamhel anvisas f. n. medel över tolfte huvudtjte|ns anslag C 1. Regionalpoliliskt
stöd: Bidragsverksamhet, Jag har också föreslagit atl handr läggningen av
ärenden rörande investeringsfonder och av ärenden rörande statsbidrag tiU
nedläggningsholade förelag överförs från .AMS till industrin verkel.
Administratipnskostnaderna för denna verksamhet belastar det under tionde
huvudfiteln uppförda anslagel B 4. Sysselsättningsskapande åtgärder.

Mina
förslag innebär, slutligen, alt arbetsuppgifter förs frän
induslride-partetnentet fiU industriverket. Detta påverkar medelsberäkningen
under tolfte huvudtitelns anslag A 1. Industridepartementet.

Medel
för Industriverkets förvaltningskostnader bör för budgetåret 1983/ 84 anvisa
över ett myndighetsanslag. Della anslag bör vara avsett att täcka kostnaderna
för sådan verksamhet som f. n. finansieras över både förvaltningskostnads och
ulredningsanslagel. De nuvarande två anslagen för förvaltningskostnader resp,
för utredningsverksamhet bör sålunda slås samrnan till ett anslag. Detta bör
dessutom tillföras medel från de övriga anslag som berörs av omorganisationen
och somjag har redovisat ovan.

Av
nämnda anslag har förslag till niedelslilldelning för budgetåret 1983/ 84 lagts
fram ' budgetpropositionen 1983 för tolfte huvudtitelns anslag B 7.
Branschfrämjande åtgärder och Cl. Regionalpolitiskt stöd; Bidragsverksamhet
saml tionde huvudfilelns anslag B 4. Sysselsättningsskapande åtgärder. I dessa
medel ingår bl.a. kostnader för administrationen av verksamheter som
industriverket enligl mitt förslag ska|l svara för (2,9, 6,4 resp. 2,5 niilj.
kr,),

Vid
min beräkriiiig av resursramen för statens industriverk har jag inkluderat
dessa medel. Jag ayser alt senare föreslä regeringen föreskriva alt motsvarande
belopp inte får disponeras under de aklueUa anslagen.

Del
nya anslagel för industriverkets förvaltningskostnader bör tillföras medel för
all läcka kostnaderna för sådan verksamhet sorn förs över från
industridepartementet (2,5 milj. kr.). Dessutorn bör filiföras rnedel för alt
täcka administrativa kostnader avseende anslagel B 8. Branschfrämjande åtgärder
för tekpinduslrin. I del förslag lill medelstilldelning under delta anslag för
budgetaret 1983/84 somjag i annat samrnanfiang avser förelägga regeringen, har
jag tagit hänsyn till all en ram för industriverkets administrationskostnader
redan har tillförts verkel genom de förslag jag nu lägger fram.

Prop. 1982/83:113 65

B
1. Statens industriverk: Förvaltningskostnader

Förslag
1983/84: 46021000

Av
min inledande redogörelse i delta avsnitt framgår principerna för beräkningen
av detta anslag. Vid min medelsberäkning för anslaget har jag utgått från all
industriverkets nya organisation skall byggas upp inom ramen för befintliga
resurser för berörda verksamheter. Jag har ocksä tagit fasta på att mina
förslag lill verksamhels- och organisationsförändringar bör innebära vissa
rationaliseringsmöjligheter. Huvudalternafivel bör därför lillämpas (-741000
kr.).

Sammantaget
innebär mina bedömningar atl verkels förvaltningskostnader för budgetåret
1983/84 bör uppgå fiU 46,0 milj. kr.

Det
bör ankomma på den organisationskommitté som jag senare denna dag föreslår att
regeringen skaU tillkalla, atl inom given medelsram lägga fram förslag lill
detaljorganisalion.

Överföringen
av verksamhet från arbetsmarknadsstyrelsen och industridepartementet fill
induslriverkel kommer all ställa krav på utökade lokaler för verkel.

För
utbildningskostnader av engångskaraktär som föranleds av omor-ganisafionen har
jag beräknat 500000 kr.

Sammanfattningsvis
innebär mitt förslag tUl resursram för industriverkels förvaltningskostnader
under budgelårel 1983/84 följande (belopp i tkr.):

Resurser
från

Huvudtitel

Anslag

TotaU

Därav lönekostnader

Industridepartementet

B 1

24032

14814

Industridepartementet

B2

3 590

-

Industridepartementet

87

2934

2 277

Industridepartementet

B8

4311

3400

Industridepartementet

A 1

2520

2167

Industridepartementet

C 1

6420

4850

Arbetsmarknadsdepartementet

B4

2455

1790

Engångsanvisning

500

-.

Besparing

-741

Summa

46021

29298.

Av
denna summa utgör lokalkostnader 8,0 milj. kr. I avvaktan pä ell mera
detaljerat beräkningsunderlag har jag härvid endasi lagil upp ell preliminärt
belopp.

Medelsramen
för statens industriverks lönekostnader för budgetåret 1983/84 har, i avvaktan
på resultatet av förhandlingar om anställnings- och arbetsvillkor, beräknats
fiU preliminärt 29,3 milj. kr.

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

alt
till Statens industriverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1983/84 anvisa
ett förslagsanslag av 46021000 kr. 5 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 113

Prop. 1982/83:113 66

B
2. Statsbidrag till nedläggningsholade företag

Nytt
anslag (förslag) 10 000 000

Statsbidrag
kan enligt kungörelsen (1972:302) om statsbidrag lill nedläggningsholade
förelag (ändrad 1974:370 och 1980:689) utgå i syfte alt skapa rådrum för
överväganden om fortsatt drift eller omplacering av de anställda. Företaget
skall vara i konkurs eUer likvidation och ha industriell eller industriliknande
inriktning. Statsbidrag ulgår med högsl en tredjedel eller, om risk för
betydande samhällssociala problem föreligger, högsl hälften av förelagels
lönekostnader och sociala kostnader för de anställda.

Jag har tidigare (avsnitt
2.3.1) anfört all denna stödform, med hänsyn till del sammanhang i vilket det
används, är all betrakta söm etl industripolitiskt snarare än ell
arbetsmarknadspolitiskl medel. Jag har därför föreslagit atl stödformen
överförs lill den industripoUtiska medelsarsenalen och alt administrationen av
stödet överförs från arbetsmarknadsstyrelsen till statens industriverk.
Utbetalningar av stöd belastar f.n. delprogrammet Beredskapsarbeten inom det
under fionde huvudfiteln upptagna anslagel B 4. Sysselsällningsskapande
åtgärder. Under budgetåren 1980/81 och 1981/ 82 beviljades stöd med 8 resp. 12
milj. kr. Jag föreslår nu alt elt nytt anslag förs upp på statsbudgeten under
totfle huvudtiteln med beteckningen B 2. Statsbidrag till nedläggningsholade
förelag. Anslagel bör las upp med 10 milj. kr. för budgetåret 1983/84.
Motsvarande belopp bör genom senare beslul av regeringen hållas inne under
tionde huvudtitelns anslag B 4. Sysselsällningsskapande ålgärder.

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

alt
lill Statsbidrag till nedlåggningshotade företag för budgetåret 1983/84 anvisa
elt förslagsanslag av lOOOOOOO kr.

6
Beslut

Regeringen
ansluler sig lill föredragandens överväganden och beslutar alt genom
proposilion föreslå riksdagen atl anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop.
1982/83:113 67

BUaga 1

I INDUSTRI-

I DEPARTEMENTET

ORGANISATION FÖR INDUSTRIELL FÖRNYELSE

Betänkande avgivet av industriverksutredningen

Ds I 1982:14

Prop.
1982/83:113 68

Till statsrådet och chefen för industridepartementet

Genom regeringsbeslut den 12 november 1981 bemyndigades
chefen för industridepartementet all tillkalla en särskild utredare med uppgift
all se över industriverkets verksamhet och organisation.

Den 14
januari 1982 förordnades verkställande direktören Bo Söderberg som särskild
utredare. TUl sekreterare förordnades samma dag departementssekreteraren,
numera kanslichefen, Bo Slrömgren. Den 5 februari 1982 förordnades pol mag,
numera departementssekreteraren, Ivar Eldström lill bitr sekreterare. Till
bUräde i utredningen förordnades samma dag Kerstin de Marsilio.

All som
experler biträda utredaren förodnades den 5 februari 1982
departementssekreteraren Gun-Jeanette Eriksson, departementsrådet Carl
Fredriksson, avdelningsdirektören Gilbert Henriksson, direktören Dag Jarness,
verkstäUande direktören Christian Lindström, departemenlssekreteraren Bengt
Norström, generaldirektören Eric Pettersson, departemenlssekreteraren Ingemar
Skogö och avdelningschefen Aksel Spendrup samt den 15 september 1982
departementsrådet Thomas Sidenbladh.

Under utredningsarbetet har namnet
induslriverksutredningen använts.

Utredningen fär härmed överlämna sitt belänkande. I och
med della anser jag mitt uppdrag slutfört.

Slockholm den 11 november 1982 Bo Söderberg

Bo
Slrömgren

Prop.
1982/83:113 69

Innehållsförteckning

Sammanfattning

1 Uppdraget
..................................................................... .. 73

1.1.............................................. Direktiven
................ 73

1.2
Utgångspunkter
för utredningsarbetet och avgränsningar ... 73

1.3
Arbetets
uppläggning ............................................ 75

2 Industripolitik
och industriell förnyelse ........................ .. 76

2.1
Behovet av en
IndustrieU expansion ..................... 76

2.2
Industrins
utvecklingsviUkor under 1980-talet ...... 77

2.2.1
Den
internafionella miljön .............................. 77

2.2.2
Förhållanden
inom landet................................. 78

2.2.3
Anpassningsförmågan
en central utvecklingsfaklor .... 80

2.3 Industripolitikens
roll och inriktning 80

3 Den
industriella organisationen - nuvarande utformning och behov

av förändringar ....................................................... 84

3.1.................................................................................. Industripolitikens
funktioner och organ — en översikt 84

3.1.1
De
industripoliliska funkfionerna ...................... 84

3.1.2
De industripoliliska
organen - utvecklingstendenser .. 85

3.2............................................................................. Industriverket
och industridepartementet — roller och

relationer.................................................................. .. 88

3.2.1
Induslriverkel
............................ ................. .. 88

3.2.2
Industridepartementet
.................................. .. 90

3.3............................................................................. Industripolitik,
regionalpolitik och arbetsmarknadspolitik —

samband och skiljelinjer............................................ .. 91

3.3.1
Allmänna
utgångspunkter .............................. .. 91

3.3.2
Relafionerna
mellan regionalpolitik och arbetsmarknadspolitik 92

3.3.3
Relationerna
mellan regionalpolitik och industripofilik . 93

3.4............................................................................. Samband
mellan politik för teknisk förnyelse och annan

industripolitik .......................................................... .. 94

3.4.1
Allmänt ............................................................ .. 94

3.4.2
Den
organisatoriska uppdelningen ................ .. 95

3.5............................................................................. Behov
av förbättrad samordning av de industripoUtiska

funktionerna ........................................................... .. 97

4 Den
framlida industripoliliska organsialionen ............... 100

4.1
Inledning ................................................................ 100

4.2
Arbetsuppgifterna
på departemental nivå — industridepartementets roll och funktioner 100

4.3
Arbetsuppgifterna
på regional nivå ........................ 103

4.4
Arbetsuppgifterna
på central myndighetsnivå ....... 104

4.4.1
Inledning .......................................................... 104

4.4.2
Utredningsverksamhet...................................... 105

4.4.3
Slmkluranpassande
ålgärder ......................... 110

4.4.4
Industri- och
regionalpolitiskt finansieUt slöd 113

4.4.5
Företagsutveckling
......................................... 125

4.4.6
Interna stöd-
och servicefunkfioner ................. 129

4.4.7
Verksamhetsform
och ledningsfunktion ......... 130

4.4.8
Programstruktur
............................................. 132

4.5
Utvecklingslinjerförden
centrala myndighetsorganisationen — Styrelsen för industriell och teknisk
utveckling 133

4.6
Resursfrågor ............................................................ 136

Prop.
1982/83:113 70

4.7............................................................. Administrativ
samordning av myndigheter på Liljeholmen i

Stockholm ................................................ 137

4.8 Plan
för genomförandet 139

Underbilaga 1 Direktiven

Prop.
1982/83:113 71

Sammanfattning

utredningsuppdraget, arbetssätt m. m.

- arbelel påbörjades i början av 1982

-
organisationsutredning
(direktiven återges i bU. 1)

-
enmansulredning
med en grupp experler frän induslri- och budgeidepartementen, induslriverkel
(SIND), styrelsen för teknisk utveckling (STU), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS),
utvecklingsfonderna, statskontoret

-
avgränsning av
uppdraget gentemot Sveriges Exporträd, Sveriges Investeringsbank,
Industrifonden, kommerskollegium, överstyrelsen för ekonomiski försvar m. fl.

-
arbetssättet
har främst varit hearings med företrädare för näringslivs-och fackliga
organisationer samt myndigheter och organ inom del industripolitiska området,
genomgång och analys av olika polifiska beslul, utredningar, artiklar m. m.
rörande induslripolifiken

-
belänkandet innehåller
principförslag om förändringar i elt första steg rörande den industripoliliska
organisationen.

Allmänna slutsatser

- industriverkets auktoritet och
slällning försvagad under senare år

-
induslriverkel
har påverkals negativt av betydande besparingar från statsmakternas sida samt
av alt verksamheten krympts genom olika beslut

-
oklar
rollfördelning mellan induslridepartementet och induslriverkel

-
behov av
förenklingar och effektivisering av delar av det industripolitiska slödel

-
behov av bättre
samordning på myndighetsnivå av näringspolitiken

-
behov av ell
starkt sektororgan för industripolitiken.

Förslag

Överföring av verkställande uppgifter från regeringsnivån
till myndighetsnivån

-
ärenden som rör
enskilda förelag och som kan inordnas i ell regelsystem skall hanteras på
myndighetsnivå (innefattar dialog/samråd, beredning, beslul och uppföljning)

-
endast ärenden
av principiell betydelse eller av slor vikl skall avgöras av regeringen.
Regeringens samråds- och förhandlingsfunklion koncentreras till ell begränsat
antal förelag/koncerner.

Prop. 1982/83:113 72

Samordning på central myndighetsnivå av regionalpolitiskt
och industripolitiskt företagsstöd

- handläggningen av regionalpolitiskt företagsstöd
(lokaliseringsstöd och

sysselsällningsstöd) saml av syslemel med investeringsfonder i förelag

flyttas från AMS lill induslriverkel

Förenkling och effektivisering av vissa delar av det
finansiella företagsstödet

-
möjligheten alt
anföra besvär hos regeringen över beslut som fallats av induslriverkel
avskaffas

-
stmkturgarantierna
och de särskilda stmkturgarantierna integreras i de allmänna
induslrigarantierna (IG-lån). Möjligheter all ge räntebidrag för särskilt
angivna stödbranscher kan knytas lill IG-låneformen

-
utvecklingsfondernas
gräns för engagemang i ell företag höjs lill 5 milj. kronor. Engagemanget kan
beslå av lånegaranti, rörelselån, utvecklingskapital eller kombinafion av
dessa. Fondema bör vidare ha det fulla ekonomiska ansvaret för sina beslul. Med
den höjda beloppsgränsen bör en decentralisering av den finansiella
stödgivningen åstadkommas. Industriverkets induslrigarantier bör således i
första hand inriktas på belopp över 5 milj. kronor

Större fiexibUUet i de strukturanpassande åtgärderna

-
uppmjukning av
nuvarande läsning till vissa begränsade branscher liksom lill branschbegreppel
som sådant

-
frihet för
industriverket att göra egna prioriteringar inom en viss given resursram

-
begränsning av
detaljregleringen av slödels olika instrument

-
tidsbegränsade
program

-
branschråden
vid industridepartementet bör i sin nuvarande form avskaffas.

Ökad samordning mellan industriverket och STU

-
samma
ordförande i industriverkets och STUs styrelser

-
ökad samordning
på projeklnivå

-
frågan om
begränsad eller lolal integration mellan induslriverkel och STU som ell andra
steg bör utredas vidare.

Industriverkets verksamhet m. m.

Industriverket föreslås bli en programmyndighel med
följande program-slmklur:

-
utredningsverksamhet

-
slmkluranpassande
ålgärder

-
industri- och
regionalpolitiskt finansiellt slöd

-
företagsutveckling.

Prop. 1982/83:113 73

En
ny typ av Styrelse för industriverket föresläs. Bl.a. bör styrelsens ordförande
vara någon annan än verkschefen.

Vidare
föreslås atl industriverkets möjligheter lill konlraktsanslällning och friare
lönesältning ökar.

Organisatoriska
konsekvenser

- ca 50 tjänster vid lokaliserings- saml utrednings-
och planeringsenheterna vid AMS berörs

- vid industridepartementet berörs i första hand
lokaliseringsenhelen (inkl. problemortsgmppen), branschenhelen (inkl.
delegationen för lokaliseringssamräd) saml EFSU

- konkreta frågor belräffande programslmktur
(delprogram m. m.), intern organisation, detaljerade resursbehov etc. för
industriverket bör behandlas i en organisationskommitté

- på induslriverksulredningens uppdrag genomför
statskontoret en studie av möjlighelerna lill administrativ samordning av
myndigheter på Liljeholmen i Stockholm. En första rapport är aviserad till
årsskiftet.

- induslriverksulredningens förslag bör genomföras
per Ijuli 1983.

1
Uppdraget

1.1 Direktiven

Regeringen
beslutade den 12 november 1981 om direkfiv lill en utredning om statens
industriverks framlida verksamhel och organisafion m. m. Med slöd av
regeringens bemyndigande tillkallade chefen för industridepartementet genom
beslut den 14 januari 1982 en särskild utredare med uppgift att genomföra
utredningen.

Direktiven
för utredningsarbetet återges i bilaga 1.

1.2 Utgångspunkter
för utredningsarbetet och avgränsningar

Enligl
direkfiven bör industriverkets verksamhel prövas fömlsättningslöst. Till
ledning för utredningsarbetet anförs i direkfiven vissa förändringar som skelt
i verkels arbetsuppgifter sedan fiUkomslen är 1973. Vidare pekas på möjligheten
lill organisatoriska förändringar vad gäller hanteringen av ärenden inom del
regionalpoliliska området på såväl departements- ■ som myndighetsnivå.
Mjöligheterna till förenkUng och samordning av industripolitiska stödinsatser
bör beaktas. I arbetet skall även möjlighelerna fill besparingar och
decentralisering uppmärksammas.

Utredningsuppdraget
spänner sålunda över etl vill fäU inom de industri-och regionalpolifiska
områdena även om del primärt avser siatens industriverk.

En
naturlig upptakt för utredningsarbetet har enligt min mening varit all

Prop. 1982/83:113 74

försöka
belysa situationen för svensk induslri, som den gestaltar sig nu och inför den
närmaste framfiden. Situationen rymmer såväl problem som möjligheter. Syftet
med induslripolifiken, dess närmare funktioner och organisation måste relateras
till della förhållande.

I
della perspektiv behandlar jag kraven på en framtida induslripolifisk
organisation i förhållande lill den nuvarande organisationen med utgångspunkt
i verksamheten vid statens industriverk.

Del har under
utredningsarbetet inle varit möjligl all närmare studera de lösningar man i
andra länder har vall belräffande organisation för de industripoliliska
frågorna. Ell allmänt konstaterande är emellertid all den svenska traditionen
med självständiga myndigheter knappast existerar någon annanslans i väriden.
Del innebär all de industripoliliska funktionerna utomlands i slor ulslräckning
återfinns inom regeringskanslierna. Del gäller i första hand utrednings- och
planeringsfunklionerna. På della område förekommer också en betydande
konsultverksamhet. Sammanfattningsvis är del svårt all föra över utländska organisationsmodeller
lill svenska förhållanden.

Vid en bedömning av
industriverkels framlida roll i industripolitiken måste beaktas verksamheten
vid andra organ inom induslri- och närings-polifiken. Vissa polilikområden och
organ har särskill nära beröringspunkter. Jag tänker i första hand pä organ
inom induslri-, regional- och handelspolitiken. Del kan i och för sig vara
motiverat atl diskutera organisatoriska lösningar som innefattar verksamhel
inom alla dessa tre poUtikområden. Jag har emellertid inle ansett mig ha i
uppgift att gå utanför de induslri- och regionalpolitiska områdena enligt
hittills varande sektorindelning'. Enligt utredningens direkfiv skulle arbelel
vidare bedrivas med myckel snäva lidsramar. Trots de nära beröringspunkter som
finns rnellan t. ex. industriverket och Sveriges Exportråd kommer jag alltså
inte att ta upp samordningsaspekter mellan dessa organ. Delsamma gäller
Sveriges investeringsbank. Industrifonden och överstyrelsen för ekonomiskt
försvar (ÖEF). Jag kommer heller inte alt gå in på frågor som gäller
energipolitikens organisation, trots del nära samband som finns mellan
induslri- och energipolitiken. Skälet härtill är främst att riksdagen nyligen
har tagit ställning till en ny energipolitisk verksorganisalion.

Jag
har riktat särskill intresse mol - förutom induslriverkel och industridepartementet
- styrelsen för teknisk utveckling (STU), faslän STUs verksamhetsområde inte
uttryckligen nämnts i mina direktiv. Den tekniska förnyelsen tillmäts
emellertid allt slörre betydelse för den industriella utvecklingen. Såväl
induslriverkel som STU arbetar för samma mål, nämligen all främja industriell
liUväxt och har andra nära beröringspunkter. Möjligheterna lill samordning och
samverkan mellan dessa myndigheter är

'
Det bör noteras att en ny departemenlsorganisalion har fillkommit sedan regeringsskiftet
1982. Bl. a. upphör handelsdepartementet.

Prop. 1982/83:113 75

därför
särskill intressanta. Dessutom är båda myndigheterna lokaliserade till
Liljeholmen. Delta kan innebära adminislrativa samordningsmöjligheter.

Målgruppen
för industripolitiken är i första hand de delar av näringslivet som utför
industriell och industriliknande produktion. Primärt omfattar målgmppen
lillverkningsföretag och gruvor. Även byggnadsindustri, kon-suU- och
handelsförelag och vissa andra tjänsteproducerande förelag innefattas ibland i
industripolitikens verksamhetsområde.

Exempel
pä della är vid projektexport där förelag inom olika sektorer samverkar eller i
övrigt då gränserna mellan renodlat industriell och industriliknande
verksamhel är oklar. Del finns vidare en märkbar tendens atl nya verksamheter
etableras inom områden som är svåra all klassificera. Dala- och
elektronikindustrin med dess stora inslag av produktion av "mjukvara"
är exempel härpå.

Inom industripoUfiken
används olika medel för alt påverka målgruppens beleende. En typ av medel
utgörs av den industriella och affärsmässiga verksamhet som slaten bedriver
inom Svenska Varv, Statsförelagsgruppen, affärsverken etc. Denna del av
industripolitiken där staten som ägare driver viss industriell verksamhel
behandlas inle i del följande.

Del
som vanligtvis avses med industripolitik är alt staten, genom särskill utsedda
organ på olika säll påverkar förelagens verksamhetsbetingelser. Det är
industripolitikens funkfioner och organisation i denna del som mina följande
överväganden och förslag avser.

Jag
begränsar således mina överväganden lill verksamhel vid industridepartementet,
industriverket, STU och delar av arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). På den regionala
nivån behandlas utvecklingsfonderna och i viss ulslräckning länsstyrelserna.

Det
förslag till ny organisation på industripolitikens område som jag lägger fram
skall ses som elt principförslag. I fråga om resursbehov har en översikllig
bedömning gjorts. Jag förutsälter alt - om det beslutas atl mina förslag skall
genomföras - en särskild organisalionskommUlé tillkallas med uppgift all utreda
detaljorganisalion, precisera resursbehoven och hantera andra adminislrativa
frägor som måste lösas i en genomförandefas.

1.3
Arbetets uppläggning

Jag
har i utredningsarbetet endast i begränsad omfattning tagit fram nytt
underiagsmalerial belräffande industripolitiken och dess organisation. Jag har
i stället försökt dra olika slutsatser av redan framtaget material. Jag har
t.ex. konstaterat all åtskilliga slafiiga och andra uiredningar under senare år
analyserat och lämnal synpunkter på den industripolifiska organisationen eller
delar av denna. Hil hör bl. a. den s. k. Boston-rapporten (En ram försvensk
industripolitik, 1978), Bjurd-rapporlen (Ds Ju 1979:1 Vägar lill ökad välfärd),
IVA-rapporten (Kunskap och konkurrenskraft, 1979), KIPI-

Prop. 1982/83:113 76

utredningen
(Ds I 1980:17 Alt utveckla en långsiktig industripolitik) och
induslrislödsulredningen (SOU 1981:72 All avveckla en kortsiktig stödpoUtik).

Näringslivels
organisalioner, de fackliga organisationerna, myndigheter och enskilda
debattörer m. fl. har också fört fram synpunkter och uppslag i hithörande
frägor.

Här
kan t. ex. nämnas TCO:s rapport år 1981 Offensiv industripolitik -ett måste för
80-talel, SALF-skriften InduslripoUfik för tillväxt (1981), LO:s rapport
Näringspolitik för 80-talet (1981) och debattskrifterna Industripolitikens
spelregler av Lund/Slåhl, som gavs ut på Industriförbundels förlag 1981, och
ABC för en ny industripolitik, som publicerades 1981 av Studieförbundet
Näringsliv och Samhälle (SNS).

I
sammanhanget bör även nämnas industriverkets och STUs löpande
utredningsverksamhet inom olika industripoliliska områden saml RRVs förvaltningsrevisionella
granskning av bl. a. industriverkels olika delområden.

En
väsentlig del i insamlingen av underlag för mina ställningstaganden har varit
kontakter med enskilda personer och företrädare för olika intressenter i bl.
a. industriverkels verksamhel och industripolitiken i slort. Jag har sålunda
genom samtal och intervjuer inhämtat synpunkter under utredningens gäng från
bl. a. industriverkets styrelse, näringslivets organisalioner, de fackliga
organisationerna. Exportrådet, Invesleringsbanken, vissa affärsbanker, ÖEF, SNS
saml anställda vid berörda myndigheter. Härutöver har jag haft hjälp i
utredningsarbetet av förordnade experter från industri- och budgetdepartementen
och de närmast berörda myndigheterna. För expertgruppen har successivt redovisats
det underlag som tagits fram och jag har därvid inhämtat deras synpunkter på
della. Genom underhandskontakter har olika preliminära överväganden redovisats
för berörda myndigheter, näringsUvsorganisalioner och fackliga organisationer.
Samråd har också skett med den kommitté (Dir 1981:65) som har i uppgift all
utreda arbetsmarknadsverkets ansvarsområden och organisafion (AMS-kommittén).

2
Industripolitik och industriell föriiyelse

2.1
Behovet av en industriell expansion

Den
ekonomiska utvecklingen i Sverige under 1970-lalel har i flera vikliga
avseenden varit ogynnsam. Tillväxten säväl i industriproduktion som i total
produktion har varit markant lägre än under de närmast föregående årtiondena.
Under 1970-lalels senare hälft har lönsamheten i näringslivet försämrats och
induslriivesleringarnas omfattning utvecklats negafivt.

Den
allmänt setl lägre tillväxtlaklen i ekonomin har åtföljts av besväran-

Prop. 1982/83:113 77

de
balansbrisler. Del gäller såväl förhållandel tUl ullandel med underskoll i
bytesbalansen, som förhållanden inom landei med ell krafligl stigande
underskott i statsbudgeten och hög inflation. Den ogynnsamma utvecklingen
under 1970-talet har berott på en lång rad faktorer; på förändringar i den
intemationeUa liksom i den inhemska miljön. Dessa förändringar har varit och är
av såväl kortsiktigt, konjunkturdll slag som av mer långsiktigt stmkturellt
slag.

Utgångslägel för den
svenska ekonomin i början på 1980-lalel är mot den här bakgmnden allvarligt. I
arbetet med all återställa balansen i affärerna med ullandel har
industrisektorns och industriinvesteringarnas utveckling en central roll.

Det har i skilda
sammanhang gjorts bedömningar av behovet av IndustrieU expansion för att
eliminera det underskoll i bytesbalansen som nu föreligger. Vissa bedömningar
lyder på alt den svenska industriproduktionen skulle behöva öka med minsl tio
procent för att exportinkomsterna skall balansera importulgiflerna.

2.2
Industrins utvecklingsvillkor under 1980-talet

2.2.1
Den internationella miljön

Möjligheterna
för industrisektorn atl växa i en takt som tillgodoser de ekonomiska
balanskraven inom rimlig tid beror på en rad förhåUanden såväl inom som utanför
Sverige. Dessa förhållanden konstituerar den miljö i vilken de svenska
industriföretagen har all utvecklas.

Kommittén för
industripolitikens informalionsunderiag (KIPI) har sammanfattat flera viktiga
internationella förhåUanden eller tendenser av betydelse i detta sammanhang').
Dessa förhållanden har direkt betydelse för i första hand de stora svenska
industriföretagens avsättning av sina produkter i ufiandet. De har emellertid
också avgörande inverkan på den mängd små förelag som är verksamma som
underleverantörer lill dessa exportindustrier liksom på de
hemmamarknadsinriktade industrier som möter importkonkurrens inom Sveriges
gränser.

Vad
gäller "marknadsmiljön" pekas på följande faktorer:

— Fortsatt internationalisering av världsekonomin.

— Snabb teknologisk utveckling och snabb global
spridning av teknik.

— Snabb global stmkturomvandling av branscher.

— Ökande betydelse för dagens u-länder som marknader
och som producenter av industrivaror.

"Den
politiska eller institutionella miljön" karaktäriseras enligl KIPI av
följande tendenser:

— Tendenser
lill protektionism i i-världen, ofta i nya och komplexa

former.

'Betänkandet
(Ds I 1980: 17) "Att utveckla en långsiktig industripolitik"

Prop.
1982/83:113 78

- Växande samarbete mellan stat och förelag saml
mellan slaler i industri

ella frågor.

- Ökade
spänningar mellan slormaktsblocken och eventuellt nord-syd.

För den svenska industrins fortsatta utveckling innebär de inlernalionel

la förhållanden under 1980-lalel säväl polenliondla problem som nya möj

ligheter.

Som elt
särskill problem framstår framförallt en förväntad långsammare global produktions-
och handelslillväxl som sker parallellt med många enskUda länders växande krav
på ökad andel av den globala produkfions-kapacilelen. Dessa förhållanden i
samverkan kan väntas leda lill en hårdare och snabbare stmkturomvandling i
industrin. I jämförelse med tidigare årtionden måste man således räkna med alt
en industriell tillväxt i Sverige kan stödja sig på en endasi svagt växande
världsekonomi. Del är därför viktigt alt industrin dels uppnår större
marknadsandelar pä säväl export-som hemmamarknaderna, dels atl industrins
förmåga till anpassning och omställning tUl nya lill växtområden blir effektiv.

Vid sidan av de framtida problem som här har antytts, kan
likväl i den internationeUa miljön urskiljas faktorer som ger särskUda
möjligheter för expansion av industrisektorn. Ell exempel är den snabba
eflerfrägetillväxten pä vissa nya marknader utanför OECD-omrädet, framför allt
i de s. k. NIC-länderna och i vissa OPEC-länder. Trots protektionistiska inslag
i dessa ekonomiers tillväxl, finns här - säsom vissa svenska industriföretag
redan givU exempel på - en slor potential för export från eller tillverkning
genom svensk industri. En annan positiv faktor är den teknikutveckling, bl. a.
på eleklronikområdet och det biokemiska området som förväntas ske globalt under
1980-talet. I denna teknikutveckling ligger en betydande potential för nya
produkter och produktionsprocesser som är av en omfattning med få
motsvarigheter i den tidigare induslriulvecklingen.

2.2.2 Förhållanden inom landet

Svensk induslri har inför de närmaste årtiondena alt ulgå
från en silualion med åtminstone tvä viktiga pos/r/va inslag. För del första
kan konstateras atl den svenska industrin, trots det lilla landels nackdelar i
den allt mer storskaliga intemationeUa ekonomin, har en stark position pä flera
av de för framtiden viktigaste industriella expansionsomrädena. Sådana områden
är t. ex.

-
transportmedel,

-
telekommunikation,

-
industriell
elektronik,

-
specialkemi,

-
specialstål och

-
livsmedelsteknik.

Det kan alltså konstateras alt delar av svensk industri
ligger inom områden med potentiellt goda framfidsfömtsällningar.

Prop. 1982/83:113 79

Det
kan också konstaleras all de inhemska verksamhelsvillkoren för den svenska
industrin i viktiga avseenden är goda vid en intemationeU jämförelse. En betydelsefull
tillgäng inför och en förulsällning för en fortsatt stmkturomvandling i
industrin är den svenska arbetsmarknadens relativa stabilitet, frånvaron av
större konflikter och beredvilligheten hos de fackliga organisationerna alt
acceptera strukturella och tekniska förändringar. Det relafiva kostnadsläget
ligger f.n. lägre än i början av 1970-talel. En annan positiv faktor för svensk
industri är tillgängen på kvalificerad arbetskraft lack vare väl utbyggda
grundutbildnings- och vidareutbildningssy-slem. Även i övrigt ger en väl
utbyggd infrastmktur goda förutsättningar för en fortsall industriell
utveckling.

Samtidigt
finns emellertid ell par mot de här förhållandena svarande problem av växande
betydelse för svensk industris ulveckUngsförmåga.

Det
ena problemel sammanhänger med alt en relativt slor del av de inhemska
produktionsresurserna binds upp i verksamheter och industrigrenar med
begränsade framtida utvecklingsmöjligheter. Della gäller, trots de under
1970-lalet genomlidna stmkturkriserna och de statliga industristöden,
fortfarande delar av våra råvambaserade tunga basindustrier liksom delar av
olika bearbetande industrier. Också inom sådana industrigrenar med särskilt
påtagliga problem finns emellertid företag med produktionsinriktning, tekniska
och marknadsmässiga förutsättningar etc, som gör dem långsiktigt
konkurrenskraftiga. Omvänt finns också i branscher med generellt selt goda
framtidsutsikter förelag med problem.

En
fortsall överföring av produktionsresurser frän krympande industrigrenar fill
mer expansiva sektorer liksom en förbättring av stmkturen inom enskilda
branscher är nödvändig för all kraven på en industriell tillväxt över huvud
taget skaU kunna tillgodoses. Del är förenat med ökande svårigheter all
genomföra detta under en generellt setl allt långsammare allmänekonomisk
fillväxt i Sverige. Det är t. ex. uppenbart atl de regionala obalansproblemen
kan komma atl öka. Orter och regioner som präglas av en ensidig industrislmklur
kommer även fortsättningsvis all befinna sig i ell utsatt läge.

Atl
åstadkomma en förnyelse och anpassning av den industriella kapaciteten fill en
väsentligt högre produktionsnivå torde la lång tid. Om denna anpassning skall
kunna genomföras under 1980-lalel måste industriinvesteringarna öka mycket
krafligl. Det är också nödvändigt atl fortsatta satsningar sker inom teknisk
utveckling och innovalionsverksamhet. Investeringarna torde i slor
utsträckning komma atl avse FoU-verksamhet, maskiner och marknadsföring.
Eftersom del i utgångslägel finns en betydande outnyttjad kapacitet och
produktiviteten kan förbättras i flera branscher torde en ökning av
produktionsvolymen innebära endasi begränsad ökning av efterfrågan på
arbetskraft inom industrin.

För
all uppnå elt gynnsammare investeringsklimat krävs ekonomiska fömtsällningar,
som främst sammanhänger med lönsamhet och resurser

Prop.
1982/83:113 80

alt
finansiera potentiella investeringsprojekt. För det första måste lönsamheten
lyflal upp till en nivå, vid vilken tillräckligt många invesleringsproT jekl
blir ekonomisk genomförbara. Det innebär att lönsamheten måste ligga högre än
vad som varit fallet sedan slutet av 1970-lalel. Vidare måste denna
lönsamhetsnivä hållas stabil under en längre lid. Möjlighelerna alt nå dessa
lönsamhetsmål, under hänsynstagande lill allmänt accepterade fördelnings- och
stabiUseringspoUtiska krav, får avgörande betydelse för decenniets industriella
utveckling.

2.2.3
Anpassningsförmågan en central utvecklingsfaklor

Den
industriella utvecklingen i en biandekonomi som i Sverige fömtsätter en
självständigt och effektivt fungerande anpassningsmekanism hos de enskilda
företagen. Det måste ligga i industrisektorns egen förmåga all möta de krav på
förändringar som den omgivande marknaden och miljön ställer. I takt med en
långsammare allmänekonomisk tillväxt, ökad global och nalioneU konkurrens,
kortare utvecklingstider och produktlivscykler ökar kraven på denna
anpassningsförmåga. Samtidigl finns anledning atl tro på att restrikfioner vad
gäUer t.ex. miljö, arbetskraft etc. successivt kommer atl öka.

Ju
mer dynamisk den omgivande miljön är, desto fler oförutsedda händelser och
desto slörre anpassningsbehov ställs företaget inför.

Industripolitikens
uppgUler att underlätta men också styra denna anpassning diskuteras i del
följande.

2.3
Industripolitikens roll och inriktning

Industripolifikens
roll och konkreta innehåll förändras i takt med alt de dominerande industriella
och samhällsekonomiska förhållandena förändras. Industripolitikens utformning
är självfallet också beroende av de värderingar som den parlamentariska
situationen vid olika fidpunkler ger uttryck för.

Del
råder f.n. bred poUtisk enighet om all den industriella tillväxten mäste
priorileras som ell särskill samhällsmål för alt lösa allvarliga problem i den
svenska ekonomin.

Med
utgångspunkt från behandlingen av industripoliliska frågor i riksdagen under
de senaste åren kan vidare hävdas atl del på ell övergripande plan råder
enighet om atl industripolitikens syfte är all i ett långsiktigt perspektiv
främja utvecklingen av en effektiv och konkurrenskraftig svensk induslri med
hänsynstagande till andra samhällsmål som trygg sysselsättning, regional
balans, resurshushållning och god miljö.

Även
på en rad andra punkter finns samstämmighet i uppfattningarna. Det gäller t. ex.
den inlernalionella utvecklingens betydelse för induslriulvecklingen i
Sverige, liksom behovel av alt satsa på den tekniska förnyelsen. Det gäller
även det angelägna i alt förändra inriktningen av samhällets

Prop. 1982/83:113 81

insatser
från förlusttäckning i krisföretag till mera offensiva insatser i
utvecklingsbara delar av industrin. Enighet synes också råda om att statlig
medverkan behövs för all underlätta en nödvändig stmkturomvandling. En gemensam
uppfattning är därvid all den industriella omställnings- och
anpassningsprocessen måste ske i former som är acceptabla med hänsyn till
berörda människor och regioner.

Industripolilikens
karaktär av "marginalpolilik" framhålls också allmänt. Genomgående
pekas på den allmänna ekonomiska politikens avgörande roll för industrins
utvecklingsmöjligheter liksom pä den indirekta påverkan på industrin som
ålgärder inom andra polilikområden har.

Inom
ramen för denna marginalpolilik är stödet till teknisk forskning och utveckling
liksom slödel lill de små och medelstora förelagens utveckling av särskill
betydelse enligl samtliga partier.

Skillnaderna
i uppfattning mellan de olika riksdagspartierna gäller främst
industripolitikens medel och omfattningen av de statliga åtgärderna. Oenigheten
kan grovt sammanfallas i termer av olika uppfattning om graden av selekliva
respektive generella medel i industripolitiken. Denna oenighet innebär också
skilda uppfattningar om rollfördelningen mellan slal och näringsliv när del t.
ex. gäller atl aktivt påverka strukturomvandlingen inom industrin. En
kärnfråga är således i vilken utsträckning marknadsmekanismerna skall få
spelrum.

Dessa
förhållanden släller vissa anspråk på den industripoliliska organisationen. På
de områden som är relativt konfliklfria eller där de förhållanden som skall
påverkas är förutsebara kan verksamheten bedrivas med stor självständighet och
efter långsiktigt fastlagda program och regelsystem. Politiska skiftningar
torde därför i grunden inte påverka sådana insatsområden där del finns en bred
politisk samstämmighet. Utveckling och överföring av kunskap pä olika delar del
industripoliliska området är exempel på della liksom hantering av
"traditionella" ålgärder för att motivera marknadsimperfeklioner. I
andra avseenden där synsätten skiljer sig mellan politiska partier eller där
problemlösningar måste sökas från fall lill fall, måste den industripoliliska
organisationen präglas av betydande mätt av flexibilitet. Inriktningen av olika
åtgärder och deras omfattning måste t.ex. kunna snabbi anpassas lill de
intentioner som regeringens uppfattning ger uttryck för.

Industripolitiken
— en principdiskussion

Som
grund för de överväganden och förslag som redovisas i belänkandet vill jag
utöver vad som har sagts i det föregående framhålla nägra principiella synpunkter
pä induslripoUlikens uppgifter och arbetsområde. Inledningsvis är del två
utgångspunkter som enligl min mening bör läggas fasl.

Den
första gäller industripolitiken som en förhandlingsprocess. Även om enskilda
ärenden kan avslutas gäller delta sannolikt inle etl insatsområde som helhet.
Några slutliga lösningar på problemen uppnäs inte. Förut-6 Riksdagen 1982/83.
I samt. Nr 113

Prop. 1982/83:113 82

sättningarna ändras kontinuerligt under
strukturomvandlingens gång. Tillväxl- och effektivitetsbefrämjande insatser
kommer alllid alt kunna göras. Härav följer dels atl ingen i förväg med
exakthet kan uttala sig om situationen ell anlal år senare, dels atl så snart
staten beslutar sig för atl "gå in i" ell insatsområde tenderar detta
område alt permanentas. Del är endasi genom övergripande politiska bedömningar
och omprioriteringar som förhandlingsprocessen kan brytas.

För det
andra sker inle dessa statliga insatser i konfliktfri miljö. Jag syftar här
inte pä den politiska debatten ulan på del faktum atl staten har vissa
intressen atl företräda som inle alllid överensstämmer med industrins. Här kan
således föreligga målkonflikter genom alt de enskilda företagens intressen kan
stå i motsats till bredare samhällsintressen. Atl ulgå ifrån alt förhandlingsprocessen
är harmonisk vore därför en felsyn. Tvärtom torde del vara sä all del är just i
den situation som inle präglas av harmoni i denna bemärkelse som en kraftfull
och välavvägd industripolitik är av störst samhällsekonomisk nytta.

Utifrån detta synsätt blir industripolitikens uppgiff atl
pä olika sätt främja tillväxt, effektivitet och förnyelse i de enskilda
företagen och i industristrukturen som helhet, men ocksä all medverka lill atl
detta sker så alt övergripande samhällsmål tillgodoses.

Industripolitiken måste därvid föras under socialt ansvar
vilket kan belraktas som en fördelningspolilisk restriktion vad gäller
möjlighelerna atl finna olika lösningar. Därmed inte sagt atl denna
fördelningspoliliska ambition å priori kan belraktas som en samhällsekonomiskt
ineffektiv resurshållning.

Staten träder i en biandekonomi av vår typ in i syfte all
påverka marknadens funktion eller på annat sätt influera företagens beleende i
samhällsekonomiskt önskad riktning. Grunderna härför är oftast mängfaselterade.
Olikheter i samhällsekonomisk respektive förelagsekonomisk riskbedömning är en
sädan grund, förekomsten av internationella marknadsbegränsningar en annan,
förekomsten av målkonflikter och partsintressen inom landei är en tredje o. s.
v.

Samhällels önskan alt inom ramen för industripolitiken
påverka förelagens beleende riktas mol tre huvuddimensioner av
förelagsekonomisk verksamhel:

-
aktivitetsnivån
(storleks- och effektiviletspåverkande insatser i befintliga verksamheter)

-
verksamhetsinriktning
(FoU och etableringsfrämjande insatser men även marknadsföringsinsatser,
slmklurpåverkande åtgärder o. d.)

-
lokalisering
(insatser för att påverka valet av elableringsorl och förflyttning av
aktiviteter).

Insatser i syfte atl underiätta industrins strukturomvandling
blir vanligtvis komplicerade. Målet är ofta atl pä samma gång påverka
beteendet i samtliga tre dimensioner. En bedömning av hur pass framgångsrika
insat-

Prop.
1982/83:113 83

ser är bör således beakta effekter i alla dessa avseenden.
Omvänt bör gälla alt om en viss industripolitisk insats inte kan tillmätas
effekt i nägon av dessa tre dimensioner ulan endasi varit t. ex.
vinstförstärkande kan värdet endasi diskuteras i fördelningspolitiska termer.

De vägar s'om samhället utnyttjar för att påverka
företagens beleende är ocksä i princip tre:

-
information/kunskap

-
avgifter/belöningar

-
förbud/påbud

Vägarna representerar tre olika former av påverkan som
ställer olika krav på den organisation som skall genomföra de politiska
inlenlionerna. De vägar som utnyttjas inom ramen för industripolitiken är till
den helt övervägande delen belöningar (bidrag, förmånliga lån, subventionerade
konsultinsatser o.d.) samt information/kunskap (information om teknik,
marknader, allmänna verksamhetsbetingelser och om stödorgan och stödformer
saml utbildningsinsatser).

Själva genomförandeaspekterna är centrala i diskussionerna
av organisationen för industripolitiken. Det är lagstiftning, budgetmedel,
styrelsesammansättning, personalval etc. i samverkan som är avgörande för resultatet
av de industripoliliska inlenlionerna. Insikten om detta har enligt min mening
inle omsatts i generell och praktisk kunskap i önskvärd omfattning.

För atl nå önskvärt beteende hos företagen är det viktigt
atl industripolitiken grundas pä auktoritet. Om man följer någon av de ovan
angivna vägarna är det väsentligt alt skilja mellan

-
auktoritet med
slöd av lagar, förordningar etc.

-
auktoritet
genom ekonomiska resurser

-
auktoritet
genom kunskap

-
auktoritet
genom förmåga till snabba beslut och insatser

Det är nödvändigt att industripolitiken grundas på
samtliga dessa former av auktoritet. Lika viktigt är också att samtliga
auktoriteter byggs in på varje genomförandenivå i industripolitiken. All skapa
denna samordning i bedömningar och synsätt mellan industripolitiken som helhet
och dessa olika delområden är självfallet en svår uppgift. Atl en helhetssyn är
viktig bör dock slås fast.

Det är samtidigl angeläget alt understryka
industripolitikens roll som marginalpolitik. Industrins egen vilja och förmåga
lill förnyelse och anpassning har den avgörande betydelsen. Utvecklingen inom
svensk industri är därvid i hög grad beroende av förhållanden i den
internationella miljön, vilka i allt väsenlligl inle är påverkbara med svenska
insatser. Vidare är del inom, landei främst den allmänna ekonomiska politiken
saml ålgärder och insatser inom skilda samhällssektorer som ger de grundläggande
förutsättningarna för industrins möjligheter alt verka.

Med de förutsättningarna som gäller för industripolitiken
är det emellertid viktigt atl välja vilka marginaler man skall arbeta med
liksom hur

Prop. 1982/83:113 84

insatserna
skall utformas och genomföras. Del är utifrån dessa priorile-ringssilualioner
som de industripoliliska funktionerna och organisationen bör betraktas.

3
Den industripolitiska organisationen — nuvarande utformning och behov av
förändringar

I
kap. 2 behandlades förutsättningarna för den industriella utvecklingen under de
närmaste åren liksom målen och uppgifterna för industripolitiken. I
föreliggande kapitel diskuteras i vad mån den nuvarande industripoliliska
organisationen och dess funktioner kan anses svara mol de krav som kan ställas
i sammanhanget.

Diskussionen avser bl. a.
de uppgifter som industriverket och industridepartementet har i del industripoliliska
syslemel. Vidare diskuteras vissa utvecklingsdrag vad gäller dels sambandet
mellan industripolitik och regionalpolitik, dels sambandet mellan teknisk
förnyelse och annan industriell förnyelse. Dessa samband är enligt min mening
av stor betydelse för utformningen av den framlida industripoliliska
organisationen.

Inledningsvis
ges en översikllig bild av den nuvarande industripoliliska organisationen. I
bilaga 2 redovisas mer utförligt de organ och enheter som berörs av mina
organisalionsförslag.

3.1
Industripolitikens funktioner och organ — en översikt

3.1.1
De industripoliliska funktionerna

Mol
bakgrund av de problem och möjligheter för svensk induslri under 1980-talet som
skisserats i kap. 2 och det övergripande syflel med industripolitiken kan de
industripoliliska funktionerna delas,in i följande huvudområden.

• Industripolitisk utredningsverksamhet

• Strukturomvandling

• Företagsutveckling

• Teknisk forskning och utveckling

Samtliga
funktioner utövas till vissa delar på såväl regeringsnivå som central
myndighetsnivå och i viss ulslräckning på regional nivå.

Industripolitisk
utredningsverksamhet, dvs. kunskapsinsamling saml analys och spridning av
informationsunderlag på del industriella området är i dag en huvuduppgift för
industriverket. Det huvudsakliga syftet är atl förse regeringskansliet med
beslutsunderlag i industripoliliska frägor. Även STU bedriver en betydande
utredningsverksamhet på del lekniskt-industriella området som främst är avsedd
alt tjäna som underiag för STUs olika stödinsatser. Industridepartementet har
sedan 1981 en samordnande

Prop. 1982/83:113 85

funktion
på utredningsomrädet genom struklursekretariatet, som också bedriver viss egen
utredningsverksamhet. Härutöver finns en rad andra utredningsorgan utanför den
industripolifiska organisationen.

Insatser för
strukturomvandUng bedrivs i dag inom ramen för induslri-. verkets olika
branschprogram. Verkels övriga åtgärder för förelagsstöd har indirekt också
slmklurpåverkande effekter. Det gäller t. ex. del finansiella slödel i form av
induslrigaranlilån (IG-lån). I sammanhanget bör även nämnas STUs slöd lill
industrielll utvecklingsarbete saml Invesle-ringsbankens verksamhel nämnas. På
regeringsnivå sker insatser för strukturomvandling genom det s. k.
icke-permanenla industristödet lill slörre förelag. Utanför den
industripoliliska organisationen vidtas slmklurpåverkande insatser hos t.ex.
Sveriges Exportråd och ÖEF genom olika slags branschfrämjande åtgärder.

Slöd
till företagsutveckling, dvs. serviceinsalser lill i första hand smä och
medelstora företag lämnas på regional nivå av utvecklingsfonderna. Pä central
myndighetsnivå har induslriverkel etl huvudansvar. Även STU har väsentliga
uppgifter på området genom viss rådgivning och annan service rörande främst
produktutveckling.

Inom
området teknisk forskning och utveckUng sker insatserna till den helt
övervägande delen genom STU. Jag bortser i sammanhanget från den omfallande
stödgivningen genom industrifonden. Även induslriverkel har dock lill uppgift
all beakta och främja den tekniska utvecklingen i sin verksamhet. Pä regional
nivä har utvecklingsfonderna uppgifter rörande slöd och rådgivning fill
produktutveckling.

Utöver
de renodlade industripoliliska funktionerna anser jag atl det regionalpotitiska
stödet till företag utgör en funktion som bör behandlas i detta sammanhang.
Stödels innehåll och utformning innebär att del har såväl företagsutvecklande
som struklurpolitiska effekter. I avsnitt 3.3 nedan diskuterar jag sambandet
mellan industripolitik och den förelagsinriklade regionalpolifiken.

3.1.2
De industripolitiska organen — utvecklingstendenser

Vid
sidan av de generella ekonomisk-politiska medlen förfogar, som redovisats i del
föregående, statsmakterna i dag över en omfattande arsenal av selekliva medel
för all påverka de industriella och samhällsekonomiska förhållandena. De i dag
befintliga organen och stödformerna har tillkommit successivt under i stort
setl de senaste tjugo åren. Det industripoliliska stödet har ökal särskill
kraffigt under 1970-lalel, såväl mätt i anlal stödformer som i volym.

Under
1960-talels första hälft inrättades ett antal insfitulioner för långsiktig
kreditgivning - Statens Hantverks- och Induslrilånefond, Norrlandsfonden, AB
Förelagskredit och AB Svensk Exportkredit. Redan tidigare hade exportkreditnämnden
inlett sin verksamhet med garanligivning för exportaffärer.

Prop. 1982/83:113 86

Sedan
mitten av 1960-talel har näringspolitiken utvecklats på ett påtagligt sätt i
regionalpoUliskt hänseende. Del via länsstyrelserna och arbetsmarknadsverket
förmedlade lokaliseringsstödet, har medfört att näringslivet och
sysselsättningen i de delar av landei som haft en svag eller vikande
arbetsmarknad kunnat främjas.

I
slutet av 1960-talet tillkom en rad samhällsorgan med uppgift alt på olika sätt
della i den aktiva näringspolitiken. Invesleringsbanken skulle medverka vid
finansieringen av långsiktiga och företagsekonomiskt riskfyllda
investeringsprojekt inriktade pä rationalisering, slmkturanspasning och
utveckling. STU skulle stödja teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete.
Näringspolitiken hölls samman i industridepartementet som inrättades år 1968.

De
första selekliva branschslöden introducerades i början av 1970-lalet.
Industriverket inrättades som elt planerande och verkställande organ på det
industripolifiska området. Under senare delen av 1970-lalel ombildades de
länsvisa företagareföreningarna till regionala utvecklingsfonder. Vidare
inrättades Industrifonden, som har till uppgift alt stödja stora industriella
utvecklingsprojekt i ell skede där STU inte längre kan ge stöd, men där risken
forifarande är för slor för all normala bankkrediter skall kunna vara en
länkbar finansieringsform.

Del
är mot denna bakgrund värt all notera att, under 1970-lalet, en allt större del
av de samlade resurserna för statlig medverkan i den industriella utvecklingen
kanaliserats utanför det organiserade industripolitiska syslemel.

Induslrislödsulredningen
konstaterar i sill betänkande' all de icke-permanenta åtgärderna på
industripolitikens område under 1970-lalet ökat krafligl i förhällande lill
övriga industripoliliska insatser. Medan under 1970-lalels första hälft 85
procent av samhällels industripoliliska insatser slussades lill förelagen via
olika industripoliliska organ, gick under den andra hälften endast 55 procent
av medlen via dessa organ. Äterstoden har kanaliserats till industrin via
direkta regeringsärenden.

Industristödsutredningen
konstaterar också, alt under decenniets första hälft gick 30 procent av de
totala insatserna via statsbudgeten och återstående 70 procent förmedlades
från kreditmarknaden. Under den senare hälften av decenniet har endasi 45
procent av resurserna förmedlats från kredilmarknaden.'

Ansvaret
för att skapa en samlad syn på industripolitiken åvilar i första hand regeringen.
Med den svenska förvaltningstraditionen följer att vissa centrala myndigheter
ges en avgörande roll när del gäller atl verkställa industripoliliska beslut.
Sådana myndigheter är i första hand statens industriverk och STU. Båda dessa
myndigheter tillhör industridepartementets ansvarsområde. Andra cenirala
myndigheter som ligger under andra de-

'
SOU 1981:72 Alt avveckla en kortsiktig industripolitik.

partement,
men som har industripolifiska beröringspunkter är AMS, kommerskollegium och
Exportrådet. På del regionala planet utgör de regionala utvecklingsfonderna bl.
a. verkställighetsorgan på industripolifikens område. Länsstyrelserna har elt
samordningsansvar när det gäller regionalpolitiken i vid bemärkelse.
Beträffande regionalpolitiskt slöd lill näringslivet har länsstyrelserna
dessutom ell verkställighelsansvar. Övriga industripolitiska organ bör
betraktas som specialorgan i den fortsatta diskussionen. Detta ger följande
skiss över den industripolliska organisationen:

PoUcynivå:

Verkslällighelsnivå:

Skälen
lill alt specialorgan inrättas är främst två. Å ena sidan har specialorgan
inrättats då uppgiften i fråga ansetts vara permanent och förhållandevis enkel
all mälsälta. Till denna typ av specialorgan hör Invesleringsbanken,
Exportkredit och Industrifonden. Vidare har också specialorgan inrättats då
det gällt alt söka lösa temporära uppgifter av prövande karaklär inom t. ex.
energiområdet. Specialorgan har vanligtvis inrättats då lagstiftning, behov av
expertkunskap, sekretessfrågor, rekryteringsfrågor m. m. medfört atl man
funnit ölägenheter att samordna sädana verksamheter med andra.

Industrisektorn
påverkas även genom lagar och förordningar på en rad områden. Det gäller inte
minsl beskattningsomrädet, men också i fråga om konkurrenslagstiftning m. m.
Denna del av det induslripåverkande syslemel som i allt väsenfiigl ligger
utanför industripolitikens verksamhetsområde tas inle upp lill vidare
behandling i milt utredningsarbete.

Det
industripoliliska systemets liUväxt har som här antytts inneburit all en
mångfald av statliga organ och stödformer etablerats. Särskilt påtaglig har
denna mångfald och i viss utsträckning överlappning blivit när del gäller del
finansiella slödel lill industrin. Men också vertikalt, mellan beslutande organ
på central nivå saml mellan central och regional nivå har överiappningar
uppstått.

Samtidigl
har, denna mångfald lill trots, påtagliga luckor funnits i den
industripoliliska organisationen. Delta gäller framför allt i förhållande till
hanteringen av slörre s. k. krisfall. Som tidigare har framgått har en allt

Prop. 1982/83:113 88

slörre
del av de för industripolitiken avdelade resurserna kommit all gå utanför det
etablerade systemet.

I
det följande diskuteras några av dessa överlappnings- och samordningsproblem.
Denna fråga bildar en väsentlig utgångspunkt för vilken roll som kan eller bör
ges etl centralt industripolitiskt seklororgan.

3.2
Industriverket och industridepartementet — roller och relationer

3.2.1
Industriverket

Industriverkets
huvuduppgift som cenlralt industripolitiskt organ är alt främja näringslivels
utveckling med särskill hänsyn till små och medelstora företag. De instmment
som verket förfogar över beslår huvudsakligen av utredningsverksamhet och olika
former av finansiella slöd- och utvecklingsinsatser men även av initiering och
samordning av serviceåtgärder av olika slag. En närmare redovisning av verkets
uppgifter och verksamhel ges i bilaga 2.

Flera
av industriverkets olika verksamhetsområden har utvärderats under senare lid.
Riksrevisionsverkel (RRV) har granskal utredningsverksamheten,
serviceuppgifterna m. m. gentemot utvecklingsfonderna, IG-läneverksamhelen och
de branschfrämjande åtgärderna. Utredningsverksamheten behandlas även av
KIPI-utredningen.

Industriverkets
verksamhel har också diskuterats i rapporter från fackliga organ m.fl.

I
dessa utvärderingar har exempelvis belräffande utredningsverksamheten
framhållits att verkets utredningar inte sällan har legat vid sidan av
regeringens behov av strategisk information. Vidare har hävdals all utredningsverksamheten
i alltför begränsad omfattning varit kopplad lill verkets egna operativa
uppgifter.

Industriverkels
samlade roll som industripolitiskt organ har däremot inte varit föremål för
motsvarande granskningar som de jag nu nämnt. Dess roll och uppgifter gentemot
industridepartementet har emellertid berörts i andra sammanhang. Frågan har
också tagits upp i de samtal och intervjuer som aktualiserats i milt
utredningsarbete. Den bild som dessa synpunkter ger är alt verkels rott som
industripolitisk aktör är oklar. Vidare har dess auktoritet ifrågasatts. Verket
har inle blivit den intressanta samarbetspartner som man från olika häll hade
hoppals pä. Orsaklerna lill della förhållande är givelvis flera och slår alt
finna såväl inom som utom verkel.

Av
särskild betydelse är enligt min mening den oklara rollfördelningen mellan
verket och industridepartementet. Departementet har tagit på sig uppgifter av
verkställande karaklär, som med hänsyn lill sin art borde ligga inom verkels
kompetensområde.

På
utredningsområdet är verkets roll som uppdragstagare och regeringens/departementets
roll som beställare inte klart formulerade. Del kan ha fåll lill följd atl
verkets utredningsverksamhet - trots en betydande total

Prop. 1982/83:113 89

produktion
— i endast begränsad ulslräckning gällt strategiskt viktiga branscher eller i
övrigt svarat mol regeringens informationsbehov. I delta sammanhang bör dock
påpekas att inom en rad sådana branscher har regeringen tillsatt särskilda
branschråd som knutits direkt till induslridepartementet. Induslriverkel har
enligl uppgift inle ansett sig böra dubblera den verksamhet dessa råd bedrivit.

Bristande
beslällningskompelens inom departementet kan också ha bidragit till den
uppkomna situationen. I olika rapporter och skrivelser till regeringen har
induslriverkel föreslagit mer sammanhängande ulredningsprogram.

Även
handläggnings- och beslutsordningen belräffande finansieUt stöd lill företaget
är oklar. Jag anser t. ex. atl utformningen av författningen för IG-lån ger
upphov till oklarheter eftersom den fömlsätler atl regeringen förutom
besvärsärenden även kan ta upp ärenden tiU prövning som enda instans, medan i
normalfallet industriverket skall avgöra ärenden rörande IG-lån.

Inle
heller på företagsserviceområdei är verkels roll entydig. Gentemot
utvecklingsfonderna skall verket uppträda bäde som serviceorgan och i viss män
tillsynsorgan. Rollen kompliceras av del mellan staten och landslingen delade
huvudmannaskapet för fonderna. Avgränsningen mol de enskilda landsfingen och
Landstingsförbundet är inle entydig. Även i förhållande fill
industridepartementet är roUförddningen oklar, även om verket formellt svarar
för utövandet av det statliga huvudmannaskapet. Vilka mer precisa funktioner
som innefattas i denna roll har dock inle fastställts. Inrättandet av de lill
departementet knutna småförelagsdelega-tionen och utvecklingsfondernas
samarbetsråd har också komplicerat verkels roll. Arbetsfördelningen mellan
verkel och fondernas revisorer är inte heller klar.

Utöver
de oklarheter som gäller roll- och ansvarsfördelningen mellan departementet och
industriverket vill jag peka pä ytterligare ell par faktorer som kan ha
bidragit till uppfattningen om verkel som en mindre kraftfull industripolitisk
aktör.

För
det första har verket under senare år utsatts för särskill kraftiga
besparingar. Krav på besparingar har ställts långl utöver de generella krav
motsvarande 2% som i princip gällt för andra myndigheter. Delta kan självklart
ha lett lill spekulationer om "förtroendekris" mellan regeringen och
verkel. Della intryck förstärks av del förhållandel alt, i en tid då
industrisektorn ansetts behöva prioriteras, så har långtgående besparingskrav
riktats mot en myndighet som har lill huvuduppgift att stödja och stimulera
denna sektor.

Parallellt
med besparingarna har vissa verksamhetsgrenar förts lill andra huvudmän. Här
kan nämnas SIFU-verksamhelen, mineralfrågorna och den beslutade överföringen av
energifrågorna lill den nya myndigheten statens energiverk. Det kan i och för
sig ha varit motiverat atl göra dessa

Prop. 1982/83:113 90

förändringar.
Överföringarna kan dock knappast ha stärkt verkets status.

Vidare
anser jag atl utformningen av det adminislrativa regelsystemet för
industriverket som förvaltningsmyndighet inte har anpassats lill verkels
uppgifter. Formen kan i sig rymma en mängd regleringar som försvårar elt
flexibelt och snabbt handlande. Myndighetsformen kan emellertid anpassas lill
respektive myndighets verksamhetsbetingelser. Detta har dock inte skelt i
nämnvärd utsträckning väd gäller industriverket. Verksamheten finansieras t.
ex. över ett flertal olika anslag, ofta med långtgående detaljreglering, även
om en viss uppmjukning skett under senare lid. Dessa begränsningar i verkets
"rörelsefrihet" har enligt min mening motverkat dess möjligheter alt
agera kraftfullt och snabbt.

De
förhållanden som jag här har pekat på har skapat osäkerhet hos industriverket
och dess målgrupp om verkels funktion och handlingsförmåga i den statliga industripolitiken.
Industriverkets auktoritet torde ha påverkals negativt av dessa förhållanden.
Dessutom kan della ha inneburit att verket i vissa fall agerat försiktigt och
underlåtit atl la initiativ i olika frågor.

Den
silualion som har uppstått har enligl min mening också inneburit nackdelar för
industrideparlementets egen verksamhet. 1 nästa avsnitt som behandlar
synpunkter på industridepartementet belyses detta yllerligare.

3.2.2
Industridepartementet

Den
kritik som framförts mol arbetsfördelningen inom den industripoliliska
organisationen och som har berörts i del föregående, riktar sig bl. a. mot
industridepartementets roll och verksamhetsinriktning i förhållande lill
induslriverkel. Vissa menar atl enskilda stödärenden ägnats för stort intresse
på bekostnad av de långsiktiga industripoliliska frågorna. Jag anser för min
del all del finns fog för denna uppfattning. Jag vill betona atl kritiken inle
avser förhållandel induslridepartemenlel/STU. Arbetsfördelningen mellan dem
har inle präglats av oklarheter av delta slag.

För
att ge rättvisa ål problemet är del emellertid angeläget atl la hänsyn lill de
speciella förutsättningar som präglat industripolitiken under de senasie
sju—åtta åren.

Vid
mitten av 1970-lalet fanns en viss arbetsfördelning mellan verksnivån, dvs. i
della sammanhang del relativi nybildade induslriverkel och AMS, och
regeringskansliet. När kostnads- och industrikrisen inträffade fanns inle någon
egentlig beredskap att möta de därigenom uppkommande problemen, varken på
verks- eller departementsnivå. Med utgångspunkt i den dittills gällande
ordningen hanterades frågorna inom departementet. För berörda sakenheter
innebar della, dels en ökning av antalet ärenden av dittills förekommande slag,
vilka kostnadsmässigl hanteras inom befintliga anslag och ramar, dels en ny typ
av ärenden avseende krisbranscher/ problemförelag, vilka som regel föranledde
proposition lill riksdagen (t.ex. Järnförädling, NJA, SSAB, varvsindustrin,
specialslälinduslrin.

Prop. 1982/83:113 91

Eiser-Algols,
vissa skogsindustriförelag, iräfiberinduslrin, Luxor m.fl.)

Formerna för beredning av
sistnämnda ärendeslag varierade; särskilt tillsatta arbets- och expertgrupper
(t.ex. för varvsindustrin), särskilda utredare med expertis (Eiser-Algols,
träfiberindiistrin), offentliga utredningar (handels- och specialstål).
Besluten hade oftast karaklär av rambe-slut avseende resurstilldelningen saml
riktlinjer för användningen av medlen. Även verkställigheten varierade. I fall
där Slalsföretagskoncernen redan var engagerad fick koncernledningen särskill
ansvar å statens vägnar (Eiser, SSAB). I andra fall av statliga ägarengagemang
fanns ingen sädan mellanhand (Svenska Varv, skogsindustriföretagen). För
specialstälindu-strin etablerades en särskild stmklurdelegalion som med anlitande
av Investeringsbankens utredningsresurser svarade för beredning och samordning
av de enskilda ärendena.

Även
i framtiden kommer händelser all inträffa som leder till alt regeringen och i
vissa fall riksdagen måste fatta beslul i ärenden som rör enskilda företag.
Enligl min mening bör emellertid detta ske endasi när del rör sig om fall som
är av principiell betydelse eller i övrigt är av stor vikl. Även i dessa fall
bör regeringen i berednings- och förhandlingsarbetet utnyttja den kompelens som
finns i de industripoliliska organen.

Härutöver
handläggs inom departementet enligl nuvarande ordning en rad ärenden som
knappast kan hänföras lill en sådan ärendetyp. Det gäller t. ex. besvär över
ärenden där induslriverkel eller AMS har fattat beslul, vissa mindre
obesländsärenden, saml i vissa fall ärenden som tagits upp direkt av
departementet. Della har enligl vissa bedömare inneburit atl departementets
resurser i alltför hög grad bundits upp i sådana verkstäl-Ughelsuppgifler som
med fördel kunde ligga inom myndigheters ansvarsområden.

För
att åstadkomma en effektiv organisation inom ramen för en offensiv
industripolitik krävs enligl min mening en bättre arbetsfördelning mellan de
olika industripoliliska organen. Den naluriiga utgångspunkten blir därvid atl
departementet koncentrerar sin kompelens och sina resurser på de långsikliga
frågorna saml på enskilda företagsärenden som är av särskild vikt. I ökad
ulslräckning bör verkställighetsuppgiflerna överlåtas lill de cenirala och
regionala organen. En arbetsfördelning av denna art har utbildats bl. a. mellan
departementet och STU. I följande kapitel återkommer jag lill detta och lill
mina konkreta förslag i dessa avseenden.

3.3
Industripolitik, regionalpolitik och arbetsmarknadspolitik — samband och
skiljelinjer

3.3.1
Allmänna utgångspunkter

I
det följande redovisas översiktligt några av huvuddragen i de tre
polilikområdena industripolitik, regionalpolitik och arbetsmarknadspolitik i
'syfte alt klarlägga de samband och skiljelinjer som finns mellan dem.

Prop. 1982/83:113 92

Motivet
lill denna genomgäng är all jag enligl direktiven förutsättningslöst skall
överväga frågan om överföring av handläggningen på central nivä av del
regionalpoliliska slödel fill näringslivet frän AMS tUl industriverket.

Det
skall understrykas alt endast den del av regionalpolitiken som är
företagsinriktad och som därmed har en direkt koppUng lill industripolitiken
och industriverkets uppgifter behandlas.

Ell
allmänt konstaterande är atl industripolitiken, regionalpolitiken och arbetsmarknadspolitiken
är nära relaterade lill varandra. Avgränsningen meUan dem är inte entydig eller
för alllid given. Hur hanteringen av de olika politikområdena utformas i det
polilisk-adminislraliva syslemel beror dels på de problem som för tillfället skall
angripas, dels pä vilka synsätt och politiska värderingar som regeringen
företräder.

Vidare
gäller alt verksamheten inom dessa politikområden ulgör delar av den allmänna
politik vars mål är full sysselsättning, ekonomisk tillväxl, prisstabilitet,
balans i utbytet med ullandel, regional balans och en jämn fördelning av
välfärden.

3.3.2
Relationerna mellan regionalpolitik och arbetsmarknadspolitik

Sambanden
mellan regionalpolitiken och arbetsmarknadspolitiken finns i första hand vad
beträffar målen. Sysselsällningsmälet är centralt i båda fallen. SkUlnaderna
gäller främst i tidsperspekfivel. Med de regionalpolUiska åtgärderna syftar
man i princip till atl åstadkomma stadigvarande sysselsättning.
Arbetsmarknadspolifiken skall i slor utsträckning hantera de temporära
anpassningsproblemen av "normal" konjunktur- och friktionskaraktär,
men även medverka i lösandet av de snabbt uppkomna krisproblemen. Till detta
kommer arbelsmarknadsulbildning, förmedlingsverksamhet, rörlighelsslimulans
etc. som kan ha mera långsiktiga och strukturella effekter.

Etl
visst utbytesförhållande råder mellan regional- och arbetsmarknadspolitik. I
den mån man med regionalpolitiska insatser lyckas skapa nya arbetstillfällen
minskar behovet av mera permanenta arbelsmarknadspolitiska ålgärder. De
vinsler som man når på så säll kan vara bäde statsfinansiella,
samhällsekonomiska och sociala. Det bör dock understrykas alt de
arbelsmarknadspolitiska insatserna är av avsevärt slörre omfattning än det
regionalpolitiska stöd som riktas till förelagen. Möjlighelerna alt med
regionalpolitiska insatser påverka behovel av arbelsmarknadspolitiska ålgärder
är sannolikt under överblickbar framlid begränsade.

Elt
mera påtagligt samband är alt de två polilikområdena kompletterar varandra,
såväl i makroperspeklivel som i del enskilda fallet. Med arbetsmarknadspolifiska
insatser kan man t.ex. överbrygga perioder mellan nedläggning av verksamhet och
tillkomst av ny som kan ge mer långvarig sysselsättning. Arbetsförmedlings- och
utbildningsinsatser kan ocksä behövas för atl göra en lokaliseringsinsals
möjlig. Med hjälp av beredskapsarbeten har del vidare varit möjligl alt i
vissa områden bygga upp en infrastruktur som grund för företagslokaliseringar.

Prop. 1982/83:113 93

Vad
gäller medlens karaktär är skillnaderna mellan regionalpolitiken och
arbetsmarknadspolitiken uppenbara. Del beror fill en del på vad som tidigare
har sagts om tidsperspekfivel för insatserna. Arbetsmarknadspolitikens
betoning pä konjunkluranpassning ger väsenfiigl andra förutsättningar för
utformningen av instrumenten än vad regionalpolitikens mera långsikliga och
slmklurpåverkande inriktning ger.

3.3.3
Relationerna mellan regionalpolitik och industripolitik

En
väsentlig likhet mellan industripolitiken och den förelagsinriklade
regionalpolitiken är atl stödinsatserna skall inriktas mol åtminstone på sikt
lönsamma företag.

SkiUnaden mellan
polilikområdena består främst i målformuleringen -de industripolifiska medlen
skall primärt öka den tekniska nivån och effektiviteten i industrin och öka
produktionen av industrivaror, medan del primära syflel med regionalpoUfikens
medelsarsenal är all åstadkomma varaktig sysselsättning i sysselsällningssvaga
områden. Dessa mål kan ibland vara svårl all uppnå samtidigt.

Målkonflikter kan uppstå
t.ex. vid strukturförändringar (som medför kapadlelsminskning) inom branscher
där "effektivitetsprincipen" ger en lösning och "den
regionalpoliliska principen" ger en annan. Båda lösningarna kan i och för
sig vara långsiktigt lönsamma, men subvenlionsbehoyel initialt kan vara större
i del senare fallet. Ell annat exempel är när ell förelag nyetableras eller
expanderar med hjälp av regionalpolitiskt slöd men under oförändrade eller
stagnerande marknadsförhållanden. I sådana fall påverkas andra förelag inom
samma bransch negativt.

Eftersom medlen inom
respektive politikområde är avsedda att påverka förelagssektorn är de ofta
likartat uppbyggda. Del kan vara fräga om möjligheter all erhålla finansiellt
stöd och i samband därmed subventionerade kapitalkostnader, stöd till
produktutveckling och marknadsföring etc. Eftersom det gäller alt bedöma olika
projekts ekonomiska förutsättningar, marknadsförhållanden, kompelens hos
förelagsledning osv. är det fråga om samma typer av analyser som föregår beslul
i stödärenden.

Över
liden har regionalpolitiken och industripolitiken närmat sig varandra, inle
minsl i den praktiska tillämpningen. Den induslri- och regionalpolitiska
problembilden har förändrats påtagligt. Regionalpolitikens roll var
ursprungligen alt med ekonomiska incitament avlänka en del av den totala
induslrilillväxlen lill de sysselsällningssvaga delarna av landei. Man eftersträvade
atl åstadkomma flyttning av företag, filialulläggningar och liknande.

ben
långsammare tillväxttakten har medfört all antalet "fritt" lokaliseringsbara
projekt har minskat. I stället har man i allt slörre ulslräckning -inom såväl
industripolitiken som regionalpolitiken - inriktat sig på alt stimulera
omstrukturering av och tillväxt i befintliga företag saml alt stimulera till
nyföretagande. En rad nya medel med en ullalat offensiv

Prop. 1982/83:113 94

karaktär
har introducerats inom båda polilikområdena. Hit hör nationella och regionala
investment- och utvecklingsbolag, produklsökning och teknikimporl, satsningar
på de regionala utvecklingsfonderna m. m. Företagen bearbetas med liknande
medel från såväl regional- som industripolitiskt håll.

De
ofta regionalt mycket koncentrerade slrukluromvandlingsförlopp som dominerat
senare delen av 1970-lalel ulgör elt delvis nytt problem selt bäde från
regionalpolitisk och industripolitisk utgångspunkt. Problemet är i grunden
annorlunda än del "klassiska" regionalpolitiska problemet. Det är
också annorlunda än de problem man avsåg angripa med den aktiva
näringspolitiken i slutet av 1960-lalet. Del är därför naturligt alt ocksä
lösningar av denna typ av problem kräver annorlunda och delvis nya medel liksom
kombinationer av medel från fiera polilikområden.

Min
slutsats är all det finns flera skäl som talar för en ytterligare samordning av
industripolitiken och den del av regionalpolitiken som är företagsinriktad.

Organisatoriskt har redan
viss samordning skett mellan industri- och regionalpolitik. Inom
regeringskansliet handläggs sedan år 1976 de regionalpolitiska frågorna inom
industrideparlementel dit de förts över från arbetsmarknadsdepartementet. En
närmare organisatorisk samordning ocksä på den cenirala myndighetsnivån av del
regionalpolitiska slödel till företag och det industripoliliska slödel är mol
bakgrund av vad som här har redovisats naturlig och skulle enligl min mening
även innebära fördelar från administrativ och informalionsmässig synpunkt.

Som en konsekvens härav
vore det naturligt att här också ta upp frågan om organisationen på regional
nivå. Denna fråga skall emellertid behandlas i den kommitté (Dir. 1982:83) som
skall utreda de framlida regionalpolitiska stödinsatsernas inriktning och
omfattning. Jag berör därför inte ytterligare frägan om ansvaret på regional
nivå.

3.4
Samband mellan politik för teknisk förnyelse och annan industripolitik

3.4.1
Allmänt

Den
tekniska förnyelseprocessen har grundläggande betydelse för den industriella
utvecklingen. Dess roll har ocksä kommil att ägnas alltmer intresse i den
industripolitiska debatten under senare år. Den tekniska förnyelsen är dock
endast en del av den industriella förnyelseprocessen. Endast ett litet fätal av
de många goda uppslag till nya produkter som finns i företagen når någonsin
marknaden. Resten sällas bort pä grund av atl de är tekniskt ogenomförbara, för
dyra atl tillverka eller pä annat säll inte tillfredsställer marknadens krav.
Delta är dock oftast någol som inle kan förutses förrän långt fram i
utvecklingsprocessen. Del är därför viktigt atl den tekniska satsningen sker på
stor bredd och inte alltför hårt kopplas lill den nuvarande industriella
verksamheten.

Prop.
1982/83:113 95

Detta
synsätt kommer även. tiU uttryck i prop. 1981/82: 118 som bl.a. behandlar
innovalionspoliliken. Där påpekas all det finns två huvudvägar för innovation.
Den ena är atl redan etablerade förelag vidareutvecklar sin verksamhel, den
andra all nya företag startas runt radikalt nya idéer. Den helt nya tekniken
saknar oftast etablerade förespråkare inom förelag, fackföreningar och
professionella organisationer och måste därför exploateras i nya företag.

För
att främja innovationer räcker det inle med insatser som direkt siktar lill alt
enbart befordra teknisk utveckling. Även ålgärder pä andra områden påverkar
väsenlligl betingelserna för innovationsverksamheten. Hit hör frägor inom
skattepolitiken, arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken.

Vissa
industripoliliska ålgärder är ocksä av betydelse för uppkomsten av
innovationer. I propositionen sägs all en ökad betoning av innovationspolitiken
innebär en ytteriigare omstrukturering av industripolitiken i offensiv
riktning. Viktiga inslag i delta sammanhang är t. ex. atl främja teknikupphandling
och all erbjuda småförelag med expansionsmöjligheter riskkapital.

Vad
jag nu har sagt visar på viklen av elt samspel mellan insatser för teknisk
utveckling och insatser för annan industriell utveckling. En aktivering av den
långsiktiga industripolitiken inom industriverket blir hallande ulan en nära
samverkan med andra insatser för innovationer och industriell förnyelse.

3.4.2
Den organisatoriska uppdelningen

På
myndighetsplanet kanaliseras stora delar av siatens insatser för industriell
utveckling främst genom tvä huvudansvariga organ, STU respektive
industriverket.

STU
stödjer den industriella förnyelsen genom alt bl.a. främja och stödja
teknisk-industriella innovationer och sädan kunskapsuppbyggande teknisk
forskning som är av betydelse för näringsliv och samhälle.

Industriverkets
bidrag består i all genom utredningsverksamhet utarbeta underiag för
industripolitiska beslul, all planera och samordna vissa statliga stöd- och
utvecklingsinsatser på området och alt genom olika former av finansiellt slöd
främja näringslivels utveckling.

För
alt uppnå effektivitet i stödet lill industrin är det av vikl att insatser 'via
STU och industriverket samordnas.

Detta
förhållande har pä senare tid uppmärksammats i en rad sammanhang. Vid
riksdagens behandling av data- och eleklronikfrågor (prop. 1981/ 82:123, NU
1981/82:41) ägnades den framlida bevakningen av datafrågorna i
industripolitiken särskild uppmärksamhet. I näringsutskottets belänkande
redovisas såväl STUs som industriverkets arbete inom området. I betänkandet
sägs därefter:

Prop.
1982/83:113 96

"Utskottet viU betona viklen av all del skapas
effektiva former för en kontinueriig hantering av frågor om datapolitik och
industriell utveckling. Elt samordnande ansvar inom detta område bör vara en
viktig uppgift för nägol centralt industripoliliskl organ. Utskottet
förutsätter att den utredning som ser över industriverkets verksamhet söker klarlägga
var i den industripoliliska organisafionen ell sädanl samordnande ansvar för
dala-och eleklronikfrågor inom det industripoliliska området bör ligga."
(NU 1981/82:41 s. 9-10).

I leknikimporlkommitléns nyligen framlagda betänkande (Ds
I 1982:8) Utveckla företag genom teknikförvärv behandlas bl. a. frägan om
organisation för central service för teknikimport. I belänkandet konstateras
atl STU och Exportrådet har bildat en referensgrupp för teknikhandel. Med det
huvudansvar som de regionala utvecklingsfonderna föresläs få när det gäller
teknikimporl, anser teknikimportkommittén att denna referensgrupp bör
kompletteras med företrädare för utvecklingsfonderna och industriverket.
Därmed skulle ell bredare forum för leknikhandel erhållas.

En av
industriverkels huvuduppgifter är all i ett långsiktigt perspektiv stödja
enskilda förelag med utgångspunkt i begrepp som bransch eller företagsstorlek.
Det grundläggande synsättet i verksamheten är all endasi utvecklingsbara och
åtminstone på sikt lönsamma företag skall stödjas. Delta innebär dock inte atl
verkel kan bortse från andra hänsyn, t.ex. regionala och sysselsältningsmässiga
aspekter. Enligt sin instruktion skall industriverket dessutom främja säväl
näringslivels ekonomiska som dess tekniska utveckling. Utvecklingen har visat
alt verket, med hänsyn lill den tekniska förnyelseprocessens ökande betydelse
för den industriella utvecklingen, blivit mer teknikorienterat för all kunna
fullgöra sina uppgifter på etl heltäckande sätt.

STU har efterhand blivit mer marknads- och
företagsorienterat i arbetet med utvecklingsfrågorna. STUs tekniska kompelens
har kompletterats med sakkunskap pä del förelagsekonomiska området, liksom med
ökad branschkunskap.

Del finns också exempel pä alt dessa myndigheters
arbetsområden närmar sig varandra. Ell sådant är STUs initiativ lill rapporten
TiUväxlinvesl, som behandlar frägor om småförelagens behov av riskkapital.
Della slags frågor torde ligga i utkanterna av STUs traditionella
kompetensområde och synes mer höra hemma inom industriverkets verksamhet.
Frågorna kommer emellertid enligl min mening in som en naturlig del i
innovations-problemaliken och därmed ocksä inom STUs verksamhetsområde.

En likartad inriktning finns hos de båda myndigheterna när
det gäller vissa insatser inom småförelagssektorn. Båda organen beviljar
finansiellt stöd till småföretag — även om del för STUs del enbart omfattar 10-
15% av myndighetens totala stödgivning — och svarar även för vissa service-och
rådgivningsinsalser mol denna målgrupp. STUs medverkan avser främst
produktutveckling och innovalionsfrämjande åtgärder. Induslriver-

Prop.
1982/83:113 97

,
kel medverkar främst med andra informations- och utbildningsinsatser rörande t.
ex. företagsledning, ekonomi och marknadsföring och i form av finansiellt slöd
i allmänt utvecklingsfrämjande syfte.

På
det regionala planet har båda myndigheterna utvecklingsfonderna som bas för
sina insatser.

STU
bedriver för sin stödverksamhet en bred utredningsverksamhet pä det tekniska
området, som bör kunna dra nytta av en närmare kontakt med industriverkels
utredningsverksamhet på del induslristralegiska området. Induslriverkel får å
sin sida därmed etl bättre underlag för all bedöma förändringar i framlidens
industrislmklur.

Del
finns enligt min mening anledning atl överväga en ökad samordning och kontakt
mellan STUs och industriverkets verksamhet. Detta gäller särskill de båda
verkens verksamhet som riktar sig lill småföretagen.

Det
förhållandel all den ena av dessa myndigheter - industriverket - nu slär inför
en omprövning av sin verksamhel ger enligl min mening etl lämpligl fillfäUe atl
pröva fömlsällningarna och formerna för en sädan samordning. Jag återkommer
lill delta i avsnitt 4.5.

3.5
Behov av förbättrad samordning av de industripolitiska funktionerna

I
det föregående har någol av den kritik som har riklats mol den förda
industripolitiken redovisats. Kritken har lill slor del knutits lill brister i
den industripoliliska organisationen. En huvudpunkt har gäUl oklarheter i rollfördelningen
mellan industridepartementet och induslriverkel.

En
slutsats som enligl min mening bör dras av vad som har redovisats är atl den
industripoliliska organisation som byggdes upp i början av 1970-lalel med
industriverket som huvudorgan, inle har varit särskill väl anpassad för att hantera
de industripolifiska problem som har dominerat andra hälften av 1970-talet.
Omdömet torde även gälla i förhållande lill 1980-lalels problembild så som den
har skisserats i tidigare avsnitt.

Industriverkels
roll har varit uiformad för atl i första hand verkställa en
"reguljär" industripolitik med stöd och stimulans för en utveckling i
mera traditionella former som huvudinslag. De dominerande industripoliliska
problemen har varit helt annorlunda. De har till sin karaklär, omfattning och
frekvens ofta krävt snabba beslul där en bredare politisk bedömning varit
nödvändig. Åtgärderna har fåll utformas från fall lill fall ulan att alllid
kunna relateras till en existerande policy eller konsislenla spelregler.
Roll-och ansvarsfördelningen mellan politisk nivä och myndighetsnivå har uppfattats
som oklar, politiken.har betraktats som defensiv etc.

Erfarenheterna
från de senasie årens industripolitik bör enligl min mening ligga till grund
för utformningen av en ny industripolitisk organisation. Della gäller även om
1980-talels industriella problem och därmed industripolitiken, pä väsentliga
punkter kan komma all skilja sig frän 1970-talets, Det är främst två faktorer
som bör vara vägledande. 7 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 113

Prop. 1982/83:113 98

• Behovet av en klarare roll- och ansvarsfördelning
mellan den politiska nivån och myndighetsnivån.

• Behovet av en bred helhetssyn på den industriella
förnyelse- och utvecklingsprocessen.

Vad
gäller roll- och ansvarsfördelningen mellan politiskt ansvariga och verkställande
organ är del uppenbart all den tradifionella
"departement-verk"-modellen med strikt ansvarsuppdelning är svår all
uppnå på det industripoliliska området. De problem eller förhållanden som skall
hanleras inom systemet låter sig inte aUlid rymmas i elt pä förhand uppgjort
regelsystem på del sätt som normall förutsätts i denna modell.

I
den industripoliliska debatten förordas ibland all inga enskilda förelagsärenden
borde handläggas av regeringen. En sådan "avpolilisering" av
slödärenden är enligt min mening varken önskvärd eller möjlig.

De
industripolifiska uppgifterna innebär en blandning av mer rutinbelonade
och/eller okonlroversieUa uppgifter och uppgifter som kråver all man går utöver
vad ordinarie regelsystem medger. En strävan bör vara atl avlasta
regeringskansliet ärenden av del förstnämnda slaget och kanalisera dem fill
myndighetsnivå. Som jag nyss sagt kan en helt entydig arbetsfördelning inte
göras. Förbättringar i förhållande lill nuvarande silualion bör emellertid
kunna åstadkommas.

För atl i viss män
kompensera ofullkomligheter i modellen bör man sträva efter en slörre öppenhet
i dialogen mellan olika aktörer. Del gäller främst i relationerna mellan
departement och verk, men också i förhållande lill andra aktörer som företag
och fackliga organisalioner, andra myndigheter etc.

En bred helhetssyn i det
industripoliliska agerandet är nödvändig av flera skäl. Som tidigare har
framgått betonas förnyelseaspeklen alltmer i den industripolifiska debatten. I
del enskilda förelagels utveckling blir det alltmera uppenbart atl kedjan
teknik-produkt-marknad-finansiering etc. måste beaktas i etl sammanhang.

Ännu
mera uppenbart blir delta i de fall man, i likhet med vad som sker på flera
håll internationellt, vill göra breda och samordnade satsningar på vissa
områden. Del kan t. ex. gälla atl med utgångspunkt i leknikupphand-lingsbehov i
olika delar av den offentliga sektorn (inkl. affärsverken) industriellt
"exploatera" ell teknikområde. Det kan också gälla stora konkreta
projekt där dragning av ledningar för naturgastransport, JAS etc. kan nämnas
som svenska exempel. I sädana fall blir samhällets medverkan naturlig, dels som
risktagare dels ocksä som samordnare.

I
delta sammanhang vill jag som exempel peka pä vad statskontoret framhåller i
sin rapport om organisationen på havsleknikområdel. Där sägs bl.a. följande:

"Statskontoret
har i sin utredning analyserat vilka speciella krav och förutsättningar som bör
uppfyllas för en önskvärd utveckling av havslek-

Prop. 1982/83:113 99

nikområdel.
Dessa krav och förulsällningar kan inordnas i fyra huvudgrupper av
industripoliliska funktioner inom havsleknikområdel, nämligen

— strategisk utredningsverksamhet och
kunskapsuppbyggnad

— företagsutveckling

— finansiellt stöd

— initiering av forskningsinsatser.

Statskontoret
har vidare gjort en analys av hur dessa funktioner avseende havsleknikområdel
las om hand i det nuvarande industripoliliska syslemel.

Såvitt
verket kan finna saknas i del nuvarande systemet en huvudansvarig aktör som
kan ta initiativ för atl främja en önskvärd utveckling inom havsleknikområdel
eUer i enskilda havsleknikförelag. Ofta berörs flera statliga institutioner
(SIND, STU, Invesleringsbanken, industrifonden m. fl.) vilka enligl sin
instruktion var för sig handlar relativt självständigt." (Rapport 1982:34
Havsforskningens resurser och organisation - förslag lill effektivisering inom
delar av området.)

En
teknikområdes- eller projeklinriklad verksamhet av del slag som här har nämnts
kräver tillgäng lill hög kompelens vad beträffar forskning och utveckling,
finansiering, organisation etc.

Enligt
min mening är den induslripofitiska organisationsstrukturen f.n. alltför
splittrad vad gäller säväl övergripande planering som verkställandet av
konkreta industripoliliska åtgärder för alt del mest effektiva utnyltjandel av
de industripoliliska resurserna skall nås. Den uppfattningen har kommil lill
uttryck också i andra sammanhang. Jag vill särskilt hänvisa lill den fidigare
nämnda rapporten från riksdagens revisorer - Del statliga stödet till industrin
(Rapport 1981/82:3). Slutsatserna av revisorernas genomgång av de befintliga
stödorganen och stödformerna är att det industri-politiska stödet borde kunna
göras effeklivare genom atl samla handläggningen av det förelagsinriklade
slödel lill färre organ och genom att begränsa antalet stödformer och deras
detaljreglering. Med en huvudaktör med ell samordnande ansvar på
myndighetsplanet skulle enligt min mening elt effeklivare och flexiblare
utnyttjande av de industripoliliska resurserna kunna uppnäs. Del behövs
emellertid också en ökad samordning på departementsnivå vad gäller insatser
som sker genom olika myndigheter och andra industripoliliska organ.

Det är främst pä tvä
områden inom den industripoliliska organisationen somjag anser alt etl bredare
synsätt och en förbättrad samordning av olika funktioner är naturlig. Del
gäller för det första förbättrad samordning av industripoliliskl och
regionalpolitiskt företagsstöd. För det andra gäller del den industriella
förnyelsen där insatser för teknikutveckling och insatser för annan
induslriutveckling bör kunna integreras på elt bättre säll än vad som nu sker.
Även andra delar av del industripoliliska systemet skulle kunna innefattas i
överväganden av delta slag. Exportfrågorna liksom företagens kreditförsörjning
mera allmänt än sädana exempel. Av skäl som jag redovisat i kap. 1 har jag
emellertid inle närmare behandlat dessa delar.

Prop. 1982/83:113 100

En
samordning av de industripoliliska funktionerna i den riktning jag här har
pekat på kan göras mer eller mindre långtgående. Jag ålerkommer lill konkreta
förslag i della avseende i nästa kapitel.

4
Den framtida industripolitiska organisationen

4.1 Inledning

I
avsnitt 3.5 har jag redovisat motiven för en klarare roUfördelning mellan
regeringsnivån och myndighetsnivån inom den industripoliliska organisationen.
Jag har också pekat på fördelarna med en ökad samordning av de
industripoliliska funktionerna.

Sammanfattningsvis
ledde mina slutsatser fram lill alt följande förändringar inom den
industripoliliska organisationen är motiverade

• en ökad överföring av verkställande uppgifter från
regeringsnivån lill myndighetsnivån,

• en förenkling och effektivisering av delar av del
finansiella stödet till förelag,

• elt organisatoriskt samgående vad gäller
handläggning av del regionalpoliliska och del industripoliliska företagsstödet
på den cenirala myndighetsnivån,

• en ökad samordning av å ena sidan statligt slöd
lill teknisk förnyelse och ä den andra sidan slöd till annan industriell
utveckling.

I
den följande diskussionen kommer jag att precisera rollfördelningen mellan de
olika nivåerna i den framtida industripoliliska organisationen och ange
arbetsuppgifterna på respektive nivä. Jag börjar med atl ange uppgifterna på
departemental och regional nivå. Därefter behandlar jag uppgifterna på den
centrala myndighetsnivån. I samband därmed lägger jag fram mina förslag lill
organisation på central nivå.

4.2 Arbetsuppgifterna
på departemental nivå — industridepartementets roll

och funktioner

Industridepartementets
huvuduppgift är alt svara för långsikliga industripolitiska frägor av
strategisk karaklär. Del innebär atl verkställande uppgifter som normalt kan
hanteras inom ramen för etl givet regelsystem bör läggas pä regionala och
centrala myndigheter och organ. Regeringen bör pröva endasi ärenden som är av
principiell betydelse eller annars av slörre vikl saml ärenden som innefaltare
en politiskt betingad bedömning.

Regeringskansliet
bör således endast i undantagsfall hantera t.ex. ärenden om finansiellt slöd
lill enskilda företag. Jag åsyftar därvid inle sådant slöd som staten i
egenskap av ägare ger till statliga förelag. Sädana slödärenden bör även
fortsättningsvis hanleras inom regeringskansliet.

I
avsnitt 4.4.4. redovisar jag hur ärendefördelningen mellan regerings-

Prop. 1982/83:113 101

respektive
myndighetsnivån bör tillämpas i fråga om industrigarantilån (IG-lån) och
regionalpolitiskt stöd.

Med ovannämnda huvudregel
som utgångspunkt kan följande huvudfunktioner för industridepartementet anges:

— Politikformulering och strategisk planering

— Dialog, samråd och förhandlingar

Politikformulering och
strategiska planering. Uppgiften innebär all mol bakgmnd av behov hos och krav
på industrisektorn ange industripoUfikens övergripande inriktning och innehåll.
För utformningen av den övergripande politiken måste departementet ha egen
kapacitet all bedöma strategiskt vikliga utvecklingsförhållanden inom
industrisektorn. Till väsentlig del bör dock departementets behov av
informationsunderlag kunna tillgodoses genom insatser pä myndighetsplanet.

En viktig uppgift för
departementet är vidare all söka påverka utformningen av politiken inom andra
samhällsområden sä alt industrisektorns problem och möjligheter beaktas och all
industripolitiken samordnas med andra polilikområden.

I denna funktion bör också
ingå all anpassa industripolitiken till de tendenser och förändringar inom och
utom landei som påverkar industrisektorn. Här kan I.ex. ingå att planera
industriella ätgärdsprogram inom ramen för den ekonomiska politiken eller
slörre ändringar i den industripoliliska organisationen eller medelsarsenalen.
Del kan även gälla all förbättra informationsunderlaget i strategiskt
betydelsefulla frågor. I uppgiften bör vidare ingå all fastställa riktlinjer
och instrument för de verkställande industripoliliska organen och all ange
medelsramar för dessa organs verksamhel. Här bör ocksä ingå all följa och
samordna de verkställande organens verksamhel saml alt ta initiativ fill
genomförandeinsalser, projektsamverkan m..

Dialog, samråd och förhandlingar.
Med hänvisning till vad jag tidigare har anfört om industripolitiken som en
förhandlingsprocess måste praktiskt inriktad industripolitik i hög grad bestå
av dialog, samråd och förhandling med enskilda företag inom näringslivet och
med intresseorganisationerna. Pä såväl departements- som myndighetsnivån är
dialog och samråd nödvändiga i utövandet av en kontinuerlig och
verklighetsnära industripolitik. Till departementsnivån bör koncentreras
endast de mest centrala dialog- och samrådsfunktionerna. Del kan gälla slörre
eller övergripande frågor som rör storföretag, branscher, regioner eller
eljest mer generella problem eller möjligheter inom industrin. Mer konkret kan
del avse strukturförändringar, nyetableringar, nedläggningar, investeringar, FoU-insalser
i ell mer långsiktigt perspektiv.

I funktionen ingår också
samtal och förhandlingar i internationella sammanhang om samverkansprojeki,
multinationella förelags investeringar och elableringar osv.

I
delta sammanhang vill jag beröra de s. k. branschråden, som är knutna

Prop. 1982/83:113 102

lill
industridepartementet (se bilaga 2). Syftet med branschråden har varit all
utgöra rådgivande organ för samråd mellan regeringskansliet och andra
samhällsorgan ä den ena sidan och förelag och anställda å den andra sidan.
Härigenom skulle underlaget för näringspolitiska beslul förbättras och
nödvändiga åtgärder kunna diskuteras och utformas i samråd med berörda
intressenter. Diskussionen i branschråden förväntades leda fram lill en
samstämmig syn på den framlida utvecklingen inom respektive bransch.

Erfarenheterna
frän branschrådens verksamhel visar pä, såvitt jag kunnat utröna, relativi
stora likheter mellan dem. Bilden är dock inle entydig. Generellt kan sägas, i
vart fall belräffande de fidigast inrättade råden, all de präglas av en minskad
aktivitet och en bristande överensstämmelse mellan uppgifterna enligt
direktiven och vad som faktiskt avhandlats. Elt samråd i dialogform har inle
kommil lill stånd i avsedd omfattning.

Jag
har inle närmare analyserat orsakerna till atl branschråden inle fungerat i
enlighet med intentionerna. Skäl som anförts i sammanhanget är alt del är svårt
atl i formaliserad ordning med flera parter och många deltagare inblandade föra
all samråd i egentlig mening.

Under
alla omständigheter torde elt bibehållande av branschråden kunna sällas i
fråga. Jag för min del föreslår alt de nuvarande branschråden avskaffas och atl
det samrådet i stället sker i mindre formella former.

Etl
annat samrådsförfarande som nu är knutet lill industridepartementet är del s.k.
lokaliseringssamrådel som f. n. omfaltar ca 200 större industrikoncerner (se
bilaga 2).

Lokaliseringssamrådet
avser atl tillgodose regeringens behov av fortlöpande kontakter med de större
företagen i syfte att kunna påverka företagens investeringar i
regionalpolitiskt hänseende. Samrådet har successivt breddals lill atl inte
enbart omfatta lokaliseringsfrägor ulan ulgör numera snarast etl allmänt
företagssamråd. Som framgår av vad jag tidigare har sagt är del enligl min
mening naturiigt atl regeringen samråder med näringslivet. Del kan emellertid
ifrågasättas om inle samrådet bör begränsas lill all gälla de allra största
företagen eller koncernerna. Härigenom ges möjlighet för regeringskansliet atl
fä direkt kontakt med företag av slor betydelse för näringslivels utveckling
och sysselsättningen, för information om och eventuell medverkan i
förändringar i förelagens verksamhet.

F.n.
bereds flertalet slödärenden som aktualiserats i anslutning till lokaliseringssamrådel
inom departementet och beslutas av regeringen. Mol bakgrund av vad jag tidigare
har framfört belräffande en omfördelning av verkställighetsuppgifter frän
departementet lill myndighetsnivån, bör en betydande del av dessa ärenden kunna
överföras fill den centrala myndigheten eller till den regionala nivån. I
departementet bör handläggas endasi sädana ärenden där förhandlingsinslagel är
betydande, där offerlstöd bUr aktuellt eller ärenden som i övrigt bedöms vara
av sådan karaktär atl en politisk bedömning krävs.

Det
är, även om antalet samrådsförelag minskas, angelägel alt myndig-

Prop. 1982/83:113 103

heten
dellar i samrådet. Med hänsyn lill all samrådet f. n. är reglerat i avtal meUan
å ena sidan regering och ä den andra sidan del berörda företaget och till alt uppgifter
om del enskilda företaget är sekretessbelagda har jag inle närmare övervägt hur
en förändring av samrädsförfarandet bör ske. Jag vill emellertid erinra om alt
lokaliseringssamrådel f. n. omfattar förelag som tillsammans sysselsätter
omkring hälften av de totalt sysselsatta inom industrin. Del är
ofiUfredssläUande alt den centrala seklormyndighelen inte deltar i direkt
samråd med en så omfallande del av industrisektorn. Som jag nyss sagt bör
samrådet på departementsnivå kunna begränsas högsl väsentligt. Den nyligen
tillsatta kommittén (Dir 1982:83) som har till uppgift all utreda de framtida
regionalpoliliska stödinsatsernas inriktning och omfattning skaU lämna förslag
om formerna för fortsall lokaliseringssamråd. Jag ulgår frän all den här
nämnda aspeklen på samrådet las upp i del sammanhanget.

4.3
Arbetsuppgifterna på regional nivå

Industripoliliska
slöd- och serviceinsalser bör drivas så nära förelagen som möjligl.
Huvudansvaret för sädana insatser på regional nivå har lagts pä
utvecklingsfonderna, vilka som självständiga sfiftelser skall vara organ för
regional näringspolitik.

Dä
det gäller regionalpolitiskt slöd är länsstyrelsen del samordnande och
beslutande organet på regional nivå. Utvecklingsfonderna har dock även här
uppgifter och genomför normall den gmndläggande förelagsekonomiska
bedömningen. Länsstyrelserna skall i övrigt enligt förordningen (1982:877) om
regionall utvecklingsarbete verka för all de av riksdagen fastställda
regionalpolifiska målen uppnäs i länet och i detta syfte bedriva ell regionall
utvecklingsarbete.

Frågan
om en viss integrering av det regionalpoliliska slödel i de regionala
utvecklingsfondernas verksamhel har tidigare behandlats bl.a. i rapporten (Ds
11981:18). Översyn av del regionalpolitiska slödel till näringslivet. Den
kommitté som riksdagen begärt alt regeringen skall tillsälla och som skall
utreda de framtida regionalpolitiska stödinsatsernas inriktning och omfattning
skall också la upp denna fråga. Kommittén bör därvid enligt nu föreliggande
direktiv (Dir 1982:83) utgå frän de uppgifter som länsstyrelsen och den
regionala utvecklingsfonden har inom ramen för regional- respektive
industripolitik. Jag kommer därför inle atl beröra denna fråga ytterligare.
Även uppgifterna pä företagsserviceområdei skall enligl vad som sägs i prop.
1981/82:118 ses över. Regeringen har nyligen uppdragit ål industriverket all
utreda dessa frågor. Jag ulgår dock från all fondernas uppgifter på detta
område i slort blir desamma som f. n.

I
mina direktiv ingår även att överväga vilka beslul om finansiellt slöd som f.
n. fallas av induslriverkel som helt eller delvis kan överföras till den
regionala nivån. I avsnitt 4.4.4. lar jag upp vissa frågor om finansiellt slöd
och rollfördelningen mellan verkel och utvecklingsfonderna.

Prop. 1982/83:113 104

4.4 Arbetsuppgifterna på central myndighetsnivå

4.4.1 Inledning

Som framgått av vad jag tidigare sagt bör
verkställighetsuppgifter koncentreras fill den cenirala myndighetsnivån eller
lill de regionala organen.

Till den
cenirala nivån bör hänföras uppgifter av riksintresse. Hit hör frågor som
spänner över länsgränserna och frågor av allmän slörre vikl från industriella
eller andra aspekter. Frågorna förutsätts generellt kräva sådan specialiserad
kompetens och överblick alt de inte bör förläggas lill den regionala nivån men
inle heller ha den särskilda betydelse som motiverar all de förs till
regeringsnivån.

De verkstäUighétsuppgifter del här är fräga om är bl. a.
prövning av olika slags ärenden om finansiellt stöd lill enskilda förelag, insfitufioner
och projekt. Det kan gälla lån till investeringar i maskiner och fasta
anläggningar, till produkt- och melodulveckling och andra FoU-insatser samt
lill marknadsföring m. m. Jag utgår härvid i princip från de nu befintliga
stödorganen och stödformerna.

I
verkställighetsuppgiflerna på central myndighetsnivå ingär emellertid inte bara
finansiellt slöd lill näringslivet. Del är också fråga om allmänna
rådgivnings-, utbildnings- och förmedlingsinsatser lill enskilda förelag och
grupper av företag. Sådana aktiviteter genomförs i stor utsträckning på
regional nivå genom bl.a. utvecklingsfonderna. En viktig uppgift på central
nivå är alt initiera och medverka i sädana regionala insatser.

Vid sidan
av rena verkställighetsuppgifter bör på central myndighetsnivå ligga
huvudansvaret för all la fram den information som behövs i första hand som
underlag för olika politiska beslut av regering och riksdag.

En annan viktig uppgift på central nivå bör vara atl
samordna och löpande följa upp olika industripoliliska stödinsatser saml atl
mer allmänt uttryckt företräda IndustripoUtiska intressen, både vad gäller små
och stora företag, bl. a. i förhandlingar med andra statliga sektororgan.

I avsnitt 3.1.2 delade jag in de industripoliliska
funktionerna i följande huvudområden.

•
Utredningsverksamhet

•
Strukturomvandling

•
Förelagsulveckhng

•
Teknisk
forskning och utveckling

I sammanhanget nämndes även beröringspunkterna med del
regionalpoliliska stödet till näringslivet.

Jag konstaterade all utredningsverksamhet, strukturomvandling
och företagsutveckling ulförs på myndighetsplanet, huvudsakligen av induslriverkel.
AMS ansvarar för del regionalpoliliska stödet. STU har huvudansvaret för
teknisk forskning och utveckling.

Mol bakgmnd av vad jag har anfört i kap. 4 om behovel av en
ökad samordning mellan industripoliliskl och regionalpoliliskt företagsstöd
före-

Prop. 1982/83:113 105

slär
jag - efter samråd med AMS-kommittén - atl ansvaret för handläggningen av del
regionalpolUiska stödet tiU näringslivet förs över frän AMS lill
industriverket.

Jag
vill i sammanhanget erinra om all enligl direktiven för AMS-kommittén skall
översynen av arbelsmarknadsverkels ansvarsområde syfta tUl all skapa en mer
rationeU ansvarsfördelning mellan verkel och andra myndigheter och att ge
verkel ökade möjligheter alt koncentrera sina resurser på platsförmedling och
de instrument i direkt anslutning lill denna som är nödvändiga för all främja
anpassningen mellan utbud och efterfrågan pä arbetskraft. Den föreslagna
överföringen av del regionalpolifiska stödet lill induslriverkel torde ligga i
linje med den avsedda förändrade inriktningen av verksamheten inom AMS.

Jag
föreslår också, på gmnder som utvecklas närmare i del följande, alt ansvaret
för systemet med investeringsfonder i företagen förs över från AMS till
induslriverkel.

De
nämnda verksamheterna vid AMS sysselsätter idag ca 50 anställda.

Vidare
föreslår jag, som också utvecklas i det följande, en överföring till
industriverket av vissa verksamheter som nu utförs inom industridepartementet.
Del gäller handläggningen av obeståndsärenden, produktsökning, delar av
lokaliseringssamrådet saml utarbetandet av sådant underlag för bedömningar av
industrins utveckling i olika regioner som behövs för den regionalpolitiska
planeringen. Jag föreslår också all industriverket får ell mer omfattande
ansvar för ärenden om finansieUt stöd inom ramen för systemet med
regionalpolitiskt stöd och med IG-lån. Detta förulsätls ske genom ell
avskaffande av den nuvarande möjligheten all anföra besvär hos regeringen över
beslul som fallals av den centrala myndigheten och genom vissa andra ändringar
vad gäller ansvarsfördelningen meUan myndighetsnivån och regeringsnivån. De
här nämnda verksamheterna vid industridepartementet sysselsätter idag ca tio
anställda.

I de
närmaste följande avsnitten redogör jag för de framlida huvuduppgifterna för
induslriverkel med utgångspunkt i de förändringar somjag nu har föreslagit.

Tänkbara
former för en ökad samordning mellan industriverkets uppgifter och STUs slöd
lill forskning och utveckling redovisas i avsnitt 4.5.

4.4.2
Utredningsverksamhet

Behov
av en central utredningsresurs

Som
jag tidigare redogjort för är del min uppfattning alt betydande
slmkturomvandUngsproblem återstår atl lösa innan svensk ekonomi kan gä in i etl
skede av lugnare utveckling. Den bedömningen delas av del stora antalet
forskare, utredare och debattörer likväl som av näringsliv och fackliga
organisationer, även om man inte är överens om på vilket sätt problemen bör
angripas.

Enligt
min mening är del angelägel atl samhället avsätter resurser för atl

Prop. 1982/83:113 106

i
god lid identifiera annalkande problem och för atl föreslä insatser för atl
angripa problemen. Genom en framgångsrik forsknings- och utredningsverksamhet
kring strukturomvandlingens mängfaselterade problembild ges underlag för
insatser som kan leda lill atl de långsikliga samhällsekonomiska kostnaderna
för näringslivels förändring kan hällas nere. Industriverket har genom sin
utredningsverksamhet i hög grad bidragit lill alt ell brett kunskapsunderlag
tagits fram. Även STU har i olika sammanhang gjort betydande insatser för alt
bredda beslutsunderlaget.

Som
jag tidigare har framhållit bör det även i forlsällningen finnas en slallig
instans som har fill en huvuduppgift alt genom uiredningar bidra lill all
beslutsunderlaget för industripolitiken hålls på en kvalitativt hög nivå. Ell
sådant underlag är av betydelse såväl för den poUcyformulering som sker inom
regeringskansliet som för de verkställande myndigheternas arbete vid
prioriteringar mellan olika typer av insatser. Enligl min mening bör en sädan
utredningsresurs även fortsältningsvis vara knuten lill industriverket.

Jag
vill understryka atl jag inle förespråkar ett statligt monopol på området
industripoliliska utredningar. Det är tvärtom min övertygelse alt det måste
finnas utrymme för andra organ och forskningsinstitutioner atl svara för
framtagning av sådant underlag. Det kan gälla t. ex. mer specialinriktade
uiredningar, slörre övergripande utredningar av temporär karaktär saml uiredningar
i form av "underleveranser" till det centrala utred-ningsorganels
verksamhel. Del kan även gälla uiredningar av idégenere-rande karaktär. Det är
angelägel all induslriverkel i sin framfida utredningsverksamhet utgår från
denna inställning och söker bygga upp en egen kompetensprofil där andra
institutioner kan utgöra kompletterande kunskapskällor. Elt nära och gott
samarbete meUan olika forsknings- och ulredningsinstitulioner är av slor
betydelse.

Utredningsverksamheten
bör inriktas mol övergripande analyser av utvecklingen i näringslivet av
huvudsakligen två slag; bransch- och sektor-analyser samt strategiska analyser.
Jag återkommer nedan lill dessa två typer av uiredningar. Utöver dessa
övergripande analyser kommer även atl finnas etl behov av mer ålgärdsinriktade
analyser. Vad gäller de senare anser jag all dessa naturligen bör ulföras i
direkt anslutning lill respektive verkställande myndighels ledning. Riktmärket
bör vara atl varje organisation bör ha möjlighet all la fram nödvändigt utredningsunderlag
för sin egen operativa verksamhet - antingen internt eller genom externa
konsultinsatser. Jag utelämnar därmed denna typ av ålgärdsinriktade analyser i
den fortsatta framställningen.

Mol
bakgmnd av vad jag tidigare anfört bl.a. behovet av ell särskill
stmkluromvandlingsprogram kan två slag av långsikliga analyser särskiljas: •
uiredningar som utgör underlag för visst avgränsat insatsområde av

typen
bransch- och sektorsludier - bransch- och sekloranalyser

Prop.
1982/83:113 107

•
utredningar som ulgör underlag för övergripande industripoliliska bedömningar,
prioriteringar och insatser - strategiska analyser. Den valda uppdelningen
motiveras även all den nuvarande verksamheten vid industriverkets planerings-
och utredningsbyrä grovt setl kan delas i dessa två kategorier.

Bransch-
och sekloranalyser

F.n.
bedrivs en omfallande branschutredningsverksamhet vid industriverket. Enligl
min bedömning sker denna verksamhel utan tillräcklig koppling till verkets
branschfrämjande verksamhel. Detta har även kritiserats av bl.a. RRV och KIPI.
Jag anser del angelägel att etl närmare samspel mellan della slags uiredningar
och den ålgärdsinriktade verksamheten, i första hand den som avser
slmkluranpassande ålgärder eftersträvas i ökad omfattning. Till bransch- och
sektoranalyser hänför jag även den löpade branschbevakningen vars yttersta
syfte är all identifiera problem och presumtiva problembranscher. En av de
främsta uppgifterna för denna bransch- och seklorbevakning är alt hälla högsta
aktualitet vad gäller konkreta fakta om situationen i de olika
branscherna/sektorerna. Samarbete med Statistiska Centralbyrån och Statens
pris- och kartellnämnd bör utvecklas. Som jag senare skall återkomma lill, är
del väsentligt all del även finns en koppling mellan denna bransch- och
sektorbevakning och den mer övergripande utredningsverksamheten.

Strategiska
analyser

Vad
gäller utredningsuppgifter som underlag för övergripande industripoliliska
bedömningar, prioriteringar och insatser bör dessa ges karaktären av strategiska
analyser som beskriver industrins nuläge och utvecklingstendenser
internationellt och i Sverige. I dessa bör beaktas bl.a. marknadsmässiga,
strukturella och tekniska förhållanden och trender. En ökad ansträngning bör
göras för atl följa den inlernalionella utvecklingen och Sveriges situation i
förhållande lill omvärlden. I aktiviteterna bör rymmas någon form av
översiktligt bevaknings- och förvaringssystem på bransch (eller sektor-) nivå.
TiU skillnad frän den inhemska branschbevakningen utgår jag ifrån all den
inlernalionella bevakningen av strukturomvandlingen till största delen måste
baseras pä sekundärmaterial. Tillgängen till olika typer av dalabaser kan antas
bli allt intressantare i takt med datateknikens utveckling.

Till
området strategiska analyser hör ocksä atl utveckla metoder och modeller för
branschbevakningsarbetel inom ramen för slrukturanpass-ningsprogrammel. Denna
bevakning bör å sin sida byggas upp så atl den ger etl kontinuerligt
informationsflöde lill de strategiska analyserna. Del finns sålunda behov av
elt kontinuerligt samarbete mellan områdena bransch- och sekloranalyser
respektive strategiska analyser.

En
allmän målsättning för den utredningsverksamhet som utgör under-

Prop. 1982/83:113 108

lag
för övergripande industripoliliska bedömningar, prioriteringar och insatser
bör vara all koncentrera verksamheten mol ell mindre anlal ulredningsprogram.
Utöver verkels tradifionella uppgift all svara för industriavsnittel i
långtidsutredningarna och den årliga s.k. höslrapporlen vUl jag nämna ell par
exemel pä en intressant typ av nya och utforskande program ulan direkt
anknytning fill existerande branschstruktur. Industriverkels
eleklronikulredning är etl exempel pä delta. En annan typ av sådana program är
den utredningsverksamhet som under del senaste året skett pä
smäförelagsområdel. Yllerligare en typ kan vara återkommande
konkurrenskraflsbedömningar av samma typ som verket tidigare har presenterat.

Belräffande
arbetssättet är det viktigt all den cenirala statliga ulred-ningsinstansen
utvecklar samarbete med inlressentgrupper, främst industriföretagen, deras
organisationer och andra ulredningsorgan. En naturlig roll bör vara alt ta på
sig projektledningsansvar i utredningsprojekt med flera organ och sektorer
inblandade.

Inom
ramen för de strategiska analyserna bör vidare finnas medel för projekt som kan
behöva sältas igång med kort varsel och fullföljas på kort tid. Sådana projekt
bör kunna initieras såväl av regeringskansliet som av myndigheten själv. Del
äri sammanhanget angelägel all särskilda medel pä lämpligl sätt anvisas för
regeringskansliels utnyttjande av utredningsresursen.

Jag
vill vidare framhålla viklen av alt man inle ensidigt satsar på atl bygga upp
egna fasta utredningsresurser utan utnyttjar frislående konsulter och
institutioner med specialkompetens i olika frägor. Det bör även vara möjligl
all "hyra in" kvalificerade personer inom industrin för alt delta i
utredningsprojekt. Härigenom torde möjlighelerna lill en hög före-lagsförankrad
kompelens i utredningsverksamheten öka.

Den
närmare inriktningen av denna typ av utredningsverksamhet som ulgör underlag
för övergripande industripolifiska bedömningar, prioriteringar och insatser
bör planeras i nära kontakt med regeringskansliet, i första hand genom
induslrideparlemenlels stmklursekrelarial. En lämplig väg kan vara all lägga
upp flerärsprogram för denna slags verksamhet.

Uppdragsfinansierad
utredningsverksamhet

Enligt
vad som sägs i mina direktiv skall jag la upp frägan om möjligheten till en
ökad uppdragsfinansierad utredningsverksamhet.

Del
finns flera fördelar med alt utredningsverksamheten uppdragsfi-nansieras.
Exempelvis kan de siatsfinansiella kostnaderna begränsas, behovsorienteringen
och marknadsanpassningen av insatserna förbättras osv. Till nackdelarna hör
dock en betydande risk för atl långsiktigt arbete ges låg prioritet, all
planeringen försväras och att angelägna programområden som inle kan
finansieras genom uppdragsverksamhet trängs ul.

Jag
anser därför all uppdragsfinansierad utredningsverksamhet inle bör

Prop. 1982/83:113 109

ingå
som en löpande uppgift av slörre omfattning. Möjligheten all åta sig uppdrag
måste dock bedömas från fall till fall med hänsyn fiU den aklueUa
arbetsbelastningen och andra faktorer. Del väsentliga är all här slå fasl all
huvudsyftet med utredningsverksamheten inle är av den karaktären alt den kan
självfinansieras. En sädan målsättning skulle enligl min mening äventyra
längsiktigheten.

Som
ell alternativ till denna syn på uppdragsfinansierad utredningsverksamhet jag
här anfört kan övervägas alt bilda ell konsultbolag. Della bör i sä fall ske
enligl samma huvudidéer som den s. k. konsultexporlulredning-en föreslagit i
belänkande (SOU 1980:23) Slallig kunnande fill salu.

Vad
jag nu sagt hindrar inle alt möjligheten lill samfinansiering av projekt där
flera intressenter finns, fortlöpande bör undersökas. Från bl. a.
resurssynpunkl bör del vidare vara rationellt all i ökad omfattning utnyttja
verkels utredningskompelens för sekrelariatsuppgifler inom offentliga utredningar
med inriktning mol industripolifiska frågor.

Relationer
till Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU) m.m.

I
direktiven framhålls all jag skall överväga möjligheterna atl samordna
industriverkets utredningsverksamhet med den regionalpolitiska utrednings- och
prognosverksamhel som sker inom ramen för länsplaneringen. Jag skaU därvid
beakta i vilken utsträckning den initiering, samordning m. m. av
regionalpolitisk forskning som sker inom ERU kan komma atl beröras.

I branschulredningar och
liknande görs sällan regionala bearbetningar, även om det förekommer. Samtidigl
finns etl behov av regionala industripoliliska uiredningar som f. n. inle
fillgodoses. Med det vidgade ansvarsområde som industriverket får enligt mitt
förslag är det naturligt att verket också får ell ansvar för utredningar med
inriktning på de regionala industripoliliska frågorna. 1 delta bör bl.a. ingå
all ta fram underlag och bedömningar för de delar av länsplaneringsarbelel som
gäller industrins utveckling i skilda regioner.

Det
är vidare enligt min mening angelägel atl ell nära samarbete råder mellan
industriverket och ERU.

Redan
idag finns en viss koppling mellan ERU och industriverket genom all chefen för
planerings- och ulredningsbyrån är ledamot i ERU. Med den inriktning som vissa
delar av ERUs program har är del naturligt atl samverkan vidgas till att gälla
också enskilda projekt m. m.

Jag
finner del emellertid inle motiverat atl föreslå en organisatorisk integration
av ERU och induslriverkel. Skälen härtill är flera. Elt tungt vägande skäl är
all ERUs verksamhetsinriktning spänner över andra delar av regionalpolitiken
som inle är förelagsinriklade. I programmet behandlas t. ex. den offentliga
sektorn liksom hushållens välfärdsförändringar.

I
ERUs nuvarande uppgifter ingår atl initiera och samordna forskning.

Prop. 1982/83:113 110

Finansiering sker normaU via forskningsråd och -fonder. En
sädan rollfördelning torde inle kunna fömtsättas om ERUs uppgifter inordnas i
en central slallig ulredningsinslans. Della fär dock enligl min mening inle
innebära all vallenläta skott skapas mellan forsknings- och utredningsverksamheten.
Tvärtom bör etl ökal samarbete mellan dessa två verksamheter ske. Redan idag
finns exempel pä projekt med nära anknytning saml på forskare och utredare som
arbetar för såväl ERU som induslriverkel inom ramen för likartade projekt.

Jag kommer i senare avsnitt alt peka på behovel av löpande
uppföljning och utvärdering av den induslri- och regionalpoliliska
verksamheten. Det är angeläget alt fortlöpande analysera mål, målkonflikter,
slödpolilikens samlade effekter etc, liksom all utveckla metoder för sådan
verksamhet. Inomverkssludier bör enligt min mening kompletteras med analyser genomförda
av från stödsystemet oberoende instanser. ERU bör här kunna spela en viktig
roll vad gäller industripolilikens regionala effekter.

4.4.3 Strukturanpassande åtgärder

Av diskussionen i kap. 2 om villkoren för svensk induslri
under 1980-talet framgick viklen av all industrisektorn har en god
anpassningsförmåga. De strukturella förändringarna inom industrin under
1970-lalel var inga engångsföreteelser, utan kommer under 1980-talel alt följas
av nya behov av anpassningar lill inlernalionella och nationella förhållanden.
Krav på samhällets medverkan kommer sannolikt, precis som under 1970-lalel,
också all ställas under kommande år. För atl klara della på ell säll som
tillgodoser såväl effektivitetsmål som andra samhällsmål behövs en kontinuerlig
och sammanhållen hantering av dessa frågor frän statens sida.

Långtgående ambitioner när det gäller effektiviteten och
den internationella konkurrenskraften i svensk induslri kan leda lill stora
risker för störningar i balansen mellan olika delar av landet. Orter och
regioner påverkas myckel olika av den vanligen internafionellt betingade
strukturomvandlingen. Del är därför viktigt alt beakta de regionala
konsekvenserna och fördelningsbehoven i slrukluranpassningspolitikens strävan
efter nalioneU effektivitet och tillväxt. Sädan hänsyn kan, enligl min mening,
bäsl tas om dessa båda syften avvägs i en och samma organisafion. För atl inom
den ansvariga myndigheten möjliggöra en viss renodling av de induslri-
respektive regionalpoliliska strävandena föreslår jag emellertid alt resurserna
hälls isär i två pogram. Jag utgår ifrån all man inom myndigheten utvecklar
formerna för den samverkan mellan dessa två ansvarsområden somjag menar är
nödvändig.

Strukluranpassningsinsalser

Under senare år har, som tidigare nämnts, ell slorl antal
statliga stödformer riktade lill industrin introducerats. Olika beräkningar
har gjorts av det industripoliliska stödets omfattning. I rapporten
Industristödets netto-

Prop. 1982/83:113 111

kostnader
(Ds I 1982: 5) beräknas statens direkta kostnader för bransch-insatser och
icke-permanent industristöd under budgetåret 1980/81 lill 5 300 milj. kr. Under
sexårsperioden 1975/76-1980/81 uppgick kostnaden för stöd lill samma
huvudändamål till 23500 milj. kr. Endasi en begränsad del av della stöd
förmedlades via induslriverkel.

Induslrislödsulredningen
riktade i sitt betänkande (SOU 1981:72) kritik mot del sätt varpå slödel
hanterats. För atl underiätta den strukturanpassning som ständigt måste ske i
industrin behövs, enligl utredningen, en bällre samordning av de
industripoliliska insatserna. Man konstaterade t.ex. alt beredskapen för all
inom regeringskansliet hanlera akuta förelagskriser måste förbättras. Dessutom
framhöll utredningen all del krävs insatser för att i ell tidigare skede
begränsa antalet av vad som brukar betecknas politiserade krisfall.

Via
de industripoliliska organen finns stora möjligheter alt ge "hjälp fill
självhjälp". Del är nödvändigt all sprida kunskaper om tekniska och
ekonomiska förhållanden av strukturell betydelse och all stimulera företag till
all pä elt tidigt stadium anpassa sig fill nya förulsättningar. För framliden
kan delta enligt min mening åstadkommas genom atl man bygger vidare på de
erfarenheter och arbetssätt som utvecklats inom branschprogrammen vid
induslriverkel.

Riksrevisionsverkel
(RRV) har nyligen på regeringens uppdrag genomfört en översyn av de
branschfrämjande åtgärderna vid industriverket.' Syflel med översynen har varit
atl fä underlag för all samlat bedöma dels behovel av denna typ av
tidsbegränsade åtgärder, dels vilka omprioriteringar och besparingar som kan
göras inom området.

I
rapporten från RRV framhålls bl. a. följade:

"Med
utgångspunkt i erfarenheterna frän denna översyn kan RRV i och för sig inte se
några hinder mol alt använda branschfrämjande insatser också i andra branscher
än direkta krisbranscher. Del kan enligl RRVs mening röra sig om branscher för
vilka man kan förutsäga en kris om inga anpassningsätgärder sker eller
branscher som skulle kunna utvecklas positivt med hjälp av statliga insatser.
Problemet synes snarast ligga i atl identifiera dessa branscher.

Statsmakterna
har för den nuvarande verksamheten definierat de branscher som skall stödjas
med utgångspunkt i förelagens produkfion. I prakfiken har branscherna
avgränsats genom Svensk standard för näringslivsindelning (SNI). RRV
framhåller alt denna typ av branschavgränsning kan vara etl hinder för
effektiva stödinsatser i etl slrukturanpassningsförlopp. I en framlida
slmkluranpassningsverksamhel bör man därför ha möjlighet alt arbeia med
företagsgrupper som avgränsats på annat sätt. Man bör t.ex. kunna samla företag
från olika branscher kring en marknads- och produklidé. RRV pekar i rapporten
på några exempel pä sådana företagsgrupperingar.

' De branschfrämjande åtgärderna vid siatens industriverk.
Översynsuppdrag (Rapport från RRV Dnr 1982: 276).

Prop. 1982/83:113 112

Enligt
RRVs mening bör SIND har möjlighet alt på egel initiativ genomföra
delbranschstudier och genom ett särskill anslag få medel för utredningar om
sädana branscher eller förelagsgrupper som SIND bedömer vara aktuella för etl
stmkturanpassningsprogram.

För
egen del kan jag ansluta mig till RRVs bedömning vad gäller branschprogrammen i
stort som arbetsmetod. Del hittills tillämpade arbetssättet inom
branschprogrammen bör sålunda kunna användas även i andra delar av industrin.

I
korthet går metoden, så som den hittills har lillämpals, ut på all man försl
gör en studie av den aktuella branschen (eller sektorn) och en analys av
omvärlden i förhållande lill de produkter som del berörda företaget kan
erbjuda. Därefter arrangeras konferenser med förelagen inom branschen och
individuella förelagsanalyser görs i syfte alt fä fram ell konkret
ål-gärdsprogram. Åtgärderna består av konsultinsatser inom t. ex. marknadsföring
och produktutveckling, utbildningsinsatser, exportstöd och annat finansiellt
slöd. Riksdagen har fastställt inom vilka branscher sådana branschprogram fär
bedrivas. Dessa är f. n. teko, Iräarbelande industri, gjuleriindusiri och
manuell glasindustri.

För
all bli elt verkningsfullt instrument i den långsiktiga och fortlöpande
strukturanpassningen i industrin måste metoderna vidareutvecklas. Framför allt
måste flexibiliteten i verksamheten öka. Till de olika programmen eller
insatsområdena bör även knytas kompelens från andra ansvarsområden inom den
egna myndigheten liksom från andra specialorgan. Del är viktigt all alla
aspekter som främjar strukturanpassningen beaktas. Åtgärderna bör t.ex. i
framtiden inte vara förbehållna enbart krympande utan även expanderande
branscher. Del är ocksä angeläget att inte låsa verksamheten efter det
traditionella branschbegreppel. Om andra förelagsgrupperingar än bransch eller
delbransch är ändamålsenliga bör de kunna lillämpas.

En
annan viktig fråga är hur prioriteringen av resurser på detta område skall ske.
Det är härvid nödvändigt all finna en modell som medger alt å ena sidan
principiellt viktiga frågor underställs regering och riksdag och all å andra
sidan en flexibel och effektiv arbetsmetod tillförsäkras del verkställande
organet. Enligt min bedömning bör regering och riksdag i första hand fastställa
den totala ramen för denna typ av insatser ulan all en delaljlåsning sker till
vissa bestämda branscher. En viss del av den totala ramen kan emellertid t. ex.
förbehållas vissa högprioriterade grupper. Vidare bör vissa allmänna kriterier
för medelsanvändningen fastställas av regering och riksdag. Del kan gälla
subvenlionsnivåer m. m. Inom sådana principiella ramar bör det finnas slort
utrymme för den centrala myndigheten atl la egna initiativ till olika typer av
insatser.

Del
skall understrykas all de synpunkter jag här har redovisat är av principiell
nalur. Jag tar däremot inle ställning till ambitionsnivån, dvs. resursramarna
för de stmkluranpassade åtgärderna.

Prop.
1982/83:113 113

Del
har tidigare i betänkandet hävdats atl engagemang från samhällets sida i olika
insatsområden tenderar alt permanentas eller åtminstone bli myckel långvariga.
RRV pekar i sin rapport på sådana tendenser vad gäller industriverkets
branschfrämjande åtgärder. Det är enligt min mening en förutsättning för ell
flexibelt och effeklivilelslrukturanpassningsarbele all sådana tendenser fill
permanenining kan undanröjas. Industrins strukturförändringar sker i en
ständigt pågående process. De insatser för strukturanpassning som görs i specifika
branscher eller motsvarande bör emellertid vara tidsbegränsade. Annars finns
en påtaglig risk för all samhäUsinsal-serna bidrar lill all bibehålla en
ineffekfiv industrislmklur, vilket försvårar uppkomsten av och tillväxten i
expansiva industrisektorer. I den mån man i de inledande analyserna och sedan
olika ålgärder har genomförts, finner mera permanenia stödbehov inom
företagsgmppen eller problem som kan betecknas som t.ex. generella
småförelagsproblem, bör frågorna successivt föras över lill organ som normall
hanterar sådana. Varje projekt bör därför redan i utgångsläget tidsbegränsas
till förslagsvis ca tre är.

Behov
av insatser som uppstår i slörre, för hela ekonomin strategiska
industrisektorer ryms inle inom den modell för strukturanpassning somjag här
skisserat. Sådana insatser kräver extraordinära resurser och mäste därför
prövas särskill av riksdagen. Pä departementsnivå bör sädana ärenden hanleras
i huvudsak enligt den modeU för "politiserade krisfaU", som förts
fram av induslrislödsulredningen (se SOU 1981:72, s. 190 ff). Del innebär all
departementet måste ha en viss handlingsberedskap och en flexibel organisation
som gör det möjligl alt snabbi avdela de resurser som behövs i ett visst fall.

Uppgiften
alt leda utrednings- och förhandlingsarbetet i större företags-och seklorkriser
föreslås av induslrislödsulredningen läggas pä statssekreteraren eller på en
speciellt utsedd tjänsteman direkt underställd honom. I varje krisfall bör
bUdas en särskild projektgrupp av elt mindre antal personer inom departementet
med för del aktuella fallet relevant informations-och kunskapsbakgrund.
Dämlöver kan anlitas externa konsulter och andra specialister liksom den
kompelens som finns bland industridepartementet underställda myndigheter.

För
min egen del menar jag också alt en central industripolitisk myndighet med den
uppbyggnad och kompetens som jag förordar bör kunna utgöra en betydande
tillgång och därmed ha en mera aktiv roll även vid hanteringen av större
förelags-/seklorkriser än vad som antyds i industristödsulredningens modell.
Framför allt bör, med en långsiktig och flexibel fungerande
slmkluranpassningspoUtik av del slag jag har förordat, antalet stora förelags-
och sektorkriser kunna begränsas avsevärt.

4.4.4
Industri- och regionalpolitiskt finansiellt stöd

Den
helt dominerande delen av företagssektorns finansiella behov tillgodoses via
antingen internt genererat kapital eller kapitaltillskott från den

8 Riksdagen 1982/83.
1 samt. Nr 113

Prop.
1982/83:113 114

ordinarie
kredit- och kapitalmarknaden. Kompletteringen med statligt finansiellt stöd är
huvudsakligen av två slag.

För
det första finns situationer där förelag med hänsyn lill samhällsintresset
anses böra påverkas all vidta förändringar internt eller gemensamt med andra
förelag. Av bl.a. induslrislödsulredningen framgår, atl i vissa fall ell
relativt kortsiktigt avkastningskrav eller andra hinder för nödvändiga
förändringar leder till etl beteende på företagsnivå som inle slär i
överensstämmelse med önskemålet om all lill sä låga samhällsekonomiska
kostnader som möjligl nå en långsiktigt effektiv produktionsstruktur. Genom
ekonomiska incitament - t. ex. direkta bidrag - kan förelagen stimuleras alt
vidta av samhället önskade åtgärder. Vissa stödinsatser inom ramen för de
nuvarande s. k. branschfrämjande åtgärderna är exempel pä della.

För
det andra finns situationer där förelagets lånebehov överstiger de kredUer som
bankerna kan lämna med hänsyn tUl krav på säkerhet. Även generella
begränsningar i bankernas möjligheter att bevilja krediter kan vara motiv för
atl i annan ordning kunna erbjuda finansieringsmöjligheter för projekt av
särskill samhällsintresse. Speciellt har smä och medelstora förelag
prioriterats i detta avseende.

Det
statliga slödel lill industrin finansieras över ell slort anlal anslag på
statsbudgeten. Slödel regleras av etl omfattande och delvis komplicerat system
av författningar och anvisningar. Flera statliga myndigheter och andra organ pä
central och regional nivå medverkar vid administrationen av stödet som är uppdelat
på flera hundra olika stödformer.

Det
är allmänt känt att de nuvarande förhållandena kommit att uppfattas som
svåröverskådliga av beslutsfattare, administratörer och slödmolla-gare. Även
effektiviteten i stödsystemet ifrågasätts ibland. Kritiken mot nuvarande
förhållanden är emellertid ofta allmänt formulerad och av typen:

— det finns för många stödformer vilket gör dem
svåröverskådliga

— stödhanleringen borde kunna förenklas och göras
mindre byråkratisk

— bristande samordning leder lill att vissa förelag"överulnyltjar"stödsystemet.

Det
finns uppenbarligen flera motiv för atl verka för förenkling och samordning
inom det statliga stödsystemet. Pä senare lid har i nägra sammanhang förts
fram mera preciserade uppfattningar om hur man skulle kunna lägga upp en
översyn av del statliga industristödets utformning och adminislralion. Bland
dessa kan i första hand två nämnas. De är dels en rapport från riksdagens
revisorer (Del statliga stödet lill industrin. Rapport 1981/ 82:3), dels en
rapport frän riksrevisionsverket (Statligt företagsstöd — en förstudie
1982-05-19).

Jag
vill för min del understryka viklen av atl förenkling och samordning i
stödsystemet lar sin utgångspunkt dels i samhäUets syfte med stödet, dels i
företagens behov av statligt stöd.

Prop. 1982/83:113 115

Statsmakternas
strävan har, när de olika stödformerna har introducerats, varit all inom
marknadsekonomins ram påverka och stimulera näringslivet så atl rad
fastställda mål kan uppnås.

Sett
från näringslivet som helhet men ocksä frän del enskilda företagel kan ell
antal behov eller krav formuleras:

- behov av krediter (kommersiella)

- behov av bidrag och/eller subventionerad
kreditgivning

- krav på överblick över stödsystemet

- krav pä enkel och rationell hantering av
stödärenden.

Enligl
min mening är de tvä förstnämnda behoven totalt sett tillgodosedda med
nuvarande förhåUanden. Kritiken mot dessa förhållanden utgår oftast frän de tvä
sistnämnda kraven.

De
förslag som redovisas i del följande utgår från denna syn pä stödsystemets
olika roller. Samordningen av de industri- och regionalpoUliska stödformerna
lill samma cenirala myndighet ger en rad administrativa fördelar och
underlättar förelagens utvecklingsmöjligheter, kredilvärdighet m.m. kan
samordnas. Dubbelarbete försvinner. Kunskapen om enskilda förelag som fält slöd
samlas på elt ställe.

Uppföljning
och bevakning underiätlas. Samlidigt kvarstår möjligheterna för riksdag och
regering atl genom resurstilldelningen prioritera olika mål.

Jag
föreslår därför viss förenkling och renodling bland de industripoliliska
stödformerna. Förslagen är visserligen begränsade och bör ses som elt första
steg. Del bör enligt min mening vara en naturlig uppgift för induslriverkel
alt efterhand som erfarenhet samlas, successivt ge förslag på förenkling och
effektivisering inom stödsystemet.

Industripolitiskt
motiverat finansieUt stöd

Riskkreditgivning
som avser elt förelags totala kreditförsörjning sker idag på central nivå genom
industrigarantilån (IG-lån) som lämnas av industriverket eller regeringen. På
regional nivå lämnar utvecklingsfonderna finansiellt slöd genom lån och
garantier. Övriga statliga riskkrediler är i allmänhet knuina till projekt.
Inom industriverkets ansvarsområde finns idag strukturgarantier och särskilda
strukturgaranlier. Inom regionalpolitiken finns olika kreditformer, som lill
en del fungerar som riskkrediler. ÖEF förfogar över lån och lånegarantier, som
syftar lill atl upprätthålla försörjningsberedskapen osv.

Sakligt
setl kan IG-lånen redan nu läcka in flertalet förekommande slafiiga
garantiformer. Det gäller dock ej sådana garantier som är förknippade med
subvention i form av räntefrihel, t. ex. stmkturgarantierna och de särskilda
stmkturgarantierna.

Klara
fördelar finns i atl samordna samtliga garantilyper i ett syslem kopplat lill
den cenirala industripoUtiken. En nära, viktig koppling kan göras lill
branschanknuten kunskap, kredilbedömning och uppföljning kan

Prop. 1982/83:113 116

effektiviseras
etc. Här skall emellertid endasi beröras sådana garanfi-former som f. n. tillhör
industriverkets ansvarsområde.

I
ell första steg bör de nuvarande stmklurgaranfierna och särskilda
stmklurgaranfierna integreras i induslrigarantierna. Della innebär all
slmklurgarantiformen slopas sorn särskild kredilform och inordnas i
IG-låneformen. Om del även framöver bedöms motiverat all behälla den nuvarande
möjligheten inom ramen för systemet med strukturgaranlier all ge räntebidrag
för särskill angivna slödbranscher kan bestämmelser med denna innebörd knytas
lill IG-låneformen.

I
och för sig skulle kunna övervägas atl föra över IG-låneverksamhel från
industriverket fill ell renodlat kreditinstitut som Invesleringsbanken. Banken
har idag viss utlåning till små och medelstora förelag genom de s.k.
kombinalionslånen. Dessa lämnas som komplemenl till utvecklingsfondernas
krediter. Jag anser emellertid atl industriverket som del cenirala
industripoliliska organet bör tillförsäkras bl. a. den auktoritet som finansiell
stödgivning ger.

Vidare
kan konstaleras atl den helt övervägande delen av företag som är aktuella för
denna typ av statligt finansiellt slöd är de små och medelstora förelagen. Till
denna förelagsgrupp kan även utgå bl. a. lånegaranti enligl förordningen
(1982:682) om slallig finansiering genom regional utvecklingsfond. Villkoren
för länegaranti och för IG-lån är i stort desamma. Gränsdragningen gentemot
utvecklingsfondernas kreditgivning bör därför renodlas enligl följande
huvudlinjer.

Gränsen
för fondernas engagemang i ell och samma förelag bör utan olägenhet kunna höjas
väsentligt bl.a. som ell led i en ökad decentralisering. F. n. gäller all
fonderna kan bevilja rörelselån eller lånegaranti på 2 milj. kr. per förelag.
Belräffande utvecklingskapilal ligger beloppsgränsen vid 3 milj. kr. I
praktiken innebär delta en projeklbedömning avseende 6 milj. kr., eftersom
stödet avser endasi 50 procent av den totala projektkostnaden. För atl uppnå
en harmonisering med den nuvarande beloppsgränsen för länsstyrelsernas beslul
i fråga om lokaliseringsstöd (som f. n. i stödområde A är högsl 70% av stödunderlag
upp lill 7 milj. kr., dvs. 4,9 milj. kr.) föreslär jag alt gränsen för
fondernas totala engagemang i ett förelag höjs lill 5 milj. kr. Engagemanget
kan beslå av lånegaranti, rörelselån, utvecklingskapilal eller en kombination
av dessa.

IG-lånen
vid industriverket bör i konsekvens härmed inriktas på atl i första hand läcka
kapitalbehov på belopp som överstiger utvecklingsfondernas beloppsgräns, dvs.
5 milj. kr. per förelag. Avsiklen är dock inte all eftersträva en total
separation av de båda finansieringssystemen. Antalet IG-läneärenden bör
emellertid väsenlligl kunna minska. Beredningen av IG-läneärenden bör vidare
ombesörjas av induslriverkel i stället för som nu av utvecklingsfonderna. Della
bör inle innebära nägon nämnvärt ökad arbetsbörda på central nivä. Av RRVs
förul nämnda översyn av IG-läneverksamhelen framgår all induslriverkel oftast
kompletterat fondernas

Prop. 1982/83:113 117

beslutsunderlag.
Likaså bör ansvaret för uppföljning helt åvila del organ som har beslutat i etl
ärende i stället för som nu åligga fonderna även belräffande ärenden som
beslutats av verket. För alt utnyttja den närhet till och kännedom om förelagen
som utvecklingsfonderna besitter bör del vara möjligl för industriverket alt
efter avtal med fonderna delegera del löpande uppföljningsarbetet.

F. n. svarar staten för 50
proent av förlusterna vid infriandet av garantier lämnade av fonderna. En
yllerligare renodling av kreditgivningen på regional nivä skulle vara all
utvecklingsfonderna ges del fulla ekonomiska ansvaret för kreditärenden som de
själva beslutar om. En sådan åtgärd skulle dock kräva atl fondernas kapital på
sikt ökas. Omfattningen på fondernas garantigivning har hittills varit av
blygsam omfattning men har under de senaste åren ökal. Endasi en förlust har
hilfills registrerats.'

RegionalpoUliskt
motiverat finansiellt stöd

I
regionalpolitikens allmänna uppgift att verka för regional utjämning och
utveckling spelar frågorna om industrins utbyggnad och lokalisering alltjämt en
avgörande roll. Stimulans lill nyetableringar och expansion i befinfiiga
företag i stödområdena ulgör grundläggande inslag i medelsarsenalen.
Lokaliseringsfrågornas nära koppling lill industripolitiken i allmänhet och
strukturfrågorna i synnerhet har tidigare diskuterats.

Samhällels
strävanden atl underlätta en önskvärd strukturomvandUng måste ske med beaktande
av risken för störningar i den regionala balansen. De regionalpoliliska medlen
utgör ä andra sidan betydande delar av samhällels samlade insatser som de
faclo har slmklurpåverkande effekter. En närmare samordning av dessa funktioner
innebär en breddning av kompetensen och därmed beslutsunderlaget för säväl
verksamheten med strukturanpassning som den regionalpoliliska verksamheten.
Genom att bäde regionalpoliliskt företagsstöd och annat industripolitiskt slöd
skall ges endasi lill verksamheter som bedöms fä tillfredsställande lönsamhet,
finns en betydelsefull gemensam nämnare vid handläggningen av dessa frågor.

Samordningsvinster
bör också näs genom all administration och uppföljning av samtliga ärenden som
rör statligt stöd lill förelag och som nu hanteras av AMS respektive
industriverket kan ske inom en och samma myndighet. När rekonstruklionsinsalser
blir nödvändiga underlättas dessa av all olika stödformer tillhör samma beslutsorgan
(se vidare nedan).

Jag
har inte funnit anledning atl föreslå nägra förändringar i de regionalpoUliska
medlen. Riksdagen har nyligen begärt atl regeringen skall tillkalla en kommitté
med uppgift atl utreda de framlida regionalpolitiska stödinsatsernas
inriktning och omfattning. Med utgångspunkt i vad jag tidigare har framhållit
belräffande arbets- och rollfördelningen mellan departements-

'
1980 ställdes sammanlagt 35 garanfier till eU värde av 9 milj. kr. För år 1981
uppgick antalet garanfier fill 164 st. lill eU sammanlagt värde av 50 milj. kr.
Endast en garanti, motsvarande 300000 kr. har hiuills måst infrias. (Källa:
Industriverket)

Prop. 1982/83:113 118

och
myndighetsnivå menar jag dock atl, med undanlag av vissa fall som preciseras i
avsnittet om beslutsordning nedan, samtliga enskilda ärenden som rör
lokaliseringsstöd och sysselsällningsstöd och som inle avgörs på regional nivä,
bör avgöras av industriverket. Regeringsärendena bör beredas inom verkel som
hänskjuler dem med eget yllrande lill regeringen. Som undantag från denna
princip föreslås vissa av de ärenden som initieras i samband med företags
samrådet (se avsnitt 4.2.). På regeringsnivå bör ocksä beredas ärenden om annat
regionalpoliliskt slöd där regeringen beslutar, bl. a. ansökningar om
offertstöd.

Produktsökning
och teknikimport

En
verksamhet med säväl induslri- som regionalpoliliska ulgångpunkter är den
försöksverksamhet med produklsökning och leknikimport som bedrivils sedan 1978.
Verksamheten som varit inriktad på smä och medelstora förelag har omfattat
sökning och förvärv av utländska licenser för tillverkning och marknadsföring i
svenska förelag. Försöksverksamheten har sedan 1979 letts av den s.k.
Teknikimportkommittén (TIK) som i betänkandet (Ds I 1982:8) Utveckla företag
genom teknikförvärv redovisat hittillsvarande erfarenheter och förslag lill
fortsatt verksamhel. Inom industridepartementet har del operativa ansvaret för
produktsökningen legal på den s. k. problemortsgmppen vid lokaliseringsenheten.

I
sill belänkande föreslår TIK all huvudansvaret för den riktade
pro-duklsökningen överförs pä utvecklingsfonderna. De på central nivå kvarstående
operativa inslagen i verksamheten föreslås anförtros härför lämpade cenirala
organ, främst industriverket och STU.

Med
hänsyn till den roll och verksamhetsinriktning som industriverket får enligt
mitt förslag blir verkel en naturlig miljö för de centrala operativa
uppgifterna på teknikimport- och produklsökningsområdel. Eftersom huvudmomentet
i verksamheten är regionalpoliliskt och nära kopplat lill del finansiella
regionalpolitiska stödet är del lämpligl med en knytning lill verkels övriga
regionalpoliliska uppgifter.

Investeringsfonder

Etl
ytterligare medel med kopplingar lill såväl regionalpoUliskt motiverad
stödgivning som mera allmän, slmklurpåverkande stödgivning är systemet med
avsättningar till investeringsfonder i förelagen. Under senare år har
investeringsfonderna varit frisläppta antingen för hela näringslivet eller för
industrin och stödområdena. Investeringsfonderna kan därmed ses som en allmän
invesleringstimulans men också som ell regionalpolifiskt instrumenl.

F.
n. handlägger AMS ärenden om ianspråktagande av fonderna. Nägon prövning av
sysselsättningseffekterna i samband med fondbeslulen görs därvid inte, utan
besluten är av generell karaklär inom de ramar som regeringen föreskrivit för
varje period.

Prop.
1982/83:113 119

En
direkt koppling lill regionalpolitiken finns i sådana fall där regionalpolitiskt
stöd beviljats. Ärenden av denna art avgörs f. n. av regeringen och bereds inom
AMS i samråd mellan de tvä enheter som svarar för handläggningen av
regionalpolitiskt stöd respektive investeringsfonder.

Del
bör också nämnas att AMS i de senasie årens anslagsframställningar tagit upp
frågan om administrationen av investeringsfonderna. Styrelsen har därvid
framhållit all om fonderna avses all fungera som under de senasie åren, bör man
pröva frågan om en överföring av ansvaret för fonderna fill annan myndighet.

Enligl
min mening är investeringsfonderna inget renodlat arbetsmarknadspolitiskl
instmment och del bör vara en fördel om handläggningen av
invesleringsfondsärenden sker direkt samordnat med övrig induslri- och
regionalpolitisk kredit- och stödgivning. Jag föreslär därför att dessa ärenden
förs över från AMS till industriverket. Enligl min mening bör man efter en
närmare utredning av frågan kunna överväga atl industriverket ges rätt all
falla beslut i sådana ärenden som, enligt vad som redovisades ovan, f. n.
avgörs av regeringen.

Vidare
bör enligt min mening investeringsfonderna fortsättningsvis användas mera
aktivt i såväl regionalpolitiskt som slmkluranpassningssyfle. Del bör som nu
ankomma pä regeringen all bemyndiga om frisläpp av fonderna. För all göra
fonderna lill mer aktiva instrumenl bör man därvid överväga all, från fall lill
fall genom angivande av villkoren, rikta frisläppen mot speciella sektorer av
ekonomin.

Beslutsregler
m.m.

På
regeringsnivån prövas f.n. vissa ärenden enligt förordningen (1978:507) om
industrigarantilån (IG-lån) och enligl förordningen (1982:677) om
regionalpolifiskt stöd. Regeringens befattning med sådana ärenden är av två
slag. Dels prövar regeringen besvär över beslul av den centrala myndigheten
(f.n. industriverket respektive AMS), dels prövar regeringen som enda instans
vissa i författningarna angivna ärenden som regeringen lar upp självmant eller
som hänskjuls dit efter beredning på lägre nivå.

Vid
överväganden om en delegering av regeringsärenden lill lägre nivå blir
besvärsrätlen en central fråga. En sådan delegering kommer inte atl få nägon
slörre praktisk betydelse om etl ärende vid avslag kan föras upp på
regeringsnivån och förutsätter därför enligl min mening all besvärsrätlen skärs
av. Några starkt vägande skäl häremot anser jag inle finns. Jag skall närmare
utveckla delta.

Enligl
allmänna förvaltningsmässiga regler kan beslut av statliga myndigheter
överklagas, om inte särskilt framgår att besvärsrätten är avskuren. Några
formella hinder mot all avskära eller begränsa rälien alt överklaga
myndigheternas beslul finns inle. I praktiken förekommer inte sällan
föreskrifter som begränsar besvärsrätlen helt eller delvis. Motiven för

Prop. 1982/83:113 120

della
varierar. Del kan vara hånsyn till alt en viss lägre myndighet har särskild
sakkunskap, alt vissa ärenden är bagateUartade, all en högre instans skulle bli
överlastad av vissa slags ärenden osv. Nägon större konsekvens i dessa
hänseenden finns knappast.

Huvudsyftet
med besvärsrätlen är all tillgodose enskildas rätlskydd. De starkaste skälen
mol alt begränsa besvärsrätlen finns därför i fråga om sådana beslut som
ingriper i enskildas räll. När del gäller beslul om ekonomiska förmäner fill
enskilda finns del anledning all skilja mellan ä ena sidan förmäner som den
enskilde har räll tiU om vissa kriterier är uppfyllda, t.ex. folkpension och
vissa andra sociala rättigheter, och ä andra sidan förmåner som kan men inle
behöver lämnas, även om formella förutsättningar finns. Till del senare slaget
hör nästan alla lån, bidrag, garantier etc. som lämnas lill näringslivet i
industripolitiskt eller regionalpolitiskt syfte.

I åtskilliga fall gäller
redan atl beslul om finansiellt slöd fill näringslivet inle får överklagas. Del
gäller I.ex. beslul enligl förordningen (1978:571) om statligt stöd till
teknisk forskning, industriellt utvecklingsarbete och uppfinnarverksamhet
eller förordningen (1979:319) om statligt slöd lill energiforskning. Dessa
beslut fallas av STU och- vissa myndigheter med programansvär på
energiforskningsomrädel.

Industripolitiskt slöd
från staten lill främst småförelagen lämnas förutom genom IG-lån, genom de
regionala utvecklingsfondernas finansiella slöd. Fonderna är inle myndigheter
och någon besvärsräll över deras beslut finns inte. Del är i och för sig
möjligl att föreskriva om besvärsräll över beslut av enskilda organ som fått
offentligrätlsliga uppgifter överlämnade lill sig. För fondernas del har detta
inte varit aktuellt när det gäller kredilslödet. I fråga om IG-lån finns som
nyss nämnts besvärsräll över industriverkets beslut. Däremot får industriverkets
beslul om strukturgaranfier enligt förordningen (1981:661) om stmkturgarantier
m.m. inte överklagas.

Besvärsreglerna i samband
med del regionalpoliliska stödet ändrades i betydelsefulla avseenden den 1 juli
1982. Liksom tidigare fattas beslut om lokaliseringsstöd på tre nivåer;
regeringen, AMS och länsstyrelsen. Tidigare har alla stödärenden besvärsvägen
kunnat föras ända till regeringen. Nu är besvärsrätlen avskuren när del gäller
länsstyrelsebeslut.

Sammanfattningsvis
gäller således i ärenden avseende finansiellt slöd väsentliga begränsningar i
rätten all överklaga lägre myndigheters beslul. Frägan om besvärsräll över
sädana beslul bör finnas eller ej är en lämplighetsfråga.

Enligl min mening bör del
stora flertalet ärenden, som enligt gällande förfallnig om IG-lån respektive
regionalpoliliskt stöd nu prövas av regeringen som enda instans, i
fortsättningen avgöras på myndighetsnivån, dvs. av industriverket. Dock bör
verkel ha skyldighet alt hänskjuta principiellt vikliga ärenden eller ärenden
som annars är av slor vikt till regeringens prövning.

De
nuvarande beslulsreglerna för del regionalpoliliska slödel framgår av

Prop. 1982/83:113 121

38-40
§§ förordningen (1982:677) om regionalpoUliskt slöd. Jag föreslår all
befogenheten för industriverket och regeringen i frågor om beslul på central
nivä fördelas enligt figur 4.1. Förslaget innebär all induslriverkel skall
hänskjuta dels ärenden som i figuren betecknas 7-11 samt 12 (oförändrade
regler), dels andra ärenden som har slor vikl eller principiell betydelse.
Verket/å/' dessutom liksom f. n. hänskjuta ärenden som stöd lill företag som
omfattas av syslemel med lokaliseringssamråd/förelagssamråd. Sådana ärenden
fär regeringen också la upp direkt; anledning lill delta bör dock normall vara all
ärendet är av slor vikl eller har principiell betydelse. Belräffande slöd till
kostnadsfördyring eUer tilläggsinvestering bör sädana ärenden kunna prövas av
induslriverkel men med räll alt hänskjuta ärenden av slor vikl eller
principiell betydelse lill regeringen.

De
nuvarande beslulsreglerna för IG-lån framgår av 16 § förordningen (1978:507) om
industrigarantilån (omlryckl 1980:472). Industriverket skaU hänskjuta
garantiärenden i tre fall, nämligen om

1. garanfin avser förelag vars kredilförsörjning med statligt slöd i
olika former bör bedömas i ell sammanhang och bedömningen även innefattar
stödformer som prövas av andra myndigheter.

2. det är särskilt angeläget atl frägan om garanti prövas även från
regionalpolitisk eller sysselsätlningspolifisk synpunkt, eller

3. ärendet avser garanti enligt 3 § andra stycket (för all skapa rådrum
för all utreda fömtsättningar för en konstruktion av företaget).

Induslriverkel
får dessutom hänskjuta andra ärenden som verket av särskilda skäl finner all
regeringen bör avgöra. Liksom när det gäller det regionalpoliliska stödet kan
regeringen också direkt la upp ansökningar om garanti.

Jag
föreslär alt induslriverkel skall vara skyldigt atl endasi hänskjuta ärenden
som omfattas av den nyss nämnda p. 1 och i övrigt ärenden som är av stor vikl
eller har principiell betydelse. Eftersom verkel med sitt vidgade
ansvarsområde skall göra såväl industripoliliska som regionalpolifiska
bedömningar, blir inte längre p.2 aktuell.

Vidare
begränsas ocksä de ärenden som omfattas av p. 1 med hänsyn till myndighetens
vidgade ansvarsområde. Möjligheten för industriverket all i speciella fall
hänskjuta även andra ärenden bör avskaffas. Regeringens möjlighet all direkt la
upp ärenden fill prövning begränsas lUl sädana ärenden som rör företag som omfattas
av syslemel med lokaliseringssamråd/förelagssamråd. Samma princip bör således
tillämpas för industrigarantilån som för regionalpolitiskt slöd.

Dessa
förslag ligger i Unje med den syn på rollfördelningen mellan regering och
myndighet somjag redovisat tidigare. Sålunda bör industriverket normall ensamt
besluta i förekommande stödärenden som inle kan avgöras på del regionala planet
och regeringens prövning förbehållas ärenden av slor vikl eller av principiell
betydelse. Åtgärderna torde leda till inte oväsentlig avlastning av slödärenden
från regeringsnivå och samfidigt skapa bättre fömtsättningar för en klarare
arbetsfördelning mellan myndighels- respektive regeringsnivå.

c

<u

5

0)

■tf

[5.

OJ

>

• c

s

0

'5 c ■C

(/5

c

Q.

3

• a

IU 60

C

c

=

CO o ra

eE a

o o ca

• S 60 £ : o3'a

2 u

u u

I ta
-o u jc >,

<U u u

2
" ■5; JC

1- tu I 05 73

IU s: >.

IJ Oi 1»

"i

■E
O

"
tu

2
"

to J £

u. tu

1 ta -o

u j: >,

0I)„

00 .-

i.' c :=;

ti) tu tu

■tf:!5'ä
•C °-c

S c Q.

;_r C = a> (u (u

_ u « :s-

o J> c o

c > £ c

3 (U i_

• a Mfe

- =
c.t: = c .b =

2 "

tn J £

t. 4J

, ca "O

u x: >.

O".-. V>

—
c =

OJ 1) o

;ca . £ .

c a u

'C " ö

2 <u

ts J2

, ca -a tu j: > •

;_: C = (U u dJ

u c o

> S c • C O-C

:3 '1 u-

•ä "> b a-cu

• a
« ( « -a

T3 C 00

C c 5

2 « c

" £ =-S

o c -O tix ca «

'- s ca c c nJ ca

U (D (/5 > BO 60 U ;n C C 00 u

■C
-C C a

<U O) — 60 60 c l ä

« u c ä JS

ii

E

0

i2

1>

E

c

E

c/1

iS

t

—

c/1

s

1

>

D.

k.

s

C

c c

ca

il>

1) (U

>

Ö O

GO (50

3

C

C C

C

t- u

£

EL)

<U 0 »

W)

00 &0

0

w

<U 0)

c/5

a:

oips:

!23

X
c/1

: E
" i

' o
" » ■

.2? t

«
Tt r

C >.

a c/5

1)
OJ

(/3
"O

EV)

O X)

«

E o

B o

A

o

: u

j> V5 60 *-■ l> C C

C xi .5 ca IU V5 c 60T3
J >

c cTo " •

*C ca c/: c? __

IU x: c ca c:' 60 i; ca > o u i2 _. o j:

«- a=i =

<<

IU IU

ca

å l

- " E

ca 60 D

= Z

<oi
3

.: .: « ! :0 ca = -p = =!2 ° S c 60

E E c/3 ca
.S-C o o 5 5 c u <i
<N 5 E jj 00

■ E

o ca

ijoca

• n >

*- > ca

CD ca
e/1

vd

o o

c/3 .-.

= § "-2 iS c > _ . - ca -t; o

ca S -a I "c ä
2 ■ « D.

2 =■- i;

:ca . c 3 J => IU 1. T3 ■= 60 u

O E C = Oi-.'E(2

ii 60

US

H

Eca T3 c 60

2 i

c/) .:

> c

IU .. OJ

ca

:ca k. c.- U CO

c ca ■- S." O w nj

Crt O) ._;

: § Ef

>. 60 ■O C 'C

• o S

S >

s
= t/i "

o 60
.U 60

,_

i2 =

T3

■o.

U o ZZ 60

Doia

o

E.

0-3 1-2

■"T3 60 IU

2 E

-fe OJ

.ca

u C C

Cd

U.

"E

B 0

e

a

tn

ocd

ocd

00

E

irt

ed

<u

C

-4-)

u

0

e ;9 ■.=

— X3 i:

t/1 15

• o S -

*- :ca o » V > u.

ca

E

T3

oca

K

u

ca E

E 0

T3

IU

;0

• o

2 U 3

c

j:; c/1 c

ca . ca

( b. CA

o fe

= 00 =

rt _ «

■i: >

c OJ c

« > u

P " T3

oca .— e 5:

fe=
S2

c ' r3 c/1 O ica fJ

• o :rt "O

2 S2

t/3 XI CO

o 2 2 !S ts CT) C/3 o

00
ON O —

E 5

o 60

</= C

p-c

OJ IU • S 00

p s

tu "- =5 ca

2&

C/5 3

Prop.
1982/83:113 123

Obeståndsärenden

En
särskild utredning - förelagsobeslåndskommillén - har haft till uppgift atl
utreda frågan om en samordning av statliga åtgärder vid förelags obestånd och
en lämplig organisation av denna samordning. Utredningen har redovisat sina
förslag i två betänkanden, (SOU 1979:91) Företags obestånd — Samordning av
statUga åtgärder saml (SOU 1981:37) Förelags obestånd — Rekonstruktioner,
revisionsfrågor m.m.

En
av kommitténs målsättningar var att obesländsproblem, som inle kan lösas
regionalt, i slörsla ulslräckning skall handläggas pä central verksnivå och
endast i undantagsfall upptas pä regeringsnivån. Kommittén föreslog därför,
förutom vissa förändringar på den regionala nivån, all expertgruppen för
uppföljning och bevakning av statens engagemang hos förelag som fått statligt
slöd (EFSU) avvecklas och alt i stället en central samrädsdelegalion för
handläggning av obeståndsfrägor inrättas med adminislrativ anknytning lill
statens industriverk. Samrådsddegalionens kärna skuUe beslå av företrädare för
arbetsmarknadsstyrelsen och industriverket. Resultatet av samrådet i
delegationen fömlsalles kunna läggas till grund för beslul av respektive
ordinarie myndighet.

Genom
del beskrivna förfarandet ansåg kommillén att regeringskansliet skulle kunna
avlastas en slor del obesländsärenden. En förulsällning för delta var enligt
kommUtén all de centrala verken och de regionala organen fick vidgad kompelens
och ökade resurser.

En
annan fömtsättning för all regeringen skulle kunna avlastas obesländsärenden
var, enligl kommittén, all industriverket kunde bringas all beakta
sysselsältningspolitiska, regionalpolifiska och försörjningspoliliska
strävanden.

Remissopinionen
var splittrad i fråga om kommitténs förslag om central handläggningsordning av
obeståndsärenden. De remissinstanser som avstyrkte förslagel menade främst alt
risken för ökad byråkrati och därmed förlängda handläggningsfider var uppenbar.

I
prop 1980/81:130 om industripolitikens inriktning m. m. avvisade föredraganden
förslagel om all EFSU skulle avvecklas och en central samråds-delegation
bildas. Däremot anslöt sig föredraganden lill förslagel om eftergift av
statens anspräk pä grund av lokaliseringsstöd. Del behövliga samrådet borde
dock ske i de former som verken själva bestämmer. Riksdagen beslöt i enlighet
därmed.

Sedan
den 1 juli 1982 har AMS rätt all efterge siatens räll i fråga om
lokaliseringsstöd enligt samma principer som gäller för induslriverkel i fräga
om IG-lån. Della innebär alt man efter en överflyttning av handläggningen av
ärenden om lokaliseringsstöd från AMS till induslriverkel, som jag har
föreslagit, erhåller de förutsättningar för en samordnad handläggning av
obeståndsärenden som företagsobeståndskommittén efterlyst.

Industriverket
får härigenom t.ex. del bredare ansvar som enligl kommillén krävs. Den
huvudinvändning om risk för ökad byråkrati som re-

Prop.
1982/83:113 124

missinstanserna framförde kommer enligl min mening inle
längre att äga giltighet.

Genom all
handläggningen av ärenden om regionalpolitiskt stöd flyttas blir behovel av
samråd mellan flera myndigheter begränsat. Därmed begränsas också behovet av
atl hänskjuta ärenden lill regeringen till följd av alt olika uppfattningar
föreligger hos berörda myndigheter. Jag vill emellertid understryka all även
om obesländsärenden i väsentlig omfattning kommer atl kunna handläggas pä
myndighetsnivå krävs, i enlighet med vad som framgått av avsnillet om
stmkturanpassning, även fortsättningsvis kompetens och kapacitet inom
induslridepartementet för hantering av obeståndsfrägor av mer komplicerad art
eller eljest av större vikl.

Parismedverkan

I beredningen och beslul i ärenden om regionalpoliliskt
slöd vid AMS sker f. n. enbelydande medverkan av den samrådsgmpp för
lokaliseringsärenden som består av de representanter för arbetsmarknadens
parter som ingår i verkels styrelse. Del innebär alt besluten i sädana ärenden
fär en bred förankring.

Jag
föreslår all elt motsvarande arbetssätt lillämpas även i industriverket och
all en samrådsgmpp eller utskott beslående av styrelsens partsrepresentanter
bildas. Mol bakgrund av del bredare ansvarsområde som verkel föreslås få, bör
även andra frågor ån lokaliseringsfrägor behandlas i samrädsgmppen/ulskollet.
Del gäller t.ex. ärenden inom ramen för IG-låneverksamhelen liksom frågor som
rör de stmkluranpassade åtgärderna. Här kan lämpligen också diskuteras ärenden
som är av den karaktären att hänskjutning lill regeringen för prövning bör
övervägas.

Uppföljning och utvärdering

Ell program för finansiell stödgivning av del slag jag här
har föreslagit kommer all förfoga över betydande resurser. Delsamma gäller
programmet för stmkluranpassade ålgärder. Inle minst under nu rådande
budget-förhållanden kommer samtidigt krav atl ställas på effekliviseringar i genomförandet
av olika åtgärder liksom på omfördelningar mellan olika budgetposter etc. En
viktig fråga bUr därför vilka åtgärder som bör vidtas för atl åstadkomma en
fortlöpande analys av stödels samlade effekter, av mål och målkonflikter mellan
det regionalpolitiska och struklurpolitiska slödel etc.

För all nå ell fillfredsställande underlag för atl
genomföra nödvändiga anpassningar och förändringar i verksamheten krävs
fortlöpande bevakning och uppföljning av de enskilda insatserna. Vidare behövs
mer långsiktig utvärdering av verksamheten.

Löpande bevakning, kontroll och uppföljning av enskilda
stödärenden sker numera i slor ulslräckning på regional nivå av främst
utvecklingsfonderna. Därutöver sker viss sådan verksamhet inom respektive
central

Prop. 1982/83:113 125

stödgivande
myndighet, dvs. industriverket och AMS. I och med den närmare samordning av den
induslri- och regionalpolitiska stödverksamheten som mitt förslag innebär, bör
del finnas förulsällningar alt ocksä samordna och effektivisera dessa
funktioner.

Utvärderingar
av stödverksamheten kan ske i en rad olika former. En angelägen
utvärderingsuppgifl är atl pröva om olika insatser leder lill avsedda resultat.
Sädana utvärderingar bör ske frislående från den löpande verksamheten. Inom den
egna myndigheten kan del ske som etl led i framtagandet av underlag för
prioriteringar av olika insatser. De kan ocksä utföras som revisionsprojekt av
riksrevisionsverket, i form av offentliga uiredningar eller inom ramen för
arbelel inom regeringskansliet.

Dämlöver
måste behovel av övergripande utvärderingar tillgodoses. Jag avser här
utvärderingar som på elt mera principiellt plan studerar effekterna av offentliga
åtgärder i syfte atl ge underlag för politiska förändringar, dvs. förändringar
där inle bara medlen ulan också målen kommer i fråga. Sådana utvärderingar
ligger naturligen helt utanför myndigheten.

4.4.5
Företagsutveckling

Funktionen
"företagsutveckling" avser olika insatser som riktar sig mol
småförelagssektorn, dvs. i princip förelag med upp lill 200 anställda.

Småföretagen
möter särskilda hinder och problem just p. g. a. all de är små. Bl.a. saknar de
i regel de olika spedalislfunklionerna inom teknik, marknad och ekonomi som
storföretagen besitter. Deras soliditet är i allmänhet lägre och de har svårare
all få tillgäng lill riskvilligt kapital. Av bl. a. dessa skäl vidtar samhället
en rad ålgärder för atl underlätta småföretagandel, av vilka flera är av
induslripolifisk nalur. Hil hör således inte bara kredilslödjande insatser,
vilka har behandlats i föregående avsnitt, utan även andra företagsutvecklande
åtgärder som bmkar sammanföras under begreppet "företagsservice". En
väsentlig del av dessa insatser ulförs av de regionala utvecklingsfonderna.

Betydelsefulla
insatser inom della område sker även på central nivå genom främst
induslriverkel, STU och Exportrådet.

I
mina direktiv nämns särskill atl jag skaU överväga industriverkets roll på
företagsserviceområdei. Verkets uppgift sönderfaller i tvä delar. Dels skall
verkel svara för utveckling och service av generellt och övergripande slag mol
småförelagssektorn, dels skall verket ge olika slags service lill
utvecklingsfonderna i deras verksamhet.

I uppgifterna
gentemot utvecklingsfonderna ingår att utöva statens huvudmannaskap.
Huvudmannafunklionen är inte entydig lill sitt innehåll men innebär bl. a.
ansvar för översikllig planering, anslagshantering saml visst ansvar för
samordning, uppföljning och utvärdering av fondernas verksamhel.
Servicefunktionen innebär allmänt alt ge råd, stöd och service till fonderna i
frågor med anknytning till den statliga näringspolitiken. I första hand sker
della i form av information och kontaktverksamhet.

Prop. 1982/83:113 126

administrativ
service, utbildning av fondpersonal saml viss metodutveckling.

Pä
central nivä, dvs. hos induslriverkel, bör även fortsällningsvis ansvaret
ligga för olika serviceålgärder lill förelag i frägor där utvecklingsfonderna
inle har tillräckliga resurser eller kompelens. Vidare bör verkel liksom
hittills svara för serviceålgärder gentemot utvecklingsfonderna. Verkel bör
även ha lill uppgift all initiera, samordna och finansiera olika
utvecklingsprojekt som kan drivas ute i länen med stöd av ulvecklingsfondema.
Den sammanfattande benämningen pä sädana åtgärder är
"företagsutveckling".

I
del följande utvecklar jag närmare industriverkels framlida huvuduppgifter
inom området företagsutveckling. Jag har valt atl dela in uppgiften i tvä
delfunktioner; servicefunktionen respektive initierings- och samordningsfunktionen.

Servicefunktionen

I
servicefunktionen bör ingå rådgivning, utbildning, informafion och
erfarenhetsutbyte för atl stödja de regionala utvecklingsfonderna på i slort
motsvarande säll som sker idag.

Jag
vill erinra om all del delade huvudmannaskapet för fonderna mellan staten och
respektive landsting eller i förekommande fall kommuner, innebär att central
service fill fonderna utövas av säväl industriverket som landstingsförbundet.
Enligl en överenskommelse rnellan verket och landstingsförbundet skall
förbundets bevakning av central service gälla.

- styrelsernas funktioner

- behovel av förtroendemannautbildning

- polifiska krav om resurstilldelning

- policyfrågor med hänsyn till fondernas funkfion som
näringspolitiska instrument

Industriverkels
service kan avse såväl effektivisering av fondernas interna verksamhet, inom
t.ex. redovisning, dataregislrering, löneadminislralion, som utveckling av
fondernas samarbete med företagen. En viktig uppgift år vidare atl skapa
förutsättningar för fonderna att i högre grad än f. n. lära av varandras
erfarenheter. Sådant erfarenhetsutbyte i mer systematiserad form förekommer
redan, främst pä VD-nivån. För framtiden bör arbetet utvecklas och systematiseras
även för andra personalkategorier vid fonderna. Behovet av vidareutbildning för
fondpersonalen bör särskill uppmärksammas.

Vidare
bör en central informationsfunktion gentemot fonderna byggas ut och
systematiseras pä elt bättre sätt än vad som f. n. är fallet. Fonderna har för
sin del en vikfig informalionsförmedlande roll gentemot förelagen. Det kan
gälla t. ex. information om former för finansiering, beskattningsregler,
regler för handel pä olika utlandsmarknader eller olika standardiserings-,
patent-, provnings-, säkerhets- och miljövårdskrav.

Prop.
1982/83:113 127

Fonderna
bör i denna funkfion dels "dela med sig" av den information som
kommer fram i fondernas samarbete med centrala och regionala myndigheter och
organisalioner samt via tidskrifter, författningar, utredningsrapporter och
andra skriftliga källor, dels aktivt söka information för atl lösa specifika
problem. Sädan information kan förmedlas vidare tUl förelagen i en rad olika
former, t.ex. i fondernas förelagsuppsökande rådgivning eller i kurs- och
utbildningssammanhang, i samband med informationsmöten som fonderna arrangerar
för företagen och genom de informationsblad som fonderna distribuerar lill
förelagen.

Del
är också viktigt alt informationen används för alt utveckla kompetensen hos
fondernas personal.

Denna
informalionsförmedlande roll hos utvecklingsfonderna behöver slöd av en
systematiserad central service med riksövergripande information, t. ex. om
bransch-, marknads- och leknikdala, industripoliliska utredningsresultat och
beslul, initiativ och aktiviteter av cenirala myndigheter och
intresseorganisationer med näringslivsanknylning. Situationen i dagslägel är
alt varje utvecklingsfond i för hög grad själv mäste la fram den centrala
industripoliliska information som den vid sidan av länsspecifika uppgifter vill
förmedla till förelagen. En samordning av delta arbete lill central nivå bör
eftersträvas.

När
del gäller nya lagar och förordningar vill jag erinra om atl
SHIO-Familjeföretagen genom en överenskommelse med industriverkel/utveck-Ungsfonderna
svarar för en omfattande information på detta område.

Kunskaps-
och informationsöverföring till fonderna bör också ske i form av kontinuerlig
utbildning och utveckling av fondernas ledning och personal. Del primära
ansvaret härför åvilar självfallet fondernas styrelser och verkställande
ledning. Etl särskill ansvar på central nivä för utbildningen av
styrelseledamöter har landstingsförbundet. Emellertid bör också industriverket
härvidlag kunna ge värdefulla bidrag utifrån den särskilda kompetens som
myndigheten förutsattes besitta i övergripande industripoliliska frägor. Många
frågeställningar och kompetenskrav är gemensamma för utvecklingsfonderna och
del är därför rationellt all genomföra viss utbildning cenlralt för flera
eller alla fonder samtidigt.

För
utvecklingsfondernas verksamhel gäller i första hand deras stadgar som baserats
pä innehållet i konsortialavtal mellan huvudmännen. Enligl stadgarna skall
fonderna bl.a. handha kredit- och uppföljningsverksamhel i enlighet med vad som
sägs i författningarna. Härutöver finns avtal mellan fonder om gemensamma
utbildningsfunklioner.

Det
är angeläget alt industriverket bistår fondema med information och tolkningar
om innehållet i sådana beslämmelser. Fondernas styrelser och ledning har
naturligtvis ansvaret inför huvudmännen för den verksamhet som bedrivs, men kan
behöva hjälp vid tolkningar av cenirala beslämmelser för alt fullgöra sina
uppgifter korrekt. Insatser från induslriverkel i della avseende bör kunna
främja enhetlighet i tillämpningen av för fondernas gemensamma författningar
och avtal.

Prop. 1982/83:113 128

Initierings-
och samordningsfunktionen

En
viktig central uppgift är all i samverkan med utvecklingsfonderna planera och
genomföra rikstäckande industripoliliska insatser, t.ex. av karaktären
nyetablerings- eller deklronikkampanj. En annan sädan uppgift är atl samordna
cenirala och regionala statliga insatser saml all svara för motsvarande
samordning mellan utvecklingsfonderna.

Inom
ramen för denna funktion bör industriverket förfoga över projektmedel för de
olika insatser som här kan aktualiseras. En viktig uppgift blir alt prioritera
användningen av sädana medel.

I
industriverkets uppgifter ingär f. n. atl fördela de statliga medlen lill
fonderna för administration och finansiellt stöd. Jag har övervägt en annan
arbetsfördelning i syfte all renodla verkets roll som serviceorgan, vilken
skulle innebära all utvecklingsfonderna släller sina årliga resursanspråk
direkt lill industridepartementet. Regering och riksdag skulle därmed ta beslut
om medelstilldelning på grundval av framställningar från varje fond i stället
för som nu på grundval av sammanställt och prioriterat underlag från
induslriverkel. I denna modell skulle således regeringen också besluta om fördelningen
mellan olika utvecklingsfonder inom ramen för de medel som riksdagen anvisar
lill fondernas verksamhel tolaU.

För
denna senare modell talar framför allt alt ansvariga politiker mer direkt
informeras om fondernas verksamhet och resursanspråk saml ges möjlighel alt
"utan omväg" besluta om den resursfördelning mellan fondema som kan
vara närings- och regionalpoliliskt motiverad.

Den
nuvarande arbetsformen har dock praktiska fördelar varför den även
fortsättningsvis bör tillämpas. Ett tungt vägande skäl i sammanhanget är atl
induslriverkel som skall svara för statens service till och "närkontakt"
med utvecklingsfonderna ocksä kan förutsättas ha goda kunskaper alt värdera
resursbehov och fördela resurserna mellan fonderna.

Det
kan dock övervägas om inte landstingssektorn i egenskap av medfi-nansiär av
fondernas verksamhet ocksä bör ges möjlighel alt lämna synpunkter på
industriverkets anslagsframställning om resurser fill utvecklingsfonderna.
Således kan del vara lämpligl atl regeringen genom etl enkelt remissförfarande
låter landstingsförbundet yttra sig över dessa anslagsframställningar innan
förslag läggs till riksdagen. Pä detta sätt kan erhållas en mer fullständig
värdering av fondernas verksamhel och resursanspråk liksom synpunkter på
fördelningsprinciper.

Inom
funktionen företagsutveckling bör rymmas även ulredningskapacilet med
inriktning mot smäförelagsproblematiken i enlighet med vad jag anfört i avsnitt
4.4.2 om älgärdsinriklad utredningsverksamhet. Härvid torde etl samarbete med
det i Växjö nyinrättade småföretagscentrum kunna ske.

I
arbetsuppgifterna med företagsutveckling har jag inbegripit även industriverkets
nuvarande uppgifter med rådgivning litt näringslivet i frågor rörande
energihushåUning. Ansvaret för hithörande frägor har behandlats

Prop.
1982/83:113 129

i prop. 1980/81:90 (bil. I s. 357) om rikfiinjer för
energipolifiken (NU 1980/ 81:60, rskr. 1980/81:381), där förslagen om
inrättandet av statens energiverk lades fram. I propositionen föresläs all
induslriverkel även i fortsättningen bör ha ansvaret för frägor rörande
energihushållning inom industrin. Vid riksdagsbehandlingen anfördes ingen
erinran mot delta. En överföring till energiverket av dessa frågor har därefter
diskuterats i organisationskommittén (I 1981:04) för statens energiverk m.fl.
organ inom energiområdet, som dock inle funnit skäl alt föreslå någon ändring i
förhällande lill propositionen.

Del finns enligl min mening inte skäl att ånyo överväga en
överföring till energiverket av rådgivningen tUl näringslivet rörande
energihushållning. Ell upprätthållande av industriverkels ansvar för detta
område kräver dock alt verket har häremot svarande resurser och kompelens. Jag
ulgår frän att denna fråga prövas i den organisalionskommUlé som enligl mina
förslag i del följande bör tillkallas (se avsnitt 4.8).

Avslutningsvis
vill jag i anslutning lill vad jag sagt om industriverkels förelagsutvecklande
insatser peka pä alt likartad service men med speciell tonvikt på de produkt-
och produktionstekniska utvecklingsfrågorna lämnas lill småförelag från STU.
Liksom industriverket arbetar STU med överföring av kunskaper som ell mindre
förelag självt kan ha svårt atl förvärva. En särskild enhet för olika typer av
småföretagsinriklad förelagsservice arbetar med dessa uppgifter inom STU.
Vissa av STUs projekten-heter arbetar också med en inriktning som på elt
avgörande säll har betydelse för de små företagens utveckling. Della gäller
framför allt projektenheten för tillverknings- och produkfionsleknik. Somjag
har framhållit i tidigare avsnitt är det angelägel alt industriverkets och
STUs insatser på området samordnas pä ell bällre sätt. Della kan ske i olika
former, varvid de mest långtgående samordningsåtgärder skulle vara en organisatorisk
integration. Jag ålerkommer lill detta i avsnitt 4.5.

4.4.6 Interna stöd- och servicefunktioner

Vid sidan av de under avsnUlen 4.4.1-4.4.5 nämnda
industripoliliska funktionerna måste inom industriverket även finnas vissa
interna slöd- och servicefunktioner.

Hit hör t.ex. övergripande planering och samordning. Denna
funktion som är av slabskaraklär får stor betydelse i industriverkels nya roll
mot bakgrund av all sakfrågorna spänner över ell förhållandevis brett - och i
vissa avseenden konflikfiaddal - arbetsfält. Planerings- och samordningsarbetet
bör syfta lUl all i ett mer långsiktigt perspektiv planera och ulvärdera
myndighetens olika verksamhetsområden. Prioriteringar och samordning mellan
verksamhetsområden ingår också i denna funktion. Jag anser all det är
rationellt alt funktionen förfogar över viss ulredningskapacilet för att
utarbeta underiag för olika strategiska insatsområden.

En annan viktig funktion är informationsfrågorna. Del
gäUer informa-9 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 113

Prop.
1982/83:113 130

tion utåt säväl om enskilda projekt och insatser som om
myndighetens verksamhel och bedömningar i stort. Som ansvarigt seklororgan för
industripoliliska frågor och regionalpoliliskt slöd lill förelag och
regionalpolitiskt slöd fill förelag måste myndigheten kunna tillgodose högt
ställda krav på allsidig och lättillgänglig information inom ansvarsområdet. I
funktionen bör också ingå ansvar för information till den egna personalen i
olika frågor.

Vidare bör del finnas en funktion för internafionella
frågor. Jag har tidigare pekat på betydelsen av atl ökad uppmärksamhet ägnas
den internationella UlveckUngen i olika industriella avseenden. Det gäller
inle bara inom utredningsomrädet som jag har behandlat i avsnitt 4.4.2. Del
gäller också inlernafionell kontaktverksamhet, biträde i förhandlingar o.d. De
sistnämnda uppgifterna har karaktären av intern stöd- och servicefunktion och
behandlas därför i detta avsnitt.

I organisationen måste slutligen finnas administrativa
funktioner inom bl.a. ekonomi-, personal-, inlendenlur- och del juridiska
området.

4.4.7 Verksamhetsform och ledningsfunktion

I de närmaste föregående avsnitten har redovisats de
framlida funktionerna för industriverket. En viktig fråga är i vilken
verksamhetsform som dessa funktioner skall bedrivas. F.n. ulförs uppgifterna
inom ramen för myndighetsformen. Del är emellertid inle självklart alt denna
verksamhetsform bör väljas även fortsättningsvis.

Elt krav som jag framhållit fidigare är all sekiororganet
skall kunna arbeia flexibelt, problemorienlerat och relativt självständigt inom
ramen för etl givet regelsystem. Det bör inle belastas med betungande
administrafiva beslämmelser. Det kan då ligga nära lill hands atl överväga en
annan form än myndighetsformen, t.ex. en stiftelse. För- och nackdelar med all
bedriva slallig verksamhet på det industripoliliska området i myndighels-form
respektive i annan associationsform, som stiftelse eller aktiebolag har
redovisats i flera statliga utredningar under senare år. Jag kan här nämna
STU-kommitlén', företagareföreningsutredningen och SIFU-kommillén'. De
generella slutsatser som därvid dragils är alt stiftelseformen ger vissa
fördelar vad gäller flexibla arbetsformer men atl de reella skillnaderna inle
är stora vad gäller möjligheten atl uppnå flexibilitet.

Vid val av verksamhetsform bör stor hänsyn las lill
behovel av övergripande styrning och insyn frän statsmakternas sida som enligt
min mening måste finnas i fråga om del industripoliliska sektororgan som jag
föreslär. Della behov fillgodoses bäsl genom en verksamhel i myndighetsform.
Jag anser vidare atl den önskvärda flexibiliteten lill stora delar bör kunna
uppnås även inom ramen för en myndighet.

'Dsl 1975:5. SOU 1977:3. 'Ds I 1978: 38.

Prop.
1982/83:113 131

Jag förordar därför atl verksamheten vid industriverket
även fortsättningsvis bedrivs i myndighetsform. Vid utformningen av del mer
preciserade regelsystemet för myndigheten bör slor hänsyn tas till dess behov
all arbeia smidigt och flexibelt. I avsnitt 4.8 föreslår jag alt en
organisationskommitté tillkallas för att på grundval av mina principförslag
och ställningstaganden med anledning därav överväga detaljutformningen av den
nya myndigheten. En uppgift för denna kommitté bör vara atl föreslå en
detaljorganisalion där kraven på flexibilitet beaktas.

Stora krav måste ställas på styrelse och ledning i en
myndighet med den avsedda cenirala ställningen inom industripolitiken. Jag vill
särskill peka på nödvändigheten av professionellt,kunnande i näringslivsfrågor.
Stora krav kommer generellt alt ställas pä verkels personal, särskill
chefsljänsie-månnen. Det är därför viktigt alt verkel ges goda förulsällningar
alt rekrytera och behälla personal med hög kompelens. Jag vill framhålla alt
redan i dagslägel förekommer relativt många kontraklsanställningar vid verkel
p.g.a. konkurrenssituationen med den privata sektorn. Möjlighelerna lill
kontraklsanställning och lill en friare lönesältning vid induslriverkel bör
enligl min mening emellertid förbättras.

Vad gäller styrelsen är del viktigt alt förutom
representanter för näringslivets- och de fackliga organisationerna del också
finns ledamöter som är verksamma inom förelags- och banksektorn. Del är också
viktigt att personer på högsta ledningsnivå i andra organ inom närings- och
sysselsättningspolitiken finns representerade.

Del är även angelägel atl styrelsen eller ledningen för
industriverket är representerat i styrelserna för organ med närliggande
uppgifter, t.ex. STU, AMS, Exportrådet och Invesleringsbanken.

Rent principiellt anser jag vidare all nägon annan än
verkschefen bör vara ordförande i styrelsen. Detta skapar bättre möjligheter
till en mer fömlsältningslös debatt om de frågor som förs upp till styrelsen.
För all åstadkomma en ökad samordning mellan industriverket och STU bör de båda
myndigheternaha gemensam styretseordföratide.

Vid sidan av industriverkets styrelse bör också finnas
permanenia samrädsorgan. Hil hör t.ex. organ motsvarande industriverkels
expertråd för långsikliga prognoser.

Till verksamheten bör vid behov även knytas andra expert-
och referensgrupper för de skilda aktiviteterna. Det kan vara såväl mer
permanenta grupper som ad hoc-belonade grupper. Del bör med vissa undantag
ankomma pä myndigheten själv all besluta om sädana gmpper. För alt
styrelseledamöterna skall få möjlighel all nära följa de löpande frågorna hos
myndigheten bör de vara representerade även i någon av dessa grupper. Del kan
t. ex. vara lämpligt alt ordförandena i sädana grupper rekryteras från
styrelsen.

Prop.
1982/83:113 132

4.4.8 Programstruktur

Med hänsyn lill behovel av självständighet och
flexibilitet saml av en problemorienterad verksamhel anser jag atl
programbudgetering som planerings- och styrsystem bör tillämpas för
myndigheten-. Härigenom kan resurser för industripoUtiska ålgärder effektivt
samordnas i övergripande program. Verksamheten bör också sä längt som möjligl
finansieras genom flerärsanslag. Jag vill i sammanhanget framhålla de positiva
erfarenheterna vid STU av programbudgel och flerårsramar.

Jag föreslår i enlighet med funktionsbeskrivningar i
avsnittet 4.4.1 -4.4.5 följande huvudprogram för verksamheten:

•
Utredningsverksamhet

•
Strukturanpassande
ålgärder

•
Induslri- och
regionalpolitiskt finansiellt slöd

•
Förelagsutveckling

Målet för programmet Utredningsverksamhet är att lä fram
Underlag för strategiska och långsikliga industripoliliska bedömningar och
ställningstaganden med hänsyn till industriell och teknisk utveckling inom
landei och internafionellt. Verksamheten syftar i första hand till alt genom
riktlinjer frän regering och riksdag bedriva en löpande utredningsverksamhet.
Det övriga utredningsarbetet som behövs i samband med myndighetens opera-liva
verksamhet avses inle bli inordnat i della program. Medlen för verksamheten är
egna utredningsinsatser och projeklinsalser med hjälp av konsulter och andra ulredningsorgan.

Programmet Strukturanpassade åtgärder syftar lill atl med
utgångspunkt i industristmkturen stimulera till effektivare
kapacitetsutnyttjande och lönsammare produktionsinriktning bland företag inom
viss bransch eller sektor. Medlen för verksamheten är utredningsverksamhet,
konsultinsatser, utbildning, slöd lill marknadsföringsåtgärder,
seminarieverksamhet saml samråd och förhandlingar.

Programmet Industri- och regionalpolitiskt finansiellt
stöd syftar lill dels all med utgångspunkt i förelagens behov av riskkapital
stimulera till elt bibehållande eller en utbyggnad av bärkraftiga förelag, dets
all med utgångspunkt i regionala förhållanden stimulera lill ny företagsamhet
och utveckling av befintlig induslri. Medlen för verksamheten är finansiellt
stöd genom IG-lån' och regionalpolitiskt slöd, produklsökning, systemet med
investeringsfonder i förelag, viss utredningsverksamhet samt samråd och
förhandlingar.

Programmet Företagsutveckling år inriktat i första hand
mol serviceinsalser för småförelagen, särskilt sådana som sker i samverkan med
eller kanaliseras över de regionala utvecklingsfonderna. Målet är all främja
utvecklingen av småförelagssektorn och att stödja en inlroduklion av nya
produkter och förelag på markanden saml all främja en god energihushåll-

' Inkl. de integrerade strukturgaranfierna enligt förslag
i avsnitt 4.4.4.

Prop.
1982/83:113 133

ning.
Här ingår också all som slallig huvudman fördela medel lill och ge service ät
de regionala utvecklingsfonderna. Medlen består av informations- och
utbildningsverksamhet, rådgivning, seminarieverksamhet, projektledning och
samordning samt visst finansiellt projektstöd. Pä energiområdet är medlen
begränsade fill rådgivning och viss utredningsverksamhet.

Genom
denna uppdelning pä program skapas enligt min mening god överblick av
verksamheten. Vidare ges förulsällningar för prioriteringar från statsmakternas
sida mellan de olika programmen.

Del
bör ankomma på organisafionskommittén all föreslä indelning i delprogram och
eventuella underprogram samt alt ytteriigare precisera huvudprogrammen. En
annan uppgift för organisationskommittén bör vara all föreslä en organisatorisk
enhetsindelning för myndigheten. Jag har övervägt alt föra fram förslag i della
avseende men kommil fill slutsatsen all uppgtften bör anslå lill etl senare
skede då slällning tagils lill mina principförslag lill organisatoriska
lösningar. Jag anser dock atl den interna organisationen bör knyta an till
programstrukturen sä långl som möjligl. Detta torde underiätta en fortlöpande
målanalys och hanteringen av målkonflikter. Avsteg från denna princip måste
dock få göras om del bedöms ändamålsenligt.

Belräffande
resurserna för verkel hänvisar jag lill avsnitt 4.6. Här vill jag dock nämna
all den nuvarande personalstyrkan som berörs av mina förslag kan beräknas uppgå
lill ca 210 personer. Jag har härvid lagil hänsyn lill de beslutade
förändringar på energiområdet som skall träda i kraft den 1 juli 1983.

4.5
Utvecklingslinjer för den centrala myndighetsorganisationen — Styrelsen för
industriell och teknisk utveckling

I
kapitel 3 har jag belyst sambanden mellan politik för teknisk förnyelse och
annan industripolitik och därvid diskuterat behoven av en förbättrad samverkan
mellan de industripoUtiska funkfionerna i dessa avseenden.

I
mina förslag i del föregående lill organisatoriska lösningar på central
myndighetsnivå har jag inle inkluderat funktionen teknisk forskning och
utveckling, dvs. STUs arbetsuppgifter.

Som
framgår av den tidigare framställningen finns flera nära beröringspunkter
mellan industriverket, såväl i dess nuvarande som i dess föreslagna framlida
roll, och STU.

Dessa
beröringspunkter finns främst pä smäförelagsområdel, i första hand vad gäller
olika former av service och rådgivning till denna förelagsgrupp. Konkret rör
del sig främst om den verksamhet vid STU som redovisas under delprogrammet
Induslriservice och Produkt- och uppfin-ningsulveckling. Organisatoriskt är
dessa verksamheter föriagda till i första hand Serviceenhelens sektion för
industriell ulvecklingsservice och projeklenhelen 5.

Prop. 1982/83:113 134

En överföring av STUs småföretagsinriklade aktiviteter
titt industriverkets föreslagna verksamhel med företagsutveckling torde enligl
min mening kunna innebära en mer effektiv central organisation för teknisk och
annan industriell service för småförelagen och fill de regionala utvecklingsfonder.
Samtidigl ser jag vissa risker med en sådan överföring. Småföre-lagsfrågorna
"skär tvärs igenom" stora delar av STUs verksamhel vad gäller
induslridll utveckUngsarbete. Del skulle därför kunna innebära svårigheter alt
skilja ul sådan verksamhel ulan all samtidigt försvaga STUs kompelens och
effektivitet.

Med hänsyn
lill vad jag tidigare har anfört om behovel av en helhetssyn pä de
industripolifiska funktionerna i ell långsiktigt perspekfiv anser jag att man
ocksä skulle kunna överväga etl radikalt och långtgående organisalionsförslag.
Detta förslag skulle innebära en totalintegration mellan industriverket med de
uppgifter jag har föreslagit i tidigare avsnitt och STU. Härigenom skulle
skapas ett huvudansvarigt seklororgan inom del industripoliliska området,
förslagsvis benämnt Styrelsen för industriell och teknisk utveckling. Hos della
organ skulle samlas industriell och teknisk kompetens. Della skulle kunna
förbättra samordningen och därmed effektiviteten av de industripoliliska
insatserna. Dessutom skulle företagen behöva vända sig lill endasi en central
myndighet. Della organ torde med de rationaliseringsvinster som integrationen
kan väntas medföra omfatta grovt sett ca 450—500 personer. Nedanstående figur
visar en tänkt programstruktur för en sädan organisation.

Del finns
emellertid också nackdelar och risker med en sädan organisation. I modellen
sammanförs ansvaret för statliga insatser till teknisk forskning och utveckling
med ansvaret för andra cenirala induslri- och regionalpolitiska insatser. Häri
ligger onekligen vissa målkonflikter. Jag har tidigare framhållit att mina
förslag ulgår från den långsikliga industripolitiken. Alt främja teknisk forskning
och utveckling är eh klart långsiktig uppgift. I del tidigare föreslagna
ansvarsområdet för induslriverkel ryms emellertid också frågor som måste
hanleras i elt kortare tidsperspektiv. Beslut och åtgärder med inriktning mot
region, bransch eller struktur kan ha sin upprinnelse i en akut krissituation.
Valet av åtgärd mäste därför ibland ske med beaktande av kortsiktiga
verkningar.

Det finns därför risk för en alltför svårhanterlig
målkonflikt mellan utpräglade långsikfiga uppgifter inom teknisk forskning och
utveckling ä ena sidan och mindre långsiktiga industripoliliska uppgifter å den
andra sidan.

En annan invändning mol ell sådant förslag kan ocksä vara
all organisationen personalmässigl skulle bli för slor och svåradministrerad.

Del kan också hävdas all en viss pluralism på
myndighetsplanet främjar effektiviteten hos respektive myndighet.

• 5
>

ii p E c o ca

jS-Se

t «
(/] cd rt

J 5
a.if E

t/3 60-C

> .E IU

ca c P

!p t « w

ir i; ca

Qc2 ts

i op a P

ca ■—

[/l o P <u

3
>

_ii S.SP

X2£

= .> 60

Ö 0.S.2

3 u 3
J 2-ao-p -1 ca u _

': IU

Sp "

u -[ >

X u ti: j.f i>'

60 I

°ä||§ä.-2|.S

pS

pl.flil.l

■2
i

S-Sia.Elfl.lt

E i E
I .i 2

spä

M.o
" 5e-

p r

V E

o
"2 « — , Ic Ä c CK -J .

O0J3 -;

2 « !2 u ° ca

g 60 =

tu = c

ort i>

c/3 2

- Ie-

D.~ 602 = U

• o .

3 j C .ic O -a r- CJ • = 'C .5 ° .ca

J<!
— 60

P IU

CA
> u.

4J

.■
IU

6o1|.>-SS3E

O •

1)

E-<2i5Sc £ ji = p

1= S o t

Ir; E

00 J2
.~

■
C

C/3 •

■-

■H-a

• o

p

T3 P

.2

00

.i a

É S

00

c

•natpotiti sielU stö

■B
2

— CA

0

:ca

'C c .E'E

"c

-1

0 *J

■C
a

ts
1/1

.B- — g Tj

.2'i

00
ca K c Bits

c/1

• 0

p ° 2

C

a>

t/1

>

_.
-o > u

E 3

0

in

3

Indu:
regio finan

Ii

c/1

tu

X

• U tu

E ° e .it

1

a ä

0

c

0 2

Ii

5

c O) >

• -■ <u

11 il

W « 3 ts £•

Prop. 1982/83:113 136

Ytteriigare
en invändning kan vara atl en slörre organisationsförändring i del kortare
tidsperspektivet innebär effektivitetsförluster. Del lar viss lid innan
myndigheten har "vuxit in" i sin nya roU.

Det
har inom ramen för mitt utredningsuppdrag inle varit möjligl atl mer djupgående
analysera för- respektive nackdelar med olika inlegralionsal-lernaliv mellan
industriverket och STU.

Jag
anser emellertid ha ell tillräckligt underlag för all föreslå all inlegra-lionsallernativen
undersöks närmare.

Sammanfattningsvis
föreslär jag all statsmakterna i ell första steg genomför de organisatoriska
förändringar somjag har förordat i avsnitt 4.4. Parallellt därmed bör pä
lämpligt sätt undersökas om en begränsad eller en lolal integration av STUs
verksamhel, såsom jag har skisserat, bör göras.

Jag
vill betona vikten av all en fortsatt belysning av frågan sker på elt sådant
sätt all del löpande arbelel hos myndigheterna inte störs mer än nödvändigt. En
lämpUg form kan därtor vara atl de båda myndigheternas generaldirektörer fär i
uppdrag all gemensamt studera frägan.

Även
i del fall STUs funktioner inte alls eller endasi delvis integreras i
industriverket kvarstår behovel av en helhetssyn på den industripolifiska
organisationen. Samordningen mellan STUs funktioner och övriga industripoliliska
funktioner får då lösas på annat säll än genom organisatoriska samgåenden.
Exempelvis kan gemensamma projektgrupper bildas inom olika områden. Sådan
projektsamverkan finns idag mellan STU och försvarets forskningsanstalt (FOA).
En motsvarande samverkan har även inletts mellan industriverket och FOA. Jag
vill här också erinra om mitt förslag i del föregående alt industriverket och
STU bör ha samma styrelseordförande.

4.6
Resursfrågor

Enligt
mina direktiv skall jag lämna förslag lill verksamhel vid och framtida
organisation för statens industriverk saml redovisa vilka resurser som verkel
behöver för sin verksamhet. I direktiven sägs också all del stalsfinansiella
lägel innebär all krav på besparingar och rationaliseringar i myndigheternas
verksamhet fortlöpande kommer all ställas och att industriverkets verksamhel
med anledning därav bör prövas förutsättningslöst.

I
det föregående har jag redovisat ell principförslag för en framlida central
industripolitisk verksorganisalion, med del nuvarande industriverket som bas.
Jag har även angett tänkbara utvecklingslinjer, där STU eller delar av STU
ingår i denna organisation.

Mitt
principförslag innebär atl vissa arbetsuppgifter som f. n. handläggs inom
industridepartementet delegeras fill industriverket. Del gäller bl.a.
obeståndsärenden, produklsökning, delar av lokaliseringssamrådel saml insatser
rörande bedömningar av induslriulvecklingen som underiag för länsplanering (jfr
4.4.1). Dessa verksamheter omfattar f.n. ca 10 heUids-

Prop. 1982/83:113 137

tjänster.
Den närmare fördelningen mellan myndigheten och departementet av dessa
tjänster bör göras av organisationskommittén efter en mer detaljerad analys.

Vidare innebär mina
förslag om en begränsning av besvärsrätlen m. m. i fråga om vissa ärenden om
finansiellt slöd en direkt arbets- och resursbesparing vid främst
industridepartementets lokaliseringsenhet. Även i fräga om denna verksamhel
krävs en mer detaljerad analys, som bör göras av organisafionskommittén för alt
fastställa resursbesparingens omfattning. Upplysningsvis kan nämnas atl ca en
tredjedel av lill enheten inkomna ärenden under 1981 avsåg besvärsärenden.

Mina
förslag rörande organisationen av industriverkets utredningsverksamhet bör
leda tUj.en effektivisering av arbetet. Jag fömtsätter all den
organisationskommitté som enligl mina förslag bör tillkallas (se avsnitt 4.8)
prövar vilken omfattning som utredningsresurserna vid verkel bör ha framöver.
Vidare bör ett ökat utnyttjande av andra utredningsorgan ske, även om detta i
sig inte behöver medföra en total resursbesparing.

Jag
vill inte utesluta alt mina förslag även i övrigt kan innebära rationaliseringsvinster.
Exempelvis torde mina förslag om ändrade stödformer, t. ex. slopande av
stmkturgarantier innebära vissa besparingar. Därutöver torde de nya rikfiinjer
för regionalpolitiken som gäller fr. o. m. budgetåret 1982/83 medföra
rationaliseringar i handläggningen på central myndighels-nivå.

Jag vill slutligen nämna
atl en lotalinlegration mellan induslriverkel och STU, som jag har angett som
en länkbar utveckling, enligt min mening skuUe innebära en
effektivitetsbefrämjande samordning av cenirala industripoliliska funktioner
som åtminstone pä längre sikt borde ge rationaliseringsvinster. Det torde
ocksä innebära stalsfinansiella besparingar på kort sikt. Genom all föra samman
industriverkels och STUs funktioner i en myndighet uppkpnirner betydande
administrafiva besparingar. Myndigheterna förfogar per den 1 juli 1983 över
var sin administrativ enhet med tillsamrnans ca 100 personer (ca 30 vid
induslriverkel och ca 70 vid STU, iiikl. ADB pch annan inte direkt
administraliv verksamhel). Med hänsyn till de stprdnftsfördelar som generellt
gäller i fråga om löpande personal-och ekpnpniiadministration bör väsentliga
besparingar kunna göras här. Jag vill sarntidigt betona all sådana besparingar
inle nödvändigtvis är avhängiga av en integration mellan myndigheterna.
Motsvarande besparingar torde i princip vara möjliga även vid ell bibehållande
av verken som sinsemellan frislående organisationer. Verken kan m. a. o. även i
denna situafion ha gemensamma administrativa funkfioner. Jag tar upp denna
fråga i nästa avsnitt.

.4,7
Administrativ samordning av myndigheter på Liljeholmen i Stockholm

En
särskild uppgift enligl mina direktiv är all undersöka vilka möjligheter lUl
administrativ samordning som föreligger meUan induslriverkel och övriga fill
Liljeholmen lokaliserade myndigheter. 10 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 113

Prop. 1982/83:113 138

Jag
hemställde under våren 1982 om statskontorets medverkan i denna deluppgift.
Statskontoret har älagU sig att bistå i projektet. Resurser har avsatts för elt
särskilt projekt med syfte atl utreda om administraliv samordning kan ge ökad
effektivitet och att lämna förslag till sädana ålgärder.

En
planeringspromemoria har utarbetats av statskontoret och överlämnats till mig.
EnUgt denna PM avses en förstudie rörande de berörda myndigheternas
samordningsmöjligheter och organisalionsalternativ all definieras. ResuUalen av
förstudien väntas kunna bli framlagda omkring årsskiftet 1982/83.

F.n.
har följande statliga myndigheter förvaltningslokaler pä Liljeholmen:

- Induslriverkel med ca 150 anställda (per den 1 juli
1983, dock enligt mina förslag i del föregående: ca 210 anställda)

- STU med ca 295 anställda

- Delegationen för vetenskaplig och teknisk
informationsförsörjning (DFI) med ca 20 anställda

- Nämnden för statens gruvegendom (NSG) med 14
anställda

- Nämnden för hemslöjdsfrågor med en anställd

- Statens elektriska inspektion (Östra distriktet)
med nio anstäUda (ingår i energiverket fr. o. m. den 1 juli 1983).

Industriverket
ombesörjer f. n. personal- och ekonomiadministration ål nämnden för
hemslöjdsfrågor, statens sprängämnesinspektion och NSG.

Fömtom
dessa myndigheter med beslutad lokalisering fill Liljeholmen har enligl
särskilda direktiv från regeringen inletts en successiv inflyttning till
Liljeholmen av vissa verksamheter på energiområdet. Inflyttningen, som beräknas
vara avslutad i mitten av januari 1983, avser de verksamheter som enligt
riksdagens beslul skaU övergå fill den nya cenirala myndigheten för
energifrågor - statens energiverk (SEV). Lokaliseringen av desa verksamheter
till Liljeholmen är tilfällig i avvaktan på elt beslul om energiverkels
definitiva lokaliseringsorl. Energiverkels personal, exkl. elektriska
inspektionen, beräknas uppgå lill ca 180 ansläUda.

En
öppen fräga är således om energiverket kan räknas in bland myndigheterna med
lokalisering tUl Liljeholmen.

En annan fråga av betydelse
i sammanhanget är ställningstagandena lUl mina organisalionsförslag.
Samordningsöverväganden får olika riktningar om SINDs och STUs verksamhet
bibehålles som två självständiga myndigheter enligt mUt principförslag eUer om
de förs samman i en myndighet enligt de tänkbara utvecklingsUnjer somjag har
skisserat. Som framgått av avsnitt 4.6 är en inlegrafion mellan myndigheterna
ingalunda en fömtsältning för gemensamma administrativa funktioner. För egen
del anser jag det väsenlligl all slalskonlorel i sin utredning noga prövar alla
möjligheter lill ell administrativt syslem med gemensamma funktioner i slörsla
möjliga ulslräckning för myndigheterna på Liljeholmen.

Induslriverkel,
STU och SEV ulgör de helt dominerande verksamhe-

Prop. 1982/83:113 139

terna
i sammanhanget. Med hänsyn bl.a. lill den rådande oklarheten beträffande
lokaliseringen av SEV är det enligt statskontoret rimligt att en mer djupgående
analys med ätgärdsförslag om adminslrativ samordning anslår. Statskontoret, som
har samrått med mig på denna punkt, planerar därför all så snart ökad klarhet
finns i de aktuella avseendena gå vidare med en huvudstudie rörande
samordningsmöjligheterna.

Enligl
min mening bör en sådan huvudstudie lämpligen drivas parallellt med en
eventuell organisationskommitté. Härigenom kan ålgärder på delta område
diskuteras och sä längt möjligl genomföras i anslutning lill förberedelsearbetet
inför de organisationsförändringar som kan bli följden av mina förslag.

Jag
vill i sammanhanget betona vikten och nödvändigheten av atl induslriverkel
även fortsältningsvis blir lokaliserat lill Stockholmsområdet. Tidigare gjorda
undersökningar rörande industriverkels verksamhel har visat all myndigheten med
hänsyn liU dess kontaktyta bör vara lokaliserad till Stockholmsområdet. Mina
förslag ger inte anledning lill annan ståndpunkt i lokaliseringsavseende.

4.8
Plan för genomförandet

Som
jag tidigare har framhållit har mina förslag rörande den cenirala
myndighetsorganisalionen på del industripoUtiska området karaktären av principförslag.

En
rad konkreta frågor rörande bl. a. programslmktur, intern organisafion och
resursbehov har lämnals öppna. Jag anser det rimligl all slällning först las
till de övergripande frågorna innan arbete läggs ned på mer praktiskt inriktade
frågor.

Jag
har därför förutsatt atl en organisationskommitté av traditionellt slag måste
fillkallas för alt fullfölja arbelel med de viktigaste praktiska frågorna. Den
överföring av personal mellan olika myndigheter som kan bli aktuell är en sådan
fräga. Jag förordar alt en organisalionskommUlé tillkallas snarast möjligl
sedan slällning lagils tiU mina principförslag. Erfarenheterna från
organisationsförändringar under senare lid har visat all del prakfiska
förberedelsearbetet inför genomförandet av förändringar är tidskrävande. Jag
vill samtidigt framhålla viklen för såväl berörda myndigheters effektivitet
som deras personal all de förändringar som kan komma atl beslutas med anledning
av mina förslag genomförs skyndsamt. Jag bedömer det därför under dessa fömtsättningar
möjligl all en ändrad myndighelsorganisation för induslriverkel kan träda i
krafl redan den 1 juli 1983. Under förutsättning atl STUs verksamhel inle ingär
i organisationsförändringen torde dock arbelel med genomförandet kunna
bedrivas relativt snabbi.

Prop. 1982/83:113 140

UnderbUaga
titt bilaga 1

Statens industriverks framtida verksamhet och organisation
m. m.

Dir
1981:73

Beslut
vid regeringssammanlräde 1981-11-12.

Chefen
för induslridepartementet, statsrådet Åsling anför.

Bildandet
av statens industriverk

År
1973 beslöt statsmakterna att inrätta elt nytt verk - statens industriverk -
som central myndighet för induslri-, energi- och mineralpoliliska frågor (prop.
1973:41, NU 1973:54, rskr 1973:225). Verkels huvuduppgifter skulle vara:

- industripolitisk utredningsverksamhet,

- vissa uppgifter i samband med det statliga
finansiella företagsstödet som tidigare handhades av kommerskollegium,

- statliga insatser för företagsservice, främst till
de små och medelstora förelagen,

- det säkerhetsinriktade arbete som tidigare utfördes
av kommerskollegium,

- centrala myndighetsuppgifter pä energipolitikens
område,

- centrala myndighetsuppgifter i fråga om den
statliga mineralpolitiken. Industriverkels styrelse fick en allsidig
sammansättning av företrädare

för
arbetsmarknadens parter, näringsliv och riksdag. Beslutet innebar atl verkel
kom all beslå av fem enheter nämUgen planerings- och utredningsbyrån,
industriavdelningen, energibyrån, mineralbyrån saml administrativa byrån.
Dessutom inlegerades dåvarande statens insfitut för företagsutveckling i
verkets organisation fr. o. m. budgetåret 1974/75 som en separat enhet, enheten
för företagsutveckling.

Vidare
knöls vissa myndigheter administrafivt eller som underställda myndigheter lill
industriverket, liksom även vissa rådgivande organ av expertkaraklär.

Utvecklingen
sedan år 1973

Under
de är som har förflutit sedan induslriverkel bildades har förändringar
beslutats eller föreslagils för flera delar av verksamheten.