Prop. 1982/83:117

Prop.
1982/83:117

Regeringens proposition 1982/83:117

om
erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område;

beslutad
den 24 mars 1983.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringeris vägnar OLOF PALME

OVE
RAINER

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag till en ny lag om erkännande och
verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område. Enligt lagen, som
grundas på en under hösten 1982 träffad konvention med Öslerrike, skall
österrikiska civildomar som har vunnit laga krafl erkännas och verkställas i
Sverige under vissa förulsättningar. Bl.a. krävs alt den österrikiska
domstolen haft behörighet på någon av i lagen angivna grunder. Familjerätlsliga
domar omfattas inte.

Lagen
medger också att förlikningar träffade inför österrikiska domstolar verkställs
i Sverige under samma förulsättningar som gäller för domar. För atl en österrikisk
dom eller förlikning skall få verkställas i Sverige fordras enUgl lagen
medgivande av Svea hovrätt.

Den
nya lagen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

1
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 117

Prop.
1982/83:117 2

1
Förslag till

Lag
om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på

privaträttens område

Härigenom
föreskrivs följande

Tillämpningsområdet

1
§ Denna lag är tiUämplig på
domar som har meddelats i Österrike i ämnen av privaträttslig beskaffenhet.
Lagen tillämpas pä domar i sådana ämnen, även om de har meddelats i ett straffrättsligt
förfarande.

2
§ Med dom förstås i denna lag
en domstols dom eUer beslut, som innebär ett slutligt avgörande av saken.

3
§ Med dom jämställs beslut som
en domstol meddelat i mål angående en privaträttslig fråga och som rör
ersättning för motparts rättegångskostnad eller ersättning liU vittne eller
sakkunnig.

4
§ Lagen tillämpas inte

1. pä domar angående personrällsUga, familjerätlsliga
eller arvsrätlsliga frågor,

2. på domar angående bildande eller upplösning av en
juridisk person, dess stadgar eller behörigheten för dess organ,

3. på domar som meddelats i konkurs- eller
ackordsförfaranden eller i förfaranden om betalningsinställelse eller domar som
meddelats i anslutning till sådana förfaranden och som rör giltigheten av en gäldenärs
rättshandlingar,

4.
på domar angående ansvar för
atomskador.

Erkännande

5 § En dom som har meddelats i Österrike skall, om
annat inle följer av

6 §, erkännas i Sverige, om domstolen varit behörig
enligt 7 eller 8 § och om domen har vunnit laga krafl enligt österrikisk lag.

6 §
En österrikisk dom erkänns inle

1.
om elt erkännande är oförenligt
med grunderna för den svenska rättsordningen,

2.
om en dom i samma sak och
mellan samma parter har meddelats i Sverige,

3.
om en dom i samma sak och
mellan samma parter har meddelats i en annan främmande stat och domen pä gmnd
av en internationell överenskommelse skall erkännas i Sverige,

4.
om en rättegång om samma sak
och mellan samma parter är anhängig i Sverige och lalan i den rättegången har väckis
försl, eller

5. om
domen har meddelats mol en svarande som inle har ingått i

svaromål och denne inte har delgivits stämningen enligt österrikisk lag

eller, även om så skett, inle har fått kännedom om rättegången i tillräckligt

god lid för alt kunna svara i saken.

7 §
Den österrikiska domstolen skall vid tillämpningen av denna lag

anses behörig

Prop. 1982/83:117 3

1.
om svaranden hade sitt hemvist
i Österrike vid tiden för talans väckande,

2. om svaranden är en juridisk person eUer ett sådant
österrikiskt handelsbolag som inte är en juridisk person (Handelsgesellschaft ohne
Rechtspersönlichkeit) och hade sitt säte i Österrike vid tiden för talans väckande,

3.
om svaranden hade ett handels-
eller industriföretag eller en fUial i Öslerrike vid liden för talans väckande
och företaget eller filialen inte endasi utgjorde en agentur samt tvisten
hänförde sig tiU företagets eller filialens verksamhet,

4.
om talan avsåg fast egendom i
Österrike eller en sakrätt tUl sådan fast egendom,

5.
om talan avsåg skyldighet
utanför avtalsförhållanden att ersätta skada på person eller egendom och den
skadegörande handlingen hade begåtts i Österrike medan den som orsakade skadan
befann sig där, eller

6. om svaranden uttryckligen underkastat sig
österrikisk domstols behörighet.

8
§ En dom som har meddelats i Öslerrike
med anledning av genkäromål anses vid tillämpningen av denna lag meddelad av
behörig domstol, om den öslertikiska domstolen var behörig enligt 7 § i fråga
om huvudkäromå-let.

9
§ Oavsett 7 och 8 §§ skaU den
österrikiska domstolen anses obehörig,

1.
om enligt svensk rätt svenska
eller ett tredje lands domstolar med hänsyn till sakens beskaffenhet är
uteslutande behöriga att pröva saken, eller

2.
om svaranden visserligen uttryckUgen
har underkastat sig den österrikiska domstolens behörighet men domstols
behörighet enligt svensk räll med hänsyn lill sakens beskaffenhet inte får
grundas på en parts medgivande.

10 §
En svensk domstol är vid prövningen av frågan om en österrikisk

domstol har varit behörig enligt denna lag bunden av sistnämnda domstols

konstateranden av de faktiska förhållanden på vilka den har gmndat sin

behörighet.

Avvisande
av talan

11
§ Väcks vid en svensk domstol talan angående en sak, som redan är föremål för
rättegång mellan samma parter vid en österrikisk domstol, och kan rättegången
vid den österrikiska domstolen leda lill en dom som enligt denna lag skall
erkännas här, skall domstolen avvisa talan.

Verkställighet

12 § En österrikisk dom, som skall erkännas i Sverige
och som får verkställas i Österrike, skall på ansökan verkställas här.

13
§ Ansökan om verkställighet
görs hos Svea hovrätt.

14
§ Vid ansökan om verkställighet
skall fogas domen i original eller av behörig myndighet bestyrkt avskrift och
bevis om atl domen har vunnit laga krafl och far verkställas i Öslerrike.

Prop. 1982/83:117 4

Hovrälten
får förelägga sökamlen all inkomma med de ytterligare handlingar som behövs
för hovrättens prövning av ansökningen.

De
handlingar som skall foga:> till ansökningen skall vara avfattade på svenska
eller åtföljas av en översällning fill svenska. Riktigheten av översättningen
skall vara bestyrkt av en person som är behörig alt i Sverige eller Österrike
bestyrka en sådan översättning. Hovrätten får medge undantag från kravet på översällning.

15
§ Ansökan om verkslälligh£;l
får inle bifallas ulan att motparten har beretts tillfälle att yttra sig över
ansökningen.

16
§ BifaUer hovrätten
ansökningen, verkställs domen pä samma sätt som en svensk domstols lagakraftägande
dom, om inte högsta domstolen efter besvär över hovrättens beslut förordnar
annat. Föreskrift om tvångsmedel i den österrikiska domen skall inte tUlämpas.

Förlikningar

17 §
En förlikning som har träffats inför en österrikisk domstol i en sådan

privaträttslig fråga som omfattas av denna lag skall på ansökan verkställas

här, om

1. förlikningen
får verkställas i Österrike och

2. det
inte föreligger sådana omständigheter som avses i 6 § 1,2 eller 3.

För verkställigheten gäller 12-16 §§ i tillämpUga delar.

Säkerhetsåtgärder

18 §
Har säkerhetsåtgärd enligt 15 kap. rättegångsbalken beviljats, skall

vid tillämpning av 7 § i samma kapitel med talans väckande vid svensk

domstol jämstäUas talans väckande vid österrikisk domstol, om den öster

rikiska rättegången kan leda liU en dom som enligt denna lag kan verkstäl

las här. Del förhållandet all sådan rättegång redan pågår eller att saken har

avgjorts genom dom, som ännu inle har vunnit laga kraft, hindrar inle atl

säkerhetsåtgärd beviljas.

Beslut om säkerhetsåtgärd
förfaller en månad efter del alt domen i den österrikiska rättegången har
vunnit laga krafl, om inte verkställighet av domen har sökts här dessförinnan.
Har ansökan om verkställighet gjorts inom denna lid, skall beslutet grilla liU
dess ansökningen prövas, om inle hovrätten förordnar annat. Föreligger inle någol
förordnande om säkerhetsåtgärd när ansökan görs, får hovrätten på yrkande
besluta om sådan åtgärd i avvaktan på prövningen av ansökningen.

Denna
lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen lillämpas inle på domar
som har meddelats och förlikningar som har träffats före den dagen.

Prop.
1982/83:117 5

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagsökningslagen (1946:808)

Härigenom
föreskrivs att 35 § lagsökningslagen (1946:808) skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

35 §'

Ansökan
om återvinning skall göras skriftligen, i lagsökningsmål inom en månad från den
dag då utslaget delgavs gäldenären och i mål om betalningsföreläggande inom
samma lid från det utmätning ägde mm eller ulan föregången utmätning betalning
skedde med förbehåll om rätt för gäldenären att söka återvinning.

Om
återvinntngslalan äge i övrigt vad i rättegångsbalken är stadgat om återvinning
i tvistemål motsvarande fillämpning; rätlens utslag i lagsökningsmålet eller
rättens bevis atl utmätning må äga mm skall därvid anses som tredskodom.

SkaU
mål på gmnd av ansökan om återvinning upptagas till fortsatt handläggning, gälle
vad i 33 § är stadgat.

Vid
fillämpning av första stycket Vid tUlämpning av första stycket

jämstäUes
med utmätning i Sverige jämslälles med utmätning i Sverige

motsvarande åtgärd i Danmark, motsvarande åtgärd i Danmark,

Finland, Island eller Norge. Finland, Island, Norge eller Öster-

rike.

Denna
lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

'
Senaste lydelse 1977:598 (jfr 1977:1003).

Prop. 1982/83:117 6

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1983-02-17

Närvarande:
statsminislem Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-WaUén, Andersson, Rainer, Boström, Bodström,
Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellslröm, Thunborg

Föredragande:
statsrådet Rainer

Lagrådsremiss
med förslag till lag om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på
privaträttens område

1
Inledning

Mellan
Sverige och Österrike inleddes år 1981 förhandlingar om en konvention i fråga
om erkännande och verkstäUighet av civildomar mellan de bägge länderna. FörhandUngama
inleddes i Slockholm i augusfi 1981 och avslutades i Wien i juni 1982. Mellan
de båda förhandlingslillfällena inhämtade justitiedepartementet från Sveriges
Exportråd, Sveriges Industriförbund och Sveriges Grossistförbund synpunkter på
elt preliminärt utkast till konvention.

Delegationema
- den svenska beslående av företrädare för justitie- och utrikesdepartementen
och den österrikiska av företrädare för Bundesmini-slerium fiir Justiz —
uppnådde vid förhandlingarna i Wien enighet om en konvenfion om erkännande och
verkställighet av civildomar.

Konvenfionen
undertecknades av båda parter den 16 september 1982. Den bör fogas lill
protokollet i detta ärende som bilaga 1.

2
Gällande ordning m.m. i fråga om erkännande och verkställighet av utländska
civildomar

Frågan
om vilken verkan som i Sverige bör tillerkännas en i elt främmande land
meddelad civildom är endast i begränsad utsträckning reglerad i vår
lagstiftning. Någon aUmän bestämmelse om erkännande och verkställighet av ufiändska
civildomar finns inte. Sedan länge har man i rättspraxis och i litteraturen
haft den inställningen att en utländsk civildom i princip inle utan lagstöd kan
erkännas eller verkställas i Sverige. Lagstiftning på

Prop.
1982/83:117 7

området
fömlsätler som regel att en konvention föreUgger. På bl.a. det familjerätlsliga
området finns emellertid exempel på lagar som inle ulgår från någon konvenlionsreglering,
t.ex. i fråga om erkännande av vissa utländska avgöranden om äktenskapsskillnad
eller adoption.

Med
Schweiz har vi sedan år 1936 elt avtal om erkännande och verkställighet av
civildomar. Denna konvention ligger tUl gmnd för bestämmelserna i lagen
(1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz (den
schweiziska lagen). Vidare erkänns och verkställs nordiska civUdomar i enlighet
med lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på
privaträttens område (den nordiska lagen) som bygger på en s.k. ramkonvention
och i samband därmed träffad överenskommelse om ensartad lagstiftning i de
nordiska staterna.

Angivna
båda lagar gäUer erkännande och verkställighet av civildomar i allmänhet, I
övrigt - dvs. inom vissa speciella rättsområden - finns ell flertal lagar om
erkännande och verkstäUighet av domar. Dessa lagar bygger i allmänhet på konvenfioner.
Särskilt omfattande är regleringen ■ inom familjerätten och successionsrätlen.
Andra rättsområden på vilka det finns författningar om erkännande och/eUer
verkställighet av domar rör atomansvarighel, oljeskador, internationell
godsbefordran och patent m.m.

All
en ufiändsk dom i brist på lagstöd inle erkänns eller verkställs i Sverige
innebär inte atl den saknar verkan här. Utländska domar torde sålunda
tillerkännas bevisverkan i en svensk rättegång, t.ex. i fråga om innebörden av
utländsk rätt. Vidare intar sådana domar som har meddelats av en domstol vars
behörighet gmndas pä ett avtal mellan parterna om att domstolen skulle vara exklusivt
behörig (exklusiv prorogalion) en särställning. Det anses nämligen atl sådana
domar utan någon ny malerieU prövning kan läggas lill gmnd för en svensk dom i
samma sak (NJA 1973 s. 628).

På
senare fid har röster höjts för atl utländska domar borde erkännas i viss ulslräckning
även ulan lagstöd. Härvid har bl.a. nämnts sådana faU där svensk domsrätl
saknas, t.ex. i vissa frågor rörande i ufiandet belägen fast egendom. Det har
också hävdats all familjerätlsliga stalusdomar borde erkännas även utan
lagstöd. I ett par rättsfall (NJA 1974 s. 324 och 629) har emellertid principen
att erkännande fömlsätler lagstöd upprätthålUts även beträffande sådana domar.

Önskemål
om att få till stånd en internationell reglering om erkännande och verkställighet
av utländska förmögenhetsrättsliga domar har föranlett elt omfattande arbete
inom olika internationella organ. Etl resultat av sådana ansträngningar utgör
det av Haagkonferensen för intemationeU privaträtt utarbetade förslaget till en
intemationeU konvention rörande erkännande och verkstäUighet av ufiändska domar
på privaträttens område (1971 års Haagkonvenlion). Konvenfionen har
ratificerats endast av etl par länder. Denna konvention gmndlägger inle någon
direkt skyldighet atl

Prop.
1982/83:117 8

erkänna
domar från annan slal. Flärför krävs att en ratificerande slal sluter en
kompletterande överenskommelse med annan stat som också har ratificerat
konventionen (art. 21). En sådan överenskommelse får inle vara oförenlig med
konventionens regelsystem. Undantag kan dock komma i fråga på ett antal
särskilt angivna punkter (art. 23). Vidare medger Haag-konventionen all
anslutna stater under vissa fömtsättningar sluter helt frislående konventioner
på området (art. 25).

TiH
Haagkonventionen hör ett särskilt tilläggsprotokoll som har till syfte alt
bereda en konvenfionsstat skydd mot atl regler om s.k. exorbitanla (otillbörliga)
fora las in i avtal rnellan två andra konvenlionsstater. Som exempel på exorbitanla
fommregler bmkar anges regler enligl vilka behörighet för ett lands domstolar
föreligger redan på den gmnd att käranden är medborgare i landet eller atl
svaranden har egendom där.

Mellan
de sex urspmngliga medlemsstaterna i EG slöts 1968 en konvenfion angående
domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område.
Denna Irädde i kraft den 1 februari 1973. Konvenfionen kompletteras av ett
protokoll angående EG-domstolens behörighet att tolka konventionen. Protokollet
trädde i kraft den I september 1973. Sedan Danmark, Iriand och Storbritannien
tagits upp som nya medlemmar i EG har en särskild filllrädeskonvention slufils
år 1978 i vilken samtliga nio medlemsstater är parter och genom vilken de tre
nya staterna anslutit sig liU domskonvenlionen och protokollet. Denna tillträdeskonvenfion
är ännu inte ratificerad av mer än några få medlemsstater. Senare har med
Grekland som inträtt som medlem i EG träffals en överenskommelse om detta lands
anslutning lill domskonventionen. Man kan räkna med att domskonventionen jämte
protokollet kommer att gälla de tio EG-länderna emellan inom elt par år.

År
1960 tillkaUades en utredningsman med uppdrag att lägga fram förslag till en genereU
lag om erkännande och verkstäUighet av utländska civildomar. Utredningsmannen
redovisade sitt uppdrag i betänkandet (SOU 1968:40) Verkställighet av utländska
domar i förmögenhetsrättsliga mål. I betänkandet lades det fram tvä altemativa
lagförslag. Del ena utgick från att Sverige anslöt sig fill den nyss nämnda
Haagkonventionen, som då förelåg i etl utkast, medan det emdra förslaget utgick
från atl så inle blev fallet. Betänkandet har inte lett till någon
lagstiftning.

3
Konventionen med Österrike om erkännande och verkställighet av civildomar

Konventionen
meUan Sverige och Österrike företer betydande likheter med de bilaterala eller
multilaterala konventioner som finns mellan andra länder pä området. På
åtskilliga punkter stämmer konventionen också överens med 1936 års konvention
mellan Sverige och Schweiz.

Prop.
1982/83:117 9

Konventionen
inleds med atl tillämpningsområdet anges (art. 1). Försl slås det fast all konvenfionen
gäller domar som har meddelats i ell ämne av privaträttslig beskaffenhet (art.
1:1). Vidare sägs att med "dom" skall förstås en domstols dom eller
beslut som innebär etl slutligt avgörande av saken. Även domar och beslut som
meddelats i ell straffrättsligt förfarande omfattas av konventionens
domsbegrepp (art. 1:2).

I
art. 1:3 nämns de typer av domar som konventionen inte är tillämplig på.
Sålunda utesluts från konventionens tillämpningsområde domar angående personrällsUga,
familjerätlsliga och arvsrätlsliga frågor, liksom domar angående bUdande eller
upplösning av en juridisk person, dess stadgar eller behörigheten för dess
organ. Vidare undantas domar i konkurs- och ackordsförfaranden och i
förfaranden om betalningsinställelse samt domar som meddelats i anslutning lill
sådana förfaranden och som rör gilfighelen av en gäldenärs rättshandlingar. Inle
heller skall konvenfionen fillämpas på domar angäende ansvar för atomskador.

I
art. 2 likställs med dom beslul i mål som rör ersättning för motparts rättegångskostnader
eller ersättning lill vittne eller sakkunnig. En fömtsättning härför är att
målet gäller en sådan privalrätlslig fråga som faller inom konvenfionens
tillämpningsområde (jfr art. 1:3).

Konventionen
skiljer mellan erkännande och verkställighet av domar. Fömtsättningar för att
en dom skall erkännas anges i art. 3-8. Art. 3:1 anger alt en dom i del ena
landet skall erkännas i det andra, om domstolen var behörig enligt
konventionens bestämmelser (art. 5 och 6) och domen vunnit laga krafl enligl
domsstatens lag.

En
spedalbeslämmdse finns i art. 3:2 angäende i Sverige meddelade bevis i mål öm belalningsföreläggande
(s.k. sluibevis). Enligl den svenska rätten vinner ell sådant bevis laga kraft
först viss lid efter verkställigheten. Specialbestämmelsen innebär att del för
verkställighet av ett sådant bevis i Österrike inte krävs atl del har vunnit
laga kraft.

Erkännande
av en dom meddelad i den ena staten kan enligl art. 4 vägras i den andra staten
i fem fall. Det första fallet (a) är all ell erkännande av domen är oförenligt
med gmnderna för rättsordningen (ordre public) i den andra staten. Vidare (fall
b och c) kan erkännande vägras om en'dom i samma sak och mellan samma parter
har meddelats i den andra staten eller i etl tredje land (res judicala). Dom i
en tredje stal har betydelse endast om domen pä gmnd av en internationell
överenskommelse skall erkännas i den andra staten.

I
det Qärde fallet (d) där domen enligl art. 4 inle behöver erkännas fömtsälts
all en rättegång om samma sak och mellan samma parter är anhängig i den andra
staten och all lalan i denna rättegång har väckts föi-st, dvs. före den
rättegång från vilken den aktuella domen härrör (s.k. indirekl lifispendens).

Det
femte fallet (e) tar sikte pä tredskodomar. Har domen sålunda givits mot en
svarande som inle har ingått i svaromål och denne antingen inle har

Prop.
1982/83:117 10

delgetts
stämningen enligt lagen i domsslalen eller annars inte har fått kännedom om
rättegången i fillräckligl god fid för alt kunna svara i saken, utgör detta en gmnd
för all inle behöva erkänna domen.

Artikel
5 innehåller behörighetsregler. Det är här inle fråga om alt direkt ange vilka
domstolar i de bägge länderna som skall vara behöriga atl döma i olika slags
tvister utan endast atv. ange vilka behörighetskrav som skaU vara uppfyllda för
atl en dom skall erkännas. Något hinder för att t.ex. en svensk domstol lar upp
etl mål i strid mol artikel 5 finns alltså inle men domen i målet behöver inte
erkännas i Österrike.

Den
första behörighetsgmnd som konventionen godtar är all svaranden vid liden för
talans väckande hade sill hemvist eller stadigvarande vistades i domsslalen. Är
svaranden en juridisk person, krävs alt denna hade sitt säte i domsstaten. Med
juridisk person likställer konventionen sådana österrikiska handelsbolag som enligl
österrikisk räll inle är en juridisk person (Handelsgesellschaft ohne Rechtspersönlichkeit).

En
annan gmnd för behörigheten är all svaranden vid liden för talans väckande hade
etl handels- eller industriföretag eller en filial i domsslalen. Det förutsätts
dock dels att företaget eller filialen inte utgjorde endast en agentur, dels
all tvisten hänförde sig till företagets eller filialens verksamhet.

En
domstol anses ocksä behörig om talan avsåg en faslighet i domsslalen eller en
sakralt fill en faslighet belägen där.

En
särskild behörighetsregel finrs för sådana fall där talan avsåg ulom-obligatorisk
skyldighet alt ersätta person- eller sakskada. För behörighet förulsätls att
den skadegörande handlingen har begåtts i domsstaten medan skadevållaren
befann sig i denna.

Till
sist anges i artikel 5 atl en domstol anses behörig om svaranden uttryckligen
underkastat sig domstolens behörighet (prorogalion). Atl svaranden ulan
förbehåll ingått i svaromål (lyst prorogalion) är således inte fillräckligl.

I
artikel 6 sägs belräffande domar som har meddelats med anledning av genkäromål atl
de skall anses meddelade av behörig domstol, om domstolen var behörig enligl
art. 5 att pröva huvudkäromålet.

Artikel
7 föreskriver två undanlag frän behörighetsbestämmelsen i artikel 5. Det ena
tar sikte på det fallet atl enUgl den andra statens rätt dennas egna eller elt
tredje lands domstolar med hänsyn lill sakens beskaffenhet är exklusivt
behöriga. Då behöver inte domen anses meddelad av behörig domstol. Detsamma
gäller enligl del andra undantaget när behörighet skulle föreligga på grund av prorogalion
men sådan behörighet enligl den andra statens rätt med hänsyn till sakens
beskaffenhet inte får gmndas på en parts medgivande.

En
domstol i erkännandeslalen kan komma all ställas inför frågan om den är bunden
eller inle av den främmande domstolens konstateranden av de fakliska
förhållanden som denna gmndat sin behörighet på. Enligl

Prop.
1982/83:117 11

artikel
8 är domstolen bunden av den främmande domstolens bedömningar i delta
hänseende.

Artikel
9 handlar om s.k. litispendens. Den ulgår från den situationen alt det vid en
domstol i den ena staten (A) väckis en lalan angående en sak som redan är
föremål för rättegång mellan samma parter vid en domstol i del andra landei
(B). Kan den rättegång som inletts först, dvs. i stat B, leda liU en dom som
skall erkännas i stat A, skall domstolen i slal A lill följd av artikeln avvisa
talan.

Artiklarna
10 och 11 handlar om verkställighet av civildomar. I art. 10:1 slås del fasl
all varje dom som har meddelats i den ena staten och som är verkstäUbar skall
pä ansökan verkställas i den andra staten, om förutsättningar för domens
erkännande i denna slal föreligger.

Enligl
art. 10:2 beviljas verkställighet i Österrike av den domstol som är behörig att
ombesörja verkställigheten.

I
Sverige görs enligt art. 10:3 ansökan om verkstäUighet hos Svea hovrätt. Enligl
samma bestämmelse skall domen efter ansökan verkställas av kronofogdemyndigheten.

I
art. 11 anges vilka handUngar som skall åtfölja ansökan om verkställighet.
Således skaU (art. 11:1) domen i fråga förebringas i original eller i av behörig
myndighet bestyrkt avskrift. Vidare skall inges bevis om att domen är verkställbar
i domsslalen. Dessutom skall förebringas bevis om atl domen har vunnit laga
kraft. Delta är dock inte nödvändigt när det gäller ett svenskt bevis om
betalningsföreläggande.

Art.
11:2 föreskriver i fråga om ansökan om verkställighet i Öslerrike all alla
handlingar skall vara avfattade på tyska eller åtföljas av en översällning tiU
tyska. Vidare föreskrivs att de handlingar som skall förebn'ngas vid
verkställighet i Sverige skall vara på svenska eller åtföljda av en översättning
tiU svenska. Översättningen måste vara bestyrkt av en person som är behörig
till del i någon av staterna.

Enligl
art. 11:3 krävs inle legalisering av de handlingar som skall inges eller nägon
annan särskild form för dessa.

Art. 12 handlar om
verkställighet av förlikningar. Fråga är endasi om sådana förlikningar som har
träffats inför domstol i mål som rör en sådan privaträltsUg tvist som omfattas
av konventionen. För verkställighet krävs atl förlikningen får verkställas i
förlikningsstaten och alt del inle föreligger någon grund för avslag enligt
art. 4 a, b eller c (ordre public resp. res judicala),

VerkstäUigheten
följer enligt art. 12:2 i tillämpliga delar bestämmelserna

i art. 10 och 11 om verkställighet av domar. ,

Art.
13:1 punkt a behandlar förhåUandet mellan konvenfionen och andra bindande
internationella överenskommelser som endera slaten kan ha träffat. Här
föreskrivs atl konventionen inte påverkar bestämmelserna i andra internationeUa
överenskommelser inom samma ämnesområde.

Det
kan tänkas atl endera statens lag har bestämmelser som medger

Prop. 1982/83:117 12

erkännande
och verkställighet av domar och förlikningar från den andra staten i slörre
utsträckning än som följer av konventionen. I art. 13:1 punkt b anges atl
förevarande konvention inte påverkar sådana beslämmelser.

Art.
13:2 gäller konventionens giltighet i liden. Konventionen skall tillämpas
endast på domar och förlikningar efter dagen för konventionens ikraftträdande.

Art.
14 anger atl konvenfionen skall ratificeras. Ralifikationshandlingarna skall
utväxlas i Wien. Konventionen träder i krafl den första dagen i den tredje
månaden som följer efter den månad under vilken ulväxling ägl rum.

Art.
15 är konventionens sista artikel och innehåller bestämmelser om uppsägning av
konventionen. Uppsägning sker genom etl skriftligt meddelande till den andra
staten och träder i krafl sex månader efter dagen för meddelandet.

4
Överväganden

Sverige
har sedan länge intagit en restrikfiv hållning när det gäller att sluta
överenskommelser med andrsi stater om ömsesidigt erkännande och verkstäUighet
av civildomar i allmänhet. Sådana överenskommelser finns f.n. bara med de
övriga nordiska ländema och med Schweiz, Däremot är Sverige part i en rad
överenskommelser som reglerar erkännande och verkställighet i fråga om domar på
särskilda områden. De olika internationella överenskommelserna har lett fill
en ganska omfattande lagstiftning. Lagregler om erkännande av domar finns också
utan all överenskommelser har träffats beträffande vissa familjerältsliga
domar.

Svensk
rätt intar traditionellt den ståndpunkten att utländska domar inte kan erkännas
eller verkställas utan lagstöd. Även om röster höjts på senare tid för en uppmjukning
av denna ståndpunkt, torde den alltjämt upprätthållas i rättspraxis.

Det
sagda innebär all det för all civildomar meddelade i en främmande stat skall
kunna erkännas eller verkställas här i princip krävs atl avtal träffas med den
berörda staten och att det på gmnd därav utfärdas lagstiftning.

I
detta ärende är frågan om Sverige skall ratificera en med Österrike träffad
konvention om erkännande av civUdomar och införliva denna konvenfion med
svensk rätt. Det bör understrykas att det inte nu är fråga om att la slällning
till om Sverige bör lingä i elt större syslem för ömsesidigt erkännande av
civildomar, t.ex. EG:s domskonvenfion. Den frågan får prövas i ett annat
sammanhang. Mina överväganden i det följande är alltså inte att uppfatta som
något ställningslagande lill frågan om lämpligheten av atl ingå avtal med andra
länder på området. Inle heller bör innehållet i konvenfionen med Österrike
anses som prejudicerande för svenskt vid-

Prop. 1982/83:117 13

kommande'för
det faU det senare skulle bli aktueUl all förhandla om avtal med andra länder.

Sverige står sedan länge i
ett nära och vänskapligt förhållande liU Öslerrike som också har en med
Sverige jämförbar position i utrikespolitiskt hänseende. De båda länderria har
omfattande ekonomiska förbindelser med varandra. Till belysning härav kan
nämnas att exporten lill Österrike enligt senaste tillgängliga uppgifter
årligen uppgick till 1,7 miljarder kr. medan Sverige importerade från Öslerrike
till etl värde av 1,9 miljarder kr. Vidare är den svenska turistslrömmen tiU
Österrike omfattande. Rättslikheten mellan ländema är betydande. Även om man
beaktar möjlighelerna för parter i svensk-österrikiska affärsförhållanden atl i
sina avtal föra in klausuler om behörig domstol (prorogalion) eller skiljedom
finns del enligt min mening etl behov av en ordning som möjliggör atl domar
från del ena landet erkänns och verkställs i det andra. De näringsUvsorganisalioner
som hörts i samband med förhandlingama har inle motsatt sig alt en konvention
ingås med Österrike. Av organisationerna framförda önskemål i fråga om
konventionens innehåU har lUlgodosetls. Över huvud laget ler sig konventionen
gynnsam ur svensk synvinkel.

Mol
denna bakgrund förordar jag atl Sverige ratificerar konventionen med Österrike
och att denna införlivas med svensk räll genom en särskild lag om erkännande
och verkställighet av österrikiska civildomar. Till lagens närmare innehåll ålerkommer
jag i specialmofiveringen.

5
Ikraftträdande

Konvenfionen
innehåller en ikraftträdandebeslämmelse i art. 14. Enligl den skaU konventionen
träda i krafl första dagen i den tredje månaden som följer efter den månad
under vilken rafifikalionshandlingarna utväxlats. Vidare skall (art. 13)
konventionen tiUämpas endast på domar och förlikningar som har meddelats resp.
träffats efter dagen för konventionens ikraftträdande.

Med
hänsyn tiU atl den nya lagen är kopplad lill konventionens ikraftträdande bör
den träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Enligt konventionen är denna
tillämplig endasi på domar som har meddelats och förlikningar som har träffats
efter dagen för konventionens ikrafllrädande, LämpUgen bör dock lagen göras
tillämplig redan från och med dagen för ikraftträdandet.

6
Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom jusfitiedepartementet upprättats
förslag till

Prop. 1982/83:117 14

lag
om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens
område. Förslagel bör fogas fill protokollet i detta ärende som bilaga 2.

7
Specialmotivering

1-4
§§

1
dessa paragrafer anges lagens fillämpningsområde. Huvudregeln finns i 1 §
första meningen. Här slås fast atl lagen endasi gäUer domar som meddelats i
Österrike i ämnen av privalrätlslig beskaffenhet (se art. 1:1 i konventionen).
Uttryckssättet är vedertaget i dessa sammanhang (jfr "fråga av privalrätlslig
beskaffenhet" i den nordiska lagen och "en matiére civile et commerciale"
i art. 1:1 i EG:s domskonvenlion). Utanför lagen faller alltså alla anspråk av offenfiigrältsUg
och straffrätlslig natur, t.ex. krav på skatter, tullar, sociala a\'gifler och expropriationsersättningar,
liksom böter och förverkande av gods. Lagen är tillämplig, även om domen har
meddelats i ett brottmål. Delta anges i / § andra meningen, som motsvarar art.
1:2 andra meningen i konvenfionen. Domar rörande enskill-anspråk i brottmål
omfattas alltså, dvs. framför allt domar angående skadestånd på grund av
brott. Även andra förmögenhetsrätlsUga krav i brottmål omfattas.

Undanlag
frän huvudregeln följer av 4 §. Enligt den paragrafen undantas bl.a. domar
angående personrällsUga, familjerätlsliga och arvsrätlsliga frågor.

Lagen
fäster inte någol avseende vid om den österrikiska domen har meddelats i en
rättegång eller i ell annat förfarande. Även avgöranden som meddelats inom
ramen för s.k. frivillig rättsvård faller alltså under lagen. Della har dock
ringa praktisk betydelse med hänsyn lill den materiella avgränsning som görs i
1 § och tiU undantagen i 4 §. Etl exempel på österrikiska avgöranden av delta
slag som kan få belydelse hos oss är beslul om dödande av förkomna handlingar
eller bankböcker.

I
2 § anges i överensstämmelse med art. 1:2 första meningen i konventionen att
med dom förstås en domstols dom eller beslut som innebär etl slutligt avgörande
av saken. Begr€;ppel domstol innefattar både allmänna domstolar och
specialdomstolar. De österrikiska domstolar som berörs är de aUmänna
domstolarna Landesgerichle, Kreisgerichte, Oberlandesger-ichle (i Wien, Graz, Linz
och Innsbmck) och der Oberste Gerichtshof samt dessutom för Wiens del das Bezirksgericht
fur Handelssachen och das Handdsgerichl. De avgöranden som kari meddelas av
dessa domstolar är Urteile, Beschliisse, Zahlungsbefehle
("betalningsförelägganden") i fråga om mindre penninganspråk och Zahlungsaufträge
("belalningsanmaningar" gmndade på skriftliga fordringsdokument). De
specialdomslolar som berörs är arbetsdomstolarna (ArbeUsgerichte).

Prop.
1982/83:117 15

Att
del krävs ell slutligt avgörande av saken innebär all interimistiska beslul
under rättegång inte omfattas av lagen. Inle heUer omfattas beslul om kvarstad
och andra säkerhetsåtgärder. En annan sak är att lagen — i 18 § - ger möjlighet
för en part vars lalan är under prövning i en österrikisk domstol alt utverka
säkerhetsåtgärd vid en svensk domstol.

Enligti J, som motsvarar
art. 2 i konventionen, jämställs med dom vissa slag av beslul om ersättning för
rättegångskostnader. En förulsällning härför är dock att målet rör en
privaträttslig fråga som ligger inom konventionens tUlämpningsområde. Del
krävs inle alt ell avgörande av saken föreligger. Det rör sig om två huvudslag
av ersällningsbeslul. Del ena slaget är sådana beslut varigenom domstolen
förpliktar en part att ersätta motpartens rättegångskostnader, HU hör också
beslut varigenom en part förpliktats att lill staten betala kostnaderna för fri
rättegång (rättshjälp) som har åtnjutits av motparten.

Del andra huvudslagel av beslul
som omfattas av bestämmelsen i 3 § är beslul om skyldighet alt utge ersättning fill
vittne eller sakkunnig. Den prakfiska betydelsen av bestämmelsen i dessa fall
torde dock vara ringa. Del kan förutsättas atl vittnen och sakkunniga i regel
får ut ersätlning i förskoll.

Som
nämnts skall "målet" avse en privalrätlslig fråga. Avsiklen härmed är
inle atl utesluta fall då t.ex. en skadeståndstalan förts i ell brottmål. Beslul
i elt sådant mål om skyldighet all t.ex. utge ersätlning liU motparten för
dennes rättegångskostnader i skadeständsdelen omfattas alltså.

Av
4 §, som motsvarar art. 1:3, framgår atl vissa domar är undantagna trots atl de
angår privairåtisliga frågor.

Genom
första punkten undantas österrikiska domar i personrällsUga, familjerätlsliga
eller arvsrätlsliga frågor. Sådana domar gäUer emellertid ändå i viss omfattning
i Sverige. Sålunda skal! vissa konstitutiva domar i familjerältsmål erkännas
här enligl lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rätlsförhåUanden
rörande äktenskap och förmynderskap saml enligt lagen (1971:796) om
internationella rättsförhållanden rörande adoption. Vidare skall vissa andra
utländska domar pä familje- och successionsräl-lens områden gälla här enligl
lagen (1937:81) om inlernalionella rättsförhållanden rörande dödsbo och lagen
(1965:723) om erkännande och verkställighet av vissa utländska domar och
beslut ang. underhåll till barn. Däremot är varken lagen (1973:943) om
erkännande av vissa utländska äkten-skapsskiUnader och hemskillnader eller
lagen (1976:108) om erkännande och verkställighet av utländskt avgörande angående
underhållsskyldighet f n. aktuell belräffande österrikiska domar.

Lagen
är enligt andra punkten av 4 § inle heller tillämplig på domar angående
bildande eller upplösning av en juridisk person, dess stadgar eller behörighet
av dess organ.

Vidare
är domar i konkurs- eller ackordsförfaranden eller i förfaranden angäende betalningsinställelse
undantagna (tredje punkten). Som exempel

Prop.
1982/83:117 16

kan
nämnas beslul angående gäldenärs försättande i konkurs. Likaledes undantas
domar, meddelade i anslutning till sådana förfaranden, som rör giltigheten av
en gäldenärs rättshandlingar, t.ex. domar varigenom en medkonlrahenl tiU konkursgäldenären
förpliktas att lill konkursboet åler-bära egendom eller betalning
(återvinning).

Till
slut undantas (fjärde punkten) domar angående ansvar för atomskador. Begreppet
atomskador har samma innebörd som enligt I § atomansvarighetslagen (1968:45),
En särskild reglering angående verkstäUighet av domar i mål om ersättning för
atomskador återfinns i Pariskonventionen om skadeståndsansvar pä atomenergins
område, till vUken dock Öslerrike inle har anslutit sig. För svensk del finns
regler i 38 § i alomansvarighetsla-gen.

Del
kan länkas all en österrikisk domstol för atl kunna avgöra ett mål måste la
ställning liU en fråga av del slag som undanlagils i 4 §. Domstolen måste t.ex.
i ell mål om betalningsskyldighet på gmnd av förslräckning la ställning lill en
invändning om alt svaranden vid avtalstillfällel var omyndig. Här är det familjerätlsliga
spörsmålet inte själva föremålet för tvisten men är av belydelse för avgörandet
av tvistefrågan. Man bmkar säga atl frägan är prejudiciell i förhåUande lill Ivisleföremålel.
All sådana prejudi-ciella frågor bedömts i målet och haft belydelse för
utgången hindrar inle att domen — om utgången gällt en fråga som omfattas av
konventionen -erkänns och verkställs i Sverige enligt denna lag. Avgörandet av
den prejudiciella frågan har däremot ingen rättskraft i Sverige om den kommer upp
i annat sammanhang.

5-10
§§

Dessa
paragrafer anger under vilka fömtsättningar en österrikisk dom skall erkännas i
Sverige. Alt en dom skall erkännas här har betydelse i två hänseenden. För det
första tilläggs den österrikiska domen positiv rättskraft, vilket innebär alt
den skaU läggas fill grund för ett svenskt avgörande, om den genom domen
avgjorda frågan är av belydelse i en svensk process. För det andra har den österrikiska
domen negaliv rättskraft, dvs, den utgör rällegångshinder här och hindrar all
en ny prövning av samma sak äger rum inför en svensk domstol.

I
5 §, som motsvarar art. 3:1 i konventionen, anges huvudprincipen för erkännande
av en österrikisk dom. Del fastslås atl domen skall erkännas om tre vUlkor är
uppfyllda. Hinder mol erkännande får inle följa av 6 §. Vidare skall domstolen
ha varit behörig på nägon av de i 7 och 8 §§ angivna grunderna. Domen skaU
dessutom ha vunnit laga krafl enligl österrikisk lag, vilket innebär att domen inle
längre kan angripas genom ordinära rättsmedel.

Några
andra vUlkor för erkännande uppställs inte. Det innebär atl någon materiell
kontroll av den österrikiska domens riktighet inle får ske. I detta

Prop.
1982/83:117 17

ligger
att såväl bevisprövningen som rällslillämpningen i domen måste godtas. Vidare
följer av det underförstådda förbudet mol materiell kontroll att inte heller
det val av tillämplig lag som den österrikiska domstolen har gjort får
ifrågasättas. Del sagda gäller även domstolens bedömningar av sådana prejudiciella
frågor som i och för sig faller utanför konventionen (se under 4 §).

Konventionsregleringen
(art. 3:1) innebär för Sveriges del en skyldighet alt erkänna österrikiska domar
under vissa fömtsättningar. Frägan om man i Sverige i andra fall får erkänna
österrikiska domar ligger utanför konventionen. Det ligger emellertid i sakens
natur all österrikiska domar som omfattas av konventionen erkänns endast om de
i konvenfionen angivna fömtsättningarna föreligger. All andra typer av
österrikiska domar kan erkännas kan följa av annan svensk lagstiftning som
delvis är baserad på internationella överenskommelser (se t.ex. vad som sagts
om vissa familjerältsliga domar under 4 §).

16 J
anges under fem olika punkter de omständigheter som - utöver vad som rör
domstolens behörighet - medför all en österrikisk dom inle erkänns i Sverige.
Del första hindret {första punkten) är all ell erkännande är oförenligt méd gmnderna
för den svenska rättsordningen.

Andra
och tredje punkterna i 6 § behandlar konflikter mellan domar. Hinder för
erkännande föreligger när en dom i samma sak och mellan samma parter redan har
meddelats i Sverige (res judicala). Likaledes föreligger hinder när den
tidigare domen är meddelad i ell annat land och denna skall erkännas i Sverige
på gmnd av en inlernafionell överenskommelse. Även om konventionen inte
uttryckligen behandlar saken, bör den avgörande fidpunklen vara den dag då
erkännande påkallades.

Fjärde
punkten innehåller en regel om s.k. indirekt litispendens. Den mot art. 9 i
konventionen svarande avvisningsregeln i 11 § torde göra att bestämmelsen i
fjärde punkten ytterst sällan blir tillämplig. Man har emellertid under konvenlionsarbetet
inle ansett sig kunna bortse frän eventuaU-leten att avvisningsregeln i art. 9
förbises.

Femte
punkten handlar om domar som meddelats utan atl svaranden har gått i svaromål.
Det är alltså väsentligen fråga om tredskodomar. I Öslerrike kan sådana domar
- Urteile in Versäumnisfallen - meddelas såväl när en part har uteblivit från
första inställelsefillfallel som när svaranden inle har gett in svaromål inom
utsatt lid.

Bestämmelsen
innebär att erkännande av tredskodomar kan uteslutas på endera av två gmnder.
Antingen har svaranden inte fått del av stämningen från den österrikiska
domstolen enligt vad som gäUer om delgivning enligt österrikisk lag. Eller
också har svaranden visserligen fått del av stämningen på föreskrivet sätt men
han har inte sedan han fått kännedom om talans väckande haft tillräckligt med
tid för att kunna svara i saken. Svaranden måste alltså alllid faktiskt ha fått
kännedom om rättegängen. Kravet på faktisk kännedom torde I tegel medföra all
delgivning i form av kungörelse inte är fillräcklig. ■ 2 Riksdagen
1982/83. 1 saml. Nr 117

Prop. 1982/83:117 18

I
7 §, som motsvarar art. 5 i konventionen, anges vilka fömtsättningar i fråga om
den österrikiska domstolens behörighet som gäller för att domen skall erkännas.
Detta sker i form av en katalog över de behörighetsgmnder som godtas. Det
väsentliga är all sådana i paragrafen angivna omständigheter verkligen
förelegal. Humvida dessa omsländigheter åberopats av domstolen eller inte
saknar betydelse. En annan sak är atl del får ankomma på den som vill all
domen skall erkännas all visa alt behörighet förelåg, om delta inle framgår av
domen.

Den
prövning av behörigheten som skall ske enligt 7 § avser inte den interna österrikiska
behörigheten ulan frågan humvida behörighet tillkommit österrikisk domstol
över huvud tagel. Prövningen enligl 7 § av om t.ex. hemvist förelegal för-
svaranden skall alltså endast avse humvida denne haft hemvisl i Österrike,
däremot inte humvida svaranden haft hemvisl inom den aktuella domstolens jurisdiktionsområde.

Den
första behörighetsregeln iförsta punkten) avser sådana svarande som är fysiska
personer. Hemvist i Öslerrike gmndar behörighet enligl denna regel. I konvenfionstexten
(art. 5 a) likställs med hemvisl i domsslalen atl svaranden
"stadigvarande vistades" i denna (i den österrikiska texten "seinen
Wohnsitz öder seinen gewöhnlichen AufenlhaU hatte"). Begreppet "hemvisl"
i 7 § motsvarar båda de i konvenfionen använda begreppen och får tolkas
oberoende av den innebörd "hemvisl" har enligt våra interna fommbeslämmelser
(10 kap. 1 § RB). En utgångspunkt för tolkningen bör vara den definifion av
begreppet som ges i 7 kap. 2 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa internatioridla
rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap. Enligt det lagmmmel
anses den som är bosalt på viss ort ha sill hemvist där, om bosättningen med
hänsyn lill vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt måste anses sladigvarande.
Ledning kan även hämtas från 5 § i den schweiziska lagen, där "verkligt
hemvist" anges som behörighetsgmnd och sådant hemvist definieras som den
ort där "svaranden är boende med avsikt atl stadigt kvarstanna". Naturiigtvis
har del vid bedömningen belydelse om svaranden är skriven i Österrike på ett säll
som motsvarar svensk kyrkobokföring eller mantalsskrivning. Etl annat belydelsefulll
lolkningsdatum är i vad mån svaranden enligt österrikisk uppfattning haft "Wohnsitz"
eller "gewöhnlichen Aufenthalt" i Österrike.

En
särskild behörighetsregel (andra punkten) finns för svarande som är juridiska
personer. Med sådana jämställs i delta sammanhang österrikiska handelsbolag ("HandelsgeseUschaften
ohne RechtspersönUchkeit") som enligt österrikisk rätt inte är juridiska
personer. Avgörande är om svaranden hade sill säte i Österrike vid tiden för
talans väckande. Med säte bör i första hand förstås del säte som styrelsen har enligl
sina statuter (bolagsordning o.d.). Om ett sådant säte saknas eller styrelse
ej finns, kan del bli av belydelse att den juridiska personen haft sin
förvaltning i Österrike, m.a.o. haft faktiskt säte där (jfr 10 kap. 1 § RB). Om
ett bolag har sitt

Prop.
1982/83:117 19

statutenliga
säte i etl annat land än Öslerrike men haft sin förvaUning där är delta inte tiUräckligt
för alt enligt förevarande lag gmnda behörighet för den österrikiska domstolen.

Den tredje i 7 § angivna
behörighetsregeln (tredje punkten) avser det fallet alt svaranden hade elt handels-eller
industriföretag eller en filial i Österrike vid tiden för talans väckande. För
att detta förhållande skall gmnda behörighet för en österrikisk domstol krävs
att företagel eller filialen inle utgjorde en agentur och atl tvisten hänförde
sig fill företagets eller filialens verksamhet. Bestämmelsen som, frånsett
undantaget för agenturer, nära ansluler fiU den schweiziska lagen (5 § första
stycket 5) har sin motsvarighet i 10 kap. 5 § RB, Bestämmelsen i RB gmndar
behörighet för svensk domstol i sådana faU då svaranden är en utländsk fysisk
eller juridisk person som visserligen har hemvist (säte) i utlandet men som driver
rörelse med fast driftställe här. Kravet på "fasl driftställe"
innebär att det måste finnas en särskild anläggning eller sladigvarande
anordning i Sverige, I.ex. kontor eller fabrik. Även en fast agentur i Sverige
torde kunna anses innefatta fast driftställe.

Behörighetsbestämmelsen
i tredje punkten skiljer sig från bestämmelsen i 10 kap. 5 § RB bl.a. därigenom
att något uttryckligt krav på fast driftställe inle uppställs. Atl något sådant
krav inte har lagils upp i konventionen torde dock inte ha någon större
praktisk betydelse. Det kan nämligen fömtsättas att etl sådant driftställe i prakfiken
finns i de fall då någon driver rörelse i form av handels- eller
industriförelag. I ell avseende innebär förevarande lag, liksom konventionen,
all inte ens ett fasl driftställe är lillräckligt för atl gmnda behörighet.
Att svaranden har agentur i Öslerrike är således inte kompetensgmndande. Det
uttryckliga undantaget för agenturer har tiUkommit på svensk begäran. Det har
ansetts olyckUgl om mindre svenska företag redan på gmnd av en agentur i Öslerrike
skuUe vara underkastade österrikisk domstols behörighet.

Begreppet
"agentur" är enligl svensk rätt inte helt entydigt. I förevarande
sammanhang bör dock under agentursbegreppet falla endast han-delsagenturer, av vUkel
begrepp 65 § kommissionslagen (1914:45) innehåller en definition.
Karaktäristiskt för handelsagenter är enligt della lagmm atl de verkar för en
huvudmans räkning för avsättning av varor genom atl la upp köpeanbud eller i
huvudmannens namn sluta försäljningsavtal. En handelsagent är en självständig
yrkesutövare, inte anställd i huvudmannens tjänst, och har sin verksamhet
lokaliserad tiU en viss ort, därhän skall ha en egen lokal för rörelsen.
Handelsagenter i denna mening erhåller normall sin ersättning genom provision.

När
det gäller att avgöra om endast en agentur förelegat bör man göra en helhetsbedömning
av förhållandena. Att "agenten" hållit ett konsigna-tionslager för
sin huvudmans räkning bör inte ensamt medföra att egenskapen av agent går
förlorad. I sammanhanget bör framhållas all den omständigheten att ett svenskt
företag har en återförsäljare i Österrike över huvud

Prop.
1982/83:117 20

taget
inte är kompetensgmndande, såvida inte återförsäljaren utgör elt av det svenska
företaget bedrivet handels- eller industriföretag.

Som
nämnts torde en svensk domstol åtminstone i vissa faU vara behörig till följd
av 10 kap. 5 § RB enbant på den gmnd atl svaranden har agentur här. Av konvenfionen
följer emeUertid atl den svenska domen inte i elt sådant fall behöver erkännas
i Österrike.

Enligt
förevarande punkt skall tvisten hänföra sig lill företagets eller filialens
verksamhet. Häri ligger ett krav på att de som är verksamma t.ex. för ell
svenskt företags räkning i Österrike åtnjuter en viss grad av självständighet
i förhållande lill företaget. Av det valda uttryckssättet följer vidare all
endast tvister som rör rättsförhållanden lill tredje man berörs. Uteslutna är aUlså
tvister som rör interna förhållanden, t.ex. en tvist meUan ett svenskt företag
och dess filial.

Medan
uttrycket "handels- eller industriföretag" i och för sig tar sikte på
fakfiska förhållanden är "filial" etl rättsligt begrepp. Vägledande
för tolkningen härav bör vara innebörden av filialsbegreppet i svensk rätt. Enligt
16 § lagen (1968:555) om rätt för ufiänning och ufiändskl förelag att idka
näring här i riket förstås med filial ett avdelningskontor med självständig
förvaltning.

Enligt
den fiärde punkten i 1 § anses en österrikisk domstol behörig, om lalan avsåg
fast egendom i Österrike eller en sakrätt till sådan egendom. Vad som skall
förstås med "fast egendom" skall i princip bedömas efter österrikisk
rätt såsom lex rei silae. Behörigheten omfattar sådana tvister som avses i 10
kap. 10 § första meningen RB, alltså främst tvister om äganderätt eller riyttjanderätt,
t.ex. hyresrätt, fill fast egendom. Däremot omfattas inte sådana tvister av det
slag som anges i 10 kap. 11 § RB.

I
aUmänhet torde svensk domsrätt i faslighelslvister föreligga i större

utsträckning
än som följer av förevarande konvention, t.ex. i tvister röran-

.
de ersättning för skada på fast egendom. Endast i de fall som omfattas av

konventionen
föreligger skyldighet för Österrike atl erkänna en svensk

dom
(om inte någon annan behörighetsgmnd föreligger).

Del
bör uppmärksammas att tvister rörande återvinning i konkurs av avtal om
överlåtelse av fast egendom är uteslutna från lagens tillämpningsområde enligl
4 § 3.

-
Punkten 5 i 7 § handlar om skadeslåndstvister. Fråga är endast om tvister om ulomobligatoriskt
skadestånd. En annan begränsning är att endast ersättning för skada på person
eller egendom berörs. Ersättning för ren förmögenhelsskada faller således
utanför. Ytterligare fömtsättningar som uppställs för att den österrikiska
domstolen skall anses behörig är att den skadegörande handlingen har begåtts i
Österrike medan den som vållade skadan befann sig där. Svaranden behöver inte
vara identisk med skadevållaren. Det är endast deri sistnämnde som måste ha varit
i Österrike vid liden för den skadegörande handlingen.

Från
näringslivels sida har under ärendets beredning uttalats atl föreva-

Prop.
1982/83:117 21

rande
behörighetskrav inle borde bli sä vidsträckt alt del omfallade "varjehanda
ulomkonlraktuella anspråk, särskill avseende produktansvar". Man torde här
närmast syfta på sädana i och för sig osannolika fall dä en svensk exportör försåU
skadebringande gods lill en återförsäljare i Öslerrike som sålt godset vidare.
Vid sådana fall får emellertid exportörens försäljning betraktas som den
relevanta handlingen. Denna kan fömtsättas i regel ha skett i Sverige och någon
behörighet för österrikisk domstoluppkommer då inle.

I
enlighet med konventionslexien används uttrycket "den som vållade
skadan". Under överläggningarna har rått enighet om alt detta inle skall uppfattas
sä att domar om skadeståndsanspråk grundade på regler om strikt
skadeståndsansvar skulle vara uteslutna.

Punkten
6 i 7 § innehåller en bestämmelse om behörighet för österrikisk domstol på
grund av atl svaranden uttryckligen underkastat sig domstolens behörighet.
Något krav på ömsesidigt avtal i fommfrågan föreligger alltså inte. Inte heller
krävs det att svaranden i skriftlig form gett ullryck ål sin vilja alt godta
österrikisk domstols behörighet. I bestämmelsen ligger emellertid alt svaranden
klart och otvetydigt har godtagit österrikisk domstols behörighet. I de fall
dä käranden hävdar atl en muntlig utfästelse föreligger, får det anses åvila
honom all styrka påståendet.

Någol
krav på atl svaranden förbundit sig alt svara vid just den domstol som dömt
föreligger inle. Del räcker med all utfästelsen godtar österrikiska domstolar
i allmänhet. Alt del i en avtalsklausul anges all österrikisk lag skall vara
tillämplig pä eventuella tvister eller att avtalet skaU fullgöras i Österrike
kan inte i och för sig tolkas som én utfästelse om behörighet för österrikisk
domstol.

Del
förekommer alt klausuler om behörig domstol tas upp som en av många avlalsklausuler
i ell standardkontrakt. En sådan klausul bör anses innebära att svaranden
uttryckligen underkastat sig österrikisk domstols behörighet endasi ont
svaranden avgivit en direkt accept av förevarande klausul. Det är alltså inle lillräckligt
all svaranden - t.ex. en svensk köpare - i allmänna ordalag accepterat en orderbekräfldse
med säljarens generella avtalsvillkor, däribland en prorogationsklausul, även
om denna i och för sig är tydlig. Ännu mindre räcker del alt svaranden/köparen
underlåtit alt över huvud tagel reklamera mot orderbekräftelsen.

Elt
avtal (eller en utfästelse) i behörighetsfrågan kan vara behäftat med en ogiUighetsgrund,
t.ex. svek. Giltigheten fär prövas, om så påyrkas, av vederbörande svenska
domstol med ledning av den rättsordning som enligl svensk internationell
privaträtt är tillämplig på frågan om avtalets eller utfästelsens giUighel.

Till
skillnad från de flesta konventioner på området innehåller förevarande
konvention med Öslerrike ingen bestämmelse om tyst prorogalion, dvs, en
bestämmelse om domstols behörighet på den gmnd all svaranden förbehållslöst
ingått i svaromål vid domstolen. Del var på svensk önskan 3 Riksdagen
1982/83. I samt. Nr 117

Prop.
1982/83:117 22

som
en sådan bestämmelse uteslöts. Även på denna punkt var den svenska inställningen
betingad av önskemål från det svenska näringslivet.

8 § innehåller en bestämmelse rörande österrikiska
domar som meddelats med anledning av genkäromål. Avgörande för
behörighetsfrågan är om den österrikiska domstolen var behörig enligl 7 § alt
pröva huvudkäromålet. Atl genkäromålel är sådant atl del faller inom konventionsområdel
krävs alltså inte. Inle heller krävs del all genkäromålel haft väsentligen samma
grund som huvudkäromålet.

9 § anger vissa situationer då den österrikiska
domstolens behörighet skall underkännas trots att förutsättningar för dess
behörighet föreligger enligt 7 eller 8 §. Paragrafen grundas på artikel 7 i
konventionen.

I
första punkten regleras frågan om s.k. exklusiv kompelens. Om del av svensk räll
följer all svensk eller utländsk domstol är uteslutande behörig all pröva
tvistefrågan och denna exklusiva behörighet baseras pä tvistefrågans
beskaffenhet, skaU den österrikiska domstolen inte anses behörig trots atl den
är atl anse som behörig enligl bestämmelserna i 7 § (och 8 §). En liknande
bestämmelse om exklusiv kompetens finns i den nordiska lagen.

Avgörande är alltså vad
svensk rätt föreskriver i frågan om exklusiv kompelens. Av störst intresse
härvidlag är naturligtvis frågan om svenska domstolars exklusiva kompetens. I
linje med konventionen anger förevarande bestämmelse inle i vilka fall en
sådan exklusiv kompetens föreligger. Under förarbetena lUl den nordiska lagen
(se prop. 1976/77 s. 62 f) övervägdes om man inle borde göra en närmare
bestämning av de mållyper som avses. En sädan precisering ansågs emellertid inle
möjlig. Inle heller har del ansetts möjligt atl i konventionen med Österrike
eller i lagen ange de mållyper i vilka svensk exklusiv domsrätl föreligger.
Vissa faU där enligt svensk räll exklusiv kompelens för svensk domstol torde
föreligga ulan uttryckliga regler härom kan emellertid anges. Ell sådant faU är
när tvisten avser äganderätt eller annan räll liU i Sverige belägen fasl
egendom. Här torde åtminstone som huvudregel gälla atl endasi svensk domstol är
behörig att pröva sådana tvister. Har en österrikisk domstol sålunda dömt i en
tvist angående ogilligförklaring av etl köp av fasl egendom i Sverige och grundat
sin behörighet på svarandens hemvist i Öslerrike, får domen liU följd av första
punkten i 9 § inte erkännas i Sverige (jfr NJA 1968 s. 78). I överensstämmelse
med principerna för svensk domsrätt torde emellertid anspråk på exklusiv svensk
kompietens inte böra upprätthåUas beträffande alla tvister som rör fasl egendom
i Sverige. Har den österrikiska domstolen dömt i t.ex. elt mål angäende obetald
hyra för en lägenhet i Sverige, torde erkännande ej böra förvägras på gmnd av
svensk exklusiv kompelens Gfr NJA 1979 s. 151).

Andra fall där exklusiv
kompelens för svenska domstolar hävdas i svensk rätt är då på grund av en
omtvistad rättighets egen nalur fastställandet av dess existens eller
ickeexistens måste anses förbehållet domstol i

Prop. 1982/83:117 23

Sverige.
Detta gäller exempelvis i fråga om giltigheten av ell i Sverige meddelat patent
eUer rättmäfighelen av en inskrivning i handdsregisler eUer annat jämförligt
register. Sådana fall har också i förarbetena lill den svensk-schweiziska konvenfionen
(se SOU 1936:2 s. 36) och lill den nordiska lagen (se prop. 1976/77:128 s. 62)
ansetts gmndlägga svensk exklusiv kompetens. I anslutning fill vad som
uttalades i de sammanhangen bör emellertid filläggas all del inte får anses
uteslutet all frågan om verkningarna av etl svenskt patent eller en i Sverige
skedd inskrivningsåtgärd kan vara av belydelse för ell rättsförhållande som
skall bedömas i Österrike. Man kan t.ex. länka sig atl frågan om skadestånd för
intrång i ell svenskt patent kan komma under prövning vid österrikisk domstol.
Hinder mot atl erkänna en sådan dom bör inle anses föreligga lill följd av
förevarande bestämmelse om exklusiv kompelens. Del bör vidare anmärkas all
frågan om en juridisk persons inre angelägenheter faUer utanför lagens tillämpningsområde.
Se 4 § 2.

Den
lämnade redogörelsen för situationer där svensk exklusiv domsrätl kan föreligga
är inle avsedd atl vara uttömmande. Andra fall där skäl talar för en sådan
kompelens kan inle uteslutas.

Av
första punkten i 9 § följer som redan har framgått all hinder för erkännande av
en österrikisk dom föreligger även när svensk räll erkänner exklusiv kompetens
för etl tredje lands domstolar. Ell exempel på fall då svensk lagstiftning
erkänner sådan exklusiv kompelens erbjuder den nordiska lagens bestämmelser om
exklusiv kompetens för domstolar i övriga nordiska länder i vissa frågor. Del
får ankomma pä rättstillämpningen all dra upp de nännare gränserna för exklusiv
kompetens enligt förevarande punkt.

TiUräcklig
anledning all i förevarande sammanhang införa en regel som undantar också
sådana domar som har tillkommit i strid med prorogalions-avtal eller
skiljeavtal har inle ansetts föreligga (jfr prop. 1976/77:128 s. 62-63). För
vissa sådana fall torde det dock inle kunna uteslutas all en fillämpning av ordre
publicbeslämmelsen i 6 § leder tUl all en österrikisk dom inte kan erkännas här
(jfr NJA 1980 s. 29).

Andra
punkten handlar om s.k. derogalionsförbud. Den silualion som avses är att den
österrikiska domstolen gmndat sin behörighet på all svaranden uttryckligen underkastat
sig österrikisk jurisdikfion, prorogalion, men att svensk lag med hänsyn lill
rättsförhållandets art inle tillåter att parterna avtalar bort, "derogerar",
svensk domstols behörighet. Givet är att etl sådant derogalionsförbud
föreligger enligl svensk rätt i de fall då denna gör anspråk på exklusiv
kompetens för svenska domstolar. Således får svensk domsrätl inte derogeras i
en tvist rörande äganderätt lill fasl egendom i Sverige. Detta följer redan av
första punkten. I andra punkten avses sådana fall då svensk exklusiv domsrätt
ej kan hävdas men det ändå inle är fillåtet för parterna all genom avtal
upphäva svensk domsrätl. I

Prop.
1982/83:117 24

svensk rätt torde del sålunda inle vara tillåtet all för
vissa avtalsförhållanden avtala bort svensk domsrätl när detta skulle
missgynna en typiskt setl svagare part. Della har aktualitet främst inom
arbets- och konsumenlrät-len.

Ett exempel på etl uttryckligt förbud mot derogafion ger
lagen (1978:152) om svensk domstols behörighet i vissa mål pä patenträttens
område. I 3 § andra stycket i den lagen inskränks rätten all derogera svensk domsrätl
i fråga om mål om arbetstagares uppfinningar. Etl annat exempel på begränsningar
i derogalionsrällen är 337 § andra stycket sjölagen (1891:35 s. 1) angående
tvister om ansvarighet på gmnd av avtal om befordran av passagerare och
resgods. Av belydelse för frågan om svensk domsrätl är också 2 kap. 2 § tredje
stycket lagen (1974:37) om rättegången i arbetstvister (arbetsgivare fär sökas
där arbetstagaren har sill hemvisl, jfr AD 1976 nr 101) och 11 § lagen (1974:8)
om rättegången i tvistemål om mindre värden (i konsumenllvist fär näringsidkare
sökas där konsumenten har sitt hemvisl, om värdet av tvisteföremålet
uppenbarligen inle överstiger halva basbeloppet).

Gemensamt för angivna bestämmelser är all de syftar till
all säkerställa den svagare parlens rätt att processa "på hemmaplan"
och att de för del ändamålet begränsar möjligheten alt träffa prorogafionsavtal
innan tvisten har uppkommit. De hänför sig emellertid praktiskt selt mera till
frågan om gränserna för svensk domsrätl än frågan om erkännande av utländska
domar. Endast den sistnämnda frågan regleras i förevarande lag. De är emeUertid
ett uttryck för all särskilda hänsyn gör sig gällande på nämnda rättsområden,
vilket kan ha betydelse även i erkännandefrågan.

10 § reglerar frågan om en svensk domstol, där erkännande
av en dom begärs, vid sin prövning av frågan huruvida den österrikiska
domstolen varit behörig enligt bestämmelserna i denna lag skall vara bunden av
den sistnämnda domstolens konstateranden av de fakliska omsländigheter på vilka
den har gmndat sin behörighet. Enligl 10 §, som gmndas på art. 8 i
konventionen, föreligger en sådan bundenhet. Del har ansetts angelägel alt i
förhållandet mellan de båda länderna avstå från den omgång som det skulle leda tiU
om t.ex. en svensk domstol skulle behöva kontrollera de fakta som legat fill gmnd
för den österrikiska domstolens behörighet. Den rättsliga bedömningen av dessa
fakta är däremot inle undandragen den svenska domstolens prövning.

11 §

Paragrafen handlar om s.k. lifispendens och innebär alt en
rättegång i Öslerrike utgör hinder för en svensk domstol alt pröva en talan som
avser en sak som redan är föremål för rättegång i Ösletrike och som rör samma
parter. Paragrafen motsvarar art. 9 i konventionen.

Trots att konvenfionen inle i princip reglerar frågor om
direkt behörig-hel, dvs. frågor om skyldighet för domstol att la upp eUer
avvisa en väckt

Prop.
1982/83:117 25

talan,
har det ansetts all konventionen bör innehålla en bestämmelse om Ulispendensverkan.
Syftet med denna är atl motverka att talan angäende samma sak mellan samma
parter förs samlidigt i de bägge länderna och all förhindra alt det i dessa
meddelas inbördes motstridiga domar som i och för sig uppfyller
förutsättningarna för gUlighel.

En fömtsättning
för att den österrikiska processen skaU ha verkan som rättegångshinder är alt
den kan leda liU en dom som enligl denna lag skaU erkännas här. Bestämmelsen i
11 § föreskriver all den talan som väcks här skall avvisas. Någon möjlighet fill
att förklara målet vUande finns inle.

Bestämmelsen
om litispendens är obligatorisk. Den skall beaktas ex officio av domstolen.
Någon uttrycklig bestämmelse om del har inle ansetts behövlig (jfr 34 kap. 1 §
andra stycket RB).

Av
18 § i lagen framgår atl en österrikisk rättegång inte ulgör hinder mol

att utverka säkerhetsåtgärd här. _ ;._.._

12-16
§§

Bestämmelserna
i dessa paragrafer handlar om verkställighet i Sverige av österrikiska domar
och motsvarar art. 10-11 i konvenfionen. Huvudregeln återfinns i 12 §. Där
sägs alt en österrikisk dom som skall erkännas i Sverige och som får
verkställas i Öslerrike skall på ansökan verkställas här. För verkstäUbarhet
fordras alltså först och främst att de i lagen angivna fömtsättningarna för
domars erkännande föreligger. Delta innebär att den österrikiska domen skall ha
vunnit laga kraft, att någon omständighet av sådant slag som avses i 6 § inle
föreligger och alt den österrikiska domstolen varit behörig enligt 7-10 §§.

Som
nämnts skaU den österrikiska domen vara verkställbar i Österrike. Enligt
österrikisk rätt skall verkställighet beviljas av en domstol, i regel en "Bezirksgericht"
i egenskap av "Exekutionsgericht". Kravet att den österrikiska domen
skall vara verkstäUbar i Österrike skall emellertid inte förstås så all ett
beslut av den österrikiska verkslällighelsdomstolen om s.a.s inlem
verkställighet måste föreligga (jfr prop. 1965:139 s. 23-24).

Enligl
13 § skall ansökan om verkställighet göras hos Svea hovrätt. Della stämmer
överens med vad som redan gäller enligt flera andra författningar, t.ex. den
schweiziska lagen och lagen (1976:108) om erkännande och verkstäUighet av
utländskt avgörande angående underhållsskyldighet.

114
§ anges vilka handlingar som sökanden skall foga vid sin ansökan liU Svea
hovrätt. Under alla förhåUanden skall fömtom domen - i original eller i en av
behörig österrikisk myndighet bestyrkt avskrift - inges bevis om att domen har
vunnit laga kraft och att den får verkställas i Österrike.

Konvenfionen
anger inte några ytteriigare handlingar som skall inges av sökanden. Emellertid
synes del lämpligl alt ge hovrätten möjlighet att förelägga sökanden att
inkomma med ytterligare handlingar om det behövs för prövningen av ansökningen.
Eftersom verkställigheten ' princip skall ske efter svensk lag har det inte
ansetts föreUgga något hinder mot att en

Prop.
1982/83:117 26

bestämmelse
med angiven innebcird tas in i lagen (14 § andra stycket). En tillämpning av
bestämmelsen kan t.ex. bli aktuell i det fall den österrikiska domen är en tredskodom.
I del fallet kan det behövas en handling som utvisar alt stämningen rätteligen
har delgivils svaranden. Löpande skuldebrev och andra presenlationspapper
torde också böra ges in i samband med ansökningen om verkställigliel för att
visa all saklegilimation föreligger (jfr 2 kap. 2 § utsökningsbalken).

Enligt
tredje stycket i 14 § skalll handlingama vara avfattade på svenska eller vara
åtföljda av en översättning till svenska. Översäitning skaU vara bestyrkt av en
person som är behörig i antingen Österrike eUer Sverige all bestyrka
översättning. I Österrike fillkommer en sådan behörighet edsvuren
domstolsöversättare (gerichtlich beeideter Ubersetzer). I Sverige har
auktoriserade translatorer en sådan behörighet.

Kravet
på översättning är i konventionen (art. 11:2) undantagslöst. Det har emellertid
inte ansetts vara anledning alt för svensk del upprätthålla etl absolut
översättningskrav. I likhet med vad som gäUer enligt viss annan lagstiftning om
verkställighet av utländska domar, se t.ex, 9 § andra stycket 5 lagen
(1976:108) om erkännande och verkställighet av utländskt avgörande angående
underhållsskyldighet, får hovrätten medge undanlag från översältningskravet.
Denna möjlighet kan utnyttjas t.ex. för sådana fall där det är uppenbart
obehövligt att alla handlingar i sin helhet finns översalta.

I
enlighet med konventionen (art. 11:3), som på denna punkt överensstämmer med aUmänna
svenska principer, uppställs inget krav på legalisering eller liknande
formalitet av ingivna handlingar utan hovrätten får göra en bedömning i vad mån
dessa ät riktiga.

Del
får ulan särskUd föreskrift anses klart att hovrätten får bereda sökanden
tillfälle atl avhjälpa brist eller ofullständighet i ansökningshand-Ungama.

Det
ankommer på sökanden att med åberopande av hovrättens beslul om bifall liU
ansökningen begära verkställighet hos kronofogdemyndigheten. Härvid gäller
bestämmelserna i utsökningsbalken.

Enligt
15 §, som saknar motsvarighet i konventionen, får ansökan om verkställighet
inte bifallas utan all motparten beretts tillfälle att yttra sig över den.
Något krav på att delgivning av motparten sker enligl de för stämning i
tvistemål gällande reglerna uppställs inte.

I
16 § slås det fast att bifall till ansökningen innebär atl domen får verkställas
på samma sätt som svensk domstols lagakraftägande dom, såvida inte högsta
domstolen efter besvär över hovrättens beslut förordnar annat. Vidare anges för
tydlighets skull i paragrafen all eventuella föreskrifter om tvångsmedel i den
österrikiska domen inte skall fillämpas. Bestämmejserna kräver inte några
kommentarer.

Prop.
1982/83:117 27

17 §

I
denna paragraf, som motsvarar art. 12 i konventionen, behandlas förlikningar.
Det är endasi fråga om förlikningar inför domstol. Förlikningen behöver
däremot inle ha stadfästs av domstol. Bestämmelserna innebär alt en förlikning
som har träffats inför en österrikisk domstol skall verkställas i Sverige på
vissa villkor.

Under
överläggningarna diskuterades om inte konventionen även borde medge alt förUkningar
fillerkändes rättskraft, dvs. erkändes i det andra landet. Från svensk sida
ansågs dock flera skäl tala mot en sådan ordning. I förhållandel mellan de
nordiska länderna kan endast verkställighet komma i fråga och man ansåg på
svensk sida atl del i förhåUandet tUl Österrike inle fanns anledning alt gå
längre. Det förhällandet atl en svensk dom avseende stadfästelse av förlikning
inte har samma rättskraftsverkan som en vanlig dom (se NJA 1975 s. 507) talar
också för att verkan av föriikning enligl konventionen begränsas fill
verkställigheten,

Enligl
17 § måste den österrikiska förUkningen avse en sådan privaträttslig fråga som
omfattas av lagen. Förlikningar i t.ex. underhållsfrågor kan sålunda inle verkstäUas
enligt denna lag.

För
verkställighet av i lagmmmel avsedda förlikningar krävs alt förlikningen får
verkställas i Öslerrike och att sådana omständigheter som enligl 6 § p. 1-3
hindrar erkännande av domar inte föreligger. Verkställighet kan således vägras
i Sverige på den grund att detta skuUe strida mot svensk ordre pubUc eller att
en dom i samma sak och mellan samma parter redan har meddelats i Sverige eller etl
tredje land. Något krav på atl den österrikiska domstolen varit behörig enligt
7 § alt döma i den sak vari förlikningen träffals uppställs däremot inte. Del
torde dock få anses följa av ordre publicbeslämmelsen all en föriikning inför
en "obehörig" österrikisk domstol i vissa fall, t.ex. i en sådan sak
som omfattas av de svenska domstolarnas exklusiva kompetens, vägras verkstäUighet
i Sverige.

Del
kan tilläggas atl österrikiska öffenlliche Urkunden (actes authenti-ques) inle
kan verkställas i Sverige.

18 §

Som
framgår av 5 § kan en österrikisk dom inte verkställas här förrän den vunnit
laga kraft. Med hänsyn härtill har del ansetts motiverat alt ge en vinnande
part möjlighet atl före domens lagakraftvinnande få sitt anspråk säkerställt i
Sverige genom kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd. Del har ocksä ansetts
befogat alt införa möjlighel till säkerhetsåtgärd redan dessförinnan, dvs.
under rättegången i Öslerrike. Härom innehåUer förevarande paragraf bestämmelser.

Av
första stycket första meningen framgår atl säkerhetsåtgärd enligl 15 kap. RB
får beviljas för del ifrågavarande anspråket utan hinder av alt rättegång pågår
i Österrike i saken eller en sådan rättegång avgjorts genom en dom som inte
vunnit laga kraft.

Prop. 1982/83:117 28

Frågan
om vilken domstol som är behörig all förordna om säkerhetsåtgärd regleras av
de allmänna fommbestämmelsema i 10 kap. RB (se 15 kap. 5§RB).

Enligt 15 kap. 7 § RB skaU
sedan en säkerhetsåtgärd beviljats lalan i saken väckas inom en månad från
beslutet. Iakttas inte della, skaU säkerhetsåtgärden omedelbart återgå. Enligt
förevarande paragraf, första stycket andra meningen, jämstäUs med talans väckande
vid svensk domstol anhängiggörande av rättegång vid österrikisk domstol, om
denna rättegång kan leda fiU en dom som kan verkstäUas här. Utverkas en
säkerhetsåtgärd här i Sverige, skaU den alltså bestå om talan väcks vid
österrikisk domstol inom enmånadsfrislen, under fömtsättning att den
österrikiska rättegången kan leda fill en här i Sverige verkställbar dom. Det
är den svenska domstolens sak atl pröva humvida denna fömtsättning föreligger.

Sedan den österrikiska
domen vunnit laga kraft kan del ta viss fid innan den vinnande parten hinner
utverka ett beslut om verkställighet hos Svea hovrätt. Med hänsyn tiU den risk
den vinnande parten sålunda löper har i andra stycket föreskrivits att beslulel
om säkerhetsåtgärd skaU förfalla en månad efter det alt domen vunnit laga
kraft, om inte verkställighet av domen dessförinnan sökts här. Har ansökningen
gjorts inom enmånadsfrislen, skall säkerhetsåtgärden beslå lill dess
ansökningen prövas, om inle hovrätten förordnar annat.

Till
slut har för det fall att behovet av säkerhetsåtgärd uppkommer försl sedan
ansökningen om verkställighet har gjorts lagts i hovrättens hand atl på yrkande
förordna om sådan åtgärd, atl gälla i avvaktan på prövning av ansökningen.

För
alt hovrätten skall låta en säkerhetsåtgärd bestå eller bevilja en sådan enligl
förevarande paragraf krävs inle alt alla erforderliga handlingar fogats vid
ansökningen om verkställighet.

8
Hemställan

Jag
hemställer all lagrådels yttrande inhämtas över förslaget liU lag om erkännande
och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område.

9
Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1982/83:117 29

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1983-03-21

Närvarande:
f d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Delin, justitierådet Bengtsson.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 17 febmari 1983 har regeringen på
hemställan av statsrådet och chefen för justitiedepartementet Rainer beslutat
inhämta lagrådets yttrande över förslag tUl lag om erkännande och
verkställighet av österrikiska domar pä privaträttens område.

-
Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Magnus Åkerdahl.

Förslagel
föranleder följande yttrande av lagrådet:.

6§

Bestämmelsen
i punkt 5 torde bli mera lättläst om den formuleras så: "5. om domen ....
och denne inte har delgivits stämningen enligl österrikisk lag eller, även om
så skett, inte har .... i saken."

7 §

I
punkt 5 talas om atl den skadegörande handlingen begåtts i Österrike medan den
som "vållade" skadan befann sig där. Enligt motiven skulle formuleringen
inle utesluta skadeståndsanspråk grundade på regler om strikt
skadeståndsansvar. Detta stämmer emellertid mindre väl med den terminologi som
är vedertagen i bl.a. skadeståndslagen (1972:207). Med hänsyn härtUI torde
lämpligen ordet "vållade" böra utbytas mol "orsakade".

Enligt
punkt 6 i samma paragraf fordras atl svaranden uttryckligen har underkastat sig
"den österrikiska domstolens" behörighet, något som stämmer med konventionslexien.
Enligt motiven skulle del vara fillräckligl alt svaranden godtagit österrikiska
domstolar i allmänhet. Om en sådan mera generös utformning av den svenska
regeln är avsedd, bör i lagtexten orden "den österrikiska domstolens"
lämpligen utbytas mol "österriltisk domstols".

18
§

Tankegångarna
i första stycket torde komma fram bällre om styckets båda meningar byter plats
och formuleras på följande säll: "Har säker-4 Riksdagen 1982/83. I samt.
Nr 117

Prop.
1982/83:117 30

hetsålgärd
enligt 15 kap. rättegångsbalken beviljats, skaU vid tUlämpning av 7 § i samma
kapitel med talans väckande vid svensk domstol jämställas talans väckande vid österrikisk
dcimstol, om den österrikiska rättegången kan leda lUl en dom som enligl denna
lag kan verkställas här. Det förhällandet att sådan rättegång redan pågår eUer
atl saken har avgjorts genom dom, som ännu inle har vunnit laga kraft, hindrar inte
alt säkerhetsåtgärd beviljas."

Härjämte
må följande anföras. Enligl artikel 3 punkt 2 i konvenfionen behöver ett i
Sverige meddelat bevis om betalningsföreläggande, som är verkställbart i
Sverige, "inte ha vunnit laga kraft" för atl erkännas i Österrike.
Alt märka är all enligt 35 § lagsökningslagen ansökan om återvinning i mål om belalningsföreläggande
skall göras inom en månad från del utmätning ägde mm, varvid med utmätning i
Sverige jämställs motsvarande åtgärd i övriga nordi;jka länder. Det kan
ifrågasättas, om inte genom etl tUlägg i nämnda paragriif också motsvarande
åtgärd i Öslerrike bör jämställas med svensk utmätning. Konsekvensen blir
annars all vid sådan verkstäUighet någon återviiiningstid över huvud laget inle
kommer att löpa i Sverige, vUket kan länkas leda tlU olika processueUa komplikatio-

Prop. 1982/83:117 31

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1983-03-24

Närvarande:
statsminislem Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldl, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Rainer, Boström,
Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, HeUström

Föredragande:
statsrådet Rainer

Proposition
om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område

1
Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

lag
om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens
område.

Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet
har i förtydligande syfte förordat vissa ändringar i 6,7 och 18 §§ i det
remitterade förslagel. Jag godtar vad lagrådet har föreslagit.

En
del redaktioneUa jämkningar bör vidare göras i det remitterade förslagel.

Som
lagrådet har varit inne på bör 35 § lagsökningslagen (1946:808) ändras så all
vid tillämpning av första stycket i den paragrafen med utmätning i Sverige
jämställs en motsvarande åtgärd i Österrike.

2
Hemställan

Jag
hemställer all regeringen föreslår riksdagen

dels
att godkänna konventionen mellan Sverige och Österrike om erkännande och verkstäUighet
av civildomar,

dels
att med vidtagna ändringar anta det av lagrådet granskade förslaget liU lag om
erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område,

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde
den 17 februari 1983.

Prop. 1982/83:117 32

dels
att anta ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag om ändring i
lagsökningslagen (1946:808).

3
Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslä riksdagen atl anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Konvention

mellan Konungariket Sverige och Republiken Österrike om
erkännande och verkställighet av civildomar.

Konungariket Sverige och

Republiken Österrike,

som i förbindelserna meUan de båda statema önskar
säkerställa erkännande och verkställighet av civildoiiiar,

har kommit överens om följande.

Artikel 1

1.
Denna
konvention är tillämplig på domar som har meddelats i de fördragsslutande statema
i ett ämne av privalrätlslig beskaffenhet.

2.
Med
"dom" förstås i denna konvenfion en domstols dom eller beslut, som
innebär ett slutligt avgörande av saken. Detta gäller även när avgörandet har
meddelats i ett straffrättsligt förfarande.

3.
Konvenfionen är
dock inte fillämplig

a. på domar angående personrättsliga, fa

miljerättsliga och arvsrättsliga frågor,

b. på domar angående bildande eller upp

lösning av en juridisk person, dss stadgar

eller behörigheten för dess organ,

c. på domar i ett konkurs- eller ackords

förfarande eller i ett förfarande om betal

ningsinställelse och i anslutning tiU sådana

förfaranden meddelade domar som rör gil

tigheten av en gäldenärs rättshandlingar,

d. på domar angående ansvar för atomskador.

Abkommen

zwischen
dem Königreich Schweden und der Republik Österreich uber die Aner-kennung und die
Vollstreckung von Ent-scheidungen in Zivilsachen.

Das Königreich Schweden und

die RepubUk Österreich,

von dem Wunsch geleitet, in den Bezie-hungen zwischen den beiden
Slaalen die An-erkennung und die Vollstreckung von Ent-scheidungen in Zivilsachen
zu sichem,

sind wie folgt iibereingekommen:

Artikel 1

(1) Dieses Abkommen ist auf die in den Vertragsstaaten
auf dem Gebiet des ZivU-rechts gefållten Entscheidungen anzuwen-den.

(2) Unter ,,Entscheidung" sind in diesem
Abkommen jedes Urteil und jeder BeschluB eines Gerichts zu verstehen, die den Streitge-genstand
endgiiltig entscheiden, auch wenn die Entscheidung in einem strafgerichtlicben Verfahren
ergangen ist.

(3) Das Abkommen ist jedoch nicht anzuwenden

(a) auf Entscheidungen auf dem Gebiet
des Personenstands, des Familienrechts öder des Erbrechls,

(b) auf Entscheidungen uber die Bildung
öder die Auflösung einer juristischen Person, iiber ihre Salzungen öder iiber die
Befiignisse ihrer Organe,

(c) auf Entscheidungen in einem Konkurs-verfahren,
einem Ausgleichsverfahren öder in einem Verfahren des Zahlungsaufscbubes sowie auf
im Zusammenhang mit solchen Verfahren ergangene Entscheidungen iiber die Wirksamkeit
von Rechtshandlungen eines Schuldners,

(d) auf Entscheidungen iiber die Haftung

fur nukleare Schäden.

Artikel
2

Med dom likställs beslut som en domstol meddelat i mål
angående en sådan privaträltsUg fråga som omfattas av denna konven-

Artikel
2

Ein BeschluB eines Gerichts in einer ZivU-rechtssache, auf
die dieses Abkommen an-wendbar ist und der den Ersatz der ProzeB-

tion och som rör ersättning för motparts rättegångskostnader
eUer ersättning till vUtne eller sakkunnig.

Artikel 3

1.
En dom som har
meddelats i den ena fördragsslutande staten skaU erkännas i den andra
fördragsslutande staten, om den domstol som har meddelat domen var behörig
enligt bestämmelserna i artikel 5 eller 6 och domen har vunnit laga kraft enligt
lagen i domsslalen.

2.
Ett i Sverige
meddelat bevis i mål om belalningsföreläggande, som är verkställbart i Sverige,
behöver dock inle ha vunnit laga kraft.

Artikel 4

Erkännande av en dom som har meddelats i den ena
fördragsslutande slaten kan vägras i följande fall:

a. om ett erkännande är oföi-enligt med

gmndema för rättsordningen i den andra för

dragsslutande staten,

b. om
en dom i samma sak och meUan

samma parter har meddelats i den andra för

dragsslutande staten,

c. om
en dom i samma sak och mellan

samma parter har meddelats i en tredje stat

och domen på gmnd av en internationell

överenskommelse skall erkännas i den andra

fördragsslutande staten,

d. om en rättegång om samma sak och

mellan samma parter är anhängjg inför en

domstol i den andra fördragsslutande staten

och talan i den rättegången har väckts först,

e. om domen har givits mol e;n svarande

som inte har ingått i svaromål och denne an

fingen inle har delgivits stämningen enligt la

gen i domsstaten eller inte har fall kännedom

om rättegången i tillräckligt god tid för atl

kunna svara i saken.

kosten an die Gegenpartei öder das Entgell eines Zeugen
öder eines Sachverständigen betriffl, ist einer Entscheidung gleichgeslellt.

Artikel 3

(1) Die von einem Gericht eines Vertrags-slaales
gefällte Entscheidung wird in dem an-deren Vertragsslaat anerkannl, wenn das Gericht,
das die Entscheidung gefaUl hat, gemäB den Besfimmungen des Artikels 5 öder des
Artikels 6 zuständig war und die Entscheidung nach dem Rechl des Entschei-dungsslaales
rechtskräffig ist.

(2)
Ein in Schweden
ergangener Beweis eines Zahlungsbefehls (bevis i mål om betalningsföreläggande),
der in Schweden voU-slreckbar ist, braucht jedoch nicht rechls-kräflig zu sein.

Artikel 4

Die Anerkennung einer in einem Vertragsslaat gefällten Entscheidung
känn versagl werden:

(a)
wenn sie der öffentlichen
Ordnung des anderen Vertragsstaates widersprichl,

(b) wenn eine Entscheidung iiber densel-ben
Gegenstand zwischen denselben Parteien in dem anderen Vertragsslaat ergangen ist,

(c) wenn eine Entscheidung iiber denselben
Gegenstand zwischen denselben Parteien in einem drillen Slaat ergangen ist und diese
Entscheidung in dem anderen Vertragsslaat auf Gmnd einer zwischenslaallichen Uber-einkunfl
anzuerkennen ist,

(d) wenn
ein Verfahren wegen desselben

Gegenslandes zwischen denselben Parteien

vor einem Gericht des anderen Vertrags

staates anhängig ist und dieses Gericht zuerst

angemfen wurde,

(e) wenn
die Entscheidung gegen einen

Beklaglen ergangen ist, der sich auf das Ver

fahren nicht eingelassen hat, und das der Ein-

leitung des Verfahrens dienende Schriflsliick

dem Beklagten nicht gemäB dem Gesetz des

Entscheidungsslaales zugesteUt worden ist

öder der Beklagte vom Verfahren nicht zeit-

gerecht Kenntnis erhållen hat, um sich zu

verteidigen.

Artikel
5

Domstol i den stat i vilken domen har meddelats skall
anses behörig enligt denna konvention i följande fall:

a. om
svaranden vid tiden för talans väck

ande hade sitt hemvist eller stadigvarande

vistades i domsslalen eller, om svaranden var

en juridisk person eller ett sådant österrikiskt

handelsbolag som inte är en juridisk person

(Handelsgesellschaft ohne Rechtspersönlich

keit), hade sitt säte i domsstaten,

b. om svaranden i domsslalen vid tiden för

talans väckande hade ett handels- eller indu

striföretag eller en filial, som inle endasi ut

gjorde en agentur, och tvisten hänförde sig

till företagels eller filialens verksamhet,

c. om talan avsåg en fastighet belägen i

domsslalen eller en sakrätt tUl en sådan fas

tighet,

d. om talan avsåg skyldighet utanför kon

traktsförhållanden att ersätta skada på per

son eller egendom och den skadegörande

handlingen hade begåtts i domsslalen medan

den som vållade skadan befann sig där,

e. om svaranden uttryckligen underkastat

sig domstolens behörighet.

Artikel
5

Die Zuständigkeil der Gerichte des Entscheidungsslaales wird
im Sinne dieses Ab-kommens anerkannl:

(a) wenn zur Zeit der Einleitung des Verfahrens
der Beklagte in dem Entscheidungs-slaal seinen Wohnsitz öder seinen gewöhnlichen
Aufenthalt hatte öder, wenn es sich um eine jurislische Person öder um eine öslerrei-chische
HandelsgeseUschaft ohne Rechlsper-sönlichkeU handelt, diese dort ihren SUz
hatte,

(b) wenn sur Zeit der Einleitung des Verfahrens
der Beklagte in dem Entscheidungs-staal eine Handels- öder Induslrieunterneh-mung
öder eine Zweigniederlassung hatte, die uber eine Handelsvertrelung hinausging,
und sich das Verfahren auf deren Betrieb be-zog,

(c)
wenn der Gegenstand
des Verfahreiis eine im Entscheidungsslaal gelegene Lie-genschaft öder ein dingliches
Rechl an einer solchen Liegenschafl war,

(d) wenn
das Verfahren einen Anspmch

auf Ersatz fiir Personen- öder Sachschäden

aus einer auBervertraglichen Haftung zum

Gegenstand hatte und die schädigende Hand-

lung im Entscheidungsslaal begången wurde,

während sich der Schädiger dort befand,

(e) wenn
sich der Beklagte der Zuständig

keil des Gerichtes ausdriicklich unlerworfen

hat.

Artikel
6

En dom som meddelats med anledning av genkäromål anses vid
tiUämpningen av denna konvention meddelad av behörig domstol, om domstolen var
behörig enligt artikel 5 all pröva huvudkäromålet.

Artikel
6

Die Zuständigkeil eines Gerichtes, das eine Entscheidung iiber
eine Widerklage gefäUt hal, wird im Sinne dieses Abkommens anerkannl, wenn das
Gericht gemäB Artikel 5 zur Entscheidung uber die Hauplklage zuständig

Artikel 7

En dom
behöver inte anses meddelad av behörig domstol, om

a. enligt den andra fördragsslutande sta

tens rätt dess eller ett tredje lands domstolar

med hänsyn liU sakens beskaffenhet är ute

slutande behöriga, eUer

b. det
är fråga om behörighet enligt artikel

5 e och denna behörighet enligt den andra

fördragsslutande statens rätt med hänsyn till

sakens beskaffenhet inte får gmndas på parts

medgivande.

Artikel 7

Die Zuständigkeil eines Gerichtes des Entscheidungsslaales
braucht nicht anerkannl zu werden, wenn

(a) nach dem Rechl des anderen Vertragsstaates
äuf Gmnd des Streilgegenstandes dessen Gerichte öder die eines drillen Slaates ausschlieBIich
zuständig sind öder

(b)
es sich um eine
Zuständigkeil nach Arfikel 5 Ul. e handelt, aber nach dem Rechl des anderen Vertragsstaates
auf Gmnd des Streilgegenstandes eine Zuständigkeil durch Unterwerfung nicht begriindet
werden känn.

Artikel
8

En domstol i den ena fördragsslutande staten hos vilken
fråga uppkommer om erkännande av en dom som meddelats av en domstol i den
andra fördragsslutande sitaten är vid sin prövning av frågan om domstolen haft
behörighet enligt konvenfionen bunden av denna domstols konstateranden siv de
faktiska förhållanden på vilka den gmndat sin behörighet.

Artikel 9

Väcks vid domstol i den ena fördragsslulande staten talan
angående en sak, som redan är föremål för rättegång mellan samma parter vid
domstol i den andra fördragsslutande staten, och kan den första rättegången
leda tiU dom som enligt denna konvention skaU erkännas i den förstnämnda
fördragsslutande staten, skall den domstol vid vilken talan sist väckts avvisa
denna.

Artikel 8

Das Gericht eines Vertragsstaates, vor dem die Anerkennung
einer Entscheidung eines Gerichtes des anderen Vertragsstaates geltend gemacht wird,
ist bei der Priifung der Frage der Zuständigkeil dieses Gerichtes nach diesem Abkommen
an Festslellungen von Talsachen gebunden auf welche dieses Gericht seine Zuständigkeil
gegriindet hat.

Artikel 9

Wenn vor einem Gericht eines Vertragsstaates ein Verfahren
uber eine Sache einge-leitet wird, die bereits Gegenstand eines Verfahrens zwischen
denselben Parteien vor einem Gericht des anderen Vertragsstaates ist, und wenn
in diesem Verfahren eine Entscheidung ergehen känn, die nach diesem Abkommen
in dem erstgenannten Vertragsslaat anerkannl werden muB, hat das zuletzt angemfene
Gericht die Klage zuriickzuwei-sen.

Artikel
10

1.
Varje dom som
har meddelats av en domstol i den ena fördragsslulande staten och som är
verkställbar i den staiten skall på ansökan verkställas i den andra fördragsslutande
staten, om fömtsättningar för dess erkännande föreligger.

2.
VerkstäUighet
beviljas i Öslerrike av den domstol som är behörig att ombesörja
verkställigheten.

3.
Ansökan om
verkställighet i Sverige görs hos Svea hovrätt. Medger hovrätten
verkställighet, skall den österrikiska domen på ansökan verkstäUas av behörig
förvaltningsmyndighet (kronofogdemyndigheten).

Artikel 11

1. Part som begär verkställighet skall förebringa domen i
original eller i en av behörig myndighet bestyrkt avskrift, bevis om att domen
är verkstäUbar i den fördragsslutande stal i vilken den har meddelats samt -
utom när det gäller ett svenskt bevis i mål om belalningsföreläggande - bevis
om att domen har vunnit laga krafL

Artikel 10

(1) Jede von einem Gericht des einen Vertragsstaates
gefällte Entscheidung, die in diesem Staat voUslreckbar ist, ist in dem anderen
Vertragsslaat auf Antrag zu voll-strecken, wenn die Voraussetzungen fiir ihre Anerkennung
erfiilll sind.

(2)
In Österreich ist
die Vollstreckung durch das zuständige Gericht zu bewilUgen, das den Vollzug veranlaBl.

(3) Ein Antrag auf Vollstreckung iri Schweden
ist beim Svea Oberlandesgericht (Svea hovrätt) zu stellen. Nach Genehmigung durch
das Oberlandesgericht ist die österrei-chische Entscheidung auf weiteren Antrag
dufch die zuständige Verwaltungsbehörde (kronofogdemyndigheten) zu vollstrecken.

Artikel 11

(1) Die Partei, welche die Vollstreckung beanlragt, hal die
Entscheidung im Original öder in einer von der zuständigen Behörde ausgefertigten
Abschrift, den Nachweis der VoUslreckbarkeit in dem Vertragsslaat, in dem sie ergangen
ist, sowie — ausgenommen bei einem schwedischen Beweis eines Zahlungsbefehls
(bevis i mål om betalningsföreläggande) - den Nachweis der Rechtskraft vorzulegen.

2.
De handlingar
som skall förebringas i Österrike skall vara avfattade på tyska eller åtföljas
av en översättning tUl delta språk. De handlingar som skall förebringas i
Sverige skall vara avfattade på svenska eller åtföljas av en översättning lill
detta språk. Rikligheten av en översättning måste vara bestyrkt av en person
som är behörig härtill i en av de båda staterna.

3.
De handlingar
som skall förebringas enligt denna konvenfion är inle underkastade krav på legalisering
eller liknande formkrav.

Artikel 12

1. En förlikning, som har träffals inför en

domstol i den ena fördragsslutande staten i

ett mål om en sådan privalrätlslig fråga som

omfattas av denna konvention, skall på ansö

kan verkställas i den andra fördragsslutande

staten, om

a. förlikningen
får verkställas i den stat där

den har träffats, och

b. det
inte föreligger någon gmnd för av

slag enligt artikel 4 a, b eller c.

2. För verkstäUigheten
av en förlikning

gäller bestämmelsema i artiklarna 10 och 11 i

tillämpliga delar.

Artikel 13

1. Denna konvention påverkar inle

a. de
bestämmelser i andra för båda de

fördragsslutande staterna bindande interna

tionella överenskommelser som reglerar er

kännande eUer verkställighet av domar eller

förlikningar,

b. de
bestämmelser i den ena fördragsslu

lande statens intema rätt, enligt vilka erkän

nande eller verkställighet av domar eller för

likningar från den andra fördragsslutande sta

ten kan ske i större utsträckning än enligt

denna konvention.

2. Denna konvention är fiUämplig endast

på de domar som meddelats och de förlik

ningar som träffats efter dagen för konven

tionens ikraftträdande.

Artikel 14

Denna konvention skall ratificeras. Ratifi-katiorjshandlingama
skall utväxlas i Wien. Konventionen träder i krafl första dagen i den tredje
månaden som följer efter den månad under vilken rafifikalionshandlingarna
utväxlats.

(2) Die in Österreich vorzulegenden Urkunden
mössen in deulscher Sprache abge-falBt öder mil einer tlberselzung in diese Sprache
versehen sein. Die in Schweden vorzulegenden Urkunden mussen in schwe-discher Sprache
abgefaBl öder mil einer Ubersetzung in diese Sprache versehen sein. Die Richligkeil
der Ubersetzung muB von einer hiezu in einem der beiden Slaalen be-fuglen
Person beslätigt sein.

(3) Die gemäB diesem Abkommen vorzulegenden
Urkunden sind von Beglaubigungen und gleichartigen Förmlichkeilen befreit.

Artikel 12

(1) Ein vor einem Gericht eines der Ver

tragsstaaten geschlossener Vergleich in einer

Zivilrechlssache, auf welche dieses Abkom

men anwendbar ist-, wird auf Antrag in dem

anderen Vertragsslaat vollstreckl, wenn

(a) der Vergleich in dem Slaat, wo er geschlossen
wurde, voUslreckbar ist, und

(b)
nicht einer der
Versagungsgriinde des Artikels 4 lil. a, b öder c vorliegl.

(2) Auf die Vollstreckung von Vergleichen

sind die Artikel 10 und II sinngemäB

anzuwenden.

Artikel 13

(1) Dieses Abkommen beriihrl nicht

(a)
die Besfimmungen
anderer zwischen-staatUcher Ubereinkiinfte, die die beiden Vertragsstaaten gegenseitig
verpflichten und die die Anerkennung öder Vollstreckung von Entscheidungen öder
Vergleichen regeln,

(b) die Besfimmungen des inneren Rechtes
eines der beiden Vertragsstaaten, nach denen die Anerkennung öder Vollstreckung
von Entscheidungen öder Vergleichen des anderen Vertragsstaates in weiterem AusmaB
als in diesem Abkommen vorgesehen ist.

(2) Dieses
Abkommen ist nur auf die nach

dem Tag seines Inkrafltretens gefällten Ent

scheidungen und auf die nach diesem Tag

geschlossenen Vergleiche anzuwenden.

Artikel 14

Dieses Abkommen ist zu rafifizieren. Die Ralifikalionsurkunden
sind in Wien auszu-tauschen. Das Abkommen irill am ersten Tag des drillen Monals,
der auf den Monat folgt, in dem die Rafifikationsurkunden ausge-tauscht werden,
in Kraft.

Artikel
15

Varje fördragsslutande stat kari säga upp denna konvention
genom etl fill den andra fördragsslutande staten riktat skriftligt meddelande.
Uppsägningen träder i kraft sex månader efter dagen för meddelandet.

Till
bekräftelse härav har de befuUmäktigade ombuden undertecknat denna konvention.

Artikel
15

Jeder Vertragsslaat känn dieses Abkommen durch eine an den
anderen Vertragsslaat ge-richlele schriftUche Notifikafion kiindigen. Die Kiindigung
wird sechs Monate nach dem Datum dieser Nolifikation wirksam werden. Zu Urkund dessen
haben die beiderseitigen Bevollmächtigen dieses Abkommen un-terschrieben.

Som skedde
i Stockholm den 16 september 1982 i två exemplar, elt på svenska och ell på
tyska, vilka båda texter har samma gUtighet.

Geschehen zu
Slockholm am 16. September 1982 in zwei Urschriften in schwedischer und deutscher
Sprache, wobei beide Texle glei-chermaBen authentisch sind.

För
Konungariket Sverige Carl Axel Petri

Fur das
Königreich Schweden Carl Axel Petri

För
Republiken Österrike F. Stolberg

Fiir die
Republik Österreich F. Stolberg

Prop.
1982/83:117 39

Bilaga
2 Det remitterade lagförslaget

Förslag
till

Lag
om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på

privaträttens
område

Härigenom
föreskrivs följande.

Tillämpningsområdet

1
§ Denna lag är tiUämplig på
domar som har meddelats i Österrike i ämnen av privaträttslig beskaffenhet.
Lagen tillämpas även på domar i sådana ämnen som har meddelats i etl straffrättsligt
förfarande.

2
§ Med dom förstås i denna lag
en domstols dom eller beslut, som innebär etl slufiigt avgörande av saken.

3
§ Med dom jämställs beslul som
en domstol.meddelat i mål angående en privaträltsUg fråga och som rör ersätlning
för motparts rättegångskostnad eller ersätlning lill vittne eller sakkunnig,

4
§ Lagen tillämpas inte

1. på
domar angående personrällsUga, familjerältsliga eller arvsrättsliga

frågor,

2.
på domar angående bildande
eller upplösning av en juridisk person, dess stadgar eller behörigheten för
dess organ,

3.
på domar som meddelats i
konkurs- eUer ackordsförfaranden eller i förfaranden om betalningsinställelse
eller domar som meddelats i anslutning till sådana förfaranden och som rör
giltigheten av en gäldenärs rättshandlingar,

4.
på domar angående ansvar för
atomskador.

Erk ä nnande

5 § En dom som har meddelats i Österrike skall, om
annat inte följer av

6 §, erkännas i Sverige, om domstolen varit behörig
enligt 7 § och om donien har vunnit laga krafl enligl österrikisk lag.

6
§ En österrikisk dom erkänns inte

1.
om etl erkännande är oförenligt
med gmnderna för den svenska rättsordningen,

2.
om en dom i samma sak och
mellan samma parter har meddelats i Sverige,

3.
om en dom i samma sak och
mellan samma parter har meddelats i en annan fräriimande stat och domen pä gmnd
av en internationell överenskommelse skaU erkännas i Sverige,

4.
om ei[i rättegång om samma sak
och mellan samma parter är anhängig i Sverige och talan i den rättegången har
väckts först, eller

5.
om domen har meddelats mot en
svarande som inte har ingått i

Prop. 1982/83:117 40

svaromål
och denne antingen inle har delgivils stämningen enligt österrikisk lag eller inle
har fält kännedom om rättegången i lillräckligt god lid för all kunna svara i
saken.

7 §
Den österrikiska domstolen skall anses behörig

1. om svaranden hade sUt hemvisl i Öslerrike vid liden
för talans väckande,

2. om svaranden är en juridisk person eller ett sådant
österrikiskt handelsbolag som inte är en juridisk person (Handelsgesellschaft ohne
Rechtspersönlichkeit) och hade sitt säte i Österrike vid fiden för talans väckande,

3. om svaranden hade etl handels- eller
industriföretag eller en filial i Öslerrike vid liden för talans väckande och
företaget eller filialen inte endast utgjorde en agentur saml tvisten hänförde
sig till förelagets eller filialens verksamhet,

4. om talan avsåg fast egendom i Öslerrike eller en
sakralt tiU sådan fast egendom,

5. om lalan avsåg skyldighet utanför
avtalsförhållanden att ersätta skada på person eller egendom och den
skadegörande handlingen hade begåtts i Öslerrike medan den som vållade skadan
befann sig där, eller

6. om svaranden uttryckligen underkastat sig den
österrikiska domstolens behörighet.

8
§ En dom som har meddelats i Öslerrike
med anledning av genkäromål anses vid tillämpningen av denna lag meddelad av
behörig domstol, om den österrikiska domstolen var behörig enligl 7 § att pröva
huvudkäromålet.

9
§ Ulan hinder av 7 och 8 §§
skall den österrikiska domstolen anses obehörig,

1.
om enligt svensk rätt svenska
eller ett tredje lands domstolar med hänsyn fill sakens beskaffenhet är
uteslutande behöriga att pröva saken eller

2.
om svaranden visserUgen
uttryckligen har underkastat sig den österrikiska domstolens behörighet men
domstols behörighet enUgt svensk rätt med hänsyn fiU sakens beskaffenhet inle
får gmndas på en parts medgivande.

10 §
En svensk domstol är vid prövningen av frågan om en österrikisk

domstol har varit behörig enligl denna lag bunden av sistnämnda domstols

konstateranden av de fakfiska förhållanden på vUka den har gmndat sin

behörighet.

Avvisande
av talan

11 §
Väcks vid en svensk domstol talan angående en sak, som redan är

föremål för rättegång mellan samrna parter vid en österrikisk domstol, och

kan rättegången vid den österrikiska domstolen leda till en dom som enligt

denna lag skall erkännas här, skall domstolen avvisa lalan.

Verkställighet

12 §
En österrikisk dom, som skaU erkännas i Sverige och som får

verkställas i Öslerrike, skall pä ansökan verkställas här.

Prop. 1982/83:117 41

13 § Ansökan om verkställighet görs hos Svea
hovrätt.

14
§ Vid ansökan om verkställighet
skaU fogas domen i original eUer av behörig myndighet bestyrkt avskrift och
bevis om alt domen har vunnit laga kraft och får verkställas i Öslerrike.

Hovrätten
får förelägga sökanden alt inkomma med de ytterligare hand-Ungar som behövs för
hovrättens prövning av ansökningen.

De handlingar som skall
fogas fill ansökningen skall vara avfattade på svenska eller åtföljas av en
översättning lill svenska. Rikligheten av översättningen skall vara bestyrkt
av en person som är behörig atl i Sverige eller Österrike bestyrka en sädan
översättning. Hovrätten får medge undantag från kravet på översäitning.

15
§ Ansökan om verkställighet får
inte bifallas utan atl motparten har beretts tUlfälle att yttra sig över
ansökningen.

16
§ Bifaller hovrätten
ansökningen, verkstäUs domen pä samma säll som en svensk domstols lagakraftägande
dom, om inte högsta domstolen efter besvär över hovrättens beslul förordnar
annat. Föreskrift om tvångsmedel i den österrikiska domen skall inle tUlämpas.

Förlikningar

17 §
En förlikning som har träffats inför en österrikisk domstol i en sådan

privaträttslig fråga som omfattas av denna lag skall på ansökan verkställas

här, om

1. förlikningen
får verkstäUas i Österrike och

2. det
inle föreligger sådana omsländigheter som avses i 6 § 1,2 eller 3.

För verkstäUigheten gäller 12-16 §§ i liUämpliga delar.

Säkerhetsåtgärder

18 §
Pågår rättegång i Österrike eller har saken avgjorts genom en dom

som ännu inte har vunnit laga kraft, kan säkerhetsåtgärd enligl 15 kap.

rättegångsbalken beviljas i Sverige. Har säkerhetsåtgärd beviljats, skall

vid tiUämpningen av 15 kap. 7 § rättegångsbalken med talans väckande vid

svensk domstol jämstäUas talans väckande vid österrikisk domstol, om

den österrikiska rättegången kan leda tUl en dom som enligl denna lag kan

verkställas här.

Beslut om säkerhetsåtgärd
förfaller en månad efter det atl domen i den österrikiska rättegången har
vunnit laga krafl, om inle verkställighet av domen har sökts här dessförinnan.
Har ansökan om verkställighet gjorts inom denna tid, skall beslutet gälla liU
dess ansökningen prövas, om inte hovrätten förordnar annat. Föreligger inte
något förordnande om säkerhetsåtgärd när ansökan görs, fär hovrätten pä
yrkande besluta om sådan åtgärd i avvaktan pä prövningen av ansökningen.

Denna
lag träder i krafl den dag regeringen bestämmer. Lagen lillämpas inle på domar
som har meddelats och förlikningar spm har träffals före den dagen.

Prop.
1982/83:117 42

Innehåll

Proposilion ...................................................................... ..... I

Propositionens
huvudsakliga innehåll ............................ 1

Propositionens
lagförslag ................................................. ..... 2

1................................................................................... Förslag
liU lag om erkännande och verkställighet av österrikiska

domar på privaträttens område ................................... 2

2 Förslag
till lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808) 5

Utdrag av protokoU vid regeringssammanträde den 17
februari 1983 6

1
Inledning ...................................................................... 6

2
Gällande
ordning m. m. i fråga om erkännande och verkställighet

av utländska civUdomar................................................ ..... 6

3
Konventionen
med Österrike om erkännande och verkställighet av civildomar 8

4
Överväganden ........................................................... 12

5
Ikrafträdande .............................................................. 13

6
Upprättat
lagförslag ................................................... .. 13

7
Specialmofivering
........................................................ 14

8
Hemställan.................................................................... .. 28

9 Beslul ......................................................................... .. 28

Utdrag av lagrådets protokoll den 21 mars 1983 ........... 29

Utdrag av protokoU vid regeringssammanträde den 24 mars
1983 ... 31

1
Anmälan av
lagrådsyttrande ...................................... .. 31

2
Hemställan ................................................................. .. 31

3
Beslut ......................................................................... .. 32

Bilagor

Bilaga 1 Konvention mellan Sverige och Österrike om
erkännan

de och verkställighet av civildomar ................ .. 33

Bilaga 2 Det remitterade lagförslaget ..................... .. 39

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983