Prop. 1982/83:121

Prop.
1982/83:121

Regeringens proposition

1982/83:121

om
fortsatt valutareglering;

beslutad
den 10 mars 1983.

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll för den åtgärd och det ändamål som framgår av föredragandens
hemställan.

På
regeringens vägnar

OLOF
PALME

KJELL-OLOF
FELDT

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I proposifionen
föreslås att valutaregleringen föriängs att gälla ytteriigare ett år, dvs. för
fiden den 1 juli 1983-den 30 juni 1984. För riksdagens yttrande läggs samtidigt
fram förslag till förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen under
samma tid.

Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 121

Prop.
1982/83:121 2

1 Förslag
till

Lag
om tillämpning av valutalagen (1939:350)

Härigenom
föreskrivs att 2 § första stycket 1, 2 och 4-9 samt 5 § 1 och 3 valutalagen
(1939:350) skall tillämpas under tiden den 1 juli 1983-den 30 juni 1984.

2 Förslag
till

Forordning
om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959:264)

Härigenom
föreskrivs att valutaförordningen (1959:264), som enligt förordning (1982:296)
gäller till utgången av juni 1983, skall fortsätta att gälla fill utgången av
juni 1984.

Prop.
1982/83:121 3

Utdrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1983-03-10

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Rainer,
Boström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Thunboi-g.

Föredragande:
statsrådet Feldt

Proposition
om fortsatt valutareglering

Enligt
valutalagen (1939:350, ändrad senast 1981:1086) gäller i fredstid att fullmäktige
i riksbanken skall göra framställning till regeringen öm valutareglering,
om.det prövas nödvändigt för att nå de centrala mål som har fastställts för den
ekonomiska politiken. Fullmäktige skall därvid begära att regeringen föreslår
riksdagen en lag om tillämpning av valutalagen för högst ett år. Regeringen
skall samtidigt som ett sådant lagförslag läggs fram förelägga riksdagen de valutareglerande
föreskrifter som regeringen avser att utfärda. Sådana föreskrifter finns i
valutaförordningen (1959:264, ändrad senast 1980:363). En redogörelse för
innehållet i valutalagen och valutaförordningen finns i prop. 1975:82 (s.
14-21) och prop. 1977/78:169 (s. 6 och 7). I valutakommitténs (1977:03) i
december 1980 avgivna delbetänkande (SOU 1980:51) Valutareglering och
ekonomisk politik finns vidare en ingående redogörelse för valutaregleringens
principer och funk-tionssäU(s. 28-136).

Genom lagen (1982:295) om
tillämpning av valutalagen (1939:350) och förordningen (1982:296) om fortsatt
giltighet av valutaförordningen (1959:264) har valutareglering föreskrivits för
tiden den 1 juli 1982-den 30 juni 1983 (prop. 1981/82:161, FiU 27, rskr 280).

I
skrivelse den 27 januari 1983 har fullmäktige i riksbanken anfört att anledning
alltjämt föreligger att ta i anspråk gällande fullmakter i valutalagen och samfidigt
ge valutaförordningen fortsatt giltighet. Fullmäkfige hemställer därför att
regeringen begär riksdagens bemyndigande att 2 § första stycket 1, 2 och 4-9
samt 5 § 1 och 3 valutalagen skall äga fillämpning under fiden den 1 juli 1983-den
30 juni 1984 och att regeringen lägger fram förslag om att valutaförordningen
skall äga fortsatt giltighet till utgången av juni 1984. Till protokollet i
detta ärende bör som bilaga 1 fogas fullmäktiges skrivelse.

Prop.
1982/83:121 4

Efter
remiss har yttranden avgivits av bankinspekfionen, fullmäktige i
riksgäldskontoret. Svenska bankföreningen, Post- och Kreditbanken, PKbanken
och Svenska sparbanksföreningen. Bankinspektionen och fullmäktige i
riksgäldskontoret har uttalat att de inte har något att erinra mot att
valutaregleringen förlängs ytterligare ett år. Bankföreningen har som sin mening
framfört att valutakommitténs arbete i möjligaste mån bör påskyndas och att
valutaregleringen bör förlängas endast under den tid som oundgängligen behövs
innan ny lagstiftning kan träda i kraft. PK-banken har redovisat i huvudsak
samma inställning. Liknande synpunkter har också framförts av
sparbanksföreningen. Föreningen har emellertid förklarat att man under rådande
förhållanden inte vill motsätta sig riksbanksfullmäktiges förslag om
förlängning av valutaregleringen till utgången av juni 1984. En sammanställning
över yttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

För
egen del vill jag anföra följande.

Valutaregleringen är ett
medel i penningpolitiken. Den syftar till att öka möjligheterna att föra en
oberoende penningpolitik. Regleringen omfattar huvudsakligen sådana
transaktioner som saknar direkt samband med utrikeshandeln. Vittgående
undantag har nämligen gjorts för löpande betalningar varmed främst avses likvider
på normala betalningsvillkor vid export och import av varor och Qänster. Inom
ramen för valutalagen och valutaförordningen ankommer det på riksbanken att
utforma de närmare bestämmelsema rörande kapitaltransaktionerna.

Till följd av de stora
obalanserna i den svenska ekonomin har penningpolitiken i allt högre grad fått
utformas med hänsyn till betalningsbalansen. Försvaret av växelkursen står
därvid i centrum. Valutaregleringen gör det möjligt att vid tendenser till
valutaoro försvara växelkursen utan så kraftiga räntehöjningar som annars
skulle erfordras. Därigenom ökar möjligheterna att avväga penningpolifiken
också efter det inhemska konjunkturläget.

Frågan om
valutaregleringens roll för utformningen av penning- och valutapolitiken utreds
av valutakommittén (E 1977:03). Frågan har också något berörts i
slutbetänkandet från den kreditpolitiska utredningen (SOU 1982:52). Något
beslut om eventuella ändringar i den nuvarande ordningen bör dock inte fattas
innan resultatet av valutakommitténs översyn av hela valutaregleringen
föreligger.

Med hänsyn till vad jag nu
har anfört finner jag det nödvändigt att valutaregleringen i sin nuvarande
utformning förlängs i avvaktan pä de åtgärder som kan komma att vidtas i
anledning av valutakommitténs utredningsarbete. Enligt vad jag har inhämtat
beräknas kommittén slutföra sitt uppdrag innevarande år. Jag bedömer det inte
vara möjligt att genomföra beredningen av kommitténs betänkande i sådan fid att
en eventuell ny lagstiftning kan införas fidigare än under andra halvåret 1984.
Jag förordar därför att regeringen begär riksdagens godkännande att förlänga valutareg-

Prop. 1982/83:121 5

leringen
ytterligare ett år, dvs. för tiden den 1 juli 1983-den 30 juni 1984. Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen dels
föreslår riksdagen att anta ett inom finansdepartementet upprättat

förslag till

1. lag
om tillämpning av valutalagen (1939:350),

dels lämnar riksdagen
tillfälle att yttra sig över ett inom finansdepartementet upprättat förslag
till

2. förordning
om fortsatt gilfighet av valutaförordningen (1959:264).

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredraganden anfört för den åtgärd och det
ändamål som föredraganden har hemställt om.

Prop.
1982/83:121 6

Bilaga 1

SVERIGES RIKSBANK 1983-01-27 Dnr 83-020-002

Till
Regeringen

Finansdepartementet

Genom
lagen (1982:295) om fillämpning av valutalagen (1939:350) har föreskrivits att 2§
första stycket 1, 2 och 4—9 samt 5§ 1 och 3 valutalagen (1939:350) skall
tillämpas undertiden den 1 juli 1982-den 30 juni 1983. Därjämte har jämlikt
förordningen (1982:296) om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959:264)
föreskrivits att valutaförordningen, som enligt förordningen (1981:439) gäller
till utgången av juni 1982, skall fortsätta att gälla till utgången av juni
1983.

Då
anledning alltjämt föreligger att ianspråktaga gällande fullmakter i valutalagen
och samtidigt ge valutaförordningen fortsatt giltighet får fullmäktige i
riksbanken hemställa att regeringen måtte

dels
föreslå riksdagen antaga lag om tillämpning av 2 § första stycket 1, 2 och 4-9
samt 5 § 1 och 3 valutalagen att gälla under tiden den 1 juli 1983— den 30 juni
1984;

dels
förordna om fortsatt giltighet av valutaförordningen.

Stockholm
som ovan Å Fullmäktiges vägnar:

G E
Sträng

TafJochnick

Prop. 1982/83:121 7

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttrandena

Bankinspektionen
och fullmäktige i riksgäldskontoret har förklarat att de inte har något att
erinra mot framställningen om förlängning av valutaregleringen.

Svenska
bankföreningen är kritisk mot valutaregleringen och anser att den bör förlängas
endast under den tid som oundgängligen behövs innan ny lagstiftning kan träda i
kraft. Bankföreningen har anfört: Valutakommittén framlade 1980 delbetänkandet
"Valutareglering och ekonomisk politik" (SOU 1980:51) med ett antal
expertrapporter som belyste valutaregleringens samhällsekonomiska verkningar
och regleringens ställning som ekonomisk-politiskt instrument. Bankföreningen
framhöll i remissyttrande till ekonomidepartementet 1981-04-23 att experterna
hade gjort så omfattande analyser och dragit så klara och entydiga slutsatser
därav, att kommittén borde ha tillräckligt underlag för att skyndsamt kunna
lägga fram konkreta förslag om avskaffande av valutaregleringen i dess
nuvarande form. Materialet förstärker den krifik som under en lång följd av år
har riktats mot regleringen.

Kritiken
innebär i korthet: Valutaregleringen är olämplig för att styra kapitalrörelserna,
den har skadliga effekter på samhällsekonomin och den minskar möjlighetema att
uppnå samhällsekonomisk balans. Stora valutaförluster har inte kunnat
förhindras genom skärpta valutarestriktioner. Det finns andra
ekonomisk-politiska instrument som är effektivare och har lägre
samhällsekonomiska kostnader.

Möjligheterna
att föra en från utlandet avvikande räntepolitik har uiider senare år snabbt
och kraftigt beskurits, särskilt vad gäller den korta räntan. Vidare har den stafiiga
utlandsupplåningen kommit att spela en allt störte roll för skyddet av
växelkursen och därmed för möjlighetema att bedriva en självständig stabiliseringspolifik.

Bankföreningen
vill understryka att den nuvarande regleringens utformning i väsentliga
avseenden hämmar bankernas möjligheter att betjäna kunderna på mest effekfiva
och ändamålsenliga sätt. Vidare medför exempelvis valutaregleringen av löpande
betalningar för såväl företag, banker som riksbanken stora kostnader som ej
motsvaras av påtagliga positiva effekter. Både för riksbankens statisfikverksamhet
och kontrollverksamhet avseende valutatransaktioner bör givetvis eftersträvas
att företag, banker och privatpersoner inte onödigtvis belastas med uppgiftslämnande.

Slutsatserna
beträffande de nu gällande valutarestriktionernas otjänlighet är
allmängiltiga, dvs. de gäller oavsett vilken situation samhällsekonomin
befinner sig i, bortsett från av krig föranledda extraordinära eller motsvarande
förhållanden.

Mot
bakgrund av det ovan anförda anser bankföreningen det otillfreds-

Prop.
1982/83:121 8

ställande
att valutaregleringen år efter år närmast rutinmässigt förlängs i oförändrad
form. Det är angeläget att expertrapportemas slutsatser mycket snart
resulterar i konkreta åtgärder för att avskaffa valutaregleringen i dess
nuvarande skick.

Bankföreningen
anser att valutakommitténs arbete i möjligaste mån bör påskyndas och att
valutaregleringen bör förlängas endast under den fid som oundgängligen behövs
innan ny lagstiftning kan träda i kraft.

Enligt
PK-bankens mening råder det ingen som helst tvekan om att valutaregleringen
menligt inverkar på bankernas möjligheter att beQäna sina kunder på ett
ändamålsenligt sätt samfidigt som den medför stora kostnader för alla parter. PK-banken
anser det därför vara av största vikt att valutakommitténs arbete påskyndas och
att valutaregleringen i dess nuvarande form förlängs endast den tid som behövs
för att en ny lagstiftning skall kunna träda i kraft.

Svenska
sparbanksföreningen har förklarat att man under rådande förhållanden inte vill
motsätta sig den föreslagna förlängningen av valutaregleringen. Enligt
föreningens mening är det emellertid angeläget att det pågående
utredningsarbetet rörande valutafrågor snarast slutförs. Föreningen har i
denna del anfört: Föreningen vill — liksom i remissvaret för ett år sedan —
understryka vikten av att den nu arbetande valutakommittén så snart som
möjligt avger sitt slutbetänkande. Valutakommittén fick 1977 i uppdrag att
skyndsamt bedriva sitt utredningsarbete. Mot den bakgrunden är det
otillfredsställande att än en gång förlänga valutaregleringen oförändrad i
avvaktan på utvärdering av gällande regler och därav föranledd eventuell
förändring.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983