Prop. 1982/83:122

Prop.
1982/83:122

Regeringens proposition

1982/83:122

om
ändring i läkemedelsförordningen m. m.;

beslutad
den 23 februari 1983.

Regeringen föreslår
riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar INGVAR
CARLSSON

G.
SIGURDSEN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att bestämmelser om kliniska läkemedelsprövningar tas
in i läkemedelsförordningen (1962:701). Kraven på prövningarna skärps och
socialstyrelsen får ökade möjligheter att ingripa mot olämpliga prövningar.
Vidare föreslås att samtliga kliniska läkemedelsprövningar skall genomgå etisk
granskning. Bestämmelserna har utformats så, att de i så stor utsträckning som
möjligt skall överensstämma med det förslag till nordiska riktlinjer för
klinisk läkemedelsprövning som Nordiska läkemedelsnämnden antog i december
1981. De liya bestämmelserna innebär ökade arbetsuppgifter för
socialstyrelsen. Av denna anledning föreslås vissa resursförstärkningar vid
styrelsen. Bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1983.

1 Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr 122

Prop. 1982/83:122 2

Förslag till

Lag om ändring i läkemedelsförordningen (1962:701)

Härigenom föreskrivs i fråga om läkemedelsförordningen
(1962:701) dels att 20 § 2 mom. skall ha nedan angivna lydelse, dels att i
förordningen skall införas tre nya paragrafer, 14a-c§§, och närmast före 14 a §
en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Klinisk tåkemedetsprövning

14 a §

Med klinisk läkemedels-prövning förslås i denna förordning
undersökning på människor av elt läkemedel i syfte attfå kunskap om medlets
effekt och biverkningar och om medlets upptagning, fördelning, omvandling och
utsöndring.

Med klinisk läkemedelsprövning jämställs uppföljande
undersökning på patienter av registrerade farmacevtiska specialiteter.

14 b §

Klinisk läkemedetsprövning får utföras endast av en
legitimerad läkare eller landläkare. Den får utföras i eller utan samband med sjukdomsbe-liandting.

De patienter eller försökspersoner som avses delta i en
klinisk läkemedetsprövning skatt ges sådan information om prövningen atl de
kan la ställning UU om de vilt detta eller ej. För prövningar som inle har samband
med sjukdomsbehandling skall samtycke lill deltagandet alltid inhämtas. Sådan
prövning får inte ske på den som är omyndigförklarad eller på den som efter särskiU
beslul bereds vård oberoende av eget samtycke.

Läkemedetsiiltverkaren eller, om denne inle slår bakom
prövningen, den läkare etter tandläkare som utför prövningen svarar för alt
patienterna eller försökspersonerna genom försäkring är garanterade ett tillräckUgt
ekonomiski skydd om skador skulle uppkomma.

Föreslagen lydelse

14c§

En klinisk läkemedetsprövning skaU skriftligen anmälas tiU
socialstyrelsen senast sex veckor innan prövningen avses påbörjas. Anmälan skaU
göras av den läkare eller tandläkare som avseratt utföra prövningen.
Prövningen får inte påbörjas förrän yttrande över denna avgivits av en regional
forskningselisk kommitté.

Om del finns skäl UU del får socialstyrelsen förbjuda att
en prövning påbörjas eller avbryta en pågående prövning.

20 § 2 mom. Till dagsböter dömes den som

a)
tillverkar, saluhåller
eller försäljer läkemedel utan att vara berättigad därtill eller eljest i strid
mot 15 § eller mot villkor, som gäller för åtnjutande av tillstånd till sådan
verksamhet;

b) i ansökan om registrering eller
tillstånd enligt denna förordning lämnar oriktig uppgift rörande förhållande av
betydenhet;

c)
bryter mot
villkor, som föreskrivits med stöd av 1 § 3 mom. andra stycket, eller mot vad
som eljest föreskrivits rörande märkning;

d) åsidosätter nödig aktsamhet vid hantering av
läkemedel eller vid

handhavandet av emballage eller redskap, som använts till läkemedel;

e) åsidosätter i 1 § 3 mom. sista e) åsidosätter i 1 § 3 mom. sista

Nuvarande
lydelse

stycket
eller i 14 c § föreskriven skyldighet att göra anmälan eller i anmälan
lämnar oriktig uppgift rörande förhållande av betydenhet; eller

stycket föreskriven skyldighet att göra anmälan eller i
anmälan lämnar oriktig uppgift rörande förhållande av betydenhet; eller

f) bryter mot villkor, som föreskrivits med stöd av 5 §
rörande utlämnande av läkemedel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983 men tillämpas
inte på kliniska läkemedelsprövningar som påbörjats dessförinnan.

' Senaste lydelse 1979:1129.

Prop.
1982/83:122

■ Utdrag

SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-02-23

Närvarande: statsrådet 1. Carlsson, ordförande, och
statsråden Sigurdsen, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström,
Bodström, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg

Föredragande: statsrådet Sigurdsen

Proposition om ändring i läkemedelsförordningen m. m.

1 Inledning

En arbetsgrupp inom socialstyrelsen har sett över
föreskrifterna om klinisk prövning av läkemedel. Gruppen redovisade sina
förslag i ett betänkande till socialstyrelsen i oktober 1978. Socialstyrelsen
har remissbehandlat betänkandet och därefter överlämnat ett eget förslag till
nya regler för klinisk prövning av läkemedel till regeringen. En sammanfattning
av styrelsens förslag bör fogas till protokollet i detta ärende som Bilaga 1.

Vidare
har en arbetsgrupp inom Nordiska läkemedelsnämnden utarbetat ett förslag till
nordiska riktlinjer för klinisk prövning av läkemedel. Riktlinjerna har
utformats i nära samarbete med representanter för de nationella hälsomyndigheterna,
för Sveriges vidkommande socialstyrelsen. Efter remissbehandling överlämnade
arbetsgruppen ett reviderat förslag till gemensamma nordiska riktlinjer till
Nordiska läkemedelsnämnden, som i december 1981 antog riktlinjerna och
överlämnade dessa Ull hälsomyndigheterna i de nordiska länderna för att
beaktas vid utformningen av nationella bestämmelser inom området.
Socialstyrelsen har med skrivelse den 1 mars 1982 överlämnat nämndens förslag till
regeringen. En sammanfattning av förslaget bör fogas till protokollet i detta
ärende som Bilaga 2.

2 Allmän motivering

2.1 Bakgrund

I vårt land ställer vi mycket höga krav på de läkemedel
som används här. Varje läkemedel undersöks och kontrolleras mycket noga innan
det får säljas

Prop. 1982/83:122 5

eller på annat sätt tillhandahållas. De grundläggande
bestämmelserna om kraven på och kontrollen av läkemedel finns i
läkemedelsförordningen (1962:701) och i tillämpningskungörelsen (1963:439) till
förordningen. Socialstyrelsen är den myndighet som utövar samhällets tillsyn
över läkemedelshanteringen.

I läkemedelsförordningen föreskrivs, att en farmacevtisk
specialitet inte får försäljas utan att vara registrerad hos socialstyrelsen.
Med farmacevtisk specialitet avses ett standardiserat läkemedel som är avsett
att tillhandahållas förbrukaren i tillverkarens originalförpackning. Det finns
även en annan form av läkemedel, nämligen s.k. extemporepreparat. Dessa
läkemedel tillreds på apotek efter anvisning av en läkare i varje enskilt fall.
Av samtliga sålda läkemedel utgör extemporepreparaten endast 1-2 %. Med
läkemedel avses i det följande endast farmacevtiska specialiteter om inte något
annat anges.

Som villkor för registrering gäller enligt 4 §
läkemedelsförordningen att läkemedlet skall vara av fullgod beskaffenhet och
att det inte vid normal användning medför skadeverkningar som står i
missförhållande till den avsedda effekten. Häri ligger ett krav på att
läkemedlet har en effekt mot den sjukdom eller det sjukdomssymptom som det är
avsett att användas mot. Det ankommer på den som ansöker om registrering att
visa att läkemedlet har en sådan effekt. För att belysa värdet av läkemedlet
vid behandling av olika sjukdomstillstånd krävs omfattande och väl redovisade
undersökningar på patienter av flera av varandra oberoende undersökare. För
varje sjukdom eller sjukdomssymptom, som läkemedlet enligt tillverkaren bör
användas emot, måste material finnas som styrker det kliniska värdet. Ett
sådant material tas fram vid den kliniska prövningen. Avsikten med denna
prövning är att få en objektiv bedömning av läkemedlet. Om möjligt bör
behandlingen med läkemedlet därvid jämföras med annan tillgänglig behandling.
En farmacevtisk specialitet får inte registreras utan att dess kliniska
egenskaper prövats. F.n. utförs ärligen omkring 1 000 kliniska prövningar i
vårt land.

Läkemedelsförordningen och dess tillämpningskungörelse
innehåller inte några bestämmelser om klinisk prövning. Sådana bestämmelser har
däremot meddelats av socialstyrelsen i cirkuläret den 18 december 1963 (MF nr
129) angående klinisk prövning av oregistrerade läkemedel, i cirkuläret den 19
mars 1969 (MF nr 21) om klinisk prövning av läkemedel vid nya indikationer samt
i cirkuläret den 1 november 1972 (MF nr 69) om klinisk prövning av läkemedel på
människa utan samband med sjukdomsbehandling. Cirkulären har utfärdats med stöd
av 3 § 3) allmänna läkarinstruktionen (1963:341).

I det följande redogör jag översiktligt för bestämmelserna
i nämnda cirkulär.

Innan ett läkemedel kan prövas kliniskt, utförs en rad
experimentella och laboratoriemässiga försök. Ansvaret för dessa försök åvilar läkemedelsfab-rikaiiten.
När försöken genomförts med tillfredsställande resultat går man över fill att
undersöka medlets verkningar på människan genom klinisk

1* Riksdagen 1982/83. I samt. Nr 122

Prop. 1982/83:122 , 6

läkemedelsprövning. Denna utförs oftast på ett sjukhus,
där den leds av en läkare med vilken läkemedelsfabrikanten har träffat avtal.
Denne läkare ansvarar för prövningen och han skall senast två veckor innan
prövningen påbörjas anmäla till socialstyrelsen att han avser att kliniskt
pröva ett visst läkemedel. I anmälan skall läkaren beskriva syftet med
prövningen. Han skall också ange hur prövningen skall utföras och hur
eventuella biverkningar skall kontrolleras samt lämna uppgift om när
undersökningen beräknas vara avslutad. Tillverkaren ansvarar dock för de
djurfarmakologiska och toxikologiska undersökningar som har utförts liksom den
övriga dokumentation som skall bifogas anmälan.

. Uppgifterna i anmälan ligger till grund för
socialstyrelsens bedömning av huruvida de experimentella undersökningarna är
tillräckliga för klinisk prövning. Socialstyrelsen bedömer också om
prövningarna kan godtas med hänsyn till eventuella skaderisker och om de är
tillräckligt väl planerade för att kunna förväntas ge ett objektivt resultat.

Socialstyrelsen granskar underlaget för en klinisk
prövning med beaktande enbart av den indikation (sjukdom eller
sjukdomstillstånd som läkemedlet skall användas emot) som fillverkaren har
angivit i sin anmälan. Detta innebär att också den därpå följande
registreringen av den kliniskt prövade farmacevtiska specialiteten begränsas till
denna indikation. Om tillverkaren önskar att utöka läkemedlets
användningsområde till att avse även en annan indikation, måste han i en
anmälan till socialstyrelsen förete den dokumentation som behövs för att
bedöma medlets ändamålsenlighet vid denna indikation.

Normalt sker klinisk prövning på patienter som lider av
den sjukdom mot vilken det prövade läkemedlet påstås ha effekt. Mera sällan
prövas läkemedel på människor utan samband med sjukdomsbehandling. Även i dessa
senare fall fordras emellerfid en anmälan till socialstyrelsen. I en sådan
undersökning deltar i regel endast myndiga och friska personer. De skall också
frivilligt ha lämnat sitt samtycke fill prövningen. Om den ansvarige läkaren
utför prövningen på ett sjukhus, har det blivit vanligt att den etiska
kommittén - om en sådan finns - granskar projektet innan anmälan görs. Om det
inte finns någon lokal kommitté brukar den regionala etiska kommittén granska
projektet.

2.2 Socialstyrelsens förslag till nya regler för klinisk
läkemedelsprövning

Socialstyrelsen föreslår att det nuvarande anmälningsförfarandet
vid kliniska läkemedelsprövningar ersätts med ett ansökningsförfarande. Granskningsfiden
vid socialstyrelsens läkemedelsavdelning bör utsträckas från nuvarande två
veckor till två månader. Vidare föreslås att etisk granskning av kliniska
läkemedelsprövningar skall bli obligatorisk.

Avsikten med och motiven för undersökningen skall framgå
av ansökningshandlingarna liksom uppgift om uppläggningen av prövningen. Härut-

Prop. 1982/83:122 7

över föreslås en väsentlig skärpning av kraven på farmacevtisk
dokumentation. Sistnämnda krav innebär att dokumentationen inför den tredje
fasen av den kliniska prövningen, som delas in i fyra olika faser, i huvudsak
skall vara lika omfattande och väl underbyggd som inför registreringen av
läkemedlet.

Vidare lämnar socialstyrelsen förslag till var
prövningarna kan få utföras och kraven på kompetens hos den läkare som svarar
för prövningen. Förslag lämnas till ansvarsfördelningen mellan främst läkare
och läkemedelstillverkare.

För att förslagen skall kunna genomföras krävs enligt
socialstyrelsen att dess läkemedelsavdelning får sju nya tjänster jämte vissa
konsultmedel.

2.3 Nordiska läkemedelsnämndens förslag till nordiska
riktlinjer för klinisk prövning av läkemedel

1 Nordiska läkemedelsnämndens förslag har
anmälningsförfarandet för kliniska läkemedelsprövningar bibehålHts. Den
nationella hälsovårdsmyndigheten bör dock ha möjlighet att kunna förbjuda en
prövning eller ställa villkor för prövningen. Den bör också ha möjlighet att
stoppa en prövning som inte sker i enlighet med gällande bestämmelser eller när
andra särskilda skäl föreligger.

Anmälningshandlingarna skall innehålla, förutom vissa
administrativa uppgifter, en tämligen detaljerad prövningsplan med uppgifter om
den dokumentation som åberopas. I sitt förslag presenterar nämnden en
omfattande redovisning av vad prövningsplanen skall innehålla. Dokumentationen
föreslås innehålla uppgifter om läkemedlets kemiska, farmacevtiska,
djurfarmakologiska, toxikologiska samt humanfarmakologiska och kliniska
egenskaper om sådana uppgifter finns.

Samtliga kliniska prövningar bör värderas etiskt.

Patienternas eller försökspersonernas samtycke till att
delta i en klinisk prövning skall inhämtas. Vidare skall patienterna och den
personal som deltar i prövningen informeras bl.a. om avsikten med prövningen,
eventuella risker med prövningen och hur den skall genomföras. Patienterna bör
vara tillfredsställande försäkrade mot de skador som kan uppkomma under
prövningen.

3 Föredragandens överväganden

3.1 Behovet av nya bestämmelser

Behovet av en samhällelig insyn i prövningarna av nya
läkemedel blev uppenbart i samband med de mycket allvarliga fosterskador som
användningen av talidomid (neurosedyn) gav upphov till i början av 1960-talet.
För att förhindra att en liknande katastrof åter skulle kunna inträffa, införde
dåvarande medicinalstyrelsen fr.o.m. år 1964 bestämmelser om kliniska

Prop. 1982/83:122 8

läkemedelsprövningar. Bestämmelserna innefattade bl.a. en
skyldighet att anmäla kliniska prövningar av läkemedel till styrelsen.
Skyldigheten att göra anmälan ålades den läkare eller tandläkare som skulle
leda den kliniska prövningen. Avsikten med bestämmelserna var ytterst att
skydda patienterna och de försökspersoner som tog del i prövningarna mot
läkemedelsskador. Utöver anmälningsskyldigheten uppställdes krav på den
dokumentation och det övriga underlag som var en förutsättning för att
prövningen skulle få genomföras. Granskningen av anmälningarna bidrog starkt
till att snabbt förbättra prövningarnas kvalitet. Bestämmelserna om kliniska
läkemedelsprövningar togs dock inte in i läkemedelsförordningen eller dess
tillämpningskungörelse utan utfärdades i de cirkulär som jag tidigare har
redogjort för.

De bestämmelser om kliniska läkemedelsprövningar som
infördes med början år 1964 har visat sig väl uppfylla sitt syfte. Vi har
således under de senaste två årtiondena i stort sett varit förskonade från
läkemedelsskador av mera betydande omfattning.

Utvecklingen på läkemedelsområdet går emellertid snabbt
och det gäller därför att anpassa regelsystemet till denna utveckling. Man har
i detta sammanhang särskilt pekat på det förhållandet att moderna läkemedel
visserligen ofta är utomordentligt effektiva men samtidigt inte sällan har
djupgående verkningar på viktiga livsprocesser. Det är därför angeläget att
sådana läkemedel bedöms grundligt och allsidigt innan de prövas kliniskt. Det
är därför enligt min mening väl motiverat att skärpa kraven på de kliniska
läkemedelsprövningarna.Även frånsett sådana överväganden är det angeläget att
socialstyrelsen så tidigt som möjligt får granska hur prövningen av ett
läkemedel avses gå till. Om prövningen inte läggs upp på ett lämpligt sätt kan
arbetet med en senare ansökan om registrering av läkemedlet bli omständligt och
tidsödande. Socialstyrelsens granskning och bedömning av nya läkemedel bör
således läggas så tidigt som möjligt i registreringsproces-sén. Sålunda bör
vissa delar av det granskningsarbete som f.n. utförs först sedan läkemedlet
anmälts för registrering utföras redan vid den kliniska prövningen. Slutligen
har de etiska aspekterna på prövningarna blivit allt viktigare. Av de skäl som
jag här har angett ansluter jag mig till socialstyrelsens uppfattning att det
nu finns skäl att se över bestämmelserna om kliniska läkemedelsprövningar.

3.2 Behovet av mera enhetliga bestämmelser i Norden

Samma läkemedel används ofta i fiera olika länder. Varje
land har emellertid sin läkemedelskontroll och sina krav på läkemedlen. Detta
innebär att det inte sällan finns betydande skillnader i kontrollen och kraven
mellan olika länder. Särskilt påtaglig är skillnaden mellan industriländer och
utvecklingsländer. Mellan de olika västliga industriländerna däremot är
skillnaderna ofta inte så stora. Trots detta utför den nationella kontrollmyn-

Prop.
1982/83:122 9

digheten i ett land normalt samma typ av kontroll som
tidigare kan ha utförts av motsvarande myndighet i ett annat land. Detta måste,-
om inte rena säkerhetsskäl talar för en dubbelkontroll - betraktas som en
misshushållning med tillgängliga resurser och leder ofrånkomligen till att
tiden innan ett utprovat läkemedel kan föras ut på marknaden förlängs.
Proceduren kan sägas skapa ett tekniskt handelshinder, som i detta fall
försämrar hälso- och sjukvårdens möjligheter att få goda läkemedel. Det
nordiska samarbetet syftar bl. a. fill att undanröja denna typ av hinder.
Nordiska läkemedelsnämndens förslag till riktlinjer för klinisk
läkemedelsprövning liksom det nu pågående arbetet med gemensamma
registreringsanvisningar är exempel på sådana strävanden. Mycket står att vinna
om kontrollmyndigheterna i de olika länderna i än högre grad än f. n. utnyttjar
varandras resultat och erfarenheter i kontroll- och tillsynsarbetet.

Av
Nordiska läkemedelsnämndens förslag fill nordiska riktlinjer för klinisk
prövning av läkemedel framgår, att de olika ländernas bestämmelser på detta
område redan i dag i stor utsträckning överensstämmer. Grunden är därför redan
lagd för en effektiv och rationell hantering av den kliniska
läkemedelsprövningen i Norden och det finns förutsättningar för ett fruktbart
samarbete mellan länderna inom detta område. Enligt min mening bör detta
samarbete fortsätta och fördjupas. Mina förslag har jag därför utformat så, att
de i så stor utsträckning som möjligt skall överensstämma med nämnda nordiska
riktlinjer. Jag vill i dettasammanhang upplysa om att Norge nyligen har antagit
nya bestämmelser om klinisk läkemedelsprövning som har utformats i nära
överensstämmelse med de nordiska riktlinjerna.

3.3 Ansöknings- eller anmälningsförfarande

Socialstyrelsen anser att det nu gällande
anmälningsförfarandet för kliniska prövningar bör ersättas med ett
ansökningsförfarande, dvs. ett förfarande där en prövning inte får påbörjas
förrän socialstyrelsen har lämnat sitt tillstånd. Styrelsen framhåller att en
sådan ändring skulle ge styrelsen en befogenhet att avslå ansökningar som inte
uppfyller kraven på dokumentation och försöksplanering eller som inte är
tillfredsställande motiverade.

Övriga nordiska länder har ett anmälningsförfarande och de
gemensamma nordiska riktlinjer som den Nordiska läkemedelsnämnden har ställt
sig bakom bygger också på ett sådant förfarande. Enligt min uppfattning torde
syftet med socialstyrelsens förslag väl kunna nås inom ramen för ett
anmälningsförfarande. Vidare ser jag en risk för att ett ansökningsförfarande
kan leda till längre handläggningstider. Jag föreslår därför följande ordning.
Den som avser att genomföra en klinisk prövning av ett läkemedel skall anmäla
detta till socialstyrelsen. Med kliniska prövningar jämställer jag uppföljande
undersökningar på patienter av registrerade farmacevtiska specialiteter. Hit
räknar jag bl. a. undersökningar på sådana kategorier av pafienter som tidigare
inte prövat läkemedlet och undersökningar där den

Prop. 1982/83:122 10

rekommenderade dosen frångås. Med hänsyn till det utökade
underlag för anmälan som jag strax kommer att föreslå, anser jag det nödvändigt
att förlänga socialstyrelsens nuvarande granskningstid, som är två veckor.
Tidsgränsen i de nya norska bestämmelserna har bestämts till sex veckor. De nordiska
riktlinjerna anger att tiden inte bör överstiga 60 dagar. Vid en avvägning
mellan å ena sidan socialstyrelsens berättigade krav på att få skälig tid till
nödvändiga undersökningar, kontroller och bedömningar och å andra sidan
industrins intresse av korta handläggningstider samt behovet av
överensstämmande regler inom Norden, anser jag att socialstyrelsens
granskningstid bör vara sex veckor. Denna fid bör vara tillräcklig, inte minst
med hänsyn fill de resursförstärkningar vid socialstyrelsens läkemedelsavdelning
som jag strax kommer att föreslå.

Under den fid
som socialstyrelsen granskar ett ärende kan det ofta vara nödvändigt med täta
kontakter mellan anmälaren och styrelsen. Härigenom ges förutsättningar för att
den tänkta utformningen av prövningen ges en så allsidig belysning som möjligt
och för att prövningen utformas på bästa sätt. När granskningstiden har gått
till ända, får prövningen påbörjas. Något tillstånd av socialstyrelsen skall
alltså inte krävas. Det kan emellertid förekomma fall, där socialstyrelsen
bedömer den planerade prövningen som så bristfällig att den inte bör få komma till
stånd. Kan dessa brister inte rättas till vid de kontakter som sker under granskningsfiden
bör styrelsen ha befogenhet att förhindra prövningen. De brister som jag här
närmast avser är betydande svagheter i den prekliniska dokumentationen,dålig farmacevtisk
kvalitet på läkemedlet, allvarliga brister i försöksplaneringen och i samordningen
mellan de olika faserna i prövningen eller en oetisk uppläggning av prövningen.

Styrelsen
bör även ha möjlighet att avbryta en redan påbörjad prövning om allvarliga
risker framträder under prövningens gång, t. ex. icke godtagbara biverkningar,
betydande avvikelser från den angivna försöksplanen eller andra liknande risker
av betydelse för prövningen.

Anmälningsförfarandet bör regleras i författning.

3.4 Etisk granskning m.m.

Enligt gällande bestämmelser om klinisk läkemedelsprövning
bör kliniska prövningar granskas etiskt. Både socialstyrelsen och den Nordiska
läkemedelsnämnden har föreslagit en obligatorisk etisk granskning av anmälningarna
om klinisk läkemedelsprövning. Jag ansluter mig till denna uppfattning. Enligt
min mening är det av stor vikt att alla forskningsprojekt som avser klinisk
läkemedelsprövning granskas och bedöms från etisk synpunkt innan prövningen
påbörjas. Sådan bedömning sker redan i dag i stor utsträckning vid de regionala
forskningsetiska kommittéerna, som numera finns inrättade vid samtliga
högskoleenheter där det bedrivs medicinsk utbildning och forskning.
Kommittéerna utses av högskolestyrelserna/konsistorierna.

Prop.
1982/83:122 , 11

Medicinska forskningsrådet svarar för samordningen av
kommittéernas verksamhet. Rädet har rekommenderat att varje kommitté
sammansätts av åtta till tolv forskare som utses av högskolestyrelsen/
konsistoriet och två lekmän som utses av sjukvårdshuvudmannen. Det finns
således numera goda möjligheter för läkemedelstillverkare och andra att få sina
anmälningar om kliniska läkemedelsprövningar etiskt granskade. Jag förutsätter
att kommittéerna har ett betydande intresse av att dessa frågor får en
allsidig belysning och en rationell hantering.

Vad gäller läkemedelsprövarens skyldigheter mot
huvudmannen för det sjukhus där prövningarna utförs, anser jag att detta är ett
förhållande som parterna själva bör klara ut. Det är självklart att huvudmannen
underrättas och hålls informerad om kliniska prövningar som tar hans resurser i
anspråk.

Jag vill i
detta sammanhang upplysa om att landstingsförbundet i oktober 1981
rekommenderade landstingen och de landsfingsfria kommunerna att fillämpa vissa
riktlinjer rörande etisk granskning av forskningsprojekt. Beträffande klinisk
prövning av läkemedel rekommenderades att prövningen granskas och godkänns av forskningselisk
kommitté samt anmäls till socialstyrelsen innan den påbörjas. För närvarande
pågår diskussioner mellan å ena sidan Landstingsförbundet och å andra sidan
Läkemedelsindustriföreningen (LIF) och RUFl Representantföreningen för
Utländska Farmaceutiska Industrier, i syfte att i en ramöverenskommelse reglera
vissa frågor rörande kliniska läkemedelsprövningar. Avsikten är att huvudmännen
för hälso- och sjukvården, efter i ramöverenskommelsen angivna riktlinjer,
skall reglera sina mellanhavanden med läkemedelsföretagen. 1 avvaktan på att
ramöverenskommelsen och avtalen skall komma till stånd gäller att huvudmannen
skall informeras om den kliniska prövningen. Som ytterligare förutsättning
gäller att prövaren skall visa att han har anmält prövningen till
socialstyrelsen och att den godkänts av en forskningselisk kommitté.

Även kravet på etisk granskning av kliniska
läkemedelsprövningar bör komma till uttryck i författning.

3.5 Skyldighet att anmäla prövningen

Anmälan om klinisk prövning bör göras av den läkare eller
tandläkare som skall leda prövningen. Om en läkemedelstillverkare står bakom
prövningen, bör också denne underteckna anmälan. Läkaren eller tandläkaren bör
ha det omedelbara ansvaret för urvalet, behandlingen och kontrollen av
patienterna eller försökspersonerna.

När den kliniska prövningen sker på sjuka människor i
samband med sjukdomsbehandling talar man om patienter. När den sker på fullt
friska människor utan samband med sjukdomsbehandling, talar man om försökspersoner.
När jag i det följande talar om läkare och patienter avser jag i tillämpliga
fall även tandläkare och försökspersoner.

Prop. 1982/83:122 12

3.6 Innehållet i anmälan

Vad gäller innehållet i själva anmälan har både
socialstyrelsen och Nordiska läkemedelsnämnden framhållit att kraven bör
skärpas. De framhåller att en anmälan bör innehålla, förutom uppgifter av rent
administrativ natur, en redovisning av den plan enligt vilken prövningen skall
genomföras samt uppgifter om dokumentation rörande läkemedlets egenskaper.

Beträffande kravet på en utförligare redovisning av
prövningsplanen vill jag peka på det förhållandet att utvecklingen av klinisk
prövningsmetodik medfört väsentligt ökade kunskaper om hur kliniska prövningar
skall planeras för att bli framgångsrika. Principerna för patienturval,
prövningsmodell samt metoder för registrering av effekter och biverkningar
måste redovisas. Även uppgifter om statistiska metoder för beräkning av
storleken på pafientmaterialet och om hur effekterna skall värderas är av
största betydelse. En utförligare redovisning av prövningsplanen ger således
socialstyrelsen bättre möjligheter att bedöma prövningen. Jag kan därför ställa
mig bakom det förslag till utökad prövningsplan som översiktligt har redovisats
i den Nordiska läkemedelskommitténs förslag till gemensamma riktlinjer.

När det
gäller kravet på att anmälan skall innehålla en utökad dokumentation avseende
främst läkemedlens farmacevtiska och toxikologiska egenskaper gör jag följande
bedömning. En skyldighet att inlämna ytterligare dokumentation inför en klinisk
prövning torde vanligen inte medföra någon svårighet för
läkemedelstillverkaren. Normalt innebär kravet endast en fidigareläggning av
den dokumentafion som krävs för att få ett läkemedel registrerat. Den
toxikologiska och farmacevtiska informationen är emellertid ibland inte helt
framtagen då de första kliniska prövningarna inleds. I sådana fall förutsätter
jag att en diskussion kommer till stånd mellan socialstyrelsen och tillverkaren
för att bestämma vilken dokumentation som skall lämnas in. Merarbetet för
tillverkaren bedömer jag därför som obetydligt.

För socialstyrelsen innebär de ökade kraven på
anmälningarna ett merarbete i detta skede. De skärpta reglerna jämte
resursförstärkningarna vid socialstyrelsen som jag strax kommer att föreslå bör
leda till att kvalitativt mer fullvärdiga och säkra produkter kommer till
användning i prövningarna. Vidare förutsätter jag att de föreslagna åtgärderna
kommer att minska socialstyrelsens arbetsbörda med de registreringsansökningar
som följer på de kliniska prövningar som genomförts med de nya skärpta kraven.

Som ett resultat av att kraven på kliniska prövningar
skärps kommer sannolikt antalet prövningar att minska. Prövningar av mindre
vetenskapligt intresse, bl.a. sådana prövningar vars främsta syfte är att
marknadsföra läkemedlet, kommer att minska i antal. De prövningar som genomförs
torde bli av högre kvalitet än tidigare och det synes rimligt att anta att hälso-
och sjukvårdens nytta av prövningsresultaten ökar. Väl planerade och genom-

Prop. 1982/83:122 13

förda kliniska prövningar är det effektivaste sättet att
föra ut nya läkemedel i sjukvården och att sprida kunskaper dm medlens rätta
användning och begränsning.

Bestämmelser om kraven på innehållet i en anmälan om
klinisk läkemedelsprövning kan meddelas av regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, av socialstyrelsen.

3.7 Ansvaret för prövningen

Jag delar socialstyrelsens mening att ansvaret för en
klinisk läkemedelsprövning bör ligga på tillverkaren vad gäller den farmacevtiska
och djurexperimentella dokumentationen samt riktigheten av de uppgifter som han
har lämnat i anmälan. Överläkaren eller distriktsläkaren har liksom beträffande
annan medicinsk verksamhet skyldighet att tillse att prövningen utförs på
föreskrivet sätt. Den prövande läkaren bör anmäla prövningen till
socialstyrelsen, svara för att nödvändiga upplysningar om prövningen ges till
styrelsen och även i övrigt hålla en fortlöpande kontakt med styrelsen samt ge
in en slutlig rapport om prövningen till styrelsen. Denne läkare svarar
naturligtvis också för att prövningen kommer till stånd och genomförs på
föreskrivet sätt.

Patienterna har en central roll vid den kliniska
prövningen. De har dock små möjligheter att sätta sig in i prövningens
uppläggning och syfte och det är också de som är utsatta för eventuella
skaderisker med prövningen. Av dessa skäl är det viktigt att prövningen
genomförs och författningsbestämmelserna utformas på ett sådant sätt, att
patienterna ges ett fullgott skydd. Jag anser därför att som huvudregel bör
gälla, att de skall ha lämnat sitt samtycke till att delta i prövningen.

När det gäller prövningar sora inte har samband med
sjukdomsbehandling anser jag att kravet på samtycke skall gälla utan undantag.
För barn skall vårdnadshavarens samtycke inhämtas. Sådana prövningar bör inte
få ske på den som är omyndigförklarad och ej heller på den som efter särskilt
beslut bereds värd oberoende av eget samtycke. I sistnämnda hänseende avser jag
den som vårdas med stöd av lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk
vård i vissa fall (LSPV) eller lagen (1967:940) angående omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda (omsorgslagen).

Beträffande kliniska prövningar som utförs i samband med
sjukdomsbehandling finns det enligt min mening inte anledning att lika strängt
upprätthålla kravet på ett obligatoriskt medgivande från patienten. I dessa
fall rör det sig ju om behandling av en sjukdom och ett sjukdomstillstånd, även
om det ofta sker med ett läkemedel som ännu inte har godkänts. Och i många fall
kan det vara praktiskt svårt att inhämta ett medgivande. Jag anser emellertid
att kravet på medgivande bör gälla även vid denna typ av prövningar, då det
gäller en vuxen, myndig människa. Om ett medgivande inte kan inhämtas på grund
av att patienten är medvetslös eller befinner sig i

Prop. 1982/83:122 14

ett liknande tillstånd bör detta inte utgöra något absolut
hinder för att prövningen genomförs. Gäller prövningen ett barn eller någon
annan omyndig, bör vårdnadshavarens respektive förmyndarens medgivande
inhämtas, i de fall där detta är praktiskt möjUgt.

Till skillnad mot vad som gäller klinisk prövning utan
samband med sjukdomsbehandling, ser jag inte någon anledning att beträffande
denna typ av prövning särbehandla den som efter särskilt beslut bereds vård
oberoende av eget samtycke.

Den läkare som skall utföra prövningen bör svara för att
patienternas samtycke till prövningen inhämtas. Han bör härvid upplysa
patienterna om avsikten med prövningen, hur den skall genomföras och vilka
risker som kan vara förenade med den.

3.8 Försäkringar m.m.

Trots de undersökningar och försiktighetsmått som vidtas
inför en klinisk läkemedelsprövning finns alltid en viss risk för att
prövningen kan förorsaka skador på patienterna. Jag delar därför uppfattningen,
att dessa måste ha ett tillfredsställande försäkringsskydd. När det gäller
patienter som deltar i klinisk läkemedelsprövning torde den särskilda
läkemedelsförsäkring, som trädde i kraft den 1 juli 1978, ge ett
tillfredsställande ekonomiskt skydd. Försäkringen anses emellertid inte täcka
skador vid prövning på försökspersoner utan samband med sjukdomsbehandling.
Ett särskilt försäkringsskydd bör därför tillskapas för dessa fall. Det synes
naturligt att ansvaret för att försäkring tecknas för sådana skador i första
hand läggs på det läkemedelsföretag som har tillverkat det läkemedel som
används vid den kliniska läkemedelsprövningen. Om läkemedelstillverkaren inte
står bakom prövningen, bör den läkare eller tandläkare som utför prövningen
svara för att en sådan försäkring tecknas. En sådan skyldighet torde inte
erbjuda några praktiska svårigheter. Sedan ett antal år tillbaka erbjuder
nämligen de större försäkringsbolagen läkemedelsföretag och vetenskapliga
institutioner möjlighet att teckna sådana försäkringar.

När det gäller platsen för prövningens utförande samt
kravet på kompetens hos den ansvarige läkaren ansluter jag mig till
socialstyrelsens förslag. Jag delar också styrelsens uppfattning vad gäller
distributionen av de läkemedel som används vid klinisk läkemedelsprövning.

3.9 Bestämmelsernas form

Som jag tidigare har redovisat finns de nuvarande
bestämmelserna om kliniska läkemedelsprövningar i tre cirkulär som har
meddelats av socialstyrelsen. Med hänsyn till de krav som den nya
regeringsformen ställer på normgivningen måste bestämmelser av den natur som
det här är fråga om ges i lag eller med stöd av lag. Jag vill i detta
sammanhang upplysa om, att jag har

Prop. 1982/83:122 15

för avsikt att inom en nära framtid föreslå regeringen att
tillsätta en kommitté med uppgift att se över läkemedelslagstiftningen bl.a.
från lagteknisk synpunkt. I avvaktan på resultatet av denna översyn bör de
grundläggande bestämmelserna om klinisk läkemedelsprövning tas in i
läkemedelsförordningen.

Jag vill här också ta upp frågan om sekretess vid de
kliniska läkemedelsprövningarna. I motion 1979/80:855 yrkade Maj Britt Theorin
m.fl. att handlingarna vid kliniska prövningar skulle bli offentliga. I sitt
betänkande över motionen uttalade socialutskottet (SoU 1981/82:21) att det i
princip ställde sig posifivt till att sådana handlingar gjordes offenfiiga.
Utskottet var emellertid inte berett att tillstyrka en författningsändring med
hänsyn till pågående överväganden om gemensamma nordiska riktlinjer för klinisk
läkemedelsprövning. Utskottet ansåg att frågan borde bedömas i anslutning till
att Sverige tog ställning till dessa riktlinjer.

För egen del anser jag att ett ställningstagande fill
sekretessen i läkemedelskontrollen inte bör begränsas till de kliniska
läkemedelsprövningarna, utan avse läkemedelskontrollen i stort. Jag anser det
naturligt att den kommitté som jag nyss nämnde också överväger de
sekretessbestämmelser som rör läkemedelshanteringen.

De nu föreslagna lagändringarna är av tämligen enkel
beskaffenhet och utgör i huvudsak endast ett lagfästande av en ordning som
gällt under snart två årtionden. Lagrådets hörande är enligt min mening därför
inte påkallat.

3.10 Resursförstärkningar

Socialstyrelsens läkemedelsavdelning bedömer f.n. årligen
ca 1000 anmälningar om kliniska prövningar. Ansvaret för denna bedömning åvilar
i första hand den farmakoterapevtiska enhetens sektion för oregistrerade
läkemedel. Bedömning av djurfarmakologisk och toxikologisk dokumentation sker
dock i vissa fall vid den farmakologiska enheten. Styrelsen anser att den nya
inriktningen av de kliniska läkemedelsprövningarna inte kan genomföras utan att
ytterligare resurser ställs till läkemedelsavdelningens förfogande. Jag delar
socialstyrelsens uppfattning. För att möjliggöra den förstärkning och höjning
av kvaliteten på kliniska läkemedelsprövningar som jag i det föregående har
föreslagit bör för socialstyrelsens läkemedelsavdelning beräknas 500 000 kr.
för att utnyttja bl.a. statisfisk expertis, utöver i prop. 1982/83:100 bil. 7,
under förslagsanslaget E 2. Statlig kontroll av läkemedel m.m föreslaget
belopp. Jag har vid min medelsberäkning utgått från att dentid som
socialstyrelsen enligt förslaget kommer att lägga ner på granskning av
prövningsanmälningar bör kunna förkorta den fid som styrelsen sedan måste ägna
åt granskning av registreringshandlingar för läkemedlet i fråga. Liksom
beträffande övriga kostnader för läkemedelskontrollen skall de nu anvisade
medlen helt finansieras av avgifter.

Prop. 1982/83:122 16

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen att

1. dels anta förslaget till lag om ändring i
läkemedelsförordningen

(1962:701),

2. dels till Statlig kontroll av läkemedel m.m för
budgetåret 1983/84 ut

över i prop. 1982/83:100 bil. 7 föreslaget förslagsanslag anvisa ytterligare

500 000 kr.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som
föredraganden har laet fram.

Prop. 1982/83:122 17

Bilaga 1

Sammanfattning av socialstyrelsens förslag till nya
regler för klinisk läkemedelsprövning

Övergång tiU etl ansökningsförfarande

Socialstyrelsen föreslår att det nuvarande
anmälningsförfarandet ersätts med ett ansökningsförfarande. En sådan ändring
skulle enligt styrelsen ge läkemedelsavdelningen befogenhet att avslå
ansökningar som inte uppfyller kraven på dokumentation och försöksplanering och
som inte heller är tillfredsställande motiverade. Styrelsen anser också att- s.k.
uppföljande läkemedelsstudier bör omfattas av ansökningsplikten. För att ge
socialstyrelsen en verklig möjlighet att bedöma underlaget för och
uppläggningen av en läkemedelsprövning föreslås att granskningstiden vid
läkemedelsavdelningen utsträcks från nuvarande två veckor till två månader.
Vidare föresläs att etisk granskning av kliniska läkemedelsprövningar skall
göras obligatorisk. En klinisk prövning skulle således inte få påbörjas,
förrän den regionala etiska kommittén här granskat projektet och
socialstyrelsen lämnat fillstånd till det. Om en ansökan avslås skall grunderna
för avslaget redovisas. Ett avslagsbeslut skall kunna överklagas hos
regeringen.

Kravet på ansökan

Socialstyrelsen föreslår att avsikten med och motiven för
undersökningen tydligt skall framgå av ansökningshandlingarna. De etiska
övervägandena skall belysas. Det är därför lämpligt att en kopia av
ansökningshandlingarna ges in till en etisk kommitté. Uppgift skall lämnas om
hur de personer som ingår i prövningen kommer att informeras om prövningens ändamål,
uppläggning och risker samt om hur deras samtycke till undersökningen skall
inhämtas. 1 ansökningshandlingarna skall noggrant redogöras för de metoder som
skall användas för att registrera och värdera läkemedlets effekt och
biverkningar. Ansökan skall också innehålla en uppgift om hur många patienter
som prövningen måste omfatta för att uppnå det angivna målet. Antalet patienter
skall baseras på en statistisk uppskattning. Vidare skall tidplan samt plats
för undersökningen anges.

Förutom
uppgift om uppläggningen av prövningen skall ansökningshandlingarna innehålla
uppgifter om läkemedlets sammansättning, tillverkningsmetod och väsentliga farmacevtisk-tekniska
och biofarmacevtiska egenskaper. 1 jämförelse med gällande krav innebär
förslaget i denna del en väsentlig skärpning av kraven på farmacevtisk
dokumentation, med tyngdpunkten lagd på den farmacevtiskt verksamma substansen.
Kraven innebär att dokumentationen inför den sista fasen av prövningen i
huvudsak skall vara lika omfattande och välunderbyggd som inför registreringen
av läkemedlet.

Prop. 1982/83:122 18

Detta innebär att en inte obetydlig del av arbetet med
kontroll och bedömning av läkemedlet fidigareläggs i förhållande till gällande
ordning. Vidare föreslår socialstyrelsen att ansökningshandlingarna skall
innehålla uppgift om den försäkring som har tecknats för att ekonomiskt skydda
patienten eller försökspersonen vid eventuell skada.

Prövningens utförande

Socialstyrelsen anser att kliniska prövningar i huvudsak
skall utföras vid sjukhus. Det bör emellertid vara möjligt att förlägga en viss
del av prövningen eller vissa prövningar utanför sjukhusen. Det är nämligen
väsentligt att ett nytt läkemedel utprövas under samma kliniska förhållanden
som de där läkemedlet efter registreringen kommer att användas.

För att förbättra kvaliteten på de kliniska
läkemedelsprövningarna föreslår socialstyrelsen att kraven på den ansvarige
läkarens kompetens bör skärpas. Styrelsen anser det rimligt att kräva att en
klinisk prövning utförs av personer med gedigna kunskaper om prövningsmetodik
och om den aktuella sjukdomens klinik. Skulle läkaren inte ha
specialistkompetens/behörighet inom det ämnesområde som prövningen avser, anser
socialstyrelsen att klinikchefen bör svara för att prövningen tillförsäkras den
kliniska kompetens som behövs.

Ansvaret för prövningen

Socialstyrelsen föreslår att tillverkaren liksom hittills
ansvarar för den experimentella, laboratoriemässiga prövningen av nya läkemedel
som föregår den kliniska prövningen. Dennes ansvar innebär bl.a. att han svarar
för att de uppgifter som lämnats om läkemedlet är riktiga.

Den läkare
som genomför prövningen svarar för att patienterna (försökspersonerna) och
berörd personal informeras om uppläggningen av och eventuella risker med
undersökningen. Vidare skall han föra en särskild journal över de personer som
prövningen utförs på. Läkaren svarar också för att allvarliga eller ofta
förekommande biverkningar anmäls till socialstyrelsen. Han skall inhämta
tillstånd hos socialstyrelsen, innan väsentliga ändringar av
prövningsförfarandet vidtas samt årligen till styrelsen rapportera hur
prövningen förlöper. Det bör även ankomma på läkaren att underrätta
sjukvårdshuvudmannen om den kliniska prövningen.

Som
ansvarig för all verksamhet på kliniken har klinikchefen ansvar även för de
kliniska läkemedelsprövningar som utförs där. Enligt socialstyrelsen skall
ansvaret innefatta skyldighet såväl att hålla sig väl informerad om pågående
prövningar som att tillse att prövningarna bedrivs på föreskrivet sätt.
Klinikchefen skall föra en liggare över de prövningar som utförs på kliniken.

Prop. 1982/83:122 19

Distribution av det prövade läkemedlet

Enligt socialstyrelsens förslag skall Apoteksbolaget AB
ansvara för förvaring och distribution av läkemedel och s.k. placebo
(blindmedel - ofta overksamma sockermedel eller dyl.) i samband med kliniska
läkemedelsprövningar.

Konsekvenser för socialstyrelsens täkemedelsavdetning

Socialstyrelsen framhåller som väsentligt, att den
kliniska prövningen ses som ett viktigt steg mot den slutliga registreringen av
ett nytt läkemedel. Ett av syftena med förslaget är att förkorta
registreringstiden för nya läkemedel och därmed skapa förutsättningar för en
snabbare introduktion av dessa i sjukvården. Styrelsen bedömer det dock inte
möjligt att genomföra de föreslagna åtgärderna om inte läkemedelsavdelningen
tillförs vissa förstärkningar. Styrelsen uppskattar behovet till sju nya
tjänster jämte vissa medel för konsultverksamhet.

Finansiering

Socialstyrelsen föreslår att särskilda avgifter skall tas
ut för kliniska prövningar.

Prop. 1982/83:122 20

Bilaga 2

Sammanfattning av Nordiska läkemedelsnämndens förslag
till nordiska riktlinjer för klinisk prövning av läkemedel

Förslag till nordiska riktlinjer för klinisk
läkemedelsprövning antogs av den Nordiska läkemedelsnämnden i december 1981.
Riktlinjerna har överlämnats till de nationella hälsovårdsmyndigheterna för att
beaktas vid utformningen av nationella bestämmelser på området.

Inledningsvis framhåller nämnden att den med klinisk
prövning avser "undersökningar på människa för att på ett systematiskt sätt
skaffa eller efterpröva kunskap om läkemedels effekt och/eller biverkningar (farmako-dynamik)
samt undersökningar av läkemedels absorption, metabolism, utsöndring (farmakokinetik)".

Nämnden delar in prövningarna av ett nytt läkemedel i fyra
faser, där den inledande fasen omfattar de första prövningarna på människor och
den avslutande fasen prövningen för godkänd indikation efter registrering av
läkemedlet.

Enligt förslaget skall en klinisk prövning anmälas till
den nationella hälsovårdsmyndigheten när prövningen avser

1. oregistrerat läkemedel,

2. registrerat läkemedel som prövas
för en ny indikation, patientgrupper som inte tidigare är värderade i
tillräcklig utsträckning eller användning i väsentligt högre doser än för vilka
läkemedlet har godkänts,

3. långvarig prövning som omfattar
stora patientmaterial,

4. att fastställa frekvensen av
biverkningar,

5. att klarlägga specifika
farmakologiska effekter i det fall då läkemedlet inte ges för godkänd
indikation eller i normala doser.

Anmälningsplikten omfattar även radioaktiva läkemedel.

Skyldigheten
att anmäla prövningen åligger den läkare eller tandläkare som skall leda
prövningen, dvs. ha det direkta ansvaret för urval, behandling och kontroll av
patienterna (försökspersonerna). Anmälan skall göras skriftligt på en särskild
blankett. Om prövningen skall ske i samarbete med tillverkaren av läkemedlet
skall också denne eller dennes nationella ombud underteckna anmälan. Om
prövningen skall utföras på ett sjukhus skall anmälan dessutom undertecknas av
den där medicinskt ansvarige överläkaren eller motsvarande.

Var och en som undertecknat anmälan ansvarar för att
prövningen sker i enlighet med gällande bestämmelser.

Den nationella hälsovårdsmyndigheten bör kunna hindra att
en prövning kommer till stånd, ställa villkor för prövningen och även kräva att
den avbryts eller ändras. Anmälaren bör skriftligt underrättas om en sådan
åtgärd och om skälen för åtgärden. Underrättelsen bör vara anmälaren

Prop. 1982/83:122 21

tillhanda senast 60 dagar efter det myndigheten mottog
anmälan om prövningen.

Hälsovårdsmyndigheten bör även ha möjlighet att stoppa en
prövning i de fall prövningen inte sker i enlighet med gällände bestämmelser
eller då andra särskilda skäl föreligger.

En anmälan om kUnisk prövning skall innehålla, utöver
uppgifter av administrativ natur, en redovisning av den prövningsplan enligt
vilken prövningen skall genomföras samt uppgifter om dokumentation rörande
läkemedlets egenskaper.

Av prövningsplanen skall framgå uppgift om

1. avsikten med prövningen och motiveringen för att utföra
den,

2. den prövningstyp, prövningsmodell och urvalsprincip
som skall

användas vid prövningen,

3. beskrivning av patientmaterialet,

4. antalet patienter, som beräknas
ingå i prövningen,

5. administreringssätt, dosering,
doseringsintervall och behandlingstid för det prövade läkemedlet och för
läkemedel som används som kontroll,

6. kontrollgrupper och
kontrollbehandling,

7. annan samfidigt pågående
behandling,

8. hur effekten skall registreras,

9. de kliniska undersökningar, laboralorieundersökningar
och farmakoki-netiska analyser som kommer att företas,

10. metoder för registrering av
biverkningar,

11. hur den särskilda pafientförteckningen
och patientschemat (försöksjournal) kommer att föras för varje
patient/försöksperson som ingår i prövningen,

12. hur prövningskoden kommer att
förvaras och på vilket sätt den i nödläge kan öppnas,

13. de åtgärder som kommer att vidtas
för att säkra en tillfredsställande läkemedelshantering och för att främja och efterforska
god ordinationsfölj-samhet,

14. resultatvärdering,

15. tidplan för prövningen,

16. hur de patienter/försökspersoner
som deltar i prövningen kommer att informeras om den,

17. hur den berörda personalen kommer
att informeras om prövningen och de riktlinjer som skall gälla för
läkemedelshanteringen,

18. etiska överväganden i samband med prövningen.

Dokumentationen beträffande läkemedlets egenskaper skall avse dess

kemiska, farmacevtiska, djurfarmakologiska, toxikologiska,
humanfarmakologiska och kliniska egenskaper.

Förpackning till läkemedlet och placebopreparatet som är
avsedda för klinisk prövning skall vara försedd med påskriften "för
klinisk prövning". På förpackningen skall vidare finnas uppgift om
läkemedlets namn eller

Prop. 1982/83:122 22

kodbeteckning, satsnummer, tillverkarens namn och namn på
den läkare eller tandläkare som är ansvarig för prövningen. Dessutom bör
förpackningarna vara försedda med uppgifter om administreringssätt, dosering,
förvaring då särskilda krav på förvaring föreligger, utgångsdatum samt vid
behov teknisk bruksanvisning.

Patientens (försökspersonens) frivilliga samtycke till att
delta i den kliniska prövningen skall inhämtas. Därvid skall klart framhållas
att medgivandet när som helst kan tas fillbaka. Om samtycke inte kan inhämtas
bör orsaken anges.

Den läkare eller tandläkare som är ansvarig för den
kliniska prövningen skall i god tid före prövningens början muntligt och om
möjligt även skriftligt informera pafienten/försökspersonen om

-
avsikten med
prövningen, dess genomförande, möjliga risker och obehag

-
att icke
registrerad farmacevtisk specialitet eller placebo kan ingå i prövningen.

All personal, som berörs av den kliniska prövningen bör
informeras om prövningen och om hur den skall genomföras. Den läkare eller
tandläkare som skall leda prövningen ansvarar för att personalen informeras.

Alla khniska prövningar skall värderas efiskt. Värderingen
bör ske i enlighet med Helsingforsdeklarationen som antogs av 18:e World Medical
Assembly i Helsingfors, Finland, 1964 och reviderades av 29:e World Medical Assembly
i Tokyo, Japan, 1975.

Ansvarig läkare eller tandläkare skall snarast möjligt
rapportera allvarliga eller ofta förekommande biverkningar fill nationell
hälsovårdsmyndighet. Denne skall också skriffiigen underrätta myndighet när man
avser att vidta en väsentlig ändring av prövningsplanen. Om prövningen ej
påbörjas eller avbryts innan avsikten uppnåtts skall den ansvarige skriftligen
meddela orsaken fill detta förhållande till myndigheten.

Efter prövningens slut skall den ansvarige läkaren eller
tandläkaren skriftligen redovisa resultaten till myndigheten. Registrerade
biverkningar skall anges. Om den kliniska prövningen sker i samarbete med
tillverkaren eller dennes nafionella ombud har också denne ett ansvar för att
redovisningen fullföljs.

Patienter/försökspersoner som deltar i en klinisk prövning
bör på ett tillfredsställande sätt vara ekonomiskt försäkrade mot skador som
kan uppstå under prövningen.