Prop. 1982/83:127

Prop.
1982/83:127

Regeringens proposition 1982/83:127

om vissa administrativa frågor inom den allmänna
försäkringen, m. m.;

beslutad dén 17 mars 1983.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har
tagils upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

STEN ANDERSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas riksförsäkringsverkets roll och
uppgifter som central förvaltnings- och tillsynsmyndighet inom
socialförsäkringsområdet samt arbetsfördelningen mellan verket och de allmänna
försäkringskassorna.

I propositionen framhålls att lednings- och
tillsynsfunktionerna bör ges en ökad tyngd i riksförsäkringsverkets verksamhet
i syfte att säkerställa en likformig och rättvis lagfillämpning över hela
landet. Vidare bör de utvärderande inslagen i riksförsäkringsverkets verksamhet
få en högre prioritet jämfört med nuläget. Den centrala tillsynen och
kontrollen bör inriktas på vad som påkallas av behovet av samordning och kraven
på enhetlig tillämpning av försäkringen. Riksförsäkringsverkets administrativa
anvisningar till försäkringskassorna bör i ökad utsträckning ges formen av
riktlinjer och ramar i syfte att uppnå en högre grad av målstyrning och minskad
detaljstyrning.

1 fråga om arbetsfördelningen mellan verket och
försäkringskassorna bör alla möjligheter till decentralisering tas lill vara. I
propositionen föreslås att vissa arbetsuppgifter som f. n. handläggs av
riksförsäkringsverket skall decentraliseras till försäkringskassorna. I övrigt
görs i klarläggande syfte vissa uttalanden beträffande ansvarsfördelningen
mellan verket och kassorna.

En samordning av revisionsverksamheten inom den allmänna
försäkringen m. m. föreslås genom alt det revisionskontor som granskar
riksförsäkringsverkets verksamhet också skall delta i revisionen av
försäkringskassornas förvaltning.

1 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 127

Prop.
1982/83:127 2

Förslag läggs också fram om inrättande av en rådgivande
socialförsäkringsdelegation vid riksförsäkringsverket, varvid centrala
pensionsdelegationen och arbetsskadedelegationen kan avvecklas.

Författningsändringarna avses träda i kraft den 1 juli
1983.

Prop. 1982/83:127 3

1 Förslag till /

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom
föreskrivs att 18 kap. 16 och 17 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring'
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

18 kap. 16 §

För
granskning av styrelsens förvaltning och den allmänna försäkringskassans
räkenskaper skall för varje budgetår utses två revisorer av landstinget
eller, där fråga är om en kassa, vars verksamhetsområde utgörs av en kommun,
av kommunfullmäktige.

För granskning av styrelsens förvaltning och den allmänna
försäkringskassans räkenskaper skall för varje budgetår utses en revisor av
riksförsäkringsverket och två revisorer av landstinget eller, där fråga är om
en kassa, vars verksamhetsområde utgörs av en kommun, av kommunfullmäktige.
För varje revisor utses en suppleant.

En revisor kan skiljas från uppdraget av den som utsett
honom. En revisor skall ha den erfarenhel av bokföring och den insikt i
ekonomiska förhållanden som med hänsyn till kassans verksamhet fordras för
uppdraget. Till revisor får inte utses den som är i kassans eller en
styrelseledamots tjänst eller den som är nära anhörig till en styrelseledamot.

Utöver
dessa revisorer skall det revisionskontor som granskar riksförsäkringsverkets
verksamhet utföra sådan granskning som avses i första stycket. Bestämmelserna i
17 § om revisor gäller för de tjänstemän vid revisionskontoret som utför granskningen.

17 §

Revisor
äger när som helst inventera den allmänna försäkringskassans medel och övriga
tillgångar samt granska dess böcker, räkenskaper och andra handlingar.
Styrelsen och direktören må ej vägra att lämna av revisor begärd upplysning
angående förvaltningen.

Revisorerna hava att ställa sig till efterrättelse de
särskilda föreskrifter, som riksförsäkringsverket meddelar.

Revisorerna
har rätt att när som helst inventera den allmänna försäkringskassans medel och
övriga tillgångar samt granska dess böcker, räkenskaper och andra handlingar.
Styrelsen och direktören är skyldiga att lämna de upplysningar om förvaltningen
som begärs vid revisionen.

Nuvarande lydelse

Revisorerna skola inom fyra veckor från den dag de
mottagit styrelsens förvaltningsberättelse fill styrelsen överlämna en av dem
underskriven revisionsberättelse. Styrkt avskrift av revisionsberättelsen
skall samtidigt tillställas riksförsäkringsverket samt vederbörande landsting
eller kornmunfullmäktige.

Föreslagen
lydehe

Revisorerna skall inom fyra veckor från den dag de
mottagit styrelsens förvaltningsberättelse till styrelsen överlämna en av dem
underskriven revisionsberättelse. Styrkta avskrifter av revisionsberättelsen
skall samtidigt tillställas riksförsäkrings-, verket och det landsting eller
kommunfullmäktige som utsett revisorer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

Prop.
1982/83:127 5

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av
lagen

om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1962:382) angående
införande av lagen om allmän försäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §

Göres sannolikt att avgifter enligl Göres sannolikt att avgifter enligt

4 § lagen den 30 juni 1913 (nr 120) 4 § lagen den 30 juni
1913 (nr 120)

om allmän pensionsförsäkring er- om allmän pensionsförsäkring er

lagts av någon, som icke är berätti- lagts av någon, som icke är berätti

gad till folkpension enligt lagen om gad till folkpension enligt lagen om

allmän försäkring, skall efter n/ci/ör- allmän försäkring, skall efter pröv-

säkringsverkets prövning folkpen- ning av Stockholms läns allmänna

sion beviljas honom med lägst vad försäkringskassa folkpension bevil-

som svarar mot pension på grund av jas honom med lägst vad som svarar

de avgifter, vilka kunna antagas mot pension på grund av de avgifter,

hava erlagts. vilka kunna antagas hava erlagts.

Beträffande avgifts- eller grundpension enligt äldre
bestämmelser, vilken vid utgången av år 1962 åtnjutes av den, som ej är
berättigad till folkpension enligl lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering,
skola de äldre bestämmelserna forifarande gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

Prop.
1982/83:127 6

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 24 § lagen (1979:84) om delpénsionsförsäkring
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 §

Regeringen eller, efter regering- Regeringen
eller, efter regering-

ens
bestämmande, riksförsäkrings- ens bestämmande, riksförsäkringsverket får
meddela föreskrifter för verket får meddela föreskrifter för verkställighet
av denna lag. Medde- verkställighet av denna lag. las sådana föreskrifter
av riksförsäkringsverket, skall verkel samråda med en central
pensionsdelegation, vars ledamöter utses av regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

Prop. 1982/83:127 7

4 Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom
föreskrivs att 4 kap. 6 § och 7 kap. 7 § föräldrabalken' skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

4 kap.

6 §2

Rätten
skall pröva om det är lämpligt alt adoptionen äger rum. Tillstånd får ges
endast om adoptionen är till fördel för barnet samt sökanden har uppfostrat barnel
eller vill uppfostra det eller det annars med hänsyn till det personliga
förhållandel mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till
adoptionen.

underhåll.

Ett
avtal om ersättning eller underhåll, som borde ha medfört att ansökningen
avslogs om rätten hade känt till avtalet, är utan verkan även om ansökningen
bifalls.

7 kap. IP Underhållsbidrag
betalas i förskoll för kalendermånad. Avtal om alt underhållsbidrag för
framtiden skall betalas med ett engångsbelopp eller för längre perioder
än tre månader är giltigt endast om

Ansökningen
får inte bifallas, om det från någon sida har getts eller utlovats ersättning
eller om det har avtalats om bidrag till barnets underhåll. Underhållsbidrag i
form av engångsbelopp är dock inte hinder för tillstånd till adoptionen, om
beloppet har inbetalts till socialnämnden i den församling där adop-tanten är kyrkobokförd
eller om det till nämnden har utfärdats en förbindelse på beloppet, vilken har
godkänts av sökanden och nämnden. För det belopp som har inbetalts till
nämnden skall genom dess försorg hos riksförsäkringsverket eller ett svenskt
försäkringsbolag inköpas en efter underhållsskyldigheten anpassad livränta åt
barnet, om inte avtalet hindrar det eller nämnden finner att beloppet kan
användas på något aniiat lämpligt sätt för barnets

Ansökningen
får inle bifallas, om det från någon sida har getts eller utlovats ersätlning
eller om det har avtalats om bidrag till barnets underhåll. Underhållsbidrag i
form av engångsbelopp är dock inte hinder för tillstånd till adoptionen, om
beloppet har inbetalts till socialnämnden i den församling där adop-tanten är kyrkobokförd
eller om det till nämnden har utfärdats en förbindelse på beloppet, vilken har
godkänts av sökanden och nämnden. För det belopp som har inbetalts lill
nämnden skall genom dess försorg hos ett svenskt försäkringsbolag inköpas en
efter underhållsskyldigheten anpassad livränta åt barnet, om inte avtalet
hindrar det eller nämnden finner att beloppet kan användas på något annat
lämpligt sätt för barnets underhåll.

' Balken omtryckt 1978:853.

2 Senaste
lydelse 1981:363.

3 Senaste
lydelse 1981:26.

Prop.
1982/83:127 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avtalet är skriftligt och bevittnat av två personer. Är
barnet under arton år skall avtalet dessutom vara godkänt av socialnämnden i
kommun där barnet eller dess vårdnadshavare är varaktigt bosatt eller, om ingen
av dem är varaktigt bosatt i riket, av socialnämnden i Stockholm.

Rätten får bestämma annat betalningssätt än som anges i
första stycket, om det finns särskilda skäl.

Underhållsbidrag i form av ett Underhållsbidrag i form av ett

engångsbelopp
skall betalas till so- engångsbelopp skall betalas fill so

cialnämnden om barnet är under cialnämnden om barnet är under

arton år. I fråga om sådan betalning arton år. I fråga om sådan betalning

fillämpas 4 kap. 6 § andra stycket tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket

andra meningen. tredje meningen.

Betalning i strid mot denna paragraf medför inte befrielse
från skyldigheten att betala underhållsbidrag på föreskrivet sätt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

SOCIALDEPARTEMENTET

Utdrag PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-03-17

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, statsråden
1. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Peterson, Andersson, Rainer, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R.
Carlsson, Holmberg, Hellström

Föredragande: statsrådet Andersson

Proposition om vissa administrativa frågor inom den
allmänna försäkringen, m. m.

1 Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande
chefen för socialdepartementet den 14 juni 1979 en kommitté med uppdrag att se
över riksförsäkringsverkets (RFV:s) organisation samt behandla frågor rörande
de allmänna försäkringskassornas organisation och förvaltningskostnader.'
Kommittén antog namnet RFV-översynen. På grundval av kommitténs delbetänkande
(Ds S 1980:7) Former för styrning av försäkringskassornas organisation och
förvaltningsutgifter, har ett nytt budgetsystem för försäkringskassornas
förvaltningsutgifter införts fr. o. m. budgetåret 1982/83 (prop. 1980/81:135, SfU
25, rskr 262).

RFV-översynen har härefter i augusti 1981 avlämnat sitt
slutbetänkande (Ds S 1981:13) Riksförsäkringsverkets roll, uppgifter och
organisation. En sammanfattning av betänkandet bör fogas till protokollet i
detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av RFV,
riksrevisionsverket, statskontoret, riksskatteverket, försäkringsöverdomstolen,
statens arbetsgivarverk, socialavgiftsutredningen (S 1981:04), Försäkringskasseförbundet.
Landstingsförbundet. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen
i Sverige (LO). Tjänstemännens centralorganisation' (TCO),
Centralorganisationen SACO/SR, Försäkringsanställdas förbund

' Ledamöter: dåvarande generaldirektören Lars-Åke Åström.
ordförande, samt avdelningschefen Jan Engman, revisionsdirektören, numera
chefrevisorn Wilhelm Engström, sekreteraren Gustav Persson och civilekonomen
Jan Stephansson.

Prop.
1982/83:127 10

och Lantbrukarnas riksförbund. Försäkringskasseförbundet
har bifogat yttranden frän flertalet allmänna försäkringskassor.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Med huvudsakhg utgångspunkt i RFV-översynens betänkande
och synpunkter som kommit fram under remissbehandlingen kommer jag i det
följande att behandla främst RFV:s roll och uppgifter som central förvaltnings-
och fillsynsmyndighet inom socialförsäkringsområdet samt arbetsfördelningen
mellan verket och de allmänna försäkringskassorna.

2 Riksförsäkringsverkets nuvarande arbetsuppgifter och
organisation

Riksförsäkringsverket inrättades år 1961 genom en
sammanslagning av de två ämbetsverken riksförsäkringsanstalten och
pensionsstyrelsen. Det nya verket skulle utgöra en gemensam ledning för
administrationen av den obligatoriska socialförsäkringens olika grenar.
Samtidigt ombildades de tidigare allmänna sjukkassorna till försäkringskassor
som en regional och lokal organisation för hela den allmänna försäkringen.

Sedan år 1961 har förutsättningarna för RFV:s och
försäkringskassornas verksamhet i stor utsträckning förändrats. En mycket
omfattande utbyggnad av socialförsäkringssystemet har skett, vilket inneburit
att såväl verket som försäkringskassorna har fått väsentligt utvidgade och
förändrade arbetsuppgifter. Nya uppgifter, helt eller delvis utanför det
egentliga socialförsäkringsområdet, har också lagts på verket och kassorna.
Vidare har den successiva övergången från manuellt arbete till användning av
ADB i försäkringsadministrationen inneburit stora förändringar av
verksamheten.

RFV är nu central förvaltningsmyndighet främst för ärenden
som rör den allmänna försäkringen - dvs. sjukförsäkring med föräldraförsäkring
och tandvårdsförsäkring, folkpensionering, tilläggspensionering - samt delpensionsförsäkring
och arbetsskadeförsäkring, allmänna barnbidrag och bidragsförskott. Verket är
också central förvaltningsmyndighet för ärenden som rör utbetalning av
studiestöd vid vuxenutbildning, utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning
och dagpenning till vissa värnpliktiga.

Handläggningen av de enskilda försäkrings- och
bidragsärendena inom nämnda förmånssystem ankommer på de allmänna
försäkringskassorna.

1 verkets uppgifter ingår bl. a. att utöva tillsyn över
försäkringskassorna. Vidare utbetalas förmånerna i huvudsak genom verkets
försorg. RFV svarar dessutom för debitering och uppbörd av arbetsgivarnas
sociala avgifter fill den allmänna försäkringen m. m. samt handlägger ärenden
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, m. fl. äldre författningar inom
motsvarande område. Vidare åligger del RFV alt bevaka rättspraxis och inträda
som part vid försäkringsdomstol. Verket är även redovisningscentral och har ett
revisionskontor för ett antal statsmyndigheter.

Prop. 1982/83:127 11

Vissa förändringar i RFV:s nuvarande uppgifter kan
förutses bl. a. som en följd av redan fattade beslut av statsmakterna. Den 1
juli 1977 ersattes den tidigare yrkesskadeförsäkringen av en ny
arbetsskadeförsäkring där handläggningen i första instans ankommer på
försäkringskassorna. Som tidigare nämnts handlägger dock RFV alltjämt ärenden
enligt den äldre lagsfiftningen. Dessa arbetsuppgifter kommer successivt att
minska. Vidare medför införandel av ett nytt budgeteringssystem för
försäkringskassorna fr. o. m budgetåret 1982/83 en övergång från detaljstyrning
av kassornas administration till målstyrning med stöd av bl. a. ekonomiska
ramar. Slutligen har socialavgifisutredningen (S 1981:04) i uppdrag att bl. a.
utreda frågan om en decentralisering av debitering och uppbörd av
arbetsgivaravgifter från RFV till de lokala skattemyndigheterna och
länsstyrelserna.

RFV leds
av en styrelse. Ledamöter av denna är generaldirektören, som är styrelsens
ordförande, överdirektören samt fem av regeringen förordnade ledamöter jämte
två personalföreträdare. Verksamheten ärf. n. organiserad på fyra avdelningar,
nämligen en administrativ avdelning, en tillsynsavdelning, en
planeringsavdelning och en yrkesskadeavdelning samt därjämte en ombudsenhet. Avdelningama
är organiserade på sammanlagt 12 byråer och två fristående sektioner varfill
kommer ett revisionskontor. Vidare finns fyra rådgivande delegafioner - en
tandvårdsdelegation, en läkarvårdsdelegation, en central pensionsdelegafion och
en arbetsskadedelegation - knutna till verket.

Verkets enheter är placerade i Slockholm utom tekniska
byrån, som sedan år 1973 är lokaliserad till Sundsvall.

1 samband med utvecklingen av trygghetsförmånerna har
också administrationen byggts ut. 1 slorl selt har dock hela den personella
ökningen skett inom försäkringskasseorganisationen. RFV:s personalorganisation
omfattar drygt 1 000 tjänster, vilket i stort selt överensstämmer med antalet
tjänster när verket inrättades år 1961. Antalet anställda hos
försäkringskassorna har däremot nära nog tredubblats sedan 1960-talets hörjan i
samband med utbyggnaden av socialförsäkringssystemet och organisationen
omfattar f. n. ca 16 000 tjänster.

Som tidigare nämnts kan vissa förändringar förutses
beträffande RFV:s arbetsuppgifter. Detta kommer även att påverka organisationen.
För verkets yrkesskadeavdelning, som är första beslutsinstans för ärenden
enligt den äldre yrkesskadelagstiftningen, kommer arbetsuppgifterna att
successivt minska. En decentralisering av avgiftsadministrationen kan komma att
leda till att planeringsavdelningens avgiftsbyrå kan avvecklas. F. n. finns
inom yrkesskadeavdelningen och avgiftsbyrån sammanlagt ca 350 tjänster.

Prop.
1982/83:127 12

3 Föredragandens överväganden 3.1 Allmänt om förslagens
innebord

Någon samlad och övergripande genomgång av RFV:s
organisation och arbetsfördelningen mellan kassorna och verket har inte gjorts
sedan verkel och försäkringskassorna inrättades i början av 1960-talet. Sedan
dess har verkets och kassornas verksamhetsområde byggts ut och förändrats
mycket påtagligt. Det är mot bakgrund härav angeläget att klarlägga arbets- och
rollfördelningen mellan RFV och försäkringskassorna.

Försäkringskassornas administration finansieras numera
helt med allmänna medel. Som ett resultat av RFV-översynens första
delbetänkande har, som tidigare nämnts, ett nytt budgeteringssystem för de
allmänna försäkringskassornas administration införts fr. o. m. budgetåret
1982/83. Avsikten har varit att genom en effektiv och ändamålsenlig styrning av
de ekonomiska resurserna minska behovet av annan administraliv styrning. Som en
konsekvens därav har det redan skett en decentralisering av administrativa
beslutsbefogenheter från RFV till försäkringskassorna.

I det följande kommer jag att på grundval av kommitténs
slutbetänkande göra en genomgång av RFV:s och kassornas roller inom
socialförsäkringsadministrationen. Jag kommer därvid atl lägga tyngdpunkten på
frågor som gäller RFV:s roll och uppgifter som central förvaltnings- och
tillsynsmyndighet samt arbetsfördelningen mellan verket och
försäkringskassorna. Jag har funnit del angeläget att i klarläggande syfte slå
fast vad som främst skall ingå i verkets uppgifter. Därmed klargörs också
ansvarsfördelningen mellan verket och kassorna. I fråga om arbetsfördelningen
mellan RFV och försäkringskassorna kommer jag att betona att alla möjligheter
till decentralisering bör tas till vara. Jag kommer också att föreslå atl vissa
arbetsuppgifter som f. n. handläggs av RFV skall decentraliseras lill försäkringskassorna.

En viktig utgångspunkt för mina ställningstaganden är att
försäkringsadministrationen skall betjäna de försäkrade och att de olika
frågorna därför skall lösas ufifrån vad som ger det bästa totala resultatet för
de försäkrade och för samhället. I detta Ugger bl. a. att försäkringslagsfiftningen
skall gälla lika över hela landet samfidigt som det är angeläget att besluten
om den enskilde försäkrades förmåner kan fattas så nära den försäkrade som
möjligt och att alla ansträngningar tas till vara att ytterligare utveckla
kontakten mellan allmänheten och myndigheten.

Dessa utgångspunkter leder sammanfattningsvis fram till en
markering av försäkringskassornas betydelsefulla roll som beslutande organ i
det absoluta flertalet individuella försäkringsärenden. Ett väl fungerande förtroendemannainflytande
är här av stor betydelse. Samtidigt betonas att den centrala lednings- och
tillsynsfunktionen skall bevaka att ersättningsreglerna tillämpas likformigt
och rättvist över hela landet, att en så långt möjligt likvärdig service
erbjuds medborgarna oavsett bostadsort samt att en rafionell och effektiv
resursanvändning uppnås. Utöver sådana insatser genom tillämpningsföreskrifter
m. m. bör RFV i ökad utsträckning analysera och utvärdera

Prop. 1982/83:127 13

effekterna av de olika trygghetssystemen. I enlighet med
tidigare ställningstaganden kan verkets anvisningar i administrafiva frågor
däremot i huvudsak begränsas till riktlinjer och ramar.

Jag vill också redan här betona vikten av att
försäkringskassornas kunskaper och erfarenheter tas till vara i den centrala
verksamheten liksom angelägenheten av ett växelspel i
socialförsäkringsadministrationen mellan RFV och försäkringskassorna.

3.2 Riksförsäkringsverkets roll som central förvaltnings-
och tillsynsmyndighet

RFV har som central förvaltningsmyndighet det övergripande
ansvaret för socialförsäkringen m. fl. trygghetsförmåner. Enhgt föreskrifterna
i allmänna verksstadgan (1965:600) har RFV att noggrant följa utvecklingen inom
sitt verksamhetsområde och ta inifiativ fill åtgärder som behövs eller som i
övrigt är lämpliga.

Försäkringskassorna svarar för huvuddelen av verksamheten
gentemot de försäkrade och avgör bl. a. frågor om socialförsäkringsförmåner m. m.
i de enskilda fallen.

De grundläggande reglerna om rollfördelningen mellan RFV
och försäkringskassorna finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). I
1 kap. 2 § AFL stadgas att den allmänna försäkringen handhas av RFV, försäkringskassorna
saml de lokala organ som regeringen bestämmer. Av lagen framgår att
försäkringskassan är första instans i fråga om beslut i försäkringsärenden. I
18 kap. 2 § AFL stadgas att RFV utövar tillsyn över försäkringskassorna, vilka
har att ställa sig verkets anvisningar till efterrättelse. Vidare framgår av
20 kap. 12 § AFL att RFV har att verka för att bestämmelserna om den allmänna
försäkringen tillämpas likformigt och rättvist i hela landet. I vissa
författningar finns direkta bestämmelser om att RFV har att utfärda
kompletterande tillämpningsföreskrifter.

RFV-översynen anser att RFV:s verksamhet i så stor
omfattning som möjligt bör inriktas på tillsyn och andra centrala uppgifter. De
utvärderande inslagen i verksamheten bör enligt kommittén förstärkas. Vidare
föreslås att vissa enskilda ärenden som handläggs av RFV skall decentraliseras,
främst till försäkringskassorna.

Kommittén framhåller att det är verkets uppgift att verka
för att statsmakternas beslut och intentioner verkställs. Verket skall utöva
tillsyn över försäkringskassorna beträffande de delar av försäkringen som
handhas av kassorna samt självt svara för hanteringen av övriga delar av
försäkringen. Försäkringskassornas ansvarsområde anges i författning. I den mån
författningsbestämmelser saknas bör det enligl kommillén ankomma på RFV att
avgöra om och i vad mån arbetsuppgifterna skall utföras i kassorna. Därvid bör
en utgångspunkt vara att de uppgifter som lika väl kan utföras av kassorna som
av verket bör ankomma på kassorna.

Enligt kommittén bör tillsynsverksamhetens inriktning
ändras på sådant

Prop.
1982/83:127 14

sätt att RFV:s anvisningar i högre grad ges formen av
riktlinjer och ramar för kassornas agerande i stället för detaljerade och
bindande anvisningar. Bindande anvisningar bör förekomma när det motiveras av
krav på enhetlig handläggning av försäkringstillämpningsfrågor. Vidare måste arbetsinstruk-tioner
som berör ADB-systemet som regel ha karaktär av föreskrifter. För tillsynen av
kassornas förvaltning innebär rambudgetsystemet bl. a. en minskning av behovet
av annan administrativ styrning. Inom detta område bör tillsynen därför enligt
kommittén i hög grad inriktas på utfärdande av allmänna riktlinjer i stället
för detaljerade föreskrifter.

Flertalet
remissinstanser är i princip positiva lill kommitténs ställningstaganden i
fråga om rollfördelningen mellan RFV och försäkringskassorna samt RFV:s
tillsynsverksamhet. RFV understryker att befogenheten att bestämma fördelningen
mellan verket och kassorna bör tillkomma verket i egenskap av central
förvaltningsmyndighet. Riksrevisionsverket anför att statsmakterna bör ange RFV:s
respektive försäkringskassornas ansvar för olika funktioner för att därigenom
undanröja de oklarheter som f. n. föreligger. TCO och LO anser atl
möjligheterna till decentralisering bör beaktas och att det värde som ligger i
en betydande administraliv självständighet för försäkringskassorna bör tas till
vara.

Försäkringskasseförbundet
delar inle kommitténs uppfattning att RFV skall kunna avgöra arbets- och
befogenhetsfördelningen mellan verket och kassorna i fall där
författningsbestämmelser saknas. Det är enligt förbundet nödvändigt att
statsmakterna klart formulerar ansvars- och befogenhetsgränserna. Vidare
framhåller förbundet att RFV bör mycket starkt begränsa sitt deltagande i
socialförsäkringens direkta drifts- och verkställighetsfrågor. Försäkringsanställdas
förbund anför att försäkringskassornas roll som verkställande organ och RFV:s
roll som tillsynsmyndighet klart bör framgå av lag och författning. Vidare
framhåller förbundet att verkets anvisningar bör begränsas och i ökad
utsträckning ersättas av rekommendationer.

Försäkringsöverdomstolen understryker vikten av att RFV
snabbt utfärdar nödvändiga tillämpningsföreskrifter i samband med att ny
lagstiftning skall träda i kraft. Även RFV tar upp behovet av
tillämpningsföreskrifter och framhåller alt verkel i högre grad än idag bör
använda sina resurser för att analysera och uttala sig i tillämpningsfrågor,
där praxis inte hunnit utbildas.

För egen del vill jag anföra följande.

Inom statsförvaltningen ankommer det på de centrala
myndigheterna alt främst se lill atl arbetet inom deras olika sektorer bedrivs enligl
riksdagens och regeringens intentioner. Myndigheterna har det centrala
ledningsansvaret inom sitt verksamhetsområde och skall vidare söka tillgodose
behovet av samordning samt kraven på rättssäkerhet, service och effektivitet.
Den centrala detaljregleringen av regionala och lokala organ bör dock inte vara
mer omfattande än nödvändigt.

Prop.
1982/83:127 15

Dessa allmänna principer gäller också för administrationen
av socialförsäkringssystemet. De allmänna försäkringskassorna är inte statliga
myndigheter utan självständiga offentligrättsliga organ. De uppgifter de har
att svara för är emellertid i sin helhet statligt reglerade och verksamheten finansieras
helt med allmänna medel. Försäkringskassorna är därför i sin verksamhet att
jämställa med statliga organ.

Som
central förvaltnings- och tillsynsmyndighet ankommer det således på RFV att
under regeringen svara för den centrala ledningen av den allmänna försäkringen
och övriga trygghetsanordningar inom verkets ämbetsområde. I likhet med
kommittén anser jag att RFV;s verksamhet bör inriktas på en ytterligare
markering av dess centrala lednings- och tillsynsfunktion för bevakning av att
statsmakternas beslut och intentioner uppfylls. Jag vill här särskilt peka på
betydelsen av insatser för atl tillse att ersättningsregler m. m. tillämpas
likformigt och rättvist över hela landet, att allmänheten får en så längt
möjligt likvärdig service och information oavsett bostadsort samt att en
rationell och effektiv resursanvändning säkerställs.

Jag delar vidare kommitténs mening att
tillsynsverksamhetens inriktning bör ändras på sådant sätt att RFV:s
anvisningar i administrativa frågor i ökad omfattning ges formen av riktlinjer
och ramar i syfte att uppnå en ökad grad av målstyrning. Detaljerade
administrativa föreskrifter bör således kunna begränsas.

Det är en allmänt tillämpad princip inom
statsförvaltningen att övergripande föreskrifter anges i lag och andra
författningar och att det ankommer på den centrala förvaltningsmyndigheten att
utfärda närmare tillämpningsföreskrifter. Behovet av sådana centrala
föreskrifter följer bl. a. av strävan efter en enhetlig lagtillämpning. Det
ligger således i RFV:s centrala ledningsansvar att aktivt verka för en enhetlig
tillämpning av lagstiftningen på socialförsäkringsområdet. Detta gäller såväl
äldre som ny lagstiftning. I likhet med försäkringsöverdomstolen och RFV vill
jag framhålla vikten av att verket snabbt utarbetar nödvändiga
tillämpningsföreskrifter till nya författningsbestämmelser för att därmed få en
enhetlig tillämpning hos försäkringskassorna utan att domstolsprövning behöver
avvaktas. Samtidigt bör RFV genom ombudsenheten verka för att rättspraxis
snarast möjligt utbildas. En fortlöpande bevakning av nya rättsfall bör ske för
att säkerställa alt verkets tillämpningsföreskrifter i förekommande fall
anpassas till den praxis som utbildas. RFV bör också se till alt information om
rättspraxis på lämpligt sätt snabbt når ut till försäkringskassorna och andra
som har behov av sådan information. RFV bör därvid samråda med
försäkringsdomstolarna.

Det är enligt min mening inte möjligt att i författning
eller i annan ordning i detalj ange ansvars- och befogenhetsfördelningen mellan
RFV och försäkringskassorna. Därtill är verksamheten för omfattande och
föränderlig. 1 likhet med kommittén anser jag att det i verkets uppgifter
ligger en generell befogenhet att - inom ramen för gällande författningsregler
- närmare

Prop.
1982/83:127 16

bestämma vilka uppgifter som skall ankomma på RFV
respektive försäkringskassorna. Härvid bör alla möjligheter till
decentralisering tas till vara och de centrala föreskrifterna begränsas till
vad som påkallas av behovet av samordning och kraven på rättssäkerhet.

Som jag redan framhållit svarar försäkringskassorna redan
nu i allt väsentligt för de individuella avgörandena beträffande de sociala
trygghetsförmånerna gentemot de försäkrade samt skilda offentliga och privata
vårdgivare. Mot denna bakgrund är en väl fungerande förtroendemanna-medverkan
viktig i försäkringskassornas verksamhel. Det är därvid angeläget atl
förtroendemännens medverkan inriktas på sådana områden där deras medverkan kan
få ett meningsfullt innehåll. Det finns anledning att från tid till annan se
över och anpassa förtroendemännens medverkan till de förändringar som sker inom
verksamhetsområdet.

F. n. pågår - i en särskild arbetsgrupp som är gemensam
för RFV och Försäkringskasseförbundet - en översyn av de förtroendevaldas
medverkan i försäkringskassorna. Jag räknar med att senare återkomma till
regeringen i denna fråga. Jag vill dock redan här peka på några områden där det
finns anledning att överväga möjligheterna till en ökad medverkan av förtroendemän
i besluten.

Om någon är missnöjd med en försäkringskassas beslut skall
kassan i första hand ompröva sitt beslut. Omprövningsförfarandet har fr. o. m.
den 1 april 1982 utvidgats så att ärendet går fill försäkringsdomstol först vid
överklagande av kassans nya beslut. Inom pensions- och arbetsskadeområdet
finns en omfattande medverkan av förtroendemän i beslutsprocessen. Enligt min
mening bör det övervägas om förtroendemän kan medverka vid omprövning även inom
vissa andra ärendegrupper bl. a. inom sjukförsäkringsområdet samt vid beslut om
vissa åtgärder när det gäller långa sjukfall m. m.

3.3 Utbildnings- och Informationsverksamheten

Kommittén anser att ansvaret för centrala insatser inom
utbildnings- och informationsområdet liksom f. n. bör ankomma på RFV. Kommittén
framhåller att personalen i alla försäkringskassor måste ha en likvärdig
utbildning för prövning av försäkringsfrågor m. m. Även inom det administrativa
området arbetar kassorna med frågor som till stora delar är likartade över
landet och som därför ställer samma krav på utbildningen av personalen.

Kommittén
framhåller att den nuvarande utbildningsverksamheten fungerar i stort sett
smidigt. RFV ansvarar f. n. för de centrala utbildningsinsatserna, såsom
produktion av centralt utbildningsmaterial, utbildning av vissa
.utbildningsansvariga hos kassorna m. m. Ansvaret för genomförandet av
personalutbildningen i varje enskild kassa ligger däremot på kassan själv som
ansvarig för sin verksamhet.

1 fråga om informafionen anser kommittén att RFV:s
centrala ansvar för

Prop. 1982/83:127 17

denna grundar sig på såväl verkets roll som central
förvaltningsmyndighet som pä rationalitetsskäl. Den centrala
informationsverksamheten avser enligt kommittén sådana informationsinsatser som
på ett enhetligt sätt och med ett enhetligt innehåll bör nå ut över hela
landet. För den regionala och lokala informationen skall försäkringskassorna
däremot ansvara självständigt. Vidare skall kassorna ha ett reellt inflytande
även på den centrala informationsverksamheten så alt deras kunskaper om
allmänhetens informationsbehov tas till vara på etl ändamålsenligt säll.

Vid remissbehandlingen har RFV och riksrevisionsverket
ställt sig bakom kommitténs bedömning alt ansvaret för centrala insatser inom ulbildnings-och
informationsområdet bör ankomma på RFV. RFV framhåller att det som ett led i
genomförandet av samhällets reformpolitik måste ankomma på den ansvariga
myndigheten att se lill att allmänheten får en korrekt och rättvisande
information och alt berörd personal genom en adekvat utbildning ges möjlighet atl
tillämpa försäkringen på ell likformigt och rättvist sätt.

Försäkringsöverdomstolen konstaterar att
utbildningsverksamheten fungerar mycket väl. Ett överförande av
utbildningsansvaret från RFV till de olika försäkringskassorna skulle kunna
leda till att enhetligheten i utbildningen går förlorad.

LO anför atl utgångspunkten för utbildnings- och informafionsinsatserna
måste vara en god samverkan mellan försäkringskassorna och RFV. Helt klart har
hittills varit att försäkringskassorna har det regionala och lokala ansvaret
för dessa verksamhetsområden.

Från försäkringskassehåll
anförs att försäkringskassorna bör ansvara för utbildnings- och
informationsverksamheten. Försäkringskasseförbundet anför att kassornas
befogenheter och ansvar för utbildning och information omöjligen kan sättas
ifråga, eftersom såväl kostnaderna för utbildning och information som
effekterna därav har väsentlig betydelse för kassornas förvaltningskostnader
och servicen till de försäkrade. Förbundet anser vidare alt RFV:s medverkan i
princip skall begränsas till sakgranskning av utbildnings- och
informationsmaterial samt tillsyn av verksamheten. Ledning, planering och
samordning av centrala eller gemensamma åtgärder på ifrågavarande område inom
kassorna bör enligt förbundet ske genom etl ledningsorgan i vilket verket skall
vara representerat. Såsom ram för ledningsorganets verksamhet skall gälla
övergripande planer och mål som utarbetats av RFV. Även Försäkringsanställdas
förbund anser att försäkringskassorna skall ansvara för utbildnings- och
informationsverksamheten samt atl RFV:s medverkan skall begränsas lill
sakgranskning av material och tillsyn av verksamheten.

Enligt min
mening bör RFV i egenskap av central förvaltningsmyndighet ha det centrala och
övergripande ansvaret för utbildnings- och informationsverksamheten på
socialförsäkringsområdet. Detta är väsentligt för att säkerställa att
lagstiftningen tillämpas på ett enhetligt sätt och atl allmänheten får en
enhetlig information över hela landet. Härtill kommer att det av

2 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 127

Prop.
1982/83:127 18

ekonomiska och rationella skäl inte skulle vara
försvarbart att varje försäkringskassa utarbetade sitt eget utbildnings- och
informationsmaterial om socialförsäkringen. Det är här nödvändigt med en
central insats och ett centralt ansvar.

Jag vill
dock i delta sammanharig understryka vikten av atl försäkringskassornas
kunskaper och erfarenheter på lämpligl sätt las lill vara i den cenirala
verksamheten. Det är vidare angeläget att det samarbete som f. n. bedrivs
mellan RFV och kassorna fortsätter och att RFV i samverkan med
försäkringskassorna fortlöpande följer och utvecklar formerna för detta
samarbete.

Med anledning av vad som anförts bl. a. av
Försäkringskasseförbundet vill jag framhålla att försäkringskassorna enligt
mitt förslag även i fortsättningen kommer atl ansvara för huvuddelen av
utbildnings- och informationsinsatserna inom socialförsäkringsområdet. Det bör
nämligen liksom f. n. ankomma på respekfive försäkringskassa att ansvara för
genomförandet av utbildningen av kassans egen personal saml för den lokala
informationen.

3.4 Utvärdering av bidragssystemen

Med hänsyn till socialförsäkringsområdets stora
samhällsekonomiska vikt och dess centrala betydelse för den enskildes
ekonomiska trygghet är en av RFV;s viktigaste uppgifter att aktivt bevaka
bidragsreglernas effekter.

Kommittén
framhåller all trygghetssystemels ökade komplexitet har medfört atl RFV:s
utvärderingsverksamhet bör ges en avsevärt ökad tyngd och prioritet jämfört med
nuläget. Kommittén understryker samtidigt betydelsen av att verket i sin
utvärderingsverksamhet tar till vara de kunskaper och erfarenheter som finris
inom försäkringskassorna.

Remissinstanserna
är genomgående positiva till att ge utvärderingsverksamheten en ökad tyngd och
prioritet.

1 likhet
med kommittén och remissinstanserna anser jag del angelägel alt
socialförsäkringssystemets effekter i olika delar studeras och redovisas. Detta
gäller inte minst i fråga om uppföljning och utvärdering av nya regelsystem och
analyser av sambandet mellan olika bidragssystem samt mellan bidrags-, avgifts-
och skattesystemen liksom den samlade effekten av dessa syslem. Det. bör vara
en central uppgift för RFV att i sin verksamhetsplanering prioritera resurser
för en sådan uppföljning och utvärdering, som i vissa delar lämpligen sker i
samverkan med andra berörda myndigheter.

En betydande del av den utvärdering som i dag sker inom
socialförsäkringssystemet finansieras från socialdepartementets anslag för forsknings-och
utvecklingsarbete samt försöksverksamhet. Jag anser del viktigt att RFV som
central förvaltningsmyndighet utöver egna analyser även tar initiativ för att
få till stånd externa forsknings- och utvecklingsprojekt som belyser hur olika
delar av trygghetssystemet fungerar.

Prop. 1982/83:127 19

3.5 Revisionen inom socialförsäkringen

För revisionsuppgifter finns ett fristående
revisionskontor inrättat hos RFV. Detta har hand om revisionen av RFV samt
ytterligare 15 statliga myndigheter.

Försäkringskassornas förvaltning granskas av revisorer som
enligl 18 kap. 16 § AFL utses särskilt för varje kassa. För varje år utses en
revisor av RFV och två revisorer av landstinget eller kommunfullmäktige.
Förutom dessa externa revisorer finns särskilda internrevisionsenheter inom
kassorna, som en del av kassans interna kontrollsystem.

Enligt kommitténs mening kompliceras revisionen av den
allmänna försäkringen m. m. genom alt revisionen av de maskinella och de
manuella rutinerna inle är samordnad. De flesta ärenden som förekommer inom RFV:s
verksamhetsområde behandlas av både RFV och försäkringskassorna. Kassorna
beslutar om rätlen till förmåner och levererar in uppgifter lill RFV:s ADB-system
som bearbetar uppgifterna och framställer utbetalningshandlingar. Ur
revisionssynpunkt är det således enligt kommittén fråga om ett sammanhängande
system. Trots detta är revisionsansvaret delat på två organ.

Vad internrevisionen beträffar utgör denna enligt
kommittén en del av försäkringskassans interna kontrollsystem. Inlernrevisionsenheterna
vid de olika försäkringskassorna arbetar för närvarande i slorl sett oberoende
av varandra trots att de har att granska i huvudsak likartade system. Enligt
kommitténs bedömning skulle en viss samordning av de skilda kassornas revision
kunna höja effektiviteten i hela verksamheten.

Kommittén finner att övervägande skäl talar för en
samordning såväl av revisionen av maskinella och manuella rutiner som av
revisionen mellan de olika försäkringskassorna.

För att uppnå den behövliga samordningen av
revisionsverksamheten föreslår kommittén att revisionskontoret hos RFV ersätter
den revisor i varje kassa som nu utses av RFV. Revisionskontoret bedöms ha goda
fackmässiga förutsättningar att i egenskap av externrevisor svara för en ökad
samordning. ADB-inslaget i kassornas rutiner är stort och revisionskontoret är
för närvarande den enda enhet inom sociatförsäkringsorganisationen som har
kompetens att utföra. kvalificerad ADB-revision. Revisionskontoret har dessutom
deltagit i arbetet med uppbyggnaden av kassornas internrevisionsenheter och är
därigenom väl insatt i kassornas revisionsfrågor.

Kommittén påpekar att revisionskontorel står under
riksrevisionsverkets tillsyn och således har att rätta sig efter detta
ämbetsverks direktiv i fråga om revisionsverksamheten. Enligt 18 kap. 17 §
andra stycket AFL har externrevisorerna emellertid också all ställa sig lill
efterrättelse de särskilda föreskrifter, som RFV meddelar. Härigenom skulle en
kompetenskonflikt mellan de båda ämbetsverken möjligen kunna uppkomma. Den
risken bör undanröjas. Då enligt uppgift RFV:s kompetens i detta avseende
hittills

Prop.
1982/83:127 20

aldrig utnyttjats, anser kommittén att ändringen lämpligen
bör ske genom att RFV:s kompelens att meddela särskilda föreskrifter för de
externa revisorerna slopas.

Kommitténs förslag får stöd eller lämnas utan erinran av
det övervägande antalet remissinstanser. RFV understryker vikten av alt en
samordning kommer till stånd i revisionen av manuella och maskinella system.
Riksrevisionsverket framhåller att försäkringskassornas verksamhet är
omfattande och ofta utgör delar av ett större system, såsom t. ex. i fråga om
socialförsäkringsadministrationen. Riksrevisionsverkets förvaltningsrevision
har successivt övergått till s. k. systemstudier där granskningen normalt inte
utgår från ett myndighetsperspektiv ulan avser verksamhetsområden.
Riksrevisionsverket anser det naturligt att verkels förvaltningsrevision även
omfattar försäkringskassornas verksamhel.

Från försäkringskassehåll framförs kritik mol kommilténs
förslag och förordas att revisionsverksamheten i kassorna skall vara
oförändrad. Försäkringskasseförbundet framhåller alt man i första hand bör
pröva frågan om ett ändrat huvudmannaskap för ADB-verksamheten. Vidare anför
förbundet att behovet av samordning och samverkan i revisionen kan tillgodoses
genom lämpliga samarbetsformer. Även Försäkringsanställdas förbund anser att
revisionsverksamheten i försäkringskassorna skall vara oförändrad.

Enligt min mening är det både naturligt och angeläget att
redovisningsrevisionen av RFV:s och försäkringskassornas verksamhel samordnas
så att revisionen av maskinella och manuella rutiner kan ske i elt sammanhang.
Vidare behövs en samordning av revisionen mellan kassorna i syfte att nå ökad
effektivitet. Jag anser därför i likhet med kommittén att revisionskontorets
verksamhet bör utvidgas till att omfatta även den del av försäkringsadministrationen
som sköts av kassorna. Revisionskontoret bör därvid ersätta den externrevisor
som RFV utser i varje kassa. Revisionskontoret är den enda enhet inom socialförsäkringsadministrationen
som har kompetens att utföra kvalificerade ADB-revisioner. Genom att revisionskontorel
står under riksrevisionsverkets tillsyn och i revisionsfrågor är frislående
från RFV upprätthålls också principen om en oberoende revision. Eftersom försäkringskassornas
verksamhet finansieras med allmänna medel omfattas de även av
riksrevisionsverkets förvaltningsrevision. Behovel av lokal anknytning
tillgodoses genom de två av landstinget utsedda revisorerna.

Revisionen skall för revisionskontorets del bedrivas på
motsvarande sätt som anges i förordningen (1980:718) om revisionen vid
revisionskontor. Med stöd av 13 § denna förordning kan riksrevisionsverkel
utfärda föreskrifter och anvisningar för revision vid revisionskontor. Enligt
18 kap. 2 § AFL har försäkringskassorna skyldighet att iaktia RFV:s
anvisningar, vilket även gäller inlernrevisionens verksamhet. Jag förutsätter
att riksrevisionsverket och RFV gemensamt utfärdar de anvisningar som erfordras
för en samordning av revisionskontorets och internrevisionens insatser.

Prop. 1982/83:127 21

Kommittén har, som tidigare nämnts, föreslagit att RFV:s
rätt att meddela föreskrifter för de externa revisorerna skall slopas. Jag
ansluter mig till detta förslag.

Kommittén har också prövat frågan om revisionen av
försäkringskassornas verksamhet bör omfatta även Försäkringskasseförbundets
verksamhet. Kommittén konstaterar att förbundet är en organisation med
offentligrättsliga medlemmar men anordnad i privaträttsliga former.
Verksamheten regleras av särskilda stadgar och finansieras via
försäkringskassorna med allmänna medel. Förbundet omsatte under år 1980 ca 40
milj. kr.

Kommittén anser att statens intresse i viss utsträckning
kan fillgodoses genom att revisionskontoret går in som revisor i samtliga
försäkringskassor. Vidare föreslår kommittén att förbundet - i likhet med vad
som förutsätts gälla för försäkringskassorna - får en skyldighet att på begäran
lämna revisionskontoret alla upplysningar angående medelsanvändningen. Därmed
torde enligt kommittén i huvudsak samma effekt kunna nås som vid en direkt
statlig revision av förbundets verksamhet.

Riksrevisionsverket och statskontoret förordar att Försäkringskasseför-bundels
verksamhet skall granskas på samma sätt som försäkringskassornas, dvs. genom
revisionskontoret. De framhåller att förbundets verksamhet bör ses som en del
av den totala socialförsäkringsadministrationen.

Från
försäkringskassehåll motsätter man sig förslaget att Försäkringskasseförbundet
skall åläggas skyldighet att på begäran lämna revisionskontoret upplysningar
angående förbundets medelsanvändning. Försäkringskasseförbundel framhåller att
förbundets agerande beslutas enligt civilrättsliga regler av valda ombud för
kassorna.

För egen del vill jag anföra följande. Eftersom
Försäkringskasseförbundets verksamhet helt bekostas med allmänna medel är det naturUgt
att medelsanvändningen i förbundet granskas även på statens vägnar. Detta bör
kunna ske genom att revisionskontoret samlat granskar försäkringskassornas
medelsförvaltning inkl. utgifterna till Försäkringskasseförbundet och därvid
får anses ha rätt att infordra upplysningar från förbundet om medelsanvändningen.
Jag biträder således kommitténs förslag.

Det nu anförda kräver ändringar i 18 kap. 16 och 17 §§ AFL.

I fråga om redovisningssystem för försäkringskassorna
uppdrog den föregående regeringen åt RFV och riksrevisionsverket att
tillsammans och i samarbete med försäkringskassorna klarlägga vilka
anpassningar som behöver göras av det statliga redovisningssystemet (system S)
med inriktning på att detta skall kunna tillämpas för de allmänna
försäkringskassornas budget och redovisning fr. o. m. den 1 juli 1983 saml att
den statliga bokföringsförordningen skall kunna gälla för redovisningen senast
fr. o. m. nämnda tidpunkt.

De båda ämbetsverken har redovisat uppdraget i en
skrivelse den 24 februari 1983. Av skrivelsen framgår att RFV avser att med
stöd av 18 kap. 2 § AFL föreskriva att bokföringsförordningen skall gälla för
försäkringskassorna fr. o. m. den 1 juli 1983. Beträffande
redovisningsfrågorna i övrigt

Prop. 1982/83:127 22

bereds ärendet f. n. inom socialdepartementet. Jag
avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen i denna fråga.

3.6 Socialförsäkringens ADB-verksamhét

En förutsättning för att del omfattande ekonomiska
ersättningssystemet skall kunna administreras säkert och méd rimliga
resursinsatser är att ADB-teknik används. Sådan teknik har sedan länge använts
i socialförsäkringsadministrationen och RFV förfogar över en slor
datoranläggning som är placerad i Sundsvall. Försäkringskassorna är genom ett
omfattande terminalnät anslutna till denna anläggning.

1 mitten av år 1977 tillsattes en parlamentarisk kommitté
med uppgift att utreda frågor om den framtida ADB-verksamheten inom den
allmänna försäkringen m. m. Den s. k. ALLFA-kommittén lämnade i början av år
1981 sitt betänkande (SOU 1981:24) Socialförsäkringens datorer - decentralisering
av verksamheten. I betänkandet föreslås bl. a. en decentralisering till
försäkringskassorna av driften av vissa delar av det nuvarande ADB-systemet i
Sundsvall. Vidare föreslås vissa organisationsförändringar av systemutvecklings-
och underhållsarbetet för ADB-systemen.

ALLFA:s betänkande har remissbehandlats. Remissutfallet är
blandat. Det är i första hand Försäkringskasseförbundet, Försäkringsanställdas
förbund och LO som uttalat sig positivt om ALLFA:s förslag. Däremot är främst
statskontoret, riksrevisionsverkel och TCO negativa till utredningens förslag.

Statskontoret har exempelvis inle funnit tillräckligt
starka skäl för en så omfattande förändring som ALLFA föreslår. Ett
genomförande av ALL-FA:s förslag till datordriftstruktur skulle enligt
statskontoret bli tids- och resursmässigt omfattande, tekniskt komplicerat samt
utomordentligt kostsamt. I stället förordas fortsatt utveckling av den
nuvarande strukturen.

Även RFV avstyrker ALLFA:s förslag men framhåller att man
bör pröva alternativ som medför en visserligen långsammare, men betydligt
säkrare utveckling i den av ALLFA anvisade riktningen. RFV anser bl. a. atl ett
samlat utrednings- och förändringsarbete bör startas snarast möjligt.

För egen del vill jag anföra följande.

Socialförsäkringens nuvarande ADB-utruslning har varit i
bruk elt antal år och måste förnyas och kompletteras. Förberedelser pågår
därför för elt successivt utbyte till ett motsvarande nytt system som byggs upp
så att det klarar framtida volymmässiga förändringar och rationaliseringar som
innebär krav på ökad ADB-kapacitet. Enligt planerna kommer slalskonlorel att i
april 1983 hos regeringen begära bemyndigande att teckna avtal om anskaffning
av en sådan ny ADB-utrustning.

Denna nyanskaffning av ADB-utrustning kommer inte att i
nämnvärd grad förändra nuvarande struktur på ADB-systemet som därrned kan
förväntas bestå under 1980-talet. Frågan om en eventuellt mera genomgripande
förändring av ADB-verksamheten med ökad decentralisering till

Prop. 1982/83:127 23

försäkringskassorna får därför aktualitet först när det
gäller planeringen för 1990-talet. Med. hänsyn till den stora omfattning som
socialförsäkringens ADB-system har är det emellertid angeläget att denna
planering kommer igång tidigt.

Enligt min
mening är det varken möjligt eller nödvändigt att nu binda sig för en viss
utformning av ADB-verksamheten på 1990-talet på det sätt som > ALLFA-kommittén
har föreslagit. Bl. a. remissbehandlingen har visat att beslutsunderlaget
behöver kompletteras med ytterligare utrednings- och utvecklirigsarbete saml prakfiska
försök med nya lösningar. Jag har därför för avsikt att inom kort återkomma fill
regeringen med förslag om att RFV får i uppdrag att i samråd med statskontoret
och i nära samarbete med försäkringskassorna genomföra ett utrednings- och
utvecklingsarbete samt försöksverksamhet i syfte att bl. a. belysa
möjligheterna att på längre sikt lägga en ökad del av ADB-verksamheten närmare
användarna ute i försäkringskassorna.

3.7 Handläggning av enskilda ärenden

Altmäni

Alltsedan den nuvarande administrationens tillkomst i
början av 1960-lalet har det varit en medveten strävan att decentralisera
handläggningen av de olika trygghetsförmånerna. Det har lett till att
försäkringskassorna nu svarar för handläggningen av i stort sett alla
individuella försäkringsärenden. Undanlag från denna regel gäller för vissa
ärenden som avser äldre försäkringsformer och andra ärenden av speciell
karaktär.

Kommittén föreslår att vissa av verkets återstående
uppgifter skall decentraliseras till försäkringskassorna. En utgångspunkt för
kommittén har härvid varit att uppgifter som lika väl kan ulföras av
försäkringskassorna som av RFV bör skötas av kassorna under förutsättning att
servicen till allmänheten inte försämras och att överflyttningen kan ske inom
ramen för nuvarande resurser.

Remissinstanserna har i allmänhet inte haft några
erinringar mot de allmänna synpunkter som kommittén gett uttryck för.
Försäkringskasseförbundet anser dock att decentraliseringen bör drivas längre
än vad kommittén föreslår.

För egen del ansluter jag mig till kommitténs ståndpunkt,
som överensstämmer med de allmänna decentraliseringssträvandena inom
statsförvaltningen. Jag behandlar i det följande de olika ärendeslag
beträffande vilka kommittén övervägt decentralisering.

Vissa ärenden enligt internationella konventioner m. m.

Merparten av de ärenden som avser tillämpningen av
internationella konventioner sköts redan nu av försäkringskassorna. RFV
utfärdar emellertid nägra olika typer av konventionsintyg.

Prop. 1982/83:127 24

Intyg om tillhörighet Ull svensk socialförsäkring är
relativt komplicerade på grund av att de regler som gäller för utsändning och
den till denna anknutna försäkringstillhörigheten kan vara svåra att tillämpa i
de enskilda fallen. Med hänsyn härtill bör enligt kommittén dessa ärenden även
fortsättningsvis handläggas av RFV.

Intyg om försäkringsperioder avseende sjukförsäkring och
pension avser atl skapa rätt lill förmåner enligl utländsk lagstiftning. Dessa
ärenden är enligt kommittén av rutinkaraktär och bör inte handläggas av RFV. Då
Stockholms läns allmänna försäkringskassa har en särskild utlandsavdelning med
uppgift att handlägga försäkringsfrågor för svenskar som är bosatta utomlands
föreslår kommittén att handläggningen av ifrågavarande intygsärenden överförs
till nämnda kassa.

Remissinstanserna har i allmänhet lämnat kommilténs
förslag utan erinran. RFV anför dock att även ärenden som verket handlägger
enligt lagen (1913:120) om allmän pensionsförsäkring bör överföras lill Slock-holmskassan.
Del är här fråga om beviljande av folkpension till personer som inte är berättigade
till pension enligt AFL men för vilka avgifter erlagts enligl ifrågavarande
äldre bestämmelser. RFV anför vidare alt man bör kunna överväga att till
försäkringskassorna överföra även utfärdande av intyg beträffande s. k. utsänd
personal. Försäkringskasseförbundel föreslår alt sistnämnda ärendegrupp skall
decentraliseras till kassorna.

I likhet med kommittén anser jag att man bör söka
decentralisera utfärdandet av vissa av de s. k. konvenlionsintygen. Det
ankommer på RFV att närmare pröva i vilken utsträckning detta kan ske. Vidare
delar jag RFV:s mening att de ärenden om pension enligt 1913 års lag som verket
handlägger bör överföras till Stockholmskassan. Sistnämnda förslag fordrar
ändring i 14 § första stycket lagen (1962:382) angående införande av lagen om
allmän försäkring.

Frivillig pensionsförsäkring

Inom RFV har en särskild sektion att svara för
administrationen av den frivilliga pensionsförsäkringen enligt 22 kap. AFL. Fr.
o. m. den 1 januari 1981 har nyteckning till försäkringen upphört och
sektionens huvudsakliga arbetsuppgifter består därför av vård av
försäkringsbeståndet.

RFV-översynen framhåller att den frivilliga
pensionsförsäkringen inte i något avseende har handlagts av
försäkringskassorna. Verksamheten är liten lill sin omfattning och ställer krav
på speciell matematisk kompelens som saknas på kassorna. Enligl RFV-översynen
är det därför inte möjligl att flytta uppgifterna från RFV till kassorna.

Jag delar kommitténs bedömning som lämnats utan erinran av
remissinstanserna.

Prop. 1982/83:127 25

Trafik- och barnlivräntor

Inköp av trafiklivränta hos RFV sker med stöd av reglerna
i 5 § irafikförsäkringsförordningen (1976:359). Enligl dessa regler skall
svenska försäkringsbolag, som inte har rätt att ansvara för livränta, samt
utländska , försäkringsanstalter köpa livräntor hos RFV eller behöriga svenska
försäkringsanstalter.

Inköp av barnlivräntor hos RFV sker med stöd av 4 kap. 6 §
och 7 kap. 7 § föräldrabalken. En underhållsskyldig kan enligt nämnda
bestämmelser i vissa fall fullgöra sin underhållsskyldighet genom all teckna
avtal om engångsbelopp. Sådant avtal skall godkännas av socialnämnd för att bli
giltigt. Det avtalade underhållsbeloppet skall betalas till socialnämnden som
enligt huvudregeln har att köpa en livränta för barnets räkning. Livräntan
skall köpas i RFV eller svenskt försäkringsbolag.

Kommittén föreslår att RFV:s försäljning av dessa
livräntor skall upphöra.

Remissinstanserna har inte haft några erinringar mot
kommitténs förslag. Även jag biträder förslaget. Det är här fråga om'uppgifter
som saknar anknytning till RFV:s övriga funktioner. Möjlighel att köpa
ifrågavarande livräntor finns hos de enskilda försäkringsbolagen. RFV:s uppgift
att förvalta och betala ut de livräntor som verket redan sålt bör bestå.
Omfattningen, f. n. ca 800 trafiklivräntor och 20 barnlivräntor, kommer
givetvis att successivt minska.

Förslaget att barnlivräntor inte längre skall kunna
inköpas hos RFV fordrar ändring i 4 kap. 6 § föräldrabalken. Ändringen berör
inte de enskilda försäkringsbolagens försäljning av livräntor.

I detta sammanhang bör också ett tillrättaläggande göras i
7 kap. 7 § fjärde stycket föräldrabalken. I detta stycke finns en hänvisning
till 4 kap. 6 § andra stycket andra meningen. Då hänvisningen avser inköp av
livräntor och bestämmelser härom numera finns i 4 kap. 6 § andra stycket tredje
meningen bör hänvisningen ändras i enlighet härmed.

På grund av lagstiftningsfrågans enkla beskaffenhet är det
enligt min mening inte nödvändigt att höra lagrådet i detta ärende.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för
justitiedepartementet.

Yrkesskadeärenden

Arbetsskadeförsäkringens ersättningsregler skiljer sig i
flera avseenden från de äldre regler som fortfarande gäller för ersättning för
gamla olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar. Vidare regleras handläggningen ay
dessa äldre ärenden av en mångfald olika författningar från skilda
tidsperioder. Mot bakgrund härav bör enligt kommittén handläggningen av ärenden
enligt äldre lagstiftning även framdeles ankomma på RFV.

Kommitténs förslag får stöd eller lämnas utan erinran av
det övervägande

Prop.
1982/83:127 26

antalet remissinstanser. Försäkringskasseförbundet anser
dock att ifrågavarande ärenden - om än vid en senare tidpunkt - bör
decentraliseras till försäkringskassorna.

För egen del finner jag att en spridning av handläggningen
av dessa ersättningsärenden till försäkringskassorna f. n. inte är lämplig.
Inga nya skadefall inträffar och antalet ärenden minskar successivt.
Handläggningen av de kvarvarande ärendena kräver särskilda kunskaper. Jag
finner inle anledning att nu göra någon annan bedömning än vad som gjordes när
arbetsskadeförsäkringen infördes, nämligen att handläggningen av ärenden enligt
äldre lagstiftning alltjämt bör ankomma på RFV. Jag vill lämna öppet om en
decentralisering senare kan visa sig lämplig.

A vgifisrevision

På' RFV:s avgiftsbyrå utförs revision av arbetsgivarnas
underlag för arbetsgivaravgifter dels genom byråns egna revisionsinsatser dels
i samarbete med skattemyndigheterna. Kominittén konstaterar att de sistnämnda
revisionerna ökat under senare tid och kan beräknas öka ytterligare i samband
med att resurserna inom skatteadministrationen förstärkts. Avgiftsbyråns egna
revisioner är enligt kommittén av naturliga skäl inte lika ingående som de som
företas samordnat med skatterevisionen. Kommittén föreslår mot bakgrund härav
att RFV:s egna revisioner helt skall upphöra.

Kommitténs förslag avstyrks av RFV, TCO och SACO/SR. RFV
framhåller att ett slopande av verkets rätt att företa egna revisioner skulle
innebära att vissa arbetsgivare såsom landsting, kommuner saml vissa
storföretag aldrig skulle komma att revideras.

Jag anser i likhet med de angivna remissinstanserna att
någon ändring av revisionens inriktning inte bör göras f. n. Den framtida organisafionen
på detta område bör behandlas i anslutning tiU kommande förslag från socialavgiftsutredningen.

Ersättning för företagshälsovård

Enligt 2 kap. 7 § första stycket andra punkten AFL skall
överenskommelser mellan försäkringskassa och arbetsgivare om ersättning för
kostnader för företagshälsovård fastställas av RFV.

Kommittén föreslår att kravet pä fastställelse frän RFV:s
sida skall slopas. Remissinstanserna har inte haft nägra erinringar mot
kommitténs förslag.

Frågan om företagshälsovårdens utformning och finansiering
behandlas f. n. i särskild ordning. 1 avvaktan på ställningstagande i dessa
frågor är jag inte nu beredd att föreslå någon ändring av gällande
administrativa bestämmelser.

Prop. 1982/83:127 27

Vissa ärenden rörande privatläkare m. fl.

Enligt bestämmelserna i de skilda taxorna för privatläkare
m. fl. privatpraktiserande vårdgivare kan vårdgivare som är uppförda på en
försäkringskassas förteckningar föras av från dessa om de bryter mot
bestämmelserna i vårdtaxorna (21 § läkarvårdstaxan (1974:699), 23 §
tandvårdstaxan (1973:638) och 19 § förordningen (1976:1018) med taxa för
sjukvårdande behandling m. m.). Beslut härom fattas av RFV sedan verket hört
försäkringskassan.

Kommittén föreslår att dessa frågor skall prövas av.
försäkringskassorna själva. Kommittén nämner i detta sammanhang att någon
vårdgivare ännu inte förts av från förteckning.

Kommittén tar vidare upp några andra typer av ärenden som
rör privatpraktiserande vårdgivare.

Tandläkare kan f. n. i princip etablera sig som
privatpraktiker inom försäkringen enbart då det är fråga om s. k. ersättningsetablering
eller etablering på en bristort. Föreskrifter härom har utfärdats av RFV med
stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1973:456) om ändring i bl. a. 2
kap. 3 § AFL. Dessa ärenden prövas i princip av RFV. Med hänvisning bl. a. till
att ifrågavarande regler endast gäller för viss tid föreslår kommittén inte
någon ändring i fråga om hanteringen av dessa ärenden.

Enligt bestämmelserna i läkarvårdstaxan får läkare med allmänläkar-
eller specialistkompetens debitera högre arvode för vissa undersökningar. Regeringen
har bemyndigat RFV att efter samråd med socialstyrelsen meddela dispens från
kravet på allmänläkarkompetens i läkarvårdstaxan. I dessa ärenden inhämtas
yttrande från socialstyrelsen, som besitter den medicinska sakkunskapen.
Kompetensen i dessa mycket fåtaliga fall finns således helt på det centrala
planet. Dessutom skulle det vara svårt att upprätthålla en likartad tillämpning
vid en decentraliserad handläggning av ärenden av denna karaktär. Med hänsyn
härtill bör dessa ärenden enligt kommitténs mening även framdeles handläggas av
RFV.

Med stöd av taxan för sjukvårdande behandling m.m. har RFV
utfärdat föreskrifter rörande krav på viss tids tjänstgöring i offentlig vård
för att en sjukgymnast skall få föras upp på försäkringskassas förteckning. RFV
kan meddela dispens från detta krav. I vissa av dessa ärenden tas kontakt med
socialstyrelsen. Kommittén anser all även dessa ärenden alltjämt bör handläggas
av RFV.

Remissinstanserna har i allmänhet lämnat kommitténs
förslag utan erinran. Läkarförbundet framhåller att det är av synnerlig vikt
att taxornas regelsystem får en likformig tillämpning över hela landet, vilket
enligt förbundet förutsätter en av RFV väl utformad handläggningsordning för
försäkringskassorna. Förbundet förutsätter vidare att kassornas utredningar vid
ifrågasatt taxemissbruk alltid föregås av kontakter med förbundet eller
respektive lokalförening.

Prop. 1982/83:127 28

Försäkringskasseförbundet anser att ärenden om ersättningsetablering
av tandläkare skall decentraliseras till försäkringskassorna.

Jag anser i likhet med kommittén atl ärenden om att föra
av privatpraktiserande vårdgivare från försäkringskassans förteckning bör
kunna decentraliseras lill kassorna. Det ankommer härvid på RFV att utfärda de
anvisningar som kan behövas för alt få en likformig tillämpning hos kassorna.
När det gäller de övriga ärendegrupper som kommittén lar upp är jag med hänsyn
till de av kommittén anförda skälen inte beredd att nu föreslå någon ändring av
nuvarande handläggningsordning.

Ärenden om återkrav och regress

Ärenden om återkrav och regress rörande
försäkringsförmåner m. m. aktualiseras hos RFV i princip endast efter felaktiga
utbetalningar som grundar sig på beslul av verkel. Härutöver övertar RFV i sin
egenskap av bevakningsmyndighet enligt avskrivningskungörelsen (1965:921) vissa
ärenden från försäkringskassorna. Även vissa andra äterkravsärenden av
skiftande karaktär handläggs av RFV.

Dessa ärenden kan aktualiseras inom hela RFV:s
verksamhetsområde, således inte bara i de delar som är gemensamma med
försäkringskassorna. En decentralisering av ifrågavarande ärenden till kassorna
bedömer kommittén inte vara rationell.

Av remissinstanserna har endast Försäkringskasseförbundet
tagit upp dessa ärendegrupper. Förbundet anser alt handläggningen skall
överföras till försäkringskassorna.

Enligt min mening bör det ankomma på RFV att pröva om
handläggningen av vissa av ifrågavarande ärenden kan decentraliseras till
försäkringskassorna.

3.8 Organisationsförändringar

Kommittén föreslår vissa förändringar av RFV:s
organisation. Förslagen berör till stor del arbetsfördelningen avdelningar och
byråer emellan samt andra organisationsfrågor som det ankommer på RFV att själv
besluta om. Vad avser tillsynsavdelningen och planeringsavdelningen föreslår
dock kommittén att tekniska byrån och avgiftsbyrån skall brytas ut från
respektive avdelning och bilda fristående enheter.

Enligt kommiuéns mening talar flera skäl för att tekniska
byrån avskiljs från lillsynsavdelningen i övrigt. Tekniska byrån svarar för en
från avdelningen i övrigt artskild verksamhet, vilken riktas inte bara mot
tillsynsavdelningen och försäkringskassorna utan också mot verkets övriga
avdelningar och utomstående intressenter. Dessutom är tekniska byrån, som
disponerar mer än hälften av nuvarande tillsynsavdelningens personalresurser,
genom sin placering i Sundsvall lokalniässigt skild från RFV i övrigt och

Prop.
1982/83:127 29

intar redan nu en särställning i flera avseenden. Av dessa
skäl bör tekniska byrån enligt kommittén ombildas till en självständig enhet.

I fråga om avgiftsbyrån anför kommittén att byråns
verksamhet inte har något direkt samband med verksamheten i övrigt vare sig på
planeringsavdelningen eller på någon annan avdelning. En ställning som separat
enhet motiveras enligt kommittén också av byråns storlek och av de speciella
omständigheter som hänger samman med alt verksamheten avses att så småningom
decentraliseras till länsslyrelser och lokala skattemyndigheter. Kommittén
finner att en frislående ställning för enheten är ägnad att underlätta den
avveckling som förutsätts ske i samband härmed.

Remissinstanserna
har inte haft några erinringar mot kommitténs förslag såvitt avser tekniska
byrån och avgiftsbyrån.

Liksom kommittén anser jag att det finns skäl för att
tekniska byrån och avgiftsbyrån bildar fristående enheter vid sidan av
avdelningsindelningen. Jag biträder alltså förslaget, som inte innebär några
förändringar av byråernas verksamhet och interna organisation. Bildandet av en
särskild teknisk enhet bör inte heller i sig förändra den principiella
ansvarsfördelningen och arbetsformerna mellan Stockholms- och
Sundsvallsorganisationerna i vad avser den kassainriklade verksamheten. Den
nya enheten förutsätts vidare samverka med fillsynsavdelningen i samma
omfattning som f n.

Kommittén
tar även upp frågan om organisationen av RFV:s rådgivande delegationer. Som
tidigare angetts finns fyra rådgivande delegationer knutna till RFV - en
tandvårdsdelegation, en läkarvårdsdelegation, en central pensionsdelegation och
en arbetsskadedelegation. Delegationerna har viktiga uppgifter att fylla som
rådgivande organ till RFV. Beträffande centrala pensionsdelegationen och
arbetsskadedelegationen framhåller kommittén att det torde vara rationellt att
slå samman dessa delegationer. I båda delegationerna ingår företrädare för arbetsmarknadens
parter och i viss utsträckning är ledamöterna gemensamma. Genom en förändring
skulle man också kunna öppna möjlighet fill samråd rörande de delar av
socialförsäkringen som för närvarande inte omfattas av någon delegation.
Kommittén föreslår att en socialförsäkringsdelegation inrättas för ändamålet
och att centrala pensionsdelegationen och arbetsskadedelegationen samtidigt
avvecklas.

Förslaget
har lämnals utan erinran av remissinstanserna. Enligt min mening har
delegationerna viktiga uppgifter att fylla som rådgivande organ till RFV. De
ger genom sin sammansättning RFV bredare kontaktytor mot intressenterna
samtidigt som ärenden kan avhandlas på en annan detalje-ringsnivå än vad som är
möjligt i styrelsen. Jag finner det därför värdefullt att utvidga möjligheterna
till samråd till att avse hela socialförsäkringsområdet. Vidare talar
rationella skäl för den föreslagna sammanslagningen. Jag biträder således
förslaget. Detta fordrar ändring i 24 § lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring. Då den nya delegationens verksamhetsområde även

Prop. 1982/83:127 30

r

skall omfatta andra frågor än sådana som avser delpension
och då samrädsförfarandet med övriga rådgivande delegationer inte är reglerat i
lag, anser jag atl bestämmelsen i 24 § andra meningen bör utgå. Det bör ankomma
på regeringen att meddela de beslämmelser som erfordras. Inom ramen för de
strävanden som finns att minska regeringens befattning med bl. a. utnämnings-
och Uknande ärenden bör därvid även förordnandereglerna för RFV:s rådgivande delegafioner
ses över.

3.9 Resursfrågor

Kommittén har föreslagit vissa särskilt angelägna
förändringar inom befintlig resursram. Förslagen avser vissa förstärkningar av RFV:s
utvärderings-, tillsyns- och personaladministrativa verksamhel. Dessa
förstärkningar hade kommittén räknat med skulle kompenseras främst genom att
vissa arbetsuppgifter med revision och avstämning skulle falla bort.

Dessa
arbetsuppgifter har numera upphört och de frigjorda resurserna har dragils in.

I
remissyttrandet framhåller RFV alt sedan betänkandet lämnades har vissa
inskränkningar i verkets resurstilldelning dels beslutats dels aviserats av
statsmakterna. De ambitioner som kommittén för fram är således enligt RFV:s
mening inte möjUga att realisera.

För egen
del anser jag inte att de förslag som jag här har redovisat angående RFV:s och
försäkringskassornas arbetsuppgifter m. m. innebär några ändringar av de totala
resursbehoven.

Som jag anfört i årets budgetproposition (prop.
1982/83:100 bil. 7, sid. 30) räknar jag således inte med att förslagen som jag
i det föregående har fört fram skall påverka beräkningen av anslagen till RFV
resp. försäkringskassorna för budgetåret 1983/84. Jag avser att i samband med
utfärdandet av regleringsbrev för berörda anslag återkomma till
kostnadsfördelningen för revisionsverksamheten. 1 budgetpropositionen har
föreslagits att det s. k. huvudförslaget, som innebären reell reducering med 2 %,
skall tillämpas vid anslagsberäkningen för RFV:s och kassornas förvaltningskoslnader.
Del allvarliga samhällsekonomiska läget ger f. n. inget utrymme för de av
kommittén föreslagna resursförstärkningarna. Det bör givetvis ankomma på RFV
att i möjligaste mån genom rafionaliseringar och omprioriteringar söka
tillgodose särskilt angelägna behov. Även i övrigt bör rationaliseringsarbetet
bedrivas vidare vid såväl RFV som försäkringskassorna. I kommande budgetförslag
kommer i vanlig ordning anpassning att ske till förändringar av arbetsvolymen
och andra förändringar av arbetet.

Prop. 1982/83:127 31

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen

dels att

1
godkänna de
riktlinjer för riksförsäkringsverkets uppgifter samt för arbetsfördelningen
mellan verket och försäkringskassorna som jag har föreslagit,

2
godkänna de
riktlinjer för revisionskontorets uppgifter som jag har angivit,

dels att

, anta inom socialdepartementet upprättade förslag till

3
lag om ändring
i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4
lag om ändring
i lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring,

5
lag om ändring
i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring.

6
lag om ändring
i föräldrabalken.

Det under 6 upptagna förslaget har upprättats i samråd med
chefen för justitiedepartementet-.

5
Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som
föredraganden har lagt fram.

Prop.
1982/83:127 32

Bilaga 1

Sammanfattning av slutbetänkande av kommittén för översyn
av riksförsäkringsverkets organisation m. m. (Ds S 1981:13)
Riksförsäkringsverkets roll, uppgifter och organisation.

1 Riksförsäkringsverkets nuvarande arbetsuppgifter och
organisation

Riksförsäkringsverket (RFV) inrättades år 1961 genom
sammanläggning av dåvarande riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen.
Härvid avsågs atl skapa en gemensam ledning för administrationen av den
obligatoriska socialförsäkringens olika grenar. Dessa fick också en gemensam
regional och lokal organisation i de allmänna försäkringskassorna.

Sedan år 1961 har en mycket omfattande utbyggnad skelt av
socialförsäkringssystemet, vilket medfört väsentligt utvidgade och förändrade
arbetsuppgifter för RFV och försäkringskassorna. Nya uppgifter, helt eller
delvis utanför del egentliga socialförsäkringssystemet, har också anförtrolts
verket och kassorna.

Denna utveckling har lett till att RFV och
försäkringskassorna numera svarar för den ojämförligt största delen av
samhällets kontantstöd i olika former.

RFV:s arbetsområde omfattar f. n. främst

-
den allmänna
försäkringen (sjukförsäkring med föräldraförsäkring och tandvårdsförsäkring,
folkpensionering, tilläggspensionering)

-
delpensionsförsäkringen

-
arbetsskadeförsäkringen

-
allmänna
barnbidrag

-
bidragsförskott

-
kontant
arbetsmarknadsstöd (utbetalningssystemet)

-
utbildningsbidrag
vid arbetsmarknadsutbildning och studiepenning för vuxenstuderande (systemen
för beräkning och utbetalning)

-
dagpenning till
värnpliktiga under repetitionstjänstgöring.

RFV har aU bl. a.

-
svara för att
statsmakternas beslut inom verkets ämbetsområde genomförs och följs upp

-
utöva tillsyn
över de allmänna försäkringskassorna och i vissa avseenden de lokala
skattemyndigheterna

-
bevaka
rättspraxis och inträda som part vid försäkringsdomslol lill förmån för den
enskilde eller för samhället

-
via sin
dataanläggning betala ut ersättning inom de olika trygghetssyste-

Prop. 1982/83:127 33

men. (Ersättning utbetalas även kontant eller per postgiro
av försäkringskassan.)

-
debitera och
uppbära arbetsgivarnas avgifter till den allmänna försäkringen m. fi.
arbetsgivaravgifter

-
handlägga
ärenden enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, militärersätt-ningslagen m. fl.
äldre författningar i vissa fall

-
beräkna och
betala ut pensioner enligt reglerna om frivillig pensionsförsäkring i lagen om
allmän försäkring och äldre författningar

-
förvalta
verkets fonder

-
leda och utöva
tillsyn över beredskapsverksamheten inom socialförsäkringsväsendet

-
vara
värdmyndighet för redovisningscentral och revisionskontor som betjänar, förutom
RFV, vissa andra statliga myndigheter

-
vidta åtgärder
enligt allmänna verksstadgan.

Den snabba utvecklingen av de uppgifter som åvilar RFV och
försäkringskassorna har också helt naturligt medfört en kraftig utbyggnad av administrafionen.
Det kan därvid noteras att hela den personella utbyggnaden volymmässigt skett
inom den regionala och lokala organisationen. RFV:s personalkader har totalt
sett varit i huvudsak oförändrad till antalet sedan verkets fillkomst med ca 1
000 tjänster.

2 RFV-översynens förslag

2.1 Riksförsäkringsverkets roll som central förvaltnings-
och tillsynsmyndighet

Enligt RFV-översynen har RFV som central
förvaltningsmyndighet det övergripande ansvaret för administrationen av
socialförsäkringen. Därvid skall RFV verka för alt statsmakternas beslut och
intentioner verkställs. RFV skall utöva tillsyn över försäkringskassorna (och
de lokala skattemyndigheterna) beträffande de delar av försäkringen som
handhas av dessa samt självt svara för hanteringen av övriga delar av
försäkringen. Försäkringskassornas ansvarsområde anges i författning. 1 den
mån sådana författningsbestämmelser saknas ankommer del på RFV att avgöra om
och i vad mån arbetsuppgifterna skall utföras på kassorna. Därvid skall enligt
översynen en utgångspunkt vara att de uppgifter som lika väl kan utföras av
kassorna som av verket bör fullgöras på kassorna.

(En reservant i kommittén anför att försäkringskassornas
roll som verkställande organ och RFV:s roll som tillsynsorgan tydligt bör
framgå av AFL och andra författningar.)

1 RFV:s tillsynsfunktion bör ingå alt se till atl

- reformer och andra ändringar av rutiner och
tillämpning genomförs på

sådant sätt att förutsättningar finns för att beslut i enskilda ärenden redan

3 Riksdagen 1982/83. jsamt. Nr 127

Prop.
1982/83:127 34

från reformernas och ändringarnas ikraftträdande
överensstämmer med statsmakternas intenfioner, mål och handlingsriktlinjer och
att förutsättningar även i övrigt finns för att beslut skaU kunna fattas på
ett tillfredsställande underlag

- kännedom om utvecklingen av rättspraxis sprids och
initiativ tas för att få

en enhetlig rättstillämpning vid oklara rättslägen

- missbruk av trygghetssystemen motverkas

- allmänheten informeras på lämpligt sätt om
socialförsäkrings- och

bidragsförmånerna, vari ingår för verket atl se till att förutsättningar

skapas för alt den berörda personalen på försäkringskassorna skall kunna

lämna all behövlig information

- kassornas verksamhet utformas enligt en sådan policy
och sådana

gemensamma normer som bedöms medföra en god service

- möjligheter till adminislrativa förenklingar
fortlöpande tillvaratas

- kassorna har en för uppgifterna och personalen
lämpligt anpassad

organisafion och väl avvägd personalstyrka samt ändamålseriliga loka

ler.

För att utöva de uppgifter som är förknippade med
tillsynsfunktionen anser RFV-översynen att etl flertal metoder och tekniker bör
kombineras med varandra på sätt som motsvarar vad som sker i dag. RFV bör
således vid och i samband med utövandet av sin tillsynsfunktion utfärda
föreskrifter och rekommendationer, ange riktlinjer för utbildningsverksamhet,
utarbeta Utbildnings- och informationsmaterial och anordna konferens- och
utbildningsverksamhet. Uppföljningen av kassorna kan ske t. ex. genom infordrande
av handlingar, besök vid kassorna, utnyttjande av statistikmaterial etc.

RFV-översynen bedömer att ökade insatser bör ägnas åt s.
k. horisontell tillsyn, dvs. åtgärder riktade mot grupper av kassor och
avseende likartade problem.

Såvitt avser decentralisering i den bemärkelsen att man ändrar
inriktningen och omfattningen av RFV:s anvisningar menar RFV-översynen att
dessa anvisningar i så stor utsträckning som möjligt bör ges formen av
riktlinjer och ramar för kassornas agerande. Genom en sådan decentralisering
ges ökat utrymme åt kassornas egna bedömningar och därmed ett mer stimulerande
arbetsinnehåll för personalen. Anvisningarna bör utformas så att man uppnår en
ökad grad av målstyrning av kassornas handlande. Bindande anvisningar bör
förekomma när del motiveras av krav på enhetlig handläggning. I övrigt bör
anvisningarna i regel ges formen av rekommendationer eUer exempel på
tillvägagångssätt. Härigenom kan också den enskilda kassan få större
möjligheter att i förekommande fall ta hänsyn lill lokala förhållanden.

Prop.
1982/83:127 35

Beträffande försäkringstillärnpningsfrågor anser översynen
att anvisningar i form av såväl föreskrifter som rekommendationer är
erforderliga liksom en.uppföljning i efterhand av att försäkringen tillämpas på
ett riktigt och enhetligt sätt. Arbetsinstruktioner in. ni. för indata till ADB-systemet
måste som regel ha karaktär av föreskrifter.

För
tillsynen av kassornas förvaltning medför rambudgeteringssystemet en i vissa
avseenden ändrad inriktning och utformning. Genom RFV:s ökade möjligheter till
ekonomisk styrning av försäkringskassorna bör behovel av annan adminislrativ
styrning minska i motsvarande mån. Försäkringskassorna bör, inom de ekonomiska
ramarna, få ett ökat utrymme för självständigt handlande. Inom detta område bör
tillsynen därför i hög grad inriktas på utfärdande av allmänna riktlinjer i
stället för detaljerade föreskrifter och som en konsekvens härav en ökad tyngd
läggas på uppföljningen av kassornas förvaltning.

En ökad
grad av rekommendationer i stället för bindande föreskrifter ställer enligt
översynens mening andra krav på försäkringskassorna och deras personal i form
av ökat självständigt ansvarstagande. Det är angeläget att RFV och
försäkringskassorna uppmärksammar detta och att utbildningsinsatser och dylikt
anpassas till de ändrade förutsättningarna. En strävan bör därvid vara att
kassorna ges sådana förutsättningar för ett korrekt agerande att ingripanden i
efterhand från tillsynsmyndigheten i största möjliga utsträckning blir
obehövliga.

2.2 Utbildnings- och informationsverksamheten

Utbildning

Den allmänna försäkringen, de allmänna barnbidragen osv.
gälleri princip lika över hela landet. Bestämmelserna betjänas också av samma
administrativa stödsystem, dvs. handläggningen av ärenden inom kassorna sker
enligt i huvudsak samma rutiner i alla kassor. Kraven på kassapersonalens
kunskaper om försäkringen måste således vara desamma i alla försäkringskassor.

I
försäkringsfrågorna måste enligt RFV-översynens mening personalen i alla kassor
av dessa skäl ha likvärdig utbildning för samma uppgifter. Åtminstone i vad
avser faktainformationen måste utbildningsmaterialet vara gemensamt för alla
kassor. Givetvis kan kompletteringar av ett gemensamt material behöva göras i
kassor med särskilda regionala eller lokala förhållanden.

Även inom
det administrativa området arbetar försäkringskassorna med frågor som till
stora delar är likartade. Sådana frågor kräver enligt RFV-översynens mening
samma kunskaper och ställer därför samma krav på utbildningen av personalen.

Den
nuvarande utbildningsverksamheten fungerar i praktiken på ett i stort setl
smidigt sätt. Enligt RFV-översynens mening bör nuvarande förhållan-

Prop.
1982/83:127 36

den när det gäller arbetsfördelningen inom
utbildningsområdet mellan RFV och försäkringskassorna inte förändras.

RFV bör således ansvara för de centrala
utbildningsinsatserna. Dessa består i att planera och producera centralt
utbildningsmaterial samt utbilda lärare hos försäkringskassorna. RFV skall bl.
a. godkänna allt utbildningsmaterial som används gemensamt för kassorna.
Verket har också ett ansvar för att utbildningsinsatserna initieras vid rätt
tillfälle.

RFV-översynen konstaterar att ansvaret för utbildningen av
varje särskild försäkringskassas personal åvilar kassan själv såsom ansvarig
för sin verksamhet. RFV utövar tillsyn över kassans utbildningsverksamhet.

(En reservant i kommittén anser att försäkringskassoma
skall ansvara för utbildningsverksamheten.)

Information

Enligt RFV-översynens uppfattning har RFV att ansvara för
den centrala informationsverksamheten inom socialförsäkringsområdet. Detta
ansvar betingas såväl av verkets roll som central förvaltningsmyndighet som av
rationalitetsskäl. Den centrala informationsverksamheten avser sådana
informationsinsatser som på ett enhetligt sätt och med ett enhetligt innehåll
bör nå ut över hela landet eller riktar sig till speciella målgrupper som är
spridda, t. ex. alla pensionärer eller alla arbetsgivare. Givetvis skall RFV
inte självt utföra alla arbetsmoment som hänger samman med informationsverksamheten.
Det väsentliga är enligt RFV-översynen att RFV ansvarar för alla åtgärder som
hänger samman med ämbetsverkets direktivrält. Däremot bör uppgifter av
servicekaraktär, i första hand de förlagsmässiga uppgifterna i samband med
tryckning och distribution, liksom nu utföras av kassornas service- och
intresseorganisation Försäkringskasseförbundet.

Enligt RFV-översynen bör det ankomma på RFV atl i
samverkan med försäkringskassorna bl. a. kartlägga, sammanställa och analysera
informationsbehovet hos allmänheten, definiera budskap, syfte och målgrupp för
olika centrala informationsinsatser, bestämma informationskanal och form samt
utfärda anvisningar och rekommendationer till kassorna på informationsområdet.
Verket bör fastställa allt centralt informationsmaterial och ansvara för att
det är korrekt.

Försäkringskassorna ansvarar självständigt för den
regionala och lokala informationens planering och genomförande. Detta gäller t.
ex. information om försäkringen vid olika regionala sammankomster m. m. eller
om administrativa förhållanden inom kassaområdet (öppetfider och dylikt).

Det är enligt RFV-översynen angeläget att
försäkringskassepersonalens kunskaper utnyttjas även vid planering, produktion
och genomförande av cenirala informationsåtgärder. Kassorna och deras personal
bör ha ett reellt inflytande även på den centrala informationsverksamheten så
att deras

Prop.
1982/83:127 37

kunskaper om allmänhetens informationsbehov tas till vara
på ett ändamålsenligt sätt. (En reservant i kommittén anför att ansvaret för
försäkringsinformationen skall ankomma på försäkringskassorna).

2.3 Utvärdering av bidragssystemen

I RFV:s ansvar för utvärdering av bidragssystemen ingår
enligt RFV-översynen

-
att följa
utvecklingen inom socialförsäkringsområdet och närliggande områden

-
undersökning
och beskrivning av gällande förhållanden

-
analys och
bedömning av i vilken utsträckning effekterna stämmer överens med
statsmakternas beslut och intentioner

-
ev. initiering
av åtgärder inom RFV och/eller information och förslag till regeringen

RFV:s utvärderingsverksamhet skall enligt RFV-översynens
mening inte innefatta någon prövning av politiskt betingade beslut. Ett
huvudsyfte med utvärderingsverksamheten bör emellertid vara att belysa
effekterna av politiska beslut samt redovisa underlag för ev. ändrade eller nya
sådana beslut.

RFV bör i ökad omfattning kunna ge både material och
impulser för dessa ändamål.

Med hänsyn till verksamhetsområdets stora
samhällsekonomiska omfattning och dess centrala betydelse för de enskilda
individernas ekonomiska trygghet är enligt översynens mening en av RFV:s
viktigaste uppgifter att aktivt bevaka områdets utveckling i skilda avseenden
och när så påkallas informera statsmakterna eller ta initiativ till andra
åtgärder. Denna verksamhet bör ges en avsevärt ökad tyngd och prioritet jämfört
med dagsläget.

2.4 Revisionen inom socialförsäkringen

De flesta ärenden som förekommer inom RFV:s
verksamhetsområde hanteras av både försäkringskassorna och RFV.
Arbetsfördelningen är i regel den att kassorna beslutar om utgivande av
förmåner och levererar in uppgifter till ADB-systemet medan RFV bl. a. efter
bearbetning framställer och expedierar utbetalningshandlingar. Ur revisionell
synvinkel är det således fråga om ett system. Trots detta är revisionsansvaret
uppdelat på två organ. Revisionsansvaret för de manuella rutinerna vilar på
kassornas revisorer, för de maskinella ligger revisionsansvaret på
revisionskontoret (RK) vid RFV. Detta revisionskontor är föremål för
riksrevisionsverkets tillsyn och är i revisionella avseenden fristående från RFV.

4 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 127

Prop.
1982/83:127 38

RFV-översynen anser att den största bristen inom nuvarande
revisionsverksamhet rörande den allmänna försäkringen m. m. är avsaknaden av
samordning mellan revisionen av de manuella och maskinella rufinerna.
Socialförsäkringsadministrationen måste ses som en helhet och revision kunna
ske i ett sammanhang av samtliga rutiner inom ett och samma system.

Inlernrevisionsenheterna vid de olika försäkringskassorna
arbetar f. n. i stort sett oberoende av varandra samtidigt som de har att
granska i huvudsak Ukartade system. Enligt RFV-översynens bedömning skulle en
viss samordning av de skilda kassornas revision kunna höja effektiviteten i
hela verksamheten.

Enligt RFV-översynens bedömning talar övervägande skäl för
att en samordning sker såväl av revisionen mellan maskinella och manuella
rutiner som av revisionen mellan de olika försäkringskassorna. Den bästa
lösningen för att erhålla den behövliga samordningen av revisionsverksamheten
är att RK i samtliga kassor ersätter den externrevisor som f. n. utses av RFV. RK
är f. n. den enda enhet inom socialförsäkringsorganisationen som har kompelens
att utföra kvalificerad ADB-revision. RK har dessutom deltagit i uppbyggnaden
av kassornas internrevisionsenheter och är därigenom redan idag väl insatt i
kassornas revisionsfrågor. Genom den självständiga ställning som RK intar i
förhållande Ull RFV upprätthålls också en oberoende revision.

RK slår under riksrevisionsverkels tillsyn och har således
alt rätta sig efter detta verks direktiv i fråga om revisionsverksamheten.
Enligt 18 kap. 17 § andra stycket AFL har externrevisorerna att ställa sig till
efterrättelse de särskilda föreskrifter, som RFV meddelar. Härigenom skulle en
kompetenskonflikt mellan de båda ämbetsverken riksrevisionsverket och RFV
möjligen kunna uppkomma. Den risken bör undanröjas genom att RFV:s kompetens att
meddela särskilda föreskrifter för de externa revisorerna tas bort.

Förordningen (1980:718) om revision vid revisionskontor
gäller endast revision av statliga myndigheter. Då försäkringskassorna inte är
statliga myndigheter måste särskilda bestämmelser ges för RK:s revision av
försäkringskassorna. Detta sker med hänsyn till uppgifternas speciella natur
lämpligast i en särskild författning.

I RK:s uppgift att vara externrevisor bör enligt RFV-översynens
mening ingå alt - på i stort sett samrna sätt som nu skett - i samverkan med
försäkringskassorna bedriva gemensamma revisionsprojekt.

(En reservant i kommittén anser att revisionsverksamheten
i kassorna och tillsynen av denna skall förbli oförändrad.)

RFV-översynen tar i detta sammanhang upp Försäkringskasseförbundet
(FKF). Kommittén konstaterar att FKF är en organisation med offentligrätlsliga
medlemmar men anordnad i privaträttsliga former. Eftersom FKF:s verksamhet helt
bekostas med allmänna medel finns etl intresse av att medelsanvändningen i förbundet
- såsom redan f. n. sker beträffande

Prop.
1982/83:127 39

försäkringskassorna genom en revisor utsedd av RFV -
granskas även på statens vägnar. RFV-översynen har övervägt om inte RK borde
utses till revisor även i förbundet.

RFV-översynen menar att statens intresse i viss
utsträckning kan tillgodoses genom alt RK enligt förslagel ovan blir revisor i
samtliga försäkringskassor. RK skall göra en samlad granskning av alla
försäkringskassors medelsförvaltning och därför även av de utgifter kassorna
har för att finansiera FKF:s verksamhet. Om förbundet därtill - i likhet med
vad som förutsätts gälla för försäkringskassorna - får en skyldighet att på
begäran lämna RK alla upplysningar angående medelsanvändningen, torde i huvudsak
samina effekt kunna nås som vid en direkt statlig revision av förbundet. RFV-översynen
föreslår att frågan löses i enlighet härmed.

En bestämmelse om FKF:s uppgiftsskyldighet kan lämpligen
tas in i samma författning som enligt ovan föreslås reglera RK:s revision av
försäkringskassorna.

(En reservant i kommittén anser att former.bör skapas för
att RK skall ha samma uppgift belräffande FKF:s verksamhet som i fråga om
försäkringskassorna.)

2.5 Handläggning av enskilda ärenden

Inom RFV:s och försäkringskassornas verksamhetsområde har
det -alltsedan den nuvarande administrationens tillkomst i början av 1960-talet
-funnits en medveten strävan att decentralisera handhavandet av de olika
trygghetsförmånerna. Genomförandet av statsmakternas beslut med anledning av RFV-översynens
förslag i det första delbetänkandet innebär yllerligare decentralisering av
beslutsbefogenheter från RFV till försäkringskassorna.

RFV-översynen har. gått igenom RFV:s återstående
handläggning av individuella ärenden bl. a. för att pröva möjligheterna till
ytterligare decentralisering. En utgångspunkt för RFV-översynens bedömningar är
att de uppgifter som likaväl kan utföras av kassorna som av RFV bör fullgöras
av kassorna. En förutsättning är också att servicen till allmänheten i vart
fall inte försämras på grund av överflyttningen.

Handläggningen av ärenden enligt internationella
konventioner bör enligt RFV-översynens mening liksom ärenden enligt den svenska
lagstiftningen så långt möjligt ske på försäkringskassorna. Merparten av
konventionsärenden sköts redan i dag på försäkringskassorna. På RFV:s lagbyrå
handläggs emellertid några olika typer av konventionsintyg;

Intyg om tillhörighet till svensk socialförsäkring är
relativt komplicerade bl. a. på grund av atl reglerna som gäller för s. k.
utsänd personal kan vara svåra att tillämpa. Med hänsyn härtill bör enligt RFV-översynens
mening dessa ärenden - som utgör en mindre del av intygs- och dispensärendena
-även fortsättningsvis handläggas av RFV.

Prop.
1982/83:127 40

Intyg om försäkringsperioder avseende sjukförsäkring och
pension utgör sammantagna den största delen av lagbyråns
individuella'ärendehandläggning. De är av rutinkaraktär och bör enligt RFV-översynens
uppfattning kunna handläggas på kassorna. På Stockholms läns allmänna
försäkringskassa finns en särskild utlandsavdelning inrättad med uppgift att
handlägga försäkringsfrågor för utlandssvenskar. Enligt RFV-översynens
uppfattning ter det sig naturligt att dessa intygsfrågor handläggs där.

Inom RFV:s matematisk-statistiska byrå har en särskild
sektion att svara för administrationen av den frivilliga pensionsförsäkringen
enligt 22 kap. AFL. Fr. o. ni. den 1 januari 1981 har nyteckning till
försäkringen upphört varför sektionens huvudsakliga arbetsuppgifter består av
vård av försäkringsbeståndet.

Den frivilliga pensionsförsäkringen har tidigare inte i
någon del handlagts på försäkringskassorna. Verksamheten är liten till sin
omfattning och ställer stora krav på speciell matematisk kompetens som saknas
på försäkringskassorna. Enligt RFV-översynen är det därför inte möjligt att
flytta uppgifterna från RFV.

Inköp av trafiklivränta hos RFV sker med stöd av reglerna
i 12 § lagen (1929:77) om trafikförsäkring å motorfordon och 5 §
trafikförsäkringsförordningen (1976:359). Enligt dessa regler skall svenskt
försäkringsbolag, som inte har rätt att ansvara för livränta, samt utländsk
försäkringsanstalt köpa livränta hos RFV eller behörig svensk
försäkringsanstalt. Hela beståndet trafiklivräntor i RFV är omkring 800 och den
årliga tillströmningen är ca 35.

RFV:s
befattning med barntivränior sker med stöd av föräldrabalken 4 kap. 6 S och 7
kap. 7 §. Underhållsskyldig kan i vissa fall fullgöra sin underhållsskyldighet
genom att teckna avtal om engångsbelopp. Det avtalade underhållsbeloppet skall
betalas till socialnämnden som har att köpa en livränta för barnets räkning.
Livräntan skall köpas i RFV eller svenskt försäkringsbolag.

Administrationen av barnlivräntorna är en myckel liten
verksamhet i RFV. Endast ett eller ett par fall förekommer varje år. Totalt
finns ca 20 fall.

Enligt RFV-översynen bör det vara tillfyllest att
möjlighet att köpa ifrågavarande livräntor finns inom de privata
försäkringsbolagen. RFV:s försäljning av dessa livräntor bör således upphöra.
Verkets uppgift att förvalta och betala ut de livräntor som redan finns kommer
dock att bestå, men i successivt minskad omfattning.

Beträffande yT/ce55/:a(/en>e!f/p« konstaterar RFV-översynen
att handläggningen regleras av en mångfald olika författningar som varit
gällande vid olika tidsperioder. En decentralisering av administrationen av
yrkesskadeförsäkringen till försäkringskassorna skulle ställa nya krav på
kassorna, vilket sammanhänger med att olika ersättningsregler gäller inom
yrkes- och arbetsskadeförsäkrinsarna.

Prop.
1982/83:127 41

Enligt RFV-översynens uppfattning bör
yrkesskadeförsäkringen i de delar som nu handhas av RFV även framdeles skötas
av verket. Översynen gör alltså samma bedömning som gjordes beträffande
yrkesskadeförsäkringens ' administrafion när den nya arbetsskadeförsäHringen
kom fill.

Avgiftsrevision. I proposifion (1975:87) om riktlinjer för
ändrad skatteadministration och taxering i första instans m. m. underströk
föredragande departementschefen att den effektivaste kontrollen av
arbetsgivaravgifter uppnåddes vid en integrerad revision i fråga om såväl
direkt och indirekl skatt som arbetsgivaravgifter. Resurserna för integrerad
revision inom skatteadministrationen har förstärkts. 1 takt härmed har
arbetsbelastningen i form av skatlepromemorior på revisionssektionen också ökal.
Sektionens egna revisionsinsatser har därvid i motsvarande mån måst minskas. F.
n. svarar skaltepromemoriorna för ca 70 % av arbetet inom sektionen.

Enligt RFV-översynens bedömning talar detta för att
revisionssektionens egenrevision upphör till förmån för behandlingen av
promemoriorna från skattemyndigheterna som även framdeles kan väntas öka i viss
utsträckning.

I fråga om ersättning för kostnader för företagshälsovård
fastställer RFV överenskommelser mellan försäkringskassa och arbetsgivare
enligt 2 kap. 7 § 2 st. AFL. RFV:s granskning av överenskommelserna har lett
till endast mycket små justeringar. Enligt RFV-översynens bedömning bör RFV:s
fastställande av överenskommelserna kunna slopas.

Enligt bestämmelserna i de olika taxorna för privatläkare m.
fl. privatpraktiserande vårdgivare kan sådana vårdgivare som är uppförda på
försäkringskassas förteckningar föras av från dessa, om de bryter mot
bestämmelserna i resp. taxa. Beslut härom skall fattas av RFV efter kassans
hörande.

RFV-översynen föreslår att dessa ärenden skall
decentraliseras fill försäkringskassorna. Det kan nämnas att någon vårdgivare
ännu inte förts av från förteckning.

Tandläkare som är anslutna fill tandvårdsförsäkringen
skall vara uppförda på förteckning hos försäkringskassa. I fråga om
nytillkommande tandläkare gäller alltsedan år 1975 enligt föreskrifter från RFV
att tandläkare i princip inte skall föras upp på förteckning av
försäkringskassa (dvs. i praktiken inte ges tillstånd att meddela av
tandvårdsförsäkringen ersättningsbar tandvård som privatpraktiker) annat än om ersättningsetablering
föreligger. Härför fordras emellerfid i regel verkets medgivande.

Med hänsyn Ull att ifrågavarande regler endast gäller till
1982 års utgång samt fill att etableringsfrågorna övervägs i
tandvårdsutredningen (S 1978:01) föreslår kommittén inte någon ändring rörande
hanteringen av dessa ärenden.

Enligt bestämmelserna i läkarvårdstaxan får läkare med allmänläkar-
eller specialistkompetens debilera högre arvode för vissa undersökningar. Regeringen
har bemyndigat RFV att efter samråd med socialstyrelsen meddela

Prop. 1982/83:127 42

dispens från kravet på allmänläkarkompetens i
läkarvårdstaxan. 1 dessa ärenden inhämtas yttrande från socialstyrelsen, som
besitter den medicinska sakkunskapen. Kompetensen i dessa mycket fåtaliga fall
finns således helt på det centrala planet och med hänsyn härtill bör dessa
ärenden enligt kommitténs mening även framdeles handläggas av RFV.

Med stöd av taxan för sjukvårdande behandling m.m. har RFV
utfärdat föreskrifter rörande krav på viss tids tjänstgöring i offentlig vård
för att sjukgymnast skall få föras upp på försäkringskassas förteckning. RFV
kan meddela dispens från detta krav. I vissa av dessa ärenden tas kontakt med
socialstyrelsen. Kommittén anser att även dessa ärenden alltjämt bör handläggas
av RFV.

Ärenden om
återkrav och regress rörande försäkringsförmåner m. m. aktualiseras i RFV i
princip endast efter felaktiga utbetalningar som gjorts från verket. Dessutom
övertar verket i sin egenskap av bevakningsmyndighet beträffande fordringar
enligt 20 kap. 4 § AFL och 12 § lagen om allmänna -barnbidrag ärenden om
avskrivning av fordringar från försäkringskassorna som överstiger f. n. 25 000
kr. Enligt dessa lagrum skall försäkrad som genom att lämna oriktiga uppgifter
eller dylikt förorsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för högt
belopp återbetala det för mycket utgivna.

Ifrågavarande ärenden kan aktualiseras inom hela RFV:s verksamhetsområde,
således inte bara i de delar som är gemensamma med försäkringskassorna. En
decentralisering av dessa äterkravsärenden till kassorna bedömer kommittén inte
vara rafionell.

2.6 Organisationsförändringar

De föreslagna förändringarna framgår av följande
sammanställning.

Nuvarande organisation: Föreslagen organisation:

Administrativa avdelningen Administrativa avdelningen

,., „ ( Personalbyrån

Kanslibyran \

[ Ekonomibyran

Lagbyrån Lagbyrån

Informations- och utbildningsbyrån (I/U-byrån)

/

Sjukförsäkrings- och utredningsbyrån (S-U-byrån)

Pensions-
och bidragsbyrån (P-B-byrån) i Organisationsbyrån

Tillsynsavdelningen Försäkringsavdelningen

Första tillsynsbyrån Andra tillsynsbyrån
Organisationsbyrån

Adrninistrativa sektionen

Informafions-
och utbildningsbyrån (I/U-byrån)

Tekniska byrån

Tekniska enheten

Planeringsavdelningen
Utredningsbyrån Matemafisk-stafistiska byrån

Avgiftsbyrån

Utvärderingsavdelningen
Utredningsbyrån Matematisk-statistiska byrån

A vgiftsenheten

Yrkesskadeavdelningen
Byrå 1 Byrå 2

Yrkesskadeavdelningen
Byrå 1 Byrå 2

Ombudsenheten

Ombudsenheten

Kommittén föreslår således bl. a. att tekniska byrån och
avgiftsbyrån skall brytas ut från resp. avdelning och bilda fristående enheter.

Tekniska byrån svarar för en från avdelningen i övrigt
artskild verksamhet, vilken riktas inte bara mot tillsynsavdelningen och
försäkringskassorna utan också mot verkets övriga avdelningar och utomstående
intressenter. Dessutom är tekniska byrån, som disponerar mer än hälften av
nuvarande tillsynsavdelningens personalresurser, genom sin placering i
Sundsvall lokalmässigt skild från RFV i övrigt och intar redan nu en särställning
i flera avseenden. Av dessa skäl bör tekniska byrån ombildas till en
självständig enhet.

Avgiftsbyråns verksamhet har inte något direkt samband med
verksamheten i övrigt vare sig på planeringsavdelningen eller på någon annan
avdelning. En ställning som separat enhet mofiveras också av byråns storlek och
av de speciella omständigheter som hänger samman med att verksamheten avses
att så småningom decentraliseras till länsstyrelser och lokala
skattemyndigheter. Kommittén finner att en fristående ställning för enheten är
ägnad att underlätta den avveckling som förutsätts ske i samband härmed.

Till RFV finns fyra rådgivande delegationer knutna - en
tandvårdsdelegation, en läkarvårdsdelegation, en central pensionsdelegafion
och en arbetsskadedelegation.

Den centrala pensiondelegationen inrättades den.l juli
1975 med uppgift att vara ett rådgivande organ till RFV för samråd och
samverkan med arbetsmarknadsparterna främst i frågor rörande utfärdande av
tillämpningsföreskrifter till lagen om delpensionsförsäkring. I delegationen
ingår företrädare för RFV, LO, TCO, SACO/SR, SAF, statens löne- och

Prop.
1982/83:127 44

pensionsverk. Svenska kommunförbundet samt egenföretagarna.

Arbetsskadedelegationen inrättades år 1977 med uppgift att
vara ett rådgivande organ för RFV vid genomförandet av arbetsskadeförsäkringen
och vid uppföljningen av försäkringens verkningar. 1 delegationen ingår
företrädare för RFV, LO, TCO, SACO/SR, SAF, Landstingsförbundet samt egenföretagarna.

Centrala pensionsdelegafionen
och arbetsskadedelegafionen har i viss utsträckning gemensamma ledamöter. Det
synes vara rationellt att slå samman dessa delegationer och samfidigt öppna
möjlighet till motsvarande samråd vid behov rörande övriga delar av
socialförsäkringen frånsett läkarvårds- och tandvårdsdelegafionernas områden. RFV-översynen
föreslår att en socialförsäkringsdelegafion inrättas för ändamålet och att
centrala pensionsdelegationen och arbetsskadedelegationen samtidigt upphör.

2.7 Resursfrågor

RFV-översynen har inte prövat det totala resursbehovet för
verket och dess olika funktioner utan enUgt direktiven inriktat sitt arbete på
att inom befintlig resursram föreslå särskilt angelägna förändringar. De
resursmässiga förstärkningar som översynen föreslår förutsätts således kunna
ske genom en omfördelning av resurser från andra delar av verket.

När det gäller administrativa avdelningen bedömer RFV-översynen
att en förstärkning krävs av personalfunkfionen och ekonomifunktionen.

Vidare bör utvärderingsfunktionen förstärkas.

Nämnda förstärkningar kompenseras dels genom den
föreslagna decentraliseringen till försäkringskassorna av vissa ärenden och
genom att den s.k. egenrevisionen slopas, dels genom överflyttning fill
postverket av vissa avstämningsuppgifter.

Övriga förändringar av organisationen åstadkoms genom
överföring av resurser mellan berörda organisatoriska enheter.

Prop.
1982/83:127 45

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet
Riksförsäkringsverkets roll, uppgifter och organisation (Ds S 1981:13)

1 Allmänt om förslagens innebörd

Remissinstanserna delar i allmänhet eller lämnar utan
erinran RFV-översynens övergripande förslag om atl förslärka de utvärderande
inslagen i riksförsäkringsverkels verksamhel och alt effektivisera
tillsynsfunktionen.

Riksförsäkringsverket (RFV) instämmer i kommitténs uppfattning
att RFV:s verksamhet i så stor omfattning som möjligt bör inriktas på tillsyn
och andra centrala uppgifter inom socialförsäkringsområdet och alt arbetsuppgifter
utan anknytning till verkels funktion som central förvaltnings- och
tillsynsmyndighet så långl möjligl bör flyttas från RFV.

Riksrevisionsverket konstaterar att kommitténs förslag i
väsentliga delar överensstämmer med de synpunkter verket har framfört i samband
med förvaltningsrevision av RFV.

Försäkringskasseförbundet och Försäkringsanställdas
förbund delar i allt väsenfiigl de uppfattningar som förts fram i reservationen
till betänkandet.

2.1 Riksförsäkringsverkets roll som central förvaltnings-
och tillsynsmyndighet

De flesta remissinstanserna är i huvudsak positiva fill RFV-översynens
ställningstaganden i fråga om RFV:s och försäkringskassornas ansvarsområden.

RFV delar kommitténs bedömning att verket som central
förvaltningsmyndighet har det övergripande ansvaret för administrationen av
socialförsäkringen. RFV vill understryka att verket i denna egenskap är
behörigt alt avgöra om och i vad mån arbetsuppgifter inom den allmänna
försäkringen m. m. skall utföras av försäkringskassorna eller av verket dvs.
att bestämma arbetsfördelningen mellan verk och kassor.

Riksrevisionsverket pekar på de motstridiga uppfattningar
som finns om RFV:s resp. försäkringskassornas ansvar. Enligt verkets mening har
kommittén på ett i huvudsak förtjänstfullt sätt markerat RFV:s ansvar i
förhållande till försäkringskassorna. Riksrevisionsverket anser alt statsmakterna
bör klart ange RFV:s resp. försäkringskassornas ansvar för de olika funktioner
som behandlas i betänkandet. Etl annat sätt att minska de problem som
föreligger är att förstatliga kassorna, vilket många skäl talar för. Riksrevisionsverket
föreslår därför att statsmakterna nu överväger frågan

5 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 127

Prop.
1982/83:127 46

om att även formellt inordna försäkringskassorna i den
statliga socialförsäkringsadministrationen .

Statskontoret anför att det mest logiska sättet att skapa
bättre förutsättningar för samarbete mellan RFV och försäkringskassorna är att
förstatUga kassorna.

TCO framhåller all del är av stor vikt atl man beaktar
behoven av precisering av verkets resp. kassornas uppgifts- och
kompetensområden. Likaså bör beaktas möjligheterna till en decentralisering i
verksamheten och att man tillvaratar de värden som ligger i en betydande
administrativ självständighet för försäkringskassorna. En decentraliserad
organisation är en förutsättning för elt starkt lekmannainflytande i
tillämpningen av det trygghetssystem som socialförsäkringarna utgör.

LO anför att det är nödvändigt att finna sådana avvägningar
mellan RFV:s tillsynsuppgifler och kassornas självständiga beslutsbefogenheter
all å ena sidan enhetlighet kassorna emellan befrämjas men å andra sidan
kassornas självständiga ställning inte beskärs.

Försäkringskasseförbundel understryker det angelägna i atl
ell klargörande sker i lagtexten av RFV:s resp. försäkringskassornas ställning
och uppgifter så atl oklarheter kan undvikas. Förbundet motsätter sig kommitténs
uppfattning att verket ensidigt skall kunna avgöra arbets- och därmed
befogenhetsfördelningen mellan sig och kassorna i fall där författningsbestämmelser
saknas. Eftersom del heller inle är lämpligt alt kassorna ges en sådan
befogenhet är det nödvändigt att riksdagen eller regeringen klart formulerar
ansvars- och befogenhetsgränser.

Även Försäkringsanställdas förhund anför att
försäkringskassornas roll som verkställande organ och RFV:s roll som
tillsynsorgan bör tydligt framgå av lag och författning.

Remissinstanserna är posifiva till att RFV:s tillsyn av
försäkringskassorna i högre grad ges formen av riktlinjer och ramar i stället
för mer detaljerade och bindande anvisningar.

/?fV instämmer i RFV-översynens uppfattning att verkets
anvisningar bör ges i form av riktlinjer och ramar i syfte att uppnå en ökad
grad av målstyrning. Bindande anvisningar bör endast förekomma när det
motiveras av tvingande krav på enhetlig handläggning. Statsmakterna delegerar
ofta lill verket all utfärda tillämpningsföreskrifter till lagstiftningen.
Dessa föreskrifter kompletterar lagstiftningen och måste oftast - för att en
likformig tillämpning skall åstadkommas - vara av bindande karaktär. Inom det
administrativa området däremot, med undantag för frågor avseende automatisk
databehandling, föreligger krav av denna typ mer sällan. Del för kassorna
beslutade rambudgelsystemet ger vidare möjlighet till en ökad grad av
målstyrning. Inom de ekonomiska ramar som ges får kassorna ett avsevärt ökat
utrymme för egna beslut. Vidare framhåller RFV att verket i högre grad än idag
bör använda sina resurser för att analysera och uttala sig i tillämpningsfrågor
där praxis inte hunnit utbildas. Delta gäller främst ny eller

Prop.
1982/83:127 47

ändrad lagstiftning då del kan ta avsevärd tid innan
reglerna tolkals genom praxisbildning hos besvärsinstanserna. 1 RFV:s ansvar
bör ligga att medverka till att lagstiftningen tillämpas lika hos
försäkringskassorna under tiden fram till dess att praxis blir klar.

Även försäkringsöverdomstolen understryker vikten av att verkel
snabbt utfärdar nödvändiga tillämpningsföreskrifter i sin författningssamling
och/ eller anvisningar och råd i samband med atl ny lagsiiftning skall träda i
kraft. Domstolen framhåller att kompletterande beslämmelser är av betydelse
inte endast för tillämpande myndigheter utan också för allmänheten som många
gånger först därigenom får möjlighet att förutse sin egen situation.

Försäkringskasseförbundet anför att en väl organiserad,
kompetent och väl genomförd uppföljning och kontroll av kassaverksamheten
ligger helt i linje med kassaintresset och utgör ett värdefullt stöd för en
kassastyrelse.

Enligt förbundets mening innebär tillsyn enligl vanligt
språkbruk huvudsakligen en kontroll i efterhand. Detta måste i praktiken
medföra att RFV i framtiden mycket starkt begränsar sitt deltagande i
socialförsäkringens direkta drifts- och verkställighetsfrågor. Med undantag för
sådana anvisningar som inte kan undvaras för utövande av RFV:s överordnade
styrfunktion bör sålunda verket utfärda rekommendationer i stället för bindande
föreskrifter. Delta medför samlidigt ökade krav på försäkringskassorna och
deras personal i form av ytterligare ansvarstagande och en anpassning av
utbildningsinsatser och dylikt lill de ändrade förutsättningarna. Kassorna får
skapa sådana förutsättningar för ett korrekt agerande, som gör att de kan
motsvara ökade krav och alt ingripanden i efterhand från tillsynsmyndigheten i
största möjliga utsträckning blir obehövliga.

2.2 Utbildnings- och informationsverksamheten

RFV, riksrevisionsverket och försäkringsöverdomstolen
uttalar sitt stöd för RFV-översynens bedömning att ansvaret för centrala
insatser inom utbildnings- och informationsområdet ankommer på RFV. LO,
Försäkringskasseförbundet och Försäkringsanställdas förbund har en annan
uppfattning.

RFV instämmer i RFV-översynens bedömningar när det gäller
verkels övergripande ansvar avseende utbildnings- och informationsverksamheten.
Som elt led i genomförandel av samhällets reformpolitik måste för den ansvariga
myndigheten ligga att tillse, alt allmänheten får en korrekt och rättvisande
information och alt berörd personal genom en adekvat utbildning ges möjlighet
att tillämpa försäkringen på ett likformigt och rättvist sätt. På socialförsäkringsområdet
ankommer detta på RFV. En viktig utgångspunkt härvid är ett nära samarbete med
Försäkringskasseförbundet.

Beträffande genomförandet vill RFV särskilt framhålla alt
varje kassa har ansvar för utbildning av sin personal och för information till
allmänheten inom sitt kassaområde. Därvidlag står det fritt för varje kassa att
komplettera

Prop.
1982/83:127 48

centralt framtaget material för utbildning eller
information alltefter regionala behov och förutsättningar.

Riksrevisionsverkel noterar med tillfredsställelse att
kommitténs majoritet dragit samma slutsats som riksrevisionsverkel tidigare
redovisat, nämligen att RFV har att ansvara för den centrala
informationsverksamheten inom socialförsäkringen.

Försäkringsöverdomstolen konstaterar att
utbildningsverksamheten på socialförsäkringsområdet hittills fungerat mycket
väl. Såväl innehållsmässigt som organisatoriskt har utbildningen uppfyllt högt
ställda krav och det kan nog sägas att utbildningsverksamheten på
socialförsäkringsområdet tillhör det bästa som förekommer inom förvaltningen.
Domstolen ser därför inte några skäl för att man skall genomföra några
förändringar i delta avseende. Ett överförande av utbildningsansvaret från verkel
till de olika försäkringskassorna skulle kunna leda fill att enhetligheten i
utbildningen kan gå förlorad.

LO framhåller att det är ifrågavarande två
verksamhetsgrenar som i fråga om centrala uppgifter varit minsl klara i fråga
om ansvarsuppdelning mellan verket och kassorna och som också utgjort en källa
till stark irritation och meningsmotsättningar.

Utgångspunkten för utbildnings- och informationsinsatserna
måste vara en god samverkan mellan försäkringskassorna och RFV och etl
utnyttjande av resurserna på bästa möjliga sätt. Del är olyckligt om kompelensstrider
skall försvaga eller försvåra en sådan vikfig verksamhet inom socialförsäkringsområdet.
Helt klart har hittills varit att försäkringskassorna har det regionala och
lokala ansvaret för säväl utbildning som information. Huvuddelen av
verksamheten torde också ligga på denna nivå. Försäkringskassorna kan dock
inte fullgöra sina uppgifter utan ianspråktagande av all sakkunskap på RFV. Av
detta följer dock inte nödvändigtvis att verkel skall ha del konkreta ansvaret
för dessa uppgifter eftersom det viktiga är att tillvarata resurserna inom
sakområdena. LO får därför i princip instämma i tankegångarna i reservationen
till betänkandet.

Försäkringskasseförbundet hävdar den principiella
ståndpunkten atl utbildning och information är uppgifter som är oupplösligt
förknippade med försäkringskassornas ställning som arbetsgivare för
kassapersonalen och som primärt och odelat ansvariga för
försäkringshandläggningen inom resp. län. Eftersom såväl, kostnaderna för utbildning
och information som effekterna därav har väsentlig belydelse för dels kassornas
totala förvaltningskostnader -för vilka kassorna är odelat ansvariga inom en
från den 1 juli 1982 given ram - och dels servicen till de försäkrade - för
vilken varje kassa likaledes har ett primärt och odelat ansvar inom resp.
område - kan kassornas befogenheter och ansvar för utbildning och information omöjligtvis
sättas ifråga.

Enligt förbundets mening innebär detta inget hinder för
utan utgör tvärtom ett starkt argument för att verket skall ha en tillsyn över ulbildnings-och
informationsverksamheterna. Eftersom verket i regel har uppgiften att

Prop. 1982/83:127 49

förbereda genomförandet av nya lagar och förordningar samt
utfärda erforderliga tillämpningsföreskrifter får verket en kompetens och
detaljkunskap om innebörden av nya regler som är unik i skedet innan
regelsystemen ifråga trätt i krafl. Därför bör verket svara för sakgranskning
av det utbildningsmaterial som används i den s. k. nyhelsutbildningen för
kassornas personal liksom för sakgranskningen av den information som i olika
former riktas till allmänheten om innebörden av och regler för nya eller
förändrade försäkrings- och bidragsgrenar. Så länge RFV är huvudman för
systemarbete och ADB-drift bör ett motsvarande system gälla även för utbildning
i system och driftsfrågor inom ADB-området.

Utbildningsverksamhet inom övriga områden bör helt och
hållet vara en kassornas angelägenhet liksom konferensverksamhet inom
motsvarande områden. Även utbildnings- och konferensverksamhet förde
förtroendevalda inom försäkringskassorna är en angelägenhet för
försäkringskassorna. Vad gäller utbildnings- och konferensverksamhet för
förtroendevalda som tar sikte på försäkringsregler och försäkringstillämpning
bör verkel sakgranska och/eller medverka i utbildnings- och
konferensverksamheten.

Ledning, planering och samordning av centrala och/eller
gemensamma utbildningsåtgärder inom kassorna bör ske genom ett ledningsorgan i
vilket verket skall vara representerat. Såsom ram för ledningsorganets
verksamhet skall gälla de övergripande planer och mål som utarbetats av RFV.

En motsvarande arbetsfördelning och organisation bör gälla
även för informationsverksamheten.

Enligt förbundets uppfattning bör riksdag eller regering
ange en principiell rollfördelning inom utbildnings- och informafionsverksamheten
i enlighel med vad som skisserats.

Försäkringsanställdas förbimd anser atl försäkringskassorna
skall ansvara för utbildnings- och informationsverksamhet samt att RFV:s
medverkan skall begränsas till sakgranskning av utbildnings- och
informationsmaterial samt tillsyn av verksamheten.

2.3 Utvärdering av bidragssystemen

RFV-översynen har givit utvärderings- och
utvecklingsfunktionen en framträdande plats, vilket genomgående fått ett
positivt mottagande av remissorganen.

RFV instämmer i gjorda bedömningar och finner det
tillfredsställande att RFV-översynen uttalat att ansvaret för uppföljning och utvärdering
ingår i verkets uppgift som central förvaltnings- soch tillsynsmyndighet.
Förslaget innebär enligt verkets mening att utvärderingsansvaret preciseras och
därmed kan ges en fastare förankring i RFV:s arbete och organisation.

RFV vill även understryka vikten av att ta till vara de
kunskaper och erfarenheter som finns inom försäkringskassorna.

Prop.
1982/83:127 50

Riksrevisionsverket påpekar att i vilken mån utvärderings-
och utvecklingsansvaret i en viss fråga ankommer på RFV eller mer bör
betraktas som forsknings- och utveckUngsarbete som bör bedrivas av andra organ
inte har klarlagts. Många frågor inom RFV:s verksamhetsområde är av detta slag
och dessutom ofta föremål för en politisk debatt. Riksrevisionsverket anser mot
denna bakgrund att RFV genom en dialog med statsmakterna bör eftersträva en
gränsdragning i ansvarsfrågan mellan RFV resp. andra organ vad gäller
utvärderings- och utvecklingsarbetet. Eftersom behovet av utvärdering inom
socialförsäkringsområdet är betydande vill riksrevisionsverket starkt betona
angelägenheten av det totala utvärderingsarbetet inom RFV och socialförsäkringsområdet.

Även Försäkringskasseförbundet understryker angelägenheten
av att RFV:s utvecklande och utvärderande uppgifter ges en ökad prioritet. Det
är förbundets övertygelse att mycket betydande samhällsekonomiska vinster står
att hämta utan att man behöver rasera vare sig det en gång avsedda
trygghetssystemet eller kassornas organisafion. Genom förändrade försäk-ringskonstmktioner,
ökad samordning och satsning på tidig rehabilitering finns det stora
möjligheter att förbättra utbytet av samhällets insatser på
socialförsäkringsområdet, samtidigt som antalet utslagna människor kan minskas.

2.4 Revisionen inom socialförsäkringen

Flertalet remissinstanser delar eller lämnar utan erinran
kommitténs syn på behovet av en samlad revisionsverksamhet inom
socialförsäkringen.

RFV understryker vikten av atl en samordning kommer lill
stånd i revisionen av manuella och maskinella syslem. Bl. a. mol bakgrund av
att verket bedömer en sådan samordning som villkor för en effektiv revisionsverksamhet
tillstyrks utredningens förslag att revisionskontorel bör ersätta den
externrevisor som RFV utser i varje kassa.

Riksrevisionsverket instämmer i förslaget om att RFV:s revisionskonlor
skall gå in som exlernrevisor i försäkringskassorna och framhåller att verkets
revision successivt övergått till s. k. systemstudier, där granskningen normalt
inle utgår från ett myndighetsperspektiv ulan från en eller flera myndigheters
verksamhetsområden. I denna typ av studier betonas beroendeförhållandena
mellan ett systems olika delar, och granskningen inriktas särskilt på risker
för suboptimeringar, dvs. att i och för sig effektiva delsystem motverkar
varandra. Den intressantaste frågan i denna typ av granskning är hur ett visst
delsystem, enskilt eller i samverkan med ändra delsystem, påverkar den totala
effektiviteten i det större systemet. De allmänna försäkringskassornas verksamhel
är omfattande och utgör ofta delar av ett större system. Riksrevisionsverket
anser atl det är naturligt att verkets förvaltningsrevision också omfattar
försäkringskassornas verksamhet.

Riksrevisionsverket tar även upp frågan om granskningen av
Försäkrings-

Prop. 1982/83:127 51

kasseförbundets verksamhet. Verket anser atl förbundets verksamhel
- i likhet med vad som gäller för försäkringskassorna - bör ses som en del av
den totala socialförsäkringsadministrationen och atl revisionskontorets uppgift
bör vara densamma beträffande förbundet och försäkringskassorna.

Slalskonlorel tillstyrker RFV-översynens förslag såvitt
avser externrevision hos försäkringskassorna och framhåller att
revisionskontoret vid RFV f. n. är den enda enhet inom
socialförsäkringsorganisationen som har kompetens att utföra kvalificerade ADB-revisioner.
I fråga om Försäkringskasseförbundet stöder statskontoret den reservation, i
vilken föreslås att revisionskontoret skall kunna utföra extern revision såväl
av Försäkringskasseförbundet som av kassorna. Förbundet är i sin egenskap av
intresseorganisation och finansierad av kassorna en del av den totala
försäkringsadministrationen.

RFV-översynens förslag i fråga om revision avstyrks av
Försäkringskasseförbundet och Försäkringsanställdas förbimd.

Försäkringskasseförbundet anför all det är oförenligt med
den allmänt vedertagna principen om en objektiv och oberoende revision atl RFV:s
revisionskontor dels får en gentemot kassornas internrevision ledande och
samordnande funktion, dels en formell funktion som externrevisor i
försäkringskassa, dels ock utövar RFV:s tillsyn över kassornas revisionsenheter.

Försäkringskasseförbundet anser all man i första hand
skall pröva frågan om ett förändrat huvudmannaskap för ADB-verksamheten. Men
även oberoende därav står enligt förbundet andra lösningar till buds för en överbryggning
av revisionsklyflan än den enda som RFV-översynen för fram.

Förbundet anser att behovet av samordning och samverkan i
revisionen bör och kan tillgodoses tillräckligt effektivt genom lämpliga
samarbetsformer mellan kassornas externrevision och revisionskontoret, mellan
extern- resp. internrevisorer i skilda kassor samt mellan varje kassas extern-
och internrevision. Redan etablerade kontakter mellan revisionskontoret och
internrevisorer i kassorna kan utvecklas ytterligare.

1 fråga om Försäkringskasseförbundets revision motsätter
sig förbundet kommitténs förslag atl förbundet skall åläggas skyldighet att på
begäran lämna revisionskontoret upplysningar angående medelsanvändningen. Förbundet
framhåller att dess agerande beslutas enligt civilrättsliga regler av valda
ombud för kassorna.

Försäkringsanställdas förbund anser atl revisionsverksamheten
i försäkringskassorna och tillsynen av denna skall vara oförändrad.

2.5 Handläggning av enskilda ärenden

RFV-översynens förslag i fråga om ytterligare
decentralisering av individuella ärenden kommenteras av följande remissorgan.

Prop. 1982/83:127 52

RFV anser att den decentraliseringsträvan som RFV-översynen
gett uttryck för bör vara vägledande för åtgärder inom verkets ämbetsområde.
Uppgifter som lika väl kan utföras av kassorna som RFV bör således fullgöras av
kassorna under förutsättning alt servicen till allmänheten i vart fall inte
försämras på grund av överflyttningen och att decentraliseringen kan ske inom
ramen för nuvarande resurser. RFV tillstyrker decentralisering av de av RFV-översynen
föreslagna ärendegrupperna utom såvitt gäller den revision som avgiftsbyrån gör
av arbetsgivares underlag för arbetsgivaravgifter (egenrevision).

RFV bör ha kvar rätten och möjligheten att företa egna
revisioner hos arbetsgivare i avgiftsärenden. Ett totalt slopande av egenrevisionen
skulle innebära alt vissa arbetsgivare aldrig skulle komma att revideras. Detta
gäller framför allt landsting och kommuner, vilka f. n. inle blir föremål för
revisioner från skattemyndigheternas sida. Motsvarande gäller i regel
storföretagens underlag för arbetsgivaravgifter.

RFV instämmer i RFV-översynens uppfattning att
yrkesskadeförsäkringen i de delar som nu handhas av RFV även framdeles bör
skötas av verket.

Utöver de av RFV-översynen föreslagna åtgärderna föreslår RFV
alt ärenden enligt 1913 års lag om pensionsförsäkring förs över till Stockholms
läns allmänna försäkringskassa. Enligt verkets mening kan vidare övervägas att
till kassorna överföra även utfärdande av intyg beträffande s. k. utsänd
personal.

Riksrevisionsverkel anför i fråga om yrkesskadeärendena
att minskningen av arbetsuppgifterna och därmed också den personal som
handlägger dessa ärenden sker förhållandevis långsamt. Detta beror till slor
del på alt ärendena avser en mångfald olika författningar som varit gällande
vid oUka tillfällen. I sammanhanget kan noteras att ersätlning i många fall
inte skulle utgå enligt nu gällande lagstiftning. Riksrevisionsverket anser att
mer genomgripande förändringar av yrkesskadeförsäkringen bör övervägas. Sådana
överväganden kan lämpligen ske i samband med den översyn av
arbetsskadeförsäkringens materiella regler som riksdagen nyligen har beslutat
om.

TCO delar helt RFV-översynens mening att någon ytterligare
delegering av arbetsuppgifter inom yrkesskadeförsäkringen till
försäkringskassorna inte bör ske. Detta mot bakgrund av kravet på enhetlighet i
bedömningen och att antalet ärenden successivt minskar. Samma argumentering kan
föras beträffande de yrkesskadeärenden som idag handläggs på försäkringskassornas
centralkontor. Denna handläggning på försäkringskassorna bör upphöra och
överföras lill yrkesskadeavdelningen vid RFV.

TCO liksom även JUSEK anser alt möjligheten att företa egenrevision
skall finnas kvar hos RFV. JUSEK är också tveksamt om det är rationellt att som
RFV-översynen föreslår låta försäkringskassorna själva handlägga frågor om
avförande av privatpraktiserande vårdgivare från kassornas

Prop.
1982/83:127 53

förteckningar. Del rör sig om ett fåtal ärenden samtidigt
som stora krav ställs på tillämpningsföreskrifter från riksförsäkringsverkets
sida ur likformighets-och rättssäkerhetssynpunkt.

Läkarförbundet
har inga principiella invändningar mot förslaget rörande privatpraktikerna. Det
är dock av synnerlig vikl, alt taxornas regelsystem får en likformig
tillämpning över hela landet.

Vidare framhåller förbundet att de privatpraktiserande
vårdgivarnas ställning gentemot kassorria inte regleras av de trygghetslagar,
som gäller vid vanliga anställningsförhållanden. Ett ingripande och etl
eventuellt beslut från kassorna om att avföra vårdgivare från förteckningen
innebär dock avsevärda ekonomiska och sociala konsekvenser. Detta gör att
handläggningen av de ifrågavarande ärendetyperna måste präglas av den anda,
som i övriga anställningsförhållanden regleras av bestämmelser om inflytande
och medbestämmande. Läkarförbundet förutsätter således, att kassornas utredningar
vid ifrågasatt taxemissbruk alltid föregås av kontakter med förbundet eller med
resp. lokalförening.

Försäkringskasseförbundet
anser att decentraliseringen bort drivas längre och omfatla fler ärendeslag än
som föreslagits. Exempelvis anser förbundet att frågor om ändrad
arbetsorganisation, indragning och inrättande av tjänster, utforinning av
arbetsbeskrivningar m. m. i betydligt vidgad omfattning måste överföras till
kassabeslut för atl uppnå den flexibilitet i arbetsorganisationen som ökade
krav på effektivitet och sänkta förvaltningskoslnader medför. Vidare bör även
återstående delar av yrkesskadeförsäkringen - om än vid en senare tidpunkt -
decentraliseras liksom ersättningsetablering av tandläkare, tillhörighets- och
periodintyg samt hantering av återkrav och regresser.

2.6 Organisationsförändringar

Administrativa avdelningen

Kommitténs förslag alt ombilda kanslibyrån till en
personalbyrå och en ekonomibyrå har fått ett positivt mottagande av
remissinstanserna. Förslagen rörande lagbyrån samt informations- och
utbildningsbyrån har föranlett några avvikande synpunkter.

RFV finner förslaget beträffande ombildning av kanslibyrån
väl motiverat. Man uppnår härigenom en renodling av den personaladministrativa
funktionen. Frågan om placeringen av handläggningen av vissa ärenden behöver
dock övervägas vidare.

I fråga om
informations- och ulbildningsbyrån instämmer verket i bedömningen att
verksintern och kassainriktad verksamhet hör hållas samman med tanke på
fördelarna med samlad kompetens. Till skillnad från kommittén anser dock verkel
att ifrågavarande byrå även fortsättningsvis bör

Prop.
1982/83:127 54

höra till den avdelning som huvudsakligen arbetar med
försäkringskassefrågor (dvs. nuvarande tillsynsavdelningen). Större delen av
verksamheten vid byrån vänder sig till försäkringskassorna och kräver således
också gemensam planering med övriga byråer inom avdelningen.

TCO förordar likaledes att informations- och
utbildningsbyrån skall höra till nuvarande tillsynsavdelningen.

Slalskonlorel däremot delar kommitténs uppfattning att
informations- och utbildningsbyrån bör tillföras den administrativa avdelningen
då den nära kontakten med den personaladministrativa funktionen är viktig,
liksom sambandet med verkets planeringsfunktion. Vidare bör denna verksamhet såsom
hittills hållas samman inom en enhet för såväl verksintern som kassainriktad
verksamhet.

Försäkringskasseförbundet
anser att det bör övervägas om inte en inplacering av lagbyrån i
försäkringsavdelningen kunde vara till fördel för både byrån och avdelningen.

Tillsy nsavddningen

RFV-översynens förslag lill förändringar av
tillsynsavdelningen har föranlett skilda synpunkter från remissinstanserna.

Riksrevisionsverket
och slalskonlorel lämnar förslaget i princip utan erinran. Riksrevisionsverket
påpekar dock att verket förutsätter att alla systemfrågor som faller inom någon
av de nya försäkringsbyråernas område skall handhas av resp. försäkringsbyrå.
Statskontoret framhåller att man genom att avskilja ADB-driften i Sundsvall och
bryta ut utbildnings- och informationsfrågor renodlar verksamheten vid den
föreslagna försäkringsavdelningen och koncentrerar verksamheten kring de två
försäkringsbyråerna samt organisationsbyrån. Fördelarna blir främst att
systemförvaltningsansvaret hålls samman inom en organisatorisk enhet och att
kassorna och andra användare av ADB-systemet får en enda kontaktpunkt inom
verket i system- och handläggningsfrågor. Det ADB-tekniska förvaltningsansvaret
kommer enligt förslaget att ligga på den tekniska enheten.

RFV
instämmer i kommitténs uppfattning att den löpande tillsynsverksamheten i
princip bör handhas inom en avdelning men anser då att även informations- och
utbildningsverksamheten - som i huvudsak vänder sig till kassorna - samt
personalfrågor och arkivsamordning för kassorna bör föras till denna avdelning
för att fördelarna med samlad tillsynsverksamhet skall kunna uppnås. Eftersom
en koncentration av tillsynsuppgifterna härigenom sker till en avdelning, medan
däremot försäkringsfrågor hanteras även på andra ställen i organisationen,
anser verket benämningen "tillsynsavdelningen"' vara riktigare än "■försåkringsavdelningen"
som RFV-översynen föreslagit.

Vidare framhåller RFV att verket har analyserat RFV-översynens
förslag till organisation med fullständig indelning efter försäkringsgren.
Verket har

Prop. 1982/83:127 55

härvid konstaterat att en förändring i den riktning som RFV-översynen
föreslår är motiverad men att den föreslagna förändringen går för långt och kan
komma att medföra en oklar ansvarsfördelning med risker för dubbelarbete. Det
är enligt verkets mening inte lämpligt att dela upp syslemutvecklingsfrågorna
på det sätt som RFV-översynen föreslagit.

Enligt RFV bör vissa mer begränsade ändringar företas i
gällande ansvars-och arbetsfördelning mellan organisationsbyrån och nuvarande
andra lillsynsbyrån för att förbättra integrationen av systemfrågorna med
övriga tillämpningsfrågor.

RFV delar RFV-översynens uppfattning att tekniska byrån
kan bilda en från övriga avdelningar fristående enhet eftersom den i dag är en
stor byrå med vissa egna administrativa funktioner geografiskt åtskild från slock-holmsorganisationen.
RFV förutsätter härvid att den nya enheten skall samverka med
tillsynsavdelningen i samma omfattning som f. n. En förändrad organisation får
inte heller minska tekniska byråns möjligheter att påverka utvecklingsarbetet
inom tillsynsavdelningen eller organisationsbyråns inflytande över utveckling
och underhåll av systemen. En förutsättning för verkets tillstyrkande av
organisationsförändringen är vidare att någon utökning av tekniska byråns
ledningsfunktion konstaterats ej behöva ske.

TCO år tveksam till en förändring av nuvarande tillsynsavdelningen
på de vaga grunder som översynen anför. Redovisningen av problem i nuvarande
organisation är ofullständig och argumenteringen oklar. En förändring av
tillsynsavdelningens organisation bör därför genomföras först när mera
genomarbetat underlag framtagits. Beträffande tekniska byrån tillstyrker TCO RFV-översynens
förslag att byrån skall bilda en självständig enhet. Storleken av nuvarande
tillsynsavdelning motiverar en sådan uppdelning.

SACO/SR anför liknande synpunkter. SACO/SR anser vidare
att man inom RFV bör undersöka vilka administrativa beslut som kan delegeras
till den nya tekniska enheten i Sundsvall.

Även Försäkringskasseförbundel tillstyrker förslaget om
att ombilda den tekniska byrån till en enhet. Beträffande organisationsbyrån
ifrågasätter förbundet om inte denna byrå bör flyttas till den administrativa
avdelningen.

Försäkringsanställdas förbund anser att
riksförsäkringsverkets informations- och utbildningsbyrå bör avskaffas.

Planeringsavdelningen

Samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar ulan
erinran kommilténs förslag alt ombilda den nuvarande planeringsavdelningen till
en utvärderingsavdelning genom alt avgiftsbyrån bryts ut och får en separat slällning
som fristående enhet under verksledningen.

RFV anför härvid alt en förutsättning för verkets
tillstyrkande av

Prop. 1982/83:127 56

organisationsförändringen är alt någon ulökning av
avgiftsbyråns lednings-funkfion konstaterats ej behöva ske.

Socialavgiftsutredningen anser att det torde vara till
gagn för en kommande decentralisering av avgiftsfunkfionerna till
skattemyndigheterna att redan nu samla samtliga arbetsuppgifter som skall
decentraliseras, men också endast sådana, inom en och samma enhet.

Rådgivande delegationer

Kommitténs förslag att centrala pensionsdelegafionen och arbetsskadedelegafionen
skall upphöra och att en socialförsäkringsdelegafion i stället skall inrättas
tas upp av RFV. Verket tillstyrker förslaget och pekar samtidigt på att detta
medför en principiell förändring på så sätt att områden som fidigare inte
berörts av någon rådgivande delegationsverksamhet i fortsättningen kommer att
göra det.

Prop.
1982/83:127 57

Innehåll

Propositionen.................................................................. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ 1

Lagförslag....................................................................... 3

1
Förslag lill
lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 3

2
Förslag till
lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande

av lagen om allmän försäkring.................................. 5

3............................................................................... Förslag
till lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsför

säkring .................................................................... 6

4 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken............... ....... 7

Protokoll från regeringssammanträde 1983-03-17......... ....... 9

1
Inledning.................................................................. 9

2
Riksförsäkringsverkets
nuvarande arbetsuppgifter och organisation 10

3
Föredragandens
överväganden............................... 12

3.1
Allmänt om
förslagens innebörd ..................... 12

3.2
Riksförsäkringsverkets
roll som central förvaltnings- och tillsynsmyndighet 13

3.3
Utbildnings-
och informationsverksamheten .. ..... 16

3.4
Utvärdering av
bidragssystemen..................... 18

3.5
Revisionen inom
socialförsäkringen................. 19

3.6
Socialförsäkringens
ADB-verksamhet............... 22

3.7
Handläggning av
enskilda ärenden.................. ..... 23

Allmänt............................................................. 23

Vissa ärenden enligt internationella konventioner m. m. 23

Frivillig pensionsförsäkring............................... 24

Trafik- och barnlivräntor................................... ..... 25

Yrkesskadeärenden......................................... 25

Avgiftsrevision.................................................. 26

Ersättning för företagshälsovård..................... 26

Vissa ärenden rörande privatläkare m. fl......... ..... 27

Ärenden om återkrav och regress ................... 28

3.8
Organisationsförändringar............................... 28

3.9
Resursfrågor.................................................... 30

4
Hemställan............................................................... 31

5
Beslut ...................................................................... 31

Bilagor

1
Sammanfattning
av slutbetänkande av kommittén för översyn av riksförsäkringsverkets
organisation m. m. (Ds S 1981:13) Riksförsäkringsverkets roll, uppgifter och organisafion
32

2
Sammanslällning
av remissyttranden........................... ..... 45