Prop. 1982/83:13

Prop.
1982/83:13

Regeringens proposition

1982/83:13

om
ändring i körkortslagen (1977:477) m. m.;

beslutad
den 30 juni 1982.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

CLAES
ELMSTEDT

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen förordas alt polisen får möjlighet att i vissa fall ta etl körkort
i förvar utan att körkorlshavarens rätt att köra bil för den skull upphör.
Åtgärden syftar till atl säkerställa och underlätta verkställigheten av beslut
om ålerkallelse av körkort.

Vidare
läggs i propositionen fram förslag fill lagändringar som dels är en följd av
riksdagens beslut att införa en ny körkortsklass för förare av tunga lastbUar, dels
skall ge socialstyrelsen samma bemyndigande att besluta om medicinska krav för
traktorkort som styrelsen redan har när del gäller körkort.

Slutligen
föreslås att länsrätten skall kunna vara domför med en lagfaren domare ensam i
körkortsmål där beslutet innebär all körkortet inte återkallas.

Lagändringarna
föreslås träda i kraft den T januari 1983.

I Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 13

Prop. 1982/83:13 2

1 Förslag till

Lag om ändring i körkortslagen (1977:477)

Härigenom
föreskrivs i fråga om körkortslagen (1977:477)' dets att 1 och 28 §§ skall ha
nedan angivna lydelse, dets att i lagen skall införas en ny paragraf, 23a§, av
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Förestagen
lydelse

1§

Denna lag gäller behörigheten alt föra motorfordon, lerrängmotorfor-don,
traktor och motorredskap.

Behörigheten alt föra motorfordon eller lerrängmolorfordon
anges på följande sätt i körkort.

Bokstav

Behörighet

Bokstav

Behörighet -

A

motorcykel

A

motorcykel

B

personbil, lätt lastbil och ett till sådan bil kopplat
lätt släpfordon, terrängvagn

B

personbil, län lastbil och ett till sådan bil kopplat
lätt släpfordon, terrängvagn

C

tung lastbil

C

tung lastbil och ett till sådan bit kopptal läll stäpfor-don

D

buss

D

buss

E

släpfordon, oavsett antal och vikt

E

släpfordon, oavsett antal och vikt

Behörighet att i yrkesmässig trafik för personbefordran
föra personbil, lätt lastbil eller lerrängvagn utmärkes i körkort med
beteckningen TAXI.

23 a §

Kan det antas att körkortet kommer att omhändertas enligt
23 § får körkortet omedelbart tas i förvar i avvaktan på ett beslut om omhändertagande.

28 §' Traktorkort får utfärdas endast för den som har
tillräcklig synskärpa och hörselförmåga för alt föra traktor och som även i
övrigt uppfyller de medicinska krav som bör ställas upp med hänsyn till
trafiksäkerheten.

Sökandens synskärpa är tiUräck-lig, om den med eller utan
glasögon eller linser är minst 0,5 på det bästa ögat.

Lagen omtryckt 1980:977. ■ Ändringen innebär att
andra och tredje styckena upphävs.

Prop. 1982/83:13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Sökandens hörsetförmåga är tillräcktig, om han med eller
utan hörapparat väl uppfattar vanlig samtalsstämma på en meters avstånd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ISf Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam

1.
när åtgärd som
avser endast måls beredande vidtages,

2.
vid sådant
förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan länsrätt samt vid sådant
förhör i ärende enligt utlänningslagen (1980: 376) som begärts med stöd av 57 §
samma lag,

3.
vid beslut som
avser endast rällelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart
förbiseende,

4.
vid beslul om ålerkallelse
tills vidare av ett körkort, körkortstillstånd eller traktorkort eller om
vägran tills vidare att godkänna ett utländskt körkort, när det är uppenbart
att etl sådant beslut bör meddelas,

5.
vid annat
beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.

Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet
prövas av fullsut-ten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid
beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av

1.
mål om
utdömande av vite,

2.
mål enligt
bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen, enligt lagen
(1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, om besiktning
enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om handlings undantagande från
taxeringsrevision, skatterevision eller annan granskning och om befrielse från
skyldighet alt lämna kontrolluppgift enligt taxeringslagen (1956:623),

3.
mål om
omedelbart omhändertagande enligt 6§ lagen (1980:621) med särskilda
bestämmelser om vård av unga och 8§ lagen (1981: 1243) om vård av missbrukare i
vissa fall,

4.
mål enligt
uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna med undantag av mål om
arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt,

' Lagen omtryckt 1981: 1323. - Senaste lydelse 1982:331.

Prop.
1982/83:13

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5.
mål om
uppdelning av taxeringsvärde enligt 20 kap. 15 § fastighets-taxeringslagen
(1979: 1152),

6.
mål som avser
ändring av taxerad inkomst med högst 2500 kr.,

7.
mål enligt
skatte- och taxeringsfört'attningarna i vilket beslutet överensstämmer med
parternas samstämmiga mening,

8. mål om rättshjälp genom offentligt
biträde i ett ärende hos en annan myndighet.

9. mål
enligt körkortslagen (1977:477), om beslutet innebär atl varning meddelas eller
om det är uppenbart att etl körkort, körkorts-tillstånd eller Iraktorkort skall
återkallas eller atl ett utländskt körkort inte skall godkännas.

9. mål enligl
körkortslagen (1977:477), om beslutet innebär nrr någol körkortsingripande inle
skall ske eller att varning meddelas eller om det är uppenbart atl ett körkort,
körkorlslillslånd eller traktorkort skall återkallas eller att etl utländskt
körkort inte skall godkännas.

10. mål i vilket saken är uppenbar.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983.

Prop. 1982/83:13 5

Utdrag
KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-06-30

Närvarande:
Statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Friggebo, Dahlgren, Åsling,
Söder, Johansson, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande:
statsrådet Elmstedl

Proposition
om ändring i körkortslagen (1977:477) m. m.

1 Inledning

Rikspolisstyrelsen
har i en framställning till regeringen föreslagit att polisen skall få bättre
möjligheter att verkställa beslut om ålerkallelse av körkort. Framställningen
bör fogas lill regeringsprotokollel i detta ärende som bilaga I.

Framställningen
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en
sammanställning av deras yttranden bör fogas lill protokollet i detta ärende
som bilaga 2.

Jag
vill i detta sammanhang även beröra några ytterligare frågor.

Riksdagen (TU 1981/82:26, rskr
1981/82:-231) har beslutat aU införa en ny körkortsklass för dem som kör tung
lastbil ulan släp i enlighet med de principer som redovisades i prop. 1981/82:
81 om riktlinjer för det framtida trafiksäkerhetsarbelet m. m. Beslulel
föranleder en mindre lagändring som jag vill ta upp i delta sammanhang. Jag
vill också behandla socialstyrelsens bemyndigande atl besluta om medicinska
krav för innehav av körkort. Till sist tar jag efter samråd med chefen för jusfifiedepartemenlel
upp en fråga om länsrättens domförhet i körkortsmål.

2 Föredragandens
överväganden

2.1
Omhändertagande av körkort

Bestämmelser
om körkorts giltighet och om ålerkallelse och omhändertagande av körkort finns
i körkortslagen (1977:477, omtryckt 1980:977, ändrad senast 1982:305).

Elt
körkort gäller inte i vissa fall, bl.a. medan det är återkallat eller omhändertaget
(15 §).

Prop.
1982/83:13 6

Körkortet skall återkallas om körkortshavaren har gjort
sig skyldig lill vissa brolt, t. ex. irafiknykterhetsbrott, eller på annat sätt
visat sig olämplig som bilförare (16§). Slutlig ålerkallelse på grund av brott
förutsätter dock att det finns en lagakraftvunnen dom i ansvarsfrågan (18 §).
Kan det på sannolika skäl antas att körkortet kommer att återkallas slutligt,
skall körkortet återkallas tills vidare i avvaktan på det slutliga avgörandet (I9§).
Besluten om ålerkallelse och ålerkallelse tills vidare fattas av länsrätten (40
§) efter ansökan av del allmänna ombudet i körkortsfrågor (47 §).

I vissa fall kan polis eller åklagare omhänderta ett
körkort. Det kan ske om körkortshavaren har gjort sig skyldig lill grov
vårdslöshet eller visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller
egendom eller företett tydliga tecken på påverkan av starka drycker eller annat
ämne (rattfylleri), eller om körkortshavaren till följd av skada, sjukdom eller
liknande saknar förutsättningar att köra bil på etl trafiksäkert sätt (23 §
första stycket). Vid misstanke om Irafiknykterhetsbrott i andra fall
(promillereglerna) skall körkortet omhändertas först sedan analysresultatet har
erhållits (23 § andra stycket). Visar det sig att alkoholkoncentrationen inte
uppgått till 0,8 promille, skall körkortet inte omhändertas om omständigheterna
vid brottet kan anses mildrande.

Beslutet om omhändertagande skall snarast möjligt sändas
till länsstyrelsen. Behöver analysresultatet inte avvaktas, skall
underrättelsen ske inom 48 timmar. På ansökan av del allmänna ombudet vid
länsstyrelsen skall länsrätten sedan utan dröjsmål pröva om körkortet skall
återkallas lills vidare eller återställas till körkortshavaren (41 §).

Beslut om ålerkallelse och omhändertagande gäller
omedelbart, om inle annat förordnas (45 § andra stycket).

Bestämmelserna om polisens och åklagarens underrättelseskyldighet
och om det allmänna ombudels ansökan finns i körkortsförordningen (1977:722,
omtryckt 1981:94, ändrad senast 1982:307).

I sin
framställning konstaterar rikspolisstyrelsen alt det i elt relativt stort antal
fall förekommer att körkortshavaren uppger och intygar alt körkortet har
förkommit, när polisen skall verkställa etl beslut om omhändertagande av
körkort. Detta händer särskill vid misstanke om sådana Irafiknykterhetsbrott
där man har måst avvakta analysresultatet. Enligl styrelsen kan det också med
fog misslänkas att körkortshavarna i stor utsträckning kommer atl undvika alt
vara anträffbara för delgivning av domstolarnas beslut om ålerkallelse.
Styrelsen föreslår därför ett system som gördel möjligt för polisen att
omedelbart omhänderta etl körkort utan att rätten atl köra bil för den skull
upphör. I avvaktan på det slutliga beslutet om omhändertagande skulle körkortshavaren
få ett tillfälligt -tidsbegränsat - körkort, som utfärdas av polisen.

Förslagel har i huvudsak fillstyrkts av domstolsverket och
Irafiksäkerhelsverket. Riksåklagaren anser sig f. n. inle kunna biträda
framställningen medan länsstyrelsernas organisationsnämnd avstyrker förslaget.

Prop. 1982/83:13 7

Riksåklagaren
hänvisar lill utredningen (Ju 1980:05) om alkoholutand-ningsprov som bevismedel
vid Irafiknykterhetsbrott. Om denna utredning leder lill atl man generellt
använder alkometer i stället för blodprov, kommer enligl riksåklagaren de
olägenheter sorn rikspolisstyrelsen lar upp alt bortfalla.

Länsstyrelsernas
organisationsnämnd anser att förslagel innebär en myckel allvarlig åtgärd för
den enskilde och risk för ökad byråkrati.

För egen del vill jag
instämma med rikspolisstyrelsen i att det är angeläget att beslul om körkortsäterkallelser
kan verkställas snabbi och enkelt. I dag är det alltför lätt att hindra eller
försvåra verkställigheten genom att påstå all körkortet har kommit bort. Detta
gäller oavsett gmnden för återkallelsen. En undersökning vid
trafiksäkerhetsverket har gett vid handen att 17 procent av de förlustanmälda
körkorten kommer till rätta strax efter återkallelsetidens utgång. Del finns
all anledning att misslänka all de flesta har behållit sina körkort för att
kunna fortsätta att köra bil under återkallelseliden. Detta är naturligtvis
betänkligt från trafiksäkerhelssynpunkt. Det är inte heller ägnat atl
upprätthålla respekten för våra lagar. Jag vill också nämna atl riksdagens
trafikutskott (TU 1981/82:3) med anledning av en motion i samma fråga
förutsatt att regeringen skyndsamt prövar rikspolisstyrelsens framställning.

Jag förordar således att
polisen får en möjlighel att i vissa fall genast la etl körkort i förvar.
Däremot ställer jag mig tveksam till förslaget atl polisen samlidigt skall
utfärda ett tillfälligt körkort. Vid remissbehandlingen har pekats på risken
för förfalskningar och ökad byråkrafi. Jag föreslår i stället ett förfarande
efter i huvudsak de riktlinjer sorn Irafiksäkerhelsverket har fört fram. Del
innebär följande.

I de fall man har
anledning alt räkna med att etl beslut om omhändertagande av körkortet kommer atl
meddelas bör polisen få rätt att genast la körkortet i förvar. Rätten att köra
bil upphör inte genom denna åtgärd. Bestämmelsen om möjligheten alt ta etl
körkort i förvar bör finnas i körkortslagen.

1
körkortsförordningen bör införas regler om atl åtgärden inte får bestå längre
än nödvändigt och atl den i varje fall skall hävas om beslut om omhändertagande
av körkortet inte har meddelats inom en viss lid, för-sliigsvis två månader. I
del centrala körkorlsregistret bör antecknas att körkortet har tagils i förvar.
Anteckningen får finnas kvar i registret bara under den tid som åtgärden
består.

Något
särskill körkort eller kvitto på att körkortet förvaras hos polisen anser jag
inte nödvändigt. Körkortshavaren behöver endast upplysas om atl han måste ha en
godtagbar legitimationshandling med sig när han kör bil under den tid polisen
förvarar hans körkort. Om han kan legitimera sig vid en körkortskontroll,
undgår han nämligen ansvar för förseelsen att inte ha med sig körkortet.

Vad
jag nu har sagt om körkort bör gälla även utländska körkort och traktorkort.

Prop.
1982/83:13 8

2.2 Nya körkortsklasser

Riksdagen har på regeringens förslag beslutat att införa
en ny körkorts-klass för dem som kör tung lastbil utan tungt släp. 1 prop.
1981/82:81 om riktlinjer för det framtida trafiksäkerhetsarbelet m. m. har jag
närmare redovisat bakgrunden till förslaget och hur det bör genomföras. Jag ber
alt fä hänvisa till den redovisningen.

De olika körkortsklasserna framgår av
körkortsförordningen. Del ankommer alltså på regeringen att besluta om de
regler som bör finnas med anledning av riksdagens beslul. Emellertid bör del
också - för att undvika oklarheter - av 1 § körkortslagen uttryckligen framgå
att körkortet för tung lastbil (C-behörigheten) också ger rätt att köra
lastbilen med ell tillkopplat lätt släpfordon. Jag föreslår därför ett sådant
tillägg.

2.3 Medicinska krav för innehav av traktorkort

Enligl 95 § körkortsförordningen är del socialstyrelsen
som beslutar om de medicinska krav som skall ställas på körkortshavarna och
innehavarna av Iraktorkort.

När del gäller körkortshavarna anges därför i
körkortslagen bara atl de skall ha fillfredsställande trafi.ksyn med eller utan
glasögon eller linser och tillräcklig hörselförmåga med eller utan hörapparat
för att föra fordon av det slag ansökan avser och alt de även i övrigt skall
uppfylla de medicinska krav som bör ställas upp med hänsyn till
trafiksäkerheten (7§).

De närmare föreskrifterna återfinns i socialstyrelsens
cirkulär om medicinska krav för innehav av körkort m.m. (MF 1975:81, ändrad senast
SOSFS (M) 1981: 118).

När det gäller traktorkorlen innehåller körkortslagen
däremot även preciserade krav på synskärpa och hörselförmåga (28 § andra och
tredje styckena). Enligt min mening är det lillräckligt med den allmänna regeln
i lagen om att innehavaren av iraktorkort skall ha tillräcklig synskärpa och
hörselförmåga för att köra traktor och även i övrigt uppfylla de medicinska
krav som bör ställas upp med hänsyn lill trafiksäkerheten (28 § första
stycket).

Jag föreslår därför alt de preciserade syn- och
hörselkraven i lagen ulgår. Därmed ankommer det på socialstyrelsen atl besluta
om dessa krav.

2.4 Länsrättens domförhet i körkortsmål

Beslämmelser om länsrättens sammansättning i bl. a.
körkortsmål finns i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
(omtryckt 1981: 1323, ändrad senast 1982:331. förvaltningsdomstolslagen). De
innebär att länsrätten normalt är domför med en lagfaren domare och tre
nämndemän (I7§). I vissa fall räcker del dock med en lagfaren domare ensam (18§).
1 körkortsmål gäller del om beslutet innebär alt varning meddelas eller om

Prop.
1982/83:13 9

det är uppenbart att körkortet skall återkallas (18 §
tredje stycket 9). Även i andra fall kan ett körkortsmål avgöras av en
ensamdomare, om saken är uppenbar (18 § tredje stycket 10). Dessutom gäller som
allmän fömtsättning för alt målet skall få avgöras av ensamdomare att del inle
är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutlen räll (18 §
andra stycket).

Om rätten däremot beslutar atl inte vidta någon åtgärd
alls med körkortet, måste målet avgöras av fullsutlen rätt om inte saken är
uppenbar. Delta gäller trots att valet i dessa fall oftast slår bara mellan
varning eller ingen åtgärd. Denna skillnad i rätlens sammansättning framstår enligl
min mening som omotiverad. Den bidrar inte heller till strävandena att öka
effektiviteten och genomströmningen av mål i länsrätterna. Jag anser därför
att alla körkortsmål som inle leder lill ålerkallelse av körkortet bör kunna
avgöras av ensamdomare. Ålerkallelse kommer även i fortsättningen att prövas
och beslutas av fullsutlen rätt, om det inte är uppenbart alt en sådan åtgärd
är befogad. Detta är viktigt inte minst från rättssäkerhetssynpunkt. Dessutom
gäller naturligtvis att målet skall prövas av fullsutlen rätt om det är
påkallat av särskilda skäl, även om beslutet skulle innebära varning eller
ingen åtgärd alls.

Efter samråd med chefen för justitiedepartementet förordar
jag därför atl möjligheten all avgöra körkortsmål i länsrätterna med
ensamdomare vidgas i enlighet med vad jag nu har sagt. Del bör ske genom en
ändring av 18 § tredje stycket 9 förvallningsdomslolslagen. Regeln bör
uttryckas så att målet kan avgöras av ensamdomare - förutom i de uppenbara
fallen och när beslutet innebär att varning meddelas - om beslutet innebär att
något körkortsingripande inle skall ske. Även förordnanden enligt 24 § körkortslagen,
alt ytterligare ingripande inle skall ske, bör därmed kunna meddelas av
ensamdomare.

2.5 Lagrådsgranskning

De lagändringar som jag har föreslagit rör sådana lagar
som avses i 8 kap. 3 § och 11 kap. 4 § regeringsformen. Innan riksdagen
beslutar sådan lag bör enligt 8 kap. 18 § andra stycket första meningen
regeringsformen lagrådets yttrande inhämtas. Jag finner emellertid alt de
lagförslag som läggs fram i propositionen är av sådan okomplicerad beskaffenhet
atl lagrådets hörande kan underlåtas med stöd av andra meningen i sistnämnda lagmm
i regeringsformen.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen atl anla inom kommunikationsdepartementet
upprättade förslag till

Prop.
1982/83:13 10

1.
lag om ändring i körkortslagen
(1977:477),

2.
lag om ändring i lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

Del under 2 angivna
förslaget har upprättats i samråd med chefen för justitiedepartementet.

4
Beslut

Regeringen
ansluter sig fill föredragandens överväganden och beslutar alt genom
proposition föreslå riksdagen atl anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop. 1982/83:13

11 Bilaga 1

RIKSPOLISSTYRELSEN

Polisbyrå I

1981-11-03

B-333-2470-81

Kommunikationsdepartementet

Framställning
om ändring i de författningar som reglerar omhändertagande av körkort

Enligt
23 § första stycket körkortslagen (1977:477) skall körkort omhändertas under
vissa i författningsmmmet närmare angivna omständigheter.

I
andra stycket samma författningsrum stadgas att körkort skall omhändertas
sedan analysbevis erhållits om körkortshavare misstankes att vid förande av ett
motordrivet fordon eller en spårvagn ha bmtit mol 4 § lagen (1951:649) om straff
för vissa trafikbrott, och hade han före färdens slut förtärt starka drycker i
sådan mängd all alkoholkoncentrationen i hans blod uppgick till minst 0,5
promille under eller efter färden.

Då analysbevisel
kommer in fill polismyndigheten och detta utvisar att körkortshavaren hade en
sådan alkoholkoncentration i blodet att körkortet skall omhändertas fattas
beslut därom. När delta beslul skall verkställas förekommer i ett relativt
stort antal fall att körkortshavaren uppger och intygar att körkortet förkommil
efter tiden för blodprovet.

Det
kan med fog misslänkas att körkortshavare även i stor utsträckning kommer att
undvika att vara anträffbara för delgivning av domstolars beslut om ålerkallelse
av körkort. Då beslutad spärrtid löper från dagen för sådant beslut kan körkortshavare
undandra sig delgivning av beslutet och omhändertagande av körkortet under hela
eller del av beslutad spärrtid.

I
syfte att underlätta förfarandet vid omhändertagande av körkort efter vederbörande
myndighets beslut därom bör enligl rikspolisstyrelsens mening
författningsenlig möjlighet tillskapas för polisen att omhänderta ett körkort
när beslut om ålerkallelse kan komma att meddelas.

Då
misstanke om trafiknykterhetsbrott föreligger och blodprov därför beslutas är
den misstänkte i de flesta fall inte så påverkad att körkortet med stöd av 23 §
första stycket körkortslagen kan omhändertas omedelbart. Den misstänkte är
dock i övervägande antal fall sä påverkad att analysbevis med slor sannolikhet
kommer att utvisa atl den misstänkte hade en alkoholkoncentration i blodet av
0,5 promille eller däröver. Körkortet kan emellertid enligt nuvarande
bestämmelser i 23 § andra stycket körkortslagen inte omhändertas innan analysbevisel
kommit in till polismyndigheten.

Rikspolisstyrelsen
hemställer därför att bestämmelserna som reglerar

Prop. 1982/83:13

omhändertagande och ålerkallelse av körkort vid misstanke
om irafiknykterhetsbrott ändras så alt polisen kan omhänderta körkort i de
fall blodprov för att påvisa alkoholkoncentration i biodel beslutats. För alt
inte frånta körkortshavaren möjligheten att föra körkortsplikligl fordon i
enlighet med det omhändertagna körkortet under tiden fram till slutligt beslul
om omhändertagande bör ett tillfälligt bevis som berättigar körkortshavaren
alt föra fordon under begränsad tid kunna utfärdas av polisen. Förslag till
blankett för sådant bevis bifogas.

Här föreslaget system för omhändertagande av körkort kunde
även fillämpas i vissa fall då skäl för ålerkallelse av körkort föreligger
enligt 16 § körkortslagen om tillämpliga författningar ändras så atl polisen
ges möjlighet att använda det föreslagna systemet.

RIKSPOLISSTYRELSEN
Lennart Printz

Polismyndighetens
stämpel

TILLFÄLLIGT
KORKORT

Datum Dnr

Personnr (för den som inte är svensk medborgare personnr
eller födelsedata)

Födelseort

Omhändertaget
körkort nr

Körkortsklass
Villkor

Innehavare av utländskt körkort

Körkortet utfärdat i datum
för utfärdandet körkortet medger rätt att föra följande slag av fordon

Detta bevis är giltigt en månad och ersätter under denna
tid det omhändertagna körkortet

Prop. 1982/83:13 13

BUaga2
Sammanställning av remissyttrandena

Remissinstanser

Efter
remiss har yttranden över rikspoUsstyrelsens framställning 1981-11-03 om ändring
i de författningar som reglerar omhändertagande av körkort avgetts av
riksåklagaren, domstolsverket, irafiksäkerhelsverket och länsstyrelsernas
organisationsnämnd (LON).

Riksåklagaren
har överlämnat yttranden från överåklagarna i Stockholms och Malmö åklagardistrikt
samt från cheferna för länsåklagarmyn-dighetema i Södermanlands och
Västmanlands län.

Remissyttrandena

Riksåklagaren:
Även inom åklagarväsendet är man medveten om de problem som rikspolisstyrelsen
anger som motivering för sin framställning. SärskUt i storstadsregionerna torde
svårigheterna att nå körkortshavare med delgivning av beslut i aktuella
hänseenden vara avsevärda.

RikspoUsstyrelsens
förslag med införande av ett tUlfäUigt bevis, giltigt en månad, som berättigar körkortshavaren
att föra fordon från omhändertagandet under tiden fram tUl dess slutligt beslul
om omhändertagande delgivits honom, utgör dock enligt min mening en tveksam
lösning. Jag vill därvid främst peka på de risker för förfalskningsåtgärder som
den föreslagna blanketten för sådant bevis medför. Därtill kommer den
omständigheten atl fotografi saknas, vUket torde komma atl medföra svårigheter
vid polisens trafikövervakningsarbete. Härigenom skulle ett av syftena med
rikspolisstyrelsens förslag, nämligen att underlätta polisens trafiköver-vakningsarbele,
enligt min mening ej nås.

För
närvarande pågår utredningen (Ju 1980:05) om alkoholutandnings-prov som
bevismedel vid trafiknykterhetsbrott. Om detta utredningsarbete leder till ett genereUt
införande av alkometer som bevismedel vid brott mol 4 § lagen (1951:649) om
straff för vissa trafikbrott kommer de olägenheter i samband med
omhändertagande av körkort, varom nu är fråga, atl bortfalla. Med hänsyn
härtill finner jag atl en eventuell sådan lagstiftning bör avvaktas innan av
rikspolisstyrelsen föreslagna ändringar i körkortslagen tas under övervägande.

Slutligen
vill jag i likhet med chefen för länsåklagarmyndigheten i Västmanlands län
peka på möjligheten att överväga om gällande bestämmelser om spärrtid kan
ändras så att spärrtiden kan börja löpa när beslul om ålerkallelse delgivils körkortshavaren.

På
gmnd av det anförda finner jag - i varje fall för närvarande - ej skäl biträda
rikspolisstyrelsens framställning.

Prop.
1982/83:13 14

Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt: Jag är inle
klar över vilket system som rikspolisstyrelsen föreslår. Två alternativ synes
mig möjliga. Det ena skulle gå ut på att polisen i den förutsatta situationen
skulle få räll till ett faktiskt omhändertagande av körkortet i avvaktan på ett
beslut om omhändertagande. Omhändertagandet av körkortet skulle vara en förtida
verkställighet av ett kommande beslut och det "tillfälliga körkortet"
skulle då närmast vara en handling som dispenserade från kravet på att medföra
körkortet vid förande av körkortsplikligl fordon. Det andra alternativet skulle
vara att polisen fick rätt till elt interimisfiskl beslut atl omhänderta
körkortet som - i motsats till vad som gäller för vanligt delgivet beslut om
omhändertagande av körkort - inte fråntar den misstänkte rälien att föra körkortsplikligl
fordon.

Jag vUl framhålla alt ett system med tillfälligt körkort
har sina risker. Det kan nämligen fresta till förfalskning som skulle förändra
giltighetstiden. För att förhindra detta måste det vid utfärdandet stämplas på ell
säll som så långt del är möjligt omöjliggör föifalskning.

Överåklagaren i Malmö åklagardistrikt: Förslagel synes
ändamålsenligt, varför detta tUlstyrks.

Chefen för länsåklagarmyndigheten i Södermanlands län: Det
av rikspolisstyrelsen i sin framställning påvisade problemet föreligger. Del
är därför angelägel att på lämpligt sätt söka undanröja detta. Jag har inte nägot
alt erinra mot den av rikspolisstyrelsen föreslagna lösningen av problemet. Jag
ställer mig dock något tveksam till huruvida man redan nu bör söka lösa detta
problem. Elt införande av alkometer gör del ju möjligt att snabbare få fram etl
analysbesked och det kan därför sättas i fråga huruvida inte en ändring av lagsfiftningen
kan anstå till ett generellt införande av alkometern som bevismedel vid brott
mot 4§ lagen om straff för vissa trafikbrott skett.

Chefen för länsåktagarmyndlgheten i Västmanlands län:
Syftet med de föreslagna ändringarna är, såvitt jag kan finna, endast alt för
polisen underlätta dels själva omhändertagandet av körkort dels trafikövervak-ningsarbetel
genom all kontroll av körkorts giltighet icke skulle behöva ske. Jag är inte
övertygad om att dessa syften nås genom förslagel. Ett rättsfall visar, att
originalkörkortet inte automatiskt erhålls genom den föreslagna ordningen. Del
torde kunna hävdas - med samma rätt som rikspolisstyrelsen gör i
framställningen - atl de misstänkta tämligen snart lär sig utnyttja del nya
systemet.

De lättnader, som eventuellt står atl få i polisarbetet,
måste också vägas mot de nackdelar, som kan förväntas. Det tillfälliga
körkortet bUr relativt enkelt atl förfalska, bl.a. saknas möjlighel att förse
det med fotografi. En legitimafionshandling tillskapas, vars värde visserligen
är begränsat men ändå kan komma att utnyttjas illegalt.

Sammanfattningsvis anser jag, atl nackdelarna med förslagel
är större än de fördelar, som kan vinnas.

Prop. 1982/83:13 15

Domstolsverket:
Domstolsverket delar rikspolisstyrelsens uppfattning att det är en brist i
gällande lagstiftning att en körkortshavare kan undandra sig att ett beslut om
Omhändertagande eller ålerkallelse av körkort verkställs. Rikspolisstyrelsens
förslag om att elt körkort skall kunna omhändertas redan när beslut om
blodprovstagning fallas undanröjer denna brist. Förslaget kan också väntas
effektivisera verkställigheten och leda till vissa resursbesparingar bl. a. vad
gäller delgivningar. Under fömtsättning av atl giltighetstiden för ett
tillfälligt körkort förlängs automatiskt om ett analysbevis inte erhålls inom
en månad innebär förslaget inte någon rättsförlust för körkortshavaren. På
grund av det nu anförda fillstyrker domslolsverkel förslaget.

Om
förslaget leder till lagstiftning fömlsälter domslolsverkel att den prövning
som länsrätten skall göra enligl 41 § andra stycket körkortslagen skall ske
först när analysbeviset har erhåUits, samt att den tid för vilken ett tillfälligt
körkort har utfärdats inte skall räknas som spärrtid enligt 38 § andra stycket
körkortsförordningen.

Trafiksäkerhetsverket:
Trafiksäkerhelsverket har inte någol all invända mol all nya rufiner införs som
kan undanröja vissa nackdelar med nuvarande regler.

Det
kan dock finnas skäl att som alternativ till förslaget överväga en administraliv
rutin som ger polisen möjlighel alt förvara ett körkort fill säkerställande av
en eventuell senare verkställighet av beslul om omhändertagande och ålerkallelse.

Rutinen
kan beskrivas enligt följande.

1)
Polisens beslul att förvara
körkortet registreras i körkortsregislret.

2)
Körkortshavaren får ett kvitto
på körkortet. Kvittot befriar körkortshavaren från skyldigheten atl medföra
körkortet under färd, samtidigt är uppvisande av kvitto ett incitament till att
kontrollera innehavet av körkort.

3)
Körkort återfås i förekommande
fall mot återlämnande av kvittot eller försäkran att kvittot förkommit.

En
nackdel även med detta alternativ är att det inte kan lillämpas på körkortshavare
som skall köra utomlands eftersom körkortet då måste medföras.

Ett
ytterligare alternativ till ovannämnda förfarande kan vara införande av
omhändertagande av körkort i samtliga de fall polisen beslutar om
blodprovstagning. Etl sådant utvidgat omhändertagande av körkort torde fömtsätta
att gränsen 0,8 promille i 23 § andra stycket körkortslagen (1977:477)
avskaffas. Ett bibehållande av 0,8-gränsen skulle innebära att en stor del av
de omhändertagna körkorten, när analysbevisen erhållits, skulle få återlämnas i
avvaktan på beslut om ålerkallelse. För övrigt bör denna 0,8 promilleregels
berättigande överhuvudtaget ifrågasättas mot bakgmnd av samhällets intresse av
alt motverka onyklerhel i trafiken.

Länsstyrelsemas
organisaiionsnämnd (LON): Enligl LON: s mening

Prop.
1982/83:13 16

innebär
elt omhändertagande av körkort i de föreslagna fallen en mycket allvarlig
åtgärd för den enskilde även om polismyndigheten skulle få möjUghel att
utfärda ell tillfälligt körkort. Speciellt vanskligt är förslagel eftersom -
enligt underhandsuppgift från statens rätlskemiska laboratorium — ca 25-30% av
fall av misstänkt rattonykterhet utvisar en lägre alkoholkoncentration än 0,5
promille. Dessutom kan besked om resultatet av blodanalyser ta längre tid än en
till två veckor, speciellt under sommaren. Ofn dessa besked tar en längre tid
finns det risk för atl byråkratin ökar. Bland annat kan del innebära alt den
enskilde ännu en gång måste inställa sig hos polismyndigheten för alt få del
tillfälliga körkortet föriängt. Framställningen innebär också atl den enskilde
under viss lid fråntas rätten att köra bil utomlands, eftersom ell tillfälligt
utfärdat körkort knappast kan gälla i andra länder. Detta blir speciellt
betänkligt ur rättssäkerhetssynpunkt när systemet även drabbar de som har en
alkoholkoncentration under 0,5 promille.

LON anser
därför att man i stället bör undersöka om det nuvarande datasystemet kan göras effeklivare
så att man slipper atl bygga upp manuella sidoruliner som kan visa sig vara
vanskliga för den enskilde och på sikt även administrativt betungande. Enligt LON
bör t. ex. fiera polisbilar utmstas med terminalskärmar och poliskontrollerna i
större utsträckning inriktas på kontroll av körkort.

Med
hänsyn till vad som anförts ovan föreslår LON alt ingen ändring görs i
nuvarande regler för omhändertagande av körkort vid misslänkl fall av
rattonykterhet m. m. Om man ändå avser alt införa rikspolisstyrelsens förslag
anser LON att man först måsie undersöka i hur många fall körkortshavare uppger
alt körkortet förkommit av totala antalet fall där länsrätten har beslut om ålerkallelse
av körkort.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982