Prop. 1982/83:131

Regeringens skrivelse 1982/83:131

om handlingsprogram i handikappfrågor;

beslutad den 10 mars 1983.

Regeringen bereder riksdagen tillfälle atl ta del av vad
som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar.

OLOF PALME

STEN ANDERSSON

Skrivelsens innehåll

1 skrivelsen redovisas regeringens överväganden med
anledning av betänkandet (SOU 1982:46) Handlingsprogram i handikappfrågor, som
överlämnats av beredningsgruppen (S 1979:10) för internationella handikappåret
1981.

1 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 131

Skr.
1982/83:131

Skr.
1982/83:131 - :

Utdrag

SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-03-10

Närvarande: Statsministern Palme, statsråden I. Carlsson,
Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson,
Andersson, Rainer, Boström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg,
Hellström, Thunborg

Föredragande: statsrådet Sten Andersson.

Regeringens
skrivelse om handlingsprogram i handikappfrågor

1
Inledning

Enligt regeringens beinyndigande tillkallades i december
1979 beredningsgruppen (S 1979:10) för internationella handikappåret 1981 med
uppdrag alt svara för handikappårets genomförande i Sverige. Gruppen har
bestått av företrädare för de fem riksdagspartierna, vissa departement och
myndigheter. Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, arbetsmarknadens
parter samt handikapprörelsen. Dåvarande statsråden Holm och Ahrland har varit
beredningsgruppens ordförande.

I samband med förberedelserna inför handikappåret
uppmanade Förenta Nationernas generalförsamling medlemsländerna att överväga
att utarbeta nationella långsiktiga handlingsprogram på handikappområdet.

Beredningsgruppen beslutade att utarbeta förslag till ett
sådant program att överlämnas till regeringen. Som ett led i arbetet och för
att få underlag för en diskussion om handikappades situation lät gruppen
statistiska centralbyrån utarbeta rapporten Handikappad. Delaktig och jämlik? (SCB:s
serie Levnadsförhållanden nr 25). Den är en statistisk redovisning av handikappades
levnadsförhållanden i jämförelse med situationen för hela befolkningen.

Vidare publicerade beredningsgruppen i samma
syfte.rapporten Svensk Handikappolitik (Stockholm 1981). I den redovisas
samhällets insatser inom handikappområdet. Över rapporten inhämtade
beredningsgruppen yttranden från statliga myndigheter, landstingskommuner,
primärkommuner, institutioner för forskning och utbildning samt från
organisationer och företag. Sammanlagt kom det in drygt 110 yttranden. Gruppen
har sammanställt remissvaren i skriften Yltranden över rapporten Svensk Handikappolifik.
Rapporten fick etl positivt mottagande, och enligt

Skr.
1982/83:131 3

remissinstanserna är den en. värdefull beskrivning av
utvecklingen och insatserna på handikappområdet. De tillstyrkte
beredningsgruppens plan att utarbeta ett handlingsprogram för handikappområdet.
Viss tveksamhet framfördes dock från Landstingsförbundet och Svenska
kommunförbundet, vilka ifrågasatte värdet av elt sådant sektorsprogram.

Landstingsförbundet uttalade vidare bl. a., att
handikappolitiken måste utformas med hänsyn lill tillgängliga resurser.
Förbundet framhöll, att riksdag och regering ytterst har ansvar för
handikappolitiken samt för att ramarna för samhällets social- och
välfärdspolitik läggs fast. Primärkommunerna och landslingen har inom dessa
ramar huvudansvaret för förverkligandet av handikappolitiken.

Beredningsgruppen tillsatte inom sig etl programutskott
med uppdrag att utarbeta förslag till handlingsprogram för handikappolitiken på
1980-talet. Till ledamöter i utskottet utsågs företrädarna i gruppen för de fem
riksdagspartierna samt för Handikappförbundens centralkommitté (HCK) och De
handikappades riksförbund (DHR).

Beredningsgruppen
överlämnade i augusti 1982 förslag till Handlingsprogram (SOU 1982:46) i
handikappfrågor.

2 Föredragandens överväganden

I beredningsgruppens förslag till handlingsprogram i
handikappfrågor har företrädarna för de fem riksdagspartierna och
handikapprörelsen lagt fram en gemensam syn på handikappades situation. De har
vidare samstämmigt uttalat sig om sin syn på de senaste årens handikappolitik och
om inriktningen av åtgärderna på handikappområdet för de närmaste åren.
Härigenom är programmet elt unikt dokument.

En del
överväganden i programmet avser bestämda avgränsade åtgärder. Andra gäller
övergripande frågor om skeenden och strukturer i samhället och om betydelsen av
utveckling i en viss riktning. I ett särskilt avsnitt behandlas
handikappfrågorna inom biståndsverksamhet och internationellt samarbete.
Beredningsgruppens internationella arbetsutskott har utvecklat sina synpunkter
på den internationelll inriktade verksamheten inom handikappområdet i en
särskild skrivelse. Beredningsgruppens handlingsprogram avser hela
handikappområdet. Det berör såväl staten, landstingskommunerna och
primärkommunerna som organisationer, företag och enskilda.

För egen del konstaterar jag, att utvecklingen under
1960-talet och början av 1970-talet innebar snabba framsteg i hela samhället.
Sverige hade en stabil ekonomisk tillväxt. Både den privata och den offentliga
konsumtionen ökade betydligt. Under dessa år beslöt regering och riksdag en rad
åtgärder, som ökade jämlikheten mellan människorna och gav dem större trygghet
och rättvisa. Behovet av goda bostäder tillgodosågs genom all en miljon nya
bosläder byggdes. Skolväsendel reformerades, grundskolan infördes, och

Skr.
1982/83:131 • 4

den högre utbildningen byggdes ut. Den allmänna Ulläggspensioneringen
infördes. Den ekonomiska tryggheten vid sjukdom, arbetslöshet och i samband med
barns födelse förstärktes. Barnomsorgen förbättrades. Hälso-och sjukvården
byggdes ut. Detta är några exempel, som belyser trygghetsutvecklingen under
denna period.

Under perioden förändrades situationen för handikappade på
ett omvälvande sätt. Handikappade trädde fram och in i samhället. Tidigare
betraktades de ofta som en belastning, inte som en resurs. De omhändertogs,
vårdades och särbehandlades. Under 1960-talet växte etl nytt synsätt fram, som
utgår från alt handikappade är människor med samma rättigheter och skyldigheter
som andra. Enligt denna syn är handikappade med sina kunskaper och erfarenheter
en tillgång för samhället. De skall därför della i samhällsgemenskapen.

Handikapp är enligl modern uppfattning inte något fel hos
individen utan bristfalligheter i samhället, som leder fill att människor med funktionsnedsättningar
inte kan delta i samhällslivet. Samtidigl med framväxten av denna syn på
handikapp utvecklade sig handikapporganisationerna från kamratföreningar till
moderna intresseorganisationer. Handikapprörelsen har vuxit i storlek och
styrka och är i dag en aktiv och rikt förgrenad folkrörelse med ett handikappolitiskt
budskap.

Handlingsprogrammet understryker dessa synpunkter.
Beredningsgruppen uttalar vidare, att en del av problemen på handikappområdet
hänger samman med en felaktig och trång uppfattning om handikappade, negativa
attityder samt bristande kunskaper och insikter. Jag delar beredningsgruppens
uppfattning.

Den allmänna reformpolitiken under 1960- och 1970-talen
hade stor betydelse för förbättringen av handikappades levnadsförhållanden.
Därutöver genomfördes en rad reformer som mera direkt riktade sig till
handikappade. Omsorgslagen, som är ett viktigt exempel härpå, innebar en
kraftig förstärkning för psykiskt utvecklingsstörda. Tillkomsten av statens
handikappråd, länshandikappråd och kommunala handikappråd gav handikapprörelsen
och samhällsorganen former för samråd och samarbete. Integrationen på skolans
område har nått långt. Vanföreanstallerna avvecklades, vårdartjänst infördes,
och det pedagogiska stödet till integrerade elever byggdes ul. Färdtjänst, tolkljänst
och fria hjälpmedel infördes.

1 början av 1980-talet förändrades politiken i vårt land
på ett genomgripande sätt. De dåvarande regeringarna försökte förgäves bemästra
de ekonomiska svårigheterna med besparingar och restriktioner. Det är
anmärkningsvärt att de besparingar och nedskärningar som genomfördes fick avse
samhällsfunktioner med vital betydelse för handikappade. Det är nämligen väl
känt, att handikappade i praktiskt taget alla avseenden generellt sett har
sämre levnadsförhållanden än befolkningen i sin helhet. Handikappade har sämre
hälsa och är större konsumenter av sjukvård. De är oftare arbetslösa, har lägre
utbildning, sämre ekonomi, är mindre aktiva i

I

Skr. 1982/83:131 5

kultur- och nöjesliv och är oftare socialt isolerade. Den
politik som fördes i slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet medförde
ytterligare svårigheter för handikappade och ökade klyftorna i samhället.
Handikapprörelsen protesterade mot försämringarna och tillsammans med andra
folkrörelser fördömde de den förda polifiken.

Det kommer
alltid att behöva göras avvägningar mellan angelägna behov och tillgängliga
resurser. Detta gäller också de handikappolitiska insatserna. Just därför är
del viktigt att politiken har som mål alt skapa jämlikhet, rättvisa och
trygghet och att den bygger på solidaritetens grund. Dessa utgångspunkter
möjliggjorde utvecklingen på 1960-talet och i början av 1970-talet.

Uppfattningen
om människors lika värde är den grundläggande utgångspunkten för hur samhället
skall utformas. Alla människor har kunskaper, erfarenheter och förmåga, som är
vikliga för samhället. Det är en gemensam angelägenhet för hela befolkningen
att samhället utvecklas på ett sådant sätt atl orättvisor undanröjs, att
människor får jämlika levnadsförhållanden och att alla kan medverka i
utvecklingen och nå delaktighet i samhällsgemenskapen.

För att
dessa mål skall förverkligas måste arbetet inom alla samhällsområden ta hänsyn
till handikappades situation, problem och behov. Arbetet måste utgå ifrån att
handikapp är brister i miljö och verksamhet. Handikappolitiken är inte skild
från annan politik utan gäller ålgärder inom olika samhällsområden för att de
allmänpolitiska målen skall kunna förverkligas för människor med funktionsnedsättningar.

Praktiskt
taget varje fråga har en handikappaspekt. Konstaterandet är viktigt, för det
markerar att alla har ansvar för handikappålgärderna. Staten,
landstingskommunerna och primärkommunerna har ett självklart ansvar för
handikappades levnadsförhållanden. Full delaktighet och jämlikhet för
handikappade innebär emellertid också stora anspråk på den privata sektorn och
på enskilda människor. Alla måste ta sitt ansvar för att samhället skall bli en
gemenskap som omfattar alla.

Jag vill
för min del konstatera, atl det framlagda handlingsprogrammets riktlinjer
överensstämmer med den regeringsförklaring som avgavs i oktober 1982. De av
riksdagen antagna regeringsförslagen om återställande av värdesäkringen av
pensionerna, avskaffande av karensdagar och återställande av ersättningsnivån
inom sjukförsäkringen samt återställandet av statsbidraget till barnomsorgen (prop.
1982/83:55, SfU 13, rskr 101) innebär ell genomförande av vallöften som
ansluter sig till handlingsprogrammets riktlinjer. Detsamma gäller de
ekonomisk-politiska åtgärder mot bl. a. arbetslösheten som på regeringens
förslag aniogs av riksdagen kort efter regeringsskiftet (prop. 1982/83:50, AU
13, rskr 103).

Satsningarna inom handikappområdet fortsätter i 1983 års
budgetproposition. Jag vill här erinra om några åtgärder, som har särskild
betydelse och som ansluter till riktlinjerna i handlingsprogrammet.

Skr.
1982/83:131 6

Inom socialdepartementets område har regeringen föreslagit
en betydande ökning av statens bidrag till handikapporganisationernas allmänna
verksamhet. Socialberedningen och äldreberedningen har rekonstruerats. Båda har
uppdrag av hög angelägenhetsgrad för handikappade. Socialberedningen skall bl.
a. belysa vilka effekter en fortsatt avveckling av institutionerna inom den
psykiatriska vården får för socialtjänsten och andra öppna vårdformer.
Äldreberedningen medverkar i arbetet på en översyn av statsbidraget för social
hemhjälp i syfte att fortsätta utvecklingen mot öppna vårdformer och få till
stånd en ökad samverkan mellan landstingskommunerna och primärkommunerna inom
detta område. Även inom regeringskansliets handikappberedning, som inrättades
år 1980, har arbetet upptagits på nytt i samband med atl också denna beredning
har rekonstruerats. Dess uppgifter är att analysera insatserna inom
handikappområdet och samordna regeringskansliets arbete inom området. Jag vill
även nämna, att omsorgskommitléns belänkande (SOU 1981:26) Omsorger om vissa
handikappade är remissbehandlat och f. n. bereds i socialdepartementet.

Från kommunikationsdepartementets ansvarsområde vill jag
påminna om att regeringen i budgetpropositionen föreslagit att försöket med
riksfärdtjänst skall förlängas ytterligare ett halvår för att ge etl bällre
underlag för en utvärdering av verksamheten. Samtidigl fortsätter arbetet med
handikappanpassning av de allmänna färdmedlen.

Satsningen på forsknings- och utvecklingsarbete medför
intensivare insatser också inom handikappforskningen och därmed möjligheter lill
förstärkta åtgärder. Det har därvid stor betydelse, att delegationen för social
forskning i samråd med socialdepartementet och forskningsrädsnämnden avser att
tillkalla en särskild initiafivgrupp för forskning och utveckling inom
handikappområdet. Inom utbildningsdepartementets område har regeringen vidare
i budgetpropositionen föreslagit resursförstärkningar inom specialskolan samt
för pedagogiska hjälpmedel till handikappade. I utbildningsdepartementet pågår
vidare beredningen av integrationsutredningens slutbetänkande (SOU 1982:19)
Handikappade elever inom det allmänna skolväsendet. Sveriges dövas riksförbund
erhåller vidare enligt regeringens förslag väsentligt förhöjt statsbidrag till
sin verksamhet med videogram på teckenspråk. Utredning kommer atl genomföras om
denna verksamhet saml om nyhetsförmedling för psykiskt utvecklingsstörda. Taltidningskommittén
fortsätter sitt arbete med frågor om dagstidningar för synskadade.

Under arbetsmarknadsdepartementet har handikappkommittén
(A 1982:02) fått tilläggsdirektiv att föreslå åtgärder för att hejda
förtidspensioneringen av unga handikappade och för att samordna och effektivisera
insatserna för yrkesinriklad rehabililering. Inom bostadsdepartementet pågår
arbetet med en proposition om ny plan- och bygglag saml med ett program för
reparation, ombyggnad och tillbyggnad. Vidare har en bostadspolitisk kommitté
tillkallats. Handikapprörelsen dellar i arbetet genom en referensgrupp som
knutits till kommittén.

Skr.
1982/83:131 7

Sverige har aktivt deltagit i utarbetandet av FN:s
världsaktionsprogram i handikappfrågor. Aktionsprogrammet antogs av FN:s
generalförsamling hösten 1982. Sverige engagerar sig i uppföljningsarbetet med
programmet i olika FN-organ och har nyligen aktualiserat dessa frågor i FN:s
kommission för sociala frågor. Regeringen har anslagit 1 milj. kr. till Disabled
People's International. Utbildning i handikappfrågor har påbörjats för SIDA:s
personal för att göra det möjligt för den att aktualisera handikappfrågorna i
bilaterala förhandlingar med mottagarländerna för svenskt bistånd. Jag avser
att i samråd med chefen för utrikesdepartementet ta upp frågan om hur
handikappfrågorna inom svenskt bistånd och internationellt samarbete bäst kan
föras vidare.

Sammanfattningsvis
gäller att arbetet med att förbättra handikappades levnadsvillkor åter har
kommit i gång efter regeringsskiftet. Mycket återstår att göra för alt utjämna
klyftorna mellan handikappade och andra. Det är självklart, atl det fortsatta
arbetet måste ske inom ramen för tillgängliga medel. För egen del anser jag,
att del framlagda handlingsprogrammet kommer att vara av stort värde i arbetet
att fillgodose angelägna behov inom handikappområdet.

Programmet bör ingå i regeringens bedömningsunderlag för
kommande

ställningstaganden. Jag utgår härvid också från att landstingskommunerna

och primärkommunerna kan använda det på motsvarande sätt. Programmet

bör vidare få betydelse för de statliga myndigheterna i deras planering och

verksamhel alt inom givna resurser fullfölja arbetet inom området. Det är

min övertygelse, att handlingsprogrammet även bör spela en viktig roll för

den privata sektorn, när det gäller att utforma miljö och verksamhet, så atl de

blir tillgängliga för alla. I detta sammanhang vill jag erinra om att statens

handikappråd fullföljer vissa uppgifter, som tidigare ankom på berednings

gruppen för internationella handikappåret. '

Samhällsekonomin
är ansträngd. Kostnadskrävande reformer måste anstå, till dess ekonomiska
förutsättningar har skapats för atl genomföra dem. Handikappfrågorna får dock i
enlighet med regeringsförklaringen år 1982 hög prioritet också i det fortsatta
arbetet. Det är särskill viktigt i ekonomiskt kärva tider atl genom
fördelningspolitiska åtgärder och genom effektivt utnyttjande av tillgängliga
resurser minska klyftorna mellan handikappade och andra. Utrednings-,
forsknings- och utvecklingsarbete kan ge ökade kunskaper om handikappades
problem och behov och därigenom skapa beredskap atl handla när samhällsekonomin
förbättrats. Med handlingsprogrammet som riktlinje för arbetet får regeringens
politik på handikappområdet enligt min mening en aktiv prägel.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle
att ta del av vad jag har anfört.

Skr. 1982/83:131

Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar i enlighet med
dennes hemställan.

minab/gotab Stockholm 1983 74501