Prop. 1982/83:132

Regeringens proposition

1982/83:132

om
politiska sekreterare i kommuner och landstingskommuner;

beslutad
den 24 mars 1983.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

OLOF
PALME

BO HOLMBERG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås alt kommuner och landstingskommuner får stöd i lag för
att anställa särskilda tjänstemän, politiska sekreterare, med uppgift att lämna
politiskt biträde åt de förtroendevalda. Bestämmelser i ämnet föreslås blir
intagna i en särskild lag som avses träda i kraft den 1 juli 1983.

1 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 132

Prop. 1982/83:132 2

Förslag till

Lag om politiska sekreterare i kommuner ocb
landstingskommuner

Härigenom föreskrivs följande.

1§ Kommuner får anställa särskilda tjänstemän, politiska
sekreterare, med uppgift att lämna politiskt biträde åt ledamöter och
suppleanter i kommunfullmäktige, kommunstyrelsen, andra nämnder och
beredningar. Detsamma gäller landstingskommuner vad avser biträde åt ledamöter
och suppleanter i landstinget, förvaltningsutskottet samt landstingskommunernas
andra nämnder och beredningar.

2 § Lagen (1982:80) om anställningsskydd gäller inte den
som är anställd

som politisk sekreterare enligt denna lag.

Politiska sekreterare får inte anställas för längre lid än
lill utgången av det år, då val i hela riket till kommunfullmäktige och landsfinget
nästa gång skall förrättas.

3
§ Sådana
besvärsnämnder som sägs i 7 kap. 3 § kommunallagen (1977:179) får inle pröva
frågor om tillsättning av politiska sekreterare.

4
§ En politisk
sekreterare som anställs enligt denna lag har rätt till den ledighet från annan
anställning som behövs för tjänstgöringen som politisk sekreterare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

2 §
tillämpas endast på den som anställs som, politisk sekreterare sedan lagen har
trätt i kraft.

Prop.
1982/83:132 3

Utdrag

CIVILDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1983-03-24

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Peterson, Andersson, Rainer, Boström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson,
Holmberg, Hellström

Föredragande: statsrådet Holmberg

Proposition om politiska sekreterare i kommuner och landstingskommuner

1 Inledning

År 1977 tillkallade regeringen en kommitté,
kommunaldemokratiska kommittén (Kn 1977:07), för atl utreda vissa
kommunaldemokratiska frågor (Dir. 1977:96). Enligt lilläggsdirekfiv (Dir.
1979:68) år 1979 fick kommittén i uppdrag att kartlägga omfattningen av
systemet med s. k. politiska sekreterare åt heltidsanställda förtroendevalda
och överväga om deras ställning borde regleras rättsligt.

Kommunaldemokratiska
kommittén avlämnade i juni 1982 delbetänkandet (Ds Kn 1982:7) PoUtiska
sekreterare i kommuner och landstingskommuner. Betänkandet innehåller ett
förslag till en ny lag om politiska sekreterare. En sammanfattning av
kommitténs överväganden och förslag bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 1 och det författningsförslag som läggs fram i betänkandet som
bilaga 2.

Betänkandet
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser och en
sammanställning av deras yttranden bör fogas fill protokollet i ärendet som
bilaga 3.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Bakgrund

Arbetsuppgifterna inom den kommunala förvaltningen har
undan för undan ökat. Samtidigt har kommunindelningsreformerna medfört större
kommuner både till yta och antal invånare. Antalet förtroendevalda har genom kommunindelningsreformerna
minskat.

Prop. 1982/83:132 4

Dessa förhållanden har medfört avsevärda förändringar av
de förtroendevaldas arbetsvillkor. Så länge som de fiesta kommunerna var små
och hade en begränsad verksamhet svarade de förtroendevalda inte bara för
besluten. De hade i många fall även beredande och verkställande uppgifter.
Numera kan de inle längre själva fullgöra alla dessa uppgifter. Förvaltnings-
och verkställighetsålgärderna måste i allt större utsträckning anförtros åt
anställda. Därigenom har antalet tjänstemän i kommunerna ökat kraftigt. Vidare
har den högre arbetsbelastningen tvingat fram specialisering bland såväl
förtroendevalda som tjänstemän. Specialiseringen har i sin tur medfört att
antalet heltidsengagerade förtroendevalda har ökat. Arbetsfördelningen mellan
förtroendevalda och tj,änstemän har utvecklats så att de förtroendevalda har
blivit i första hand beslutsfattare medan beredning och verkställighet har överiålils
på tjänstemännen.

Den allt
längre gående specialiseringen bland de förtroendevalda har bidragit till ett
rationellare utnyttjande av deras tid. Samtidigt har de som sagt avlastats
vissa arbetsuppgifter. Det har ändå visat sig att de med nuvarande resurser har
svårt att hinna med vissa av sina uppgifter. Del gäller närmast de för en
förtroendevald beslutsfattare nödvändiga kontakterna med dem som han
representerar, dvs. partiorganisationerna och de enskilda väljarna. Härtill
kommer också de för politikerna viktiga kontakterna som sker genom
föreningsliv, yrkesliv och familjeliv. Det har visat sig atl de förtroendevalda
många gånger tvingas att prioritera sådana uppgifter som hör samman med
beslutsfattande i förvaltningen, när tiden inte räcker till. För atl bereda de
förtroendevalda möjlighet att ägna sig åt även andra uppgifter har ett flertal
kommuner och landstingskommuner pä olika sätt knutit särskilda medarbetare till
vissa av de heltidsengagerade förtroendevalda med uppgift att avlasta dem en
del av deras politiska arbete. Dessa medarbetare brukar kallas politiska sekreterare.

De politiska sekreterarna tillsätts på i huvudsak tre
sätt. Ett är att sekreteraren anställs som tjänsteman hos kommunen
(tjänstemannamodellen). Ett annat är att den politiske sekreteraren utses av
fullmäktige och har ställning som förtroendevald (förtroendemannamodellen). Det
tredje sättet innebär att sekreteraren anställs hos respektive parti
(ombuds-mannamodellen).

År 1980
fanns det politiska sekreterare i 12 kommuner. Av de politiska sekreterarna
hade 83 ställning som tjänstmän eller förtroendevalda. Ett tiotal sekreterare
var anställda av politiska partier. Vid samma tidpunkt fanns det politiska
sekreterare i 8 landstingskommuner. Antalet politiska sekreterare i
landstingskommunerna var 55, varav 5 partianställda.

I 1 kap. 4§ kommunallagen (1977:179, ändrad senast
1981:1107) finns bestämmelser om den kommunala kompetensen. Enligt huvudregeln
får kommuner och landstingskommuner själva vårda sina angelägenheter. I
kommunallagen saknas bestämmelser om politiska sekreterare.

Enligt regeringsrättens praxis ligger det enligt
huvudregeln inte inom den

Prop.
1982/83:132 5

kommunala kompetensen att understödja politisk verksamhet.
Däremot får kommuner och landstingskommuner enligt lagen (1969:596) om kommunalt
partistöd lämna sådant bidrag. Denna rätt är dock begränsad till partier som är
företrädda i kommunfullmäktige resp. landstinget. Som ytterligare villkor
föreskriver lagen att stödet måste utgå i proportion till partiernas representation
i dessa församlingar.

Regeringsrätten
prövade i en dom den 31 januari 1980 (RÅ 80 2:1) lagligheten av att inrätta
kommunala tjänster som var avsedda att besättas efter partipolitiska grunder
och där innehavarna skulle medverka framför allt i partiverksamhelen. Regeringsrätten
fann atl inrättande av sådan tjänster var att se som lämnande av ett slag av
kommunalt partistöd. Eftersom detta får utgå endast i den form som anges i
lagen om kommunalt partistöd, fann regeringsrätten alt beslutet att inrätta
tjänsterna var olagligt. Därefter har tre, liknande mål avgjorts av
regeringsrätten, alla med samma utgång. ( RÅ 81 Ab 96 och regeringsrättens
domar den 30 december 1981 i mål nr 3776-1980 och 4265-1980).

Det är genom denna rättspraxis klarlagt, att den s. k.
tjänstemannamodellen f. n. är oförenlig med gällande rätt. Lagligheten av de
övriga två modellerna har inte prövats.

2.2. Politiskt biträde åt förtroendevalda

Kommunaldemokratiska kommittén framhåller att det är
angelägel att undvika att de förtroendevalda hamnar i ett kunskaps- och informalions-mässigt
underläge i förhållande till tjänstemännen. Kommittén pekar på att olika sätt
har prövats i syfte atl ge de förtroendevalda bättre resurser i deras politiska
arbete. Etl sätt att förbättra deras arbetsförutsättningar är att ge dem
kvalificerat biträde i arbetet. Av betydelse för hjälp av detta slag anser
kommittén vara att samarbetet sker mot bakgrund av en gemensam politisk
grundsyn. Att kommunerna i allt större ulslräckning lämnar bistånd genom alt
rekrytera politiska sekreterare ser kommittén som en bekräftelse på att behovet
av sådant bistånd framstår som angeläget för de förtroendevalda. Det är därför
enligt kommitténs mening väsentligt att de kommuner och landstingskommuner som
nu tillämpar systemet med politiska sekreterare kan fortsätta med detta.

Kommittén konstaterar att det i dag förekommer tre former
för att knyta politiska sekreterare till den kommunala verksamheten. Den
vanligaste formen anges vara att de anställs som tjänstemän i kommunerna eller landsfingskommunerna.
Det förekommer också all de politiska sekreterarna är utsedda av
kommunfullmäktige eller landstinget på samma sätt som förtroendevalda eller att
de är anställda av någol politiskt parti.

Vad gäller den förstnämnda formen, tjänslemannamodellen,
framhåller kommittén att regeringsrätten genom fyra domar avseende inrättande
av tjänster som politiska sekreterare i Gävle och Göteborgs kommuner samt

Prop. 1982/83:132 6

Västerbottens läns landstingskommun har fastslagit atl en
tjänst som fillsälts på partipolitiska grunder och är förenad med
arbetsuppgifter av huvudsakligen parfipolitisk art är atl betrakta som ett
stöd fill partiet och att delta stöd är ofillåtet i den mån det inte ges efter
de grunder som partistödslagen föreskriver. Kommunernas och
landstingskommunernas önskemål att kunna anställa politiska sekreterare bör
enligt kommitténs mening tillgodoses genom lagstiftning.

Enligt vad
kommittén framhåller har reglerna sin naturliga plats i kommunallagen
tillsammans rned bestämmelser om den kommunala tjänstemannaorganisationen i
övrigt. Några sådana bestämmelser finns emellerfid inte i kommunallagen.
Kommittén föreslår därför att riksdagen beslutar om en särskild lag som gör det
möjligt för kommunerna och landstingskommunerna att anställa politiska
sekreterare för att lämna biträde till de förtroendevalda i deras arbete.
Härigenom blir det möjligt för de kommuner och landstingskommuner som använder
sig av tjänstemannamodellen att fortsätta med detta till dess kommunallagen har
kunnat ses över.

Kommittén
uppmärksammar vissa frågor som enligt kommitténs mening är av central betydelse
för de politiska sekreterarnas anställningsförhållanden. Sådana frågor är meritvärderingen
vid anställning, anställningstidens längd och frågor som har samband med
anställningstryggheten. I fråga om gränsdragningen mellan tjänstemännens och de
politiska sekreterarnas arbetsuppgifter uttalar kommittén att man bör undvika
sådana lösningar, som kan leda till en politisering av tjänstemännen. Därför
bör de politiska sekreterarnas arbetsuppgifter klart inriktas på alt just lämna
politiskt biträde till de förtroendevalda i deras roll som beslutsfattare.
Kommittén anser att denna ståndpunkt bör komma till uttryck i lagstiftningen.
En förutsättning för att systemet med politiska sekreterare skall fungera på
avsett sätt är enligt kommittén att det finns en samstämmighet i politisk
uppfattning mellan den som ger politiskt biträde och den som får detta. I
praktiken innebär det, menar kommittén, att krav måste kunna ställas på
lojalitet gentemot det parti, vars förtroendevalda den polifiska sekreteraren
skall biträda. 1 fråga om anställningsformen pekar kommittén på fördelar med
såväl tillsvidareanställning som tidsbegränsad anställning. Kommittén lämnar
dock inga förslag i dessa frågor.

Kommittén
granskar också de två andra formerna för tillsättande av politiska sekreterare.
Kommittén konstaterar alt laglighelen av förtroendevalda politiska sekreterare
inte har prövats av domstol. Kommittén anser dock att denna modell inte behöver
någon ytterligare reglering. Ombuds-mannamodellen slår enligt kommitténs mening
inle i strid med kommunalrätten. Kommittén pekar dock på att en viss osäkerhet
råder om vilkoren och förutsättningarna för den verksamhet som parfianställda
politiska sekreterare kan bedriva inom den kommunala förvaltningen. Kommittén
stannar dock för att inte föreslå några ålgärder beträffande denna modell.

De fiesta remissinstanserna är i princip posifiva till
förslaget. Inle någon av

Prop.
1982/83:132 7

dem ifrågasätter behovet av att de förtroendevalda biträds
av politiska sekreterare. Från flera håll framhålls uttryckligen vikten av att
resurser ställs till de förtroendevaldas förfogande så alt de i ökande grad kan
arbeta med helhetsbedömningar och bedömningar av samhällsutvecklingen på längre
sikt. De flesta positiva instanserna framhåller samtidigt att regleringen inte
får resultera i en ökad politisering av förvaltningen. Åtskilliga har också
synpunkter på den arbetsrättsliga regleringen vad gäller de politiska
sekreterarna. Etl par remissinstanser efterlyser ytterligare analyser av de kommunalrällsliga
aspekterna på förtroendemannamodellen eller om-budsmannamodellen.

De
remissinstanser som är negativa Ull förslaget ifrågasätter inte att de
förtroendevalda har behov av biträde av politiska sekreterare. I allmänhet
anser de emellertid, ibland med hänvisning till egna erfarenheter, atl de
alternativa modeller som kommittén har beskrivit är lämpligare. Några remissinslanser
förordar att förtroendemannamodellen blir föremål för ytterligare överväganden
medan några andra uttalar liknande synpunkter beträffande ombudsmannamodellen.

De
negativa remissinstanserna betonar att man bör sträva efter att undvika en
politisering av tjänstemännen i den kommunala förvaltningen. De uttrycker den
uppfattningen att ett genomförande av kommitténs förslag motverkar denna
strävan. Från något håll påpekas att förslaget innebär tillskapande av en
mellanform av befattningshavare som inte är vare sig tjänstemän eller
förtroendevalda. Det påpekas också att gränsdragningsfrågorna borde ha
behandlats innan man vidgar möjligheterna att anställa politiska sekreterare.
Kritik riktas också mot förslagel från arbetsrätlsliga synpunkter. Man
framhåller bl. a. alt meritvärdering vid anställning i kommunal eller
landstingskommunal tjänst skall vara saklig och inte grundas på sökandens
politiska åsikter. Flera av dessa remissinstanser pekar också på svårigheten
med att anpassa anställningstidens längd lill de förtroendevaldas
mandatperioder utan att eftersätta de politiska sekreterarnas anställningstrygghet.

För egen del vill jag anföra följande.

Den
kommunala verksamhetens expansion, det ökade antalet tjänstemän och det
administrativa arbetets specialisering har tillsammans med minskningen av
antalet förtroendevalda inneburit genomgripande förändringar för den kommunala
demokratin. Utvecklingen har kännetecknats av en strävan att skilja
förvaltningens formella beredning från den politiska behandlingen. Det råder i
vårt land en bred enighet om fördelarna med denna utveckling.

Den
kommunala förvaltningen har ökat i omfattning. Detta har inneburit att
tjänstemännen har fått etl ökat inflytande. Även det politiska arbetet har fått
större omfattning. De ökade kraven på de förtroendevalda har man endast lill en
del kunnat möta genom att anlita heltidsengagerade förtroendevalda. Det är mot
denna bakgrund man måste se kommunernas och

Prop. 1982/83:132 8

landstingskommunernas strävan att finna former för alt ge
de förtroendevalda biträde med det politiska arbetet.

Kommunerna och landstingskommunerna har valt olika former
för att tillförsäkra de förtroendevalda politiskt biträde. Den ojämförligt vanUgaste
är dens. k. tjänslemannamodellen. Det är min uppfattning att kommunerna och
landstingskommunerna bör ha så stor frihet som möjligl atl välja den form, som
är lämplig med hänsyn till kommunens storlek, arbetsuppgifterna och
omständigheterna i övrigt. Man bör därför inte ställa upp formella hinder för
kommunerna och landstingskommunerna när det gäller atl använda den form för
biträde åt de förtroendevalda som kan passa dem bäst.

Genom regeringsrättens avgöranden har klarlagts att
kommunerna och landstingskommunerna enligt gällande rätt inte kan anställa
politiska sekreterare som tjänstemän. Som kommittén och de flesta
remissinstanserna har framhållit föreligger det därför ett behov av alt
lagstiftningsåtgärder vidtas för att göra detta möjligt.

Som jag redan har nämnt har kommunaldemokraliska kommittén
liksom de flesta remissinstanserna framhållit, att det är väsentiigl att man
undviker en politisering av tjänstemannakåren och att man klart avgränsar de
politiska sekreterarnas uppgifter från de uppgifter som åligger andra
tjänstemän i den kommunala förvaltningen. Också jag anser att frågan om
gränsdragningen är väsentlig. Samfidigt menar jag atl de problem som är
förenade med denna avvägning inte får överdrivas. Det finns redan en allmänt
vedertagen uppdelning av arbetsuppgifter mellan de förtroendevalda och
tjänstemännen. Det är för mig självklart alt denna uppdelning skall tillämpas
även i förhållandet mellan de politiska sekreterarna och övriga tjänstemän. De
politiska sekreterarna skall biträda de förtroendevalda genom att avlasta dem
uppgifter som de annars skulle haft hand om. Det är följaktligen inte fråga om
att de politiska sekreterarna skall överta uppgifter som i dag ankommer på
tjänstemännen.

Flertalet remissinstanser har pekat på vissa
arbetsrättsliga frågor som måste prövas med hänsyn till att de politiska
sekreterarna har en särskild ställning. Jag anser att de skiljer sig från de
övriga tjänstemännen genom den speciella förtroendeslällning som de har i
förhållande till dem de biträder. De är emellertid samlidigt anställda som
tjänstemän och har därför gentemot kommunen ställning som arbetstagare. Med
hänsyn till dessa förhållanden bör det övervägas i vilken utsträckning den arbetsrätlsliga
lagstiftningen skall tillämpas på dem. Jag menar att åtminstone vissa avsteg
från de arbetsrättsliga reglerna är mofiverade för de politiska sekreterarnas
del. Kommilténs förslag behöver således kompletteras och preciseras i detta
hänseende.

Vad gäller sådana politiska sekreterare som är utsedda av
kommunfullmäktige eller landstinget (förtroendemannamodellen) eller anställda
av politiska parfier (ombudsmannamodellen) har en del remissinstanser framfört
önskemål om alt dessa former för att knyta politiska sekreterare till de
förtroendevalda utreds. Vissa instanser har påkallat lagstiftningsåtgärder för

Prop. 1982/83:132 9

atl göra deras ställning klarare. För egen del anser jag
att det är mest angeläget att man nu vidtar åtgärder som gör det möjligt för
kommuner och landstingskommuner att anställa politiska sekreterare som
tjänstemän. Jag tar därför här upp endast frågor om de kommunalt anställda
politiska sekreterarna.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört föreslår jag att
det genom lagstiftning görs möjligt för kommuner och landstingskommuner att
anställa särskilda tjänstemän, politiska sekreterare, med uppgift att lämna
politiskt biträde åt de förtroendevalda. Jag övergår nu till att diskutera de
politiska sekreterarnas arbetsuppgifter och arbetsrättsliga ställning liksom lagstiftr
ningens närmare utformning i övrigt.

2.3 De politiska sekreterarnas arbetsuppgifter

Kommunaldemokratiska kommittén har beskrivit de
arbetsuppgifter som de politiska sekreterarna har i dag. Kommittén anger fyra
grupper av uppgifter. En första grupp är allmänt kvalificerade sekreteraruppgifter.
Därmed menas enligt kommittén uppgifter som handläggare med allmän inriktning,
handsekreterare m. m. En andra grupp av uppgifter avser utredningsverksamhet
och allmän ärendeberedning. Enligt kommittén innebär dessa arbetsuppgifter att
den politiske sekreteraren genomför större eller mindre utredningar, som kan
bilda underlag för förslag eller andra typer av initiativ i de beredande eller
beslutande organen. Vidare bereder den politiske sekreteraren förslag till
motioner, interpellationer. frågor, yttranden, beslut och reservationer. Den
tredje gruppen av uppgifter är enligt kommittén de politiska sekreterarnas
medverkan i den politiska beredningen. Med politisk beredning menar kommittén
att ärendena övervägs med avseende på hur förslagen eller motförslagen skall
orienteras partipolitiskt. Till den sista gruppen av arbetsuppgifter hänför
kommittén informations-och samordningsuppgifter. Uppgifterna att informera och
samordna gäller dels partigrupperna i dé kommunala eller landstingskommunala
organen dels partiorganisationen.

Enligt vad kommittén framhåller bestäms den politiske
sekreterarens uppgifter i det enskilda fallet av sådana faktorer som hans
formella ställning, vilka han betjänar samt av kommunstorleken och andra lokala
förhållanden. Kommittén pekar på att de politiska sekreterarnas uppgifter och
arbetsförhållanden i Stockholms kommun och Stockholms läns landstingskommun i
flera avseenden skiljer sig från förhållandena i de flesta andra kommuner.

Kommillén betonar viklen av att en nyvald politisk
majoritet till sitt förfogande har en administration som är beredd att lämna
allt tänkbart bistånd också till sådana förtroendevalda som under föregående
mandatperiod utifrån en oppositionsställning haft att kritisera väsentliga
delar av den kommunala verksamheten. Kommittén konstaterar att det i Sverige är
tradition att skilja mellan tjänstemännen och de förtroendevalda. Detta är

Prop.
1982/83:132 10

enligt kommitténs mening en riktig princip. En politiskt
fri och oberoende adminislralion anser kommittén vara det bästa stöd de förtrondevalda
kan få i sitt arbete. Av hänsyn härtill måste en utveckling mol en politisering
av tjänstemannaorganisalionen motarbetas.

Kommittén betonar vikten av atl en klar åtskillnad
upprätthålls mellan politik och förvaltning i enlighet med den moderna kommunaldemokraliska
traditionen. Kommittén framhåller att de politiska sekreterarna skall ses som
ett stöd för de förtroendevalda i deras arbete som beslutsfattare. De kommuner
och landstingskommuner som vill införa en organisation med politiska
sekreterare bör därför enligt kommitténs mening sträva efter lösningar som
innebär att arbetsuppgifterna klart inriktas på att just lämna politiskt
biträde till de förtroendevalda i deras arbete.

Nästan
alla remissinstanser förordar en klar gränsdragning mellan de arbetsuppgifter
som de politiska sekreterarna skall utföra och de arbetsuppgifter som ankommer
på de ej politiskt utsedda tjänstemännen. En av remissinstanserna anser att
kommitténs förslag klarlägger gränsen mellan lekmannastyret och
tjänstemannarollen och att erfarenheterna motsäger de farhågor som har
framförts rörande rollkonflikter och kompetensproblem. En annan menar att
förekomsten av politiska sekreterare kan ge bättre förutsättningar för att
bibehålla en partipolitiskt neutral förvaltning. Av de remissinstanser som är
negativa till kommitténs förslag har å andra sidan huvuddelen grundat sitt
ställningstagande på de svårigheter som kan uppkomma när det gäller alt dra en
klar gräns. De menar alt det finns risk för en sammanblandning av förvaltningsljänslemännens
och de politiska sekreterarnas arbetsuppgifter.

Ett
flertal remissinstanser - däribland även en del som ställer sig positiva till
förslaget i huvudsak - pekar på att merparten av de uppgifter som kommittén
redovisar som normala för de politiska sekreterarna tillhör sådana uppgifter
som det normalt ankommer på tjänstemän att utföra. Detta gäller allmänt
kvalificerade sekreteraruppgifter, utredningsverksamhet och annan ärendeberedning.
Några remissinstanser menar att det finns påtagliga risker för oklarheter i
fråga om rollfördelning, arbetsledning, ordervägar och arbetsmetodik om de båda
kategorierna av funktionärer har i stora delar sammanfallande uppgifter. Enligt
dessa instanser bör de politiska sekreterarnas uppgifter främst avse medverkan
i det politiska berednings- och informationsarbetet saml samordningsuppgifter.
Någon instans anser att problemen bör analyseras ytterligare innan slutlig
ställning tas till förslaget.

För egen del vill jag anföra följande.

Jag vill erinra om att kommunallagen i princip bygger på
att hela ansvaret för den kommunala förvaltningen ligger på de förtroendevalda.
Det är enligt min mening nödvändigt för de förtroendevalda att ha tillgång til!
en förvaltningsorganisation med tjänstemän som är beredda att ställa sina
yrkeskunskaper till förfogande åt alla förtroendevalda oavsett deras poliUska

11

hemvist. När man genom lagstiftning öppnar möjlighet för kommuner
och landsfingskommuner att anställa politiska sekreterare får resultatet inte
bli att de arbetsuppgifter som i dag ligger på tjänstemännen tas över av de
politiska sekreterarna. Bestämmelserna måste utformas med hänsyn till detta.

Av det
anförda följer att det biträde som de politiska sekreterarna skall lämna åt de
förtroendevalda bör inriktas på politiska arbetsuppgifter. Enligt min mening
har svårigheterna med att dra en gräns mellan sådana arbetsuppgifter och den
traditionella tjänstemannaberedningen överbetonats av en del remissinstanser.
Som jag redan har sagt skall de politiska sekreterarna avlasta de
förtroendevalda vissa arbetsuppgifter som de annars skulle ha haft hand om.
Därav följer att de politiska sekreterarna inte skall ha sådana uppgifter som i
dag hänförs till den traditionella tjänstemannaberedningen. Jag tilltror
kommunerna och landstingskommunerna förmågan att i praktiken kunna lösa denna
gränsdragningsfråga.

Till de
uppgifter som bör kunna anförtros de politiska sekreterarna kan hänföras
medverkan vid en politisk beredning av ärenden inom kommunernas och
landstingskommunernas beslutande organ. Till sådana arbetsuppgifter kan också
räknas biträde med information till partigruppen och partiorganen samt sådan
medverkan i övrigt som är ägnad att underlätta samspelet mellan de beslutande
organen och partiorganen. Vidare hör hit biträde med att utarbeta förslag till
motioner, interpellationer, frågor, yttranden, beslul och reservationer i de
beslutande organen. Andra arbetsuppgifter som också bör kunna handhas av polifiska
sekreterare är rena handsekreterarsysslor. Hit hör sådant som att besvara brev
och ta politiska kontakter samt att i det partipolitiska arbetet ibland också
kunna företräda den förtroendevalde.

Jag vill
alltså betona att det skall vara fråga om ett politiskt biträde åt de
förtroendevalda. Detta väsentliga förhållande bör som kommittén har föreslagit
komma till uttryck i lagtexten.

Jag vill i
detta sammanhang peka på att det med hänsyn till de politiska sekreterarnas
särskilda ställning och arbetsuppgifter inte är lämpligt att de ingår i den
vanliga kommunala tjänsteorganisationen. De bör ansvara direkt inför den eller
de förtroendevalda som de har till uppgift att biträda. Della förhållande kan
lämpligen klaras ut i reglementen eller andra tjänstgöringsföreskrifter.

Genom atl
de politiska sekreterarna avses biträda de förtroendevalda och ansvara inför
dem kommer de inte att inta någon chefsställning eller arbetsledande ställning
i förhållande till andra anställda i kommuner eller landstingskommuner. Någon
sådan förhandlingsskyldighet enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet (ändrad senast 1980:238) som i arbetsdomstolens praxis har ansetts
föreligga vid tillsättande av chefer och arbetsledare (AD 1979 nr 118, 1980 nr
72 och 163 samt 1981 nr 8, 13, 45 och 62) kan vid sådant förhållande inte bli
aktuell beträffande de politiska sekreterarna. Detta står enligt min mening i
överensstämmelse med den

Prop. 1982/83:132 12

särskilda ordning för tillsättning av tjänster som
politiska sekreterare som jag ålerkommer till.

Vad särskill gäller förhållandena i Stockholms kommun och
Stockholms läns landstingskommun vill jag erinra om att borgarradssekreterarna
resp. landstingsrådssekreterarna har vissa uppgifter som i allmänhet inte vilar
på politiska sekreterare. Den cenirala beredningsprocessen är nämligen mera formaliserad
och preciserad än i andra kommuner och landstingskommuner. De uppgifter det
gäller består bl. a. i att biträda borgarråd resp. landstingsråd vid beredning
av ärenden inför behandlingen i de centrala beredningsorganen. Denna slutliga
ärendeberedning grundar sig på en sedvanlig sakberedning inom facknämndernas
förvaltningar. De uppgifter som borgarrådssekreterarna och landstingsrådssekreterarna
har i beredningsprocessen står enligt min mening inte i strid med den allmänna
principen som jag nyss har slagit fast om åtskillnad mellan
förvaltningsuppgifter och politiska uppgifter.

2.4 Meritvärdering och tillsättning

I 1 kap. 9 § regeringsformen finns en regel som
föreskriver att domstolar och förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör
uppgifter inom den offentliga förvaltningen i sin verksamhet skall beakta allas
likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Detta krav på normmässighel
innebär enligl förarbetena all myndigheterna skall handla fritt från godtycke
och inte särbehandla någon utan laga stöd (prop. 1973:90 s. 235, jfr prop.
1975/76:209 s. 102 f).

Konstitutionsutskottet har i samband med behandling av en
motion (mot. 1980/81:490) uttalat att även kommunerna i princip bör följa
allmänt erkända meritvärderingsprinciper såsom förtjänst och skicklighet vid
tjänstetillsättningar. Med hänvisning till bl. a. den kommunala självstyrelsen
ville utskottet däremot inte tillstyrka motionärernas förslag om att kommunerna
genom en lagbestämmelse, som i likhet med vad som gäller på den statliga sidan
enligt 11 kap. 9§ regeringsformen, skulle åläggas att följa dessa prindper (KU
1981/82:6 s. 13).

Kommittén framhåller i sin beskrivning av modellen med
politiska sekreterare anställda som tjänstemän all kommunen eller
landstingskommunen får bestämma vilka meriter som skall krävas för
anställningen. Enligt kommitténs mening har man rätt att som merit för en
anställning som politisk sekreterare kräva en viss politisk hemvist.

Några remissinstanser tar upp meritvärderingsfrågan. En
instans anför att det kan strida mot regeringsformens krav på saklighet och
opartiskhet alt ta hänsyn till en sökandes politiska uppfattning vid en
anställning och att detta i vart fall skulle innebära en principiell nyhet. En
annan hänvisar lill det nyssnämnda uttalandet av konstitutionsutskottet och
anser att en meritvärdering som tar hänsyn till sökandens politiska åsikter
inte är förenlig med uttalandet.

Prop.
1982/83:132 13

En remissinstans framhåller att det med hänsyn till
tjänsternas politiska art är naturligt att dessa tjänstetillsättningar undandras
en eventuell besvärsnämnds prövning. Detta kan enligt samma instans ske genom
ändring i nämndens reglemente. Det mest praktiska skulle emellertid vara att
redan i lagen inskränka besvärsnämndens kompetens i detta hänseende. Möjligheten
att anföra kommunalbesvär finns under alla förhållanden kvar, framhåller
instansen.

För egen del vill jag anföra följande.

Krav på att en sökande bör ha en särskild bakgrund eller
en viss politisk uppfattning är vanliga när det gäller tjänster som t. ex.
handläggare eller ombudsmän inom fackliga, politiska och
folkrörelseorganisationer. 1 sådana fall ställs ofta krav på såväl formella
meriter som att den sökande delar organisationens grundläggande värderingar.
Det förekommer alltså redan att man tar sådana hänsyn vid anställning av detta
speciella slag av arbetstagare. Mellan en funktionär i en organisation och en
politisk sekreterare föreligger stora likheter i fråga om förtroendeslällning
och arbetsuppgifter. Jag anser därför att de krav man kan ställa vid
tillsättning av en tjänst som politisk sekreterare och en funktionär i en
organisation måste i hög grad överensstämma.

Grundläggande för min syn på vilka meriter som bör ligga
till grund för anställning av politiska sekreterare är den särställning dessa
intar. Om samarbelel skall fungera på ett tillfredsställande sätt måste det
enligt min mening råda ett förtroendefullt förhållande mellan den politiske
sekreteraren och den eller de förtroendevalda som sekreteraren skall biträda.
Jag anser att en naturlig slutsats av detta är att den eller de som avses ta
emot biträde från de politiska sekreterarna måste kunna ställa krav på deras
partipolitiska tillhörighet.

Som
konstitutionsutskottet har uttalat bör även kommuner och landstingskommuner
vid tjänstetillsättning tillämpa allmänt erkända meritvärderingsprinciper
såsom förtjänst och skicklighet. Jag menar dock att man beträffande just de
politiska sekreterarna med hänsyn till deras förtroendeslällning och speciella
arbetsuppgifter skall ha möjlighet atl lägga den politiska tillhörigheten till
grund för anställning. Att, under hänvisning till tjänsternas särskilda art,
kräva ett visst slags meriter för en viss grupp av tjänstemän kan enligt min
mening inte anses oförenligt med den bestämmelse om normmässighel i förvaltningsbeslulen
som finns i 1 kap. 9 § regeringsformen. Det är således enligt min uppfattning
möjligt för kommunerna och landstingskommunerna att vid anställning av
politiska sekreterare fästa avseende vid politiska meriter.

Vad gäller frågan om inrätiande och tillsättning av
tjänster som politiska sekreterare vill jag erinra om att det är
kommunfullmäktige eller landstinget som beslutar om inrättande av sådana
tjänster. I praktiken innebär detta endast en formell bekräftelse på vad de politiska
partierna har kommit överens om vid de förhandlingar som sker då resultatet av
valet till

Prop.
1982/83:132 14

kommunfullmäktige eller landstinget slår klart. När det
sedan gäller vem som skall besätta tjänsten eller tjänsterna förutsätts det att
de partier som har tilldelats tjänster har fri nomineringsrätt. Det är med
andra ord del enskilda partiels ensak att bestämma vem som skall ha den tjänst
som politisk sekreterare som partiet har tilldelats. Det formella beslutet om
tillsättning tas därefter på delegation från kommunfullmäktige eller
landstinget av personalorganet eller annat behörigt organ. Jag ulgår från alt
kommunerna och landstingskommunerna även fortsättningsvis kommer att tillämpa etl
sådant förfarande och finner därför inte anledning att föreslå några åtgärder i
detta hänseende.

Som jag redan har nämnt anser någon remissinstans att
sådana besvärsnämnder som sägs i 7 kap. 3 § kommunallagen inte bör få pröva
tillsättning av politiska sekreterare. Detta synsätt ligger i linje med vad jag
tidigare har sagt om partiernas fria nomineringsrätt. Jag menar således att
frågor om tillsättning av politiska sekreterare bör undantas från
besvärsnämndernas prövningsrätt. En regel om delta bör enligt min mening las in
i lagen.

2.5 Anställningstrygghet

I lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS) finns
bestämmelser som ger de anställda etl rättsligt skydd för sin anställning.
Huvudprinciperna är att del krävs saklig grund för uppsägning från
arbetsgivarens sida och att uppsägningar på grund av arbetsbrist skall ske i en
viss turordning, där längre anställningsUd ger företräde till fortsatt
anställning. Vid uppsägning är arbetstagaren tillförsäkrad uppsägningstid -
längre vid högre levnadsålder -och rätt till lön under uppsägningstiden.
Avskedande med omedelbar verkan får förekomma bara i undantagsfall. Den som
blir uppsagd på grund av arbetsbrist har företräde, om arbetsgivaren behöver
anställa arbetskraft. Arbetstagarnas fackliga organisationer har genom regler
om medbestämmandeförhandlingar eller varsel och överläggning fått rätt till
insyn och inflytande över arbetsgivarens beslut om bl. a. uppsägningar. Det
fulla anställningsskyddet fillkommer dem som har fast anställning
(tillsvidareanställning) och lagen bygger därför på att den anställningsformen
skall vara den normala. Tidsbegränsade anställningar får dock förekomma i vissa
särskilt angivna fall. En uppsägning i strid med lagens bestämmelser kan på
begäran av arbetstagaren förklaras ogiltig av domstol, och arbetslagaren har i
princip rätt att stå kvar i anställningen i avvaktan på domstolens beslut. Etl
åsidosättande av lagen kan också medföra skyldighet att betala skadestånd. De
grundläggande reglerna lill skydd för arbetstagarna är tvingande rätt. På vissa
punkter får dock träffas kollektivavtal.

Kommunaldemokratiska kommittén konstaterar, atl elt
anställningsförhållande kommer alt föreligga mellan den politiske sekreteraren
och kommunen eller landstingskommunen om den politiske sekreteraren ges
ställning som tjänsteman där. Enligt kommitténs mening blir därmed hela

Prop.
1982/83:132 15

det arbetsrättsliga regelsystemet tillämpligt. Kommittén
menar emellertid att bestämmelserna i LAS ger kommunerna och
landstingskommunerna utrymme att anställa politiska sekreterare på begränsad
tid med hänsyn till sekreterarnas särskilda arbetsuppgifter. Kommittén pekar
på. att rekryteringssynpunkter talar för anställning tills vidare medan kravet
på rörlighet vid anpassning till den politiska majoriteten talar för
anställning på viss fid.

Kommittén
redovisar vissa konsekvenser från trygghetssynpunkt av olika slag av
tidsbegränsad anställning. Den som är anställd för viss tid, t. ex. en
mandatperiod, kan enligt LAS inte sägas upp under förordnandeperioden, vilket
däremot kan ske om man för anställningen använder sig av formen tillsvidare,
dock längst intill mandatperiodens slut. Kommittén uttalar sig inte om vilkendera
av de olika anställningsformerna som är lämpligast belräffande de politiska
sekreterarna. Kommittén lar heller inte upp frågorna om LAS bör tillämpas på de
politiska sekreterarna över huvud taget. Kommittén understryker emellertid att
anställningsvillkoren för de politiska sekreterarna inte saknar betydelse för
manöverutrymmet vid majoritelsskiften och pekar på att kommunerna och
landstingskommunerna genom att välja en anställningsform som både uppfyller den
anställdes krav på trygghet och arbetsgivarens krav på smidighet kan undvika
sådana situationer som mer eller mindre tvingar fram en omplacering av avgående
politiska sekreterare till icke-politiska tjänster.

Kommittén pekar på möjligheten att i avtal reglera vissa
förhållanden för de politiska sekreterarna. Bl. a. nämner kommittén att s. k.
trygghetsavtal kan ingås. Sådana skulle enligt kommittén kunna bidra till all
minska den relativa otryggheten för politiska sekreterare med tidsbegränsad
anställning. I avtalen kunde politiska sekreterare som exempelvis till följd av
ett majoritetsskifte inte få förnyad anställning, tillförsäkras
avgångsvederlag, eventuellt även sådan inkomstgaranti som är jämförbar med
pension.

Flera remissinstanser uppmärksammar frågor som rör
anställningstryggheten. Från något håll pekas på svårigheten att vid val av
anställningsform uppfylla både den anställdes krav på trygghet och
arbetsgivarens krav på smidighet. Några andra remissinstanser menar att det
liggeri sakens nalur att anställningstryggheten för innehavare av rent
politiska befattningar inte kan vara densamma som för andra arbetstagare. En
annan instans erinrar om att lagen om anställningsskydd inle är lillämplig på
vissa befattningshavare i utpräglad förtroendeställning och anser att de
politiska sekreterarna på sitt sätt intar en motsvarande ställning. Utifrån
sådana och liknande synpunkter ifrågasätter en del remissinstanser om de
politiska sekreterarna inte bör undantas från tillämpningen av bl. a. LAS.
Någon föreslår alt deras trygghet skall tillgodoses genom avgångsvederlag och
avtal om inkomslgaranli. En annan instans gör däremot gällande att del från
facklig synpunkt och från rekryleringssynpunkl är väsenlligl att de politiska
sekreterarnas anställnings-

Prop.
1982/83:132 16

villkor ansluter sä nära som möjligt till de villkor som
gäller på arbetsmarknaden i övrigt.

Av de remissinstanser som berör frågan om anställningstid
för de politiska sekreterarna förordar en del tidsbegränsade anställningar.
Några av dessa anser att endast tidsbegränsade anställningar bör tillåtas och
föreslår att detta bestäms i lag. Från något håll framförs synpunkten att
anställningstiden bör svara mot mandatperiodens längd. Några remissinstanser
ifrågasätter kommitténs uppfattning atl anställning på viss tid skulle vara
tillåten enligt LAS.

Endast ett fåtal remissinstanser berör frågan om
avtalsreglering av vissa anställningsförhållanden. Några instanser instämmer i
vad kommittén har sagt angående trygghetsavtal. Från ett annat håll ställer man
sig däremot tveksam till om man kan och bör lita till möjligheten att lösa
vissa frågor i kollektivavtal.

För egen del vill jag anföra följande.

De politiska sekreterarna har en utpräglad
förtroendeställning utan alt formellt vara förtroendevalda. Detta har
självklart konsekvenser för min syn på de politiska sekreterarnas irygghelsfrågor
i vid mening.

Några remissinstanser har framhållit att det är rimligt
att tryggheten i anställningen vid uppdrag av det slag som det här är tal om
inte är densamma som andra arbetstagares anställningstrygghet. Det finns - som
också har framgått av remissvaren - en uppenbar svårighet atl uppfylla både den
anställdes krav på trygghet och arbetsgivarens krav på smidighet i fråga om
anpassning till den politiska situationen vid majoritetsskiften. Jag instämmer
i princip i dessa synpunkter. Det är enligt min mening väsentligt att man för
de politiska sekreterarna bygger upp ett sådant trygghetssystem som är rimligt
från rekryterings- och trygghetssynpunkt samtidigl som del inle får utgöra etl
hinder för en ändamålsenlig organisation i ett nytt majoritetsläge. De bestämmelser
som har tillkommit för att reglera bl. a. kommunaltjänstemännens
anställningsförhållanden kan alltså inte helt tillämpas på de politiska
sekreterarna.

Av vad jag redan har anfört framgår att den
förtroendeställning som de politiska sekreterarna har inle är förenlig med de
viltgående garantier om anställningstrygghet som enligt LAS tillkommer
anställda i allmänhet. Exempel på sådana bestämmelser i LAS som passar mindre
väl med hänsyn till de politiska sekreterarnas ställning är reglerna om
anställningslid, turordning, uppsägning samt omplacering och återanställning.
Jag föreslår därför att de politiska sekreterarna undantas från LAS.

Kommittén tar inte ställning till frågan om hur reglerna
om anställningstid för politiska sekreterare bör utformas. Några
remissinstanser förordar, som jag tidigare har sagt, att anställningstiden
bestäms i lag.

Själv menar jag att de politiska sekreterarnas
anställningstid bör bestämmas så att en smidig organisatorisk anpassning till
det politiska majoritetsförhållandet underlättas. De politiska sekreterarnas
intresse av trygghet i

Prop.
1982/83:132 17

anställningen måste enligt min mening vika för intresset
av att en nyvald politisk majoritet inle blir bunden av ett antal politiska
sekreterare, som har tillsatts med utgångspunkt från det tidigare
majoritetsförhållandet. För att garantera en sådan ordning menar jag att det är
nödvändigt med en lagreglering av de politiska sekreterarnas anställningstid.
Den bör, som några remissinstanser har föreslagit, i huvudsak anknyta till
mandatperioden för kommunfullmäktige och landstinget.

Inom den nyss angivna ramen bör anställningsformen kunna
regleras i avtal. Kommunerna kan välja mellan tidsbegränsad anställning och
anställning som gäller tills vidare, dock längst fill viss tidpunkt. För den
sistnämnda anställningsformen talar att kommunerna och landstingskommunerna har
möjlighet att säga upp den politiske sekreteraren om den politiska situationen
skulle föranleda detta.

Varken kommittén eller någon av remissinstanserna har
berört frågan om rätt fill ledighet från annan anställning för tjänstgöring som
politisk sekreterare. Jag utgår från att en politisk sekreterare som friställs
på grund av ändrade polifiska förhållanden i normalfallet återgår till sin
tidigare sysselsättning. Det finns enligt min mening skäl att underlätta en
sådan ordning. En lagfäst rätt till ledighet från andra anställningar för att
uppehålla politiska uppdrag tillkommer enligt 2 kap. 5 § och 3 kap. 4 §
kommunallagen de förtroendevalda. Med hänsyn till vad jag nyss har sagt om att
uppsägningsskyddet i LAS inte bör gälla för de politiska sekreterarna kan man
överväga om de politiska sekreterarna bör ha motsvarande rätt till ledighet.
Ett alternativ lill detta skulle vara att ge dem rätt till pension vid
anställningens upphörande. Eftersom dessa sekreterare företrädesvis är yngre
människor och tjänsterna dessutom får anses vara av genomgångskaraktär skulle
en sådan lösning enligt min mening te sig stötande och vara oförenlig med en
allmänt utbredd uppfattning. Denna lösning kan därför inte komma i fråga. I
stället föreslår jag en lagregel som ger de politiska sekreterarna en rätt till
ledighet som motsvarar de förtroendevaldas. Man kan anta också att
rekryteringen till tjänster som politiska sekreterare därigenom underlättas
avsevärt. Vad gäller trygghetsfrågorna i övrigt är det enligt min mening
naturligt att dessa regleras i avtal. Vid utarbetande av sådana avtal har
kommunerna och landstingskommunerna naturligtvis möjlighet att ytterligare
beakta sådana frågor som är av betydelse ur rekryteringssynpunkt.

2.6 Lagregleringen

2.6.7 Lagreglernas placering

Kommunaldemokratiska kommittén framhåller att reglerna om poUtiska
sekreterare har sin naturliga plats i kommunallagen. Emellerfid anser kommittén
att de i avvaktan på en allmän översyn av kommunallagen inte bör placeras i den
lagen. Kommittén har övervägt att placera bestämmel-

2 Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr 132

Prop.
1982/83:132 18

serna i lagen om kommunalt partistöd men funnit att en
sådan reglering skulle strida mot kommitténs syn på de politiska sekreterarnas
funktion och ställning i det politiska och administrativa systemet. Därför
föreslår kommillén atl reglerna tas in i en särskild lag.

Remissinstanserna delar kommitténs uppfattning att
bestämmelserna slutligen bör placeras i kommunallagen. De flesta godtar också kommilténs
förslag att reglerna tillfälligt placeras i en särskild lag. Några
remissinstanser ifrågasätter om inle frågan om de politiska sekreterarna kan
anstå till dess en mer allsidig översyn av den kommunala kompetenslagstiflningen
föreligger.

För egen del vill jag anföra följande.

Kommunallagen har varit i krafl sedan år 1977. Under den
gångna liden har i olika sammanhang framkommit önskemål om en revidering och
komplettering av lagen i olika avseenden. Dessa önskemål har i vissa fall tillgodoselts
genom ändringar i kommunallagen. I andra fall har det i stället tillskapats
bestämmelser utanför kommunallagen. Ett exempel på detta är lagen (1979:408) om
vissa lokala organ i kommunerna (omtryckt 1979:1167, ändrad senast 1981:46).
Ett alltför stort antal sådana s. k. särlagar medför naturligtvis att reglerna
för den kommunala verksamheten blir svåra att överblicka. Flera utredningar har
på senare tid föreslagit ändringar i kommunallagen. Förslagen har remissbehandlats
och bereds f. n. i regeringskansliet. Det kan mot denna bakgrund finnas
anledning att se över kommunallagen mera allmänt. En sådan översyn får
emellertid inte fördröja regleringen av de politiska sekreterarnas ställning.
Jag anser således i likhet med kommittén att bestämmelserna dm de politiska
sekreterarna bör placeras i en särskild lag. Frågan om bestämmelsernas slutliga
placering bör lösas i ett senare sammanhang.

2.6.2 Lagreglernas utformning

■ Kommitténs förslag innehåller en paragraf,
uppdelad på två stycken. 1 del första anges alt kommunerna och
landstingskommunerna utan hinder av lagen om kommunalt partistöd får anställa
personal med uppgift atl lämna politiskt biträde åt ledamöter och suppleanter i
fullmäktige, styrelsen, annan nämnd och beredning i deras arbete. I andra
stycket sägs att kommun och landstingskommun får i samma syfte även lämna annan
administrativ hjälp till de förtroendevalda.

Med formuleringen alt de politiska sekreterarna skall
lämna de förtroendevalda politiskt biträde i deras arbete avser kommittén alt
markera all de politiska sekreterarna skall ses som en kompletterande resurs
för de förtroendevalda i deras arbete med den kommunala förvaltningen. Kommitténs
förslag innebär möjlighet atl utnyttja de politiska sekreterarna som biträden
antingen ål enskilda förtroendevalda, t. ex. kommunalråd, eller ål ett partis
förtroendevalda som grupp. Med annan admininstrativ service

Prop.
1982/83:132 19

menar kommittén sådant som skrivhjälp, lokaler och
kontorsmaterial. Kommittén anser att denna fråga bör regleras i lagen.

Några remissinstanser har föreslagit att man på olika sätt
i lagen uttryckligen skall begränsa den kompetens, som kommunerna och landstingskommunerna
skulle få enligt förslaget. Det föreslås från något håll att lagens gilfighet
begränsas i tiden. Från annat håll föreslås att rätten att anställa politiska
sekreterare i lagen inskränks till att gälla "i skälig omfattning".
En instans förordar att lagen begränsas till att gälla redan anställda
politiska sekreterare. Vad gäller lagsfiftningen i övrigt föreslår några
remissinstanser att anställningstidens längd regleras i lagen. Ett par remissinslanser
anser att lagtexten inte bör utformas så att lagen knyter an till lagen om
kommunalt partistöd. En remissinstans kritiserar också den föreslagna
bestämmelsen om att kommuner och landstingskommuner skall få ge de
förtroendevalda "annan administrativ hjälp".

För egen del vill jag anföra följande.

Som jag har sagt (2.6.1) är lagen avsedd som en
provisorisk lösning i avvaktan på en reglering i kommunallagen. När en sådan
kan vara lämplig låter sig nu inte beräknas. Jag anser det därför olämpligt att
begränsa den här föreslagna lagens giltighet i tiden. Att, såsom någon
remissinstans har föreslagit, begränsa kommunernas kompetens till att i skälig
omfattning filisätta politiska sekreterare, fyller enhgt min mening inte någon
funktion. Jag vill här hänvisa tUl vad jag tidigare har sagt om de politiska sekreterarnas
arbetsuppgifter (2.3). Det måste få ankomma på kommunerna och
landstingskommunerna själva att med hänsyn till arbetssituationen bedöma i
vilken utsträckning de förtroendevalda behöver den typ av biträde, som de
politiska sekreterarna kan lämna. Att, som några andra remissinslanser har
förordat, göra lagen fillämplig endast på redan inrättade tjänster som
politiska sekreterare skulle enligt min mening inte möta det behov av biträde
åt de förtroendevalda som finns hos kommunerna och landstingskommunerna och
dessutom kunna leda till avsevärda svårigheter vid tillämpningen. Jag anser det
därför inte lämpligt att begränsa lagen i detta hänseende.

Som ett
par remissinstanser har framhållit är det inte reglerna i lagen om kommunalt
partistöd, som i dag utgör det lagliga hindret mot alt anställa politiska
sekreterare. Jag delar därför den uppfattning som dessa har gett uttryck ål,
nämligen att någon anknytning till lagen om kommunalt partistöd inte bör göras
i lagstiftningen om politiska sekreterare.

Kommittén har inte närmare anfört några omständigheter som
pekar på behov av att reglera de förtroendevaldas rätt fill administrativ hjälp
i andra former än genom politiska sekreterare. De politiska sekreterare, som är
anställda av kommuner och landstingskommuner har naturligtvis tiUgång till
kommunförvaltningens administrationsapparat. För egen del finner jag det ligga
i sakens natur att dé förtroeridevalda också har tillgång till denna i den
utsträckning det kan anses motiverat av deras uppdrag. Jag delar därför den
uppfattning som har framförts under remissbehandlingen att någon särskild

Prop. 1982/83:132 20

regel om detta inte är nödvändig.

. I
anslutning till kommitténs förslag i övrigt föreslår jag att det i lagen tas in
en bestämmelse av innebörd, atl kommunerna och landstingskommunerna får
anställa politiska sekreterare för alt lämna politiskt biträde åt de
förtroendevalda. Härigenom ges kommunerna och landstingskommunerna den
nödvändiga kompetensen för att kunna anställa sådana sekreterare. För att
understryka att det här är fråga om en särskild sorts anställning anser jag att
uttrycket "politiska sekreterare" lämpligen kan tas in i lagen som
beteckning för dessa anställda. Liksom kommittén anser jag alt det av lagtexten
bör framgå alt de politiska sekreterarnas arbetsuppgifter är begränsade lill
politiskt biträde ål de förtroendevalda.

Som
framgår av vad jag tidigare har sagt (2.5) bör de politiska sekreterarna undantas
från LAS. Enligt min mening bör det i den särskilda lagen om de politiska
sekreterarna tas in en bestämmelse om detta. Jag har i denna fråga samrått med
chefen för arbetsmarknadsdepartementet.

Jag har
tidigare uppehållit mig vid frågan om lagreglering av anställnings

tiden för de politiska sekreterarna (2.5). Denna bör enligt min mening i

huvudsak anknyta till mandatperioden. Den regel, som jag nu föreslår, bör få

lill följd att de polifiska sekreterarna får möjlighet att stanna kvar lika
länge

som kommunalråden och landsfingsråden. Jag anser därför alt det i lagen bör

införas en regel som innebär att de politiska sekreterarna inte får anställas
för

längre fid än fill utgången av det år, då val i hela riket till
kommunfullmäktige

och landstinget skall förrättas. /

Med
hänvisning fill partiernas fria nomineringsrätt har jag fidigare (2.4) anfört,
att de s. k. besvärsnämnderna inte bör pröva frågor om tillsättning av
politiska sekreterare. Jag anser att det i lagen bör tas in en regel som
förbjuder delta.

Likaså har
jag Udigare (2.5) anfört att det är rimligt med hänsyn till de politiska
sekreterarnas svaga anställningstrygghet, att de får rätt till tjänstledighet i
samma utsträckning som de förtroendevalda. En regel om detta bör därför föras
in i lagen. Regeln kan lämpligen utformas efter förebild i 2 kap. 5 §
kommunallagen. Jag har i denna fråga samrått med chefen för
arbetsmarknadsdepartementet.

Enligt min
mening bör lagstiftningen träda i kraft den 1 juli 1983. Vissa
övergångsåtgärder behövs beträffande de sekreterare som vid den tidpunkten
redan är anställda. Dessa får antas ha ingått sina anställningsavtal med den
förutsättningen att deras trygghet i anställningen regleras av LAS. De har
vidare inte kunnat hävda den rätt till tjänstledighet från andra anställningar
som jag föreslår skall införas genom den nya lagen. Jag föreslår därför att det
till lagen om politiska sekreterare knyts övergångsbestämmelser som innebär
att bestämmelserna om undantag från LAS och om anställningstid görs tillämpliga
endast på den som anställs som politisk sekreterare sedan lagen har trätt i
kraft.

/

Prop. 1982/83:132 21

3 Upprättat
lagförslag

1
enlighet med vad jag nu har anfört har inom civildepartementet upprättats förslag
till lag om politiska sekreterare i kommuner och landstingskommuner.

4 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget. .

5 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition
föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop.
1982/83:132 22

Bilaga 1

Sammanfattning av kommitténs betänkande

1 detta betänkande föreslår kommunaldemokratiska kommittén
alt riksdagen under hösten 1982 beslutar om införande av en särskild lag som
gör det möjligt för kommuner och landstingskommuner att från den 1 januari 1983
anställa personal med uppgift att lämna politiskt biträde åt ledamöter och
suppleanter i fullmäkfige, nämnder och beredningar i deras arbete. Enligt lagen
får kommuner och landsfingskommuner i samma syfte även lämna annan
administrativ hjälp åt de förtroendevalda.

Förslaget
grundar sig på uppdraget enligt tilläggsdirektiven (Dir. 1979:68) att kartlägga
omfattningen av systemet med politiska sekreterare och överväga om deras
ställning bör regleras. Göteborgs kommunstyrelse har i november 1981 hemställt atl
kommittén skyndsamt framlägger förslag om lämplig anställningsform för
politiska sekreterare alt gälla från den 1 januari 1983.

I kapitel
2 redovisar kommittén förekomsten av politiska sekreterare. Av redovisningen
framgår att det 1971 fanns 42 tjänstemän i 10 kommuner med huvudsaklig uppgift
att bistå heltidsengagerade förtroendevalda. Drygt hälften av dessa hade en
politisk funktion. 1980 fanns det 83 politiska sekreterare i 12 kommuner med
ställning som tjänstemän eller förtroendevalda. Härtill kommer ett knappt
tiotal sekreterare med partianställning. Inom landstingskommunerna uppgick
antalet politiska sekreterare vid samma tidpunkt Ull 55, varav 5 partianställda.
Politiska sekreterare fanns i totalt 8 landstingskommuner. De tre
organisationsmodeller som i huvudsak förekommer är politiska sekreterare med
tjänstemannaställning eller förtro-endemannaställning eller med anställning hos
politiskt parti. Kommittén redovisar exempel från oUka kommuner och
landstingskommuner på den praktiska tillämpningen av de tre modellerna.

I kapitel 3 gör kommittén en genomgång av rättsläget. De
politiska sekreterarnas rättsliga ställning kompliceras av atl det i
kommunalrätten endast finns två slags funktionärer i kommuner och
landstingskommuner, nämligen förtroendevalda och tjänstemän. De politiska
sekreterarna betraktas som en avvikande mellanform.

Enligt lagen (1969:596) om kommunall partistöd får kommun
och landstingskommun lämna bidrag till polifiskt parti som är representerat i
fullmäktige. Bidraget skall ulgå med samma belopp för varje mandal som de bidragsberättigade
partierna har i fullmäkfige. Regeringsrätten har 1980 och 1981 i fyra domar
avseende inrättande av tjänster som politiska sekreterare i Gävle och Göteborgs
kommuner samt Västerbottens läns landstingskommun fastslagit, atl en tjänst
som tillsätts på partipolitiska grunder och är förenad med arbetsuppgifter av
huvudsakligen partipolitisk art är alt betrakta som ett stöd till parfiet och
att detta stöd är otillåtet i den mån det

Prop. 1982/83:132 23

inle ges efter de grunder som partistödslagen föreskriver.
Konsekvenserna av domarna har blivit att de inrättade tjänsterna i två fall
dragits in eller omvandlats för resten av mandatperioden.

1 del
fjärde kapitlet redovisar kommittén vad som allmänt kännetecknar de tre organisatoriska
modellerna. De politiska sekreterarnas huvuduppgifter består av allmänt
kvalificerade sekreteraruppgifter, utredningsverksamhet och allmän
ärendeberedning, medverkan i den politiska beredningen samt informations- och
samordningsuppgifter. Vilka uppgifter de har i det enskilda fallet bestäms bl.
a. av vilken formell ställning de har, vem eller vilka de betjänar samt
kommunstorleken och andra lokala förhållanden. Politiska sekreterare kan ge
biträde åt antingen enskilda förtroendevalda, vanligen heltidsengagerade, eller
fullmäktige- eller landstingsgruppen.

1 kapitel 5 analyseras och jämförs de organisatoriska
modellerna från arbetsrättsUg synpunkt.

Systemet
med politiska sekreterare utsedda av fullmäktige, förtroendemannamodellen, kännetecknas
av atl villkoren för uppdraget regleras i kommunallagen och de beslut som
fattas med stöd av denna. Det arbetsrättsliga regelsystemet är inte tillämpligt
på förtroendemannamodellen. Rättigheten för kommuner och landstingskommuner
att engagera förtroendevalda på hel- eller deltid ulan särskill rolelansvar bör
enligt kommitténs mening även medföra en rättighet alt engagera politiska
sekreterare med förlroendemannaställning. Dessa politiska sekreterare får anses
ha i stort sett samma formella grund för sin verksamhet som de heltidsengagerade'förtroendevalda
i övrigt.

Politiska
sekreterare enligt tjänstemannamodellen (anställda av kommun/ landstingskommun)
och parliombudsmannamodellen (anställda av politiskt parti) har ett
anställningsförhållande gentemot uppdragsgivaren, varför del arbetsrättsliga
regelsystemet i båda fallen är tillämpligt. Förhållandena beträffande
meritvärdering, anställningstrygghet, arbetsskyIdighet, medbestämmande,
tillämpligheten av semesterlagen m. m., arbetsledning, arbetsuppgifter och
serviceresurser är i stort sett likartade för tjänstemanna- och parliombudsmannamodellen.
Skillnader finns belräffande ledigkungörande av anställning, möjligheten att
anföra besvär över tillsättningsbeslut samt ställningen vid arbetskonflikt.

1 det sjätte och avslutande kapitlet redovisar kommittén
sina överväganden och förslag.

Enligt kommitténs mening bör behovet av ytterligare stöd
ål de förtroendevalda i form av politiska sekreterarresurser bedömas mot bakgrunden
av den utveckling som under senare år ägt rum i kommunerna. 1 korthet innebär.denna
utveckling atl lekmannaförvaltningen i betydelsen atl beredning och
verkställighet sker genom de förtroendevalda har ersatts av ett system med lekmannaslyrelse
med innebörd alt de förtroendevalda i stället leder och övervakar ett kommunalt
arbete som i övrigt utföres av anställda tjänstemän med olika slag av
expertkunskaper.

Prop. 1982/83:132 24

Kommitténs genomgång av olika organisatoriska modeller har
visat att den s. k. partiombudsmannamodellen inte är i strid med
kommunalrätten. Arbetsförhållandena för partianställda politiska sekreterare
torde vara jämförUga med dem som gäller för politiska sekreterare med ijänsteman-naställning.
Med partiombudsmannamodellen följer dock, genom atl den inte är kommunalrättsligt
reglerad, en viss osäkerhet om villkoren och förutsättningarna för
verksamheten. Modellen med förtroendevalda polifiska sekreterare, som ej
prövats av regeringsrätten, behöver enligt kommitténs mening ingen ytterUgare
reglering. I den situation som uppkommit efter regeringsrättens domar angående
politiska sekreterare med tjänstemannaställning är det uppenbart att det är
kommunernas och landstingskommunernas rätt att utse politiska sekreterare
enligt denna modell som det är angeläget att nu rättsligt reglera.

Regeringsrätten
har i sina bedömningar av de politiska sekreterarna betraktat deras arbete som parfipolitiskt
och därmed jämförbart med partistödet. De politiska sekreterarna är dock enligt
kommitténs mening att främst anse som ett stöd åt de förtroendevalda i deras
arbete som beslutsfattare. Ett sådant stöd erinrar om det administrativa stöd
som heltidsengagerade och andra förtroendevalda redan i dag i allmänhet
erhåller från kommun- och landstingsförvaltningarna.

Kommittén tar med sitt förslag lill lagreglering ingen
ställning lill del önskvärda i en utveckling mot allt fler på politiska grunder
rekryterade tjänstemän. Avsikten är endast att skapa förutsättningar för en
organisation som innebär att de förtroendevalda samtidigt som de har en
kompetent och opolitisk tjänstemannaorganisation till sitt förfogande också får
ett ökat stöd i strävandena att på bästa sätt utnyttja denna organisafion.

Det ankommer på de förtroendevalda i de enskilda
kommunerna och landstingskommunerna att bedöma i vilken utsträckning det är
nödvändigt och önskvärt att komplettera den service, som ges i dag till de
förtroendevalda, genom att även särskild personal avdelas för alt lämna
biträde ål dem i deras arbete. Väsentligt är att man undviker sådana organisatioriska
lösningar som kan leda till en polifisering av tjänstemannakåren, vilket i sin
tur kan skapa svårigheter vid ett mandatskifte. De kommuner och landsfingskommuner
som vill införa en organisation med politiska sekreterare bör därför enligt
kommitténs mening i första hand sträva efter organisatoriska lösningar som
innebär att arbetsuppgifterna klart inriktas på att just lämna politiskt
biträde till de förtroendevalda i deras roll som beslutsfattare.

Kommuner och landsfingskommuner kan välja mellan olika
anställningsformer för politiska sekreterare med tjänstemannaställning, i
huvudsak tillsvidareanställning och tidsbegränsad anställning. För anställning
ulan tidsbegränsning talar främst rekryteringssynpunkter. Mot denna anställningsform
talar samtidigt brislen på flexibilitet vid majoritelsskiften. Genom s. k.
trygghetsavtal kan avgående politiska sekreterare tillförsäkras såväl

Prop. 1982/83:132 25

avgångsvederlag som framtida inkomslgaranli på vissa
villkor. Genom att välja anställningsformer som både uppfyller den anställdes
krav på trygghet och arbetsgivarens krav på smidighet kan kommuner och
landstingskommuner undvika omplaceringar av avgående politiska sekreterare
till ickepolitiska poster i förvaltningen.

Kommitténs
överväganden angående den lagtekniska lösningen har lett fram fill elt förslag
med innebörd att kommunernas och landstingskommunernas räll att anställa
politiska sekreterare regleras i särskild lag. Enligt kommitténs mening hör
bestämmelser rörande politiska sekreterare hemma bland de grundläggande
bestämmelserna i kommunallagen. I avvaktan på en allmän prövning av hela
problemkomplexet med ett eventuellt införande i kommunallagen av bestämmelser
om den kommunala tjänstemannaorganisationen framstår det inle som
ändamålsenligt att nu införa bestämmelser av provisorisk karaktär i
kommunallagen rörande en begränsad krets av befattningshavare, vilka dessutom
är anställda på villkor och med uppgifter som avviker från det vanliga.
Kommittén har övervägt att införa bestämmelser om de politiska sekreterarna i
lagen om kommunall partistöd. En sådan reglering strider emellertid mot
kommitténs syn på de politiska sekreterarnas funktion och ställning i det
politiska och administrativa systemet.

Prop. 1982/83:132 26

Bilaga 2

Kommitténs
författningsförslag Lag om politiska sekreterare

Utan hinder av lagen (1969:596) om kommunalt partistöd får
kommun och landstingskommun anställa personal med uppgift alt lämna politiskt
biträde åt ledamöter och suppleanter i fullmäktige, styrelsen, annan nämnd och
beredning i deras arbete.

Kommun och
landstingskommun får i samma syfte även lämna annan administrativ hjälp till de
förtroendevalda.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

Prop. 1982/83:132 27

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttranden över departementspromemorian
(Ds Kn 1982:7) Politiska sekreterare i kommuner och landstingskommuner

1 Inkomna
yttranden

Efter remiss har yttranden över departementspromemorian
avgetts av justitieombudsmannen, juslitiekanslern, länsstyrelserna i
Stockholms, Jönköpings, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Värmlands och
Norrbottens län. Botkyrka, Huddinge, Nacka, Stockholms, Uppsala, Eskilstuna,
Linköpings, Nässjö, Malmö, Varbergs, Göteborgs, Forshaga, Örebro, Borlänge,
Gävle, Bräcke, Strömsunds och Piteå kommuner, Stockholms, Östergötlands,
Kalmar, Malmöhus, Skaraborgs, Kopparbergs, Jämtlands och Västerbottens läns
landstingskommuner. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet,
Landsorganisationen i Sverige, Kommunaltjänstemanna-karlellen, Centralorganisationen
SACO/SR och Sveriges kommunaljuridiska förening.

Några länsstyrelser redovisar synpunkter från Svenska
kommunförbundets länsavdelningar samt från vissa kommuner i resp. län.

Yttrande har dessutom inkommit från Kommunala
informatörers förening.

2 Remissinstansernas inställning i stort

Av de 37 remissinstanser som inkommit med yttranden har en
klar majoritet, 25 instanser, en positiv inställning i principfrågan, 9
instanser ställer sig avvisande och 3 instanser är neutrala eller ställer sig
tvekande.

8 av de
remissinstanser som tillstyrker kommitténs förslag ger sitt bifall utan närmare
kommentarer. De övriga 17 instanserna, som tillstyrker förslaget, har lämnat
synpunkter och kommentarer till detsamma. De remissinstanser som tillstyrker
förslaget gör det i några fall med visst förbehåll, t. ex. att möjligheten att
anställa politiska sekreterare bör finnas men att kommunerna eller
landstingskommunerna själva avgör vilket organisatoriskt system som skall
användas. Del är vanligt atl remissinstanserna med en positiv inställning
betonar vikten av att en klar gräns mellan de förtroendevaldas och
tjänstemännens arbetsuppgifter bibehålles i ett syslem med kommunalt anställda
politiska sekreterare. Några instanser anser att bestämmelserna om politiska
sekreterare bör skrivas in i kommunallagen. 1 några fall förordas
tidsbegränsade anställningar.

De
remissinstanser som har en negativ inställning till förslaget i princip utgörs
av 1 länsstyrelse. 4 kommuner och 4 organisationer. De fiesta av dessa förordar
i stället systemet med partianställda politiska sekreterare och menar i
anslutning härtill alt lagen om kommunalt partistöd bör ändras för att

Prop. 1982/83:132 28

underlätta denna anställningsform. 13 fall förordas
förtroendevalda politiska sekreterare. De remissinstanser som avvisar
kommitténs förslag, betonar starkt att en utveckling mol en politisering av
förvaltningen bör motarbetas. I flera fall anses kommittén ha underskattat
risken för en sådan utveckling, vilket anges vara av avgörande betydelse för
ställningstagandet mot kommitténs förslag. En vanligt förekommande synpunkt
bland dem som har en negativ inställning är att komrnittén bort behandla det
större problemområdet med gränsdragningen mellan de förtroendevalda och
tjänstemännen före delfrågan om de politiska sekreterarna.

Remissinstanserna med en neutral inställning i
principfrågan ger företrädesvis synpunkter på lagstiftnings- och
arbetsrättsliga frågor.

3 Politiskt biträde åt de förtroendevalda

Kommittén har föreslagit en särskild lag som gör det
möjligt för kommuner och landstingskommuner att anställa personal med uppgift
alt lämna politiskt biträde åt ledamöter och suppleanter i fullmäktige, nämnder
och beredningar i deras arbete. Enligt lagen får kommuner och
landstingskommuner även lämna annan administrativ hjälp ål de förtroendevalda.

3.1 Remissinstanser med en positiv inställning

8 remissinstanser tillstyrker kommitténs förslag ulan
närmare kommentarer. Dessa är: länsstyrelsen i Norrbottens län, Nacka
Eskilstuna, Linköpings, Varbergs, Borlänge och Bräcke kommuner samt
Östergötlands läns landsting. De övriga 17 remissinstanser som tillstyrker
förslaget har lämnat synpunkter och kommentarer till förslaget. Dessa är
länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads, Göteborgs och Bohus samt Värmlands
län, Stockholms, Uppsala, Göteborgs. Gävle och Strömsunds kommuner, Stockholms.
Kalmar. Skaraborgs, Kopparbergs och Västerbottens läns tandsting. Svenska
kommunförbundet. Landstingsförbundet samt Landsorganisationen.

De remissinslanser som tillstyrker förslagel gör det i
några fall med visst förbehåll. Länsstyrelsen i Värmtands län anser att
systemet bör användas restriktivt. Uppsala kommun anför att möjligheten för kommunerna
att anställa politiska sekreterare bör finnas men betonar att det är kommunerna
själva som avgör vilket organisatoriskt system som skall användas.
Väster-bollens tåns tandsUng anför liknande synpunkter. Kopparbergs läns
landsting tillstyrker förslaget utan att ta ställning till någon av de olika
organisatoriska formerna.

Prop.
1982/83:132 29

3.2 Remissinstanser med en negativ inställning

9 remissinstanser har en negativ inställning till
förslaget i princip. Dessa är tänsstvrelsen i Jönköpings län. Botkyrka.
Huddinge och Nässjö kommuner, KommunalljänstemannakarieUen. SACO/SR. Sveriges kommunatjuridiska
förening samt Kommunala informatörers förening. De flesta av dessa förordar i
stället systemet med partianställda politiska sekreterare och menar i
anslutning härtill alt lagen om kommunalt partistöd bör ändras för att
underlätta denna'anställningsform. 13 fall förordas förtroendevalda politiska
sekreterare. De remissinstanser som avvisar kommitténs förslag betonar starkt
att en utveckling mot en politisering av förvaltningen bör motarbetas. 1 flera
fall anses kommittén ha underskattat risken för en sådan utveckling, vilket
anges vara av avgörande betydelse för ställningstagandet mot kommitténs förslag.

3.2.1 Yttranden som förordar förtroendemannamodellen

Länsstyrelsen i Jönköpings län är inte beredd att
tillstyrka förslaget om legalisering av tjänstemannamodellen utan förordar en
inriktning på förtroendemannamodellen.

Nässjö
kommun anser atl något behov av politiska sekreterare enligt tjänslemannamodellen
ej föreligger från mindre kommuners sida och vill utifrån egna erfarenheter,
vilka självfallet ligger till grund för yttrandet, ej förorda en sådan lösning.
Den modell som Nässjö kommun ar beredd att förorda, oaktat att denna möjlighet
redan f. n. står till buds, är förtroendemannamodellen.

Malmö
kommun understryker att det redan nu finns möjligheter att på fullt
tillfredsställande sätt inom ramen för kommunallagstiftningens regler lösa frägan
om de politiska sekreterarnas ställning nämligen genom att tillämpa det i Malmö
använda systemet med förtroendevalda politiska sekreterare. Den nu föreslagna
provisoriska lagstiftningen, vars primära mål uppenbarligen är atl legalisera
situationen för ett antal som tjänstemän anställda politiska sekreterare
innebär, anser kommunen, en mindre lyckad lösning som - om den realiseras - kan
få som följd att den nuvarande klara avgränsningen mellan förtroendevalda och
tjänstemän riskerar att suddas ut. Del är tvärtom enligl kommunens mening
angeläget att denna gräns hålles klar, till båtnad för alla parter. Kommunen
avstyrker därför den nu föreslagna provisoriska lagstiftningen.

3.2.2 Yttranden som förordar partiombudsmannamodellen

Enligt Botkyrka kommuns uppfattning bör behovet av
politiskt biträde åt förtroendevalda tillgodoses genom politiska sekreterare,
anställda av resp. parti. De resurser som partierna behöver för detta ändamål
kan tillföras inom partistödets ram.

Prop.
1982/83:132 30

Huddinge kommun tar avstånd från kommitténs förslag och
förordar systemet med partianställda politiska sekreterare. De möjligheter som
i dagsläget finns för atl knyta politiska sekreterare till kommunerna, utan att
man kommer i kollision med bestämmelser på kommunalrättens område, talar anser
kommunen för att det icke synes nödvändigt att lagreglera på berört område
inför ny mandatperiod. Framläggandet av föreliggande betänkande har dock den
nyttan, att kommunaldemokratiska kommittén ges värdefull information hur man i
närmast kommuner och landsting ser på frågan om regleringen av de politiska
sekreterarnas ställning, anför kommunen.

KommimaUjänstemannakartellen
(KTK), som avvisar förslaget och förordar partianställda anför inledningsvis
att utgångspunkten för ett ställningstagande till lagstiftning om politiska
sekreterare enligt KTK:s uppfattning måste vara en bedömning av om politiker
kan behöva den sorts biträde som en politisk sekreterare kan ge eller ej.
Enligt kartellens uppfattning stärks demokratin genom att politikernas
arbetsförhållanden underlättas. Den servicefunktion de politiska sekreterarna
har genom att utföra vissa utredningsuppdrag, alt utarbeta förslag lill
motioner, förslag till yttranden, beslut och reservationer, innebär atl
politikernas arbetsförhållanden förbättras. Politikerna får tillgång till
sakkunskap som utifrån samma grundvärderingar som det egna politiska partiet
tar fram underlag för beslutsfattarna/ politikerna. KTK anser att politiker i
Sverige liksom i mänga andra länder själva bör ges rätten att bestämma vilket
biträde man behöver för sitt arbete i kommuner och landsting. Kartellen är
således överens med utredningen när det gäller utgångspunkterna för förslaget. Därernot
vänder sig kartellen skarpt mot ett par av utredningens motiveringar.
Utredningen anger t. ex. "att politikerna måste kunna lita på sinomgivning"
vilket enligt kartellens mening är ett indirekt angrepp mot
kommunaltjänstemännens oväld och lojalitet. KTK anser att de lill synes
oförenliga kraven om dels anställningsskydd samt dels anknytning till det
politiska majoritetsförhållandet, kan lösas genom andra lagstiftningsåtgärder
än de som har föreslagits i belänkandet. Lösningen ligger enligt kartellens
mening i att ett system bör byggas upp som tar konsekvenserna av de politiska
sekreterarnas uppgifter. Pohtiska sekreterare- har att biträda politiker och
politiska partier med service, inte atl ingå i förvaltningsorganisationen. Det
innebär också att de politiska partierna bör anställa de politiska
sekreterarna. KTK anser att det rent lagtekniskt är relativt enkelt alt genom
en ändring i lagstiftningen om partistöd möjliggöra en uppräkning av
partistödet för alt täcka sådana kostnader som politiska sekreterare medför.
Dessutom kan de politiska partierna själva, vilket var en av huvudgrunderna
till att kommittén fick sitt uppdrag att utreda frågan, lösa
anställningsskyddet. Slutligen innebär denna ordning enligt KTK atl en
skiljelinje upprätthålls mellan den traditionella förvaltningen och.de
politiska sekreterarnas beredande uppgift redan genom anställninesförhållandet.

Prop. 1982/83:132 31

Centralorganisanonen SACO/SR avstyrker med skärpa förslaget
och anser att det av flera skäl inte kan läggas till grund för lagstiftning.
Såväl principiella .som praktiska motiv finns för avstyrkandet. Som kommittén
klargjort är partianställning av politiska sekreterare laglig. Detta synes,
anför SACO/ SR, vara den enda helt acceptabla lösningen och borde även kunna
accepteras av kommuner och landstingskommuner. Partianställning är enligt
organisationens mening den enda "rena" formen där man på ett
tillfredsställande sätt kan åtskilja politiska arbetsuppgifter från vanligt
tjänstemannaarbete. SACO/SR tror inte att det finns någon risk att partianställda
politiska sekreterare skulle få sämre insyn i det koinmunala arbetet. De torde
i dessa avseenden få samma ställning som kommunalråden.

SACO/SR framhåller att kommittén nu lämnat förslag om
inrättande av politiska tjänstemän i kommunerna samtidigt som den kommunala
tjänstemannaorganisationen fortfarande inte finns förankrad i kommunallagen.
Organisationen finner det ytterst anmärkningsvärt att det nu föreslås reglering
av politiska sekreterare men inte av alla de tusentals tjänstemän som arbetar i
kommunerna.

SACO/SR ser dessutom med stor oro på de möjligheter som
kommittén pekar på alt inrätta särskilda kommunalrådssekretariat. Risker finns
att sådana övertar normala tjänstemannauppgifter.

Sveriges kommunatjuridiska förening vill inte från sina
utgångspunkter förneka de behov som sägs finnas av politiskt biträde till de
förtroendevalda. Ett sådant stöd bör emellertid tillhandahållas dem i de former
som redan i dag finns och anses lagliga. Vad beträffar de förtroendevaldas
behov av biträde i sina kommunala uppdrag föreligger det. säger föreningen, en
skyldighet för den kommunala förvaltningen i sin helhet att lämna sådant,
oavsett politisk uppfattning. Förbättringar i avseende på detta stöd kan uppnäs
genom att klargöra denna skyldighet redan nu. om det skulle råda några
missuppfattningar bland de förtroendevalda därom (jfr. prop. 1975/76:187 s.
122). Föreningen avstyrker att betänkandet läggs till grund för proposition
till riksdagen. Befintliga möjligheter att ordna politiskt biträde till de
förtroendevalda inom ramen för gällande rätt måste anses tillräckliga, anser
föreningen. Föreningen kan inte se att de skäl som kommittén förebär mot att
lösa behovet av politiskt biträde genom partiombudsniän är bärande. Några
påtagliga hinder i deras arbetsmöjligheter har inte påvisats. Även enligt
sekretesslagen kan de enligt förbundets mening utan svårighet ges den insyn som
de behöver för att bistå de förtroendevalda (SekrL 14 kap 9 och 10§§).

Kommunala informatörers förening anför att bland de
kommunalt anställda är informatörerna en utsatt kategori. De används ibland för
arbeten med direkt politisk anknytning, t. o. m. partipolitiska syften. Ett
politiserande är enligt föreningen förödande för den kommunala informationen.
Trovärdigheten inför allmänhet och media minskar. Då nu frågan om politiska
biträden till förtroendevalda förs fram. föredrar föreningen en

Prop. 1982/83:132 32

öppen lösning öch ett öppet deklarerat
anställningsförhållande. Ett sådant, väl skilt frän den offentliga administralionsapparaten,
är att föredra framför en befarad "smygpolitisering" inom systemet,
anför föreningen. Det är vitalt, att anställningsförhållandet för de politiska
tjänsterna verkligen markeras som en särställning. Sammanblandning med
kommunalt anställda skall ej behöva ske. Anställningen av politiska
befattningshavare bör enligt föreningen ske utanför administrationsapparaten
via de politiska partierna. Denna kraftiga markering av särställning är inte
endast till för att upprätthålla de kommunalanställdas opolitiska status inför
allmänhet och media. Ytterst är det, som föreningen ser det, en fråga om att
vidmakthålla gällande anvisningar för hur vårt lagstadgade styrelsesätt skall
fungera.

3.3 Remissinstanser med en neutral inställning

3 remissinstanser intar en neutral håUning i
principfrågan.

Justitieombudsmannen (JO) vill för sin del inte bestrida
att möjligheterna att använda tjänstemannamodellen åtminstone starkt beskurits
genom avgörandena i regeringsrätten. Man har mot den bakgrunden anledning att
fråga sig om det finns ett behov av att behålla denna modell eller om man kan
nöja sig med att tillämpa något av de andra alternativen, att använda
förtroendemän eller partiombudsmän. Kommittén menar tydligen att det finns ett
behov av att behålla tjänstemannamodellen men uppehåller sig inte närmare vid
den frågan. JO anser för sin del att betänkandet inte ger tillräckligt underlag
för ett ställningstagande till behovet. Mot den bakgrunden avstår JO från att
uttrycka någon mening i den frågan liksom till frågan om en lag i ämnet bör
antas.

Juslitiekanslern (JK) anför alt ufifrån de synpunkter JK
främst har all beakta finns i och för sig ingen anledning till erinran mot vad
som föreslagits. JK anser sig dock inte ha funnit den mofivering som kommittén
har anfört till stöd för sitt förslag helt övertygande.

Malmöhus läns landstingskommun anser att ombudsmannamodellen
fungerar bra inom Malmöhus läns landsfing och alt kommuner och landsfingskommuner
bör fritt kunna välja mellan olika anställningsformer för de politiska
sekreterarna.

4 De politiska sekreterarnas arbetsuppgifter

Kommittén redovisar att de politiska sekreterarnas
huvuduppgifter består av allmänt kvalificerade sekreteraruppgifier.
utredningsverksamhet och allmän ärendeberedning, medverkan i den politiska
beredningen samt informations- och samordningsuppgifter. Vilka uppgifter de har
i det enskilda fallet bestäms bl. a. av vilken formell ställning de har, vem
eller vilka de betjänar samt kommunstorleken och andra lokala, förhållanden.
Politiska sekreterare kan ge biträde åt antingen enskilda förtroendevalda.

Prop. 1982/83:132 33

vanligen heltidsengagerade eller fullmäktige- eller
landstingsgruppen. Avsikten med förslagel är enligt kommittén atl skapa
förutsättningar för en organisation som innebär att de förtroendevalda
samtidigt som de har en kompetent och opolitisk tjänstemannaorganisation till
sitt förfogande också får ett ökat stöd i strävandena alt på bästa sätt
utnyttja denna organisation. Väsenlligl är enligt kommittén att man undviker
sådana organisatoriska lösningar som kan leda till en politisering av
tjänstemannakåren. 1 första hand bör man eftersträva lösningar som innebär att
arbetsuppgifterna klart inriktas på atl lämna politiskt biträde till de
förtroendevalda i deras roll som beslutsfattare.

Ett 25-tal remissinslanser har lämnat synpunkter på frågan
om de politiska sekreterarnas arbetsuppgifter och, i anslutning därtill, de
eventuella riskerna för en politisering av förvaltningen i ett system med
politiska sekreterare i tjänstemannaställning. Både instanser med en positiv
inställning i principfrågan och instanser med en negativ inställning betonar
vikten av alt en klar gräns upprätthålls mellan de förtroendevaldas och
tjänstemännens arbetsuppgifter då man har kommunalt anställda politiska sekreterare.
Remissinstanser som avvisar förslaget anser i flera fall att kommittén
underskattat risken för en utveckling mot en sammanblandning av dessa
uppgifter, vilket i flera fall anges vara av avgörande betydelse för
ställningstagandet mot kommittéförslaget. I några fall hänvisas lill experten Geijers
särskilda yttrande. Det är också relativt vanligt bland dessa instanser att man
anser att kommittén borde ha behandlat det mer generella
gränsdragningsproblemet innan man behandlat frågan om de politiska
sekreterarna. De speciella förhållandena i Stockholms kommun och Stockholms
läns landstingskommun redovisas i dessa kommuners yttranden.

4.1 Synpunkter på politiska sekreterares allmänna
ställning

Länsstyrelsen i Stockholms län finner i likhet med kommittén
det angeläget understryka att kommuner och landsting utifrån skiftande
förutsättningar och behov själva måste förutsättas ingående överväga dels
behovet av biträde, dels hur detta behov skall täckas. Vidare måste, anser
länsstyrelsen, understrykas att de politiska sekreterarna enligt modellen med
anställning hos kommuner och landsting är biträden åt de förtroendevalda i
deras arbete - i synnerhet på beslutsnivån - och inte en tillgång för
partiernas allmänna verksamhet.

Liknande synpunkter anförs av Slockholms läns
landstingskommun och Landstingsförbundet.

1 några fall hänvisas till experten Geijers särskilda
yttrande. 3 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 132

Prop. 1982/83:132 34

4.2 Synpunkter på politiseringen av förvaltningen och
gränsdragningen mellan de förtroendevalda och tjänstemän

Juslitiekanslern (JK) anför att effekterna av ett utbyggt
system med politiska sekreterare kan bli andra än de som förutsatts och leda
till en inte önskad utveckling. Vad experten Geijer anfört i sitt särskilda
yttrande angående risken för en politisering av förvaltning och
beredningsprocess är därför i hög grad värt att beakta, anser JK.

Länsstyrelsen
i Stockholms t,in utgår i sitt remissvar från att kommittén i sitt fortsatta
arbete ingående belyser och söker klara ut de olika funktionärernas ställning
- förtroendevalda, tjänstemän, politiska sekreterare - ur samtliga förekommande
synpunkter. Detta synes enligt länsstyrelsen nödvändigt redan med hänsyn till
relationerna mellan de olika "aktörerna" inbördes men särskilt med
tanke på de enskilda medborgarna och bl. a. massmedia i deras kontakter med
olika företrädare för kommuner och landsting. Kommittén har, anför
länsstyrelsen, tämligen utförligt uppehållit sig kring frågan om de olika
modellernas för- och nackdelar men närmast ur arbetsrättslig synpunkt i vidare
mening.

Länsstyrelsen
i Jönköpings län anser i likhet med kommittén att fördelarna med en fri och
oberoende administration är stora och att därför en utveckling mot en
politisering av tjänstemannakåren bör motarbetas. Kommittén ser de politiska
sekreterarna främst som ett stöd till de förtroendevalda i deras arbete som
beslutsfattare och att deras bistånd därför närmast erinrar om det
administrativa stöd som kommunalråd och andra redan i dag i allmänhet får från skrivpersonal,
vaktmäsleri osv. Länsstyrelsen anser att kominittén inte tillräckligt beaktat
risken för politisering av tjänstemannakåren. Kommitténs egen beskrivning
(sid. 65) av de arbetsuppgifter som de politiska sekreterarna i Uppsala kommun
har. visar anser länsstyrelsen att sekreterarna kan få status närmast som
biträdande kommunalråd. Arbetsuppgifterna består där i att "med hög grad
av självständighet" medverka i kommittéer, arbetsgrupper och utredningar
samt i att i olika sammanhang företräda kommunalrådet. Länsstyrelsen anser att
tjänstemannamodellen inte är ett helt tillfredsställande alternativ, då den läll
kan medföra en sammanblandning av politiker- och ijänstemannauppgifter.

Länsstyrelsen
i Kristianstads län anser att frågan om hur man skall avgränsa
arbetsuppgifterna för de politiska sekreterarna bör uppmärksammas. Farhågor har
uttryckts för att dessa kan komma att tilldelas uppgifter med ren sakberedning
och framtagande av faktaunderlag som i princip bör ankomma på kommunernas icke
politiskt tillsatta förvaltning. En politisk styrning av själva sakberedningen
av ärendena strider enligt länsstyrelsens mening mot kommunal tradifion. För de
beslutsfattande politikerna bör det vara av värde att få ett så allsidigt och
objektivt beslutsunderlag som möjligt.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser alt den
föreslagna lagen

Prop. 1982/83:132 35

som är myckel kortfattad, kan om den får omfattande
tillämpning öppna en bred väg till polifisering av den kommunala
tjänstemannakåren, något som experten i kommittén Carl-Wedig Geijer i sitt
särskilda yttrande pekat på och då särskilt faran att sakberedningen blir en
uppgift för de politiska sekreterarna. Länsstyrelsen delar Geijers farhågor och
anser att lagförslaget i vissa delar bör kompletteras.

Botkyrka
kommun anser alt kritiska synpunkter med fog kan riktas mot etl system med
kommunall anställda tjänstemän rekryterade på politiska grunder. Gränsdragningskonflikler
mellan de politiska tjänstemännen och övriga delar av tjänstemannaorganisafionen
torde inte kunna undvikas. Vidare skulle, anser kommunen, svårigheter uppkomma
vid majoritetsskiften och ändrade styrkeförhållanden mellan partierna. I
sådana situationer skulle kommunen - oavsett tjänstemännens anställningsform -
med all sannolikhet komma alt utsättas för ett starkt tryck atl placera om
politiska tjänstemän till icke politiska tjänster. En uppenbar risk torde
därför enligt kommunens mening finnas atl systemet på sikt skulle leda lill en
politisering av delar av tjänstemannaorganisalionen.

Huddinge
kommun anför att kommittén framhållit att man vid val av organisatorisk modell
skall undvika alt välja sådana som kan leda till en politisering av
tjänstemannakåren, vilken i sin lur kan skapa svårigheter vid etl regimskifte.
Det förslag som här läggs om att möjligheterna lill tjänstemannaanslällning
öppnas för politiska sekreterare banar, enligt kommunens mening, vägen för en
här sist icke önskad utveckling. För kommunen framstår det som väsentligt att
notera, atl kommunaldemokratiska kommittén med föreliggande förslag brutit ut
en delfråga till behandling ur ett större sammanhang. Det större uppdraget
gäller att pröva de förtroendevaldas och tjänstemännens roller i det praktiska
arbetet i kommuner och landstingskommuner. För elt ställningstagande i berört
hänseende behöver man enligt kommitténs mening avvakta studier på området.
Förslag i det avseendet förväntas därför ske i kommitténs slutbetänkande. En
reglering i kommunallagen av här aktuell fråga är då att vänta. Enligt
kommunens mening synes det icke lämpligt att som föreliggande förslag ger
intryck av "hasta fram" med en provisorisk lösning. Man bör, säger
kommunen, behandla frågan om politiska sekreterares ställning i del större
sammanhanget.

Stockholms
kommun framhåller i sitt remissvar att det är svårt att söka skilja på och
renodla politiska beredningsuppgifter från adminislrativa uppgifter vid
borgarrådens kanslier. I Stockholm, och säkert i flera andra kommuner, har
förtroendemännen ett sådant ansvar för alt bereda ärenden att såväl politiskt
som allmänt gott omdöme samt administrativ kompetens krävs av medborgarna för
att ge de beslutsunderlag som förtroendemännen kräver. Genom den
organisationsmodell som Stockholm valt är kommunen för sin berednings- och
beslutsprocess beroende av att sekreterarna vid rotlarna fullgör sina
administrativa uppgifter.

Prop. 1982/83:132 36

Det finns, menar kommunen, skäl att invända mot det
synsätt som då och ■ då framkommer atl medarbetare hos de heltidsengagerade
politikerna i huvudsak skall betraktas som politiska biträden. Medarbetare lill
de heltidsengagerade förtroendemännen har till huvudsaklig uppgift att bereda
ärenden så att förtroendemännen har möjlighet att få dem så allsidigt belysta
som möjligt. I dagens situation krävs, anser kommunen, också kontakter med
organisationer och intressenter utanför den kommunala organisationen i mycket
stor omfattning som ett led i atl bereda ärenden för kommande kommunala beslut.

De intressegrupper, organisationer och enskilda medborgare
som önskar ge sina synpunkter på ett kommunalt ärende under dess behandling,
önskar enligt kommunens mening i regel inte tala med någon "partirepresentanl".
De vänder sig till kommunen och representanter för kommunen för att få kontakt
med någon som deltar i det förberedande arbetet av ett ärende. De vänder sig
således ofta till de medarbetare som finns vid borgarrådens kanslier, inte till
ett parti eller en partirepresentant. Beredningen av ärenden skulle, anser
kommunen, allvarligt försvåras om borgarrådens medarbetare anställdes av
partierna som några slags partirepresentanter. De som önskar framföra sina
synpunkter till de politiska partierna vänder sig till partiernas kanslier
eller expeditioner. De som önskar framföra sina synpunkter och förslag till komniunen
vänder sig lill de politiskt ansvariga och deras medarbetare. Därför skall,
anser kommunen, också de heltidsengagerade förtroendemännens medarbetare vara anstäUda
av kommunen och representera kommunen, inte partiet. Enligt praxis innehar
inte borgarrådssekreterare och biträdande borgarrådssekreterare kommunala
förtroendeuppdrag för partis räkning i Stockholms kommun.

Kommunen anför även att det system som tillämpats i
Stockholm under flera årtionden, där borgarrådssekreterare och biträdande
borgarrådssekreterare förenar administrativa uppgifter med beredning av
politiska underlag och annan nödvändig service för de heltidsengagerade
förtroendemännen, har fungerat mycket väl. Då och då framförs i debatten att
det skulle finnas någon form av svårigheter att "placera" de
medarbetare som funnits vid borgarrådens kanslier när de vill söka sig från
kansliet. Situationen i Stockholm har, anför kommunen, snarare varit den, atl
det är svårt att behålla kvalificerade medarbetare som finns vid borgarrådens
kanslier då förvaltningarna ofta har önskemål om atl få ta i anspråk
borgarrådssekreterare och biträdande borgarrådssekreterare för sina
förvaltningsuppgifter. Kvalificerade erfarenheter från den kommunala
beslutsberedningsprocessen i anslutning till de heltidsengagerade
förtroendemännens arbetsområden har, säger kommunen, kommit att bli ett
värdefullt bidrag i strävandena att skapa en effektiv kommunal förvaltning och
rationella arbetsformer. De medarbetare vid borgarrådens kanslier som fått
andra anställningar i kommunen har sökt i konkurrens med andra och fått sina nva
anställningar

Prop.
1982/83:132 37

därför atl de varit mest lämpade och haft de bästa
kvalifikationerna och meriterna.

Uppsala
kommun anser inte att benämningen politiska sekreterare kan användas när del
gäller kommunalrådssekreterarna i Uppsala. Befattningshavarna på dessa
tjänster har, anför kommunen, tillsatts på formella grunder och inle på
politiska meriter. Tillsättningarna kan även överklagas hos kommunens
besvärsnämnd. När stadsfullmäktige behandlade den centrala förvaltningsorganisationen
1968 fanns i 1963 års organisationskommittés förslag bl. a. följande passus:
"Till kommunalrådens speciella förfogande bör enligt
organisationskommitténs mening anställas särskild arbetskraft av slabschefskaraktär.
De bör benämnas kommunalrådssekreterare och icke rekryteras politiskt." Mol
denna bakgrund finner kommunen det märkligt alt kommittén jämställt
kommunalrådssekreterarna i Uppsala med politiska sekreterare.

Nässjö
kommun anför alt vad gäller den politisering av tjästemannakåren som kan
befaras enligt tjänslemannamodellen vill kommunen hävda att den tradifion inom
svensk förvaltning som byggts upp, där en komplett och opolitisk tjänstemannakår
arbetar åt skiftande politiska majoriteter, ej får raseras genom atl tjänster
som politiska sekreterare, med diffusa gränser vad gäller ansvar och kompetens,
tillskapas. Den sakberedning som den i dag opolitiska tjänstemannakåren utför
får, anser kommunen, inte kringgärdas så att objektiviteten kan ifrågasättas.

Malmö kommun,
som avvisar kommilténs förslag om en särskild lag, anser att förslaget, även
med hänsyn till att det är provisoriskt, inte är lyckat. Man kommer - om
förslaget blir realiserat - att skapa en ny kategori tjänstemän, som i
realiteten blir ett mellanting mellan förtroendevalda och tjänstemän. Kommunen
delar inte kommitténs förhoppning att de på politiska grunder rekryterade
sekreterarna med uppgift att lämna kvalificerat partipolitiskt biträde till de
förtroendevalda på sikt kan komma att framstå som ett värn för en i övrigt
partipolitiskt obunden kommunalförvaltning. Kommunen befarar tvärtom att de,
som experten Carl-Wedig Geijer menar, trots kommitténs uttalade strävan att
begränsa systemet med politiska sekreterare, kan komma att bädda för en politisering
av den kommunala förvaltningen. Detta skulle enligt kommunens mening vara högsl
olyckligt.

Gävle kommun anför att kommitténs förslag klarlägger
gränsen mellan lekmannastyret och tjänstemannarollen. Den erfarenhet av
systemet som Gävle kommun har, motsäger, anser kommunen, också de farhågor som
framförts. Rollkonflikter och kompetensproblem har knappast varit av någon
betydelse under den tid systemet fungerat.

Stockholms
tåns landsnngskommun uppger i sitt remissvar att det i denna landstingskommun hittills
tillämpats en organisationsmodell där de heltidsengagerade förtroendemännen
tillförsäkrats sekreterarresurser genom att personal från
förvaltningsutskottets kansli detacherats för tjänstgöring på rotlarna och hos
oppositionens landstingsråd. Rotelsekreterarna tillhör

Prop. 1982/83:132 38

organisatoriskt alltså förvaltningsutskottets kansli och
är underställda de helfidsengagerade förtroendemännen. Sekreterarna har som
tjänstemän ansvaret för alt den heltidsengagerade förtroendeman han är filldelad
får erforderlig service för att kunna arbeta effektivt. Vissa rotelsekreterare
har därutöver elt direkt eget ansvar för att ärenden och beslut bereds och
presenteras i korrekt och lättfattligt skick. Landstinget är för sin berednings-och
beslutsprocess beroende av atl rotelsekreterare fullgör vissa av de därmed
förknippade administrativa uppgifterna. Det är viktigt, anser
landstingskommunen, att rotelsekreterare är väl förtrogna med alla frågor-såväl
materiella som formella - av betydelse för de ärenden som behandlas. Det
konstateras att det av kommittén framlagda lagförslaget inte hindrar Stockholms
läns landsting från att bibehålla nuvarande ordning med sekreterare anställda
vid förvaltningsutskottets kansli med uppgift att biträda landstingsråden i
deras arbete.

Kalmar läns landstingskommim understryker vikten av att
även i fortsättningen en klar gräns upprätthålls mellan de politiska
partiorganisationerna och kommunernas administration. Landstinget betonar
också värdet av att tjänstemannaarbetet i kommuner och landsting ej onödigt
politiseras. Landstinget tar inte för givet alt systemet med politiska
sekreterare nödvändigtvis kommer alt öka i anledning av att företeelsen nu
lagregleras. Landstinget pekar också på riskerna för att de förtroendevaldas
ansvar kan bli oklart i etl syslem med inslag av politiska sekreterare. Sålunda
anser landstinget att ekonomiskt stöd lill de politiska partierna inle medför
samma risk för oklarheter i ansvarshänseende.

Malmöhus läns landstingskommun säger sig inte underskatta
trygghetsfrågornas betydelse men understryker att del är viktigt att välja
modeller som bevarar nuvarande principiellt sett klara ansvarsförhållanden
mellan förtroendevalda och tjänstemän.

De politiska sekreterarnas ställning och funktion har,
anser Skaraborgs läns landstingskommun, ett nära samband med frågan om
uppgiftsfördelningen mellan förtroendevalda - särskilt heltidssysselsatta -
och tjänstemän, vilken de fackliga organisationerna aktualiserat. Enligt
förvaltningsutskottets mening bör dessa spörsmål lösas i ett sammanhang.
Utskottet förutsätter att utredningsarbetet kommer att forlsälta och att detta
sker under medverkan från de fackliga organisationerna. Vid den praktiska fillämpningen
av lagen är det enligt förvaltningsutskottets mening angeläget att
organisatoriska lösningar väljs som inte leder fill en polifisering av
tjänstemannakåren i kommuner och landstingskommuner. Förvaltningsutskottet
ansluter sig till den av kommittén redovisade grundsynen om atl en sådan
politisering bör undvikas.

Gränsdragningen mellan tjänstemännens och de politiska
sekreterarnas uppgifter innefattar både principiella och praktiska svårigheter.
Förvalt-ningsulskollel noterar atl av de huvuduppgifter som kommittén redovisar
som normala för de politiska sekreterarna tillhör merparten sådana som det

Prop. 1982/83:132 39

typiskt ankommer på tjänstemän att utföra, nämligen
allmänt kvalificerade sekreteraruppgifter, utredningsverksamhet och allmän
ärendeberedning. I en situation där de båda kategorierna av funktionärer har i
stora delar sammanfallande uppgifter finns, anser förvaltningsutskottet,
påtagliga risker för oklarheter i fråga om rollfördelning, arbetsledning och
ordervägar samt arbetsmetodik. Detta kan i sin tur medföra osäkerhet i
förvaltningen och leda till bristande effektivitet. Enligt utskottets mening
bör de politiska sekreterarnas uppgifter knytas närmare an till de
förtroendevaldas uppdrag och det politiska arbetet. Deras uppgifter bör främst
avse medverkan i det politiska berednings- och informationsarbetet samt
samordningsuppgifter. Förvaltningsutskottet delar dock kommitténs uppfattning
att frågan huruvida politiska sekreterare behövs och vilka uppgifter dessa
skall ha bör i första hand avgöras utifrån lokala förutsättningar av varje
kommun och landstingskommun. .

Kopparbergs läns landstingskommun anser att det klart
måste framgå var de politiska sekreterarna hör hemma i organisationen. För de
landsting, som anställer personer för att lösa de förtroendevaldas behov av
service, måste en reglering av nu föreslagen art anses motiverad. Det är
samtidigt viktigt alt skarpa gränser dras mellan en politisk och icke politisk
tjänst, dvs. att tjänsterna i administrationen "varudeklareras". En
politisering av tjänstemannaorganisalionen måste enligt landstingskommunens
mening motarbetas. Del är därför väsentligt att regleringen i lagstiflnigen
genomförs på sätt som föreslås. Det står den politiska organisationen fritt att
fillsätla de tjänster, som kan tänkas behövas för atl den politiska
verksamheten skall kunna upprätthållas. Hur denna organisation skall vara
uppbyggd bör ligga helt utanför den ordinarie förvaltningsorganisationen, anser
landstingskommunen. En förutsättning för att detta skall kunna genomföras är
att de politiska tjänstemännen inte skall deltaga i sakberedningen av ärenden.
Detta ar viktigt och utgör förutsättningen för den "varudeklaration"
av tjänsterna som tidigare nämnts.

Västerbottens läns landstingskommun anser i likhet med
kommittén att förekomsten av politiska sekreterare kan ge bättre
förutsättningar för att bibehålla en partipolitisk neutral förvaltning. De
förtroendevalda kan på så sätt få biträde med arbetsuppgifter som har
partipolitisk karaktär ulan att tjänstemannaförvaltningen i övrigt behöver
medverka.

Svenska kommunförbundet ansluler sig till kommitténs
grundsyn att en utveckling mot en politisering av tjänstemannaorganisationen
bör motarbetas. I vilken utsträckning ett system med politiska sekreterare
behövs är en fråga som bör avgöras efter de lokala förutsättningarna i varje
kommun. Del är, anför förbundet, svårt alt i prakfiken dra en klar gräns mellan
polifik och administration. Det är därför angeläget atl både principiella och prakfiska
problem analyseras ytterligare innan slutgiltig ställning tas. 1 denna analys
bör undersökas hur de olika modellerna verkar i praktiken. Den närmare
innebörden av tjänstemannarollen och avgränsningen mot förtroendemodel-

Prop.
1982/83:132 40

len bör enligt förbundets mening klargöras genom
ytterligare utredning.

Landsorganisationen (LO) anför att LO i flera sammanhang
framfört synpunkten att det är viktigt att stärka de förtroendevaldas ställning
i kommuner och landsting för att undvika "tjänstemannavälde". Därför
är det nödvändigt att möjligheten öppnas att ge ett personUgt och polifiskt
biträde åt förtroendevalda. Å andra sidan är det, anser LO, självklart vikfigt
att undvika en utveckling i riktning mot en allmän politisering av tjänstemannakåren
i kommuner och landsting.

Kommunaltjänstemannakartellen
(KTK) anser att ett system med poliUska sekreterare måste omges med väsentliga
begränsningar. Den vikfigaste begränsningen är enligt kartellen att
förvaltningen som sådan inte får politiseras. Vi har, anför KTK, i Sverige en
lång tradition av en förvaltningsorganisation som inte är politiserad, utan är
uppbyggd för att kunna tjäna olika polifiska majoriteter. En indirekt eller
direkt politisering av tjänstemannakåren genom att politiska sekreterare
generellt tillsvidareanställs i kommuner och landsting är enligt KTK:s mening
inte acceptabel. Innebörden av att de polifiska sekreterarna ger service ål
sina politiker eller politiska partier är att de inte kan fortsätta sitt arbete
om det polifiska majoritetsförhållandet förändras. Förlorar ett parti sitt
stöd i kommun eller landsting, bör enligt kartellens mening inte endast
politikerna utan också de politiska sekreterarna lämna sina uppdrag i kommunen
eller landstinget. En annan från fackUg synpunkt väsentlig begränsning, anför KTK,
gäller de politiska sekreterarnas uppgifter. Deras uppgift är att biträda de
politiker och de partier de tillhör. Det innebär att de inte skall ägna sig åt
förvaltningsuppgifter inom ramen för den vanliga förvaltningsorganisationen.
Sådana intrång riskerar enligt kartellen just få effekten att förvaltningen
politiseras. I kartellens remissvar poängteras att KTK i olika sammanhang pekat
på nödvändigheten att upprätthålla en klar gränsdragning mellan politiker och
politiska företrädare å ena sidan och å andra sidan chefstjänstemännen i
kommuner och landsting. Kommunaldemokratiska kommittén har i uppdrag att
närmare belysa gränsdragningen mellan politikers och chefstjänstemäns
uppgifter. Detta borde enligt KTK:s mening ha behandlats innan frågan om vidgad
möjlighet att anställa politiska sekreterare öppnas. En vidgad användning av
politiska sekreterare får enligt KTK inte leda till att chefstjänstemännens
uppgifter urtunnas eller övertas av de politiska sekreterarna. Till detta kommer,
säger KTK, ytterligare en facklig invändning. Genom omplacering av politiska
sekreterare i den ordinarie förvaltningsorganisationen utvecklas två sorters
karriärer i förvaltningen. Den traditionella karriären enligt vilken i huvudsak
erfarenhet, kunnande och kompetens hos förvaltningstjänstemännen leder till
befordran. Men vid sidan om den riskerar inplaceringen av politiska sekreterare
innebära en utveckling mot en annan karriär, nämligen befordran utifrån renl
politiska meriter. Detta innebär, anför kartellen, ett felaktigt och för den
vanliga tjänstemannakåren ogynnsamt konkurrensförhållande, men är framför allt
i

Prop. 1982/83:132 ' 41

sin förlängning farligt därför alt det kan leda lill en
smygpolitisering av tjänstemannakåren.

Centralorganisationen SACO/SR delar till alla delar
experten Geijers påpekande i hans särskilda yttrande alt förslagel bäddar för
en politisering av den kommunala förvaltningen. Det är enligt SACO/SR
förvånande alt kommittén inte valt arbetsmodellen atl börja med frågan om
gränsdragning i arbetsuppgifter mellan heltidsengagerade politiker och
tjänstemän i stället för att först utreda delproblemet politiska sekreterare.
SACO/SR föreslår att en ny utredning tillsätts med uppgift att utreda
gränsdragningsfrågorna och i samband därmed frågan om politiska sekreterare. Utredningen
har enligt SACO/SR i och för sig bemödat sig om att dra gränser för vilka
arbetsuppgifter som skall åvila de politiska sekreterarna för att deras
arbetsuppgifter inte skall kollidera med de "vanliga" tjänstemännens
arbetsuppgifter. SACO/SR anser dock att det är en allvarlig brist i förslaget
att inget hinder föreligger för enskilda kommuner och landsting att likväl låta
politiska sekreterare utföra nämnda arbetsuppgifter eller omvandla tjänstemannatjänster
till politiska sekreterartjänster i strid mot motivtexten i betänkandet.
Kommuner/landsting kan, anför SACO/SR, under hänvisning fill den kommunala
självstyrelsen med stöd av den föreslagna speciallagen genomföra en
politisering av de nuvarande ijänstemannatjänsterna utan att vare sig lagstiftaren
eller de fackliga organisafionerna kan beivra detta. Den föreslagna
speciallagen ger enligt SACO/SR:s mening enskilda kommuner och
landstingskommuner möjlighel till missbruk och lagförslaget bör därför avvisas.
Det är fundamentalt för den politiska verksamheten att den arbetar utifrån
politiska värderingar och strävar efter atl påverka rådande förhållanden. Till
dessa måste tjänstemannakåren av hävd förhålla sig lojal men objektiv.
Tjänstemannens skyldighet att klarlägga gällande rätt, beskriva ett sakläge och
ge råd eller förslag till beslut skulle, säger SACO/SR, naturligtvis genast
påverkas om han lät sin politiska övertygelse slå igenom i sitt arbete. Risken
för en försämrad rekrytering och principen om att lagstiftningen skall reglera
ramarna för majoritelsstyret är enligt SACO/SR:s mening de allvarligaste
nackdelarna med en politisering av tjänstemannakåren. Till detta kommer de
komplikationer som anställningsskyddet vållar vid majoritetsskiften och som
sannolikt kommer att medföra ökade personalkostnader. Dessutom tillkommer att
tjänstemännen i förvaltningen har att arbeta åt hela den politiska nämnden. Ett
system med politiska sekreterare som arbetar ål visst parti eller majoriteten
och där dessa delvis även handhar tjänstemannauppgifter kan enligt SACO/SR leda
tiU alt minoritetens önskemål i fråga om beredning inte blir fillgodosetl.
SACO/SR menar att en klar gränsdragning mellan tjänstemän och politiker måste
göras, inte minst beträffande gränsdragningen mellan kommunens högsta tjänstemän
och heltidsengagerade förtroendemän, polifiker. De senare skall, säger SACO/
SR, inte utöva direkt personalledning, bereda ärenden, sköta arbetet på
"linjen" utan ha mer övergripande, utåtriktade uppgifter, vara
målstyrande.

4 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 132

Prop. 1982/83:132 42

En slutsats är enligt SACO/SR att kommitténs förslag inte
bara leder till lagteknisk och arbetsrättslig oklarhet ulan också all denna
oklarhet får konsekvenser för arbetsfördelningen mellan politiker och olika
kategorier av anställda.

Sveriges kommunatjuridiska
förening framhåller nödvändigheten av att skilja mellan de förtroendevaldas och
tjänstemännens uppgifter i kommunalförvaltningen. Förenklat kan de
förtroendevalda sägas ha lill uppgift att fastställa riktlinjer för
verksamheten och atl fatta erforderliga beslut, medan tjänstemännen skall
verkställa besluten och laga fram beslutsunderlag. Anställning av politiska
sekreterare hos kommunerna innebär enligt föreningen att en mellanform fillskapas.
Föreningen anser att den hävdvunna uppdelningen bör bibehållas. Ett system med partianställda
funktionärer inom ramen för gällande lagstiftning bevarar enligt föreningen
denna princip och borde samtidigt medge att de förtroendevalda får det
politiska biträde som varje särskilt parti bedömer erforderlig. Kommittén
framhåller värdet av en politiskt obunden tjänstemannakår. Denna uppfattning
har, säger föreningen, inte satt spår i den föreslagna lagtexten eller i specialmofiveringen.
Kommittén tar uttryckligen avstånd från att bedöma önskvärdheten av en
utveckling där de polifiska sekreterarna kan överta allt mer av de uppgifter
som i dag sköts av andra anställda i kommunerna. Föreningens intryck härav blir
att den politisering som experten Carl-Wedig Geijer pekar på Ugger i farans
riktning.

Föreningen konstaterar att kommittén har valt att
uppskjuta behandlingen av förhållandet mellan de förtroendevaldas och
tjänstemännens roller i det praktiska arbetet i kommuner och landsting.
Beträffande de politiska sekreterarna har den enligt sina direktiv endast haft
att överväga om deras ställning bör regleras. Föreningen menar att en större
klarhet behövs om de politiska sekreterarnas egentliga arbetsuppgifter och
funktion. En sådan klarhet kan inte vinnas med mindre än att den övergripande
rollfördelningen mellan de förtroendevalda och tjänstemännen först diskuteras
och såvitt möjligt definieras. Därför kan, anför föreningen, den valda
ordningen på arbetet starkt försvåra en klarare rollfördelning.

Kommunala informatörers förening befarar att, om politiska
tjänster inlemmas i förvaltningssystemet, kan vid majoritets- eller
regimskiften uppkomma en särställning för då friställda, politiskt anställda.
Enligt arbetslagarna prioriteras de, oavsett meriter, framför utifrån kommande
sökande vid tillsättandet av tjänster inom den ordinarie kåren. Del blir enligt
föreningens mening en oönskad, orättvis och arbetstekniskt otillfredsställande
följd som svårligen kan undvikas. Kan däremot basskillnaden både genomföras
praktiskt och deklareras med sådan genomslagskraft, atl förväxlingar med de
kommunalt anställdas kår omöjliggörs, finns troligen fördelar att vinna, anser
föreningen: För de kommunalt anställda informatörerna kommer sannolikt trovärdigheten
atl öka, då alla misstankar orh politisering ännu klarare kan avvisas.
Föreningen varnar för en risk som

Prop.
1982/83:132 43

drabbar medborgarna,- nämligen att två informationscentra
med samma utgångsmaterial kan bildas. Gränsdragningen mellan informationsuppgifler-na
blir delikat men måste enligt föreningen vara klar och baserad på
kommunallagens mening. Den politiska informationen får aldrig ge sken av atl
komma från kommuns eller landstings adminislralion, anser föreningen.

5 De politiska sekreterarnas anställningsförhållanden

Kommittén anför att kommuner och landsfingskommuner kan
välja mellan olika anställningsformer, i huvudsak tillsvidareanställning och
tidsbegränsad anställning. För anställning utan lidsbegränsning talar enligt
kommittén främst rekryteringssynpunkter. Mot denna form talar bristen på
flexibilitet vid majoritetsskiften o. dyl. Kommittén menar att det med stöd av
lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS) bör vara möjligt att anställa en
politisk sekreterare på begränsad tid med hänsyn till arbetets särskilda
beskaffenhet (5 § 1 LAS). Kommunen eller landstingskommunen kan även träffa kollekfivavtal
om att fidsbegränsad anställning skall vara tillåten. Genom s.k. trygghetsavtal
kan avgående polifiska sekreterare fillförsäkras avgångsvederlag på vissa
villkor. Genom att välja anställningsformer som både uppfyller den anställdes
krav på trygghet och arbetsgivarens krav på smidighet kan kommuner och landsfingskommuner
enligt kommitténs mening undvika omplaceringar av avgående politiska
sekreterare till icke-politiska poster i förvaltningen.

5.1 Allmänna synpunkter

Skaraborgs läns landstingskommun anser att det finns ett
allmänt behov av ytterligare arbetsrättslig analys innan slutgiltig ställning
kan tas till förslaget.

Svenska kommunförbundet påpekar vikten av att man
analyserar i vilken utsträckning det arbetsrättsliga systemet bör gälla i fråga
om tjänstemannamodellen, t. ex. gällande meritvärderingsfrågor,
medbestämmandelagens tillämpbarhet, besvärsmöjlighet, status vid arbetskonflikt,
anställningstryggheten och företrädesrätt till återanställning.

5.2 Anställningstrygghet

Fyra remissinstanser förordar alternativet tidsbegränsad
anställning. Tre instanser ifrågasätter uppfattningen att det är möjligt att vissfidsanställa
politiska sekreterare med hänsyn tiU arbetets särskilda beskaffenhet. Två
instanser ifrågasätter om LAS över huvud taget bör bli tillämplig.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att befogenheten
att inrätta befattningar som politiska sekreterare bör begränsas till att avse vissfidsför-

Prop. 1982/83:132 44

ordnanden för en mandatperiod. Atl tryggheten i
anställningen vid renodlat polifiska befattningar kan få skilja sig från andra
arbetstagares anställningstrygghet är enligl länsstyrelsen en nödvändig följd
av att politiska uppdrag i sista hand är beroende av väljarnas förtroende.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser också att
endast tidsbegränsade anställningar skall få ifrågakomma för politiska
sekreterare. Enligt länsstyrelsen kan det vara motiverat med hänsyn fill de
tidsbegränsade mandattiderna och den proportionella fördelningen att
ifrågasätta om inte de politiska sekreterarna bör undantagas från lagen orh
anställningsskydd. Deras ekonomiska trygghet kan, enligl länsstyrelsens mening,
som fallet är på den statliga sidan beträffande exempelvis statssekreterare ske
genom avgångsvederlag och avtal om inkomstgaranti. Göleborgs kommun anför
liknande synpunkter.

Kopparbergs läns landstingskommun ser det som ett problem
att en polifisk tjänst bör följa de eventuella svängningarna i
majoritetsförhållandena som kan bli följden av förändringar! valmanskåren.
Enligt landstingets mening måste politiska sekreterare i vissa fall erbjudas
anställning tills vidare, då de inom arbetsrätten förekommande lagarna även
skall tillämpas på dessa tjänster. I och för sig måste detta enligl
landstingels mening anses som tvivelaktigt. En modell som kopplas fill
tidsbegränsad anställning, som följer mandatperioderna, borde, anser
landstinget, vara den mest tilltalande.

SACO/SR anför att politiska sekreterare bör om de över
huvud laget skall förekomma i kommunal tjänst ha tidsbegränsade förordnanden knuina
till politikernas mandatperioder, främst för att de inte rekryteras på samma
grunder som "vanliga" tjänstemän, dvs. på förtjänst och skicklighet.
Samtidigt bör detta, säger SACO/SR, vara obligatoriskt och inte överiåtas till
de lokala parterna alt bestämma. Helt oacceptabelt är enligt SACO/SR den
omplaceringsskyldighet till vanliga tjänstemannatjänster som arbetsgivaren är
påtvingad enligt LAS om politiska sekreterare skall omplaceras vid majoritelsskifte
o. dyl., ty då förstärks den sammanblandning av politiska arbetsuppgifter och
vanliga ijänstemannauppgifter som utredningen i motivtexten velat undvika.

JusUtieombudsmannen,
jiisUtiekanslern och Uppsala kommun ifrågasätter kommitténs uppfattning alt 5 §
1 lagen om anställningsskydd tillåter visstidsanställning av politiska
sekreterare med hänsyn lill arbetets särskilda beskaffenhet. Uppsala kommun
anför bl. a. atl en tidsbegränsad anställning medför företrädesrätt under ett
år fill återanställning om anställningen varat minst 12 månader. Det bör, anför
kommunen, framhållas, alt vid tillsvidareanställning kan uppsägning ske på
saklig grund medan tidsbegränsad anställning innebär att uppsägning inte kan
ske under den tid förordnandet gäller. EnUgt kommunens mening torde förutsättningarna
för "tillsvidareanställning infill viss fid" vara att krilerierna
för tidsbegränsad anställning är uppfyllda om anställningen skall upphöra vid
den angivna tidpunkten. Om,

Prop. 1982/83:132 45

som kommittén menar, anställningen kan uppsägas tidigare
med hänsyn till att anställningsformen anges som "tillsvidareanställning
intill viss tid" måste saklig grund för uppsägningen föreligga, säger
kommunen. Beträffande frågan om anställning av politisk sekreterare på
begränsad fid konstaterar kommunen att kommittén uttryckt sig försiktigt då den
anger att det med stöd av LAS i dess nya utformning genom riksdagsbeslut våren
1982 bör vara möjUgt att anställa en politisk sekreterare på begränsad tid med
hänsyn fill arbetets särskilda beskaffenhet. Av förarbetena och i Lunnings
kommentar fill "nya LAS" kan enligt kommunens mening inte av gjorda
exemplifieringar entydig klarhet fås. AD har inte heller tagit ställning i
denna specifika fråga. Uppsala kommun konstaterar att den ordning som kommunen
har för beredningsprocessen till kommunstyrelse och kommunfullmäkfige samt
biträde till kommunalråden hittills har fungerat bra.

Huddinge
kommun anför att det troligen blir svårt att vid val av anstäUningsform för
politiska sekreterare både uppfylla den anställdes krav på trygghet och
arbetsgivarens krav på smidighet på det sätt som kommittén redovisat. Enligt
kommunens mening kan man uppnå en högre grad av anställningstrygghet för
politiska sekreterare endast på bekostnad av att man möjliggör att tjänstemän
vinner inträde i förvaltningen på inledningsvis politiska meriter. Kommunen
framhåller att möjligheterna att omplacera politiska sekreterare vid
regimskiften är olika beroende på om man har samlingsstyre (exempelvis i
Stockholm) eller som termen lyder samUngsstyre med majoritetsinslag
(förhållandet i Huddinge).

Kommunaltjänstemannakartellen
(KTK) anser att en väsentlig aspekt i diskussionen om politiska sekreterare är
deras ställning i förvaltningen, vilket också tagits upp i direktiven till
utredningen. Från facklig synpunkt är det säger KTK väsentligt att de politiska
sekreterarna kan ges anställningsvillkor, som så nära som möjligt ansluter
till arbetsmarknaden i övrigt. Såsom utredningen påpekar är det väsentligt,
inte minst för möjligheten att rekrytera politiska sekreterare, att frågan om
anställningstrygghet eller annat skydd, när den politiska majoriteten
förändras, löses, anser KTK.

5.3 Meritvärdering m. m.

Remissinstanserna tar upp vissa andra arbetsrättsliga
frågor, t. ex. meritvärderingen, anställningsskyddet för politiska sekreterare
som byter parti och medinfiytandefrågan.

Justitieombudsmannen
(JO) tar upp frågan om man kan och lämpligen bör lita fill möjligheterna att
lösa vissa frågor kollektivavtalsvägen i den utsträckning som kommittén
föreställer sig. Det framgår inte, säger JO, av betänkandet i vilken
utsträckning de poUtiska sekreterarna är fackligt organiserade och vilka
organisationer de i så fall tillhör. Det förefaller enligt JO mot den
bakgrunden osäkert om man kan få till stånd lämpliga lösningar av dessa frågor
genom kollektivavtal. Den förtroendeställning en kommu-

Prop. 1982/83:132 46

nalt anställd politisk sekreterare måste anses ha kan
enligt JO få betydelse på olika sätt. Förtroendeställningen undergräver motivet
för den form av anställningsskydd som företrädesrätten lill fortsatt
anställning innebär. Den kan också komma att påverka bedömningen av om en
uppsägning på grund av personliga skäl skall anses sakligt grundad. Ytterligare
frågor kan säger JO ställas exempelvis kring reglerna om disciplinansvar och om
medbestämmandelagens (jfr 2 §) betydelse.

SACO/SR
anför att det inte endast är genom att ge kommunerna och landsfingen möjlighet
att anställa politiska sekreterare som effekten i form av politisering kommer
att märkas. På sikt kommer enligt SACO/SR även den traditionellt objektiva
tjänstemannarollen alt förändras genom de rekryteringsvägar, den
meritvärdering och det ökade majoritetsstyre som förslaget leder fill. SACO/SR
betonar att meritvärdering vid anställning i kommunal eller landstingskommunal
tjänst skall vara saklig. Enligt konstitutionsutskottets uttalande (KU 1981/82
nr 6 sid. 13) bör även kommunerna i princip följa allmänt erkända
meritvärderingsprinciper såsom förtjänst och skicklighet vid
tjänstetillsättningar. En meritvärdering som tar hänsyn till sökandens polifiska
åsikter är uppenbarligen inte förenlig med detta uttalande, anser SACO/SR, som
däremot inte har något att invända mot att politiska sekreterare i öppen
konkurrens söker anställningar i kommuner och landsting. För att upprätthålla
standarden hos hittills erkänt välutbildade och kompetenta tjänstemän är det
viktigt att inte ta sådana hänsyn vid tjänstefillsättning som uppfattas som
obehöriga. Skulle andra meritvärderingsprinciper vinna insteg i kommuner och
landstingskommuner kommer detta enligt SACO/SR att påverka rekryteringen
negativt. Till denna sektor av arbetsmarknaden blir det i så fall mindre väl
kvalificerade sökande än till den privata sektorn. Även inom de statUga och
kommunala områdena finns,: anser SACO/SR, risker att rekryteringen påverkas
negativt till följd av försämrade meritvärderingsprinciper. Risken för en
allmän.försämring av standarden på det kommunala området finns redan p. g. a.
den sämre löneutveckling som har konstaterats. Skulle ogynnsamma framfidsutsikter
även göra sig gällande beträffande befordringsmöjligheterna till högre tjänst,
tror SACO/SR bestämt att underlaget av kompetenta sökande kommer att urholkas.
Rent generellt kan ett majoritetsstyre förstärkas om tjänstemän rekryteras till
övervägande delen från de partier som har majoriteten i respektive kommun.

Det kan säger SACO/SR inle vara önskvärt att majoritelsmarkeringen
breder ut sig till tjänstemannaplanel. Allvarliga nackdelar med politisering av
tjänstemannakåren enligt förslagel är anser SACO/SR den försämring i
rekryteringen och den stelhet i valgenomslaget som kan förväntas om
lagförslaget genomförs. Mot bakgrund av det nu sagda måste det, säger SACO/SR,
betecknas som ytterst uppseendeväckande atl kommittén skriver att kommunen/landsfingskommunen
kan bestämma vilka meriter som skall

Prop. 1982/83:132 47

krävas för anställningen, varvid andra, men sakliga
grunder än förtjänst och skicklighet kan lillämpas samt alt inom ramen för
denna frihet har kommunen/landstingskommunen rätt atl som merit för en anställning
som politisk sekreterare kräva en viss politisk hemvist. Politisk hemvist har
aldrig betraktats och kan aldrig betraktas som en objektiv grund, anför
SACO/SR. Sveriges kommunaljuridiska förening anför liknande synpunkter i frågan
om politisk hemvist som grund för anställningen.

SACO/SR
lar även upp frågan om anställningstrygghet för politisk sekreterare som gör parlibyte.
Rättsläget är otvetydigt beträffande förtroendevalda - de kan inte avsättas av
sitt parti mot sin vilja under löpande mandatperiod. Inte heller kan polifisk
tillhörighet åberopas som s. k. saklig grund enligt anställningsskyddslagen
beträffande vanliga anställda. Å andra sidan kommer den politiska demokratin enligl
SACO/SR:s mening otvetydigt alt kräva entledigande av politisk sekreterare som
byter parti under pågående mandatperiod. Det synes säger SACO/SR vara en brist
i kommitténs förslag att något sådant stadgande i LAS inte har föreslagits.
SACO/SR lar även upp frågan om de politiska sekreterarnas medinflytande inom
ramen för diskussionen om huruvida merparten av de kommunalanställda skall
tillerkännas såvitt möjligt motsvarande medinflytande som anställda inom den
privata sektorn. Om nu en ytterligare kategori anställda,
"tjänstemannapolitiker", skall komma till måste det säger SACO/SR
krävas en särskild studie av hur deras medinflytande skall arrangeras. Det är
endast i de lokala medbestämmandeavtalen med stöd av MBL-KL som denna kategori
är undantagen från medbestämmande.

Sveriges
kommunaljuridiska förening anför atl kommittén inte behandlat frågan om kravet
på partipolitisk lojalitet hos en politisk sekreterare leder till en för
arbetsrätten i övrigt främmande avgångsskyldighet vid ev. partibyte under
anställningstiden. En förtroendevald har trygghet atl behålla sitt uppdrag
under hela mandatperioden oavsett parlibyte. Föreningen framhåller även alt i
betänkandet förbigåtts de kollektivavtalsregler som finns om s. k.
disciplinansvar på det kommunala området och huruvida det lämpligen skall gälla
politiska sekreterare som är kommunalt anställda.

6 Lagregleringen

Enligt kommitténs mening hör bestämmelser rörande
politiska sekreterare hemma bland de grundläggande bestämmelserna i
kommunallagen. I avvaktan på en allmän översyn av kommunallagen framstår det
dock enligt kommittén inte som ändamålsenligt att nu införa provisoriska
bestämmelser i den rörande de politiska sekreterarna. En reglering i lagen om
kommunalt partistöd strider mot kommilténs syn på de politiska sekreterarnas
funktion och ställning. Kommittén har därför föreslagit en särskild lag om
politiska sekreterare. Enligt kommilténs mening finns inget behov att lagreglera
vare sig partiombudsmannamodellen eller förtroendemannamodellen.

Prop.
1982/83:132 48

6.1
Lagreglernas placering

Några
remissinstanser framhåller att bestämmelserna om de poUfiska sekreterarna i
princip bör finnas i kommunallagen men accepterar en provisorisk lagstiftning
nu. En instans förordar en fullmaktslag genom vilken de nuvarande sekreterarnas
ställning skulle regleras. Två instanser granskar kritiskt den föreslagna
lagstiftningens samband med partistödslagen.

Justitieombudsmannen (JO)
anför att om nu en lagstiftning om politiska sekreterare skall komma fill
stånd, kan det i och för sig vara naturligt att ta in gmndläggande regler i
kommunallagen. Med kommitténs utgångspunkt att den föreslagna lagen skall ses
som en provisorisk lösning i avbidan på fortsatt utredningsarbete, anser JO att
en reglering i en särskild lag kan godtas. Om man bara ser till vad som behövs
för att tills vidare kunna behålla systemet med anställda politiska sekreterare
är det enligt JO troligt att den föreslagna lagen inte behöver ytterligare
bestämmelser. Men självfallet är det säger JO nödvändigt att man under det
fortsatta utredningsarbetet överväger behovet av kompletteringar.

Juslitiekanslern (JK)
framhåller att det är olämpligt ätt införa ytteriigare säriagsfiftning i fråga
om den kommunala kompetensen. JK anser att det bör ytterligare övervägas om
inte fnigan kan anstå till en mer allsidig översyn av hithörande bestämmelser
på grundval av bl. a. det av utredningen om kommunal kompelenslagsfiftning
avgivna betänkandet (SOU 1982:20) Kommunerna och näringslivet.

Göteborgs
kommun och Skaraborgs läns landstingskommun anser för sin del att bestämmelser
om politiska sekreterare i princip bör införas i kommunallagen. Detta bör
enligt den sistnämnda instansens mening ske i samband med att de heltids- och deltidssysselsalla
förtroendevaldas ställning regleras i lagen.

Svenska
kommunförbundet godtar den föreslagna lagen som en provisorisk lösning. I det
fortsatta lagstiftningsarbetet bör, anser förbundet, emellertid beaktas att
såväl tjänstemannamodellen som förtroendemannamodellen behöver regleras i
kommunallagen. Detta bör ske i samband med att kommunalrådens ställning
regleras.

SACO/SR anför att om man
skulle finna det nödvändigt att klara situafionen för de kommuner och landsting
som hittills har anställt politiska sekreterare, viU SACO/SR föreslå att
regeringen genom en fullmaktslag bemyndigas medge bibehållandet av sådana i
dessa kommuner och i samband därmed reglera deras ställning. Nu gällande
tillfälliga lag om närvarorätt för personalföreträdare i kommunala nämnder kan
därvid enligt SACO/SR:s mening vara mönsterbildande. Ett oeftergivligt krav
måste anser organisationen dock då bli att vederbörande arbetsgivare redovisar
heltäckande instruktioner eller befattningsbeskrivningar för berörda
organisatoriska enheter. Ett annat krav måste enligt SACO/SR vara att
anställningarna tidsbegränsas. Före sådana dispensbeslut bör också berörda
fackliga organisationers yttrande inhämtas.

Prop.
1982/83:132 49

SACO/SR anför vidare att kommittén inte diskuterat hur
lagförslaget kan komma att påverka lagen om kommunalt partistöd.
Partistödslagen förutsätter att partierna får bidrag efter en fördelningsgrund
som ansluter till deras antal platser i kommunfullmäktige resp. landsting.
Genom lagförslaget från kommittén skulle denna fördelningsprincip säger SACO/SR
brytas när det gäller politiskt biträde och administrativ hjälp. Riksdagen har
genom partistödslagen beslutat om principen att lagstöd skall finnas för kommunernas
fördelning av bidragen till de partier som fått representation i de beslutande
församlingarna. Kommitténs förslag bryter anser SACO/SR mot denna princip och
synes kunna utmynna i ett hållningslöst godtycke i förhandlingarna mellan
lokala partier om vilka tjänster det ena eller andra partiet skall få
tillgodoräkna sig. SACO/SR opponerar sig bestämt mot att etl sådant godtycke
skulle tillåtas breda ut sig. De anställdas arbetsmiljö kan därav komma atl
påverkas negativt genom atl systemet också breder ut sig på bekostnad av tjänstemännen.

Sveriges
kommunaljuridiska förening anför atl kommilténs invändning mot ändring i
partistödslagen att en sådan skulle strida mot kommilténs syn på de politiska
sekreterarnas funktion och ställning i det politiska och administrativa
systemet är svårförståelig eftersom kommittén inte har klargjort sin
uppfattning om en generell avgränsning av den politiska verksamheten i
förhållande till förvallningsverksamheten. Regeringsrätten har fastslagit att
anställning av politiska sekreterare syftar till elt partistöd. Därför kan
föreningen inte finna det rimligt att avvika från regeringsrättens uppfattning
vid val av den lagtekniska lösningen, även om de politiska sekreterarna sägs
delvis "biträda de förtroendevalda i deras roll som beslutsfattare".

6.2 Lagreglernas utformning

Två remissinstanser anser att möjligheten att inrätta
tjänster som politiska sekreterare uttryckligen bör begränsas i lagen. I övrigt
föreslås bl. a. att lagens hänvisning fill partistödslagen slopas och alt de
politiska sekreterarnas funktion som resurs och stöd åt de förtroendevalda i
deras arbete som beslutsfattare anges i lagtexten.

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anser att det är nödvändigt att lagen görs
tidsbegränsad. Det bör ankomma på fullmäktige att inrätta befattningarna som
politiska sekreterare på samma sätt som fullmäktige i dag lar slällning lill
frågan om kommunalt partistöd och förtroendemannaarvo-den. För att inte
utvecklingen skall gå i fel riktning med ett stort antal politiska tjäiitemän
bör enhgt länsstyrelsens mening någon form av begränsning i vad gäller
möjligheterna atl inrätta politiska sekreterarebefattningar införas i
lagtexten. Detta har särskild betydelse vid prövningen av eventuella besvär.
Länsstyrelsen framhåller att ett minoritetsskydd måste finnas, utformat t. ex.
så att varje partigrupp, som blir representerad i

Prop. 1982/83:132 50

kommunstyrelse eller förvaltningsutskott, skall ha
möjlighet till politisk sekreterare.

Göleborgs
kommun anför att den föreslagna lagen inte uttalar sig om att särskilda
befattningar för politiska sekreterare skall inrättas eller om vilken kommunal
instans som skall inrätta sådana befattningar. Kommunen förutsätter alt det
skall ankomma på kommunfullmäktige, som bl. a. har att ta ställning lill frågan
om partistöd och förtroendemannaarvoden. att inrätta befattningarna.
Kommunfullmäktige kan därefter uppdraga åt exempelvis kommunstyrelsen alt fatta
beslut om anställning. Vilka arbetsuppgifter som inryms i begreppet
"politiskt biträde" har, anför kommunen, av naluriiga skäl endast
kunnat vagt beskrivas i utredningen. Kommunen säger sig också i sin förklaring
över kommunalbesvär ha framhållit att gränsen mellan sedvanligt administrativt
beredningsarbete och politiskt beredningsarbete är svår atl dra. Lagförslagets
ordalydelse lägger enligt kommunens mening inte någol hinder i vägen för en
kommun att anförtro en betydande del av kommunalförvaltningen åt politiskt
anställda. Om en sådan utveckling bedöms vara mindre önskvärd, skulle någon
form av begränsning kunna skrivas in i lagen, anser kommunen, som erinrar om
att möjlighelerna för kommunen atl besluta om ersättningar till kommunala
förtroendemän inte är obegränsad. Kommunallagen förutsätter att kommunen får
bestämma om sådana ersättningar endast "i skälig omfattning". En
motsvarande begränsning borde sålunda enligt kommunens mening övervägas när
det gäller möjligheterna att inrätta polifiska sekreterarbefattningar. Lagen
bör sålunda, anser kommunen, medge kommun och landstingskommun att i skälig
omfattning antälla personal med uppgift att lämna politiskt biträde. Kommunen
finner det med hänsyn till tjänsternas politiska natur naturligt att dessa
tjänstetillsättningar undandras en eventuell besvärsnämnds prövning. Detta kan
i och för sig varje kommun, som har besvärsnämnd, råda över genom att företa
ändring i besvärsnämndens reglemente. Mera praktiskt vore emellertid, enligt
kommunens mening, att redan i lagen undanta dessa från besvärsnämndens
kompetensområde. Möjligheten att anföra kommunalbesvär kvarstår alltid.

Stockholms läns landstingskommun tillslyrker kommilténs
förslag men förordar en något annorlunda formulering av lagförslaget. Det
gäller lagtextens inledning. "Utan hinder av lagen (1969:596) om kommunalt
partistöd . . .". Den tveksamhet som rått om lagligheten av systemet med
politiska sekreterare har, anför landstinget, sin ursprungliga grund i
kommunallagens regel om den kommunala kompetensen. Om, såsom de citerade orden
antyder, lagen orn kommunalt partistöd tankes bort. skulle således tveksamheten
bestå. För att markera att den föreslagna särlagen avser att klargöra den
kommunala kompetensen föreslår landstinget att den inleds med orden:
"Kommuner och landstingskommuner får anställa . . ." etc. Denna
lagens innebörd bör också komma till uttryck i rubriken. Juslitieombiidsmannen
anför liknande synpunkter.

Prop. 1982/83:132 51

Kalmar läns landstingskommun ansluter sig till kommitténs
uppfattning atl de politiska sekreterarna i första hand skall ses som en resurs
och ett stöd för de förtroendevalda i deras arbete som beslutsfattare.
Landstinget föreslår i enlighet härmed att denna precisering också anges i
själva lagtexten på så sätt atl lagens första mening kompletteras med orden
"som beslutsfattare". Detta tillägg är enligt landstingets
uppfattning ägnat atl bättre markera arbetsuppgifternas karaktär för de
politiska sekreterarna och samtidigl öka klarheten vad gäller gränsdragningen
mot den opolitiska tjänstemannaorganisationen.

Sveriges kommunaljuridiska förening framhåller som en
brist alt i den föreslagna lagtexten "polifiskt biträde" jämställs
med "administraliv hjälp". Inte heller framgår del med erforderlig
tydlighet vilket syfte som avses i andra stycket i förslaget. Alltså saknas,
anser föreningen, garanti för alt användningen av den kommunala
anställningsformen skulle kunna infogas i de fördelningsprinciper som parlistödslagen
innehåller.

6.3 Övrigt

Fyra remissinstanser, som samtliga föredrar partiombudsmannamodellen,
föreslår att lagen om kornmunalt partistöd ändras så att det blir möjligt att
ge dels ett grundbidrag med vars hjälp politiska sekreterartjänster kan finansieras,
dels ett mandatbundet stöd.

Botkyrka
kommun anser att systemet med partianställd personal underlättas avsevärt om
kommunerna ges rätt att själva bestämma grunden för fördelningen av
partistödet. En tänkbar modell skulle här enligt kommunens mening vara att en
del av partistödet görs mandatbundet, medan stödet i övrigt fördelas efter
annan skälig grund, fastställd av kommunfullmäktige. Mot bakgrund härav
förordar kommunen att lagen om kommunalt partistöd blir föremål för översyn
snarast.

Huddinge kommun
anför att kommitténs motivering att inte låta bestämmelser på området inflyta i
lagen om kommunalt partistöd enligt kommunens mening är svag. Detta alternativ
bör övervägas mer når man som kommunen föreslår systemet med politiska
sekreterare bereds i sitt större sammanhang gällande förhållandet
förtroendevalda-tjänstemän. Härvid kan anser kommunen prövas om inte grunderna
för fördelningen av partistödet kommunerna skulle kunna ges ett större
inflytande, exempelvis genom att enbart en del av partistödet, som nu, fördelas
lika efter antalet mandal i fullmäktige medan i övrigt kommunfullmäktige får
beslutanderätten beträffande användningen. Härvid kan då medel frigöras för
exempelvis anställande av politiska sekreterare, anser kommunen. Kommimatijänsie-mannakarletten
anför liknande synpunkter.

Nässjö
kommun anser att det behov av förstärkning av resurser för bl. a. information
eller administration som de politiska partierna i vissa fall behöver kan
tillgodoses genom all möjligheterna att införa kanslibidrag utökas.
Utformningen av ett sådant kanslibidrag har ej övervägts men detta

Prop. 1982/83:132 52

bör säger kommunen utformas genom någon form av
grundbidrag i förhållande till antalet fullmäktigemandat.

Ett knappt tiotal remissinstanser anför olika synpunkter
på förtroendemannamodellen och partiombudsmannamodellen. Beträffande den förstnämnda
framhälles framför allt att ett villkor för fullmäktiges eller landsfingets val
av politisk sekreterare är att denne har uppdrag som ledamot eller suppleant i
kommunalt eller landstingskommunalt organ. Två instanser anser att förtroendemannamodellen
behöver regleras i kommunallagen. En instans ifrågasätter kommitténs
uppfattning att arbetsrätten inte skulle vara tillämplig på förtroendevalda
politiska sekreterare. Beträffande partiombudsmannamodellen tas av tre
instanser upp frågan om inskränkning av de partianställdas möjligheter att få
ta del av vissa kommunala handlingar.

Juslitiekanslern år tveksam till om alternativet med
förtroendevalda politiska sekreterare utanför kretsen av fullmäktige och
suppleanter för dessa - ett system som inte förordas av kommittén - är
förenligt med kommunallagens bestämmelser om beredningar och nämnder samt om
arvode m. m. till förtroendevalda.

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller att kommittén
bedömt förtroendemannamodellen som sannolikt laglig från kommunalrätlsUg
synpunkt men att enligt 3 kap. 15 och 16 §§ kommunallagen kan endast ledamot
eller suppleant i fullmäktige, styrelsen eller annan nämnd komma i fråga som
förtroendevald politisk sekreterare. Förtroendemannamodellen måste därför,
anför länsstyrelsen, bli föremål för ytterligare överväganden. För denna modell
- kontra modellen med partianställda sekreterare - talar enligt länsstyrelsens
mening att kommunen bör vara huvudman för sekreterarna, eftersom deras
arbetsuppgifter ligger inom den kommunala organisationen.

Nässjö kommun anför att lagligheten för förtroendemannamodellen
ej prövats och med tanke på kommunallagens utformning måste viss tveksamhet
införas, anser kommunen. Den politiske sekreteraren behöver enligt kommunens
bedömning såsom det i praktiken utvecklat sig ej vara knuten till i
kommunallagen angivet förtroendeuppdrag.

Enligt SACOISR kan metoden att låta välja de politiska
sekreterarna som förtroendevalda bara accepteras under förutsättning att de
samtidigt har ett kommunalt uppdrag som ledamot eller suppleant i
kommunfullmäktige/ landsting, kommunal nämnd, beredning eller som revisor.
SACO/SR varnar för att kringgå kommunallagen genom att betrakta alla val som
kommunfullmäktige gör som "kommunala uppdrag" och således även för
att välja personer enbart till "politiska sekreterare", eftersom
dessa inte kommer att ha en arbetsrättsligt tillräckligt renodlad situation.

Sveriges kommunaljuridiska förening diskuterar kommitténs
uppfattning atl förekomsten av s. k. oppositionsråd talar för att åven
politiska sekreterare skulle kunna engageras som förtroendevalda. Föreningen
erinrar häremot att begreppet kommunalt uppdrag i detta sammanhang är helt

Prop. 1982/83:132 53

avgörande. Enligt förarbetena till 1967 års ändringar i
kommunallagen (prop. 1967:114 s. 14 ff) är endast vissa uppdrag atl beteckna
som kommunala. Någon utökning av denna krets har sedermera ej skett. Ett
kommunalt uppdrag måste anser föreningen finnas som bas för hel- eller
deltidsengagemang innefattande politiska sekreteraruppgifter. Annars kan inte
den viktiga gränsen mot arbelstagarbegreppet upprätthållas. Föreningen finner
det också principiellt tveksamt atl en förtroendevald i egenskap av politisk
sekreterare skulle kunna underordnas annan förtroendevald eller politisk
partigrupp på ett sätt som skulle likna arbetstagare. Slutligen är, menar
föreningen, begreppet kommunalt uppdrag viktigt i detta sammanhang för att ge
utrymme för tillämpningen av lagen om proportionellt valsätt. '

Malmö kommun anför att den s. k. förtroendemannamodellen
visserligen inte är prövad rättsligen men att den - liksom
kommunalrådsinstitutionen -ej heller uttryckligen är reglerad i
kommunallagstiftningen. Delta är anser kommunen en svaghet i systemet som man
enligt kommunens mening i stället bör inrikta sig på att rätta till. Den
komplettering av kommunallagskomplexet, som krävs härför, bör lämpligen ske i
sammanhang med att man åstadkommer den sedan länge behövliga lagregleringen av
kommunalrådens ställning.

Svenska kommunförbundet anser att kommittén inte
tillräckligt ingående analyserat del kommunalrättsliga läget för förtroendemannamodellen.
Förbundet har tidigare i olika sammanhang efterlyst en lagreglering av
kommunalråden. Sker delta bör också förtroendemannamodellen i fråga om
politiska sekreterare lagregleras.

Justitieombudsmannen (JO) säger sig inte vara övertygad om
att indelningen i tre organisationsmodeller är till alla delar användbar. Det
är anser JO främst förtroendemannamodellen som förefaller diskutabel. Det framstår
enligt JO:s mening som tveksamt om de politiska sekreterare som kommittén
hänför till den modellen inte bör hänföras till tjänstemannamodellen. Det hade
säger JO varit värdefullt om kommittén hade närmare behandlat frågan hur
gränsen mellan de båda modellerna skall dras. Under alla förhållanden kan
kommitténs uppfattning att det arbetsrättsliga regelsystemet helt skulle sakna
tillämpning på dem som arbetar enligt förtroendemannamodellen inte utan vidare
godtas, anför JO.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anför att det kan uppstå
problem för parfianställda sekreterare att få tillgång till handlingar som ännu
inte nått det stadium att de blivit allmänna och därmed offentliga i enlighel
med tryckfrihetsförordningen. I detta hänseende är partianställda sekreterare
att jämställa med allmänheten,, vilket enligt länsstyrelsens mening kan vålla
problem i fråga om möjligheterna att få ta del av material på beredningsstadiet.

Nässjö kommun anför att parliombudsmannamodellen enligt
kommunens mening är mindre lämplig. Det arbetsgivaransvar som det politiska
partiet påtager sig genom en anställning kan få olyckliga konsekvenser vid
kraftiga

Prop. 1982/83:132 54

mandatförskjutningar med åtföljande mindre partistöd att
avlöna ombudsmannen. Även vissa frågor som hör samman med tillgång till sekretessbelagda
handlingar, deltagande i sammanträden m. m. behöver utredas i ett fortsatt
arbete, anser kommunen.

Svenska
kommunförbundet framhåller att ett speciellt tillämpningsproblem kan uppkomma
vid tolkningen av 2 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen. ■Vad gäller partiombudsmannamodellen
är det enligt förbundets mening inte enbart frågan om tillgång till sekretessbelagda
handlingar som kan vålla speciella problem utan också tillgången till
handlingar som ännu inte nått det stadium alt de blivit allmänna och därmed
offentliga i enlighet med bestämmelserna i 2 kap. tryckfrihetsförordningen. I
detta hänseende är partiombudsmännen att jämställa med allmänheten, vilket kan
vålla problem i fråga om möjligheten att få ta del av material på
beredningsstadiet. Modellen har anser förbundet, en begränsad tillämpning med
tanke på reglerna för det kommunala partistödet. För kommunens del vållar
annars en lösning efter denna modell inte de tidigare berörda problemen med
kommunens roll som arbetsgivare. Å andra sidan tvingas, antar förbundet, kanske
kommunerna la på sig de administrativa arbetsgivarfunktionerna för partiernas
räkning. De nu berörda problemen bör ytterligare utredas i det fortsatta
arbetet, anser förbundet.

\

Prop.
1982/83:132 55

Innehållsförteckning

Proposifionen.................................................................. 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ............................ ....... 1

Lagförslag....................................................................... ....... 2

Utdrag av
protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1983.. 3

1
Inledning.................................................................. 3

2
Föredragandens
överväganden............................... 3

2.1
Bakgrund ....................................................... ....... 3

2.2
Polifiskt
biträde åt förtroendevalda.................. ....... 5

2.3
De politiska
sekreterarnas arbetsuppgifter..... ....... 9

2.4
Meritvärdering
och tillsällning........................... ..... 12

2.5
Anställningstrygghet
..................................... 14

2.6
Lagregleringen
.............................................. 17

2.6.1
Lagreglernas
placering ....................... 17

2.6.2
Lagreglernas
utformning....................... 18

3
Upprättat
lagförslag .............................................. 21

4
Hemställan................................................................ 21

5
Beslut....................................................................... 21

Bilaga 1
Sammanfattning av kommitténs betänkande ... 22

Bilaga 2 Kommilténs
författningsförslag ....................... 26

Bilaga 3 Sammanställning av remissyttranden över
departementspromemorian (Ds Kn 1982:7) Politiska sekreterare i kommuner och

landstingskommuner
.................................................... 27

minab/gotab
Stockholm 1983 73927