Prop. 1982/83:135

Prop.
1982/83:135

Regeringens proposition

1982/83:135

om
jordbrukets kapitalförsörjning;

beslutad
den 17 mars 1983.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

KJELL-OLOF
FELDT

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att etl prioriteringssystem, som utgår från de för jordbmkel,
skogsbruket och trädgårdsnäringen mest angelägna lånebehoven, skall tillämpas
vid landshypoleksföreningarnas kreditgivning. Vidare föreslås att Sveriges
allmänna hypoteksbanks rätt enligt landshypoteksla-gen att ensam låna upp medel
mot obligationer för utlåning mol säkerhet i jordegendom avskaffas. Med stöd av
den kredilpolitiska regleringen skall hypoteksbanken för den kreditgivning som
främjar jordbrukssektorns långsikfiga utveckling kunna låna upp medel mot
prioriterade obligafioner. De förslagna ändringarna föreslås träda i krafl den
1 januari 1984.

1
Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 135

Prop.
1982/83:135 2

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoleksföreningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:65) om
Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoleksföreningar,

dels aU 20 och 47 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 19 § orden "av inteckning" skall
bytas ut mot "i form av panträtt",

dels att i 42, 52-54 och 58 §§ ordet
"jordegendom" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "fast
egendom" i motsvarande form,

dels att
32, 40, 41, 43, 44 och 48 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Landshypoteksförening
har fiU ändamål att inom sitt verksamhetsområde lämna dels långfristiga lån
till fast ränta mot säkerhet i Jordegendom, dels andra lån för jordbmks- och
skogsbruksändamål, för vUkas fulla betalning staten ansvarar (garantilån) samt
att driva annan verksamhel som står i samband därmed.

Landshypoteksförening
har lill ändamål atl inom sitt verksamhetsområde lämna långfristiga lån för jordbmks-,
skogsbruks- och tråd-gårdsändamål samt att driva annan verksamhet som står i
samband därmed. Andra lån än sådana för vilkas fulla betalning staten ansvarar
(garantilån) får lämnas endast mot säkerhet i form av panträtt i fast egendom
(inteckningssäkerhet).

Förening får belåna jordegendom, som utgör en
självständig produktionsenhet och huvudsakligen användes

1.
för jordbruk
med binäringar eller skogsbmk, eller

2.
för
sådan trädgårdsskötsel, specialodling eller annan därmed jämförlig produktion,
som drives i större omfattning på öppen jord och som självständig näring.

Fast
egendom får godtas som inteckningssäkerhet om den är och förväntas bestå som
en självständig produktionsenhet med huvudsakUg användning

1.
för jordbmk med
binäringar eller skogsbmk, eUer

2.
för
trädgårdsskötsel, specialodling eller annan därmed jämförlig produktion.

41 §

Med de undantag som följer av Lån får
beviljas endast den som

andra
och tredje styckena får endast den som innehar jordegendom med äganderätt
eller fideikommissrätt erhålla lån hos landshypoteks-före tung.

Lån får lämnas till sambruksförening även om föreningen
ej äger

innehar/aäf
egendom med äganderätt eller fideikommissräll och endast mot
inteckningssäkerhet i egendomen.

Prop. 1982/83:135

Nuvarande lydelse

annan fast egendom än de ekonomibyggnader jämte tiUhörande
tomtmark som behövs för verksamheten. En förutsättning är dock att
verksamheten dessutom drives på Jordområden som föreningen arrenderar av sina
medlemmar. Sålunda ägd och arrenderad egendom skall vid belåning anses som
Jordegendom.

Andra stycket äger motsvarande tillämpning på andelsladugårdsfö-retag
som är organiserat som ekonomisk förening eller handelsbolag.

Föreslagen lydelse

Jordegendoms
belåningsvärde får ej tUl mer än en fjärdedel bestå av värdet av sådan del av
egendomen som användes för annat ändamål än som anges i 40 § 1 eller 2.

Belåningsvärde får ej omfatta

1.
övervärde som
egendom kan ha på gmnd av att till egendomen hör mark som kan användas för annat
ändamål än som avses i 40 §,

2.
värdet
av maskin och annan utmstning, som hör tiU egendomen enligl 4 § lagen
(1966:453) om vad som är fast egendom.

Fast
egendoms belåningsvärde får ej tiU mer än en Qärdedel bestå av värdet av sådan
del av egendomen som används för annat ändamål än som anges i 40 § 1 eUer 2.

Belåningsvärde får ej omfatta

1.
övervärde som
egendom kan ha på gmnd av att tiU egendomen hör mark som kan användas för annat
ändamål än som avses i 40 §,

2.
värdet
av maskin och annan utmstning, som hör fill egendomen enligt 2 kap. 3 §
Jordabalken.

Lån får
beviljas fill högst 75 % av belåningsvärdet eller vid belåning av Jordegendom
som avses i 40 § 2 till högst 50% av belåningsvärdet.

Lån får
beviljas tiU högst 75 % av belåningsvärdet.

Inteckning
skall lyda på minst det belopp, till vilket lån beviljas, och ligga inom det
värde, tiU vUket lån enligt 44 § högst får beviljas.

Tillhandahåller lånesökanden ej inteckning med bästa
förmånsrätt, får lån beviljas endast under förutsättning att lån, som lämnats
mot säkerhet av inteckning med bättre förmånsrätt, är ordnat på betryggande
sätt och att även sådan in-

Pantbrev
skall lyda på minst det belopp, fill vUket lån beviljas. Inteckningen skall
ligga inom det värde, tiU vUket lån enligt 44 § högst får beviljas.

TUlhandahåller
lånesökanden ej pantbrev med bästa förmånsrätt, fär län beviljas endast under
förutsättning att lån, som lämnats mot inteckningssäkerhet med bättre förmånsrätt,
är ordnat på betryggande sätt och att även ifrågavarande

Prop. 1982/83:135

Nuvarande
lydelse

teckning
pantsättes för län som föreningen beviljar.

Inteckning som avser
annat än fordran och som ej har avsevärd betydelse för egendomens värde, far
stå kvar med bättre förmånsrätt än inteckning för lån från förening utan att
lånebeloppet nedsättes.

Föreslagen
lydelse

pantbrev
pantsätts för lån som föreningen beviljar.

Inskrivning
som avser annat än fordran och som ej har avsevärd betydelse för egendomens
värde, får stå kvar med bättre förmånsrätt än inteckning för lån från förening utan
att lånebeloppet nedsätts.

1.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1984.

2.
Har lån bevUjats eller ansökan
om lån kommit in före ikraftträdandet gäller 40 § i sin äldre lydelse.

3.
Gemensam inteckning, som avses
i 47 § andra stycket i lagens äldre lydelse, får fortfarande godtas som
säkerhet för lån i fall som anges i detta stycke.

Prop. 1982/83:135 5

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel

Härigenom
föreskrivs att 9 § lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

9§'
Riksbanken anger

1.
den fidpunkt då likviditetskrav
skall vara uppfyUt (beräkningsfid-punkt),

2.
dét procenttal som skall gälla
för likviditetskravet,

3.
vilka tillgångar som får räknas
som likvida medel,

4.
vilka skulder som skall
avdragas från summan av tillgångama enUgt 3,

5.
i vad mån undantag från
förbindelserna får göras.

Som
Ukvida medel skall alltid Som likvida medel skall allfid

räknas
dels skattkammarväxlar, räknas

obligationer och andra
förbindelser /. skattkammarväxlar, obliga-

som utfårdats av staten,
dels obli- tioner och andra förbindelser som

gationer som utfårdats av Sveriges utfärdats av staten,

allmänna hypoteksbank och dels 2. obligafioner som utfårdats av

sådana obligationer som utfårdats Sveriges allmänna hypoteksbank

av Konungariket Sveriges stadshy- och som avser kredUgivning tiU

potekskassa. Svenska bostadskre- främjande av Jordbrukets, skogs-

ditkassan eUer kreditaktiebolag och brukets och trädgårdsnäringens

som avser kreditgivning för nypro- långsiktiga utveckling,

duktion av bostäder eller, i den mån 3. sådana obligationer som utfar-

statligt bostadslån utgår, för annat dals av Konungariket Sveriges

byggande. stadshypotekskassa. Svenska bo-

stadskreditkassan
eller kreditaktiebolag och som avser kreditgivning för nyproduktion av
bostäder eller, i den mån statligt bostadslån utgår, för annat byggande.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1984.1 fråga om sådana av Sveriges allmänna hypoteksbank
utgivna obligationer som har utfärdats dessförinnan och obligationer som utfårdas
i utbyte mot sådana obligationer gäller 9 § andra stycket fortfarande i sin
äldre lydelse.

Senaste
lydelse 1979: 1055.

Prop.
1982/83:135 6

Utdrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1983-02-10

Närvarande:
statsminislem Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Rainer, Bodström,
Göransson, Gradin, Dahl, Holmberg, Hellström, Thunborg

Föredragande:
statsrådet Feldt

Lagrådsremiss
om jordbrukets kapitalförsörjning

1 Inledning

I
de betänkanden om jordbmk, skogsbmk och trädgårdsnäring som lagts fram under
1970-talets senare del (SOU 1977:17 Översyn av jordbmkspoli-tiken, SOU 1978:6
Skog för framtid och SOU 1978: 51 Svensk trädgårdsnäring) har frågan om
näringarnas finansiering inte behandlats. Inte heller kapitalmarknadsutredningen
(SOU 1978:11 Kapitalmarknaden i svensk ekonomi) har närmare tagit upp frägan om
jordbmkets kapitalförsörjning.

Med
stöd av regeringens bemyndigande den 7 juni 1979 tiUkallade chefen för
dåvarande ekonomidepartementel en kommitté' med uppgift att se över jordbmkets
kapitalförsörjning. Kommittén avlämnade i december 1981 betänkandet (Ds E
1981:14) Jordbmkets kapitalförsörjning. Betänkandet har remissbehandlats.

TilKprotokoUet
i detta ärende bör foga-s dels en sammanfattning av betänkandet jämte en reservafion
som bilaga 1, dels de lagförslag som läggs fram i betänkandet som bilaga 2,
dels én förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av
remissyttrandena som bUaga 3.

2 Allmän
motivering

2.1
Allmänna utgångspunkter

Jordbrukspolitiken
bör syfta till att trygga vårt lands livsmedelsförsörjning. Detta bör ske
genom en långsiktig och planerad hushållning med de

'
Generaldirektören Ingvar Widén, ordförande, direktören Helge Arvidsson, vice
riksbankschefen Kurt Eklöf, civilekonomen Lars Hillbom och överdirektören Lars Lindberger.

Prop.
1982/83:135 7

naturresurser
som utnyttjas i jordbmkel. En rationellt bedriven jordbmksproduktion är en av fömtsättningarna
för att garantera konsumenterna livsmedel fill rimliga priser och samfidigt
uppnå inkomstmålet för de i jordbmkel verksamma. En fortsatt rationaUsering av
jordbruksnäringen är därför nödvändig. Rationaliseringen bör liksom hittills
syfta till att bygga upp och vidmakthåUa effekfiva jofdbmksföretag.

För
att främja jordbmkets rationalisering gör staten olika insatser. Bland annat ulgår
finansieringsstöd. Finansieringsstödet, som reformerades i samband med 1977 års
jordbmkspolifiska beslut (prop. 1977/78:19, JoU 10, rskr 103), utgår i form av slallig
länegaranfi, län med uppskjuten ränta samt slatsbidrag. Lånegaranti kan bl. a.
lämnas för yttre och inre rationalisering, vid nyetablering och för
anskaffning av inventarier och rörelsekapital. Bidrag utgår i huvudsak i norra
Sverige.

En
betydande del av jordbmkets behov av finansiering tillgodoses emellertid utan stafiigt
stöd. Krediter lämnas sålunda i stor utsträckning av banker och landshypoleksföreningar.
Bankerna lämnar framför allt sedvanliga rörelsekrediter och krediter för
investeringar. En stor del av dessa krediter avser förskott på hypotekslån.
Bland bankerna intar föreningsbankerna en särställning. Dessa har enligt lagen
(1956:216) om jordbrukskasserörelsen till huvudsakligt ändamål att tillgodose
jordbrukets kreditbehov.

Den största delen av
jordbrukels långfristiga krediter lämnas genom

landshypoteksorganisationen. Denna består av Sveriges allmänna hypo

teksbank och tio regionala landshypoleksföreningar. Verksamheten regle

ras i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om

landshypoleksföreningar. Hypoteksbanken anskaffar medel genom upplå

ning på kapitalmarknaden. Detta sker genom att hypoteksbanken ger ut

obligationer. Inget annat kredifinstitut än hypoteksbanken har rätt att låna

upp medel mot obligationer för utlåning mot säkerhet i jordbmksfastig-

heter. Hypoteksbanken har således monopol på att utge sådana obliga

tioner. Sedan den 1 januari 1983 får hypoteksbanken också låna upp medel

mot reverser. De medel hypoteksbanken anskaffar lånas i sin tur ut till

jordbmkel av landshypoteksföreningaraa. ■____

Med
dessa långfristiga krediter finansieras till stor del köp av jordbmks-fastigheter
samt ny- eller ombyggnad av ekonomibyggnader. Lån lämnas ocksä för bl. a. köp
av tUlskottsmark, utlösen av delägare i dödsbo, driftskrediter och
kreditsanering.

Ramarna
för hypoteksbankens upplåning har vidgats kraffigt under 1970-talet och landshypoleksföreningarnas
ufiåning har kunnat öka i motsvarande mån. Trots detta har kön av lånesökande
hos föreningarna vuxit. Under början av 1970-talet uppgick sålunda hypoteksbankens
emissionsram till ca 200 milj. kr. År 1979 uppgick den fill 1050 milj. kr. och
är 1982 fill 1 500 milj. kr. Lånekön uppgick är 1982 till ca 6000 milj. kr. Med
oförändrad medelstilldelning medför delta en väntelid för lån på i genomsnitt
ca fyra år.

Prop.
1982/83:135 8

Efterfrågan
på långfristiga krediter inom jordbruket är alltså betydUgt större än
tillgången. En viktig orsak lill detta har varit möjligheten atl få krediter på
förmånliga villkor. Därtill kommer bl. a. att en stor del av det kapital som
frigörs vid försäljning av jordbruksfastigheter inte återplaceras inom lantbmket.
Därigenom sker ett forfiöpande utflöde av kapital från jordbmkssektorn. Nettokapitalinflödet
fill jordbruket är således väsentligt mindre än inflödet av länga krediter.

Ett
viktigt och samtidigl svårlöst problem är därför hur finansieringsfrågorna i
samband med förvärv av jordbmksfastigheter skall lösas utan att det uppstår ett
alltför slort utflöde av lösgjort kapital. Man måste därvid ha i minnet att
villkoren för finansieringen av förvärv också kan spela en roll för
prisbildningen på jordbmksfastigheter.

Av
betydelse i sammanhanget är också den roll som räntekostnaderna har för det
kapitalintensiva jordbmkel. En skillnad i räntekostnad finns meUan hypotekslån
och lån på marknadsmässiga viUkor. Särskilt för nyetablerade jordbmkare har
det ränteläge som har rått under de senaste åren skapat likviditetssvårigheter.
Inom ramen för jordbmksprisreglering-en har därför skapats särskilda
stödformer, etableringsstöd och tillfålligt räntestöd, för att reducera
räntekostnaderna för jordbmkare som nyetablerat sig efter den 30 juni 1982
resp. under åren 1975-1980 startat ett jordbmksföretag eller under samma fid
har gjort större investeringar i fast egendom som är avsedd för jordbmksdriften.

Utredningen
har undersökt utvecklingstendenserna och redogjort för problemen inom jordbmkel
och trädgårdsnäringen. Man har därvid särskilt analyserat dessa näringars
kapitalbehov och finansiering. Utredningen har lagt tonvikten på det egentliga
jordbmkets situation. Många jordbmk drivs dock i kombination med skogsbmk och
bildar en finansiell enhet. Med jordbmk avser utredningen därför fömtom egenfiiga
jordbmk också sådana kombinerade jord- och skogsbmk samt skogsfastigheter som ägs
och förvaltas av fysiska personer.

Mot bakgmnd
av sin analys anser utredningen att inriktningen på hypo-teksföreningarnas kreditgivning
bör vara sådan att näringarnas långsiktiga utveckling främjas. Kreditgivningen
bör därför utgå från de gällande jordbmkspolifiska målsättningarna. Vid
knapphet på kapital bör ett prioriteringssystem tillämpas. Därvid skail
förvärvslän för finansiering av ägarskiften pä fasfigheter, investeringslån
för finansiering av långsiktiga investeringar i anläggningstillgångar och garanlilån
som avser långfristiga kapitalbehov prioriteras.

För
att det föreslagna prioriteringssystemet skall få avsedd effekt och för alt
åstadkomma balans i hypoteksföreningarnas kreditgivning föreslår utredningen
vidare att den lånekö som finns avvecklas genom särskilda obligationsemissioner.

Hypoteksbankens
rätt alt ensam låna upp medel på obligationsmarknaden för utlåning mol
säkerhet i viss jordegendom bör enligt utredningens

Prop. 1982/83:135 9

mening
bestå. Utredningen är dock inte enig på denna punkt. En ledamot har reserverat
sig och anser att hypoteksbankens obligationsmonopol bör avskaffas.

Flertalet remissinstanser
har tillstyrkt utredningens förslag att landshy-poteksföreningamas kreditgivning
i första hand bör inriktas på långfristiga kredUer och att man därvid bör utgå
från de jordbmkspolifiska målsättningarna. De flesta remissinstanserna delar
vidare utredningens uppfattning att ett prioriteringssystem bör införas för
att landshypoteksförening-arna skall få bättre möjlighet att tillgodose de mest
angelägna kreditändamålen. En rad remissinstanser har emellertid ocksä uttalat
sig för att hypoteksbankens obligationsmonopol avskaffas.

Vad gäller aweckUngen av
lånekön tillstyrker bl.a. hypoteksbanken och Sveriges föreningsbankers förbund
utredningens förslag att detta sker genom riktade obligationsemissioner. Flera
remissinstanser, däribland riksbanksfuUmäkfige och Svenska bankföreningen,.är
dock starkt kritiska mot detta förslag.

Enligl min mening utgör
utredningens överväganden och förslag en god grund för ställningstaganden i
fråga om åtgärder för jordbrukets finansiering. De särskilda
finansieringsproblem som rör skogsbmk i kombination med jordbmk och dylikt har
dock inte behandlats närmare och jag är därför inte beredd att här ta upp
dessa. Jag, som i detta ärende har samrått med chefen för jordbmksdepartemenlet,
anser atl den överskottsefterfrågan på långfristigt kapital som uppkommit inom jordbmkssektorn
bör i högre grad än utredningen föreslagit behandlas med åtgärder som påverkar
både efterfråge- och utbudssidan av marknaden. Somjag nyss nämnde har hypoteksbanken
nyligen fått rätt atl också låna upp medel mot reverser (prop. 1982/ 83:56, FiU
24, rskr 122, SFS 1982:1257). Jag kommer senare att återkomma fiU denna
förändring.

Innan
jag övergår fill att presentera mina förslag rörande jordbrukets
kapitalförsörjning finns det anledning att erinra om att chefen för jordbmksdepartemenlet
med stöd av regeringens bemyndigande den 9 december 1982 tUlsatte en kommitté
(Jo 1983:01) med uppdrag att utreda utformningen av livsmedelspolitiken. Enligt
direktiven (Dir. 1982:103) finns det inte någon anledning att nu göra nägon
översyn av de allmänna principema för jordbmkets rationalisering. Kommittén
skall enligt direkfiven i avvaktan på regeringens ställningstagande till
förslagen i nu föreliggande betänkande inte ta upp frågor om jordbmkets
kapitalförsörjning om 3e inte aktualiseras i samband med andra frägor som
kommittén behandlar. Del bör också nämnas att kommittén skall utvärdera
låneformen lån med uppskjuten ränta liksom de inom jordbmksprisregleringen
införda stödfor-, merna, etableringsstöd och tillfäUigt räntestöd.

1
detta sammanhang kan framhållas att rådande överskottssituation inom jordbmkel
har lett fram till ett behov att temporärt hindra investeringar inom animalieproduktionen.
Mol denna bakgmnd avser chefen för

Prop.
1982/83:135 10

jordbruksdepartementet
enligt vad jag har inhämtat att inom kort föreslå regeringen atl lägga fram ett
förslag till lag om förbud under viss tid mol nybyggnad av djurstallar för
nötkreatur, svin och Qäderfä. Lagen är avsedd att gälla intill utgången av
juni 1984 och skaU ses som en provisorisk åtgärd i avvaktan på de förslag som
den livsmedelspolitiska kommittén lägger fram. Förslagen skall i denna del
läggas fram med förtur. Dessa investeringsbegränsande åtgärder i fråga om animalieproduktionen
är emellertid inte av sådan art alt de bör hindra den nu aktuella översynen av landshypoteksinstitutionens
verksamhet. Även om investeringsnivån i framtiden inle blir så hög, är en
fortsatt rationalisering av jordbruksnäringen somjag inledningsvis anförde
nödvändig. Delta förutsätter bl. a. tiUgång pä långfristigt kapital. Det är
också angeläget att nu göra det möjligt för trädgårdsnäringen alt i större
utsträckning än f.n. kunna få tillgång till sådant kapital.

2.2
Landshypoteksorganisationens kreditgivning m. m.

Enligt
32 § landshypolekslagen skall föreningarna lämna dels långfrisfiga lån fill
fast ränta mot säkerhet i jordegendom, dels andra lån för jordbmks-och skogsbmksändamål,
för vilkas fulla betalning staten ansvarar (garantilån). Den jordegendom en
förening får belåna skall enligt 40 § landshypolekslagen utgöra en
självständig produktionsenhet och huvudsakligen användas för jordbmk med
binäringar, skogsbmk eller visst slags trädgårds-bmk. Med jordegendom avses som
regel en fasfighet taxerad som jord-bmksfastighet. Lånesökande som uppfyllt
dessa villkor har beviljats hypotekslån utan någon mer ingående prövning i
övrigt av det aktuella kapitalbehovet. Kravet på att den belånade
jordegendomen skaU utgöra en självständig produktionsenhet som huvudsakligen
används för jordbmk eller de angivna binäringarna har däremot inneburit atl
föreningarna sökt undvika alt lämna hypotekslån till s. k. fritidsjordbmk. Inte
heUer erhåller fastigheter som är taxerade som jordbmksfaslighet men vilkas
främsta tillgång utgörs av bostadshus hypotekslån.

Hypoteksföreningarna
erhåller medel för sin utlåning från allmänna hypoteksbanken som enligt lagen
har ensam rätt atl ge ut.obligationer för utlåning mot säkerhet i jordegendom. Hypoteksbankens
obligafioner är prioriterade enligt 9 § lagen (1974:922) om kredilpolitiska
medel.

Som
utredningen visat har efterfrågan på långfristiga krediter varit stor inom jordbmkel.
Utredningen hävdar att detta till stor del sammanhänger med en höjd
investeringsbenägenhet i jordbmkssektorn under 1970-talel. Som en bidragande
orsak anges att det varit naturligt för jordbmkare som haft bottenlånemöjligheter
eller möjlighet att erhålla statlig lånegaranti, all rikta sin krediteflerfrågan
mot hypoteksföreningarna. Hypoteksföreningarnas långfristiga krediter ges
nämligen till fördelaktigare villkor än de kort- och medelfristiga krediter som
lämnas från andra institut. Dessutom

Prop.
1982/83:135 11

har
utrymmet för bottenlån ökal genom den snabba värdestegringen på jordbmksfastigheter.
Resultatet har blivit att lånekön i hypoteksföreningarna vuxit snabbt. Enligt
utredningen uppgår kön till ca 6 miljarder kr. trots att hypoteksföreningarnas kreditgivning
ökat frän knappt 200 milj. kr. 1970 till drygt 1 400 milj. kr. 1980.

Enligt utredningens mening
är det angelägel att hypoteksföreningarnas långfristiga långivning baseras på
samma gmndsyn som finns i den statliga jordbmkspoUtiken. Ett uttryck för denna gmndsyn
finns i rikfiinjerna för den statliga lånegaranfigivningen. Utredningen anser
emellertid inte att kreditinstituten skall göra någon jordbrukspoUfisk prövning
av kreditansökningarna. Hänsynstagandet lill målen för jordbmkspoUtiken bör
ändå skrivas in i landshypolekslagen. Enligt utredningen bör det ske genom att
där anges att långivningen skall ges en sådan inriktning att den långsikliga utvecklingen
av jordbmkel, skogsbruket och trädgårdsnäringen främjas. Vidare föreslår
utredningen att ett krav för belåning skall vara att produktionen på den
aktuella fastigheten har en omfattning som är av betydelse från
sysselsättnings- och försörjningssynpunkt.

För
att vid kapitalknapphet kunna tillgodose de mest angelägna kreditbehoven skall
enligt utredningens förslag ell prioriteringssystem för hypoteksföreningarnas kreditgivning
införas. Den övergripande bestämmelsen om detta bör enligt utredningen tas in i
landshypolekslagen. Ansvaret för utformningen av ett arbetssätt och etl prioritetssyslem
som på sikt åstadkommer balans meUan hypoteksföreningarnas kreditgivning och ufiånings-kapaciteten,
åvilar hypoteksorganisationen. Utredningen anser att förvärvslån,
investeringslån och garantilån i första hand bör beviljas. Med förvärvslån
avser utredningen sådana lån för finansiering av faslighets-överlåtelse som
söks i samband med lagfartsansökningen. Förvärvslån skall också kunna lämnas
för lösen av sådant lån från säljaren som fillkommit i samband med
överlåtelsen. Investeringslån är enligt utredningen avsedda för finansiering av
investeringar i markanläggningar, byggnader och byggnadsinventarier. De skall
sökas innan investeringen påbörjas och bör inte överstiga kostnaden för
investeringen. De garantilån som enligt utredningen främst bör placeras i landshypoteksförening
är sådana som vad gäller kapitalbehovels art uppfyller kraven för sådana
förvärvs- och investeringslån som nyss nämnts. Dessutom bör också större
garantilån med lång amorteringslid avsedda för basfinansiering av maskinpark
och stamdjursbesättning ocksä placeras hos landshypoteksförening. Om det vid
beviljandet av etl garanlilån fömtsätts atl en del av kapitalbehovet skall tillgodoses
med investeringslån eller förvärvslån bör dessa enligt utredningen kunna
beviljas efter en enkel prövning och efter samråd mellan hypoleksförening och lantbmksnämnd.
Om väntetiden för utbetalning av hypotekslån skuUe tendera att överstiga 12
månader bör prioriteringen skärpas sä atl i första hand investeringslån och
garantilån avseende investeringar beviljas. Beräknas väntetiden överstiga 18
månader bör nya lån beviljas endast i undantagsfall.

Prop. 1982/83:135 12

Utredningen
har vidare anfört att den inte ser nägra principiella motiv för det obligafionsmonopol
som fillkom då hypoteksbanken bildades. Enligl utredningen finns det dock i
dagsläget endast begränsade fördelar med att fiera insfitut bygger upp en
verksamhet nära sammanfallande med landshypoteksorganisationen för långfristig
finansiering av jordbmk och trädgårdsnäring med medel frän obligationsmarknaden.
På denna punkt har en ledamot av utredningen reserverat sig och vill att
obligationsmonopolet avskaffas.

Vad avser inriktningen av landshypoleksföreningarnas
kreditgivning framhåller hypoteksbanken i sitt remissyttrande att det är
naturligt att kreditgivningen baseras på samma gmndsyn som finns i den stafiiga
jordbmkspoUtiken, inte minst vid värderingen av egendomen. Om inle produktionsinriktningen
på denna är anpassad till de jordbrukspolitiska målsättningarna har den
givetvis ett begränsat värde som belåningsobjekt. Den gäUande föreskriften i 40
§ landshypolekslagen om atl den belånade fastigheten skall utgöra en
självständig produktionsenhet är därför, enligt hypoteksbanken, tillräcklig.
Om inte produktionen där är av betydelse för jordbmkarens försörjning eller
sysselsättning kan den nämligen inte sägas utgöra självständig
produktionsenhet. Hypoteksbanken delar uppfattningen att någon jordbmkspolitisk
bedömning av kreditansökningama inte skall ankomma på hypoteksföreningama. Bankinspektionen
intar samma hållning och menar att en övervakning av lagens tUlämpning i
ifrågavarande avseende skulle införa ett element i tillsynen som skuUe ändra
karaktären av denna.

Flertalet
remissinstanser har uttalat sig för att etl prioriteringssystem i enlighet med
utredningens förslag införs. De invändningar som har framförts mot detta
hänför sig framför allt till svårigheten att i prakfiken hålla isär olika typer
av investeringsbehov. Bland de remissinstanser som fillstyrker ett prioriteringssystem
är fullmäktige i riksbanken, som i sitt remissyttrande framhåller att
knappheten på kapital skall tvinga fram en noggrannare prövning av låneärendena
- enbart uppfyllandet av formella kriterier får inte utgöra gmnd för lånebevillning.
Hypoteksbanken och Sveriges föreningsbankers förbund avstyrker förslaget med
hänvisning tUl de praktiska svårigheterna att utforma ett prioriteringssystem
och till ekonomiska skäl som talar för att inte stänga ute lantbmkare som kan förete
bottenlåneutrymme för lån t.ex. fill maskininvesteringar.

Vad gäller frågan om hypoteksbankens
obligationsmonopol är remissinstansema uppdelade i tvä läger, de som vill ha
kvar monopolet och de som vill avskaffa det. Hypoteksbanken, vars uppfattning
delas av Sveriges föreningsbankers förbund poängterar hypoteksorganisationens
kooperativa karaktär och frånvaron av vinstintresse i verksamheten. Detta
medför en lägre kostnad för låntagarna. Man kan inte se någon fördel från
kostnadssynpunkt i att flera institut konkurrerar med varandra inom den
begränsade ram för upplåningen som riksbanken fastställer.
Riksbanksfullmäktige

Prop.
1982/83:135 13

tillhör
liksom Svenska bankföreningen, PK-banken och Svenska sparbanksföreningen det
andra lägret och anför en rad skäl för att monopolet i vart fall delvis
avskaffas. Fullmäktige, som bl. a. pekar på vad som gäller i fråga om stadshypoteksrörelsens
utlåning, anser att hypoteksbankens ensamrätt bör behållas för den upplåning
som sker mot prioriterade obligationer men inte för oprioriterade
obligationer. En bibehåUen ensamrätt motiveras med den noggrannare prövning som
krävs om utlåningen skaU följa de snävare kriterier som prioriteringssystemet
uppställer. Vad beträffar oprioriterade lån pekar man på att en låntagare inte
bör vara hänvisad tiU ett enda låneinsfitut. Hypoteksinsfitutionen har svårt
alt ensam tillgodose de diversifierade kreditbehov som jordbmkel har i dag.

För
egen del får jag anföra följande. Jag delar utredningens uppfattning att det är
angeläget att hypoteksföreningarnas långfristiga långivning i princip baseras
på samma grundsyn som finns i den statliga lånegaranfigivningen. Som
utredningen framhållit och flertalet remissinstanser instämt i är det emeUertid
inte lämpligt att man i landshypolekslagen ålägger hypoteksföreningarna atl
göra en jordbmkspolitisk prövning av kreditansökningama. En sådan bestämmelse
skulle kunna medföra problem vid den övervakning av lagens tUlämpning som
åligger bankinspektionen. Denna lag reglerar den organisatoriska uppbyggnaden
av landshypoteksinstitu-fionen och innehåller formella regler för verksamhetens
bedrivande. Mot denna bakgmnd anser jag inte att det i landshypolekslagen bör
föras in den bestämmelse om att kreditgivningen skall främja jordbmkets
långsiktiga utveckling som utredningen föreslagU. I stället bör det i lagen
endast anges att hypoteksföreningarna skall lämna långfristiga lån för jordbruks-,
skogs-bmks- och trädgårdsändamål.

En
förbättrad överensstämmelse mellan hypoteksföreningarnas kreditgivning och de
jordbrukspolitiska målen kan likväl uppnås genom ett ökat samråd mellan hypoteksorganisationen
och andra organ på jordbrukets område. Jag återkommer i avsnitt 2.5.2 fill
denna fråga. Dessutom kommer de jordbrukspolitiska målen alt beaktas i samband
med att riksbanken ger tillstånd till emission av prioriterade obligafioner.
Även denna fråga återkommer jag till senare.

Jag
anser att frågan om prioriteringssyslemet och obligationsmonopolet måste
övervägas mer fömlsättningslöst än vad utredningen enligt sina direktiv haft
möjlighet att göra.

Flera
remissinstanser har förordat atl obligalionsmonopolet avskaffas. Bland dessa
finns som tidigare framgått riksbanksfuUmäktige, bankföreningen och
sparbanksföreningen. Hypoteksbanken, som anser att dess obligafionsmonopol bör
bestå, pekar på att bankens ensamställning som förmedlare av långa lån fill
lantbruket inneburit stora fördelar bl. a. genom låga hanteringskostnader. Jag
delar emellertid utredningens uppfattning att det är svårt att numera se några
principiella skäl för hypoteksbankens obligationsmonopol. Det är önskvärt med
en skärpt konkurrens vid den

Prop.
1982/83:135 14

långfristiga
kreditgivningen till jordbrukssektorn. För de länesökande är det en fördel om
de kan få sina projekt prövade av flera kreditbedömare som är oberoende av
varandra. Mol denna bakgrund bör hypoteksbankens obligationsmonopol enligt min
mening avskaffas.

Som jag tidigare nämnt
syftar utredningens förslag om ett prioriterings-system till att vid
kapitalknapphet säkerställa atl de mest angelägna kreditbehoven i första hand
tillgodoses. Mot bakgmnd av statens omfattande upplåningsbehov under
överskådlig tid måste man enligt min mening räkna med atl hypoleksbankens
möjligheter att finansiera sig genom upplåning mot prioriterade obligationer i
framliden blir begränsade. Det är i en sådan situation inte möjligt att skapa
balans mellan tillgång och efterfrågan på långfristigt länekapilal enbart genom
ett sådant prioriteringssystem för hypoteksföreningarnas kreditgivning som
utredningen föreslagit. För att jordbrukels efterfrågan på långfristigt
lånekapital skall kunna tillgodoses i rimlig omfattning är det därför viktigt
att hypoteksinstitutionen har möjlighet att ställa oprioriterad upplåning tiU
jordbrukssektorns förfogande. NyUgen har hypoteksbanken fått rätt all låna upp
medel mol revers. Hypoteksbankens möjligheter atl pä den oprioriterade
marknaden dra tiU sig långfristigt kapital bör enligt min mening förbättras
genom att hypoteksbanken fär förutom de prioriterade obligationerna också
emittera andra obligationer som är oprioriterade enligt den kreditpolitiska
lagstiftningen. Hypoteksbanken och andra kreditinstitut kommer således atl ha
likvärdiga möjligheter att på den oprioriterade marknaden emittera obligationer
för utlåning mot säkerhet i jordbrukssektom. Balansen meUan tillgång och efterfrågan
på långfristigt lånekapital inom sektorn bör därigenom kunna förbättras. Den
oprioriterade upplåningen kommer visserligen att bli nägol dyrare än den
prioriterade. För etablerade jordbrukare med totalt sett förhållandevis låga
kapitalkostnader torde ränteskiUnaden dock sannolikt spela en relativi liten roU.
Det väsentliga för dem är atl de utan alltför läng väntetid kan få tiUgång till
långfristig finansiering på rimliga villkor.

Mot
bakgmnd av rådande överskottsproduktion inom jordbruket kan det självfallet
ifrågasättas, om inte jordbrukets finansiering i sin helhet borde ske genom
oprioriterad upplåning. Möjligheten till prioriterad upplåning kan nämligen
tänkas medföra att investeringarna i jordbmkel blir alltför stora. Om
finansieringen i stället sker på den oprioriterade marknaden skulle däremot
investeringsprojekten inom jordbrukssektorn komma att avvägas med hänsyn till
rådande marknadsränta på samma sätt som gäller exempelvis för industrin. Det borde
teoretiskt leda till alt investeringarna fördelades mellan olika sektorer av
näringslivet på effektivast möjliga sätt. Som utredningen framhåller har det
ränteläge som rått under senare år medfört mycket stora skUlnader i
produktionskostnader mellan å ena sidan nyetablerade jordbmkare och jordbrukare
som gjort stora investeringar i rationella anläggningar och ä andra sidan
etablerade jordbrukare som har en låg eUer relativt låg skuldsättning. För att
främja rationaUse-

Prop.
1982/83:135 15

ringen
inom jordbmkel, i vilken slaten medverkar med oUka typer av åtgärder, behövs
del tillgång till långfristigt kapital. Del är också från samhäUets synpunkt
angeläget att åtgärder av långsiktig karaktär såsom investeringar i anläggningstUlgångar
och fastighetsförvärv genomförs på ett sådant sätt att de överensstämmer med
vad som är jordbrukspolitiskt önskvärt. En fuUständig övergäng till
oprioriterad finansiering skuUe kunna leda till att samhällsekonomiskt
motiverade investeringar inom jordbmkssektorn ej kom tiU stånd. Även i en
situation där överskottsproduktion inom jordbrukssektorn gör det nödvändigt
att begränsa den totala investeringsvolymen i näringen, kan det därför vara
rimligt att långsiktiga investeringar inom sektorn finansieras genom
prioriterad upplåning.

Frågan om prioritering av oUka
sektorers upplåningsbehov på kreditmarknaden behandlas i kredilpolitiska
utredningens slutbetänkande En effektivare kreditpolifik (SOU 1982:52) som f.n.
remissbehandlas. Vilka förändringar i den kredilpolitiska lagstiftningen som
utredningens förslag kan komma att medföra kommer att prövas efter avslutad
remissbehandling. I mina överväganden om jordbmkssektorns upplåning mot
prioriterade obligationer har jag utgålt från gällande lagsttftning.

Det kan inte bli fråga om
att obligationer för jordbruksfinansiering som emitteras av andra institut än hypoteksbanken
skall kunna bli prioriterade enligt den kreditpolitiska lagsfiftningen. Hypoteksbanken
bör därför liksom hittUls ha möjlighel att emittera prioriterade obligafioner
inom den ram som riksbanken finner rimlig med hänsyn till övergripande
kreditpolitiska överväganden. De medel som på delta sätt ställs tiU hypoteksbankens
förfogande bör enhgt min mening användas för de mest angelägna långsikliga
finansieringsbehoven inom jordbrukssektorn. För att markera detta bör det i
lagen om kreditpoUtiska medel anges att obligationer utfärdade av Sveriges
allmänna hypoteksbank för kreditgivning som främjar jordbrukets, skogsbrukets
och trädgårdsnäringens långsikliga utveckling är prioriterade.

En förutsättning för den
prioriterade upplåningen bör vara att det finns etl prioriteringssystem för hypoteksföreningarnas
kreditgivning. Utredningens förslag till prioriteringssystem vid knapphet pä
kapital utgör enligt min mening en god bedömningsgrund för vilka kreditbehov
som bör tUlgodoses med medel som hypoteksbanken anskaffat genom emission av
prioriterade obligationer. Utredningen anger som prioriterade ändamål i första
hjnd investeringslån, dvs. lån till långsiktiga investeringar i markanläggningar,
byggnader och byggnadsinventarier med eller utan stafiig garanti, och i andra
hand om väntetiden tenderar att bli alltför lång förvärvslån, dvs. lån för
finansiering av förvärv av jordbruksfastigheter, och övriga mer långfristiga
kapitalbehov för vilka statlig länegaranti stäUs. Del bör enligt min mening
över huvud inte förekomma att hypoteksföreningarna - om de inte har möjlighet
att tUlgodose jordbrukets behov av investeringslån i nu angiven mening —
ställer medel som lånals upp mot prioriterade obliga-

Prop.
1982/83:135 16

tioner
till förfogande för andra ändamål inom jordbmkssektorn. Jag vill understryka
att vUka kreditändamål som bör tillgodoses med hjälp av prioriterad upplåning
inte kan fastslås en gång för alla. Vilka ändamål som i framtiden bör
tillgodoses måste bestämmas med beaktande av de jord-bmkspolitiska mål som då
gäller.

Ansvaret
för den praktiska utformningen av elt prioriteringssystem och lämpliga rutiner
i samband med detta kommer med den här förordade ordningen att vila på hypoteksorganisationen.
Det fär ankomma på riksbanken att efter samråd med lantbruksstyrelsen se fill
att det tillämpade prioriteringssystemet står i sådan överensstämmelse med
gällande jord-bmkspolitiska målsättningar all emissionslillslånd för
prioriterade obligafioner kan medges. Hypoteksbanken bör därför överlägga med
riksbanken om den närmare utformningen av prioriteringssystemet. Genom hypoteksbankens
försorg bör vidare riksbanken i möjligaste mån hållas underrättad om hur hypoteksföreningarna
i sin kreditgivning tilllämpar prioriterings-grunderna och eventuella problem i
samband därmed.

Jag delar utredningens
uppfattning att ocksä ansvaret för att på sikt åstadkomma balans mellan hypoteksföreningarnas
kreditgivning och utlåningskapaciteten, åvilar hypoteksorganisationen. Jag
vill därför inte föreslä några närmare riktlinjer för hur lång väntetiden för
prioriterade hypotekslån bör vara. Jag delar dock i princip utredningens
uppfattning att väntefiderna bör minskas och att hypoteksföreningarna därför i
vissa situafioner kan tvingas avslå nya kreditansökningar för att undvika att
väntetiderna för prioriterade lån blir alltför långa trots att kreditgivningeri
begränsats till det mest angelägna området, investeringslånen.

När
det gäller de medel som lånats upp mot oprioriterade obligafioner och
kapitalmarknadsreverser behövs det inte ett detaljerat prioriteringssystem vid
kreditgivningen. Medel som lånas ut tiU gällande marknadsränta bör i princip
ej reserveras för vissa ändamål. Det är vidare uppenbart att ett priorileringssystem
som omfattade de medel som erhållits genom den oprioriterade upplåningen skulle
medföra atl hypoteksbanken ej fick möjlighet att konkurrera med andra
kreditgivare på lika villkor. SärskUt uppenbar blir konkurrensnackdelen vid en
jämförelse med andra institut som i framtiden kan komma att finansiera sin
utlåning till jordbmkel med medel som anskaffats genom upplåning mot
obligationer eller kapitalmarknadsreverser på den oprioriterade
kapitalmarknaden. Elt prioriteringssystem bör alltså inte införas för hypoteksföreningamas
utlåning av medel som anskaffats genom oprioriterad upplåning. Däremot bör
självfallet gälla atl hypoteksföreningarna över huvud endast skall ge
långfristiga krediter för jordbruks-, skogsbmks- och trädgårdsändamål. Som
utredningen föreslagit bör landshypolekslagen modifieras nägol så att detta
klart framgår av lagstiftningen. Den oprioriterade kreditgivningen kan efter de
genomförda ändringarna avse dels sådana prioriterade ändamål som ej kan
tillgodoses inom ramen för hypoteksbankens upplåningsutrymme på den
prioriterade

Prop.
1982/83:135 17

obligationsmarknaden,
dels vissa oprioriterade långfristiga kreditbehov inom jordbmkssektorn. Exempel
pä sådana oprioriterade ändamål är långsiktiga investeringar i maskiner och
redskap eller omsättningstillgångar och insatser i ekonomiska föreningar.

Enligt
min mening är del angeläget atl det pä en annan punkt tydligare än f. n.
klargörs i lagen att kreditgivningen bör inriktas pä jordbruksföretag som inte
bara vid lånefiltfällel är en självständig jordbmksenhet utan även på sikt är
utvecklingsbara. Elt mindre jordbruk kan visserligen på gmnd av låga
kapitalkostnader och ringa investeringar ge nuvarande bmkare en tiltfredsslällande
inkomst och därför betraktas som en självständig produktionsenhet. Ett sådant
jordbruk kan dock i många fall inte bära sådana investeringar att det på sikt
kan beslå som en självständig produktionsenhet. Utredningen har föreslagil att
man vid sidan av kravet på självständig produktionsenhet skall uppställa ett
krav på att produktionen på fastigheten skaU ha en omfattning som är "av
betydelse från sysselsättnings- och försörjningssynpunkt". Jag delar
visserligen hypoleksbankens mening att ett sådant tiUägg inte innebär nägon
ytterligare avgränsning - har produktionen på fastigheten inte någon betydelse
för bmkarens försörjning eller sysselsättning kan fastigheten inte räknas som
en självständig produktionsenhet. I linje med utredningens förslag ligger
emellertid att fastigheten för att vara belåningsbar inte bara f. n. skall vara
utan också pä längre sikt skall kunna förväntas bestå som självständig
produktionsenhet. Elt sådant krav ansluter dessutom Ull gällande
bedömningsgrunder för det statliga finansieringsstödet tUl jordbruket. Jag
förordar atl ett tiUägg av denna innebörd tas in i 40 § landshypolekslagen.

2.3
Avvecklingen av nuvarande lånekö

Som
jag fidigare nämnt uppgår lönekön i hypoteksföreningarna lill ca 6 miljarder
kr., vilket kan jämföras med hypoteksbankens nuvarande emissionsram på ca 1,5
miljarder kr. per är. Den genomsnittliga kötiden uppgår således till ca 4 år.
Av kön avser knappt hälften förvärvslån och drygi en tredjedel investeringslän.
Återstoden avser driflskrediter m. m.

Kötiden
bör enligt utredningen begränsas tiU 12—18 månader. Den nuvarande lånekön bör
därför snabbt avvecklas. Utredningen har föreslagit att del skall ske genom särskUda
obligationsemissioner riktade fill bankerna.

Bland remissinstanserna
tiUstyrker hypoteksbanken och LRF förslaget om särskilda obligationsemissioner.
LO och sladshypotekskassan är tveksamma till om kapitalmarknaden förmår svälja
ett sådant tillskott av prioriterade obligationer. Säväl bankföreningen som
sparbanksföreningen avvisar förslagel och framhåller atl kötiderna kan
förkortas genom att nya insfitut ges möjlighet att medverka i jordbrukets
finansiering. Riksbanksfullmäktige understryker alt köproblemet bl.a.
sammanhänger med att räntan på hypoteksföreningarnas krediter är låg. Så snart
räntan för en viss 2
Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr 135

Prop.
1982/83:135 18

typ
av krediter ligger under marknadsräntan riktar sig kreditefterfrågan specieUt
starkt mot just. denna kredittyp. Enligt fullmäktiges mening kan ändamålsenligheten
i atl hålla lägre ränta för jordbruket än industrin ifrågasättas. Industrins
investeringar är ju lika angelägna som jordbrukets. Fullmäktige anser vidare atl
utredningens förslag när det gäller avvecklingen av lånekön inte är
genomförbart. Redan nu går 3/4 av de större placerarnas nettoplaceringar till
prioriterade ändamål. I stäUet måste jordbrukets finansiering, i likhet med
finansieringen av ombyggnader och ägarbyten på bostadsområdet, i ökad
utsträckning ske utan anUtande av prioriterade krediter. Erfarenheten har visat
att det är möjligt för bosladsinstilulen alt anskaffa mycket stora belopp pä
den icke prioriterade marknaden. Den årliga upplåningen där har uppgått tiU ca
5 miljarder kr., vilket kan jämföras med kön i hypoteksföreningarna på ca 6 mUjarder
kr.

För
egen del får jag anföra följande. Genom atl såväl hypoteksorganisa-fionen som
andra insfitut enligt mitt förslag kommer atl kunna erbjuda jordbmkel
oprioriterade krediter bör det i framtiden i princip inle föreligga någon brist
på långfristiga krediter lill jordbruket och därmed heller ingen kö för sådana
krediter. För de prioriterade krediterna där räntan håUs under marknadsräntan
kommer dock sannolikt en efterfrågan som är större än tiUgången atl råda också
i framliden. Del kan därför komma att visa sig svårt all utan särskilda
åtgärder begränsa kötiden för sådana krediter tUl de av utredningen förordade
12 tUl 18 månaderna. Jag anser dock att det bl. a. med hänsyn till statens
omfattande upplåningsbehov inle är någon framkomlig väg att kötiden för
prioriterade krediter nedbringas genom särskilda emissioner av prioriterade
obligationer. Jag delar aUtså riksbanksfullmäktiges uppfattning att
utredningens förslag om särskilda obligationsemissioner inte är genomförbart.
Del måste därför ankomma på hypoteksorganisationen att med hjälp av det inom
institutionen tillämpade prioriteringssystemet så snabbt som möjligt skapa
balans mellan tillgäng och efterfrågan på prioriterade krediter. Lsamma mån som
tillgången på oprioriterade krediter ökar bör del enligt min mening bli lättare
att åstadkomma en sådan balans. Efterfrågan på prioriterade krediter kan
minska genom att mänga jordbrukare väljer atl relativt snabbt få tillgång till
en oprioriterad långfristig kredit i stället för att en längre lid stå i kö för
en något billigare prioriterad kredit.

Med
hänsyn till vad jag nu har anfört kan jag inte förorda att lånekön avvecklas
genom särskilda obligationsemissioner.

2.4
Finansiering i samband med ägarskiften m. m.

Ett
överlagande av en jordbruksfastighet medför ofta ett slort lånebehov • för
förvärvaren. Sålunda sker nästan hälften av hypoteksbankens upplåning för att
finansiera fastighetsöverlåtelser. Della behov kan inle helt tillgodoses genom hypotekslån
mot pantbrev och eventuell lånegaranti.

Prop.
1982/83:135 19

Bankernas
kreditgivning är därför av stor betydelse i dessa faU. Överlåtelserna medför
ett betydande kapitalutflöde frän jordbmkssektorn. Ett system motsvarande det
som sedan nägra år tiUbaka finns på villamarknaden, där köparen erhåller nya
bottenlån i proportion liU de medel som säljaren lämnar som inlåning till bank
eller placerar mol revers hos annat kreditgivande institut, har därför
diskuterats också för jordbrukssektorn.

Utredningen
har i betänkande diskuterat olika modeller att binda likvida medel som frigörs
vid en fastighetsöverlåtelse fill jordbmkssektorn. En av dessa bygger på att
säljaren ligger kvar med krediter tiU köparen mot revers (säljarrevers) i
avvaktan på slutlig finansiering. Ett sådant syslem förekommer för övrigt redan
i dag när det gäller jordbmksfastigheter. Etl alternativ är atl kreditgivaren
som viUkor för sin medverkan till finansieringen kräver "inlåning"
från säljaren. Detta sker redan nu i det fall en bank medverkar tiU
finansieringen och skulle kunna införas också när en hypoleksförening stär för kreditgivningen.
Kapitaluiflödet skulle ocksä kunna bromsas genom alt hypotekslån för
fastighetsförvärv inte beviljas förrän efter viss lid eller genom att hypotekslånet
inte motsvarar hela lånebehovet.

Utredningen har funnit att
samtliga dessa metoder i och för sig skulle vkunna användas för att bromsa ulströmningen
av kapUal från jordbrukssektorn. Emellertid har utredningen inte ansett att
del f. n. är motiverat att för hypoteksföreningarna föreskriva att elt system
med "inlåning" skall tillämpas i samband med finansiering av
fastighetsöverlåtelser. Landshypoteksorganisationen bör dock vara oförhindrad atl
på egen hand införa elt sådant system om så skulle behövas.

Hypoteksbanken
har anslutit sig tiU utredningens uppfattning. Av de övriga remissinstanser som
närmare övervägt de av utredningen diskuterade metoderna för att binda överlåtelselikvider
till jordbmkel anser bankinspektionen att det kan vara lämpligt att kapital
som lösgjorts vid fastighetsöverlåtelser i möjlig omfattning bevaras åt
jordbruksnäringen genom placering i hypoleksbankens reverser.
Riksbanksfullmäktige framhåller att om köpeskillingen fill en del eriäggs i
form av revers tillgången på långfristigt kapital vidgas samtidigt som
likviditet binds upp. Föreningsbankernas förbund pekar på de negativa
erfarenheter av säljarreverser som finns på villamarknaden. Konsekvenserna av
ett system med säljarreverser inom jordbrukssektom är inte fillräckligl analyserat
för atl definifiv ställning skall kunna tas till etl sådant system.

För
egen del fär jag anföra följande. I avsnitt 2.2 har jag föreslagit alt hypoteksbankens
upplåning skall ske dels mot obligationer, som ulgör prioriterade placeringar
enligt den kredilpolitiska lagstiftningen, dels mot andra obligationer eller
mot revers. De medel som ställs till hypoteksbankens förfogande genom
prioriterade obligationer skall användas för de mest angelägna, långsiktiga
finansieringsbehoven inom jordbrukssektorn. Knappheten på kapital kan i många
fall medföra alt det inte finns utrymme för landshypoteksföreningarna att lämna
prioriterade lån för fastighets-

Prop.
1982/83:135 20

överlåtelser.
Föreningen kan då i stället finansiera förvärvet med medel som hypoteksbanken
lånar upp mot oprioriterade obligationer eller kapitalmarknadsreverser eller
genom att överlälaren av jordbruksfastigheten förvärvar en av hypoteksbanken
utfärdad revers. En fördel med del sista alternativet är att demedel som
frigörs genom överlåtelsen i stor utsträckning kommer att stanna Rvar inom jordbmkssektorn
varigenom sektorns upplåningsbehov på den organiserade kapitalmarknaden
begränsas. Vidare kommer dessa förvärv alt finansieras pä marknadsmässiga
villkor. Därmed minskar också risken för att priserna pä jordbruksfastigheter
skall drivas upp på grund av aUtför gynnsamma finansieringsvillkor. Samtidigl vill
jag dock betona alt JDriskontroUregeln i jordförvärvslagen (1979:230) är avsedd
att motverka sådana effekter.

Den föreslagna
uppdelningen av hypoteksbankens upplåning i en prioriterad och en opriorilerad
del gör det nödvändigt för hypoteksbanken att aktivt verka för atl dess
upplåning av oprioriterade medel blir tillräckligt stor för att tillgodose
behoven. Jag anser därför inle alt det finns någon anledning atl föreslå några
särskilda bestämmelser om skyldighet för hypoteksbanken att tUlse att säljaren
placerar visst belopp i hypoteksbankens reverser i samband med finansiering av
fastighetsöverlåtelser.

Det
system jag förordar ansluter också nära till det som i dag lillämpas av
bankerna när dessa villkorar sin del av finansieringen av en överiätelse med en
inlåning från säljaren. Hypoteksorganisationens oprioriterade långivning till
fastighetsöverlåtelser kommer att ske i konkurrens med bankerna. Detta bör
enligt min mening leda fill alt hypoteksföreningarnas långivning blir fiexiblare
och anpassas till den särskilda situationen i de olika överlåtelsefaUen.

2.5
Analys, samråd m. m.

2.5.7
Statistiskt underlag

.
Det är angeläget att finansieringsbehovet inom jordbrukssektorn kartläggs och
analyseras. För della behövs uppgifter om jordbrukels skuldsättning,
omfattningen av kreditgivningen till oUka ändamål och från olika institut samt
den regionala fördelningen av krediter och kreditbehov.

Den enda uppskattning av
den totala skuldsättningen inom jordbrukssektorn som görs i dag finns i
statistiska centralbyråns (SCB:s) deklarationsundersökning. I denna redovisas
dock inte skuldernas fördelning på olika kreditgivare eller efter lånevillkor.
Förutom deklarationsundersökningen utför SCB en jordbruksekonomisk
undersökning. Ur denna kan man fä fram uppgifter om bl.a. hur skulderna
fördelar sig på olika brukarkategorier och vilka ändamål de avser. Uppgifter
beträffande långivningens omfattning och fördelning på olika kreditgivare
finns i kredit-marknadsslatistiken. I denna statistik är det å andra sidan svårl
att entydigt definiera och urskilja låntagarna, dvs. jordbruks- och Irädgärdsföretagen.
Storleken av lånegarantierna framgår av lanlbruksslyrelsens statistik över garanlilån.

Prop.
1982/83:135 21

Utredningen
har funnit att det saknas en god statistisk bas för beskrivningen av jordbmkets
finansiella struktur. Den naturliga statistiska basen för en sådan beskrivning
är SCB:s deklaralionsundersökning. Eftersom deklarationsundersökningen inte ger
en fullständig bild av jordbmkets skuldstruktur har utredningen föreslagit att deklaralionsundersökningen
vissa år även bör omfatta en sådan analys. Denna bör göras så alt skuldsättningens
storlek och utveckling beskrivs med en fördelning på långivare, låneform och
räntevillkor. Remissinstanserna har lUlslyrkl förslaget.

För
egen del får jag anföra följande. Jag delar utredningens uppfattning alt det är
av vikl atl fillräckligt underlag finns för analyser av jordbrukets
kapitalbehov och skuldsättning. Behovet av ytterligare statistik för detta ändamål
fillgodoses emellertid under är 1983 genom SCB:s undersökning av jordbrukarnas
tillgångar och skulder. SCB planerar all ungefär vart femte år göra en sådan
specialstudie i anslutning fill deklarationsundersökningen.

2.5.2
Samråd

Lantbmksstyrelsens
lånegaranfinämnd är ett organ för samråd mellan lantbmksstyrelsen, hypoteksorganisationen.
Svenska bankföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund och Svenska
sparbanksföreningen. 1 nämnden behandlas f.n. främst kredittekniska frågor
rörande enhetliga ränte- och amorteringsvillkor, värderingsprinciper etc. för
de lån med eller utan stafiig garanfi som kreditinstituten förskotterar i
avvaktan på avlyft från hypoteksinsfituten.

Utredningen
har föreslagit att lånegaranUnämnden utökas med representanter för även LRF
och Trädgårdsnäringens riksförbund och att den utnyttjas för samråd i alla
frågor som rör jordbmkets och trädgårdsnäringens finansiering. Vidare föreslås
att samråd äger rum mellan hypoteksföreningarna och lanlbmksnämnderna.

Remissinslanserna
har så gott som genomgående tiUslyrkt förslaget. FuUmäktige i riksbanken har
dock ifrågasatt om ett samrådsorgan behövs om hypoteksbankens
obligationsmonopol upphävs. RRV har å sin sida ifrågasatt om ett samrådsorgan
ensamt är tillräckligt för att påverka atl prioriteringar och kreditgivning
sker i linje med de jordbmkspoliliska målen.

För
egen del får jag anföra följande. Det av mig i avsnitt 2.2 förordade prioriteringssystemet
bygger på att landshypoleksföreningarnas kreditgivning skall utgä från de jordbmkspolifiska
målen. Övriga kreditinsfitut får möjlighet att i ökad omfattning medverka i jordbmkets
finansiering genom oprioriterad kreditgivning. Det är därför väsentligt att det
finns ett fomm där man med utgångspunkt i det av mig förordade
prioriteringssystemet kan diskutera kreditgivningens inriktning. Jag anser i
likhet med utredningen att en utökad iänegarantinämnd är ett lämpligt forum för

Prop. 1982/83:135 22

sådana överläggningar. Det kan ocksä finnas behov av
samråd om kreditgivningens inriktning mellan hypoteksföreningarna och
lantbruksnämnderna. Det får ankomma på lantbmksstyrelsen och hypoteksbanken
att i samarbete med de lokala organisationerna finna de närmare formerna för
detta samråd.

2.5.3 Analys och information

Utredningen har lagil upp vissa frågor om analys av och
information rörande jordbmkets kapitalförsörjning. Dessa frågor får behandlas i
annat sammanhang.

2.6 Belåningsgraden hos trädgårdsföretag

Hittills har rått en principiell skillnad i behandlingen
av jordbmksföretag och trädgärdsföretag i kredithänseende. Trädgårdsnäringens
möjligheter alt erhålla långfrisfig finansiering med bottenlån hos hypoteksinstilul
har varit begränsad till större företag med odling på öppen jord, vilket
uteslutit bl.a. växthusföretag. Belåningsgraden, dvs. den andel av det äsatta
belåningsvärdet som angett övre gränsen för bottenlånels storlek, har dessutom
varit 50% mol 75% för jordbmksföretag (40 § 2 jämförd med 44 § landshypolekslagen).

Utredningen har ansett att nuvarande särbehandling av trädgärdsföretag
inle är ändamålsenlig och har föreslagit ändringar i lagstiftningen som likställer
jordbmksföretag och trädgårdsföretag i nu nämnda hänseenden. Skillnader i respekfive
fastigheters långsiktiga värde bör återspeglas i belåningsvärderingen och inte
i belåningsgraden.

Hypoteksbanken har inte någon erinran mot förslaget.
Trädgårdsnäringens riksförbund (TRF) är tillfreds med alt Irädgärdsföretagen
föreslås bli delaktiga av hypotekslån på samma villkor som jordbruksförelag och
anser samtidigt bl.a. atl del är ytterst angeläget atl tillräckliga medel
snarast ställs till hypoteksföreningarnas förfogande med möjlighet för
trädgårds-företagen till bättre låneplacering än f. n. Bankinspektionen har inle
nägon erinran mot förslaget och pekar på betydelsen av tillföriilliga
värderingar som beaktar de mer långsikfiga fömtsättningarna för lönsam drift.

Ävenjag ansluter mig till utredningens förslag. Jag
föreslär därför att 40 och 44 §§ landshypolekslagen ändras i enlighet med vad
utredningen här föreslagit.

2.7 Ikraftträdande

Utredningen har ansett att låneansökningar som kommer in
efter del att utredningens förslag presenterats kan behandlas enligt de
nuvarande reglerna men med dét förbehållet att omprövning av krediten kan
komma att ske enligt de nya riktlinjerna. För de ansökningar som kommit in
innan

Prop. 1982/83:135 / 23

utredningens
förslag presenterats skulle däremot de nuvarande reglerna tillämpas utan
undantag.

För
egen del anser jag att del nya systemet i princip bör tillämpas fr. o .m.
närmaste helårsskifte, dvs. fr. o. m. den 1 januari 1984. Har hypoteksbanken
anskaffat medel genom emission av obligationer eller annan upplåning som skett
före nämnda datum, bör medlen fä lånas ut enligl de nuvarande reglerna.
Emitteras obligafioner efter den I januari 1984 bör det nya
prioriteringssystemet gälla för utlåningen av de därigenom upplänade medlen. I
dessa hänseenden torde det inte behövas några särskilda övergångsbestämmelser i
lagen (1974:922) om kredilpolitiska medel. Däremot behövs det sådana såvitt
gäller frägan i vilken omfattning obligationer som utfärdats före den 1 januari
1984 får räknas som likvida medel vid beräkning av likviditetskrav för
bankerna. Obligationer som utfårdats av hypoteksbanken innan ändringen trätt i
kraft bör fortfarande räknas som likvida medel, även om de upplånade medlen
delvis använts för ändamål som är oprioriterade enligt de nya reglerna. Likaså
bör vid konvertering efter ikraftträdandet de nya obligafioner som ersätter
obligationer som härrör från fiden före ikraftträdandet få räknas som likvida
medel. Jag fömtsätter dock atl de nya obligationerna endast avser att ersätta
de äldre. De får inle innefatta någon upplåning utöver det inlösta
lånebeloppet. Jag föreslår att övergångsbestämmelser av denna innebörd införs.

Ändringen
i 40 § landshypolekslagen kräver en övergångsregel. I mitt förslag har
upptagits en sådan. De övergångsbestämmelser som behövs i övrigt behandlas i specialmofiveringen.

3 Upprättade
lagförslag

I
enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1. lag
om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank

och om landshypoleksföreningar,

2. lag
om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel.

Lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

4 Specialmotivering

4.1
Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank
och om tandshypoteksföreningar

Terminologin
i landshypolekslagen har i viss mån anpassats till jordabalkens terminologi. Bl.a.
har ordet "jordegendom" bytts ul mot termen "fast egendom".
Denna term kan avse en eller flera fastigheter. Säkerheten för hypotekslån
består i många fall av panträtt i flera fastigheter som gemensamt bildar en brukningsenhet.

En
av utredningen föreslagen ändring som saknar motsvarighet i departementsförslagei
avser 46 § i lagen. Av denna paragraf framgår att villkoren

Prop. 1982/83:135 \ 24

för
de lån som en förening lämnar skall vara desamma som gäller för föreningens
motsvarande lån hos banken. Utredningen anser det naturiigt atl vUlkoren för
föreningamas ufiåning, främst vad gäller amorteringstiden, anpassas tUl
lånesökandens situation och det aktuella kapitalbehovet. Pä gmnd härav har
utredningen föreslagit att lagrummet ändras sä atl de genomsnittliga viUkoren
för föreningarnas utlåning skaU överensstämma med villkoren för föreningarnas
upplåning hos banken.

Hypoteksbanken
har avstyrkt förslagel. Banken har därvid aiifört, att föreningama redan i dag
har möjlighet alt för varje enskilt bottenlån välja bland de olika amorteringslånetypersom
av banken ställts till föreningarnas förfogande. Det är föreningarnas samlade
utlåning som skall stå i överensstämmelse med obligationslånens
amorteringsplaner. Vid behov vidtar banken erforderliga anpassningar i
amorteringsvillkoren för de bol-tenlånetyper som tillhandahålls. Utredningens
förslag fordrar en mycket avancerad redovisningsteknik hos föreningarna utan
att medföra några fördelar genom större flexibUitet i ufiåningen. Inle heller sladshypotekskassan
anser att den föreslagna lagändringen bör genomföras. Sladshypotekskassan
påpekar att hypoteksbanken kan variera villkoren för sin ufiåning fill
föreningarna så att villkoren i genomsnitt motsvarar de viUkor som gäller för
upplåningen.

För
egen del får jag anföra följande. Som framgår av hypoteksbankens remissyttrande
är det föreningamas samlade utlåning som skall stå i överensstämmelse med obligafionslänens
amorteringsplaner. Utredningens förslag alt föreningama skulle fördela sina ulläningsmedel
mellan lånta-.garna pä villkor som i genomsnitt motsvarar de vUlkor som gäller
för föreningarnas lån hos banken skulle medföra att den direkta kopplingen mellan
föreningarnas utlåning och föreningarnas län hos banken skulle upphöra. Vid
sådant förhållande och då det föreslagna systemet skulle bli besvärligt att
tillämpa utan att medföra avsedda fördelar delar jag hypoteksbankens och stadshypotekskassans
uppfattning att förslaget inte bör genomföras. Jag lägger därför inte fram
något förslag lill ändring av 46§.

Inte
heller lägger jag såsom utredningen förordat fram något förslag om visst minsta
lånebelopp.

32 §

I
paragrafen anges ändamålet med landshypoleksföreningarnas verksamhel.
Föreningamas huvuduppgift enligt paragrafens nuvarande lydelse är sålunda att
lämna dels långfrisfiga lån till fasl ränta mot säkerhet i jordegendom dels garanfilån
för jordbmks- och skogsbruksändamål.

Enligt
förslaget skall landshypoleksföreningarnas lån över lag vara långfristiga län
och avse jordbmks-, skogsbmks- och trädgärdsändamål. Kravet på att lån alltid
skall lämnas fill fasl ränla har slopats. Det kan i vissa fall finnas skäl
justera räntesatsen. I princip bör dock gälla att ifrågavarande långfristiga
utlåning sker mot fast ränta. För andra lån än garantilån skall som tidigare
ställas säkerhet i form av panträtt i fast egendom (inleck-ningssäkerhet).
Paragrafen har ändrats i enlighet med det sagda.

Prop.
1982/83:135 25

40 §

I
denna paragraf anges vilka jordegendomar en förening fär belåna. För att vara belåningsbar
skall jordegendom utgöra en självständig produkfionsenhet och huvudsakligen
användas för jordbmk med binäringar eller skogsbmk eller för sådan
trädgårdsskötsel, specialodling eller annan därmed jämförlig produkfion, som
drivs i slörre omfattning på öppen jord och som självständig näring.

Av
avsnitt 2.2 framgår att kreditgivningen enligt förslaget skall inriktas på
jordbruksföretag som inte bara vid lånetillfället är en självständig jordbmksenhet
utan även på sikt är utvecklingsbara. Frågan om ett jordbmksföretag är
utvecklingsbart får gmndas på en bedömning av förhållandena vid lånelillfället.
Vidare skall enligt vad jag föreslagit i avsnitt 2.6 långivningen till
trädgårdsnäringen inte längre vara begränsad till störte företag med odling på
öppen jord. Paragrafen har ändrats i enlighet härmed.

41 §

Enligt paragrafen i dess
nuvarande lydelse fär endast den som innehar jordegendom med äganderätt eller
fideikommissrätt erhålla lån hos landshypoteksförening. Undantagna från
bestämmelsen är dock vissa sambmksföreningar och andelsladugärdsföretag under fömtsättning
att sammanslutningen fömtom på egen fast egendom ocksä bedriver verksamhet på
jordområden som arrenderas av medlemmarna. Av 47 § första stycket framgår
vidare att lån får beviljas endast mot inteckning för fordran i jordegendom som
lånesökanden innehar med äganderätt eller fideikommissrätt. Enligt andra
stycket i 47 § får dock som säkerhet för län tUl sambmksförening eller andelsladugärdsföretag
godtas gemensam inteckning i egendom, varav en del ägs av sammanslutningen och
återstoden av medlemmarna i sammanslutningen. Beträffande lån med statlig
lånegaranti framgår av 58 § första stycket att lånesökande som erhållit sådan
garanti kan beviljas lån även om han inte äger jordegendom som avses i 40§. j
Enligt 22 kap. 2§ andra stycket jordabalken fär ansökan om inteckning avse
flera fasfigheter endast om dessa är i samma ägares hand. En ansökan om
gemensam inteckning kan sålunda enligt jordabalken inte beviljas i fastigheter
som ägs dels av en sambmksförening eller ett andelsladugärdsföretag, dels av
medlemmarna. Däremot är dessa fasfighetsägare givetvis oförhindrade alt
alltjämt pantsätta äldre inteckningshandlingar. Sådana inteckningshandlingar
torde dock vara ovanliga. Mot bakgmnd av det sagda anser jag alt tillräckliga
skäl inte föreligger att i landshypolekslagen ha regler om lån mot
inteckningssäkerhet i fasfigheter som ägs dels av en sambmksförening eller ett andelsladugärdsföretag,
dels av medlemmarna i sammanslutningen. 41 § andra och tredje styckena samt 47
§ andra stycket bör därför utgä.

43 §

Paragrafen
innehåller bestämmelser om jordegendoms belånings värde. Enligt andra stycket 2
får belåningsvärdet ej omfatta värdet av maskin och

Prop. 1982/83:135 26

annan utrusining, som hör lill egendomen enligt 4§ lagen
(1966:453) om vad som är fast egendom. Det sistnämnda lagrummet motsvaras
numera av 2 kap. 3 § jordabalken.

44 §

I avsnitt 2.6 föreslås atl belåningsvärdet för trädgärdsföretag
skall vara lika stort som för jordbruksföretag, dvs. höjas från nuvarande 50% lill
75%. Paragrafen har ändrats i enlighet härmed.

47 § Se vid 41 §.

Övergångsbestämmelser

De ändringar jag föreslagit i 40 § innebär, som framgått
av avsnitt 2.2 och specialmotiveringen, bl.a. att kreditgivningen bör inriktas
på jordbmksföretag som inle bara vid lånelillfället är en självständig jordbmksenhet
ulan även på sikt är utvecklingsbara. Detta för med sig alt vissa jordbruksföretag
som enligt nuvarande bestämmelser får belånas inte kommer att kunna belånas
efter det att den nya bestämmelsen trätt i krafl. Så är fallet med jordbruk som
på sikt inte är en självständig produktionsenhet. För alt en förening inte
skall behöva säga upp ett redan beviljat lån i egendom som inte längre får
belånas enligt den nya bestämmelsen eller avslå en låneansökan belräffande
sådan egendom som kommit in före ikraftträdandet men inte kunnat avgöras
dessförinnan bör 40 § gälla i sin äldre lydelse om län beviljats eller ansökan
om lån kommit in före ikraftträdandet. Jag föreslår en övergångsbestämmelse av
denna innebörd.

Övergångsproblem beträffande 41 och 47 §§ se vid 41 §.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:922) om
kreditpolitiska medel

Ändringen i 9 § andra stycket betingas av att enligt
förslaget vissa fömtsättningar skall gälla för atl obligafioner som utges av hypoteksbanken
skall vara prioriterade - dvs. aUtid räknas som likvida medel - enligl den
kreditpolitiska lagstiftningen. Förslaget har närmare behandlats i avsnitt 2.2.
Lagmmmel har jämkats redaktioneUt.

Rörande övergångsbestämmelser se avsnitt 2.7.

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över
förslagen lill

1. lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna
hypoteksbank

och om landshypoleksföreningar,

2. lag om ändring i lagen (1974:922) om
kreditpolitiska medel.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens
hemställan.

Prop.
1982/83:135 27

Bilaga I

Sammanfattning av betänkandet (Ds E 1981:14) Jordbrukets
kapitalförsörjning

Under senare hälften av 1970-lalet har flera utredningar'
presenterats, som berör jordbmk, skogsbruk och trädgårdsnäring. Näringarnas
finansieringsfrågor behandlas ej närmare i dessa utredningar eller i kapitalmarknadsulredningen.

Utvecklingen under senare hälften av 1970-talet har
aktualiserat en kompletterande utredning om jordbrukets kapitalförsörjning.

Då många jordbruk drivs i kombination med skogsbruk och
bildar en finansiell enhet tillsammans med skogsbmket, behandlar utredningen
jordbruk, jordbruk som drivs i kombination med skogsbruk saml skogsfastigheler
som ägs och förvaltas av fysiska personer. Tonvikten i utredningen är dock lagd
på det egentliga jordbrukets situation.

Jordbruket, trädgårdsnäringen och skogsbruket

Inomjordbmket finns ca 120 000 företag med merän 2 ha
åker. Sammanlagt bmkas vid dessa företag ca 2,9 miljoner ha åker och 4,5
miljoner ha skog. Till detta kommer ca 6 miljoner ha skog som ägs av fysiska
personer och dödsbon och inte drivs i kombination med det egentliga jordbruket.
Inom trädgårdsnäringen finns ca 2000 företag med produktion i växthus. Frilandsodling
förekommer vid ca 4000 företag och drivs ofta på jordbruksfastigheter.

UtveckUngstendenser och problem inom jordbruket och
trädgårdsnäringen.

Utvecklingen i jordbruket och trädgårdsnäringen under
1970-talet hänger samman med den i samhället i stort. Tre grunddrag finns.
Företagen inom näringarna är kapitalintensiva och därför har de ekonomiska villkoren
påverkats av de under senare är genomförda räntehöjningarna. De höjda
energikostnaderna har påverkat fömtsättningarna, i synnerhet för
trädgårdsnäringens företag. Ett tidigare uppdämt investeringsbehov i kombinafion
med vissa investeringsfrämjande åtgärder har medfört en hög investeringsnivå
under 1970-talet inom vissa delar av jordbmkel. Investeringarna har därefter
minskat som följd av bl.a. den högre räntenivån och lönsamhetsproblem framför
allt i animalieproduktionen.

' SOU 1977:17 Översyn av jordbrukspolitiken SOU 1978:6
Skog för framtid SOU 1978:51 Svensk trädgårdsnäring

SOU
1978:11 Kapitalmarknaden i svensk ekonomi

Prop. 1982/83:135 28

Statligt
finansieringsstöd tUl Jordbruket, trädgårdsnäringen och skogsbruket

Utgångspunkten
för jordbmkspoUtiken är att landets naluriiga resurser för jordbruksproduktion
skall utnyttjas och att familjejordbruket skall vara den dominerande formen.
Viktiga mål för politiken är att tillförsäkra dem som är sysselsatta inom
jordbruket en ekonomisk och social standard som är likvärdig med den som
jämförbara gmpper uppnår, samt att tillgodose konsumenternas krav på säker fillgång
till livsmedel av hög kvalitet fill rimliga priser.

Det
statliga finansieringsstödet är ett viktigt medel för jordbrukspolitikens
genomförande. Stödet har formen av lånegarantier, statsbidrag och lån med
uppskjuten ränta. Målsättningen är att skapa och bibehålla utvecklade jordbmksföretag
med en på kort och lång sikt effektiv produktion. Även för trädgårdsnäringen
och skogsbruket finns etl stafiigt finansieringsstöd.

Strukturen
i Jordbrukets skuldsättning

Utredningen
har med utgångspunkt från fillgänglig statistik beräknat stmkturen i jordbmkets
skuldsättning. Beräkningsresultatet framgår av sammanställningen nedan.

Miljarder kr. 1975

1978

1979

Hypoteksföreningarna Bankema

3,8

7,5

5,9 10,6

7,0 11,5

Kreditmarknaden
totalt

11,3

16,5

18.5

Leverantörskrediter

Släktlån

Andra
krediter (inkl. res

tpost)

1,5 2,0 3,8

2,4 3,1 6,1

2,7 3,5 6,8

Övriga
krediter totalt

7,3

11,6

13,0

Skulder
totalt

18,6

28,1

31,5

Därav jordbruk, skogsbruk drivet i kombination med
jordbruk samt skogsfastigheler ägda av fysiska personer och dödsbon

17,1

26,0

29,2

Mätt
med år 1975 som bas har hypoteksföreningarna och leverantörerna (i vilken grupp
också ingår bl.a. slakterier) ökat sin andel av krediterna. Bankernas krediter fill
jordbmkel har ej ökat i samma takt som jordbmkets totala skulder. Materialet
tyder dock inte på att jordbmkets genomsnitfiiga finansiella stmktur nämnvärt
förändrats under 1970-talets senare hälft.

Jordbrukets
och trädgårdsnäringens kapitalbehov och finansiering

En
särskild projektgmpp har åt utredningen utfört en finansieringsanalys av
jordbruket. Genom sammanställning av material från olika källor har en beskrivning
av jordbmkets investeringar och finansiering gjorts för 1977

Prop. 1982/83:135 29

och
1978. Med samma uppställning och metod har en prognos utarbetats. Prognosen
avser ett normalår under 1980-talet. För 1977 och 1978 är beräkningarna gjorda
i löpande priser. Prognosen är framräknad i 1980 års prisnivå.

Under
1970-talet har investeringarna legat på en hög nivå. Etl uppdämt
investeringsbehov i mjölkproduktionen samt, som en följd av bl. a. livsmedelssubventionerna,
en ökad efterfrågan på animalieprodukler har bidragit härtill. Maskininvesteringarna
har, bl.a. som följd av ändrade skattemässiga avskrivningsregler och vissa
generella investeringsfrämjande åtgärder, legat högt. Inflafionen har medfört etl
ökat behov av rörelsekapital.

Beräkningarna
i prognosavsniltet är osäkra. En god lönsamhet ger en hög självfinansiering men
ökar ocksä investeringsviljan. En svag lönsamhet har troligtvis omvänd effekt.
Förskjutningarna mellan åren kan under prognosperioden bli stora. Den nu
aktuella situationen indikerar en låg investeringsnivå under de närmaste åren.

Med utgångspunkt från
flera antaganden har utredningen för etl normalår under 1980-talet bedömt
behovet av kort- och medelfristiga krediter tiU ca 3,6 miljarder kr. bmtto.
Bedömningen lyder pä att det årliga kreditbehovet för finansiering av
långsiktiga investeringar och fastighetsförvärv uppgår tUl ca 1,6 miljarder
kr. brutto.

För
trädgårdsnäringen har på motsvarande sätt bedömts finnas ett årligt kreditbehov
pä ca 210 miljoner kr., varav ca 150 miljoner kr. avser långsiktiga investeringar.

Svensk
kreditmarknad

Utredningen
har i sin beskrivning av den svenska kredUmarknaden utgått från jordbmkets, skogsbmkets
och trädgårdsnäringens situation. Av materialet framgår alt näringarna främst
riktat sin efterfrågan på krediter mot hypoteksföreningarna och
föreningsbankerna.

Den
stora investeringsvolymen i jordbruket under 1970-talel och de begränsade
utlåningsresurserna i hypoteksföreningarna har gjort att en slor andel av de
långfristiga krediterna interimistiskt placerats hos bankerna. I samband med
begränsningar i bankernas kreditgivning har man sökt få alla krediter
säkerställda med bottenpantbrev i jordbruksfastigheter slutligt placerade i hypoleksförening.
Detta har lett fiU att efterfrågan på hypotekslån ökat kraftigt.

Sveriges
aUmänna hypoteksbank och landshypoteksföreningarna

Sveriges
allmänna hypoteksbank anskaffar, genom obligationsförsäljning,medel för hypoteksföreningarnas
utlåning tiU jordbmkel. Hypoteksföreningarna har en stor betydelse för jordbmkets
finansiering och svarar för ca 22% av dess totala skulder. År 1970 uppgick
föreningarnas nyutlåning tUl 172 miljoner kr. och har därefter successivt ökal
till 1415 miljoner kr. 1980. Trots ökningen har som följd av begränsningar i utlåningskapaci-

Prop.
1982/83:135 30

telen
och tillämpade prioriteringsregler vid kreditbeviljningen, en kö av låneansökningar
och beviljade ej utbetalda lån på storleksordningen 6 miljarder kr. uppstått.

Med
nuvarande bedömningskriterier kan föreningarna i princip lämna krediter till
alla kapitalbehov som avser jordbruk och skogsbruk samt i viss utsträckning
även till trädgårdsnäringen under förutsättning att gällande villkor om
säkerhet är uppfyllda.

Vissa
speciellafrågor av belydelse för Jordbrukets och trädgårdsnäringens finansiering

Utredningen
har beskrivit och analyserat det statliga garantilånesysle-met från främst
kreditteknisk synpunkt. Garantilånen uppgår till ca 10% av de totala skulderna
i jordbruket. Hypoteksföreningarnas andel av ga-ranfilånen har ökat från ca 20%
1950, ca 32% 1970 fill över 40% 1980. Dä kreditrestriktioner rått har det i
flera fall varit svårt att placera garantilånen lill bästa möjliga
räntevillkor.

Lantbmksnämndernas
kapitalbehov i samband med köp av jordbruksfastigheter i rationaliseringssyfte
finansieras genom jordfonden. Fonden har ökat från 277 miljoner kr. 1971 lill
367 miljoner kr. 1980 men trots ökningen har likviditeten tidvis varit
ansträngd. En orsak till detta har bl. a. varit att köparna av jordfondens
fastigheter ej kunnat erhålla finansiering av sina förvärv som följd av
kreditrestriktioner.

Prisutvecklingen
på jordbruksfastigheter har legal över den i samhället allmänna
prisutvecklingen under huvuddelen av 1970-lalet. Investeringskostnaderna för bl.a.
ekonomibyggnader har stigit. Detta har medfört problem vid nyetableringar och
genomförande av större investeringar.

Under
hela 1970-talet har tillgången på långfristigt, lånat kapital varit begränsat. Hypoteksföreningarnas
lånevillkor har skärpts och den allmänna räntenivån höjts. Villkoren för
jordbrukets finansiering torde i ringa grad ha bidragit lill prisstegringen på
jordbruksfastigheter. Effekterna av låneformen län med uppskjuten ränta, kan
ännu ej utläsas vad gäller prisbildningen på jordbruksfastigheter.

Prisstegringen
har f. n. avstannat och elt statligt system för kontroU av köpeskillingen vid faslighetsförsäljning
har införts.

En
del av kapitalbehovet inom jordbruket och trädgårdsnäringen avser förvärv av
fasligheter och rörelser. Dessa förvärv innebär atl medel tillförs den säljande
parten från bl.a. kreditmarknaden. I sammanhanget kan noteras att flertalet
överlåtelser av jordbruksfastigheter är s.k. släktförvärv, vilka sker till
lägre pris än de på marknaden normala. Detta innebär en bindning och överföring
av kapital inom sektom.

Utredningen
har funnit att inte sällan en stor del av det hos säljaren disponibla kapitalet
binds som inlåning i köparens bank som följd av villkor från banken i samband
med kreditgivningen.

För
alt belysa de regionala skillnaderna har huvuddelen av det stalls-

Prop. 1982/83:135 31

tiska materialet fördelats på södra och mellersta Sverige
resp. norra Sverige. Några avgörande skillnader har ej noterats. Hypoteksföreningarnas
verksamhel fördelas på tio regioner. En viss skillnad i lånekö och väntelid
finns som följd av nuvarande system för fördelning av hypoteksbankens utläningsresurser
mellan föreningarna.

Ätgärdsförslag

Utredningen har beskrivit utvecklingen av jordbmkets
finansiering under 1970-talet. Det slalisfiska underlaget för en sädan
beskrivning är osäkert varför utredningen föreslär att den av statistiska
centralbyrån genomförda deklarationsundersökningen vissa år skall omfatta
strukturen i jordbrukets skuldsättning. Avsikten är att därigenom erhålla ett bällre
underlag för överväganden som rör jordbrukets finansiering.

Utredningen föreslår vidare atl lantbmksstyrelsen skall
följa utvecklingen av jordbmkets och trädgårdsnäringens kapital- och
kreditbehov och utföra erforderliga analyser. För samråd i frågor som rör
jordbrukets och trädgårdsnäringens finansiering mellan företrädare för
näringarna, kreditmarknaden och lantbruksslyrelsen bör styrelsens nuvarande
lånegaranti-nämnd användas. Nämnden föreslås utökad med representanter för Lantbmkarnas
riksförbund och Trädgårdsnäringens riksförbund. Samråd i finansieringsfrågor
bör vidare ske mellan hypoteksföreningarna och berörda lantbruksnämnder.

Hypoteksföreningarna har stor betydelse för näringarnas
finansiering. Inriktningen i kredilgivriingen bör därför vara sådan att
näringarnas långsiktiga utveckling främjas och bör således utgå från de
gällande jordbrukspolitiska målsättningarna. Föreningarnas långfristiga
krediter bör utnyttjas för de långsiktiga kapitalbehoven. Amorteringstiderna
bör anpassas till kapitalbehovets art och lånesökande företags situation.

Om kapitalknapphet uppstår som följd av obalans mellan hypoteksorganisationens
ufiåningsresurser och krediteflerfrågan, bör ett prioriterings-system införas
så att väntetider över 12 månader normalt inte uppstår. Det av utredningen
förordade prioriteringssyslemet utgår från att låneansökan skall lämnas i
direkt anslutning till atl kapitalbehovet uppstår och atl ansökan snarast skall
behandlas av hypoteksföreningen som beslutar om en lånerätt. I
prioriteringssystemet skall ingå en budgetering av till vilket belopp som lånerält
totalt kan beviljas i en förening utan att kö över 12 månader uppstår.

Vid kreditgivning skall prioriteras:

•
Förvärvslän för
finansiering av ägarskiften på fastigheter.

•
Investeringslån
för finansiering av långsiktiga investeringar i anläggningstillgångar.

•
Garantilån som
avser mer långfristiga kapitalbehov.

För att åstadkomma en balans i hypoteksföreningarnas kreditgivning
och för alt det föreslagna prioriteringssyslemet skall få avsedd effekt.

Prop. 1982/83:135 32

föreslås
att nuvarande kö avvecklas. Detta bör ske - efter överenskommelse mellan
riksbanken, hypoteksorganisationen och berörda banker -genom särskilda
obligationsemissioner.

Utredningen
anser att deff. n. ej är motiverat atl i hypoteksorganisationen införa etl
syslem med inlåning i samband med kreditgivningen liknande det som förekommer
för äldre villafasfigheter. Organisationen bör dock vara oförhindrad att införa
ett sådant system om det skulle visa sig motiverat.

Utredningen
ser det naturligt att basen för jordbrukets och trädgårdsnäringens
kapitalförsörjning breddas genom ett slörre utnyttjande av de banker som idag
har en liten andel av sin förelagskreditgivning inom dessa näringar. Även de företagsfinansierande
mellanhandsinslilulen kan för de slörre och specialiserade företagen erbjuda en
ändamålsenlig finansiering.

Utredningen
ser inga motiv för hypoteksbankens nuvarande ensamrätt att finansiera
jordegendom med medel erhållna genom obligationsutgivning. Det finns dock i
dagsläget endast begränsade fördelar med att flera institut bygger upp en verksamhel
för finansiering av näringarnas förelag hknande hypoteksorganisationen med
medel från obligationsmarknaden.

För
att förbättra informationen vad gäller näringarnas finansiering föreslår
utredningen atl lantbruksstyrelsen, som ett led i sin rådgivning, utarbetar en
skrift som redovisar de olika finansieringsalternativen.

Den
marknads- och projektprövning som normall sker vid förelagskreditgivning måste
vad gäller jordbrukskrediter också ta hänsyn till produktionsbalans och de jordbmkspoliliska
målsättningarna. Utredningen föreslår därför att statens jordbruksnämnd
ärligen presenterar en bedömning av marknadsförutsättningarna för olika
produktionsgrenar inom jordbrukssektorn.

Reservation

Reservation
av Kurt Eklöf ang. hypoteksbankens ensamrätt att på obligationsmarknaden låna
upp medel för finansiering av jordegendom

Alltsedan
sitt bildande har hypoteksbanken haft "ensamrätt atl mot obligationer låna
upp medel för utlåning mot säkerhet i jordegendom ..."

Utredningens majoritet ser
inte några principiella motiv för denna ensamrätt men vUl ändå inte föreslå atl
den avskaffas; i dagsläget ser den inga fördelar med att flera institut bygger
upp en långfristig finansiering av jordbruks- och trädgårdsnäring med medel
från obligationsmarknaden.

Utredningen betonar också
att ensamrätten ej hindrar bostadsinstituten att medverka vid finansieringen av
bostäder på jordbruksfastighet och att företagsfinansierande
mellanhandsinstitut kan medverka i finansiering av jordbmksföretag eftersom de
ej erhåller medel från obligationsmarknaden.

Prop.
1982/83:135 33

Jag
anser däremot att ensamrätten bör avskaffas. För det första - och detta är ett
principiellt argument - därför att del bör fordras starka skäl för att
upprätthålla en monopolställning av det slaget och utredningen hävdar inte att
sådana skäl finns.

För
det andra därför att ensamrätten tvärtemot vad utredningens majoritet tror kan
hindra den önskvärda utvecklingen mot att andra kreditinstitut engagerar sig i jordbmkets
finansiering. Som ett led i utveckUngen mot en bredare kapitalmarknad kommer företagsfinansierande
mellanhandsinstitut och jordbmksinstitut ställas inför valet att finansiera
sig genom försäljning av obligationer eller reverser, både tUl storplacerare
och en bredare aUmänhet. Det vore helt irrationellt om utvecklingen pä detta
område skuUe påverkas av ett förbud att utnyttja obligationsupplåning för kreditgivning
mot säkerhet i jordegendom.

3 Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr 135

Prop. 1982/83:135

34 BUaga2

Utredningens författningsförslag

Förslag till

lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank
och om tandshypoteksföreningar

Härigenom
föreskrivs att 23, 32, 40, 44, 46 och 58 §§' (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoleksföreningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Kan flera föreningars lånebehov ej på en gång tillgodoses
fullt ut, skall banken fördela tillgängliga lånemedel mellan föreningarna.
Fråga om fördelning av länemedel skall dock avgöras på delägarsammankomst, om frägan
behandlas av förstärkt styrelse och därvid minst en tredjedel av de röstberättigade
begärt del. Sammankomstens beslutfår avse fördelning av lånemedel under högst
ett kalenderår.

Om de
beräknade tillgängliga lånemedlen ej räcker för att tillgodose efterfrågan på
lån, skatt vid behandling av låneansökningar etl prioriteringssystem tillämpas.
Detta system skall utformas av banken och gälla lika för samtliga hypoleksföreningar
och vara så uppbyggt att de för Jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen
mest angelägna lånebehoven kan tillgodoses.

Kan flera föreningars länebehov likväl inte på en gång
tillgodoses fullt ul, skall banken fördela tillgängliga medel mellan
föreningarna.

Fråga om
prioriteringssystem och fördelning av lånemedel skall avgöras av delägarsammankomst,
om frägan har behandlats av den förstärkta styrelsen och därvid minsl en
tredjedel av de röstberättigade begärt det.

Landshypoteksförening
har till ändamål atl inom sitt verksamhetsområde lämna dels långfristiga län
titt fast ränta mot säkerhet i jordegendom, dets andra lån för jordbruks- och
skogsbruksändamål, för vilkas fulla betalning staten ansva-

Landshypoteksförening
har lill ändamål att inom sitt verksamhels-område lämna långfristiga län för
jordbruks-, skogsbruks- och iräd-gårdsändamåt samt alt driva annan verksamhet
som stär i samband därmed. Långivningen skalt ges en

Härutöver erfordras vissa följdändringar.

Prop. 1982/83:135 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rar (garantUån) samt att driva an- sådan inriktning att
den långsiktiga

nan verksamhet som stär i samband utveckUngen av Jordbruket, skogs-

därmed. bruket och
trädgårdsnäringen

främjas.

40 §

Förening får belåna jordegen- Lån får lämnas mot säkerhet i

dom, som utgör en självständig pro- fastighet, som utgör en självständig

duktionsenhet och huvudsakligen produktionsenhet och huvudsakli-

användes gen användes

1. för jordbmk med binäringar el- I. för jordbruk med binäringar el

ler skogsbmk, eller ler skogsbruk, eller

2. för
sådan trädgårdsskötsel, 2. för trädgårdsskötsel, special-

specialodling eller annan därmed odUng och annan därmed jämförlig

jämförlig produktion, som drives i produktion.

större omfattning på öppen jord Den på fastigheten drivna pro-

och som självständig näring. duktionen skall ha en omfattning

som är av betydelse från sysselsättnings- och
försörjningssynpunkt.

44 §

Lån får beviljas till högst 75 % av Lån
får beviljas till högsl 75 % av

beläningsvärdet eller vid belåning belåningsvärdet. av
Jordegendom som avses i 40 § 2 tiU högst 50% av belåningsvärdet.

46 §

Förening skall lämna lån på sam- En förenings utlåning
skall be-

ma villkor som gäller för förening- träffande ränta, amortering och

ens motsvarande län hos banken. därmed jämförliga villkor i genom-

snitt motsvara de villkor som gäller för föreningens län
hos banken.

58 §

Lånesökande som erhållit statlig Lån får
lämnas mot slallig låne-

lånegaranti kan beviljas tån även garanti även om
låntagaren ej äger om han ej äger jordegendom som fastighet som avses i 40 §.
avses i 40 §.

I stället för 42-44, 47 och 48 §§ gäller vad den statliga
myndigheten föreskriver om garantiläns storlek och om skyldighet att ställa och
underställa säkerhet för länet.

Övergår egendom, som avses med garanlilån, till ny ägare
eller brukare gäller utöver 53 § att länet fär övertagas av den nye ägaren
eller brukaren endast om den statliga myndigheten medgivit, alt lånegarantin
skall avse den nye ägarens eller brukarens förpliktelser.

Denna lag träder i krafl den 1 juli 1983.

Prop.
1982/83:135 36

Bilaga
3

Sammanställning av remissyttrandena över betänkandet (Ds E
1981:14) Jordbrukets kapitalförsörjning

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av bankinspektionen, lantbmksstyrelsen,
skogsstyrelsen, statens jordbruksnämnd, fuUmäktige i Sveriges riksbank,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska bankföreningen gemensamt med Post-
och Kreditbanken, PK-banken, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges
föreningsbankers förbund, Svenska försäkringsbolags riksförbund gemensamt med
Folksam, AB Industrikredit, Sveriges allmänna hypoteksbank. Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa, Sparbankemas intecknings AB (SPINTAB),
Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Sveriges lantbruksuniversitetet', Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund, Trädgårdsnäringens riksförbund.

Dessutom
har yttrande inkommit från riksrevisionsverkel (RRV).

Lantbmksstyrelsen
har bifogat yttranden från lantbruksnämnderna i Östergötlands, Kalmar,
Kristianstads, Skaraborgs, Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands och
Västerbottens län. Skogsstyrelsen har bifogat yttranden från
skogsvårdsstyrelsen i Kalmar, Älvsborgs och Västernorrlands län. Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund har utan egen kommentar i allt väsentligt
anslutit sig tiU de synpunkter som redovisas i LRF:s yttrande.

1
Allmänna synpunkter

Skogsstyrelsen
anser att utredningen ofullständigt behandlat lanlbmks-företagens
kapitalförsörjningsfrågor genom att analysen ensidigt inriktats på det
egentliga jordbruket, trots att många lantbmksföretag drivs som kombinerade jordbmks-
och skogsbmksföretag. LO menar att utredningen inte kunnat ta upp de väsenfiiga
problemen för jordbmkets kapitalförsörjning, eftersom man haft till uppgift
att arbeta inom ramen för gällande jordbrukspolitik. Svenska försäkringsbolags
riksförbund och Folksam hävdar kravet på marknadsmässig förräntning av
försäkringsspararnas medel. Sveriges lanlbmksuniversitel anser det vara en
brist att utredningen inte tagit upp frågan om vad som från jordbrukspolitisk
och samhällsekonomisk synpunkt är en rimlig investeringsaktivUel.

' Sveriges lantbruksuniversitet har som sitt yttrande
överlämnat ett av professorerna Bo Andersson och Olof Bolin, institutionen för
ekonomi och statistik, utarbetat yttrande.

Prop.
1982/83:135 37

1.1
Skogsstyrelsen

Utredningens
huvudinriktning har varit att behandla kapitalförsörjningsfrågorna med
utgångspunkt frän det egentliga jordbmkets situation. Då många företag med kombinafionen
jordbmk-skogsbmk utgör en finansiell enhet kan inte kapitalförsörjningsfrägorna
för jordbmksdelen respekfive ' skogsbmksdelen behandlas var för sig, vUket
innebär att utredningen omfattar även det privata skogsbmkets kapitalbehov och
finansiering. TUl jordbmk har utredningen ocksä hänfört den del av skogsbmket
som ägs av fysiska personer och dödsbon och som inte drivs i kombination med
egentligt jordbmk.

Utredningen
har gjort en omfattande analys av skuldsättning, finansierings- och
kreditfrågor m.fl. frågor som är gemensamma för jord- och skogsbmket. Dessutom
har utredningen belyst utvecklingstendenser och problem, kapitalbehov, lönsamhetsutveckUng,
Ukviditet, skuldsättnings-stmktur m. fl. frågor med stark tonvikt pä det egenfiiga
jordbmkel. Skogsbmkets behov av kapital för investeringar, skogsbmkets roll
som likviditetsreserv och skogsbmkets betydelse för skuldsättningsstmktur och
lånevillkor m. m. har däremot inte behandlats. Skogsstyrelsen anser att detta
innebär en ofullständig behandling av lantbmksföretagens kapilalförsöij-ningsfrågor.

I
föreliggande remissvar behandlas i huvudsak frågor som har betydelse för skogsbmket.
Specifika jordbmksfrågor och trädgårdsnäringens kapitalförsörjningsproblem
behandlas däremot inte eftersom dessa frågor ligger utanför skogsstyrelsens
kompetensområde.

Skogens
roll för lantbruksföretagets kapitalförsörjning

I
detta avsnitt vill skogsstyrelsen peka på problem sorn sammanhänger med skogens
roll vid likviditetssvårigheter och i samband ed ägarbyten. Dessa frågor berörs
inte alls av utredningen.

Den
växande skogen utgör etl producerande kapital och fungerar samtidigt som ett
lager som när som helst kan omsättas i pengar. För jordbmka-re/skogsägare med
brist på medel för nödvändiga utgifter och/eller brist på kapital för angelägna
investeringar i jordbmkel kan det vara frestande atl avverka hårdare än vad som
är förenligt med målet om en hög och varaktig avkastning från skogsbmket.
Samtidigt föreligger risk för att nödvändiga investeringar i skogsvård och
markanläggningar i skogsbmket får stå tiUbaka för behövliga investeringar i
företagets jordbmksdel. Främsta anledningen till detta torde vara skogsbmksinvesteringamas
långsiktiga karaktär. Konkurtensen meUan jord- och skog ökar givetvis om
begränsade medel står till förfogande. Brister i jordbrukets kapitalförsörjning
tenderar således att i särskilt hög grad gå ut över skogsbmksdelen i de
kombinerade företagen.

När
det gäller högt skuldsatta jordbmkares likviditetsproblem finns det

Prop. 1982/83:135 38

särskilt stor risk för ett felaktigt utnyttjande av
skogsbruksdelen i företagel. I sin analys med förslag till åtgärder för denna gmpp
av jordbmkare tar lantbruksstyrelsen upp frägan om dispens från avverkningsbestämmelserna
i skogsvårdslagen. "Engångsuttag" ur skogen (eventuellt efter beviljad
dispens) anges som en tänkbar lösning i flertalet fall oavsett likviditetssvårigheternas
omfattning och skuldsättningens stmktur.

Skogstillgångarna spelar ofta en betydande roll för att
tillgodose en del av kapitalbehovet vid ägarbyten och tillköp. Möjlighelerna
till skogsavdrag torde bidra till att öka intresset för skogsultag för atl
finansiera en del av köpeskillingen. Utformningen av avdragsreglerna, i synnerhet
när det gäller nyetableringsfallen, kan leda till önskemål om stora s.k. "engångsuttag"
ur skogen. I detta sammanhang har ransoneringsreglerna i skogsvårdslagens 14 §
kommit att få en avgörande belydelse. Det nuvarande räntelägel och förhållandet
atl prisnivån på fastigheter inte har anpassats i tillräcklig utsträckning lill
lönsamhetsutvecklingen innebär ofta finansierings- och likviditetsproblem vid
nyetablering och tillköp. Mol denna bakgrund har enskilda skogsägare, företag
och organisationer framfört önskemål om en generösare tillämpning av reglerna
i 14 §. Bl.a. har Södra Skogsägarna i brev till skogsstyrelsen daterat den 4
mars 1982 framfört önskemål om en utökning av undantagen från bestämmelserna om
jämn avverkning enligt ovannämnda paragraf i syfte atl underlätta för enskilda
aktiva jord- och skogsbmkare att tillköpa skogsmark altemalivt att etablera
sig som skogsbmkare.

Enligt skogsstyrelsens uppfattning finns del inle skäl atl,
på grund av mer eller mindre tillfälliga finansierings- och lönsamhetsproblem,
utöka undantagen från bestämmelserna i skogsvårdslägen om jämn avverkning. Del
kan också konstateras att de nu gällande föreskrifterna till 14 § skogsvårdslagen
ofta ger möjlighet fill relativt stora koncentrerade skogsuttag vid ägarbyten.
Det naturliga är att ytterligare kapitalbehov tillgodoses med län i erforderlig
omfattning. Det är därför synnerligen angelägel all lanlbru-kare vid etablering
eller tillskoltsförvärv erbjuds möjligheter att låna upp långfristigt kapital fill
en fast och låg ränta. När det gäller nyetablering på rena skogsbmksföretag bör
dessutom reglerna för del statliga stödet ändras så alt stallig lånegaranti
kan erhållas även i dessa fall.

Mot bakgmnd av vad som ovan sagts framstår det som
angeläget atl lantbmksföretagens finansieringsmöjligheter förbättras, vilket
tillsammans med en anpassning av prisnivån på jordbruksfastigheter och lämpligt
utformade skatteregler skulle befrämja etl jämnare utnyttjande av skogsresurserna.

Utvecklingstendenser och problem inom Jordbruket

Rationaliseringsverksamheten inom jordbruket och skogsbmket,
kostnadsutvecklingen och den snabba prisökningen på jordbruksfastigheter har
medfört att näringen har blivit allt mer kapitalinlensiv. Sålunda har bygg-

Prop.
1982/83:135 39

nåds-
och maskinkostnaderna tre- till fyrdubblats och priset på fastigheter mer än
tredubblats under 1970-talet. Jordbrukets andel av de totala bmt-toinvesleringarnä
var år 1979 nästan dubbelt så stor (4,1 %) som näringens andel av det totala
produktionsvärdet (2,3%). Skogsbrukels andel av de totala bruttoinvesteringarna
var samma år 1,2% och andelen av det totala produktionsvärdet 2,0%. Fram lill
1985 förutser utredningen en viss relativ ökning av skogsbrukets
investeringar. Skogsstyrelsen ulgår ifrån alt denna uppfattning är baserad på
långtidsutredningens (LU) allernativ 2. Skogsstyrelsen anser det däremot som
ytterst önskvärt alt utvecklingen styrs i den riktning som anges i LUs
alternativ 1. För skogsnäringens del innebär det behov av kraftigt ökade
investeringar i skogsbmket.

De
snabba prisökningarna har medfört alt etablerade jordbrukare har haft en snabb
tillväxt av det egna kapitalet medan nystartade har fått ökade finansieringssvårigheter.
Den höga räntenivån har också inneburit en kraftig försämring av lönsamheten i
företag med stor skuldsättning. Utredningen påpekar att jordbmksnäringen får
viss kompensafion för räntekostnaderna men att räntekompensationen blir
fördelad i förhållande till produktionens omfattning, vilket kan innebära
under- resp. överkompensation beroende på kostnaden för kapitalet i resp.
förelag. Skogsstyrelsen vill fästa uppmärksamheten på atl jordbmksföretag med
stor andel främmande kapital bundet i skog drabbas särskilt hårt av stigande
räntekostnader eftersom den delen av företaget inte generar produkter som
tillför företagel kompensation via jordbruksprisregleringen.

Utvecklingstendenser
i skogsbmket och skogsbmkets roll när det gäller lönsamhetsutvecklingen i
kombinerade förelag har inte behandlats av utredningen. Undersökningar som
ligger nägra år fillbaka i tiden har dock visat (Lars Lönnstedi) alt
lönsamheten i kombinerade företag förbättras med ökande skogsareal. Hur den
bilden kan ha förändrats bl. a. på gmnd av stegrade kapitalkostnader borde vara
av intresse inte minst mol bakgrund av att skogsbruksdelen i de kombinerade
förelagen relativt sett har minskat under 1970-talet.

Jordbrukets
skuldsättning, kapitalbehov och finansiering

Trots
det växande kapUalbehovet har jordbruket en relafivt låg skuldsättning med minsl
117 miljarder i fillgångar och endast 26 miljarder i skulder (1978). Mätt med
företagsekonomiska termer innebär detta en mycket hög soliditet för näringen
som helhet. Endast omkring en tiondel av jordbruksföretagen hade år 1979 en
skuldsättning på 0,5 milj. kr. eller mera.

Utredningen
har belyst jordbruksföretagens skuldsättning bl.a. mot bakgmnd av en storleksgruppsindelning
av åkerarealen och med hänsyn till brukarekategori. Enligt skogsstyrelsens
mening borde det vara av lika stort intresse atl kunna redovisa skuldsättningen
mot bakgmnd av skogs-bmksdelens storlek och andel i de redovisade företagen.

Prop. 1982/83:135 40

Utredningen
belyser vidare kapitalbehovets fördelning och självfinansieringsgraden.
Självfinansieringsgraden var år 1977, 44% och 1978, 42%. Utredningens prognos
för perioden 1980-1985 innebär en fortsalt sjunkande självfinansieringsgrad.

Utredningen
visar att av självfinansieringen kommer huvuddelen från överskott i jordbmkel
inkl. skogsbmket. Hur stor del av delta som skogsbmket svarar för framgår
inte. Det vore önskvärt om man i den föreslagna utvidgningen av
deklarationsundersökningen kunde ta med även en analys av skogsbmkets roll
beträffande skuldsättning och självfinansiering.

Utredningen
redovisar bedömningar av kapitalbehovet för investeringar i markanläggningar,
byggnader, maskiner och redskap samt omsättnings-fillgångar inkl. djur m. m.
Behovet av investeringar i skogsbmket diskuteras däremot inte. Det finns
därför risk för att utredningen har underskattat det totala
investeringsbehovet. Skogsstyrelsen vill därför framhåUa alt om skogsbruket skaU
nå upp fiU de skogspolitiska rikfiinjema så behövs det stora investeringar i
skogsvård. Beräkningar har visat att närmare 900 milj. kr. behöver investeras
årligen i skogsvård under 1980-talet. Till detta kommer dessutom mer än en
miljard kr. för att la igen eftersläpningar i ungskogs- och lövröjningar. Om
enbart manuell röjning tillåts i framtiden kommer detta belopp att bli ännu
större. De nämnda investeringsbeloppen avser skogsbmket i sin helhet - drygt
hälften torde falla på den del av skogsbmket som utredningen omfattar. Om dessa
satsningar på skogsvård inte motsvaras av lika stora intäktsökningar kommer
resultatet alt bli en lägre självfinansieringsgrad och ökat kreditbehov.

1.2
LO

De
väsenfiiga problemen för jordbmkets kapitalförsörjning härrör ur de jordbmkspolifiska
målsättningama. Beslutet att landets naturliga resurser för jordbmksproduktion
skall utnyttjas och att jordbmkare i alla delar av landet skaU uppnå en
ekonomisk och social standard som är likvärdig med jämförbara gmppers leder
till ett etableringstryck av överoptimistiska jordbmkare som vill bli egna
företagare och fill ett produktionstryck från redan etablerade för att klara en
ekonomisk situation som blev besvärligare än väntat och för att utnyttja en
befintlig, ofta övermekaniserad produktionsapparat där de marginella produktionskostnadema
blir mycket låga. Förbättrade kreditvillkor för jordbmkare resulterar därför
främst i höjda fastighetsvärden och överskottsproduktion som jordbmkarna och
konsumenterna måste lyfta ut fill världsmarknaden fill stora kostnader.

Eftersom
utredningen om jordbmkets kapitalförsörjning haft fill uppgift att arbeta inom
ramen för gällande jordbmkspolitik har den inte kunnat ta upp dessa problern.
Den har i stället sysslat med margineUa kreditadministrativa frågor. LO är
tveksam om möjligheten att så snabbt som föreslagits avveckla hypoleksbankens lånekö.
Även med det föreslagna utbytet mot

Prop.
1982/83:135 41

obUgationer
i bankema skulle det kunna bli en alltför stark påfrestning på
kapitalmarknaden. I övrigt har LO ingenting att invända mot utredningens till
sin innebörd mycket begränsade förslag.

1.3
Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam

Riksförbundet
och Folksam har inga synpunkter på sådana frågor som hypoteksföreningarnas
interna fördelning av krediter. Som företrädare för försäkringssparama måste
riksförbundet och Folksam emellertid vända sig mot de uttalanden om principerna
för jordbmkets och trädgårdsnäringarnas kapitalförsörjning som utredningen gör
på sid. 213-214. Riksförbundet och Folksam har i olika sammanhang framhållit
att det ej kan accepteras att försäkringsspararnas av försäkringsbolagen
förvaltade medel genom samhällets styrning alltmer tvingas in på utlåning till
sektorer av kapitalmarknaden där samhället av subventionsskäl icke tillåter marknadsmässiga
villkor. En subventionering av räntan för vissa gmpper av låntagare måste ske
med generella medel så att alla gmpper i samhället får bära kostnaden för
subventionerna. Försäkringsbolagen måste för försäkringsspararnas räkning
kräva en så god förtäntning av sparmedlen som möjligt.

För
att försäkringsbolagen skall kunna placera i hypoteksbankens obligationer mäste
därför ränta och övriga villkor vara marknadsmässiga.

1.4
Sveriges allmänna hypoteksbank

Sveriges
allmänna hypoteksbank har ensamrätt att låna upp medel genom obligafionslån
för utlåning mot säkerhet i lantbmksegendomar. Banken lånar ut de upplånade
medlen tUl hypoteksföreningarna som i sin tur lånar ut dem på motsvarande
villkor med tillägg av ett förvaltningsbidrag somj varierar meUan 0,1 och 0,25
procent av lånebeloppet. Enligt den lag som reglerar verksamheten, lagen
(1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoleksföreningar (hypoleksbankslagen),
har hypoteksföreningama till ändamål att envar inom sitt verksamhetsområde lämna
dels långfristiga lån tUl fast ränta mot säkerhet i jordegendom, som utgör en
självständig produktionsenhet och huvudsakligen används för jordbmk med
binäringar eller för sådan trädgårdsskötsel, specialodling eller annan därmed
jämförlig produkfion, som drivs i större omfattning på öppen jord och som självständig
näring.

Under
senare år har en serie omständigheter inträffat som har förändrat de villkor
under vilka landshypoteksorganisationens verksamhet bedrivs.

Räntan
har höjts kraftigt från 7,75% 1975 tUl 14% 1981. Därefter har räntan sänkts och
är f. n. 13,2%.

Amorteringsvillkoren
har successivt skärpts. För obligationslån som utgavs under första hälften av
1970-talet gällde att de amorterades med

Prop. 1982/83:135 42

cirka
20% under lånets 20-åriga löptid. Nu aktueUt obligationslån skall amorteras med
46,25% under samma tid.

För
lån som lämnades ut i början av 1970-talet var räntan bunden i 20 år. Nu gäller
att räntan ändras vart femte år, då den anpassas lill den aktuella obligationsräntan.

Trots
de successivt försämrade lånevillkoren har efterfrågan på lån ökat markant.
Även ullåningskapacitelen har höjts, men inte alls i den utsträckning som
skulle ha erfordrats för all tillgodose efterfrågan. Därigenom har en kö av
låneansökningar bildats hos föreningarna. Den 1 januari 1982 uppgick kön till
5,9 Mdr kr.

Kösituationen
hos hypoteksföreningarna har lett till att lånesökandena har nödgats att ta
tillfälliga län hos andra banker i avvaktan på att lånen hos föreningarna kan
betalas ul. En myckel stor del av föreningarnas utlåning går nu till andra
banker för avlyft av lån som dessa fillfälligl har lämnat.

Lånesökandena
måste - för att fä ställa sig i kön - lämna uppgifter om de ändamål lill vilka
länen skall användas. Därigenom prövas alt ansökan avser lånebehov för
jordbruksändamål. Kösituationen har medfört att föreningarna har blivit allt reslrikfivare
vid sin prövning.

Statistik över lånens
ändamålsfördelning lämnas ärligen lill Riksbanken i samband med Riksbankens
prövning av emissionsrältens storlek. Ur denna statistik kan nämnas att av de
lån som lämnades ut 1981 avsåg 42,5% förvärv avjordbmksfastighet eller
tillskottsmark, 39,2% ny- eller ombyggnad av ekonomibyggnader, 2,6% dikning eller
andra markarbeten och 10,2% driftskrediter. Resterande 5,5% avsäg övriga
ändamål, främst kreditsanering och ny- eller ombyggnad av bostadshus pä jordbmksfastigheter.
En betydande del av ansökningsstocken avser lån till nyetablerade jordbrukare.

Lån,
som efter prövning av bl.a. ändamålen har beviljats, betalas i princip ut i köordnirtg.
En viss prioritering förekommer dock i vissa speciellt angelägna fall, då en
förtur kan bedömas leda till en avsevärt förbättrad situation för en hårt
pressad lantbrukare.

Mot
bakgrund av de problem som lantbmket och även landshypoteksinstitutionen har
ställts inför under senare år vill banken uttala sin tillfredsställelse över
att utredningen har kommit till stånd och att den föredömligt snabbt har
avgivit sitt betänkande med dess värdefulla beskrivning av kapitalförsörjningssituationen
inom lantbruket. Banken kan dock inte på alla punkter dela utredningens
slutsatser av materialet och ifrågasätter, om utredningens förslag i alla delar
är ägnade att förbättra lantbrukets kapitalförsörjningssituation.

Prop. 1982/83:135 43

1.5
LRF

Lantbmkets
långfristiga kapitalförsörjning har alltsedan mitten på 1970-talet blivit elt
allt mer framträdande problem. Lantbruket har till följd av en omfattande
rationalisering blivit alltmer kapitalintensivl vilket medfört en ökad
efterfrågan på kapital. Denna utveckling sammanhänger med de jordbrukspolitiska
riktlinjerna där effektiviseringsprocessen och inkomstmålsättningen är nära
sammankopplad.

Under
1960-talet var investeringsnivån låg till följd av atl lantbrukets framtid
betraktades som osäker. Jordbrukspolitikens inriktning var atl genom
strukturrationalisering och maskininvesteringar sänka arbetsvolymen inom lantbmket.
Behovet av investeringar i produktionsbyggnader var därför slort under 1970-talel
öch lönsamhetsförbätlringar möjliggjorde också att investeringar kom till
stånd. Investeringarna i lantbruket uppgick är 1968 till endasi 2,5 procent
jämfört med 5 procent i mitten av 1970-lalet mätt som en andel av de totala
bruttoinvesteringarna i det svenska samhällel. Investeringarna har lett fill
ökad effektivitet och ell önskvärt utnyttjande av de areella resurserna.

Vid
ett normalt familjejordbmk har kapitalbehovet tredubblats under 1970-lalet vilket
bl.a. beror på omställningen frän arbetsintensiv till kapitalintensiv
driftsinriktning.

Lantbmkets
långfristiga upplåning skall i huvudsak tillgodoses genom Hypoleksbankens
obligationsutgivning. Emellertid har emissionsgränsen inle anpassats i tillräcklig
grad lill lantbrukets efterfrågan. I början på 1970-talet var lånekön ca 170
milj kr. Nu uppgår denna till ca 6 miljarder kr med en väntetid för den
länesökande upp till fyra är.

De
senaste årens allmänna ekonomiska utveckling samt den därav betingade pris-
och kostnadsutvecklingen inom lantbmket har lett till stora ekonomiska
påfrestningar för många lantbruksföretag. För jordbrukare med stor
skuldsättning har de kraftiga räntehöjningarna under senare år lett lill
svårbemästrade likviditetsproblem.

Med
anledning av akuta likviditelssvårigheler i vissa företag med hög skuldbelastning
beslutade regeringen 1980 om ett fillfälligl räntestöd. Detta finansieras
kollektivt av jordbrukarna och avräknas från de medel som jordbmkel filiförs
vid prisförhandlingarna. Syftet med ränteslödet är att reducera
räntekostnaderna där nyetablering skelt eller störte investeringar utförts
under perioden 1975-1980.

Företagsuppbyggnad
som överensstämmer med de jordbrukspolitiska riktlinjerna har allvarligt försvårats
under senare år. Vid nyetablering på ett normalt familjejordbmk är kravet på
eget kapital enligt den s. k. Hjelmgruppen (Ds Jo 1981:10) av slorieksordningen
I milj kr. En förutsättning är att inget krav ställs pä en förräntning av del
egna kapitalet. Det är av avgörande betydelse för lantbrukets.utveckling att
försörjningen med lång-

Prop.
1982/83:135 44

fristigt
kapital tryggas och att låneviUkoren anpassas till lantbrukets fömtsättningar.

LRF
har genom elt flertal framställningar och uppvaktningar uppmärksammat
Riksbanken och Regeringen på lantbmkets kapitalfrågor. Den föreliggande
utredningen har enligt direktiven till uppgift att utarbeta riktlinjer för lantbmkets
långsikfiga kreditbehov. Som LRF framhåUit i sitt remissyttrande över
kapitalmarknadsutredningen har lantbmkets kapitalfrågor varken behandlats i
denna utredning eUer i 1972 års jordbmksulred-ning. Enligt LRF:s uppfattning
har detta bidragit fill obalansen mellan jordbmkspolifik och
kreditmarknadspolitik. I enlighet med riksdagsbeslutet 1967 och 1977 skall
långsiktiga investeringar i lantbruket understödjas för att de
jordbrukspolitiska målen skall uppnås. Dessa måste få en långsikfig
finansiering om ej likviditetsproblem skall uppstå i företaget.

Lantbrukets
kapitalförsörjning och kapitalanskaffning

Med
utgångspunkt från åren 1977 och 1978 gör utredningen en bedömning av lantbmkets
kapitalbehov och dess finansiering under ett normalår under 1980-talet.
Utredningen konstaterar att lantbmket i sin helhet har en hög soliditet men
stora variationer föreligger mellan olika bmkarkatego-rier. Större eller mindre
kapitalbehov har uppstått beroende på etable-ringsfidpunkt och hur
investeringar genomförts. Lantbmkets kapitalbehov har som utredningen
framhåller starkt påverkals av inflationen. Delta har medfört stigande
investeringskostnader och en ökad kapitalbindning i omsättningstillgångar.

Utredningen
har i sin analys gmpperat kapitalbehovet efter investeringarnas varaktighet
och finansieringsform. Denna indelning av kapitalbehovet får betydelse för
utredningens beräkning av lantbmkets framtida kapitalbehov. Med hänsyn taget fill
självfinansiering och det egna kapital som nytilllrädda bmkare medför har utredningen
framräknat ett årligt behov av långfristigt kapital elt normalår under
1980-talet till ca 1,6 miljarder kr. LRF är väl medvetet om de svårigheter som
föreligger alt bedöma utvecklingen och de framfida kapitalbehoven, inte minst
med hänsyn till de brister som föreligger i statistiskt underlag. Utredningen
har också i ett flertal sammanhang framhållit osäkerheten i prognosen och att
denna inte kan vara ett underlag för att fastställa lantbmkets behov av
långfristigt kapital. Utredningens bedömning måste dock enligt LRF:s
uppfattning anses ha en vägledande betydelse. Bedömningen av investeringamas
varaktighet kommer att ha betydelse för föreslagna riktlinjer för finansieringen
av ett lantbmksföretag. Enligt utredningen är investeringarna i maskiner,
insatser i ekonomiska föreningar, anläggnings- och omsättningstiU-gångar i
samband med bmkarbyte samt den ökande kapitalbindningen i den löpande
verksamheten i huvudsak av kort- och medelfristigt kapital. Denna bedömning har
självfaUet stor betydelse för lantbmkets framtida kapitalbehov. Utredningens
analys av kapitaltillförseln åren 1977 och 1978

Prop. 1982/83:135 45

visar
på den bristande överensstämmelsen mellan tillgång och efterfrågan. De långfristiga
kapitalbehoven var ca 1600 milj kr medan hypoteksorganisationens
genomsnittliga lånegivning endasi var 820 milj kr.

LRF
instämmer i utredningens uppfattning att kapitalbehovets karaktär bör vara
utgångspunkten för lantbrukels kapitalanskaffning. Emellertid bör här
understrykas att investeringar vid ett nyetablerat företag i sin helhet i regel
är ett anläggningskapital av långfristig natur. Maskinpark, djurkapital samt
rörelsekapital måste i regel ske med en långfristig finansiering. De nyetablerade
företagamas möjligheter tiU en amortering i snabbare takt är som regel ytterst
begränsade.

Utredningens
bedömning av självfinansieringen inom lantbmket omfattar dels löpande
driftsöverskott och dels tillförsel från andra förvärvskällor. För att
åstadkomma en självfinansieringsgrad i enlighet med utredningens bedömning
krävs att en väsentlig andel kapital genereras från andra förvärvskällor.

Utredningen
framhåUer vad gäller lantbrukets framtida kapitalbehov att den rådande
obalansen mellan konsumtion och produktion försvårar fömtsättningarna för
prognosen. För att åstadkomma en förbättrad balans har vid jordbmkets
prisförhandlingar överenskommits om produktionsbegrän-sande och konsumtionsslimulerande
medel. Lantbrukets långfristiga kapitalförsörjning bör emellertid i detta
sammanhang ses mot bakgrund av de kontinuerligt återkommande behoven av
nyinvesteringar i produktionsanläggningar och nyetableringen inom lantbruket.

Prindperför
lantbrukets kapitalförsörjning

Utredningen
har i ett särskilt avsnitt behandlat principer för styming av det långfristiga
kapitalel till jordbruket och trädgårdsnäringen. Utredningen framhåller atl
det från samhällets synpunkt är angeläget att åtgärder av långsiktig karaktär
såsom fastighetsförvärv och investeringar i anläggningstillgångar bör
överensstämma med vad som är jordbmkspolitiskt önskvärt. Den långfristiga
utlåningen bör enligt utredningen baseras på samma grundsyn som finns i den
statliga stödgivningen.

LRF
vUl här understryka att kapitalbehovet vid utvecklade eller utvecklingsbara artendeföretag
tillgodoses efter samma gmnder som vid bmkar-ägda enheter. Garantilån pä
arrendefastigheter bör få samma prioriteringsgrad i systemet som förvärvslån.

Enligt
LRF:s uppfattning har utredningen ej i tillräcklig grad utvecklat principerna
för den långfristiga kapitalförsörjningen för att sammanhangen med de
jordbrukspolitiska riktlinjema skall kunna förslås. Varje kreditansökan av garantUån
som lanlbmksnämnden beviljat måste fömtsättas överensstämma med en jordbrukspoUfisk
gmndsyn. Övrig ufiåning vid landshypoteksföreningarna sker mot botteninteckning
och en ändamålsprövning. Utredningen framhåller vidare atl knappheten på
långfristigt kapital innebär att en prioritering även måste komma tiU stånd
inom

Prop.
1982/83:135 46

sektorn.
Enligt LRF:s uppfattning har utredningen inte utgålt från de grundläggande
problemen med bristen pä långfristigt kapital inom lantbruket. I stället har
utredningen sökt finna vägar för att begränsa lantbrukels efterfrågan på
långfristigt kapital. Den nuvarande lånekön vid landshypoteksföreningarna är
ett uttryck för kapitalförsörjningsbehov som inle blivit tillgodosedda. LRF
finner del därför beklagligt alt de grundläggande problemen inte fått
tillfredsställande behandling för den framtida situationen på lantbrukets
kreditmarknad. Enligt direktiven har utredningen haft till uppgift att
kartlägga olika regioners behov av kapital. Då investeringsbehoven varierar i
olika delar av landet inom lantbruket efleriyser LRF en sådan kartläggning.

1.6
Sveriges lantbruksuniversitet

En
övergripande synpunkt är atl utredningen lill övervägande del är rent deskriptiv,
nästan ingenjörsmässigt mekanisk i sitt angreppssätt. Risken med delta är atl
den "urtavla" man beskriver lätt förväxlas med "urver--ket".
Man ger sålunda ingen förklaring lill hur kapitalförhållandena utvecklas,
varför kapitalbehov uppstår, hur de tillgodoses och hur växelverkan mellan
kapitalbehov och finansieringsmöjligheter m.fl. andra faktorer kan uppkomma.
Många av de åtgärder utredningen föreslår kan därför komma att "kapiialiseras"
i form av ett stegrat kapitalbehov i framtiden. En mer ekonomiskt inriktad
förklaringsmodell kunde därvidlag ha utgjort elt värdefullt bidrag.

Vidare
saknar studien ett längre tidsperspektiv och förlorar därför delvis dynamiken i
kapitalförhållandena i sektorn. Som exempel kan anföras atl soliditeten i elt
längre perspektiv (där fastigheterna värderats till "marknadsvärden")
inte har sjunkit, snarare stigit. Den starka betoningen av åren 1977 och 1978
begränsar därför analysen påtagligt.

En
ytterligare aspekt är alt man i studien ej utvärderar den kapitalsituation man
beskriver. Man tar ej slällning till vad som ur jordbrukspolitisk och
samhällsekonomisk synpunkt är en rimlig investeringsaktivitet. Möjligheten
finns att delar av kapitalbehoven ej är motiverade ur produktionssynpunkt utan
är att hänföra till skattemässiga överväganden, tillgången pä "billiga"
finansieringsmedel eller är "kapilaliserad" jordbrukspolitik, etc. Det
hade m. a. o. varit en styrka om analysen skett i jämförelse med någon form av noUalternativ,
t.ex. en optimal investeringsaktivitet.

En
central faktor vid värdering av investeringar är det förräntningskrav som
uppställs för investerat kapital. Detta förräntningskrav avgör om en investering
i t.ex. ladugård kan bedömas vara lönsam eller ej. Det ger vidare vägledning om
vilken prisnivå på fastigheten som kan vara skälig. I utredningen konstateras i
detta sammanhang att prisnivån på såväl investeringar i byggnader som
fastigheter varit stigande under 1970-lalel. Efter 1974 har samtidigt förräntningen
- enligt utredningens material - varit sjunkande.

Prop. 1982/83:135. 47

Det
hade varit värdefullt att i utredningen belysa hypotesen att de som investerar
i lantbruk "får den förräntning de kräver", med hänsyn till den kunskap
om framliden de har vid investeringstillfället. Marknaden sköter då
kapitalförsörjningen genom att, bland dem som söker sig in i näringen, välja ut
dem som har lägst förräntningskrav och/eller god tillgång på eget kapital.
Samtidigt blir förräntningen endast den som krävs för att uppnå balans på
marknaden. Genom att i en sådan situation ställa finansiella fonder med goda
kreditvillkor till sektorns förfogande påverkar man marknaden på olika sätt.
En sädan påverkan borde ha belysts mer grundligt i utredningen.

En
särskild del av ovanstående frågeställning är 1970-lalets snabba prisstegring
på jordbruksfastigheter. Utredningen borde närmare ha analyserat varför
prisutvecklingen på jordbruksfastigheter varit snabbare än den allmänna
prisutvecklingen. Här har etl stort kapitalbehov uppstått, som kanske ej tUl aUa
delar är produktionsekonomiskl motiverat.

I
direktiven lUl utredningen fastslås att "en karlläggning av hur kreditbehovet
fördelar sig på krediter med olika löptid framstår med hänsyn till del begränsade
utrymmet på kapitalmarknaden som angelägen". Vi bedömer den analys
utredningen gjort av denna fråga som otillräcklig. Det hade varit angeläget att
närmare belysa hur olika finansieringsalternativ kan underlätta företagens
finansiella situation. Som exempel kan vi peka på att även total formell
amorteringsfrihet i många fall är otillräcklig vid nyetablering eller
nyinvestering. Sålunda skulle fullständig amorteringsfrihet föga hjälpt de högt
skuldsatta jordbrukarna i utredningens exempel enligt sid. 65 resp. 67. Den
formella amorteringstiden för olika typer av lån är således endast en delaspekt
på de finansieringsproblem nyetablerade och nyinvesterande företag upplevt
under senare år.

Det
hade varit utomordentligt värdefullt om utredningen uppmärksammat den indirekt
förkortade amorteringstid som följer med hög infialion och den därav föranledda
höga räntenivån. Med nuvarande lånekonstruktioner ger detta utomordentligt
snabb återbetalning av ursprungligen upptagna lån - räknat i reala termer. Del
faktum atl inflationsersättningen för länets försämrade realvärde eriäggs i
form av en högre ränla ger mycket stora likviditetspåfrestningar för
investeringar med lång återvinningstid (mark, markanläggningar, byggnader etc).
För jordbrukets vidkommande är dessa investeringar av stor omfattning och dessa
frågor hade därför varit värda ökad uppmärksamhet. Möjligheterna och effekterna
av att införa paritetslän, halvreala län eller indexlän för vissa investeringar
med läng varaktighet borde ha belysts.

Utredningen
redovisar alt en omfattande investeringsverksamhet ägt rum i jordbruket under
1970-talet. Väsentligt större än under 1960-talel. Dessa investeringar har de facto
finansierats. I absolut bemärkelse har därför inte någon brist pä finansiellt
kapital förelegat. För nyupptagna lån har vidare ränteskillnaden mellan långa
lån (i bemärkelsen hypotekslån)

Prop.
1982/83:135 48

och
banklån vid en given fidpunkt varit obetydlig och med omväxlande inbördes läge.
Över fiden har dock det allmänna ränteläget utvecklats på sådant sätt de
senaste 30 åren att bunden ränta alltid varit att föredra framför rörlig. Detta
har skapat en strävan bland jordbrukare mot bunden ränta (= hypotekslån).
Således har man i stor utsträckning önskat utnyttja tillkommet utrymme för faslighelsinleckningar
för en överflyttning av lån från banker till hypoteksföreningarna vid sidan av
finansiering av nya investeringar. Detta som en "garanti" mot
framtida stigande räntor. Detta har bidragit till att skapa den stora
efterfrågan på hypotekslån som manifesteras i den långa lånekön.

Det
bör observeras att denna fördel med bundna räntor föreligger endast om det
allmänna ränteläget stiger. Är detta sjunkande är bundna lån givetvis en
nackdel. De risker i form av höga realräntor som kan följa med en lägre
inflationstakt i samhället borde ha analyserats. Den nu höga hypotekslåneräntan
kan ge betydande problem för nystartade lantbrukare om statsmaktemas
inflationsbekämpning blir framgångsrik. Här kunde det vidare ha varit av
intresse att närmare undersöka de effekter som ett införande av
"korgräntor" (dvs. alla låntagare betalar samma ränla baserad på ett
vägt medeltal av räntan pä utelöpande obligationer) skulle fått. Detta system
tillämpas i USA av motsvarigheten till landshypoteksföreningarna. Detta ger en
viss följsamhet i låneräntan och fördelar för- och nackdelar med varierande
ränta på skilda obligationsserier bland samtliga låntagare oavsett när de
råkade "stå på tur" i lånekön.

Avslutningsvis
vill vi även notera att vi inte har något atl erinra mot det av utredningen
föreslagna prioriteringssystemet vad avser nyetablering m. m. I dessa
situationer torde en ordnad finansiering vara särskilt betydelsefull för en
stabil utveckling av företagen. Vi vill dock här peka på vad som sagts ovan
angående inflationens effekter för företag med hög skuldsättning, samt att det
inte är självklart att bunden ränta är att föredra framför rörlig vid en
övergång från hög till lägre inflationstakt i samhället.

1.7
Sveriges föreningsbankers förbund

Föreningsbanksrörelsen
har genom sin nära anknytning till svenskt jordbmk kunnat följa näringens
kapitalförsörjning under 1900-talet. Föreningsbankema har genom erfarenheter,
vunna dels genom egen kreditgivning till jordbmkel och dels som förmedlande
länk mellan jordbmkaren och hypoteksföreningarna kunnat skönja huvudsakligen
två utvecklingslinjer; dels att näringen blivit påtagligt mer kapitalintensiv
och mindre arbetsintensiv (maskin- och andra investeringar har ersatt
arbetskraft), dels att näringen menligt påverkats av bristen på långfristigt
kapital under de senaste åren.

Dessa
erfarenheter har styrt föreningsbankernas agerande i olika sammanhang.
Föreningsbankerna har gång på gång sökt påverka regering, riksdag, riksbank och
myndigheter för att säkerställa jordbmkets kort- och

Prop.
1982/83:135 49

långfristiga
kapitalbehov. Föreningsbankerna kan givetvis inte påverka det förhållandet atl
svenskt jordbruk blivit mer kapUalintensivt. Men det understryker vikten av
tillräcklig tillgäng tiU medel och väl anpassade viUkor för jordbrukets kort-,
medel- och långfristiga finansiering. Enligt förbundets uppfattning fungerar
uppdelningen på kapitalmarknaden i huvudsak väl - huvudsakligen kortfristig
finansiering sker i bankerna; den långa finansieringen i hypoteksföreningarna
och den medetfrisfiga kan ske i båda typerna av institut. Förslag som syftar liU
att mbba denna ändamålsenliga uppdelning har avvisats av förbundet, senast i
yttrande över förslag tUl långfristig jordbruksfinansiering i det sparbanksägda
bolaget. Förbundet fömtsätter alt bankerna också fortsättningsvis skall
tillgodose jordbrukets kortfristiga lånebehov, bl.a. driftskrediter. Bankerna
är genom sin uppbyggnad och genom den flexibla service som kan erbjudas, bäst
lämpade att handha denna kreditgivning.

Förbundet
anser atl det i dagsläget är fiUfredssläUande söijt för jordbrukets
kortfristiga finansiering. Denna har i stort setl fungerat någorlunda väl även
om det från fid fiU annan varit svårt att omedelbart tillgodose alla kreditbehov
på gmnd av kreditrestriktioner. Dessa problem har dock kunnat lösas, och jordbmkel
torde här få acceptera att konkurrera om utrymmet på den marknaden. Däremot har
den på senare år ständiga bristen på långfristigt kapital (dvs. hypoteksföreningarnas
utlåningskapad-let) inneburit aUvarliga olägenheter för jordbmkel. Nyetablering
har förhindrats eller försvårats, nödvändiga gmndläggande investeringar har
måst skjutas på framtiden. Dessutom har detta medfört atl vissa av de långfristiga
investeringarna fått finansieras med kortfristigt kapital. Detta har lett fiU
en felaktig kreditstmktur i många jordbruk. Alt ersätta långfristigt kapital
med kortfristigt kan medföra allvarliga likviditelspåfrestningar och sämre
lönsamhet, som i värsta faU slår ul det enskilda jordbmkel. Detta är inte
acceptabelt. Tillgången tiU hypoteksföreningarnas långfristiga krediter måste SäkerstäUas.

1.8
Trädgårdsnäringens riksförbund (TRF)

TRF
instämmer i utredningens synpunkt att det för närvarande är svårt atl uppskatta
trädgårdsnäringens årliga kapitalbehov. Pä grund av ny dyrbarare teknik,
miljökrav när del gäller bl.a. rökgasrening, åldersfördelningen bland
näringens yrkesutövare m. m. tror vi att av utredningen angivet lånebehov är
beräknat i lägsta laget. Inneliggande investeringsansökningar och bedömning av
det uppdämda investeringsbehovet ger ytterligare belägg för detta ulan alt vi
kan ange en säkrare bedömning än den redovisade.

Som
ovan nämnts arbetar trädgårdsnäringen i de flesta andra länder under mer
skyddade förhållanden än vad som är fallet i Sverige. Dessutom har man som
regel tillgång till exportmarknader som är helt stängda för svensk
trädgårdsodling eftersom vi saknar de stödformer som möjliggör 4 Riksdagen
1982/83. 1 saml. Nr 135

Prop.
1982/83:135 50

export.
Detta är så myckel viktigare som trädgårdsnäringen i dessa länder också fillhör
de bäst prioriterade när det gäller län och finansiering.

Vi
vill från TRF också peka på betydelsen av att företag inom plantskolesektorn
och anläggnings- och markberedningssektorn också fär möjligheter till lån på
motsvarande sätt som övriga förelag inom trädgårdsnäringen.

2
Prioriteringssystemet

Flertalet
remissinstanser tillstyrker utredningens förslag att jordbrukets långfristiga
investeringsbehov i första hand skaU tillgodoses med långfrisfiga lån. Sålunda
menar t.ex. riksbanksfullmäktige att enbart ett uppfyllande av formella
kriterier inte fär utgöra grund för lånebeviUningen medan å andra sidan hypoteksbanken
och Sveriges föreningsbankers förbund avstyrker förslaget med hänvisning tiU de
praktiska svärighetema att utforma ett prioriteringssystem saml att ekonomiska
skäl talar för alt inte utestänga lantbmkare som kan förete bottenläneutrymme
från lån för t. ex. maskininvesteringar.

2.1
Lantbruksstyrelsen

Ålgärdsförslagen
är främst inriktade på hypoteksföreningarna och deras verksamhel. Utredningen
önskar att hypoteksorganisationen inför ett prioriteringssystem med
utgångspunkt från de jordbmkspoliliska målsättningarna varigenom vissa
kategorier lånesökande, som inte kan beviljas stafiigt rationaliseringsstöd, ej
heller skulle beviljas hypotekslån vid bristande ullåningskapacitet. Vidare
skulle förvärvslån, investeringslån och garantilän priorileras före andra
låneändamål, vid skärpt prioritering endast de tvä sistnämnda. Utredningen
föreslår även en författningsändring för att trädgärdsföretag, som driver
odling i växthus, skall kunna erhålla lån hos hypoleksförening mol pantbrev i
företagets fastighet.

Den
nuvarande länekön föreslås bli avvecklad genom särskilda obligationsemissioner
varefter väntetiden för utbetalning av hypotekslån skuUe hällas vid 12-18
månader genom nämnda prioritering. Denna bör enligl utredningen styras centraU
av hypoteksbanken i stället för att som nu varje hypoleksförening har sin egen
kö.

Lantbruksstyrelsen
tiUstyrker utredningens förslag. Avveckling av hy-potekslånekön framstår efter
de sista årens förhållanden som särskiU angelägel, dels för att garantera
låntagaren en fast och från början känd räntesals under åtminstone de fem
första åren efter ett förvärv eller slörre investering, dels för att undvika
interimistiska lån lill höga räntesatser eller med kursrisker som vid
utlandslån. För att därefter hålla väntetiden rimlig torde - om den långa
räntan framstår som förmånlig i förhållande till diskontot - krävas
prioritering bland låneändamälen enligt utredningens

Prop.
1982/83:135 51

förslag
även om vissa detaljer i del föreslagna priorileringssystemel enligl lantbruksnämndernas
bUagda yttranden kan diskuteras. Hypoteksorganisationens ensamrätt på
obligationsmarknaden har nämndema likaså delade meningar om.

2.2 Skogsstyrelsen

Utredningen
föreslår alt ett priorileringssystem införs för att underlätta fortsatt slmkturrafionalisering
och omsättning av jordbmksfastigheter saml för alt underlätta den långfristiga
finansieringen av de arealbundna näringarnas långfristiga investeringar. Enligt
skogsstyrelsens mening bör förslaget genomföras och föranleda de ändringar och
tillägg lill 23 § i författningen (1970:65) som utredningen föreslår. Även de
övriga föreslagna ändringarna i författningen tillstyrks. Skogsstyrelsen vUl
dock ändra formuleringen, sid. 223, fjärde stycket sista meningen. "Kreditgivningen
skall ges en sådan inriktning alt näringarnas långsiktiga utveckling främjas och
utgå från gäUande jordbmkspoliliska målsättningar". Enligt skogsstyrelsens
mening bör kreditgivningen jämväl utgå ifrån gällande skogspolitiska
målsättningar.

2.3 Fullmäktige
i Sveriges riksbank

Utredningens
kanske mest betydelsefulla förslag gäller att i lag införa en föreskrift om ell
prioriteringssystem för hypoteksföreningarnas utlåning. Knappheten på lånemedel
skall tvinga fram en noggrannare prövning av låneärendena; enbart uppfyllandet
av formella kriterier får inle utgöra grund för lånebevillning. Riksbanken har
tidigare vid fastställande av ramar för hypoteksbankens obligationsemissioner framhäilit
som angelägel att ett prioriteringssystem av detta slag tUlämpas och
rekommenderat hypoteksbanken att i första hand tUlgodose de mest angelägna
kreditbehoven. Enligt fullmäktiges mening är det en fördel atl prioriteringssyslemet
kodifieras i lag. FuUmäktige tillstyrker således den föreslagna lagändring-

2.4
Svenska bankföreningen

Utredningen
har föreslagit en prioritering i hypoteksföreningarnas kreditgivning genom att
skärpa ändamålsprövningen. Del är inte självklart, säger utredningen, att samfiiga
typer av kapUalbehov för jordbruk och skogsbmk vid kapitalknapphel skall tUlgodoses
med hypotekslån. Bankföreningen delar denna uppfattning. Länga krediter bör
givelvis endast lämnas för långfristiga finansieringsbehov och detta förefaller
inom jordbrukssektorn ej alllid vara fallet idag. Även om det i praktiken ofta
kan vara svårt att bedöma kreditbehovet, synes del angeläget atl för här

Prop.
1982/83:135 52

aktuella
krediter ej i första hand se till säkerhetsutrymmel, utan hårdare pröva ändamålet
med krediterna. Som ell led i försöken atl förkorta kötiderna för hypolekslånen,
tillslyrker bankföreningen atl lån endasi undanlagsvis beviljas för belopp
understigande 100000 kronor. Mindre krediter bör bankerna svara för.

2.5 Sveriges
föreningsbankers förbund

.
Utredningen har förtjänstfullt analyserat de negativa effekterna av bristen på
långfristigt kapital och vad den därigenom uppkomna lånekön medfört. Av detta
drar emellertid utredningen slutsatsen, atl efterfrågan pä dessa kredUer måste
begränsas. Utredningen föreslår ett priorileringssystem, vars utformning överiåles
pä hypoteksorganisationen all utarbeta. Förbundet kan här inte dela
utredningens synsätt. Det måste vara bättre alt som utgångspunkt ha den
motsatta filosofin, nämligen atl söka fillgodose kreditbehoven. Inga
definitiva synpunkter ges heller för att vägleda hypoteksorganisationen vid
utformningen av det föreslagna prioriteringssystemet. Atl utforma systemet
torde i praktikpn bli omöjligt om inte i dag oacceptabla konsekvenser skall bli
legio. Förbundet vill här bara som exempel peka på situationen för nyetablerade
lantbrukare.

Förbundet
delar i princip utredningens uppfattning atl jordbruk skall vara en
självständig brukningsenhet och av belydelse från bl. a. sysselsättningssynpunkt
för att vara kvalificerad för en hypotekskredit. Det är naturligtvis inle
meningen att med prioriterade medel stödja rena spekula-lionsinvesieringar i jordbmk.
Enligt förbundets uppfattning förekommer det inte heller i dag i någon nämnvärd
utsträckning.

2.6 Sveriges
allmänna hypoteksbank

Om
kötiden pä del ena eller andra sättet kan bringas ned till 12 månader och om
därefter låneeflerfrägan skulle överstiga tillgången på länemedel, ankommer del
enligt utredningen på hypoteksbanken atl utforma ett priorileringssystem som
förhindrar alt köliden förlängs. Systemet skall utformas så att angelägenheten
hos olika lånebehov graderas, varefter ansökningar med lägre angelägenhetsgrad
skall avslås sä atl kötiden för beviljade ansökningar inte vid nägon tid
överstiger 12 månader. Att fastställa och formulera allmänna kriterier för
denna angelägenhetsgradering blir en mycket svår eller nästintill omöjUg
uppgift.

Utredningen ger vissa
synpunkter pä vilka lånebehov som skall anses angelägnare än andra. Man
fastslår att långsikliga investeringar skall finansieras med långfristiga lån,
under del att mellansiktiga och kortsiktiga investeringar skall finansieras med
mellanfristiga och kortfristiga lån. Med långsiktiga investeringar avser
utredningen fastighelsförvärv och investe-

Prop. 1982/83:135 53

ringar
i byggnader och byggnadslillbehör. Enligt bankens mening är denna uppdelning i
lång-, mellan- och kortsiktiga investeringar inle meningsfull. Alla
investeringar som en lantbrukare gör för sin rörelse är långsikfiga, om de är
ägnade att möjliggöra eller förbättra förutsättningarna att långsikfigt driva
lantbruket. En lantbrukare kan t. ex. i sin rörelse vara beroende av fillgångar
i form av jordbruksmark, ekonomibyggnader, djurbesättning, maskinpark,
driftskapital och bostadshus. Saknas nägon av dessa tillgångar kan han inle
driva sin rörelse. Investering i sådana tillgångar kan därför aldrig betecknas
som kortsikligare eller långsiktigare än den rörelse i vilken de arbetar. En
helt annan sak är att vissa skattemässigt betingade avskrivningsaspekler kan
anläggas i sammanhanget. Detta påverkar dock inte själva finansieringsfrågan. Enligl
bankens mening bör således etl priorileringssystem inte formuleras med
utgångspunkt från den enskilda investeringens slörre eller mindre långsiklighet.

Alt anknyta
prioriteringssystemet till typ av investering är i och för sig möjligl. Banken
skulle t. ex. kunna föreskriva alt föreningarna fär lämna lån fill förvärv av
fastighet och till investering i byggnader men inle till investering i maskiner
och djur och inte till driflskapital. Sådana föreskrifter ger emellertid inte
resultat som ler sig önskvärda. Finansiering av de enligl utredningens
uppfattning kortsiktiga investeringarna, t. ex. maskiner och djurbesättningar,
föreslås i fortsättningen ske via bank. Jordbmkaren ser emellertid ofta sitt
investeringsbehov i ett större sammanhang, dvs. han ansöker om hypotekslån för fillgodoseende
av flera ändamål, varav maskininvesleringen kanske utgör bara en mindre del.
Behovet av denna investering är för den skull inte mindre angeläget än övriga
behov. Ekonomiska och praktiska skäl talar här för att hypotekslånet bör kunna
omfatta även maskin- och djurinvesteringar. Ännu angelägnare framstår möjligheten
till sådan finansiering i tider av kapitalknapphet. Den situationen får
givelvis inle uppkomma att jordbrukaren saknar möjlighet att förvärva nödvändiga
jordbruksmaskiner fill följd av att bankerna inte har några pengar att låna ut.
Hårda kreditrestriktioner mot bankerna skulle likväl kunna tänkas få denna
konsekvens. Enligt hypoteksbankens mening saknas sålunda bärande skäl för att
utestänga lanlbmkaren från att erhålla hypotekslån vid finansieringen av t.ex.
djurbesättning och maskinpark, när han har bottenlånesäkerhet att erbjuda.
Banken vill också erinra om att utredningen beträffande vissa garantilån fömtsatt
(s. 222), att basfinansiering av maskiner och djur bör placeras i hypoleksförening.
Den som har boltenlåneutrymme att tillgå bör inte behandlas principiellt annoriunda.

Om tilldelningen av
länemedel blir sä knapp att den inte täcker behovet för både förvärv och investering
i byggnader och byggnadstillbehör, bör enligt utredningen endasi lån för
byggnadsinvesteringar beviljas medan däremot förvärvslån skall avslås. För dem
som förvärvar elt jordbmk och som inte disponerar över elt myckel slort eget
kapital är det av avgörande belydelse att finansieringen lill så slor del som möjligl
kan ske med länga

Prop. 1982/83:135 54

lån
med lägsta ränta. För dessa ofta unga jordbmkare skulle ett lånestopp från hypoteksföreningarna
starkt försvåra fastighetsförvärv. Banken anser sig därför inte rimUgen kunna
utfärda sådana föreskrifter.

Mot
bakgmnd av Riksbankens ofta återkommande krav atl de prioriterade lånemedlen
skall användas efter behovsprövning kan en möjlighet att lösa prioriteringsfrägan
vara atl bankens styrelse erhåller en i lagen inskriven rätt alt bestämma alt
viss del av. den för hypoteksbanken årligen fastställda obligationslimiten
skall användas för särskilt angelägna behov. I fräga om denna del skulle föreningarna
äga rätt att etablera samråd med lantbruksnämnderna i fräga om medlens
användning. Föreningarna skulle dock, liksom hitfills, själva besluta i
låneärendena. En liknande modeU användes med i huvudsak gott resultat under
1981 såvitt gäller den extra obligationsemission på 200 Mkr som Riksbanken för
det året beviljade hypoteksbanken.

Om nägol
slags prioriteringssystem skall fastslällas av hypoteksbanken, kan del
eventuellt övervägas att införa en korresponderande bestämmelse i del avsnitt i
hypoleksbankslagen som behandlar hypoteksföreningarnas länerörelse.
Lånebesluten fattas ju av föreningarna och inte av banken.

2.7
LRF

Utredningen
har med hänsyn fill den kapkalknapphet som kan förekomma även i framtiden vid landshypoteksföreningarna
föreslagU ett priorileringssystem för att undvika längre väntetid än tolv
månader. Prioritering vid kreditgivningen innebär en skärpning av kriterierna.
Utredningen framhåller alt det inle är självklart att samtliga typer av kapUalbehov
vid kapitalknapphet skall tUlgodoses med hypotekslån. Om därför väntetiden överstiger
tolv månader bör enligt utredningen i första hand investeringslån och
garantilån avseende investeringar beviljas. Om väntetiden trots skärpningen
skulle överstiga 18 månader bör enligt utredningen endast nya län beviljas i
undantagsfall.

Förvärvslån
bUr endast beviljade enligt utredningens förslag om lånekön understiger tolv
månader. Enligt LRFs uppfattning är gränsen för en prioritering enligt
utredningens förslag snäv och helt beroende på hypoteksbankens årliga
emissionsrätt. Utredningens förslag kan medföra alt investeringar och
nyetableringar mäste uppskjutas på obestämd tid. Tankegängen i utredningens
förslag är att endast en lånekö skall finnas. När denna lånekö är uppfylld
hänvisas lånesökande antingen fiU annan finan-sering eUer till att uppskjuta
investeringen. LRF avvisar därför utredningens förslag både vad gäller atl
begränsa lånekön till elt visst antal månader och vad gäller ändmålsprioriteringen.

Prop. 1982/83:135 55

2.8
RRV

Utredningens
förslag syftar lill att åstadkomma balans mellan tillgång och efterfrågan på
långfristigt kapital för jordbmkets behov. Vid kapitalknapphet skall
krediterna fördelas efter elt prioriteringssystem så att väntetider över 12
månader normall inte uppstår. Riksrevisionsverkel (RRV) delar uppfattningen att
både en sådan balans och kortare väntefider än i dag är önskvärda. RRV kan dock
inte bedöma de kreditpolitiska följderna av den föreslagna insatsen för alt
avveckla hypoteksföreningarnas nuvarande lånekö, eftersom utredningen inte
prövat jordbrukets kapitalbehov gentemot behoven inom andra näringar. Enligt RRVs
uppfattning kan det finnas anledning överväga att under en övergångsperiod ha
olika köer för lån beviljade enligt de nuvarande och enligt de nya reglerna. Då
skulle del nya prioriteringssyslemet kunna införas omedelbart, samlidigt som jordbmkets
därigenom ökade anspräk pä långfristigt kapital kunde fördelas över en längre
period.

Gmnden
för prioriteringssystemet framgår av 32 § lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoleksföreningar. RRV har inget atl invända mot förslaget lill
ändrad lydelse av denna paragraf. Utredningen anför i sin motivering att kreditgivningen
skall utgå från gällande jordbmkspoliliska målsättningar. Enligt RRVs
uppfattning är behovet av atl ta sådana hänsyn uttryckt i ändamålsparagrafens
föreskrift att långivningen skaU främja den långsiktiga utvecklingen av jordbmkel,
skogsbmket och trädgårdsnäringen. RRV utgår emellertid från alt den även
innebär att motsvarande hänsyn bör tas fill statsmakternas riktlinjer för de
två andra näringarna, i den mån dessa är berörda.

3
De jordbrukspolitiska målsättningarna

Bankinspektionen
är kritisk fill att det i lag införs bestämmelser som uttrycker jordbmkspoliliska
värderingar. Hypoteksbanken delar utredningens uppfattning atl den
långfristiga kreditgivningen skall baseras på samma grundsyn som finns i den stafiiga
jordbmkspolifiken samt atl kre-ditinsfituten inte skall göra en jordbrukspoUfisk
prövning av kreditansökningarna. Sladshypotekskassan ifrågasätter om inle de
föreslagna lagändringarna vad gäller bl. a. de jordbmkspolifiska
målsättningarna skulle kunna undvaras. RRV ställer sig positivt fiU att de jordbmkspoliliska
målen beaktas vid kreditgivningen.

3.1
Bankinspektionen

Ett
prioriteringssystem föresläs alltså som skall balansera ulläningska-pacUeten meUan
hypoteksföreningama med målet att väntetiden för lån

Prop. 1982/83:135 56

skall
begränsas till högst 12 månader. I första hand skall därvid investeringslån
och garantilån komma i fråga. Föreskrtft härom föreslås i 23 § lagen (1970:65)
om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoleksföreningar. Vidare skaU
enligt föreslagna tillägg till 32 och 40 §§ samma lag dels långivningen ha sädan
inriktning att den långsikliga utvecklingen av jordbmkel, skogsbmket och
trädgårdsnäringen främjas i överensstämmelse med gällande jordbmkspolifiska
målsättningar, dels produktionen på belånad fastighet ha en omfattning som är
av belydelse från sysselsättnings- och försörjningssynpunkt. De föreslagna
bestämmelserna har alltså en både jordbmks- och sysselsättningspolitisk
innebörd. Särskilda uppgifter läggs därmed på landshypoteksinstitutionen, som
— vid sidan av bedömningen av säkerhetens beskaffenhet och låntagarens förmåga
att infria kredit samt en allmän prövning av ändamålet med lånet - enligl lag skall
göra värderingar av nyssnämnt slag. Inspekfionen konstaterar alt instUutionen
med detta får lagfästa uppgifter som avviker frän annan reglering av
kreditinstitut under inspektionens fillsyn.

Inspektionen
måste fråga sig om det är möjligl för institutionen att på ett fillfredsställande
sätt i kreditprövningen väga in alla de olikartade värderingar som det här är fräga
om. Redan av det skälet måste inspekfionen stäUa sig tveksam fill att regler i
ämnet införes i lag. Denna tveksamhet förstärks av att det i så fall enligt de
principer som normalt gäller för fillsynen över kredilinslilulen skulle ankomma
på inspekfionen att kontrollera efterlevnaden av dessa regler.

Frågan
inställer sig alltså i vad mån bankinspekfionens tillsyn skall omfatta även
tillämpningen av de här föreslagna, särskilda bestämmelserna, vilka bl.a.
innefattar jordbmkspoliliska värderingar. Inspektionen måste avstyrka atl det
skall ankomma på inspektionen att övervaka lagens tillämpning i nämnda
avseenden. Det vore alt införa elt element i fillsynen som skulle ändra
karaktären av denna. Enligl inspektionens uppfattning torde del fä ankomma pä
allmänna hypoteksbanken och dess styrelse att följa hur de här ifrågavarande
bestämmelserna iakttas av hypoteksföreningarna och vidta de åtgärder som kan
påkallas. För genomförande av en sädan ordning bör emellertid de ifrågavarande
bestämmelserna inte införas i lagen utan få karaktären av allmänna riktlinjer
frän statsmaklerna.

3.2
Sveriges allmänna hypoteksbank

23
§ hypoleksbankslagen innehåller de gmndläggande bestämmelserna om ändamålet med
hypoteksföreningamas verksamhet. Enligt bestämmelserna har hypoleksförening,
som fidigare nämnts, fill ändamål atl inom sitt verksamhetsområde dels lämna
långfristiga lån till fast ränla mot säkerhet i jordegendom, dels garantilån
för jordbruks- och skogsbmksändamål. Utredningen föreslår vissa principiellt
myckel viktiga ändringar i paragrafen.

Ett
sådant förslag är att paragrafen inte skall innehålla någon bestämmel-

Prop.
1982/83:135 57

se
om säkerheten för lån som förening lämnar. Gmnden för hypoteksföreningamas
verksamhet har, alltsedan de bildades omkring millen av 1800-talet, varit att
lånen säkerställts med bästa panträtt i den svenska jorden. Del är detta som
har möjliggjort atl obligafionerna har kunnat emitteras på kapitalmarknaden
till lägsta ränta, i prindp samma ränta som för statens obligationer. Mot denna
bakgmnd anser banken att de grundläggande bestämmelsema om säkerhet för lånen
bör kvarstå i ändamålsparagrafen.

Vidare
föreslär utredningen att föreskriften att lånen skall lämnas till fast ränta
skall utgå. Detta ändringsförslag har inte kommenterats eller motiverats av
utredningen. Banken anser atl den föreslagna ändringen inle bör genomföras utan
atl frågan har utretts närmare.

Förslaget
innebär den ändringen i 32 § att det uttryckligen anges att hypoteksföreningarnas
län - säväl bottenlän som garantilån - skall avse jordbmks-, skogsbmks- och
trädgårdsändamål. Detta överensstämmer med den praxis som har utbildats hos
föreningarna, som endast lämnar lån som motsvaras av ett dokumenterat lånebehov
inom dessa rörelser. Banken har därför inte nägon erinran mot att det
uttryckligen föreskrivs att lånen skall avse sagda ändamål.

När del gäller garanfilån föreUgger
ofta önskemål från läneansökandena och från lantbruksnämnderna att hypoteksföreningarna
skall lämna län som inte direkt avser jordbmks-, skogsbruks- eller trädgärdsändamål.
Det gäller t. ex. lagerhuslån, lån till rennäringen och lån inom ramen för
reglerna om skärgårds- och glesbygdsstöd. Det kan vara tveksamt om garantilångivning
i dessa fall kan sägas slå i sådant samband med långivning för jordbmksändamäl
att den är förenlig med föreningarnas ändamålsbestämmelse. Det skulle ha varit
värdefullt, om utredningen hade givit sina synpunkter pä hur dessa
låneansökningar skall behandlas.

Vad angår de jordbmkspoliliska
målsättningarna framhåller utredningen alt de kredUinstitul som tillhandahåller
långfristigt kapital inte skall göra en jordbmkspolifisk prövning av
kreditansökningarna. Hypoteksbanken delar denna uppfattning och anser att hypoteksföreningarnas
kredilprövning-ar, liksom hitfills, bör vara obundna av direkta jordbmkspolifiska
styrningar. Utredningen fömtsätter dock att den långfristiga kreditgivningen
skall baseras på samma gmndsyn som finns i den stafiiga jordbmkspoUtiken. Detta
är enligt bankens mening naturligt inte minsl vid värderingen av egendomen. En
egendom med en produkfionsinriktning som inte är anpassad fill de jordbmkspoliliska
målsättningarna har givetvis ett begränsat värde. Banken har inte någon erinran
mol att det i 32 § sägs atl långivningen skaU ges en sädan inriktning att den långsikfiga
utvecklingen av jordbmkel, skogsbmket och trädgårdsnäringen främjas.

Enligt
40 § får förening belåna jordegendom, som utgör en självständig
produktionsenhet och huvudsakligen används för jordbruk med binäringar eller skogsbmk
eller för viss trädgårdsskötsel. Bestämmelsen innebär att

Prop.
1982/83:135 58

hobby-
eller fritidsjordbmk inte är belåningsbara i hypoleksförening. Den innebär
också alt fasligheter som är taxerade som lantbmk men vilkas främsta tillgång
utgörs av bostadshuset inte kan erhålla hypotekslån. Detta är regler som hypoteksföreningarna
strikt fillämpar. Om den på fastigheten drivna produktionen inte är av
betydelse för bmkarens försörjning eller sysselsättning kan fastigheten inte
anses utgöra en självständig produktionsenhet som huvudsakligen används för
produktionen i fråga. Därför anser banken atl det föreslagna andra stycket i
paragrafen är obehövligt.

3.3
Sladshypotekskassan

Utredningen
föreslår ändringar i landshypolekslagen med det syftet alt vissa nu gällande jordbmkspoliliska
mål skall beaktas. Man för också in i lagen föreskrifter om priorileringssystem.
Det kan enligt styrelsens mening ifrågasättas om inte vissa av de av
utredningen föreslagna ändringarna kan undvaras eftersom landshypoteksinstitutionen
liksom andra kredUinstitul fär fömtsättas följa föreskrifter och riktlinjer som
utfärdas i vederbörlig ordning av riksbanken eller annan myndighet. Del av
utredningen använda uttrycket "lånerätt" synes också missvisande och
onödigt såvitt gäller reguljär kreditgivning.

3.4
RRV

Utredningen
har endast kortfattat behandlat hur de jordbrukspolifiska riktlinjerna skall
påverka kreditgivningen och prioriteringssyslemet. RRV har i samband med en
förvaltningsrevision av lanlbmksverkets insatser för lantbmkets rationalisering
pekat på behovet av att konkrefisera dessa riktUnjer. I sin revisionsrapport
(RRV dnr 1980:681) föreslår RRV bl. a. att lantbruksslyrelsen med jämna mellanmm
skall göra en bedömning av hur de statliga insatserna bör användas för att
främja en önskvärd utveckling inom näringen. En sådan systematiserad bedömning
bör enligt RRVs uppfattning vara värdefull även som gmnd för det av
utredningen föreslagna informationsutbytet i lantbmksstyrelsens Iänegarantinämnd.

Utredningen
uppehåller sig främst vid hur prioriteringssyslemet och kreditgivningen skall tUlgodose
de enskUda jordbmksföretagens behov. Den jordbmkspoliliska gmndsyn som präglar
de statliga rikfiinjema och på vilken även kreditgivningen fömtsätts baserad
innefattar emellertid även bedömningar av hur näringen i slort bör utvecklas, t
ex att den har en viktig regionalpolitisk roll, att man bör eftersträva balans
mellan produkfion och konsumtion inom landet och atl överkapacitet bör inriktas
på spannmålsproduktion. RRV ifrågasätter om det nämnda informationsutbytet i låne-

Prop.
1982/83:135 59

garanfinämnden
och den föreslagna årliga informationen frän statens jordbmksnämnd om olika produkfionsgrenars
marknadsfömtsättningar är tillräckliga för att påverka prioriteringarna och kreditgivningen
i dessa avseenden. Enligt RRVs mening bör även dessa mål beaktas tex vid hypoteksbankens
fördelning av medel mellan föreningarna.

4
Samrådsorgan samt utökad analys och information

De
remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrker att lantbmksstyrelsens s.k.
lånegarantinämnd utnyttjas som samrådsorgan mellan myndigheter, jord- och
skogsnäringarna samt kreditmarknadsorganisationerna. Man tillslyrker också alt
nämnden utökas med representanter för LRF och Trädgårdsnäringens riksförbund.
Riksbanksfullmäktige menar för sin del alt etl samrådsorgan inle behövs för del
fall att del s. k. obligationsmonopolet skuUe upphävas. RRV ifrågasätter om
ett samrådsorgan ensamt är fillräckligt för att påverka atl prioriteringar och kreditgivning
sker i linje med de jordbmkspoliliska målen.

Utredningens
förslag alt utöka stafistiska centralbyråns deklarationsundersökning för
jordbrukare till att omfatta även jordbmkets skuldslmktur tUlstyrks av
remissinstanserna.

Lantbmksstyrelsen
är positivt inställd till atl styrelsen föreslås utarbeta information kring
finansieringsformer och finanseringsalternativ.

Det finns heller inte
någon erinran från remissinstanserna mol att statens jordbruksnämnd årligen
presenterar en bedömning av marknadsförutsättningarna för olika
produktionsgrenar. Nägon ny resursinsats säger sig jordbmksnämnden dock inte
kunna sälta in f. n. för detta ändamål.

4.1
Bankinspektionen

Utredningen
föreslår en vidgad analysverksamhet i fråga om skuld-stmkturen samt kapital-
och kreditbehovet inom jordbruket samt en förstärkning av formerna för samråd
i finansieringsfrågor mellan lantbmksstyrelsen, kreditorganen och jordbmkets organisalioner.

Med
den förbättrade planering som dessa förslag syftar till bör jordbmkets
finansieringsbehov kunna lösas med mindre tidsutdräkt och i former som bättre
ansluter fill de enskUda behoven. Inspektionen har från synpunkter som inspekfionen
främst har alt anlägga inte något att erinra mot nämnda förslag, vilka fömtsälts
ej medföra kostnadsökningar, liksom ej heller mot den prioriteringsordning som
förordas inom landshypoteksinsli-tutionen när det gäller tillgodoseendet av oUka
kreditbehov. Bankinspekfionen tolkar förslaget så atl hypoteksinstitufionen
inte längre skall bestämma prioritet efter den ordning i vilken lånesökande
anmält sig utan individuellt pröva lånebehovet i varje särskilt fall. Atl hypoteksinstitufio-

Prop. 1982/83:135 60

nens
ledning på så säll fär slöd i sina strävanden atl ändra principerna för kreditgivning
i angiven riktning hälsar inspektionen med tillfredsställelse.

4.2 Lantbruksstyrelsen

Bland
ålgärdsförslagen ingår ocksä utökad analys av ifrågavarande problem samt
utökad information. Utredningen föreslär atl den s.k. deklarationsundersökningen
vissa är även bör omfatta en analys av jordbrukets skuldstruktur samt att
lantbruksstyrelsen följer utvecklingen av jordbmkets kapital- och kreditbehov
och utför erforderliga analyser. För samråd mellan lantbruksstyrelsen och
kreditmarknaden finns den s. k. lånegarantinämnden som bör utökas med
representanter för Lantbmkamas Riksförbund och Trädgårdsnäringens Riksförbund
för atl göra även näringarna företrädda.

Beträffande
informationen föreslås att lantbruksstyrelsen skall utarbeta en
informationsskrift om jordbrukets och trädgårdsnäringens finansiering samt att
statens jordbruksnämnd åriigen skall presentera en bedömning av marknadsförutsättningarna
för olika produktionsgrenar.

Lantbmksstyrelsen
har ingen erinran mot de framlagda förslagen. Beträffande föreslagen analys
via deklarationsundersökningen synes dock viss reservation behöva göras vad
gäller lantbruksnämndernas medverkan, vilket framgår av bUagt yttrande från lanlbmksnämnden
i Västernorrlands län. Även vad gäller lantbmksstyrelsens insatser på
föreslagna områden innebär vidtagna personalinskränkningar vissa begränsningar.

4.3 Skogsstyrelsen

Skogsstyrelsen
biträder utredningens förslag beträffande en utvidgning av
deklarationsundersökningen vissa år och förslaget om ökade insatser från lantbmksstyrelsen
för att följa de arealbundna näringarnas kapital-och kreditbehov samt förslaget
om utökat samråd i lånegaranfinämnden.

4.4 Fullmäktige
i Sveriges riksbank

I
utredningen diskuteras organisatoriska former för analys av jordbmkets
finansieringsfrågor med syftet att främja jordbmkets kreditförsörjning. Samråd
skall ske mellan företrädare för jordbruks- pch trädgårdsnäringen,
kreditmarknaden och lantbruksstyrelsen. Lantbmksstyrelsens lånegarantinämnd, utökad
med representanter för Lantbmkarnas riksförbund och Trädgårdsnäringens
riksförbund, skall utgöra den centrala instansen i detta samråd.

Förordat
samrådsorgan har stora likheter med det organ som handhar frågor rörande den
prioriterade bostadsfinansieringen - delegationen för bostadsfinansiering.
Anledningen till att denna kontinuerligt arbetande

Prop.
1982/83:135 61

delegation
tiUsaltes och elt komplicerat styrsystem för bostadsfinansieringen infördes var
att finansieringen av det av riksdagen årligen fastställda, kraftigt
subventionerade bostadsbyggandet skulle säkras. Situationen är inle densamma
för jordbmkel. Sä länge jordbrukels investeringar inte regleras av staten och
kommunerna på samma sätt som sker i fråga otii bostadsbyggandet är det inte
möjligt att ha etl styrsystem för jordbmkets finansiering som liknar det som nu
finns för bostadsfinansieringen och nägon anledning att införa en reglering av
jordbrukets investeringar av samma slag som finns för bosladsinvesteringarna
föreligger inte.

Om
nuvarande alltför snäva former för jordbmkets långfristiga finansiering bibehåUs,
skulle ifrågavarande samrådsorgan likväl kunna få en uppgift. Den skulle kunna
bli en utrednings- och påtryckningsgmpp för fortgående ingripanden i
jordbrukels finansieringsfrågor. I det följande skall emellertid visas atl
nuvarande snäva former för jordbrukets långfristiga finansiering mäste ändras.
Denna finansiering mäste fä en bredare bas, både institufioneUt och i fråga om
tillgång tUl olika marknader. Den kan inte vara knuten till en enda insfitufion
med den prioriterade obligafionsmarknaden som enda finansieringskälla, om den
skall kunna fungera liUfredsslällande. Fär jordbmkel denna bredare bas för sin
finansiering bortfaller behovet av ifrågavarande organ.

4.5
Svenska sparbanksföreningen

Utredningen
har gjort en förtjänstfull kartläggning av kreditförhållandena inom lantbmket
och trots avsaknaden av relevant statistik lyckats ge en god bild av
skuldsättningen inom lantbruksnäringen och omfattningen av krediterna hos olika
kreditgivare.

Fortfarande
kvarstår emellertid fiera frågetecken och oklarheter, men dessa är inte så
stora att de enligt vår mening påverkar analysen av problemen inom jordbmkets
kapitalförsörjning.

Det
bör bli en uppgift för det samrådsorgan, som utredningen föreslår, atl medverka
till att ta fram etl riktigt statistiskt underlag angående kreditgivningen tiU
de enskilda lantbrukarna.

Sparbanksföreningen
tillstyrker utredningens förslag om att komplettera garanfilånenämnden inom
Lantbruksstyrelsen med deUagande från LRF och TRF.

4.6
Sveriges föreningsbankers förbund (SFF)

Förbundet
vill kommentera utredningens beräkningar av behovet av långfristigt kapital i jordbmkel.
Förbundet är väl medvetet om att det är mycket svårt att få säkert siaiistiski
underlag för sådana beräkningar. Här, liksom i andra sektorer av näringsUvet
och på kapitalmarknaden, kan man

Prop. 1982/83:135 62

inte
långt i förväg fastställa investeringsbehoven. Den bästa mätaren på behovet är
därför ansökningarna lill hypoteket. Dessa uppgår i dag till nägot mellan 1,5-2
Mdr årligen. Förbundet vill därför föreslå atl detta bildar utgångspunkt för
Sveriges Allmänna Hypoteksbanks emissionsrält. SFF vill avslutningsvis påpeka atl
elt grundproblem som utredningen inle behandlat — helt i enlighel med
direktiven — är lantbrukets inkomstsida. Sambandet mellan denna och
betalningsförmågan för kapitalkostnader har följaktligen inle alls beaktats.
På längre sikt torde ett sådant beaktande om möjligheterna att öka lantbrukets
inkomster vara helt nödvändigt om opriorileral kapUal skall dominera i
finansieringen av det svenska lantbruket.

4.7
LRF

Utredningen
föreslår atl Statens jordbruksnämnd ärligen skall presentera en bedömning av
marknadsförutsättningarna för olika produktionsgrenar. Marknadsutsikterna skaU
utgöra underlag för bedömningen av olika investeringsallernativ. LRF har ingen
invändning mot atl kreditgivarna fär tUlgång fill etl sådant underlag. Varje
läneansökan motsvaras av elt kapitalbehov som när det gäller investeringar även
sammanhänger med ett enskilt lantbruksförelags långsiktiga utveckUng. Genom
lantbruksstyrelsens lånegarantinämnd, vUken av utredningen föreslås utökad med
representant från Lantbrukamas riksförbund och Trädgårdsnäringarnas riksförbund,
kan övergripande frågor som har betydelse för investeringsakfiviteten inom lantbmket
och trädgårdsnäringen behandlas. För all begränsa fillfälliga överskott har vid
jordbmkets prisförhandlingar överenskommits om produktionsbegränsade styrmedel.

En
försvårande omständighet för utredningen har varit tUlgången på statistiskt
underlag. Utredningen föreslår mot bakgrund av dessa erfarenheter atl
deklarationsundersökningarna vissa år skall omfatta lantbrukets skuldstruktur.
LRF finner att sådana undersökningar kan ha ett stort värde för att följa lantbmkets
utveckling och som ett underlag för att vid behov vidtaga åtgärder för alt
förbättra kapitalförsörjningen.

LRF
tUlstyrker utredningens förslag att lantbmksstyrelsen inom ramen för rådgivningsverksamheten
utarbetar en informationsskrift om jordbruket och trädgårdsnäringens
finansiering. Denna skrift bör inte enbart innehålla en redogörelse om
långivarna och deras villkor utan ocksä belysa de ekonomiska sammanhangen vid
en företagsuppbyggnad. Informationsskriften bör också belysa möjligheterna tUl
en mer successiv företagsuppbyggnad och andra åtgärder för att minska den
enskilda lantbmkarens risktagande. LRF fömtsätter att berörda organisationer
får möjlighet alt

medverka
vid informationsskriftens utformning.

/

Prop.
1982/83:135 63

4.8 Trädgårdsnäringens
riksförbund (TRF)

Utredningen
har föreslagit alt man i fortsättningen skall analysera jordbrukets och
trädgårdsnäringens skuldslmktur med vissa intervaller. För att konfinuerligl
följa näringarnas kreditbehov i den s. k. lånegaranfinämnden kommer denna att
utökas med representanter för LRF och TRF. TRF är posifiv tiU detta förslag men
viU också betona vikten av alt samråd sker med näringens representanter vid
överläggningar meUan hypoteksföreningarna och lantbmksnämndema på länsnivå.

TRF
tillstyrker också utredningens förslag om atl en informationsskrift utarbetas
av lantbruksstyrelsen.

4.9 RRV

Utredningen
har endast kortfattat behandlat hur de jordbmkspolifiska rikfiinjerna skaU
påverka kreditgivningen och prioriteringssystemet. RRV har i samband med en
förvaltningsrevision av lanlbmksverkets insatser för lantbmkets rationalisering
pekat på behovet av att konkretisera dessa rikfiinjer. I sin revisionsrapport
(RRV dnr 1980:681) föreslär RRV bl. a. att lantbmksstyrelsen med jämna mellanmm
skall göra en bedömning av hur de statliga insatserna bör användas för alt
främja en önskvärd utveckling inom näringen. En sådan systematiserad bedömning
bör enligt RRVs uppfattning vara värdefull även som gmnd för det av
utredningen föreslagna informationsutbytet i lantbruksstyrelsens Iänegarantinämnd.

Utredningen
uppehåller sig främst vid hur prioriteringssyslemet och kreditgivningen skaU tUlgodose
de enskilda jordbruksföretagens behov. Den jordbrukspolifiska gmndsyn som
präglar de statliga rikfiinjerna och på vilken även kreditgivningen fömtsätts
baserad innefattar emellertid även bedömningar av hur näringen i stort bör
utvecklas, t. ex. att den har en vikfig regionalpoUfisk roll, att man bör
eftersträva balans mellan produktion och konsumtion inom landet och att
överkapacitet bör inriktas på spannmålsproduktion. RRV ifrågasätter om det
nämnda informationsutbytet i lånegarantinämnden och den föreslagna årliga
informationen från statens jordbmksnämnd om olika produktionsgrenars marknadsfömtsättningar
är tUlräckliga för att påverka prioriteringarna och kreditgivningen i dessa
avseenden. Enligt RRVs mening bör även dessa mål beaktas t. ex. vid hypoteksbankens
fördelning av medel mellan föreningarna.

4.10 Statens
Jordbruksnämnd

/.
Analys av jordbrukarnas skuldsättning

I
anslutning tiU de prisöverläggningar som jordbruksnämnden varje halvår för med
konsumentdelegationen och Lantbmkarnas förhandlingsdelega-

Prop. 1982/83:135 64

tion
används slatistik över jordbrukarnas skuldsättning för olika ändamål. I den s.k.
normkalkylen som omfattar jordbrukssektorns intäkter och kostnader används
uppgifter om jordbrukets räntekostnader som erhålls frän SCBs deklaralionsundersökning.
I del index vars utfall ligger till grund för koslnadskompensationen till jordbmkel
(produktionsmedelspris-index, PM-index) används uppgifter om läneskuldemas
fördelning på olika kategorier av lån. För varje lånekalegori hämtas uppgifter
in om låneräntans storlek. Stafistik rörande jordbrukets skuldsättning används
av jordbmksnämnden också i andra sammanhang som t. ex. tiUfäUiga utredningar och
analyser.

Jordbruksnämnden
är medveten om alt brister föreligger i statistiken över jordbmkets skuldslmktur
och anser det värdefullt om statistiken i detta avseende förbättras. Nämden är
därför positiv tiU utredningens förslag om att deklaralionsundersökningen
vissa är även omfattar en analys av jordbrukets skuldslmktur.

2.
Bedömningar av marknadsförutsättningar

Vid
prisöverläggningarna presenterar jordbruksnämnden varje halvår marknadsöversikter
för jordbrukets olika produktionsgrenar. Detta kan delvis utgöra det underlag
som utredningen föreslår att jordbmksnämnden årligen skall presentera som en
bedömning av marknadsförutsättningar i olika produkfionsgrenar. Nämnden har
intet alt invända mot alt detta material sprids lill en bredare krets av
användare.

Jordbruksnämndens
marknadsöversikter belyser främst den historiska utvecklingen med en utblick
för de närmaste åren. Mer långsiktiga marknadsbedömningar är svårare att göra
med hänsyn till rådande förhållanden inom jordbruket både intemationellt och
inom landet. Såväl den internationella utvecklingen som den inom Sverige
påverkar marknadsförhållandena. För bedömningar av den internationella
utvecklingen använder jordbruksnämnden de analyser som görs inom oUka inlernalionella
organ. Inom Sverige är avsättningen av jordbruksprodukter relativt stabilt. Den
påverkas dock givelvis av statsmakternas beslut och den allmänna ekonomiska
utvecklingen.

Nämnden
kan för närvarande inte helt överblicka vilken utformning och omfattning det
önskade informationsmaterialet kan komma att få eller i vad mån detta arbete
kommer att ligga utanför nämndens nuvarande arbetsområde. Någon ny
resursinsats för störte arbeten kan emellertid nämnden ej nu avdela, särskiU
mot bakgrund av de sparmål som de statliga verken nu avkrävs.

Prop.
1982/83:135 65

5
Hypoteksbankens obligationsmonopol

De
flesta av remissinstanserna anser att obligationsmonopolet bör avskaffas. Hypoteksbanken
och Sveriges föreningsbankers förbund anser dock att del bör bibehållas.
Sålunda kan det t. ex. enligt RRVs uppfattning vara motiverat att närmare pröva
frågan om hypoteksbankens obligationsmonopol med syfte att begränsa
regleringen av kreditmarknaden till vad som är ändamålsenligt.

5.1 Bankinspektionen

Enligt
utredningen är det naturligt att basen för jordbmkets kapitalförsörjning
breddas genom ökat utnyttjande av bankerna och mellanhandsin-sfiluten.
Inspektionen delar den uppfattningen och konstaterar alt den nämnda basen
breddas ytterligare genom Sparbankernas Jordbmkskredit-aktiebolag som kommer
att inrättas pä gmnd av nyligen fattat regeringsbeslut. Det bör här noteras
att det ifrågavarande kreditaktiebolaget inte skall finansiera sin utlåning
till jordbmkare med obligationsupplåning.

5.2 Skogsstyrelsen

Skogsstyrelsen
anser atl det dessutom bör övervägas ytterligare om hypoteksbankens
monopolställning när det gäller obligationsupplåning för kreditgivning mot
säkerhet i jordegendom bör bestå. Ett avskaffande av ensamrätten bör kunna leda
till ett bredare engagemang i jordbmkets finansieringsfrågor.

5.3 Fullmäktige
i Sveriges riksbank

Jordbrukets
kreditbehov är i dag mycket diversifierat. Del innefattar allt från korta
rörelsekrediter fill långfristiga investeringslån, och till detta kommer
finansiering av fastighetsöverlåtelse. Sammantaget är det fråga om en
omfattande, variafionsrik kreditgivning. Hypoteksrörelsen har svårt atl ensam tUlgodose
denna.

Enligt
fullmäktiges mening bör lösningen på problemet om jordbrukets långfristiga
finansiering inte sökas i en kraftig utökning av hypoteksbankens emissioner av
prioriterade obligationer, inte ens i en ensartad expansion av hypoteksbankens
totala kreditanskaffning. En kreditmarknad bör inte vara ordnad så att en
låntagare inom en näring är hänvisad till endast ett långivande institut för tUlgodoseende
av sitt behov av längre kredit. Det bör aUmänt vara så att en låntagare skall
ha mer än ett institut att välja på. Får han avslag på sin låneansökan i ett
institut skall han kunna gå till etl annat med samma utlåningsmöjligheter och
där få sitt låneärende prövat.

Enligt
fullmäktiges mening är det ytterligt betydelsefullt för jordbmkets 5
Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr 135

Prop. 1982/83:135 66

del
att få tiU stånd en ordning som den här skisserade. För att åstadkomma ett
sådant bredare kreditutbud på lika villkor för jordbmkel måste hypoteksbankens
ensamrätt tUl obligalionsutgivning mot säkerhet i jordbruks fastighet
avskaffas. Lika angelägel som det var i en sedan länge gängen tid att bilda ett
specifikt institut för jordbrukets finansiering, lika angeläget är det i dag
att ge utrymme för flera långivare som kan ge jordbmkel långa och medeUånga
krediter.

Skäl
har här anförts för avskaffandet av obligationsmonopolet. Sådana har också
anförts 1 en reservation tiU utredningen, i vilka fullmäkfige instämmer. FuUmäktige
viU dock slå fast atl även om obligafionsmonopo-let avskaffas skaU alltjämt
Allmänna hypoteksbanken behålla ensamrätten att ge ut prioriterade
obligationer. Detta är nödvändigt om man skall få en noggrannare prövning av
låneansökningarna efter de strängare kriterier som angetts böra gälla för
erhållandet av prioriterade lån. Vad som bör ske är att utöka
finansieringskällorna.

Det
är numera nära nog överflödigt atl ge beskrivningar pä ökningen av det statliga
lånebehovet; dess enorma tillväxl är allmänt känd. Detta lånebehov ställer
stora krav på prioriteringssystemet. Det prioriterade bostadsbyggandets
kreditefterfrågan växer långsammare men är alltjämt stor. De prioriterade
krediterna till jordbmkel har ökat snabbt under senare år. Prioriteringssystemet
har totalt fått en belastning som är störte än det kan bära utan ogynnsamma
effekter.

5.4
Svenska bankföreningen

Hypoteksbankens
upplåning sker genom obligalionsutgivning. Banken har ända sedan den bUdades år
1861 ensamrätt att mot obligafioner låna upp medel för ufiåning mot säkerhet i
jordbruksegendom. Denna ensamrätt innebär starka begränsningar i andra hypoteks-
och mellanhandsinstituts möjligheter alt medverka i jordbmkets finansiering.

Utredningen
har prövat frågan om ensamrätten och funnit, att det numera inte finns några
principiella skäl för denna. Enligt utredningen finns det dock i dagsläget
endast begränsade fördelar med alt flera institut bygger upp en verksamhet sammanfaUande
med landshypoteksorganisationen. Mol denna uppfattning har en av ledamöterna,
Kurt Eklöf, reserverat sig. Han anser att ensamrätten bör avskaffas. Dels bör
det fordras starka skäl för att upprätthålla en monopolställning av delta slag
och utredningen har ej funnit att sådana skäl finns. Dels framhåller Eklöf atl
ensamrätten - i motsats tiU vad utredningens majoritet enligt honom tycks tro -
kan hindra den önskvärda utvecklingen mol att andra kreditinslitut engagerar sig
mer i jordbrukets finansiering.

Bankföreningen
delar reservantens syn i denna fråga. Utredningen har konstaterat, alt jordbmkel
har koncentrerat sin krediteflerfrågan till hypoteksföreningarna och
föreningsbankerna, trots att åtskilliga jordbmksföre-

Prop.
1982/83:135 67

tag
har en sådan storlek och produktionsinriktning att de borde ha möjlighet att
finansiera sina investeringar också i mer förelagsinriklade insfitut. Bankföreningen
finner det angeläget, av de skäl som reservanten anför, att hypoteksbankens
monopolställning upphör och att av bankema ägda fastighetsfinansierade insfitut
ges rätt till obligationsupplåning för utlåning mot säkerhet i jordbmksfastigheter.

5.5 Svenska
sparbanksföreningen

Det
svåraste problemet utgör bristen på långfristigt kapital och förekomsten av en
kö för hypotekslån. Problemen med den långfristiga kapitalförsörjningen kan
inte enbart hänföras till att emissionsutrymmet för lant-bmksobligationer varit
otillräckligt.

Det
beror enligl vår mening ocksä på bristande konkurrens pä denna sektor.
Förekomsten av köer och brist på långfristiga krediter borde ha lett till att
tillgängliga resurser prioriterades för ändamål på det sätt utredningen nu
föreslår och att utveckUngen inom hypoteksorganisationen hade gått mot en mera
flexibel kreditgivning.

En
sädan utveckling har inte skett pä egel initiativ inom hypoteksorganisationen
utan föresläs nu av utredningen, vilket vi anser vara posUivt. De påtalade
missförhållandena kunde emellertid ha undvikits genom en effektiv konkurrens
mellan flera olika kreditinstitut, sä som förhållandet är på bostads-, kommun-
och energisektorema.

För
atl förhindra en fortsatt negafiv utveckling av lantbrukels kapitalmarknad bör
statsmakterna ta inifiafiv för alt åstadkomma en fullständig konkurrens och
Sparbanksföreningen vill därför instämma i den reservation, som avgetts av
Riksbankens representant Kurt Eklöf.

5.6 SPINTAB

Utredningen
har på elt förtjänstfullt sätt kartlagt jordbrukets kapitalstruktur och
kapitalbehov. Förhållandel med en lång kö och en ökande skuldsättning hos
leverantörer och andra kreditgivare utanför den reguljära kreditmarknaden
anser vi är ett resultat av den monopolsituation som råder för den långfrisfiga
kreditgivningen.

En
ökad konkurtens på denna marknad skulle ge produktutveckling och bättre
hushållning med knappa resurser samt, inte minst viktigt, att låntagaren ges möjUghel
atl få sin ansökan prövad av fler kreditgivare.

Sparbankernas
Inleckningsaktiebolag ansluter sig till och vill understryka de synpunkter som
framgår av Svenska Sparbanksföreningens yttrande.

Prop. 1982/83:135 68

5.7 Sveriges
föreningsbankers förbund

Utredningen
föreslär inte att SAHs obligationsmonopol avskaffas men konstaterar samlidigt,
att det i dag egenfiigen saknas skäl atl bibehålla det. Förbundet anser att
utredningens förslag att inte förändra obligationsmonopolet är välmotiverat. SAHs
ensamrätt att emittera obligationer mot säkerhet i jordbruksfastigheter har
varit av stort värde för lantbruket. Hypoteksföreningarna har lyckats
administrera verksamheten fill en mycket låg kostnad. Förbundet kan inte finna
atl det ur administrafiv synpunkt skulle vara effektivare att ensamrätten
upphävdes. Marknaden är dessutom alltför begränsad för att det skall vara mofiverat
atl sprida emissionstillstånden lill flera. Inga påvisbara fördelar finns i
att dela upp detta.

5.8 AB
Industrikredit

Enligl
utredningens uppfattning föreligger ett stort behov av kort- och medelfristigt
kapital inom jordbmkssektorn. Vi anser del naturligt att jordbmkssektorn i
konkurrens med andra förelag söker finna en del av detta kapital utanför de
traditionella formerna för jordbruksfinansieringen. Vi vill här framhålla AB Induslrikredits
möjligheter att svara för en anpassad och ändamålsenlig finansiering för vissa
typer av företag och projekt. AB Induslrikredit har under senare år i mindre
omfattning beviljat lån till företag med viss anknytning lill
jordbruksnäringen, exempelvis svin-, höns- och kyckUnguppfödning, äggkläckningsanläggningar
och spannmålshandel. Sädana företag har under senare år blivit alltmer
kapitalintensiva. Investeringar i t. ex. rafionella byggnader och maskinell
utrustning har tUl sin karaktär och nivå aUtmer närmat sig industriföretagens silualion.
De traditionella kreditgivarna inom jordbrukssektorn har haft svårighet att fylla
kapitalbehovet för dessa investeringar. Mot denna bakgrund har vi funnit del
naturligt att efter sedvanlig projektbedömning medverka med kreditgivning fill
sådana företag. Vi bedömer att det finns ett fortsatt och ökat
finansieringsbehov inom detta område, i vilket AB Industrikredit kan utgöra en
komplettering till de traditionella finansieringsvägarna.

Mot
bakgrund av vad som nyss sagts har vi förståelse för "Reservafion av Kurt
Eklöf angäende Hypoteksbankens ensamrätt att på obligationsmarknaden läna upp
medel för finansiering av jordegendom". En sädan ensamrätt hindrar
naturligtvis en utveckling mol att andra kreditinsfitut engagerar sig i jordbmkets
långfristiga finansiering.

5.9 Sveriges
allmänna hypoteksbank

Hypoteksbanken
har ensamrätt att mot obligationer låna upp medel för utlåning mot säkerhet i
jordegendom som avses i 40 § hypoleksbankslagen. I utredningens direktiv
framhöll departementschefen att denna spedalise-

Prop. 1982/83:135 69

ring
har ett värde och atl den bör bestå. Utredningen föreslår inte heller att bankens
ensamrätt upphävs. I en reservation framhåller emellertid ledamoten i
utredningen, vice riksbankschefen Kurt Eklöf, att ensamrätten bör avskaffas.
Därför anser sig banken ha anledning att något uppehålla sig vid denna fråga.

Hypoteksinstitutionen är
en kooperativ rörelse, som drivs utan vinstintresse. Medlemmar och delägare i hypoteksföreningarna
är låntagarna, som vid föreningsstämma har var sin röst. Hypoteksföreningarna
äger hypoteksbanken. Insfitutionens ensamställning som förmedlare av långa lån
till lantbruket har inneburit stora fördelar för lantbmket. Den har möjliggjort
för insfilutionen att till mycket låga hanteringskostnader förse lantbrtiket
med långfristigt kapital till lägsta möjliga ränta. En konkurrens mellan flera
olika låneförmedlare på denna begränsade sektor skulle ofelbart ha lett till
högre hanteringskostnader totalt sett. Ända fram till början av 1970-talet
kunde föreningama i allt väsentligt tUlgodose lantbmkets efterfrågan på
långfristigt kapUal. Till följd av Riksbankens restrikfiva poUtik när det
gäller fastställande av hypoteksbankens årliga ram för obUgationsutgivning har
dock möjligheterna att tillgodose jordbmkama med långfristigt kapital minskat
och läneköerna i motsvarande mån vuxit. Banken kan inte inse att lantbmkets kapitatförsörjningssituation
skulle förbättras, om det utrymme på obligationsmarknaden som Riksbanken
avsätter för lantbmket, delades mellan flera obligafionsemitterande insfitut.
Däremot skulle låntagarnas kostnader för lånen stiga.

Riksbankschefen Lars Wohlin
har i anförande vid Sveriges Föreningsbankers Förbunds årsstämma den 4 maj
1982 framhållit att han anser att hypoteksbanken bör behålla ensamrätten att ge
ut prioriterade obligationer. Hypoteksbankens obligationer är jämställda med
de prioriterade obligationerna enligt den särskilda lagstiftningen om kreditpolifiska
medel. Enligt riksbankschefen ger ensamrätten möjligheter för statsmaktema att utöva
kontroll av den viktiga funktion, som prioritering utgör för jordbruket att
hålla räntekostnaderna på lägsta möjliga nivå och därmed begränsa prisstegringama
på jordbmksprodukter. En annan fråga, som ej behöver vara kopplad till hypoteksbankens
ensamrätt att ge ut prioriterade obligationer, är den vidgning av bankens upp-
och ufiåningsrätl genom reversupplåning, som riksbankschefen anser bör ligga
utanför den prioriterade sektorn.

I ett nyligen avgjort
ärende beträffande frägan om ett nystartat kreditak-fiebolags rätt att ge ut
obligationer för att finansiera långfristiga krediter till lantbmket har
regeringen beslutat (regeringsbeslut 1982-04-01, Dnr 844/81) att de medel som
bolaget lånat upp mol obligationer inte får lånas ut på ett sätt som strider
mot hypoteksbankens ensamrätt att mot obligafioner låna upp medel för utlåning
mot säkerhet i jordegendom.

Så
gott som all hypoteksföreningamas utlåning, inberäknal garanfilån, sker mot
säkerhet i jordbmkarens fasta egendom. Eftersom nu ifrågava-

Prop. 1982/83:135 70

rande
slag av kreditaktiebolag inte skulle låna ut medel, som lånals upp mot obligafioner,
mot annan säkerhet än bottensäkerhet i fasl egendom, innebär regeringsbeslutet
i praktiken atl sådana medel inle får av kreditaktiebolaget lånas ut som direklkredit
tiU jordbmkarna. För sådan kreditgivning kan endasi medel komma i fråga som
anskaffats på annat sätt, exempelvis genom reversupplåning.

Regeringens
nu återgivna beslut får anses vara av prejudicerande betydelse och därmed vara
tillämpligl på samfiiga kreditaktiebolag vilkas utlåning är inriktad på
jordbruket. Med hänsyn till den uppfattning som regeringen sålunda gett
uttryck ät och fill vad i övrigt anförts ovan i fråga om hypoteksbankens
ensamutgivningsrätt anser banken inle att skäl föreligger att ändra de sedan
länge gällande reglerna om denna rätt.

5.10
LRF

Utredningen
har översiktligt behandlat lantbmkets kreditmarknad och dess
beroendeförhållande tUl kapitalmarknaden.

Hypoteksorganisationen
har fått en allt störte roll för lantbmkets kreditförsörjning samtidigt som
kortfristiga krediter ökat. Till följd av lantbmkets behov av kapital och hypoteksorganisationens
begränsade ufiånings-kapacitet har förekomsten av utlandslån och utlåning från spedalinsfitut
ökat t. ex. Agrofinans och Industrikredit.

Kreditgivningen
till lantbmket från specialinstituten beskrivs av utredningen som en
komplettering fill hypoteksorganisationens basfinansiering. LRF vill här
framhålla betydelsen av ejt allsidigt kreditutbud som kan tillgodose lantbmkets
skiftande behov.

Utredningen
säger att en breddning av basen för kapitalförsörjningen är önskvärd.
Ändamålsenlig finansiering börkunna erbjudas till slörre och specialiserade lantbmksföretag
genom; dé företagsfinansierande mellanhandsinslilulen. Storskaliga
investeringar i animalieproduktionen kan förhindra familjelantbrukens
utveckling och motverka ambitionema att åstadkomma en balans mellan konsumtion
och produkfion inom lantbmksnä-ringen. De produktionsbalansproblem som råder
inom lantbmket bör beaktas vid en kreditgivning från mellanhandsinstituten
även om kortsiktiga företagsekonomiska förutsättningar föreligger för
investeringen ifråga. Flera exempel finns på hur på detta sätt finansierade
investeringar motverkat de övergripande jordbmkspolifiska målen.

Lantbmket
bör enligt utredningen kunna konkurrera om det kort- och medelfristiga
kapitalet på samma vUlkor som de övriga företagen. LRF har uppfattningen att
nya förbättrade kredilformer kan utvecklas som fillgodoser lantbmksföretagens
behov av en ändamålsenlig finansiering. Villkoren för kapitalförsörjningen
inom lantbruket är inte i fillräckligt grad anpassad för lantbmkets behov. Den s.
k. Hjelmska översynen av frågor rörande jordbmkets prisreglering (Ds Jo
1980:10) konstaterar att den eko-

Prop.
1982/83:135 71

nomiska
tillväxten i etl lantbmksföretag går långsammare nu än under första hälften av
1970-talet. Slutsatsen är enligt denna utredning att det tar längre tid innan
ett företag med begränsat eget kapital får förutsättningar att bära företagets samfiiga
kostnader. Dessa påpekanden belyser väl den nuvarande situationen och nödvändigheten
av alt utgå från lantbmkets behov och förulsättningar. Utredningen har inte i fillräcklig
grad beaktat finansieringsproblemen vid nyetablering.

Lantbrukets
långfristiga kapitalförsörjning

Utredningens
förslag åsyftar dels hanteringen av kreditansökningar och dels hur nuvarande lånekö
till landshypoteksföreningarna skaU avvecklas. Förslagen innebär ändringar i
lagen om Sveriges Allmänna Hypoteksbank och landshypoteksföreningarna.
Utredningen har funnk att en detaljreglering av hypoteksorganisationens arbelsfäU
inte är meningsfull. En förändring av Hypoteksbankens ensamrätt att utge
obligationer mot säkerhet i jordegendom är inte nu aktuell varför inte flera
institut bör få bedriva samma verksamhet. LRF viU i detta sammanhang framhåUa
det stora värde som ligger i den lokalkännedom som finns inom hypoteksorganisa-fionen
som ytterst värdefull för kreditgivningens ändamålsenlighet. Ett stort värde
ligger i hypoteksorganisationens låga administrativa kostnader. LRF finner att
utredningen inte i fillräcklig grad klargjort de fördelar som föreligger med
nuvarande hypoteksorganisation. LRF vill även understryka värdet av att bostadsfinansieringsinsfitulen
medverkar i finansieringen av bostadsfastigheter och bostäder på fastigheter
som taxeras som jordbmksfaslighet.

Utredningen
fastslår att hypoteksföreningarnas framtida verksamhet skall behålla sin
karaktär av hypoteksinsfitut och att Hypoteksbanken skall ha som huvuduppgift
att svara för ufiåning och försäljning av obligationer samt svara för
prioriteringar i föreningarnas kreditgivning vid kapitalknapphel.
Ändamålsbestämmelsen för Hypoteksbankens kreditgivning föreslås ändras sä att
föreningarnas huvuduppgift blir att lämna lån för långfristiga kapitalbehov i jordbmkel,
skogsbmket och trädgårdsnäringen. Den föreslagna ändringen utgör i sak enligt LRF:s
uppfattning ingen förändring utan är en anpassning till hypoteksorganisafionens
nuvarande verksamhet.

5.11
RRV

Utredningen
berör frågor om hypoteksbankens ensamrätt att mot obligationer låna upp medel
för utlåning mot säkerhet i jordegendom. Utredningen ser numera inga
principiella motiv för denna ensamrätt, även om utredningens majoritet i
dagsläget bedömer fördelarna med flera institut som begränsade. Några skäl för
att bibehåUa ensamrätten anförs dock inte.

Prop. 1982/83:135 72

Enligt
RRVs uppfattning kan det vara motiverat att närmare pröva frågan, bl.a. i syfte
att begränsa regleringen av kreditmarknaden lill vad som är ändamålsenligt.

6
Avveckling av lånekön

Utredningens
förslag att avveckla lånekön till hypoteksinsfituten genom särskilda
obligationsemissioner som är riktade till bankema tillstyrks av bl. a. hypoteksbanken
och Sveriges föreningsbankers förbund. Riksbanksfullmäktige, liksom bl. a.
bankföreningen gemensamt med Post- och Kreditbanken, PK-banken avstyrker dock
det förslaget. LO och sladshypotekskassan ställer sig tveksamma.

6.1 Skogsstyrelsen

Utredningen
föreslår vidare att nuvarande lånekö hos hypoteksföreningarna avvecklas genom
särskilda obligationsemissioner. Skogsstyrelsen instämmer i detta och anser
att det är nödvändigt att tillgodose jordbmkets-och skogsbmkets kapitalbehov om
det skall vara möjligt att uppnå samhällets ambitioner att underlätta de areella
näringarnas rationalisering. Vid prioritering av det tillgängliga långfristiga
kapitalets användning bör därför de areella näringama ha en hög prioritet.

6.2 Fullmäktige
i Sveriges riksbank

Det
finns skäl att ytterligare något beröra det köproblem hypoteksbanken har haft.
Problemet hänger samman med såväl räntan på lånen och obligationerna som låheobjektens
värdebeständighet och således höga grad av riskfrihet.

Så
snart rärttan för en viss typ av krediter ligger under marknadsräntan riktar
sig krediteflerfrågan speciellt starkt mot just denna kredittyp; en förskjutning
av kreditefterfrågan sker från oprioriterade lån med högre ränta till de
prioriterade med lägre. Obligationema med den lägre räntan kan inte säljas utan
tvångsåtgärder. Sådana har införts. Genom ett regleringssystem appUcerat på
banker och kapitalmarknadsinstitut tvingar riksbanken fram efterfrågan på
dessa obligationer. Detta kan emeUertid inte ske till obegränsade volymer.
Utbudet på prioriterade krediter bUr således knappt. Efterfrågan på
prioriterade lån kommer därigenom att överstiga utbudet. En
överskottsefterfrågan uppkommer och kö bildas.

För
industrin uppkommer inte samma slag av problem. Räntan på industriobligationer
hålls nämligen inte under marknadsräntan utan är marknadsmässigl bestämd.
Någon kö för industriobligationer finns knappast längre. Priset är emellertid
att industrin får betala nägol mer i ränta än

Prop.
1982/83:135 73

låntagarna
hos hypoteksföreningama. Ändamålsenligheten i att hålla en lägre ränla för
jordbruket än för industrin kan naturiigtvis ifrågasättas. Industrins
investeringar är ju lika angelägna som jordbrukets.

Det är emellertid inle
enbart ränteskUlnaden som förklarar frånvaron av kö för industrifinansieringen.
Industrins möjligheter att erbjuda säkerheter för sina lån är sämre än jordbmkets.
Inflationen utgör här en betydelsefull faktor. För industrin skapar den främst
osäkerhet. För jordbruket innebär den vanligen en säker ökning av värdet pä
fastigheterna och därmed en förbättring av kreditvärdigheten. Även inflationen
förulan utvecklas värdet på industrins belåningsbara tillgångar dock betydligt
mera obestämt än jordbrukets, vilket återverkar på lånemöjligheterna.

Medan
jordbmkel sålunda med ganska stor lätthet kan presentera säkerheter för lån i
en utsträckning som innebär en riklig finansiering av investeringsbehovet är
upplåningssituationen betydligt sämre för industrin. Industrin arbetar
dessutom allmänt med slörre risk än jordbruket och svårigheten att anskaffa
erforderligt riskkapital har varit en ständigt återkommande fråga. I den
utsträckning industrin inte kunnat låna har detta inte berott på någon kö-situafion
utan på riskproblem.

De föreliggande
förhållandena har bidragit till att investeringar inom jordbmkel underlättats
medan investeringar inom industrin många gånger fått genomföras under stora
finansiella svårigheter. Köbildning hos hypoteksbanken och frånvaro av
köbildning för industrin utgör således inte någol mått på de båda näringarnas
relativa svårigheter att finansiera en investeringsexpansion.

Utredningen
har observerat dessa problem och noterar att resultatet blivit alltför stora
investeringar inom jordbruket i förhållande till den avkastning investeringarna
genererar. Här tillkommer det inledningsvis berörda problemet med
kreditbedömningen. Till jordbmkel har lån lämnats under fömtsättning att vissa
viktiga formella kriterier varit fyllda, främst ett lillräckligt högt
taxeringsvärde påjordbmksfastigheten. Bakom ett industrilån ligger normalt en
noggrant genomarbetad analys av företagets ekonomiska situation. För ett
sådant lån görs kalkyler över investeringens lönsamhet. Denna olikartade
behandling i kreditgivningen har utan tvivel medverkat till skevheten i
investeringsutvecklingen.

Den
stora efterfrågan på krediter hos hypoteksbanken kan ha betingats av
ytterligare en faktor. Inomjordbmket föreligger särskilt stora svårigheter att
separera företagsdelen frän hushållsdelen. Ettjordbmkshushåll har liksom andra
hushåll tidvis behov av lån. Normalt har hushåll inte någon möjlighet att
erhålla prioriterade krediter utöver de som avser bostadsbyggandet. Detta
skall naturligtvis inte heller jördbmkshushällel ha. Eftersom svårigheter
föreligger att skilja jordbmksnäringens och jordbmkshushål-lets kreditbehov åt
är det viktigt att hypoteksbanken har möjligheter att -när den så anser finna
skäl därtill - kunna utnyttja andra finansieringskällor än den prioriterade
obligationsmarknaden.

Prop. 1982/83:135 74

Ovan
har påvisats några faktorer som medverkar till alt en lånekö bildats hos hypoteksbanken.
Utredningen har ägnat stor uppmärksamhet ål delta köproblem och föreslår alt
det skall lösas genom särskilda emissioner av prioriterade obligationer.
Eftersom kön är stor skulle mycket stora sådana erfordras. Innebörden är alt
kapitalmarknaden i form av prioriterade placeringar skall tillgodose den
ansvällning av kreditefterfrågan som uppkommit hos hypoteksbanken på sätt som
beskrivits ovan.

Fullmäktige
anser all utredningens förslag inte är genomförbart. Det måste göras helt klart
atl försäkringsbolagens och allmänna pensionsfondens placeringskapacitet redan
i dag är tagen i anspråk i myckel stor utsträckning för prioriterade
placeringar. Under senare tid har även bankerna i snabb takt tvingats öka sina
prioriterade placeringar. För alla större placerargmpper går nu ca 3/4 av deras
netloplaceringar i svenska kronor fill prioriterade ändamål. En kraftig ökning
av emissionerna av prioriterade obligationer för jordbmkssektorn innebär att
utrymmet för statens långa upplåning minskar. I stället måste slaten täcka motsvarande
ökning på kapitalmarknaden utanför försäkringsbolag och AP-fond. Detta tenderar
att driva upp låneräntorna och tränga undan andra låntagare.

Flera slag av åtgärder mäste
tillgripas parallellt för alt lösa köproblemet hos hypoteksbanken. Jordbmkets
finansiering måste, i likhet med finansieringen av ombyggnader och ägarbyten
på bostadsområdet, i ökad utsträckning ske utan anlitande av prioriterade
krediter. Erfarenheten har visat atl det är möjligt för bostadsinstituten att
anskaffa mycket stora belopp pä den icke prioriterade marknaden. Under 1980
uppgick deras sålunda anskaffade medel till 4,2 miljarder kronor och 1981 lill
5,3 miljarder kronor. Som jämförelse kan nämnas att kön inom hypoteksrörelsen f.
n. uppgår tiU 6 miljarder kronor. Det kan vidare förtjäna nämnas att
överlåtelser av bostadsfastigheter allfid ansetts skola finansieras med icke
prioriterade krediter. Samma regel bör i stor utsträckning kunna följas ocksä
i fråga om överlåtelser av jordbruksfastigheter.

Ovannämnda
oprioriterade bostadsfinansiering ombesörjs av ett tiotal bostadsinsfitut.
Detta skapar underlag för konkurrens i denna kreditgivning och leder tiU en tUlfredsställande
storlek på volymerna. Genom att för jordbmkets finansiering bilda ytteriigare
något eller nägra institut skulle den prioriterade marknaden med stor
sannolikhet komma atl utnyttjas för jordbmkets kreditgivning i högre grad än
som nu sker och ganska stora volymer kunna lånas upp. Denna marknad skuUe
utnyttjas i ökad utsträckning samtidigt som endast mycket angelägna ändamål
skulle få tiUgång till prioriterade krediter. Härigenom skulle volymen av
sädana krediter hållas nere. Genom en starkt återhållsam prioriterad kreditgivning
inomjordbmket och en växande oprioriterad kan köproblemet för jordbmksfinansie-ringen
lösas.

Prop. 1982/83:135 75

6.3 LO

Eftersom
utredningen om jordbmkets kapitalförsörjning haft lill uppgift att arbeta inom
ramen för gällande jordbmkspolitik har den inte kunnat ta upp dessa problem.
Den har i stället sysslat med marginella kreditadministrativa frägor. LO är
tveksam om möjligheten att så snabbt som föreslagils avveckla hypoteksbankens lånekö.
Även med det föreslagna utbytet mot obligationer i bankema skulle det kunna bli
en alltför stark påfrestning på kapitalmarknaden. I övrigt har LO ingenting att
invända mot utredningens till sin innebörd mycket begränsade förslag.

6.4 Svenska
bankföreningen

Jordbrukets
totala skulder uppgick 1980 till drygt 30 miljarder kronor. Därav svarade hypoteksföreningarna
för närmare 8,4 miljarder medan bankerna bidrog med krediter pä nästan 12
miljarder kronor. Härav bestod större delen, drygt 9 miljarder, av utlåning mot
pantbrev inom 75 procent av belåningsvärdet i jordbmksfastigheter samt jordbmksgarantilån.
Av bankernas totala kreditgivning till jordbmkel avsåg uppskattningsvis hälften
län i väntan pä avlyft till hypoleksförening.

Denna
avlyflskö uppgick i slutet av 1980 till drygt 6,3 miljarder kronor, vilket med
utgångspunkt från gällande emissionsramar motsvarande en väntefid på cirka 4
år. Utredningen finner det av flera skäl angeläget, atl denna avlyflskö snabbt
reduceras sä att väntetiden kan minskas till ungefär ett är. Eftersom
huvuddelen av lånekön utgörs av lån som interimistiskt är finansierade i bank,
borde reduceringen ske genom särskilda obligationsemissioner fill bankema.
Utredningen förordar att en sådan åtgärd genomförs efter överenskommelse
mellan riksbanken, hypoteksbanken och berörda banker.

Bankföreningen
vill bestämt avvisa en sådan tanke. Visserligen har bankerna f. n. i stor
utsträckning låst sina utlåningsresurser till jordbrukssektom i amorteringsfria,
förskotterade bottenlän, medan bankernas naturliga roll är att svara för
rörelsekapital och viss medelfristig finansiering. Ännu sämre vore det emellerfid
att tvinga på bankerna ytterligare obligationer utöver de högst betydande
volymer stats- och bostadsobligationer bankerna ändå tvingas köpa. Afförsbankerna
finner dessutom ingen anledning att härigenom ge just jordbmkssektorn sådan
långfristig finansiering fiU icke marknadsmässig ränta, särskilt som jordbruket
genomsnittligt sett har en relafivt låg skuldsättningsgrad.

Dén
långa avlyftskön har för övrigt minskat under det senaste året. Härtill har
bidragit att hypoteksbankens obligationsemissioner kraftigt ökat - från 417 Mkr
1975,918 Mkr 1978 fill 1,4 och 1,6 miljarder kronor de senaste två åren. Årets
ram uppgår till 1,5 miljarder. Dessutom har kreditefterfrågan från jordbmkssektorn
klart minskat under senare tid. Samman-

Prop. 1982/83:135 76

taget
har delta resulterat i att lånekön, som i slutet av 1980 uppgick fill mer än
6,3 miljarder, nu reducerats till ca 5,9 miljarder kronor, vilket också innebär
en kortare väntetid. Denna utveckling kan väntas fortsätta under de närmaste
åren även om emissionsramarna behålls på nuvarande nivå.

Bankföreningen har ovan
föreslagit, att även andra fastighetsfinansie-rande institut än Sveriges
Allmänna Hypoteksbank ges rätt atl lämna lån mot pantbrev i jordbruksfastighet.
Genom att ställa sig i dessa insfituts köer skulle jordbrukarna få kortare
väntetider för avlyft. Differensen mellan barikräntan och obligationsräntan
har ju därtill sjunkit under det senaste året, vilket medfört att
olägenheterna att vänta på avlyft f. n. också är mindre.

6.5 Svenska
sparbanksföreningen

Vi
tror att elt slopande av monopolet och därmed följande konkurrens öch
produktutveckling skulle på relativi kort tid avskaffa den aktueUa kön och
åstadkomma den av utredningen önskade situationen att ingen lantbrukare skulle
behöva vänta längre än ett år på att få sin långfrisfiga finansiering ordnad.

Etl
införande av konkurtens på delta område kan kombineras med särskilda emissioner
av obUgationer från konkurrerande hypoteksinsfitut. Eftersom det ligger i varje
bankgmpps intresse att tillgodose sina kunders behov av ändamålsenliga
krediter, skulle ett slopande av monopolet i kombination med särskUda
emissioner med all säkerhet snabbare leda till en avveckling av nuvarande kö
för hypotekslån än det förslag som utredningen ger.

Sammanfattningsvis
vill Sparbanksföreningen framhålla att utredningens förslag på detta område i
alltför stor utsträckning tar sikte på interna förhållanden i hypoteksorganisationen
i stället för en förutsättningslös prövning av de orsaker som ligger bakom
nuvarande problem.

1
själva verket utgör utredningens analys jämte påpekanden om hypoteksföreningarnas
sätt alt arbeia, och förslag till hur de borde arbeta, en stark indirekt kritik
av hypoteksorganisationen.

Vi
vill också påpeka all den jämförelse som utredningen gör med 1972 års specialemission
på bostadssektorn, dä lån i sparbanken byttes mot län i SPINTAB (Sparbankernas
Intecknings AB), inte är fullständig.

1972 gällde del att byta ul
40- lill 100-äriga bostadslån i sparbankerna. I dag gäller den interimisfiska
långivningen i väntan på avlyft lill hypotekslån i princip 5-åriga lån i
bankerna.

6.6 Sveriges
allmänna hypoteksbank

För
närvarande finns en kö av låneansökningar hos hypoteksföreningarna på ett
sammanlagt belopp av ca.6000 Mkr. 1982 har banken fått

Prop. 1982/83:135 77

fillstånd
att emittera obligationer för 1 500 Mkr. Med oförändrad medels-fiUdelning under
de närmaste åren är därför kötiden för de senaste låneansökningarna i kön
cirka 4 år. Utredningen anser att en kö av beviljade, ej utbetalda lån
motsvarande en väntelid upp fill 12 månader är acceptabel och föreslår atl
banken skaU ges tUlstånd till särskilda obligationsemissioner, riktade till
banker, och därigenom erhåUna medel för avveckling av kön. Banken anser.att
detta är en prakfiskt framkomlig väg för att få bort den nuvarande kösituafionen
och vUl understryka det angelägna i alt detta förslag förverkligas. Det är dock
önskvärt atl de särskilda emissionerna får ske under en så fiUtagen tidsrymd
att avvecklingen av kön kan ske med föreningarnas nuvarande personella
resurser.

Skulle de föreslagna
särskilda emissionerna inte komma till stånd, leder utredningens förslag tiU
att det prioriteringssystem som hypoteksbanken har att utarbeta mäste få den
innebörden att föreningarna skall avslå alla låneansökningar tiU dess kön
nedbringats till en köfid på 12 månader. En sådan ordning kan inte vara
lämplig. Att ompröva och eventuellt avslå redan behandlade och godkända
låneansökningar i kön är inte möjligt. Det kan för övrigt ifrågasättas, om det
är lämpligt att fastställa viss maximistor-lek på kön. Detta måste få den
effekten atl vissa låneansökningar kan komma att avslås med hänvisning Ull att
kön är fullbelagd även då låneansökan avser ett myckel angeläget behov. Del
kan inte vara lämpligl att avslå sådana ansökningar, i synnerhet inte i det
fall lånesökanden accepterar väntetiden och kan ordna en tillfällig
finansiering i väntan pä länels utbetalning. Atl kön har uppkommit och fått den
aktuella längden beror främst på Riksbankens restriktiva linje när det gäller
fastställande ay den årliga emissionsramen.

6.7 Konungariket
Sveriges Stadshypotekskassa

Utredningen
föreslår att.hypoteksbankens nuvarande lånekö på cirka 6 miljarder kr. skall
avvecklas snabbt genom att särskilda obligationer emitteras. Enligt
kassastyrelsens mening synes det emellertid tveksamt om en sä stor ökning av hypoteksbankens
emissionsvolym kan placeras pä marknaden på det sätt som utredningen antyder.
Styrelsen vill här peka på de erfarenheter som vunnits angående avvecklingen av
låneköerna avseende bostadsinsfilulens oprioriterade långivning.

6.8 LRF

Utredningen
föreslår speciella åtgärder för atl avveckla lånekön. Del föreslagna prioriteringssyslemet
förutsätter som LRF tolkar utredningen alt den nuvarande lånekön avvecklas
snabbi. Lånekön kan enligt utredningen inte avvecklas utan särskilda åtgärder.
Utredningen föreslår därför att läneansökningar som är interimistiskt
finansierade i banker placeras i

Prop.
1982/83:135 78

hypoteksföreningarna.'För
della ändamål skall enligl förslagel en eller flera särskilda
obligationsemissioner utgå där bankerna köper obligationer utöver de normala
förvärven i samma avlyftstakt. Enligt LRFs uppfattning är det föreslagna
förfarandet nödvändigt för att bringa balans på lantbrukets kreditmarknad. De
särskilda obligationsemissionerna mäste emellertid enligt LRFs uppfattning
vara likartade med hypoteksbankens normala obligationsutgivning.

6.9
Sveriges föreningsbankers förbund

Bristen
på långfristigt kapital har skapat långa köer i hypoteksföreningarna; för
närvarande uppgår kön enligt uppgift fill ca 6 Mdr. Utredningen föreslår här
att kön avvecklas genom atl medge Sveriges Allmänna Hypoteksbank extra emissionsfiUständ.
Detta tillstyrker förbundet, som dock inte utesluter att kön helt eller delvis
kan avvecklas genom annan finansiering. Vid avveckling är det nödvändigt att
tillse två saker. För det första, och viktigaste, måste de krediter som ges
till prioriterade ändamål i nuvarande kö ha samma villkor som övrig kreditgivning
i hypoteksföreningarna; detta eftersom krediterna tillgodoser likartade
ändamål oavsett utbetalningstidpunkten. För det andra måste avvecklingen av kön
i sådant fall ske med hänsyn tagen till förskollerande instituts planerings-
och likviditetssituation. Det viktiga är emellertid att jordbmkel erhåller liUräckligt
utrymme på kapitalmarknaden så att del, i likhet med t. ex. bostadssektorn,
kan fungera fillfredsställande även ur denna synpunkt.

7
Medel upplånade mot revers

Remissinstanserna
fillstyrker överlag atl hypoteksorganisationen ges formell rätt att låna upp
medel mot revers. Sveriges föreningsbankers förbund vill dock för sin del inte
kommentera förslaget innan frågan analyserats närmare. Hypoteksbanken delar
utredningens uppfattning att hypoleksinsliiuten inte bör åläggas en upplåning
mot revers i samband med fastighetsöveriåtelser. Riksbanksfullmäktige anser - i
motsats tiU utredningen - att fastighetsöverlätelser skall finansieras i
huvudsak med icke räntesubventionerade län och att reversen kommer till
användning i ökad utsträckning i sådana sammanhang.

7.1
Bankinspektionen

Vad
gäller landshypoteksinslitutionen anser inspektionen att dess resurser bör
förstärkas genom möjlighet fill upplåning i andra former än genom obligationer,
t. ex. genom kapitalmarknadsreverser, vilket bör för-

Prop.
1982/83:135 79

anleda
ändring av 18 § i lagen för institutionen (jfr särskild framställning från
Sveriges aUmänna hypoteksbank och inspektionens yttrande 1982.12.18 däröver).
Inspektionen anser nämligen att det i samband med den oprioriterade utlåning
som det här är fråga om kan vara lämpligt att lösgjort kapital vid
fastighetsöverlåtelser i möjlig omfattning bevaras åt jordbruksnäringen genom
placering i hypoteksbankens reverser. Det kan alltid finnas ett berättigat mofiv
för atl på det sättet öka kapitaltillflödet till lantbmkssektorn.

7.2 Skogsstyrelsen

Utredningen
visar att prisutvecklingen på jordbruksfastigheter har stagnerat under 1979
och 1980 och har flera förklaringar tiU detta. Utredningen påpekar dock alt "jordbmksfastigheternas
höga marknadsvärde i förhållande till deras omedelbara avkastningsvärde har
medfört att kapitalbehovet inte i sin helhet kan finansieras med främmande
kapital". Påpekandet fåster uppmärksamheten på att den nuvarande prisnivån
på jordbruksfastigheter är högre än vad som är motiverat med hänsyn till
avkastningen. För alt klara finansieringen och uppnå tillräckligt Ukviditelsöverskotl
efter nyetablering krävs i nuläget relativt stor andel eget kapital.

Lantbmksstyrelsen
har aviserat att man inom kort kommer att gä ut med nya anvisningar för
prisprövning vid jordförvärvstillständ. De nya reglerna innebär att pristaket
för lantbmksfastigheter sänks med 10%, men det uppges att det egenfiigen finns mofiv
för en betydligt större sänkning. Orsaken fill sänkningen är den försämrade
lönsamheten.

Enligt
skogsstyrelsens uppfattning finns det flera skäl fill att eftersträva en
prisnivå som är anpassad fill avkastningsförmågan. Elt viktigt skäl är del
minskade behovet av kapital vid ägarbyten.

7.3 Fullmäktige
i Sveriges riksbank

För
att minska belastningen pä prioriteringssystemet har i fråga om finansieringen
av det statliga länebehovet nya former utarbetats — emission av
statsskuldväxlar till storplacerare och inrättandet av obligationsfonder för kanalisering
av hushållssparande fill staten — och i fråga om bostadsfinansieringen pågår
arbete på en reformering. Ändringar mäste även komma till slånd i fräga om
jordbrukels finansiering. En utveckling är härvid redan pä gång. Allmänna hypoteksbanken
har hos regeringen hemstäUt om en lagändring som ger banken rätt att medelst
revers anskaffa lånemedel. Fullmäktige har tillstyrkt denna utvidgning av
bankens upplåningsformer, inte minst med tanke på reversinstmmentets
användbarhet vid fastighetsöverlåtelser.

Finansieringen
av fastighetsöverlåtelser ingår som en betydande del i

Prop.
1982/83:135 80

hypoteksbankens
verksamhet. Uppemot hälften av hypoteksbankens upplåning har under senare tid
använts för atl finansiera sådana överlåtelser. Det finns skäl poängtera atl
fullmäktige har en annan syn än utredningen på finansieringen av
fastighetsöverlåtelser. Utredningen anser atl sådana överlåtelser i främsta
rummet bör finansieras medelst prioriterade obligationslån. Fullmäktige saknar
i utredningen ett principiellt resonemang varför fastighetsöveriåtelser skall
finansieras med subventionerade prioriterade krediter, Enligt fuUmäktige bör fastighetsöveriåtelser
finansieras i huvudsak med icke räntesubventionerade lån för att imdvika atl
priserna pä jordbruksfastigheter drivs upp och att del därigenom sker en
omotiverad förmögenhetsomfördelning mellan spararna och ägare av jordbmksfastigheter.
Riksbanken har i linje med detta fill hypoteksbanken framfört önskemålet atl
reversen i ökad utsträckning kommer till användning i sådana sammanhang. Genom
alt köpeskillingen fill en del eriäggs i form av en revers vidgas fillgången pä
långfristigi kapital samtidigt som likviditet binds upp.

7.4 Svenska
bankföreningen

I
anslutning till sitt förslag om ett prioriteringssystem föreslär utredningen,
att lånesökandes bankförbindelse i samband med att ansökan förmedlas,
förbinder sig att medverka med erforderiiga obligationsköp för utbetalning av
lånen. Bankföreningen avstyrker bestämt detta förslag, som skulle kunna
resultera i att i varje fall affärsbankerna helt drog sig ur denna sektor.

Däremot
förordar bankföreningen att landshypoteksorganisationen ej enbart skall vara
hänvisad till obligalionsutgivning för sin finansiering, utan även bör ha rätt lill
reversupplåning.

7.5 Sveriges
föreningsbankers förbund

Det
kan sägas ligga något logiskt i utredningens synpunkter när det gäller systemet
med säljarreverser vid generations- och ägarskiften, Tanken bakom detta är ju
att pengar skall stanna kvar inom jordbriiket och inte försvinna ut till andra
sektorer. Förbundet måste emellertid peka på de negativa erfarenlieter av säljarreverser
som finns på villamarknaden. Någon gång rnåste dock även säljarreverser växlas
ut mot pengar, Att föredra är därför reguljär finansiering i jordbruksföretag
redan från början, något som ju är regel på alla andra områden. System med säljarreverser
medför konsekvenser som utredningen inte analyserat, varför förbundet inte kommenterar
detta ytterligare. Förbundet utgär från att sådana analyser görs innan någon definitiy
ställnings tas.

Prop.
1982/83:135 81

7.6
Sveriges allmänna hypoteksbank

Banken
delar utredningens uppfattning att det för närvarande inte är motiverat att för
hypoteksföreningarna införa elt syslem med inlåning i anslutning tUl
finansieringar av en fastighetsöverlåtelse, men atl hypoteksorganisationen bör
vara oförhindrad att införa elt sådant system, om det skulle visa sig vara
motiverat. Även om banken anser att denna möjlighel i vissa situationer skulle
kunna vara av värde för jordbruket, ställer sig banken tveksam lill om en sådan
upplåningsform genereUt sett skulle medföra en förbättrad kapitalförsörjningssituation
för lantbmkama. Skälen för denna tveksamhet har banken utförligt redovisat i
en nyligen till regeringen avlämnad framställning om ändring i 1970 års lag,
vilken framställning syftade till att medge banken legala föriitsättningar att
utnyttja den ram för reversupplåning som Riksbanken medgivh för 1982. Bland de anförda
skälen för denna tveksamhet kan nämnas dyrare krediter och lånehantering samt
administrativa problem. Svårigheter belräffande möjligheterna att balansera
upplåning och utlåning mot varandra skulle också uppkomma.

7.7
LRF

Utredningen
har inte funnit anledning alt för närvarande införa ett system för säljarreverser
för lantbrukets kreditmarknad. Enligt LRFs uppfattning har denna fråga belydelse
för att begränsa kapitalflödet från näringen. Utredningen har övervägt
möjligheten att minska kapitaluiflödet genom en förlängd väntetid för kredilansökningar
som avser konvertering av säljarreverser. Frågan om att differentiera
väntetiderna bör enligt LRFs uppfattning ytterUgare analyseras. Möjlighet för
innehavare av säljarreverser att köpa Hypoteksbankens obligationer kan ha fiera
fördelar gentemot etl system med differentierade väntetider.

8
Övriga synpunkter på utredningens förslag

8.1
Belåningsgraden

8.1.1
Bankinspektionen

Nuvarande
begränsning av långivningen intill 50 % av belåningsvärdet när det är fråga om
jordegendom avsedd för trädgårdsnäring föreslås slopad. Belåning skall kunna
ske intill 75 % såsom betr fasfighet använd för jordbruk. Det finns enligl
inspektionens uppfattning inget att erinra häremot. Graden av belåning bör
alltså i högre grad bestämmas av belåningsvärden, som är realistiska med
hänsyn till fömtsättningarna i de enskilda fallen. Inspektionen vill
understryka den genom denna lagändring 6 Riksdagen 1982183. 1 samt. Nr 135

Prop.
1982/83:135 82

ökade
betydelsen av tillförliUiga värderingar som beaktar de mera långsiktiga
förutsättningarna för lönsam drift pä fastigheter av detta slag.

8.
1 .2 Trädgårdsnäringens riksförbund (TRF)

Trädgårdsnäringen
har under en följd av år dragits med ekonomiska svårigheter. Ökade
kapitalkostnader på gmnd av ökat investeringsbehov och hög räntenivå har varit
en mycket starkt bidragande orsak till de svära förhållandena. TRF hälsar
därför med fillfredsställelse att näringen i fortsättningen skall kunna bli
delaktig av hypotekslån på samma villkor som annan areell näring. På grund av
den allvarliga situation som föreligger är det ytterligt angelägel alt
tillräckliga medel snarast stäUs fill hypoteksföre ningarnas förfogande så att
trädgårdsföretagen får möjlighet till en fördelaktigare läneplacering än vad
som är fallet i dag och att lånekön snabbt avvecklas. TRF kan inte heller
acceptera att länekön framledes kommer att vara 12—18 månader för hypotekslån.
Den svenska trädgårdsnäringen har en väsenfiigl annorlunda konkurrenssituation
än jordbruket. Eftersom det svenska tullskyddet är mycket lågt och
trädgårdsnäringen i andra länder inklusive EG, Norge och Finland har ungefår
samma importskydd och exportstöd, som jordbruket har både i Sverige och de
förut nämnda länderna, utsätts den svenska trädgårdsnäringen för elt
utomordentligt hårt konkurrenstryck från andra länder. Detta innebär att
trädgårdsnäringen för att kunna hävda sig mäste vara mycket lyhörd för
förändringar i teknik, odlingsmetoder och produktionsinriktning. Detta medför
också att trädgårdsnäringen är i stort behov av snabba anpassningar lill nya
förhållanden. De senare årens förändringar i växthusodlingen visar exempel på delta.
Inte bara övergängen till ny uppvärmningsteknik utan ocksä utvecklingen mot rullbord,
ny effektivare utnyttjandegrad av växthusen m. m. är exempel på detta och
understryker vikten av att det finns lånefrisfigt kapital till näringens
förfogande. Detta är också viktigt ur konkurrenssynpunkt gentemot andra
länders produktion. I många länder lämnas förmånliga investeringslän till
trädgårdsföretag och detta skärper naturligtvis ytterligare
konkurrenssituationen för de svenska företagarna.

8.2
Övrigt

I
övrigt har framförts vissa detaljsynpunkter, närmast från hypoteksbanken, på
utredningens förslag till ändringar i hypoleksbankslagen. LRF och RRV lar upp
frågan om de yngre jordbrukarnas finansieringsproblem. Vidare föreslär LRF
årliga överläggningar om hypoteksbankens emissionsrätt för
obligationsutgivning.

8.2.1
Sveriges allmänna hypoteksbank

Banken
har inte någon erinran mot att dét i 32 § sägs att långivningen skall ges en
sådan inriktning att den långsiktiga utvecklingen av jordbruket, skogsbruket
och trädgårdsnäringen främjas.

Prop. 1982/83:135 83

Om
32 § erhåller den av utredningen föreslagna lydelsen, erfordras en
kompletterande'bestämmelse som reglerar föreningarnas rätt alt lämna garantilän.
I annat fall framgår denna rätt endast genom den specieUa undantagsbestämmelsen
i 58 §.

I
40 och 58 §§ har ordet jordegendom bytts ul mol ordet fastighet. I många fall
består säkerheten för hypotekslån av panträtt i flera fastigheter som gemensamt
bildar en bmkningsenhet. I dessa fall är ordet jordegendom mer adekvat än
faslighet. Om en ändring anses nödvändig, vilket hypoteksbanken inte anser, bör
"jordegendom" ersättas av "fast egendom". I sä faU bör
utbytet göras pä alla ställen i lagen där ordet jordegendom förekommer.

I
40 och 44 §§ föreslås ett par ändringar som vidgar föreningarnas möjligheter
att lämna lån till trädgärdsföretag. Banken har inte några erinringar mot dessa
ändringsförslag.

Utredningen
föreslår en viss ändring av 46 § hypoleksbankslagen. Ändringsförslaget ger
banken anledning att närmare redogöra för hur bankens och föreningarnas
upplåning och utlåning koordineras.

Mellan
bankens obligationsemissioner och föreningarnas utlåning måste finnas reciprocitel
beträffande obligationslånens och de av föreningarna utlämnade lånens löpfid,
ränta och amortering samt lånevillkor i övrigt. I samband med att ett nytt obligationslån
emitteras sänder banken ul meddelande till föreningarna om de utläningsviUkor
som skall gälla, varvid ett antal olika amorteringslänetyper ställs tiU
föreningarnas förfogande. För närvarande tillhandahålls 15-, 20- och 25-åriga amorteringslänetyper
för bottenlän samt lånelyper för garantilän med amorteringstider upp till 35
år. Amorteringsplanen för 25-äriga bottenlån överensstämmer väl med obligationslänets
amorteringsplan. För att reciprociteten i fråga om amorteringsvillkor mellan
obligationslånet och föreningarnas utlåning skall upprätthållas fordras att
föreningarnas utlåning sammantaget i genomsnitt amorteras efter en 25-ärig
plan. 30- och 35-åriga garantilån måste därför kompenseras med län med kortare
amorteringstid än 25 år.

Enligt rådande regler har
föreningarna fullständig frihet all för varje bottenlån välja bland de
amorteringstyper som tillhandahålls. Banken bevakar att föreningarnas samlade
utlåning slår i överensstämmelse med obligafionslänens amorteringsplaner och
gör vid behov erforderlig anpassning i amorteringsvillkoren för
tillhandahållna bottenlånetyper. Föreningarna rapporterar till banken vilka
län som har lämnats ut och villkoren för dessa och ikläder sig motsvarande
förbindelse gentemot banken. Pä sä sätt upprätthålls lagens föreskrift alt
föreningarna skall lämna lån på samma villkor som gäller för föreningens
motsvarande län hos banken. Från redovisnings- och revisionssynpunkt är
systemet mycket ändamålsenligt samtidigl som det ger föreningarna största
möjliga frihet vid bestämmande av lånevillkoren i det enskilda fallet. Enligt förslagel
till ändring skall denna direkta koppling mellan föreningarnas utlåning och
föreningarnas lån hos banken upphöra. Utredningen tänker sig att föreningarna
skall fördela sina utlåningsmedel mellan låntagarna på villkor som beträffande

Prop.
1982/83:135 84

ränta,
amortering och därmed jämförliga villkor i genomsnitt motsvarar de villkor som
gäller för föreningarnas lån hos banken. Ett sådant system skulle fordra en
mycket avancerad redovisningsteknik hos föreningarna utan att det medförde
några fördelar i form av större flexibilitet i utlåningen. På grund av det
anförda avstyrker banken förslaget lUl ändring av 46 §.

Utan
att framlägga några förslag till ändringar i hypoleksbankslagen framför
utredningen vissa synpunkter pä verksamheten med förslag till ändrade rufiner.

En
sådan synpunkt är att ett gemensamt kösystem för läneansökningarna hos föreningarna
skall hanteras av banken. Detta innebär enligt bankens mening endasi en
kostnadskrävande administration av verksamheten och bör inte genomföras. En
annan tanke är atl föreningarna endast i undantagsfall skall lämna lån på
belopp som understiger lOOOOO kronor. Banken anser att de enskilda föreningarna
och deras styrelser, som är bäst skickade att bedöma de enskilda låneärendena,
även i fortsättningen bör pröva denna typ av lånefrågor.

8.2.2 Konungariket
Sveriges sladshypotekskassa

Utredningens förslag lill ändring av 46 § landshypolekslagen synes byg

ga på en missuppfattning rörande bankens och föreningarnas befogen

heter. Lån från hypoteksbanken liU hypoleksförening mäste alltid lånas ut

från föreningen pä samma villkor. En annan sak är att hypoteksbanken kan

variera sina utlåningsvillkor till föreningarna så att villkoren i genomsnitt

motsvarar de villkor som gäller för upplåningen. Den föreslagna lagänd

ringen synes alltså inte böra genomföras.

Såvitt gäller
investeringar i bostadshus på jordbruksfastigheter framhåller utredningen att
finansieringen skall ske hos landshypoteksföreningarna beträffande
självständiga jordbmksfastigheter och hos bosladsinstilulen beträffande övriga
jordbmksfastigheter. Med anledning härav vill styrelsen framhålla att det
många gånger kan vara svårt atl avgöra huruvida jordbruksfastigheter är
självständiga eller ej. Erfarenhetsmässigt kan också problem uppkomma såvitt
rör finansieringen av nyproducerade eller ombyggda bostadshus på självständiga
jordbruksfastigheter om bostäderna inte har anknytning till jorbruksrörelsen.
Ett särskilt problem i sammanhanget är det förhåUandet all landshypoteksinstitutionens
kreditgivning avseende prioriterade lån lill bostäder enligt uppgift inle
beaktas vid de årliga överläggningarna angående bostadslångivningen.

8.2.3 RRV

I
direktiven anges yngre jordbrukares finansieringsproblem i samband med förvärv
av jordbruksfastigheter som en orsak att utreda näringens kapitalförsörjning.
Utredningen konstaterar i sin sammanfattande analys alt enskilda jordbrukare
inte alllid kompenseras för sina räntekostnader, trots att näringen som helhet
genom jordbruksprisregleringen erhåller

Prop. 1982/83:135 85

kompensation
för dessa. Räntekompensationen fördelas, liksom kompensationen i övrigt, i
förhällande till produktionens omfattning och inte i förhållande till
företagets kostnader för de insatta resurserna. Olägenheterna med detta
förhållande har förstärkts av de senare årens ökade och ojämnt fördelade
kapitalkostnader. Om ersättningen i ökad utsträckning nådde dem som ådragit sig
kostnaderna - t.ex. genom att det selektiva räntestödet inom prisregleringen
byggdes ut på den generella kompensationens bekostnad - skulle detta minska de
nyetablerade bmkarnas problem. Det skulle ur kostnads- och fördelningssynpunkt
vara effektivare än att söka nå samma resultat genom att öka utbudet av
långfristigt kapital till näringen i dess helhet. RRV anser det därför
angeläget atl frågan om formerna för fördelningen av räntekompensationen till
jordbruket övervägs.

8.2.4
LRF

Under
1970-talet har lantbmkets skuldvolym ökat från 10 miljarder kr. år 1970 till ca
32 miljoner kr. 1981. Denna skuldökning kan härledas såväl fill lantbmkets
starka behov av investeringar som inflationen. Samtidigt har räntekostnaderna
för lånat kapital ökat väsentligt både fill följd av skuldvolymökningen och den
förändrade allmänna räntenivån. Av lantbmkets totala kostnader har
räntekostnadsandelen ökat från 8,5 procent 1974 till ca 13 procent 1980. Kapitalkoslnademas
tillväxt har avgörande betydelse för mänga lantbmkares ekonomi.

Lantbmkets
ekonomiska situation medför alt åtgärder är nödvändiga för att dels sanera lantbmksföretag
med en ofördelaktig lånestmktur och dels underiätta en sund företagsekonomisk
utveckling.

LRF finner det
anmärkningsvärt att lantbrukets ekonomiska situation inte föranlett utredningen
alt överväga åtgärder vad gäller enskilda lantbmkares kapitalkostnader. Under
senare hälften av 1970-talet har amorte-ringsviUkoren ändrats för en snabbare äterbetalningstakt.
Utredningen har angivit att stor flexibilitet bör tillämpas vid återbetalningen
av hypolekslånen. Enligt LRF:s uppfattning kan endasi en utökning av
obligationslånens löptid möjliggöra en förbättrad flexibilitet vid
återbetalningen. En mera anpassad äterbetalningstakt bör enligt LRF:s
uppfattning utgå frän investeringarnas varaktighet. Det är av särskild
betydelse att relationen mellan avskrivningstid och amorteringstakt
uppmärksammas mera vid kreditgivningen. Vid nyetablering fär lanlbmkaren
investera i ett markkapital som inte avskrivs. Amorteringen måste ske med
beskattade överskottsmedel och utgör en allvariig likviditetsbelastning
särskilt under den tid då företaget byggs upp. Enligt LRF:s uppfattning bör en
utökad lånetid och en lägre amorteringstakt förbättra situationen. Emellertid
är svårigheterna av den omfattningen att nya kreditformer måste övervägas som
sänker eller omfördelar kapitalkostnaderna. LRF har den uppfattningen att förbättrade
kreditformer som beaktar lantbmksföretagens speciella behov

Prop. 1982/83:135 86

bör
kunna tas fram. LRF är berett att på alla sätt engagera sig i detta arbete. Etl
förslag i denna riktning kan fömtsätta ändring av banklagen.

Övriga
åtgärdsförslag och synpimkter

Den
huvudsakliga frågan är enligt LRF:s uppfattning hur lantbruket i fortsättningen
skall få en långfristig kapitalförsörjning tryggad. Detta bör ses mot bakgrund
av lantbmkets ekonomiska situation och de speciella förutsättningar som
föreligger för näringen. Utredningen har inte kunnat precisera önskvärd
långfristig kreditvolym ulan har valt att redovisa en prognos som betingas av
stor osäkerhet. Utredningen föreslär istället åtgärder som stärker möjligheten
att prioritera kapital till vissa ändamål. Som en följd av utredningens
ställningstaganden riskerar lantbmkets långfristiga kapitalbehov att i ökad
utsträckning hänvisas till medelfristigt kapital. För att åstadkomma en bättre
samordning mellan penningpolitiken och jordbrukspolitiken vill LRF föreslä
ärliga överläggningar om Hypoleksbankens emissionsrätt för obligationsutgivning.
Vid överläggningarna bör LRF och lantbruksstyrelsen delta. Hypoteksbankens
styrelse bör vid delta tillfälle lämna förslag fill hur stor del av
utlåningsvolymen som bör avsättas för särskill prioriterade ändamål.

8.2.5
Skogsstyrelsen

Utredningen
framhåller att det från kapitalmarknadssynpunkt är önskvärt med en kortare
amorteringstid för garantilån. Utredningen anser att när det gäller garantilån
till investeringar i byggnader och markanläggningar bör en kortare
amorteringslid vara möjlig med hänsyn fill förbättrade skattemässiga
avskrivningsregler. Utredningen är mera tveksam till kortare anrorteringstid
för jordförvärvslän och för lån till yttre rafionalisering "eftersom ett
fastighetsförvärv inte medför samma skattemässiga avskrivningsmöjligheter som
exempelvis en byggnadsinvestering". Skogsstyrelsen vill i delta
sammanhang peka pä de gällande skogsavdragsreglerna. I de fall då dessa regler
kan utnyttjas vid s.k. rationaliseringsförvärv är avdragsreglerna dessutom särskill
gynnsamma. Vid tillköp av skog borde amorteringstiden i det enskilda fallet
kunna anpassas med hänsyn lill dessa avdragsmöjligheler.

Utredningen
anser vidare att den amorteringsfria tiden för garanfilån i många fall borde
vara kortare än vad som nu normall fillämpas. Maximalt amorteringsfri lid i
kombination med annuitetsprincipen innebär att låntagaren amorterar mycket
litet på ett längfrisfigt hypotekslån under den första 10-årsperioden.
Utredningen anser att i vissa fall borde amorteringarna börja tidigare och
även vara större under den första 10-årsperioden än vad som nu är fallet.
Skogsstyrelsen biträder den uppfattningen och vill återigen peka på reglerna
för skogsavdrag som i rationaliseringsfallen medger en snabb nedskrivning av
anskaffningsvärdet för skog under de första fem åren under förutsättning att
delta är möjligt med hänsyn fill

Prop.
1982/83:135 87

skogstiUståndet.
Med hänsyn till knappheten pä långfristigt kapital finns det all anledning att
anpassa såväl den amorteringsfria tiden som amorteringstiden i sin helhet till
låntagarens betalningsförmåga i varje enskilt fall. Detta skulle innebära
betydligt snabbare amortering i vissa fall om man jämför med nu gäUande
ordning.

Bilaga 4

De remitterade

lagförslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoleksföreningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:65) om
Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoleksföreningar,

dels att 20 § skall upphöra att gälla,

dels att i 19 § orden "av inteckning" skall
bytas ul mot "i form av panträtt",

dels atl i 36, 42, 52, 53, 54 och 58 §§ ordet
"jordegendom" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "fast
egendom" i motsvarande form,

dels att
32, 40, 41, 43, 44, 47 och 48 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Landshypoteksförening
har lill ändamål att inom sitt verksamhetsområde lämna dels långfristiga lån
till fast ränta mot säkerhet i Jordegendom, dels andra lån för jordbruks- och
skogsbruksändamål, för vilkas fulla betalning staten ansvarar (garantilån)
samt all driva annan verksamhel som slår i samband därmed.

Landshypoteksförening
har till ändamål att inom sitt verksamhetsområde lämna långfristiga lån för jordbmks-,
skogsbruks- och träd-gårdsåndamål saml att driva annan verksamhet som slär i
samband därmed. Andra lån än de för vilkas fulla betalning staten ansvarar (garanlilån)/år
endast länmas mot säkerhet i form av panträtt i fast egendom (inteckningssäkerhet).

Förening får belåna Jordegendom, som utgör en
självständig produktionsenhet och huvudsakligen användes

1.
för jordbruk
med binäringar eller skogsbruk, eller

2.
för
sådan trädgårdsskötsel, specialodling eller annan därmed jämförlig produktion,
som drives i större omfattning på öppen Jord och som .självständig näring.

41

Fast
egendom får godtas som inteckningssäkerhet om den är och förväntas bestå som
en självständig produktionsenhet samt huvudsakligen används

1.
för jordbmk med
binäringar eller skogsbruk, eller

2.
för
trädgårdsskötsel, specialodling eller annan därmed jämförlig produktion.

Med de
undantag som jöljer av andra och tredje styckena får endast den som innehar
Jordegendom med äganderätt eller fideikommissrätt erhålla lån hos landshypoteksförening.

Endast den
som innehar fast egendom med äganderätt eller fideikommissrätt jår erhålla län
hos landshypoteksförening.

Prop. 1982/83:135 89

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lån får lämnas tiU sambruksförening även om föreningen ej
äger cmnan fast egendom än de ekonomibyggnader Jämte tillhörande tomtmark som
behövs för verksamheten. En förutsättning är dock att verksamheten dessutom
drives på jordområden som föreningen arrenderar av sina medlemmar. Sålunda
ägd och arrenderad egendom skall vid belåning anses som Jordegendom.

Andra stycket äger motsvarande tiUämpning på
andelsladugårds-företag som är organiserat som ekonomisk förening eller handelsbolag.

43 §

Jordegendoms belåningsvärde Fast egendoms belåningsvärde

får ej till mer än en fjärdedel bestå får
ej till mer än en Ijärdedel bestå

av värdet av sådan del av egendo- av
värdet av sådan del av egendo

men som användes för annat ända- men som
används för annat ända

mål än som anges i 40 § 1 eller 2. mål
än som anges i 40 § 1 eller 2.

Belåningsvärde får ej omfatta Belåningsvärde får ej omfatta

1.
övervärde som
egendom kan 1. övervärde som egendom kan ha på
grund av all till egendomen ha på grund
av atl lill egendomen hör mark som kan användas för an- hör mark som kan amvändas för annat ändamål än som
avses i 40 §, nat ändamål än som avses i 40 §,

2.
värdet
av maskin och annan 2. värdet av maskin och annan utmstning,
som hör till egendomen utrustning,
som hör till egendomen enligt 4 § lagen (1966:453) om vad enligt 2 kap. 3 § Jordabalken.

som är fast egendom.

44 §

Lån får beviljas till högst 75 % av Lån får beviljas till högst 75% av

belåningsvärdet eller vid belåning belåningsvärdet.
av Jordegendom som avses 140 § 2 till högst 50%> av belåningsvärdet,

47 §

Lån fär med de undantag som Lån får beviljas endast mot in-

anges i
andra stycket beviljas en- teckningssäkerhet i fast egendom dast mot
inteckning för fordran i som lånesökanden innehar med jordegendom som
länesökanden in- äganderätt eller fideikommissrätt. nehar med äganderätt
eller fideikommissrätt.

Som säkerhet för lån till sambruksföreningfår godtagas
gemensam inteckning i egendom, varav en del äges av föreningen och återstoden
av föreningsmedlemmarna.

Prop. 1982/83:135

Nuvarande lydelse

Denna bestämmelse äger motsvarande tillämpning på lån tiU
andels-ladugårdsföretag.

Föreslagen lydelse

90

Inteckning
skall lyda pä minst det belopp, till vilket lån beviljas, och ligga inom det
värde, till vilket lån enligt 44 § högst får beviljas.

Tillhandahåller länesökanden ej inteckning med bästa
förmånsrätt, får lån beviljas endast under förutsättning alt lån, som lämnats
mot säkerhet av inteckning med bättre förmånsrätt, är ordnat på betryggande
sätt och att även sådan inteckning pantsättes för lån som föreningen
beviljar.

Inteckning
som avser annat än fordran och som ej har avsevärd betydelse för egendomens
värde, får stå kvar med bättre förmånsrätt än inteckning för lån från förening
ulan att lånebeloppet nedsättes.

Pantbrev
skall lyda på minsl det belopp, fill vilket lån beviljas. Inteckningen skall
ligga inom del värde, till vilket lån enligt 44 § högst får beviljas.

Tillhandahåller
lånesökanden ej pantbrev med bästa förmånsrätt, får lån beviljas endast under
förutsättning att lån, som lämnats mot inteckningssäkerhet med bättre förmänsrätt,
är ordnat pä betryggande sätt och att även detta pantbrev pantsätts för lån som
föreningen beviljar.

Inskrivning som avser annat än fordran och som ej har
avsevärd betydelse för egendomens värde, får stå kvar med bättre förmånsrätt än
inteckning för lån från förening ulan alt lånebeloppet nedsätts.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1984.

2.
Har lån
beviljats eller ansökan om län kommit in före ikraftträdandet gäller 40 § i sin
äldre lydelse.

3.
Har sådan
gemensam inteckning som avses i 47 § andra stycket beviljats, gäller 41 § andra
och tredje styckena samt 47 § andra stycket fortfarande.

Prop. 1982/83:135 91

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1974:922) om
kreditpolitiska medel skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§' Riksbanken anger

1.
den tidpunkt då
likviditetskrav skall vara uppfyllt (beräkningstid-punki),

2.
det procenttal
som skall gälla för likviditetskravet,

3.
vilka
tillgångar som får räknas som likvida medel,

4.
vilka skulder
som skall avdragas frän summan av fillgångarna enligt 3,

5.
i vad mån
undantag från förbindelserna får göras.

Som likvida medel skall alltid Som likvida medel skall alllid

räknas
dels skattkammarväxlar, räknas

obligationer
och andra förbindelser /. skattkammarväxlar, obliga-

som
utfärdats av staten, dels obli- tioner och andra förbindelser som

gationer som utfärdats av Sveriges utfårdats av staten,

allmänna hypoteksbank och dels 2.
obligationer som utfärdats av

sådana
obligationer som utfärdats Sveriges allmänna hypoteksbank

av Konungariket Sveriges stadshy- och som avser kredUgivning ull

potekskassa. Svenska bostadskre- fråihjande av jordbrukets, skogs-

ditkassan eller kredilakfiebolag och brukets och trädgårdsnäringens

som avser kreditgivning för nypro- långsiktiga utveckling,

duktion av bostäder eller, iden mån 3. Sädana obligationer som ut-

stalligt bostadslån utgår, för annat färdats av Konungariket Sveriges

byggande. stadshypotekskassa. Svenska bo-

stadskreditkassan eller kreditaktiebolag och som avser kreditgivning
för nyproduktion av bosläder eller, i den män statligt bostadslän utgår, för
annat byggande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.1 fråga om
sådana av Sveriges allmänna hypoteksbank utgivna obligationer som har utfärdats
dessförinnan och obligationer som utfördas i utbyte mot sådana obligationer
gäller 9 § andra stycket fortfarande i sin äldre lydelse.

Senaste lydelse 1979: 1055.

Prop. 1982/83:135 92

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1983-03-08

Närvarande: f.d. regeringsrådet Paulsson. regeringsrådet
Delin, jusfitierådet Bengtsson.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 10 februari
1983 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för
finansdepartementet Feldl beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag
om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank

och om landshypoleksföreningar,

2. lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska
medel.

Förslagen har inför lagrådet föredragils av hovrättsassessorn Magnus

Lundeberg.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Lagen om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank
och om tandshypoteksföreningar

Del remitterade förslaget innefattar vissa smärre
ändringar i lagen, fill stor del av formell natur. Lagen framstår med hänsyn
både till sin disposition och till utformningen av vissa enskilda regler som
inte helt tillfredsställande och skulle i och för sig behöva bli föremål för
en mera allmän översyn. Med hänsyn till det begränsade syftet med det
remitterade förslaget får det emellertid godtas alt så inte skelt i detta
lagstiftningsärende.

41 och 47 §§

Innehållet av 47 § torde delvis framgå redan av 41 § i
dennas lydelse enligl remissen. Lagrådet föreslår all 47 § ulgår och att 41 §
formuleras enligt följande: "Lån får beviljas endast den som innehar fasl
egendom med äganderätt eller fideikommissräll och endasi mot inteckningssäkerhel
i egendomen."

Övergångsbestämmelserna

Godtas förslagel att 47 § utgår bör punkt 3 i
övergångsbestämmelserna lämpligen formuleras så: Gemensam inteckning, som avses
i 47 § andra stycket i lagens äldre lydelse, fär fortfarande godtas som
säkerhet för län i fall som anges i detta stycke.

Lagen om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska
medel

Lagrådet lämnar förslagel utan erinran.

Prop.
1982/83:135 93

Utdrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1983-03-17

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Rainer,
Boström, Bodslröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström.

Föredragande:
statsrådet Feldt

Proposition
om jordbrukets kapitalförsörjning

1
Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande' över

1. lag
om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank

och om landshypoleksföreningar,

2. lag
om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Jag
godtar vad lagrådet har anfört om de föreslagna lagändringarna. Vidare förordar
jag att några ändringar av främst redaktionell art görs i förslagel till
ändring i landshypolekslagen.

När
det gäUer gränsen mellan prioriterad och opriorilerad finansiering inom jordbmkel
vill jag på en punkt göra etl tillägg till vad jag anfört i lagrådsremissen
(avsnitt 2.2). Som exempel på oprioriterade ändamål har jag där angett bl. a.
långsiktiga investeringar i maskiner och redskap. Även om sädana investeringar
i normalfallet bör finansieras med opriorilerade medel kan del dock i vissa
fall vara lämpligt att finansieringen sker med prioriterade medel. Jag tänker
dä pä sådana större och särskilt långsiktiga investeringar i maskiner och
redskap som utgör en del av ett större investeringsprojekt som i övrigt kan
finansieras med prioriterade medel.

2
Hemställan

Med
hänvisning tUl vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna
ändringar.

'
Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 10 februari 1983.

Prop. 1982/83:135 94

3
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden lagt fram.

Prop.
1982/83:135 95

Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ 1

Lagförslag
........................................................................ 2

1..................................................................................... Lag
om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteks

bank och om landshypoleksföreningar ........................ 2

2 Lag om
ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel 5

Utdrag av
regeringsprotokoll den 10 februari 1983 ....... 6

1
Inledning ....................................................................... ..... 6

2
Allmän
motivering ........................................................ 6

2.1 Allmänna utgångspunkter ........................................ 6

2.2 Landshypoteksorganisationens kreditgivning
m.m... 10

2.3 Avvecklingen av nuvarande lånekö ........................ 17

2.4 Finansiering i samband med
ägarskiften m.m........... ... 18

2.5 Analys, samråd m.m.................................................. 20

2.5.1 Statistiskt underiag ........................................ ... 20

2.5.2 Samråd .................................... .................. 21

2.5.3 Analys och information ................................... ... 22

2.6 Belåningsgraden hos
trädgårdsföretag ................. 22

2.7 Ikraftträdande ....... .......................................... 22

3
Upprättade
lagförslag .................................................. 23

4
Specialmotivering
........................................................ 23

4.1 Förslaget lill lag om ändring i
lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoleksföreningar
_____________________ _ 23

4.2 Förslagel lill lag om ändring i
lagen (1974:922) om kredilpolitiska medel 26

5
Hemställan .................................................................. 26

6
Beslut .......................................................................... 26

BUaga 1 Sammanfattning av betänkandet (Ds E 1981:14)
Jordbm

kets kapitalförsörjning ................................. 27

Ledamoten Eklöfs reservation ...................... 32

Bilaga
2 Utredningens lagförslag ............................. 34

BUaga
3 Sammanställning av remissyttrandena ..... 36

Bilaga
4 De remitterade lagförslagen ..................... 88

1
Förslag lill
lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoleksföreningar
88

2
Förslag till
lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolifiska medel 91

Utdrag av
lagrådets protokoll den 8 mars 1983 ............. ... 92

Utdrag av regeringsprotokoll den 17 mars 1983 ............. ... 93

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983