Prop. 1982/83:137

Prop.
1982/83:137

Regeringens proposition

1982/83:137

om radiotidningar m. m.

beslutad
den 17 mars 1983.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

BENGT
GÖRANSSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Enligt
förslaget skaU lagen om radiotaltidningar ändras så att innehållet i dagsfidningar
kan spridas till synskadade genom mndradiosändning oberoende av om tidningarna
läses upp eller om nägon annan metod används vid sändningen av innehåUet. Med
förslaget följer vissa ändringar i rättegångsbalken, sekretesslagen och lagen
om ansvarighet för laltidningar. Den föreslagna lagstiftningen föreslås träda i
kraft den 1 juli 1983.

Riksdagen
1982/83. 1 samt. Nr 137

Prop.
1982/83:137 2

1
Förslag till

Lag
om ändring i radiolagen (1966:755)

Härigenom
föreskrivs att 5 § radiolagen (1966:755)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

5f

De
företag som regeringen bestämmer (programföretag) ha rätt att sända radioprogram
i mndradiosändning från sändare här i landet.

Varje
programföretag avgör ensamt vilka radioprogram som skola förekomma i mndradiosändning
som företaget anordnar. Härvid skall programföretaget iakttaga bestämmelserna
i 6 § och 7 § andra stycket.

Radioprogram
i mndradiosändning som har upptagits trådlöst på centralantennanläggning får
utan särskilt tillstånd sändas vidare tiU mottagare inom fastighet som är
ansluten till anläggningen.

Om
rätt att sända program i vissa lokala mndradiosändningar finns särskilda
föreskrifter i närradiolagen (1982:459).

Om
rätt att sända radiotaltid- Om rätt att sända radiotidningar

ningar finns föreskrifter i lagen finns föreskrifter i/age« (798/.-JOS)

(1981:508) om radiotaltidningar. om radiotidningar.

Denna
lag träder i kraft den I juli 1983.

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1981:508) om radiotaltidningar

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1981:508) om radiotaltidningar dels att i 2, 3, 6
och 7 §§ ordet "radiotaltidning" i olika böjningsformer skall bytas
ut mot "radiotidning" i motsvarande form, dels att lagens mbrik samt
1 och 4 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Lag
om radiotaltidningar Lag om radiotidningar

l§

I denna lag förstås med radiotal- I denna lag förstås med radio

tidning en för synskadade avsedd, i tidning en för synskadade avsedd, i

mndradiosändning uppläst version mndradiosändning sänd version av

av en sådan allmän nyhetstidning en sådan allmän nyhetstidning som

som trycks och som har dagspress- trycks och som har dagspresska-

karaktär (förlagan). raktär (förlagan).

1
denna lag förstås med mndradiosändning detsamma som i radiolagen (1966:755).

'
Lagen omtryckt 1972:240. Senaste lydelse 1982:458.

Prop.
1982/83:137

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Radiotaltidningen
skall helt eller delvis återge texten i förlagan. Högst hälften av
sändningstiden vid ett sändningstillfälle fär användas för annonsmaterial ur
förlagan. Sändning av annönsmaterial får dock endast ske om ljudet är
förvrängt eller innehållet kodat.

Utöver material som förekommer i förlagan får radiotaltidningen
endast innehålla uppgifter om hur materialet i sändningen disponerats.

Radiotidningen
skall helt eller delvis återge texten i förlagan. Sändning av annönsmaterial
får endast ske om ljudet är förvrängt eller innehållet kodat. Om en radiotidning
inte återger all redaktionell text iförlagan, får högst hälften av
sändningstiden vid ett sändningstillfälle användas för annonsmaterial.

Utöver
material som förekommer i förlagan får radiotidningen endast innehålla
uppgifter om hur materialet i sändningen disponerats.

Denna lag träder i kraft den I juli 1983.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:521) om ansvarighet fiir
taltidningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:521) om
ansvarighet för taltidningar

dels att i 2-7, 9-11 och 14 §§ orden
"taltidning", "radiotalfidning" och "kassettaltidning"
i olika böjningsformer skaU bytas ut mot "radio- eller
kassettidning", "radiotidning" respekfive "kassetfidning"
i motsvarande form,

dels att
lagens mbrik samt 1, 8, 12 och 13 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Lag om ansvarighet för taltidningar

Denna lag gäller yttrandefriheten i sådana radiotaltidningar,
söm avses i lagen (1981:508) om radiotaltidningar, och sådana kassettal-tidningar
som anges i andra stycket.

Med kassettaltidning förstås i denna lag en för synskadade
avsedd, uppläst version av en periodisk skrift som ges ut här i landet
(förlagan), under förutsättning att

' Senaste lydelse 1982:520. 11 Riksdagen 1982183. 1 saml.
Nr 137

l §

Föreslagen
lydelse

Lag om ansvarighet för radio- och kassettidningar

Denna lag gäller yttrandefriheten i sådana radiotidningar,
som avses i lagen (1981:508) om radiotidningar, pch sådana kassettidningar som
anges i andra stycket.

Med kassettidning förstås i denna lag en för synskadade
avsedd version av en periodisk skrift som ges ut här i landet (föriagan), under
förutsättning att ägaren av den pe-

Nuvarande
lydelse

ägaren av den periodiska skriften sprider eller låter
sprida denna version i form av ljudinspelning på kassettband. Lagen
tillämpas på en kassettaltidning endast i den utsträckning denna innehåller
material ur förlagan samt uppgifter om hur detta material har disponerats
vid uppläsningen. Bestämmelsema i 4 § och 13 § första stycket tillämpas dock
även på annat material i kas-settaltidningen.

Föreslagen lydelse

riodiska skriften sprider eller låter sprida denna version
i form av kassettband eller annan sådan upptagning som kan läsas, avlyssnas
eller på något annat sätt uppfattas endast med ett tekniskt hjälpmedel. Lagen tUlämpas
på en kassettidning endast i den utsträckning denna innehåller material ur föriagan
samt uppgifter om hur detta material har disponerats. Bestämmelserna i 4§ och
13 § första stycket fillämpas dock även på annat material i kassettidningen.

I frågor som inte behandlas i denna lag gäller vad som
föreskrivs i andra författningar.

8§

Frågor som
rör missbruk av yttrandefriheten i en taltidning skall bedömas efter samma
grunder som enligt 1 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen gäller för bedömningen
av missbmk av tryckfriheten.

Den som är ansvarig enligt 5 eller 7 § för en taltidning skaU
anses ha haft kännedom om innehållet i taltidningen och ha medgett att denna
sändes i radio eller spreds i form av kassettband.

Frågor som
rör missbmk av yttrandefriheten i en radio- eller kassettidning skall bedömas
efter samma grunder som enligt 1 kap. 4§ tryckfrihetsförordningen gäller för
bedömningen av missbmk av tryckfriheten.

Den som
är ansvarig enligt 5 eller 7 § för en radio- eller kassettidning skall anses ha
haft kännedom om innehållet i denna tidning och ha medgett att denna sändes i
radio eller spreds i form av kasettband eller annan upptagning.

Myndigheter
och andra allmänna organ får inte efterforska den som är författare eller annan
upphovsman till innehållet i en taltidning eller den som har framställt en
tal-tidning i vidare mån än som krävs för ett åtal eller annat ingripande som
inte strider mot denna lag. Får efterforskning förekomma, skall därvid beaktas
den tystnadsplikt som är föreskriven i 11 §.

Myndigheter
och andra allmänna organ får inte efterforska den som är författare eller annan
upphovsman till innehållet i en radio- eller kassettidning eller den som har
framställt en sådan tidning i vidare mån än som krävs för ett ätal eller annat
ingripande som inte strider mot denna lag. Får efterforskning förekomma, skaU
därvid beaktas den tystnadsplikt som är föreskriven i II §.

Ägaren till en periodisk skrift som utgör förtaga till en radiotaltidning
skall se tUl att varje sänd-

Ägaren
till en periodisk skrift som utgör förlaga till en radiotidning skall se till
att varje sändning

Prop.
1982/83:137

Nuvarande lydelse

ning av radiotaltidningen spelas in och att inspelningen
bevaras minst sex månader frän sändningen. Ägaren till en periodisk skrift som
utgör förlaga till en kassettaltidning skall bevara ett exemplar av varje
nummer av kassettaltidningen minst sex månader från den dag då numret lämnades
ut för spridning.

Rätt att kostnadsfritt ta del av en sådan inspelning och
få en utskrift av vad som har yttrats i taltidningen har

1. justitiekanslem,

2. en enskild som anser att ett

yttrandefrihetsbrott mot honom har

begåtts i taltidningen eller att han

har lidit skada på gmnd av ett ytt

randefrihetsbrott i taltidningen, om

det inte är uppenbart att han inte

berörs av innehåUet i denna på ett

sådant sätt att han kan vara målsä

gande.

Föreslagen lydelse

av radiotidningen spelas in och att inspelningen bevaras
minst sex månader från sändningen. Ägaren till en periodisk skrift som utgör
förlaga till en kassettidning skall bevara ett exemplar av vaije nummer av
kassettidningen minst sex månader från den dag då numret lämnades ut för
spridning. Ägaren skall också se till att en sådan upptagning av en radio-
eller kassettidning kan avläsas, avlyssnas eller uppfattas på något annat
sätt.

Rätt att kostnadsfritt ta del av en sådan upptagning och
få en utskrift av vad som har yttrats i radio- eller kassettidningen har

1. justitiekanslem,

2. en enskild som anser att ett

yttrandefrihetsbrott mot honom har

begåtts i radio- eller kassettidning

en eller att han har lidit skada på

grund av ett yttrandefrihetsbrott i

denna tidning, om det inte är up

penbart att han inte berörs av inne

hållet i denna på ett sådant sätt att

han kan vara målsägande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983. Äldre
bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om radiofidningar som har sänts
och kassettidningar som har lämnats ut för spridning före nämnda tidpunkt.

4 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att i 36 kap. 5 och 8 §§ samt 49 kap.
4 § rättegångsbalken' ordet "taltidningar" skall bytas uf mot
"radio- och kassettidningar".

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

Senaste lydelse av 36 kap. 5 § 1982:522. 36 kap. 8 §
1982:522. 49 kap. 4 § 1982:522.

Prop, 1982/83:137 6

5
Förslag till

Lag
om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom
föreskrivs att i 16 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)' ordet "taltidningar"
skall bytas ut mol "radio- och kassettidningar".

Denna
lag träder i kraft den 1 jufi 1983.

Lagen omtryckt 1982: 1106.

Prop. 1982/83:137 7

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1983-02-23

Närvarande:
statsrådet I. Carlsson, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Leijon, Hjelm-Wallén,
Peterson, Andersson, Boström, Bodström, Dahl, R. Carisson, Holmberg, HeUström, Thunborg

Föredragande:
Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Hjelm-Wallén

Lagrådsremiss
om radiotidningar

1
Inledning

Tidningen
Göteborgs-Posten (GP) har i maj 1982 hemställt att regeringen vidtar åtgärder
för att möjliggöra mndradiosändning av punktskriftstidning för synskadade.

I
mina överväganden av hithörande frågor har jag samrått med taltidningskommittén
(U 1982:05).

2
Nuvarande förhållanden

2.1
Dagstidningar för synskadade

Sedan
mitten av 1970-talet har synskadades organisationer, främst genom Synskadades
riksförbund (SRF), aktivt verkat för att dagsfidningar-nas nyhets- och
opinionsförmedling skall göras fillgänglig för synskadade.

1
regeringens proposition (1976/77:87) om insatser för handikappades kulturella
verksamhet framhöll föredraganden att det är angeläget att samhället gör det
lättare för synskadade att ta del av det allmänna informafionsutbudet. 1
enlighet med denna strävan har en försöksverksamhet med laltidningsutgivning
hos tre dagstidningsföretag fått statliga bidrag ur allmänna arvsfonden.
Försöksverksamheten har utvärderats på regeringens uppdrag och förslag avseende
en vidareutveckling av verksamheten lades fram i betänkandet (Ds U 1982:2)
Dagstidningar för synskadade. Med utgångspunkt i dessa förslag beslöt riksdagen
våren 1982 dels att 10 milj. kr. skulle anslås för stöd fill taltidningar, dels
att en kommitté skulle tillsättas för att pröva ansökningar och fördela bidrag
från anslaget samt

Prop. 1982/83:137 8

bedriva
ett ytterligare utrednings- och utvecklingsarbete rörande slöd fill talfidningar(prop.
1981/82:129, KU 1981/82:31, rskr 1981/82:409). Denna kommitté, taltidningskommittén
(U 1982:05), har därefter tillkallats med stöd av regeringens bemyndigande den
17 juni 1982.

2.2
Rätten att sända radiotaltidningar

De
gmndläggande reglema om mndradio återfinns i radiolagen (1966:755). Radiolagen innehåUer
bl.a. regler om vem som har rätt att sända radioprogram i mndradiosändning och
regler om hur denna rätt skall utövas. Lagen inleds med definitioner av vissa
begrepp såsom radioprogram och mndradiosändning. Med radiolagens definitioner
blir radiodistribution av en för synskadade avsedd version av en dagstidning
en mndradiosändning av ett radioprogram (se närmare härom i prop. 1980/81:166 s.

5 0.

Enligt
5 § radiolagen har de företag som regeringen bestämmer (programföretag) rätt
att sända radioprogram i mndradiosändning från sändare här i landet. I 6 §
föreskrivs att rätten att sända radioprogram skall utövas opartiskt och sakligt
och med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet
skall råda i mndradion. Vidare föreskrivs att programföretag i
programverksamheten skall hävda det demokratiska statsskickets gmndidéer och
principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och
värdighet. Härtill anges vissa föreskrifter som får intas i avtal mellan
regeringen och programföretagen och utgöra villkor för sändningsrätten. Sädan
föreskrift är bl. a. skyldighet att sända beriktigande och genmäle samt förbud
mot kommersiell reklam. 1 7§ återfinns bl. a. en bestämmelse om
programgranskning av radionämnden.

Sändningar
av dagstidningar kan emellertid inte ske med stöd av radiolagen annat än i
begränsad omfattning. De krav på opartiskhet och saklighet som radiolagen
uppställer kan inte upprätthållas vid sändning av en tidnings innehåll,
eftersom motsvarande krav inte gäller vid framställning av tidningen. För att
göra det möjligt att sända dagstidningar i radio antog riksdagen år 1981 lagen
(1981:508) om radiotaltidningar. Lagen föreskriver undantag från radiolagens
krav på opartiskhet och saklighet och innehåller även andra avvikelser från
radiolagen.

1
lagen om radiotalfidningar förstås med radiotaltidning "en för synskadade
avsedd, i mndradiosändning uppläst version av en sådan allmän nyhetsfidning som
trycks och som har dagspresskaraktär (föriagan)". Radiotaltidningar får
inte sändas utan medgivande av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer. Tillstånd ätt sända en radiotaltidning ges till ägaren av förlagan.
Tillstånd får meddelas endast om förlagan utkommer minst en gång i veckan och
om förlagan — såvida inte särskilda skäl föranleder annat - under det senaste
året haft en upplaga som genomsnittligt överstiger tvåtusen exemplar per utgivningstillfalle.
Radiotaltid-

Prop.
1982/83:137 9

ningen
skall helt eller delvis återge texten i förlagan. Högst hälften av sändningstiden
vid ett sändningsfillfalle får användas för annonsmaterial ur förlagan.
Sändning av annonsmaterial får dock endast ske om ljudet är förvrängt eller
innehållet kodat. Utöver material som förekommer i föriagan får radiotaltidningen
endast innehålla uppgifter om hur materialet i sändningen disponeras.
Tillståndet att sända en radiotaltidning får endast förenas med villkor
avseende sändningstid samt placeringen, frekvensen och effekten hos sändaren.
För radiotaUidningar gäller inte 6 och 7 §§ radiolagen. Sändningstillständet
kan återkallas om den som fått det bryter mot lagen om radiotaltidningar eller
mot villkor för tillståndet. Slutligen finns bestämmelser om att den som bryter
mot villkor för tillståndet skall dömas fill böter.

2.3
Ansvarighetsfrågor

Sedan
länge regleras de frågor som gäller ansvaret för tryckta skrifter i tryckfrihetsförordningen
(TF, omtryckt 1982:941). TF innehåller särskilda bestämmelser om ansvaret för
periodiska skrifter, dvs. bl. a. sådana dagstidningar vilkas innehåll får
återges i form av radiotalfidningar (se närmare härom i t. ex. prop.
1981/82:164 s. 11 f).

För
att det skydd som TF sålunda ger den tryckta förlagan inte skall urholkas
därför att denna återges i form av en radiotaltidning antog riksdagen är 1981
lagen (1981:509) om ansvarighet för radiotalfidningar. Denna lag innebar —
något förenklat uttryckt — att de regler som gällde för den tryckta förlagan
skulle tillämpas också i fråga om en radiotaltidning.

Genom
lagen (1982:521) om ansvarighet för talfidningar, som fr.o.m. den I juli 1982
ersatte I98I års lag, utvidgades detta skydd tUl att omfatta också kassettaltidningar.
Dessa skiljer sig från radiotaltidningar genom att de sprids i form av färdiginspelade
kassettband och alltså inte sänds i radio. I fråga om det närmare innehåUet i
1982 års lag hänvisar jag till prop. 1981/82:164.

3
Bakgrund

Inläsning
av tidningsmaterial på bandkassetter är den metod som har använts mest för att
förmedla dagsfidningar till synskadade. Det finns också andra metoder. Vissa
synskadade läser t. ex. punktskrift. Med datateknik kan tidningsmaterial överföras
till punktskrift. Denna möjlighet har bl.a. utvecklats och prövats i ett försök
i Göteborg.

I
samarbete med Chalmers tekniska högskola m.fl. utarbetade GP år 1979 en
särskild teknik för att förmedla tidningens innehåll till ett begränsat antal
synskadade. Metoden bygger på företagets nya sättningsteknik, som innebär att
all textmassa lagras för fotosättning i tidningens sätteridator.

Prop.
1982/83:137 10

I
försöket rensades den lagrade texten frän-all sättningsteknisk information. En
mikrodator kopplad till sätteridatom styrde läsningen av tidningstext från ett
magnetband och styrde också en automafisk uppringare. Via telenätet överfördes
informationen till mottagarens telefon. Den överförda informationen lagrades
hos mollagaren på en datakassettbandspelare. En ' mikrodator styrde avläsningen.
Texten presenterades för den synskadade på en punktskriftsterminal. Terminalen
hade en enkelradsdisplay för punktskrift utmstad med olika enklare sökfunktioner.

Försöket
visade att datoriserad sättningsteknik med viss utbyggnad kan utnyttjas för
direktöverföring av tidningstext tUl punktskrift. Metoden innebär att hela
tidningen med undantag av bilder och grafiskt material kan överföras till
synskadade utan särskilda urval och nedkortningar.

GP
planerar nu i samarbete med Chalmers tekniska högskola och SRF ett projekt för
att vidareutveckla metoder för överföring av textmassa från tidningamas sätteridatorer
tUl enskilda synskadade. Rensning av sättningsinformation skall nu göras i en
mikrodator ansluten till tidningens dator och inte i själva sätteridatom som
tidigare. På sä sätt kan systemet bli mindre beroende av olika fidningars utmstning.
Överföring av textmassan hem till synskadade planeras ske i digitalt kodad form
på frekvensmodu-lerad ultrakortvåg över P 1-nätel, när ordinarie sändningar
slutat för dagen. Detta gör det tekniskt möjligt att snabbt överföra hela
tidningen till ett stort antal läsare. Avläsningen hos mottagaren sker på en punktskriflster-minal
kopplad tiU ett elektroniskt skivminne.

För
radiotaltidningar gäller att det mest omfattande och tidsödande momentet är
sammanställningen av materialet, dvs. redigering och inläsning. I GP:s försöksprojekt
är avläsningen det mest arbetskrävande momentet. På senare år har snabbare
metoder utvecklats i både utsändnings-och mottagarledet. Med datateknik kan man
nu på olika sätt överföra text lill s. k. syntetiskt tal. Genom att göra en
elektronisk modell av talorganet med inprogrammering av samtliga Ijiid och Ijudkombinalioner
i ett språk kan man via elt nätverk av olika program omvandla text till tal.

Systemet
kan innebära etl stort steg framåt belräffande möjligheterna att fillgodose
handikappades informations- och kommunikationsbehov. Det är numera möjligt att
omvandla all textinformation i dataform fill syntetiskt tal. Apparater av
skiftande kvalitet har utvecklats. Nyligen har en avdelning inom slalsföretagsgmppen
presenterat en prototyp till en s. k. talande dator som fungerar bra och är
lätt att uppfatta.

De
närmast ansvariga för forskningen pä området har i sammanhanget visat intresse
för den datoriserade punklskriftsteknik som bl.a. har utvecklats i
Göteborgsprojekten. Denna metod anses kunna få stor genomslagskraft om den
kombineras med enheter för mottagning av syntetiskt tal. Ett sådant system kan
sannolikt vara praktiskt genomförbart inom en nära framtid.

I
det projekterade punktskriftsförsöket och i talsyntestekniken är själva

Prop. 1982/83:137 11

överföringsledet
detsamma. I båda fallen är det fråga om s.k. digital överföring, dvs.
informationen gmpperas i ettor öch nollor i olika datoriserade system och
överförs i digitalt kodad form till mottagaren. Om överföringen kan ske via mndradiosändning
skapas tekniska möjligheter att på ett enkelt sätt sända en tidning till flera
synskadade samtidigt.

4
Föredragandens överväganden

Dagsfidningamas
betydelse i samhäUslivet gmndar sig på medborgarnas behov av information,
orientering och opinionsbildning. Synskadade är f.n. i det närmaste utestängda
från dagstidningar. Det är angeläget att synskadades tillgång till den breda
information och de mångsidiga opinionsyttringar som erbjuds av dagsfidningar
förbättras.

Samfidigt
som vissa steg i sådan riktning har tagits har den tekniska utvecklingen gått
snabbt. Möjligheterna att överföra tryckt information till sådana medieformer
som kan utnyttjas av synskadade är i dag avsevärt bättre än bara för några år
sedan. Intill nyligen har det naturliga tillvägagångssättet varit att läsa in
information pä band och distribuera dessa till synskadade. Genom att mndradion
år 1981 öppnades för upplästa versioner av dagsfidningar skapades bättre
möjligheter för en effektiv och relativt billig distribution och spridning av
innehållet i dagstidningar till synskadade.

För
egen del anser jag att del är viktigt att statsmakterna bidrar till att skapa
möjligheter för att förbättra synskadades tillgång till informafion. De beslut
av regering och riksdag som har lett till alt upplästa versioner av dagstidningar
under vissa förutsättningar får distribueras över FM-nätet återspeglar denna
strävan. Från samma utgångspunkt är det enligt min mening naturligt att
radiosändning fär användas även för andra metoder atl överföra dagstidningar
till synskadade.

Jag
fömtsätter atl taltidningskommittén inom ramen för sitt utredningsuppdrag
följer utvecklingen på området. Jag utgår från alt de upphovsrättsliga frågor
som kan uppkomma i sammanhanget löses mellan berörda parter. De berörs därför
inte vidare i det följande.

Lagen
om radiotaltidningar avser som jag tidigare har nämnt endast upplästa versioner
av dagstidningar. För mndradiosändning av en tidning i digitalt kodad form
krävs emellertid samma avvikelser från radiolagens regler som för mndradiosändning
av en uppläst version av tidningen. Lagen om radiotaltidningar bör därför
ändras så att reglerna gäller för sändningar av dagstidningar oberoende av om
de läses upp eller om någon annan metod används vid sändningen av innehållet.
Benämningen radiotaltidning bör ersättas med ordet radiotidning.

Det
finns dock en gmndläggande skillnad mellan en radiotaltidning och en
dagstidning som överförs pä annat sätt, t. ex. med den datateknik som

Prop.
1982/83:137 12

jag
tidigare har redogjort för. En radiotaltidning är en redigerad och nedkortad
version av en förlaga. I de datatekniska projekten beräknas hela fidningen med
undantag av visst grafiskt material, bilder, serier o. d. kunna överföras till
synskadade. Detta innebär alt t.ex. frägan om andelen annonser i en sändning
kan behöva prövas utifrån delvis andra fömtsättningar.

Enligt
gällande lag får en radiotaltidning innehålla annonser motsvarande högst
hälften av sändningstiden vid ett sändningsfillfäUe. Denna möjlighet att sända
reklam i etern har införts med hänsyn fill uttryckliga önskemål från
synskadade om fillgång till dagstidningars annonsmaterial. För att förhindra
att andra än synskadade skall ta del av informationen föreskriver lagen att
ljudet skall vara förvrängt eller innehållet kodat, vilket kräver särskild mottagarapparatur.

Synskadades
krav på tillgång till dagstidningarnas annonser påverkas inte av hur eller i
vilken form materialet överförs. Därför bör samma grundläggande princip om att
annonser får sändas gälla oavsett vilken teknik som används vid sändningen av
innehållet i tidningen.

När
det gäller frågan om andelen annonser av den totala materialmängden vill jag
anföra följande. Huvudtanken bakom statsmakternas åtgärder på taltidningsområdet
är att synskadade skall få tUlgång till dagstidningarnas nyhetsförmedling och
opinionsbildning för atl bli bättre delaktiga i samhällslivet. Radiotaltidningar
omfattar av prakfiska skäl en myckel begränsad del av den tryckta förlagans
information, vanligen ca 5-10%. Den gräns som statsmaktema har satt för mängden
annonser i en radiotaltidning.kan bl.a. ses som ett uttryck för ambitionen att
en försvarlig del av den relativi sett begränsade information som ryms i en radiotaltidning
skall återge förlagans nyhets- och opinionsförmedling.

Med
andra former av överföring av dagstidningar förhåller det sig annorlunda.
Datatekniken medger t.ex. överföring av all text i en tidning. Den största
fördelen är just alt ingen redaktionell bearbetning av materialet behövs,
vilket f. ö. skulle fördyra och komplicera tekniken. Synskadade kan alltså få tUlgång
fiU i det närmaste samma tidning som seende. Detta innebär ett stort steg mot
ökad jämställdhet mellan synskadade och seende. Vidare innebär det att
särskilda åtgärder för atl slå vakt om tidningens nyhets- och
opinionsförmedling inle behövs. Av dessa skäl bör enligt min mening någon
bestämd gräns för annonsinnehållet i sädana sändningar inte förekomma.

Det
bör i sammanhanget påpekas att för datatekniska former av överföring gäller
att hela metoden bygger på digitalisering av informationen. Tekniken som sådan
innebär en högre krypteringsgrad än vad som har föreskrivits för annonser i
lagen om radiotalfidningar. Tekniken kräver en mottagarapparatur som är högt
specialiserad. Dessa faktorer borgar enligt min mening för en strikt
begränsning av mottagningen till den avsedda gruppen, dvs. synskadade med
specialapparatur. Möjligheterna för utom-

Prop.
1982/83:137 13

stående
att ta del av sändningarna torde vara i det närmaste obefintliga.

Rätten
att överföra annonsmaterial i en dagsfidning utan någon volymminskning bör
emellertid inskränkas till sådana former för överföring som omfattar förlagans
hela redaktionella lextinnehåll. Regeln om högst 50% annonser bör kvarstå i
fråga om överförda tidningar som omfattar endast en begränsad del av förlagans
redaktionella text. Även om en uppläst radiotidning normalt endast återger ca 5
- 10% av förlagan bör enligl min mening begränsningsvillkoret för annonsdelen
gälla för alla versioner som är särskilt redigerade, dvs. även sådana som kan
innehålla mer än 10% av förlagans totala material. På så sätt säkerställs atl
en omfattande annonsåtergivning endast kan ske i fråga om överförda tidningar
som återger förlagans hela redaktionella textinnehåll.

Jag
föreslår därför att regeln om 50% annonser skall gälla för versioner av
dagstidningar som inte innehåUer all redakfionell text i föriagan. Till den redaktionella
texten räknas då inte bilder, eller lUl bilder hörande särskilda mbriker och bildtexer,
och inte heller grafiskt material eller material som kan karaktäriseras såsom
grafisk utsmyckning (ramar, pilar, etc). I före-kommade fall skall detta vUlkor
prövas genom en jämförelse av textinnehållet i den överförda versionen och den
tryckta förlagan. Med denna bestämmelse blir en nära nog fullständig överföring
av en tidnings redaktionella textinnehåU en fömtsättning för rätten att få
sända tidningens annönsmaterial utan andra begränsningar än dem som bestäms av
överföringsmetodens tekniska möjligheter.

För
särskilt redigerade versioner bör alltjämt gälla att andelen 50% annonser skaU
mätas såsom hälften av den totala sändningstiden vid varje sändningsfillfalle.
Jag vUl framhålla att denna bestämmelse fömtsätter att samma
överföringshastighet används genom hela sändningen. Det fmns tekniska
möjligheter att variera överföringshastigheten i en sändning. Genom att sända
olika typer av material olika snabbt kan man renl tekniskt variera
informationsutbudet inom ramen för en och samma sändning. Gällande bestämmelser
lämnar inget utrymme för etl sådant utnyttjande av sändningsfiden vid ett
sändningstillfälle.

Efter
samråd med chefen för justitiedepartementet får jag vidare anföra följande
beträffande de frågor som rör ansvarigheten för de versioner av dagstidningar
som är avsedda för synskadade.

De
ändringar somjag har förordat beträffande lagen om radiotaltidningar bör
medföra vissa följdändringar i lagen om ansvarighet för taltidningar. I första
hand bör uttrycket radiotaltidning ersättas med ordet radiotidning. I konsekvens
härmed bör begreppet kassettaltidning bytas ut mot kassetttidning. Någon
lämplig gemensam beteckning på dessa två tidningstyper finns knappast.
Begreppet taltidning, som nu avser bäde radiotaltidningar och kassettaltidningar,
bör därför utgå och lagen ges mbriken lag om ansvarighet för radio- och kassetfidningar.
Motsvarande ändring bör göras på de ställen i lagen där ordet laltidning
förekommer.

Prop. 1982/83:137 14

I
sammanhanget vill jag föreslå två mindre ändringar av saklig natur. Det kan
tänkas bli aktueUt att innehållet i dagsfidningar. sprids i form av kassettband
eller andra liknande tekniska upptagningar som innehåller annat än
ljudinspelningar, t.ex. upptagningar på datormedium som hos mottagaren av
kassetten e. d. kan omvandlas till hörbar form eller på annat sätt så att
innehållet kan uppfattas av en synskadad. Därför bör det i bestämningen av del
nya begreppet kassetfidning inte bara ingå alt det skall vara fråga om en
uppläsning som sprids i form av en ljudinspelning pä kassettband. Även andra
sädana upptagningar som kan uppfattas endast med nägol tekniskt hjälpmedel bör
alltså utgöra en kassetfidning, om övriga villkor i lagen är uppfyllda.

Ägaren av den periodiska
skrift som är förlaga till en radio- eller kassetttidning är f. n. skyldig att
bevara en inspelning av radiotaltidningen eller ett exemplar av
kassettidningen. Syftet med denna skyldighet är att man i efterhand skall kunna
ta del av fidningens innehåll. Om som nu förordas datorteknik skall kunna
användas vid spridningen av innehållet i en radio-eller kassettidning, bör den
periodiska skriftens ägare vara skyldig att också se fill att radio- eller
kassettidningen kan läsas, avlyssnas eller uppfattas på något annat sätt.
Ägaren skaU således ha fillgång till t.ex. program för att få en utskrift av datorlagrad
information samt den tekniska utmstning som krävs för utskriften.

Eftersom
lagen om ansvarighet för taltidningar föreslås få ändrad mbrik, bör
följdändringar göras i de paragrafer i rättegångsbalken och sekretesslagen
(1980:100, omtryckt 1982:1106) där det finns hänvisningar tiU lagen.

5 Upprättade
lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom utbildningsdepartementet upprättats
förslag till

1. lag
om ändring i radiolagen (1966:755),

2.
lagom ändringi lagen (1981:508)
om radiotaUidningar,

3.
lag om ändring i lagen
(1982:521) om ansvarighet för talfidningar,

4.
lag om ändring i
rättegångsbalken och

5.
lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100).

Lagförslagen
3-5 har upprättats i samråd med chefen för jusfitiedepartementet. Förslagen
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga'.

6 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen.

'
Bilagan har uteslutits här då den är likalydande med de förslag som är fogade till
propositionen.

Prop.
1982/83:137 15

7 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1982/83:137 16

Utdrag

Lagrådet protokoll

vid
sammanträde 1983-03-08

Närvarande:
f.d. jusfitierådet Petrén, jusfitierådet Rydin, regeringsrådet Brink.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 23 febmari 1983 har regeringen på
hemställan av statsrådet Hjelm-Wallén beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag till

1.
lag om ändring i radiolagen
(1966:755),

2.
lag om ändring i lagen (1981:508)
om radiotaltidningar,

3.
lag om ändring i lagen
(1982:521) om ansvarighet för talfidningar,

4.
lag om ändring i
rättegångsbalken,

5.
lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100).

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Britt-Marie Blanck.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet: Lagrådet lämnar förslagen
utan erinran.

Prop.
1982/83:137 17

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1983-03-17

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Rainer,
Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström

Föredragande:
statsrådet Göransson

Proposition
om radiotidningar m. m.

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande' över förslagen till

1.
lag om ändring i radiolagen
(1966:755),

2.
lag om ändring i lagen (1981:508)
om radiotaltidningar,

3.
lag om ändring i lagen (1981:521)
om ansvarighet för taltidningar,

4.
lag om ändring i
rättegångsbalken och

5.
lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100).

Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet
har ingen erinran mot de i remissen föreslagna ändringarna.

För
egen del får jag anföra följande. De nu föreliggande förslagen innebär endast atl
reglema för distribution i etern av dagsfidningar för synskadade utvidgas till
att gälla även för andra överföringsmetoder än direkt uppläsning ur förlagan.
Försök med distribution av radiotidningar i annan än uppläst form kan härigenom
komma till stånd. Detta kan bl.a. ge ett bredare underlag för taltidningskommitténs
(U 1982:05) överväganden och bedömningar av frågor angående
dagstidningsförsörjningen för synskadade. Lagförslagen är ytterligare ett steg
i statens strävan att förbättra synskadades fillgång fill innehållet i
dagstidningar.

I
lagförslagen ersätts benämningen radiotaltidning med radiotidning och benämningen
kassettaltidning med kassettidning för att benämningarna skall få den förordade
vidare innebörden. 1 konsekvens med dessa ändringar bör de av riksdagen
godkända riktlinjerna för det statliga stödet till taltidningar (prop.
1981/82:129, KU 1981/82:31, rskr 1981/82:409) ändras i motsvarande
utsträckning. Om detta förslag godtas avser jag att föreslå regeringen att taltidningskommitténs
uppdrag att fördela bidrag till dagstidningar för synskadade utvidgas till att
omfatta alla former av radio- och kassettidningar i enlighet med de nu
föreslagna definitionerna. ' Beslut om lagrådsremiss fattat vid
regeringssammanträde den 23 februari 1983.

Prop.
1982/83:137 18

Jag
hemställer att regeringen föreslår nksdagen att dels anta de av lagrådet
granskade förslagen, dels godkänna de av mig förordade ändringarna i
riktlinjerna för stafiigt stöd fill laltidningar.

Regenngen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop.
1982/83:137 19

Innehåll

Propositionens
huvudsakliga innehåll........................ 1

Lagförslag
......................................................... ... 2

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 23 febmari 1983 7

1
Inledning ........................................................ 7

2
Nuvarande förhåUanden .................................. ... 7

3
Bakgmnd ...................................................... 9

4
Föredragandens överväganden ........................... . 11

5
Upprättade lagförslag ....................................... . 14

6
Hemställan ..................................................... . 14

7
Beslut .......................................................... . 15

Utdrag
av lagrådets protokoll den 8 mars 1983 ....... . 16

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1983 ... 17

Noistedts Tryckeri, Stockholm 1983