Prop. 1982/83:138

Prop.
1982/83:138

Regeringens proposition

1982/83:138

om
vissa materielunderhållsfrågor inom försvaret;

beslutad
den 17 mars 1983.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

CURT
BOSTRÖM

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
proposifionen föreslås en ny organisation för underhållet av s. k. marktelemateriel
och för försvarsmaktens reservmaterielförsörjning. Resursema för underhåll av marktelemateriel
blir gemensamma för försvarsmakten och leds av verkstadsförvaltningarna i
militärområdena. För försvarsmaktens reservmaterielförsörjning organiseras en
särskild enhet inom försvarets materielverk. Enheten kommer att ingå i någon av
verkels nuvarande huvudavdelningar.

Förändringarna
av försvarels materielunderhåll väntas leda till årliga besparingar om minst
100 mUj. kr. i slutet av 1980-talet.

1 Riksdagen 1982/83. I samt. Nr 138

Prop.
1982/83:138 2

Utdrag

FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1983-03-17

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Rainer,
Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström

Föredragande:
statsrådet Boström

Proposition
om vissa materielunderhållsfrågor inom försvaret.

1
Inledning

Med
stöd av regeringens bemyndigande i december 1980 tillkallade dåvarande chefen
för försvarsdepartementet en särskild utredare' för alt granska försvarets materielunderhåll.
Utredaren skulle föreslå uppgifter, organisation och dimensionering för
försvarsmaktens underhällsresurser samt ange områden där besparingar ansågs
möjliga. Utredaren, som tog namnet 1980 års underhållsutredning, överlämnade i
september 1981 delbetänkandet (Ds Fö 1981: 7) Försvarets materielunderhåll
under 1980-ta-let. 1 betänkandet redovisas en grundsyn på hur försvarsmaktens materielunderhåll
bör organiseras och dimensioneras samt en bedömning av besparingsmöjligheterna
inom organisationen.

Utredningen
fick i januari 1982 tilläggsdirektiv (Dir. 1982: 2). Enligt dessa skulle
utredningen i en andra etapp bl. a. precisera dimensioneringen och
organisationen av underhållsresurserna.

Med
utgångspunkt i delbetänkandel lämnade dåvarande departementschefen i
propositionen om säkerhels- och försvarspolitiken samt totalförsvarels
fortsatta utveckling (prop. 1981/82: 102 bil. 2) sin syn på vissa principer för
underhållet av försvarels materiel. Sålunda anfördes att krigsorganisationens
krav måste utgöra grunden för utformningen av underhållsfunktionerna.
Underhållsåtgärderna borde delas upp i en främre och en bakre del. Försvaret
självt borde organisera underhållsresurserna där särskilda krav på kompetens,
beredskap och sekretess ställs, medan övrigt underhäll borde kunna köpas eller
utföras med egna resurser. Vidare förordades att det s. k.
huvudverkstadsbegreppet ersätts med begreppen tekniskt underhållsstöd och
centralt materielunderhåll samt alt de nuvarande huvudverkstadsavtalen ersätts
med andra former av långsikliga avtal. Föredraganden förordade också alt elt centraliserat/regionaliseral
ap-

'
Dåvarande överdirektören Alf Resare.

Prop.
1982/83:138 3

paralunderhåll
införs stegvis samt att förvaltning och underhåll av olika flygplansversioner
och av helikoptrar samordnas. Riksdagen hade inte någol att erinra mot den förordade
inriktningen (FöU 1981/82: 18, rskr 374).

En
sammanfattning av nuvarande organisation och indelning av materielunderhållet
inom försvarsmakten bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I.

Utredningen
överlämnade i september 1982 slutbetänkandet (Ds Fö 1982: 3) Försvarets materielunderhåll
under 1980-talet: Uppgifter, organisation och dimensionering. En
sammanfattning av slulbetänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 2.

Belänkandet
har remissbehandlats. En sammanfattning av remissyttrandena bör fogas till
protokollet i delta ärende som bilaga 3.

2
Föredragandens överväganden 2.1 Allmänt

Inledningsvis
vUl jag la upp vissa gmndläggande förutsättningar för försvarsmaktens materielunderhåll
under 1980-talet.

De
totala kostnaderna för materielunderhållet utgör f. n. ca 3 000 milj. kr. per
år i prisläget febmari 1982. Huvuddelen härav, knappt 1 800 milj. kr., ulgör s.
k. löpande underhåll. Kostnaden innefattar främst underhåll som utförs vid
försvarels verkstäder, vissa löner vid förband och vid försvarets materielverk
samt tekniskt konsultstöd. Återstoden utgör underhällsinvesleringar som tiU
största delen innefattar centralt vidtaget materielunderhåll,
underhållsmodifieringar samt anskaffning av reservdelar och utbytesenheter.

Enligt nuvarande planering
beräknas de totala underhållskostnaderna successivt minska under 1980-talet. I
den prognos som 1980 års underhållsutredning redovisar uppgår kostnaderna
under budgetåret 1991/92 till ca 2 660 milj. kr. Flera förhållanden samverkar
till den väntade nedgången. Behovet av underhåll minskar dels till följd av att
ny materiel blir mindre underhållskrävande och mer tillföriitlig, dels genom
besparingar från ett slort antal inplanerade rationaliseringsprojekt. Vidare
minskar underhållsinvesteringarna genoni färre framtida stora
modifieringsobjekt inom armén och marinen samt genom en minskad anskaffning av utbylesenheter
vid flygvapnet. 1980 års underhåUsulredning har visat på betydande besparingsmöjligheter
utöver den planerade nedgången i underhällsvolymen.

Jag
anser det nödvändigt att i största möjliga utsträckning la till vara dessa ytteriigare
besparingsmöjligheter. Jag vill ocksä peka pä betydelsen av att ta till vara
besparingsmöjligheterna enligt de principer som framgår av utredningen (K
1976:01) om samverkansmöjligheterna hos vissa affärsverks och myndigheters verksladsrörelser
m.m. Som dåvarande departe-

Prop.
1982/83:138 4

mentschefen
framhöll i totalförsvarsproposiiionen (prop. 1981/82: 102 om säkerhets- och
försvarspolitiken samt totalförsvarels fortsatta utveckling) mäste en så stor
del som möjligt av försvarsutgifterna disponeras för åtgärder som ger effekt i
krigsorganisationen. Del är enligt 1982 ärs försvarsbeslut nödvändigt att
vidta åtgärder som ger ytterligare besparingar under perioden 1982/83-1991/92
på 800-1 000 milj. kr. för att kunna uppnå del beslutade sparmålet på 8 000
milj. kr.

Jag delar i aUt väsentUgt
den uppfattning om principerna för underhäll av försvarets materiel som
dåvarande departementschefen gav uttryck för i totalförsvarspropositionen. Jag
bedömer vidare att 1980 års underhållsutredning utgör ett bra underlag för beslul
om de ytterligare åtgärder som mäste vidtas under 1980-talet för att det skall
vara möjligt att förverkliga sparmålet i försvarsbeslutet. Flertalet
remissinstanser har också haft samma uppfattning som utredningen i
principfrågorna.

En gmndläggande fömtsättning
som bör gälla för materielunderhållet är atl de operativa kraven kan
tillgodoses. Som dåvarande departementschefen framhöll i totalförsvarsproposiiionen
bör dock samtidigl verksamheten i fred kunna bedrivas så rafionellt och effekfivt
som möjligt. Detta medför att krigsorganisationens särskilda krav på materielen
måste vägas samman med fredsrationella synpunkter på kapacitet, lokalisering
och minsta möjUga kostnad för alt underhålla försvarels materiel.

En särskild fråga i
sammanhanget är förläggning av materielunderhåll lill ufiandet. Underhåll
utomlands förekommer f. n. endasi i begränsad omfattning. Elt exempel är underhåUet
av flygplan typ Tp 84 (Hercules). För dessa flygplan görs större skrovlUlsyner
och visst underhåll av apparater, bl. a. motorer, utomlands. Utredningen anser
att detta i princip bör undvikas. Starka fredsralionella skäl kan dock
motivera elt fåtal undantag under fömtsättning att de operativa kraven på malerieU
tillgänglighet och uthål-Ughel kan tillgodoses samt att undantagen inte medför beroendeskapande
bindningar. UnderhåU i ullandel är således tänkbart endast i fredstid. Mol
bakgrund av operafiva och beredskapsmässiga aspekter delar jag utredningens
restriktiva uppfattning om underhåll i ufiandet. Jag kommer därför att låta
pröva om det är möjligt att förlägga en större andel av underhållet av flygplan
Tp 84 till Sverige. Detta kan leda till ökad sysselsättning inom landet.

Underhållsutredningen lar
vidare upp frågan om bemanningen av den s. k. främre underhållsnivån. Till den
främre underhållsnivån hänför utredningen liUsyn, service, smärre reparationer
m. m. i nära anslutning till de förband eller enheter där materielen används.
De mera omfattande under-hållsålgärderna vid förbandsbundna verkstäder m. m.
kallar utredningen den bakre underhållsnivån. Jag kommer i fortsättningen atl
använda benämningarna de främre resp. bakre underhållsresurserna. Utredningen anser
att de främre underhållsresurserna uteslutande bör bemannas med militär eller civilmilitär
personal samt värnpliktiga med teknisk utbildning.

Prop.
1982/83:138 5

Skälet
är att dessa resurser bl. a. används i utbildningen av de värnplikfiga, har en
nära anknytning till krigsförberedelsearbetet och ulgör en del av krigsorganisafionen.

Landsorganisafionen
i Sverige (LO) anser del däremot vara fel atl läsa kalegoritiUhörigheten för
den personal som ingår i de främre underhållsresurserna.

Den
personal som ingår i de främre underhällsresurserna fillhör förband såväl i
fred som i krig. Därmed underlättas regleringen av åtskilliga ansvarsfrågor.
Jag anser dock att kategoritillhörigheten inte generellt bör låsas fill att
omfatta enbart militär personal. I arbetet med organisafionen av de främre
underhållsresurserna bör inriktningen bl. a. vara att skapa en sådan avvägning
i fråga om personaluppsättningen för freds- och krigsorganisationen att civil
personal kan ingå i fredsorganisationen. Härutöver anser jag att metoderna för
att följa upp och styra de främre underhällsresursernas arbete bör utvecklas. Bl.a.
bör ekonomiredovisningen medge rättvisande jämförelser mellan de främre och de
bakre underhållsresursernas insatser.

2.2
Försvarsgrenarnas underhållsorganisationér

2.2.1 Armén

Utredningen
anser alt materielunderhållet vid arméns förband inte fungerar helt
tillfredsställande och föreslår vissa ändringar i organisationen för atl
förbättra styming och uppföljning. Sålunda föreslås alt den lokala
underhållsledningen förstärks, bl. a. genom alt materidenheten vid försvarsområdesregementena
omorganiseras. De främre underhällsresurserna förutsätts dä kunna minska något
medan det bakre underhållet vid de förbandsanknutna militärområdesverkstäderna
och vid extema underhållsleverantörer behålls enligt hitlillsvarande
principer.

Överbefälhavaren
och chefen för armén biträder förslaget.

Jag
delar i huvudsak utredningens bedömningar om arméns materielunderhåll.

2.2.2 Marinen

Underhållsutredningen
pekar på ett antal faktorer som bör beaktas inför utformningen av 1980- och 1990-talens
underhållsorganisafion inom marinen. Bl. a. anger utredningen ökade krav på
systemsammanhållning och fillgänglighel för materielen, kvanlitafivt reducerade
underhållsbehov för stridsfartyg samt behov av ökad samordning av lednings- och
underhåUsre-sursema. Som en följd av detta föreslås atl den lokala
underhållsledningen inom marinen ges en likartad organisatorisk stmktur, varvid
en viss personalminskning bedöms möjlig. Enheter för ledning av
fartygsunderhållet bör därför organiseras vid Ostkustens öriogsbas (ÖriB O) i
Muskö och Sydkustens örlogsbas (ÖriB S) i Karlskrona med hänsyn fill hur
underhål-

Prop. 1982/83:138 6

let av stridsfartyg fördelas. Reducerade ledningsorgan bör
organiseras på västkusten och norrlandskusten och integreras med de tekniska
förvaltningarna inom Västkustens militärkommando (MKV) och Norrlands kustartilleriförsvar
(NK). Underhållsledningar för kustartilleriet bör organiseras efter
motsvarande principer och vara sammansatta med hänsyn lill resp.
kustartilleriförsvars behov.

De främre underhållsresurserna föreslås omfatta en
organisation med underhållslag inom flottan, leknikerenheter inom kustartilleriet
samt driftgrupper vid vissa skolor och anläggningar. Utredningen förordar att
de bakre underhållsresurserna förs samman i sex förbandsbundna verkstäder som
ingår i resp. myndighet samt att bakre underhåll köps från bl. a.
Karlskronavarvet AB. I förhållande fill dagsläget samlas de egna verkställande
underhållsresurserna till en organisationsenhet redovisad som s. k. förbandsbunden
verkstad, vid resp. lokala myndighet.

Jag godtar den av utredningen föreslagna utformningen av
marinens underhållsorganisation. Samlidigt delar jag dock chefens för marinen
uppfattning att det i vissa fall kan vara en fördel att inordna vissa servicegmp-per
i de främre underhållsresurserna.

Jag övergår därefter till atl behandla frägan om flottans
fartygsunderhåll.

I sitt delbetänkande föreslog utredningen att underhållet
av stridsfartyg skulle centraliseras till Ostkustens örlogsbas. Sydkustens öriogsbas
och Karlskronavarvet AB fömtsätts få resurser bara för att ge vid sydkusten
baserade fartygsförband erforderligt underhållsstöd samt för att utgöra stomme
till en krigs verkstad.

Flera remissinstanser var kritiska mot detta förslag. Den
dåvarande regeringen var vid detta fillfälle heller inte beredd alt la slällning
till den närmare lokaliseringen av fartygsunderhållel. Regeringen gav därför lill-läggsdirekliv
(Dir. 1982: 2) till utredningen att även belysa ett allernativ där fartygsunderhållel
i slörre utsträckning förlades tiU Karlskronavarvet AB.

Utredningens slutliga förslag innebär att det löpande fartygsunderhållel
saml s. k. eltärs- och treårsöversyner utförs i huvudsak lokalt med hänsyn till
resp. fartygs fredsbasering. Sexärsöversyner samt moderniseringar bör fördelas
typvis mellan Ostkustens örlogsbas och Kariskronavarvet AB. De mest
kvalificerade moderniseringarna, framför allt på ubåtar, fömtsätts bli förlagda
till Karlskronavarvet AB.

Överbefälhavaren liksom chefen för marinen, LO, TCO och Kariskronavarvet
AB godtar dessa principer för fartygsunderhållet.

Även jag anser att utredningens förslag till stridsfartygsunderhåll
kan läggas till grund för genomförande. Fördelningen av fartygstyper till resp.
varv bör dock inte vara låst i detalj för lång fid.

2.2.3 Fiygvapnel

Med utgångspunkt i utredningens första etapp förordade
dåvarande departementschefen i totalförsvarspropositionen (prop. 1981/82: 102
bil. 2)

Prop.
1982/83:138 7

att
förvaltning och underhåll av skilda flygplans- och helikoptertyper skulle
samordnas genom s. k. versionskontor. Vidare förordades att ett centraliserat/regionaliseral
underhåll av apparater, som t. ex. instmment och säkerhetsmateriel, skulle
införas stegvis. Utredningen har i sin andra etapp konkretiserat tidigare
avgivna förslag. Jag behandlar först frågan om versionskontoren.

Utredningen
preciserar uppgifterna för versionskonloren till att främst omfatta planering,
budgetering, uppföljning och styrning av utnyltjandel av flygplan, planering av
försörjningen med motorer och utbytesenheter saml planering av modifieringar
och beläggning vid verkstäder. Versionskontoren kommer därmed att överta vissa
uppgifter från försvarets materielverk och från förenade fabriksverken. Enligt
utredningens mening uppnäs därigenom besparingar. Vid flottiljer utan versionskonlor
föreslås att lokalkontor inrättas för planering på kort sikt av den lokala flygtidsproduk-tionen,
för tekniskt slöd saml för ledning av driften vid fiottiljens verkstad. Utredningen
föreslår alt versionskontor inrättas vid fem flottiljer.

Remissinstanserna
tillstyrker förslaget.

Jag
kan i huvudsak godta utredningens förslag om versionskontor.

Utredningen
anser atl betydande besparingar kan göras om underhållet av säkerhetsmateriel
förläggs till en central extern verkstad och om underhållet av el- och leleapparater
samt instrument fördelas till två regionala verkstäder och en central extern
verkstad.

Liksom
dåvarande departementschefen ansluler jag mig lill utredarens förslag och
förordar ett stegvis införande.

2.3
Vissa gemensamma underhållsområden

2.3.1
Underhåll av marktelemateriel

Enligt
riksdagens beslut (prop. 1970: 110, SU 110, rskr 276 öch prop. 1973: 1 bil. 6, FöU
16, rskr 195) bUdades en för försvarsmakten gemensam organisation för underhåll
och drift av s. k. marktelemateriel. Organisationen består av tre leleservicebaser
(TSB), vilka ingår i luftförsvarsseklor-floltiljerna Skånska flygflottiljen (F
10), Upplands flygflottilj (F 16) och Norrbottens flygflottilj (F 21). Övervägande
delen av teleservicebasernas produktionsresurser är lokaliserade till sju
platser. Teleservicebasernas ledning är samlokaliserad med
produktionsresurserna pä tre platser.

TSB
svarar för underhållet av marktelemateriel inom främst flygvapnet. TSB sköter
också underhållet av vissa för försvaret gemensamma teleanläggningar och
sambandsnät saml, i mindre omfattning, för underhåll av marktelemateriel för
armén, marinen och civilförsvaret. TSB-organisa-tionen har dock inte på det
sätt statsmakterna avsåg utvecklats lill en resurs gemensam för alla
försvarsgrenar.

Underhällsulredningen
föreslär att TSB-organisalionen upphör och alt en ny underhållsstruktur för marktelemateriel
bildas. Underhållet bör en-

Prop.
1982/83:138 8

ligt
utredningen bestå av förstärkta främre resurser vid flygvapnet samt bakre
resurser genom fyra markteleverkstäder som är inordnade i de fyra
sektorflottiljerna F 4, F 10, F 16 och F 21. Ledningsfunktionen bör enligt
utredningen samlokaliseras med resp. sektorflotfilj. 1 fräga om produktionsresurserna
innebär utredningens förslag att dessa samgmpperas med militärområdesverkstäder
och marina verkstäder på Qorton platser i landet. Huvuddelen av de bakre
underhållsresurserna behöver därvid omlokaliseras. Besparingar anses möjliga
inom främst administration, underhållsåtgärder och lokaler.

Överbefälhavaren,
försvarsgrenscheferna, LO och TCO biträder i princip förslaget medan
Centralorganisationen SACO/SR avstyrker det. Försvarets materielverk anser att
den av utredningen föreslagna organisationen inte i avsedd utsträckning kommer
att bli gemensam för försvarsmakten och föreslår därför att den nya markteieorganisationen
för bakre underhåll inordnas i verkstadsförvaltningama i vart och ett av de
sex militärområdena samt i verkstadsenheten i Gofiands militärkommando. Härvid
kan befintlig ledning på regional och lokal nivå utnyttjas och administrationen
samordnas vilket skulle kunna öka besparingarna. Försvarets materielverk har
efter remissbehandlingen av utredningens slutbetänkande ytterligare preciserat
sitt alternativ och föreslår bl. a. att verkstadsförvaltningama förstärks med markteleteknisk
kompetens. Produktionsresurserna fömtsätts bli lokaliserade till i stort de
platser som utredningen har föreslagit. Överbefälhavaren och försvarsgrenschefema
har getts tillfälle att yttra sig över materielverkets förslag.
Överbefälhavaren kan godta förslagel, om produktionsresursema lokaliseras tiU
de fjorton plalser som utredningen har föreslagil. Chefen för flygvapnet och
chefen för marinen avvisar däremot förslaget.

Jag
ansluler mig till utredningens bedömning att det framtida markteleunderhållet
kommer att förändras. Stora underhållskrävande objekt som t. ex. radarstationer
och stridsledningscentraler kommer efter hand atl ersättas med materiel som
kräver mindre underhäll. Tiden mellan olika lillsynsåtgärder kommer atl
förlängas och fjärtövervakning liksom datorstöd utnyttjas i högre grad. Denna
utveckling medför att underhållet övergår lill att mera än f. n. omfatta hela
system, samfidigt som underhållsvoly-men totalt sett minskar. Etl ökat
driftuttag för materielen samt ökade beredskapskrav kan å andra sidan leda till
ökade underhållsinsatser.

Mot
denna bakgmnd anser jag att en uppdelning av underhåUsresurserna för marktelemateriel
i en främre och en bakre del enligt utredningens förslag i princip är lämplig.
Vidare finner jag att de bakre underhållsresurserna bör vara gemensamma för
försvarsmakten och också kunna utnyttjas av civilförsvaret saml - om detta är fill
fördel för försvaret — av kunder utanför försvarssektorn. Enligt min mening
uppnås detta bäst om organisationen undersläUs militärområdenas verkstadsförvaltningar,
varvid dessa, som försvarels materielverk har påpekat, behöver förstärkas med
markte-

Prop. 1982/83:138 9

leteknisk
kompetens. Jag bedömer att en sådan gemensam organisation också lättare kan
anpassas till de framtida förändringarna i underhällsbehovet.

Jag
bedömer att det i stort sett är möjligt att uppnå de besparingar som utredningen
fömtsätter för själva underhållsåtgärderna på radarstationer, teleanläggningar m.
m. Däremot är jag tveksam lill möjlighelerna att uppnå så stora besparingar som
utredningen har angett när det gäUer omstmkturering och omlokalisering av de
bakre underhällsresurserna. Den ökade spridningen kan nämligen enligt min
uppfattning leda tUl behov av investeringar i byggnader, instmment och verktyg
m. m. Spridningen av personalen tiU fjorton platser kan vidare göra det svårt
att utnyttja kvalificerad speciaUslkompelens rationeUt, Detta har också
påtalats av försvarets ra-lionaliseringsinslitut. Denna fråga bör därför
studeras särskill inför övergången till en ny organisation. Omlokaliseringen
av försvarsmaktens gemensamma resurser för markteleunderhåll bör genomföras
successivt och på det sätt som ger de största besparingarna. Valet av
lokaliseringsorter bör övervägas ytteriigare i det fortsatta arbetet. Sålunda
anser jag att det från regionalpolitiska utgångspunkter är lämpligt att behålla
resurser i Ronneby och Luleå samt atl tillföra Karisborg resurser för underhåll
av marktelemateriel.

2.3.2
UnderhåU av helikoptrar

Kostnaderna
för försvarets helikoptemnderhåU uppgår f. n. fill ca 100 milj. kr. per
budgetår. De tre försvarsgrenarnas underhäUsorganisalioner för helikoptrar är
olika. Utredningen har särskilt granskat underhållet av helikoptrar och
föreslår att ledning, genomförande och uppföljning av underhållet samordnas och
effektiviseras. Ett versionskontor för samtliga försvarets helikoptrar bör
inrättas för tekniska samordningsuppgtfter i likhet med vad som föreslagits för
skilda flygplantyper. För de frälhre underhåUsresurserna föreslås en enhetlig
utformning inom hela försvarsmakten samt en restriktiv resurstUldelning. Det
bakre underhållet bör utföras vid verkstäder tUlhörande Norrbottens
flygflottilj (F 21) i Luleå och Ostkustens öriogsbas (ÖriB O) i Berga samt
upphandlas hos leverantörer utanför försvarel. I sina överväganden har
utredningen vidare funnit alt avsevärda besparingar kan göras, om andra
helikopterdivisionen omlokaliseras frän Västkustens militärkommando/Älvsborgs
kustartilleriregemente (MKV/KA 4) i Göteborg till Blekinge flygflottilj (F 17)
i Ronneby.

Statsmakterna
har vid flera tUlfällen betonat att försvarsmaktens heli-koplerverksamhet bör
samordnas. Samordningskraven har t. ex. understmkits i 1982 års försvarsbeslut
(prop. 1981/82: 102 bU. 2, FöU 18, rskr 374) samt i regeringens beslut den 12
augusti 1982 om försvarsmaktens helikopterverksamhet. Jag anser atl
utredningeris förslag om ledningen av helikoptemnderhållet ligger i linje
härmed och därför bör ligga till grund för genomförande. Jag bedömer att det
utöver versionskontoret erfordras ti Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 138

Prop.
1982/83:138 10

vissa
resurser för lokalt förvaltningsstöd m. m. vid arméns och marinens helikopterförband.

Enligt min mening är det
värdefullt att försvarsmakten disponerar egna verkstäder för helikopterunderhåll.
Därigenom underlättas en snabb övergång från freds- fill krigsorganisation.
Egna verkstäder kan också på ett smidigt sätt tillför» ledningen tekniska
erfarenheter, vilket talar för alt versionskonlor och verkstad bör fiUhöra
samma myndighet. Jag godtar därför utredningens förslag om helikopterverkstäder
och anser alt ver-sionskonloret t. v. bör förläggas tiU F 21 i Luleä. Nuvarande
verkstads-kompanier vid marinens bägge helikopterdivisioner kan därmed ulgå ur organisationen.
Jag anser vidare att de främre underhållsresurserna bör utformas i stort som
utredningen har föreslagit. Jag tar dock inte nu närmare ställning fill
dimensioneringen av de främre och bakre underhållsresurserna utan avser att
senare återkomma till regeringen i denna fråga.

Jag
är inte beredd att godta utredningens förslag om lokaUsering av marinens andra
helikopterdivision. Jag anser i likhet med överbefälhavaren och chefen för
marinen atl operafiva skäl alltjämt mofiverar en basering på Västkusten.

2.4
Försvarets reservmaterielförsörjning

Försvarets
reservmaterielförsörjning utgör en betydande del av underhållet. Den
ekonomiska omfattningen uppgick fill ca 730 milj. kr. under budgetåret 1980/81.
Reservmateriel för ca 3 400 milj. kr. hålls i lager.

Försvarsmaktens reservmateriel
anskaffas fill sin huvuddel av försvarets materielverk. En mindre del
anskaffas vid mUitärområdenas materiel-förvaltningar. Försvarsgrenarna
tillämpar skilda syslem för inköp, redovisning och lagerhållning av reservmateriel.
I avvaktan på förslag från den då nyligen tillsatta underhållsutredningen tog
riksdagen i sitt beslut om försvarels materielverks organisation m. m. (prop.
1980/81: 199, FöU 1981/82: 5, rskr 1981/82: 21) inle ställning till den närmare
utformningen av underhällsorganisationen inom försvarets materielverk.

Utredningen anser atl
betydande besparingar är möjliga inom detta område och föreslär att en gemensam
organisation inrättas för försvarsmaktens reservmaterielförsörjning. Denna bör
svara för såväl ny- som återanskaffning av all reservmateriel, utom vissa utbylesenheter,
samt för lagerhållning, redovisning och distribution av materielen.

Jag bedömer i likhet med
utredningen att stora besparingar kan göras inom reservmaterielfunktionen. En
gemensam organisation för försvarsmakten bör därför inrättas i form av en reservmaterielenhet
inom försvarets materielverk. Jag finner dock, i likhet med flera
remissinstanser, atl det inte är lämpligt att ålägga denna enhet etl
självständigt ansvar för förstagångsanskaffning av reservdelar och utbylesenheter.
Anskaffning av sådana bör i stället ske samtidigl med anskaffningen av de materielobjekt

Prop.
1982/83:138 11

som
reservmaterielen fillhör. Reservmaterielenheten bör dock medverka i förstagångsanskaffningen.
Den bör också kunna svara för redovisning, lagerhållning och distribution av reservmateriel
som förstagångsanskaffas. Enheten bör lill sin huvuddel förläggas till Arbogaomrädel.

Enheten
för reservmaterielförsöijning bör enligt utredningen inrättas som en fristående
enhet inom försvarets materielverk, direkt under generaldirektören. Försvarets
materielverk anser i sitt remissvar att del är olämpligt med en frislående slällning
och förordar att enheten inordnas i någon av huvudavdelningarna. Jag delar denna
uppfattning.

2.5 Vissa
frågor som berör materielförvaltningarna vid militärområdena

Genom
beslut av 1966 års riksdag (prop. 1966: 110, SU 1966: 99, rskr 1966: 248)
inrättades tyg- och intendenturförvaltningar inom varje mUitär-område. Dessa
förvaltningar organiserades som särskilda från staben fristående
förvaltningsorgan underställa resp. militärbefälhavare. På försök har tyg- och intendenturförvallningarna
sammanförts till en integrerad malerielförvaltning den 1 juli 1976. Materielförvaltningarna
består av en förvaltningsledning samt militärområdesförtåd.

Utredningen
har prövat om förvaitningsledningarnas uppgifter kan överföras lill mUitärområdesstabema.
Utredningen har dock funnit att materielförvaltningarna alltjämt bör vara egna
myndigheter. I likhet med flertalet remissinstanser delar jag denna
uppfattning. Förrädspersonalen inom materielförvaltningarna bör däremot, enligt
utredningen, i administrativt hänseende överföras lill försvarsomrädesregementena.
Överbefälhavaren anser emellertid att nuvarande lydnadslinjer i fred och krig
bör behällas. Hans uppfattning delas av chefen för armén och försvarets
materielverk. Jag är av samma mening i denna fräga.

Utredningen
anser vidare alt en samlokalisering av materieUörvalt-ningama med mililärområdesstaberna
i Södra militärområdet. Bergslagens, Nedre Nortlands och Övre Norrlands mUitärområden
är möjlig och skulle ge besparingar.

För egen del biträder jag
i prindp förslaget till samlokalisering och anser att en sådan bör genomföras,
om den är lönsam. Jag anser emellertid, i likhet med överbefälhavaren, att
möjligheterna lill samlokalisering f. n. är begränsade i Nedre och Övre Nortlands
militärområden.

2.6 Genomförande

Pä gmndval
av här föreslagna principer för malerielunderhållets utformning ankommer det
på regeringen att besluta om organisation, dimensionering m. m. av materielunderhållet.
Vidare bör regeringen fastställa tidsplanen för organisationsförändringarna.

Enligt
min mening bör åtgärderna genomföras snabbt så att besparings-

Prop.
1982/83:138 12

möjligheterna
tidigt kan tas lill vara. Jag anser att målet bör vara att i slutet av
1980-talet nå ärliga besparingar om minsl 100 milj. kr. Jag är medveten om att
mina förslag kan medföra minskad sysselsättning inom vissa regioner. 1982 års
försvarsbeslut förutsatte emellertid att omfattande besparingar måste göras.
Alla besparingsmöjligheter måste därför tas till vara. Organisationsförändringama
kan i vissa fall komma all medföra problem för personalen vid de berörda
myndigheterna. Jag förutsätter emellertid alt dessa problem begränsas sä långl
som möjligl, bl. a. genom atl förändringarna genomförs i nära samarbete mellan
de berörda myndigheterna, försvarels personalnämnd, statens
arbetsmarknadsnämnd och berörda personalorganisationer. Personalminskningarna
bör genomföras i samband med naturlig avgång och i förening med en effektiv
omplaceringsverksamhet. Jag delar dock dåvarande departementschefens bedömning
i lotalförsvarsproposifionen (prop. 1981/82: 102 bil. 2) att det inte helt kan
uteslutas att personal som inte godtar skäliga erbjudanden om annan anställning
kan behöva sägas upp på grund av arbetsbrist.

3
Hemställan

Jag
hemställer att regeringen

1. föreslår
riksdagen att godkänna de riktlinjer för försvarels mate

rielunderhåll somjag har förordat,

2. föreslär
riksdagen att godkänna den organisafion av underhållet

av försvarsmaktens marktelemateriel och av försvarsmaktens

reservmaterielförsörjning somjag har förordat.

4
Beslut

Regeringen
ansluter sig tiU föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition
föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1982/83:138

13 Bilaga
1

Nuvarande organisation och indelning av materielunderhållet
inom försvarsmakten

1 Indelning i underhållsnivåer

Inom
försvarsmakten har materielunderhållet hittills indelats i tre nivåer - nivå
A, B och C - beroende på underhållsåtgärdernas karaklär och var i organisafionen
de utförts. Innebörden av nivåindelningen kan sammanfattas i följande tabell.

Organisatorisk
nivä

Åtgärder i
stort

Åtgärdema
utförs av

Nivå A är
den nivå där materielen brukas. Underhållet skall kunna utföras under
fältmässiga förhållanden.

Nivå B är den nivå och plats där underhållet kräver mer
kvalificerande arbetsinsatser och bättre produktionsresurser än på A-nivån.

Nivå C är den nivå och plats där underhållet kräver
särskilda resurser i form av specialister, verktyg och lokaler.

Klargöring, funktionskontroll, fellokalisering, tillsyn,
driftvård, smärre felavhjälpande.

Prestandakontroll, felsökning, tillsyn, utbyte av
enheter, reparation, modifiering.

Prestandamätning, felsökning, översyn, utbyte av enheter,
reparation, modifiering.

Enhet som brukar materielen, t. ex. kompani eller
fartyg.

Förbandsbunden verkstad (miloverkstad, verkstad vid
örlogsbas, kustartilleriförsvar, flottilj eller teleservicebas).

Central verkstad, i vissa fall tillverkare eller leverantör.

Gränserna mellan nivåerna är inte särskilt skarpa. För att
undvika knytningen tiU viss organisafion föreslår 1980 års underhållsutredning
att underhållet i stället borde hänföras till en främre och en bakre nivå, där
den främre nivåns underhållsåtgärder omfattar klargöring, funktionsövervakning,
kontroll, fellokalisering, service och smärre reparationer. Den främre nivåns
underhåll utförs i nära anslutning fill det förband eller den enhet där
materielen används. Det har en stark anknytning IHI drift- och utbildningsuppgifter.
Underhåll som inte utförs på den främre nivån hänförs till den bakre nivån.

Regeringen föreslog i totalförsvarspropositionen (prop.
1981/82: 102 bil. 2) bl. a. att begreppen främre och bakre nivå skulle gälla
som indelning för materielunderhållet. Riksdagsbeslutet den 4 juni 1982 (FöU
18, rskr 374) innebar bl. a. att riksdagen lämnade utan erinran vad
föredragande statsrådet anfört om nivåuppdelning av materielunderhållet.

Prop.
1982/83:138 14

2 Materielunderhållet
inom armén

Vid
arméns förband leds underhållsfunktionen av en maleridenhet. Sädana enheter
organiseras vid de s. k. försvarsområdesregementena och vid andra förband med
fullständig materielförvaltningsorganisation.

Materielunderhållet
genomförs på A-nivån av de värnpUktiga vid resp. förband, av tekniker ingående
i materidenheten och av förrådspersonal. Underhåll pä B-nivån utförs som regel
vid s. k. miloverksläder lokaliserade till flertalet garnisonsorter med
arméförband. Verkstäderna varierar i storlek från elt fåtal anställda fill
drygt 100. C-nivåns underhåll köps i regel av extern underhällsleverantör, t.
ex. förenade fabriksverken.

3 Materielunderhållet
inom marinen

Materielunderhållet
leds av tekniska förvaltningar vid örlogsbaserna och av materidenheter vid
kustartilleriförsvaren. Dessa lägre regionala organ för ledning av materielunderhållet
är organiserade på olika sätt. Materielunderhållet utförs av förbandens egna
resurser, dvs. fartygsbesättningar vid flottan och värnpliktiga vid
kustartilleriförbanden, på den s. k. A 1-nivån. På A 2-nivån utförs
underhållet av speciellt organiserade fartygslag som ingår i förbanden och är
gemensamma för flera fartyg (t. ex. en torpedbåtsdivision).

Underhållet
på B-nivån är ocksä uppdelat. Sålunda utför kontroll- och servicegmpper, vilka
ingår i de tekniska förvaltningarna eller i materielen-hetema, underhåU på B
1-nivån. Ibland kan dessa organ även utföra A-och C-nivåarbelen. Till B 2-nivån
hänförs underhåU som utförs vid marinens sju förbandsbundna verkstäder. C-nivåunderhåll
genomförs vid den verkstad som ingår i Ostkustens örlogsbas (Muskö), vid Karl
skröna varvet samt vid externa verkstäder (t. ex. tillhörande förenade
fabriksverken).

Inom marinen lillämpas
vidare elt system med "en sammanhållande örlogsbas" för varje
fartygstyp. Större ändringar, ombyggnader och moderniseringar av fartyg
planeras av chefen för marinen och försvarets materielverk att ulföras i
samband med s. k. generalöversyner, vilka som regel infaller vart sjätte år för
ett visst fartyg. Den sammanhållande öriogs-basen genomför själv eller uppdrar
åt annan att utföra sådana ändringar.

Verkstädemas
storlek varierar kraftigt. Den största, som fillhör Ostkustens öriogsbas,
sysselsätter ca 350 personer medan verkstaden inom Sydkustens örlogsbas endast
har ca 30 anställda, eftersom örlogsbasen i stor utsträckning replierar på
Karlskronavarvets resurser.

Prop.
1982/83:138 15

4
Materielunderhållet inom flygvapnet

På
den lokala nivån leds materielunderhållet av tekniska kontor som ingår i varje
flottiljs tekniska enhet.

Underhållet
på A-nivån ulförs vid s. k. stationskompanier. Vid dessa tjänstgör etl 30-tal
fast anställda civilmUitära tekniker och ungefär lika många värnpliktiga. B-niväunderhåll
ulförs vid flotfiljverkstäder och omfattar tUlsyner, modifieringar och
reparationer på flygplanmaleriel, kraftaggregat, fordon m. m. En
flottiljverkstad omfattar fömtom själva flyg-planverksladen ett antal
sidoverkstäder säsom mekaniska, säkerhetsmateriel-, motor-, tele- och instmmentverkstäder
(apparalverkstäder). Underhåll pä C-nivå utförs som regel vid central civil
verkstad (förenade fabriksverken).

Prop. 1982/83:138 16

Bilaga
2

Sammanfattning
av 1980 års underhållsutrednings överväganden och förslag

1980
års underhållsutredning har haft i uppdrag atl utreda frågor rörande underhållet
av försvarets materiel. Arbetet har genomförts i två etapper. Den första
avslutades i september 1981, när delbetänkandet Försvarels materielunderhåll
under 1980-talel (Ds Fö 1981: 7) överiämnades. I detta redovisades bl. a.
förslag fiU principieU gmndsyn på hur underhållet inom försvarsmakten bör
organiseras och dimensioneras. Vidare lämnades en bedömning av inom vilka
områden de största besparingsmöjligheterna stod att nå.

De
i delbetänkandet redovisade principerna och förslagen har i allt väsentligt
godtagits av riksdagen i juni 1982 (prop. 1981/82: 102 bil. 2, FöU 18, rskr
374). I slutbetänkandet (Ds Fö 1982: 3) Försvarets materielunderhåll under
1980-talet: Uppgifter, organisafion och dimensionering ges preciserade förslag
tUl organisafion och dimensionering av försvarsmaktens underhållsresurser.
Utredaren har vidare prövat organisation, system och mtiner för reservmaterielförsörjningen
samt uppgifter och organisation för materielförvaltningarna vid
militärområdena. Förslag avges i anslutning härtill. Slutligen har
besparingsmöjligheterna granskals ytterligare.

Utredningens
överväganden och förslag inleds med en redovisning av vissa gemensamma grunder,
bl. a. de operafiva krav som bör vara styrande för materielunderhållet.
Utredningen ger ocksä sin syn på behovet av ålgärder för att förbättra styrning
och uppföljning av materielunderhållet.

De
avgivna förslagen tUl organisation och dimensionering rör inledningsvis viss
för försvaret gemensam eller likartad materiel. Sålunda förordas för underhåU
av marktelemateriel en ny organisation. Till sin huvuddel skulle denna bestå av
fyra markteleverkstäder, var och en organisatoriskt ingående i den tekniska
enheten vid flygvapnets sektorflottiljer (F 4, F 10, F 16 och F 21). Markteleverkstädemas
uppgift skulle därvid vara att utföra s. k. bakre underhåU på samtliga
försvarsgrenars marktelemateriel. Markteleverkstädemas ledning fömtsätts
lokaliserad till sektorflotfiljerna medan själva verksladsresurserna föreslås fill
14 orter i landet samgmppe-rade med befintliga verkstäder inom försvarsmakten. Markteleverkstä-derna
bör även kunna underhåUa teleutmstning i de för totalförsvaret gemensamma slabsplatserna.
Till den nya markteleorganisationen hör också en förstärkning av
underhållsledningen vid sektorflotfiljerna liksom av den s. k. främre
underhållsnivån vid samfiiga flygvapnets flottiljer. Den nya
markteleorganisationen antas kunna organiseras fram fill år 1986 genom
omfördelning av resurser från nuvarande tre s. k. leleservicebaser (TSB), som
därmed utgår ur organisationen. En sammanlagd besparing om

Prop. 1982/83:138 17

ca
23 milj. kr. och ca 70 personår per budgetår anses möjlig från omkring 1986/87.

Också
för helikoptemnderhåU föreslås en för försvarsmakten samordnad underhållsorganisafion.
Det cenirala ansvaret för ledning och samordning bör, under överbefälhavaren,
ligga på chefen för flygvapnet med biträde av försvarets materielverk.
Utredningen föreslär vidare att ett s. k. versionskontor inrättas vid F 17 för
samordning, styrning och uppföljning av underhållet för försvarels samfiiga
helikoptrar. Resurser för lokall tekniskt stöd bör dämtöver organiseras vid
arméns och marinens helikopterförband.

Utredningen
föreslär att verkstadsenheler för bakre underhåll, främst fillsyner och vissa
reparationer, organiseras vid F 21 och vid Ostkustens örlogsbas och atl därvid
dessa enheter ingår som delar i verkstaden vid F 21 resp. Ostkustens örlogsbas.
Övrigt bakre underhåll bör enligt utredningen upphandlas i konkurtens från
leverantörer utanför försvaret. Sammanlagt anser utredningen det möjligt att
spara ca 23 milj. kr. per budgetår för helikoptemnderhåU samt dämtöver ca 50
milj. kr. fram fill budgetåret 1991/92, om marinens helikopterförband i
Göteborg (Säve) omlokaliseras till Ronneby. Av besparingsskäl förordar
utredningen en sådan flyttning.

För
armén föreslår utredningen en i huvudsak oförändrad underhållsorganisation.
Ledningen av den tekniska funktionen, dit materielunderhållet hör, bör stärkas
vid arméns förband. Sålunda bör materielenheten vid försvarsområdesregementena
ges en nägot förändrad organisation. För den främre underhållsnivån förordas en
viss uppgiftsförskjutning från atl genomföra underhåU fill att leda, utbilda
och kontrollera underhäll som utförs av Impp. En personalreduktion anses därvid
möjlig med ca 75 personår per budgetär. Utredningen bedömer det möjligt att
genom olika åtgärder göra bespanngar inom arméområdel med ca 26 milj. kr. per
budgetår.

Utformningen
av marinens underhållsorganisation är i hög grad beroende av hur underhållet
av flottans fartyg ordnas. Utredningen förordar att detta centraliseras lypvis
till Ostkustens örlogsbas (Muskö) och Karlskronavarvet. Vidare bör de
fredslida resurserna för fartygsunderhåll pä västkusten reduceras kraftigt.
Marinens lokala underhållsledningar bör ges en likartad stmktur i materielförvaltningar
och dimensioneras med hänsyn till det lokala behovet.
Förvaltningsorganisationen i Karlskrona föreslås t. v. behållas delad på två
myndigheter men samtidigt föreslås vissa förändringar som underlättar en
eventuell framtida sammanslagning till en myndighet. Utredningen föreslår sex
marina verkstäder och att nuvarande syslem med kontroll- och servicegmpper
behålls. De föreslagna förändringama i marinens underhållsorganisafion beräknas
leda till besparingar om ca 22 milj. kr. och en möjlig personalreduktion med ca
45 personår per budgetår.

För
flygvapnets underhållsorganisation föreslår utredningen att förvaltning och
underhåll av flygplan samordnas för aktuella flygplanstyper av

Prop.
1982/83:138 18

s.
k. versionskontor. I versionskontorens uppgifter ingår bl. a. ansvar för planering,
budgetering, uppföljning och analys av resursförbrukning för underhäll av resp.
flygplansversion liksom överblick över driftlidsuttag och teknisk status.
Vidare förordas en centralisering av underhåUet av vissa apparater i flygplan
till en central och två regionala verkstäder. De regionala apparatverkstäderna
bör därvid inrättas vid F 4 (Östersund) och F 6 (Karlsborg). Underhållet av säkerhetsmateriel
bör också centraliseras och därjämte köpas från extern leverantör. Underhållet
av iransportflyg-plan Tp 84 (Hercules) bör t. v. bedrivas i nuvarande former
vilket innebär att det främre underhållet förläggs till F 7 (Sätenas) och att
mera omfallande tillsyner på flygplan, motorer och apparater köps utomlands.
När krigsorganisationen är slutligt fastställd bör dock möjlighelerna prövas
att överföra ytterligare underhållsåtgärder till F 7. Om de föreslagna ätgärderna
genomförs i sin helhet bedömer utredningen besparingar möjliga om ca 22 milj.
kr. och ca 50 personår per budgetär.

Utredningens grundsyn när
det gäller försvarsmaktens reservmaterielförsörjning är att inköp,
lagerhållning och försörjning med reservdelar, utbylesenheter och viss förbmkningsmateriel
skall samordnas för försvarsmakten. För ändamålet föreslås inrättas en
särskild enhet för reservmaterielförsörjning inom försvarets materielverk.
Enheten bör organiseras fristående från nuvarande huvudavdelningar och
lokaliseras fiU Arboga-Eskilslunaområdet. Samfidigt kan nuvarande enheter för reservmateriel
inom försvarets materielverks huvudavdelningar för armémateriel m. m. och flygmateriel
m. m. avvecklas. Reservmalerielenhetens uppgtfter föresläs innefatta
inriktning och uppföljning av reservmaterielförsörjningen enligt givna
operativa och underhällsmässiga förutsättningar, anskaffning av reservmateriel
samt central lagerhållning för samtliga försvarsgrenar. Verksamheten bör intäklsfinansieras
och avgränsas på etl sådant sätt att den kan utgöra en resultatenhet. I delta
syfte föreslås bl. a. budgetering och redovisning mot etl särskilt s. k. tusenkronorsanslag
i statsbudgelen. Effektivitet och rationell kapilalanvändning stimuleras genom
ekonomiska incitament. Lagerredovisningen skärps genom en uppdelning av reservmaterielen
med hänsyn fill krigs- resp. fredsbehoven. Sammantaget anser utredningen att de
föreslagna förändringarna för försvarsmaktens reservmaterielförsörjning, när
de får full effekt, bör kunna ge ca 39 milj. kr. i årliga besparingar.

Förslaget
angäende reservmaterielförsörjningen innebär att milomate-rielförvaUningarnas
verksamhet med inköp, redovisning och lagerhållning av reservmateriel för fredsbmk
kan upphöra. Av denna anledning har utredningen också prövat om resterande
delar av milomaterielförvaltningarnas uppgifter kan fördelas pä mUitärområdesslaber
och andra myndigheter. Utredningen har därvid funnit att en sådan uppdelning
skulle kunna medföra betydande besparingar men samlidigt leda till avsevärda nackdelar
för den högre regionala ledningen av underhållstjänsten.

Prop.
1982/83:138 19

Utredningen anser att i huvudsak samma besparingar, med
bibehållen operativ ledningseffekt, skulle kunna erhållas om milomaterielförvalt-ningarna
behölls som självständiga myndigheter men där deras ledningsorganisation omorganiserades
och samlokaliserades med vederbörande mili-tärområdesslab. En sådan
samlokalisering föreslås för milomalerielförvall-ningarna i Södra, Bergslagens,
Nedre Norrlands och Övre Norrlands militärområden. Vidare föreslås att
förrådspersonalen vid miloförråden i samtUga sex militärområden överförs till
näraliggande försvarsområdesregementen. Härigenom anser utredningen det
möjligt alt spara ca 6 milj. kr. per budgetår.

De årliga
besparingarna har angetts med den omfattning de bedöms fä vid full effekt,
vilket antas kunna ske mol slutet av 1980-talet. Sammantaget bör de dä kunna
uppgå lill ca 160 milj. kr. årligen. De sammanlagda besparingarna under fiden
fram t. o. m. budgelårel 1991/92 beräknas till ca 1 300 milj. kr. Av dessa
faller ca 130 milj. kr. utanför underhållsomrädel. De beräknade besparingarna
bedöms med 940 milj. kr. översfiga vad som överbefälhavaren angivU som
besparingsmål för materielunderhållsområ-del i programplaneringen..

Utredningen bedömer att konsekvenserna för berörd personal
blir måttliga. Den totala personalminskningen beräknas uppgå till ca 460
personer. Denna personalminskning bedöms, under förutsättning av akfiv omplaceringsverksamhet,
på flertalet orter kunna ske genom naturlig avgång. Ca 345 tjänster bedöms
behöva omstafioneras. Till följd av framlagda förslag förändras
sysselsättningen inom försvarsmakten samt vid förenade fabriksverken och
Karlskronavarvet med mer än 10 personer på följande orter.

Ort Förändring av antalet

anställda (personer)

Ronneby - 45

Karlskrona - 15

Kristianstad -H 40

Göteborg -155

Karisborg -(• 35

Stockholm -135

Enköping -t- 30

Gävle -I- 15

Uppsala - 15

Arboga -I-105

Eskilstuna -i- 25

Karistad -1- 20

Kristinehamn - 15

Örebro - 30

Östersund - 20

Luleå - 75

Boden -I- 25

Umeå -I- 15

Prop. 1982/83:138 20

Bilaga
3

Sammanställning
av remissyttrandena

Efter
remiss har yttranden över 1980 ärs underhållsutrednings slutbetänkande avgetts
av överbefälhavaren, cheferna för armén, marinen och flygvapnet, försvarets
civilförvaltning, försvarets materielverk, försvarets rationaliseringsinstilul,
försvarels läromedelscentral, civilförsvarsstyrelsen, riksrevisionsverkel, generaltullslyrelsen,
sjöfartsverket, televerket, länsstyrelserna i Jönköpings län, Blekinge län,
Hallands län, Göteborgs och Bohus län, Västmanlands län och Norrbottens län,
förenade fabriksverken, Kariskronavarvet AB, Swedair AB samt
Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation.
Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges Industriförbund och Centralorganisafionen
för Sveriges Arbetsledareföreningar.

1
Allmänna synpunkter

Flera
remissinstanser anser alt betänkandet ger en god överblick över ett komplicerat
ämnesområde. Väsentliga problemområden har belysts med utgångspunkt frän
besparingsmöjligheterna. Överbefälhavaren (ÖB) anser t. ex. att belänkandet
utgör en god gmnd för fortsatt organisafionsut-veckling och rationalisering. De
redovisade besparingsmöjlighetema ulgör därvid etl viktigt bidrag till ÖB:s programplan.
Liknande synpunkter framförs av chefen för armén (CA), chefen för fiygvapnel (CFV),
försvarels materielverk (FMV) samt förenade fabriksverken (FFV). Chefen för marinen
(CM) bejakar behovet av kraftfulla besparingsåtgärder men betonar att sådana mäste
göras med beaktande av operativa krav och förbandsproduktionens behov.

Centralorganisationen
SACO/SR anser också besparingar och effektiviseringar nödvändiga inom den
offentliga sektorn men finner samfidigt att utredaren har övervärderat de
ekonomiska besparingama och framhållit de positiva effekterna medan negativa
konsekvenser endast summariskt belysts. Konsekvenserna för berörd personal har
t. ex. inte behandlats på etl godtagbart sätt. Både Tjänstemännens
centralorganisation (TCO) och Landsorganisationen i Sverige (LO) betonar att
nödvändiga förändringar måste genomföras med största möjliga beaktande av regionalpolUiska
och personalpolitiska hänsyn. Vidare fömtsätts att den berörda personalens fackliga
organisationer redan på ett tidigt stadium får möjlighet att medverka i
arbetet.

Mot
bakgmnd av de övergripande besparingsmålen finner ÖB det viktigt atl
utredningens besparingar och inriktning i slort fullföljs. Samtidigl anser ÖB
det vara helt nödvändigt atl organisation samt möjliga personalreduk-

Prop.
1982/83:138 21

tioner
och besparingar i varje enskUt fall delaljstuderas innan ny organisation
slutligt fastställs. I stort likartade synpunkter framförs av CFV.

2
Gemensamma grunder

Utredaren
anser det vara ett gmndkrav att den främre underhållsnivän bemannas med militär
eller civilmilitär personal sarnt värnpliktig personal med teknisk utbildning
med hänsyn fill funktionens nära anknytning fill utbUdningsuppgiften i fred
samt uppgtfterna vid mobilisering, beredskap och i krig. CFV delar denna
uppfattning medan CM, FMV och försvarets rationaliseringsinstitut (FRI) anser atl
även civil personal bör kunna ingå för vissa uppgifter. FRI framhåller i
sammanhanget att det blir dyrare för statsverket alt besätta dessa befattningar
med mihtär personal. LO anser det vara fel att generellt låsa kalegoriliUhörigheten
på detta sätt medan TCO biträder utredningens förslag utom i fråga om underhåll
av marktelemateriel. I den främre underhållsnivån för marktelemateriel bör
enligt TCO:s uppfattning civU personal kunna ingå.

3
Särskilda samordningsområden 3.1 Marktelemateriel

Utredningen
föreslär en ny för försvarsmakten gemensam underhållsstruktur för marktelemateriel.
Den nuvarande TSB-organisalionen upphör och resursema fördelas dels till
flygvapnets främre underhållsnivå, som därmed utökas, dels till för
försvarsmakten gemensamma leleverkstäder knutna tiU sektorflotfiljerna. Markteleverkstäder
fördelas pä 14 orter i anslutning till befintliga miloverkstäder och marina
verkstäder. ÖB biträder i princip förslaget, främst mot bakgmnd av
beredskapskraven. Också CA, CM, CFV, FRI, LO och TCO biträder utredningsmannens
förslag. FRI föreslår dock att antalet leleverkstäder minskas. Karlskronavarvet
AB (KkrV) säger sig vara berett atl ta ansvar för en av de 14 televerkstäder
som utredaren har fömtsatt.

Riksrevisionsverket
(RRV) tillstyrker en uppdelning av TSB-organisalionen men konstaterar
samtidigt alt utredaren inte har angett hur dagens brist i seklorledningens
styrning pch kostnadsansvar för TSB- organisafionen skall kunna eUmineras i
den nya organisationen. En fördjupad studie krävs. Vidare behöver krigsorganisafionens
utformning studeras ytteriigare.

Länsstyrelsen
i Norrbottens län föreslär att nuvarande teleservicebas i Luleå behåller sin gmppering
i den nya organisationen i stället för att flyttas till Umeå och Boden.

Prop.
1982/83:138 22

FFV
kan inte biträda utredningens förslag ulan förordar i stäUet det andra av
utredaren värderade alternativet, nämligen anknytning till en extern underhållsorganisation.
Ett sådant allernativ är enligt FFV bättre anpassat fill teknikutvecklingen och
möjliggör införandet av ett nytt underhållssystem, vilket enligl FFV utgör en
förutsättning för att förväntade besparingar skall kunna uppnås. FFV-koncernen
är därvid beredd att åta sig uppgiften som underhållsleverantör för marktelemateriel.
Även länsstyrelsen i Västmanlands län förordar alternativet med en
underhållsleverantör utanför försvarsmakten. SACO/SR anser å sin sida atl
nuvarande leleservicebaser bör behållas för totalförsvarets framtida regionala markteleunderhåll
i fred och krig. Samma uppfattning framför länsstyrelsen i Blekinge län med
hänvisning till förväntad oförändrad underhållsbeläggning och fill de svåra
sysselsättningskonsekvenser som uppstår om utredningens förslag genomförs. Då
försvinner nämligen ca 75 arbelslillfällen i Ronneby.

FMV
avstyrker också utredarens förslag, eftersom detta enligt verkets uppfattning
har smä förulsättningar atl bli en resurs som är gemensam för försvarel. Risk
finns atl organisationen, liksom TSB, inte kommer atl utnyttjas av de övriga
försvarsgrenarna i avsedd utsträckning. FMV anser i stället atl resurserna bör
underställas militärbefälhavarnas verkstadsor-ganisalion (miloverkstadsförvaltningarna).
Militärbefälhavarna får därigenom ett mera direkt och samlat inflytande över
den totala televerkstadsor-ganisationen. Marinens och flygvapnets behov av
påverkan mäste säkerställas i en sådan lösning. FMV anser alt detta kan ske
genom att de lokala förvaltningsledningarna ges en ökad kompelens i enlighet
med utredningens förslag saml att seklorflotliljens ledning av berörda
resurser kan ske som i dag vid beredskapshöjning. FMV:s förslag innebär ocksä
ändrade krigsorganisatoriska fömtsättningar för markteleunderhållet vilket, tiUsammans
med organisationens programlillhörighet, bör ses över.

ÖB
biträder utredningens förslag att all marktelemateriel inkl. leleinstal-lationer
från andra försvarsgrenar i gemensamma ledningsplalser underhålls av markteleverkstäderna.
Televerket instämmer i princip i detta men anser alt överväganden även fortsällningsvis
bör ske om det för ifrågavarande underhåll är fördelaktigare alt anlita
entreprenörer för delar av verksamheten. Televerket är berett att på enlreprenadbasis
delta i underhållet av telemateriel för skilda ändamål. Civilförsvarsstyrelsen
förutsätter att del inom ramen för den nya organisationen blir möjligl för
styrelsen att köpa vissa underhåUsljänster på sätt som sker i dag.

3.2
Helikopterunderhåll

Utredningen
föreslår inom helikopterområdel bl. a. alt 2. helikopterdivisionen flyttas
från Säve till Ronneby samt att ett versionskontor för samtliga
helikoptertyper inrättas där. Utredaren föreslår vidare att den främre

Prop.
1982/83:138 23

underhållsnivån
dimensioneras snävt och alt den bakre underhållsnivän skall omfatta två
förbandsbundna verkstäder, en vid F 21 och en vid Berga, saml visst underhåll
som upphandlas externt.

Alla remissinstanser som
yttrat sig om 2. helikopterdivisionens lokalisering är kritiska. ÖB förordar
t. ex. en bibehållen stationering till Säve av operativa skäl och anser att
besparingarna är alltför optimistiskt beräknade. CM anser därutöver att
statsmakternas inriktning innebär att ubäts-jakthelikoptrar regelmässigt skaU
finnas utgångsbaserade i Västra militär-områdel saml pekar på de tunga
helikoptrarnas belydelse i flygräddnings-funktionen i Kattegalt och Skagerack,
något som också framhålls av sjöfartsverket, rikspolisstyrelsen, TCO samt
länsstyrelserna i Hallands och Göteborgs och Bohus län. Rikspolisstyrelsen samt
länsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län pekar också på helikoptrarnas
betydelse för vissa poUsiära insatser samt i brandförsvaret medan länsstyrelsen
i Hallands län framhåller att helikopterförbandel på Säve har viktiga uppgifter
för radiak-indikering m. m. vid eventuella reaktorhaverier i Ringhals.

ÖB,
CA, CFV, FMV samt LO, TCO och länsstyrelsen i Norrbottens län stöder förslaget
att inrätta ett versionskontor för helikoptrar. Kontoret bör dock förläggas fill
F 21 i stället för tiU F 17. Även FFV anser att etl versionskontor skall
inrättas. ÖB tiUägger att handlingsfrihet bör finnas atl framdeles se över
versionskontorets organisation och lokalisering beroende på den framfida helikopteromsältningen.
CM däremot anser att försvarets helikoptrar är så få och av så olika typer
samt avsedda för sä skilda uppgifter, att den tekniska ledningsfunktionen
bättre samordnas försvarsgrensvis. Behov av elt versionskontor för heUkopter
föreligger därför inle. Om ett sådant ändå skall inrättas föreslår CM att det
förläggs till Berga. SACOISR framför i stort liknande synpunkter.

När
det gäller utformningen av de främre och bakre underhällsnivåerna för
helikopterunderhållet anser ÖB alt kraven på incidentberedskap och hög materiellillgänglighet
inte har beaktats i erforderlig utsträckning. De främre underhållsresurserna i
Ronneby och Säve mäste därför granskas ytterligare. ÖB biträder i övrigt
utredningens förslag. Även CFV och FMV stöder utredaren. LO anser att en
förläggning till FFV:s verkstäder i Linköping utgör ett alternativ lill den av
utredaren föreslagna helikopterverkstaden vid Berga. FFV kan däremot inte
biträda utredningens förslag utan anser alt den största besparingseffekten
uppnäs om lillsynsverksamhelen för samtliga i mellersta och södra Sverige
förlagda helikoptrar förläggs fill FFV-koncernen.

CM
anser att utredaren har beräknat den ärliga underhåUskostnaden för nuvarande organisafion
ca 10 milj. kr. för högt. Den föreslagna organisafionen skulle bU sä uttunnad atl
uppgiften inte kan lösas. De senaste årens erfarenheter talar entydigt för en
närhet mellan främre och bakre nivåerna, dvs. en förbandsintegrerad
underhållsorganisation som är anslagsfinansierad. CM kan mot den bakgmnden
inte acceptera att verksladskompa-

Prop.
1982/83:138 24

nierna
utgår vid 1- och 2. helikopterdivisionerna och att intäktsfinansierade hetikopterverkstäder
inrättas vid F 21 och 9erga.

FRI
anser att nedläggning av verkstaden i Säve också skuUe innebära att antalet
fast anställda militära helikoptertekniker som kan krigsplaceras kommer all
minska kraftigt. Avvägningen mellan underhäll i egen regi och köp av tjänster
bör enligt insfitutets mening görs så att de egna resurserna främst används för
helikoptrar med komplicerade vapensystem och så att vapenbärare och vapen kan
underhällas samtidigt.

4
Arméns underhållsorganisation

Utredaren
föreslär att styrning och uppföljning av materielunderhållet vid arméns förband
förbättras. Den lokala underhållsledningen bör stärkas, bl. a. genom en
omorganisation av regementenas materidenheter. Den främre underhåUsnivån kan
reduceras något medan underhållet på bakre nivån vid miloverkstäder saml köp av
underhäll bör ske enligt hittiUsvarande principer.

ÖB,
CA, FMV, RRV och LO biträder i huvudsak förslagen. ÖB framhåller dämtöver atl
organisationen av materielenheten bör vara chefens för armén ansvarsområde. Stmktur
bör väljas med hänsyn fiU lokala förhåUanden. Likartade synpunkter framfördes
av CA och SACOISR. TCO kan inte finna atl utredaren på ett tUlfredsställande
sätt har styrkt att det är möjligt att rationalisera den främre nivån med sä
mycket som 18%.

5
Marinens underhållsorganisation

Utredaren
föreslår atl marinens lokala förvaltningsledningar ges en likartad
organisationsstruktur. Den främre underhällsnivån bör byggas upp kring en
organisation med underhållslag, teknikerenheter och driftgrupper. Nya principer
för översyn av stridsfartyg bör tiUämpas, innebärande att fartygsunderhåUet
koncentreras tiU Muskö och Karlskronavarvet. Den bakre underhåUsnivån bör
omfatta sex förbandsbundna verkstäder samt Karlskronavarvet.

ÖB
biträder i huyudsak utredningsmannens förslag men framhåller atl
underhållsorganisationen på västkusten och norrlandskusten mäste kunna medge
begränsat underhåll för förbandsproduktionen saml möjliggöra mobilisering.

CM, FMV och FRI godtar i
stort utredarens förslag. CM tiUägger att det i vissa faU är bättre atl inordna
servicegrupperna i den främre nivån jämfört med alt föra dem till verkstäderna,
som utredaren föreslagit. Avvägningen av personal mellan främre och bakre nivåema
bör därför inte vara för läst. Likaså bör det ankomma på resp. myndighet att
inom ramen för medde-

Prop.
1982/83:138 25

tade
handlingsregler utforma den främre nivån. Det bör därvid vara CM:s sak atl föiäela
personalen mellan de främre och bakre underhåilsnivåerna. Även FRI och SACOISR
riktar kritik mot att föra öVer service- och kontroUgmppemä tili de
förbandsbundna verkstäderna, eftersom ledning och verkställighet då skuUe
försvåras. TCO anser att utformningen av den främre nivån behöver prövas
ytterligare.

CM delar utredningens
uppfattning om den bakre nivåns organisatoriska inplacering i resp. myndighet
liksom principerna för det framtida underhållet av stridsfartyg. Man bör dock
inte i detalj låsa fördelningen av Uppgifter till resp. varv för lång lid. Det
bör ankörfima på programmyndighetén att efter samråd med FMV styra fördelningen
av underhålls- och modifierings-uppdrag så atl effektivitet och
konkurrensfördelar säkerställs. Liknande synpunkter framför ÖB, FMV, RRV, LO öch
TCO. KkrV är tillfredsstäUt med den centralisering av fartygsunderhåUet som
utredaren föreslär men konstaterar samtidigt atl KkrV inle får erforderlig
erfarenhetsuppbyggnad för aUa fartygstyper. En överarbetning av fördelningen
erfordras därför.

6
Flygvapnets underhållsorganisation

Utredaren
föreslår att s. k. versionskontor inrättas för förvaltning och styrning av
flygplansunderhållet. ÖB, CFV. FMV, RRV, FFV och LO biträder i princip detta
förslag. ÖB tillägger dock alt förslagel innebär alt endasi en sektorflotfilj
tilldelas versionskontor, vilket kan innbära risk för en nedgång i beredskapen
vad gäller teknisk ledning av sektorflottiljema. Det bör därför ytterligare
övervägas om ett versionskontor för flygplan JA 37 kan förläggas fill F 4 altemalivt
F 21. Även länsstyrelsen i Norrbottens län förordar atl detta versionskontor
förläggs fill F 21. CFV och FRI anser att en fortsatt analys av
versionskontoren erfordras.

Utredningsmannen
föreslår försök med regionala verkstäder för främst teleunderhåll vid F 4 och F
6 samt att underhåll av säkerhetsmateriel köps externt hos en leverantör. ÖB
och SACOISR biträder förslaget. CFV gör också detta i princip men är f. n. inle
beredd att utse de flottiljer vid vilka prov skall ulföras. Uppdrag bör därför
ges lill CFV atl tillsammans med FMV genomföra prov vid lämpliga flottiljer så
att förslaget kan genomföras den I juli 1986. Köp av underhäll för säkerhetsmateriel
bör införas i en takt som tar hänsyn till möjlighelerna att avveckla nuvarande
resurser. Motsvarande synpunkter framförs av FMV. FFV anser förslagen vara en godtagbar
kompromiss under fömtsättning att FFV-U utses fill central verkstad. LO kan
vare sig acceptera centralisering av apparatunderhållet eller av underhållet av
säkerhelsmaterielen. Liksom nu bör detta utföras vid flottiljverkstäderna. TCO
biträder däremot förslagen om apparatunderhåll men har samma uppfattning som
LO i fråga om underhållet av säkerhetsmateriel. Länsstyrelsen i Västmanlands
län anmäler atl sysselsättning-

Prop.
1982/83:138 26

en
i Arboga skulle påverkas positivt om FFV-U utses till central apparat-verkstad.

Utredaren
anser atl de mera omfattande tillsynerna av flygplan Tp 84 (Hercules) samt
underhåll av motorer ocksä fortsättningsvis bör ske utomlands. ÖB biträder förslaget.
FFV anser däremot att det är angeläget med inhemska underhållsresurser. Köp
utifrån torde också ha blivit väsenfiigl dyrare genom den nyligen beslutade
devalveringen. FFV önskar återkomma med förslag beträffande underhåll av
flygplan Tp 84. Motsvarande synpunkter framförs av Swedair AB som tillägger atl
en underhållslösning där F 7, Swedair och FFV:s resurser samordnas under
ledning av F 7:s versionskonlor bör övervägas. Övervägandena bör även baseras
på bedömningar av beredskapsaspekten, flygverkstadskapacitetens utveckling
inom landet och därav betingade sysselsättningsaspekter. TCO anser det angeläget
atl betydligt minska upphandlingen av bakre underhållstjänster utomlands.

7
Försvarets reservmaterielförsörjning

Utredningen
föreslär atl en för försvarsmakten gemensam organisation för reservmaterielförsörjning
inrättas. Enheten bör svara för tillhandahällande, redovisning, vård och
underhäll samt ny- och återanskaffning av all reservmateriel utom vissa
utbytesenheter. Enheten bör ges resultatansvar och verksamheten intäklsfinansieras
över etl 1 000-kronorsanslag. Enheten föreslås organiseras fristående från
huvudavdelningarna inom FMV och lokaliseras till Arboga - Eskilstunaomrädet.

ÖB.
CA, CFV, FMV och FFV biträder utredarens uppfattning att reservmaterielförsörjningen
bör omorganiseras lill en organisation som är gemensam för försvarsmakten. FMV
betonar därvid behovet av en kraftfull ledning för att uppnå bästa möjliga
avvägning vad gäller tillgängliga resurser samt alt inrättandet av en gemensam
funktion ligger i linje med materielverkets organisationsutveckling. FRI fillstyrker
också att en gemensam reservmaterielenhet bildas. Däremot avstyrks bestämt alt
den föreslagna enheten får ansvar för förstagångsanskaffning av reservmateriel.
Beslut om förstagångsanskaffning av reservdelar bör enligt instUutet fattas av
den sakenhet som anskaffar det aktuella malerielobjektet. I princip likartade
synpunkter framförs av CA och TCO. FMV, CFV och FFV vänder sig också mot att
anskaffning och administration av utbytesenheter ingår i reservmalerielenhetens
verksamhetsområde. Anskaffning av sådana bör ske samordnat med materielanskaffningen.
Den gemensamma reservmalerielenhetens uppgift bör därför vara alt med stöd av
ett gemensamt ADB-system hantera utbytesenheter enligt direktiv från underhållsavdelningarna.

Prop.
1982/83:138 27

CM
avvisar förslaget om samordnad reservmaterielförsörjning. Varken en enskild
reservdelsenhet eller FMV i dess helhet har ansvaret för att reservdelar
uppfyller operativa eller andra krav. Ansvaret under ÖB ligger pä de
myndigheter som har ansvar för huvudprogrammen och som därför har att avväga
insatserna inom reservdelsfunktionen mot insatser inom andra områden.
Styrningen av reservdelsförsörjningen måste ansluta till nu gällande
ansvarsformer för förbandsproduktionen.

FMV delar utredningens
uppfattning att reservmaterielenheten skall vara samlad i en organisatorisk
enhet inom verket. Enhetens uppgift i samband med ledning, underhållsberedning,
anskaffning, lagerstyrning, ulgallring etc. kräver nära samverkan med övriga
enheter inom FMV. För att undvika dubblering av kompetens bör reservmaterielenheten
ha en del lokaliserad i Stockholm. FMV avstyrker utredningens förslag om att
ställa reservmaterielenheten direkt under verkschefen. Den bör i stället
inordnas som en avdelning under nägon av de befintliga huvudavdelningarna.

FRI kan inte se någon fördel
i alt bryta loss resurserna för beredning av reservmaterielfrågor frän övriga
resurser för underhållsberedning. Den försvarsmaktsgemensamma reservdelsmaterielenhetens
uppgift bör därför begränsas till att avse lagerhållning och distribution av
reservdelar. Till enheten bör därför endast föras det centrallager som är
gemensamt för försvarsmakten. ÖB är också kritisk till att geografiskt skilja
ledningsorganet för reservmaterielfunktionen från sak- och
underhållsavdelningarna inom övriga delar av FMV. Om sä sker finns risk för
felsatsningar med ekonomiska konsekvenser saml sänkt malerielberedskap och fillgänglighel.

Länsstyrelsen
i Västmanlands län år liksom FRI positiv till etl centralt reservmateriellager
i Arboga samt framhåller atl Arboga kommun kan erbjuda lokaler till rimliga
kostnader. Länsstyrelsen i Jönköpings län anmäler atl en konsekvens av
utredningsmannens förslag är alt viss verksamhet vid marinens centralförtåd
behöver omlokaliseras lill andra lokaler. Länsstyrelsen föreslår att en sådan omlokalisering
sker till befintliga utrymmen i Tenhult. LO anser däremot att centralförrådet
mycket väl kan delas, och med en del lokaliserad till Karlsborg enligl de
ursprungliga planerna för arméns cenlralförräd för specialreservdelar. Enligt
länsstyrelsen i Norrbottens län har i utredarens förslag de operativa kraven
fått ge vika för de ekonomiska. En central lagerhållning av reservdelar i Arboga
- Eskilstunaomrädet innebär länga och sårbara transporter till de norta
militärområdena. Ur länsstyrelsens synvinkel är de stora regionalpolitiska
problemen i Norrbottens län ytterligare etl skäl för att överväga en uppdelning
av centrallagret med en del lokaliserad till Norrbotten.

SACO/SR
avvisar utredarens förslag till central organisation för försvarets reservmaterielförsörjning
och anser alt organisationen bör bygga på reservmaterielenheter inom de tre
underhållsavdelningarna vid FMV;s huvudavdelningar.

Prop.
1982/83:138 28

ÖB
anser sammanfattningsvis att beslut om reservmaterielfunktionen inte kan fattas
nu när det gäller utredningens samlade förslag. AUernativa organisationsutformningar
från FMV bör avvaktas. Övergången till en ny organisation bör - oberoende av
slutlig utformning - inte ske så snabbt att beredskap och tillgäng på
reservdelar nedgår. Den av utredningen föreslagna lidsplanen är därvid alltför
optimistisk. Även CFV anser att frågorna kring reservmaterielenheter behöver
utredas ytterligare.

8
Omprövning av milomaterielförvaltningarna

Utredningen
föreslår alt milomaterielförvaltningarna fortfarande skaU utgöra egna
myndigheter men att milomaterielförvaltningarnas ledning samlokaliseras med
resp. militärområdesstab i Södra, Bergslagens, Nedre Norrlands och Övre Nortlands
militärområden. Förrådspersonalen föresläs i administrativt hänseende
överföras lUl försvarsområdesregementena.

ÖB biträder förslaget att milomaterielförvaltningarna
skaU utgöra egna myndigheter. Samlokalisering med milostabema biträds också i
princip, men möjligheterna atl genomföra en sådan lokalisering samt de reella besparingsmöjligheterna
måste beaktas frän fall fill fall. Sålunda föreligger f. n. begränsade
möjligheter tiU samlokalisering i Nedre Norrlands och Övre Norrlands
militärområden. Motsvarande synpunkter framförs av CA, F/V/V och FÄ/.

ÖB anser utredningens
förslag att överföra förtådspersonalen till försvarsområdena som svårtolkat.
ÖB föreslår att nuvarande lydnadsUnjer i krig och fred behålls och att ökad
rationalitet i förtådsdriften på elt lämpligare sätt fillgodoses inom ramen
för FMV:s projekt "Förråd 90". Motsvarande synpunkter framförs av
CA, FMV och FRI.

LO hänvisar till att man
tidigare i olika sammanhang har förordat en samordning av centrala och högre
regionala förvaltningar. De förslag som utredaren framför anses vara etl steg i
rätt riktning, varför de tillstyrks.

9
Prognoser och besparingar

FMV
anser att utredningen i vissa fall har gjort alltför optimistiska bedömningar
av besparingsmöjlighetema. Detta gäller bl. a. inom områdena underhåll av marktelemateriel,
helikoptemnderhåU och reservmaterielförsörjning. Motsvarande bedömning görs av
CM, FRI och LO. Enligt LO:s mening är också en mycket hård styming nödvändig
för att besparingsmålen skall kunna nås. Det är därvid angeläget att
åtgärderna detaljplaneras tillsammans med berörd personal innan de genomförs.

Prop, 1982/83:138 29

10
Personalkonsekvenser m. m.

SACOISR
anser att personalkonsekvenserna av de framlagda förslagen är otillräckligt
klarlagda, i flera fall på ett sätt som måste leda fill att förslagen radikalt
förändras. Detta gäller exempelvis organisation och underhåll av marktelemateriel
och reservmaterielförsörjningen. LO konstaterar i sammanhanget atl
reduceringarna under 1970-talet har drabbat den civila personalen mycket hårt.
Utredningens förslag innebär ingen ändring härvidlag. En restriktiv hållning
till den främre nivåns dimensionering samt möjlighet för civil personal att
ingå där kan ändra pä detta förhållande. Vidare förutsätts att nödvändiga
personalreduceringar kan ske med naturlig avgång och effektiv omplacering.

11
Åtgärder för genomförande

FMV
liksom FRI anser att den av utredningen föreslagna fidsplanei] för genomförande
av förslagen inte fill alla delar är realistisk. Bl. a. måste omläggningen till
en ny reservmaterielorganisation genomföras i långsammare tempo. FMV föreslår
att regeringen snarast uppdrar åt materielverket atl förbereda
omorganisationen enligt de principer som har föreslagits av FMV. Bl. a. måste
en rad delaljutredningar genomföras innan slutligt beslut kan fattas.

Prop. 1982/83:138 30

Innehåll

Propositionen
..................................................... .... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... 1

Protokoll från
regeringssammanträde 1983-03-17 .... 2

1
Inledning ........................................................ .... 2

2
Föredragandens överväganden............................. .... 3

2.1
Allmänt .................................................... .... 3

2.2
Försvarsgrenarnas underhållsorganisationer
..... 5

2.2.1
Armén ............................................... 5

2.2.2
Marinen ............................................... 5

2.2.3
Flygvapnet............................................ 6

2.3 Vissa
gemensamma underhällsområden 7

2.3.1
Underhåll av marktelemateriel .................. 7

2.3.2
Underhåll av helikoptrar ......................... 9

2.4
Försvarets reservmaterielförsörjning
................ .. 10

2.5
Vissa frägor som berör materielförvaltningarna
vid militärområdena II

2.6
Genomförande ........................................... 11

3
Hemställan ..................................................... 12

4
Beslut .......................................................... 12

Bilagor

1
Nuvarande organisation och
indelning av materielunderhållet inom försvarsmakten 13

2
Sammanfattning av 1980 års
underhållsutrednings överväganden

och
förslag .................................................... 16

3 Sammanslällning av
remissyttrandena ................. 20

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983