Prop. 1982/83:141

Prop.
1982/83:141

Regeringens proposition

1982/83:141

om ändringar i
narkotikastrafflagen (1968:64);

beslutad
den 10 mars 1983.

Regeringen
föreslär riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll ovannämnda dag.

Pä
regeringens vägnar OLOF PALME

OVE
RAINER

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag till förändringar av narkotikastrafflagens
straffbestämmelser. Huvudskälet är att en del uppenbart straffvärda förfaranden
med anknytning till narkotika har visat sig inte vara täckta av nuvarande beslämmelser.

Av
narkotikastrafflagens nuvarande gärningsformer behälls enligt förslaget
överlåtelse och innehav i oförändrad form. I stället för tillverkning föresläs
framställning av narkotika bli straffbelagd. Härigenom kommer även odling av
narkotiska växter att kunna anses falla under gärningsformen. Den särskilda
straffbeläggningen av saluhällande av narkotika föreslås avskaffad, då den
saknar praktisk betydelse. Däremot föreslås att förvärv av narkotika i
överlåtelsesyfte liksom bearbetning, transport, förvaring och vissa andra
sådana kvalificerade befattningar med narkotika som inte är avsedd för eget
bruk straffbeläggs särskilt. Även vissa åtgärder som är ägnade att främja
narkotikahandel föresläs bli belagda med straff. Vidare föreslås att en del
former av grovt oaktsamma beteenden straffbeläggs.

Förslaget
innebär att möjligheten alt döma för medverkan, försök, förberedelse eller stämpling
till narkotikabrott kraftigt utvidgas. Enligt förslaget skall vidare olovliga
förfaranden med narkotika och åsidosättande av sådana föreskrifter som
meddelats angående legal befattning med narkotika behandlas i skilda
straffbestämmelser.

Särskilda
regler föresläs om förverkande av haschpipor och andra föremål som är särskilt
ägnade att användas för missbmk eller annan befattning med narkotika. Också i
övrigt innebär förslaget alt tillämpningsområdet för förverkandebestämmelserna
vidgas väsentligt.

Lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 juU 1983. 1 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 141

Prop.
1982/83:141 2

1 Förslag till

Lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64)

Härigenom
föreskrivs i fråga om narkotikastrafflagen (1968:64) dels att 1 och 4-7 §§
skall ha nedan angivna lydelse, dels atl i lagen skall införas tre nya
paragrafer, 3 a, 5 a och 8 §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Den som uppsåtligen
tillverkar, saluhåller, överlåter eller innehar narkotika som avses i I §
narkotikaförordningen (1962:704) utan att vara berättigad därtUl eller i strid
mot villkor som gäller för tillstånd enligt narkotikaförordningen, dömes för narkotikabrott
tUl böter eller fängelse i högst tre år.

Den som olovligen

1.
överiåler
narkotika,

2.
framställer
narkotika som är avsedd för missbruk,

3.
förvärvar
narkotika i överlåtelsesyfte,

4.
anskaffar,
bearbetar, förpackar, transporterar, förvarar eller tar annan sådan befattning
med narkotika som inte är avsedd för eget bruk,

5.
bjuder
ut narkotika till försäljning, förvarar eller befordrar vederlag för
narkotika, förmedlar kontakter meUan säljare och köpare eller företar någon
annan sådan åtgärd, om förfarandet är ägnat att främja narkotikahandel, eller

6.
innehar
narkotika

döms, om gärningen sker uppsåtUgen, för narkotikabrott
till böter eller fängelse i högst tre år.

3a §

Den som av grov oaktsamhet begår gärning som avses i 1 §
1—5, döms för vårdslöshet med narkotika tUl böter eller fängelse i högst ett
år.

I ringa fall skatt inte dömas titt ansvar.

4
§

För
försök, förberedelse eller stämpUng lill narkotikabrott eller grovt
narkotikabrott som avser tillverkning, saluhållande eller överlåtelse dömes lill
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

För
försök, förberedelse eller stämpling till narkofikabrott eller grovt
narkotikabrott döms, om gärningen avser annat än innehav, till ansvar enligt
23 kap. brottsbalken.

Senaste lydelse 1981:226.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Har flera
medverkat lUl brott enUgt denna lag och avser brottet tillverkning, satuhållande
eller överlåtelse gäller bestämmelserna i 23 kap. brottsbalken.

Har flera
medverkat till brott som avses i 1-4 §§ och innefattar gärningen inte endast
innehav, gäller bestämmelserna i 23 kap. brottsbalken.

5a §

TiU böter eller fängelse i högst ett år döms, om gärningen
inte är belagd med straff enligt 1 -5 §§ eller enligt lagen (1960:418) om
straff för varusmuggling, den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1.
åsidosätter
föreskrift som meddelats med stöd av 8 § andra stycket, eller

2.
lämnar
oriktig uppgift i ärende om sådant tillstånd som avses i 8 § andra stycket.

I ringa fall skatt inte dömas tiU ansvar.

6f

Narkotika
som har varit föremål för brott enligt denna lag eUer värdet därav samt vinning
av sådant brott skall förklaras förverkat, om det ej är uppenbart obilligt.
Detsamma gäller förlag för sädanl brott eller dess värde, om förlaget motlagUs
och mottagandet utgör brolt enligl denna lag.

Föremål som använts som hjälpmedel vid brott enligt denna
lag eller dess värde får förklaras förverkat, om del är påkallat fill förebyggande
av brott eller eljest särskUda skäl föreligger.

Injektionsspmlor eller kanyler, som kan användas för insprutning
i människokroppen och som påträffas hos någon som har begått brott enligt denna
lag eller i ett utrymme som disponeras av honom eller påträffas i förbindelse
med narkotika som har varit föremål för brott enligt denna lag, skaU, oavsett
vem föremålet tillhör, förklaras förverkade, om det ej är uppenbart obilligt.

Egendom
som använts som hjälpmedel vid brolt enligl denna lag eller egendomens värde
får förklaras förverkat, om det är påkallat till förebyggande av brott eller
annars särskUda skäl föreligger. Detsamma gäller egendom med vilken har
tagits befattning som utgör brott enligt denna tag.

Påträffas
injektionssprutor eUer kanyler, som kan användas för in-spmtning i
människokroppen, eller andra föremål, som är särskUt ägnade alt användas för
missbruk av etter annan befattning med narkotika, hos någon som har begått
brott enligl denna lag eller i ett utrymme som disponeras av honom eller i
förbindelse med narkotika som har varit föremål för brott enUgt denna lag, skallföremåten,
oav-

Senaste lydelse 1981:468.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

sett vem de tillhör, förklaras förverkade, om det ej är
uppenbart obilligt.

7 §'

Angående beslag av egendom, som kan antagas vara förverkad
enligt 6 §, gäller bestämmelserna om beslag i rättegångsbalken med följande
avvikelser.

Bestämmelsen
atl ålal skall väckas inom viss lid gäller ej i annat fall än dä rätten utsatt
sådan tid.

Bestämmelserna
i 2 § 1 och 3 saml 3 § lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m. m. skall tillämpas på motsvarande sätt då beslag har skett av narkotika,
injektionssprutor etter kanyler. Tiden för alt anmäla missnöje skall dock
räknas frän dagen för förordnandet. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om förfarandet med
narkotika som tagits i beslag.

Bestämmelserna
i 2 § 1 och 3 saml 3 § lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m.m. skall lillämpas på motsvarande sätt dä beslag har skett av narkotika
eller egendom som avses i 6 § tredje stycket denna tag. Tiden för att anmäla
missnöje skall dock räknas från dagen för förordnandet. Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om förfarandet
med narkotika som tagits i beslag.

8 §

Med narkotika förstås i denna tag täketnedel eller
hälsofarliga varor med starkt vanebildande egenskaper eller varor som med
lätthet kan omvandlas titt varor med sådana egenskaper och som

1. på sådan grund är före mål för

kontroU enligt en intemationeU

överenskommelse sotn Sverige har

biträtt, eller

2. av regeringen har förklarats

skola anses som narkotika eiUigt ta

gen.

Regeringen etter myndighet som regeringen bestämmer
meddelar föreskrifter om innehav och annan befattning med narkotika för medicinskt
eller vetenskapligt ändamål. Härvid kan som viltkor för sådan befattning föreskrivas
att särskilt tillstånd lämnas.

Denna lag träder i kraft den I juli 1983. ' Senaste
lydelse 1981:468.

Prop. 1982/83:141

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

Härigenom föreskrivs
att 1 och 3 §§ lagen (1960:418) om straff för vamsmuggling skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Den som utan atl giva det
tillkänna hos vederbörlig myndighet till riket inför eller frän riket utför gods,
för vUken tuU eller annan allmän avgift skall erläggas till statsverket eUer
som enligt stadgande i lag eller författning ej må införas eller utföras, dömes,
om gärningen sker uppsåtligen, för varusmuggling liU böter eUer fängelse i
högst två år. Gäller gärningen narkotika som avses i 1 § narkotikaförordningen
(1962:704) skall dömas till böter eller fängelse i högst tre år.

Den som utan att giva det fill-känna
hos vederbörlig myndighet till riket inför eller frän riket utför gods, för
vilken tull eller annan allmän avgift skall erläggas lill statsverket eller
som enligl stadgande i lag eller författning ej må införas eller utföras, dömes,
om gärningen sker uppsåtligen, för varusmuggling till böter eUer fängelse i
högst två är. Gäller gämingen narkotika som avses i 8 § narkotikastraffiagen
(1968:64) skall dömas lill böter eller fängelse i högst tre år.

Första
stycket gäUer även, när någon genom alt lämna oriktig uppgift i tulldeklaration
eller medelst annat vilseledande i samband med tullbehandling av gods uppsåtligen
föranleder, att tull eller annan allmän avgift undandrages statsverket eUer alt
gods införes eller utföres i strid mot förbud.

3 §

Är vamsmuggling alt anses
som grov, skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex är. Gäller
gämingen narkotika som avses i / § narkotikaförordningen (1962: 704), skall
dömas fill fängelse, lägst två och högst tio år.

Är vamsmuggling atl anse
som grov skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Gäller
gärningen narkotika som avses i 8 § narkotikastraffiagen (1968:64), skall dömas
till fängelse, lägst två och högst tio år.

Vid
bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas om del förövats
yrkesmässigt eller avsett gods av betydande myckenhet eller värde eller eljest
varit av särskilt farlig art eller, om gämingen har gällt narkotika, den i
övrigt utgjort led i en verksamhet av särskiU hänsynslös art.

Denna
lag träder i krafl den 1 juli 1983.

'
Senaste lydelse 1981:227. Senaste lydelse 1981:227.

Prop.
1982/83:141 6

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanlräde 1983-02-17

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Andersson, Rainer, Boström, Bodslröm,
Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg

Föredragande:
statsrådet Rainer

Lagrådsremiss
om ändringar i narkotikastrafflagen (1968:64)

1
Inledning

Narkotikastrafflagen
(1968:64) trädde i krafl den 1 april 1968. I lagen finns fömtom straffbestämmelser
föreskrifter om förverkande och beslag. Vad som är narkofika anges i narkofikaförordningen
(1962:704) och den i anslutning fill förordningen utfärdade kungörelsen
(1972:113) med förordnande enligt 1 § narkotikaförordningen. Narkolikaförordningen
innehåUer i övrigt bestämmelser om den legala hanteringen med narkotika utöver dem
som finns i läkemedelsförordningen (1962:701) saml om straff för vissa mindre
allvarliga förfaranden som inte faller under narkotikastrafflagen. Smuggling
av narkotika är siraffbar enligt lagen (1960:418) om straff för vamsmuggling.

Som
etl led i det arbete på att se över lagstiftningen mot organiserad och ekonomisk
brottslighet som anförtrotts åt brottsförebyggande rådet (BRÅ) har inom BRÅ
utarbetats promemorian (PM 1982:2) Narkotikabrott, som innehåUer förslag till
vissa ändringar i regleringen av narkotikabrotten. Promemorian har överlämnats
till social- och justitiedepartementen. Till protokollet i detta ärende bör som
bilaga 1 fogas promemorians sammanfattning.

Promemorian
har remissbehandlats. En inom socialdepartementet upprättad sammanställning
över remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 2.

Prop.
1982/83:141 7

2
Allmän motivering

2.1
Allmänna utgångspunkter

Nuvarande
bestämmelser

Vad
som avses med narkotika anges i narkotikaförordningen (1962:704). Med narkofika
förstås läkemedel och hälsofarliga varor som pä gmnd av sina starkt
vanebildande egenskaper eller lättheten alt kunna omvandlas till varor med
sädana egenskaper är föremål för inlernafionell kontroll enligt en
överenskommelse som vårt land biträtt. Med narkotika avses även andra sådana
varor, om regeringen förordnal alt de skall anses som narkotika.

Sverige har biträtt två FN-konvenlioner
beträlfande narkotika, dels 1961 års allmänna narkotikakonvenlion (den s.k. Single
Convention), med ändringsprotokoll år 1972, och dels 1971 års konvention om psykolropa
substanser. I listor som fogats till konventionerna och som fortlöpande revideras
finns upptagna de ämnen som är föremål för internationell kontroll. Genom
kungörelsen (1972:113) med förordnande enligt 1 § narkotikaförordningen
(omtryckt 1981:907), har ytterligare etl antal centralstimule-rande medel,
hallucinogener, smärtstillande medel samt sömnmedel och lugnande medel särskilt
förklarals som narkotika. Socialstyrelsen skall enligt narkotikaförordningen
upprätta och kungöra en förteckning över narkotika (senasie förteckning i ämnet
SOSFS-M 1981:54). I förordningen finns vidare vissa bestämmelser om den legala
hanteringen med narkotika utöver de allmänna bestämmelserna om läkemedel i
läkemedelsförordningen (1962:701). Särskill straffansvar föreskrivs för den
som lämnar oriktiga uppgifter i en tiUslåndsansökan eller underlåter att föra
föreskrivna anteckningar.

Den
särskilda narkotikastrafflagen (1968:64, ändrad senast 1981:226) trädde i kraft
den 1 april 1968. Enligt 1 § döms för narkotikabrott den som uppsåtUgen
tillverkar, saluhåller, överlåter eller innehar narkotika utan att vara berätfigad
fill det eller i strid mot villkor som gäller för tiUstånd. Straffet är böter
eller fängelse i högst tre år. Är brottet ringa, skall enligt 2 § dömas för narkolikaförseelse
till böter. Om brottet är grovt, skall enligt 3 § dömas för grovt
narkotikabrott till fängelse lägst två år och högst tio år. Vissa kriterier
anges för när brotlet skall anses grovt.

Även
försök, förberedelse och stämpling till narkotikabrott eller grovt
narkotikabrott som inte avser innehav är enligt 4 § straffbara. Detsamma gäller
medverkan lill annat brolt enligt lagen än sådant som avser innehav

(5 §).

I
6 och 7 §§ finns bestämmelser om förverkande och beslag.

Enligt
lagen (1960:418) om straff för vamsmuggling (vamsmuggUngslagen) kan straff
följa för olovlig in- eller utförsel av narkotika liksom för vissa andra
förfaranden. Siraffskalan för vamsmuggling avseende narkotika är även den
indelad i tre olika grader. Normalbrottel kan medföra

Prop.
1982/83:141 8

böter eller fängelse i högst tre år (I §), för ringa brott
gäller böter högst 1000 kr. (2 §). För grov varusmuggling är straffet fängelse
lägst tvä och högst tio år (3 §). Även grovt oaktsamma gärningar är straffbara
(5 §) och kan bestraffas med böter eller fängelse i högsl två år.

Straffbestämmelserna har sedan år 1968 ändrats främst på
så sätt all straffsatserna skärpts, senast med verkan fr.o.m, den 1 juli 1981,
medan gärningsbeskrivningarna har lämnals oförändrade. År 1981 ändrades också
kriterierna för grovt narkofikabrott och grov varusmuggling.

Slutligen skall anmärkas alt socialstyrelsen enligl
bemyndigande i 15 § narkolikaförordningen har utfärdat en särskild kungörelse
om tillämpningen av förordningen (socialstyrelsens narkolikakungörelse, SFS
1974:711).

Narkotikasiluationen

Narkotikasitualionen bland ungdomar kan främst utläsas ur
skolöverstyrelsens undersökningar av olika devgmpper, försvarets
forskningsanstalts undersökningar av värnpliktsinskrivna och Sifo:s årliga
ungdomsundersökningar bland 12-24-åringar.

Narkotikavanorna hos de yngsta eleverna (årskurs 6) ligger
på en förhållandevis låg nivå. Omkring 1 % uppger att de någon gång har prövat
narkotika. Bland elever i nionde klass är andelen betydligt högre. År 1980 hade
ungefär 8 %, år 1981 9 % och är 1982 8 % nägon gång prövat narkotika. Bland de värnpUklsinskrivna
18-äringarna tycks ha skett en viss minskning, från ca 19 % är 1980 till ca 17
% år 1981. Sifo:s ungdomsundersökningar visar en minskning i åldrarna 12-24 år
från 15 % vid mätningen 1979/80 till 12 % vid mätningen 1981/82.

Andelen ungdomar med elt aktuellt narkotikamissbruk är
betydligt lägre än andelen ungdomar som någon gång prövat narkotika. Av
eleverna i årskurs 9 uppgav i 1981 års undersökning mellan 3 och 4 % att de
hade använt narkotika de senasie fyra veckorna före undersökningslillfället.
Även i delta avseende visade undersökningen av skolungdomar en liten uppgäng
jämfört med året innan. Undersökningen av värnpliktiga visar däremot en
minskning. Andelen som använt narkotika någon gång de senaste fyra veckorna var
4 % är 1980 och 3 % år 1981. Den senaste ungdomsundersökningen frän Sifo
innehöll inte någon fråga om det aktuella missbmket.

Undersökningarna talar sammantagna för att det inle har skelt
några större förändringar av ungdomarnas narkotikavanor under senare är. Del
finns inte heller några andra uppgifter som talar emot detta.

Situationen är ändå allvarlig. Omräknat lill absoluta tal
är det etl betydande anlal ungdomar som kommer i kontakt med narkotika. En
försiktig uppskattning av de absoluta talen är all ca 200 000 ungdomar under 25
år någon gäng har prövat narkotika och alt ca 30 000 av dem har gjort della
under de senasie fyra veckorna före undersökningstillfället.

Cannabis är det vanUgasl förekommande narkotiska
preparatet, såväl

Prop.
1982/83:141 9

bland
dem som bara har prövat någon enstaka gäng som bland dem som har ett aktuellt
eller ett mer ihållande missbmk. Undersökningarna visar vidare alt ungdomar som
använder narkotika oftare använder alkohol, läkemedel och lösningsmedel än
andra. Cannabisrökningen kan många gånger ses som ell komplemenl lill annan
droganvändning, i första hand alkoholkonsumtion. Narkotikamissbmket bland
ungdomar är fortfarande mest utbrett i storstäderna även om storstadsdominansen
har minskat något. Det förekommer emellertid cannabisrökning i så gott som hela
landet.

Under
slutet av år 1978 och fram tiU sommaren 1979 genomförde utredningen om narkofikamissbrukets
omfattning (UNO) en s.k. casefindingstu-die i syfte att beräkna det tunga narkofikamissbrukets
omfattning (Ds S 1980:5).

Enligt
undersökningen har mellan 4 000 och 5 000 ungdomar under 25 år ett tungt narkotikamissbmk
i den mening att de injicerar narkotika eller oavsett intagningssätt använder
narkotika dagligen eller nästan dagligen.

För
hela landet bedömde UNO i sin casefindingstudie att det totala tunga narkotikamissbmket
år 1979 omfattade 10 000-14 000 personer. Av dessa var 7 500—10 000 injeklionsmissbmkare
varav 1 500—2 000 injicerade dagligen eller så gott som dagligen. Tillsammans
svarade de tre storstadsområdena för omkring 60 % av det totala tunga
narkotikamissbruket i landet. Av det tyngsta missbmket, dvs. dagligt
injektionsmissbruk, svarade storstadsområdena för omkring 80%.

De
begränsade käUor som finns för kontroll av aktuella förhållanden när del gäller
tungt narkofikamissbmk lyder på atl omfattningen i huvudsak är oförändrad sedan
UNO genomförde sin undersökning (jfr Ds S 1982:13).

Centralstimulantia
dominerar fortfarande bilden av det tunga narkotikamissbmket. Kokain har ännu inle
fält nägon spridning i de traditionella missbmkargmpperna. Opiatmissbmket, som
nästan uteslutande avser missbmk av heroin, utgör numera ett permanent och
omfattande inslag i missbmksbilden. Heroinet dominerar för gruppen personer med
dagUgt injekfionsmissbmk. Cannabis missbrukas i större eller mindre utsträckning
av så gott som alla med tungt narkotikamissbmk. På Uknande sätt finns hos många
missbruk av läkemedel och alkohol som en betydande del i deras totala missbmkssituation.
Få missbmkare häller sig till ett enda preparat. Helhetsintrycket är att blandmissbmk
snarare är regel än undantag bland de "tunga" narkotikamissbrukarna.

Medan
omfattningen och inriktningen av missbmket av narkotika inle förefaller ha
förändrats pä nägot mer påtagligt sätt under senare tid är situationen en helt
annan när det gäller antalet registrerade brolt mol narkotikastrafflagen.
Antalet anmälda brott låg under i slort sett hela 1970-lalet relafivt konstant
kring 20 000. År 1980 skedde en dramatisk ökning och antalet brott närmare
tredubblades till knappt 60 000. Den höga nivån har därefter bibehållits och t.o.m.
ökat ytterligare.

Prop.
1982/83:141 10

Också
antalet domar och strafförelägganden ökade, kraftigt vid motsvarande tidpunkt.
År 1979 uppgick dessa till 3 315, år 1980 lill 5 219 och år 1981 tU16 843.

Att
uppgången i antalet domar och strafförelägganden inte varit så kraftig som
uppgången i antalet anmälda brott hänger delvis samman med att uppgången i
antalet misstänkta personer inte ökat i samma omfattning som antalet anmälda
brott. Antalet brotlsdellaganden per misstänkt person fördubblades i stort setl
från år 1979 tiU år 1980.

Ökningen
vad gäller domar och strafförelägganden hänför sig fill såväl förseelserna som
brotten och de grova brotten. De grova brotten har dock ökat i påtagligt mindre
utsträckning än förseelserna och normalbrolten. I fräga om preparat hänför sig
ökningen i första hand till befattningar med cannabis.

Ökningen
i antalet anmälda och lagförda brott motsvaras uppenbarligen inle av en ökning
av det fakliska antalet narkotikabrott. Uppgången har sin främsta förklaring i
intensifierade insatser från tull, polis och åklagare för atl begränsa
detaljhandeln med narkofika. En viktig faktor i detta sammanhang torde ha
varit att riksåklagarens rekommendafioner rörande tillämpningen av reglerna om
åtalsunderiåtelse gjordes avsevärt mer restrikfiva genom ett nytt cirkulär (RÅC
1:94) som utfärdades i början av år 1980.

FyUiga
redogörelser för utvecklingen av den anmälda och lagförda nar-kotikabrotlsUghelen
finns i Narkolikautvecklingen 1982 (BRÅ Rapport 1982:2) och Broltsulvecklingen.
Lägesrapport 1982 (BRÅ Rapport 1982:4).

Den svenska narkofikamarknaden
påverkas i hög grad av situafionen i andra länder. Denna innebär i dag elt växande
hot. När det gäUer heroin kan konstateras att tillgången i världen nu är större
än någonsin. F.n. förses den svenska Ulegala marknaden till åtminstone tre
fjärdedelar från odlingar i sydvästasien. Samtidigt talar rapporter om stora
skördar under de senaste åren i den s.k. Gyllene triangeln och en kraftigt
ökande tillgäng i Europa på heroin därifrån. När det gäller kokain är missbmket
- såvitt kan bedömas - fortfarande begränsat i Sverige men missbmket ökar kraftigt
i andra delar av Europa och tillgängen på kokain i världen bedöms vara oerhört
omfattande. Tillgången på ceniralsfimulerande medel, främst amfetamin, har på
nytt ökal kraftigt efter en nedgång och tillgången bedöms nu vara mycket stor.
Tillgängen på cannabis är mycket stor i många länder i världen.

Även
om ingen mer påtaglig försämring av narkofikaläget skett under senare fid finns
det anledning atl se shuationen med slor oro. Problemen är redan nu av en
omfattning som är helt oacceptabel från samhällets synpunkt. Den stora gmppen
av tunga missbmkare lever nästan undantagslöst i en svår social misär utan
normala familjekontakter, utan kontakt med arbetslivet och utan varje form av
mänsklig gemenskap utanför missbm-karleden. Varje år avlider ett hundratal
personer tiU följd av narkotika-

Prop. 1982/83:141 11

missbmk
och år 1979 logs 1 500 in för sluten psykiatrisk vård svårt nedgångna. Någon
minskning av dessa tal torde inle ha skett under senare är.

Missbmket har vidare blivU
en motor i en omfattande kriminalket, som ärligen drabbar stora grupper av
medborgare. Missbrukarna finansierar ofta sitt missbruk genom rån, inbrott,
bedrägeri, butiksstölder, häleri, prostitution och koppleri. Därutöver skaffar
de sig inkomster genom atl sälja narkotika tiU nya grupper som av oförstånd och
nyfikenhet dels bidrar till penningströmmen lill narkotikamarknaden, dels blir
rekryteringsbas för gruppen av tyngre missbrukare. Penningströmmen till narkolikamarkna-den
skapar underlag för ligor som sköter tillförseln med brottsmetoder som i fråga
om hänsynslös vinningslystnad har få motsvarigheter.

Trots de olika åtgärder
som vidtagits har utvecklingen inle heller kunnat vändas i rätt riktning. Narkotikamissbmket,
som tidigare var ett ganska exklusivt storstadsfenomen, har nu spritt sig över
hela landet också fill förhållandevis smä orter. Om tidigare spridningsmönster
upprepas på de orter och i de ungdomsgrupper där haschel nu fåll fäste, kan vi
fä en dramatisk ökning av det lunga missbmket. Stora risker föreligger alt en ökad
fillgäng på narkotika pä världsmarknaden kan få allvarliga skadeverkningar
även för Sveriges vidkommande.

Det
är därför angelägel att kraftfulla åtgärder vidtas såväl nafioneUl som internafionellt
för att komma lill rätta med narkotikaproblemen i samhällel. Regeringen har mol
denna bakgmnd beslutat att lUlkalla en narkotikakommission (S 1982:09) med
uppgift alt före utgången av år 1983 lägga fram förslag om bl.a. insatser genom
internationella organ, tull och polis saml om opinionsbildning och om åtgärder
för att i möjlig män göra fängelser och andra insfitulioner till narkolikafria
miljöer. Vårdfrägorna bereds samtidigt i socialdepartementet med samma tidsplan
som gäUer för kommissionen.

För
att komma liU rätta med den illegala handeln och missbmket av narkotika krävs
insatser av vitt skilda slag som spänner över hela samhällsverksamheten. Att
förbättra lagstiftningen om straff för narkotikabrott är en angelägen uppgift
som etl led i strävandena atl stoppa den illegala handeln och missbmket. I
kommissionens uppdrag ingår ocksä atl lämna förslag på detta område.

Promemorian
från BRÅ

I
promemorian från BRÅ framhålls alt det i allmänhet inte är själva
strafflagstiftningen som medfört svårigheter i försöken att beivra den illegala
narkotikahanteringen. Det finns dock vissa svagheter i lagstiftningen som
närmast har karaktären av luckor i lagen. Dessa har bl.a. medfört svårigheter atl
lagfora vissa bakmän och andra som är delaktiga i en mer organiserad
brottslighet. I vissa fall är bestämmelserna vidare oklara, vilket ibland
medfört en vacklande praxis.

Prop,
1982/83:141 12

I
promemorian föresläs därför en viss utvidgning av del straffbara området.
Sålunda föresläs att främjande av handel med narkotika och förvärv av narkotika
i överlålelsesyfte straffbeläggs och att vissa kvalificerade former av
befattning med narkotika görs till en särskild gärningsform. Vidare
kriminaliseras enligt förslaget också oaktsamma förfaranden i betydande
utsträckning.

Remissinstanserna
har med endast något undanlag i allt väsentligt ställt sig bakom förslagen.

Även
jag har funnit att förslagen bör läggas till grund för lagstiftning. Efter
samråd med narkotikakommissionen och statsrådet Sigurdsen har jag vidare funnit
alt detta kan ske utan att man avvaktar de förslag om ändringar i regleringen
som kommissionen kan komma att lägga fram. Att jag nu avser anmäla vissa
förslag fill ändringar i narkolikaslrafflagsliftning-en bör alltså inte tolkas
så alt inte också andra ändringar av den straffrättsliga regleringen av den
illegala narkotikahanteringen kan visa sig vara påkallade.

I
delta hänseende bör särskilt nämnas atl det, som justitieulskollel har påpekat
i sitt av riksdagen godkända belänkande JuU 1981/82:47, kan finnas skäl atl
pröva om straffskalorna för de olika narkotikabrotten är ändamålsenligt
utformade liksom alt belysa vilka effekter av bl.a. kriminalpolitisk och
social art som tiUämpningen av riksåklagarens senaste anvisningar om åtalsunderiåtelse
vid innehav av mindre mängder narkofika har lett till. Dessa frågor tillhör dem
som prövas inom ramen för narkotika-kommissionens arbete.

Även
andra frågor om narkotikastrafflagsliftningen kan aktualiseras genom
kommissionens arbete. Etl särskilt spörsmål som har berörts i BRÅ-promemorian
och under remissbehandlingen av denna är huruvida själva missbmket av narkotika
bör kriminaliseras. Så sent som är 1982 har visserligen riksdagen avvisat denna
tanke (se JuU 1981/82:47). Klart är också atl olika skäl av betydande styrka
talar mol en sådan kriminalisering. Bl.a. skulle en straffbeläggning kunna fä
konsekvenser för narkomanvården som är svåra att överblicka. Det är ju inte
önskvärt att narkomaner undviker alt söka värd av rädsla för att de skall
utsättas för polisingripanden i det sammanhanget. Problem skulle också kunna
uppstå i förhållande till bmk och missbruk av narkotiska preparat som
förskrivits inom ramen för den legala narkotikahanteringen. Dessa och andra
skäl, som har utvecklats bl.a. i promemorian, utesluter självfallet inle att
en kriminalisering ändå kan vara motiverad om väsentliga posifiva effekter kan
uppnäs härigenom. Frågan får emellertid anses ha sådan principiell betydelse
att den inte lämpligen bör prövas i delta sammanhang. Enligt vad jag har inhämtat
kommer kommissionen att ta upp också den frågan till behandling.

En
annan fråga som berörts i promemorian från BRÅ och av vissa remissinstanser är
om en mer genomgripande omarbetning av narkotika-

Prop. 1982/83:141 13

strafflagstiftningen
bör genomföras och om de cenirala straffrättsliga bestämmelserna i sä faU bör
föras över till brottsbalken. Vad som förekommit i delta lagstiftningsärende
ger knappast underlag för en bedömning i vad mån några väsentliga fördelar
skulle kunna uppnås härigenom. Jag finner del emellertid naturligt att också
eventuella närmare överväganden om man bör genomföra en sädan mer genomgripande
lagteknisk översyn sker inom ramen för kommissionens arbete.

2.2
Kriminaliseringens systematik

Som
framgår av vad jag nyss anförde finns det idag inle någon särskild straffbeläggning
av gärningar som innefattar befattning med narkotika i den centrala
strafflagen, brottsbalken. Sädana gärningar är i stället straffbelagda i den
särskilda narkofikaslrafflagen. EnUgt denna finns f.n. fyra olika
gärningsformer som utgör narkofikabrott. Dessa är tillverkning, saluhällande,
överlåtelse och innehav av narkotika. Vidare är smuggUng av narkofika särskill
straffbelagd i vamsmuggUngslagen.

I
promemorian föresläs alt den nuvarande systemaliken med en särskild narkotikastrafflag
bibehålls liksom atl smuggling av narkotika även fortsältningsvis regleras i
varusmugglingslagen. De förändringar som föreslås inskränker sig i princip till
justeringar och kompletteringar av de olika gärningsformema i
narkotikastrafflagen. Av de nuvarande gärningsformerna bibehålls de i
praktiken helt dominerande överlåtelse- och innehavsbrotten i princip
oförändrade. Tillverkningsbrottet föreslås också bibehållet med en mindre
justering, medan däremot saluhållande föreslås utgå som självständig
gärningsform.

Remissinstanserna
har i allmänhet godtagit promemorians förslag i dessa delar. Vissa
remissinstanser har emellertid som nämnts förordat att straffbestämmelserna om
narkotika åtminstone på sikt förs över till brottsbalken. Det har också vid
remissbehandlingen framförts den synpunkten att smuggling av narkotika borde
behandlas gemensamt med övriga narkotikabrott.

Också för egen del kan jag
godta den lösning i fråga om den systematiska uppbyggnaden som föreslagits i
promemorian. Som redan har framgått är jag inte beredd alt i detta sammanhang
ta upp frägan om att föra över narkotikastrafflagsliftningen tiU brottsbalken.
Att låta narkotikastrafflagen omfatta även smuggling av narkofika skulle
naturligtvis i och för sig vara länkbart. Enligt min mening har emeUertid inga
skäl av sä avgörande betydelse för en sädan åtgärd framförts i detta
lagstiftningsärende att de kan väga upp de nackdelar som det kan medföra att i
detta hänseende gå ifrån en väl inarbetad och fungerande ordning.

Promemorians
förslag att den särskilda straffbeläggningen av saluhållande skall upphävas
har inte mött några invändningar vid remissbehandUngen. Ocksä jag kan biträda
detta förslag. I allt väsentligt är saluhållande

Prop.
1982/83:141 14

straffbart
redan som försök, förberedelse eller stämpling till överlåtelse. De mycket specieUa
undantagsfall där kriminaliseringen av saluhåUande f n. kan fylla en
självständig funkfion (jfr promemorian s. 97 ff) läcks vidare i princip av den
kriminalisering av vissa former av främjande av narkotikahandel som jag i
huvudsaklig överensstämmelse med promemorieförslaget avser alt förorda i det
följande.

Den tekniska lösningen har
valts i promemorian, att den centrala 1 § i narkotikastrafflagen delas upp i
punkter, varigenom det blir möjligt att bygga ut och precisera gämingsinnehället
utan atl förluster görs i fråga om överskådlighel och lättlästhet. Jag ansluler
mig liksom remissinstanserna till denna lösning och avser alt i det följande
först gå igenom de olika gärningsformer som enligt vad jag förordar skall
omfattas av den inledande paragrafen i lagen. Därefter tar jag upp frågor om oaktsamma
förfaranden (3 a § enligt mitt förslag), försök, förberedelse och stämpUng (4 §)
saml vissa andra frågor där jag föreslår ändringar i förhållande till vad som
nu gäller enligt narkotikastrafflagen.

2.3
Överlåtelse av narkotika (1 § 1)

Överlåtelse
av narkotika är en av de gärningsformer som redan nu är straffbelagda i
narkotikastrafflagen.

Överlåtelsebrottet
intar en central ställning i fråga om den grövre narkotikabrottsligheten. De
grova brolt som inle avser överlåtelse är regelmässigt av den karaktären alt
överlåtelsesyfte förelegat.

Begreppet
överlåtelse i narkotikastrafflagen anses ha samma innebörd som i civilrättsliga
sammanhang. Med överlåtelse förslås alltså försäljning, byte, gåva eller annat
förfarande varigenom äganderätten till narkotika överförs till någon annan.
Överlåtelse föreligger också när man bjuder nägon pä narkotika för omedelbar
konsumtion oberoende av hur ringa mängden är. Även "utlåning" av
narkotika är att anse som överlåtelse, om inte samma parti förutsätts bli
återlämnat.

För att någon skall anses
ha överlåtit narkotika krävs inte atl han tagit fysisk befattning med
överlämnandet av narkotikan till ny ägare eller över huvud taget alt han har
haft någon mer omedelbar rådighet över narkotikan. Normall fullbordas elt överlålelsebrott
genom atl narkotikan överlämnas till den nye ägaren eUer en representant för
denne. Den som har svarat för överlämnandet kan därvid beroende på omsländighetema
vara att anse som gärningsman eller som medhjälpare till överlåtelsen. Varje
överlämnande lill annan person innefattar emellertid inte en överlåtelse. Är
mottagaren rätt ägare eller en representant för denne kan de inblandade endast
göras ansvariga för innehav av narkotikan.

I
promemorian föreslås inle nägon ändring beträffande straffbeläggningen av överiätelse
av narkotika. Själv finner jag det uppenbart att överlåtelsefallet, såsom det
centrala brottet på området, bör bUda en inledande

Prop. 1982/83:141 15

punkt
i 1 § narkotikastrafflagen vid den revidering av lagrummet som jag här
förordar.

2.4
Framställning av narkotika (1 § 2)

Enligt
1 § narkofikaslrafflagen är det straffbart att olovligen tillverka narkotika.
Vad som skall förslås med tillverkning av narkotika är emellertid nägot
oklart.

I
fråga om den legala narkotikahanteringen finns en legaldefinilion i socialstyrelsens
narkotikakungörelse, av vUken framgår atl, vid sidan av framställning av
narkotiskt ämne ur råvaror som förekommer i naturen eller på syntetisk väg,
även bl.a. avvägning och ompackning är att anse som tillverkning. I fråga om
den illegala narkotikahanteringen synes dock åtgärder av det senare slaget
regelmässigt inte i sig bedömas som tillverkning utan i stället medföra ansvar
för innehav av narkotikan eller medverkan fiU annans narkofikabrott. Detta kan
medföra problem genom att medverkan tiU innehav, Uksom försök, förberedelse och
stämpling lUl sädanl broll, inle har straffbelagts. Inle heUer odling av
narkotiska växter anses utgöra tillverkning, utan den som framställer narkotika
pä detta sätt blir i stället ansvarig för innehav av den framställda
narkotikan. Också här kan problem av samma slag uppkomma genom att de
osjälvständiga brotts-formerna inte är straffbelagda vid innehavsbrolt.

I
promemorian föreslås atl straffansvaret i narkotikastrafflagen skall anges avse
framställning av narkotika i stället för tiUverkning. Härigenom skuUe markeras
att ansvaret för denna gärningsform, i anslutning till allmänt språkbmk och
vad som synes vara etablerad praxis i fråga om den illegala
narkotikahanteringen, inte omfattar ålgärder som avvägning och ompackning. .\tgärder
av sistnämnda slag föreläs i stället kunna medföra ansvar enligt en särskild
punkt, och den föreslagna konstmktionen innebär alt de osjälvständiga
brottsformerna skuUe bU tUlämpliga pä förfaranden av detta slag. Som
framställning bör enligt förslaget ocksä räknas odling av narkotikaväxter. Även
för sådana gärningar skuUe därmed de osjälvständiga brotlsformerna bli
tillämpliga.

EnUgt
promemorian bör dock straffansvaret begränsas fill sådana fall där narkotikan
är avsedd för missbruk. Härigenom skulle undvikas att exempelvis handel med hampfrö
som fågelfoder mer generellt skulle falla under straffansvar. Om narkotikan
inte är avsedd för missbruk skulle, liksom enligl gällande rätt, ansvar inträda
försl i och med atl förutsättningar för innehavsbrolt föreligger.

Av
remissinslanserna har endast elt fåtal särskilt kommenterat dessa förslag. Av
dessa tiUstyrker alla förslagen utom rikspolisstyrelsen som menar alt all
framställning av narkotika bör vara straffbelagd, om inte tillstånd i
vederbörlig ordning finns.

För
egen del instämmer jag till en början i promemorieförslaget i vad del

Prop. 1982/83:141 16

innebär
att den nu aktuella straffbestämmelsen bör la sikte på framställning i stället
för tillverkning. Förfaranden som bearbetning och förpackning, som inom den Ulegala
narkotikahanteringen ofta sker i senare led än producentledet, bör inle anses
falla under den aktuella gärningsformen. Sädana förfaranden bör, som jag
återkommer till, i stället straffbeläggas särskilt.

I
likhet med vad som sägs i promemorian anser även jag atl odling av narkolikaväxter
bör anses som framställning av narkotika. Såväl i Sverige som i andra länder
har sådan odling, främst av cannabisväxter, blivit ett allt vanligare inslag
inom den illegala narkotikahanteringen. Nya frösorter som är mer ägnade för
odling i missbmkssyfte har ocksä tillkommit, och på olika sätt sprids utmstning
och handledningar om hur effektiv hemma-odling bör ske. Det är därför angeläget
atl möjligheter skapas att beivra medverkan, liksom försök och förberedelse, tiU
odling av narkotika.

I
överensstämmelse med vad som föreslås i promemorian anser jag dock att
straffansvaret för dessa fall bör inskränkas fill framställning av narkotika
som är avsedd för missbmk. Om fråga är om annans eller eget missbruk bör
däremot inte tillmätas någon belydelse i delta hänseende. En sådan
straffbeläggning är fullt tillräcklig för att alla i praktiken slraffvärda fall
skall täckas, när det gäller de osjälvständiga brotlsformerna. Det bör här
framhållas att, även om det inte kan visas atl viss odling har varU avsedd för
missbruk, ansvar för innehav av narkotika ändå kan komma i fräga. En längre
gående kriminalisering är enligt min mening inle motiverad.

Vad
gäller annan framställning än odling torde ett motsvarande praktiskt behov alt
begränsa straffansvarets omfattning saknas. Å andra sidan synes en sådan begränsning
inle heller medföra några praktiska olägenheter. I de sällsynta undantagsfall
när en icke tillåten framställning av narkotika inle kan visas ha varit avsedd
för missbmk lär del regelmässigt vara tillräckligt atl.ansvar kan inträda för
innehav av narkotikan.

I
enlighet med det anförda föreslär jag alt det i en särskild punkt av 1 §
narkotikastrafflagen straffbeläggs alt nägon framställer narkotika som är avsedd
för missbruk.

2.5
Förvärv av narkotika (1 § 3)

F.n.
är förvärv av narkotika inle särskilt straffbelagt. I princip kan den som
förvärvar narkotika därför straffas först sedan han fält narkotikan i sin besittning
och då för innehav av narkotika. Detta medför vidare att medverkan lill
förvärv, liksom försök, förberedelse och stämpling till sådan gärning, inle är
förenat med straffansvar.

I
promemorian föresläs att förvärv av narkotika i överlålelsesyfte skall utgöra
en särskild gärningsform. Medverkan, försök, förberedelse och stämpling till
sådant brott skaU enligt förslagel också kunna medföra ansvar.

Prop. 1982/83:141 17

Remissinstanserna
har genomgående ställt sig positiva till att förvärv av narkotika straffbeläggs
särskilt. Ett par remissinstanser har dock ifrågasatt om ansvaret bör begränsas
till förvärv som sker i överlålelsesyfte. Andra remissinstanser har pekat på
att anskaffande av narkotika för annan persons räkning inte omfattas av
kriminaliseringen om denne inte avser att överlåta narkotikan. Någon
remissinstans har vidare, med hänvisning lill att den juridiska innebörden av
termen förvärv skulle vara mindre klar, efterlyst ett klarläggande av vad
begreppet skall anses omfatta.

Också jag instämmer i
promemorians förslag att förvärv av narkotika straffbeläggs särskiU och även att
därtill anknutna osjälvständiga brotts-former skaU kunna medföra ansvar. Redan
del förhållandel alt en förvärvare som för en illegal narkotikaaffärs
genomförande använder sig av mellanhänder i dag kan undgå ansvar även om
affären slutförts motiverar enligt min mening ett sådant straffansvar. Härtill
kommer atl det framstår som uppenbart att också medverkan, liksom försök,
förberedelse och stämpling, fill sådana gärningar bör kunna medföra ansvar.

Med
förvärv av narkotika bör i överensstämmelse med vederlagen terminologi i
princip avses ålgärder varigenom någon fär äganderätt till narkotikan. Som
påpekats vid remissbehandlingen kan viss tvekan föreligga om vid vUken fidpunkt
ett förvärv skall anses vara fullbordat. I allmänhet lär förvärvet vara atl
anse som fullbordat i och med atl del överlåtna överlämnats lill förvärvaren
eller en representant för denne. För frågan om ansvar blir emellertid fuUbordanspunkten
av mindre intresse genom alt också försök, förberedelse och stämpling till
förvärv kommer att kunna bestraffas.

Jag
delar också den uppfattning som framförts i promemorian att straffansvaret för
förvärv bör inskränkas till sådana fall dä förvärvet har skelt i överlålelsesyfte.
Det bör härvid noteras att det är tiUräckligt för ansvar atl en viss del av den
förvärvade narkofikan är avsedd att överlåtas. Överlålelsesyfte får ju anses
föreligga oberoende av i vUken mängd eUer i vilka former överlåtelse är avsedd
alt ske. Ansvar kan därför komma i fråga redan om någon förvärvar narkofika som
är avsedd att förbmkas av en mindre grupp personer vid ett enstaka tillfälle.
Det blu" i sammanhanget utan betydelse för ansvarsfrågan om de som inte
har deltagit vid förvärvet fömtsätts erlägga någon ersättning eller inte.

De
fall där ansvar för förvärv inte skulle komma i fråga är alltså i första hand
sådana där förvärvet endast gäUer narkotika som är avsedd för eget bmk. I dessa
fall skulle, liksom enligl gällande ordning, ansvar inträda först i och med alt
ett innehavsbrolt föreligger.

Som
påpekats vid remissbehandlingen kan emeUertid den sUuationen föreligga att
någon för annans räkning anskaffar narkotika som är avsedd att användas
uteslutande tUl privat bmk. Då nägot överlåtelsesyfte inte föreligger i sådant faU
kan ansvar för förvärv inte komma i fråga. För förvärvaren skulle därmed
straffansvar bli aktuellt först när han får narko-2 Riksdagen 1982/83. 1
samt. Nr 141

Prop. 1982/83:141 18

likan
i sin besUtning. I likhet med de remissinstanser som tagit upp frågan anser jag
att det i de aktuella fallen bör finnas möjlighet alt ingripa på ett tidigare
skede än vid själva innehavet. Detta bör dock inte ske genom att kravet på överlålelsesyfte
uppges vid förvärv av narkotika, utan förfaranden av aktuellt slag bör
hänföras under en annan punkt. Jag ålerkommer fill frågan i det följande
(avsnitt 2.6).

Jag
föreslår aUtså alt en särskild punkt av 1 § narkotikastrafflagen får omfatta
det faUet atl nägon förvärvar narkotika i överlålelsesyfte.

2.6
Vissa speciella kvalificerade fall av befattning med narkotika (1 § 4)

Den
särskilda gämingsformen innehav av narkotika omfaltar f.n. förutom innehav för
eget bruk också andra mer kvalificerade förfaranden som inte faller under någon
av de övriga gärningsformerna. Detta innebär atl medverkan och övriga
osjälvständiga brottsformer inte medför ansvar i dessa faU. I praktiken har della
lett till atl vissa klart straffvärda förfaranden inle har varit möjliga att
beivra.

I
promemorian föreslås alt vissa kvalificerade former av befattning med narkotika,
som idag endast är att bedöma som innehav, straffbeläggs som en särskild
gärningsform. Som straffbara förfaranden anges enligt förslagel bearbetning, förpackning,
transport, döljande, förvaring eller annan sådan befattning med narkotika.
Straffansvaret föresläs vidare begränsat till de faU då narkotikan kan antas
vara avsedd för överlåtelse. Den väsentliga skillnaden i förhållande fill nu
gällande rätt är alt medverkan, liksom försök, förberedelse och stämpling, till
sådana befattningar som gämingsformen omfaltar skulle bli straffbara.

Endast
ett par remissinstanser har närmare kommenterat förslagel.

För
egen del instämmer jag i princip i promemorians förslag. Jag anser dock alt etl
par mindre justeringar är påkallade.

Jag har i föregående
avsnitt berört den situationen att nägon för annans räkning anskaffar narkotika
som är avsedd för dennes privata bmk. Som där påpekades kommer i dessa fall någol
ansvar för förvärv av narkotika inte alt kunna bli aktueUt, eftersom
överlåtelsesyfte inle föreligger. Såsom promemorians förslag är utformat skulle
inte heller ansvar för kvalificerad befattning med narkotikan kunna komma i
fråga då narkotikan inle varit avsedd för överlåtelse. Detsamma gäller också
fall där någon har åtagit sig att exempelvis transportera eller förvara
narkotika under motsvarande omständigheter. För egen del anser jag atl ansvar
för kvalificerad befattning med narkotika bör kunna aktualiseras inte endast
om narkotikan kan antas vara avsedd för vidare överlåtelse ulan även i andra
fall när narkotikan inte är avsedd för eget bruk. Om någon exempelvis åtar sig
att smuggla in narkotika lUl en kriminalvårdsanstall, bör han kunna fäUas fill
ansvar härför även om han ännu inte kommit i besittning av narkotikan och denna
inte kan antas vara avsedd för vidare överiätelse.

Prop.
1982/83:141 19

Med
en gränsdragning av det slag jag nu har förordat blir det vidare klart att den
som för annans räkning och privata bruk anskaffar narkotika regelmässigt är
förfallen till ansvar enligt den nu aktuella gärningsformen. Detta följer redan
av att del i handlingsplanen normalt ingår alt den som anskaffat narkotikan
också skall transportera eller förvara den. Men också anskaffandet i sig förutsälter
etl sådant aktivt förhällande till narkotikan alt den befattning gämingsmannen
härigenom får måste anses vara en sådan kvaUficerad befattning alt den bör kunna
medföra ansvar enligt den aktuella punkten. För atl undanröja varje tvekan i della
hänseende bör anskaffande uttryckligen nämnas som exempel pä befattning som kan
medföra ansvar.

Jag
föreslär med hänvisning tiU det anförda att det i en särskild punkt av 1 §
narkotikastrafflagen föreskrivs straffansvar för den som anskaffar, bearbetar,
förpackar, transporterar, förvarar eller tar annan sådan befattning med
narkotika som inte är avsedd för eget bruk.

2.7
Förfaranden som är ägnade att främja narkotikahandel (1 § 5)

Enligt
promemorian har det vid den organiserade narkotikahandeln blivit allt
vanligare alt fristående personer pä olika sätt främjar verksamheten ulan att
själva ta befattning med narkotikan eller ha närmare kunskaper om de olika
konkreta transaktionerna. Detta kan ske t.ex. genom att kontakt etableras meUan
köpare och säljare, genom alt medel fillhandahålls för finansiering av transakfioner
eller genom alt tips lämnas om lämpliga kurirer, förvaringsplatser eller återförsäljare.

Inte
endast bevissvårigheter gör atl medverkansansvar inle alltid kan ådömas i
situationer av det nu angivna slaget. Ansvar för medverkan kräver i princip alt
en preciserad medverkanshandling kan visas ha bidragit till en konkret gärning
som objektivt sett ulgör broll. Om elt förfarande som är ägnat atl främja
narkotikahandel inte på detta sätt kan visas ha samband med ett bestämt brott,
är det inte möjligt att döma för medverkan.

I
promemorian föreslås med hänvisning tiU överväganden av detta slag att vissa
förfaranden som är ägnade alt främja handel med narkotika straffbeläggs
särskilt. Som exempel på sådana förfaranden anges enligt förslaget atl någon
bjuder ul narkotika till försäljning eller förmedlar kontakter mellan säljare
och köpare.

Det framhålls i
promemorian att en fara med atl använda ett allmänt främjanderekvisit är atl avgränsningen
av det straffbara området oundvikligen blir oklar samtidigt som
tillämpningsområdet lätt kan bU mer vidsträckt än vad som påkallas av
kriminalpolitiska behov. Med hänsyn härtiU bör enligt promemorian inte varje
åtgärd som kan främja överlåtelse av narkotika straffbeläggas utan främjandet
skall avse handel med narkotika. Härmed förstås enligt promemorieförslaget i
första hand mer vanemässig

Prop.
1982/83:141 20

verksamhel
men också mer omfattande enstaka överlåtelser. Å andra sidan skall enligt
förslaget straffansvaret inte begränsas till faU där handel med narkofika
verkligen främjats. Det skall vara lillräckligt att förfarandet varit ägnat att
främja handel med narkotika.

En klar majoritet av
remissinstanserna fillstyrker förslaget alt särskill straffbelägga främjande av
handel med narkotika. ÅlskilUga gör dock olika påpekanden i detaljer. De flesta
av dessa innebär alt det straffbara området enligt förslaget avgränsats aUlför
snävt genom användande av begreppet handel. Man har ansett att även åtgärder
som är ägnade att främja överlåtelser som inle kan betecknas som handel bör
föras in under del straffbara området. Vidare har bl.a. RÅ som sin uppfattning
framfört alt varje befattning med pengar eller annat vederlag för narkotika
uttryckligen bör krimi-naUseras och alt ansvar i dessa fall bör inträda oavsett
om vederlaget avser levererad narkotika eller kommande leveranser.

Vissa remissinstanser
ställer sig avvisande eller tveksamma till promemorians förslag. Sveriges
advokatsamfund motsätter sig förslaget med hänsyn till att brottsbeskrivningen
enligt förbundets mening är alltför vag och lill alt de förfaranden som
rimligen bör bestraffas kan bestraffas oberoende av den föreslagna
bestämmelsen. RFHL är tveksamt tUl förslaget. Förbundet anser alt detta är
oprecist och framhåller alten livsstil eller persons levnadssätt i övrigt inle fär
drabbas av straffansvar. Sveriges domareförbund framhåller, utan att ta direkt
avstånd från förslagel, att konsekvenserna av detta inte är fillräckligt
belysta i promemorian.

För egen del gör jag
följande bedömning. Genom medverkansbestämmelserna i brottsbalken finns en aUmän
reglering av i vilka fall främjande av brott kan medföra straffansvar. Vid
sidan härav finns särskilda regler som straffbelägger olika fall av s.k.
efterföljande delaktighet. Jag avser här straffbestämmelserna om häleri och
skyddande av brottsling. De nu berörda reglerna är formellt mycket
vittomfattande. En längre gående kriminalisering av åtgärder som kan främja
brott bör endasi genomföras om vägande kriminalpolitiska skäl för delta kan
påvisas.

I promemorian har enligt
min mening på elt övertygande sätt visats atl den nuvarande regleringen av
narkotikabrott innefattar åtskilliga brister när det gäller straffansvaret för
olika ålgärder med anknytning till den iUegala narkotikahanteringen. Om, enligt
vad jag i huvudsaklig överensstämmelse med promemorian har förordat, förvärv i
överlåtelsesyfte och vissa kvalificerade befattningar görs tiU särskilda
gärningsformer av narkofikabrott och medverkan liksom försök, förberedelse och
stämpUng till sådana förfaranden straffbeläggs, tillgodoses emellertid de
praktiskt selt mest betydelsefulla behoven av ett vidgat straffansvar.

Vid en bedömning av om
ytterligare straffbeläggning bör ske mäste beaktas att den grova
narkotikabrottsligheten i en helt annan ulslräckning än annan grövre
brottslighet bmkar förövas i organiserade och systematiska former där de olika
ågärder som utgör de formella brotten ingår i en

Prop. 1982/83:141 21

verksamhet
som ofta sträcker sig över långa lider. Della förhållande kan innebära
speciella problem såväl bevismässigt som i rättsligt hänseende.

I praktiken har det
uppkommit situationer där övertygande bevisning har kunnat förebringas om
handlande som utgjort led i en organiserad Ulegal narkotikahantering men där
handlandet inte kunnat knytas till konkreta brott på ett sådant sätt att
straffansvar kunnat komma i fråga. I sådana fall där förfarandet inte är
självständigt straffbelagt är det exempelvis långtifrån ovanligt att bevisning
inte kan förebringas om att ett sådant brott som förfarandet har varit ägnat atl
främja kommit till stånd. I andra fall, som vid befattning med betalningsmedel
som härslammar från den illegala narkotikahanteringen, kan problemet istället
vara att det inte kan visas annat än att pengarna härslammar från redan
fullbordade broll, vilket innebär att ansvar för narkotikabrott är uteslutet. TiU
belysning av de svårigheter som sålunda kan uppkomma i praktiken kan hänvisas
till rättsfallet NJA 1982 s. 164.

Om
man vill skapa möjligheter atl beivra förfaranden av det slag somjag nu berört,
synes det nödvändigt att ge upp kravet på att det aUtid skall kunna visas att
förfarandet i det konkreta fallet har främjat ett bestämt narkotikabrott.

I modem strafflagstiftning
är det långtifrån ovanligt atl man straffbelägger gärningar oberoende av om de
i det konkreta fallet medfört menliga följder. Många gånger är det tiUräckligt
för straffansvar att en viss gäming i aUmänhet eller ofta får en menlig konsekvens.
Straffansvar av detta slag bmkar konstrueras så alt gärningen sägs vara
"ägnad" all medföra viss menlig följd. Den organiserade
narkotikahandeln innebär enligt min mening sådana skador för samhället att det
är motiverat med etl straffansvar för åtgärder som är ägnade alt främja denna.

Som jag har anfört
tidigare har vissa remissinstanser ansett att straffansvar generellt bör gälla
för åtgärder som är ägnade att främja överlåtelse av narkotika. En sådan
kriminalisering skulle dock enligt min mening föra alltför längt samtidigt som
det straffbelagda området skulle bli betänkligt oklart i konturerna. Med den
omfattning som narkotikamissbmket har är del ofrånkomligt att personer som har
kontakt med missbmkare kan företa en mängd åtgärder som kan sägas vara ägnade
att främja överlåtelser. Straffansvaret bör enligt min mening inskränkas till ålgärder
som typiskt sett är ägnade att främja den mer organiserade eller eljest grövre
narkotikabrottsligheten. I linje med vad som har föreslagits i promemorian bör
en sådan begränsning kunna komma lUl uttryck genom atl det föreskrivs att förfarandet
skall ha varit ägnat att främja narkotikahandel.

Med narkotikahandel bör
enligt min mening förstås en mer vanemässig eller yrkesmässig överlätelseverksamhet
liksom ocksä sädana störte förvärv eller överlåtelser som uppenbarligen fömtsätter
en organiserad eller eljest mer omfattande avyttringsverksamhel i missbmkarledet.
Till sådan handel bör däremot inte räknas tiUfalUga överlåtelser av mindre
mängder narkotika eller förvärv för eget bmk även om sådana sker vanemässigl.

Prop.
1982/83:141 22

Vad
därefter gäller de förfaranden som skaU vara ägnade att främja narkotikahandel
är de mest långtgående altemativen å ena sidan atl helt avstå från alt närmare
precisera dessa och å andra sidan att ange dem genom en uttömmande uppräkning.
Det förra alternafivet bör med hänsyn tiU svårigheten atl ulan närmare ledning
avgränsa vad som bör förstås med etl främjande inle komma ifråga. Endast
åtgärder som typiskt sett har en mer omedelbar anknytning fill den illegala
narkotikahanteringen bör falla inom det straffbelagda området. Detta bör komma
till uttryck i lagtexten. Mol det senare alternativet talar å andra sidan att
det knappast är möjligt att förutse alla slags tänkbara åtgärder som kan
förekomma inom ramen för den organiserade iUegala narkotikahanteringen och
vilka i enskilda fall kan vara svåra alt lagfora enligl övriga ansvarsbeslämmelser
i narkofikaslrafflagen. Redan de olika allernativ som kan överblickas skulle
emellertid, om de uppräknas i lagtexten, leda till atl denna skulle bli mycket
svåröverskådlig.

Med
hänsyn härtill anser jag att den lösning som förordals i promemorian, en
exemplifiering på vissa typfaU med angivande av att även andra sådana
förfaranden faller under bestämmelsen, bör användas. Härigenom kan klart
markeras vilken typ av handlingar som åsyftas, samfidigt som uppenbart
straffvärda förfaranden av denna typ kan bestraffas utan hinder av att de inte
uttryckligen angetts i lagtexten. Den av mig här förordade lagtekniken
förekommer också redan i flera sammanhang inom den centrala straffrätten.

I
likhet med vad som föreslås i promemorian anser jag att utbjudande av narkotika
till försäljning samt förmedling av kontakter mellan säljare och köpare bör
anges som exempel på förfaranden som kan medföra straffansvar. Atl bjuda ut
narkotika lUl försäljning kan visserligen i allmänhet bestraffas som stämpling
eller annan förberedande åtgärd fill överlåtelse, men som påpekats i
promemorian finns det vissa undanlagssiluationer där sådant ansvar inte synes
kunna komma i fräga. Det framstår som angeläget alt dessa uttryckligen förs in
under den här aktueUa bestämmelsen.

Att
förmedla kontakter mellan säljare och köpare skulle i och för sig i många fall
kunna bedömas som medhjälp till förvärv eller överlåtelse av narkotika.
Erfarenhetsmässigt har det dock visat sig alt del vid denna och andra typer av
mellanmansverksamhet kan vara svårt atl visa att handlandet ocksä lett till
att ett visst broll verkligen har begåtts. Även sådan förmedlingsverksamhet -
som ju ulan vidare bör anses utgöra etl allvarligt brott - bör därför
uttryckligen nämnas i bestämmelsen.

Enligt
promemorians förslag inskränker sig exemplifieringen till de nu nämnda fallen.
En annan situation som tagits upp av vissa remissinslanser och som också under
senare tid föranlett problem i rältstUlämpningen (se NJA 1982 s. 164 och RäiisfaU
frän hovrätterna, RH 73:81) är när någon tagit befattning med vederlag för
narkotika. Härstammar vederlagen från redan fullbordade överlåtelser är ansvar
för medhjälp till dessa uteslutet.

Prop. 1982/83:141 23

Är
ä andra sidan betalningsmedlen avsedda alt användas för förvärv, är enligt
gällande lag befattningen med dessa i princip inte heller brottslig. Denna
situation förändras emellertid om, som jag har föreslagit förut, förvärv
straffbeläggs särskilt. Härigenom blu- överlämnande och mottagande av pengar
eller annat som är avsett för betalning av narkotika straffbart som
förberedelse till förvärv. När någon påträffats med pengar eller annat som
uppenbarligen har anknytning till den illegala narkotikahanteringen, har del
dock i praktiken visat sig utomordentligt svårt att fastställa om just dessa är
avsedda för framtida förvärv liksom om de har mottagits på ett sädanl sätt som fömtsätts
för förberedelseansvar eller om de härslammar från genomförda överlåtelser. Även
med en straffbeläggning av förvärv får del därför antas att del många gånger
skulle bli svårt alt förebringa bevisning om straffbart förfarande vid
befallning med pengar från den illegala narkotikahandeln.

Kurirverksamhet och andra
liknande förfaranden med vederlag för illegalt överläten narkotika utgör ett vikfigl
led i den mer organiserade narkotikabrottsligheten. Även om vederlagen avser
redan fullbordade brolt är det uppenbart atl sådana förfaranden regelmässigt är
ägnade alt främja iUegal narkotikahandel. Del bör enligl min mening stå klart
alt sådana förfaranden är straffbelagda. Förvaring och befordran av vederlag
för narkotika bör därför uttryckligen nämnas som exempel pä förfaranden som kan
vara straffbara som främjande av narkotikahandel.

Ett
särskilt skäl att uttryckligen la upp befattning med vederlag är atl medan
befattning med pengar eller andra värden som frånhänts någon genom brolt,
exempelvis stölder, under vissa förutsättningar kan bedömas som sakhäleri så är
detta inle möjligt beträffande befattning med pengar eller annat som använts
som vederlag för narkotika. Alt befattningen i de senare fallen kan vara väl sä
straffvärd torde vara uppenbart.

Straffansvar
enligt bestämmelsen bör kunna följa oberoende av om befattningen gäller något
som är avsett som vederlag eller som redan överlämnats som vederlag. Humvida
vederlaget avser pengar eller annat bör inte heller medföra någon skillnad i
bedömningen.

Med
den lösning jag här har förordat kommer befattning med vederlag för narkotika
inte att kunna bestraffas enligl en bestämmelse av det slag som jag nu har
skisserat, om inte åtgärden kan anses ägnad att främja narkotikahandel. De
möjligheter att bestraffa befattning med medel som är avsedda för eller
fungerat som betalning för narkotika som kommer alt finnas genom straffansvar
för förberedelse tiU förvärv av narkotika liksom för vinningshäleri och
skyddande av brottsling är dock enligt min mening fillräckliga för de mindre
kvalificerade fall som är fråga om i dessa situationer.

Jag
föreslär i enlighet med vad som har anförts nu alt det genom en särskild punkt
i 1 § narkofikaslrafflagen straffbeläggs att bjuda ul narkotika till
försäljning, förvara eller befordra vederiag för narkofika, förmedla

Prop.
1982/83:141 24

kontakter
mellan säljare och köpare eller företa någon annan sådan åtgärd, allt under fömtsältning
att förfarandet är ägnat att främja narkofikahandel.

Ett
par remissinstanser har ansett att det bör klargöras bättre i vilka fall medverkansregleraa
och i vilka den självständiga gärningsformen bör tilllämpas. Ävenjag anser att
detta bör belysas närmare i sammanhanget.

Vad
som bUr utmärkande för den självständiga gärningsformen är att det för ansvar
inte krävs att gärningen har främjat narkotikahandel utan att det är
tillräckligt att den har varit ägnad alt främja sådan handel. Med hänsyn
härtill framstår det för mig, i motsats lill vad som synes förutsatt i promemorian,
som naturligt atl det endast skall dömas för medverkan, om det är utrett atl
den aktuella åtgärden verkligen främjat överlåtelser eller förvärv och fömtsättningar
för ansvar för medverkan till dessa gärningar föreligger i övrigt. Också
medverkan lill framställning av narkotika liksom till kvalificerad befattning
med sådan kan naturligtvis i enskilda fall vara ägnad att främja
narkotikahandel. Med hänsyn lill den särskilda straffbeläggningen av sädana
förfaranden är det enligt min uppfattning följdriktigt atl del ocksä i dessa
fall döms för medverkan fill de aktuella gärningsformerna när fömtsättningarna
härför föreligger, och inle för främjande av narkotikahandel. En annan sak är
alt förfaranden som nu sagts kan ingå som led i en verksamhet som sammantagen
är att bedöma som främjande av handel med narkotika. Denna utgångspunkt bör
föranleda alt den aktuella bestämmelsen lagtekniskt placeras efter övriga
gärningsformer utom det okvalificerade innehavsbrottet, somjag återkommer tiU
i det följande. Härigenom ges en antydan om atl gärningsformen i princip är subsidiär
till föregående gärningsformer.

I
fråga om försök, förberedelse och stämpling lill förvärv eller överlåtelse
ställer sig situationen någol annorlunda. Straffskalorna för dessa fall är
lägre än för fullbordade narkotikabrott. Med hänsyn härtill lär vid konkurrens
mellan å ena sidan försök, förberedelse eller stämpling och å den andra
främjande av narkotikahandel den sistnämnda brottstypen vara att tUlämpa.

2.8
Innehav av narkotika (1 § 6)

Olovligt
innehav av narkotika är f.n. en av narkotikastrafflagens gärningsformer. Ingen
ändring föreslås i detta hänseende i promemorian. Som jag nyss redovisat har
dock i promemorian föreslagits att mera kvalificerade befattningar med narkofika
skall utgöra en särskild gärningsform, vid vilken även osjälvständiga brollsformer
kan medföra ansvar. Härigenom skulle kriminaliseringen av innehav få
självständig betydelse i huvudsak vid innehav för eget bmk samt vissa andra
mindre ingripande befattningar med narkotika.

Endast
ett fåtal remissinstanser har berört frågan om innehavsbrotlen.

Prop. 1982/83:141 25

Rikspolisstyrelsen
har ifrågasatt om straffansvar för de osjälvständiga brottsformerna inte borde
införas också i fråga om innehavsbrottel.

För egen del instämmer jag
i promemorians förslag. Om, i enlighet med vad jag i linje med
promemorieförslaget har förordat i det föregående, vissa fall som innefattar en
mera kvalificerad befattning med narkotika utbryts fill en självständig
gärningsform, fillgodoses enligt min mening de behov som finns att kunna döma tiU
ansvar för osjälvständiga brollsformer. Genom denna konstmklion skapas vidare
möjligheter att mer konkret ange vilka förfaranden som ansvaret gäller i dessa faU.
Innehavsbrottel är däremot av sådant slag att betydande svårigheter skulle
uppstå atl med en godtagbar precision ange vilka förfaranden som exempelvis ett
generellt medverkansansvar i prakfiken skulle omfatta. Resultatet skulle
sannolikt bli en överkriminalisering. Jag vill emeUertid i sammanhanget
understryka atl allt innehav av narkotika, även i smä mängder och för egel bruk
är och bör vara straffbelagt.

2.9
Oaktsamma förfaranden (3 a §)

F.n.
är endast sädana gämingar som begås uppsåtligen straffbelagda enligt
narkotikastrafflagen. I promemorian föreslås att den som av grov oaktsamhet
begår annat narkotikabrott än innehav skaU dömas för vårdslöshet med
narkotika. Straffet föresläs bli böter eller fängelse i högst sex månader.
Exempel på sådan vårdslöshet kan vara att någon gömmer eller förvarar narkotika
utan vetskap om att det rör sig om narkotika. I ringa fall skall inte dömas liU
ansvar.

Straffbeläggningen av oaktsamma
förfaranden innebär alt också oaktsam medverkan till narkotikabrott blir
straffbar. Härigenom kan straff komma i fråga för den som exempelvis fungerat
som kurir för instmktioner eller köpeskilling och som inte insett men väl bort
inse att förfarandet ingick som etl led i en illegal narkotikahantering.

Av
de remissinstanser som särskill uttalar sig om förslaget i denna del tiUstyrker
de flesta förslaget. Några remissinstanser ifrågasätter emellertid om inte
straffmaximum bör höjas till exempelvis fängelse i två år. Härigenom skulle
överensstämmelse näs med vad som gäUer vid motsvarande smuggUngsbrolt. Häktning
och anhållande skuUe då kunna ske för brottet. En remissinstans, Stockholms
tingsrätt, anser att bestämmelsen inte behövs. Enligt fingsrätten kan
bestämmelsen bU svår att tUlämpa.

Själv
anser jag det liksom flertalet av de remissinstanser som har gått in på frågan
motiverat atl införa straffansvar för oaktsamma förfaranden. Sådant
straffansvar kan i vissa situationer komma i fråga för förfaranden som utgjort ell
väsenlligl led i mer omfattande narkotikatransaktioner. Med hänsyn härtill
anser jag, även om oaktsamma förfaranden i allmänhet torde ha etl mer begränsat
straffvärde, alt det straffmaximum om sex månaders fängelse som föreslagits i
promemorian är alltför lågt. Å andra

Prop.
1982/83:141 26

sidan
bör vid en nykriminaUsering, som det här är fråga om, en viss försiktighet
iakttas i fråga om fiUämplig straffskala. För egen del anser jag att
straffskalan för de oaktsamma förfarandena nu bör bestämmas tiU böter eller
fängelse i högst ett år. Med en sådan straffskala öppnas ocksä möjligheterna
att enligt vanliga regler tillgripa anhållande och häktning, när förhåUandena
påkallar detta.

2.10 Försök,
förberedelse och stämpling (4 §)

Försök,
förberedelse och stämpling lill narkotikabrott och grovt narkotikabrott är f.n.
straffbara utom när del gäller innehav av narkotika.

I
promemorian föreslås endasi den direkta ändringen att stämpling tUl vanligt
narkotikabrott inte längre skall vara straffbar. I allmänhet är nämligen stämpling
straffbar enbart vid gärningar som typiskt sett innefattar myckel kvalificerade
skador och av mycket högt straffvärde.

Promemorians
förslag innebär emellertid en betydande förändring genom att försök och
förberedelse blir straffbara vid de nya självständiga gämingsformerna. Detsamma
gäller stämpling om grovt brott föreligger. Det straffbara området utvidgas
härigenom väsentligt.

De
remissinstanser som kommenterar promemorians förslag anser samtliga att stämpling
tUl normalbrottet även i fortsättningen bör vara straffbar.

Jag
instämmer med remissinstanserna i att nuvarande bestämmelser bör behållas. Stämpling
bör sålunda även i fortsättningen vara straffbar även vid normalbrottet.

2.11 Medverkan
(5 §)

Medverkan
till annat brott mot narkotikastrafflagen än innehav är f.n. straffbar. I
promemorian föreslås att medverkan inte skall vara straffbar, om huvudbroltet
bedöms som narkofikaförseelse. Å andra sidan utvidgas enUgl förslaget medverkansansvaret
väsentligt genom att också medverkan till de föreslagna nya gärningsformerna
blir straffbar.

Endast
ett fåtal remissinstanser kommenterar förslagel i denna del. Ett par av dem har
ingen erinran mot förslaget. RA anser att endast medverkan lill innehav bör undantas
frän straffbarhet. Hovrätten för Nedre Nortland anser att medverkan till
innehav bör vara straffbar.

Jag
delar RÅ: s uppfattning alt de nuvarande bestämmelserna i sak bör bibehållas.
Medverkan tiU narkofikaförseelse bör sålunda vara straffbar i den mån
huvudbrottet inte bedöms innefatta enbart innehav.

2.12
Narkotikabegreppet, Den legala narkotikahanteringen (5 a och 8 §§)

I
promemorian föreslås inte nägon ändring i fråga om vad som skall förstås med
narkotika.

Prop.
1982/83:141 27

Däremot
föreslås alt reglerna om straffbara förfaranden inom ramen för den legala
narkotikahanteringen, dvs. främst sådana gärningar som sker i strid mot villkor
som gäller för tillstånd enUgl narkotikaförordningen, med vissa i första hand
redaktionella jämkningar, skaU föras över till narkolikaförordningen. Som
straffskala för sådana förfaranden föreslås böter eUer, om brottet är grovt,
fängelse i högst ett år. Denna slraffskala överensstämmer med vad som redan
gäller för dén som uppsåtligen eller av oaklsamhet i ansökan om tillstånd
enligt narkotikaförordningen lämnar oriktig uppgift rörande förhåUande av
betydenhet.

De
aktuella förslagen har endast kommenterats närmare i något enstaka remissyttrande.

Vad
först gäller frägan hur narkotikabegreppet bör regleras, måste beaktas att
narkotikastrafflagen idag utgör en central strafflag både i sä måtto att den tUlämpas
i elt stort antal fall och med hänsyn till all ansvar enligl lagen ofta medför
mycket ingripande påföljder. Föreskrifter om brott och rättsverkan av brott
skall enligt regeringsformen meddelas genom lag. Narkotikastrafflagens
tillämpningsområde bestäms i elt väsentligt hänseende av vad som är alt anse
som narkotika. Övervägande skäl synes därför tala för alt regeringsformens
lagkrav gör sig gällande även när det gäUer narkolikabegreppet, åtminstone så
till vida att den gmndläggande regleringen bör ha lagform.

I
narkotikastrafflagen och vamsmuggUngslagen preciseras f.n. narkolikabegreppet
genom hänvisningar lill narkofikaförordningen, som är en av regeringen meddelad
författning. Enligt förordningens 1 § förstås med narkotika dels sädana
läkemedel och hälsofarliga varor som på grund av sina starkt vanebUdande
egenskaper eller lättheten att kunna omvandlas i varor med sädana egenskaper är
föremål för internationell kontroll enligt en av Sverige biträdd
överenskommelse, dels sädana varor som enligt förordnande av regeringen
förklarats skola anses som narkotika.

Av
vad jag förul har anfört framgår atl denna reglering såvitt gäller dess återverkan
pä straffbestämmelsema inte är tillfredssläUande ufifrån de normgivningsprindper
som har kommit tiU uttryck i regeringsformen. Jag finner det naturligt atl man
i samband med de förhållandevis betydande ändringar i den straffrättsliga
regleringen som är aktuella i detta sammanhang för över den gmndläggande
bestämningen av vad som är att anse som narkotika till lag. Närmast fill hands
synes då ligga alt bestämmelser i ämnet tas in i narkotikastrafflagen. En sädan
placering är visserligen inte idealisk med hänsyn till att narkotikabegreppet
är gmndläggande även för den legala narkotikahanteringen, men någon bättre
lösning synes åtminstone f.n. inte erbjuda sig. Jag förordar därför atl en
bestämmelse om vad som avses med narkotika las in i narkotikastrafflagen. Den
bör i sak kunna bygga pä den nuvarande föreskriften i narkotikaförordningen. En
justering bör dock ske pä det sättet atl de gmndläggande förutsättningarna för atl
en vara skall anses som narkotika framgår av själva lagen.

Prop.
1982/83:141 28

Vad
därefter angår ansvarsbestämmelserna för brottsliga förfaranden inom ramen för
den legala narkotikahanteringen har dessa f.n. fängelse i straffskalan och sä
bör uppenbarligen vara förhällandet även i fortsättningen. Bestämmelserna skaU
då enligt regeringsformen meddelas genom lag. I motsats till vad som föreslås i
promemorian anser jag det naturligt atl även denna reglering tas upp i
narkotikastrafflagen. I lagen bör också uttryckUgen föreskrivas att regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehav
och annan befattning med narkotika för medicinskt eller vetenskapligt ändamål
och därvid som villkor för befattning föreskriva alt särskUt tillstånd lämnas.

Den
avgörande skillnaden mellan den direkt illegala narkotikahanteringen och
straffbara förfaranden inom ramen för legal narkotikahantering är att de förra
avser fall när någon över huvud taget inte är berättigad alt ta befattning med
narkotikan medan de senare avser förfaranden i strid mot sådana föreskrifter
som gäller för befattning som nägon i och för sig är berättigad lill. Det straffbara
områdets omfattning är alltså i de senare fallen beroende av de generella
föreskrifter som gäller för legal befattning med narkotika liksom av sådana
speciella föreskrifter som kan knytas till elt särskilt fiUstånd.
Kriminaliseringen bör lämpligen avgränsas på del sättet att den får avse åsidosältanden
av sädana föreskrifter som meddelats angående legal befattning med narkotika.

Genom
att åsidosältanden av föreskrifter görs till föremål för särskUd straffbeläggning
måste en ny straffskala bestämmas för dessa fall. I huvudsaklig anslutning fill
vad som gäller enligt narkofikaförordningen bör denna utgöra böter eller
fängelse i högst etl är. Det bör härvid uppmärksammas alt, om någon som i och
för sig är berättigad fill viss hantering av narkotika gör sig skyldig till
gärningar som helt ligger vid sidan av vad han har rätt att göra, förfarandet
regelmässigt får anses som olovligt. Del innebär att ansvar för narkotikabrott,
med härtill anknutna straffskalor, kan följa.

Under
straffbestämmelsen bör också föras in att någon lämnar orikliga uppgifter i
ärende om tUlstånd (se 13 § 2 mom. första stycket narkotikaförordningen).

I
motsats till vad som gäller enligl nuvarande lagstiftning bör ansvar för åsidosältanden
av föreskrifter kunna komma i fräga redan vid oaktsamhet.

Däremot
bör nägon särskild straffbeläggning av försök, förberedelse eller stämpling inle
komma i fråga. Frägan om i vilket skede straffrättsliga ingripanden bör kunna
ske får i stället uppmärksammas vid utformningen av de olika föreskrifterna för
legala befattningar med narkotika. Som redan framhållits bör dock även
fortsättningsvis finnas etl särskilt straffansvar för lämnande av oriktiga
uppgifter i ärende om tillstånd.

Straffbestämmelser
som avser åsidosältanden av föreskrifter är riktade mot den som är berättigad
alt ta viss befattning med narkotika. Sädan rätt gäUer, vid sidan av innehav
för personligt bmk som läkemedel, regelmässigt verksamheter av det slaget att
även andra än den formellt berättigade

Prop.
1982/83:141 29

kommer
att ha befattning med narkotikan, Oavsett hur etl visst åsidosättande av en
föreskrift skett är dock normalt den formellt berättigade, i allmänhet den som
innehar ett särskilt tillstånd, alt bedöma som gämings-man. Straffbestämmelsen
är också i princip exklusivt riktad mot den berättigade - eller den som
företräder denne - varför annan som har deltagit i förfarandet enligt de
principer som gäller för s.k. företagaransvar normalt inte skall ställas lill
ansvar. Brottsbalkens medverkansregler skall under sådana omständigheter inte tUlämpas.
En annan sak är att det väl kan förekomma att den som kommer i kontakt med
narkotika inom ramen för en verksamhet som i och för sig är legal kan göra sig
skyldig lill olovliga förfaranden med narkotikan och härigenom vara förfallen tiU
ansvar för narkotikabrott.

2.13
Förverkande (6 §)

Promemorian
innehåller inte några förslag lill ändringar av förverkandereglerna.

Vissa
av remissinstanserna har dock tagit upp även förverkandefrågor. De flesta av
dessa har därvid framfört önskemål om att vidgade möjligheter skulle fillskapas
alt förklara egendom förverkad som använts för missbmk eller annan hantering av
narkotika. F.n. anses nämligen i allmänhet inte haschpipor, kokainskedar, vågar
och liknande kunna förklaras förverkade även om de har använts vid befattning
med narkotika, eftersom de inte anses utgöra sådana hjälpmedel vid brolt som
avses i förverkandebestämmelsen.

Möjligheterna
fill sådana förverkanden som remissinstansema efterlyst kommer, även om inte
någon ändring genomförs av bestämmelsema om förverkande, att utvidgas, om de
förslag lill ändringar av det straffbara området somjag här har lagt fram genomförs.
I och med att kvalificerade befattningar med narkotika straffbeläggs
självständigt kommer någon tvekan inte atl föreligga om atl egendom som
använts som hjälpmedel vid sådana befattningar kan förklaras förverkad. Även om
en utvidgning av förverkandemöjUghetema därigenom inträder, innebär dock de
aktuella ändringarna inte att haschpipor eller andra föremål som använts för missbmk
skulle kunna förklaras förverkade. Inte heller torde normalt sådana föremål som
använts vid befattning som endast ingår som ett led i vad som är att anse som etl
straffbart innehav kunna förklaras förverkade. Jag delar den av
remissinstanserna uttalade uppfattningen alt all egendom som använts vid missbmk
eUer annan befattning med narkotika som varit föremål för brott enligt lagen
bör kunna förklaras förverkad.

I
sammanhanget bör beaktas atl föremål av del aktuella slaget ofta påträffas i
samband med att ingripanden görs mot s.k. knarkarkvartar eller i samband med
att narkotika vars ägare är okänd påträffas. Vägande skäl kan därför anföras
för alt samma förenklade förfarande bör vara tillämpligt

Prop.
1982/83:141 30

i
de nu aktueUa fallen som det som redan gäller för narkotika samt injektionssprutor
och kanyler.

Enligt
min mening bör det således föreskrivas atl föremål som är särskilt ägnade alt
användas för missbmk av eller annan befallning med narkotika skall kunna
förklaras förverkade. En föreskrift härom bör intas i 6 § tredje stycket. De
särskilda föreskrifter om ett förenklat förfarande som gäller enligt 7 § tredje
stycket bör göras fillämpliga ocksä på egendom som kan antas vara förverkad pä
den nu angivna gmnden.

En
annan fräga som vid olika tillfäUen föranlett problem vid rättstillämpningen
gäller förverkande av betalningsmedel som har anknytning lill narkolikatransaklioner.
I flera faU har förekommit atl domstolar inte ansett sig kunna förklara sådana
medel förverkade i situationer där det med goda skäl kan anses stötande att
medlen har behövt återlämnas (jfr t.ex. NJA 1982 s. 164 där högsta domstolen
hävde ett beslag avseende 240 900 kr under uttryckligt angivande att utgången
var oberoende av om det kunde hållas för visst att pengarna hade anknytning
till affårer med narkotika). Ocksä i denna fräga kommer emellertid de ändrade
straffbestämmelserna att innebära att förverkandefrågan kommer i elt nytt läge.

Möjligheterna
till förverkande av betalningsmedel för narkofika inskränker sig nu i princip
till sådan betalning som redan erlagts till säljaren. Delta beror på atl endasi
överlåtelse men inte förvärv av narkotika är straffbelagt. Om förvärv
straffbeläggs, kommer det emellertid bli möjligt att förklara också sådana
medel förverkade som är avsedda för förvärv av narkotika i de fall dessa utgör
förlag för brottet. Också sådant vederlag som någon erhållit för att genomföra
ett straffbart förvärv kommer att kunna förverkas såsom vinning av brott. Även
bestämmelserna om ansvar för främjande av narkotikahandel och kvalificerad
befattning med narkotika medför vidgade möjligheter fill förverkande av medel
med anknytning tUl narkotikaaffärer.

Även
om man beaktar att den ändring i straffbestämmelserna som jag har föreslagit i
enlighet härmed medför en väsentlig utvidgning av förverkandemöjUghetema,
finns det situationer där medel som klart varit avsedda att användas för
straffbart förvärv av narkotika inte kan förklaras förverkade på de nyss
angivna gmndema trots att förfarandet har fortskri-dU tiU elt straffbart
stadium. Om exempelvis polisen gör ett nedslag strax innan en narkotikaaffär
skall avslutas och förvärvaren ännu har kvar del filltänkia vederiagel, kan della,
om del inte kan visas utgöra förlag för förvärvet, inte förklaras förverkat som
vinning av brott även om förvärvaren är ansvarig för försök lUl förvärv.

Det
kan emellertid ifrågasättas om inte egendom som är avsedd alt utgöra vederlag
för ett förvärv av narkotika i situafioner av delta slag kan anses som sådant
hjälpmedel för brolt som kan förverkas. Lagen innehåller ingen begränsning i
fråga om vad slags egendom som kan utgöra sådant hjälpmedel. Däremot torde
krävas att egendomen varit avsedd som ett mer

Prop.
1982/83:141 31

direkt
medel för själva den brottsliga gämingen. Det är mer sällan som pengar och
liknande fyller denna funktion. I aUmänhet används sådant i stället just som
förlag eller vederlag för brottet och kan också som sådant förverkas. Just vid
förvärv utgör emeUertid ersätiningen ett direkt hjälpmedel för alt genomföra
den brottsliga gärningen och goda skäl talar då för att den också borde kunna
förverkas på denna gmnd.

För att förverkande skall
kunna komma i fråga krävs emellertid ocksä atl detta är påkallat till
förebyggande av brott eller att särskilda skäl eljest föreligger. Vid
tillkomsten av de nuvarande reglerna om förverkande i brottsbalken diskuterades
om förverkande av hjälpmedel borde kunna komma i fräga endasi om det var
påkallat till förebyggande av brolt. Atl förklara betalningsmedel förverkade på
denna gmnd torde knappast kunna komma i fråga. I Ukhet med vad som gäUer enligl
narkotikastrafflagen bibehöUs emellertid möjligheten att förklara ett
hjälpmedel förverkat även när annars särskilda skäl föreligger. Avsikten var
att del även fortsättningsvis skulle vara möjligl att förklara etl hjälpmedel
förverkat i sådana fall där del skulle framstå som stötande att den brottslige
fick behälla hjälpmedlet. Av intresse i förevarande sammanhang är också att det
var just med hänsyn fiU denna regel som man behöll möjligheten fiU att, i
stället för att förverka hjälpmedlet, förklara dess värde förverkat. Om värdet
av ett hjälpmedel kan förklaras förverkat, synes det berättigat att anta att ocksä
etl hjälpmedel som utmärks just av att del varh avsett att användas som
betalningsmedel för en straffbelagd transaktion skall kunna bli föremål för förverkandeförklaring.

En
fömtsättning för att elt sådant förverkande skall kunna komma i fråga är dock
att fråga verkligen är om viss individualiserad egendom som varit avsedd för
förvärvet liksom givetvis ocksä att förfarandet fortskridit så längt att det är
ansvarsgmndande.

Frågan
om betalningsmedel kan förklaras förverkade på den gmnden all de utgjort
hjälpmedel torde inte heller påverkas av att det i narkotikastrafflagen talas
om föremål i motsats till brottsbalken, där det i stället talas om egendom som
använts som hjälpmedel. Det synes dock lämpligt att i detta sammanhang anpassa
terminologin i narkofikaslrafflagen tiU den som används i brottsbalken.

I ett viktigt hänseende
avviker emeUertid förverkandebestämmelserna i narkofikaslrafflagen från
motsvarande bestämmelser i brottsbalken. I brottsbalken föreskrivs att
förverkande också kan ske av egendom med vilken tagits befattning som utgör brolt
enligt brottsbalken. Bestämmelsen har ansetts erforderlig för att de föremål
skall kunna förklaras förverkade med vilka någon har tagit en sådan befattning
som ulgör förberedelsebrotl. Med de ändrade straffbestämmelser för
narkotikabrott som jag föreslagit kan förberedelsebrotten väntas få en större
betydelse än f.n. Befattning med vederlag kan som tidigare utvecklats också
vara siraffbar som främjande av narkotikahandel. Någon tvekan bör inte råda om
att förverkande

Prop.
1982/83:141 32

bör
kunna ske i dessa sUuationer. I narkotikastrafflagen bör därför införas en
motsvarande bestämmelse som den som finns i brottsbalken.

Sammanfattningsvis
har jag kommit fill den uppfattningen alt, om de ändringar beträffande
kriminaliseringen som här har förslagits blir genomförda, möjligheterna att
förklara pengar och annat med anknytning lill narkotikaaffärer förverkade
kommer alt utvidgas på etl sådant sätt atl de omedelbara praktiska behov som
föreligger blir tUlgodosedda. Enligt vad jag har inhämtat kommer
narkotikakommissionen alt under sitt fortsatta arbete ta slällning fill frågan
om behov föreligger på längre sikt av ytterligare utvidgningar av
förverkandereglerna och till hur reglerna i sä fall bör utformas.

3
Upprättade lagförslag

I
enlighel med vad jag nu har anfört har inom jusfitiedepartementet upprättats
förslag lill

1. lag
om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64),

2. lag
om ändring i lagen (1960:418) om straff för vamsmuggling.

Förslaget under 2 har upprättats efter samråd med chefen för finansde

partementet.

Förslagen bör fogas till regeringsprotokollel i detta ärende som bilaga
3.'

4
Specialmotivering

4.1
Förslaget till lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64)

1§

Paragrafen
har behandlats i den allmänna motiveringen under avsnitten 2.3-2.8.

Enligl
förslagel skall endast olovliga förfaranden bedömas enligt förevarande
paragraf. Gärningar som innebär åsidosättande av föreskrifter som har meddelats
med slöd av 8 § andra stycket skall i stället bedömas enligt 5 a §.

Paragrafen
blir enUgt förslaget uppdelad i punkter. Del bör anmärkas alt ett visst
förfarande i enlighet med aUmänna principer kan vara alt bedöma som etl brott
även om det faUer under tvä eUer flera av straffbestämmelsens olika punkter.
Av gärningsbeskrivning och domskäl mäste självfallet

'
Bilagan har uteslutits här. Frånsett några redaktionella ändringar är förslagen
likalydande med dem som är fogade till propositionen.

Prop.
1982/83:141 33

framgå
vari det straffbara förfarandet bestått. Däremot är inte avsikten att nägon
viss punkt skaU behöva citeras i själva domslutet; del är här tillräckligt att
paragrafen åberopas.

Punkt
1

Alt
överlåtelse av narkotika utgör ett straffbart förfarande innebär ingen ändring
i förhållande till gällande rätt.

Punkt
2

I stället för tillverkning
straffbeläggs framställning av narkofika. Härigenom markeras i anslutning till
rättspraxis att sädana förfaranden som avvägning och ompackning, vilka utgör
tillverkning enligt den terminologi som används i socialstyrelsens
narkotikakungörelse, inte faller under den aktuella punkten. Förfaranden av
detta slag blir enligt förslaget i stället att bedöma enligt punkt 4.

Med framstäUning förstås
enligt förslaget, i motsats till vad som gäller beträffande fillverkning enligl
gällande rätt, också sådan framställning som sker genom odling av narkotiska
växter.

Straff
enligt denna punkt skall endast följa om narkofikan har varit avsedd för
missbruk. Med missbmk förstås konsumtion som inte har slöd i en i vederbörlig
ordning utfärdad ordination. Om en narkotisk växt odlas som prydnadsväxt eller
i viltvärdssyfte är förfarandet således inle straffbart som framställning.
Däremot kan ansvar för innehav av narkotika följa i sädana faU (jfr NJA 1981 s.
519).

Punkt
3

Atl förvärv av narkofika
straffbeläggs innebär en nykriminaUsering. Angående innebörden av begreppet
förvärv får jag hänvisa fill vad jag har anfört i den allmänna mofiveringen
(avsnitt 2.5). För ansvar förutsätts alt förvärvet skett i överlålelsesyfte. Om
förvärvet gäller narkotika som är avsedd för eget bmk kan således inle ansvar
följa enligt denna punkt. Förvärvaren kan emellertid om han har fått narkotikan
i sin besittning dömas för innehav av narkotikan.

Punkt
4

Att vissa kvalificerade
befattningar med narkofika straffljeläggs särskill innebär inte någon egentlig nykriminaUsering
med hänsyn till att samtliga förfaranden som faller under punkten enligl
gällande rätt är straffljara som innehav. Avsikten med förslaget är att göra
det möjligt atl i mer kvalificerade fall döma till ansvar även för de
osjälvständiga brottsformerna.

Tolkningen
av vilka slags befattningar som faller in under den aktuella punkten bör ske
med restriktivitet. Varje förflyttning med narkotika är inte att betrakta som
en transport och varje mer varaktig befattning kan inte anses utgöra ett
förvarande. I princip bör för tUlämpning av punkten 3 Riksdagen 1982/8311 saml. Nr
141

Prop.
1982/83:141 34

krävas
atl specieUa och någorlunda ingripande åtgärder som i vart fall haft befattningen
med narkotika som ell väsentligt ändamål har vidtagits eller, om
fullbordanspunkten inte har uppnåtts, varit avsedda alt vidtas.

Det
är också avsett att restriktivitet skall iakttas när det gäller att föra in nägot
annat förfarande under punkten än dem som uttryckligen räknas upp. Detta
markeras genom att det föreskrivs all vid sidan av de exempel som ges endast
annan sådan befattning kan medföra ansvar. Det skall alltså här vara fråga om
en befattning som till sin typ är likartad de uppräknade.

En
fömtsättning för ansvar är slutligen att fråga inle är om narkotika som är
avsedd för eget bruk. Vid befattning med sädan narkotika kan endasi ansvar för
innehav komma i fräga. Om någon är förvunnen till ansvar för brott enligt den
aktuella punkten kan emellertid ansvar för exempelvis anstiftan också komma i fräga
för den person för vilkens bruk narkotikan varit avsedd.

Punkt
5

Det
föreslagna straffansvaret för vissa former av förfaranden ägnade att främja
narkotikahandel innebär en nykriminaUsering. Vad som avses med narkotikahandel
har behandlats i den aUmänna motiveringen, där bestämmelsen också i övrigt har
kommenterats (avsnitt 2.7).

I
punkten anges tre exempel pä förfaranden som kan vara ägnade alt främja
narkotikahandel. Varje sädanl förfarande är dock inle ägnat att främja
narkotikahandel. Det krävs att det visas atl förfarandena kan antas ha haft
eller kunnat få anknytning tUl transaktioner av sådan omfattning eller frekvens
alt de skulle kunna betecknas som narkotikahandel.

De exempel på förfaranden
som anges kunna vara straffbara enligt punkten är samtliga sädana som typiskt
sett har en mer omedelbar anknytning tUl omsättningen av narkotika och som i
detta hänseende har en viss konkretion. Genom att endast andra sådana
förfaranden anges kunna medföra ansvar markeras alt motsvarande krav måste stäUas
på dessa förfaranden. Utanför det straffbara området faller således sådana
förfaranden som måhända kan antas främja narkotikahandeln i stort men som inte
har anknytning fill konkreta transaktioner. AUmänl lovprisande av eUer reklam
för narkofikamissbmk, instruktioner om hur narkotika brukas, allmänna
beskrivningar av var och hur narkotika bmkar säljas och andra förfaranden av
delta slag berörs alltså inte av kriminaliseringen. Att flera personer i samråd
beslutar sig för att genomföra ett narkotikabrott, t.ex. förvärv, eller att
någon erbjuder sig att utföra ett brott är inte heller förfaranden som lUl sin
typ är likartade de uppräknade. I sådana fall kan emellertid dömas för stämpling.
Vad gäller reklam för narkotika kan ytterligare anmärkas atl frågan om ett särskUt
förbud häremot f.n. övervägs av yttrandefrihetsutredningen (jfr KU 1981/82: 3).

Prop.
1982/83:141 35

Punkt 6

Atl innehav av narkotika utgör elt straffbart förfarande
innebär ingen ändring i förhållande till gällande rätt. Många fall som idag är
att bedöma som innehav blir emellertid enligt förslaget ansvarsgrundande redan
enligt någon av de tidigare punkterna, i första hand punkt 4. Somjag tidigare
har varit inne pä innebär detta normalt inle att flera brott skall anses
föreligga i elt fall av denna typ.

Huruvida
ett visst förfarande som innefattar innehav ocksä faller under någon av de
tidigare punkterna är av praktisk belydelse närmast för situationer då fråga
uppkommer om straffansvar för någon osjälvständig brotts-form. I fall då del
däremot endasi gäller att fastställa huruvida etl narkotikabrott enligt 1 §
föreligger är det i och för sig tillräckligt för ansvar att förfarandet kan
visas utgöra ett olovligt innehav. Huruvida förfarandet formellt också faUer
under exempelvis punkt 4 saknar i dessa fall i allmänhet egentlig praktisk
betydelse. Många gånger är det givetvis också lättare att dokumentera alt
gärningsmannen olovligen innehaft narkotikan än att han ocksä gjort sig skyldig
fill ett förfarande som faUer under någon av de tidigare punkterna. Del får
därför fömlses all i praktiken den lösningen ofta väljs alt det olovliga
innehavet läggs fill grund för åtal också i sådana faU där ett förfarande som
faller under nägon av de andra punkierna kan föreligga.

I del förslag som lades fram i promemorian formulerades
den aktuella punkten sä atl den avsåg den som "eljest" innehar
narkotika. Som påpekats av elt par remissinslanser kan mol den nyss angivna
bakgrunden en sådan avfattning föranleda missförstånd och onödiga svårigheter bl.a.
vid utformningen av åtal för fall då förfarandet kan anses falla även under
någon av de tidigare punkierna i paragrafen. Med hänsyn härtill har ordet
eljest inte medtagits här.

3a§

Bestämmelsen har behandlats i den allmänna mofiveringen
under avsnitt 2.11.

Atl gärningar som avses i 1 § kan medföra ansvar ocksä om
de begås av grov oaklsamhel innebär en nykriminaUsering. Förfaranden som endasi
innefattar innehav är undantagna från det straffbara området.

Ansvaret i fall av grov oaktsamhet gäUer inte endast broll
i gärningsman-naskap utan också medverkan.

Atl någon
skulle överlåta narkotika av grov oaktsamhet torde i praktiken knappast
inträffa. Däremot lär del väl kunna länkas situationer där någon, ulan alt
kunna sägas ha haft uppsåt, har medverkat tiU en överlåtelse. Del torde vara
långtifrån ovanligt att personer deltar vid överlåtelser som inkasserare och
liknande utan att ha vetskap om bakgmnden lill de uppdrag som de utför.

Ansvar för framställning av narkotika fömlsätler atl
narkotikan är av-

Prop. 1982/83:141 36

sedd för missbruk. Något ansvar för oaktsamt framställande
av narkotika kan härigenom knappast i praktiken komma i fråga. Däremot kan
ansvar för oaktsam medhjälp till framstäUning av narkotika aktualiseras i olika
situafioner. En förutsättning för sådant ansvar är dock att den tilltalade bort
inse inte endasi atl han genom sitt handlande främjade framställning av
narkotika ulan också alt denna var avsedd för missbruk.

Motsvarande gäller i fråga om straffansvar för oaktsamma
förfaranden vid förvärv av narkotika. Genom att ansvar förutsätter alt överlålelsesyfte
har förelegat kan ansvar för gärningsmannaskap knappast i praktiken komma i
fråga. Oaktsam medhjälp lill förvärvet kan däremot medföra ansvar, om den
tilltalade hade bort inse inle endasi att hans handlande främjade ett förvärv
men också alt delta skedde i överlålelsesyfte.

Kvalificerade befattningar med narkofika kan givelvis ske
av oaktsamhel liksom sädana befallningar också kan främjas av oaklsamhet.
Straffansvaret är i sådana fall normalt inte beroende av den begränsning av
detta som ligger i atl fråga skall vara om narkotika som inte är avsedd för
eget bmk. Sådan narkotika som exempelvis transporteras av en kurir, som inte
insett men bort inse atl fräga var om narkotika, är ju inte avsedd för dennes
eget bruk. Straffansvar är endast uteslutet i sådana fall då del rent faktiskt
förelegat avsikt att narkotikan skulle användas fill eget bruk. Fömtom vid kurirverksamhet
kan ansvar för oaktsamma förfaranden, i gärningsmannaskap eller som medhjälp,
bli aktuellt vid exempelvis fillhandahällande av gömställen eller preparerade
transportmedel.

Ocksä i fråga om förfaranden ägnade atl främja narkotikahandel
kan ansvar för oaktsamma förfaranden aktualiseras vid säväl gärningsmannaskap
som medverkan. En förutsättning för ansvar är emellertid atl den tiUtalade bort
inse inle bara den fakliska innebörden av sitt handlande utan ocksä alt detta
varit ägnat all främja narkotikahandel.

I ringa fall skall inle dömas till ansvar. Skulle
förfarandet om del ulförts med uppsåt endast varit att bedöma som narkolikaförseelse
bör normalt ansvar inte komma i fråga vid oaklsamhet. Detsamma gäller om del
förfarande som främjats endast är att bedöma som narkotikaförseelse.

4§

Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen
under avsnitt 2.10.

De ändringar som föreslås är av redaktionell art och avser
att klargöra att ansvar enligt paragrafen också kan komma i fråga vid försök,
förberedelse och stämpling till de nya gärningsformer som föreslagits i 1 §
1—5.

5§

Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen
under avsnitt 2.11.

De ändringar som föresläs är av redaktionell art och avser
atl klargöra

Prop. 1982/83:141 37

att ansvar enligl paragrafen ocksä kan komma i fråga vid
medverkan lill de nya gämingsformer som föreslagits i 1 § 1-5 saml alt medverkansbesläm-melserna
också gäller sådana oaktsamma förfaranden som avses i 3 a §.

5a§

Bestämmelsen har behandlats i den allmänna mofiveringen
under avsnitt 2.12.

Det
straffbara området omfattar i princip sådana åsidosältanden av föreskrifter som
idag bedöms enligt I § och de förfaranden som är särskilt straffbelagda i
narkotikaförordningen (se 13 § förordningen). Det blu" enligl förslaget
inte nödvändigt att inordna överträdelser av föreskrifter under någon av de särskUda
gärningsformerna i 1 §. Vad som utgör brott blir omedelbart beroende av de
föreskrifter som gäller i det särskilda fallet.

Föreskrifterna
kan vara av säväl generell karaktär, som exempelvis de föreskrifter som finns i
narkotikaförordningen och socialstyrelsens narkolikakungörelse, som utfärdade
i del särskilda fallet. Föreskrifterna kan avse också andra förhållanden än den
direkta hanteringen av narkofikan. Den som exempelvis underlåter alt föra
sädana anteckningar som avses i 9§ narkotikaförordningen kan dömas till ansvar enligl
bestämmelsen.

Bl.a. med
hänsyn till aU straffansvaret utvidgas tiU atl ocksä avse oaktsamma förfaranden
har i andra stycket intagits en föreskrift om att det inte skall dömas fill
ansvar i ringa faU. Härigenom bortfaller också behovet av alt, såsom i gällande
bestämmelser, uttryckligen begränsa ansvaret för lämnande av oriktiga uppgifter
i ett tiUslåndsärende fiU fall där dessa rört förhållande av betydenhet.

I paragrafen anges uttryckligen atl denna är subsidiär
till övriga straffbestämmelser i narkotikastraffiagen liksom till
ansvarsbestämmelserna i varusmugglingslagen.

6§

Bestämmelsen har behandlats i den allmänna mofiveringen
under avsnitt 2.13.

Andra stycket

Förslagel innebär en anpassning av narkotikastrafflagens
förverkandebestämmelser tiU motsvarande bestämmelser i brottsbalken. I likhet
med vad som gäller enligt brottsbalken bör möjligheten alt förklara sådan egendom
förverkad med vilken lagils befallning som utgör brolt enligt lagen
uttryckligen behandlas. En föreskrift om detta har tagits in som en ny andra
mening. Föreskriften lar närmast sikte på förberedelsebrotl men kan också vara av
betydelse vid sådan befattning med vederiag för narkofika som ulgör främjande
av narkotikahandel.

Prop.
1982/83:141 38

Tredje
stycket

Haschpipor,
kokainskedar, vågar och liknande föremål som använts vid narkotikamissbmk eller
annars vid hantering av illegal narkotika har enligl gällande rätt i många fall
inte ansetts kunna förklaras förverkade, eftersom de inte bedömts utgöra sådana
hjälpmedel som avses i andra slyckei. I fråga om injektionssprutor och kanyler
har emellertid införts en särskild reglering i förevarande stycke som gör all
dessa kan förklaras förverkade oberoende av om de utgjort hjälpmedel av delta
slag. Den nu föreslagna regleringen innebär atl också andra föremål än
injektionssprutor och kanyler som är särskilt ägnade alt användas för missbruk
av eUer annan befattning med narkotika kan förklaras förverkade under samma fömtsättningar
som injektionsspmlor och kanyler. En förutsättning för förverkande är alt
föremålen påträffas hos nägon som begått brott enligt lagen eller i utrymme som
disponeras av honom eller i förbindelse med narkotika som har varit föremål för
brott enligl lagen. Förverkande kan således inle ulan vidare ske av exempelvis haschpipor
som innehas som souvenirer.

7§

EnUgt
förslaget skall samma regler som nu gäller i fräga om beslag av injektionsspmlor
och kanyler ocksä lillämpas i fräga om de andra föremål som enligt förslaget
skall kunna förklaras förverkade enligt 6 § tredje stycket. Den viktigaste
innebörden av delta är atl åklagare, i de faU ett ätal ej väcks, kan pröva om
egendomen skall vara förverkad. Han skall i så fall meddela skriftligt förordnande
härom. Anmäls missnöje med förordnandet inom en månad frän dagen för
förordnandet, skall åklagaren väcka talan om egendomens förverkande.

8§

Paragrafen
har behandlats i den allmänna mofiveringen under avsnitt 2.12. Första stycket
är avsett atl ersätta 1 § narkofikaförordningen. Del bemyndigande för
regeringen som innefattas i första stycket punkt 2 har avfattats sä att del
uttryckligen framgår atf det får utnyttjas bara beträffande varor som faUer
under den grundläggande definition på narkofika som ges i paragrafens ingress.

Andra
stycket innebär alt regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer skall
meddela föreskrifter om den legala narkofikahanteringen. Föreskrifter som
berättigar tUl befattning med narkotika får endasi meddelas för medicinskt
eller vetenskapligt ändamål. Som förutsättning för viss befattning med narkofika
kan föreskrivas alt särskill tillstånd lämnas.

Ikraftträdande
m.m.

Några
särskilda övergångsbestämmelser har inte ansetts påkallade.

I
fräga om straffbestämmelserna följer av 5 § lagen (1964:163) om införande av
brottsbalken alt den lag skaU tiUämpas som var gällande när

Prop.
1982/83:141 39

gärningen
företogs, om inle de nya bestämmelserna skulle medföra en mildare behandling. Atl
så skulle bh fallet med del här framlagda förslagel torde inte inträffa. De nya
bestämmelserna blir då tillämpliga endast ifråga om gärningar som begåtts efter
ikraftträdandet medan äldre bestämmelser skall lillämpas i fråga om gärningar
som företagits före ikraftträdandet.

Motsvarande avses gälla
också i fråga om bestämmelserna om förverkande. Delta framgår visserligen inte
uttryckligen av lagen om införande av brottsbalken men följer direkt av 2 kap.
10 § första stycket regeringsformen. Någon särskild övergångsbestämmelse om
detta har därför inte ansetts behövlig.

4.2
Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

1
och 3 §§

Med
anledning av alt den grundläggande definitionen av vad som avses med narkotika enligl
förslaget flyttas från narkofikaförordningen till narkotikastrafflagen
föreslås en redaktionell ändring i paragraferna.

5
Hemställan

Jag
hemställer alt lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1.
lag om ändring i
narkotikastrafflagen (1968:64),

2.
lag om ändring i lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling.

6
Beslut

Regeringen
beslutar i enlighel med föredragandens hemstäUan.

Prop.
1982/83:141 40

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1983-03-03

Närvarande:
f.d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Delin, juslitierådet Bengtsson.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 17 februari 1983 har regeringen på hemstäUan
av statsrådet och chefen för justitiedepartemenlet Rainer beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag till

1. lag
om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64),

2. lag
om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

Förslagen har inför lagrådet föredragils av docenten Dag Victor.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 1982/83:141 41

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

regeringssammanträde
1983-03-10

Närvarande:
statsministern Olof Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldl,
Sigiirdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Rainer,
Boström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg

Föredragande:
stalsrädel Rainer

Proposition
om ändringar i narkotikastrafflagen (1968:64)

Föredraganden
anmäler lagrådels yttrande' över förslag lill

1. lag
om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64),

2. lag om ändring i
lagen (1960:418) om straff för vamsmuggUng.

Föredraganden upplyser att lagrådet har lämnat lagförslagen utan erin

ran och hemställer att regeringen, efter vissa redaktioneUa ändringar,

föreslår riksdagen att anta förslagen.

Regeringen
ansluler sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen alt anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Beslut
om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 17 febraari 1983.

Prop. 1982/83:141 42

BUaga
1

Sammanfattning av brottsförebyggande rådets promemoria
(BRÅ PM 1982:2) Narkotikabrott

Narkofikabrotlsligheten
har på ganska kort tid fått en central stäUning inom kriminalpolitiken i
Sverige. Så sent som på 1950-talel utgjorde den endast etl marginellt problem.
I dag ulgör den det heU dominerande området för en växande och myckel grov,
organiserad brottslighet. Närmare hälften av alla som döms lill mer än tvä års
fängelse har någon form av narkotikabrott som huvudbrotl. En slor del av den
grova brottsligheten i övrigt har också ett intimt samband med den illegala narkofikahanteringen.

Särskilda
straflbestämmelser för förfaranden med narkotika finns i narkofikaslrafflagen
och vamsmuggUngslagen. Narkotikastrafflagen irädde i kraft år 1968 och har
därefter reviderats vid flera tiUfällen. Ändringarna har dock i huvudsak
inskränkt sig lill straffskalorna. De straffbelagda gärningarna är fortfarande
desamma som vid lagens tillkomst. I prindp inskränker sig dessa liU de fall då
någon olovligen fiUverkar, överlåter, saluhåller eller innehar narkotika.
Gärningsbeskrivningarna går tillbaka på äldre förordningar som i första hand
var avsedda atl reglera den legala narkotikahanteringen.

Mol
den nu skisserade bakgrunden har det framstått som naturligt att inom ramen för
den enligt särskUt regeringsuppdrag vid BRÅ bedriva översynen av lagsiiftning
mot organiserad och ekonomisk brottslighet ta upp frägan om narkotikastraffbeslämmelserna
motsvarar de berättigade krav som kan ställas pä dessa.

I
promemorian konstateras att straffiagstiftningen i huvudsak inte utgör något
hinder för en effekfiv och väl fungerande brottsbekämpning. Det framhålls dock
också att lagstiftningen i flera hänseenden är oklar och i vissa fall behäftad
med vad som närmast framstår som luckor i lagen. Med hänsyn härtill framstår
det som angeläget att bestämmelserna överarbetas.

Med
hänsyn till narkotikabrottens stora kriminalpolifiska betydelse kunde det
framstå som naturligt atl dessa skulle regleras i den centrala strafflagen
(brottsbalken, BrB). En sådan förändring skulle dock kräva ett mer ingående
utredningsarbete. Ett sådant har inle ansetts böra ske inom ramen för rådets
översyn. De reformbehov som föreligger synes dock kunna liUgodoses också genom
justeringar av gällande lagsttftning. De förslag söm läggs fram i promemorian
är av denna karaklär.

Narkotikastrafflagens
gämingsformer har ursprungligen tUlkommit för och anpassats tiU en reglering av
den legala narkotikahanteringen. I praktiken har de dock i dag sin helt
dominerande betydelse i fråga om den illegala hanteringen. En anpassning av
lagtexten till detta faktum är påkallad. För alt underlätta en sådan föresläs atl
överträdelser inom den legala narkotikahanteringen bryts ul frän
narkotikastrafflagens tillämpningsområde och i

Prop.
1982/83:141 43

stället
regleras i narkolikaförordningen. Del straffbara området lämnas härvid i detta
hänseende i princip orubbat men justeringar görs vad gäller de subjekfiva rekvisiten,
tillämpligheten av osjälvständiga brottsformer och fillgängliga slraffskalor.
Justeringarna innebär en anpassning tUl vad normaU gäller för lagsiiftning av
motsvarande karaktär.

Vilka
ämnen som utgör narkotika är legalt uttömmande definierat. Härigenom kan nya
ämnen med starkt narkotiska effekter under ett övergångsskede falla utanför
narkotikastrafflagens tillämpningsområde.

Tillverkning
och försäljning av sådana ämnen kan på detta sätt vara slraffria. Problemet
diskuteras i promemorian utan alt någol förslag lill lagändring läggs fram. Som
underlag för eventuell vidare debatt redovisas dock en lagtekniskt möjlig väg
att förhindra alt stötande konsekvenser uppstår.

Vad
gäller narkotikastrafflagens gärningsformer innebär förslaget att överlåtelse
och innehav, som är de som helt dominerar i rättspraxis, lämnas ombbade. Överlåtelsebrotiel
placeras som den cenirala gärningsformen.

Belräffande
tiUverkning av narkotika föresläs alt i lagen i stället talas om framstäUning
av narkotika. I narkotikakungörelsen anges vad som är att förstå med tiUverkning.
Häri ingår förfaranden som avvägning och ompackning. Vad gäller den iUegala
narkotikahanteringen bedöms dock sådana gärningar regelmässigt inte som
tillverkning. Ändringen innebär alltså i prindp en anpassning tiU rättspraxis.

I
ett hänseende är dock förslaget avsett att ändra rättsläget. Odling av narkofika,
exempelvis cannabisplanlor, är i dag endast att bedöma som innehav av
narkotika. Delta innebär att exempelvis försök, förberedelse och medverkan liU
sådant brott, även om förfarandet i det enskilda fallet framstår som grovt,
inte är ansvarsgmndande. Enligt förslaget skall även odling anses vara framstäUning
av narkotika. Härigenom kan ansvar för bl. a. försök och medverkan komma i fräga.

Ansvaret
begränsas dock av att framställningen mäste varit avsedd för missbmk.
Beträffande sådana odlingar som sker i vUtvärdssyfte eller liknande, som i och
för sig är förbjudna, utökas straffansvaret inte.

Gärningsformen
saluhällande fyller en ytterst begränsad självständig roll i rättspraxis. Detta
är förståeligt med hänsyn lill alt försök och förberedelse till överlåtelse
straffbelades vid narkotikastrafflagens tillkomst. Saluhällande av narkotika
föreslås därför ulgå som självständig gärningsform.

I
ett mindre antal fall kan emellertid straffbeläggningen av saluhållande fylla
ett självständigt behov. Dessa fall liknar i flera hänseenden en typ av förfaranden
som enligt polis och åklagare blivit allt vanligare och som inneburit problem
för de rältsvårdande myndigheterna. Fräga är om s. k. mellanman som utan alt
själva vara direkt inblandade i överlåtelser fillhan-dagår köpare och säljare
med informationer och tjänster. Man förmedlar kontakter, bidrar till
finansieringen eller underlättar på annat sätt den

Prop.
1982/83:141 ' 44

illegala
hanteringen. 1 många fall kan det vara svårt alt döma dessa mellanman för
medverkan till konkreta brolt. Förfarandena kan dock många gånger vara starkt
straffvärda. Med hänsyn härtill föresläs en särskild straffbeläggning av den
som bjuder ul narkotika fill försäljning, förmedlar kontakter mellan säljare
och köpare eller företar annan sädan åtgärd som är ägnad alt främja handel med
narkotika. Under straffbeläggningen faller inle allmänt lovprisande av
narkotikamissbruk, allmänna beskrivningar av var och hur narkotika försäljs och
liknande åtgärder som endasi på ett mer indirekl sätt kan förväntas påverka
narkotikahandeln.

Förvärv av narkotika är
inte särskill straffbelagt. Åtminstone normalt lär inte heller ansvar för
medverkan fill överlåtelse kunna ifrågakomma för en förvärvare. Först i och med
att han innehar narkotikan blir straffansvar aktuellt. Della förhällande kan
medföra slötande konsekvenser. Del är exempelvis tveksamt om den som lämnar en
kurir en stor penningsumma för inköp av narkotika kan straffas för sitt
handlande, om polisen griper kuriren med narkotikan innan denna överlämnats lill
huvudmannen. Bl. a. med hänsyn härtill föresläs alt förvärv av narkotika
straffbeläggs. När fräga endast är om förvärv av narkotika för eget bruk är det
dock lillräckligt atl straffansvaret inträder i och med innehavet.
Straffbeläggningen har därför begränsats till sådana fall där förvärvet sker i
överlåtelsesyfte.

Ett ofta omvittnat problem
med narkotikastrafflagen är atl försök, förberedelse och medverkan lill innehavsbrolt
inte är straffbelagt. Vid det dominerande antalet innehavsbrott, som är av
förhållandevis ringa beskaffenhet, uppkommer inga egentliga ölägenheter. 1
mänga fall är emellertid, särskilt när narkotikan är avsedd för överlåtelse,
också innehavsbrotten av allvarlig beskaffenhet. Att den som i sådant fall t.
ex. tillhandahåller gömställe för narkotikan kan undgå ansvar kan framstå som
stötande.

Med hänsyn härtill
föreslås alt vissa kvalificerade befattningar med narkotika straffbeläggs särskilt.
Fräga skall vara om alt någon bearbetar, förpackar, transporterar, döljer,
förvarar eller tar annan sådan befallning med narkotika. Dessutom krävs alt
narkotikan kan antas vara avsedd för överlåtelse. För sädana fall som nu sagts
kan enligt förslaget ansvar följa också för försök, förberedelse, stämpling och
medverkan.

I motsats till exempelvis
olovliga befattningar med stöldgods och smuggelgods, som är straffbara redan
vid oaktsamhel, är narkotikabrott endasi straffbart när uppsåt förelegat. I
allmänhet har detta inle medfört några ölägenheter. I vissa fall synes dock etl
straffansvar vara motiverat. Det gäller exempelvis den kurir som transporterar
en försändelse som han inte insett, men haft starka skäl atl inse, innehåller
narkotika.

Över
huvud tagel förefaller straffansvar många gånger kunna vara motiverat vid fall
som de faclo innebär oaktsam medverkan till grova narkotikabrott. Med hänsyn
härtill föreslås i promemorian en viss straffbeläggning av narkotikabrott
redan på oaktsamhetsplanet.

Ansvar
för försök, förberedelse och stämpling skall, som redan fram-

Prop. 1982/83:141 45

gått,
kunna komma i fräga även vid de nya gärningsformer som förslagel innefattar.
Detta innebär en klar utvidgning av straffansvarsområdet. Utan att någol
förslag läggs fram diskuteras vidare öm underlåtenhet all avslöja grovt
narkotikabrott borde straffbeläggas. Å andra sidan föreslås att ansvaret för StämpUng
inskränks till atl avse grovt narkotikabrott.

Beträffande medverkan
utvidgas straffansvaret på elt motsvarande sätt genom att också
medverkansansvar kan komma i fråga vid de föreslagna nya gärningsformerna. Även
här föreslås dock en begränsning av straffansvaret genom att medverkan till narkofikaförseelse
generellt undantas frän straffansvar.

Frägan om straffskalorna
för narkotikabrott har inte ansetts böra tas upp i denna promemoria. I
anslutning till en diskussion om det okvalificerade innehavsbrottel ifrågasätts
dock, utan alt nägra förslag läggs fram, om inle straffskalorna för
narkotikaförseelse och narkofikabrott borde justeras. Avsiklen med detta skulle
emellertid inle vara att åstadkomma nägon förskjutning i straffmälningspraxis.

Illegal in- och utförsel
av narkotika regleras inte i narkotikastrafflagen utan i vamsmuggUngslagen. I
promemorian diskuteras om inte alla illegala förfaranden med narkotika borde
regleras på elt ställe. Några förslag i frågan läggs dock inte fram. Den enda
ändring som föreslås är en anpassning av slämplingsansvaret tiU vad som
föreslagits beträffande narkofikabrott.

I promemorian behandlas
slutligen förhällandet mellan oUka narkofikabrott och mellan narkotikabrott
och annan brotlslighet.

Prop. 1982/83:141 46

Bilaga
2

Sammanställning av remissyttranden över brottsförebyggande
rådets promemoria (BRÅ PM 1982:2) Narkotikabrott

1
Remissinstanser

Efter
remiss har yttranden över promemorian kommit in frän riksåklagaren (RÅ),
hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms
tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, SoUentuna tingsrätt, generaltullslyrelsen,
kriminalvårdsstyrelsen, rikspolisstyrelsen (RPS), socialstyrelsen (SOS),
skolöverstyrelsen (SÖ), juridiska fakulteten vid Uppsalauniversitet,
Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet. Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Centralorganisationen SACO/SR
(SACO/SR), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges domareförbund.
Föreningen Sveriges statsåklagare. Föreningen Sveriges åklagare, Sveriges
advokatsamfund. Föreningen Sveriges länspolischefer. Föreningen Sveriges poUschefer,
Föreningen Sveriges socialchefer. Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmiss-bmkare
(RFHL), Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS) och Riksförbundet Hem och
Skola (RHS).

RÅ
har bifogat yttranden från överäklagama i Slockholms, Göleborgs och Malmö åklagardistrikt
saml frän länsåklagarmyndigheterna i Malmöhus län och Östergötlands län.

2
Remissyttrandena

Allmänt

Förslagen
i promemorian tillstyrks eller lämnas utan erinran i huvudsak av så gott som samfiiga
remissinstanser. RA biträder i huvudsak övervägandena och förslagen i
promemorian. RÅ framhåller: Den av narkotikamissbmk föranledda brottsligheten
har med tiden kommil att präglas av allt större förslagenhet och har tagit en
allt mer samhällsfarlig karaktär både vad beträffar narkotikabrottsligheten som
sådan och den kriminalitet som träder i missbrukets spår i samband med de
narkotikaberoendes ständiga jakt efter medel atl kunna bekosta drogbmkel. Missbmket
som främst förekommer i yngre åldersklasser, får förödande sociala konsekvenser
för missbmkarna själva och deras anhöriga samlidigt som miss-bmkarna i hög grad
bidrar till brukets spridning bland andra tidigare drogfria personer.

Prop.
1982/83:141 47

Det
förtjänar att framhållas att narkolikaförekomsten är en i hög grad intemationeU
företeelse. Med rådande livliga samfärdsel och omfattande handelsutbyte kan
narkotikan endast i begränsad utsträckning utestängas från landei oavsett vilka
resurser som läggs ner pä gränsbevakningen.

Det framstår som elt
betydande samhäUsintresse atl strafflagsltftningen används på de sätt som är
mest verkningsfulla i syfte alt minska narkotikamissbruket och den därav
föranledda kriminaliteten. Som allmän gmndsats bör därvid gälla alt alla de
förfarandetyper som pä ett konkret sätt främjar en för samhäUet och individen
farlig narkotikahantering skaU vara straffbelagda. Därmed är angelägel atl
narkotikastrafflagen ges en klar utformning och alt de luckor som finns i denna
fylls igen. Slrafflagsttftning-en bör vidare i dessa hänseenden vara utformad
så atl den är lämpad atl komma till rätta bäde med organiserad eller i övrigt
grov narkotikabrottslighet och med gatuhanddn med narkotika och annan likartad
verksamhet i detaljledet, säsom t.ex. spridning av narkofika vid skolgårdar och
inom restauranger och klubbar eller pä annat sätt man och man emellan. En pä
detta sätt inriktad lagstiftning är ocksä ägnad att förenkla och effektivisera lagföringen.
Samtidigl kan en sådan lagsfiftning främja rättssäkerheten i narkotikamålen.
Detta är betydligt mer angeläget än lagändringar syftande till ytterligare
skärpta straff inom ramen för gällande narkolikareglering.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge anser alt promemorian har stora förtjänster och fillstyrker
lagstiftning pä gmndval av förslaget. Hovrätten framhåller: De juridiska
problemställningarna i samband med narkotikabrotten har redovisats och
analyserats med skicklighet. Förslaget innebär betydande juridiskt-tekniska
förändringar. Dessa utgör uppenbara förbättringar. Det finns dock anledning
understryka att tUlämpningen av de nya gämingsformerna kräver uppmärksamhet av bäde
åklagare och domstolar. Eftersom nämligen den befattning med narkotika, som
skall prövas, i vissa faU kan inrymmas under mer än en gärningsform, är det av
vikt att med omsorg övervägs under vilken brottskategori i lagen förfarandet skaU
hänföras.

Stockholms
tingsrätt anser alt promemorian innehåller en värdefull genomgång av gällande
rätt och påvisar vissa svagheter i lagstiftningen. I vissa fall finns s.k.
luckor i lagen, då handlingar som måste anses straffvärda, i dag ej är
straffbara. I andra fall har bestämmelsernas utformning lett till en oklar rällslUlämpning.
Tingsrätten har av egen erfarenhet dragit samma slutsatser som görs i
promemorian. Såväl av kriminalpoliliska som rättssäkerhetsskäl är främst
ändringar avseende narkotikastrafflagens gärningsformer angelägna. Förslagen
synes lösa de flesta problemen och tingsrätten anser att förslaget i princip är
väl ägnat för lagstifting. I promemorian hävdas atl den Ulegala
narkotikahanteringen ofta sker i organiserade former. Ökade insatser från
polisens sida har också under senare år lett till att flera s. k. ligor
avslöjats. Vid en översyn av lagstiftningen på området måste man emellertid
hälla i minnet atl de flesta vid domstolarna

Prop.
1982/83:141 48

förekommande
narkotikamål inte - åtminstone ej så atl det framgår i målet - gäller
handlingar som ulgör led i en organiserad brottslighet. Ändringar i
lagstiftningen måste därför ta sikte på alt alla former av slraffvärda befattningar
med narkotika skall gå att beivra.

Sveriges
domareförbund hälsar med tillfredsställelse alt en översyn av
narkotikastrafflagen nu kommil till stånd. Det är inga genomgripande ändringar
som föreslås i promemorian men om de genomförs bör de ändå kunna bidra till att
lösa åtskilliga tillämpningsproblem. Framför allt är det viktigt att gränserna
kring del straffbara området nu dragils klarare än fidigare.

Enligt
Svenska advokatsamfundets mening visar promemorian med all tydlighet alt en
revidering av narkotikastrafflagen är behövlig. Inte minsl gäller detta på
grund av den osäkerhet som föreligger vid tolkningen av gällande lagstiftning
med numera omotiverade luckor och vacklande rättspraxis.

Två
remissinstanser ifrågasätter om inle en bredare översyn av lagstiftningen bör
vidtas innan mera omfattande ändringar görs.

Hovrätten
för Nedre Norrland anser sålunda att de föreslagna ändringarna och diskussionerna
av vissa problem bör las upp i en brett anlagd översyn av narkolikalagstiflningen.
I avvaktan pä en sådan översyn kan de brister som finns i lagstiftningen
avhjälpas med en mindre genomgripande ändring. RFHL föreslär en total och väl
genomarbetad revision av lagstiftningen eftersom det inte finns någon brådska
med alt omarbeta narkotikastrafflagen. Enligt RFHL är promemorian i och för
sig ell förtjänstfullt underlag för en revision men denna bör bli ännu mera
omfattande.

När
det gäller bestämmelsernas systematik uttalar sig endast ett par remissinstanser.

RÅ
delar uppfattningen atl reformbehovet kan tillgodoses inom ramen för ändringar
av gällande lagstiftning även om vissa skäl talar för all i samband med en
översyn av narkotikastraffbeslämmelserna inrymma dessa i brottsbalken.

Rikspolisstyrelsen
anser atl narkotikabrottet är ett centralt och dominerande brolt i vår
strafflagstiftning och straffprocessuella hantering sä ock i kriminalvårdshänseende.
Allt talar därför enligt RPS för alt lagstiftaren följer den danska och norska
modellen och placerar narkotikabrottet i brottsbalken. Lagstiftaren har redan
tagit ett sådant nödvändigt grepp, nämligen när det gäller den ekonomiska
brottstypen miljöbrolt. En sådan lösning, där narkotikabrottet inryms under
kapitlet om allmänfarliga brott, understryker än mer hur allvarligt samhället
ser på narkotikabrottslighe-len, ger elt bättre manövemtrymme i framtiden lagtekniskt
setl, kan ge brotlet en suverän status exempelvis i tvångsmedelssammanhang och
markerar narkotikabrottets tyngd i förhållande till smugglingsbrottet.

Föreningen
Sveriges socialchefer menar att de i promemorian framlagda förslagen lill
justering av gällande lagstiftning synes avhjälpa de brister

Prop. 1982/83:141 49

som funnits i lagstiftningen. Med hänsyn till
narkotikabrottens omfattning och betydelse borde det framstå som naturligt att
dessa brott regleras i en lagsfiftning — den cenirala straffiagen. Med de
framförda förslagen kommer även fortsättningsvis narkotikabrotten att regleras
i tre lagar: brottsbalken, narkotikastrafflagen och vamsmuggUngslagen. Även om
föreningen i princip tillstyrker förslagen vill föreningen föreslå atl ett
framtida fortsatt utredningsarbete inriktas på att sammanföra narkotikabrotten
i brottsbalken.

Föreningen
Sveriges statsåklagare anser alt de skäl som anförs för att överföra
smugglingsbrottet vad avser narkotika till narkotikastrafflagen är starka.
Ändring bör enligt föreningen genomföras. Det typiska smugglingsbrottet torde
avse vara, som i och för sig är tillälen, men för vilken skaU erläggas någon
form av avgift eller beträffande djur karantänbehandlas. Narkotika, som avses i
detta sammanhang, är ej tiUåten i riket och har normalt inget legalt
marknadsvärde. Gärningsbeskrivningen beträffande vamsmuggling blir ocksä något
overklig "utan alt ge det tillkänna hos vederbörlig myndighet". Till
detta kan läggas att man kommer ifrån vissa konkurrensproblem och slutligen kan
anföras kriminalpoliliska skäl.

Generaltullstyrelsen däremot delar den uppfattning som
kommer liU uttryck i promemorian alt smugglingsbrott bör kvarstå som en
självständig brottsform i fräga om den illegala narkotikahanteringen. Enligt
styrelsens mening talar starka skäl för att bibehålla principen all behandla
alla överträdelser av införselförbud som brott mot varusmugglingslagen, med
hänsyn till bl.a. den rättspraxis som utvecklats på delta område. Styrelsen
anser att etl tungt vägande skäl för alt bibehålla nuvarande ordning även är
den sedan länge väl fungerande ansvarsfördelningen och samverkan mellan tuUverket
och polisen när det gäller bekämpningen av narkolikasmugg-Ung.

Stockholms och Göteborgs tingsrätter samt
kriminalvårdsstyrelsen och Föreningen Sveriges åklagare är positiva till alt
straffbestämmelserna rörande den legala hanteringen av narkotika förs över till
narkotikaförordningen.

RFHL
däremot anser alt den legala hanteringen även i fortsättningen bör omfattas av narkotikastraffiagen.
Förbundet framhåller: Enligt Narkotikaförordningen klassas i Sverige en rad
substanser som omfattas av 1971 års konvenfion om psykolropa substanser som
narkotika. I prakfiken har dock de medel som huvudsakligen används legalt och
som hanteras av läkare-apotek kommit alt belraktas som ett slags mildare
narkotika. RFHL vUl erinra om att de flesta missbruksformer vi har i landei
(undantag alkohol och cannabis) har sina rötter i en föregivet terapeutisk
hantering av medlen. Enligt rapporter lill Intemational Narcotics Control Board
(INCB) är läkemedelsindustrins legala langning pä stark frammarsch på den
internationella marknaden. Förbundet erinrar också om atl enligt låginkomstul-redningen
och en pilotstudie över psykofarmakaförbrukningen i Jämtlands 4 Riksdagen
1982/83. I saml. Nr 141

Prop.
1982/83:141 50

län
torde missbmk av lugnande och sömngivande medel vara värt näst
alkoholmissbruket mest omfattande missbruksproblem. En viktig ideologisk markering
mäste göras när del gäller frägan om läkemedelsindustrins hantering av
narkotika. Den mäste ocksä omfattas av narkotikastrafflagen.

RÅ ställer sig bakom den
systematiska bestämning som promemorian rymmer och som, i likhet med vad som
gäller för dansk och norsk rätt, ser den olagliga överlåtelsen som del centrala
och mest straffvärda narkotikabrottet. Ett sådant synsätt bör kunna tjäna lill
vägledning både för strafflagstiftningen pä området och för att belysa de
enstaka brottens slraffvärde.

Stockholms tingsrätt
framhåller: Enligl promemorian är straffbudens skyddsobjekt en ordnad och
kontrollerad hantering av narkotika för vissa begränsade och specificerade
ändamål och överlåtelse placeras därför som det cenirala narkotikabrottet. Även
om resonemanget rent teoretiskt är håUbart är det mer realistiskt att säga att
lagstiftningen är lUl för att skydda individen och hindra spridning av
narkotika och därmed av missbruket. Enligt tingsrättens mening leder också della
synsätt till atl den illegala överlåtelsen bör bU det centrala
narkotikabrottet.

Tingsrätten
finner angeläget alt mer kvalificerade befattningar med narkotika, såsom
föreslagits, straffbeläggs självständigt. Detta innebär bl.a. ätt situationer
som i dag endast kan bedömas som osjälvständiga brolt blir straffbara som
fullbordade brott i gärningsmannaskap. Tekniken att under olika punkter räkna
upp sådana straffbara befattningar framstår för tingsrätten som den enda
möjliga.

Den
utvidgning av det straffbara området som följer av alt ansvar för osjälvständiga
brott kopplas till de nya gärningsformerna finner tingsrätten liksom gmppen
önskvärd.

Sollentuna tingsrätt: I de
fall promemorian föreslår utvidgning av det straffbelagda området förefaller
det tingsrätten i hög grad vara motiverat ur flera synpunkter. Vidare viU fingsrätten
särskilt tUlstyrka de delar av förslaget som innebär att fall där det f.n. kan
förekomma ansvar för förberedelse eller medverkan byts ut tiU självständiga
gärningsformer.

Göteborgs
tingsrätt däremot anser att lämpligheten av den långt gående spectficeringen av
de olika brotlsformerna möjligen kan diskuteras eftersom den knappast kan bli
helt uttömmande utan endast exemplifierar de fall som kommer under domstolarnas
bedömning.

FramstäUning
av narkotika

I
promemorian föreslås till förhindrande av en sammanblandning med den legala
hanteringens tillverkningsbegrepp att termen framställning används. Härmed
skall också avses odling av narkofikaväxter avsedda för missbmk. I övrigt skaU
odling bedömas som innehav av narkofika. Endast elt par remissinstanser tar upp
denna fräga.

Rikspolisstyrelsen:
Atl begränsa gärningsformen framstäUning genom

Prop. 1982/83:141 51

tillägg av spedalrekvisitel "avsedd för missbmk"
skapar enbart bevisproblem och ger dessutom möjligheter till legal odling av
cannabis växten, opievallmon och kokabusken och förmodligen elt ökal intresse
hos narkotikalangare öch -missbrukare för odling, eftersom de i dag anser det
vara kriminellt ätt odla cannabisväxter. Att som enda skäl för en sädan begränsande
lagstiftningskonstmktion åberopa odling av narkotikaproducerande växter i viltvärdssyfte
är inte hållbart. Det torde finnas substitutväxter för villvårdsändamål.
Huvudinriktningen i detta avseende skall givelvis vara alt hindra allt
producerande av narkotika i landei vare sig det sker i laboratorier eller i
skog och mark. Redan frågan hur man skall kunna förhindra illegala tillgrepp av
cannabisväxter från lagskyddade odlingar visar klart på att framställning av
narkotika skall i princip vara straffbelagd - undanlag härifrån skall endast
göras för den som meddelats fillstånd i vederbörlig ordning.

Främjande handel med narkotika m.m.

I promemorian föreslås att som en ny straffbär gärning
skall gälla att uppsåtligen och olovligen bjuda ut narkotika till försäljning,
förmedla kontakter mellan säljare och köpare eller företa annan sådan åtgärd
som är ägnad atl främja handel med narkotika.

Det stora flertalet remissinstanser är positiva lill
förslaget. Flera gör dock påpekanden i detalj.

RA anför:
Högsta domstolen har nyligen, i en dom meddelad den 25 mars 1982, DB 8-1982,
med åberopande av den nu föreliggande promemorian behandlat hur lagsfiftaren
hittills i realiteten lämnat åtskilliga typer av förfaranden utanför det
straffbara området vilka kan ingå som led i narkotikahandel. I sammanhanget
nämns de särskilda svårigheter som föreligger när det gäller alt beivra
straffbar befattning med narkolikapengar. Om man avslöjat en penningtransaktion
som kan hänföras tiU narkofika blir det ofta vanskligt att klarlägga för vems
räkning och i övrigt under vilka omständigheter pengarna överlämnats. HD
uttalar härom att bevissvårigheler i sådant hänseende inle får föranleda
domstolarna atl avstå från att kräva fuU bevisning som gmndval för en fällande
dom. Ocksä i narkotikamål — och även beträffande den tUltalade som under alla
förhållanden kan fömtsättas vara engagerad i illegal handel med narkotika - mäste
det för en fällande dom krävas att det bUvit ställt utom rimligl tvivel alt den
tilltalade gjort sig skyldig till brott i enlighet med åtalet. I domen
behandlas dels fallet all två personer, bäde den som lämnar pengar och den som
mottar dem, är representanter för en köpare av narkotika och att pengarna
utgjort likvid för levererad narkotika, dels fallet att personerna i fråga hör
till en utländsk organisation för narkofikaförsäljning och all pengarnas
överlämnande endast innebär att pengarna vidarebefordras inom organisafionen.
HD anmärker alt så som narkotikastrafflagen nu är utformad är en köpares
förvärv av narkotika inte straffbart som ett självständigt brott, nägot som

Prop.
1982/83:141 52

sammanhänger
med atl köparen bara kan straffas om det kan påvisas alt förvärvet lett lUl
innehav av narkotika. Köparens överlämnande av pengar som betalning för
levererad narkofika är alltså inte i sig en brottslig gärning och etl sådant överiämnande
kan åtminstone i princip inte heller anses utgöra medhjälp lill det
narkotikabrott som en redan skedd överiätelse utgör. Vad som sagts om köparens
överlämnande av betalning för levererad narkotika gäller även överlämnande
frän en representant för köparen. Inle heller i det senare fallet har överiämnandet
respekfive mottagandet av pengarna utgjort brott. Som överåklagaren i Stockholm
anmärker torde, enligl det föreliggande förslagel lill ändring i
narkotikastrafflagen, gärningarna beträffande båda personerna kunna bedömas
som medhjälp fill förvärv av narkotika i överiätelsesyfte respektive som
åtgärd som är ägnad att främja handeln med narkotika. Som det framhålls i
promemorian kan belägg finnas för en omfattande mellanmansverksamhet som
sammantagen kan vara av vida allvarligare karaktär än de olika brott som
främjas. Kan verksamheten endast i begränsad utsträckning bindas lill
någorlunda individualiserade brolt framstår ådömande av medverkansansvar som
oegentligt. Mot bakgrund härav har, vid sidan av medverkansreglerna, i
förslaget som särskilda gärningstyper inrymts vissa mer kvalificerade
handlingar som syftar till att i olika hänseenden främja framstäUning av
narkotika eller handel och annan hantering med narkotika. Redan avfattningen av
brottsbeskrivningen i I § andra stycket 1 ger anledning tUl tvekan om de här berörda
förfarandena faller in under stadgandet. Vad som sägs i specialmoliveringen
ger närmast vid handen atl de skulle falla utanför. RÅ ansluler sig därför till
den uppfattning som. överåklagaren i Stockholm framfört, nämligen atl varje
befattning med pengar eller annat vederlag för narkotika uttryckligen bör kriminaUseras
i en särskilt beskriven gärningsform under 1 § andra stycket
narkotikastrafflagen. Av stadgandet härom bör framgå atl straffansvaret
inträder oavsett om vederiagel utgör betalning för levererad narkotika eller
för kommande leveranser.

Stockholms tingsrätt:
Enligt förslaget begränsas de straffbara områdena under 1 § 2 st. 1 -4 p., därvid
begränsningen är nägot olika utformad under de olika punkierna. De strafflelagda
främjandehandlingarna under 1 § 2 st. 1 p. har begränsats till att gämingen
skall vara ägnad att främja handel med narkotika. Härigenom har i promemorian angivUs
alt endast mer omfattande överlåtelser eller sädana som ingår i en mer vanemässig
eUer yrkesmässig verksamhet träffas av bestämmelsen. Även enstaka särskill
stora överlåtelser torde enligt promemorian kunna anses omfattas av begreppet handel.

Tingsrätten
släUer sig tveksam fill den kraftiga begränsning som blir följden om begreppet
handel används. Som inledningsvis påpekats är mål avseende organiserad brotlslighet
inte så vanliga som del ibland kan framstå i bl. a. massmedia. Det finns
därför enligl fingsrättens mening anledning att som självständigt brott
straffbelägga även dessa kvalificerade främjan-

Prop.
1982/83:141 53

dehandlingar
i fall där det inte kan sägas vara fråga om handel. För de gämingar som ej
skulle medföra ansvar enligt 1 § 2 st. 1 p. skuUe annars dagens problem vid rättstiUämpningen
kvarstå. Närmast lill hands ligger att även i denna punkt - liksom under punkt
3 och punkt 4 - som begränsning använda överlåtelse eller liknande.

Liknande
synpunkter framförs av Föreningen Sveriges statsåklagare.

Rikspolisstyrelsen:
Främjandebrottet enligt förslaget är uppbundet till handel med narkotika. Med
handel menas enligl motiven en mer vanemässig eller yrkesmässig verksamhet.
Polis och åklagare kan förväntas få problem alt bevisa delta spedalrekvisit vid
ingripande i en främjandesituation. Det är, enligt styrelsens mening,
självklart att aUa former av främjande skall kunna beivras. Den som bevisligen
endast vid ett fillfäUe främjat ett narkotikainnehav skaU kunna ådömas ansvar
för detta. Det bör aUlså exempelvis inle göras någon skillnad mellan att
"langa" alkohol och narkotika till ungdomar. Dessutom är det svårt
att i dag kunna fömtse nya främjandetyper. Främjandehandlingen måste
sammanfattningsvis vara straffbar i vidsträckt bemärkelse. Eftersom det
politiska målet i Norden är att nå etl narkotikafrilt samhälle och det inte
finns någon fri legal narkotikamarknad som skulle kunna påverkas menligt av
ett vidsträckt främjanderekvisit, kan man inte åberopa faran med allmänna främjanderekvisit
som huvudmotiv fill varför man inte kan/skall straffbelägga andra främjandeåtgärder
än de som kan jämföras med medverkanssituationer och som avser handel med
narkotika.

Föreningen
Sveriges åklagare: De nya gärningsformer förslaget innehåller tillstyrks i
princip. Genom förslagel tilltäpps en lucka i nuvarande lagstiftning, som
inneburit atl s.k. bakmän och mellanman i vissa fall undgått ansvar. Emellertid
anser föreningen alt det område inom vilket de föreslagna gämingsformema är
tillämpliga bestäms alltför snävt. Begreppet handel-med narkotika får sålunda
i förslaget en alltför restriktiv tolkning. Med handel skaU förstås omfattande
vanemässig eller yrkesmässig verksamhet. Enstaka särskUt stora överlåtelser
skall också kunna omfattas av begreppet. Genom denna begränsning av det
straffbara området riskerar man alt i och för sig straffvärda handlingar icke
kan beivras främst på grund av de bevissvårigheter, som regelmässigt uppkommer
i narkotikamål. Ell exempel erbjuder inskridandet mol den som förmedlar
kontakt mellan säljare och köpare. I många fall döms i dag den som förmedlar sådan
kontakt för medhjälp tiU säljarens överlåtelsebrott även om frågan icke är om
handel i förslagets mening. Förslaget kan således bl. a. på denna punkt komma atl
innebära en inskränkning av det område som nu är straffbart. Det torde nämligen
icke kunna förväntas alt bestämmelsen om ansvar för medhjälp i fortsättningen lillämpas
dä förfarandet är direkt beskrivet il § 2 st. 1 punkten som gärningsmannaskap.
Föreningen hävdar sålunda att begreppet handel fått en alltför snäv tolkning.
En lämpligare

5
Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 141

Prop.
1982/83:141 54

avgränsning
av det straffbara området vore atl de föreslagna åtgärderna skall vara ägnade
att främja överlåtelse av narkotika mot vederlag.

Sveriges domareförbund: I
1 § upptas bland de självständiga gärningsformerna att någon "förmedlar
kontakter mellan säljare och köpare eller företar annan sådan åtgärd, som är
ägnad atl främja handel med narkotika". DyUka förfaranden torde ofta
bedömas som medhjälp eller annan osjälvständig brotlsform där de kan knytas
till ett konkret brott. Del är oklart om förslaget syftar tiU en ändrad
gränsdragning mellan gärningsmannaskap och medverkan även i sådana situationer
eller om den nya gärningsformen är avsedd endast för mer kvalificerade
förfaranden beträffande handel med narkotika i aUmänhet. Konsekvenserna av
förslaget i denna del är ej fillräckligt belysta i promemorian.

Sveriges advokatsamfund
motsätter sig förslagel i denna del. Samfundets huvudinvändning mot den
föreslagna lydelsen av lagtexten vänder sig mol den föreslagna punkten 1 sista
punkten "eUer företar annan sådan åtgärd som är ägnad att främja handel
med narkotika". Det har ansetts nödvändigt atl i specialmotiveringen
markera alt utanför det straffbara området faller sådana åtgärder som t. ex.
allmän lovprisning av narkolika-missbrtik, någol som visar alt den föreslagna
lydelsen är alltför vittomfattande.

Samfundet vUl ifrågasätta
om den föreslagna brottsbeskrivningen/gärningsformen är erforderlig. Med
beaktande bl. a. av del medverkansansvar som gäller för narkotikabrott enligt
förslaget bör de ålgärder som rimligen skall träffas av straffbestämmelsen
kunna beivras utan att en sådan alltför vid brotlsbeskrivning behöver tUlgripas.
Om bestämmelsen ulgår fillgodoses i rimlig omfattning legalitetsprincipen inom
straffrätten. Framför allt undviks alt man beträffande domstolspraxis kommer i
en situation liknande den som f. n. gäller vid tUlämpningen av
narkotikastrafflagen, nämligen att bestämmelsen ges olika innehåU av domstolama
med de problem och olägenheter som en vacklande domstolspraxis innebär. Skulle mol
förmodan framkomma handlingsmönster i den illegala narkotikahandeln som inte fullt
läcks av den föreslagna 1 § med den inskränkning samfundet nu föreslår, bör
lagstiftaren på nytt kunna ingripa genom preciserade tillägg tiU
straffbestämmelserna.

Del
är enligt samfundets mening väsentiigl för upprätthållande av allmän laglydnad
och vidmakthållande av den rådande starka opinionen mot nar-kofikabrotlslighet
alt inte lagstiftaren i det vällovliga syftet att bekämpa narkotikahandel till
det straffbara området hänför fall, som skulle kUnna komma att framstå som
stötande för det aUmänna rättsmedvetandet och orimliga för den enskUde. Detta i
synnerhet som också grov oaktsamhel medför ansvar. Del är ju heller inte domstolama
som i främsta ledet har att tillämpa lagstiftningen. De skilda värderingar som
kan föreligga hos polismannen på fältet vid tillämpningen av en lagtext som
den föreslagna kan medföra betydande olägenheter för rättssamhäUel och risk för
omotiverade ingripanden.

Prop.
1982/83:141 55

Även
RFHL år tveksam tiU förslaget. Förbundet anser att en svaghet med den gällande
lagstiftningen är atl brottsrekvisiten delvis blivU sä oprecisa atl det råder
rättsosäkerhet. Promemorian löser enligt förbundet inte dessa problem. När det
gäller t. ex. begreppet "åtgärd som är ägnad alt främja handel med narkofika"
behövs älskiUig precisering, sä alt det är straffvärda handlingar som kriminaliseras
och inle en livsstil eller i övrigt en persons levnadsomständigheter.

Överlåtelse
av narkotika

I
promemorian förslås ingen ändring av gällande beslämmelser.

Stockholms
tingsrätt: Lagens förarbeten berör inte vad som skall förstås med överlåtelse i
narkotikastrafflagens mening. Promemorian finner alt anledning saknas att anta
att ordet skall tolkas på annat sätt än som sker i allmänt juridiskt språkbmk.
Därmed skulle då avses varje gärning, varigenom äganderätt fill narkotika
överförs lill annan, detta oavsett om tradUion skett eller ej. Del kan här fillfogas
all HD i ell avgörande den 26 januari 1982, DB 2, uttalat att anledning saknas
att göra bedömningen i fräga med annan utgångspunkt än att begreppet
överlåtelse i narkotikastrafflagen har samma innebörd som i civilrättsliga
sammanhang.

Förvärv
av narkotika

Tidigare
har enbart förvärv som lett tiU besittning varit straffbar och då som innehav.
I promemorian föresläs att vaije förvärv i överiåtelsesyfte skall vara strafflDarl.

De
allra flesta remissinstanserna är positiva men flera gör påpekanden i olika
hänseenden.

RÅ: Det innebär en nykriminaUsering
alt som föreslås självständigt straffbelägga förvärv av narkotika i överlålelsesyfte.
Bl.a. sägs i promemorian alt en generell straffbeläggning av förvärv
förefaller mindre lämplig. Det sägs ocksä att de antalmässigt dominerande
förvärven utgör förvärv för eget bmk och att det i dessa fall förefaller
tillräckligt att straffbar-hetspunkten förläggs lill det stadium när innehav
inträder.

Att
ett förvärv sker i överlåtelsesyfte kan många gånger vara svårt atl styrka. HD:s
den 26 januari 1982 meddelade dom, DB 2-1982, aktualiserar frågan om
bedömningen av de frekventa lägen då intagna på kriminalvårdsanstalter och
andra verkar för förvärv av narkotika för sådana personers räkning som finns
intagna på anstalterna. Svårigheter torde uppkomma att på ett enkelt och osökt
sätt infoga en del av dessa faU i den katalog över otUlåtna handlingar som uppstäUs
i 1 §, särskill för det fall en straffvärd gärning hejdas innan den nått sin
fullbordan. Mot bakgmnd av bl. a. det allvarUga samhällsproblem som
narkotikaförekomsten på anstalterna utgör är det betydelsefulll att man får ett
regelsystem som läcker de här berörda situafionema.

Stockholms
tingsrält: Det framstår som ytterst angeläget att strafflDe-

Prop. 1982/83:141 56

lägga förvärv, vilket också, som påpekas, innebär en
anpassning till den allmänna narkotikakonventionen enligt vilken köp av
narkotika skall vara straffbelagt. Vissa medverkanssituationer vars slraffbarhel
i dag kan föranleda tvekan blir då klart ansvarsgrundande. Följderna av att enhgt
gällande rätt köpares förvärv av narkotika inte är straffbart framgår bl.a. av HD:s
avgörande den 25 mars 1982, DB 8. Begränsningen till förvärv i överlålelsesyfte
framstår som välbetänkt. Det är atl märka alt de exempel gruppen ger visar atl
förvärv ej förutsälter tradition. Vid förvärv för eget bruk kan det dock anses lillräckligt
alt slraffbarhetspunkten förläggs fill stadiet när innehavet inträder.

För att i
möjligaste mån täcka in slraffvärda gärningsformer anser tingsrätten, mot
bakgrund av 1 § 2 st. 4 och med hänsyn lill förhållandena vid
narkotikabrottslighet och den skillnad i bevisvärdering — mer eller mindre
realistisk - som ibland kommit till synes nödvändigt atl den föreslagna
bestämmelsen i 1 § 2 st. 3 p. kompletteras med stadgande om straff för
anskaffande av narkotika för annans räkning och för överlämnande av narkotika
åt annan. Sädana gärningar kan enligt tingsrättens erfarenhet böra bedömas som
så kvalificerade att man ej bör nöja sig med att de kriminaliseras såsom
innehav.

Göleborgs tingsräll: Utredningen har i avseende på större
mängder narkotika ansett atl överiåtelsesyfte regelmässigt kan fömtsättas
föreligga. Tingsrätten vill i denna del fästa uppmärksamheten pä alt när det
gäller narkotika, som anträffas hos den som är häktad eller intagen pä kriminalvårdsanstalt,
överlåtelsesyfte i rättstillämpningen har ansetts föreligga redan vid myckel
små mängder. Denna praxis bör bibehållas. Betydelsen av att våra
kriminalvårdsanstalter är drogfria kan inte nog framhävas. Enligl tingsrättens
mening bör det klart anges alt även relativi små mängder narkotika kan antas
vara avsedda för överlåtelse, om i punkten 4 angiven befattning med narkotika
företas av någon som är häktad eller inlagen på kriminalvårdsanstall.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser det motiverat alt
sädana förfaranden som, ulan att innefatta innehav, kan betecknas som förvärv
av narkotika straffbeläggs. Ett problem vid kriminalisering av förvärv är
emellertid atl denna term inte kan sägas ha en i juridiskt språkbruk lika klart
avgränsad betydelse som exempelvis överlåtelse. I promemorian klargörs inte med
fuU tydlighet när förvärv skall anses föreligga. Del kan vara rimligl alt hävda
etl betraktelsesätl som innebär alt förvärv föreligger redan när avtal om köp
av narkotika träffals. Del kan emellerfid också hävdas att förvärv ej
föreligger förtän köparen erlagt betalning för narkotikan. Kommentaren lill
det på s. 107 återgivna, ur en tidningsartikel hämtade exemplet, tyder på att
promemorian ansluter sig till uppfattningen atl förvärv föreligger redan dä
avtal slutits. Elt bestämt klarläggande av innebörden av termen förvärv synes
önskvärt.

Rikspolisstyrelsen: Förvärvsformen har kvalificerats genom
att ett krav

Prop.
1982/83:141 57

på
överlålelsesyfte har införts i lagtexten. Redan följande exempel visar på det
oriktiga i en sådan kvalifikation. En person vill förvärva råopium för atl framstäUa
heroin. Råopiumel beslagtas av polisen innan del når beställaren. Detta försök
tUl förvärv borde kunna bestraffas. Styrelsen anser att BRÄ inte framfört några
tyngre vägande skäl liU varför främjandebrottet skall kvalificeras. AUl förvärv
och försök därtUl bör alltså vara kriminaliserat som narkotikabrott - inte
minst av preventiva skäl.

Föreningen
Sveriges åklagare: MöjUgen kunde övervägas om inte för straffbarhet bör räcka
att förvärv sker av narkotika som kan antagas vara avsedd för överlåtelse. I
praktiken har direkt överlåtelsesyfte visat sig vara ett svårbevisat begrepp.

Bearbetning
av narkotika m. m.

Enligt
promemorian skall som en särskild gärningsform gälla att bearbeta, förpacka,
transportera, dölja, förvara eller ta annan sådan befattning med narkotika som
kan antas vara avsedd för överlåtelse.

Stockholms
tingsrätt: Genom I § 2 st. 4 p. straffbeläggs vissa kvaltficera-de befattningar
med narkotika självständigt och exempltfiering med en etc. — klausul används.
En inte ovanlig företeelse är alt nägon upplåter lokal för förvaring av
narkotika ulan atl själv pä något sätt vara aktiv. En sådan befattning bör vara
straffbar enligl detta lagmrn och med hänsyn till frekvensen är ett uttalande
i denna riktning önskvärt.

Innehav
av narkotika

Någon
saklig förändring av gällande bestämmelser föreslås inte i promemorian. Ett
par remissinstanser har dock synpunkter.

Stockholms
tingsrätt: I enlighet med förslaget bör ansvar för innehav fmnas kvar som ett
reservstadgande. Därigenom fångar man upp och reglerar mindre straffvärda fall,
främst sådana mindre innehav som endast avser eget bmk, eller där del i vart
fall inte går att bevisa annan avsikt. Vidare blir möjligt att komma ät
förfaranden som, trots lagändringarna, ej går att lagfora enligt övriga
gärningsformer.

Enligl rikspolisstyrelsen
genomsyras betänkandet av en alltför liberal syn på (det egentliga)
innehavsbrottet. Det kan ifrågasättas varför förberedelse, försök och
medverkan tiU innehav inte skall vara straffbelagt samt varför ansvar för det
nya brottet vårdslöshet med narkotika inte skall kunna utdömas beträffande
gärningsformen innehav; i förslaget finns också en straffrihelsvenfil (ringa
fall) för ej straffvärda innehav, främst mindre innehav. Innehavsbrotlen bedöms
inte sällan som grovt broll och kan ge långa fängelsestraff. Innehavsbrottet är
och kommer sannolikt all fungera som ett reservbrott, när andra gämingsformer
är svärbevisade. Styrelsens uppfattning är därför att innehav som inte kan
anses tillhöra gmppen innehav för omedelbart eget missbmk (engångsdoser, dvs. narkotikaför-seelsebrott)
skall straffvärdemässigt behandlas som övriga gärningsformer

Prop.
1982/83:141 58

av
narkotikabrott. Detta är nödvändigt om den stränga synen på narkotika-broltsUgheten
på alla nivåer skall kunna upprätthållas och narkotikamissbmket skall kunna
stävjas. Det grövre innehavsbrottet bör såväl i praktiken som lagtekniskt sett
tiUsammans med överlåtelsebrotlel utgöra de grundläggande gärningsformerna.

Hovrätten
för Nedre Norrland anser att det vid en brett anlagd översyn av narkolikalagstiflningen
bör övervägas om inle tiden nu är mogen att kriminalisera själva bmkel av
narkotika.

Smuggling
av narkotika

I
promemorian föreslås den förändringen atl stämpling fiU sådan smuggling som
inte är grov inte längre skall vara straffbar.

Enligt
generaltuUstyrdsens mening bör slämplingsansvaret för normalbrottel
varusmuggling bibehållas. Anledningen härtill är att enligt tuUver-kets
erfarenhet elt stort antal fall av narkotikasmuggling kommer lUl utförande
efter det att etl flertal personer, ofta bosatta pä samma ort, i samråd beslutar
om smugglingen. Nägon eller några av dessa personer reser sedan utomlands,
vanligen till Danmark, för att för egen och övrigas räkning inköpa och sedan
till Sverige insmuggla narkotika. Vanligen är det fräga om cannabis i
kvantiteter som inte är sä stora att ansvar för grov vamsmuggling kan komma i fräga.
Del är ur aUmänpreventiv synpunkt angeläget att personer som inte kan dömas
som gärningsmän eller för medverkan-debrotl men som planerat och aktivt
understött smugglingen, kan bestraffas.

Kriminalvårdsstyrelsen
och Föreningen Sveriges åklagare: Stämpling bör vara straffbart även vid vamsmugglingsbrott
som inte bedöms som grovt.

Oaktsamma
förfaranden

I
promemorian föreslås alt även grovt oaktsamma gärningar skall vara straffbara.
Straffet föreslås vara böter eller fängelse i högst sex månader. De flesta
remissinstanserna lämnar förslagel ulan erinran. Flera anser dock atl minimistraffel
bör höjas tiU ell eUer två ärs fängelse.

Föreningarna
Sveriges länspolischefer och Sveriges polischefer: Som redovisats i promemorian
förekommer vid organiserad narkotikabrottslighet flera straffvärda förfaranden
som endast kan lagforas genom all oaklsamhet straffbeläggs. Föreningarna vill
därför starkt understryka vikten av att en sädan utvidgning av del straffbara
området sker.

RÅ
har i huvudsak ingen erinran mot de överväganden som i promemorian läggs lill
grund för förslagel men vill framhålla atl oaktsamhetsregeln inte synes gå att
applicera på vissa av de i 1 § angivna typerna av förfaranden. Å andra sidan
kan, när regeln väl är tillämplig, omständigheterna stundom vara sådana atl
behov kan föreligga av strängare straffan fängelse sex månader. En höjning av straffmaximun
bör därför övervägas.

Prop.
1982/83:141 59

Göleborgs tingsrätt: Straffen för narkotikabrott ligger
regelmässigt högre än straffen för förmögenhelsbrott. Därför kan starkt
ifrågasättas om det inte är lämpligare atl använda oaktsam vamsmuggling i stäUel
för hälertför-seelse som jämförelse vid fastställandet av straffskalan för oaktsamhets-brottet.
Under bestämmelsen om straffbeläggning av oaktsamhet ryms säsom utredningen
anfört förfaranden, som kan vara av myckel slor betydelse för den illegala
narkotikahanteringen. Den som gjort sig skyldig till oaklsam befattning med
narkotika kan således vara mycket betydelsefuU ur utredningssynpunkt. Om slraffmaximum
för brottet är fängelse i sex månader innebär detta, atl häktning normaU inte
kan ske. Vidare blir förvisning knappast möjlig. Med hänsyn härtill och då
ändock betydande restriktivitet bör iakttas vid ådömandel av oaklsamhetsansvar
bör straffmaximum kunna sältas tiU samma som i vamsmuggUngslagen.

Liknande synpunkter framförs av Sveriges domareförbund och
Föreningen Sveriges åklagare.

Stockholms
tingsrätt: Gruppen föreslår atl narkotikabrott straffbeläggs redan på oaktsamhetsplanet.
Ansvaret begränsas till alt straffbarhet endast föreligger vid grov oaktsamhet
och vidare har ringa faU undantagils från ansvar. Straffbeläggning kan möjligen
anses lämplig av systematiska skäl. Tingsrätten anser alt det i praktiken inte
är mänga slraffvärda förfaranden som nu undgår ansvar. Något behov av lagsiiftning
kan därför inle anses föreligga.

Om narkotikabrott straffbeläggs på oaktsamhetsplanet finns
en risk atl domstolama lämnar svärbevisade uppsälsfrågor och finner att det i
vart fall föreligger grov oaktsamhel med avsevärt lindrigare straff som följd.
Vidare lämnar en bestämmelse om ansvar vid oaklsamhel med den föreslagna
utformningen ät rättstillämpningen all avgöra den närmare innebörden av
uppställda begränsningar och kräver en rad in casu-avgöranden som vägledning.
Detta medför atl bestämmelsen blir svår att använda och atl det under läng tid
blir oklart vad som är gällande rätt.

Försök, förberedelse och stämpling titt narkotikabrott

I promemorian föresläs alt försök och förberedelse till
narkotikabrott och grovt sådant brott och stämpling till grovt narkotikabrott
skall vara straffbart utom när det gäUer innehav. De allra flesta av
remissinstanserna lämnar förslagen ulan erinran. I den män de innebär en
ändring dvs. atl stämpling till vanligt narkotikabrott inte skall vara
straffbart är flera remissinstanser negativa tiU förslagel.

RÅ: De föreslagna ändringarna i 4§ narkotikastrafflagen och
8§ varusmugglingslagen (1960:418) innebär all straffansvaret för stämpling begränsas
till grovt narkotikabrott respektive sådan smuggling av narkotika som är grov.
Denna begränsning av del straffbara området avstyrks av flertalet statsåklagare
som bereits tUlfälle atl yttra sig över förslaget, bl. a. mot bakgrund av att
efter lagändringen den 1 juli 1981 vad som bedöms

Prop. 1982/83:141 60

enligt den mellersta kvalUikationsgraden för
narkotikabrott kommil atl inrymma grövre brottslighet än tidigare. RA biträder
statsåklagarnas uppfattning härom.

Även hovrätten för Nedre Norrland, kriminalvårdsstyrelsen,
Stockholms tingsrätt samt Föreningen Sverige åklagare motsätter sig all stämp-lingsansvar
begränsas till det grova narkotikabrottet.

Hovrätten för Nedre Norrland: I 4 § bör inskränkningarna
utgå så atl reglerna om försök, förberedelse och stämpling gäller även belräffande
förvärv och innehav.

Slockholms tingsrätt: Enligt artikel 35 2 p. II i den allmänna
narkotika-konventionen skall bl. a. förberedande handlingar och finansiella
operationer, som har samband med i artikeln nämnda brott, vara straffbara. För
förberedelse lill narkotikabrott och grovt narkofikabrott döms lill ansvar enligl
23 kap. brottsbalken. I brottsbalkens bestämmelse om förberedelse räknas de
straffbara förberedelshandlingarna upp och de ulgör en exklusiv katalog. Det är
all märka alt narkotika i detta sammanhang inte anses som hjälpmedel. Den
allmänna bestämmelsen om ansvar för förberedelse lill brott är enligt tingsrältens
mening i behov av en översyn. Det kan ifrågasättas om den uppfyller de behov
som föreligger att straffa narkotikabrott på förberedelsestadiet.

Rikspolisstyrelsen: Eftersom narkotikabrotlslighelen är
ett av de allvarligaste samhällsproblemen bör man inte minska möjligheterna
för polisen atl kunna ingripa mot dessa brott. Av den anledningen kan
rikspolisstyrelsen inte tillstyrka föreslagen ändring av 4 § såvitt avser stämpling
lill narkofikabrott. Av vad som framgår om betydelsen av innehavsbrottel som
ett reserv- eller snarare principalbrott bör straffområde för de osjälvständiga
brotlsformerna i samma paragraf i stället ändras till atl omfatta även sådana
kriminaliserade innehav av narkotika som kan föranleda ansvar för
narkotikabrott eller grovt narkotikabrott. Avgörande för om ansvar för försöksbrolt
etc. eller för medverkan till narkotikabrottslighet skall kunna utdömas skall
inte vara gärningsformen utan den anlagliga broltsmbriceringen helt i Unje med
den lagstiftningsteknik som används bl.a. i 8 kap. 12 § BrB.

Medverkan till narkotikabrott

I promemorian föreslås att medverkan lill annat brott än narkolikaförseelse
och innehav skall vara straffbart.

Kriminalvårdsstyrelsen delar uppfattningen alt medverkan
till narkotikaförseelse skall kunna generellt undantas från straffansvar.

Föreningen Sveriges åklagare: Förslaget tillstyrks. Del
innebär visserligen en inskränkning i förhållande till vad som nu gäller. Föreningen
delar dock uppfattningen att det i praktiken icke finns något behov av att
straffbelägga medhjälp tiU narkotikaförseelse:

RÅ: De nu förordade ändringarna i 1 och 2 §§
narkotikastrafflagen kan

Prop.
1982/83:141 61

innebära
en begränsning av del straffbara området beträffande medverkan och övriga
osjälvständiga brottsformer. För atl inle denna konsekvens av ändringarna skall
uppkomma förordarjag atl, om ändringarna antas, 4 och 5 §§ ges tillämplighet
även vad beträffar ringa narkotikabrott för de fall gärningen avser annat
förhållande än innehav av narkotika. Den utvidgning av det straffbara området
som i och för sig skulle bli en följd härav torde inle behöva inge större
betänkligheter, särskilt mol bakgmnd av att bestämmelserna om åtalsunderiåtelse
kan komma till användning om straffansvar skulle träffa gärningar som saknar
straffvärde.

RPS
anser att medverkansansvar bör gälla även vid innehav av narkotika.

Hovrätten
för Nedre Norrland anser att medverkan bör vara straffbar även när del gäller
förvärv och innehav.

Förverkande

I
fråga om förverkande föreslås inga förändringar av gällande beslämmelser i
promemorian.

Ett
par remissinstanser tar dock upp frågan.

RÅ
biträder det av överåklagarna i Stockholm och i Göteborg framlagda förslaget atl
förverkandebestämmelsen i 6 § tredje stycket narkotikastrafflagen utvidgas och
anser atl förverkanderegeln bör omfatta samtliga redskap för narkotikakonsumfion
och inte som nu enbart injektionssprutor och kanyler.

Göteborgs
tingsrätt föreslår att en utfyllnad av förverkandereglema görs, dels på det
sättet atl i sjätte paragrafen första stycket, liksom i dess tredje stycke,
förklaras att narkotika som varit föremål för brott enligl narkotikastrafflagen
skall förverkas oavsett vem den tUlhör, dels så alt samma möjlighet som nu
gäller för förverkande av injekfionsspmtor och kanyler införs beträffande haschpipor,
vägar och annan utmstning, som har kommU tUl användning eller kan komma att
användas vid brott enligt narkotikastrafflagen. På gmnd av att haschpipor
enligt gällande rättslUl-lämpning inle anses som hjälpmedel vid innehav av narkofika
(NJA 1975 s. 327) måste poUsen nu ange att piporna innehåller haschrester för att
de skall kunna förverkas. Narkotika, som påträffats och tagits i beslag i samband
med gripandet av någon som sedermera döms för narkotikabrott, kan nu inte
förverkas i domen mot honom om den inte har nägon påvisbar anknytning till den
dömde. Illegal narkotika anses normalt inte ha någol legalt marknadsvärde. Det
är inte heller troligt att nägon gör anspråk på atl utfå narkotikan. Trots
detta måste särskild talan väckas för att narkotikan skall kunna förklaras
förverkad, med därav följande extra kostnader för staten. De föreslagna
ändringarna av förverkandebestämmelserna kan inte utgöra någon fara ur
rättssäkerhetssynpunkt, eftersom lagen endasi skall gälla illegal hantering av
narkotika.

Föreningen
Sveriges åklagare: Något förslag om ändring av förverkan-

Prop. 1982/83:141 62

debestämmelsema har icke upplagUs i promemorian.
Emellertid har i praktiken en brist i dessa bestämmelser förmärkts. Därmed
avses möjligheterna alt förverka föremål, som kommil lill användning i samband
med innehav av narkotika. För närvarande förverkas endasi sprutor och kanyler enligl
särskild bestämmelse. Däremot förverkas icke haschpipor, kokainskedar, vågar
och dylikt. Del ter sig oftast stötande atl polisen tvingas återlämna dylika fing
liU missbrukare, hos vilka de beslagtagils som bevismaterial. Enligl
föreningens mening bör förverkandebestämmelserna få sådan utformning att
förverkande av dylika föremål blir möjlig.

Liknande synpunkter framförs av Föreningen Sveriges
statsåklagare.

Stockholms tingsrätt föreslår atl det övervägs om inle
beslut om förverkande av narkotika, spmlor och kanyler kan fattas utanför
domstolarna. En sådan ändring skuUe bespara domstolarna onödig pappershantering
och någon risk för rättsförlust torde inte föreligga.

Häleri av narkotika

Rikspolisstyrelsen: Det vore värdefullt för rättspraxis om
lagstiftaren i motiven något utvecklade sin syn pä narkotikahäleriet
(vinningshäleri), eftersom det danska folketinget nyligen beslutat om en sädan lagsltflning.

Förfalskad narkotika

RFHL: Ett område av narkotikahanteringen som inle täcks av
något självständigt lagmm är hanteringen av förfalskad narkotika.

Detta förfarande förekommer i tre typer: utspädning,
förskärning och förfalskning. Gemensamt är att narkotika delvis eller helt
ersätts med någol annat, som kan vara oUka sockerarter, potatismjöl,
tvättmedel, borax eller kinin för atl ta några av de vanligaste. Hur många missbmkare
som i abstinens chansat på alt det funnits narkotika i del pulver de injicerat
trots atl det verkade egendomligt, och sedan avlidit av irombos i hjärtat
orsakad av vanligt potatismjöl fmns det inga uppgifter om men hanteringen är
vanlig och mäste läckas av lagen pä elt bättre och direktare sätt än vad som nu
är fallet.

Underlåtenhet att avslöja narkotikabrott

I promemorian diskuteras om underlätenhet av avslöja grovt
narkotikabrott borde straffbeläggas. Något förslag läggs dock inle fram.

Föreningarna Sveriges länspolischefer och Sveriges
polischefer: I promemorian diskuteras skäl för och emot en kriminalisering av
underlåtenhet att avslöja grovt narkotikabrott. Ett straffansvar för
underlåtenhet att avslöja grovt narkotikabrott skuUe med stor sannolikhet vara lill
hjälp i polisens utredningsarbete. Föreningama menar atl även om straff för
underlätenhet att avslöja brott för närvarande mycket sällan kommer till
användning borde en sådan straffbeläggning kunna visa sig verksam mot grov
narkotikabrottslighet.

Prop. 1982/83:141 63

Kriminalvårdsstyrelsen:
Vid en mer omfattande översyn skulle i samband med överväganden om
allvarligare brottslighet borde överföras till brottsbalken, jämväl kunna tas
upp och prövas om inle underlåtenhet att avslöja grovt narkotikabrott bör
straffbeläggas.

Socialstyrelsen: I
promemorian ifrågasätts om inte underlåtenhet alt avslöja grovt narkotikabrott
borde straffbeläggas. Någol förslag i ämnet lämnas dock inle. Mot en sådan utvidgning
av det straffbara området talar, utöver vad som framförts i promemorian, den
särskilda risk för repressalier som finns och som kan vara svär alt bedöma för
den enskilde. Ett skäl som skulle tala för kriminalisering och som framförs i
promemorian är att därigenom skulle sekretessen myndigheter emellan brytas och
anmälningsskyldighet i stället uppkomma. I promemorian konstaleras att uppgifter
om pågående grov narkotikabrotlslighel inle får lämnas ut på grund av gällande
sekretessregler. Detta gäller emellertid inte socialtjänstens område.
Socialnämnd får ibland kännedom om narkotikalangare. Nämnden har ingen lagstadgad
skyldighet atl polisanmäla en person som ägnar sig åt narkotikahantering. Men
att överlåta narkotika är en verksamhet som klart kan sägas motverka nämndens
arbete med all förebygga och motverka missbmk av beroendeframkallande medel (11
§ socialtjänstlagen). Del gäller både generellt och i ett enskUt ärende. För
att nämnden skaU kunna fullgöra sin verksamhel kan det därför vara nödvändigt
att hindra narkotikahanteringen. Nämnden kan därför utan hinder av sekretess
(66 § socialtjänsfiagen och 1 kap. 5 § sekretesslagen) göra poUsanmä-lan i en sädan
situation. Om det gäUer én av nämndens klienter måste nämnden dock väga
möjligheten av anmälan mot nämndens ansvar för värd och behandling av klienten.
I sådana fall kan del endast komma i fråga att anmäla grova narkotikabrott
eller då sUuationen är sådan att polisanmälan kan ses som ett adekvat led i
värden och behandlingen av klienten, Polisanmälan kan heller knappast ske
beträffande ett brott som ligger längt tillbaka i tiden såvida inte
narkotikahanteringen misstänks fortfarande pågå.

Informationsinsatser,
vård av missbrukare m. m.

Svenska
kommunförbundet: Samlidigt som styrelsen stäUer sig posifiv tiU en utvidgning
av det straffbara området vUl styrelsen fästa uppmärksamheten på samhällets
ansvar för alt information om sådana förändringar på del straffrättsliga
området som här föreslås när ul till allmänheten och då främst lill sådana gmpper
medborgare som kan antas direkt berörda av den ökade kriminaliseringen. Här
åsyftas bl.a. ungdomsgrupper inom vilka finns såväl ungdomar som inte själva bmkar
narkotiska preparat som ungdomar som till och frän är missbmkare. SärskUt för
ungdomar som inte själva bmkar droger men ändock är tillsammans med kamrater
som.exempelvis använder cannabis är utvidgningen av straffansvarsområdet bl.
a. genom straffbeläggning av narkotikabrottet redan på oaktsamhetsplanet av

Prop. 1982/83:141 64

särskild
betydelse. En på rätt sätt insatt information om rättsreglernas innebörd torde
kunna förebygga att ungdomar genom okunnighet och tanklöshet dras in i
brottsliga beteenden.

Föreningen
Sveriges socialchefer: Föreningen ställer sig positiv till en utvidgning av det
straffbara området när det gäUer narkotikabrott. Föreningen vill också fästa
uppmärksamhet på samhällels ansvar för att informafion om sådana förändringar
som här föreslås når ut tiU allmänheten, och då särskiU till exempelvis ungdomsgmpper.

En
brett upplagd informations- och upplysningskampanj om de nya rättsreglerna
torde förebygga alt ungdomar genom okunnighet dras in i brottsliga gärningar.
Stora informationsinsatser har också en allmän belydelse när det gäller alt
påverka ungdomar i riskzonen.

Riksförbundet Hem och
Skola: Självklart kan inle narkotikaproblemen lösas enbart genom skärpt
lagstiftning. I det förebyggande arbetet måste ingå information och opinionsbildning.
Ungdomarna måste ha meningsfull sysselsättning. Var och en måste få en
utbildning som leder till ett arbete som hon eller han passar för. Hjälp måste
finnas för dem som har familjeproblem eller anpassningssvårigheter av annat
slag. Men sådana insatser står inte i motsats tiU en skärpt lagsfiftning.
Tvärtom försvåras allt meningsfullt arbete bland ungdom om samhället intar en
slapp och tillåtande attityd lill narkotika. Det gäller i högsta grad
inställningen fill cannabis. Haschrökningen och försäljningen av hasch till
skolungdomar har på senare år fått en omfattning som är utmanande.

Här fordras en
mobilisering av alla krafter, skolan, föräldrarna, ungdomsorganisationer och
alla opinionsbildare som har inflytande över ungdom, såsom artister,
idrottsstjärnor osv. Del är glädjande att allt fler ställer upp i kampen mol
narkotikan. Riksförbundet Hem och Skola och de lokala Hem och
Skola-föreningarna, arbetar sedan många år med dessa frågor. Vi är beredda att
la värt ansvar också i framtiden. Vi vill med detta yttrande uttrycka
förhoppningen att de ansvariga myndigheterna såväl på riksplanet som i landsfing
och kommuner ger kampen mot ungdomens användning av droger fortsalt hög
angelägenhet.

Sveriges
domareförbund: Irågavarande promemoria har utarbetats inom ramen för den av BRÅ
bedrivna översynen av lagstiftningen mol organiserad och ekonomisk
brottslighet. Skäl kan förvisso anföras för alt narkotikabrotten hör hemma i
det sammanhanget och förbundet släller sig positivt fill det framlagda förslagel.
Det mäste dock framhållas att det är narkolika-missbmkel som utgör det
grundläggande problemet. Det måste tyvärt betvivlas alt en tekniskt aldrig så
fulländad narkotikastrafflag kan nämnvärt påverka vare sig narkotikaanvändningen
eller narkolikabroltsUghe-len, om inle mera kraftfulla åtgärder mot missbruket
vidtas.

Föreningen
Sveriges socialchefer: Genom missbrukels stora utbredning under senare är har
många människor kommil alt konfronteras med narkotikaproblemet och därmed
sammanhängande hjälpbehov.

Prop.
1982/83:141 65

Stora
gmpper i samhället har genom narkotikamissbmket ställts utanför samhällsgemenskapen
och därmed förlorat möjlighet alt delta i samhäUsutvecklingen. Genom att
missbruket i allmänhet omöjliggör produktivt arbete tvingas dessa grupper att
kriminalisera sig exempelvis genom vidareförsäljning av narkotika. Det är
viktigt att missbrukarna erbjuds vård och rehabilitering och möjlighet tiU en återanpassning
i samhällel. En persons vistelse pä fängvärdsanstalt medför ofta en
förstärkning av vederbörandes missbmk.

En
revidering och justering av narkofikaslrafflagen - om än så välbehövlig - får
inte dölja kraven på ytterligare resurser fill narkomanvården. Staten bör ta
sitt ansvar och anvisa ytterligare bidrag till säväl instilufions-plalser som
till den öppna narkomanvården.

Straffeiför
narkotikabrott och narkotikaförseelse

I
promemorian läggs inte fram något förslag om ändrade straffsatser. Frågan
berörs dock.

RA:
Under senare år har viss tvekan röjts beträffande det ändamålsenliga i
uppdelningen mellan narkotikaförseelse med endast böter i strafflalitu-den och
narkotikabrott med böter eller fängelse i högst tre år i siraffskalan. Den
straffbelagda gärningen har sedan länge i regel bedömts som förseelse endasi då
den avsett innehav för eget bmk av mindre kvantiteter narkotika, främst cannabispreparal,
amfetamin och fenmetralin. Gränsen mellan narkotikaförseelse och narkotikabrott
framstår som i viss mån flytande. Tidigare har den i praxis varit relativt hårt
bunden till den innehavda kvaliteten och en genereU bedömning av de farliga
egenskaperna hos preparatet. Pä senare fid har elt mer nyanserat
betraktelsesätt vunnU insteg. EnUgt detta tillmäts ocksä andra omständigheter belydelse.
Elt exempel härpå är atl befattning med även obetydlig mängd cannabis inom kriminalvårdsanstalt
av åtskiUiga tingsrätter och flera hovrätter definitivt bedöms som
narkotikabrott och leder fill fängelsepäföljd. 1 en helt nyligen, den 11 maj
1982, meddelad dom, DB 13-1982, har HD dömt för narkotikabrott och bestämt
påföljden tUl 14 dagars fängelse beträffande innehav av 0,7 gram cannabisharts
som en intagen sagt sig ha mottagit av en annan intagen för att överlämna till
en tredje inlagen.

De
nämnda förhållandena aktualiserar enligt min mening frågan om man skall
förändra straffskalan för den lindrigaste formen av narkotikabrott till alt
omfatta böter eller fängelse i högst sex månader och samtidigt utmönstra
bötesstraffet ur straffskalan för normalbrottel. Frägan har tagits upp i
promemorian och där diskuterats, men nägot förslag har inte lagts bl.a. med
hänsyn till de sä sent som våren 1981 genomförda ändringarna av straffskalan
för fängelse vid normalbrottet och det grova brottet. Den berörda utvecklingen
av praxis inle har kunnat beaktas vid promemorians fillkomst och än mindre i
samband med 1981 års lagändringar.

Del
förtjänar alt samtidigt övervägas om inte den lägsta graden av

Prop.
1982/83:141 66

brotlet
borde erhåUa en annan beteckning än "narkotikaförseelse" för alt på
ett bättre sätt än som nu är fallet markera brottslighetens generellt sett allvarliga
art. Jag vill ocksä i sammanhanget göra ett påpekande av utredningsteknisk
natur, nämligen atl nu gällande slraffskalor medför vissa praktiska olägenheter
vid beivrandet av gatulangning, langning vid skolgårdar och på klubbar samt
annan likartad narkotikabrottslighet bl.a. eftersom langama anpassat sig fill
den gällande lagsfiftningen och sällan har större mängder narkotika pä sig än
vad som kan framstå som avsett endast för egel bmk. Då små narkofikainnehav för
egel bmk nu endast är att bedöma som narkotikaförseelser ligger häri en
begränsning av möjligheterna till bl.a. husrann.sakan, kroppsvisitafion och kroppsbesiklning
i dessa fall. En ändring av straffskalan i berört hänseende för den lägsta
brotts-graden skulle därför också leda liU atl dessa processtekniska
svårigheter belräffande broltsbeivrandet skulle minska utan att möjligheterna
alt meddela åtalsunderiåtelse eller strafföreläggande blev beskurna.

Rikspolisstyrelsen:
Den samhälleliga synen på narkotikabrottsligheten återspeglas inte i nuvarande
lagstiftning när det gäller strafflatituderna för narkolikaförseelse och narkofikabrott.
En snällare kan få etl högre straff än en som innehar en mängd narkotika som
bedöms som narkofikaförseelse. Redan av detta skäl - dvs. att narkotikaförseelse
skall bedömas likvärdigt, straffmässigt setl, med andra förseelsebrott i BrB -
krävs en ändring av strafflafituden för narkotikaförseelse till böter eller
fängelse i högsl sex månader. Härigenom effektiviseras också poUsens galuaktioner
mot narkotikabrottsligheten - polisen får därvid rätt liU bl. a. husrannsakan
av väskor m. m. och undersökning av missbmkarnas kläder. Vidare skaU en person
som döms för narkotikabrott självfallet inte kunna undslippa med enbart böter.
Även beträffande normalbrottel ligger strafflatilu-den alltså lägre än för
mindre allvarliga brolt av motsvarande grad.

Även
hovrätten för Nedre Norrland föreslår att böter utgår ur straffskalan för
vanligt narkotikabrott.

Föreningarna
Sveriges länspolischefer och Sveriges polischefer: Om fängelse infördes i
straffskalan skulle delta innebära vidgade möjligheter fiU husrannsakan, kroppsvisitation
och kroppsbesiktning med misstanke om narkofikaförseelse. För det prakfiska
polisarbetet skulle sådana möjligheter vara av stort värde för spaning och
utredning även beträffande grövre narkotikabrott. Av detta skäl och de skäl som
i övrigt anförts i promemorian bör straffskalan för narkotikaförseelse ändras
till böter eller fängelse i högst sex månader.

Liknande
synpunkter framförs av SACO/SR.

RNS
önskar understryka alt även de brolt mot narkofikaslrafflagen som rör de mindre
innehaven och överlåtelserna blir föremål för översyn när departementet
slutbehandlar BRÅ:s förslag. RNS har länge krävt alt broltsmbriceringen narkotikaförseelse
avskaffas och att all olaga befatt-

Prop.
1982/83:141 67

ning
med narkotika mbriceras som narkotikabrott. För en sådan förändringar talar
flera skäl.

Med en sådan ordning blir
det möjligt atl utnyttja vissa tvångsmedel som kroppsvisitation, husrannsakan m.
m. för att utröna omfattningen av den olaga narkotikahanteringen. Detta måste
vara av stort värde för polisen för att utröna om det egna innehavet utgjort
del i en mer omfattande Ulegal hantering. Domstolarna fär med den föreslagna
ordningen också möjligheter att förordna om personundersökning. Åven denna kan
ha stor betydelse för alt utröna de närmare omständigheterna kring det
enskilda innehavet av narkotika t.ex. för atl differentiera mellan okynnesmissbmkare
som tillfäUiglvis gjort sig skyldiga lill överträdelser av narkotikastraffiagen
eller en gatulangare som försöker maskera sin försäljning som innehav för eget missbmk.

Genom
den bredare påföljdslatiluden för narkotikabrott blir del möjligt atl döma tiU
mer differenfierade påföljder. Skyddsfillsyn med föreskrifter torde för många missbmkare
i bötjan av sin missbmkarkarriär vara en ändamålsenlig påföljdsform.

Vidare gäller att böter är
en klart olämplig päföljdsform för missbmkare eftersom den varken avhåller från
fortsatt olaga innehav av narkotika eller i praktiken behöver betalas. RNS
hyser också förhoppningen att frågan om påföljdsformer för narkotikabrott av
olika grad skaU bli föremål för en allsidig prövning när frivårdskommittén
snart lägger fram sitt förslag.

RNS vill understryka alt
om all olaga befattning med narkotika mbriceras som narkotikabrott, skall
detta inte innebära att fängelse blir den enda möjliga påföljden, öm narkotikabrottet
kan anses vara ringa, dvs. blott tillfäUigt; oansenlig mängd; ingen
försäljning, bör påföljden bli särskild skyddstiUsyn med föreskrifter.

Även ur elt narkotikapoUfiskt
perspekfiv finns skäl att ingripa mot det enskilda innehavet som utgör gmnden
för aU annan illegal narkotikahantering och därmed för den organiserade
narkotikabrottslighetens stora förtjänster. I historien har det endast visals
möjligt alt bekämpa massmissbruk av narkotika genom ett konsekvent ingripande
mot de enskilda missbmkarnas innehav av narkofika. Därför anser RNS det beklagUgt
att denna fråga inte blivit föremål för närmare utredning.

Avslutningsvis uttrycker RNS
förhoppningen att den narkotikakommission som regeringen aviserat skall få i
uppdrag att ta elt samlat grepp pä hela narkotikaproblemet och då även göra en
översyn av Narkotikastrafflagen i de delar som gäller de mindre brotten som
innehav och överlåtelser av mindre mängder saml lämpliga påföljdsformer härför.

Prop. 1982/83:141 68

Innehåll

Propositionen .................................................................. 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ............................ ..... 1

Propositionens
lagförslag ................................................. 2

1. Lag om
ändring i narkotikastrafflagen (1968:64) ....... 2

2. Lag om
ändring i lagen(1960:418) om straff för vamsmuggling .. 5

Utdrag av protokoll vid regeringssammanlräde 1983-02-17 6

1
Inledning ....................................................................... 6

2
Allmän
motivering ....................................................... 7

2.1 Allmänna utgångspunkter ........................................ 7

2.2 Kriminaliseringens systemalik
............................. 13

2.3 Överlåtelse av narkotika (1 § 1)
........................... ... 14

2.4 Framställning av narkotika (1 §
2) ......................... ... 15

2.5 Förvärv av narkotika (1 § 3) ................................... 16

2.6 Vissa speciella kvaUficerade faU av
befattning med narkofika

(I § 4)............................................................................. ... 18

2.7 Förfaranden som är ägnade alt
främja narkotikahandel (1 § 5) 19

2.8 Innehav av narkotika (1 § 6) .................................. 24

2.9 Oaktsamma förfaranden (3 a §) .............................. ... 25

2.10 Försök, förberedelse och stämpUng
(4 §) ............ ... 26

2.11 Medverkan (5 §) ....................................... ......... ... 26

2.12 Narkotikabegreppet. Den legala
narkotikahanteringen (5 a och 8 §§) 26

2.13 Förverkande (6 §) ................................................. ... 29

3
Upprättade
lagförslag..................................................... 32

4
Specialmotivering............................................................ 32

4.1 Förslaget till lag om ändring i
narkotikastrafflagen (1968:64) 32

4.2 Förslaget till lag om ändring i
lagen (1960:418) om straff för vamsmuggling 39

5
Hemställan...................................................................... ... 39

6
Beslul ........................................................................... ... 39

Utdrag ur lagrådels protokoll 1983-03-03......................... ... 40

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1983-03-10 41

BUaga I Sammanfattning av brottsförebyggande rådels
promemoria

(BRÅ PM 1982:2) Narkotikabrott ...................... ..... 42

Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden över
brottsförebyg

gande rådets promemoria (BRÅ PM 1982:2) Narkotika

brott ................................................................. ..... 46

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983