Prop. 1982/83:15

Prop.
1982/83:15

Regeringens proposition

1982/83:15

om ändring i
byggnadsstadgan (1959; 612), m. m.;

beslutad
den 5 augusti 1982.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar OLA ULLSTEN

BIRGIT
FRIGGEBO

Propositionens
huvudsakliga innehåll

För
att främja utvecklingen i byggandet föreslås i propositionen att en
byggnadsnämnd, efter beslut av regeringen, för yisst byggnadsprojekt skall få
medge mer omfattande dispenser från gällande bestämmelser om byggnaders yttre
och inre anordnande än som f, R: år möjliga. Vidare föreslås förenklingar i
fråga om beräkningen av lånei(nder|aget för bostadslån till ett sådant projekt.
De nya bestämnie|ser som förslagen föranleder skall träda i kraft den 1 januari
1983.

I Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 15

Prop. 1982/83:15 2

Förslag till

Lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)

Härigenom
föreskrivs i fråga om byggnadsstadgan (1959:612)' dels att 71 § 2 mom. skall ha
nedan angivna lydelse, dels att i 5 kap. skall införas en ny paragraf, 67a§, av
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

67a§

För alt främja utvecklingen i byggandet jår regeringen
besluta att byggnadsnämnden i fråga om etl visst byggnadsföretag får medge
även andra avvikelser än som avses i 67 § I mom. från vad i denna stadga eller
med stöd av den har föreskrivits om byggnaders yttre och inre anordnande.

71 §

2mom. Talan mol länsstyrelses beslul i byggnadslovsärende
som enbart rör tillämpiung av 29 § första stycket I), så ock talan mot länsstyrelses
beslut enligl 54 § 1 mom. sista stycket eller 66 § etter i annat ärende som
avses i 67§ än sådant som rör ansökan hos länsstyrelsen eller byggnadsnämnd om
medgivande som avses i 1 mom. första stycket sista punkten av paragrafen föres
hos regeringen genom besvär.

Mot annat beslut av länsstyrelse i ärende som avses i 5
kap. föres talan hos kammarrätten genom besvär.

I övrigt föres talan mot länsstyrelses beslul enligt
denna stadga hos regeringen genom besvär.

2 mom. Länsstyrelsens beslut i ärende som avses i 5 kap.
får överklagas genom besvär hos kammarrätten. 1 följande fall överklagas dock
sådana beslul genom besvär hos regeringen, nämUgen

I.. beslul i byggnadslovsärenden som enbart rör
tillämpningen av 29 § första stycket I),

2.
beslut enligl
54 § I mom. sista stycket eller 66 §,

3.
beslut i
ärenden som avses i 67§, om beslutet rör annat än en ansökan hos länsstyrelsen
eller byggnadsnämnden om medgivande som avses i I mom. andra meningen av
paragrafen,

4.
beslul i
ärenden som rör tillämpningen av 67a§.

Länsstyrelsens beslut ( övrigt enligt denna stadga/å;-
överklagas hos regeringen genom besvär.

Stadgan omtryckt 1981:873.

Nuvarande lydelse

Innefattar länsstyrelsens beslut prövning icke blott av
fråga som avses i andra stycket eller i 30 § lagen (1976:666) om påföljder och
ingripanden vid olovligt byggande m. m. utan även av fråga som enligt
byggnadslagen eller denna stadga skall avgöras av regeringen, skola besvär över
sådant beslut anföras hos kammarrätten.

Talan mot statens planverks beslut enligt 61 §2 eller 5
mom. föres hos kammarrätten genom besvär. Mot annat beslut av planverket enligt
denna stadga föres talan hos regeringen genom besvär.

Föreslagen lydelse

Innefattar länsstyrelsens beslut prövning icke blott av
fråga som enligt första stycket skall överklagas hos kammarrätten eller som
avses i 30 § lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt
byggande m.rn. utan även av fråga som enligt byggnadslagen eller denna stadga
skall avgöras av regeringen, skall beslutet överklagas genom besvär hos
kammarrätten.

Statens
planverks beslut enligt 61 §2 eller 5 mom. får överklagas hos kammarrätten
genom besvär. Andra beslut av planverket enligt denna stadga får överklagas hos
regeringen genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

Prop.
1982/83:15 4

Utdrag

BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-08-05

Närvarande:
statsrådet Ullsten, ordförande, och statsråden Wickström, Friggebo, Dahlgren,
Söder, Andersson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer

Föredragande:
statsrådet Friggebo

Proposition
om ändring i byggnadsstadgan (1959:612), m.m.

1
Inledning

De
bestämmelser som reglerar byggnaders utformning finns i 5 kap. byggnadsstadgan
(1959:612. omtryckt 1981:873). Bestämmelserna syftar till att främja bl.a.
säkerhet, hygien och trevnad samt ett ändamålsenligt utförande i övrigt.
Närmare föreskrifter om byggnaders konstmklion och utförande meddelas av
statens planverk, som också utfärdar de allmänna råd som behövs för
tillämpningen av byggnadsstadgan (76 § BS). Dessa föreskrifter och allmänna råd
återfinns i Svensk byggnorm (SBN 1980).

Av
67 §1 mom. byggnadsstadgan framgår att länsstyrelsen beträffande visst
byggnadsföretag kan medge mindre avvikelse från vad som i byggnadsstadgan
eller med stöd av denna har föreskrivits om byggnaders yttre och inre
anordnande, om företaget bedöms vara tekniskt tillfredsställande och inte
medför avsevärd olägenhet från annan synpunkt. Enligt paragrafens 2 mom. kan
länsstyrelsen förordna att denna dispensbefogenhet skall tillkomma även viss
byggnadsnämnd. Flertalet byggnadsnämnder har i dag denna befogenhet.

2
Överväganden och förslag

Statsmakterna
har länge främjat en utveckling i byggandet. Detta har skett med olika medel
och efter två skilda utvecklingslinjer. Genom föreskrifter och allmänna råd
inom byggnormeringens område och genom stimulanser och villkor på
bostadsfinansieringens område har samhället sökt styra byggandet mot bättre
kvalitet och mer funktionella planlösningar. Samtidigt har man sökt se till
att projekt som kan föra utvecklingen ytterligare framåt inte hämmas av dessa
generella regler, som i första hand syftar till att säkra en godtagbar standard
för byggandet i allmänhet.

Det
är enligt min mening angeläget att strävandena efter en förnyelse i

Prop.
1982/83:15 5

byggandet inte försvåras eller hindras av gällande låne-
eller byggnadsbestämmelser. Nya lösningar och metoder måste fortlöpande kunna
prövas. I all utveckling ligger förutom förnyelse ocksä ett moment av
omprövning. Behovet av en omprövning växer sig allt starkare i takt med de
ökande byggnadskostnaderna. Om ett enskilt byggnadsprojekt kan förväntas ha
sådana intressanta utvecklingsmöjligheter från tekniska och ekonomiska
utgångspunkter alt det är angeläget att det kan genomföras måste också
nödvändiga avsteg från låne- och byggnadsbestämmelserna få göras.

Statsmakterna gav redan år 1972 myndigheterna vidgade
möjligheter att i samband rned bostadslångivningen ta hänsyn till den särskilda
karaktären hos vissa utvecklings- och experimentprojekt (prop. 1972:1 bil. 13 s.258,
CU 1972:19, rskr 1972:98). Riksdagen har senare på grundval av förslag i prop.
1977/78:93 (CU 1977/78:28, rskr 1977/78:265) medgett att bostadsstyrelsen ges
befogenhet att för särskilda fall göra avsteg frän den metod för beräkning av
låneunderlag för bostadslån som lades fast i detta sammanhang. I enlighet
härmed har i 6§ förordningen (1978:384, omtryckt 1980:778) om beräkning av låneunderiag
och pantvärde för bostadslån föreskrivits att styrelsen kan medge att
låneunderlaget beräknas på ett sätt som avviker från det normala, om särskilda
skäl föreligger med hänsyn till byggnadens utformning eller storlek.

Inom energiområdet har statens råd för byggnadsforskning
ansvar för den särskilda långivningen till forskningsinriktat experimentbyggande
(prop. 1976/77:107, CU 1976/77:32, rskr 1976/77:244). Erfarenheterna av
verksamheten är goda och jag förordade därför i 1981 års budgetproposition (prop.
1980/81:100 bil. 16 s. 100) att ett motsvarande stöd skulle lämnas till experiment-
och utvecklingsarbete inom bostadsförsörjningens område. Jag framhöll att
denna verksamhet borde påskyndas och att den dispensgivning från gällande
normer som sannolikt skulle behövas borde förberedas av statens planverk.
Riksdagen biföll förslaget (CU 1980/81: 29, rskr 1980/81:244) och har även
därefter anvisat särskilda medel till lån för detta ändamål.

1 samband med det nämnda beslutet år 1972 förulskickades
att avvikelser kunde bli nödvändiga ocksä i fräga om sådana byggnadsbestämmelser
som rörde byggnaders utförande. Till följd av dispensbestämmelserna i 67 §
byggnadsstadgan kan länsstyrelser och byggnadsnämnder under vissa
förutsättningar medge avvikelser av mindre omfattning. I byggnadsstadgan finns
emellertid inga bestämmelser som ger stöd för mer genomgripande avvikelser.
Eftersom stadgans föreskrifter om byggnaders utförande till större delen har
beslutats av riksdagen krävs det enligt regeringsformen att riksdagen lämnar
ett särskilt bemyndigande för att sådana avvikelser skall kunna medges (prop.
1973:90 s.408-41 1).

Enligt sin instrukfion (1969:329, omtryckt 1975:1278) kan
planverket biträda utomstående - exempelvis byggnadsnämnder eller enskilda -
med utlåtanden om det är av allmänt intresse för byggnadsväsendet. Det an-

Prop.
1982/83:15 6

kommer
emellertid i ett sådant fall fortfarande på byggnadsnämnden att självständigt
ta ställning till frågan om de tekniska förutsättningarna är sådana att en
dispens bör komma i fråga och om avvikelserna i så fall är av sådan ringa
omfattning att dispens över huvud taget kan lämnas.

Det
är svårt att entydigt ange hur långt byggnadsnämndernas dispensbefogenhet i
dag sträcker sig. Man kan emellertid inte bortse från att begränsningen till
vad som i 67 § byggnadsstadgan kallas mindre avvikelser kan utgöra eller i vart
fall uppfattas som ett hinder för en förnyelse i byggandet. Enligt min mening
är det angeläget att man, som ett led i en medveten utvecklingsprocess, i det
praktiska byggandet kan pröva andra lösningar än dem som har vunnit hävd och
sanktionerats i gällande byggbestäm-melser. Det kan t. ex. gälla att utveckla
nya tekniska metoder, att pröva en ny utformning av bostäder, lokaler eller
anläggningar eller att bättre hushålla med givna resurser. Jag anser därför
att de nuvarande dispensmöjligheterna bör utvidgas så att en byggnadsnämnd i
fråga om projekt med en sådan inriktning kan medge även mer omfattande
avvikelser från byggbe-stämmelserna än vad som följer av 67 § byggnadsstadgan.

En
sådan utvidgad dispensmöjlighet skall emellertid inte ses som ett reguljärt
inslag i byggandet. Den bör kunna utnyttjas endast för vissa byggnadsprojekt av
utvecklingskaraktär, vilka sedan skall utvärderas. Det bör därför ankomma på
regeringen att - lämpligen på framställning av kommunstyrelsen - i fråga om
varje särskilt projekt pröva om byggnadsnämnden skall få lämna, sådana
utvidgade dispenser. De nya dispensbestämmelserna bör tas in i en ny paragraf,
67a§, i byggnadsstadgans 5 kap.

Jag
vill i detta sammanhang redovisa hur jag anser att regeringen bör behandla en sädan
framställning. Regeringens prövning skall endast avse en bedömning huruvida
projektet från allmän synpunkt kan tänkas medföra en sådan utveckling i
byggandet som kan motivera mer långtgående avvikelser från byggbestämmelserna.
Regeringens beslut bör i den utsträckning som bedöms nödvändig kunna förenas
med villkor. Det kan sålunda finnas skäl att ange särskilda villkor i fråga om
förfarandet vid dispensprövningen, utöver vad som följer av byggnadsstadgan
eller förvaltningslagen. Det kan ocksä bli nödvändigt att ställa krav på hur
en utvärdering skall redovisas. Regeringen bör vidare kunna ange olika begränsningar
i fråga om dispensbefogenheternas omfattning samt de förutsättningar i övrigt
som byggnadsnämnden skall beakta vid sin prövning. Det är naturligt att sådana
villkor tar sikte på att tillgodose allmänna intressen. För egen del anser jag
att ett sådant-begränsande villkor normalt bör vara att byggnaden utformas så
att den blir tillgänglig för och kan nyttjas av dem vilkas rörelseförmåga eller
orienteringsförmåga är nedsatt till följd av ålder, handikapp eller sjukdom.

Ett
dispensmedgivande av regeringen medför naturligtvis ingen skyldighet för
byggnadsnämnden att medge avvikelser. Det ankommer på nämnden att
självständigt avgöra om förutsättningarna är sådana att en dispens

Prop. 1982/83:15 7

lämpligen
bör lämnas. Aft en dispens inte skall ges, om nämnden bedömer att den skulle
medföra att byggnadsföretaget blir tekniskt otillfredsställande eller medför
avsevärd olägenhet från annan synpunkt, är självklart och behöver enligt min
mening inte anges i författningstexten.

Den nu föreslagna
ordningen aktualiserar även vissa fullföljdsfrågor. Enligt 71 § 1 mom.
byggnadsstadgan får byggnadsnämndens beslut enligt byggnadslagen eller
byggnadsstadgan överklagas genom besvär hos länsstyrelsen. Denna ordning
finner jag vara ändamålsenlig även när det gäller besvär över byggnadsnämndens
beslut som innefattar dispens enligt den föreslagna 67a §.

Länsstyrelsens beslut kan
enligt 71 § 2 mom. överklagas till regeringen eller kammarrätten.
Kompetensfördelningen mellan regeringen och kammarrätten har i huvudsak skett
efter principen att mål som främst rör frågor om lämplighet eller
ändamålsenlighet skall avgöras av regeringen, medan däremot mål med starka
inslag av rättsfrågor skall prövas av kammarrätten. Beslut i ärenden som rör
ansökningar om mindre avvikelser från byggnadsstadgans föreskrifter om
byggnaders yttre och inre anordnande skall överklagas till kammarrätten.
Besvär över beslut i ärenden som rör tillämpningen av den nu föreslagna utökade
dispensmöjligheten enligt den nya 67 a § bör emellertid, med hänsyn till
frågornas karaktär, avgöras av regeringen. Fullföljdsbestämmelserna i 71 § 2
mom. bör ändras i enlighet härmed. Jag föreslår också redaktionella ändringar
av paragrafen i denna del. Någon ändring av fullföljdsbestämmelserna i övrigt
anser jag inte påkallad.

Som jag har redovisat i
det föregående finns det i dag möjligheter att inom bostadslångivningens ram
göra avsteg från de grunder som normalt gäller för beräkningen av
låneunderlaget. Syftet är att man därigenom skall kunna ge en mer rättvisande
belåning för bostadshus som har utformningar och lösningar som avviker från de
traditionella. Beslutanderätten i sådana frågor ligger hos bostadsstyrelsen.
För en byggnad som kommer att omfattas av de nu föreslagna utökade
dispensmöjligheterna i byggnadsstadgan kan man förutse att avvikelserna från de
schabloner kring vilka lånesystemet är uppbyggt kommer att bli mer omfattande
än vad som f. n. är vanligt. För att undvika de svårigheter som detta kan ge
vid låneprövningen och för att samtidigt få en snabbare behandling av
låneärendet bör regeringen kunna besluta om vissa ytterligare förenklingar vid
långivningen. Beträffande ett byggnadsprojekt som berörs av ett av regeringen
fattat beslut om utvidgade dispensbefogenheter för byggnadsnämnden bör
regeringen sålunda kunna besluta att länsbostadsnämnden får fastställa ett
läneunderlag som svarar mot den uppgivna produktionskostnaden i de delar som
kan omfattas av bostadslån. Jag vill understryka att ett sådant förfarande
skall ses som ett led i strävandena att främja det utvecklingsarbete som jag nu
har talat om och fillämpas endast i de fall som jag nyss har nämnt. Den utvärdering
som kommer att ske av dessa projekt kommer att i hög grad

Prop. 1982/83:15 8

riktas
in på kostnadssidan. Det blir därvid naturligt att också uppmärksamma de
frågor som rör bostadsbelåningen och dess effekter.

Mot
bakgrund av vad jag nu har sagt förordar jag att det i byggnadsstadgan införs
en ny paragraf som gör det möjligt för regeringen att besluta att en
byggnadsnämnd, i syfte att främja utvecklingen i byggandet, får för visst
byggnadsförelag medge även andra avvikelser från gällande bestämmelser om
byggnaders yttre och inre anordnande än som avses i 67§ I mom. byggnadsstadgan.
Det bör därvid ankomma på regeringen att ange de begränsningar och villkor i
övrigt som i varje särskilt fall skall gälla för det lämnade bemyndigandet.
Besvär över beslut som har fattats med stöd av bemyndigandet bör i sista
instans prövas av regeringen. Jag förordar vidare att regeringen får besluta
att länsbostadsnämnden vid prövningen av statliga bostadslån i ett sådant fall
får beräkna låneunderiaget pä det sätt som jag har redogjort för i det
föregående.

Med
hänsyn till lagstiftningsärendets okomplicerade natur och begränsade räckvidd
har jag bedömt att lagrådets hörande inte är påkallat.

3
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen atl

dels
anla det inom bostadsdepartementet upprättade förslaget till

lag
om ändring i byggnadsstadgan (1959:612), dels godkänna vad jag har förordat om
beräkningen av låneunderlag i vissa fall.

4
Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982