Prop. 1982/83:150

Prop.
1982/83:150

Regeringens proposition

1982/83:150

med
förslag till slutlig reglering av stiitsbudgeten för budgetåret 1983/84, m. m.
(kompletteringsproposition);

beslutad
den 14 april 1983.

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll för de åtgärder eller de ändamål som framgår av
föredragandenas hemställan.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

KJELL-OLOF
FELDT

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen behandlas den ekonomiska politiken mot bakgrund av den
samhällsekonomiska utvecklingen.

Det
förslag till statsbudget för budgetåret 1983/84 som lades fram i årets
budgetproposition kompletteras med hänsyn till senare inträffade förändringar
rörande såväl inkomst- som utgiftssidan av budgeten. I samband därmed redovisas
en förnyad beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår. Denna ger vid
handen att budgetunderskottet för budgetåret 1982/83 skulle förbli oförändrat i
förhållande till beräkningarna i årets budgetproposition. Sålunda fömtses nu
ett underskott om ca 91,8 miljarder kr.

För
budgetåret 1983/84 beräknades i budgetpropositionen ett underskott om ca 90,2
miljarder kr. De nya beräkningarna visar ett underskott om ca 89,9 miljarder
kr.

I
propositionen föreslås också vissa åtgärder för sysselsättningen inom
utbildnings-, arbetsmarknads- och bostadsdepartementets verksamhetsområden.

Vidare
redovisas i särskilda bilagor bl. a. en reviderad nationalbudget för år 1983
samt en långtidsbudget för budgetåren 1983/84-1987/88.

1
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150

Prop. 1982/83:150 2

Utdrag
PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1983-04-14

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen,
Leijon, Peterson, Andersson, Rainer, Boström, Bodström, Göransson, Gradin,
Holmberg, Hellström, Thunborg

Föredragande:
statsråden Feldt, Göransson, Leijon och Sigurdsen

Proposition
med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1983/84, m.
m. (kompletteringsproposition)

Statsrådet
Feldt anför: Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1982/83:100)
förelagt riksdagen ett förslag flll statsbudget för budgetåret 1983/84. På de
punkter där förslaget upptog endast beräknade belopp har regeringens förslag
sedermera redovisats i särskilda proposifloner.

Enligt
bestämmelserna i 3 kap. 2 § riksdagsordningen skall regeringen -fömtom
förslaget till statsbudget i budgetpropositionen - avge efl särskilt förslag
till slutlig reglering av statsbudgeten för det kommande budgetåret i den s.k.
kompletteringspropositionen. Detta förslag bör nu lämnas flll riksdagen. I
samband därmed bör regeringen redovisa sin bedömning av den ekonomiska
politiken i en reviderad finansplan. Likaså bör en reviderad nationalbudget
tillställas riksdagen.

Statsrådet
Feldt föredrar de delar av förslaget till kompletteringsproposition som avser
den reviderade.finansplanen och en redogörelse för statsbudgetens utgifter och
beräknade inkomster under budgetåret 1983/84, m.m. Statsråden Göransson, Leijon
och Sigurdsen föredrar vissa sysselsättningsskapande åtgärder inom
utbildnings-, arbetsmarknads- resp. bostadsdepartementens verksamhetsområden.
Anförandena redovisas i underprotokollen för resp. departement.

Statsrådet
Feldt hemställer att regeringen i en gemensam proposiflon förelägger riksdagen
vad föredragandena har anfört för de åtgärder som de har hemstäUt om.

Prop. 1982/83:150 3

Regeringen
ansluter sig flll föredragandenas överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder
eller de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen förordnar
att de anföranden och förslag som har upptagits i underprotokollen skall
bifogas propositionen som bilagorna 1-4.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

Bilaga 1

Reviderad finansplan inkl. reviderat budgetförslag

Regeringens prop.
1982/83:150 Bilaga 1

Utdrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1983-04-14

Föredragande:
statsrådet Feldt

Anmälan
till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för
budgetåret 1983/84, m. m. (kompletteringsproposition)

1
Andra steget

Regeringen
tillträdde i ett skede då den svenska ekonomin hade gått in i en allt djupare
kris. Det var nödvändigt att snabbt och bestämt lägga om den ekonomiska
poliflken för att påbörja den långa och mödosamma vägen tillbaka till ekonomisk
balans och full sysselsättning. Regeringen genomförde den 8 oktober 1982, som
sin första ekonomisk-politiska åtgärd, en devalvering av den svenska kronan med
16%. Devalveringen följdes av en rad ekonomisk-politiska åtgärder under hösten
och i det budgetförslag som lades fram i januari i är.

Under hösten beslutades om
ett omfattande investeringsprogram med tyngdpunkten förlagd till
energiförsörjning, byggsektorn och transportväsendet. Vidare gjordes
omfattande arbetsmarknadspolitiska insatser för att hejda en fortsatt ökning av
arbetslösheten. Regeringen vidtog också en rad åtgärder för att säkerställa att
krispolitikens bördor fördelas rättvist och för att underlätta den instundande
avtalsrörelsen.

Det budgetarbete som
utmynnade i regeringens budgetförslag präglades av stor stramhet. En viktig
utgångspunkt var att i princip inte medge någon kompensation för de
prisökningar som är en följd av devalveringen. Regeringen presenterade vidare
ett program för att inleda en neddragning av de omfattande subventioner som
utgår till näringslivet samt åtgärder för att minska automatiken i
statsbidragen till kommunerna. Vid beräkningen av myndighetsanslag m. m.
ställdes generella krav på raflonalisering och ef-fektivisering av
verksamheten. Det blev möjligt att lägga ett budgetförslag för budgetåret
1983/84 som innebär ett nominellt oförändrat budgetunderskott jämfört med
innevarande budgetår, dvs. i praktiken en viss real minskning av underskottet.

Med
dessa åtgärder har grunden lagts för att bryta den nedåtgående utvecklingen i
den svenska ekonomin, inte minst i den konkurrensutsatta 1 Riksdagen
1982183. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1

Prop. 1982/83:150
Bilagal Reviderad Finansplan 2

sektorn.
Genom den kraftiga förbättringen av konkurrensläget stimuleras efterfrågan på
svenska produkter både på exportmarknaderna och på hemmamarknaden, samtidigt
som den inhemska efterfrågan kan hällas tillbaka. Produkflon, investeringar och
sysselsättning prioriteras framför konsumflon. Det bör därför vara möjligt att
inom rimlig tid ehminera underskottet i bytesbalansen, samtidigt som
sysselsättningen ökar och arbetslösheten minskar. Det är denna kombination av
expansiva och åtstramande inslag - att vi både skall arbeta och spara oss ur
krisen - som utgör kärnan i vad som har kallats den tredje vägen.

Denna
politik förestavas av att full sysselsättning är den ekonomiska politikens
viktigaste mål. Det är i hög grad genom människornas vilja och förmåga till
arbete som de produktiva resurserna i samhället skapas. Ökad sysselsättning är
ett av de viktigaste medlen för att åstadkomma ekonomisk utjämning. För de
flesta människor har arbetet en avgörande betydelse för att de skall bli
delaktiga i samhällsbygget och känna ansvar, självförtroende och trygghet.

Regeringen
har med sin politik visat att kampen för full sysselsättning är en av dess
allra viktigaste uppgifter. Det är för den framtida sysselsättningen avgörande
att den ekonomisk-politiska strategin blir framgångsrik. Det är endast genom
att häva obalansema i den svenska ekonomin och genom att bibehålla en stark
konkurrenskraft i näringslivet som det blir möjligt att framgent upprätthälla
full sysselsättning. För att möta de kortsiktiga sysselsättningsproblemen har
regeringen vidare vidtagit massiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder, vartill
kommer omfattande insatser inom industripolitiken, på investeringsområdet och
för Norrbotten. Ytterligare åtgärder föreslås nu.

Trots
de mycket omfattande insatser som regeringen gjort, är det svårt att snabbt
förbättra sysselsättningsläget. Regeringen övertog ansvaret för den ekonomiska
politiken i ett skede när den underliggande sysselsättningsutvecklingen var
starkt negativ. Den försvagade finansiella ställningen i kommunsektorn
tenderar att bromsa upp dess volymexpansion och sysselsättningsökning. Det låga
kapacitetsutnyttjandet i näringslivet gör att efterfrågan på arbetskraft är
låg, även när produktionen på nytt börjar öka. Vissa av de åtgärder som
regeringen har vidtagit, t. ex. investeringsprogrammet, får också en
sysselsättningseffekt först med viss eftersläpning. Detsamma gäller
naturligtvis även sysselsättningseffekterna av de generella ekonomisk-politiska
åtgärder som vidtagits med syfte att genom stärkt konkurrenskraft bygga under
en långsiktig uppgång av produktion, export, investeringar och sysselsättning.

Med
de åtgärder som regeringen hittills har vidtagit har eU första steg tagits i
krispolitiken. De positiva verkningarna härav börjar skönjas pä en rad områden.
För att befästa de framgångar som har vunnits är det nu dags att ta ett andra
steg.

En
nödvändig fömtsättning för att den inledda politiken skall bli framgångsrik,
är att den höga inflation som har rått i vårt land under ett

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 3

decennium
nu bryts. Den avsevärda förbättring av konkurrenskraften som devalveringen har
medfört kan endast bibehållas om pris- och kostnadsökningarna i den svenska
ekonomin snabbt nedbringas till högst den nivå som råder i våra viktigaste
konkurrentländer. I flertalet av de stora och tongivande länderna i
världsekonomin uppgår inflationstakten nu till 3-5%. Om den inflationstakt på
ca 10% som med smärre variationer rått under en lång följd av år i Sverige inte
nedbringas till en väsentligt lägre nivå, kommer devalveringens positiva
effekter att elimineras inom ett par år.

Jag kommer i den följande
framställningen att redovisa kalkyler som belyser vilka konsekvenserna dä
skulle bli för den svenska ekonomin. Enligt dessa kalkyler skulle en fortsatt
inflationistisk utveckling leda till att krisen inte bara fortsatte utan
förvärrades.

Näringslivets
konkurrenskraft skulle pä nytt undergrävas, industriproduktionen skulle öka
endast i långsam takt och den eftersträvade uppgången i
industriinvesteringarna - från den nuvarande mycket låga nivån -skulle utebli.

Underskottet i
bytesbalansen skulle visserligen tillfälligt minskas som en följd av den
förbättring av konkurrenskraften som devalveringen innebär. Men förbättringen
skulle enbart bli tillfällig, och underskottet skulle snart på nytt öka
kraftigt, eftersom konkurrenskraften skulle undergrävas av för höga
kostnadsökningar. Sverige skulle dä även pä längre sikt vara hänvisat till
upplåning i utlandet, med de risker för gradvis försämrade lånevillkor som
därmed skulle uppkomma.

Kommunernas
och landstingens finansiella ställning skulle vid fortsatt höga
kostnadsökningar försämras kraftigt de närmaste åren. Detta är en följd av att
deras inkomster för 1984 och 1985 med nuvarande skattesatser till stor del
redan är bestämda pä grundval av skatteunderlaget för 1982 och 1983. Däremot
slår en hög inflationstakt och höga nominella löneökningar snabbt och med stor
tyngd på utgiftssidan och leder därför till stora och växande finansiella underskott
under de närmaste åren. Kommunerna och landstingen skulle då tvingas att
antingen kraftigt höja utdebiteringen med åtföljande åtstramning av hushållens
inkomster och därmed den privata konsumflonsefterfrägan eller skära ned den
kommunala verksamheten. Mest sannolikt är att de skulle nödgas vidta båda dessa
åtgärder.

Även
det statliga budgetunderskottet skulle på några års sikt bli större och därmed
bidra till att pressa upp räntenivån i Sverige.

Särskilt
allvarligt är att arbetslösheten skulle stiga kraftigt under flera år som en
följd både av näringslivets undergrävda konkurrenskraft och den uteblivna
investeringsökningen och av att kommunernas och landstingens finansiella
ställning undergrävdes. Följden skulle bli att sysselsättningen snabbt försvagades;
i själva verket skulle värt land inom några få år uppvisa arbetslöshetstal som
inte varit tänkbara sedan 1930-lalet.

Den
unika chans som den stora devalveringen i höstas innebär för en återhämtning av
den svenska ekonomin skulle därmed ha tillspillogivits och de ekonomiska
obalanserna skulle i praktiskt taget alla avseenden ha förvärrats.

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 4

Mot denna bakgrund måste den ekonomiska politiken inriktas
på att så snabbt som möjligt etablera en väsentligt lägre inflationsnivå. Detta
är en nödvändig förutsättning för att de i vårt land allmänt omfattade och högt
ställda ambitionerna ifråga om sysselsättning och välfärd skall kunna förverkligas.

Inflationsbekämpningen är dock inte bara ett medel för att
trygga sysselsättningen och återskapa en ekonomi i balans. Inflationen
åstadkommer också stora fördelningspolitiska orättvisor. Den inflationstakt som
rått i värt land under det senaste decenniet har inneburit att miljardbelopp
årligen omfördelats från sparare till låntagare. I allmänhet gynnas välbeställda
grupper som har kunskaper och förmåga att utnyttja inflationen till sin fördel,
medan grupper med mindre ekonomiska resurser tillhör inflationsspelets
förlorare. I själva verket finns det få andra åtgärder - förutom insatser mot
arbetslösheten - som ger sä omfattande positiva fördelningspolitiska effekter
som en nedpressning av inflationstakten. Redan fördelningspolitiska
överväganden utgör därför ett fullgott motiv för att beslutsamt bekämpa inflationen.

Det andra steget i regeringens ekonomisk-politiska
strategi innebär sålunda att en fast och beslutsam antiinflationspolitik
inleds. Därmed fullföljs de riktlinjer för den ekonomiska politiken som
socialdemokraterna fldigare vid flera tillfällen lagt fast.

Detta har bl. a. skett i en rad partimotioner som
socialdemokraterna i oppositionsställning lade fram under perioden 1976-1982. I
motion 1980/81:1136, som presenterades i januari 1981, anförs bl. a. följande:

"En av den ekonomiska politikens huvuduppgifter bör
vara att bryta inflationen. Detta måste ske genom att angripa inflationens
grundläggande orsaker och inte, som hittills vanligen varit fallet, genom
åtgärder som mera riktar sig mot inflationens verkningar. Det krävs en lång rad
samordnade och samtidiga åtgärder, delvis av okonventionellt slag, för att en
sådan politik skall bli framgångsrik. Det kommer på vissa områden att bli
nödvändigt att vidta kraftiga och rentav smärtsamma ingrepp i ekonomins
struktur. Det är vidare av grundläggande betydelse att politiken har den
fasthet och trovärdighet som krävs för att varaktigt bryta förväntningarna om
fortsatt hög inflation. Antiinflationspolitiken måste föras konsekvent och
uthålligt under lång lid."

I denna motion presenterades ett 1 O-punktsprogram mot
inflationen, som bl. a. innefattade åtgärder för att bryta upp indexeringar och
liknande inflationsmekanismer, minska budgetunderskottet samt underiätta avtalsrörelserna
i syfte att åstadkomma låga nominella kostnads- och löneökningar. Vidare framhölls
att det på sikt är nödvändigt att föra en aktiv växelkurspolitik för att
utestänga internationella prisstegringar.

I det s.k. krisprogrammet "Framtid för Sverige",
som antogs vid den socialdemokratiska partikongressen hösten 1981, var kampen
mot inflationen det bärande temat i strävandena att värna sysselsättningen och
häva de ekonomiska obalanserna. I programmet, som utgör grunden för regeringens
ekonomisk-politiska strategi, anförs bl. a. följande:

Prop. 1982/83:150
Bilagal Reviderad Finansplan 5

"Dagens
höga inflaflonstakt utgör ett allvarligt hinder för våra strävanden att nä en
rättvis, väl fungerande och balanserad ekonomi.

Inflationen vidgar de
ekonomiska klyftorna. Dessutom snedvrids och hämmas användningen av
produktionsresurserna. En hög inflationstakt ger alltså både en orättvis
fördelning och en dåligt fungerande ekonomi.

Att påtagligt och
varaktigt pressa ned takten i prisstegringarna är dock en uppgift sä svår att
det, förutom en för ändamålet väl anpassad ekonomisk politik, också krävs
mycket goda politiska förutsättningar.

En fömtsättning för
framgång är handlingskraft och beslutsamhet hos regeringen. Att skapa tilltro
för styrkan i den inflationsbekämpande politiken blir avgörande för om
beslutsfattarna i det ekonomiska livet kommer att sänka sina
inflationsförväntningar. Om förväntningarna ligger kvar pä en hög nivå blir det
i längden mycket svårt att hålla prisutvecklingen nere.

Kostnadsutvecklingen
inom landet måste dämpas. Det gäller såväl arbetskrafts- som råvaru- och
kapitalkostnaderna. Inte minst kräver detta att lönebildningen måste fä helt
andra fördelningspolitiska förutsättningar.

Det
stora budgetunderskottet utgör ett ständigt hot mot prisstabiliteten. Även om
de direkta inflationseffekterna av budgetunderskottet inte ännu varit så
påtagliga har det indirekt, i första hand via en uppressning av ränteläget,
verkat prisdrivande. Underskottet i budgeten måste alltså även av detta skäl
börja krympa."

Också
i krisprogrammet presenterades omfattande åtgärder för att bekämpa
inflationen, vilka flll stor del sammanföll med förslagen i den tidigare nämnda
partimotionen.

Jag
kommer i det följande att redogöra för en rad förslag som utgör led i en
antiinflationspolitik. Dessa förslag bygger i allt väsenfligt på tankegångar
och rikflinjer som återfinns i de program jag fldigare nämnt. I regeringens
ekonomisk-politiska strategi är antiinflationspolitiken ett logiskt och
nödvändigt steg efter den devalvering och de övriga åtgärder som tidigare
vidtagits.

Jag
vill först understryka att regeringen inte ensam kan säkerställa att
inflationsbekämpningen blir framgångsrik. Det är av avgörande betydelse att
alla gmpper i det svenska samhället delar ambitionen att pressa ned inflationen
och aktivt medverkar till en sådan utveckling. Inflationsbekämpningen
underlättas givetvis också om den internationella inflationen blir låg och om
det blir möjligt att undvika häftiga prischocker av det slag som vid ett par
tillfällen drabbat världsekonomin under 1970-talet.

Utifrån dessa förutsättningar
bör, enligt min mening, kampen mot inflationen i huvudsak bygga pä följande
fyra punkter: o Åtgärder för att begränsa budgetunderskottet,

o Åtgärder för att
begränsa kostnadsökningarna i den svenska ekonomin, o Åtgärder för att bryta
inflationsförväntningarna,

o
Åtgärder för att eliminera flaskhalsar i produktionen och öka flexibiliteten
pä arbets-, kapital- och råvarumarknaderna.

En fortsatt ökning av
budgetunderskottet skulle leda till en än större likviditetsökning i den
svenska ekonomin. All erfarenhet visar att det då skulle bli mycket svårt att
undvika en fortsatt hög inflation. Den kraftiga automatik som råder för
huvuddelen av de offentliga utgifterna gör att det krävs betydande åtgärder
bara för att förhindra att budgetunderskottet

Prop. 1982/83:150
Bilagal Reviderad Finansplan 6

fortsätter
att stiga. Uppgiften att hålla tillbaka inflationen sätter också bestämda
gränser för möjligheten att parera dessa utgiftsökningar med successiva
skattehöjningar. Det är därför nödvändigt att begränsa utgiftsökningarna.

Vi
kan nu se de första tecknen på en konjunktumppgäng både i Sverige och
internationellt. Även om denna uppgång blir förhållandevis försiktig, så visar
erfarenheten all del relaUvl snabbi kan uppstå överhettning på vissa områden i
ekonomin. Det är därför viktigt att det finns en god framförhållning i den
ekonomiska poliflken, så att finanspolitiska åtgärder kan vidtas som får effekt
1984 och 1985. Det är särskilt viktigt att statens upplåning kan hållas
tillbaka under de kommande åren, då näringslivets anspråk pä den svenska
kreditmarknaden på nytt ökar som en följd av stigande investeringar.

I
den långtidsbudget som nu läggs fram presenteras kalkyler över budgetutvecklingen
pä längre sikt. Även vid förhållandevis gynnsamma antaganden skulle
budgetunderskottet fortsätta att öka kraftigt. En sådan utveckling måste
motverkas. Jag återkommer i den följande framställningen till inriktningen av
arbetet för att begränsa budgetunderskottet. Jag kommer också att redovisa del
mera långsiktiga översynsarbete som bedrivs eller planeras i syfte att
effektivare utnyttja budgetmedlen och därmed hälla tillbaka budgetunderskottet.

Om
inflationen skall nedbringas är det nödvändigt att kostnadsökningarna
begränsas. Det är dä av utslagsgivande betydelse att de totala nominella
lönekostnaderna framdeles ökar i väsentligt lägre takt än hittills.

Arbetsmarknadens
parter har genom de löneavtal som hittills slutits i år visat en betydande
ansvarskänsla, och att de accepterar uppläggningen av den ekonomiska politiken
i stort. Regeringen förutsätter att man i de återstående avtalsförhandlingarna
i är visar samma ansvar och återhållsamhet. Lönepäslagen måste fördelas
rättvist bl. a. med hänsyn till hur skattereformen har utformats.

Trots
återhållsamma löneavtal blir emellertid de totala lönekostnadsökningarna i år
betydande. Detta är en följd av att en rad kostnadsuppdri-vande faktorer lagras
ovanpå löneavtalen i form av ett betydande "överhäng" som är en
konsekvens av prisklausuler och förtjänstutvecklingsga-rantier i tidigare
löneavtal, en beräknad löneglidning 1983 samt höjda arbetsgivaravgifter, främst
för att flnansiera det första steget i inkomstskattereformen.

Om
alla dessa komponenter skulle kvarstå oförändrade även under kommande år,
förefaller del närmast omöjligt atl nedbringa de totala lönekostnadsökningarna
till en så låg nivå som är nödvändig för att antiinflationspolitiken skall
lyckas. Det finns därför goda skäl att överväga vilka förändringar som behövs
för att de sammanlagda lönekostnadsökningarna skall kunna hållas tillbaka. Det
bör understrykas att syftet med sådana åtgärder inte är att ytteriigare pressa
ned reallönerna utan i stället att

Prop. 1982/83:150
Bilagal Reviderad Finansplan 7

åstadkomma
den åsyftade reallöneutvecklingen på en lägre nominell nivå, dvs. att såväl
nominella lönekostnader som priser skall öka i en väsentligt långsammare takt
än tidigare.

De avtalsmässiga
löneökningarna bör även under kommande är bli förhållandevis måttliga. Ett
visst utrymme bör dock finnas för att möjliggöra fördelningspolitiska eller
andra lönepolitiska insatser som av arbetsmarknadens parter bedöms vara
önskvärda.

"Överhängd" som
följer av årets löneavtal och som kommer att innebära en viss kostnadsökning
1984 blir väsentligt lägre än tidigare år. Årets avtal innehåller inga
prisklausuler och även förtjänstutvecklingsgaran-lierna har fått en mindre
omfattning.

Det
är vidare nödvändigt att löneglidningen kan begränsas såväl i år som i
fortsättningen. Vissa av de åtgärder som regeringen har vidtagit eller nu
aviserar bör göra det möjligt att hälla tillbaka löneglidningen. Hit hör bl. a.
den tillfälliga utdelningsskatten och de obligatoriska avsättningarna till
investeringsfonder.

Regeringen bedömer det
nödvändigt att vidta ytterligare åtgärder som innebär en viss
likviditetsindragning frän näringslivet, bl. a. genom att begränsa de idag
utomordentligt förmånliga konsolideringsmöjligheter som företagsbeskattningen
medger. Parallellt härmed bör den statliga bolagsskatten sänkas i syfte att
positivt påverka företagens investeringskalkyler. Mot denna bakgmnd och med
hänsyn till den förväntade konjunkturuppgången bör de nuvarande möjligheterna
till investeringsavdrag ej förlängas. Däremot bör det även nästa år ske
obligatoriska avsättningar till investeringsfonder.

Om
löneglidningen trots dessa åtgärder skulle tendera att bli alltför stor, är
regeringen fast besluten alt vidta ytterligare åtgärder. Regeringen kommer
därför att noga följa företagens prissättning och är beredd att ingripa om
företagen skulle höja priserna i en oacceptabel omfattning.

På ett område har
regeringen direkta möjligheter att påverka kostnadsutvecklingen, nämligen
ifråga om hur skattereformens andra steg - som gäller 1984 - skall finansieras.
I den skatteöverenskommelse som slöts 1981 mellan socialdemokraterna och den
dåvarande mittenregeringen utsädes att inkomstskattesänkningen skulle
finansieras antingen med höjda arbetsgivaravgifter eller genom att införa en
produktionsfaktorskatt. Det första steget - som gällde 1983 — finansierades
främst genom att en arbetsgivaravgift om 2% infördes. En fortsatt finansiering
genom höjd arbetsgivaravgift eller genom en produkflonsfaktorskatt — som till
största delen också innebär en skatt på arbetskraften - skulle innebära att
lönekostnaderna 1984 steg med åtminstone 1,5%. Det skulle medföra antingen atl
de totala lönekostnadsökningarna drevs upp eller att utrymmet för avtalsenJiga
löneökningar inskränktes kraftigt.

Det stora
budgetunderskottet gör det nödvändigt att skattereformen finansieras i sin
helhet. De fallande oljepriserna innebär att det nu har

Prop. 1982/83:150
Bilagal Reviderad Finansplan 8

skapats
ett utrymme - såväl energipolitiskt som realekonomiskt - att välja en annan
finansieringsmetod, nämligen att höja energiskatterna. Eftersom den
överenskommelse som finns mellan socialdemokraterna, centerpartiet och
folkpartiet också omfattade formerna för finansieringen av skattereformen, har
regeringen haft kontakt med centerpartiet och folkpartiet före sitt ställningstagande
i finansieringsfrågan. Regeringen bör mot denna bakgmnd föreslå att skatten pä
olja, bensin och elkraft höjs i den omfattning som krävs för all finansiera del
andra stegel i skaltereformen.

Energiskatterna
föresläs bli höjda redan den 1 juli i år. Härigenom uppkommer en merinkomst,
som används för att finansiera vissa nödvändiga ytterligare
arbetsmarknadspolitiska insatser.

Med detta val av
finansiering av skatteomläggningen uppnås flera fördelar. Det bör bli lättare
att hålla tillbaka de totala lönekostnadsökningarna. Det tillgängliga utrymmet
för lönekostnadsökningar 1984 kommer till stor del att reserveras
föravtalsenliga löneökningar. Därmed förbättras möjligheterna för
arbetsmarknadens parter att bl. a. åstadkomma en fördelnings-politiskt acceptabel
profll på löneökningarna. Vidare innebär en finansiering genom höjda
energiskatter - till skillnad från höjda arbetsgivaravgifter - att kostnaderna
för skattereformen inte ensidigt belastar löntagarna och egenföretagarna.

Mot
bakgrund av att energipriserna fallit påtagligt kan höjda energiskatter
motiveras redan av energipolhiska skäl. Del är angeläget att arbetet med
energisparande och oljeersättning drivs vidare med full kraft. Även med hänsyn
till underskottet i bytesbalansen är det angeläget att oljeimporten hålls
tillbaka, och att därför det reala oljepriset i konsumtionsledet inte faller
kraftigt.

Inte
minst för kommunerna och landstingen innebär den valda finansieringsmetoden en
stor lättnad. Genom att de kan hålla nere sina kostnadsökningar, förbättras
möjligheterna avsevärt för en viss fortsatt volymexpansion. Detta har stor
betydelse för sysselsättningen i kommunsektorn.

Höjda energiskatter
innebär att konsumentpriserna under 1983 kommer att öka med ungefär 1/2% mer än
vad som annars skulle blivit fallet. Men den underliggande kostnadsutvecklingen
påverkas inte i samma utsträckning som vid höjda arbetsgivaravgifter. Med den
valda finansieringsmetoden skapas därmed goda förutsättningar för att de
totala lönekostnadsökningarna 1984 kan hällas pä en låg nivå. Regeringen
kommer senare att ta upp överläggningar med centerpartiet och folkpartiet när
det gäller hur skattereformens tredje och sista steg - som gäller 1985 — skall
finansieras.

Även
andra kostnadsuppdrivande faktorer bör hållas i schack. Här kan nämnas det
omfattande arbete som nu pågår för att begränsa och förenkla olika slag av
statlig normgivning i syfte att minska kostnaderna i framför allt kommunerna
och näringslivet.

Såväl
ekonomisk teori som praktiska erfarenheter har alltmera klargjort vilken roll
som förväntningarna spelar i inflationsprocessen. Detta är naturligtvis
särskilt påtagligt när såväl den svenska som den internationella ekonomiska
utvecklingen under en lång följd av är har präglats av hög

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 9

inflation.
Det krävs därför kraftiga - och kanske oväntade - åtgärder för att bryta
förväntningarna om en fortsatt hög inflaflon. Mänga av de åtgärder som
regeringen nu föreslår eller aviserar syftar bl. a. flll att bryta
inflationsförväntningarna.

Av
särskilt stor betydelse är den alltmer utbredda förekomsten av indexeringar i
den svenska ekonomin. Dessa återfinns pä en rad områden: för ett stort antal
utgiftsanslag i de offentliga budgetarna, i jordbruksprisregleringen, i
löneavtalen och i prissättningen i mänga branscher i näringslivet. Tidigare
gällde detta också indexregleringen av inkomstskatteskalorna.

Det
finns naturligtvis fall när indexeringar kan vara försvarbara för att minska
osäkerheten ifråga om den framflda ekonomiska utvecklingen. Men till mycket
stor del bygger indexeringarna pä synsättet att inflationen är oundviklig och
att det därför i första hand gäller att anpassa sig till den och att begränsa
dess skadeverkningar snarare än att bekämpa den. Om detta synsätt breder ut sig
försvagas motståndskraften mot inflationen och följden blir dä att inflationen
består och rent av accelererar.

Det
var för knappt ett år sedan möjligt att uppnå bred parlamentarisk enighet om
att begränsa justeringen av skatteskalorna till en pä förhand fastställd
procentsats. Det angavs därvid uttryckligen att eU huvudsyfte med denna åtgärd
var att påverka inflationsförväntningarna och att det borde eftersträvas att
nedbringa inflationstakten till högst denna nivå.

Utvecklingen
i en rad tongivande länder, som även uppträder som vikflga konkurrenter till
den svenska exporten, tyder pä att ett rimligt mål bör vara att nedbringa den
svenska inflationstakten flll nivån 4% under 1984. Regeringen föreslår mot
denna bakgmnd att de indexeringar och andra slag av priskompensation som kan
påverkas, 1984 begränsas till högst den fömtsatta inflaflonsnivån, dvs. till
4%. Det gäller i tillämpliga delar bl. a. försvarsanslagen, u-landsbiståndet,
tidskoefficienten för statliga bostadslån och jordbmksprisregleringen.

Syftet
med en sådan avindexering är att bryta inflationsförväntningarna. Alla krafter
bör nu inriktas pä att verkligen nedbringa inflationen till nivån 4%. Syftet är
inte att minska värdet av de olika slag av förmåner och belopp som är knutna
till nuvarande indexregleringar. Realvärdet av de ifrågavarande beloppen kommer
inte att urholkas om inflaflonen kan pressas ned till den åsyftade nivån. Det
skapas därför ett starkt intresse hos olika grupper i samhället att medverka i
en sådan ansträngning att faktiskt nedbringa inflationstakten. Därmed har en
viktig fömtsättning skapats för att anUinflationspolitiken verkligen skall
lyckas. Jag återkommer i den följande framställningen mera i detalj till denna
fråga. Regeringen bör också uppdra åt statens pris- och kartellnämnd att verka
för att användningen av prisindexklausuler vid försäljning av varor och
tjänster begränsas.

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 10

en.
Såvitt nu kan bedömas innebär detta att ökningen av basbeloppet för 1984
tämligen nära kommer att följa den förutsatta prisökningen.

Jag
vill i detta sammanhang understryka, att det nu är av utomordentligt stor
betydelse att företagen anpassar sina investerings- och kostnadskalkyler till
de förutsättningar som här har angivits för regeringens antiinflationspolitik.
Det vore mycket olyckligt om de gångna årens prissättningsbeteende, som i
betydande utsträckning torde förutsätta en inflationstakt på ca 10% ärligen,
slentrianmässigt bibehölls. Regeringen har genom att slopa prisstoppet och
genom att istället introducera en temporär skyldighet att förhandsanmäla
prishöjningar och en förhållandevis liberal prisövervakning i hög grad
tillgodosett önskemål från näringslivet. Därmed följer också ett betydande
ansvar från företagens sida att verkligen hålla tillbaka prisökningarna.
Regeringen kommer genom statens pris- och kartellnämnd att noga följa hur
prissättningen utvecklas och inte tveka att vid behov tillgripa erforderliga
åtgärder, om priserna skulle höjas pä ett sådant sätt att det uppställda målet
äventyras.

Erfarenheten visar att ett
inflationsförlopp kan sättas igång även vid ett förhållandevis lågt
kapacitetsutnyttjande i ekonomin, genom atl det finns flaskhalsar i
produktionen och genom bristande flexibilitet pä olika marknader. Regeringen har
redan tidigare vidtagit åtgärder som syftar till att minska dessa risker. Hit
hör bl. a. åtgärder för att främja yrkesutbildningen och för att stimulera en
ökad rörlighet på arbetsmarknaden, samt de kapacitetsutvidgande investeringar
som igångsatts bl. a. i transportsektorn. Cheferna för arbetsmarknads- och
bostadsdepartementen samt stats-. rådet Göransson kommer senare denna dag att
föreslå ytterligare åtgärder i detta hänseende.

Genom
bl. a. devalveringen har vidare förutsättningar skapats för en bättre
fungerande marknad för riskkapitalet. Inte minst som en följd av detta har de
börsnoterade företagen hittills i år aviserat nyemissioner på ca 5 miljarder
kr. Detta skapar i sin tur fömtsättningar för ökade nyinvesteringar och
nyanställningar och för all en önskvärd stmkturutveckling i det svenska
näringslivet på nytt kommer till stånd. För att devalveringseffekterna fullt
ut skall uppnås krävs en politik, som syftar till att underlätta omställningar
och förnyelse inom näringslivet.

Regeringen
kommer senare i år att föreslå åtgärder som syftar till att säkerställa ett
tillräckligt omfattande utbud av riskvilligt kapital, vilket kommer att ske
såväl i individuella som i kollekflva former. Regeringen har också påbörjat en
översyn av företagsbeskattningen, bl. a. i syfte att underlätta ökad rörlighet
för riskkapitalet mellan olika företag och branscher.

Den
skattereform som har beslutats i bred parlamentarisk enighet och som genomförs
under perioden 1983-1985 kommer att ha en positiv inverkan pä arbete och
sparande.

Även
rävammarknaderna bör uppmärksammas i detta sammanhang. Av särskilt stor
betydelse är att en tillräckligt omfattande skogsavverkning kommer till stånd
nästa säsong, så att skogsindustrins rävarubehov kan säkerställas i den
konjunkturuppgång som nu kan emotses.

Prop. 1982/83:150
Bilagal Reviderad Finansplan 11

Jag
vill också erinra om att regeringen genom näringsfrihetsombudsmannen och
statens pris- och kartellnämnd kontinuerligt följer utvecklingen i näringslivet
vad avser olika slag av konkurrensbegränsningar, vilka kan ha en
prisuppdrivande effekt. Detta arbete får nu särskild vikt. Den skärpta
konkurrenslag som gäller fr.o.m. innevarande år effektiviserar konkurrensövervakningen.

Det
inflationsmål på 4% som regeringen bör lägga fast anknyter nära till den
inflationstakt som nu kan skönjas i Förbundsrepubliken Tyskland och flera andra
för Sverige viktiga konkurrentländer. De skadeverkningar som inflationen
åstadkommer i den svenska ekonomin gör det under alla omständigheter motiverat
att eftersträva ett sådant mål, oavsett vilken nivå inflationen har eller kan
bedömas fä i vår omvärld.

Det
är viktigt att framhålla att politiken måste bedrivas med uthållighet under en
längre tid. Det är därför viktigt att fördelningspolitiken sätts i centrum och
att krispolitikens bördor fördelas efter bärkraft. Även med en skickligt
upplagd politik kommer det att ta tid och krävas tålamod innan mera påtagliga
framgångar står att vinna.

Om
inflationsbekämpningen inte blir tillräckligt framgångsrik, blir det sannolikt
ofrånkomligt att lägga om den ekonomiska politiken i restriktiv riktning. Om
däremot inflationen blir tillräckligt låg skapas helt andra förutsättningar för
en hållbar och varaktig ekonomisk expansion.

En viktig fömtsättning för
att den ekonomiska politiken skall lyckas är att den vinner bred anslutning. De
ambitioner som regeringen har ställt upp för att ta landet ur den ekonomiska
krisen och värna sysselsättningen kommer att bli svära att förverkliga, om inte
olika gmpper i samhället medverkar i samma riktning.

En
antiinflationspolitik, utformad på det sätt som här har beskrivits, står inte i
motsatsförhållande till det överordnade målet att bekämpa arbetslösheten.
Tvärtom utgör en framgångsrik inflaflonsbekämpning en förutsättning för att
återupprätta full sysselsättning.

Häri
ligger den avgörande skillnaden mellan den svenska socialdemokratiska
regeringens antiinflationsprogram och den inflationsbekämpning som utformats av
en del konservativa regeringar i vår omvärld. För de konservativa regeringarna
har kampen mot inflationen ofta varit en förevändning för att driva en politik
riktad mot de svaga i samhället och till förmån för de välbeställda gmpperna.
Härvid har arbetslösheten ibland använts som ett medel att pressa ned löner och
kostnader, samt för att försvaga de fackliga organisationerna.

Den svenska regeringen
vill däremot bekämpa inflationen för att en långsam prisstegring är vår enda
möjlighet att långsiktigt klara sysselsättningen och föra oss ur den
ekonomiska krisen, och eftersom inflationen ger oacceptabla
fördelningspolitiska effekter. Metoderna att bekämpa inflationen skiljer sig
också från dem som kommit till användning i konservativt styrda stater. Vi
använder inte konfrontation. Tvärtom strävar regeringen efter att bygga
politiken på samverkan och solidaritet. Samarbete i stället för strid är den
linje som skall följas, eftersom uppgiften att föra landet ur krisen är en
gemensam uppgift för alla medborgare.

Prop. 1982/83:150
Bilagal Reviderad Finansplan

2
Det internationella läget

Den
internationella konjunkturuppgång som allmänt väntades 1982 kom aldrig till
stånd. Under loppet av året försvagades i stället den ekonomiska aktiviteten i
industriländerna. För året som helhet sjönk deras samlade bmttonationalprodukt,
samtidigt som världshandeln minskade i volym. Arbetslösheten fortsatte att
stiga, och i slutet av året gick 32 miljoner människor arbetslösa i
OECD-området. Därmed lades ytterligare ett år till den djupa internationella
lågkonjunktur som följt i spåren av den andra oljeprischocken 1979/80.

En
nedgång i aktiviteten i industriländerna i samband med oljeprisstegringen var
i och för sig en oundviklig följd av de stora prishöjningarnas
efterfrägedämpande effekter. Den ekonomiska politiken stramades i ett första
skede ät för att förhindra att oljeprishöjningarna fortplantades i inhemsk
inflation i de enskilda länderna. Om denna politik rådde betydande enighet
internationellt. Men man var också överens om att den ekonomiska politiken, så
snart oljeprishöjningarna absorberats, skulle läggas om i mindre restriktiv
riktning för att förhindra en utdragen lågkonjunktur.

Sä kom emellertid inte att
ske. De stora, tongivande industriländerna fortsatte i stället att föra en
utpräglat restriktiv ekonomisk poliflk i det uttalade syftet att på ett mer
beständigt sätt bryta ned krafterna bakom inflationen, inte minst
inflationsförväntningarna, som byggts upp under 1970-talet.

Politiken
har så som den utformats visat sig vara mycket kostsam. Förlusterna i form av
utebliven produktion och sysselsättning har blivit utomordentligt stora.
Arbetslösheten har drivits upp till närmare 10% av arbetskraften i
OECD-länderna. Kapacitetsutnyttjandet i industrin har sjunkit kraftigt, i flera
länder till under 70%. Stagnerande efterfrågan och produktion har gett upphov
till starka protektionistiska tendenser och ökat regeringars benägenhet att
till skydd för den egna sysselsättningen göra ingrepp i det fria
internaflonella varuutbytet. En krympande väridshandel i förening med den höga räntenivå
som den restriktiva penningpolitiken drivit fram har allvarligt försämrat
u-ländernas situation. Detta har bidragit till att framkalla akuta skuldkriser
i en rad låntagarländer. Den allmänna osäkerhet som härmed har kommit att
prägla det ekonomiska klimatet har ytterligare bidragit till
stagnationslendenserna.

Den
förda politiken har i och för sig resulterat i en avsevärd inbromsning av
inflationen. På mindre än tre år har OECD-ländernas genomsnittliga inflation
halverats — från 13 till 6,5%. Det är dock svårt att avgöra i hur stor
utsträckning dessa resultat representerar mer beständiga framsteg i kampen mot
inflationen eller endast återspeglar den långtgående nedpress-ningen av den
generella efterfrågan, samt sjunkande olje- och råvarupriser och fallande
räntesatser.

Prop. 1982/83:150
Bilagal Reviderad Finansplan 13

Om
vissa framgångar kunnat noteras i inflationsbekämpningen är det å andra sidan
uppenbart, att den lönsamhetsförbättring och investeringsupp-gäng som
poliflkens förespråkare uflovat inte har kommit till stånd. En fortsatt låg
produktivitetsökning har omintetgjort den vinstökning som en återhållsam
löneutveckling i och för sig skapat möjligheter för. Genom att
kapacitetsutnyttjandet sjunkit har ytterligare en förutsättning fallit bort för
en förbättrad investeringsutveckling. Genom att sä hårt pressa ned aktiviteten
har därmed den restrikflva politiken i själva verket kommit att utgöra det
främsta hindret för den återhämtning som den påstås vara avsedd att befrämja.

Trots de höga kostnaderna
och det magra resultatet av politiken har de tongivande länderna varit ovilliga
att lägga om kurs. Det är först på den allra senaste tiden - under intryck av
utebliven uppgång, fllltagande protektionism och framför allt ökande
flnansiella påfrestningar - som några regeringar har tagit vissa försiktiga
steg i riktning mot en något mindre restriktiv utformning av politiken.

Väsentligast
av dessa har varit förändringen av penningpolitikens inriktning i Förenta
staterna under det senaste halvåret. Penningmängden har tillåtits öka relativt
starkt, vilket möjliggjort sänkningar av den nominella räntan. I Japan har
regeringen visat sig beredd att föra en mer tillväxtbe-främjande politik. I
Storbritannien har årets budget getts en mindre restriktiv utformning än
tidigare. Detta är uppmuntrande tecken på en viss ökad flexibilitet i den
ekonomiska politiken, men dessa förändringar är sannolikt otillräckliga för att
bana väg för en varaktig återhämtning.

Mer
optimistiska bedömningar görs nu också beträffande den internationella
konjunktumtvecklingen. De utgår frän tecknen på att en uppgång skulle ha
inletts i Förenta staterna och att konjunkturbottnen skulle ha passerats även i
Västeuropa. I den amerikanska ekonomin har industriproduktionen stigit de senaste
månaderna och industrins orderingång har ökat. Bostadsbyggandet har också ökat
kraftigt, och många förutser nu en snabbare aktivitetsuppgång i Förenta
staterna än man tidigare räknat med. Även i Förbundsrepubliken Tyskland tycks
en viss förstärkning ha ägt rum av den faktiska aktiviteten och av
konjunkturförväntningarna.

Förväntningarna
om en uppgång får ytterligare näring av oljeprissänkningarna och den även i
övrigt avsaktande inflationen, som förutsätts ge expansiva impulser till
OECD-ländernas ekonomier. Förutsättningarna har förbättrats för att ÖECD:s
senaste prognos om en BNP-tillväxt i OECD-området med I 1/2% under 1983 skall
kunna realiseras eller överskridas något.

Dessa
uppgångstendenser är välkomna. Den fömtsatta tillväxten är i ett historiskt
perspektiv dock mycket blygsam för att komma i en uppgångs-fas. Den är också
otillräcklig för att hindra att arbetslösheten fortsätter att öka.

Det
finns anledning att varna för en överdriven tillförsikt att en stabil
återhämtning nu skulle vara säkrad. Osäkerheterna är alltjämt många. En

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 14

sådan
omger exempelvis oljeprissänkningarnas effekter. Prissänkningarna kommer
givetvis att positivt påverka inflaflonstakt och bytesbalanser i de
oljekonsumerande länderna och leda till en förstärkning av realinkoms-terna.
Samtidigt kommer emellertid de oljeproducerande länderna att tvingas skära ned
sin import och därmed reducera den externa efterfrågan som riktas mot
OECD-länderna. Erfarenheterna tyder på att de oljeproducerande länderna snabbt
anpassar sina importvolymer till fallande intäkter. En annan osäkerhet rör de
skuldtyngda u-ländernas möjlighet att erhålla ytterligare krediter. Drastiska
begränsningar härvidlag skulle innebära ett ytterligare efterfrågebortfall för
världsekonomin och dessutom leda till starka påfrestningar på delar av det
internationella bankväsendet.

Det
är tveksamt om det går att förena en sä hög realränta som den rådande i Förenta
staterna med en fortsatt återhämtning. Risken är också stor att de
penningvårdande myndigheterna i Förenta staterna återgår till en mycket stram
penningpolitik och härigenom driver fram nya höjningar av den nominella räntan.
I så fall kan uppgången i den amerikanska ekonomin komma att brytas på samma
sätt som flera gånger tidigare, med åtföljande negativa konsekvenser för
omvärlden.

Även om de sjunkande
oljepriserna kan ha en stimulerande effekt pä världsekonomin, gör omfattningen
av de ekonomiska problemen, och i synnerhet den höga och stigande arbetslösheten,
att aktiva konjunktursti-mulerande åtgärder behöver vidtas. Det är därvid av
stor betydelse att den ekonomiska politiken i de större industriländerna
koordineras och sammantaget ges en mer tillväxtbefrämjande utformning.
Regeringen kommer även i fortsättningen i internaflonella sammanhang att aktivt
verka för en dyUk kursändring. Denna bör anpassas till varje lands
förutsättningar och måste ske på ett sådant sätt att en stabil och varaktig
tillväxt uppnås utan att inflationen äter ökar. De nordiska finansministrarna
har vid möten som ägt rum i Oslo och Köpenhamn de senaste månaderna enats om
att göra gemensamma ansträngningar till förmån för förändringar i denna
riktning. Former härför torde komma upp till diskussion i samband med OECD:s
ministermöte i maj.

Jag
vill i sammanhanget erinra om atl de socialdemokratiska regeringscheferna vid
ett möte i Paris i början av året överenskom att under våren utarbeta
rikflinjer för en samordnad återhämtning av världsekonomin. Avsikten är att en
sådan skall presenteras vid ett nytt möte i Paris senare i vår och innehålla
riktlinjer för det internationella valutapolitiska samarbetet, kreditgivningen
till u-länderna och stabiliseringen av råvarupriserna.

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 15

3
Den svenska ekonomins läge

Den
svaga internationella konjunkturen under senare år är givetvis en väsentlig
orsak till vår egen svaga ekonomiska utveckling. Detta konstaterande får
emellertid inte undanskymma att våra ekonomiska obalanser också beror på inhemska
faktorer. Utvecklingen har i flera viktiga avseenden varit betydligt sämre än
i andra jämförbara länder. I första hand gäller detta utvecklingen i
industrisektorn, som 1982 inte producerade mer än den gjorde före den första
oljekrisen för flo år sedan.

Under
1981 och 1982 förvärrades sysselsättningsläget successivt. De
arbetsmarknadspolitiska insatserna räckte inte till för att hålla den öppna
arbetslösheten nere. Vi var på väg in i en mycket allvarlig sysselsättningskris.
I september 1982 var nästan 180000 människor arbetslösa. Utslag-ningen frän
industrisektorn fortsatte. Bara under 1981 och 1982 försvann drygt 60000 jobb i
industrin. Investeringarna föll. Underskotten i bytesbalansen och i
statsbudgeten ökade kraftigt.

Trots
devalveringen i september 1981 rådde fram till oktober 1982 en bristande
tilltro till den svenska kronan. Valutautflödet var under praktiskt taget varje
månad större än vad som motiverades av bytesbalansunderskottet. Det bristande
förtroendet för kronan blottade en misstro mot den ekonomiska politik som
fördes.

Första
steget

Efter
regimskiftet i oktober 1982 lades den ekonomiska politiken om. Den nya
politiken inleddes med alt den svenska kronan devalverades med 16%. Avgörande
för att tillgripa en så kraftig åtgärd var självfallet förekomsten av de
långsiktiga struktur- och konkurrensproblemen i den svenska ekonomin. Det
stora valutautflödet i september och början av oktober påverkade emellertid i
hög grad valet av tidpunkt för devalveringen.

Genom
devalveringen fick de konkurrensutsatta sektorerna en rejäl förbättring av
kostnadsläget. Härigenom stimuleras efterfrågan på svenska produkter både genom
att den importkonkurrerande industrin stärks och genom att den utländska
efterfrågan vrids över i riktning mot ökad efterfrågan på svenska varor och
tjänster. Detta i kombination med att sparande och investeringar prioriteras
framför konsumtion kan sägas vara kärnan i den nya ekonomiska politiken - vägen
mellan ensidig åtstramning och generell expansion.

Innan
jag redovisar de ekonomiska bedömningarna för 1983 finns det skäl alt dels
kommentera de hittills vunna erfarenheterna av devalveringen i oktober 1982,
dels belysa sparande- och invesleringsunderskotten i vår ekonomi.

Det
är naturligtvis ännu för tidigt att bedöma omfattningen av devalveringens
effekter. De positiva effekter på exportvolym m.m., som blir resultatet av
relativprissänkningen på svenska varor, verkar fullt ut först

Prop. 1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 16

på ett par tre års sikt. Vi kan dock registrera en ökning
av exporten under det fjärde kvartalet i Qol. Av konjunkturinstitutets
industribarometer i mars framgår vidare att orderingången under första
kvartalet, speciellt från exportmarknaderna, blev klart bättre än vad företagen
trodde i december i Qol. Orderingången steg markant inom flertalet branscher.
Inför det andra kvartalet är företagen optimistiska. En stor del av
industriföretagen väntar sig ökade exportorder. Det gäller inte minst den så
viktiga verkstadsindustrin. För andra halvåret 1983 är produktionsplanerna
påtagligt uppåtrik-tade i många företag.

Devalveringen synes därmed ha varit väl anpassad i tiden.
Vi kan mot bakgmnd av företagens egna förväntningar räkna med en ökad
efterfrågan från exportmarknaderna under 1983 i takt med att den
internationella konjunkturen förbättras. Företagens relativprissänkningar bör
härvid kunna slå igenom i andelsvinster både på hemmamarknaden och på utlandsmarknaden.

Det finns dock anledning att markera att optimismen bör
vara behärskad. Det är nödvändigt att uthålligt och konsekvent hålla fast vid
den ekonomisk-politiska kurs som vi valt genom den stora devalveringen, så att
konkurrenskraftsförbättringen blir bestående. Detta kommer att ställa stora
krav på aktörerna i samhällsekonomin - företagen, fackföreningarna och
politikerna - under åren framöver.

Kapitalbildning och sparande

Den svenska ekonomin kännetecknades även under 1982 av ett
fortsatt fall i realkapitalbildningen och i det inhemska sparandet. Därmed
accentuerades den negativa utveckling som pågått ända sedan mitten av
1970-talet (se diagram 1).

De uppskattningar som kan göras av realkapitalbildningen,
dvs. de totala nettoinvesteringarna i maskiner och byggnader, är visserligen
något osäkra, men det står klart att det skett en kraftig minskning av
kapitalbildningen i ekonomin.De totala nettoinvesteringarna i maskiner och
byggnader uppgick under 1982 till endast ca 6% av BNP jämfört med 13-14% i
genomsnitt under första hälften av 1970-talet. Det totala inhemska
netto-sparandet (inkl. finansiellt sparande) försvagades ännu kraftigare och
uppgick under 1982 till endast ca 3% av BNPjämfört med ca 14% i genomsnitt
underförstå hälften av 1970-talet.

Den del av realkapitalbildningen som inte kan finansieras
genom inhemskt sparande måste finansieras utomlands. Under 1982 kom detta till
konkret uttryck i en ytterligare försämring av bytesbalansen till ett underskott
på nästan 23 miljarder kr. eller närmare 3,5% av BNP. Genom att det växande
bytesbalansunderskottet och den därmed sammanhängande utlandsupplåningen inte
har använts för att öka investeringarna utan för att

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan

Diagram 1 Kapitalbildning och inliemskt nettosparande
1970—1982

Andelar av BNP, procent

--- NETTOSPARANDE

--- KAPITALBILDNING

970 1972 1974

----- [—T---------- 1------ 1------ \------ 1---

1976 1978 1980 1982

Anm. Kapitalbildning = nettoinvesteringar =
bruttoinvesteringar - kapitalförslitning

Inhemskt nettosparande = kapitalbildning +
bytesbalanssaldo Bytesbalanssaldot framkommer som skillnaden mellan kurvorna i
diagrammet

Källa: Finansdepartementet.

Öka konsumtionen, blir utlandsupplåningen en belastning
för framtida generationer.

Nedgången i det inhemska sparandet sedan första hälften av
1970-talet kan i betydande utsträckning hänföras till den offentliga sektorn.
Den försämring av sektorns sparande som inleddes i mitten av 1970-talet fortsatte
under 1982. Försämringen av den offentliga sektorns finansiella sparande var
större än ökningen av underskottet i bytesbalansen, vilket innebär att det
finansiella sparandel i den privata sektorn ökade. Delta sammanhängde delvis
med att vinsterna steg i företagssektorn, delvis med att företagens
investeringar minskade. Det ökade sparandet i företagen utgjordes i hög grad av
en uppbyggnad av fordringar på staten. Sparandet i hushållssektorn försämrades
däremot mycket kraftigt, som ett resultat av att hushållen upprätthöll sin
konsumtion trots att realinkomsterna minskade. 2 Riksdagen 1982183. I saml.
Nr 150. Bilaga I

Prop. 1982/83:150
Bilagal Reviderad Finansplan 18

Genom
devalveringen har möjligheterna att få till stånd ett ökat sparande och en
ökad realkapitalbildning i ekonomin förbättrats. Efterfrågan har styrts över
frän inhemsk konsumtion till export och importersättning, samtidigt som
näringslivets konkurrenskraft har förstärkts och sparandet i företagssektorn
ökat. Hushällssparandet bör nu inte fortsätta att minska, vilket innebär att
utrymmet för att öka den privata konsumtionen under de närmaste åren blir
begränsat. Avgörande för devalveringens framgång pä sikt blir om den uppnådda
konkurrenskraftsförbättringen kan bibehållas och om det ökade sparandet kan
omsättas i ökade investeringar, framför allt inom den konkurrensutsatta sektorn
av ekonomin. Det blir dä nödvändigt att stärka den offentliga sektorns
finansiella sparande.

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 19

4
Utsikterna för 1983

4.1
Försörjnings- och bytesbalansen

I
fjol registrerades praktiskt taget nolltillväxt i den svenska ekonomin.
Konsumtionen och exporten ökade visserligen, men samtidigt föll investeringarna
och importen steg relativt kraftigt (tabell 1).

Mest
anmärkningsvärt var att den privata konsumtionen ökade, trots att de realt
disponibla inkomsterna minskade med nästan 2%. Det betyder att hushällen drog
ned sitt sparande ytteriigare. Under sista kvartalet i Qol noterades något av
en köpmsh. Bl. a. ökade inköpen av bilar och andra s.k. varaktiga varor
markant. Troligen berodde denna köprush på att hushållen ville förekomma de
prisökningar som skulle bli följden av momshöjningen den I januari 1983 och
genom devalveringens genomslag på importpriserna och därför tidigarelade en del
inköp.

I år
väntas emellertid en faktisk nedgång i den privata konsumtionen. Som redovisas
mer i detalj i den reviderade naflonalbudgeten (bilaga 1.1), räknar
konjunkturinsfltutet (Kl) med atl de realt disponibla inkomsterna faller med
nästan 1 % i år. Med hänsyn till den effekt på prisnivån som höjda
energiskatter får från 1 juli i år, är det rimligt att anta att nedgången i de
realt disponibla inkomsterna blir något större än vad Kl antagit. Därutöver är
det rimligt att räkna med en viss uppgång av sparandet, som nu är nere pä en
rekordläg nivå.

F.n.
pågår ett arbete i regeringskansliet för att hitta nya vägar att stimulera
hushållssparandet. Min avsikt är att under hösten förelägga

Tabell
1 Försörjningsbalans 1982-1983

Procentuell
volymförändring

1982 Milj. kr.

1982

1983

BNP

Import,
varor och tjänster

620 685 207 586

- 0,1

4,9

1,8 1.8

Tillgång

828 271

1,0

1,8

Bruttoinvesteringar Näringslivet därav: Industri

Statliga myndigheter och affärsverk Kommuner Bostäder

116186 52 660 17 239 14913

22379 26234

- 2,5

- 4,5

-16,7

11,5

- 4,6

- 4,4

- 0.6

- 3,6

- 5,0

12,5

- 1,1

- 1,6

Lagerinvestering'

-5 720

- 0,4

0,6

Privat
konsumtion

330485

1,3

- 1,5

Offentlig konsumtion Statlig Kommunal

184 755

53 937

130818

1.2

"- 2.7

2.9

1,4

- 1,8

2,8

Inhemsk
efterfrågan

625 706

0,1

Export,
varor och tjänster

202565

3,8

6,6

Användning

828 271

1,0

1,8

Lageromslag
i förhållande till föregående års BNP.

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 20

regeringen
och riksdagen förslag om hur detta konkret skall ske. Dessa förslag kan
naturligtvis inte påverka sparandet redan 1983, utan det är i stället den
kraftiga ökningen av bl. a. inköpen av varaktiga varor i fjol som gör det
motiverat att anta en rekyl på konsumtion och sparande i år.

Löneavtalen
pä arbetsmarknaden 1983 är nu i stort sett klara. En preliminär bedömning
pekar mot en löneökning om 7,5 % för hela lönemarknaden, varav 2% kan hänföras
till nya avtal och återstoden till löneglidning och s. k. överhäng frän
föregående år. Med hänsyn till beslutade ökningar av lönebikostnader ger
avtalen en lönekostnadsökning om ca 9,5% mellan 1982 och 1983.

Den minskning på 1,5% av
den privata konsumtionen som nu förutses för 1983 innebär en upprevidering av
konsumtionsvolymen jämfört med den prognos som presenterades i januari. Orsaken
till denna upprevidering är främst att prisutvecklingen tycks bli gynnsammare
än vad som förutsågs i januari. Prisökningarna hittills under 1983 har varit
oväntat låga. Mellan december 1982 och februari 1983 ökade konsumentpriserna
med 2,3% mot nästan 4% under motsvarande period i fjol. För hela 1983 kan vi nu
räkna med en konsumentprisstegring om ca 9,5% mot tidigare förutsedda 11,5%.
Häri är inräknad effekten av de energiskattehöjningar jag tidigare berört.

Vad
gäller exportbedömningen för 1983 beräknas marknaderna för vår export av
bearbetade industrivaror öka med 2 % i volym. Marknadstillväxten inom
OECD-området väntas bli snabbare än sä, men detta motverkas av att importen
till OPEC- och statshandelsländerna förutses stagnera. Hur våra andelar på
exportmarknaderna utvecklas beror bl. a. på hur företagen utnyttjar det utrymme
som devalveringen ger. 1 föreliggande bedömning har antagits att företagen
sänker sina relativa exportpriser med 6 1/2% mellan 1982 och 1983. Även den
vinstförbältring som förutses kan göra det lättare för företagen att stärka sin
position utomlands. Mot bakgrund av de samband som bl. a. Kl har funnit mellan
relativprisutveckling och marknadsandelar, väntas de svenska exportörernas
andelsvinster för bearbetade varor uppgå till 4% i är. Sammantaget förutses
varuexporten därmed öka med drygt 6%. Till följd av en snabbare ökning av
tjänsteexporten väntas den totala exportvolymen öka med 6,6%.

Den inhemska efterfrågan
förutses visserligen inte öka nämnvärt i volym 1983, men prognosen innebär
ändock en upprevidering jämfört med bedömningen i januari. Som nämnts väntas
nämligen inte minskningen i den privata konsumtionen bli fullt så stor som
antogs tidigare. Detsamma gäller bruttoinvesteringarna, vilkas nedgång väntas
bli begränsad till ca 0,5%. Detta beror dels på att den underliggande
bedömningen är ljusare än i januari, dels på de åtgärder som nu föreslås inom
byggsektorn.

Mot
bakgrund av gjorda prognoser för konsumtion, investeringar och export väntas
importen av varor och tjänster öka med närmare 2% i volym, vilket är
klart högre än vad som angavs i finansplanen.

Prop. 1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 21

Tabell 2 Handels- och bytesbalans 1981-1983

Miljarder kr

1981 1982 1983

Export av varor, fob 144,7 168,1 200,0

Import av
varor, cif 146,0 173,8 200,0

Handelsbalans - 1,3 - 5,7 0,0

Tjänstebalans

inkl.
korrigeringspost - 0,4 -I- 0,6 -I- 2,0

12,5

-17,7

-20,8

11,0

-15,9

-18,6

6,2

- 7,3

- 8,4

4,7

5,5

6,2

Transfereringsbalans varav avkastning av kapital, netto
varav övriga transfereringar, netto varav korrigering av transfereringar

Bytesbalans -14,2 -22,8 -18,8

Bytesbalansunderskottet 1983 förutses nu bli 18800 milj.
kr. mot 22800 miljoner 1982 (tabell 2). Som jag framhållit tidigare kommer de
positiva effekterna av devalveringen på export- och importvolymerna huvudsakligen
att visa sig efter 1983.

4.2 Sysselsättningen

Den totala produktionen av varor och tjänster väntas öka
med närmare 2% i år. Detta är en avsevärd förbättring jämfört med fjolåret, då
produk-flonsvolymen sjönk en aning, men det är ändå inte tillräckligt för att
redan i år bringa ned den öppna arbetslösheten från fjolårets nivå.

De bedömningar av utvecklingen inom olika näringsgrenar,
som gjorts inför den reviderade nationalbudgeten, pekar pä att
arbetsmarknadsläget blir fortsatt ansträngt under 1983, även om en förbättring
kan väntas mot slutet av året. Industriprodukflonen vänder kraftigt uppåt: frän
att ha minskat med 0,6% under 1982 väntas produktionsvolymen inom industrin i
år öka med närmare 4%. Efter de senaste årens mycket svaga utveckling finns
emellertid i många företag stor ledig kapacitet, varför det är rimligt att anta
att det kommer att dröja åtminstone året ut innan industrisektorn som helhet
behöver öka antalet anställda. Under loppet av 1983 väntas därför
industrisysselsättningen fortsätta att minska. Nedgången väntas dock bli mindre
än Qolårets och mot slutet av året finns fömtsättningar för att gradvis
stabilisera sysselsättningsläget. Också inom byggnadsverksamheten tyder
kalkylerna på fortsatt neddragning av sysselsättningen.

Medan sysselsättningen i industrisektorn går ned, väntas
sysselsättningen under 1983 öka såväl inom den privata tjänstesektorn som i
kommunerna. Vad gäller sysselsättningen på den ordinarie arbetsmarknaden -
dvs. exkl. arbetsmarknadspolitiska åtgärder - väntas uppgången blir störst inom
den privata tjänstesektorn. Detta är delvis en följd av den förutsedda ökningen
av export och industriproduktion, vilken beräknas dra med sig en ökad
tjänsteproduktion. Det finns också en underliggande tillväxt av tjänstesektorn,
som hänger samman med att arbetsuppgifter som tidigare ut-

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 22

fördes
inom industriföretagen i ökande utsträckning flyttas över till tjänstesektorn.
Det gäller konsulttjänster, databehandling, städverksamhet m. m.

Totalt
sett - inklusive arbetsmarknadspolitiska åtgärder - är det den kommunala
sektorn som väntas öka sysselsättningen mest under 1983, eller med 2,8% i antal
arbetstimmar. Den förutsedda sysselsättningsökningen beror emellertid till stor
del på huvudmannaskapsförändring inom sjukvården och på att antalet sysselsatta
i beredskapsarbeten antas öka. Den underliggande sysselsättningsutvecklingen
förutses således bli svag. Jag vill dock understryka att utsikterna för ökad
sysselsättning i kommunsektorn 1984 förbättras av att skattereformen 1984 ej
finansieras med höjd arbetsgivaravgift.

Sammantaget
pekar kalkylerna på att en viss sysselsättningsökning kommer till stånd under
1983. Därmed skulle de senaste årens nedgång av sysselsättningen brytas.
Framför allt mot slutet av 1983 kan en stigande sysselsättning förväntas.
Samfldigt väntas arbetskraftsutbudet öka i ungefär samma utsträckning som i
fjol. Vidare är det rimligt att räkna med att den tendens till ökad
medelarbetstid som noterats för 1982 består även under 1983. Resultatet av
detta är att den öppna arbetslösheten förväntas sjunka under loppet av 1983,
men att årsgenomsnittet knappast kan väntas gå ned mellan 1982 och 1983.

I
avvaktan på att den underliggande arbetsmarknadsutvecklingen vänder uppåt måste
de arbetsmarknadspolitiska insatserna ytterligare intensifieras. Jag
återkommer i avsnittet om sysselsättningspolitiken till de åtgärder som
regeringen enligt min mening bör vidta pä detta område, bl. a. för aU främja
industrins rekrytering, främja tidigareläggning av kommunala tjänster samt
utöka beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildning. Cheferna för
arbetsmarknads- och bostadsdepartementen samt statsrådet Göransson kommer
senare i dag att närmare redovisa dessa åtgärder. Enligt min mening bör de nu
föreslagna åtgärderna i väsentlig grad kunna pressa tillbaka arbetslösheten
till dess den väntade konjunkturuppgången manifesteras i en påtagligt ökad
arbetskraftsefterfrågan.

Tabell
3 Den konsoliderade offentliga sektorns andel av BNP 1976-1983

Procent

1976

1977

1978

1979

1980

1981

1982

1983

Totala

inkomster

57,1

60,3

59,8

58,8

58,7

60,5

61,1

61,9

Skatter
+

avgifter

48,6

51,3

50,9

49,9

49,7

51,1

50,5

51,2

Totala

utgifter

52,6

58,6

60,3

61,8

62,6

65,9

68,2

69,9

Saldo

+4,5

+ 1,7

-0,5

-3,0

-3,9

-5,4

-7,1

-8,0

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 23

Tabell
4 Den offentliga sektorns utgiftsutveckling' 1976-1983

Årlig
procentuell ökningstakt i fasta priser

1976

1977

1978

1979

1980

1981

1982

1983

Ränteutgifter

brutto'

-1,7

17,5

7,8

19,8

36,2

37,2

29,7

12,3

Transfereringar

exkl.
räntor'

11,7

9,5

6,0

7,9

-0,4

4,9

2,5

5,3

Konsumtion
och

investeringar

2,6

3,5

2,6

3,9

2,3

1,2

0,5

1,7

'
Utgiftsutvecklingen i löpande pris deflaterad med BNP-deflatorn.

Utgiftsutvecklingen
har beräknats med implicitdeflatorn för offentlig konsumtion

resp.
investeringar. Statliga bolag och affärsdrivande verk inkluderas ej.

4.3
Finanspolitiken och kreditmarknaden

De
totala offenfliga utgifterna fortsatte under 1982 att växa i snabbare takt än
den totala produktionen i ekonomin. Utgiftsandelen ökade således under 1982,
medan skatternas andel av BNP minskade något. Det var framförallt
transfereringarna som, huvudsakligen beroende pä en långtgående automatik,
fortsatte att öka relativt snabbt (se tabell 3 och 4).

I
år beräknas de totala offentliga utgifternas andel av BNP att fortsätta att
stiga något, till närmare 70%, och även skatteandelen ökar något, till drygt 51
%. Vid sidan av räntekostnaderna på statsskulden är det även i år de direkta
överföringarna till företag och hushåll samt de offentliga investeringarna som
ökar snabbast, medan den offentliga konsumflonen växer i betydligt långsammare
takt. Till en del är den relativt snabba ökningen i transfereringsutgifterna
betingad av den hittillsvarande svaga industriella utvecklingen, såtillvida att
de arbetsmarknadspolitiska insatserna och det industripolitiska stödet, framför
allt för att täcka redan gjorda förluster i de. stafliga företagen, är
betydande. Det bör finnas förutsättningar att avsevärt dra ned dessa utgifter i
en kommande konjunkturuppgång, då behovet av stödinsatser minskar.

När
det gäller kreditpolitiken kan noteras att den internaflonella räntenivån
sedan snart ett år flllbaka visat en nedåtgående tendens. Det gäller inte minst
de för den internationella ränteutvecklingen så avgörande amerikanska
räntorna. En viktig förklaring flll det sjunkande ränteläget är att man i
åtskilliga länder fått ned inflationen betydligt. Detta innebär å andra sidan
att, trots en betydande nedgång i de nominella, räntorna, de reala räntorna i
mänga länder fortfarande är höga; det gäller såväl korta som länga räntor.

För
Sveriges del har den nedåtgående internationella ränteutvecklingen skapat ett
visst utrymme för att sänka den inhemska räntenivån. Till detta har också
bidragit det lugn som rått på valutamarknaden efter devalveringen i höstas. De
korta marknadsbestämda räntorna har visat en nedåtgående tendens efter
devalveringen, och räntan på statsskuldväxlarna har un-

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 24

der
denna period sjunkit med omkring tre procentenheter. I januari sänktes också
diskontot med en procentenhet, till 9%, och i april med ytterligare en halv
procentenhet till 8,5%. Den länga räntan har emellertid under denna period inte
gått ned lika mycket.

Den
inhemska ränteutvecklingen är naturligtvis starkt beroende av den
internationella utvecklingen. De fortsatt stora statliga anspråken på kreditmarknaden,
den i förhällande till våra viktigare konkurrentländer höga inhemska
inflationstakten samt det stora bytesbalansunderskottet bidrar dock flll att
den svenska räntan ligger påtagligt över räntenivån i för oss viktiga länder.

Finansieringen
av det statliga budgetunderskottet fortsätter att vara det allt överskuggande
problemet på den svenska kreditmarknaden. Under 1982 finansierades underskottet
i betydligt större utsträckning än tidigare utanför banksystemet, vilket bidrog
till att hålla nere likviditetsökningen i ekonomin. Detta möjliggjordes genom
en omfattande försäljning av statsskuldväxlar till företagen. Ursprungligen
var löpflden på dessa 6 resp. 12 månader, men sedan årsskiftet har också
18-mänaders statsskuldväxlar emitterats. Även för 1983 räknar jag med att
statsskuldväxlarna ger ett avsevärt bidrag till att finansiera
budgetunderskottet. En gynnsam vinstutveckling hos företagen i kombination med
en alltjämt relativt svag investeringsutveckling kommer att innebära ett
betydande sparandeöverskott i företagssektorn.

Alt
kraftigt öka volymen statsskuldväxlar skapar emellertid också problem. Då
deras löptid är relativt kort kan, i en uppgängsfas med ökad investeringsvilja
hos företagen, omsättningen av statsskuldväxlar hämmas och målet att hålla nere
räntorna försvåras. Detta pekar tydligt på de problem med utträngningseffekter
på kreditmarknaden, som stora budgetunderskott aktualiserar i en
konjunkturuppgång. Det kommer i ett sådant läge att bli svårt att förhindra att
höga räntor pä statspapper driver upp avkastningskravet på
industriinvesteringar till en sådan nivå, alt den erforderliga
investeringsuppgången blockeras.

Min
bedömning av hur den statliga upplåningen kommer att fördelas på olika
längivarkategorier under 1983 redovisas i tabell 5. Den alltjämt om-

Tabell
5 Finansiering av budgetunderskottet 1980-1983

Nettobelopp,
miljarder kr.

1980

1981

1982

1983

Banksektorn

17-27

Upplåning
utanför banksektorn

45-55

varav:
kapitalmarknadsinstitut

hushåll

övrigt

-3

20-30

Summa
Sverige

72-77

Utlandet

15-20

Totalt
(statens utgiftsöverskott)

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 25

fattande
finansieringen i bankerna innebär en icke oväsentlig ökning av likviditeten i
ekonomin. Bankernas ufläning flll allmänheten måste därför hällas tillbaka för
att likviditetsökningen skall kunna begränsas till vad som är förenligt med en
framgångsrik inflationsbekämpning. Kreditefterfrågan från såväl hushåll som
företag kan också väntas bli relativt svag under 1983. För hushållens del
verkar en ökad räntekänslighet flll följd av skattereformen återhållande på
kreditefterfrägan. Företagens behov av krediter torde också vara relaflvt
begränsat i en situation med kraftig vinstuppgäng och fortsatt jämförelsevis
svag investeringsutveckling. För bankernas totala övrigutlåning i svenska
kronor räknar jag med én ökningstakt pä 7-9%, beroende pä i vilken utsträckning
företagens länebehov täcks genom utlandsupplåning. Likviditetsökningen skulle
därmed kunna begränsas flll 10-12% för 1983.

Finansbolagens utlåning
ökade relativt kraftigt under 1982. För att förhindra en motsvarande expansion
i är har deras totala kreditgivning genom utlåningstak begränsats till 8% under
1983.

Avslutningsvis vill jag i
detta sammanhang nämna att en utredning med uppdrag att se över strukturen på
den svenska kreditmarknaden kommer att tillsättas inom kort. Frågan om
utländska banker i Sverige ingår i utredningsuppdraget.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 26

5
Sveriges ekonomi 1984 och 1985

Den
ekonomiska politiken har verkningar, som sträcker sig flera år fram i tiden.
Detta gäller exempelvis den devalvering som genomfördes i oktober 1982. Som
jag fldigare framhållit, brukar man räkna med att det tar tre är innan effekten
av en devalvering på export- och importvolymerna har visat sig någorlunda
fullständigt.

Jag
har fldigare i flera sammanhang redogjort för bakgmnden till devalveringen.
Den ekonomiska politik som inletts nödvändiggörs av att den inhemska
efterfrågan är större än den inhemska produktionen. Resurser måste därför föras
över från inhemsk användning till nettoexport, samtidigt som
resursutnyttjandet generellt sett måste höjas.

Effekten
av devalveringen är beroende av hur den följs upp i den ekonomiska politiken.
Devalveringar har prövats av många länder vid åtskilliga tillfällen. Ofta
misslyckas de till följd av att en ökad inflation successivt reducerat den
konkurrenskraftsförbättring som devalveringen initialt innebär. Det finns
emellertid också exempel på lyckade devalveringar, som gett bestående positiva
effekter under längre perioder. De båda svenska devalveringarna i början av
1930-talet resp. slutet av 1940-talet brukar nämnas som sådana.

Den ekonomiska politikens
långsiktiga karaktär och effekter gör att man bör se på dess resultat under en
period som sträcker sig över flera år. Som en bilaga till årets reviderade
finansplan har därför utarbetats kalkyler rörande den ekonomiska utvecklingen
under 1984 och 1985 (bilaga 1.2). -Dessa kalkyler anger olika utvecklingsvägar
för den svenska ekonomin under antagande om olika inflationstakt och avser att
belysa de samhällsekonomiska konsekvenserna på ett par års sikt av hög resp.
låg inflation.

Sådana
kalkyler är naturligtvis osäkra. De utgör ändå ett försök att åstadkomma en
konsistent bild av utvecklingen och antyder effekterna av en strategi för den
ekonomiska poliflken. Jag skall därför i det följande något kommentera de
närmaste årens utveckling mot bakgrund av nämnda kalkyler.

Internationell
bakgrund

Den
internationella utvecklingen i ett längre tidsperspektiv är naturligtvis
svårbedömd. Det finns för närvarande tecken på att den internationella
konjunkturen är pä väg uppåt. Hittills är tecknen på en konjunkturuppgång mera
tydliga endast i Förenta staterna. De fallande oljepriserna inger emellertid
vissa förhoppningar om en mer allmän uppgång i industriländerna.

Osäkerheten
är dock ännu stor om hur det fortsatta konjunkturförloppet kommer att gestaha
sig. En möjlighet är att återhämtningen håller i sig och

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 27

att
vi får ett par år av relativt snabb ökning av produktion och världshandel.
Tillväxten torde ändå bli lägre än vid tidigare konjunktumppgängar på grund av
svag efterfrågan för investeringsändamål och ojämnt fördelad tillväxt mellan
länderna. I Förenta staterna och Japan skulle tillväxten kunna bli god, medan
den för Västeuropas del torde bli relativt måttlig. De flesta europeiska länder
brottas med betydande strukturella obalanser, som sannolikt begränsar utrymmet
för en mer expansiv ekonomisk politik under flera år framöver. För vissa av de
oljeproducerande länderna och för u-länderna skulle en återhämtning i
industriländerna avsevärt lätta på de nuvarande finansiella problemen.

En
annan möjlighet är att konjunkturuppgången kommer av sig. En alltför snabb
uppgång i Förenta staterna - exempelvis flll följd av en mycket expansiv
finans- och penningpolitik - skulle relativt snart kunna leda till atl
inflationen åter tar fart och att den ekonomiska politiken därför stramas åt
kraftigt. Räntorna skulle åter stiga starkt. Vid en sådan ulveck-Hng kan den
nuvarande ökningen i produktion och världshandel snart förbytas i stagnation.

Det
är i dagens läge inte möjligt att avgöra hur den internationella konjunkturen
kommer att te sig de närmaste åren. Jag vill emellertid varna för att inteckna
de positiva effekterna av en mycket snabb återhämtning. Jag anser det därför
vara rimligt att, som i bilaga 1.2, låta de olika kalkylerna för den svenska
utvecklingen utgå frän en relativt försiktig bedömning av den internationella
konjunkturbilden.

Priser
och löner

De
kalkyler som återges i bilaga 1.2 visar betydelsen av att inflationen dämpas.
Prisstegringstakten i viktiga konkurrentländer har nu kommit ner till en
årstakt på 3-5%, vilket sätter oss under starkt tryck att bringa ned
inflationen även i Sverige.

Inflationsprocessen
är trögrörlig. Den bygger, som jag tidigare framhållit, i stor utsträckning på
förväntningar som vuxit fram under många år. Det talar för att det kommer att
krävas betydande ansträngningar för att fä ned inflationen de närmaste åren.
Inte minst de höga budgetunderskott, som uppstått de senaste åren och problemen
att finansiera dessa utan att likviditeten i ekonomin ökar för snabbt, bygger
under förväntningar om en fortsatt hög inflation.

Detta
vore dock en mycket olycklig utveckling för den svenska ekonomin. Som jag
tidigare framhållit måste nu det första steget i krispolitiken följas av ett
andra steg, där den mest väsentliga omedelbara uppgiften för den ekonomiska
politiken är att få ned inflationstakten. Endast därigenom kan näringslivets
expansion säkras och sysselsättningen förbättras.

Det
finns också tecken som tyder pä en växande medvetenhet om betydelsen av att få
ner inflationstakten. Likaså tyder mycket pä att den underliggande
inflationstakten i Sverige var på väg ned före devalveringen

Prop. 1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 28

1982. Denna medförde dock en oundviklig flllfällig
stegring av inflationen. Om vi lyckas med att snabbt driva ned denna, bör det
vara fullt möjligt att för 1984 och 1985 förverkliga en låg pris- och
löneökningstakt. Detta är också vad det andra steget i den ekonomisk-politiska
strategin syftar till.

Finansiell utveckling

Statens flnansiella läge är mycket ansträngt och kommer
att bli det även de närmaste åren. Budgetunderskottet beräknas i år bli ca 92
miljarder kr. I långtidsbudgeten (bilaga 1.3) beräknas budgetunderskottet
kalkylmässigt komma att öka till ca 120 miljarder kr. budgetåret 1987/88.
Skulle en sådan utveckling realiseras uppstår naturligtvis stora problem med
att flnansiera underskotten utan att i allt för hög grad likvidisera ekonomin.

Någon ökning av den statliga konsumtionen de närmaste åren
torde svårligen kunna realiseras. Tvärtom måste ett mycket stramt budgetarbete
bedrivas. Omprioriteringar och rationaliseringar ter sig nödvändiga. Inkomstförstärkningar
kan inte heller undvikas. Det bör emellertid observeras att effekter av några
sädana åtgärder inte är inlagda i de kalkyler som redovisas i bilagorna 1.2 och
1.3.

Även kommunernas flnansiella läge kommer att vara
ansträngt de närmaste två åren. De kalkyler som har genomförts av den
särskilda arbetsgruppen för kommunernas ekonomi (KEA) pekade på ett underskott
i flnansiellt sparande 1985 på i storleksordningen 15 miljarder kr., förutsatt
att 1983 års skatteunderlagsbegränsning fortsätter att gälla även 1984 och
1985. Beräkningarna byggde i övrigt på antaganden om bl. a. oförändrade
kommunala skattesatser, pris- och lönekostnadsstegringar på 7% per är och en
volymökning av den kommunala konsumtionen om 2% per år.

De
beräkningar som görs i bilaga 1.2 visar att kommunernas finansiella situation
är starkt beroende av pris- och löneökningstakterna. En reducering av dessa
skulle avsevärt förbättra kommunernas ekonomi och skapa ett större utrymme för
ökad kommunal konsumtion. En tillräckligt stor dämpning av pris- och
kostnadsstegringen skulle skapa utrymme för en årlig kommunal konsumtionsökning
med 2%. Med hänsyn till både behoven av utökad samhällsservice och det
besvärliga sysselsättningsläget är en sådan utveckling mycket önskvärd. Det
krävs emellertid en krafflg dämpning av kostnadsutvecklingen i den kommunala
sektorn för att en sådan konsumtionsökning skall kunna realiseras utan alltför
stora skattehöjningar. Vid en snabb inflationstakt är det tveksamt om ens en
oförändrad konsumtionsvolym kan upprätthällas.

öm inga nya beslut fattas rörande statens inkomster och
utgifter kommer, som jag redan nämnt, underskottet i statsbudgeten enhgt
långtidsbudgeten att öka de närmaste åren. Samtidigt kommer sannolikt
bytesbalansen att förbättras, vilket jag återkommer till senare. Spegelbilden
av detta är att den privata sektorns (och dä främst företagens) sparande ökar.
Det sker dels genom att lönsamheten förbättras, dels genom att det tar en viss
tid

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 29

innan investeringsaktiviteten ökar sä kraftigt atl den
svarar mot det ökade sparandet i företagen.

Utrikeshandel och bytesbalans

Devalveringen i oktober 1982 kommer att ge ett positivt
bidrag flll bytesbalansen under både 1984 och 1985. De sjunkande oljepriserna
bidrar också till en förbättring. Därutöver är efterfrågan och relativpriserna
de närmaste åren avgörande för bytesbalansens utveckling.

Vid en
snabb inhemsk inflation kommer försvagad konkurrenskraft och försämrade
relativpriser att dämpa exporten och höja importen. Den förbättring av
bytesbalansen 1984 som devalveringen leder till blir då temporär. De
relativprisförsämringar som inträffar 1984 och 1985 kommer oundvikligen att
försämra bytesbalansen kraftigt efter 1985. Därmed skulle problemen med
permanenta underskott i bytesbalansen kvarstå.

Vid en långsamt inhemsk inflation skulle det däremot vara
möjligt att förbättra bytesbalansen på ett sätt som är hållbart även i ett
längre perspektiv. De kalkyler som redovisas i bilaga 1.2 tyder på att den
konkurrenskraftsförbättring, som devalveringen har gett upphov till, skulle
kunna leda till långsiktig jämvikt i bytesbalansen 1985 eller något år
därefter, om den åtföljs av måttfulla pris- och kostnadsökningar.

I detta sammanhang bör räntorna på utlandslånen
uppmärksammas. I långtidsbudgeten för perioden 1983/84-1987/88 visas hur den
genomsnittliga reala räntesatsen på statens utlandslån (inkl. realiserade
kursförluster) kommer att uppgå till ca 10% de närmaste åren med de antaganden
som görs. Den höga realräntan är en följd av devalveringarna av den svenska
kronan och av dollarkursens uppgång. Beräkningen visar också på de problem som
är förknippade med en omfattande statlig upplåning och speciellt en omfattande
upplåning i uflandet. Kostnaderna för en sådan upplåning riskerar att bli
mycket stora, om inte inflationen kan hållas nere på en så låg nivå att det
blir möjligt att bibehålla den nuvarande konkurrenskraften.

Produktion och sysselsättning

Sysselsättningen är den ekonomiska politikens viktigaste
fråga. Regeringens politik är inriktad pä att återge näringslivet en sådan
expansionskraft att sysselsättningen tryggas även långsiktigt.
Kapacitetsutnyttjandet är emellertid fortfarande lågt, vilket gör att det tar
viss tid innan effekterna av en ökad produktion visar sig i ett förbättrat
arbetsmarknadsläge.

De närmaste åren kommer exporten att öka relativt
kraftigt, och importen kommer att visa en dämpad utveckling. Särskilt gäller
detta om inflationstakten minskas kraftigt. Denna utveckling av utrikeshandeln
kommer att ge ett positivt bidrag till produktionen.

Det räcker emellertid inte med detta bidrag frän den
utländska efterfrågan för att åstadkomma en produktionsutveckling, som är
tillräckligt stark

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 30

för
att öka sysselsättningen i näringslivet. Det krävs även en viss tillväxt av den
inhemska efterfrågan.

Det
måste emellertid samtidigt understrykas au möjligheterna att åstadkomma en
sådan kommer att vara beroende av hur framgångsrik inflationsbekämpningen
blir. Bara vid en kraftigt dämpad inflationstakt skapas utrymme för stigande
reallöner och en viss, ehuru måttlig, ökning av den privata konsumtionen,
samtidigt som konkurrenskraften bibehålls och bytesbalansen förbättras. Även
den offentliga konsumtionens och investeringarnas tillväxt de närmaste åren
kommer att vara beroende av att inflationen dämpas, öm det inte visar sig
möjligt att pressa ned inflationen tillräckligt långt, kan ökande underskott
tvinga fram en mer restriktiv inriktning av den ekonomiska politiken.

Vid
en fortsatt hög inflation kommer således varken näringslivet eller den
offentliga sektorn att kunna öka sin sysselsättning. Arbetslösheten skulle då
troligen fortsätta att stiga även med omfattande arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. En dämpning av inflationen skulle emellertid innebära en betydligt
bättre situation när det gäller sysselsättningen. Beräkningarna i bilaga 1.2
tyder på att det krävs en radikal nedgång i inflationstakten för att uppnå en
påtaglig förbättring av sysselsättningsläget och dämpning av arbetslösheten. En
kraftfull bekämpning av inflationen måste därför vara en huvuduppgift för den
ekonomiska politiken de närmaste åren.

Slutsats

De
slutsatser man kan dra av denna genomgång av olika tendenser i den svenska
ekonomin de närmaste åren är i huvudsak följande.

Även
om konjunkturen nu tycks ha vänt uppåt både internationellt och i Sverige,
kommer det att ta något år innan de positiva effekterna av denna uppgång visar
sig i ett förbättrat sysselsättningsläge. Under en övergångsperiod är det
därför nödvändigt med mycket stora arbelsmarknadspolitiska insatser för att
dämpa den höga arbetslösheten.

Inflationens
fortsatta utveckling kommer att vara helt avgörande för möjligheterna att
åstadkomma en bättre balans i den svenska ekonomin. Endast en kraftig nedgång i
inflationstakten kan bygga under den expansion i näringslivet som krävs för
att varaktigt förbättra sysselsättningsläget. Kommunernas möjligheteratt
tillgodose behoven av utökad samhällsservice och bidra till att förbättra
sysselsättningsläget kommer också att vara starkt avhängiga pris- och kostnadsutvecklingen.

Bytesbalansen
kommer troligen att förbättras påtagligt 1984. Hur stor förbättringen blir är
beroende av bl. a. den inhemska efterfrågans utveckling. Kalkylerna i bilaga
1.2 tyder pä att framgångarna i försöken att dämpa inflationen är helt avgörande
för huruvida förbättringen blir endast temporär eller långsiktigt hållbar.
Skulle prisstegringarna fortsätta på en hög nivå, kommer oundvikligen negativa
effekter på bytesbalansen att uppstå de närmaste åren och de tidigare problemen
med permanenta stora underskott kvarstå olösta.

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 31

6
Inriktningen av den ekonomiska politiken

6.1
Politik för full sysselsättning

De
viktigaste målen för den ekonomiska politiken är: full sysselsättning, stabilt
penningvärde, hög ekonomisk tillväxt, jämn fördelning av levnadsstandarden,
regional balans samt balans i utrikesbetalningarna. Den fulla sysselsättningen
är den ekonomiska politikens viktigaste mål. Det är till stor del genom
människors vilja till arbete som de produktiva resurser skapas, vilka kan ge
alla medborgare en rikare tillvaro. Samtidigt är det i hög grad genom arbetet
som människorna känner att de har en meningsfull uppgift att fullgöra i
samhällsbyggandet, och att deras insatser efterfrågas och värdesätts. Inte
minst gäller detta för de unga människor, som söker sig ut på arbetsmarknaden.
Dessutom är full sysselsättning ett av de allra viktigaste medlen att utjämna
standardskillnader.

Därför
måste den ekonomiska poliflken inriktas på att nä full sysselsättning. Den
omläggning av politiken som genomfördes i höstas är en mobilisering för detta
mål.

Det
faktum att den fulla sysselsättningens politik satts i första rummet innebär
emellertid inte att vi omedelbart kan registrera alt sysselsättningen ökar pä
den reguljära arbetsmarknaden. Det kommer att ta tid innan de positiva
effekterna pä sysselsättningen kan avläsas i form av en ökad nettoefterfrågan
på arbetskraft. Sysselsättningsutvecklingen i industrisektorn är fortfarande
nedåtriktad, även om vissa ljuspunkter i form av ökad orderingång och ökad
produktion kan noteras under början av 1983. Kapacitetsutnyttjandet i många
företag ligger på en mycket låg nivå, varför produktionen kan öka avsevärt
innan efterfrågan på arbetskraft pä nytt börjar öka mera påtagligt.

På kort sikt är det därför
nödvändigt att öka de arbetsmarknadspolitiska insatserna. Så har också skett.
De insatser som gjorts sedan hösten 1982 är de mest omfattande som någonsin
vidtagits. I den s. k. krisplanen i november i Qol föreslogs och bifölls
senare av riksdagen arbetsmarknadspolitiska åtgärder och ett omfattande
investeringsprogram om sammantaget 7 miljarder kr. Antalet personer som är
sysselsatta i olika former av arbetsmarknadspolitiska åtgärder är f.n.
rekordstort. I mars sysselsattes 75000 personer i beredskapsarbeten, vilket var
drygt 22000 fler än vid motsvarande tid i fjol. Närmare 44000 personer gick pä
olika former av arbetsmarknadsutbildning.

I
budgetpropositionen i januari i år föreslogs fortsatta, mycket omfattande
arbetsmarknadspolitiska insatser. För nästkommande budgetår föreslogs närmare
15 miljarder kr. för sysselsättningspolitiska åtgärder. För beredskapsarbeten
beräknas medel för 7,7 miljoner sysselsättningsdagar.
Arbetsmarknadsutbildningen tillförs medel för 120000 deltagare.

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 32

I
böljan av mars beslutade regeringen att arbetsmarknadsstyrelsen får fördela
ytterligare 125 milj. kr. till beredskapsarbeten och 20 milj. kr. till
ungdomsplatser. Samtidigt höjdes ramen för kommunal vuxenutbildning till kurser
för arbetslösa med 30 milj. kr. Åtgärderna riktas främst mot unga arbetslösa
och beräknas ge ca 5000 platser i beredskapsjobb fram till sommaren och nästan
2000 ungdomsplatser i sex månader.

Nu
bör föreslås ytterligare arbetsmarknadspolitiska insatser. Medel för ökad
omfattning av beredskapsarbeten bör anvisas, bl. a. för all under hösten
motverka den ökning av arbetslösheten som dä normalt uppträder. För hela året
bör arbetsmarknadsstyrelsen tillföras medel för närmare 10 miljoner
sysselsättningsdagar till en kostnad av 1 000 milj. kr. utöver vad som
föreslogs i budgetpropositionen.

Särskilda
insatser bör sättas in mot ungdomsarbetslösheten, inte minst på
utbildningsområdet. Ramen för kommunal vuxenutbildning till arbetslösa bör
höjas, och särskilda medel anslås för att öka antalet platser på vissa
yrkesinriktade kurser i gymnasieskolan. Vidare bör särskilda åtgärder vidtas
för att anskaffa ytterligare ungdomsplatser. Statsrådet Göransson kommer senare
denna dag att redovisa dessa förslag.

Som
jag tidigare framhållit kommer arbetsmarknadsläget under 1983 att vara svagt,
även om en förbättring sannolikt kommer att bli märkbar under loppet av året.
Vid bedömningen av den för våra förhållanden fortsatt höga arbetslösheten under
1983 bör emellertid vissa omständigheter beaktas.

Först
och främst övertog regeringen ansvaret för ekonomin i ett läge där den tidigare
förda politiken hade skapat en starkt negativ trend för sysselsättningen på
den ordinarie arbetsmarknaden. En äriig ökning av arbetskraftsutbudet pä i
storleksordningen 20000 personer möttes av en sjunkande efterfrågan pä
arbetskraft.

Sedan
regeringsskiftet har mycket omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärder satts
in och ytterligare betydande insatser föreslås nu. Dessa bereder de
arbetssökande sysselsättning, men kan inte i sig påverka
ar-betskraftsefterfrägan på den reguljära arbetsmarknaden. Den bestäms av den
allmänna ekonomiska utvecklingen i landet. För att påverka denna har regeringen
utformat en sammanhållen ekonomisk politik för att öka tillväxten och därmed
sysselsättningen. Denna politik, som inleddes med devalveringen i oktober, har
redan haft positiva effekter, men dess genomslag på arbetskraftsefterfrågan
sker med fördröjning.

Även
en del av de åtgärder som sattes in omedelbart efter valet, exempelvis
investeringsprogrammet, får genomslag på arbetsmarknaden först med en viss
eftersläpning.

Arbetsmarknadsläget
påverkas vidare av att kommunernas finansiella ställning försvagats till följd
av de senaste årens stagnation i tillväxten och snabba inflation. Det
försämrade finansiella läget har medfört att kommunerna nu ökar sin konsumtion
och därmed arbetskraftsefterfrågan i långsammare takt än förut.

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 33

Teoretiskt
skulle den inhemska efterfrågan — exempelvis den privata konsumtionen - kunna
stimuleras pä kort sikt för att öka efterfrågan på arbetskraft. En dylik
politik skulle emellertid - vilket inte minst stöds av erfarenheterna efter
tidigare devalveringar - vara ineffektiv, eftersom en betydande del av
efterfrågan omedelbart skulle läcka ut i form av import och försämra
utrikesbalansen. På längre sikt skulle den omintetgöra syftet med
devalveringen, nämligen att permanent stärka den svenska industrins
konkurrenskraft och omfördela resurserna till den konkurrensutsatta sektorn.
Därmed skulle det bli svårare och ta längre tid att uppnå det övergripande
målet att trygga en varaktigt full sysselsättning.

I
den konjunkturfas vi nu befinner oss bör arbetsmarknadspolitiken ges en sådan
inriktning att den nödvändiga omstmktureringen i ekonomin underlättas. I en
uppåtgående konjunktur måste vi mer än fldigare hjälpa människorna att söka sig
från arbetslöshet och beredskapsarbeten till varaktiga jobb i de företag och
branscher som expanderar. Detta kräver en ökad geografisk och yrkesmässig
rörlighet. Del är samhällets uppgift all underlätta denna omställning.

Även
om någon omfattande ökning av industrisysselsättningen knappast torde äga mm
under den närmaste tiden, kommer en betydande ersättningsrekrytering att
behöva göras. Vissa industrigrenar, som kan väntas växa mycket snabbt, kommer
att ha behov av arbetskraft, särskilt högt yrkesutbildad sådan. Det är
betydelsefullt för hela den ekonomisk-politiska strategin att den expansion
inom industrin som kan väntas inte bromsas till följd av rekryteringsproblem.
Av erfarenhet vet vi att en uppgång i konjunkturen snabbt kan leda till
flaskhalsproblem när det gäller vissa yrkeskategorier. Det är därför viktigt
att stimulera en positiv attityd till industriarbete bland de arbetssökande och
till utbildning för industriyrken bland ungdomen. Det är också väsentligt att
sflmulera industrin att i god tid utbilda för kommande behov och tidigarelägga rekrytering,
sä att arbetskraften finns på plats när den ökade orderingången ger effekt på
sysselsättningen.

Mot
denna bakgrund bör regeringen föreslå att en kampanj igångsätts för att få
industrin att tidigarelägga ett kommande rekryteringsbehov till hösten 1983
och för att rikta de arbetssökandes intresse mot industriarbeten. Särskilda
ansträngningar bör i det sammanhanget göras för att öka intresset och
möjligheterna hos kvinnliga arbetssökanden att arbeta inom industrisektorn.
Vidare bör regeringen föreslå att ramen för arbetsmarknadsutbildning vidgas
ytterligare, från 120000 deltagare som föreslogs i budgetpropositionen till
125000 deltagare under året. Genom omprioriteringar kan härigenom 10000 platser
ställas till förfogande för vidareutbildning av redan anställda inom industrin,
med syfte att undvika flaskhalsproblem.

Chefen
för arbetsmarknadsdepartementet kommer senare i dag att närmare redovisa dessa
förslag. Hon kommer också att presentera förslag om hur kommunernas
sysselsättning skall kunna främjas. Bakgrunden är atl 3 Riksdagen 1982183. I suml. Nr
150. Bilaga I

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 34

behovet av beredskapsarbeten kommer att vara mycket stort,
samtidigt som nuvarande höga nivå på beredskapsarbeten inneburit svårigheter
att på ett effektivt sätt ta hand om beredskapsarbetarna och kritik mot att
beredskapsarbelarna ersätter ordinarie personal inom den kommunala
verksamheten.

Det finns
därför anledning föreslå att i stället för ytterligare medel till beredskapsarbeten
ge kommunerna ett rekryteringsstöd för att tidigarelägga rekrytering till
fasta anställningar. Stödet bör inriktas på de socialpolitiskt prioriterade
områdena. Något hinder för att stödja arbeten inom andra verksamhetsområden bör
dock inte finnas. Regeringen bör föreslå att medel om 300 milj. kr. anvisas för
att under nästa budgetär pä detta sätt skapa nya fasta arbeten i kommuner och
landsting. Kommunerna skall efter stödperiodens slut själva ta det ekonomiska
ansvaret för de nyrekry-terade.

Avgörande
för sysselsättningsutvecklingen i ett längre perspektiv är ekonomins
funktionsduglighet och konkurrenskraft. Den omläggning av politiken som
inleddes med den kraftiga devalveringen i oktober i Qol syftar, som jag
tidigare framhållit, till ätt långsiktigt värna sysselsättningen. Endast genom
att bryta den nedåtgående trenden i industrisektorn möjliggörs pä sikt en
balanserad ekonomisk tillväxt. För ett litet land som Sverige med en stor
utrikeshandel är det nödvändigt att vi förmår att hålla pris- och
kostnadsutvecklingen i schack. Detta kräver en fast och konsekvent
antiinflationspolitik. Som framgått av de treårskalkyler jag redovisat
tidigare, måste - om sysselsättningen skall kunna värnas — ambitionsnivån
därvidlag sättas mycket högt.

De avtal
som hittills i år träffats på den svenska arbetsmarknaden ger hyggliga
förutsättningar för att bevara den konkurrenskraftsförbättring som
devalveringen gett. Speciellt värdefullt är det att avtalen inte innehåller
olika typer av priskompensationsklausuler, som bygger in inflationen i
samhällsekonomin. Under kommande år räcker det emellertid inte med att de avtal
senliga lönehöjningarna blir måttliga. Det är av avgörande betydelse att även
de totala lönekostnadsökningarna hålls pä en låg nivå.

Vidare är del inte bara i den konkurrensutsatta sektorn
som pris- och kostnadstrycket måste hållas nere, om vi skall klara
sysselsättningen. Sambandet mellan lönekostnadsökning och
sysselsättningsutveckling är naturligtvis lika giltigt i de från utländsk
konkurrens skyddade näringslivssektorerna och inom den offentliga sektorn.

Den snabba
kommunala expansionen under 1970-talet möjliggjordes genom kraftiga höjningar
av kommunalskatterna och höjningar av statsbidragen till kommunerna. Det finns
fortfarande stora behov inom främst barn-och äldreomsorg, vilka motiverar en
fortsatt kommunal expansion. De finansiella problem för den kommunala sektorn
som avtecknar sig under de närmaste åren sätter emellertid en gräns för hur
snabb denna expansion kan bli. Det kommer inte att vara möjligt att höja
kommunalskatterna i

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 35

samma
utsträckning som tidigare, eftersom detta skulle medföra att de realt
disponibla inkomsterna minskade kraftigt. Det kommer med hänsyn till det ytterligt
ansträngda statsfinansiella läget inte heller att vara möjligt att öka
statsbidragen till kommunerna sä som tidigare skett.

Jag
kommer senare att behandla kommunernas situation mer i detalj. Jag vill dock
redan nu framhålla att i detta läge, och utifrån det faktum att den kommunala
konsumtionen till ca 75% utgörs av löner, är det utomordentligt angeläget att
lönekostnadsökningarna blir låga. Ju längre man når pä denna väg, desto fler
blir de personer som kan finna sysselsättning i den offenfliga sektorn.

I
detta sammanhang vill jag understryka att åtgärden att finansiera
skatteomläggningen under 1984 med hjälp av energiskatter i stället för
arbetsgivaravgiftshöjningar är betydelsefull för att fä ned kommunernas
kostnader och möjliggöra en ökad kommunal sysselsättning.

6.2
Kamp mot inflationen

Kännetecknande
för det senaste årtiondets ekonomiska utveckling har, som framgår av tabell 6,
varit att inflationen varit hög och tillväxten låg. I jämförelse med de
föregående tvä decennierna uppvisade 1970-talet en ekonomisk tillväxt som var
mindre än hälften så snabb och en inflationstakt som var l/j gånger sä hög.

Inflationens
orsaker

Orsakerna
bakom denna acceleration av inflationen är flera och går tillbaka på såväl
strukturella som konjunkturella faktorer i väridsekonomin och den svenska
ekonomin. Emellertid brukar fem huvudsakliga källor flll inflaflonsprocessen
urskiljas: o de inhemska kostnadsökningarna,

o
flaskhalsar i produktionen samt stelheter på olika marknader, o förväntningar
om fortsatt inflation, o budgetunderskottets inflationsdrivande effekter, o den
importerade inflationen, dvs. det bidrag flll inflationen som följer av

höjningar
i importpriserna.

Tabell
6 BNP nominellt, realt och inflationen 1953-1981

Åriig
genomsnittlig procentuell förändring

BNP nominellt

BNP i volym

Inflationstakt'

1953-1972 7,7 1973-1981 12,3

3,8 1,6

3.8 10,5

' Mätt som BNP-deflatorn. Källa: Statistiska
centralbyrån.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 36

Den inhemska inflationsprocessen drevs under tidigare
decennier i huvudsak fram från efterfrågesidan. Sedan mitten av 1970-talet har
detta inte gällt i någon större utsträckning, eftersom efterfrågan varit klart
lägre än den tillgängliga kapaciteten. I stället är det andra företeelser pä
kostnadssidan som bestämt utvecklingen: en snabbare löne- och prisspiral,
olika typer av indexering av löneutvecklingen, strävanden att fä kompensation
för höjda skatter samt höjda kostnader till följd av sjunkande produktivitet i
samband med att kapacitetsutnyttjandet sänkts.

Erfarenheten visar att ett inflationsförlopp kan sättas
igång även vid ett förhållandevis lågt kapacitetsutnyttjande genom att det Unns
flaskhalsar i produktionen och genom bristande flexibilitet på olika marknader,
framför allt arbets-, kapital- och råvarumarknaderna. Sä har t. ex. under
1970-talet, trots det långsiktigt sjunkande kapacitetsutnyttjandet, bristen på
yrkesarbetare inom industrin snabbt blivit ett akut problem vid konjunkturuppgångar,
och i vissa branscher har bristen på yrkesarbetare varit praktiskt laget
konstant, trots det låga kapacitetsutnyttjandet. Problemen med råvaruförsörjningen
till skogsindustrin är ett annat välkänt exempel på restriktioner på ekonomins
utbudssida.

Vidare måste förväntningarnas betydelse för
inflationsdynamiken poängteras. Ju mer förväntningar om framtida inflation
byggs in i pris- och lönesättningen, desto svårare blir det att bryta sig ur
pris- och löneskruven. Inte minst gäller detta om den förstärks via
indexbindningar och kompensationsklausuler.

I Sverige har vi nu genomlevt närmare ett decennium med en
genomsnittlig prisstegringstakt om 10% per år. Detta torde innebära, att
förväntningar om en fortsatt hög inflationstakt numera är fast etablerade, och
att deutgör en avgörande faktor bakom den inhemskt genererade inflationen.
Detta innebär i sin tur, att det är nödvändigt att bryta inflationsförväntningarna
om vi under det närmaste året skall kunna driva ned inflationstakten. Detta
ställer starka krav på en fast och förtroendeingivande ekonomisk politik.

Budgetunderskottens inverkan på inflationen är av mer
indirekt natur. Det är inte budgetunderskottet som sådant, utan möjligheterna
och sättet att flnansiera det som påverkar inflationstakten. Finansieringen av
budgetunderskottet sker på tre sätt - i banksystemet, hos allmänheten och i
utlandet. Finansieringen i banksystemet (inkl. riksbanken) leder till en ökning
av likviditeten i ekonomin och därmed åtföljande valutautflöde eller
inflationstryck. Detta kan motverkas genom att riksbanken minskar bankernas
utlåningsmöjligheter. En sådan politik är emellertid förknippad med påtagliga
olägenheter, då kreditgivningen förskjuts frän bankerna till den s. k. grå
marknaden.

Ökad upplåning hos allmänheten leder till att räntenivån
höjs utöver vad som annars skulle ha varit fallet. 1 länder som
Förbundsrepubliken Tyskland och Japan, som traditionellt har ett högt
hushållssparande, är det

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 37

möjligt
att med hjälp av detta finansiera ett betydande offentligt budgetunderskott
och ändå upprätthålla låga räntor och god prisstabilitet. 1 vårt land, med det
f. n. mycket låga hushällssparandet, är läget helt annorlunda.

Möjligheterna att bedriva
en självständig räntepolitik bestäms också av ekonomins yttre jämvikt.
Utvecklingen i Sverige under 1970-talets första hälft är därvid belysande. Dä
den offentliga sektorn registrerade betydande finansiella överskott och
konkurrenskraften var god, kunde den svenska räntenivån tidvis hållas flera
procentenheter lägre än den internationella. I takt med de ökande budget- och
bytesbalansunderskotten har den svenska räntenivån pressats upp och ligger nu
klart över den internationella nivån. I den mån räntenivån inte sätts
tillräckligt högt riskerar stora budgetunderskott att resultera i ett
valutautflöde som utsätter växelkursen för påfrestningar. Sedan 1976 har den
svenska kronan devalverats fem gånger, vilket i sin tur har höjt den inhemska
prisnivån och därigenom förstärkt löne- och prisspiralen.

Den
importerade inflationen har under 1970-talet varit avsevärt högre än under
tidigare decennnier. Särskilt påtagliga var de internationella inflationsimpulserna
i samband med oljeprishöjningarna 1973-1974 och 1979-1980. Enligt
konjunkturinstitutets beräkningar har den importerade inflationen direkt
bidragit med mellan 1/3 och 1/4 av den totala inflationen i den svenska
ekonomin. Denna kalkyl belyser emellertid de grundläggande sambanden mindre
väl, eftersom den utgår från den faktiska växelkursutvecklingen. Vid en mera
framgångsrik bekämpning av den inhemskt genererade inflationen, hade det varit
möjligt att genom en aktiv växelkurspolitik i högre grad skydda sig frän
omvärldens inflation. Även om den internationella inflationen således är en viktig
drivkraft i inflationsprocessen, är den därför inte något avgörande hinder för
att uppnå en avsevärt lägre inflationstakt än den som kännetecknat den svenska
ekonomin. Länder som Förbundsrepubliken Tyskland, Österrike, Schweiz och Japan
har lyckats hålla en avsevärt lägre inflationstakt, trots att de i lika hög
grad som Sverige påverkats av den internationella utvecklingen.

Inflationens
negativa följder för ekonomin är omfattande. I en liten öppen ekonomi som
Sveriges är en hög inflationstakt först och främst ett direkt , hot mot
sysselsättningen, genom att den leder till att den konkurrensutsatta sektorn
förlorar i konkurrenskraft. Detta medför i sin tur lägre export och högre
import, samt lägre produktion, sysselsättning och investeringar i den privata
delen av ekonomin. Utvecklingen av skatteunderlaget försvagas, varigenom
sysselsättningen hotas även inom den offentliga sektorn.

Även
i det fall inflationen hos våra viktigaste konkurrenter skulle vara lika hög
som i Sverige, missgynnar den på olika sätt produktion och sysselsättning. En
högre inflation brukar nämligen också vara förknippad med större variationer i
inflationstakten, vilket skapar ökad osäkerhet vid ekonomiskt beslutsfattande.
Detta ökar i sin tur företagens avkastnings-

Prop. 1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 38

krav vid investeringar och minskar därmed deras
investeringsbenägenhet. En lägre investeringsnivå i dag leder till lägre
produktion och inkomster i framtiden, med åtföljande risk för ökad
arbetslöshet.

Åtgärder mot inflationen

I likhet med orsakerna bakom inflationen kan åtgärderna
för att bekämpa den indelas i fem kategorier: o en lägre kostnadsutveckling,

o åtgärder för att bryta upp flaskhalsar i produkflonen
och öka flexibiliteten på olika marknader,

o åtgärder för att bryta förväntningarna om fortsatt hög
inflation, o en stram budgetpolitik,

o åtgärder för att begränsa den internationella
inflationens genomslag i den svenska ekonomin.

1. När det
gäller den inhemska inflationsprocessen har betydelsefulla steg i riktning mot
en lägre inflationstakt tagits i årets avtalsrörelse. Visserligen kommer den
totala lönekostnadsökningen 1983 att uppgå till ca 9,5 %. Härav svarar
emellertid löneökningarna frän den senaste tidens avtalsuppgörelser endast för
en knapp fjärdedel. Resten av lönekostnadsökningen hänför sig till s. k.
överhäng till följd av tidigare års avtal, förväntad löneglidning och höjda
arbetsgivaravgifter, främst för att finansiera skatteomläggningen. Avtalen
innebär att lönekostnaderna under 1984 i avsevärt lägre omfattning än under
tidigare år kommer att belastas av s. k. överhäng. Viktigt, utifrån målet att
bryta upp löne- och prisspiralen, är likaså att man i avtalen eliminerat
tidigare indexeringar av lönerna med hänsyn till prisutvecklingen.

Det gäller nu att fortsätta på den inslagna vägen och
ytterligare hålla tillbaka kostnadsökningen under kommande år. Finansieringen
av skattereformens andra steg - som gäller 1984 - kan i detta sammanhang spela
en betydelsefull roll. I den överenskommelse som slöts 1981.mellan socialdemokraterna
och den dåvarande mittenregeringen sades att inkomstskattesänkningen skulle
finansieras med höjda arbetsgivaravgifter eller genom att införa en
produktionsfaktorskatt. För 1984 skulle detta innebära en lönekostnadsstegring
med åtminstone 1,5%, vilket antingen skulle medföra att de totala
lönekostnaderna drevs upp eller att utrymmet för avtalsen-liga löneökningar
inskränktes kraftigt.

Mot denna bakgrund bör det andra steget i skattereformen i
stället finansieras genom att energiskatterna höjs. Regeringen föreslår således
att bensinskatten höjs med 30 öre per liter, att skatten på eldningsolja höjs
med 120 kr. per m\ samt att elskatten höjs med 1,2 öre per kWh. Även
kilometerskatten bör höjas. Helårseffekterna av detta blir en budgetförstärkning
med ca 3,5 miljarder kr. Genom att energiskattehöjningarna föreslås bli
genomförda redan den I juli 1983, blir det möjligt att finansiera även de
arbetsmarknadspolitiska insatser jag tidigare redovisat.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 39

Genom
denna ändrade finansiering av skattereformen 1984 uppnås flera fördelar. Det
blir lättare att hålla tillbaka de totala arbetskostnadsökningarna. Det
tillgängliga löneutrymmet kan till stor del reserveras för förhandlingar
mellan arbetsmarknadens parter, så att det blir möjligt att uppnå en
fördelningspolitiskt acceptabel profil i de kommande löneavtalen. Det finns
också, mot bakgrund av de fallande internationella oljepriserna, starka
energipolitiska skäl till att genom höjda energiskatter fortsätta att stimulera
oljeersättning och energisparande och härigenom göra vårt land mindre sårbart
för framtida oljeprishöjningar. Även av bytesbalansskäl är de föreslagna
skattehöjningarna väl motiverade.

Genom
att skattereformens andra steg finansieras med höjda energiskatter i stället
för att med höjda arbetsgivaravgifter undviks att finansieringskostnaden
ensidigt belastar löntagarna och egenföretagarna. För kommunerna och
landstingen innebär den ändrade finansieringen en avsevärd lättnad, och
förbättrar deras möjligheter till en viss expansion och sysselsättningsökning
även 1984.

En
inflationsdrivande kostnadsstegring kan också sättas igång av snabbt stigande
vinster i näringslivet. Av erfarenhet vet vi att dylika tenderar att föra med
sig omfattande löneglidning, vilken genom följsamhetsklausuler och
kompensationskrav kan sprida sig genom ekonomin. Det flnns därför goda skäl
till att även 1984 fortsätta med de obligatoriska investeringsfondsavsättningar
som riksdagen fattade beslut om för 1983.

2.
Priser och kostnader kan, även vid ett förhållandevis lågt kapacitetsutnyttjande,
pressas upp av förekomsten av flaskhalsar i produktionen och genom en bristande
flexibilitet på olika marknader. Jag har tidigare berört några av de åtgärder
regeringen vidtar för att begränsa dessa effekter. Särskilda åtgärder föreslås
i syfte att få industrin att tidigarelägga ersättnings- och nyrekrytering av i
första hand yrkesarbetare inför en kommande konjunkturuppgång, och utökat stöd
föresläs åt bristyrkesutbildningen och till att utvidga möjligheten till
utbildning inom företagen.

Även
råvarumarknaderna bör uppmärksammas i detta sammanhang. Av särskilt stor
betydelse är att en tillräckligt omfattande skogsavverkning kommer till stånd,
sä att skogsindustrins rävarubehov kan säkerställas. Regeringen bör återkomma
med ytterligare förslag i den frågan.

Genom
devalveringen har också förutsättningar skapats för en bättre fungerande
marknad för riskkapitalet. Detta avspeglas bl. a. i en starkt ökande volym vad
gäller nyemissioner. De börsnoterade företagen har hittills i år aviserat
nyemissioner pä ca 5 miljarder kr. Detta skapar i sin tur fömtsättningar för
ökade nyinvesteringar och nyanställningar samt för en modernisering av
näringslivet. Inom regeringskansliet utreds nu bl. a. hur

Prop. 1982/83:150 , Bilaga 1 Reviderad Finansplan 40

ett tillräckligt omfattande utbud av riskvilligt kapital
skall kunna säkerställas, såväl i individuella som i kollektiva former.
Regeringen bör senare i år återkomma med förslag till åtgärder på detta område.

Som jag tidigare framhållit bör regeringen föreslå en
omläggning av företagsbeskattningen. Förslaget, som skall remissbehandlas,
berör dels skattesatsen för aktiebolag, dels utrymmet för lagernedskrivning.

Den svenska bolagsskatten är utformad som en inkomstskatt
(nettovinstskatt) men kan i realiteten betecknas som en produktionsfaktorskatt
på bolagens egna kapital. Aktiebolag erlägger statlig inkomstskatt med 40% och
kommunal inkomstskatt med omkring 30% av sina beskattningsbara inkomster.
Sedan hänsyn tagits till att kommunalskatten är avdragsgill vid den statliga
taxeringen blir den nominella skattesatsen omkring 58%. Den del av bolagens
verkliga vinst som erläggs i skatt är emellertid betydligt mindre än 58% av
vinsten. Enligt utförda beräkningar är det faktiska skatteuttaget i genomsnitt
endast 10-20%. Denna beskattning av det egna kapitalet kan jämföras med
beskattningen av produktionsfaktorn arbete, dvs. arbetsgivaravgifterna. Dessa
uppgår f.n. till drygt 35% av lönekostnaderna. Även om ATP-avgiften och en del
av sjukförsäkringsavgiften närmast utgör försäkringspremier och inte skatter,
kan det med visst fog hävdas att produktionsfaktorn arbete f. n. beskattas
hårdare än produktionsfaktorn kapital.

Att den
genomsnittliga bolagsskattesatsen i verkligheten är så låg som 10-20% hänger
samman med att bolagen kan skjuta upp eller helt undgå beskattningen för en
stor del av sin verkliga vinst. Marginalskatten, dvs. den skatt som är av
intresse vid bedömningen av en tilltänkt investeringslönsamhet, överensstämmer
emellertid normalt med den formella skattesatsen, 58%. En så hög skattesats
ställer mycket stora krav på avkastningen hos ett planerat projekt. Den höga
skattesatsen utgör således ett hinder mot nyinvesteringar, samtidigt som den
låga genomsnittliga skattesatsen leder till låga skatteintäkter för det
allmänna och till att produktionsfaktorn kapital gynnas på arbetskraftens
bekostnad.

Vad jag nu
har anfört leder till slutsatsen att den nominella skattesatsen bör sänkas
dock, utan att det effektiva skatteuttaget sänks. Jag avser därför att senare i
år föreslå att den statliga bolagsskattesatsen sänks frän 40% till den nivå som
i dag gäller för flertalet ekonomiska föreningar, dvs. till 32%. Jag anser
vidare att utrymmet för lagernedskrivning bör begränsas från nuvarande 60%
till 50% av lagrets värde. Möjligheten till löneba-serad reservering
(resultatutjämningsfond) bör dock kvarstå oförändrad.

Genom de förslag, som nu aviseras, tillgodoses i viss
utsträckning de önskemål om en mer rättvis beskattning som framförts i
anslutning till diskussionen om att införa en allmän produktionsfaktorskatt
(proms). Minskningen av lagerreserverna och sänkningen av bolagsskatten torde
vidare underlätta möjligheterna att slussa riskkapital från ett företag till
ett annat. Risken för inläsning av vinstmedel i företag med dåliga framtidsutsikter
minskar således.

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 41

I
detta sammanhang vill jag också nämna att regeringen nyligen har påbörjat en
översyn av företagsbeskattningen bl. a. i syfte att stimulera till ökad
rörlighet för riskkapitalet mellan olika företag och branscher.

Jag
vill slutligen framhålla, att regeringen inte avser att föreslå någon
förlängning av det särskilda investeringsavdraget vid mervärdeskatteredovisningen,
då det går ut vid årsskiftet, eller av det särskilda investeringsavdraget för
byggnadsinvesteringar, som gäller t.o.m. den 31 mars 1984. Därmed stimuleras
investeringar i höst och i vinter, vilket bör påskynda den ekonomiska
uppgången. Under 1984 bör uppgången i ekonomin ha hunnit så långt att en mera
spontan investeringsökning kan inledas.

3.
För att snabbt pressa ned prisökningstakten krävs också att inflationsförväntningarna
bryts. Det är av avgörande vikt att beslutsfattarna i vår ekonomi inriktar sig
på väsentligt lägre pris- och kostnadsstegringar framöver, öm det gångna
decenniets inflationstakt på 10% årligen även fortsättningsvis
slentrianmässigt byggs in i de kalkyler som vägleder pris- och
lönesätlningsbeteendet, kommer den höga inflationen att bestå och kanske t.o.m.
accelerera. Det krävs därför kraftfulla åtgärder för att bryta förväntningarna
om en fortsatt hög inflation. Mänga av de åtgärder som regeringen nu föreslår
eller aviserar syftar just till att bryta inflationsförväntningarna.

Av
särskilt stor betydelse är härvid att begränsa de indexeringar, som i det
hittills rådande inflationsklimatet i stigande omfattning kommit att tillämpas
på en rad områden.

Indexering
är ett sätt att skydda den aktuella inkomstkällan från urholkning på grund av
inflationen. Den kan spela en viktig social roll när det gäller att skydda
särskilt utsatta gmpper, som inte själva kan påverka sina inkomster, från
inflationen. Men indexering av löne- och prissättningen tenderar att förstärka
löne- och prisspiralen. När ekonomin utsätts för internationella prisimpulser,
exempelvis en oljeprishöjning, driver olika former av indexering upp
inflationstakten och förlänger på så sätt den nödvändiga anpassningsprocessen.
Indexering kan också bidra till att fortplanta inflationen i samband med en
del skattehöjningar som ingår i vissa indexbaser och därmed direkt höjer
prisnivån.

Mot
denna bakgmnd framstår det som nödvändigt att i betydande utsträckning
avindexerä den svenska ekonomin. Det blir dä lättare att hejda det pågående
inflationsförloppet, inte minst genom att bryta de inflationsförväntningar som
under lång tid vuxit sig starka. Till mycket stor del bygger nämligen
indexeringarna pä synsättet att det gäller att anpassa sig flll en framtida,
oundviklig inflation och att begränsa dess skadeverkningar snarare än att
bekämpa den. Att i detta läge ingripa med åtgärder för att avskaffa
indexeringar av olika slag bör därför vara ett verksamt medel att klargöra att
regeringen menar allvar med kampen mot inflationen.

Inflationen
i flera av våra viktigaste konkurrentländer är nu nere i 3 ä

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 42

5%.
Ett rimligt mål bör dä vara att nedbringa den svenska inflationstakten flll
nivån 4% under 1984.

Indexeringar
återfinns på många områden i den svenska ekonomin: för ett stort antal
utgiftsanslag i de offentliga budgetarna, i jordbruksprisregleringen, i
löneavtalen pä arbetsmarknaden och i prissättningen i många branscher i
näringslivet. Tidigare var också inkomstskatteskalorna index-reglerade.

Mot
denna bakgrund bör regeringen föreslå att de indexeringar och andra slag av
priskompensation som kan påverkas, 1984 begränsas till högst den förutsatta
inflationsnivän, dvs. till 4%.

Dock
bör pensionerna för 1984 fastställas utifrån prisstegringen i är med avdrag för
devalveringens priseffekt. Detta innebär att regeringen står fast vid de
åtaganden som tidigare givits pensionärerna. Samtidigt torde det innebära att
uppskrivningen av basbeloppet för 1984 tämligen väl kommer att ansluta till den
förutsatta prisökningen. En närmare beskrivning av de olika typer av index som
berörs av begränsningen i uppräkningen ges i avsnitt 7 om budgetpolitiken.

Jag
vill framhålla att syftet med denna typ av avindexering inte är att minska
värdet av de olika slag av förmåner och belopp som är knutna till nuvarande
indexregleringar. Realvärdet av de ifrågavarande förmånerna kommer inte att
urholkas om inflationen kan pressas ned till den målsatta nivån. Det skapas då
ett starkt intresse hos olika grupper i samhället att aktivt medverka i en
sådan ansträngning att nedbringa inflationstakten. Därmed har en viktig
förutsättning lagts fast för att inflationsbekämpningen skall bli trovärdig — vilket
i sin tur är en förutsättning för att inflationsförväntningarna skall kunna
brytas och antiinflationspolitiken verkligen lyckas.

Vad
beträffar användning av indexering på andra områden än de statliga avser jag
att senare föreslå regeringen att lämna ett uppdrag till statens pris- och
kartellnämnd. Uppdraget bör syfta till att olika former av indexering
analyseras och att användningen av från inflationsbekämpningssynpunkt
olämpliga indexeringar avsevärt begränsas.

Hänvisningar
och kopplingar till basbelopp och andra index förekommer även inom områden
utanför statsbudgeten. Behovet av justering av lagstiftningen inom dessa får
övervägas i särskild ordning.

4.
Finans- och penningpolitikens utformning har en avgörande betydelse för
möjligheterna att nedbringa inflationen. Det budgetunderskott som utvecklats
sedan mitten av 1970-talet ställer finanspolitiken inför utomordentligt stora
krav. Som jag tidigare framhållit, är en framgångsrik inflationsbekämpning i
hög grad beroende av hur den offentliga sektorns sparandeunderskott reduceras.
Det måste framhållas, att detta underskott inte främst är något konjunkturellt
fenomen, som skulle försvinna vid en återgång till full sysselsättning och
högt kapacitetsutnyttjande. De underskott som uppstått i den offentliga sektorn
under senare är är av klart strukturell

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 43

karaktär,
i den meningen att de drivs fram av trendmässigt snabbare ökningar i utgifterna
jämfört med inkomsterna.

Denna trend måste brytas.
Det blir därför bl. a. nödvändigt att göra ingrepp i utgiftsautomatiken. Som
ett led i arbetet med statsbudgeten för budgetåret 1984/85 pågår inom
regeringskansliet en rad olika översynsprojekt, vilka syftar till att
kartlägga vilka framtida utgiftsbegränsningar och omprioriteringar som är
möjliga utan att för den skull övergripande poli-flska mål äventyras. Jag
återkommer i avsnittet om budgetpolitiken till dessa frågor.

Vid
sidan av behovet att bryta denna underliggande utgiftsökningstrend måste finanspolitiken
successivt stramas åt även av konjunkturmässiga skäl. Under 1983 är
finanspolitiken, under den rådande djupa lågkonjunkturen, tämligen expansiv.
När konjunkturen under 1984 kan väntas vända uppåt igen, blir det nödvändigt
att föra en stramare finanspolitik. I takt med att
konkurrenskraftsförstärkningen leder till ett ekonomiskt uppsving kommer
kreditefterfrägan att öka. I detta läge kan inte det statliga
upplä-ningsbehovet tillåtas driva upp räntenivån, så att den eftersträvade återhämtningen
av investeringarna motverkas.

För
att uppnå den av såväl strukturella som konjunkturmässiga skäl nödvändiga
skärpningen av finanspolitiken kommer det att bli nödvändigt att begränsa
utgiftsökningarna och höja inkomsterna.

Penningpolitiken
kommer i ökande omfattning att få inriktas på att begränsa likviditetsökningen.
Även vid en stramare finanspolitik kommer det statliga finansieringsbehovet att
vara mycket omfattande. I takt med att bytesbalansen successivt förbättras ökar
dessutom kravet på att placera denna upplåning på ett icke inflationsdrivande
sätt på hemmamarknaden, dvs. i första hand hos hushällen och företagen.
Betydande framsteg har i fiol och hittills i år gjorts när det gäller att
finansiera den ökande stasskulden hos främst företagen i form av
statsskuldväxlar. Möjligheterna att långsiktigt öka denna form av upplåning är
emellertid begränsade. I denna situation är det angeläget att hushällen i
större utsträckning bidrar till att finansiera statsupplåningen.

Jag
vill i detta sammanhang peka på det förslag om ökade möjligheter för
aktiefonder att placera i obligationer och andra statspapper som regeringen
nyligen framlagt. Vidare förbereder, som jag tidigare meddelat, en särskild
expertgrupp inom regeringskansliet förslag till åtgärder i syfte att främja
hushållssparandet och därvid inte minst att underlätta finansieringen av
budgetunderskottet. Jag avser att återkomma med förslag i denna fråga till
hösten.

5.
Slufligen flnns också, som ett led i inflationsbekämpningen, möjligheten för
ett land att avskärma sig frän den internationella inflationen genom att
successivt skriva upp värdet på sin valuta, dvs. genom att revalvera. Härigenom
motverkas importprisernas ökning av att växelkursen stiger.

En
dylik revalverings- eller hårdvalutapolitik kan emellertid inte i dags-

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 44

läget
tillämpas i vårt land, eftersom den förutsätter att den inhemska
inflationsutvecklingen först nedbringats i sådan utsträckning att den blir
klart lägre än i omvärlden. Härigenom stärks konkurrenskraften och bytesbalansen.
Detta skapar i sin tur stabila förväntningar om en fortsatt låg inflation och
ett tillräckligt förtroende för landets valuta så att en revalve-ringspolitik
skall bli möjlig. Österrike är ett exempel pä ett litet land, som under en
längre tid framgångsrikt bedrivit en dylik revalverings- eller
hårdvalutapolitik.

Föreliggande
prognoser för den internationella ekonomin pekar på en klar inbromsning av
inflationstakten till ca 3-5% hos våra viktigaste handelspartners. Detta kommer
till en del att underlätta uppgiften att fä ned inflationen i den svenska
ekonomin. Samtidigt stärks kravet pä att den inhemska inflationsprocessen
bringas under kontroll, sä att den nivå på ca 10% årlig inflation som präglat
den svenska ekonomin sedan mitten av 1970-talet bryts. I annat fall kommer, som
framgått av de tidigare redovisade treärskalkylerna, den nu etablerade
konkurrenskraften att urholkas i snabb takt.

6.3
Fördelningspolitiken

Ett
av regeringens viktigaste mål är att åstadkomma en jämn fördelning av
levnadsstandarden. I kärva ekonomiska tider, dä det krävs uppoffringar av
människorna, skärps kraven på fördelningspolitiken. En oundgänglig fömtsättning
för att den ekonomiska politiken skall kunna få folkets aktiva stöd och
medverkan är att bördorna fördelas efter bärkraft och att politiken värnar de
svaga och utsatta i samhället.

Det viktigaste inslaget i
fördelningspolitiken är kampen för den fulla sysselsättningen. Det finns ingen
fördelningspolitisk klyfta som är så allvarlig som den mellan de arbetslösa å
ena sidan och de som har arbete å den andra. Som jag tidigare framhållit måste
vi under den närmaste perioden göra vissa andra uppoffringar för att häva
obalanserna i ekonomin och inte minst för att kunna värna sysselsättningen.

Arten av dessa
uppoffringar har framgått av vad jag tidigare sagt. Det går inte att nu
väsentligt öka den privata standarden för dem som redan har arbete, och
samtidigt klara att ge sysselsättning åt dem som står utan arbete. I den
konkurrensutsatta sektorn krävs att konkurrenskraften befästs, vilket
fömtsätter en kraftigt dämpad kostnadsutveckling. I de från utländsk konkurrens
skyddade sektorerna, och dä inte minst i den offentliga sektorn, finns
samtidigt, via de offentliga budgeterna, ett direkt samband mellan
kostnadsbesparingar ä ena sidan och möjligheter att finansiera en ökad
sysselsättning å den andra. Målet alt värna den fulla sysselsättningen — och
därmed uppnå en jämn fördelning av välfärden — kräver således att den privata
komsumtionen endast får öka i försiktig takt.

Vid
sidan av full sysselsättning är låg inflation ett av de viktigaste

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 45

medlen
då det gäller atl uppnå målet om en jämn fördelning av levnadsstandarden. En
kraftigt minskad inflation är en viktig förutsättning för att nå
sysselsättningsmålet, men dessutom har inflationen i sig själv allvariiga
snedvridande effekter på inkomst- och.förmögenhetsfördelningen. Med det senaste
decenniets inflation i Sverige har värdet av sparande urholkats, medan
urholkningen av värdet pä skulderna gjort att låntagarna gynnats. Samtidigt har
värdet på vissa reala flllgångar varit skyddat eller t.o.m. sflgit. Inflationen
har härigenom medfört en betydande omfördelning av förmögenheter från sparare
till låntagare med fast egendom. Storleksordningen av denna omfördelning har
uppskattats till ca 20 miljarder kr. per år under slutet av 1970-talet. Denna
omfördelning sker till yttermera visso på sådant sätt att andelen vinnare är
avsevärt större i de högre inkomstkategorierna än i de lägre. Därmed har
inflationen betydande omfördelningseffekter, som går stick i stäv med de
allmänna målen för fördelningspolitiken.

Själva
inriktningen av den ekonomiska politik som regeringen nu bedriver, och vars
båda främsta mål är just att värna sysseslsältningen och bekämpa inflationen,
har därmed myckel betydande effekter i posiuv riktning vad gäller målet om en
jämn fördelning av levnadsstandarden. Men härtill kommer att transfererings-
och skattesystemen under senare år kommit att spela en allt viktigare roll för
många hushålls disponibla inkomster.

Som
jag tidigare har redovisat måste den offentliga sektorns finanser stärkas. Den
politik som därvid blir nödvändig måste dock utformas med hänsyn till den reala
utvecklingen. Vidare bör de åtgärder som vidtas för att minska den offentliga
sektorns underskott utformas pä sådant sätt, att bördorna fördelas efter
bärkraft. Med tanke på omfattningen av de ekonomiska obalanserna är det
emellertid ofrånkomligt att alla grupper i samhället kommer att beröras av de
åtgärder som vidtas.

Dessa utgångspunkter har
varit vägledande för regeringens åtgärder. Hit hör bl. a. infriandet av de fyra
vallöftena: att riva upp beslutet om karensdagar i sjukförsäkringen, att
upphäva försämringen av arbetslöshetsförsäkringen, att återställa värdesäkra
pensioner och att återställa statsbidragsnivån inom barnomsorgen. Härutöver
bör också nämnas särskilda insatser för barnfamiljerna, bl. a. att barnbidragen
höjts, särskilt för flerbarnsfamiljerna.

De
fördelningspolitiska effekterna av vissa av de hittills vidtagna åtgärderna
har belysts i en särskild studie. Fördelningsstudier som undertag för
regeringsbeslut (Ds Fi 1983:8). Resultaten av denna studie är, med nödvändig
reservation för modellens begränsningar, att de vidtagna åtgärderna särskilt
gynnat barnfamiljer och låginkomsttagare.

Förmögenhets-,
arvs- och gåvoskatten har skärpts. Vissa skattelättnader till aktieägare har
återtagits resp. minskats. En utdelningsskatt pä aktier har införts, liksom
punktskatter pä vissa umbäriiga varor.

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 46

Politikens
utformning har bidragit till att avtal har kunnat träffas på arbetsmarknaden
för 1983, som ger en god grund för en fortsatt återhämtning i ekonomin.

Av stor betydelse är också
de åtgärder som.regeringen har vidtagit eller planerar med syfte att
effektivisera skatteuppbörden och intensiflera kampen mot ekonomisk
brottslighet och skatteflykt.

Även i fortsättningen
måste fördelningspolitiken sättas i centmm för krispoliflken. Dels måste kampen
för full sysselsättning och låga prisökningar drivas med all kraft. Dels måste
en fortsatt översyn av transfererings- och skattesystemen ske för att främja
fördelningspolitiska mål. Regeringen kommer fortlöpande att redovisa arbetet pä
dessa områden. Regeringen avser vidare att lägga fram förslag i syfte att
förenkla och effektivisera systemen för stöd ät barnfamiljerna, eftersom dessa
utgör den grupp som hittills fått bära de tyngsta bördorna av den ekonomiska
krisen.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 47

7
Reviderat budgetförslag

7.1
Inledning

I
budgetpropositionen redogjorde jag för vissa allmänna utgångspunkter för
budgetarbetet inför budgetåret 1984/85 och åren framöver. Jag framhöll bl. a.
att åtgärder måste vidtas för att minska automatiken i utgiftstillväxten och
öka statsinkomsterna. Vidare betonade jag vikten av förändringar som förbättrar
statens kassahållning. För de reformer som i undantagsfall kan bli aktuella
måste utrymme skapas genom omprioriteringar.

Riksdagen
har därefter ställt sig bakom vad jag då anförde om de allmänna riktlinjerna
för budgetregleringen. Vidare har riksdagen ansett det vara önskvärt att
regeringen redovisar konsekvenserna av automatik inom statsbudgeten och
socialförsäkringssektorn samt inom jordbruksprisregleringen.

Till budgetpropositionen
förelåg ingen aktuell information om budgetutvecklingen efter budgetåret
1983/84 baserad på kalkyler för den samhällsekonomiska utvecklingen. Som jag
tidigare redovisat föreligger nu sädana kalkyler över vad alternativa
utformningar av den ekonomiska utvecklingen för samhällsekonomin under de
närmaste åren kan innebära. Dessutom flnns beräkningar i långtidsbudgeten för
budgetutvecklingen t.o.m. budgetåret 1987/88 enligt där gjorda antaganden.

Med
dessa dokument som underlag bör de långsiktiga budgetpolitiska riktlinjerna
kunna läggas fast. Den konkreta utformningen av budgetpolitiken för resp.
budgetår måste dock äga rum inom ramen för den reguljära budgetprocessen.
Endast genom en samlad budgetprövning kan utgiftsanspråk inom olika områden
vägas samman på ett systematiskt sätt.

7.2
Utvecklingen under 1970-talet

I
den offentliga sektorn produceras eller förmedlas en betydande del av den
samhälleliga välfärden. Den ekonomiska tillväxten under efterkrigstiden
möjliggjorde en långvarig expansion av den offentliga sektorn. Genom ett
relativt högt sparande inom stat och socialförsäkringssektor kunde reformer
inom det sociala trygghetssystemet och på en rad andra områden genomföras. En
viktig förutsättning för dessa reformer var att de genomfördes i den takt som
det samhällsekonomiska utrymmet tillät.

Under
den senare hälften av 1970-talet försvagades statsfinanserna kraftigt.
Huvudorsakerna till denna utveckling är:

-
Den svaga ekonomiska
tillväxten.

-
Den höga inflationstakten.

-
Den dåliga kontrollen över
utgiftsutvecklingen.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 48

Underskotten i statsbudgeten var under början av
1970-talet av ringa ■ storlek. Som andel av BNP uppgick
budgetunderskottet under perioden 1970/71-1975/76 till mellan 2 och 4%. Dessa
underskott uppvägdes dock av ett betydande sparande inom
socialförsäkringssektorn. Sammantaget fanns ett positivt flnansiellt sparande i
den konsoliderade offentliga sektorn.

Den internationella ekonomiska bilden kom efter år 1973
att utmärkas av en avtagande tillväxt och en accelererande inflation. Detta kom
i hög grad att påverka även Sverige.

Åren efter 1976 kom de statliga budgetunderskotten att öka
dramatiskt. Mätt som andel av BNP ökade budgetunderskottet från 3% budgetåret
1976/77 till 11,4% budgetåret 1981/82. Under dessa budgetår försämrades även
det flnansiella sparandet inom socialförsäkringssektorn. Den svenska industrin
drabbades samtidigt av en rad strukturkriser. Statsutgifterna för
arbetsmarknadspolitiska och industripolitiska åtgärder ökade kraftigt under
dessa år. Vissa av dessa omständigheter, som hängde samman med de allmänna
recessionstendenserna, drabbade de flesta industriländer. Emellertid
förvärrades den svenska utvecklingen pä en rad punkter till följd av den förda
politiken.

Subventionerna på budgeten till förelagssektorn ökade från
ca 3 miljarder kr. budgetåret 1976/77 till 8,4 miljarder kr. budgetåret
1981/82. Statsutgifterna i övrigt, som till betydande del styrs genom olika
former av automatik, tilläts öka oberoende av statsinkomsternas utveckling.
Utgifternas utveckling översteg således vida tillväxten i den svenska
ekonomin. Under perioden 1976/77-1981/82 ökade statsutgifterna med 15,4%
åriigen i löpande priser, vilket kan jämföras med BNP som under samma period
ökade med 11 % årligen i löpande priser. Den svaga ekonomiska tillväxten bidrog
till att statsinkomsterna i reala termer stagnerade under 1970-talets senare
del.

De ökade budgetunderskotten medförde en starkt stegrad
likviditet i den svenska ekonomin och bidrog därmed till att såväl priser som
räntor steg. Ökningen av statsskulden drev upp räntekostnaderna på
statsbudgeten. Från att ha uppgått till endast 5,4 miljarder kr. budgetåret
1976/77 beräknas de till 55,4 miljarder kr. för budgetåret 1983/84. Detta
innebär att en ökande del av statsinkomsterna måste finansiera ränteinkomsterna
för tidigare års underskott.

Den förda budgetpolitiken under slutet av 1970-talet
kommer att lägga restriktioner pä den ekonomiska politiken även framgent.

7.3 Det aktuella budgetläget

Statsinkomsterna

Statsinkomsternas utveckling är starkt beroende av den
totala produktionstillväxten i samhället. I min kalkyl över budgetutvecklingen
har jag

Prop. 1982/83:150
Bilagal Reviderad Finansplan 49

utgått
från de bedömningar som jag tidigare redovisat för vid min redogörelse för de
ekonomiska utsikterna inför år 1983. För år 1983 har lönesummans tillväxt
sålunda justerats upp jämfört med beräkningarna i budgetpropositionen.
Prisökningarna mellan 1982 och 1983 har vidare antagits uppgå till 9,5%, vilket
är ca 2 procentenheter mindre än vad som beräknades i budgetpropositionen.
Statsinkomsterna för budgetåret 1982/83 väntas uppgå till 188,2 miljarder kr.,
vilket är 4,3 miljarder kr. mer än vad som beräknades i budgetpropositionen.
För budgetåret 1983/84 beräknas statsinkomsterna till 208,2 miljarder kr.,
vilket innebären ökning med vad som antogs i budgetpropositionen med 4,0 miljarder
kr.

Vad gäller budgetåret
1983/84 förklaras ökningen till en del av att vissa inkomster tidigare
redovisades pä utgiftssidan under posten tillkommande utgiftsbehov, netto. I
budgetpropositionen redovisades under denna post en ökning i riksbankens
inlevererade överskott med 2 miljarder kr. Därmed skulle inleveranserna uppgå
till 4 miljarder kr. I januari 1983 beslöt riksbanksfullmäktige att
inleveranserna skulle uppgå till nämnda summa.

Som
ett led i att förbättra den statliga kassahållningen kommer jag i det följande
att föreslå att den genomsnittliga kredittiden vid upphörd skatt på tobak, vin,
sprit, malt- och läskedrycker förkortas. Denna förändring av kredittiderna
bygger på förslag från skattekreditutredningen. I beräkningarna i budgetpropositionen
redovisades effekterna av denna åtgärd likaledes under posten tillkommande
utgiftsbehov, netto. De förändringar som föreslås bör ge en positiv
engångseffekt budgetåret 1983/84 på drygt 1,4 miljarder kr. Åtgärderna ger en
bestående långsiktig effekt i form av en minskning av statsskuldräntorna pä 100
milj. kr. för helår räknat.

Under
våren 1982 beslutade riksdagen om en inkomstskattereform, vars kostnader kan
uppskattas till totalt ca 11 miljarder kr. Reformen skall genomföras under
perioden 1983-1985. Kostnaderna för reformen skall i sin helhet finansieras,
vilket utsädes i den överenskommelse som socialdemokraterna, centern och
folkpartiet träffat. För år 1983 har en allmän löneavgift om 2% införts för att
finansiera kostnaden.

I
syfte att finansiera kostnaderna för reformen under år 1984 kommer jag att
föreslå höjningar av vissa indirekta skatter. Det är främst skatterna pä
bensin, olja och el som föresläs bli höjda. Under senare tid har, pä grund av
de fallande världsmarknadspriserna på olja kunnat noteras sjunkande priser pä
olja och bensin i konsumentledet. De föreslagna höjda skattesatserna kommer
därvidlag att i stort motsvara dessa prissänkningar.

Till
följd av förändringarna av skatten på olja och bensin föreslås även vissa
höjningar av kilometerskatten för att erhålla en jämnbördig skattebelastning
mellan dieseldrivna och bensindrivna fordon. Inom energiområdet föreslås även
att skatten på elkraft bör höjas. Totalt beräknar jag att inkomsterna på grund
av de höjda skattesatserna kommer att för helår räknat uppgå till ca 3,5
miljarder kr. Härvid har avräknats vissa medel för kommande insatser inom
energiområdet. Sammantaget kommer således 4 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 150. Bilaga 1

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 50

kostnaden
för inkomstskattereformens genomförande under är 1984 att genom dessa
skattehöjningar vara finansierad.

Effekterna
av skattehöjningarna har jag beaktat vid min beräkning av posten tillkommande
utgiftsbehov, netto.

Som
jag tidigare redogjort för ämnar jag till nästa riksmöte föreslå vissa
förändringar inom företagsbeskattningens område. Några färdiga förslag
föreligger inte f. n.

Statsutgifterna

I
budgetförslaget beräknades de totala statsutgifterna för budgetåret 1983/84
till 294,3 miljarder kr. Nu föreliggande bedömning slutar på 298,0 miljarder
kr. För budgetåret 1982/83 beräknas nu utgifterna till 280,0 miljarder kr.,
att jämföra med budgetpropositionens bedömning om 275,7 miljarder kr.

I
budgetförslaget för budgetåret 1983/84 aviserades ett antal förslag som dä inte
kunde redovisas i detalj. Medel för dessa förslag beräknades överslagsmässigt
under posten tillkommande utgiftsbehov, netto. Sammantaget redovisade jag i
budgetförslaget under denna anslagspost tillkommande utgiftsbehov på 3 miljarder
kr.

Tidigare
aviserade förslag har nu under våren presenterats för riksdagen, bl. a.
avseende åtgärder i Norrbotten, stöd till varven, stöd till tekoindustrin samt
bidrag till kommunsektorn. Till detta kan läggas att jag i det följande kommer
att lägga fram förslag om storleken på och finansiering av det stöd för år 1984
till kommuner och landstingskommuner som jag redovisade konstruktionen av i
prop. 1982/83:90. Medel för dessa ändamål är nu beaktade under utgiftsanslag
och ingår inte längre i tillkommande utgiftsbehov, netto. Detta är den
viktigaste förklaringen till att de totala utgifterna ligger på en högre nivå
än i budgetproposiflonen. Utgiftsstegringen är sålunda väsentligen betingad av
det förhållandet att utgifter och inkomster som i budgetpropositionen
redovisades netto nu redovisas pä budgetens utgifts- och inkomstsida.

Härutöver
har ett antal förändringar skett jämfört med förslagen i budgetpropositionen.
Detta gäller bl. a. förslaget till finansiering av Tele-X-projektet, som till följd
av ökad svensk andel i projektet innebär att utgifterna överstiger det
medelsbehov som redovisades, i budgetförslaget med ca 226 milj. kr.

Vidare
kommer regeringen senare att lägga förslag om sysselsättningsfrämjande
åtgärder för budgetåret 1983/84. Sammantaget innebär dessa åtgärder att
utgifterna ökar med ca 2,8 miljarder kr. Det belopp som kommer att belasta
statsbudgeten har jag beaktat i min beräkning av utgifterna under posten
tillkommande utgiftsbehov, netto. Insatserna är finansierade dels genom att
energiskattehöjningen genomförs ett halvt är fldigare än vad som erfordras för
att finansiera kostnaderna för inkomstskattereformens andra steg, dels genom
att medel som finns avsatta i tillkommande utgiftsbehov, netto i
budgetpropositionen, nu tas i anspråk.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan

Saidoutvecklingen

I tabell 7 sammanfattas beräkningarna över statsbudgetens
inkomster och utgifter.

Budgetunderskottet för innevarande budgetår beräknade jag
i budgetpropositionen till 91,8 miljarder kr. Min nuvarande beräkning över
budget-saldot visar pä ett i det nämnda lika stort underskott.

För budgetåret 1983/84 minskar budgetunderskottet jämfört
med mina beräkningar i budgetpropositionen med 0,3 miljarder kr. till 89,9
miljarder kr. Förändringen är sålunda begränsad och beror pä att utgifterna för
statsskuldräntor, bl. a. till följd av de beslutade räntesänkningarna, kan
beräknas minska jämfört med mina beräkningar i budgetpropositionen.

Tabell?. Statsbudgetens utveckling budgetåren
1982/83-1983/84

(Miljarder kr.)

1982/83

1983/84

Enligt

Nuvarande

Enligt

Nuvarande

beräkning

Inkomster

183,9

188,2

204,1

208,1

Utgifter
exkl.

statsskuldräntor

-230,1

-232,8

-237,8

-242,6

Saldo
exkl.

statsskuldräntor

- 46,2

- 44,6

- 33,7

- 34,5

Statsskuldräntor

- 45,6

- 47,2

- 56,5

- 55,4

Saldo
inkl.

statsskuldräntor

- 91,8

- 90,2

- 89,9

Det kan således noteras att budgetunderskottet mellan
budgetåren 1982/ 83 och 1983/84 som jag beräknade redan i budgetförslaget
beräknas minska något. Detta skall dock inte tolkas så att behovet av
ytterligare budgetför-stärkande åtgärder minskat. Underskott i statsbudgeten av
denna storleksordning innebär ett hot mot ett framgångsrikt genomförande av
den uppdragna ekonomiska politiken. Samtidigt måste det konstateras att det
endast pä sikt är möjligt att på ett avgörande sätt vända utvecklingen.

Som andel av landets samlade produktion av varor och
tjänster (BNP) kommer budgetunderskotten mellan de två budgetåren, så som bedömningen
nu kan göras, att minska frän 14% innevarande budgetår till 12,5% för
budgetåret 1983/84.

Jag kommer, vid min anmälan av särskilda frågor, att lämna
en mer detaljerade redogörelse för de faktorer som ligger bakom den nya beräkningen
av statsutgifterna och statsinkomsterna för budgetåren 1982/83 och 1983/84
jämfört med budgetförslaget.

7.4 1983 års långtidsbudget

Långtidsbudgetens (bil. 1.3) syfte är att kartlägga
konsekvenserna för budgetutvecklingen pä längre sikt av redan fattade beslut och
gjorda åta-

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 52

ganden.
I långtidsbudgeten görs alltså inte några försök att förutse vilka beslut som
statsmakterna kommer att fatta under perioden. En sådan karfläggning kan sedan
utgöra undertag för en analys av de statsfinansiella förutsättningarna under de
närmaste åren. Långtidsbudgeten omfattar, förutom beräkningar av statsbudgetens
inkomster och utgifter, beräkningar rörande socialförsäkringssektorn samt en
redovisning av utvecklingen inom kommunsektorn och vissa andra verksamheter som
direkt eller indirekt styrs av statliga beslut. Härutöver behandlas i årets
långtidsbudget resultaten av vissa ytterligare analyser.

Befolkningsutvecklingen
har stor betydelse för utvecklingen av de offentliga utgifterna. I årets
långtidsbudget redovisas befolkningsförändringarna såväl under
längtidsbudgetperioden som under en betydligt längre period. Den bild som visas
utgör enligt min mening ett värdefullt undertag även för bedömningar pä längre
sikt än den här aktuella långtidsbudgetperioden.

Beräkningarna
i långtidsbudgeten grundas pä oförändrade skatteregler och avgiftssatser i den
mån förändringar inte har beslutats eller förutskicr kals. Bl. a. har hänsyn
tagits till att den beslutade skattereformen för perioden 1983-1985 skall
totalfinansieras. Olika antaganden har gjorts avseende vissa centrala
ekonomisk-politiska parametrar. I långtidsbudgeten har valts att efter är 1984
utgå frän att priser och löner mycket schematiskt kommer alt öka med 5 %
årligen. Dessa antaganden har bl. a. valts för all lättare kunna diskutera
effekterna av alternativa antaganden i s.k. känslighetsanalyser.
Långtidsbudgetens kalkyler är nämligen mycket känsliga för förändringar i
gjorda antaganden. Jag kommer i det följande att kommentera de resultat som
uppkommer om ändringar görs i antaganden för centrala variabler.

Statsinkomsternas
årliga.procentuella tillväxt under den framförliggande perioden skulle enligt
långtidsbudgetkalkylen kommat att uppgå till 3,9 % i löpande priser. Denna
ökningstakt beror bl. a. på lönesummans och den privata konsumtionens
utveckling.

I
löpande priser beräknas den artiga genomsnittliga ökningen av statsutgifterna
exkl. statsskuldräntorna under långtidsbudgetperioden till 3,0 %. Denna
relativt låga utvecklingstakt får ses mot bakgrund av långtidsbudgetmetodiken.

Statsskuldräntorna
växer mycket snabbt under perioden och uppgår för slutåret till ett belopp som
motsvarar 75 % av budgetunderskottet. Sammantaget beräknas de totala
statsutgifterna i löpande priser ärligen komma atl öka med 5,1 % under
längtidsbudgetperioden. Statsutgifterna, exkl. statsskuldräntorna, ökade i
fasta priser med ca 2,5 % per år under perioden 1977/78-1981/82.
Långtidsbudgetkalkylen resulterar i en minskning med 0,9 % ärligen.

Riksdagen
har begärt att regeringen för riksdagen redovisar konsekvenserna av
automatiken förutom för statsbudgeten även för socialförsäk-

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 53

ringssystemet och jordbruksprisregleringen. I långtidsbudgeten
görs en utförlig redovisning av automatikfaktorerna bakom utgifternas tillväxt.
Sålunda illustreras omfattningen och karaktären av automatik både för
utgifterna på statsbudgeten och socialförsäkringssektorn. Dessutom lämnas en
redogörelse av automatikfaktorerna i jordbmksprisregleringen. I grova tal är 85
% av statsbudgetens utgifter av sådan karaktär att de ökar i takt med pris- och
löneutvecklingen. Jämfört med föregående är har statsskuldräntornas andel ökat
samtidigt som övriga utgifter - hit hör de som styrs av fullständig automatik
samt resterande pris- och löneomräknade utgifter — minskar sina andelar. För
socialförsäkringssektorns del är ca 75 % av transfereringarna att hänföra till
gruppen fullständig automatik. Av tabell 8 framgår vissa huvudresultat av
långtidsbudgetberäkningarna. Beräkningarna utgår från de utgifter som
redovisades i budgetpropositionen för 1983/84.

Tabell 8. Utgiftsstyrande faktorer i statsbudgeten och
vissa delar av socialförsäkringssektorn

(Miljarder
kr., löpande priser)

Totala utgifter Procentuell enligt budget-
fördelning prop. 1983/84

1. Fullständig
automatik 198 55

varav

-
Basbelopp

-
Försvarsprisindex
m. m.

-
Bruttonationalinkomsten

-
Timlön

-
Lönesumma

-
Ränta

-
Aktivitetsnivå

2.
Pris-och
löneomräkning

3.
Räntor pä
statsskulden

4.
Separata beslut
varav

-
Transfereringar
till hushåll

-
Investering

-
Konjunkturberoende

-
Övrigt

5. Resterande'

Summa 366 100

' Gruppen "resterande" omfattar posterna
Oförutsedda utgifter. Ökad disposition av rörliga krediter och Tillkommande
utgiftsbehov, netto.

I långtidsbudgeten konstateras att automatiken i ett
samhällsekonomiskt perspektiv är av mycket stor betydelse, eftersom de utgifter
över statsbudgeten och socialförsäkringssektorn som ökar i takt med pris- och
löneutvecklingen (inkl. statsskuldräntor) motsvarar ca 40 % av BNP. Det är
också till en helt avgörande del historisk kostnadsutveckling som ligger till
grund för uppräkningarna. Denna mekanism medverkar till att historisk inflation
fortplantas framåt i tiden.

Prop. 1982/83:150
Bilagal Reviderad Finansplan

s. 55 Kontrollera mot PDF

Jag
vill erinra om att jag i årets flnansplan framhöll att det är nödvändigt att
vidta åtgärder för att bryta automatiken i den statliga utgiftsutvecklingen.
Riksdagen har också nyligen slagit fast att olika typer av indexeringar etc.
som resulterar i att inflationen byggs in i statsbudgeten bör avskaffas eller
mildras. Vidare konstateras att möjligheten att komma till rätta med underskotten
i hög grad är beroende av i vilken utsträckning man lyckats bryta
utgiftsautomatiken. Inom flera områden måste de automatiskt verkande reglerna
ersättas med särskilda politiska beslut om utgifternas storlek.

Vid
mina överväganden om den kommunala ekonomin inför år 1984. (prop. 1982/83:90)
framhöll jag i fräga om statens bidrag till kommunerna att den automatiska
pris- och löneomräkning som hittills ägt rum bör ersättas av en
förutsättningslös diskussion om vilka bidragsniväer som kan medges med beaktande
av de samhällsekonomiska förutsättningarna. Jag kommer i det följande att
redovisa vissa av de åtgärder som redan initierats för att komma till rätta med
automatiken i statsutgifterna vad gäller bl. a. subventionerna till
näringslivet, effekterna av devalveringen hösten 1982 och bidragen till
kommunerna. Jag återkommer till vilka ytterligare åtgärder som kommer att bli
nödvändiga både för att nedbringa ökningstakten i de statliga utgifterna direkt
och för att stödja en framgångsrik anti-infla-tionspolitik.

För
att belysa hur de statliga utgifterna direkt och indirekt ställer anspråk på
reala resurser är del av intresse att analysera utgifterna i real-ekonomiska
termer, dvs. fördelade på konsumtion, investeringar, transfereringar och
finansiella transaktioner. I tabell 9 redovisas statsutgifternas utveckling i
fasta och löpande priser fördelade på realekonomiska katego-

Tabell 9. Statsutgifternas utveckling fördelade på
realekonomiska kategorier

(Miljarder kr.)

1983/84

Genoms centuell 1983/84-

.nittlig
pro-

Nominellt belopp

Andel av totala statsutgifterna

-1987/88

Fasta priser

Löpande priser

Summa statliga konsumtions- och investerings-utgifter

73,9

24,8

-1,3

+ 3,6

Summa
transfereringar

207,1

69,5

+ 1,7

+ 5,7

varav

till
hushåll

till
kommunsektorn

Statsskuldräntor

77,4 52,7 55,4

25.0 17,7 18.6

-1,1 -0,8

+7,8

+ 2,1 + 4,4 + 12.9

Summa flnansiella transaktioner

17,0

5,7

+0,5

+ 3,6

Summa
statsutgifter

298,0

100,0

+0,8

+ 5,1

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 55

Statens utgifter för konsumtion och investeringar, dvs.
statens direkta efterfrågan pä varor och tjänster, uppgår för budgetåret
1983/84 till 73,9 miljarder kr. och utgör därmed ca 25 % av statsbudgetens
utgifter. Enligt långtidsbudgeten skulle dessa utgifter i fasta priser minska
med 1,3 % per år. I löpande priser ökar utgifterna för statlig konsumtion och
statliga investeringar med 3,6 % per år. Den låga ökningstakten i
långtidsbudget-beräkningen jämfört med det historiska utfallet är i stor utsträckning
en följd av långtidsbudgetens beräkningsteknik. Tillämpningen av denna beräkningsteknik,
som innebär att hänsyn endast tas till fattade beslut och gjorda åtaganden,
innebär bl. a. att investeringsutgifterna i långtidsbudgeten minskar
allteftersom beslutade investeringar slutförs. När det gäller den statliga
konsumflonen utgår beräkningen i princip från förutsättningen om oförändrad
ambitionsnivå. För myndighetsanslag och liknande anslag har i samband med den
löpande prisberäkningen flllämpats det s. k. huvudalternativet, vilket innebär
att anslagen efter pris- och löneomräkning normalt minskar med 2 % per är.

Transfereringar och finansiella transaktioner, dvs.
överföringar till andra sektorer av ekonomin, innebär inte ett omedelbart
ianspråktagande av resurser. Indirekt ger de dock upphov till en efterfrågan av
reala resurser genom effekterna pä bl. a. mottagarnas disponibla inkomster.
Transfereringar och finansiella transaktioner beräknas för budgetåret 1983/84
uppgå till 224 miljarder kr. och utgör därmed ca 75 % av budgetens utgifter.
Liksom i tidigare långtidsbudgetkalkyler uppvisar transfereringarna en
betydligt snabbare ökningstakt än konsumtions- och investeringsutgifterna.
Transfereringarna beräknas således årligen öka med +1,7 % i fasta priser och
med +5,7 % i löpande priser.

Även beträffande transfereringarna har
längtidsbudgettekniken hittills inneburit en undervärdering av den sedermera
faktiskt realiserade utvecklingstakten. Pris- och löneomräkningar görs således
endast på de anslag som genom indexbindningar eller regelsystem blir föremål
för automatiska justeringar, exempelvis folkpensionerna och räntebidragen på
bostadsområdet. Beträffande t.ex. barnbidragen flnns inga sådana kopplingar
och någon uppräkning härav med hänsyn till prisutvecklingen har därför inte
skett. Trots att beräkningarna också för transfereringarna är snävt gjorda,
framgår det klart att det är transfereringarna som svarar för merparten av
utgiftstillväxten i långtidsbudgeten. Transfereringsutgifternas utveckling under
långtidsbudgetperioden påverkas i hög grad av de antaganden som görs, främst
vad avser pris- och löneutvecklingen.

Den snabbast växande utgiftsposten under
långtidsbudgetperioden är statsskuldräntorna. Enligt beräkningarna i årets
långtidsbudget skulle den genomsnittliga årliga ökningen i löpande priser uppgå
till +12,9 %. För budgetåret 1983/84 beräknas kostnaden för statsskulden komma
att uppgå till 55,4 miljarder kr. Med givna antaganden förutses motsvarande
belopp för budgetåret 1987/88 komma att uppgå till ca 89,9 miljarder kr.,
vilket motsvarar 75 % av budgetunderskottet detta år.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1 Reviderad Finansplan 56

I
årets långtidsbudget lämnas en relaflvt utförlig redovisning av olika faktorer
bakom statsskuldräntornas tillväxt. Av denna framgår bl. a. att den bokförda
statsskulden har ökat dramatiskt under slutet på 1970-talet och under
1980-talet första år. Mätt som andel av BNP har statsskulden ökat frän drygt 20
% vid början av 1970-talet till ca 61 % vid utgången av är 1982. Denna ökning
har varit betingad dels av de successivt ökande budgetunderskotten, dels av den
svaga ekonomiska tillväxten. Detta innebär att statsskulden i procent av BNP
kommit att överstiga den historiskt sett höga nivå som uppnåddes vid 1940-taléts
mitt.

Realräntorna på
statsskulden har varit negativa under 1970-talets första år. Uppgången i den
allmänna räntenivån, till stor del orsakad av det ökade statliga
uppläningsbehovet, innebar att realräntorna blev positiva i början av
1980-talet. En ökande andel av upplåningen kom att placeras i form av lån med
räntejusteringsklausul. Trots detta är fortfarande en stor del av statsskulden
placerad i fastförräntade lån. Om den allmänna inflationstakten skulle avta
innebär detta att ränteutgifterna på statsskulden kommer att fä en expansiv
effekt pä ekonomin samtidigt som nettoförmögenheten i de sektorer som innehar
statspapper kommer att öka. För statsbudgeten kommer detta att utgöra en
betydande belastning även realt sett.

Budgetunderskottets
utveckling under längtidsbudgetperioden innebär enligt långtidsbudgeten att
mycket stora belopp måste finansieras. Vid slutet av längtidsbudgetperioden kan
statsskulden beräknas uppgå till ca 900 miljarder kr.

Räntorna pä statsskulden
kännetecknas av en fullständig automatik. Även om underskottet skulle förbli
oförändrat eller t.o.m. minska i löpande priser ökar statsskuldräntorna. I det
fall underskottet (exkl. räntor) skulle förbli på nuvarande nivå under hela
långtidsbudgetperioden kommer statsskuldräntorna vid periodens slut att öka
till ca 88,9 miljarder kr. mot f. n. ca 55 miljarder kr. Av långtidsbudgeten
framgår att en räntenivå på 12—14 % över långtidsbudgetperioden resulterar i
ränteutgifter för slutåret på ca 115 miljarder kr.

För
min egen del vill jag framhålla att en sådan utveckling för statsskuld och
stalsskuldräntor inte kan accepteras bl. a. om det skall bli möjligt att fä
erforderligt genomslag av den anti-inflationspolitik som jag har förordat i det
föregående. Jag menar att riktlinjerna för den långsiktiga budgetpolitiken
måste utformas med beaktande härav.

En del av de statliga
utgifterna - ca 17 miljarder kr. - utgörs av flnansiella transaktioner, dvs.
lån till företag eller enskilda personer. Som exempel kan nämnas lån till
bostadsbyggande, studielån och regionalpolitiska lån. Sammantaget beräknas de
flnansiella transaktionerna under långtidsbudgetperioden öka med 0,5 % per år
i fasta priser och med 3,6 % i löpande priser. Denna del av statsbudgeten kan
ses som en del av kreditmarknaden, eftersom staten i denna verksamhet närmast
svarar för en kreditförmedlande funktion. Vid en analys av de olika
samhällssektorernas

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150
Bilagal Reviderad Finansplan

s. 58 Kontrollera mot PDF

sparande
i samhället relateras oftast de olika sektorernas sparande till det flnansiella
sparande som sektorn uppvisar. Summan av de inhemska sektorernas finansiella
sparande är lika med bytesbalansens saldo. För statens del definieras i detta
sammanhang det finansiella sparandet som budgetsal-dot reducerat med de
finansiella transaktionerna på budgetens inkomst-och utgiftssida. Det bör dock
påpekas att en stor del av den statliga kreditgivningen sker på särskilt
gynnsamma villkor och att krediterna i vissa fall kan omvandlas till bidrag.
Detta innebär att underskottet i statens finansiella sparande tenderar att
underskattas.

Underskottet
i statsbudgeten beräknas uppgå till 91,8 miljarder kr. budgetåret 1982/83. För
budgetåret 1983/84 beräknas underskottet till 89,9 miljarder kr. Före
statsskuldräntor beräknas motsvarande underskott till 34,5 miljarder kr. Under
längtidsbudgetperioden ökar budgetunderskottet, som det beräknas i kalkylerna i
bil. 1.3, med drygt 30 miljarder kr. Med givna antaganden förutses en lägre
tillväxttakt av statens utgifter och en inkomstutveckling som innebär att
inkomsternas andel av BNP sjunker under perioden. Det kan observeras att denna
utveckling skulle innebära att underskottet som andel av BNP i stort sett är
stabil över perioden, eller ca 13 %.

Jag
vill ånyo understryka att beräkningarna av det framtida budgetunderskottets
storlek är förknippade med stor osäkerhet, bl. a. på grund av de antaganden om
den samhällsekonomiska utvecklingen m. m. som kalkylerna bygger på.

Tabell
10. Budgetsaldo och flnansiellt sparande budgetåren 1977/78-1987/88 (Miljarder
kr. i löpande priser, avrundat)

Budgetår

Inkomster

Utgifter

Saldo

Statens

finansiella

sparande

Budgetsaldo i procent av BNP

1977/78

112,1

137,3

- 25,2

- 17.2

- 6,5

1978/79

119,7

158,3

- 38,7

- 30,5

- 8,9

1979/80

132,5

182,5

- 50,0

- 37,5

-10.2

1980/81

153,3

215,2

- 60,0

- 48,9

-10,9

1981/82

167,1

235,2

- 68,0

- 57,6

-11,4

1982/83

188,2

280,0

- 91,8

- 77,7

-14,0

1983/84

208,1

298,0

- 89,9

- 76,0

-12,5

1984/85

211,9

312,9

-101,0

- 86.3

-13,1

1985/86

219,7

329,4

-109,7

- 94,5

-12,9

1986/87

230,0

343,7

-113,7

- 98,4

-13,1

1987/88

242,9

363,2

-120,3

-105,0

-13,2

I
långtidsbudgeten har en redovisning gjorts av statens inkomster och utgifter i
verksamhetstermer för att bl. a. öppna vissa möjligheter att dels ytterligare
identifiera och kvantifiera finansiella problem i den statliga verksamheten,
dels bryta ned budgetsaldot på olika verksamhetsgrenar. Sålunda redovisas den
statliga verksamheten i sädana termer som rörelsedrivande verksamhet,
långivning, affärsverksamhet m. m. Den gjorda upp-

Prop. 1982/83:150
Bilagal Reviderad Finansplan 58

delningen
ger möjligheter att tydligare avläsa konsekvenser för samhällsekonomin och på
kreditmarknaden av beslut som innebär aktiva ingrepp i statsbudgeten. Jag
finner den gjorda uppdelningen vara ett värdefullt komplement till det övriga
beslutsunderlaget för budgetpolitiken och den ekonomiska politiken. Som
framhålls i långtidsbudgeten är den gjorda uppdelningen t. v. relativt
schematiskt gjord och i vissa avseenden har mer skönsmässiga uppskattningar
fått göras. Jag räknar med att detta arbete kommer att utvecklas vidare i nästa
långtidsbudget.

I
syfte att ge en mer fullständig bild av utvecklingen inom hela den offentliga
sektorn redovisas i långtidsbudgeten också en samlad bild av statens och socialförsäkringssektorns
inkomster och utgifter. Det finansiella sparandet i stat och
socialförsäkringssektor försämras successivt under långtidsbudgetperioden. Även
gjorda kalkyler för kommunsektorns finansiella sparande härvid pekar pä en
successiv försämring de närmaste åren och perspektiven för perioden därefter
sett utifrån längtidsbudgetan-tagandena skulle inte leda till att situationen
påtagligt förbättras.

Sammantaget
ger långtidsbudgeten med givna antaganden en försämring av den offentliga
sektorns sparande under perioden. Jag ser med stor oro på en sådan utveckling.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att jag i det föregående förordat en
annan finansiering av inkomstskattereformen för år 1984, vilket bör leda till
att de finansiella påfrestningarna för kommunerna för år 1984 blir avse vårt
mindre.

I
årets långtidsbudget har framskrivningen av budgetutvecklingen kompletterats
med en analys av hushållsinkomsternas utveckling under längtidsbudgetperioden.
Enligt min mening är det nödvändigt att tillföra beslutsunderlaget för
budgetpolitiken även sådan information som ger ökade möjligheter att ta
fördelningspolitisk hänsyn. Långtidsbudgettekniken belyser tydligt effekten
för skilda hushållstyper av olika automatikbindningar. Detta visar att det även
med utgångspunkt i hushällens situation är viktigt att öka förutsättningarna
att fatta separata politiska beslut för att uppnå eftersträvade
fördelningspolitiska mål. Resultaten visar sålunda bl. a. på vikten av att se
över automatiken i statsutgifterna, sä att de politiska prioriteringarna kan
göras mer förutsättningslöst än f.n. och utifrån en samlad bedömning av
fördelningspolitiska åtgärder både via statsbudgetens inkomstsida och via dess
utgiftssida.

Känslighetsanalyser

En
förändring av de grundläggande antaganden på vilka långtidsbudgetkalkylerna
vilar får följder, som kraftigt påverkar budgetsaldot vid långtidsbudgetperiodens
slut. Flertalet av de antaganden som rör centrala volymfaktorer bakom
utgiftstillväxten, som exempelvis befolkningsutvecklingen, kan sägas vara
relativt säkra. Antaganden om den ekonomiska utvecklingen är däremot förenade
med en betydande osäkerhet.

För
att belysa känsligheten i beräkningarna kan det vara av intresse att

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 59

något
närmare redovisa effekterna av ändrade antaganden inom vissa betydelsefulla
verksamhetsområden. Ett antagande som är av central betydelse för
utgiftsutvecklingen är räntenivån. Om den inhemska räntenivån under
längtidsbudgetperioden skulle antas avvika med en procentenhet från än vad jag
beräknat, skulle utgifterna för statsskuldräntor påverkas med 5,5 miljarder kr.
budgetåret 1987/88.

Omfattningen
av insatserna pä de arbetsmarknads-, industri- och bostadspolitiska områdena
är också av central betydelse för beräkningsresultaten. Olika krav kan t. ex.
komma att ställas pä ökade utgifter för sysselsättningsskapande åtgärder och
arbetsmarknadsutbildning m. m. Avgörande för förändringen av statsutgifterna
för arbetsmarknadspolitiken blir den åtgärdsvolym resp. den åtgärdsarsenal som
bedöms nödvändig i relation till såväl den förväntade allmänna ekonomiska
utvecklingen som utvecklingen pä arbetsmarknaden. En ökning av antalet
deltagare i arbetsmarknadsutbildning med 10000 under budgetåret 1983/84 skulle
öka statsutgifterna med ca 350 milj. kr. för AMS (SÖ-kurser inkl.
utbildningsbidrag) och med ca 100 milj. kr. för utbildning i verkstadsföretag i
samband med permitterings- och uppsägningshot. En ökning av det genomsnittliga
antalet personer i beredskapsarbeten med lOOOO per månad under budgetåret
1983/84 skulle öka statsutgifterna för detta ändamål med ca I miljard kr. En
förändring av arbetslösheten med en procentenhet under en tid av ett år innebär
att utgifterna på statsbudgeten för arbetslöshetsunderstöd förändras med ca
540 milj. kr. och med ca 1 020 milj. kr. pä arbetsmarknadsfonden. Effekterna
på statsbudgeten beror även pä i vad män de ökade statsutgifterna medför ökade
statsinkomster och minskade utgifter för arbetslöshetsersättning.
Nettoutgifterna för arbetsmarknadspolitiska insatser är således mindre än ovan
nämnda bruttoutgifter.

De
tidigare presenterade beräkningarna har endast tagit hänsyn till beslutade
industripolitiska insatser. Om man i stället antar att utgifterna ligger kvar i
nivå med ett genomsnitt för de fem närmaste föregående åren, blir utgifterna i
löpande priser inemot 9,5 miljarder kr. större vid långtidsbudgetperiodens
slutar.

Långtidsbudgetmetodiken
innebär att endast beslutade förändringar av skattesatser läggs in i
beräkningarna. Detta innebär att någon hänsyn i inkomstkalkylerna inte kunnat
tas till att mänga av de indirekta skatter som är utformade som styckeskalter
regelmässigt genom särskilda beslut har höjts så att de huvudsakligen följt
prisutvecklingen. Det gäller t. ex. skatten på vin, sprit och tobak liksom pä
olja. Om de indirekta skatterna (exkl. skatten på bensin och olja) skulle höjas
i takt med den allmänna prisutvecklingen skulle inkomsterna bli 3,5 miljarder
kr. högre budgetåret 1987/88 än vad som tidigare har beskrivits.

I
långtidsbudgeten har ett räkneexempel tagits fram som utgår från att ett
eventuellt fortsatt oljeprisfall i producentledet kompenseras av motsvarande
skattesatshöjningar, sä att priset på olja och bensin följer utveckling-

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 60

en av övriga konsumentpriser. Vid oförändrad volym skulle
detta leda till kraftigt ökade skatteinkomster budgetåret 1987/88 utöver de i
långtidsbudgeten beräknade.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att beräkningarna i
långtidsbudgeten bygger pä att inkomstskattereformen är totalfinansierad. Den
totala kostnaden för reformen har beräknats till ca 11 miljarder kr.

I långtidsbudgeten redovisas även beräkningar vid andra
mindre gynnsamma antaganden om den ekonomiska utvecklingen. De alternativa
antagandena ansluter i stort till de som används i ett utvecklingsalternativ
med en högre inflaflon och snabbare lönesummeutveckling. Detta scenario belyses
närmare i de tidigare nämnda samhällsekonomiska treärskalkylerna. En sådan
utveckling leder till en kraftig försämring av statsfinanserna jämfört med den
utveckling som framkommer i långtidsbudgetens kalkyler. Budgetunderskottet
skulle slutäret i detta alternativ uppgå till ca 140 miljarder kr., vilket är
ca 20 miljarder kr. högre än långtidsbudgetens resultat. Statsskuldränlorna
ökar i detta alternativ med inemot 25 miljarder kr. slutäret.

Jag har även låtit utföra en beräkning vad 1 % lägre
prisutveckling och 1 % lägre räntenivå skulle få för effekter på budgetsaldot
slutåret i längtidsbudgetperioden. Beräkningarna ger vid handen att
budgetsaldot skulle förbättras med ca 10 miljarder kr. Av denna förbättring
svarar de minskade statsskuldräntorna för ca hälften.

I
långtidsbudgeten konstateras att beräkningarna i hög grad påverkas av
förändringar i skilda centrala variabler. Dessa är av olika karaktär och'
påverkar statsinkomster och statsutgifter på olika sätt. Statens inkomster är
starkt beroende av den reala tillväxten i ekonomin. Budgetens utgifter däremot
styrs i hög grad av faktorer av annan art, såsom befolkningsförändringar och
olika former av automatik. Långfldsbudgeten är som nämnts varken en prognos
eller en plan för den framtida utvecklingen. Däremot visar den på vissa
grundläggande tendenser i budgetutvecklingen. Alltför stor uppmärksamhet bör
därför inte fästas vid budgetsaldots absoluta nivå för olika är under
längtidsbudgetperioden. De resultat som 1983 års långtidsbudget visar befäster
dock enligt min mening att den strukturella obalans som finns i statsbudgeten
består, om inte förutsättningarna ändras på avgörande punkter. Det gäller såväl
den samhällsekonomiska tillväxten som aktiva budgetförstärkande åtgärder.

De historiska erfarenheterna visar att en stabil tillväxt
i ekonomin och en låg prisökningstakt är av avgörande betydelse för
utvecklingen av statsfinanserna. En sådan realekonomisk utveckling är därför
en central förutsättning för att det skall bli möjligt att reducera det
statliga budgetunderskottet och för att det skall bli möjligt att bryta en
eljest oundviklig försämring i finansiellt sparande i såväl
socialförsäkringssektorn som kommunsektorn. Detta bestyrker det viktiga i en
politik inriktad pä att skapa ekonomisk tillväxt. Det är dä förutsättningar
uppstår för att på sikt kunna komma till rätta med de stora finansiella
sparandeunderskotten.

Prop. 1982/83:150
Bilagal Reviderad Finansplan 61

7.5
Budgetpolitiken

Genomförda
åtgärder

I
finansplanen angavs att budgetpolitiken för kommande år måste inriktas på att
metodiskt och långsiktigt uppnå en statsbudget i bättre balans med
samhällsekonomin som helhet. De åtgärder som främst angavs var att minska
automatiken i utgiftstillväxten och att öka statsinkomsterna.

I
finansplanen presenterades tre områden för åtgärder mot automatiken. Dessa var
dels att inte medge kompensation för devalveringen, dels att minska automatiken
i kommunbidragen, dels att dra ned subventionerna till näringslivet.

För en betydande del av
utgifterna i statsbudgeten gäller att de i en traditionell budgetbehandling
automatiskt skulle räknas upp även med hänsyn flll den tillfälliga prisstegring
som devalveringen leder till. I årets budgetförslag har full kompensation för
devalveringen endast medgivits för vissa i avtal bestämda utgifter som t. ex. bidrag
till internationella organisafloner. Bl. a. har åtgärder vidtagits avseende
försvarsutgifter så att full kompensation för devalveringen inte erhålls. I
fråga om pensionerna har slagits fast att devalveringskompensation inte skall
medges.

I den proposition om den
kommunala ekonomin som förelagts riksdagen i vår påpekade jag aU statens bidrag
till kommunerna och landsflngskom-munerna i hög grad är automatikbundna och att
de har medverkat till den automatiska utgiftsflllväxten. Den automatiska pris-
och löneuppräkning som hittills skett borde därför ersättas av en
förutsättningslös prövning av vilka bidragsniväer som kan medges med beaktande
av de samhällsekonomiska förutsättningarna. En avvägning måste därvid göras
mellan olika sektorer i syfte att uppnå ett för samhällsekonomin totalt sett
rimligt resultat. En central utgångspunkt måste vara att det inte längre är
självklart att det blir någon uppräkning av statsbidrag och ersättningar
mellan skilda år. Inför är 1984 gjorde regeringen den bedömningen att bidraget
till psykiatrisk värd och ersättningar till sjukvårdshuvudmännen från sjukförsäkringen
sammantaget kunde ökas endast i begränsad utsträckning.

Slutligen påpekade jag i
fråga om vissa av nuvarande s.k. avtalsbidrag att hittillsvarande principer inte
längre kan tillämpas. Gamla avtal måste naturiigtvis gälla i de fall de inte är
slutreglerade. Detta innebär dock inte att praxis vid sidan om avtalstexten
utan vidare skall äga fortsatt tillämpning.

Jag kan nu konstatera att
överläggningarna rörande bidraget till psykiatrisk vård och ersättningarna
till sjukvårdshuvudmännen frän sjukförsäkringen resulterat i en jämfört med
tidigare år begränsad uppräkning frän år 1983 till år 1984.

För
subventionerna till näringslivet gäller att vissa utgiftsminskande åtgärder
vidtogs redan innan budgetpropositionen presenterades. Sålunda genomfördes
höjningar av vissa subventionerade räntor, bl. a. en generell

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 62

höjning av räntan för subventionerade exportkrediter med
0,5 procentenheter. Därmed minskar subventionsgraden och utgifterna på
statsbudgeten. Vidare aviserades en mer restriktiv prövning i fråga om stöd
till enskilda företag och branscher i kris. Dämtöver aviserades ytterligare
åtgärder inom en rad olika områden.

Sedan
budgetpropositionen presenterades har regeringen lämnat propositioner om
tekoindustrin resp. varvsindustrin. I tekopropositionen föresläs att det
totala statliga stödet minskas samtidigt som det ges en mer offensiv
inriktning. Varvspropositionen innebär minskade subventioner till följd av att
matchning inte längre kommer att medges för krediter som avser fartyg samtidigt
som fartygsbyggnadskapaciteten minskas och statliga kreditgarantier endast
kommer att beviljas för order som medför begränsad risk.

Fortsatta överväganden pågår i fråga om SEK/EKN-systemet,
liksom vad gäller det s. k. forskningsavdraget i skattelagstiftningen. Också
stödet till svensk projektexport utvärderas f. n. I avvaktan på resultatet av
utvärderingen kommer några nya medel inte alt anvisas. Även det s. k.
hemma-matchningsstödet ses f.n. över. Detta sker inom ramen för de nordiska
överläggningarna om exportkrediter. I avvakten på resultatet av gruppens arbete
beviljas inget stöd till hemmamatchning. Slutligen planerar regeringen att
föreslå åtgärder som minskar kostnaderna för lönegarantisystemet, vilket kan
medföra besparingar i statens finanser. Jag återkommer till denna fråga.

Allmänna riktlinjer för budgetpolitiken

Enligt de kalkyler som görs i långtidsbudgeten försämras
budgetsaldot frän 89,9 miljarder kr. 1983/84 till 120,3 miljarder kr. 1987/88.
En sådan utveckling är inte förenlig med regeringens föresats att rätta till
obalanserna i den svenska ekonomin.

En
ekonomisk politik som stimulerar den industriella tillväxten och befrämjar en
ökad sysselsättning skapar den bästa förutsättningen för att komma till rätta
med de grundläggande problem som leder till stora budgetunderskott. En
budgetpolitik som bygger på denna förutsättning kan både slå vakt om den
sociala tryggheten och successivt bryta utvecklingen mot allt större
budgetunderskott. Samtidigt som underskottet i bytesbalansen nedbringas och
näringslivets kreditefterfrägan ökar när investeringarna pä nytt tar fart blir
det av särskild vikt att krafttag sätts in för att förbättra den offentliga
sektorns finanser. Om inte detta sker finns stora risker att inflationen ånyo
skjuter fart och att bytesbalansen efter en tid äter försämras. Att nedbringa
budgetunderskotten kommer emellertid på grund av de strukturella problem som
finns i ekonomin att vara ett åtagande på läng sikt. Icke desto mindre måste
åtgärder sättas in i ett så tidigt skede som möjligt för att motverka en
fortsatt negativ utveckling av budgetsaldot.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150
Bilagal Reviderad Finansplan 63

Behovet
av åtgärder måste bedömas också i perspektiv av att en finanspolitisk
åtstramning blir nödvändig inför en konjunkturuppgång. Även detta motiverar att
åtgärder planeras i god tid.

Enligt
min mening erfordras en kraftfull och konsekvent politik som leder till en
samhällsekonomisk tillväxt och en låg inflation. Jag har i det föregående
särskilt framhållit vikten av att omfattande insatser görs för att få ned
kostnadsökningarna i samhällsekonomin högst betydligt. Jag har därvid angett
att detta är en grundläggande förutsättning för att fä igång tillväxten i
ekonomin och för att få ned de växande budgetunderskotten som, om inget görs, i
hög grad kan bli inflationsdrivande. I det sammanhanget har jag även redovisat
de utgångspunkter som måste gälla för en framgångsrik anti-inflationspolitik,
vilken i första hand syftar till att begränsa prisökningarna under loppet av
är 1984 till 4%.

Begränsning
av den automatiska ökningen av utgifterna

I
årets långtidsbudget har utförligt redovisats de faktorer som styr utgiftsutvecklingen
för stat och socialförsäkringssektor. Det konstateras där bl. a. alt de
utgifter (inkl. stalsskuldräntor) som ökar i takt med pris- och
löneutvecklingen uppgår till ca 40% som andel av bruttonationalprodukten. Till
en helt avgörande del är det historisk kostnadsutveckling som ligger till grund
för uppräkningarna. Denna mekanism medverkar givetvis flll att historisk
inflation fortplantar sig framåt i tiden. En sådan inflaflons-generator utgör
ett mycket allvarligt hot mot möjligheterna att realisera en sä låg prisökning
som 4% under loppet av år 1984.

En
central åtgärd blir därför att med kraft fortsätta det redan inledda arbetet
med att begränsa den automatiska ökningen i statsutgifterna.

Utifrån
målet att begränsa prisökningarna i samhällsekonomin till nivån 4% under loppet
av år 1984 måste enligt min mening gälla som ett krav att de utgifter som styrs
av prisutvecklingen maximeras till denna ökningstakt. Den begränsning jag här
förordar innebär att bestämmelser måste utformas för varje enskilt anslag, så
att den generella principen kan uppnäs. För den dominerande delen av de
automatikstyrda anslagen torde det erfordras särskilda tekniska lösningar frän
fall till fall vid tillämpning av den generella principen. Man måste alltså ta
hänsyn till de särskilda förhållanden som gäller på de olika aktuella områdena
t. ex. planeringssystemet på försvarets område.

När
det gäller att begränsa den utgiftsautomatik som är beroende av prisökningarna
är det främst av intresse att åtgärder vidtas pä de områden där utgiftsvolymen
är av stor omfattning. I första hand bör enligt min mening åtgärder komma i
fräga för indexstyrda utgifter. Det blir sålunda fråga om alt i tillämpliga
delar begränsa uppräkningen av utgifter som styrs av t. ex. basbelopp,
försvarsprisindex, bruttonationalinkomst, produk-tionsmedelsprisindex och den
s.k. tidskoefficienten. De utgiftsområden som berörs är t. ex. pensioner,
studiemedel, bidragsförskott, försvaret.

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 64

biståndet,
jordbruksprisregleringen och bostadslänen. Jag kan konstatera att det i stor
utsträckning är fråga om transfereringsutgifter. Bortses från
jordbruksprisregleringen och transfereringar via socialförsäkringssektorn, som
inte redovisas över statsbudgeten, utgör nämnda utgiftsområden ca en Qärdedel
av de totala statsutgifterna och ca en tredjedel av de automatik-styrda
utgifterna. Här aktuella utgifter har därrhed också stor betydelse i det
samhällsekonomiska perspektivet, inte minst för möjligheterna att få ned
inflationstakten.

Begränsningen
i inflationsuppräkning bör i tillämpliga delar gälla fr. o. m. ingången av är
1984 om inte särskilda omständigheter motiverar en annan tidpunkt. Principen
innebär sålunda att endast den förutsatta prisökningen tilläts slå igenom i
berörda utgifter under år 1984.

Regeringen
står fast vid sina åtaganden gentemot pensionärerna. Pensionerna för 1984
kommer således att fastställas med hänsyn till prisutvecklingen under 1983 med
avdrag för den priseffekt som följer av devalveringen. Såvitt nu kan bedömas
innebär detta att ökningen av basbeloppet för är 1984 tämligen nära kommer att
följa den förutsatta prisökningen.

Mot
bakgrund av det anförda bör förslag till konkreta åtgärder utarbetas som är
anpassade till resp. område och föreläggas riksdagen hösten 1983 pä de områden
där ikraftträdandetidpunkten är den I januari 1984. I övrigt bör förslagen
redovisas i 1984 års budgetproposition.

När
det gäller hänvisningar och kopplingar till basbeloppet m.m. inom områden
utanför statsbudgeten och socialförsäkringssystemet får eventuellt behov av
justeringar av lagstiftning övervägas i särskild ordning.

Översyn
av verksamheter i syfte att minska belastningen på statsbudgeten De förslag som
syftar till att bryta ned utgiftsautomatik som kan hänföras till de starka
kopplingar som flnns till olika prisindexar är ett centralt inslag i
regeringens budgetpolitik. Härutöver måste politiken inriktas mot att metodiskt
och konsekvent se över olika utgiftsområden i syfte att minska belastningen på
statsbudgeten. Ett sådant arbete pågår i regeringskansliet.

Vad
först gäller det första året i långtidsbudgetperioden, 1984/85, har pä grundval
av det material som framläggs i långtidsbudgeten, i regeringskansliet gjorts
preliminära bedömningar av möjligheterna att begränsa utgifterna i förhällande
flll dem som framkommer vid en mekanisk fram-räkning. Pä samma sätt har
möjligheterna till inkomstförstärkningar analyserats. Pä grundval av detta
arbete kan göras bedömningen att det bör vara möjligt att reducera det
underskott som framkommer i långtidsbudgeten. Den närmare prövningen härav blir
nu ett led i det budgetarbete inför 1984/ 85 som på sedvanligt sätt bedrivs
under hösten.

Vad
därefter gäller budgetutvecklingen under de därefter följande åren i
långtidsbudgetperioden har ett systematiskt arbete inletts på en rad områden
för att genom förenklingar och omläggningar av regelsystemen begrän-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150
Bilagal Reviderad Finansplan 65

sa
statsutgifterna och stärka statsbudgeten. Också möjligheterna att rensa
statsbudgeten från vissa finansiella verksamheter prövas där detta bedöms kunna
ske utan men för verksamheten i fråga.

Genom
ett på detta sätt bedrivet systematiskt arbete där gällande regler och
stödsystem kontinuerligt omprövas bör det vara möjligt att väsentligt reducera
de utgifter som långtidsbudgeten pekar mot. Samtidigt är det nödvändigt att i
all möjHg utsträckning ta tillvara de möjligheter som flnns till
inkomstökningar för staten genom bättre kassahällning och systematisk prövning
av taxor, avgifter och skatter.

Det
skulle föra för långt alt i detta sammanhang ge en uttömmande redovisning av
alla de strukturprojekt som pågår eller planeras.

I
det följande redovisas ett antal exempel pä mer omfattande projekt som väl
speglar dels vilka utgiftsområden som bedömts intressanta, dels vilken typ av
regelförändringar som kommer eller kan komma att aktualiseras. Jag har i dessa
samrätt med berörda statsråd.

På
det socialpolitiska området har ett arbete inletts för att begränsa
kostnadsutvecklingen på ett antal områden. Detta gäller såväl det statliga
stödet till kommuner och landsting som vissa förmåner till enskilda. Utgångspunkten
för detta arbete är att de åtgärder som blir nödvändiga att genomföra blir
fördelningspolitiskt rättvist utformade.

Överenskommelse
har nu träffats som innebär att tidigare indexklausuler inbyggda i
överenskommelser för statsbidrag och ersättningar till hälso- och sjukvärden
inte tillämpas för är 1984. Resultatet av överenskommelserna har nyligen
redovisats för riksdagen i en särskild proposiflon. Arbetet kommer att
fortsätta med att se över ersättningarna från sjukförsäkringen till
sjukvårdshuvudmännen. Vidare skall de närmare förutsättningarna för att föra
över det ekonomiska och organisatoriska ansvaret för sjukresor från
försäkringskassan till sjukvårdshuvudmännen klarläggas under år 1983. En
översyn pågår av statens kostnader för läkarutbildningen.

Förslag
om nya statsbidragssystem för barnomsorg och social hemhjälp fr. o. m. år 1984
kommer att föreläggas riksdagen före sommaren 1983 efter överläggningar med
Svenska kommunförbundet. Syftet med de nya reglerna är att möjliggöra ett
bättre utnyttjande av tillgängliga resurser och att begränsa den automatiska
ökningen av statsbidragen.

En
översyn av läkemedelskostnaderna pågår. Syftet är att begränsa dessa och uppnå
en effektivare användning av läkemedel.

En
arbetsgrupp inom regeringskansliet har i uppdrag att se över formerna för
finansieringen av företagshälsovården.

Vidare bereds för
närvarande ett utredningsförslag om en genomgripande omläggning av
efterlevandepensioneringen. Omläggningen innebär att de fortgående
kostnadsökningar som följer med de nuvarande reglerna för änkepension upphör
och på längre sikt följs av betydande kostnadsminskningar. 5 Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr
150. Bilaga 1

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 66

Den svenska socialpolitiken bygger i allt väsentligt på
generellt utformade stödåtgärder. Sedan lång tid tillbaka finns dock vissa
inslag av inkomstprövning främst på pensionsområdel. Inom regeringskansliet pågår
en översyn av regelsystemet inom pensionsområdet i syfte att anpassa vissa
utgående förmåner flll den behovssituation som föreligger. Det gäller främst
förmåner som redan nu är inkomstprövade men där förmånerna utgår även i
relativt höga inkomstlägen. Möjligheterna ska prövas att genom skärpta
inkomstprövningsregler minska statens kostnader för folkpensioneringen redan
fr. o. m. år 1984.

Pä det utbildningspolitiska området förbereds en större
översyn av studiestödssystemet. Vad gäller studiehjälpen kan konstateras att de
selektiva inslagen med årens lopp harföriorat påtagligt i betydelse. Den
dominerande delen av de belopp som i dag betalas ut består av de reguljära
studiebidragen, medan de inkomst- och behovsprövade tilläggen har minskat
relativt sett. Studiehjälpen har därmed i praktiken förlorat mycket av sina
effekter dä det gäller att bidra till en jämnare social rekrytering till
gymnasial utbildning. I nuvarande budgetläge är det inte realistiskt att räkna
med att förbättringar skall kunna åstadkommas genom medelstillskott. Därför
har en översyn påbörjats av studiehjälpssystemet i syfte att öka de selektiva
inslagen på de reguljära studiebidragens bekostnad.

I fråga om studiemedlen finns belägg för att de i dag inte
är tillräckliga för att medge många studerande en rimlig levnadsstandard. Många
tvingas därför avstå från eller avbryta sina studier, andra tvingas till
förvärvsarbete i en omfattning som påverkar studierna negativt. Dessa
svårigheter gäller i första hand studerande som inte kan påräkna ekonomiskt
stöd från föräldrar eller andra anhöriga och studerande som inte har möjlighet
att under studietiden bo i föräldrahemmet. Samtidigt finns det studerande som
med hjälp av studiemedlen kan hålla en ganska hög levnadsstandard. Det finns
därför anledning att också beträffande studiemedlen pröva möjligheterna till
en omfördelning av de totala studiemedlen till förmån för dem som bäst behöver
stöd. En förstudie i dessa frågor kommer att påbötjas inom regeringskansliet.

En samlad översyn skall göras av styrsystemen för skolan.
Det bör omfatta både statsbidragssystemen och skolförfattningarna och syfta
till att ompröva stmkturen med sikte pä förenklingar och, bl. a. som följd
härav, utgiftsbegränsningar.

Statskontoret har getts i uppdrag att dels kartlägga
förutsättningarna för ett schablonsystem för statsbidrag till gymnasieskolan
och den kommunala vuxenutbildningen, dels inkomma med förslag till alternaflva
modeller för utveckling av ett nytt statsbidragssystem. Uppdraget kommer att
redovisas den 1 september 1983. Därefter kommer frågan om elt nytt och förenklat
statsbidragssystem för de nämnda skolformerna att beredas med förtur inom
regeringskansliet.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 67

Också
systemet för statsbidrag till grundskolan bör nu ses över. Från olika håll har
framförts synpunkter pä och önskemål om en ytterligare förenkling och
schablonisering av statsbidragssystemet för grundskolan. Skolöverstyrelsen har
anmält att ett visst förberedande arbete har påbörjats när det gäller att
undersöka förutsättningarna för ett system för statsbidrag till kommunerna
enligt vilket bidragen i sin helhet utgår per elev i resp. kommun.

Det
är nödvändigt att också i ett sådant schabloniserat system ge möjlighet att ta
hänsyn till de skillnader i skolstruktur som finns mellan olika kommuner.
Initiativ kommer att tas till att undersöka förutsättningarna för förändringar
i statsbidragssystemet för grundskolan efter dessa riktlinjer.

Skolförfattningarna
överses sedan 1979 av särskild utredare. Utredaren skall göra en språklig och
teknisk översyn samt undersöka om olika bestämmelser och regelsystem kan
förenklas. Mot bakgrund av kraven på rationaliseringar och minskad
detaljreglering av kommunernas verksamhet kommer utredningen i sitt fortsatta
arbete att ägna stor uppmärksamhet ät förenklingsaspekterna.

Vad
som nu har redovisats bör sammantaget kunna leda till inte bara förenklingar
utan även utgiftsbegränsningar.

Inom
rättsväsendet ökas nu ansträngningarna för att förenkla de olika regelsystemen
i syfte att åstadkomma en smidigare hantering och därmed minskade utgifter för
verksamheten. Arbetet kommer att inriktas på att rationalisera verksamheten, främst
för att möta den ökande arbetsbelastning som brottsligheten beräknas medföra.
Rena utgiftsminskningar bör också kunna göras.

Ett
omfattande arbete med denna inriktning pågår f. n. Sålunda kommer
polisberedningen inom kort med ett förslag till den omorganisation av
polisväsendet som riksdagen beslutade år 1981. Också för åklagarväsendets del
planeras en omorganisation av verksamheten på alla nivåer. Vad gäller de
allmänna domstolarna har rättegångsutredningen uppdrag som syftar till att göra
processen inom domstolarna enklare och smidigare. En sådan förändring bör på
sikt kunna leda till icke obetydliga utgiftsminskningar för de allmänna
domstolarna. Fastigheitsdataprojektet frigör vidare årligen vissa resurser inom
tingsrättsorganisationen. Den pågående översynen av rättshjälpssystemet
beräknas leda till ökad effektivitet och minskade kostnader. En genomgäng görs
vidare av kriminalvården med sikte på att åstadkomma förenklingar i
administrationen, främst genom en ändrad beslutsstruktur.

Totalförsvarets
utveckling styrs av det år 1982 fattade försvarsbeslutet med den inriktning som
meddelats i 1983 års budgetproposition. Som en följd av detta anpassas f.n.
utbildningsorganisationen inotn försvarsmakten till värnpliktsutbildningens
volym under första hälften av 1980-talet. Efter hand minskar denna volym. Det
flnns därför anledning att kontinuer-

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 68

ligt pröva förutsättningarna för fortsatta
strukturförändringar av utbildningsorganisationen.

Inom
försvarssektorn pågår f. n. även annan verksamhet som pä sikt kan leda till
ytteriigare besparingar. Bl. a. inom regeringskansliet pågår ett arbete för att
fä fram beslutsunderlag inför nästa försvarsbeslut är 1987. Resultatet av detta
kommer att ge underlag för beslut om ytteriigare besparingar inom det militära
försvaret.

1982 års
försvarsbeslut innebar en ökad satsning på totalförsvarets civila delar. Denna
inriktning bör ligga fast. Det är dock nödvändigt att pröva utgifternas
utvecklingstakt med hänsyn till förändrade ekonomiska förutsättningar. Sålunda
är det f. n. möjligt att reducera kostnaderna för oljelagring. På motsvarande
sätt bör utgifterna prövas i kommande budgetarbete inom andra program. Bl. a.
kan en ökad samordning mellan civilförsvaret och samhället i övrigt ge sädana
möjligheter.

På det
jordbrukspolitiska området har regeringen tillsatt en särskild
livsmedelspolitisk utredning med uppgift att bl. a. undersöka förutsättningarna
för att dämpa prisutvecklingen på jordbruksprodukter och samtidigt se över
formerna för det nuvarande prisregleringssystemet. I det sammanhanget kommer
också överproduktionen av vissa jordbruksprodukter att analyseras och åtgärder
till förändringar att framläggas. Den automatiska kostnadskompensation som i dag
utgår till jordbrukarna i form av automatiskt verkande index skall också
granskas. Kommittén skall undersöka förutsättningarna för att finna andra
former för priskompensation än de i dag gällande. Kommittén skall också
framlägga förslag till sådana förändringar av prisregleringssystemet atl
jordbruket garanteras visst pris endast för den kvantitet livsmedel som behövs
för konsumtion inom landet och för att uppfylla de olika åtaganden vi som
nation gjort i det internationella samarbetet. Kommitténs arbete beräknas vara
avslutat inom en tvåårsperiod. Frågan om produktionsöverskotten liksom frågor
av grundläggande betydelse för de överläggningar om priserna pä
jordbmksprodukter för tiden efter den 1 juli 1984 som skall äga rum våren 1984
skall behandlas med förtur.

I särskild
ordning kommer frågan om omfattningen och finansieringen av
rådgivningsverksamheten på jordbrukets område att utredas. Detta gäller också
formerna för finansieringen av det nuvarande skördeskadeskyddet. Också i övrigt
finns anledning att se över finansieringen av den service pä skilda områden som
staten lämnar inom jordbrukssektorn och skogssektorn. Avsikten är att detta
arbete ska bedrivas på sådant sätt att det kan beaktas i budgetarbetet inför
kommande budgetär.

En
särskild verksamhet bedrivs inom regeringskansliet i syfte att påverka
utgiftsutvecklingen inom invandrarpolitiken. En utgångspunkt i detta sammanhang
år att ytterligare minska väntetiderna i utlänningsärenden, vilka i dag medför
betydande kostnader för staten bl. a. i form av ersättning

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 69

för
uppehälle för de sökande. Förslag om ändringar i vårt system för regleringen av
invandringen till Sverige kommer inom kort alt presenteras av
invandrarpolitiska kommittén. Beredningen av dessa förslag sker samtidigt med
de tidigare aviserade överläggningarna med Svenska kommunförbundet i frågan om
ändringar i det nuvarande systemet för statlig ersättning till kommunerna för
bistånd till flyktingar m. fl. och om en kommunalise-ring av
flyktingomhändertagandet. Det nya systemet för regleringen av invandringen och
för åtgärder för flyktingar m.fl. kan beräknas träda i kraft under budgetåret
1984/85. Sammanhängande med det nu nämnda arbetet är den beredning av frågan om
svenskundervisning för vuxna invandrare som f. n. äger rum inom
regeringskansliet. I beredningsarbetet är en av utgångspunkterna att åstadkomma
en bättre hushållning med statens resurser för denna verksamhet.

Inom
bostadsområdet ökar de totala subventionerna via bostads- och
räntebidragssystemen och skattebortfallet för småhusägare snabbt. De uppgick år
1981 till ca 25 miljarder kr. mot ca 8,1 miljarder kr. år 1975. På sex år ökade
sålunda subventionerna med ca 200%. 1 reala termer innebär det en ökning med ca
70%.

En
fortsatt real ökning av subvenflonerna är varken samhällsekonomiskt godtagbar
eller bostadspolitiskt önskvärd. Bl. a. av dessa skäl har tillkallats en
kommitté för att göra en allmän översyn av bostadspolitiken. Kommittén skall
arbeta snabbt och redovisa huvuddelen av sina överväganden senast under första
halvåret 1984.

Jag
har tidigare berört frågan om behovet att minska de stattiga subventionerna
till näringslivet. Som jag tidigare berörde bör den statliga konkurslönegarantin
ses över i begränsande syfte. Särskilt när ett konkursbo, i borgenärernas
intresse, fortsätter rörelsen med sikte pä rekonstruktion eller försäljning bör
det kunna krävas att borgenärerna tar ett ökat ansvar förde anställdas löner.
Den möjlighet att överutnyttja konkurslönegarantin som det nuvarande systemet
medger bör också tas bort, exempelvis genom att begränsa garantin flll mera
normala lönefordringar. Även på det rent administrativa planet bör vissa
besparingar kunna göras. En effektivare administraflon bör också kunna leda till
en effektivare bevakning av statens rätt till återkrav av utbetalda
garantimedel. Utredningsarbete pågår f. n. på detta område med inriktning mot
att underlag för beslut skall kunna föreligga till hösten.

Vidare
planeras ett projekt som innebär en allmän översyn av den statliga
stödgivningen till krisföretag. Översynen har till syfte att identifle-ra
sådana stödinsatser som i realiteten innebär att statliga medel används för atl
fördröja sädana företagsnedläggningar som är ett led i en strukturell anpassning
till förändrade marknads- eller konkurrensförhållanden i industrin.

Översynen
kommer att i första hand riktas mot det s. k. icke permanenta stödet, som utgör
den helt dominerande delen av de statsutgifter som totalt

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 70

sett faller inom industri- och regionalpolitikens område.
För de tre senaste budgetåren har sålunda drygt 70% av nettokostnaderna för
industri- och regionalpolitiskt stöd utgjorts av sådant icke permanent stöd.

Ytterligare ett antal statliga projekt på skilda områden
kan nämnas som syftar till att begränsa utgifternas ökningstakt.

En arbetsgrupp inom regeringskansliet ser över hanteringen
av de statliga betalningarna och den statliga uppbörden i postgirosystemet.
Arbetet syftar till att minska kostnaderna för de statliga betalningarna och
samtidigt skapa bättre ekonomiska förutsättningar för att även pä sikt kunna
upprätthålla en rikstäckande postservice och betalningsförmedling. En väsentlig
förutsättning för detta är att staten utnyttjar sitt eget
betalnings-förmedlande institut. Avsikten är att konkreta förslag om möjligt
skall tas upp i nästa års budgetproposition.

Vidare har påbörjats en översyn av den statliga regionala
organisationen.

Den statliga länsförvaltningen kännetecknas av
organisatorisk splittring, där stark sektorisering försvårar ett naturligt
samband mellan planering och verkställighet. Risker uppstår att man i ett
regionalt organ väljer lösningar utan tillräcklig hänsyn till effekterna på
samhällsorganisationen som helhet. De mänga delreformerna när det gäller den
statliga länsförvaltningens uppbyggnad har tillsammans medfört att
länsförvaltningen uppvisar ett komplext mönster, där gränserna mellan olika
myndigheters ansvar i vissa fall är oklara och leder till dubbelarbete.

Den organisatoriska splittringen har lett till att det
sannolikt råder en obalans i dimensioneringen av förvaltningsresurserna. Även
på det administrativa området finns problem som följer av den organisatoriska
splittringen.

Länsstyrelsens uppgift att samordna statens intressen och
insatser pä regional nivå blir med dessa utgångspunkter viktig. Det finns en
betydande vitalitet, stora kunskaper och resurser i den regionala statliga
förvaltningen. En organisatorisk utveckling bör inriktas på att bättre ta vara
på dessa tillgångar. Ändringar i fyra avseenden bör därvid övervägas:
organisatoriska förändringar, överföring av arbets- och ansvarsuppgifter,
förbättrad samverkan och ombalansering av ekonomiska och personella resurser.

Ett konsekvent genomfört organisationsarbete när det
gäller den regionala statliga organisationen kan sannolikt ge utrymme för
betydande ut-giflsneddragningar.

En översyn har inletts beträffande det statliga
pensionsavtalet.

Bl. a. skall nu gällande bestämmelser om pension ses över.
Därvid skall eftersträvas ett nytt och väsenfligt förenklat pensionssystem. En
utgångspunkt för översynsarbetet är att det nya systemet bör ge utrymme för en
flexibel pensionsålder. Systemet bör på väsentliga punkter fä ökad samstämmighet
mellan tjänstepensionssystemen framför allt på den offentliga

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 71

sektorn samt att försöka närma tjänstepensionssystemen
till grundprinciperna för ATP-systemet. Det skall också skapa förutsättningar
för en förenklad personaladministration och därmed följande kostnadsbesparingar.

Härutöver vill jag också särskilt omnämna ett
översynsprojekt som spänner över ett stort område. Det gäller översynen av
statlig normgivning. Statens normgivning kan delas upp efter mottagare. De
viktigaste samhällssektorerna för sådan normgivning är kommunsektorn, byggsektorn
och näringslivet. Olika åtgärder har vidtagits för att åstadkomma resultat i
frågan om de normer som riktas mot kommunerna. Arbetet med här aktuella frågor
kommer att intensifieras genom den nyligen tillsatta stat-kommunberedningens
försorg.

Inom byggsektorn förekommer en omfattande normgivning frän
statliga myndigheters sida. De olika normsystem som ansluter till dessa lagar
kommer att ses över inom ramen för bl.a. den pågående översynen av plan- och
bygglagstiftningen och den planerade översynen av civilförsvarslagstiftningen
i syfte att begränsa kostnaderna.

För att samlat kunna se över den statliga normgivningen är
det viktigt att vid sidan av det arbete som bedrivs vad gäller normgivningen på
kommunsektorn och bebyggelseområdet också initiativ tas på näringslivsområdet.
Tillsammans med näringslivets organisationer och de fackliga organisationerna
kommer regeringen att kartlägga i vilken utsträckning olika typer av normer kan
anses vara kostnadsdrivande.

På ett antal områden pågår överväganden att föra ut
statlig långivning från statsbudgeten till kreditmarknaden.

Ett exempel härpå är möjligheten att till kreditmarknaden
föra vissa delar av det svenska biståndet till u-länderna. Den pågående
utredningen av u-landskrediterna väntas anvisa möjligheter därtill.
Kreditbeloppen skall kunna ingå i biståndsramen.

Vidare ser en arbetsgrupp inom regeringskansliet över
vissa frågor som rör finansieringen av televerkets investeringar och formerna
för statsmakternas styrning av televerket. Avsikten är att undersöka
förutsättningarna för att skapa finansieringsmöjligheter för televerket som
garanterar att utbyggnaden av telenätet kan ske på ett optimalt sätt utan att
belasta statsbudgeten eller leda till höjda teletaxor. Vissa förstärkningar av
statsbudgeten bör också kunna uppnäs i detta sammanhang. Samtidigt är det
angeläget att åstadkomma bättre möjligheter än f. n. för statsmakterna att
fortlöpande påverka televerksamhetens utveckling.

Utöver ansträngningarna att motverka statsutgifternas
tillväxt är det viktigt att åtgärder vidtas som ökar statens inkomster genom
att effektivisera skatteadministrationen och de skatteadministrativa reglerna.
Den alltmer utbredda skatteflykten och den kvaliflcerade ekonomiska
brottsligheten har medfört att det blivit allt angelägnare alt föra över
resurser till

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan - 72

svårkontrollerade och komplicerade deklarationer. Den under
året tillsatta skatteförenklingskommittén har bl. a. i uppgift att föreslå en
förenkling av taxeringsförfarandet. En första huvuduppgift för kommittén är att
försöka finna elt förenklat syslem för lönlagarbeskattningen. Elt sådant
förslag skall lämnas före 1983 års utgång. Det är mycket angeläget att arbetet
med att föra över tyngdpunkten till kvalificerade och svårkontrollerade deklarationer
drivs vidare. I avvaktan på förslag av skatteförenklingskommittén måste de i
dag beflntliga rutinerna för förenklad granskning tillämpas i ökad
utsträckning.

Även
uppbördsförfarandet har reformerats under senare år. Nya regler och rutiner för
skatteuppbörden började tillämpas under våren 1980.

Det
nuvarande debiterings- och uppbördssystemet för socialavgifter ses över av
socialavgiftsutredningen. Utredningen har i uppdrag att undersöka möjligheterna
att knyta an uppbörden av arbetsgivarens preliminära socialavgifter till de
lönesummor som redovisas i samband med källskatteredo-visningen eller på annat
sätt till de löpande löneutbetalningarna. Genom en anknytning till
källskatteredovisningen erhålls en snabbare inbetalning av rätt avgiftsbelopp.

Utredningen
kommer att till sommaren 1983 presentera ett betänkande med förslag hur denna
samordning kan göras. 1 samband med detta kommer utredningen alt överväga en
övergång till månaflig uppbörd av socialavgifter.

Härutöver
kan nämnas att generaltullstyrelsen tidigare föreslagit att en sanktionsavgift
skall kunna tas ut i administrativ ordning vid t. ex. överträdelser av
importregleringar, vissa påtagliga fall av ekonomiskt undanhållande, o.d. Ett
sådant förslag bör kunna föreläggas riksdagen under hösten.

Den stora
mängden översyner av organisation, regelverk, finansieringssystem och
transfereringssystem skall främst uppfylla kravet att minska belastningen pä
den statliga flnansieringen. Härtill kommer att översynerna allmänt sett bör
kunna leda till en effektivare och mer serviceinrik-tad statlig förvaltning.

Reformer genom omprioriteringar

En tredje central punkt i budgetpolitiken gäller frågan om
utrymme för särskilt angelägna reformer. Med samhällsutvecklingen förändras
människors behov och önskemål. Verksamheter som tidigare var centrala för
välfärden blir successivt mindre betydelsefulla. Samtidigt ökar behoven på
andra områden. För att på bästa sätt utnyttja de knappa resurser som står till
buds är det därför särskilt angeläget att omprioriteringar frän mindre
väsentliga till mer angelägna områden sker. Utrymmet för de reformer som bedöms
vara särskilt angelägna måste med andra ord skapas genom omprioriteringar i
form av neddragning av annan verksamhet.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150
Bilagal Reviderad Finansplan 73

Budgetpolitiska
riktlinjer för budgetåret 1984/85

Jag
har i det föregående redogjort för de delvis omfattande och genomgripande
åtgärder som bör ligga till grund för budgetpolitiken fr.o.m. budgetåret
1984/85. Mänga av de åtgärder jag beskrivit har en genomförandeperiod som
sträcker sig ett antal budgetår framöver. Dämtöver vill jag redovisa de
särskilda budgetpolitiska riktlinjer i övrigt som bör gälla för budgetåret
1984/85.

En allmän utgångspunkt
även för budgetåret 1984/85 blir att några medel för nya tjänster ej kan
påräknas. Behovet av personalförstärkningar liksom andra former av
resursförstärkningar får flllgodoses genom omprioriteringar. Endast i
undantagsfall torde ökade insatser bli aktuella.

Detta kommer också till
uttryck i de ärliga anvisningar till myndigheterna som regeringen beslutat om.
I dessa förutsätts myndigheterna fortlöpande göra sådana rationaliseringar och
omprioriteringar att verksamheten under ett budgetår kan bedrivas med i
huvudsak oförändrad ambitionsnivå, men med 2 % lägre reala resurser än under
närmast föregående budgetår. Som huvudförslag i anslagsframställningarna skall
därför myndigheterna redovisa verksamheten vid en anslagsnivå, som utgör pris-
och löneomräknat anslag (eller omslutning) för budgetåret 1983/84 minskat med
minst 2 %. Försök att skapa bra planeringsförutsättningar för myndigheterna
följs upp i anvisningarna genom att möjligheterna att fördela produktivitetsökningarna
över en längre period kvarstår och byggs ut. För att ytterligare underiätta
myndigheternas omställningsarbete införs sålunda en möjlighet att i vissa fall
medge en tillfällig real ökning av vissa utgifter budgetåret 1984/85. Det kan
exempelvis gälla konsult- och datainsatser eller särskilda utredningsinsatser
av engångskaraktär för att få en acceptabel produktivitetsutveckling. Även
smärre utmstningsanskaffningar m.m. kan vara av denna karaktär.

Behovet att se
verksamheten i ett långsikflgt perspektiv har särskilt lyfts fram i den
reviderade budgethandbok som fr.o.m. den I februari 1983 gäller som anvisning
för bl. a. utformningen av myndigheternas anslagsframställningar. Av dessa
anvisningar framgår att myndigheternas anslagskrav för ett visst budgetår
skall bygga på en långtidsbedömning som behandlar resursanspråk, resursutrymme
och åtgärdsförslag på fem års sikt. Med detta synsätt utgör långtidsbedömningen
basen för budgetförslaget.

Ett
viktigt inslag i arbetet med att rationalisera och effekflvisera den statliga
förvaltningen är att öka flexibiliteten för hur myndigheterna kan använda sina
tilldelade resurser. Ett område som myndigheterna hittills haft liten möjlighet
att påverka är lokalkostnaderna.

För att rationaliserings-
och besparingsmöjligheterna när det gäller lokaler bättre skall kunna
tillvaratas erfordras att myndigheterna ges ett ökat ansvar för sina
lokalkostnader. Lokalkostnaderna bör sålunda i ökad om-

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 74

fattning reellt inkluderas i budgetprövningen för att pä
sikt öka utbytbarheten mellan lokalkostnader och andra förvaltningskostnader.
En utgångspunkt är därvidlag att myndigheterna ges incitament till att medverka
till att ta fram förslag till lokalbesparingar genom att de i den mån
realistiska förslag framkommer får tillgodogöra sig besparingar.

Vad gäller prisomräkningen för myndighetsanslag och
liknande anslag inför budgetåret 1984/85 kan myndigheterna inte påräkna
kompensation för prisökningar hänförliga till devalveringen med mindre än att
regeringen efter särskild prövning medger detta.

Även fortsättningsvis kommer endast en begränsad
kompensaflon att kunna medges vid omräkningen av bidragsanslag. I övrigt vad
gäller bidragsanslagen skall översynen av reglerna för utbetalning av statliga
bidrag slutföras under hösten 1983. Arbetet, som inleddes budgetåret 1982/ 83,
syftar till att bidragen i princip skall betalas förskottsvis fyra gånger per
är. I vissa fall, t. ex. när det gäller frågan om större bidrag, tillämpas
striktare regler.

Det arbete som tidigare inletts vad gäller arbetet med att
förbättra den statliga kassahållningen fortsätter enligt de principer jag
redovisade i kapitlet Särskilda frågor i 1983 års finansplan.

Även när det gäller den statliga garantigivningen liksom
den statliga utlåningsverksamheten är det viktigt att det påbörjade arbetet
fortsätter med att i budgetprocessen kritiskt granska såväl existerande former
som förslag till nya åtaganden. För att få elt bättre underlag i
budgetprocessen vad gäller hanteringen av bidrag och lån i olika situationer
har regeringen uppdragit åt riksrevisionsverket att i en förstudie kartlägga
existerande praxis på området samt att lämna förslag till riktlinjer för
framtida hantering.

När det gäller taxor och avgifter för statliga tjänster
vill jag särskilt framhålla vikten av att myndigheterna i enlighet med vad som
krävs i den reviderade budgethandboken, aktivt medverkar till
inkomstförstärkningar via taxor och avgifter. Jag återkommer mera utförligt
till frågan i kapitlet Särskilda frågor.

De insatser som görs i syfte att bryta utgiftsautomatiken
i statsbudgeten är en del av den samlade översynsverksamhet som bedrivs på
olika nivåer inom statsförvaltningen. Vid sidan av de redovisade mera
genomgripande projekten är det enligt min mening viktigt att framhålla att även
olika utredningsresurser i sin normala verksamhet inriktas på att genomlysa
vilka effekter som uppkommer och vilka konkreta handlingsalternaflv som följer
av olika förslag. Ett översynsarbete som drivs med klar politisk
viljeinriktning kan ge ett värdefullt bidrag till det underiag som kommer att
erfordras för framtida ställningstaganden. Detta medför bl. a. krav på att de
utredningar som arbetar inom kommittéväsendet måste arbeta med samma inriktning
vad gäller effekflvisering av den stafliga förvaltningen i

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150
Bilagal Reviderad Finansplan 75

övrigt.
Jag avser inom kort föreslå regeringen att särskilda direktiv lämnas flll
kommittéer och utredare där dessa uppmanas att beakta de riktlinjer jag
tidigare redogjort för.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1 Reviderad Finansplan 76

8
Kommunsektorn

I
propositionen om kommunalekonomiska frågor inför år 1984 anförde jag att jag avsåg
att återkomma i kompletteringspropositionen med en mer samlad bedömning av de
reala och finansiella förutsättningarna för den offentliga sektorn åren
framöver när aktuella kalkyler över samhällsekonomin i sin helhet skulle
föreligga. Jag har i det föregående kommenterat de samhällsekonomiska
kalkylerna för de närmaste åren som även belyser perspektiven för den kommunala
sektorn liksom kommunsektorns utveck-Hng sett utifrån långtidsbudgetens
antaganden. Jag har därvid uttalat min oro inför de försämringar i
kommunsektorns ekonomi som uppstår till följd av en snabb kostnadsutveckling
och en låg tillväxt i produktionen.

Som
jag tidigare framhållit måste kostnadsökningarna i ekonomin nedbringas
avsevärt för att devalveringens positiva effekter på näringslivets
konkurrenskraft skall kunna behållas och förstärkas. Det är en avgörande
fömtsättning för att nä ökad ekonomisk tillväxt och sysselsättning samt för att
tillgodose angelägna sociala behov genom utbyggd service inom den kommunala
sektorn.

I
nämnda proposition redovisades resultatet av de kalkyler som den särskilda
arbetsgruppen om kommunernas ekonomi (KEA) hade utfört rörande utvecklingen av
det finansiella sparandet i kommuner och landstingskommuner. Dessa kalkyler
visade på en kraftig försämring i den finansiella situationen för åren 1984 och
1985. Av kalkylerna framgick också att landstingskommunerna har den generellt
sett bättre situationen samt att det råder stora skillnader mellan enskilda
kommuner resp. landstingskommuner. I propositionen om kommunalekonomiska
frågor inför år 1984 föreslog regeringen att den indragning av skatteunderlag
från fysiska personer som sker år 1983 skall upphöra fr.o.m. är 1984 av
principiella skäl. Förslaget betyder en förbättring av det finansiella läget
detta år med närmare 1 miljard kr. Dessutom begärde regeringen ett bemyndigande
att utge ett särskilt stöd till kommuner och landstingskommuner är 1984 för att
motverka kraftiga skattehöjningar i de sämst ställda kommunerna och
landstingskommunerna. Jag återkommer strax till hur stor omfattning detta stöd
bör fä.

När
nämnda proposition beslutades av regeringen återstod flera viktiga frågor som
rör de ekonomiska relationerna mellan stat och kommun att lösa. Nu har
överenskommelser träffats om vissa bidrag och ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen. Överenskommelserna innebär en jämförelsevis begränsad
uppräkning mellan åren 1983 och 1984.1 överenskommelsen ingår att särskilda
medel om 200 milj. kr. avsätts för omstrukturering av den psykiatriska vården.
I fråga om kommunerna återstår att inför år 1984

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150
Bilagal Reviderad Finansplan 77

arbeta
fram nya statsbidragskonstruktioner för social hemhjälp och barnomsorg, som
leder till en dämpning i de automatiska utgiftsökningarna och underlättar ett bättre
utnyttjande av de tillgängliga resurserna i kommunerna.

Avgörande för den
ekonomiska utvecklingen i kommunerna och landstingskommunerna under åren 1984
och 1985 är kostnadsutvecklingen dessa är. Betydelsen härav framgår av att en
procents lägre kostnader i princip motsvarar en procent i ökad konsumtion och
sysselsättning. Skatteunderlagels utveckling är redan bestämd från åren 1982
och 1983. Det antiinflationsprogram jag har redogjort för i det föregående
kommer vid en dämpning av kostnadsökningarna i samhällsekonomin till 4 % under
loppet av år 1984 att på ett grundläggande sätt förändra den finansiella bilden
för kommuner och landstingskommuner i förhällande flll den bild som framkom
vid KEA:s antaganden. Den påtagliga förbättring i flnansiellt sparande som
därvid uppkommer skall också ses i ljuset av att inkomstskattereformen för år
1984 inte kommer att flnansieras genom en höjning av arbetsgivaravgifterna.
Härigenom skapas ett inte obetydligt utrymme som kan användas för att dels
stärka den flnansiella ställningen, dels tillgodose angelägna behov på de
prioriterade områdena med ökat antal sysselsättningstillfällen som följd. Till
bilden hör också att de finansiella överskotten i 1982 års bokslut, vilka skall
tas upp i 1984 års budgetar, nu allmänt sett synes bli större än vad som
tidigare kunde förutses.

Sammantaget
ger redovisade uppgifter, baserade på en lägre kostiiadsut-veckling, enligt min
mening en betydligt mer positiv bild av de kommunala finanserna för är 1984 än
vad som tidigare uppgifter visat. Den finansiella försvagning för år 1984 som
tidigare kalkyler pekat mot skulle nu reduceras högst väsentligt. Detta
underlättar för kommuner och landstingskommuner att genomföra planerad
utveckling av verksamheter på de prioriterade områdena och därigenom bidra till
en ökad sysselsättning. De tidigare bedömningarna för
sysselsättningsutvecklingen inom kommunsektorn under år 1984 bör därför nu
kunna revideras uppåt.

Jag
vill också erinra om vad jag i det föregående redovisat om att införa ett stöd
för kommuner och landstingskommuner för att underlätta för dessa att till andra
halvåret 1983 tidigarelägga rekrytering till fast anställning. Bidraget uppgår
till 300 milj. kr. Detta stöd bör enligt min mening i första hand användas för
angelägna åtgärder inom de socialpolitiskt prioriterade områdena.

Regeringen har i
propositionen om kommunalekonomiska frågor inför år 1984 föreslagit ett
särskilt riktat stöd i syfte att hålla tillbaka höjningar av kommunalskatten.
Stödet skulle utgå till kommuner och landstingskommuner som befinner sig i ett
finansiellt utsatt läge. Principerna för stödets fördelning fastlades i
propositionen. Emellertid var vissa frågor av betydelse för avvägning av
stödets storlek fortfarande under beredning vid propositionens avlämnande flll
riksdagen. Det är nu möjligt att ta upp frågan om omfattningen av nämnda stöd.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 78

En
betydligt lägre kostnadsutveckling än den KEA antagit innebär, som jag har
nämnt, en påtaglig förbättring av den finansiella sparandesituationen i
kommunsektorn under år 1984. Detta har betydelse vid bedömning av omfattningen
av det särskilda stödet. Medelsramen för stödet bör enligt min mening uppgå
till 300 milj. kr. och fördelas med en delram om 200 milj. kr. för kommuner och
en delram om 100 milj. kr. för landsflngskommuner. Vid bedömningen av
fördelningen av ramen har jag beaktat att det flnansiella läget i
landstingskommunerna generellt sett är förhållandevis bättre än i kommunerna.
Ett stöd av denna storlek, fördelat efter de principer jag redogjorde för i den
tidigare nämnda propositionen, bör tillsammans med den lägre
kostnadsutvecklingen vara till fyllest för att är 1984 hälla tillbaka mer
omfattande kommunalskattehöjningar och medverka flll att underlätta situationen
för de finansiellt mest utsatta kommunerna.

Bestämmelser
som fastställts av statsmakterna och statliga myndigheter driver i mänga fall i
onödan upp de kommunala kostnaderna. Det blir därför naturligt att överväga
olika åtgärder för att begränsa den statliga normgivningen. Detta arbete måste
omfatta såväl generella som mer konkreta åtgärder.

En
av huvuduppgifterna för den nya stat- och kommunberedningen blir att aktivera
översynsarbetet vad gäller de stafliga myndigheternas norm-givningsverksamhet.
Syftet med översynsarbetet är främst att begränsa den statliga
detaljregleringen av kommunal verksamhet och föreslå ändringar i det statliga
regelsystemet som leder till effektivitetshöjningar och kostnadsreduceringar
liksom förbättrad service i den kommunala verksamheten. De statliga
myndigheternas roll behöver därvid analyseras. En annan uppgift för beredningen
gäller formerna för förbättrad samordning av statliga beslut och åtgärder som
påverkar den kommunala kostnadsutvecklingen. En sådan analys får utvisa om
skärpta krav bör ställas pä de statliga myndigheterna när det gäller
beräkningar av nya föreskrifters ekonomiska och administrativa konsekvenser.

Ett
översynsarbete av detta slag bör inriktas på att belysa effekterna av att genom
ändringar i lagstiftningen utöka kommunernas möjligheter att ta ut avgifter,
att begränsa de obligatoriska kommunala planeringsformerna inom olika sektorer,
att genom förenklingar i bidragsbestämmelserna avseende specialdestinerade
statsbidrag begränsa det administrativa arbetet samt att genom ändringar i
speciallagstiftningen få till stånd en friare kommunal organisation.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 79

Särskilda frågor

1
Kortare kredittider för vissa punktskatter m.m.

Allmänna
utgångspunkter

I
finansplanen underströk jag betydelsen av att följa upp och anpassa
uppbördsrutiner m.m. till de förändrade förhållanden som följer av den starkt
växande omslutningen på statens budget och det höga ränteläget. Syftet med
förändringar pä detta område, s. k. kassahållningsåtgärder, är dels att ta bort
omotiverade likviditets- och ränteförmåner för bl. a. dem som skall göra
inbetalningar till staten i form av skatter m.m., dels att stärka statens
finanser.

Under
det senaste året har en rad kassahållningsåtgärder vidtagits på det
uppbördstekniska området avseende såväl direkta som indirekta skatter. En mer
systemaflsk genomgäng av betalningsrutinerna för de indirekta skatterna i syfte
att uppnå effektiviseringar inleddes under våren 1982: Beslut fattades då om
att förkorta kredittiderna för inbetalning av skatt pä bensin, olja och fasta
bränslen. Vidare beslutades att undanta råolja frän mervärdeskatt på det sätt
som redan gäller för bensin och eldningsolja. I samband därmed tillkallade den
dåvarande regeringen skattekreditutredningen för att se över den kredit som
statsverket ger de skattskyldiga vid skatteuppbörd. Uppdraget omfattar i första
hand de indirekta skatterna. Under våren 1982 aktualiserades även förslag till
åtgärder av detta slag i motioner till riksdagen.

Skattekreditutredningen
har i ett betänkande (DsB 1982: 12) föreslagit förkortad kredittid vid uppbörd
av mervärde-, tobaks- och dryckesskatt. I budgetförslaget för budgetåret
1983/84 (prop. 1982/83: 100) beaktade jag i avvaktan på proposition i ämnet
schablonmässigt den statsfinansiella effekten av dessa förkortade kredittider
under posten Tillkommande utgiftsbehov, netto.

Betänkandet
har remissbehandlats. Jag avser nu att närmare redovisa mina överväganden och
förslag i dessa frågor.

Skatterna
på varor och tjänster svarar enligt beräkningen i förslaget till statsbudget
för budgetåret 1983/84 (prop. 1982/83: 100) för drygt 84 miljarder kr., eller
drygt 40% av statsbudgetens inkomster. Mot denna bakgrund är det naturligt att
en effektivisering av betalningsrutinerna måste inkludera de indirekta
skatterna.

Skatter
på omsättning av varor och tjänster kan av olika skäl inte betalas in till
statskassan i samband med varje skattepliktig transaktion eller varje dag. För
nästan alla indirekta skatter har därför fastställts tidsperioder för

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150
Bilagal Reviderad Finansplan 80

vilka
de skattskyldiga skall redovisa skatten i en deklaration. En sådan tidsperiod
kallas redovisningsperiod. Efter redovisningsperiodens slut har den
skattskyldige en viss tid att ordna redovisning, räkna ut skatten, upprätta
deklaration och slutligen betala skatten. En sådan tidsperiod kallas
betalningsperiod.

Oftast
är det leveransen av en skattepliktig vara eller tillhandahållandet av en skattepliktig
tjänst som i princip ger upphov till skyldighet att redovisa skatt. Eftersom
skatt redovisas för bestämda perioder och med en betalningsfrist därefter kan
man säga att statsverket beviljar de skattskyldiga kredit med betalning av
skatten. Kredittiden brukar schablonmässigt anges till halva
redovisningsperioden plus hela betalningsperioden. Nu tillämpade redovisnings-
och betalningsperioder varierar från skatt till skatt och kan också variera för
en och samma skatt beroende på t. ex. storieken på den skattepliktiga
omsäUningen.

Punktskatteutredningen
föreslär i sitt slutbetänkande (SOU 1981:83-84) enhetligare regler för
skatteredovisningen. Enligt utredningen bör re-dovisningsperioderna bli
antingen en eller tvä månader. Betalningsperioden föresläs bli gemensam för
samtliga punktskatter och uppgå till 35 dagar. Schablonmässigt innebär
punktskatteutredningens förslag skattekrediter om antingen 50 eller 65 dagar
beroende pä om redovisningsperioden är en eller två månader.

Jag
delar punktskatteutredningens uppfattning att en större enhetlighet bör
eftersträvas. Nuvarande statsfinansiella situation motiverar dock enligt min
mening att skattekredittiden görs kortare än i utredningens förslag. Jag
återkommer strax härtill.

En
viss skattekredit är, som jag nämnde inledningsvis, nödvändig bl. a. av
hanteringsmässiga skäl. De skattskyldiga har ett visst arbete med skatteredovisningen.
De likviditetsfördelar som de skattsskyldiga uppnår genom skattekrediterna har
i vissa sammanhang ansetts utgöra en kompensation för arbetet med uppbörden.
En exakt beräkning av de skattskyldigas kostnader för medverkan i
skatteuppbörden och en anpassning av skattekrediterna härtill ter sig dock
inte meningsfull. Värdet på skattekrediten förändras över tiden med hänsyn till
bl. a. förändringar i skattesatser och i räntenivån. Kostnaderna torde också
variera mellan olika typer av företag. Jag delar därför
skattekreditutredningens uppfattning att man vid en förkortning av
skattekrediterna i första hand bör vägledas av praktiska hänsyn.

Som
jag tidigare har nämnt kommer arbetet med att se över krediter och andra
kostnader i samband med den statliga kassahållningen på skatteområdet att
fortsätta. Skattekreditutredningen lämnar i sitt betänkande förslag till
inriktning av utredningens fortsatta arbete. Förslaget innebär att utredningen
bl. a. ser över kredittiderna för de punktskatter som ännu inte granskats. Jag
övergår nu från kredittiderna för indirekt skatt till att i korthet

Prop. 1982/83:150
Bilagal Reviderad Finansplan 81

redogöra
för det aktuella beredningsläget vad avser frågan om vissa andra uppbörds- och
inbetalningsrutiner till statsverket. Därefter återkommer jag till mina
överväganden i fråga om den indirekta beskattningen i anledning av
skattekreditutredningens betänkande.

I
fråga om uppbörden av direkta skatter och arbetsgivaravgifter undersöker
socialavgiftsutredningen möjligheterna att samordna de båda systemen. En
förutsättning för en sådan samordning har bl. a. bedömts vara att källskatter
och arbetsgivaravgifter redovisas och betalas in för samma perioder. Enhgt
gällande regler är redovisningsperioden tvä månader för inkomstskatten med
inbetalning 18 dagar i efterskott. Även arbetsgivaravgifterna uppbärs varannan
månad, men pä basis av ett preliminärt uppräknat underlag och med inbetalning
delvis i förskott. Inriktningen bör vara att vid samordningen åstadkomma en
månatlig redovisning. Regeringen har nyligen givit riksskatteverket i uppdrag
att belysa konsekvenserna vad avser de tekniska och administrativa rutinerna av
en sådan samordnad och månatlig redovisning. Frågan om vilka betalningsperioder
som bör tillämpas bör också övervägas.

Jag
vill i sammanhanget också nämna att möjligheterna till en effektivisering av
betalningsflödena från olika statliga postgirokonton till statsverkets
checkräkning f. n. bereds inom regeringskansliet.

I
fräga om förkortad kredittid vid uppbörd av mervärdeskatt är jag inte beredd
att nu lägga fram ett förslag baserat på skattekreditutredningens betänkande.
Remissinstansernas invändningar mot förslaget riktas främst mot de mycket
betydande administrativa konsekvenserna av en med tio dagar förkortad
betalningsperiod. Frågan om förkortad kredittid för mervärdeskatt bör därför
enligt rnin mening beredas vidare innan slutlig ställning kan tas till en
sådan åtgärd. Skattekreditutredningen pekar i sitt betänkande pä andra metoder
att uppnå samma långsiktiga statsfinansiella effekter som vid en direkt
förkortning av skattekredittiden. Exempel på en sådan metod är räntebeläggning
av utestående skattebelopp.

Jag
vill i sammanhanget aktualisera en annan fråga som har samband med de krediter
som ges vid uppbörd av mervärdeskatt, nämligen vad mervärdeskatteutredningen
enligt vad jag nu har erfarit inom kort kommer att föreslå. Det gäller frågan
om att definitivt avskaffa kontantmetoden och generellt gå över till
faktureringsmetoden vid redovisning av mervärdeskatt och att upphäva de
speciella reglerna för avbetalningshandeln. Sistnämnda regler innebär att
skatten på sädana försäljningar redovisas först i takt med alt betalning
inflyter till säljaren. Min avsikt är att redan under hösten 1983 återkomma
till regeringen i dessa frågor. Jag räknar med att effekterna på statsbudgeten
av dessa nya åtgärder väl kommer att balansera det avbräck som uppstår genom
att förslaget till förkortad kredittid på mervärdeskatt inte kan genomföras i
sin nuvarande form.

Innan
jag övergår till frågan om skattekrediterna för tobaks- och dryckesskatt vill
jag avslutningsvis ta upp frågan om prioritering av kom- 6 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr
150. Bilaga 1

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 82

mande
förslag till effektiviseringar av uppbördssystemet. Som framgått av vad jag
tidigare har sagt är en rad förslag aktuella inom området. Med hänsyn till dels
den likviditetsbelastning m. m. som uppstår för de skattskyldiga, dels de
administrativa effekter som i allmänhet uppstår åtminstone övergångsvis såväl
för de skattskyldiga som i skatteadministrationen, bör en tidsmässig prioritering
göras vid genomförandet av förslagen. Det är därvid viktigt att väga in att
vissa förslag även kan ha betydelsefulla bieffekter i form av en effektiviserad
skatteadministration och skattekontroll. En åtgärd som därvid bör ges hög
prioritet är enligt min mening en samordnad och månatlig uppbörd av
inkomstskatt och socialavgifter.

Jag
övergår nu till att redovisa mina förslag till förkortad skattekredit för
tobaksskatt och dryckesskatt. Förslagen överensstämmer i allt väsenfligt med
dem som förordats av skattekreditutredningen.

Gällande
bestämmelser för tobaks- och dryckesskatt

Skatt
pä tobaksvaror utgår enligt lagen (1961:394) om tobaksskatt (omtryckt
1975:141, ändrad senast 1983:23). Riksskatteverket (RSV) är beskattningsmyndighet
i fräga om tobaksvaror som för försäljning tillverkas inom landet eller som
importeras av en registrerad importör. Vid övrig införsel tas skatten ut av
tullverket. Tillverkare och registrerade importörer är skyldiga att för vatje
redovisningsperiod, som är kalendermånad, avlämna en deklaration till
riksskatteverket. Deklarationema skall insändas inom en månad efter varje
redovisningsperiods utgång. Gällande redovisnings- och betalningstider innebär
således en genomsnittlig kredittid pä (15+ 30=) 45 dagar.

Skatt
på drycker utgår enligt lagen (1977:306) om dryckesskatt (ändrad senast
1982:282). RSV är beskattningsmyndighet för drycker som tillverkas inom landet
eller som importeras av en registrerad importör. Vid övrig införsel tas skatten
ut av tullverket.

Skattskyldig
för spritdrycker och vin är endast AB Vin- & Spritcentralen.
Skattskyldigheten inträder då Vin- & Spritcentralen får betalning för sålda
drycker frän Systembolaget AB.

Skattskyldig
för malt- och läskedrycker är den som inom landet tillverkar skattepliktiga drycker
och registrerade importörer av sädana drycker. Skattskyldigheten inträder vid
leverans.

I
likhet med vad som gäller för tobaksskatten är redovisningsperioden en .
kalendermånad. Deklaration skall dock ges in till RSV senast den femte dagen i
andra månaden efter utgången av den månad deklarationen avser. Betalningstiden
är således 35 dagar. För malt- och läskedrycker är den genomsnittliga
kredittiden pä (15 + 35 =) 50 dagar. Med beaktande av de betalningsvillkor -
bl. a. betalningsfri leveransmånad - som gäller mellan Vin- &
Spritcentralen och Systembolaget uppgår den genomsnittliga kredittiden för
spritdrycker och vin till 80 dagar.

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 83

Förslag
till förkortade skattekredittider för tobaks- och dryckesskatt

Skattekreditutredningen
har för att förkorta kredittiden övervägt en förkortning av såväl redovisnings-
som betalningsperioden. För nu aktuella skatter, dvs. tobaks- och
dryckesskatt, är redovisningsperioden en kalendermånad. Utredningen har bedömt
det möjligt att förkorta redovisningsperioden till t. ex. 14 dagar, men
avstått frän ett sådant förslag med hänvisning flll administrativa skäl. Den
åtgärd som i fortsättningen diskuteras är därför endast en förkortad
betalningsperiod.

Tobaksskatt
redovisas av 16 registrerade redovisningsskyldiga. Drygt 99% av skatten
inflyter från Svenska Tobaks AB. Utredningen har funnit att en kraftig
förkortning av betalningsperioden skulle leda till svårigheter att få fram en
fullständig deklaration. Utredningen anser det dock vara möjligt att förkorta
betalningsperioden med fem dagar. Detta bör, menar utredningen, inte leda till
några svårigheter för varken RSV eller de skattskyldiga.

Dryckesskatt
på spritdrycker och vin redovisas som nämnts tidigare endast av Vin- &
Spritcentralen. Utredningen föreslär, i likhet med vad punktskatteutredningen
tidigare föreslagit, att Vin- & Spritcentralens skattskyldighet skall
inträda som för övriga punktskatter och mervärdeskatten redan vid leveransen
och inte som nu när betalningen erhålls från Systembolaget. Denna ändring
innebär en förkortning av kredittiden med 30 dagar. Utredningen har också
funnit det möjligt att — med obetydliga administrativa konsekvenser för både
Vin- & Spritcentralen och RSV -förkorta betalningsperioden med ytterligare
tio dagar, dvs. från 35 till 25 dagar. Sammantaget innebär detta en förkortning
av den genomsnittliga skattekrediten från 80 flll 40 dagar.

Dryckesskatt
på malt- resp. läskedrycker betalas av 12 resp. 42 hos RSV registrerade
skattskyldiga. Dominerande är AB Pripps Bryggerier, som svarar för ca 65% av
marknaden. De skattskyldiga måste redan i dag lämna en speciflkation till RSV
25 dagar efter varje redovisningsperiods utgång som utgör underlag för
deklarationen. En ändring som innebär att också inbetalningen skall ske i
anslutning till inlämnandet av speciflka-tionen bedöms av utredningen inte
innebära några administrativa problem. Mot bakgmnd härav föreslär utredningen
att betalningsperioden förkortas frän 35 till 25 dagar.

För
att ge de skattskyldiga tid att anpassa de administrativa rutinerna och för att
vidta nödvändiga finansiella åtgärder föreslår skattekreditutredningen att
förändringarna träder i kraft först den 1 januari 1984.

Remissinstanserna
har i allmänhet endast behandlat skattekreditutredningens förslag såvitt avser
mervärdeskatten. Av dem som behandlat utredningens övriga förslag har Svenska
Tobaks AB, Vin- & Spritcentralen AB och Systembolaget AB funnit det möjligt
att klara av en förkortad betalningsperiod och har inga invändningar mot
förslagen. Svenska bryggareföreningen håller med utredningen att det är
administrativt möjligt att

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150
Bilagal Reviderad Finansplan 84

förkorta
betalningstiden med tio dagar. En förkortning skulle dock innebära alt en
avsevärd del av redovisningsperiodens fakturabelopp ännu inte betalats till den
skattskyldige och att denne därför skulle få förskottera skatten. De fiesta av
landets bryggeriföretag skulle, menar föreningen, försättas i en allvarlig
likviditetskris den 25:e i varje månad om förslaget genomfördes. Föreningen har
därför avstyrkt förslaget.

RSV
har påpekat att en posiflv s. k. engångseffekt också uppkommer för
tobaksskatten under det budgetär som förslaget genomförs. Fullmäktige i
Sveriges riksbank har framhållit att frågan om ett preliminärt debiteringssystem
bör prövas mer ingående.

För
egen del anser jag att skattekreditutredningens förslag till ändrad kredittid
för dryckes- och tobaksskatt är väl avvägt. Det är helt klart att de
skattskyldiga behöver en viss tid efter redovisningsperiodens utgång för att
över huvud taget kunna göra en riktig deklaration. Även skatteadministrationens
arbete minskar om denna tid är rimligt avvägd. Jag delar också utredningens
bedömning att det skulle leda till administrativa nackdelar om
redovisningsperioderna blev kortare än en kalendermånad. En betalningsperiod
på 25 dagar får anses vara en lämplig och väl avvägd period.

För
indirekta skatter bör den generella inriktningen enligt min mening vara all
redovisningsperioden uppgår till en månad och atl del finns en betalningsfrist
om 25 dagar, vilket innebär en genomsnittlig skattekredit om 40 dagar.
Avvikelser från denna huvudprincip bör ske endast om särskilda skäl föreligger.
Denna princip bör också vara vägledande för skattekreditutredningens fortsatta
arbete då det gäller övriga punktskatter, såvida det inte finns särskilda skäl
som motiverar andra perioder.

Några
invändningar har inte framförts när det gäller en ändring av skattskyldighetens
inträde för Vin- & Spritcentralen. Tvärtom har framhållits att enhefliga
regler är att föredra. Skattskyldigheten bör således grundas på leverans och
inte pä betalningsströmmarna även i fråga om dryckesskatt på spritdrycker och
vin. Skattekreditutredningen har också föreslagit att bestämmelsema ändras, sä
att däri anges att deklarationen skall ha kommit in till RSV senast den 25:e i
månaden efter redovisningsperiodens slut och inte som nu skall insändas inom
viss tid. De nyare punktskatter som införts under senare är - t. ex. reseskatten,
kassettskatten, skatten på videobandspelare och vattenkraftsskatten -
innehåller alla bestämmelser om att deklarationen och därmed betalningen skall
vara inkommen till RSV en viss dag. Som också framhållits av
punktskatteutredningen möjliggör en sådan bestämmelse en enkel kontroll av att
deklarationsskyldigheten har fullgjorts i rätt tid. Detta system bör därför nu
införas pä dryckes-och tobaksskatten och framgent på hela punktskatteomrädet.
Lagen om tobaksskatt ger RSV möjlighet alt medge annan tid för deklarationens
avgivande. Denna möjlighet saknar i dag praktisk betydelse och bör därför
avvecklas i samband med nu behandlade ändringar. Vid remissbehandlingen har
framförda synpunkter föranlett vissa redaktionella ändringar i lag-

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 85

texten. De nu behandlade förslagen kräver ändring av 6 §
lagen om tobaksskatt samt 9 och 12 §§ lagen om dryckesskatt.

Ändringarna bör såsom utredningen föreslagit träda i kraft
den 1 januari 1984. Härigenom får berörda skattskyldiga möjlighet att anpassa
sig och sina mtiner till de nya bestämmelserna.

Med hänsyn till lagstiftningsärendets enkla beskaffenhet
anser jag att något yttrande från lagrådet inte behöver inhämtas.

Statsfinansiella effekter av en förkortad kredittid för
tobaks- och dryckesskatt

I flnansplanen (prop. 1982/83:100 bil. 1 s. 49-50)
redogjorde jag mera utförligt för de effekter på statsflnanserna som kan uppstå
vid bl. a. en förkortning av skattekredittiden. Sammanfattningsvis är tre
aspekter av intresse, nämligen förändringen av den genomsnittliga likviditeten
över budgetåret, effekten på statsskuldräntorna samt eventuella
engångsef-fekter som under omläggningsåret kan uppstå rent kassamässigt vid
statsbudgetens bokslutstidpunkt den 30 juni.

De förslag till förkortning av skattekrediterna för
tobaks- och dryckesskatt, som jag har föreslagit skall tillämpas fr.o.m. år
1984, innebär att likviditets- och ränteförmånerna minskar för de skattskyldiga
samtidigt som statens likviditet förstärks.

Effekten på statsskuldräntorna härleds ur den
genomsnittliga förändringen av likviditetsställningen. Denna effekt är real
och bestående även efter budgetåret 1983/84. Den engångseffekt som inträffar
under budgetåret 1983/84 är ett resultat av att det under detta budgetår
flyter in skatteinkomster för en månad mer än normalt. Denna effekt är av
redovisningsteknisk natur och ger inga ytteriigare likviditets- och
ränteeffekter utöver de tidigare nämnda. I följande uppställning sammanfattas
de statsfinansiella effekterna av de förslag till förkortade kredittider som
jag nu presenterat. Effekterna har beräknats uflfrån riksrevisionsverkets
senaste inkomstberäkning.

Statsnnansieila effekter av förslagen till förkortade
kredittider

SkaH

Engångseffekt

budgetåret

1983/84

Bestående helårseffekter

Genomsnittlig likviditetsförstärkning

Minskad statsskuld-räntebelastning vid 13% ränta'

Tobaksskatt

Skatt på
spritdrycker

och vin

Skatt på
malt- och

läskedrycker

Summa

300

1050

100 1450

700

30 780

- 7

- 91

- 4

-102

Statliga utläningsräntan för budgetåret 1983/84.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 86

Åtgärderna
innebär en genomsnittlig likviditetsförstärkning för staten om inemot 800 milj.
kr., vilket medför en bestående effekt i form av minskning av
statsskuldräntorna om ca 100 milj. kr. för helår räknat. För budgetåret 1983/84
blir ränteeffekten drygt en tredjedel av helårseffekten. Under budgetåret
1983/84 uppträder också en positiv engångseffekt om inemot 1,5 miljard kr. Jag
har därvid även räknat med en engångseffekt för tobaksskatten, vilken inte
medräknats i skattekreditutredningens betänkande. De administrativa
merkostnaderna till följd av förslagen beräknas bli obetydliga och bör kunna
hanteras inom givna resursramar.

2
Skatterna på energi m. m.

I
budgetpropositionen 1983 (prop. 1982/83:100 bil. 14 s. 108) angavs att frågan
om energibeskattningens utformning skulle behandlas i en proposition under
våren 1983. Detta är fortfarande avsikten.

Övervägandena
beträffande energibeskattningens framtida utformning har visat alt det finns
såväl energipolitiska som statsfinansiella skäl för vissa skattehöjningar.
Enligt min mening bör vissa större skattehöjningar på energiområdet genomföras
fr.o.m. den 1 juli 1983. Dessa höjningar ligger i linje med den inriktning av
energiskattesystemet som inom kort kommer alt föreslås. Mot denna bakgrund vill
jag i det följande, efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet och
med statsrådet Dahl, ta upp dels de skattehöjningar som nu bör genomföras, dels
några av de förslag som bör ingå i den proposition som skall lämnas senare i
vår.

Det är enligt min mening
inte möjligt atl låta mervärdeskatten omfatta energiområdet utan att samtidigt
ha kvar en beskattning av näringslivets energiförbrukning. En sådan beskattning
är viktig från statsfinansiell synpunkt och dessutom nödvändig för att få till
stånd de energiinvesteringar som enhgt de energipoliiiska riktlinjerna behövs
under 1980-talet. Remissutfallet på energiskattekommitténs betänkande (SOU
1982:16-17) Skatt pä energi visar att en kombination av mervärdeskatt och
styrmedelsskatt skulle medföra flera betydande olägenheter. Med hänsyn härtill
bör mervärdeskatten inte ändras så att den kommer alt omfatta energiområdet.
Den nuvarande ordningen med differentierade punktskatter bör därför behällas.

De
skattehöjningar som nu bör genomföras bör omfatta både bensin, olja och
elektrisk kraft. En lämplig avvägning är att skatterna höjs med 30 öre per
liter när det gäller bensin och 120 kr. per m när det gäller olja. Den goda
flllgången pä relativt billig elektrisk kraft under 1980-talet bör i första
hand utnyttjas inom industrin. Det finns därför anledning att inte låta
skaltehöjningen på elektrisk kraft omfatta den del av industrins förbrukning
som ligger över 40000 kWh per år. Höjningen bör bestämmas till 1,2 öre per kWh.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150
Bilagal Reviderad Finansplan 87

F.
n. gäller att fotogen med tillsats som möjliggör drift av snabbgående
dieselmotor är belagd med energiskatt (253 kr. per m). Av praktiska skäl är det
lämpligt att skatten pä denna produkt är densamma som pä oljan. Fotogenskatten
bör därför höjas sä att så blir fallet.

Höjningen
av skatten på bensin motiverar också en höjning av skatten pä gasol och
motoralkoholer. I enlighet med de principer som tidigare har tillämpats bör
höjningen bestämmas till hälften av skattehöjningen pä bensin, dvs. till 15 öre
per liter. Vidare bör i likhet med vad som tidigare har skett kilometerskatten
höjas för de fordon som är kilometerskatleplik-tiga. Jag återkommer strax till
denna fräga.

Den
nedsättning av allmän energiskatt som medges industriföretag med hög
energiförbrukning innebär att skattehöjningar pä energiområdet inte får någon
styreffekt på de företag som har medgetts energiskattenedsätt-ning. För år 1983
har regeringen tillämpat principen att nedsättning medges om
energiskattebelastningen för ett företag överstiger 1,6% av de tillverkade
produkternas försäljningsvärden när det är fräga om förädling av skogsprodukter
eller 1,3% när det är fråga om annan tillverkning. För att ge den föreslagna
skattehöjningen på olja en styreffekt även för de större energianvändarna kan
den del av skatten som svarar mot skattehöjningen undantas vid beräkningen av
industrins skattenedsättning. Regeringens nedsättningsbeslut bör utformas pä
detta sätt för nästa år.

Vid
utformningen av energibeskattningen bör ytterhgare ett par förhållanden
beaktas. Skatten pä kol och koks är f. n. mycket låg. Det finns enligt min
mening anledning att i viss män öka denna beskattning. Tillräcklig anledning
att ta ut skatt på kol och koks som används som råvara i metallurgiska
processer finns knappast. Även denna fråga bör behandlas i den proposition om
energibeskattningen som jag tidigare har nämnt bör föreläggas riksdagen under våren.
I den propositionen bör också kunna föreslås att inhemska bränslen undantas
från mervärdeskatt och frän förmånsbeskattningen vid inkomsttaxeringen.

Genom
de nu föreslagna skattehöjningarna kommer skatten pä bensin att uppgå till 201
öre per liter, på gasol flll 101 öre per liter, på motoralko-. holer till 92
öre per liter, på olja till 411 kr. per m samt på elektrisk kraft till 5,2 öre
per kWh utom för industrins förbrukning över 40000 kWh dä skatten är 3 öre per
kWh och för hushällsförbrukningen i vissa kommuner främst i norra Sverige då
skatten är 4,2 öre per kWh. Den nu föreslagna skattehöjningen på bränslen bör
göras sä att den allmänna energiskatten höjs med 12 öre per liter när det
gäller alla bränslen och att återstoden av höjningen görs i lagen om
bensinskatt.

Jag
vill nu återgå till frågan om höjningen av kilometerskatten. I likhet med vad
som har beslutats vid höjningarna av skatterna pä energi åren 1978, 1979 och
1980 bör kilometerskatten för de brännoljedrivna fordonen och släpvagnarna till
dessa fordon höjas. Vid de föregående tillfällena har den ärliga fordonsskatten
höjts för brännoljedrivna trafiktraktorer och

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan

s. 89 Kontrollera mot PDF

registrerade motorredskap samt för släpvagnar till
traflktraktorer och registrerade motorredskap. Detsamma bör gälla nu.

Vid utformningen av de nya skattesatserna för
kilomelerskatten och fordonsskatten bör den föreslagna höjningen av skatten på
oljan beaktas. Kilometerskatten och, för vissa fordon, fordonsskatten bör höjas
så mycket att höjningen, tillsammans med höjningen av skatten pä oljan motsvarar
höjningen av bensinskatten. Utformningen av skattehöjningen för de olika
fordonskategorierna bör följa samma principer som vid de föregående
höjningarna.

För personbilarna bör höjningen vara så stor att den
sammanlagda skattehöjningen per kilometer motsvarar höjningen av bensinskatten
omräknad till öre per kilometer.

I fräga om lastbilarna bör kilometerskatten höjas
procentuellt så mycket all höjningen tillsammans med höjningen av skatten på
oljan motsvarar höjningen av bensinskatten. Skatten på de allra lättaste
lastbilarna, som närmast kan jämföras med personbilar, bör dock höjas pä samma
sätt som skatten för personbilarna. Även skatten för de minsta bussarna bör höjas
pä det sättet under det att de tyngre bussarna bör fä måttliga skattehöjningar.
Fordonsskatten för de brännoljedrivna trafiktraktorerna och registrerade
motorredskapen bör höjas i ungefär samma utsträckning som bensin-skaUen, dock
med beaktande av höjningen av skatten på oljan. När det gäller släpvagnarna bör
endast de som har en skattevikt över tre ton omfattas av skattehöjningen.
Skallen för dem som endast dras av bensindrivna fordon bör dock vara
oförändrad. Av praktiska skäl bör skatten höjas för samtliga släpvagnar som
dras av trafiktraktorer och registrerade motorredskap.

Kilometerskatten för de utlandsregistrerade fordonen bör
höjas med i princip samma belopp per kilometer som föreslås för de svenska
fordonen.

De föreslagna skattehöjningarna på bränslen och elektrisk
kraft bör träda i kraft den 1 juli 1983. I likhet med vad som beslöts vid den
senaste höjningen av skatten pä elektrisk kraft (SFS 1981: 344) bör särskild
hänsyn tas till det använda mätaravläsningssystemet. Höjningen av vägtrafikskatten
bör av praktiska skäl i träda i kraft den 1 september 1983.

Med hänsyn till lagstiftningsärendets enkla beskaffenhet
anser jag alt något yttrande frän lagrådet inte behöver inhämtas.

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 89

3
Utnyttjande av finansfullmakten, m. m.

Fr.
o. m. budgetåret 1979/80 infördes nya former för en samlad redovisning av
utnyttjandet av finansfullmakten (prop. 1978/79:100 bil. 2, FiU 40, rskr 453).
Kompletleringspropositionen bedömdes då som lämplig för denna redovisning och
för en redovisning av övriga konjunktur- och arbetsmarknadspolitiska
bemyndiganden. Hemställan om en ny finansfullmakt och om utnyttjande av denna
för det nästföljande budgetåret skulle läggas fram vid samma tillfälle. Vidare
avskaffades systemet med successiva avlyft (s. k. påfyllningar) av
finansfullmakten. Regeringen skulle i stället pä tillläggsbudget hemställa om
utvidgad finansfullmakt om arbetsmarknadsläget krävde insatser utöver vad som
kunde tillgodoses genom ianspråktagande av den givna finansfullmakten.

Jag
skall mot bakgmnd av dessa överväganden redovisa hur finansfullmakten har
utnyttjats från föregående redovisningstillfälle t.o.m. den 31 mars 1983. Denna
redogörelse, som alltså avser de sista månaderna av budgetåret 1981/82 och
större delen av budgetåret 1982/83, bör bringas till riksdagens kännedom.

Regeringen
har av riksdagen bemyndigats att, om arbetsmarknadsläget kräver det, för
budgetåret 1981/82 besluta om utgifter inflll ett sammanlagt belopp av 2 500
milj. kr. (prop. 1980/81:150 bil. 2, FiU 40, rskr 421). I prop. 1981/82:150,
bil. 2, redovisades de åtgärder som under budgetåret 1981/82 t. o. m. den 21
april 1982 hade beslutats med stöd av flnansfullmakten. Jag avser nu att lämna
en närmare redovisning av de åtgärder i sysselsättningsfrämjande syfte som
beslutades efterföljande dag. Genom beslut sagda dag utnyttjades
finansfullmakten för sysselsättningsskapande åtgärder inom byggarbetsmarknaden.
Beslutet avsåg tidigareläggning av bl. a. byggnadsarbeten för polisväsendet
(20,1 milj. kr.), kriminalvården (38,7 milj. kr.) och Statens Vattenfallsverk
(59 milj. kr.) samt byggande av statliga vägar (181,3 milj. kr.) och järnvägar
(113,9 milj. kr.) Sammantaget uppgick tidigareläggningarna till 579941000 kr.
Under återstoden av det gångna budgetåret utnyttjade regeringen inte
finansfullmakten. Inkl. de av min företrädare redovisade utnyttjandena
disponerades 1 923501000 kr. under budgetåret 1981/82.

När
det gäller finansfullmakten och dess utnyttjande för innevarande budgetår vill
jag erinra om följande.

Riksdagen
har dels bemyndigat regeringen att, om arbetsmarknadsläget kräver det, för
detta budgetår besluta om utgifter intill ett sammanlagt belopp av 2500 milj.
kr. (prop. 1981/82:150 bil. 2, FiU 40, rskr 393), dels i skrivelse den 17
december 1982 bl. a. anmält sitt beslut att höja finansfullmakten till 3500
milj. kr. (prop. 1982/83:50, FiU 21, rskr 108). Fullmakten får Hksom tidigare
användas för finansiering av tidigareläggning, utvidgning eller påskyndande av
statliga investeringar som normalt finansieras med anslag pä statsbudgeten samt
för beredskapsarbeten och för bidrag till

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150
Bilagal Reviderad Finansplan 90

kommunala
projekt för investering och sysselsättning. Bidragsprocenten för kommunala
projekt får fastställas av regeringen med hänsyn till ändamålet, dock högst
till 75%. Vidare får finansfullmakten användas för bidrag till näringslivet och
bostadssektorn. Härvid får gällande bidragssatser tillfälligt förhöjas till
högst 75 %.

Under
budgetåret 1982/83 t.o.m. den 31 mars 1983 har flnansfullmakten disponerats
genom beslut den 26 augusti, den 9 september, den 16 september, den 21 oktober
och den 16 december 1982.

Genom
beslut den 26 augusti 1982 utnyttjades fullmakten med 240 milj. kr. för beredskapsarbeten.
Den 9 september samma är beslöts om 873980000 kr. för tidigareläggning av bl.
a. byggnadsarbeten för polisväsendet (94,9 milj. kr.), kriminalvärden (26,8
milj. kr.), inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde (152,6 milj. kr.)
samt för byggande av statliga vägar (420,9 milj. kr.) och järnvägar (102,2
milj. kr.) Beslutet den 16 september innebar att 100 milj. kr. disponerades för
statsbidrag till kommunala aktiviteter för arbetslös ungdom. Genom beslut den
21 oktober anvisades 90 milj. kr. för bidrag till ungdomsplatser samt
1017096000 kr. för tidigareläggning av bl. a. byggnadsarbeten för polisväsendet
(52,1 milj. kr.), domstolsväsendet (49,5 milj. kr.), kriminalvården (22,2 milj.
kr.). Statens Vattenfallsverk (37,5 milj. kr.) och inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde (26,7 milj. kr.) samt för byggande av stafliga vägar (495,6
milj. kr.), järnvägar (59,9 milj. kr.), flygplatser (122,3 milj. kr.) och
teleanläggningar m.m. (44,9 milj. kr.). Den 16 december beslöts om 5,5 milj.
kr. till flygplatser m. m.

Genom
dessa fem beslut har sammanlagt 2 326576000 kr. av finansfullmakten
disponerats. Följaktligen återstod den 31 mars 1983 1 173424000 kr. av den
givna finansfullmakten. Fram till i dag har några ytterligare utnyttjanden av finansfullmakten
inte beslutats.

Som
jag tidigare nämnt bör emellertid finansfullmakten nu tas i anspråk för
ytterligare sysselsättningsfrämjande åtgärder. Vederbörande statsråd kommer
senare denna dag att ge en närmare redovisning av syftet härmed. Redovisningen
för riksdagen av detaljerna i detta ärende torde få anstå till nästa års
kompletteringsproposition.

Vid
sidan av finansfullmakten har riksdagen lämnat regeringen ett antal konjunktur-
eller arbetsmarknadspolitiskt motiverade bemyndiganden. De olika bemyndigandena
som har lämnats för budgetåret 1982/83 är följande.

Inom
försvarsdepartementets verksamhetsområde: Regeringen har bemyndigats att medge
överskridande av utgiftsramarna för det mihtära försvarets och civilförsvaret
om det behövs av konjunktur- eller beredskapsskäl.

Inom
bostadsdepartementets verksamhetsområde: Under förslagsanslaget Viss
bostadsförbättringsverksamhet m. m. har regeringen bemyndigats att ändra ramen
för räntefria förbättringslån om det behövs av sysselsättningsskäl. Under reservationsanslagen
Anordningsbidrag m.m. flll all-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 91

manna
samlingslokaler. Upprustningsbidrag m. m. till allmänna samlingslokaler samt
Län för allmänna samlingslokaler får ramarna för bidrag resp. lån överskridas
om det behövs av sysselsättningsskäl. Även under anslaget Tilläggslån till
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse kan beslutsramen vidgas om det behövs av
sysselsättningsskäl.

Av
de bemyndiganden som jag nu har redovisat fram till denna dag har ramarna för
bidrag resp. lån till allmänna samlingslokaler höjts med sammanlagt 10 milj.
kr. under budgetåret 1982/83. Regeringen bör, som chefen för
bostadsdepartementet återkommer till senare i dag, höja dessa ramar ytterligare
för budgetåret 1982/83 samt för budgetåret 1983/84. Redovisning av detaljerna
i detta ärende torde få anstå till nästa kompletteringsproposition. Vidare bör
regeringen av sysselsättningsskäl föreslå riksdagen att för budgetåret 1983/84
förlänga de av riksdagen beslutade reparationslånen för bostäder. Jag har
erfarit att chefen för bostadsdepartementet senare denna dag kommer att
redovisa detta förslag.

Regeringen
disponerar för innevarande budgetär, som jag tidigare nämnt, en finansfullmakt
om 3 500 milj. kr. Jag förordar att fullmakten, i enlighet med tidigare års
praxis, för budgetåret 1983/84 tas upp med 2500 milj. kr. Om
sysselsättningsläget så kräver kan regeringen återkomma till riksdagen i denna
fråga. Finansfullmakten bör få disponeras på samma villkor som gäller för
innevarande budgetår.

I
skrivelse den II mars 1983 hemställer arbetsmarknadsstyrelsen att
regeringen skall få utnyttja finansfullmakten för kurskostnader inom arbetsmarknadsutbildningen.
Jag finner, efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet, att
sådant behov inte föreligger. Jag är därför inte beredd att flllstyrka
arbetsmarknadsstyrelsens framställan i denna del.

4
Vissa taxe- och avgiftsfrågor

Jag
har fldigare vid min anmälan av budgetpolitiska riktlinjer för budgetåret
1984/85 tagit upp vikten av att myndigheterna i sin reguljära verksamhet mer
aktivt bevakar möjligheterna till inkomstförstärkningar via taxor och avgifter.

Avgiftsbeläggning
av myndigheternas tjänster har huvudsakligen tvä syften som i praktiken ofta
uppträder samtidigt. Det första är att påverka efterfrågan på den berörda
tjänsten eller varan. Det andra är att ge minskad anslagsbeslastning eller att
skapa budgetmässigt utrymme för andra statsutgifter. Det är därför naturligt
att avgifterna omprövas i samband med budgetarbetet.

Myndigheterna
bör överväga att avgiftsbelägga tjänster och varor, som nu inte är
avgiftsbelagda. En myndighet vars efterfrågevolym överstiger
produktionskapaciteten bör t. ex. överväga om det är förenligt med verksamhetens
syfte att genom en avgiftsbeläggning styra den totala efterfrå-

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 92

gan.
Likaså bör myndigheten överväga om det är motiverat att se över de principer
för avgiftsberäkningar eller taxesättning som f. n. tillämpas.

När
myndigheterna gör dessa överväganden bör prövningen ske utifrån de ekonomiska
krav som statsmakterna kan ha formulerat för verksamheten. Vid eventuell
avsaknad av sådana fastlagda mål bör myndigheten lämna underlag för
statsmakternas ställningstagande.

I
detta sammanhang vill jag ta upp frågan om tullverkets möjligheter att ta ut
avgifter för sin medverkan vid olika tullförrättningar. Statskontoret har
givits i uppdrag att gemensamt med generaltullstyrelsen och riksrevisionsverket
göra en översyn av gällande bestämmelser om tullförrättnings-avgift samt utreda
fömtsättningarna för att introducera en tullklarerings-avgift. Syftet skulle
vara att möjliggöra för tullverket att ta ut avgifter för sin medverkan inom
andra områden och på andra tider än de som normalt gäller för trafik. I
uppdraget skall beaktas de effekter en sådan avgift kan fä för
trafikförsörjningen och konkurrensneutraliteten mellan olika transportmedel.

Tullverkets
verksamhet är i dag sä gott som helt anslagsfinansierad. Av tullverkets anslag
för förvaltningskostnader uppgående till 634 milj. kr. för innevarande
budgetär, kan beräknas att ca 230 milj. kr. går till förrättningsverksamhet.
Av kostnaderna för tullförrättningar kan ca 40 % beräknas avse verksamhet utom
normal förrättningstid och förrättningsplals. Om full kostnadstäckning för t.
ex. färje- och flygtrafik togs ut för förrättningar utom normal tid och plats
skulle detta inbringa intäkter inemot 100 milj. kr. förutsatt att inga
styreffekter följer av avgiftsbeläggningen. De intäkter som vid nuvarande
kostnadstäckning beräknas inflyta under budgetåret 1982/83 uppgår till drygt 4
milj. kr.

Det
författningsmässiga stödet för avgiftsbeläggning av tullförrältningar återfinns
i tullstadgan 80 § (1973:671). Enligt denna paragraf har generaltullstyrelsen
att

-
fastställa område och tid inom
vilken tullförrättning sker utan kostnad

-
föreskriva efter samråd med
kommerskollegium i vad män tullförrättning för viss trafik skall ske utan
kostnad för allmänheten

-
fastställa efter samråd med
riksrevisionsverket taxa för avgiftsbelagda tullförrättningar

-
medge nedsättning av eller
befrielse frän förrättningsavgift.

I
tullordningen 233-236 §§ meddelar generaltullstyrelsen de föreskrifter som
gäller angående avgifter för tullförrättningar.

I
234 § tullordningen har generaltullstyrelsen medgivit en rad väsentliga
undantag frän huvudregeln om avgiftsbeläggning av förrättning utom förrättningstid/plats.

Jag
finner alltså att generaltullstyrelsen redan i dag genom gällande lagstiftning
har betydande möjligheter att ta ut förrättningsavgifter vid tullklarering etc.
utom normal förrättningstid och förrättningsplats.

Att
så inte gjorts torde bero på att generaltullstyrelsen i brist på riktlinjer

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 93

inom
ramen för givna resurser anpassat sig till olika kundkrav utan att begära
ersättning. Detta har å andra sidan inneburit att långt ifrån alla krav från
trafikföretag, kommuner etc. har kunnat tillgodoses.

Enligt min mening bör, ett
ökat avgiftsuttag för förrättningar utom normal förrättningstid och plats i
kombination med att tullverket får räkna sig tillgodo viss del av inflytande
avgifter, kunna medföra att statsinkomsterna ökar samtidigt som tullverket ges
ökade möjligheter att ge en god service. Det torde även finnas skäl att
överväga möjligheterna att i styrningssyfte också avgiftsbelägga vissa
tullförrättningar som sker inom normal förrättningstid och plats.

Jag
vill dock samtidigt peka på viklen av att avgifterna tas ut på ett sådant sätt
att administraflva kostnader för avgiftsuttaget minimeras.

Någon slutlig ställning
till eventuella avgiftsuttag som kräver beslut från regering och riksdag kan ej
tas förrän det av mig fldigare anmälda utredningsuppdraget till statskontoret
har avrapporterats. En sådan avrapporte-ring beräknas kunna ske under hösten.
Jag räknar emellertid med att generaltullstyrelsen i sin kommande
anslagsframställning redovisar de möjligheter verket anser föreligga för att i
ökad utsträckning ta ut avgifter vid tullförrättning utom normal förrättningstid
och förrättningsplats. Åtgärder av denna typ som redan ligger inom
generaltullstyrelsens beslutkompetens bör kunna fä effekt redan kommande
budgetår.

5
Statliga kreditgarantier, m. m.

De
statliga garantiengagemangen i form av kreditgarantier m. m. uppgår till
betydande belopp. Verksamheten har effekter på kreditmarknaden men är också av
statsfinansiellt intresse. I årets budgetproposition (prop. 1982/ 83: 100 bil.
1, FiU: 30, rskr 143) lämnades en redovisning av verksamheten med statliga kreditgarantier
per den 30 juni 1982 samt av de förändringar som dä föreslogs för budgetåret
1983/84. Eftersom den stafliga garantigivningen inte redovisas över
statsbudgeten finns anledning att nu komplettera den redogörelse som då
lämnades.

RRV
har lämnat en redovisning av verksamheten med statliga kreditgarantier m. m.
per den 31 december 1982.1 tabell 1 ges en översiktlig bild av förhållandena.
Härvid vill jag påminna om att jag liksom tidigare är vaU att tillämpa en
kassamässig redovisning. Den lämnade redovisningen ger mig anledning till
följande kommentarer.

Statens
garantiengagemang består i huvudsak av garantier som lämnas för län som tas upp
av privata och statliga företag samt av organisationer och enskilda personer,
s. k. kreditgarantier. En delvis annan typ av garantiengagemang kännetecknas
av att staten för vissa organ har tillskjutit en grundfond eller garantifond,
som består av en av riksgäldsfullmäktige utfärdad garantiförbindelse. En sådan
fond är den yttersta säkerheten för

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150
Bilagal Reviderad Finansplan

s. 95 Kontrollera mot PDF

Tabell 1. Statliga kreditgarantier, m. m. per den 31
december 1982

(Milj. kr.)

Garantier

Gjorda ga-

Garanterad

Utgifter

Inkomster

utfärdade
av

regeringen

rantiut-

kapitalskuld

p.g.a.

från garanti-

p.g.a. åter-

medgiven

fästelser

infriade

avgifter

betalning

garantiram

garantier

av tidigare

infriade

garantier

Riksgäldskontoret

55 703

48637

117

(varav
grundfonds-

förbindelser)

(18859)

Exportkredit-

nämnden

50400

60664

22297

399

118

Statens
Vatten-

fallsverk

7552

7784

6764

Lantbruksstyrelsen

4035

3 483

3 332

Statens
Industriverk

2092

1574

1180

Centrala
studie-

stödsnämnden

652

Televerket

310

123

Luftfartsverket

203

200

Överstyrelsen
för

ekonomiskt
försvar

150

Övriga

281

151

131

Summa

121378

123293

82494

612

184

143

resp.
organs upplåning. De mest omfattande s. k. garantiförbindelserna avser Konungariket
Sveriges Stadshypotekskassa (10500 milj. kr.) och Sveriges Investeringsbank
(5000 milj. kr.). Av tabell 1 framgår att de gällande, av regeringen medgivna,
garantiramarna den 31 december 1982 uppgick flll sammanlagt 121 378 milj. kr.
Härav uppgick gmndfondsförbin-delsernatill 18859 milj. kr.

De
gjorda garantiutfästelserna uppgick vid samma tidpunkt till 123293 milj. kr.
Det är i huvudsak exportkreditgarantierna, för vilka utfästelse enligt gällande
regler kan lämnas till belopp som överstiger de fastställda garantiramarna, som
svarar för differensen mellan detta belopp och de gällande garantiramarna.

Den
garanterade kapitalskulden uppgick den 31 december 1982 till 82494 milj. kr.
Den redovisade skillnaden mellan gjorda garantiutfästelser och garanterad
kapitalskuld beror främst pä att ett betydande antal affärer, för vilka hade
lämnats utfästelse om exportkreditgaranli, ännu inte hade kommit till stånd
eller hade förfallit vid tidpunkten för redovisningen.

Den
garanterade kapitalskulden var den 31 december 1982 ca 7,8 miljarder kr.
större än ett halvår tidigare. Den största delen av ökningen är hänförlig till
att vissa garantier som lämnats i utländsk valuta har stigit i värde till följd
av ändrade valutakurser. Detta gäller särskilt varvskreditgarantierna.

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 95

Utgifterna
till följd av infriade garantier uppgick under perioden 1 juli t. o. m. 31
december 1982 till 612 milj. kr. Utgifterna avsåg främst exportkreditgarantier
och varvskreditgarantier. Under motsvarande period var inkomsterna från
garantiavgifter 184 milj. kr., medan återbetalningarna av tidigare infriade
garantier uppgick flll 143 milj. kr. Statens kassamässiga underskott för den
aktuella perioden uppgick således till 285 milj. kr., exkl. kostnader för
administration av kreditgarantiverksamheten. Som jag tidigare har framhållit i
årets budgetproposition bör statliga kreditgarantier i princip inte innehålla
något subventionselement. RRV:s värdefulla redovisning belyser enligt min mening
behovet av att anpassa garantiavgifterna sä att staten inte belastas med ett
underskott till följd av garantiengagemanget. Strävan bör därför vara att
städse ta ut en avgift, som täcker föriustrisker, kostnader för administration
m.m.

Av
betydelse för att fortlöpande kunna följa verksamheten med statliga
kreditgarantier m. m. är att utgifter och inkomster redovisas på ett klart och
entydigt sätt. Härvid bör bruttoredovisning tillämpas. Jag kommer därför senare
i dag att föreslå inrättandet av tvä nya inkomsttitlar, dels en inkomsttitel
för influtna avgifter för statliga garantier, dels en inkomsttitel för
återbetalning av tidigare infriade statliga avgifter.

Jag
övergår nu till att redovisa de förslag avseende statliga kreditgarantier för
budgetåret 1983/84 som förelagts riksdagen efter budgetpropositionen. De
förändringar av olika rambelopp som jag därvid kommer att behandla avser, om
inte annat särskilt anges, ett ikraftträdande vid ingången av budgetåret
1983/84.

Inom
kommunikationsdepartementets område föresläs på tilläggsbudget III för
budgetåret 1982/83 (prop. 1982/83:125) att den nu gällande ramen för samlat
statligt garantiåtagande avseende likviditetsstöd till svenska rederier
förlängs med ett är t. o. m. utgången av är 1984. Samtidigt föreslås att
nuvarande garantiram om 230 milj. kr. höjs med 150 milj. kr. till 380 milj. kr.
Denna förändring föreslås således träda i kraft innevarande budgetår, men
kommer i allt väsentligt att gälla för budgetåret 1983/84.

Inom
finansdepartementets verksamhetsområde förslås i prop. 1982/ 83:136 att den av
staten garanterade grundformen för Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa
höjs med 2 miljarder kr. till 12,5 miljarder kr. Stadshypotekskassan ansvarar
för upplåningen till den långivningsverksamhet som de tjugo regionalt
verksamma stadshypoteksföreningarna bedriver inom bostadsfinansieringens
område.

Inom
jordbruksdepartementets verksamhetsområde föreslås i prop. 1982/83:145 att den
äriiga garantiramen för län till byggande av skogsvägar för budgetåret 1983/84
får en, jämfört med innevarande budgetår, oförändrad omfattning av 11 milj.
kr.

Inom
industridepartementets område föresläs i prop. 1982/83:147 att den nu gällande
ramen för samlat statligt åtagande avseende garantier till svensk varvsindustri
och till beställare av fartyg hos svenska varv höjs frän

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 96

23665 milj. kr. till 30000 milj. kr. Vidare föresläs att
rätten att ikläda staten garantier förlängs att gälla till utgången av år 1986.

De förslag till förändringar i statens garantiåtaganden
som jag här har redovisat sammanfattas i följande tabell. I tabellen redovisas
också de förändringar avseende budgetåret 1983/84 som föreslogs i budgetpropositionen.
Därigenom erhålls enligt min mening en samlad och konsistent bild av de
föreslagna förändringarna mellan budgetåren. Detta är erfarenhetsmässigt av
värde som komplement till de anslagsvisa resultatredovisningar, som i övrigt
präglar budgetredovisningen.

Tabell 2. Föreslagna förändringar av ramar för statligt
garantiåtagande fr. o. m. den 31 december 1982 t. o. m. den 1 juli 1983

(Milj. kr.)

Garantiram

Förändring

1982-12-31

1983-07-01

Garantier
till rederier

230

380

+ 150

Konungariket
Sveriges

Stadshypotekskassa

10500

12 500

+ 2000

Garantier
för lån till byggande

av
skogsvägar

+ 11'

Garantier
till varvsindustrin m.

23 665

30000

+ 6335

1
budgetpropositionen redovisade

förändringar

+ 2410,5

Summa
förändringar av ramar

för
stal

ligt
garantiåtagande

+10906,5

' Genom att en ny årlig ram fastställs för budgetåret
1983/84 ökar den totala ramen för statens garantiåtagande motsvarande hela den
årliga ramens storlek.

Om riksdagen bifaller regeringens förslag kommer således
ramarna för statens garantiåtaganden att öka frän 121378 milj. kr. den 31
december 1982 med 10906,5 milj. kr. till ingången av budgetåret 1983/84, dvs.
flll sammanlagt 132284,5 milj. kr.

De propositionsförslag i denna fråga som jag nu redovisat
avser perioden t.o.m. den 17 mars 1983. Eventuella förslag efter detta datum -
liksom eventuella förändringar till följd av riksdagsbehandlingen - torde få
redovisas av riksdagens flnansutskott.

6 Rationalisering och kostnadsbesparingar inom
regeringskansliet, m.m.

I budgetpropositionen framhöll jag att möjligheterna till
rationaliseringar och kostnadsbesparingar självfallet borde prövas inom
regeringskansliet pä samma sätt som vid myndigheterna. Regeringen har därefter
i proposition om anslag för budgetåret 1983/84 till vissa departement med
anledning av ändringar i departementsorganisationen (prop. 1982/83:110)
fullföljt

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 97

dessa
ambitioner. De föreslagna anslagen innebär att ambitionerna vad avser
personalbemanning för berörda departement avsevärt begränsas.

Inför
höstens överväganden av medelstilldelningen till departementen för budgetåret
1984/85 är utgångspunkten densamma som för myndigheterna i fråga om
huvudförslaget, dvs. anslaget för budgetåret 1983/84 inkl. pris- och löneomräkning
minskat med 2%. Eventuella krav på nya tjänster får prioriteras in i
huvudförslaget. Samtidigt bör ökade möjligheter skapas flll ett flexiblare
utnyttjande av regeringskansliets gemensamma resurser, främst i form av
personal, över departmentsgränserna. Regeringskansliet kommer i likhet med
myndigheterna att i tillämpliga delar få följa budgethandbokens anvisningar
och ärliga anvisningar. Detta innebär bl. a. att ett mera långsiktigt
perspektiv måste läggas på planeringen av användningen av regeringskansliets
samlade resurser.

Jag
har noterat att medelstilldelningen till riksdagen och dess verk numera sker
med utgångspunkt i huvudförslaget. Därmed kan konstateras att principen med
huvudförslag gäller för statsförvaltningen i sin helhet.

Jag
vill i detta sammanhang - efter samråd med statsrådet Holmberg -ta upp en fråga
som hänger samman med organisationen av regeringskansliets interna
administration. F.n. flnns departementens organisationsavdelning inrättad för
biträde med administrationen och rationaliseringsverksamheten inom
regeringskansliet. Vidare flnns ett sekretariat för personalpolitiska frågor i
regeringskansliet. Organisationsavdelningen och det personalpolitiska
sekretariatet är båda delar av civildepartementet. Härutöver finns regeringskansliets
personalpolitiska delegation som är ett gemensamt arbetsgivarorgan för
personalpoliflska och personaladministrativa frågor som enbart rör
departementen, statsrådsberedningen, utrikesrepresenta-tionen eller
kommittéerna. Personalpolitiska delegationen företräder staten som
arbetsgivare och har beslutanderätt i vissa frågor inom sitt verksamhetsområde.

Som
ett led i den departementsreform som regeringen nu till övriga delar har
genomfört kan de nu nämnda administrationsorganen komma att sammanföras i ett
särskilt förvaltningskontor för regeringskansliet. Det skulle i allt väsentligt
ha samma arbetsuppgifter som de nuvarande administrationsorganen. Jag räknar
med att effektivitetsvinster står att vinna genom en sådan sammanslagning. Det
ankommer pä regeringen att besluta om inrättandet av förvaltningskontoret.

Verksamheten
vid departementens organisationsavdelning bekostas från ett särskilt anslag
Gemensamma ändamål för departementen under civildepartementets huvudtitel pä
statsbudgeten. Riksdagen har här för nästa budgetär redan anvisat ett
förslagsanslag av 183801000 kr. (prop. 1982/83:100 bil. 15, FiU 32, rskr 214).
Det för nästa budgetär anvisade anslagsbeloppet räcker emellertid inte till för
att finansiera det nya förvaltningskontoret eftersom detta skulle komma att
bestå av även andra enheter än den nuvarande organisationsavdelningen. Medel
för dessa enheter

7 Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr 150. Bilaga I

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150 Bilaga
1 Reviderad Finansplan 98

har
emellertid beräknats och föreslagits riksdagen under andra anslag. Under
budgetåret 1983/84 bör det tilltänkta förvaltningskontoret finansieras frän
anslaget Gemensamma ändamål för departementen varjämte vissa omdispositioner av
anslag behövs. Det blir här främst fräga om att merbelasta anslaget Gemensamma
ändamål för departementen och att göra en besparing på det i prop. 1982/83: 110
(bil. 4) föreslagna anslaget Civildepartementet. Sådana beslut kan fattas av
regeringen. Jag är angelägen att framhålla att någon merkostnad för
statsverket inte skall uppkomma genorn tillkomsten av förvaltningskontoret.

7
Statsbudgeten budgetåren 1982/83 och 1983/84

Riksrevisionsverket
har med skrivelser till regeringen den 30 mars 1983 lämnat sina beräkningar av
dels statsbudgetens inkomster under budgetåren 1982/83 och 1983/84, dels
budgetutfallet för budgetåret 1982/83. För en närmare redogörelse hänvisar jag
till verkets skrivelser (bil. 1.4 och 1.5). Med dessa och övriga av mig kända
förhållanden som underlag kommer jag nu att redovisa mina kalkyler avseende
budgetutvecklingen för budgetåren 1982/83 och 1983/84.

Min
avsikt är att först kort redovisa mina beräkningar för innevarande budgetår för
att därefter mer utförligt redogöra för min kalkyl avseende nästkommande
budgetår.

7,1
Statsbudgetens inkomster och utgifter budgetåret 1982/83

Riksrevisionsverket
beräknar i tidigare nämnda skrivelser statsinkomsterna för innevarande
budgetår till totalt 188 193 milj. kr. Av den skrivelse, som innehåller en
beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1982/83, framgår även att verket
beräknat utgifterna till 279992 milj. kr. och budgetunderskottet flll 91 799
milj. kr.

Riksrevisionsverket
har dock inte tagit hänsyn till resultatet av nyligen avslutade förhandlingarna
mellan staten och sjukvårdshuvudmännen angående statsbidrag till den
psykiatriska vården och sjukförsäkringen.

Jag
finner med anledning härav - i samråd med statsrådet Sigurdsen och chefen för
civildepartementet - anledning att öka utgifterna för budgetåret 1982/83 med 92
milj. kr. jämfört med verkets beräkningar. Om verkets beräkningar i övrigt
godtas kan således utgifterna för budgetåret 1982/83 beräknas till 280084 milj.
kr.

Jag
har även låtit utföra vissa kalkyler över sannolikt budgetutfall för
innevarande budgetär byggda på riksgäldskontorets kassamässiga redovis-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 99

ningar samt de likaledes kassamässiga prognoser för nämnda
budgetår som kontoret utfört. Vid en sammanvägd bedömning har jag valt att utgå
från verkets beräkningar avseende såväl inkomster, utgifter samt saldo.

7.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter budgetåret
1983/84

Inkomsterna

I riksrevisionsverkets beräkning av statsbudgetens
inkomster för budgetåret 1983/84 har verket tagit hänsyn till beslut eller förslag
om förändringar som har lagts fram av regeringen i propositioner m. m.
offentliggjorda före den 9 mars 1983. Efter detta datum har vissa
förutsättningar förändrats. Jag avser därför i det följande att redogöra för de
förändringar av verkets beräkningar som jag har funnit vara ofrånkomliga.

Vid en beräkning av statsinkomsternas utveckling är de
antaganden som görs om inkomstutvecklingen i samhället av stor betydelse.
Riksrevisionsverkets beräkningar grundas pä antagandet att lönesumman mellan
åren 1981 och 1982 ökar med 6,6 % samt med 6,7 % mellan åren 1982 och 1983.
Mellan åren 1983 och 1984 har verket valt att utföra beräkningarna utifrån en
lönesummetillväxt på 6 %. Jämfört med de antaganden som låg till grund för mina
beräkningar i budgetpropositionen har lönesummans tillväxt mellan åren 1981
och 1982 höjts med 0,3 procentenheter. Utvecklingen mellan åren 1982 och 1983
ansluter sig i stort till vad som låg till gmnd för beräkningarna i
budgetpropositionen. Mellan åren 1983 och 1984 har RRV grundat beräkningarna på
en lönesummetillväxt som är 0,5 procentenheter högre än vad som var fallet i
budgetpropositionen.

Jag har vid min redovisning av den allmänekonomiska
utvecklingen redovisat mina överväganden angående lönesummans tillväxt. Dessa
avviker i vissa hänseenden något från den antaganden som riksrevisionsverket
utgått från. Detta innebär att ett flertal inkomsttitlar behöver revideras på
grund av de ändrade antagandena.

Jag har till följd av de ändrade antagandena räknat upp
verkets beräkningar avseende fysiska personers skatt på inkomst,
realisationsvinst och räntor med 500 milj. kr. för budgetåret 1983/84. Jag
följer därvid samma beräkningsteknik som riksrevisionsverket, nämligen att de
nya löneavtalen endast får marginell effekt på skatteinbetalningarna första
halvåret 1983.

För inkomsthuvudgruppen lagstadgade socialavgifter innebär
de förändrade antagandena avseende lönesummeulvecklingen följaktligen att
inkomsterna bör justeras upp med 459 milj. kr. för budgetåret 1983/84. Av
naturliga skäl uppstår denna inkomstförstärkning första halvåret 1984, eftersom
debiteringen för år 1983 grundar sig på den under hösten 1982 beräknade
lönesummetillväxten för sagda är. Jag har i denna fråga samrått med chefen för
socialdepartementet.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 100

I budgetpropositionen beräknade jag att inflationen i
genomsnitt för år 1983 skulle uppgå till 11,5 %. Som tidigare anförts har
prognoserna för inflationen kraftigt sänkts gentemot vad som beräknades i
budgetpropositionen. Inflationen, mätt i enlighet med samma principer som
gäller för utvecklingen av priserna i konsumentledet som regelbundet utförs av
Statistiska Centralbyrån, beräknas nu uppgå till ca 9,5 % i genomsnitt för år
1983. Den långsammare tillväxten av detta index får som effekt att värdet av
den privata konsumtionen — i nominella termer — reviderats ned jämfört med
tidigare beräkningar. Även i förhållande till vad som legat till grund för
riksrevisionsverkets beräkningar har nuvarande prognoser av den privata
konsumtionen sänkts. Också vad gäller motsvarande antaganden för år 1984 har
jag, som tidigare framgått, utgått från en något lägre inflationstakt.
Sammantaget föranleder detta mig att revidera ned verkets beräkningar av
inkomster frän mervärdeskatt med 100 milj. kr. för budgetåret 1983/84.

Som jag nyss har redogjort för bör regeringen underställa
riksdagen förslag om viss förkortning av skattekrediterna för tobaksskatt och
dryckesskatt från den 1 januari 1984. Förslaget medför, förutsatt riksdagens
godkännande, en bestående minskning av statsskuldräntorna pä ca 100 milj. kr.
för helår räknat. Denna effekt har jag bedömt vara av begränsad omfattning
jämfört med osäkerheten i riksgäldskontorets beräkningar av utgifterna för
statsskuldräntorna. Av denna anledning har jag valt att inte avvika från
kontorets beräkning av saldot på här aktuell huvudtitel. För budgetåret 1983/84
innebär förslaget dessutom en positiv engångseffekt pä inemot 1,5 miljarder kr.

Engångsförstärkningen berör ett flertal inkomsttitlar. För
inkomsttiteln tobaksskatt innebär förslaget att inkomsterna ökar med 300 milj.
kr. jämfört med riksrevisionsverkets beräkning. Inkomsterna på inkomsttitlarna
skatt på spritdrycker, skatt på vin och skatt på malt- och läskedrycker anser
jag bör räknas upp med 850 milj. kr., 200 milj. kr. resp. 100 milj. kr. jämfört
med riksrevisionsverkets beräkning.

De åtgärder som jag nu redovisat syftar till en bättre
kassahällning för staten. Det är enligt min mening angeläget att
riksrevisionsverket, i samråd med berörda myndigheter, fortsätter att utveckla
prognosinstrument för de områden som berörs av förändringar i statens
kassahållning.

I prop. 1982/83:147 föreslog statsrådet R. Carlsson att
inkomsterna frän kreditgarantiavgifterna från budgetåret 1983/84 skulle
tillföras budgetens inkomstsida. Förslaget bör innebära att nya inkomsttitlar
skall läggas upp på statsbudgeten dels för kreditgarantiavgifterna, dels för
återbetalningar till följd av tidigare infriade garantier.

Riksrevisionsverket har mot bakgrund av vad som anförs i
prop. 1982/ 83:100 angående stafliga kreditgarantier föreslagit att en ny
inkomsttitel införs på statsbudgeten frän budgetåret 1983/84. Verket har dock
föreslagit en, jämfört med nyssnämnda statsråds förslag, annorlunda benämning
på

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150
Bilagal Reviderad Finansplan

101

s. 102 Kontrollera mot PDF

denna
inkomsttitel, nämligen avgifter för stafliga kreditgarantier. För min egen del
förordar jag det i propositionen redovisade förslaget till benämning på den
inkomsttitel till vilken inkomsterna frän kreditgarantier inflyter, dvs.
influtna avgifter för statliga garantier. Däremot finner jag ingen anledning
att avvika frän den beräkning av inkomsterna som verket har utfört. Jag
föreslår dessutom att en ny inkomsttitel benämnd återbetalning av tidigare
infriade statliga garantier läggs upp på statsbudgeten. Inkomsterna på denna
fltel beräknar jag skall uppgå till 50 milj. kr. för budgetåret 1983/84.1 dessa
frågor har jag samrätt med statsrådet R. Carlsson.

Riksrevisionsverket
har vidare för nästkommande budgetår beräknat inkomsterna under inkomsttiteln
statliga pensionsavgifter, netto efter ett oförändrat lönekostnadspålägg om 39
%. Jag finner ingen anledning att förorda att lönekostnadspälägget för
budge-.u-t 1983/84 höjs. På längre sikt är jag dock medveten om att det torde
va. j jfränkomligt att lönekostnadspålägget måste justeras. I detta sammanhang
bör även erinras om det uppdrag som riksrevisionsverket erhållit av regeringen
för att utreda vissa frågor kring det statliga lönekostnadspälägget m. m.

Riksrevisionsverkets
beräkningar i övrigt föranleder inte någon erinran från min sida. Vad gäller de
tidigare anmälda åtgärdema avseende höjningar av bensinskatt, energiskatt m.
m. — som ett led i finansieringen av marginalskattereformen - har dessa
beaktats vid min beräkning av posten Tillkommande utgiftsbehov, netto. Totalt
innebär de förordade justeringarna av verkets beräkningar att inkomsterna för
budgetåret 1983/84 ökar

Tabell
3. Justering av riksrevisionsverkets beräkningar av statsbudgetens inkomster
1982/83 och 1983/84

(1000-tal
kr.)

1982/83

1983/84

Riksrevisions-

Förändring

Riksrevisions-

Förändring

verkets
be-

enligt
före-

verkets be-

enligt före-

räkning

draganden

räkning

draganden

(rev.
beräkning)

(rev. beräkning)

Föredragandens
justeringar:

1111

Fysiska
personers skatt pä inkomst

realisationsvinst
och rörelse

26 341000

■
28 356000

-1-

500000

1211

Folkpensionsavgift

26636000

30481000

-1-

269000

1221

Sjukförsäkringsavgift

-997000

1787000

113000

1231

Bamomsorgsavgift

6576000

7 127 000

38000

1241

Vuxenutbildningsavgift

717000

778000

3000

1251

Övriga
socialavgifter

61000

-129000

9000

1281

Allmän
löneavgift

2656000

6223 000

27000

1411

Mervärdeskatt

45 800000

49200000

100000

1424

Tobaksskatt

3 330000

3 520000

300000

1425

Skatt på
spritdrycker

4950000

5 100000

850000

1426

Skatt på
vin

1230000

1260000

200000

1427

Skatt på
malt- och läskedrycker

1094000

1 153000

100000

4138

Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier

50000

Summa
förändringar enligt föredraganden

+2359000

Summa
inkomster

188192882

205793477

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 102

med 2359 milj. kr. Jag beräknar således statsbudgetens
inkomster för budgetåret 1983/84 flll ca 208 152 milj kr. Jag har låtit
upprätta en tabell som sammanfattar mina avvikelser frän verkets beräkningar
(tabell 3.). I sagda tabell har jag för fullständighetens skull även återgivit
statsinkomsterna för budgetåret 1982/83 trots att jag inte förordar några
avvikelser frän verkets beräkningar av inkomsterna för detta budgetär.

En fullständig redovisning av statsbudgetens inkomster bör
fogas till protokollet i detta ärende (bil. 1.6).

Utgifterna

I 1983 års budgetproposition upptogs de totala utgifterna
för budgetåret 1983/84 till 294 369 milj. kr. Exkluderas posten tillkommande
utgiftsbehov, netto, beräknades de totala utgifterna på utgiftsanslagen, dvs.
de totala statsutgifterna exkl. förändringar av anslagsbehållningar och
disposition av rörlig kredit i denna proposition till 287869 milj. kr.

Sedan riksdagen förelades budgetpropositionen har fram
till den I april 1983 ett flertal propositioner innebärande anslagsförändringar
föreslagits riksdagen. Förutsatt riksdagens bifall uppgår den anslagsmässiga
ökningen med anledning av dessa propositioner flll ca 651 milj. kr. budgetåret
1983/ 84. Detta inkluderar de minskade utgifter för statsskuldräntor som jag
strax återkommer till. Jag vill i sammanhanget även betona att jag beaktat mitt
förslag till regeringen om ett särskilt stöd till kommunerna avseende år 1984.
Budgetbelastningen till följd av det särskilda stödet kan beräknas till 150
milj. kr. budgetåret 1983/84.

I samband med min beräkning av anslagskonsekvenserna har
jag låtit upprätta en specifikation över föreslagna och beslutade
anslagsförändringar pä statsbudgeten i förhållande till budgetpropositionen
uttryckt i tusental kronor. Denna speciflkation (bil. 1.7) täcker i princip
perioden t.o.m. mars månad 1983. Propositioner som förelagts riksdagen under
denna period samt vissa propositioner som beviljats senare datum för föreläggandet
för riksdagen inkluderas i denna specifikation.

Jag har tidigare denna dag redovisat min syn på behovet av
en kraftfull anti-inflationspolitik och den huvudsakliga uppläggningen av de
åtgärder pä budgetens utgiftssida som vid behov bör sättas in i detta syfte.
Eventuella statsfinansiella effekter härav återkommer jag till vid min
beräkning av posten tillkommande utgiftsbehov, netto. Regeringen bör vidare
senare denna dag att föreslå ökade insatser i sysselsättningspoliflskt syfte.
Även dessa memtgifter återkommer jag till vid min anmälan av nyss nämnda post.

Anslaget till räntor på statsskulden, m.m. upptogs i
budgetpropositionen för budgetåret 1983/84 till 56500 milj. kr. Belastningen
på detta anslag är förutom av räntenivån beroende av valutaförluster på grund
av ändrade växelkurser, det ackumulerade budgetsaldot frän tidigare budgetår,
men naturligtvis även i någon mån beroende av budgetsaldot under det

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1 Reviderad Finansplan 103

budgetår för vilket anslaget anvisas. Till följd av den av
riksbanksfullmäktige beslutade räntesänkningen och en lägre förväntad
räntenivå vid utlandsupplåning, kan utgifterna för statsskuldräntor för
budgetåret 1983/84 förväntas bli lägre än vad som upptogs i
budgetpropositionen. Jag har under hand inhämtat att riksgäldskontoret numera
beräknar att statsskuldräntorna kommer att uppgå till 55400 milj. kr. för
budgetåret 1983/84. Saldot pä huvudtiteln Räntor på statsskulden, m. m. bör
följaktligen tas upp med detta belopp. De ändringar som föranleds härav torde
fä företas genom finansutskottets försorg.

Nyss nämnda anslagsförändringar har jag låtit sammanställa
i en huvudtitelsvis specifikation (bil. 1.8), som jag ämnar föreslå skall
bifogas till protokollet. Denna redovisning, som inte avser kassamässig
belastning, har jag även låtit sammanfatta i tablåform form enligt följande:

Milj. kr.

1.
Utgiftsanslag
enligt 1983 års budgetproposition 287
868

2.
Anslagsökningar
enligt specifikation exkl. statsskuldräntor +1751

3.
Statsskuldräntor - 1 100

Summa utgiftsanslag 288519

Sammantaget innebär detta att jag beräknar utgiftsanslagen
för budgetåret 1983/84 till 288519 milj. kr. Eventuella förslag och beslut i
övrigt efter utgången av mars 1983, vilka inte särskilt redovisats torde få
beaktas av riksdagens vederbörande utskott.

Beräkning av anslagsbehållningarnas utveckling

De under utgiftsanslagen beräknade utgifterna utgör en
anslagsmässig belastning. Det kassamässiga utfallet kan i vissa fall avvika
från vad som redovisats under anslag. För att erhålla en rättvisande bild av
det förväntade budgetutfallet, måste hänsyn även tas till förändringar i
anslagsbehållningar.

I årets
budgetproposition beräknades behållningen på reservationsanslag minska med ca
410 milj. kr. för budgetåret 1982/83. Riksrevisionsverket har i sin prognos
över budgetutfallet för detta budgetår bedömt att anslagsbehållningarna kan
förväntas öka med ca 1496 milj. kr. Denna utveckling bör ses mot bakgrund av
den kassamässiga belastningen pä de under vårriksdagen föreslagna ökade
anslagen avseende budgetåret 1982/ 83. För en närmare anslagsvis redovisning
hänvisar jag till verkets beräkningar i bilaga (1.5). Jag har intet att erinra
mot verkets prognos och räknar sålunda ner förbrukningen med 1,9 miljarder kr.
jämfört med budgetpropositionen.

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 104

Tabell 4. Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren
1978/79-1982/83

(Miljarder
kr.)______________________________________

Huvudtitel 1978/79 1979/80 1980/81 1981/82 1982/83

Utfall Utfall Utfall Utfall Ber.
utfall

3,40

3,53

3,13

3.38

4.42

(+0,68)

(+0,13)

(-0,40)

(+0,24)

( +
1,04)

3,10

1,86

1,60

3,31

3,06

(+1,61)

(-1.24)

(-0.26)

(+1.71)

(-0,25)

8,21

7,01

7,36

6,11

6,36

(+0,90)

(-1,20)

(+0,35)

(-1,25)

(+0,25)

6,83

7,95

7,90

6.88

7,33

(+1.79)

(+1.12)

(-0,05)

(-1,02)

(+0,45)

Kommunikationsdepartementet (förändring under budgetåret)
Arbetsmarknadsdepartementet (förändring under budgetåret) Industridepartementet
(förändring under budgetåret) Övriga huvudtitlar (förändring under budgetåret)

Summa 21,54 20,35
19,99 19,68 21,17

(förändring
under budgetåret) (+4,98) (-1,19) (-0,36) (-0,31) (-H,49)

I budgetpropostitionen beräknades förbrukningen av
anslagsbehållningarna för budgetåret 1983/84 uppgå till 2 miljarder kr. De
under våren 1983 framlagda propositionerna föranleder emellertid att jag i min
beräkning för nämnda budgetår gjort en något annorlunda bedömning än den som
låg för handen vid min beräkning i budgetpropositionen.

Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet
och statsrådet Gradin räknar jag nu att anslagsbehållningarna inom
arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde inte nämnvärt torde förändras
under nästkommande budgetår jämfört med min bedömning i budgetpropositionen.
Mot bakgrund av de ökade anslag som förelagts riksdagen på tilläggsbudget III
till statsbudgeten innevarande budgetär räknar jag med en ökad förbrukning av
anslagsbehållningar inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde. Efter
samråd med chefen för kommunikationsdepartementet beräknar jag att minskningen
av anslagsbehållningarna kommer att uppgå till 1000 milj. kr. budgetåret
1983/84. Inom industridepartementets verksamhetsområde beräknar jag, efter
samråd med chefen för industridepartementet samt statsråden Dahl och R.
Carlsson att för-bmkningen av anslagsbehållningar torde uppgå flll 1500 milj.
kr. budgetåret 1983/84.

För övriga huvudtitlar har jag, efter samråd med berörda
departementschefer och övriga statsråd, inte funnit anledning att nu räkna med
annat än att anslagsbehållningarna sammantaget blir oförändrade under nästa budgetår.

Tabell 5. Beräknad förändring av anslagsbehållningarna
under budgetåret 1983/84

(Miljarder kr., - = förbrukning, + = uppbyggnad)

Huvudtitel

Beräknad anslagsbehållning ultimo juni 1983

Beräknad förändring ultimojuni 1983 till ultimo juni
1984

Kommunikationsdepartementet
Arbetsmarknadsdepartementet Industridepartementet Övriga huvudtitlar

Samma

4,42 3,06 6,36

7.33

21,17

-1,0

-0,5

-1,5

-3,0

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150
Bilagal Reviderad Finansplan 105

Sammanlagt
beräknar jag således med att 3 miljarder kr. av anslagsbehållningarna kominer
att förbmkas under budgetåret 1983/84. Denna beräkning beaktar att de medel,
som ingår i min beräkning av tillkommande utgiftsbehov, netto avser en
kassamässig belastning.

Disposition
av rörliga krediter

Vissa
myndigheter och bolag har enligt riksdagens beslut möjlighet att utnyttja
rörliga krediter hos riksgäldskontoret. Förändringar i den utestående
länestocken, dvs. förändringar i nettoutlåningen, registreras på statsbudgeten
i form av förändringar i dispositionen av rörliga krediter och påverkar sålunda
budgetutfallet. Under budgetåret 1982/83 beräknar riksrevisionsverket att
dispositionen av rörliga krediter kommer att öka med 1649 milj. kr. Jag
ansluter mig till verkets beräkning.

För budgetåret 1983/84
brukar en schablonmässigt beräknad ökning av den rörliga krediten tas upp i
förslaget till statsbudget. För nästkommande budgetär torde, i likhet med vad
jag anfört i budgetproposiflonen, en ökad belastning komma att uppstå till
följd av att bl. a exportkreditnämnden och televerket, enligt vad jag erfarit,
påtagligt kommer att öka sin disposition av rörliga krediter. För budgetåret
1983/84 beräknar jag således med en ökad disposition av rörliga krediter om I
500 milj. kr. Även i detta ärende har jag samrått med berörda
departementschefer och i förekommande fall övriga statsråd.

Beräknat
tillkommande utgiftsbehov, netto

I
syfte att förslaget till statsbudget så långt som möjligt skall visa den totala
budgetbelastningen förs på budgetens utgiftssida upp den kalkylmässigt
beräknade posten tillkommande utgiftsbehov, netto. Vid beräkningen av denna
post beaktas för resp. budgetår alla av mig kända anslagsbelastningar och
inkomsteffekter som inte i särskilda propositioner fldigare förelagts
riksdagen. Beräkningen avser, som jag bl. a. anmält vid min redogörelse för anslagsbehållningarnas
utveckling, en kassamässig belastning.

I budgetpropositionen
upptogs under posten tillkommande utgiftsbehov, netto ett belopp om 3 miljarder
kr. för tilläggsbudgetar och för propositioner avseende bl. a. vissa åtgärder
i Norrbottens län, varvsindustrin och den kommunala sektorn. Dessutom beaktade
jag i min beräkning av denna post i budgetpropositionen även en höjning av
riksbankens inleveranser samt vissa kommande förslag om förändrade kredittider
i fråga om bl. a. kredittider på tobaks- och dryckesskatt. Då ett flertal av
dessa åtgärder förelagts riksdagen, har de av mig här beaktats pä berört anslag
och resp. inkomsttitel.

Senare denna dag kommer
regeringen att föresläs ökade insatser inom sysselsättningspolitikens område.
Dessa ökade utgifter har jag beaktat under posten tillkommande utgiftsbehov,
netto.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 106

Även framgent torde medel behöva reserveras för såväl
gängse tillläggs-budgetar som för eventuella ytterligare arbetsmarknads- eller
industripolitiska åtgärder under nästkommande budgetår. Kostnaderna härför har
ej av naturliga skäl tagits upp pä annat ställe i förslaget till statsbudget.

Till följd av den beslutade förändringen inom
inkomstbeskattningens område har jag i mina beräkningar i förslaget till
statsbudget beaktat de förändringar som avser den direkta inkomstbeskattningen
för åren 1983 och 1984. För är 1983 har en allmän löneavgift införts för att
flnansiera kostnaderna för reformen. Finansieringen av skattereformen för är
1984 bör, som jag tidigare anfört, att främst ske genom en höjning av vissa
energiskatter m. m. Jag har i min beräkning av tillkommande utgiftsbehov,
netto, beaktat den fortsatta finansieringen under år 1984.

Det systematiska arbetet med att förstärka den stafliga
kassahållningen har resuherat i en rad åtgärder på såväl budgetens inkomst- som
utgiftssida. Speciellt vad gäller kreditflderna vid skatteuppbörd har ett
flertal åtgärder beslutats eller aviserats. Jag har sålunda fömtsatt vissa
inkomstförstärkningar till följd av de åtgärder jag avser att föreslå senare i
höst avseende en generell övergång från kontantmetod till faktureringsmetod vid
redovisning av mervärdeskatt samt vissa av de speciella reglerna som gäller för
avbetalningshandeln.

Regeringens politik inriktas på att bekämpa inflationen.
De åtgärder, som vidtas i detta syfte, leder enligt min mening till att
prisutvecklingen nu kan förväntas bli lägre än vad jag tidigare antagit.
Anslagsbelastningen för bl. a. vissa förslagsanslag blir därmed lägre än vad
som beräknades i budgetpropositionen. Detta har beaktats i mina kalkyler.

Jag föreslär därför att posten för beräknat tillkommande
utgiftsbehov, netto, förs upp med ett belopp om 5 000 milj. kr. i statsbudgeten
för budgetåret 1983/84.

Summering av statsbudgetens utgifter

I det föregående har jag redogjort för mina överväganden
kring statsutgifterna för budgetåret 1983/84. Sammantaget innebär mina
beräkningar att statsutgifterna kommer att uppgå till 298019 milj. kr., vilket
är ca 3650 milj. kr. mer än vad jag beräknade i budgetpropositionen 1983.

Tabell 6. Statsutgifterna budgetåret 1983/84

(Milj.
kr.)

1983/84

Budgetprop. Ny
beräkning

Utgiftsanslag 287869 288519

Förändringar i anslagsbehållningar 2 000 3
000

Ändrad disposition av rörliga krediter 1 500 1
500

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, neuo 3000 5000

Summa statsutgifter 294369 298019

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan

107

Statsbudgetens saldo budgetåren 1982/83 och 1983/84

Med hänvisning till min redovisning i det föregående
beräknar jag utfallet av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande
budgetår och förslaget till statsbudget 1983/84 pä sätt som framgår av tabell
7.

Tabell 7. Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren
1981/82-1983/84

(Miljarder
kr.)

1981/82

1982/83

1983/84

Procentuell
förändring

Utfall

Budget- Ny be-proposition räkning

Frän utfall 1981/82 till ny beräkning 1982/83

Från ny beräkning 1982/83 till ny beräkning 1983/84

s. 108 Kontrollera mot PDF

Inkomster Utgifter

Saldo

167,1 235,1

-68,0

183,9

275,7

-91,8

188,2 280,0

-91,8

204,1 294,3

-90,2

208,1 298,0

-89,9

+ 12,6 + 19,1

+ 10,6 + 6,4

Utgifterna för budgetåret 1983/84 beräknades i
budgetpropositionen till 294,3 miljarder kr. Nu beräknar jag utgifterna till
298,0 miljarder kr. Statsinkomsterna nästa budgetär uppskattas nu till 208,1
miljarder kr., vilket innebär en uppräkning med 4 miljarder kr. jämfört med
budgetproposiflonen. Sammanfattningsvis innebär beräkningarna att budgetunderskottet
för budgetåret 1983/84 minskar med ca 0,3 miljarder kr. till ca 89,9 miljarder
kr. jämfört med beräkningarna i budgetpropositionen.

Till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas som
bilagor:

Reviderad nationalbudget 1983 (Bilaga 1.1).

Svensk ekonomi 1984 och 1985 (Bilaga 1.2).

Långtidsbudget för perioden 1983/84-1987/88 (Bilaga 1.3).

Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning för
budgetåret 1983/ 84 (Bilaga 1.4).

Riksrevisionsverkets beräkning av budgetutfallet för
budgetåret 1982/83 (Bilaga 1.5).

Specifikaflon av statsbudgetens inkomster under budgetåret
1983/84 (Bilaga 1.6).

Specifikation av anslagsförändringar i förhällande till
budgetpropositionen för budgetåret 1983/84 (Bilaga 1.7).

Förändringar i förslaget till statsbudget för budgetåret
1983/84 sedan budgetpropositionen (Bilaga 1.8).

Lagförslag (Bilaga 1.9).

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 108

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen dels föreslår riksdagen att

1.
godkänna de allmänna
riktlinjer för den ekonomiska politiken som jag har förordat i det föregående,

2.
godkänna de
allmänna riktlinjer för budgetregleringen som jag har förordat i det
föregående,

3.
godkänna min
beräkning av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1983/84 enligt den vid
detta protokoll fogade speciflka-tionen,

4.
godkänna min
beräkning av förändringarna i anslagsbehållningarna för budgetåret 1983/84,

5.
godkänna min
beräkning av förändringarna i dispositionen av rörtiga krediter för budgetåret
1983/84,

6.
godkänna min
beräkning av beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto för budgetåret 1983/84,

7.
med ändring av
förslag i prop. 1982/83:100 bil. 17 till Räntor på statsskulden m.m. för
budgetåret 1983/84 anvisa ett förslagsanslag av 55400000000 kr.,

8.
flll
Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. för budgetåret 1983/84 under
sjunde huvudtiteln utöver i prop. 1982/83:90 föreslaget förslagsanslag anvisa
ytteriigare 150000000 kr.,

9.
bemyndiga
regeringen att för budgetåret 1983/84 om arbetsmarknadsläget kräver det,
besluta om utgifter i enlighet med vad jag har förordat intill eU sammanlagt
belopp av 2500000000 kr.,

dels
föreslår riksdagen att anta inom finansdepartementet upprättade förslag flll

10. lag om ändring i lagen (1961:394)
om tobaksskatt,

11. lag om ändring i lagen (1977:306)
oin dryckesskatt,

12. lag om ändring i lagen (1957:262)
om allmän energiskatt,

13. lag om ändring i lagen (1961: 372)
om bensinskatt,

14. lag om ändring i
vägtraflkskaflelagen (1973:601),

15. lag om ändring i lagen (1976: 338)
om vägtrafikskatt på vissa fordon som icke är registrerade i riket,

dels bereder riksdagen tillfälle afl ta del av vad jag har
anfört om

16. kommunsektorn,

17. utnyttjande av finansfullmakten,

18. stafliga kreditgarantier,

19. rationalisering och
kostnadsbesparingar m.m. inom regeringskansliet.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150
Bilagal Reviderad Finansplan 109

Innehållsförteckning

Finansplanen

1
Andra steget................................................. .... 1

2
Det internaflonella lägel .................................. 12

3
Den svenska ekonomins läge ......................... 15

4
Utsikterna för 1983 ....................................... 19

4.1
Försörjnings- och bytesbalansen
.................. 19

4.2
Sysselsättningen ....................................... 21

4.3
Finanspolitiken och
kreditmarknaden ............ .. 23

5
Sveriges ekonomi 1984 och
1985 .................... .. 26

6
Inriktningen av den ekonomiska
politiken .......... 31

6.1
Politik för full
sysselsättning ...................... .. 31

6.2
Kamp mot inflationen................................... 35

6.3
Fördelningspolitiken .................................. 44

7 Reviderat
budgetförslag ................................. 47

7.1
Inledning ................................................ 47

7.2
Utvecklingen under 1970-talet ..................... 47

7.3
Det aktuella budgetläget ........................... 48

7.4
1983 års långfldsbudgel ............................. .. 51

7.5
Budgetpoliflken ........................................ .. 61

8 Kommunsektorn
........................................... .. 76

Särskilda
frågor

1
Kortare kredittider för vissa
punktskatter m.m...... 79

2
Skatterna på energi m.m.................................. 86

3
Utnyttjande av
flnansfullmakten, m.m................. 89

4
Vissa taxe- och avgiftsfrågor ........................... .. 91

5
Stafliga kreditgarantier, m.m............................. .. 93

6
Rationalisering och
kostnadsbesparingar inom regeringskansliet,

m.
m............................................................ .. 96

7 Statsbudgeten
budgetåren 1982/83 och 1983/84.. 98

7.1
Statsbudgetens inkomster och utgifter
budgetåret 1982/83 .. 98

7.2
Statsbudgetens inkomster och
utgifter budgetåret 1983/84 .. 99

Hemställan 108

Tabellförteckning

Finansplanen

1
Försörjningsbalans 1982-1983 ........................ .. 19

2
Handels-och bytesbalans
1981-1983 ............... 21

3
Den konsoliderade offentliga
sektorns andel av BNP 1976-1983 22

4
Den offenfliga sektorns
utgiftsutveckling 1976-1983 23

5
Finnansiering av
budgetunderskottet 1980-1983 .. 24

6
BNP nominellt, realt och
inflationen 1953-1981 ... .. 35

7
Statsbudgetens utveckling
budgetåren 1982/83-1983/84 51

8
Utgiftsstyrande faktorer i
statsbudgeten och vissa delar av socialförsäkringssektorn 53

9
Statsutgifternas utveckling
fördelas på realekonomiska kategorier ■ 54

10
Budgetsaldo och finansiellt sparande budgetåren 1977/78-

1987/88
.................................................... . 57

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilagal Reviderad Finansplan 110

Särskilda
frågor

1
Stafliga kreditgarantier, m. m.
per den 31 december 1982 94

2
Föreslagna förändringar av ramar
för statligt garantiåtagande fr.o.m. den 31 december 1982 t.o.m. den Ijuli
1983 .................................................... 96

3
Justering av
riksrevisionsverkets beräkningar av statsbudgetens inkomster 1982/83 och
1983/84 101

4
Anslagsbehållningama vid
utgången av budgetåren 1978/79-1982/83 103

5
Beräknad förändring av
anslagsbehållningarna under budgetåret 1983/84 104

6
Statsutgifterna budgetåret
1983/84 ................ 106

7
Utvecklingen av statsbudgetens
saldo budgetåren 1981/82-1983/84 107

Diagramförteckning

1
Kapitalbildning och inhemskt nettosparande 1970-1982 17

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

Bilaga 2

Sysselsättningsskapande åtgärder inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde

Regeringens
prop. 1982/83:150

Bilaga
2

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1983-04-14

Föredragande:
statsrådet Göransson

Anmälan
till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1983/84 såvitt avser
utbildningsdepartementets verksamhetsområde

Inledning

Chefen
för arbetsmarknadsdepartementet kommer i det följande under avsnittet
Ungdomsarbetslöshet att redogöra för bakgrunden till behovet av förstärkta
insatser inom arbetsmarknads- och utbildningspoliflkens områden för att
motverka en ytterligare stegring av arbetslösheten. De förslag som gäller
utbildningsdepartementets verksamhetsområde avser dels medel för att förbättra
möjligheterna att anskaffa ungdomsplatser, dels påbyggnadsutbildning inom
gymnasieskolan för arbetslös ungdom, dels ökade möjligheter att bereda
arbetslösa utbildning inom den kommunala vuxenutbildningen (komvux). I det
följande gör jag en presentation av mina förslag, disponerad efter berörda
anslag.

D
2. Länsskolnämnderna

I
budgetpropositionen har chefen för utbildningsdepartementet under det nya
anslaget D25. Bidrag till åtgärder inom kommunemas uppföljningsansvar för
ungdom under 18 år m. m. presenterat sina förslag rörande denna verksamhet.

Jag
vill erinra om att regeringen klargjort sin ambition att alla ungdomar under 18
är som inte kan beredas utbildning eller arbete skall erbjudas en ungdomsplats.
Antalet ungdomsplatser beräknades i budgetproposiflonen till 16000. F. n. har
drygt 10000 ungdomsplatser kommit till stånd.

Det
är angeläget att till hösten förbättra möjligheterna att anskaffa ungdomsplatser
framför allt inom näringslivet. Jag föreslär därför att länsskolnämnderna
anvisas särskilda medel för att till de regionala planeringsråden kunna knyta
tillfällig personal, rekryterad från arbetslivet, för att under en
övergångsperiod om en till två månader skaffa fram nya ungdomsplatser. Liknande
åtgärder har redan prövats i ett antal kommuner med gott resul-1 Riksdagen
1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga 2

Prop. 1982/83:150 2

tat.
Avsikten är att sådana personer skall engageras som har en god förankring hos de
fackliga organisationerna och arbetsgivarna i länet. Det är naturligt att de,
förutom sin huvuduppgift, vid behov också medverkar i att anskaffa
beredskapsarbeten. Kostnaderna beräknar jag till I milj. kr.

Jag vill i detta
sammanhang nämna att chefen för arbetsmarknadsdepartementet i det följande
kommer att behandla frågan om ytterligare informa-flonsinsatser till företagen
beträffande ungdomsplatser.

Med hänvisning till vad
jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att
till Länsskolnämnderna för budgetåret 1983/84, utöver vad som föreslagits i
prop. 1982/83:100 bil. 10, under åttonde huvudflteln anvisa ytterligare
förslagsanslag av 1000000 kr.

D
18. Bidrag till driften av gymnasieskolor

Den
svåra situaflonen pä arbetsmarknaden för ungdomar i åldrarna 18-20 år är väl
känd och kommer i det följande att behandlas mer ingående av chefen för
arbetsmarknadsdepartementet. Jag vill i detta sammanhang ta upp frågan om vilka
möjligheter vi har att genom insatser inom utbildningssystemet underlätta ett
inträde på arbetsmarknaden för dessa ungdomar.

En allt större del av de
arbetslösa ungdomarna i åldrarna 18-20 år har genomgått eller avbmflt en
utbildning i gymnasieskolan. Den senaste specialundersökningen av
arbetskraftens utbildning är från februari 1982 och visade att en tredjedel av
de arbetslösa l8-19-åringarna hade en minst tvåårig gymnasial utbildning.
Arbetsmarknadsstyrelsen har i en framställning den 16 april 1982 uttalat att
kompletterande utbildning kan vara en lämplig åtgärd för att öka ungdomarnas
möjligheter till anställning. Även arbetsmarknadens parter har omvittnat att
det ofta behövs någon form av påbyggnadsutbildning efter genomgången eller
avbmten gymnasieutbildning för att förbättra ungdomars konkurrenskraft på
arbetsmarknaden.

En särskild
utbildningssatsning för ungdomar är enligt min mening motiverad av den
extraordinära situaflon som uppstått då ett besvärligt arbetsmarknadsläge
sammanfaller med att ovanligt stora ungdomskullar lämnar gymnasieskolan. Jag
vill därför föreslå nya och ökade satsningar på olika slag av kompletterande
utbildningar, bl. a. högre specialkurser, för att öka möjligheterna till
sysselsättning för våra ungdomar.

Jag finner dessa åtgärder
sä viktiga, att det finns anledning att rätt ingående redogöra för hur jag
anser att verksamheten bör läggas upp.

Jag vill först konstatera
att de ungdomar som genomgått eller avbmtit en gymnasieutbildning och har svårt
att få fotfäste på arbetsmarknaden inte utgör någon enheflig gmpp. Det krävs
olika åtgärder för oUka kategorier av ungdomar, beroende pä
utbildningsbakgrund. Behovet av högre specialkurser och andra
päbyggnadsutbildningar är således ohka för ungdomar som har en yrkesutbildning,
ungdomar som har en högskoleförberedande utbildning och ungdomar som har
avbrutit en utbildning i gymnasieskolan.

Bilaga 2
Utbildningsdepartementet 3

För
dem som genomgått en yrkesinriktad utbildning finns ett behov av kurser
inriktade mot en specialisering eller vidareutbildning inom det yrke
utbildningen syftar till. Ett exempel är en industrielektrisk kurs som en
påbyggnad för dem som genomgått tvåårig el-teleteknisk linje.

I vissa fall kan ungdomar
behöva bredda sin kompetens för att bli mer användbara pä arbetsmarknaden. Så
borde t. ex. en teleteknisk kompletteringskurs (elektronik) ge dem som gått en
tvåårig verkstadsteknisk linje bättre möjlighet till inträde på
arbetsmarknaden.

Vidare
borde en allmän orientering om datateknik, programmering etc. kunna vara en
lämplig komplettering oavsett tidigare yrkesutbildning.

För
ungdomar som har en teoretisk utbildning är behovet delvis annorlunda. De som
studerat på de studieförberedande linjerna i gymnasieskolan får vanligen sin
yrkesutbildning i högskolan. I ett läge dä stora ungdomskullar når
högskoleålder kan mänga, trots de extra satsningar som statsmakterna gjort,
inte omedelbart efter gymnasieskolan fä en möjlighet till högskoleutbildning.

Ungdomar
i denna grupp bör få möjlighet att skaffa sig en yrkesutbildning i
gymnasieskolan. Den bör då kunna ges i form av en högre specialkurs pä ca ett
är som ger i stort sett samma kompetens som en tvåårig yrkesinriktad linje i
gymnasieskolan. Jag räknar med att de flesta torde vara intresserade av att
bygga på sin teoretiska utbildning med en yrkesinriktning inom samma ämnesområde,
exempelvis affärs- och förvaltningskommunikation eller hotell- och
restaurangadministration för elever från de ekonomiska linjerna, datateknik,
energi- eller miljövårdsteknik för elever frän den naturvetenskapliga linjen,
programmering eller informationsteknik för elever frän den humanistiska,
samhällsvetenskapliga eller sociala linjen.

Genomgående
för sådana högre specialkurser bör enligt min mening vara att de blir
attraktiva från näringslivets synpunkt och därmed lättare leder till anställning.
Därför är det nödvändigt att utveckla kurserna i nära samverkan med både
arbetsgivare och fackliga organisationer. Dessutom kan behoven variera mellan
olika regioner och kommuner. Jag kan även tänka mig att en påbyggnadsutbildning
"skräddarsys" för ett visst företag pä en ort.

Den
tredje kategorin ungdomar, som jag nämnde inledningsvis, är de som börjat på en
utbildning i gymnasieskolan men efter olika lång tid avbrutit denna. Enligt en
SÖ-undersökning var det 1978 ca 10% av en intagningskull som avbröt sina
gymnasieskolestudier. För innevarande läsår rapporteras ungefär samma
utveckling i stockholmsregionen, där det hösten 1982 togs in 10505 elever i
årskurs 1 av gymnasieskolan. Jag har erfarit att nu över 1000 av dessa har
avbmtit sina studier. Avbrotten är ojämnt fördelade. De teoretiska linjerna har
färre studieavbrott än mänga av de yrkesinriktade linjerna.

Även
för de ungdomar som avbmflt sina studier bör lämpliga special-

Prop.
1982/83:150 4

kurser
konstmeras eller, där sådana redan finns, erbjudas i större utsträck-. ning.
Kurserna kan i princip ha samma påbyggnadskaraktär som jag nyss skisserat.
Lokalt arbetsmarknadsanknutna specialkurser (La-kurser) bör också kunna
anordnas i detta syfte. Jag vill här även se komvux med dess utbud av kurser som
ett realistiskt alternativ. Jag återkommer i det följande till detta.

Vad
jag nu beskrivit är något som i ett reguljärt utvecklingsarbete rörande bl. a.
läroplaner normalt tar relativt läng tid. Arbetsmarknadsläget kräver dock
extraordinära åtgärder som kan ge effekt mycket snabbt. SÖ bör därför få ett
särskilt uppdrag att i samverkan med länsskolnämnder, kommuner och
näringslivsföreträdare verka för att högre specialkurser och andra
påbyggnadsutbildningar med den inriktning som här redovisats snarast kommer
till stånd. Det bör ankomma på regeringen att avgöra i vad mån särskilda regler
om beslutsordning m.m. kan behövas för dessa kurser. Jag finner det därvid
naturligt att de erfarenheter när det gäller utveckling av högre specialkurser
som redan finns i Södermanlands, Västernorrlands och Jämtlands län tas till
vara och sprids.

Jag
vill inte utesluta att de kurser som nu organiseras för dessa speciella ändamål
kan visa sig svara mot också mera varaktiga utbildningsbehov. De bör dä kunna
utvecklas flll att bli en del av det ordinarie kursutbudet inom givna
dimensioneringsramar.

Mot
denna bakgmnd bör ramarna för gymnasieskolan utökas med 2000 platser, som
särskilt avdelas för olika former av påbyggnadsutbildning. Kostnaderna härför
beräknar jag till 45 milj. kr. Häri har jag dä inräknat kostnader för bidrag
till utrustning och för studiesociala åtgärder enligt gällande bestämmelser.
Dessa kostnader beräknar jag flll 9 resp. 8 milj. kr., inalles 17 milj. kr.

Förhoppningsvis
behöver de åtgärder jag här föreslagit bara bli av tillfällig art. Alla de
slag av resurser som vanhgtvis behövs när man planerar för mer varakflg
utbildning kan därför inte behöva tas i anspråk. Jag finner det också naturligt
att man i kommunerna även vill pröva alternativa vägar såsom inbyggd utbildning
och förhyrning av lokaler. Jag vill i sammanhanget erinra om det nuvarande
stimulansbidraget om 6000 kr. per nyinrättad och utnyttjad plats inom sektorn
för industri- och hantverksyrken. Sådant bidrag bör givetvis fä utgå även vid
nu berörda utbildningar i de fall de hör till denna sektor. Kostnaden för detta
ändamål beräknar jag till 4 milj. kr. Den sammanlagda kostnaden för de åtgärder
som jag här föreslagit uppgår därmed till 49 milj. kr.

Eftersom
de påbyggnadsutbildningar jag här talat om även bör kunna anordnas inom komvux
där sä är lämpligt, bör komvux ges möjlighet att anordna dessa utbildningar
utanför ordinarie flmram. Kurserna bör dock inte få starta utan att samråd
först skett med länsarbetsnämnden.

Till
det jag nu sagt om extraordinära åtgärder och krav på stor flexibilitet till
förmån för snabba insatser för de arbetslösa ungdomarna vill jag lägga
följande.

Bilaga 2
Utbildningsdepartementet 5

För
att få bästa effekt av anslagna medel bör i viss utsträckning resurser kunna
överföras från gymnasieskolan till komvux, om det - med den korta
förberedelsetid som står flll buds - visar sig att gymnasieskolan inte kan
fylla sin kvot på 2000 platser och om samfldigt komvux har kapacitet för att ta
emot fler arbetslösa ungdomar. Jag ser för min del i detta ett utmärkt
tillfälle att pröva en samverkan mellan gymnasieskola och komvux. Regeringen
bör inhämta riksdagens bemyndigande att medge en sådan omfördelning.

Jag
hemställer att regeringen föreslär riksdagen

1. att
godkänna vad jag har förordat om högre specialkurser och

andra påbyggnadsutbildningar inom gymnasieskolan och kom

munal vuxenutbildning,

2.
att till Bidrag till driften av
gymnasieskolor för budgetåret 1983/84, utöver vad som föreslagits i prop.
1982/83:100, bil. 10, under åttonde huvudtiteln anvisa ytterligare
förslagsanslag av 32000000 kr.

3.
att bemyndiga regeringen att
vid behov göra omfördelningar av resurser från gymnasieskolan till kommunal
vuxenutbildning i enlighet med vad jag har förordat.

D
27. Bidrag till undervisningsmateriel inom gymnasieskolan m. m.

Med
hänvisning till vad jag anfört om påbyggnadsutbildningar i gymnasieskolan
hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

till
Bidrag till undervisningsmateriel inom gymnasieskolan m.m. för budgetåret 1983/84,
utöver vad som föreslagits i prop. 1982/83:100, bil. 10, under åttonde
huvudflteln anvisa ytterligare förslagsanslag av 9000000 kr.

F
4. Bidrag till kommunal vuxenutbildning m. m.

För
innevarande budgetår gäller för den kommunala vuxenutbildningen och för
gmndutbildningen för vuxna en totalram om nära 3,9 miljoner
undervisningstimmar. I årets budgetproposition har chefen för utbildningsdepartementet
föreslagit oförändrade timramar för budgetåret 1983/84. Förslaget innebär
således att några ytterligare besparingar inte skall göras på anslaget flll
komvux och gmndvux. Moflvet för detta är den betydelse dessa båda
utbildningsformer har i den situation som för närvarande råder på
arbetsmarknaden.

Riksdagen
har också bemyndigat regeringen att - i den mån arbetsmarknadsskäl så påkallar
- öka antalet undervisningsflmmar i komvux för att bereda
utbildningsmöjligheter för arbetslösa (prop. 1982/83:100, UbU 1982/83:17, rskr
1982/83:196).

Alla
tecken tyder nu på att förhållandena på arbetsmarknaden även

Prop.
1982/83:150 6

under
budgetåret 1983/84 kommer att vara sådana att särskilda åtgärder behövs för att
bereda utbildningsmöjligheter för arbetslösa. Jag har av chefen för
utbildningsdepartementet erfarit att hon därför inom kort kommer att föreslå
regeringen att besluta om utnyttjande av bemyndigandet. Det bör enligt henne
ske på så sätt att kommunerna får rätt att anordna vissa kurser inom kommunal
vuxenutbildning utanför den av riksdagen beslutade ramen av undervisningsflmmar
för budgetåret 1983/84. Denna rättighet för kommunerna bör förknippas med ett
villkor aU eU visst lägsta antal av kursdeltagarna i dessa kurser är
arbetslösa. De kurser som bör få anordnas pä detta sätt är dels
gmndskolekurser, dels gymnasieskolekurser i yrkesämnen, i teknologi och övriga
tekniska ämnen samt i naturvetenskapliga ämnen, dels också särskilda
yrkesinriktade kurser. Beslut om att av arbetsmarknadsskäl anordna sådana
kurser bör givetvis föregås av ett samråd mellan kommunen och
länsarbetsnämnden.

Med
ledning av de insatser som komvux under tidigare år har kunnat göra för att ge
utbildning åt arbetslösa räknar jag med en omfattning under budgetåret 1983/84
i storieksordningen IIOOOO undervisningstimmar. Kostnaderna härför kan beräknas
til) ca,20milj. kr.

Jag
räknar med att ca 11000 kursdeltagare kommer att beröras av verksamheten. Av
dessa kommer en del att delta i flera kurser under hela läsåret, medan andra
deltar under en kortare tid. Omräknat i heltidsstuderande innebär detta enhgt
mina beräkningar ca 4400 personer under en termin.

Denna
insats kommer att innebära även vissa ökade studiesociala kostnader. Dessa kan
endast överslagsvis beräknas. I en del fall kan vuxenstudiestöd tänkas
förekomma, i en del utbildningsbidrag. Det bhr givetvis också möjligt för
deltagare i dessa kurser att söka studiemedel. Totalt torde kostnadema för
studiesociala insatser för deltagare i berörda kurser komma att uppgå flll ca
30milj. kr.

Jag
hemställer afl regeringen bereder riksdagen flilfälle

att
ta del av vad jag har anfört angående bidrag till kommunal vuxenutbildning m,
m.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

Bilaga 3

Sysselsättningsskapande åtgärder inom arbetsmarknadsdepartementets
verksamhetsområde, mm

Regeringens prop. 1982/83:150

Bilaga 3

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-04-14

Föredragande: statsrådet Leijon såvitt avser frågor under
littera B och C statsrådet Gradin såvitt avser frågor under littera D

Anmälan till slutlig reglering av statsbudgeten för
budgetåret 1983/84 såvitt avser arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde

Inledning

Regeringen tog omedelbart efter tillträdet i oktober 1982
och under de påföljande månaderna initiativ till en serie
arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att såväl kort- som långsiktigt stödja
sysselsättningen. Den totala kostnaden för åtgärderna uppgick till närmare 4
miljarder kr. Åtgärderna gav omgående resultat och den snabba ökningen av
arbetslösheten under hösten 1982 kunde brytas.

I prop. 1982/83:50 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder
och i årets budgetproposition pekade regeringen på att även om det ekonomiska
åtgärdsprogrammet sattes in med största möjliga snabbhet, måste man pä grund
av det utomordentligt ogynnsamma utgångsläget räkna med en fortsatt hög
arbetslöshet under återstoden av innevarande budgetår. Även för budgetåret
1983/84 bedömdes arbetsmarknadspolitiska insatser av stor omfattning komma att
bli nödvändiga.

I genomsnitt ökade arbetskraftsutbudet mellan åren 1981
och 1982 med 18000 personer. Denna ökning var avsevärt lägre än de föregående
åren. Under årets tre första månader var antalet personer i arbetskraften ca
26000 fler än motsvarande period året innan. Fyra femtedelar av denna ökning
utgjordes av kvinnor. När tecken pä en konjunkturuppgång blir märkbara, finns det
skäl anta att arbetskraftsutbudet börjar växa snabbare. Tendenser till ökad
veckoarbetstid och minskad frånvaro bidrar dessutom till att utbudet i timmar
ökar relativt mer än antalet personer.

Under de tre första kvartalen är 1982 var antalet
sysselsatta lägre än motsvarande kvartal året före. Sedan oktober månad 1982
har antalet sysselsatta varit ca 15000 fler än tolv månader tidigare. Denna
ökning får helt tillskrivas den ökade volymen av arbetsmarknadspolitiska
insatser och dä främst beredskapsarbeten. Jämfört med fjolåret hade antalet
personer i beredskapsarbeten under första kvartalet ökat med ca 28000. Syssel-

1 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga 3

Prop.
1982/83:150 2

sättningen på den öppna arbetsmarknaden låg således dessa
månader fortfarande på en lägre nivå än föregående år.

Antalet
sysselsatta inom industrin har enligt arbetskraftsundersökningarna hittills
under året varit ca 20000 färre än under fjolåret. Sysselsättningsminskningen
fortsätter således, men minskningen har under den senaste tolvmånadersperioden
successivt avtagit. Inom den offentliga tjänsteproduktionen ökade antalet
sysselsatta med ca 14000 mellan första kvartalen åren 1982 och 1983. Detta
innebär en fortsättning av den tidigare observerade svaga sysselsättningsökningen
inom den offentliga sektorn. Ökningen är en direkt följd av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. I stort sett motsvaras
sysselsättningsökningen av tillväxten av beredskapsarbeten inom stat, kommuner
och landstingskommuner. Inom privata tjänster exkl. varuhandel och samfärdsel
ökade sysselsättningen på ett år med ca 30000 personer. Ökningen inom denna
sektor har under en följd av månader varit stabil.

Enligt
arbetskraftsundersökningarna uppgick antalet arbetslösa i januari månad i år
till 147000, vilket innebär 6000 färre än i tjol. 1 februari uppgick antalet
arbetslösa till 155000 eller 20000 fler än i februari året innan samt i mars
till 149000 eller 25000 fler än mars 1982.

Marssiffrorna
innebär en relativ arbetslöshet på 3,4%. För män var nivån 3,6% och för kvinnor
3,3%. Detta motsvarar 83000 män resp. 66000 kvinnor. Ungdomsarbetslösheten
uppgick till 47000 eller 7,3 %. Flickornas arbetslöshet låg pä 7,2% och
pojkarnas pä 7,4%. Samtidigt omfattades totalt 184000 personer av olika
åtgärder, varav 75000 i beredskapsarbeten (43000 män och 32000 kvinnor) och
44000 i arbetsmarknadsutbildning (25000 män och 19000 kvinnor). För
beredskapsarbetena innebär detta den högsta nivån någonsin.

Arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) har i skrivelser till regeringen pekat på det fortsatt svaga läget på
arbetsmarknaden och också lämnat förslag till förstärkta
arbetsmarknadspolitiska insatser för våren 1983 och för budgetåret 1983/84.
Vad gäller insatser under våren 1983 har regeringen genom beslut den 17 mars
1983 medgivit att AMS får utnyttja en del av de medel som avsatts för
omställningsbidrag till beredskapsarbeten och ungdomsplatser. Av de 200 milj.
kr. som beräknades i förra årets budgetproposition för omställningsbidrag får
20 milj. kr. utnyttjas för ungdomsplatser och 125 milj. kr. för
beredskapsarbeten. Denna omdisponering av medel inom anslaget B 4.
Sysselsättningsskapande åtgärder vill jag nu anmäla för riksdagen. Härutöver
vidgades ramen inom utbildningsdepartementets område för kommunal
vuxenutbildning för arbetslösa med 30 milj. kr.

Finansministern
har tidigare i dag redogjort för den allmänna ekonomiska utvecklingen och
därvid pekat på vissa för svensk ekonomi positiva utveckhngstendenser.
Orderingång, export och produktion inom industrin ökar vilket pä sikt kommer
att påverka sysselsättningen och ekonomin som helhet. Den positiva utvecklingen
för industrin kan till stor del tillskri-

Bilaga
3 Arbetsmarknadsdepartementet 3

vas den kraftiga devalveringen. Samtidigt har ekonomin i
USA visat flera tecken pä uppgång vilket positivt bör kunna påverka vår export
ytterligare. Emellertid har våra viktigaste handelspartners i Europa
fortfarande ett lågt kapacitetsutnyttjande och en mycket hög arbetslöshet
varför tillväxten i den samlade exportefterfrågan kommer att vara betydligt
lägre än vad som normalt kännetecknaren uppåtgående utveckling.

Länsarbetsnämnderna
räknar i sina prognoser med ett kvarstående behov av omfattande
arbetsmarknadspolitiska åtgärder under hela år 1983. 1 likhet med
konjunkturinstitutet räknar nämnderna med att företagens efterfrågan på
personal kommer att vara låg under större delen av året. Först mot slutet av
året kan ett behov av nettorekrytering komma i fräga. Samtidigt räknar man med
att tillväxten i arbetstillfällen inom den offentliga sektorn kommer att vara
mycket begränsad.

Under
loppet av år 1983 är det mot denna bakgrund realisflskl att räkna med att
minskningen av antalet industrisysselsatta kommer att avta successivt.
Eventuellt kan det mot slutet av året också bli fråga om en begränsad
återhämtning. Samtidigt kommer sysselsättningsutvecklingen inom andra sektorer
att vara fortsatt svag. Genom att arbetskraftsutbudet kommer att fortsätta att
växa i minst samma takt som under det senaste året kommer det även under budgetåret
1983/84 att erfordras sysselsättningspolitiska åtgärder i ungefär samma
omfattning som under innevarande budgetår. Behovet av åtgärder kommer att vara
relativt omfattande under hösten 1983 medan utvecklingen under våren 1984 är
något svårare att förutse.

Åtgärdernas inriktning och omfattning

Som jag tidigare redovisat finns det vissa positiva
utvecklingstendenser i den svenska ekonomin. Tecknen på en begynnande
återhämtning för industrin är flera. Samtidigt kommer de strukturella
förändringarna i näringslivet att fortsätta och utrymmet för expansion inom
den offentliga sektorn att vara begränsat.

Trots
vissa positiva tendenser är problemen på arbetsmarknaden omfattande.
Ungdomarnas svårigheter att få arbete består. De nytillträdande kvinnorna har
genom den svaga ökningen av antalet anställda inom den offentliga sektorn fått
en relativt sett svårare situation än tidigare. Inom byggverksamheten fömtser
länsarbetsnämnderna risk för kraftigt ökad arbetslöshet under den kommande
vintern. Antalet långtidsarbetslösa är högt.

Mot denna bakgrund har jag bedömt det angeläget att redan
nu föreslå regeringen ytterligare åtgärder för nästa budgetår för att hälla
sysselsättningen uppe och minska arbetslösheten.

Regeringens
åtgärder allt sedan dess tillträde hösten 1982 har inriktats på att stödja och
stimulera en tillväxt inom industrin. När vi nu kan se tecken på en begynnande
återhämtning måste de sysselsättningspolitiska insatserna utformas sä att de
aktivt stödjer denna del av svenskt näringsliv.

Prop. 1982/83:150 4

Arbetsmarknadsutbildningen föreslås utvidgas till att
omfatta 125000 deltagare under budgetåret 1983/84. Utbildningen bör inriktas på
att stödja industrins rekrytering. Inom arbetsmarknadsutbildningens ram
förordas vidare att det försök med utbildning av redan anställda som bedrivits
i samarbete mellan AMS, Verkstadsföreningen och Svenska metallindustriarbetareförbundet
får utvidgas till andra områden inom industrin under förutsättning att
industrin gör vissa motprestationer.

Verksamheten
bör bedrivas på försök under det närmaste budgetåret och den framtida
omfattningen och inriktningen får prövas i samband med att det kommande
betänkandet från kommittén (A 1980:02) för arbetsmarknadsutbildning och
företagsutbildning (KAFU) behandlas. Att det begränsade försök som nu bedrivs
föreslås utvidgat skall ses mot bakgrund av de speciella krav på hög beredskap
av yrkeskunnig personal som nu måste anses föreligga för svensk industri. Jag
vill emellertid i sammanhanget erinra om de pågående förhandlingarna mellan
arbetsmarknadens parter som inom en snar framtid kan leda fram till ett avtal
som reglerar utbildning i företagen och anställning av ersättare, praktikanter
m.m.

För att
underlätta industrins rekrytering och mer allmänt skapa goda förutsättningar för
en industriell utveckling föreslås att för nästa budgetär inrättas ett nytt
anslag om 100 milj. kr. Medel frän detta anslag skall användas för varierande
insatser som pä ett aktivt sätt bidrar till expansion av sysselsättningen inom
industrin. Det kan gälla informationskampanjer för att förmå industrin att
tidigarelägga sin rekrytering och utbildning liksom kampanjer som riktar sig
till de arbetsökande. Sådana kampanjer kan också ingå som ett led i
ansträngningarna att motverka könsuppdelningen på arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadens parter har förklarat sig intresserade av att samverka med
regeringen i sådana informationsinsatser.

Trots mycket omfattande arbetsmarknads- och
utbildningspolitiska insatser under innevarande budgetår ligger
ungdomsarbetslösheten pä en hög nivå. Under första kvartalet 1983 var 48000
ungdomar under 25 är arbetslösa, vilket motsvarar 7,3%. Av ungdomarna var 23000
flickor. Samtidigt hade ca 48 000 ungdomar beredskapsarbete och ca 15 000
deltog i arbetsmarknadsutbildning. Skolans åtgärder för 16-17-åringarna omfattade
ca 17000 personer.

Av årskullen 16-äringar (f.n. 123000) som under våren 1983
avslutar sin grundskoleutbildning beräknas ca 100000 gå direkt vidare till
någon form av utbildning inom gymnasieskolan. Arbetsmarknaden för ungdom utan
yrkesutbildning eller annan utbildning efter grundskolan har försämrats
avsevärt under de senaste åren. Enligt statistiska centralbyråns s.k. februariundersökning
år 1982 var arbetslösheten dubbelt sä hög (10,8%) bland ungdomar med enbart grundskoleutbildning
jämfört med dem som hade gymnasial utbildning. För att bryta denna utveckling
har regeringen i årets budgetproposition föreslagit att gymnasieskolans
dimensionering ut-

Bilaga
3 Arbetsmarknadsdepartementet 5

ökas
ytteriigare till 8,6% högre än det totala antalet 16-åringar. Vidare har
förslag lagts fram om ett nytt samlat och enhetligt åtgärdsprogram för ungdom
under 18 år som efter avslutad grundskola inte genomgår reguljär utbildning
eller har fast arbete.

Tillsammans
med de insatser som statsrådet Göransson tidigare idag har förordat och som
innefattar särskilda medel för anskaffande av ungdomsplatser bör ett
heltäckande system kunna skapas så att ungdomar under 18 är skall kunna beredas
utbildning, arbete, ungdomsplats eller annan meningsfull verksamhet.

När
det sedan gäller de arbetslösa ungdomar i åldern 18-20 år som har genomgått
eller avbmtit en utbildning i gymnasieskolan sä kan denna grupp komma att öka
under nästa budgetår.

I år
beräknas ca 40000 ungdomar avsluta 3- och 4-äriga linjer i gymnasieskolan och
ca 70000 en 2-ärig utbildning. Detta innebär att ca 7000 fler ungdomar i år
lämnar gymnasieskolan än föregående är. Till detta kommer de ca 10-15000
ungdomar som avbrutit en gymnasieutbildning under läsåret 1982/83 och för vilka
åtgärder inom kommunernas uppföljningsansvar inte är den mest lämpliga
stödinsatsen.

Den
största delen av ungdomarna som i vår avslutar sin gymnasieutbildning kommer
att gä vidare till ett arbete eller till en högskoleutbildning. Emellertid riskerar
en allt större del av ungdomarna i åldern 18-20 år som har gymnasieutbildning
att bli arbetslösa. Om inte ytteriigare arbetsmarknads- och
utbildningspolitiska åtgärder vidtas omedelbart, flnns stora risker att
arbetslösheten i denna grupp ungdomar kommer att öka.

Den
utvidgning av kommunal vuxenutbildning och särskilda påbyggnadskurser i
gymnasieskola och komvux som statsrådet Göransson tidigare idag förordat samt
de åtgärder i form av ökad volym för arbetsmarknadsutbildning och
beredskapsarbete samt värvning av dessa som jag strax kommer till innebär en
väsentlig förstärkning av insatserna för de något äldre ungdomarna. Jag har i
dessa frågor samrått med statsrådet Göransson.

Förslag
läggs också fram om särskilda åtgärder för ungdomar med handikapp. Jag
återkommer strax till detta.

Arbetslösheten
inom byggnadsindustrin har under är 1982 legat på en högre nivå än tidigare är.
För år 1983 kan en viss säsongmässig förbättring förutses under det första
halvåret. Utsikterna för vintern 1983/84 innehåller många osäkerhetsfaktorer.
Enligt konjunkturinstitutets bedömning kommer under är 1983 en viss ökning att
ske uttryckt i volym, men genom en produktivitetsökning väntas antalet
sysselsatta minska med någon procent. Länsarbetsnämndernas prognoser för den
kommande vintern är dystrare än tidigare år samtidigt som man framhåller ökad
osäkerhet när det gäller bedömningen av ombyggnads- och reparationsarbeten.

Enligt
min mening är det nödvändigt att även inför kommande vinter särskilt stimulera
byggandet. Regeringen har därför med utnyttjande av ti Riksdagen 1982/83. 1
suml. Nr 150. Bilaga 3

Prop.
1982/83:150 6

flnansfullmakten
tidigare idag beslutat tidigarelägga statliga byggen för ca 1 000 milj. kr.
Härutöver kommer bostadsministern senare idag att föreslå att ramarna för
bidrag och lån till samlingslokaler samt för reparationslån m.m. utvidgas med
sammanlagt 160 milj. kr vilket motsvarar en investeringsvolym pä ca 500 milj.
kr. Den direkta sysselsättningseffekten kan beräknas till ca 2400 årsarbetskrafter
och lika många i bakomliggande led.

Trots vidgade
utbildningsinsatser m.m. kommer enligt min bedöming beredskapsarbeten att
erfordras i ungefär samma omfattning som under innevarande budgetår vilket
enligt AMS innebär ca 11 milj. dagsverken. Beredskapsarbetena behövs särskilt
för att begränsa långtidsarbetslösheten och för att stödja de något äldre
ungdomarna. AMS har hösten 1982 prioriterat de långtidsarbetslösa i sina
åtgärder och de hittillsvarande resultaten pekar på att man lyckats stoppa den
mycket snabba ökningen av antalet längtidsarbetslösa.

I årets budgetproposition
uppskattades behovet av sysselsättningsdagar för beredskapsarbeten under nästa
budgetår till 7,7 milj. Samtidigt angavs att det slutliga behovet av
beredskapsarbeten inte kunde bedömas vid beredningen av propositionen. Jag
räknar nu med att ca 10 milj. dagar kommer att erfordras under budgetåret
1983/84 samt att en viss koncentration av insatserna måste göras redan tidigt
under hösten 1983 för att undvika en så dramatisk uppgång i arbetslösheten som
vi hade hösten 1982.

Det är ännu för tidigt att
dra några bestämda slutsatser av de särskilda insatserna mot
långtidsarbetslösheten. AMS kommer under våren att presentera en utvärdering
och pä grundval av denna får ställning tas till vilka åtgärder som är
erforderliga. I det sammanhanget bör också de framställningar om åtgärder mot
utförsäkring som kommit från LO, TCO och arbetslöshetskassornas samorganisation
behandlas.

Jag vill emellertid redan
nu peka pä en väg som i viss utsträckning bör kunna användas för att minska
långtidsarbetslösheten. Enskilda beredskapsarbeten - med statsbidrag om 75% av
lönekostnaden - anordnas idag endast för ungdomar under 25 år. Antalet sädana
arbeten har vuxit snabbt under de senaste månaderna och uppgick i februari 1983
till 15000. Enligt min mening finns det skäl att i begränsad utsträckning och i
samråd med de fackliga organisationerna pröva i vad män enskilda
beredskapsarbeten skulle vara ett verksamt medel för att hjälpa också
långtidsarbetslösa över 25 år. Denna åtgärd är möjlig att genomföra inom ramen
för nu gällande bestämmelser.

I februari 1983 hade över
44000 personer beredskapsarbete hos kommuner och landstingskommuner. Detta
motsvarar ca 4% av det totala antalet anställda. Under år 1982 hade i
genomsnitt 26000 personer per månad beredskapsarbete hos dessa huvudmän.

Även
under det kommande budgetåret kan behovet av beredskapsarbeten hos kommuner
och landstingskommuner beräknas bli omfattande.

Bilaga
3 Arbetsmarknadsdepartementet 7

Mot
denna bakgrund föresläs att AMS för vidare befordran till länsarbetsnämnderna
får disponera 300 milj. kr. under budgetåret 1983/84 för att stödja
tidigareläggning av fasta arbeten i kommuner och landstingskommuner. De fasta
arbetena skall utgöra ett nettotillskott och således ligga utöver vad som
annars skulle kommit till stånd. Detta nettotillskott kan näs genom t. ex.
satsning på ny verksamhet eller genom att ersättningsrekrytering
tidigareläggs. Medlen motsvarar tidigareläggning av ca 3500 nya arbetstillfällen
under tolv månader vid 75% statsbidrag av de totala lönekostnaderna. Bidraget
utgår för den period tidigareläggningen avser, dock högst tolv månader och
endast för anställning som görs under andra halvåret 1983. De föreslagna medlen
motsvarar ca 20% av det statsbidrag kommuner och landstingskommuner får under
innevarande budgetår för beredskapsarbeten inom tjänstesektorn.

I budgetpropositionen
anmälde jag att AMS arbetade med en översyn av flyttningsbidragen. På grundval
av de förslag som AMS lagt fram föreslås en förenkling och reducering av
antalet bidragsformer inom flyttningsbidragen. Härigenom skapas också utrymme
för en höjning av starthjälpen för flerpersonshushåll.

De totala kostnaderna för
de åtgärder som jag här kort har redovisat uppgår till 2750 milj. kr. Jag
övergår nu att mera i detalj behandla de olika förslagen som ligger inom
arbetsmarknadsdepartementets ansvarsområde.

Bl.
Arbetsmarknadsservice

AMS
har i skrivelse den 11 mars 1983 hemställt att ytterligare 30 milj. kr. ställs
till styrelsens förfogande för förstärkning av arbetsförmedlingen med extra
personal under budgetåret 1983/84. Enligt AMS har det rådande
arbetsmarknadsläget medfört att kraven på framför allt arbetsförmedlingen har
ökat avsevärt under innevarande budgetår. AMS förutser ingen ändring i
arbetsbelastningen under det kommande budgetåret. AMS anser det därför
synnerligen angeläget att de personer som tillfälligt under innevarande
budgetår och efter regeringens bemyndigande har kunnat anställas inom
arbetsförmedlingen, samtliga kan beredas fortsatt anställning under nästa
budgetår.

Riksdagen har på grundval
av årets budgetproposition (prop. 1982/83:100 bil. 12 s. 47) anvisat 10 milj.
kr. vilket motsvarar ca 80 årsarbetskrafter för att under nästa budgetär
förstärka arbetsförmedlingen med extra personal. Vidare har regeringen i
propositionen 1982/83:120 om utveckling i Norrbotten föreslagit att 50
tillfälliga tjänster som arbetsförmedlare bör fä inrättas för att under en
tvåårsperiod arbeta med den övertaliga personalen vid LKAB i Malmfälten.
Dessutom har regeringen i prop. 1982/83:147 om vissa varvsfrägor, m.m.
föreslagit att AMS bör få 2,1 milj. kr. för att tillfälligt förstärka
arbetsförmedlingarna i Malmö och Uddevalla med sammanlagt högst 15
arbetsförmedlare. Sammantaget inne-

Prop. 1982/83:150 8

bär detta att arbetsförmedlingen för budgetåret 1983/84
tillförs extra personal med sammanlagt ca 145 årsarbetskrafter.

Till stor
del är denna förstärkning inriktad pä vissa krisbranscher, men 10 milj. kr.
disponeras av AMS som en flexibel resurs inom förmedlingen för insatser inom
andra utsatta områden. Inom ramen för den ordinarie rekryteringen och för de
medel som föreslås ställas till AMS förfogande för extra personalförstärkning
under budgetåret 1983/84 bör fortsatt anställning kunna beredas för en del av
dem som har tillfälligt anställts för förmedlingsuppgifter under innevarande
budgetår. Jag är inte beredd att föreslå ytterligare medel för förstärkning av
förmedlingspersonalen.

Flyttningsbidrag

I anslagsframställningen för budgetåret 1983/84 föreslog
AMS flera ändringar ifråga om flyttningsbidragen enligt
arbetsmarknadskungörelsen (1966:368). Förslagen flnns redovisade i årets
budgetproposition (prop. 1982/83:100 bil. 12 s. 54-56). Under hösten 1982
anmälde därefter AMS att en översyn av flyttningsbidragen pågick under
medverkan av arbetsmarknadens parter. Översynen beräknades vara klar i slutet
av januari 1983. Mot bakgrund av denna översyn var jag inte beredd att i
budgetpropositionen föreslå några ändringar i bidragsreglerna. Jag förordade
dock en höjning av starthjälpen för att anpassa den till prisutvecklingen.

AMS har i skrivelse den 25 februari 1983 redovisat sina
förslag till ändringar ifråga om flyttningsbidragen med anledning av den nyss
nämnda översynen av bidragen. Förslagen innebär både ändringar och förenklingar
i bidragssystemet och höjningar av bidragsbeloppen. Enligt AMS är det ytterst
värdefullt om antalet bidragsformer kan nedbringas.' Förutom de tidsvinster som
detta skulle innebära för förmedlingen ifråga om handläggning,
informationsinsatser och administration av bidragen skulle bidragssökande få
bättre möjligheter att orientera sig om gällande bestämmelser. AMS gör den
bedömningen att föreslagna ändringar kan finansieras inom den kostnadsram som
regeringen föreslagit och riksdagen anvisat för flyttningsbidragen för
budgetåret 1983/84.

I likhet med AMS anser jag att del är angeläget att
antalet bidragsformer begränsas och att hanteringen av bidragen förenklas för
att underlätta både för de arbetssökande och arbetsförmedlingarna. Jag anser
vidare att flyttningsbidragen i första hand bör vara inriktade pä de vanligast
förekommande flytthingsfallen och att reglerna bör vara utformade sä att de
främjar placering i stadigvarande arbete. En uppsplittring av resurserna pä ett
stort antal bidragsformer som täcker alla upptänkliga flyttningssituationer är
enligt min mening inte försvarbar vare sig ur administrativ eller
arbets-marknadspolitisk synpunkt. Vid utformningen av bidragen bör hänsyn också
tas till att en del kostnader i samband med arbete pä annan ort och dubbel
bosättning i vissa fall kan kompenseras pä annat sätt, t.ex. genom
avdragsrätten vid inkomstbeskattningen.

Bilaga
3 Arbetsmarknadsdepartementet 9

Innan
jag övergår till att redogöra för mina förslag till ändringar av
flyttningsbidragen vill jag erinra om att regeringen i prop. 1982/83: 120 om
utveckling i Norrbotten föreslår en försöksverksamhet under tre är med två
former av flyttningsbidrag nämligen traktamente vid dubbel bosättning och
månadsresor. Denna försöksverksamhet bör enligt min mening inte beröras av de
förslag som jag nu kommer att redovisa.

Enligt
AMS bör de allmänna förutsättningarna för flyttningsbidrag vara utformade på
ett sådant sätt att de inte försvårar beslut om flyttning av
arbetsmarknadspolitiska skäl. Nuvarande samrådsförfarande mellan arbetsförmedlingen
på flyttningsorten och den på inflyttningsorten för att utröna om det
föreligger behov av arbetskraft på den senare orten försvårar ofta beslut och
administration i flyttningsärenden utan att tillföra ärendena något
väsentligt. Förmedlingen pä utflyttningsorten tvingas ofta att bevilja
flyttningsbidrag för att kunna arbetsplacera den sökande trots att förmedlingen
pä inflyttningsorten bedömt att behov inte föreligger. AMS föreslär därför att
denna prövning slopas, utom vid flyttning till orter inom stödområdena.

Ett
strikt upprätthållande av prövningen av arbetskraftsbehovet på inflyttningsorten
hämmar den geografiska rörlighet som är önskvärd från områden med krafflg
undersysselsättning till mer gynnade sådana. Denna prövning bör enligt min
mening göras endast om det flnns särskilda skäl, t. ex. vid flyttning till
orter inom stödområdena.

AMS
föreslår vidare att bidragsformerna dagliga resor och s. k. månadsrosor
slopas. När det gäller mänadsresor för ungdomar under 20 är föreslär dock AMS
att denna bidragsform skall flnnas kvar eftersom erfarenheterna visar att
resorna i många fall är ett verksamt medel för att underlätta geograflsk
omställning för ungdomar. Dagliga resor utgår idag till arbetstagare som får
arbete utom hemorten men kan resa mellan dessa orter varje dag. Ersättning
utgår under högst sex månader med de faktiska kostnaderna efter avdrag av 100
kr. per månad, dock högst 300 kr. Månadsresa kan utgå för två resor i månaden
från anställningsorten till hemorten och åter.

Enligt
AMS kompenseras kostnaderna för den enskilde som dessa båda bidragsformer är
avsedda att täcka till en del genom avdragsrätten inom skattelagstiftningen.
Genom att slopa dessa bidragsformer anser AMS vidare att det skapas ett utrymme
för att inom den av riksdagen anvisade medelsramen för flyttningsbidrag under
nästa budgetår höja starthjälpen för flerpersonshushåll med 1 000 kr. utöver
vad riksdagen nyligen har beslutat om, dvs. till 9000 kr. För egen del anser
jag i likhet med AMS att dagliga resor och mänadsresor kan slopas, dock vad
gäller mänadsresor ej för ungdomar under 20 är. Jag anser vidare att för att
bättre kompensera flerpersonshushåll i samband med flyttning till annan ort
starthjälpen för sådana hushåll bör höjas på sätt som AMS har föreslagit.

AMS
har vidare föreslagit ett enhetligt och administrativt förenklat

Prop.
1982/83:150 10

traktamentssystem som bör gälla i samband med respenning.
Förslaget innebär att personer kan komma att kompenseras med högre belopp än
vad som gäller för statstjänstemän vid tjänsteresa. Enligt 12 § arbetsmarknadskungörelsen
(1966:368) får resekostnadsersällning och traktamente lämnas med högst de
belopp som gäller för statstjänstemän. AMS kan därför inom ramen för nu
gällande bestämmelser konstruera ett enhetligt och administrativt förenklat
traktamentssystem som samtidigt är rättvist. Jag är mot bakgrund härav inte
beredd att föreslå någon åtgärd i denna fråga.

Ansökan om
resekostnadsersåttning skall göras innan resan anträds eller flyttningen sker.
Starthjälp skall sökas innan anställningen tillträds. För sent gjorda
ansökningar får tas upp till prövning endast om synneriiga skäl föreligger.
Sådana ärenden skall prövas av länsarbetsnämnden. Ca 60% av för sent inkomna
ansökningar beviljas. Enligt AMS bör en generösare bedömning få tillämpas i
dessa ärenden och det bör i fortsättningen ankomma på arbetsförmedlingen att
pröva ärendena.

Jag är inte beredd att biträda förslaget att en generösare
bedömning skall tillämpas vid prövningen av ansökningar om flyttningsbidrag som
har lämnats in för sent. Däremot anser jag i likhet med AMS att det bör ankomma
på arbetsförmedlingen att i första hand pröva för sent inkomna ansökningar.

Resekostnadsersättning och traktamente för arbetstagaren
och hans hushållsmedlemmar kan utgå för återresa till hemorten om anställningen
utgjort kompletteringsarbete vid säsongarbetslöshet eller av annan anledning
varit tillfällig samt vid anställning som har upphört utan arbetstagarens
vållande efter kort tid och nyanställning ej kan erhållas på den nya orten. AMS
föreslär att denna bidragsform kan slopas mot bakgrund av att den utnyttjas i
ringa omfattning. Jag tillstyrker detta.

AMS förslag i övrigt i anslagsframställningen kan jag inte
biträda.

Sammanfattningsvis innebär de förslag som jag har förordat
här i huvudsak att bidragsformerna dagliga resor, månadsresor, dock ej för
ungdomar under 20 år, och vissa återresor slopas samt att starthjälpen för flerpersonshushåll
höjs till 9000 kr. Jag räknar med att de utgifter som föranleds av
förändringarna ryms inom de av riksdagen nyligen anvisade medlen för
flyttningsbidrag för budgetåret 1983/84.

Förslagen bör träda i kraft den 1 juli 1983. De personer
som vid ikraftträdandet har beviljats dagliga resor eller mänadsresor bör få
fortsätta uppbära dessa bidrag enligt de nu gällande bestämmelserna. Likaså
bör återresa som har beviljats före ikraftträdandet men som inte anträtts få
fullföljas.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslär riksdagen

att godkänna de ändringar i fråga om flyttningsbidragen
som jag har förordat.

Bilaga
3 Arbetsmarknadsdepartementet 11

8
2. Arbetsmarknadsutbildning

I
årets budgetproposition har medelsbehovet för arbetsmarknadsutbildning
beräknats för en omfattning av 110000 deltagare varav 20000 i arbetsmarknadsutbildning
i företag, 20000 i reguljära skolväsendet och övriga kurser samt 70000 i
AMU-kurser. Den genomsnittliga utbildningstiden (exkl. företagsutbildning) har
beräknats till 20,3 veckor. Därutöver beräknades 90 milj. kr. som en reserv
för ytterligare 10000 deltagare, med avsikt att regeringen, i det fall behov av
utökad utbildning skulle uppstå, snabbt skulle kunna ställa dessa medel till
AMS förfogande.

I
skrivelse den I mars 1983 har AMS begärt 30 milj. kr. för att under budgetåret
1983/84 fortsätta det pågående försöket med fortbildning för kvalificerat
yrkesarbete inom verkstadsindustrin för att motverka s. k. flaskhalsproblem.
Hittills har ca 4000 utbildningsplatser anordnats och erfarenheterna hittills
är mycket positiva.

I
skrivelse den 11 mars 1983 har AMS med hänsyn till den väntade fortsatta
försvagningen på arbetsmarknaden bedömt att AMU-kurserna redan från budgetårets
början behöver planeras för 85000 deltagare. AMS har därför begärt att den
totala planeringsramen för arbetsmarknadsutbildningen får höjas till 125000
deltagare. AMS framhåller vidare att de av regeringen beräknade medlen för en
utökning av AMU-kurserna för lOOOO deltagare gmndar sig på kostnader för sådan
komplementutbildning, som kan inrymmas i AMU-center och som inte kräver
nyinvesteringar. För att kunna erbjuda kurser med mer avancerade
utbildningsinslag i syfte att möta det utbildningsbehov som främst användningen
av datateknik för med sig , anser AMS att viss del av utbildningen behöver
köpas hos företag och av andra utbildningsanordnare. Därmed ökar också
möjligheterna att snabbt anpassa utbildningsutbudet till behoven pä
arbetsmarknaden.

AMS
begär för en utökning av volymen med 15000 deltagare och för ett vidgat
kursutbud dels att den föreslagna reserven om 90 milj. kr. får tas i anspråk
och dels dämtöver 100 milj. kr. Med tanke pä behovet av flexibilitet i
verksamheten och de stora ansträngningar som görs för att utöka antalet
deltagare i arbetsmarknadsutbildningen, hemställer AMS att regeringen skall fä
utnyttja finansfullmakten för kurskostnader inom arbetsmarknadsutbildningen.

Med
hänsyn till att efterfrågan på arbetskraft väntas ligga kvar på en låg nivå
även under budgetåret 1983/84 biträder jag AMS förslag att utöka
planeringsvolymen för arbetsmarknadsutbildningen flll 125000 deltagare varav
85000 i AMU-kurser. Jag anser dock att den särskilda satsningen på fortbildning
av anställda inom verkstadsindustrin med de förändringar jag nedan förordar bör
rymmas inom denna totalram.

AMS
satsning på fortbildning av anställda inom verkstadsindustrin som bedrivs inom
arbetsmarknadsutbildningens ram enligt de regler som gäller för
bristyrkesutbildning utgör enligt min uppfattning ett gott exempel på

Prop.
1982/83:150 12

hur
arbetsmarknadsutbildningen kan utnyttjas i en lågkonjunktur. Många företag har
i nuvarande konjunkturläge svårigheter att fortbilda sin personal i takt med
den tekniska utvecklingen. Det är emellertid av vikt att industrins expansion i
en kommande konjunkturuppgång inte hindras på grund av bristande utbildning hos
personalen.

Även
i ett mer normalt konjunkturläge finns det behov av fortbildning av anställda
på gmnd av den snabba tekniska utvecklingen och därmed sammanhängande
stmkturomvandling. Jag vill emellertid betona att arbetsgivaren har det
primära ansvaret för personalens fortbildning men att det frän arbetsmarknads-
och utbildningspolitisk synpunkt är angeläget att framför allt ungdomar - och
då inte minst flickorna - ges möjlighet att i större utsträckning få erfarenhet
av arbete inom industrin. Eftersom delta innebär att samhälleliga mål kan
uppnås samtidigt som arbetsgivarnas behov av yrkesutbildad arbetskraft
flllgodoses kan det i det här fallet finnas skäl att staten erbjuder viss
ekonomisk kompensation för detta.

Mot bakgrund av vad jag nu
anfört förordar jag att möjligheterna till utbildning av anställda bör få
fortsätta även under nästa budgetår och utvidgas även till andra delar av
industrin efter den modell som används för fortbildningen inom
verkstadsindustrin. Jag avser därför senare föreslå regeringen att ramen för
bristyrkesutbildningen under budgetåret 1983/84 utökas frän nuvarande högst
10000 personer per är under högst 300000 utbildningsveckor till 15000 personer
under 450000 utbildningsveckor. Verksamheten bör bedrivas på försök under det
närmaste budgetåret. Den framtida omfattningen och inriktningen får prövas i
samband med att det kommande betänkandet från kommittén (A 1980:02) för
arbetsmarknadsutbildning och företagsutbildning (KAFU) behandlas. KAFU har
haft sitt slutsammanträde och jag har erfarit att kommittén föreslår att
bristyrkesutbildning skall kunna användas för särskilda satsningar av det slag
som jag har förordat. KAFU menar också att krav pä någon form av motprestation
från företagens sida bör kunna ställas. Även de förhandlingar som f.n. pågår
omkring ett avtal om ersättarsystem m.m. bör inväntas innan en eventuell
permanentning av systemet kan göras.

Denna utvidgade utbildning
av anställda bör omfatta hela industrin och i likhet med den pågående
fortbildningen inom verkstadsindustrin avse vidareutbildning flll kvalificerat
yrkesarbete samt syfta till alt motverka flaskhalsproblem i en kommande
konjunkturuppgång. För att garantera en sådan inriktning måste arbetsgivaren
och berörda fackliga organisationer vara överens om utbildningens inriktning
och omfattning. En förutsättning är vidare att AMS för denna satsning på
fortbildning av anställda inom bristyrkesutbildningens ram får möjlighet att ge
företräde till personer som redan är anställda. Jag avser senare att föreslå
regeringen att så får ske.

Jag
anser vidare att vissa krav på motprestationer från företagens sida kan
ställas. Motprestationerna från företagens sida kan dock variera från fall til!
fall beroende pä det enskilda företagets möjligheter och utbildning-

Bilaga 3
Arbetsmarknadsdepartementet 13

ens
omfattning. Länsarbetsnämnden bör få möjlighet att förhandla om
motprestationens form och omfattning, men utgångspunkten skall vara att någon
motprestaflon alltid skall göras. En sådan kan vara anställningar av ungdomar
som vikarier eller i form av beredskapsarbete. Motprestationen kan också bestå
av anställning med lönebidrag, inrättande av ungdomsplats eller att företaget
i fräga tar emot praktikanter frän gymnasie- eller högskola,
arbetsmarknadsinstitutet, etc. Arbetsförmedlingen bör i detta sammanhang beakta
möjligheten att låta flickorna pröva pä arbetsuppgifter och yrken som domineras
av män. Om prioritering måste göras mellan företag bör motprestationens
omfattning väga tungt. Det bör ankomma pä regeringen att utforma de närmare
föreskrifterna härför.

Det nuvarande bidraget om
20 kr per tim. för utbildning av anställd i kombination med anställning av
ersättare har under de senaste åren utnyttjats endast i mycket begränsad
omfattning. Jag föreslår därför att denna bidragsform slopas frän den 1 juli
1983. Syftet med detta bidrag bör enligt min mening bättre kunna uppnäs med den
fortbildning av anställda jag nu har förordat. Jag räknar vidare med att
medelsbehovet minskar med 3 milj. kr. för arbetsmarknadsutbildning i företag
och att dessa medel istället kan utnyttjas för bristyrkesutbildningen.

Det
är enligt min uppfattning också väsentligt att arbetsmarknadsutbildningen i
övrigt kan erbjuda kvalificerad yrkesutbildning med inriktning mot industrin.
Även om industrisysselsättningen totalt inte väntas öka i någon större
omfattning under nästa budgetär kommer det ändå att behövas en betydande
ersättningsrekrytering. Det är av stor vikt att den produktionsökning som kan
väntas i samband med en förbättrad konjunktur inte hindras på gmnd av
svårigheter att rekrytera yrkesutbildad arbetskraft. Jag vill i detta
sammanhang erinra om vad jag anförde i årets budgetproposition om behovet av
arbetsmarknadsutbildning för att möta de krav på utbildning som bl.a.
datoriseringen ställer. Kurser kan behöva erbjudas även för arbetslösa
tjänstemän och ungdomar med längre utbildning. Kurser eller vissa
utbildningsmoment som kräver avancerad utrustning t.ex. inom elektroniken och
datatekniken eller andra resurser som AMU saknar kan därför behöva köpas av
företagen eller av andra utbildningsanordnare. Även mer otraditionella kurser
av typen "starta-eget" bör kunna erbjudas i större utsträckning än
f.n.

AMS
gav under hösten 1982 länsarbetsnämnderna möjlighet att under budgetåret
1982/83 varva beredskapsarbete med arbetsmarknadsutbildning för arbetslösa
ungdomar i åldern 18-24 är. Syftet var att samtidigt kunna ge dels gmndläggande
eller kompletterande yrkesutbildning och arbetslivserfarenhet, dels motivera
icke yrkesutbildade ungdomar att påbörja en yrkesutbildning.

Enligt
AMS anvisningar skall alla former av beredskapsarbete kunna utnyttjas for
värvning med arbetsmarknadsutbildning. Beredskapsarbeten inom den enskilda
sektorn skall dock prioriteras. Utbildningen skall ligga i

Prop.
1982/83:150 14

linje
med arbetsuppgifterna och i första hand bestå av AMU-kurser. Regeringen har
för att underiätta möjligheterna till värvning medgivit AMS att för deltagare i
åldern 18-19 är bevilja arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära
skolväsendet när lämplig utbildning vid AMU-kurser inte kan ordnas. Åtgärden
med värvning kan antingen ordnas individuellt eller i grupp. Ersättning till
deltagarna utgår enligt gällande villkor d.v.s lön enligt avtal för tiden i
beredskapsarbete från arbetsgivarna och utbildningsbidrag för tiden i
arbetsmarknadsutbildning, vilket uträknas och utbetalas av den allmänna
försäkringskassan.

Efter vad jag erfarit har
denna nya åtgärd inte fått någon större omfattning. Ett väsentligt hinder
utgörs av de olika ersättningssystemen med olika utbetalningsrutiner och
olägenheter för ungdomarna att inte på förhand fä veta vilken sammanlagd månadsinkomst
de har att röra sig med. Jag anser det emellertid av stor vikt att möjligheten
till värvning mellan arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbete kan
fortsätta. Enligt min uppfattning bör en sådan användning av
arbetsmarknadsutbildningen och beredskapsarbetena öka effekten av resp. åtgärd.
Genom att deltagarna får tillfälle att omedelbart använda sina nya kunskaper på
en arbetsplats torde motivationen för utbildningen öka. Avbrottsfrekvensen för
ungdomar i arbetsmarknadsutbildning, som är mer än dubbelt så hög som för
vuxna, kan därmed väntas minska. Även beredskapsarbetet måste upplevas mer
meningsfullt dä det sätts in i en mer målinriktad plan. För utbildningströtta
ungdomar bör värvning mellan utbildning och praktiskt arbete kännas mer tilltalande
och rekryteringen till arbetsmarknadsutbildning därmed kunna underlättas. Jag
ser denna modell som en utmärkt väg att stimulera ungdomar till arbete inom
industrin även om den också bör kunna tillämpas inom andra yrkesområden. Inom
regeringskansliet pågår därför ett arbete med att se över möjligheterna att
förändra de administrativa rutinerna så att en samordning av ersättningen till
deltagarna kan ske.

För att
arbetsmarknadsutbildningen dels skall kunna utökas till 125 000 deltagare, dels
kunna ges en mer utpräglad inriktning mot kvalificerat yrkesarbete inom
industrin dels ock även kunna användas mer flexibelt för främst arbetslösa
ungdomar förordar jag att arbetsmarknadsutbildningen tillförs 100 milj. kr.
utöver de 90 milj. kr. som genom riksdagens beslut med anledning av prop.
1982/83:100, bil. 12 (AU 21, rskr 228) fr.o.m. den 1 juli 1983 skall ställas
till regeringens förfogande för eventuell utökning av
arbetsmarknadsutbildningen under budgetåret 1983/84. Jag avser senare föreslå
regeringen att AMS får utnyttja nämnda 90 milj. kr. redan från
budgetärsskiftet.

Jag
vill här också erinra om att regeringen i tre olika propositioner under våren
1983 har lagt fram förslag om särskilda insatser beträffande utökning av
arbetsmarknadsutbildning. Regeringen föreslär i prop. 1982/83:120 om utveckling
i Norrbotten dels 1 milj. kr. för en utökning av AMU-kapacite-ten i länet
totalt sett under ifrågavarande anslag. Därutöver föresläs att

Bilaga 3 Arbetsmarknadsdepartementet 15

15,5 milj. kr. av de medel som föreslås under anslaget B
16. Medel för särskilda insatser för övertalighet inom Luossavaara-Kiimnavaara
AB (LKAB) skall få användas för utbildning.

I regeringens proposition 1982/83:130 om åtgärder för
tekoindustrin, m.m. föreslås särskilda utbildningsinsatser inom
arbetsmarknadsutbildningens ram för att underlätta nyrekrytering inom
tekoindustrin för en kostnad av 7 milj. kr.

I detta
sammanhang vill jag erinra om att regeringen genom beslut den 3 december 1982
medgivit länsarbetsnämnden i Norrbottens län att t.o.m. budgetåret 1983/84
anordna kurser för länets behov och därvid använda regionala läroplaner.
Regeringen har även för utbildningen inom tekoindustrin föreslagit en mer
flexibel uppläggning av kurserna utifrån lokala behov. En större regional beslutsrätt
kan medverka till en ökad anpassning av utbildningen till industrins behov. För
en ytteriigare decentralisering bör dock erfarenheterna från Norrbottens län
först inhämtas.

Vidare har regeringen i prop. 1982/83:147 om vissa
varvsfrägor, m.m. föreslagit att arbetsmarknadsutbildningen i Malmöhus län
skall tillföras 10 milj. kr. för att möjliggöra en tillfällig utökning av
AMU-kapaciteten för att underiätta omställningar i samband med neddragningen
vid Kockumvarvet i avvaktan på en mer permanent utbyggnad av AMU-resurserna i
Malmöregionen.

Dessa tre åtgärder bör ses som speciella satsningar för
att lösa akuta problem inom vissa branscher och ingår således inte i den av mig
föreslagna planeringsramen för 125000 deltagare.

Som jag tidigare anfört har AMS föreslagit att regeringen
skall fä utnyttja finansfullmakten för sysselsättningsskapande åtgärder m.m.
även för kurskostnader inom arbetsmarknadsutbildningen. Jag vill i denna fråga
hänvisa till att chefen för finansdepartementet tidigare denna dag efter samråd
med mig har avstyrkt AMS framställan.

AMS har föreslagit en höjning av utbildningsbidraget för
de deltagare som inte uppfyller villkoren för ersättning från
arbetslöshetskassa frän 165 kr. per dag till 200 kr. Jag kan inte biträda
förslaget.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att
regeringen föreslär riksdagen att

1.
godkänna de
ändringar i fråga om arbetsmarknadsutbildningen som jag har förordat,

2.
till
Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1983/84 under tionde huvudtiteln
utöver i prop. 1982/83:100 bil. 12, prop. 1982/83:120 bil. 4, prop. 1982/83:130
bil. 5 och prop. 1982/83:147 bil. 1 upptagna medel anvisa ett
reservationsanslag av ytteriigare 100000000 kr.

Prop.
1982/83:150 16

B 4. Sysselsättningskapande åtgärder

AMS har i skrivelse den 11 mars 1983 redovisat sin
bedömning av behovet av särskilda insatser för att stödja byggverksamheten
under kommande vinter. AMS bedömning är att byggnads- och anläggningsarbeten
för ca 2 400 milj. kr. skulle behöva tidigareläggas för att begränsa arbetslösheten
bland byggnadsarbetarna. Jag vill för riksdagen ge till känna att regeringen,
med utnyttjande av den av riksdagen beviljade finansfullmakten (prop.
1981/82:150 bil. 2, FiU 40, rskr 393 och prop. 1982/83: 50, FiU 21, rskr 108),
genom beslut denna dag avser att tidigarelägga statliga investeringsobjekt för
ca 1 000 milj. kr. Projekten har valts ut så att de i de i flertalet fall ger
viss sysselsättningseffekt redan under hösten 1983 och med tyngdpunkten vintern
1983-84. Vidare hårde sysselsättningssvagaste regionerna prioriterats. Vid
bedömningen av insatsens regionala fördelning har effekterna av andra insatser
t.ex. för Norrbottens län beaktats. Tillsammans med förslag till särskilda
insatser inom bostadsdepartementets ansvarsområde som chefen för
bostadsdepartementet senare i dag kommer alt föreslå kan
sysselsättningseffekten inom byggnadssektorn av dessa åtgärder beräknas till ca
2400 årsarbeten.

I en ytterligare skrivelse den 11 mars 1983 har AMS
redovisat behov av ökade arbetsmarknadspolitiska insatser som innebär i stort
sett samma omfattning för budgetåret 1983/84 som för innevarande budgetår. I
skrivelsen bedömer AMS att antalet personer som inte kan beredas
sysselsättning pä den ordinarie arbetsmarknaden kan väntas öka även under första
hälften av budgetåret 1983/84. En fortsatt låg efterfrågan på arbetskraft och
ett ökat antal personer i arbetskraften verkar i denna riktning. Även om vissa
tecken på uppgång i den internationella konjunkturen kan skönjas redan nu sä
dröjer det innan ett allmänt sett bättre konjunkturläge ger effekter pä
sysselsättningen.

Jag delar AMS bedömning att behovet av
sysselsättningsskapande åtgärder kommer att vara av ungefär samma omfattning
som under innevarande budgetår. Jag kommer därför i det följande att föreslå
ett i förhållande till budgetpropositionen utökat medelsbehov för
sysselsättningsskapande åtgärder i vilket också inkluderas förslag om att
tidigarelägga anställningar inom den kommunala sektorn.

AMS har vidare begärt 40 milj. kr. för s. k. rådrumsbeställningar.
Jag kan inte biträda AMS förslag i denna del.

Beredskapsarbeten

I budgetpropositionen räknade regeringen med att antalet
dagsverken i beredskapsarbeten för budgetåret 1983/84 skulle komma att uppgå
till 7,7 milj. Med en beräknad bidragskostnad om 500 kr. per dagsverke gav
detta enligt regeringens budgetsförslag 3 850 milj. kr. Av detta föreslogs att
2500 milj. kr., motsvarande 5 milj. sysselsättningsdagar, skulle ställas till
AMS förfogande vid budgetårets början. Riksdagen (AU 1982/83:21, rskr

Bilaga
3 Arbetsmarknadsdepartementet 17

1982/83:228)
har också genom beslut den 13 april 1983 godkänt regeringens förslag.

Under innevarande budgetår
beräknar AMS att utfallet av beredskapsarbeten kommer att bli ca 11 milj.
dagsverken. AMS räknar med att behovet av sysselsättningsskapande åtgärder
kommer att bli ungefär lika omfattande budgetåret 1983/84 som under detta
budgetär. Skillnaden mellan de båda budgetåren bedöms av AMS vara att en större
del av insatserna kommer att behöva läggas på kommande budgetårs första hälft.
AMS har i ovan nämnda skrivelse hemställt om medel för budgetåret 1983/84
motsvarande 10 milj. dagsverken. AMS gör vidare den bedömningen att nuvarande
nivå pä tilläggsbidraget på 15% som utgår i samband med investeringsarbeten i
allt för hög grad har begränsat möjligheten för kommunerna att som
beredskapsarbeten tidigarelägga kommunala investeringsobjekt. AMS föreslår
därför atl de ekonomiska villkoren för kommunerna bör förbättras vid
anordnandet av investeringsarbeten i form av beredskapsarbeten genom en
generell höjning av tilläggsbidraget för kommunala beredskapsarbeten med 10
procentenheter, dvs. upp till 25% av kostnaderna.

Jag
delar som jag tidigare har nämnt i huvudsak AMS bedömning att behovet av beredskapsarbeten
nästa budgetär kommer att motsvara en volym av åtminstone 10 milj. dagsverken.
Jag förordar därför att medel beräknas för beredskapsarbeten som tillsammans
med de medel jag nedan kommer alt föreslå för tidigareläggning av kommunala
tjänster motsvarar det av AMS bedömda behovet av sysselsättningsdagar. AMS bör
ges i uppdrag att planera för ca 5 milj. sysselsättningsdagar redan under
första budgethalväret 1983/84. Det innebär att utöver det belopp som förordats
i budgetpropositionen (prop. 1982/83:100, bil. 12) och anvisats av riksdagen
ytteriigare 1000 milj. kr. bör anvisas för beredskapsarbeten under kommande
budgetår. Med hänsyn till att det nu är för tidigt att göra några säkra
bedömningar om sysselsättningsläget våren 1984 bör AMS inte fördela hela
beloppet för beredskapsarbeten till länsarbetsnämnderna vid budgetårsskiftet.
Jag avser senare föreslå regeringen föreskrifter härom.

När det gäller
tilläggsbidraget vid beredskapsarbeten vill jag erinra om att AMS har möjlighet
inom gällande bestämmelser att såväl höja som sänka tilläggsbidraget till
kommunerna. För innevarande budgetår har fllläggsbidraget höjts i 50 kommuner.
AMS kommer även fortsättningsvis att ha möjlighet att höja bidraget till
kommuner där arbetslösheten sedan en längre tid varit hög och
befolkningsunderlaget vikande. Det är också viktigt att AMS beaktar
möjligheterna att sänka bidraget i kommuner där sysselsättningsläget är mer
tillfredsställande. Detta tillsammans med de ti-digareläggningar av statliga
investeringar som regeringen senare denna dag beslutar om och de
sysselsättningsfrämjande åtgärder inom bostadsdepartementets ansvarsområde som
chefen för bostadsdepartementet också senare i dag kommer att föreslå gör att
jag inte kan tillstyrka en generell höjning av tilläggsbidraget.

Prop.
1982/83:150 18

Från
såväl beredningen för rekreation och turism som från olika turistorgan har
synpunkter framförts om att beredskapsarbeten inom turistsektorn borde
prioriteras i högre utsträckning. Det finns enligt gällande bestämmelser för
beredskapsarbeten inget som hindrar att arbeten utförs inom service- och
tjänstesektorn för turismens räkning. Jag vill ändå för riksdagen meddela att
jag senare avser föreslå regeringen att vikten av beredskapsarbete även inom
turismens tjänste- och servicesektor särskilt betonas. Vidare vill jag för
riksdagens kännedom meddela att jag avser att senare föreslå regeringen att för
kommande budgetär avsätta 15 milj. kr. av medlen för beredskapsarbeten till
turistinvesteringar i Åres alpina centrum. En förutsättning för detta är att
det uppdrag som chefen för jordbruksdepartementet avser ge till en statlig
förhandlare leder till att avtal sluts om att privata företags planerade
följdinvesteringar av Åre-projektet nu verkligen kommer till stånd.

Vad
avser beredskapsarbetenas inriktning har från skilda häll också framförts
synpunkter när det gäller upprustning av äldre arbetsmiljöer och
handikappanpassning av offentliga miljöer.

Enligt gällande
bestämmelser får enskilda beredskapsarbeten anordnas i form av om- och
tillbyggnad för industriföretag då investeringarna syftar till att åstadkomma
bättre hushållning med energi och råvaror eller att förbättra arbetsmiljön. På
mänga håll i landet finns äldre industrimiljöer som genom en upprustning dels skulle
skapa lämplig byggsysselsättning dels ock innebära förbättrad arbetsmiljö. Det
arbetsmarknadspolitiska syftet är dock vägledande för bidragsgivningen, varför
det sagda inte får anses utgöra något avsteg från huvudregeln i fråga om
arbetsmiljöinvesteringar enligt vilken kostnaderna för en god arbetsmiljö skall
bäras av produktionen. Jag vill emellertid för riksdagens kännedom meddela att
jag har för avsikt att senare för regeringen framhålla möjligheterna att som
beredskapsarbete dels rusta upp äldre arbetslokaler i enskild ägo dels ock
handikappanpassa offentliga miljöer. Jag vill också erinra om vad jag i
inledningen har anfört om beredskapsarbete för längtidsarbetslösa.

En arbetsgrupp inom
regeringskansliet har fått i upppdrag att finna en lösning på den framtida
verksamheten vid Databasens i Haparanda filialer i Jörn, Jokkmokk och Pajala
samt landsarkivets i Härnösand registreringsbas i Ramsele och Svensk
arkivinformation i Ramsele (SVAR). Samtliga dessa verksamheter bedrivs nu som
beredskapsarbeten. Arbetsgruppens resultat och förslag skall redovisas i
budgetarbetet under hösten 1983. Det innebär att verksamheterna vid nämnda s.
k. registeringsbaser bör fortsättningsvis bedrivas som beredskapsarbete dock
längst t. o. m. nästa budgetår. Då det gäller SVAR måste emellertid en
särskild finansiering ske frän och med den 1 juli 1983 fram till årsskiftet
1983/84 då en eventuell fortsatt verksamhet beräknas ha en finansiell lösning
av permanent karaktär. Jag vill därför för riksdagen ge till känna att jag
avser att föreslå regeringen att för budgetåret 1983/84 över förevarande anslag
anvisa 2 milj. kr. för SVAR för tiden den Ijuli l983-den31 december 1983.

Bilaga
3 Arbetsmarknadsdepartementet 19

Tidigareläggning
av kommunala tjänster

Som
jag redovisat tidigare hade drygt 44000 personer beredskapsarbete i kommuner
och landstingskommuner under februari månad är 1983. 1 genomsnitt under är
1982 hade 26000 personer beredskapsarbete hos dessa huvudmän per månad. Även
under kommande budgetär kan behovet av beredskapsarbeten inom kommuner och
landstingskommuner bedömas bli omfattande.

Jag
har i det föregående förordat att 1000 milj. kr utöver vad som föreslagits i
budgetpropositionen anvisas för beredskapsarbeten under budgetåret 1983/84.
Härutöver förordar jag som jag nyligen nämnt att 300 milj. kr anvisas för att
stödja tidigareläggning av nya fasta arbeten i kommuner och landstingskommuner.
Medelsramen motsvarar ca 20% av del statsbidrag kommuner och landstingskommuner
beräknas erhålla under innevarande budgetär för beredskapsarbeten inom
tjänstesektorn.

Medlen
bör anvisas under förevarande anslag och på ett sådant sätt att AMS får
disponera högst 300 milj. kr. för att via länsarbetsnämnderna ge bidrag till
kommuner och landstingskommuner. De fasta arbetena skall utgöra ett
nettotillskott och således ligga utöver vad som annars skulle kommit till
stånd. Detta nettotillskott kan t. ex. ske antingen genom en satsning pä ny
verksamhet eller genom att en ersättningsrekrytering tidigareläggs t. ex. vid
beräknade pensionsavgångar.

Vid länsarbetsnämndernas
prövning av aktuella arbeten skall prioritet ges åt arbetsuppgifter som ligger
inom områdena öppen psykiatrisk vård, äldre- och handikappomsorg samt
barnomsorg - särskilt barn med särskilda behov. Andra områden som också kan
komma i fräga är öppen socialjour, tolktjänst inom socialtjänsten, behandling
av kvinnor utsatta för misshandel eller fritidsverksamhet för barn och ungdom.
Missbruksvård är ett ytterligare område som kan komma i fräga.

Statsbidrag
bör utgå med 75 % av de totala lönekostnaderna. För anställningar inom
barnomsorg och social hemhjälp bör dock statsbidraget begränsas till 50%
eftersom ordinarie statsbidrag utgår för dessa områden. Bidraget bör vidare
utgå för den period tidigareläggningen avser dock högst tolv månader och endast
för anställning som görs under andra halvåret 1983.

Alla
arbeten skall anmälas till förmedlingen. Rekrytering förutsätts ske enligt
principer som normalt tillämpas vid fast anställning. En strävan bör vara att
arbetena kommer anmälda arbetslösa till del.

De
närmare föreskrifter som krävs för systemets tillämpning bör ankomma på
regeringen att utforma efter samråd med kommun- och landstingsförbunden.

AMS
bör kontinuerligt följa verksamheten och ge regeringen underlag för en
utvärdering av systemet.

Prop. 1982/83:150 20

Med
hänvisning tih vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslär
riksdagen

att
till Sysselsättningskapande åtgärder för budgetåret 1983/84 under tionde
huvudtiteln utöver i prop. 1982/83:100 bil. 12 upptagna medel anvisa ett
reservationsanslag av ytterligare 1300000000 kr.

B
17. Medel för åtgärder att främja rekrytering till industrin m. m.

Nytt
anslag

Vår industriella
produktion ligger f. n. pä samma nivå som för tio år sedan. Detta förhållande
har inneburit att sysselsättningen inom industrin kraftigt har minskat.

Regeringen har sedan
tillträdet i oktober månad vidtagit en rad åtgärder för att stimulera ekonomin
och öka sysselsättningen.

Även
orn industriproduktionen kommer att öka kraftigt under de närmaste åren kommer
sannolikt inte sysselsättningen inom industrin att öka i någon större
utsträckning. Som jag tidigare - under anslaget B 2. Arbetsmarknadsutbildning
- har anfört kan man dock räkna med att en betydande ersättningsrekrytering
kommer att erfordras. Vissa industrigrenar kan därutöver väntas växa mycket
snabbt och därvid få behov av ny arbetskraft.

En förutsättning för att
den ekonomiska politiken skall bli framgångsrik är att företagens
konkurrenskraft blir bestående och att den väntade expansionen inte bromsas
till följd av rekryteringsproblem. Det är då också av vikt att arbetskraften
har erfarenhet och sådan yrkesutbildning som krävs. Som ett led i rekryteringen
till industrin är det väsentligt att ungdomen får en positiv attityd till
industriarbete. Det är också väsentligt att stimulera industrin att i god tid
utbilda för kommande behov och att tidigarelägga rekrytering så att
arbetskraften finns pä plats när den ökade orderingången kräver ytterligare
resurser.

För att stimulera en sådan
utveckling krävs åtgärder som sträcker sig över flera olika verksamhetsområden.
Som en grund härför behövs enligt min bedömning en kraftfull och samlad kampanj
till förmån för arbete inom industrin. En sådan bör utformas i samarbete mellan
arbetsmarknadens parter och regeringen samt innehålla åtgärder av skilda slag.
Jag har redan haft inledande diskussioner med arbetsmarknadens parter och
därvid mött en positiv reaktion till samarbete.

Innehållet i kampanjen och
de övriga åtgärder som kan bli aktuella måste närmare fä utformas av regeringen
tillsammans med parterna på arbetsmarknaden. Det är därvid väsentligt att
insatserna inte i förväg låses av administrativa hinder utan kan utformas efter
behov. Jag vill dock redan nu understryka att de medel jag avser att förorda
härför i allt väsentligt

Bilaga
3 Arbetsmarknadsdepartementet 21

skall
användas för att stödja en tidigareläggning av industrins rekrytering av
arbetskraft. En mindre del av medlen bör vidare avsättas för särskilda projekt
som underlättar industrins rekrytering av arbetskraft. Jag skall strax ge
exempel på sädana projekt.

Kampanjen bör bl. a.
omfatta en allmän information i olika massmedia riktad till företagen i syfte
att stimulera en tidigareläggning av kommande rekryteringsbehov och rikta de
arbetssökandes intresse mot industriarbeten.

Information
riktad till ungdomarna bör innehålla upplysningar om olika utbildningsvägar och
yrken inom industrin och samtidigt bör företagen genom särskilda insatser
stimuleras att anordna ungdomsplatser, beredskapsarbeten och ta emot
praktikanter. Härvid är medverkan av arbetsmarknadens parter särskilt
betydelsefull.

Jag
vill i detta sammanhang erinra om att statsrådet Göransson tidigare idag har
förordat 1 milj. kr. för anskaffning av arbetstillfällen för ungdomar och då
främst ungdomsplatser. Informationen till företagen bör givetvis samordnas med
insatserna för anskaffning av arbetstillfällen för ungdomarna.

Därutöver
bör olika projekt för att stimulera ungdomarnas intresse för industriyrken
kunna ingå. Sådana projekt kan utformas i samarbete mellan de lokala
arbetsmarknadsparterna och kommunerna. Inslag av utbildning och praktiskt
arbete bör givetvis ingå i sådana projekt. Mänga kommuner i landet driver redan
nu egna projekt med ungdomsverkstäder, arbetsträning och utbildning varvad med
praktiskt arbete. I vissa kommuner har kooperativ eller ungdomsägda företag
startats med kommunalt eller fackligt stöd. Dessa nya arbetsmetoder är enligt
min mening väl värda atl utveckla vidare i riktning mot industrin. Härvid kan
även möjligheten till värvning mellan beredskapsarbete och
arbetsmarknadsutbildning kunna utnyttjas.

Jag
vill också understryka att det gäller att ta fasta på de idéer och uppslag som
ungdomarna själva har till meningsfulla arbeten och ta fatt på deras vilja att
själva göra något åt sin situation. Då måste också tämligen okonventionella
uppslag prövas som sedan kan föras vidare.

Jag
förordar att 100 milj. kr. anslås för åtgärder av detta slag och att medlen
disponeras av regeringen. Jag räknar med att ca 10 milj. kr. kan komma att
disponeras för ungdomsprojekt av olika slag. Jag vill här också erinra om att
chefen för utbildningsdepartementet i årets budgetproposition föreslagit att
10 milj. kr. anvisas för olika projekt i kommunerna som syftar till att stödja
arbetslös ungdom. Det är väsentligt att en samordning av medelsfördelningen och
därmed även att insatserna kan ske utan administrativa hinder. Det bör vara
möjligt för kommunerna att ansöka om dessa båda slag av projektmedel i ett
sammanhang. Det bör ankomma på regeringen att meddela närmare bestämmelser om
detta.

I
detta sammanhang vill jag också nämna att jag efter samråd med chefen för
flnansdepartementet, efter de pågående överläggningarna med arbets-

Prop. 1982/83:150 22

marknadens parter, har för avsikt att tillsätta en
särskild arbetsgrupp inom regeringskansliet med uppdrag att studera frågan om
marginellt sysselsättningsstöd och andra former av rekryteringsstimulans till
industrin.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslär
riksdagen

att till Medel för åtgärder att främja rekrytering till
industrin m. m. för budgetåret 1983/84 under tionde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 100 000 000 kr.

C 5. Yrkesinriktad rehabilitering

1 en skrivelse den 11 mars 1983 har AMS bl.a. begärt att 6
milj. kr. ställs till styrelsens förfogande för att ersätta den neddragning som
eljest avses träda i kraft för organisationen med arbetsmarknadsinstitut
fr.o.m. den 1 juli 1983.

Jag är för egen del inte beredd att föreslå någon
kompensation för tillämpningen av huvudförslaget pä Ami-organisationen för
budgetåret 1983/84. Jag vill dessutom erinra om de förslag som nyligen har
lagts fram om tillfälliga förstärkningar av Ami-organisationen i Malmfälten, i
Kalix och Piteå samt pä vissa varvsorter.

Jag finner det dock angeläget att åtgärder för att minska
ungdomsarbetslösheten också innefattar särskilda insatser för ungdomar med
handikapp.

AMS bedrev
åren 1979—80 försök med uppsökande verksamhet bland unga förtidspensionärer för
att praktiskt pröva deras möjligheter till rehabilitering och sysselsättning.
Försöket ledde till att ca en Qärdedel av ungdomarna fick arbete eller
utbildning med sikte på senare anställning. Detta visar att aktiva insatser kan
hindra utslagning och utestängning från arbetsmarknaden av många unga
förtidspensionerade.

Försök med inriktning på unga förtidspensionerade bör åter
tas upp. Stora ansträngningar måste göras för att ta till vara dessa ungdomars
arbetsförmåga och arbetsvilja.

Jag förordar därför att 1 milj. kr. tillfälligt tillförs
anslaget C 5. Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1983/84 och att
medlen får användas för försöksverksamhet inriktad på unga handikappade som
uppbär förtidspension/sjukbidrag eller som löper risk att förtidspensioneras.
Vidare bör AMS kunna använda ytterligare högst 1 milj. kr. av de särskilda
projektmedel om 2254000 kr., som har anvisats (prop. 1982/83:100, bil. 12. AU
1982/83: 21, rskr 1982/83: 228) för budgetåret 1983/84. Försöken med inriktning
på unga handikappade bör inriktas på att nå konkreta resultat i form av
arbetsplaceringar eller arbetsförberedande åtgärder som bedöms kunna leda till
arbete.

Bilaga
3 Arbetsmarknadsdepartementet 23

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen

dels att godkänna vad jag har anfört om utnyttjandet av
anslaget

Yrkesinriktad rehabilitering, dels att till Yrkesinriktad
rehabilitering för budgetåret 1983/84 under tionde huvudtiteln, utöveri prop.
1982/83: 100, bil. 12, prop. 1982/ 83: 120 bil. 4 och prop. 1982/83:147
upptagna medel, anvisa ett reservationsanslag av ytterligare 1000000 kr.

D 1. Statens invandrarverk

I budgetpropositionen för budgetåret 1983/84 har anmälts
att ytterligare åtgärder har vidtagits under år 1982 i syfte att åstadkomma
kortare handläggningstider i utlänningsärenden, inom ramen för det regelsystem
och den instansordning som gäller idag. Bl.a. har en temporär förstärkning av
statens invandrarverks tillståndsbyrå medgivits. Vidtagna åtgärder har bidragit
till att ärendebalanserna vid invandrarverket och i regeringskansliet har
minskat betydligt, vilket har inneburit att handläggningstiderna i
avlägsnandeärenden har kunnat minskas med ungefär en fjärdedel. Den gynnsamma
utvecklingen under är 1982 beror till en del pä en minskad tillströmning under
året av nya ärenden samt på det faktum att stora grupper asylsökande (främst
polacker) redan i första instans har beviljats tillstånd att stanna här.

Balanssituationen kan dock snabbt ändras till det sämre
genom förändringar i invandringsmönstret. Det är mot den bakgrunden viktigt
att invandrarverket har tillräckliga resurser för att vidmakthålla nuvarande
handläggningstider. Jag har därför i budgetpropositionen anmält att jag är
beredd att även under budgetåret 1983/84 temporärt förstärka invandrarverkets
personalresurser för tillståndsgivning om balanssituationen medför att
handläggningstiderna riskerar att öka.

Invandrarverket har i skrivelse den 2 mars 1983 begärt att
en temporär förstärkning tilldelas verkets tillståndsbyrä även under budgetåret
1983/84.

Jag hemställer, mot den bakgrund som redovisats, att
regeringen föreslår riksdagen

att till Statens invandrarverk för budgetåret 1983/84
under tionde huvudtiteln, utöver i prop. 1982/83: 100, bil. 12 upptagna medel,
anvisa ett förslagsanslag av ytterligare 400000 kr.

D 3. Åtgärder för invandrare

I detta sammanhang vill jag anmäla för riksdagens kännedom
att regeringen har beslutat att för budgetåret 1982/83 göra en omfördelning av
anvisade medel under anslaget. Frän anslagsposten 3. Bidrag till avgränsade
projekt m. m. har 500000 kr. förts över till anslagsposten 2. Bidrag till

Prop.
1982/83:150 24

invandrar-
och minoritetsorganisationers verksamhet. Omfördelningen gör det möjligt för
statens invandrarverk att medverka till att lösa de akuta ekonomiska problem
som uppkommit i de Finska, Grekiska och Turkiska riksförbunden.

Med hänvisning till vad
jag har anfört hemställer jag att regeringen bereder riksdagen

att
ta del av vad jag nu har anfört om viss omfördelning av medel inom anslaget
Åtgärder för invandrare.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

Bilaga 4

Sysselsättningsskapande åtgärder inom
bostadsdepartementets verksamhetsområde

Regeringens prop. 1982/83:150 Bilaga 4

Utdrag

BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-04-14

Föredragande: statsrådet Sigurdsen

Anmälan till slutlig reglering av statsbudgeten för
budgetåret 1983/84 såvitt avser bostadsdepartementets verksamhetsområde

Bostadsförsörjning m. m.

Sysselsättningsskapande åtgärder inom bostadsbeståndet
m.m.

Riksdagen beslutade i december 1982 om temporära åtgärder
inom bostadsdepartementets verksamhetsområde (prop. 1982/83:50 bil.5, CU 8,
rskr 112) för att öka sysselsättningen inom bostadsbyggnadssektorn och
samtidigt förbättra betingelserna för bostadsförsörjning och energihushållning.

Med hänsyn till dessa åtgärder, som får effekt under åren
1983 och 1984, och mot bakgmnd av det statsfinansiella läget kom förslagen i
årets budgetproposition avseende bostadssektorn att präglas av stor
återhållsamhet i fråga om nya ekonomiska åtaganden från statens sida.

Chefen för bostadsdepartementet uteslöt emellertid inte
att ytterligare temporära åtgärder kunde komma att behöva vidtas pä gmnd av de
komplicerade förhållanden som präglar utvecklingen inom bostadsförsörjningen.

Enligt regeringsförklaringen kommer ett särskilt program
för ROT- sektorn, dvs. reparationer, ombyggnader och tillbyggnader inom
bostadsbeståndet, att utarbetas. Chefen för bostadsdepartementet har gett en
arbetsgrupp inom departementet i uppdrag att arbeta fram ett sådant program
med sikte på att förslag skall kunna föreläggas riksdagen under hösten 1983.

För att stimulera byggandet och öka sysselsättningen inför
vintern 1983/84 kommer jag i det följande att redovisa vissa åtgärder. Ramarna
för stödet till allmänna samlingslokaler kommer att vidgas. Vidare förestås att
långivningen flll byggnadstekniska åtgärder (reparationslån) föHängs och att
ytterligare medel avdelas för särskilda statliga lån för att bygga om outhyrda
lägenheter.

1 Riksdagen 1982/83. I saml.. Nr 150. Bilaga 4

Prop.
1982/83:150 2

Statligt stöd till allmänna samlingslokaler

Statligt stöd till allmänna samlingslokaler lämnas i form
av dels anordningsbidrag och lån till nybyggnad, ombyggnad eller köp av
samlingslokaler, dels upprustningsbidrag för beflntliga lokaler. Resterande
kreditbehov, 50%, täcks på den öppna kreditmarknaden.

Riksdagen fastställer ärligen ramar för stödet till
allmänna samlingslokaler. För budgetåret 1982/83 är ramen 30 milj. kr. för
anordningsbidrag och lån samt 14 milj. kr. för upprustningsbidrag. Regeringen
får vidga ramarna om det behövs av sysselsättningsskäl. Med stöd av detta bemyndigande
har ramen för upprustningsbidrag vidgats med 10 milj. kr. för budgetåret
1982/83.

Bostadsstyrelsen har nyligen föreslagit att ramen för
anordningsbidrag och län vidgas med 40 milj. kr. och att ramen för
upprustningsbidrag vidgas med ytterligare 40 milj. kr. för budgetåret 1982/83.

Efterfrågan på stöd till allmänna samlingslokaler har
sedan länge varit större än tillgängen. Ramarna för innevarande budgetår var i
praktiken utnyttjade redan under mars månad. Då fanns det ansökningar om anordningsbidrag
och lån m.m. på sammanlagt 256 milj.kr. hos bostadsstyrelsens
samlingslokaldelegation. Vid samma tillfälle fanns det ansökningar om
uppmstningsbidrag på sammanlagt 83 milj. kr. Det innebär att väntefl-den f. n.
är 2 är för anordningsbidrag och 4 år för uppmstningsbidrag.

Chefen för
bostadsdepartementet har tidigare anfört (prop. 1982/83: 100 bil. 13) att ram
vidgningar bör behandlas i ett samlat sysselsättningspoli-tiskt perspektiv.
Fömtsättningarna för att påbörja flera samlingslokalprojekt än vad som ryms
inom ordinarie ramar bör klarläggas så snart som möjligt för att ge avsedda
sysselsättningseffekter. Som en åtgärd för att trygga byggsysselsättningen
under nästkommande vinter kommer jag senare denna dag att föreslå regeringen
att ramen för uppmstningsbidrag under innevarande budgetår vidgas med
ytterligare 34,45 milj. kr. Vidare bör ramen för beslut om anordnings- och
inventariebidrag samt län till allmänna samlingslokaler fä överskridas med 25
milj. kr. under innevarande budgetår. Av de nämnda ramarna bör totalt 34,45
milj. kr. användas för vissa län där investeringar i samlingslokaler är
särskilt angelägna ur sysselsättningssynpunkt. Dessa ramvidgningar ger utrymme
för en ökad investeringsvolym på totalt 120 milj. kr. Även ramarna för
budgetåret 1983/84 bör vidgas med totalt 25 milj. kr. Det ankommer på
regeringen att besluta hur dessa ramvidgningar skall göras.

Lån till byggnadstekniska åtgärder (reparationslån)

Som en stimulansåtgärd har statliga lån kunnat lämnas
temporärt för reparationer av vissa byggnadstekniska brister (reparationslån)
exempelvis mögel-, fukt- eller korrosionsskador (prop. 1981/82: 150 bil. 5, CU
42, rskr 395). F. n. gäller att lån lämnas för projekt som påbörjas efter den
31 juli 1982 och i huvudsak avslutas senast den 30 juni 1983. För långivningen

Bilaga 4
Bostadsdepartementet 3

finns
en av riksdagen fastställd ram om 125 milj. kr. I proposition (prop. 1982/83:
120) om utveckling i Norrbotten (bil. 5) föreslog regeringen en förlängning av
reparationslånen och samtidigt vissa förbättringar av finansieringsvillkoren
för allmännyttiga bostadsföretag för åtgärder i Norrbottens län.
Länemöjligheten skulle gälla arbeten som påbörjas senast den 31 december 1985.

Enligt bostadsstyrelsen
har den tillfälliga långivningen haft goda effekter pä reparationsverksamheten.
Med hänsyn till det påtagliga behovet av reparationer av byggnadstekniska
brister i bostadsbeståndet anser jag att det från såväl sysselsättningssynpunkt
som bostadspolitisk synpunkt är angeläget att sådana reparationer ges stöd
också inför kommande vinter i hela landet. Möjhgheten att få reparationslån bör
därför förlängas. Jag förordar att län för vissa byggnadstekniska åtgärder
(reparaflonslän) enligt nu gällande bestämmelser får lämnas ytterligare en tid.
I landet utom Norrbottens län bör länemöjligheten gälla arbeten som påbötjas
senast den 31 december 1983. Något krav på att arbetena skall ha avslutats vid
någon viss fldpunkt bör inte ställas. Detta innebär att det nuvarande kravet
att arbetena skall ha slutförts senast den 30 juni 1983 bör slopas. Regeringen
bör utverka riksdagens bemyndigande att flytta fram den senaste fldpunk-ten för
päböijandet.

Jag föreslår vidare att
ramen för reparationslän vidgas med 75 milj. kr. flll 200 milj. kr.
Ramvidgningen bör gälla exkl. Norrbottens län där någon ram inte har
föreslagits. Det bör ankomma pä bostadsstyrelsen att i samråd med
arbetsmarknadsstyrelsen besluta om den regionala fördelningen av medlen.

Länen betalas ut från
anslaget B 3. Lån till bostadsbyggande. Jag räknar med att effekten på
statsbudgeten för budgetåret 1983/84 bör rymmas inom anslaget.

Särskilda
lokallån

Riksdagen
har beslutat om vissa åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda
lägenheter (prop. 1982/83: 50 bil.5, CU 8, rskr 112). BI. a. infördes statliga
lån för ombyggnad av bostadsutrymmen till sådana lokaler som inte får inräknas
i låneunderlaget för bostadslån. Under år 1983 får lån beviljas intill ett
belopp av 25 milj. kr.

Enligt
vad jag har erfarit har ansökningar hittills kommit in som motsvarar ett
lånebehov på ca 30 milj. kr. Vidare har länsbostadsnämnderna till
bostadsstyrelsen rapporterat att det finns en efterfrågan pä ytterligare 30
milj. kr.

Jag
förordar att det belopp intill vilket särskilda lokallån får beviljas under år
1983 höjs med 25 milj. kr. till 50 milj. kr.

Prop. 1982/83:150 4

Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

1.
godkänna de ändringar av
tidsgränserna i fråga om lån till vissa byggnadstekniska åtgärder
(reparationslån),som jag har förordat,

2.
bemyndiga regeringen att
besluta att flytta fram den senaste tidpunkten för påbörjande i fråga om
reparaflonslän,

3.
medge att ramen för
reparationslån får vidgas med 75 milj. kr. i enlighet med vad jag har anfört,

4.
medge att särskilda lokallån
får beviljas inom en ram av 50 milj. kr. under år 1983.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

Bilaga
1.1

Reviderad nationalbudget 1983

Prop.
1982/83:150

Bilaga
1.1 Reviderad nationalbudget 1983

Bilaga 1.1

REVIDERAD
NATIONALBUDGET 1983'

Inledning

Den
reviderade nationalbudgeten för 1983 som härmed läggs fram är utarbetad inom
finansdepartementet och konjunkturinstitutet. Nationalbudgeten bygger på
material som erhålls från fackdepartement och olika verk och institutioner.
Vidare har utredningsrådet hörts. Dess ledamöter bär dock ej något ansvar för
nationalbudgetens utformning och bedömningar.

Nationalbudgeten består av
två delar. I den första delen, kapitel 1, sammanfattar finansdepartementet det
ekonomiska läget och konjunkturutsikterna. Den andra delen, kapitel 2-10,
behandlar utvecklingen inom olika områden mera i detalj. I appendix till
kapitel 1 redovisas arbetsfördelningen mellan finansdepartementet och
konjunkturinstitutet.

Ansvaret
för bedömningen av Sveriges ekonomi 1983 vilar på finansdepartementet, där
arbetet med nationalbudgeten letts av statssekreteraren Erik Åsbrink och t. f.
departementsrådet Lars Mathlein.

Kalkylerna
avslutades för finansdepartementets del den 14 april 1983. I Riksdagen
1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga l.l

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 2

1 Sammanfattning'

1.1 Internationell utveckling

Såväl produktionen som världshandeln sjönk i fjol.
Arbetslösheten ökade i många länder till nivåer som är de högsta sedan
1930-talet. Vintern 1983 gick drygt 30 milj. människor, nära 10 % av
arbetskraften, arbetslösa i OECD-området. Inflationstakten har dock reducerats
högst avsevärt. I början av 1983 var konsumentprisstegringarna i OECD-området i
genomsnitt nere i 5,7 %, en halvering pä mindre än 3 år.

Den
senaste konjunkturavmattningen är bl. a. en följd av den andra oljeprischocken
1979/1980. Att nedgången blivit så djup och utdragen beror emellertid till stor
del pä den ekonomiska politik som förts i några tongivande länder.
Inflationsbekämpningen gjordes till ett överordnat mål i den ekonomiska
poliflken i flera länder i början av 1980-talet. I detta syfte gavs
penningpolitiken efter monetaristiska ekonomiska teorier en åtstramande
inriktning. Penningpolitiken fokuserades kring att målsatta och försöka styra
förändringen i något monetärt aggregat, penningmängden, som antas ha ett nära
samband med prisutvecklingen. Denna politik har lyckats i så måtto att
prisstegringarna faktiskt avtagit. Huruvida det är fräga om någon mer bestående
nedgång av den underliggande inflationen återstår emellertid att se. Ungefär
hälften av nedgången beror på de sjunkande råvarupriserna. Dessa kan snabbt
börja öka igen när konjunkturen vänder uppåt och den nedpressade efterfrågan
tilläts öka.

Även
finanspolitiken har haft en åtstramande inriktning i flera stora länder. Ett
viktigt undantag är Förenta staterna. Där har emellertid kombinationen av en
åtstramande penningpolitik och en expansiv finanspolitik lett till att
realräntorna drivits upp till en hög nivå.

Det finns
nu emellertid tecken pä en vändning i den internationella konjunkturen. I
första hand gäller detta Förenta staterna, där de s.k. ledande indikatorerna
ökat flera månader i rad. Bl. a. har bostadsbyggandet ökat kraftigt. Men även
orderingång och industriproduktion har visat tecken på återhämtning. För att
säkra en uppgång under 1983 behövs stöd från bl. a. den privata konsumtionen.
Stora skatteåterbäringar kommer atl utbetalas under våren och en ny
skattesänkning träder i kraft från halvårsskiftet. Hushållssparandet i Förenta
staterna ligger pä en så pass hög nivå, ca 7 % av de disponibla inkomsterna,
att dessa inkomsttillskott bör kunna leda till ökad konsumtion.

Även i Europa finns det indikationer på att
konjunktursvackans botten nu har passerats. I Förbundsrepubliken Tyskland kan
en viss uppgång i

' 1 detta kapitel redovisas finansdepartementels bedömning
av den ekonomiska utvecklingen. I kapitel 2-!0 behandlas utvecklingen inom
olika områden mera i detalj. Arbetsfördelningen mellan finansdepartementet och konjunkturinstitutet
framgår av appendix till detta kapitel.

Prop. 1982/83:150 Bilaga
1.1 Reviderad nationalbudget 3

den
ekonomiska aktiviteten noteras och förväntningarna är positiva inför det
framförliggande året. I Storbritannien har penningpolitiken lättats och årets
budget har getts en mindre restriktiv utformning än tidigare.

Sammantaget
innebär den bedömning av den internationella utvecklingen som görs i den
reviderade nationalbudgeten (kap. 2) att bruttonationalproduktens tillväxt i
hela OECD-området väntas uppgå till drygt 1 3/4 % i volym mellan 1982 och 1983.
Det innebär en marginell upprevidering jämfört med prognosen i den preliminära
nationalbudgeten. Denna produktionsuppgång är emellertid inte tillräcklig för
att förhindra en ytteriigare ökning av arbetslösheten. Det skulle krävas en
tillväxt om minst 2-3 % per år framöver bara för att hålla arbetslösheten pä
nuvarande nivå i industriländerna.

I
Förenta staterna fömtses en tillväxt om 23/4 % 1983. I Västeuropa dröjer
antagligen uppgången flll senare delen av året. Mellan 1982 och 1983 väntas
tillväxten uppgå till blott 3/4 %. Av de stora länderna i Europa förutses
Storbritannien få den mest positiva utvecklingen med en BNP-tillväxt om 2 %. I
Förbundsrepubliken Tyskland begränsas tillväxten till 1/2 % bl. a. flll följd
av oflllräcklig investeringsefterfrågan, medan en återhämtning förutses i den
privata konsumtionsefterfrågan. I Frankrike har den politikomläggning i
åtstramande inriktning som inleddes i Qol ytteriigare accentuerats under
början av 1983.

Även
i de mindre OECD-länderna, inkl. de nordiska länderna, väntas en svag
produktionstillväxt. Danmark och Norge väntas få en tillväxt på 1/2 medan 1 1/2
% ökning förutses i Finland.

Mot
bakgrund av de tillväxtprognoser som gjorts för olika länder bedöms
väridshandeln med bearbetade industrivaror öka med 2 %. Priserna för dessa
varor förutses öka med 5,5 %. Oljepriserna är f. n. fallande. Kalkylerna i den
reviderade nationalbudgeten bygger på att räoljepriserna sjunker med drygt 3
dollar per fat mellan årsgenomsnitten 1982 och 1983. Beräkningstekniskt har
vidare dollarkursen satts flll 7,38 kr. för 1983.1 den preliminära
nationalbudgeten i är antogs motsvarande prisfall för råolja till drygt I
dollar per fat och dollarkursen till 7,46 kr.

En
sänkning av råoljepriset med 1 dollar per fat förbättrar vår bytesbalans med
drygt 1 miljard kr. En sänkning av dollarkursen med 10 öre beräknas förbättra
bytesbalansen med ca 500 milj. kr.

Trots
att denna internationella bedömning är mycket försiktig måste den kringgärdas
med reservationer. Det är för tidigt att anta att en stabil återhämtning under
1983 och 1984 nu skulle vara säkrad.

En
uppgång i industriländerna under innevarande år blir således inte särskilt
långvarig, om den enbart bärs upp av ett i konjunkturcykeln normalt omslag i
lagercykeln och en svag ökning av den privata konsumtionen.
Investeringsaktiviteten måste också komma igång i fall uppgången skall bära in
över 1984. Å ena sidan är kapacitetsutnyttjandet i många länder lågt och industriproduktionen
har ännu inte tagit fart på allvar.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 4

Detta och de fortfarande höga realräntorna talar mot en
uppgång av investeringarna under de närmaste åren. Å andra sidan har de
relativprisförskjutningar som skett under 1970-talet troligen medfört att en
icke obetydlig del av produkflonskapitlet nu är obsolet. Detta talar för att
investeringarna kan komma igång tidigare än normalt i konjunkturcykeln.

Ytterligare en osäkerhetsfaktor är oljeprissänkningarna.
Dessa innebär visserligen en klart positiv effekt pä inflationstakt och
bytesbalanser i de oljekonsumerande länderna men minskar samtidigt de
oljeproducerande ländernas absorptionsförmåga, vilket hämmar industriländernas
export.

Ett nytt
inslag i världsekonomin är vidare den ökande oron i det internaflonella
finansiella systemet. Internaflonella valutafonden (IMF) och Internationella
Regleringsbanken i Basel (BIS) har fått göra stora insatser under det senaste
året för bl. a. skuldtyngda u-länder som kommit i akuta betalningssvårigheter.
Detta har redan medfört en ökad försiktighet i bankernas kreditgivning. De
underliggande obalanserna i de länder som råkat i betalningssvårigheter torde
emellertid inte ens med en mycket målmedveten ekonomisk politik kunna lösas
under de närmaste åren. Skulle detta förhällande leda till kraftiga
begränsningar i dessa länders möjlighet att erhålla ytterligare krediter, kan
detta komma att allvariigt störa väridshandeln. Risken för protektionistiska
åtgärder ökar dä.

När det gäller utvecklingen i Förenta staterna, det land
som nu väntas dra igång världskonjunkturen, råder det osäkerhet om den
ekonomiska politikens inriktning. Under hösten 1982 lättade den amerikanska
centralbanken - The Federal Reserve Board - på penningpolitiken för att få ned
räntorna. Detta har också delvis lyckats, även om realräntorna fortfarande
ligger kvar på en hög nivå. De kraftiga ökningarna av det federala budgetunderskottet
som fömtses kan emellertid driva upp inflationsförväntningarna hos de
institutionella placerare i pensions- och försäkringsfonder som agerar på den
amerikanska kreditmarknaden. Därmed kan ränteläget i Förenta staterna och
därefter det internationella ränteläget ånyo pressas uppåt med följd att en
nödvändig investeringsuppgäng kommer av sig.

1.2 Utvecklingen i Sverige

Utrikeshandeln

Varuexporten ökade med 4 % i fjol. För bearbetade varor
utvecklades våra viktigaste avnämarmarknader med hänsyn till den allmänt sett
svaga utvecklingen av världshandeln påfallande gynnsamt. Medan världshandeln
med bearbetade varor sjönk, ökade de för vår export viktigaste OECD-länderna
importen av bearbetade varor med närmare 4 %. Särskilt kraftiga ökningar
noterades för så viktiga marknader som Storbritannien, Norge och Danmark.

Relativpriset för vår export av bearbetade varor sjönk med
nästan 11 % under fjärde kvartalet i fjol. Mellan helåren 1981 och 1982 ökade
inte våra

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 5

marknadsandelar för bearbetade varor med mer än 1,5 % på
OECD-mark-naderna. Enjämförelse mellan andra halvåret 1981 och andra halvåret
1982 visar emellertid att våra andelar ökade med mellan 3 och 4 %. De riktigt
stora effekterna av relativprissänkningen fjärde kvartalet i fjol visar sig
först i år och nästa är.

När det gäller exportutsikterna för bearbetade varor för
1983 är det de ovan relaterade tre faktorerna, marknadstillväxt, relativa
exportpriser och marknadsandelsutveckling, som måste bedömas.

Mot bakgmnd av det internationella scenario som skisserats
ovan väntas marknadstillväxten för vår export av bearbetade varor öka med drygt
2 % 1983. Marknadsutrymmet för exporten till OECD-länderna förutses därvidlag
öka snabbare men det motverkas av att importefterfrågan i länder-områden
utanför OECD väntas gä något tillbaka. Priserna, mätt i nationella valutor,
för OECD-ländernas export av bearbetade varor väntas sflga med 5 1/2 %.

Mätt mellan genomsnittslägena 1982 och 1983 fömtses en
minskning av våra relativa exportpriser med 6 1/2 %. I likhet med
konjunkturinstitutet (kap. 3) har vid exportbedömningen antagits att
priselasticiteten vid rela-flva exportprisförändringar är 1,4 %, dvs. en
relativprissänkning pä 1 % leder på 2—3 års sikt till en exportvolymökning på
1,4 %. En del faktorer motverkar emellertid att marknadstillväxt och
relativprissänkningar leder till en sä hög exporttillväxt som ett mekaniskt
applicerande av antagandena skulle innebära. Dit hör ogynnsamma effekter av
vår exports varusam-mansättning och en observerad trendmässig stmkturell
andelsföriust. I tabell 1:1 sammanfattas hur de olika faktorerna
sammantaget'ger exportprognosen för bearbetade varor.

Tabell 1:1 Olika faktorers inverkan på exporten av
bearbetade Industrivaror 1982 och 1983

Procentuell
volymförändring

1982 1983

2 3/4

21/4

61/2

2 1/2

1/2

-21/2 0 4

Marknadstillväxt

Andelsvinst
p. g. a. ändrade relativpriser

Borfall p.
g. a. faktorer som missgynnar svensk export

Varuklassifieringsskillnad

Marknadsandelsvinst,
netto

Exportökning 31/4 6 1/3

Sammantaget för vamexporten fömtses en volymökning om ca 6
% 1983. Det innebär en högre tillväxt än i fjol. Bedömningen att exporten kan
väntas öka relativt kraftigt i år får stöd i konjunkturinstitutets industribarometer
i mars i är. Enligt denna överträffades företagens förväntningar om
exportorderingången under första kvartalet betydligt. Inför andra kvartalet
väntar en stor del av industriföretagen ökande exportorder. Detta gäller inte
minst för verkstadsindustrin.

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget , 6

Mellan
1981 och 1982 ökade varuimporten med drygt 4,5 % i volym.' Ökningen var helt
hänförlig till den förhållandevis kraftiga volymtillväxten, 7,4 %, i importen
av bearbetade varor. Denna importökning får flll-skrivas dels att hushällen
påtagligt ökat inköpen av varaktiga varor under andra halvåret, dels en viss
tillväxt i de importtunga maskininvesteringarna, dels slutligen lageromslaget
mellan halvåren för bearbetade varor.

Mot
bakgmnd av de två devalveringarna 1981 och 1982, som sammantagna innebär en
ökning av antalet svenska kronor per främmande valutaenhet om drygt 32 %, får
vår importprisutveckling bedömas som måttlig.

Trots
en höjning av OECD-ländernas genomsnittliga exportpris för bearbetade varor
med 16 % — i svenska kronor räknat - mellan tredje kvartalet 1981 och tredje
kvartalet 1982 ökade värt importpris för dessa varor med endast 10 %. Det
reducerade genomslaget pä våra importpriser tyder på att de utländska
leverantörerna vid försäljning till Sverige tvingats till prissänkningar — relativt
andra exportmarknader — räknat i den egna valutan. Totalt ökade importpriserna
med i genomsnitt drygt 13,5 % mellan 1981 och 1982.

Den
totala varuimporten beräknas öka med 0,8% i volym mellan 1982 och 1983. Såväl
importen av bearbetade varor som råvaruimporten bedöms öka med ca 3/4% (kap.
3).

Den i jämförelse med 1982
svaga importtillväxten för bearbetade varor 1983 skall ses mot bakgmnd av den
prognoserade svaga uppgången i den totala efterfrågan, där endast export och
lagerförändringar beräknas ge något positivt bidrag till efterfrågan på
importerade varor. Till följd av devalveringarna stiger importprisema snabbare
än de inhemska producenternas priser, vilket också verkar i importminskande
riktning. För 1983 har konjunkturinstitutet beräknat denna av relativprisets
sänkning härledda effekt på importvolymen till —2,5 procentenheter. I
importdäm-pande riktning verkar vidare den tillfälliga - men icke obetydliga -
höjningen av importinnehället i efterfrågan under andra halvåret 1982 som
beskrivits ovan. Denna "överimport" 1982 väntas bidra till att hålla
nere importen i år.

Råvaruimporten
domineras av råolja och petroleumprodukter. Sammantaget bedöms importen av
dessa varor öka med knappt 0,5% 1983. Till följd av en beräknad ökning av
räoljelagren ökar importen av råolja förhållandevis starkt, medan importen av
de raffinerade petroleumprodukterna väntas falla tillbaka beroende bl. a. på
minskad förbmkning.

För
1983 bedöms de totala importpriserna för bearbetade varor öka något snabbare än
i Qol. Samtidigt ökar oljepriserna betydligt långsammare

'
I 1981 års priser. 1 1975 års priser, dvs. enligt nationalräkenskapernas (NR)
beräkningsmetod, blev ökningen 5,8 %.

Till
följd av att konjunkturinstitutet räknar med en något högre privat konsumtion
än finansdepartementet har institutet prognostiserat en importökning om 1 %.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 7

än i fjol, vilket sammantaget medför att
importprisstegringen i är väntas bli ungefär lika stor som 1982.

Disponibel inkomst, priser och konsumtion

Mellan 1981 och 1982 steg hushållens disponibla inkomster
i löpande priser med 7,9%. Eftersom priserna, enligt implicitprisindex (den
prisindex som i nationalräkenskaperna används för fastprisberäkning av inkomster
och konsumtion), ökade med i genomsnitt 10% föll hushällens realt disponibla
inkomster med nära 2% (kap. 6).

Real disponibel inkomst, privat konsumtion, sparande och
priser 1982—1983

Procentuella förändringar, 1975 års priser

1982 1983

prognos

-1,5

-3,2

-2,9

-3,4

-0,1 -0,5

1,9 1,8

-1,1

-1.5

0,6 0,8

-2,5 -2,0

-1,9

1,3

1,7

10,0

-1,1

-1,5

2,1

10,9

Faktorinkomster inkl. räntor och utdelningar

därav lönesummor Inkomstöverföringar från stat, kommun och
privat sektor

därav pensioner

Summa inkomster

Skatter, avgifter och transfereringar frän hushållssek tom
till stat, kommun och privat sektor därav prel. A- och B-skatter inkl.
slutskattereglering 0,8

Disponibel inkomst Privat konsumtion Sparkvot, %
Implicitprisindex, %

Trots köpkraftsminskningen i fjol ökade hushällen sin
konsumtion. Särskilt stark blev uppgången mellan tredje och fjärde kvartalen
1982. Det var inköpen av varaktiga varor, bl. a. bilar,som ökade kraftigt.
Denna utveckling kan till en del förklaras av den förhållandevis lätta
kreditpolitik som bedrevs under första hälften av 1982. Hushållen hade således
möjligheter att öka sin skuldsättning för att öka konsumtionen. Vidare bidrog
sannolikt också det förväntade prisgenomslaget av devalveringen samt momshöjningen
den 1 januari 1983 till att en del inköp tidigarelades.

Inkomst- och konsumtionsprognoserna för 1983 bygger bl. a.
pä en genomsnittlig timlöneökning för samtliga anställda på 7,5%, vilket är i
linje med de preliminära avtal som nu tecknats på arbetsmarknaden.

Här redovisade kalkyler för 1983 avseende reala inkomster
och konsumtion bygger på prisprognoser, som till följd av de
energiskattehöjningar som aviseras i den reviderade finansplanen, är något
högre än konjunkturinstitutets prognoser. Prognoserna för den genomsnitfliga
prisutvecklingen enligt konsumentprisindex och implicitprisindex är 9,5 resp.
10,9%. Prisutvecklingen under loppet av året har vidare prognoserats till
knappt 9,5%. Höjningarna av de indirekta skatterna (inkl. momshöjningen) beräk-

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 8

nas härvidlag svara för 1,8 procentenheter av den totala
konsumentprisuppgången.

Under förutsättning att devalveringen 1982 slår igenom på
importpriserna för bearbetade varor flll 80% fram till slutet av 1983 och
betydligt snabbare och mer fullständigt på importerade råvaror kan
prisgenomslagel på konsumentprisindex för perioden oktober 1982-december 1983
skattas till 4,5 ä 5% (inkl. s. k. automatiska momseffekter).

Mot bakgrund av gjorda antaganden beräknas som framgår av
tablån hushällens realt disponibla inkomster minska med drygt 1 % i år.

Sedan 1980 skulle därmed de realt disponibla inkomsterna
ha sjunkit med totalt 3,8%. Enbart mot denna bakgmnd kan det förefalla troligt
att hushällen måste minska sin konsumtion. Hushållens "överkonsumtion"
av tunga konsumtionskapitalvaror mot slutet av 1982 talar också för en
neddragning av konsumtionen. Vidare får man räkna med att 1983 kommer att
präglas av en stramare kreditmarknad än 1982 med därav ökande svårigheter för
hushållen att kunna hålla uppe konsumtionen via ökad nettoupplåning.

I föreliggande kalkyl beräknas sparkvoten öka mellan 1982
och 1983. Detta sammantaget med den prognosflseräde minskningen av de realt
disponibla inkomsterna väntas medföra att konsumtionsvolymen faller med 1,5%.

Investeringar

Industrins investeringar väntas minska med 5% mellan 1982
och 1983. Lönsamheten i industrin förbättras visserligen avsevärt under 1983
(kap. 8). Efterfrågeläget väntas också förbättras under 1983. Kapacitetsutnyttjandet
bör kunna öka i takt med att industriprodukflonen tar fart. Men sammantaget
väntas inte dessa faktorer få till effekt att investeringarna ökar redan i år.

De statliga myndigheternas och affärsverkens investeringar
väntas öka med 12% i volym under 1983. Det är främst de statliga myndigheterna
som ökar sina investeringar kraftigt. Finansdepartementet räknar här med en
kraftigare ökning än vad konjunkturinstitutet gör i kapitel 7. Detta sammanhänger
med att hänsyn tagits till de ökade satsningar inom byggsektorn på drygt 1,1
miljard kr. som föresläs i den reviderade finansplanen.

Vad gäller
bostadsinvesteringarna bedömer konjunkturinstitutet att 37000 bostadslägenheter
kommer att påbötjas i är. Det är en minskning jämfört med 1982. Det är främst
igångsättningen av småhus som väntas minska. Ombyggnadsinvesteringarna väntas
däremot öka kraftigt och det ger sammantaget en nedgång på ca 1 1/2% i de
totala bostadsinvesteringarna 1983. Hänsyn har då tagits till det program för
reparationslån till bostäder som ingår i de ovan nämnda ökade insatserna i
byggsektorn.

Sammantaget väntas de fasta bmttoinvesteringarna falla med
ca 0,5 % i volym mellan 1982 och 1983.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 9

Lagren
minskade kraftigt 1982. Som en följd av det allmänt svaga efterfrågeläget kan
man räkna med en fortsatt minskning även i år. Efterfrågan tillgodoses dock i
mindre utsträckning än under 1982 genom försäljning frän lager, varför
produktionen bedöms öka i motsvarande grad.

Offentlig
sektor

Utvecklingen
i den offentliga sektorn beskrivs närmare i kapitel 9.

I
tabell 1:2 jämförs den totala offentliga sektorns reala inkomster och utgifter
med utvecklingen av den reala bmttonationalprodukten. Den reala
utgiftsökningstakten har sjunkit markant jämfört med vad som noterades under
1970-talet, men den ligger fortfarande klart över BNP-tillväxten. Som en följd
av detta har de offentliga utgifternas andel av BNP stigit kontinuerligt. För
1983 förutses en real utgiftsökning om drygt 4%. Denna beror huvudsakligen på
att statsutgifterna ökar kraftigt, bl. a. genom de stora ränteutbetalningarna,
men även exkl. räntor skulle det vara fräga om en stor ökning. Det är de stora
industripolitiska satsningarna och de ökade investeringarna som står för denna
ökning.

Bakom
dessa reala ökningar ligger nominella utgiftsökningar som för den totala
offentliga sektorn väntas uppgå till omkring 60 miljarder kr. i är. De snabbast
ökande posterna är offentlig konsumtion och transfereringar till hushåll. Så
när som på konsumtionsökningen, vilken huvudsakligen ligger inom kommunerna,
svarar staten för praktiskt taget hela ökningen.

Då
inkomsterna till den offentliga sektorn beräknas öka med 49 miljarder kr.,
försämras det finansiella sparandet med 11 miljarder kr. till ett samlat
underskott på 55 miljarder. Detta underskott är huvudsakligen hänförligt till
staten, vars finansiella sparande försämras med 7 miljarder kr. från 1982. Även
kommunernas finansiella sparande beräknas försämras mellan 1982 och 1983 och
överskottet i socialförsäkringssektorn tycks bli något lägre än i fjol.

Tabell 1:2 Den offentliga sektorns reala inkomster och
utgifter 1970-1983

Procentuell volymförändring

1970-

1980

1981

1982

1983

1979

Inkomster

4,2

1,9

2,4

0,8

3,2

därav:
skatter

3,0

-0,5

1,1

1,2

5,2

avgifter

8,8

6,7

4,7

-7,5

-1,6

Utgifter

5,9

3,3

4,6

3,3

4,3

Utgifter
exkl. räntor

5,8

1,6

2,2

0,8

3,4

därav:
staten

6,0

2,4

6,9

5,7

6,7

staten exkl.

statsskulds-

räntor

5,6

-1,7

1,7

0,0

4,7

socialför-

säkrings-

sektorn

12,8

3,8

4,4

3,1

5,4

kommunerna

4,2

4,1

2,2

1,0

1,4

BNP

2,0

-0.7

-0,1

1,8

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 10

Statens budgetunderskott 1983 beräknas uppgå till 92
miljarder kr. (motsvarande 13,3% av BNP), en försämring med 9 miljarder kr.
frän 1982.

Finansiell utveckling och kreditmarknad

Den ökning av budgetunderskottet som förutses för 1983 är
visseriigen lägre än för 1982 men statens kreditanspråk på den inhemska
marknaden väntas likväl bli väsentligt större. Statens utlandsupplåning bör
nämligen kunna hållas på en lägre nivå än i fjol, eftersom underskottet i
bytesbalansen beräknas bli reducerat med 4 miljarder kr. jämfört med 1982.

Det sker således en sparandeförstärkning inom landet som
uppväger det växande offenfliga sparandeunderskoltet. Detta sparande väntas ske
i företagssektorn. Den fortsatt starka resultatförbättring som där fömtses
leder tillsammans med alltjämt återhållsamma investeringar och en fortsatt
lageravveckling till ett betydande flnansiellt sparandeöverskott (kap. 10).

Under fjolåret minskade företagens nettoupplåning i
bankerna ganska kraftigt, om den bokföringsmässiga ökningen av
utlandsupplåningen p.g.a. devalveringen räknas bort. För 1983 väntas en
likartad tendens, dvs. en mycket svag kreditefterfrågan som i huvudsak måste
riktas mot utlandet. I det sammanhanget kan noteras en inriktning pä upplåning
i utlandet i företagssektorn, som medfört att företagen sammantaget nu har en
något större kreditstock i utländsk valuta än i svenska kronor. Storföretagen
svarar för den större delen av denna upplåning, men även mindre företag svarar
för en betydande andel.

Till bilden av utvecklingen på kreditmarknaden kan läggas
den väntade minskningen av hushällens kapitalvaruköp, vilket sammantaget gör
att bankerna bör stå inför en svag kreditefterfrägan från den privata sektorn.
Bankerna torde därför i väsentligt större utsträckning än under 1982 kunna
tillgodose statens lånebehov.

Frän likviditetssynpunkt är det emellertid nödvändigt att
den betydande statsuppläning direkt från allmänheten som kom till stånd 1982
kan fortsätta. Även för innevarande år måste därför företagens höga likviditet
kanaliseras till staten men under de närmaste åren bör hushållen förmås öka
sin andel av budgetunderskottets finansiering.

Det svenska ränteläget har vidare, om än med viss
fördröjning, kunnat sänkas i linje med fallande räntor i framför allt
Västeuropa. De kortsiktiga svenska penningmarknadsräntorna har sjunkit även
relativt sett mot t. ex. euiodollarräntan. Den stora osäkerheten om den amerikanska
penningpolitiken och den därmed sammanhängande internationella ränteutvecklingen
innebär emellertid också att förutsättningarna snabbt kan förändras för vår
del.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget II

Försörjnings-
och bytesbalans

I
tabell 1:3 sammanfallas den ekonomiska bedömningen för 1983. Den
produktionstillväxt som förutses genereras av en snabb exportökning, en
fortsatt ökning av den offentliga konsumtionen och en upphörande lagerneddragning.
I den preliminära nationalbudgeten prognostiserades en BNP-tillväxt för 1983 om
1,4%. Skillnaden mot den bedömning som nu görs är i huvudsak hänfödig flll
något annoriunda bedömningar av den privata konsumtionen och importen.
Konsumtionen förutses nu inte minska så mycket som antogs i den tidigare
prognosen. Detta år i huvudsak en effekt av aU prisutveckhngen under 1983 nu
bedöms bli gynnsammare än vad som då prognostiserades.

Tabell
1:3 Försörjningsbalans 1982 och 1983

Procentuell
volymförändring

1982

Milj. kr., löpande

1982 priser

1983

BNP

Import,
varor och tjänster

620685 207586

- 0,1 4,9

1,8 1,8

Tillgäng

828 271

1,0

1,8

Bruttoinvesteringar Näringslivet därav: industri

Statliga myndigheter och affärsverk Kommuner Bostäder

116186 52660 17239 14913

22 379 26234

- 2,5

- 4,5

-16,7

11,5

- 4,6

- 4,4

-0,6 -3,6 -5,0 12,5 -1,1 -1,6

Lagerinvestering'

-5720

- 0.4

0,6

Privat
konsumtion

330485

1,3

-1,5

Offentlig konsumtion Statlig Kommunal

184755

53937

130818

1,2

- 2,7

2,9

1,4 -1,8

2,8

Inhemsk
efterfrågan

625 706

0,1

Export, varor
och tjänster

202565

3,8

6,6

Användning

828 271

1,0

1,8

'
Lageromslag i förhållande till föregående års BNP.

Importen
fömtses öka med ca 1 3/4% i volym. Det är en markerad upprevidering jämfört med
bedömningen i den preliminära nationalbudgeten, då en viss minskning förutsägs
i importvolymen mellan 1982 och 1983. Den importökning som nu förutses är
emellertid inte alls onormalt stor för vår öppna ekonomi mot bakgrund av den
konjunkturförbättring som nu fömtses under loppet av 1983.

Handelsbalansen
förväntas förbättras med närmare 6 miljarder kr. mellan 1982 och 1983. Till
följd av bl. a. de ökande räntebetalningarna pä utlandsskulden blir inte
förbättringen pä bytesbalansen lika stor. Bytesbalansunderskottet väntas i är
uppgå till 18,8 miljarder kr., motsvarande 2,7% av BNP. I Qol uppgick
bytesbalansunderskottet flll 3,7% av BNP.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 12

Tabell 1:4 Handels- och bytesbalans 1981-1983

Miljarder kr.

1981

1982

1983

Export
av varor, fob

144,7

168,1

200,0

Import
av varor, cif

146.0

173,8

200,0

Handelsbalans

- 1,3

- 5,7

0,0

Tjiinstebalans

inkl.
korrigeringspost

- 0,4

0,6

2,0

Transfereringsbalans

-12,5

-17,7

-20.8

varav avkastning

av kapital, netto

-11,0

-15,9

-18,6

varav övriga trans-

fereringar, netto

- 6,2

- 7.3

- 8.4

varav korrigering

av transfereringar

4,7

5,5

6,2

Bytesbalans

-14,2

-22,8

-18.8

Sysselsättningen

De
produktions- och produktivitetskalkyler som närmare redovisas i kapitel 5 tyder
på ett fortsatt kärvt arbetsmarknadsläge under 1983. Mot slutet av året bör
emellertid en förbättring skönjas.

Prognoserna
för utvecklingen inom olika näringsgrenar indikerar att sysselsättningen i
industrin och inom byggnadsverksamhet fortsätter att minska men i avtagande
takt jämfört med 1982.

Antal
sysselsatta inom tjänstesektorn i näringslivet väntas fortsätta att öka.

1
den kommunala sektorn förutses en sysselsättningsökning om närmare 20000
personer. Huvuddelen av denna ökning är dock hänförlig till huvudmannaskapsförändringar
mellan staten och kommunerna samt till att antalet beredskapsarbeten väntas
öka kraftigt. Den underliggande sysselsättningstillväxten i kommuner och
landsting torde bli måttlig.

Mot
bakgmnd av det förhållandevis svaga läge som väntas pä arbetsmarknaden under
större delen av 1983 och i byggsektorn kommande vinter föresläs ytterligare
arbetsmarknadspolitiska åtgärder om 2,7 miljarder kr. i den reviderade
finansplanen. Inom byggsektorn föresläs tidigareläggning av statUga byggen,
reparationslån till bostäder m.m. på sammanlagt en dryg miljard kr. Dämtöver
innehåller det arbetsmarknadspolitiska paketet åtgärder för att bl. a. främja
industrins rekrytering, särskilda utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar
och ökade medel flll beredskapsarbeten. Även. kommunerna föreslås fä ökat stöd
för att kunna öka sysselsättningen.

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 13

APPENDIX

Delprognoser
och arbetsfördelning rörande den reviderade nationalbudgeten 1983

Nedan
framgår vilka kapitel och avsnitt som sammanställs inom flnansdepartementet
(Fi) resp. konjunkturinstitutet (Kl).

Sektor

Avsnittet utformat

Prognos,

LILIUI llldl

inom

Privat
konsumtion

-1,5

-1,2

Offentlig
konsumtion

1,4

Bruttoinvesteringar

-0,6

-1,0

Lagerinvesteringar'

0,6

Export
av varor och tjänster

6,6

Import
av varor och tjänster

1,8

2,0

Bruttonationalprodukt

1,8

Internationell
bedömning

Produktion
inom gruvor, mineralbrott,

tillverkningsindustri
och skogsbruk

Övrig
produktion

Arbetsmarknad

De
enskilda konsumenternas ekonomi

Näringslivets
lönsamhet, kostnader

och
priser

Offentlig
verksamhet

Kreditmarknad

Sammanfattning

Lagerförändring
i % av föregående års BNP.

UTVECKLINGEN
INOM OLIKA OMRÅDEN

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

2 Internationella utvecklingen

2.1 Sammanfattning

Den internationella konjunkturen visade fortsatt
försämring 1982. Produktionsökningen i OECD-länderna under 1980 och 1981 var
svag, drygt 1 % vardera året. 1982 sjönk produktionen med nästan 1/4%. Detta är
den mest negativa utveckling som noterats efter andra världskriget, se diagram
2:1. Nedgången andra halvåret blev genom ett något starkare fjärde kvartal dock
något mindre än väntat, främst i Storbritannien och Förbundsrepubliken
Tyskland. Arbetslösheten har stigit kraftigt. Vintern 1983 gick 32 milj.
människor arbetslösa i OECD-länderna, vilket motsvarar knappt 10% av
arbetskraften.

Under vintern 1983 har tecken börjat visa sig på en
vändning i den internationella konjunkturen. I första hand gäller detta Förenta
staterna där ledande indikatorer ökat under närmare ett år med en kraftig
ökning i januari 1983. Även i Förbundsrepubhken Tyskland och Storbritannien har

Diagram 2; 1 Bruttonationalprodukten i hela OECD-området
resp. OECD-Europa 1962-1983

Åriig procentuell förändring

OECD, TOTALT OECD. EUROPA

i I I I i I I
I I I I I I I I i I i
I i I I I

1962 64 66 68 70 72 74 76 78 80 Källa: OECD, för 1982 och 1983
finansdepartementets bedömning. 2 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga
II

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

industriproduktion,
orderingång och bostadsbyggande börjat peka uppåt. Delvis förklaras
uppgångssignalerna av att vintern varit mild både i Europa och Nordamerika. En
lageravveckling ägde också rum under slutet av 1982, särskilt i Förenta
staterna. När en uppgång inleds skulle därmed produktionsökningen understödjas
av behovet av en lagerpåfyllnad. Den privata konsumtionen är dock fortfarande
svag i flera av de stora länderna.

Den
amerikanska ekonomin har under flera är stagnerat, under trycket av en stram
penningpolitik, ett mycket högt ränteläge, en kraftigt övervärderad dollar och
en försvagad konkurrenskraft. Den uppgång som nu inletts stöds av
skattesänkningar och ökade militämtgifter. Den acceleration i tillväxten som
förväntas andra halvåret 1983 kan dock komma att hämmas av att räntorna åter
stiger när det stora federala budgetunderskottet skall finansieras. I
Västeuropa väntas uppgången dröja till senare delen av året. Av de stora
länderna torde Storbritannien få den mest posiflva utvecklingen. I
Förbundsrepubliken Tyskland begränsas tillväxten av otillräcklig
investeringsnivå. I Japan hålls tillväxten tillbaka av svag marknadstillväxt,
frivilliga exportbegränsningar och stigande yenkurs.

Produktionen
i de mindre OECD-länderna torde under 1983 komma att öka långsammare än i de
större länderna. Detta gäller också Danmark, Norge och Finland.

Tabell
2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder 1980-1983

Årlig
procentuell förändring

Andel av

1980

1981

1982

1983-

OECD-områ-

dets
totala

BNP, %'

De
sju stora länderna

Förenta
staterna

38,5

-0,4

1,9

-1 3/4

2 3/4

Japan

14,8

4,8

3,8

Förbundsrepubliken
Tyskland

9,0

1,8

-0,2

-1

1/2

Frankrike

7,5

1,2

0,3

1 1/2

1/4

Storbritannien

6,5

-2,1

-2,2

Italien

4,6

3,9

-0,2

- 1/4

-1

Canada

3,6

0,5

3,1

-4 3/4

1 1/2

Norden

Danmark

0,8

-0,2

0,1

1/2

Finland

0,6

6,0

1,3

1 1/2

Norge

0,7

3,8

0,3

1/2

Sverige

1,5

2,0

-0,7

1 3/4

Vissa
andra OECD-länder

Belgien

1,3

2,5

-1,7

- 1/2

Nederiänderna

1,8

0,5

-1,2

-1 1/4

-1

Schweiz

1,2

4,4

1,9

-2

1/2

Österrike

0,9

3,2

0,0

OECD-Europa

40,7

- 1,4

-0,3

3/4

OECD-totalt

100,0

1,2

- 1/4

13/4

'
1981 års BNP, priser och växelkurser. - Finansdepartementets bedömning.

Källa:
OECD.

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 19

Totalt
för OECD-området kan man räkna med att BNP ökar med drygt 1 3/4% 1983.
Dennatillväxlärinte tillräcklig för att minska arbetslösheten. I Europa väntas
arbetslösheten fortsätta att stiga och nå närmare 12% vid årsskiftet 1983/1984.

Det
finns mänga riskmoment som gör att styrkan och varaktigheten i den nu inledda
konjunkturuppgången ter sig något osäker. Efterfrågan på konsumtionskapitalvaror
och investeringsvaror är fortfarande låg. En fortsatt alltför stram politik i
de stora OECD-länderna kan därför leda till att uppgången kan komma av sig. En
återgång till ett högränteläge i Förenta staterna och därmed även i andra
länder kan få denna effekt. Risker finns också att efterfrågan från länderna
utanför OECD faller mycket kraftigare än här förutsetts. Detta kan gälla
OPEC-länderna, vilkas import skulle komma att falla drastiskt i takt med
sjunkande oljeinkomster, eller än allvarligare störningar på den
internationella kapitalmarknaden och åtföljande bortfall av efterfrågan från
utvecklingsländerna. Den tilltagande protektionismen i många länder kan också
komma att fördröja en uppgång.

I
flertalet länder var den ekonomiska politiken mycket restriktiv 1982.
Offentliga utgifter skars ned och skatter höjdes. Trots detta steg budgetunderskotten.
Den låga aktiviteten höjde utgifterna för industri- och arbetsmarknadspolitik
och drog ned skatteintäkterna. Underskotten förklaras således i stor
utsträckning av konjunkturen och de bakomliggande strukturella
budgetunderskotten har genom hård ätstramningspolitik minskats i många
OECD-länder.

Den
utdragna lågkonjunkturen, den stigande skuldbördan och det höga ränteläget har
medfört att räntebetalningarna på statsskulden ökat kraftigt i mänga länder.
Under 1983 väntas flnanspolitiken fortsätta att vara restriktiv i Europa. I
Förenta staterna väntas däremot de federala utgifterna öka och bidrar till
konjunkturuppgången.

Kreditmarknaden
har i många länder lättat till följd av den låga ekonomiska aktiviteten och en
påtaglig uppmjukning av tillväxtmålen för penningmängden. Räntorna började
sänkas i Förenta staterna och övriga länder följde efter i den mån
växelkurssituationen sä tillät. De långa räntorna har inte fallit i samma
grad. Den numera låga inflationstakten i många länder gör att realräntan nu är
mycket hög. Tillsammans med det låga kapaciietsutnyttjandet bidrar den till att
kraftigt hämma investeringsefter-frägan. Fortsatt stora federala
budgetunderskott i Förenta staterna kan emellertid äter snabbt pressa upp
räntenivån, både där och internationellt. Den höga realräntan återspeglar bl.a.
förväntningar om höjd inflationstakt och därmed högre avkastningskrav på
kapital i en framtid.

Den
genomsnittliga inflationstakten för OECD-området var i februari 1983 nere i
5,7% som tolvmånaderstal mot över det dubbla 1980. Uppräknat till årstakt var
prisförändringen mellan november 1982 och februari 1983 blott 3,8% (se tabell
2:2). Avmatlningen i inflationen beror dels på den svaga efterfrågan, dels på
sjunkande räntenivåer och lägre priser på

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad
nationalbudget 20

Tabell 2:2 Konsumentprisernas utveckling 1979—1983

Årlig procentuell förändring

1979

1980

1981

1982

Feb. 1982-Feb. 1983

De
sju stora länderna

Förenta
staterna

11,3

13,5

10,4

6,1

3,5

Japan

3,6

8,0

4,9

2,7

1,9

Förbundsrepubliken
Tyskland

4,1

5,5

5,9

5,3

3,7

Frankrike

10,8

13,6

13,4

11,6

9,2

Storbritannien

13,4

18,0

11,9

18,6

5,3

Italien

14,8

21,2

19,5

16,6

16,1

Canada

9,1

10,1

12,5

10,8

7,4

Norden

Danmark

9,6

12,3

11,7

10,4

8,7

Finland

7,5

11,6

12,0

9,1

8,2

Norge

4,8

10,9

13,6

11,2

9,9

Sverige

7,2

13,7

12,1

8,6

8,2

Vissa
andra OECD-länder

Belgien

4,5

6,6

7,6

8,7

Nederländerna

4,2

6,5

6,7

6,0

3,4

Schweiz

3,6

4,0

6,3

5,6

4,8

Österrike

3,7

6,4

6,8

5,5

4,1

OECD-Europa

9,8

12,9

10,6

8,8

OECD-totalt

10,6

14,2

12,3

8,0

5,7

Källa: OECD.

olja och vissa andra råvaror. Fortsatt sjunkande oljepris
gör att OECD-genomsnittet för 1983 väntas kunna bli omkring 6 1/2%. Om efterfrågan
tar fart riskerar dock inflationen flllta, inte minst till följd av att
priserna på andra råvaror än olja i så fall kan väntas stiga frän de nuvarande
låga nivåerna.

Löneökningstakten inom industrin beräknas för hela OECD-
området ha uppgått till 8 3/4% 1982 och per producerad enhet ökade
arbetskostnaden med ca 7%. För 1983 ser löneökningstakten ut att bli lägre till
följd av avtagande inflation och det svaga arbetsmarknadsläget. Ingångna avtal
i flera länder tyder på detta. Den genomsnittliga löneökningen beräknas 1983
bli knappt 7% för hela OECD-området. Arbetskostnaden per enhet skulle med en
produktivitetsökning på 2 1/2% öka med omkring 4%.

Den amerikanska dollarn har förblivit relativ stark pä
valutamarknaden, trots en försvagad bytesbalans och sjunkande räntenivåer.
Kring nyår stärktes den japanska yenen och den tyska marken mot dollarn.
Spänningarna inom det europeiska valutasamarbetet (EMS) och räntedifferenser
har :indä hållit dollarkursen uppe. Valutamarknaden påverkas även av politiska
händelser och av problemen inom det internationella betalningssystemet. Med
avtagande inflationstakt och lägre räntenivåer är det sannolikt att
underiiggande faktorer som konkurrenskraft och bytesbalanssitua-\w\ lar större
betydelse för kursrörelserna under 1983 och 1984.

Både den flnska marken och den norska kronan devalverades
i samband med justeringen av den svenska kronkursen i oktober 1982, med 9,5%

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

Diagram 2: 2 Effektiva valutakurser för US-dollar, Yen,
D-mark och svenska kronor Jan. 1981-mars 1983

Jan. 1981 = 100. MERM-vikter

130

USD

120

110

DEM

■ • ■ • n ™ >

v:~--'v-

JPY

SEK

Källa: IMF.

resp.
4% totalt under loppet av året. Bägge valutorna är knutna till en valutakorg,
där den svenska kronan har stor vikt. Genom den svenska devalveringen har
därför både Finlands och Norges valutor försvagats något mer mot den övriga
världen vilket givit ett positivt bidrag till att dessa länders konkurrenskraft
mot andra länder än Sverige stärkts.

De
höjda oljepriserna under det senaste decenniet har inneburit att incitamentet
att spara eller gä över till andra energislag ökat. Samtidigt har nya
oljetillgängar flllförts marknaden genom ökad prospektering och mer
svårbearbetade oljefält blivit lönsamma. Även den milda vintern, den svaga
aktivitetsnivån och minskande lager i konsumentländerna har bidragit till att
efterfrågan på olja sålunda har minskat mycket kraftigt. 1982 förbrukade
OECD-länderna omkring en femtedel mindre olja jämfört med toppnivån 1979.
Sammantagna har dessa faktorer lett till att en överskottssituation uppstått,
vilket också under läng tid sänkt priset på marginal-kvanflteter till en nivå
väsentligt under de långsikflga kontraktspriserna. Många OPEC-länder är helt
beroende av oljeintäkterna för att finansiera sina omfattande
investeringsprogram. Därför har det också blivit vanligt med rabatter på
kontraktspriserna och svårt att hålla överenskomna produktionstak. OPEC:s roll
som kartell har också försvagats av att medlemsländerna numera svarar för bara
omkring tvä femtedelar av väridens tillförsel.

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 22

Sänkningen
i mars 1983 av OPEC:s officiella pris (för riktkvaliteten Arabian Light) med 5
dollar till 29 dollar per fat innebar bara en anpassning till existerande
spotpris. Det förefaller troligt att oljepriset kommer att sjunka ytterligare
något under året. Efterfrågan pä olja är fortfarande mycket svag. Samtidigt är
utbudspressen stark. I en situation med frivilliga produktionsbegränsningar kan
utanför OPEC stående producenter utnyttja situationen och ta marknadsandelar.

Världsekonomin
utsattes för negativa chocker av de tidigare oljeprishöjningarna. Nu kommer i
stället motsatta processer igång, även om effekterna på världsekonomin inte
kan antas vara helt symmetriska. Storieken av effekterna blir beroende av
djupet och varaktigheten i prissänkningen och av hur olika länders regeringar
utformar sin ekonomiska politik.

Den
omedelbara effekten av sjunkande oljepriser är en avtagande inflationstakt och
minskade importkostnader i konsumentländerna. Samtidigt minskar OPEC-ländernas
inkomster och därmed import av industriprodukter från OECD-området, vilket
sannolikt kommer att fä tydligare effekter först 1984. Industriländernas
bytesbalanser förbättras således. Avtagande inflationstakt verkar stimulerande
på den privata konsumtionen och på produktionen i sin helhet. Redan nu märks
dock en tendens till att regeringar utnyttjar den lägre inflationen till att
avstå från annars nödvändiga expansiva satsningar för att stimulera
efterfrågan. Beräkningar tyder på att en oljeprissänkning med 5 dollar per fat
ökar tillväxten i västvärlden med drygt 1/2 procentenhet och dämpar prisnivån
med drygt 1/2% det första året.

Den
totala världshandeln var trendmässigt stigande under 1970-talet. Den sjunkande
aktiviteten under 1982 gör att världshandelsvolymen nu bedöms ha utvecklats
mycket svagt, främst i utvecklingsländerna. För 1983 fömtses en mera normal
ökning, 2% för OECD-ländernas export av bearbetade varor. Industriländernas
handel med varandra torde öka medan finansieringsproblemen i mänga av
utvecklingsländerna väntas medföra en minskad handel med dessa länder. Jämfört
med tidigare prognoser beräknas den svagare importefterfrågan från
icke—OECD-länderna dra ned BNP-tillväxten inom OECD med omkring 1/2
procentenhet redan 1983.

Den
höga arbetslösheten och de stora kapaciletsöverskotten i många branscher medför
att protektionistiska åtgärder vidtagits i flera länder. En förbättrad
ekonomisk tillväxt är den bästa fömtsättningen för att hälla tillbaka denna
tendens till ökad protektionism.

Betalningskriserna
för enskilda länder har smittat av sig genom att bankerna blivit allt
försiktigare i sin utlåning och vid omsättning av gamla lån. Minskande export
till följd av den låga aktiviteten i världen, svaga priser på många råvaror och
hög ränta har urholkat många utvecklingsländers förmåga att klara sin
skuldtjänst (räntor och amorteringar). Den ökande skuldbördan innebär att
utrymmet för import beskärs och att upptagande av nya krediter försvåras.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 23

Internationella
valutafondens betydelse för kanalisering av kapital från länder med flnansiella
överskott kommer sannolikt att öka i betydelse under de kommande åren. En
förstärkning av fondens utlåningskapacitet kommer att ske genom de beslut som
fattats om höjning av medlemsländernas kvoter med i genomsnitt nära 50% (den
åttonde allmänna kvotöversynen) och utvidgningen av det s.k. GAB-avtalet,
General Arrangements to Borrow. Fondens lån är förknippade med villkor pä den
ekonomiska politiken, sä att en nödvändig anpassning kan komma till stånd i
läntagar-landet. Fondlänen skapar härigenom även bättre fömtsättningar för lån
från privata banker.

2.2
Länderöversikter

Förenta
staterna

Den
ekonomiska akflviteten sjönk drasflskt under 1982. Sysselsättningen,
produktionskapaciteten och bostadsbyggandet sjönk till efterkrigsfl-dens lägsta
nivåer. Den strama penningpolitiken lättades under andra halvåret med
åtföljande nedpressning av ränteläget. En kombination av hög realränta,
internationell finansiell oro samt stigande budgetunderskott höll dollarkursen
uppe på en osedvanligt hög nivå trots kraftig försämring i bytesbalansen.

Under
Qolårets sista månad kunde dock tecken skönjas på en konjunkturomsvängning,
som under årets första kvartal förstärkts. Ekonomiska data tyder pä att en
uppgång inletts. En väsentlig anledning härtill tycks vara en lageromsvängning
till följd av kraftiga neddragningar under andra halvåret i fjol. En annan
viktig faktor utgör bostadsbyggandet som ökar markant. För att säkra en uppgång
behövs emellertid efl snabbt stöd från bl.a. den privata konsumflonen. Tecken
saknas inte heller pä ett ökat förtroende bland konsumenterna,som dessutom
gynnas av stora skatte-äterbäringar under våren samt ny skattesänkning frän
halvårsskiftet. Enkäter tyder vidare på att industrins investeringar kan komma
att ge ett positivt bidrag till återhämtningen redan under första halvåret,
tvärtemot hittills gjorda bedömningar och vad som moflveras av det låga
kapacitetsutnyttjandet.

Målet
för den ekonomiska politiken är fortsatt inflationsbekämpning och det förmodas
att centralbanken avser att lägga större vikt vid att hälla en stabil och lägre
flilväxt i penningmängden, jämfört med det senaste halvåret, för att bevara
trovärdigheten i antiinflationspoHtiken. Den federala budgeten förblir
försiktigt expansiv genom ökade försvarsanslag. I övrigt förs en stram
utgiftspolitik och budgetens inkomstsida förblir svag genom skattenedskärningar
och konjunkturellt betingat inkomstbortfall. Budgetutfallen för de kommande
budgetåren pekar följaktligen på stora underskott. Den offentliga sektorns
uppläningsbehov riskerar därmed att pressa upp räntenivån, vilket kan riskera
en stabil och varaktig uppgång.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 24

Utsikterna för 1983 baseras på en markant förbättring av
den inhemska efterfrågan. De komponenter som tydligast märks är bostadsbyggande
och efterfrågan på vissa kapitalvaror, medan den privata konsumtionen i övrigt
successivt bör kunna ge allt mer stöd åt efterfrågan. Det federala bidraget
till efterfrågan hänförs till försvarsbeställningar. En fortsatt försämring i
utrikeshandeln kan till stor del tillskrivas den höga dollarkursen. Arbetslösheten
tycks ha avstannat på en hög nivå under det första kvartalet (drygt 10%). Någon
avgörande förbättring i sysselsättningsläget verkar knappast trolig ens vid en
gynnsam akflvitetsuppgång under 1983.

Den hittillsvarande framgången i inflationsbekämpningen
(strax under 4% i årlig prisökningstakt) och administrationens målsättning att
fullfölja denna politik kan komma i målkonflikt med behovet av lägre räntor.
Målintervallet för flllväxten av det smalare penningmängdsbegreppet (Ml) är för
1983 satt till 4-8%, vilket är klart lägre än den aktuella tillväxttakten. En
stramare penningpolitik kan därigenom bli följden, vilket tillsammans med ökad
kreditefterfrågan i samband med en investeringsuppgång verkar uppdrivande pä
räntenivån. Därtill kommer trycket från det federala upplåningsbehovet om inte
budgetunderskottet kan bemästras. Risken av en sådan utveckling är att
konjunktumppsvinget ånyo kan brytas.

Den främsta osäkerheten i ett kort till medelfristigt
perspektiv ligger i ränteutvecklingen. Realräntorna, speciellt de
investeringskänsliga länga räntorna, är historiskt sett höga, och som ovan
antytts flnns risker för bestående höga eller t.o.m. ännu högre realräntor. Ett
frågetecken måste också sättas för hur den privata konsumtionen kommer att
utvecklas under 1983. Under lång tid har konsumenterna gäckat gjorda prognoser.

Försörjningsbalans Förenta staterna

Förändring i volym, procent

1981 1982 1983

Privat
konsumtion

1,8

Offentlig
konsumtion

0,9

1 1/2

Fasta
bruttoinvesteringar

. 1,7

-5

1 1/2

Lager'

0,9

-1 1/4

Utrikesbalans'

-0,6

- 3/4

-1

BNP

1,9

-1 3/4

2 3/4

' Förändring i % av föregående års BNP.
Finansdepartementets bedömningar.

Japan

Tillväxten i den japanska ekonomin under 1982 blev 3%,
vilket var högt i internationell jämförelse men lågt med japanska mått mätt.
1982 blev också det år dä den privata konsumflonen tog över exporten som
tillväxtfrämjande impuls. Exporten sjönk markant (8,7% 1982 jämfört med 1981)
men genom att importefterfrägan sjönk ännu mer förblev handelsnettot positivt
och gav ett mindre bidrag till BNP. I avsikt att stödja yen-kursen

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 25

har räntenivån hållits uppe pä en realt sett hög nivå.
Yenen stärktes markant under slutet av 1982 mot övriga OECD-valutor.
Inflationen har minskat drastiskt frän den andra oljeprischocken 1979, från ca
10 till 2 procent i årstakt. Realräntans nivå har dessutom hämmat
investeringsaktiviteten. Den svaga efterfrågeutvecklingen har ökat
arbetslösheten, som nu är den högsta på 30 år eller 2,7%. Ett stimulanspaket
igångsattes därför i oktober 1982 innehållande offentliga arbeten och
subventioner åt bostadsbyggandet.

Regeringens oro för budgetunderskottet — som uppgår till
ungefär en fjärdedel av omslutningen eller knappt 6% av BNP - kan avläsas i
flnanspolitiken för budgetåret 1983-1984, som siktar till en real utgiftsminskning.
I budgeten ökar endast försvarsanslagen med 6%. Kortsiktigt disk-tureras
skattelättnader för att stimulera efterfrågan medan i ett mer långsiktigt
perspektiv framförs tanken pä ökad indirekt beskattning för att konsolidera
statsfinanserna. Krav på en mer expansiv ekonomisk politik avvisas i budgeten
trots det manöverutrymme som rimligen borde finnas genom stark handels- och
bytesbalans och stabil prisnivå. Tvärtom uppvisar de offentliga
investeringarna en starkt sjunkande tendens. Inom administrationen planeras
emellertid olika åtgärder för att stimulera ekonomin genom att främja såväl
privata som offentliga investeringar.

Tecken på uppgång är mindre tydliga i Japan än i några av
de andra större OECD-länderna. En viss nedjustering av tillväxten för 1983 har
presenterats frän både officiellt och privat håll. Nedrevideringarna är
emellertid små och förtroendet för den japanska ekonomins anpassningsförmåga
är stort. Bedömningar om tillväxten varierar mellan 2 och 4 procent, medan den
officiella prognosen pekar på en förbättring från föregående år med 0,4% till
3,4%. De skilda bedömningarna baseras främst på olika uppfattningar vad gäller
lager, export, växelkurs och ränta. Externa faktorer som starkt kan bidra till
positivare utveckling gäller uppgången i Förenta staterna och
oljeprisutvecklingen. Den draghjälp som dessa båda faktorer kan medföra för den
japanska ekonomin skulle bl.a. stärka yen-kursen och därmed verka nedpressande
på räntan. Effekterna av en sådan utveckling skulle med all sannolikhet verka
stimulerande för investeringarna i näringslivet.

En allvarlig källa till oro för den japanska ekonomin
utgör de protektionistiska strömningarna hos japans ledande handelspartners -
EG och Förenta staterna. Regeringens försäkringar om åtgärder för ökad exportmöjligheter
på Japan för utländska företag skall ses mot denna bakgmnd.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad
nationalbudget 26

Försörjningsbalans Japan

Förändring i volym, procent

1981 1982- 1983-

Privat
konsumtion

0,5

Offentlig
konsumtion

4,6

2 3/4

Fasta
bruttoinvesteringar

4,0

- 3/4

1 3/4

Lager'

-0,3

Utrikesbalans'

2,1

1/4

3/4

BNP

3,8

Förändring i % av föregående års BNP. Finansdepartementets
bedömningar.

Förbundsrepubliken Tyskland

1982 blev det andra året i rad som den västtyska ekonomin
gick tillbaka och det sämsta året i Förbundsrepublikens historia med avseende
på sysselsättning och ekonomisk aktivitet. En bidragande orsak var en kraftig
exportminskning under andra halvåret i kombination med svag inhemsk
efterfrågan. En till synes paradoxal förbättring noterades emellertid pä
utrikesbalansen. Handelsnettot gav ett överskott på rekordstora DEM 50
miljarder, vilket medförde att bytesbalansen efter flera års underskott svängde
till ett överskott.

En rad faktorer har under årets första kvartal fått
förtroendet att slå om från pessimism och osäkerhet till försiktig optimism.
Den återhämtning som nu kan konstateras har sin grund i den inhemska ekonomin;
nämligen bostadsbyggande och annan byggnadsverksamhet samt förbättrat orderläge
för industrins insatsvaror. Delar av exportnäringen utvecklas också positivt.
Även industriproduktionen pekar på en viss stabilisering och att botten i
recessionen därmed skulle vara nådd. Det ökade förtroendet hämtar också styrka
ur de positiva signalerna från Förenta staterna, sjunkande oljepriser, sänkta
räntor samt den stabilisering av det politiska läget som inträtt efter mars
valet till förbundsdagen.

Den ekonomiska politiken som nu signaleras av den
tillträdande regeringskoalitionen karakteriseras av en allmänt stram
flnanspolitik kombinerad med en försiktig sflmulans åt näringslivets
utveckling. Budgetpolitiken inriktas på att få ned underskottet från
innevarande års beräknade underskott pä DEM 41,5 miljarder (ca 4% av BNP) till
under DEM 40 miljarder under 1984. Eftersom skatte- och avgiftshöjningar
avvisas, utom den redan beslutade momshöjningen med 1 procentenhet till 14%
från den I juli i år, innebär detta kraftiga krav på nedskärningar i budgeten
med drygt DEM 6 miljarder. Det drabbar främst transfereringarna till enskilda
och hushåll. Till detta skall läggas en nästan lika stor nedskärning i sociala
förmåner och andra offentliga utgifter som beslöts förra hösten.

I riktlinjerna för den ekonomiska politiken framhävs det
privata näringslivets roll som motor för flllväxten, vilket medför att
utrymmet för stimulans åt ekonomin reserveras för näringslivets behov. Efter
den senaste

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 27

räntesänkningen,
där diskontot sänktes från 5% till 4%, väntas centralbankens bidrag flll
återhämtningen för en tid framöver vara begränsad. Målet för penningmängdens
tillväxt under 1983 är oförändrat sedan i fjol och ligger i målintervallet
4-7%. Hittills har penningmängden hållit sig i den övre delen av intervallet
och även överskridit detta. Allt talar för att denna flexibla inställning
kommer att fortsätta för att därigenom ge ett visst bidrag till stimulans åt
ekonomin.

Vid
en bedömning av utsikterna för 1983 får man ta med i beräkningen den starka
nedgången i ekonomin under andra halvåret i Qol dä BNP minskade med 2,7% i
årstakt. Det kommer därför att krävas en stark återhämtning under loppet av
året för att inte 1983 skall bli det tredje året i följd med utebliven
tillväxt. Förhoppningarna knyts främst till den inhemska efterfrågan, där den
privata konsumtionen spelar en avgörande roll, eftersom den utgör 55% av BNP.
Efter en långvarig minskning av privatkonsumtionen finns tecken som tyder pä
en försiktig återhämtning; sparkvoten har börjat minska, inflationen sjunker
stadigt, räntorna har kommit ned och olje- och bensinpriserna kan sjunka
ytterligare. Mot detta står en rekordhög arbetslöshet pä 2,5 miljoner samt kännbara
minskningar i sociala transfereringar och en momshöjning från halvårsskiftet.
Utgångsläget för nyinvesteringar synes dystert med tanke på att det
genomsnittliga kapacitetsutnyttjandet är lågt. Däremot bör investeringarna för
ersättnings- och rationaliseringsändamål kunna dra nytta av bl.a. den
föreslagna sänkningen av företagens skatter och avgifter som flnansieras av
momshöjningen. Likaså bör byggaktiviteten fortsätta att vara livlig efter
regeringens stimulanspaket för denna sektor. Den externa balansen förbättras
ytteriigare under året till följd av fortsatt förbättring i terms-of-trade,
men kan knappast ge annat än ett mindre stöd åt tillväxten. Tyngdpunkten i uppgångsfasen
ligger under andra halvåret, men redan under försommaren bör akflvitetsnivån
märkbart ha förbättrats.

För-sörjningsbalans
Förbundsrepubliken Tyskland

Förändring
i volym, procent

1981

1982

1983-

Privat
konsumtion

-1,2

-2 1/4

1/2

Offentlig
konsumtion

2,0

1/4

Fasta
bruttoinvesteringar

-3,8

-6

Lager'

-1,2

1/4

Utrikesbalans'

2,2

1/2

BNP

-0,2

-1

1/2

Förändring
i % av föregående års BNP. Finansdepartementets bedömningar.

Frankrike

Den
tidigare förda expansiva ekonomiska politiken lades vid halvårsskiftet i Qol
om i åtstramande riktning i syfte att nedbringa handelsbalansun-

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 28

derskottet,
budgetunderskottet och prisökningarna. Ytterligare åtgärder har senare
vidtagits för att ge industrin tillväxtimpulser på konsumtionens bekostnad. Den
privata konsumtionen hölls uppe under andra halvåret i fjol genom neddragning
av sparandet. Andra siffror pekar på viss framgång i strävanden att fä bukt med
balansproblemen efter omläggningen av den ekonomiska politiken. Den ekonomiska
tillväxten för 1982 blev i relation till omvärlden hyggliga 1 1/2%. Obalansen i
den inhemska ekonomin och otakten med den ekonomiska utvecklingen bland landets
handelspartners (främst Förbundsrepubliken) ledde till allt större tryck mot
francen som resulterade i den tredje devalveringen av francen sedan senhösten
1981 i samband med en större kursjustering inom det europeiska valutasamarbetet
EMS. En förnyad ekonomisk åtstramning presenterades strax efter devalveringen.

Regeringens
ätstramningspaket från mars följer i grova drag inriktningen av de åtgärder som
angavs i juni i fjol. Således skall budgetunderskottet strikt begränsas till
högst 3% av BNP för åren 1983—1984, vilket innebär besparingar på FRF 20
miljarder i innevarande års budget. Budgeten förstärks med en höjning av
oljeskatten från april månad. Underskotten i socialförsäkringarna skall
balanseras med hjälp av en enprocentig höjning av inkomstskatten. Majoriteten
av inkomsttagare tvingas dessutom låna ut sammanlagt ca FRF 14 miljarder till
staten pä tre år. Penningmängdens tillväxt begränsas 1983 till 9-10%jämfört med
13% 1982. Utgångspunkten för programmet har varit att eliminera det
stmkturella underskottet i statens flnanser utan att driva på inflationen.
Beträffande den externa balansen hoppas regeringen kunna avveckla underskottet
(FRF 93 miljarder 1982) på tvä år med hjälp av bl.a. konkurrensförstärkningen
som blev resultatet av kursjusteringarna inom EMS.

Investeringarna
har hämmats av osäkerhet om den ekonomiska poliflkens inriktning, lågt
kapacitetsutnyttjande och höga finansieringskostnader. Regeringen har vidtagit
en rad åtgärder för att stärka investeringsklimatet. Ett omfattande
investeringsprogram för de nationaliserade företagen är under genomförande.
Reformering av kreditväsendet och sänkningar av företagens finansieringskostnader
är några andra exempel på investeringsstimulanser.

Prognosen
för 1983 tyder pä en likartad trend vad avser den inhemska efterfrågan såsom
den utvecklats efter halvårsskiftet 1982, dvs. knappt 1 % i årstakt för 1983.
Första halvåret blir svagt bl.a. till följd av hushållens försvagade köpkraft.
Ett uppsving i slutet av året är att förvänta till följd av ökad export i
förening med ökade investeringar i både statliga och privata företag. Lägre
lönekostnader och en mer realistisk växelkurs bör stabilisera företagens
konkurrenskraft. Samtidigt minskar importen till följd av lägre inhemsk
efterfrågan, varför den reala handelsbalansen bör ge ett mindre bidrag till
BNP. Målsättningen att få ned inflaflonstakten till 8% för 1983 kan bli svår
att uppnå efter de senast beslutade höjningarna i punkt-

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad
nationalbudget 29

skatter och avgifter för samhälleliga nyttigheter. Efter
ett tillfälligt uppsving under våren bör emellertid prisstegringstakten avta det
sista halvåret under förutsättning att den härda pris- och löneövervakningen
förblir effektiv.

Försörjningsbalans Frankrike

Förändring i volym, procent

1981 1982- 1983-

Privat
konsumtion

2,2

3 1/4

Offentlig
konsumtion

1.4

2 1/2

Fasta
bruttoinvesteringar

-2,8

-1

- 3/4

Lager'

-1,8

1/2

- 1/2

Utrikesbalans'

1,1

-1 2/3

1/4

BNP

0,3

1 1/2

1/4

' Förändring i % av föregående års BNP.
Finansdepartementets bedömningar.

Storbritannien

De senaste årens strama flnans- och penningpolitik har
lyckats med att pressa ned såväl budgetunderskottets andel av BNP som
inflationstakten. Den ekonomiska politikens kostnader i form av arbetslöshet
och utslagning av industriell kapacitet har emellertid varit höga. Ej heller
har politiken genererat den tillväxt som avsägs. Den utlandskonkurrerande industrin
har dessutom pressats av ogynnsam kostnads- och valutakursutveckling, dock har
exporten hävdat sig bättre än den importkonkurrerande sektorn.

Tecken på en annalkande konjunkturuppgång har varit
märkbar sedan slutet av 1982. Industriproduktionen, som varit nere i den lägsta
nivån pä 15 är, är inne i en återhämtningsfas som troligen reflekterar en
omsvängning i lagercykeln samt ljusare exportutsikter. Den privata
konsumtionen har tack vare förbättrad köpkraft stigit markant sedan förra
hösten.

Investeringarna ökar något framför allt inom
byggnadsindustrin och i servicesektorn. Trots positiva tongångar och ökat
förtroende i dagsläget saknas inte osäkerhetsmoment som främst har sin grund i
oljeprisutvecklingen. Sänkningen av priset pä nordsjöoljan och utsikter flll
fortsatt prisfall har medverkat till att pressa ned pundkursen med närmare 15%
sedan november.

Den ekonomiska politiken, såsom den presenterats i den
nyligen offentliggjorda budgeten för 1983/84, kan sägas peka pä försiktig
expansion även om de grundläggande linjerna från de gångna åren ligger fast.
Det innebär att inflationsbekämpningen ges högsta prioritet. Underskottet i
budgeten skall förbli oförändrat räknat som andel av BNP (2,75%). Därmed skapas
enligt regeringen utrymme för efterfrägestimulerande åtgärder på GBP 2,25
miljarder. I detta paket ingår inkomstskattelättnader till allmänheten,
sänkning av företagens sociala kostnader med 1/2% till 1 % samt stöd till

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad
nationalbudget 30

barnfamiljer och småföretag. Penningpolitiken inriktas på
att stödja återhämtningen i ekonomin. Målet för penningmängdsutvecklingen
sänks visserligen något - från 8-12% till 7-11 % på årsbasis - men har å andra
sidan hållit sig inom målintervallet det senaste året och överstiger klart
inflationen. Allmänt sett tycks den brittiska regeringen numera betona
penningmängdsutvecklingen mindre än tidigare.

De ekonomiska utsikterna för 1983 bedöms som något ljusare
än för bara någon månad sedan. Det är främst de förbättrade exportutsikterna
som ger denna bedömning.Den inhemska efterfrågan ser däremot mer svårbedömbar
ut än vid tidigare prognostillfällen. Exportbedömningen har sin grund i
förväntat högre världshandelsvolymer och marknadstillväxt för brittiska
produkter genom pundets depreciering. Av de inhemska faktorerna är det främst
den privata efterfrågan som genom att fortsätta att vara väl hävdad bidrar till
ökningen av BNP. En del av den ökade konsumtionen kan förväntas riktas mot
importerade varor, varför exporttillväxten riskerar att elimineras i
handelsbalansen. Trots en kraftig uppgång i de offentliga investeringarna under
1983 blir den totala investeringsvolymen klart lägre än Qolärsnivån. Den hårt
ansatta tillverkningsindustrin bör återhämta sig under året med möjlighet till
ökad investeringsaktivitet i slutet av året.

Det finns flera osäkerhetsmoment förknippade med en
prognos för 1983. Skulle deprecieringen av pundet ta fart får man förmoda att
regeringen för en aktivare valutapolitik. Skälet härför är de
inflationsimpulser som skulle uppkomma genom ett kraftigt fall för pundet.
Regeringen förmodas att i ett sådant läge prioritera prisstabilitet även om
detta kan hämma den begynnande konjunkturåterhämtningen något. Utvecklingen av
priset för nordsjöoljan kan få konsekvenser både för pundkursen och
statsfinanserna. Regeringen har lovat att återkomma i en tilläggsbudget om
oljepriserna radikalt skulle sjunka.

Försörjningsbalans Storbritannien

Förändring i volym, procent

1981

1982-

1983-

Privat
konsumtion

0,4

Offentlig
konsumtion

1 3/4

1/2

Fasta
bruttoinvesteringar

-8,2

2 1/2

3/4

Lager'

-0,3

Utrikesbalans'

-0,6

-1 1/4

- 1/2

BNP

-2,2

' Förändring i % av föregående års BNP. -
Finansdepartementets bedömningar.

Danmark

Tillväxttakten i den danska ekonomin under fjolåret pä 2 %
hör till en av de högsta inom OECD-området. Förutom investeringar i olje- och
gassektorn bars den ekonomiska aktiviteten upp av ökad privat och offentlig

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 31

konsumtion.
Trots den sedan 1979 förbättrade konkurrensförmågan ökade exporten endast
måttligt som en följd av den vikande utländska efterfrågan. Bytesbalansens
underskott ökade kraftigt från DKK 12,5 miljarder 1981 till DKK 20,2 miljarder
1982, varav räntebetalningar på utlandsskulden utgjorde DKK 18 miljarder.
Arbetslösheten avtog under den tidigare delen av Ijolåret, men med den därpå
följande svagare utvecklingen började antalet arbetslösa äter att öka och
uppgick i årsgenomsnitt till 9,8 % av arbetskraften. Konsumentprisernas
ökningstakt minskade till 10,1% från 11,7% i genomsnitt 1981.

Mot
bakgrund av en förväntad ökning om 25% av det statliga budgetunderskottet till
närmare DKK 70 miljarder 1983 kommer en fortsatt stram finanspolitik att föras.
Regeringen väntas lägga fram ett nytt sparpaket under våren på mellan DKK 10
och 15 miljarder. Tidigare uttalade målsättning om en sänkning av ränteläget
har kunnat infrias. Diskontot sänktes med 1 1/2 procentenhet flll 8,5% efter
att årets avtalsrörelse hade slutförts och växelkursanpassningen inom ramen för
EMS hade genomförts i mars. Också den långa räntan har sjunkit kraftigt.

Avtalsrörelsen
resulterade i ärliga löneökningar om 4% mellan 1983 och 1985 i överensstämmelse
med regeringens rekommendation. De sedan i höstas borttagna löneindexeringarna,
och en beräknad genomsnittlig löneökningstakt om 6-7% 1983 bidrar tillsammans
med fallande oljepriser och lägre räntenivå till att konsumentprisernas
ökningstakt kan komma att minska frän 10,1 % 1982 till ca 6% i genomsnitt i är.

Under
hösten vidtagna ekonomisk-poliflska åtgärder torde medföra att den privata
konsumtionen stagnerar 1983. Ökningstakten i den offentliga sektorn dras
samtidigt kraftigt ner. Åtstramningen av den inhemska efterfrågan leder till
att arbetslösheten ökar ytterligare, upp till ca 11% av arbetskraften. Den
svaga inhemska efterfrågan leder också sannolikt till att
investeringsverksamheten stagnerar, då stimulansen från en lägre räntenivå
inte kan väntas få ett omedelbart genomslag. Utsikterna för investeringsverksamheten
torde emellertid ljusna gradvis under året. Exporten antas växa i takt med en
långsam aktivitetsuppgång på exportmarknaderna, medan den strama inhemska
efterfrågan tillsammans med ökad inhemsk produktion av olja och gas leder till
stagnerande import. Bytesbalansens underskott skulle därmed kunna begränsas
till runt DKK 17 miljarder. Den svaga inhemska såväl som externa bilden torde
innebära att totalproduktionen stagnerar med en viss klimatförbättring under
årets lopp.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad
nationalbudget 32

Försörjningsbalans Danmark

Förändring i volym, procent

1981 1982- 1983-

Privat
konsumtion

- 1,1

1 1/2

Offentlig
konsumtion

3,0

3 1/2

1 1/2

Fasta bruttoinvesteringar

-16,3

- 1/2

Lager'

0,4

1/2

Utrikesbalans'

2,5

- 1/2

BNP

0,1

1/2

' Förändring i % av föregående års BNP. -
Finansdepartementets bedömningar.

Finland

Tillväxttakten i den finska ekonomin avtog något under
fjolåret. Ökningen i totalproduktionen stannade vid 1 %. Den privata
konsumtionen steg med 3 %, då hushällen i högre grad finansierade ökande inköp
av varaktiga konsumtionsvaror genom krediter. Den offentliga
konsumtionsökningen uppgick till 5%, vilket till stor del kan hänföras till
kommunala utgiftsökningar. Slutförandet av en rad stora projekt bidrog flll
atl privata fasta investeringar sjönk med ett par procent. Exporten ökade
svagare än väntat. De senaste årens starka exporttillväxt till Sovjetunionen
stagnerade under loppet av 1982 samtidigt som handeln pä västmarknaderna
förblev svag. Importvolymen ökade med en procent. I totalbilden ryms en minskande
importvolym för energi och investeringsvaror medan låga priser lockade till
ökad råvamimport.

I budgetförslaget för 1983 förutsågs finanspolitiken ha en
neutral verkan under detta år. Med de ekonomisk-politiska åtgärder som vidtogs
i samband med höstens devalveringar och senare det sysselsättningsstödjande
paketet beräknas emellertid finanspolitikens effekt bli expansiv. Bidraget till
den ekonomiska tillväxten beräknas till 1 % av BNP.

Nedgången i östexporten väntas fortsätta i är. Med den
förbättrade konkurrenskraft som blev en följd av devalveringarna, efterföljande
ekonomisk-politiska åtgärder samt det måttliga löneavtalet bör de flnska exportörerna
så småningom kunna dra nytta av den förväntade återhämtningen på
västmarknaderna. Också utsikterna för investeringsverksamheten bör gradvis
ljusna och den tidigare förväntade kraftiga nedgången begränsas till ett fall
om 1 %. De disponibla realinkomsterna väntas liksom den privata konsumtionen
bli i stort oförändrade, medan den offentliga konsumtionens ökningstakt dras
ner till 3 1/2%. Den svaga produktionsuppgången, som väntas inträffa under
årets andra hälft, räcker inte till för att minska arbetslösheten, vilken kan
komma att öka till 7% av arbetskraften i är. Devalveringarna har samtidigt
dragit upp inflationsprognosen. Konsumentpriserna ökade med i genomsnitt 9,3%
1982 och kan antas uppgå till runt 10% i är. Sammantaget väntas
totalproduktionen öka med 1 1/2% 1983.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 33

Försörjningsbalans
Finland

Förändring
i volym, procent

1981

1982-

1983-

Privat
konsumtion

1,6

1/2

Offentlig
konsumtion

3,5

3 1/2

Fasta
bruttoinvesteringar

1,1

-1 1/2

-1

Lager'

-2,9

1/4

Utrikesbalans'

2,5

- 1/2

1/4

BNP

1,3

1 1/2

'
Förändring i % av föregående års BNP. - Finansdepartementets bedömningar.

Norge

En
hög tillväxttakt i den norska ekonomin har under de senaste åren avlösts av en
stagnationsfas, till vilken inte endast den långdragna internationella
recessionen har varit bidragande utan också en försämrad norsk konkurrenskraft.
Arbetslösheten steg därmed under loppet av Qolåret till en hög nivå med norska
mått mätt (Qärde kvartalet 1982 3,4% av arbetskraften) och bytesbalansens
överskott gentemot utlandet minskade med NOK 8 miljarder till NOK 5,3
miljarder. Konsumentprisernas ökningstakt dämpades från 1981 till 1982, men låg
med en genomsnittlig ökningstakt pä 11,3% betydligt över OECD-ländernas
genomsnitt.

Med
en svag exportefterfrågan och den efterfrägedämpande inriktningen på den
inhemska ekonomiska politiken förstärktes aktivitetsminskningen under årets
lopp med avtagande industriproduktion och lageruppbyggnad som följd. Både
industrins och den offentliga sektorns investeringar minskade kraftigt 1982,
medan investeringsefterfrågan från oljeverksamheten begränsade fallet i totala
investeringar till 2,7%. Valutakursjusteringarna i de nordiska länderna under
hösten 1982 innebar att den norska kronan deprecierades med runt 4%. Effekterna
av valutakursändringarna varierar givetvis från bransch till bransch. För de
företag vars konkurrenskraft försämrades gentemot svenska och finska
konkurrenter vidtogs stödåtgärder.

Enligt
den norska regeringens budgetförslag hösten 1982 skulle finanspolitiken
stramas ät något under 1983. Men ändringar under budgetbehandlingen innebär en
i stort oförändrad inriktning jämfört med 1982. En fortsatt försiktig
uppmjukning av kreditpolitiken genomförs.

Det
förväntade uppsvinget i utlandsefterfrågan väntas under 1983 bidra till en
måttlig förstärkning av aktivitetsnivån. Den senare tidens lageruppbyggnad
bromsar också genomslaget på produktionsnivån. Det försämrade
arbetsmarknadsläget talar för att prisökningslakten kan dämpas ytterligare i
år. Utfallet av löneavtalen är givetvis betydelsefulla i detta sammanhang.
Troligt är dock att lönekostnaderna ökar med mer än de 6% som vore förenliga
med en oförändrad konkurrenskraft. Den privata konsumtionen väntas öka med 1
1/2% i år och den offentliga konsumtionen med drygt 3 Riksdagen 1982/83. I
sand. Nr 150. Bilaga l.l

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 34

2%.
Osäkra tillväxtutsikter och lågt kapacitetsutnyttjande väntas medföra en
fortsatt stark nedgång i industriinvesteringarna. Däremot kan investeringar i
utvinning av olja och gas komma att öka med hela 32%. Detta bidrar flll att
importen ökar med 4-5%. Med en exportökning om I % blir den externa balansens
bidrag till totalproduktionen fortsatt negativ. Bytesbalansens överskott kan
komma att vända till ett underskott. Storleksordningen på denna influeras i
hög grad av den framflda oljeprisutvecklingen. Sammantaget väntas en ekonomisk
tillväxt i hela ekonomin om O-1 %. Med dessa utsikter torde arbetslösheten
komma att fortsätta att öka.

Försörjningsbalans
Norge

Förändring
i volym, procent

1981

1982

1983-

Privat
konsumtion

1,3

1 1/2

Offentlig
konsumtion

5,2

2 1/4

Fasta
bruttoinvesteringar

15,1

-8 1/4

Lager'

- 4,6

4 1/4

1/4

Utrikesbalans'

- 0,7

-3

-1 1/2

BNP

0,3

1/2

BNP
exkl. olja och sjöfart

0,8

3/4

1 1/4

'
Förändring i % av föregående års BNP. Finansdepartementets bedömningar.

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 35

3
Utrikeshandeln

3.1
Exporten

Utvecklingen
av varuexporten under 1982

Den
totala svenska varuexporten ökade med 4,1%' mellan 1981 och 1982, huvudsakligen
som en följd av den relativt starka exportökningen andra halvåret 1981. Under
loppet av 1982 utvecklades nämligen exporten ganska svagt. Frän andra halvåret
1981 till första halvåret 1982 ökade sålunda exportvolymen med endast 1/4%,
medan ökningen andra halvåret uppgick till 1,8%.

Importen
av bearbetade varor till OECD-länderna utvecklades under 1982 betydligt
gynnsammare än den totala världshandeln. Medan världshandeln med samtliga
varor minskade med ca 2% och världshandeln med bearbetade varor sjönk med 1
1/2% ökade de för Sveriges export viktigaste OECD-länderna importen av
bearbetade varor med 3,9% 1981-1982. Den för Sveriges del gynnsamma
ländersammansättningen accentuerades ytterligare genom kraftiga ökningar av
importefterfrägan till viktiga exportmarknader som Norge (-1-5%), Danmark
(-1-61/2%) och Storbritannien (-1-11%). Den svenska exporten av bearbetade
varor till de viktigaste OECD-länderna ökade 5,5% 1981-1982, vilket innebar
marknadsandelsvinster på ca 1,5%. De svenska exportmarknadsandelarna ökade
markant i Nordamerika och Belgien medan de sjönk i viktiga länder som
Storbritannien, Norge och Förbundsrepubliken Tyskland.

Utvecklingen
under loppet av 1982 visar en tämligen kraftig marknadsandelsökning (ca 4,5%)
under första halvåret vilken dock till en del kan hänföras till
exportleveranser av extraordinär karaktär. Den 1-procentiga andelsförlusten
andra halvåret 1982 kan därför delvis ses som en "teknisk rekyl" frän
den uppdrivna nivån första halvåret. Vid analys av marknadsandelsförändringen
för kortare perioder kompliceras bedömningen dels av att marknadsandelen mäts
som svensk export i relation till andra länders import, vilket medför att
leveranstiden är av betydelse, dels av ett kraftigt säsongmönster. En
jämförelse mellan fjärde kvartalet 1982 och fjärde kvartalet 1981 ger
emellertid vid handen all Sveriges marknadsandelar i de viktigaste
OECD-länderna ökat med knappt 5%. Det förefaller inte troligt att devalveringen
den 8 oktober 1982 hunnit påverka marknadsandelarna nämnvärt redan under fjärde
kvartalet 1982, men den kraftiga aviappning-en av färdigvarulagren kan
eventuellt tolkas som en av relativprissänkning-

'
Enligt nationalräkenskapernas beräkningsmetod är motsvarande ökningstakt ca
31/2%. För närmare beskrivning av denna beräkningsmetod, se inledning till
kapitel 3 i reviderad nationalbudget 1981. Importtillväxten sammanvägd med
ländernas andelar i svensk export.

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

Diagram 3:1 Marknadsandelar och relativa priser för
Sveriges export av bearbetade varor till OECD-länderna 1971-1983

Säsongresande
halvårsdata. 1975 = 100

105 100 95 90 85 80 75

l ö p

ä rknad ande

sande), ariser

■\

K.'

>'"

Marlnadsandel

110

volym

\
A

105

\ y y\

100 95

\ '

Relativpr

100

'-.

■\

90 85

— L

J___ L

J___ I__ I

1971
1972 1973 1974 1975 1978 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 A((//(i; Se tabell 3:1.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 37

Tabell 3:1 Sveriges export av bearbetade varor (exkl.
fartyg)' till OECD-området" 1975-1983

Procentuella förändringar

1975-

1976-

1977-

1978-

1979-

1980-

1981-

1982-

1976

1977

1978

1979

1980

1981

1982

1983 prognos

Löpande
priser, Skr.

Marknad

Marknadsandel

Export

Volym' Marknad Marknadsandel Export

Pris"

Marknad

Relativpris

Export

19,5

20,5

13.5

10.0

23.5

-6.5

-4,5

-1,5

2,5

-3,5

-4

-3.5

-2,5

11,5

9.5

5,5

18,5

20,5

3.5

10,5

4,5

-7,5

1,5

4,5

-1.5

-5

-4,5

1,5

4.5

4,5

9,5

-0,5

-3,5

5,5

7,5

8,5

-6

-5,5

3,5

1,5

0,5

-5

-6,5

6,5

8,5

10,5

' SITC 5-8, exkl. 68, 793.

Utom Australien, Nya Zeeland, Grekland, Iriand, Island,
Portugal, Spanien och Turkiet.

' Exportvärdet i löpande priser deflaterat med hybridindex
typ Paasche. '

" Enligt hybridindex typ Paasche.

Anm. Begreppet "marknad" avser
importförändringen för de olika länderna sammanvägda med deras andelar i
Sveriges export. Härigenom elimineras eventuella förmånliga eller oförmånliga
effekter av exportens strukturella ländersammansättning. Procenttalen är
avrundade till närmaste hel- eller halvtal. Källor: FN, utrikeshandelsstatistik
från OECD, nationella statistikproducenter, statistiska centralbyrån samt beräkningar
och bedömningar inom konjunkturinstitutet.

en orsakad "köpmsh" efter svenska varor. Allmänt
sett innebar fjärde kvartalet 1982 en återhämtning av den internationella
handeln med färdigvaror efter ett påtagligt bakslag tredje kvartalet.

Relativpriset för Sveriges export av bearbetade varor
sjönk nästan 11 % fjärde kvartalet 1982, dvs. med drygt 2/3 av de 16% som
devalveringen uppgick till. Relativprissänkningen Qärde kvartalet följde pä tre
successiva kvartal med höjningar. Tredje kvartalet 1982 återstod därmed 4 1/2
procentenheter av den ursprungliga relaflvprissänkningen om 8% efter I98I års
devalvering. Ett liknande mönster kan väntas även efter 1982 års devalvering.
För vissa produkter - företrädesvis med låg bearbetningsgrad - kan en
devalvering emellertid medföra marknadsandelsvinster utan att någon
relaflvprissänkning kommit flll stånd, nämligen om den höjda vinstmarginalen
medför att företagen börjar exportera tidigare olönsamma produkter.

Exporten av råvaror ökade genomsnitfligt med ca 7 3/4 % i
volym 1981 -1982. Härvid ökade exporten av trävaror med hela 33% medan exporten
av t. ex. järnmalm och pappersmassa minskade avsevärt. Bland råvarorna är det
också huvudsakligen för exporten av trävaror som de svenska leverantörerna
kunnat sänka priset relativt de utländska konkurrenterna.

Utsikter för varuexporten 1983

Den totala världshandeln med bearbetade varor fömtses öka
svagt under första halvåret 1983 för att sedan stiga något snabbare under andra
halv-

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad
nationalbudget 38

Tabell 3:2 Sveriges export av bearbetade varor (exkl.
fartyg)' till olika länderområden 1975—1983

Procentuella volymförändringar

1975-

1976-

1977-

1978-

1979-

1980-

1981-

1982-

1976

1977

1978

1979

1980

1981

1982

1983 prognos

OECD-länderna

4.6

5,0

9,6

9.2

-0,6

- 3,4

5,5

7,4

Övriga
länder

- 5,8

-1,2

10,6

6,3

4,2

14,3

-0,9

3,7

Därav:
Osteuropa och

Kina

-16,2

-9,9

5.9

-2,8

-9,1

-10,2

-3,9

4,0

OPEC-länderna

24,0

-6,6

25,3

2,7

1,4

37,8

4,7

3.5

Andra länder

-10,0

4,5

6,9

14,0

4,4

11,5

-2.8

3,6

Summa

1,6

3,7

9,7

8,0

-0,1

0,9

3,8

6,4

Summa
bearbetade varor

enligt
SNI-definitionen''

1,7

3,9

9,5

9,7

-0,4

0,8

3,2

6,4

' SITC5-8, exkl. 68, 793.

Utom Australien, Nya Zeeland, Grekland, Irland, Island,
Portugal, Spanien och Turkiet.

' Qatar, Förenade Arabemiraten, Saudiarabien, Kuwait,
Irak, Iran, Indonesien. Venezuela och Nigeria.

"Jfr tabell 3:4.

Källor: Statistiska centralbyrån samt beräkningar och
bedömningar inom konjunkturinstitutet.

året. Genomsnittligt beräknas flllväxten bli 2% 1982-1983.
Marknadstillväxten för Sveriges export av bearbetade varor till OECD-området
bedöms bli 3 %. Importen till OPEC-länderna väntas stagnera på grund av de
kraftigt fallande oljepriserna (prisfallet beräknas flll i genomsnitt 15% 1982-1983)
och förbli pä samma nivå som 1982. Även statshandelsländer-nas import förutses
bli i stort sett oförändrad, medan importen till de flnansiellt mycket utsatta
icke-oljeproducerande u-länderna beräknas fortsätta att sjunka med ett par
procent. Totalt skulle därmed marknadsutrymmet för Sveriges export av
bearbetade varor öka med drygt 2% 1982-1983.

Världsmarknadsprisemas ökningstakt har successivt minskat
under loppet av 1982 och förväntas bli fortsatt låg under 1983. Till detta
bidrar såväl den i de flesta OECD-länder höga arbetslösheten och svaga
kapacitetsutnyttjandet som givetvis de fallande oljepriserna. Priserna för de
viktigaste OECD-ländernas export av bearbetade varor ökade med 8% 1981-1982 och
väntas sflga ytterligare ca 51/2% 1982-1983, allt mätt i nationella valutor.
Till följd av devalveringen i oktober 1982 beräknas världshandelspriset för
bearbetade varor uttryckt i svenska kronor öka med 20%.'

Den svenska devalveringen i oktober i982 innebar att
Sveriges relaflva exportpris, som nämnts, sjönk med nästan 11 % Ijärde
kvartalet 1982. Då många företag traditionellt höjer priserna i början av
kalenderåret kan det förväntas att relativpriset stiger något under första
halvåret 1983. Vid utgången av 1983 beräknas därmed ca 9 procentenheter relativprissänkning
återstå av devalveringens urspmngliga 16%. Mätt som helårsgenom-

' De växelkursrelationer som i genomsnitt gällde för
januari och februari har antagits råda fram till 1983 års slut. För t. ex.
USA-dollams del är "stoppkursen" 7:38 kr.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 39

Tabell 3:3 Världsmarknadspriserna (enhetsvärdeindex) för
bearbetade varor 1973—1983

1970=100

1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979
1980 1981 1982 1983

US dollar 133 162 182 183 199 230 263 291 279 272 286

Genomsnittliga

nationella valutor 110 136 149 158 167 174 191 210 230 249 263

Svenska
kronor 113 140 147 155 173 202 219 239 274 334 410

Anm. Sammanvägt med hänsyn till ländernas betydelse i
väridshandeln. Källor: FN samt beräkningar och bedömningar inom
konjunkturinstitutet.

snitt innebär detta en minskning av relaflvpriset med
61/2% 1982-1983. Trots den väntade relativprissänkningen och trots de ökade
kostnader -för framför allt importerade insafsvaror - som en devalvering för
med sig väntas företagen kunna utnyttja en del av devalveringsutrymmet for förbättring
av vinstmarginaler. Detta beräknas leda till fortsatta vinstökningar under
1983, vilket på sikt kan medföra exportökningar genererade frän utbudssidan.

Relativprissänkningarna — tagna för sig - kan för 1983
beräknas ge en volymmässig ökning av Sveriges exportmarknadsandelar för
bearbetade varor om ca 6 1/2%.' På grund av beräknade ogynnsamma effekter av
stigande relativt eftertVägetryck och av den svenska exportens
vamsam-mansättning väntas dock tillväxten motverkas något under 1983. Till
detta kommer en trendmässig "stmkturell" marknadsandelsförlust pä ca
1% per år. Sammantaget väntas därmed de svenska exportörernas marknadsandelsvinster
komma att uppgå till ca 4% 1982-1983. Totalt beräknas exporten av bearbetade
varoröka med inemot 61/2% i volym 1982—1983.

Exporten av råvaror beräknas öka med drygt 4% 1982-1983.
Det är framför allt skogsindustriexporten som väntas skjuta fart medan ett fortsatt
exportfall fömtses för järnmalmen. En närmare genomgång av utvecklingen inom
olika delbranscher återfinns i kapitel 4.

Den totala exportvolymen skulle därmed kunna öka med ca 6%
1982— 1983. I löpande priser beräknas den totala exporten öka med ca 19%.

3.2 Importen

Utvecklingen av varuimporten under 1982

Efter att ha minskat både första och andra kvartalet 1982,
ökade importvolymen med hela 10% tredje kvartalet. Tillväxten fortsatte även
fjärde

' Priselasticiteten för de svenska marknadsandelarna med
avseende på det relativa exportpriset har beräknats till 0,7 samma är
relativprissänkningen sker, 0,5 året därefter och 0,2 tvä år efter
relativprissänkningen. Vissa ytteriigare effekter kan dessutom uppstå efter de
tre första åren.

Med stigande relativt efterfrågetryck avses här det
förhållandet att det svenska kapacitetsutnyttjandet förutses öka snabbare än
kapacitetsutnyttjandet i utlandet. De ogynnsamma effekterna vid en dylik
utveckling är då en följd av vissa uppkommande "flaskhalsar".

Prop. 1982/83:150 Bilaga
1.1 Reviderad nationalbudget

Tabell
3:4 Exportutvecklingen för olika varugrupper 1981—1983

Exportvärde,
milj. kr.

Ärlig
procentuell förändring

Jordbruksprodukter och fisk

Skogsprodukter

Mineraliska
produkter

därav:
järnmalm

Industriprodukter exkl. fartyg:

därav: livsmedelsprodukter trävaror massa

papper och papp petroleumprodukter järn och stål
ickejärnmetaller verkstadsprodukter exkl. fartyg övriga industriprodukter
inkl. elektrisk ström

Export exkl. fartyg

Fartyg

Bearbetade varor

exkl, fartyg-Råvaror

Total export

Total export enligt NR''

1982

1983

Volym'

Pris'

1981

1982

1983

1981

1982

1983

1508

1735

2098

- 0,8

10,2

8,0

9,9

4,4

12,0

223

193

244

- 0,1

-22,3

10,0

14,4

11,1

15,0

2805

2852

2946

- 4,2

-13,8

-3,1

15,9

17,9

6,6

1644

1540

1401

-16,9

-25,4

-9,0

23,5

25,6

0,0

135844

158544

188424

0,4

4,5

6.1

9.2

11.7

12.0

2655

3724

3 760

3,2

25,2

-6,5

15,0

12,1

8,0

5 287

6882

8542

- 4,3

32,8

7,0

0.4

-2,0

16.0

6764

6398

8164

- 4,3

-15,4

16,0

17,0

11,9

10,0

12 375

13 526

16577

2.1

- 4,7

7,5

12,1

14,7

14,0

5927

8578

8 793

- 9,2

21,3

-3,3

20.4

19,3

6,0

8245

9717

11 174

- 8,2

2,9

2.7

14,5

15,0

3083

3 399

4525

4,7

8,5

6,5

-9,9

1,7

25,0

77578
92554

66246

1,7

4,4
7,0

10,1 12.2 11,5

25262

140380

4 144

28742

163 324

4651

34 335

193712

6050

2,9

0,2

55,0

2,5 4,2 0,8

7,0 5,9 13,0

6,6 9,1

2,3

11,0
11,7 11,4

11,6
12,0 15,0

11147!

28909

144524

129226

34104

167 975

154089

39623

199762

0,8

- 3,1

1,3

3,2 7,7 4,1

6,4 4,2 6,1

9,1

10,5

8,9

12,3

9,5

11,7

12,1
11,5 12,1

0,9

3,5
6,3

9,5
12,2 11,9

144697 168140 199958

' Prisutvecklingen anges enligt "hybridindex" av
typ Paasche. Denna index används även som deflator för export.
Volymutvecklingen blir därmed återgiven i enlighet med volymindex typ Laspeyres.
Papper och papp, järn och stål, verkstadsprodukter exkl. fartyg samt övriga
industriprodukter utom elektrisk ström.

' Export exkl. fartyg minus de i not 2 nämnda
varugrupperna. ■* 1 uppgifterna för handelsbalansen (tabell 3:7) har NR:s
exportvärden använts.

Anm. 1981 års exportvärden enligt
ulrikeshandelsstatistiken. Uppgifterna för 1983 är prognoser. Varugrupperna är
definierade i SNI-termer. Detta är skälet till att uppgifterna för exporten av
bearbetade varor i denna tabell skiljer sig från uppgifterna i tabell 3; 2 där
denna varugrupp är definierad i SITC-termer. Källor: Konjunkturinstitutet och
statistiska centralbyrån.

kvartalet - dock i dämpad takt - och för helåret 1982
jämfört med helåret 1981 blev importvolymökningen drygt 4 1/2%'.

Den kraftiga importökningen andra halvåret kan återföras
på främst en betydande tillväxt av införseln av bearbetade varor. Dessa
beräknas ha ökat med ca 5% mellan halvåren. Importen av råvaror minskade mellan

' Enligt nationalräkenskapemas beräkningsmetoder blev ökningen
närmare 6%. Importen av bearbetade varor består av i tabell 3:5 redovisade
varugrupperna verksladsprodukter exkl. fartyg, övriga industriprodukter exkl.
livsmedelsprodukter, järn och stål samt papper och papp. Tillsammans utgör
verkstadsprodukter exkl. fartyg och övriga industriprodukter exkl.
livsmedelsprodukter ca 95% av värdet av bearbetade varor. Bearbetade varor
utgör ca 65 % av värdet av Sveriges totala varuimport. Tidigare har
livsmedelsprodukter ingått i gruppen bearbetade varor. Numera redovisas
livsmedelsprodukter i import exkl. bearbetade varor (råvaror),

' Sveriges samlade råvaruimport - som utgör ca 35% av
värdet av den totala varuimporten består till ca 65 % av råolja och
petroleumprodukter.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 41

halvåren för flertalet i tabell 3:5 redovisade
varugrupper. Den-enda posten av betydelse som visade en uppgång var råolja som
ökade 15% mellan halvåren säsongrensat sett genom såväl lagerökning som en ökad
produktion hos de svenska rafflnaderierna andra halvåret. Samtidigt minskade
importen av petroleumprodukter med drygt 3%. Mellan helåren 1981-1982 sjönk
nettoimporten av råolja och petroleumprodukter med närmare 7 1/2%. (Se tabell
3:6).

Tillväxten av importen av bearbetade varor mellan halvåren
1982 kan till stor del tillskrivas en påtaglig ökning av den privata
konsumtionen av varaktiga varor andra halvåret. Dessutom registrerades en viss
ökning av de importtunga maskininvesteringarna. Denna efterfrågetillväxt
avspeglas däri att importen av verkstadsprodukter ökade med drygt 9% i fasta
priser mellan halvåren 1982. Bland varor som visade särskilt starka ökningar
var elektriska produkter, datorer, traktorer, lantbruksmaskiner och medicinska
instrument. Även lagerinvesteringarna andra halvåret bidrog till ökad
importefterfrågan. Lageromslaget mellan halvåren för bearbetade varor beräknas
ha ökat importefterfrågan med närmare 1,5 miljarder kr. i 1975 års priser.

Importinnehållet av bearbetade varor i den totala
efterfrågan inom landet kan skattas utifrån nationalräkenskapernas input- och
outputstatistik'. Vid samma importinnehåll i efterfrågan 1982 som 1981 skulle
efterfrågeutvecklingen 1981-1982 enligt dessa kalkyler ha lett till en ökning
av importen av bearbetade varor med ca 3 %. Det statistiskt registrerade
marginella importinnehållet är enligt historiska studier emellertid högre än
det genomsnittliga och genomförda beräkningar ger vid handen att en
importtillväxt pä drygt 4 1/2% 1981-1982 skulle vara i linje med den faktiska
efterfrågeutvecklingen fömtsatt oförändrade relativa priser för
hemmaproducera-de varor. Devalveringarna 1981 och 1982 beräknas ha medfört en
genomsnittlig relativprissänkning 1982 för den svenska importkonkurrerande produktionen
med ca 2 1/2%. Importbegränsningseffekten härav - inkl. eftersläpande effekter
av tidigare års ogynnsamma relativprisutveckling' -kan skattas till 1/2
procentenhet. En importökning på drygt 4% för bearbetade varor skulle därmed
ha varit att vänta 1981-1982. Att importen av dessa varor ökade med 7 1/2%
innebär ett - i varje fall tillfälligt - förhöjt importinnehåll hos importens
efterfrågekomponenter. Ett ökat inslag av importtunga varor - såsom personbilar
och elektroniska produkter - i såväl konsumtion och investeringar som produktion
för export torde därmed ha lett till en icke obetydlig höjning av
importefterfrägan.

' Det genomsnittliga importinnehållet för t. ex. den
privata varukonsumtionen exkl. livsmedelsprodukter, bränslen och elström har
antagits vara 40,6%, för offentlig varukonsumtion 11,2% och för
maskininvesteringar exkl. fartygsimport 32,0%. Värdena bygger pä SCB:s
input-output-matriser.

Konjunkturinstitutet har här antagit en
importpriselasticitet för bearbetade varor pä 0,4 under det år som
relativprisförändringarna sker, 0,5 under året därefter och 0,15 under tredje
året. Detta gäller t. o. m. 1981. På grund av storleken av relativprisförändringen
fjärde kvartalet 1982 har del bedömts realistiskt att från 1982 räkna med en
priselasticitet pä 0,25 första året, 0,55 andra året och 0,25 under tredje
året.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 42

Importprisutvecklingen under 1982 fram till devalveringen
i oktober var dämpad vad gäller såväl bearbetade varor som råvaror. Trots en
höjning med drygt 16% i kronor räknat av genomsnittspriset för OECD:s export av
bearbetade varor mellan tredje kvartalet 1981 och tredje kvartalet 1982, ökade
Sveriges importpris för dessa varor med endast ca 10% under samma period. Detta
ofullständiga genomslag av devalveringen under 1981 pä importpriserna har
belysts tidigare (se kapitel 3 i den preliminära nationalbudgeten 1983).
Resultaten av dessa undersökningar tyder på att sänkningar av kostnadsläget i
Sverige relativt omvärlden i samband med devalvering under vissa
förutsättningar kan tvinga utländska leverantörer till Sverige att sänka sina
vinstmarginaler.

Utvecklingen
av importpriserna mellan tredje och Ijärde kvartalet 1982 indikerar att en
situation liknande den som följde 1981 års devalvering ånyo har uppstått. Trots
en ökning med över 19% av OECD:s exportpris i svenska kronor räknat, ökade
Sveriges importpriser för bearbetade varor med endast 10%. En del av denna
differens beror bl.a. på fakturering i svenska kronor av länga exportkontrakt.
Först när dessa avtal går ut slår devalveringen igenom pä importprisema. T.o.m.
fjärde kvartalet 1983 beräknas ca 80% av devalveringen ha slagit igenom pä de
svenska importpriserna. Det resterande prisgenomslaget antages sålunda
motverkas av sänkta vinstmarginaler hos de utländska leverantörerna till
Sverige, som vid försäljningen tili Sverige - relativt övriga exportmarknader
-tvingas till prissänkningar i nationella valutor räknat.

Relativpriset
för hemmaproducerade bearbetade varor har fallit med ca 4 1/2% mellan första
halvåret 1981 och andra halvåret 1982. Under samma period har relaflvpriset för
i Sverige producerade verkstadsprodukter fallit med ca 5 1/2% (se diagram 3:2
och kapitel 4). För kalenderåret 1982 beräknas relativprissänkningen för
bearbetade varor till drygt 2 1/2% vilket är drygt 1/2 procentenhet större
relativprissänkning än vad som räknades med i PN B 1983.

På råvarusidan blev importprishöjningarna likaledes
dämpade under 1982. Sveriges genomsnittliga importpris för råolja, t.ex., ökade
med drygt 18% 1981-1982, trots en höjning av växelkursen för USA-dollam med ca
25%. (Se diagram 3:3).

Utsikter för varuimporten 1983

Sveriges totala vamimport fömtses öka med ca 1 % i volym
mellan 1982 och 1983. Importen av bearbetade varor väntas öka med drygt 3/4%
medan rävamimporten beräknas öka med knappt 3/4%. Som framgår av tabell 3: 5
väntas endast en svag ökning för de flesta varugmpperna. Vad

' Exkl. järn och stål.

' Knappt 2 % i nationalräkenskapemas termer.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

Diagram 3:2 Relativprisutvecklingen' för
verkstadsprodukter exkl. fartyg 1977-1983

Index 1968 = 100. Månadsdata

112

110

109
108

-4
r

V\ a/v

107

1 K/\ r>.

106

105

104

103

102

100

1
l

— I A

d
p(

\ •

99 98

1977 1978 1979 1980 1981

' Hemmamarknadsprisindex i förhållande till
importprisindex. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

1982

1983

gäller bearbetade varor är det enbart verkstadsprodukter
som fömtses öka i volym. För övriga industriprodukter - där konsumtionsvaror
väger tungt - väntas importen stagnera efter den kraftiga uppgången 1982.
Importen av järn och stål beräknas minska 1983. Den svaga tillväxten av
importen av bearbetade varor kan ses mot bakgmnd av en beräknad ökning på
knappt 3% av den efterfrågan - inkl. lagerförändringar - som normalt skulle ha
varit inriktad mot import 1983. En relativprissänkning på drygt 5% 1983 i
kombination med relativprissänkningen frän 1982 (drygt 2 1/2%) beräknas
emellertid verka i starkt importminskande riktning. Den ackumulerade effekten
av relaflvprissänkningarna på importen 1983 kalkyleras nämligen till knappt 2
1/2 procentenheter'. Utöver dessa effekter beaktas även en skattad
trendflllväxt och vissa korrigeringar har därtill gjorts med hänsyn till det
extraordinärt förhöjda importinnehållet 1982, som väntas normaliseras 1983.

' Se fotnot 2 s. 41 för antaganden angående
priselasticiteten.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

Diagram 3: 3 Importpris- och volymutvecklingen 1977—1983
totalt och för vissa varugrupper

Helårsdala

430 410
390 370 350 330 310

-------- Total import

-------- Bearbetade varor inl<l.

Importprisindex 1975=100 f' < —

/. • ■

livsn

T.prod.

90000
80000 70000 60000 50000 40000

8000
7000 6000 5000 4000

.......... Petroieurr

-------- R å olja

Importvolym Milj. kr., 1975 ars p

prod
riser

ukter

1 1

290 270
250 230 210 190 170 150

1
./

■1

. • v

">-

. • ■ 1

- — "

• - -

.'- —

—

;

• -.

: 1 1

■

,*..

Y--

• ■'

i:
/'x:

110 90

>■■?*

■■ •••• ■■

— "- • .

J__ \_ L

1977 1978
1979 1980 1981 1982 1983

J___ I I

1977
1978 1979 1980 1981 1982 1983

Anm. Importvärden i löpande priser enligt
ulrikeshandelsstatistiken. Importpriser enligt hybridindex. Uppgifterna för
1983 avser prognoser. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska
centralbyrån.

Om man ser på de olika komponenterna för efterfrågan är
det endast export och lagerförändringar som beräknas lämna något posiflvt
bidrag till importefterfrägan av bearbetade varor 1983.

På råvarusidan väntas importen av råolja och övriga
oförädlade mineraliska produkter (inkl. stenkol) öka starkt. Importen av
ickejärnmetaller beräknas fortsätta öka, dock i långsammare takt än 1982.
Importen av raffinerade petroleumprodukter däremot beräknas falla tillbaka
efter en kraftig ökning 1982. Som framgår av tabell 3:6 väntas den sammanlagda
nettoimporten av råolja och petroleumprodukter öka med endast drygt I % i fasta
priser mellan 1982 och 1983. Denna ökning kan främst återföras pä

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

OO'* — OsOMTi' f ON

r* O r~-
0

r- oo ON " "i i/i .

t =co

o - v£J

0\ f*

vo f-4 '■
r-

</ r-i
o O >-D QO Wi O

- — 00\0 oo — » o

(N r-t 00 - oi i- « ri —

- I

> 2

Tj- 00
r-- — , m - *i oo o ir, o
rl » i Ov » i — ■
On Orr » -
rr* — rrrrr m r-i oo r f)
rJ tj-

II II

r- \o O'

rsi O

O O O O

r-i o O
f O

—

o r*-i (

i * £ i

f* r* 00
f* — — (1

NO r- o
'i o

.g
-= 00

r* -TT f.

rn O
''T

—
00 ON o o" Ov

<i o

O On rN •*- OO oo 00 t —' «

o'
■*' oo' r~-'

(N so 'O
NC

00 v"i r- <-i ' (*i m

o l--- v o "i • ", ' * ®

O00O'n
— © "'lOm » -*

I I I

o • o

Olj

a a D

ra :ra

0\ - r*-i 00 m

Os O

\0 r « -| \0 00

r- ''"i tfi

o ra oo > j: os

oo
rr

o Tt TT

t\ oo

- — rn in

o <l
o r

ON iv-
r-

'O nD

m \o r-i
■

Tt
lA-, Tj- t\ —

I I

I
I I

I i I

r- m O

00
Tt Tt

Ö g r-i

82 51

"Ti
W-. O

sC — vj.

— Tt 0\

\0 Tt --

r- v £ ) r-j r4 ri

ON ir-i » O

r-4
OQ in O

« N

<y-i
r-, sD

w o oo

I\ O

ri — r*-, *■::=> Tt r- r- ON

O « /-. -

oo ri O
>n nc Os

nO r-i ON

r-i —

rs, 00

o
"rt rn

ir,

5
g

\ci r- O
■rr — (-1

— oo f*

» n

f-- r-i
n

r-i o
r-l

ON oo m

oo m oo
n r- ri 00 oo r~- rs rj r-

ND ON

1 \D

—

» n m m

nO "n

D. S

E o c u G

d >,

t/1

ra ra

> ra

c « '.-. • C "- •

O I

t- OJ

-ra 75

On oj — "O .- C

._ ™

:(T3 U

■ 'C o.

= <2

S.S_ M

. y E " E E

t: o

« is

(U TO

u O C 2
(i2

ir « , t: -

ai: c
" « <u - n. a

;0 t/i

:ca

c o a

.5 8
- ™ !3

fl, o. u *- n3

ii C
K! O U

gj i u, (- oa

Tt » n \ £ >
r oc CT\

" t; M

3 "il X

3 "

O t

u CL

c c — ■

1=9
>

o<<- o r; In -f, a 3

.X <u . £ o5 ■S.E S •

3 01)

<=■ •£

o 2 o - " H2 E

1/ u
T3 t »

o J, |Z .E t/2

X i:;

ö b- ö 'oo

"c-- ra'C

K - CD.

. S fc £

/- VI C
C

g ra B
u

:ra

T3 u 1) "ra .Q

—
ra oo ir;

t- ra :o a E c c: t: - o w

o " - S 0..= ra 5 g 01 c E

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

Tabell 3:6 Nettoimport av råolja och petroleumprodukter
1974—1983'

1974
1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982
1983

Löpande
priser, milj. kr.

Import av råolja, netto Petroleumprodukter

Import

Export

Nettoimport
Nettoimport av råolja och petroleumprodukter Nettoimport av råolja och
petroleumprodukter i procent av BNP'

1975 års priser* Nettoimport av råolja och
petroleumprodukter Volymindex (1975=100)

3405 4400 5652 6474 7206 10039 17885
19316 19726 22366

8705
7944 8 323 8 805

700
919 1031 1303

8005
7 025 7292 7 502

7421 16012 15244 15937 20742 19506 1662 3261 5421 5927
8578 8793 5759 12751 9823 10010 12164 10713

11410 11425 12944 13976 12965 22790 27708
29326 31890 33079

4,5

3,8

5,3

3,8

5,1

3,2

4,8

5,0

11112 11425 11312 11149 10035 11265 9824
8035 7436 7533 97,26 100,00 99,01 97,58 87,83 98,60
85,99 70,33 65,09 65,93

' Uppgifterna för 1974-1982 är hämtade frän
utrikeshandelsstatistiken. Uppgifterna för 1982 är prel., 1983

avser prognoser. Samtliga uppgifter redovisas i
SNI-termer. Tidigare har råolja och petroleumprodukter

definierats i SITC-termer. Denna omläggning har medfört
att vissa uppgifter är ändrade.

" Export av råolja förekom endast 1974 (8 milj. kr.),
1975 (2 milj. kr.), 1979 (86 milj. kr.), 1980 (58 milj. kr.) och

1981 (4 milj. kr.). Den beräknas 1982 ha uppgått till ca
90 milj. kr. och väntas öka 1983 till ca 94 milj. kr.

' BNP till marknadspris.

" Deflatering enligt hybridindex.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

en ökning av råoljelagren, dä exporten, förbrukningen och
lagren av iärdi-ga petroleumprodukter väntas minska.

Importpriserna för totala importen 1983 väntas öka med
drygt 14% jämfört med 1982 års genomsnitt. Största delen av denna ökning är
hänförlig till bearbetade varor, där importpriserna väntas stiga med ca 17%
som följd av devalveringen 1982 och en ökning av världsmarknadspriserna med ca
5 1/2 % mätt i nationella valutor. Importprisutvecklingen pä råvarusidan väntas
bli dämpad, då prisökningen för råolja och petroleumprodukter väntas stanna vid
3 % i svenska kronor efter de prissänkningar som inträffat första kvartalet.

Halvårsutvecklingen 1983 för importvolymen tyder pä en
förhållandevis starkt minskad import första halvåret - ca 6% säsongrensat sett
för bearbetade varor och ca 3% vad gäller totala importen. Andra halvåret
väntas importen av bearbetade varor öka med drygt 6 1/2%, medan totala importen
förutses öka med ca 5 %.

3.3 Betalningsbalansen

Bytesbalansen för varor, tjänster och transfereringar
försämrades avsevärt mellan 1981 och 1982. Underskottet steg således med drygt
81/2 miljarder kr. till 22,8 miljarder kr. Försämringen kan till övervägande
del hänföras till tvä poster. För det första det kraftigt försämrade
räntenettot till följd av ökningen av utlandsskulden, i svenska kronor räknat,
som dels

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad
nationalbudget 47

är att återföra pä devalveringarna 1981 och 1982, dels pä
den stegrade utlandsupplåningen. För det andra ökningen av handelsbalansens
underskott pä grund av såväl försämrat bytesförhållande som snabbare volymtillväxt
för import än export.

För 1983 beräknas handelsbalansen uppvisa en förbättring
om drygt 5 miljarder kr. till följd av en betydligt större ökning av export- än
importvolymen. Även för tjänstebalansen väntas en viss förbättring komma till
stånd. Detta förväntas dock motverkas av en fortsatt försämring av transfereringsbalansen.
Underskottet i denna beräknas öka med 3 miljarder kr. varav merparten är att
hänföra till räntenettot. Sammantaget innebär detta att bytesbalansens negativa
saldo 1983 beräknas minska med drygt 3 1/2 miljarder kr. till -19,2 miljarder
kr.

Handelsbalansen

Handelsbalansen försämrades kraftigt mellan halvåren 1982.
Försämringen var delvis en säsongföreteelse men även i säsongrensade tal var
utvecklingen starkt negativ som framgår av följande tablå vilken även
innefattar halvårsprognoser för 1983.

1982 1983 1982 1983

Export
Import Handelsbalans

Exportvolym
(enl. NR) Importvolym (enl. NR)

81480 80272

1208

100 100

86661 93 569

-6908

100,5 105,5

96026 96216

-190

104 102

103 932 104223

-291

109,5 107,5

168141 173 841

-5 700

100 100

199958 200439

-481

106,5 102

Bakom försämringen - från ett tillfälligt överskott första
halvåret 1982 till ett underskott på nära 7 miljarder kr. andra halvåret - låg
inte bara vissa omedelbara priseffekter av devalveringen i oktober 1982 utan
även en anmärkningsvärt kraftig tillväxt i importvolymen (se tablån ovan).
Underskottet i handelsbalansen mellan helåren 1981 och 1982 växte härigenom
frän 1,3 miljarder till 5,7 miljarder kr. (exkl. korrigering av handelsstatistiken).

Handelsbalansens underskott beräknas - enligt i detta
kapitel tidigare presenterade kalkyler - komma att nära nog elimineras redan
första halvåret i är (i säsongrensade tal). Denna starka förbättring gentemot
andra halvåret 1982 skulle därvid helt vara att återföra på volymutvecklingen i
utrikeshandeln med en stark tillväxt på exportsidan och ett påtagligt fall i
importen. Mellan halvåren i år beräknas handelsbalansen sedan förbli i stort
sett oförändrad. Tillväxttakten i exportvolymen beräknas visserligen tillta
ytteriigare men importvolymen beräknas äter växa och neutralisera

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

den
gynnsamma effekten på handelsbalansen av den fortsatta exporttillväxten.
Prisnivån för export och import beräknas stiga i ungefär lika omfattning från
första till andra halvåret. Underskottet i handelsbalansen för helåret 1983
förutses därmed bli av mycket begränsad storiek - mindre än en halv miljard kr.

Försämringen
av bytesförhållandet i utrikeshandeln var anmärkningsvärt liten 1982 och
beräknas bli påfallande liten även 1983. Normalt efterföljs en devalvering av
en kraftig försämring av bytesrelationerna med utlandet. Att så blev fallet i
endast begränsad omfattning efter devalveringen i september 1981 kan främst
återföras på ett ofullständigt genomslag av devalveringen på importpriserna för
bearbetade varor såsom omtalats i importavsnittet i detta kapitel. I tablån
nedan visas utvecklingen av bytes-förhällandet (enligt hybridprisindex)
1981-1982 och 1982-1983 för dels varuutbytet med utlandet av bearbetade varor,
dels övriga varor (främst råvaror), dels slutligen samtliga varor.

Bytesförhållandet

Procentuell förändring

1981-1982

1982-1983

Bearbetade varor (exkl. fartyg) Övriga varor (exkl.
fartyg) Samtliga varor

- 1/2 -4 1/2 -1 1/2

-4 3

-2

Som
synes försämrades bytesförhållandet för bearbetade varor med endast en halv
procent 1981 - 1982 trots att exportföretagen i icke oväsentlig grad
utnyttjade devalveringen i september 1981 till att sänka sina relativpriser (se
exportavsnittet till detta kapitel). Som nyss nämndes tillkom emellertid en
motverkande faktor på importsidan såtillvida att leverantörerna till Sverige av
bearbetade varor sökte häva devalveringens för dem konkurrensförsämrande effekt
på den svenska marknaden genom att gä ned i pris i utländsk valuta räknat.

Devalveringen
i oktober 1982 förutses få ett förhållandevis kraftigare -men dock ej
fullständigt - genomslag på importpriserna för bearbetade varor samtidigt som
exportföretagen även efter denna devalvering förväntas - till rätt avsevärd
del - utnyttja devalveringen till att ytterligare sänka sina relativpriser.
Bytesförhållandet beräknas därför komma att försämras med 4% för bearbetade
varor från 1982 till 1983 - en försämring som devalveringen i oktober 1982 kan
sägas ha eftersträvat.

Bytesförhållandet
för samtliga varor beräknas trots detta komma att försämras endast obetydligt
mer 1982-1983 än 1981-1982. Förklaringen härtill ligger i den gynnsamma
utvecklingen av bytesförhållandet för gruppen övriga varor 1982-1983. För
denna varugrupp försämrades bytesförhållandet med 4 1/2% 1981-1982 men
förutses komma att förbättras med

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 49

3%
1982-1983. Ett förbättrat bytesförhållande för bearbetade varor har som regel
negativa effekter på sikt i form av tappade marknadsandelar. Ett förbättrat
bytesförhållande för gruppen övriga varor, som främst omfattar råvaror och
stapelvaror, är oftast ett automatiskt utslag av marknadsläget och förbättrar
därmed handelsbalansen utan att på sikt i tillnärmelsevis motsvarande grad som
på färdigvarusidan leda till marknadsandelsförluster. Den betydande
förbättringen av bytesförhållandet för gruppen övriga varor 1982-1983 är
väsentligen en kombinerad effekt av i första hand en förutsedd ogynnsam
marknadsutveckling för mineraloljor med fallande oljepriser i dollar räknat och
i andra hand en gynnsam marknadsutveckhng för skogsprodukter.

Tjänste-
och transfereringsbalansen Den sjöburna världshandeln minskade ca 10% i
ton-miles räknat I98I-

1982. Trots en reduktion
av världshandelsflottans dödviktstonnage med

I %, för övrigt den första minskningen sedan 1930-talet, växte således

gapet mellan utbud och efterfrågan på frakttonnage ytterligare 1982. Sedan

I97I har den sjöburna världshandeln stigit 20% i ton-miles räknat under

det att världshandelsflottans dödviktstonnage fördubblats. Överskottston

nage existerar ej längre enbart pä tank- och bulkmarknaden utan uppträder

nu även på bl. a. container och ro-ro lastmarknaderna. Trots de på grund

av överskottstonnage fallande fraktsatserna bidrog dollarkursens starka

uppgång till en ökning av sjöfartsnettot med nästan 400 milj. kr. till 5,1

miljarder kr.

För
1983 förutses en viss tillväxt i världshandeln. Detta bör ge utrymme för en svag
ökning av fraktsatser och kapacitetsutnyttjande under loppet av året. I
kombination med nivälyftet av dollarn till följd av devalveringen i oktober
1982 torde detta medföra en betydande ökning av sjöfartsnettot

1983. I
tabell 3:7 har införts en uppgång om knappt 700 milj. kr.

Hushällens minskade reala disponibelinkomst i kombination med deval

veringarna 1981 och 1982 medförde en reduktion av bruttoutflödet av

resevaluta med 12% i volym 1982. Detta trots en ökning av charterresan-

det om 7%. Till följd av inflationen utomlands samt den extra fördyringen

av utlandsturism genom devalveringarna steg ändock utgifterna i löpande

priser med 7%.

Relativprisförändringen
till följd av devalveringarna bidrog även till en kraftig ökning av
resevalutainflödet. 1 löpande priser noterades en uppgång om 31 % - varav ca 8
procentenheter förklaras av en ökad norsk gränshandel i Sverige - vilket
innebar en volymökning med 20%. Totalt sett ledde detta till en minskning av
det negativa resevalutanettot med 700 milj. kr. till -5.6 miljarder kr. Detta
är anmärkningsvärt dä förbättringen är den första på åtta är.

För
1983 väntas en ytterligare minskning av det negativa resevalutanettot.
Inflödet förutses nominellt stiga i ungefär samma takt som 1982. 4 Riksdagen 1982/83. I .saml. Nr
150. Bilaga l.l

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

Tabell 3:7 Betalningsbalansen 1979-1983

Milj. kr.,
löpande priser

1979

1980

1981

1982

1983
prognos

Export av varor, fob Import av varor, cif

Handelsbalans'

Korrigering av handelsstatistiken

Handelsbalans

Sjöfartsnetto Resevaluta, netto Övriga tjänster, netto
Korrigering av tjänster''

Bytesbalans för varor och tjänster

Därav: tjänster Avkastning av kapital, netto därav
räntenetto: staten och riksbanken övriga Övriga transfereringar, netto
Korrigering av transfereringar''

Bytesbalans för varor, tjänster och transfereringar

Därav: transfereringar Kapitalbalans Tilldelade SDR
Restpost

Valutareservens transaktionsförändring

Förändring på grund av kursrörelser Valutareservens totala
förändring

118210

131001

144694

168 141

199958

122963

141 697

146017

173 841

200439

-4753

-10696

- 1323

- 5700

- 481

- 303

- 686

- 826

- 1404

- 1000

-5056

-11382

- 2149

- 7104

-
1481

3 669

4 203

4732

5 120

5 800

-4760

- 5 284

- 6252

- 5 557

- 4 500

-4029

- 4 805

- 6263

- 6226

- 8190

5 800

7 600

8200

8600

9900

-4376

- 9668

- 1732

- 5167

-
1529

680

1714

417

1937

3010

-3135

- 6071

-11 002

-15936

-18550

176

- 1355

- 4111

- 6121

- 8400

-3617

- 4607

- 7 092

- 9818

-10200

-5 179

- 5979

- 6154

- 7 230

- 8410

2800

3 200

4 700

5 500

6200

-9890

-18518

-14188

-22833

-19
231

-5514

- 8850

-12456

-17666

-20760

8084

24 265

16494

21 165

258

256

262

-1030

- 6048

- 1423

1944

-2 578

- 45

1145

276

- 591

4121

4 375

-3 169

5 266

4651

' Exkl. korrigering av handelsstatistiken.

Nettot av återutförsel och återinförsel, korrigering av
SAS flygplansimport, i utlandet direkt landad fisk,

rabatt och koncernbidrag i samband med oljeimport samt för
1980, 1981 och 1982 korrigering för oljeriggar.

Inkl. korrigering av handelsstatistiken.

" Korregeringsposten uppgår totalt till 8600,
10800, 12900, 14 100 och 16100 milj. kr. för 1979-1983.

Fördelningen av korregeringsposten på tjänstebalansen och
transfereringsbalansen är skönsmässig.

' Överensstämmer med riksbankens bytesbalansbegrepp.

Källor: Konjunkturinstitutet, riksbanken och statistiska
centralbyrån.

Hushållens fortsatt sjunkande reala disponibelinkomster i
kombination med den ovan nämnda relativprisförändringen väntas leda till en
ytterligare minskning av utflödesvolymen. I nominella termer beräknas dock
utflödet öka i ungefär samma takt som 1982. Underskottet skulle därmed minska
till 4,5 miljarder kr. 1983.

Posten övriga tjänster i tabell 3:7 ger en ofullständig
bild av tjänsteutbytet med utlandet. En stor del av den korrigeringspost som
införts i bytesbalansen berör i sak denna post.

Prop. 1982/83:150 Bilaga
1.1 Reviderad nationalbudget 51

Nettot
av avkastningen pä kapital har för 1982 beräknats till -15,9 miljarder kr.,
dvs. en försvagning med 4,9 miljarder kr. i förhållande till 1981. Försämringen
beror till övervägande del på ökade räntebetalningar till utlandet till följd
av ökningen av utlandsskulden, i svenska kronor räknat, genom dels
devalveringarna 1981 och 1982, dels den stegrade utlandsupplåningen. För 1983
beräknas såväl nettouppläningen som, i tillämpliga fall, den rörliga
räntesatsen komma att ligga på en lägre nivå än under Qolåret. Detta medför att
förändringen i negativ riktning av nettot av avkastningen på kapital begränsas
till 2,6 miljarder kr. Saldot skulle således uppgå till -18,6 miljarder kr.
1983.

Posten
övriga transfereringar netto, vars största delpost är u-landsbi-ständet, visar
ett ökat underskott såväl 1982 som 1983.

Även
beträffande räntebetalningar och övriga transfereringar räknar man med
bristande täckning i statistiken på inflödessidan. En del av den totala
korrigeringsposten har därför förts till transfereringarna.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 52

4 Produktionen

4.1 Sammanfattning av industriproduktionens utveckling

Industrins efterfrågeläge var svagt under 1982 även om en
viss förbättring av orderingången kom att ske mot slutet av året. Det var
exportorderingången som steg relativt snabbt under flärde kvartalet efter att
ha fallit under första halvåret. Hemmaorderingången däremot ökade kraftigt
under sommaren till följd av enstaka och i tiden utsträckta försvarsorder. Även
bortsett från dessa steg emellertid hemmaorderingängen under tredje kvartalet
från den mycket låga nivån under de två första kvartalen, men sjönk ånyo under
Qärde kvartalet. Industrins orderstockar - exkl. försvarsorderna - sjönk
markant under första halvåret, var oförändrade under tredje kvartalet och steg
något under Qärde kvartalet. Tillväxten fjärde kvartalet av exportorderingången
gällde flertalet branscher. Starkast kom den dock verkstadsindustrin och
skogsindustrierna till del.

Industriproduktionen var i stort sett oförändrad från
andra halvåret 1981 till första halvåret 1982. Tredje kvartalet föll
produktionen återigen för att under Ijärde kvartalet utvecklas i positiv
riktning. Någon större förändring av produktionen mellan helåren 1981 och 1982
kom därmed inte att ske. De kraftigaste minskningarna kom att ske inom gruvorna
och massaindustrin

Tabell 4:1 Industriproduktionens utveckling 1980—1983

Procentuell volymförändring från föregående år

1980

1981

1982

1983

SNl

prel.

prognos

Gruvor
och mineralbrott

- 0.7

- 9.2

-19.0

- 9.5

2301

Järnmalmsgruvor

0,4

-14,5

-30,5

-21,0

2302

Ickejärnmalmsgruvor

- 3,0

1,8

- 6,4

3,0

210,220,290

Övriga
gruvor och mineralbrott

- 1,6

- 1,4

8,8

3,0

Tillverkningsindustrin

0.4

- 3.3

0.4

4,3

33111

Sågverk'

- 2,5

- 8,3

6,7

9,0

34111

Massaindustri

- 7,5

- 1,4

-17,2

12,0

34112

Pappers-
och pappindustri

- 1,4

- 1,2

- 2,5

4,5

353,354

Petroleumraffinaderier
m. m."

0,3

-15,5

- 0,5

3,5

371

Järn-
och stålverk '

- 3,4

- 8,6

5,5

3,0

372

Ickejärnmetallverk

1,5

- 5,7

12,7

5,0

38./.3841

Verkstadsindustri
exkl. varv

2,2

- 0,7

0,8

4,8

3841

Varv''

-\'C\

10,2

- 5,2

0,0

3
resterande

Övrig
industrisektor

0,5

- 5,8

- 0,2

3,4

2. 3

Hela
industrin

0,4

- 3,5

- 0,1

4,0

' Inkl. hyvlerier och träimpregneringsverk.

"Inkl. smörjmedels-, asfalt- och kolproduktindustri.

' Inkl. ferrolegeringsverk.

■"Inkl. båtbyggerier.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 53

men
också pappersindustrin och varven noterade tillbakagångar 1981-1982. För
sågverken och järn- och metallverken kom relativt kraftiga ökningar medan
verkstadsindustrin och övrigsektorns produktion blev i stort sett oförändrad.

För
1983 förutses främst som en följd av konkurrenskraftsförbättringen genom
devalveringarna 1981 och 1982 en förhållandevis god exportutveckling kunna
ske. Bortsett från ett positivt lageromslag bedöms den inhemska efterfrågan
bli svag men dä den importkonkurrerande hemmaindustrin beräknas kunna öka sina
marknadsandelar beräknas ett utrymme finnas för en ökning av industriproduktionen
1982-1983 pä ca 4%. De starkaste ökningarna beräknas ske för skogsindustrierna
men också inom verkstadsindustrin väntas, tillväxten bli påtaglig.
Gruvproduktionen 1983 kommer dock att bli lägre än 1982.

4.2
Utvecklingen inom olika delbranscher

Avsättningsläget
för den svenska järnmalmsexporten försämrades dramatiskt under våren 1982. Den
försiktiga återhämtning i stälkonjunkturen som gjort sig gällande under loppet
av 1981 visade sig vila på en bräcklig grund. Stålefterfrågan sjönk nämligen markant
under våren starkt påverkad av ett omslag till en neddragning av ställagren
hos förbrukare och mellanhänder. Också den faktiska stålförbrukningen minskade;
den allmänna konjunkturförsvagningen i Västeuropa blev under sommaren allt mer
påtaglig. Produktionskvoterna inom EG:s stålindustri sattes successivt allt
lägre. Det faktiska produktionsutfallet under hösten kom emellertid att bli
ännu lägre än vad kvoterna medgav. Produktionen i EG:s stålindustri var under
fjärde kvartalet nere i en årstakt på under 100 milj. ton. 1982 års produktion
blev ca 110 milj.; en minskning med ca 12% jämfört med 1981 eller ca 21% lägre
än 1979 som representerade den senaste toppnoteringen.

De
svenska malmleveransema minskade dock mera eller med omkring 25% 1981-1982.
Orsakerna härtill var flera. Bl. a. skedde en ytteriigare minskning av behovet
av högfosformalm genom byte till stålprocesser baserade pä lågfosformalm.
Vidare minskade stålverken sina hemtagningar av malm från gruvor där de själva
hade ägarintressen mindre än från andra gruvor. Dessutom drabbade
driftsinskränkningar i särskilt hög utsträckning produkter framställda vid
stålverk med stor andel svensk malm. Till detta kommer att lagren av svensk
malm vid stålverken drogs ned i betydligt större utsträckning än annan malm.

Malmbrytningen
i Sverige drogs ned särskilt kraftigt under senare delen av 1982. Malmlagren
vid gruvorna kom därigenom att minska under senare delen av året trots den
svaga leveransutvecklingen. Lagerstockarna blev vid utgången av 1982 ändock
nära 0,5 milj. ton större än ett är tidigare.

Produktionstakten
för EG:s stålindustri ligger ännu under de första

Prop, 1982/83:150 Bilaga
1.1 Reviderad nationalbudget 54

månaderna
1983 under 100 milj. ton räknat på årsbasis. En viss förbättring under
återstoden av 1983 torde dock vara att räkna med bl. a. med hänsyn till att
lagercykelns depressiva inverkan släpper och stälkonsumtionen inom byggsektorn
är stigande. Den väntade svaga utvecklingen av övriga investeringar och den
förutsedda långsamma tillväxten i den privata konsumtionen talar dock för att
återhämtningen i stålkonjunkturen blir måttlig. Även om sålunda malmexporten
kan stiga under loppet av 1983 från den låga leveransnivån i böljan av året
beräknas leveranserna för året som helhet bli ca 9% lägre än 1982. Avtalen om
1983 års malmpriser blev i stort sett klara under senvintern och torde för de
svenska malmkvaliteterna innebära en prissänkning på ca 15 % räknat i US $.
Exportpriserna uttryckta i svenska kronor beräknas emellertid genom
dollarkursens utveckling bli ungefär oförändrade mellan årsgenomsnitten 1982
och 1983.

Malmbrytningen
planeras hållas tillbaka kraftigt 1983 genom omfattande driftsstopp i syfte att
minska de mycket stora lagren. Produktionen beräknas dras ned ca 21 %
1982-1983, vilket skulle innebära att lagren minskar med knappt 1,5 milj. ton
1983. De skulle ändock vid årets utgång uppgå till närmare 70% av 1983 års
beräknade leveranser.

Trots
den blygsamma Ull växten i Europas trävaruimport under 1982 steg de svenska
sågverkens export av sågade och hyvlade trävaror betydligt. Även på vissa
utomeuropeiska marknader steg exporten i anmärkningsvärd omfattning såsom till
Egypten, Saudi-Arabien och Irak. Till Irak mer än fyrdubblades exporten under
1982.

Den uppseendeväckande
starka exporttillväxten under 1982 berodde således till mycket ringa del pä
någon ökad trävaruförbrukning utan istället i all huvudsak på ökade
marknadsandelar. Framförallt tre länder har tappat andelar gentemot Sverige;
Finland, Österrike samt Canada. Redan under 1981 kunde sveiiska sågverk notera
en avsevärt förbättrad konkurrenssituation relativt huvudkonkurrenterna i
Finland och Canada. Under 1982 har den förbättrats ytterligare och resulterat i
kraftiga andelsvinster, främst pä bekostnad av den finska trävaruexporten som
på europamarknaden sjönk med närmare 19% 1981-1982. Den svenska exportökningen
uppgick till drygt 30% på denna marknad som nästan genomgående uppvisade en
endast blygsam tillväxt. Undantaget, när det gäller de svenska huvudmarknaderna
i Europa, var Storbritannien där byggaktiviteten var klart stigande under
loppet av 1982 och importbehovet av trävaror steg härigenom med
uppskattningsvis ca 20%. Den svenska exporten dit steg samtidigt med drygt 40
%.

Sammantaget
steg Sveriges trävaruexport med ca 33% 1981-1982 motsvarande en kvantitet på
närmare 71/2 milj. m' och framförallt mot slutet av året ökade skeppningarna av
trävaror kraftigt.

De
svenska exportpriserna sjönk genomsnittligt med 2% 1981-1982. Under loppet av
året skedde en successiv uppjustering av prisnivån. Mellan tredje och Qärde
kvartalet 1982 steg priserna dock endast ca 41/2%

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 55

vilket
innebär att stora kvantiteter skeppades till kraftigt sänkta priser, i utländsk
valuta, efter devalveringen i oktober. Med andra ord torde betydande
relativprissänkningar ha förekommit mot slutet av året.

Efterfrågan på den svenska
marknaden var fortsatt vikande till följd av den svaga byggaktiviteten och
produkrionsneddragningarna inom den trä-bearbetande industrin. Sågverkens
färdigvarulager minskade betydligt under 1982 genom den gynnsamma
exportutvecklingen och uppgick till drygt 3 milj. m vid årsskiftet. Till följd
av de kraftigt ökade skeppningarna mot slutet av året steg även sågverkens
produktion betydligt under årets sista månader och för helåret 1982 höjdes
produktionen med drygt 61,/2% jämfört med 1981.

Den
europeiska byggkonjunkturen väntas genomgå en endast måttlig återhämtning under
1983. Byggaktiviteten pä de svenska huvudmarknaderna är fortfarande låg, men i
flertalet länder väntas ett visst uppsving ske under loppet av året. En
marknadstillväxt på ett par, tre procent bedöms som sannohk. Som tidigare
nämnts justerades trä varupriserna i svenska kronor endast måttligt uppåt under
Qärde kvartalet 1982. Här har uppskattats att den genomsnittliga nivån under
första kvartalet i år ligger ca 12% över nivån för tredje kvartalet 1982
innebärande en sänkning i utländsk valuta med 5-6%. Endast måttliga svenska
exportprishöjningar synes troliga under resterande delen av året och i
genomsnitt skulle sålunda exportpriset stiga ca 16% 1982-1983. Sågverken
beräknas därmed gentemot Finland befästa och gentemot flertalet övriga
konkurrenter ytterligare stärka sin marknadsposition. Det förtjänas
uppmärksammas att de svenska trävaruexportörernas konkurrensläge relativt de
finska inte förändrats nämnvärt efter devalveringen i oktober. De finska
exportörerna synes nämligen ha följt med i den svenska prissättningen. Detta
har möjliggjorts dels tack vare det finska ekonomisk-politiska paketet som kom
strax efter den svenska devalveringen och dels genom att de sänkt sina
marginaler ytterligare. Det gynnsamma relativa läge som fanns redan innan
hösten 1982 synes däremot kunna bibehållas även under 1983. Trävaruexporten
har med dessa antaganden beräknats stiga 7% 1982—1983 motsvarande en
exportvolym pä i det närmaste 8 milj. m. Cirka hälften av tillväxten utgörs av
andelsvinster.

I
Sverige väntas nybyggandet förbli svagt även under 1983, men trävaru-

förbrukningen kommer att hållas uppe av fortsatt ökande reparations- och

underhållsarbeten. Sågverkens lager beräknas minska något men inte i

samma omfattning som under 1982. För att möta lageromslaget samt

tillväxten i exportleveranserna torde produktionen behöva höjas med ca

9% 1982-1983. ________ ........ _

Efter
den tillfälliga återhämtningen inom Västeuropas industrier under första delen
av 1982 sjönk återigen aktiviteten successivt under resterande delen av året.
Försvagningen påverkade även pappers- och pappmarknaden i negativ riktning och
konsumtionen i Västeuropa beräknas preliminärt

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

Diagram 4:1 Pappers- och pappindustrin i Sverige samt
kapacitetstillväxt i Nordamerika och Västeuropa 1980-1984

1000 ton

PAPPER OCH
PAPP

D Ä RAV: TIDNINGSPAPPER

7500 7000 6500 6000 -5500 5000 j. 3000 2500 ■ 2000
1500 1000 500

Kapacitet

Nordamerikas X ltapacitefsHllv ä xt-3

V ö iteuropai (exkl ,

Sveriqe) kapacitets- %

tillv ä xt

2000

1800

1600

1400

1200

1000

800

600

400

200

Kapacitet

Produktion

Nordameriltaj IcQpQcitetstillv ö xt'

V ä jteuropos x (exkl.
Sverige) "*"*-kopacifetstillv ä xt'

5000

4500

4000

2000

1500 -

1000

xpornevefanser

Hemma leveranser

1400 -

1200

1000

800

600

400

200

ExportleveronMr

Hemma leveranser

200 180 160 140 120 -

Exportprisindex

1980 1981
1982 1983 1984

1980
1981 1982 1983 1984

s. 57 Kontrollera mot PDF

' Outnyttjad kapacitet = potentiell produktion - faktisk
produktion. Potentiell produktion = 0,95xkapacitet.

- Utrikeshandelsstatistiken, hybridindex. 1975= 100.

- Kapacitetstillväxt från föregående år räknat.

Källor: FAO, SCPF, SCB.

Prop. 1982/83:150 Bilaga
1.1 Reviderad nationalbudget 57

ha
minskat något 1982 jämfört med 1981. Även i Nordamerika försvagades efterfrågan
pä papper och papp och produktionsnivån sänktes successivt och i betydande
omfattning. Framför allt för tidningspapper försämrades marknadsläget avsevärt
under 1982, huvudsakligen till följd av att ny produktionskapacitet tillkommit.
I Förenta staterna och Canada, världens två största producenter av tidningspapper,
uppgick kapacitetstillväxten till närmare 6% under 1982. Kapaciteten kom
således att vida överstiga konsumtionsbehovet, framför allt i Nordamerika.
Därigenom fick Canada, som exporterar en stor del av sin produktion till
Förenta staterna, ett överskott som man istället sökte avsättning för i bl. a.
Europa där emellertid förbrukningen av tidningspapper sedan en längre tid
varit stagnerande eller svagt fallande. De svenska tidningspappersbruken
föriorade härigenom andelar och exportvolymen sjönk med 19 1/2% 1981-1982. (Se
diagram 4:1.) För övriga papperskvaliteter begränsades leveransbortfallet till
ca 8%. Kartong- och pappexporten utvecklades dock betydligt gynnsammare och
genom ökade marknadsandelar samt en viss marknadstillväxt kom exportvolymen av
dessa produkter att öka nära 14% 1981-1982. Ökad avsättning uppnåddes både i
Europa och på utomeuropeiska marknader. Priserna sänktes samtidigt på vissa
kvaliteter, pä grund av den hårdnande konkurrensen från framförallt
Nordamerika. Sammantaget för gruppen papper och papp sjönk export volymen drygt
41/2% 1981-1982. Exportpriserna steg med knappt 15%. Mellan tredje och fjärde
kvartalet steg priserna med ca 5% vilket kan tyda på att de svenska
producenterna i betydande omfattning sänkte sina priser utomlands, i utländsk
valuta räknat.

Avsättningen
pä hemmamarknaden, som försvagades både under 1980 och 1981, ökade något under
1982 jämfört med 1981. Lagertillväxten begränsades avsevärt genom en successiv
anpassning av produktionen till den totalt sett svaga leveransutvecklingen.
Produktionen minskade därigenom 2 1/2% 1981-1982.

1 år
kan efterfrågan på papper och papp äter väntas öka något, även om mer entydiga
tendenser sannolikt dröjer en bit in på året. En marknadstillväxt pä ett par,
tre procent i Europa bedöms dock som realistisk. Även i Förenta staterna
förutses en konsumtionstillväxt under 1983 och därmed en minskad konkurrens på
europamarknaden. Här har vidare antagits att de svenska producenterna höjer
sina priser betydligt i svenska kronor räknat under första kvartalet 1983
vilket skulle innebära att drygt tre fjärdedelar av devalveringsutrymmet tagits
i anspråk för prishöjningar. Den genomsnittliga relativprissänkningen beräknas
uppgå till mellan 4 och 5% mellan helåren 1982 och 1983 räknat och medge en
förbättring av marknadsandelarna för de svenska bruken. Sammantaget har här
kalkylerats med en exporttillväxt på 7 1/2% 1982-1983. I kronor beräknas
prisnivån mellan dessa är stiga 14%.

Produktionsvolymen
kan väntas öka med 41/2% 1982-1983, under

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 58

förutsättning
att lagerrörelserna blir små och att efterfrågan på hemmamarknaden blir i
stort sett oförändrad.

Den
leveranstillväxt av avsalumassa som kunde noteras för de svenska bruken under
fjärde kvartalet 1982, synes hålla i sig även under de första månaderna i år.
Prisnivån på blekt långfibrig sulfat torde ha legat kring 420 US $/ton under
första kvartalet i år och ytteriigare en prishöjning på 5% är aviserad fr. o.
m. andra kvartalet. Således föreligger starka indikationer på att
konjunkturbotten för massa har passerats för den här gängen, men uppgången tar
vid frän en mycket låg nivå när det gäller såväl priser som volymer.

För
ett år sedan såldes blekt långfibrig sulfatmassa till ett pris som låg i det
närmaste 100 US $ högre än dagens tonpris. Prisnivån sjönk därefter successivt
och i december torde priset ha varit nere kring 400-410 US $/ ton. Trots de
dramatiska prisreduceringarna fortsatte de svenska massaproducenterna att tappa
marknadsandelar på exportmarknaderna under 1982. Den svaga exportutvecklingen
berodde inte enbart pä en svag marknadsutveckling för den europeiska
pappersindustrin utan får även ses mot bakgrund av kraftigt ökade
marknadsandelar för den kortfibriga massan. Dock var det inte under 1982, i
motsats till föregående är, de amerikanska producenterna av kortfibrig massa
som haft den gynnsammaste leveransutvecklingen pä Europa. Istället har
leverantörer från huvudsakligen Spanien, Portugal samt Frankrike tagit
betydande marknadsandelar. Dessa länders producenter har genomsnittligt ökat
sin produktion med 10-15% 1982 jämfört med 1981. Parallellt med den kraftiga
prissänkningen pä massan minskade de europeiska pappersproducenterna sina
råvarulager till ett minimum i avvaktan på att priset skulle bottna. Denna
lagertrimning företogs under första halvåret 1982 och från halvårsskiftet fick
man, till följd av de små råvarulagren köpa massa åtminstone för att täcka
produktionsbehovet. Trots det synneriigen låga massapriset, i dollar räknat,
synes pappersproducenterna inte ha fyllt på sina råvarulager nämnvärt under
andra halvåret 1982. Till följd av bl. a. att den nämnda lageravvecklingen
upphörde kunde de svenska massaexportens kräftgång stoppas och under Qärde kvartalet
noterades istället en påtaglig ökning av exportvolymen, säsongrensat sett. En
annan faktor som bidrog till denr)a ökning var förmodligen att
leveransökningar på spotmarknaden möjliggjordes genom en viss rabattering efter
devalveringen i oktober. Sammantaget sjönk dock massaexporten ca 15 1/2%
1981-1982. (Se diagram 4:2.)

Efter
den betydande produktionsnedskärning som de svenska massaproducenterna
genomförde mot slutet av 1981, sänktes nivån ytteriigare under första kvartalet
1982. Första halvåret låg produktionen av massa således ca Il % lägre jämfört
med andra halvåret 1981 säsongrensat sett. Trots denna neddragning steg
producenternas lager successivt fram till halvårsskiftet 1982 då de motsvarade
ca 8-10 veckors produktion mot normalt hälften. Under andra halvåret däremot
kunde lagren dras ned något främst till följd

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

Diagram 4:2 Papperscellulosaindustrin i Sverige samt
världens kapacitetstillväxt 1980—1984 (papperscellulosa för avsalu)

1000 ton

4000 3500 3000 2500 -2000 1500 1000 500

PAPPERSCELLULOSA Kapacitet

kapacitetstillv ö xt -

xportlevefOnser

2600 2500 2400 2300

2100

500 ■ nemmaleveranser

400 • 300

Exportpristndex

180
160 140 120

1980
1981 1982 1983 1984

' Outnyttjad kapacitet = potentiell produktion - faktisk
produktion. Potentiell produktion = 0,95 x kapacitet.

Utrikeshandelsstatistiken, hybridindex. 1975= 100. '
Kapacitetstillväxt från föregående år räknat. Källor: FAO, SCPF, SCB.

av omfattande produktionsstopp, framförallt under tredje
kvartalet, men även till följd av en viss efterfrågeförbättring mot slutet av
året. Sammantaget sjönk produktionen drygt 17% 1981-1982.

Vid en tilltagande ökning av den västeuropeiska
pappersproduktionen under loppet av 1983 stärks avsättningsläget för
pappersmassa. Utrymmet för den svenska exporten kommer troligtvis heller inte
att begränsas nämnvärt av någon extra utbudspress frän Förenta staterna och
Canada. Vid nuvarande prisnivå torde flera av de översjöiska exportörerna
knappt få kostnadstäckning och således i åtminstone viss utsträckning avhålla
sig från den europeiska marknaden tills dess priset når en affärsmässigt rimlig
nivå. En sådan tendens kunde märkas redan under Qärde kvartalet 1982. Vidare
bör en successiv återhämtning för den nordamerikanska pappersindustrin under
1983 ytterligare lätta på utbudstrycket av massa därifrån.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

Dessutom torde devalveringen av den svenska kronan kunna
ge vissa effekter i form av andelsvinster, framförallt på utomeuropeiska marknader.
I och med att massapriset synes ha bottnat och är på väg upp torde även de
europeiska pappersproducenterna passa på att fylla på sina relativt små
råvarulager. Den svenska exporten beräknas under dessa förutsättningar komma
att successivt växa under loppet av 1983 och här har antagits att exportvolymen
stiger med 16% 1982-1983. Exportpriserna har kalkylerats öka med i genomsnitt
10% 1982-1983 varvid höjningar av massapriserna i dollar beräknas ske såväl
under tredje som fjärde kvartalet; här har antagits att ett tonpris på närmare
500 US $ är etablerat mot slutet av 1983.

Det kan förmodas att massaföretagen även under 1983 nära
anpassar produktionen efter leveranserna och i samband med påskhelgen har det
således aviserats omfattande produktionsneddragningar i syfte att normalisera
producentlagren av massa. De inhemska leveranserna bedöms inte öka under 1983
och den sammantagna efterfrägebilden skulle därmed kunna medge en
produktionsuppdragning med 12% 1982-1983.

För skogsbruket beräknas den ovan redovisade
produktionsutvecklingen inom skogsindustrierna ha medfört en minskning av den
totala rundvirkesförbrukningen med närmare 2% 1981 — 1982 (se tabell 4:2). Den
minskade virkesförbrukningen kan helt återföras till massaindustrin vars åtgång
minskade med 10% till följd av de omfattande produktionsneddragningar som
genomfördes. Inom sågverken däremot steg förbrukningen av virke påtagligt.
Importbehovet av rundvirke och fils minskade kraftigt och för helåret 1982
sjönk importen med 45% jämfört med 1981, dä importen

Tabell 4:2 Försörjningsbalans för rundvirke 1981 — 1983

Fast mått utan bark (barr- och lövträ)

1 000 kbm

Förändring från föregående år.

1981

% resp.

1 000
kbr

1982

1983

prel.

prognos

Produktion

45 230

5,2

4,5

sägtimmer

20740

8,3

massa- och boardved

21290

2,2

0,4

övrigt rundvirke

3 200

5,2

5,1

Import

6580

- 45,3

-
10,0

Summa
tillgång

51810

- 1,2

3,4

Export

840

- 27,5

10,0

Lagerförändring
(1 000 kbm)

2050

+ 502

-2045

Förbrukning

48920

- 1,8

7,8

sägtimmer

21110

6,7

9,0

massa- och boardved

24670

- 10,0

7,0

övrigt rundvirke

3 150

5,2

5,1

Summa
användning

51810

- 1,2

3,4

Källa: Konjunkturinstitutet.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 61

var
historiskt sett mycket hög. Huvuddelen av det importerade virket används inom
massaindustrin och det var även denna bransch som drog ner sin import.

Rundvirkeslagren,
som steg betydligt redan under 1981, ökade ytterligare under 1982. Vid
årsskiftet 1982/1983 var lagren således drygt 2 1/2 milj. m' större än vid det
föregående årsskiftet. Sågverkens lager av timmer minskade emellertid betydligt
under andra halvåret 1982, till följd av den påtagliga produktionsUllväxten,
samtidigt som lagren av sägtimmer i skogen steg endast måtthgt. Detta har
medfört att de totala sägtimmerlagren fortfarande befinner sig pä en historiskt
sett låg nivå. De totala massaveds-lagren däremot steg såväl under första som
under andra halvåret 1982 och de uppgick vid 1982 års utgång till drygt 9 milj.
m.

Trots
massaindustrins minskade virkesbehov under 1982 kom aktiviteten i skogen att
stiga under loppet av året. Under det första halvåret var det framförallt
lageruppbyggnaden av massaved som bidrog därtill medan sågverkens kraftigt
ökade förbrukning under den senare delen av året beräknas ha tagit en betydligt
ökad avverkning i anspråk. Sammantaget synes skogsuttaget ha stigit ca 5 % 1981
-1982.

De
produktionsprognoser som redovisats i det föregående beräknas innebära att den
totala rundvirkesförbrukningen stiger med närmare 8% 1982-1983. Här har vidare
antagits att massavedslagren stiger endast måttligt medan lagren av sägtimmer
blir oförändrade. Dessutom har importbehovet av råvara beräknats minska
ytterligare något. Den totala avverkningen skulle då behöva öka med 41/2% 1982-1983.
Tillväxten i skogsuttag skulle därvid till den största delen vara att hänföra
till sägtim-mersavverkningen.

Avsättningsläget
för den svenska stålindustrin försvagades hastigt under våren 1982 i samband
att stälefterfrägan pä huvudmarknaderna i EG sjönk. Det var inte bara
konsumtionen av stål som minskade där utan efterfråge-fallet torde ha
förstärkts av ett lageromslag hos förbrukare och mellanhänder. Dessa lager
hade nämligen byggts upp sedan hösten 1981 som en följd av de då publicerade
prishöjningarna som avsåg tiden fram till början av 1982. Orderingången hos de
svenska stålverken föll fram till fjärde kvartalet 1982 då en viss uppgång
skedde. Den gällde framför allt handelsstålet medan efterfrågan på specialstål
var svagare.

Stälexporten
kom emellertid att i ton räknat öka nära 8% 1981-1982. Tillväxten vad gäller
handelsstäl blev betydligt större än för specialstål. Exporten till EG ökade
högst väsentligt medan exporten till t. ex. statshandelsländerna skars ned
kraftigt. Man kan notera att de ökade svenska marknadsandelarna på EG-marknaden
hade sin motsvarighet i en ökad andel EG-stål pä den svenska marknaden.
Leveranserna av handelsstäl liksom av ämnen ökade till Förenta staterna medan
specialstålexporten dit minskade med nära 25 % räknat i ton. Exportpriserna -
reglerade i CECA-avtalet - steg ca 15% 1981-1982.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 62

Den
svenska stålförbrukningen sjönk med någon procent 1981-1982. Det var främst
varven och byggsektorn som minskade sin stälanvändning, medan en viss ökning
kom att ske för verkstadsindustrin. Ställagren hos förbrukare och mellanhänder
ökade under första halvåret 1982 efter att ha skurits ned kraftigt under 1981.
Lagren sjönk sedan tillbaka andra halvåret men totala lagerminskningen under
året blev ändock blygsam jämfört med

1981 vilket
positivt påverkade efterfrågan pä stål. Tillförseln till den svens

ka marknaden steg härigenom med några procent. Importens andel ökade

emellertid, medan leveranserna från hemmaproducenterna minskade med

ca 4%. Det var som nämnts importen från EG som svarade för en stor del

av ökningen.

Stålproduktionen i Sverige
ökade kraftigt under förra hälften av 1982 med en ökning av färdigvarulagren
som följd. En kraftig anpassning nedåt skedde under andra halvåret så att
produktionsökningen stannade vid ca 5% 1981-1982.

Att döma av
konjunkturbarometern har en viss ökning av orderingången till stålverken skett
under första kvartalet i år och företagen är i varje fall när det gäller
exportmarknaderna inställda pä en fortsatt uppgång andra kvartalet.
Exportorderutvecklingen torde dock knappast avspegla någon väsentligt ökad
förbrukning av stål utan snarast en upphörande lageravveckling eller t. o. m.
en viss ökning av förbrukarlagren inför prishöjningarna i böljan av april. En
viss allmän konjunkturförbättring förutses i Västeuropa under andra halvåret
men något uppsving i investeringarna - och därmed en väsentlig förbättring av
stälefterfrägan - torde inte ske förrän under 1984. Mot denna bakgrund har en
måttligt stigande stålexport under loppet av 1983 bedömts som trolig. För hela
året sammantaget torde därmed exporten i volym bli av ungefär samma omfattning
som under 1982.

Den inhemska
stålefterfrågan väntas dock öka klart 1982-1983. Det är framför allt en ökad
förbrukning inom verkstadsindustrin, men också i någon män inom byggsektorn och
ett omslag till en ökning av förbrukarlagren som förutses positivt påverka
stälefterfrägan. Någon större förändring av importvolymen förutses däremot
inte; tillförseln beräknas i stigande utsträckning ske frän inhemska
producenter bl. a. genom tillkomsten av det nya tunnplätverket. Produktionen
beräknas successivt dras upp. För hela 1983 jämfört med 1982 torde dock
ökningen stanna vid omkring 3%.

Exporten av verkstadsprodukter
ökade med 4,4% i volym 1981-1982. Till stor del förklaras exportökningen av att
verkstadsindustrin lyckades vinna marknadsandelar inom OECD-området, vars
efterfrågan på verkstadsprodukter kom att bli svag under 1982. I synnerhet var
det bilexporten som ökade starkt under 1982 och särskilt på den
nordamerikanska marknaden. Totalt sett exporterades närmare 187000 personfordon
under

1982 vilket var en
ökning med 19000 eller 11% jämfört med 1981. Till

Förenta staterna skeppades totalt 93000 personbilar vilket motsvarar en

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

ökning med ca 29%. Exportvärdet av den totala
personbilsexporten ökade med hela 41 % 1981 -1982, och uppgick för fjolåret som
helhet till drygt 9 miljarder kr. vilket motsvarar knappt 12% av totala
verkstadsexportens värde.

Tabell 4:3 Försörjningsbalans för verkstadsprodukter exkl.
fartyg 1981 — 1983

1975 års producentpriser

Milj. kr

Förändring från föregående år,

1981

% resp. milj.

kr.

1982

1983

prel.

prognos

Produktion

48951

- 5,3

4,8

Import

29738

7,7

1,5

Summa
tillgång

78689

- 0,4

3,5

Offentlig
konsumtion

4122

- 6,0

-3,3

Privat
konsumtion

7111

10,3

-5,0

Investeringar

18940

- 3,3

-4,0

Export

38014

4,4

7,0

Lagerförändring
i industrin

(milj.
kr.)

333

-1553

1085

Lagerförändring
i handeln

(milj.
kr.)

-697

584

Varuinsats

10866

- 1,8

0,2

industri

3 547

- 1,1

2,1

byggnadsverksamhet

5467

3,2

3,0

övrigt

1852

1,2

1.1

Summa
användning

78689

- 0,4

3,5

Källa: Konjunkturinstitutet.

Verkstadsindustrins exportpriser steg med i genomsnitt
12,2% 1981-1982.

Den inhemska efterfrågan (exkl. lager) av verkstadsvaror
utvecklades svagt under 1982. Den beräknas ha minskat med knappt I % jämfört
med

1981. I synnerhet var det den låga
investeringsaktiviteten i maskiner och

utrustning som höll tillbaka efterfrågan. Maskininvesteringarna beräknas

ha minskat med drygt 3% 1981-1982. Hushållens konsumtion av verk

stadsprodukter beräknas däremot ha ökat med drygt 10% 1981-1982.

Bilinköpen höjdes påtagligt bland hushållen under 1982, och beräknas ha

ökat med närmare 18% jämfört med 1981.

Lagercykeln bidrog till att försvaga den inhemska
efterfrågan under

1982. I synnerhet gäller detta lagren av färdigvaror som
efter en kraftig

ökning 1981 kom att minska i stort sett lika mycket 1982. Omslaget i

färdigvarulagren inom verkstadsindustrin beräknas ha svarat för ett bort

fall av efterfrågan med ca 4%. Inom handeln minskade lagren av verk

stadsprodukter men i betydligt mindre omfattning jämfört med 1981. Ut

vecklingen av handelns lager bidrog sålunda till att öka den inhemska

efterfrågan något under 1982.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 64

Trots svag inhemsk efterfrågan och devalveringen av kronan
i september 1981 ökade verkstadsimporten starkt under loppet av 1982. Till
stor del kan detta återföras på det faktum att efterfrågeavmaitningen i Sverige
under 1982 i förhållandevis ringa grad riktades mot importintensiva områden. I
den privata konsumtionen registrerades sålunda ett ökat inslag av importerade
varaktiga varor, samtidigt som produktionen av exportvaror med högt
importinnehåll höjdes. Den gynnsamma relativprisutvecklingen i samband med
devalveringen andra halvåret 1981 hejdades dessutom och vändes under 1982.
Bidragande härtill synes ha varit att utländska exportörer pä den svenska
marknaden strävat att hälla tillbaka prisökningarna i Sverige för att därmed
begränsa marknadsandelsföriusterna på den svenska marknaden. Genom devalveringen
av kronan den 8 oktober 1982 gavs åter en möjlighet för de importkonkurrerande
företagen i Sverige att ånyo sänka sina relativpriser. Effekterna av sänkta
relativpriser hann dock inte ge något märkbart utslag på verkstadsimporten
under fjärde kvartalet 1982.

Totalt ökade importen med 7,7% i volym 1981-1982.
Importpriserna kom att stiga med 12,8%.

Verkstadsproduktionen, som den mäts med SCB:s
produktionsvolymindex, ökade med 0,8% 1981-1982. Med den ovan beskrivna
efterfråge-och lagerutvecklingen pekar däremot försörjningsbalansen (tabell 4:
3) pä att en minskning i storieksordningen 5 1/2 % har skett.

För verkstadsindustrin kan den inhemska efterfrågan (exkl.
lager) väntas fortsätta att falla i år. Kontraktivt verkar främst utvecklingen
av maskininvesteringarna som väntas minska i samma storleksordning som under
1982. Även den privata konsumtionen av verkstadsprodukter väntas minska under
1983.

Uttömningen av verkstadslagren under 1982 medförde att
lagerstockarna anpassades mot mer normala nivåer. Att döma av bl. a.
barometerdata i mars i är kvarstår det dock ett visst behov av en fortsatt
anpassning av verkstadsindustrins lager. Här har bedömts att takten i
lageruttömningen kommer att minska och vända till en mindre ökning under loppet
av 1983, och sålunda ge ett påtagligt tillskott till verkstadsindustrins
efterfrågan i är. Även utvecklingen av handelns lager väntas bidra med ett
mindre efterfrä-getillskott.

Den reala efterfrågetillväxten pä den svenska marknaden
skulle ha kunnat leda till en höjning av importen i stoleksordningen 4%, vid
oförändrade relativpriser. Här har bedömts att konkurrenskraftsförstärkningen
skall ge så pass påtagliga effekter på importen att ökningen stannar vid I 1/2%
i volym 1982-1983.

Importpriserna har beräknats öka med drygt 16% 1982- 1983.

Verkstadsföretagen skulle med denna utveckling av inhemsk
och utländsk efterfrågan väntas kunna öka produktionen med knappt 5%
1982-1983.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

Tabell 4:4 Försörjningsbalans för övrig industrisektor
1981 — 1983

1975 års producentpriser

s. 66 Kontrollera mot PDF

Milj. kr.

Förändring frän föregående år,

1981

% resp. milj.

kr.

1982

1983

prel.

prognos

Produktion'

54508

- 0,6

3,4

Import

26362

7,0

- 0,2

Summa
tillgång

80870

1,9

2,2

Offentlig
konsumtion

6276

2,2

1,2

Privat
konsumtion

32907

1,0

0,0

Investeringar

943

- 3,3

- 4,0

Export

16957

6,2

5,0

Lagerförändring
i industrin

(milj.
kr.)

-453

-427

660

Lagerförändring
i handeln

(milj.
kr.)

-676

584

-40

Varuinsats

24916

- 0,5

0,9

industri

5 945

- 0,9

4,3

byggnadsverksamhet

8472

- 3,2

0,0

övriga sektorer

10499

2,0

0,7

Summa
användning

80870

1,9

2,2

' Produktionen framkommer som saldot i balansen och
avviker från statistiska centralbyråns ärsberäkningar över
produktionsutvecklingen. Försörjningsbalansens produktionsförändring för
prognosperioden korrigeras därför i enlighet med mönstret för tidigare
avvikelser. Källa: Konjunkturinstitutet.

Industribranscherna inom övrigsektorn' producerar huvudsakligen
färdigvaror vilka till övervägande delen avsätts pä den inhemska marknaden. I
huvudsak utgör produkterna konsumtionsvaror eller halvfabrikat som förädlas
vidare i andra industribranscher eller används i byggnadsverksamheten.

Avsättningsläget för övrigvaror stärktes något på
hemmamarknaden under 1982 och den slutliga inhemska efterfrågan kunde höjas med
drygt 1 %. Ökningen var ett resultat av att den privata och kommunala förbrukningen
av övrigvaror kunde höjas. Däremot minskade såväl den statliga konsumtionen som
näringslivets investeringar under 1982. Även tillverkningsindustrins och
byggnadsverksamhetens vikande produktionsutveckling medförde ett minskat behov
av övrigvaror som insatsvaror under 1982.

' Sektorn omfattar livsmedelsindustri inkl. dryckesvaru-
och tobaksindustri (SNl 31), textil-, beklädnads-, läder- och lädervaruindustri
(SNl 32), trähus- och bygg-nadssnickeriindustri, möbelindustri samt övrig
trävaruindustri utom sågverk (SNl 33 exkl. 33111), träfiberplattindustri (SNl
34113), pappers-och pappförpackningsin-duslri (SNl 3412), övrig pappers- och
pappvaruindustri (SNl 3419), grafisk industri (SNl 342), kemisk industri,
gummivaru-, plast-och plastvaruindustri (SNl 351, 352, 355, 356), jord- och
stenvaruindustri (SNl 36) samt annan tillverkningsindustri (SNl 39).

5 Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr 150. Bilaga l.l

Prop. 1982/83:150 Bilaga
1.1 Reviderad nationalbudget 66

Huvudsakligen
till följd av en vikande efterfrågan i Västeuropa och i de nordiska länderna
minskade exporten (exkl. livsmedel) med knappt 3 1/2 % i årstakt under första
halvåret 1982 jämfört med andra halvåret 1981. Under andra halvåret
återhämtades övrigexporten markant och steg med 12,6% i årstakt jämfört med
första halvåret. Detta indikerar att branschen lyckades att erövra betydande
marknadsandelar pä sina exportmarknader under andra l;alvåret 1982. I
genomsnitt ökade övrigexporten med 6,2% i volym 1981-1982. Frånräknas exporten
av livsmedel som ökade med 25,2% i volym 1981-1982, stannar övrigexportens
ökning vid 4,1 %.

Exportpriserna
höjdes med i genomsnitt 11 % 1981 -1982.

Under 1982 tilltog takten
i avvecklingen av övrigsektorernas färdigvarulager samtidigt som
lagerrörelserna var små för varor i arbete och för insatsvaror.
Lageruttömningen av färdigvaror kulminerade under Qärde kvartalet 1982 och
koncentrerades framför allt till livsmedelslagren. Utveckhngen av handelns
lager medförde att takten i den lagei;neddragning som påbörjades under 1981 kom
att bromsas upp under 1982. Lagercykeln i handelsledet gav därför ett
efterfrägetillskott under 1982 som till och med kom att väga upp det bortfall
som lagerutvecklingen i industriledet skapade.

Importen av övrigvaror
ökade med drygt 5 % i årstakt första halvåret 1982 jämfört med andra halvåret
I98I, i säsongrensade tal. Ökningen torde främst förklaras av att hushällens
konsumtion av övrigvaror ökade mellan halvåren, men även omslaget i
handelslagren torde ha verksamt bidragit till importtillväxten. Som en följd av
fortsatt stark uppdrivning av importvolymen under tredje kvartalet och en nära
nog lika omfattande sänkning av importen under Qärde kvartalet höjdes importen
ytterligare mellan halvåren 1982. I genomsnitt ökade importen med 7% i volym
1981 — 1982. Importpriserna ökade med i genomsnitt 12,7%.

Övrigproduktionen,
som den mäts med SCB's produktionsvolymindex ser ut att ha stannat vid —0,2 %
1981 -1982. Försöijningsbalansen pekar på en något lägre produktion under 1982,
—0,6% (tabell 4:4).

För
1983 väntas efterfrågan på övrigvaror förstärkas pä exportmarknaderna.
Devalveringarna av kronan 1981 och 1982 torde dessutom leda till att branschen
erövrar marknadsandelar under 1983. Här har bedömts att exporten av övrigvaror
skall öka med 5% 1982-1983. Exportpriserna har beräknats öka med 111/2%
1982-1983.

Hemmamarknaden
torde bli fortsatt svag under 1983. I synnerhet gäller detta konsumtionen av
övrigvaror inom såväl stat och kommun som inom hushållen. Efterfrågan på
övrigsektorernas produkter som insatsvaror inom industrin kan dock väntas öka
under 1983 på grund av den väntade återhämtningen av industriproduktionen.

Utvecklingen
av industrins lager av övrigvaror kan väntas ge ett tillskott till
övrigsektorns efterfrågan under 1983 på grund av att anpassningen nedåt av
lagren till största delen torde ha skett redan under 1982. Det är

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 67

dock
rimligt att räkna med en ytterligare minskning av lagren under 1983 men
betydligt måttligare än den avtappning som skedde under 1982. Lagerrörelserna
i handelsledet har bedömts bh små under 1983.

Som
en följd av den fördyring av importerade varor som devalveringarna av kronan
medfört, beräknas andelen importvaror i försöijningen av övrigvaror på den
svenska marknaden minska under 1983. Redan under perioden januari-februari 1983
går det att ur tullverkets snabbstatistik över utrikeshandeln utläsa en markant
nedgång i varuimporten som sannolikt i betydande utsträckning utgörs av
övrigvaror och verkstadsvaror. Importvolymen har här bedömts minska med 1/2% i
volym 1982-1983, och importpriserna beräknas öka 17 1/2%.

Utrymme
skulle därmed finnas för en ökning av den svenska produktionen av övrigvaror
med 3 1/2% i volym 1982-1983.

4.3
Övriga näringsgrenar och den totala produktionen

Bruttonadonalprodukten
mätt från användningssidan beräknas 1982 ha minskat med 0,1 %. Från
produktionssidan uppskattas BNP ha ökat med 0,4 %. Skillnaden pä 0,5
procentenheter mellan beräkningarna frän produktions- och användningssidan
beror bl. a. pä osäkerhet i underlaget och utgör den s. k. restposten i
nationalräkenskaperna.

En
accelererad lagerminskning och en nedgång i investeringarna motverkades av en
ökning i den privata konsumtionen. Exporten av varor och tjänster steg med 3,8
% i volym mellan 1981 och 1982 samtidigt som importen beräknas ha ökat med 4,9
%. Utrikeshandeln bidrog därmed till att dra ned den inhemska produktionen
motsvarande 0,2 procentenheter av BNP.

Produktionsutvecklingen
inom olika näringsgrenar redovisas i nedanstående tablå. Beräkningarna för
1982 är prehminära. Bedömningarna för 1983 grundar sig pä finansdepartementets
prognoser för den internationella och den inhemska utvecklingen. På vissa
punkter innebär dessa smärre avvikelser frän konjunkturinstitutets bedömningar.
Motiven för dessa avvikelser har närmare redovisats i kapitel 1.

Produktionen
inom jordbruket beräknas enligt statens jordbruksnämnd ha ökat med 4,1 % i
volym 1982. För 1983 väntas produktionen öka med 0,8 %. Ökningstakten var
avsevärt högre i vegetabilieproduktionen än i animalieproduktionen. För 1983
väntas en ökning pä knappt I % för bägge sektorerna.

Skogsbrukets
bidrag till BNP beräknas enligt nationalräkenskaperna ha ökat med 2 1/2 % 1982.
För 1983 väntas avverkningarna öka och produktionen totalt i skogen gå upp med
4 %. Samtidigt antas importen av rundvirke sjunka kraftigt och rundvirkeslagren
öka.

Industriproduktionen
beräknas ha minskat med 1/2 % 1982 jämfört med 1981. Verkstadsindustrin exkl.
varv ökade dock något medan produktionen av järnmalm och massa sjönk kraftigt.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 68

1983 beräknas industriproduktionen öka med inemot 4 %.
Ökningstakten under loppet av året väntas bli ännu kraftigare. Den starkaste
uppgången väntas i skogsindustrin.

Elproduktionen
ökade mycket kraftigt under 1981 Ull följd av att flera nya kärnkraftverk togs
i drift under året. Från att tidigare ha haft elunder-skott blev Sverige 1981
nettoexportör av elkraft. I stort sjönk emellertid elproduktione,n något till
följd av driftstörningar vid några kärnkraftverk varför vi ånyo tvingades
importera elkraft. Kärnkraftverken svarade 1982 för 39 % av nettoproduktionen
av el och vattenkraften för 56 %.

För 1983 väntas energisektorns produktion öka med 7 %.
Elproduktionen väntas öka med 7 1/2 % under 1983 och importen väntas bli lika
stor som exporten.

Den totala
byggproduktionen minskade med drygt 1 % 1982, men skiljer sig kraftigt ät
mellan delmarknaderna. Nyproduktionen av bostäder minskade med 13 %, medan
ombyggnadsverksamheten steg med 17 %. Samtidigt fortsatte även
reparationsverksamheten att öka. Näringslivets byggin-vesteringar sjönk med
knappt 10 %.

För 1983
väntas byggproduktionen öka med 2 %. Kraftiga ökningar förutses för
reparations- och ombyggnadsverksamhet. De under året beslutade åtgärderna i
form av bl. a. ombyggnadsstöd, ökad volym beredskapsarbeten och
tidigarelägganden av statliga byggen bidrar till att hålla byggvolymen uppe
både 1982 och 1983.

Produktionen av privata tjänster ökade 1982 med 1 %. För
1983 förutses en störte ökning än 1982, med ca 2 %. Producentorienterande
tjänster som partihandel, transporter och olika former av uppdragsverksamhet
väntas öka medan detaljhandel och vissa konsumenttjänster väntas minska. En
särskih kraftig ökning väntas på export av tjänster.

Den
offentliga tjänsteproduktionen beräknas ha ökat med 1,3 % 1982. Landstings- och
primärkommunerna ökade med 2 1/2 % medan statens produktion minskade med drygt
2 %. I kapitel 9 beskrivs den väntade utvecklingen inom den offentliga sektorn
mer detaljerat. För 1983 beräknas den kommunala ökningen uppgå till 2 1/2 %,
och statens produktionsvolym fortsätta att sjunka med 1 %. Både för staten och
kommunerna ingår en ökning av beredskapsarbetena. Kalkylerna har även påverkats
av bl. a. huvudmannaskapsförändringar för Karolinska sjukhuset 1982 resp. för
Akademiska sjukhuset 1983. Dessa förändringar ökar den kommunala produktionen
och minskar den statliga produktionen i motsvarande mån.

Mot bakgrund av ovan redovisade prognoser för olika
näringsgrenar väntas bruttonationalprodukten mätt till faktorpriser frän
produktionssidan öka med 2,4 % 1983. BNP-tillväxten kalkylerad från
användningssidan till marknadspris väntas bli något lägre, 1,8 %. Skillnaden
mellan BNP till marknadspris och faktorpris utgörs av indirekta skatter och
subventioner, som under 1983 torde utvecklas långsammare än produktionen.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

Bransch

Andel av total produktion 1982

Procentuell förändring i produktionsvolymen'

1982 prel.

1983 prognos

Jordbruk och skogsbruk Gruvor och tillverkningsindustri
El-, gas-, vatten- och värmeverk Byggnadsverksamhet

4,6

26,4

2,5

7,6

4,5 -0,6 -9,3 -1,4

2.5 3,7 7,0 2,0

Summa
varu- och kraftproduktion

41,1

-0,7

3,4

Privata tjänster Offentliga tjänster

36,7 22,2

1,0

1,3

1,8 1,5

Summa
tjänsteproduktion

58,9

1,1

1,7

Total
produktion

100

0,4

2,4

Total produktion mätt från anvandningssidan

-0,1

1,8

' 1 dessa kalkyler har hänsyn ej tagits till
kalendereffekter. Produktionen 1982 och 1983 påverkas av att antalet arbetsdagar
är något fler än 1981. Detta motsvarar 0,4 % i produktionsökning 1982 men
påverkar inte ökningen 1983.

Prop. 1982/83:150 Bilaga
1.1 Reviderad nationalbudget

5
Arbetsmarknaden

5.1
Sammanfattning

Antalet
öppet arbetslösa ökade under 1982. Samtidigt ökade antalet sysselsatta i olika
former av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Detta i kombination med att
arbetskraftsutbudet ökade relativt måttligt indikerar att sysselsättningen på
den ordinarie arbetsmarknaden fortsatte att försämras. Antalet sysselsatta
inom industrin minskade kraftigt under 1982 medan den privata tjänstesektorn
sysselsatte fler än väntat.

Utbudet
av arbetskraft var som nämnts lågt under 1982 vilket i viss mån torde spegla en
anpassning till den svaga efterfrågan på arbetskraft. De olika arbetsmarknads-
och utbildningspolitiska åtgärder som vidtagits har troligen också verkat
dämpande på utbudet. För 1983 förutses en ökning av arbetskraftsutbudet om 18
000 personer, dvs. ungefär samma ökning som i fjol.

Den
förhållandevis höga arbetslösheten under 1982 och i böljan av 1983 har
föranlett betydande satsningar på arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Diagram
5:1 Arbetskraftsutbudets procentuella förändring 1968—1982

0,5

J__ \_ L

J_J__ L

1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978
1979 1980 1981 1982

Källor:
Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 71

Ytterligare
åtgärder planeras dessutom för hösten och nästa vinter (se kap. 1).
Arbetsmarknadsläget kommer även med dessa åtgärder inberäknade att vara
fortsatt ansträngt, men en förbättring kan väntas mot slutet av året i takt med
att den inhemska konjunkturen förbättras.

5.2
Läget på arbetsmarknaden under 1982 och början av 1983

Arbetskraftsutbud

Utbudet
av arbetskraft bestäms av hur befolkningen i arbetande åldrar (16-74 är)
utvecklas och av hur andelen som har eller söker arbete förändras. I
nedanstående diagram 5:1 visas förändringen av utbudet av arbetskraft
1968-1982 och hur stor del av denna förändring som beror av
befolkningsförändringar resp förändringar i relativa arbetskraftstal.

Den
totala folkmängden stagnerar. 1982 var ökningen endast 3 000 personer varav
nettoinvandringen svarade för 2 000 personer. Ökningen av folkmängden i åldern
16-74 år var emellertid 22 000 personer.

Som
framgår av diagram 5:1 ökade utbudet av arbetskraft med 0,4% eller 18 000
personer 1982. Befolkningsförändringen svarade för huvuddelen av ökningen.

Förvärvsfrekvensens
utveckling redovisas i tabell 5.1. En nedgång i männens förvärvsfrekvens med
0,3% uppvägdes av en uppgång av kvinnomas med 0,6%. Uppgången av kvinnornas
förvärvsfrekvens gällde gruppen 25-54 år medan förvärvsfrekvensen bland
ungdomar, både män och kvinnor, sjönk markant. Detta har sin förklaring i att
de yngre åldersgrupperna i större utsträckning än tidigare sökte sig till
olika typer av utbildningar. Det svaga arbetsmarknadsläget bidrog säkert
härtill.

Mätt
i timmar ökade arbetskraftsutbudet med 0,9% att jämföra med utbudet i personer
räknat på 0,4%. Denna stora skillnad förklaras av att den genomsnittliga
arbetstiden ökade markant under 1982 från att under en

Tabell
5:1 Relativa arbetskraftstal 1970, 1976-1982

Årmedeltal
(16-74 är)

1970

1976

1977

1978

1979

1980'

1981

1982

Män

80,6

79,5

78,6

78,3

78,5

77,3

77,0

därav:

16-

-24 år

67,3

72,9

71,9

80,8

71,8

71,1

67,9

67,0

25-

-54 år

95,1

97,7

95,5

95,3

95,5

94,9

55-

-74 år

62,8

52,8

50,8

50,4

50,2

49,0

48,8

Kvinnor

52,8

60,0

61,1

62,2

63,5

64,5

65,7

66,3

därav:

16-

-24 år

58,9

67,7

68,0

68,1

69,7

69,8

67,8

66,4

25-

-54 år

64,5

75,6

77,5

79.3

81,1

82,8

84,8

85,9

55-

-74 år

29,0

29,9

30,1

30,6

30,9

31,0

32,3

32,9

Samtliga

66,7

69,8

69,9

70,2

71,0

71,4

71,6

71,7

'
För 1980 har uppskattade värden för april ytnyttjas. Källa: Statistiska
centralbyrån.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

Diagram 5:2 Arbetskraft och sysselsättning 1977-1983

Tusental. 3-månaders glidande genomsniU beräknat på
säsongrensade månadsdata

4350

4300

4 250 -

4200

4150

4100

1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983

Anm. För april 1980 saknas uppgifter p. g. a. konflikten.
Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

lång rad av är ha minskat. Den längre arbetsriden per
sysselsatt 1982 förklaras troligen av att fler arbetade längre deltidspass,
full tid och övertid och att antalet timanställda och vikarier minskade.

Arbetskraftsefterfrågan

Som män på arbetskraftsefterfrågans utveckling kan man
använda sysselsättningsutvecklingen som visar den efterfrågan som realiserats.
Andra indikatorer på efterfrågan är statistiken över nyanmälda och kvarstående
lediga platser hos arbetsförmedlingarna samt andelen företag som uppgivit brist
på olika kategorier arbetskraft i konjunkturinstitutets kvartalsvisa
barometerundersökningar.

Den totala sysselsättningen ökade under hela senare delen
av 1970-talet fram till mitten av 1980 då denna utveckling bröts. Antalet
sysselsatta minskade därefter med 5 000 personer mellan 1980 och 1981 och med 6
000 mellan 1981 och 1982. Nedgången under 1981 och 1982 berörde uteslutande
den manliga arbetskraften medan antalet sysselsatta kvinnor fortsatte att öka.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 73

Tabell 5: 2 Sysselsättningsutvecklingen enligt AKU,
1976-1982

Medeltal sysselsatta, 1000-tal

1976

1977

1978

1979

1980'

1981

1982

Sysselsatta

4088

4099

4115

4180

4230

4225

4219

män

2 337

2314

2 297

2315

2 327

2 286

2 272

kvinnor

1751

1785

1818

1865

1903

1938

1947

Heltidssysselsatta

(mer än
35 tim./v.)

3 239

3191

3152

3169

3186

3 161

3140

Deltidssysselsatta

(20-34
tim./v.)

603

659

710

766

786

812

829

Deltidssysselsatta

(1-19
tim./v.)

246

249

253

245

258

252

250

' Årsmedeltalen för 1980 är beräknade med uppskattade
värden för april 1980. Källa: Statistiska centralbyrån.

Antalet heltidssysselsatta minskade såväl 1981 som 1982.
Antalet deltidssysselsatta ökade dock om än i betydligt långsammare takt än
under slutet av 1970-talet. Ökningen av deltidssysselsatta gäller inte de som
arbetar mindre än halvtid.

Sysselsättningen fördelad pä näringsgren framgår av tabell
5:3. Under de två senaste åren har sysselsättningsminskningen varit mest
markant inom industrisektorn medan sysselsättningen inom den kommunala sektorn
fortsatt att öka.

Tabell 5; 3 Sysselsättningen inom olika näringsgrenar
1980-1982

1981

Procentuell förändring

Antal

syssel-

1980-

1981

1981-

1982

Scltta

1 OOO-tal

Antal

syssel-

arbets-

syssel-

arbets-

satta

timmar

satta

timmar

Jordbruk
och fiske

170

-3,9

-2,7

-2,6

-3,9

Skogsbruk

-2,5

2,9

1,8

4.6

Gruvor
och tillverk-

ningsindustri

951

-3,0

-3,8

-3,9

-3,1

El-,
gas-, vatten-

och
värmeverk

1,2

-1,2

7,9

10,1

Byggnadsverksamhet

314

-0,7

0,3

-1,6

-0,8

Privata
tjänster'

1392

0,1

-0,3

0,8

1,3

Staten

320

0,8

-0,1

-1,9

-1,3

Kommuner

1010

3,0

2,4

1,8

2,9

Summa

4244

-0,1

-0,6

-0,4

0,2

Korrigeringspost

-3

Totalt

4241

0,2

-0,4

-0,2

0,7

' Handel, restaurang- och hotellrörelse, samfärdsel, bank-
och försäkringsinstitut, fastighetsförvaltning m. m.

Den totala sysselsättningsutvecklingen fås från
arbetskraftsundersökningarna korrigerade för kalendariska effekter m. m. för
att överensstämma med nationalräkenskapemas definitioner. På senare år har
förelegat en ganska stor diskrepans mellan sysselsättningen summerad över de
olika näringsgrenarna och arbetskraftsunder-sökningama.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

Den accelererande sysselsättningsminskningen i industrin
under 1982 uppvägs delvis av att antalet sysselsatta i privata tjänster ökade
med närmare 1 % 1982. Det kan tänkas att uppgifter som tidigare utförts inom
industrin allt mer flyttats över till tjänstesektorn såsom datatjänster, administrativa
tjänster, städtjänster etc.

I den statliga sektorn minskade antalet sysselsatta med 6
000 personer. Denna minskning berodde på att Karolinska sjukhuset överflyttades
till Stockholms läns landsting. Sysselsättningen i kommunerna ökade med 18 000
personer. Denna ökning var dock betydligt lägre än under 1981 trots att antalet
arbetade timmar ökade mer. Detta förklaras av att medelarbetstiden inom den
kommunala sektorn har ökat markant vilket beror dels på ett minskande antal
deltids- och timanställda dels pä en störte andel beredskapsarbetare.

Analysen
av statistiken över antalet nyanmälda lediga platser försvåras av effekterna på
statistiken av den anmälningsplikt som successivt införts och som nu gäller
hela landet. Enligt beräkningar gjorda av AMS har denna anmälningsplikt medfört
att antalet till arbetsförmedlingarna nyanmälda lediga platser ökat med ca 30%.
Den nedgång i antalet nyanmälda lediga platser som inleddes under sommaren 1980
har fortsatt under 1981 och

Tabell 5:4
Brist på arbetskraft inom industri och byggnadsverksamhet 1981-

Ja-svar i
procent

1983

1981

1982

1983

mars

juni

sept.

dec.

mars

juni

sept.'

dec.

mars

Brist på yrkesarbetare Livsmedels- och
dryckes-varuindustri

Textil-, beklädnads- och läderindustri Trävaruindustri
därav: sågverk Massa-, pappers- och grafisk industri

Kemisk, gummi- och plastvaruindustri

Järn- och stålverk Verkstadsindustri Varvsindustri

Totala industrin

Byggnads- och anläggningsverksamhet Betongarbetare
Träarbete Murare Övriga byggnadsarbetare

21 17 15

18 23 39 76

17 12 10

13 14 31

14 10

10 10 21

15 8 9

5 11 16 63

10 10 9

7 12 13 62

11 11 11

11 12

15 13 10

17 13 12

3 18

20 16 16

' Nytt urval fr. o. m. september. Här redovisade uppgifter
avser det nya urvalet. Källa: Konjunkturinstitutet.

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

Diagram
5:3 Antal arbetslösa och i arbetsmarknadspolitska åtgärder, i procent av
arbetskraften 1964-1982

Säsongrensade
data

ArbetilöKi

'I I I I

I I I I I

64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74
75 76 77 78 79 80 81 82 Källor:
Arbetsmarknadsstyrelsen och statistiska centralbyrån.

1982.
Under tredje kvartalet 1982 nyanmäldes i genomsnitt per månad 32 700 lediga
platser till arbetsförmedlingarna, vilket är den lägsta siffra som någonsin
uppmätts. Under första månaderna 1983 har dock antalet lediga platser ökat
något jämfört med motsvarande månader 1982.

Antalet kvarstående lediga
platser ger en indikation på den icke tillgodosedda efterfrågan på
arbetskraft. Dessa har minskat kraftigt sedan mitten av 1980. En stabilisering
pä en i och försig låg nivå har noterats för första kvartalet 1983.

En annan indikator på
efterfrågan är bristen på yrkesarbetare enligt konjunkturinstitutets
barometerundersökningar som redovisas i tabell 5:4. Under tolv kvartal i följd
fram fill september 1980 ökade andelen industriföretag som angav brist på
yrkesarbetare och utgjorde då drygt hälften av antalet företag. Därefter har
konjunkturen vänt. Under 1982 har endast ca 13% angett brist på yrkesarbetare.
För verkstadsindustrin kan noteras en ökning mot slutet av 1982 och början av
1983 av andelen företag som anger brist på yrkesarbetare.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

Tabell 5:5 Arbetslösheten 1979-1983

Års- och kvartalsmedeltal, 1 OOO-tal (16-74 är)

1979

1980

1981

1982

1983

1 kv.

2kv,

3kv.

4kv.

1 kv.

Arbetslösa,
totalt

108

137

120

158

134

150

16-24 är

25-54 år

55-74 år

Storstadslän

Skogslän

Övriga
län

Medelantal
veckor

i arbetslöshet

Relativa
arbetslöshetstal

(arbetslösa
i procent av

arbetskraften)

Totalt

2.1

2.0

2.5

3.1

3.2

2.7

3.6

3.1

3.5

16-24 år

4.9

5.0

6,3

7,6

6,0

9,3

7,2

7,5

25-54 år

1,4

1,3

1,8

2,2

2,4

2,0

2,3

2,1

2,6

55-74 år

1,8

1,4

1,8

2,8

2,6

2,7

3,0

3,4

Män

1,8

1,7

2,4

3.0

3,0

2,6

3,3

2,9

3,5

Kvinnor

2,3

2,6

3,4

2,9

3,9

3,3

3,4

Anm. Årsmedeltal för 1980 har beräknats med uppskattade
värden för april 1980. Källa: Statistiska centralbyrån.

Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitik

Den svaga ekonomiska tillväxt som präglat 1970-talet har
medfört en trendmässigt starkt stigande arbetslöshet i de flesta
industriländer. I Sverige har en alltför drastisk ökning i den öppna
arbetslösheten kunnat undvikas genom att dearbetsmarknadspolitiska åtgärderna
ökat sedan i mitten av 1970-talet.

Om hänsyn tas även till andelen sysselsatta i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder har andelen personer som ej sysselsätts på den
ordinarie arbetsmarknaden trendmässigt ökat i Sverige sedan i mitten på
1960-talet (diagram 5:3).

Den öppna arbetslösheten har ökat kraftigt. Från en nivå
på ca 80 000 1980 eller 2% av arbetskraften, har antalet arbetslösa ökat till
ett genomsnitt pä 137 000 1982, 3,1 % av arbetskraften.

Tredje kvartalet 1982 var 158 000 personer arbetslösa,
3,6% av arbetskraften. Arbetslösheten var dock betydligt lägre under fjärde
kvartalet. För första kvartalet 1983 ligger arbetslösheten återigen på en hög
nivå eller ca 3,5% av arbetskraften. I mars var antalet arbetslösa 149 000
eller 3,4% av arbetskraften.

Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökade
1982 med 24 000 personer (tabell 5:6). Den största ökningen avsåg
beredskapsarbeten. Ökningen inträffade de två första kvartalen 1982 medan antalet
beredskapsarbeten det tredje kvartalet var obetydligt fler än tredje kvartalet

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

Diagram 5:4 Arbetslösa enligt AKU, arbetslösa
kassamedlemmar och kvarstående lediga platser 1977-1983

1 OOO-tal. Säsongrensade månadsdata

160
140 120

Arbetsl ö shet i

/-k

80 60
40 20

r\.'

va/

V"!

Arbet kassame

sl ö sa diemmar

v/-.

.. • .... • .--.

.......... ■'>

fl"" /1

.... •• ■ ••• '''

/ \ / \

1 1

Lee

iga
platser

'-v-'N

1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983

Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, konjunkturinstitutet och
statistiska centralbyrån.

1981. Under slutet av 1982 och det första kvartalet 1983
har antalet beredskapsarbeten åter ökat kraftigt.

Ökningen av antalet personer i arbetsmarknadsutbildning
har varit måttlig under 1982 . Ca 3 000 fler deltog i utbildning första
kvartalet 1983 jämfört med motsvarande kvartal 1982.

Antalet personer som berörs av varsel om uppsägning och
permittering ökade starkt under 1981 men minskade något 1982 (tabell 5:7).

Tabell
5:6 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder 1977—1982 Årsmedeltal. I
OOO-tal

1977

1978

1979

1980

1981

1982

Arbetsmarknadsutbildning 44

Beredskapsarbete 29

Skyddat och halvskyddat

arbete m.
m. 45

118

Totalt

144

150

122

115

139

s. 78 Kontrollera mot PDF

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 78

Tabell 5:7 Antal personer berörda av varsel om
uppsägningar och permitteringar 1976-1982

_______________ 1976 1977 1978 1979
1980 1981 1982

Industri 22996 49583
39316 14373 31815 71410 67033

därav: verkstadsind. 7708 26967 18391
6851 7926 25489 26054

Branscher utanför

industrin 11027 18638
18735 11966 11945 19196 20964

Totalt 34023 68221
58051 26339 43760 90606 87
997

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

5.3 Arbetsmarknaden 1983

Arbetskraftsutbud

Befolkningen i de arbetande åldrarna (16-74 är) antas
komma att öka med 16 000 personer mellan 1982 och 1983. Av denna ökning väntas
nettot av in- och utvandringen svara för 3 000 personer.

Arbetskraftsutbudet förutses öka med 18 000 personer 1983
vilket är ungefär samma ökning som under 1982. Detta är ett historiskt sett
lågt tal (se diagram 5:1). På grund av den kraftiga tendens till längre
medelarbetstid som noterats för 1982 antages den genomsnittliga arbetstiden
1983 öka med 0,1 % från att iinder tidigare är ha minskat.

Av utbudsökningen i personer räknat pä 0,4% svarar
förändringen i förvärvsfrekvensen och befolkningsökningen för hälften vardera.
Förvärvsfrekvensen antas öka något jämfört med 1982. Männens arbetskraftsdeltagande
väntas öka med 0,1 % frän att ha minskat sedan 1979. De gifta kvinnornas
förvärvsfrekvens antages fortsätta att öka om än i betydligt långsammare takt
än tidigare år.

Produktion, produktivitet och sysselsättning 1983

Genom att ställa prognoserna för produktionen i olika
näringsgrenar mot antagande om produktivitetsutvecklingenerhålles efterfrågan
pä arbetskraft uttryckt i timmar. Om kalkylerna på arbetskraftsefterfrägan
ställs mot utbudsprognosen får man en uppfattning om sysselsättning och arbetslöshet
under 1983. Produktions- och produktivitetsprognoserna för 1983 framgår av
tabell 5:9. I tabell 5:8 redovisas produkuvitetsutvecklingen de senaste åren.

Den totala
produktionen väntas öka med drygt 2% 1983.Samtidigt förutsätts
produktiviteten, dvs. produkrionen per arbetad timme, öka i något lägre takt
vilket ger en ökning av arbetskraftsefterfrågan mätt i timmar med 0,3 %. Den
genomsnittliga arbetstiden förutses vara oförändrad för samtliga sektorer utom
för den kommunala sektorn där en viss arbetstidsförlängning väntas på grund av
färte timanställda och fler beredskapsarbetare. Sysselsättningen totalt i
personer räknat beräknas öka med 8 000 personer (se tablå sid 80). Mot bakgrund
av den utbudsprognos som

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
19182/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

Tabell 5:8 Produktivitetsutvecklingen inom olika
näringsgrenar 1976-1983

Årlig procentuell förändring

1976

1977

1978

1979

1980

1981

1982

1983
prognos

Jordbruk,
skogsbruk

och
fiske

1,9

-3,5

7,4

2,2

8,1

1,9

6,4

1,4

Gruvor
och tillverk-

ningsindustri

1,0

-1,7

3,9

8,5

1,2

0,1

2,6

5,6

El-,
gas- och värmeverk

6,4

1,0

10,1

-2,1

-1,9

7,6

-17,6

3,9

Byggnadsverksamhet

-4,2

7,5

7,2

1,7

0,4

-2,2

0,6

3,0

Privata
tjänster

2,7

0,9

3,0

3,8

2,9

0,9

- 0,3

0,9

Offentliga
tjänster

0,3

0,4

0,6

-0,3

0,6

- 0,4

Totalt

0,8

0,3

3,4

3,9

1,4

0,2

2,1

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

redovisas ovan skulle detta kalkylmässigt leda till en
viss ökning av arbetslösheten mellan årsgenomsnitten 1982 och 1983. Det bör
dock understrykas att den redovisade översättningen av produktions-,
produktivitets- och arbetstidsantagandena till antalet sysselsatta personer är
mycket schablonmässig. Vidare är det svårt att uppskatta effekterna av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som planeras. I kapitel 1 redovisas närmare
de ytteriigare åtgärder som nu föreslås.

För industrin förutses att produktionen vänder frän en
minskning under de senaste åren till en ökning på närmare 4% 1983.
Kapacitetsutnyttjandet är emellertid f.n. mycket lågt varför man kan förutse en
relativt kraftig produktivitetsökning under 1983. Det medför att
sysselsättningen minskar även i är. Mätt mellan årsgenomsnitten 1982 och 1983
förutses en minskning om ca 16 000 personer. Sett under loppet av året innebär
det att sysselsättningsläget i industrin ändock förbättras något.

Produktionen inom byggnadsverksamheten väntas öka med 2%
under 1983. Det är framför allt produkUonen inom reparations-, om- och
tillbygg-

Tabeli 5:9 Produktion, produktivitet och sysselsättning
1983

Årlig procentuell förändring avrundade till halva och hela
procentenheter

Produktion

Produktivitet

Sysselsättning (timmar)

Jordbruk,
skogsbruk och fiske

2,5

4,5

-2,0

Gruvor
och tillverknings-

industri

4,0

5,5

-2,0

El-,
gas-, vatten- och

värmeverk

7,0

4,0

3,0

Byggnadsverksamhet

2,0

2,5

-0,5

Privata
tjänster'

2,0

1,0

Offentliga
tjänster

1,5

Totalt

2,4

2,1

0,3

'Handel, restaurant- och hotellverksamhet, samfärdsel,
banker och fastighetsförvaltning m. m.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 80

Schablonberäkning av sysselsättningsutveckling i olika
branscher 1983

Antal personer

Jord- och skogsbruk - 3 000

Gruvor och tillverkningsindustri - 16000

Byggnadsverksamhet - 2000

Privata tjänster 14000

Staten' - 4000

Kommunerna 19000

Totalt 8000

' Därav ca 6000 anställda vid Akademiska sjukhuset för
vilket Uppsala läns landsting blir huvudman fr. o. m. 1983.

nadssektorn (ROT-sektorn) som förväntas öka. Med antagande
om en normal produktivitetstillväxt torde antalet sysselsatta personer i
byggnadsverksamheten minska något.

Den privata tjänsteproduktionen förväntas öka med 1,8%
1983. En viss överflyttning av produktion från industrin och möjligen även
offentlig sektor till privata tjänster kan antas ha inträffat under senare är.
Varuhandeln som utgör ca 30% av privata tjänsteproduktionen och då i synnerhet
detaljhandeln kommer inte att öka bl.a. pä grund av den förväntade relativt
kraftiga minskningen av den privata konsumtionen 1983. Sysselsättningsökningen
1983 i den privata tjänstesektorn uppskattas till 14 000 personer vilket är en
något större ökning än i fjol.

Den offentliga sektorn expanderar långsammare under 1983
än tidigare. För statens del väntas en viss sysselsättningsminskning. Noteras
bör dock att denna minskning är en följd av överförandet av Akademiska
sjukhuset till Uppsala Läns Landsting och den kommunala sektorn får motsvarande
tillskott. Räknar man bort denna överflyttning och antalet sysselsatta
beredskapsarbetare väntas antalet sysselsatta i den statliga sektorn vara
oförändrat mellan 1982 och 1983. Den kommunala sysselsättningen förutses öka
med 2,4% i timmar. Det väntas motsvara 19 000 fler personer därav utgörs dock
merparten av huvudmannaskapsförändringar och ett ökat antal sysselsatta i
beredskapsarbeten.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad
nationalbudget

6 De enskilda konsumenternas ekonomi

6.1 Sammanfattning

Hushållens disponibla inkomster steg 7,9 % mellan 1981 och
1982 (se tabell 6:1). Prisökningstalet för privat konsumtion (enligt
implicitprisindex) uppgick till 10 %. Hushållens reala köpkraft föll således
1,9 % 1981-1982. Samtidigt steg konsumtionsvolymen 1,3 % och sparandets andel
av disponibelinkomsten sjönk till en mycket låg nivå (se diagram 6:1).

De totala faktorinkomsterna minskade 1982 1,5 % i fasta
priser räknat, vilket i sig var en för hushållen gynnsammare utveckling än
1980-1981 (se tablå 1). Till skillnad mot 1981 ökade emellertid
inkomstöverföringarna till hushållen obetydligt. Samtidigt steg hushällens
inbetalningar av skatter och avgifter, vilket bidrog till att dra ner
köpkraften ytterligare jämfört med 1981.

Den disponibla lönesumman - det belopp hushällen erhåller
efter det att preliminär A-skatt, fyllnadsskatt samt kvarskatt dragits bort
från lönesumman och överskjutande skatt lagts till - sjönk 1981-1982 realt med
drygt 5 % (se tablå 2). Även pensionsinkomsterna sjönk realt efter skatt beroende
dels på övergången till indexjustering endast en gäng om året, dels på ett

Tabell 6:1 Hushållens disponibla inkomster, konsumtion och
sparande 1981-1983

Milj. kr.

Procentuell förändring från

föregående är

1981

1982

1981

1982

1983

prognos

Löpande
priser

Disponibel inkomst

311621

336
271

10,7

7,9

9,6

Privat konsumtion

296 736

330485

10,9

11,4

9,3

Sparande'

14 885

5 786

6,0

-61,1

31.3

Sparkvot-

4,8

1,7

-0,2

- 3,1

0,4

1975
års priser

Disponibel inkomst

170 892

167674

-0,8

- 1,9

-0,9

Privat konsumtion

162 730

164 790

-0,6

1,3

-1,2

Implicitprisindex för

privat

konsumtion (1975 =

100)

182,35

200,55

11,6

10,0

10,6

Konsumentprisindex

(1975= 100)

184,68

200,55

12,1

8,6

9,2

Inkl. försäkringssparande. Detta uppgick 1981 till 4000
milj. kr.. 1982 till 4800 milj. kr. och beräknas 1983 uppgå till 5 800 milj.
kr. ' Förändring mätt i procentenheter.

Anm. Den sedvanliga redovisningen av posterna i hushållens
disponibla inkomst återfinns i avsnitt 6.3, tabell 6: 3.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

6 Riksdagen 1982/83. I sund. Nr /50. Bilaga l.l

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

Hushållens köpkraftsförändring

1975 års priser

Procentuell förändring Bidrag till realinkomsl-utvecklingen.
procentenheter

1981

1982

1983
prognos

1981

1982

1983
prognos

Tablå 1

Faktorinkomster'

-2,7

-1,5

-2,6

-2,8

-1,6

-2,7

därav:

lönesummor

-3,2

-3,1

-2,7

-2,6

Inkomstöverföringar-

2.2

0,2

2,3

0,8

0,1

0,9

därav:

pensioner

4,1

-0,5

2,1

0,9

-0,1

0,5

Direkta
skatter och avgifter

-3,0

1,0

-2,3

1,2

-0,4

0,9

Disponibel
inkomst

-0,8

-1,9

-0,9

-0,8

-1,9

-0,9

Tablå
2

Faktorinkomster
efter skatt

-1,5

-2,5

-2,6

-1,1

-1,7

-1,9

därav:

löne.summa
efter skatt

-2,2

-5,2

-2,8

-1,3

-2,9

-1.5

Inkomstöverföringar
efter

skatter
och avgifter

1,0

-0,5

3,4

0,3

-0.2

1,0

därav:

pensioner
efter skatt

3,1

-1,3

1,6

0,6

-0,3

0,3

Disponibel
inkomst

-0,8

-1,9

-0,9

-0,8

-1,9

-0,9

' Inkl. räntor och utdelningar, netto (post 5 i tabell
6:3).

" Inkl. privata inkomstöverföringar, netto (post 6 i
tabell 6: 3).

opåräknat stort skatteuttag. Övriga inkomstöverföringar
gav efter skatt ett litet positivt bidrag till realinkomstutvecklingen 1982.

Mellan 1982 och 1983 beräknas hushällens disponibla
inkomster öka 9,6 % i löpande priser. Den genomsnittliga prisstegringen för
privat konsumtion uppskattas till 10,6 %. Med hänsyn till denna prisstegring
skulle realinkomsten sjunka 0,9 % 1983.

Inkomstprognosen för 1983 innefattar en ökning av den
utbetalda lönesumman med drygt 7 % före skatt. Därvid har de avtalsmässiga
löneökningarna kalkyleras till drygt 5 % i förhållande till beräkningsbasen'.
Härav utgör 0,2 procentenheter engångsbelopp som kostnadsmässigt hänför sig till
1982. Lönehöjningarna för 1983 enligt tidigare avtal beräknas till 2.9% (exkl.
engångsbeloppen). Pä grundval av hittills kända uppgörelser skallas
lönoökningarna enligt 1983 års avtal till 2 %. Löneglidningen har sails till
2.5 % och sysselsättningen väntas dra ner lönesummeulvecklingen 1982- 1983 med
0.3 procentenheter.

Den genomsnittliga timkostnaden inkl. sociala avgifter
beräknas tor s;iniiliu:i löntagare öka drygt 9 '/i. Timkostnaden inom industrin
(arbetare ocli tjiinsicmän) löriiiscs öka knappt 9 %.

I''s: ,n> iii\;iloiicMimiiKiJiislerad Ibr
sysscKiiltningsutvccklingen 1982- 1983.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad
nationalbudget 83

Diagram 6: 1 Sparkvoten 1972-1983

Sparandet i procent av disponibel inkomst. Helårsdata

1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978
1979 1980 1981 1982 1983 Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

I fast prisnivå räknat faller lönesumman enligt
prognoserna för 1983 med drygt 3 % före skatt. Som framgår av tablå 1
kalkyleras de totala faktorinkomsterna sjunka 23/4%. Inkomstöverföringarna
stiger däremot äter 1983 och det ungefär lika mycket som 1981. Det reala
uttaget av skatter och avgifter minskar, vilket får en positiv effekt pä
köpkraftsutvecklingen. Som framgår av tablå 2 leder sålunda bl. a.
skattereformen till att lönesumman faller något mindre efter skatt än före
skatt.

Ovan redovisade kalkyler över den reala
.inkomstutvecklingen utgår från skattad konsumentprisstegring enligt den s. k.
implicita prisindexen för privat konsumtion. Denna index visade en ökning med
10,0% mellan helåren 1981 och 1982. Årsgenomsnitten för konsumentprisindex
ökade mindre, 8.6 %, vilket till stor del beror på skillnader i behandlingen av
egnahemsposten.

En betydelsefull faktor vid analysen av
konsumentprisutvecklingen 1981-1983 är effekten av devalveringarna 1981 och
1982. Hur mycket konsumentprisnivän dragits upp av devalveringarna låter sig
icke exakt preciseras. En devalverings genomslag i priserna pä importerade
råvaror (petroleumprodukter, jordbruksprodukter m.m.) är som regel snabbi och
fullständigt men för bearbetade varor utsträckt i tiden och ej nödvändigivjs

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 84

Tablå 3 Konsumentprisernas uppgång, årsgenomsnitt 1981 —
1983

1981

1982

1983 prognos

Konsumentprisindex,
totalt

Ändrade indirekta skatter och livsmedelssubventioner
Ändring av internationella priser Övriga kostnacjsfaktorer

12,1

2,1 3,8 6,2

8,6

-0,2 4,4 4,4

9,2

1,2 3,8 4,2

Anm. Tablån är härledd ur tabell 6:8. Automatiska effekter
av indirekta värde-skatter har förts till "Ändring av internationella
priser" resp. "Övriga kostnadsfaktorer". Ändrade
livsmedelssubventioner har sammanförts med ändrade indirekta skatter. 1 tabell
6: 8 ingår ändrade livsmedelssubventioner i "Ändring av jordbrukspriser".

fullständigt.' Devalveringen i september 1981 synes ännu
tredje kvartalet 1982 endast till en del ha slagit igenom i importpriserna för
bearbetade varor - däribland varor för direkt eller indirekt privat konsumtion.
Mycket grovt skattat kan devalveringen i september 1981 beräknas ha dragit upp
konsumentprisnivån fram till oktober 1982 med totalt 2 procentenheter (inkl. s.
k. automatisk effekt av mervärdeskatten).

I importprisprognosen för 1983 har antagits att
devalveringen den 8 oktober 1982 kommer att ha slagit igenom i importpriserna
för bearbetade varor till 80 % fram till slutet av 1983. Genomslaget av
devalveringen i september 1981 pä bearbetade varor förutsattes ha avslutats
under tredje kvartalet 1982. Under dessa förutsättningar kan devalveringen den
8 oktober beräknas komma ha höjt konsumentprisnivån med sammanlagt 4 1/2 ä 5 %
(inkl. automatiska momseffekter) fram till december 1983 (enligt kalkyler
gjorda med samma teknik som konsumentprisprognosen).

Prisstegringen under loppet av 1983 enligt
konsumentprisindex (KPI) kalkyleras till 8,9 %. Därav beräknas den direkta
effekten av höjd mervärdeskatt till I % och devalveringseffekterna till drygt
3 % (inkl. automatiska momseffekter). Genomsnittsnivån för KPI 1983 beräknas
ligga 9,2 % över 1982 års nivå. Tablå 3 visar överslagsmässigt hur mycket de
kalkylerade förändringarna av indirekta skatter och livsmedelssubventioner samt
internationella priser bidragit till utvecklingen av årsgenomsnittet för KPI.
Implicitprisindex för den privata konsumtionen väntas även 1983 stiga mer än
KPI eller med 10,6%.

Trots köpkraftsminskningen 1982 höjde hushällen sin
konsu/ntionsnivå. Konsumtionsuppgängen som påbörjades andra halvåret 1981
fortsatte under såväl första som andra halvåret 1982. Särskilt påtaglig blev
ökningen

' För råvaror är devalveringseffekten också läll avläsbar
eftersom prisnivån för liivaior är internationellt enhetlig och väl statistiskt
belyst. För bearbetade varor är pri.ssailningen mera individualiserad för olika
varor och avsättningsområden och den statisliska informationen om
prisutvecklingen i den internationella handeln med liearbetade varor är
förhållandevis opreciserad och osäker. Därmed råder också o\ihct om vad den
svenska importprisutvecklingen för bearbetade varor skall jaiiilöras ined.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

Tablå 4

Milj. kr.

,
löpande priser

Procent

uell
förändring

1980

1981

1982

1983 prognos

1981

1982

1983 prognos

Total
lönesumma

Utbetald lönesumma' Kostnadslönesumma Nivälönesumma

243 166 241446 239868

262 705 262588 261 065

279629 280172 279364

299681 299138 299138

8,0 8,8 8,8

6,4 6,7 7,0

7,2 6,8 7,1

Total
lönesumma exkl. syssel-

sältningsförändringen

Utbetald
lön

Lönekostnad
(jfr tabell 6: 2)

Nivålön

243166 241 446 239868

263 231 263 114 261588

279351 279894 279087

300284 299740 299740

8,3 9.0 9,1

6,1

6,4 6,7

7,5 7,1 7,4

' Avser löner utbetalda av inhemska producenter, till
inhemska och utländska hushåll. I tabell 6:3 redovisas löner till inhemska
hushåll, dvs. utbetald lönesumma enligt ovan med avdrag av löner till utländska
hushåll och tillägg för löneutbetalningar frän utländska producenter till
inhemska hushåll. - Total lönesumma omräknad till 1980 års totala sysselsättning.

Anm. Utbetald lönesumma för viss period omfattar de
lönebelopp som utbetalas under perioden (före skatt) oavsett om de utgör
ersättning för arbetsinsatser under perioden eller för arbetsinsatser under
annan period. Kostnadslönesumman för en viss period innefattar de lönebelopp
som utgör ersättning för arbetsinsatser under perioden oavsett om utbetalning
sker under perioden eller ej. Med nivålönesumma avses kostnadslönesumma
reducerad med sådana löneelement om vilka det råder överenskommelse att de inte
ska beaktas som ingående i beräkningsbas för nya avtalslöner.

fjärde kvartalet 1982, vilket åtminstone delvis kan
förklaras av en tidigareläggning av hushållens inköp till följd av förväntade
prisgenomslag av devalveringen och höjningen av momsen och vissa andra
indirekta skatter I januari 1983. Devalveringarna 1981 och 1982 har vidare
föranlett dels en omfördelning av hushållens konsumtion från utlandsturism till
inhemska inköp, dels en ökning av utländska konsumenters inköp i Sverige. Den
inhemska konsumtionen steg 2,1 % i volym 1981-1982 mot 1,3 % för svenska
hushålls totala privata konsumtion inom och utom landet.

När nu 1983 blir ytterligare ett år med sjunkande
realinkomster är det troligt att hushällen måste dra ner konsumtionen. Den
mycket preliminära statistiken för årets första månader tyder också på en
nedgång i detaljhandelns försäljning efter den starka uppgången mot slutet av
fjolåret. Ett visst utrymme för höjning av sparkvoten torde också finnas med
tanke pä att hushållen införskaffade konsumtionskapitalvaror i starkt ökad
omfattning under förra året. Här har därför kalkylerats med att sparkvoten
stiger något (se diagram 6:1) och konsumtionsvolymen beräknas falla 1 1/4 %.

6.2 Löner

Den utbetalda lönesumman för samtliga anställda ökade enligt
nationalräkenskaperna med 6,4% 1981-1982. I böljan av 1981 utbetalades retroaktivt
vissa lönebelopp avseende avtalslönehöjningar i slutet av 1980. Omplaceras
sädana lönebelopp till kostnadsmässigt rätt period erhålls den s. k.
kostnadslönesumman. Om denna reduceras med de icke nivåhöjande

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

Tabell 6:2 Lönekostnadsutvecklingen 1969—1983 samt
arbetskraftskostnader för industriarbetare

Årlig procentuell förändring

Samtliga löntagare'

Indusl

'riarbetare'

Avtal

Löneglid-

Summa

Avtal

Löneglid-

Timför-

Sociala

Timkost-

ning

tjänst

kostnader

nad"

3 = (l-h2)

6 = (4-h5)

1969

4.5

2,3

6,8

4,7

4,5

9,2

1.4

10.7

1970

5.5

3.6

9,1

4,5

7,1

11,6

0.7

12.4

1971

7,1

3.2

10.3

5.1

5,4'

10,5

1.2

11,8

1972

9,0

0.3

9.3

8,6

3,0'

11,6

0.5

12.2

1973

5,6

2.1

7.7

4,1

4,0

8,1

3,1

11,5

1974

7,4

3.0

10,4

5,0

6.8

11.8

5.1

17.5

1975

13,0

1,9

14.9

10,5

7,5

18,0

3,7

22,4

1976

10,2

2,1

12,3

7,9

5,4

13.3

3,1

16.8

1977

7,3

3,8

11,1

3.7

3.5

7.2

3.4

10.8

1978

8,1

2,7

10.8''

4,8

3.2

8,0

-0,7

10.7-'

1979

6,7

2.5

9.2

4.4

3,8

8.2

0.4

8.7

1980

7,3

1.8

9.1

6,1

3,2

9.3

0.8

10.2

1981

6,2

2,8

9.0

6,0

4,2

10,2

0.5

10.7

1982

4,6

1,8

6.4

4,1

3.5

7,6

0.2

7.8

Prognos

1983

4 1/2

2 1/2

3 1/2-4

ca 8

ca 10

' Kol. 1-3 baserar sig på lönesummestatistik. Uppgifterna
för industriarbetare (kol. 4-8) grundar sig pä

förtjänststatistik utom för 1971 och 1972.
Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats med

engångsbelopp som ej ingår i SCBs statistik.

- Timförtjänsten och de sociala kostnaderna i indexform
multiplicerade med varandra.

■* Enligt lönesummeberäkningarna.
Förtjänststatistiken visar 4.9% för 1971 och 4,3% för 1972.

" Inkl. effekten av införandet av femte
semesterveckan.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

engångsbelopp som kommit till användning i senare års
avtalsuppgörelser fås en s. k. nivålönesumma (se tablå 4).

Kostnadslönesumman för samtliga anställda 1982 ökade 7,3 %
i förhällande till 1981 års nivälönesumma. Härav beräknas avtalskomponenten
till 5.1 % medan löneglidningen skattas till 1,8 %. Sysselsättningskomponentens
bidrag uppgick till 0,3 %. Företags och myndigheters kostnadslönesumma steg
6.7 %. vilket motsvarar en timkostnadsökning exkl. sociala avgifter 6,4 % (se
tabell 6: 2).

Enligt statistiska centralbyråns förtjänststatistik, som
ej innefattar engångsbelopp steg industriarbetarnas timförtjänst med 7,3%
1981-1982. Inkluderas de engångsbelopp som utgår för 1982 och utbetalas i
början av 1983 erhålls en förtjänstökning på 7,6 % (se tabell 6:2). Härav
utgörs 4,1 % av avtalsmässiga löneökningar. Löneglidningen uppgick således
enligt dessa kalkyler till 3,5 %. Till följd av ökade sociala avgifter
beräknas timkostnaden ha ökat med 0,2 % utöver timlönehöjningen dvs.
sammanlagt 7.8 %. Timkostnadsökningen för industriarbetare och
industritjänstemän sammantagna beräknas ha ökat med 7.1 % inkl. ökade sociala
avgifter.

Löneprognosen för samtliga anställda för 1983 ger en
avtalsmässig löneökning på 5.1 % räknat från 1982 års nivälönesumma. Härav
utgörs 0,2 procentenheter av engångsbelopp som kostnadsmässigt hänför sig till

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 87

1982. Lönehöjningarna för 1983 enligt tidigare avtal beräknas
till 2,9 % (exkl. engångsbeloppen), varav pris- och
förtjänstutvecklingsgarantierna för samtliga anställda uppskattas svara för 2,6
procentenheter och 0,3 procentenheter till följd av beräknade effekter av
lokala löneökningar för anställda inom stat och kommuner. Löneökningarna enligt
1983 års avtal antas uppgå till 2.0 % och grundar sig på hittills kända
uppgörelser inom den offentliga sektorn och mellan LO och SAF. Löneglidningen
1982-1983 har satts till 2,5 %. Sysselsättningen väntas ge ett negativt bidrag
till lönesummeutvecklingen på 0,3 procentenheter. Ökningen av den totalt
utbetalda lönesumman skulle därmed uppgå till 7,2 %. Kostnadslönesummans
ökning skulle med hänsyn till de engångsbelopp som hänför sig till 1982 bli
något lägre, 6,8 %. Timkostnaden beräknas 1982-1983 öka med 9.1 % varvid ca 2
procentenheter hänförs till ökningar i lönebikostnaderna.
Industriarbetarlönerna beräknas avtalsmässigt öka 4 % 1982-1983 varav 1,9 % på
grund av 1981 års avtal. Förutsatt en löneglidning på 31/2-4 % skulle härmed en
timlöneökning pä nära 8 % vara att vänta. Timkostnaden för industriarbetare
väntas till följd av höjda sociala avgifter stiga med ca 2 procentenheter
utöver timlöneökningen, dvs. sammanlagt ca 10 % (se tabell 6: 2). Timkostnaden
för industriarbetare och industritjänstemän sammantagna förutses, med de
antaganden som ligger till grund för konjunkturinstitutets kalkyler, öka med
nära 9 % inkl. höjda sociala avgifter.

6.3 Hushållens disponibla inkomster

Hushållens disponibla inkomster ökade 1981-1982 enligt den
preliminära årsstatistiken med 7,9% i löpande priser räknat. Prisstegringen för
den privata konsumtionen (enligt implicitprisindex') uppgick till 10%. Realt
sjönk således disponibelinkomsten med 1,9%. Realinkomsten föll därmed drygt en procentenhet
mindre än vad den löpande kvartalsstatistiken låtit antyda. Av differensen
beror en halv procentenhet på ändrade uppgifter om prisutvecklingen och resten
således på revideringar av de olika inkomst- och utgiftsposterna.

De totala faktorinkomsterna (se tabell 6: 3) beräknas ha
ökat drygt 8% i löpande priser mellan 1981 och 1982. Lönesumman utgör 80% av
faktorinkomsterna. Som redovisats i avsnitt 6.2 steg den utbetalda lönesumman
före skatt' med 6,4% mellan 1981 och 1982. Antalet arbetade timmar blev, bl. a.
till följd av ett stort antal nya beredskapsarbeten, betydligt fler under
fjärde kvartalet än vad som antogs i prognosen till den preliminära nationalbudgeten
(PNB). Sysselsättningen beräknas nu ha dragit upp lönesum-

' 1 kapitel 6 i den preliminära nationalbudgeten redovisas
fastprisberäkningar med

två olika prisstegringsserier. Här har genomgående använts
prisstegringen enligt

implicitprisindex.

" Enligt bearbetningar av kontrolluppgifterna för
inkomståret 1982.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

Tabell 6:3 Hushållssektorns' inkomster och utgifter
1981-1983

Milj.
kr.

Procentu<

:ll
förändring frän

föregående är

1981

1982

1981

1982

1983 prognos

Löpande
priser

1 Faktorinkomster

326 165

352 570

8,7

8.1

7,7

Löner

263043

280001

8,0

6,4

7,2

Enskilda företagares inkomster

32703

36546

10.7

11,8

8,2

Tillräknat driftsöverskott från egna hem 20419

25023

12,9

22,5

12,2

Tilläggspost till disponibel inkomst

10000

11000

11,1

10,0

10,6

2
Inkomstöverföringar till hushåll från

offentliga sektorn

111 192

121646

13,6

9,4

12,9

3
Direkta skatter, avgifter m. m.

124 702

138462

8,2

11,0

8,1

4
Nettoinbetalningar till det

offendiga(2./.3)

-13510

-16816

-22,2

24,5

-26,7

5 Räntor
och utdelningar, netto'

- 6712

- 6663

17,1

-0,7

9,1

6 Övriga
transfereringar, netto

5678

7 180

23,2

26,5

17,9

7
Disponibel inkomst

311621

336271

10,7

7,9

9,6

8 Privat
konsumtion

296736

330485

10,9

11,4

9,3

1975
års priser

9
Disponibel inkomst

170892

167674

- 0,8

-1,9

- 0,9

10
Privat konsumtion

162730

164 790

- 0,6

1,3

- 1,2

11
Implicitprisindex för privat

konsumtion (1975= 100)

182,35

200,55

11,6

10,0

10,6

' Hushållssektorn inkluderar, förutom hushällen, de s. k.
ideella organisationerna som betjänar hushållen och som inte helt eller
huvudsakligen finansieras och kontrolleras av offentliga sektorn. Hit räknas
arbetstagarorganisationer, folkbildningsverksamhet, nykterhetsrörelsen,
idrottsorganisationer, Röda korset m. m. samt ej statsbidragsberättigade
sjukhem, barnhem, barnkolonier, semesterhem. Utöver löntagarhushäll ingår
hushåll som äger personliga företag dvs. som erhåller sin huvudsakliga inkomst
frän rörelse. Arbetsgivaravgifter är ej medtagna som löneförmån i denna post.
' Inkl. uttag från handelsbolag samt räntor pä hushållens
livförsäkringssparande. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska
centralbyrån.

man 1982 med 0,3%. Den totala löneglidningen uppskattas
till knappt 2%, vilket är något lägre än vad som förutsattes i PNB. Eftersom
prisstegringen enligt implicitprisindex uppgick till 10%, sjönk lönesumman
realt (före skatt) med 3,2%.

Övriga faktorinkomster kalkyleras sammantaget ha ökat med
15%. De enskilda företagamas inkomster steg därvid enligt den preliminära
helårsstatistiken med närmare 12%, vilket är en uppjustering av PNB-kalkylen
med ca 900 milj. kr.

Prognoserna för 1983 resulterar i en något lägre uppgång,
nominellt sett, i de totala faktorinkomsterna än 1982 nämligen 7 3/4%. Den
utbetalda lönesumman beräkas öka 7,2% 1982-1983. Med den beräknade prisstegringen
på 10,6% skulle alltså reallönesumman även 1983 minska med drygt 3% före skatt.
I lönekalkylerna har det genomsnittliga avtalsutfallet enligt hittills (slutet
av mars) träffade ramavtal tillämpats på resterande avtalsområden.

För samtliga driftsöverskott utom skogsbrukets förutses en
lägre ökningstakt 1983 än 1982. Tilläggsposten skrivs enligt tillämpad
prognosmodell fram i takt med utvecklingen av implicitprisindex.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

Tabell 6:4 Inkomstöverföringar till hushåll från
offentliga .sektorn 1981-1983

Milj.
kr..

,
löpande pri

iser

Procentuell föran

dring.

1975 års

priser

1981

1982

1983

1981

1982

1983

prognos

Från
staten

58282

61783

67933

l.O

- 3.6

- 0.6

1.1

Barnbidrag

5 174

5 205

5 850

- 6.8

- 8.5

1,7

1.2

Studiebidrag,
studiecirkelverksamhet

2 606

2810

3 091

11,1

- 2.0

- 0,5

1.3

Bostadsbidrag

294

364

514

-39,0

13.0

27,5

1.4

Arbetsmarknadsutbildningsbidrag

1499

1 595

2068

-29.4

- 3.3

17,2

1.5

Arbetsskadeförsäkring

1350

1337

1430

8.7

- 9.9

- 3,3

1.6

Kontant
arbetsmarknadsstöd

399

509

700

14.1

16.0

24,4

1.7

Lönegaranti

538

900

960

82,1

52.2

- 3,6

1.8

Folkpensioner

37 586

39661

43 245

1,4

- 4.1

- 1.4

1.8.1

Folkpension,
statlig

33 746

35819

39565

1.7

- 3.5

- 0,1

1.8.2

Folkpension,
kommunalt bostadstillägg

; 3
840

3 842

3 680

- 1,4

- 9,0

-13,4

1.9

Delpension

1 558

1457

1450

12.7

-14,9

-10,0

1.10

Pensioner
till f d. anställda

1691

1899

1958

- 8,2

2,2

- 6,8

1.11

Övrigt

5 587

6046

6667

11.0

- L6

- 0,3

Från
komtnunerna

9651

10966

12233

- 4.0

3.3

0.9

2.1

Bostadsbidrag

2086

2250

2 506

-17,0

- 1,9

0,7

2.2

Pensioner
till f. d. anställda

1889

2046

2 207

- 5,4

- 1,5

- 2,4

2.3

Övrigt

5 676

6670

7 520

2,5

6,8

1,9

Från
socialförsäkringssektorn

43259

48897

57/24

4.3

2.8

5,6

3.1

ATP

23 537

27013

32457

10,9

4,4

8,6

3.2

Sjukförsäkring
m. m.

17 126

18003

19 362

- 6,4

- 4,4

- 2.7

3.2.1

Sjukförsäkring

12 990

13 440

14470

- 9.5

- 5,9

- 2,6

3.2.2

Föräldraförsäkring

4 136

4 563

4892

4,8

0,3

- 3,0

3.3

Arbetslöshetsförsäkring

2 596

3 881

5 305

34,5

35,9

23,6

Summa
inkomstöverföringar

111192

121646

137
290

1,8

- 0,5

2,0

Källor: Konjunkturinstitutet, riksförsäkringsverket,
riksrevisionsverket och statistiska centralbyrån.

Inkomstöverföringarna från den offentliga sektorn till
hushällen ökade 9 1/2% mellan 1981 och 1982. Jämfört med utvecklingen I980-I98I
är detta en betydligt lägre ökningstakt och den innebär så gott som oförändrad
real överföringsnivå, totalt sett (se tabell 6:4). Större ökningstal redovisas
i huvudsak endast för de transfereringar som varierar med arbetsmarknadsläget.
I gruppen övriga transfereringar frän kommunerna, som ökar även realt sett,
ingår bl. a. socialhjälpen. Genom att basbeloppet fr. o. m. 1982 inte längre
löpande utan endast vid ett tillfälle per år anpassas till prisstegringen
minskar ökningstakten för pensionerna under en övergångstid påtagligt. Den
sänkta kompensationsnivän för nytillkomna delpensionärer fr.o.m. 1981 medförde
en dämpning av ökningstakten för delpensionerna detta år. 1982 sjönk
utbetalningarna av delpensionerna även räknat i löpande priser.

Inkomstöverföringarna 1983 har skattats med ledning av
trolig löneutveckling m. m. samt beslutade ändringar i bidragsregler. Totalt
förutses en ökning med ca 13% i löpande priser 1982—1983, vilket är en uppgång
räknat i fast penningvärde med ett par procent. 1983 beräknas de samlade
barnbidragsutbetalningarna till följd av bl. a. höjda bidragsbelopp öka realt

Prop.
1982/83:150 Bilaga l.l Reviderad nationalbudget

sett. Stor satsning på arbetsmarknadsutbildning 1983 drar
upp ersättningarna i samband med utbildningen. Övriga utbetalningar vid
arbetslöshet förutses fortsätta att stiga från den redan höga nivån 1982.
Utbetalningarna av folkpensioner och ATP återtar 1983, efter den engångsvisa
svackan 1982 en tillväxt i linje med inftationstakten och ökningen i antalet
ATP-pensionärer. Sjukförsäkringsutbetalningarna antas fortsätta att sjunka
realt sett på grund av den negativa reallöneiitvccklingen och även föräldraförsäkringen
väntas minska.

Hushållens inheliihiingar av skaller och avgifter till
sial. kommuner och socialfiirsäkriiig ökade enligt den preliminära
helårsstatistiken med 11 % mellan 1981 och 1982, vilket är betydligt mer än
förändringen 1980-1981 (se tabell 6:5). Inbetalningarna av preliminär A-skatt
beräknas ha ökat uppemot 10% 1981-1982. Totala skatteunderlaget i form av
löner, pensioner och beskattade sociala förmåner i övrigt steg samtidigt 7
1/2%. Ökningen av skatteinbetalningarna framstår fortfarande som hög i relation
till skatteunderlagets ökning. Prognoskalkylerna ännu så sent som hösten 1982
förutsatte ett lägre marginellt preliminärskatteuttag på inkomstök-

Tabell 6: 5 Hushällens direkta skatter, avgifter m. m.
1981-1983

Milj. kr..

löpande
pri

ser

Procentuell
förändring.

1975 års

priser

1981

1982

1983

1981

1982

1983

prognos

Direkta
skatter

115 701

128588

138936

- 3.6

l.l

- 2.3

1,1

Prel.
A-skatt

108962

119 551

127911

- 3,0

- 0,2

- 3,3

1.2

Prel.
B-skatt

8 487

9 155

11 050

-11.1

- 1.9

9,1

1.3

Slutskattereglering

-1210

199

1 137

1.3.1

Kvarstående
skatt'

3 121

3712

4 133

- 5,3

8,2

0,6

1.3.2

Fyllnadsskatteinbetalningar

5 177

7 040

7 392

4,3

23,6

- 5.0

1.3.3

Överskjutande
skatt

-9 508

-10 553

-10 388

3.4

0,9

-11.0

1.4

Avgår:
Indirekta skatter-

1614

1773

2 376

27,0

- 0,1

21,2

1.5

Övriga
direkta skatter.

netto

1076

1456

1214

189,2

23,0

-24,7

Avgifter
m. m.

9001

9874

10683

5.4

-
0,2

- 2.2

2.1

Till
staten

2 325

2 567

2812

- 3.1

0.4

- 0,9

2.1,1

Arvs-
och gåvoskatt, arvsmedel

631

710

822

- 2,5

2,3

4,8

2.1.2

Egenavgifter
och frivill

iga
social-

försäkringsavgifter

1 154

1217

1318

- 2,8

- 4,1

- 2.1

2.1.3

Övrigt

540

640

672

- 4,5

7,8

- 5,0

2.2

Till
kommunerna

4 577

5031

5 566

16,4

0.0

2.2.1

Investeringsbidrag

799

736

704

- 8,0

- 16.2

-13,6

2.2.2

Övrigt

3 778

4 295

4 862

23,3

3.4

2,3

2.3

Till
socialförsäkringssektorn

2 099

2 276

2 305

- 4,9

- 1.4

- 8,5

2.3.1

Obligatoriska
egenavgi

fter

1845

1964

1903

- 4,2

- 3,3

-12,4

2.3.2

Frivilliga
avgifter

254

312

402

- 9,7

12,2

16,0

Summa
direkta skatter.

,
avgifter m.m.

124702

138462

149619

- 3,0

1,0

- 2,3

' Influtna delen.

- Allmän löneavgift (tidigare allmän arbetsgivaravgift)
och bamomsorgsavgift (egenavgifter), fastighetsskatt

samt skogsvärdsavgift och hyreshusavgift.

Anm. Kvarstående skatt avser inkomster tvä är tidigare,
medan fyllnadsinbetalningarna och överskjutande

skatt avser inkomster ett är tidigare.

Källor: Konjunkturinstitutet, riksförsäkringsverket,
riksrevisionsverket och statistiska centralbyrån.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 91

ningen under året. Hushällen fick i form av överskjutande
skatt fjärde kvartalet 1982 tillbaka 675 milj. kr. mer än fjärde kvartalet
1981. Avgiftsinbetalningarna till den offentliga sektorn ökade 1981-1982
knappt 10% nominellt. Motsvarande ökningstal 1980-1981 var över 17%.

De 1982 beslutade omläggningarna i det statliga
skattesystemet för 1983 - såsom de berör hushållssektorn - har redovisats i
konjunkturinstitutets rapport hösten 1982 och i den preliminära
nationalbudgeten. Indexreglc-ringen av skatteskalan 1983 kommer enligt
riksrevisionsverkets kalkyler att minska skatteuttaget 1983 med 3.5 miljarder
kr. jämfört med ett beräknat uttag enligt en i nominella termer oförändrad
skatteskala. Den samlade effekten av övriga förändringar i skattesystemet
beräknas till en minskning med drygt 5 miljarder kr. jämfört med ett utfall
enligt'1982 års skatteskala. Totalt skulle alltså inkomstskatten 1983 sänkas
med drygt 81/2 miljarder kr. jämfört med ett beräknat utfall enligt 1982 års
regler. Drygt 90% av beloppet kan föras till A-skatten. För 1983 har förutsatts
ett något lägre marginellt uttag av preliminär A-skatt på inkomstökningarna än

1982 (bortsett frän ändringar i skatteregler och
kommunal utdebitering).

Kalkylerna ger till resultat en ökning av den preliminära A-skatten med

7%. Denna kalkyl innefattar en höjning av den kommunala utdebiteringen

med 41 öre.

För preliminär B-skatt förutses en kraftig höjning av
inbetalningarna

1983 till följd av ändrade debiteringsregler. Nettot
mellan hushållens fyll

nadsinbetalningar och kvarskatt å ena sidan och återbetalningarna av

överskjutande skatt å andra sidan beräknas bli mer negativt för hushållen

1983 än det var 1982. Sammantaget resulterar kalkylerna i en ökning av de

direkta skatterna 1982-1983 med 8%. Avsaktningen i ökningslakt jämfört

med utvecklingen 1981-1982 kan främst hänföras till A-skatten som realt

väntas minska med 3,3%. Även hushållens avgifter och kapitaltransfere

ringar till staten, kommunerna och socialförsäkringen väntas öka 8% i

löpande priser räknat.

Hushällens nettoinbetalningar till det offentliga skulle
därmed förbättras med ca 4 1/2 miljard kr. mellan 1982 och 1983 efter en
försämring med ca 3 1/2 miljard kr. mellan 1981 och 1982.

Hushållens negativa netto för räntor och utdelningar
väntas försämras ytterligare 1983. Lägre diskonto och lågt sparande leder till
oförändrade ränteinkomster från bank och obligationer, medan bl. a.
ränteutgifterna för egna hem stiger till följd av ökad lånestock och omsättning
av län till högre fast ränta.

De privata transfereringarna består av direkt utbetalda
pensioner frän företag och statliga affärsverk, utfall av de avtalsenliga arbetsmarknadsförsäkringarna,
skadeförsäkring samt inkomstöverföringar till och från utlandet. De privata
inkomstöverföringarna till hushållen översteg 1982 hushållens utgifter med 7
miljarder kr. För 1983 väntas överskottet öka ytteriigare drygt en miljard kr.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad
nationalbudget 92

Tabell 6: 6 Realinkomstutveckling efter skatt 1980-1983

1975 ars priser

Föränd

ring i
re

alinkomsten, %

Bidrag
till disponibelinkomst-

utveckli

ingen, |

procentenheter

1980

1981

1982

1983

1980

1981

1982

1983

prognos

Löner

1.5

-2,2

-5,2

-2,8

0,9

-1,3

-2,9

-1,5

Driftsöverskotl därav:

2,0

7,1

-2.4

0,3

1,0

-0,4

enskilda
företagares inkomster

3,5

2,6

3,1

-6,2

0,2

-0,5

tillräknat
driftsöverskott

från
egna hem

0.4

1,2

11,4

1,4

0,1

0,8

0,1

Räntor
och utdelningar netto'

10,7

-4,9

9,8

1,3

0,2

-0,1

0,2

0,0

Pensioner

5,5

3,1

-1,3

1,6

1,0

0,6

-0,3

0,3

Beskattade
sociala förmåner-

-3,6

-0,2

2,3

4,1

-0,2

0,0

0,1

0,2

Övriga
inkomstöverföringar, netto

-2,3

-6,4

-0,4

11,0

-0,1

-0,3

0,0

0,5

Summa

2,1

-0,8

-2,0

-0,9

2,1

-0,8

-1,9

-0,9

Tilläggspost
till disponibel

inkomst

0,9

-0,4

0,0

Disponibel
inkomst (7-1-8)

2,1

-0,8

-1,9

-0,9

2,1

-0,8

-1,9

-0,9

' Räntor och utdelningar har i tabellen inte korrigerats
för den faktiska skattebelastningen. - Sjukpenning och föräldrapenning,
utbetalningar frän arbetslöshets- och arbetsskadeförsäkring och lönegarantifond
samt vissa bidrag i samband med arbetsmarknadsutbildning. Källor:
Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket och statistiska centralbyrån.

Ovan redovisade prognoser för utvecklingen 1982-1983
resulterar sammantagna i en nominell ökning av hushällens disponibla inkomster
med 7,7%. Den genomsnittliga prisstegringen enligt implicitprisindex har skattats
till 10,6%. Realinkomsten skulle alltså falla 0,9% mellan 1982 och 1983.

Utvecklingen av de olika posterna i den realt disponibla
inkomsten efter det att skatteinbetalningarna dragits från resp. inkomsttyp
redovisas i tabell 6:6. Det bör understrykas att de statistiska
bristfälligheterna och de principiella svårigheterna i kalkylerna gör att
redovisningen i tabell 6:6 endast ger en grov indikation på den reala
utvecklingen för olika inkomsttyper efter skatt och pä inkomstposternas
relativa betydelse för den totala ökningen av realinkomsten.'

I PNB diskuterades fastpriskalkylerna och resultaten från
beräkningar med två olika prisindexserier redovisades. Här har använts den
traditionella nationalräkenskapsmetoden med deflatering med hjälp av
implicitprisindex för privat konsumtion.

Av tabellen framgår den fortlöpande nedgången i
reallönesumman efter skatt 1981-1983. Sysselsättningens bidrag till
lönesummeförändringen har varit relativt små - minus 0,2% 1981, plus 0,3% 1982
samt beräknas till minus 0,3% 1983. Reallönesumman sjunker således även
bortsett från

' 1 Konjunkturläget april 1981 (Reviderad nationalbudget
för 1981) kommenteras beräkningarna i en exkurs i kapitel 6, avsnitt 6. 3.

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

sysselsättningsförändringen.
Den tidigare nämnda svackan i pensionsutbetalningarna 1982 på grund av
övergången till indexjustering en gång om året förstärks av det opåräknat höga
skatteuttaget. De totala pensionsutbetalningarna har eljest ökat realt varje
år, främst därför att antalet ATP-pensionärer med full pension ökar. Ökningen
av övriga inkomstöverföringar 1983 beror bl. a. på höjda barn- och
bostadsbidrag samt ökade inkomstöverföringar frän kommunerna, men också på att
offentliga och privata avgifter, som dras av i denna post, förutses öka
relativt svagt. Den kraftiga nedgången i enskilda företagares inkomster 1983
sammanhänger med att de ändrade debiteringsreglerna höjer uttaget av preliminär
B-skatt.

Eftersom
lönesumman efter skatt utgör hälften av disponibelinkomsten har givetvis
förändringarna i lönesumman stor betydelse för utvecklingen av den totala
realinkomsten. Som framgår av tabellerna drar reallönesumman ner
inkomstutvecklingen med 1 1/2-3 procentenheter vart och ett av åren 1981-1983.
Positiva bidrag erhålles flertalet år frän pensionsinkomsterna; 1982 var dock
bidraget svagt negativt. De beskattade sociala förmånerna, som huvudsakligen
är ersättningar för inkomstbortfall, varierar främst med arbetsmarknadsläget
och lämnar stigande positiva bidrag 1982 och 1983.

6.4
Konsumentpriserna

Från
december 1981 till december 1982 steg konsumentprisindex (KPI) med 9,9% mätt
enligt långtidsindex. Detta var en något högre ökningstakt än under 1981 dä
prisökningen uppgick till 9,4%. Nettoprisindex som visar
konsumentprisutvecklingen med avdrag för indirekta skatter och tillägg för
subventioner steg under 1982 med 9,8%. Devalveringen av den svenska kronan med
16% den 8 oktober 1982 beräknas ha hunnit dra upp konsti-

Tabell
6:7 Konsumentprisindex december 1981—december 1982

Långtidsindex
dec. 1981-dec. 1982

Väg-

Procentuell

Inverkan

Procentuell

nings-

förändring

pä total-

andel av

tal

dec. 1981-dec. 1982

index

totala ökningen

Totalt

1 000,0

9,9

100,0

Samtliga
varor

609,5

11,1

6,8

68,7

Livsmedel

190,0

13,5

2,6

26,0

Alkohol och tobak

64,0

7,4

0,5

4,8

Bränsle och bensin

78,5

14,6

1,1

11,6

Kläder och skor

79,0

6,3

0,5

5,1

Övriga icke varaktiga varor

61,0

10,6

0,6

6,5

Varaktiga varor

137.0

10,6

1,5

14,7

Samtliga
tjänster

390,5

7,9

3,1

31,3

Bostad

211,0

7,2

1,5

15,4

Övriga privata tjänster

97,0

12,2

1,2

12,0

Offentliga tjänster

82,5

4,7

0,4

3,9

Källor:
Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 94

mentprisnivån med knappt 1.5 procentenheter fram till
utgången av 1982. Prisstoppet som infördes dagen efter devalveringen kan
uppskattas ha haft en dämpande effekt på ett par tiondels procentenheter.

I tabell 6: 7 redovisas prisutvecklingen för delgrupper i
konsumentprisindex. Liksom föregående år är det gruppen bränsle och bensin som
ökat mest i pris, knappt 15%. Drygt hälften av denna prisökning beror pä
devalveringen och resten pä höjd energiskatt och den under året kraftigt höjda
dollarkursen. Livsmedel är den grupp som givit det största bidraget till den
totala ökningen av KPI under 1982, 2,6 procentenheter, vilket motsvarar en
ökning pä 13,5%. De minskade subventionerna på framförallt kött och ost den I
januari 1982 till ett årsbelopp av ca 500 inilj. kr. gav en inverkan pä
totalindex med 0,2 procentenheter. Av bostadspostens bidrag på 1,5
procentenheter kan 1,3 procentenheter hänföras till hyreshusen - motsvarande
en hyresökning på 13,5% under året - medan egnahemskostnaderna endast ökade
med 2%.

1 tabell
6:8 redovisas prisökningarna 1982 liksom den prognoserade ökningen under 1983
med uppdelning på olika komponenters skattade betydelse i konsumentprisindex.
De internationellt bestämda priserna -vilka i kalkylerna förutsätts i huvudsak
följa importprisernas utveckling med en viss fördröjning - beräknas ha bidragit
till KPI-ökningen med 4,2 procentenheter. Härav torde knappt 1,5 procentenheter
kunna hänföras till devalveringen den 8 oktober. Om de importprisökningar som
framgått i utrikeshandelsstatistiken omgående slagit genom till fullo i
konsumentpriserna så hade emellertid detta bidrag uppskattningsvis varit 1,4
procentenheter större än som nu framträder i kalkylerna. 1 föreliggande
beräkningar har antagits att det överskjutande bidraget i stället slår genom i
KPI under 1983. Liksom devalveringen i oktober 1982 ledde till starka
importprisstegringar som alltså till en del beräknas komma till uttryck i KPI
först under 1983 slog devalveringen i september 1981 till en del igenom i KPI
först under 1982. Uppskattningsvis var ca I procentenhet av den totala prisuppgången
i KPI under loppet av 1982 att hänföra till importprisstegringar under sista
delen av 1981. Årsgenomsnittet för KPI 1982 låg 8,6% över genomsnittet för
1981. Uppgången enligt nationalräkenskapernas implicitprisindex för privat
konsumtion blev betydligt högre, 10,0%. Skillnaden beror i huvudsak på att NR
registrerar prisökningar på egnahem annorlunda än KPI.

Pris ut sikt er 1983

Prisökningen mellan december 1982 och februari 1983 har
varit oväntat låg och stannade vid 2,3 %. Prisstoppet som upphörde den 28
februari kan i förening med det svaga marknadsläget ha verkat fördröjande på
kostnadsgenomslaget under denna period. Motsvarande period 1982 var uppgången
3,9%. Prisökningen under 12 månader fram till februari 1983 kom sålunda att
begränsas till 8,2%.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

Tabell 6:8 Konsumentprisförändringen 1975—1983 uppdelad på
komponenter

Långlidsindex
dec.-dec.

1976
1977

1978

1979

1980

1981

1982

1983 prognos

Konsumentprisnivåns
procentuella uppgång, totalt därav hänförs till:

ändring i indirekta skatter

automatiska effekter av indirekta

värdeskatter

ändring av internationellt

bestämda priser

ändring av jordbrukspriser

ändring av bostadsprissättning

ändring i diverse taxor

trendavvikelse i priser på

färskvaror

restfaktor

9,4

0,9

2,4 0,4 2,3 0,1

-0,3 3,6

12,8

2,6

1,2

3,8 0,6 1,6 0,7

-0,1

2,4

7,5

0,5

0,8

1.8 0,5 1,1 0,6

0,3 1,9

9,7

0,7

0,8

3,9 0,4 2,3 0,2

-0,2 1,6

13.7

3,4

1,4

3,3 0,6 2,3 0,6

0,1 2,0

9.4

-0,8

1,1

4,0 1,0 2,2 0,7

-0,3 1,5

9,9

0,3

1,1

4,2 0,8 1,5 0,4

1,6

8,9

1,3

1,2

2,6 0,4 0,7 0.6

2,1

Höjningarna av punktskatterna på alkoholhaltiga drycker
och tobak, införande av videoskatt, höjning av beredskapsavgifter pä
oljeprodukter samt momshöjningen från 17,7 till 19,0% har tillsammans dragit
upp KPI med 1,3 procentenheter under de tvä första månaderna 1983. Effekten av
devalveringen pä KPI skattas för de två första månaderna i år till ungefär 0,5
procentenheter.

Bedömningen av prisutvecklingen 1983 har utgått från
tillgängliga prognoser och antaganden om arbetskraftskostnader, importpriser
m. m. och innefattar kalkyler av hur dessa faktorer kan väntas påverka prisutvecklingen.
Prognosen förutsätter oförändrat diskonto - 8 1/2% - och att de genomsnittliga
växelkurserna under årets första 8 veckor kommer att gälla för 1983 som helhet
(dollarkurs = 7,38 SEK). Med utgångspunkt från den lönekalkyl som gjorts har
arbetsgivarnas kostnader per timme antagits öka med i genomsnitt 9,1 % 1982-
1983. Restfaktorn (inkl. diverse taxor) som i beräkningarna representerar
lönekostnadernas genomslag inom de för internationell konkurrens skyddade
områdena (exkl. bostäder och jordbruk) beräknas påverka KPI uppåt med 2,7
procentenheter.

I prognosen för de internationellt bestämda priserna har
förutsatts en sänkning av importpriserna pä råolja och petroleumprodukter med
12% under loppet av 1982. Denna prissänkning beräknas ge en neddragande effekt
på KPI med närmare 1 %. Övriga importvaror som påverkar konsumentpriserna
beräknas öka med i genomsnitt 12% varav hälften kan ses som en fördröjd
devalveringseffekt (se avsnitt 3.2 Importen). Dessa importprisstegringar
beräknas till fullo slå igenom i KPI under 1983. Som ovan nämnts har i
prognosen även förutsatts en trolig inhämtning av eftersläpningen av
importprisernas genomslag i konsumentprisnivän efter devalveringen i oktober
1982 motsvarande ett extra KPl-bidrag på 1,4 procentenheter. Totalt skulle
under dessa förutsättningar den internationella prisfaktorn bidra till en
ökning av KPI med 2,6 procentenheter, varav

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

s. 97 Kontrollera mot PDF

ca 2,5 procentenheter skulle vara att hänföras till devalveringen.
Vid beräkning av den totala återverkan av devalveringen på KPI under loppet av
1983 tillkommer en automatisk momseffekt på 0,5%. Totala devalveringseffekten
på KPI under loppet 1983 skulle därmed uppgå till ca 3%.

1 prognosen över bostadspriserna beräknas kallhyrorna i
hyreshus öka med drygt 8%, vilket motsvarar en hyreshöjning på ca 16 kr./kvm.
Med hänsyn tagen bl. a. till de två diskontosänkningarna i januari och april
frän 10 till 8,5% beräknas egnahemskostnaderna minska med 1 %. Sammantaget skulle
detta innebära ett KPI-tillskott frän bostadsposten pä 0,7 procentenheter.

Prisutvecklingen för de inhemska jordbruksprodukterna
påverkas till en viss del av ökande statliga subventioner. Totalt ökade
subventionerna på baslivsmedel med 660 milj. kr. den 1 januari 1983, vilket
motsvarar en återhållande inverkan på KPI om 0,2 procentenheter.
Produktionsme-delsprisindex (PM-index) belyser prisutvecklingen för jordbrukets
inköpta produktionsmedel; det är i huvudsak denna index som beaktas vid
fastställandet av den ersättning i form av höjda priser som jordbrukarna får
ta ut varje halvår. PM-index beräknas öka med ca 5,5% mellan oktober 1982 och
april 1983. Den ersättning som jordbruket erhåller I juli skulle därmed kunna
antas bli drygt I miljard kr. Inberäknat den från januari utökade
subventioneringen skulle jordbruksprisernas KPI-tillskott för 1983 därmed
stanna vid drygt 0,4 procentenheter.

Totalt skulle konsumentpriserna stiga med 8,9% under
loppet av 1983.

Tabell 6:9 Hushållens konsumtionsutveckling 1974-1982

Milj. kr.

Andel

Procentuell förändring, 1975 ärs priser

1982,

( j 1

löpande

tXv Lvlldl

konsum-

1974-

1979-

1980-

1981-

priser

tion

1979'

1980

1981

1982

1 Varor

211 192

63,9

1,5

- 0,6

-1,7

2,2

1.1 Varaktiga varor

29263

8,9

0,3

- 2,4

-1,6

1.1.1 Bilar

8172

2,5

-3,8

-11,0

-1,9

17,8

1.1.2 Övriga

21091

6,4

2,1

0,7

-1,5

6,6

1.2 Delvis varaktiga varor

51636

15,6

2,7

1,9

0,1

2,5

1.3 Icke varaktiga varor

130293

39,4

1,2

- 1,1

-2,6

0,1

1.3.1 Livsmedel

77 539

23,5

0,9

- 0,6

-3,3

- 1,1

1.3.2 Övriga

52754

15,9

1,8

- 2,2

-1,5

2,3

2
Tjänster

113024

34,2

1,8

1,4

1,8

2.1 Bostäder

67 371

20,4

2,4

2,0

1,3

2.2 Övriga

45 653

13,8

1,0

1,4

0,5

2,6

3 Summa
inhemsk konsumtion

324 216

98,1

1,6

0,2

-0,7

2,1

4
Turistutgifter, netto

6269

1,9

1,0

2,6

4,7

-38,4

5
Hushållens totala konsumtion

330485

100,0

1,6

0,2

-0,6

1,3

6
Hushällens disponibelinkomst

336271

1,2

2,1

-0,8

- 1,9

' Årstakt.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 97

Årsgenomsnittet beräknas ligga 9,2%. över genomsnittet
1982. Implicitprisindex för privat konsumtion beräknas även 1983 öka betydligt
mer än KPI-genomsnittet, eller 10,6%.

6.5 Den privata konsumtionen

Den privata konsumtionen beräknas ha ökat 1,3% i volym
1982. Konsumtionsuppgängen blev därmed 0,6 procentenheter större än vad som
förutsågs i PNB-83. Differensen förklaras till största delen av en tidigare
felaktig uppfattning om prisutvecklingen.' Dä disponibelinkomsten realt sett
sjönk 1,9% 1981-1982 minskade sparandet markant varvid sparkvoten föll med 3,1
procentenheter till 1,7%; historiskt sett är detta en mycket låg nivå (se
diagram 6: 1).

Konsumtionsuppgången under senare delen av 1981 höll i sig
såväl första som andra haVäret 1982. Särskilt påtaglig blev ökningen mot slutet
av föregående är vilket åtminstone delvis torde förklaras av en tidigareläggning
av inköp på grund av väntade prishöjningar till följd av såväl devalveringens
prisgenomslag som momshöjningen 1 januari.

Devalveringen i september 1981 bidrog till en kraftig
omfördelning av hushällens konsumtionsutgifter från utlandsturism till inhemsk
konsumtion. Dessutom föranleddes en betydande ökning av utländska konsumenters
utgifter i Sverige. Denna utveckling accentuerades av devalveringen i oktober
1982. Sammantaget steg den inhemska konsumtionen 2,1% 1981-1982.

Den totala inhemska varukonsumtionen ökade 2,2% mellan
helåren 1981 och 1982 (se tabell 6:9). Konsumtionsökningar noterades för
samtliga varugrupper förutom livsmedel. Mest påtaglig var uppgången för bilar
och övriga varaktiga varor. Konsumtionen av livsmedel, vars prishöjningar varit
betydande under senare år, minskade däremot för tredje året i rad.

På tjänstesidan noterades ökningar för såväl bostäder som
övriga tjänster. Dämpningen av bostadskonsumtionens ökningstakt beror dels på
minskat nybyggande, dels på en ökning av antalet outhyrda lägenheter.

För 1983 förutses en ytterligare försämring av hushållens
köpkraft om 0,9%. Hushällen torde ha ett visst behov av att öka sitt reala
sparande vilket mer än halverades 1982. Utrymme för en höjning av sparkvoten
1983 bör också finnas med tanke pä att hushållen införskaffade konsumtionskapitalvaror
i starkt ökad omfattning under fjolåret. Här har därför valts att räkna med en
konsumtionsminskning om 1,2% 1983. Devalveringarna 1981 och 1982 väntas medföra
en fortsatt minskning av hushållens utlandsturism samtidigt som utländska
turisters utgifter i Sverige antas öka ytterligare. Den inhemska konsumtionen
beräknas därför falla 3/4 procentenheter mindre än de svenska hushällens
totala konsumtion.

' 1 löpande priser utvecklades konsumtionsutgifterna som
beräknat. Likaså blev prisutvecklingen enligt KPI nära nog den förväntade. Den
högre konsumtionen i fasta priser kan huvudsakligen återföras pä en lägre
ökning i den s. k. implicitprisindex. 7 Riksdagen 1982183. I saml. Nr 150.
Bilaga l.l

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 98

7
Investeringarna

7.1
Sammanfattning av investeringsutvecklingen samt prognos för 1983

De
fasta bruttoinvesteringarnas andel av bruttonationalprodukten (investeringskvoten)
låg under perioden 1974-1977 på en stabil nivå på ca 21 %. 1978 sjönk
investeringskvoten till 19%, en för efterkrigstiden rekordläg nivå. En viss
återhämtning skedde sedan till 19,5 % 1980 genom ökande investeringar i
näringslivet och en liten uppgång i de offentliga myndigheternas
investeringar. Därefter beräknas investeringarna ånyo ha fallit 1981.

Investeringarna
fortsatte att sjunka under 1982 och för 1983 anger prognosen viss ytterligare
nedgång i investeringsaktiviteten. Sammanlagt beräknas investeringarna ha
fallit med 2,5% 1982 och de beräknas falla med 1 % 1983. Investeringskvoten
fortsätter därmed att falla 1982 och 1983.

Att
nedgången i investeringarna nu beräknas bli endast 1 % 1982-1983 mot beräknade
3 % i den preliminära nationalbudgeten, förklaras till stor del av en
uppjustering av de statliga investeringarna. Såväl ett stort antal
investeringsprojekt som en viss försening och överflyttning av investeringsaktiviteten
från 1982 till 1983 förklarar den kraftiga uppjusteringen av de statliga
investeringarna till en ökning med 5 % mot en beräknad nedgång med mellan I och
2% enligt den preliminära nationalbudgeten.

Nedgången i
investeringarna 1982 blev lika stor på byggnads- som pä maskinsidan när
handelsflottan exkluderas. För 1983 beräknas däremot maskininvesteringarna
ensamma svara för nedgången då byggnadsinvesteringarna väntas förbli
oförändrade. Utgångsläget vad beträffar byggkonjunkturen är emellertid mycket
svagt. I konjunkturbarometern från mars 1983 uppgav närmare 90% av företagen
inom byggbranschen att efterfrågan var det största hindret för en ökning av
produktionen. Det besvärande läget för byggföretagen kan i stor utsträckning
återföras på utvecklingen av nybyggnadsinvesteringarna i bostäder. Dessa
beräknas under 1982 ha fallit drygt 13% och beräknas under 1983 falla
ytterligare 11%. Genom starkt expanderande ombyggnadsinvesteringar beräknas
dock minskningen för de totala bostadsinvesteringarna begränsas till mellan 4
och 5 % 1981-1982 och till ca 2% 1982-1983.

Näringslivet
exkl. bostäder minskade sina investeringar med ca 2% 1982 och en lika stor
nedgång väntas 1983. Under 1982 var det industrin som svarade för
tillbakagången. Fallet i industriinvesteringarna beräknas till 17% 1982 och
till 5% 1983. I övrigt blev utvecklingen 1982 svagt positiv för de flesta delar
av näringslivet. För affärsverken noteras tili och med en ökning på nästan 8%.
Även under 1983 väntas affärsverkens investeringar öka. Övriga delar av
näringslivet väntas däremot dra ner sin investeringsvolym.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 99

Diagram 7:1 Byggnads- och maskininvesteringar, totalt och
uppdelat på näringsgrenar 1974-1983

1975 års priser. Säsongrensande halvärsdata. Index 1972 =
100

Maskiner m m

Totalt
exkl handelsflottan

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Permanenta
bost ä de

h-p~.r

N*-

N ä ringsliv, exkl bost ä der

100

N ä ri

ngs

iv, exkl

handelsflottan

140

120
100

1 »

r>"

s. 80 Kontrollera mot PDF

140

D ä rc

v:
Industri

120

100

80 60
40

100

Offentliga myndigheter, inkl milit ä ra

D ä rav: Industri

140
I9n

/ /

£ r>

" •

-/1

■V

Dffentlig

a
myndighe

ter

140
120

74 75 76 77 78 79 80 81 82 83

I
I I I I

74 75 76 77 78 79 80 81 82 83

Anm. 1 varje deldiagram är resp. total inlagd som en
streckad kurva. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

100

Tabell 7:1 Fasta bruttoinvesteringar 1979—1983 efter
kapitaltyp och näringsgren

Milj.
kr.

Åriig procentuell förändring.

1975 års
priser

1982, löpande

1979

1980

1981

1982

1983

priser

prel.

prognos

Byggnader
och anläggningar

Permanenta
bostäder

26234

2,1

- 5,9

- 2,7

- 4,4

- 1,8

Nybyggnad

17 809

- 0,4

- 6,8

- 8,2

-13,4

-10,7

Näringsliv
exkl. bostäder

24601

- 0,8

5,4

- 8,7

- 2,6

- 0,8

Privat i jordbruk, skogsbruk och fiske

1640

- 6,8

- 5,0

-10,3

- 7,1

- 4,7

Industri

3 303

- 7,1

20,5

-20,2

-21,2

-14,0

Handel m.m.

3 239

2,4

- 3,7

- 9,7

6,0

- 3,9

OffenUiga affärsverk

9099

- 7,5

14,5

- 4,5

8,5

7,4

Övrigt näringsliv

7 320

10,7

- 4,7

- 5,3

- 7,5 .

- 3,6

Offentliga
myndigheter inkl. militära'

15851

0,6

- 2,9

- 3,3

3,7

Summa

66686

0,6

0,1

- 5,2

- 3,4

0,0

Summa
exkl. vägar

63 434

0,7

- 4,3

- 3,2

- 0,9

Maskiner
m. m.

Näringsliv

42061

13,0

5,9

- 3,1

- 2,1

- 2,7

Privat jordbruk, skogsbruk och fiske

2793

2,2

-16,7

- 6,7

12,5

-12,1

Industri

13 726

7,0

18,9

- 4,2

-15,8

- 2,8

Handel m. m.

6209

16,3

-10,4

6,1

- 1,6

- 4,2

Offentliga affärsverk

4938

- 2,5

14,8

5,1

6,2

- 4,3

Övrigt näringsliv

14395

26,7

4,0

- 7,8

8,0

0,4

Näringsliv exkl. handelsflottan

40235

6,4

7,0

1,0

- 4,0

- 5,1

Offentliga
myndigheter

3 633

- 1,5

5,4

-10,2

3,4

3,7

Summa

45694

11,6

5,8

- 3,8

- 1,7

- 2,2

Summa
exkl. handelsflottan

43 868

5,6

6,9

- 0,1

- 3,4

- 4,3

Totalt

Permanenta
bostäder

26234

2,1

- 5,9

- 2,7

- 4,4

- 1,8

Näringsliv
exkl. bostäder"

67064

7,4

5,6

- 5,3

- 2,3

- 2,0

Privat jordbruk, skogsbruk och fiske

4427

- 1,4

-12,4

- 8,8

4,3

- 9,5

Industri

17029

3,4

19,2

- 8,0

-16,9

- 5,0

Handel m. m.

9448

11,4

- 8,2

0,7

- 4,1 ■

Offentligt affärsverk

14 037

- 5,9

14,6

- 1,4

7,7

3,3

Övrigt näringsliv

22123

20,3

0,8

- 6,9

2,3

- 0,9

Näringsliv exkl. bostäder och

handelsflottan

65 238

3,5

6,3

- 2,9

- 3,5

Offentliga
myndigheter'

19484

0,2

1,6

- 4,4

- 2,0

3,7

Summa

112782

4,9

2,4

- 4,6

- 2,7

- 1,0

Summa
exkl. handelsflottan'

110956

2,6

2,8

- 3,1

- 3,4

- 1,8

Eldigt
nationalräkenskapernas

beräkningsmetoder

Totalt

116186

5,1

3,4

4,5

2,5

- 1,0

' Inkl. offentliga väginvesteringar.

- 1 handelsflottan innefattas här bostadsplattformar och
andra plattformar inom offshoreverksamheten dr. o. m. beräkningarna till den
preliminära nationalbudgeten 1983).

' 1 privat jordbruk osv. innefattas här avelsdjur och i
övrigt näringsliv, travhästar m.m. Summan av byggnads- och maskininvesteringar
överensstämmer därför ej med totala investeringar.

" Den definition av näringslivet som används i
försöoningsbalansen i kap. I skiljer sig ifrån den här använda genom alt
offentliga affärsverk och kommunala företag utom industriföretag där ej ingår i
näringslivet.

Inkl. s.k. invesleringsstalistisk diskrepans. Källor:
Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

101

Tabell
7:2 Fasta bruttoinvesteringar 1979—1983 inom privat och offentlig sektor

Milj.
kr.

Åriig procentuell förändring.

1982,

1975 års

priser

löpande

priser

1979

1980

1981

1982 prel.

1983 prognos

Privata

inkl. bostäder

64506

7,4

- 1,4

- 4,4

-3,4

-3,1

exkl. bostäder

45 667

10,4

0,6

- 4,3

-1,8

-3,0

därav: exkl.

handelsflottan

43 841

4,7

1,2

- 0,6

-3,6

-5,2

Offentliga

inkl. bostäder

48276

1,4

8,1

- 4,9

-1,7

1,9

exkl. bostäder

40881

0,5

9,6

- 6,0

-2,7

1,7

därav: statliga

18486

1,3

13,6

-12,0

-0,5

5,0

kommunala

22395

- 0,1

6,2

- 0,4

-4,5

-1,1

Summa

inkl. bostäder

112
782

4,9

2,4

- 4,6

-2,7

-1,0

exkl. bostäder

86548

5,7

4,7

- 5,1

-2,2

-0,8

Enligt
national-

räkenskapernas

beräkningsmetoder'

Privata
exkl. bostäder

49071

10,7

2,9

- 4,1

-1,6

-3,0

Summa
inkl. bostäder

116186

5,1

3,4

- 4,5

-2,5

-1,0

'
Inkl. s. k. investeringsstatistisk diskrepans.

Källor:
Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

De
offentliga myndighetemas investeringar beräknas genom fortsatta neddragningar i
kommunerna ha minskat ytterligare 1982. Nedgången på kommunsidan väntas
fortsätta även under 1983 men uppvägs då av en mycket kraftig ökning för de
statliga myndigheterna, så att utvecklingen av de offentliga myndigheternas
investeringar totalt vänds till en uppgång.

7.2
Investeringsutvecklingen inom olika områden

Bostäder

Bostadsinvesteringarna
minskade 1982 med uppskattningsvis 41/2% i volym. Nybyggnadsinvesteringarna
beräknas ha sjunkit 13%, varvid småhusinvesteringarna minskade med hela 22%
medan investeringarna i fler-bostadshus ökade med 5 1/2%.
Ombyggnadsinvesteringarna steg närmare 17% (se tabell 7:4).

Antalet
påböijade lägenheter föll frän 44250 under 1981 till 42000 under 1982.
Igångsättningen av småhus beräknas ha fallit med 3 300 till 23 350, medan
antalet påböijade lägenheter i flerbostadshus beräknas ha ökat med 1050 till
18650. Under 1982 färdigställdes 45 100 lägenheter totalt, varav 18300 i
flerbostadshus och 26800 i småhus.

Småhusbyggandet,
som under senare delen av 1970-taIet legat på en nivå omkring 40000 påbörjade
lägenheter per är, har sedan 1979 i genom-

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad
nationalbudget 102

Tabell 7:3 Lägenheter i påbörjade och inflyttningsfärdiga
bostadshus 1979—1983

1979

1980

1981

1982 prel.

1983 prognos

Påbörjade'

Flerbostadshus

17 850

17550

17600

18650

18000

Småhus

38200

32550

26650

23 350

19000

Totalt

56050

50100

44250

42000

37000

Inflyttningsfärdiga''

Flerbostadshus

15600

15900

17600

18300

18800

Småhus

39900

35550

34000

26800

22000

Totalt

55500

51450

51600

45100

40800

' Ett bostadshus anses bli påbörjat den månad då
grundbottenbesiktningen ägt rum

och/eller de egentliga byggnadsarbetena päbörias.

Dä minst tre Qärdedelar av lägenheterna i ett bostadshus
befinner sig i ett sådant

skick att de kan tas i bruk anses huset vara
inflyttningsfärdigt.

Anm. Samtliga siffror är för 1979-1983 avrundade till
närmast hela femtiotal.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

snitt minskat med 15% ärligen. Även räknat som andel av
det totala nybyggandet pekar trenden de senaste åren stadigt nedåt. Perioden
1975-1979 låg smähusandelen på över 70% i genomsnitt. Därefter har den sjunkit
varje är och beräknas 1982 ha varit ca 55%. Som jämförelse kan nämnas att
smähusandelen pä 1960-talet låg vid knappt 30%.

Något över 23000 lägenheter beräknas ha påbörjats under
1982, varav endast ett par hundra utan statliga lån. Det privatfinansierade
småhusbyggandet har alltså nära nog upphört. I detta sammanhang kan samtidigt
nämnas att reglerna för statliga lån till småhus har förändrats i flera
avseenden de senaste åren, bl. a. som en anpassning till ett högre ränteläge.
Så har t. ex. takten för upptrappning av den garanterade räntan höjts, vilket
medför att boendekostnaden härigenom ökar snabbare i ett statsbe-lånat småhus.
Å andra sidan utgår numera visst räntebidrag även för tiden från inflyttningen
till dess att statliga lån utbetalas. En annan kostnadssän-kande åtgärd har
varit införandet av s.k. produktionskostnadsanpassad belåning, vilken innebär
att lån med subventionerad ränta och lång amorteringstid ges för en ökad andel
av produktionskostnaden. Dessa åtgärder torde sammantaget ha inneburit att
boendekostnaden sänkts vid tiden för småhusköpet och strax därefter samtidigt
som åtminstone i nominella termer kostnaden på några års sikt stiger. Härutöver
medför den under 1982 beslutade inkomstskattereformen att den skattelindrande
effekten av underskottsavdrag fr. o. m. 1983 under en treårsperiod successivt
begränsas till högst 50%. För många potentiella köpare av nybyggda småhus höjs
därigenom också successivt den boendekostnad som ett sådant köp framkallar.

Utvecklingen av hushållens realinkomster och i synnerhet
reallöner har varit svag de senaste åren vilket sannolikt är en viktig förklaring
till att

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

103

Tabell
7:4 Bostadsinvesteringar 1981-1983

Nybyggnad

Flerbostadshus

Småhus

Summa

Ombyggnad

Flerbostadshus

Småhus

Summa

därav: med energisparstöd'

med annat statligt stöd' utan stafligt stöd'

Totalt

Milj. kr. 1982, löpande priser

Årlig procentuell förändring, 1975 års priser

1981

1982 prel.

1983 prognos

7089 10720

10,7 -15,0

5,5 -22,2

1,2 -18,2

17809

- 8,2

-13,4

-10,7

6177 2248

32,5 -10,8

30,9 - 9,6

21,5

- 7,7

8425

13,5

16,6

13,7

1843 5 849

733

21,1 11,9

6,7

4,6

22,8

6,3

6,7 16,8 6,5

26234

- 2,7

- 4,4

- 1,8

' Med statligt stöd avses här statliga lån och bidrag.

Här innefattas ombyggnadslän, förbättringslän och
boendemiljöstöd.

Källa: Konjunkturinstitutet.

efterfrågan på nya småhus minskat. Med hänsyn bl. a. till
att hushållens reala disponibla inkomster beräknas fortsätta att minska 1983,
att ned-trappningen av skattelindringen för underskottsavdrag påbötjas liksom
till tillgänglig information om byggplanering och kreditansökningar, bedöms
antalet påbörjade lägenheter i småhus 1983 minska med drygt 4000 till 19000.
Päböijandet av småhus skulle därmed halveras på fyra år.

Den genomsnittliga lägenhetsytan i nybyggda småhus sjönk
både 1980 och 1981; det senare året med omkring 5%. Uppgifter för första
halvåret 1982 anger i någon mån ytteriigare neddragning. Detta kan ses som en
strävan att bygga billigare och mer energisnåla hus. Lägenhetsytorna i
nyproducerade småhus antas ha minskat även under andra halvåret 1982 och väntas
fortsätta att göra så under 1983. Detta medverkar till att investeringsvolymen
per lägenhet beräknas ha sjunkit 2% 1982 och beräknas sjunka 3% 1983.

Igångsättningen av lägenheter i flerbostadshus har under
perioden 1979-1981 legat pä en nivå strax under 18000. Under 1982 beräknas
igångsättningen ha stigit till 18600. Det råder alltjämt en viss bostadsbrist
inom Stockholmsområdet - något som befolkningsomflyUningen de senaste åren
torde ha bidragit till. Stor-Stockholms befolkning har nämligen efter att ha
minskat 1980, ökat 1981 och ökat mycket kraftigt 1982. Mest kännetecknande för
utvecklingen under 1981 och 1982 är annars den kraftiga ökningen av antalet
outhyrda lägenheter. Mellan mars I98I och samma månad 1982 ökade antalet
lediga lägenheter med 12000 till 30000. Fram till september 1982 ökade därefter
antalet outhyrda lägenheter inom det

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 104

allmännyttiga
bostadsbeståndet med ytteriigare 5 600. Läget varierar starkt mellan olika regioner
och även mellan orter inom samma region. Ett stort antal outhyrda lägenheter
finns pä orter med arbetsmarknadsproblem. Inom kommuner med mer än 75000
invånare exkl. storstadsområdena är däremot andelen outhyrda lägenheter lägre
än riksgenomsnittet. Det är också främst inom denna typ av kommuner som
byggandet av flerbostadshus ökat under 1982.

Kostnadsökningen
för byggande av flerbostadshus dämpades frän närmare 17% 1979 och 1980 till
12,5% 1981 och till drygt 6% för 1982. Ökningstakten var speciellt svag under
de tre sista kvartalen 1982 och den stannade därigenom vid drygt 4% frän fjärde
kvartalet 1981 till fjärde kvartalet 1982. Frän 1982 till 1983 beräknas
kostnadsökningen bli mellan 7 och 8%.

Inflyttningshyrorna i
nybyggda hus har alltså fortsatt att stiga om än i dämpad takt. För att sänka
hyreskostnaden och därigenom stimulera till ett ökat bostadsbyggande har ett
system med hyresrabatter för hyres- och bostadsrättshus som uppförs med
statliga län införts. Hyresrabatt ges för hus som påbörjas under 1983 med
maximalt 60 kr. per m och år och betalas ut till bostadsföretaget i form av ett
statligt bidrag. Detta bidrag trappas ned med en femtedel per är. Hyresrabatten
differentieras med avseende pä det lokala bostadsmarknadsläget och
lägenheternas storlek. Dessutom skall hyresförlustgarantier i form av statliga
lån som kompensation för utebliven hyra på grund av outhyrda lägenheter utgå
under 1983 och 1984.

Med beaktande av bl. a.
föreliggande uppgifter om de kommunala bostadsbyggnadsplanerna, planerad
långivning till nybyggnadsföretag 1983 och effekter av de ovan nämnda bidragen
väntas päböijandet av lägenheter i flerbostadshus bli 18000 1983. Totalt skulle
därmed 37000 nya bostadslägenheter påbörjas under 1983.

Ombyggnadsinvesteringarna
för flerbostadshus med energisparstöd ökade mycket starkt under hösten 1981
och i början av 1982. Sannolikt var detta en följd av att bidraget till
energibesparande åtgärder i bostadshus kunde ansökas endast t. o. m. den 30
juni 1981. Detta ledde till en mycket stor anhopning av ansökningar om
energisparstöd till framför allt flerbo-stadshusprojekt före halvårsskiftet och
därpå följande beslut om energisparstöd under hösten. Utvecklingen har
därefter varit betydligt lugnare beträffande energisparåtgärder emedan dels
inget bidrag utan endast energilån utgår till igångsatta projekt och dels
genom att den tidigare expansionen sannolikt medfört en viss mättnad för denna
typ av projekt. Totalt sett fortsatte dock ombyggnadsinvesteringarna att öka
starkt 1982 framför allt beroende på det bidrag om 20% av den godkända
kostnaden - vid max 15000 kr. per lägenhet - som utgick till ombyggnadsarbeten
för flerbostadshus, vilka påbörjades mellan den 1 augusti 1981 och den 28
februari 1982 och avslutades senast den 31 augusti 1982. I juni 1982 beslutade

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

105

riksdagen vidare om ett liknande bidrag till
ombyggnadsarbeten för flerbostadshus, vilket utgår till projekt som påbörjats
tidigast den 1 augusti 1982 och avslutas senast den 30juni 1983. Denna gäng
fastställdes bidraget till 15% av den godkända kostnaden - och max 20000 kr.
per lägenhet. För 1983 förutses en fortsatt betydande expansion aV
ombyggnadsinvesteringarna. Utöver det i juni beslutade bidraget har nämligen
riksdagen i november 1982 beslutat om ytterligare stimulanser av ombyggnadsverksamheten
(prop. 1982/83:50). Dessa innebär bl. a. att hyresrabatter om max 60 kr. per m
och år kan utgå till flerbostadshusprojekt för vilka ombyggnadsarbetena
påbörjas under 1983 och där ovan nämnda bidrag inte utgår. Liksom när det
gäller den framtida igångsättningen av nybyggnadsprojekt skall dessa
subventioner avvecklas successivt under en femårsperiod. Dessutom kan ett
bidrag - om max 15% av kostnaden - utgå vid värmeisolerande åtgärder i såväl
flerbostadshus som småhus. Sistnämnda bidragsmöjlighet avser ansökningar
inkomna fr.o.m. den 10 november 1982.

Med ovan angivna förutsättningar beräknas, som framgår av
tabell 7:4, nybyggnadsinvesteringarna minska med närmare 11 % 1983;
investeringarna i flerbostadshus beräknas därvid öka svagt medan
småhusinvestering-

Diagram7:2 Industrins investeringskvot 1971 — 1983

Investeringar/förädlingsvärde. 1975 års priser

---------------------------------------------------------------- \

\ \

____________________ ______________________ \

J__ L

I__ \__ L

1971
1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981
1982 1983 Källor:
Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 106

Tabell 7:5 Planerade och faktiska förändringar av
industrins totala investeringar 1973—1983

Åriig procentuell förändring, 1975 ärs priser

1973 1974 1975 1976 1977 1978
1979 1980 1981 1982 1983

-4

-14

-15

-7

-18

-8

-17

-22

-8

-17

(-5)

-2

- 3

- 7

-2

-1

(3)

Planerat i februari samma är' 2

Faktiskt inträffad förändring 10

Differens 8

' Planerna är beräknade som kvoten mellan prognosärets
enkätvärde och enkätärets utfall. För planförändringen 1982-1983 har använts
det preliminära utfallet för 1982. Anm. Uppgifterna inom parentes är
prognoserade. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

arna förutses fortsätta att minska kraftigt. Nedgången i
nybyggandet uppvägs dock till stor del av en fortsatt expansion av
ombyggnadsverksamheten, som väntas öka med nära 14%. De totala
bostadsinvesteringarna skulle därmed minska med ca 2% 1983.

Industrin

Investeringskvoten, investeringarna sett i relation till
förädlingsvärdet, låg i genomsnitt för perioden 1970-1975 på ca 16 % (se
diagram 7:2)'. Investeringskvoten nådde 1976 sitt högsta värde under 1970-talet
-17,8 %. Den föll sedan varje är fram till 1979 dä den uppvisade sitt lägsta
värde på 12,4 %. Trots uppgången i produktion och kapacitetsutnyttjande under
1979 valde företagen i stor utsträckning att vänta med att öka sina
investeringar till in pä 1980. Det höjda resursutnyttjandet under 1979 och
början av 1980 ledde också till en ökning av företagens vinster och investeringstillväxten
1980 blev hela 19 % i volym. Härigenom steg investeringskvoten till ca 15 %.
Till en del förklaras denna kraftiga uppgång av den massiva satsningen på
investeringar i den statliga industrin detta år. Härefter har utvecklingen åter
vänt neråt.

Mellan 1980 och 1981 minskade investeringsvolymen med 8 %
och industrins investeringskvot började ånyo sjunka. Nedgången var mycket
star-

' 1 detta inledande stycke om industrin liksom i diagram
7: 2 har nationalräkenskapemas investeringsvolym grovt uppkorrigerats med
hänsyn till industriföretagens leasing av maskiner och bilar. Utgångspunkten
för uppkorrigeringen har varit uppgifter frän en specialfråga i majenkäten
1982 avseende leasing 1981. Företagen har fatt uppge marknads- eller
inköpsvärdet av de leasade objekten. Enligt denna undersökning har
industriföretagen införskaffat maskiner och utrustning pä leasingkontrakt till
ett värde av ca 1 miljard kr. i löpande priser 1981. Detta värde har
schablonmässigt omräknats till fasta priser och relaterats till
maskininvesteringarna i den del av sektorn övrigt näringsliv som innehåller
leasingbolagen. Den sålunda för 1981 framräknade andelen har sedan applicerats
pä investeringarna inom den angivna specialsektom för samtliga i diagrammet
redovisade år. Leasingtillägget innebär att investeringskvoten under perioden
1976-1981 blir ca 1/2 procentenhet högre än vad okorrigerade
nationalräkenskapsdata anger.

Framställningen i resten av industriavsnittet och i
kapitlet i övrigt bygger däremot på okorrigerade nationalräkenskapsdata.
Leasingbolagens egna investeringar i tabell 7: 1 redovisas alltså i sektorn
övrigt näringsliv och inte i industrisektorn.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

107

Diagram 7:3 Investeringar inom industrin, totalt och
uppdelat på branscher 1976-1983

1975 ärs
priser. Index 1975 = 100

110

100

70 60 50

100 90 80 70 60 50

)talt

pN.

J ä rn-

3ch st å lverk

100

\
A

r\
A

50 40 30
20 10

— \ L

i
/

J_ I

J_ \ L

76 77 78 79 80 81 82 83

Verkstadsindustri

100 90
80

A.
/

T —

130

.
M

assa

- oc

h
pappersindustri

120

110

100

\ A

k Aa

v
/

70 60 50

. Å

— i

[ °

vrigs

branscher

\..,

J__ L

I_ I_ L

76 77 78 79 80 81 82 83

s. 108 Kontrollera mot PDF

Anm. Branschuppgiftema för prognosåren har schablonmässigt
korrigerats pä samma sätt som vad gäller industrin som helhet. Investeringar i
bilar ingär. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

käre på byggnadssidan än på maskinsidan och de statliga
industriinvesteringarna föll avsevärt mer än de privata.

Det preliminära utfallet av 1982 års och bedömningen av
1983 års investeringar grundar sig pä statistiska centralbyråns
investeringsenkät från februari 1983. Utvärderingen av enkäten visar på en
nedgång i investeringsvolymen 1982 med 17 %. Detta får ses mot bakgrund bl. a.
av den fortgående försvagningen av industrikonjunkturen. Efterfrågan på industriprodukter
var under 1982 vikande och produktionen låg kvar på 1981 års låga nivå.
Säsongrensat från andra halvåret 1981 till första halvåret 1982 minskade
maskininvesteringarna starkt. Byggnadsinvesteringarnas

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 108

minskningstakt,
som var mycket kraftig andra halvåret 1981, synes däremot ha dämpats. Under
andra halvåret synes förloppet ha inneburit dämpad försvagning både pä
maskinsidan och byggnadssidan. Däremot skulle maskininvesteringarna mellan
helåren 1981 och 1982 ha gått ned med 16 % i volym och byggnadsinvesteringarna
med 21 %. Detta innebär att industrins investeringskvot fortsatt att falla
kraftigt. I likhet med 1981 beräknas de statliga industriinvesteringarna ha
fallit avsevärt mer än de privata.

Företagens planer för 1983
samt planer och utfall för några tidigare år redovisas i tabell 7:5.
Variationen i avvikelserna mellan utfall och planer tyder pä att
investeringsplanerna revideras på ett sätt som är starkt påverkat av de
kortsiktiga förändringarna i kapacitetsutnyttjande och vinstmarginaler. Efter
devalveringarna i september 1981 och oktober 1982 beräknas vinstmarginalerna
öka såväl 1982 som 1983. Vidare förutses den uppgång i industriproduktionen,
som inleddes under hösten 1982, fortsätta och det bör medföra ett högre kapacitetsutnyttjande.
Detta talar för att företagens investeringsplaner bör justeras upp. Här har
valts en uppjustering pä 3 procentenheter, vilket kan synas lite med tanke pä
den kraftiga förbättring som beräknats för deras vinster. Häremot står dock det
förhållandet att kapacitetsutnyttjandet f. n. ligger på en osedvanhgt låg nivå,
vilket betyder att man på mänga håll kan öka produktionen avsevärt utan att
först behöva satsa på några kapacitetshöjande investeringar. Industrins
investeringar kan därför antas fortsätta att minska ytterligare 1983. Nedgången
skattas här till 5 % och kan återföras såväl pä fallande statliga som pä
fallande privata industriinvesteringar. För industrin som helhet bedöms
maskininvesteringarna minska med endast 3 % men byggnadsinvesteringarna falla
ytterligare 14 %.

I
diagram 7:3 redovisas investeringsutvecklingen på branschnivå.
Branschuppgifterna för prognosären har schablonmässigt korrigerats på samma
sätt som vad gäller industrin som helhet. Den starkaste investeringsökningen
under 1979 och 1980 skedde inom järn- och stålverken. Inom verkstadsindustrin
accelererade tillväxten 1980 och även inom massa- och pappersindustrin samt
inom övriga branscher steg investeringarna. Under 1981 fortsatte
investeringarna att öka inom massa- och pappersindustrin. Däremot minskade
investeringarna inom järn- och stålverken samt inom övriga branscher. Järn- och
stålverkens investeringsminskning var mycket kraftig. Deras investeringsnivå
mer än halverades jämfört med 1980. Verkstadsindustrin bibehöll däremot en
ungefär oförändrad investeringsnivå. Under 1982 anger kalkylerna krympande
investeringar inom alla fyra i digrammet redovisade branscher. Mellan 1982 och
1983 förutses särskilt massa- och pappersindustrin men också järn- och
stålverken dra ner sina investeringar ytterligare. Investeringarna inom gruppen
övriga branscher väntas däremot falla endast svagt och inom verkstadsindustrin
väntas de t. o. m. öka något.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 109

Handel m.m.

De totala investeringarna inom gruppen handel m.m.' blev i
stort sett oförändrade 1982 jämfört med 1981. Härvid steg
byggnadsinvesteringarna med 6 %, medan investeringarna i maskiner, inventarier
och transportmedel sjönk med närmare 2 %.

Till grund
för beräkningarna för 1982 ligger en enkätundersökning som statistiska
centralbyrån genomförde i november 1982 angående investeringar inom handels-,
bank- och försäkringsföretag. Vid utarbetandet av prognoser för
byggnadsinvesteringarna har vidare utnyttjats inom arbetsmarknadsstyrelsen
sammanställd statistik över totala kostnader och byggtider för projekt inom
gruppen privat handel m. m.

Påbörjandet av nya byggnadsprojekt inom gruppen privat
handel ökade med ca II % under
1982 och tillskottet fördelade sig på såväl små som stora projekt. Ökningen låg
pä första halvåret, medan andra halvåret var i stort sett oförändrat totalt
sett. Den tilltagande igångsättningen under den första delen av 1982 kom i hög
grad att avse aktivitet under senare delen av

1982 med dragning inpå första halvåret 1983.
Påbörjandet väntas för hel

året 1983 minska. Byggnadsinvesteringarna inom privat handel, mätt som

nedlagda kostnader i fasta priser kom under sädana förhållanden att öka

med ca 6 % 1982 och beräknas därefter minska med 3 % 1983.

Investeringsenkäten visar att företagen planerar en
minskning av maskininvesteringarna även under 1983. Tidigare års enkätsvar
visar emellertid genomgående en benägenhet att underskatta utfallet för
nästföljande är, vilket föranleder en korrigering av prognosen.
Underskattningens storlek har tenderat att samvariera med utvecklingen av
privat varukonsumtion, vilken förutses minska 1983. Investeringsplanerna har
med hänsyn härtill uppkortigerats förhållandevis försiktigt.
Maskininvesteringarna bedöms minska med 4 % 1983. De totala investeringarna
inom gruppen handel m. m. förutses därmed minska med 4 % 1983.

Statliga investeringar

De totala statliga investeringarna minskade med 12 % i
volym mellan 1980 och 1981. Som framgår av tabell 7:6 avtog investeringsverksamheten
inom såväl affärsverk, myndigheter som statliga företag. Nedgången var lika
stor på byggnadssidan som pä maskinsidan.

Till grund för beräkningarna av de statliga
investeringarna 1982 och 1983 ligger bl. a. enkäter till affärsverk och företag.
Dessa samlades in i februari

1983 av statistiska centralbyrån.

Investeringsaktiviteten inom den statliga sektorn kom
under 1982 att i det närmaste ligga kvar pä 1981 års låga nivå.
Byggnadsinvesteringarna

' Med investeringar inom gruppen handel m. m. avses
investeringar i varuhandel, bank- och försäkringsverksamhet, teater, hotell,
restauranger, lagerbyggnader saml fastighetsförvaltning.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

110

Tabell 7:6 Statliga investeringar 1979-1983

Milj.
kr.

Årlig procentuell förändring

1982,

1975 års

priser

löpande

priser

1979

1980

1981

1982 prel.

1983
prognos

Statliga
affärsverk

exkl.
industri

1I6II

-3,5

19,6

- 2,2

17,6

3,4

Statliga
myndigheter

inkl.
militära

6521

-0,2

-7,8

-14,4

0,8

23,7

Statliga
företag

(industri
m. m.)

3408

11,6

30,6

-23,0

-32,0

-16,5

Statliga
investeringar.

totalt

21540

1,3

13,6

-12,0

- 0,5

5,0

därav:
byggnader

12483

-0,4

7,8

-11,9

9,5

10,4

maskiner

9057

3,4

20,4

-12,2

-11,1

- 1,9

Anm. Exkl. SJ:s tågfärja beräknas de statliga
affärsverkens investeringaröka 13,4%

1982 och med 7,2% 1983.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

ökade visserligen med 9,5 % men detta motvägdes av att
maskininvesteringarna minskade med 11 %.

De statliga affärsverkens investeringar steg ca 18 % under
1982. Störte delen av denna uppgång ligger på byggnader som ökat med ca 27 %
varav vattenfallsverket svarar för huvuddelen. När det gäller maskiner svarar
posten, SJ och televerket för ökningen medan vattenfall skurit ned sina
investeringar. En SJ-färja som skulle ha levererats 1981 men som blev klar
först 1982 bidrar starkt till ökningen.

Myndigheterna ökade 1982 investeringarna med knappt 1 %.
Deras maskininvesteringar ökade med 3 % medan deras byggnadsinvesteringar låg
kvar på 1981 års låga nivå.

De statliga företagens investeringar fortsatte däremot att
minska kraftigt. Minskningen 1982 blev hela 32 % och beror främst pä en mycket
kraftig minskning av maskininvesteringarna inom den statliga industrin.

1983 förväntas den statliga sektorn öka
investeringsaktiviteten med ca 5 %. Myndigheternas investeringar beräknas komma
att öka kraftigt. Deras byggnadsinvesteringar antages öka med ca 30 %, vilket
huvudsakligen beror på ökade anslag till vägbyggen. De statliga affärsverken
väntas öka investeringarna något medan de statliga företagen väntas fortsätta
sina nedskärningar.

Komnmnala investeringar'

De kommunala investeringarna minskade med 4 1/2 % i volym
1981-1982. Därvid steg maskininvesteringarna med 2 1/2 %, medan byggnadsinvesteringarna
föll med 6 % (se tabell 7:7).

' 1 detta avsnitt redovisas de kommunala investeringarna
exkl. bosläder och industri.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

111

Tabell
7:7 Kommunala investeringar 1981-1983

Primärkommuner därav: affärsverk

myndigheter
Landsting Övriga'

Summa

därav: byggnader maskiner

Milj.
kr.

Ariig procentuell förändring.

1982,

1975 års

priser

löpande

priser

1981

1982

1983

prel.

prognos

12999

-1,6

- 9,4

-4,0

3 909

0,3

-11,5

2,6

9090

-2,5

- 8,4

-7,0

4860

2,3

8,6

2,8

4520

0,8

- 2,2

3,1

22379

-0,4

- 4,6

-1,1

18 220

-0,8

- 6,1

-1,8

4 159

1,7

2,6

1,8

s. 112 Kontrollera mot PDF

' Häri innefattas kommunägda företag, församlingar m. m.
Kommunal industri och

bostäder ingår däremot ej.

Källor:
Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Till grund för kalkylerna över investeringsutvecklingen
1982 och 1983 ligger en av statistiska centralbyrån i februari 1983 insamlad
enkät bland primärkommuner och landsting, samt en enkät avseende vissa av de
kommunägda företagen.

Primärkommunernas och landstingens preliminärt redovisade
investeringar för 1982 har pä basis av erfarenheterna frän tidigare år
nedjusterats på maskinsidan. Ökningen för primärkommunernas och landstingens
sammanlagda maskininvesteringar begränsas därmed till 1 %. Byggnadsinvesteringarna
synes ha sjunkit med 6 %. Därvid ökade landstingens byggande med 9 1/2 %, medan
primärkommunernas byggnadsinvesteringar minskade med 10 1/2 %. Landstingens
investeringsvolym beräknas totalt sett ha stigit med 8 1/2 %, medan
investeringarna inom primärkommunerna föll med 9 1/2 %.

I tabell 7:8 redovisas primärkommunernas och landstingens
investeringsplaner för 1983 - omräknade till procentuell volymförändring
-tillsammans med planer och faktiska förändringar för några tidigare år. De av
kommunerna angivna investeringsplanerna omräknas sålunda till investeringsbelopp
i fasta priser. För 1983 har använts den inom konjunkturinstitutet kalkylerade
utvecklingen 1982-1983 av byggnadspriser resp. priser pä maskiner och
inventarier. De så omräknade investeringsplanerna har sedan korrigerats med
hänsyn till mönstret för tidigare avvikelser mellan planer och utfall.

Primärkommunernas och landstingens sammanlagda
investeringsplaner för 1983 visar på ytteriigare neddragning av
investeringsvolymen. Denna är i sin helhet hänförlig till primärkommunerna, där
bl. a. nedgången i bostadsbyggandet reducerar behovet av investeringar. Inom
landstingen däremot planeras en viss fortsatt ökning av investeringarna, vilket
bör ses mot bakgrund av att den finansiella situationen inom landstingssektorn
alltjämt väntas vara förhållandevis god under 1983. Investeringsplanerna

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 112

Tabell 7:8 Planerade och faktiska förändringar i
kommunernas och landstingskommunernas totala investeringar 1974-1983

Åriig
procentuell förändring, 1975

ars
priser

1974 1975

1976

1977

1978

1979

1980

1981

1982

1983

Planerat i februari samma år Faktiskt inträffad
förändring Differens

-4 0

-7 -2 -3 -2

-2 -3

14 9

-5

4 -4 -8

_ 2 -14

11 6

-5

3 -1 -4

-3

-5 -2

-1

(-2) (-1)

Anm. De av kommunerna angivna investeringsplanerna har
omräknats till fasta priser pä basis av prisutveckt lingen för
investeringsvaror. Vid faslprisberäkningarna av kommunernas planer för 1983 har
använts konjunkT turinstitutets prognos för prisutveckJingen 1982- 1983.
Planerna redovisas i denna tabell som kvoten mellan prognosårets enkätvärde och
föregående ärs utfall i fasta priser. För planförändringen 1982-1983 har
använts det preliminära utfallet för 1982. Uppgifterna inom parentes är
prognoserade. Källor: Konjunkturinstitutet och statististiska centralbyrån.

för såväl primärkommunerna som landstingen har nedjusterats
ungefär i linje med de differenser mellan planer och utfall som förekom före
1978.

Primärkommunernas och landstingens investeringar beräknas
därvid totalt sett sjunka med 2% i volym 1982-1983. Byggnadsinvesteringarna
väntas minska med 3 % och maskininköpen stiga med 1 1/2 %. Landstingens
investeringar beräknas totalt sett öka med 3 %, medan däremot primärkommunernas
investeringar väntas falla med 4 %. Inkluderas församlingarna och de
koinmunala företagen kan den kommunala sektorns investeringar totalt sett
beräknas sjunka med 1 % i volym.

7.3 Lagerinvesteringarna

Lagerinvesteringarna fortsatte att falla under 1982.
Lagerneddragningen kom att uppgå till hela 5,7 miljarder kr. i löpande priser.
I 1975 års priser blev minskningen 2,8 miljarder kr. vilket mycket väl
överensstämmer med prognosen i den preliminära nationalbudgeten.
Lageravvecklingen - som för ekonomin totalt sett inleddes i början av 1981 -
pågick under större delen av 1982. Kulmen i avvecklingen nåddes emellertid
under tredje kvartalet då lagren minskade med 1,6 miljarder kr. Under Qärde
kvartalet däremot steg lagerstockarna något. Omslaget till en tillfällig ökning
kom främst att ske för detaljhandelslagren och för lagren av insatsvaror inom
industrin och där inte minst inom verkstäderna. En förklaring till detta
lagerbeteende skulle kunna vara att en tidigareläggning av inköpen skett under
hösten inför en förväntad devalvering som sedan kan ha kommit att ske tidigare
än vissa beställare räknat med. Möjligen kan det i särskilda fall ha varit
genomförbart att omedelbart efter devalveringen forcera vissa inköp till
tillfälligt förmånliga priser.

Lageravvecklingen under andra halvåret 1982 sammantaget
kom härigenom att bli mindre än under första halvåret och lagercykelns
uppbrom-sande inverkan på efterfrågan kom således att upphöra totalt sett.

Inom industrin (exkl. varv) var emellertid fallet i
lagerstockarna mest uttalat under andra halvåret. Som framgår av diagrammet
härintill var det

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 113

Tabell
7:9 Lagervolymförändringar totalt och efter näringsgrenar 1979—1983

Milj.
kr., 1975 års priser

1979

1980

1981

1982

1983 prognos

Jord-
och skogsbruk

- 365

-131

273

- 115

Industri

-1200

3041

- 12

-3 107

-1560

El-,
gas- och vattenverk

105

175

259

176

545

Partihandel

134

1 123

-1243

- 130

405

Detaljhandel
(inkl. trans-

portmedelshandel)

1 132

- 505

- 37

- 300

Summa

- 194

4271

-1432

-2825

-1025

Källor:
Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

den
mycket starka minskningen av färdigvarulagren som låg bakom denna utveckling.
Trots fortsatta driftsinskränkningar inom basindustrierna var det nämligen
först under andra halvåret som en minskning av deras färdigvarulager kom till
stånd. Samtidigt ökade verkstadsindustrin och övrigsektorn takten i sin
neddragning av färdig varulagren. För varor i arbete däremot blev
lagerminskningarna betydligt blygsammare. Vad gäller insatsvarorna slutligen
skedde som tidigare nämnts ett omslag till en uppbyggnad under fjärde
kvartalet. Det var inte bara inom färdigvaruindu-strierna som insatsvarulagren
ökade utan också inom skogsindustrierna. Främst gällde det där sågverken som
till följd av en kraftigt ökad skogsavverkning kunde fylla på sina alltför små
rundvirkeslager.

Lagerminskningen
inom industrin totalt blev därmed 3,1 miljarder kr. 1982, Det innebar att
lagerstockarna vid utgången av året var omkring 0,6 miljarder kr, lägre än vid
utgången av 1979 - den senaste bottenpunkten i lagercykeln. Ser man emellertid
till lagerkvoten, dvs. lagerstocken i relation till produktionsnivån, var
denna vid utgången av 1982 likafullt något högre än tre år tidigare,
avspeglande fallet i industriproduktionen. Av de olika lagertyperna var
obalansen störst för färdigvarulagren men också för insatsvaror var lagerkvoten
fortfarande högre än vid utgången av 1979. I prognoserna för 1983 förutses för
färdigvarorna ett fortsatt betydande fall. Takten i lagerminskningen väntas
dock avta under andra halvåret. För varor i arbete förutses också en minskning
under första halvåret, men i markant lägre takt än för färdigvarorna. Under
andra halvåret förutses dock ett omslag till en ökning av dessa lager i takt
med en förväntad ökning av industriprodiiktionen. Insatsvarulagren slutligen beräknas
ånyo minska under första halvåret för att under andra halvåret bli i stort sett
oförändrade.

Totalt
sett skulle därmed industrins lager, exkl. varvens, minska ca 1,8 miljarder kr.
1983.

Varvens lager steg
något under 1982 och för 1983 väntas en viss ytterligare ökning. 8
Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 150. Bilaga I. I

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

114

Diagram 7:4 Totala industrins lagervolymförändring
1972-1983'

Milj. kr., 1975 års priser. Säsongrensade halvårsdata

1000

-1000

Varor

arbete
exkl varv

1000

■

\
-

j_.f

1000

5000

4000

3000

2000

1000

-1000

-2000

-3000

F ä rd

igvaror

,--

exkl varv / \

2000 1000

/ '

(

X y\

A
C

1000 2000

\,-

•

Totalt exkl varv

/ /

J___ L

J___ \__ \--- L

1972
1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981
1982 1983

' Fxkl. varvens lagervolymf ö riindringar.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1982/83:150 Bilaga
1.1 Reviderad nationalbudget 115

Detaljhandelslagren
som minskat de tre första kvartalen 1982 blev genom uppgången Qärde kvartalet
i stort sett oförändrade mätt över hela året.

Inom partihandeln
fortsatte däremot lagren att minska och andelen företag som i slutet av året ansåg
dessa lager som för stora var - till skillnad frän i detaljhandeln — obetydlig.
Partihandelslagren beräknas öka 1983, medan detaljhandeln förutses skära ned
sina lager.

Inom el-, gas- och
vattenverk fortsatte lagren att byggas upp 1982. De väntas stiga även 1983
framför allt genom att lagren av kärnbränsleelement vid kärnkraftverken
förutses öka ytterligare.

I
jord- och skogsbruket steg såväl lagren av brödsäd som rundvirke relativt
kraftigt 1982. En viss avveckling väntas ske 1983.

Sammantaget
för alla näringsgrenar beräknas lagerneddragningen 1983 stanna vid ca I miljard
kr. efter att ha uppgått till ca 2,8 miljarder kr. 1982. Det innebär ett
positivt omslag i lagercykeln mellan 1982 och 1983 och väntas ge ett bidrag
till den inhemska efterfrågans utveckhng motsvarande ca 1/2% av BNP.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 116

8 Näringslivets lönsamhet, kostnader och priser

Framställningen i avsnitt 8.1 grundar sig på kalkyler över
driftsöverskotten' inom olika delar av näringslivet. Beräkningarna omfattar de
viktigaste delarna av näringslivet men fortfarande saknas vissa branscher.
Orsakerna till detta är dels brister i det historiska materialet och dels
svårigheter att fä fram tillräckligt underlag för prognoser. Driftsöverskotten
inom samtliga de sektorer för vilka kalkyler görs framgår av tabell 8:1. I
avsnitt 8.2 lämnas en mer utförlig redovisning av tillverkningsindustrins
vinstutveckling. Där har kalkylerna utvidgats till att omfatta även
finansiella intäkter och kostnader.

8.1 Näringslivets driftsöverskott, produktionskostnader
och priser

Näringslivssektorer

Driftsöverskottets andel av förädlingsvärdet inom
näringslivet sjönk något 1981'. I stort sett alla delar av näringslivet fick
vidkännas vinstminskningar med de största sänkningarna inom de råvarubetonade
"basindustrierna" och inom byggnadsindustrin (se diagram 8:1 och
tabell 8:2). Försämringen för de svenska rävarubranscherna var till största
delen en följd av den svaga utvecklingen på de internationella råvarumarknaderna
med vikande efterfrågan och fallande priser. Byggnadsindustrins försämrade
situation berodde till stor del på de sjunkande inhemska byggnadsinvesteringarna
(-5% 1980-1981). Även bland övriga delar av näringslivet noterades minskningar
med det enda betydelsefulla undantaget för verkstadsindustrin exkl. varv där
driftsöverskottets andel av förädlingsvärdet istället steg något.

Kalkylerna för 1982 tyder på en uppgång av
driftsöverskottsandelen inom näringslivet. Bilden är dock splittrad och de
sektorer som beräkningarna omfattar kan i vinsthänseende grupperas - något
schablonmässigt - i tre delar. I den första gruppen, där driftsöverskottets
andel av förädlingsvärdet föll 1982, återfinns rävarubranscherna och
byggnadsindustrin.

' Driftsöverskott är ett nalionaliäkenskapsbegrepp som i
företagsekonomin närmast motsvaias av rörelseresultat exkl. lagerprisvinster
och efter kalkylmässiga avskrivningar. Här använda lönsamheisbegrepp
diskuteras mer ingående i konjukturinstitu-tets rapport Oktober 1979: 3.

- Det senaste år för vilket nationalräkenskaperna
publicerat statistik över drifts-överskotten. Uppgifterna för 1981 är dock
preliminära och kommer att revideras hösten 1983 liksom uppgifterna för 1979
och 1980 har reviderats i oktober 1982. Gruvor, sågverk, niussaindustri, järn-
och stålverk samt ickejärnmetallverk.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

117

Tabell 8:1 Driftsöverskott i vissa delar av näringslivet
1979—1983 samt i hela näringslivet 1979—1981

Milj. kr., löpande priser

Förädlings-

Driftsöverskott

värde 1982

1979

1980

1981

1982

1983

prel.

prognos

Industri
exkl, varv'

133449

10695

15 347

14013

20099

30757

Därav:
råvaror

9697

-44

1030

-474

1659

bearbetade varor'

123 525

10708

14355

14382

21 104

28767

Jordbruk,
skogsbruk

och
fiske

19626

6363

7972

8785

9519

10749

Byggnadsindustri

37516

6079

6256

4500

3 353

3 732

Tjänster"

85948

10525

13 774

14914

15877

19676

Summa

276539

33662

43349

42212

48848

64914

Övriga
sektorer'

34608

38392

39773

Totalt

68270

81741

81985

' Inkl. petroleumraffinaderier m. m. (jmf. not 3).

Gruvor och mineralbrott, sågverk, massaindustri samt
ickejärnmetallverk. ' Tillverkningsindustri exkl. rävarubranscherna (se not 2),
petroleumraffinaderier m. rh. och varv. ■* Exkl. varuhandel,
bostadsförvaltning samt bank- och försäkringsverksamhet. Däremot inkluderas
offentliga affärsverk.

' Häri ingår varv, el-, gas-, värme- och vattenverk,
varuhandel, bostadsförvaltning, bank- och försäkringsverksamhet samt restpost.
Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Utvecklingen för råvarubranscherna är ungefär densamma som
året innan. Trots att devalveringarna 1981 och 1982 har påverkat försäljningspriserna
i positiv riktning har dessa inte kunnat höjas med mer än 7,3% 1981-1982. Detta
visar hur utomordentligt pressat läget är pä de internationella
råvarumarknaderna. Den jämförelsevis låga ökningen av timlönekostnadema om 6,8%
medförde ändock att nedgången i driftsöverskottsandelen 1981-1982 blev
tämligen begränsad.

Den mycket låga aktiviteten inom byggsektorn har som
nämnts skapat problem för byggnadsindustrin. Driftsöverskottets andel av
förädlingsvärdet som 1981 sjönk till en historiskt sett mycket låg nivå -
beräknas ha minskat ytterligare 1982. Den främsta orsaken till detta är det
mycket svaga efterfrågeläget, som skapat en besvärande överkapacitet. Detta har
försvårat för branschen att — som i stor utsträckning skett tidigare —
kompensera sig för kostnadsökningar genom att höja försäljningspriserna.

I den andra gruppen bibehölls driftsöverskottsandelen i
stort sett oförändrad 1982 jämfört med året innan. Hit hör störte delen av
tjänstebranscherna samt jordbruk, skogsbruk och fiske. Kännetecknande för
dessa delar av näringslivet är bl. a. att de avsätter det mesta av sin
produktion inom landet samt att direkteffekterna av en devalvering inte är så
kraftiga vare sig pä kostnads- eller intäktssidan. En orsak till att man under
1982 lyckats bibehålla sina vinstandelar trots den stagnerande inhemska efterfrågan
och den därmed sammanhängande svaga produktivitetsutvecklingen (±0% 1981-1982)
är den låga (6,8%) ökningen av arbetskraftskostnaden per timme.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 118

Diagram 8:1 Driftsöverskottets andel av förädlingsvärdet i
vissa delar av näringslivet 1971-1983

Procent

50 -

Jordbr SNR K

uk, skogsbruk ocb fiske )00

,x'

.'■

• -V,-

• 1-'

Byggnadsindustri

SNR 5000

/AA

r*
'

V-

1 \
/ \ /

\ #

\ /

' •
\

' \\/

\ \ \ \

/ ; / 1

D ä rav:

bearbetade varor . ur SNR 3000

Tj ä nster

ur SNR 6000-9000

n » .yr

/
/ / /

\\
A

-
1

1 1 1

\ \

« /

\ \

'> • 1

L
,

'
1

■
/

I I
I I I I I I I I I I IJ

71 73 75 77 79 81 83

I I 1 1 I I I I I
I i I 71
73 75 77 79 81

J_J 83

s. 119 Kontrollera mot PDF

Anm. De streckade kurvorna avser tillverkningsindustrin
exkl. varv. Då diagrammen ej ritats med enhetlig skala får kurvan olika
utseende i de olika deldiagrammen. Beträffande sektorsavgränsningama se noterna
till tabell 8:1. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 119

I
den tredje branschgrtippen ökade driftsöverskottets andel av förädlingsvärdet
relativt kraftigt 1982. Denna grupp utgörs av de industribranscher som
producerar bearbetade varor. Här, och endast här, har devalveringarna samt de
låga timlönekostnadsökningarna givit till effekt att företagens vinster kunnat
ökas. En orsak är att man till skillnad från tjänstebranscherna och även
byggnadsindustrin genom devalveringarna har uppnått ökad konkurrenskraft
gentemot sina utländska konkurrenter. Samtidigt har man inte drabbats av den
internationella lågkonjunkturen med samma kraft som råvaruproducenterna. Defta
medförde att bruttovinstmarginalerna ökade med i runda tal två procentenheter.
Vinstnivån inom branschen blev därmed - mätt som driftsöverskottets andel av
förädlingsvärdet - väl sä hög som de "goda" åren 1973 och 1975. För
att erhålla en mer rättvisande bild av vinstutvecklingen i
tillverkningsindustrin - särskilt vid jämförelser över långa tidsperioder - bör
emellertid hänsyn tas även till de resultat som redovisas i avsnitt 8.2.

En
fortsatt ökning av näringslivets vinster väntas 1983. Detta är till största
delen en följd av de svenska devalveringarna, särskilt den som genomfördes 8
oktober 1982. Sammantaget beräknas ökningen av driftsöverskottsandelen inom
näringslivet bli av samma storleksordning som 1982. Den största vinstuppgången
1983 väntas inom råvarubranscherna. Devalveringen förutsätts härvid slå igenom
i stort sett helt på de svenska företagens försäljningspriser samtidigt som den
internationella råvarukon-junkturen bedöms komma att stabiliseras eller till
och med förbättras något. Rävarubranscherna beräknas därmed kunna höja
försäljningspriserna med drygt 15% 1983 och öka produktionen med 7%. Trots den
kraftiga vinstuppgången väntas emellertid driftsöverskottsandelen 1983 endast
nå upp till samma nivå som de relativt svaga åren 1976 och 1980.

Även
inom aggregatet bearbetade varor väntas tämligen starka vinstökningar 1983.
Till skillnad frän vad som förutsatts beträffande råvarorna antas en del av
devalveringsutrymmet för bearbetade varor användas till en fortsatt sänkning av
de svenska företagens priser relativt de utländska konkurtcnterna.
Produktionsvolymen för bearbetade varor totalt beräknas stiga med 3,9%, vilket
till största delen är hänförligt till väntade marknadsandelsvinster.
Arbetsproduktiviteten förutses stiga med drygt 4% 1983 vilket dämpar ökningen
av branschens rörliga kostnader per enhet. Den prognoserade 1 l-procentiga
produktprishöjningen beräknas därmed kunna medföra att driftsöverskottsandelen
ökar 1983 och när samma nivå som 1974.

För
övriga näringslivssektorer som omfattas av kalkylerna väntas driftsöverskottets
andel av förädlingsvärdet förbli i stort sett oförändrat 1983. Det enda
undantaget utgörs av tjänstesektorn där en ökad efterfrågan har bedömts göra
det möjligt för företagen att höja sina vinstmarginaler något. Även inom
byggsektorn väntas en viss ökad efterfrågan, vilket har antagits innebära att
företagen inte behöver sänka sina marginaler ytteriigare.

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 120

Tabell 8:2 Rörliga produktionskostnader, produktpriser och
marginaler per producerad enhet i vissa delar av näringslivet 1976-1983

Åriig procentuell förändring

1976

1977

1978

1979

1980

1981

1982 prel.

1983
prognos

Industri
exkl. varv

Förbrukning Lönekostnad'

Lönekostnad
per timme

Produktivitet

11,8

15,1

18,6

2,9

9,9

10,6

9,8

- 0,6

9,0

5,2 11,1

5,4

12,1 0,2 7,8

1,1

13,6

10,4

11,4

0,8

10,8 13.1 12,5 -0,4

12,7 3,7 6,8 2,9

11,3 4,3 9,0

4,5

Summa
rörlig kostnad

Produktpris

Marginal

12.9 9,0

-3,5

10,1

8,4

- 1,5

7,6 7,8 0,2

8,2

10,0

1,7

12,2

13,4

1,1

11,5 10,9 -0,5

10.2

11,7

1,4

9.3

11,3

1,8

Därav:
råvaror

Förbrukning Lönekostnad'

Lönekostnad
per timme

Produktivitet

11,5

18,7

19,7

0,8

17,8

11,5

11,3

- 0,2

-1,5

-1,7

10,3

12,3

10,1 0,9 4,8 3,9

17,7 13,8 13,0 -0,7

7,3 13,6 12,4 -1,0

8,5

7,5

6,8

-1,0

12,1 0,8 9,0

7,8

Summa
rörlig kostnad

Produktpris

Marginal

13,5

4,9

-7,6

/6,2

3,1

-11,3

-1.5 0,5 2,0

7,8

15,2

6,9

16,8

21,0

3,6

8,8 6,2

-2,4

8,3

7,3

-0,9

9.5 15,5

5,5

Därav:
bearbetade varor

Förbrukning Lönekostnad'

Lönekostnad
per timme

Produktivitet

11,4 15,5 18,4

2,5

8,8

10,7

9,8

- 0,9

10,6 6,1

11,1 4,6

11,1 0,2 8,0 8,0

9,5 10,2 11,4

0,9

10,3

12,3

12,5

0,2

12,7 3,2 6,8 3,5

12,1 4,7 9,0 4,1

Summa
rörlig kostnad

Produktpris

Marginal

12,7

9,2

-3,1

9,4

8,8

- 0,5

8,8

8,7

-0,1

7,4 9,2 1,7

9.1

10,4

1,2

11,0 10,8 -0,2

9,7

11,7

1,8

9,9

11,3

1,3

Jordbruk,skogsbruk och fiske

Förbrukning Lönekostnad'

Lönekostnad
per timme

Produktivitet

12,3 15,2 18,9

3,7

17,4

12,2

13,5

0,8

8,7

-4,5

2,1

7,1

11,4 1,4 4,8 3,1

12,2 0,1

7,2 6,8

12,3 10,1 11,6

1,7

11,9 1,4

8,7 6,8

10,4

6,0

10,1

4,2

Summa
rörlig kostnad

Produktpris

Marginal

13,2

8,5

-4,2

14,6

12,6

- 1,7

3,7

2,5

-1,2

7,9

0,9

-6,5

8.1 11,8

3,4

11,2 10,6 -0,5

8,7

7,0

-1,6

9,3 9,7 0,4

Byggnadsindustri

Förbrukning Lönekostnad'

Lönekostnad
per timme

Produktivitet

12,9 21,6 17,1 -3,7

8,1

6,0

12,2

5,6

7,7

6,6

12,8

5,9

9,7 7,0 8,5 1,3

15,0 11,7 10,4 -1,1

13,5

11,3

8,7

-2,1

10,2 6,2 5,6

-0,6

10,1

5,7 9,1

3,2

Summa
rörlig koslnacF

Produktpris

Marginal

16,4 17,2 0,7

7,2

6,9

- 0,3

7,3

7,2

-0,1

8,6 9,4 0,7

13.6 12,4 -1,1

12.6

9,3

-2,9

8,6

7,0

-1,5

8,4 8,5 0,1

Tjänster

Förbrukning Lönekostnad'

Lönekostnad
per timme

Produktivitet

13,3

14,2

18,9

4,1

10,2 10,6 15,0 4,0

12,7 7,4

11,9 4,3

9,9

3,5 8,1

4,5

9,2

12,7

3,1

10,9

7,3 9,9

2,7

11,3 6,6 6,0

-0,6

10,9 8,0 9,1 0,9

Summa
rörlig kostnad

Produktpris

Marginal

13,7 12,7 -0,9

10,1

9,4

- 0,6

10,0

11,4

1,3

6,8 8,2 1,3

8.9

10,6

1,6

9.5

9,1

-0,4

9.1

9,0

-0,1

9,6

11,0

1,3

' Lönekostnad per timme avser löner inkl, kollektiva
avgifter och icke varuanknutna indirekta skatter per arbetad timme.
Produktivitet avser bruttoproduktion i fasta priser per arbetad timme. Med
avdrag för subventioner.

Anm. Beträffande sektorsavgränsningama se noterna till
tabell 8: 1. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

121

Skogsbruk
och industri

Driftsöverskotten
för delbranscherna i löpande priser samt beräknade som andelar av
förädlingsvärdet framgår av tabell 8:3 resp. diagram 8:2. Utvecklingen för
produktionskostnader per enhet och produktpriser redo-' visas i tabell 8:4. När
det gäller lönekostnaden per producerad enhet har för samtliga här redovisade
industribranscher antagits samma utveckling om 6,8% 1981-1982, som har
beräknats för den totala industrin i genomsnitt. Preliminära uppgifter pekar
emellertid på en inte obetydlig spridning i timlönekostnadsökningarna emellan
delbranscherna. Detta skulle innebära att t. ex. den beräknade
driftsöverskottsandelen inom verkstadsindustrin kan vara något för hög 1982,
medan den samtidigt kan vara något för låg inom t. ex. massa- och
pappersindustrin.

Inom
skogsbruket beräknas driftsöverskottets andel av förädlingsvärdet ha sjunkit
1981-1982. Det är huvudsakligen den svaga prisutvecklingen på rundvirke (2,5%)
som är förklaringen till de minskade vinsterna. Priset på huvudprodukten
sägtimmer sjönk härvid ca 10% medan massavedspri-serna däremot beräknas ha
stigit med 15%. Till sänkningen av driftsöverskottet bidrog också den
oförmånliga produktivitetsutvecklingen (-2%). För 1983 väntas priserna på
rundvirke stiga med 7,5%, där hela ökningen är hänförlig till prishöjningar på
sägtimmer. De låga prisökningarna år givetvis i sig fördelaktiga för sågverk
och massaindustri men medför samtidigt en risk för att skogsägarna inte skall
ha tillräckliga incitament att avverka i den takt som förutses i kapitel 4.

Driftsöverskottsandelen
inom sågverken har svängt kraftigt under den senaste tioårsperioden. Detta
mönster är vanligt för industribranscher vars produktion är av råvarukaraktär.
Anledningen är bl. a. att produktpriserna

Tabell
8:3 Driftsöverskott inom industrin 1979—1983

Milj.
kr., löpande priser

Förädlings-

Driftsöverskott

värde 1Q87

v dl UC I70i.

1979

1980

1981

1982 prel.

1983 prognos

Gruvor-
och mineralbrott

2259

288

- 10

- 74

- 78

Järnmalmsgruvor

718

- 546

- 193

- 358

- 437

-598

Övriga gruvor och mineralbrott

1541

552

481

348

363

520

Tillverkningsindustri
exkl. varv

131190

10689

15059

14023

20173

30835

Sågverk

3 765

533

1024

429

531

1649

Massaindustri

2340

- 252

- 69

- 120

- 401

Pappersindustri

5 586

- 19

- 65

- 192

340

1991

Petroleumraffinaderier m.m.

227

- 38

- 462

- 531

331

Järn- och stålverk

6210

-1440

-1 154

-1908

-1182

-375

Icke jämmetallverk

1333

- 331

- 213

- 206

- 530

Verkstadsindustri exkl. varv

57435

5001

6172

7161

9602

11450

Övrig tillverkningsindustri exkl.

varv 54
294

7 166

9402

9321

12344

15 701

Totalt
exkl. varv

133449

10695

15347

14013

20099

30757

Källor:
Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

122

Diagram 8:2 Driftsöverskottets andel av förädlingsvärdet i
skogsbruket och vissa industribranscher 1971 — 1983

Procent

50 40 30 20 10

Skogsbruk

SNR 12

y\.

•

—

•

• *.'

•

-20 -40 -60 -80 -100

J ä rn- och st å lverk
SNR 3710

T-"r>-

-'"f
'

é l'~

1 ,

Ver!

tstadsindustri
exkl

. varv

SNR 3800 exkl. 3843

1 \

/ /

;

rA
v

/
*\

1 «

/,'

...
/ v 1

'
1

k
/

A
/

\
/

. /

jassa-
och pappersindustri /\ SNR 3421+3422

V-

.''

["■"■'

.-
20

15 -~

■20

-40

1 Ö vrig tillverkningsindustri' /

/ /

\ \

\ 1

/ s/

1 1

i t t 1

;

I I
I I I I I I I I 1 I I I

71 73 75 77 79 81 83

I
i I I I I I I I I I I I I

71 73
75 77 79 81 83

s. 123 Kontrollera mot PDF

' Exkl. varv, ickejärnmetallverk och
petroleumraffinaderier m. m. Anm. De streckade kurvorna avser
tillverkningsindustrin exkl. varv. Då diagrammen ej ritats med enheUig skala
får kurvan olika utseende i de olika deldiagrammen. Källor:
Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 123

-
som till stor del bestäms pä världsmarknaden - fluktuerar snabbt och mycket pä
grund av stora kast i efterfrågan, medan producenternas kostnader på grund av
olika trögheter är mer stabila. För sågverkens del har vinstfluktuationerna
förvärtats av att priset pä sägtimmer ofta inte satts med hänsyn till den
rådande prisutvecklingen på trävaror utan med en viss eftersläpning, vilket
nedanstående tablå visar:

Procentuell
förändring

1974

1975

1976

1977

1978

1979

1980

1981

1982

1983

Produktpris 43,8 Sägtimmer 43,7

-1,3 15,9

11,2 16,9

11,2 13,0

1,5 -1,3

8,5 1,7

23,0 17,4

4,6 8,5

(-0.2) (-4.0)

(14,0) (7,0)

Anm.
Sägtimmerpriset avser enhetsvärde för trävaruindustrins förbrukning enligt
industristatistiken. Uppgifterna inom parentes är prognoserade.

Särskilt
vinstnedgången 1975 och 1976 liksom vinstförbättringen 1979 kan till stor del
sägas bero på eftersläpningar i prissättningen pä sägtimmer. Även vinstnedgängen
1981 har till en del samma förklaring men denna gång ökade även kostnaden för
övriga insatsvaror samt lönekostnaden per enhet snabbare än produktpriset. 1982
ökade priset pä trävaror inte alls (-0,2%), trots devalveringarna. Dä
emellertid produktionskostnaderna per enhet sjönk beräknas vinstmarginalen ha
stigit något jämfört med året innan. En större del av devalveringsutrymmet
efter 1982 års devalvering förutsäUs - till skillnad från vad som skedde efter
devalveringen 1981 -under 1983 användas av sågverken till prishöjningar.
Branschens produktpriser beräknas därmed stiga 14% 1982- 1983 medan
kostnadsökningarna väntas bli mättliga. Arbetsproduktiviteten förutses härvid
öka med hela 8%, vilket verkar dämpande på branschens lönekostnadsutveckling,
samtidigt som prisprognosen för sägtimmer pekar mot en endast 7-procentig
höjning. Sammantaget kalkyleras med en väsentlig vinstförbättring för sågverken
1983, men driftsöverskottets andel av förädlingsvärdet när inte heller efter
detta någon anmärkningsvärt hög nivå.

Bilden
av massa- och pappersindustrin liknar den för sågverken men trenden i
vinstutvecklingen har varit klart mer negativ. Medan driftsöverskottets andel
av förädlingsvärdet för sågverken nådde en jämförelsevis hygglig nivå under
högkonjunkturen 1979-1980 sä var massa- och pappersindustrins driftsöverskott
negativt, i storieken -200 milj. kr. Dessutom belastas branschen med
kapitalkostnader som är högre än för industrigenomsnittet vilket medför att
nettoresultatet torde visa en relativt andra industrigrenar ännu sämre
utveckling. Driftsöverskottets andel av förädlingsvärdet steg dock något 1982
vilket får ses som en effekt av de begränsade kostnadsökningarna.
Timlönekostnaden steg med knappt 7% och ökningstakten för förbrukningskostnaderna
per enhet reducerades till 11 %. Samtidigt har devalveringarna gjort det
möjligt för företagen att höja

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 124

Tabell 8:4 Rörliga produktionskostnader, produktpriser och
marginaler per producerad enhet i skogsbruket och vissa industribranscher
1976-1983

Årlig procentuell förändring

1976

1977

1978

1979

1980

1981

1982 prel.

1983
prognos

Skogsbruk

Förbrukning Lönekostnad'

Lönekostnad
per timme

Produktivitet

13,4

22,2

18,1

- 3,6

19,2

20,6

13,4

- 5,9

11,7

- 4,9

0,6

5,9

11,8

2,5 5,4 2,9

7,9

-1,3

4,1

5,5

8,1

8,4

6,5

-1,9

7,9

7,6

5,5

-1,9

9,8 6,0 9,1 3,0

Summa
rörlig kostnad

Produktpris

Marginal

19.7

3,8

-13,3

20.2

20,2

0,0

- 0,6

- 6,2

- 5,6

5,3 - 6,9 -11,6

1,6 16,7 14,9

8,3 9,6 1,2

7,7

2,5

-4,8

7,2 7,5 0,3

Sågverk

Förbrukning Lönekostnad'

Lönekostnad
per timme

Produktivitet

17,8 13,0

22,4 8,5

17,4

6,9

11,7

4,5

- 5,6

3,1

13,4

10,0

5,2

- 1,1

0,0

1,0

19,6 16,6 15,9 -0,5

7,8 16,4 13,6

-2,5

-1,0

-2,3 6,8 9,3

7,8 1,0 9,0 7,9

Summa
rörlig kostnad

Produktpris

Marginal

16.6 11,2

- 4,6

14.9 11,2

- 3,2

- 3,7
1,5 -

5,4

3,7 8,5 4,6

18.9 23,0

3,4

9.7

4,6

-4,6

-1,3

-0,2

1,1

6,2 14,0

7,3

Massa-
och pappersindustri

Förbrukning Lönekostnad'

Lönekostnad
per timme

Produktivitet

4,6 16.1 19,0

2,4

11,4

12,5

10,4

- 1,8

- 3,2

- 3.2

12,4

16,0

11,5

- 2,3

6,4

8,9

17,6 12,7 12,1 -0,5

14,7

9,6

12,1

2,3

10,9

10,1

6,8

-3,0

7,1 1,4 9,0

7,5

Summa
rörlig kostnacr

Produktpris

Marginal

7.1

- 2,9

- 9,3

11.7 - 0,6 -11,0

- 3,2 0,3 3,6

8,1

15,0

6,4

16.5 17,4 0,8

13.6 12,9 -0,6

10,7

12,8

1,9

5,9

12,8

6,5

Järn
och stålverk

Förbrukning Lönekostnad'

Lönekostnad
per timme

Produktivitet

9,4

22,1

14,9

- 5,9

- 2,4

16,4

7,4

- 7,7

13,0

-10,6

4,2

16,4

16,3

- 9,3

8,0

19,1

9,8 13,4 10,8 -2,3

5,0 17,3 12,2 -4,5

15,3

-1,1

6,8

8,0

11.8 3,8 9,0 4,9

Summa
rörlig kostnad

Produktpris

Marginal

13.5

2,9

- 9,3

4.1 4,7 0,6

3,8

. 10,1

6,1

■7,8 15,9

7,5

10,8 13,6

2,5

8.5

4,8

-3,4

10,2

15,6

4,9

9,6 14,0 4,0

Verkstadsindustri
exkl. varv

Förbrukning Lönekostnad'

Lönekostnad
per timme

Produktivitet

10,9

19,7

18,5

- 1,0

8,5

12,1

9,4

- 2,3 .

13,8 8,2

10,5 2,1

10,6

- 2,4

8,2

10,9

6,9

7,3

11,2

3,7

9,6 11,4 12,3

0,8

12,6 2,9 6,8 3,8

14.0 4,2 9,0 4,6

Summa
rörlig kostnad

Produktpris

Marginal

14,3

11,0

- 2,9

10,0

8,3

- 1,5

11,3

9,9

- 1,3

5.3 7,9

2,5

6,9 7,8 0,8

10,3

10,8

0,5

8,9

10,5

1,5

10,5

10,7

0,2

Övrig
tillverkningsindustri"

Förbrukning Lönekostnad'

Lönekostnad
per timme

Produktivitet

12,9

11,7

18,8

6,3

10,8 9,6

10,4 0,6

9,0

8,4

12,9

4,1

10,8 4,4 8,3 3,8

10,7 12,4 11,3 -0,9

11,8

12,6

12,9

0,2

12,7 3,8 6,8 2,9

11,6 5,4 9,0

3.5

Summa
rörlig kostnad

Produktpris

Marginal

12.5

10,2

- 2,0

10,4

10,3

- 0,1

8,6 8,6 0,0

8,8 9,4 0,6

10,0

11,5

1,4

12,1

11,7

-0,4

10,3

12,0

1,5

9,8

11,0

1,1

' Lönekostnad per timme avser löner inkl. kollektiva
avgifter och icke varuanknutna indirekta skatter per

arbetad timme. Produktivitet avser bruttoproduktion i
fasta priser per arbetad timme.

Med avdrag för subventioner.

' SNR 3421 och 3422 dvs. exkl. pappersvaruindustri.

■* Exkl. varv, ickejärnmetallverk och
petroleumraffinaderier m. m.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 125

försäljningspriserna
1982 i ungefär samma omfattning som året innan. Det förefaller som om den
svenska skogsindustrins konkurrenskraft gentemot utlandet, särskilt efter
devalveringen i oktober 1982, är god. Möjligheterna att utnyttja detta övertag
till att öka exportvolymen är dock mycket begränsade sä länge pappers- och
massaefterfrågan är stagnerande eller faller. Detta beror bl. a. på att det som
regel är lättare att ta marknadsandelar när efterfrågan växer - då t. ex. nya
köpare kommer till. Därtill kommer att sammanslutningarna inom EG inte vill
acceptera att svenska producenters prissättning i detta läge leder till att
kapacitetsutnyttjandet sänks i de västeuropeiska pappersbruken, vilket måste
bli fallet om Sverige tar marknadsandelar på en stagnerande marknad. Massa-
och pappersindustrins möjligheter att utnyttja devalveringarna till att öka
exportvolymen är därför i hög grad beroende av om man lyckas bibehålla en del
av den nu uppnådda konkurrenskraftsförbättringen fram till nästa konjunkturuppgång.

Prognosen
för 1983 innefattar en viss ökning av efterfrågan på massa och papper i
Västeuropa och USA, företrädesvis i slutet av året. Detta skulle dels i sig ge
möjligheter till ökad export och dels - i enlighet med resonemanget ovan -
skapa förutsättningar för marknadsandelsvinster. Exporten bedöms därigenom kunna
öka med 11,7% 1983 vilket beräknas medge en produktionsökning om ca 7%.
Branschen väntas även i år höja produktpriserna kraftigt (13,0%) medan såväl
råvaru- som lönekostnaderna förutses öka måttligt. Prognosen visar därför en
avsevärd höjning av vinstnivån för 1983 och driftsunderskotten skulle därmed
kunna vändas till överskott för första gängen sedan 1976.

Förlusterna
inom järnmalmsgruvorna har fortsatt att öka i snabb takt. Trots en kraftig
minskning av sysselsättningen sjönk produktiviteten 1981 -1982 med närmare 20%.
Det var den västeuropeiska stälkrisen och i anslutning därtill inträffade
andelsförluster på exportmarknaderna som tvingade de svenska järnmalmsgruvorna
att sänka produktionen med en tredjedel 1982. På grund av den stigande
dollarkursen - järnmalmspriset sätts i USA-dollar, även inom Sverige - kunde
dock järnmalmsgruvorna tillgodoräkna sig en kraftig prishöjning (19%) vilken
emellertid endast räckte till att dämpa vinstnedgängen något. Resultatet av
kalkylerna för 1983 är dystert och visar på en accelererad resultatförsämring.
Trots den 19-procentiga devalveringen i oktober 1982 väntas järnmalmspriserna
öka med endast 6,5% 1982-1983. Samtidigt driver den förutsedda produktivitetssänkningen
om drygt 10% kraftigt upp produktionskostnaderna. Sammantaget beräknas
driftsförlusterna förvärtas och uppgå till ca 600 milj, kr, 1983,

Järn-
och stålverken är en "gammal" krisbransch i Sverige; enligt nationalräkenskapernas
statistik har driftsöverskotten varit negativa sedan 1971, Prisutvecklingen pä
delar av produktsortimentet liknar här den för råvaror. Detta innebär liksom
för råvaruindustrin att man har tämligen

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 126

begränsade
möjligheter att i ett svagt marknadsläge vältra över sina kostnadsökningar på
köparna. Detta har drabbat järn- och stålverken särskilt hårt under den svenska
kostnadskrisen. Därtill kommer för stålindustrins del att stälkonsumtionen
utvecklas utomordentligt svagt efter 1973. Sålunda sjönk den synliga
konsumtionen av stål med i genomsnitt 2% per år 1973-1979 i Västeuropa och den
internationella "stålkrisen" har snarast förvärrats under senare tid.
Trots försök till avtal om att hålla tillbaka stälutbudet har priserna varit
pressade, något som får anses svårfrånkom-ligt i en bransch där
marginalkostnaden - särskilt vid lågt kapacitetsutnyttjande — ligger en bra
bit under genomsnittskostnaden.

Under
1982 förefaller emellertid de gjorda överenskommelserna ha lett till att
prisnivån på stål i Västeuropa kunnat hållas uppe och till och med ökas något.
Tillsammans med effekterna av de svenska devalveringarna -som dock inte
tillfullo tilläts slå igenom i prissättningen - medförde detta att de svenska
järn- och stålverken kunde genomföra prishöjningar pä 15,6% 1981 — 1982. Även
pä volymsidan var utvecklingen, sedd pä helårs-basis, tämligen positiv.
Produktionsvolymen steg drygt 5% vilket banade vägen för en ökning av
arbetsproduktiviteten med hela 8%. Stålverkens kostnader för insatsvaror steg
kraftigt 1982(15,3%) - återigen en effekt av devalveringarna - medan däremot
arbetskraftskostnaden per enhet synes ha sjunkit någon procent. Ökningen av de
rörliga kostnaderna totalt stannade därmed vid 10% 1982, vilket gav utrymme
för en rejäl höjning av vinstmarginalerna (-1-4,9%). Enligt
nationalräkenskapernas definitioner beräknas dock driftsöverskottet även efter
denna förbättring bli negativt -1,2 miljarder kr. 1982.1 detta sammanhang
förtjänar den svåra finansiella situation som några förlustår skapar i
företagen att uppmärksammas. Även om den löpande verksamheten i t. ex. ett
stålföretag efter en tids förluster äter ger ett överskott kan de ränteutgifter
som man ådragit sig genom att de tidigare förlusterna täckts genom lån medföra
att företaget med hänsyn till samtliga kostnader fortfarande har ett negativt
resultat. Följden kan alltså bli att ett företag som i sig är livskraftigt
försätts i konkurs på grund av en från tidigare år ansamlad skuldbörda. I den
män konkursen endast leder till någon form av finansiell rekonstruktion får
detta dock inga konsekvenser av real karaktär — t. ex. i form av nedläggning av
konkurrensdugliga produktionsenheter.

Situationen
på den västeuropeiska stålmarknaden väntas inte förbättras nämnvärt 1983.
Däremot förutses den inhemska efterfrågan öka klart och ge upphov till en
höjning av produktionen med 3%. Den betydande produktivitetsökning (5 %) som
därmed skulle uppnäs innebär att arbetskraftskostnaderna per enhet kan väntas
öka med endast 4%. Samtidigt beräknas förbrukningskostnadernas tillväxttakt per
enhet — trots devalveringen i oktober 1982 och det förhällandet att ungefär
hälften av insatsvarorna importeras - sjunka påtagligt jämfört med 1982. Detta
beror på den förväntat låga prisutvecklingen för olja, som svarar för drygt
hälften av

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 127

branschens import av insatsvaror. De rörliga kostnadernas
ökningstakt skulle därmed totalt sett kunna inskränka sig till 9,6%, Med
mättliga eller inga prishöjningar i utländsk valuta förutses ändock de svenska
företagen med hjälp av 1982 års devalvering och en ökad inhemsk efterfrågan
kunna höja sina försäljningspriser med ca 14% 1982-1983, Därmed skulle utrymme
skapas för en ytterligare höjning av vinstmarginalen (-1-4%) och driftsunderskottet
för 1983 begränsas till -400 milj. kr.

Den bransch i dessa kalkyler som haft den bästa
vinstutvecklingen under senare år är verkstadsindustri exkl. varv. Detta beror
delvis pä att man med sina mer specialiserade produkter lättare kunnat höja
försäljningspriserna än t. ex. råvarubranscherna, men också på att man relativt
väl kunnat komma tillrätta med kostnadsökningarna. 1981 kom också en liten
ökning av bruttomarginalen till stånd tack vare den jämförelsevis låga ökningen
av kostnaderna för insatsvaror. En störte vinstuppgång kalkyleras dock för
1982, mycket som en följd av - förutom devalveringarna - den låga ökningen av
arbetskraftskostnaden per producerad enhet. Timlönekostnaden beräknas härvid
ha stigit med 6,8%' medan produktiviteten synes ha ökat med ca 4%. Prognosen
för 1983 bygger bl. a. pä förutsättningen att verkstadsindustrin exkl. varv
sänker sina priser tämligen kraftigt relativt de utländska konkurtenterna
vilket medför att den kalkylerade vinstökningen blir relativt måttlig.
Dessutom förutses förbrukningskostnadema per enhet stiga kraftigt till följd av
devalveringen i oktober 1982 - ungefär en tjärdedel av insatsvarorna utgörs
nämhgen av importerade verkstadsprodukter med en prisökning på drygt 16%. Den
höjning av vinsten som beräknas ske har till stor del sin förklaring i den
positiva produktivitets-prognosen (4,6% ökning). Med driftsöverskottets andel
av förädlingsvärdet som mått (vilket bör tolkas med försiktighet) beräknas
vinstnivån inom verkstadsindustrin exkl. varv 1983 därmed nå upp till vad som
registrerades under de "goda" vinståren 1974 och 1975.

Den heterogena sektorn övrig tillverkningsindustri exkl.
varv innefattar så disparata branscher som livsmedels-, textil- och kemisk
industri. Trots att aggregatet har vissa inslag av "krisbranscher" så
var vinstnedgången under andra delen av 1970-talet inte så markerad som för den
totala tillverkningsindustrin exkl. varv (se diagram 8:2). En orsak är att den
betydande delbranschen livsmedelsindustri till stor del är skyddad från utlandskonkurrens
och att man därför haft goda möjligheter att bibehålla sina vinstmarginaler
genom prishöjningar. En annan är att den kemiska industrin (exkl.
petroleumraffinaderier) hör till de branscher som internationellt sett klarat
de senaste lågkonjunkturerna bäst. För 1981 sjönk dock vinstnivån inom övrig
tillverkningsindustri exkl. varv tillbaka. Det var till stor del den — jämfört
med verkstadsindustrin - kraftiga ökningen av

' Enligt en av verkstadsföreningen utförd enkät ökade dock
timlönekostnaden med 9% i verkstadsindustrin 1981-1982. ' Se kapitel 4 för en
exakt definition.

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83: ISO Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

128

insatsvarukostnaden som låg bakom. Kalkylerna för 1982
pekar preliminärt på en relativt god produktivitetsutveckling (3%) vilken
tillsammans med den svaga höjningen av timlönekostnaden medförde en ökning av
branschens unit labour cost med endast 3,8%. Detta, tillsammans med de
försäljningsprishöjningar som bl. a. på grund av 1981 års devalvering beräknas
ha kommit till stånd, leder enligt kalkylerna till att driftsöverskottets
andel av förädlingsvärdet ökade 1982. På motsvarande sätt som för
verkstadsindustrin har förutsatts att en betydande del av "devalveringsutrymmet"
1983 tas i anspråk för sänkningar av de svenska företagens försäljningspriser
relativt utlandet. Ändock pekar kalkylerna pä en betydande ökning av
driftsöverskottsandelen 1983. Denna beräknas bli högre än någon gäng tidigare
under 1970- och 1980-talen.

8.2 Tillverkningsindustrins vinstutveckling

Driftsöverskott, produktionskostnader och priser

Driftsöverskottets andel av förädlingsvärdet inom
tillverkningsindustrin totalt sett sjönk 1980-1981, vilket framgår av tabell
8:5, Bland orsakerna till vinstnedgången kan förutom den svaga efterfrågan och
den därmed sammanhängande låga prisutvecklingen nämnas den stagnerande arbetsproduktiviteten
(se diagraiTi 8:3). För tillverkningsindustrin liksom för näringslivet totalt
var produktiviteten oförändrad mellan 1980 och 1981 vilket medförde att
lönekostnaden per producerad enhet inom tillverk-

Tabell 8:5 Förädlingsvärde i tillverkningsindustrin exkl.
varv 1976—1983

Löpande priser

1976

1977

1978

1979

1980

1981

1982 prel.

1983
prognos

Miljarder
kr.

Lönekostnad'

66064

69540

73 349

78481

86 533

93 887

97458

105999

Kapitalförslitning

8240

9361

10.575

11590

13072

14465

16553

19023

Driftsöverskott
exkl.

subventioner

6941

3 661

3 859

9196

12091

II 001

17 179

27468

därav:
driftsöverskott inkl.

subventioner

7698

4516

5 136

10689

15 059

14023

20173

30835

./. subventioner

757

855

1277

1493

2968

3022

2994

3 367

Förädlingsvärde

81245

82562

87783

99267

111696

119353

131190

152490

Procent
av förädlingsvärdet

Lönekostnad'

81,4

84,3

83,6

79,0

77,5

78,7

74,3

69,5

Kapitalförslitning

10,1

11.3

12,0

11,7

12,1

12,6

12,5

Driftsöverskott
exkl.

subventioner

8,5

4,4

9,3

10,8

9,2

13,1

18,0

därav:
driftsöverskotl inkl.

subventioner

9,4

5.4

5.9

10,8

13.5

11.7

15.4

20,2

./. subventioner-

0,9

1,0

1,5

2,7

2,5

2,3

2,2

Förädlingsvärde

100,0

' Löner inkl. kollektiva avgifter och icke varuanknutna
indirekta skatter.

Icke varuanknutna subventioner

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 129

Diagram 8:3 Rörliga produktionskostnader, produktpriser
och marginaler per producerad enhet i tillverkningsindustrin exkl. varv
1964—1983

Årlig procentuell förändring

s. 130 Kontrollera mot PDF

5 -

—
L ö nekostnad

— --
D ä rav: l ö nekostnad per timme

■ ■.? •••• produktivitet //

/ /

' /

/ /

_____________ _/ /

_ —— — ——• "**%. ' /

\ \ \\

V''

Produktpris

Summa r ö rlig
kostnad'

Marginal /'*

II II II

1964 1966 1968 1970 1972
1974 1976 1978 1980 1982

' Med avdrag för subventioner.

Källor:
Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

9 Riksdagen 1982/83. I saitd. Nr 150. Bilaga l.l

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 130

Tabell 8: 6 Förenklad resultaträkning för
tillverkningsindustrin 1976—1983

Milj. kr., bokföringsmässiga värden

1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983

prel.
prognos

Bruttointäkter av

rörelsen 231913 240062 260135 294703 331456
357413 404 100 467100

Rörelseresultat

före avskrivning 15948 12709 12732 21924 24014
24393 34800 46 700

Bokföringsmässig

avskrivning -7410 -7405 - 7501 - 9101 -10674 -10702 -12800 -15500

Resultat efter

avskrivning 8538 5304 5231
12823 13340 13 691 22000 31200

Finansiellt netto -2040 -2228 - 2971 - 2730 - 2795 - 5088 -
4000 -2600

Därav:
intäkter 4579 6632 7244
8231 10876 12089 13800 16000

kostnader -6619 -8860 -10215 -10961
-13671 -17 177 -17800 -18600

Resultat efter

finansnetto 6498 3076 2260
10093 10545 8603 18000 28600

Kursdifferenser' - - - -+50-2600-4 000 O

kursföriuster - - - - 10595 6300 14 000 28600

' Finns ej framtaget 1976-1979, avser identiska företag
1980-1981 vilket medför en viss underskattning av

kursdifferenserna.

Anm. 1 tabellen saknas extraordinära poster,
bokslutsdispositioner samt skatt jämfört med en fullständig

resultaträkning.

Källor: SOS företagen samtliga företag 1976-1980.
Utvecklingen 1980-1981 avser identiska industriföretag

större än 50 anställda. 1982 och 1983 enligt
konjunkturinstitutet.

ningsindustrin steg med hela 12,7%.' Detta är den
kraftigaste ökningen sedan den s.k. kostnadskrisen 1975-1976.

En betydande ökning av driftsöverskottsandelen inträffade
1982. Detta var ett resultat av att företagen kunde höja sina försäljningspriser
med 11,6% samtidigt som tillväxttakten för produktionskostnaderna per enhet
reducerades till 10%. Förbrukningskostnaderna per enhet steg visserligen
kraftigt men den låga timlöneökningen om 6,8% och en inte obetydlig produktivitetshöjning
medförde att unit labour cost steg med endast 3,5%. Företagen kunde sålunda
höja sina vinstmarginaler med ca 1,5%.

För 1983 förutses företagen kunna höja sina
försäljningspriser i ungefär samma omfattning som året innan medan
produktionskostnaderna per enhet väntas sjunka något. Vinstmarginalökningen
skulle därmed bli något större 1983 än 1982. Driftsöverskottets andel av
förädlingsvärdet beräknas stiga kraftigt, men hamnar ändock en bit under den
mycket höga nivå som förelåg 1974. Detta beror främst på att råvarubranscherna
nu inte alls når upp till samma höga nivåer pä sina driftsöverskottsandelar som
detta är.

Fiiuuisiella intäkter och kostnader

Beräkningarna över industrins historiska finansiella
kostnader och intäkter har som källa finansstatistik för företag medan
driftsöverskottskal-

' Lnligt fönjänMtstalistiken för industri, som visas i
tabell 6:2, steg dock timlönekostnaden 1981 med endast 10,7%.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 131

kylerna grundar sig på material framtaget vid SCB:s
nationalräkenskapsenhet. Detta medför smärte nivåskillnader mellan materialen
för vissa variabler samt vissa små skillnader i branschklassificeringen.
Viktigare är att insatsvaruförbrukningen (i princip) värderas till
äteranskaffningspris i nationalräkenskapsmaterialet medan den i
finansstatistiken (i enlighet med redovisningspraxis) värderas till
anskaffningspris.

Motivet för att utvidga beräkningarna till ätt omfatta
även finansiella kostnader och intäkter är bl. a. dessa posters ökade betydelse
när det gäller att bedöma företagets vinstsituation. I tabell 8:6 visas hur de
finansiella kostnaderna blivit en allt större kostnadspost för företagen men
också att de finansiella intäkterna ökat kraftigt och 1981 nästan uppgick till
samma belopp som rörelseresultatet efter avskrivning.

Vid jämförelser över tiden är vinstuppgifter i milj. kr.
inte något bra mått på lönsamheten i näringslivet eftersom de påverkas av bl.
a. inflation och förändringar av industrisektorns storlek. För att förbättra jämförelsemöjligheterna
redovisas resultatet i förhällande till det insatta kapitalet. Därigenom
erhålls räntabilitet på totaU resp. eget kapital.' (Se tabell 8:7). Det skall
betonas att värdena i företagsstatistiken är bokföringsmässiga, dvs. påverkade av
lagar och regler bl. a. på skatteområdet. Vid en historisk jämförelse för
1970-talet visar det sig dock att den bokföringsmässiga räntabiliteten på eget
kapital väl överensstämmer med en beräknad nominell räntabilitet.'

Det är därmed möjligt att med hjälp av den
bokföringsmässiga räntabiliteten göra en approximativ beräkning av industrins
reala räntabilitet pä eget kapital, se tabell 8:7, Den reala räntabiliteten är
framräknad som bokföringsmässig räntabilitet dividerad med uppgången under året
i konsumentprisindex. Det bör noteras att alla här använda räntabilitetsmätt
är baserade pä resultatet efter finansnetto, vilket innebär att t. ex.
vinstskatt inte belastar resultatmåttet. Resultatet efter skatt påverkas i år
negativt av den tillfälliga vinstskatt på 20% av utdelningen för
verksamhetsåret 1983, som skall betalas av svenska aktiebolag. Vinstuppgången
efter skatt kan sålunda väntas bli något lägre 1983 än den resultatförbättring
som redovisas i detta avsnitt.

Den bokföringsmässiga räntabiliteten pä eget kapital har
fluktuerat kraftigt efter 1970. Det högsta värdet uppnåddes 1974 (28,0%) och
det lägsta 1978 (3,0%). Utvecklingen av den bokföringsmässiga räntabiliteten på
eget kapital överensstämmer relativt väl med utvecklingen hos driftsöverskottets
andel av förädlingsvärdet. Dock blir jämförelser av driftsöverskottsandelen
över längre perioder missvisande när de finansiella kostnaderna

' Resultatet, och därmed också räntabilitetsmåtten är
beräknade efter finansnelio. ' En nominell läntabilitetsheräkning grundas på
resultat- och balansräkningar där samtliga poster värderas till
åteianskaffningspriser. Se exempelvis bilaga 9 till LU-80 (DsE 1981:8) samt
SOU 1979:10. "Löner, lönsamhet och soliditet i svenska
industriföretag" för definitioner och metoddiskussion.

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad
nationalbudget 132

Tabell 8:7 Tillverkningsindustrins räntabilitet 1976-1983

Procent, bokföringsmässiga värden

1976

1977

1978

1979

1980

1981

1982 prel.

1983
prognos

(6,3)'

(13,3)'

Räntabilitet
på eget kapital (RE)

10,9

4,6

3,0

12,1

12,0

9,0

17,0

22,5

Därav:
räntabilitet pä totalt kapital (RT)

5,7

4,6

4,4

6,8

7,3

7,1

8,8

10,3

finansieringsfaktor (F)

5,2

0,0

-1,4

5,3

4,7

1,9

8,2

12,2

Konsumentprisindex
(uppgång dec-dec)

9,4

12,8

7,5

9,7

13,7

9,4
(-2,8)'

9,9

(3,1)'

9,2

"Real"
räntabilitet pä eget kapital

1,4

-7,3

-4,2

2,2

-1,5

-0,4

6,5

12,2

Finansieringsfaklorns
komponenter:

Genomsnittlig
skuldränta (RS)

3,9

4,6

4,9

4,8

5,6

6,4

5,9

5,6

(RT -
RS)

1,8

0,0

-0,5

2,0

1,7

0,7

2,9

4,7

Skuldsättningsgrad
(S/E)

2,90=

2,91

2,77

2,72

2,79

2,82

2,85

2,61

Soliditet
(E/T)

25,7=

25,6

26,5

26,9

26,4

26,2

26,0

27,7

RE = RT
H- F F = (RT - RS) x S/E

' Efter avdrag av kursföriuster, se tabell 8:6.

= Fr.o.m. 1977 inkluderas ett antal s.k.
förvaltningsbolag. Detta påverkar skuldsättningsgrad och soliditet med -0,2
resp. -1-1,7 procentenheter. Övriga tal påverkas endast marginellt av
förvaltningsbolagen. Anm. Räntabiliteten är beräknad pä resultat efter
finansiellt netto men före extraordinära poster, bokslutsdispositioner och
skatt. Skuldsättningsgrad, S/E = Skulder + hälften av obeskattade reserver/eget
kapital + hälften av obeskattade reserver.

Källor: SOS företagen samtliga företag 1976-1980.
Utvecklingen 1980- 1981 avser identiska industriföretag större än 50 anställda.
1982 och 1983 enligt konjunkturinstitutet.

ökar. Mellan 1980 och 1981 sjönk räntabiliteten på eget
kapital kraftigt från 12,0 till 9,0%, I den uppdelning som gjorts i tabell 8:7
visas att räntabiliteten på totalt kapital därvid var i stort sett oförändrad
medan den s. k. finansieringsfaktorn minskade med 2,8 procentenheter, dvs. med
i det närmaste lika mycket som nedgången i räntabiliteten pä eget kapital.
Finansieringsfaktorns minskning kan i sin tur härledas till den kraftiga
ökningen av genomsnittliga skuldräntan frän 5,6 till 6,4%. Bidraget frän den
höjda skuldräntan till att sänka räntabiliteten på eget kapital uppgår därmed
till 2,82x0,8 = 2,3 procentenheter av den totala minskningen på 3
procentenheter. Höjningen av den genomsnittliga skuldräntan speglar i första
hand en höjd räntesats på företagens räntebärande skulder. I tabell 8:7 finns
också en kalkyl över räntabilitet efter kursföriuster - vilka på grund av
devalveringen 1981 uppgick till avsevärda belopp, se också tabell 8:6 - som
visar på en nedgång från 12 till ca 6% 1980-1981 (kursförius-terna var ungefär
± O år 1980). Den "reala" räntabiliteten på eget kapital var svagt
negativ 1981 (-0,4%) utan hänsyn till kursföriuster och klart negaliv (-2,8%)
med hänsyn taget till kursförluster.

För 1982 visar beräkningarna en ökning av räntabiliteten
på eget kapital till 17,0 före och till 13,3% efter kursföriuster. Den stora
skillnaden mellan måtten visar de stora förluster pä utlandslän som företagen
förorsakats av i törsta hand den svenska devalveringen. Föriusterna har
kalkylerats till 4 miljarder kr. 1982, men här får man hålla i minnet att
vinsterna pä utlands-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 133

ka
tillgångar - som dock är mindre än skulderna - enligt försiktighetsprincipen
inte bokförs innan de realiseras. Ökningen av räntabiliteten pä eget kapital
kan delas upp i en ökning av räntabiliteten pä totalt kapital med 1,7
procentenheter och i en ökning av finansieringsfaktorn med 6,3 procentenheter.
Det betydande tillskottet till räntabiliteten på eget kapital som erhölls från
finansieringsfaktorn var en följd av dels ökningen av räntabiliteten pä det
totala kapitalet på 1,7 procentenheter (bidraget = 2,85x1,7 = 4,9) och dels den
genomsnittliga skuldräntans nedgång med 0,5 procentenheter (bidraget =
2,85x0,5= 1,4). Kalkylen visar pä ett belysande sätt den stora betydelsen av
"hävstängseffekten"; en ökning av räntabiliteten på totalt kapital
med 1 procentenhet ger vid skuldsättningsgraden 3 och oförändrad genomsnittlig
skuldränta, upphov till en ökning av räntabiliteten pä eget kapital med 4
procentenheter. En hög skuldsättning är dock mycket farlig för företagen om
räntabiliteten på totalt kapital understiger den genomsnittliga skuldräntan,
som exempelvis skedde 1978. En hög skuldsättningsgrad är också detsamma som en
låg soliditet vilken ju ger företagen låg kreditvärdighet i längivarnas ögon.
Den "reala" räntabiliteten pä eget kapital - efter valutaförluster -
beräknas till drygt 3 % för 1982.

En
fortsatt avsevärd stegring av räntabiliteten på eget kapital väntas 1983 (till
22,5%). Räntabiliteten pä totalt kapital beräknas 1983 höjas med 1,5
procentenheter medan finansieringsfaktorn förutses öka med 4 procentenheter
delvis beroende pä att den genomsnittliga skuldräntan väntas sjunka från 5,9
1982 till 5,4% 1983, Räntekostnaden påverkas dock också av att andelen
räntebärande skulder beräknas minska eftersom de ökade vinsterna tillsammans
med den prognoserade låga investeringsaktiviteten leder till ett väntat lågt
uppläningsbehov hos företagen. Trots den pä grund av devalveringen väntade
ökningen av allmänna prisstegringstakten i år beräknas den "reala"
räntabiliteten på eget kapital bli klart positiv (12,2%).

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

134

9 Den offentliga verksamheten

9.1 Allmänt

Den offentliga verksamheten diskuteras i det följande med
utgångspunkt från den finansiella utvecklingen för delsektorerna staten,
kommunerna och socialförsäkringssektorn samt för den offentliga sektorn som
helhet.

Avslutningsvis presenteras i avsnitt 9.6 vissa beräkningar
av finanspolitikens effekter på samhällsekonomin under perioden 1975-1983.

9.2 Staten

Beräkningarna över statens inkomster och utgifter baseras
på nationalräkenskaperna fram t.o.m. 1982. Här presenteras också en prognos
för 1983. Inkomster och utgifter för 1983 har beräknats av riksrevisionsverket.
Därefter har kalkylerna justerats bl.a. med hänsyn till de sysselsättningsfrämjande
åtgärder och höjningar av energiskatterna vilka närmare redovisas i den
reviderade finansplanen.

Som framgår av nedanstående tablå har statsbudgetens
underskott ökat kraftigt under senare år. Budgetunderskottet försämrades
drastiskt under slutet av 1970-talet och uppgick 1982 till 83 miljarder kr.
Under 1983 väntas budgetunderskottet öka till 92 miljarder kr. Räknat som andel
av BNP har budgetunderskottet ökat frän 3 ä 4% i början av 1970-talet till
beräknade 13,3% 1983.

Budgetunderskottet 1972-1983

1972
1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981
1982 1983

Budgetunderskottet
6

Andel av BNP 3,2

2,7

10 4,0

II 7

3,9 2,1

18 33 45 53 4,0 8,0
9,9 10,1

66 83 92 11,6 13,4 13,3

Orsaken till det stora och snabbt växande
budgetunderskottet står att finna i att statens utgifter under en läng följd av
är vuxit snabbare än inkomsterna, vilket framgår av nedanstående uppställning.
Detta är vanligt i lågkonjunkturer, men även under åren 1979 och 1980, som får
bedömas som relativt goda ur konjunktursynpunkt ökade utgifterna snabbare än
inkomsterna. Under 1981 och 1982 med en relativt matt konjunktur förstärktes
denna tendens.

Procentuell

utveckling
av statens inkomster och

utgifter'
samt BNP

1980

1981

1982

1983

Inkomster

Utgifter

BNP

12,4 13,2 14,0

11,2

15,6

8,2

10,3

14,2

9,5

18,5 16,5 11,5

Exkl. utlåningsverksamheten.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 135

Även
1982 steg utgifterna snabbare än inkomsterna, men utgiftsökningen var något
lägre än tidigare. Inkomstsidan ökade spabbare än vad man tidigare räknat med.
Orsaken till detta var dels en något kraftigare ökning av den totala
lönesumman, och dels att vissa inkomstförstärkningar av engångskaraktär
genomfördes. Det gällde framför allt omläggningen av ■ utbetalningen av
mervärdeskatt för importvaror, vilket inbringade ca 3 miljarder kr. 1982.
Dessutom kom ett antal mindre fonder att dragas in till statskassan, vilket
förstärkte denna med ytterligare ca I miljard, kr. Trots detta ökade
budgetunderskottet med 17 miljarder kr.

1983
väntas budgetunderskottet växa med 9 miljarder kr. till 92 miljarder kr. Den
svaga ökningen beror framför allt på en mycket kraftig ökning av inkomsterna.
Dessa väntas öka med 18,5% eller drygt 33 miljarder kr. Utgifterna beräknas öka
med enbart 16,5%. Det är första gängen sedan 1976 som inkomsterna ökar snabbare
än utgifterna. I kronor räknat ökar ändå utgifterna mer än inkomsterna. Orsaken
är dels den starka automatiken i utgiftsökningarna, framför allt av
ränteutbetalningar, dels kraftiga satsningar pä arbetsmarknads- och
industripolitiska åtgärder.

De
direkta skatterna minskade 1981, vilket berodde på att utbetalningarna av
kommunalskatt, som är en avdragspost bland de direkta skatteinkomsterna, ökade
kraftigt. Dessa baseras nämligen på skatteunderlaget två år tidigare, 1979,
vilket var ett år med stor ökning av löneinkomsterna. Även 1982 påverkades de
direkta skatterna av samma effekt. Dessutom genomfördes en del ändringar av
skattesystemet till en total kostnad av 3,4 miljarder kr. Därav kostade
inkomstbortfallet till följd av indexeringen av skatteskalorna 4,2 miljarder
kr. Vidare medförde höjningen av det kommunala grundavdraget ett
inkomstbortfall på 2,6 miljarder kr. Å andra sidan inbringade borttagandet av
den särskilda skattereduktionen 3,2 miljarder kr. Vissa justeringar av
skatteskalorna gjordes också, vilket medförde en inkomstförstärkning pä 200
milj.kr. Detta är dock endast beräknade värden. De skatteinkomster som kunde
ha influtit med oförändrade skatteskalor skulle mycket väl ha kunnat uppgå
till andra belopp.

För
1983 har de statliga skatteinkomsterna beräknats utifrån antagandet att den
totala lönesumman ökar med 7,2%.

1983
genomförs den första etappen av den beslutade skattereformen som syftar till
att majoriteten av inkomsttagarna ska ha högst 50% marginalskatt 1985.
Tillsammans med vissa justeringar i skatteskalorna, som bestämdes i samband
med denna reform, kommer de direkta skatterna att sänkas 3,1 miljarder kr. För
att kompensera detta skattebortfall har dels en s.k. löneavgift pä 2% införts,
dels begränsas underskottsavdragen. Denna begränsning väntas inbringa knappt
400 milj.kr., men kommer endast marginellt att påverka skatteinkomsterna 1983.
Därutöver avskaffas det allmänna försäkringsavdraget, vilket väntas ge
ytterligare 550 milj. Skattereduktionen minskas vidare för skattesparandet och
slopas helt för aktieutdelning. Detta beräknas öka statsinkomsterna drygt 700
milj.kr. Ge-

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

136

Tabell 9:1 Statens inkomster och utgifter 1980-1983

Exkl. stadiga affärsverk och aktiebolag

Milj. kr.

Förändring.
%

1980

1981

1982

1983

1979-

1980-

1981-

1982-

1980

1981

1982

1983

Löpande
inkomster

Inkomster

147408

163846

180716

214190

12,4

11,2

10,3

18,5

1.1

Direkta
skatter

38007

37152

42022

46650

7,3

- 2,3

13,1

11,0

1.2

Indirekta
skatter

69441

81293

87437

107 100

15,4

17,1

7,6

22,5

1.3

Socialförsäkringsavgifter

25203

29243

29133

34 500

23,3

16,0

- 0,4

18,5

1.4

Övriga
inkomster

14757

16158

22124

25940

- 2,2

9,5

36,9

17,0

Utgifter

184302

213096

243289

283630

13,2

15,6

14,2

16,5

2.1

Transfereringar

133 274

159309

186364

220210

14,0

19,5

17,0

18,0

2.1.1

Till
hushåll

51738

58 282

61783

67930

16,4

12,7

6,0

10,0

2.1.2
Till socialförsäkringssektorn

2824

1520

5 275

9900

-26,1

-46,2

247,0

87,5

2.1.3

Till
kommuner

38680

43 908

44 742

48050

12,9

13,5

1,9

7,5

2.1.4

Till
företag

därav:
livsmedels- och

18854

24093

29989

38650

- 5,5

27,8

24,5

29,0

räntesubventioner

8270

10418

11251

,13 540

15,2

26,0

8,0

20,5

industripolitiska

åtgärder

5 230

5080

8430

7920

-16,0

- 2,9

65,9

-6,0

2.1.5
Till internationell

verksamhet

4121

4222

4397

5 380

1,7

2,5

4,1

22,5

2.1.6
Ränteutgifter

17057

27284

40178

50300

65,4

60,0

47,3

25,0

2.2

Konsumtion

45144

48700

51411

55680

12,5

7,9

5,6

8,5

2.3

Investeringar

4718

4433

4 840

6750

2,0

- 6,0

9,2

39,5

2.4

Lagerinvestering

1015

536

558

860

2.5

Köp och
försäljning

av
fastigheter

151

118

116

130

Finansiellt
sparande

-36894

-49250

-62573

-69440

16,5

33,5

27,1

11,0

Utlåning och andra finansiella trans-

aktioner

13997

12105

13 758

16800

12,1

-13,5

13,7

22,0

därav:
industripolitiska

åtgärder

1650

2130

1660

2400

-62,6

29,1

-22,1

44,5

Korrigeringspost

2018

4922

6817

5760

Totalsaldo

-52909

-66277

-83148

-92000

16,3

25,3

25,5

10,5

1975

års
priser

Konsumtion

25871

25 885

25 248

24790

1,0

0,1

- 2,5

-1,8

Investeringar

2997

2558

2576

3 290

- 7,9

-14,6

0,1

27,7

Anm. Nivån på inkomster och utgifter skiljer sig något
från beräkningarna i budgetförslaget av redovisningstekniska skäl. Källor:
Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket och statistiska
centralbyrån.

nom det nya fackföreningsavdraget beräknas emellertid
skatteinkomsterna minska med drygt I 250 milj.kr. Det nya schablonavdraget
under inkomst av tjänst beräknas medföra ett ytterligare skattebortfall pä ca
1,6 miljarder kr. Skatteskalorna för 1983 är dessutom indexerade med 5,8% genom
att den s.k. basenheten höjts från 6 900 kr. rill 7 300 kr. Jämfört med en
beräknad skatteinkomst utan denna indexering beräknas inkomstbortfallet bli 3,5
miljarder kr. Totalt ger de genomförda beräkningarna vid handen att

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 137

de
direkta skatterna blir ca 8,2 miljarder kr. lägre än om 1982 års skatteregler
skulle ha gällt.

Ungefär
hälften av inkomsterna från indirekta skatter kommer frän mervärdeskatten. Denna
sammanhänger med den privata konsumtionens utveckling i löpande priser och den
aktuella skattesatsen. Utvecklingen av de indirekta skatterna varierar till
stor del i takt med förändringen av inervärdeskattesatsen. Den kraftiga
ökningen 1981 förklaras av att skattesatsen höjdes den 8 september 1980 från
17,3 till 19%. Den svaga ökningen 1982 berodde till stor del pä att
skattesatsen sänktes den 16 november 1981 till 17,7%. Den mycket kraftiga
ökningen av de indirekta skatteinkomsterna som förutses i är beror till stor
del på att momsskattesatsen höjdes den 1 januari 1983 till 19% igen.

Övriga
indirekta skatter består av punktskatter och s.k. arbetsgivaravgifter eller
löneberoende indirekta skatter.' Av punktskatterna höjdes skatten på bensin och
eldningsolja med 7 öre/1 resp. 75 kr./kbm den I april 1982. Skatterna på sprit
och vin höjdes den I maj 1982 samt 1 januari 1983. Dessutom infördes en ny
punktskatt pä videoapparater med 600 kr./ apparat frän den 1 januari 1983.
Vidare har en hyreshusavgift för äldre fastigheter samt en elskatt pä äldre
kraftverk införts.

I den reviderade
finansplanen föresläs vidare vissa ytterligare skatteåtgärder. Sålunda
föreslås att bensinskatten höjs med 30 öre/l fr.o.m. den I juli i år. För
dieseldrivna fordon föreslås en motsvarande höjning av kilometerskatten. Vidare
föreslås att skatten pä eldningsoljor höjs med 120 kr./kbm och elskatten med
1,2 öre/kWh.

Arbetsgivaravgifterna'
ökade kraftigt 1981 på grund av höjningen av bamomsorgsavgiften. 1982 förekom
inga ytterligare höjningar utan ökningen begränsade sig till att följa
lönesummans utveckling.

Den
ovan nämnda löneavgiften, samt höjningen av arbetsmarknadsavgiften med 0,5
procentenheter förklarar tillsammans med ökningen av mervärdeskattesatsen och
punktskatterna den mycket kraftiga ökningen av indirekta skatter 1983.

Statens inkomster av
socialförsäkringsavgifter' ökade kraftigt 1980 och 1981. Detta berodde
huvudsakligen på att uppbörden av de stafliga myndighetemas
arbetsgivaravgifter lades om fr.o.m. I juli 1980. Därigenom bokfördes för både
1980 och I98I avgifter från tre halvår. Fr.o.m. 1982 upphörde denna effekt,
vilket innebar att dessa inkomster minskade i jämförelse med 1981. 1983 kommer
dessa inkomster att öka starkt genom att folkpensionsavgiften höjs samtidigt
som sjukförsäkringsavgiften sänks inom ramen för oförändrade
socialförsäkringsavgifter totalt.

Den
ovan nämnda omläggningen av socialförsäkringsavgifterna 1980 och 1981 påverkade
statens övriga inkomster i motsatt riktning. Inkomsterna

' Se tablå på sid. 146.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 138

blev
lägre 1980 och 1981 för att 1982 öka kraftigt. Ökningen under 1982
accentuerades av kraftigt ökade inleveranser från affärsverken samt riksbanken.
Dessutom tillkommer att statens ränteinkomster ökade kraftigt 1982. Detsamma
gäller även för 1983.

Statens
utgifter ' har de senaste åren vuxit i snabbare takt än inkomsterna och ligger
dessutom på en nivå som är ungefär en tredjedel högre än inkomsterna. 1981 blev
ökningen nära 16%. 1982 dämpades visserligen utgiftstillväxten men den låg
fortfarande över ökningstakten för inkomster och BNP, vilket medförde att
utgifternas andel av BNP steg. År 1983 beräknas utgifterna procentuellt växa
långsammare än inkomsterna. Ungefär tre fjärdedelar av utgifterna avser
transfereringar. Variationerna i utgiftstakten följer därför relativt väl
förändringarna i transfereringsutgifterna. Ökningen i transfereringar till
hushållen 1981 berodde främst på ökningar i utbetalningar av folkpensionerna samt
den relativt snabba ökningen av utbetalningar till delpensioner. Orsaken till
den relativt mättliga ökningstakten 1982 och 1983 är dels vissa
besparingsåtgärder, dels att mycket fa nya utgiftsåtaganden görs.

Bland
dessa transfereringar ingär också folkpensioner. Dessa ökade kraftigt i både
nominella och reala termer fram t.o.m. I98I. Genom de ändrade reglerna för
uppräkning av dessa pensioner bromsades denna ökning upp kraftigt 1982. Genom
uppräkningen av basbeloppet för 1983 till 19 400 kr. samt det extra tillägget
pä 300 kr. till detta belopp för pensionsberäkningen ökar pensionerna med
drygt 10%.

Transfereringar till
företag inkluderar i enlighet med nationalräkenskapernas principer även
livsmedelssubventioner och räntebidrag till bostäder. 1981 ökade dessa med 26%
till följd av bl.a. diskontohöjningen i januari 1981. Ökningen avsåg enbart
räntebidragen. Livsmedelssubventionerna minskade med 500 milj.kr. den 1
januari 1982. Trots diskontosänkningen i oktober 1981 och februari 1982 med 1
procentenhet ökade räntesubventionerna. Sammanlagt ökade dessa transfereringar
med ca 8% 1982. 1983 väntas livsmedelssubventionerna öka med ca 660 milj.kr.
för att kompensera momshöjningen. Även räntesubventionerna fortsätter att öka i
snabb takt. Totalt beräknas dessa öka med drygt 20%.

Som
transferering till företag räknas vidare bl.a. lagerstöd, presstöd,
transportstöd, bidrag till SJ för icke lönsamma järnvägar och stöd till
energibesparande investeringar. Det som framför allt förklarar den starka
ökningen av transfereringarna till företagssektorn under senare är är emellertid
de särskilda industripolitiska satsningarna inom varvsindustrin, stålindustrin,
skogsindustrin m.fl. branscher. Till stor del har också de industripolitiska
insatserna utgått i form av lån och aktieteckning. Denna del

Exkl.
utläningsverksamheten.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

139

redovisas i tabell 9:1 under posten utlåning och andra
finansiella transaktioner.

De flesta företag som mottar industripolitiskt stöd inom
varvs-, stål- och skogsindustrin är numera statliga. Branschredovisningen i
tabellen baseras på de institutionella förhållanden som rådde 1976. För att
kunna jämföra värdena årsvis har därför denna indelning bibehållits.

Som framgår av tabell 9:2 uppgår genomförda eller
beslutade industripo-liriska åtgärder fr.o.m. 1976 till ca 55 miljarder kr.
varav över ca tvä tredjedelar i form av transfereringar och resten som län och
aktieteckning. De industripolitiska satsningarna har varit starkt koncentrerade.
Drygt 23 miljarder kr. avser satsningar på varvsindustrin. De tre branscherna
varvs-, stål- och skogsindustri har mottagit nära 60% av industristödet, men
svarar enbart för knappt 30% av industrins totala förädlingsvärde.

Det totala industristödet nådde en topp 1979 för att
därefter minska 1980 och 1981. 1982 och 1983 ökades stödet kraftigt igen.

Under 1982 ökade dessa transfereringar bl.a. genom
kraftigt ökade utgifter för varvsindustrin. Detta berodde på en
tidigareläggning av utbetalningar av förlustgarantier till stadiga varv på 2
500 milj.kr.

För 1983 beror utbetalningarna pä att redan uppkomna
förluster under 1982 inom Statsföretag måste täckas samt pä de stora
varvsstöden.

Dessa industripolitiska åtgärder prognoseras inte till
skillnad från andra poster. Här medtages endast redan beslutade eller aviserade
åtgärder.

Transfereringarna till internationell verksamhet utgörs
huvudsakligen av gåvodelen i u-landsbiståndet. Inkl. krediter till
utvecklingsländer uppgick u-landsbiståndet 1982 till drygt 4 miljarder kr.
Utbetalningarna 1983 väntas uppgå till över 5 miljarder kr. Det utbetalade
beloppet är dock mycket lägre än det anslagna beloppet för u-landshjälp som i
princip ska motsvara I % av bruttonationalinkomsten. Skillnaden beror pä svårigheter
att finna projekt som uppfyller de krav som ställs för svensk biståndsverksamhet.
Ränteutgifterna på statsskulden ökar f.n. mycket snabbt dels till följd av de
snabbt ökande underskotten i statsbudgeten, och dels på grund

Tabell
9:2 Industripolitiska åtgärder

1976-1983

Milj.
kr.

1976

1977

1978

1979

1980

1981

1982

1983

Statliga
företag

1887

1342

625

1615

1350

1980

3 890

4 100

Varvsindustri

556

1465

1638

5077

3 360

3 000

4100

4140

Stålindustri

1770

1652

1120

1 160

220

Skogsindustri

360

325

520

2000

Övriga
branscher

413

1969

990

550

1840

Totalt

2443

2807

4806

10638

6880

7210

10090

10320

därav:
transferering

420

1593

2594

6224

5 230

5080

8430

7920

län och aktieteckning

2023

1214

2212

4414

1650

2130

1660

2400

Anm. Statliga företag omfattar i huvudsak företag inom
Statsföretag, t. ex. NJA, LKAB, ASSl m. fl. Källor: Finansdepartementet,
industridepartementet och riksrevisionsverket.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 140

av
den höga nyplaceringsränta som påverkar nyupplåningen. I denna innefattas
också omsättningen av äldre län som förfaller till betalning. Den svenska
statsskulden uppgick den 31 mars 1983 till 400 miljarder kr. varav 78 miljarder
avsäg upplåning utomlands. Uppräknat till aktuella växelkurser är
utlandsskulden 28 miljarder kr högre. Den totala skulden blir då 428 miljarder
kr. Statsskulden beräknas öka med över 90 miljarder kr. 1983.Även med
oförändrat budgetunderskott och oförändrade räntor kommer ränteutgifterna att
fortsätta att öka med över 10 miljarder kr. varje år under åren framöver. Att
den procentuella utveckhngstakten har minskat beror enbart på att de totala
utbetalningarna nu har blivit sä stora att ökningarna relativt sett utgör en
mindre andel. Dessa utgiftsökningar präglas således av en stark automatik.

Den statliga konsumtionen
ökade mycket långsamt 1981 och 1982. Även i är väntas konsumtionen öka
långsamt. I reala termer innebär detta en volymminskning 1982 och 1983.
Bakgrunden till dessa minskningar är bl. a. att Karolinska sjukhuset och
Akademiska sjukhuset den I jan. 1982 resp. I jan. 1983 övergick till
landstingskommunalt huvudmannaskap. Även med beaktande av detta är det frågan
om en volymmässig neddragning av konsumtionen med 1,2 resp. 1,0% 1982 och 1983.
1981 minskade sysselsättningen inom den statliga sektorn med ca 300 personer.
1982 och 1983 beräknas sysselsättningen fortsätta att minska med ytterligare ca
7 000 resp. 4 000 personer. Räknat exklusive huvudmannaskapsförändringen är det
inte frågan om någon.sysselsättningsminskning inom staten dessa år.

Investeringsverksamheten
inom de stafliga myndigheterna beskrivs närmare i kapitel 7. De statliga
myndigheternas investeringar minskade realt med nära 15% 1981. 1982 var de
oförändrade i volym medan de beräknas öka kraftig 1983 bl.a. pä grund av ökat
vägbyggande. Försämringen av statens finansiella sparande skulle därmed från
1980 till I98I bli drygt 12 miljarder kr. och försämras med ytterligare drygt
13 resp. knappt 7 miljarder kr. under 1982 och 1983.

Statens
egen utlåning - bl.a. i industripolitiskt syfte - och övriga finansiella
transaktioner ingår inte i det finansiella sparandet, men däremot i det totala
budgetsaldot. Statens uflåningsverksamhet är egenfligen fristående frän den
övriga verksamheten och skulle kunna behandlas utanför budgeten. Orsaken att
detta inte görs är att utlåningen ofta inte sker på marknadsmässiga villkor.
Den största delen av dessa lån avser bostadslån. Täckning av förluster inom
varvs- och stålindustrin görs ofta i form av förlust eller garantilån. Dessa är
egentligen en form av industristöd men förs inte som transferering till företag
förtän länen förfaller till betalning. En stor del av de lån som utgivits de
senaste åren är därför redan intecknade som företagssubventioner under
kommande år.

Beräkningarna
över statens inkomster och utgifter omfattar den statliga verksamheten såsom
den definieras i nationalräkenskaperna. För att erhålla statsbudgetens saldo,
vilken baseras på en verksamhet som är något

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

Diagram 9:1 Kommunernas finansiella sparande 1970-1983

Miljarder
kr.

141

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978
1979 1980 1981 1982 1983 Källor: Statistiska centralbyrån och beräkningar utförda inom
finansdepartementet.

snävare avgränsad, införs en korrigeringspost. Denna
innehåller dessutom periodiseringsdifferenser på grund av
skatteinbetalningsrutinerna.

9.3 Kommunerna

Den kommunala sektorns resultat kan mätas med det
finansiella sparandet. Detta definieras som skillnaden mellan inkomster och
utgifter (inkl. bruttoinvesteringar men exkl. amorteringar). Det finansiella
sparandet var 1982 nära O men väntas 1983 visa ett underskott på 3,8 miljarder
kr. Orsaken till denna försämring kan hänföras till en förväntad snabbare
pris-och lönekostnadsökning 1983 än 1982 för den kommunala konsumtionen och
investeringarna samtidigt som skatteinkomsterna ökar långsammare. I bedömningen
har för 1983 antagits 7,5% timlöneökning. I volym räknat ökar den kommunala
konsumtionen långsammare 1983 än tidigare år. De kommunala investeringarna
förväntas vidare minska med 2% i volym. Inkomstökningarna 1983 kan inte
kompensera utgiftsstegringarna.

Som framgår av diagram 9:1 har den kommunala sektorns
finansiella sparande varierat kraftigt under 1970-talet. Lika stora negativa
saldon, i löpande priser, som det som förväntas för 1983 har noterats för
1970-1971 och åren kring 1976. Realt sett var dessa underskott avsevärt större
än vad som nu förutses för 1983. För åren i början av 1970-talet, dä den
kommunala konsumtionen ökade med i genomsnitt 2% per är, kan de stora underskotten
i det finansiella sparandet hänföras till oväntat stora pris- och
lönekostnadsökningar i kombination med kraftigt minskade statsbidrag. De stora
underskotten i kommunernas finansier under mitten av 1970-talet

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

142

s. 143 Kontrollera mot PDF

berodde på höga volymökningsial, runt 5%, samtidigt som
lönekostnaderna steg kraftigt. För 1978 räknade kommuner och landsting med
fortsatta snabba pris- och lönekostnadsökningar vilket föranledde dem att höja
kommunalskatten med i genomsnitt ca 2 kr. Samtidigt blev skatteunderlagsökningen
osedvanligt stor på grund av de ovan nämnda stora inkomstökningar tvä år
tidigare. Då pris- och lönekostnadsökningarna under 1978-1979 emellertid blev
betydligt lägre än väntat samtidigt som utbyggnadstakten avtog gav den
kommunala sektorns verksamhet stora överskott och en stor likviditetsreserv
byggdes upp. Eftersom kommunernas inkomster och utgifter balanserades åren
1980- 1982 kvartstär en stor del av den uppbyggda likviditetsreserven.

Hur den kommunala ekonomin mer i detalj utvecklas under
1982 och 1983 framgår av tabell 9:3. Redovisningen bygger liksom tidigare år på
statistiska centralbyråns enkät till kommunerna avseende de kommunala
inkomsterna och utgifterna 1982 och 1983. Vad gäller skatter och statsbi-

Tabell 9:3 Kommunernas inkomster och utgifter 1980—1983

Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser

Milj.
kr.

Föränd

ring, %

1980

1981

1982

1983

1980-1981

1981-1982

1982-1983

Löpande
priser

1
Inkomster

145320

162774

178352

194420

12,0

9,6

9,0

1.1
Skatter

77 668

86946

97 394

107 350

11,9

12,0

10,2

1.2
Statsbidrag

38 680

43 908

44 742

48050

13,5

1,9

7,4

1.2.1
Allmänna statsbidrag

9629

11476

10092

10360

19,2

-12,1

2,7

1.2.2
Speciella statsbidrag

29051

32 432

34 650

37 690

11,6

6,8

8,8

1.3
Övriga inkomster

28972

31920

36216

39020

10,2

13,4

7,7

2
Utgifter

145372

162523

178446

198 220

11,8

9,8

11,1

2.1
Transfereringar

23 936

26 385

28 879

31300

10.2

9,4

8,4

2.1.1
Till hushållen

9008

9651

10966

12 230

7,1

13,6

11,5

2.1.2
Till staten

3 393

3 226

2 995

3 150

-4,9

- 7,2

5,2

2.1.3
Till företag

4 929

5 835

6 396

6700

18,4

9,6

4,8

2.1.4
Olördelat

6606

7673

8 522

9220

16,2

11,1

8,2

2.2
Konsumtion

105 105

117665

130818

146890

11,9

11,2

12,3

2.3
Investeringar

17008

18669

19049

20230

9,8

2,0

6.2

2.4
Netto av mark-

och fastighetsköp

-677

-196

-300

-200

3
Finansiellt sparande

enligt nationalräken-

skaperna (1-2)

- 52

251

- 94

-3800

1975
års priser

Konsumtion

57990

59732

61469

63218

3,0

2,9

2,8

Investeringar

10290

10246

9742

9550

-0,4

- 4,9

-2,0

Anm. Allmänna statsbidrag omfattar skatteborlfallsbidrag,
skatteutjämningsbidrag och särskilt bidrag till

kommunerna. Speciella statsbidrag utgår till bestämda
verksamhetsområden.

Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet,
riksrevisionsverket och statistiska centralbyrån.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad
nationalbudget 143

drag bygger redovisningen på uppgifter från
riksrevisionsverket och finansdepartementet.

Inkomster och transfereringsutgifter

Den kommunala sektorns inkomster steg 1982 med 9,5% och
beräknas 1983 öka i något lägre takt. Skatteinkomsterna steg med 12% 1982 men
förutses öka med bara 10% 1983. Det kommunala skatteunderlaget har begränsats
för båda åren och grundavdraget vid kommunal beskattning har höjts.

Den kraftigare ökningen av skatteinkomsterna 1982 är
delvis en följd av att den kommunala sektorn tillförts skatteunderlaget från
beskattade förmåner i utbyte mot att skattebortfallsbidragen och
kompensationsbidragen upphördefr.o.m. 1980.

För
skatteinkomsterna 1982 gällde enligt riksdagens tidigare beslut att den
kommunala sektorn endast fick tillgodoräkna sig 80% av skatteunderlaget för
juridiska personer och att grundavdraget vid kommunal beskattning höjdes frän
6 000 kr. till 7 000 kr. Detta innebar att skatteinkomsterna reducerades med
knappt 2 miljarder kr. För 1983 har riksdagen beslutat om ytterligare
begränsningar av det kommunala skatteunderlaget. Landstingen får endast
tillgodoräkna sig 99% av skatteunderlaget för fysiska personer, medan
primärkommunerna dessutom får räkna in 39,6% av den beskattningsbara inkomsten
från juridiska personer. Denna begränsning leder till 4 miljarder kr. lägre
skatteinkomster.' Att skatteinkomstökningarna, trots
skatteunderlagsbegränsningen, förväntas bli relativt höga 1982 och 1983 beror
dels pä att lönerna steg kraftigt under högkonjunkturåret 1980 vilket påverkar
kommunernas skatteinkomster 1982, dvs. med tvä ärs fördröjning, dels pä att den
kommunala utdebiteringen förväntas stiga med 40 öre 1983. Utdebiteringsökningen
1982 var 19 öre.

Statsbidragen till den kommunala sektorn steg 1982 med
endast 2% medan ökningen 1983 förväntas bli betydligt större, 7,4%. En stor del
av skillnaden i ökningstakt beror på att skattebortfallsbidragen och kompensationsbidragen
upphörde fr.o.m. 1982. Skatteutjämningsbidraget är därmed det enda kvarvarande
allmänna statsbidraget.

De speciella statsbidragen förväntas öka i högre takt 1983
än 1982. Ökningstakten är snabbare för landstingen än för primärkommunerna.
Detta är bl.a. en följd av att vissa speciella statsbidrag till primärkommunerna
avvecklas, samtidigt som den landstingskommunala sidan, till följd av vissa
huvudmannaskapsförändringar, ges ökade statsbidrag.

Övriga inkomster torde öka i långsammare takt 1983 än
1982, vilket till

' I propositionen om kommunalekonomiska frågor 1982/83:90
föresläs att kommunerna för 1984 återigen ska fä tillgodoräkna sig 100% av
skatteunderiaget för fysiska personer medan begränsningen beträffande juridiska
personer kommer att kvarstå.

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad
nationalbudget 144

stor del beror på att ersättning från
socialförsäkringssektorn till den kommunala sektorn regleras av ett
tvåårsavtal som träffades 1981. Deltager på grund av sin konstruktion en stor
ökning av bidraget l:a avtalsåret men förändras bara med volymökningen det
andra året.

Den kommunala sektorns totala utgifter inkl. investeringar
ökar i snabbare takt än inkomsterna 1983. Transfereringsutgifterna ökar dock i
lägre takt än inkomsterna. Detta beror bl.a. på att den kommunala ersättningen
till staten för arbetsvärden, upphör 1983 och tidigare kostnadsersättningar
till staten för Akademiska sjukhusets tjänster inte utgår fr.o.m. 1983. Detta
verkar i neddragande riktning. Å andra sidan väntas socialbidragen öka med 25%
pä grund av att allt fler utförsäkrade arbetslösa tvingas söka socialhjälp.

Konsumtion och investeringar

Utbyggnadstakten i den kommunala sektorn har minskat de
senaste åren. Frän en genomsnittlig volymutveckling per år på ca 4% under
1970-talet har tillväxttakten reducerats till under 3% i början av 1980-talet.

Den underliggande volymökningen 1983 beräknas bli 1,3%.
Därtill kommer beredskapsarbeten och nyrekryteringstjänster med statsbidrag,
som svarar för 0,7% och vissa huvudmannaskapsförändringar, 0,8%. Tillsammans
ger detta en ökriingstakt pä 2,8%.

Motsvarande volymutveckling 1982 var 2,9% varav den
underliggande volymökningen endast svarade för 1,0%, se nedanstående tablå.

Den kommunala volymförändringen 1982 och 1983

1982 1983

Kommunal
konsumtion

2.9

2,8

därav:

Huvudmannaskapsförändringar

0,8

Beredskapsarbeten

1,1

0,7

Underliggande volymökning

1,0

1,3

De huvudmannaskapsförändringar som nämnts är överföringen
av Karolinska sjukhuset 1 jaii 1982 från staten till Stockholms Läns
Landstiiig, överföringen av Akademiska sjukhuset frän staten till Uppsala Läns
Landsting 1 jan 1983 samt att nykterhetsvårdsanstalteroch ungdomsvårdsanstalter
övergår i kommunal regi 1983.

Sysselsättningen inom den kommunala sektorn ökade 1982 med
18 000 personer. För 1983 förutses en ökning med 19 000 personer. Här har då
inräknats effekten av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som föreslås i den
reviderade finansplanen. Om man emellertid för såväl 1982 som 1983 räknar bort
dels huvudmannaskapsförändringar, dels det kraftigt ökade antalet
beredskapsarbetare i kommunerna minskade antalet sysselsatta något i fjol. För
1983 förväntas en viss underiiggande sysselsättningsökning i kommunerna.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 145

Tabell
9:4 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter 1980—1983 Löpande priser

Milj. kr.

Förändring, %

1980

1981

1982

1983

1980-1981

1981-1982

1982-1983

1
Inkomster

66420

75075

82 232

90660

13,0

9,5

10,0

1.1 Avgifter

1.2 Bidrag
från staten

1.3 Ränteinkomster
m.m.

1.4 Övriga
inkomster

49440

2824

14018

138

56594

1520

16805

156

57447

5 275

19413

58 700

9900

21960

100

14,5

-46,2

19,9

13,0

1,5

247,0

15,5

-37,8

2,0 87,5 13,0

3.0

2
Utgifter

49 544

56518

63604

72770

14,1

12,5

14,5

2.1 Transfereringar till

hushällen

2.2 Övriga
transfereringar

2.3 Konsumtion
m. m.

37 158 9989 2 397

43 259 10681

2 578

48897

12139

2568

57120

12910

2740

16,4 6,9

7,6

13,0

13,7 - 0,4

17,0 6,5 6,5

3
Finansiellt sparande

16 876

18557

18628

17890

10,0

0,4

-4,0

Källor:
Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksförsäkringsverket och
statistiska centralbyrån.

De
kommunala myndigheternas och affärsverkens investeringar förväntas minska med
2% 1983. En närmare redogörelse för kommunernas investeringar lämnas i kapitel
7.

9.4
Socialförsäkringssektorn

Socialförsäkringssektorn
omfattar allmän sjukförsäkring, allmän till-läggspensionering samt erkända
arbetslöshetskassor. Till staten räknas kontant arbetsmarknadsstöd (KAS),
arbetsskadeförsäkring, folkpensionering, delpensionsförsäkring, frivillig
pensionsförsäkring, lönegarantifond och sjöfolkspensionering, vilka samtliga
tidigare inrymts i socialförsäkringssektorn.

Socialförsäkringssektorns
inkomster ökade i snabbare takt 1980 och 1981 än tidigare. Detta sammanhänger
främst med att uppbörden av de statliga myndigheternas arbetsgivaravgifter
lades om den 1 juli 1980 vilket -medförde ett engångstillskott till
avgiftsinkomsterna andra halvåret 1980 och första halvåret 1981 (jfr. avsnittet
om statens socialförsäkringsavgifter). Den I januari 1981 steg ATP-avgiften
med 0,25 procentenheter enligt en tidigare fastställd plan. Den 1 januari 1982
ändrades beräkningen av ATP-avgiften. För 1981 var underlagssumman begränsad
till 120 750 kr. Upp till detta värde togs en avgift på 12,25% ut. Fr.o.m. 1982
skulle avgiften höjas till 12,5%, men genom att underlaget nu kom att utgöras
av hela lönesumman sänktes avgiftsprocenten till 9,4%. Jämfört med 1981 var det
ändå fråga om en höjning med 0,2 procentenheter. Vidare ökade posten
ränteinkomster kraftigt pä grund av det höjda ränteläget. För 1983 ökar
ATP-avgiften med ytterligare 0,2 procentenheter. De totala inkomsterna

10
Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 150. Bilaga l.l

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 146

ökade med 13% 1981 av ovan nämnda skäl och med 9,5% 1982.
1983 väntas inkomsterna öka med drygt 10%.

Det samlade uttaget av kollektiva avgifter uppgår 1983
till 36,5% för arbetare och 41,6% för tjänstemän.

De lagstadgade socialförsäkringsavgifterna och de
löneberoende indirekta skatterna i procent av lönesumman för år 1983 framgår
av nedanstående tablå.'

Lönekostnadspåslag i procent av lön 1983

Lagstadgade socialförsäkringsavgifter

ATP

9,6

Sjukförsäkring

9,5

Folkpension

9,45

Delpension

0,5

Sjöfolkspensionering

0,8

Lönegaranti

0,2

Arbetsmarknadsavgift

0,65

Arbetsskadeförsäkring

0.6

Summa
socialförsäkringsavgifter

31,3

Löneberoende
indirekta skatter

Barnomsorgsavgift

2,2

Vuxenutbildningsavgift

025

Arbetsskyddsavgift

0,155

Löneavgift

2,0

Arbetsmarknadsavgift

0,05

Summa
indirekta löneskatter

5,255

Totalt lönekostnadspåslag 36,555

Till detta kan frivilliga socialförsäkringsavgifter komma,
t.ex. individuell tilläggspension (ITP). De socialförsäkringsavgifter som
räknas in i socialförsäkringssektorn är ATP- och sjukförsäkringsavgifterna.
Resterande socialförsäkringsavgifter ingär i statens inkomster, liksom de
löneberoende indirekta skatterna. Socialförsäkringsavgifterna definieras enligt
nationalräkenskaperna som ersättning till arbetskraften och medräknas därför i
lönesumman. Övriga arbetsgivaravgifter däremot räknas som indirekta skatter
även om de benämns avgifter.

Transfereringarna till hushållen , dvs. utbetalningarna av
ATP, sjuk-och föräldrapenning samt arbetslöshetsersättning steg 1981 med 16,4%.
Denna höga ökningstakt berodde främst på ökade utbetalningar av ATP. 1982
dämpades denna ökningstakt något bl. a. genom att utbetalningarna för
sjukförsäkringen ökade mycket långsamt.

1983 väntas utbetalningarna öka markant igen huvudsakligen
beroende

' Utvecklingen av de kollektiva avgiflerna under perioden
1970-1983 framgår på sid 181 i bilaga 1.1 till budgetpropositionen 1982/83:100.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 147

på
den kraftiga ökningen av ATP, men också genom de ökade utbetalningarna från de
erkända arbetslöshetskassorna.

Pensionsutbetalningarna
för ATP utgör drygt 50% av de transfereringar till hushåll som redovisas i
tabell 9:4. För 1983 ökar pensionerna kraftigt, med 5,5 miljarder kr.
Visserligen räknas pensionerna upp bara en gång per år, men till basbeloppet
görs ett extra tillägg pä 300 kr. vid beräkning av ATP och folkpensioner 1983.

Utgifterna
för sjukförsäkringen steg drygt 4% mellan 1981 och 1982. 1983 beräknas ökningen
till 7,5%. Utvecklingen av transfereringsutgifterna till hushåll framgår av
nedanstående tablå. Där framgår att ATP står för den största delen av
utgiftsökningen.

Transfereringar
till hushåll 1980-1983

1980

1981

1982

1983

ATP
19030 Sjukförsäkring inkl. föräldrapenning 16398 Erkända
arbetslöshetskassor 1 730

23 537

17126

2 596

27013 18003 3 881

32457 19362 5 305

Del
finansiella sparandel uppgick 1981 till 18,6 miljarder kr. Detta var oförändrat
1982 och väntas minska något till 17,9 miljarder kr. 1983.

9.S
Den totala offentliga sektorn

Den
offentliga sektorns konsumtion och investeringar svarar för drygt 1/3 av
bruttonationalprodukten. Den offentliga konsumtionen ökade med ca 2% 1981
främst till följd av den relativt kraftiga kommunala expansionen på 3,0%.
Under 1982 bromsades den offentliga konsumtionens volymtillväxt upp. Ökningen
1982 uppgick till drygt 1% och beräknas bli ca 1,5 i år. Den beräknade ökningen
1983 är helt hänförlig till kommunerna. Antalet anställda fortsatte att öka
med ca 18 000 i kommunerna, medan det inom staten minskade ca 7 000 personer
1982, vilket huvudsakligen berodde på att Karolinska sjukhuset övergick till
landstingskommunalt huvudmannaskap. För 1983 förutses en minskning med 4 000
personer för staten medan kommunalt anställda ökar med närmare 19 000. 1983
beror dessa förändringar bl.a. på att Akademiska sjukhuset och
nykterhetsvärdsanstal-terna överförs från staten till landstingen. Antalet
beredskapsarbetare i stat och kommun ökade med ca 13 000 1982. Ökningen 1983
beräknas bli något lägre. Den underliggande sysselsättningen i offentliga
sektorn minskade således något 1982 för att 1983 väntas öka något. 1982
uppgick antalet sysselsatta i statliga och kommunala myndigheter till 1,3
miljoner personer.

De
offentliga investeringarna minskade med nära 7 % 1981 ivolym varav de statliga
myndigheternas investeringar minskade med ca 15%. 1982 innebar en fortsatt
minskning av investeringsvolymen av de offentliga investeringarna. Endast de
statliga affärsverken uppvisade någon störte

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

148

Tabell
9:5 Den offentliga sektorns konsumtion och investeringar 1980—1983

Milj. kr., 1980

, löpande priser 1981 1982

1983

Volymförändring,

1980-

1981-

1982-

1981

1982

1983

Statlig
konsumtion

45 144

48700

51411

55680

0,1

-2,5

-2,0

Socialförsäkringssektorns

konsumtion

2357

2524

2526

2690

- 0,8

-7,4

-3,0

Kommunal
konsumtion

105 105

117665

130818

146890

3,0

2,9

3,0

Offentlig
konsumtion

152606

168889

184755

205260

2,1

1,2

1,5

StatUg
investering'

17 616

16949

18444

21760

-12,1

-0,5

7,0

Socialförsäkringssektorns

investeringar

12,0

7,1

6,5

Kommunala
investeringar

17008

18669

19049

20230

- 1,1

-4,9

-2,0

Offentliga
investeringar

34664

35672

37535

42050

- 6,8

-2,7

2,5

därav:
myndigheter

17568

18544

19484

22120

- 4,4

-1,9

4,5

Summa
offentUg sektor

187270

204561

222290

247310

0,3

0,4

1,5

'
Inkl. affärsverk samt statliga och kommunala bolag exkl. bostadsinvesteringar.

Källor:
Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket och statistiska
centralbyrån.

ökning.
I tabell 9:5 ingår även investeringar i kommunala och statliga affärsverk och
bolag. Inkl. dessa investenngar beräknas de totala offentliga investeringarna
ha minskat med 2,7% 1982. För 1983 väntas en kraftig uppgång i de statliga
investeringarna. De gäller framför allt statliga affärsverk, där SJ,
luftfartsverket och televerket planerar stora investeringar, samtidigt som de
statliga myndigheternas investeringar ökar kraftigt bl.a. genom stora
satsningar på vägbyggande.

Hela
den offentliga sektorns efterfrågan i form av konsumtion och investeringar
skulle därmed ha ökat med endast 0,3% för 1981. För 1982 var denna ökning 0,4%.
1983 väntas den offentliga sektoms efterfrågan öka med 1,5 % framför allt genom
den kraftiga ökningen av den kommunala konsumtionen och de statliga
investeringarna.

I
tabell 9:6 redovisas den offentliga sektoms inkomster och utgifter 1980-1983.
Transaktionerna mellan de tre delsektorerna har eliminerats varför tabellen
endast visar transaktionerna mellan den offentliga sektorn och samhällsekonomin
i övrigt.

Sedan
1978 har hela den offentliga sektorn uppvisat sparandeunderskott. Totalt sett
försämrades den offentliga sektorns finansiella sparande med 14 miljarder kr.
1982. Denna försämring är i sin helhet att hänföra till staten. ,1983 beräknas
sparandet försämras med ytterligare ca 10 miljarder till drygt 55 miljarder
kr., vilket motsvarar ca 8% av BNP. Orsaken är försämringen av statens
finansiella sparande i kombination med ett stagnerande överskott inom
socialförsäkringssektorn och underskottet i kommunernas llnansiella sparande.

I
vissa sammanhang vill man jämföra förändringen av offentliga inkomster och
utgifter med BNP och dess utveckling i fasta priser. Detta mått

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

149

Tabell 9:6 Den totala
offentliga sektorns inkomster och utgifter 1980-1983

Milj.
kr.

Förändring,
%

1980

1981

1982

1983

1980-1981

1981-1982

1982-1983

Inkomster

306937

344935

379178

428110

12,4

9,9

13,0

l.l

Skatter

185 116

205 391

226853

261 100

11,0

10,4

15,0

1.2

Socialförsäkringsavgifter

74643

85 837

86580

93 200

15,0

0,9

7,5

1.3

övriga
inkomster

47 178

53 707

65745

73810

13,8

22,4

12,5

Utgifter

327007

375377

423217

483460

14,8

12,7

14,0

2.1

Transfereringar

•152 146

182874

214157

250380

20,2

17,1

17,0

2.1.1

Till
hushåll

98200

111565

122057

137 280

13,6

9,4

12,5

2.1.2

Till
företag inkl. livsmedels-

och
bostadssubventioner

28 234

34 544

41654

51 120

22,3

20,6

22,5

2.1.3
Till internationell verksamhet

4121

4222

4397

5 380

2,5

4,1

22,5

2.1.4

Räntor

21591

32 543

46049

56600

50,7

41,5

23,0

2.2

Konsumtion

152606

168 889

184755

205260

10,7

9,4

11,0

2.3

Investeringar

22781

23 692

24489

27 890

4,0

3,4

14,0

2.4

Köp och
försäljning

av
fastigheter

- 526

-
78

-
184

- 70

Finansiellt
sparande

-20070

-30442

-44039

-55350

51,7

44,7

25,5

över
statsbudgeten

finansierad
utlåning

13997

12105

13758

16800

-13,5

13,7

22,0

Källa:
Finansdepartementet.

visar
bl.a. hur stor den totala skattekvoten är i förhållande till BNP.
Utvecklingstakten visar hur snabbt de offentliga inkomsterna och utgifterna
växer i förhållande till BNP:s utveckling.

Den
reala utvecklingen av offentliga inkomster och utgifter samt BNP, deflaterade
med BNP-deflatorn, framgår av nedanstående uppställning (årlig procentuell
volymförändring). Inkomster och utgifter i löpande priser för den offentliga
sektorn samt BNP i fasta priser har hämtats från nationalräkenskaperna för
perioden 1970-1982. Transfereringar inom den offentliga sektorn har ej
medtagits.

1970-1979

1980

1981

1982

1983

Inkomster

4,2

1,9

2,4

0,8

3,2

därav: skatter avgifter

3,0 8,8

-0,5 6,7

1,1

4,7

1,2

-7,5

5,2 -1,6

Utgifter

Utgifter
exkl. räntor

5.9

5,8

3,3

1,6

4,6

2,2

3,3

0,8

4,3

3,4

därav:
staten

staten exkl. statsskuldsräntor socialförsäkringssektorn
kommunerna

6,0 5,6

12,8

4,2

2,4

-1,7

3,8 4,1

6,9

1,7

4,4

2,2

5,7

0,0

3,1 1,0

6,7

4,7

5,4 1,4

BNP

2,0

-0,7

-0,1

1,8

Prop. 1982/83:150 Bilaga
1.1 Reviderad nationalbudget 150

Den
reala utvecklingen av de totala offenfliga utgifterna ökade under 1970-talet
med 5,9% per år, dvs. betydligt snabbare än BNP som ökade med 2%. Under 1980
ökade de offentliga utgifterna med endast 3,3% vilket var betydligt långsammare
än under 1970-talet. Under 1980 uppvisade framför allt staten en kraftig
nedgång i utgiftstakten. Nedgången var ännu mer markant om man ser till
utgiftstakten exkl. statsskuldsräntor. Realt hade dä staten en minskning av
utgifterna med 1,7%. Under 1981 ökade den reala utvecklingstakten något, till
4,6%, men låg fortfarande klart under ökningstakten på 1970-talet.

För
1982 bromsades den reala offentliga utgiftstakten upp till 3,3% men räknat
exkl. ränteutgifter var den enbart 0,8%. Minskningen var främst hänföriig till
staten, men även kommunerna uppvisade en kraftigt minskande ökningstakt. Som
framgår av tabellen stiger den reala ökningstakten kraftigt 1983. Denna ökning
ligger bl. a. inom staten vars reala ökningstakt beräknas bli 6,7% mot 5,7%
1982. Exkl. räntor beräknas ökningstakten bli 4,7% jämfört med 0% 1982. Orsaken
till denna skillnad är att ränteutgifterna utgjorde en mycket störte del av
totala ökningen av statsutgifterna 1982 än 1983.

Som
framgick av ovanstående har den reala utgiftsökningen i den offentliga sektorn
varit störte än BNP-tillväxten under 1970-talet. Som en följd härav har de
konsoliderade utgifterna safta som relation till BNP ökat trendmässigt under
1970-talet, frän knappt 45% 1970 till drygt 68% 1982. Detta framgår av
nedanstående tablå.

Den
totala konsoliderade offentliga sektoms andel av BNP, procent

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976

1977

1978

1979

1980

1981

1982

1983

Utgifter Inkomster Skatter -1-avgifter

44,2 46,1 47,0 45,6 48,8 49,7 52,6 48,7
51,3 51,4 49,7 50,7 52,4 57,1

40,9 43,2 42,9 41,3 42,3 43,8 48,6

58,6
60,3

51,3

60,3
59,8

50,9

61,8

58,8

49,9

62,6
58,7

49,7

65,9
60,5

51,1

68,2
61,1

50,5

69,9 61,9

51,2

Inkomstema
har också ökat som andel av BNP men inte lika snabbt. Från 1977 har de legat i
stort sett oförändrade på drygt 60 % av BNP medan utgifterna ökat från 59 till
nära 70% av BNP 1983. Defta kan också avläsas i den konsoliderade offentliga
sektoms finansiella sparande. 1977 var inkomstandelen fortfarande något störte
än utgiftsandelen och det var också det senaste året som det totala finansiella
sparandet var positivt. Utvecklingen därefter uppvisar ett stort och snabbt
växande underskott vilket framgår av tabell 9:6.

Utgifterna
som andel av BNP har ökat mycket snabbt under senare år. En stor del av denna
ökning avser statens ränteutgifter, vilka ökat frän 4 miljarder kr. 1975 till
beräknade 50 miljarder 1983. I denna sammanställning har de direkta
transfereringarna mellan de offentliga sektorerna eliminerats. Hänsyn har dock
inte tagits till a« staten i allt högre grad har valt

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 151

att
finansiera sitt budgetunderskott via upplåning hos AP-fonderna, Någon bra
statistik över hur statens och kommunernas räntebetalningar fördelar sig på
olika sektorer i ekonomin finns inte. Däremot kan man ur AP-fondernas
årsredogörelse framläsa hur stora län som stat och kommun har hos AP-fonderna.
1975 hade staten 12,0 miljarder kr. och kommunerna 7,2 miljarder kr. i lån hos
dessa fonder. Med en medelränta (enligt AP-fonder-nas årsberättelse) på 7,2% är
1975 torde socialförsäkringssektorns ränteinkomster till ca 1,4 miljarder kr.
komma frän stat och kommun och egentligen ej tas med i den konsoliderade
offentliga sektorn. 1982 hade staten län för 51,2 miljarder kr. och kommunerna
12,2 miljarder kr. hos AP-fonderna. Med en medelränta på 10,3% borde ca 6,5
miljarder kr. av den konsoliderade offentliga sektorns inkomster och utgifter
ej medtagas. Detta är en mycket grov metod att uppskatta ränteströmmarna inom
den offentliga sektorn. Den tyder emellertid pä att den konsoliderade
offentliga sektorns inkomst- resp. utgiftsandel av BNP borde vara 0,5 procentenheter
lägre 1975 och 1,0 procentenheter lägre 1982. Ökningen av utgiftsandelen har
trots detta varit mycket snabb sedan 1975.

9.6
Beräkning av flnanspolitiska effekter

Under
många år har en enkel modell använts i nationalbudgetarbetet för att belysa de
samlade finanspolitiska effekterna inte bara av statsbudgetens förändringar,
utan även av förändringar i kommunernas och socialförsäkringssektorns
inkomster och utgifter. Beräkningarna syftar till att belysa hur reala
förändringar i de offentliga inkomsterna och utgifterna påverkar
samhällsekonomin. Dessutom har särskilda beräkningar utförts för effekterna av
vissa ekonomisk-politiska åtgärder, t.ex. investeringsstimu-lerande åtgärder,
lagerstöd och industripolitiskt stöd i form av län. Till den offentliga sektorn
räknas i detta sammanhang också investeringar i statliga och kommunala
affärsverk och bolag. Som mätt pä den finanspolitiska effekten utnyttjas de
reala förändringarna i procent av BNP i fasta priser.

Förändringar
av delposter i de offentliga inkomsterna och utgifterna ger olika effekter på
samhällsekonomin. Om det sker sammansättningsförskjutningar som har större
påverkan pä samhällsekonomin i övrigt, blir den finanspolitiska effekten störte
än vad den annars skulle ha blivit. Genom att göra antaganden om bl.a. de
marginella konsumtions- och importbenä-genheterna tas i modellen hänsyn till
dessa förhållanden. Till grund för effektberäkningarna ligger således
bedömningar av dels importbenågenhe-terna för privat konsumtion samt för
offentlig konsumtion och investering, dels hushällens konsumtionsbenägenhet för
olika slags inkomster.

Det
aktuella konjunkturläget liksom även efterfrågeökningarnas sammansättning
påverkar de marginella importbenägenheternas storlek. För 1981 har den
marginella importbenägenheten för privat konsumtion förutsatts uppgå till
0,25. 1982 och 1983 antas denna importbenägenhet vara 0,35 resp. 0,30.
Importbenägenheterna för offentlig konsumtion och inves-

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

152

s. 153 Kontrollera mot PDF

tering
har uppskattats till lägre tal än för privat konsumtion. Hushållens marginella
konsumtionsbenägenhet för 1981, 1982 och 1983 har i likhet med tidigare
beräkningar fömtsatts vara 0,7.

Med
de antaganden om import- och konsumtionsbenägenheter som redovisats ovan
erhålls ur modellen värden pä ett antal multiplikatorer. Med tillämpning av
dessa multiplikatorer kan den totala effekten av förändringar i den offentliga
sektorns verksamhet på bruttonationalprodukten räknas fram. För några av de
viktigaste variablerna redovisas multiplikatorerna nedan.

1981

1982

1983

Byggnadsinvesteringar

1,7

1,5

1,6

Maskininvesteringar

1,3

1,2

1,3

Offentliga
löner

1,9

1,7

1,8

Övrig
offentlig konsumtion

1,5

1,4

Permanenta
transfereringar till hushåll

1,1

0,9

1,0

Direkta
skatter

-1,0

-0,8

-0,9

Indirekta
skatter

-0,9

I
modellen varierar dessa muhiplikatorer med konjunkturerna genom antaganden om
importbenägenheten. Syftet är att samma multiplikatorer ska användas för år som
befinner sig i samma fas av konjunkturen.

I
tabell 9:7 redovisas beräkningar över finanspolitiska effekter för 1975-1983.
Frågan om hur den offentliga sektorns effekt på ekonomin i övrigt skall
beräknas, är svår att besvara både utifrån teoretiska och empiriska
utgångspunkter. Den beräkningsmetodik som har använts innebär att om de
offentliga utgifterna och inkomsterna inte förändras realt sett från den
uppnådda nivån uppstår ingen finanspolitisk effekt.. Även om den offentliga
sektorns finansiella sparande är oförändrat kan emellertid en finanspolitisk
effekt uppstå genom att det sker förskjutningar mellan olika typer av inkomster
och utgifter. Perioden 1975-1982 har baserats på nationalräkenskapernas
beräkningar över offentliga inkomster och utgifter medan

Tabell
9:7 Finanspolitiska effekter 1975-1983

Procent
av bruttonationalprodukten i fasta priser

1975

1976

1977

1978

1979

1980

1981

1982

1983

Staten: direkt effekt indirekt effekt Summa

0,3 -1,0 -0,7

0,0 -0,4 -0,4

-0,1 3,1 3,0

0,2 3,5 3,7

0,2 2,1 2,3

0,2 -0,9 -0,7

-0,1 1,2 1,1

0,0 0,9 0,9

0,2 0,1 0,3

Kommunerna:
direkt effekt indirekt effekt Summa

0,6 0,7 1,3

0,6

-0,1

0,5

0,9

-0,4

0,5

0,6 -1,6
-1,0

0,8 0,3 1,1

0,7 0,5 1,2

0,5

-0,2

0,3

0,4 0,1 0,5

0,5 0,4 0,9

Socialförsäkringssektorn'

0,2

-0,1

0,3

0,4

0,2

-0,2

0,1

0,0

0,3

Totalt

0,8

0,0

3,8

3,1

3,6

0,3

1.5

1,4

1,5

'
Inkl. allmänna pensionsfonden. Källa: Finansdepartementet.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 153

Tabell
9:8 Finanspolitiska effekter 1980-1983

Procent
av bruttonationalprodukten i fasta priser

1980

1981

1982

1983

Staten

Inkomster därav: direkt skatt indirekt skatt

-0,2

0,2 -0,4

0,3

0,9 -0,6

0,0

-0,2 0,3

-1.6

0.0 -1.3

Utgifter

därav:
transfereringar m. ni.

konsumtion

investeringar

-0,5

-0,8 0,1 0,2

0.8

1,4 -0,3 -0,3

0,9

1,0

-0.4

0.3

1,9

1.7

-0,3

0,5

Summa
staten

-0,7

1,1

0,9

0,3

Kommunerna

Inkomster därav: skaller

-0,3

0,2

-0,1

0,0

0,1

-0,2

0,3

0,1

Utgifter

därav: transfereringar konsumtion investeringar

1,5

0,0 1,2 0,3

0,4

0,0

0,5

-0,1

0,4

0,0

0,7

-0,3

0,6

0,0

0,7

-0,1

Summa
kommunerna

1,2

0,3

0,5

0,9

Summa
offentlig sektor

0,3

1,5

1,4

1,5

Källa:
Finansdepartementet.

1983
bygger pä prognosen i tabell 9:1. Den marginella importbenägenheten för privat
konsumtion, som har stor betydelse för effektberäkningarna, varierar givetvis
med konjunkturen. Vid högkonjunktur ökar den, vid lågkonjunktur sjunker den.

För
hela perioden 1975-1983 har den offentliga sektorn haft eller beräknats få en
expansiv effekt pä samhällsekonomin. Ar 1980 hade dock den offentliga sektorn
en mycket liten expansiv effekt pä ekonomin. Därefter härden bidragit med ca
1,5% fill BNP-utvecklingen.

Samtliga
sektorer beräknas ha en expansiv effekt 1983, ett år med en relativt måttlig
konjunkturuppgång.

Av
tabell 9:8 framgår något utförligare hur olika delposter i den offentliga
sektoms inkomster och utgifter bidrar till den totala finanspolitiska effekten
för 1980-1983.

1981
hade staten en expansiv effekt på ekonomin. Den berodde nästan uteslutande på
de kraftiga utgiftsökningama för industripolitiska åtgärder och utbetalningar
för räntan på statsskulden. Denna gav trots sin låga multiplikatoreffekt ändå
ett stort bidrag till den totala effekten. Dessa ökningar motverkas till en del
av de utgiftsbesparingar som började få verkan 1981 och som framför allt påverkade
statlig konsumtion och investering. På inkomstsidan fick sänkningarna av den
direkta skatten positiva effekter som delvis motverkade effekten av de höjda
indirekta skatterna. Sänkningen av mervärdeskatten i november fick däremot
ingen märkbar inverkan förtån 1982.

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 154

Den
expansiva effekt 1982 som ökningarna av utgifterna för räntor och
industripolitiska åtgärder medförde motverkades delvis av de reala
ned-dragningama för transfereringama till kommuner och hushåll. Den expansiva
effekten från investeringarna, vilken helt berodde på ökningar hos affärsverken
(SJ, televerket, luftfartsverket), reducerades något genom minskningen av
statlig konsumtion.

1983 karaktäriseras
framför allt av två motverkande effekter. Dels en expansiv effekt från kraftigt
ökade statliga investeringar, transfereringar till företag samt ränteutgifter,
dels en kontraktiv effekt genom stora höjningar av indirekta skatter. Trots
marginalskattesänkningarna ger de direkta skatterna inget positivt bidrag till
tillväxten. Det beror pä att man genom lägre indexering av skatteskaloma och
indragning av kommunalskatter helt neutraliserar denna effekt.

För
kommunerna innebär framför allt ökningen av konsumtionen expansiva
finanspolitiska effekter. Den expansiva effekt som redovisas på kommunemas
inkomstsida 1983 är ej reell utan framkommer i modellen som ett resultat av
låga ökningar av statsbidragen och ej på att hushållens köpkraft ökar och
stimulerar ekonomin.

Socialförsäkringssektorn
har sedan 1980 haft en svagt expansiv effekt på ekonomin. Orsaken härtill är
att transfereringama till hushållen vuxit väsentligt snabbare än den
huvudsakliga inkomstposten, socialförsäkrings-avgiftema. Genom de lägre
utbetalningarna av ATP och sjukförsäkring 1982 var effekten noll detta år. För
1983 beräknas de kraftiga ökningarna av ATP-utbetalningama åter ge positiva
effekter på BNP.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad
nationalbudget 155

10 Kreditmarknaden

Den svenska kreditpolitiken har under senare år i hög grad
fått utformas utifrån stor obalans i den svenska ekonomin. Denna brist pä
balans har tagit sig uttryck i bl. a. stora underskott i såväl transaktionerna
med utlandet som i den statliga budgeten. De växande underskotten ställer allt
större krav på såväl penning- som den statliga finansieringspolitiken och
innebär ett ökat beroende av utlandet vad gäller räntor och upplåning.

Sveriges underskott i utrikesbetalningarna har sedan
mitten av 1970-talet tilltagit (diagram 10: 1). Dessa underskott har täckts med
upplåning i utlandet. Sedan 1977 har i huvudsak staten svarat för denna
upplåning. Bytesbalansunderskotten har lett till en snabb ökning av Sveriges
totala utlandsskuld, varigenom ränteutgifterna ökat i hög takt. Amorteringarna
pä utlandsskulden börjar nu dessutom bli framträdande. I syfte att förbättra
bytesbalansen genom att stärka den svenska industrins konkurrenskraft på
exportmarknaderna och hemmamarknaden devalverades den svenska kronan med 10 % i
september 1981 och med 16 % i oktober 1982.

Som framgår av diagram 10:1 har den av bytesbalansen
föranledda utlandsupplåningen under de senaste åren ej åtföljts av någon
motsvarande ökning av investeringarna. Utvecklingen av dessa har snarare
resulterat i en neddragning av upplåningsbehovet. Utlandslånen har såtillvida
disponerats för att vidga utrymmet för privat och offentlig konsumtion. Underskotten
i bytesbalansen vittnar sålunda om ett minskat totalt sparande inom landet.

Den andra stora balansbristen i den svenska ekonomin
utgörs av det snabbt växande statliga budgetunderskottet. Som diagram 10:2
visar, motsvarade statens budgetunderskott 1976 2 % av bruttonationalprodukten
(BNP). Denna andel hade stigit till 13 % 1982 och beräknas 1983 uppgå till
drygt 13 %• Samtidigt har statsskulden vuxit frän 24 % av BNP 1976 till ca 60 %
1982. Budgetunderskottets återverkningar pä samhällsekonomin och den ekonomiska
politiken är bl. a. beroende av dess finansieringssätt. I den mån
finansieringen sker i bankerna och utomlands får upplåningen en
likviditetspåspädande effekt på banksystemet och samhällsekonomin i övrigt. En
alltför snabb tillväxt av likviditeten kan ge upphov till en rad problem.
Förutom ett ökat inflationstryck uppträder ofta störningar på kreditmarknaden.
Dessutom försvåras möjligheterna att föra en effektiv kreditpolitik.

Ett av problemen vid en snabb likviditetsökning i bankerna
är att det kan uppkomma ett ökat utrymme för en kreditexpansion med risk för en
ytteriigare förstärkning av penningmängden. Detta kan komma att accentueras
vid en konjunkturuppgång. En statsupplåning på den inhemska marknaden utanför
banksystemet begränsar emellertid budgetunderskot-

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83; 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

156

Diagram 10: t Sveriges samlade bruttosparande ocb
bruttoinvesteringar samt ökningen av fordringar på utlandet (= bytesbalansen)
1970—1983

I procent av BNP

6 l!Urra SPARANDE

1—i___ I

J__ \__ L

1970 71 72 73 74 75
76 77 78 79 80 81 82 83

Anm. Bruttoinvesteringarna avser fasta inhemska
bruttoinvesteringar. Lagerinvesteringarna ingår inte.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

tets likvidiserande effekter. En neutralisering av
budgetens likviditetsfill-skott samt en begränsning av bankernas
kreditexpansion framstår således som en viktig uppgift för en kreditpolitik som
är inriktad på att begränsa tendenserna till överlikvidisering av
samhällsekonomin. Statens upplåning utanför bankerna har fram t.o.m. 1981 i
huvudsak skett i allmänna pensionsfonden och hos försäkringsbolagen. Med
tillväxten i budgetunderskottet följer emellertid ett allt störte
upplåningsbehov utanför bankerna. Eftersom kapitalmarknadsinstitutens kapacitet
växer med mindre belopp än budgetunderskottet, ökar kravet på upplåning frän
allmänheten. Med detta syfte introducerades den 1 juli 1982 en ny
upplåningsform på den

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

Diagram
10:2 Statens budgetunderskott 1973-1982

1 procent av BNP

157

13 12

11 10

9 8

7 6

-~v /

3 2

1973
1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981
1982 Källor: Riksbanken och
riksgäldskontoret.

svenska
kreditmarknaden, nämligen statsskuldväxlar. De är främst avsedda för företag
och kommuner och andra störte placerare. Vid starten emitterades växlarna med
löptider pä 180 och 360 dagar. Försäljningen av statsskuldväxlar blev mycket
stor 1982 och översteg avsevärt förväntningarna. Att så kunde ske kan hänföras
dels till en väl avvägd räntesats på statsskuldväxlarna i förhållande till
specialinlånings- och bankcertifikat-räntorna (diagram 10: 3) dels - indirekt -
till en begränsning i bankernas utlåning. Restriktionerna pä bankernas utlåning
påverkade nämligen bankernas villighet att konkurrera om inläningsmedel. I
slutet av året kunde statsskuldväxlar säljas till en lägre ränta.
Penningmarknadsräntorna pressades dä nämligen ner (diagram 10:3) i samband med
ett stort statligt budgetunderskott och en avsevärt återhållen utlåning från
bankerna. Genom införandet av statsskuldväxlar har ett fungerande instrument
att tills vidare ta hand om företagens överskottslikviditet hittats. Dä
statsskuld-växlar är kortfristiga papper likvidiseras emellertid statsskulden,
med de risker som är förknippade härmed såsom räntestegring och omsättning av
växlarna vid en konjunkturuppgång. Som framgår av tablå i har statens länga
obligationslån, mätt som andelen av statsskulden, sjunkit frän ca 55 % 1976
till 37 % 1982. Även hushållens andel, uttryckt som premie- och
sparobligationslån i förhällande till statsskulden, har sjunkit frän 18 % 1976
till 12 % 1982.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 158

Diagram 10:3 Korta räntor i utlandet och i Sverige
1980-1983

Procent

SPECIALINL Å NINGS-
OCH BANKCERTIFIKATRANTOI!

1 SVERIGE

1 F Ö RENTA STATERNA

il / t

i
/

y\i
\

7
1

i\l
': 1 A.■ •• ■'■ • SVERIGE

11
1

;/l
j.

:'
V \ 1 a/ ( \

straffr ä nta'

'\l/.-""l '■■

STATS-

r'"\y

• rn
SKULD-

•
' • ..[ V Ä XEL-

1 \ 1

v
1

'**

BANKCERTl-

Ni
"""'"

-
FIKATRANTA

' \

. V\

' •

• .o

■
o.\

-
''W '

N V\

•• ■\

../A

• >rf-cr

SPECIAL-

•

.INL Å NINGS-RANTA

■

F Ö RBUNDSREPUBLIKEN TYSKLAND'

1980

1981

1982

1983

1980

1981

1982

1983

'
Specialinlåningsränlan på 3 månaders

räkning.

- 3
månaders bankcertifikat.

' Under
perioden 17 juni-9 september 1982 gällde en särskild avgift om 2% utöver
straffräntan på 14% pä straffrän-tebelagd riksbanksupplåning under sex efter
varandra följande dagar. - 3 månaders bankcertifikat. ' 180 dagars löptid.

Källa: Riksbanken.

Tablå 1 Statsskulden fördelad på upplåningsformer
1976-1982

Procent av statsskulden .

1976

1977

1978

1979

1980

1981

1982

Lång
upplåning i Sverige

73,0

69,7

70,6

61,8

53,4

51,2

48,8

därav:
premie- och sparobli-

gationslån

18,3

17,9

15,8

15,2

15,0

13,0

11,8

länga obligationslån

54,7

51,8

54,8

46,6

38,4

38,2

37,0

Kort
upplåning i Sverige

26,7

20,9

20,8

26,6

28,1

31,3

32,2

Upplåning
i utlandet

0,3

9,4

8,6

11.6

18,5

17,5

19,0

Källa: Riksbanken.

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

159

Diagram 10:4 Vissa statliga upplåningsräntor samt
90-dagafs bankcertinkatränta och riksbankens diskonto 1980-1983

1980 1981 1982 1983

'
180 dagars löptid. Källa: Riksbanken.

En
indragning av företagens likviditet via statsskuldväxlar spelar en betydande
roll även 1983. 1 syfte att nä även nya finansieringskällor som stiftelser och
föreningar ger riksgäldskontoret fr.o.m. 1983 också ut 18-mänaders
stalsskuldväxlar. Under de tre första månaderna 1983 har netto statsskuldväxlar
till ett belopp av 15 miljarder kr. givits ut. Med avsikt att i högre grad engagera
hushållen i statsfinansieringen gav riksgäldskontoret i mitten av mars 1983 ut
ett premielän på 800 milj. kr. med förbättrade villkor. Lånet, som blev mycket
väl mottaget, ger ökade vinstchanser per obligation och dragning, liksom
höjning av högsta vinsten och garantivinster. Premiemarknaden har således fått
en ökad tyngd, till vilken även riksbankens försök att starta premieklubbar kan
förväntas bidraga. Härigenom möjliggörs större köp av obligationer med hjälp
av riksbankslån.

Riksbanken
har också under den gångna delen av 1983 utnyttjat möjligheterna till att
främja en föriängning av statsskulden genom en vidgning av differensen mellan
kort och lång ränta. Sedan mitten av 1982 har det internationella ränteläget
successivt sjunkit (diagram 10:3). Då det svenska valutaläget efter
devalveringen i oktober ej utsatts för påfrestning i någon störte utsträckning
har en nedgång i bankcertifikat- och statsskuld-växelräntan sedan slutet av
1982 (diagram 10:3) kunnat accepteras. En anpassning till penningmarknadsräntorna
ägde rum den 21 januari 1983, dä diskontot sänktes från 10 till 9 %. Samtidigt
sänktes straffräntan för bankernas upplåning över en viss nivå från 15 till 12
% (diagram 10:3). Räntesatsen på prioriterade obligationslån sänktes från
12,75 till 12,50%. I anslutning till dessa åtgärder emitterade
riksgäldskontoret ett 10-årigt statslån till 12,5 % ränta och ett 3,5-årigt
till 12,25 %. Den ökade räntemar-

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 160

ginalen
mellan lång och kort ränta (diagram 10:4) gav positiva utslag på
obligationsmarknaden. Efterfrågan pä långa obligationer ökade väsentligt. Denna
inriktning av politiken - att finansiera budgetunderskottet på längre löptider
utan att höja räntenivån - förstärktes i mitten av mars 1983. Fr. o. m. den 11
mars sänktes straffräntan för bankernas upplåning i riksbanken ytterligare frän
12 till 11 % med effekt pä penningmarknadsräntorna. Däremot tilläts bankerna
att endast låna 25 % av bankens eget kapital i riksbanken till diskontot mot
tidigare 75 %, varigenom straffräntepolitiken gavs ökad verkningsgrad. Vidare
sänktes fr.o.m. den 14 mars 1983 kassakravet för bankerna från 2 till 1 %,
varigenom medel pä ca 4 miljarder kr. frigjordes för köp av statspapper.
Samtidigt emitterade riksgäldskontoret två nya statslån, varav ett var på 2,5
år till 12 % ränta, d. v. s. en sänkning av räntesatsen med 0,25 % i
förhållande till det korta länet i januari. Det andra statslänet löper pä 10 år
till oförändrat 12,5 % ränta men utan den sedvanliga klausulen med
räntejustering efter 5 är. Istället förlängdes bindningstiden till 10 år.
Sänkningen av det svenska ränteläget fortsatte efter ytterligare nedjusteringar
av räntorna i de västeuropeiska länderna. Fr. o. m. den 8 april 1983 sänktes
riksbankens diskonto med en halv procentenhet till 8,5%. Samtidigt sänktes
räntesatsen för prioriterade obligationer med minst 1 O-års löptid och med
räntejustering efter 5 år frän 12,5 till 12%.

I
syfte att binda likviditeten i banksystemet samt att bromsa bankernas utlåning
höjdes det lagliga taket för likviditetskravet i början av 1983 till 55 % för
storbankerna. Detta blev också kvoten för vissa storbanker. Dessa har härigenom
ålagts att placera medel, som motsvarar högst 55 % av deras inlåning i form av
likvida medel. I de medlen inräknas även statspapper och bostadsobligationer.
För att säkra kvoternas effekt företog riksbanken i samband med åtgärderna i
mars 1983 vissa tekniska ändringar i likviditetskvoterna sä att bl. a.
bankernas refinansiering av äterlån i allmänna pensionsfonden jämställs med
annan inlåning. För att stimulera bankerna att medverka till försäljningen av
statsskuldväxlar skedde vid introduktionen av dessa en reduktion av
likviditetskvoterna beroende pä volymen av sålda statsskuldväxlar. Detta
avräkningssystem slopades samtidigt med de åtgärder som i övrigt vidtogs.
Likviditetskraven anpassades utifrån dessa justeringar. En högsta tillväxt i
bankernas utlåning på 15 % pä 24-månadersperiod har rekommenderats, d.v.s. ca 8
% pä 12-mäna-dersbasis. I samband med likviditetskvotshöjningarna i januari
1983 infördes också ett utlåningstak för finansbolagen, som innebär att deras
kreditgivning exkl. leasing får öka med 8 % under 1983.

10.1
Likviditetsutvecklingen

Penningmängden

Som
framgår av diagram 10:5 gav statens budgetunderskott samt dess finansiering
upphov till en begränsad likviditetsindragning från den svens-

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

161

Diagram 10:5 Likviditetstillskott inom landet, valutaflöde
samt penningmängd 1973— 1982

Miljarder
kr., nettoflöden

1973
1974 1975 1976 1977 1978 1979 Källa: Riksbanken.

1980 1981 1982

ka ekonomin 1976. Under femårsperioden 1977-1981
resulterade dessa transaktioner i tilltagande likviditetstillskott. Denna trend
bröts 1982 i samband med införandet av statsskuldväxlar vid halvårsskiftet.
Totalt sett har emellertid av staten genererade likviditetsökningar tillsammans
med övriga inhemska likviditetstillskott, främst härrörande från bankernas utlåning,
sedan 1977 inneburit mycket kraftiga likviditetsökningar.

Under perioden 1977-1978 förekom i det närmaste inget
valutautflöde. Likviditetstillskotten dessa år kom härigenom att i stort sett
helt slå igenom pä penningmängden, vars ökning blev särskilt kraftig 1978. De
stora likviditetstillskotten under efterföljande år bidrog i olika utsträckning
till valutautflöden, vilket dämpade genomslaget på penningmängden.

Den monetära likviditeten i samhällsekonomin relaterad
till BNP i löpande priser ger ett mått på den samlade reala likviditeten.
Denna har en 11 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga l.l

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 162

Diagram 10:6 Den reala likviditetens avvikelser frän
trenden i procent 1965—1982

1965 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75
76 77 78 79 80 81 82

Anm. Den reala likviditeten utgörs av årsgenomsnitt av
penningmängden i procent av BNP. Dessa årsgenomsnitt har behandlats med linjär
regressionsanalys. Resultatet ger en långsamt sjunkande trend. Linjen
(trenden) har i diagrammet presenterats som en horisontell linje. Avvikelserna
från denna trend är angivna i procent av trendvärdena. Källor:
Konjunkturinstitutet, riksbanken och statistiska centralbyrån.

Tablå 2 Penningmängden 1980-1982

Miljarder kr., nettoflöden

1980

1981

1982

Likviditetsökning
inom landet

Tillskott
genom bl. a.

Staten

budgetunderskott

inhemsk upplåning utanför

bankerna (ökning -)

-15

-18

-51

Utlåning
i svenska kronor från

banker
till allmänheten'

Valutaflöde

-22

- 7

-17

Valutareservens transaktionsförändring

Statlig utlandsupplåning (ökning -)-

-22

- 8

-17

Penningmängdsökning

Procentuell
ökning av penningmängden

12,3

14,4

7,8

' Utestående krediter till andra ändamål än
bostadsbyggande exkl. refinansiering i

utlandet.

- Justerad för kursförändringar på amorteringar samt
inkl. SDR-tilldelning och

riksbankens lånetransaktioner.

Källa: Riksbanken.

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

163

Diagram 10:7 Valutaflöde och statens upplåning utomlands
1979-1983

Miljarder kr., 12-månadersförändringar

-----------------------------------------------------------------------

/\
STATENS UPPL Å NING / \ UTOMLANDS

> \ yv

y \ 1

y \ /

5 0 -5

/"
VALUTARESERVENS v/
■ TRANSAKTIONSF Ö R.
t\ , ,

N--..s,.-v-' "' a'--''''

-10

v / \

-15

\ / VALUTAFL Ö DE \. k/

-20

-s
/ *

-25

1979

1980

1981

1982

1983

Anm. Valutaflödet definieras som förändringen i
valutareservens transaktionsvärde exkl. statens och riksbankens
lånetransaktioner samt tilldelning av särskilda dragningsrätter.

Källa: Riksbanken.

långsiktigt fallande trend. Den reala likviditetens
avvikelser från denna trend framgår av diagram 10:6.

Beloppsmässigt ökade penningmängden med 28 miljarder kr.
1982, vilket var 17 miljarder kr. mindre än 1981 (tablå 2 samt tabell 10:1 i
tabellbilagan; dessa uppgifter avser förändringar under året medan däremot
diagram 10:6 återger utvecklingen av årsmedelvärden).

Till den lägre tillväxten i penningmängden 1982 bidrog
dels en lägre likviditetsökning inom landet till följd av införandet av
statsskuldväxlar, dels en större valutaavtappning frän de icke-statliga
sektorerna (diagram 10:7). Likviditetspåverkan från bankernas utlåning var
under 1982 som helhet av ungefår samma storiek som föregående är. Under de tre
första kvartalen var dessa likviditetstillskoft avsevärda men de minskade under
fjärde kvartalet till följd av riksbankens åtstramning av bankerna.

Likviditetsutvecklingen inom vissa sektorer

Den aktivering av den svenska penningmarknaden, som kom
till stånd i och med införandet av statsskuldväxlar den 1 juli 1982 har i hög
grad påverkat fördelningen av kommunernas och företagens likvida tillgångar,

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad
nationalbudget

164

vilket bör hållas i åtanke vid enjämförelse av deras
banktillgodohavanden mellan 1981 och 1982.

Under andra halvåret 1982 köpte kommuner och företag
statsskuldväxlar för ca 28 miljarder kr. Kommunernas, företagens och
hushållens totala likvida tillgångar kom inberäknat dessa förvärv att öka
betydligt mer under 1982 än 1981. Tillväxten i dessa sektorers
banktillgodohavanden stannade för helåret 1982 pä drygt 21 miljarder kr.,
vilket var närmare 15 miljarder kr. mindre än 1981. En lägre tillväxt 1982
återfanns i en långsammare uppbyggnad av såväl företagens som hushållens
banktillgodohavanden. Kommunernas banktillgodohavanden var oförändrade att
jämföra med en viss uppbyggnad 1981.

Bankernas likvida tillgångar

Som framgår av tabell 10:3 i tabellbilagan växte bankernas
likvida tillgångar exkl. kassakvotsmedel i väsentligt lägre takt 1982 jämfört
med 1981 eller med 3 miljarder kr. mot 31 miljarder kr. Denna utveckling kunde
i hög grad hänföras till statsskuldväxlarnas införande I juli 1982, varigenom
statens inhemska upplåning utanför bankerna ökade kraftigt. Bankernas
likviditetsutveckling 1982 påverkades även av ett störte valutautflöde från de
icke-statliga sektorerna jämfört med 1981.

Tablå 3 Bankernas statspapper 1980-1982

Miljarder
kr., förändring

Statsobligationer
Skattkammar- och statsskuldväxlar samt korttidslån

Summa

7,4

34,5

-3,0

10,7

-7,9

4,4

18,1

26,6

1,4

Källa: Riksbanken.

De avsevärt lägre likviditetstillskotten till bankema 1982
än 1981 återverkade helt på bankernas innehav av statspapper (tablå 3 och
tabell 10:8). Bankernas nettoköp av sådana blev synnerligen omfattande under
senare delen av 1981 inför förväntningar om ett sjunkande ränteläge. Sett över
helåret 1981 placerade bankerna mer än hela sin Hkviditetsökning i statsobligationer.
Under 1982 minskade bankerna sitt innehav av statsobligationer med ca 3
miljarder kr. netto. Samtidigt skedde ett omslag i bankernas korta
nettofordringar pä riksgäldskontoret. I samband med de omfattande
statsobligationsköpen 1981 avyttrade bankerna i hög grad skattkam-marväxlar. I
slutet av december 1982 placerade bankerna tillfälligt 3 milr jarder kr. i form
av dagslän till en ränta pä 1 %. Dessa medel hade frigjorts genom sänkning av
kassakraven i december 1982 och var egentligen avsedda för placeringar i
statspapper. Dessutom köpte affärsbankerna statsskuldväxlar till ett belopp av
2 miljarder kr. under andra halvåret 1982.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 165

Diagram 10:8 Bankernas utestående krediter till andra
ändamål än bostadsbyggande 1978-1983

Procentuella
12-månadersförändringar

1978
1979 1980 1981 1982 1983

Anm. Uppgifterna avser bokförda belopp. Hänsyn är ej tagen
till kurseffekterna 1981 och 1982. Dessa uppgick till ca 5 miljarder kr. 1981
och till ca 10 miliarder kr 1982.

Källa: Riksbanken.

10.2 Kreditinstitutens utlåning

Utlåningen på den inhemska organiserade kreditmarknaden
exkl. statens direkta kreditgivning var 8 miljarder kr. högre under 1982 än
1981 och uppgick till ca 103 miljarder kr. (tabell 10:4). Kreditgivningen ökade
framför allt till hushällen och staten, medan den sjönk till företagen. Den
totala svenska upplåningen i utlandet var betydligt störte 1982 än 1981. Staten
svarade för merparten av ökningen.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 166

Bankerna

Tillväxttakten
i bankernas övrigutlåning i svenska kronor, dvs. utestående krediter till andra
ändamål än bostadsbyggande, som under våren och sommaren 1981 avtog, vände i
slutet av året (diagram 10:8). Ökningstakten fortsatte successivt att
accelerera under 1982 och översteg vida den av riksbanken rekommenderade. Efter
riksbankens specificering och införandet av en särskild sanktion vid
överskridande av utläningsrekommen-dationen kunde en vändning konstateras
fr.o.m. 12-mänadersperioden t. o. m. oktober och året ut. Parallellt med denna
neddragning av övrigutlåning i svenska kronor skedde en ökad refinansiering i
utländsk valuta. Dessutom framträdde en kraftig kreditexpansion i finansbolagen
framför allt mot slutet av 1982. För helåret 1982 uppgick finansbolagens
utlåningsökning till allmänheten till 17% att jämföras med motsvarande värde
för affärsbankerna på 5 %.

Den
betydande utlåningen i svenska kronor från såväl affärsbanker som spar- och
föreningsbanker under de tre första kvartalen 1982 samt den begränsade
refinansieringen i utlandet framgår även av tabell 10: 5 i tabellbilagan. Den
betydligt störte övrigutläningen i svenska kronor under de tre första kvartalen
1982 jämfört med samma period 1981 återfanns framförallt hos hushållen samt i
viss utsträckning även hos företagen. Efter riksbankens sanktionsätgärder för
fjärde kvartalet 1982 sjönk under denna period affärsbankernas stock
övrigutläning i svenska kronor till företagen med drygt 6 miljarder kr. jämfört
med en ökning på drygt 2 miljarder kr. under samma kvartal 1981. Även
övrigutlåningen till hushållen mattades under fjärde kvartalet 1982. Samtidigt
tilltog affärsbankernas övrigutläning i utländsk valuta. Ökningen var dock
inte sä stor som tabellen antyder, eftersom devalveringen innebar ökade
skulder för företagen, utan att någon motsvarande tillförsel av medel ägde rum.
Utvecklingen för helåret framgår av nedanstående tablå.

Tablå 4 Bankernas utestående krediter till andra ändamål
än bostadsbyggande, s. k. övrigutlåning 1981-1982'

Milj. kr.

Kom

muner

Företag

Hushåll

Övrigt

Summa

sv. kr.

uti. val.

sv. kr.

uti. val.

sv. kr.

uti. val.

sv. kr.

uti. val.

1981
1982

340 70

440 250

3480 -2380

13 670
15 290

6860 12410

1730 1990

2480
4450

12410 12090

16590 19990

' Inkl. kursförändringar, 1981 ca 5 miljarder kr. och 1982
ca 10 miljarder kr. Källa: Riksbanken.

Bankernas
nettoförvärv av bostadsobligationer var av ungefär samma omfattning 1982 som
1981. ca 5200 miljarder kr., eller i överensstämmelse med åtagandet för resp.
är (tabell 10:6). Köpen skiljer sig dock åt under

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 167

loppet av året. I början av 1982 blev särskilt
affärsbankernas nettoköp omfattande mot bakgrund av påtagliga teckningar i
slutet av 1981 med likvid inpå 1982. Redan under första delen av 1982 kom
banksektorn att uppnå det för helåret gällande åtagandet rörande
bostadsobligationer. De större nettoköpen under första halvåret 1982 jämfört
med samma period 1981 avspeglades i större avlyft. För helåret 1982 blev dock
bankernas avlyft av byggnadskrediter knappt 5 miljarder kr. lägre än 1981
(tabell 10:7). Samtidigt gavs nya krediter till växande belopp. Bankernas stock
av utestående byggnadskrediter kom härigenom att växa med 5 miljarder kr. 1982.
Under 1981 hade den minskat med drygt 3 miljarder kr. till följd av framför
allt de snabbt växande avlyften.

Försäkringsbolagen

De enskilda försäkringsinrättningarnas totala
nettoplaceringar på kreditmarknaden växte med 6 miljarder kr. till närmare 20
miljarder kr. 1982. Ökningen kunde till en del hänföras till
försäkringsbolagens köp av statsskuldväxlar. Samtidigt var deras reverslän
till kommuner och den privata sektorn större 1982 än 1981. Försäkringsbolagens
totala obligationsförvärv (netto) var av samma omfattning 1982 som 1981. Deras
nettoköp av statsobligationer växte dock med 2,5 miljarder kr. 1982 till 7,5
miljarder kr. samtidigt som nettoköpen av bostadsobligationer sjönk. Dessa var
under 1981 betydande i samband med ränteförväntningar i slutet av året.

Allmänna pensionsfonden

Som framgår av tabell 10:9 har allmänna pensionsfondens
avgifter mer än väl täckt dess pensionsutbetalningar fram till 1982 och det
uppkomna överskottet har tillsammans med ränteintäkterna kunnat läggas till
kapitalet. Sedan mitten av 1970-talet har detta avgiftsöverskott emellertid
successivt avtagit för att 1982 vara nere i noll. Då samtidigt ränteintäkterna
har stigit fortsatte dock fondens kapitaltillväxt att öka. Bakom denna
utveckling ligger bl. a. en ökad takt i pensionsutbetalningarna. Denna ökning
är följden av, bl. a. att antalet ATP-pensionärer ökar. Dessutom stiger pensionsbeloppen
dels beroende pä inflationen dels p.g.a. alt nyblivna pensionärer har fler
pensionsgrundande inkomstår och högre inkomster än tidigare års pensionärer.
Samtidigt har en uppbromsning i avgifternas ökningstakt ägt rum.

Då allmänna pensionsfondens pensionsutbetalningar under
1982 uppgick till samma belopp som avgifterna, kom enbart ränteintäkterna att
svara för kapitaltillväxten detta år. Samtidigt utnyttjade företagen sin
återlånerätt via bankerna i högre grad 1982 än 1981. Fondens egen kreditgivning
växte med en halv miljard kr. till 17,4 miljarder kr. 1982. Det var framför
allt fondens nettoköp av obligationer emitterade av statliga företag och nettoköp
av förlagsbevis, som ökade.

Nuvarande beräkningar och antaganden pekar på en. fortsatt
snabb ök-

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

168

s. 169 Kontrollera mot PDF

Diagram

10:9
Statens budgetunderskoti samt dess tinansiering

1973-1982

Miljarder
kr., nettobelopp

fl FINANSIERING 1 SVERIGE 1 BANKERNA

FINANSIERING 1 SVERIGE UTANF Ö R BANKERNA

'i-
'■

Q FINANSIERING 1 UTLANDET

64 60

•

lil-ft

p-1

52 48

■
> v

44 40

•

ll:''-i

■:.■ • :■ • :

iS;

é M

20 16

12 8 4 0

l ££

-4

1
1 1 1 1
1 1 1 1

1980
1981 1982

1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 Källa: Riksbanken.

ning
av pensionsutbetalningarna 1983. De uppskattas komma att överstiga avgifterna
med mellan 3 och 4 miljarder kr. Detta innebär att ränteintäkterna ej helt kan
komma att läggas tiU kapitalet detta är. Kapitaltillväxten väntas bli lägre än
1982.

10.3
Den sektorvisa upplåningen

Staten

Som
framgår av diagram 10:9 har statens budgetunderskott ökat kontinuerligt under
de senaste sex åren och uppgick till 81,5 miljarder kr. 1982. Det innebar en
ökning pä 15,5 miljarder kr. jämfört med 1981, vilket var , mer än den
genomsnittliga ökningen av budgetunderskottet under de fem

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 169

föregående åren - knappt 12 miljarder kr. per är.
Finansieringen av budgetunderskottet har redogjorts för tidigare i kapitlet.
Tabell 10:10 visar statens läneformer uttryckt i miljoner kr.

Kommuner

Enligt s. k. realräkenskaper ökade kommunernas
investeringar med närmare 400 milj. kr. under 1982. Deras bruttosparande var
samtidigt något lägre 1982 än 1981. Denna utveckling resulterade i att
kommunernas finansieringsöverskott 1981 kom att upphöra 1982 enligt
nationalräkenskaperna. Enhgt kreditmarknadsstatistiska uppgifter för kommuner
och landsting förekom ett inkomstöverskott detta år pä ca en halv miljard kr.,
vilket var ungefär detsamma som 1981 (tabell 10:11). Under 1982 byggdes dock
kommunernas likvida tillgångar upp i en lägre takt än 1981 samtidigt som deras
totala upplåning blev motsvarande lägre.

Bostäder

Färdigställandet av lägenheter var lägre 1982 än 1981
eller 45 100. Även igångsättningen av bostäder minskade med 2250 till 42000.
Volymmässigt minskade bostadsinvesteringarna inkl. ombyggnad med 4,4% medan de
värdemässigt var oförändrade. Den låga implicita prisutvecklingen 1981-1982 är
delvis betingad av momssänkningen i november 1981.

Under 1982 tecknades bostadsobligationslån för drygt 15
miljarder kr., vilket var 8 miljarder kr. mindre än 1981. Då omfattande
teckningar ägde mm under hösten 1981 med likvid inpå 1982 begränsades
motsvarande nedgång i de likviderade obligationslänen till drygt 4 miljarder
kr. (tabell 10:12). Bostadssektorns nettoupplåning på kreditmarknaden kom att
uppgå till 19 miljarder kr. 1982, vilket var 2 miljarder kr. mer än 1981.
Nettoutbetalningarna av de statliga bostadslånen var samtidigt ca 400 milj. kr.
lägre 1982.

Privat sektor exkl. prioriterade bostadskrediter

Den privata sektorn ökade 1982 sin upplåning pä den
inhemska organiserade kreditmarknaden med 1,5 miljarder kr. till närmare 21
miljarder kr. (tabell 10:13). En kraftig omfördelning av upplåningen ägde rum
mellan hushållssektorn och den övriga privata sektorn, i huvudsak bestående av
företag. Den innebar, att hushällens nettoupplåning pä den inhemska organiserade
kreditmarknaden 1982 blev Uka stor som företagens.

Företagens
fasta investeringar ökade med närmare 5 miljarder kr. i värde 1982. Lagren
avtappades samtidigt med ca 6 miljarder kr., vilket var knappt 2 miljarder kr.
mer än 1981. Finansieringsbehovet frän investeringssidan ökade totalt med
närmare 4 miljarder kr. 1982. Sektorns bruttosparande förbättrades avsevärt
detta är och täckte mer än väl det ökade finansieringsbehovet från
investeringssidan. Företagens finansiella sparande förstärktes med andra ord
betydligt 1982. Företagens totala likviditet 12 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr
150. Bilaga 1.1

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 170

förbättrades
samtidigt. Deras upplåningsbehov framstod mot denna bakgrund som begränsat.

Företagens
nettoupplåning på den inhemska kreditmarknaden var också drygt 3 miljarder kr.
lägre 1982 än 1981. För 1982 som helhet var även företagens nettoupplåning i
utlandet - efter att hänsyn tagits till devalveringseffekterna - lägre än
1981. Statens utlåning till företagssektorn ökade samtidigt med drygt 2
miljarder kr. till inemot 8 miljarder kr. Företagens sammanlagda upplåning blev
lägre 1982 än 1981.

Hushållens
upplåning i bankerna var avsevärt större. 1982 än 1981. Särskilt under slutet
av 1982 ökade dessutom finansbolagens krediter Ull hushållen. Samtidigt växte
hushållens banktillgodohavanden i en lägre takt 1982. Denna utveckling av
hushållens upplåning och hkviditet pekar pä en betydande försämring av
hushällens finansiella sparande 1982, vilket också stöds av tillgänglig
statistik om den reala utvecklingen. Till följd av en snabbare ökning av
hushällens konsumtion än deras disponibla inkomster blev nämligen sektorns
nettosparande betydligt lägre 1982 än 1981.

En
sammanfattning av de olika sektorernas finansiella sparande visar, att de finansiella
balansbristerna i Sveriges ekonomi i de flesta avseenden accentuerades 1982
(tablå 5).

Tablå
5 Finansiellt sparande

Miljarder
kr.

1980-1983

1980

1981

1982

1983

Offentlig
sektor

Bostäder

Hushåll

Finansiella
företag

Icke-finansiella
företag

Bytesbalansen

-20

-12

-17

-18

-30

-12

-11

-14

-44 -11

4 28

-23

-55

-11

-19

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Den
offentliga sektorns (inkl. socialförsäkringarna) finansieringsunderskott
fortsatte att öka i en snabb takt 1982. Detta ökade kreditanspräk möttes ej av
någon ökning i hushällssparandet, utan detta sjönk i stället väsentligt 1982.
Till följd av i huvudsak en kraftig höjning av företagens sparande blev deras
finansiella sparande i stort sett salderat 1982 jämfört med ett finansiellt
sparandeunderskott pä 11 miljarder kr. 1981. Investeringarna utvecklades
samtidigt svagt. Den ökade totala inhemska sparandebristen 1982 resulterade
sammanlagt i en ökning av bytesbalansunderskottet pä ca 9 miljarder kr. till
runt 23 miljarder kr.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 171

10.4
Utblick mot 1983

Utifrån
de inkomst- och utgiftsprognoser för de olika sektorerna som presenteras i de
övriga kapitlen, framläggs i det följande vissa skattningar för dessa sektorers
finansiella variabler 1983.

För 1983 beräknas statens
budgetunderskott öka med mnt 10 miljarder kr. till ca 92 miljarder kr.
Bytesbalansens utveckling talar för en i stort sett oförändrad statlig
utlandsupplåning 1983. Statens anspråk på den inhemska kreditmarknaden kommer
sålunda att öka 1983 motsvarande tillväxten i budgetunderskottet.

Ett lägre sparande inom
kommunsektorn 1983 än 1982 tillsammans med något störte investeringar innebär
en kraftig försämring i kommunernas finansiella sparande 1983. Deras
utgiftsöverskott beräknas komma att uppgå till mnt 3 miljarder kr. En
neddragning av kommunernas likvida tillgångar kan härigenom komma att ske
1983.

Under
1983 uppskattas färdigställandet av bostäder bli ca 40800 lägenheter, vilket
är 4 300 färre än 1982. Även igångsättningen beräknas bli lägre - frän 42000
lägenheter 1982 till 37000 under 1983. Bostadsinvesteringarnas volymmässiga
nedgång uppskattas till knappt 2%. Värdemässigt beräknas de öka med ca 5%,
varigenom behovet av bostadsbyggnads-kredher kan fömtsättas bli störte 1983 än
1982.

Företagens
utgifter för fasta investeringar beräknas 1983 öka med ca 4,5 miljarder kr. En
väsentligt mindre lagerneddragning än 1982 uppskattas samtidigt äga rum.
Företagens bruttosparande beräknas bli avsevärt större 1983, varigenom det
finansiella sparandet fortsätter att förbättras och i en snabbare takt än 1982.
Detta talar för en fortsatt uppbyggnad av företagens totala likvida tillgångar
under 1983. Deras upplåningsbehov förefaller under dessa omständigheter ej bli
av någon större omfattning vare sig i utlandet eller i Sverige. Företagens
inhemska upplåning skulle alltså ej behöva disponera någon större del av
marknadsutrymmet.

Som
tablå 5 visar, beräknas den offentliga sektorns finansieringsunderskott
fortsätta att växa 1983, dock i något lägre takt än 1982. Dessa ökade
kreditanspräk uppskattas till endast en begränsad del komma att mötas av en
ökning av hushällens sparande. I stället pekar nuvarande kalkyler på att
företagens ökade sparande 1983 mer än väl kommer att möta den tillväxt, som är
att vänta av den offentliga sektorns samlade underskott. Detta skulle innebära
ett lägre totalt sparandeunderskott 1983 än 1982 och därmed en neddragning av
utlandsupplåningen med ca 3 miljarder kr. till drygt 19 miljarder kr.

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget'

172

Tabell
10:1 Penningmängden 1980-

Milj. kr.,
nettoflöden

1982

1980

1981

1982

Penningmängd,
ökning:

Banktillgodohavanden
inkl. bank-

certifikat
(netto)

31856

42486

25 815

Sedlar
och mynt

2638

2475

1994

Summa

34494

44961

27809

Tillskott
genom:

Udandet

-22 065

-
4102

-15560

valutareservens förändring

5 266

4651

statens utlandsupplåning (ökning -)

-22057

- 9368

-20211

Staten

39532

47881

30267

utgiftsöverskott

54429

66014

81517

upplåning utanför bankerna (ökning -)

-14897

-18133

-51250

Riksbanken

- 4136

-
7054

-
9283

investeringskonton (ökning -)

- 1863

280

likvidiletskonton (ökning -)

- 214

3412

övriga riksbankstransaktioner

- 3988

- 8603

- 9563

Banker

2/766

8236

22385

prioriterade byggnadskrediter

4267

- 3 357

5 304

övrig utlåning i svenska kronor

10674

12 272

11771

nettoförvärv av bostadsobligationer

5802

5 165

5 220

nettofordringar på övriga kreditinstitut

1160

- 1995

764

diverse

- 737

- 3 849

- 674

Summa

34494

44961

27809

Källa: Riksbanken.

Tabell 10:2 Kommuners, företags och hushålls
banktillgodohavanden 1980-1982'

Milj. kr.

1980

1981

1982

31
december

Kommuner 1721 2 332 - 63 24287

Icke-finansiella företag 5 564 12494 4068 73 402

Hushåll 20788 21078 17311 213580

Summa banktillgodohavanden 28073 35904
21316 311269

därav inlåning 21073 34984 21820 303 853

bankcertifikat 7000 ■ 920 -504 7416

' Inkl. bankcertifikat, exkl. medel på konto i riksbanken.
Bankerna har även inlåning från andra insättarkategorier än de som ingär i
tabellen varför tabellens summa ej överensstämmer med totalen för bankernas
inlåning från allmänheten. Källa: Statistiska centralbyrån.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

173

Tabell 10:3 Bankernas likvida tillgångar 1980-1982

Milj. kr., förändring

1980

1981

1982

På
verkande faktorer

Utlandet

-22068

- 4102

-15560

valutareservens förändring

- II

5266

4651

statens utlandsupplåning (ökning -)

-22057

- 9368

-20211

Staten

39532

47881

30267

utgiftsöverskott

54429

66014

81517

upplåning utanför bankerna (ökning -)

-14897

-18133

-51250

Allmänhetens
innehav av sedlar

och mynt
(ökning -)

- 2638

- 2475

- 1994

Riksbanken

investeringskonton (ökning -)

- 1863

280

likvidhetskonton (ökning -)

- 214

3412

kassakvotsmedel (ökning -)

6709

- 2932

- 795

övriga riksbankstransaktioner

- 3988

- 8603

- 9563

Summa

17399

31318

2635

Affärsbankernas
likvida tillgångar

Korta
nettofordringar på riksbanken

- 187

3726

1284

Korta
nettofordringar på riksgäldskontoret

9426

- 6418

4513

Statsobligationer

7054

32458

- 2109

Korta
nettofordringar pä spar- och

föreningsbanker

- 720

- 2242

- 1769

Summa

15573

27524

1919

Spar-
och föreningsbankernas likvida

tillgångar

Korta
nettofordringar på riksgäldskontoret

775

- 532

-
177

Statsobligationer

331

2084

- 876

Korta
nettofordringar pä affärsbanker

720

2242

1769

Summa

1826

3794

716

Källa: Riksbanken.

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

174

Tabell 10:4 Kreditmarknaden 1981 och 1982

Milj. kr., nettoförändring

Längivare

Låntagare

Staten

Kom-

miinpr

Den privata sektorn

IIIUIICI

Prioriterade

Övrigt

Summa

bostads-

krediter

1981

A.
Svensk marknad

Riksbanken

11912

-1

-214

11697

Affärsbanker

24116

707

934

9628

35 385

Spar-
och föreningsbanker

1552

310

2014

3844

7720

Enskilda
försäkringsinrättningar

4 525

6817

2 320

13 690

Offentliga
försäkringsinrättningar

7641

286

4404

3 907

16238

Allmänheten

6900

2901

-62

9810

Summa

56646

1402

17069

19423

94540

B.
Utlandet

Genom
valutabanker

964

108

16685

17757

Genom
mellanhandsinstitut

3 597

3 633

Övrigt

8404

513

749

9666

Summa

9368

657

21031

31056

Totalt
A-l-B

66014

2059

17069

40454

125596

C.
Staten

523

6161

5421

12105

Totalt
AH-B-I-C

66014

2582

23230

45875

137701

1982

A.
Svensk marknad

Riksbanken

8620

-4

-1

-138

8477

Affärsbanker

792

6389

5812

13 032

Spar-
och föreningsbanker

-1090

3083

6938

8938

Enskilda
försäkringsinrättningar

10124

616

5 395

3 624

19759

Offentliga
försäkringsinrättningar

7852

617

3934

4517

16920

Allmänheten

35008

-24

297

202

35 483

Summa

61306

1251

19097

20955

102609

B.
Utlandet

Genom
valutabanker

1675

561

19 752

21988

Genom
mellanhandsinstitut

256

7053

7 309

Övrigt

18536

-282

-429

17 825

Summa

20211

535

26376

47122

Totalt
A-l-B

81517

1786

19097

47331

149731

C.
Staten

457

5761

7702

13 920

Totalt
A-l-B-l-C

81517

2243

24858

55033

163651

Anm. Uppgifterna avser bokförda belopp. I uppgifterna för
upplåning i utlandet genom valutabanker ingår 1981 kursförändringar pä ca 5
miljarder kr. och 1982 på ca 10 miljarder kr.

Källor: Konjunkturinstitutet och riksbanken.

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

175

Tabell 10:5 Bankernas utestående krediter till andra
ändamål än bostadsbyggande, s. k. övrigutlåning 1980-1982

Milj. kr.

Förändring

Ställning

1982

31 december

1980

1981

1982

Affärsbanker

Övrigutlåning
i svenska kronor

Kommuner Företag Hushåll Övriga

140

2887

3406

115 2655 4226 1515

201

-3771

7040

2003

6746 48347 53 986

6274

Summa

därav 1-3 kv. 4kv.

6444 7275 -831

8511

3 554 4957

5473 10294 -4821

115353

Övrigutlåning
i utländsk valuta

Kommuner

Företag

Övriga

156 6210

564

438 13 673

2475

252 15290 4445

1290

50524

9956

Summa därav: 1-3 kv. 4kv.

6 930

4427 2503

16586'

17872

-1286

19987'

6336

13651

61770

Summa
övrigutlåning

13374

25097

25460

177123

Spar-
och föreningsbanker

Kommuner Företag Hushåll Övriga

226

910

2769

311

224

828

2630

215

-129 1395 5 366 - 16

3 632 10421 63943

1394

Summa
övrigutlåning

därav: 1-3 kv. 4kv.

4216

2740 1476

3897

1464

2433

6616

5464 1152

79390

' Uppgifterna avser bokförda belopp. Kursförändringarna
1981 uppgick till ca 5 miljarder kr. och 1982 till ca 10 miljarder kr.

Källor: Konjunkturinstitutet, riksbanken och statistiska
centralbyrån.

Tabell 10:6 Bankernas förvärv av prioriterade
bostadsobligationer 1980-1982'

Milj. kr.,
förändring

Affärsbanker

Sparbanker

Föreningsbanker

Summa

Åtagande för helåret

3 305

3 121

3 209

2137

1607

1719

364

407

347

5806

5135

5275

5 500

5 200

5200

' Sparbankernas bank har förts till sparbankerna och
Föreningsbankemas bank till föreningsbankerna såsom sker i överenskommelsen
mellan bostadsdelegationen och bankema om bankemas förvärv av
bostadsobligationer.

Källa: Riksbanken.

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

176

Tabell 10:7 Bankernas prioriterade byggnadskrediter
1980—1982

Milj. kr.

Utbetalda
Affärsbanker Sparbanker Föreningsbanker

Avlyft

Affärsbanker
Sparbanker Föreningsbanker

Netto

Affärsbanker

Sparbanker

Föreningsbanker

Mellankrediter

Totalt

24467

25390

28879

17 262

17771

20202

5982

6428

7278

1223

1191

1399

20305

28556

23823

13473

20894

15917

5 879

6337

6649

953

1325

1257

4162

-3166

5056

3789

-3 123

4 285

103

629

270

- 134

142

-237

- 221

-64

3925

4992

-3387

Anm. Uppgifterna för sparbanker avser de 61 större. Källa:
Riksbanken.

Tabell 10:8 Bankernas förvärv av statspapper 1980-1982

Milj. kr., förändring

1980

1981

1982

Affärsbanker

Statsobligationer

7054

32458

-2 109

Skattkammar-
och statsskuldväxlar

samt
korttidslån

9909

-7410

4 578

Summa

16963

25048

2469

Spar-
och föreningsbanker

Statsobligationer

331

2084

- 876

Skattkammar-
och statsskuldväxlar

■ 775

- 532

- 177

Summa

1106

1552

-1053

Samtliga
bankgrupper

Statsobligationer

7 385

34 542

-2985

Skattkammar-
och statsskuldväxlar

samt
korttidslån

10684

-7942

4401

Summa

18069

26600

1416

Källa: Riksbanken.

Tabell 10:9 Allmänna pensionsfondens kapitaltillväxt
1974-1983

Miljarder
kr.

1974

1975
1976

1977

1978
1979

1980

1981

1982

1983

Avgifter
Pensioner Avgiftsöverskott Räntenetto'

9,5 3,9 5,6

,4,7

10,7 5,0

5,7 5,7

13,8 6,9 6.9

6,7

16,2 9,7 6..1 8,1

18,0 12,3 5,7 9,4

19.3 15,1

4.2 11,2

22,2 19,0 3,2 13,4

25,6

23,5

2,1

16,1

27,0

0,0

18,8

28,9 32,5 -3,6 21,5

Kapitaltillväxt

10,3

11,4

13,6

14,6

15,1

15,4

16,6

18,2

18,8

17,9

' Inkl.
kostnader.

Källa:
Allmänna i

pensionsfonden.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 177

Tabell 10:10 Statens budgetutfall samt upplåningsformer
1980-1982

Milj. kr., nettobelopp /

1980

1981

1982

Budgetutfallet
(nettoutg.-)

-54429

-66014

-81517

Upplåning
inom landet

32372

56 646

61306

Skattkammarväxlar
och korttidslån

7 230

- 715

- 885

Räntebärande
obligationer

20401

53 246

13424

Premieobligationer

3 625

300

1700

Sparobligationer

4 253

3 657

4 148

Statsskuldväxlar

37 810

Övrigt

- 3 137

158

5 109

Upplåning
utom landet

22057

9368

20211

Anm. För att emä överensstämmelse mellan uppgifterna för
statens upplåning och budgetutfallet har riksgäldskontoret och statsverkets
kassaförändringar dragits av från skattkammarväxlar och korttidslån.

Källor: Riksbanken och riksgäldskontoret.

Tabell 10:11 Kommunernas finansiella sparande 1980-1982

Milj. kr., förändring

1980

1981

1982

Likvida
tillgångar

1888

2468

1431

Utlåning

2585

2656

2955

Övriga
finansiella tillgångar'

-440

-542

Summa
finansiella tillgångar (1)

4033

4582

Upplåning
totalt

2645

4902

3918

därav: i utlandet

-110

658

535

på svensk kreditmarknad

1038

1402

1251

övrig inhemsk upplåning

1717

2842

2132

Övriga
skulder'

- 9

-985

Summa
skulder (2)

2636

3917

Finansiellt
sparande (l)-(2)

1397

665

468

' Inkl. diskrepans.

Källor: Riksbanken och statistiska centralbyrån.

Tabell 10:12 Prioriterade bostadskrediter 1980-1982

Milj. kr.,
förändring

Obligationer därav: banker

enskilda försäkringsinrättningar offentliga försäkringsinrättningar
övriga

Byggnadskrediter
banker'

Korttidslån

Summa

12 132 5459

19286 5 165

14900

5 275

2 795

6817

5 395

3680 198

4267

4404

2900

-3 284

1067

3934

296

5264

-1067

16399

17069

19097

s. 178 Kontrollera mot PDF

' Inkl. mellankrediter. Källa: Riksbanken.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 178

Tabell 10: 13 Den privata sektorns upplåning på
kreditmarknaden samt hos staten 1981 och 1982'

Milj. kr., nettobelopp

1981 1982

3 187

4 090

12512

11601

3 724

5 264

19423

20995

5 555

10498

13 868

10457

16685

19752

3 597

7053

749

-429

21031

26376

40454

47
331

5421

7 702

A. Svensk kredilmarknad

Obligationer och föriagslån

Direkta banklån

Upplåning hos kreditinstitut

Summa

därav: hushåll övrig privat sektor

B. Utlandet

Genom valutabanker

Genom mellanhandsinstitut

Övrigt

Summa

Totalt A -t- B

C. Staten

Tota» A-t-B-t-C 45875 55033

' Exkl. prioriterade bostadskrediter inkl. kursförändringar.
Källa: Riksbanken.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 179

Innehåll

1 Sammanfattning....................................................... 2

I. I Internationell utveckling ........................................ 2

1.2 Utvecklingen i Sverige ......................................... .... 4

APPENDIX

Delprognoser och arbetsfördelning rörande den reviderade
na-

fionalbudgeten 1983 ............................................ 13

2 Den internationella utvecklingen.............................. 17

2.1
Sammanfattning
..................................................... 17

2.2
Länderöversikter
.................................................... 23

3 Utrikeshandeln ....................................................... 35

3.1
Exporten ................................................................ .. 35

3.2
Importen ................................................................ 39

3.3
Betalningsbalansen
............................................... 46

4 Produktionen............................................................ 52

4.1
Sammanfattning
av industriproduktionens utveckling 52

4.2
Utvecklingen
inom olika delbranscher ...................... 53

4.3
Övriga
näringsgrenar och den totala produktionen 67

5 Arbetsmarknaden .................................................... 70

5.1
Sammanfattning
.................................................... 70

5.2
Läget pä
arbetsmarknaden under 1982 och början av 1983 ... 71

5.3
Arbetsmarknaden
1983 ......................................... 78

6 De enskilda konsumenternas ekonomi .................... 81

6.1
Sammanfattning
.................................................... 81

6.2
Löner ...................................................................... 85

6.3
Hushällens
disponibla inkomster.............................. 87

6.4
Konsumentpriserna
................................................ 93

6.5
Den privata
konsumtionen ...................................... 97

7 Investeringarna ..................................................... 98

7.1
Sammanfattning
av investeringsutvecklingen samt prognos för 1983 98

7.2
Investeringsutvecklingen
inom olika områden ....... 101

7.3
Lagerinvesteringarna............................................... 112

8 Näringslivets lönsamhet, kostnader och priser ...... 116

8.1 Näringslivets
driftsöverskott, produktionskostnader och

priser ..................................................................... 116

8.2 Tillverkningsindustrins
vinstutveckling .................... 128

9 Den offentliga verksamheten .................................. 134

9.1
Allmänt ................................................................... 134

9.2
Staten ...................................................................... 134

9.3
Kommunema .......................................................... 141

9.4
Socialförsäkringssektorn........................................... 145

9.5
Den totala
offentliga sektorn ................................. 147

9.6
Beräkning av
finanspolitiska effekter ....................... 151

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad
nationalbudget 180

10 Kreditmarknaden................................................... 155

10.1 Likviditetsutvecklingen.............................................. 160

10.2 Kreditinstitutens utlåning ........................................ 165

10.3 Den sektorvisa upplåningen .................................... 168

10.4 Utblick mot 1983 .................................................... 171

Tabellförteckning

1:1 Olika faktorers inverkan på exporten av bearbetade
industri

varor 1982 och 1983 .............................................. 5

2 Den offentliga sektorns reala inkomster och utgifter

1970-1983 .............................................................. 9

3
Försörjningsbalans
1982 och 1983 .......................... ..... Il

4
Handels- och
bytesbalans 1981-1983...................... ... 12

2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa
OECD-länder

1980-1983 .............................................................. 18

2 Konsumentprisernas utveckling 1979-1983 ......... 20

3:1 Sveriges export av bearbetade varor till
OECD-området

1975-1983 .............................................................. ... 37

2
Sveriges export
av bearbetade varor fill olika länderområden 1975-1983 38

3
Väridsmarknadspriserna
för bearbetade varor 1973-1983 .... 39

4
Exportutvecklingen
för olika varugmpper 1981 -1983 40

5
Importutvecklingen
för olika vamgrupper I98I -1983 45

6 Nettoimport av råolja och petroleumprodukter
1974-1983 ... 46

■ 7 Betalningsbalans 1979-1983 .............................. 50

4:1 Industriproduktionens utveckling 1980-1983 ........ 52

2
Försörjningsbalans
för mndvirke 1981-1983 .......... 60

3
Försöijningsbalans
för verkstadsprodukter 1981 — 1983 63

4
Försöijningsbalans
för övrig industrisektor 1981-1983 65

5:1 Relativa arbetskraftstal 1970, 1976-1982 ........... ... 71

2
Sysselsättningsutvecklingenenligt
AKU, 1976-1982 . ... 73

3
Sysselsättningen
inom olika näringsgrenar 1980-1982 73

4
Brist på
arbetskraft inom industri och byggnadsverksamhet 1981-1983 74

5
Arbetslösheten
1979-1983 ..................................... ... 76

6
Antal personer
i arbetsmarknadspolitiska åtgärder 1977-1982 77

7
Antal personer
berörda av varsel om uppsägningar och permitteringar 1976-1982 78

8
Produktivitetsutvecklingen
inom olika näringsgrenar 1976-

1983......................................................................... 79

9 Produktion, produktivitet och sysselsättning 1983... 79

6:1 Hushållens disponibla inkomster, konsumtion och
sparande

1981-1983 .............................................................. 81

2
Lönekostnadsutveckling
1969-1983 samt arbetskraftskostnader för industriarbetare 86

3
Hushällssektorns
inkomster och utgifter 1981 -1983 88

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150 Bilaga
1.1 Reviderad nationalbudget 181

4 Inkomstöverföringar
till hushåll från offentliga sektorn 1981 -

1983.......................................................... .. 89

5
Hushällens du-ekta skatter,
avgifter m.m. 1981-1983 90

6
Realinkomstutveckling efter
skatt 1980-1983 .. 92

7
Konsumentprisindex december
1981-december 1982 93

8
Konsumentprisförändringen
1975-1983 uppdelad på komponenter 95

9
Hushållens
konsumtionsutveckling 1974-1982 .. .. 96

7:1
Fasta bmttoinvesteringar 1979-1983 efter kapitaltyp och

näringsgren
.............................................. 100

2
Fasta bruttoinvesteringar
1979-1983 inom privat och offentlig sektor 101

3
Lägenheter i påböijade och
inflyttningsfärdiga bostadshus 1979-1983 102

4
Bostadsinvesteringar 1981-1983......................
103

5
Planerade och faktiska
förändringar av industrins totala investeringar 1973-1983 106

6
Statliga investeringar
1979-1983..................... 110

7
Kommunala investeringar
1981-1983 .............. Ill

8
Planerade och faktiska
förändringar i kommunernas och landstingskommunernas totala investeringar
1974-1983 ................................................ 112

9
Lagervolymförändringar totalt
och efter näringsgrenar 1979-

1983..........................................................
113

8:1
Driftsöverskott i vissa delar av näringsHvet 1979-1983 samt i

hela
näringslivet 1979-1981 ........................... 117

2
Rörliga produktionskostnader,
produktpriser och marginaler per producerad enhet i vissa delar av näringslivet
1976-1983 ................................ 120

3
Driftsöverskott inom industrin
1979-1983 ........ 121

4
Rörliga produktionskostnader,
produktpriser och marginaler per producerad enhet i skogsbruket och vissa
industribranscher 1976-1983........................... 124

5
Förädlingsvärde i
tillverkningsindustrin exkl. varv

1976-1983
................................................. 128

6 Förenklad
resultaträkning för tillverkningsindustrin

1976-1983
................................................ 130

7 Tillverkningsindustrins
räntabilitet 1976-1983..... 132

9:1 Statens
inkomster och utgifter 1980-1983......... . 136

2
Industripolitiska åtgärder
1976-1983 ................ . 139

3
Kommunernas inkomster och
utgifter 1980-1983 . 142

4
Socialförsäkringssektorns
inkomster och utgifter 1980-1983 . 145

5
Den offentliga sektorns
konsumtion och investeringar 1980-

1983..........................................................
148

6 Den
totala offentliga sektorns inkomster och utgifter 1980-

1983..........................................................
149

7
Finanspoliriska effekter
1975-1983 ................ 152

8
Finanspolitiska effekter
1980-1983 ................ 153

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 182

10:1 Penningmängden 1980-1982 ............................. 172

2
Kommuners,
företags och hushålls banktillgodohavanden 1980-1982 172

3
Bankernas
likvida tillgångar 1980-1982................... 173

4
Kreditmarknaden
1981 -1982................................... 174

5
Bankernas
utestående krediter till andra ändamål än bostadsbyggande 1980-1982 175

6
Bankernas
förvärv av prioriterade bostadsobligationer 1980-

1982......................................................................... 175

7
Bankernas
prioriterade byggnadskrediter 1980-1982 176

8
Bankernas
förvärv av statspapper 1980-1982 ...... 176

9
Allmänna
pensionsfondens kapitahillväxt 1974-1983 176

10
Statens
budgetutfall samt uppläningsformer 1980-1982 177

11
Kommunernas
finansiella sparande 1980-1982 ..... 177

12
Prioriterade
bostadskrediter 1980-1982 ................ 177

13
Den privata
sektorns upplåning pä kreditmarknaden samt hos staten 1981 och 1982 178

Diagramförteckning

2:1 Bruttonationalprodukten i hela OECD-området resp.
OECD-

Europa 1962-1983 ................................................... 17

2 Effektiva valutakurser för US-dollar, Yen, D-mark och
svens

ka kronor jan. 1981-mars 1983 ............................ 21

3:1 Marknadsandelar och realativa priser för Sveriges
export av

bearbetade varor till OECD-länderna 1971 -1983 . 36

2
Relativprisutvecklingen
för verkstadsprodukter exkl. fartyg 1977-1983 43

3
Importpris- och
volymutvecklingen 1977-1983 totalt och för vissa vamgrupper 44

4:1 Pappers- och pappindustrin i Sverige samt
kapacitetstillväxt i

Nordamerika och Västeuropa 1980-1984 ............... 56

2 Papperscellulosaindustrin i Sverige samt världens
kapacitets

tillväxt 1980-1984 .................................................. 59

5:1 Arbetskraftsutbudets procentuella förändring
1968-1982 70

2
Arbetskraft och
sysselsättning 1977-1983 ............. 72

3
Antal
arbetslösa och i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, i procent av arbetskraften
1964-1982 75

4
Arbetslösa
enligt AKU, arbetslösa kassamedlemmar och kvarstående lediga platser
1977-1983 77

6:1 Sparkvoten 1972-1983 ........................................ 83

7:1 Byggnads- och maskininvesteringar, totalt och
uppdelat på nä

ringsgrenar 1974-1983 .......................................... .. 99

2
Industrins
investeringskvot 1971-1983 ................. 105

3
Investeringar
inom industrin, totalt och uppdelat på branscher 1976-1983 107

4
Totala
industrins lagervolymförändring 1972-1983... 114

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150 Bilaga
1.1 Reviderad nationalbudget 183

8:1
Driftsöverskottets andel av förädlingsvärdet i vissa delar av

näringslivet
1971-1983 ................................ 118

2 Driftsöverskottets
andel av förädlingsvärdet i skogsbruket

och
vissa industribranscher 1971 —1983 ........ 122

3............................................................... Rörliga
produktionskostnader, produktpriser och marginaler

per producerad enhet i tillverkningsindustrin exkl. varv 1964-

1983.......................................................... 129

9:1
Kommunernas finansiella sparande 1970-1983 141

10:1
Sveriges samlade bruttosparande och bruttoinvesteringar samt

•ökningen
av fordringar pä utlandet 1970-1983... 156

2
Statens budgetunderskott
1973-1982.............. 157

3
Korta räntor i utlandet och i
Sverige 1980-1983 158

4
Vissa statliga upplåningsräntor
samt 90-dagars bankcertifikat-ränta och riksbankens diskonto 1980-1983................................................................
159

5
Likviditetstillskott inom
landet, valutaflöde samt penningmängd 1973-1982 161

6
Den reala Ukviditetens
avvikelser från trenden i procent 1965— 1982 162

7
Valutaflöde och statens
upplåning utomlands 1979-1983 .... 163

8
Bankernas utestående krediter
till andra ändamål än bostadsbyggande 1978-1983 165

9
Statens budgetunderskott samt
dess finansiering 1973-1982 .. 168

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

Bilaga
1.2

Svensk ekonomi 1984 och 1985

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.2

Bilaga 1.2

SVENSK
EKONOMI 1984 OCH 1985

Förord

Föreliggande
kalkyler rörande Sveriges ekonomi 1984 och 1985 har utarbetats inom
finansdepartementet under ledning av departementsrådet Svante Öberg.
Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och statens industriverk har
bidragit med underiag.

1 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.2 2

1
Inledning

Den
ekonomiska politiken har verkningar, som sträcker sig över flera är. Det gäller
exempelvis den devalvering, som genomfördes i oktober 1982. Man brukar räkna
med att det tar 2 å 3 är innan den fulla effekten av en devalvering har slagit
igenom pä export- och importvolymerna.

Även
finanspolitiken har effekter som påverkar ekonomin under en följd av år. Den
budget som riksdagen i vår fastställer för budgetåret 1983/84 kommer
huvudsakligen att påverka ekonomin 1984 och därefter.

Denna
långsiktiga karaktär hos stora delar av den ekonomiska politiken gör att det
finns ett behov av att utsträcka prognosperspektivet utöver det traditionella
ettåriga perspektivet i nationalbudgeten och beakta utvecklingen under en
treårsperiod under olika för den ekonomiska politiken centrala antaganden.
Sådana kalkyler har också med varierande omfång genomförts i samband med de
reviderade finansplanerna de senaste åren. Även i anslutning till årets
reviderade finansplan redovisas denna typ av treårskalkyler. Beräkningarna är i
år mer omfattande än tidigare och bygger på mer utvecklade metoder. Detta har
motiverat att treärskalkylerna denna gäng redovisas i en särskild bilaga till
finansplanen.

Beräkningarna
avser kalenderåren 1984 och 1985 och tar upp den reala utvecklingen, pris- och
löneutbildningen och den finansiella utvecklingen (dvs. utvecklingen av
inkomster och utgifter för olika institutionella sektorer). Däremot har det
inte varit möjligt att genomföra en motsvarande analys för kreditmarknaden och
penningpolitiken.

Treärskalkylerna
har utförts med nya och delvis tidigare oprövade metoder: Den ekonometriska
modell som ligger till grund för kalkylerna har exempelvis utvecklats, nya
typer av export- och importfunktioner har estimerats osv. Beräkningsresultaten
innehåller därför en betydande grad av osäkerhet.

1
årets långtidsbudget (bilaga 1.3) redovisas en beräkning av statsbudgetens
utveckling t.o.m. budgetåret 1987/88. Långtidsbudgeten baseras på vissa
antaganden rörande timlöner, priser m. m. och tar endast hänsyn till redan
fattade beslut rörande statens inkomster och utgifter. De kalkyler för staten
och socialförsäkringen som redovisas i treärskalkylerna är till stor del
baserade på samma beräkningsteknik som långtidsbudgeten och bygger delvis
direkt på långtidsbudgetens siffror. Det har emellertid inte varit möjligt att
uppnå en fullständig konsistens mellan treärskalkylerna och långtidsbudgeten.
Exempelvis överensstämmer inte långtidsbudgetens antaganden rörande timlöner,
lönesumma och priser helt med något av de alternativ, som redovisas i
treärskalkylerna.

Bilagan
är disponerad på följande sätt. I nästa avsnitt beskrivs översiktligt de metoder
som används. Problemen i utgångsläget och valet av alternativ för 1984 och 1985
diskuteras i avsnitt 3. I de därpå följande avsnitten 4-10 redovisas
förutsättningar för och resultat av kalkylerna.

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.2 3

Avsnitt
11 innehåller en känslighetsanalys av vad som kan inträffa vid ändrade
förutsättningar i vissa avseenden. Avsnitt 12 är en avslutning.

2
Metod

De
kalkyler som redovisas över olika tänkbara framtida förlopp för den svenska
ekonomin baserar sig på en delvis nyutvecklad makroekonomisk beräkningsmodell.
Till grund för beräkningarna ligger bedömningar av ett antal ekonomiska
variabler, av vilka de viktigaste avser den internationella utvecklingen, den
offentliga sektorns reala tillväxt och sysselsättning, skatteregler och
subventioner samt timlönens förändring.

Kalkylmodell

I
den modell som används är näringslivet uppdelat i fem sektorer: jord-och
skogsbmk, industri, el-, gas-, värme- och vattenverk, byggnadsverksamhet samt
privata tjänster. Modellen utgår från en input-output-beskriv-ning av
produktionssambanden i näringslivet och innehåller finansiella beräkningsblock
för hushållen, staten, kommunerna och socialförsäkringen. Privat konsumtion
beror vidare av hushållens inkomstbildning. Även import, export och produktivitet
bestäms endogent. Flera av modellens delar innehåller dynamiska samband, dvs.
resultatet för ett år beror av föregående års lösningar.

Priser
och volymer bestäms samtidigt, vilket gör det möjligt att direkt koppla
exempelvis produktivitets-, löne- och vinstutveckling till inhemsk inflation
och beräkna effekten pä import och export. Den simultana bestämningen av volym
och priser gör det också möjligt att sammanlänka de reala och finansiella
kalkylerna.

I
hushällsblocket bestäms bl. a. hushällens inkomster. Dessa beror framförallt
beror på timlöner, sysselsättning och transfereringar. Vid givna skatteregler
och exogent antagen sparkvot bestäms sedan hushållens totala
konsumtionsutgifter. Då priset pä privat konsumtion beräknas av prismodellen
blir också konsumtionsvolymen bestämd.

De
finansiella kalkylerna för den offentliga sektorn samverkar förutom via
hushållen och den privata konsumtionen med den övriga modellen framför allt
genom att priserna påverkas av indirekta skatter och subventioner.

Ekonometriska
samband

Flera
viktiga samband i modellen har estimerats pä tidsserier och innehåller
variabler både för lösningsäret och tidigare år, vilket gör att resultatet
från ett år påverkar nästkommande års lösningar. Nedan följer en kortfattad
beskrivning av de viktigaste estimerade ekvationerna.

Prop. 1982/83:150 Bilaga
1.2 4

Exporten
av priskonkurrerande varor beror av världsmarknadsvolymen, svenska relativa
priser för beräkningsäret och de två föregående åren, kapacitetsutnyttjandet,
vinstnivån föregående är och en trendkomponent.

Importen
av varor exkl. oljeprodukter beror av inhemsk efterfrågan, svenska relativa
priser för beräkningsåret och föregående år, kapacitetsutnyttjandet,
vinstnivån föregående år och en trendkomponent.

Importen av oljeprodukter
har estimerats som en funktion av inhemsk efterfrågan, relativa priser och en
trendkomponent. Oljeförbrukningen konstaterades dock vara oberoende av
kortsiktiga svängningar i de relativa priserna.

Ekvationer för
sysselsättningen uttryckt i timmar har estimerats både för industri och privata
tjänster som tillsammans sysselsätter merparten av näringslivets arbetskraft.
Antalet arbetstimmar för beräkningsäret beror av trendkomponenter och
föregående ärs produktionsnivå. Denna konstruktion får till följd att en
produktionsökning bara delvis medför en sysselsättningsökning. En del av
produktionsökningen medför en ökad produktivitet. Dessutom ökar
sysselsättningen med en viss eftersläpning i förhållande till produktionen.

Även för hushållens sparande
och industrins investeringar har funktioner estimerats. De har dock inte
använts direkt i kalkylmodellen utan utnyttjats för att exogent bedöma
sparkvotens utveckling för hushållen och investeringsvolymens tillväxt i
industrin.

Samspelet mellan bedömningar
och modellberäkningar är viktigt vid övergripande ekonomiska kalkyler. Modellen
sammanställer på ett konsistent sätt de antaganden som gjorts och de samband
som byggts in. Utfallet kan sedan ge upphov till revideringar av de
ursprungliga förutsättningarna. Som konkret exempel på när ett sådant
interationsförfarande har tillämpats kan nämnas bestämningen av inhemsk
inflation, vinstutveckling och löneökning. Modellberäkningar har först gjorts
med exogent given löneökning och inhemsk inflation, mätt som prisökningen för
privat konsumtion. Vinstandelarna i näringslivet blir dä bestämda residuellt.
Utveckhngen av löner, vinster och priser har sedan analyserats. Efter
justeringar av olika antaganden har beräkningarna upprepats tills en rimlig
utveckling erhållits för samtliga variabler.

3
Utgångsläge och alternativ för 1984 och 1985

Den
svenska ekonomin 1982 kännetecknades av grundläggande obalanser i flera
avseenden. Produktionsutvecklingen hade det senaste decenniet varit sämre i
Sverige än i andra länder. Sysselsättningen hade börjat

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.2 5

minska.
Underskotten i statens budget och i bytesbalansen var betydande.

Särskilt
svag hade utvecklingen varit i industrin. Produktionsnivån i den svenska
industrin var 1982 ca 10% lägre än 1974. Sverige hade sedan början av
1970-talet förlorat 20 ä 25% av sina marknadsandelar av världsexporten, medan
industriländerna totalt sett hade vunnit 10%. Den svaga produktionsutvecklingen
hade medfört ett rekordlågt kapacitetsutnyttjande och en dålig lönsamhet och
därmed vikande industriinvesteringar.

Den
svaga produktionsutvecklingen under senare delen av 1970-talet och början av
1980-talet hade också medfört en vikande sysselsättning i näringslivet.
Särskilt inom industrin hade sysselsättningen minskat. Sysselsättningen inom
den offentliga sektorn hade däremot ökat kraftigt.

Under
hela 1970-talet ökade den totala sysselsättningen varje är. 1981 minskade
emellertid den totala sysselsättningen med 6000 personer och 1982 med 19000
personer. Den öppna arbetslösheten hade också ökat snabbt de senaste åren. Den
hade ökat frän 1,9% av arbetskraften 1980 till 2,5% 1981 och till 3,1% 1982.

Den
svenska ekonomin kännetecknades också av betydande finansiella obalanser.
Underskottet i bytesbalansen motsvarade 1982 3 1/2% av BNP och underskottet i
statsbudgeten ca 13%. Även det finansiella sparandet i den offentliga sektorn
uppvisade ett stort underskott.

Vid
värderingen av de finansiella saldona finns det anledning att skilja mellan
underliggande strukturella balanser och faktiska balanser. Likaså bör man ta
hänsyn till att räntebetalningarna delvis utgör en kompensation för att
inflafionen minskar värdet pä finansiella rillgängar och skulder. Även om
korrigeringar görs av det faktiska finansiella sparandet i den offentliga
sektorn för att erhålla ett stmkturellt sparande, så framstår den försämring av
det offentliga sparandet som inträffade under slutet av 1970-talet och början
av 1980-talet som mycket kraftig. Försämringen av den offentliga sektorns finanser
var i Sverige störte än i nästan alla andra industriländer.

Statsbudgetens
försvagning svarade för huvuddelen av försämringen i det offentliga sparandet.
Problemets allvar accentueras av att de nuvarande underskotten fortsätter att
generera ökade utgifter i form av räntebetalningar. Det kommer därför
sannolikt att ta lång rid innan de stmkturella underskotten i den offentliga
sektorns finansiella sparande kan reduceras väsentligt.

I
treårskalkylema tillämpas, som redan nämnts, till stor del samma teknik som i
långtidsbudgeten (bilaga 1.3), när det gäller statens och socialförsäkringens
inkomster och utgifter. Det innebär att hänsyn i princip bara tas till redan
fattade beslut. Inga utgiftsneddragningar eller inkomstförstärkningar
därutöver har gjorts. I och med att någon analys av kreditmarknaden och
penningpolitiken de närmaste åren inte har kunnat genomföras, har hänsyn inte
heller kunnat tas till problemen att finansiera underskotten i statsbudgeten
utan att likviditeten i ekonomin ökar för

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.2 6

snabbt.
Denna brist i kalkylerna är särskilt besvärande i den utsträckning likviditeten
i ekonomin påverkar inflationen och i den mån budgetunderskotten skapar
förväntningar om en fortsatt hög inflation.

Underskotten
i bytesbalansen hade under senare delen av 1970-talet och i början av
1980-talet (med undantag för 1978) permanentats pä en hög nivå - mellan 2% och
4% av BNP. Underskotten hade tvingat fram en serie devalveringar. Inflationen
hade under den aktuella perioden, bl. a. som följd av devalveringarna, varit
högre i Sverige än i omvärlden.

Bytesbalansunderskotten
hade också minskat Sveriges möjligheter att föra en självständig
penningpolitik. De svenska räntenivåerna var i början av 1980-talet
internationellt beroende i högre grad än i böljan av 1970-talet. Räntorna i
Sverige hade också höjts i förhållande till de internationella. I bötjan av
1970-talet var både länga och korta räntor väsentligt lägre i Sverige än i
omvärlden. 1982 var de svenska räntorna i stället högre än utlandets.

Försämringen
av Sveriges relativa inflation och relativa ränteläge hade medfört betydande
problem för det svenska näringslivet att hävda sig i den internationella
konkurrensen.

Bytesbalansunderskotten
hade också lett till en omfattande statlig utlandsupplåning. Devalveringarna
och dollarkursens uppgång de senaste åren har ökat kostnaden för denna
upplåning. I årets långtidsbudget belyses kostnaderna för statens
utlandsupplåning. En realränta på 10% de närmaste åren kan förutses.

1983
kan bli en vändpunkt för svensk ekonomi. I den reviderade nationalbudgeten
(bilaga 1.1) ges en utförlig beskrivning av konjunkturiäget för innevarande år.
De dominerande dragen i den bild som där ges är att uppgången i den
internationella konjunkturen blir alltmer tydlig och att den svenska exporten
och industriproduktionen ökar kraftigt.

Devalveringen
av den svenska kronan med 16% i oktober 1982 är den viktigaste orsaken till den
mer gynnsamma utveckling av produktionen som nu kan förutses. Devalveringen och
de relativt återhållsamma löneavtalen för 1983 har medfört att
konkurtenskraften i den svenska ekonomin har stärkts väsentligt. Utgångsläget i
detta avseende inför de närmaste åren är därmed gott.

Den
förbättrade konkurtenskraften påverkar produktionen i näringslivet positivt på
flera sätt. Den ger en möjlighet för mänga företag att sänka relativpriserna
och därmed att vinna andelar både pä exportmarknaden och hemmamarknaden. För
andra företag som är pristagare pä världsmarknaden kan den förbättrade lönsamheten
göra det mer förmånligt att utvidga produktionen. På motsvarande sätt kommer
troligen pressade marginaler för dem som exporterar till Sverige att dämpa
importen de närmaste åren. Den förbättrade konkurtenskraften förhindrar också
att produktionsverksamheter läggs ner och motverkar därmed den utslagning av
produktionskapital som i betydande omfattning har skett de senaste 15-20 åren.

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.2 7

I
samtliga alternativ som redovisas här kommer devalveringen och konkurrenskraftförbättringen
att ha en positiv effekt pä produktion, sysselsättning och bytesbalans de
närmaste åren.

För
att devalveringens positiva effekter ska bli bestående krävs emellertid att
pris- och lönekostnadsökningen i Sverige de närmaste åren inte överstiger
motsvarande utveckling i våra viktigaste konkurrentländer. Man kan i detta
sammanhang erinra om att inflationen i Förenta Staterna, Förbundsrepubliken
Tyskland, Storbritannien och Japan i början av 1983 är nere i en årstakt pä
mellan 3 och 5%.

Mot
denna bakgrund har valts att här beskriva utvecklingen vid tvä olika
förutsättningar rörande timlönerna 1984 och 1985.1 ett alternativ (A) antas
timlönerna öka med 10% per är och i tvä andra alternativ (B och C) med 6% 1984
och 5% 1985. De båda senare alternativen skiljer sig från varandra vad
beträffar inflationstakten. I alternativ B förutsätts att inflationen är 5% i
årstakt från senare delen av 1983, Det ger en prisökning mellan årsgenomsnitten
1983 och 1984 på 6% och mellan årsgenomsnitten 1984 och 1985 på 5%, se
nedanstående tablå. I alternativ C förutsätts att inflationen är 3% i årstakt
från senare delen av 1983, vilket ger en genomsnittsökning på 4% 1984 och 3%
1985.

Pris-
och löneutvecklingen

Åriig
procentuell förändring

Alt. A

Alt. B

Alt. C

1984

1985

1984

1985

1984

1985

Timlön 10 Konsumentpris 8

6 6

5 5

5 3

Det
första alternativet innebär att inflationsprocessen fortsätter ungefär som
under det senaste decenniet. Under 1970-talet steg både priser och löner med i
genomsnitt ca 10% per år. Under förutsättning av en relativt långsam
internationell inflation och av att inga höjningar av indirekta skatter sker
under prognosperioden torde en 10-procentig löneökningstakt de närmaste åren
vara förenlig med en något lägre ökningstakt för konsumentpriserna än den
genomsnittliga inflationstakten under 1970-talet.

Den
dämpade pris- och löneökningstakten i alternativen B och C innebär däremot en
markant förändring frän vad som varit vanligt det senaste decenniet. De
kalkyler för pris-, löne- och vinstutvecklingen, som redovisas i avsnitt 5,
tyder emellertid på att en sådan dämpning av inflationstakten är fullt möjlig
ur kostnadssynpunkt. I själva verket skulle den fömtsatta äriiga
prisökningstakten på 5 % i alternativ B medföra att vinstandelarna i industrin
fortsätter att öka relativt kraftigt.

I
alternativ C har därför en lägre åriig prisökningstakt (3%) fömtsatts än i
alternativ B. Även i detta alternativ skulle vinstandelama fortsätta att öka

Prop. 1982/83:150 Bilaga
1.2 8

något.
Det finns därför inga kostnadsmässiga skäl för en högre inflafions-takt.

Det
finns vidare tecken som tyder på en växande medvetenhet hos alla parter i den
svenska ekonomin om betydelsen av att få ner inflationstakten.
Timlöneökningarna 1982 och 1983 har exempelvis begränsats till ca 1% per år.
Alternativen B och C torde därför ligga inom rimliga gränser trots att de
avviker från tidigare vanliga ökningstakter.

4
Den internationella bakgrunden

Utgångspunkten
för bedömningen av den intemarionella ekonomiska utvecklingen 1984 och 1985 är
den prognos för konjunkturförioppet under innevarande är som görs i den
reviderade nationalbudgeten. Som framgår därav tyder flera tecken på att en
uppgångsfas nu verkligen inletts i Förenta staterna, medan signalerna härvidlag
från Japan och Västeuropa är betydligt svagare och mindre entydiga. Tillväxten
i BNP beräknas för 1983 uppgå till ca 23/4% i Förenta staterna, 3% i Japan och
3/4% i Västeuropa i genomsnitt. Inom Västeuropa skiljer sig fömtsättningama för
ett förbättrat konjunkturläge dock väsentligt mellan de olika länderna.

För
1984 och 1985 är konjunktumtvecklingen avsevärt mer svårbedömd. Bland de mera
betydande osäkerhetsmomenten återfinns intentionerna i den amerikanska
penningpolitiken, reaktioner och förväntningar på de intemationella kapital-
och valutamarknaderna, oljeprisets utveckling och effekterna därav pä inflation
och efterfrågan, finanspolitiska målprioriteringar vid fortsatt stagflation
samt risken för att nya handelshinder införs. Med hänsyn till denna osäkerhet
kan flera olika utvecklingsförlopp tänkas. I det följande skisseras två olika
alternafiv för den internationella ekonomiska utvecklingen efter 1983:
scenario 1, som innebär en fortsatt konjunkturåterhämtning under 1984 och 1985,
samt scenario 2, i vilket konjunkturåterhämtningen bryts så att 1984 och 1985
kännetecknas av fortsatt stagnation.

Gmndvalen
för scenario 1 är främst en fortsatt positiv efterfrägeutveck-ling i Förenta
staterna. Efter en återhämtning i bostadsbyggande och bilförsäljning redan
under 1983 kan under 1984 en mer allmän uppgång i den privata konsumtionen
förväntas. Tillsammans med ett lageromsving kan detta ge underlag för en god
fillväxt i industriproduktionen. I expansiv riktning verkar härvidlag också försvarsutgifterna.
Även vid en sådan gynnsam utveckling kan ett antal mindre expansiva inslag
bestå. En försiktig bedömning måste sålunda göras av industriinvesteringarna,
kommunernas och delstaternas utveckling samt utlandets bidrag till efterfrågan
på amerikanska varor. Detta talar sammantaget för att uppgången kan bli svagare
än vid tidigare återhämtningar. I detta scenario ligger ett antagande om att
penningmängdstillväxten anpassas till den större tillväxten i

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.2 9

produktionen,
men att nedgången i realränteläget ändå blir relativt begränsad. En viss
depreciering av dollarn mot övriga valutor väntas komma till stånd under
perioden.

En återhämtning av det
antydda slaget i Förenta staterna kan förväntas ge en draghjälp till övriga
industriländer. Dels ökar den efterfrågan i världsekonomin, dels kan en
fallande dollarkurs ge utrymme för lättnader i främst de europeiska ländernas
penningpolitik. Det kan dock förväntas dröja in på 1984 innan detta ger
underlag för en generellt snabbare real tillväxt i dessa länder. Bakom denna
bedömning ligger det faktum att konjunktumtvecklingen i industriländerna
utanför Nordamerika ännu inte hunnit lika långt. I avvaktan pä mera markanta
höjningar av det reala aktivitetsläget kan inflationstakten väntas fortsätta
att sjunka i flertalet länder i Europa under innevarande är. Detta är gynnsamt
för realinkomst-utveckUngen och skapar successivt underlag för en förstärkning
av också den privata konsumtionen i många länder. I flertalet länder förs dock
en stram finanspolitik, och med hänsyn till den vikt som fästs vid budgetunderskottens
storlek och inflationsbekämpningen är mera omfattande finanspolitiska
stimulansåtgärder inte sannolika de närmaste åren. Även ett gynnsamt scenario
för utvecklingen under 1984 och 1985 torde därför karakteriseras av en relativt
försiktig tillväxt i uppgångsfasen. Till en låg genomsnittlig tillväxttakt
bidrar också att förutsättningarna för tillväxt varierar påtagligt mellan de
enskilda länderna.

Antagandena
om OECD-områdets tillväxt 1984 och 1985 framgår av tabell 1 och innebär således
en ökning av BNP om ca 3 1/2 resp. 3 %. I USA är det fråga om en fallande
tillväxttakt mellan åren medan den europeiska tillväxten ökar något på en låg
nivå. Världshandeln med bearbetade varor beräknas på basis härav öka med 8
resp. 7% i volym; jämfört med tidigare konjunkturuppgångar är den därvid
tillämpade elasticiteten i världshandeln med avseende på produktionen snarast
låg.

U-ländernas
möjligheter att bidra till en expansiv efterfrågan är även i det gynnsamma
scenariot I mycket begränsade. Trots en på senare tid ökad lagerefterfrägan pä
råvaror bedöms de reala rävampriserna under treårsperioden utvecklas relativt
svagt. Hos mänga u-länder fortsätter skuldtjänsten att ta i anspråk en stor
andel av exportinkomsterna. Detta gäller bl. a. flera av de nya
industriländerna, de s. k. NIC-länderna. Även OPEC-ländemas efterfrågan på
industrivaror bedöms bli begränsad i detta scenario, även om oljepriserna
skulle stiga något.

Med
dessa förutsättningar blir de utifrån kommande prisimpulserna beskedliga i
industriländerna. När det gäller det inhemska inflationstrycket föreligger
delvis motstridiga tendenser. Å ena sidan har de senaste årens nedpressade
aktivitetsläge satt sina spår i en klart lägre inflationstakt. Även
löneökningarna är nu i de flesta industriländerna mindre än tidigare. Den
lediga kapaciteten i industrin är överlag betydande och utgör en buffert mot
inflationsimpulser från en ökad efterfrågan, i synnerhet om

Prop. 1982/83:150 Bilaga
1.2 10

tillväxten
sker gradvis. Vid en konjunkturuppgång som i förstone leder Ull ett förbättrat
kapacitetsutnyttjande finns därtill underlag för en fördelaktigare
produktivitetstillväxt, vilket också begränsar kostnadstrycket på priserna. Å
andra sidan finns fortfarande tecken pä att betydande inflationsförväntningar
ännu består, t. ex. de höga realräntorna för långa lån. Defta kan betyda att
prisstegringstakten når sin botten 1983 för att därefter stiga något såväl 1984
som 1985. Till detta bidrar också ett behov hos företagen av att förbättra
vinstnivåerna när aktivitetstillväxten så medger.

1
scenario 2 kännetecknas utvecklingen av fortsatt stagnation i industriländerna.
De tendenser till konjunkturförbättring som är utgångspunkten för den
reviderade nationalbudgetens prognos för 1983 får i detta scenario inte någon
fortsättning därefter. I så fall upprepas det mönster med ryckig
konjunkturutveckling - kortvariga perioder med förstärkt tillväxt som avbryts
av perioder med stagnation eller tillbakagäng - som kännetecknat OECD-området
alltsedan 1980.

En
faktor som skulle kunna utlösa ett sådant avbrott 1984 i konjunkturåterhämtningen
är en förnyad penningpolitisk åtstramning i Förenta staterna i kombination med
att finanspolitiken inte leder till att budgetunderskotten reduceras. Detta
skulle ytterligare höja realräntorna och spä på inflationsförväntningarna. Ett
sådant händelseförlopp skulle drabba de flesta typer av efterfrågan och
särskilt kunna medföra en sviktande utveckling av den betydelsefulla privata
konsumtionen.

I
detta scenario förblir dollarn stark och draghjälpen till övriga delar av
världen avsevärt svagare. Därtill finns inhemska osäkerhetsfaktorer i andra
industriländer som vid ett mindre gynnsamt utfall kan bedömas bidra till
stagnationsutvecklingen. Utsikterna till framgång för den
investeringssti-mulerande politiken i Förbundsrepubliken Tyskland blir avsevärt
mindre i frånvaron av en tillväxt av marknaderna. En mera drastiskt fallande
kurs för det brittiska pundet kan föranleda en omläggning av den ekonomiska
politiken i åtstramande riktning igen i syfte att begränsa inflationsimpulserna.
Löneutvecklingen i Frankrike kan utveckla sig till ett hot mot landets
konkurrenskraft och möjligheter att lösa även de interna balansproblemen. Den
japanska exporten till Nordamerika och Västeuropa kan komma att bli utsatt för
protektionistiska åtgärder, något som också kan drabba NIC-länderna. Såväl
oljeproducerande som övriga u-länder får i detta scenario ökade svårigheter och
kan förväntas möta såväl en ännu svagare råvamprisutveckling som störte
belastningar för skuldtjänsten. Intresset för ökat internationellt vamutbyte
torde i ett sådant klimat bli utomordentligt litet; i tabellen anges en
symbolisk enprocentig tillväxt av väridshandeln med bearbetade varor 1984 och
1985.

Ett
stagnationsscenario som detta kunde i och för sig också tänkas föranledas av en
förnyad acceleration i prisstegringarna i industriländerna. Detta har
emellertid bedömts som mindre sannolikt med hänvisning till den mycket
begränsade tillväxt i efterfrågan som totalt skulle uppkomma under

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.2 II

perioden.
Snarast är det mer sannolikt att inflationstakten ytterligare dämpas till
följd av låga råvampriser och antagna låga löneökningar. Liksom varit fallet
under de senaste-åren torde dock framgångarna i inflationsbekämpningen inte
vara tillräckliga för att generera annat än kortvariga förbättringar i det
reala aktivitetsläget.

Till
följd av att så många av de förhållanden som kan ha stor betydelse för
konjunktumtvecklingens förlopp 1984 och 1985 är särskilt svårbedömda efter den
ovanligt långa recessionen sedan 1980, är det vanskligt att avgöra vilken
riktning utvecklingen kommer att ta. De skisserade scenarierna I eller 2
representerar inte några extremalternativ för den möjliga utvecklingen, men det
finns skäl att vara särskilt försiktig i den internationella bedömningen. Till
grund för treärskalkylerna ligger därför förutsättningar om den
internationella utvecklingen som ligger mellan de båda scenarierna vad avser
produktionens och världshandelns volymtillväxt. En sammanfattning av dessa
förutsättningar ges i tabell 1. I avsnitt 11 görs hämtöver en känslighetsanalys
för att illustrera betydelsen av att den internationella utvecklingen blir en
annan än den som ingår i huvudkalkylerna.

Tabell 1 Nyckeldata för den internationella utvecklingen
1984 och 1985

Åriig procentuell volymförändring

Scenarii

0 1

Scenario

Kalkylunderlag

1984

1985

1984

1985

1984

1985

OECD:s BNP därav USA

Västeuropa Väridshandeln med bearbetade varor

3 1/2 41/2

21/2

2 1/2 3

-1 0

2 1/2 5

2 4

De
prisantaganden som ligger till gmnd för kalkylerna innebär att inflationstakten
ökar något de närmaste åren. Priset för bearbetade varor i internationell
handel antas stiga med 6% 1984 och 7% 1985. Priset pä råolja förutsätts förbli
ungefär oförändrat 29 dollar per fat 1984 och 1985. Di-astiska prisfall på
oljan (under 25 dollar) förefaller i dagsläget inte sannolika. Inte heller
torde risken för hastiga prisuppgångar i samband med en starkare efterfrågan
vara särskilt stor med tanke pä den stora outnyttjade utvinningskapaciteten i
utgångsläget och pä den långsamma aktivitetsförbättring som äger mm i
förbmkarländerna. Det förtjänar dock att understrykas att förutsättningen pä
denna punkt är kringgärdad med särskilt stor osäkerhet. Den historiska
utvecklingen ger delvis oklara besked om bestämningsfaktorema bakom
rävamprisfluktuationerna och därtill kommer att många sådana faktorer är svära
att förutsäga på längre sikt, t. ex. politiska händelser.

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.2 5 Priser och löner

Den
inhemska inflafionen relativt omväriden har stor betydelse för hur svenskt
näringsliv kan hävda sig i internationell konkurtens. För att den devalvering
som genomfördes 1982 skall kunna leda till bestående sänkta relativpriser krävs
att de inhemska kostnads- och prisökningarna ej överstiger våra viktigaste
handelspartners. Som redan nämnts har inflationstakten i viktiga
konkurrentländer succesivt dämpats och är i början av 1983 nere i årstakter
mellan 3 och 5%. Detta skärper kravet pä en nivåsänkning av den inhemska
inflationstakten.

I
alternativen som analyseras i treärskalkylerna anges tre väl skilda löne-och
prisutvecklingar som ställs mot det tidigare givna internationella scenariot.
I alternativ A antas den inhemska inflationen öka relativt omväriden,
samtidigt med en reallöneökning på ett par procentenheter. I alternativ B
antas den inhemska inflationen kunna pressas ned i nivå med den internationella
vid oförändrade reallöner. I alternativ C antas den inhemska inflationen kunna
sänkas ytteriigare med ett par procentenheter, samtidigt som samma nominella
löneökning antas som i alternativ B.

Diagram
1 Timlönens utveckling 1970—198S

Årlig
procentuell förändring

S.
Alt.A

/N /

\
/---------------------

7 5

\
/

/ /

AU.B,C

I_ \_ L

J_ I_ I_ 1_J_ I_ 1__L

1970 71 72 73 74 75 76 77
78 79 80 81 82 83 84 85

Källor:
Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.2 13

Löner
'

I
diagram I anges de genomsnittliga tillväxttalen för timlönen för samtliga
löntagare frän 1970. Utvecklingen under 1970-talet dominerades av den kraftiga
ökningen 1974 och 1975. Endast en långsam återgång av löneökningstakten följde
sedan och först 1980 och 1981 var den i nivå med tillväxten under 1970-talets
första är.

Timförtjänstens tillväxt
mellan 1981 och 1983 beräknas i årsgenomsnitt bli ca 7 %. Löneutvecklingen för
1982 och 1983 visar därmed en dämpning jämfört med 1970-talet.

För
prognosperioden analyseras effekterna av en hög löneökning i alternativ A och
en låg löneökning i alternafiv B och C.

I ahernativ A förutsätts
att timlöneökningen i näringslivet blir 10 % per år för 1984 och 1985. I
alternativ B och C förutsätts att timlönens ökningstakt dämpas till 6% 1984
och 5% 1985. Löneökningarna antas vidare fä en profil liknande den som gäller
för 1983, vilket beräkningstekniskt motsvaras av en något lägre ökningstakt i
den offentliga sektorn.

Ökningstakten för lönerna
har i första hand valts för att dels belysa en utveckling där
inflationsbekämpningen misslyckas och dels utvecklingar där
inflationsbekämpningen i varierande grad lyckas.

Det
finns en risk att lönerna åter börjar stiga i den snabbare takt som anges i
alternativ A. Eftersläpande effekter av devalveringen i oktober 1982 och den
måttliga internationella konjunkturuppgång som förutsätts 1984 och 1985 skapar
ökad efterfrågan för den konkurtensutsatta sektom och därmed en risk för en
löneinflation. Under den senaste konjunktumpp-gången var löneökningen ca 9 %
per år. Även flera är av reallönesänkningar för stora löntagargrupper riskerar
att skapa krav på höga nominella löneökningar.

Andra
faktorer talar emellertid för den återhållsamma löneutveckling som anges i
alternativen B och C. Trots stora arbetsmarknadspolitiska insatser beräknas den
öppna arbetslösheten för 1983 bli den högsta under efterkrigsfiden. Även en
ökad insikt om att inflationstakten internationellt har avtagit skapar lägre
inflationsförväntningar inom landet.

De löneökningar som anges
för 1984 och 1985 i alternativen B och C är låga jämfört med 1970-talets
inhemska ökningstakter. Men det kan här vara värt att erinra om att
timlöneökningen i Förbundsrepubliken Tyskland i genomsnitt var så låg som 6% i
årstakt mellan 1974 och 1981. Trenden för den nominella löneökningen är
dessutom sjunkande för de senaste åren och löneökningstakten I98I-1982 var
knappt 5 %.

Till
ökningen av timförtjänsten läggs för 1984 en beslutad höjning av ATP-avgiften
på 0,2 procentenheter. För 1985 antas skattereformen finansieras med en
höjning av den allmänna löneavgiften med 2 %.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.2 14

Priser

Efter en period av relativt stabila priser både på
världsmarknaden och de inhemska marknaderna fyrdubblades de nominella
oljepriserna under konjunkturuppgången 1973 och 1974. Även priset på övriga
varor kom att stiga kraftigt, vilket tillät att höga löneökningar kunde
kombineras med goda vinster i industrin. Under den starka konjunkturnedgången
därefter dämpades prisökningarna kraftigt pä världsmarknaden, vilket också
ledde till att den svenska prisökningstakten delvis anpassades nedåt, dock ej
tillräckligt för att undvika kraftiga förluster av marknadsandelar.

Den
nominella löneökningen bromsades endast långsamt under de följande åren,
vilket resulterade i snabbt fallande vinster inom industrin. Först 1978 började
en vinstuppgäng bli skönjbar. Under konjunkturuppgången 1979 och 1980
fortsatte de svenska företagen att förbättra sina vinster genom att låta priserna
stiga snabbare än våra konkurtenter. Svensk industri kom därför att förlora
marknadsandelar på både hemma-och exportmarknader. Devalveringarna 1981 och
1982 har dock skapat utrymme för en anpassning av de svenska relativa priserna
med bibehållna vinstnivåer. De låga löneökningarna under 1982 och 1983 har
ytterligare stärkt företagens konkurrenskraft.

Prisutvecklingen pä inhemska produkter och indirekta
skatteändringar sammantaget med en hög internationell inflation jämfört med
1960-talet och början av 1970-talet medförde att konsumentpriserna i
årsgenomsnitt ökade med drygt 10 % under senare delen av 1970-talet.

Företagen sätter sina priser delvis för att täcka framtida
kostnader och skapa morgondagens vinster. Deras bedömning av den kommande
utvecklingen är därför i hög grad bestämmande för inflationen. Produktpriserna
bestäms framför allt av lönekostnaderna och då i hög grad av de förväntade
långsiktiga. De internationella priserna inverkar också via import av insatsvaror.
De internationella priserna bestämmer även via konkurrens pä hemma- och
väridsmarknaderna delvis de svenska företagens priser.

I den modell som används för att beräkna prisutvecklingen
för 1984 och 1985 bestäms det inhemska produktionspriset för varje sektor i
näringslivet primärt av timlönekostnaden, produktiviteten, bruttovinstandelen,
kostnaden för importerade insatsvaror samt av indirekta skatter och subventioner.
Exportpris och hemmamarknadspris sätts lika med produktionspriset för alla
sektorer utom industrin där exportpriset för gruppen
"prista-garvaror" sätts exogent, medan priset för priskonkurrerande
varor sätts lika med priset på hemmamarknaden.

Timlönen inkl. kollektiva avgifter antas i alternativ A
öka med 10,2% 1984 och 10%) 1985. I alternativ B och C ökar den med 6,2% 1984
och 5% 1985. Lönekostnaden per producerad enhet beror förutom pä lönekostnaden
per timme på produktiviteten som för huvudparten av näringslivet är endogent
bestämd av produktionsutvecklingen via sysselsättningsekva-

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.2 15

tionerna
för industrin och tjänstesektorerna. Vid en produktionsuppgång förbättras först
produktiviteten, vilket verkar sänkande på kostnaderna.

För indirekta skatter och
subventioner antas följande. Skatterna på energi höjs 1983 i enlighet med
kompletteringspropositionen. Den allmänna löneavgiften höjs med 2
procentenheter 1985. Uttaget av mervärdeskatt är oförändrat (skattebeloppen
följer i modellen värdet pä privata konsumtionen). Övriga indirekta skatter,
dvs. skatt på sprit, tobak etc, antas också vara oförändrade (skattebeloppen
följer den privata konsumtionsvolymen). Subventionerna till näringslivet antas
öka något men väsentligen vara oförändrade mellan de olika alternativen.

Det
aggregerade importpriset antas i alternativ A stiga med i genomsnitt 5,5 % per
är och i alternativ B och C med 5 %. Det högre importpriset i alternativ A
motiveras av att importörerna vid en högre inhemsk inflation tar igen något av
de tidigare nedpressade priserna på den svenska marknaden, se vidare avsnitt
6.

Industrins
vinster har sedan 1977 trendmässigt ökat. Denna förbättring av företagens
lönsamhet ska ses mot bakgrund av att soliditeten tidigare kraftigt hade
försämrats sedan 1970-talets början. Samtidigt har under senare år företagens
risker i flera avseenden ökat. Därför förutsätts en fortsatt strävan hos
företagen att öka sin soliditet. I kalkylerna för prognosperioden avspeglas
detta av att industrins vinstandel, mätt som kvoten mellan driftsöverskott
brutto och förädlingsvärde till faktorpris, i samtliga alternativ i varierande
grad ökar jämfört med 1983 års nivå.

I
alternativ A börjar lönerna åter öka i en takt som motsvarar ökningstakten för
senare hälften av 1970-talet. Konsumentpriserna bedöms öka med 8 % per år,
vilket understiger inflationstakten under senare delen av 1970-talet med ett
par procentenheter. Den inhemska prisökningen dämpas dock under prognosperioden
av att de internationella prisökningarna är lägre och av att de indirekta
skatterna stiger långsammare. Den antagna inflationen i alternativ A är
förenlig med att industrin höjer sina vinstandelar något 1984 och 1985. Därmed
kommer de svenska produktpriserna att öka snabbare än våra konkurrenters,
vilket leder till förlorade marknadsandelar. Denna utveckling förklaras av att
företagen vid en kostnadsökning som är snabbare än omvärldens antas välja att
sänka sin volymtillväxt och hälla höga priser i stället för att öka
produktionsvolymen.

I
alternativ B där timlöneökningarna sjunker jämfört med prognosen för 1983,
antas att konsumentpriserna stiger med 6 % 1984 och 5% 1985. Den oförändrade
reallönen i detta alternativ medger att företagen höjer sina vinstandelar
kraftigt, samtidigt som relativpriserna kan sänkas med ca 1 % per år.
Företagens prisbeteende kan motiveras av att de långsiktiga kostnaderna
fortfarande förväntas bli höga. Kostnadsmässigt finns emellertid vid en
löneutveckling enligt alternativ B uppenbarligen ett utrymme för en lägre
inflation.

I
alternativ C antas därför inflationen bli 4 % resp. 3 % för 1984 och

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.2 16

1985.
Detta är liktydigt med en reallöneökning med 2 % per är. Den lägre inflationen
innebär att företagens vinstmarginaler ökar från 1983 års nivå och att de
svenska relativa priserna sänks med drygt 3 % per år.

I
förhållande till den tvåsiffriga årliga inflationstakt som Sverige har haft
sedan 1975 utgör prisökningarna i alternativ B och C ett trendbrott. De är dock
rimliga med de förutsättningar som givits för internationell inflation samt
löne- och skatteförändringar. Vidare kan industrins vinstandelar för 1985 öka
något i alternativ A och C medan de ökar kraftigt i alternativ B.

Tabell 2 Prisutvecklingen för vissa komponenter i
försörjningsbalansen 1970-1985 Ärlig procentuell förändring

1970-

Alt A

Alt B

Alt C

IQ8t

1984

1985

1984

1985

1984

1985

BNP

9,9

9,1

9,3

6,2

5,0

4,1

2,7

Privat
konsumtion

9,7

8,0

6,0

5,0

4,0

3,0

Offentlig
konsumtion

10,9

8,7

9,7

5,4

5,3

4,9

4,8

Bruttoinvesteringar

9,6

9,7

8,5

7.9

6,2

6,4

4,9

Export

10,3

9,1

8,3

7,2 .

5,5

5,3

3,4

Import

11,4

5,2

6,1

4,6

5,5

4,5

5,5

6
Utrikeshandeln

Exporten

Mer
än 3/4 av den svenska exporten av bearbetade varor går till länder inom
OECD-området. Marknadstillväxten där är således i hög grad avgörande för de
svenska avsättningsmöjligheterna. Som framgår av avsnitt 4 beräknas denna
fillväxt fill 5% 1984 och 4% 1985 i förutsättningarna för treärskalkylerna.
Tillväxten i länderna utanför OECD-området, som kvantitativt sett spelar
mindre roll för den svenska exporten, har satts till samma tal, vilka således
gäller även den totala marknadstillväxten för svensk export av bearbetade
varor. Denna varukategori överensstämmer i stort sett med den vamgrupp som i
denna exportanalys kallas för priskonkurrerande varor, dvs. sådana varor för
vilka priset är en viktig konkurrensparameter.

För
övrig varuexport används här benämningen pristagarvaror, vilket står för att
det för dessa varor finns etablerade världsmarknadspriser som de svenska
exportörerna i stor utsträckning anpassar sig till. I den svenska exporten domineras
denna varugrupp av skogsindustrins produkter. Härtill kommer tillfälliga
produktionsöverskott frän jordbruket som inte finner avsättning inom landet
samt en del petroleumprodukter. Marknadstillväxten för
skogsindustriprodukterna tar regelmässigt fart i ett tidigt skede av en
internationell konjunkturuppgång. Sä är fallet även denna gång och en betydande
efterfrågeökning har redan förmärkts på främst trävaror. Totalt

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.2 17

beräknas
marknadstillväxten för skogsindustrins produkter till 6,5% 1984 och 2,6% 1985.
För övriga pristagarvaror är det inte meningsfullt att tala om någon särskild
marknad. Uppkommande överskott är små och kan utan vidare avyttras pä
världsmarknaden till rådande priser.

Marknadstillväxten
för tjänster beräknas till 4% 1984 och 3 % 1985.

Förutsättningarna för den
internationella inflationen har angivits i avsnitt 4. För världshandeln med
bearbetade varor innebär den bedömningen prisstegringar om 6% 1984 och 7% 1985
mätt i ett genomsnitt av internationella valutor.' Under de tre senaste åren
har den genomsnittliga prisutvecklingen pä de svenska exportmarknaderna varit
något långsammare än det internationella genomsnittet till följd av en
annorlunda sammansättning av den svenska exporten. För prognosperioden
förutsätts inte någon sådan skillnad i prisutveckling.

Pristagarvarorna beräknas
öka snabbare än de bearbetade varorna i pris. Särskilt för skogsindustrins
produkter har man att räkna med en klar höjning av realpriset (det nominella
priset i förhållandet till priset pä bearbetade varor) under en
konjunkturäterhämtning, då efterfrågan tillväxer snabbt. För 1984 antas detta
realpris stiga med ca 5% för skogsindustriprodukterna, varefter pristrycket
mattas så att realpriset stiger med ca 1% 1985. Även för jordbmksprodukter
sker, bl. a. till följd av lagerrörelser, tydliga realprisfluktuationer av
ungefär samma storleksordning på världsmarknaden över en konjunkturcykel. För
den svenska exporten av petroleumprodukter antas priset (i dollar) vara oförändrat
både 1984 och 1985. Utvecklingen av världsmarknadspriserna pä tjänster är
svårbedömd; här fömtsatts en viss fortsatt realprishöjning med 1 % per år 1984
och 1985.

Utifrån
dessa internationella förutsättningar bedöms den svenska exportens utveckhng
under prognosären. Konjunkturinstitutet har estimerat en exportfunktion för de
priskonkurrerande varorna. Enligt denna funktion beräknas en sänkning av det
relativa svenska exportpriset med 1 % i förhållande till världsmarknadspriset
medföra en höjning av Sveriges marknadsandelar med 1,44%. Denna effekt fördelar
sig över tre är,- vilket bl. a. innebär att de stora relativprissänkningar som
sker 1983 till följd av fjolårets devalvering kommer att leda till vinster av
marknadsandelar även 1984 och 1985. I exportfunktionen ingår vidare en variabel
som anger hur resursutnyttjandet inom den svenska industrin påverkar utbudet av
exportvaror. Vid t.ex. en ökning av kapacitetsutnyttjandet med 10% -vilket
motsvarar en ökning av produktionen med 5 % - dämpas exportens ökningstakt till
följd härav med drygt 1 %. Slutligen ingår i exportfunktionen för de
priskonkurterande varorna också en trend, som estimerats

'
MäH i svenska kronor blir den vägda prisökningen 1984 något större, 6,3%, till
följd av att den dollardepreciering som dä antas ske har större genomslag i
riksbankens valutakorg än i utrikeshandeln.

-
Samma år som relativpriset sänks ökas marknadsandelarna med 0,64% och åren
därpå med 0,62 resp. 0,18%.

2
Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 150. Bilaga 1.2

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.2 18

Tabell
3 Export 1984 och 1985

Årlig
procentuell volymförändring

Alt. A

Alt. B

Alt. C

1984

1985

1984

1985

1984 1985

Pristagarvaror Priskonkurrerande varor

4,5 6,0

1,5 1,0

4,5 7,3

1,5 4,1

4.5 1,5

8.6 6,6

Summa
varor

5,6

1,1

6,6

3,4

7,5 5,2

Tjänster

2,1

1.2

4,4

5,3

7,2 8,7

Total
export

5,0

1.2

6,2

3,7

7,4 5,8

till
-1,7% per år, dvs. vid oförändrat relativpris och kapacitetsutnyttjande faller
exportvolymen ändå trendmässigt. Bakom denna negativa trend ligger bl. a. en
ogynnsam varu- och ländersammansättning hos den svenska exporten.

För
pristagarvarorna baseras prognosen pä den beräknade marknadstillväxten samt en
särskild bedömning av förhållandena på utbudssidan. Tjänsteexporten förklaras
med en relativprisvariabel, där elasticiteten mellan marknadsandelsvinster och
relativprissänkningar uppgår till -1,3, fördelat på två är.

Exportutvecklingen
enligt de tre alternativen A-C framgår av tabell 3. För pristagarvarorna är
exporttillväxten oberoende av den inhemska kostnadsutvecklingen sä länge denna
inte påverkar råvaruförsörjningen och produktionskapacitetens storlek. Sålunda
ökar skogsindustrins export lika mycket 1984 och 1985 i alla tre alternativen,
och ökningstakten motsvarar precis marknadstillväxten, vilket innebär att
restriktionerna på utbudssidan förutsätts inte göra sig gällande. Skulle brist
på skogsråvara uppkomma, kan exportutvecklingen bli sämre än vad som här
förutses. För jordbruksprodukter och petroleumprodukter förutsätts oförändrade
exportvolymer jämfört med 1983.

Exporten
av priskonkurterande varor hämmas i alternativ A av att den inhemska
kostnadsutvecklingen framtvingar relafivprishöjningar både 1984 och 1985. Det
första året dämpas följderna härav av de återstående effekterna av de senaste
devalveringarna, främst den år 1982, och exportvolymen växer med 6,0%, dvs.
någon procent mer än väridsmarknaden. År 1985 inträder emellertid de negativa
effekterna av en snabb inhemsk prisutveckling, och exporten ökar mycket svagt
trots en världsmarknadstillväxt på 4%. Dessutom har man att räkna med
kvardröjande effekter efter 1985 av de höjda relativpriserna.

Tjänsteexporten
1984 gynnas i mindre utsträckning av tidigare inträffade relativprissänkningar,
eftersom effekterna därav redan uttömts i högre grad än när det gäller de
priskonkurterande varorna. Svenska exportörer föriorar marknadsandelar och
exportökningen blir svag båda prognosären.

Den
lägre kostnadsökning som kännetecknar alternativ B gör det möjligt

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.2 19

att
ta tillvara de expansiva effekterna pä exporten från devalveringarna. Dessutom
sänks relativpriset för de priskonkurterande varorna ytterligare något under
prognosperioden, och totalt sett återvinns marknadsandelar i någon män.

I
alternativ C, där de svenska relativpriserna sänks med ca 2% 1984 och ca 4%
1985, uppkommer den mest positiva utvecklingen för exporten. På fyra är (1981
-1985) skulle Sverige enligt detta alternativ erövra marknadsandelar
motsvarande drygt 12% i volym. Visserligen uppgår relativprissänkningen under
denna period till ännu mer (nära 17%), vilket innebär en sjunkande
genomsnittlig ersättning för exporten, men till följd av eftersläpningseffekter
skulle ytteriigare marknadsandelar stå att vinna efter 1985 i detta alternativ.
Till bilden av detta alternativ hör emellertid också att exporten kan komma att
begränsas av den befintliga produktionskapaciteten, vilket sålunda minskar
utbytet av sänkta relativpriser. Exportvärdet i löpande priser 1985 är i detta
alternativ lägre än i de övriga alternativen. Som andel av BNP i löpande priser
är exporten likväl högst i alternativ C.

Tjänsteexporten,
som har hög kortsiktig känslighet för relativprisförändringar, gynnas särskilt
mycket i alternativen B och C där den inhemska inflationen reduceras kraftigt.

Importen

För
importen tillämpas en något annorlunda indelningsgmnd, innebärande att
importen av olja skiljs ut som en post och en funktion estimeras för importen
av övriga varor. Dessutom görs en särskild bedömning av tjänsteimporten.

Importen av råolja och
petroleumprodukter styrs framför allt av möjligheterna till fortsatta
besparingsåtgärder och övergång till andra energislag. Sädana förändringar var
särskilt kraftiga 1979-1981 efter de snabba prisstegringarna då, men även för
prognosperioden måste incitamenten till fortsatt minskning av oljeanvändningen
bedömas vara starka. Realpriset på olja beräknas vara mer än tre gånger högre
1985 än före den första oljekrisen 1973, och hittills har oljeförbrukningen i
relarion till BNP sjunkit med blott en dryg tredjedel. Utvecklingen av
nettoimporten av olja i relation till BNP redovisas i diagram 2. Den
trendmässiga utvecklingen av denna relation fram till 1979 bedöms fortsätta
efter 1981. Bruttoimporten följer ungefar samma utveckling, och den
trendmässiga nedgången i oljeimporten uppskattas sålunda till drygt 3% per är.
I importfunktionen ingär också en variabel för relativpriset mellan olja och
inhemskt framställda energiformer. Inverkan därav på oljeimporten är dock
försumbar.

För
varor exkl. olja förklaras importen med samma variabler som ingår i
exportfunktionen för priskonkurrerande varor samt dessutom med föregående ärs
vinstmarginal för de inhemska producenterna. Förbättrade vinster hemma betyder
ökad konkurtenskraft mot import. Relativpriselastici-

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.2

Diagram 2 Nettoimport av råolja och petroleumprodukter som
andel av BNP 1974-1985

AU.A.e"*

1974 1976 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984,
1985

Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

teten är i denna funktion -1,24 och fördelad på två år.'
1982 års devalvering får sålunda totalt sett mindre men något mer omedelbara
effekter på importsidan än pä exportsidan. Det kan vidare nämnas att variabeln
för resursutnyttjandet enligt skattningsresultaten har större inverkan på importen
än på exporten. Vid t. ex. en produktionsökning inom landet med 5% dras
importen sålunda upp med 3%. Dessutom finns det en kraftig positiv trend i
importfunktionen för varor exkl. olja, dvs. det sker en fortlöpande ökning av
importpenetrationen på den svenska marknaden med drygt 3% per år även vid
oförändrade relativpriser och konstant kapacitetsutnyttjande.

I bedömningen av importen av varor exkl. olja under
prognosperioden har hänsyn tagits till ytterligare en faktor. Efter
devalveringarna 1981 och 1982 steg importpriserna klart långsammare än den
beräknade utvecklingen av världsmarknadspriserna. Se vidare kapitel 3 i den
reviderade nationalbudgeten. Importens försämrade konkurrenskraft pä den
svenska marknaden föranledde dä importörerna att begränsa prisökningarna vid
försäljning här. Vid en fortsatt snabb inflation i Sverige torde importörerna
kunna ta igen en del av denna relativprissänkning. I alternativ A förutsätts
importpriserna därför öka 1 procentenhet snabbare än världsmarknadspriserna.
Vid en dämpad svensk inflation, som förutsätts i alternativen B och C,
försämras importörernas konkurrenssituation ytterligare, och de kan dä

-0,30 första året och -0,94 andra året.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.2 21

Tabell
4 Import 1984 och 1985

Årlig
procentuell volymförändring

Alt. A

Alt. B

Alt. C

1984

1985

1984

1985

1984

1985

Varor exkl. olja Råolja och petroleumprodukter

1,3 -0,9

3,6

-3,5

1,3 -0,3

4,6 -1,7

3,0 1,0

6,2 0,5

Summa
varor

1,0

2,7

1,1

3,8

2,8

5,5

Tjänster

1,2

0,3

-0,2

0,9

-0,1

Total
import

1,0

2,5

1,0

3,2

2,5

4,6

knappast
ta ut några relativa prisökningar heller senare. Den därmed försvagade
lönsamheten av försäljning av importvaror på den svenska marknaden bedöms
sålunda leda till att utbudstrycket från importsidan dras ned. Detta
återspeglas i att den trendmässiga importtillväxten antagits bli 1 procentenhet
lägre i alternativen B och C.

Vad
slutligen importen av tjänster beträffar styrs den — förutom av den inhemska
efterfrågan - av utvecklingen av relativpriserna och av en priselasticitet som
är lika stor som för tjänsteexporten.

Kalkylresuhaten
innebär i samtliga alternativ att importen ökar förhållandevis långsamt i
volym 1984 och 1985. Mätt i fasta priser förändras importen i relation till BNP
endast obetydligt jämfört med 1983. Utveck: lingen redovisas i tabell 4.

Oljeimporten
går tillbaka i volym i alternativen A och B, och den ökning som uppkommer i
alternativ C är liten i förhällande till den produktionsökning som realiseras.

När
det gäller importen av övriga varor beräknas effekterna av relativprissänkningarna
efter 1982 års devalvering bidra till en återhållsam volymtillväxt och
fallande importandel i samtliga alternafiv. År 1985 har emellertid dessa
effekter uttömts, och relativprisutvecklingen 1984 och 1985 får störte
genomslag pä importen. I alternativ A beräknas därigenom importpenetrationen
ånyo skjuta fart när importen blir relativt sett billigare. I altemativen B
och C verkar relafivpriseffekten i motsatt riktning, men importandelen sfiger
ändå 1985 till följd av kapacitetsbegränsningar hos de inhemska producenterna.
I och med att också den inhemska efterfrågan ökar snabbare i dessa båda
alternativ än i alternafiv A blir därtill volymtillväxten i importen störte.

Tjänsteimporten
stiger i samfliga alternativ relativt långsamt i volym.

Bytesbalansen

Utrikeshandeln
med varor och tjänster ger i samtliga alternativ i löpande priser upphov till
en kraftig förbättring 1984, och ställningen befästs sedan

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.2 22

Tabell
5 Bytesbalans 1983-1985

Miljarder
kr., löpande priser

1983

Alt. A

Alt. B

Alt. C

1984

1985

1984

1985

1984

1985

Export av varor Import av varor Handelsbalans

201,1

200.0

/,/

231,4

211,7

19,8

253,3

230,2

23,1

229,7

210,5

19.2

250,3

229,6

20,7

227,8

213,8

14.0

247,9

237,2

10,7

Export av tjänster Import av tjänster Tjänstebalans

40,4

39,6

0.8

45,3

43,0

2,3

50,0

47,0

3,0

45,3

42,6

2.6

50,4

45,9

4.4

45,2

42,8

2.4

50,7

46,3

4.5

Bytesbalans
för varor

och
tjänster 1,9

22,0

26,2

21,8

25,1

16,4

15,2

Räntenetto
U-landsbistånd Övriga transfer.* Transfereringsbalans

-18,6

- 4,5

2,3

-20.8

-21,0 -
5,1

2,8
-23,2

-21,5

- 5,6

3,2

-23,9

-21,0

- 5,1

2,8

-23.3

-21,5

- 5,5

3,2

-23,7

-21,0 -
5,1

2,8
-23.3

-22,0

- 5,5

3.2

-24.3

Bytesbalans Dito i % av BNP

-18,8

- 2,7

- 1,2

- 0,2

2,3 0,3

- 1,4

- 0,2

1,3

0,2

- 6,8

- 0,9

- 9,0

- 1,1

*
Netto inkl. del av korrigeringsposten

Anm.
Fördelningen mellan varor och tjänster avviker här till följd av skiljaktiga
sektordefinitioner från såväl handelsstatistikens som nationalräkenskapernas
fördelning. Summan av varor och tjänster överensstämmer med
nationalräkenskapernas nivå inkl. den del av korrigeringsposten som hänförs
till tjänstehandeln.

1985.
I tabell 5 återges den beräknade utvecklingen för perioden 1983-1985 enligt de
tre alternativen.

Förbättringen
av överskottet i vam- och tjänstehandeln från 1983 till 1984 uppgår i både
alternativ A och alternafiv B till ca 20 miljarder kronor. Denna förstärkning
av den externa balansen är främst en följd av den kraftiga förbättringen av det
svenska konkurtensläget som kommit till stånd efter de senaste devalveringarna.
I och med att export- och importvolymerna reagerar på förändringar i
relativpriserna med en viss eftersläpning, kommer en betydande del av
volymeffekterna av främst 1982 års devalvering att uppkomma 1984.
Bytesbalansförbättringen 1983-1984 i alternativen A och B har emellertid olika
innehåll: I alternativ A svarar priskomponenten för ungefär hälften av
förbättringen på 20 miljarder kronor men i alternativ B för drygt en
tredjedel. Som nämnts ovan stiger de svenska relativpriserna 1984 i alternativ
A och bidrar initialt till att öka exportintäkterna i löpande priser.
Volymkomponenten av bytesbalansför-bäUringen består i alternativ B dels i att
importpenetrationen hålls tillbaka av den lägre prisutvecklingen pä den svenska
marknaden, varför importvolymen inte ökar snabbare än i alternativ A trots en
större inhemsk efterfrågan, dels i en störte exportvolym. Ytterligare volymeffekter
av prisutvecklingen 1984, som fortsätter att skilja sig mellan alternativ A
och B 1985, inträder dock senare. För tiden efter 1985 kan man räkna med en
försämring av bytesbalansen med ca 6 miljarder kronor i aUernativ A och med en

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.2 23

ungefär
lika stor förbättring i alternativ B. Om hänsyn tas till alla eftersläpningseffekter,
innebär således alternativ A en förbättring av bytesbalansen från 1983 till
1987 om ca 18 miljarder kronor och alternativ B ca 29 miljarder kronor.

I alternativ C påverkas
bytesbalansen av två motverkande faktorer. Å ena sidan förstärks
konkurtenskraften ytterligare, vilket ger en förbättring av den reala balansen.
Å andra sidan ökar den inhemska efterfrågan mycket mer, varför bytesbalansen
inte förbättras lika mycket som i de tvä tidigare alternativen. Liksom i
alternativ B kommer emellertid en stor del av relativpriseffekterna att falla
på åren efter 1985. I alternafiv C beräknas det dä återstå en förbättring av
bytesbalanssaldot med hela 17 miljarder kronor. Därmed skulle alternativ C
innebära en total bytesbalansförbättring om ca 30 miljarder kronor 1983-1987.
Alternativ C är således i detta avseende jämförbart med alternativ B, men
medger ett avsevärt bättre inhemskt sysselsättningsläge.

Transfereringsbetalningarna
beräknas fortsätta att ge upphov till växande utflöden under 1984 och 1985.
Främst beror det på att räntenettot försämras i alla alternativen - eller med
mellan 3 och 3 1/2 miljarder kronor - från 1983 till 1985. Beräkningen av
räntenettot i de olika altemativen har utgått från en prognos om fallande
internationella räntesatser, sä att nyupplåning och tidigare upptagna lån som
löper med rörlig ränta blir relativt sett något billigare än eljest. Samtidigt
måste under de aktuella åren en växande del av de lång- och medelfristiga
länen, som övervägande löper med fast ränta, omsättas. För merparten av dessa
lån beräknas räntesatsen komma att vara högre än vad som gällde när lånen
urspmngli-gen togs upp. I genomsnitt för hela länestocken kan räntesatsen
väntas bli någon procentenhet lägre.

I
årets långtidsbudget ingär en beräkning av den reala kostnaden för de
utlandslän som staten upptagit. Under senare år har statens utlandsupplåning
netto i stort sett motsvarat bytesbalansunderskottet. Summan av ränteutgifter
och valutaförluster på förfallande amorteringar på dessa län beräknas under de
närmaste åren motsvara ca 16% av de ursprungliga lånebeloppen. Ju lägre
inflationstakten är, desto högre blir den effektiva realräntan. Deflaterad med
genomsnittligt svenskt exportpris uppgår den reala kostnaden 1985 till ca 7, 10
resp. 12% i de tre alternativen.

U-landsbiståndet
fömtsatts utgå enligt oförändrade regler, dvs. I % av bruttonationalinkomsten,
och utflödet för detta ändamål beräknas öka med omkring 1 miljard kronor frän
1983 till 1985. Övriga transfereringar uppvisar inkl. korrigeringsposten ett
överskott om 2,4 miljarder kronor 1983; med hittillsvarande utvecklingstakt kan
detta överskott växa till ca 3,2 miljarder kronor 1985.

Den
totala bytesbalansens saldo beräknas därmed uppgå fill 0,3, 0,2 resp. -1,1% av
BNP 1985 enligt de olika alternativen. I samtliga fall är defta klart lägre än
det beräknade utfallet 1983 om -2,7% av BNP. Med

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.2 24

hänsyn
till de effekter som vid de gjorda förutsättningarna kan väntas efter 1985 är
det dock endast i alternativen B och C som förbättringen av bytesbalansen är
långsiktigt hållbar.

7
Hushållssektorn

Förutsättningar

Hushållens
reala inkomster har hittills under 1980-talet utvecklats mycket svagt. I den
reviderade finansplanen beräknas de 1983 understiga 1980 års nivå med nära 4%.
Genom ett minskat sparande har emellertid inte konsumtionsutgifterna reducerats
i samma takt.

Beräkningama
av hushällens inkomster och utgifter grundar sig dels pä utvecklingen av löner,
priser och sysselsättning i de olika alternativen, dels på diverse
framskrivningar av bl. a. demografiska faktorer. Hushällens faktorinkomster
skrivs fram med timlöne- och sysselsättningsutvecklingen i ekonomin.
Timlönernas utveckling har redovisats i avsnitt 5. I alternativ B antas
utbetald lön per timme i näringslivet vara realt oförändrad under
kalkylperioden, medan såväl alternativ A som C bygger på en ärlig ökning av
reallönen med 2%.

Transfereringsinkomsterna
har beräknats med samma metodik som i långtidsbudgeten. Transfereringar från
staten har därför skrivits fram med prisutvecklingen endast i de fall där detta
sker enligt gällande regler. Vid beräkningen av pensioner m. m. 1984 har hänsyn
tagits Ull att devalveringens prishöjande effekter ska dras av frän
prisuppräkningen.

Beräkningarna
av hushållens direkta skatter bygger på prognoser frän riksrevisionsverket.
Utvecklingen av basenhet, marginal skattesatser m.m. för statsskatten antas
följa skatteuppgörelsen för 1984 och 1985. Ökningen av den kommunala
utdebiteringen 1984 och 1985 uppgår till sammanlagt 2 kr i alternativ A medan
den i alternativ B och C begränsas till 80 öre. Därmed beräknas skattesatsen
1985 till totalt 32.14 kr resp. 30.94 kr.

Hushållens
disponibla inkomster

I
den reviderade finansplanen beräknas hushållens disponibla inkomster öka med
18,'3% under 1982 och 1983. Realt innebär det en sänkning med 3,0%, eftersom
priserna (implicitprisindex) samudigt beräknas sfiga med 22,0%. Bakom denna
utveckling ligger i första hand en svag tillväxt av lönesumman, medan övriga
inkomster vuxit realt.

Alternativ
A

Av
tabell 6 framgår, att löneinkomsterna i alternativ A beräknas öka med ca 19%
under 1984 och 1985. I alternativ A antas en ökning av

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.2

Tabell 6 Hushållens disponibla inkomster 1983—1985

Löpande priser

Miljarder kr

1983

Åriig procentuell förändring

Alt. A

Alt. B

Alt, C

1984

1985

1984

1985

1984

1985

Löner

300.1

9,3

8.9

5,7

4,7

5,9

5.4

Pensioner

90,0

8.1

10,8

8,1

8,8

8,1

6,8

Övriga
inkomster, netto

117.6

8,7

8.3

5.2

3.4

4.6

1,9

Direkta
skatter

139,0

10.9

11,5

4,9

5.0

5,1

Disponibel
inkomst

368,7

8,2

6.4

5,1

6,3

4,7

Implicitprisindex

för
privat konsumtion

8.0

8,0

6,0

5.0

4.0

3,0

timlönen
med 10,0% vardera året för näringslivet, medan den växer en procentenhet
långsammare i offentlig sektor. Med den svaga efterfrägeut-veckling som
förutses i detta fall blir sysselsättningskomponentens bidrag till lönesumman
negativt. Trots den antagna reala timlöneökningen pä 2% per år i näringslivet
stannar därför den reala fillväxten av hushållens löneinkomster vid I % per
år.

Pensionsinkomsterna
beräknas i alternativ A öka med nära 20% under kalkylperioden. Den höga
inflationstakten 1984 i kombination med en begränsad prisuppräkning utgör en
dämpande faktor för pensionernas reala utveckling i detta alternativ. Den
starka tillväxten av ATP medför trots det att de totala pensionsinkomsterna
realt sett stiger med nära 3% under perioden som helhet.

Övriga
inkomster, som omfattar företagarinkomster, transfereringar (exkl. pensioner)
samt ränteinkomster och -utgifter, växer svagt realt.

Trots
skattereformen beräknas inkomstskatterna växa relativt kraftigt i alternativ A.
Medan de skattepliktiga inkomsterna bara väntas öka med 9,4% per år ökar
skatterna med 11,2% per är. Två faktorer ligger bakom denna utveckling. För det
första urholkas skattereformen av den höga inflafionstakten i alternativ A
eftersom basenheten i statsskatteskalan bara justeras med 5,5% 1984 och 5,2%
1985. För det andra antas kommunerna tvingas till kraftiga skattehöjningar för
a« begränsa sina underskott. Tillsammans uppgår dessa till 2 kr. under
kalkylperioden.

Utvecklingen
i alternafiv A innebär en oförändrad nivå på hushållens reala disponibla
inkomster under 1984 och 1985. Löntagarnas realinkomster fortsätter emellertid
att sjunka om än i något långsammare takt än tidigare.

Alternativ
B

I
alternativ B dämpas inflafionstakten mätt som ökningen av implicitprisindex för
privat konsumtion avsevärt och uppgår till 6% resp. 5% under kalkylperioden.
Trots att den reala timlönetillväxten i detta fall satts

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.2 26

till noll i näringslivet kommer löneinkomsterna realt sett
att utvecklas endast ca 1 procentenhet långsammare än i alternativ A. Orsaken
är att sysselsättningen blir högre, dels till följd av bättre internationell
konkurrenskraft för den svenska industrin, dels till följd av en högre
volymökning i kommunerna.

Beträffande pensionsinkomsternas utveckling blir
skillnaden mot högin-flationsfallet påtaglig. Eftersom basbeloppet för 1984
utvecklas nominellt lika i de båda fallen får den låga inflationstakten fullt
genomslag i pensionernas reala värde. 1985 ligger de realt nära 3 procentenheter
högre än i alternativ A.

Inkomstskatten växer betydligt långsammare i detta
alternativ. Till detta bidrar den lägre (nominella) tillväxten av
löneinkomsterna. Men även statsskatten blir lägre, eftersom löne- och
inflationstakten i genomsnitt överensstämmer med indexeringen av skatteskalan.
Någon sänkning av skattekvoten uppkommer emellertid inte heller i detta fall
eftersom den kommunala utdebiteringen stiger med 80 öre till 1985.

Sammantaget blir realinkomstutvecklingen ungefär densamma
som i A.

Alternativ C

I alternativ C förutsätts en ytterligare nedpressning av
inflationstakten. Timlönen är densamma som i alternativ B, men företagen antas
i detta fall i högre grad betrakta den gynnsamma kostnadsutvecklingen som
bestående och således vara beredda att begränsa sina prishöjningar.
Inflationstakten stannar vid 4% för 1984 och 3% för 1985.

Med samma timlöneutveckling som i alternativ B erhålls
därför en positiv utveckling av de reala löneinkomsterna. Till detta bidrar
också den gynnsamma sysselsättningsutvecklingen till följd av ytterligare
förbättrad konkurrenskraft hos näringslivet och en ökning av den kommunala konsumtionsvolymen
med 2 % per är.

För pensionsinkomsterna förstärks den positiva
utvecklingen. Genom den fallande inflationstakten kommer pensionernas värde att
öka 1984. Detta medför en real ökning av de samlade pensionsinkomsterna med
nära 8% för 1984 och 1985 sammantagna.

Höjningen av kommunalskatten antas bli densamma i
alternativen B och C, dvs. 80 öre. Eftersom såväl löner som pensioner utvecklas
ungefär lika nominellt blir även inkomstskatterna och därmed skattekvoten i
stort sett lika i de båda alternativen.

I alternativ C resulterar således de låga löne- och
prisstegringarna i en markant ökning av hushållens reala disponibla inkomster,
som 1985 beräknas överstiga 1983 års nivå med 4%.

Konsumtionsutvecklingen

1982 föll hushållens sparkvot kraftigt till en historiskt
mycket låg nivå på 1,7%. En bidragande faktor var sannolikt nedgången i den
reala disponi-

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.2 27

belinkomsten. Ett minskat sparande tillät emellertid
hushällen att bevara och t. o. m. öka sin materiella standard trots
inkomstminskningen. I kalkylerna har sparkvoten antagits vara i stort sett
oförändrad 1984 och 1985 i samtliga alternativ.

För 1983 antas i den reviderade finansplanen en viss
ökning av sparkvoten. Den skulle därmed uppgå till 2,1 % - en nivå som
fortfarande måste betraktas som låg. Det genomsnittliga värdet för åren
1972-1981 är 3,9%.

Sparandets utveckling påverkas av en mängd faktorer. Bland
de som vanligen tas hänsyn till vid prognoser kan nämnas inkomster, inflation
och avkastning pä reala och finansiella placeringar. De redovisade alternativen
skiljer sig åt beträffande inkomstutveckling och inflation. Eftersom sparkvoten
kan antas öka med höga realinkomster och hög inflation blir emellertid
nettoskillnaden liten i de redovisade fallen. Vad gäller avkastningen pä olika
typer av investeringar kan en ökning av det finansiella sparandet förutses.
Humvida detta uppväger en sannolik minskning av det reala sparandet är
emellertid svårt att ange. Den privata konsumtionens utveckling 1984 och 1985
i de olika alternativen redovisas i tabell 7.

Avslutning

De redovisade kalkylerna för hushållens inkomster och
utgifter illustrerar betydelsen för realinkomsternas utveckling av en låg
inflationstakt. Låga pris- och kostnadsökningar stärker näringslivets
konkurrenskraft och bidrar till att upprätthälla sysselsättningen. Även för den
offentliga sektorns utgifter är en dämpad lönetillväxt av stor betydelse.
Särskilt vad gäller kommunerna blir löneökningarna avgörande för möjligheterna
att utan mycket stora skattehöjningaröka produkrionen och sysselsättningen.

Den negativa realinkomsteffekten av hög inflation beror
även av den utformning som getts indexeringen av skatteskalorna. Nominella
inkomstökningar utöver uppräkningen av basenheten beskattas relativt sett mer
än inkomstökningar i takt med basenhetens ökning.

Tabell 7 Privat konsumtion 1983-1985

Miljarder kr, löpande pris

1983 '

Årlig
procent

uell
volymförändring

Ak. A

AU.
B Alt. C

1984
1985

1984
1985 1984

1985

Disponibel inkomst Privat konsumtion Sparkvot'

368,7

361,0

2,1

0,2 0,2 0,1 0,2 0,1 0,0

0,4 0,1 2,3 0,3 0,1 2,2 0.1
0.0 0,1

1,7 1,7 0,0

Förändring mätt i procentenheter.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.2 28

8 Investeringar

Inledning

Den totala årliga investeringsvolymen låg under mitten av
1970-talet över genomsnittet för perioden 1970—1982, medan den under perioden
1978-1982 - bortsett från 1980 - låg under genomsnittet. 1983 bedöms de totala
investeringarna vara i stort sett oförändrade. De offentliga investeringarna
har i stort sett varit oförändrade sedan mitten av 1970-talet. Minskningen i
den totala investeringsvolymen motsvaras således av en nedgång av
investeringarna i näringslivet och dä särskilt i industrin. Som en följd av
investeringsutvecklingen har de fasta bruttoinvesteringarnas andel av
bruttonationalprodukten — investeringskvoten — sjunkit trendmässigt sedan
mitten av 1970-talet. 1982 låg investeringskvoten pä 18,4 %, vilket är en för
efterkrigstiden mycket låg nivå.

Investeringsbedömningarna
för 1984 och 1985 har gjorts med utgångspunkt frän bedömningar inom de sex
sektorerna industri, el-, gas-, värme-och vattenverk, bostadsförvaltning,
övrigt näringsliv, statliga myndigheter samt kommunala myndigheter. Dessutom
har bedömningar gjorts av lagerinvesteringarnas utveckling.

Industri

Under penoden 1963-1976 ökade investeringsvolymen trendmässigt.
Sedan 1976 har den emellertid minskat kraffigt. Investeringsvolymen i industrin
sjönk 1982 med 17% och återgick därmed till ungefär samma nivå som
investeringarna i mitten av 1960-talet. Investeringskvoten var 1982 lägre än
något annat år under hela perioden efter 1963.

Det finns
flera förklaringar till nedgången av investeringarna sedan mitten av
1970-talet. Avgörande för investeringarna är företagens förväntningar om
efterfrågans och lönsamhetens utveckling. Ett viktigt inslag i förväntningsbilden
är också relationen mellan avkastningen på realt och finansiellt kapital.
Under perioden 1970-1982 har t. ex. avkastningen på svenska statsobligationer
överstigit avkastningen på totalt kapital i tillverkningsindustrin varje år
med undantag av 1974. Investeringsvolymens utveckling för den totala industrin
beror emellertid också pä att strukturen inom industrin har förändrats till
förmän för mindre kapitalintensiva branscher. En annan förklaring torde vara
att industrin i stället för att investera i ökad utsträckning utnyttjar
maskiner och byggnader som ägs av t. ex. leasingföretag, fastighetsbolag, stat
och kommun. Dessa investeringar kommer till viss del att registreras inom andra
sektorer än industrin. En uppskattning som har gjorts av sädana investeringar
tyder pä att de motsvarar ca 20 % av investeringsvolymen i industrin.'

' Industri och industripolitik 1982,
Industridepartementet.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.2 29

En
ytterligare förklaring till den svaga investeringsutvecklingen som ofta förs
fram är den s. k. immateriella kapitalbildningens ökade betydelse. Till
immateriella investeringar brukar räknas bl. a. investeringar i forskning och
utveckling (FoU) samt marknadsinvesteringar. Enligt en enkät som har gjorts av
statens industriverk uppgick de immateriella investeringarna till ca 13 % av
förädlingsvärdet i industrin 1980 att jämföra med 14 % för de reala
investeringarna. FoU-kostnadernas andel av industrins förädlingsvärde ökade
under 1970-talet frän 3-4% till 5-6%.

Industrins
investeringar i utlandet har också ökat de senaste åren. Riksbankens statisUk
visar att tillstånd för direktinvesteringar och borgensåtaganden utomlands
steg starkt 1981 och 1982. Även om riksbankens statistik inte helt speglar
realinvesteringarna i utlandet, så tyder den ändå pä en ökning av sådana
investeringar.

Bedömningen av
investeringarna 1984 och 1985 utgår dels frän läget 1982 och den bedömda
utvecklingen 1983, dels frän en iterativ koppling till utvecklingen av
vinstandel och produktion i industrin som är endogena variabler i modellen.
Vinstandelen 1984 och 1985 antas i samtliga alternativ ligga över 1983 ärs
nivå. Industriproduktionen 1984 bedöms öka med 4 % i alternafiv A, 5% i
alternativ B och 6% i alternativ C. 1985 bedöms industriproduktionen bli
oförändrad i alternativ A medan den ökar med 3 % i alternativ B och 5 % i
alternativ C.

För
att belysa investeringarnas beroende av efterfrågan har statens industriverk
för dessa kalkyler estimerat en enkel investeringsfunktion, där
bmttoinvesteringarna under ett är beror av produktionsförändringarna under
tidigare år samt av kapitalstocken. Resultaten visar att investeringarna i
mycket liten utsträckning påverkas av produktionsförändringar samma år utan i
stället beror på produktionsförändringar under en rad tidigare år. Detta
förhållande skulle innebära att återhämtningen av produktionen under 1983
behöver fortgå under lång tid innan den får effekt på investeringarna.

Till
de positiva faktorerna för investeringsutvecklingen hör vinstuppgången i
industrin 1982. Räntabiliteten pä totalt kapital i tillverkningsindustrin steg
från 7,1 % 1981 till 8,8 % 1982. Detta var nästan i nivå med räntabihteten 1974
på 10,2 %, vilken var den högsta under 1970-talet. Skillnaden mellan
avkastningen på realt och finansiellt kapital minskade därmed men var
fortfarande negativ. Avkastningen pä svenska statsobliga-fioner var 1982 13%.
Ytterligare en positiv faktor, som delvis hänger samman med den förra, är
kursutvecklingen pä aktier. Köpkursen för aktier i verkstadsföretag steg med 57
% under 1981 och 35 % under 1982, enligt Affärsvärldens aktieindex. För aktier
i skogsföretag var motsvarande siffror 62 % resp. 61 %. Det har således blivit
dyrare för företag att förvärva realkapital pä börsen jämfört med att utvidga
sin kapacitet genom att investera. De högre aktiekurserna underlättar också
företagens anskaffande av riskkapital genom nyemissioner.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.2 Diagram 3 Industriinvesteringar 1970-1985

J__ I

J__ L

J__ \_ \_ L

1970 71 72 73 74 75 76 77
78 79 80 81 82 83 84 85 Källor: Statistiska centralbyrån
och finansdepartementet.

Utvecklingen av industriinvesteringarnapäverkas emellertid
negativt av det mycket låga kapacitetsutnyttjandet i industrin. Enligt
konjunkturinsfi-tutets barometer för mars 1983 utnyttjade endast 24 % av de
tillfrågade företagen kapaciteten fullt ut, vilket är en historiskt sett mycket
låg siffra. Den faktiskt utnyttjade kapaciteten i industrin under Qärde
kvartalet 1982 var 81 % enligt SCB:s kapacitetsenkät. Skillnaden mellan
fakfiskt och möjligt kapacitetsutnyttjande var 9 procentenheter.

Sammantaget
bedöms alternativ A ge en svag investeringsökning 1984 och 1985. I alternativ B
är produktionsökningen snabbare och investeringarna antas öka med sammanlagt
17% mellan 1983 och 1985. Alternativ C, med den mest gynnsamma
produktionsutvecklingen, antas ge en investeringsökning på närmare 30% under
samma period. Investeringsutvecklingen 1970-1982 samt den bedömda utvecklingen
1983-1985 visas i diagram 3.

El-, gas-, värme- och vattenverk

Investeringsvolymen i el-, gas-, värme- och vattenverk
1970-1982 uppvisar inte någon klart urskiljbar trend. El-, gas- och värmeverk
svarar för ca 75 % av investeringsvolymen. Investeringar i vattenverk, som i
statistiken redovisas tillsammans med avloppsverk, svarar för återstoden.

Utvecklingen
1983-1985 påverkas av tvä motsatt riktade faktorer. För det första kommer
kärnkraftsinvesteringarna att minska i och med färdigställandet av Forsmark 3
och Oskarshamn 3. Forsmark 3 planeras att

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.2 31

bränsleladdas och tas i kommersiell drift 1985 medan
Oskarshamn 3 planeras att bränsleladdas 1985 och tas i kommersiell drift 1986.
1977-1982 utgjorde kärnkraftsinvesteringarna ca 30 % av investeringarna i el-
och värmeverk. För 1984 och 1985 har kärnkraftsinvesteringarna bedömts minska
till 80 % resp. 50 % av 1982 ärs investeringsnivå.

För det
andra väntas investeringarna i sektorn påverkas av stöden till investeringar i
fjärrvärmedistribution, investeringar i torvförbränningsan-läggningar samt
upphandling inom energiområdet. Stödet till investeringar i
fjärrvärmedistribution uppgår till 10 % av investeringskostnaden för en
anläggning som beställs under 1983 och färdigställs under 1984. Då en störte
del av investeringarna kan antas vara utbyggnad av befintliga fjärrvärmenät,
kommer produktionsanläggningar att beröras endast till en mindre del. Stödet
till torveldade förbränningsanläggningar uppgår till 25 % av investeringskostnaden
för beställningar som görs under 1983. Till stöd för åtgärder i samband med
upphandling inom energiområdet har 700 milj. kr. anvisats. Målet är att stödet
skall bidra till uppförandet av ett stort antal koleldade
förbränningsanläggningar och installationen av ett mycket stort antal störte
värmepumpar. Eftersom byggtiderna för värmeverk erfarenhetsmässigt är 1,5—2,5
är kommer de positiva effekterna på investeringarna till största delen att
märkas 1984 och 1985. Mot bakgrund av de olika stöden har investeringarna i
el-, gas- och värmeverk, förutom kärnkraftverk, bedömts uppgå till ca 4
miljarder kr. per år i 1975 års priser 1984 och 1985.

Sammantaget
skulle de ovan redovisade förutsättningarna innebära att investeringsvolymen
minskar med 2 % 1984 och 10 % 1985. För perioden 1983-1985 skulle ändå den
genomsnittliga investeringsvolymen i denna sektor ligga ca 13 % över
genomsnittsnivån 1970-1982. Eftersom investeringar i el-, gas-, värme- och
vattenverk endast till en liten del berörs av kortsiktiga variationer i den
ekonomiska aktiviteten har utvecklingen antagits vara densamma i samtliga
alternativ.

Bostäder

Investeringsvolymen inom bostadssektorn sjönk med 13%
under perioden 1970-1982. Investeringarna inom bostadssektorn fördelar sig på
nybyggnadsinvesteringar, som 1982 svarade för 59% av de totala
bostads-investeringarna, ombyggnadsinvesteringar, som svarade för 34% och fritidshusinvesteringar
som svarade för 7%. Kostnader för reparation och underhåll i bostadssektorn var
1982 av samma storieksordning som nybyggnadsinvesteringarna.

Nybyggnadsinvesteringarna
har minskat stadigt under den senaste tioårsperioden och uppgick 1982 till
knappt 60 % av den genomsnittliga nivån i början av 1970-talet. Bidragande
orsaker till minskningen av nybyggandet är hushållens inkomstutveckling,
stigande kostnader pä grund av minskat

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.2 32

räntestöd
och ett högt ränteläge samt höjda oljepriser och kommunala taxor.

Ombyggnadsinvesteringarna
har däremot ökat starkt och volymen har mer än fyrfaldigats sedan början av
1970-talet. Utvecklingen under 1981 och 1982 har påverkats av bidragen till
energisparande åtgärder och till ombyggnadsinvesteringar. Byggnadssektorns
produktion påverkas även av byggnadsinvesteringar i det övriga näringslivet och
i offentlig sektor samt av reparationer och underhåll.

Investeringarna
i permanenta bostäder har i alternativ A och B beräknats på grundval av ett
antagande om en viss fortsatt minskning av igångsättningen av
bostadslägenheter 1984 och 1985. Antalet påbörjade lågenheter beräknas ligga
ungefär oförändrat i flerbostadshusen, medan minskningen beräknas falla pä
småhusbyggandet. I alternativ C har den något gynnsammare utvecklingen av den
privata konsumtionen antagits innebära att igångsättningen av lägenheter ligger
i stort sett oförändrad 1984 och 1985.

Ombyggnadsinvesteringarna
väntas fortsätta öka 1983 och 1984, men i en minskande takt. Dämpningen av
ökningstakten skulle blivit ännu större utan det byggpaket som regeringen
lägger fram i kompletteringspropositionen och som bl. a. innebär 125 milj. kr.
för stimulanser av ombyggnad av bostäder. För 1985 beräknas en viss minskning
av ombyggnadsinvesteringarna till följd av bortfallande stöd.
Fritidshusinvesteringarna beräknas minska i ungefär samma takt (-5 %) 1984 och
1985 som under de senaste åren.

Sammantaget
innebär detta att de totala bostadsinvesteringarna i alternativ A och B
beräknas minska med 4 % 1984 och 8 % 1985.1 alternativ C, där igångsättningen
av lägenheter antages ligga i stort sett oförändrad 1984 och 1985 dämpas
minskningen till 2% 1984 och 5% 1985. I detta sammanhang kan noteras att
nybyggnadsinvesteringarna inte enbart bestäms av antalet igångsatta lägenheter
utan även av förändringar i s.k. kvalitetskomponenter och byggtider. Dessutom
antages fritidshusinvesteringarna minska även i alternativ C.

Övrigt
näringsliv

Investeringarna
inom det övriga näringslivet ökade under första hälften av 1970-talet. Därefter
har investeringsvolymen varit relativt stabil.

Inom
gruppen övrigt näringsliv beräknas handelns investeringar minska med ca 5 %
1984, dvs. ungefär samma minskning som för 1983. Bakom denna utveckling ligger
dels den väntade svaga utvecklingen av den privata konsumtionen (se avsnitt 7),
dels det minskade bostadsbyggandet, som bidrar till att minska behovet av
nyetablering. För 1985 beräknas i alternativ A handelns investeringar minska
med ytterligare 5%. Beträffande alternativ B och C väntas den mer expansiva
utvecklingen i dessa alterna-

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.2 33

tiv
ge upphov till att handelns investeringar beräknas ligga oförändrade 1985
jämfört med 1984 i alternativ B och öka med 10% i alternafiv C.

För
skogsbruket förutses en svag ökning av investeringarna 1984 och 1985, i
storleksordningen 4% volymökning per år. Ökningen i investeringar i skogsvägar
bedöms bli något störte än ökningen i investeringar i skogsvårdsätgärder och
maskiner. För jordbruket fömtses en viss minskning av investeringarna 1984 och
1985.1 detta sammanhang kan noteras att riksdagen fattat beslut (prop.
1982/83:112, JoU 1982/83:27, rskr 1982/ 83: 188) om ett temporärt förbud till
utgången av juni 1984 mot nybyggnad av djurstallar. Avsikten är att hindra
nyinvesteringar inom alla delar av animalieproduktionen för att därmed motverka
överskottsproduktionen av kött, fläsk, ägg och mjölk.

För
de övriga delarna inom gruppen övrigt näringsliv - privata tjänster,
uppdragsverksamhet, samfärdsel m. m. - förutses i alternativ A en viss ökning
av investeringarna 1984 som en följd av det byggpaket som regeringen lägger
fram i kompletteringspropositionen och som innebär utökade investeringar i en
del statliga affärsverk. För 1985 förutses också en viss uppgång i
investeringarna. Investeringsutvecklingen för denna del av det övriga
näringslivet sammanhänger bl. a. med utvecklingen inom industrin. Som en
konsekvens av den starkare utvecklingen av produktion och investeringar inom
industrin i alternativ B och C har en viss uppjustering gjorts i dessa
alternativ jämfört med alternativ A vad avser investeringsutvecklingen.
Investeringsökningen beräknas i alternativ C vara något större än i alternativ
B som en följd av den starkare utvecklingen av produktionen och investeringarna
inom industrin i alternativ C.

Investeringarna
inom det övriga näringslivet beräknas sammantaget i alternativ A ligga i stort
sett oförändrade 1984 och 1985. Orsaken till att investeringsnivån beräknas
kunna hällas uppe 1984 är bl. a. det byggpaket som regeringen lägger fram i
kompletteringspropositionen. I alternativ B väntas en svag uppgång i
investeringarna 1984 (0,5%), vilken väntas fortsätta 1985 (3%). I alternativ C
väntas investeringsuppgängen bli något starkare: 2% 1984 och 6% 1985.

Offentliga
myndigheter

De
offentliga investeringarnas utveckling har bedömts med utgångspunkt i de förutsatta
förändringarna i statlig och kommunal konsumtionsvolym. Med offentliga
investeringar avses här de offentliga myndigheternas investeringar.
Affärsverkens och de offentligt ägda bolagens investeringar redovisas under
andra sektorer.

Den statliga
investeringsvolymen har sedan 1970 visat endast mindre variationer. I år
beräknas emellertid en betydande ökning äga rum, främst av investeringar i
statliga vägar. Bedömningarna för 1984 och 1985 baseras, liksom för den
statliga konsumtionen, pä långtidsbudgetens redovis- 3 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr
150. Bilaga 1.2

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.2 34

ning.
Enligt detta material förutses de statliga investeringarna öka med 3 % i volym
1984 och mjriska med 4 % 1985. Nedgången det senare året är en följd av
beräkningstekniken. Långtidsbudgeten innefattar nämligen bara redan besliitade
projekt och visar därmed normalt en nedgång av investeringsverksamheten över
prognosperioden. De kommunala investeringarna har minskat sedan 1980, men
beräknas

1983 fortfarande
ligga över 1970-talets lägsta nivå under åren 1974-1976.

Den fömtsatta låga konsumtionsökningen i alternativ A samt kommuner

nas ansträngda finansiella situation gör att den nedåtgående tendensen

bedöms bestå även under 1984 och 1985. I detta alternativ har de kommu

nala investeringarna beräknats minska med 5 % 1984 och med 6 % 1985.

För landstingskommiinernas del bygger denna beräkning på landstingens

planer eiiligt LKELP 83. I alternativen B och C med för kommunerna

förmånligare kostnadsutveckling, skulle det däremot vara möjligt att öka

den kommunala konsumtionen med 1,5 å 2 % årligen utan mycket stora

skattehöjningar. I dgssa alternativ har de kommunala investeringarna be

dömts ligga oförändrade på 1983 ärs nivå både under 1984 och 1985.

Totala
investeringar

I
alternativ A bedöms de totala bruttoinvesteringarna minska med 1 %

1984 och 3 % 1985. 1 alternativ B antas
investeringsvolymen vara i stort sett oförändrad 1984 och minska något 1985
(1%). I alternativ C väntas investeringarna öka med 2% både 1984 och 1985.
Investeringskvoten sjunker i samtliga alternativ och är 1985 endast 16,8 % i
alternativ A, 17,2% i alternativ B och 17,4% i alternativ C. Det är främst
industriinvesteringarna som bedöms öka väsentligt frän 1983 års nivå. I tabell
8 redovisas bedömningarna av bruttoinvesteringarnas utveckhng 1984 och

1985
för de olika alternativen.

Lagerinvesteripgar

Lagennve§teringarnas
utveckling är beroende bl. a. av produktionsutvecklingen inom industrin och
efterfrågan inom olika sektorer. Vid en snabb produktionsutveckling inom
industrin de närmaste åren Kap lagerin-vesterinarna förväntas fortsätta att
minska även 1984 för att därefter öka 1985. Om produktionsutvecklingen blir
svag kan lagren komma att öka redan 1984, men i gengäld blir lagerpäfyllnaden försiktigare
1985 än i de mer expansiva alternativen. Företagen torde emellertid vara mycket
återhållsamma med att bygga upp sina lager efter erfarenheterna frän
lagerstödsåren och de senaste årens höga ränteläge. Även lagren av bränsle
torde till följd av lägre oljeförbrukning kunna begränsas. I diagram 4
redovisas lagerkvotens utveckling 1972-1985.

Prop. 1982/83: iSÖ
Bilaga 1.2

Tabell 8 Investeringar 1984 och 195

Årlig procentuell volymförändring

Alt. A

Alt. B

Alt. C

1984

1985

1984

1985

1984

1985

Industri

El-,
gas-, värme-

och
vattenverk

Bostadsförvaltning

Övrigt
näringsliv

3,1

-2,0 -4,4 -0,5

1,3

-10,0

- 8,1

0,4

8,7

-2.0

-4,4

0,6

7,4

-10,0

- 8,1

3,1

14.1

- 2,0

- 2,5

2,2

13,4

-10.0

- 5,1

6.2

Summa
näringsliv

-1.1

- 3,1

0,4

- 0,7

2,5

2,6

Statliga
myndigheter Kommunala myndigheter

3,0 -5,0

- 4.0

- 6,0

3,0 0,0

- 4.0 0,0

3.0 0.0

- 4.0 0,0

Totala bruttoinvesteringar

-1,3

- 3,5

0,5

- 0,8

2,2

1,9

Diagram 4 Lagerkvot inom industrin 1972-1985

Kvartalsdata, glidande medeltal Procent

31 29
27 25 23 21

\ .

Alt,A
<

'<;

Alf,c

1972
1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981
1982 1983 1984 1985 Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.2 36

9
Offentlig sektor

Inledning

I detta avsnitt behandlas den offentliga sektorns ekonomi
under åren 1984 och 1985. Redovisning lämnas för de tre delsektorerna staten,
socialförsäkringen och kommunerna.

Utgångspunkten för beräkningarna har utgjorts av en
realekonomisk kalkyl över den offentliga konsumtionens och de offentliga
investeringarnas volymutveckling. Som framgår av de följande delavsnitten har
utvecklingen härvid bestämts genom fristående beräkningar. Beträffande investeringarna
avses endast de offentliga myndigheternas investeringar. Affärsverken och de
offentligt ägda bolagen ingär således inte i denna redovisning.

För att få en totalbild av de offentliga utgifternas
utveckling måste även transfereringama inkluderas. Också för dessa har först
bedömningar gjorts vid oförändrad pris- och lönenivå. Sedan har samtliga
utgiftsposter omräknats till löpande priser med ledning av de i de olika alternativen
gällande prisantagandena.

Inkomstsidan bestäms i huvudsak av lönesummans och andra
ekonomiska variablers utveckling. I fråga om kommunerna har dessutom utdebiteringen
varierats mellan alternativen med hög resp. låg inflationstakt.

Staten

Beräkningarna av statens inkomster och utgifter har i
princip anknutits till den statliga långtidsbudgetens beräkningsmetodik (bilaga
1.3). Långtidsbudgetens syfte är att kartlägga de statsfinansiella
konsekvenserna av redan fattade beslut och gjorda åtaganden. I långtidsbudgeten
görs inga försök att förutse vilka beslut avseende budgetens inkomster och
utgifter som statsmakterna kan komma att fatta under perioden. Långtidsbudgeten
är således varken en plan för den framtida utvecklingen eller en prognos för den
mest sannolika utvecklingen. Avsikten med långtidsbudgeten är huvudsakligen att
redovisa vilken budgetutveckling som blir följden om inte några nya
utgiftsätaganden görs och om skatte- och avgiftsreglerna inte ändras. Hänsyn
har dock tagits till omläggningen av den statliga inkomstbeskattningen,
höjningen av energiskatten samt de ändrade rutinerna avseende statens uppbörd
och utbetalningar.

Beräkningarna av statsutgifternas utveckling i
långtidsbudgeten görs först vid oförändrad pris- och lönenivå. Sedan omräknas
utgifterna till löpande priser med hjälp av vissa schablonmässiga antaganden om
pris-och löneutvecklingen under längtidsbudgetperioden. I föreliggande treårskalkyler
har man huvudsakligen utgått frän långtidsbudgetens volymberäkningar för budgetåren
1983/84-1985/86. De undantag som härvid gjorts kommenteras längre fram i detta
avsnitt. Omräkningen till löpande priser

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.2 37

har
sedan gjorts med hjälp av de för olika alternativen gällande pris- och
löneantagandena.

Som
framgår av tabell 9 beräknas statsinkomstema öka betydligt snabbare i
alternativet med hög pris- och löneutveckling (alt. A) än i alternativen med
lägre inflation (alt. B och C). Denna skillnad hänförs huvudsakligen till de
direkta skatternas utveckling. Beträffande indirekta skatter har man som ett
beräkningstekniskt antagande räknat med att den allmänna arbetsgivaravgiften
höjs med 2 procentenheter 1985 för finansiering av skattereformen.

Av
statsutgifterna utgörs närmare en fjärdedel av transfereringar till hushåll.
Dessa poster har beräknats fristående från långtidsbudgeten med hjälp av en
särskild beräkningsmodell. I denna skrivs först de olika bidragen fram i
volym, relaterade till olika demografiska och ekonomiska faktorers utveckling.
Därefter räknas vissa av bidragen upp med prisutvecklingen. Härvid uppstår i
några fall skillnader i förhållande till längfidsbudgeten.

Också
för vissa specialdestinerade statsbidrag till kommuner avviker de volymmässiga
framskrivningarna från långtidsbudgeten då dessa bidrag anknutits till den
mellan olika alternativ varierande kommunala verksamhetsvolymen.

Tabell
9 Statens inkomster och utgifter 1983-1985

Miljarder
kronor i löpande priser

1983
1

\lt.
A

Alt. B

Alt. C

984

1985

1984

1985

1984

1985

Inkomster

Direkta skatter Indirekta skatter Socialförsäkringsavgifter
Övriga inkomster

46.7 107,1

34.5 25.9

51,9
114,4

37.7
29,1

59,3 127,3

41,1 31,1

46,0 112.9

36,5 28,9

44,7 123.1

38,2 30,5

46,2 113,6

36,5 28,9

44.9 124.6

38.5 30.4

Summa
inkomster

214,2

233,1

258,8

224,3

236,5

225,2

238,4

Utgifter

Transfereringar till hushåll Statsbidrag till kommuner
Ränteutgifter Konsumtion Investeringar Övriga utgifter

67,9

48,0 50,3 55,7 7,6 54,1

71,4

52,2 63,8 59,9 9,3 51,4

76,0

56,8 79,0 64,5 9,9 52,8

71,0

51,8 59,7 58,1 9,2 51,3

73,8

54,3

66,9

60,3

9,6

52,5

70,6

51,7 59.7 57,7 9,1 51,3

71,8

54,3

66,9

59,3

9,3

52,5

Summa
utgifter

283,6

308,0

339,0

301,1

317,4

300,1

314,1

Finansiellt
sparande

-
69,4-

-
74,9

-
80,2

-
76,8

-
80,9

-
74,9

- 75,7

Utlåning m. m. Korrigeringspost

16,8 5,8

17,5 6,0

17,8 6,0

17,5 6,0

17,8 6,0

17,5 6,0

17,8 6,0

Budgetsaldo

-
92,0-

-
98,3

-104,1

-100,3

-104,7

-
98,4

- 99,5

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.2 38

Den
stafliga konsumtionsvolymens utveckling följer däremot i samtliga alternativ
långtidsbudgeten. Hänsyn har därvid tagits till att vid omräkningen till
löpande priser reduceras i längfidsbudgeten alla myndighetsanslag med 2 % i
förhållande till vad full pris- och lönekompensation skulle ha gett. Enligt
nationalräkenskapernas redovisningssätt är detta liktydigt med en
volymminskning på 2% för dessa myndigheter. Försvaret och en rad andra statliga
verksamheter berörs emellertid ej av nämnda reduktion. Ufifrån
långtidsbudgetens volymberäkningar och med hänsyn till denna reduktion har den
statliga konsumfionsvolymen beräknats minska med 1,0% 1984 och 1,3% 1985. De
statliga investeringarna har i enlighet med långtidsbudgeten beräknats öka med
3% i volym 1984 och minska med 4% 1985.

Ränteutgifternas
ökning är en konsekvens av den ökade statsskulden och de antaganden om
räntenivån som gjorts i hög- resp. låginflationsalter-nativen.

Som
framgår av tabell 9 beräknas underskottet i statens finansiella sparande öka i
samtliga alternativ med 6 ä 12 miljarder kr. 1983—1985. Underskottet i
statsbudgeten beräknas öka från ca 92 miljarder kr. 1983 till 100 ä 105
miljarder kr. 1985.

Det
bör vidare noteras att i långtidsbudgeten beräknas underskottet i statsbudgeten
fill 89,8 miljarder kr. under budgetåret 1983/84, till 101,0 miljarder kr.
1984/85 och fill 109,7 miljarder kr. 1985/86. Genom aft beräkna medeltal av
två budgetår kan underskottet för ett kalenderår uppskattas. En sådan
beräkning ger för 1984 ett underskott på ca 95 miljarder kr. och för 1985 på ca
105 miljarder kr. Som framgår av tabell 9 visar alternativ B i treårskalkylema
- som i sina gmndläggande antaganden mest liknar långtidsbudgeten — ett ca 5
miljarder kr. större underskott 1984 än längfidsbudgeten. För 1985
överensstämmer däremot de båda beräkningarna väl. Exakta jämförelser försvåras
emellertid av osäkerheten vid omräkningar mellan budgetär och kalenderår.
Skillnaden för 1984 är inte störte än att den till stor del skulle kunna
förklaras av denna felkälla.

Socialförsäkringen

Socialförsäkringssektorn
omfattar allmän sjukförsäkring, allmän till-läggspensionering samt erkända
arbetslöshetskassor. Sektorn domineras av ATP-systemet.

ATP-försäkringen
finansieras genom kollektiva socialavgifter och genom avkastningen på
AP-fonden. Avgiftsinkomsterna styrs av lönesummans och avgiftsuttagets
utveckling. Den av riksdagen fastställda avgiften uppgår till 9,6% 1983 och
till 9,8% 1984.1 december 1982 lämnade riksförsäkringsverket till regeringen
förslag fill avgiftsuttag för perioden 1985-1989. Förslaget bereds f.n. inom regeringskansliet.
I treärskalkylerna har man för 1985 räknat med samma avgiftsuttag som 1984.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.2 39

Socialförsäkringens övriga inkomster består av
avkastningen pä AP-fonderna och av statsbidrag till sjukförsäkringen och till
arbetslöshetskassorna.

Pensionsutbetalningarnas storlek bestäms av antalet
ATP-pensionärer och den genomsnittliga pensionens storlek. Framskrivningarna
utgår här från basbeloppets utveckling. Sjukförsäkringsutfallet har skrivits
fram med löneutvecklingen, medan utbetalningarna från de erkända arbetslöshetskassorna
antas följa den öppna arbetslösheten.

Som framgår av tabell 10 beräknas socialförsäkringens
inkomster öka från ca 91 miljarder kr. 1983 till ca 107 miljarder kr. 1985 i
alternativ A och fill ca 102 resp. 103 miljarder kr. i alternativen B och C.
För socialförsäkringens utgifter beräknas ökningen i alternativen A och B bli
något större än för inkomsterna, varför det finansiella sparandet i dessa fall
beräknas minska med ca 2,5 miljarder kr. 1983-1985. I ahernativ C beräknas det
finansiella sparandet i socialförsäkringssektorn ligga ungefär oförändrat under
åren 1983—1985 pä en nivå om ca 18 miljarder kr.

Tabell 10 Socialförsäkringens inkomster och utgifter
1983—1985

Miljarder kronor i löpande priser

1983

Alt. A

Alt. B

Alt. C

1984

1985

1984

1985

1984

1985

Inkomster

Socialförsäkringsavgifter Övriga inkomster

58,7
31,9

64,9 34,0

70,7 36,4

62,7 34,0

65,6 36,4

62,9 34,0

66,2 36,4

Summa
inkomster

90,6

98,9

107,1

96,7

102,0

96,9

102,6

Utgifter

Transfereringar till hushåll Övriga utgifter Summa
utgifter

57,1

15,6

.
72,7

64,1 17,0 81,1

73,4 18,5 91,9

62,8 16,6 79,4

69,2 17,3 86,5

62,4 16,5 78,9

66,9 17,3 84,2

Finansiellt
sparande

17,9

17,8

15,2

17,3

15,5

18,0

18,4

Kommunerna

I den reviderade nationalbudgeten beräknas den kommunala
konsum-fionen öka under innevarande år med 2,8% i volym. Härav betingas dock
0,8 procentenheter av huvudmannaskapsförändringar och 0,7 procentenheter av
sysselsättningsfrämjande insatser, varför den underiiggande konsumtionsökningen
stannar vid 1,3%. Under 1982 uppgick motsvarande underiiggande ökning till
1,0%. Dessa tal visar att den kommunala expansionstakten under de senaste åren
har dämpats avsevärt jämfört med tidigare perioder då den kommunala
konsumtionen ökade åriigen med 3 å 4%. Denna utveckling torde vara ett resultat
både av den förda statliga politiken och av en förändrad inställning hos de
kommunalt ansvariga. För

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.2 40

att dämpa den kommunala konsumtionens ökningstakt
reducerades det kommunala skatteunderlaget 1983, vilket innebaren
inkomstminskning för kommunerna pä ca 5 miljarder kr.

I slutet
av 1982 presenterade den särskilda arbetsgruppen om kommunernas ekonomi (KEA)
vissa beräkningar som tydde pä en betydande försämring i kommunsektorns
finansiella situation under 1984 och 1985. Beräkningarna utgick frän antaganden
om en årlig pris- och lönekostnadsökning på 7%, en ärlig ökning av
konsumtionsvolymen med 2% saml en oförändrad investeringsvolym. Kommunalskattesatsen
förutsattes vara oförändrad jämfört med 1983 års preliminära utdebiteringssats.
Beräkningarna visade att om 1983 års skatteunderlagsbegränsning fortsatte att
gälla, skulle kommunsektorns finansiella sparande visa ett underskott på ca 8
miljarder kr. 1984 och ca 15 miljarder kr. 1985. För att motverka denna
utveckling har regeringen föreslagit att indragningen av skatteunderlag frän
fysiska personer återförs till kommunsektorn fr. o. m. 1984. Däremot består de
regler rörande kommunal beskattning av juridiska personer som gällt under 1983
även under 1984.1 de följande kalkylerna har man som ett beräkningsmässigt
antagande låtit denna indragning av skattekraften gälla också under 1985.

Trots äterföringen av skatteunderlaget från fysiska personer
och det föreslagna särskilda stödet till kommuner och landstingskommuner som
befinner sig i ett finansiellt särskilt utsatt läge, visar beräkningarna att
kommunernas finansiella situation kan komma att utgöra en starkt återhållande
faktor för utbyggnaden av kommunal verksamhet under 1984 och 1985.

Beräkningarna
visar vidare att den kommunala ekonomin påverkas starkt av hur våra löner och
priser kommer att utvecklas. Det kommunala skatteunderlagets utveckling 1984
och 1985 är redan bestämd genom inkomstsummor två år tidigare. Däremot är hela
utgiftssidan beroende av löne- och prisutvecklingen under dessa kommande är. I
fallet med fortsatt hög inflation (alt. A) kommer därför kommunsektorn att möta
stora finan-sieringssvärigheter. Dessa måste mötas med inkomstförstärkningar
och/ eller nedskärningar pä utgiftssidan. Vid en gynnsammare löne- och prisutveckling
(alt. B och C) finns det däremot störte utrymme för volymmässiga utbyggnader.
Men också i dessa fall har vissa inkomstförstärkningar förutsatts.

I alternativen
B och C har antagits att den kommunala utdebiteringen höjs med 30 öre 1984 och
med 50 öre 1985. För 1984 baseras detta antagande på det förhällandet att ett
antal större kommuner höjde skatten 1983 och att utdebiteringshöjningen 1984
därför kan väntas bli förhällande-vis begränsad. För 1985 baseras antagandet pä
att man i de finansiella kalkylerna har utgått från ett underskott i
kommunernas finansiella sparande på ca 2 miljarder kr.

1 fallet med hög inflation (alt. A) har vid beräkningarna
antagits att den

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.2 41

kommunala
utdebiteringen höjs med 1 krona både under 1984 och 1985. Dessa höjningar har
motiverats av att man i samtliga alternativ eftersträvat att hålla underskottet
i kommunernas finansiella sparande på en nivå om 2 ä 3 miljarder kr. Underskott
av sådan omfattning torde kunna täckas med nyupplåning pä kapitalmarknaden.
Dessutom kan finansiering ske genom en neddragning av kommunsektorns
finansieringskapital.

Statsbidragen och
kommunernas övriga inkomster har i princip beräknats i enlighet med
längtidsbudgettekniken. Variationerna mellan alternativen beror huvudsakligen
pä löne- och prisutvecklingen. Som framgår av tabell 11 väntas kommunernas
totala inkomster i alternativet A bli ca 4 miljarder kr. störte 1984 och ca 9
miljarder kr. större 1985 än i alternativen B och C. Ungefär hälften av denna
skillnad hänförs till den högre utdebiteringen i alternativ A.

På utgiftssidan har den
kommunala konsumtionen i alternativ B bedömts kunna öka med ca 1,5% i volym
både 1984 och 1985. Tidigare gjorda bedömningar av förväntade volymförändringar
inom primärkommunal verksamhet vid fömtsett finansiellt läge och
landstingskommunernas läng-fidsplaner enligt LKELP 83 tydde pä en något lägre
ökningstakt, ca 1 % årligen. Den långsammare kostnadsökningen som här
förutsatts medger emellertid en något högre volymtillväxt.

I
alternativ A skulle kostnadsökningarna till följd av högre inflation inte medge
sådana utbyggnadstakter. I det fallet har den kommunala konsumtionen antagits
öka med 0,7% 1984 och vara oförändrad 1985.

I
alternativ C skulle däremot den för kommunerna förmånligare kostnadsutvecklingen
tillåta något snabbare volymökningar än i alternativet B. Dessa ökningar har i
alternativ C salts till 2% både 1984 och 1985.

För
investeringar tyder tillgängliga bedömningar på en fortsatt volymmässig
nedgång. I alternativ A har man därför räknat med att de kommunala
investeringarna minskar med 5% resp. 6% i volym 1984 och 1985. Med hänsyn till
den lägre kostnadsutvecklingen och den starkare konsumtions-ökningen i
alternativen B och C har det där antagits atl investeringarna ligger kvar på
1983 ärs nivå.

Kommunernas
transfereringar till hushåll och kommunernas övriga utgifter påverkas
huvudsakligen endast av löne- och prisutvecklingen. Som framgår av tabell 11
varierar utgiftsnivån för dessa poster endast i mindre utsträckning mellan
olika alternativ. För kommunernas totala utgifter är dock variationerna mellan
hög- och läginflationsalternativen störte än för kommunemas totala inkomster.

Det
bör slutligen påpekas alt antagandena i dessa alternativ har valts i
illustrativt syfte. I samtliga fall är andra avvägningar mellan konsumtionens
ökningstakt och höjda kommunalskatter tänkbara. Alternativen visar emellertid
klart vilken betydelse inflationen har för kommunernas och
landstingskommunernas möjligheter att bygga ut sin verksamhet.

4 Riksdagen 1982/83. 1 .saml. Nr 150. Bilaga 1.2

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.2 42

Tabell 11 Kommunernas inkomster och utgifter 1983—1985

Miljarder kronor i löpande priser

1983

All. A

Alt. B

Alt. C

1984

1985

1984

1985

1984

1985

Inkomster

Skatter Statsbidrag Övriga inkomster

107,4
48,0 39,0

119,5

52,2 42,0

131,2 56,8 44,9

117,2 51,8 41,0

127,3 54,3 42,7

117,2 51,7 41,0

127,3 54.3 42.7

Summa
inkomster

194,4

213,7

232,9

210,0

224,3

209,9

224,3

Utgifter

Transfereringar till hushåll Konsumtion Investeringar
Övriga utgifter

12,2

146,9

20,2

18,9

13,8

160,9

21,2

20,2

15,2 176,7 22,1 21,8

13,3

157,1

21,8

20,0

14,2

167,9

23,4

21,1

13,1

157,2

21,6

19,9

13,7 168,2 23,0 21,0

Summa
utgifter

198,2

216,1

235,8

212,2

226,6

211,8

225,9

Finansiellt
sparande

-3,8

-2,4

-2,9

-2,2

-2,3

-1,9

-1,6

Skatter
och avgifter

Av
redovisningar för staten, socialförsäkringen och kommunerna kan utvecklingen av
den totala skatte- och avgiftssumman erhållas. Det totala skatte- och
avgiftsbeloppet blir givelvis störst i alternativ A där de förutsatta snabba
löne- och prisstegringarna genererar stora ökningar av statens och
socialförsäkringens skatte- och avgiftsinkomster. I delta alternativ har man
dessutom räknat med den kraftigaste höjningen av kommunal utdebitering.
Härigenom beräknas den offentliga sektorns totala skatte- och avgiftsinkomster
i alternativ A överstiga motsvarande inkomster i alternativ B med ca 13
miljarder kr. 1984 och med ca 31 miljarder kr. 1985.

Mellan
alternativen B och C skiljer sig skatte- och avgiftsinkomsterna endast
marginellt. Skillnaden ligger huvudsakligen pä de indirekta skatterna som ökar
snabbare i alternativ C till följd av den större konsumtionsökningen än i
alternativ B.

I I
diagram 5 har de totala skatte- och avgiftsinkomsterna relaterats till
bruttonationalprodukten i löpande priser. Som framgår ökade skatternas och
avgifternas andel mycket kraftigt mellan 1973 och 1977, från 41,3%' till 51,3%.
Därefter har skatte- och avgiftskvolen varierat endast i mindre utsträckning.

Enligt
treårskalkylema beräknas skatte- och avgiftskvoten sjunka något 1984 i samtliga
alternativ. Under 1985 beräknas denna kvot i alternativ A återgå till 1983 ärs
nivå, medan alternativen B och C resulterar i lägre kvoter än 1983. Nedgången
är störst i alternativ B.

Det
tår slutligen erinras om, atl treårskalkylernas skatte- och avgifisbe-räkningar
i princip följder längtidsbudgettekniken. Detta innebär att inga skatte- eller
avgiftsökningar utöver de redan beslutade har förutsatts äga

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.2

Diagram 5 Skatter och avgifter som andel av BNP 1970-1985

r\
z:

Alt .A

— ', c

Air.B

.LJ__ \_ \_ L

1970 71 72 73 74 75 76 77
78 79 80 81 82 83 84 85 Källor: Statistiska centralbyrån
och finansdepartementet.

rum i statlig verksamhet och i socialförsäkringssektorn.
Endast den kommunala utdebiteringen har höjts för att balansera
utgiftsökningarna i enlighet med de i olika alternativ valda antagandena om
volymutveckling och inflation.

10 Produktion och sysselsättning

I tidigare avsnitt har redovisats hur olika komponenter i
försörjningsbalansen kommer att utvecklas de närmaste åren i de tre alternativ
som beräkningarna omfattar. I detta avsnitt redovisas i korta drag vad del
skulle innebära för produktion och sysselsättning. Särskilt sysselsättningsberäkningarna
måste betraktas som osäkra.

Försörj ningsbalansen

I alternativet med snabb inhemsk inflation (alt. A) kommer
försämrade relativpriser att dämpa exporten och höja importen. I
låginflationslallen (alt. B och C) kommer exporten alt öka relativt kraftigt de
närmaste åren och importen kommer att visa en dämpad utveckling.

Denna utveckling av utrikeshandeln kommer att ge ett
positivt bidrag till produktionen. Det krävs emellertid även en försiktig
expansion av den inhemska efterfrågan för att sysselsättningen skall öka i
näringslivet.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.2 44

För
den privata konsumtionen innebär alternativ C med lägre inflation än alternativ
B men med samma timlöneutveckling en ökning av den privata konsumtionen med ca
2% per är, I både alternativ A och B är den privata konsumtionen däremot i
stort sett oförändrad.

Den
kommunala ekonomin påverkas starkt av hur våra löner och priser kommer att
utvecklas. I alternativet med hög inflation kommer därför kommunsektorn att
möta stora finansieringssvärigheter och kostnadsökningarna kommer inte att
medge någon störte utbyggnadstakt. I alternativ A har därför förutsatts att den
kommunala konsumtionen kan öka med endast 0,7 % i volym 1984 och sedan ligga
kvar pä oförändrad nivå 1985. Vid en gynnsammare löne- och prisutveckling
(alternativen B och C) finns det däremot störte utrymme för volymmässiga
utbyggnader. I alternativ B har den kommunala konsumtionsvolymens ökning satts
till 1,5 % årligen, medan den förmånligaste kostnadsutvecklingen i alternativ C
beräknats tillåta en volymökning på 2,0% både 1984 och 1985.

Den
statliga konsumtionen har i alla tre alternativen beräknats enligt
långtidsbudgeten, vilket innebär en minskning med 1,0% 1984 och med 1,3% 1985.

Flera
faktorer kommer att ha en posifiv inverkan på investeringarna de närmaste åren.
Produktionen i näringslivet sfiger snabbt vid en låg infla-fion. En förbättrad
lönsamhet och sänkta räntor kommer också att bidra positivt till
investeringsutvecklingen. Kapacitetsutnyttjandet är emellertid fortfarande
lågt, vilket gör att någon mer påtaglig investeringsuppgång i industrin inte är
att vänta förtån 1985. Det finns dock vissa typer av investeringar som
utvecklas svagt under de närmaste åren. Kommunernas

Tabell
12 Försörjningsbalans 1982-1985

Miljarder

kr.

löpande

pris

1982

Åriig
procentuell volymförändring

1983

Alt. A

Alt'. B

Alt. C

1984

1985

1984

1985

1984

1985

BNP

620,7

1,8

1,9

- 0,1

2,6

1,7

3,8

3,6

Import
av varor

177,2

1,9

1,0

2,7

1,1

3,8

2,8

5,5

Privat
konsumtion

330,5

-1,5

0,1

0,2

0,3

0,1

2,2

1,7

Offentlig
konsumtion 184,8

1,4

0,2

- 0,4

0,8

0,7

1,1

Stat

53,9

-1,8

-1,0

- 1,3

-1,0

- 1,3

-1,0

- 1,3

Kommuner

130,8

2,8

0,7

0,0

1,5

2,0

Bruttoinvestering

116,2

-0,6

-1,3

- 3,5

0,5

- 0,8

2,2

1,9

Industri

18,1

-5,0

3,1

1,3

8,7

7,4

14,1

13,4

Elverk m. m.

13,5

1,8

-2,0

-10,0

-2,0

-10,0

-2,0

-10,0

Bostäder

25,5

-1,7

-4,4

- 8,1

-4,4

- 8,1

-2,5

- 5,1

Övrigt näringsliv

39,6

-1,3

-0,5

0,4

0,6

3,1

2,2

6,2

Stat

4,9

27,6

3,0

- 4,0

3,0

- 4,0

3,0

- 4,0

Kommuner

14,6

-3,4

-5,0

- 6,0

0,0 .

0,0

Lagerinvestering'

-5,7

0,6

0,9

0,3

1,2

0,1

1,4

Tjänstenetto'

4,8

0,5

0,1

0,0

0,2

0,3

0,4

0,5

Export
av varor

167,3

5,9

5,6

1,1

6,6

3,4

7,5

5,2

Förändring
i procent av föregående års BNP.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.2 45

planer
tyder på minskade investeringar och bostadsbyggandet kan minska något. Totalt
sett kommer investeringarna bara att lämna ett positivt bidrag till efterfrågan
i alternativ C med en kraftigt dämpad inflation.

Den
utveckling som redovisats ovan medför i alternativ A att bruttonationalprodukten
ökar med 1,9% 1984 och minskar med 0,1% 1985. I alternativ B bhr ökningarna
2,6% resp. 1,7% och i alternativ C 3,8% resp. 3,6%, se tabell 12.

Produktion
per sektor

Produktionsutvecklingen
är i modellkalkylerna en följd av förändringar i den slutliga efterfrågan,
vilken importutveckling som beräknas i modellen, utvecklingen av
insatsleveranserna mellan olika branscher och förädlingsvärdets andel av
bruttoproduktionen. Produktionsutvecklingen för hela näringslivet har sedan den
kraftiga uppgången 1979 haft en avtagande trend fram till 1982. För 1983 väntas
emellerfid en ökning om ca 2,4%. Produk-fionsutvecklingen i olika sektorer för
åren 1984 och 1985 framgår av tabell 13.

Tillväxten
inom industrin har under åren 1975-1982 med undantag för 1979 varit negativ.
Under 1983 väntas dock industriproduktionen öka med ca 3,7%. Denna positiva
utveckling beräknas bestå även under 1984 och 1985 i samtliga alternativ.
Ökningen för industriprodukfionen blir störte ju lägre inflationen blir.
Produktionen i jordbruk, skogsbruk och fiske, som hittills under 1980-talet
haft en positiv utveckling, beräknas öka även under kommande år.

Tabell
13 Produktion per sektor 1984 och 1985

Årlig
procentuell volymförändring

Alt. A

Alt. B

Alt. C

1984

1985

1984

1985

1984

1985

Jord-
och skogsb

ruk

3,8

0,7

4,1

2,9

5,2

5,5

Industri

4,0

0,2

4,7

2.6

5,8

5,0

El-,
gas-, värme-

och

vattenverk

1,8

0,0

2,3

1,3

3,7

3,2

Byggnadsverksamhet

-0,9

-3,4

0,2

-1,6

1,5

0,4

Privata
tjänster

1,6

0,2

2,4-

2,0

4,1

4,2

Summa

2,3

-0,1

3,0

1,9

4,5

4,2

Stat

-0,9

-1,2

-0,9

-1,2

-0,9

-1,2

Kommuner

0,7

0,0

1,5

2,0

Summa

0,4

-0,2

1,0

0,9

1,3

Totalt

1,8

-0,1

2,6

1,7

3,8

3,6

Byggnadsproduktionens
användningssida består av byggnadsinvesteringar (ny- och ombyggnad) samt
reparationer och underhåll. Huvuddelen av byggnadsproduktionen härleds från
investeringsefterfrågan och reste-

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.2 46

rande
delen från efterfrågan på reparations- och underhållsarbeten i byggnadskapitalstocken.
Under senare delen av 1970-talet svarade repärations-och underhållsproduktion
för nästan hela ökningstakten. Dessa kompenserar minskningen i nybyggandet.
Fr.o.m. 1981 har dock utvecklingen av den totala produktionen i
byggnadsverksamhet varit negativ. I alternativ A och B kommer denna utveckling
att bestå, medan alternativ C ger en uppgång.

Privata
tjänster är en sektor som väger tungt i näringslivet. Dess utveckling har stor
betydelse för sysselsättningsläget. Privata tjänster består bl. a. av handel,
hotell och restaurang, uppdragsverksamhet, samfärdsel samt post- och televerk.
Sektorn får en ganska svag utveckling i alternativ A men något bättre i
alternativen B och C. Sektorn har historiskt haft en kontinueriigt uppåtgående
utveckling.

Arbetskraftsutbud

Arbetskraftens
storlek bestäms av den inhemska befolkningsutvecklingen, in- och utvandringen
samt utvecklingen av förvärvsfrekvensen hos olika befolkningsgrupper.
Underlaget till kalkylen har gjorts av prognosinstitutet vid statistiska
centralbyrån. Under 1982 och 1983 beräknas antalet personer i arbetskraften öka
med 0,3% resp. 0,4% eller ca 13000 resp. ca 18000 personer. Befolkningsökningen
i de arbetsföra åldrarna (16-74 år) under denna period beräknas till 0,3% både
1982 och 1983.

Männens
relativa arbetskraftstal har legat pä en stabil nivå i nästan alla
åldersklasser under 1970-talet. Kvinnornas arbetskraftstal däremot har ökat
kraftigt. I prognosen ligger männens arbetskraftstal i stort sett kvar på
nuvarande nivå medan kvinnornas fortsätter att öka med något avsaktande trend.
Med hänsyn till det besvärliga arbetsmarknadsläget förutsätts för åldersgruppen
16-19 är att utbildningsinsatser skall hålla arbetskraftstalen strax under 1982
års nivå. Även bland 20-24-åringarna sänks arbetskraftstalen eftersom deras
utbildningsdeltagande antas öka.

Den
relativa frånvaron visar en ökande långsiktig tendens som dock avtagit de
senaste åren. En del av frånvaroökningen bland kvinnor har berott på att
andelen kvinnor med barn ökat i arbetskraften. Denna effekt försvagas nu och
upphör inom kort med gjorda antaganden om arbetskraftstalens utveckling. I
kalkylen räknas med en svag ökning av frånvaron. Medelarbetstiden per vecka
har sedan länge minskat trendmässigt. Det beror till stor del pä att andelen deltidsarbetande
ökat. Fördelningen på arbetstidsklasser har för kvinnorna under 1980-talet
visat en markant ökning av lång deltid, medan kort deltid legat konstant och
heltid minskat något. Prognosinstitutet räknar med att den korta deltiden
kommer att ligga pä något lägre relativ nivå till följd av de ökande
arbetskraftstalen. För männen konstateras en trendmässig men svag minskning av
heltidsarbetet, som möjligen till en del kan bero pä omfördelning mellan män
och

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.2

Diagram 6 Relativa arbetskraftstal 1970-1985

M Ä N 25-59 AR

KVINNOR 25-59 AR

55 -

20
-

LJ__ L

J__ I_ I_ \_ \_ \_ \_ I

1970 71 72 73 74 75 76 77
78 79 80 81 82 83 84 85

Källa:
Statistiska centralbyrån.

kvinnor
av barntillsynen. Medelarbetstiden inom resp. arbetstidsklasser bedöms ligga
kvar pä 1982 ärs nivå.

Med ovan redovisade
antaganden som grund har beräkningar gjorts till modellkalkylerna om antal
personer i arbetskraften och antal arbetade rimmar per person. Arbetsutbudet
antas i alternafiv A öka 1984 med 15000

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.2 48

personer
och 1985 med 10000 personer. I alternativ B ökar utbudet med ytterligare 5 000
personer båda åren och i alternativ C med ytterligare 5 000 personer.

Arbetstiden
per sysselsatt antas minska med 0,2 % i alternafiv A för 1984 och 1985 och med
0,3% resp. 0,4% per är i alternativen B och C i samtliga näringsgrenar.

Sysselsättning
per bransch

Ett
antagande om att sysselsättningen mätt i rimmar varierar med produktionen med
en viss tids eftersläpning har testats för sektorerna industri och privata
tjänster. Förändringen i sysselsättning beror till en del på
produktionsförändringar och fill en del på produktivitetsförbättringar. Ett
studium av utvecklingen under 1970-talet antyder att produkrionen varierar
kraftigare än arbetsinsatsen över konjunkturcykeln. Här har antagits att
föregående ärs produktion påverkar sysselsättningen innevarande år.

För
industrin ger skattningen en. elasticitet på 0,40. Om alltså produktionsnivån
höjs med 1 %, ökar således sysselsättningen ett år senare med 0,4%, vilket
motsvarar ca 3700 personer. För att sysselsättningen skall vara oförändrad
krävs en produktionsutveckling med 7,5%. För privata tjänster fås en
elasticitet pä 0,45 och för att sysselsättningen skall vara oförändrad krävs en
produktionsutveckling på 3,5% föregående är. Om produktionsnivån höjs 1% ökas
sysselsättningen med ca 6500 personer efter I är. Funktionerna är skattade på
perioden 1970-1981. Med hänsyn till utvecklingen den senare delen av perioden
har den produkfionsökning som krävs för oförändrad sysselsättning i rimmar
räknat för prognosperioden dämpats till 6,5% per är för industrin och 2% för
privata tjänstesektorn.

Tabell 14 Sysselsättning i timmar per sektor 1984 och 1985

Åriig procentuell förändring

AU. A

Alt. B

Alt. C

1984

1985

1984

1985

1984

1985

Jord-
och skogsbruk

-1,5

Industri

-0,9

-0,6

-0,9

-0,2

El-,
gas-, värme-

och
vattenverk

0,0

Byggnadsverksamhet

-0,9

-3,4

0,2

-1,6

1,5

0,4

Privata
tjänster

0,0.

-0,1

0,0

0,2

0,0

1,0

Summa

-0,5

-0,8

-0,4

-0,2

0,4

Stat

-1,4

-1,6

-1,4

-1,6

-1,4

-1,6

Kommuner

0,5

-0,2

1,3

1,4

1,9

Summa

0,0

-0,5

0,7

1,1

Totalt

-0,4

-0,7

-0,1

0,1

0,6

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83: ISO
Bilaga 1.2

För
övriga sektorer har gjorts bedömningar direkt vad gäller utvecklingen av
sysselsätthingen i timmar eller produktivitet. För sektorerna jord' bmk,
skogsbrtik öeh fiske samt sektorn el-, gas-, värme- och vattenverk har
antaganden gjorts ont sysselsättningsutvecklingen mätt i timmar. I sektorn
jordbmk, skogsbmk och fiske väntas nedgången från 1981-1983 fortsätta, närmare
bestämt med -1,5% per är 1984 och l985. Sektorn el-, gas-j värme- och
vattenverk antas få öförändtad sysselsättning under de kommande åren. För
byggnadsverksamhet ges sysselsättningen av pro-duktivitetsantagandeii
tillsammans med produktionsutvecklingen. Produk tiviteten antas vara
oförändrad pä 1983 års nivå.

Inom
statlig och kommunal verksamhet här antalet timmar förutsatts förändras i samma
takt som lönesumman i statlig resp. kommunal konsum tion. Som framgått av
avsnitt 9 har man för staten i enlighet med långtids budgeten antagit
sjunkande konsumtionsvolym i samtliga alternativ och därmed också sjunkande
timvolym. I den kommunala sektorn beräknas däremot timvolymen att öka. Ökningen
blir störst i alternativ C, däf- den förmånliga kostnadsutvecklingen medger den
största kommunala utbyggnaden. I alternativ A kan den kommunala
sysselsättningen, mätt i antal timmar, öka endast i begränsad omfattning.

Sysselsättningsutvecklingen
mätt i timmar i modellkalkylerna redovisas i tabell 14.

Tabell
15 Sysselsättning i antal personer per sektor 1984 och 1985

Tusental
personer

Nivå 1983

Föränd

ring

Alt. A

Alt. B

Ah.C

1984

1985

1984

1985

1984

1985

Industri

895

-5

- 5

-5

- 5

Övrigt
näringsliv

1980

-5

-10

Stat

270

-5

- 5

-5

- 5

Kommuner

1050

Arbetsmarknads-

politik

Summa

4 195

-10

Arbetsutbud

4340

Arbetslöshet

1983

AU. A

Alt. B

Alt. C

1984

1985

1984

1985

1984

1985

Tusental
personer Procent

145 3,3

160

3,5

180 4,0

145

3.5

140 3,5.

140 3,0

105

2,5

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.2 , 50

Sysselsättningen mätt i antal personer framgår av tabell
15. Den totala sysselsättningen beräknas i alternativ A att vara oförändrad
1984 och minska med 10000 personer 1985. I alternativ B kommer sysselsättningen
att öka. I industrin och staten sjunker dock sysselsättningen fortfarande. I
alternativ C ökar sysselsättningen i näringslivet. Även i industrin erhålls en
mindre uppgång 1985.

Arbetsmarknadspolitiska insatser

Antal personer i arbetsmarknadspolitiska insatser ökade
1982 med ca 24000 personer och uppgick då till ca 139000 personer. Den största
ökningen avsåg beredskapsarbeten. I början av 1983 har antalet ökat kraftigt.
Antal sysselsatta i beredskapsarbeten har under 1970-talet varierat mellan ca
15 000 personer 1970 och 1975 och ca 48 000 1979. Antalet kursdeltagare i
arbetsmarknadsutbildning har varierat mellan en nivå på 50000 1979 ner till
drygt 30000 personer 1982.

Vid sysselsättningsberäkningarna har schablonmässigt
antagits att de arbetsmarknadspolitiska insatserna ökar med 10000 personer per
år 1984 och 1985. Samma antagande har gjorts i samtliga alternativ även om
behovet av ökade insatser är störst i alternativ A.

Arbetslöshet

Arbetslösheten beräknas 1983 uppgå till 145000 personer. 1
höginfla-tionsfallet fortsätter arbetslösheten att stiga med 15000 personer
1984 och 20000 personer 1985. Som procent av arbetskraften beräknas den till
3.5% 1984 och till 4% 1985. I alternativ B stannar arbetslösheten pä ungefär
samma nivå som 1983, dvs. 3,5%. I alternativ C sker en gynnsammare utveckling.
Där minskar arbetslösheten med 5000 personer 1984 och 35 000 personer 1985. I
procent av arbetskraften innebär dessa tal 3% respektive 2,5%.

Avslutning

Kalkylerna över sysselsättningen de närmaste åren är naturligtvis
osäkra. En delvis ny situation har inträffat de senaste åren med en i
förhållande till tidigare är begränsad ökning av arbetsutbudet och en minskning
av den totala sysselsättningen. Såväl framskrivningen av arbetskraftsutbudet
som bedömningen av hur produktionsutvecklingen påverkar
arbetskraftsefterfrägan är osäker.

Kalkylerna visar emellertid att sysselsättningens
utveckling de närmaste åren kommer att vara beroende av hur kraftigt
inflationstakten kan begränsas. En lägre inflationstakt betyder för den
konkurrensutsatta delen av näringslivet en bättre produktionsutveckling och
därmed sysselsättning. En lägre inflationstakt gör det också möjligt att öka
den interna efterfrågan

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.2 51

mer,
vilket positivt påverkar byggnads- och tjänstesektorn i näringslivet.
Kommunernas möjligheter att öka sysselsättningen de närmaste åren kommer också
att vara beroende av en dämpad pris- och kostnadsutveckling.

11
Känslighetsanalys

De
kalkylresultat som redovisats i tidigare avsnitt bygger på vissa antaganden om
utvecklingen av olika ekonomiska variabler. Resultaten kan vara mer eller
mindre känsliga för rimliga variationer av dessa antaganden. För att illustrera
detta redovisas i det följande några känslighetsberakning-ar. De faktorer som
varieras är världshandelns tillväxt, oljepriset och statens nyupplåningsränta.
Det bör understrykas att beräkningarna i viktiga avseenden är partiella.

Högre
världshandel

En
snabbare tillväxt av den internationella handeln påverkar exporten gynnsamt. I
beräkningarna har antagits en ökning av handelstillväxten med 2 procentenheter
per är jämfört med grundfallet. Detta resulterar i att tillväxten av
industriproduktionen ökar med 1,0 procentenheter. Sysselsättningsökningen i
näringslivet blir emellertid svag eftersom företagen i huvudsak antas kunna
möta en efterfrågeökning utan omedelbara nyanställningar. Den högre
produktionsnivån får fullt genomslag först 1986. Då beräknas sysselsättningen
vara 15-20000 personer högre i näringslivet till följd av den snabbare
handelstillväxten.

Exportintäkterna
beräknas bli 11 miljarder kr. högre 1985 vid den snabbare internationella
tillväxten. Samtidigt kräver den ökade inhemska produktionsnivån större
import. Nettoeffekten på bytesbalansen stannar därför vid drygt 7 miljarder
kr.

Högre
realt oljepris

I
samtliga kalkylalternativ antas råoljepriset ligga kvar nominellt på 1983 års
nivå, dvs. 29 dollar per fat, under 1984 och 1985. Detta innebär en real
prissänkning med ca 15 %om räoljepriset deflateras med världshandelspri-sernii
för bearbetade varor. Sveriges nettoimport av råolja och petroleumprodukter
beräknas 1983 uppgå till ca 33 miljarder kr. En ökning av råoljepriset med I
dollar per fat kan beräknas belasta handelsbalansen med 1,1 miljarder kr. Om räoljepriset
antas öka i takt med priserna pä bearbetade varor i den internationella
handeln kommer det nominellt att överstiga 1983 års nivå med ca 5 dollar per
fat. En sådan prisutveckling skulle försämra bytesbalansen 1985 med 5 å 6
miljarder kr. Hänsyn har då inte

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.2 52

tagits
fill alla de indirekta effekter som ett högre oljepris skulle kunna ge Upphov
till.

Nyupplåningsräntan

Statens
ränteutgifter växer snabbt under kalkylperioden. Ökningstakten påverkas förutom
av budgetunderskottets storlek av nyupplåningsräntan inom och utom landet.
Samtliga kalkylalternativ bygger på en relativt hög realränta. Eftersom en viss
del av den befintliga statsskulden omsätts varje år är bruttoupplåningen störte
än budgetunderskottet. En nyupplåningsränta som är en procentenhet lägre 1984
och 1985 beräknas minska ränteutgifterna det senare året med ca 4 miljarder
kr.

12
Avslutning

Treärskalkylerna
tyder på att devalveringen hösten, 1982 under skilda fömtsättningar kommer att
ha en positiv effekt på produkfion och bytesbalans 1984. De visar emellertid
också att denna förbättring bara är kortvarig om inte inflationen dämpas
väsentligt.

En
fortsatt hög inflation skulle medföra allvarliga problem i flera avseenden.
Bytesbalansens strukturella underskott skulle kvarstå på en hög nivå.
Budgetunderskottet skulle fortsätta att öka även om inga nya utgiftsätaganden
gjordes. Huvudsakligen skulle detta vara en konsekvens av stigande
räntebetalningar. Kommunernas ekonomi skulle försämras kraftigt och de skulle
sannolikt tvingas dra ner på verksamhetsvolymen eller åtminstone på
ökningstakten i verksamheten.

Även
för näringslivet skulle en fortsatt hög inflationstakt innebära stora problem.
Den konkurrensutsatta delen av näringslivet skulle fortsätta att tappa
marknadsandelar på både export- och hemmamarknaderna. Produktionsutvecklingen
skulle bli svag och sysselsättningen skulle fortsätta att minska i snabb takt.
Under sådana förutsättningar skulle inte heller investeringarna komma igång.
Tvärtom skulle utslägningen av befintliga anläggningar fortsätta. Den
konkurtensutsatta delen av ekonomin skulle fortsätta krympa.

En
radikal dämpning av inflationstakten skulle däremot kunna medföra att de
stmkturella problemen i den svenska ekonomin lättade. Bytesbalansen skulle
inom loppet av några år kunna komma i stmkturell jämvikt. Budgetunderskottets
ökning skulle kunna hållas tillbaka, fömtsatt att inga nya utgiftsåtaganden
görs utan motsvarande ökning av statsinkomsterna. Kommunernas ekonomi skulle
förbättras avsevärt och därmed deras möjligheter att utvidga verksamheten inom
prioriterade områden och att hälla uppe investeringsvolymen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.2 53

För
näringslivet är en dämpning av inflationstakten en nödvändig förutsättning för
att bibehålla konkurrenskraften. Viktiga konkurrentländer har nu en
inflationstakt på 3-5 procent per år. Även de närmaste åren torde den
internationella inflationstakten bli låg. I treärskalkylerna har en viss ökning
av inflationen de närmaste åren förutsatts. Det finns emelletid skäl — låga
kostnadsökningar, dämpade inflationsförväntningar etc. - som talar för en ännu
lägre prisökningstakt internafionelU än den som här har fömtsatts. För att
näringslivet ska kunna behålla sin konkurtensförmäga krävs därför en avsevärd
dämpning av pris- och kostnadsökningarna.

Under förutsättning av att
en sådan dämpning åstadkoms tyder treärskalkylerna på att en relativt kraftig
produktionsuppgäng i näringslivet kan åstadkommas de närmaste åren. Även
sysselsättningssituationen skulle dä kunna förbättras.

Treärskalkylerna tyder
vidare på att en ökning av den externa efterfrågan, dvs. en ökning av
nettoexporten, inte är tillräcklig för att ge en sådan produktionsuppgång i
näringslivet att sysselsättningen börjar öka. Det behövs även en ökning av den
interna efterfrågan, dvs. av konsumtion och investeringar.

Möjligheterna att
åstadkomma en sådan förstärkning av den interna efterfrågan kommer sannolikt
att vara beroende av hur framgångsrik inflationsbekämpningen kommer att bli.
Om det inte visar sig möjligt att dämpa inflationen avsevärt, kan en mer
restriktiv ekonomisk politik framtvingas, vilken skulle försämra möjligheterna
för en produktionsuppgäng i näringslivet.

Sammanfattningsvis tyder
treärskalkylerna pä att en väsentlig förbättring är möjlig de närmaste åren av
den strukturella situationen i den svenska ekonomin. De kostnadsmässiga
förutsättningarna för en låg infla-fionstakt torde kunna uppnås genom låga
nominella löneökningar och begränsade avgiftshöjningar. Bytesbalansen torde
kunna förbättras avsevärt och en kraftig försämring av budgetsaldot skulle
kunna undvikas. Industriproduktionen skulle kunna öka avsevärt och
sysselsättningsläget förbättras.

Avslutningsvis bör
emellertid ånyo påpekas att treårskalkylema görs med nya och delvis oprövade
metoder. Detta i kombination med de osäkerheter som vidlåder de strategiska
antaganden pä vilka kalkylerna bygger, gör att deras resultat bör tolkas med
försiktighet.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.2 54

Innehåll

1
Inledning....................................................................... 2

2
Metod............................................................................ ..... 3

3
Utgångsläge och
alternativ för 1984 och 1985............. 4

4
Den
internationella bakgrunden................................... 8

5
Priser och
löner .......................................................... 12

6
Utrikeshandeln.............................................................. ... 16

7
Hushållssektorn
........................................................... ... 24

8
Investeringar................................................................ 28

9
Offentlig
sektor............................................................. ... 36

10
Produktion och
sysselsättning...................................... ... 43

11
Känslighetsanalys
...................................................... 51

12
Avslutning..................................................................... 52

Tabellförteckning

1
Nyckeldata för
den internationella uvecklingen 1984 och 1985 ... 11

2
Prisutvecklingen
för vissa komponenter i försörjningsbalansen 1970-1985 16

3
Export 1984 och
1985 ...................... "....................... 18

4
Import 1984 och
1985.................................................. 21

5
Bytesbalans
1983-1985................................................ 22

6
Hushållens
disponibla inkomster 1983-1985 ............. 25

7
Privat
konsumtion 1983- 1985 ..................................... 27

8
Investeringar
1984-1985.............................................. 35

9
Statens
inkomster och utgifter 1983-1985................... 37

10
Socialförsäkringens
inkomster och utgifter 1983- 1985 39

11
Kommunernas
inkomster och utgifter 1983-1985 ........ 42

12
Försörjningsbalans
1982-1985 .................................. .. 44

13
Produktion per
sektor 1984 och 1985 ......................... .. 45

14
Sysselsättning
i timmar per sektor 1984 och 1985 .... 48

15
Sysselsättning
i antal personer per sektor 1984 och 1985 49

Diagramförteckning

1
Timlönens
utveckling 1970-1985 .................................. 12

2
Nettoimport av
råolja och petroleumprodukter som andel av BNP 1974-1985 20

3
Industriinvesteringar
1970-1985.................................... 30

4
Lagerkvot inom
industrin 1972-1985.............................. 35

5
Skatter och
avgifter som andel av BNP 1970-1985........ 43

6
Relativa
arbetskraftstal 1970-1985................................ 47

Norstedts Trycken, Stockholm 1983

Bilaga
1.3

Långtidsbudget för perioden 1983/84-1987/88

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.3 Långtidsbudget 1

Bilaga 1.3

Långtidsbudget
för perioden 1983/84-1987/88

Innehållsförteckning Sid.

Sammanfattning
.............................................. ... 5

1 Inledning
....................................................... 21

I.
I Inriktning och syfte .................................. 21

1.2
Läsanvisningar ........................................ .. 23

2 Samhällsekonomisk
bakgmnd ............................ 24

2.1
Inledning ............................................... .. 24

2.2
Sveriges ekonomi under år
1983 ................. 25

2.3
Den internationella
utvecklingen ................ .. 26

2.4
Sveriges ekonomi under de
närmaste åren .... 27

3 Befolkningsutvecklingen
och den offentliga sektorn 29

3.1
Inledning ................................................ 29

3.2
Sverige i ett internationellt
perspektiv .......... 30

3.3
Utveckhngen i Sverige till är
2025 ............... 31

3.4
Summering ............................................. 34

4 Beräkningsmetoden
........................................ .. 35

4.1
Antaganden............................................... 35

4.2
Beräkningsteknik ....................................... 36

5 Statsinkomsterna
............................................ .. 38

5.1
Inledning ............................................... 38

5.2
Inkomstskatten ......................................... .. 38

5.3
Lagstadgade socialavgifter .......................... 40

5.4
Indirekta skatter........................................ 42

5.5
Resultat av beräkningarna över
statsbudgetens inkomster 44

6 Statsutgiftema
............................................. 46

6.1
Sammanfattning av
statsutgiftemas utveckling 47

6.2
Automatiken i statsutgifterna
.................... .. 50

6.3
Statsutgifternas uppdelning pä
realekonomiska kategorier . 55

7 Statens
budgetsaldo......................................... 64

7.1
Statens budgetsaldo och
finansiella sparande . .. 64

7.2
Effekter på budgetutvecklingen
av andra fömtsättningar ... 65

8
Budgeten i verksamhetstermer ........................... 68

9
Statsskuld och
statsskuldräntor ....................... 73

9.1
Statsskuldens utveckling t. o.
m. år 1982 ..... 73

9.2
Statsskuldens placering ............................ .. 74

9.3
Statsskuldens tillväxt
budgetåren 1983/84-1987/88 77

9.4
Statsskuldens kostnader ............................. 78

9.5
Avslutning ................................................ 83

10 Utgifter
och inkomster inom den offentliga sektorn ..... 83

10.1
Socialförsäkringssektorn............................... 84

10.2
Inkomster, utgifter och
finansiellt sparande i staten och socialförsäkringssektorn ■ 89

10.3
Kommunsektorn ....................................... 91

11 Utvecklingen
av hushållsinkomstema ................... 92

1
Riksdagen 1982/83.1 saml. Nr 150. Bilaga 1.3

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 2

Tabeller Sid.

1
Statsutgifternas
utveckling fördelade pä realekonomiska kategorier 12

2
Statens
inkomster, utgifter och finansiella sparande budgetåren 1983/84-1987/88 14

3
Statens och
socialförsäkringssektorns inkomster, utgifter och finansiella sparande
budgetåren 1983/84-1987/88 17

4
Andel av
befolkningen i olika åldersgrupper.................. 31

5
Förändring i
befolkningsstrukturen under längtidsbudgetperioden 33

6
Jämförelse av
debiterade och kassamässigt influtna avgifter för folkpension, barnomsorg och
vuxenutbildning 41

7
Lagstadgade
socialavgifter ........................................ 42

8
Totala
statsinkomster ................................................. 44

9
Bruttoredovisning
av statsbudgetens inkomstsida budgetåren 1983/84-1987/88 46

10
Utgiftsutvecklingen
i oförändrad pris- och lönenivå (exkl. statsskuldräntor) 48

11
Utgiftsutvecklingen
i löpande priser (exkl. statsskuldräntor) .... 49

12
Totala
statsutgifter ..................................................... 50

13
Utgiftsstyrande
faktorer i statsbudgeten och vissa delar av socialförsäkringssektorn,
ändamälsklassificerat budgetåret 1983/84 ... 54

14
Konsumtionsutgifternas
utveckling ............................. 57

15
Investeringar
.............................................................. 58

16
Transfereringarnas
utveckling ................................... 59

17
Transfereringar
till hushåll ......................................... 60

18
Transfereringar
till kommunsektorn ........................... 61

19
Statsskuldräntorna
i löpande priser ........................... 62

20
Finansiella
transaktioner ............................................ 63

21
Totala
statsutgifter ..................................................... 63

22
Budgetsaldo och
finansiellt sparande budgetåren 1977/78-1987/88 64

23
Budgetsaldots
utveckling i de senaste långtidsbudgetarna 65

24
Statsbudgetens
inkomster och utgifter fördelat på verksamhetsgrenar 72

25
Statsskuldens
placering fördelat på läneinstmment och låntagare ultimo december 1982 74

26
Statsskuldens
placering ulfimo 1970, 1976 och 1982 . 75

27
Statsskulden
fördelad efter räntevillkor ...................... ... 76

28
Statsskuldens
fördelning ............................................ ... 76

29
Bytesbalans och
valutautflöden .................................. ... 77

30
Ränteutgifter
pä statsskulden .................................... ... 79

31
AP-fondens
utveckling budgetåren 1983/84-1987/88 ... 89

32
Statens och
socialförsäkringssektorns inkomster, utgifter och finansiella sparande
budgetåren 1983/84-1987/88 ...................................................................................... 90

Diagram

1 Folkmängdens utveckling fördelat pä äldersgmpper från
år 1960

till är 2025 .................................................................. 32

2
Statsskulden i
procent av BNP åren 1936-1982 ......... ... 74

3
Realränta på
inhemska län .......................................... 81

4
Realränta på
utländska län ....................................... .. 82

5
ATP-systemets
avgiftsinkomster och kostnader för pensionsutbetalningar 88

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 3

Appendix

Ändamålsavsnitt Sid.

I Internationellt utvecklingssamarbete och övrig
internationell

samverkan ........................................................... 96

II Totalförsvar .......................................................... 98

III Rätts- och polisväsende ....................................... . 101

IV
Folkpensioner,
sjukförsäkring, m. m....................... . 103

V Stöd till barnfamiljer................................................ . 106

VI Hälso-, sjuk- och socialvård ................................. 109

VII Utbildning och forskning ...................................... . 111

VIII Arbetsmarknads- och regionalpolitik..................... . 116

IX Kommunikationer ................................................... 122

X Näringspolifik ........................................................ 124

XI Energiförsörjning ................................................ . 129

XII Bostadspolitik ...................................................... 131

XIII Skatteutjämningsbidrag till den
kommunala sektorn 135

XIV Övrigt .................................................................. . 138

Tabeller

1
Internationellt
utveckhngssamarbete och övrig internationell samverkan 96

2
Totalförsvar ................................................................ . 98

3
Totalförsvarets
andel av statsutgifterna .................... 98

4
Rätts- och
polisväsende ............................................. . 101

5
Folkpensioner,
sjukförsäkring, m.m............................... . 104

6
Utgiftsutveckling
för pensionerna .............................. 105

7
Stöd till
barnfamiljer .................................................... 107

8
Hälso-, sjuk-
och socialvård ....................................... 109

9
Utbildning och
forskning ............................................. 111

10
Bidrag fill
driften av grundskolor ................................ 113

11
Arbetsmarknads-
och regionalpolitik ........................... . 116

12
Kommunikationer
....................................................... . 123

13
Näringspolitik
............................................................ 125

14
Energiförsörjning
...................................................... 129

15
Bostadspolifik
............................................................ . 132

16
Skatteutjämningsbidrag
............................................ . 135

17
Övrigt ........................................................................ 138

Diagram

1
Militära
försvaret ....................................................... 100

2
Antalet ny
intagningar på kriminalvårdsanstalter åren 1973-1981 102

3
Utgiftsstyrande
faktorer inom ändamälsgruppen Utbildning och forskning budgetåret 1983/84 112

4
Antal personer
i vissa sysselsättningsskapande åtgärder för handikappade och yrkesinriktad
rehabilitering 1982-1988 (januari) ... 121

5
Fördelningen av
större statliga investeringsinsatser inom ändamålsgruppen Kommunikationer för
budgetåret 1983/84 ...................................................................... . 124

6
Beräknad
utveckling av statens utgifter för de statsstödda exportkrediterna 126

7
Stathga
insatser i krisdrabbade företag och branscher 127

Prop. 1982/83:150 Bilaga
1.3 Långtidsbudget 4

8
Investeringsutgifter för
statens vattenfallsverk ... 130

9
Utgifter för statliga lån till
bostadsbyggande under långtidsbudgetperioden 132

10
Kostnader för räntebidrag under
längtidsbudgetperioden vid olika räntenivå och byggvolym 133

11
Utnyttjandet av rörliga
krediter ........................ 141

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.3 Långtidsbudget

LÅNGTIDSBUDGET FÖR PERIODEN

1983/84-1987/88

Sammanfattning

Inledning

Långtidsbudgetens
syfte är att kartlägga de statsfinansiella konsekvenserna pä fem ärs sikt av
redan fattade beslut och gjorda åtaganden. I långtidsbudgeten görs inga försök
att fömtse vilka beslut avseende budgetens inkomster och utgifter som
statsmaktema kan komma att fatta under perioden. Långtidsbudgeten är således
varken en plan för den framtida utvecklingen eller en prognos för den mest
sannolika utvecklingen. Avsikten med långtidsbudgeten är huvudsakligen att
redovisa vilken budgetutveckling som blir följden om inte några nya utgiftsåtaganden
görs och om skatte- och avgiftsreglerna inte ändras.

I
årets långtidsbudget ägnas särskilt utrymme åt att redovisa de faktorer som är
avgörande för automatiken i statsutgifterna. Långtidsbudgeten redovisar också
kalkyler över utvecklingen av vissa fonder inom socialförsäkringssektorn och
en konsolidering görs med statsbudgeten i syfte att studera det finansiella
sparandets utveckling. För att ge en så fullständig bild som möjligt redovisas
i resp. ändamålsgmpp även vissa utgifter utanför statsbudgeten. I
långtidsbudgeten redogörs vidare för utvecklingen i kommunsektorn och för vilka
centrala utvecklingstendenser som kan skönjas för denna sektor samt de samband
som råder med statsfinanserna.

Befolkningsutvecklingen
och befolkningens sammansättning har en central roll för utvecklingen av de
offentliga utgifterna. I långtidsbudgeten analyseras befolkningsutvecklingen
inte bara för den närmaste femårsperioden, utan i ett betydligt längre
perspekfiv.

I
årets långtidsbudget görs ett försök att bryta upp budgetens utgifter och
inkomster i verksamhetstermer. Syftet med denna uppdelning är bl. a. att bättre
illustrera hur det statliga budgetsaldot byggs upp från skilda aktiviteter
såsom rörelsedrivande verksamhet, långivning etc. Dessutom ägnas stort utrymme
ät utvecklingen av statsskulden och statsskuldräntorna. Härvid diskuteras bl.
a. frågor som placeringen av den växande statsskulden, statsskuldräntornas
reala utveckling samt effekter av höga nominella statsskuldräntor. Vidare
redovisas hur olika hushållstypers disponibla inkomster beräknas utvecklas
under långtidsbudgetperioden.

I
fråga om statsinkomsterna gmndas beräkningarna i allt väsentligt på oförändrade
skatteregler och avgiftssatser i den mån förändringar inte beslutats eller
aviserats. Med hänsyn till den stora betydelse som antagandena rörande vissa
skatteuttag har görs särskilda redovisningar härom.

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.3 Långtidsbudget 6

Detta
gäller främst finansieringen av skatteomläggningen samt energiskatteuttaget.

På
utgiftssidan omfattar långtidsbudgeten en kalkyl över de resurser som krävs för
att verksamheten skall kunna bedrivas i enlighet med de beslut som
statsmakterna redan har fattat och de åtaganden som gjorts för framtiden.
Däremot har inte några nya åtaganden lagts in i beräkningen.

Långtidsbudgetens
utveckling är givetvis beroende av de antaganden som ligger till grund för
beräkningarna och påverkas i hög grad av förändringar i grundläggande
antaganden rörande priser, löner och räntor. I ett särskilt avsnitt redovisas
och diskuteras de schablonartade antaganden på vilka beräkningarna grundas. För
att belysa känsligheten i beräkningarna redovisas även effekter av vissa
ändrade antaganden. Härigenom blir det möjligt att kvalitativt få en
uppfattning om vad alternativa samhällsekonomiska förlopp får för inverkan pä
budgetutvecklingen.

Långtidsbudgetens
syfte är vidare att illustrera den statsfinansiella utvecklingen på olika
delområden inom den statliga budgeten. Av bl. a. detta skäl redovisas i beräkningarna
uppgifter om vad alternativa antaganden innebär för olika områden. Detta gäller
såväl vissa inkomstslag som gmpper av statsutgifter.

Långtidsbudgeten
behandlar i första hand statsbudgetens inkomster och utgifter. Som underlag för
en bedömning av utvecklingen av de verksamheter som direkt styrs genom
statliga beslut ger statsbudgeten emellertid en ofullständig bild. I
redovisningen av statsutgifternas fördelning pä olika ändamål (se appendix) har
därför inkluderats beskrivningar av gällande skatteregler för vissa avdrag m.
m., som påverkar budgetsaldot på likartat sätt som inkomstöverföringar på
budgetens utgiftssida. Vidare redovisas vissa andra verksamheter som staten
reglerar, men som varken redovisas på statsbudgetens inkomst- eller utgiftssida
— s. k. utombudgetära utgifter. Häri ingär fömtom bl. a. skatteutgifter (olika
avdrag m. m.) även kreditgarantier och offentliga fonder utanför
statsbudgeten. Dessutom beskrivs effekter av utgifter för vissa ändamål på
statsbudgetens inkomstsida. I syfte att ge en mer allsidig bild av den samlade
offenfliga sektorn kompletteras långtidsbudgeten med ett avsnitt innehållande
en beräkning av utvecklingen totalt sett för staten och de mest betydelsefulla
av de försäkringssystem som utgör den s. k. socialförsäkringssektorn. Särskilt
utvecklingen av ATP-systemet redovisas. I anslutning härtill belyses
utvecklingen inom den kommunala sektorn.

Långtidsbudgetens
grundmaterial utgörs av underlag som har tagits fram i första hand inom
regeringskansliet. De slutliga bedömningarna och utarbetandet av själva
långtidsbudgeten har skett inom finansdepartementets budgetavdelning.

Långtidsbudgeten
omfattar budgetåren 1983/84-1987/88. För budgetåret 1983/84 baseras kalkylerna
på de utgifts- och inkomstberäkningar som redovisas i 1983 års reviderade
finansplan. För perioden därefter utgörs

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.3 Långtidsbudget 7

förutsättningarna
för beräkningarna — med vissa justeringar i början av perioden till följd av
den aktuella konjunkturbilden - av mycket schematiska antaganden. Som tidigare
har nämnts har därutöver vissa kalkyler gjorts av effekterna av alternativa
antaganden.

Sammantaget
utgör längfidsbudgeten ett material som kan tjäna som underlag för överväganden
om budgetpolitikens inriktning och utformning såväl för nästkommande budgetår
som på något längre sikt.

Den
samhällsekonomiska utvecklingen

I
långtidsbudgeten behandlas i första hand statsinkomsternas, statsutgifternas
och budgetsaldots utveckling under vissa av långtidsbudgettekniken bestämda
fömtsättningar. Dessutom berörs utvecklingen inom den övriga offentliga
sektorn. Även om intresset i långtidsbudgeten koncentreras till statsbudgeten
är det vikfigt att beakta de kopplingar som finns såväl till andra delar av den
offentliga sektorn som till samhällsekonomin i dess helhet. Dessa samband har
stärkts i takt med den snabba ökningen i statsbudgetens omfattning.
Statsbudgeten har en mycket betydande och växande påverkan på
inkomstfördelning, produktionsförhållanden, bytesbalans, sysselsättning m.m.
Samtidigt är statsbudgetens utveckling i allt högre grad avhängig förhållandena
i samhällsekonomin i övrigt.

Den
samhällsekonomiska utveckling som tecknas för den framförliggande perioden har
huvudsakligen baserats på den reviderade nationalbudgeten (RNB) i fråga om
utvecklingen under det närmaste året. För åren därefter utgör de
samhällsekonomiska kalkyler på tre års sikt, som presenteras i en särskild
bilaga till kompletteringsproposifionen, en allmän bakgrund till
långtidsbudgeten. Det bör härvid noteras att det inte f. n. föreligger någon
aktuell långtidsutredning som kan användas i detta sammanhang. Av bl. a. detta
skäl har beräkningarna grundats på mycket schablon-artade antaganden. Dessa
redovisas i kapitlet Beräkningsmetoden i långtidsbudgeten.

För flera av de
ekonomisk-politiska målen (full sysselsättning, fast penningvärde, balanserad
ekonomisk tillväxt, jämn fördelning av levnadsstandarden, regional balans och
balans i utrikesbetalningama) kännetecknas den svenska ekonomin av betydande
obalanser. Att häva dessa obalanser kommer att ta lång tid, vilket understryker
vikten av att den ekonomiska politiken och budgetpolitiken ses i ett
långsiktigt perspektiv. I det följande. belyses vissa centrala utvecklingsdrag
i Sveriges ekonomi som de presenteras i årets kompletteringsproposition. Dessa
kan vara av intresse för bedömningen av det siffermaterial som läggs fram i
årets långtidsbudget.

För
år 1983 tecknas i den reviderade nationalbudgeten en bild av den svenska
ekonomin som innehåller en del mer positiva drag än vad som noterats i
motsvarande prognoser under de senaste åren. Dessa förbättringar är enligt den
reviderade nationalbudgeten att hänföra till devalve-

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 8

ringen
och andra ekonomisk-politiska åtgärder i kombination med en återhållsam
löneutveckling och en fömtsedd förbättring i den intemationella konjunkturen.
De mera djupgående stmkturella obalansema kvarstår däremot under år 1983
enligt nationalbudgeten.

Utvecklingen
på världsmarknaden har naturligtvis stor betydelse för den i hög grad
utlandsberoende svenska ekonomin. I de inom finansdepartementet utförda
samhällsekonomiska kalkylerna har skisserats två olika aheraafiv för den
intemationella utvecklingen efter är 1983. Det första innebär en fortsatt
konjunkturäterhämtning under åren 1984 och 1985.1 det andra alternativet
fömtsatts att den nu skymtande konjunktumppgången bryts redan under innevarande
år och att åren 1984 och 1985 kommer att kännetecknas av en stagnerande produktion
i industriländerna. Osäkerheten om vilket scenario som är mest sannolikt är
mycket stor. Därför har beräkningama inte knutits till något av dessa
alternativ avseende den intemationella utvecklingen. I stället används ett
scenario som har karaktären av ett medelaltemativ och innebär en
förhållandevis långsam konjunkturåterhämtning.

Utvecklingen
av den svenska ekonomin åren 1984 och 1985 belyses i nämnda kalkyler, vilkas
perspektiv här har utsträckts till att gälla hela långtidsbudgetperioden, I kalkylerna
illustreras utvecklingen i olika alternativ, vilka skiljer sig ät i pris- och
löneökningstakter. Med höjda relativpriser och krympande marknadsandelar blir
den totala produktionsutvecklingen mycket svag och det blir svårt att undvika
en ytterligare försämring av sysselsättningsläget. Vid lägre inflation blir
fömtsättningarna för att höja den reala konsumtionen störte och produkfionen
ökar snabbare med åtföljande stimulans på investeringama och en successiv
förbättring av arbetsmarknadsläget.

Någon
bedömning av vilken av de angivna utvecklingsvägarna som ter sig mest sannolik
har inte gjorts inom ramen för långtidsbudgeten. Vid utarbetandet av
långtidsbudgeten behövs emellertid en rad förutsättningar om t. ex. löne- och
prisutveckling, ekonomisk fillväxt, utrikeshandel, privat konsumfion m. m. I
denna långtidsbudget har metoden varit att utgå från mycket schematiska
antaganden.

Det
bör dock noteras att tekniken för de samhällsekonomiska kalkylerna inte
överensstämmer med långtidsbudgettekniken. De beräkningsresultat som erhålls i
långtidsbudgeten kan inte stämmas av mot antaganden på det sätt som sker i de
statliga långtidsutredningarna i ett totalt samhällsekonomiskt perspekfiv.

Mycket
schematiska antaganden om den ekonomiska utvecklingen underlättar också
genomförande av olika känslighetsanalyser där alternativa antaganden kan föras
in i bilden. Långfidsbudgetberäkningama har kompletterats med sådana
känslighetsanalyser. Härigenom vidgas möjligheterna att vid överväganden kring
den ekonomiska politikens utformning använda långtidsbudgeten som ett av flera
underlag.

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.3 Långtidsbudget 9

Befolkningsutvecklingen

Årets
långtidsbudget inleds med en redovisning av befolkningsutvecklingen. Denna är
av stor betydelse för utvecklingen av de offenfliga utgifterna. Det är inte
minst viktigt i tider som kännetecknas av resursknapphet att
informationsunderlaget i dessa hänseenden lyfts fram. Det är därvid också
intressant att sträcka ut perspekUvet bortom långtidsbudgetperioden. Aktuella
befolkningsprognoser visar på en trendutveckling som får konsekvenser för den
offentliga sektom på längre sikt.

Sverige har en klart högre
andel pensionärer (65 är och äldre) och åldringar (75 år och äldre) än något
annat jämförbart land. Samtidigt är andelen barn och ungdomar i Sverige lägre
än i andra länder.

Totalbefolkningen i
Sverige förändras endast marginellt under de närmaste decenniema. Vad som
däremot inträffar är att det blir stora förskjutningar i åldersstrukturen.
Fram till är 1990 kommer antalet pensionärer att öka för att sedan minska något
till år 2000. Antalet åldringar ökar kraftigt ända fram fill år 2000, men i
successivt avtagande takt. Antalet barn i förskole- och skolåldem minskar fram
till år 2000. De aktiva åldrarna ökar något till sekelskiftet. Efter år 2010 är
det framför allt antalet åldringar som ökar kraftigt efter en viss nedgång från
sekelskiftet. Totala antalet pensionärer ökar också men inte Uka kraffigt.
Däremot finns det en klart sjunkande tendens i utvecklingen för övriga
äldersgmpper efter år 2000.

Den angivna utvecklingen
innebär att trycket på de offentliga transfereringama och servicen kommer att
förskjutas i riktning mot pensionärer och åldringar fram till år 1990. Eftersom
de aktiva gmpperna (19-64 år) ökar i betydligt långsammare takt går det allt
fler äldre på varje aktiv. Efter år 1990 lättar tillfälligt trycket på
omfördelningen från aktiva till pensionärerna men inte i fråga om åldringarna.
Under första kvartsseklet av 2000-talet ökar dock omfördelningskraven för dessa
gmpper.

Vid
långtidsbudgetberäkningarna har för berörda ändamål uppgifterna om
befolkningsutvecklingen under längfidsbudgetperioden använts. Under denna
period minskar främst andelen skolbam medan viss ökning sker för de aktiva
åldrama. Gmppen åldringar uppvisar en relativt stor ökning.

För att belysa betydelsen
av befolkningsförändringar för olika utgiftsområden kan noteras att
minskningen av antalet skolungdomar under 1980-talet vid en klasstorlek på 25
elever motsvarar rent aritmefiskt 7000 klasser.

Statsinkomsternas
utveckling

En
viktig utgångspunkt i beräkningarna av statsbudgetens inkomster är hur
inkomstbortfallet som uppstår i samband med genomförandet av marginalskattereformen
beaktas. Kostnaden har totalt beräknats till ca II miljarder kr. under
genomförandeperioden 1983-1985. I längtidsbudge-

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 10

tens
kalkyler har fömtsatts att reformen i sin helhet skall finansieras.
Beräkningarna utgår frän att den fastlagda löneavgiften om 2% ligger krav under
längfidsbudgetperioden. Denna avgift skall finansiera det första steget av
reformen. Det andra steget av reformen föresläs bli finansierad genom höjningar
av vissa indirekta skatter. För år 1985 har en schablonmässig finansiering på
ca 3,5 miljarder kr. lagts in i beräkningarna.

Statsinkomsternas
utveckling vid givna skattesatser är i aUt väsentligt beroende av de samlade
löneinkomsterna, dvs. lönesummans utveckling. Den statliga inkomstskatten,
liksom olika löneskatter, påverkas direkt av bruttoinkomstens utveckling. Andra
skatter som t. ex. mervärdeskatten, påverkas däremot indirekt via den privata
konsumtionen.

I
sammanhanget bör också påpekas att statsinkomstemas utveckling kan uppvisa
variafioner i tillväxttakten mellan olika år beroende på kassamässiga
förskjutningar mellan budgetåren. Detta sammanhänger främst med
avräkningssystemet för kommunalskattemedlen. Dessa uppbärs av praktiska skäl av
staten och redovisas tekniskt som en utgift på statsbudgetens inkomstsida.

För
att ge en mer rättvisande bild av hur statens inkomster utvecklas under
längtidsbudgetperioden görs i kapiflet om statsinkomsterna en bruttoredovisning
för de inkomstfitlar där inkomster och utgifter normalt redovisas netto. Den
största differensen mellan bmtto- och nettoredovisningarna föreligger på
inkomstskattens område på grund av systemet med förskott och slutavräkning på
kommunalskatt. I detta fall framgår att bmttoinkomsterna nära följer
utvecklingen av lönesumman.

De
totala statsinkomsterna har ökat med genomsnittligt 10,5% under perioden
1977/78—1981/82 i löpande priser, vilket kan jämföras med statsutgifternas
ökning med 14,4% under motsvarande period. Under långtidsbudgetperioden
beräknas statsinkomsterna på budgeten i löpande priser öka med 3,9% per är.

På
skatteuppbördens område har olika åtgärder aktualiserats för att
skatteinkomsterna snabbare skall kunna betalas in till staten. Sådana åtgärder
som kan komma att genomföras ligger i sig utanför långtidsbudgetens
behandling. Likväl kan under långtidsbudgetperioden ändringar komma att ske
vilka påverkar utfallet inte minst för enskilda år. Men långsiktigt påverkar
självfallet en snabbare inleverans av skatteinkomsterna budgetbalansen genom
minskade upplåningskostnader.

I
slutet av sammanfattningen redovisas vissa känslighetsanalyser avseende några
viktiga skattebaser.

Statsutgifternas
utveckling

Statsutgifterna
exkl. statsskuldräntorna ökade i oförändrad pris- och lönenivå med ca 2,5% per
år under perioden 1977/78-1981/82. Längtids-budgetkalkylen resulterar i en
minskning med 0,9% ärligen. I löpande

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget II

priser
vid gjorda prisantaganden beräknas den åriiga genomsnittliga ökningen av
statsutgifterna, exkl. statsskuldräntorna, under långtidsbudgetperioden uppgå
till 3,0%. Det bör noteras att längtidsbudgettekniken i sig innebär en
undervärdering av ökningstakten för utgifterna. Sammantaget beräknas de totala
utgifterna, inkl. statsskuldräntorna, i löpande priser komma att öka med 5,1 %
under långtidsbudgetperioden. Statsskuldräntornas roll berörs pä flera ställen
i det följande.

Frågan
om automatikfaktorerna bakom statsutgifternas tillväxt har under senare år
tilldragit sig stort intresse i den allmänna debatten. I syfte att illustrera
omfattningen och karaktären av automatik pä statsbudgetens utgiftssida görs i
årets långtidsbudget en genomgäng av de utgiftsstyrande faktorerna.

Resultatet
visar att det är främst statsskuldräntornas andel av de totala statsutgifterna
som ökar. Andelen utgifter som följer av separat fattade beslut ligger kvar på
en nivå om ca 15% av de totala utgifterna. Årets undersökning ger Hksom
tidigare års undersökningar vid handen aft i grova tal 85% av de totala
statsutgifterna ökar i takt med pris- och löneutveck-Ung. AU andelen är
oförändrad jämfört med budgetåret 1982/83 beror i huvudsak pä att
statsskuldräntorna ökar sin andel av utgifterna samtidigt som övriga utgifter
med fullständig automatik och pris- och löneomräknade utgifter minskar sina
andelar. Även socialförsäkringssektom har analyserats i automatikhänseende. Ca
53,7% av transfereringarna från denna sektor är att hänföra fill gruppen
fullständig automatik. Faktorerna bakom automatiken i jordbmksprisregleringen
berörs också.

I
ett samhällsekonomiskt perspektiv är automatiken av mycket stor betydelse då de
utgifter över statsbudgeten och socialförsäkringssektorn som ökar i takt med
pris- och löneutvecklingen (inkl. statsskuldräntor) uppgår till ca 40% som
andel av bruUonafionalprodukten. Det bör därvid också observeras att det fill
en helt avgörande del är historisk kostnadsutveckling som ligger fill gmnd för
uppräkningarna. Denna mekanism medverkar givetvis till aft historisk inflafion
fortplantar sig framåt i riden.

För att belysa på vilket
sätt statens utgifter direkt eller indirekt kommer att ställa anspråk på reala
resurser är det av intresse att analysera utgifterna i realekonomiska termer,
dvs. fördelade på konsumtion, investeringar, transfereringar och finansiella
transakfioner. I tabell 1 redovisas statsutgifternas utveckling fördelade på
realekonomiska kategorier i fasta resp. - löpande priser. I det följande
koncentreras redovisningen av utvecklingen i fasta priser om inte annat sägs.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 12

Tabell
1. Statsutgiftemas utveckling fördelade på realekonomiska kategorier

1983/84

Genomsnittlig pro-

(miljarder
kr.)

centuell

förändring

1983/84-

-1987/88

Avrundat nominellt

AnHpl
av

r\llUd
d v

totala

Fasta

Löpande

belopp

statsutgiftema

priser

Summa
statliga konsum-

tions- och investerings-

utgifter

73,9

24,8

-1,3

-(- 3,6

Summa
transfereringar

207,1

69,5

+ 1,7

+ 5,7

därav

Transfereringar till

hushåll

77,4

26,0

-1,1

+ 2,1

Transferingar till

kommunsektorn

52,7

17,7

-0,8

-1- 4,4

Statsskuldräntor

55,4

18,6

-1-7,8

-H2,9

Summa
flnansiella

transaktioner

17,0

5,7

-1-0,5

-1- 3,6

Summa
statsutgifter

298,0

100,0

4-0,8

+ 5,1

Statens
utgifter för konsumtion och investeringar, dvs. statens direkta efterfrågan på
varor och tjänster, uppgår för budgetåret 1983/84 till ca 74 miljarder kr. och
utgör därmed ca 25 % av statsbudgetens utgifter. Enligt långtidsbudgeten kommer
dessa utgifter i fasta priser att minska med 1,3 % per år. Under jämförelseperioden
minskade statens utgifter pä dessa områden med 0,1 % i fasta priser. Den låga
ökningstakten i långtidsbudgetberäkningen jämfört med det historiska utfallet
är i stor utsträckning en följd av långtidsbudgetens beräkningsteknik.
Tillämpningen av denna beräkningsteknik, som innebär att hänsyn endast tas
till fattade beslut, innebär bl. a. att investeringsutgiftema i
långtidsbudgeten minskar allteftersom beslutade investeringar slutförs.

När
det gäller den statliga konsumtionen utgår beräkningen i princip från
fömtsättningen om oförändrad ambitionsnivå. Det bör dock observeras att för
myndighetsanslag och liknande anslag har det s. k. huvudförslaget fillämpats i
löpandeprisberäkningen, vilket innebär att anslagen efter pris-och
löneomräkning normalt minskas med 2 % per år. I själva fastprisberäk-ningen har
sålunda inget avdrag av denna typ lagts in.

Transfereringar
och finansiella transaktioner, dvs. överföringar till andra sektorer av
ekonomin, innebär inte att staten direkt tar i anspråk resurser. Indirekt ger
de dock upphov till en efterfrågan av reala resurser genom effekterna pä bl. a.
mottagarnas disponibla inkomster. Transfereringar och finansiella
transaktioner beräknas för budgetåret 1983/84 fill ca 224 miljarder kr. och
utgör därmed ca 75 % av budgetens utgifter. Liksom i tidigare
längtidsbudgetkalkyler uppvisar transfereringarna en betydligt snabbare
ökningstakt än konsumfions- och investeringsutgifterna. Träns-

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 13

fereringarna
beräknas således öka med 1,7 % i fasta priser jämfört med 6,6% under
jämförelseperioden.

Även beträffande
transfereringarna har långtidsbudgettekniken hittills inneburit en
undervärdering av den sedermera faktiskt realiserade utveckhngstakten. Pris-
och löneomräkningar görs således endast på de anslag som genom indexbindningar
eller regelsystem blir föremål för automatiska justeringar, exempelvis
folkpensionerna och räntebidragen på bostadsområdet. Beträffande t. ex.
barnbidragen finns inga sådana kopplingar och någon uppräkning av bambidragets
storlek med hänsyn till prisutvecklingen har därför inte skett. Trots detta
framstår det klart att det är transfereringarna som svarar för merparten av
utgiftstillväxten i långtidsbudgeten. Detta förklaras främst av den snabba
ökningen av kostnadema för statsskuldräntorna. Övriga transfereringar ökar
också men inte lika snabbt. Transfereringsutgifternas utveckling under
längfidsbudgetperioden påverkas i hög grad av de antaganden som görs, främst
vad avser pris- och löneutvecklingen.

Den
snabbast växande enskilda utgiftsposten under långtidsbudgetperioden är
statsskuldräntoma. Enligt beräkningarna i årets långtidsbudget skulle den
genomsnittliga årliga ökningen i löpande priser uppgå till 12,9%. För
budgetåret 1983/84 beräknas kostnaden för statsskulden komma att uppgå till ca
55,4 miljarder kr. Med givna antaganden förutses motsvarande belopp för
budgetåret 1987/88 komma att uppgå till nära 89,9 miljarder kr., som kommer att
framgå i det följande.

En
del av de stafliga utgifterna, 17 miljarder kr., utgörs av finansiella
transaktioner, dvs. lån till företag eller enskilda personer. Som exempel kan
nämnas lån till bostadsbyggande, studielän och regionalpolitiska lån. De
finansiella transaktionerna beräknas under längtidsbudgetperioden öka med 0,5 %
per år i fasta priser. Denna del av statsbudgeten kan ses som en del av
kreditmarknaden, eftersom staten i denna verksamhet närmast svarar för en
kreditförmedlande funktion. Med detta betraktelsesätt kan de finansiella
transaktionerna, vad avser återbetalningspliktig del av lånen, avräknas från
budgetsaldot. Det återstående beloppet definieras som statens finansiella
sparande.

Huvuddelen
av anslagen till finansiella transakfioner medför emellertid att anspråk ställs
pä samhällsekonomiska resurser. Vid ett studium av hur stor del av dessa
resurser som staten tar i anspråk eller fördelar är det därför ofta inte
meningsfullt att skilja mellan transfereringar och finansiella transaktioner.
Det bör också framhållas att det kan vara svårt att avgöra om en utgift bör
betraktas som transferering eller finansiell transaktion.

Statens
budgetsaldo och finansiella sparande

För
budgetåret 1983/84 beräknas underskottet enligt det reviderade budgetförslaget
komma att uppgå till 89,8 miljarder kr. Före statsskuldräntor

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 14

beräknas
budgetunderskottet budgetåret 1983/84 uppgå fill 34,4 miljarder kr.

Med
utgångspunkt i gjorda beräkningsantaganden ökar budgetunderskottet under
långtidsbudgetperioden med ca 30,4 miljarder kr. inkl. statsskuldräntor. Exkl.
statsskuldräntor uppgår underskottet till 30,4 miljarder kr. budgetåret
1987/88.

En
del av statsutgifterna utgörs av län till olika ändamål, s. k. finansiella
transakfioner. Budgetsaldot efter avdrag för dessa transaktioner utgör statens
finansiella sparande. Under 1970-talets senare del växte det stafliga
budgetunderskottet och statens finansiella sparandeunderskott som andel av BNP.
Underskottets andel av BNP, med den i långtidsbudgeten tillämpade metoden,
uppskattas fill ca 13,2% budgetåret 1987/88 vid givna antaganden om den
samhällsekonomiska utvecklingen. För budgetåret 1983/84 är motsvarande siffra
12,5%.

Tabell
2. Statens inkomster, utgifter och flnansiella sparande budgetåren 1983/84—
1987/88

(Miljarder
kr., löpande priser)

1983/84

1984/85

1985/86

1986/87

1987/88

Inkomster

208,1

211,9

219,7

230,0

242,9

Utgifter

298,0

312,9

329,4

343,7

363,2

Saldo

-89,9

-101,0

-109,7

-113,7

-120,3

Andel av
BNP

-12,5

- 13,1

- 12,9

- 13,1

- 13,2

Finansiella
transak-

tioner (netto)

13,8

14,7

15,2

15,3

Finansiellt
sparande

-76,0

- 86,3

- 94,5

- 98,4

-105,0

Andel av
BNP

-10,6

- 11,2

- 11,6

- 11,4

- 11,5

Det
i långtidsbudgeten framräknade budgetunderskottet innebär natur-hgtvis att
stora finansiella krav ställs pä den svenska kreditmarknaden. Hur
finansieringen sker är av stor betydelse, då ohka finansieringsvägar medför
skilda samhällsekonomiska effekter, bl. a. avseende likviditetstillväxten i
ekonomin och räntenivån. I långtidsbudgeten diskuteras vissa sådana effekter.

Som
framgått av det föregående är kalkylerna i långtidsbudgeten känsliga för
uppställda antaganden såväl vad avser den samhällsekonomiska bilden som i fråga
om utvecklingen av enskilda utgifts- och inkomstkomponenter. Ovan angivna
resultat måste sålunda ses mot bakgmnd av de antaganden som gjorts och med
beaktande av de naturliga begränsningar som följer av långtidsbudgettekniken. I
ett avslutande avsnitt diskuteras vad ändringar i dessa hänseenden betyder för
kalkylresultaten.

Budgeten
i verksamhetstermer

Utöver
sedvanliga uppdelningar av statens inkomster och utgifter görs i årets
långtidsbudget en uppdelning av statsbudgeten i verksamhetstermer

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 15

som
ett komplement till såväl den realekonomiska indelningen som ändamålsklassificeringen.
Utgångspunkten är att redovisa de statliga åtagandena avseende såväl inkomster
som utgifter i separata verksamhetsdelar såsom rörelsedrivande verksamhet,
långivning m. m. En sådan uppdelning belyser statens engagemang för de
rörelsegrenar som i andra uppställningar redovisas på ett flertal olika poster
på statsbudgeten. Härmed öppnas vissa möjligheter dels att ytteriigare
indentifiera och kvantifiera finansiella problem i den statliga verksamheten,
dels att bryta ned budgetsaldot på olika verksamhetsgrenar. Konsekvenserna för
samhällsekonomin och kreditmarknaden av politiska beslut som innebär aktiva
ingrepp i statsbudgeten kan härigenom avläsas tydligare. Den uppdelning som
presenteras i långtidsbudgeten är dock till vissa delar inte helt fullständigt
genomförd. Avsikten är att till nästa års långtidsbudget pröva fömtsättningarna
aU vidareutveckla denna ansats. Härigenom underiättas möjligheterna att belysa
innebörden av budgetkalkylerna för olika intressenter.

Uppdelningen har framför
allt inriktats på att redovisa det samlade resultatet för affärsverksamheten,
läneverksamheten och finansverksamheten. Den genomgång som verkställts visar
att affärsverksamheten i stort balanseras pä statsbudgeten. För låne- och
finansverksamheten är däremot utgifterna större än inkomsterna. De inkomster
som redovisas emanerar dock från tidigare utgifter för investeringar i
affärsverk eller olika former av utlåning. Utgifterna som belastar budgeten bör
därför bedömas från fömtsättningen att de återkommer i framtiden som inbetalda
överskott eller räntor och amorteringar.

De
underskott som uppvisas beror fill stor del på att utläningsverksamheten under
senare år ökat i omfattning. I framtiden kommer inkomster i form av räntor och
amorteringar att öka i takt med att statens fordringar stiger. Det är därför
viktigt att studera resultaten över en längre tidsperiod än vad som återspeglas
i statsbudgeten ett enskilt budgetår.

Statsskulden
och statsskuldräntorna

Den
bokförda statsskulden har under slutet pä 1970-talet och 1980-talets första år
ökat dramafiskt. Mätt som andel av BNP har statsskulden ökat från drygt 20%
under senare delen av 1960-talet till ca 61 % vid utgången av år 1982. Denna
ökning har varit betingad dels av de successivt ökande budgetunderskotten, dels
av den svaga ekonomiska tillväxten. Sett i ett historiskt perspektiv innebär
detta att statsskulden i procent av BNP passerat de nivåer som nåddes under
mitten av 1940-talet.

Under 1970-talets första
hälft kunde underskotten i statsbudgeten till stor del finansieras inom
AP-fonden. Under 1970-talets senare del avstannade den reala tillväxten i
AP-fondssystemet samtidigt som sparandet i den svenska ekonomin sjönk. Följden
av defta blev ett underskott i bytesbalansen, som kompenserades bl. a. genom
att en stor del av underskotten i

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 16

statsbudgeten
finansierades genom upplåning i utlandet. Detta innebar att den automatiska
stabiliseringspolifiska mekanism - som fanns innan den omfattande
uflandsupplåningen inleddes — i form av behovet att omedelbart vidta ränte-
eller växelkursjusteringar vid störte bytesbalansunderskott delvis kom att
upphävas.

Redovisningen
av statsskulden görs utan att hänsyn tas till valutaförändringar eller
inflationens effekter. Det reala värdet på statens skulder kan således avvika
från det bokförda. Som exempel kan nämnas att devalve-ringama av den svenska
kronan och dollarkursens uppgång har inneburit att statens utlandsskuld har
stigit kraftigt. Vid utgången av år 1982 uppgick den bokförda uflandsskulden
till 71,8 miljarder kr., vilket kan jämföras med utlandsskuldens värde vid
nuvarande växelkurser om 99,4 miljarder kr.

Realräntoma
på statsskulden var under huvuddelen av 1970-talet negativa. Uppgången i
räntenivån kombinerat med det ökade upplåningsbehovet på kreditmarknaden
innebar i början på 1980-talet att realräntorna blev positiva. En ökande andel
av upplåningen placerades nu i form av korta lån eller lån med kort räntebindning.
En stor del av statsskulden är dock placerad i lån med fast ränta bunden ganska
många år fram i tiden. I fall den allmänna inflationstakten skulle avta innebär
detta att ränteutgifterna på statsskulden kommer att få en
efterfrägestimulerande effekt på ekonomin, samtidigt som förmögenheten i de
sektorer som innehar statspapper kommer att öka.

Budgetunderskottets
utveckling under långtidsbudgetperioden innebär att mycket stora belopp måste
finansieras. Vid slutet av längtidsbudgetperioden beräknas statsskulden uppgå
till ca 900 miljarder kr. Skuldbelopp av denna storleksordning försvårar av
naturliga skäl strävandena att motverka inflationsförväntningar och ger
tendenser till valutautflöden och höga realräntor.

Statsskuldräntoma
kännetecknas av en fullständig automatik. Ökande budgetunderskott innebär att
statsskuldräntorna kommer att öka allt mer. Även om underskottet skulle förbli
oförändrat i löpande priser ökar statsskuldräntoma. I det fall underskottet
exkl. statsskuldräntorna skulle förbli på nuvarande nivå under hela
långtidsbudgetperioden kommer statsskuldräntoma vid periodens slut att ha ökat
till ca 88,9 miljarder kr. mot f. n. ca 55,4 miljarder kr. Detta innebär
sålunda att budgetunderskottet enbart på gmnd härav skulle öka från ca 89,9
miljarder kr. till över 120 miljarder kr. En känsUghetsanalys ger vid handen
att en räntenivå på 12-14% över långtidsbudgetperioden resulterar i
ränteutgifter slutåret på ca 115 miljarder kr. och ett budgetunderskott på
närmare 150 miljarder kr.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 17

Den offentliga sektorns utgifter och inkomster

I ett föregående avsnitt har redovisats utvecklingen av
statens budgetsaldo och finansiella sparande. I långtidsbudgeten finns också
ett kapitel om utvecklingen av hela den offentliga sektorns finanser i syfte
att ge en mer fullständig bild av denna sektor. Därvid redovisas hur utgifter
för socialförsäkringssystemet påverkar budgetsaldot samt resultatet av en
konsolidering av statens och vissa störte fonders inkomster och utgifter. Det
framkommer dä hur det sammantagna finansiella sparandet i stat och
socialförsäkringssektor kommer att utvecklas under längfidsbudgetperioden.
Särskilt utrymme ägnas ät utvecklingen av ATP-systemet. Det framgår att det
finansiella sparandet i ATP-systemet vid oförändrad avgiftsnivå efter år 1984
kommer att successivt försämras och att avkastningen från AP-fonden behöver tas
i anspråk för att finansiera de löpande utgifterna.

Enligt förslag från riksförsäkringsverket bör avgiftsnivån
höjas ärligen fr.o.m. år 1985, vilket inte beaktas i längfidsbudgeten. En
höjning av avgifterna får realekonomiska effekter som påverkar den ekonomiska
utvecklingen under långtidsbudgetperioden.

Saldot budgetåret 1983/84 för den samlade statliga verksamheten,
dvs. staten och socialförsäkringssektorn, blir enligt längtidsbudgetberäkningen
ca 73 miljarder kr. Av tabell 3 framgår utvecklingen under längtidsbudgetperioden.

Tabell 3. Statens och socialförsäkringssektorns inkomster,
utgifter och finansiella sparande budgetåren 1983/84- 1987/88 (Miljarder kr.,
löpande priser)

1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 1987/88

Inkomster 296,8 305,3 317,7 331,8 347,8

Utgifter . 369,4 390,1 412,9 433,7 460,0

Saldo -72,6 -84,8
-95,2 -101,9 -112,2

Finansiella transaktioner

(netto) 13,8 14,7 15,2 15,3 15.3

Finansiellt sparande -58,8
-70,1 -80,0 -86,6 -96,9

Det finansiella sparandeunderskottet för den samlade
statliga verksamheten beräknas budgetåret 1987/88 uppgå till ca 97 miljarder
kr., vilket innebär en försämring med drygt 38 miljarder kr. under
långtidsbudget-perioden.

Också utveckhngen inom den kommunala sektorn måste beaktas
vid bedömningar av den offentliga sektorns utveckling. De kalkyler som har gjorts
för kommunsektorns inkomster och utgifter de närmaste åren pekar på allt störte
finansieringsproblem. Skälet till förändringen av de finansiella
förutsättningarna är bl. a. att effekterna av en minskad ekonomisk tillväxt de
senaste åren nu slår igenom pä den kommunala sektorn. 2 Riksdagen 1982183. I
saml. Nr 150. Bilaga 1.3

Prop. 1982/83:150 Bilaga
1.3 Långtidsbudget 18

Långtidsbudgeten
visar det mycket starka beroende som numera finns mellan staten,
socialförsäkringssektorn och den kommunala sektorn bl. a. i fråga om
finansieringsförutsättningarna. En höjning av ATP-avgifterna får effekter på
det kommunala skatteunderlaget om den avräknas mot lönesumman. En höjning av
kommunalskatten inverkar pä privat konsumtion, vilket i sin tur resulterar i t.
ex. effekter på mervärdeskatteinkomster. Dessutom påverkas
tillväxtbefingelserna i samhällsekonomin och därmed även
skatteunderlagsutvecklingen. För åren efter år 1985 kommer skatteunderlagsutvecklingen
och kostnadsutvecklingen att vara avgörande för hur kommunsektorns finansiella
sparande kommer att te sig. Med långtidsbudgetens antaganden om pris- och
löneutvecklingen finns det inte fömtsättningar för en påtaglig förbättring
under perioden.

Sammantaget
ger långtidsbudgeten med givna antaganden vid handen att en försämring av den
offentliga sektorns finansiella sparande kommer att ske under perioden.

Utvecklingen
av hushållens inkomster

I
syfte att komplettera underlaget för budgetpohtiska överväganden lämnas i årets
långtidsbudget en översiktlig redovisning av hur den disponibla inkomsten för
ohka hushåll beräknas utvecklas under perioden. Det rör sig om enkla
framskrivningar med sedvanlig långtidsbudgetmetod. Det innebär bl. a. att vissa
transfereringar som är föremål för separata beslut inte räknas upp i motsats
fill andra som är knutna till olika slag av index. Detta påverkar givetvis
beräkningsresultaten för olika hushållstyper. Resultaten belyser bl. a. också
betydelsen av den roll politiska beslut och indexanknutna transfereringar
spelar för fördelningen av de samlade resurserna och vikten av att både
statsbudgetens inkomstsida och dess utgiftssida beaktas samlat vid ohka
budgetpolitiska överväganden som kan få fördelningsmässiga konsekvenser.
Redovisningen understryker vikten av kunskap om hur olika hushällstypers
ekonomi utvecklas.

Långtidsbudgetens
känslighet för ändrade antaganden

De
i långtidsbudgeten erhållna resultaten avseende inkomster, utgifter och
finansiellt sparande är i hög grad beroende av bakomliggande antaganden om den
ekonomiska utveckhngen. I det föregående har redovisats de förutsättningar som
ligger till grund för beräkningarna i 1983 års långtidsbudget. Enligt dessa
ökar budgetunderskottet under långtidsbudgetperioden med totalt 30,4 miljarder
kr. i löpande priser, eller med ca 7,5% årligen. Denna utveckhng innebär att
underskottet som andel av BNP blir ca 13,2% budgetåret 1987/88 vid givna
antaganden om den samhällsekonomiska utvecklingen. En förändring av dessa
antaganden får följdverkningar. I vissa fall kan sädana förändringar kraftigt
påverka budgetsaldot vid

Prop. 1982/83:150 Bilaga
1.3 Långtidsbudget 19

långtidsbudgetperiodens
slut. Flertalet av de antaganden som rör centrala volymfaktorer bakom
utgiftstillväxten, som exempelvis befolkningsutvecklingen, kan sägas besitta
en hög grad av säkerhet. Antagandena om den ekonomiska utveckhngen är däremot
förenade med en betydande osäkerhet.

För
att något belysa känsligheten i gjorda antaganden redovisas i längfidsbudgeten
dels effekter av ändrade antaganden inom vissa betydelsefulla
verksamhetsområden, dels effekter av ändrade antaganden om den ekonomiska
utvecklingen. Vidare redovisas vissa konsekvenser av ändrade antaganden
rörande skattesatser o. d.

Här
redovisas först hur olika ändrade antaganden pä vissa sektorsområden inverkar
i förhållande till långtidsbudgetberäkningarna.

De
områden där förändrade krav på budgetpolitiska insatser är av central
betydelse för beräkningsresultaten är bl. a. utgifter för arbetsmarknads-,
industri- och bostadspolitik.

Ett
viktigt område som påverkar budgetutfallet är utvecklingen pä arbetsmarknaden.
Avgörande för förändringen av statsutgifterna för arbetsmarknadspolitiken blir
den ätgärdsvolym resp. den ätgärdsarsenal som bedöms lämplig i relation till
såväl den förväntade allmänna ekonomiska utvecklingen som utvecklingen pä
arbetsmarknaden. En utökning av arbetsmarknadsutbildningen med 10000 deltagare
i AMS/SÖ-kurser budgetåret 1983/84 utöver vad som kan inrymmas i tillgänglig
kapacitet skulle öka statsutgifterna med 350 milj. kr. varav ca hälften utgör
kostnader för utbildningsbidrag. Av utbildningsbidragen betalas 120 milj. kr.
över arbetsmarknadsfonden. Sker utökningen genom utbildning i företag inom
tillverkningsindustrin vid risk för permhtering eller uppsägning ökar statsutgiftema
med ca 100 milj. kr. En ökning av det genomsnitfliga antalet personer i
beredskapsarbeten med 10000 per månad under budgetåret 1983/84 skulle öka
statsutgifterna för detta ändamål med ca 1 miljard kr. En förändring av
arbetslösheten med en procentenhet under en tid av två månader innebär att
utgifterna pä statsbudgeten för arbetslöshetsunderstöd förändras med ca 90
milj. kr. och med ca 170 milj. kr. på arbetsmarknadsfonden. Effekterna på
statsbudgeten beror även på i vad mån de ökade statsutgifterna medför ökade
skatteintäkter och minskade utgifter för arbetslöshetsersättning.
Nettoutgifterna för arbetsmarknadspolifiska insatser är således mindre än ovan
nämnda bmttoutgifter.

De
tidigare presenterade beräkningarna har endast tagit hänsyn till beslutade
industripolitiska satsningar. Om strukturproblemen inom krisdrabbade företag
och branscher skulle kvarstå och åtföljas av beslut om nya statliga insatser
inom dessa områden, kommer utgifterna för industripolitik att öka. Om man i en
mekanisk trendframskrivning antar att utgifterna ligger kvar i nivå med
genomsnittet under de senaste fem åren blir utgifterna i löpande priser ca 9,5
miljarder kr. störte vid långtidsbudgetperiodens slut.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 20

Till
följd av budgetunderskottens utveckling har statsskulden ökat. Vid slutet av är
1982 uppgick den till ca 377 miljarder kr. Detta har i sin tur inneburit att
statsskuldräntornas andel av de totala utgifterna ökat. Effekten av denna
utveckling är att små ränteförändringar har kommit att få allt större
statsfinansiella konsekvenser. Förutom ökade budgetunderskott inverkar
räntenivån på utgifterna för statsskuldräntorna. I kapitlet om statsskuldräntorna
visas att en procents högre inhemsk räntenivå över långtidsbudgetperioden
innebär att räntorna ökar med ca 5,5 miljarder kr. budgetåret 1987/88 jämfört
med långtidsbudgetens beräkningar.

Som
tidigare har nämnts kan alternativa antaganden göras avseende vissa
skattesatser. Långtidsbudgetmetoden utgår frän oförändrade skattesatser. Många
av de indirekta skatterna har.emellertid ofta höjts genom särskilda beslut, så
att de huvudsakligen följt prisutvecklingen. Detta innebär att inkomsterna
enligt långtidsbudgetberäkningarna klart understiger vad som vore fallet om
dessa skatters andel av konsumentprisema förblev konstant över
långtidsbudgetperioden. Om punktskatterna (exkl. bensin- och energiskatt)
följer den allmänna prisutvecklingen under längtidsbudgetperioden skulle
inkomsterna vara 3,5 miljarder kr. högre än vad som fidigare beskrivits.

För
att belysa känsligheten av ett eventuellt ytterligare fallande råoljepris görs
i långtidsbudgeten ett enkelt räkneexempel där fömtsättningen är att
konsumentpriset på bensin och olja skall öka i takt med konsumentpriserna i
övrigt. Detta innebär att skattesatserna skulle behöva höjas markant för att
priset skall komma i nivå med den allmänna prisnivån. Inkomsterna skulle under
dessa fömtsättningar kunna bli drygt 10 miljarder kr. högre budgetåret 1987/88
än vad som är förenligt med gängse längtidsbud-getteknik.

I
långtidsbudgeten redovisas även alternativa antaganden om den ekonomiska
utvecklingen. De förändrade antagandena ansluter sig till det alternativ i de
tidigare nämnda samhällsekonomiska treärskalkylerna som har en hög inflation
och en svag utveckling av den totala produktionen. En sådan utveckhng leder
till en försämring av statsfinanserna jämfört med den utveckling som framkommer
i långtidsbudgetens kalkyler. Budgetunderskottet skulle slutäret i detta
alternativ uppgå till ca 140 miljarder kr., vilket är ca 20 miljarder kr. högre
än i långtidsbudgeten.

Det
kan således konstateras att beräkningarna i långtidsbudgeten pä ett avgörande
sätt påverkas av förändringar i vissa centrala variabler. Dessa är av olika
karaktär och påverkar statsinkomster och statsutgifter på olika sätt och i
olika riktning. Statens inkomster är starkt beroende av den reala tillväxten i
ekonomin. Budgetens utgifter däremot styrs vid långtidsbudgetteknik i hög grad
av faktorer av annan art såsom olika former av automatiksystem och
befolkningsförändringar. Långtidsbudgeten är som nämnts varken en prognos eller
en plan för den framtida utvecklingen. Däremot visar den på vissa grundläggande
tendenser i budgetutvecklingen.

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.3 Långtidsbudget 21

Alltför
stor uppmärksamhet bör därför inte fästas vid budgetsaldots absoluta nivå för
olika är under längtidsbudgetperioden. Vad som däremot bör understrykas är att
de beräkningar som gjorts pekar på en strukturell försvagning av
statsfinanserna om inte tillväxten i ekonomin ökar och aktiva
budgetförstärkande åtgärder vidtas. En betydelsefull faktor härvid är
utgiftssidans stora följsamhet fill olika bindningar av automatisk karaktär.

De
stora budgetunderskotten under tidigare år liksom utvecklingen under
längfidsbudgetperioden, medför att statsskuldräntoma fortsätter att öka.
Statsskuldräntornas tillväxt utgör en avgörande faktor i de totala
statsutgifternas tillväxt. Budgetunderskottens likvidiserande och rän-teuppdrivande
verkan torde komma att utgöra betydande problem under längtidsbudgetperioden.
Hur allvarliga dessa restriktioner blir, som framgått av redovisade
känslighetsanalyser, sammanhänger med bl. a. den allmänna ekonomiska
utvecklingen och olika beslut rörande den ekonomiska politikens utformning.

1
Inledning

1.1
Inriktning och syfte

Under
senare är har långtidsbudgeten successivt fått en ändrad karaktär. Urspmngligen
syftade långtidsbudgeten enbart till att kartlägga de statsfinansiella konsekvenserna
på längre sikt av redan fattade beslut och gjorda åtaganden.

De samhällsekonomiska
fömtsättningarna med begränsat utrymme för en fortsatt utbyggnad av den
offentliga sektorn har emellertid medfört att kraven på långtidsbudgeten har
skärpts. Den fortgående ökningen av budgetunderskottet har också lett till att
det blivit allt mer viktigt att analysera de faktorer som styr inkomst- och
utgiftsutvecklingen. I senare års långtidsbudgetar har därför ansatsen i allt
högre utsträckning blivit att belysa statsbudgeten i ett vidare perspektiv.
Syftet med förändringarna i långtidsbudgeten är att ge ett bättre underiag för
överväganden om budgetpoliu-kens inriktning.

I
långtidsbudgeten redovisas de samhällsekonomiska perspektiven för åren
framöver. De antaganden som fillämpas i beräkningarna är schablonmässigt
valda. För att belysa känsligheten i kalkylerna redovisas även beräkningar
utifrån andra förutsättningar.

Befolkningsutvecklingen
påverkar i hög grad statsbudgetens utgifter och inkomster. Dessutom påverkas
även socialförsäkringssystemet av demografiska faktorer. Av denna anledning
tecknas i årets långfidsbudget be-

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 22

folkningsutveckhngen och dess samband med den offentliga
sektom i ett långsiktigt perspektiv.

Liksom fidigare år omfattar den egentliga
långtidsbudgetberäkningen statsbudgetens inkomster och utgifter. Som underlag
för en bedömning av utvecklingen av de verksamheter som direkt styrs genom
stafliga beslut ger statsbudgeten emellertid en ofullständig bild. Beslut som
fattas av riksdag, regering eller statliga myndigheter kan leda till utgifter i
samhället utan att dessa redovisas på statsbudgeten. Därför redovisas även
denna typ av utgifter.

En stor del av statsutgifterna styrs i hög grad av
automatik. I årets långtidsbudget redovisas omfattningen av automafik pä
statsbudgeten och vissa delar av socialförsäkringssektorn. En
specialredovisning görs av automatikens effekter pä ohka utgiftsändamäl.

Den utgiftspost som har ökat mest under senare år till
följd av de ökande budgetunderskotten är statsskuldräntorna. Av denna anledning
redovisas i årets långtidsbudget en översikt av vissa problem som statsskuldens
fillväxt ger upphov till.

Underskottet
i bytesbalansen härleds direkt ur de olika samhällssektoremas finansiella
sparande. Av intresse är därvid att studera utvecklingen av den statligt
reglerade sektoms finansiella sparande. I årets långtidsbudget presenteras en
kalkyl avseende det finansiella sparandets utveckhng för staten och vissa störte
fonder inom socialförsäkringssystemet. Även utvecklingen av kommunsektorns
finansiella sparande berörs.

Långtidsbudgetens utgiftssida är en kalkyl över
omfattningen av de utgifter som krävs för att av statsmaktema gjorda åtaganden
skall kunna infrias. Statsinkomsterna beräknas i huvudsak med utgångspunkt i
oförändrade skatte- och avgiftssatser eUer, i tillämpliga fall, redan
föreslagna eller beslutade förändringar.

Inga försök görs att förutse vilka nya beslut som kan
komma att fattas under perioden eller effekterna av dessa. Det måste
understrykas att långtidsbudgeten varken är en plan för den framtida
utvecklingen eller en prognos för den mest sannolika utvecklingen. Avsikten med
långtidsbudgetkalkylen är endast att redovisa vilken budgetutveckling som blir
följden om inga nya utgiftsåtaganden görs och inga nya beslut fattas om ändrade
skatte- och avgiftsregler.

Långtidsbudgeten är således i allt väsenfligt en
könsekvensberäkning. De slutsatser som dras av dessa konsekvensbeskrivningar är
partiella och utvecklas inte till en samhällsekonomisk analys. De
beräkningsresultat som erhålls, och som görs på gmndval av vissa antaganden om
den samhällsekonomiska utvecklingen, kan ha återverkningar på de fömtsättningar
som beräkningarna bygger på. Detta innebär också att beräkningsresultaten för
statsbudgeten under vissa fömtsättningar kan vara inkonsi-stenta med de
antaganden som beräkningarna baseras på. Samhällsekono-

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.3 Långtidsbudget 23

miska
analyser återfinns i denna propositions bil. 1.1 Reviderad nationalbudget och
bil. 1.2 Svensk ekonomi 1984 och 1985.

Långtidsbudgetar tas även
fram i många andra länder. Uppläggning och utformning varierar dock kraftigt.
För en intemationell jämförelse hänvisas till förta årets långtidsbudget.

Långtidsbudgeten baseras
på material, som har tagits fram i första hand inom regeringskansliet. De
slutliga bedömningama och utarbetandet av själva långtidsbudgeten har skett
inom finansdepartementets budgetavdelning.

1.2
Läsanvisningar

Långtidsbudgetens
ändrade karaktär har inneburit att omfånget på materialet ökat betydligt. Det
detaljerade bakgmndsmaterial som presenteras i den ändamålsgmpperade
redovisningen har i år även beaktat de s.k. utombudgetära utgifterna. För att
öka läsbarheten, så att långtidsbudgeten skall kunna läsas som en sammanhållen
enhet, har den detaljerade ända-mälsredovisningen som tidigare redovisats i
huvudtexten nu lagts i ett appendix. En sammanfattning av beräkningsresultaten
fördelade pä utgiftsändamål görs dock i kapitlet om statsutgifterna.

I
kapitel 2 behandlas den samhällsekonomiska bakgmnden till beräkningama i
långtidsbudgeten. Sambandet mellan långtidsbudgeten och de treårskalkyler som
arbetats fram inom finansdepartementets ekonomienheter kommenteras. De
fömtsättningar som används i treärskalkylerna utgör underlag för de antaganden
om centrala ekonomiska variabler, som beräkningarna i långtidsbudgeten baseras
pä. Kapitel 3 behandlar befolk-ningsutveckhngen och dess betydelse för den
offentliga sektorns utveckling. I kapitel4 ges en mer ingående redovisning av
olika tekniska aspekter på metoderna vid beräkningen av utgifter och inkomster.

I
kapitel 5 behandlas statsinkomsternas utveckling mot bakgmnd både av vissa
stmkturella tendenser och av faktorer av mer tillfällig karaktär. En
redovisning görs också av statsinkomsternas bmttoomslutning.

Kapitel 6 innehåller en
sammanfattning av den detaljerade redovisning av statsutgifterna uppdelade
efter de ändamål som görs i appendix. Denna redovisning sker i princip i samma
pris- och lönenivå som fillämpas i budgetpropositionen för budgetåret 1983/84.
Detta innebär att en bild ges av de olika volymfaktorer som påverkar
utvecklingen inom olika områden. Dessutom redovisas en beräkning av utgifter i
löpande priser. Vidare belyses automatikens omfattning pä budgetens utgiftssida
med speciell tonvikt pä effekterna på olika utgiftsändamål. Den realekonomiska
fördelningen av statsbudgetens utgifter redovisas därefter.

I kapitel 7 förs
utgifterna och inkomsterna samman i en redogörelse för utvecklingen av
statsbudgetens saldo under längtidsbudgetpenoden. Vi-

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 24

dåre
diskuteras effekter pä saldoutvecklingen av förändringar i antaganden vad
gäller vissa centrala variabler.

En
alternativ redovisning av statsbudgeten där såväl inkomster som utgifter
redovisas med avseende pä verksamhetens inriktning återfinns i kapitel 8.

Statsskuldens
tillväxt och vissa konsekvenser härav belyses i kapitel 9. Speciellt analyseras
realränteutvecklingen såväl historiskt som pä sikt.

Kapitel 10 innehåller en
beräkning av inkomster och utgifter inom huvuddelen av den statligt reglerade
delen av den offentliga sektorn som redovisas utanför statsbudgeten. Särskilt
beskrivs utvecklingen inom ATP-systemet. Avslutningsvis diskuteras den
kommunalekonomiska utvecklingen.

I kapitel 11 belyses en
modell för hur hushållens disponibla inkomster utvecklas på sikt under vissa
antaganden;

Den
ändamålsgrupperade uppdelningen av statsbudgeten redovisas i appendix.
Redovisningen i appendix innehåller bl. a. beskrivningar av regelsystem,
utgiftsstyrande faktorer och s. k. utombudgetära utgifter och kan därför sägas
vara en central del i längfidsbudgeten. Den som är särskilt intresserad av
någon eller några sektorer kan här finna värdefull information.

2
Samhällsekonomisk bakgrund

2.1
Inledning

Statsbudgeten
spelar en central roll vid utformningen av den ekonomiska politiken. Via
budgeten eftersträvas en fördelning av såväl reala som finansiella resurser
till olika delar av samhällsekonomin i enlighet med de allmänna målen för den
ekonomiska politiken.

De
viktigaste ekonomisk-politiska målen är full sysselsättning, fast penningvärde,
balanserad ekonomisk tillväxt, jämn fördelning av levnadsstandarden, regional
balans samt balans i utrikesbetalningarna. I flera av dessa avseenden
kännetecknas den svenska ekonomin f. n. av betydande obalanser. Att häva dessa
obalanser kommer att ta lång tid. Det är därför den ekonomiska politiken, och
däribland budgetpolitiken, behöver ses i ett långsiktigt perspektiv. Den
statliga långtidsbudgeten är ett vikfigt informationsinstrument i detta
sammanhang.

Sambanden mellan
statsbudgeten och samhällsekonomin är dubbelriktade. Den under senare är
stagnerande ekonomiska fillväxten har i sig inneburit en försvagning av
statsfinanserna genom statsinkomsternas låga tillväxttakt, samtidigt som
stigande anspråk ställts på ökade statsutgifter i form av bl. a.
arbetsmarknadspolitiska insatser. Härtill kommer den mycket långtgående
automafiken på budgetens utgiftssida. Detta har ytteriiga-

Prop. 1982/83:150 Bilaga
1.3 Långtidsbudget 25

re
ökat budgetunderskotten. De stora budgetunderskotten utgör i sin tur en stark
restrikfion på finanspolitiken.

Budgetpolitikens
utformning är sålunda nära avhängig den samhällsekonomiska utvecklingen och de
samband som råder mellan statsbudgeten och ekonomin i övrigt. Därför belyses i
det följande vissa centrala utvecklingsdrag i Sveriges ekonomi.

2.2
Sveriges ekonomi under år 1983

En
utförlig redovisning av den ekonomiska utvecklingen under är 1983 återfinns i
den reviderade nationalbudgeten (RNB), bil. 1.1. Här ges dock endast en kort
sammanfattning.

Förtitsättningen
för att den i oktober 1982 genomförda devalveringen och andra vidtagna åtgärder
skall fä eftersträvad effekt är att den därigenom skapade förbättringen av
konkurrenskraften blir bestående. För detta krävs att inflafionen dämpas och
att lönestegringstakten kan hällas på en låg nominell nivå.

Som
framgår av RNB, och som vidare utvecklas i avsnitt 2.3, synes en återhämtning
av den internationella konjunkturen vara på väg. Världshandelstillväxten för
bearbetade varor väntas emellertid bli svag, ca 2% är 1983. Genom
marknadsandelsvinster till följd av ändrade relativpriser väntas detta leda till
en ökning av den svenska exporten på ca 6,5%.

Prognoserna
i RNB bygger bl. a. på en genomsnittlig timlöneökning på 7,5%. Till följd av
att priserna beräknas stiga ännu snabbare innebär detta en reallönesänkning pä
ca 3% är 1983. Nedgången i den privata konsumtionen väntas dock stanna vid
1,5%. Som effekt av en stram budgetpolitik väntas den underliggande statliga
konsumtionen minska med ungefär I %, medan kommunernas underliggande
konsumtionsökning stannar vid ca 1,5%.

Den
minskade investeringsvolymen har under de senaste åren utgjort ett negativt
inslag i Sveriges ekonomi. Det låga kapacitetsutnyttjandet i näringslivet gör
att investeringarna beräknas falla även är 1983. För industrins investeringar
väntas nedgången bli ca 5%. Däremot väntas de statliga investeringarna att öka
till följd av det under hösten 1982 beslutade investeringsprogrammet.

Totalt
innebär ovan redovisade utveckling att den totala produktionsfill-växten -
BNP-ökningen - väntas bli knappt 2% år 1983, vilket är en påtaglig förbättring
jämfört med de tvä senaste åren. Det är främst exportutvecklingen som bidrar
till de ljusare framtidsutsikterna. Den totala produktionstillväxten kan dock
visa sig otillräcklig för att leda till någon påtaglig förbättring av
sysselsättningsläget.

Den
bild som kommer fram enligt beräkningarna i RNB för innevarande år innehåller
således en del mer positiva drag än vad som noterats i motsvarande prognoser
under de senaste åren. Dessa förbättringar kan

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 26

hänföras
till beräknade effekter av devalveringen och andra ekonomiskpolitiska åtgärder
i kombinafion med en återhållsam löneutveckling och en förutsedd förbättring i
den internafionella konjunkturen. De mer djupgående strukturella obalanserna
är dock inte berörda.

Sålunda väntas Sveriges
bytesbalans visa ett underskott på ca 19 miljarder kr. år 1983, vilket kan
jämföras med ett underskott pä ca 23 miljarder kr. föregående år. Detta
innebär ett motsvarande underskott i Sveriges finansiella sparande och ökad
skuldsättning. För statens del beräknas underskottet i det finansiella
sparandet till nära 70 miljarder kr. år 1983.

De
internationella utsikterna och möjliga utvecklingsvägar för den svenska
ekonomin under långtidsbudgetperioden diskuteras i de följande avsnitten.

2.3
Den internationella utvecklingen

Den
industrialiserade världen befinner sig sedan ett par år i en djup och långvarig
recession. Den mycket svaga ekonomiska aktiviteten under dessa år har bl. a.
resulterat i en kraftig ökning av arbetslösheten och sjunkande världshandel.
Den ekonomiska poliriken har i flertalet i detta sammanhang viktiga länder
inriktats pä att pressa ned den höga inflationstakten, vilket har medfört att
den allmänt vikande efterfrågan dämpats ytterligare. Den återhämtning av
världsekonomin som vid tidigare fillfällen pro-gnosticerats har hittills
uteblivit.

Som
nämnts föreligger det emellertid nu flera och ganska entydiga tecken pä att en
internationell uppgängsfas redan har inletts. Tydligast märks dessa tecken i
Förenta staterna, där de s.k. ledande ekonomiska indikatorerna har accelererat
och arbetslösheten för första gången på ett och ett halvt år minskat något.
Andra signaler på tilltagande förväntningar om en uppgång kommer frän stigande
priser på vissa råvaror. Till optimismen bidrar också sjunkande oljepriser, en
viss sänkning av dollarkursen och den allmänt sjunkande räntenivån.

I
Europa är motsvarande tecken på en konjunkturförbättring ännu svaga. Någon
enhetlig bild är svär att ge, dä förhållandena varierar starkt mellan olika
länder. För en närmare redogörelse för utvecklingen i de för svensk export
vikfiga europeiska länderna hänvisas till RNB. Sammanfattningsvis kan dock
konstateras att den eventuella konjunktumppgången under alla omständigheter
synes komma med en viss eftersläpning i Europa i förhållande till Förenta
staterna. Konjunktumppgången bedöms också bli svagare.

Med
hänsyn till den osäkerhet som råder om den framtida världskonjunkturen har i
finansdepartementets s.k. treårskalkyler (bil. 1.2) skisserats två olika
alternativ för den internationella utvecklingen efter år 1983. Det första
ahemafivet innebär en fortsatt konjunkturåterhämtning under åren 1984 och 1985.
Detta altemafiv grundas främst på antagandet om en

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 27

fortsatt
positiv efterfrågeutveckling i Förenta staterna. Draghjälpen för Europa
förväntas emellertid bli svag. I detta alternativ har därför för Västeuropas
samlade produktion förutsatts en förhållandevis låg tillväxttakt under åren
1984 och 1985.

I det andra alternativet
förutsätts att konjunkturuppgången bryts redan under innevarande år och att
åren 1984-1985 kommer att kännetecknas av en stagnerande produktion i
industriländerna. En faktor som skulle kunna utlösa ett sådant avbrott i
konjunkturäterhämtningen är en penningpolitisk åtstramning i Förenta staterna i
kombination med kvarstående stora budgetunderskott, vilket ytteriigare skulle
höja realräntorna och öka inflationsförväntningarna. I detta alternativ
förblir dollarn stark och draghjälpen till övriga delar av världen avsevärt
svagare. Härtill kommer en påtagligt ökad risk för protektionistiska åtgärder.
Prisstegringstakten väntas i detta fall visseriigen bli lägre, men detta
bedöms inte vara tillräckligt för att möjliggöra en mer bestående uppgång i
ekonomin. Industriländernas produkfion kan då väntas stagnera helt och
väridshandelns volym öka endast obetydligt.

Det kan f. n. inte avgöras
vilket av dessa alternativ som får ses som mest sannolikt. I långtidsbudgeten anknyter
beräkningarna avseende den internationella konjunktumtvecklingen fill något
som har karaktären av ett medelalternativ. Det innebär således att en
förhållandevis långsam konjunkturäterhämtning fömtsatts.

2.4
Sveriges ekonomi under de närmaste åren

Den
svenska ekonomins utveckling på längre sikt analyseras i de statliga
långfidsutredningarna. Någon aktuell utredning föreligger f. n. inte. Arbetet
med 1984 års långtidsutredning har påbörjats och utredningen väntas bli
publicerad under våren 1984.

Osäkerheten
är stor om konjunktumtvecklingen under de närmaste åren. Mot denna bakgmnd
presenteras alternativa kalkyler utifrån varierande fömtsättningar för den
ekonomiska utvecklingen.

I
det följande diskuteras alternativa utvecklingsvägar för svensk ekonomi i
belysning av de treårskalkyler som tagits fram inom finansdepartementet.
Perspektivet har därvid utsträckts till att täcka hela den aktuella
längtidsbudgetperioden 1983/84-1987/88.

Ett
av alternafiven avser att illustrera det fall, dä den inhemska inftationstakten
fortsätter på en förhållandevis hög nivå. En sådan kostnadsutveckling skulle
innebära att relativpriserna stiger i förhällande till utlandets. Under de
första åren, 1984 och 1985, kan exporten trots den höga pris- och
löneökningstakten väntas öka och bytesbalansen förbättras till följd av
eftersläpande effekter av devalveringen hösten 1982. Efter att dessa posifiva
effekter upphör kommer emellertid exportvolymen att minska och bytesbalansen
försämras igen som en effekt av föriorade marknads-

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.3 Långtidsbudget 28

andelar
i kombination med den fömtsatta relativt svaga utvecklingen för världshandeln.

Den
utländska efterfrågan kan i detta alternativ inte stödjas av en inhemsk
expansion. För den statliga konsumtionen förutsätts här att en utveckling
innebärande att nuvarande ambitionsnivåer ligger fast och att inga nya beslut
om utgiftsökningar fattas. I kommunsektorn försämras den finansiella
situafionen. Detta gäller speciellt för åren 1984 och 1985, då kommunernas och
landstingskommunernas skatteinkomster delvis redan är bestämda av
skatteunderlagets utveckling under tidigare år, medan inflationen direkt
påverkar utgiftssidan. Vid en utveckling av statsbidragen enligt
längtidsbudgettekniken uppstår då stora underskott. Dessa måste täckas genom
höjd utdebitering, höjda avgifter och/eller en neddragning av den kommunala
konsumtionen och andra kommunala utgifter. För hus-hällssektorn innebär
sannolika skattehöjningar inom den kommunala sektorn att de reala disponibla
inkomsterna i stort blir oförändrade och därmed också den privata
konsumtionen. Någon stimulans till ekonomin är inte heller att vänta frän
investeringarna. Den totala produktionsutvecklingen blir i detta alternativ
mycket svag och det blir svårt att undvika en ytterligare försämring av
sysselsättningsläget.

I ett annat alternafiv har
det fömtsatts att det blir möjligt att få ner den inhemska prisstegringstakten
till 6 % år 1984 och 5 % år 1985. Denna ökningstakt är något lägre än vad som
antagits för världsmarknadspriserna. I detta fall kommer Sveriges export att
öka än mer markant åren 1984 och 1985 till följd av devalveringen. För åren
därefter skulle vidare den svenska exporten gynnas av kostnadsfördelar. Då
importen inte kan väntas stiga lika snabbt leder denna utveckling till en snabb
förbättring av bytesbalansen. I det fallet blir även utrymmet för att höja den
reala konsumtionen begränsad. Också i den kommunala sektorn kan man räkna med
endast begränsade konsumtionsökningar om störte skattehöjningar skall kunna
undvikas.

En
sådan utveckling leder fill att den totala produktionen kommer att stiga,
fastän i svagare takt jämfört med tidigare uppgängsperioder. Den ökade
ekonomiska aktiviteten innebär också en stimulans för investeringarna. Pä gmnd
av de i utgångsläget rådande balansbristerna kommer det emellertid att ta tid
innan de positiva effekterna av denna utveckling får fullt genomslag.

De
ovan presenterade kalkylerna illustrerar möjliga vägar för den kommande
ekonomiska utvecklingen. Någon bedömning av vilket av dessa alternativ som får
ses som mest sannolikt har inte gjorts inom ramen för långtidsbudgeten. Vid
utarbetandet av den statliga långtidsbudgeten behövs emellertid en rad
fömtsättningar om t.ex. löne- och prisutveckling, ekonomisk tillväxt,
utrikeshandel, privat konsumtion osv. I denna långtidsbudget utgår
beräkningarna frän mycket schematiska antaganden. Ufifrån ett sådant
schematiskt alternativ är det också lättare att via s.k.

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.3 Långtidsbudget 29

känslighetsanalyser
diskutera effekterna av alternativa ekonomiska ut-vecklingsföriopp på den
statliga budgeten. De i långtidsbudgeten presenterade beräkningarna utgår från
de antaganden som presenteras i kapitlet Beräkningsmetoden.

3
Befolkningsutvecklingen och den offentliga sektorn

3.1
Inledning

Befolkningsutveckhngen
är av stor betydelse för utgifts- och inkomstutvecklingen i den offentliga
sektorn. Det gäller såväl förskjutningar i åldersstrukturen som förändringar i
befolkningens storlek. Även befolkningsomflyttningar får konsekvenser för den
offentliga sektorn - främst den kommunala - genom de krav som uppstår pä
inflyttningsregionerna samtidigt som kostnaderna i utflyttningsregionerna,
åtminstone inte kortsiktigt, dras ned i motsvarande mån.
Befolkningsomflyttningar påverkar även mer direkt vissa åtaganden inom den
statliga sektorn, t. ex. regionalpoliUska insatser.

Den relativa fördelningen
av befolkningen medför att utgiftstrycket kan förändras mellan olika ändamål.
För den kommunala sektorn har sädana förskjutningar främst betydelse för den
direkta verksamheten, dvs. konsumtion och investeringar. För staten och
socialförsäkringssektorn får förändringar i befolkningens sammansättning främst
betydelse för transfereringarnas utveckling. Det gäller transfereringarna till
hushållen — t. ex. folkpensioner, ATP och barnbidrag - och många statsbidrag
till kommunsektorn som har en direkt koppling till olika kommunala
verksamheters volym. Inom statlig konsumtion torde de direkta effekterna av
befolkningsförändringar främst gälla för högskolan, medan övriga verksamhetsområden
är mindre beroende av sådana förändringar.

Även förändringar av
befolkningens absoluta storlek har stor betydelse för de offentliga utgifterna
- även om den relativa fördelningen är oförändrad. Transfereringarna till
hushällen anpassar sig mer direkt än den offentliga konsumtionen till
befolkningsförändringar, utan att särskilda beslut behöver fattas. En
anpassning av den offentliga konsumfionen till förändringar i befolkningens
ålderssammansättning och storlek ställer särskilt inom den offentliga sektorn
ytterligare krav pä framförhällning i planeringen. Utbildningsväsendet måste
t. ex. planeras och styras på ett sådant sätt att anpassning sker till att
olika verksamhetsområden har skiftande behov under olika perioder. Kraven pä
framförhällning och flexibilitet i detta avseende torde öka i tider då den
offentliga sektorns expansionstakt dras ned.

Det
finns således anledning att poängtera att befolkningsutvecklingen i sig har
stor betydelse för utvecklingen av de offentliga utgifterna och

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.3 Långtidsbudget 30

förutsättningarna
att finansiera dessa. En mängd andra centrala ekonomisk-politiska faktorer har
dock också en avgörande inverkan vid en bedömning av dessa frågor. Här har
syftet dock begränsats fill att söka belysa de krav som befolkningsutvecklingen
har för viktiga offentliga utgiftsområden både under långtidsbudgetperioden och
under en längre period än denna. Därmed ökar fömtsättningarna för att kunna
beakta de statsfinansiella konsekvenserna pä läng sikt.

I
appendix redovisas för berörda ändamålsområden den betydelse befolkningsutvecklingen
har för utvecklingen av statsutgifterna under långtidsbudgetperioden.

De
offentliga inkomsternas utveckling är bl. a. beroende av antalet personer i
aktiv ålder. I det följande sätts därför denna gmpps utveckling i relation till
andra gmppers.

3.2
Sverige i ett internationellt perspektiv

Sverige
har en klart högre andel pensionärer (65 år och äldre) och åldringar (75 år och
äldre) än något annat jämförbart land. Andelen äldre är hög även i Norge,
Danmark samt i Västtyskland, Storbritannien och Österrike. Samtidigt är
andelen barn och ungdomar i Sverige lägre än i andra, länder. Endast Västtyskland
har lika låg andel. I Finland är andelen äldre lägre än i övriga nordiska
länder. USA, Japan och Kanada har relativt sett färte äldre och fler barn resp.
ungdomar än de västeuropeiska industriländerna.

Om
andelen barn och ungdomar resp. äldre sätts i relation fill andelen av
befolkning i aktiv ålder (19-64 år) erhålls en kvot, som förenklat kan sägas
visa kraven pä omfördelning mellan "aktiva" och "inaktiva"
åldrar. Mönstret är likartat det som beskrivits ovan. För Sverige ställer
äldregruppen större krav på omfördelning än i något annat land. Däremot
ställer barn-ungdomsgruppen lägre krav i Sverige än i övriga länder. Endast
Västtyskland har en lägre barn-ungdomsgmpp.

Fmktsamheten,
dvs. antalet bam en kvinna föder under sin livstid, är över lag låg i Väst- och
Sydeuropa. För att befolkningen skall reproducera sig krävs att varje kvinna
föder i genomsnitt 2,1 bam. I Sverige är fmktsamheten 1,6. Endast ett fåtal
länder - däribland Grekland, Portugal och Irland - har fmktsamhetstal över 2,0.
Blir den låga fmktsamheten bestående kommer således störte delen av Europa att
med tiden fä en sjunkande befolkning i avsaknad av eii utomeuropeisk
invandring. Även USA, Kanada och Japan har en fruktsamhet som är lägre än vad
som krävs för att befolkningen skall reproducera sig.

Prop. 1982/83:150 BUaga 1.3 Långtidsbudget 31

3.3 Utvecklingen i Sverige till år 2025

Innan en redogörelse lämnas för en framskrivning av
befolkningen finns det anledning att kort se till utvecklingen under de senaste
decennierna.

Sveriges totalbefolkningen ökade under 1960-talet med 0,7
% per år och under 1970-talet med 0,3 % per år. Nettoinvandringen svarade för
närmare hälften av dessa ökningar. Antalet personer i aktiv ålder ökade under
1960-talet i stort sett i samma takt som totalbefolkningen. Under 1970-talet
blev dock de aktivas ökning avsevärt långsammare, medan antalet äldre personer
ökade snabbt.

Åldersstmkturens sammansättning innebar således ett
relativt sett högre tryck på den offenfliga sektom under 1970-talet. Pensionärskvoten'
ökade från 22,8 till 27,6 % (se tabell 4). Även äldringskvoten ökade. I
genomsnitt per år ökade antalet pensionärer resp. åldringar med 2,1 resp. 2,9%.
Antalet förskolebarn minskade med 1,5 % per år. Antalet skolbarn och ungdomar
ökade med 0,7 % per år efter en minskning med I % per år under 1960-talet.

Tabell 4. Andel av befolkningen i olika åldersgrupper

År

Andel av

befolkningen

Kvot (i %

1 av
aktiv ålder)

- 18 år

19-64 år

65år-

75år-

barn/

pensio-

åldringar

bam/ung-

aktiv

pensio-

åld-

ungdo-

närer

domar

ålder

narer

nngar

mar

1960

28,8

59,4

11,8

4,1

48,5

19,9

6,9

1970

26,3

60,0

13,7

4,9

43,8

22,8

8,2

1980

25,2

58,6

16,2

6,4

43,0

27,6

10,9

1985

23,7

59,2

17,1

7,3

40,0

28,9

12,3

1990

22,5

59,6

17,9

7,9

37,8

30,0

13,3

1995

21,9

60,6

17,5

8,2

36,1

28,9

13,5

2000

21,9

61,2

16,9

8,4

35,8

27,6

13,7

2010

21,4

60,8

17,8

7,6

35,2

29,3

12,5

2025

20,2

59,0

20,8

9,8

34,2

35,3

16,6

Statistiska centralbyrån (SCB) har inför den kommande
långfidsutred-ningen gjort en framskrivning av befolkningsutvecklingen till är
2025 (diagram I och tabell 4). Fmktsamheten antas i framskrivningen bestå vid
dagens nivå, dvs. i genomsnitt 1,6 födda barn per kvinna. Nettoinvandringen
har under senare år minskat kraftig. I framskrivningen fömtsatts att nettoinvandringen
stiger frän 2500 personer år 1982 till 7000 personer år 1987 och ligger sedan
kvar på denna nivå. Den antagna nettoinvandringen är således betydligt mindre
än under 1960- och 1970-talen, men störte än under senare tid.

Totalbefolkningen kommer med dessa antaganden att bli i
stort sett oförändrad fram till mitten på 1990-talet och kommer därefter att
minska.

' Antal pensionärer i % av antal personer i aktiv ålder.

Antal personer 75 år eller äldre i % av antal personer i
aktiv ålder.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 32

Minskningen
under åren 2000-2025 uppgår årligen i genomsnitt till drygt 16000 personer,
eller 0,2 % per år.

Diagram
1. Folkmängdens utveckling fördelat på åldersgrupper från år 1960 till år 2025

Folkm ä ngd 1980 = index 100

tndex

-Ar 1980

1980-talet

Antalet
pensionärer och åldringar kommer att fortsätta att öka, men i en långsammare
takt än under 1960- och 1970-talen. I genomsnitt ökar antalet pensionärer med
1,1% per år under inledningen av decenniet och något långsammare - 0,8% - under
decenniets senare del. Tendensen är densamma för äldringsgruppen och
motsvarande procenttal är för denna 2,8 resp. 1,7%. Vid oförändrad standard per
person bidrar detta bl. a. fill att pensionsutbetalningarna ökar och att sjukvården
byggs ut, men i en långsammare takt än under 1960- och 1970-talen. I fråga om
pensionerna tillkommer att ATP-systemet ännu inte fått fullt genomslag, vilket
innebär att "standarden" per person också ökar. Detta behandlas
utförligare i avsnittet Socialförsäkringssektorn senare i långtidsbudgeten. En
annan tendens under 1980-talet är att antalet skolungdomar (7-18 är) minskar
kraffigt - med drygt 170000. Om man antar ett klassmedeltal pä 25 elever
innebär detta rent aritmetiskt vid oförändrad standard att inemot 7000 klasser
försvinner.

Ovan
beskrivna utveckling innebär att pensionärskvoten ökar från 27,6% år 1980 fill
30,0% år 1990 och åldringskvoten från 10,9 fill 13,3%. Barn/ungdomskvoten
minskar frän 43,0 till 37,8%.

De
förändringar som inträffar under den del av 1980-talet som långtidsbudgeten
omfattar framgår av tabell 5.

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.3 Långtidsbudget

Tabell 5. Förändring i befolkningsstrukturen under
långtidsbudgetperioden

Åldersgrupp

Antal personer i resp. åldersgrupp

Andel av

totalbe-

befolkningen

1 OOO-tal

1983/84

1987/88

Förändring

1983/84

1987/88

1983/84-

1987/88

- 6 år

664

656

- 8

8,0

7,9

-18 år

1353

1255

-98

16,2

15,0

19-

-64 år

4904

4949

-1-45

58,9

59,4

65-

-74 år

821

835

-1-14

9,9

10,0

75-

- år

584

639

-1-55

7,0

7,7

Totalt

8326

8334

-1- 8

100,0

1990-talet

Under
1990-talet avstannar befolkningstillväxten helt och förbyts i en mindre
minskning. Trycket på en befolkningsmässigt befingad expansion av den
offentliga sektorn avtar dessutom till följd av förskjutningar i
åldersammansättningen. Andelen personer i aktiv ålder ökar något.
Pen-sionärsgmppen minskar med i genomsnitt 0,6% per år. Minskningen faller helt
på yngre pensionärer, medan åldringarna ökar med 0,6% per år. Antalet
skolungdomar fortsätter att minska - motsvarande ca 2600 klasser.

Utvecklingen
under 1990-talet innebär att pensinärskvoten minskar frän 30,0 till 27,6%, dvs.
samma andel som fanns år 1980. För åldringar och bam/ungdomar fortsätter
trenden alltsedan 1960-taIet. Åldringskvoten ökar från 13,3 till 13,7%.
Barn/ungdomskvoteh minskar från 37,8 till 35,8%.

Utblick
mot första kvartsseklet av 2000-talet

Utvecklingen
under 2 000-talets inledning är beroende av en mängd olika faktorer. Det gäller
bl. a. utvecklingen av födelsetal, dödlighet, ut- och invandring m. m. Små
förändringar jäinfört med de fömtsättningar som ligger i SCB:s framskrivning -
som i huvudsak bygger på dagens förhållande - får betydande konsekvenser.
Eventuella slutsatser av en sådan framskrivning måste därför omgärdas av en
mängd reservationer. Att i dagens perspektiv mer i detalj tolka konsekvensema
av befolkningsförändringar så långt fram i tiden (20-40 år) låter sig heller
knappast göras. Teknologiska förändringar, miljö- och hälsotillstånden m. m.
kan radikalt komma att förändra fömtsättningama. Trots detta kan
framskrivningen ha ett visst illustrativt värde.

Utblick
mot åren 2000-2010

Totalbefolkningen
minskar under första decenniet av 2 000-talet med i genomsnitt 0,2% per år. Antalet
personer i akfiv ålder minskar med 0,6% 3 Riksdagen 1982/83.1 saml. Nr 150. Bilaga 1.3

Prop,
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 34

per
år. Antalet pensionärer ökar med i genomsnitt 0,4% per år. Ökningen är helt
hänförlig till de yngre pensionärerna. För första gången under de här studerade
decennierna minskar antalet åldringar. Skolungdomarnas antal stabiliseras efter
den kraftiga minskning som inträffar under 1980-och 1990-talen. Vid decenniets
slut är pensionärskvoten och äldringskvo-ten desamma som mot slutet av
1980-talet.

Utblick
mot åren 2010-2025

Samtidigt
som antalet personer i aktiv ålder minskar sker en kraftig ökning av antalet
pensionärer — i synnerhet åldringarna. Kraven på omfördelning mellan aktiva
grupper och de äldre kommer att bli större än någonsin tidigare. Om
invandringen blir störte än vad som förutsatts i framskrivningen eller om
födelsetalen ökar kan förhållandena te sig mer gynnsamma. Dock krävs att
födelsetalen ökar redan under 1980-talet för att omfördelningama mellan de
aktiva åldrarna och de äldre skall underlättas.

3.4
Summering

Befolkningsframskrivningen
ger vissa indikationer på hur vissa utgiftsområden inom den offentliga sektorn
utvecklas vid en oförändrad standard per person.

Förskolebarnens
antal följer av antagandet att fruktsamhetstalet består på dagens nivå. Med
denna fömtsättning minskar antalet förskolebarn svagt mellan år 1980 till
sekelskiftet. Trycket på barnomsorgen skulle därmed lätta något vid en
oförändrad standard. Emellertid är beroendet av andra faktorer också stort, t.
ex. utvecklingen av förvärvsintensiteten.

Skolbarnens antal bestäms
efter är 1990 i likhet med vad gäller för förskolebarnen av födelsetalet. Fram
till år 1995 minskar antalet skolbarn kraffigt. Vid ett oförändrat antal elever
per klass motsvarar minskningen inemot lOOOO klasser. Därefter blir antalet
skolbarn i stort sett oförändrat fram till år 2010, varefter en ytterligare
minskning inträffar.

De aktiva åldrarna ökar
med 5% från år 1980 till sekelskiftet, vilket är hälften så snabbt som under
tjugoårsperioden 1960-1980. Därefter sker en minskning och strax efter år 2010
är antalet personer i de aktiva åldrarna i stort på samma nivå som i dagsläget.

Antalet pensionärer är bl.
a. av betydelse för belastningen pä pensionssystemen. Fram fill år 1990 ökar
antalet. Därefter sker en minskning fram till sekelskiftet. Efter sekelskiftet
inträffar en kraftig ökning. År 2025 är antalet pensionärer 46% fler än under
år 1980.

Antalet åldringar är av
avgörande betydelse för de krav som ställs på sjukvårdsresurser. Under
1970-talet och i inledningen av 1980-talet har ökningen varit mycket kraftig -
inemot 3% per är. Ökningen fortsätter fram till år 2000, men i en successivt
avtagande takt. En lika snabb

Prop. 1982/83:150 Bilaga
1.3 Långtidsbudget 35

utbyggnad
av sjukvården som hittills skett Icrävs därför inte för att behålla en
oförändrad standard. Under första decenniet efter sekelskiftet minskar
emellertid antalet åldringar. Efter år 2010 ökar antalet åldringar snabbt.

Summeras
motsvarande tendenser i kronologisk ordning i stället för efter ändamål kan
följande iakttagelser göras.

Fram till år 1990 kommer
ökade krav att ställas på omfördelning från de aktiva åldrarna till
pensionärerna (folkpension, ATP) samt för finansiering av sjukvårdsresurserna
på gmnd av en ökad andel åldringar. Däremot minskar trycket på omfördelningar
till bam/ungdomar i form av t. ex. undervisning. Detta bygger bl. a. på
fömtsättningen att man kan anpassa undervisningsutbudet till det minskade
elevantalet.

Under
1990-talet lättar tillfälUgt trycket - vid oförändrad standard per person — på
omfördelningar från de aktiva åldrama till pensionärema.

Under
första kvartsseklet av 2000-talet kommer, med givna fömtsättningar,
omfördelningskraven att bli mycket stora. År 2025 går det 0,35 pensionär per
person i aktiv ålder mot 0,28 i dagsläget. Motsvarande för åldringarna är 0,17
mot 0,11. Det finns i sammanhanget anledning att hänvisa till de reservationer
man gjort i fråga om framskrivningen efter år 2000.

4
Beräkningsmetoden

4.1
Antaganden

Långtidsbudgeten
är varken en plan eller en prognos för hur budgetens inkomst- och utgiftssida
utvecklas. Syftet med långtidsbudgeten är i stället att ge en bild av
konsekvenserna pä statsbudgeten av redan fattade beslut och existerande
regelsystem. Den skaU beskriva hur inkomst- och utgiftssidan i statsbudgeten
utvecklas om inga ytterligare åtgärder vidtas. För att genomföra beräkningar av
utgifts- och inkomstsidan krävs antaganden om den framtida utvecklingen av
olika centrala variabler. För att kunna beräkna de framtida effekterna av
tidigare beslut krävs antaganden om t. ex. befolkningsutvecklingen, antal
elever i skolan, antal platser i bamomsor-gen etc. Fömtom dessa antaganden om
volymutvecklingen behövs även antaganden för pris-, löne- och ränteutvecklingen
fram till år 1988.

Beräkningarna i
långtidsbudgeten bygger pä ett stort antal antaganden om olika faktorers
utveckling under penoden 1983-1988. De centrala fömtsättningarna för
beräkningen av statens utgifter och inkomster utgörs av antaganden om den
ekonomiska tillväxten, pris- och löneutvecklingen samt om räntenivån. För åren
1983 och 1984 ansluter antagandena för BNP-tillväxt, priser, löner m.m. till
den samhällsekonomiska bild som presenteras i den reviderade nationalbudgeten.
För åren därefter beräknas schablonmässigt prisökningen och lönesummans ökning
uppgå till en ärlig

Prop. 1982/83:150 Bilaga
1.3 Långtidsbudget 36

utvecklingstakt
på 5%. Räntans nivå har beräknats successivt sjunka från dagens nivå och antas
ligga på 8% under den senare delen av längtidsbudgetperioden. Dessa antaganden
innebär således en relativt hög realränta.

4.2
Beräkningsteknik

Principer
för utgiftsberäkningarna

Bedömningen
av anslagsutvecklingen under längfidsbudgetperioden har gjorts inom
finansdepartementets budgetavdelning efter samråd med vederbörande departement
och i vissa fall med myndigheter. Beräkningarna av den framtida
utgiftsutvecklingen utgår från anslagsbeloppet för budgetåret 1983/84 enligt
1983 års reviderade budgetförslag. Dessa beräkningar presenteras detaljerat i
appendix. Utgifterna är beräknade i samma pris-och lönenivå som i 1983 års
budgetproposition och beloppen anger, i enlighet med långtidsbudgettekniken,
förändringar i utgifts volymen.

Förändringen
av utgifterna i fasta priser av olika verksamheter är resultatet av olika
beslut och är i varierande utsträckning av automatisk karaktär beroende på
långsiktigheten och graden av bindningar i de fattade besluten, i stort enligt
följande principer.

- För
ett flertal anslag, t. ex. de s. k. förvaltningsanslagen, har statsmak

terna inte mer preciserat angett på vilken ambitionsnivå som verksam

heten skall bedrivas på längre sikt. För dessa anslag har antagits en

oförändrad anslagsnivå i fasta priser.

- För
andra anslag styrs utvecklingen under perioden av faktorer som på

kort sikt är svåra att påverka. Anslagsutvecklingen för sådana anslag

har beräknats med varierande metoder. En central faktor att ta hänsyn

till vid beräkning av volymutvecklingen av mänga anslag är förändringar

i befolkningens storlek och sammansättning. Denna påverkar nivån pä

anslagen för exempelvis folkpensioner, skolväsende, m. m. I beräkning

arna av utgifterna för dessa anslag ingär en bedömning av effekter av

befolkningsförändringar.

-
Vissa anslag styrs av att
statsmakterna lagt fast långsiktiga ramar för verksamheten. Möjligheterna att
påverka volymutvecklingen varierar då med hänsyn till bl. a. ramperiodens
längd. Exempel härpå är ramarna för det militära försvaret och civilförsvaret.

-
OUka typer av avtal styr
volymutvecklingen för vissa anslag. Styrande för anslagsberäkningen under
långtidsbudgetperioden är bl. a. avtalsperiodens längd och de faktorer som
reglerar volymen på den verksamhet som avtalet gäller.

-
Det förekommer även tidsbegränsade
program för exempelvis forskning inom olika områden, som anger med vilken volym
verksamheterna skall bedrivas, ofta under en två- till treårsperiod.
Förekomsten av ramar, avtal och program innebär att verksamheternas volym
utvecklas i enlighet med dessa under en viss tid. Om klara uttalanden om
tidsbegräns-

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 37

ning
av ramar, program, avtal m. m. föreligger har i längtidsbudgetbe-räkningarna
antagits att utgifterna bortfaller när programmet etc. upphör. I övriga fall
har i regel schablonmässigt antagits att utgifterna för de olika ändamålen
kvarstår under hela långtidsbudgetperioden.

— Vissa
anslag styrs av bidragsregler som medför en mer eller mindre automatisk
utgiftsutveckling. Bidragsreglerna anger vilka individer eller
verksamhetsområden som är bidragsberättigade. Bidragen kan utgå i form av ett
visst belopp per bidragsberättigad individ, som en andel av kostnaden för en
viss tjänst eller kan i vissa fall utgå i förhällande till bidragsmottagarens inkomst.
Det styrande inslaget vad avser volymen i ett sådant givet system är framför
allt de faktorer som ger antalet bidragsberättigade.

— Utgifter
för arbetsmarknads- och näringspolitiken har beräknats med utgångspunkt i att
inga störte nya utgiftsåtaganden görs under längtidsbudgetperioden. Samtidigt
faller medel för tillfälliga insatser bort under perioden. Kostnaderna för
arbetsmarknadspolifiken har beräknats med utgångspunkt i nuvarande nivå pä de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

Fömtom
beräkningarna av volymutvecklingen presenteras också kalkyler i löpande
priser. Dessa beräkningar görs med utgångspunkt i de antaganden om den framtida
utvecklingen av priser, löner m. m. som har presenterats inledningsvis i detta
avsnitt.

I
det sedvanliga budgetarbetet tillämpas ett s.k. huvudförslag, som innebär att
förvaltningsanslag efter pris- och löneomräkning minskas med 2 %. På samma sätt
har under långtidsbudgetperioden anslagseffekten av det s. k. huvudförslaget
lagts in i den anslagsberäkning som görs i löpande priser.

Principer
för inkomstberäkningarna, m.m.

Beräkningarna
i långtidsbudgeten av inkomsterna gmndar sig på antaganden om bl. a.
lönesummans och prisernas utveckling. Inkomstskatter, sociala avgifter och
mervärdeskatt styrs bl. a. av utvecklingen av dessa variabler. Vidare har
beslutade och föreslagna förändringar av skatteregler beaktats.

Konsekvensema
av den reformerade inkomstbeskattningen har lagts in i kalkylerna. För år 1983
har beaktats en 2-procentig höjning av arbetsgivaravgiften för att finansiera
reformens kostnader. För år 1984 har förslag lagts fram om att finansiera
reformen med en ökning av indirekta skatter. Detta har beaktats i
långtidsbudgetberäkningarna. Finansieringen av kostnadema åren framöver har
dock endast kalkylerats schablonmässigt.

Vad
gäller punktskatter innebär långtidsbudgetmetoden att skattesatserna antas
ligga kvar i nominella termer.

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.3 Långtidsbudget 38

5
Statsinkomsterna

5.1 Inledning

Statsinkomsternas
utveckling påverkas i hög grad av tillväxten i ekonomin, eftersom en ökad
produktion på lång sikt innebär en ökad sysselsättning och reallöneökningar.
Dessa faktorer påverkar statsinkomstema från inkomstskatt och lagstadgade
socialavgifter. En ekonomisk fillväxt innebär vidare en ökad privat
konsumfion, vilket i sin tur leder fill ökade inkomster från mervärdeskatt och
andra indirekta skatter. Utvecklingen under 1970-talet påvisar dessa samband.
Under 1970-talets första hälft ökade statsinkomstema med ca 4% per år till
följd av dels en ökad skattekvot, dels den ekonomiska fillväxten. De följande
åren under decenniet kom inkomstema realt sett att stagnera, eftersom den
avtagande ekonomiska tillväxten under senare delen av 1970-taIet innebar att
statsinkomstema realt sett inte nämnvärt kunde öka vid oförändrat skattetryck.

Utvecklingen
av statsinkomsterna har ett flertal ohka bestämningsfaktorer. Dessa skiljer
sig mellan olika inkomstslag. Framställningen i det följande är i huvudsak
uppdelad efter uppställningen av inkomsterna på statsbudgeten. De inkomsttiflar
som särskilt belyses är: skatt på inkomst, realisationsvinst och förmögenhet
(inkomstskatt), lagstadgade socialavgifter och indirekta skatter. Inkomstema
under dessa titlar svarar för ca 80% av de totala statsinkomsterna.

Beräkningarna
sammanfattas i ett särskilt avsnitt. Avslutningsvis redovisas
bmttoomslutningen på budgetens inkomstsida för att belysa de stora
avdragsposter (utgifter), som budgettekniskt redovisas över inkomstsidan på
statsbudgeten.

Omläggningen
av inkomstskatten beskrevs utförligt i 1982 års långtidsbudget. Dessutom
redovisades i detalj även beräkningen av inkomster och avdrag i taxeringen. För
en mer utförlig beskrivning av skatteomläggningen och inkomstskattesystemet
hänvisas till fjolårets långtidsbudget.

5.2 Inkomstskatten

Avgörande
för inkomstskattens utveckling är de antaganden som görs rörande skattesatser
och skatteunderlaget. Skafteunderiagets storiek bestäms huvudsakligen av löne-
och sysselsättningsutvecklingen inom ekonomin.

Av
stor betydelse för beräkningama av inkomstskatt över långtidsbudgetperioden är
även den inkomstskattereform, som under våren 1982 beslutades av riksdagen.
Under åren 1983-1985 genomförs reformen successivt. När reformen är fullt
genomförd skall marginalskattesatsen och det skattemässiga värdet av
underskottsavdragen uppgå till högst 50% för merparten av inkomsttagarna.

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.3 Långtidsbudget 39

Den
stafliga inkomstskatten består för fysiska personer av ett gmndbe-lopp och ett
tilläggsbelopp. Skatteskalan för gmndbeloppet varierar inkomståret 1983 från 3
% till 44 %. Tilläggsbelopp tas enbart ut på inkomster över 116800 kr. och
utgår efter en progressiv skala frän 2% i första skiktet (upp till 138700 kr.)
fill 10% i högsta skiktet (över 328500 kr.). Gmndbe-lopp och tilläggsbelopp
beräknas på i viss män olika underlag för att på sä sätt maximera
underskottsavdragens skattemässiga värde fill högst 50%.

Under genomförandeperioden
1983-1985 har basenheterna fastställts fill 7300 kr. är 1983, 7700 kr. år 1984
och 8 100 kr. år 1985. För åren efter år 1985 har i beräkningama antagits att
basenheterna justeras med hänsyn fill konsumentprisernas utveckling.

Kostnaden för reformen
beräknas till sammanlagt ca 11 miljarder kr. i löpande pris. Kostnaden för den
höjda basenheten eller besparing av att basenheten inte höjts i enlighet med
index ingår inte i beloppet. Kostnaderna för reformen skall i sin helhet
finansieras. För är 1983 har en allmän löneavgift pä 2% införts för att
finansiera kostnaden första genomföran-deäret. Den allmänna löneavgiften
beräknas på samma avgiftsunderlag som de lagstadgade socialavgifterna. I
långtidsbudgetens kalkyler har antagits att löneavgiften under perioden ligger
kvar pä en nivå om 2%. Förslag har lagts fram om att finansiera andra steget av
reformen genom vissa höjningar av indirekta skatter. I kalkylema har
schablonmässigt höjningar av de indirekta skatterna lagts in med sammanlagt 3,5
miljarder icr. från den 1 juli 1983. För budgetåret 1983/84 har dessa inkomster
beaktats under posten Tillkommande utgiftsbehov, netto. Finansieringen av
marginalskattereformens sista steg - hur denna finansiering skall ske har inte
beslutats — har schablonmässigt lagts in i beräkningarna med ett belopp om ca
3,6 miljarder kr.

Beräkningarna
över inkomstskattemas utveckling över långtidsbudgetperioden bygger pä de
senast kända förändringarna inom inkomstskattesystemets område. I det följande
skall kortfattat redogöras för de mest betydelsefulla förändringar som skett
mellan åren 1982 och 1983.

Från år 1983 slopas
kapitalförsäkringsavdraget och avdragsrätten för frivilliga periodiska
understöd. Slopandet av dessa avdrag beräknas för år 1983 öka skatteinkomsterna
med ca 550 milj. kr.

Ett
schablonavdrag pä 1000 kr., dock högst 5 % av kontant bmttolön m.m., införs år
1983 under inkomst av tjänst. Detta avdrag beräknas minska skatteinkomstema med
ca 1,6 miljard kr. För att finansiera schablonavdraget höjs samtidigt
skattesatsen med en procentenhet i inkomstskiktet 7300-29200 kr. Denna höjning
av skattesatsen innebär en total höjning av skatteinkomsterna på ca 1,2 miljard
kr.

Från
år 1983 slopas skattereduktionen på aktieutdelning samtidigt som
sparskattereduktionerna sänks. Effekterna av detta har för år 1983 beräknats
till 0,7 miljard kr.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 40

I
beräkningarna har även beaktats att B-skatten skall utgöra 120% i stället för
100% av den slutliga skatten på inkomsten tvä år fidigare.

En
skattereduktion för erlagda fackföreningsavgifter införs frän är 1983.
Reduktionen är 40% av erlagd avgift, dock högst 480 kr. Detta avdrag får
nämndvärd effekt på statsbudgeten först under budgetåret 1984/85.
Skatte-Undringen har beräknats till ca 1,3 miljard kr.

En
hyreshusavgift införs år 1983 och uppgår detta år till 1 % av taxeringsvärdet.
Avgiften höjs till 1,5% är 1984 och fill 2% år 1985 applicerat på samma
skatteunderlag.

Under
år 1983 gäller att skatteunderlaget för juridiska personer minskas till 40% för
kommuner, 80% för församlingar och fill 0% för landsting. Återstående
skatteunderlag minskas med 1%. För år 1984 föreslås att endast den särskilda
reduceringen av skatteunderlaget för juridiska personer skall gälla. Denna
fömtsättning har beräkningstekniskt även lagts in under den resterande delen av
långtidsbudgetperioden.

Utöver
tidigare nämnda förändringar i skattesystemet föreligger ett flertal beslut
som förändrat skattesystemet jämfört med tidigare år. För en mer utförlig
redovisning hänvisas fill riksrevisionsverkets inkomstberäkning (prop. 1982/83:100,
bil. 1.2).

5.3
Lagstadgade socialavgifter

Socialavgifter
som redovisas på statsbudgeten svarar för ca en femtedel av de beräknade totala
inkomsterna på statsbudgeten. Under 1970-talet har en successiv höjning av den
samlade avgiftsnivån ägt mm i samband med att lättnader genomförts i den
statliga inkomstskatten. Socialavgifterna har härigenom kommit att få en allt
störte betydelse i statsbudgeten.

Vid
givna avgiftssatser följer utvecklingen av inkomstema från socialavgifterna i
huvudsak lönesummans tillväxt. Sett för enskilda år förekommer dock avvikelser
mellan den kassamässiga tillväxten av inkomsterna från socialavgifterna och
lönesummans tillväxt. Detta beror på uppbördssystemet. Preliminär uppbörd av
arbetsgivaravgifter sker på basis av senast redovisade lönesumma, dvs.
lönesumman två år tidigare. Denna uppräknas med en av regeringen fastställd
uppräkningsfaktor som avses motsvara två års löneutveckling. Till följd av
detta system får en lönestegringstakt som ligger över denna uppräkningsfaktor
inte omedelbara effekter på statens inkomster, utan får effekter i form av
ökade fyllnadsinbetalningar ett år senare och kvarstående avgifter året därpå.

I
syfte att erhålla en så god kassahållning för staten som möjligt är det av
betydelse att uppräkningsfaktorn ligger i nivå med den förväntade lönestegringstakten.
De avgifter som utgår som ett procentpåslag på kvarstående avgifter kan sägas
vara ett led i att stärka statens kassahållning. För att undgå avgiften på
kvarstående belopp kan arbetsgivarna göra

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.3 Långtidsbudget

fyllnadsinbetalningar
året efter avgiftsåret. Detta leder till att staten vä-sentUgt tidigare
erhåller den slutliga uppbörden av avgifterna.

F.n.
utreds möjligheterna att knyta an uppbörden'av arbetsgivaravgifterna till de
lönesummor som redovisas vid källskatteinbetalningarna. Ar-betsgivamppbörden
skulle därigenom uppnå en bättre följsamhet fill den aktuella löneutvecklingen.
Även de tekniska fömtsättningama för en månatlig uppbörd utreds. F. n. sker
uppbörden av socialavgifter och käll-skatt på basis av tvämånadersperioder.

På
statsbudgeten redovisas socialavgifterna efter olika principer. Inkomstema
från folkpensions-, bamomsorgs- och vuxenutbildningsavgifterna bmttoredovisas.
Hur dessa utvecklats debiterings- resp. kassamässigt under den senaste
femårsperioden-framgår av tabell 6.

Tabell
6. Jämförelse av debiterade och kassamässigt influtna avgifter för folkpension,
barnomsorg och vuxenutbildning

År

Avgifts-

Avgiftsuttag

Avgifts-

Avgiftsbelopp'

Kassamäs-

Procen-

Differens

underiag

i % av av-

underlagets

sigt
influtna

tuell

mellan influ-

totalt,

giftsunder-

utveckling

miljarder

årlig
för-

belopp,

åriig

tet belopp

miljarder

laget

från
före-

kr.

ändring.

miljarder

föränd-

och avgifts-

kr.

gående
år,

kr.

ring

belopp, miljarder kr.

1977

179,6

9,45

9,1

17,0

62,3

15,6

64,1

-1,4

1978

196,2

9,85

9,2

19,3

13,5

18,8

20,5

-0,5

1979

214,0

10,15

9,1

21,7

12,4

20,8

10,6

-0,9

1980

241,3

10,45

12,8

25,2

16,1

25,5

22,6

-1-0,3

1981

259,7

10,85

7,6

28,2

11,9

30,3

18,8

+2,1

1982*

276,8

10,90

6,6

30,2

7,1

30,3

0,0

-1-0,1

1983*

295,3

11,90

6,7

35,1

16,2

36,6

20,8

+ 1,5

'
Avgiftsuttaget multiplicerat med avgiftsunderiaget för resp. år. * Prognos.

Som
ett led i finansieringen av inkomstskattereformen har, som tidigare nämnts, en
allmän löneavgift införts fr. o. m. år 1983 med tvä procentenheter. Avgiften
skall beräknas på samma underlag som socialavgifterna. Kalkylema utgår från att
den allmänna löneavgiften inte höjs över perioden (se föregående avsnitt).

I
tabell 7 redovisas dels vilka principer som gäller för inkomstredovisningen av
socialavgifter på statsbudgeten, dels de i beräkningama antagna avgiftsuttagen
under långtidsbudgetperioden.

För
åren 1978-1980 överstiger inkomsterna på sjukförsäkringsavgifterna de
kostnader som skall finansieras med socialavgiften. Detta har inneburit att en
stor behållning kunnat upparbetas på sjukförsäkringsfonden. Överföringarna
till fonden redovisas som en utgift på inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift,
netto. Även för åren 1981 och 1982 beräknas att avgiftema överstiger de
utgifter som de skall finansiera. I budgetpropositionen angavs därför att
regeringen t. v. inte ansåg att avsättningar fill fonden behöver verkställas
för överskotten för år 1982 och därefter. I

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 42

långtidsbudgetberäkningarna har mot bakgrund av detta
uttalande inga avsättningar till sjukförsäkringsfonden lagts in för budgetåren
1983/84-1987/88.

Tabell 7. Lagstadgade socialavgifter

Procentuellt uttag för avgiftsåret

1982

1983

1984-1988

Avgifter
vars inkomster helt redovisas på statsbudgeten

Folkpensionsavgiften Bamomsorgsavgiften
Vuxenutbildningsavgiften Allmän löneavgift

8,45 2,20 0,25

9,45 2,20 0,25 2,00

Avgifter
vars inkomster delvis redovisas på statsbudgeten

Sjukförsäkringsavgiften' Delpensionsavgiften

10,50 0,50

9,50 0,50

Avgifter
vars inkomster inte redovisas på statsbudgeten

Socialförsäkringsavgift
till ATP'

Arbetsskadeförsäkringsavgift

Lönegarantiavgift

Arbetarskyddsavgift

Arbetsmarknadsavgift

Avgift
till sjöfolkspensionering-'

Byggnadsforskningsavgift'

9,40 0,60 0,20 0,155 0,80 (0,80)

9,60 0,60 0,20 0,155 1,30 (0,80)

9,80" 0,60 0,20 0,155 1,30 (0,80)

Summa

33,055

35,755

35,955

' Från budgetåret 1983/84 skall t. v. inte några
fondavsättningar verkställas.

Så länge delpensionsfonden uppvisar underskott redovisas
inkomstema delvis på

statsbudgeten.

' Ändrade regler för fastställande av avgiftsunderiaget
fr. o. m. år 1982.

" Statsmakterna har ännu inte fastställt
ATP-avgifterna för tiden efter år 1984.

Inkomsterna från samtliga socialavgifter beräknas för
budgetåret 1983/ 84 uppgå till ca 120 miljarder kr. På statsbudgeten redovisas
emellertid endast ca 47 miljarder kr., vilket således utgör ca 40% av dessa
inkomster.

5.4 Indirekta skatter

De indirekta skatterna svarar för ca 40% av statsbudgetens
inkomster. Den årliga ökningstakten av inkomster från indirekta skatter uppgår
mellan budgetåren 1977/78 och 1981/82 fill 11,4%. Defta är i det närmaste en
dubbelt så kraftig ökningstakt som under samma tidsperiod än vad som gällt för
inkomster från inkomstskatt.

Mervärdeskatten är statsbudgetens största enskilda
inkomstslag. Skattesatsen ändrades den 1 januari 1983 frän 17,7% av varans
pris inkl. skatt till 19%. För vissa varor och tjänster utgår ingen eller
reducerad mervärdeskatt.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 43

Bestämmande
för mervärdeskattens utveckling vid given skattesats är bl. a. utveckhngen av
konsumtionen av mervärdeskattebelagda varor och tjänster inom den privata och
offentliga sektom. Den privata konsumtionsutvecklingen beror till stor del på
hushållens disponibla inkomster. En ökning av den privata konsumtionen med en
procentenhet i löpande priser ökar intäkterna av mervärdeskatten med ca 400
milj. kr., allt annat oförändrat. De senaste årens utveckling har inneburit
att en ökande andel av hushällens konsumfionsutgifter fallit på områden där
mervärdeskatt inte utgår. Energi och boende är exempel på sådana områden.

Av
betydelse för den framtida utvecklingen av inkomster frän mervärdeskatt är
även utvecklingen av export och import. Om ett ökat resursutrymme avsätts för
export kommer intäkterna av mervärdeskatt kortsiktigt att bli mindre än om
samma resurser används för konsumtion. Detta beror på att importen är belagd
med mervärdeskatt, medan mervärdeskatten återbetalas vid export.

Som ett led i strävandena
att förbättra den statliga kassahällningen föreslås att den genomsnittliga
kredittiden vid uppbörd av skatt på tobak, vin och sprit samt malt- och
läskedrycker förkortas fr. o. m. år 1984. Dessa förändringar beräknas ge en
positiv engångseffekt budgetåret 1983/84 på drygt 1,4 miljard kr. I det
långsiktiga perspektivet innebär de förkortade kredittiderna en genomsnitflig
likviditetsförstärkning om inemot 0,8 miljard kr., vilket medför en bestående
effekt i form av en minskning av statsskuldräntoma om 100 milj. kr. för helår
räknat.

I
enlighet med långtidsbudgetens beräkningsmetod har i kalkylerna antagits att
endast beslutade eller föreslagna förändringar av punktskattesatserna lagts in
i beräkningarna. Detta antagande kan dock leda till att konsumentprisema på
vissa varor sjunker på gmnd av en fallande prisnivå, exkl. skatter. I
beräkningama har beaktats de föreslagna höjningarna av indirekta skatter
(främst skatt på olja och oljeprodukter) för att bl. a. finansiera
marginalskattereformens andra steg.

För
att redovisa känsligheten i fömtsättningama kan följande räkneexempel vara
belysande. Exemplet avser skatt på olja och oljeprodukter. Ett eventuellt
fallande råoljepris frän en nivå på ca 31 dollar per fat år 1983 till en nivå
på 25 dollar per fat år 1988 har i beräkningarna antagits bli kompenserade med
höjda skatter pä bensin och olja, så att konsumentpriset på olja och bensin
ökar i takt med konsumentpriserna i övrigt. Den sistnämnda fömtsättningen leder
vidare till antagandet att konsumfionsvo-lymema på bensin och olja ligger kvar
på nuvarande nivå över kalkylperioden, dvs. åren 1983-1988. För att
upprätthålla ett realt oförändrat konsumentpris krävs under dessa
fömtsättningar att skattesatsema måste höjas markant. De inkomster som kalkylen
med oförändrade volymer bygger på ökar därvidlag kraftigt jämfört med de
inkomster som beräknats i långtidsbudgeten. Inkomsterna skulle under dessa
fömtsättningar kunna bli drygt 10 miljarder kr. högre budgetåret 1987/88 än vad
som är förenligt med

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget

gängse långtidsbudgetmetod. Beräkningen är känslig för
gjorda antaganden och är därför enbart avsedd att belysa spännvidden i
beräkningsresultaten vid två helt olika fömtsättningar.

Även för övriga punktskatter skulle beräkningarna kunna
bygga pä antagandet om realt oförändrade skattesatser. Om denna fömtsättning
infriades skulle skatteinkomsterna slutåret av längtidsbudgetperioden vara ca
3,5 miljarder kr. högre än vad som erhålls med sedvanlig långtidsbudgetmetod.

5.5 Resultat av beräkningarna över statsbudgetens
inkomster

De beräknade förändringarna i statsinkomsterna under
längfidsbudgetperioden med tidigare angivna fömtsättningar framgår av tabell
8. I fasta priser minskar inkomsterna med ca 0,5% per är under långtidsbudgetperioden.

Tabell 8. Totala statsinkomster

(Miljarder kr., löpande priser)

Genom-

Inkomst-

Förändring
till

Procen-

Genom-

snittlig

titel

tuell
för-

snittlig

procen-

1983/84

1984/85

1985/86

1986/87

1987/88

ändring

procen-

tuell för-

1983/84-

tuell
för-

ändring

1984/85

ändring

1977/78-

1983/84-

1981/82'

1987/88

Inkomstskatt

+ 5,7

39,5

-4,4

-0,8

+ 2,2

+ 4,6

-11.1

+ 1,1

Socialavgifter

+ 11,6

46,9

+0,7

+2,6

+ 2,8

+ 2,9

+ 1,4

+4,5

Mervärdeskatt

+ 11,2

49,1

+3,2

+2,9

+ 3,3

+ 3,5

+ 6,5

+6,0

Övriga
indirekta skatter

-1-11,8

36,5

+2,1

+0,3

+ 0,3

+ 5,7

-1-2,0

Ränteinkomster
och

återbetalning av lån

+ 31,8

14,5

-0,4

-0,7

+ 1,1

- 2,5

+ 1,9

Övriga
inkomster

+ 1,4

21,7

+ 1,3

+ 1,0

+ 0,7

+ 0,5

+ 6,0

+ 3,8

Finansiering
av

marginalskattere-

formen år 1985

+ 1,2

+2,4

Totala
statsinkomster

+ 10,5

208,1

+3,7

+7,7

+10,4

+
12,9

+ 2,0

+3,9

Absolut
nivå

211,9

219,6

230;0

242,9

Andel
av BNP, %

28,9

27,5

26,8

26,6

Utveckling
uttryckt i

fasta priser

208,2

202,8

201,1

201,8

203,8

- 2,5

-0,5

' På grund av budgetmodemiseringen och dithörande
redovisningsomläggningar är utvecklingstalen mellan budgetåren 1977/78 och
1981/82 inte helt rättvisande.

År 1983 har en allmän löneavgift införts (socialavgift).
Finansieringen av inkomstskattereformen för år 1984 har föreslagits ske genom
höjningar av vissa indirekta skatter. För budgetåren 1984/85-1987/88 har
schablonmässigt lagts in effekterna av dessa höjningar. Budgetåret 1983/84 har
dessa inkomster beaktats under posten Tillkommande utgiftsbehov, netto på
budgetens utgiftssida (se beräkningar av statsbudgeten i finansplanen).

Inom ett flertal inkomsttitlar redovisas både inkomster
och utgifter. På dessa fitlar sker således en nettoredovisning. Detta
förhällande försvårar en analys av olika antagandens effekt på
statsbudgetinkomsternas utveckling. Ett genomgående drag är nämligen att
inkomsterna och utgifterna pä

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 45

fitlarna
inte utvecklar sig parallellt. Detta blir särskih accentuerat i en situation,
då antagandena om lönesumma och konsumentpris mellan åren kraftigt varierar. I
tabell 9 redovisas statsbudgetens inkomster uppdelad på inkomster resp.
utgifter. Det är framför allt för inkomstpostema Inkomstskatt, Lagstadgade
socialavgifter och Mervärdeskatt som de nettoredovi-sade statsbudgetbeloppen
skiljer sig från bruttobeloppen.

Den
största differensen mellan bmtto- och nettoredovisningarna föreligger inom
inkomstskattens område. Inkomstema på denna inkomsttitel utvecklar sig över
långtidsbudgetperioden i stort efter de löneantaganden som presenteras i
avsnitt 4.1. Utgifterna består till största delen av kommunalskatteutbetalningar
och överskjutande skatt. Kommunerna erhåller för varje kalenderår ett förskott
på senast kända taxering och den aktuella utdebiteringen. När
taxeringsresultatet för ett kalenderår är känt sker slutavräkning. De utbetalda
kommunalskattemedlen på denna inkomsttitel styrs sålunda av en rad faktorer som
inte direkt är förknippade med de allmänna antagandena om lönesumma o.d. Under
långtidsbudgetperiodens inledande är växer utgifterna snabbare än inkomsterna.
Detta får till följd att nettot som redovisas på budgeten sjunker mellan
budgetåren 1983/ 84, 1984/85, 1985/86 och 1986/87. Med antagandet om oförändrad
kommunalskatt över långtidsbudgetperioden utvecklas inkomster och utgifter likartat
under slutet av perioden. Nettot som redovisas pä budgeten dessa budgetår
ansluter sig därför i högre utsträckning till lönesummans utveckhng.

Inkomstskatten,
netto, uppvisar sålunda en tillväxttakt om ca 1,1%. I beräkningen har beaktats
den omläggning av skattesystemet som successivt genomförs under perioden
1983-1985.

Inkomsterna
frän de lagstadgade socialavgifterna, netto, beräknas i löpande priser öka med
ca 4,5% per år. I bruttoinkomsterna från lagstadgade socialavgifter ingår
emellertid samtliga socialavgifter, exkl. ATP. Till viss del skall emellertid
dessa inkomster överföras till fonder som redovisas utanför statsbudgeten (se
senare avsnitt om staten och socialförsäkringssektom). Vidare utbetalas från
inkomsttiteln 85% av sjukförsäkringens kostnader.

Mervärdeskattens
ökningstakt beräknas i löpande priser komma att uppgå till ca 6% i genomsnitt
per år. Beräkningen baseras på den högre mervärdeskattesats om 19% som gäller
fr.o.m. den I januari 1983. Inkomstema från mervärdeskatt utvecklas på läng
sikt i takt med den privata konsumfionens utveckhng i löpande pris. Uppbörden
av mervärdeskatten består emellertid av såväl inbetald som återbetald skatt. I
det förstnämnda fallet överstiger den utgående skatten den ingående, medan de
utgående skatterna i det sistnämnda fallet understiger de ingående.

Övriga
indirekta skatter förutses öka med i genomsnitt 2,0% per år. Kalkylen baseras
på oförändrade nominella skattesatser exkl. de skatte-

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 46

satshöjningar
som schablonmässigt lagts in för att finansiera marginalskattereformens andra
steg.

Inkomsterna
från räntor och återbetalning av lån beräknas i löpande priser att öka med 1,9%
per är. De värdemässigt mest betydelsefulla inkomsterna utgörs av räntor och
amorteringar på bostadsbyggande och energisparlän.

Tabell
9. Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomstsida budgetåren 1983/84— 1987/88
(Miljarder kr., löpande priser)

1983/84

1984/85

1985/86

1986/87

1987/88

Inkomstskatt

inkomster

162,2

166,7

174,3

184,5

196,5

utgifter

122,7

131,6

140,0

148,0

155,4

netto

39,5

35,1

34,3

36,5

41.1

Socialavgifter
(exkl. ATP)

inkomster

81.8

84,1

88,4

92,9

97,6

utgifter

34,9

36,6

38,2

39,9

41,7

netto

46,9

47,5

50,2

53,0

55,9

Mervärdeskatt

inkomster

85,1

91,2

91,\

103,8

111,0

utgifter

36,0

38,9

41,9

45,3

49,0

netto

49,1

52,3

55,2

55,5

62,0

Övriga
inkomster (netto)

72,7

77,0

79,9

82.0

83,9

Totala
statsinkomster

208,1

211,9

219,6

230,0

242,9

Procentuell
utveckling.

inkomster

+4,6

+4,9

+5,3

+5,6

Procentuell
utveckling,

utgifter

+6,8

+5,6

+5,)

+4,7

Procentuell
utveckling.

netto

+ 1,9

+ 3,6

+4,7

+5,6

6
Statsutgifterna

Utgiftema
på statsbudgeten har under den senaste tioårsperioden ökat kraftigt. Mellan
budgetåren 1971/72 och 1981/82 var den genomsnitfliga årliga utvecklingstakten
15,5%. Under samma period ökade konsumentprisindex i genomsnitt med 9,9% per
år. Även som andel av bmttonationalprodukten (BNP) har utgifterna ökat.
Budgetåret 1971/72 var statsutgifternas andel av BNP ca 28,7 %.
Statsutgifternas andel av BNP har under tioårsperioden därefter ökat kraftigt
för att budgetåret 1981/82 uppgå till 40%.

Under
senare delen av 1970-talet var utgiftstillväxten särskilt markant. Detta
förklaras bl. a. av de kraftigt ökade utgifterna för arbetsmarknads-och
industripolifiska insatser. Statsbudgetens utgifter styrs vidare till stor del
av historisk inflation genom de automatiskt verkande reglerna, som för mänga
anslag styr utbetalningarna.

Statsutgifterna
består av ett flertal olika slags utgifter. För samhället i sin

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 47

helhet
har dessa utgifter mycket ohka innebörd. Det är därför vikfigt att vid en
analys av statsbudgetens inverkan på samhällsekonomin inte enbart studera
statsbudgetens totala utgifter, utan mera analysera de olika komponenternas
betydelse.

I
detta kapitel redovisas först en sammanfattning av de i appendix redovisade
statsutgifterna uppdelade på olika ändamål. Därefter beskrivs de
automatikbindningar som finns i budgeten. Sedan presenteras utgifterna
uppdelade på realekonomiska kategorier.

6.1
Sammanfattning av statsutgifternas utveckling

I
appendix redovisas utveckhngen under långtidsbudgetperioden statsutgifterna
uppdelade på fjorton ändamålsgmpper. I beskrivningen av utgiftsutvecklingen
för de skilda ändamålen läggs tonvikt vid de faktorer, t. ex. i form av
volymförändringar och regelsystem, som styr utgiftsutvecklingen. För de
närmare beskrivningarna av utvecklingen för enskilda ändamål hänvisas till
appendix. I det följande sammanfattas huvudresultatet av beräkningama.

Beräkningarna
utgår från de anslagsbelopp för budgetåret 1983/84 som redovisas i
budgetpropositionen eller, om förändringar inträffat pä gmnd av
särpropositioner m.m., beräkningen i det reviderade budgetförslaget. Vidare tas
i ändamålsavsnitten även upp sädana faktorer som påverkar statsbudgetens
inkomstsida och som kommer till uttryck i form av avdrag eller
skattereduktioner. Viss stadig reglerad verksamhet som finansieras med
lagstadgade socialavgifter eller andra avgifter utan att redovisas på
statsbudgeten behandlas också. Även utgifter utanför dessa områden tas upp. Som
framgår av redovisningen beräknas de totala statsutgifterna, exkl.
statsskuldräntor, i oförändrad pris- och lönenivå bli i stort sett oförändrade
under långtidsbudgetperioden. På några områden minskar utgifterna under
perioden.

Den
utveckling av statsbudgetens utgifter som redovisas i appendix sammanfattas i
tabell 10. Enligt de redovisade beräkningarna skulle statsutgifterna i
oförändrad pris- och lönenivå (exkl. statsskuldräntor) minska med i genomsnitt
0,9% per år under perioden. Erfarenhetsmässigt underskattas utgifternas
ökningstakt i långfidsbudgetberäkningama. Detta hänger samman med
långtidsbudgetens kalkylmässiga fömtsättning att endast gjorda åtaganden skall
räknas in i beräkningarna. Dock bör beaktas att posten Tillkommande
utgiftsbehov, netto, endast beräknats schablonmässigt för budgetåren efter
1983/84. Den faktiska utvecklingen av utgifterna under perioden 1977/78-1981/82
innebar en genomsnitflig ökning med inemot 4,4% per år i fasta priser.

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.3 Långtidsbudget

Tabell
10. Utgiftsutvecklingen i oförändrad pris- och lönenivå (exkl.
statsskuldräntor)

(Milj.
kr.)

Genom-

1983/84

Förändring till

Procen-

Genom-

snitUig

tuell
för-

snittlig

procen-

1984/85 1985/86 1986/87 1987/88 ändring

procen-

tuell för-

1983/84-

tuell
för-

ändring

1984/85

ändring

1977/78-

1983/84-

1981/82

1987/88

Folkpensioner,
sjuk-

försäkring, m. m.

+ 2,1

46241

- 397

- 53

227

403

- 0,9

-0,6

Utbildning
och forskning

+ 6,0

34783

-1072

- 516

186

- 3,0

-1,3

Totalförsvar

+ 1,1

24 208

+ 582

+ 54

—

807

—

958

+ 2,4

-1,1

Bostadspolitik

+ 11,9

19077

-1003

-2150

- 5,3

-4,5

Arbetsmarknads-
och regio-

nalpolitik

+ 0,3

17229

- 538

- 59

-■

- 3,1

-0,9

Stöd
till barnfamiljer

+ 1,1

15596

+ 147

+ 263

140

130

+ 0,9

+ 1,1

Kommunikationer

+ 1,4

14100

-1202

+ 156

219

—

- 8,5

-2,5

Skatteutjämningsbidrag

+ 3,1

10811

+ 29

+ 73

189

136

+ 0,3

+ 1,0

Hälso-,
sjuk- och socialvård

- 0,7

8201

- 189

- 29

- 2,3

-0,6

Rätts-
och polisväsende

+ 2,4

7979

+ 35

- 67

+ 0,4

-0,2

Internationellt
utvecklings-

samarbete och övrig

intemationell samverkan

- 0,9

8137

+ 59

+ 90

106

101

+ 0,7

+ 1,1

Näringspolitik

+ 8,8

7802

-1055

-1371

287

189

-13,5

-6,7

Energiförsörining

+ 1,8

5117

+ 292

- 931

+ 5,7

-3,7

Övrigt

- 2,6

23 338

+ 1951

+ 353

-1-

163

+ 8,4

+2,6

Utgifter
i oförändrad pris- och

lönenivå
(exkl. statsskuldräntor) + 2,5

242619

-2361

-4187

— 1

1290

-1

1152

- 1,0

-0,9

För
många anslag är utvecklingen av priser och löner styrande för de framtida
utgifterna. I tabell II redovisas utgiftsutvecklingen i löpande priser. Till
gmnd för dessa beräkningar ligger de antaganden som behandlats i kapitlet 4.
Vid beräkningen av lönekostnader har förutsatts att timlöneökningarna inom
offentlig sektor ligger i linje med de som antas för ekonomin i stort. Vidare
har fömtsatts att utgiftema för den egentliga förvaltningen beräknats utifrån
det s. k. huvudförslaget. Detta innebär att krav på fortlöpande
rationaliseringar och produktivitetsförbättringar, för att kunna upprätthålla
en oförändrad omfattning av och kvalitet i verksamheten vid 2% årlig
reducering av anslagsbeloppen, har lagts in i beräkningarna. Möjlighet finns
för stafliga myndigheter att planera dessa rationaliseringar inom ett
treårsperspektiv med ett mellan budgetåren ojämnt uttag av huvudförslaget. I
beräkningarna har dock normalt en schablonmässig 2-procentig årlig reducering
lagts in.

Efter
omräkning bUr den genomsnittliga årliga ökningen av statsutgifterna i löpande
priser (exkl. statsskuldräntor) 3,0% under långtidsbudgetperioden.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget

Tabell 11. Utgiftsutvecklingen i löpande priser (exkl.
statsskuldräntor)

(Milj.
kr.)

1983/84
Förändring till

Procen-

---------- tuell för-

1984/85 1985/86 1986/87 1987/88 ändring

1983/84-1984/85

Genomsnittlig procentuell förändring 1983/84-1987/88

Folkpensioner, sjukförsäkring, m. m.

Utbildning
och forskning

Totalförsvar

Bostadspolitik

Arbetsmarknads- och regionalpolitik

Stöd till
barnfamiljer

Kommunikationer

Skatteutjämningsbidrag

Hälso-, sjuk- och socialvård

Rätts- och
polisväsende

Internationellt utveckhngssamarbete och övrig
internationell samverkan

Näringspolitik

Energiförsöri ning

Övrigt'

Utgifter i löpande priser (exkl. statsskuldräntor)

Absolut nivå

46241 34783 24208 19077

17229 15596 14100 10811 8201 7979

8137

7802

5117

23 338

242619

+ 1930 +2247 +2150 +2025 + 4,2

+2262 + 946 +1824 +1922 + 6,5

+ 1724 +1331 + 496 + 367 + 7,1

31 +
244 + 225 + 414 + 0,2 641 546

- 991 -1844 + 580 + 506 - 5,2

641 + 780 + 682 + 4,1

712 + 348 + 499 - 3,9

+ 763 + 735 + 839 + 828 + 7,1

+ 195 + 321 + 367 + 409 + 2,4

+ 981 + 365 + 419 + 483 +12,3

+ 486 + 467 + 509 + 538 + 6,0

- 764 -1348 - 187 + 538 - 9,8

+ 431 - 855 + 84 + 85 + 8,4

+ 114 + 930 + 645 + 108 + 0,5

+7257 +4892 +9079 +9404 + 3,0 249876 254768 263847 273251

+4,2 +4,7 +3,8 -2,4

+ 1,3 +4,1 + 1,8 +6,6 +3,7 +6,4

+5,6 -6,2 -1,3 + 1,8

+3,0

' Anm. I löpande prisberäkningen har täckningsanslaget för
löner och omkostnader för åren 1984/85-1987/88 redovisats under resp.
ändamålsgrupp. Förändringstalet till 1984/85 är av denna anledning lägre i
löpande

prisberäkningen
än i fast prisberäkningen.

För att beräkna utvecklingen av de totala utgifterna måste
även statsskuldräntorna beaktas. Av tabeU 12 framgår att de totala
statsutgifterna i löpande priser ökar med 5,1 % per år i genomsnitt under
perioden.

Utgiftemas ökningstakt framöver är i mycket hög grad
beroende av den antagna pris- och löneutvecklingen. Denna kan i hög grad avvika
frän den pris- och löneutveckling som varit aktuell under den bakomliggande
perioden. En viss jämförbarhet med den bakomliggande perioden erhålls dock om
utgiftemas ökningstakt deflateras till fasta priser. En sådan kalkyl resulterar
i en genomsnitflig ärlig ökning om ca 0,9 % under längtidsbudgetperioden att
jämföra med 4,4% per är för den fidigare perioden. Det bör dock understrykas
att de på detta sätt enligt gängse långtidsbudgetmetod beräknade utgiftema inte
skall betraktas som en prognos för den sannohka framtida utvecklingen.

4 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.3

Prop. 1982/83:150
BUaga 1.3 Långtidsbudget

TabeU
12. Totala statsutginer

(Miljarder
kr., löpande priser, avrundat)

Genomsnittlig procentuell förändring 1977/78-1981/82

1983/84

Förändring till

Procentuell
för-t ändring 1983/84-1984/85

Genomsnittlig procentuell förändring 1983/84-1987/88

1984/85 1985/86 1986/87 1987/8S

Summa statsutgifter (exkl. statsskuldräntor)
Statsskuldräntor

Totala statsutgifter i löpande priser

+ 12,3 +41,5

+ t4,4

242,6 55,4

298,0

+ 7,3 + 4,9 + 9,1 + 7,6 +11,6 + 5,3

+14,9 +16,5 +14,3

+ 9,4 +
10,0

+ 19,4

+ 3,0 + 13,7

+ 5,0

+ 3,0 + 12,9

+ 5,1

6.2
Automatiken i statsutgifterna

Begreppet
automatik

Den
övervägande delen av statsbudgetens utgifter, liksom huvuddelen av utgiftema
inom den del av socialförsäkringssystemet som inte redovisas på statsbudgeten,
styrs av en långtgående automatik. Automatikbindningar finns även i varierande
grad i andra statligt reglerade system utanför statsbudgeten, t. ex.
jordbmksprisregleringen. Förändringar i befolkningens ålderssammansättning,
ökningar av löner och priser etc. medför att utgifterna stiger inom ramen för
gällande regelsystem, utan att några beslut om reformer eller nya åtaganden
fattas. Sä länge dessa regelsystem inte omprövas är det därför faktorer utanför
statsmakternas omedelbara kontroll som styr vissa utgifters utveckling.

Det
faktum att många och stora anslag pä budgeten präglas av automafik skall
givetvis inte uppfattas så att de står utanför statsmakternas kontroll.

Riksdagen
är suverän och kan pröva alla utgifter; regelsystem kan ändras och indexeringar
brytas upp. Begreppet "automafik" måste således uppfattas i relation
till nu gällande regelsystem, avtal och former för budgetbehandUng.

Graden
av automatik på statsbudgeten varierar i betydande utsträckning mellan olika
typer av anslag. De anslag som är indexerade och följer förändringar i priser,
löner m. m. präglas av en långtgående automatik. Men även utöver dessa anslag
gäller att statsbudgetens utgifter i hög grad är beroende av den allmänna
prisutvecklingen. I det reguljära budgetarbetet räknas myndighetsanslagen
generellt upp med hänsyn till förändringar i pris- och lönenivån. En stor grupp
anslag är varken indexerade eller föremål för sedvanlig pris- och
löneomräkning. Emellertid kan konstateras att också dessa i olika avseenden
präglas av automatik. Som exempel kan nämnas utgiftema för
arbetsmarknadsåtgärder, som påverkas av förändringar i konjunktur- och
sysselsäftningsläget.

Prop.
1982/83:150 BUaga 1.3 Långtidsbudget 51

Även
i ett samhällsekonomiskt perspektiv är automatiken av stor betydelse. Då det
oftast är historisk kostnadsutveckling som ligger till gmnd för uppräkningen
kan denna försvåra akfiva insatser för att nedbringa inflationen.

Automatikens
omfattning

I
syfte att illustrera omfattningen och karaktären av automatik i statsbudgeten
skall i det följande statsbudgetens utgifter delas upp i olika gmpper,
alltefter de faktorer som bedöms vara styrande. Utgångspunkten för
klassificeringen utgörs av budgetpropositionen för budgetåret 1983/84 (prop.
1982/83:100). I appendix framgår för varje ändamål en utförlig beskrivning av
de utgiftsstyrande faktorerna.

För
undersökningen har anslagen delats in i tre huvudgmpper beroende på graden av
automatik i utgiftemas utveckling. Vidare redovisas ränteutgifterna för
statsskulden i en separat kategori. Dessutom redovisas utgifter i en restpost
beroende på deras särskilda karaktär. Dessa är: ofömtsedda utgifter, ökad
disposition av rörliga krediter och beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.

Den
första huvudgmppen består av anslag som präglas av vad som kan betecknas som
fullständig automatik. Häri ingår framför allt alla anslag där utgifterna
direkt påverkas av skilda index. Kännetecknande för utgiftema inom denna
huvudgmpp är att statsmakternas påverkan av utgiftsutvecklingen är mycket begränsad
inom ramen för nu gällande regler. Till övervägande delen ökar utgifterna
automatiskt i takt med utveckhngen av löner, priser och andra styrande
faktorer. De beloppsmässigt viktigaste är anknytningen av vissa
transfereringsanslag (främst folkpensioner) till basbeloppet och
försvarsramens koppling till försvarsprisindex (FPI). Även kopplingen av
biståndsramen till bmttonationalinkomsten (BNI) tillhör denna kategori. Vissa
utgifter, främst vissa störte transfereringsanslag fill kommunala sektom som
styrs av löneutveckhngen, förs också till kategorin fullständig automafik. Det
gäller bl. a. gmndskole- och gymnasieskolebidragen samt
skatteutjämningsbidraget. Gmppen fullständig automatik omfattar även vissa
anslag som är beroende av den allmänna räntenivån. Det gäller främst
räntesubventionerna fill bostadssektorn. Till gruppen skulle kunna adderas
räntorna på statsskulden, vilka utgör drygt 19% av de totala utgifterna.

Sammanlagt
summerar sig utgifterna inom denna gmpp till drygt 144 miljarder kr. Detta
innebär att 49% av utgiftema på statsbudgeten styrs av fullständig automatik.

Den
andra huvudgruppen består av anslag som är föremål för pris- och löneomräkning
i den årliga btidgetprocessen. Utgiftema inom denna huvudgmpp utgör ca 44
miljarder kr., eller ca 15%, av statsbudgetens totala utgifter. Häri ineår i
stor utsträckning olika former av myndighetsanslag. Generellt budgetbehandlas
dessa så att den historiska medelstilldelningen

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 52

tas
som utgångspunkt för en uppräkning för att kompensera prisstegringar. Lönema
budgeteras ofta i ett löneläge, som vid en viss given tidpunkt inför
budgetbehandlingen är känt. Efter det att löneavtalen blir klara för åren
framöver beaktas detta till bestämmandet av anslagen. För att budgeten i så hög
utsträi;kning som möjligt skall spegla framtida belastning läggs dock i
statsbudgeten in en schablonmässigt beräknad antagen budgetbelastning för
kommande löneavtal. Kompensation för pris- och lönestegringar sker dock vanligen
inte fullt ut. Utgående från principen att en ökad produktivitet bör leda till
ett minskat realt anslagsbehov har pris- och löneomräkningen de senaste åren
reducerats med två procentenheter. De anslag som reguljärt har pris- och
löneomräknats pä det senare sättet svarar för drygt 8 % av statsutgifterna.

Ca 6% av utgifterna
prisomräknas enligt särskilda metoder. Vanligen utgår budgetbehandlingen även i
dessa fall från den fakfiska nominella nivån. Skilda former för prisuppräkning
förekommer sedan. 1 vissa fall behålls anslagsbeloppet på oförändrad nominell
nivå. Exempel pä anslag i denna grupp är anslagen för drift av vägar.

I en tredje huvudgmpp
redovisas utgifterna för de anslag som i stor utsträckning bestäms genom
enskilda beslut. Utgifterna inom denna huvudgmpp svarar för ca 15% av de
totala utgifterna. Även inom denna gmpp kan dock vissa former av automatik göra
sig gällande.

Det bör vidare påpekas att
utgifterna inte nödvändigtvis behöver utvecklas långsammcue inom denna
huvudgmpp än de utgifter som helt eller delvis styrs av automatiska
uppräkningar. Detta beror på att även de utgifter som redovisas inom denna
huvudgrupp till stor del genom poUfiska beslut utvecklas i takt med övrig
kostnadsutveckling.

De
anslag som ingår under denna huvudgmpp har indelats i vissa undergrupper. En
sådan utgör de transfereringar till enskilda som inte omräknas om inte
politiska beslut härom fattas. T. ex. ingår här anslagen för barnbidragen,
hvsmedelssubventionerna och bostadsbidragen.

Huvudgmppen
separata beslut omfattar även investeringar i byggnader, anläggningar och i
viss män även utmstning. Vatje investering kan givetvis uppfattas som
resultatet av ett särskilt beslut. En investering genomförs emellertid ofta
under en längre fidsperiod och under denna period kan indexklausuler m.m. göra
att kostnadsutvecklingen de facto blir automatikstyrd.

Till gruppen separata
beslut har även förts utgifterna på olika konjunkturkänsliga anslag. De ohka
sysselsättningspolitiska åtgärderna ingår här hksom åtgärder inom
industripolitikens område. Dessa utgifter påverkas i betydande grad av
konjunktumtvecklingen.

Utöver dessa tre
huvudgmpper redovisas, som tidigare nämnts, räntor på statsskulden samt
resterande utgifter. Till kategorin resterande utgifter hör posterna tillkommande
utgiftsbehov, netto, ökad disposition av rörliga krediter samt oförutsedda
utgifter. Det bör vidare noteras att det på samma

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 53

sätt
som för utgiftema under gruppen separata beslut även här återfinns utgifter,
som i hög utsträckning påverkas av konjunkturerna.

Indelningen
i gmpper utgår från de regelsystem som kan påverkas genom politiska beslut.
Effektema av andra mer opåverkbara typer av förändringar, t. ex. demografiska,
beaktas inte vid klassificeringen. För en utförligare beskrivning av principer
m. m. för indelningen hänvisas till långtidsbudgeten 1981.

Huvudresultaten
av den utförda undersökningen sammanfattas i tabell 13.

I
tabellen har de utgiftsstyrande faktorema fördelats efter den ändamålsuppdelning
av statsbudgeten som redovisas i appendix. Beloppen för resp. ändamål kan i
vissa fall skilja sig åt jämfört med de belopp som redovisas i appendix. Detta
beror främst på de särproposifioner som lagts fram efter det att
budgetpropositionen presenterades i januari 1983. I ändamålsavsnitten har
dessa beaktats, medan däremot automatikklassificeringen bygger på framställan
i budgetpropositionen.

Till
socialförsäkringssektorn hör ATP, sjuk-, delpensions-, arbetslöshets- och
arbetsskadeförsäkringarna. Även dessa har analyserats i detta sammanhang (se
kapitlet om utgifter och inkomster inom den offentliga sektom) med hänsyn till
att såväl utgifter som inkomster i hög grad styrs av statsmaktemas beslut.
Likväl redovisas de endast i begränsad utsträckning direkt på statsbudgeten.
Dessa utgifter beräknas uppgå till totalt 79 miljarder kr. Härav ingår ca 7,5
miljarder kr. på statsbudgetens utgiftssida i form av statsbidrag. Av de
utgifter för socialförsäkringssystemet, som redovisas vid sidan av statsbudgeten,
är totalt ca 53,7 miljarder kr. närmast att hänföra till gmppen fullständig
automatik.

Övriga
utgifter - ca 17,8 miljarder kr. - kan hänföras till den gmpp vars utveckling
styrs genom separata beslut. Hit hör bl. a. ersättningsnivåema för tandvårdsförsäkringen,
delar av sjukförsäkringen m.m. Dessa fastställs efter överläggningar mellan
staten, sjukvårdshuvudmännen och de privata vårdgivarna.

I
huvudsak överensstämmer resultaten av undersökningen från tidigare års
undersökningar. Det är främst andelen räntor på statsskulden som ökar. Av
övriga gmpper har andelen fullständig automatik sjunkit något. Föregående års
undersökning visade att ca 52 % av de totala utgifterna var avhängiga
fullständig automatik. För budgetåret 1983/84 har denna andel sjunkit till ca
49%. Om statsskuldräntorna exkluderas blir emellertid den procentuella andelen
tämligen konstant över de tre budgetår som undersökningen genomförts, nämligen
ca 61 % för budgetåret 1983/84 att jämföra med 61 resp. 62% för budgetåren
1982/83 och 1981/82.

Andelen utgifter inom
gmppen separata beslut ligger, jämfört med fidigare års undersökningar, kvar
på en ni vä om ca 15 % av de totala statsutgif- . tema. Det bör dock ånyo
noteras att inom denna gmpp redovisas utgifterna för barabidrag som med jämna
mellanmm höjts,,bl,.a. med hänsyn tUl

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.3 Långtidsbudget

■9

■o

ä-p» =

lllll

vO (N
r-l r

>/-l_0O_

vn
r--" r-T sO

VI r

O Ti- (N »O

o • n

• O

•n

yi ■n

vo"

• o

—" <N

Ti-\o_<n o" o" V

ii Ii

c9 a

-
ä

S "O

~ -

B u « j O. « D.

E =.2

511 S

5e, § £

n-1

- Stöd
tUl bamfa-

hälso-,
sjuk-och socialvård m.m. (4)

1 i » "

D. =0 c
.

(v.

£ ||| £

h-.

• /-l"

rvT

x-1

oo"

OS 0\

, r

- s

-* -<

- I ,.

o oo"

s. 55 Kontrollera mot PDF

S J2 >. fe

= 1

äg

a.-r

3 i3

Ä *':g «ä S u

e : § S

Il.............. 1
£l«Sc55-i I I I

I Oi

cj o "

o. ca 3

Prop. 1982/83:150 Bilaga
1.3 Långtidsbudget 55

den
allmänna kostnadsutvecklingen. Vidare redovisas som separata beslut de utgifter
inom arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde som i hög grad påverkas av
konjunktumtvecklingen. Som exempel på sädana utgifter kan nämnas utgifterna på
anslagen Bidrag till arbetslöshetsförsäkringen och utbildningsbidrag samt
Sysselsättningsskapande åtgärder och Arbetsmarknadsutbildning.

Årets
undersökning ger — på samma sätt som för föregående år - för handen att ca 85 %
av de totala statsutgifterna pa något sätt automatiskt ökar i takt med pris-
och löneutvecklingen samt med förändringar i räntenivån.

Automatikinslaget
för staten och socialförsäkringssektom uppgår sammantaget till ca 303 miljarder
kr. Som andel av BNP uppgår detta belopp till ca 40%.

Av
tabell 13 kan vidare utläsas att sä gott som alla utgifter inom ändamålen
folkpension, sjukförsäkring m.m. styrs av fullständigt automatiska uppräkningar
av utgifterna. Även inom ändamålen utbildning och forskning, bostadspolitik,
försvars-, rätts- och polisväsen svarar den fullständiga automatiken för den
absoluta merparten av utgifterna. Det bör dock observeras att sedvanliga pris-
och löneomräkningar för många ändamål utgör en stor andel.

Inom
ändamålet kommunikationer styrs drygt hälften av utgiftema (55%) genom separata
beslut. Det är främst enskilda investeringsbeslut inom
kommunikationsdepartementets verksamhetsområde som svarar för dessa utgifter.

Inom
vissa områden har åtgärder vidtagits för att bryta de automatiska
utgiftsökningarna. Vidare bör nämnas att regeringen tillkännagivit att någon
kompensation för devalveringens genomslag på prisnivån inte skall tillåtas.
S.k. bidragsanslag har under de senaste åren dessutom endast uppräknats med en
procentsats som understiger inflationen.

Även
inom jordbmksprisregleringen föreligger en hög grad av automatiskt verkande
regler. Varje halvår skall jordbmket kompenseras för kostnadsutvecklingen.
Ersättningsbeloppen beräknas med utgångspunkt från utvecklingen av
produktionsmedelsprisindex. Kostnaden inom förädlingsledet kompenseras på ett
likartat sätt inom ramen för prisregleringssystemet. Inflationsskyddet på
kostnadssidan kompletteras med en inkomstgaranti enligt vilken jordbmkama
skall ges en inkomstutveckling som ligger i nivå med andra jämförbara gmpper.
Den nyligen tillsatta livsmedelsutredningen kommer att belysa automatiken inom
jordbmksprisregleringen mer i detalj.

6.3
Statsutgiftemas uppdelning på realekonomiska kategorier

För
att underlätta en analys av utgiftsutvecklingen i ett samhällsekonomiskt
perspektiv krävs fömtom den tidigare redovisade uppdelningen av

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150 Bilaga
1.3 Långtidsbudget 56

budgeten
på ändamål en uppdelning av statsutgifterna i realekonomiska termer, dvs. en
fördelning på konsumtion, investeringar, transfereringar och finansiella
transaktioner. Den genomgäng i realekonomiska termer som sker i det följande
bygger i huvudsak pä det inom nationalräkenska-pema tillämpade internationella
SNA-systemet (System of National Ac-counts).

Vid
en analys i reala termer är en första utgångspunkt att särskilja de finansiella
transaktionerna från utgifterna i övrigt. Realekonomiskt betraktas de
finansiella transaktionerna främst som en del av kreditmarknaden. Det är vidare
viktigt att skilja mellan å ena sidan sådana utgifter där staten slutligt
förbrukar produktionsresurser och ä andra sidan sädana utgifter som utgörs av
överföringar (transfereringar) till andra sektorer i ekonomin. De senare
påverkar den reala samhällsekonomiska utvecklingen indirekt, bl. a. genom sina
effekter på de disponibla inkomsterna i andra delar av ekonomin.

De stathga konsumtions-
och investeringsutgifterna visar statens direkta (slutliga) förbmkning av reala
resurser. Som konsumtionsutgifter betraktas kostnader för statliga myndigheters
produktion av tjänster inom t. ex. försvaret, undervisningssektom och
rättsväsendet. Konsumtionsutgif-tema består tUl närmare 60% av lönekostnader,
inkl. sociala avgifter. Försvarets investeringar, som inte har någon civil
användning, räknas även in som konsumtion. Återstoden är omkostnader i den
löpande verksamheten, exempelvis hyror, reparationer och underhäll. Det
investeringsbegrepp som används skiljer sig i princip inte från det som gäller
för den privata sektom. Som statliga investeringar betraktas utgifter för
byggnader och anläggningar samt materielinköp för civila ändamål. Till skillnad
från vad som gäller vid en strikt rillämpning av SNA-systemet räknas i detta
sammanhang även affärsverkens investeringar som statliga investeringar.

Det
bör understrykas att gränsen mellan konsumtion och investering i vissa fall kan
vara flytande. Det kan sålunda hävdas att delar av utgifterna för t. ex.
utbildning och forskning, vilka klassificeras som konsumtion, utgör produktiva
investeringar i lika hög grad som exempelvis inköp av maskiner.

Den
del av statens utgifter som indirekt påverkar samhällsekonomin indelas i
transfereringar (inkomstöverföringar, bidrag) samt finansiella transaktioner
(län). Transfereringarna indelas i undergmpper med utgångspunkt i olika
mottagare av inkomstöverföringen. Som transfereringar räknas också
ränteutgifter för statsskulden. Till gmppen finansiella transaktioner hänförs
utgifter för utlåning, aktieteckning, markinköp m. m. I vissa fall kan det dock
vara svårt att helt entydigt avgöra om ett visst anslag skall klassificeras som
finansiell transaktion eller transferering. Vissa lån omförs t. ex. till
bidrag efter en viss tid om bidragsmottagaren inte kan uppfylla i förväg
ställda krav för att erhålla medlen. Vidare ställer åtminstone huvuddelen av
utgifterna avseende finansiella transaktioner anspråk

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.3 Långtidsbudget

pä
de samhällsekonomiska resurserna. Vid ett studium av hur stor del av samhällets
resurser som staten fördelar (omför) är det därför lämpligt att summera
transfereringar och finansiella transaktioner.

Konsumtionsutgifter

Som
framgår av tabell 14 utgörs drygt hälften av statens konsumtionsutgifter av
kostnader för försvar, polisväsende och kriminalvård, samt vägunderhåll. Också
den återstående delen av utgifterna innehåller till en del utgiftsposter som
inte avser myndighetsutövning i traditionell mening som t. ex. högre utbildning
och forskning.

För
statens konsumfionsutgifter gäller att flertalet anslag beräknas bli
oförändrade under den framförliggande perioden i oförändrad pris- och lönenivå.
Sammantaget minskar de statliga konsumtionsutgifterna i fasta priser med i
genomsnitt 0,4 % per år.

TabeU
14. Konsumtionsutgifternas utveckling

(Miljarder
kr., oförändrad pris- och lönenivå)

Genomsnittlig
procentuell förändring 1977/78-1981/82

1983/84

Genomsnittlig procentuell förändring 1983/84-1987/88

Avrundat nominellt belopp

Andel av
totala statsutgiftema

Summa
statliga konsumtionsutgifter

därav
Försvar

Polisväsende
och kriminalvård Vägunderhåll

-0,1

59,3

20,3 8,0 3,1

19,9

6,8

2,7 1,0

-0,4

Anm.
Utgiftemas klassificering anpassas löpande. Detta gör att de reala fördelningarna
i olika långtidsbudgetar inte är helt jämförbara.

Investeringsutgifter

De
statliga investeringsutgiftema består till ca 50 % av utgifter för investeringar
i affärsverk. Dessa utgifter omfattar framför allt investeringar i
kraftstationer, järnvägar, teleanläggningar och byggnader. Bland investeringsutgifter
återfinns även utgifter för byggnation av statliga vägar, byggnadsarbeten inom
utbildningsområdet, investeringar inom försvaret med civilanvändning och
utgifter för investeringar inom det arbetsmarknadspolitiska området. Dessa
investeringsutgifter motsvarar ca 23 % av de totala investeringsutgifterna.

De
statliga investeringarna visar en genomsnittlig .ärlig nedgång om 4,7% i fasta
priser under längfidsbudgetperioden. För investeringsutgifterna i affärsverk
beräknas denna minskning till cirka 3,5%. Detta hänger

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.3 Långtidsbudget

samman
främst med att bedömningen av investeringsutvecklingen i hög grad påverkas av
långtidsbudgetens karaktär. Redan beslutade investeringar kommer under
långtidsbudgetperioden att avslutas, medan nya investeringsobjekt av naturliga
skäl har bedömts mer restriktivt i beräkningarna.

Tabell
15. Investeringar

(Miljarder
kr., oförändrad pris- och lönenivå)

Genom-

1983/84

Genom-

snittlig

procen-

Avrundat

Andel av

procen-

tuell för-

nominellt

totala

tuell för-

ändring

belopp

statsut-

ändring

1977/78-

gifterna

1983/84-

1981/82

1987/88

Totala
utgifter

-0,4

14,7

4,9

-4,7

därav

Statens järnvägar

2,1

0,7

Televerket

1,9

0,6

Statens vattenfallsverk

3,2

1,1

Utgifter
för investeringsändamål skiljer sig frän övriga utgifter genom att de höjer
produktionskapaciteten i framtiden. En förändring av investeringsvolymen far
ett relativt stort genomslag på produktion och sysselsättning.

De
flesta statliga investeringama har ett relafivt lågt importinnehåll. Som
exempel kan nämnas investeringarna i statliga vägar, posthus och järnvägar. I
den mån sådana investeringar görs inom delar av landet där sysselsättningen är
låg kan de i hög grad bidra fill att uppfylla mål avseende den regionala
balansen.

Ökade
statliga investeringar kan kräva ytterligare resursinsatser från övriga
sektorer inom ekonomin. Detta gäller t. ex. byggande av statliga vägar eller
järnvägar, som i vissa fall kan leda fill krav på följdinvesteringar inom den
kommunala sektorn.

På
statsbudgeten återfinns även utgifter för investeringsändamål utanför den
stadiga sektorn. Bland dessa utgifter återfinns bl. a. bidrag till byggande av
kommunala vägar samt bidrag till investeringar inom den statliga och privata
företagssektom. Utgifter av denna karaktär redovisas i den realekonomiska
uppdelningen som transfereringar till andra sektorer av ekonomin. För
budgetåret 1983/84 uppgick de statliga transfereringarna för investeringar i
kommuner till 2,2 miljarder kr. Dessutom tillkommer transfereringar till
övriga sektorer samt viss utlåningsverksamhet i syfte att finansiera
investeringar i andra sektorer av ekonomin. Realekonomiskt redovisas denna
senare typ av utgifter under rubriken Finansiella transakfioner.

Sammanfattningsvis
kan man konstatera att statens utgifter för konsumfion och investeringar
minskar något under perioden, räknat i fast prisläge.

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.3 Långtidsbudget

I
löpande priser beräknas konsumfions- och investeringsutgifterna sammanlagt öka
med 3,6 %. Den i jämförelse med den antagna allmänna prisutvecklingen och den
låga utgiftsfillväxten hänger delvis samman med att kompensafion för
inflationen reducerats med två procentenheter av det uppräknade anslaget vad
gäller den statliga förvaltningen. Den måttliga förändringen i konsumtions- och
investeringsutgifter förklarar inte de totala statsutgifternas ökning. I
själva verket sjunker deras andel av de totala utgifterna under perioden.

Transfereringar

Transfereringama
beräknas för budgetåret 1983/84 svara för ca 69,5 % av de totala
statsutgiftema. Utvecklingen av transfereringarna redovisas i tabell 16. Om man
ser till den faktiska utvecklingen under bakomliggande perioder, finner man att
transfereringarnas andel av de totala statsutgiftema stadigt ökar. Det faktum
att transfereringarna utvecklas snabbare än utgiftema för konsumtion och
investeringar torde främst hänga samman med att utgiftema för transfereringarna
styrs strikt av gällande regelsystem i vilket det ofta finns inbyggt en mer
eller mindre stark automafik, medan utgifterna för konsumtion och investeringar
påverkas bl. a. av fortlöpande produktivitetsförbättringar och
rationaliseringar. Även den för den offentliga sektorns utgifter oförmånliga
befolkningsutvecklingen bör ha bidragit till de statliga transfereringarnas
snabba ökningstakt. Under den framför-liggande perioden stiger
transfereringarna med 1,7 % per år, uttryckta i fasta priser.

Tabell
16. Transfereringamas utveckling

(Miljarder
kr., oförändrad pris- och lönenivå)

Genom-

1983/84

Genom-

snittlig

snitdig

procen-

Avrundat

Andel av

procen-

tuell för-

nominellt

totala

tuell för-

ändring

belopp

statsut-

ändring

1977/78-

giftema

1983/84-

1981/82

1987/88

Summa
transfereringar

+ 6,6

207,0

69,5

+ 1,7

därav

Transfereringar till hushåll'

+ 3,4

77,4

26,0

-1,1

Transfereringar till kommun-

sektorn

-1- 4,0

52,6

17,7

-0,8

Stalsskuldräntor

H-29,0

55,4

18,6

-f7,8

Transfereringar till företag

m.m.

+ 7,3

14,9

5,0

-1,9

Intemationella transfere-

ringar

- 0,1

6,7

2,2

+ 1,1

'
Häri ingår räntebidrag för bostäder och livsmedelssubventioner. Deflaterade
med BNP-deflatom.

Anm.
Utgiftemas klassificering anpassas löpande. Detta gör att de reala fördelningarna
i olika långtidsbudgetar inte är helt jämförbara.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget

Transfereringarna till hushåll beräknas minska med i
genomsnitt 1,1% per år i oförändrad pris- och lönenivå. Folkpensionerna
dominerar i denna gmpp och svarar för över hälften av gruppens utgifter. Som
framgår av tabell 17 minskar folkpensionerna något i fasta priser. Denna effekt
erhålls på gmnd av att allt fler pensionärer erhåller ATP, vilket sänker
statens kostnader i form av pensionstillskott över längtidsbudgetperioden.
Totalt sett, dvs. inkl. ATP, ökar pensionsutbetalningarna över tiden.

Tabell 17. Transfereringar till hushåll

(Miljarder kr., avmndat)

1983/84

Genomsnittlig åriig förändring 1983/84-1987/88

Oförändrad pris- och iönenivå

Löpande priser

Summa transfereringar till hushåll

därav Folkpensioner Räntebidrag till bostäder Barnbidrag

Sjukförsäkring och föräldraförsäkring
Livsmedelssubventioner

77,4

40,6

10,3

5,9

4,9 3,8

-1,1

-0,6 -1-5,6 -0,6

-1-0,1 0

+2,1

-1-4,4 -1-5,6 -0,6

+4,5 0

Utgifterna för barnbidrag minskar räknat i oförändrad
prisnivå. Detta beror på att antalet barn beräknas minska. I enlighet med
långtidsbudgetens metod har bambidragen inte räknats upp i takt med
prisutveckhngen. . De statliga transfereringarna till kommunsektorn för
konsumtion och investeringar omfattar dels bidrag avsedda för särskilda
ändamål, exempelvis lärarlöner för gmndskolan, gymnasieskolan samt
bamomsorgen, dels skatteutjämningsbidrag till kommunerna. Transfereringarna
fill kommunsektorn beräknas minska med 0,8 % per år i oförändrad pris- och
lönenivå under den framförhggande perioden. Ett drygt tiotal specialdestinerade
bidrag svarar för närmare 80 % av de statsbidrag till den kommunala sektorn
som utgår för särskilda ändamål.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 61

Tabell
18. Transfereringar till kommunsektorn

(Miljarder
kr., avrundat)

1983/84

Genomsnittlig årlig förändring 1983/84-1987/88

Oförändrad pris- och lönenivå

Löpande priser

Summa transfereringar till kommunsektorn

därav

Bidrag
till skolväsendet m. m.

Skatteutjämningsbidrag

Bidrag till sjukvård, social hemhjälp m. m.

Bidrag till förskolor, daghem m. m.

52,6

16,9 10,8

7,2

6,4

-0,8

-2,3 -1-1,0

-fO,3

+3,1

+4,4

-f5,3 -h6,6

+4,7

-f8,7

Bidrag
till skolväsendet m. m. består till över 90 % av löner till gmndskole- och
gymnasieskolelärarna. Nedgången i oförändrad pris- och lönenivå sammanhänger
framför allt med minskat antal elever. Uppräkningen till löpande priser har
gjorts med utgångspunkt i antagandena om löneutvecklingen.
Gmndskolebidragssystemets utformning gör att ohka förskjutningseffekter
uppstår i berälfningen.

Statens
bidrag till förskolor, daghem m. m. ökar i oförändrad pris- och lönenivå främst
fill följd av kommunernas utbyggnad av denna verksamhet. Löneutvecklingen för
offentligt anställda påverkar statsbidragsnivån. I beräkningen i löpande priser
har detta förhållande beaktats.

Utgifterna
för skatteutjämningsbidrag beskrivs närmare i appendix under ändamålsavsnittet
Skatteutjämningsbidrag till den kommunala sektom.

I
posten Övriga transfereringar till kommunsektorn ingår bl. a. bidrag till
kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer. Totalt sett minskar denna grupp
av transfereringar i fasta priser.

Transfereringar
till företag m.m. inkluderar överföringar fill såväl privata som statliga
företag. I fasta priser registreras en genomsnittlig minskning med 1,9 % per
år under perioden. Som framgår av redovisningen under ändamälsgmppen
Näringspolitik har de statliga insatserna fill kris-drabbade företag och
branscher varit mycket stora under den historiska perioden. För
längtidsbudgetperioden har beräkningsmässigt några nya sädana insatser inte
lagts in i beräkningarna.

De
internationella transfereringarna består nästan helt av anslag till utvecklingsbistånd.
Biståndets tillväxt följer bruttonationalinkomstens utveckling. Totalt ökar
transfereringarna med 1,1 % i fasta priser. I löpande priser innebär detta en
ärlig genomsniftlig ökning pä 7,8 %.

Statsskuldräntorna
beräknas i fasta priser öka med i genomsnitt 7,8 % årligen under
längfidsbudgetperioden. Ökningstakten av statsskuldrän-

Prop.
1982/83:150 BUaga 1.3 Långtidsbudget 62

toma
bestäms dels av ökningen av statsskulden, dels av hur och till vilka villkor
statsskulden kan placeras.

Den
kostnad som sluUigen belastar statsbudgeten är nettot av riksgäldskontorets
inkomster och utgifter. Räntor på statsskulden är här den stor-leksmässigt mest
betydande posten, men valutavinster och valutaföriuster samt inkomster i form
av räntor på rörliga krediter påverkar utgifternas storlek. Utveckhngen och
effekterna av statsskuldräntor belyses mer utförligt i kapitel 9.

F.
n. beräknas den statliga nyupplåningen på den svenska kreditmarknaden ske fill
en genomsnitthg räntesats av ca 12 %. Som framgår av tabell 19 beräknas
statsskuldräntorna öka med 34,5 miljarder kr. i löpande priser under
långtidsbudgetperioden, vilket innebär att de ökar snabbare än någon annan
utgiftspost. Storleken på statsskuldräntornas ökningstakt är emellertid känslig
för vilka antaganden som görs om den framtida ränteutvecklingen. Sålunda
innebär en procentenhets högre räntenivå under hela långtidsbudgetperioden att
statsskuldräntorna skulle bli ca 5,5 miljarder kr. störte det sista året i
långtidsbudgetperioden.

Tabell
19. Statsskuldräntorna i löpande priser

(Miljarder
kr.)

Absolut

nivå

1983/84

Förändring till 1984/85 1985/86

1986/87

1987/88

Årlig procentuell förändring

55,4

-H7,6 -1-11,6

+5,3

-1-10,0

-H2,9

En
av orsakema bakom den snabba utvecklingen av statsskuldräntorna under
1970-talet, förutom det snabbt växande budgetunderskottet, har varit det
successivt stigande ränteläget. Detta har medfört att nyupplåning och
omsättning av gamla lån har blivit dyrare än för den förfallande statsskulden.
Under långtidsbudgetperioden antas en successivt fallande ränteutveckling.
Trots detta kommer statsskuldräntornas andel av de totala utgiftema att öka
från 18,6 % budgetåret 1983/84 till 24,8 % budgetåret 1987/88. Varje år som
underskott uppkommer ökar statsskulden och därmed ränteutgifterna i nominella
termer.

Finansiella
transaktioner

I
posten Finansiella transaktioner ingär dels statlig utlåning till olika ändamål
såsom bostadsbyggande, studielån och lån till företag, dels aktieköp, köp och
försäljning av mark samt förändringar i dispositionen av rörliga Icrediter. Som
framgår av nedanstående tabell beräknas de finansiella transaktionerna öka med
0,5 % per år i oförändrad pris- och lönenivå.

Det
dominerande anslaget avser lån till bostadsbyggande. Utveckhngen här förklaras
såväl av bostadsbyggande som av kostnadsutvecklingen.

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.3 Långtidsbudget

Tabell
20. Finansiella transaktioner

(Miljarder
kr., avmndat)

1983/84

Genomsnittlig årlig för-ändringl983/84-1987/88

Oförändrad pris- och lönenivå

Löpande priser

Sununa
flnansiella transaktioner

därav Lån till bostadsbyggande Studielån Energisparlän
för bostäder

17,0

8,1 3,5 0,7

+ 0,5

- 1,3 + 0,8 -1-12,9

+ 3,6

-1- 2,9 + 5,3 -t-12,9

Den
statliga ufiäningen har kommit att bli en väsentlig del av kreditmarknaden.
Kalenderåret 1982 svarade den statliga kreditgivningen, netto, för ca 12 % av
den totala kreditgivningen från inhemska långivare på den organiserade
marknaden.

Statens
finansiella transaktioner är av väsentlig betydelse vid en studie av sparandets
utveckling. Statens finansiella sparande definieras som budgetsaldot reducerat
med nettobeloppet av finansiella transakfioner och amorteringar på statliga län
på budgetens inkomstsida. Det statliga finansiella sparandet visar statens
direkta andel av bytesbalansunderskottet.

Sammanfattning
av statsbudgetens utgifter uppdelade på realekonomiska kategorier

Totalt
sett ökar statsutgifterna med 0,9 % i fasta priser. Omräknat fill löpande
priser blir ökningen 5,1 %. Den post som ökar mest i såväl fasta som löpande
priser utgörs av utgifterna för statsskuldräntor. I tabell 21 redovisas
utvecklingen av de totala statsutgifterna uppdelat på realekonomiska
kategorier.

Tabell
21. Totala statsutgifter

(Miljarder
kr., löpande priser)

1983/84

1984/85

1985/86

1986/87

1987/88

Genomsnittlig

procentuell

förändring

1983/84-

1987/88

-
Statlig konsumtion

och
investeringar

73,9

75,2

78,2

81,6

85,2

-1- 3,6

-
Transfereringar till

hushåll

77,4

79,3

79,6

81,7

84,0

+ 2,1

kommuner

52,7

54,1

56,2

59,4

62,5

-1- 4,4

företag

14,9

16,1

14,4

14,0

13,8

- 1,9

utlandet

6,7

7,0

7,4

7,8

8,2

-f 5,2

statsskuld räntor

55,4

63,0

74,6

79,9

89,9

+ 12,9

-
Finansiella

transaktioner

17,0

18,2

18,9

19,3

19,6

+ 3,6

Summa
utgifter

298,0

312,9

329,4

343,7

363,2

+ 5,1

Prop.
1982/83:150 BUaga 1.3 Långtidsbudget

s. 65 Kontrollera mot PDF

7 Statens budgetsaldo

7.1 Statens budgetsaldo och finansiella sparande

De tidigare presenterade beräkningarna av statsbudgetens
inkomster och utgifter under långtidsbudgetperioden har tillsammans med det
finansiella sparandet sammanställts i tabell 22. Utöver den framräknade utvecklingen
under långtidsbudgetperioden redovisas utfallet för budgetåren 1977/78-1982/83.

Tabell 22. Budgetsaldo och flnansiellt sparande budgetåren
1977/78-1987/88 (Miljarder kr. i löpande priser)

Budgetår

Inkomster

Utgifter

Saldo

Statens

finansiella

sparande

Saldo i procent av BNP

1977/78

112,1

137,3

- 25,2

- 17,2

- 6,5

1978/79

119,7

158,3

- 38,7

- 30,5

- 8,9

1979/80

132,5

182,5

- 50,0

- 37,5

-10,2

1980/81

153,3

215,2

- 60,0

- 48,9

-10,9

1981/82

167,1

235,2

- 68,0

- 57,6

-11,4

1982/83

188,2

280,0

- 91,8

- 77,7

-14,0

1983/84

208,1

298,0

- 89,9

- 76,0

-12,5

1984/85

211,9

312,9

-101,0

- 86,3

-13,1

1985/86

219,7

329,4

-109,7

- 94,5

-12,9

1986/87

230,0

343,7

-113,7

- 98,4

-13,1

1987/88

242,9

363,2

-120,3

-105,0

-13,2

Under långtidsbudgetperioden ökar budgetunderskottet med
totalt 30,4 miljarder kr. i löpande priser, eller med ca 7,5% årligen. Under
1970-talet ökade underskottet som andel av BNP. Vid slutet av
längtidsbudgetperioden har budgetunderskottets andel av BNP, med den i
längfidsbudgeten tillämpade metoden, uppskattats till ca 13 % vid givna
antaganden om den samhällsekonomiska utveckhngen. Detta förklaras av en lägre
ökningstakt för statens utgifter och en inkomstutveckling innebärande att
inkomsternas andel av BNP förblir i stort sett stabil under perioden.

Budgetsaldot, exkl. statsskuldräntor, förbättras frän ett
underskott om 34,4 miljarder kr. budgetåret 1983/84 fill 30,4 miljarder kr. budgetåret
1987/ 88 i löpande priser. Budgetsaldot exkl. statsskuldräntor är av intresse,
eftersom det belyser utvecklingen av de inkomster och utgifter som mer direkt
kan påverkas genom direkta beslut av statsmakterna. Statsskuldräntoma däremot
beräknas utifrån den historiska saidoutvecklingen.

En del av statsinkomsterna och statsutgiftema utgörs av
finansiella transaktioner. Budgetsaldot efter avdrag för summan av dessa
finansiella transaktioner (netto) utgör statens finansiella sparande. Vid en
analys av sambandet mellan olika balansbrister i ekonomin är detta ett mer
relevant belopp. Statsbudgetens direkta effekt pä bytesbalansen kan utläsas ur
det

Prop.
1982/83:150 BUaga 1.3 Långtidsbudget 65

finansiella
sparandet, då summan av alla inhemska sektorers finansiella sparande ger
bytesbalansens utfall.

Den
i långtidsbudgeten erhållna utvecklingen av statens budgetsaldo och finansiella
sparande är inte en prognos, utan en framskrivning av utvecklingen enligt
vissa regler. Politiska beslut anticiperas inte vid framskrivningen av
inkomster och utgifter. Detta innebär t. ex. att punktskatter och vissa
utgifter - exempelvis barnbidrag eller bostadsbidrag - har skrivits fram med
trendutvecklingen eller med den allmänna prisutvecklingen, då detta kräver separata
politiska beslut.

Resultatet
av långtidsbudgetkalkylen bör således tolkas med stor försiktighet. Som
framgår av tabell 23 föreligger skillnader mellan beräkningsresultaten i
tidigare långtidsbudgetar och den fakfiska utvecklingen. Dessa skillnader
föreligger även om man studerar inkomster och utgifter för sig, men de tenderar
att motverka varandra. Skillnaden mellan beräkning och utfall är sålunda mindre
om man studerar budgetsaldot än vid studium av de enskilda komponentema.
Orsakerna till dessa skillnader är flera. Exempelvis föreligger problem med
att fömtse prisförändringar under långtidsbudgetperioden. Vidare inkluderas
inte särskilda beslut avseende t. ex. arbetsmarknads- och industripolitiska
utgifter. Dessutom tenderar investeringsutgiftema aU undervärderas. Rent
allmänt synes en viktig slutsats vara att själva nivån på budgetsaldot i sig ur
vissa synpunkter är mindre intressant än den tendens som kommer fram vid
beräkningarna. Det är emellertid viktigt att beakta hur känsliga sådana tendenser
är för förändringar av olika beräkningsfömtsättningar. Först efter en sådan
analys kan några slutsatser dras. Detta gäller säväl på budgetsaldonivå som på
anslagsnivå.

Tabell 23. Budgetsaldots utveckling i de senaste
långtidsbudgeUrna

(Miljarder kr., löpande priser)

1978/79

1979/80

1980/81

1981/82

1982/83

1983/84

1984/85

1985/86

1986/87

1987/88

1978 års
långtidsbudget 1979 1980 1981 1982

-41,8

-38,0 -48,2

-40,2 -49,8 -57,9

-42,2 -51,6 -64,8 -74,9

-42,8 -52,0 -73,7 -80,4

-75,7

-54,5 -74,0 -81,8 -86,6

- 78,5

- 89,6

- 88,1

- 99,1

- 90,1

- 95,5

Nuvarande

beräkning

Utfall

-38,7

-49,9

-60,0

-76,2

-89,9 .

-101,0

-109,7

-113,7

-120,3

7.2
Effekter på budgetutvecklingen av andra förutsättningar

De
i långtidsbudgeten erhållna resultaten avseende inkomster, utgifter och
finansiellt sparande är i hög grad beroende av bakomhggande antaganden om den
ekonomiska utveckhngen. En förändring av något av dessa 5 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr
150. Bilaga 1.3

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 66

antaganden
får följdverkningar, som kraftigt påverkar budgetsaldot vid
längtidsbudgetperiodens slut. Flertalet av de antaganden som rör centrala
volymfaktorer bakom utgiftstillväxten, som exempelvis befolkningsutvecklingen,
kan sägas besitta en hög grad av säkerhet. Antaganden om den ekonomiska
utvecklingen är däremot förenad med en betydande osäkerhet.

Utgiftsutvecklingen
på vissa områden är i hög grad beroende av olika stmkturella problem inom den
svenska ekonomin. Utvecklingen inom t. ex. de arbetsmarknadspolifiska och
industripolifiska verksamhetsområdena fångas därför inte i långtidsbudgeten
upp i form av prognoser, eftersom en sådan ansats skulle strida mot dé
allmänna utgångspunkter som gäller för långtidsbudgetens beräkningsteknik.

Det
torde därför vara av intresse ur känslighetssynpunkt att närmare analysera och
redovisa effekter av ändrade antaganden inom dessa verksamhetsområden.

Ett viktigt område som
påverkar budgetutfallet är utvecklingen på arbetsmarknaden. Olika krav kan
komma att ställas på insatser för sysselsättningsskapande åtgärder,
arbetsmarknadsutbildning m.m. Avgörande för förändringen av statsutgifterna för
arbetsmarknadspolitiken är den åtgärdsvolym resp. den åtgärdsarsenal som bedöms
lämplig i relation fill såväl den förväntade allmänna ekonomiska utvecklingen
som utvecklingen på arbetsmarknaden. En ökning av antalet deltagare i
arbetsmarknadsutbildning med 10000 under budgetåret 1983/84 skulle öka
statsutgifterna med ca 350 milj. kr. för kurser (inkl. utbildningsbidrag) och
med ca 100 milj. kr. för utbildning i verkstadsföretag i samband med
permitterings-och uppsägningshot. En ökning av det genomsnittliga antalet
personer i beredskapsarbeten med 10000 per månad under budgetåret 1983/84
skulle öka statsutgiftema för detta ändamål med ca 1 miljard kr. Effekterna på
statsbudgeten är även beroende pä i vad mån de ökade utgifterna medför ökade
skatteinkomster och minskade utgifter för arbetslöshetsersättningar.
Nettoutgiftema för arbetsmarknadspolitiska insatser är således mindre än ovan
nämnda bmttoutgifter.

I
de tidigare presenterade beräkningarna har endast tagits hänsyn till beslutade
industripolitiska satsningar. Om stmkturproblemen inom kris-drabbade företag
och branscher skulle kvarstå och åtföljas av beslut om nya insatser inom dessa
områden, skulle utgifterna för industripolitik komma att öka. öm man i en
trendframskrivning antar att utgifterna ligger kvar i nivå med ett genomsnitt
av de fem närmast föregående åren, blir utgifterna i löpande priser ca 9,5
miljarder kr. störte budgetåret 1987/88.

Förändringar
inom ovan nämnda verksamhetsområden skulle således i hög grad påverka
budgetutvecklingen. Detta skulle i sin tur återverka på samhällsekonomin och de
allmänna antaganden som redogjorts för i kapitlen om samhällsekonomisk
bakgrund och beräkningsmetoden.

Till
följd av budgetunderskottens utveckling har statsskulden ökat. Vid

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 BUaga 1.3 Långtidsbudget 67

slutet
av år 1982 uppgick den till ca 377 miljarder kr. Detta har i sin tur inneburit
att statsskuldräntornas andel av de totala utgiftema har ökat. Effekten av
denna utveckling är att små ränteförändringar har kommit att få allt störte
statsfinansiella konsekvenser. Ökade underskott påverkar i hög grad bl. a.
ränteutvecklingen. Om den inhemska räntenivån höjs och blir en procentenhet
högre under långtidsbudgetperioden ökar utgiftema för statsskuldräntor med ca
5,5 miljarder kr. budgetåret 1987/88.

Som
framgått ovan är längtidsbudgetkalkylerna mycket känsliga för ändrade
antaganden. Om pris- och löneökningarna skulle överstiga de som antas i
långtidsbudgeten, så att pris- och löneutvecklingen blir betydligt högre
påverkas budgetsaldot i hög grad. För att belysa effektema av detta har valts
att redovisa en alternativ beräkning där prisema antas öka med 8% åren
1985-1988 och lönerna med 8% samma period. Det bör påpekas att även detta
alternativ är gjort med den i långtidsbudgeten använda beräkningsmetoden, som i
hög grad karaktäriseras av mekanisk framskrivning.

Initialt
leder den högre pris- och löneutveckhngen tUl att inkomstema ökar mer än vad
som beräknas vid en lägre inflationstakt. Detta sammanhänger till stor del med
systemet för kommunalskatteuppbörd, vilket vid minskad ökningstakt avseende
lönesummans utveckling tenderar att kraffigt minska inkomstema, dä
utbetalningarna av kommunalskatt till kommunema baseras på den högre
löneutvecklingen perioden innan. Vid en fortsatt hög inflation och hög
löneutveckling uppstår ingen sådan effekt, utan inkomsterna ökar i relation med
lönesumman. Vid långtidsbudgetperiodens slut ökar inkomsterna i detta
alternativ sä att de överstiger de tidigare redovisade med i storleksordningen
35 miljarder kr.

Pä budgetens utgiftssida
berörs främst de pris- och lönekänsliga anslagen av den högre
inflationstakten. Automatiken på budgetens utgiftssida innebär att dessa anslag
ökar så att de blir inemot 32 miljarder kr. högre än vad som tidigare
presenterats. Den antagna högre räntenivån över perioden innebär även att
utgifterna för statsskuldräntor ökar dramatiskt. Vid långtidsbudgetperiodens
slut hgger dessa utgifter på inemot 25 miljarder kr. högre än i
huvudalternativet.

Sammantaget
innebär detta att budgetunderskottet slutäret uppgår till ca 140 miljarder kr.
Den positiva realräntan som har antagits vid detta alternativ med högre
inflationstakt innebär att budgetsaldot försämras med drygt 20 miljarder kr.
slutåret, trots att utgiftsanslagen i övrigt ökar i stort sett med samma belopp
som inkomsterna, jämfört med alternativet med den lägre inflationstakten.

Det
bör betonas att dessa resultat bygger pä tidigare nämnda beräknings-principer.
Olika dynamiska förlopp och ekonomisk-politiska beslut i syfte att påverka
budgetutvecklingen har ej lagts in i beräkningama. Långtidsbudgeten är således
ej någon prognos för den framtida utvecklingen, utan syftar i stället till att
belysa vissa gmndläggande tendenser i budgetutveck-hngen.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 BUaga 1.3 Långtidsbudget 68

8
Budgeten i verksamhetstermer

Statsutgiftema
har i det föregående delats upp dels efter ändamål, dels efter realekonomisk
kategori. I ändamålsuppdelningen har utgifter för likartat syfte sammanförts
och i den realekonomiska klassificeringen har utgiftema klassificerats i
kategorier som normalt används i samhällsekonomiska analyser. I finansplanen
redovisas dessutom statsbudgetens utgifter departementsvis uppdelad samt
statsinkomstema på inkomsttitlar. Det budgetsaldo som redovisas omspänner
skillnaden mellan inkomster och utgifter totalt för budgeten. Den nuvarande
redovisningen av statsbudgeten kan emellertid utökas i syfte att erhålla
ytterligare relevant underlag för att belysa budgetpolitiska förändringar.

Statsbudgetens
tidigare uppdelning - på en drift- och en kapitalbudget - motiverades av att
alla förändringar i statens förmögenhet skulle redovisas öppet över
kapitalbudgeten, medan redovisningen pä driftbudgeten skulle avse de löpande
utgifterna. När den dåvarande uppdelningen infördes var en huvudprincip att
driftbudgeten skulle vara skattefinansierad och kapitalbudgeten lånefinansierad.
Efter hand förändrades synen på budgeten, varvid distinktionen mellan drift-
och kapitalbudgeten i prakfiken inte längre upprätthölls.

När
budgeten numera inte är uppdelad i en drift- och en kapitalbudget kan det vara
av intresse att i stället redovisa de statliga åtagandena avseende säväl
inkomster som utgifter i separata verksamhetsdelar. En sådan uppdelning av
statsbudgeten skulle således belysa statens engagemang för de
"rörelsegrenar" som i andra uppställningar redovisas pä ett flertal
olika poster pä statsbudgeten. Härmed öppnas vissa möjligheter att dels ytterligare
identifiera och kvantifiera finansiella problem i den statliga verksamheten,
dels att dela upp budgetsaldot pä olika verksamhetsgrenar. Konsekvensema på
samhällsekonomin och på kreditmarknaden av politiska beslut som innebär aktiva
ingrepp i statsbudgeten kan härigenom avläsas tydligare.

En
uppdelning av ovan skisserat slag kan således utgöra ett komplement såväl till
den realekonomiska som ändamålsklassificeringen av statsbudgeten. Tillgången
på bmttoredovisade inkomst- och utgiftsdata utgör dock en teknisk restriktion
på möjligheten att redovisa relevanta verksamhetsgmp-peringar.

Den
uppdelning som nedan beskrivs har som förebild den typ av redovisning som
används inom olika företags koncernredovisningar. Därvid har vissa
verksamhetsgrenar såsom affärsverksamhet, låneverksamhet och finansnetto
ansetts vara mer betydelsefulla att särredovisa. Resterande delar av
statsbudgeten redovisas under mbriken Stadiga rörelsen.

Utgifter
och inkomster för den sedvanliga statliga verksamheten redovisas under mbriken
Statliga rörelsen. Under denna mbrik redovisas en

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 69

mängd
olika verksamheter. Gemensamt är emellertid att de i de flesta fall saknar sin
motsvarighet utanför den offentliga sektom. Det kan t. ex. vara rätts- och
polisväsen, försvarsverksamhet o.d. Även statens inkomster från direkta och
indirekta skatter m.fl. inkomstposter redovisas under denna mbrik. Viss
offentlig verksamhet inom vad som här har betecknats som statlig rörelse
bedrivs dock även utanför den offentliga sektorn. Som verksamheter inom den
statliga rörelsen särtedovisas den statliga uthyrningsverksamheten och statlig
omsorgsverksamhet som finansieras med socialavgifter.

Till övervägande del sker
den statliga uthyrningsverksamheten i byggnadsstyrelsens regi. I tabell 24
redovisas hyresverksamhetens bmttoomslutning. Det resultat som redovisas pä
statsbudgeten utgörs dock av föregående års resultat. För att uppnå syftet att
dels redovisa årets inkomster och utgifter, dels redovisa vad som de facto
redovisas på statsbudgeten har en kalkylmässig kassapost lagts in i tabellen.

Resultatet
för budgetåret 1982/83 är relativt sämre än föregående budgetårs. Detta beror
bl. a. på ökade räntekostnader och den eftersläpning av marknadsanpassningen av
hyrorna som följer av gällande regler för hyres-debiteringen. Det förbättrade
resultatet som prognostiserats för budgetåret 1983/84 beror på samma sätt på
att höjda hyror har kunnat debiteras myndighetema.

Inom
vad som betecknats som pensioner och social omsorg ingår inkomster från
socialavgifter och utgifter för följande verksamheter: folkpension och
delpension, sjukförsäkring inkl. föräldraförsäkring, barnomsorg och
vuxenutbildning. Inkomsterna som helt eller delvis är avsedda att täcka dessa
verksamheters utgifter svarar för ca 85 % av de totala utgiftema på
statsbudgeten budgetåret 1983/84. Motsvarande andel för budgetåren 1981/82 och
1982/83 är ca 80%. Aft andelen inkomster stiger beror till stor del på att
avsättningarna till sjukförsäkringsfonden upphör fr.o.m. budgetåret 1982/83.
Den största diskrepansen mellan utgifter och inkomster svarar folkpensionema
för. Av de totala utgiftema på ca 41 miljarder kr. budgetåret 1983/84 beräknas
inemot 30,5 miljarder kr. flyta in fill statskassan ifrån socialavgiften
folkpensionsavgift. Hur stor andel av folk-pensionsutgiftema som skall
finansieras med avgifter har dock inte fastställts av statsmaktema. För
sjukförsäkringen däremot har beslutats att 85 % av utgiftema skall finansieras
med avgifter. Utgiftema för delpension skall i princip i sin helhet finansieras
med socialavgifter. De senaste åren har emellertid avgiftsuttaget inte varit
tillräckligt högt, för att undvika att utgifterna överstigit inkomstema. Några
direkta bindningar mellan vad som betalas ut för att bekosta barnomsorg och vad
som flyter in från bamomsorgsavgiften finns inte. Inkomstema från
vuxenutbildningsavgiften styr däremot utvecklingen av utgiftema för
vuxenstudiestödet.

Sambanden
mellan utgifter och inkomster för vad som här har betecknats som
omsorgsverksamhet är relativt komplexa. Det är dock av vikt att

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 70

studera
hur stor andel av de totala utgiftema som finansieras på annat sätt än via
avgifter.

Den
andra "rörelsegren" som redovisas i tabell 24 utgörs av affärsverksamhet,
dvs. statens inkomster och utgifter frän de stathga affärsverken. Affärsverken
är sju till antalet: postverket, televerket, statens järnvägar,
luftfartsverket, förenade fabriksverken, statens vattenfallsverk och domänverket.
I uppställningen redovisas samlat affärsverkens inkomster och utgifter som
dessa redovisas på statsbudgeten. Den totala bmttoomslutningen av
affårsverkens verksamhet är emellertid av betydligt störte omfattning än vad
denna redovisning anger.

Den
övervägande delen av affärsverkens investeringar finansieras över
statsbudgeten. Inom ramen för anvisade anslag har sedan affärsverken stor
frihet att besluta om vilka investeringar som skall genomföras. Staten har dock
ett räntabilitetskrav (förräntningskrav) på verkens investeringar. Detta
förtäntningskrav beräknas på under året genomsnittligt disponerat statskapital.
Statskapitalet kan något förenklat beskrivas som ackumulerade
investeringsanslag minskat med avskrivningarna över åren. Den räntesats som
används motsvarar ett treårsgenomsnitt av statens upplåningskostnader för
långa obligationslån. Denna räntesats benämns statens avkastningsränta.

De
avskrivningar som affärsverken skall inleverera till statsbudgeten beräknas i
regel på anläggningstillgångarnas återanskaffningsvärden.

För
vissa investeringar svarar affärsverken själva för finansieringen, t. ex.
kräver luftfartsverket normalt en kommunal medfinansiering för att en
investering skall komma fill stånd. Televerkets investeringar finansieras fill
stor del med egna rörelsemedel.

Affärsverkens
överskott utöver fastställt förtäntningskrav kan i vissa fall avsättas till
resultatutjämningsfonder eller liknande. Vid svårigheter att uppnå tillräcklig
förtäntning kan medel i fondema tas i anspråk. För vissa affärsverk kan
förtäntningskravet inte uppfyllas över en längre period eller för ett specifikt
år. I dessa fall levereras ett lägre belopp eller inget alls in fill statsbudgeten.
Även om affärsverken arbetar under målsättningen om full kostnadstäckning kan
det för viss verksamhet uppstå förluster. I sädana situationer kan staten av
olika skäl bistå verksamheten med nytt kapital. I tabell 24 särtedovisas denna
typ av utgifter.

Som
synes i tabellen svarar i stort sett investeringsutgifterna mot inkomsten från
affärsverksamheten. Inkomster och utgifter återspeglar emellertid två skilda
fidsperspektiv. Inkomstema emanerar från historiska investeringar där
räntabilitetskraven kunnat uppnås. Utgiftema är däremot avsedda för pågående
eller kommande investeringar. Det är således av största vikt att studera
affärsverksamhetens samlade resultat över en längre tidshorisont. Stora
utgiftsposter för räntabla investeringar ett enskilt budgetår behöver därför
inte ses som en belastning för statsbudgeten pä sikt.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150 BUaga
1.3 Långtidsbudget 71

Den
kassamässiga belastningen på statsbudgeten bör i stället vägas mot de
förtäntningar på investeringens räntabilitet som kan kalkyleras in.

I
tabellen redovisas det samlade resultatet från statens låneverksamhet.

Statens engagemang i
utläningsverksamhet kan i många fall förklaras dels av ett intresse att ge
incitament till samhällsekonomiskt lönsamma investeringar utan att staten
direkt är involverad, dels av sociala- eller fördelningspolitiska skäl. Ett
exempel av förstnämnt slag kan energispar-långivning sägas utgöra, medan
studielänen kan utgöra exempel på en utlåning som är befingad av studiesociala
skäl.

Inkomstema frän utläningsverksamheten
utgörs av amorteringar pä det utlånade kapitalet. Pä samma sätt som tidigare
anförts beträffande affärsverksamheten beror storieken av dessa inkomster på
vad som under tidigare period lånats ut. Inom gruppen amorteringar redovisas för
studielånen fömtom amortering även den del som svarar mot den årliga
uppräkningen av studieskulden.

I
tabellen kan ufiäsas att läneverksamheten uppvisar stora underskott. Detta
förklaras huvudsakligen av att utläningsverksamheten ökat kraftigt under senare
är.

Statens fordringar har på
grund av utläningsverksamheten ökat i motsvarande mån. Dessa fordringar kommer
i framtiden att inbringa staten inkomster i form av amorteringar. Av samma skäl
som anförts beträffande affärsverksamheten är det således av vikt att studera
inkomster och utgifter från lånefinansierad verksamhet över ett längre
tidsperspekfiv, eftersom det är framtida amorteringar i förhållande till
utlåningen i dagsläget som pä sikt utgör den reella påverkan på statsbudgeten.

Den statliga ufiåningsverksamheten
leder fömtom amorteringar även till ränteinkomster på det utlånade kapitalet.
Ränteinkomstema och ränteut-giftema redovisas under mbriken Finansnetto.
Ränteutgiftema består huvudsakligen av räntor på statsskulden.
Statsskuldräntorna har naturligtvis sitt urspmng i den totala budgetens
ackumulerade underskott. Ett utmärkande drag för det statliga finansnettot är
att det föreligger en assymetri mellan inlånings- och utlåningsränta. Den
statliga upplåningen sker pä huvudsakligen marknadsmässiga villkor, medan det
för ufiäningen i vissa fall föreligger en hög grad av räntesubvention. I
redovisningen ingår inte utgifter för SEK-systemet och räntesubventioner inom
bostadsdepartementets verksamhetsområde.

Redovisningen
av inkomster och utgifter på statsbudgeten är i många fall komplicerad.
Gmpperingen i verksamhetsområden har som syfte att för en verksamhet föra
samman inkomster och utgifter, för att på så sätt mer överblickbart kunna
avläsa nettoresultatet för en särskild verksamhet.

Det är första gången som
denna ansats prövats i långtidsbudgeten, varför redovisningen i vissa fall kan
vara oklar. Resultatet är dock sä positivt att en vidareutveckling planeras
till nästa års långfidsbudget. En sådan utveckling bör ha som mål att i störte
utsträckning än i nu föreliggan-

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150 BUaga
1.3 Långtidsbudget

s. 73 Kontrollera mot PDF

de
redovisning kunna belysa de olika verksamhetemas totala bruttoomslutning.

Tabell 24. Statsbudgetens inkomster och utgifter fördelat
på verksamhetsgrenar

(Milj. kr., löpande pris)

1981/82

1982/83

1983/84

/.
Statliga rörelsen

Inkomster:

150508

169560

187635

Utgifter:

188773

209217

217639

Netto statliga rörelsen

-38265

-39657

-30004

därav

/./ Statlig uthyrningsverksamhet

Inkomster; Hyror m. m.

3279

3 739

4654

Utgifter: Förvaltningskostnader,

kapitalkostnader m. m.

2983

3536

4376

Netto bokföringsmässigt

314

203

278

Kalkylmässig kassapost

- 26

- 59

- 74

Netto statlig uthyrningsverksamhet

288

144

204

1.2 Pensioner och social omsorg

Inkomster: Socialavgifter 61061 64932 71174

Utgifter: Bidrag m.m.' 75201 80810 83555

Netto pensioner och social omsorg —14140 —15878 —12381

2. Affärsverksamhet

Inkomster: Överskott 2161 2478 3026

Avskrivningar 4387 4927 5139

Utgifter: Investeringar 6427 7596 7406

Övrigt 1302 1308 1463

Netto afförsverksamhet - 1181 - 1499 - 704

3. Låneverksamhet

Inkomster: Återbetalning av lån 2643 2930 3268

Utgifter: Utlåning 12180 13022 14611

Rörlig kredit - 1242 1649 1500

Netto låneverksamhet - 8295 -11741 -12843

4. Finansnetlo

Inkomster: Ränteinkomster 7432 8298 9084

Utgifter: Statsskuldräntor 27724 47200 55400

Netto flnansnetto -20292 -38902 -46316

5. Statsbudgeten totalt

Inkomster 167131 188193 208152

Utgifter 235164 279992 298019

Budgetsaldo -68033 -91799 -89867

' Häri inkluderas utgifter för folkpensioner,
sjukförsäkring inkl. föräldraförsäkring, delpension, barnomsorg och
vuxenutbildning. Utgifter och inkomster har bruttore-dovisats.

Prop. 1982/83:150
BUaga 1.3 Långtidsbudget 73

9
Statsskuld och statsskuldräntor

9.1
Statsskuldens utveckling t. o. m. år 1982

Vid
utgången av år 1982 uppgick den bokförda statsskulden till ca 377 miljarder kr.
Ökningen av statsskulden har varit dramafisk under senare hälften av 1970-taIet
och 1980-talets första år. Uttryckt i löpande priser har den bokförda
statsskulden årligen ökat med ca 31 % under perioden 1977-1982. Denna ökning
har vida överstigit inflationen och tillväxten i den svenska ekonomin, vilket
medfört att den bokförda statsskulden uttryckt som andel av BNP ökat frän ca
28% år 1977 till 58% år 1982.

Den
bokförda statsskuldens ökning motsvarar i stort sett statsbudgetens
kassamässiga underskott. Sett över en längre period behöver varken
statsskuldens absoluta storlek eller dess andel av BNP återspegla den aktuella
budgetpolitiska situafionen. Vid en jämförelse av statsskuldens storlek och
utveckling mellan olika länder framstår det dessutom tydligt att en rad
insfitutionella faktorer är av betydelse. Som exempel på sådana institufionella
faktorer kan gränsdragning mellan olika delar av den offentliga sektom resp.
mellan offentlig och privat sektor nämnas. Detta innebär att en samlad
realekonomisk bedömning måste göras innan man bedömer skillnader i
skuldsättningsgrad.

Den
nuvarande nivån på skuldsättningsgrad, uttryckt som statsskuld i procent av
BNP, är inte unik. En liknande dramafisk ökning av statsskulden ägde mm under
1940-taIet. Från att ha uppgått till ca 20% av BNP år 1939 ökade statsskulden
snabbt till ca 53% av BNP år 1945. Den statliga upplåningen kunde den gängen
till stor del placeras i form av långfristiga lån med fast ränta.

Under
efterkrigsåren ökade sedan statsskulden endast långsamt i löpande priser
samtidigt som den ekonomiska aktiviteten i ekonomin åter ökade. Framför allt
den snabba ekonomiska tillväxten och det ökade offentliga sparandet inom
socialförsäkringssystemet under 1950- och 1960-talen innebar att den reala
statsskulden kunde minskas, så att ett lägsta värde nåddes under senare hälften
av 1960-talet då statsskulden uppgick fill ca 20% av BNP. Denna minskning av
statsskulden var delvis befingad av inflationen och den ekonomiska tillväxten
kombinerad med en i stort sett balanserad statsbudget, delvis av att en stor
del av länen var placerade med lång löptid och relativt låg ränta.

Under
första hälften av 1970-talet ökade andelen åter något, eller med ca fyra
procentenheter till ca 24% år 1976. Till följd av de successivt ökande
budgetunderskotten ökade därefter statsskuldens andel av BNP dramafiskt. Denna
kraftiga ökning av den stathga skuldsättningen ägde, till skillnad frän
utvecklingen pä 1940-talet, mm vid en hög genomsnittlig skattenivå och vid en
betydligt högre inflations- och räntenivå.

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 BUaga 1.3 Långtidsbudget

Diagram 2. Statsskulden i procent av BNP åren 1936-1982

Procent

50-

40-

30-

20-

1935 1940

— I----- 1---- 1---- 1---- 1 —

1950 1960 1970

1980

9.2 Statsskuldens placering

Huvuddelen av statsskulden är placerad i form av
räntelöpande obligationslån inom Sverige. En ökande andel av statsskulden har
emellertid kommit att placeras utomlands. Vid utgången av år 1982 var ca 18% av
statsskulden placerad i utlandet. Som framgår av tabell 25 är ca 31 % av
statsskulden placerad i finansiella insfitutioner som banker och försäkringsbolag.
En ungefärligt lika stor andel av statsskulden, eller ca 32%, är placerad hos
institutioner tillhörande den offentliga sektorn som riksbanken, AP-fonden och
diverse statliga fonder.

Tabell 25. Statsskuldens placering fördelat på
låneinstrument och låntagare ultimo december 1982

(Miljarder
kr., prel. belopp)

Låneinstrument

Långivare

Summa

Riksbanken,
Banker Försäkrings- Hushåll Övr. i

AP-fonden bolag Sverige

och statliga fonder

Utlandet

Skattkammarväxlar,

statsskuldväxlar,

dagslån, m.m. }■ 118 7 3

Räntelöpande obli

gationslån, m. m. 72 32

Premie- och sparobliga- -

tioner O -

Utlandslån - - -

Summa 118 79 35

181

377

Prop.
1982/83:150 BUaga 1.3 Långtidsbudget 75

Fram
t. o. m. år 1976 finansierades underskotten i statsbudgeten helt inom Sverige.
Tillväxten inom ATP-systemet innebar att en betydande del av den statliga
upplåningen kunde placeras inom AP-fonderna. AP-fonder-nas innehav av
statspapper som andel av BNP ökade frän 2,0% år 1970 fill 4,5% år 1976. Även
hushållen ökade under denna period sitt innehav av statspapper från 3,0% till
4,3% av BNP. Upplåningen i riksbanken och bankema var samtidigt endast
marginell. Bankernas innehav av statspapper var realt sett ungefär oförändrat,
medan riksbankens innehav årligen ökade med II procentenheter i löpande pris,
vilket i grova drag motsvarade den reala tillväxten i ekonomin under denna
period.

Perioden
1976-1982 uppvisade markanta olikheter jämfört med 1970-talets första hälft.
Detta var främst beroende på att de snabbt växande budgetunderskotten inte
motverkades av en uppgång av det finansiella sparandet i andra sektorer.
Hushällens innehav av statspapper ökade realt sett i samma takt som under
perioden innan. Däremot avstannade den reala ökningstakten i AP-fondema
samtidigt som upplåningen räknat i fasta priser i banksystemet mer än
fördubblades mellan åren 1976,och 1982. År 1977 inleddes den statliga
upplåningen i utlandet. Av den totala bokförda statsskulden kom ufiandslånen,
som tidigare nämnts, att uppgå till ca 19% ulfimo 1982.

Tabell
26. Statsskuldens placering ultimo 1970, 1976 och 1982

(Löpande
priser)

1970

1976

1982

Milj. kr.

Milj.
kr.

Riksbanken,
statliga myn-

digheter och fonder

12943

35,8

25 230

31,3

66 521

17,6

AP-fonden

3 380

9,3

15164

18,9

51389

13,6

Banker

9599

26,5

15998

19,9

79317

21,0

Försäkringsbolag

3 201

8,9

7469

9,3

34571

9,2

Hushåll

5066

14,0

14650

18,2

44078

11,7

Ovr. i
Sverige

1966

5,5

1677

2,1

29405

7,8

Utlandet

227

0,3

71808

19,0

Summa

36155

100,0

80411

100,0

377089

100,0

Upplåningen
i Sverige under 1940-, 1950- och 1960-taIen skedde till fasta räntesatser och
på relativt långa löptider. I takt med de ökade upplåningsbehoven, allt störte
räntevariafioner, ökad inflation och inflationsförväntningar kom en
förskjutning att äga mm mot kortare löptider och ökad ränterörlighet. De
räntevillkor som alltmer kom att bli rådande innebar att lånen försågs med en
s. k. räntejusteringsklausul, vilket innebär att räntesatsen efter en viss tid
justeras med hänsyn till det rådande ränteläget.

Prop. 1982/83:150 BUaga 1.3 Långtidsbudget 76

Tabell 27. Statsskulden fördelad efter räntevillkor

(Andelar i procent)

Upplåningsform Inhemska Utländska

1976 1982 1976 1982

Kortfristiga
lån 15,6 26,2

Långfristiga lån (> 1 år) med

- fast
ränta 84,2 39,5 - 52,2

fullt
röriig ränta 0,2 2,0

räntejusteringsklausul - 32,3

) 47,8

Summa 100,0 100,0 - 100,0

Upplåningen i finansiella institutioner som banker;
försäkringsbolag och AP-fonden sker huvudsakligen mot räntelöpande
obligafionslån. Till en mindre del sker upplåning inom dessa sektorer även i
form av dagslån eller skattkammarväxlar. Upplåningen från hushåll sker däremot
uteslutande mot premie- eller sparobligationslån.

Under år 1982 introducerades en ny typ av
placeringsinstmment på den svenska kreditmarknaden. Detta läneinstmment, som
fick namnet statsskuldväxlar, fick ett snabbt genomslag pä kreditmarknaden och
vid utgången av år 1982 var ca 38 miljarder kr. placerade i denna form.
Stats-skuldväxlama har en kort löptid varierande mellan 180 och 540 dagar. Vid
introduktionen av detta läneinstmment blev räntebelastningen på budgeten hög
jämfört med vissa andra låneformer av två skäl: dels var den räntan i nivå med
bankcertifikaträntan för att attrahera stöme placerare inom företagssektorn,
dels bokförs ränta i likhet med vad som sker för skattkammarväxlar vid
upplåningstillfallet. Den tidigare relativt höga räntenivån på statsskuldväxlar
bör ses mot bakgmnd av underskotten i bytesbalansen och behoven av att motverka
ett privat valutaflöde under år 1982. Under början av år 1983 sänktes den
allmänna räntenivån. Räntesatserna för statsskuldväxlar sänktes dock relativt
sett mer.

Tabell 28. Statsskuldens fördelning

(Miljarder kr.)

Ultimo

december

Förändring

1981

1982

Lån
inom landet

Räntelöpande
obligationslån

Premieobligationslån

Sparobligationer

Skattkammarväxlar

Statsskuldväxlar

Övrigt

166,1 21,5 16,9 33,3

6,2

179,5 23,2 21,1 29,2 37,8 14,5

-H3,4 + 1,7 + 4,1 - 4,1 -1-37,8 -1- 8,3

Summa
inhemsk skuld

244,0

305,3

4-61,3

Summa
uUändsk skuld

51,6

71,8

+20,2

Total
sUtsskuld

295,6

377,1

4-81,5

Prop.
1982/83:150 BUaga 1.3 Långtidsbudget 77

Den
statliga upplåningen utomlands inleddes är 1977. Denna upplåning och den privata
sektorns upplåning bör ses mot bakgmnd av de stora bytesbalansunderskotten i
den svenska ekonomin under störte delen av 1970-talet. Den svenska
utlandsupplåningen har haft till syfte att finansiera bytesbalansunderskottet.
Den privata sektorns upplåning har under de senaste åren bara till ringa del
kommit att bidra till bytesbalansunderskottets finansiering. Statens upplåning
i utlandet har alltså huvudsakligen fått motverka valutautflödet.

De
ökade möjlighetema att låna utomlands har medfört att den automatiska
stabiliseringspolifiska mekanism, som fanns tidigare, i form av behovet att
omedelbart vidta ekonomisk-politiska åtgärder vid störte bytesbalansunderskott,
delvis har kommit att upphävas. Detta skedde delvis redan i mitten av
1970-talet när den privata sektorn började låna utomlands i störte skala, men
har accentuerats i och med att staten har börjat täcka bytesbalansunderskotten
med utlandslån.

Tabell 29. Bytesbalans och valutautflöden

(Miljarder kr.)

1980

1981

1982

Bytesbalans
-18,5

-14,2

-23,3

Privata
kapitaltransaktioner, netto - 4,0

7,5

6,4 .

Valutautflöde
(A-hB=D-E-F) -22,5

- 6,7

-16,9

Valutareservens
transaktions-

förändring
0,0

1,1

0,3

Riksbankens
övriga utlands-

transaktioner
0,4

0,3

- 0,3

Statens
upplåning, netto' 22,1

7,5

17,5

' Transaktions värden.

9.3 Statsskuldens tiUväxt budgetåren 1983/84-1987/88

Budgetunderskottets
utveckhng under långtidsbudgetperioden innebär att statsskulden kommer att öka
till ca 900 miljarder kr. i löpande priser budgetåret 1987/88. En sådan
utveckling innebär stora finansieringsproblem. Stora risker finns för att den
hkviditetspåspädning som detta innebär kommer att leda till en bestående hög
pris- och räntenivå och tendenser till valutautflöden.

Placeringen
av statsskulden hos olika längivarkategorier har olika effekt på bl. a.
likviditetstillväxten i ekonomin och på räntenivån. Vid en stor upplåning
utanför banksystemet motverkas den köpkraftspåspädning som underskottet medför.
Detta kan kräva relativt höga räntenivåer, men Ukvi-ditetstillväxten blir
relativt ringa. Om däremot statsskulden i hög grad placeras i form av tillgångar
i banksystemet eller i utlandet motsvaras inte den ökade köpkraften av någon
likviditetsindragning. Budgetunderskottet tenderar då att skapa en
likviditetstillväxt i ekonomin, som har återverkningar på prisutvecklingen och
valutautflöden.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 78

Placeringskapaciteten
i banksystemet återspeglar penningmängdsökningen i ekonomin. Om
penningmängdsökningen över långtidsbudgetperioden antas överstiga inflationen
med 2-3 procentenheter kan banksystemets innehav av statspapper tänkas öka
fill 200-300 miljarder kr. vid periodens slut. Ökningen av den i utlandet
placerade statsskulden styrs i princip av bytesbalansutvecklingen och den
privata sektorns upplåning, vilket i sin tur beror på ränterelationerna gentemot
utlandet. Vid givna antaganden kan den bokförda utlandsskulden uppskattas fill
150-200 miljarder kr. budgetåret 1987/88. Tillväxten av AP-fondens
placeringskapacitet kan, av skäl som närmare belysts i årets långfidsbudget,
antas bli begränsad. Detta kommer, vid givna antaganden, att ställa mycket
stora krav pä övriga sektorer i ekonomin om den givna budgetsaldoutveckhngen
realiseras. Om hushåll, företag och försäkringsbolag inte vid det antagna
ränteläget kan absorbera den stora ökningen av statsskulden kommer en Ökad
inflation och ett ökat valutautflöde att bli följden. I detta fall ökar den i
banksystemet och i utlandet placerade statsskulden. Detta skulle emellertid
innebära en betydligt högre prisnivå än vad som antagits vid beräkningarna i
årets långtidsbudget.

Om
den privata sektorns kreditefterfrågan under långtidsbudgetperioden skulle öka
på gmnd av t. ex. ökade investeringar kommer ovan nämnda problem att
accentueras.

9.4
Statsskuldens kostnader

Ökningen
av statsskuldräntorna på statsbudgeten

Statsskuldräntornas
tillväxt på statsbudgeten har varit dramatisk under senare år. Från att ha
uppgått till ca 4% av budgetens omslutning budgetåret 1975/76 beräknas
statsskuldräntoma budgetåret 1983/84 till ca 19% av de totala statsutgifterna,
eller till 55,4 miljarder kr. Statsskuldräntornas ökningstakt har uppgått
till-ca 42% årligen under perioden 1977/78-1981/ 82, vilket kan jämföras med
tillväxten av BNP i löpande priser som uppgick fill ca 11%. Denna kraftiga
ökning av statsskuldräntoma har orsakats dels av de ökade budgetunderskotten,
dels av ökade räntekostnader på gmnd av ett stigande ränteläge och av
valutaförluster till följd av devalveringar av den svenska kronan.

Ränteutgiftema
på tidigare upptagna lån ligger samtidigt kvar på tidigare nivå och förändras
först dä den förfallande skulden omsätts till förändrade villkor. För de äldre
lånen, som upptogs till en relativt låg ränta, innebär en omsättning vid en
stigande räntenivå ökade räntekostnader.

En
stor del av ränteutgifterna på statsbudgeten utgör betalningsströmmar fill
institutioner inom den statliga sektom i vidare mening. Till dessa
institutioner hör stadiga myndigheter och fonder, riksbanken och AP-fonden. År
1976 utgjordes ca 28% av ränteutgiftema av transfereringar till AP-fonden och statliga
fonder. Under perioden 1976-1982 har denna

Prop. 1982/83:150
BUaga 1.3 Långtidsbudget

s. 80 Kontrollera mot PDF

andel
successivt minskat för att är 1982 uppgå till ca 16%. Samtidigt har
ränteutgiftema till utlandet kommit att uppgå till närmare 23% år 1982. Även om
dessa ränteutgifter fill utländska låntagare exkluderas, så har AP-fondens och
de statliga fondernas andel av de totala ränteutgifterna minskat. Detsamma
gäller även den del av ränteutgifterna som går till hushåll. I takt med att
banksystemet har ökat sitt innehav av statspapper har en ökande andel av
ränteutgifterna gått till banksektorn.

Tabell
30. Ränteutgifter på statsskulden

Långivare

1976

1978

1980

1982

Mdr. kr.

%
-

Mdr. kr.

Statliga
fonder och myndigheter

0,1

1,7

0,2

2,0

0,3

1,5

0,6

1,7

AP-fonden

1,1

25,0

1,9

24,9

3,2

18,5

5,5

14,6

Riksbanken

1,2

26,7

1,8

23,4

3,6

21,1

5,9

15,7

Banker

1,0

22,2

2,0

26,0

4,1

24,0

8,2

21,8

Hushåll

0,9

19,2

1,3

17,2

2,5

14,8

3,6

9,5

Ovr.
inom landet

0,2

5,2

0,3

4,4

0,8

4,7

5,2

13,9

Utlandet

0,8

10,9

2,6

15,4

8,6

22,8

Summa

4,5

100,0

7,7

100,0

17,1

100,0

37,6

100,0

Den
stora utlandsupplåningen har medfört att betydande ränteutgifter i framtiden
kommer att påverka bytesbalansen. Om inte en positiv utveckling av nettoexporten
kan erhållas, vilken skulle balansera dessa ränteutgifter, måste en privat
eller offentlig upplåning äga mm. I det fall den privata sektorn skall bidra
till bytesbalansfinansieringen krävs att den svenska räntenivån är högre än
räntenivån i omvärlden. Möjligheten att föra en frän omvärlden självständig låg
räntepolitik blir därmed ytterligare begränsad. En uppgång av den
internationella räntenivån skulle således i hög grad påverka statsbudgeten i
form av ökade utgifter för statsskuldräntor.

Principer
för redovisningen av statsskulden

Staten
har en kassamässig redovisning av inkomster och utgifter. Det kassamässiga
budgetunderskottet bygger upp en statsskuld, som redovisas som summan av de
nominella budgetunderskotten under årens lopp. Detta innebär att
värdeförändringar på statens skulder inte påverkar statsskuldens storlek. Inte
heller görs någon justering av skulden på gmnd av inflafionen.

Det
är i första hand två faktorer som påverkar det reala värdet på statens skulder.
Den första är ränteläget och den andra valutakursema. Under det senaste
decenniet har räntesatsen på nyemitterade länga statsobligationer stigit
Icraftigt, vilket medfört att statsskulden värderad enligt marknadskurser är
mindre än enligt riksgäldskontorets redovisning. Man bör emellertid
uppmärksamma att en sänkning av den allmänna räntenivån skulle kunna medföra
att statsskuldens marknadsvärde blir störte än det nominel-

Prop. 1982/83:150 Bilaga
1.3 Långtidsbudget 80

la.
Dessutom kommer de inhemska statsobligationerna när de skall lösas in att vara
värda just sitt nominella belopp, vilket medför att några kursvinster eller
kursförluster inte realiseras på den inhemska delen av statsskulden.

När
det gäller utlandsskulden är förhållandena annorlunda. Den svenska kronans minskade
värde de senaste åren (till följd av devalveringar och dollarkursens ökning)
har medfört att marknadsvärdet på statens utlandsskuld har stigit kraftigt.
Vid utgången av är 1982 var statens utlandsskuld fill den kurs som gällde vid
uppläningsfillfället 71,8 miljarder kr. och värderad till aktuella valutakurser
99,4 miljarder kr. Avvikelsen mellan bokfört värde och värdet vid nuvarande
växelkurser pä 27,5 miljarder kr, kommer, att vid oförändrade valutakurser
framöver, att belasta statsbudgeten när de utländska lånen amorteras eller
omsätts. Redovisningstek-niskt sker det genom att en post avseende
valutakursförluster förs upp på huvudtiteln Statens ränteutgifter m. m.
Valutakursförändringjuna har inneburit att kostnaden för statens utlandslån
har blivit mycket hög; ett förhällande som belyses i ett senare avsnitt.

Vid
ett realt betraktelsesätt bör man, fömtom förändringar i värdet på statspapper,
ta hänsyn till att statens ränteutgifter delvis utgör en kompensation för
inflationen. Detta gäller både de inhemska och de utländska lånen. I själva
verket har inflationen under det senaste decenniet varit störte än den
effektiva räntesatsen pä statsskulden.

Realränteutvecklingen

Utgifterna
för statsskuldräntor utgör till stor del en kompensation till placerarna för
inflationen. Ränteutgiftema torde också ha andra realekonomiska effekter än
statens utgifter i övrigt. Det kan därför vara av intresse att analysera
ränteutgifterna ur ett realt perspekfiv. I första hand är det de reala
ränteutgiftema - dvs. ränteutgifterna reducerade med den del av
ränteutgifterna, soin motsvarar en kompensation för inflationen — som är av
intresse när det gäller att belysa den egentliga bördan av en ökande statsskuld
och de realekonomiska effekterna av ränteutgiftema.

Att
intresset här fokuseras på de reala ränteutgiftema betyder inte att de
nominella ränteutgiftema saknar betydelse för den ekonomiska utvecklingen.
Tvärtom är de nuvarande stora nominella ränteutgiftema ett problem bl. a. när
det gäller att dämpa inflationstakten. Stora nominella utgifter innebär en
likvidisering.av ekonomin, vilken måste motverkas genom en stram penningpolitik
för att inte verka inflafionsdrivande.

Den
genomsnittliga räntesatsen pä inhemska lån har stigit från drygt 5 % i början
av 1970-taIet till närmare 12% innevarande budgetår. Det framgår av diagram 3.
Samfidigt har inflationen stigit från ca 7% till ca 11%.

Prop. 1982/83:150 BUaga 1.3 Långtidsbudget 81

Realräntan på de inhemska lånen har således under störte
delen av perioden varit negafiv'.

Diagram 3. Realränta på inhemska lån

(Tre års glidande medeltal)

R ä nta

86/87 Budset ä r

De närmaste åren kommer - vid en fallande inflationstakt -
realräntan på den inhemska låneskulden att öka kraftigt. Med de antaganden som
görs i långtidsbudgeten skulle den för upplåningen ligga på 3 %-nivån i flera
år. Den stigande realräntan totalt sett beror på att den nominella räntesatsen
på statsskulden till stor del är bunden på flera års sikt. Med en högre
nyupplåningsränta än den som antagits vid beräkningama och med en snabbare
fallande inflation kan realräntan bli ännu högre.

En dämpning av inflationstakten kommer således att
innebära betydande reala överföringar till de sektorer som har placerat sina
tillgångar i statsobligationer. Dessa överföringar sker delvis till andra delar
av den offentliga sektom, främst riksbanken och AP-fonden. En stor del går
emellertid till den inhemska privata sektorn. Bankemas räntenetto tenderar att
öka fill följd av att gapet mellan räntesatsema på stocken av statsobligationer
och inlåning vidgas på gmnd av att den genomsnitfliga räntesatsen på
statsobligationer delvis är bunden i obligationer med fast ränta.
Försäkringsbolagens fonder tenderar även att få betydande positiva

' Den genomsnittliga räntesatsen avser ränteutgifter under
budgetåret dividerade med genomsnittlig låneskuld. Inflationen under budgetåret
(t. ex. 1982/83) är angiven som ökningen av konsumentprisindex mellan
kalenderårsgenomsnitt (t. ex. mellan åren 1982 och 1983). Realräntan är
skillnaden mellan genomsnittlig räntesats och inflation.

6 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.3

Prop. 1982/83:150 BUaga
1.3 Långtidsbudget 82

bidrag
från ränteinkomsterna på statspapper. Hushållen kommer att få en bättre real
avkastning på sina spar- och premieobligationer.

Dessa
reala överföringar till den privata sektorn - vilka motsvaras av en ökning i
den privata sektoms reala förmögenhet - kan fä en expansiv inverkan på
ekonomin, vilket i sig kan försvåra möjligheterna att dämpa inflafionstakten.
Styrkan i denna effekt är svår att ange. Det torde emellerfid stå klart att de
stora nominella ränteutgifterna har blivit en faktor, som kan bidra till en
permanentning av inflationen på en hög nivå. Detta kan ställa extra stora krav
pä en ekonomisk politik avsedd att nedbringa inflationen.

Realräntan
pä utländska län har bhvit mycket hög de senaste åren. Budgetåret 1982/83
beräknas räntesatsen pä de utländska lånen ha varit ca 13% att jämföra med en
genomsnitflig inflationstakt på ca 10%. I räntesatsen har då inräknats (I)
ränteutgifter under budgetåret enhgt villkor vid upplåningen, (2) ökade
ränteutgifter till följd av ändrade växelkurser och (3) valutaförluster på
förfallande län. Utvecklingen av de på defta sätt beräknade räntesatsema på
ufiandslånen och av inflationen (för enkelhetens skull angiven i termer av
konsumentprisindex) sedan staten började ta upp lån i utlandet redovisas i
diagram 4.

Diagram 4. Realränta på utländska lån

(Tre års glidande medeltal)

Procent

R ä nta

Budget ä r

Under
långtidsbudgetperioden kommer - vid oförändrade valutakurser - störte delen av
de 27,5 miljarder kr., som utgör skillnaden mellan statens utlandsskuld i
slutet av år 1982 värderad till aktuella valutakurser resp. till
bokföringskurser, att föras upp som en utgift (valutaförluster pä förfal-

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 83

lande
lån) pä statsbudgeten. De räntebetalningar som skall göras på den ufländska
skulden är också betydligt störte än enligt de urspmngliga villkoren. Den
reala räntan på utlandslänen kommer därför att vara betydligt högre än
realräntan på de inhemska lånen. Med de antaganden som görs i långtidsbudgeten
beräknas realräntan på utlandslånen att uppgå till ca 10% budgetåret 1985/86.

Den
höga realräntan på utlandslånen återspeglar effektema av att problemen med en
hög inflationstakt och stora bytesbalansunderskott har fatt mötas med
devalveringar.

9.5
Avslutning

En
stor del av ränteutgiftema utgör en kompensation för inflationen. De nominella
ränteutgiftema är därför betydligt störte än de reala. Under en stor del av det
senaste decenniet har de reala ränteutgiftema t. o. m. varit negativa. Inte
desto mindre är ränteutgiftema en real kostnad för staten. Det belyses av de
höga realräntor på den inhemska statsskulden som kommer att uppstå vid en
dämpning av inflationstakten. Det belyses också av den höga realräntan på
utlandslånen. Sett ur samhällsekonomisk synvinkel innebär detta att
ränteutgiftema kan få betydande expansiva effekter vid en dämpning av
inflationen.

Utgiftema för statsskuldräntor
på budgeten kännetecknas av en fullständig automatik. Vid ett ökande
budgetunderskott innebär detta att statsskuldräntorna kommer att öka i
stigande takt. Även om underskottet skulle förbh oförändrat i löpande priser
ökar statsskuldräntoma. I det fall underskottet, exkl. räntor, skulle förbli på
nuvarande nivå, eller ca 34 miljarder kr., kommer ränteutgifterna att öka från
55,4 miljarder kr. budgetåret 1983/84 till 88,9 miljarder kr. budgetåret
1987/88. Detta innebär att budgetunderskottet skulle öka från ca 90 miljarder
kr. till över 120 miljarder kr.

Utgifterna för
statsskuldräntor är utomordentligt känsliga för skillnader i räntenivån. Om
räntenivån skulle förbli pä en nivå mellan 12-14% över långtidsbudgetperioden,
kommer ränteutgifterna slutäret att uppgå till ca 115 miljarder kr. och
budgetunderskottet kommer aft öka till ca 150 miljarder kr. för budgetåret
1987/88.

10
Utgifter och inkomster inom den olTentliga sektorn

I
detta kapitel belyses budgetsaldots storiek i förhållande fill utgifter och
inkomster inom socialförsäkringssektorn. Sperciellt diskuteras kostnadsutvecklingen
inom ATP-systemet under längtidsbudgetperioden. Dessutom beskrivs den kommunala
sektoms finansiella utveckling.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 84

Långtidsbudgetens
syfte är att ange den budgetutveckling som blir följden av redan fattade
beslut och lagda förslag. Statsbudgeten ger emellerfid en ofullständig bild av
den verksamhet som styrs genom beslut av statsmakterna. Även
socialförsäkringssystemet regleras genom statliga beslut. Dess inkomster och
utgifter redovisas dock endast i begränsad utsträckning på statsbudgeten.
Inkomstema av lagstadgade socialavgifter beräknas för budgetåret 1983/84 uppgå
fill ca 112 miljarder kr., varav ca 47 miljarder kr. tillförs statsbudgeten.
Socialförsäkringssektom har därmed stor betydelse för såväl bedömningen av den
offentliga sektoms utveckling som den samhällsekonomiska utvecklingen.

Den
kommunala sektorns utgiftsutveckling har vidare en avgörande betydelse för den
samhällsekonomiska balansen. Inkomster och utgifter som styrs via statsbudgeten
och socialförsäkringssektorn påverkar också kommunemas och
landsfingskommunernas ekonomiska förhållanden. Un-derudgetåret 1983/84 beräknas
statsbidragen till den kommunala sektom uppgå till 51 miljarder kr. Det är
därför av intresse att belysa den ekonomiska utvecklingen i denna sektor i
samband med långtidsbudgeten.

Nedan
redogörs först för hur kostnader och utgifter för socialförsäkringssystemet
påverkar budgetsaldot. Därefter görs en konsolidering av statens och vissa
större fonders inkomster och utgifter för att studera det finansiella
sparandet. Slufligen tas kommunsektorns ekonomiska utveckhng upp.

10.1
Socialförsäkringssektorn

Till
socialförsäkringssektorn räknades tidigare, enligt det svenska
na-tionabäkenskapssystemet, allmän tilläggspension (ATP), folkpension, delpension,
sjöfolkspension, frivillig pensionsförsäkring, sjukförsäkring, arbetsskadeförsäkring,
arbetslöshetsförsäkring samt lönegaranti. Denna indelning har legat till gmnd
för tidigare långtidsbudgetkalkyler. År 1980 ändrades dock denna avgränsning så
att enbart sektorer med en egen administration hänfördes till
socialförsäkringssektom; dvs. ATP, sjukförsäkringen och de erkända
arbetslöshetskassoma.

Utöver vad som ingår
enligt denna definifion finns ett flertal socialförsäkringsformer med en egen
fondering av medel. Syftet med fonder inom vissa av socialförsäkringarna är att
de skall utjämna tillfälliga variationer mellan inkomster och utgifter i
systemet. Pä detta sätt undviks att tillfälliga utgiftsvariafioner behöver
påverka avgiftsuttaget. Det bör emellertid påpekas att fondernas behållning
inte är avgörande för utbetalning av resp. förmåner. Vid eventuella underskott
skjuter staten till de medel som fattas.

För
att bättre belysa den offentliga verksamhetens reala och finansiella utveckling
redovisas här den ekonomiska utveckhngen inom sjukförsäkring, delpension,
arbetsskadeförsäkring, arbetsmarknadsavgift samt ATP.

Prop. 1982/83:150 BUaga
1.3 Långtidsbudget 85

Redovisningsprinciper
m. m.

Den
redovisningsmässiga anknytningen till statsbudgeten varierar för de olika
delförsäkringssystemen inom socialförsäkringen. Någon enheUig princip för
gränsdragningen mellan statsbudgeten och socialförsäkringssektom utanför
statsbudgeten finns inte. I det följande ges en kort beskrivning av hur en del
av de beloppsmässigt mer betydande sociala förmånema inom systemet finansieras
och redovisas.

Sjukförsäkringen
omfattar bl. a. sjukpenning, föräldraförsäkring, ersättning för kostnader för
sjukvård, läkemedel och tandvård. Föräldraförsäkringen omfattar
föräldrapenning vid vård av barn samt havandeskapspenning.
Föräldraförsäkringen är en integrerad del av sjukförsäkringssystemet såväl vad
gäller finansieringen som administrafionen av försäkringen. Kostnaderna för
sjukförsäkringen (inkl. föräldraförsäkringen) beräknas för budgetåret 1983/84
uppgå till 32,4 miljarder kr. Sjukförsäkringen finansieras Ull 15% av
statsbidrag och till 85% av lagstadgade socialavgifter från arbetsgivare och
egenföretagare. Avgiften till sjukförsäkringen utgör fr. o. m. år 1983 9,6% av
avgiftsunderlaget.

För
inkomster och utgifter för sjukförsäkringen tillämpas en redovisningsmetod på
statsbudgeten som innebär att viss del av kostnaderna avräknas direkt mot
avgiftsinkomsterna pä statsbudgetens inkomstsida, medan viss del av kostnaderna
täcks genom statsbidrag på statsbudgetens utgiftssida. Till sjukförsäkringen är
knuten en fond, sjukförsäkringsfonden. Dess uppgift är i princip endast att
fungera som ett avräkningskonto för att reglera över- eller underskott för
resp. år på sjukförsäkringsavgiften jämfört med de utgifter som skall täckas. I
prop. 1982/83:100 anförs att denna fondering t. v. skall upphöra sedan 1981 års
överskott fonderats.

Kostnaderna
för delpensioneringen beräknas fill 1,5 miljarder kr. för år 1983.
Delpensionsförsäkringen finansieras genom en avgift från arbetsgivare och
egenföretagare som utgör 0,50% av avgiftsunderlaget. Avgiften förs till en
särskild fond. Kostnadema har t. o. m. budgetåret 1982/83 varit högre än
avgiftsintäktema. Avgiften höjdes år 1980 från 0,25% till 0,50% för att på sikt
ge full kostnadstäckning för de löpande pensionsutbetalningarna och dämtöver
lämna successiv täckning av de underskott som uppstått i delpensionsfonden.
Underskottet den I november 1982 var 774 milj. kr.

Arbetsskadeförsäkringen
omfattar anställda, uppdragstagare och egenföretagare. Den ger i princip full
ersättning för inkomstbortfall till den som drabbas av skada i sitt arbete.
Kostnadema beräknas för år 1983 uppgå till 1,5 miljarder kr.
Arbetsskadeförsäkringen ligger utanför statsbudgeten och skall helt finansieras
genom avgifter från arbetsgivare och egenföretagare. Avgiften till
arbetsskadeförsäkringen förs till en särskild fond och utgör fr.o.m. år 1980
0,6% av avgiftsunderiaget. Arbetsskadeförsäkringsfondens behållning var 1157
milj. kr. den 30 juni 1982.

Arbetsmarknadsavgiften,
som höjdes från 0,8 % till 1,3 % av avgiftsun-

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 BUaga 1.3 Långtidsbudget 86

derlaget
den 1 januari 1983, far användas för att täcka 65 % av kostnadema för
statsbidragen till arbetslöshetskassorna, det kontanta arbetsmarknadsstödet
och utbildningsbidragen. Inflytande avgifter omförs till ett konto hos
riksgäldskontoret. För att kunna klara tillfälliga svängningar i fondens
inkomster och utgifter får riksförsäkringsverket disponera en rörlig kredit om
100 milj. kr. i riksgäldskontoret. Ett underskott pä fonden redovisas som en
negativ post pä statsbudgetens inkomstsida. Ackumulerade nettoöverskott på
fonden reducerar i stället statens och socialförsäkringssek-toms totala
finansiella sparandeunderskott.

Inkomster
och utgifter inom ATP-systemet

Utgiftema
för den allmänna tilläggspensioneringen (ATP) beräknas uppgå till 32,6
miljarder kr. för år 1983. Försäkringen omfattar ålderspension, förtidspension
och familjepension. ATP-systemets andel av transfereringama från
socialförsäkringen har pä 15 år ökat från ett par procent till ungefar 25% år
1980. Det totala antalet ATP-pensionärer var år 1982 drygt 1,4 miljoner.
Kostnaderna för ålderspension utgjorde år 1982 ungefar två tredjedelar av
pensionskostnaderna, medan förtidspensionsutbetalningarna stod för en
Qärdedel. Pensionsförmånema är basbeloppsanknutna och räknas årligen upp med
konsumentprisindex.

ATP-försäkringen
finansieras genom kollektiva socialavgifter och genom avkastningen på
AP-fonden. Avgiftsuttaget skall vara avvägt sä, att avgifterna tillsammans med
andra tillgängliga medel räcker fill pensionsutbetalningar,
förvaltningskostnader och andra utgifter för försäkringen samt för erforderlig
fondering. ATP-försäkringens inkomster och utgifter redovisas inte till någon
del över statsbudgeten.

Enligt lagen om allmän
försäkring åligger det riksförsäkringsverket (RFV) att vart femte år lägga fram
förslag beträffande avgiftsuttag till ATP. Uttagsprocenten fastställs sedan av
riksdagen för fem år i taget. Senast fastställdes avgiften för åren 1980-1984
efter förslag från RFV. För år 1983 är uttaget 9,6% och för år 1984 9,8%.

I en skrivelse till
regeringen den 16 december 1982 föreslår RFV avgiftsuttag för perioden
1985-1989. Förslaget baserar sig på en framskrivning av beräknade inkomster och
utgifter för ATP-försäkringen utifrån vissa antaganden om den samhällsekonomiska
utvecklingen. Verkets skrivelse har remissbehandlats, varvid synpunkter bl.a.
framförts vad avser RFV;s bedömning av den ekonomiska utveckhngen. Förslaget
till avgiftsuttag bereds f. n. inom regeringskansliet.

Enligt RFV:s redovisning
beräknas pensionsutbetalningama för år 1982 för första gången översfiga
inkomstema frän pensionsavgifterna. Detta beror på att en försämrad
lönetillväxt resulterat i lägre avgiftsinkomster till ATP-systemet än beräknat,
medan pensionsutbetalningarna på gmnd av anknytningen fill prisutvecklingen
ökat snabbare än väntat. För att undvika en ogynnsam utveckling avseende
fondernas kapital räknar RFV med

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150 BUaga
1.3 Långtidsbudget 87

att
avgiftsuttaget måste höjas med 0,8-1 procentenhet per år under perioden
1985-1989. Om hänsyn tas fill att pensionärerna inte skall kompenseras för
prishöjningar till följd av devalveringen blir avgiftsbehovet ca 0,1
procentenhet mindre per år än vad som nyss angetts vid de av verket valda
antagandena.

Nedan
redogörs för några av de faktorer som påverkar ATP-systemets ekonomiska
utveckling.

Pensionsutbetalningarnas
storlek bestäms av antalet ATP-pensionärer och den genomsnittliga pensionens
storlek. Ökningen av pensionskostnaderna, som fill största delen är att vänta för
ålders- och förtidspensionärerna, beror på flera faktorer.

Antalet
pensionärer i systemet har ökat, eftersom allt fler intjänat rätt till
ATP-pension. Ökningstakten i antal ATP-pensionärer frän är 1982 fram till år
1990 ligger på över 3% per år frän ca 1,4 miljoner till ca 1,8 miljoner
personer. Efter år 1990 ökar antalet betydligt långsammare. År 1964 hade ca 5%
av ålderspensionärerna ATP. År 1982 uppgick andelen män med ATP-pensioner till
ca 90%, medan andelen kvinnor endast utgjorde ca 40%. År 2030 beräknas
andelarna ha ökat så att ca 95% av både kvinnor och män har ATP.

Vatje
ny årgång pensionärer har också fler intjänandeår än tidigare, vilket ger högre
pension. År 1982 var det genomsnittliga antalet år med intjänad ATP-poäng
(exkl. födda 1896-1901) ca 16 för män och ca 13 för kvinnor. År 2030 beräknas
antalet år ha stigit fill ca 28 för både kvinnor och män.

Vidare
har regeln att pensionen räknas pä de 15 bästa årens inkomst successivt fått
genomslag i takt med ATP-systemets utbyggnad. Eftersom den kvinnliga
förvärvsfrekvensen ökat har en aUt högre andel kvinnor fått egen intjänad
pensionsrätt. Pensionsförmånerna i systemet har också utvidgats. Rätten till
förtidspension (bl. a. på gmnd av arbetsmarknadsskäl) utvidgades i böljan av
1970-talet. Vidare har pensionsåldem sänkts frän den urspmngliga 67 till 65 år.

I
takt med att ATP-systemet byggts ut har en kraftig förskjutning skett i
relationen mellan den förvärvsaktiva befolkningens storlek och antalet
ATP-pensionärer. Förändringar i befolkningens sammansättning gör att de
förvärvsaktiva åldersgmppema får bära allt störte kostnader för ATP-pensionen
till de allt störte årsklasserna över 65 år. År 1982 svarade i genomsnitt 4,1
aktiva för betalningen fill vaije ålders- eller förtidspensionärs ATP. Denna
siffra sjunker successivt för att år 2020 vara 2,3, dvs. nästan en halvering.
Befolkningsutvecklingen beskrivs utförligt i kapiflet Befolkningsutvecklingen
och den offenfliga sektorn.

Som
tidigare nämnts betalas ATP-avgiften in fill AP-fonden. Fondens medel förtäntas
genom utlåning till staten, bostadssektorn och näringslivet. Per den I januari
1983 beräknas AP-fonden uppgå fill ca 200 miljarder

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150
BUaga 1.3 Långtidsbudget

s. 88 Kontrollera mot PDF

kr.
År 1981 var 35% av kapitalet placerat i bostadsobligationer, 24% i statspapper
och 33 % i industriobligationer och andra lån till nänngslivet.

Under
senare hälften av 1970-talet har det, främst på gmnd av den höga
inflationstakten, inte varit möjligt att bevara AP-fondens reala värde. Fondens
storlek i förhållande till samma års utgifter (fondstyrkan) har därför minskat
vatje år. Mellan åren 1970 och 1980 minskade fondstyrkan nära nog fyra gånger
från 31 till 8,6. Eftersom räntan på de av fonden placerade medlen i stor
utsträckning ligger fast under lång tid har inflationen kommit att leda till
en negativ realränta på fondens medel. Detta har tillsammans med de ökade
kostnadema för pensionsutbetalningarna inneburit att fondens tillväxt blivit
mindre än beräknad.

Av
diagram 5 framgår den faktiska utvecklingen av de löpande inkomstema från
avgifter för ATP-systemet samt utgiftema för pensionsutbetalningar fram till
år 1982. Därefter visas den beräknade utvecklingen av dessa utgifter och
inkomster under långtidsbudgetperioden.

Diagram 5. ATP-systemets avgiftsinkomster och kostnader
för pensionsutbetalningar under perioden 1970-1988

88 Ar

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 BUaga 1.3 Långtidsbudget 89

Om
man, i enlighet med principerna för längtidsbudgetberäkningarna, utgår från en
oförändrad avgiftsnivå på 9,8% efter är 1984 beräknas utgiftema och inkomstema
för ATP-systemet att utvecklas på följande sätt.

Tabell
31. AP-fondens utveckling budgetåren 1983/84-1987/88

(Miljarder
kr., löpande priser)

1983/84

1984/85

1985/86

1986/87

1987/88

Inkomster Räntor m. m. (därav på statspapper)
Arbetsgivaravgifter

21,9

(6,2) 30,3

23,4 (7,0) 32,3

24,5 (7,5) 33,9

24,7 (7,6) 35,6

24,3 (7,8) 37,4

Summa

52,2

55,7

58,4

60,3

61,7

Utgifter Utbetalda pensioner Administration

34,7 0,3

39,3 0,3

44,2 0,3

49,3 0,4

54,5 0,4

Summa

35,0

39,6

44,5

49,7

54,9

Finansiellt
sparande

17,2

16,1

13,9

10,6

6,8

Av
tabellen framgår att inkomsterna från ATP-avgifterna beräknas öka med i
genomsnitt ca 5 % per är och avkastningen frän AP-fonden med i genomsnitt ca 2%
per år under längfidsbudgetperioden, dvs. den totala inkomstökningen under
perioden blir ca 4% per år under antaganden om oförändrat avgiftsuttag efter år
1984. Ökningen av pensionsutbetalningarna förväntas under perioden bli i
genomsnitt ca 11 % per år. De löpande avgiftema täckte år 1982 inte längre
pensionsutbetalningarna. Prognosen för längfidsbudgetperioden visar att en allt
större del av avkastningen på fonden måste tas i anspråk. Därav följer att
AP-fondens finansiella sparande budgetåret 1983/84 minskas med 10,4 miljarder
kr. fram t. o. m. budgetåret 1987/88. Som fidigare nämnts bereds f.n. RFV:s
förslag fill höjda avgiftsuttag inom regeringskansliet.

10.2
Inkomster, utgifter och finansiellt sparande i stat och socialförsäkringssektorn

I
det följande redovisas inkomsterna och utgifterna för den utvidgade stathga
sektom. Redovisningen sker genomgående enligt bmttoprincipen. Utöver de delar
av socialförsäkringssystemet som redan redovisas enligt bmttoprincipen pä
statsbudgeten omfattar kalkylen som tidigare nämnts allmän tilläggspensionering
(ATP), delpensions-, sjuk-, arbetsskade- och arbetsmarknadsförsäkringen.

Beräkningama
baseras i första hand på material som tagits fram av riksrevisonsverket och
riksförsäkringsverket.

I
den beräkning av utgifter och inkomster över statsbudgeten och i
socialförsäkringssektorn som görs i längfidsbudgeten används definitioner

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 90

som pä vissa punkter avviker frän de definitioner som
används i den till finansplanen fogade nationalbudgeten. Beräkningen i långtidsbudgeten
och i den reviderade nationalbudgeten är således inte direkt jämförbara.

Beräkningen över den samlade statliga verksamheten
resulterar för budgetåret 1983/84 i totala inkomster på ca 297 miljarder kr.
och totala utgifter pä ca 369 miljarder kr.

Tabell 32. Statens och socialförsäkringssektorns
inkomster, utgifter och finansiella sparande budgetåren 1983/84-1987/88

(Miljarder kr.)

1983/84

1984/85

1985/86

1986/87

1987/88

Inkomster:

Inkomstskatt

39,5

35,1

34,3

36,5

41,1

Lagstadgade
social-

avgifter

113,6

117,6

123,7

130,0

136,5

Övriga
skatter

85,6

90,9

94.1

97,7

101,4

Ränteinkomster
och

återbetalning av lån

36,4

37,5

38,0

39,3

40,0

Övrigt

21,7

24,2

27,6

28,3

28,8

Summa
inkomster

296,8

305,3

317,7

331,8

347,8

Utgifter:

Konsumtion

62,0

64,3

67.6

70,6

73,8

Investeringar

14,7

13,7

13,6

14,1

14,7

Transfereringar
till

hushåll

146,1

153,8

160,2

168,6

177,5

Övriga
transfereringar

inkl. stalsskuldräntor

129,6

140,1

152,6

161,1

174,4

Finansiella
transak-

tioner (brutto)

17,0

18,2

18,9

19,3

19,6

Summa
utgifter

369,4

390,1

412,9

433,7

460,0

Saldo

-72,6

-84,8

-95,2

-101,9

-112,2

Finansiella
transak-

tioner (netto)

13,8

14,7

15,2

15,3

Finansiellt
sparande

-58,8

-70,1

-80,0

- 86,6

- 96,9

Inkomsterna i den konsoliderade beräkningen överstiger
därmed den redovisning som sker på statsbudgeten med ca 89 miljarder kr. för
budgetåret 1983/84. Av ökningen är ca 67 miljarder kr. att hänföra till
lagstadgade socialavgifter. Den mycket kraftiga ökningen beror inte enbart på
att fler arbetsgivaravgifter ingår. Bruttoredovisningen av bl. a. inkomsterna
av sjukförsäkringsavgiften ger också högre inkomstbelopp än vad som är fallet
vid beräkningen av statsbudgeten, där en nettoredovisning görs. Inemot 22 miljarder
kr. av nivålyftet jämfört med statsbudgeten är hänför-bart till ränteinkomster.
Den helt övervägande delen härav är ränteinkomsterna pä AP-fonden.

Den samlade beräkningen för den stafliga verksamheten
innebär att omslutningen pä utgiftssidan ökar med ca 71 miljarder kr. för
budgetåret 1983/ 84. Ökningen beror främst på utbetalningarna av ATP-pensioner
samt bmttoredovisningen av utgiftema från sjukförsäkringen.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 91

Underskottet
i det finansiella sparandet för budgetåret 1983/84 för den samlade statliga
verksamheten beräknas därmed bli ca 59 miljarder kr. För statsbudgeten är som
fidigare nämnts motsvarande underskott ca 76 miljarder kr. Underskottet i
finansiellt sparande för den samlade statliga verksamheten beräknas för
budgetåret 1987/88 uppgå till ca 97 miljarder kr., vilket innebär en försämring
med ca 38 miljarder kr. under långtidsbudgetperioden. För statsbudgeten är
försämringen i det finansiella sparandet under långtidsbudgetperioden mindre -
ca 29 miljarder kr. Skillnaden i utvecklingen i finansiellt sparande mellan
den samlade statliga verksamheten och statsbudgeten beror främst på
utvecklingen inom AP-fonden.

Försämringen
i det finansiella sparandet för statsbudgeten och socialförsäkringssektorn
ställer krav på ökat sparande inom övriga sektorer för att bytesbalansen inte
skall försämras.

10.3
Kommunsektorn

Enligt
långtidsbudgetkalkylen ökar det beräknade sammantagna sparandeunderskottet för
staten och socialförsäkringssektorn. I detta perspektiv är det också av
intresse av belysa de förutsättningar som kommer att råda för kommunsektorns
finanser de närmaste åren. Uppgifter om kommun-sektoms reala och finansiella
utveckling redovisas i prop. 1982/83:90 om kommunalekonomiska frågor inför är
1984. Här tas frågan om den finansiella utvecklingen i
långtidsbudgetperspektivet upp.

Formellt
gäller att den kommunala budgeten skall balansera. De kalkyler som genomförts
av den särskilda arbetsgmppen om den kommunala ekonomin (KEA) indikerar ökande
finansiella problem för kommunerna de närmaste åren. Beräkningarna bygger på
antaganden om oförändrade kommunala skattesatser och en volymökning av den
kommunala konsumtionen om 2% per år. Från ett positivt finansiellt sparande är
1982 pekar beräkningama pä ett sparandeunderskott är 1983 i storleksordningen 3
miljarder kr., som sedan ökar till ca 8 miljarder kr. år 1984 och ca 15
miljarder kr. år 1985. Tendensen till försämring av kommunernas finanser är
densamma i de samhällsekonomiska kalkyler som har gjorts i anslutning till den
reviderade finansplanen. Där baseras beräkningarna på olika antaganden rörande
pris- och löneutveckling, kommunala utgifter och skattehöjningar, vilket
medför att sparandeunderskotten skiljer sig frän dem som redovisats i
KEA-kalkylerna.

Efter
år 1985 finns inte några kalkyler utförda. Utvecklingen kommer då att vara
avhängig främst av skatteunderlagsutvecklingen och av kostnadsutvecklingen.
Långtidsbudgetens antaganden ger dock inte gmnd för en bedömning att en
påtaglig förbättring kommer att ske av det finansiella sparandet.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150 Bilaga
1.3 Långtidsbudget 92

Även
om kalkylerna närmast skall ses som räkneexempel och trots att effekterna
mildras av de förslag till åtgärder avseende den kommunala ekonomin som nyligen
lagts fram i prop. 1982/83:90 ger kalkylerna en klar antydan om den finansiella
situationen i kommunsektorn åren framöver.

Effekterna av en minskad
tillväxt slår de närmaste åren igenom på den kommunala sektorn. Under perioden
1975-1980 ökade BNP i genomsnitt med 1,3% per år och den kommunala konsumtionen
med 4,2% per år. Åren 1980-1982 sjönk fillväxten i ekonomin och blev
genomsnitfiigt sett negafiv; - 0,7% per år. Den kommunala konsumfionens
ökningstakt minskade under åren 1980-1982 och kan exkl. vissa
huvudmannaskapsskiften beräknas fill 2,7% per är.

Genom en kraftig höjning
av kommunalskatten är 1978 samt den resursöverföring som följde av den under
åren 1980-1982 genomförda reformeringen av skatteutjämningen uppstod inga
finansiella underskott i kommunsektorn trots den allmänna nedgången i
ekonomin. Kommunalskattehöjningen år 1978 samt skatteutjämningsreformen kan
beräknas ha givit en finansiell förstärkning motsvarande 3:30 kr./skr., eller
inemot 10 miljarder kr. Samtidigt har dock staten genom neddragningar i
specialdesfinerade statsbidrag och vissa indragningar av skatteunderlag
begränsat de finansiella resurserna i kommunsektorn. Indragningarna av
skatteunderlag uppgår till över 5 miljarder kr.

Långtidsbudgeten
visar det mycket starka beroende som numera finns mellan staten,
socialförsäkringssektorn och kommunala sektorn. Bl. a. gäller detta
finansieringsfömtsättningarna. T. ex. torde en höjning av ATP-avgifterna få
effekter på det kommunala skatteunderlaget om en sådan höjning avräknas mot
lönesumman. En höjning av kommunalskattema inverkar på den privata
konsumtionen, vilket får effekter på vissa av statens inkomster - t. ex.
mervärdeskatten. Dessutom påverkas tillväxtbetingelserna i samhällsekonomin
och därmed även skatteunderlagets utveckling.

11
Utvecklingen av hushållsinkomsterna

Långtidsbudgeten
liksom de statliga långtidsutredningarna behandlar de ekonomiska förhållandena
i samhället i ett makroekonomiskt perspekfiv. Ett viktigt underlag för
budgetpolitiska avgöranden är emellertid också information om den ekonomiska
situationen för olika gmpper i samhället. Under senare år har behov av sådant
underlag accentuerats när kraven på en mer restriktiv budgetpolitik ökat.
Samfidigt har huvuddelen av den yrkesverksamma delen av befolkningen under
flera år fått uppleva reallönesänkningar, vilket medfört att utformningen av
transfererings- och skattesystem kommit att spela en alltmer avgörande roll för
många

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 93

hushållstypers
disponibla inkomster. Utgifterna för transfereringssystemen och inkomsterna av
skattesystemet har emellertid samtidigt en central roll för utveckhngen av det
finansiella sparandet i den offenfliga sektorn. Avvägningen mellan inkomster
och utgifter kan vidare i sig medföra betydande omfördelningar mellan ohka
gmpper och över tiden.

I det följande redovisas
resultat av förenklade framskrivningar med sedvanUg långtidsbudgetteknik av
några hushållstypers disponibla inkomster. Redovisningen är närmast att
betrakta som ett försök att komplettera den information som normalt finns i
långtidsbudgeten.

Olika
familjesammansättningar har studerats genom att antal vuxna och antal barn har
varierats. Utgångspunkten för inkomstberäkningarna har varit de faktiska
genomsnittslönema för industriarbetare resp. högre tjänstemän enhgt den
officiella lönestatisfiken. Vid beräkningen av årsinkoms-tema har normal
arbetstid varit utgångspunkt. Vidare har hushåll med normal folkpension resp.
hög ATP (2,5 basbelopp) studerats.

Avsevärda
förenklingar har gjorts vid bestämningen av typhushållens inkomster. Sålunda
ingår endast inkomster av lön och pension i beräkningarna. Samtliga
inkomsttagare fömtsatts ha minimiavdrag enligt beskattningsreglerna för resp.
år. Vidare fömtsatts samtliga hushåll bo i hyresrätt med en hyra motsvarande
övre hyresgränsen i bostadsbidragssystemet.

För vatje hushåll har den
disponibla inkomsten beräknats genom att årsinkomsten (pensionen) minskas med
skatt och tillägg görs för bambi-drag, bostadsbidrag samt bidragsförskott
enligt gällande regler för resp. är. Kommunalskatten har beräknats på gmndval
av den beräknade medelutdebiteringen i riket för år 1983 (30:14 kr./skr.) som
fömtsatts vara oförändrad under perioden. För pensionärer utan ATP fömtsatts
det kommunala bostadstillägget (KBT) att täcka fulla hyreskostnaden upp till
övre hyresgränsen med undantag för 80 kr./mån.

Med
de principer och antaganden som gäller för långtidsbudgetberäk-ningama i
löpande priser erhålls följande bild av några hushållstypers disponibla
inkomster under den närmaste femårsperioden (1983-1987).

Ensamstående
med en årslön som motsvarar vad en genomsnittlig industriarbetare tjänade år
1981, dvs. ca 75000 kr., samt makar utan barn som båda har en inkomst
motsvarande en genomsnittlig industriarbetare beräknas bibehålla sin
disponibla inkomst på oförändrad real nivå under perioden. Pensionärshushållen
får smäme reala förbättringar, men effekten varierar främst beroende på om de
har ATP eller inte. I övrigt är det endast hushåll med höginkomsttagare som
erhåller en ökad real disponibel inkomst under fömtsättning att
underskottsavdrag inte beaktas. Skälet härtill är marginalskattereformen. Vid
antagen pris- och löneutveckling samt för resp. år beräknad basenhet beräknas
en ensamstående höginkomsttagare med en inkomst år 1981 på ca I lOOOO kr.
erhålla en real ökning av den disponibla inkomsten med 3 000-4000 kr. (ca 5 %)
år 1987 i förhällande fill år 1983.

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150 BUaga
1.3 Långtidsbudget 94

För
en bamfamilj med två höginkomsttagare blir den reala ökningen av disponibel
inkomst något lägre än för den ensamstående höginkomsttagaren, eller ca 3%.
Orsaken härtill är att marginalskattereformen inte ger samma tillskott för
kvinnan på gmnd av att hon enligt inkomststatistiken för år 1981 har en årlig
bruttolön pä ca 95000 kr., medan mannen har ca 110000 kr.

Den utveckling av
disponibel inkomst som här har redovisats för de förvärvsarbetande gäller under
fömtsättning av att inkomsttagaren inte har några underskottsavdrag, vars
skattemässiga värde sjunker genom marginalskattesänkningen och den särskilda
avdragsbegränsningen. Ett underskottsavdrag i storleksordningen 15000 kr.
medför för den ensamstående höginkomsttagaren en oförändrad real disponibel
inkomst i stället för den ovan redovisade ökningen. En ensamstående
industriarbetare får med motsvarande underskottsavdrag en sänkning av real
disponibel inkomst med knappt 2000 kr. (ca 3,5%) i jämförelse med oförändrad
real nivå om underskottsavdrag helt saknas.

Hushåll med bara som
erhåller bostadsbidrag får med den vedertagna beräkningstekniken genomgående
vissa reala minskningar av disponibel inkomst. Dessa bidrag räknas nämligen
inte om automatiskt i motsats fiU sådana transfereringar som är knutna t. ex.
till basbeloppet. Såväl bostadsbidrag som barnbidrag och flerbarnstillägg
beräknas således till samma nominella belopp under hela perioden. Om hänsyn tas
till hushåUens beräknade kostnader för gmndläggande konsumtion kan konstateras
att oförändrade regler för bostadsbidrag, barabidrag och flerbamstillägg medför
att ensamstående med barn, barnfamiljer med ensamförsörjare och flerbamshushåll
får märkbara minskningar i det relativt sett begränsade utrymme som dessa
hushåll har utöver den gmndläggande konsumfionen.

Även om både bostadsbidrag
och barnbidrag skulle anpassas till pris-och löneutvecklingen skulle dessa
bamfamiljer emellertid få smärre reala minskningar av den disponibla inkomsten.
Detta beror främst på att marginalskattereformen inte innebär någon eller en
mycket begränsad skattesänkning för deltidsarbetande och heUidsarbetande med
lägre inkomst. Den realinkomstminskning i inledningen av perioden, som ingår
som en generell fömtsättning för långtidsbudgetberäkningarna, slår därför
igenom på den disponibla inkomsten för dessa grupper. Vidare har förvärvsavdrag
och s. k. hemmamakereduktion beräknats vara nominellt oförändrade under
perioden och får därför ett minskat värde över perioden.

Den redovisade
utvecklingen av disponibel inkomst för oUka hushåll utgår från att den relativa
nominella löneökningen kommer att vara lika stor för samtliga inkomsttagare
under perioden. Antagandet ingår som en generell fömtsättning för
längtidsbudgetberäkningama. Det bör understrykas att om löneantagandet
differentieras i enlighet med riksdagens uttalande i samband med beslutet om
inkomstskattereformen påverkas resultatet märkbart även av förhållandevis små
justeringar. Höginkomsttagarnas

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 95

reala
ökningar minskar eller uteblir, medan industriarbetare erhåller reala ökningar
samtidigt som utfallet för lägre inkomsttagare förbättras.

Det bör avslutningsvis
betonas att den bild som framträder rörande utvecklingen för olika hushåll inte
bör tas som en fömtsägelse om hur den faktiska utvecklingen kommer att bli. De
antaganden som används i långtidsbudgeten är också mycket schemafiska. Den
gjorda redovisningen belyser dock den vikt som politiska beslut spelar när det
gäller fördelningen av nationalinkomsten. Resultaten visar också utifrån
långtidsbudgetens teknik förhållandet mellan automatikstyrda transfereringar
och de som är föremål för separata beslut. Vidare framgår vikten av att såväl
budgetens inkomstsida som dess utgiftssida beaktas samlat vid oIi|ca
budgetpolitiska överväganden som kan fä fördelningsmässiga konsekvenser.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150
BUaga 1.3 Långtidsbudget

APPENDIX

I
Internationellt utvecklingssamarbete och övrig internationell samverkan

Ändamålsgruppen
omfattar internationellt utvecklingssamarbete (bistånd och u-landsverksamhet)
samt övrig internationell samverkan såsom utrikesförvaltningen och Sveriges
deltagande i intemationella organisationer.

s. 96 Kontrollera mot PDF

1986/87
1987/88

Tabell 1.
Internationellt utvecklingssamarbete och övrig internationell samverkan

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

Genom- 1983/84 Förändring till

snittlig ----------------------------------

procen- 1984/85
1985/86

tuell förändring 1977/78-1981/82

Genomsnittlig
procen-

Procentuell förändring

1983/84- tuell för-1984/85 ändring 1983/84-1987/88

Totala utgifter -0,9 8137 -1-59 -1-90 -t-106 -t-101 -1-0,7 -H,l

därav

Internationellt

utvecklings

samarbete -0,3 6592 -1-96 -1-97 -1-115 -1-117 -t-1,5 -1-1,5

Utrikesförvaltning

och övrig inter

nationell sam

verkan -1,7 1545 -37 -
7 - 9 - 16 -2,4 -1,1

Ramen
för internationellt utvecklingssamarbete för budgetåret 1983/84 har beräknats
som I % av den beräknade bmttonationalinkomsten (BNI) för kalenderåret 1983.
Beräkningama i långtidsbudgeten utgår ifrån att biståndsramen skall motsvara
ovanstående andel av BNI under perioden. Den faktiska belastningen på anslagen
för internationellt utvecklingssamarbete uppgår totalt till 6,4 miljarder kr.
för budgetåret 1983/84.

Utgiftema
för Sveriges deltagande i intemationella organisationer styrs genom särskilda
beslut. Utgiftema för utrikesförvaltningen är fill stora delar direkt eller
indirekt utlandsberoende och påverkas starkt av t. ex. valutakursutvecklingen.

På
samma sätt som tidigare budgetår ingår i biståndsramen utgifter för bistånds-
och u-landsverksamhet, som i statsbudgeten belastar andra huvudtitlar och
anslag. För budgetåret 1983/84 har föreslagits att totalt 145 milj. kr. för
sådana ändamål avräknas mot biståndsramen. I beräkningarna för långtidsbudgeten
har detta belopp fömtsatts vara realt oförändrat för vart och ett av åren under
långtidsbudgetperioden.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150 BUaga
1.3 Långtidsbudget 97

En
förändring av BNI:s tillväxt med en procentenhet medför att anslagen för
internationellt utvecklingssamarbete med ett års eftersläpning förändras med
ca 65 milj. kr.

Återflödet
i biståndet

Återflödet
i biståndet, dvs. upphandling av varor och tjänster i Sverige fill följd av
biståndet, uppgår till betydande belopp. Totalt används ca 40% av
biståndsmedlen för upphandling i Sverige. Beräknat på biståndsanslagen för
budgetåret 1983/84 innebär detta ca 2,6 miljarder kr. Återflödet måste därför
sägas vara industripolitiskt betydelsefullt utan att det direkt kan betecknas
som näringslivsstöd.

Medan den totala
biständsvolymen ökade i löpande priser från 2,9 miljarder kr. budgetåret
1975/76 till 4,4 miljarder kr. budgetåret 1979/80, en ökning med ca 50%, sä
ökade svensk export till huvudmottagarna av svenskt bistånd under samma period
från 1,4 miljarder kr. till 3,3 miljarder kr., dvs. med ca 130%.

Återflödet
kan indelas i tre kategorier: direkt känt äterflöde, indirekt, delvis okänt
återflöde (bl. a. upphandling av varor från svenska företags dotterbolag i
utlandet) samt indirekt återflöde i form av good-will.

Det
bilaterala direkta återflödet uppgår till ca 45 % av anslaget. Återflö-dets
storlek varierar frän land till land. Den sektor som genererar minst återflöde
är landsbygdsutveckling.

Återflödet
pä det multilaterala biståndet uppgår totalt fill ca 50%. Världsbankens totala
upphandlingsvolym är ca 25 miljarder kr. Sverige fick som medlem i Världsbanken
upphandlingsförmedling för ca 550 milj. kr. De medel som går ut till
Världsbanken och de regionala bankerna ger därmed ett återflöde i
bytesbalanstermer som överstiger anslagna medel.

En
stor del av utfästelserna pä det multilaterala anslagets livsmedelsdel görs i
form av inhemska jordbmksprodukter. I SIDA:s regi upphandlas t. ex. svensk
brödsäd. Återflödet pä denna del uppgår till ca 85%.

Återflödet
frän krediter till utvecklingsländer, u-krediter, där medel anslås helt för
uppköp i Sverige, är procentuellt störst. Beredningen för internationellt
tekniskt samarbete beräknar att u-krediterna genererar upphandling i Sverige
till ett värde av ca 3,5 gånger det bistånd som ges. Detta innebär, om anslagna
medel för budgetåret 1983/84 (500 milj. kr.) utnyttjades fullt ut, att
upphandling om ca 1,7 miljarder kr. skulle genereras.

7
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.3

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 BUaga 1.3 Långtidsbudget Il Totalförsvar

I ändamålsgruppen totalförsvar ingår det militära
försvaret, civilförsvaret, det ekonomiska försvaret och övrigt totalförsvar.

Tabell 2. Totalförsvar

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

Genom-

1983/84

Förändring till

Procen-

Genom-

snittlig

- tuell
för-

snittlig

procen-

1984/85

1985/86

1986/87

1987/88

ändring

procen-

tuell för-

1983/84-

tuell
för-

ändring

1984/85

ändring

1977/78-

1983/84-

1981/82

1987/88

Totala
utgifter

+ 1,1

24208

-1-582

-1-54

-807

-958

+ 2,4

- 1,1

därav

Militärt försvar

+ 0,8

20489'

- 7

0,0

Civilförsvar

-1-10,1

854'

-t- 59

-1-58

-1- 46

+ 9

+ 6,9

+ 4,7

Ekonomiskt för-

svar

-1- 4,0

2528

-H506

4-27

-841

-942

-H20,0

-15,3

' Ändrade pris- och löneprognoser gör att det beräknade
utfallet för militärt försvar och civilförsvar är lägre än vad som bedömts i
1983 ärs budgetproposition.

Anm. 1 sammanställningen har vissa medel för
totalförsvarsändamäl inte tagils upp, beroende på att de utgör delposter under
anslag som huvudsakligen är avsedda för andra ändamål.

Riksdagen har våren 1982 tagit ställning till inriktningen
av totalförsvaret för perioden 1982/83-1986/87 (1982 års försvarsbeslut).
Längtidsbudgetberäkningarna utgår i huvudsak frän dessa ställningstaganden.
För budgetåret 1987/88 har i huvudsak förutsatts en prolongering av 1982 års
försvarsbeslut.

Försvarsbeslutet innebär sammantaget en sänkning av
utgifterna för totalförsvaret. De förstärkningar som beslutats för de civila
totalförsvarsgrenarna möjliggörs genom omprioriteringar. Besparingar skall
inom det militära försvaret uppnås genom rationaliseringar och en minskning av
fredsorganisationen. Utvecklingen av totalförsvarets andel av statsutgifterna
framgår av tabell 3.

Tabell
3. Totalförsvarets andel av statsutgifterna

Totalt

Exkl.
statsskuldräntor

1979/80

9,4

10,2

1980/81

8,6

9,7

1981/82

8,4

9,6

1982/83

8,0'

9,7'

' i'rogno.s

Källa: Riksrevisionsverkets budgelredovisning

Prop. 1982/83:150 Bilaga
1.3 Långtidsbudget 99

Utgiftsramarna
för det militära försvaret och civilförsvaret, utom skyddsmm, styrs mellan
försvarsbesluten av förändringen i försvarsprisindex (FPI). I samband med de
femäriga försvarsbesluten prövas ambitionsnivån i de totala utgiftsramarna och
hänsyn tas då bl. a. till omfattningen av antalet värnpliktiga under perioden.
FPI är en sammanvägning av tvä indexserier — ett löneindex för de 35 % av
utgiftsramarna som beräknas bestå av lönekostnader och nettoprisindex för
resterande 65%. Civilförsvarets anslag för skyddsmm priskompenseras med
nettoprisindex (NPI).

Det
militära försvaret

Årets
budgetförslag innebär bl. a. att myndigheterna inte fullt ut kompenseras för
devalveringen. I budgetpropositionen föreslås mot denna bakgrund att den
ekonomiska ramen för det militära försvaret minskas med 200 milj. kr.
Utgifterna för militärt försvar under budgetåret 1983/84 föreslås uppgå till ca
20,5 miljarder kr., varav 2,5 miljarder kr. utgör beräknad priskompensation.

Stora
besparingar är planerade inom fredsorganisationen. För perioden 1982/83-1991/92
är planeringsförutsättningen att drygt 8 miljarder kr. (prisläge februari 1982)
skall sparas och antalet anställda minskas med ca 6000 (13,8%). Detta innebär
att minskningstakten från 1970-talet bibehålls även under 1980-talet.
Möjlighetema fill ytterligare besparingar under 1990-talet utreds.
Minskningarna görs för att skaffa tillräckligt utrymme för utbildning och utrustning
för krigsorganisationens behov.

I
regeringsförklaringen i oktober 1982 anfördes att en omedelbar analys skulle
göras av JAS-projektets ekonomi. Regeringen har redovisat resultatet av denna
analys i en särskild proposition till riksdagen i mars 1983. På grundval av
analysen samt av vad som anfördes i den socialdemokratiska motionen till
totalförsvarspropositionen förordar regeringen att planeringen av
JAS-projektet fram till är 2000 inriktas mot en ram om högst 24,9 miljarder kr.
(prisläge februari 1981). Det innebär att den av den tidigare regeringen
angivna JAS-ramen om 25,7 miljarder kr. minskas med 800 milj. kr.

För
JAS-projektet är betalningsmedel om ca 6,4 miljarder kr. (prisläge februari
1982) inplanerade under längtidsbudgetperioden.

För att
belysa utvecklingen av de militära försvarsutgifterna med hänsyn till
priskompensationen i form av FPI har i diagram 1 beräkningar gjorts i löpande
priser. Beräkningarna grundas pä samma pris- och löneantaganden som tillämpas
vid övriga beräkningar i långtidsbudgeten.

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.3 Långtidsbudget

100

Diagram
1. Militära försvaret (utgifter i löpande priser, miljarder kr.)

Miljarder
kr.

Basniv å

-17 981 milj.

kr. 82-02

10,0-

5,0-

1983/84 1984/85 1985/86 1986/87
1987/88

Budgetär

Civilförsvaret

För
civilförsvaret innebär 1982 års försvarsbeslut ökade insatser i fråga om bl. a.
utbildning och övningsverksamhet samt befolkningsskydd. Med början budgetåret
1984/85 skall ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamheten i krig pä
lokal nivå föras över till kommunerna.

I
årets budgetproposition föresläs utgifterna budgetåret 1983/84 för civilförsvar,
utom skyddsmm, uppgå till 433 milj. kr., varav 53 milj. kr. för beräknad
priskompensafion enligt FPI. För skyddsrum föresläs utgifter om 421 milj. kr.,
varav 57 milj. kr. för beräknad priskompensation enligt NPI.

Ekonomiskt
försvar

Det
ekonomiska försvaret skall trygga försörjningen med varor och tjänster i kriser
och krig. Olika alternativ till den alltmer kostnadskrävande lagringen prövas.
I detta senare syfte pågår bl. a. en utredning om beredskaps- och
fredskrislagring i näringslivets regi.

Styrande
för utgiftema inom det ekonomiska försvaret är investeringar i
oljelagringsprogrammet, storleken på den s. k. särskilda medelsramen samt de
driftkostnader dessa investeringar föranleder. Driftkostnaderna utgörs till
största delen av kapitalkostnader. Genom den statliga redovisningens
uppbyggnad medför dessa kapitalkostnader motsvarande inkomster pä
statsbudgetens inkomstsida.

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.3 Långtidsbudget

101

s. 102 Kontrollera mot PDF

F.
n. pågår en översyn av oljelagringsprogrammet, bl. a. i syfte att pröva om den
sjunkande oljekonsumtionen i samhället motiverar en neddragning av hela
lagringsprogrammet. Översynen skall vara slutförd före utgången av är 1983.
Långtidsbudgetberäkningarna är emellertid baserade på det gällande programmet.

För
budgetåret 1983/84 har föreslagits utgifter om sammanlagt ca 2,5 miljarder kr.
för det ekonomiska försvaret. Av detta utgör 210 milj. kr. den särskilda
medelsramen — som beräknas vara oförändrad hela långtidsbudgetperioden - och
ca 1 250 milj. kr. investeringar inom oljelagringsprogrammet.

Övrigt
totalförsvar

Med
övrigt totalförsvar avses bl. a. psykologiskt försvar samt vissa delar av
hälso- och sjukvärden och poHsväsendet. I princip omfattar övrigt totalförsvar
all samhällelig verksamhet som skall fortgå i krig. I budgetsammanhang är dock
avgränsningen mycket snäv och avser endast anslag eller delar av anslag som
finansierar verksamhet som är direkt inriktad mot beredskapsuppgifter.

För
de anslag som hänförs till övrigt totalförsvar föreslås för budgetåret 1983/84
utgifter om sammanlagt ca 455 milj. kr. Utgifterna styrs i huvudsak av pris-
och löneutvecklingen inom den offenfliga sektorn.

III
Rätts- och polisväsende

Till
ändamälsgmppen hör polisväsendet, åklagarväsendet, domstolsväsendet och
kriminal värden.

Tabell
4. Rätts- och polisväsende

(Milj.
kr., oförändrad pris- och lönenivå)

Genom-

1983/84

Förändring till

Procen-

Genom-

snittlig

- tuell
för-

snittlig

procen-

1984/85

1985/86

1986/87

1987/88

ändring

procen-

tuell för-

1983/84-

tuell
för-

ändring

1984/85

ändring

1977/78-

1983/84-

1981/82

1987/88

Totala
utgifter

+ 2,4

7979

+35

-67

-33

+0,4

-0,2

därav

Polisväsende

+ 1,7

4379

-H 5

+ 5

-15

+0,1

.0,0

Domstols-

väsende

+4,6

1284

- 5

-18

-0,4

Åklagarväsende

+0,6

236

0,0

Kriminalvård

+ 3,1

1648

+ 33

-55

-19

+2,0

-0,7

De
olika myndigheterna inom rätts- och polisväsendet har ett nära samarbete. I
huvudsak börjar det rättsvärdande arbetet hos polisen och går via åklagare till
domstol och därefter till kriminalvården.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 102

Brottslighetens utveckling beror på flera olika faktorer
och är därför svår att förutsäga. Utgiftsförändringar inom ändamålsgruppen
sammanhänger bl. a. med statsmakternas beslut om hur mycket resurser som -med
hänsyn till bl. a. brottslighetens utveckling - skall anvisas till ändamålen.
Brott mot brottsbalken har under en tioårsperiod ökat i genomsnitt med 3,5 %
per år till omkring 760000 år 1981. I årets budgetproposition redovisas
beräkningar som pekar pä en fortsatt ökning för huvuddelen av
brottsbalksbrotten under perioden 1983-1987. Långtidsbudgetberäkningarna har
emellertid inte baserats på dessa antaganden.

Diagram 2. Antalet nyintagningar på kriminalvårdsanstalter
åren 1973—1981

15000-14000-13000-12 000-11000-10000.

7 000-6 000 5000-4 000-3 000' 2 000 1000

------ 1------- 1------- 1------- 1------- 1------- 1-------- 1------- 1-------- T*"
Ar

1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979
1980 1981

Polis- och åklagarväsendet

Polisväsendet har förstärkts kraftigt under 1970-talet.
Organisationen har däremot inte tillförts några reala resurser de senaste två
budgetåren. Några förstärkningar har inte heller beräknats för
långtidsbudgetperioden.

Åklagarväsendet föresläs i årets budgetproposition, genom
omfördelningar inom rättsväsendet, tillföras ytterligare resurser inom vissa
områ-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 103

den. Åklagarväsendets organisation ses f. n. över i syfte
att åstadkomma rationaliseringsvinster. I enlighet med längtidsbudgettekniken
har inte beräknats några resurstillskott under längtidsbudgetperioden.

Domstolsväsendet

Domstolsväsendet har i fasta priser antagits få oförändrad
medelstilldelning under längtidsbudgetperioden. Förstärkningsorganisationen
för avarbetning av länsrätternas målbalanser, som infördes budgetåret 1978/ 79.
förutsätts avvecklad den 1 juli 1985.

Rättshjälp m. m.

Kostnaderna för rättshjälp m. m. beräknas uppgå till 224
milj. kr. under budgetåret 1983/84. Därvid har beaktats de besparingar med en
helårseffekt om ca 25 milj. kr. som riksdagen beslutat om våren 1983.
Rättshjälpen är inkomstprövad. Förändringar i rättshjälpskostnaderna styrs i
första hand av antalet personer som är berättigade till och använder sig av
rättshjälp.

Kriminalvård

Kriminalvärdens inriktning styrs av de principbeslut om
kriminalvärdens framtida utformning som fattades av 1973 ärs riksdag. I prop.
1980/ 81:20 om besparingar i statsverksamheten, m.m. anfördes att de redovisade
behoven av nya lokalanstalter för kriminalvärden borde omprövas mot bakgrund av
det rådande ekonomiska läget. Beläggningen vid kriminalvårdens anstalter har
under senare fid varit mycket hög. Åtgärder för att minska antalet intagna
föreslås i budgetpropositionen 1983. I enlighet med långtidsbudgettekniken
bedöms i långtidsbudgeten den nuvarande beläggningssituationen i huvudsak kunna
rymmas inom ramen för oförändrade resurser. Som exempel kan dock nämnas att en
ökning av beläggningstrycket med 10 % skulle kräva ca 400 anstaltsplatser,
vilket motsvarar tio nya lokalanstalter till en ungefärlig investeringskostnad
av 250 milj. kr. och en total driftkostnad på ca 80 milj. kr./är.

IV Folkpensioner, sjukförsäkring, m.
m.

Ändamålsgruppen domineras av utgifter för
folkpensionering, bidrag till sjukförsäkringen samt statens bidrag tili
kommunala bostadstillägg till folkpension (KBT). Därutöver redovisas i detta
avsnitt utgiftsutvecklingen för den allmänna tilläggspensioneringen (ATP).
Bland övriga förmåner inom socialförsäkringssystemet som finansieras via
fonder, och inte redovisas över statsbudgeten, kan nämnas delpensionsförsäkringen.

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget

104

Tabell 5. Folkpensioner, sjukförsäkring, m. m.

(Milj.
kr., oförändrad pris- och lönenivå)

1984/85
1985/86 1986/87 1987/88

Genom-
1983/84 Förändring till snittlig procentuell förändring 1977/78-1981/82

Procen-
Genom-tuell för- snittlig ändring procen-1983/84- tuell för-1984/85
ändring 1983/84-1987/88

s. 105 Kontrollera mot PDF

Totala
utgifter

+ 2,1

46241

-397

-53

-227

-403

-0,9

-0,6

därav

Folkpensioner

-1-2,6

40685

-310

-20

-195

-370

-0,7

-0,6

Sjukförsäkring

-4,2

4157

0,0

Utgifterna för sjukförsäkringen omfattar sjukpenning,
ersättningar för sjukvärds-, tandvårds- och läkemedelskostnader m. m.
Budgetåret 1983/84 beräknas dessa utgifter till ca 27,5 miljarder kr. Därav
beräknas kostnaderna för sjukpenningen till 14,0 miljarder kr. Utgifterna för
sjukförsäkringen (inkl. föräldraförsäkringen) finansieras till 85 % av
socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare, medan återstående 15 %
täcks med statsbidrag.

År 1981 ersattes i genomsnitt 19,6 sjukpenningdagar per
försäkrad. År 1982 minskade antalet dagar till 18,5 vilket är det lägsta sedan
år 1967. Om genomsnittet förändras med en dag förändras kostnaderna för
försäkringen med 800-900 milj. kr. per år.

Administrationen av socialförsäkringssystemet beräknas
budgetåret 1983/84 kosta ca 2,8 miljarder kr.

Folkpensionssystemet omfattar hela befolkningen. För
folkpensionärer som har liten eller ingen ATP-pension kompletteras
folkpensionen med pensionstillskott. Pensionstillskottet avräknas mot utgående
ATP-pension. Folkpensioneringen beräknas kosta ca 41 miljarder kr. budgetåret
1983/84. F.n. täcks ca 73 % av utgiftema av folkpensionsavgiften (för år 1983
9,45 % av lönesumman). Utgifterna styrs av befolkningens ålderssammansättning
samt den allmänna prisutvecklingen.

Det totala antalet pensionärer beräknas under
långtidsbudgetperioden ärligen öka med i genomsnitt 14200, varav 12300
ålderspensionärer (se kapitlet Befolkningsutvecklingen och den offentliga
sektorn). Antalet folkpensionärer beräknas är 1983 uppgå till drygt 2
miljoner, varav nära ca 1,4 miljoner ålderspensionärer. Drygt 875000
pensionärer erhåller under samma är ålderspension från ATP.

Folkpensionärer vars huvudsakliga inkomst utgörs av allmän
folkpension medges vid inkomsttaxeringen eft särskilt avdrag för nedsatt
skatteförmåga. Den som endast har ålderspension och pensionstillskott får ett
extra avdrag som är inkomstrelaterat med så stort belopp att någon skatt inte
kommer att påföras. Kostnaderna för skattebortfallet för avdraget kan beräknas
till inemot 6 miljarder kr. för budgetåret 1983/84.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 105

Utgifterna för statsbidrag till kommunalt bostadstillägg
till folkpension (KBT) styrs av antalet personer som med hänsyn till inkomst
och bostadskostnad är bidragsberättigade samt av hyresnivån. Statsbidrag utgår
med 25 % av kommunernas statsbidragsberättigade kostnader för bostadstill-lägg.
Stigande ATP-nivå förväntas begränsa statsbidraget med i genomsnitt 4 % per
budgetär. Statsbidragskostnaderna beräknas för budgetåret 1983/84 att uppgå
till 780 milj. kr. Kommunernas andel av KBT-kostna-derna beräknas samma år till
2740 milj. kr.

Inkomster och utgifter för ATP redovisas helt utanför
statsbudgeten. Reglering sker via AP-fonden. Det finansiella sparandet i
AP-fonden beräknas budgetåret 1983/84 uppgå till 17,2 miljarder kr. Detta
sparande beräknas sjunka markant under långtidsbudgetperioden. Som beskrivs i
kapitlet Utgifter och inkomster inom den offentliga sektorn beror detta pä att
utbetalningarna ökar dels på gmnd av att antalet pensionärer som uppbär ATP
ökar, dels pä att storleken pä utgående pensioner för de nytillkommande
pensionärerna ökar i takt med att systemet varit i kraft under en längre tid.
Denna utveckling väntas fortgå fram till år 1990.

Av tabell 6 framgår de sammantagna utgifterna
(stadsbudget- och socialavgiftsfinansiering) för pensionerna. Kostnaderna för
folkpensionerna beräknas under perioden minska till följd av att utgifterna
för pensionstillskotten minskar. Att utgifterna för pensionstillskotten
minskar hänger samman med att allt fler nytillkommande pensionärer får ATP.
Utgiftsökningen, som uppstår på gmnd av ett ökat antal pensionärer, uppväger
inte utgiftsminskningen för pensionstillskotten. De totala pensionskostnaderna
som, inkl. ATP, budgetåret 1983/84 beräknas uppgå till ca 75 miljarder kr.,
förväntas dock öka markant under perioden.

Av tabell 6 framgår utgiftsutvecklingen för olika delar av
pensionssystemet.

Tabell 6. Utgiftsutveckling för pensionerna

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

Utgiftsförändring till

1984/85 1985/86 1986/87 1987/88

Grundpension + 165 +
470 -l- 315 + 165

Pensionstillskott - 475 - 490 - 510 -
535

ATP +2600 -1-2700 -1-2600 -1-2300

Summa +2290 +2680 +2405 +1930

Förvärvsarbetande har möjlighet att minska arbetsinsatsen
mellan 60 och 65 års ålder genom att övergå fill deltidsarbete i kombination
med delpension. Delpensionen fyller då ut en viss andel av det inkomstbortfall
som följer av arbetsfidsminskningen. För dem som har beviljats delpension före
år 1981 utgör pensionen 65 % av inkomstbortfallet vid minskningen av
arbetsfiden och för dem som fått delpension efter är 1981 50 %.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 106

Kostnaderna för delpensioneringen beror på antalet
delpensionärer och hur stort inkomstbortfall som ersätts av pensionen.
Pensionsförmånen är knuten till basbeloppet. Antalet delpensionärer och
kostnaderna för dessa ökade under de första åren sedan pensionsformen infördes.
Fr.o.m. år 1981 har dock en viss minskning skett av antalet delpensionärer.
Kostnaden för budgetåret 1983/84 beräknas till drygt 1,5 miljard kr.

Delpensionsförsäkringen finansieras genom en avgift från
arbetsgivare och egenföretagare om 0,50 % av lönesumman. Avgiften förs till en
särskild fond. Den från 0,25 % till 0.50 % höjda socialavgiften fr. o .m. år
1980 är avsedd att på sikt ge full kostnadstäckning för de löpande pensionsutbetalningarna
och därutöver lämna successiv täckning av de underskott som uppstått i
delpensionsfonden. Underskottet, som var 774 milj. kr. den 1 november 1982,
regleras genom ett avräkningsförfarande mot statsbudgetens inkomster.

Arhetsskadeförsäkringen omfattar alla förvärvsarbetande
samt personer som genomgår utbildning i den mån utbildningen medför särskild
risk för arbetsskada. Den ger i princip full ersättning för inkomstbortfall
till den som drabbas av skada i sitt arbete. Arbetsskadeförsäkringen är
samordnad med den allmänna sjukförsäkringen.

Arbetsskadeförsäkringen
ligger utanför statsbudgeten och finansieras helt genom avgifter frän
arbetsgivare och egenföretagare. Avgiften utgör fr. o. m. år 1980 0,6 % av
löneunderlaget. Fondens behållning uppgick vid utgången av är 1982 till drygt 1
miljard kr. Utbetalningarna från försäkringen var ca 720 milj. kr. under år
1978 och har stigit till ca 1 350 milj. kr. år 1982. Utgifterna styrs av
antalet som skadas samt av den ersättning dessa beviljas. För åren 1982 och
1983 beräknas antalet skadefall till ungefär oförändrat antal.

V Stöd till barnfamiljer

Utgifterna under denna ändamälsgrupp består till något mer
än hälften av inkomstöverföringar till hushällen i form av allmänna barnbidrag
och flerbarnstillägg, föräldrapenning, bidragsförskott och bostadsbidrag för
barnfamiljer. Vidare ingår statsbidraget till barnomsorgen och den del av
statens bidrag till social hemhjälp som avser hjälp till barnfamiljer. Den
snabbaste utgiftsökningen inom ändamälsgruppen utgörs av statsbidraget till
kommunernas barnomsorg.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.3 Långtidsbudget

107

Tabell
7. Stöd till barnfamiljer

(Milj.
kr., oförändrad pris- och lönenivå)

Genom-

1983/84

Förändri

ing till

Procen-

Genom-

snittlig procen-

tuell förändring

snittlig procen-

1984/85

1985/86

1986/87

1987/88

tuell
för-

1983/84-

tuell
för-

ändring

1984/85

ändring

1977/78-

1983/84-

1981/82

1987/88

Totala
utgifter

+ 1,1

15 596

-H47

+263

-1-140

-H30

+ 0.9

+ 1.1

därav

Allmänna barn-

bidrag

- 1,7

5 890

- 40

- 20

- 30

- 40

-0.7

-0.6

Bostadsbidrag

-17,4

1347

0.0

Bidrag till föräldra-

försäkringen, bi-

dragsförskott, m.m

.+ 3,1

1999

- 10

- 5

-0.5

-0.3

Bidrag till barn-

omsorg

-1-14.4

6 360

-f 197

-1-288

-H75

-H70

+ 3.1

+ 3,1

Utgiftsstyrande
faktorer för de allmänna barnbidragen är antalet bidragsberättigade barn och
bidragets storlek, som fastställs av statsmakterna i enskilda beslut.
Barnbidraget utgår fr. o. m. den 1 januari 1983 med 3300 kr. per är och barn
under 16 är. Bidragsberättigade är f. n. ca 1 miljon familjer med 1,7 miljoner
barn. Fr. o. m. den I januari 1982 utgår ett förhöjt flerbarnstillägg till
familjer med tre eller flera barn. Fr. o. m. den 1 juli 1983 kommer även
studerande i åldern 16-19 är att medräknas vid bestämmandet av
flerbarnstillägg (prop. 1982/83:88).

Under
perioden beräknas antalet bidragsberättigade barn minska, eftersom antalet
barn som passerar 16-årsgränsen beräknas överstiga antalet födda under resp. är
(se kapitlet Befolkningsutvecklingen och den offentliga sektorn).

Föräldraförsäkringen
omfattar havandeskapspenning, föräldrapenning i samband med barns födelse,
särskild föräldrapenning samt föräldrapenning för tillfällig vård av barn. 85%
av föräldraförsäkringens kostnader täcks av socialavgifter till
sjukförsäkringen, medan 15% täcks över statsbudgeten. Under
långtidsbudgetperioden förväntas ingen större utgiftsförändring.

Utvecklingen
av kostnaderna för föräldraförsäkringen är beroende av flera faktorer. Den del
av kostnaden som havandeskapspenningen utgör påverkas av antalet graviditeter,
de berörda kvinnornas förvärvsfrekvens och arbetets karaktär. Kostnaderna för
föräldrapenning i samband med barns födelse beror främst på antalet födda barn
samt föräldrarnas förvärvsfrekvens och inkomst. Kostnaderna beräknas uppgå
till 2,6 miljarder kr. under budgetåret 1983/84.

Den
särskilda föräldrapenningen, som f.n. utgår under 180 dagar, kan tas ut under
en åttaårsperiod. Kostnaderna för ett visst är blir därför beroende av i vilken
utsträckning ersättningsdagar tas ut i direkt anslutning

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 108

till
föräldrapenning i samband med barnets födelse samt hur föräldrarna väljer att
fördela resterande dagar över den återstående delen av åttaårsperioden. Under
budgetåret 1983/84 beräknas kostnaderna uppgå till ca 1,6 miljard kr.

Kostnaderna
för föräldrapenning för tillfällig värd av barn beräknas till 740 milj. kr.
budgetåret 1983/84.

De
statliga och statskommunala bostadsbidragen till barnfamiljer utgår till
omkring 340000 familjer med omkring 680000 barn. Bidragen är relaterade till
inkomsterna. De statskommunala bostadsbidragen (SKBB) är även beroende av
bostadskostnaderna.

Kostnaderna
för bostadsbidragen är bl. a. beroende av antalet barn, hushållsstmktur,
bostadskostnader, inkomstutveckling samt förvärvsfrekvens. Statens kostnader
totalt för bostadsbidrag beräknas uppgå till drygt 1,3 miljard kr. budgetåret
1983/84.

Barn
under 18 ärs vars föräldrar lever åtskilda kan få bidragsförskott.
Bidragsbeloppet är relaterat till basbeloppet. Kostnaderna för bidragsförskotten
beror främst på barnantal, andelen barn som lever skilda från någon eller båda
föräldrarna samt i vilken omfattning underhällsbidrag utgår från föräldrarna.
Andelen barn för vilka bidragsförskott utgår - f. n. drygt 13 % - har ökat
något medan det totala antalet barn i bidragsberättigade åldrar minskar.
Andelen bidragsförskott som återbetalas av de underhällsskyldiga föräldrarna
utgör totalt ca 37% av de utbetalade bidragsförskotten. Under
långtidsbudgetperioden kan pä gmnd av det minskande antalet barn fömtsättas en
svag utgiftsminskning.

Nuvarande
statsbidragssystem för kommunemas barnomsorg innebär att bidrag ges med ett
fast belopp per plats och är i daghem och fritidshem. För
familjedaghemsverksamhet utgår dels bidrag med 35% av kommunernas
bruttokostnader för verksamheten, dels ett gmndbelopp per barn. Bidragsbeloppen
justeras årligen med hänsyn till den genomsnittliga löneutvecklingen för
anställda i offentlig tjänst. För budgetåret 1983/84 beräknas statsbidraget
tiU den kommunala barnomsorgen uppgå till ca 6,3 miljarder kr.

Inom
regeringskansliet pågår arbetet med att utforma ett nytt statsbidragssystem
för barnomsorgen. Förslag om de nya reglerna avses läggas fram för riksdagen
under är 1983.

Den
faktiska platsutvecklingen i barnomsorgen avgörs av kommunerna. Kommunema
analyserar behovet av barnomsorg med utgångspunkt i beräkningar av antalet bam,
förvärvsintensitet, föräldrars efterfrågan, ekonomiska fömtsättningar m. m.
Den faktiska utbyggnaden avgörs i hög grad av kommunernas ambitionsnivå vad
avser att täcka efterfrågan på barnomsorg samt kommunernas tillgäng på mark,
lokaler, personal, ekonomiska fömtsättningar m. m.

Statens
bidrag till driften av förskolor och frifidshem styrs således av utvecklingen
av antal platser i barnomsorgen i kommunema och av löneut-

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.3 Långtidsbudget

109

vecklingen
för anställda i offentlig tjänst. Utöver vad som tidigare nämnts påverkas
utvecklingen vad gäller frhidshemmen även av omfattningen av barnens vistelse i
skolan.

Beräkningama
av utgifterna i längfidsbudgeten bygger på en utbyggnadstakt i enlighet med
kommunernas barnomsorgsplaner för åren 1982— 1985. Utvecklingen av platsantalet
- och därmed statsbidragets storlek -är svårbedömd. I beräkningama för
längtidsbudgetperioden har därför två alternativa kalkyler med olika
utbyggnadsantaganden gjorts. Den ena bygger pä kommunernas barnomsorgsplaner
och den andra på en 60-procentig utbyggnad jämfört med den planerade. Under
långtidsbudgetperioden skulle en reducerad utbyggnad medföra en
statsbidragsminskning pä totalt ca 0,8 miljard kr. i fasta priser.

Utöver
ovan redovisade utgifter under denna ändamålsgmpp utgår stöd fill bamfamiljer
inom ramen för skattesystemet, vilket påverkar statens inkomster. Stöd till
barnfamiljer i form av avdrag och skattereduktion kan beräknas uppgå till
totalt ca 1775 milj. kr. under är 1983.

VI Hälso-,
sjuk- och socialvård

Ändamålsgruppen
omfattar utgifter för stafliga och statsunderstödda värdområden. För budgetåret
1983/84 har beräknats statsbidrag med ca 8,2 miljarder kr. för detta ändamål.
Huvuddelen avser statsbidrag till värdområden under kommunalt huvudmannaskap,
varav statsbidrag till den psykiatriska sjukvården utgör den största posten.
Vidare utgår statsbidrag till kommuner och landstingskommuner för drift av
socialtjänstens hem för vård och boende. Denna verksamhet var tidigare statlig.
Statsbidrag utgår också till kommunerna för annan hälso- och sjukvård, social
hemhjälp och samhällets åtgärder för handikappade.

Tabell
8. Hälso-, sjuk- och socialvård

(Milj.
kr., oförändrad pris- och lönenivå)

Genom-

1983/84

Förändring till

Procen-

Genom-

snittlig

- tuell
för-

snittlig

procen-

1984/85

1985/86

1986/87

1987/88

ändring

procen-

tuell för-

1983/84-

tuell
för-

ändring

1984/85

ändring

1977/78-

1983/84-

1981/82

1987/88

Totala
utgifter

-0,7

8201

-189

-29

+ 17

-I-18

-2,3

-0,6

därav

Psykiatrisk sjuk-

vård, m. m.

+2,5

4366

-200

-40

-4,6

-1,4

Åldrings- och

handikapp-

omsorg

+4,3

2117

+ 21

+ 12

+ 18

+ 1,0

+0,8

Social omsorg

-0,4

1055

- 1

0,0

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 110

De statliga utgifterna för kroppssjukvård och allmän
hälsovård avser vissa myndigheter på detta område, statsbidrag till kommunerna
för vissa former av hälso- och sjukvård samt bidrag till kostnaderna för de
kommunala undervisningssjukhusen. Beräkningarna av statens utgifter för kommunala
undervisningssjukhus har för långtidsbudgetperioden i huvudsak skett med
utgångspunkt i nuvarande grunder för finansieringsfördelningen som fastställs i
avtal. Statens utgifter på detta område styrs främst av läkarutbildningens och
den medicinska forskningens omfattning och av kostnaderna för investeringar vid
undervisningssjukhusen. I beräkningen har hänsyn tagits till ändrat
huvudmannaskap för de statliga undervisningssjukhusen. Investeringarna
beräknas minska något under perioden.

Staten och
landstingskommunerna har träffat överenskommelse om driftbidragen för den
psykiatriska sjukvården m.m. för tiden t.o.m. år 1984.

Huvudmannaskapet
för socialtjänstens institutioner, hem för vård och boende (tidigare
ungdomsvårdsskolor och vissa vårdanstalter för alkoholmissbrukare) har
övergått frän staten till landstings- och primärkommuner fr.o.m. den 1 januari
1983. En särskild överenskommelse om statsbidrag fr. o. m. är 1983 har
träffats, som innebär atl driftbidrag utgår med 570 milj. kr. (prisnivå den i
januari 1982).

Inom
äldreomsorgen inriktas samhällets insatser i ökad omfattning pä öppna
vårdformer. Staten täcker 35% av kommunernas kostnader för social hemhjälp till
äldre i form av hemvårdare, hemsamariter och vissa andra serviceåtgärder.
Statsbidraget till social hemhjälp beräknas utgå med 1,7 miljard kr. för
budgetåret 1983/84. Den kommunala kostnaden är beroende av verksamhetens
omfattning och löneutvecklingen för aktuella personalkategorier. Med hänsyn bl.
a. till det ökade antalet äldre, främst i de högsta åldersgrupperna, samt till
utvecklingen mot hemsjukvård har i längtidsbudgetberäkningarna antagits en viss
ökning av behovet av hemhjälp.

Samhällets
åtgärder för handikappade omfattar flera områden. Den störte delen av
utgifterna — t. ex. förtidspensioner och handikappersättningar inom
folkpensioneringen - redovisas inom andra ändamälsgrupper. I denna
ändamälsgrupp ingår utgifter för bidrag till särskolor, färdtjänst och social
hemhjälp för handikappade, bidrag till organisationer m.m. Ansvaret för
handikapphjälpmedel har landstingskommunerna. Ersättning för hjälpmedlen lämnas
över sjukförsäkringen och redovisas i ändamälsgruppen Folkpensioner, sjukförsäkringar
m.m.

Statsbidrag
tiW färdtjänst utgår i princip med 35% av kommunernas kostnader för
verksamheten och beräknas för budgetåret 1983/84 till 320 milj. kr.
Kostnadsnivån bestäms av den allmänna kostnadsutvecklingen, antalet
förflyttningshandikappade samt de enskilda kommunernas utformning av
verksamheten. Statsbidraget till färdtjänst har ökat mycket kraftigt

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.3 Långtidsbudget

111

i
vissa kommuner under senare är. Bidragsreglerna har mot denna bakgrund fr.o.m.
bidragsäret 1981 ändrats i syfte att begränsa kostnadsutvecklingen och
samtidigt utjämna skillnaderna mellan kommunerna. Under längtidsbudgetperioden
har antagits en blygsam volymökning.

VII
Utbildning och forskning

Ändamålsgruppen
omfattar utgifter för utbildningsväsendet och för den civila grundforskning som
bedrivs av staten eller ges statligt stöd. I dessa utgifter ingår bl. a. det
obligatoriska skolväsendet, gymnasiala skolor, vuxenutbildning, högre
utbildning, studiestöd samt grundforskning. Till högre utbildning och forskning
förs bl. a. anslagen till högskolan inkl. lantbruksuniversitetet,
undervisningssjukhus, de statliga forskningsråden och styrelsen för teknisk
utveckling. I gruppen ingår även de statliga utgifterna för forskning och
utveckling inom industriområdet. Däremot beräknas utgifterna för
energiforskning och tillämpad forskning inom andra områden utanför denna
ändamålsgrupp.

Tabell
9. Utbildning och forskning

(Milj.
kr., oförändrad pris- och lönenivå)

Genom-

1983/84

Förändring till

Procen-

Genom-

snittlig

■
tuell för-

snittlig

procen-

1984/85

1985/86

1986/87

1987/88

ändring

procen-

tuell
för-

1983/84-

tuell
för-

ändring

1984/85

ändring

1977/78-

1983/84-

1981/82

1987/88

Totala
utgifter

-1-6,0

34783

-1072

-516

-186

- 45

-3,0

-1,3

därav

Obligatoriska skol

väsendet

-t-3,6

13 624

- 916

-144

-117

- 99

-6,7

-2,4

Gymnasieskolan,

m.m.

+ 3,2

4217

- 234

-177

+ 38

+ 133

-5,5

-1,5

Högre utbildning

och forskning

+ 3,1

8 547

- 160

- 52

- 47

- 84

-1,9

-1,0

Studiestöd, m. m.

5 587

-1- 64

- 22

- 14

+ 20

+ 1,2

-f0,2

Generellt
för ändamålsgruppen gäller att kostnadsförändringar pä anslagen i hög
utsträckning följer löneutvecklingen för lärare (skolväsendet och högskolan)
och förändringen av basbeloppet (studiemedlen). Utgifterna inom ändamälsgruppen
styrs således av en långtgående automatik. Vidare styrs utgifterna av antalet
elever i varje årskull som går igenom skolsystemet. Framför allt påverkas
anslagen inom skolväsendet, den högre utbildningen och studiestödet. Av
kapitlet Befolkningsutvecklingen och den offentliga sektorn framgår att dessa
åldersgrupper minskar under längtidsbudgetperioden vad avser grund- och
gymnasieskolan.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget

112

Procent 20,5

11,2

Diagram 3. Utgiftsstyrande faktorer inom ändamålsgruppen
Utbildning och forskning budgetåret 1983/84

: Ö vrigt

Miljarder kr 7,1

Basbelopp

3,9

yyA L ö neutveckling

23,8

s. 113 Kontrollera mot PDF

MmmMym

34,8 100,0

' I löneutvecklingen ingår dels utgifter som förändras med
timlönen och lönesumman, dels löneförändringar till följd av sedvanlig pris-
och löneomräkning.

Staten svarar för merparten av kostnaden för skolledar-
och lärariöner, vilket motsvarar ca hälften av den offentUga sektorns samlade
utgifter för det obligatoriska skolväsendet och gymnasieskolan. Resterande
utgifter faller pä kommunerna.

Under längtidsbudgetperioden minskar antalet elever i
grundskolan (7-15 år) varje är och med ca 7% för hela perioden. De stora
årskullar som föddes åren 1964-1967 ledde till en högsta dimensionering av
gymnasieskolan (16-19 år) under budgetåren 1982/83 och 1983/84. Därefter
minskar antalet elever och därmed antalet platser under perioden, totalt med
närmare 6%. I slutet av perioden sker en mindre ökning varefter minskningen
fortsätter. De stora årskullarna frän mitten av 1960-talet uppnår under
perioden högskoleåldern (20-25 år). För högskolan har mot denna bakgrund
beslutats om riktlinjer som innebär att antalet nyböijarplatser -inkl. de
förändringar som genomfördes budgetåret 1982/83 - ökar med ca 3000 under den
första delen av 1980-talet, varefter en motsvarande minskning blir aktuell mot
bakgmnd av de då minskande årskullarna. Dessa förändringar inom högskolan skall
genomföras med oförändrad resurstilldelning, varför anslagen till gmndläggande
högskoleutbildning i fasta priser beräknas bli oförändrade under
långtidsbudgetperioden. De låga födelsetalen de senaste åren kommer under
1990-talet och senare att minska efterfrågan på gymnasie- och högskoleutbildning.

Det obligatoriska skolväsendet

Utgifterna för det obligatoriska skolväsendet minskar
uftryckt i oförändrad pris- och lönenivå under hela långtidsbudgetperioden,
eftersom antalet elever totalt minskar under perioden. Den kraftiga minskningen
på grund-

Prop. 1982/83:150 Bilaga
1.3 Långtidsbudget 113

skoleanslaget
till budgetåret 1984/85 sammanhänger med - förutom minskningen av antalet
elever och beslutade besparingar - den tekniska konstmktionen av statsbidraget
till driften av grundskolor. Utbetalningen av bidraget är uppdelad pä förskott
och slutreglering. Anslaget innehåller för budgetåret 1984/85 en relativt stor
slutregleringspost för löneökningar hänförliga fill budgetåret 1983/84. I
enlighet med långfidsbudgettekniken räknas inte anslaget upp med antaganden om
löneförändringar, varför motsvarande slutregleringspost i en fastprisberäkning
inte uppstår för de följande åren under perioden. Belastningen på anslaget i
löpande priser framgår av tabell 10.

Tabell
10. Bidrag till driften av grundskolor

(Milj.
kr., löpande pris- och lönenivå)

1983/84 1984/85

1985/86

1986/87

1987/88

Totala
utgifter 12975 13900

14400

15400

16300

En
viktig utgiftsstyrande faktor för gmndskolebidraget - fömtom totala antalet elever
- är det genomsnittliga antalet elever per klass eller under-visningsgmpp.
Utgiftsutvecklingen påverkas även i stor utsträckning av de i nu gällande avtal
fastställda undervisningsskyldigheterna för lärarna (antal timmar i
undervisning).

Gymnasieskolan

Den
kraftiga minskningen av antalet 16-äringar under längfidsbudgetperioden leder
till en minskning av antalet intagningsplatser pä gymnasieskolans linjer och
grundskoleanknutna specialkurser. Utöver dessa platser finns 35 100 platser i
specialkurser som är kortare än ett år och/eller som kräver fidigare gymnasial
utbildning eller viss ålder för tillträde. Det är en ökning med 1 100 platser
för budgetåret 1983/84. Ökningen avser helt de högre specialkurserna och syftar
till att vara ett ahernativ Ull högskoleutbildning. Den relativa ökning av
antalet platser pä yrkesinriktade linjer som regeringen föreslår i årets
budgetproposition fömtsatts gälla hela perioden. Liksom beträffande grundskolan
styrs kostnadsutvecklingen för gymnasieskolan - fömtom av det totala antalet
elever - av nu gällande avtal för lärarnas undervisningsskyldighet samt
storiekarna pä klasserna eller undervisningsgmpperna.

Gymnasieskolans
dimensionering och fördelning av eleverna pä olika studievägar påverkar även
statens bidrag till undervisningsmateriel i gymnasieskolan. Den i
budgetpropositionen föreslagna styrningen mot yrkesinriktade studievägar, som
erhåller högre bidrag, medför att det sjunkande antalet elever inte slår igenom
i en minskning av medelsbehovet. 8 Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr 150. Bilaga
1.3

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150 Bilaga
1.3 Långtidsbudget 114

Kommunernas
uppföljningsansvar för ungdomar under 18 år

Fr.
o. m. den I juli 1983 utgår statsbidrag till vissa kommunala åtgärder för de
ungdomar under 18 år som efter gmndskolan inte genomgår reguljär utbildning
eller har fast arbete. Utgiftema styrs av antalet elever som blir föremål för
dessa åtgärder. Utgångspunkt för medelsberäkningen i årets budgetproposition är
att 16000 16-I7-äringar beräknas vara i behov av dessa åtgärder, vilket
beräknas kosta 266 milj. kr. Detta antagande ligger till gmnd för beräkningama
under hela långtidsbudgetperioden.

Vuxenutbildning

Kostnaderna
för vuxenutbildningen, vars stora utgiftsposter utgörs av bidragsanslagen till
studiecirklar, invandramndervisning i svenska, driften av folkhögskolor och
kommunal vuxenutbildning, beräknas inte öka under långtidsbudgetperioden. De
totala kostnaderna för vuxenutbildning beräknas för budgetåret 1983/84 uppgå
till 2,2 miljarder kr.

Storleken
på anslagen till studiecirklar och invandramndervisning beslutas av riksdagen
i den årliga budgetprövningen. Dessa anslag antas inte öka under
längtidsbudgetperioden.

Anslagen
till driften av folkhögskolor och kommunal vuxenutbildning följer huvudsakligen
löneutveckhngen för lärare. Utbildningsvolymen förväntas bli oförändrad under
perioden. Det sammanhänger bl. a. med riksdagens beslut om maximering av
antalet undervisningstimmar för den kommunala vuxenutbildningens gmndskole- och
gymnasieskolekurser. Maximeringen av dessa utbildningars omfattning förutsätts
gälla för hela perioden. Fr. o. m. budgetåret 1983/84 föreslås att också
verksamhetsvolymen för folkhögskolornas del maximeras. En stor del av
folkhögskoleverksamheten finansieras av andra än stat och kommun.

Högskoleutbildningen

Utgifterna
i oförändrad pris- och lönenivå för den grundläggande högskoleutbildningen
väntas i stort sett bli oförändrade. Beslutad utökning av platsantalet på vissa
utbildningslinjer kommer att finansieras genom om-prioritering av resurser inom
området.

De
dominerande utgiftsstyrande faktorerna för den grundläggande högskoleutbildningen,
exkl. kommunal högskoleutbildning, utgörs av de planeringsramar som årligen
fastställs av riksdagen, utbildningens längd, kostnaderna per utbildningsplats
samt dimensioneringen av kringkostnader som t. ex. administrationen vid
högskoleenheterna m. m. Dessa faktorer utgör grunden för de årliga
anslagsberäkningarna. Sammanlagt utgörs ca 70% av de totala utgifterna av
lönekostnader. Utgiftsutveckhngen påverkas även i hög utsträckning av de nu
gäUande, i avtal fastställda undervisningsskyldigheterna för lärarna.

Staten
ger bidrag till kommuner och landsfingskommuner för driften av den kommunala
högskoleutbildningen. Bidraget, som för budgetåret 1983/

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.3 Långtidsbudget 115

84
beräknas uppgå fill 182 milj. kr., beräknas inte öka i fasta priser under
långtidsbudgetperioden.

Studiestöd

Utgiftema
för studiesociala ändamål styrs av antalet studerande pä gymnasie- och högskolenivå
och för den största utgiftsposten - de återbe-talningsphktiga studiemedlen -
även av förändringar i basbeloppet. Stu-diemedelstagarnas sammanlagda skuld
till staten uppgick vid utgången av år 1982 till ca 20 miljarder kr.

Utgifterna
för vuxenstudiestöden finansieras genom medel från vuxenutbildningsavgiften.
Avgiften är f.n. 0,25% av den totala lönesumman. Inkomsten av
vuxenutbildningsavgiften beräknas till 760 milj. kr. för budgetåret 1983/84.

Antalet
gymnasiestuderande beräknas minska under perioden, vilket leder till minskade
utgifter från studiestödssystemet fill denna gmpp.

Antalet
studerande i högskolan beräknas öka under långtidsbudgetperioden. På grund av
de förändringar i antagningsreglerna för högskolan som genomförts de senaste
åren, förväntas vidare andelen yngre studerande att stiga något, vilket kommer
att leda till ett högre utnyttjande av studiemedel.

Forskning
och utveckling

Riksdagen
har för perioden 1981/82-1983/84 fastställt ett program för stöd till teknisk
forskning och industrieUt utvecklingsarbete. De totala utgifterna för
programmet uppgår fill ca 2,2 miljarder kr. under ovan angivna period.

Detta
program stöds även genom det särskilda forskningsavdraget vid den stafliga
beskattningen. Avdraget utgår i förhållande till dels företagens forsknings-
och utveckhngsinsatser, dels ökningen av dessa. I och med att stödet utgår som
avdrag vid beskattningen erhålls det endast av företag som redovisar taxerad
inkomst. Inkomstbortfallet på grund av dessa avdrag kan för år 1983 uppskattas
tiU 200 milj. kr.

I
enlighet med principerna för långtidsbudgeten har för perioden efter budgetåret
1983/84 beräknats oförändrade insatser för industrieUt forsknings- och
utveckUngsarbete.

Forskningen
inom utbildningsdepartementets område svarar budgetåret 1982/83 för ca en
tredjedel, eller 2,5 miljarder kr., av det statligt finansierade forsknings-
och utvecklingsarbetet. För budgetåret 1983/84 ökas resurserna med ca 125
milj. kr. Verksamheten inom området finansieras även genom externa resurser
utanför utbildningsdepartementets statsbudgetmedel, främst via
sektorsforskning och uppdragsverksamhet. Till detta kommer, till en mindre
del, ytterligare medel i form av fondavkastningar och stiftelsemedel. För
budgetåret 1982/83 uppgår dessa senast nämnda resurser till ca 37 milj. kr.

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.3 Långtidsbudget

116

s. 117 Kontrollera mot PDF

Inom
jordbruksdepartementets område uppgår de totala forskningsresurserna till ca
630 milj. kr. för budgetåret 1983/84. Därutöver fillkommer externa resurser utanför
statsbudgeten pä ca 60 milj. kr. Huvuddelen av medlen inom departementets
område finansierar verksamheten vid Sveriges lantbruksuniversitet och
förutsätts i fasta priser och löner vara i huvudsak oförändrade under
långtidsbudgetperioden.

VIII
Arbetsmarknads- och regionalpolitik

Ändamälsgruppen
omfattar statens utgifter för skilda arbetsmarknads-politiska åtgärder såsom
arbetsförmedhng, sysselsättningsskapande åtgärder, arbetsmarknadsutbildning,
kontantstöd vid arbetslöshet, Stiftelsen Samhällsföretag, vissa andra
sysselsättningsfrämjande åtgärder samt arbetsmiljöåtgärder. Vidare hör
utgifterna för regionalpolitiska åtgärder till denna ändamålsgmpp.

Tabell
11. Arbetsmarknads- och regionalpolitik

(Milj.
kr., oförändrad pris- och lönenivå)

Genom-

1983/84

Förändring till

Procen-

Genom-

sniUlig

- tuell
för-

snittlig

procen-

1984/85

1985/86

1986/87

1987/88

ändring

procen-

tuell för-

1983/84-

tuell
för-

ändring

1984/85

ändring

1977/78-

1983/84-

1981/82

1987/88

Totala
utgifter

+0,3

17229

-538

-59

-86

+83

-3,1

-0,9

därav

Arbetsmarknads-

politik

+0,2

15136

-342

-62

-79

+83

-2,3

-0,7

Regionalpolitik

+ 1,4

2093

-196

+ 3

- 7

-9,4

-2,7

Arbetsmarknadspolitik

Utgifterna
för arbetsmarknadspolitiken beräknas för budgetåret 1983/84 uppgå till närmare
15 miljarder kr.

En
arbetsgivaravgift om 1,3% tas ut för att täcka 65% av kostnadema för vissa
bidrag inom ändamålsgruppen. Den andel av dessa bidrag som inte täcks av
arbetsgivaravgifter finansieras via statsbudgeten. För att klara tillfälliga
svängningar i berörda utgifter och inkomster finns en rörlig kredit, som under
budgetåret 1983/84 uppgår till 100 milj. kr. Under långtidsbudgetperiodens
första år beräknas denna kredit behöva tas i anspråk. Under periodens senare
del beräknas däremot avgiftsuttaget ge ett överskott i förhållande fill den
andel av de totala utbetalningarna, som enligt gällande regler finansieras med
arbetsgivaravgifter.

Arbetsmarknadsutbildning
kan anordnas i skolöverstyrelsens regi i form av s.k. AMU-kurser, i kurser inom
ramen för det reguljära utbildningsväsendet samt som företagsutbildning.
Deltagare i AMU-kurser och kurser

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 117

inom
det reguljära utbildningsväsendet uppbär utbildningsbidrag. Vid utbildning i
företag utgår bidrag till företagen. De totala utgifterna för arbetsmarknadsutbildning
beräknas för budgetåret 1983/84 uppgå till 3,8 miljarder kr., varav 2,6
miljarder kr. finansieras via anslag över statsbudgeten och resterande 1,2
miljard kr. från arbetsgivaravgifter.

Utgiftsutvecklingen
för arbetsmarknadsutbildningen styrs i första hand av antalet elever samt av
utbildningskostnaden per elev resp. bidragets storlek per elev. Antalet
deltagare i arbetsmarknadsutbildningen och utbildningsbidragens storlek
fastställs genom särskilda regeringsbeslut. Antalet elever i verksamheten är
beroende av arbetsmarknadsläget och av i vilken utsträckning som de sökande
uppfyller arbetsmarknadskungörelsens villkor för tillträde fill utbildningen.
Fördelningen av kursdeltagama regionalt och utbildningens inriktning har också
betydelse för kostnadsutvecklingen.

Utbildningsbidragen
är till viss del kopplade till ersättningen vid arbetslöshet, dvs. höjda
arbetslöshetsersättningar kan ge höjda utbildningsbidrag. Antalet
kursdeltagare och fördelningen av dem mellan olika typer av utbildningar
bestämmer antalet kursveckor, vilket är avgörande för kostnaderna för de
utbildningsresurser i form av lärare, lokaler etc. som krävs. I årets
budgetproposition har medel beräknats för ca 120000 personer i
arbetsmarknadsutbildning under budgetåret 1983/84. Denna nivå fömtsatts gälla
hela längtidsbudgetperioden.

Sysselsättningsskapande
åtgärder, som för budgetåret 1983/84 beräknas kosta 3,9 miljarder kr., avser
främst statliga och kommunala beredskapsarbeten. Under budgetåret 1982/83 har
dock antalet enskilda beredskapsarbeten ökat kraffigt och motsvarade under
tredje kvartalet 1982 ca 16% av den totala volymen beredskapsarbeten. Kostnaderna
för verksamheten har beräknats ligga på en genomsnitflig nivå kring 4 miljarder
kr. per år under långtidsbudgetperioden.

Behovet
av beredskapsarbeten är i hög grad avhängigt konjunktumtvecklingen och
sysselsättningsläget. Det innebär att medelsåtgången kan variera kraftigt
mellan budgetåren. Avgörande för kostnaderna för verksamheten är dels antalet
sysselsättningsdagar, dels kostnaden per sysselsättningsdag. Till kommunalt
och enskilt beredskapsarbete lämnas statsbidrag normalt med 75% av lönekostnaderna
för de anvisade arbetslösa. Därtitöver utgår vid investeringsarbeten ett
tilläggsbidrag om 15% för övriga kostnader. Avdrag görs i dessa fall för den
ekonomiska fördel som den enskilde, för beredskapsarbetet ansvarige, anordnaren
har av ett sådant arbete.

De
statliga utgifterna för beredskapsarbeten har för budgetåret 1983/84 beräknats
till 3,9 miljarder kr. motsvarande 7,7 miljoner sysselsättningsdagar med en
genomsnitflig dagsverkskostnad på 500 kr. I mars 1983 uppgick antalet
sysselsatta personer i beredskapsarbete till 149000. En förändring av antalet
sysselsättningsdagar med en miljon under budgetåret, motsva-

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 118

rande
drygt 9000 personer i arbete genomsnitthgt i sex månader, påverkar anslaget med
ca 500 milj. kr.

En
förändring av dagsverkskostnaden med 50 kr. skulle - med i övrigt oförändrade
antaganden - påverka medelsbehovet med 385 milj. kr.

Stöd
vid arbetslöshet utgår dels i form av ersättning från erkända arbetslöshetskassor,
dels i form av kontant arbetsmarknadsstöd till personer som står utanför
arbetslöshetsförsäkringen. Arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet finansieras dels över statsbudgeten (35 %), dels genom
arbetsgivaravgifter (65 %) samt, i fråga om försäkringen, till en mindre del
genom medlemsavgifter från de försäkrade och ränteinkomster. Behovet av
medlemsavgifter styrs fill stor del av statsbidragens storlek.

Fr.o.m.
den 1 januari 1983 är statsbidragen till erkända arbetslöshetskassor ca 90% av
utbetald arbetslöshetsersättning. Arbetslöshetskassorna är skyldiga att ha egna
fonder som en reserv. Fonderingskravet är beroende av utbetalningar under
tidigare år. Den ökade arbetslösheten har under senare år inneburit ökade
utbetalningar av ersättning, vilket medfört behov av ytterligare medel till
fondavsättning.

Utgiftema
för stöd vid arbetslöshet styrs av arbetslöshetens omfattning - antalet
arbetslösa och antalet ersättningsdagar — och ersättningsnivån. Den högsta
ersättningsnivån, som f.n. är 280 kr./dag, fastställs av statsmakterna.

Arbetslösheten
uppgick till 3,1% i genomsnitt under år 1982 och fill 3,4% i genomsnitt per
månad under första kvartalet 1983. En förändring av arbetslösheten med en
procentenhet under en tid av två månader innebär att utgiftema på statsbudgeten
för arbetslöshetsunderstöd förändras med ca 90 milj. kr. och med ca 170 milj.
kr. på arbetsmarknadsfonden.

Den
genomsnittliga arbetslöshetstiden är ca tre månader. De statsfinansiella
kostnaderna för ökade arbetsmarknadspolitiska insatser bestäms av den
ätgärdsvolym resp. den ätgärdsarsenal som bedöms lämplig i relation till såväl
den förväntade allmänna ekonomiska utvecklingen som utvecklingen på
arbetsmarknaden. Kontinuerliga insatser av olika slag har ansetts vara
behövliga för att understödja den strukturella anpassningen av vår ekonomi.
Kompletterande åtgärder har därmed bedömts nödvändiga för att motverka en mer
konjukturellt betingad arbetslöshet. Särskilda insatser har salts in för att
skapa sysselsättningsmöjligheter åt svaga grtipper på arbetsmarknaden.

Den
samlade statsfinansiella effekten av en reducering av arbetslösheten kan delas
upp i två delar. Nettoeffekten av minskade utbetalningar i form av
arbetslöshetsersättning till kassaförsäkrade och KAS-berättigade är den ena
effekten och är allfid gynnsam ur statsfinansiell synpunkt. Nettoeffekten av
en övergång från arbetslöshet till någon form av sysselsättning eller
utbildning är den andra. Nedan redovisas vad en minskning av arbetslösheten
med en procentenhet eller drygt 40000 personer skulle medföra i form av direkta
statsbudgeteffekter.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150 Bilaga
1.3 Långtidsbudget 119

Ett
mycket gynnsamt alternativ skulle vara att drygt 40000 nya arbetstillfällen
uppnås inom den privata sektorn fill följd av t. ex. en allmän
konjunkturuppgång. Arbetskraftsutbudet och insatserna av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder antas vara oförändrat. Ett färte antal personer som erhåller
arbetslöshetsersättning ger en positiv finansiell nettoeffekt för staten. Dock
bör beaktas att 65 % av utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen belastar
arbetsmarknadsfonden utanför statsbudgeten. Inga statliga utgifter erfordras
för att uppnå den angivna reduktionen av arbetslösheten. Totaleffekten är
således entydigt gynnsam, eftersom statens nettoutgifter för
arbetslöshetsersättningar minskar samtidigt som statens inkomster ökar.

Det
för staten mest ogynnsamma ahemafivet ur ren statsfinansiell synvinkel skulle
innebära att den angivna reduktionen av arbetslösheten tillskapas enbart via
en expansion av sysselsättningen i den statliga sektom antingen genom fasta
anställningar eller genom beredskapsarbeten som finansieras över budgeten.
Liksom i föregående exempel innebär neddragningen av utgiftema för
arbetslöshetsersättning en posifiv effekt pä statens finanser. Denna effekt
elimineras dock av den kostnadsökning (inkl. skatteeffekter) som
sysselsättning i statsbudgetfinansierad verksamhet medför. Totaleffekten är
således negafiv och motsvarar värdet av ökningen av de disponibla inkomsterna
hos de tidigare arbetslösa. Genom att arbetslös-hetsersättningaraa är knutna
fill tidigare inkomst och då beskattningen är progressiv blir den negativa
effekten i kronor räknat relativt begränsad.

En sysselsättningsökning
inom den kommunala sektorn i form av nya arbetstillfällen eller
utbildningsplatser ger självfallet samma effekt pä den totala offentliga
sektorns ekonomi som om sysselsättningsökningen fillska-pas enbart inom den
statliga sektorn. Ur ren statsfinansiell synpunkt är det däremot avgörande om
sysselsättningsökningen i kommunsektorn kan åstadkommas inom verksamhetsområden
som helt finansieras via kommunalskattemedel eller med hjälp av stafliga
subventioner i ohka former. Effekterna på statens finanser av det förstnämnda
expansionsalternativet kan i princip likställas med en sysselsättningsökning
inom den privata sektom om inte höjningar av kommunalskatten resulterar i en
minskad privat konsumtion och därmed exempelvis lägre indirekta skatteinkomster
för staten. Övriga altemativ innebär ett relativt sett sämre utslag på statsbudgeten
i takt med ökningen av de statliga subventionsnivåerna.

Effekten
på statens finanser är således direkt avhängig inom vilken sektor
sysselsättning eller utbildning fillskapas resp. fill vilken statlig bmt-tokostnad.
Inom den ram som de båda ovan redovisade extremaltemafiven skapar finns således
ett intervall av sysselsättningsaltemativ med varierande utslag pä statens
utgifts- och inkomstsida. Ökad sysselsättning via statsbudgetfinansierad
anställning inom den kommunala sektom, kommunala eller enskilda
beredskapsarbeten, via utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet, i AMU
eller i företag via statsbidrag innebär i samtU-

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 120

ga
fall en direkt bmttokostnad för staten. För att precisera nettoeffekterna av
varje enskilt alternativ som omnämnts ovan krävs preciseringar av
fömtsättningama. En slutsats man ändå kan dra av ovanstående resonemang är att
det krävs en mycket kraftig draghjälp i form av arbetskraftsefterfrågan frän
den öppna arbetsmarknaden för att nä målet utan en kraftig finansiell
belastning för staten. Det innebär bl. a. att en expansion i näringslivssektorn
kan finansiera en sysselsättningsökning i den statliga sektorn.

De
redovisade scenarierna och resonemanget i övrigt har tagit fasta på enbart de
direkta statsbudgetära effekterna. En fullständig kalkyl av utslaget pä
statens finanser av en procentenhets reducering av arbetslösheten skulle även
inkludera de direkta och indirekta finansiella effekterna av omedelbara och
framfida tillskott fill produktionsvärdet såväl inom som utom den statliga
sektorn. Vidare skulle en sådan totalkalkyl beakta de indirekta effekterna på
budgetsaldot av t. ex. ett ökat statligt upplåningsbehov och ett därav
föranlett tryck uppåt på räntenivån med implikationer pä inflationstakten,
investeringsbenägenheten etc. En kraftig sysselsättningsökning i kommunsektorn
som leder till en ökad kommunal utdebitering resulterar i första hand i
minskade disponibla inkomster och en lägre privat konsumtion med ett flertal
statsbudgeteffekter, indirekt eller direkt. Detta kan i sin tur medföra ökade
lönekrav och ökade statliga lönekostnader. Analysen ovan avser de
statsfinansiella effekterna och har ej beaktat samhällsekonomiska effekter som
t. ex. de reala effektema av den ökade produkfion som uppnås vid en högre
sysselsättningsnivå.

Arbetsmiljö
och arbetsanpassning

För
att öka möjlighetema för främst arbetshandikappade att få arbete pä den
reguljära arbetsmarknaden kan lönebidrag lämnas till arbetsgivare. Dessutom
lämnas bidrag fill arbetshjälpmedel ät handikappade. För budgetåret 1983/84
beräknas utgifterna för dessa båda ändamål att uppgå till 1 990 milj. kr.

Utgifterna
för lönebidrag styrs av arbetsförmedlingens möjligheter att placera
arbetshandikappade samt av regelsystemet. Dessa faktorer bestämmer
volymutvecklingen. Nuvarande regler begränsar antalet lönebi-dragsplatser som
får finnas hos stafliga myndigheter. Förslag har lagts fram i 1983 ärs
budgetproposifion om en begränsning även av antalet platser hos allmännyttiga
organisationer. Möjlighetema för enskilda företag, kommuner, landsfing och
afTärsdrivande verk att anställa med lönebidrag begränsas dock inte pä detta
sätt. Utvecklingen av löner och sociala utgifter får också effekt pä
kostnaderna för lönebidrag, eftersom bidraget lämnas med viss andel av lön
inkl. lönebikostnader.

Utgifterna
för lönebidrag och för arbetshjälpmedel åt handikappade kan väntas fortsätta
att öka med ca 60 milj. kr. per år under långtidsbudgetperioden, främst på
gmnd av en fortsatt beräknad volymökning. Utveckling-

Prop.
1982/83:150 BUaga 1.3 Långtidsbudget 12!

en
är i fråga om arbetshjälpmedel beroende av de regler om villkor för stöd som
finns i arbetsmarknadskungörelsen.

Utgifterna
för den yrkesinriktade rehabiliteringen väntas bli i stort sett oförändrad
under längtidsbudgetperioden.

De rörelseunderskott som
uppstår vid driften av stiftelseorganisationen för skyddat arbete -
Samhällsföretag - finansieras numera helt via statsbudgeten. Stiftelsen
föresläs fä ett anslag'om ca 2,5 miljarder kr. för budgetåret 1983/84, inkl.
utgifter för vissa investeringar. Utgifterna beräknas bli i stort sett
oförändrade under längtidsbudgetperioden. Styrande för behovet av statsbidrag
är i första hand beslut om nya platser i den skyddade verksamheten,
utnyttjandet av befintliga verkstäder och försäljningsintäkternas storlek.

I
diagrammet nedan anges antalet personer i vissa sysselsättningsskapande
åtgärder för handikappade och yrkesinriktad rehabilitering under
långtidsbudgetperioden.

Diagram
4. Antal personer i vissa sysselsättningsskapande åtgärder för handikappade och
yrkesinriktad rehabilitering 1982-1988 (januari)

40000

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988

Arbetarskyddsfondens
totala bidragsgivning uppskattas för budgetåret 1987/88 fill ca 550 milj. kr.
Verksamheten finansieras via en särskild arbetsgivaravgift och redovisas inte
över statsbudgeten. Via fonden kommer uppskattningsvis 530 milj. kr. att
fördelas till arbetsmiljö och arbetslivsändamål under budgetåret 1983/84.

Prop. 1982/83:150 BUaga
1.3 Långtidsbudget 122

Regionalpolitik

För
det regionalpolifiska stödet fih näringslivet har riksdagen lagt fast en
beslutsram för budgetåren 1979/80-1983/84. Denna uppgår f. n. till ca 8,1
miljarder kr. och omfattar lokaliseringsbidrag/avskrivningslän, utbildningsstöd,
sysselsättningsstöd, offertstöd och lokaliseringslån. För budgetåret 1983/84
beräknas för bl.a. dessa ändamål ca 383 milj. kr. för bidragsverksamhet och 500
milj. kr. för lokaliseringslån. För längtidsbudgetperioden har i övrigt i
enlighet med långtidsbudgetmetoden fömtsatts att anslagen hålls oförändrade.

De
kortsiktiga variationerna i utnyttjandet av de medel som disponeras beror
huvudsakligen pä förändringar i företagens investeringsbenägenhet, vilken i sin
tur bl. a. är avhängig av den allmänna konjuktumtvecklingen. Utnyttjandet beror
även på den subvenfionsnivå som tillämpas.

För
budgetåret 1983/84 beräknas vidare medel för regionala utvecklingsinsatser pä
länsnivå att uppgå till ca 300 milj. kr. I enlighet med långtidsbudgetmetoden
beräknas kostnadema vara oförändrade under perioden.

I
det regionalpohtiska stödet ingår även nedsättning av socialavgifter.
Regeringen har nyligen lämnat förslag om en utökning av denna stödform.
Avgiften skall sänkas med tio procentenheter för gmv- och tillverkningsindustri
samt viss uppdragsverksamhet i Nortbottens län. Kostnaden beräknas fill ca 330
milj. kr. per år under långtidsbudgetperioden. Storleken pä stödet är beroende
av sysselsättningsutvecklingen inom de berörda näringarna.

Inom
jordbruksområdet utgår ett prisstöd till jordbmket i norta Sverige. Stödet
uppgår för budgetåret 1983/84 till 273 milj. kr. Dessutom utgår regionalt
rationaliseringsstöd till utvecklingsbara jordbmksföretag i norra Sverige.
Stöden fömtsatts vara oförändrade under hela långtidsbudgetperioden.

IX Kommunikationer

Ändamålsgruppen
omfattar huvudsakligen utgifter för vägväsendet inkl. trafiksäkerhet,
affärsverk (postverket, televerket, statens järnvägar, luftfartsverket och
sjöfartsverket) och stöd till lokal och regional kollektivtrafik. Till detta
kommer vissa investeringsutgifter för Sveriges Radio AB som dock inte
finansieras över statsbudgeten.

Prop. 1982/83:150
BUaga 1.3 Långtidsbudget

123

Tabell
12. Kommunikationer

(Milj.
kr., oförändrad pris- och lönenivå)

Genom-

1983/84

Förändring till

Procen-

Genom-

snittlig procen-

- tuell förändring

snittlig procen-

1984/85

1985/86

1986/87

1987/88

tuell
för-

1983/84-

tuell
för-

ändring

1984/85

ändring

1977/78-

1983/84-

1981/82

1987/88

Totala
utgifter

+ 1,4

14100

-1202

+ 156

-219

-83

- 8,5

-2,5

därav

Vägväsendet

-2,4

6746

- 784

+ 5

-f 4

-1- 5

-11,6

-3,0

Järnvägar

-1-8,3

3 799

- 204

+ 31

- 72

-25

- 5,4

-1,8

Luft- och sjöfarts-

väsendet

-2,6

1041

- 127

- 1

- 90

-55

-12,2

-7,3

Post- och tele-

kommunikationer

+4,6

2 357

- 71

+ 121

- 61

- 8

- 3,0

-0,2

Som
underlag i långtidsbudgetens beräkningar för vägväsendet ligger den inriktning
som statsmakterna utfärdat att driftverksamheten bör planeras utifrån i stort
realt oförändrade anslag och för vägbyggandet utifrån nominellt oförändrade
anslag.

Vid
bedömningen av affärsverkens investeringsverksamhet har hänsyn bl. a. tagits
till förväntad efterfrågan och lönsamhet. Pågående arbeten samt beslutade
program och projekt har beaktats i enlighet med längtidsbudgettekniken.

För
investeringar i posthus m.m. har beräkningen gjorts med utgångspunkt i
postverkets långtidsbedömning av byggnadsverksamheten.

Statens
järnvägars (SJ) investeringar har beräknats utifrån en i reala termer
genomsnittlig årlig ökning av den totala investeringsvolymen med 5% t. o. m.
budgetåret 1985/86. För SJ har vidare inräknats den beslutade avvecklingen över
en treårsperiod av den särskilda ersättningen för läg-prissystemet.

Beräkningama
för televerkets investeringar i teleanläggningar innebär en i stort sett
oförändrad investeringsnivå under femårsperioden. Televerkets investeringar
styrs i huvudsak av reinvesteringsbehov och efterfråge-fillväxt.

Längfidsbudgeten
för sjöfartsverksamheten påverkas av att det tidsbegränsade stödet fill
svenska rederier successivt avvecklas under perioden. För anslag som påverkas
av kapitalkostnader har hänsyn tagits till redan beslutade investeringar och en
bedömning av investeringsutvecklingen för sjöfartsmateriel. De
investeringsbelopp som tagits upp avser ren äteran-skaffning av olika slags
materiel.

Stathgt
stöd till icke lönsam landsbygdstrafik upphör i den takt som länshuvudmännen
tar över det lokala och regionala trafikansvaret. Transportstödet fill
Nortland m.m. samt ersättningen till lokal och regional kollektivtrafik är i
långtidsbudgeten beräknat utifrån en real tillväxt av begränsad omfattning.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 124

De
statliga investeringsinsatserna inom ändamälsgruppen Kommunikationer är
omfattande. Totah beräknas ca 5,5 miljarder kr. utgå enligt 1983 ärs
budgetproposition för budgetåret 1983/84. De ojämförligt största investeringsinsatserna
avser vägbyggande, järnvägsanläggningar och teleanläggningar. Dessa svarar för
närmare 97% av anslagna investeringsmedel för budgetåret 1983/84. Diagram 5
visar den procentuella fördelningen av investeringar på delområden.

Diagram
5. Fördelningen av större statliga investeringsinsatser inom ändamålsgruppen
Kommunikationer för budgetåret 1983/84

(Procent,
oförändrad pris- och lönenivå)

ö vrigt
(3%l

' H ä rut ö ver tillkommer ca 3,1 miljarder kr. som redovisas utanf ö r statsbudgeten

Under
längfidsbudgetperioden är förändringarna i investeringsvolym och fördelning
mellan ändamålsgmppens olika områden marginella. Televerkets investeringar som
finansieras utanför statsbudgeten har för budgetåret 1983/84 beräknats uppgå
fill ca 3,1 miljarder kr. För postverket gäller att byggnadsprojekt vars totala
kostnad understiger 100 milj. kr. i sin helhet finansieras med rörelsemedel.
Dessa beräknas för budgetåret 1983/ 84 uppgå till närmare 500 milj. kr. En
mindre del av SJ:s investeringar (40 milj. kr. budgetåret 1983/84) finansieras
utanför statsbudgeten genom det gemensamt ägda finansieringsbolaget EUROFIMA.
Dessa medel har inte inräknats i diagram 5.

X Näringspolitik

,
Ändamälsgmppen Näringspolitik omfattar insatser inom handel och industri, jordbmk,
skogsbmk, fiske samt hantverk. Utgifterna uppgår för budgetåret 1983/84 till ca
7,8 miljarder kr.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget

125

TabeU 13. Näringspolitik

(Milj.
kr., oförändrad pris- och lönenivå)

Genomsnittlig procentuell förändring 1977/78-1981/82

1983/84
Förändring till

1984/85 1985/86 1986/87 1987/88

Procentuell förändring 1983/84-1984/85

Genomsnittlig procentuell förändring 1983/84-1987/88

Totala
utgifter

+8,8

7802

-1055

-1371

-287

-189

-13,5

-6,7

De industripolitiska insatser som redovisas över
statsbudgeten kan indelas i två huvudkategorier; mer permanenta program och
tillfälliga insatser. Kostnaderna för den förstnämnda Icategorin kan relafivt
väl förutses. De fillfälliga insatserna har gjorts i enskilda företag eller små
gmpper av företag med allvarliga strukturella problem. Dessa insatser har
svarat för merparten av industristödets kostnader. Belastningen över budgetåren
kan variera kraftigt och är svär att förutsäga. Konjunkturutvecklingen och
enskilda företags ekonomiska ställning påverkar starkt utfallet. Industristödet
har under perioden 1977/78-1981/82 till ca 50% bestäft av tiUfälliga insatser.
Totalt har under denna period ca 44 miljarder kr. i långfidsbudge-tens prisläge
utgått för tillfälliga insatser.

Bland mer permanenta program kan nämnas särskilda insatser
för utvecklingen av rymd-, flyg- och energiteknologi. Programmen är vanligtvis
fleråriga och utgiftsnivån fastställs av statsmakterna i separata beslut. För
bl. a. tekoindustrin, den träbearbetande industrin och den manuella glasindustrin
finns särskilda branschprogram. För främjande av de små och medelstora
företagens utveckling finns bl. a. industrigarantilän och utveck-hngsfondernas
produktutvecklings- och rörelselån.

Det beloppsmässigt mest omfattande programmet av permanent
karaktär är exportkreditgarantierna och de statsstödda exportkrediterna (det
s.k. SEK-systemet).

Statliga exportkreditgaranfier lämnas av
exportkreditgarantinämnden (EKN). Garantigivningen skaU i princip täcka sina
kostnader genom de premier som tas ut. Detta har dock inte visat sig möjligt,
främst till följd av omfattande skadeutbetalningar på grund av bristande
återbetalning från vissa länder. Även för de närmaste åren framöver kan
betydande skadeut-betalningår förutses i EKN:s verksamhet. Medel frän
statsbudgeten torde dä komma att behöva tas i anspråk.

Kostnaderna för SEK-systemet beräknas, på basis av de
antaganden som långtidsbudgeten bygger på, bli 1 370 milj. kr. budgetåret 1983/84
för att sedan successivt minska till ca 880 milj. kr. budgetåret 1987/88. Den
faktor som i första hand påverkar utgiftens storlek är omfattningen av den
räntesubvention som ges i varje enskild exportaffär. Denna utgörs av skillnaden
meUan marknadsräntan, vilken bestämmer AB Svensk Ex-

Prop.
1982/83:150 BUaga 1.3 Långtidsbudget 126

portkredits
upplåningskostnad, och utläningsräntan som i sin tur ansluter tiU den
internationellt överenskomna räntenivån för statsstödda exportkrediter (den
s.k. consensusräntan). En betydande del av exportkreditstödet avser
fartygsexport. För denna gäller särskih förmänhga räntevillkor.

Den
beräknade utvecklingen av statens utgifter för de statsstödda exportkrediterna
framgår av nedanstående diagram. Av denna kan beträffande SEK-systemet bl. a.
utläsas att utgifterna i hög grad är beroende av den framtida räntenivån.

Diagram
6. Beräknad utveckling av statens utgifter för de statsstödda exportkrediterna

Milj. kr. 1500-

Kostnader f ö r SEK-systemet {nuvarande r ä nteniv å !

1000

Kostnader f ö r SEK-systemet (l å ngtidsbudgetens r ä nteniv å )

500

1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 1987/88 Budget å r

De
tillfälliga insatsema har företrädesvis gjorts i statliga företag eller i
företag som genom kapitaltillskott övergått i statlig ägo. Under budgetåren
1977/78-1981/82 uppgick kostnadema pä statsbudgeten för insatser fill
krisdrabbade företag och branscher till totalt närmare 44 miljarder kr. i
långtidsbudgetens prisnivå. Detta motsvarar ett genomsnitt av ca 8,8 miljarder
kr. per år. För innevarande budgetår beräknas denna typ av insatser komma att
uppgå fill ca 13,5 miljarder kr. i samma prisnivå. Budgetåren därefter kommer
statsbudgeten att belastas med vissa utgifter för redan fattade beslut. Dessa
utgifter ingär i beräkningarna för långtidsbudgeten.

I
diagram 7 redovisas omfattningen av sådana insatser i krisdrabbade företag och
branscher, som har gjorts med hjälp av medel som tillskjutits genom särskilda
beslut vid sidan av ordineune anslag. Vidare redovisas utgifterna till följd av
redan fattade beslut avseende långtidsbudgetperioden. Den framtida
kassamässiga belastningen avser främst insatser inom varvsindustrin.

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.3 Långtidsbudget

127

I
långtidsbudgeten har endast ett relafivt seft mindre belopp lagts in för
tillkommande utgiftsbehov inom industripolifiken. Dessa utgifter redovisas
under ändamälsgmppen Övrigt.

Om
konjunktur- och/eller stmkturproblem därutöver skulle åtföljas av beslut om nya
insatser för stöd till problembranscher och krisdrabbade företag i samma
omfattning som under de senaste åren, skulle kostnaderna för industripolifiska
insatser bh väsenfligt störte än de som redovisas i nedanstående diagram.

Diagram
7. StaUiga Insatser i krisdrabbade företag och branscher

(Miljarder
kr., oförändrad pris- och lönenivå)

f: I = Utbetalat st ö d

I_ I = Ber ä knade utbetalningar till f ö ljd av redan fattade beslut

Ä rligt genomsnitt 1977/78-1981/82

1-- 1

77/78 79/80 81/82 83/84 85/86 87/88

78/79 80/81 82/83 84/85 86/87

Budget å r

De
totala kostnaderna för jordbmk, skogsbmk och fiske över statsbudgeten uppgår
för budgetåret 1983/84 till ca 1650 milj. kr. Utgiftema inom dessa områden
styrs i stor utsträckning av enskilda beslut som statsmakterna fattar årligen.
Huvuddelen av utgifterna har, i enlighet med långtidsbudgettekniken, beräknats
vara oförändrade under långtidsbudgetperioden.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 128

Näringslivet
får även statligt stöd i former som inte redovisas pä statsbudgetens
utgiftssida.

Staten
lämnar skilda slag av garantier för län som tas upp av bl. a. privata och
statliga företag. Sädana kreditgarantier möjliggör en upplåning som annars
kanske inte skulle ha kommit fill stånd. Den 30 juni 1982 hade staten
utestående garantiåtaganden om 22,2 miljarder kr. inom
exportkre-ditgarantisystemet, 17,7 miljarder kr. avseende varvsindustrin, 8,0
miljarder kr. avseende övrig industri och 3,3 miljarder kr. avseende jordbruksnäringarna.
För de statliga garantierna tas normalt ut avgifter för att täcka bl. a. förlustriskerna.
I årets budgetproposition har lämnats en redovisning av verksamheten med
stafliga kreditgarantier. En utförlig redovisning lämnas även i
kompletteringsproposifionen.

Inom
ramen för inkomstbeskattningen ges stöd till näringslivet i form av olika
avdrag m. m. Företag med energiintensiv produktion kan få nedsättning av
energiskatten. För år 1983 beräknas skattebortfallet för detta att uppgå till
340 milj. kr.

Investeringar
i vissa maskiner och andra inventarier stimuleras genom ett särskilt investeringsavdrag
vid redovisningen av mervärdeskatt. Avdraget gäller t. o. m. utgången av är
1983 och innebär i praktiken ett skattefritt bidrag med 10% av
anskaffningsvärdet. Investeringar i byggnader stimuleras t.o.m. den 31 mars
1984 genom ett särskilt avdrag vid inkomsttaxeringen. Den ärliga minskningen
av statsinkomsterna till följd av dessa investeringsavdrag kan uppskattas till
omkring 1,5 miljard kr.

Företagen
kan genom att utnyttja sina investeringsfonder få omedelbart avdrag för
investeringar i byggnader och inventarier. Eftersom sådana investeringar annars
skrivs av under en längre tid medför fondutnyttjandet att en skattekredit ges.
Avsättningarna fill investeringsfonderna uppgick under perioden 1973 — 1978
till ca 2 miljarder kr. årligen. Därefter har en väsentlig ökning skett.
Avsättningen uppgick år 1982 till preliminärt 4,4 miljarder kr.

Flertalet
skattebestämmelser för egenföretagare gäller även jordbruksföretag. Bland
dessa kan nämnas huvuddragen i inkomstberäkningen, beskattningen av
rörelseförmögenheter och de avdrag som medges vid avsättning till s.k. allmän
investeringsreserv. För skogsbrukare gäller särskilda avdragsregler vid
insättning på s. k. skogskonto.

Automatiken
inom jordbruksprisregleringen

Enligt
riksdagens beslut skall jordbruket varje halvår kompenseras för
kostnadsutvecklingen i verksamheten. Dessa ersättningsbelopp beräknas med
utgångspunkt från utvecklingen av produktionsmedelsprisindex under en
föregående sexmånadersperiod och finansieras av konsumenterna genom höjda
livsmedelspriser. Även kostnadema i förädlingsledet m. m. kompenseras inom
ramen för jordbrukets prisregleringssystem. Detta in-flafionsskydd på
kostnadssidan är kompletterat med ett system som är

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.3 Långtidsbudget

129

avsett
att ge jordbrukarna en inkomstutveckhng som ligger i nivå med jämförbara
gruppers.

Varje
procentenhets kostnadsökning inom jordbruket som inte kompenseras har
beräknats resultera i en minskning av jordbrukarnas inkomster för eget arbete
och kapital med i storleksordningen 5%. Varje procentenhets
kostnadskompensation till den jordbruksprisreglerande sektorn kan beräknas ge
en ökning av ca 0,07% pä konsumentprisindex (KPI) och ca 0,3% förposten
Livsmedel i KPI-beräkningarna.

Automatiken
inom jordbruksprisregleringen kommer att belysas av 1983 års hvsmedelskommitté.

XI Energiförsörjning

Ändamålsgruppen
domineras av utgifterna till statens vattenfallsverk (3,2 miljarder kr.
budgetåret 1983/84), ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer
(375 milj. kr.) samt energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet (1,3
miljard kr.).

I
enlighet med riksdagens beslut skall den svenska oljekonsumfionen kraftigt
minskas och förutsättningar samtidigt skapas för en avveckling av kärnkraften.
Huvuddelen av statsutgifterna inom energiområdet går till investeringar, ofta
av långsiktig karaktär, för att uppnå dessa mål. Finansiering av utgifterna
inom ändamålsgruppen sker dels över statsbudgeten, dels med avgifter, främst på
olja.

Investeringarna
inom ändamålsgruppen bestäms oftast för en period som påverkar utgiftsnivån
flera är framåt. Under långtidsbudgetperioden är vissa investeringar i
elproduktionsanläggningar beslutade. Därutöver förväntas en ökad andel för
värmeproduktionsanläggningar, Qärtvärme-system och distributionsanläggningar.
Dessa senast redovisade investeringar ingår dock i enhghet med
långtidsbudgettekniken inte i långtidsbudgetberäkningarna.

Tabell
14. Energiförsörjning

(Milj.
kr., oförändrad pris- och lönenivå)

Genom-

1983/84

Förändring till

Procen-

Genom-

snittlig

- tuell
för-

snittlig

procen-

1984/85

1985/86

1986/87

1987/88

ändring

procen-

tuell
för-

1983/84-

tuell
för-

ändring

1984/85

ändring

1977/78-

1983/84-

1981/82

1987/88

Totala
utgifter

+ 1,8

5117

+292

-931

-35

-40

+ 5,7

- 3,7

därav

Energisparande

+8,5

1368

-1-800

+ 58,5

+ 12,2

Energiförsörining

inkl. energiforsk-

ning

-0,2

3749

-508

-931

-35

-40

-13,6

- 8,8

9
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.3

Prop. 1982/83:150
BUaga 1.3 Långtidsbudget

130

Vid
beräkning av utgifterna i fasta priser för statens vattenfallsverk har
investeringsnivån under perioden 1983/84—1985/86 bedömts minska från 3,2 till
2,8 resp. 2,1 miljarder kr. främst beroende pä att kärnkraftsverken i Ringhals
och Forsmark samt huvuddelen av det s. k. storkraftsnätet är färdigställda.
Hänsyn har i enlighet med långtidsbudgetmetoden inte tagits till nya störte
investeringsobjekt som kan komma att filiföras vattenfallsverket.

Diagram
8. Investeringsutgiftcr för statens vattenfallsverk (oförändrad pris- och lönenivå)

Miljarder kr. Ä

78/79 79/80 80/81 81/82 82/8383/8484/85 85/86 86/87 87/88

Vid
försenad idrifttagning av kärnreaktorer utgår ersättning enligt särskilda
avtal mellan reaktorinnehavarna och staten. Ersättning utgår för reaktorerna
Forsmark 1, 2 och 3 samt Ringhals 3 och 4. Ersättningen kommer successivt att
minska för att efter budgetåret 1987/88 upphöra. Under budgetåret 1985/86
tillkommer ersättning för ökad anläggningskost-

Prop. 1982/83:150 Bilaga
1.3 Långtidsbudget 131

nad
för vissa investeringar i Forsmark. Beräkning av detta belopps storlek görs
sedan Forsmark 3 tagits i drift år 1985 och ingär således inte i längtidsbudgetberäkningarna.

Kostnaderna
för vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet styrs av de
beslutsramar som riksdagen fastställer för resp. budgetår. För budgetåret
1983/84 beräknas ramarna uppgå till sammanlagt drygt 2,1 miljarder kr. Pä gmnd
av reservationer på anslaget m. m. beräknas anslagsbehovet för budgetåret
1983/84 kunna begränsas till drygt 1,3 miljard kr. I beräkningama för resten av
längfidsbudgetperioden har oförändrade beslutsramar fömtsatts.

Vissa
utgifter inom ändamälsgmppen finansieras genom avgifter på olja och redovisas
inte över statsbudgeten. Avgifterna uppgår för budgetåret 1983/84 till totah 74
kr./m olja. Frän oljeersättningsfonden lämnas stöd för att stimulera
introduktion av åtgärder som snabbt kan minska oljeberoendet. För
treårsperioden 1981-1983 har beräknats en medelsram om I 700 milj. kr. exkl.
det engångsbelopp om 200 milj. kr. som tillförs fonden för stöd till torveldade
förbränningsanläggningar. Nuvarande treärsprogram för energiforskning omfattar
1400 milj. kr. och gäller t.o.m. budgetåret 1983/84.

Inom
energiområdet ges dämtöver kreditgarantier för dels utvinning m.m. av olja,
naturgas eller kol, dels för Svensk Kärnbränsleförsörjning AB:s åtaganden i
samband med upphandlingar inom kärnbränsleomrädet. Dessa garantiramar uppgår
för budgetåret 1983/84 till sammanlagt 4,8 miljarder kr.

XII
Bostadspolitik

De
statsfinansiella utgifterna inom ändamälsgmppen domineras av räntebidrag och
långivning till bostadsbyggande. För budgetåret 1983/84 beräknas dessa
utgifter uppgå till sammanlagt 18,4 miljarder kr.

Kostnaderna
för bostadsbidrag redovisas under ändamälsavsnitten Stöd till barnfamiljer och
Folkpensioner, sjukförsäkring m. m. De sammanlagda kostnaderna för staten och
kommunerna för bostadsbidrag uppgår till drygt 6 miljarder kr. är 1982.

Bland
andra utgifter inom ändamälsgruppen märks bidrag och län fill
bostadsförbättringar och bidrag till förbättring av boendemiljön.

I
december 1982 beslutade riksdagen om ett åtgärdsprogram inom bostadsbyggnadssektorn.
I åtgärdsprogrammet ingår dels stimulansbidrag för ny- och ombyggande i form av
hyresrabatter, dels skydd mot hyresförluster under en övergångstid vad gäller
nybyggda lägenheter. Vidare ingår åtgärder som skall stimulera till
underhällsverksamhet, energisparande och förbättringsarbeten i boendemiljön.
Kostnaderna för åtgärdsprogrammet beräknas till ca 1,8 miljard kr. för
långtidsbudgetperioden.

Prop. 1982/83:150
BUaga 1.3 Långtidsbudget

132

En
beräkning av de sammanlagda statsutgifterna för ändamålsgruppen under
långtidsbudgetperioden redovisas i tabell 15.

Tabell 15. Bostadspolitik

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

Genom-

1983/84

Förändring till

Procen-

Genom-

snittlig procen-

tuell förändring

snittlig procen-

1984/85

1985/86

1986/87

1987/88

tuell
för-

1983/84-

tuell
för-

ändring

1984/85

ändring

1977/78-

1983/84-

1981/82

1987/88

Totala
utgifter

+ 11,9

19077

-1003

-2150

-25

-5,3

-4,5

därav

Räntebidrag

-H4,9

10300

- 500

-2000

-4,5

-6,7

Bostadsförsörjning -t- 9,6

&111

- 503

- 150

-25

-5,7

-2,0

Regeringen
har tillkallat en kommitté (Bo 1982:02) som närmare skall överväga den framtida
inriktningen av bostadspolitiken. Utredningen som bl. a. skall göra en
övergripande översyn av bostadsstödet — dvs. bostadsbeskattning, avgifter,
bostadsbidrag och räntebidrag - skall redovisa sina överväganden senast under
det första halvåret 1984.

Utgifterna
för lån till bostadsbyggande, som för budgetåret 1983/84 beräknas uppgå till ca
8,1 miljarder kr., bestäms i första hand av ny- och ombyggnadsverksamhetens
omfattning och kostnader. Under ett givet år är det utbetalningarna av lån för
en viss ny- och ombyggnadsvolym som bestämmer medelsåtgången pä anslaget.
Beräkningarna i långtidsbudgeten har gjorts med utgångspunkt i att
bostadsbyggandets omfattning ligger kvar på 1982 ärs nivå, dvs. totalt ca 40000
påbörjade lägenheter per är.

Diagram 9. Utgifter för statliga lån till bostadsbyggande
under längtidsbudgetperio den

Miljarder kr.

10-

40000 l ä genheter/ å r;

l å ngtidsbudgetens

prisantagande

40000 i ä genheter/ å r; fasta priser

38000 lagenheter/ å r;
fasta priser

1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 1987/88 Budget å r

Vissa tidsbegr ä nsade
l å neformer upph ö r vid utg å ngen
av budget å ret 1982/83

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 133

Ombyggnadsverksamheten
har antagits komma att omfatta ca 27000 lägenheter. I en känslighetsanalys har
gjorts dels en beräkning enligt långtidsbudgetens prisantagande, dels en
beräkning avseende effekterna av en minskning av bostadsbyggandet med 2000
lägenheter per är i fasta priser. Av beräkningarna framgår att om
bostadsbyggandet förändras med 2000 lägenheter per år fr. o. m. år 1983
förändras statens utlåning i fasta priser med sammanlagt ca 1,5 miljard kr.
under längtidsbudgetperioden. En prisökning med långtidsbudgetens prisantagande
skulle innebära att utlåningen successivt ökar med sammanlagt ca 2,6 miljarder
kr. under längtidsbudgetperioden.

Räntebidragen
täcker mellanskillnaden mellan faktisk räntekostnad för säväl statslån som
bottenlän och den s. k. garanterade räntan, beräknad på urspmnglig skuld för
motsvarande län. Den garanterade räntan under det första året av bostadslänets
löptid är 3,0% för hyres- och bostadsrättslägenheter (i huvudsak
flerbostadshus) och 5,5 % för egnahem. Därefter ökar räntan med 0,25
procentenheter per är för flerbostadshus och 0,50 procentenheter för egnahem
tills marknadsräntan uppnäs. Föraren 1983-1985 har riksdagen beslutat om extra
upptrappningar av de garanterade räntorna för vissa årgångar av bostadshus.

Räntebidragsanslagets
utveckling är främst beroende av storleken av fillkommande årgångar bostäder,
den allmänna räntenivån och takten i

Diagram 10. Kostnader för räntebidrag under
långtidsbudgetperioden vid olika räntenivå och byggvolym, fasta priser.
Nybyggnadsvolym 40000 resp. 38000 lägenheter/år, ombyggnadsvolym 27000
lägenheter /år

Miljarder
kr.

12-

10-

Byggvolym 40000 l ä genheter/ å r r ä nteniv å n of ö r ä ndrad j ä mf ö rt med dagsl ä get

Byggvolym 38000 l ä genheter/ å r r ä nteniv å n of ö r ä ndrad j ä mf ö rt med dagsl ä get

r ä ntealternativ 1= 10,5% 1984

8% 1985-1988

r ä ntealternativ I = 10,5% 1984 8%
1985-191

1983/84 1984/85 1986/86 1986/87 1982/88 Budget ä r

R ä nteniv å n ä r h ä r ber ä knad fr ä n marknadsr ä nta
f ö re s ä nkningen av diskontot med 0,5% den 7 april 1983

Prop. 1982/83:150 Bilaga
1.3 Långtidsbudget 134

upptrappningen
av den garanterade räntan för fidigare årgångar av bostäder.

En sänkning av den
allmänna räntenivån till 10,5% är 1984 och 8,0% för resten av
långtidsbudgetperioden skulle minska räntebidragen med ca 2,2 miljarder kr.
redan budgetåret 1984/85 jämfört med utgiftema samma budgetår vid oförändrad
räntenivå. För hela långtidsbudgetperioden skulle kostnadema minska med totalt
ca 25 miljarder kr. jämfört med nuvarande räntenivå.

Sambandet
med statsbudgetens inkomstsida

Ett
inslag i bostadspolitiken är utformningen av fasfighetsbeskattningen. För
egnahemsägare innebär skattereglema bl. a. att ett schablonbelopp förs upp som
beskattningsbar inkomst, medan ränteutgiftema för fastighetslånen är
avdragsgilla. Normalt far också ett extra avdrag göras. För hus med större
lånebelopp överstiger normalt avdragen schablonintäkten. Detta medför att många
egnahemsägare redovisar ett underskott av sitt fastighetsinnehav vid
inkomsttaxeringen, vilket leder till ett skattebortfall för staten och
kommunerna. Under år 1982 beräknas bortfallet för staten uppgå till drygt 5
miljarder kr. En schablonmässig framskrivning baserad pä de antaganden som
gäller för långtidsbudgetberäkningarna och på förslaget till skatteomläggning,
tyder på att beloppet kommer att uppgå fill ungefär samma storiek år 1987.

För bostadslån gäller att
amorteringar registreras som inkomster på statsbudgetens inkomstsida.
Amorteringarna beräknas uppgå till ca 2,8 miljarder kr. är 1987. Den av
riksdagen i december 1982 beslutade hyreshusavgiften beräknas ge sammanlagda
inkomster pä statsbudgeten om ca 790 milj. kr. är 1983. Till år 1985 ökar
inkomsterna till ca I 580 milj. kr./år och förblir därefter, beräknat i fasta
priser, av denna storleksordning. Även räntorna på bostadslånen registreras som
inkomster. Dessa ränteinkomster bör ställas mot statens ränteutgifter för
upplåningen.

Räntebidragen och
skattebortfallet kan betraktas som kostnader för generella bostadssubventioner.
Dessa kan jämföras med inkomster av kommunala garantiskatter för bostadshus
samt inkomster för bostadshus av den av riksdagen i december 1982 beslutade
hyreshusavgiften.

Vid
slutet av långtidsbudgetperioden uppskattas de generella bostadssubventionerna
vid oförändrad räntenivå till sammanlagt ca 33 miljarder kr./år, medan
inkomstema beräknas till ca 8 miljarder kr. Statens ränteinkomster för
bostadslånen beräknas uppgå till ca 13 miljarder kr./år vid samma fidpunkt.
Dessa inkomster skall dock ställas mot statens räntekostnader för upplåningen.

Vissa
effekter utanför statsbudgeten

De
statliga bostadslänen svarar för 22-30 % av den prioriterade bostadsutläningen
beroende på fastighetsägarekategori. Bottenbelåningen

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 135

för
bostadsbyggande sker genom prioriterade krediter på kapitalmarknaden. För
denna utlåning svarar bostadsläneinstituten. Den sammanlagda bostadsufiäningen
beräknas uppgå till ca 24 miljarder kr. under år 1982 och - med tidigare
angivna pris- och ränteantaganden - fill ca 28 miljarder kr./ år vid slutet av
långtidsbudgetperioden.

Reglerna
för fastighetsbeskattningen för egnahemsägare innebär ett skattebortfall för
kommunerna som kan uppskattas till drygt 5 miljarder kr. för år 1982 och drygt
7 miljarder kr./år vid slutet av längtidsbudgetperioden. Genom
fastighetsbeskattningen tillförs kommunerna samtidigt inkomster som kan
uppskattas till ca 7 miljarder kr. per år under långtidsbudgetperioden.

XIII
Skatteutjämningsbidrag till den kommunala sektorn

Ändamälsgruppen
omfattar enbart skatteutjämningsbidragen till kommunerna. Dessa bidrag syftar
till att minska skillnaden i skattekraft och utgifter för landstingskommuner
och kommuner. T.o.m. är 1982 utgick skatteutjämningsbidrag även till kyrkliga
kommuner. Fr.o.m. år 1983 ersätts detta system av ett inomkyrkligt
utjämningssystem som finansieras över den s.k. kyrkofonden med en allmän
kyrkoavgift vars storlek fastställs av regeringen.

Tabell
16. Skatteutjämningsbidrag

(Milj.
kr., oförändrad pris- och lönenivå)

Genom-

1983/84

Förändring till Procen-

Genom-

snittlig procen-

snittlig
procen-

1984/85 1985/86 1986/87 1987/88 ändring

tuell
för-

1983/84-

tuell
för-

ändring

1984/85

ändring

1977/78-

1983/84-

1981/82

1987/88

Skatteutjämningsbidrag -1-3,1' 10811 -1-29 -1-73 -1-189
-1-136 -t-0,3 -1-1,0

'
Avser förutom skatteutjämningsbidrag även diverse äldre bidrag till
kommunsektorn avseende bl. a. kompensation för skatteomläggningen i börian av
1970-talet. För enbart skatteutjämningsbidraget är motsvarande ökning 15,7%.

I
Stockholms län finns dämtöver ett inomregionalt skatteutjämningssystem. Genom
en särskild lag ges Stockholms läns landstingskommun befogenhet att lämna
bidrag och län till kommuner inom landstingsområdet i den mån det behövs för
att främja skatteutjämning mellan kommunema.

Skatteutjämningsbidragen
har störst betydelse för Gotlands kommun, för nortlandskommuner och för glesbygdskommuner
i andra delar av landet.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget

Skatteutjämningsbidrag per invånare år 1983, länsvis
fördelat

136

Genomsnitt f ö r
riket = 1 243 kr. L ä n f ö r vilka bidraget motsvarar:

I I mindre ä n
50% av snittet f ö r riket

[Ti] 50-100%

3 100-200% ............

B mer ä n 200%

Reformeringen
av skatteutjämningssystemet, som genomförts i tre etapper under åren
1980—1982, har relativt sett givit den största ökningen av bidragen till de
södra delarna av landet (se tablå).

Andel

av (i %)

befolk-totalt
skatte-

ökningen

ningeri

utjämnings-

av
totala

i riket

bidrag

är

skatteutjämningsbidra-

1979'

1983

get mellan åren 1979 och 1983 (löpande priser)

Storstadslänen

35,9

7,3

10,3

12,8

Södra
Sverige

30,4

32,1

39,5

45,4

Mellersta
Sverige

19,2

14,4

17,8

20,4

Norra
Sverige

14,5

46,2

32,4

21,4

Storstadsl ä n

' År 1979
var sista året förra skatteutjämningssystemet var i kraft. Vid jämförelsen har
i beloppen för år 1979 inkluderats den höjning med två procentenheter som
hänför sig till 1979 års särskilda statsbidrag till kommuner och
landstingskommuner.

S ö dra delen

Skatteutjämningsbidragen består dels av ordinarie bidrag,
dels av extra skatteutjämningsbidrag.

Det ordinarie bidraget, som budgetåret 1983/84 beräknas
komma att uppgå fill ca 10,4 miljarder kr., styrs av skatteunderlaget och
skattesatsernas nivå i kommuner och landsting. Systemet garanterar kommunerna
och

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.3 Långtidsbudget

137

landstingskommunerna
ett visst skatteunderlag i skattekronor per invånare (skattekraft) i
förhållande till genomsnittet för riket (medelskattekraften).

Skatteutjämningsbidragets
utveckling påverkas således dels av utvecklingen av det egna skatteunderiaget
i den enskilda kommunen eller landstingskommunen i förhållande fill
genomsnittet i landet, dels av en förändring av medelskattekraften.

Den
garanterade skattekraften påverkas också av de tillägg till eller avdrag från
grundgarantin som görs med hänsyn till befolkningens älders-stmktur i resp.
kommun och landstingskommun. Tillägg ges vidare för omfattande
befolkningsminskningar.

Den
totala garantin räknas om åriigen. Dä justeras omfattningen av den enskilda
kommunens resp. landstingskommunens skatteutjämningsbidrag. Däremot påverkas i
princip inte omfattningen av de samlade bidragen. Denna påverkas om
relationerna mellan kommuner inom resp. utom skatteutjämningssystemet
förändras i fråga om den beäktade åldersstmkturen.

Skatteutjämningsbidragens
storlek bestäms också av resp. kommuns och landstingskommuns skattesats.
Förändringar av skattesatserna i de bidragsmottagande kommunerna och
landstingskommunerna får således effekt pä omfattningen av
skatteutjämningsbidragen.

Utvecklingen
av vissa för skatteutjämningsbidraget centrala faktorer framgår av nedanstående
tablå.

Skatteunderlagets
och skatteutjämningsbidragets utveckling (löpande priser)

Förändring från föregående är,'

1976

1977

1978

1979

1980

1981

1982

1983

1984

Lönesumman
två år tidigare

12,3

16,9

13,9

9,5

8,5

9,4

11,3

8,2

6,3

Kommunalt
skatteunderiag

för beräkning av skatte-

utjämningsbidraget

12,5

19,6

15,0

11,8

11,5

10,9

7,4

8,3

9,2

Ordinarie
skatteutjämnings-

bidrag för kommuner och

0,9

20,5

19,5

7,4

72,0

24,2

21,8

1,6

9,3

landstingskommuner

(27,6)'

(44,7)'

Medelutdebitering
för riket

kr./skr.

26,15

26,85

28,71

29,02

29,09

29,55

29,74

30,14

Inkl.
det särskilda statsbidraget under år 1979.

Det
extra skatteutjämningsbidraget, som är avsett att ge stöd till kommuner som av
olika skäl tillfälligt har kommit i ekonomiska svårigheter, uppgår normalt fill
ca 100 milj. kr. per är. Med hänsyn till att ett separat stöd införs inom
bostadsområdet till kostnaderna för outhyrda lägenheter, föreslås det särskilda
bidraget minskat till 85 milj. kr. för år 1984. För samma är föresläs, i syfte
att undvika kraftiga kommunalskattehöjningar, ett särskilt stöd om 300 milj.
kr. till de finansiellt sett sämst ställda kommunema och landstingskommunerna.
Stödet skall utgå till kommuner och

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.3 Långtidsbudget

138

s. 139 Kontrollera mot PDF

landstingskommuner
som får en förhållandevis låg skatteintäktsökning i kombination med att de
finansiella reserverna är små.

En
höjning av skattesatsen med exempelvis 0:50 kr./skr. om året under längtidsbudgetperioden
från 30:14 kr./skr. år 1983 fill 32:64 kr./skr. är 1988 skulle innebära att
skatteutjämningsbidragen budgetåret 1987/88 kommer att uppgå till 12,1
miljarder kr. beräknat i fasta priser. Det är ca 850 milj. kr., mer än vid
oförändrad skattesats under perioden, vilket innebär att
skatteutjämningsbidragen vid oförändrad utdebitering i fasta priser beräknas
uppgå fill ca 11250 milj. kr. budgetåret 1987/88. Beräkningstekniskt har därvid
förutsatts att den reducering av kommunala skatteunderiaget som sker är 1984
gäller även resterande delen av längtidsbudgetperioden. I övrigt har i
beräkningarna för längtidsbudgetperioden oförändrade förhållanden förutsatts
gälla.

En
parlamentarisk utredning kommer att tillsättas för översyn av skatteutjämningssystemet.
Direktiven till utredningen kommer att utfärdas under våren 1983.

XIV
Övrigt

Till
gmppen Övrigt har förts utgifter som inte har behandlats i någon av de tidigare
redovisade ändamålsgmpperna. Här återfinns bl. a. anslag för
livsmedelssubventioner, riksdag och regering, skatteadministration, miljövård,
kyrkliga och kulturella ändamål, idrotts- och fritidsverksamhet samt central
förvaltning.

Tabell
17. Övrigt

(Milj.
kr., oförändrad pris- och lönenivå)

Genom-

1983/84

Förändring till

Procen-

Genom-

snittlig procen-

- tuell
förändring

snittlig procen-

1984/85

1985/86

1986/87

1987/88

tuell
för-

1983/84-

tuell
för-

ändring

1984/85

ändring

1977/78-

1983/84-

1981/82

1987/88

Totala
utgifter

-2,6

23 338

-(-1951

-h353

-H63

-■ 98

-1-8,4

+2,6

därav

Livsmedelssub-

ventioner

-8,0

3 838

0,0

Kyrkliga och kul-

turella ändamål

+ 1,1

2263

- 1

- 33

-H 13

+ 13

0,0

-0,1

Skatteadmini-

stration

•f1,7

3 357

-1- 103

-H 32

- 35

+ 3,1

+0,7

Priserna
på jordbmksprodukter fastställs av statsmaktema efter överläggningar mellan
statens jordbruksnämnd, jordbmksnämndens konsumentdelegation och Lantbmkarnas
förhandlingsdelegation. År 1973 infördes livsmedelssubventioner. Utgifterna
för hvsmedelssubventionerna styrs

Prop. 1982/83:150 Bilaga
1.3 Långtidsbudget 139

av
enskilda beslut som fattas av statsmakterna ärligen och av konsumtionen av
livsmedel. Livsmedelssubventionerna verkar återhållande på konsumentprisnivån
och påverkar därmed indirekt utgifter som styrs av basbeloppet. Kostnaderna för
livsmedelssubventionerna kan beräknas till ca 3,4 miljarder kr. för budgetåret
1983/84. Inkluderas vissa läginkomst-satsningar för jordbmkare uppgår beloppet
till ca 3.8 miljarder kr. Livsmedelssubventionerna beräknas därigenom sänka
livsmedelspriserna med ca 6%. Detta återverkar på hushållens disponibla
inkomst. Subventionerna beräknas i långtidsbudgetberäkningarna vara oförändrade
under längtidsbudgetperioden.

Införselavgiftsmedel
frän import av jordbruksprodukter och livsmedel får användas för olika
prisregleringsändamäl med belopp som riksdagen beslutar för vatje är. Det
belopp som skall tillföras fastställs efter en särskild s. k. fördelningsplan.
För regleringsåret 1983/84 beräknas införselavgiftsmedlen, som inte redovisas
över statsbudgeten, uppgå till ca 660 milj. kr. inkl. räntebehällningen frän
föregående år. Tilldelningen av införselavgiftsmedel innebär att
livsmedelspriserna, inom ramen för ett prisregleringssystem, blir lägre än
utan dessa medel.

Kostnaderna
för den centrala myndighetsutövning, som inte kan hänföras till annat område,
redovisas under denna ändamälsgrupp. Vissa utgifter för riksdag,
regeringskansli och kommittéer samt anslagen till de kungl. hov- och
slottsstaterna redovisas här. De samlade kostnaderna beräknas för ovan nämnda
anslag uppgå till ca 2,8 miljarder kr. budgetåret 1983/84.

Även
skatteadministrationen m. m. ingär i denna ändamålsgmpp. Kostnadema för
riksskatteverket, länsstyrelserna, de lokala skattemyndigheterna,
kronofogdemyndigheterna samt för arvoden till taxeringsnämndsordföranden m.m.
beräknas budgetåret 1983/84 uppgå tillsammanlagt ca 3,4 miljarder kr.
Kostnaderna för dessa ändamål styrs huvudsakligen av löneutvecklingen inom den
offentliga sektorn.

Anslagen
till kulturändamål som för budgetåret 1983/84 uppgår till ca 1,3 miljard kr.
kan i stort indelas i förvaltningsanslag och bidragsanslag. Huvuddelen av
bidragsanslagen styrs av automatik, i huvudsak bidrag till lönekostnader för
vissa verksamheter.

Staten
bidrar vidare till viss regional kulturverksamhet som drivs i stiftelseform,
ofta med landsfingskommuner som huvudmän.

Kulturverksamheten
finansieras även genom inkomster vid kulturinsti-tufionema såsom entrémedel
m.m., lotterimedel och forskningsmedel. Betydande tillskott tillförs också
sektom inom ramen för sysselsättningspolitiken. Några kulturinstitutioner får
hämtöver ekonomiskt fillskott i form av avkastning från fonder.

Inom
medieområdet utgör för statsbudgeten stöden till dagspressen den huvudsakliga
utgiften. Dessa stöd styrs av automafiskt verkande volymregler. Totalt uppgår
statens utgifter på medieområdet fill drygt 660 milj. kr. budgetåret 1983/84.

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.3 Långtidsbudget 140

Sveriges Radio-koncernens (SR) verksamhet finansieras med
avgiftsmedel som tillförs radiofonden. Avgiften är kopplad till innehav av
televisionsmottagare. Fondens medel ligger helt utanför statsbudgeten och finansierar
radio- och TV-verksamhetens drift- och investeringskostnader inkl. televerkets
och byggnadsstyrelsens utgifter i samband med programverksamheten. Undantagna
från avgiftsfinansiering är utbildningsprogramverksamheten och
programverksamheten för utlandet som båda finansieras över statsbudgeten.
Radiofonden förvaltas av riksgäldskontoret som därigenom har möjlighet att, i
mån av överskott från fonden, finansiera andra åtaganden med fondmedel genom
län.

Riksdagen fastställer årligen hur stort belopp SR och
televerket får rekvirera ur fonden. Pä denna bas får SR dämtöver rekvirera
medel enligt särskilda regler. Avgiftshöjningar görs löpande för att täcka
infiafionskost-nader och av statsmakterna fastställd ambitionsnivå för
koncernens verksamhet. I årets budgetproposition har föreslagits en höjning
per den I juli 1983.

För budgetåret 1981/82 rekvirerades totalt drygt 1,9
miljard kr. ur fonden. Behållningen per den 1 juli 1984 kan beräknas uppgå
till 110 milj. kr. om den föreslagna avgiftshöjningen genomförs.

Statens utgifter för kyrkliga ändamål uppgår till 113
milj. kr. under budgetåret 1983/84.

Det statliga stödet till idrotten uppgår - inkl. det
lokala akfivitetsstödet - för budgetåret 1983/84 fill ca 240 milj. kr.
Utgifterna för ändamålet prövas ärligen av statsmakterna.

Kostnaderna för miljövårdsinsatser uppgår budgetåret
1983/84 fill ca 360 milj. kr. i bidrag och direkta insatser. Även dessa
utgifter fastställs genom årlig prövning.

För beräknat tillkommande utgiftsbehov har för den
framförliggande perioden beräknats utgifter motsvarande de kostnader som
erfarenhetsmässigt uppkommer i samband med sedvanliga tilläggsbudgetar samt
viss reserv därutöver bl. a. för begränsade insatser av arbetsmarknads- och
industripolitisk art. Dessa utgifter redovisas i sin helhet under denna
ändamålsgmpp.

Förändringar i anslagsbehållningar skall motsvara den
kassamässiga belastningen pä bl. a. reservationsanslag. Även dessa utgifter
redovisas under denna ändamålsgmpp.

Utnyttjandet av rörliga krediter i riksgäldskontoret har
visat på en ökad belastning under de senaste budgetåren. Av riksdagen medges en
högsta kreditgräns, som står fill regeringens och vissa myndigheters
disposition. Utnyttjandet av rörliga krediter varierar emellertid. Vid utgången
av år 1982 var ca 2,2 miljarder kr. av en total ram pä ca 9,9 miljarder kr.
utnyttjad. Bland de myndigheter och affärsverk som kan utnyttja rörliga
krediter kan nämnas televerket, statens jordbruksnämnd, stiftelsen Samhällsföretag
och statens jämvägar. Av den totala ramen disponerade rege-

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.3 Långtidsbudget

141

ringen
en total kreditgräns på 3,3 miljarder kr. vid utgången av är 1982. Av diagram
II framgår förändringar i belastningen på rörliga krediter för perioden
1979/80-1982/83.

Diagram 11. Utnyttjandet av rörliga krediter

Milj. kr.

1000

500

-500

-1500

I
längfidsbudgetkalkylerna görs en schablonmässig beräkning av förändringar av
utnyttjandet av röriiga krediter. För budgetåret 1983/84 beräknas det ökade
utnyttjandet uppgå till 1,5 miljard kr.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

Bilaga
1.4

Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning för
budgetåret 1983/84

Bilaga
1.4 Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning 1

TILL REGERINGEN

Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning för
budgetåret 1983/84

Enligt riksrevisionsverkets (RRV) instmktion skall RRV
vatje år till regeringen lämna en reviderad beräkning av statsbudgetens
inkomster för det kommande budgetåret, avsedd som underiag för
inkomstberäkningen i kompletteringspropositionen.

RRV
redovisar i denna skrivelse nya beräkningar av inkomsterna för budgetåret
1983/84 på de störte inkomsttitlarna samt vissa speciellt konjunkturkänsliga
inkomsttitlar. I anslutning till beräkningarna har bedömningar även gjorts av
utfallet för budgetåret 1982/83. För beräkningama av inkomstskatterna har
dessutom uppgifter utnyttjats dels frän RRVs taxeringsstatistiska undersökning
avseende inkomståret 1981, dels frän RRVs aktiebolagsenkät.

I beräkningarna har hänsyn tagits fill de propositioner
och andra ställningstaganden som förelåg den 9mars 1983. Från den 7 till den
18 mars 1983 gällde blockad mot övertid och merarbete inom delar av den offentliga
sektorn. Till följd av blockaden har RRVs arbete med den reviderade
inkomstberäkningen koncentrerats till beräkningar och kalkyler av de större
inkomsttitlarna. För övriga inkomsttitlar har revideringar av beräkningarna
kunnat göras i begränsad omfattning och endast i de fall uppgifter har
inhämtats frän berörda myndigheter.

I en tabellbilaga redovisas resultaten av RRVs reviderade
beräkningar titel för titel för budgetåren 1982/83 och 1983/84. För att
underlätta jämförelse med prognoserna i den reviderade nationalbudgeten
presenteras i tabellbilagan också beräkningsresultaten kalenderärsvis för åren
1982-1984.

Den av RRV utgivna Inkomstliggaren för budgetåret 1982/83
kan tillsammans med RRVs inkomstberäkning i december 1982 (se bilaga 1.2 i
budgetpropositionen 1983) användas som ett komplement till den nu presenterade
reviderade inkomstberäkningen. Inkomstliggaren innehåller utförliga beskrivningar
av vad de olika inkomsttitlarna avser och vilka bestämmelser som gäller för
dem.

Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektören
Berggren i närvaro av avdelningschefen Sanell, revisionsdirektören Danielsson,
avdelningsdirektören Dalmo, föredragande, samt byrådirektörema Aronsson, Hansson,
Karison, Svahlstedt och Rahmn.

Stockholm den 30 mars 1983 G Rune Berggren

Stig Dalmo

1 Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 150. Bilaga 1.4

Prop. 1982/83:150 Innehåll

Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning för
budgetåret 1983/84

Innehållsförteckning

I. Sammanfattning 4

Förutsättningar .............................................................. 4

Bruttoredovisning
av statsbudgetens inkomster ............ 5

Utveckling
av inkomsterna budgetåren 1982/83 och 1983/84 6

II. Allmänna förutsättningar 20

Utveckling av skatteunderlaget inkomståren 1976-1981 20

Taxeringsstatistik
avseende 1981 ärs inkomster ........... 23

Utveckling
av skatteunderiaget för fysiska personer inkomståren

1982-1984 .................................................................. 25

Utveckling
av skatteunderiaget för svenska aktiebolag m.fl 26

III. Beräkning av de olika inkomsttitlarna 28

1000 Skatter .................................................................. 28

1100 Skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse .... 28

Ull Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst
och rörel

se ............................................................................ ... 28

1121 Juridiska personers skatt pä inkomst,
realisationsvinst och rörel

se ............................................................................ ... 31

1200 Lagstadgade socialavgifter .................................. ... 32

1211 Folkpensionsavgift ................................................ ... 32

1221 Sjukförsäkringsavgift, netto ................................. ... 32

1231 Barnomsorgsavgift ............................................... 35

1251 Övriga socialavgifter, netto ................................... ... 35

1281 Allmän löneavgift ................................................. ... 36

1400 Skatt på varor och tjänster .......... ..................... 36

1411 Mervärdeskatt ....................................................... 37

1421 Bensinskatt ........................................................... 37

1424 Tobaksskatt ............................................................ 38

1425 Skatt på spritdrycker ............................................... ... 38

1427 Skatt på malt- och läskedrycker .............................. ... 38

1428 Energiskatt .............................................................. 38

1441 AB Vin- & Spritcentralens inlevererade överskott
.. ... 39

1453 Totalisatormedel ................................................... 39

1471 Tullmedel .............................................................. 39

2000 Inkomster av statens verksamhet ..................... 40

Bilaga
1.4 Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning 3

2100 Rörelseöverskott .................................................... 40

2111 Postverkets inlevererade
överskott ........................ 40

2112 Televerkets inlevererade
överskott ......................... 42

2113 Statens järnvägars inlevererade
överskott ............. 44

2114 Luftfartsverkets inlevererade
överskott .................. 46

2115 Förenade fabriksverkens
inlevererade överskott ... 48

2116 Statens vattenfallsverks
inlevererade överskott ..... 50

2117 Domänverkets inlevererade
överskott ................... 56

2131
Riksbankens inlevererade överskott ..................... 58

2141
Myntverkets inlevererade överskott ...................... 58

2151 Tipsmedel ................................................................ ... 58

2152 Lotterimedel ........................................................... ... 59

2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning .......... 59

2214 Överskott av byggnadsstyrelsens fastighetsförvaltning
59

2300 Ränteinkomster .................................................... 59

2351 Räntor pä energisparlän ....................................... ... 59

2500 Offentligrättsliga avgifter ...................................... 60

2535 Avgifter för statliga
kreditgarantier ......................... ... 60

2536 Lotteriavgifter ......................................................... ... 60

2600 Försäljningsinkomster ........................................... ... 60

2619 Inkomster vid riksantikvarieämbetet ...................... ... 60

2800 Övriga inkomster av statens verksamhet ............ ... 61

2811 Övriga inkomster av statens verksamhet ............ ... 61

4200 Återbetalning av bostadslån m.m............................ .. 62

4212 Återbetalning av län till bostadsbyggande ........... .. 62

5000 Kalkylmässiga inkomster .................................. .. 62

5100 Avskrivningar ........................................................ .. 62

5110 Affärsverkens avskrivningar..................................... .. 62

5200 Statliga pensionsavgifter, netto ........................... 63

5211 Statliga pensionsavgifter, netto ........................... 63

Tabellförteckning ........................................................... 64

Bilaga 1 Inkomster pä statsbudgeten budgetåren 1982/83
och 1983/84

resp. kalenderåren 1982-1984 ........................ 65

Bilaga 2 Beräkning rörande utfallet av statsbudgetens
inkomstsida

för budgetåret 1982/83 ................................... 73

Prop.
1982/83:150 4

I. Sammanfattning

Förutsättningar

RRVs
förslag till reviderad beräkning av statsbudgetens inkomster under budgetåret
1983/84 och den nu gjorda uppskattningen av inkomsterna under budgetåret
1982/83 grundas på den ekonomiska politik, som har kommit till uttryck i beslut
av statsmakterna eller i förslag som har lagts fram av regeringen i
propositioner offentliggjorda före den 9 mars 1983 samt därefter oförändrad
ekonomisk politik.

Förutom
de institutionella förutsättningarna är bedömningen av konjunktumtvecklingen
betydelsefull för beräkningen av statsbudgetens inkomster. Den bedömning som
regeringen presenterade i den preliminära nafionalbudgeten har utgjort det
huvudsakliga underlaget för antagandena om den samhällsekonomiska utvecklingen.
Vidare har RRV hållit kontakt med konjunkturinstitutet och finansdepartementet
i anslutning till det där pågående arbetet med den reviderade nationalbudgeten.
Med anledning av vad som har framkommit vid dessa kontakter har revideringar
gjorts av antagandena i den preliminära nationalbudgeten. RRV har ej kunnat
beakta revideringar av antaganden som har gjorts efter den 9 mars 1983.

Antaganden
om löneutvecklingen har stor betydelse för RRVs beräkningar. Den utbetalda
lönesumman beräknas ha ökat med 6,6% mellan åren 1981 och 1982. Det är en
uppjustering med drygt 0,3 procentenheter jämfört med det antagande som låg till
gmnd för budgetpropositionen.

Mellan
åren 1982 och 1983 har RRV räknat med att den utbetalda lönesumman ökar med
6,7% under vissa givna förutsättningar. Det är samma antagande om lönesummans
tillväxt som i beräkningarna till budgetpropositionen.

För
år 1984 finns inga löneavtal slutna. Efter vad RRV under hand erfarit utgår
konjunkturinstitutet och finansdepartementet i arbetet med den reviderade
nationalbudgeten frän ett antagande om en lönesummetillväxt på 6% mellan åren
1983 och 1984. RRV har därför valt att göra beräkningarna av statsbudgetens
inkomster år 1984 utifrån detta antagande.

De
svenska aktiebolagens statligt taxerade inkomster har reviderats upp mellan
åren 1981 och 1982 sedan beräkningen till budgetpropositionen gjordes. Den
statligt taxerade inkomsten beräknas nu öka med 7% mellan dessa år. Underlaget
för denna beräkning har hämtats från den enkät till svenska aktiebolag som RRV
utfört under februari-mars 1983. Mellan åren 1982 och 1983 antas att
aktiebolagens statligt taxerade inkomster minskar med 13%.

En
specifikation av RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster under budgetåren
1982/83 och 1983/84 samt under kalenderåren 1982, 1983 och 1984 framgår av en
särskild tabellbilaga. En sammanfattning av beräkningsresultaten framgår av tabell
1.1 tabell 3 redovisas de inkomsttitlar för vilka RRV nu föreslår ändringar av
beräkningen till budgetpropositionen.

Bilaga 1.4 Riksrevisionsverkets reviderade
inkomstberäkning 5

Tabell 1. Statsbudgetens inkomster fördelade på huvudgrupper
budgetåren 1981/82, 1982/83 och 1983/84, milj. kr.

1981/82

1982/83

1983/84

Förändring

Utfall

Statsbudget

RRVs marsberäkning

RRVs mars-beräkning

1982/83-

-1983/84

Belopp

Procent

1000
Skatter

140471
'

150993

156706

173237

16
531

10,5

1100
Skatt på inkomst, realisa-

tionsvinst och rörelse

36251

33 851

36631

38964

2333

6,4

1200
Lagstadgade socialav-

gifter

31250

36201

35 776

46403

10627

29,7

1300
Skatt på egendom

2 741

3 298

3 244

3608

364

11,2

1400
Skatt på varor och tjäns-

ter

70229

77643

81056

84 263

3 207

4,0

2000
Inkomster av statens

verksamhet

17762

18285

21760

22441

681

3,1

2100
Rörelseöverskou

5 554

6047

8043

8627

583

7.3

2200
Överskott av statens fas-

tighetsförvaltning

317

302

145

206

42,1

2300
Ränteinkomster

8794

9854

10156

11198

1042

10,3

2400
Aktieutdelning

122

116

115

- 1

- 1,0

2500
Offentligräusliga avgifter

1006

1053

1054

1203

148

14,0

2600
Försäljningsinkomster

603

254

259

264

1,8

2700
Böter m.m.

287

331

341

361

5,9

2800
Övriga inkomster av sta-

tens verksamhet

1080

350

1645

468

-I 177

-71,6

3000 Inkomster av försåld egendom

3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner m.m.

3200 Övriga inkomster av markförsäljning

3300 Övriga inkomster av försåld egendom

4000 Återbetalning av lån

4100 Återbetalning av näringslån

42(X) Återbetalning av bostadslän m.m.

4300 Återbetalning av studielän

4400 Återbetalning av energi-sjjarlän

4500 Återbetalning av övriga lån

5000 Kalkylmässiga inkomster

5100
Avskrivningar 5200 Statliga pensionsavgifter, netto

Totala inkomster

- 7,7

-5

-10,4

2643

2947

2930

3269

338

11,5

337

299

346

285

- 62

-17,8

1231

1540

1351

1701

350

25,9

612

674

735

810

10,3

110

134

150

170

13,3

353

299

348

303

- 45

-13,0

6205

4913

7240

5905

6737 5542

6792

5761

219

0,8

3,9

1292

1335

1195

1031

- 164

-13,7

167131

179537

188193

205793

17600

9,4

Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster

På de flesta inkomsttitlar på statsbudgeten redovisas
endast inkomster. På ett mindre antal titlar redovisas även utgifter. För dessa
titlar sker en nettoredovisning, dvs. saldot av inkomster och utgifter tas upp
på stats-

Prop.
1982/83:150 6

budgetens inkomstsida. I tabell 2 finns en sammanställning
av bmttobelop-pen budgetåren 1981/82, 1982/83 och 1983/84. I RRVs prognosarbete
ingår att för dessa titlar bedöma utvecklingen av bmttobeloppen för såväl inkomster
som utgifter. En närmare redovisning av dessa belopp finns i beskrivningen av
resp. inkomsttitel.

Av tabell 2 framgår att bmttoinkomsterna för budgetåret
J983/84 beräknas uppgå till ca 434 miljarder kr. vilket är mer än dubbelt så
mycket som inkomsterna på statsbudgeten. Utgifterna pä inkomsttitlarna beräknas
Ull ca 228 miljarder kr. för samma budgetår.

Tabell 2. Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomstsida
budgetåren 1981/82—1983/84, milj. kr.

Inkomst Inkomster Utgifter Inkomst på statsbudgeten

huvudgrupp -------------------- -------------------- -------------------- —

1981/82
1982/83 1983/84 1981/82 1982/83 1983/84 1981/82 1982/83 1983/84

1000 Skatter 334496 365244 397218 194025 208538 223981 140471 156706
173237

varav

1100' Skatt på inkomst, rea

lisationsvinst och

rörelse 139688 150180 161644 103437
113549 122680 36251 36631 38964

1200' Lagstadgade social

avgifter 91960 100065 111704 60710
64 289 65 301 31250 35 776 46403

1400 Skatt på varor och

tjänster 100107 111756 120263 29878 30700 36000 70229 8)056
84263

2000 Inkomster av statens

verksamhet 17762
21760 22441 _ _ _ 17762 21760 22441

3000 Inkomster av försåld

- 2643

2930

3269

35 6
205

6737

6792

egendom 49 59 54 — —

4000 Återbetalning av län 2643 2930 3269 -

5000 Kalkylmässiga

inkomster 9742
10303 10627 3535 3566 3 835

varav 5200' Statliga pensionsavg.

netto 4 827 4761 4 866 3
535 3 566 3 835 1292 1195 1031

Summa 364692 400296 433609 197560 212104
227816 167131 188193 205793

Procentuell förändring mellan

budgetåren - 9,8 8,3 - 7,4 7,4 -
12,6 9,4

' Exkl. omföringar mellan statsbudgetens inkomsttitlar

Utveckling av inkomsterna budgetåren 1982/83 och 1983/84

Enligt de reviderade beräkningarna uppgår statsbudgetens
inkomster budgetåret 1982/83 till 188 193 milj.kr. eller 21062 milj.kr. mer än
budgetåret 1981/82. För budgetåret 1983/84 beräknas de totala inkomsterna
uppgå tili 205793 milj.kr. Det är 9,4% eller 17600 milj.kr. mer än vad som
beräknas för innevarande budgetär.

Av tabell 1 framgår att av inkomstökningarna pä 17600
milj.kr. mellan budgetåren 1982/83 och 1983/84 beräknas lagstadgade
socialavgifter svara för 10627 milj.kr. och skatt pä varor och tjänster för 3
207 milj.kr. Skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse ökar med 2 333
milj.kr. och ränteinkomsterna med 1 042 milj.kr.

Bilaga 1.4 Riksrevisionsverkets reviderade
inkomstberäkning 7

En jämförelse mellan beräkningen i budgetpropositionen och
RRVs marsberäkning visar att inkomstprognoserna har reviderats upp för såväl
budgetåret 1982/83 som 1983/84.

Statsbudgetens totala inkomster budgetåret 1982/83
beräknas nu bli 4 303 milj.kr. högre än enligt beräkningen i
budgetpropositionen. I tabell 3 redovisas de inkomsttitlar där RRV nu föreslär
en ändrad beräkning jämfört med i budgetpropositionen. Det bör påpekas att
budgetpropositionens beräkning grundades pä ett lägre ökningstal för den totala
lönesumman för inkomståren 1982 och 1984 än RRVs beräkningar i december.

Inkomstskatterna för juridiska personer beräknas nu bli
1083 milj.kr. högre än som antogs i budgetpropositionen. Det beror främst pä en
upprevidering av aktiebolagens beräknade fyllnadsinbetalningar våren 1983.

De lagstadgade socialavgifterna beräknas nu till 35776
milj.kr., vilket är 302 milj.kr. mer än vid beräkningen i budgetpropositionen.
Det högre antagandet om lönesummans utveckling mellan åren 1981 och 1982 i
denna beräkning innebär främst att fyllnadsbetalningarna under våren 1983 blir
större än vad som beräknades i budgetpropositionen.

Inkomsterna
av mervärdeskatt har räknats upp med 300 milj.kr. till följd av utfallet
hittills under budgetåret. Övriga inkomster under skatt på varor och tjänster
har reviderats upp med 467 milj.kr. Rörelseöverskotten har reviderats upp med
1997 milj.kr. främst fill följd av riksbanksfullmäktiges fastställande av
riksbankens inlevererade överskott.

Tabell 3 Jämförelse mellan inkomster enligt
budgetpropositionen och 1982/83 och 1983/84, tusental kronor

RRVs
marsberäkning för budgetåren

Inkomsttitel

1982/83

1983/84

Enligt Enligt Ökning

budget RRVs (-(-)

proposi- marsbe- Minsk-

tionen räkning ning(-)

Enligt Enligt Ökning

budget- RRVs ( + )

proposi- marsbe- Minsk-

tionen räkning ning
(-)

1000 Skatter:

1100 Skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse:

1110 Fysiska personers skatt på inkomst,
realisationsvinst och rörelse:

1111 Fysiska personers skatt pä inkomst,
realisationsvinst och rörelse

1120 Juridiska personers skatt på
inkomst, realisationsvinst och rörelse:

1121 Juridiska personers skatt på inkomst,
realisationsvinst och rörelse

154979702
156706102 1726400 173666702 173236902 -429800

36107900
36 630 900

523000
39420000 38964000 -456 000

26
901000 26341000

-560000
29710000 28356000 -1354000

26901000 26341000 -560000 29710000 28
356000 -1354000

5879000 6 962000 1083000 6283000
7181000 898000

5 879000 6962000 1083000 6 283000
7181000 898000

Prop.
1982/83:150

Inkomsttitel

1982/83

1983/84

Enligt

Ökning

Enligt

Ökning

budget

RRVs

( + )

budget-

RRVs

( + )

■

proposi-

marsbe-

Minsk-

proposi-

marsbe-

Minsk-

tionen

räkning

ning (-)

tionen

räkning

ning (-)

1130
Ofördelbara skatter på

inkomst, realisations-

vinst och rörelse:

2500000

1131
Ofördelbara skatter på

inkomst, realisations-

vinst och rörelse

2500000

—

1140
Övriga inkomstskat-

ter:

827900

927000

1141
KupongskaU

48000

49000

1142
Utskiftningsskatt och

ersättningsskatt

31900

10000

1143
Bevillningsskatt

3000

3 000

3000

1144
Lotterivinstskatt

745000

865 000

1200
Lagstadgade socialav-

gifter:

35473500

35776100

302600

46658900

46402900

-256000

1211
Folkpensionsavgift

26 258000

26636000

378000

30533000

30481000

-52000

1221
Sjukförsäkringsavgift,

netto

-755 000

-997000

-242000

2203000

1787000

-416000

1231
Barnomsorgsavgift

6477000

6576000

99000

7 196000

7 127 000

-69000

1241
Vuxenutbildningsav-

gift

707000

717000

10000

779000

778000

-1000

1251
Övriga socialavgifter,

netto

-3000

61000

64000

-326000

-129000

197000

1261
Bidrag till förvalt-

ningskostnader för ar-

betsskadeförsäkringen

53 400

54 300

900

56900

57 200

300

1271
Inkomster av arbetsgi-

varavgifter till arbetar-

skyddsstyrelsens och

yrkesinspektionens

verksamhet

72100

72800

700

79000

78700

-300

1281
Allmän löneavgift

2664000

2656000

-8000

61.8000

6223 000

85 000

1300
Skatt på egendom:

3109800

3243600

133800

3477 301

3607 501

130
200

1310
Skatt på fast egen-

dom:

228000

274001

1311
Skogsvärdsavgifter

228000

274000

1312
Hyreshusavgift

1320
Förmögenhetsskatt:

740 000

821000

814000

-7000

1321
Fysiska personers för-

mögenhetsskatt

718000

799000

1322
Juridiska personers

förmögenhetsskatt

22000

15 000

-7 000

1330
Arvsskatt och gåvo-

skatt:

725000

790000

1331
Arvsskatt

625000

680000

1332
Gåvoskatt

100000

110000

—

1340
Övrig skatt på egen-

dom:

1416800

1550600

133800

1592300

/ 729500

137200

1341
Stämpelskatt

1416800

1550600

133 800

1 592 300

1729500

137 200

1400
Skatt på varor och

tjänster:

80288502

81055502

767000

84110501

84 262 501

152000

1410
Allmänna försälj-

ningsskatter:

45500000

45800000

300000

49500000

49200000

-300000

1411
Mervärdeskau

45 500000

45 800000

300000

49500000

49200000

-300000

Bilaga
1.4 Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning

Inko

mstlitel

1982/83

1983/84

Enligt

Ökning

Enligt

Ökning

budget

RRVs

(-»-)

budget-

RRVs

( + )

proposi-

marsbe-

Minsk-

proposi-

marsbe-

Minsk-

tionen

räkning

ning (-)

tionen

räkning

ning (-)

1420,

1430

Skatt
på specifika

varor:

28277500

28647500

370000

27
784500

28208500

424000

1421

Bensinskatt

6500000

6695000

195 000

6 280000

6480000

200000

1422

Särskilda
varuskatter

677000

702000

1423

Försäljningsskatt
på

motorfordon

500000

560000

60000

590000

1424

Tobaksskatt

3 230000

3 330000

100000

3420000

3 520 000

100000

1425

Skatt pä
spritdrycker

4 890000

4 950000

60000

5035000

5 100000

65000

1426

Skatt på
vin

1215 000

1 230000

15000

1250000

1260000

10000

1427

Skatt på
malt- och läs-

kedrycker

1034 000

1094 000

60000

1091000

1 153 000

62000

1428

Energiskatt

8 347 000

8 270000

-77 000

7945 000

7910000

-35000

1429

Särskild
avgift på sva-

velhaltigt
bränsle

1500

3 000

1500

—

1431

Särskild beredskaps-avgift för oljepro-

dukter

1 380000

1430000

50000

325000

325 000

1432

KasettskaH

50000

27000

-23 000

80000

1433

Skatt på
videoband-

spelare

15000

1500

-13 500

80000

90000

10000

1434

Skatt pä
viss elektrisk

kraft

438000

375 000

-63 000

920000

935 000

15000

1435

Särskild
avgift för åt-

gärder
mot försurning

5000

65000

62000

-3000

1440

Överskott vid försäljning av varor med

statsmonopol:

240000

290000

50000

240000

285000

45
000

1441

AB Vin- & Spritcentralens inlevererade

överskott

150000

185000

35000

150000

185000

35000

1442

Systembolaget
ABs in-

levererade
överskott

90000

105000

15000

90000

100000

10000

1450

Skatt
på tjänster:

77/ 000

798000

27000

826000

874000

48000

1451

Reseskatt

148 000

148000

148 000

1452

Skatt på
annonser och

reklam

288000

291000

3000

328 000

331000

3000

1453

Totalisatormedel

260000

280000

20000

270000

310000

40000

1454

Skatt pä
spel

75 000

79000

4000

80000

85000

5000

1460

Skatt
på vägtrafik:

3 900000

3 920000

20000

3 970000

3 990000

20000

1461

Fordonsskatt

2 240000

2 270000

—

1462

Kilomelerskatl

1660000

1 680000

20000

1700000

1720000

20000

1470

Skatt
på import:

1600000

/ 790000

1705000

-85000

1471

Tullmedel

1600000

1 600 000

1790000

1 705 000

-85 000

1480

Övriga
skatter på

varor
och tjänster:

1481

Övriga
skatter pä

varor
och tjänster

-»

2000

Inkomster
av statens

verksamhet:

19190803

21760473

2 569670

20903983

22441468

1537
485

2100

Rörelseöverskott:

6045701

8043388

1997687

6797383

8626725

1829342

2110

Affärsverkens
inleve-

rerade
överskott:

2496800

2478500

-18300

3213300

3026400

-186
900

2111

Postverkets
inlevere-

rade
överskott

92000

81500

-10.-500

101000

100000

-1000

2112

Televerkets
inlevere-

rade
överskott

239000

246400

7400

274000

286 300

12 300

Inkomsttitel

1982/83

1983/84

Enligt
budget propositionen

Enligt
RRVs marsberäkning

Ökning

(+)
Minsk-

Enligt

budget-

proposi-

ning(-)
tionen

Enligt
RRVs marsberäkning

Ö kning (-I-)

Minskning
(-)

2113 Statens järnvägars inlevererade
överskott - -

2114 Luftfartsverkets inlevererade
överskott 110500 96000

2115 Förenade fabriksverkens
inlevererade

överskott 54 600 53
700

2116 Statens vattenfallsverks
inlevererade överskott

2117 Domänverkets inlevererade
överskott

2120 Övriga rnyndigheters inlevererade
överskott:

2121 Statens vägverks inlevererade
överskott

2122 Sjöfartsverkets inlevererade
överskott

2123 Inlevererat överskott av
uthyrning av ADB-ulrustning

2130 Riksbankens inlevererade
överskott:

2131 Riksbankens inlevererade
överskott

2140 Myntverkets inlevererade
överskott:

2141 Myntverkets inlevererade
överskott

2150 Överskoll från spel-verksamhet:

2151 Tipsmedel

2152 Lotterimedel

2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning:

2210 Överskott av civil
fas-tighetsförvaltning:

2211 Överskott av kriminalvårdsstyrelsens
fastighetsförvaltning 1 448 1 448

2212 Överskott av karolinska
sjukhusets fastighetsförvaltning - -

2213 Överskott av akademiska
sjukhusets fastighetsförvaltning - -

2214 Överskott av byggnadsstyrelsens
fastighetsförvaltning

2215 Överskott av
general-tullstyrelsens fastighetsförvaltning 570 570

300000 155 500

68 800

140000
142 200

57 900

-14 500

-160000 -13 300

-10900

-900

1913 700

2 260000

87000

87 200

200

54000

40000

-14000

131551

135273

3 722

135400

138962

3562

28500

29222

722

29400

30962

1562

65000

68000

3000

65 000

65000

38051

41000

43 000

2 000

2000000

4000000

2000000

4000000

2000000

4 000000

2000000

4 000000

2000000

190000

144000

128000

-16000

190000

144000

128 000

-16000

1227350 854000 373 350

1239615 854 797 384818

/2265

797

11468

1304683 922000 382683

1333363 937000 396363

28680 15000 13 680

194507

144889

-49618

171443

205819

34376

194507

144889

-49618

171443

205819

34376

500

192489 142871 -49618 170354 204730 34376

589

Bilaga
1.4 Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning 11

Inkomsttitel

1982/83

1983/84

Enligt

Ökning

Enligt

Ökning

budget

RRVs

{ + )

budget-

RRVs

( + )

proposi-

marsbe-

Minsk-

proposi-

marsbe-

Minsk-

tionen

räkning

ning (-)

tionen

räkning

ning (-)

2300
Ränteinkomster:

10118 399

10156
295

37 896

11303 835

II 198422

-105413

2310.

2320
Räntor på näringslån:

397930

417930

20000

448819

2311
Räntor pä lokalise-

ringslån

310000

330000

20000

290000

2312
Ränteinkomster pä

jordbrukets lagerhus-

län

2313
Ränteinkomster pä

statens avdikningslän

505

420

2314
Ränteinkomster pä fis-

kerilän

2 500

2500

2 500

2315
Ränteinkomster pä

fiskberedningslän

421

927

2316
Ränteinkomster pä

vattenkraftslän

226

217

2317
Ränteinkomster på

luftfartslän

2 101

2001

2318
Ränteinkomster pä

statens län för den

mindre skeppsfarten

18868

18 868

16980

—

2319
Ränteinkomster pä

kraftledningslän

2321
Ränteinkomster på

skogsväglän

2322
Räntor pä övriga nä-

ringslän. Kammarkol-

legiet

60599

133 143

2323
Räntor pä övriga lån.

Lantbruksstyrelsen

2636

2 572

—

2330
Räntor på bostadslån:

7200666

7230496

29830

8000631

7980619

-20012

2331
Ränteinkomster pä eg-

nahemslån

2332
Ränteinkomster pä lån

för bostadsbyggande

7 200000

7 230000

30000

8000000

7 980000

-20000

2333
Ränteinkomster pä län

för bostadsförsörjning

för mindre bemedlade

barnrika familjer

334

330

-4

302

290

-12

2334
äntor på övriga bo-

stadslän. Bostadssty-

relsen

330

164

-166

328

2340
Räntor på studielån:

35010

35 010

35008

2341
Ränteinkomster pä

statens län för univer-

sitetsstudier

2342
Ränteinkomster pä all-

männa studielän

35 000

35000

35 000

2343
Räntor på övriga stu-

dielån. Kammarkolle-

giet

2350
Räntor på energispar-

lån:

390000

375000

-15000

500000

415 000

-85000

2351
Räntor på energispar-

län

390000

375 000

-15000

500000

415 000

-85 000

Inkomsttitel

1982/83

1983/84

Enligt

Ökning

Enligt

Ökning

budget

RRVs

( + )

budget-

RRVs

( + )

proposi-

marsbe-

Minsk-

proposi-

marsbe-

Minsk-

tionen

räkning

ning (-)

tionen

räkning

ning (-)

2360 Räntor på medel av

salta till pensioner: 143461 146441 2980 75186 75266 80

102 100

105 000

3 732

439

77 77

62605/ 626051

626051 626051

1325281 1325367

80 80

782365 782365

782 365 782 365

56
1461826 1461345

2361 Ränteinkomster pä medel avsatta
till folkpensionering 102 100 105000 2900 40000 40000

2362 Ränteinkomster pä medel avsatta
till civila tjänstepensioner 3 732 3 732 - 2042 2042

2363 Ränteinkomster pä medel avsatta
till militära pensioner 439 439 - 228 228

2364 Ränteinkomster pä medel avsatta
till allmänna familjepensioner 11663 11663 - 6 286 6 286

2365 Ränteinkomster på medel avsatta vid
statens pensionsanstalt 25 450 25 530 80 26550 26630

2366 Ränteinkomster pä medel avsatta
till pensioner för vissa av riksdagens verk

2370 Räntor på beredskapslagring:

2371 Räntor pä beredskapslagring och
förrädsan-läggningar

2380.

-481

2390 Övriga ränteinkomster:

708 708

20000 20000

938 938

14000 14000

317 83000 83
000

-10 170 160

105000

105 317

170

160

10421

10500

162

-10 -221

11500

11721

2381 Ränteinkomster pä län till personal
inom utrikesförvaltningen m.m. 720 720 - 840 840

2382 Ränteinkomster pä län till personal
inom bi-ständsförvaltningen m.m.

2383 Ränteinkomster på statens
bosättningslän

2384 Ränteinkomster pä län för kommunala
markförvärv

2385 Ränteinkomster på län för
sludentkårlokaler

2386 Ränteinkomster pä län för allmänna
samlingslokaler

2387 Ränteinkomster pä krediter till
utlandet

2388 Ränteinkomster pä

mark för naturskydd ______

2389 Ränteinkomster pä län

för inventarier i vissa

specialbostäder 1000 700 -300 950 700 -250

'2391
Ränteinkomster på

markförvärv för jord

brukets rationalisering 6700 6700 - 6700 6700

Bilaga
1.4 Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning 13

Inkomsttitel

1982/83

1983/84

Enligt

Ökning

Enligt

Enligl

Ökning

budget

RRVs

{->-)

budget-

RRVs

(-I-)

proposi-

marsbe-

Minsk-

proposi-

niarsbe-

Minsk-

tionen

räkning

ning (-)

tionen

räkning

ning (~)

2392
Räntor på intresseme-

del

35 800

30800

30 800

2394
Övriga ränteinkomster

58 800

58800

56 707

56707

2396
Ränteinkomster pä det

av byggnadsstyrelsen

förvaltade kapitalet

1 085 800

1256000

2400
Aktieutdelning:

116094

—

114984

2410
Inkomster av statens

aktier:

116094

114 984

/14 984

—

2411
Inkomster av statens

aktier

116094

114984

114 984

2500
Offentligrättsiiga av-

gifter:

1075052

1054457

-20595

1114287

1202567

88280

2511
Expeditionsavgifter

372 300

361900

-10400

393 200

378 500

-14 700

2512
Vattendomstolsav-

gifter

150

1400

1250

150

2513
Avgift för statlig kon-

troll av läkemedel

45 879

44 671

48 200

3 529

2514
Elevavgifter vid styrel-

sen för vårdartjänst

2518
Fyravgifter, farleds-

varuavgifter

290000

281400

-8600

302000

306000

4 000

2519
Skeppsmätningsav-

gifter

3 500

2521
Fartygsinspeklionsav-

gifter

6845

6800

-45

6820

6 820

2522
Avgifter för gransk-

ning av biograffilm

2200

2 200

2497

2523
Avgifter för särskild

prövning och fyllnads-

prövning inom skolvä-

sendet

900

2524
Avgifter vid statens

jordbruksnämnd

2413

2 546

2525
Avgifter för växl-

skyddsinspektion

9000

7 500

-1 500

10 200

7900

-2 300

2526
Avgifter vid köttbe-

siktning

29600

30600

—

2527
Avgifter för statskon-

troll av krigsmateriel-

tillverkning

375

420

2528
Avgifter vid bergssta-

ten

6700

6 700

2529
Avgifter vid patent-

och registreringsvä-

sendet

104 351

110351

6000

95 701

101451

5 7.50

2531
Avgifter vid registre-

ring i förenings m.fl.

21000

22000

2532
Exekutionsavgifter

82 300

75000

-7 300

86800

78800

-8000

2533
Avgifter vid statens

planverk

507

550

2534
Vissa avgifter för re-

gistrering av körkort

och motorfordon

97000

105000

Inkomsttitel

1982/83

1983/84

Enligt

Ökning

Enligt

Ökning

budget

RRVs

( + )

budget-

RRVs

( + )

proposi-

marsbe-

Minsk-

proposi-

marsbe-

Minsk-

tionen

räkning

ning (-)

tionen

räkning

ning (-)

2535
Avgifter för statliga

kreditgarantier

—

100000

2536
Lotteriavgifter

2600
Försäljningsinkomster:

259550

259350

-200

273550

263950

-9600

2611
Inkomster vid krimi-

nalvärden

115 000

115000

125 000

2612
Inkomster vid statens

rättskemiska laborato-

rium

9200

10100

10 100

2614
Inkomster vid statens

43 900

vårdanstalter för alko

holmissbrukare 150 150

8.S00

8 500

7 600

7600

49000

23000

6400

1500

2615 Inkomster vid
arbetar-skyddsslyrelsen

2616 Försäljning av sjökort

2617 Lotsavgifter

2619 Inkomster vid riksanti

kvarieämbetet

2621 Inkomster vid lantbruksnämnderna

2622 Inkomster vid statens
livsmedelsverk

2623 Inkomster vid statens
veterinärmedicinska

anstalt - -

2624 Inkomster av uppbörd

av felparkeringsav-

gifter 39200 39000

2625 Utförsäljning av be

redskapslager - -

200

10350

10 350

5 700

57 000

14 000

300

6000

1500

48000

13 700

4 100

2700

Böter
m.m.:

331 500

341 000

9500

361001

2711

Restavgifter

171000

190000

2712

Bötesmedel

160500

170 000

9 500

171000

2713

Vatlenföroreningsav-gift

595
000

595 000

7915

5 691

2800 Övriga inkomster av statens verksamhet:

2811 Övriga inkomster av statens verksamhet

3000 Inkomster av försåld egendom:

3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner m.m.:

3110 Affärsverkens inkomster av
försålda fastigheter och maskiner:

3111 Postverkets inkomster av försålda
fastigheter och maskiner

3112 Televerkets inkomster av försålda
fastigheter och maskiner

1050000 1645 000

50
604

58519

35504

43419

31002

36693

1000

767
500

767 500

51004

468000

54004

7 915 35 904 38904

31002 31001

1000

-299500

3000

-1

Bilaga 1.4
Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning 15

Inkomsttitel

1982/83

1983/84

Enligt Enligl Ökning

budget RRVs (-I-)

proposi- marsbe- Minsk-

tionen räkning ning(-)

Enligt Enligt Ökning

budget- RRVs { + )

proposi- marsbe- Minsk-

tionen räkning ning(-)

20000

3113 Statens järnvägars inkomster av
försålda fastigheter och maskiner

3114 Luftfartsverkets inkomster av
försålda fastigheter och maskiner

3115 Förenade fabriksverkens inkomster
av försålda fastigheter och maskiner

3116 Statens vattenfalls-verks inkomster
av försålda fastigheter och maskiner

3117 Domänverkels inkomster av försålda

. fastigheter och maskiner

3120 Civila myndigheters inkomster av
försålda byggnader och maskiner:

3121 Kriminalvårdsstyrelsens inkomster
av försålda byggnader och maskiner

3122 Statens vägverks inkomster av
försålda byggnader och maskiner

3123 Sjöfartsverkets inkomster av
försålda byggnader och maskiner

3124 Statskontorets inkomster av
försålda datorer m.m.

3125 Byggnadsstyrelsens inkomster av
försålda byggnader och maskiner

3126 Generaltullstyrelsens inkomster av
försålda byggnader och maskiner

3130 Försvarets myndigheters inkomster
av försålda byggnader och maskiner:

3131 Försvarels myndigheters inkomster
av försålda byggnader och maskiner

20000

692 692

10000 15000 5000 10000 10000

-1

4502 6
726 2224 4902 7903 3001

300
300

400 400

2 152 3426 1274 2 152 5 153 3001

850

50 900

100

100 200

1
000 1 000

1 000 1 000

1
200 1 200

900 900

Inkomsttitel

1982/83

1983/84

Enligt budget propositionen

Enligt RRVs

marsberäkning

ökning

Minskning (-)

Enligt budgetpropositionen

Enligt RRVs marsberäkning

ökning (+)

Minskning (-)

3200 Övriga inkomster av markförsäljning:

3211 Övriga inkomster av markförsäljning

100

15 000

2842419

2 930321

87902

2889178

3268757

310833

346333

35500

284575

260000

295 000

35000

235 000

235000

260000

295 000

35 000

235 000

11907

12407

500

12 702

12702

1300

1 100

9500

10000

500

9 500

9500

1 107

2 102

38926

36873

204

218

2 457

2457

2 107

18003

17 139

IS 000

15000

15 799

1500

50000
1320656 1700660

10 10

50000
1320000 1700000

646

650

3300
övriga inkomster av

försåld egendom: 15000 15000

3311 Inkomster av statens gruvegendom

4000 Återbetalning av lån:

4100 Återbetalning av näringslån:

4110 Återbetalning av in-djttstrilån:

4111 Återbetalning av lokaliseringslån

4120 Återbetalning avjord-b/ukslån:

4121 Återbetalning av jordbrukets
lagerhuslån

4122 Återbetalning av statens
avdikningslän

4123 Återbetalning av fis-kerilän

4124 Återbetalning av fisk-beredningslån

16679

4125 Återbetalning av övriga
näringslån:

4126 Återbetalning av val-lenkraftslän

4127 Återbetalning av lufl-fartslän

4128 Återbetalning av statens län för
den mindre skeppsfaiten

4129 Återbetalning av kraftledningslån

4130 Återbetalning av skogsväglän

4131 Återbetalning av övriga
näringslån, Kam-iparkollegiet

1500

4137 Återbetalning av övri

ga näringslån, Lant

bruksstyrelsen

1300756
1350756

30 30

1300000 1350000

4200 Återbetalning av bostadslån m.m.:

4211 Återbetalning av lån

tjll egnahem

4212 Återbetalning av lån

för bostadsbyggande

4213 Återbetalning av län

för bostadsförsörjning

för mindre bemedlade

barnrika familjer 726 726

379579

380004

380000

Bilaga 1.4
Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning 17

Inkomsttitel

1982/83

1983/84

Enligt Enligt Ökning

budget RRVs (-(-)

proposi- marsbe- Minsk-

tionen räkning ning(-)

Enligt Enligt Ökning .

budget- RRVs (-I-)

proposi- marsbe- Minsk-

tionen räkning ning(-)

810460

4214 Återbetalning av övriga bostadslån, Bostadsstyrelsen

735080

735060

4300 Återbetalning av studielån:

4311 Återbetalning av statens lån för universi-

tetsstudier

4312
Återbetalning av all-

männa studielån

33000

4313'
Återbetalning av stu-

■ diemedel

702000

4400
Återbetalning av ener-

gisparlån:

4411
Återbetalning av ener-

150000

gisparlän

150000

-20

810460

30000

780400

170000

1800

25000 53 682

4500 Återbetalning av övriga lån:

4511 Återbetalning av lån till personal
inom utrikesförvaltningen m.m.

4512 Återbetalning av lån till personal
inom biståndsförvaltningen m.m.

4513 Återbetalning av lån för kommunala
markförvärv

4514 Återbetalning av lån för
studentkårlokaler

4515 Återbetalning av län för allmänna
samlingslokaler

4516 Återbetalning av utgivna startlån
och bidrag

4517 Återbetalning av u-landslån

4518 Återbetalning av krediter till
utlandet

4519 Återbetalning av statens
bosättningslån

4521 Återbetalning av lån för inventarier i vissa
specialbostäder

4525 Återbetalning av lån för svenska
FN-styr-kor

4526 Återbetalning av övriga lån

5000 Kalkylmässiga inkomster:

345750

348172

5000

5446

169900 172247

125 900

4925

15000

7000

7172

50000

2500

25000 53682

6826171 6737467

303062

303487

2422

6000

7218

2347 142000 142000

775 125 200

5 425

5425

16000

7000

7 200

7200

40000

2300

20000 50219

-700

1800

20000 50219

-88704 6629796 6792346

-425

-500

162550

2 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.4

Prop.
1982/83:150

Inkomsttitel

1982/83

1983/84

Enligt

Ökning

Enligt

Ökning

budget

RRVs

( + )

budget-

RRVs

(+)

proposi-

marsbe-

Minsk-

proposi-

marsbe-

Minsk-

tionen

räkning

ning (-)

tionen

räkning

ning (-)

5100
Avskrivningar:

5505171

5542467

37296

5777796

5761346

-16450

5110
Affärsverkens avskriv-

ningar:

4887400

4926800

39400

5145300

5138800

-6500

5111
Postverkets avskriv-

ningar

75000

395000

5112
Televerkets avskriv-

ningar

1569000

1 568100

-900

1839000

1829600

-9400

5113
Statens järnvägars av-

skrivningar

1044000

890000

—

5114
Luftfartsverkets av-

skrivningar

62500

64 800

67000

2 200

5115
Förenade fabriksver-

kens avskrivningar

56000

61500

62000

500

5116
Statens vattenfalls-

verks avskrivningar

2080900

2121200

40300

1895 000

1895 200

200

5120
Avskrivningar på civi-

la fastigheter:

201 742

219405

5121
Avskrivningar på civi-

la fastigheter

201742

201 742

219405

—

5130
Uppdragsmyndig-

heters komplement-

kostnader:

43840

47002

5131
Uppdragsmyndig-

heters m.fl. komple-

rnentkostnader

43 840

—

47002

—

5140
Övriga avskrivningar:

372189

370085

-2104

366089

356139

-9950

5141
Statens vägverks av-

skrivningar

160500

165 396

4896

147400

140450

-6950

5142
Sjöfartsverkets av-

skrivningar

81000

75 000

-6000

91000

—

5143
Avskrivningar på

ADB-utrustning

100000

99000

-1000

97000

94000

-3000

5144
Avskrivningar pä för-

rådsanläggningar för

ekonomiskt försvar

30689

—

30689

5200
Statliga pensionsav-

gifter, netto:

1321000

1195000

-126000

852000

1031000

179000

5211
Statliga pensionsav-

gifter, netto

1321000

1 195000

-126000

852000

1031000

179000

Statsbudgetens

totala inkomster

183889699

188192
882

4303183

204140663

205793477

1652814

I
den reviderade beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1983/84
beräknas inkomstema bh 1653 milj.kr. högre än beräkningen i
budgetpropositionen. I beräkningen av fysiska personers inkomstskatt har bl.a.
hänsyn tagits till förslaget om att begränsningar i kommunernas skatteunderlag
upphör år 1984. Detta tillsammans med antagandet om en högre
lönesummeutveckling år 1982 medför att utbetalningarna till kommunema ökar år
1984. Inkomsttiteln fysiska personers inkomstskatter väntas därför minska med 1
354 milj.kr. jämfört med budgetpropositionen.

Bilaga 1.4
Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning 19

Inkomstantagandena
för aktiebolagens inkomster medför att de juridiska personernas inkomstskatter
väntas öka med 898 milj.kr. jämfört med budgetpropositionen.

De lagstadgade
socialavgifterna beräknas nu till 46403 milj.kr. vilket är 256 milj.kr. mindre
än vid beräkningen i budgetpropositionen.

För budgetåret 1983/84
beräknas inkomsterna av skatt pä varor och tjänster öka med 152 milj.kr.
jämfört med budgetpropositionen. Bensinskatten och tobaksskatten ökar med 200
milj.kr. resp. 100 milj.kr. Mervärdeskatten beräknas nu bli 300 milj.kr. lägre
än regeringens bedömning i budgetpropositionen.

Bland
övriga inkomsttitlar kan nämnas att riksbankens inlevererade överskott
schablonmässigt beräknats till 4000 milj.kr., vilket är 2000 milj.kr. mer än i
budgetpropositionen. Vidare har inkomsterna pä theln återbetalning av lån för
bostadsbyggande räknats upp med 380 milj. kr.

Prop.
1982/83:150 20

II. Allmänna förutsättningar

Utveckling
av skatteunderlaget inkomståren 1976—1981

För
att man skall kunna bedöma utvecklingen av statens inkomster är det av stor
betydelse att analysera förändringarna av fysiska och juridiska personers
inkomster. Här görs därför först en återblick på utvecklingen av dessa
inkomster, sådana de kommer till uttryck i statistiska centralbyråns
taxeringsstatistik. Utvecklingen av inkomster och avdrag frän olika förvärvskällor
vid taxeringen till statlig inkomstskatt redovisas i tabell 4. Av tabellen
framgår utfallet vid de senaste sex taxeringama.

Inkomst
av tjänst utgör det dominerande inkomstslaget för fysiska personer. För
inkomståret 1981 utgjordes 91 % av den sammanräknade inkomsten av inkomst av
tjänst. Därnäst i betydelse kommer inkomst av kapital med 3,8% och inkomst av
rörelse med 2,7%.

Inkomst av annan fastighet
ökade med knappt 700 milj.kr. mellan 1980 och 1981. Ökningen kan förklaras av
den allmänna fastighetstaxeringen.

Inkomst av kapital har de
senaste två åren ökat med ca 4 miljarder kr. per år. Ökningstakten har däremot
minskat. Detta förklaras bl.a. av sänkta räntor.

Bilaga 1.4
Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning 21

r*%
NO

o"or

13
Ov_

I—'oC

I -I-

so
<N '-OO

Tr
'<'' oo" oC

-1- -(-
-1- -1-

+ +

00
-.t ly-) t-.

H- -I- -t- -I- I -I- -I-

q, — Tt r-T

+
+ + +

—
o o\ + -I- -H

-t- -I- -I- -f -f -(-

-n- -I-

+ -i-

+ -(-

00,

rio
o'o

vo » o Ov r « l Tt'r-"

T + +

vn fs

• C

- — '

:C Ö

• 'O

t
00

C: — t

asrziOs

I -I- -I- -I- I - -I-

o' cm'

o m" r-'
— "

-I- -I- -I- -f- + \ -■

-I- -I-

H- +

I + -I- +

Ov,vo rJrf

+ -h -H-

Tt — _

|--_
Ov_ —

m 00-'

\ + + I + ■ ¥

vo — » + I -I-

(S vo -

rf r-T ov

— — n

-f -I- -I-

r-l —
o

v-ToC — " +
+ -I-

vo'

-I-

VO,

-1-

S
522

+ I

Tt CN

r —

— , Tt

«
o

sq c*\ oo
r*- - » t' r 00 cn"

+
+ + +

(N P <" o

0\ ON »O
0\ O »/

o rn NO 00

r->'
" V On Q O »O

00 O r* O
r* (N 0\ (N

oo"oo «*r

+ + +

r-i O f

S-

— o\ » o

oo o

— -"t » n - t**

—
O Ö N

rj cN

-I- H-

<0 Ov_ 00 <N

XI Os r Tt

<N Tt

<T 00

I -I- -H-

rJ 00 vo r-

tM i-l

00, VO

Tt''gC

in (N

fTl

oCoo"
rsi r-1

I -I-

Ovr-m -iCoo

Tt — —

I -I- I

Tt vo
o

00 oo

§11

o
vo" os <s

—

fs <n Ov vo m W-) — r.- f*

- nO rnP

Tt" - — ' s ö o" — O f OO t- On r- » 0\

r — 00 nO

o NO -vo g;

QO » o

VO r* Tt 00 vo f*

— 00

00 O ONr NO 00

m 00

■*
vc

vo Q

Tt <N 00 ■vt"0O ö C

r 3: r-

■ ov

-OO NO

r o rn

oo P

<N vo

oo (S

>o
rf Ov lo r-~
vo Tt oo

r* Ov

• Sr

• o

:C Ö

• c

O P » /-i

— ö " o' oo"

On (N r (N

r r ON p-

r* 1 — I r o

» o o r

r - in so t *n r~ t — ' f r

r* r VI

ONO fN ON

vo" O o" Os in so Os »o o r (N

r*i — \Ci
O r4

—00 "1 On oo
»o"

— u-i Vi

o — 00

roo

*n QO
so

<N >o oo"Tt oo r-.

<N oo .— lo

r~i

00_(N

r-ToT

oo Tt

o (Tv

"- (

m NO
f*1 vo

or-

5 Ä

0\ r-

vog

f
"

Ov O v-t

« <N fM

00,

of r-

*n rt Tt rJ » ri o

O —

r O

CM r-

-* 1

M r*i

Os f*

§ -

1 — .

» v

oe'

1/1

+
+

3 ov

ov — Ov

r-_ o
ov_ 00 rn vo"

vorn

<N
o" O m

-1-
+

( » Ov 5 CN

oo"

r-;0 roq vo" n" o" ov

OO m

1 — 1

t ov

Tt-
r-

<o'o

-1- -t-
-1-

-1- +

-1-

-1- -(- -1- -1-

+ +

-1-

■f -1-

-1- -t-

-I--I-

rn,
vo lo

n"
oo" (vf

(N » o vo

TtOV

O'ov'

r-l (-~

-1- +

r-;

Ov" vo

—
r_ oo t-- lo r-rf ri

o 1f

vq (T rn ri

ov r--

Tt —

r —

lo r-

H- -1-
-1-

+ -H

-t-

-(-

-t- -(- 4- -1-

+ +

-1-

+ +

I -1-

lo Tt
m

» o rn lo fN (N r-l

IO_Tt_

vOOv"

vo'

oo"ov"

r- —

Tt_

l «

Ov"

in in r* in ri o' ri o

n v £ )

OO (

vO, « ) © "ov"

in
Os

v
Os

r- Ov

+ +
+ I -t- -h

I
-f -I-

-1- -I-

+
+ + + -H-

On 00 rJ

_ «

00 vo

lO r
r<

io'ov

r- ov

f*-i

n 1

i T

r-i

1 1

O Ov
r-

f- IO_

O lO

oTio

t-'

Ovt--

» o

r-)

r «

— rJ

1
+

-1-

-1- -1-

-1-

-t-

vO_

r-voo

.s""..

oo"

lo" — "

Tt"oo"

r~'

— ' r.

t-.

r- ov

— » o

Tt- r~-

rj 00 00

Tt
vo —

f.-! Tt Tt

Tt rJ
r-

r-j o ov — Tt

Ov" vo' Ov"

— VO O

— 00

r-rTr|

ov"
-* vo" — VO O

lO » o

— VO_

r-"oo"

n 0\ r~

On n

Tt
(

— r)

NO*
--'

rlTt
Tt — "

ov ov_ ri ri

+ + +
+

+ 1

+
+

+ 7

4- +

Ov On "r

— oo" Tt ri

--
Tt

or-'

>n — ri — "

— Tl

O — "

r-"ri

+ +
1 +

+ +

-1-+

+ +

r-Ov
r~ NO

o* On' on" o"

r--.
Tt Tt — n r- o « o

n
vo oo' o" r* in

oo 00

—

o'ov' r- ON

— "r-"

r*-i
VD

r* oo

r-l o

3 2

r*-i
V)

Tt r
f* n rJ Tt

r
in

oo
in

ri no

r<i

ri n

— lO

ri o

Tt
>o 0\ 00

( — — On O Tt nO "O

O OO — O

in
r

sO
Tt"

o Ö n

m so

ON QO \0 r*-i

o vq

o"
(TV

vo vO

oo 00

fi5

"
n Ov r j

n —

rj
Os

rs r4

O OO

o 00

ri — r r

s " c[ s

o — 00 00 00 'T Ov On

o (

oo r- o

in oo

QO f

n oo

Ov
r*-i

-"t
ro

o"
o'

ri ri
\0 NO

— r-

lo IT-V — Ov

r- lo

o_
io_ —

r-'
v — I r rg —

"".
'

*0 r « -)

« o"ri -'

oo
r*-.

» - » Tt

— P.-1 —

o I--

r-J
lo 00

— Ov

NO — ON

n 00

ON r

ri Tt
o"

Tt
1/-1

o NO

m in
oo

— P-

f ri

ifT

Tt n » o >o

S" Tt \ £ > OD OO n rj ON — — r-m ri v o

ND NO_ 00 —

w NO riin Ov oo Tt r oo Tt v-i r~-

m » m »o

— rj

on r-; r| 0\ n" T+" o — ' ri NO P- On oo m — rj

m On \0 m oo
rj

— , o

ONOO oo Tt

« o

in —

»o On r4 nO

— Tt

o m O P-

— O

o o

m 1 — as r- r- r-

P- On in ri

oo 00

Tt 00

[ — —

oo'p-"
o P rJ ON

in
so

pOn" n TT

oo W

ri o

p- n
n

r
Os

m On

■v

vo 00

p-'oo' — p-

rn ri

n vO
r4 o

ri
NC Tt so

On nC

— P-

m p-

op g

3 ca

:cd
(fl

.00

-
a

?, '1 -- a
(£ -s = > 5

** Vi c >

11 sig £ 3

§.g-EEK.SSa

'2.5

£ :

5 =2

Ov' 2I

a -a

c >

- cd

1
=

c E ;ca

o c

a
avdrag, davdrag 1 attningsb

• o

Tc3

a —

-C

C(3

Extr
gran Besk

0
<

Bilaga 1.4
Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning 23

Inkomst
av tillfällig förvärvsverksamhet uppgick för år 1981 rill 1810 milj.kr., vilket
är en ökning med drygt 27% jämfört med år 1980. Under sexårsperioden redovisas
en årlig inkomstökning med drygt 12%. Dessa inkomster redovisas i
taxeringsstatistiken och ingår i underlaget för beräkning av statlig och
kommunal inkomstskatt. För den del av inkomsterna som härrör från försäljning
av fastigheter kan uppskov med inkomstbeskattningen erhållas. T.o.m.
inkomståret 1978 låg besluten om uppskov hos länsrätterna. Detta innebar att
inkomsterna ingick i taxeringsutfallen. Fr.o.m. inkomståret 1979 beslutar
emellertid taxeringsnämnderna i de flesta fall om uppskov. Detta medför att de
inkomster som den skattskyldige erhåller uppskov med beskattningen av inte
ingår i taxeringsutfallet. Detta kan förklara en del av den minskning som har
registrerats mellan åren 1978 och 1979.

Avdragen för underskott i
förvärvskälla har visat en fortgående ökning under hela den i tabellen
redovisade perioden. Ökningen uppgår till i genomsnitt 23 % per år. Den största
posten bland dessa är underskott av annan fastighet, dvs. de underskott som
uppkommer för bl.a. villor och fritidshus på grund av ränteavdragen. Avdragen
för underskott i förvärvskälla beror därför till stor del på räntenivåns
utveckling samt reglerna för beskattning av fastigheter.

Taxeringsstatistik
avseende 1981 års inkomster

RRV
genomför årligen sedan 1968 en urvalsundersökning avseende fysiska personers
självdeklarationer i syfte att skapa säkrare underlag för en prognosering av
statsbudgetens inkomster av skatt på inkomst och förmögenhet. Undersökningarna
används även för att beräkna effekterna av ändringar) skattesystemet.
Materialet avseende 1981 års inkomster omfattar ca 23000 självdeklarationer.
Fr.o.m. 1979 års inkomster undersöks även dödsbon och familjestiftelser. Deras
andel av totalsumman är dock mycket liten.

I
tabell 5 redovisas det preliminära resultatet av 1981 års undersökning.

Prop.
1982/83:150 24

Tabell 5. Taxeringen till statlig och kommunai
inkomstskatt för A-längdens skattskyldiga' avSeende 1981 års inkomster, mi|j.
kr.

RRVs

Utfall

Differens

estimat

Taxering
till statlig in-

komstskatt

Inkomst
av jordbruks-

fastighet

3 862

3993

- 131

Inkomst
av annan fastighet

2765

2690

-1- 75

Inkomst
av rörelse

10207

10054

-1- 153

Inkomst
av tjänst

342587

342511

-H 76

intäkt under 1

284992

intäkt under 2

227

intäkt under 3

6330

intäkt under 4

66801

intäkt under 5

262

summa intäkter under tjänst

358609

summa avdrag under tjänst

16031

därav resor t.o.f. arbete

8965

övriga avdrag

6879

avrundning

187

Inkomst
av tillfällig

förvärvsverksamhet

1824

1810

- 14

Inkomst
av kapital

13 850

14094

- 244

Sammanräknad
inkomst.

statligt

375094

375151

- 57

Underskott
i förvärvskälla.

statligt

25798

25876

- 78

Underskott
på jordbruks-

fastighet

1670

Underskott
på annan

fastighet

18505

Underskott
på kapital

5650

Underskott
på övrigt

1249

Underskott
på tillfällig

förvärvsverksamhet

Allmänna
avdrag, statligt

5552

Socialförsäkringsavgifter

Avgifter
för pensions-

försäkringar

1476

Premier
för vissa andra

försäkringar

678

Periodiskt
understöd

1448

Förvärvsavdrag,
statligt

1814

Andre
makens ej utnyttjade

avdrag

163

Förlustavdrag,
statligt

164

Till
statlig skatt taxerad

inkomst

343 555

343 634

- 79

Extra
avdrag, statligt

11829

Avrundning

284

Till
statlig skatt be-

skattningsbar inkomst

331442

331271

+ 171

Taxering
till kommunal

inkomstskatt

Sammanräknad
inkomst,

kommunalt

371 166

Allmänna
avdrag, kommunalt

30350

Underskott
i förvärvskälla.

kommunalt

26107

Andre
makens ej utnyttjade

avdrag, kommunalt

127

Förlustavdrag,
kommunalt

546

Bilaga
1.4 Riksrevisionsverkets reviderade iiikomstberäkning 25

RRVs

Utfall

Differens

estimat

Garantibelopp
för fastighet

i hemortskommunen

6407

Till
kommunal skatt taxerad

inkomst (inkl. utboinkomsl)

348782

348 940

158

Grundavdrag,
kommunalt

37476

Extra
avdrag, kommunalt

11854

Avrundning

351

Till
kommunal skatt be-

skattningsbar inkomst

(inkl. utboinkomst)

299101

299070

-1-

Taxering
till statlig

förmögenhetsskatt

Beskattningsbar
förmögenhet

122880

125 571

-2

:691

Påförda
skatter och avgifter

Statlig
inkomstskatt

33 768

33 593

-1-

175

Kommunalskatt
i hemorts-

kommunen

87671

Kommunalskatt
utbokommun

607

Total
kommunal inkomstskatt

88278

88270

Sjukförsäkringsavgift

1075

1048

-1-

Folkpensionsavgift

1037

1019

-t-

Tilläggspensionsavgift

1021

979

-1-

.rbetsskadeförsäkrings-

avgift

-1-

Bamomsorgsavgift

265

262

Delpensionsavgift

Förmögenhetsskatt

626

718

Skattereduktion

650

658

—

Särskild
skattereduktion

4348

4303

Sparskattereduktion

754

753

'
Fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser.

'
Summan av delposterna stämmer inte överens med totalsumman underskott resp.
allmänna avdrag beroende pä att den skattskyldige ej kunnat utnyttja hela
avdraget vid 1982 års taxering.

Utveckling
av skatteunderlaget för fysiska personer inkomståren 1982—1984

RRV
antog i beräkningama i december 1982 att lönesummans tillväxt mellan åren 1981
och 1982 skulle bli 6,3%. Mellan åren 1982 och 1983 antogs lönesummetillväxten
bli 5,2 %. För år 1984 valde RRV att schablonmässigt skriva fram lönesumman
med 5,5%.

Budgetpropositionen
byggde emellertid på en uppjustering av antagandena för år 1983. Beräkningarna
i budgetpropositionen grundades således på en lönesummetillväxt för år 1983 på
knappt 7%.

RRV
har i sin reviderade beräkning utgått från att lönesumman ökade med 6,6% mellan
åren 1981 och 1982. RRV har i kalkylerna utgått från de förutsättningar som
gällde i arbetet med den reviderade nationalbudgeten per den 9 mars 1983. Bland
dessa förutsättningar antas lönesumman öka med 6,7% mellan åren 1982 och 1983.

De
utbetalda pensionerna antas i denna beräkning öka med 10,1% mellan åren 1981
och 1982 och med 13,9% mellan åren 1982 och 1983. RRV förutsätter att
basbeloppet 20800 kr. kommer att ligga till grund för

Prop. 1982/83:150 26

utbetalningarna
av pensioner år 1984, vilket resulterar i en ökningstakt av storieksordningen
9,2%.

Utbetalningarna
för sjukpenning, föräldrapenning, ersättning vid arbetslöshet m.m., som upptas
till beskattning ökar med 11,3% mellan åren 1981 och 1982. Det är en minskning
med 2 procentenheter i jämförelse med beräkningen i december.

Av inkomsterna från andra
förvärvskällor har utvecklingen av inkomst av kapital mellan åren 1981 och
1982justerats ned från knappt 6% till drygt 4% jämfört med RRVs
decemberberäkning. För 1983 räknar RRV med en ökningstakt på knappt 1 % av
inkomster av kapital. Det är en neddragning med nästan 10 procentenheter.
Förändringarna baseras på nu gällande antaganden om räntenivån, in- och
utlåning samt sparande.

För inkomsterna av
jordbruksfastighet har ökningstakten mellan åren 1981 och 1982 reviderats ned.
Inkomst av jordbruksfastighet beräknas nu öka med 6% jämfört med drygt 12% i
RRVs decemberberäkning.

Rörelseinkomsterna
beräknas öka med knappt 10% jämfört med 7% i tidigare beräkning. År 1983
förutses en ökning av rörelseinkomsterna med ca 9%.

Underskotten i
förvärvskälla har sedan slutet av 1960-talet ökat kraftigt vaije år med några
få undantag. Den mest betydelsefulla avdragsposten är underskott av annan
fastighet som svarar för merparten av underskotten. Mellan åren 1981 och 1982
har RRV räknat med en utvecklingstakt på 8,5%. Det är en lägre ökningstakt än i
RRVs beräkning i december. Även år 1983 och kommande år har RRV reviderat ned
antagandena om underskottens utveckling. RRV räknar således med att de
sammanlagda underskotten ökar med 8,7% år 1983 och med 6,1 % år 1984.

Utveckling
av skatteunderlaget för svenska aktiebolag m.fl.

Under
februari-mars 1983 upprepade RRV sin enkät från hösten 1982 till ett urval om
ca 2300 svenska företag, sparbanker och försäkringsinstitut.

I
enkäten ingår frågor om den till statlig och kommunal skatt taxerade inkomsten
samt beräknade fyllnadsinbetalningar under våren 1983. Vidare ingår frågor
angående storieken av det särskilda forskningsavdraget.

I det följande redogörs
för vissa huvudresultat av undersökningen. Det bör observeras att uppgifterna
vad gäller storieksgruppen 0-19 anställda är mycket osäkra. Urvalet för denna
grupp är jämfört med totala antalet företag mycket litet. Dessutom är
bortfallet störst inom denna grupp av företag. En utföriigare beskrivning
kommer att publiceras i statistiska centralbyråns statistiska meddelanden serie
F.

Resultatet
av enkäten har fördelats på företagsstorlek och redovisas i tabell 6.

Enligt
enkäten beräknas den statligt taxerade inkomsten öka med 7%

Bilaga 1.4
Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning 27

från
inkomståret 1981 till 1982. Enligt höstens enkät värdet en minskning med 3 %.
Den kommunalt taxerade inkomsten beräknas i vårenkäten öka med 3,7% mellan inkomståren
1981 och 1982. I höstenkäten beräknades den kommunalt taxerade inkomsten minska
med 3%. Fyllnadsinbetalningarna under våren 1983 beräknas utgöra ca 37% av den
totala bolagsskatten för verksamhetsåret 1982. Det särskilda forsknings- och
utvecklingsavdraget beräknas uppgå till 729 milj. kr. Företag med fler än 500
anställda svarar för 91 % av detta avdrag.

Vid
bedömningen av statligt taxerade inkomster för verksamhetsåret 1983 har RRV
utgått från en trendmässig ökning på 10%. Därutöver tillkommer effekterna för
inbetalning på särskilt investeringskonto och avsättningar till särskilda
investeringsfonder (SFS 1982:1185). Dessa effekter beräknas minska
skatteunderiaget både statligt och kommunalt med ca 2 miljarder kr. I prop.
1982/83:102 föreslås en tillfällig vinstskatt som utgår med 20% av de svenska
aktiebolagens utdelning för det räkenskapsår som avslutas närmast efter den
30juni 1983. Vid inkomsttaxeringen medges inte avdrag för vinstskatt.
Följaktligen beräknas vinstskatten inte påverka skatteunderiaget. RRV räknar
därför med att den statligt taxerade inkomsten minskar med 13,4% mellan
verksamhetsåren 1982 och 1983. Den kommunalt taxerade inkomsten beräknas minska
med 3,9% mellan verksamhetsåren 1982 och 1983.

Tabell 6. Statligt och kommunalt taxerad inkomst,
fyllnadsinbetalningar och forsknings- och utvecklingsavdrag fördelat på
företagsstorlek verksamhetsåren 1981 och 1982, milj. kr.

Antal
anställda

Statligt

Föränd-

Kommu-

Föränd-

Fyllnads-

Forsk-

taxerad

ring!

nalt

ring i

inbetal-

nings-

inkomst

statligt

taxerad

kommunalt

ning för

och

för verk-

taxerad

inkomst

taxerad

verksam-

utveck-

samhets-

inkomst

för
verk-

inkomst

hetsåret

lingsav-

året 1981

mellan

samhets-

mellan

1982

drag för

verksam-

året
1981

vei

-ksam-

verksam-

hetsåren

hetsåret

1981-1982

1981-82

1982

Aktiebolag

0- 19

2483

- 660

3 747

838

816

20- 99

1243

-(- 59

1749

421

100- 499

910

-f 137

1515

-1-

377

507

500-1999

796

-f 292

1668

-1-

485

569

182

2000-

1649

+ 805

3321

-(-

528

1 113

483

Bank-
och försäkrings-

verksamhet,
fastighets-

förvaltning

533

- 56

707

102

Uppgift
saknas

295

- 17

391

-1-

Totalt

7 909

-1- 560

13098

-1-

490

3620

729

Därav
företag med fler

än 500
anställda

2445

-1- 1097

4989

-1-

1013

1682

665

Prop.
1982/83:150 28

III. Beräkning av de olika inkomsttitlarna

1000 Skatter

1100 Skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse .1111 Fysiska
personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse

RRV
har i sin beräkning av inkomstskatterna för 1983/84 även bedömt utfallet för
innevarande budgetår. Beräkningarna sammanfattas i tabell 3 i vilken också
framgår skillnaden gentemot beräkningar i budgetpropositionen.

Utgångspunkten
för beräkningarna är bl.a. de inkomstfördelningar som antas gälla för åren
1982, 1983 och 1984. RRVs taxeringsstatistiska undersökning har använts för
att beräkna dessa. Beräkningen bygger på framskrivningen av den
inkomstfördelning som gällde för basåret 1981. Förändringar i skattesystemet
år 1982-1983 har beskrivits i RRVs decemberberäkning. Där redovisas även
effekterna av de olika ändringarna i skattereglerna. Förändringarna i
skattereglerna m.m. för år 1983 är:

-
De statliga
marginalskattesatserna sänks och uppgår för flertalet inkomsttagare till
maximalt 44% år 1983.

-
Statliga skatten delas upp i
två delar, grundbelopp och tilläggsbelopp.

-
Grundbelopp tas ut på den
beskattningsbara inkomsten, beräknad som tidigare.

-
Tilläggsbelopp beräknas för
inkomster över en s.k. brytpunkt (16 basenheter, dvs. 116800 kr.).

-
Underlaget för rilläggsbelopp
utgörs i huvudsak av den beskattningsbara inkomsten ökad med underskottsavdrag.
På så sätt begränsas det skattemässiga värdet av underskottsavdragen.
Skattesatsen är 0% upp till ett skatteunderiag på 116800 kr. och 2% (1983) av
skatteunderiaget mellan 116800 kr. och 138700 kr. Skattesatsen stiger sedan
till maximalt 10% (1983) vid ett underiag överstigande 328500 kr.

-
Kvittning av underskott av
schablontaxerad fastighet mot inkomst av kapital medges med högst 30000 kr. vid
beräkning av tilläggsbelopp.

-
Möjlighet finns att vid
beräkning av tilläggsbelopp kvitta underskott i näringsverksamhet mot överskott
i samma förvärvskälla under en tid av högst sex år.

-
Basenheten i skatteskalan har
på förhand bestämts för de tre åren som skaltereformen genomförs och är 7300
kr. år 1983.

-
Kapitalförsäkringsavdraget
slopas.

Avdragsrätten
för frivilliga periodiska understöd slopas.

-
Nytt schablonavdrag på 5% av
kontant bruttolön m.m. eller högst 1000 kr. införs under inkomst av tjänst.

-
Skattesatsen höjs från 2 till
3% i inkomstskiktet 7 300-29200 kr.

-
Skattesatsen sänks med 1
procentenhet i inkomstskiktet 58400—87600 kr.

Bilaga 1.4
Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning 29

-
Fribeloppet på äkta makars
B-inkomster höjs till 5000 kr. och omvandlas till grundavdrag.

-
Skattereformen finansieras år
1983 med en allmän löneavgift på 2%.

-
Skatteunderlaget för juridiska
personer minskas till 40% för kommuner, 80% för församlingar och till 0% för
landsting. Återstående skatteunderlag minskas med I %.

-
Skattereduktion för erlagda
fackföreningsavgifter införs. Reduktionen är 40%, maximalt 480 kr.

-
En hyreshusavgift införs och
uppgår för år 1983 till I % av taxeringsvärdet.

-
Skattereduktion på
aktieutdelning slopas.

-
Nedsättning görs av
sparskattereduktion för insättningar på skattesparkonto eller skattefondkonto.

-
Höjning av restavgiften från 4
till 6% av det obetalda beloppet.

-
Uppräkning av preliminärt
debiterad B-skatt med 20% fr.o.m. den 1 januari 1983.

-
Frisläppet av
investeringsfonder och -reserver förlängs.

-
Investeringsavdraget för
byggnadsarbeten förlängs.

-
Pensioner m.m. beräknas på
basbeloppet ökat med 300 kr.

-
Oförändrade regler skall gälla
för att faststäUa basbeloppet för år 1983.

-
Beslutet om karensdagar och
andra förändringar i sjukförsäkringen upphävs.

För
år 1984 har bestämts en skatteskala i samband med att riksdagen antog förslaget
till marginalskattereform. Även basenheten i skatteskalan är förutbestämd till
7 700 kr.

RRV
har förnyat beräkningarna av effekterna av de ändrade skattereglerna åren 1983
och 1984. Det har gjorts med hjälp av den taxeringsstatistiska undersökningen
som i denna beräkning har 1981 års inkomstfördelning som bas.

För att bedöma effekten av
skatteomläggningen för år 1983 vad avser ändringar i den statliga skatteskalan
har RRV beräknat den totala skatten som om 1982 års nominella skatteskala
skulle ha gällt år 1983. Enjämförelse har därefter gjorts med den skatt som
uträknas om 1983 års skatteskala används. Den totala skillnaden i slutlig skatt
har då blivit 7 800 milj.kr. Av denna ändring år 1983 svarar indexregleringen
av skatteskalorna för ca 3500 milj.kr. (förändring av basenheten från 6900 kr.
till 7300 kr.). Skatteskaleförändringarna tillsammans med effekter av övriga
avdrags- och skattereduktionsförändringär innebär att den totala skatteeffekten
kan beräknas till drygt 8600 milj.kr. Det är ca 125 milj.kr. mer i
skattelindring än vad RRV tidigare räknat med.

För
år 1984 har motsvarande effektberäkningar gjorts. Den sammanlagda
skatteeffekten beräknas detta år bli i storleksordningen 6300 milj.kr. Av denna
skatteförändring svarar indexregleringen resp. förändringen av skatteskalorna
för ungefär lika stora belopp.

Inflödet
av preliminär A-skatt är i huvudsak känt t.o.m. januari månad år 1983.
Uppbörden under november och januari avseende skatter på inkomster under
september-december år 1982 blev ungefär lika stor som antogs i
budgetproposirionen. För helåret 1983 har totala preliminärskat-teuppbörden
justerats upp jämfört med RRVs decemberberäkning. Det beror främst på
förändringen i antagandet om lönesummetillväxten. De nya avtalen på
arbetsmarknaden år 1983 väntas emellertid få effekt på skatteinbetalningarna
först andra halvåret 1983.

Kalkylerna
innebär en något mindre ökning av den slutliga skatten år 1982. Detta medför
att de fysiska personernas fyllnadsinbetalningar våren 1983 och deras
kvarstående skatter våren 1984 kan antas bli lägre än vad som tidigare
beräknats. Den överskjutande skatten som betalas ut under hösten år 1983 väntas
av samma skäl öka jämfört med beräkningarna i budgetpropositionen.

RRV
har för år 1984 räknat med en höjd kommunal medelutdebitering från en nivå på
30,14 kr. till 30,44 kr., dvs. en höjning på 30 öre. Vidare har RRV räknat med
att begränsningen av kommunernas skatteunderlag med 1% upphör fr.o.m. den 1
januari 1984.

Dessa
faktorer jämte det högre lönesummeantagandet år 1982 gör att posten
utbetalningar av kommunalskattemedel ökar med drygt 1000 milj.kr. i jämförelse
med budgetpropositionen.

RRVs
kalkyler över de fysiska personernas inkomstskatter innebär en nedjustering med
560 milj.kr. för budgetåret 1982/83 och en minskning med 1354 milj.kr. för
budgetåret 1983/84 jämfört med beräkningen i budgetproposirionen.

Tabell 7. Fysiska personers skatt på inkomst,
realisationsvinst och rörelse, milj.kr.

1981/82

1982/83

1983/84

Förändring

Utfall

Prognos

Statsbudget förslag

Prognos

ökning-l-minskning—

Inkomster

Preliminär
A-skatt

111786

118808

128665

129057

-f 392

Preliminär
B-skatt

8165

9591

11252

11 190

- 62

Fyllnadsinbetalningar

6654

7392

7776

7450

- 326

Kvarstående
skatt

3 693

4020

4 320

4270

- 50

Övriga
inkomster

1455

Sununa
inkomster

131753

139811

152013

151967

- 46

Utgifter

Kommunalskattemedel

88778

99208

108119

109 318

-l-I 199

Överskjutande
skatt

9106

9973

9455

9588

-1- 133

Omföringar

3 857

4289

4729

4705

- 24

Övriga
utgifter

253

Summa
utgifter

101994

113470

122303

123611

-H308

Netto
på titeln

29759

26341

29710

28356

-1354

Bilaga
1.4 Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning 31

RRV
beräknar inkomsterna på titeln fysiska personers skatt på inkomst,
realisationsvinst och rörelse till 26341000000 kr. för budgetåret 1982/83 och
till 28 356000000 kr. för budgetåret 1983/84.

1121
Juridiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse

På
inkomsttiteln redovisas bl.a. de juridiska personernas preliminära skatter
liksom avräkningen av de utbetalningar av kommunalskattemedel som kan beräknas
på de juridiska personernas kommunala skatteunderlag. Till grund för
beräkningen ligger den tidigare redovisade enkäten till svenska aktiebolag
m.m. Enkäten pekar på en uppjustering av de juridiska personernas taxerade inkomster
mellan inkomståren 1981 och 1982. Med ledning av enkäten har RRV justerat upp
fyllnadsinbetalningarna våren 1983. Företagens benägenhet att göra
fyllnadsinbetalningar väntas bli bestående även våren 1984. De totala
fyllnadsinbetalningarna har uppjusterats med 916 milj.kr. för budgetåret
1982/83 och med 579 milj.kr. budgetåret 1983/84. Inbetalningarna av B-skatt
har också uppjusterats med hänsyn till enkätresultatet samt att utfallet har
blivit högre än beräknat.

Tabell
8. Juridiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse,
milj.kr.

1982/83

1983/84

Enligt RRVs marsberäkning

Förändring jämfört med budgetpropositionen

Enhgt RRVs marsbe-räkning

Förändring jämfört med budgetpropositionen

Inkomster

Prel
B-skatt

6403

+ 162

7763

-1- 408

Fyllnadsinbetalningar Kvarstående skatt

4000 564

+ 916 ± 0

2 220 617

+ 579 -1- 21

Summa
inkomster

10967

-1-1078

10600

-1-1008

Utgifter Kommunalskattemedel

2627

- 6

2 127

-1- 141

Överskjutande
skatt Omföringar till andra inkomsttitlar

1231 147

+ 1 ± 0

1 148 144

- 31 + 0

Summa
utgifter

4005

- 5

3419

-1- 110

Netto
på titeln

6962

-Hl 083

7181

■f 898

RRV
beräknar inkomsterna på riteln juridiska personers skatt på inkomst,
realisationsvinst och rörelse till 6962000000 kr. för budgetåret 1982/83 och
till 7 181000000 kr. för budgetåret 1983/84.

1200
Lagstadgade socialavgifter

De
lagstadgade socialavgifterna betalas under året in i form av preliminära
avgifter, fyllnadsinbetalningar av preliminära avgifter och kvarstående
avgifter. För en närmare beskrivning av uppbördsförfarandet för
arbetsgivaravgifter hänvisas till RRVs decemberberäkning.

I
redovisningen nedan över prognosen för de lagstadgade socialavgifterna jämförs
RRVs marsberäkning med regeringens bedömning i finansplanen. Antagandet
angående lönesummans utveckhng för år 1982 ligger i RRVs marsberäkning något
högre än regeringens bedömning i finansplanen. I finansplanen antas lönesumman
mellan åren 1981 och 1982 öka med 6,3%. RRVs marsberäkning bygger på en.
utvecklingstakt på 6,6% för lönesumman mellan motsvarande år.

1211
Folkpensionsavgift

Prognosen
för inkomsterna från folkpensionsavgiften framgår av tabell 9.

Tabell
9. Folkpensionsavgift, milj.kr.

1982/83

1983/84

Enligt

Förändring

Enligt

Förändring

RRVs

jämfört med

RRVs

jämfört med

marsbe-

budgetpro-

marsbe-

budgetpro-

räkning

positionen

räkning

positionen

Inkomster

Direktdebiterade

avgifter

22601

-1-351

25 227

-44

Egenavgifter
och

skattedebiterade

avgifter

1019

1078

- 6

Avgifter
från stat-

liga myndigheter och

affärsverk

3016

+ 27

4 176

- 2

Summa
inkomster

26636

-1-378

30481

-52

RRV
beräknar inkomsterna på titeln folkpensionsavgift tiU 26636000000 kr. för budgetåret
1982/83 och till 30481000000 kr. för budgetåret 1983/84.

1221
Sjukförsäkringsavgift, netto

Som
framgår av tabell 10 beräknas sjukförsäkringsavgiftens andel av
sjukförsäkringens kostnader uppgå till 27333 milj.kr. för budgetåret 1982/83
och till 29032 milj.kr. för budgetåret 1983/84. Jämfört med budgetpropositionen
innebär detta en uppjustering av kostnaderna för båda budgetåren.

Bilaga 1.4 Riksrevisionsverkets reviderade
inkomstberäkning 33

Förändringarna i förhållande till budgetpropositionen
förklaras dels av det något högre utfallet för andra halvåret 1982 jämfört med
prognosen, dels av det högre antagandet om prisutvecklingen under år 1984 som
görs i RRVs marsberäkning jämfört med antagandet i budgetpropositionen.
Kostnaderna har vidare schablonmässigt justerats upp med hänsyn till avtalet
mellan staten och sjukvårdshuvudmännen för år 1984.

Tabell 10. Beräkning av sjukförsäkringsavgiftens andel av
sjukförsäkringens kostnader, miy.kr.

1982/83

1983/84

Enligt RRVs marsberäkning

Förändring jämfört med budgetpropositionen

Enligl RRVs marsberäkning

Förändring jämfört med budgetpropositionen

Sjukpenning Sjukvårdsförmåner inkl. läkemedels-

13019

+ 85

13 590

-1- 75

ersättning Föräldrapenning Frivillig försäkring
Förvaltningskostnader

12 305

4432

2 396

-1-209 - 2 ± 0 + 10

13 328

4697

2535

-H586

- 75

-1- 0

- 55

Summa
utgifter

32157

-1-302

34155

-1-531

Avgår statsbidrag Sjukförsäkringens andel

av
sjukförsäkringens

kostnader

4824 27333

-1- 45 ■f2S7

5123 29032

+ 79 -(-452

Netto på titeln framgår av tabell 11.

Utvecklingen
av den allmänna sjukförsäkringsfonden framgår av nedanstående tablå, milj.kr.

Ö verskott

Ackumulerat
saldo

1979 1980 1981 1982 1983

1
950.8

2
570,9 3195,0
3233,0'

859,0'

- 895,6

-1-1675,3 -t-4 870,3 -1-4870,3' -1-4870,3'

Regleringen mellan statsbudgeten och fonden verkställs
inte.

Sjukförsäkringsfondens överskott för kalenderåret 1981
skall regleras gentemot statsbudgeten under våren 1983. Regleringen innebär en
belastning av statsbudgeten på ca 3 195 milj.kr. under budgetåret 1982/83.
Sjukförsäkringsfondens behållning blir efter denna reglering ca 4870 milj.kr.
Enligt de av riksdagen antagna rikthnjerna för budgetregleringen i finansplanen
bör tills vidare inte ytterligare avsättningar verkställas. Fondbehållningen
kommer därvid tills vidare att vara oförändrad. Fondmedlen är placerade på ett
räntelöst konto hos riksgäldskontoret. RRVs marsberäkning av inkomsterna på
titeln sjukförsäkringsavgift, netto grundas på att 3 Riksdagen 1982/83. I
sand. Nr 150. Bilaga 1.4

inga avsättningar till sjukförsäkringsfonden verkställs
under budgetåret 1983/84.

Av tabell 11 framgår såväl inkomster som utgifter under
inkomsttiteln sjukförsäkringsavgift, netto.

Tabell 11. Inkomster och utgifter under inkomsttiteln
sjukförsäkrings avgift, netto, mit).kr.

1982/83

1983/84

Enligt

Förändring

Enligt

Förändring

RRVs

jämfört med

RRVs

jämfört med

marsbe-

budgetpro-

marsbe-

budgetpro-

räkning

positionen

räkning

positionen

Inkomster

Direktdebiterade

avgifter

24832

-1- 19

25 371

-1- 31

Egenavgifter
och öv- "

riga skattedebiterade

avgifter

1048

± 0

1 105

± 0

Avgifter
från stat-

liga myndigheter och

affärsverk

3 508

- 4

4200

+ 5

Övriga
inkomster

143

± 0

143

± 0

Summa
inkomster

29531

-f 15

30819

-1- 36

Utgifter

Inkomsttitelns
andel

av sjukförsäkringens

kostnader

27333

-1-257

29032

-1-452

Avsättning
av medel

tiU allmänna sjuk-

försäkringsfonden

3195

± 0

Summa
utgifter

30528

4-257

29032

4-452

Netto
på titeln

-997

-242

1787

-416

För budgetåret 1982/83 beräknas ett underskott på
inkomsttiteln sjukförsäkringsavgift, netto. Underskottet orsakas framförallt
av avsättningen till sjukförsäkringsfonden. Enjämförelse av nettot på titeln
mellan budgetåren ger ett minskat överskott på titeln för budgetåret 1983/84 om
avsättningen till sjukförsäkringsfonden exkluderas för budgetåret 1982/83.
Denna minskning av överskottet på titeln skall även ses mot bakgrund av den
positiva engångseifekt som finns på inkomstsidan till följd av den omläggning
av uppbördsförfarandet för affärsverken som skall ske under budgetåret
1983/84.

RRV beräknar ett underskott på titeln
sjukförsäkringsavgift, netto för budgetåret 1982/83. Underskottet beräknas till
997000000 kr. För budgetåret 1983/84 beräknar RRV inkomsterna på theln till 1
787000000kr.

Bilaga 1.4 Riksrevisionsverkets reviderade
inkomstberäkning 35

1231 Barnomsorgsavgift

Inkomsterna från barnomsorgsavgiften framgår av tabell 12.

Tabell 12. Barnomsorgsavgift, milj.kr.

1982/83

1983/84

■
Enligt

Förändring

Enligt

Förändring

RRVs

jämfört med

RRVs

jämfört med

marsbe-

budgetpro-

marsbe-

budgetpro-

räkning

positionen

räkning

positionen

Inkomster

Direktdebiterade

avgifter

5 555

-t- 95

5 873

- 33

Avgifter
från stat-

liga myndigheter och

affärsverk

759

-t- 4

972

-1- 10

Egenavgifter

262

282

- 46

Titeln
Barnomsorgs-

avgift

6576

-1- 99

7127

- 69

RRV beräknar inkomsterna på titeln barnomsorgsavgift till
6576000000 kr. för budgetåret 1982/83 och till 7 127000000 kr. för budgetåret
1983/84.

1251 Övriga socialavgifter, netto

Under titeln övriga socialavgifter redovisas
delpensionsavgiften, gemensam arbetsmarknadsavgift m.fl. övriga socialavgifter
(tabell 13).

Tabell
13. Övriga socialavgifter, netto, milj.kr.

Inkomster

1
Arbetsskadeförsäkring

2
Lönegarantiavgift

3
Arbetarskyddsavgift

4
Avgift för
sjöfolkspensionering

5
Delpensionsavgift

6
Gemensam
arbetsmarknadsavgift

7
Merinkomst för
delpensionsförsäkringen

Summa
inkomster

Utgifter

Summa
1—6 enl ovan

8 Merkostnader
för arbetslöshetsförsäkring m.m.

Summa utgifter

Netto
på titeln

1982/83

1983/84

Prognos

1569

1657

568

616

443

447

1494

1621

2937

4075

151

7081

8578

7020

8427

280

7020

8707

-1-61

-129

För budgetåret 1982/83 beräknar RRV inkomsterna på titeln
övriga socialavgifter, netto till 61000000kr. RRV beräknar ett underskott på
titeln övriga socialavgifter, netto för budgetåret 1983/84. RRV beräknar detta
underskott till 129000000 kr.

Prop. 1982/83:150 36

1281 Allmän löneavgift

För att finansiera skattereformens första steg infördes en
allmän löneavgift. Avgiften infördes den I januari 1983 (SFS 1982:423, prop.
1981/82:197), Avgiftsuttaget är fastställd till 2,0% för år 1983. För kalenderåret
1984 har RRV i sina beräkningar antagit oförändrat avgiftsuttag.

Tabell 14. Allmän löneavgift, milj. kr.

1983/84

Enligt RRVs Förändring jämfört marsberäkning med
budgetpropositionen

Direktdebiterade avgifter 5340 -73

Avgifter från statliga myn

digheter och affärsverk 883 -1-12

Egenavgifter O O

Summa inkomster 6 223 4-85

Även egna företagare skall betala allmän löneavgift. Dessa
egenavgifter inflyter i form av preliminärskatter, kvarstående skatter eller
fyllnadsinbetalningar. Egenavgifterna omförs från inkomsttitel 1111 Fysiska
personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse till lagstadgade
socialavgifter första gången under budgetåret 1984/85.

För
budgetåret 1982/83 uppnäs endast en knapp halvärseffekt av den nya avgiften.
Inte heller för budgetåret 1983/84 uppnås en helårseffekt av den nya avgiften
eftersom de kvarstående avgifterna för år 1983 regleras först våren 1985.

RRV beräknar inkomsterna på titeln allmän löneavgift till
2656000000 kr. för budgetåret 1982/83 och till 6223000000 kr. för budgetåret
1983/84.

1400 Skatt på varor och tjänster

Under denna inkomsthuvudgrupp redovisas alla skatter som
beräknas på produktion, försäljning, varuhantering, tillhandahållande av
tjänster och tillåtelse att använda vissa varor. Försäljningsskatter, skatter
på enskilda produkter och tjänster samt fordonsskatten skall redovisas under
denna rubrik. Dessutom skall överskott som uppstår vid bolag eller liknande
sammanslutningar där staten har monopol på försäljningen av produktionen
redovisas under skatt på varor och tjänster. Även import- och exportavgifter
skall redovisas som en skatt på varor och tjänster.

Bilaga 1.4
Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning 37

1411
Mervärdeskatt

Till
grund för beräkningen av länsstyrelsernas uppbörd av mervärdeskatt ligger en
bedömning av den privata konsumtionens utveckling. Mellan åren 1982 och 1983
beräknas den privata konsumtionen öka med 8,5%. Det är knappt en procentenhet
lägre än vad som antogs i decemberberäkningen. För år 1984 har ökningen
beräknats rill 6%, vilket är samma ökningstakt som antogs i
decemberberäkningen. Fr.o.m. den I juli 1982 gäller att rätten till avdrag för
ingående mervärdeskatt som tas ut vid import inträder tidigast när tullverkets
tullräkning mottas av den skattskyldige. Till följd härav uppstår en inkomstförstärkande
engångseffekt under budgetåret 1982/83 på ca 2000 milj.kr. Tidigare antogs att
denna effekt skulle uppstå redan under hösten. Vissa undersökningar av
mervärdeskattedeklarationer som har utförts av riksskatteverket tyder på att
effekten är mer utsträckt i tiden och påverkar inkomsterna även under senare
hälften av budgetåret 1982/83.

Investeringsavdraget
vid redovisning av mervärdeskatt har i decemberberäkningen beräknats minska
inkomsterna med 1 500 milj.kr. budgetåret 1982/83 och med I 000 milj.kr.
budgetåret 1983/84. Utfallet t.o.m. oktober månad tyder pä att effekten av
avdraget har underskattats. Avdraget har nu beräknats till 1800 milj.kr. för
budgetåret 1982/83 och till 1200 milj.kr. för budgetåret 1983/84.

Länsstyrelsernas
nettouppbörd av mervärdeskatt under 1982/83 beräknas till 12300 milj.kr.,
vilket är 600 milj.kr. lägre än i decemberberäkningen. Uppbörden under
budgetåret 1983/84 beräknas uppgå till 12200 milj.kr. Det är en minskning med
300 milj.kr. jämfört med decemberberäkningen.

Till grund för beräkningen
av mervärdeskatt på importerade varor ligger en bedömning av importvärdets
utveckling. Som nämns under titeln tullmedel beräknas importvärdet öka med
13,8% år 1983 och med 6% år 1984. Det är en neddragning med ca 2 procentenheter
för år 1983 och med ca 3 procentenheter för är 1984. Det är främst en minskad
oljeimport, vilken ej är mervärdeskattepliktig, som orsakat denna nedgång.
Tullens uppbörd av mervärdeskatt beräknas till 33500 milj.kr. för budgetåret
1982/83 och till37000milj.kr. för budgetåret 1983/84.

RRV
beräknar inkomsterna på titeln mervärdeskatt till 45 800000000 kr. för
budgetåret 1982/83 och till 49200000000 kr. för budgetåret 1983/84.

1421
Bensinskatt

Inkomsterna
på titeln har hittills varit högre än vad som antogs i beräkningen till
budgetpropositionen. Det höga utfallet tillsammans med den nuvarande
prisutvecklingen på bensin har medfört att förbrukningen nu antas bli
oförändrad. I höstens beräkning antogs att förbrukningen skulle

Prop. 1982/83:150 38

minska
med 2% resten av budgetåret 1982/83 och med ytterligare 2 % nästa budgetår.
Inkomsterna har nu justerats upp med 195 milj.kr. budgetåret 1982/83 och med
200 milj.kr. budgetåret 1983/84.

RRV
beräknar inkomsterna på riteln bensinskatt till 6695000000 kr. för budgetåret
1982/83 och till 6480000000 kr. för budgetåret 1983/84.

1424 Tobaksskatt

Den
1 februari 1983 höjdes tobaksskatten. Höjningen beräknas öka inkomsterna med
110 milj.kr. innevarande budgetår och med 330 milj.kr. budgetåret 1983/84.
P.g.a. det höga utfallet t.o.m. februari har inkomstema räknats upp med 100
milj.kr. för vart och ett av budgetåren 1982/83 och 1983/84 jämfört med
beräkningen i budgetpropositionen.

RRV
beräknar inkomstema på titeln tobaksskatt till 3 330000000 kr. för budgetåret
1982/83 och till 3520000000 kr. för budgetåret 1983/84.

1425 Skatt
på spritdrycker

P.g.a.
det höga utfallet t.o.m. februari har inkomsterna räknats upp med 60 milj.kr.
budgetåret 1982/83 och med 65 milj.kr. budgetåret 1983/84.

RRV
beräknar inkomsterna på titeln skatt på spritdrycker till 4950000000 kr. för
budgetåret 1982/83 och till 5 100 000 000 kr. för budgetåret 1983/84.

1427
Skatt på malt- och läskedrycker

Konsumtionen
av malt- och läskedrycker har varit högre än vad som antogs i
budgetpropositionen. Det är främst konsumtionen av starköl som har ökat.
Inkomstema har nu räknats upp med 60 milj.kr. budgetåret 1982/83 och med 62
milj.kr. budgetåret 1983/84.

RRV
beräknar inkomsterna på titeln skatt på malt- och läskedrycker till 1094000000
kr. för budgetåret 1982/83 och till 1153000000 kr. för budgetåret 1983/84.

1428
Energiskatt

Som
nämns under titeln bensinskatt har prognosen på bensinförbrukningen justerats
upp jämfört med budgetpropositionen. Energiskatten på bensin har därför räknats
upp med 47 milj.kr. budgetåret 1982/83 och med 49 milj.kr. budgetåret 1983/84.
Energiskatten på olja har nu räknats ner

Bilaga 1.4
Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning 39

med
124 milj.kr. för budgetåret 1982/83 jämfört med höstens beräkning. Bl.a. har
den milda vintern medfört att förbmkningen av olja blivit lägre än vad som
antogs tidigare. 1 höstens inkomstberäkning antogs att förbrukningen skulle
minska med 5% för budgetåret 1983/84. De sänkta oljepriserna antas nu medföra
en något lägre minskningstakt. Förbrukningen antas nu minska med 4% för
budgetåret 1983/84. Skatten på olja har räknats ned med 84 milj.kr. budgetåret
1983/84. Prognosen på inkomsterna av energiskatt på el är oförändrad.

RRV
beräknar inkomsterna på titeln energiskatt till 8270000000 kr. för budgetåret
1982/83 och till 7910000000 kr. för budgetåret 1983/84.

1441
AB Vin- & Spritcentralens inlevererade överskott

AB
Vin- & Spritcentralen har reviderat beräkningen av den inlevererade
årsvinsten. Inleveransen har räknats upp med 35 milj.kr. för vart och ett av
budgetåren 1982/83 och 1983/84.

RRV
beräknar inkomstema till 185000000 kr. för budgetåret 1982/83 och till
185000000 kr. för budgetåret 1983/84.

1453
Totalisatormedel

Omfattningen
av totalisatorspelet vid galopp- och travtävlingar har ökat jämfört med vad som
antogs i decemberberäkningen. Inkomstema har därför räknats upp med 20 milj.kr.
budgetåret 1982/83 och med 40 milj.kr. budgetåret 1983/84.

RRV
beräknar inkomstema på titeln totalisatormedel till 280000000 kr. för
budgetåret 1982/83 och till 310000000 kr. för budgetåret 1983/84.

1471
Tullmedel

Prognosen
på importvärdets utveckling för åren 1983 och 1984 har justerats ned med 2
resp. 3 procentenheter. Importvärdet bedöms nu öka med 13,8% resp. 6,0%. För
budgetåret 1982/83 beräknas inkomstema förbli oförändrade jämfört med i
decemberberäkningen. För budgetåret 1983/84 har inkomstema räknats ned med 85
milj.kr.

RRV
beräknar inkomstema på titeln tullmedel till 1600000000 kr. för budgetåret
1982/83 och till 1705000000 kr. för budgetåret 1983/84.

Prop, 1982/83:150 40

2000 Inkomster av statens verksamhet

Under
inkomsttypen inkomster av statens verksamhet redovisas bl.a. rörelseöverskott,
ränteinkomster, offentligrättsiiga avgifter och försäljningsinkomster.

Regeringen
har föreskrivit att statens utlåningsränta och statens avkastningsränta skall
vara 12% under budgetåret 1982/83 (SFS 1982:222). I budgetpropositionen 1983
beräknas statens avkastningsränta för budgetåret 1983/84 uppgå till 13%. Denna
räntesats har i beräkningarna använts för budgetåren 1983/84 och 1984/85.

2100
Rörelseöverskott

Överskott
från de statliga affärsverken skall tillföras denna huvudgrupp. De statliga
affärsverken redovisar i skrivelser till RRV sina beräknade inkomster på
statsbudgeten. Affärsverken har av RRV anmodats att presentera sina
beräkningar på följande sätt. I en huvudtabell, som följer samma uppställning
för samtliga affärsverk, redovisas det förväntade resultatet av rörelsen,
bokslutsdispositioner, överskott och inleverans. Uppdelning av intäkter på
rörelsegrenar och av kostnader på huvudgrupper redovisas i särskilda tabeller.
Övriga faktorer av väsentlig betydelse för bedömning av det förväntade
ekonomiska resultatet skall anges.

Nedan
följer en sammanställning av affärsverkens skrivelser samt RRVs förslag till
beräkning av affärsverkens inlevererade överskott för budgetåren 1982/83 och
1983/84.

2111
Postverkets inlevererade överskott

Postverket
har i skrivelse till RRV beräknat inleveransen av överskott under budgetåren
1982/83 och 1983/84 till 81,5 milj.kr. resp. 100 milj.kr. Det innebär en
minskning med 10,5 milj.kr. resp. I milj.kr. i förhållande till
budgetpropositionen.

Utdrag
ur postverkets skrivelse:

För
budgetåren 1982/83 och 1983/84 räknar Postverket nu med att kunna leverera ett
överskott på 80 milj.kr. resp. 105 milj.kr. Detta motsvarar normal förräntning
av det disponerade statskapitalet. Postverkets inleveranser av överskottsmedel
framgår av tabell 15.

I
beräkningen har vi lagt in en allmän portohöjning fr.o.m. den I april 1983
enligt vår framställning till Regeringen. För att klara förräntningskra-vet
under perioden räknar vi dessutom med att det blir nödvändigt att höja den
allmänna portonivån även nästa budgetår. Därutöver erfordras ett uttag ur
konsolideringsfonden på sammanlagt ca 100 milj.kr. under tvåårsperioden.
Hänsyn har då tagits även till den extra avskrivning på 300 milj.kr. som
föreslagits i budgetpropositionen.

Postvolymen
beräknas öka med 2% under innevarande budgetår och med 1 % budgetåret 1983/84.

Personalvolymen
beräknas öka med 1,0% under 1982/83 men beräknas kunna hållas på oförändrad
nivå under 1983/84. Den genomsnittliga prisökningen på personalkostnaderna
beräknas till cirka 6,5% 1982/83 och till cirka 7,5% 1983/84.

Bilaga 1.4 Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning
41

Sakkostnaderna beräknas öka med 16,5% under 1982/83 och
med 15% under 1983/84.

Diskontot förutsätts ligga kvar på nuvarande nivå på 9%
under resten av perioden.

Tabell 15. Postverkets resultaträkning för budgetåren
1981/82 - 1983/84, milj.kr.

1981/82

1982/83

1983/84

Drift-

Utfall

Drift-

Beräk-

stat

ning

Rörelseintäkter,
exkl.

driftbidrag,
tidningar'

7260

7620

7 845

8084

8686

Rörelsekostnader,
exkl.

avskrivningar'

-7214

-7044

-7675

-7712

-8437

Driftbidrag,
tidningar

Rörelseresidtal
före av-

skrivningar

106

636

224

426

297

Avskrivningar
enligt plan

-183

-150

-185

-177

-198

Rörelseresultat
efter av-

skrivningar

-11

486

249

Finansiellt
netto

Residlatföre
bokslut.sdis- .

positioner

-37

535

318

169

Avskrivningar
utöver plan

-30

-419

-35

-45

-355

Upplösning
av värderegle-

ringsreserv

—

Skillnad
mellan faktisk

pensionskostnad
och bok-

förd
pensionsutgift

(254)

(225)

(254)

(199)

(21.)

Resultat
efter bokslutsdis-

positioner

-67

118

273

-186

Konsolideringsfond,
in-

sättning

-31

-193

—

Konsolideringsfond,
uttag

147

291

Överskott
att inleverera till

statsverket

105 .

Inleverans

100

Därav:
Av föregående års

överskott

Av årets
överskott

Överskott
i procent av i

medeltal
disponerat stats-

kapital

10,75

12,00

13,00

Statskapitalets
storiek per

den 30juni

657

—

800

460

' Rörelseintäkter och rörelsekostnader specificeras i
tabell 16. Rörelsekostnadema inkluderar här liksom i Postverkets officiella
redovisning utbetalade pensioner. Försäkringsmässig merkostnad för pensioner
redovisas som vanligt under särskild rubrik.

Avskrivningar
utöver

1981/82

1982/83

1983/84

plan

Drift-

Utfall

Drift-

Beräk-

stat

ning

Skillnad
mellan kalkylmäs-

sigt
beräknade avskriv-

ningar
och avskrivningar

enligt
plan

- 30

- 41

-35

-45

- 55

Avskrivning
på uppskrivet

fastighetsvärde

- 78

Extra
avskrivning av stats-

kapitalet

-300

Summa

- 30

-419

-35

-45

-355

Prop. 1982/83:150 42

Tabell 16. Postverkets rörelseintäkter och rörelsekostnader,
milj.kr.

1981/82

1982/83

1983/84

Drift-

Utfall

Drift-

Beräk-

stat

ning

Rörelseintäkter

exkl.
driftbidrag, tidningar

Försändelseintäkter'

4734

4827

5065

5 122

5699

Uppdrag
åt staten

180

147

220

222

193

Räntenetto

922

1 158

1095

1 149

1 152

Ersättning
från PKbanken

601

574

600

672

669

Postavgifter,
betalningsför-

medling

335

353

320

346

343

Särskilda
affärsområden

279

286

280

282

310

Övriga
intäkter

209

275

265

291

320

Summa
rörelseintäkter

7260

7620

7845

8084

8686

Rörelsekostnader
exkl. av-

skrivningar

Lön och
lönetillägg

3975

3 882

4130

4 147

4424

Sociala
avgifter m.m.

1520

1505

1605

1644

1818

Övriga
personalkostnader

151

128

155

142

152

Summa
personalkostnader

5646

5515

5890

5933

6394

Sakkostnader

1568

1529

1785

1779

2043

Summa
rörelsekostnader

7214

7044

7675

7712

8437

' Skillnaden mellan driftstat och utfall 1981/82 beror på
ett gynnsammare ekonomiskt utfall av portoreformen än beräknat.

Skillnaden mellan driftstat och utfall 1981/82 beror dels
på att diskontot under året blev högre än väntat, dels på en gynnsammare
medelsaido- och medelförräntnings-utveckling än väntat.

Skillnaden mellan driftstat och utfall 1981/82 beror
främst pä lägre utfall av 1981 års löneavtal än beräknat.

RRV ansluter sig till postverkets beräkning. Inkomsterna
på riteln postverkets inlevererade överskott beräknas till 81500000kr. för
budgetåret 1982/83 och till 100000000 kr. för budgetåret 1983/84.

2112 Televerkets inlevererade överskott

Televerket har i skrivelse till RRV beräknat inleveransen
av överskott under budgetåren 1982/83 och 1983/84 till 246,4 milj.kr. resp.
286,3 milj.kr. Det innebär en ökning med 7,4 milj.kr. resp. 12,3 milj.kr. i
förhållande till budgetpropositionen.

Utdrag ur televerkets skrivelse:

Beräkningama för 1982/83 bygger på de reviderade
utfallsprognoser som gjorts för olika huvudenheter under januari 1983. För
budgetåret 1983/84 har i likhet med inkomstberäkningen i november använts de
preliminära budgetar som inkommit från de olika huvudenheterna våren 1982. Viss
justering har dock gjorts med hänsyn till att verket avser att finansiera vissa
terminaler via Telefinans AB fr.o.m. budgetåret 1983/84.

Vid intäktsberäkningama har fömtsatts att verket får göra
de generella taxehöjningar som föreslagits per 1983-04-01.

Televerkets larmdivision ombildades den Ijuli 1982 till
Tele Larm AB.

Bilaga
1.4 Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning 43 Tabell 17. Televerkets driftstat
för budgetåren 1981/82-1983/84, milj.kr.

1981/82 ■

1982/83

1983/84

Drift-

Utfall

Drift-

Beräk-

stat

ning

Rörelseintäkter'

10303,4

10481,0

10928,0

11 088,0

12 386,0

Rörelsekostnader

-6271,4

-6239,0

-6720,0

-7015,0

-7 530,0

Rörelseresidtal
före av-

skrivningar

4032.0

4242,0

4208,0

4073.0

4 856,0

Avskrivningar
enligt

plan

-1737,0

-1789,0

-1923,2

-1 946,0

-2083,0

Rörelseresultat
efter

avskrivningar

2 295,0

2453,0

2284,8

2127,0

2773,0

Finansiella
intäkter

och kostnader

- 173,2

-
89,0

-
167,0

- 162,5

-
374,3

Resultat
efter finan-

siella intäkter och

kostnader

2 121.8

2364,0

2117,8

1964,5

2 398,7

Extraordinära
intäkter

och kostnader

30,2

-
5,0

-
0,6

2,2

1,3

Resultatföre
boksluts-

dispositioner

2152,0

2359,0

2117,2

1 966.7

2400,0

Bokslutsdispositioner'

-1944,0

-2151,0

-1864,5

-1707,5

-2 104,7

Årets
resultat

208.0

208,0

252.7

259,2

295,3

Resultat
i procent av i

medeltal disponerat

statskapital

10,75

12,0

13,0

Inleverans

201,2

201,1

242,2

246,4

286,3

Därav:

Av
föregående års

resultat

45,2

45.0

52,7

52,3

64,8

Av årets
resultat

156,0

189,5

194,1

221,5

Avskrivningar
på stats-

kapitalet

Därav:

Avskrivningar
enligt plan

573,0

622,0

684.0

Avskrivningar
utöver plan

856,8

946,1

1095,6

'
Fördelning av rörelseintäkter på rörelsegrenar

1981/82

1982/83

1983/84

Drift-

Utfall

Drift-

Beräk-

stat

ning

Telefon

8761,9

8860,0

9288,1

9448,1
;

10593,6

Textkommunikation

450,9

441,0

460,0

517,0

Datakommunikation

282,1

318,0

395,0

496,0

Larm''

122,0

106,0

—

Rundradio

326,7

325,0

356,9

342,2

Övrig
radio

230,2

226,0

277,1

309,2

Div.
inkomster

129,6

205,0

150,9

128,0

Summa
rörelseintäkter

10303,4
10481,0 1

10928,0
1

11088,0
1

12386,0

I televerkets driftstat upptages sedan budgetåret 1972/73
endast de samlade rörelsekostnadema utan någon specificering på delposter.
Anledningen härtill är att televerket internt budgeterar de samlade utgifterna
uppdelade på utgiftsslag för verksamheten inklusive anläggningsverksamhet. '
Bokslutsdispositioner

Prop.
1982/83:150 44

1981/82

1982/83

1983/84

Drift-

Utfall

Drift-

Beräk-

stat

ning

Avskrivningar
utöver plan

-1 972,9

-1813,0

-1 908,4

-1896,1

-2377,5

Skillnad
mellan faktisk

pensionsskuld
och bokförd

-149,0

Förändring
av förråds-

och
lagerreserv och konso-

lideringsfond

-h28,9

-189,0

-1-43,9

-1-188,6

-h 272,8

''
Larmdivisionen ombildades till Tele Larm AB den Ijuli 1982.

RRV
ansluter sig till televerkets beräkning. Inkomsterna på titeln televerkets
inlevererade överskott beräknas till 246400000 kr. för budgetåret 1982/83 och
till 286300000kr. för budgetåret 1983/84.

2113
Statens järnvägars inlevererade överskott

Statens
järnvägar har i skrivelse till RRV räknat med att någon inleverans av
överskott inte kommer att ske under budgetåret 1982/83. Inleveransen av
överskott under budgetåret 1983/84 beräknas nu uppgå till 140 milj.kr. Det
innebär en minskning med 160 milj.kr. i förhållande rill budgetpropositionen.

Utdrag
ur statens järnvägars skrivelse:

I
höstprognosen räknade SJ med höjningar av taxenivån 1982-12-01, 1983-04-01
(godstrafik) och 1983-05-01 (persontrafik). Tillföljd av prisstoppet höjs
taxenivån endast en gång under budgetåret och det så sent som 1983-04-01.
Intäkterna beräknas härigenom bli ca 85 milj.kr. lägre 1982/83 än i
höstprognosen. Någon större avvikelse på kostnadssidan p.g.a. prisstoppet
beräknas ej uppkomma.

Ersättningen
för drift av olönsamma järnvägslinjer m.m. upptogs i november - enligt SJs
anslagsframställning - till 995 milj.kr. för 1983/84. I årets budgetproposition
föreslås en finansiell rekonstmktion av SJ vilken bl.a. innebär att
ersättningen höjs till 1463 milj.kr. Häri ingår ersättning motsvarande den
kostnadsavlastning som SJ t.o.m. 1982/83 redovisat på kostnadssidan.

Beräkningen
av personalkostnaderna har baserats på en reviderad bedömning av
personalbehovet. Lönenivån beräknas stiga med 7% 1983-01-01 och med 10% per år
fr.o.m. 1984-01-01. Personalkostnaderna beräknas 1982/83 bli lägre än i
höstprognosen bl.a. till följd av den milda vintern och bättre tågföring vilket
minskat behovet av övertid.

Övriga
kostnader (exkl. avskrivningar) väntas bli något högre än i höstprognosen.

Den
finansiella rekonstruktionen av SJ medför dessutom att avskrivningarna fr.o.m.
1983/84 — till följd bl.a. av en nedskrivning av statskapitalet med 1 000
milj.kr. - reduceras kraftigt. Nedskrivningen får även effekt på avkastningskravet.

Som
framgår av tabell 18 leder denna prognosrevidering till ett beräknat underskott
om ca 470 milj.kr. för 1982/83.

För
1983/84 har i tabellen angetts ett överskott på 185 milj.kr. I avvaktan

Bilaga 1.4 Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning
45

bl.a. på resultatet av det pågående budgetarbetet är det
angivna resultatet mycket osäkert. Det har närmast karaktären av räkneexempel
utifrån antaganden som diskuterats mellan SJ och departementet i samband med
arbetet med 1984 års långtidsutredning.

Tabell 18. Statens järnvägars driftstat för budgetåren
1981/82 - 1983/84, milj.kr.

1981/82

1982/83

1983/84

Drift-

Utfall

Drift-

Beräk-

stat'

ning

Rörelseintäkter

6953

6 833

7 588

7 505

8605

Därav:

Trafikintäkter

5 799

5639

6400

6240

6725

Stadig
ersättning för vissa

tjänster

865

863

1463

Övriga
rörelseintäkter

289

329

325

402

417

Rörelsekostnader

-6232

-6362

-6742

-6944

-7560

Därav:

Personalkostnader

-4464

-4524

-4688

-4712

-5110

Övriga
rörelsekostnader

-1768

-1838

-2054

-2232

-2450

Rörelseresidtal
före av-

skrivningar

721

471

846

561

1045

Avskrivningar
enligt plan

-492

-504

-540

-561

-400

Kostnadsavlastning

180

210

—

Rörelseresultat
efter av-

skrivningar

409

147

516

210

645

Finansiella
intäkter och

kostnader

-5

-7

Resultat
efter finansiella

intäkter
och kostnader

426

142

531

203

655

Extraordinära
intäkter och

kostnader

Resultatföre
boksluisdis-

positioner

429

165

551

223

675

Bokslutsdispositioner

-636

-611

-661

-693

-490

Årets
resultat

-207

-445

-110

-470

185

Resuhat
i procent av i me-

deltal
disponerat statskapi-

tal

—

6,2

Inleverans

140

Därav:

Av
föregående års resultat

Av årets
resultat

—

140

Avskrivningar
på statska-

pitalet

1 128

1 115

1201

1254

890

Därav:

Avskrivningar
enligt plan

492

504

540

561

400

Avskrivningar
utöver plan

636

611

661

693

490

' Driftstat har ej fastställts av regeringen. Här anges
SJs förslag till resultatbudget.

RRV ansluter sig till statens järnvägars beräkning. Någon
inleverans av överskott beräknas inte ske under budgetåret 1982/83. Inkomsterna
på titeln statens järnvägars inlevererade överskott beräknas till 140000000 för
budgetåret 1983/84.

Prop. 1982/83:150 46

2114
Luftfartsverkets inlevererade överskott

Luftfartsverket
har i skrivelse tiU RRV beräknat inleveransen av överskott under budgetåren
1982/83 och 1983/84 till 96 milj.kr. resp. 142,2 milj.kr. Det innebär en
minskning med 14,5 milj.kr. resp. 13,3 milj.kr. i förhållande till
budgetpropositionen.

Utdrag
ur luftfartsverkets skrivelse:

Med
hjälp av halvårsutfall samt kända och bedömda faktorer för andra halvan av
budgetåret har en bedömning av utfaUet för 1982/83, nyligen gjorts. Enligt
denna bedömning väntas det totala intäktsutfallet bli ca 827 milj.kr. vilket är
23 milj.kr. mindre än budgeterat. Intäktsbortfallet beror på att verkets taxor
och avgifter inte kunnat höjas p.g.a. det allmänna prisstopp som infördes under
hösten 1982. Taxehöjningen var ursprungligen planerad till 1982-11-01 men
väntas nu inte kunna genomföras förrän 1983-04-01. Intäkterna från
chartertrafiken bedöms också bh väsentligt lägre än budgeterat men detta
kompenseras till stor del av ökade intäkter från den inrikes linjefarten samt
bilparkering och hyror och arrenden.

Kostnaderna
väntas för 1982/83 komma att uppgå till totalt 719,4 milj.kr. vilket är 3
milj.kr. lägre än budgeterat. Ränteersättningen till kommunerna har därvid,
liksom tidigare, reducerats från en full förräntning på 63 milj.kr. tiU en
beräknat möjlig förräntning på 43,6 milj.kr. vilket innebär att kommunerna
erhåller 8 milj.kr. mindre än budgeterat i ränteersättningar. Övriga kostnader
överstiger följaktligen budget med 5 milj.kr. främst beroende på:

— för
lågt budgeterade lönenivåer andra halvan av budgetåret

- ej
budgeterade ersättningar för driftunderskott på Växjö och Kristian

stad flygplatser.

Överskottet
för inleverans Ull staten väntas med ovan angivna fömtsättningar komma att
uppgå till 107,7 milj.kr. vilket motsvarar ca 69% av det fuUa
förräntningskravet.

Intäkts-
och kostnadsberäkningen för 1983/84 bygger på förutsättningar som kommer att
ligga till grund för budgetdirektiven avseende nästa budgetår.

Intäkterna
har därvid beräknats till 934 milj.kr. Detta inkluderar en genomsnittlig
taxehöjning på ca 14,5% från 1983-11-01. Jämfört med den beräkning av
intäkterna som gjordes i höstens inkomstberäkning har vo-lymutveckhngen vad
gäller antalet landningar och passagerare reviderats. Numera antages oförändrad
landningsvolym jämfört med innevarande budgetår medan passagerarvolymen antages
öka med 2%.

Kostnaderna
väntas för 1983/84 komma att uppgå till 778,7 milj.kr. Denna bedömning bygger
på att personalvolymen kan minskas med ytterligare ca 2% jämfört med
budgeterad volym 1982/83. Lönenivåerna beräknas för 1983/84 bli genomsnittligt
ca 5% högre än för 1982/83. De sociala avgifterna har beräknats som ett påslag
motsvarande 34% av löneutbetalningarna. För övriga rörelsekostnader har den
genomsnittliga prisnivån antagits öka med ca 10%. Priset för eldningsolja har
dock beräknats bli oförändrad jämfört med 1982/83.

Överskottet
har enligt dessa förutsättningar beräknats till 155,3 milj.kr.
Ränteersättningen till kommunerna har beräknats till 58,7 milj.kr.
Förränt-ningen av statligt och kommunalt kapital uppgår därmed till ca 83%.

Bilaga
1.4 Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning 47 Tabell 19. Luftfartsverkets
driftbudget för budgetåren 1981/82 - 1983/84, milj.kr.

1981/82

1982/83

1983/84

Drift-

Utfall

Drift-

Beräk-

budget

ning

Rörelseintäkter

738,0

751,1

850,1

827,1

934,0

Rörelsekostnader

-567,6

-591,2

-635,3

-632,3

-685,6

Rörelseresultat
före av-

skrivningar

170,4

159,9

214,8

194,8

248,4

Avskrivningar

-79,0

-86,9

-87,0

-93,0

Rörelseresultat

91,4

73,0

127,8

107,8

155,4

Kommunala
skatter

-0,1

Årets
överskott

91,3

72,9

127,7

107,7

155,3

Överskott
i procent av i

medeltal
disponerat stats-

kapital

7,0

5,5

9,9

8,3

10,7

Inleverans

77,6

66,3

110,5

96,0

142,2

Därav:

Av
föregående års resultat

11,3

17,9

29,6

Av årets
resultat

66,3

55,0

92,6

78,1

112,6

Tabell 20. Luftfartsverkets intäkter, milj.kr.

1981/82

1982/83

1983/84

Drift-

Utfall

Drift-

Beräk-

budget

ning

Trafikintäkter

Landningsavgifter

141,2

140,1

154,0

153,7

176,3

Passageraravgifter

138,2

130,5

144,0

141,0

166,7

Terminaltjänstavgifter

51,6

49,6

54,1

52,4

55,9

Hangar
och parkering

3,9

3,1

4,4

5,1

Undervägsavgifter

147,3

137,9

149,2

165,0

Summa
trafikintäkter

482,2

461,2

505,7

500,7

569,0

Övriga
intäkter

179,1

195,5

206,0

202,0

226,6

Ersättning
för flygtrafik-

tjänst
m.m.

63,0

74,6

84,8

64,6

Luftfartsinspektionens
av-

gifter

11,6

13,2

13,7

15,4

Finansiella
och extraordi-

nära
intäkter

2,1

6,6

2.9

10,9

4,0

Effekt
av planerade taxe-

höjningar

37,0'

15,0

54,4'

Summa
övriga intäkter

255,8

289,9

344,4

326,4

365,0

Intäkter
totalt

738,0

751,1

850,1

827,1

934,0

' Motsvarar taxehöjning på genomsnitdigt 10,0% från
1982-11-01. Motsvarar taxehöjning på genomsnittligt 10,6% från 1983-04-01. '
Motsvarar taxehöjning på genomsnittligt 14,5% från 1983-11-01.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Tabell
21. Luftfartsverkets kostnader, milj.kr.

1981/82

1982/83

1983/84

Drift-

Utfall

Drift-

Beräk-

budget

ning

Personalkostnader

Löner

243,7

247,4

262,2

267,2

279,7

Sociala
kostnader

80,4

77,4

86,1

84,1

95,1

Div.
personalomkostnader

22,3

24,6

28,1

27,5

28,5

Avgår:
Ersättning från för-

säkringskassan

-7,8

-7,6

-8.3

-8,3

-9,1

Summa
personalkostnader

338,6

341,8

368,1

370,5

394,2

Sakkoslnader

Materialkostnader

40,1

42,7

63,3

61,2

69,6

Tjänster
ål utomstående

73.5

74.2

63,4

63,8

61,5

Adm,
kostnader

4,3

5,2

5,4

8,6

9,8

Ersättning
till andra myn-

digheter
m.m.

72,7

77.7

80,8

81,9

83,9

Summa
sakkostnader

190,6

199,8

212,9

215,5

224,8

Kommunala
räntor'

34,6

27,0

51,6

43,6

58,7

Avskrivningar

79,0

86,9

87,0

87.0

93,0

Finansiella
och extraordi-

nära
kostnader

3,9

22,7

2,8

8,0

Kostnader
totalt

646,7

678,7

722,4

719,4

778,7

'
Reducerad till faktisk/beräknad måluppfyllelse.

RRV
ansluter sig till luftfartsverkets beräkning. Inkomsterna på titeln luftfartsverkets
inlevererade överskott beräknas till 96000000 kr. för budgetåret 1982/83 och
till 142200000 kr. för budgetåret 1983/84.

2115
Förenade fabriksverkens inlevererade överskott

Förenade
fabriksverken har i skrivelse till RRV beräknat inleveransen av överskott under
budgetåren 1982/83 och 1983/84 till 53,7 milj.kr. resp. 57,9 milj.kr. Det
innebär en minskning med 0,9 milj.kr. resp. 10,9 milj.kr. i förhållande till
budgetpropositionen.

Utdrag
ur förenade fabriksverkens skrivelse:

Utfallet
för 1982 har beräknats med utgångspunkt från värt preliminära årsbokslut.

Beräkningen
för 1983 bygger pä vår budget och 1984 på vår operativa längsiktsplan.

Beträffande
budgeten 1983 har inte någon ny prognos gjorts. Detta görs i första
kvartalsbokslutet under april.

'
Följande ändring mot fastställd driftstat är gjord. Inleveranskravet är minskat
med 8,1 milj.kr. till 58,2 milj.kr. på grund av kompletteringsskrivelse till
regeringen frän FFV av 1983-02-15. Denna skrivelse har ännu ej behandlats.
Vidare har intäkterna justerats ner på grund av att Underhällssektorns
timpriser ej godkänts av FM V. En justering av marginalerna blir då följden.

Bokslutsdispositionerna
16,8 milj.kr. kommer att täcka överavskrivningar så att samtliga kalkylmässiga
avskrivningar därmed kan täckas.

Bilaga
1.4 Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning 49

Tabell 22. Förenade fabriksverkens driftstat för åren
1982-1984, miy.kr.

1982

1983

1984

Drift-

Utfall

Drift-

Beräk-

stat

ning

Rörelseintäkter

1517,7

1 578,8

1917,7

1907,7

1 946,5

Rörelsekostnader

-1321,5

-1412,0

-1754,2

1 763,5

-1 770,9

Rörelseresultat
före av-

skrivningar

196,2

166,8

163,5

144,2

175,6

Avskrivningar
enligt plan

-38,8

-46,1

-47,7

-51,6

Rörelseresultat
efter av-

skrivningar

157,4

120,7

115,8

96,5

124,0

Finansiella
intäkter och

kostnader

-20,0

2,4

-12,0

-5,0

Resuhat
efter finansiella

intäkter
och kostnader

137,4

123,1

103,8

84,5

119,0

Extraordinära
intäkter och

kostnader

-8,5

-17,8

-8,5

Resultat
före bokslutsdis-

positioner
och skatt

128,9

105,3

95,3

76,0

110,5

Bokslutsdispositioner

-70,1

-50,8

-28,0

-16,8

-40,2

Resultat
före skatt

58,8

54,5

67,3

59,2

70,3

Skatt

-1,0

-0,8

-1,0

Årets
resultat

57,8

53,7

66,3

58,2

69,3

Resultat
i procent av i me-

deltal
disponerat statskapi-

tal

10,75

10,75-12 49,1

-
12-13

12-13

Inleverans

48,8

61,2

56,7

66,5

Därav:
Av föregående års

resultat

8,8

8,7

13,5

13,3

14,5

Av årets
resultat

40,0

40,4

47,7

43,4

52,0

Avskrivningar
på statska-

pitalet

53,0

50,5

60,2

63,9

Därav:

Avskrivningar
enligt plan

38,8

37,2

43,1

47,0

Avskrivningar
utöver plan

14,2

13,3

17,1

16,9

Tabell 23. Förenade fabriksverkens rörelseintäkter per
rörelsegren, milj.kr.

Sektor

1982

1983

1984

Driftstat

Utfall

Drift-stat

Beräkning

Försvarsmateriel

Underhåll

Övrigt

Summa
FFV

661,9

850,8

5,0

1517,7

673,0

899,8

6,0

1578,8

763,8

1 147,9

6,0

1917,7

763,8

1 137,9

6,0

1907,7

791,3

1 148,7

6,5

1946,5

RRV
ansluter sig till förenade fabriksverkens beräkning. Inkomsterna på titeln
förenade fabriksverkens inlevererade överskott beräknas till 53700000 kr. för
budgetåret 1982/83 och till 57900000 kr. för budgetåret 1983/84.

4 Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 150. Bilaga 1.4

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:150 50

2116 Statens vattenfallsverks inlevererade överskott

Statens vattenfallsverk har i skrivelse till RRV beräknat
inleveransen av överskott under budgetåren 1982/83 och 1983/84 till 1913,7
milj.kr. resp 2260,0 milj.kr. Det innebär ingen förändring i förhållande till
budgetpropositionen.

Utdrag ur statens vattenfallsverks skrivelse:

Kraftverksrörelsen

Budgetåret 1982/83

Vattenfalls beräkningar i driftstaten för 1982/83
grundades på vissa antaganden beträffande prisnivån, belastnings- och
kraftbalansutvecklingen m.m. Dessa fömtsättningar har till vissa delar
förändrats. De betydelsefullaste förändringarna sammanhänger med devalveringen
av den svenska kronan som genomfördes i oktober 1982 samt införandet av skatt
på viss elektrisk kraft fr.o.m. 1983. I den reviderade inkomstberäkningen har
fömtsatts att det allmänna prisstoppet upphör den I april 1983. Förändringar
jämfört med den fastställda driftstaten redovisas i det följande.

Elförsäljningen
beräknas minska med 0,3 TWh. Minskningen hänför sig till fast engrosförsäljning
och till egen detaljförsäljning. Den minskade försäljningsvolymen beror i
huvudsak på den milda vintern.

Vattenfalls
nettoförbrukning (egen kraftproduktion plus inköpt kraft minus försåld
rillfällig kraft) beräknas minska med 0,4 TWh som en följd av den lägre
belastningen.

Vattenkraftproduktionen
och den egna kärnkraftproduktionen väntas bli lägre än i driftstaten. Inköpt
kraft från Forsmarks Kraftgrupp AB (FKA) beräknas däremot bli något högre än i
drtftstaten trots en längre revisionstid p.g.a. problem med sprickbildningar i
visst stålmaterial. Det tillfälliga kraftutbytet beräknas uppvisa en minskad
nettoförsäljning (försäljning minus inköp) med 1,7 TWh. Vattenmagasinet var
vid budgetårets ingång 10450GWh och beräknas vid dess slut bli I3 200GWh,
vilket är 500GWh högre än i driftstaten.

Totalt
beräknas rörelseintäkterna öka med 71 milj.kr. jämfört med fastställd
driftstat. Intäkterna från fast engrosförsäljning beräknas öka med 62 milj.kr.,
trots en volymminskning (-33 milj.kr.), beroende på högre index-och
energipristillägg (95 milj.kr.). Detaljförsäljningen väntas minska med 5
milj.kr. Den tillfälliga kraftförsäljningen minskar med 19 milj.kr. medan
transiteringsintäkterna beräknas öka med 25 milj.kr. bl.a. genom en höjning av
indextilläggen. Intäkterna från värmeförsäljningen beräknas öka med 8 milj.kr.

Kostnaderna
för egen produktion beräknas öka med 304 milj.kr. varav 210 milj.kr. beror på
den från och med l983 införda skatten på äldre vattenkraft. Resterande ökning
på 94 milj.kr. beror dels på ökade bränslekostnader som en följd av
devalveringen, deis på en retroaktiv uppräkning av avsättningen för framtida
kostnader för kärnkraften för produktion t.o.m. 1981.

Kostnaderna
för främmande produktion (inköp av fast och tillfällig kraft) beräknas öka med
405 milj.kr. Inköpskostnaderna från FKA beräknas öka med 247 milj.kr., i
huvudsak beroende på kursförändringar på utländska lån, som en följd av
devalveringen. Högre kraftavgifter för att möjliggöra

Bilaga
1.4 Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning 51

en
extra avskrivning inom Fyriskraft AB har fördyrat kraftinköpen därifrån med 40
milj.kr. De tillfälliga kraftinköpen beräknas öka med 104 milj.kr. beroende på
väsentligt större volym.

Övriga kostnader har
minskats med 39 milj.kr. beroende på att hittills nedlagda kostnader för
Kol-Hälsa-Miljöprojektet och Gastransiteringspro-jektet har överförts som
fordran på statsverket.

Totah
beräknas rörelsens kostnader öka med 670 milj.kr. Detta innebär ett
rörelseresultat före avskrivningar på 2635 milj.kr., en försämring med 599
milj.kr. jämfört med den fastställda driftsstaten.

De
kalkylmässiga avskrivningarna har i resultatsammanställningen delats upp i
avskrivningar enligt plan (avskrivning på historiska anskaffningskostnader)
och avskrivningar utöver plan (skillnad mellan kalkylmässiga och planenliga
avskrivningar).

De
kalkylmässiga avskrivningarna (avskrivningar beräknade på nyanskaffningskostnader)
har blivit 220 milj.kr. lägre än det i driftstaten upptagna preliminära
beloppet. Avskrivningarna har beräknats i enlighet med det fr.o.m. budgetåret
1981/82 införda nya avskrivningssystemet för verkets anläggningar.

Resultatet
efter kalkylmässiga avskrivningar uppvisar en försämring med 379 milj.kr.
jämfört med driftstaten.

Finansiella
intäkter beräknas öka med 54 milj.kr. främst beroende på ökade ränteintäkter
från riksgäldskontoret där verket placerar överskott av likvida medel.
Finansiella kostnader väntas öka med 12 milj.kr. i huvudsak beroende pä ökade
räntekostnader till Svensk Kärnbränsleförsörjning AB. Extraordinära intäkter
beräknas öka med 40 milj.kr. främst beroende på erhållna investeringsavdrag för
maskiner och inventarier. Extraordinära kostnader väntas överensstämma med driftstaten.

Det
kraftigt försämrade resultatet väntas innebära lägre kommunalskatt med 75
milj.kr. jämfört med driftstaten.

På
grund av de lägre avskrivningarna och därav följande lägre självfinansieringsgrad
och störte disponerat statskapital har erforderlig ränta på disponerat kapital
för att uppnå avkastningskravet blivit något högre än i driftstaten. Räntan har
beräknats till I 720 milj.kr., vilket motsvarar fastställt avkastningskrav för
budgetåret, 12%. Arets resultat uppgår i den nya beräkningen tiU 1456 milj.kr.,
vilket understiger statens avkastningskrav med 264 milj.kr.

För
att uppnå avkastningskravet har i tabell 24 en upplösning gjorts av disponibla
medel och del av lagerreserven. Alternativt kan avskrivningar utöver plan
minskas med ett belopp, som motsvarar vattenkraftskaitens del av det uppkomna
underskottet. I samband med årsbokslutet för budgetåret 1982/83 avser verket
att i särskild skrivelse till regeringen lämna förslag till hur ett eventuellt
underskott skall täckas för att avkastningskravet skall uppnås.

Budgetåret
1983/84

Beräkningarna
bygger pä en inom verket upprättad intern budget, som utgår ifrån
normalärstillrinning till de vattenkraftproducerande älvarna, bedömd
tillgänglighet för kärnkraft samt en belastningsökning med ca 7%. Hänsyn har
tagits till bedömda effekter av devalveringen. Beräkningarna har skett i
prisnivå K=810 och baserats på ett oljepris på ca 10 öre/kWh och ett
kärnbränslepris på drygt 4 öre/kWh.

Prop. 1982/83:150 52

Utgående
från dessa förutsättningar utvisar beräkningama ett resultat på 2000 milj.kr.,
vilket motsvarar bedömt avkastningskrav för budgetåret, 13 % på disponerat
statskapital.

Kanalrörelsen

Kanalrörelsen
beräknades i driftstaten för innevarande budgetår ge en ränta på disponerat
statskapital pä 1,3 milj.kr. I de nya beräkningarna har trafikintäkterna sänkts
något, vilket dock har kompenserats med ökade intäkter frän arbeten åt
utomstående. På motsvarande sätt har kostnaderna ändrats. Sammantaget ger dock
de nya beräkningarna ett oförändrat resultat mot driftstaten.

Beräknat
resultat och beräknad inleverans

Nedan
angiven inleverans för budgetåret 1982/83 överstiger det redovisade resultatet
med 194 milj.kr. eftersom inleveransen avser ränta på totalt disponerat
statskapital, dvs. också ränta på kapital bundet i anläggningar under
uppförande. Denna ränta finansieras genom anslag. För budgetåret 1983/84
beräknas inleveransen överstiga resultatet med 260 milj. kr.

Beräknat Beräknad

resultat inleverans

1982/83 1720 1914

1983/84 2000 2260

Det
bör framhållas att den allmänna ekonomiska utvecklingen, olje- och uranpriser,
kärnkraftblockens drifttillgänglighet, vattentillrinning och belastningsutveckling
är faktorer som starkt påverkar det ekonomiska resultatet och gör
beräkningarna osäkra.

Bilaga
1.4 Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning 53

Tabell 24. Statens vattenfallsverks driftstat för
budgetåren 1981/82 -1983/84, milj.kr.

1981/82

1982/83

1983/84

Drift-

Utfall

Drift-

Beräk-

stat

ning

Kraftverksrörelsen

Rörelsens
intäkter

8597,7

9227,3

9488,7

9559,9

10514

Rörelsens
kostnader

-5684,1

-6704,1

-6254,4

-6924,5

-6970

Rörelseresultatföre
av-

skrivningar

2913,6

2 523,2

3 234,3

2635,4

3544

Avskrivningar
enligt plan

-690,0

-703,3

-720,0

-760

Rörelseresultat
efter av-

skrivningar

2223,6

1819,9

2514,3

1915,4

2784

Finansiella
intäkter

479,9

581,8

463,9

517,6

433

Finansiella
kostnader

-56,6

-56,0

-107,3

-119,9

-92

Extraordinära
intäkter

172,4

306,3

176,9

217,2

132

Extraordinära
kostnader

-24,6

-25,4

-25,2

-25,3

-26

Resultatföre
bokslutsdis-

positioner

2794,7

2626,6

3022,6

2505,0

3231

Bokslutsdispositioner

-1009,0

-948,3

-1094,3

-610,0

-1031

Resultat
före skatt

1785,7

1 678,3

1 928,3

1 895,0

2200

Kommunalskatt

-330,0

-250,0

-175,0

-200

Ränta
på disponerat stats-

kapital

1455,7

1428,3

1 678,3

1 720,0

2000

Ränta på
disponerat stats-

kapital
i % av i medeltal

disponerat
kapital

10,75

12,0

Kraftverks-
och kanalrö-

relsen

Inleverans

Därav:

Från föregående år

500,8

500,9

450,0

453,7

500,0

Av årets ränta på

disp. statskapital

för anl. i drift

1 005,7

974,6

1 192,0

1 220,0

1 500,0

Av årets ränta på

disp. statskapital

för anl. under uppf

158,3

190,4

260,0

240,0

260,0

Egna
avskrivningsmedel

1 800,2

1 530,4

2341,2'

2121,2'

1 895,2

Därav:

Avskrivningar
enligt

plan

690,2

703,5

720,2

760,2

Avskrivningar
utöver

plan

1110,0

826,9

1 185,0

965,0

1 135,0

' Här ingår extra avskrivning med 436 milj.kr. motsvarande
tidigare erhållen ersättning för kämkraftsförseningen, som enligt
regeringsbeslut 1982-01-21 skall inbetalas till statsverket med samtidig
nedskrivning av statskapitalet. Beloppet redovisas inte över resultaträkningen.

Tabell
25. Driflstat för kraftverksrörelsen, milj.kr.

1981/82

Driftstat

Utfall

1982/83

Driftstat

Beräkning

1983/84

Beräkning

-214,1 -15,0

-221,1 -28,9

-193,3 -84,1

-193,3 -60.8

—

-122,4

-162,4

-158,7

-139,0

-14,6 -44,0

-13,1 -80,6

-14,8 -18,3

-410,1

-506,1

-469,2

-426,2

-478

5684,1

-6704,1

-6254,4

-6924,5

-6
970

-255,0
-1 138,6 (-429,8)

-267,3 (-138.8)

-0,4 -1661,3

-1809,5 -1638,3

-408,9 -293,3

-2218,4 -1931,6 -2 336,9

-379,2 -453,4
-457,4

-35,2 -34,2
-34,2

-3819,7
-4294,1 -4218,8 -4931,9 -5045

-1454,3 -1903,9 -1566,4 -1566,4 -1447

Rörelsens intäkter Elförsäljning m.m. Fast
kraftförsäljning

Engrosförsäljning

Detaljförsäljning Tillfällig kraft Transitering Engångsavgifter
Fjärrvärme

Summa elförsäljning m.m.

Arbeten åt utomstående Övriga rörelseintäkter

Summa rörelsens intäkter

Rörelsens kostnader Produktions- och distributionskostnader
Egen produktion Vattenkraft Kärnkraft (varav bränsle) Annan värmekraft (varav bränsle)
Övriga produktionsanläggningar

Summa

Främmande produktion Fast kraft Tillfällig kraft

Summa

Distribution Fastighetsskötsel Summa produktions -och
distributionskostnader

Arbeten åt utomstående Förstudier, administrations-,
utvecklings- och försäljningskostnader Administrations- och försäljningskostnad
Förstudier

Forskning, utveckling, demonstration (FUD) Kris- och
beredskapskostnader Övriga omkostnader

Summa

Summa rörelsens kostnader

5514,5

703,0

443,5

398,0

30,0

5518,6 802,4

474,5

420,2

27,9

7089,0 7243,6

1454,3 54,4

1903,9 79,8

8597,7 9 227,3

-248,5 -1 111,8 (-437,6)

-271,3 (-135,5)

-0,4 -1632,0

-1 499,0

-262,3

-1761,3

- 396,4 -30,0

6036,0

851,0

530,6

410,0

32,0

12.0

7871,6

1 566,4 50,7

9488,7

-329,0 -1 170,5 (-494,5)

-300,0 (-162,6)

-0,1 -1799,6

6098,0

846,0

511.8

435,0

32,0

20.0

9001

7942,8

447 66

1 566.4 50,7

9559,9 10514

-541.0 -1243,7 (-574,7)

-318,6 (-181,2)

-0,1 -2103,4

-1 940,0 -396,9

Bilaga 1.4
Rik«revisionsverkets reviderade inkomstberäkning 55

1981/82

Driftstat

Utfall

1982/83

Driftstat

Beräkning

1983/84

Beräkning

Rörelseresultat före avskrivningar

Avskrivningar enligt plan Rörelseresidtal efter
avskrivningar Finansiella intäkter Utdelning på aktier i dotterbolag

Utdelning på aktier och andelar i andra företag Räntor
från dotterbolag Övriga finansiella intäkter Kursvinster

Summa

Finansiella kostnader Ränta på rörlig kredit Övriga
räntekostnader

Summa

Extraordinära intäkter Realisationsvinster Bidrag från
utomstående i samband med Investeringsverksamhet Ersättning för försenad
idrifttagning av kärnreaktorer

Investeringsavdrag Övrigt

Summa

Extraordinära kostnader Nedskrivning motsvarande erhållna
bidrag från utomstående avseende investeringsverksamheten Övrigt

Summa

Resultat före bokslutsdispositioner och skatt
Bokslutsdispositioner Återföring av internt fördelad ränta Skillnad mellan pensionskostnad
och pensionsutbetalning Avskrivningar utöver plan'

Avsättning till disponibla medel

Återföring av disponibla medel

Förändring av lagerreserv

Summa

3 544
-760

2784

2913,6 2523,2 3234,3 2635,4 -690,0
-703,3 -720,0 -720,0

223,6

1819,9 2514,3 1915,4

11,6

11,9

433

-92

11,9

0,1

354,4

2,5 338,9

2,5 367,6

2,5 369,1

113,8

226,9 1,6

81,9

134,1

479,9

581,8

463,9

517,6

-20,0 -36,6

-0,7 -55,3

-107,3

-119,9

-56,6

-56,0

-107,3

-119,9

61,5

24,6

25,2

20,0

147,8

151,7

157,0 22,0 13,0

187,5 12,2 25,1

306,3

172,4

132

176,9 217,2

-24,6 -20,0 -25,2 -25,2

-5,4 - -0,1

-24,6 -25,4 -25,2 -25,3 -26

2794,7 2626,6 3022,6 2505,0
3 231

-1-83,0 -1-68,4 -1-68,3 4-68,3
-f82

-H8,0

+9,7

+2,4

+22,4

+22

1 110,0

-879,9

-1 185,0

-965,0

-1135

-146,5

—

+ 146,5 + 117,8

—

1009,0

-948,3

-1094,3

-610,0

-1031

1981/82

1982/83

1983/84

Driftstat

Utfall

Driftstat

Beräkning

Resultatföre
skatt Kommunalskatt Ränta på disponerat statskapital

Totah
disponerat statskapital vid årets slut

1 785,7 -330,0

1455,7

1 678,3 -250,0

1428,3

15 700

1 928,3 -250,0

1 678,3

1 895,0 -175,0

1 720,0

16 700

2200 -200

2000

18250

' Inkl.
engångsavskrivningar motsvarande intäktsbokförda engångsavgifter

-30.0

-27,9

-32,0

-35

Tabell
26. Driftstat för kanalrörelsen, miy.kr.

1981/82

1982/83

1983/84

Drift-
Utfall

Drift-

Beräk

;-
Beräkning

stat

nmg

Rörelsens
intäkter

Ersättning
för viss

kanaUrafik

28,1

28,9

32,3

Övriga
trafikintäkter

5,2

5,8

6,9

6,4

7,2

Arbeten
åt utomstående

0,4

0,7

0,2

Övriga
rörelseintäkter

0,9

1,3

1.2.

1,2

1,3

Summa
rörelsens intäkter

34,2

35,6

37,0

37,2

41,0

Rörelsens
kostnader

Drift
och underhåll

-29,3

-29,8

-30,5

-30,0

-33,5

Arbeten
åt utomstående

-0,4

-0,7

-0,2

Administrativa
kostnader

-4,4

-4,8

-5,0

-5,6

Summa
rörelsens kostnader

-33,7 -

-35,0

-35,5
-

-35,7

-39,3

Rörelseresultat
före av-

skrivningar

0,5

0,6

1,5

1,7

Avskrivningar

-0,2

Rörelseresultat
efter av-

skrivningar

0,3

0,4

1,3

1,5

Bokslutsdisposhioner

-0,1

Kommunalskatt

—

Ränta
på disponerat stats-

kapital

0,3

1,3

1,5

RRV
ansluter sig till statens vattenfallsverks beräkning. Inkomsterna på titeln
statens vattenfallsverks inlevererade överskott beräknas till 1913700000 kr.
för budgetåret 1982/83 och till 2260000000 kr. för budgetåret 1983/84.

2117
Domänverkets inlevererade överskott

Domänverket
har i skrivelse till RRV beräknat inleveransen av överskott under budgetåren
1982/83 och 1983/84 till 87,2 milj.kr. resp. 40 milj.kr. Det innebär en ökning
med 0,2 milj.kr. för budgetåret 1982/83 och

Bilaga
1.4 Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning 57

en minskning med 14 milj.kr. för budgetåret 1983/84 i
förhållande till budgetpropositionen. Av inleveransen under budgetåret 1982/83
hänför sig 20 milj.kr till är 1981 (industridepartementet 1981-12-22).
Inleveransen i övrigt under budgetåret 1982/83 utgörs av 30% av årsvinsten för
år 1982 (37 milj.kr.) och den fasta delen (30 milj.kr.) för år 1983. Under
budgetåret 1983/84 består inleveransen av 30% av årsvinsten för är 1983 (10 milj.kr.)
och den fasta delen (30 milj.kr.) för år 1984.

Utdrag ur domänverkets skrivelse:

I tabell 28 har beräkningen för 1983 ändrats till följd av
i december gjorda bedömningar utifrån höstens budgetarbete. Resultatet efter
skatt beräknas nu fill 33 milj.kr. Till följd härav har inleverans för 1983/84
justerats ned.

Tabell
27. Domänverkets investeringar, milj.kr.

Aktier

Maskiner
och inventarier

Mark,
byggnader och

markanläggningar

Summa

3 149

140 292

112

127 239

112

129 241

s. 58 Kontrollera mot PDF

För 1983 bedöms nu investeringarna uppgå till 239 milj,kr.
jämfört med 264 milj.kr. i tidigare beräkningar.

Tabell 28. Domänverkets driftstat för åren 1981-1984, milj.kr.

1981

1982

1983

1984

Beräkn.

Utfall

Beräkn.

okt.81

dec.81

okt.82

Rörelseintäkter

1656

1662

1727

1785

1810

1809

Rörelsekostnader

-1357

-1353

-1463

-1506

-1600

-1517

Rörelseresultat
före avskrivningar

299

309

264

279

210

292

Räkenskapsenliga
avskrivningar

-109

-106

-121

-125

-134

-152

Rörelseresultat
efter avskrivningar

190

203

143

154

140

Finansiella
intäkter och kostnader

-17

-6

-9

Resultatföre
bokslutsdispositioner och

skatt

209

231

126

163

131

Bokslutsdispositioner

-6

-17

-1

-5

-3

-7

Resultat
före skatt

203

214

125

158

124

Skatt

-36

-34

-36

-34

Årets
resultat

167

180

124

Resultat
i procent av

i
medeltal disponerat

statskapital

17,7

18,1

9.4

11,5

2,8

7,5

Inleverans

RRV ansluter sig till domänverkets beräkning. Inkomsterna
på titeln domänverkets inlevererade överskott beräknas till 87200000 kr. för
budgetåret 1982/83 och till 40000000 kr. för budgetåret 1983/84.

Prop. 1982/83:150 58

2131
Riksbankens inlevererade överskott

I
budgetpropositionen beräknades inkomsterna pä titeln till 2000 milj. kr. för
vart och ett av budgetåren 1982/83 och 1983/84.

Riksbankens
nettovinst för 1982, som nu föreligger, uppgick till 6949 milj.kr. Fullmäktige
i riksbanken har föreslagit riksdagen att 4000 milj. kr. av riksbankens
överskott skall inlevereras till statsverket för budgetåret 1982/83. För
budgetåret 1983/84 har riksbanken schablonmässigt uppskattat det inlevererade
överskottet till samma belopp, 4000 milj.kr.

RRV
ansluter sig till riksbankens beräkning. Inkomsterna på fiteln riksbankens
inlevererade överskott beräknas till 4000000000 kr. för budgetåret 1982/83 och
till 4000000000 kr. för budgetåret 1983/84.

2141
Myntverkets inlevererade överskott

I
budgetpropositionen beräknades inkomsterna på fiteln till 190 milj. kr. för
budgetåret 1982/83 och rill 144 milj.kr. för budgetåret 1983/84.

I
skrivelse till RRV meddelar myntverket att utväxlingen av 5-kronors-mynt skett planenligt
men att efterfrågan på övriga bmksmynt minskat markant. Detta innebär att
antalet tillverkade bruksmynt beräknas minska. Inkomstminskningen avseende bmksmynten
för budgetåret 1982/83 beräknar myntverket kunna täcka genom överskott från
prägling av ett minnesmynt i valören 200 kr. Myntverket beräknar nu
inkomsterna fill 190 milj.kr. för budgetåret 1982/83 och 128 milj.kr. för
budgetåret 1983/84.

RRV
ansluter sig till myntverkets beräkning. Inkomsterna på titeln myntverkets
inlevererade överskott beräknas till 190000000 kr. för budgetåret 1982/83 och
till 128000000 kr. för budgetåret 1983/84.

2151
Tipsmedel

AB
Tipstjänst beräknar inkomsterna på titeln tipsmedel till 854.8 milj. kr. för
budgetåret 1982/83 och till 937,0 milj.kr. för budgetåret 1983/84. Jämfört med
budgetpropositionen är det en ökning av inkomsterna med 15 milj.kr. för
budgetåret 1983/84. Ökningen beror på att AB Tipstjänst räknar med en högre
ärlig tillväxttakt.

RRV
ansluter sig till AB Tipstjänsts beräkning. Inkomsterna på titeln tipsmedel
beräknas till 854797000 kr. för budgetåret 1982/83 och till 937000000 kr. för
budgetåret 1983/84.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bilaga 1.4
Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning 59

2152
Lotterimedel

Svenska
Peiininglotteriet AB har i skrivelse till RRV beräknat inleveransen för
budgetåret 1982/83 till 384,8 milj.kr. och för budgetåret 1983/84 till 396,4 milj.kr.
Det innebären ökning med 11,5 milj.kr. och 13,9 milj.kr. för resp. budgetår i
förhållande till budgetpropositionen. Uppräkningen beror på ökad försäljning.

RRV
ansluter sig till Svenska Penninglotteriet ABs beräkning. Inkomsterna på
titeln lotterimedel beräknas till 384818000 kr. för budgetåret 1982/83 och till
396363000 kr. för budgetåret 1983/84.

2200
Överskott av statens fastighetsförvaltning

2214
Överskott av byggnadsstyrelsens fastighetsförvaltning

I
budgetpropositionen beräknades inkomsterna pä titeln till 201,3 milj.kr. för
budgetåret 1982/83 och rill 180,4 milj.kr. för budgetåret 1983/84.

Byggnadsstyrelsen
beräknar nu överskottet till 142,9 milj.kr. för budgetåret 1982/83 och till
204,7 milj.kr. för budgetåret 1983/84. Nedräkningen för budgetåret 1982/83
förklaras av att hyreskostnadsutvecklingen på inhyr-ningen har gått snabbare än
beräknat och att driftkostnaderna, framför allt energikostnaderna, ökat
kraftigt. Uppräkningen för budgetåret 1983/84 beror på att extraordinära
intäkter beräknas öka.

RRV
ansluter sig till byggnadsstyrelsens beräkning. Inkomsterna på titeln överskott
av byggnadsstyrelsens fastighetsförvaltning beräknas till 142871 000 kr. för
budgetåret 1982/83 och till 204730000 kr. för budgetåret 1983/84.

2300
Ränteinkomster

2351
Räntor på energisparlän

Inkomsterna
redovisas av bostadsstyrelsen. Till följd av den minskning av utlåningen till energisparlän
som konstaterats under hösten 1982 har bostadsstyrelsen reviderat ned
ränteinkomsterna för budgetåren 1982/83 och 1983/84. Bostadsstyrelsen beräknar
nu inkomsterna till 375,0 milj.kr. för budgetåret 1982/83 och till 415,0 milj.kr.
för budgetåret 1983/84.

RRV
ansluter sig till bostadsstyrelsens beräkning. Inkomsterna på titeln räntor på energisparlän
beräknas till 375000000 kr. för budgetåret 1982/83 och till 415000000 kr. för
budgetåret 1983/84.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1982/83:150 60

2500
Offentligrättsliga avgifter

2535 Avgifter
för statliga kreditgarantier

Staten
lämnar skilda slag av garantier för lån som tas upp av privata och statliga
företag samt av organisationer och enskilda personer. De senaste budgetåren har
den statliga kreditgarantigivningen ökat i omfattning. I finansplanen 1983 (prop.
1982/83:100) sägs ang. statliga kreditgarantier bl.a. att det i normalfallet
bör utgå en avgift för att täcka de administrativa kostnaderna samt de
kostnader som uppstår för staten om garantierna måste infrias. Hittills har
endast i vissa fall en avgift tagits ut. Denna avgift har pä skilda sätt
redovisats mot statsbudgeten. Med hänsyn till den omfattning den statliga kreditgarantigivningen
har och den framtida utvidgningen av avgiftsuppbörden föresläs att en ny
inkomsttitel införs på statsbudgeten.

RRV
föreslår att en ny inkomsttitel benämnd avgifter för statliga kreditgarantier
införs fr.o.m. budgetåret 1983/84. Inkomsterna beräknas uppgå till lOOOOOOOO
kr. för budgetåret 1983/84.

2536 Lotteriavgifter

Fr.o.m.
den 1 januari 1983 utgår en särskild avgift för lotteri- och spelverksamhet
(SFS 1982:1011). I samband med att denna avgift infördes slopades
expeditionsavgiften och stämpelskatten som fidigare utgick för denna
verksamhet. Avgiften skall täcka de kostnader som tillståndsmyndigheterna har
för att pröva ansökningar och för att utöva tillsyn över lotterier och spel.

RRV
föreslår av denna anledning att en ny inkomsttitel benämnd lotteriavgifter
införs fr.o.m. budgetåret 1983/84 och att den formellt förs upp med 1000 kr.

2600
Försäljningsinkomster

2619
Inkomster vid riksantikvarieämbetet

I
budgetpropositionen föreslås ändrad finansieringsform för uppdragsverksamheten
vid riksantikvarieämbetet fr.o.m. budgetåret 1983/84. Uppdragsverksamheten
skall enligt förslaget redovisas över ett I 000-kronors-anslag. Detta innebär
att inkomsterna i stället för att levereras in på titeln används i den löpande
verksamheten.

För
att successivt täcka in det underskott som under tidigare år uppkom-

Bilaga 1.4
Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning 61

mit
i verksamheten, skall riksantikvarieämbetet leverera in motsvarande medel pä
titeln. Enligt riksantikvarieämbetets beräkningar kommer återbetalning av
underskottet att göras med 300000 kr. per budgetår.

RRV
ansluter sig till riksantikvarieämbetets beräkning. Inkomsterna pä titeln
inkomster vid riksantikvarieämbetet beräknas till 300000 kr. för budgetåret
1983/84.

2800
Övriga inkomster av statens verksamhet

2811
Övriga inkomster av statens verksamhet

I
budgetpropositionen beräknades inleveranserna på titeln till 1050,0 milj.kr.
för budgetåret 1982/83 och rill 767,5 milj.kr. för budgetåret 1983/84.

Enligt riksdagens beslut
den 1 december 1982 skall vissa statliga fonder upplösas och de medel som dä
frigörs skall tillföras denna inkomsttitel. Beslutet avser bl.a. följande
fonder: folkpensioneringsfonden, allmänna familjepensionsfonden och civila
tjänstepensionsfonden. Den budgetförstärkande effekten uppskattas till 1 100 milj.kr.
I budgetpropositionen uppskattades inkomsterna pä titeln till följd av
avvecklingen till 700,0 milj.kr. för budgetåret 1982/83 och till 400,0 milj.
kr. för budgetåret 1983/84. Efter samråd med de fondförvaltande myndigheterna
görs nu den bedömningen att avvecklingen till största delen kan vara avslutad
redan under innevarande budgetär varför dessa inkomster nu uppskattas till 1
000,0 milj.kr. för budgetåret 1982/83 och till 100,0 milj.kr. för budgetåret
1983/84.

Arbetslöshetsfonden och
arbetsmarknadsutbildningsfonden löstes upp vid utgången av budgetåret 1980/81
(SFS 1981:552). I samband med detta beräknades att eftersläpande utgifter för
arbetsmarknadsutbildningsfonden skulle komma att medföra ett ytterligare
medelsbehov när samtliga utgifter hade debiterats (prop. 1980/81:145). 600,0 milj.kr.
av arbetslöshetsfondens behållning överfördes därför till anslaget
arbetsmarknadsutbildning. Av dessa medel har 309,2 milj.kr. använts.
Återstående del 290,8 milj.kr. skall inlevereras under innevarande budgetär.

RRV
beräknar inkomsterna pä titeln övriga inkomster av statens verksamhet till
1645000000 kr. för budgetåret 1982/83 och fill 468000000 kr. för budgetåret
1983/84.

Prop. 1982/83:150 62

4200
Åtei'betalning av bostadslån m.m.

4212
Återbetalning av lån till bostadsbyggande

Inkomsterna
redovisas av bostadsstyrelsen. Fr.o.m. den 1 januari 1983 gäller att en extra
amortering med 15000 kr. skall inbetalas i samband med överlåtelse av statligt
belånade egnahem (SFS 1982:640). Bostadsstyrelsen beräknar nu inkomsterna till
1 350,0 milj.kr. för budgetåret 1982/83 och till I 700,0 milj.kr. för
budgetåret 1983/84.

RRV
ansluter sig till bostadsstyrelsens beräkning. Inkomsterna pä titeln
återbetalning av lån till bostadsbyggande beräknas till 1 350000000 kr. för budgetåret
1982/83 och till 1 700000000 kr. för budgetåret 1983/84.

5000 Kalkylmässiga inkomster

De
kalkylmässiga inkomsterna består av avskrivningar och statliga pensionsavgifter,
netto.

5100
Avskrivningar

Med
avskrivning menas den beräknade värdeminskningen för ett kapitalobjekt under
en viss period. Värdeminskningen kan bero på fysisk förslitning, teknisk
utveckling m.m. De avskrivningar som redovisas på dessa inkomsttitlar avser
avskrivningar på affärsverkens och myndigheternas statskapital.

5110
Affärsverkens avskrivningar

För
affärsverken sker avskrivningar på tillgångarnas återanskaffnings-värde utom
för luftfartsverket vars avskrivningar görs pä tillgångarnas anskaffningsvärde.

I
skrivelse till RRV har förenade fabriksverken, luftfartsverket, postverket,
statens järnvägar, statens vattenfallsverk och televerket lämnat uppgifter om
sina avskrivningar. De beräknade inkomsterna på titlarna för budgetåren 1982/83
och 1983/84 framgår av tabell 29.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Bilaga
1.4 Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning 63 Tabell 29.
Affärsverkens avskrivningar budgetåren 1982/83 och 1983/84, tusental kr.

1982/83

1983/84

Enligt

Ökning (-f)

Enligt

Ökning ( + )

RRVs

minskning (-

-)RRVs

minskning (-)

marsbe-

jämfört med

marsbe-

jämfört med

räkning

budgetprop.

räkning

budgetprop.

5111
Postverkets av-

skrivningar

75000

395 000

5112
Televerkets av-

skrivningar

1568 100

-900

1829600

-9400

5113
Statens järnvägars

avskrivningar

1044000

890000

—

5114
Luftfartsverkets

avskrivningar

62500

67000

-1-2200

5115
Förenade fabriksver-

kens avskrivningar

56000

62000

+ 500

5116
Statens vattenfalls-

verks avskrivningar

2121200

-1-40300

1 895 200

-1-200

Summa

4926800

+39400

5138800

-6500

Avskrivningarna
för affärsverken beräknas uppgå till 5 138,8 milj.kr. under budgetåret 1983/84.
Det är 6,5 milj.kr. mindre än enligt budgetpropositionen. Affärsverkens
beräkningar av inleverans av överskott och avskrivningar redovisas under
inkomsttitelgrupp 2110 Affärsverkens inlevererade överskott.

RRV
ansluter sig till affärsverkens beräkningar. Inkomsterna av affärsverkens
avskrivningar beräknas till 4926800000 kr. för budgetåret 1982/83 och till 5
138800000 kr. för budgetåret 1983/84.

5200
Statliga pensionsavgifter, netto

5211
Statliga pensionsavgifter, netto

Vid
beräkning av titelns inkomster och utgifter för innevarande budgetår och det
nästkommande har uppgifter inhämtats från riksförsäkringsverket och statens löne-
och pensionsverk. Den allmänna löneavgiften beräknas belasta inkomstfiteln med
218 milj.kr. budgetåret 1982/83 och med 455 milj.kr. budgetåret 1983/84. RRV
har i sina beräkningar antagit att lönekostnadspålägget under budgetåret
1983/84 är oförändrat 39%.

RRV
beräknar inkomsterna på titeln statliga pensionsavgifter, netto till I
195000000 kr. för budgetåret 1982/83 och till 1 031 000000 kr. för budgetåret
1983/84.

Prop.
1982/83:150 64

Tabellförteckning

Sid.

1
Statsbudgetens
inkomster fördelade på huvudgrupper budgetåren 1981/82, 1982/83 och 1983/84 5

2
Bruttoredovisning
av statsbudgetens inkomstsida budgetåren 1981/82-1983/84 6

3
Jämförelse
mellan inkomster enligt budgetpropositionen och RRVs marsberäkning för
budgetåren 1982/83 och 1983/84 7

4
Utfallet av
taxeringarna till statlig inkomstskatt för verksamhetsåren 1976-1981
(taxeringsåren I977-I982) 21

5
Taxeringen till
statlig och kommunal inkomstskatt för A-längdens skattskyldiga avseende 1981
års inkomster 24

6
Statligt och
kommunalt taxerad inkomst, fyllnadsinbetalningar och forsknings- och utvecklingsavdrag,
fördelat på företagsstorlek verksamhetsåren 1981 och 1982 27

7
Fysiska
personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse 30

8
Juridiska
personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse 31

9
Folkpensionsavgift 32

10
Beräkning av
sjukförsäkringsavgiftens andel av sjukförsäkringens kostnader 33

11
Inkomster och
utgifter under inkomsttiteln sjukförsäkringsavgift, netto 34

12
Barnomsorgsavgift 35

13
Övriga
socialavgifter, netto 35

14
Allmän
löneavgift 36

15
Postverkets
resultaträkning för budgetåren 1981/82-1983/84 41

16
Postverkets
rörelseintäkter och rörelsekostnader 42

17
Televerkets
driftstat för budgetåren 1981/82-1983/84 43

18
Statens
järnvägars driftstat för budgetåren 1981 /82-1983/84 45

19
Luftfartsverkets
driftbudget för budgetåren 1981/82-1983/84 47

20
Luftfartsverkets
intäkter 47

21
Luftfartsverkets
kostnader 48

22
Förenade
fabriksverkens driftstat för åren 1982-1984 49

23
Förenade
fabriksverkens rörelseintäkter per rörelsegren 49

24
Statens
vattenfallsverks driftstat för budgetåren 1981/82-1983/84 53

25
Driftstat för
kraftverksrörelsen 54

26
Driftstat för
kanalrörelsen 56

27
Domänverkets
investeringar 57

28
Domänverkets
driftstat för åren 1981-1984 57

29
Affärsverkens
avskrivningar budgetåren 1982/83 och 1983/84 63

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bilaga 1.4
Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning 65

Bilaga 1 Inkomster på statsbudgeten budgetåren 1982/83 och
1983/84 resp. kalenderåren 1982 - 1984. Tusental kronor

STATENS
TOTALA INKOMSTER

1000 Skatter:

1100 Skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse:

1110 Fysiska personers skatt på inkomst,
realisationsvinst och rörelse:

1111 Fysiska personers skatt på inkomst,
realisationsvinst och rörelse

1120 Juridiska personers skatt på inkomst,
realisationsvinst och rörelse:

1121 Juridiska personers skatt pä inkomst,
realisationsvinst och rörelse

1130 Ofördelbara skatter på inkomst,
realisationsvinst och rörelse:

1131 Ofördelbara skatter på inkomst,
realisationsvinst och rörelse

1140 Övriga inkomstskatter:

1141 Kupongskatt

1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt

1143 Bevillningsskatt

1144 Lotterivinstskatt

1200 Lagstadgade socialavgifter:

1211 Folkpensionsavgift

1221 Sjukförsäkringsavgift, netto

1231 Barnomsorgsavgift

1241 Vuxenutbildningsavgift

1251 Övriga socialavgifter, netto

1261 Bidrag till förvaltningskostnader för
arbetsskadeförsäkringen

1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till
arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens verksamhet

1281 Allmän löneavgift

1300 Skatt
på egendom:

1310 Skatt på fast egendom:

1311 Skogs vårdsavgifter

1312 Hyreshusavgift

1320 Förmögenhetsskatt:

1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt

1322 Juridiska personers förmögen

hetsskatt

1330 Arvsskatt och gåvoskatt:

1331 Arvsskatt

1332 Gåvoskatt

1340 Övrig skatt på egendom:

1341 Stämpelskatt

1400 Skatt
på varor och tjänster:

1410 Allmänna försäljningsskatter:

1411 Mervärdeskatt

1420 1430 Skatt på specifika varor:

1421 Bensinskatt

5 Riksdagen 1982183. I saml. Nr 150. Bilaga 1.4

Budget å r

Kalender å r

1982/83 Prognos

1983/84 Prognos

1982 Prel utfall

1983 Prognos

1984 Prognos

188192882

205793477

171582083

200715827

207143694

156706102

173236902

144350558

166983903

174642603

36630900

38964000

35674049

38619524

37169000

26341000

28356000

27921479

25
787000

26578000

26341000

28356000

27921479

25787000

26578000

6 962000

7181000

4328392

8699000

7128000

6962000

7181000

4328 392

8699000

7128000

2500000

2635983

3277482

2500000

2500 000

827900

48000

2500000

927000

49000

2635983

78S 194

51 172

3 211
Sl

856042

48726

2500000

963
000

50000

31900

3000

745000

10000

3000

865000

20921

2794

713 307

31900

1360

774056

10000

3000

900000

35776100

26636000

-997000

6576000

717000

61000

46402900

30481000

1787000

7127000

778000

-129000

32917828

24341211

6304903 693 208 -11190

40013046

29000024

6825 528

744806

-238044

47734000

31340000

7 326000

801000

-114000

54 300

57200

52822

55 345

58500

72 800

78700

70811

76041

80500

2656000

6223000

5447000

6416000

3243600

3607501

2961655

3354205

3678101

228000

274001

55046

228000

274001

228000

274000

55046

228000

274000

740000

814000

717027

740000

814000

718000

799000

702216

718000

799000

22000

15 000

14811

22000

15 000

725000

790000

654989

76/ 788

825000

625000

680000

558317

668626

710000

100000

110000

96672

93162

115000

1550600

/ 729500

1534593

1624417

/ 765
100

1550600

1729500

1534 593

1624417

1 765
100

81055502

84262501

72797026

84997128

86061502

45800000

49200000

41300343

48610000

51000000

45
800000

49200000

41300 343

48610000

51000000

28647500

28208500

25200038

29 708069

28090501

6695000

6480000

5636374

6444444

6480000

1422 Särskilda varuskatter

1423 Försäljningsskatt pä motorfordon

1424 Tobaksskatt

1425 Skatt på spritdrycker

1426 Skatt på vin

1427 Skatt pä malt-och läskedrycker

1428 Energiskatt

1429 Särskild avgift pä svavelhalligt
bränsle

1431 Särskild beredskapsavgift för oljeprodukter

1432 Kassettskatt

1433 Skatt på videobandspelare

1434 Skatt på viss elektrisk kraft

1435 Särskild avgift mot försurning

1440 Överskott vid försäljning av varor
med statsmonopol:

1441 AB Vin-& Spritcentralens inlevererade
överskott

1442 Systembolaget ABs inlevererade
överskott

1450 Skatt på tjänster:

1451 Reseskatt

1452 Skatt på annonser och reklam

1453 Totalisatormedel

1454 Skatt på spel

1460 Skatt på vägtrafik:

1461 Fordonsskatt

1462 Kilometerskatt

1470 Skatt på import:

1471 Tullmedel

1480 Övriga skatter på varor och tjänster:

1481 Övriga skatter på varor och tjänster

2000 Inkomster av statens verksamhet:

2100 Rörelseöverskott:

2110 Affärsverkens inlevererade överskott:

2111 Postverkets inlevererade överskott

2112 Televerkets inlevererade överskott

2113 Statens järnvägars inlevererade
överskott

2114 Luftfartsverkets inlevererade
överskott

2115 Förenade fabriksverkens inlevererade
överskott

2116 Statens vattenfallsverks inlevererade
överskott

2117 Domänverkets inlevererade överskoll

2120 Övriga myndigheters inlevererade
överskott:

2121 Statens vägverks inlevererade
överskott

Budget å r

Kalender å r

1982/83

1983/84

1982

1983

1984

Prognos

Prel utfall

Prognos

677000

702000

662690

704622

718000

560000

590000

615215

584436

562000

3 330000

3 520000

3 144012

3481948

3 505
000

4950000

5 100000

4 775 914

5 108017

5 125
000

1 230000

1260000

1 183 860

1253 286

1 265
000

1094000

1 153000

1039661

1 124
265

1 147000

8270000

7910000

7 378 353

9168 538

7940000

3000

1500

4957

1918

1500

1430000

325 000

758457

834 640

162001

27000

80000

545

66455

80000

1500

90000

54 500

90000

375000

935000

843 000

954000

5 000

62000

38000

61000

290000

285000

232131

290000

285000

185000

139724

185 000

185000

105000

100000

92407

105000

100000

798000

874000

773335

808041

905
000

148000

165 107

129044

148000

291000

331000

274 926

306884

351000

280000

310000

259188

289342

319000

79000

85000

74114

82771

87000

3 920000

3 990000

3846 936

3
908000

4021000

2240000

2270000

2161345

2 256000

2285000

1 680000

1720000

1685 591

1652000

1736000

1600000

1705000

1444240

1673016

1760000

1600000

1 705 000

1 444 240

1673 016

1760000

21760473

22441468

18275816

23080888

22192
545

8043388

8626725

5602 258

8516545

8832748

2478500

3026400

2145637

2890590

3207100

81500

100000

86468

79996

105 000

246400

286300

208 317

258920

295 300

140000

185000

96000

142200

84152

107 720

155 300

53700

57900

50317

97100

66500

1913 700

2 260000

1619004

2 259654

2 360000

87 200

40000

97 379

87200

40000

135273

138962

119 928

182056

139250

29222

30962

31274

60 184

31750

Bilaga 1.4 Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning 67

1982/83
Prognos

1983/84
Prognos

1982 Prel
utfall

1983 1984

Prognos
Prognos

83 821

38051

4000000

159727

1284172

894 797

389375

144889

144889 1448

2122 Sjöfartsverkets inlevererade
överskott

2123 Inlevererat överskott av uthyrning
av ADB-utrustning

2130 Riksbankens inlevererade överskott:

2131 Riksbankens inlevererade överskott

2140 Myntverkets inlevererade överskott:

2141 Myntverkets inlevererade överskott

2150 Överskott från spelverksamhet:

2151 Tipsmedel

2152 Lotterimedel

2200

2210 2211 2212 2213 2214 2215

2300

2310,
2320 2311 2312

2313

2314 2315

2316

2317 2318

2319

2321 2322

2323

2330 2331

2332

Överskott av statens fastighetsförvaltning:

Överskott av civil fastighetsförvaltning:

Överskott av kriminalvårdsstyrelsens
fastighetsförvaltning Överskott av Karolinska sjukhusets fastighetsförvaltning
Överskott av Akademiska sjukhusets fastighetsförvaltning Överskott av
byggnadsstyrelsens fastighetsförvaltning Överskott av generaltullstyrelsens
fastighetsförvaltning Ränteinkomster:

Räntor på näringslån: Räntor pä lokaliseringslån
Ränteinkomster på jordbrukets lagerhuslån

Ränteinkomster pä statens avdikningslän

Ränteinkomster pä fiskerilån Ränteinkomster på fiskberedningslän

Ränteinkomster pä vattenkraftslån

Ränteinkomster på luftfartslån Ränteinkomster pä statens
lån till den mindre skeppsfarten Ränteinkomster på kraftlednings-lån

Ränteinkomster på skogsväglän Räntor på övriga näringslän.
Kammarkollegiet Räntor på övriga näringslån. Lantbruksstyrelsen Räntor på
bostadslån: Ränteinkomster pä egnahemslån Ränteinkomster pä län för bostadsbyggande

68 000

38051

4000000

190000

1239615

854797

384818

144889

144889 1448

142871

570 10156295

417930 330000

505 2 500

421

226 2101

18868

4 70

60599

2636 7230496

7 230000

65000

43000

4000000

128000

1333363

937000

396363

205819

205819 500

204730

589 11198422

448819 290000

420 2500

927

217 2001

16980

4 55

133 143

2572

7980619

7980000

53 487

35 167

2000000

146377

1190316

809693

380623

317141

408

25 954

3 591

286606

582 9371658

436892 338653

1898 2937

351

273 2159

14 369

7 76

73 407

2761 6 780193

6779540

64 500

43000

4000000

116000

1370398

969000

401 398

205819

205819 500

142871

204 730

570 589

10760331
10766391

631198
480000

462267 280000

925 1767

723

188 2100

24414

4 70

117 250

3 757

7604
760

365 2 500

1371

211 2001

16 069

3 55

157023

2669

7598599

7 604 120 7 598 000

1982/83
Prognos

1983/84
Prognos

1982 Prel
utfall

1983 1984

Prognos
Prognos

270

310

900

736

700

6 700 30800 56058

700

8400 36353 60980

1085 800
1256000

164 35010

328 35008

322 43542

328 30667

328 33208

35000

43 524

30657

33 200

375000 375000

415000 415000

333214 333214

395082 395082

413000 413000

146441

75266

127652

156 799

26
710

105000

40000

9(S511

107487

3 732

2042

3490

5581

439

228

468

629

11663

6286

10572

17492

25 530

26630

22477

25 533

26630

11 626051

80 782365

68 437379

11 626 051

80 782365

626051

782 365

437 379

626051

782 365

'325367

1461345

1212 786

1315 774

1450242

2333 Ränteinkomster pä lån för bo-stadsförsörining
för mindre bemedlade barnrika familjer 330 290 329

2334 Räntor pä övriga bostadslän, Bostadsstyrelsen

2340 Räntor på studielån:

2341 Ränteinkomster pä statens lån för
universitetsstudier

2342 Ränteinkomster pä allmänna studielån

2343 Räntor på övriga studielån, Kammarkollegiet

2350 Räntor
på energisparlän:

2351 Räntor
på energisparlän

2360 Räntor på medel avsatta till pen

sioner:

2361 Ränteinkomster på medel avsatta
till folkpensionering

2362 Ränteinkomster på medel avsatta
till civila tjänstepensioner

2363 Ränteinkomster på medel avsatta
till militära pensioner

2364 Ränteinkomster på medel avsatta
till allmänna familjepensioner ,

2365 Ränteinkomster på medel avsalta vid
statens pensionsanstalt

2366 Ränteinkomster på medel avsatta
till pensioner för vissa av riksdagens verk

2370 Räntor på beredskapslagring:

2371 Räntor på beredskapslagring och
förrådsanläggningar

2380,

2390 Övriga ränteinkomster:

720

778

840

708

938

336

977

1024

20000

14000

26667

17000

12000

105317

83000

112252

93 772

74000

160

250

160

10500

11500

10018

10842

11900

162

—

268

2381 Ränteinkomster på län till personal
inom utrikesförvaltningen m.m.

2382 Ränteinkomster på län till personal
inom biständsförvaltningen m.m.

2383 Ränteinkomster pä statens bosättningslån

2384 Ränteinkomster på län för kommunala
markförvärv

2385 Ränteinkomster på lån för studentkårlokaler

2386 Ränteinkomster på lån för allmänna
samlingslokaler

2387 Ränteinkomster på krediter till utlandet

2388 Ränteinkomster pä mark för naturskydd - - -

2389 Ränteinkomster på län för inventarier
i vissa specialbostäder 700 700 3 375

2391 Ränteinkomster på markförvärv

för jordbrukets rationalisering - 6700 6700 6802

2392 Räntor
på intressemedel 35800 30800 33689

2394 Övriga ränteinkomster 58800 56
707 93 376

2396 Ränleinkomsler på del av bygg

nadsstyrelsen förvaltade kapitalet 1085 800 1256000
924975

Bilaga 1.4 Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning 69

1982/83
Prognos

1983/84
Prognos

1982 Prel
utfall

1983 1984

Prognos
Prognos

116094

116094 116094

1054457

361900

1400

45 879

281400 3 500 6800

2200

2400
Aktieutdelning:

2410 Inkomster av statens aktier:

2411 Inkomster av statens aktier

2500 Offentligrättsiiga avgifter:

2511 Expeditionsavgifter

2512 Vattendomstolsavgifter

2513 Avgift för statlig kontroll av läkemedel

2514 Elevavgifter vid styrelsen för vårdartjänst

2515 Avgifter vid trafiksäkerhetsverket

2516 Körkortsavgifter

2517 Avgifter för registrering av motorfordon

2518 Fyravgifter, farledsvaruavgifter

2519 Skeppsmätningsavgifter

2521 Fartygsinspektionsavgifter

2522 Avgifter för granskning av biograffilm

2523 Avgifter för särskild prövning och
fyllnadsprövning inom skolväsendet

2524

2525

2526 2527

2528 2529

2531

2532 2533 2534

2535

2536

2600 Försäljningsinkomster:

2611 Inkomster vid kriminalvården

2612 Inkomster vid statens rättskemiska
laboratorium

2613 Inkomster vid Karohnska sjukhuset

2614 Inkomster vid statens värdanstalter
för alkoholmissbrukare

2615 Inkomster vid arbetarskyddsstyrelsen

2616 Försäljning av sjökort

2617 Lotsavgifter

2618 Inkomster vid Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut

2619 Inkomster vid riksantikvarieämbetet

Avgifter vid statens jordbruksnämnd

Avgifter för växtskyddsinspek-tion

Avgifter vid köttbesiktning Avgifter för statskontroll av krigs-materieltillverkning
Avgifter vid bergsstaten Avgifter vid patent- och registreringsväsendet

Avgifter för registrering i förenings m.fl. register
Exekutionsavgifter Avgifter vid statens planverk Vissa avgifter för
registrering av körkort och motorfordon Avgifter för statliga kreditgarantier
Lotteriavgifter

114984

114 984 114984

1202567

378500

150

48 200

116152 114772

1117942 1265689

371434 386400

336 100

121 764

121 764 121764

1130882

329797

48500 48

50300 32

1 106

84501

16391

306000 3500 6820

2497

295499 3945 6960

2373

306000 3 500 6820

2567

118425 265 089

2 838

5868

1733

900

820

878

900

2413

2546

2265

2411

2752

7500

7900

7110

7723

8000

29600

30600

28897

31596

31300

375

420

479

336

420

6700

6968

7823

6700

110351

101451

115608

104584

101811

21000

22000

22461

22286

22000

75000

78800

71275

86017

80800

507

550

645

503

50286

97000

105000

48560

74690

105000

100000 1

50000

100000 1

259350

263950

294856

287466

271125

115000

125000

101591

129726

129500

9200

10100

7002

8884

11000

941

150

455

8500

10350

7339

9819

10725

7600

5 700

9734

5 378

5700

49000

57000

45513

53513

57000

54128

23000

300

18983

21618

1300

Budgetår

Kalenderår

1982/83

1983/84

1982

1983

1984

Prognos

Prel utfall

Prognos

2621
Inkomster vid lantbruksnämn-

derna

6400

6000

6872

6049

6000

2622
Inkomster vid statens livsmedels-

verk

1500

1873

1438

1500

2623
Inkomster vid statens veterinär-

medicinska anstalt

7621

2624
Inkomster av uppbörd av felpar-

keringsavgifter

39000

48000

32804

50999

48400

2625
Utförsäljning av beredskapslager

2700
Böter m.m.:

341000

361001

315040

348216

368001

2711 Restavgifter

171000

190000

153440

182724

195000

2712 Bötesmedel

170000

171000

161 600

165492

173000

2713
Vattenföroreningsavgift

- .

1645000

2800 Övriga inkomster av statens verksamhet:

2811 Övriga inkomster av statens verksamhet

3000 Inkomster av försåld egendom

3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner m.m.:

3110 Affärsverkens inkomster av försålda
fasligheter och maskiner:

3111 Postverkets inkomster av försålda
fastigheter och maskiner

3112 Televerkets inkomster av försålda
fastigheter och maskiner

3113 Statens järnvägars inkomster av
försålda fastigheter och maskiner

3114 Luftfartsverkets inkomster av
försålda fastigheter och maskiner

3115 Förenade fabriksverkens inkomster
av försålda fastigheter och maskiner

3116 Statens vattenfallsverks inkomster
av försålda fastigheter och maskiner

3117 Domänverkets inkomster av försålda
fastigheter och maskiner

3120 Civila myndigheters inkomster av
försålda byggnader och maskiner:

3121 Kriminalvårdsstyrelsens inkomster
av försålda byggnader och maskiner

3122 Statens vägverks inkomster av
försålda byggnader och maskiner

3123 Sjöfartsverkets inkomster av försålda
byggnader och maskiner

3124 Statskontorets inkomster av försålda
datorer m.m.

3125 Byggnadsstyrelsens inkomster av
försålda byggnader och maskiner

3126 Generaltullstyrelsens inkomster av
försålda byggnader och maskiner

3130 Försvarets myndigheters inkomster
av försålda byggnader och maskiner:

3131 Försvarets myndigheters- inkomster
av försålda byggnader och maskiner

468000

1122217

368000

1789347

1645000

468000

1 122217

1789347

368000

58519

54004

59458

77886

51803

43419

38904

40115

62737

36703

36693

31001

33165 1455

50348

31001

1000

3 156

1500

1000

20000

40000

20000

692

10000

15000

28 554

10000

692 8155

12389

6 726

7903

5 702

6 950

300

400

466

400

3426

5 153

5 439

8461

4152

900

1661

162

200

100

200

100

1000

-300

1000

1200

900

2100

Bilaga 1.4
Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning 71

1982/83
Prognos

1983/84
Prognos

1982 Prel
utfall

1983 1984

Prognos
Prognos

3200 Övriga inkomster av markförsäljning:

3211 Övriga inkomster av markförsäljning

3300 Övriga inkomster av försåld egendom:

3311 Inkomster av statens gruvegendom

4000 Återbetalning av lån:

4100 Återbetalning av näringslån:

4110 Återbetalning av industrilån:

4111 Återbetalning av lokaliseringslän

4120 Återbetalning av jordbrukslån:

4121 Återbetalning av jordbrukets lagerhuslån

4122 Återbetalning av statens avdikningslän

4123 Återbetalning av fiskerilån

4124 Återbetalning av fiskberednings-lån

4130 Återbetalning av övriga näringslån:

4131 Återbetalning av vattenkraftslån

4132 Återbetalning av luftfartslän

4133 Återbetalning av statens län till
den mindre skeppsfarten

4134 Återbetalning av kraftledningslån

4135 Återbetalning av skogsväglån

4136 Återbetalning av övriga näringslån.
Kammarkollegiet

4137 Återbetalning av övriga näringslän.
Lantbruksstyrelsen

4200 Återbetalning av bostadslän m.m.:

4211
Återbetalning
av lån till egnahem

4212 Återbetalning av län för bostadsbyggande

4213 Återbetalning av lån för bostads-försörining
för mindre bemedlade bamrika familjer

4214 Återbetalning av övriga bostadslån,
Bostadsstyrelsen

4300 Återbetalning av studielån:

4311 Återbetalning av statens lån för
universitetsstudier

4312 Återbetalning av allmänna studielån

4313 Återbetalning av studiemedel

4400 Återbetalning av energisparlän:

4411
Återbetalning av energisparlän

4500 Återbetalning av övriga lån:

4511 Återbetalning av lån till personal
inom utrikesförvaltningen m.m.

4512 Återbetalning av lån till personal
inom biständsförvaltningen m.m.

100

4341

149

100

4341

149

100

15000

15002

15000

15002

15 000

15000

2930321

3268757

2815380

3159526

3366545

346333

295000

12407

284575

235000

12 702

361381

302062

16 766

331214

285046

9250

265759

215000

13676

1300 10000

1 100 9500

1584 13938

2400 5314

950 9500

1 107

2102

1222

1536

3 226

38926

204

2457

36873

218

2 107

42553

232

1879

36918 142

2457

37083

222

2107

18003 18 65

17139 20 90

17286

119

18534 19

16625 20 85

16679

15799

18693

14051

16524

1500

4316

1640

1500

1350756

1700660

1261261

1552967

1750640

1350000

1258808

1 553
905

1750000

1700000

650

761

697

630

726

1665

-1665

735060

810460

692734

777877

879557

134

33 000

30000

37841

31720

29500

702000

780400

654 759

746096

850000

150000

170000

128455

162606

180000

150000

170000

128455

162606

180000

348172

303062

371549

334862

290589

5000

6000

4426

5 661

6500

5446

7218

2730

. 7223

7883

1982/83
Prognos

1983/84
Prognos

1982 Prel
utfall

1983
Prognos

1984
Prognos

4513 Återbetalning av lån för kommunala
markförvärv

4514 Återbetalning av lån för
student-kärlokaler

4515 Återbetalning av lån för allmänna
samlingslokaler

4516 Återbetalning av utgivna startlån
och bidrag

4517 Återbetalning av u-landslån

4518 Återbetalning av krediter till utlandet

4519 Återbetalning av statens bosättningslån

4521 Återbetalning av lån för inventarier i vissa
specialbostäder

4525 Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor

4526 Återbetalning av övriga lån

5000 Kalkylmässiga inkomster:

5100 Avskrivningar:

5110 Affärsverkens avskrivningar:

5111 Postverkets avskrivningar

5112 Televerkets avskrivningar

5113 Statens järnvägars avskrivningar

5114 Luftfartsverkets avskrivningar

5115 Förenade fabriksverkens avskrivningar

5116 Statens vattenfallsverks avskrivningar

5120 Avskrivningar på civila fastigheter:

5121 Avskrivningar pä civila fastigheter

5130 Uppdragsmyndigheters komplementkostnader:

5131 Uppdragsmyndighetersm.fi . kpmplementkostnader

5140 Övriga avskrivningar:

5141 Statens vägverks avskrivningar

5142 Sjöfartsverkets avskrivningar

5143 Avskrivningar på ADB-utrustning

5144 Avskrivningar på förrädsanlägg-ningar
för ekonomiskt försvar

5200 Statliga pensionsavgifter, netto

5211 Statliga pensionsavgifter, netto

172247

142000

157150

157149

129500

900

200

944

180

200

4925

5425

4499

5 301

5 675

15000 7000

16000 7000

15202 6909

16539

7 328

16500 7000

7172

7200

6914

7213

7 200

50000

40000

62552

44 000

40000

1800

7331

1800

25000 53682

20000 50219

34057 68835

20860 61608

20000 48 331

6737467

6792346

6080871

7413624

6890198

5542467

4926800

75000

1 568100

1044000

62 500

5761346

5138800 395000

1 829600

890000

67000

4950718

4409885 367326

1521849 973 119

65 727

6037876

5379894 74855

2057039

888 379

62500

5954198

5322500 395 000

1920800

952 500

67000

56000

62000

45846

56000

62000

2121200

1895 200

1436018

2241121

1 925
200

201 742

219405

204223

201 742

219405

201742

219405

204223

201742

219405

43840

47002

50395

46180

47904

43 840 370085 165
396 75000 99000

47002 356139 140450
91000 94000

50 395

286215

142469

51341

91343

46180 410060 177459
102912

99000

47904

364389

144 700

95000

94000

30689

1062

30689

1195000

1 195000

1031000

1130153

1 130153

1375748 1 375 748

936000

Bilaga 1.4
Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning 73

Bilaga
2

Beräkning rörande utfallet av statsbudgetens inkomstsida
för budgetåret 1982/83

1982/83

1000 Skatter:

1100 Skatt pä inkomst, realisatioiisvtrist och rörelse:

1110

Fysiska persoriers skatt på inkomst, realisationsvinst
och rörelse:

1111

Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och
rörelse

1120 Juridiska personers skatt på
inkomst, realisationsvinst och rörelse:

1121 Juridiska personers skatt på
inkomst, realisationsvinst och rörelse

1130 Ofördelbara skatter på inkomst,
realisationsvinst och rörelse:

1131 Ofördelbara skatter pä inkomst,
realisationsvinst och rörelse

1140 Övriga inkomstskatter:

1141 Kupongskatt

1142 Utskiftningsskatt och
ersättningsskatt

1143 Bevillningsskatt

1144 Lotterivinstskatt

1200

1211 1221 1231 1241 1251 1261

1271

Lagstadgade socialavgifter:

Folkpensionsavgift Sjukförsäkringsavgift, netto Bamomsorgsavgift
Vuxenutbildningsavgift Övriga socialavgifter, netto Bidrag till
förvaltningskostnader för arbetsskadeförsäkringen

Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsstyrelsens
och yrkesinspektionens verksamhet Allmän löneavgift

1281

1300 SkaU pä egendom:

1310 Skatt på fast egendom:

1311 Skogsvårdsavgifter

1320 Förmögenhetsskatt:

1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt

1322 Juridiska personers
förmögenhetsskatt

1330 Arvsskatt och gåvoskatt:

1331 Arvsskatt

1332 Gåvoskatt

1340 Övrig skatt på egendom:

1341 Stämpelskatt

1400 Skatt
på varor och tjänster:

1410 Allmänna försäljningsskatter:

1411 Mervärdeskatt 1420,

1430 Skatt på specifika varor:

1421 Bensinskatt

1422 Särskilda varuskatter

1
statsbud-

Beräknat

geten
be-

utfall

räknat
be-

lopp

Tusental

kr.

150993310

156
706102

33851000

36630900

25171000

26341000

25 171000

26341000

6 875000

6962000

68750ÖO

6 962
000

1000000

2500000

1000000

2500 000

805000

827900

450OO

48000

22000

31900

3000

735 000

745000

36201100

35776100

26972000

26636000

-742000

-997000

6504000

6576000

707000

717000

-16000

61000

53
100

54300

72000

72800

2651000

2656000

3298200

3243600

348000

228000

348000

228000

941000

740000

926000

718000

15000

22000

600000

725000

520000

625000

80000

100000

1409200

1550600

1409200

1550600

77643010

81055502

43500000

45800000

43
500000

45800000

27491000

28647500

6590000

6695000

599000

677000

1423 Försäljningsskatt på motorfordon

1424 Tobaksskatt

1425 Skatt på spritdrycker

1426 Skatt på vin

1427 Skatt pä malt-och läskedrycker

1428 Energiskatt

1429 Särskild avgift på svavelhalligt
bränsle

1431 Särskild beredskapsavgift för
oljeprodukter

1432 KassettskaU

1433 Skatt på videobandspelare

1434. Skatt pä viss elektrisk kraft

1435 Särskild avgift för åtgärder mot
försurning

1440 Överskott vid försäljning av varor
med statsmonopol:

1441 AB Vin- & Spritcentralens
inlevererade överskott

1442 Systembolaget ABs inlevererade
överskott

1450 Skatt på tjänster:

1451 Reseskatt

1452 Skatt pä annonser och reklam

1453 Totalisatormedel

1454 Skatt pä spel

1460 Skatt på vägtrafik:

1461 Fordonsskatt

1462 Kilometerskall

1470 Skatt på import:

1471 Tullmedel

1480 Övriga skatter på varor och
tjänster:

1481 Övriga skatter på varor och
tjänster

2000 Inkomster
av statens verksamhet:

2100 Rörelseöverskott:

2110 Affärsverkens inlevererade
överskott:

2111 Postverkets inlevererade överskott

2112 Televerkels inlevererade överskott

2113 Statens järnvägars inlevererade
överskott ■

2114 Luftfartsverkets inlevererade
överskott

2115 Förenade fabriksverkens
inlevererade överskott

2116 Statens vattenfallsverks
inlevererade överskoll

2117 Domänverkels inlevererade överskott

2120 Övriga myndigheters inlevererade
överskott:

2121 Statens vägverks inlevererade
överskott

2122 Sjöfartsverkets inlevererade
överskott

2123 Inlevererat överskott av uthyrning
av ADB-utrustning

2130 Riksbankens inlevererade överskott:

2131 Riksbankens inlevererade överskott

2140 Myntverkets inlevererade överskott:

2141 Myntverkets inlevererade överskott

2150 Överskott från spelverksamhet:

2151 Tipsmedel

2152 Lotterimedel

2200 Överskott
av statens fastighetsförvaltning:

2210 Överskott av civil
fastighetsförvaltning:

2211 Överskott av
kriminalvårdsstyrelsens fastighetsförvaltning

1
statsbud-

Ber ä knat

geten
be-

utfall

r ä knat be-

lopp

Tusental

kr.

549500

560000

2940000

3 330000

4 335000

4950000

1 150000

1230000

1 033 000

1094000

8710000

8 270000

1500

3 000

1503000

1430000

80000

27000

1500

375000

5000

200000

290000

140000

185 000

60000

105000

782000

798000

159000

148000

285000

291000

260000

280000

78000

79000

4085000

3920000

2 385000

2240000

1 700000

1 680000

1585000

1600000

1585000

1600000

18285345

21760473

6046936

8043388

2484201

2478500

85000

81500

240600

246400

115000

96000

54600

53 700

1932000

1913 700

57000

87 200

157900

135273

27000

29222

93400

68000

37 500

38051

2000000

4000000

2000000

4000000

206000

190000

206000

190000

/ 198835

1239615

795 100

854797

403 735

384818

302005

144889

302005

144889

1435

1448

Bilaga 1.4
Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning 75

1982/83

1
statsbud-

Ber ä knat

geten
be-

utfall

r ä knat be-

lopp

Tusental

kr.

2214 Överskott av byggnadsstyrelsens
fastighetsförvaltning

2215 Överskott av generaltullstyrelsens
fastighetsförvaltning

2300 Ränteinkomster:

2310,

2320 Räntor
på näringslån:

2311 Räntor pä lokaliseringslån

2312 Ränteinkomster på jordbrukets
lagerhuslån

2313 Ränteinkomster pä statens avdikningslän

2314 Ränteinkomster på fiskerilån

2315 Ränteinkomster på fiskberedningslän

2316 Ränteinkomster pä vattenkraftslån

2317 Ränteinkomster på luflfartslän

2318 Ränteinkomster pä statens län till
den mindre skeppsfarten

2319 Ränteinkomster på kraflledningslän

2321 Ränteinkomster på skogsväglän

2322 Räntor på övriga näringslån.
Kammarkollegiet

2323 Räntor på övriga näringslån.
Lantbruksstyrelsen

2330 Räntor på bostadslån:

2331 Ränteinkomster på egnahemslån

2332 Ränteinkomster pä lån för
bostadsbyggande

2333 Ränteinkomster pä lån för bostadsförsörining
för mindre bemedlade barnrika familjer

2334 Räntor på övriga bostadslån.
Bostadsstyrelsen

2340 Räntor på studielån:

2341 Ränteinkomster pä statens lån för
universitetsstudier

2342 Ränteinkomster på allmänna
studielån

2343 Räntor pä övriga studielån.
Kammarkollegiet

2350 Räntor på energisparlän:

2351 Räntor på energisparlän

2360 Räntor på medel avsatta till
pensioner:

2361 Ränteinkomster på medel avsatta
till folkpensionering

2362 Ränteinkomster på medel avsatta
till civila tjänstepensioner

2363 Ränteinkomster på medel avsalta
till militära pensioner

2364 Ränteinkomster på medel avsatta
till allmänna familjepensioner

2365 Ränteinkomster pä medel avsatta vid
statens pen-sionsanstall

2366 Ränteinkomster pä medel avsatta
till pensioner för vissa av riksdagens verk

2370 Räntor på beredskapslagring:

2371 Räntor på beredskapslagring och
förrådsanläggningar

Övriga ränleinkomsler:

Ränteinkomster
pä län till personal inom utrikesförvaltningen m.m.

Ränteinkomster
på lån till personal inom biståndsförvaltningen m.m.

2380, 2390 2381

2382

142871

300000

570

9854042

10156
295

392881 310000

417930 330000

550

2500

421

226

2001

505

All

226

2 101

13 758 4

61330

2091

7025673

18 868 4

60599

2636

7230496

7025000

7 230000

343

330

36845

330

164

35010

45 36800

10 35000

424000 424000 144 928

375 000 375 000 146441

108000

105 000

3319

3 732

409

439

10466

11663

22660

25 530

74 573 900

11 626051

573900

626051

1255815

1325367

760

720

330

708

2383 Ränteinkomster på statens bosättningslän

2384 Ränteinkomster pä lån för kommunala markför

värv

2385 Ränteinkomster
på län för sludenlkäriokaler

2386 Ränteinkomster på lån för allmänna samlingslo

kaler

2387 Ränteinkomster pä krediter till
utlandet

2388 Ränteinkomster på mark för
naturskydd

2389 Ränteinkomster pä län för inventarier i vissa
spe

cialbostäder

2391 Ränteinkomster pä markförvärv för jordbrukets
ra

tionalisering

2392 Räntor på intressemedel

2394 Övriga ränteinkomster

2396 Ränteinkomster pä det av byggnadsstyrelsen förvaltade
kapitalel

2400 Aktieutdelning:

2410 Inkomster av statens aktier:

2411 Inkomster av statens aktier

2500 Offentligrättsiiga avgifter:

2511 Expeditionsavgifter

2512 Vattendomstolsavgifter

2513 Avgift för statlig kontroll av
läkemedel

2514 Elevavgifter vid styrelsen för vårdartjänst

2518 Fyravgifter, farledsvaruavgifter

2519 Skeppsmätningsavgifter

2521 Fartygsinspektionsavgifter

2522 Avgifter för granskning av
biograffilm

2523 Avgifter för särskild prövning och
fyllnadsprövning inom skolväsendet

2524 Avgifter vid statens jordbruksnämnd

2525 Avgifter för växlskyddsinspektion

2526 Avgifter vid köttbesiktning

2527 Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltillverk-ning

2528 Avgifter vid bergsstaten

2529 Avgifter vid patent- och regislreringsväsendet

2531 Avgifter för registrering i
förenings m.fl. register

2532 Exekutionsavgifter

2533 Avgifter vid statens planverk

2534 Vissa avgifter för registrering av
körkort och motorfordon

2600 Försäljningsinkomster:

2611 Inkomster vid kriminalvården

2612 Inkomster vid statens rättskemiska
laboratorium

2614 Inkomster vid statens vårdanstalter
för alkoholmissbrukare

2615 Inkomster vid
arbetarskyddsstyrelsen

2616 Försäljning av sjökort

2617 Lotsavgifter

2619 Inkomster vid riksantikvarieämbetet

2621 Inkomster vid lantbruksnämnderna

2622 Inkomster vid statens
livsmedelsverk

2623 Inkomster vid statens veterinärmedicinska anstalt

2624 Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifter

2625 Utförsäljning av beredskapslager

1
statsbud-

Ber ä knat

geten
be-

ulfall

r ä knat be-

lopp

Tusental

kr.

18000

20000

85 500

105317

160

11700

10500

162

185

700

10500

6700

20800

35 800

56878

58800

1050000

1085 800

93534

116094

93534

116094

93 534

116094

1053095

1054457

345 300

361900

150

1400

45 879

309600

281400

3 250

3 500

8 380

6 800

1500

2 200

900

2895

2413

9000

7500

30300

29600

775

375

6700

104995

110351

17000

21000

68900

75000

507

97000

254233

259350

110000

115000

8500

9200

220

150

7512

8500

9500

7 600

40000

49000

16000

23000

5600

6400

1250

1500

11950

—

43 700

39000

Bilaga
1.4 Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning 77

1982/83

1 statsbudgeten
beräknat belopp Tusental kr.

Beräknat
utfall

Tusental kr.

2700 Böter m.m.: 331500 341000

2711 Restavgifter 171000 171000

2712 Bötesmedel 160500 170000

2800 Övriga inkomster av statens verksamhet: 350000 1645000

2811
Övriga inkomster av statens verksamhet 350000 1645000

3000 Inkomster av försåld egendom: 72153 58519

3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner

m.m.: 40553 43419

3110 Affärsverkens
inkomster av försålda fastigheter

och maskiner: 33503 36693

3111 Postverkets
inkomster av försålda fastigheter och

maskiner 1 1

3112 Televerkets
inkomster av försålda fastigheter och

maskiner 1000 1000

3113 Statens järnvägars inkomster av
försålda fastigheter och maskiner 15000 20000

3114 Luftfartsverkets inkomster av
försålda fastigheter

och maskiner 1 -

3115 Förenade
fabriksverkens inkomster av försålda

fastigheter och maskiner 7 500 692

3116 Statens vallenfallsverks inkomster
av försålda fastigheter och maskiner 10000 15 000

3117 Domänverkets inkomster av försålda
fastigheter

och maskiner 1 -

3120 Civila myndigheters inkomster av
försålda byggnader och maskiner: 3 650 6 726

3121 Kriminalvårdsstyrelsens inkomster
av försålda

byggnader och maskiner 1000 300

3122 Statens
vägverks inkomster av försålda byggnader

och maskiner 1500 3426

3123 Sjöfartsverkets
inkomster av försålda byggnader

och maskiner 50 900

3124 Statskontorets inkomster av
försålda datorer m.m. 100 200

3125 Byggnadsstyrelsens inkomster av
försålda byggnader och maskiner 1000 1000

3126 Generallullstyrelsens inkomster av
försålda byggnader och maskiner - 900

3130 Försvarels
myndigheters inkomster av försålda

byggnader och maskiner: 3 400 —

3131 Försvarets
myndigheters inkomster av försålda

byggnader och maskiner 3 400 -

13600

100

13600

100

18000

15000

18000

15000

2946570

2930321

299210

346333

240000

295000

240000

295000

13956

12407

3200 Övriga inkomster av markförsäljning:

3211
Övriga inkomster av markförsäljning

3300 Övriga inkomster av försåld egendom:

3311
Inkomster av statens gruvegendom

4000
Återbetalning av lån:

4100 Återbetalning av näringslån:

4110 Återbetalning av industrilån:

4111 Återbetalning av lokaliseringslån

1300

4112 Återbetalning av Jordbrukslån:

4113 Återbetalning av jordbrukets
lagerhuslån -

4114 Återbetalning av statens avdikningslän 1350

4123 Återbetalning av fiskerilån

4124 Återbetalning av fiskberedningslän

4130 Återbetalning av övriga näringslån:

4131 Återbetalning av vatlenkraftslån

4132 Återbetalning av luflfartslän

4133 Återbetalning av statens lån till
den mindre skeppsfarten

4134 Återbetalning av kraftledningslån

4135 Återbetalning av skogsväglån

4136 Återbetalning av övriga näringslän,
Kammarkollegiet

4137 Återbetalning av övriga näringslan.
Lantbruksstyrelsen

4200 Återbetalning
av bostadslån m.m.:

4211 Återbetalning av lån till egnahem

4212 Återbetalning av lån för
bostadsbyggande

4213 Återbetalning av län för bostadsförsörining
för mindre bemedlade barnrika familjer

4214 Återbetalning av övriga bostadslän,
Bostadsslyrel-sen

4300 Återbetalning
av studielån:

4311 Återbetalning av statens län för
universitetsstudier

4312 Återbetalning av allmänna studielän

4313 Återbetalning av studiemedel

4400 Återbetalning
av energisparlän:

4411 Återbetalning av energisparlän

4500 Återbetalning
av övriga lån:

4511 Återbetalning av län till personal
inom utrikesförvaltningen m.m.

4512 Återbetalning av län till personal
inom biståndsförvaltningen m.m.

4513 Återbetalning av lån för kommunala
markförvärv

4514 Återbetalning av län för
studentkårlokaler

4515 Återbetalning av lån för allmänna
samlingslokaler

4516 Återbetalning av utgivna startlån
och bidrag

4517 Återbetalning av u-landslån

4518 Återbetalning av krediter till
utlandet

4519 Återbetalning av statens
bosättningslän

4521 Återbetalning av län för
inventarier i vissa special-

bosläder

4525 Återbetalning av län för svenska FN-styrkor

4526 Återbetalning av övriga lån

5000 Kalkylmässiga
inkomster:

5100 Avskrivningar:

5110 Affärsverkens avskrivningar:

5111 Postverkets avskrivningar

5112 Televerkets avskrivningar

5113 Statens järnvägars avskrivningar

5114 Luftfartsverkets avskrivningar

5115 Förenade fabriksverkens
avskrivningar

5116 Statens vattenfallsverks
avskrivningar

5120 Avskrivningar på civila
fastigheter:

5121 Avskrivningar pä civila fastigheter

1
statsbud-

Ber ä knat

geten
be-

utfall

r ä knat be-

lopp

Tusental

kr.

11500

10000

1 106

1 107

45254

38926

201

204

1956

2457

18476

18003

23 093

16679

1510

1500

1540000

1350756

1539300

1350000

700

726

673650

735060

650

38000

33 000

635000

702000

134500

150000

134 500

150000

299 210

348
172

4 800

5 000

3 650

5 446

150000

172 247

900

4 750

4925

10000

15000

5000

7000

7172

50000

1850

1800

25000

36898

53 682

7239915

6737467

5904915

5542467

5321300

4
926800

375000

75000

1 468 100

1 568
100

1016000

1044000

70200

62 500

56000

2 336000

2 121200

200240

201
742

200240

201 742

Bilaga
1.4 Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning 79

1982/83

1
statsbud-

Beräknat

geten be-

Ulfall

räknat
be-

lopp

Tusental

kr.

5130 Uppdragsmyndigheters
komplementkostnader:

5131 Uppdragsmyndigheters m.fl. komplemenlkost-nader

5140 Övriga avskrivningar:

5141 Statens vägverks avskrivningar

5142 Sjöfartsverkets avskrivningar

5143 Avskrivningar på ADB-utrustning

5144 Avskrivningar på
förrådsanläggningar för ekonomiskt försvar

5200 Statliga pensionsavgifter, netto 5211 Statliga
pensionsavgifter, netto

STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER

56461

43840

56461

43 840

326 914

370085

141 152

165 396

84 700

75 000

100000

99000

1062

30689

1335 000

1195000

1335000

1 195
000

9537293

188192882

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

Bilaga
1.5

Riksrevisionsverkets beräkning av budgetutfallet för
budgetåret 1982/83

Prop. 1982/83:150 Bilaga
1.5 1

Bilaga
1.5

RIKSREVISIONSVERKET
1983-03-30

TILL
REGERINGEN

Reviderad
beräkning över utfallet av statsbudgeten för budgetåret 1982/83

Riksrevisionsverket
(RRV) lämnar härmed en reviderad beräkning över utfallet av statsbudgeten för
budgetåret 1982/83.

I
beräkningama ingår begärda anslag på tilläggsbudget I-III (prop. 1982/83:25,
50, 55, 68, 101, 120, 125, 147). Vidare ingår regeringens beslut om utnyttjande
av finansfullmakten (budgetdepartementet 1982-08-26, 1982-09-09, 1982-09-16,
1982-10-21, finansdepartementet 1982-12-16). Sammanlagt uppgår de medtagna
anslagen på tilläggsbudget till 21664 milj.kr. Besluten att utnyttja
finansfullmakten gäller 2 326 milj.kr.

I
statsbudgeten anvisades 6000 milj.kr. för beräknat rillkommande utgiftsbehov,
netto. Beloppet var avsett för tilläggsbudgetar särskilt för åtgärder inom
arbetsmarknads- och industripolitiken. I denna beräkning har hänsyn tagits till
utgifter på tilläggsbudget I-III enligt ovan angivna propositioner och till
beslut om att utnyttja finansfullmakten. Därför ingår i beräkningen av
utgifterna inte något belopp för beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. För
att undvika dubbelräkning har anvisade medel reducerats med det i statsbudgeten
anvisade beloppet för beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.

Statsbudgetens
inkomster beräknas uppgå till 188193 milj.kr. för budgetåret 1982/83 vilket är
8656 milj.kr. mer än beräkningen i statsbudgeten. Utgiftema beräknas uppgå till
279992 milj.kr. Det beräknade utfallet för statsbudgetens utgifter blir 6701 milj.kr.
större än vad som anvisats i statsbudgeteri (inkl. tilläggsbudget I-III och
finansfullmakt men exkl. beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto).
Statsbudgetens underskott för budgetåret 1982/83 blir därmed 91799 milj.kr.
vilket är 1955 milj.kr. mindre än beräkningen i statsbudgeten (inkl.
tilläggsbudget, finansfullmakt, exkl. beräknat tillkommande utgiftsbehov,
netto). I bilaga 1 redovisas statsbudgetens inkomster och utgifter fördelade på
inkomsttyp och huvudtitlar.

1
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.5

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.5

TabeU 1. Sutsbudgeten för budgetåret 1982/83 (mi.kr.)

Inkomster

Statsbudget

Beräknat

Differens

utfall

beräknat ulfall och statsbudget

Skatter

150993

156706

-h5713

Inkomster
av statens verksamhet

18285

21760

-1-3475

Inkomster
av försåld egendom

- 14

Återbetalning
av lån

2947

2931

- 16

Kalkylmässiga
inkomster

7240

6738

- 502

Summa

179537

188193

-1-8656

Utgifter

Anvisat

Beräknat

Differens

t.o.m.

utfall

beräknat

tilläggs

utfall och

budget III

anvisat

Förslags-
och obetecknade anslag

201 262

211010

-1-9748

Reservationsanslag

70829

67333

-3496

Rörliga
krediter (-H = ökad

disposition, - = minskad

disposition)

-1- 1200

-(- 1649

-h 449

Beräknat
tillkommande

utgiftsbehov, netto

Summa

273291

279992

-1-6701

STATSBUDGETENS
SALDO

(inkomster-utgifter)

-93754

-91799

-1-1955

Inkomster

Det beräknade utfallet för inkomsterna i förhållande till
beräkningen i statsbudgeten framgår av bilaga2. Inkomsterna beräknas bli 8656 milj.kr.
större än beräkningen i statsbudgeten. De största förändringarna hänför sig
till följande inkomsthuvudgmpper.

Tabell
2. DifTerens beräknat utfall och statsbudget (mitj.kr.)

Skatt på
inkomst, realisationsvinst och rörelse (1100)

Lagstadgade
socialavgifter (1200)

Skatt på
varor och tjänster (1400)

Rörelseöverskott
(2100)

Överskott
av statens fastighetsförvaltning (2200)

Ränteinkomster
(2300)

Övriga
inkomster av statens verksamhet (2800)

Återbetalning
av bostadslån m.m. (4200)

Avskrivningar
(5100)

Övriga

Summa

+2780

-
425 -1-3412
-1-1997

-
157 -I- 302
-1-1295

-
189

-
362 -I- 3

-f8656

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.5 3

Antaganden
om utvecklingen av den totala lönesumman i statsbudgeten och denna beräkning
framgår nedan.

Tabell
3. Lönesummans utveckling åren 1981-

-1983

Procentuell

förändring
från föregående år

1981

1982

1983

Statsbudget
8,2 Beräkning över utfallet budgetåret 1982/83 8,0

5,7 ,6,6

5,7 6,7

Inkomstema
inom inkomsthuvudgruppen skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse
beräknas bli 2780 milj.kr. större än beräkningen i statsbudgeten. Det beror
bl.a. på att inkomstema på titeln fysiska personers skatt på inkomst,
realisationsvinst och rörelse beräknas uppgå till 26341 milj.kr. under
budgetåret 1982/83 vilket är 1170 milj.kr. mer än i statsbudgeten. Den
preliminära B-skatten beräknas bli 941 milj. kr. större än vad som beräknades i
statsbudgeten. I statsbudgeten togs inkomsttiteln ofördelbara skatter på
inkomst, realisationsvinst och rörelse upp med 1000 milj.kr. Utfallet för
budgetåret 1981/82 blev 2662 milj.kr. I slutet av budgetåret 1982/83 beräknas
de ofördelbara skatterna uppgå till 2500 milj.kr.

De
lagstadgade socialavgiftema beräknas bli 425 mHj.kr. mindre än i statsbudgeten.
Inkomstema på titeln folkpensionsavgift beräknas uppgå till 26636 milj.kr.
vilket är 336 milj.kr. mindre än i statsbudgeten. Nedräkningen beror i
huvudsak på riksdagens beslut att sänka avgiftsuttaget för år 1983 med 0,5
procentenheter till 9,45 procent (prop. 1982/83:55, SfU 1982/83:13, rskr
1982/83:101). Samridigt höjdes sjukförsäkringsavgiften med 0,5 procentenheter
för att täcka ökade kostnader till följd av beslutet att inte införa
karensdagar i sjukförsäkringen.

Skatt
på varor och tjänster beräknas uppgå till 3412 milj.kr. mer än beräkningen i
statsbudgeten. Av detta belopp hänför sig 2300 milj.kr. till mervärdeskatten.
Skattesatsen för mervärdeskatt höjdes den 1 januari 1983 från 17,7 procent till
19,0 procent av beskattningsvärdet, försäljningspris inkl. mervärdeskatt (SFS
1982:1184). Till följd av skattehöjningen beräknas inkomsterna öka med ca 1500 milj.kr.
under budgetåret 1982/83. Inkomsterna av skatt på sprit beräknas uppgå till
4950 milj.kr. vilket är 615 milj.kr. mer än beräkningen i statsbudgeten.
Ökningen beror främst på att försäljningen av spritdrycker varit större än
beräknat. I förhållande till statsbudgeten har tobaksskatten räknats upp med
390 milj.kr. till 3330 milj.kr. Uppräkningen beror dels på att utfallet
hittills under budgetåret varit större än beräknat, dels på höjningen av
tobaksskatten fr.o.m. den 1 februari 1983 (SFS 1983:23). Den I januari 1983
infördes skatt på viss elektrisk kraft (SFS 1982:1201). Inkomsterna av denna
skatt beräknas bli 375 milj. kr. under budgetåret 1982/83. Energiskatten
beräknas uppgå till

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.5 4

8270
milj.kr. vilket är 440 milj.kr. lägre än i statsbudgeten. Minskningen beror
främst på minskad förbrukning av eldningsolja.

Inkomsterna
av rörelseöverskott beräknas bli I 997 milj. kr. större än i statsbudgeten. Det
beror på att riksbankens inlevererade överskott under budgetåret 1982/83
justerats upp från 2000 milj.kr. rill 4000 milj.kr. Av riksbankens nettovinst
för år 1982 på 6949 milj.kr. inlevereras således 4000 milj.kr. till statsverket
(Redog. 1982/83:14). Överskottet av statens fastighetsförvaltning beräknas nu
uppgå till 143 milj.kr. mot 300 milj.kr. i statsbudgeten. Nedräkningen beror
bl.a. på att hyrorna för inhyrda lokaler stigit snabbare än beräknat och på
högre driftkostnader framför allt energikostnader.

Ränteinkomsterna
beräknas bh 302 milj.kr. större än i statsbudgeten. Av ökningen hänför sig 205 milj.kr.
Ull titeln ränteinkomster på lån för bostadsbyggande. Återbetalningarna av
bostadslån m.m. beräknas däremot bli 189 milj.kr. lägre än beräkningen i
statsbudgeten.

I
statsbudgeten togs titeln övriga inkomster i statens verksamhet upp med 350 milj.kr.
Dessa inkomster beräknas nu uppgå till 1645 milj.kr. Av inkomstökningen hänför
sig 1000 milj.kr. till beslutet att vissa statliga fonder skall avvecklas och
medlen överföras till statsbudgeten (prop. 1981/82:213, FiU 1982/83:11, rskr
1982/83:31). Den Ijuli 1981 överfördes 600 milj.kr. till anslaget
arbetsmarknadsutbildning i samband med att arbetslöshetsfonden och
arbetsmarknadsutbildningsfonden löstes upp. Återstående medel per den 30juni
1982 skall enligt regleringsbrevet för budgetåret 1982/83 överföras tili
inkomsttiteln övriga inkomster i statens verk samhet. Det återstående beloppet
uppgår till 291 milj.kr.

Inkomsterna
inom huvudgruppen avskrivningar beräknas bli 362 milj.kr. lägre än beräkningen
i statsbudgeten. Postverkets avskrivningar togs i statsbudgeten upp med 375 milj.kr.
för budgetåret 1982/83. Den extra avskrivningen på 300 milj. kr. bokfördes i
slutet av budgetåret 1981/82. Postverkets avskrivningar beräknas nu uppgå till
75 milj.kr. under budgetåret 1982/83. Statens vattenfallsverks avskrivningar
beräknas uppgå till 2121 milj.kr. vilket är 215 milj.kr. mindre än i
statsbudgeten. I förhållande till beräkningen i budgetpropositionen 1983 är det
en ökning med 40 milj.kr.

Förslags-
och obetecknade anslag

Utgiftema
på förslags- och obetecknade anslag beräknas uppgå till 211010 milj.kr. (bilaga3).
Utgiftema på dessa anslag blir då 9748 milj.kr. större än beräkningen i
statsbudgeten (inkl. tilläggsbudget I-III och beslut att utnyttja finansfullmakten
samt exkl. beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto). De största
differenserna mellan beräknat utfall och statsbudget anges nedan.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.5

Tabell
4. Differens beräknat utfall och statsbudget (milj.kr.)

Anslag

Ökning (-I-)

Minskning (-)

Försvarsdepartementet

- 359

Lokala
polisorganisationen: Förvaltningskostnader

-1- 274

Täckning
av merkostnader för löner och pensioner m.m.

- 800

Studiehjälp
m.m.

+ 172

Studiemedel
m.m.

-1- 552

Folkpensioner

-1- 150

Bidragsförskott

H- 176

Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område

+ 284

Regionalpolitiskt
stöd: Bidragsverksamhet

-(- 151

Bidrag
till driften av grundskolor m.m.

- 228

Särskilda
kostnader för oljelagring

-1- 300

Räntor
på statsskulden m.m.

+8400

Övriga

+ 676

Summa

+9748

Utgifterna
under försvarshuvudtiteln beräknas till 19503 milj.kr. vilket är 359 milj.kr.
mindre än vad som anges i statsbudgeten. Minskningen beror dels på att
kompensationen för prisstegringar blir mindre än beräknat, dels på övemtnyttjande
budgetåret 1981/82. Förvaltningskostnaderna för den lokala polisorganisationen
har räknats upp med 274 milj.kr. till 3920 milj.kr. Uppräkningen beror bl.a. på
att lönekostnaderna för polisorganisationen blir större än vad som anvisas i
statsbudgeten.

I
statsbudgeten för budgetåret 1982/83 anvisas 1000 milj. kr. för täckning av
merkostnader för löner och pensioner. Utgifterna på anslaget beräknas till 200 milj.kr.
under budgetåret 1982/83. Detta belopp är avsett att täcka merkostnader för
löner på reservationsanslagen, bl.a. inom universitets-och högskoleområdet.

Utfallet
för anslaget studiehjälp m.m. beräknas bli 1145 milj.kr. budgetåret 1982/83.
Det är 172 milj.kr. högre än i statsbudgeten. Detta beror dels på att
elevantalet inom gymnasieskolan blir högre än vad som tidigare beräknats, dels
på att studiebidraget och det förlängda barnbidraget ökat med 300 kr. om året fr.o.m.
år 1983 (prop. 1982/83:55, SfU 1982/83:13, rskr 1982/83:101). Utgiftema från
anslaget studiemedel har räknats upp med 552 milj.kr. rill 3 664 milj.kr.
Uppräkningen beror dels på ökat antal studerande vid universitet och
högskolor, dels på att 300 kr. läggs till basbeloppet för år 1983 vid
beräkningen av studiemedel (prop. 1982/83:55, SfU 1982/83:13, rskr
1982/83:101). Tilläggsbeloppet rill basbeloppet påverkar även anslaget
folkpensioner. Jämfört med statsbudgeten för budgetåret 1982/83 har utgifterna
räknats upp med 150 milj.kr. till 37770 milj.kr.

Kostnaderna
för bidragsförskott beräknas uppgå till 1152 milj.kr. budgetåret 1982/83. Det
är 176 milj.kr. mer än vad som anges i statsbudgeten. Ökningen beror bl.a. på
att antalet bidragsberättigade barn underskattats i statsbudgeten. I
statsbudgeten för budgetåret 1982/83 anvisas 3 308 milj.kr. för prisreglerande
åtgärder på jordbmkets område. Anslagsbelastningen

Prop. 1982/83:150 Bilaga
1.5 6

har
räknats upp med 284 milj.kr. till 3592 milj.kr. Det beror på att den
prishöjande effekten på baslivsmedel av mervärdeskattehöjningen fr.o.m. Ijanuari
1983 kompenseras med höjda subvenrioner (prop. 1982/83:55, JoU 1982/83:21, rskr
1982/83:102). Utgiftema för bidragsverksamheten inom ramen för det regionalpoliUska
stödet beräknas öka med 151 milj.kr. Ull 470 milj.kr. I statsbudgeten
underskattades kostnaderna för lokaliseringsbidrag, avskrivningslån och
sysselsättningsstöd.

I statsbudgeten för
budgetåret 1982/83 anvisas 12365 milj.kr. för bidrag till driften av
grundskolor m.m. Anslagsbelastningen har räknats ned med 228 milj.kr. rill
12137 milj.kr. Det beror främst på att kostnaderna för slutregleringen för
budgetåret 1981/82 blev lägre än beräknat. I statsbudgeten för budgetåret
1982/83 anvisas 1178 milj.kr under anslaget beredskapslagring och industriella
åtgärder. Medlen skall användas för inköp av högst 950000 m' råolja. För att
täcka eventuella merkostnader står anslaget särskilda kostnader för oljelagring
till förfogande. Anslaget tas upp i statsbudgeten med ett formellt belopp av
1000 kr. Anslagsbelastningen beräknas nu öka till 300 milj.kr. Det beror på
att priserna på råolja ökat p.g.a. devalveringen av den svenska kronan
(1982-10-08) och stigande dollarkurs.

Räntorna
på statsskulden beräknas uppgå till 47200 milj. kr. under budgetåret 1982/83.
Det är 8400 milj.kr. mer än beräkningen i statsbudgeten. Ökningen beror bl.a.
på devalveringen av den svenska kronan och ett högre budgetunderskott än vad
som anges i statsbudgeten.

Reservationsanslag

Anslagsbehållningama
beräknas uppgå till 21 172 milj.kr. vid budgetårets slut (bilaga4). Det är en
ökning med 1496 milj.kr. jämfört med behållningarna vid böljan av budgetåret.
De största förändringarna av anslagsbehållningama anges nedan.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.5

Tabell 5. Förändringar av anslagsbehållningar (milj. kr.)

Anslag

Ökning (+) Minskning (-)

Bidrag till internationella biståndsprogram + 187

Bilateralt
utvecklingssamarbete + 320

Drift av
statliga vägar + 189

Byggande
av statliga vägar + 289

Särskilda
väginvesteringar + 248

Teleanläggningar - 162

Byggnadsarbeten inom utbildningsdepartementets

verksamhetsområde + 270

Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag - 162

Sysselsättningsskapande åtgärder + 256

Lån till Norrbottens läns landsting för vissa

investeringar (1980/81) - 150

Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m.m.
- 200

Program för utökad prospektering m.m. + 240

Stöd till utbyggnad av distributionsanläggningar för Qärrvärme
+ 200

Stöd till åtgärder i samband med upphandling inom

energiområdet + 595

Kapitaltillskott till Svenska Varv AB + 350

Kapitaltillskott till Zenit Shipping AB +1000

Tillskott av medel till Svenska Varv AB för nedläggning av

Öresundsvarvet AB (1981/82) - 336

Kapitaltillskott till Statsföretag AB (1981/82) - 300

Lån till SSAB Svenskt Stål AB (1981/82) - 150

Bidrag till Svenska Varv AB för vissa utvecklings

kostnader (1980/81) - 440

Avskrivningslån till varvsindustrin (1980/81) - 397

Övriga - 351

Summa +1496

De största förändringarna av anslagsbehållningarna hänför
sig till utrikes-, kommunikations-, utbildnings-, arbetsmarknads-, bostads- och
industridepartementen.

Utrikesdepartementets anslagsbehållningar beräknas öka med
497 milj.kr. till 4476 milj.kr. vid budgetårets slut. Av ökningen hänför sig
187 milj.kr. till anslaget bidrag till internationella biståndsprogram och 320 milj.kr.
till anslaget bilateralt utveckhngssamarbete. För det sistnämnda anslaget beror
ökningen främst på lägre kreditgivning till andra länder än programländer i
jämförelse med vad som anvisas i statsbudgeten.

Kommunikationsdepartementets anslagsbehållningar beräknas
öka med 1040 milj.kr. till 4423 milj.kr. vid budgetårets slut. I statsbudgeten
för budgetåret 1982/83 anvisas 3 171 milj.kr. för drift av statliga vägar. Regeringen
föreslår att ytterligare 25 milj.kr. anvisas i tilläggsbudget III (prop.
1982/83:120). Förbmkningen beräknas nu till 3007 milj.kr. varvid behållningen
på anslaget ökar med 189 milj. kr. För byggande av statliga vägar anvisas 900 milj.kr.
i statsbudgeten. Med stöd av finansfullmakten har regeringen anvisat
ytterligare 917 milj.kr. för ändamålet. Anslagsbelastningen beräknas bli 1528 milj.kr.
Detta innebär att anslagsbehlllningen ökar med 289 mjlj.kr. rill 1078 milj.kr.
Riksdagen har i tilläggsbudget I

Prop. 1982/83:150 Bilaga
1.5 8

anvisat
268 milj.kr. för särskilda väginvesteringar (prop. 1982/83:50, TU 1982/83:6, rskr
1982/83:110). Av beloppet beräknas 20 milj.kr. betalas ut under budgetåret.
Därmed blir anslagsbehållningen 248 milj.kr. vid budgetårets slut. För
anslaget teleanläggningar anvisas 1438 milj.kr. i statsbudgeten och 48 milj.kr.
med stöd av finansfullmakten. Vid ingången av budgetåret var
reservationsmedelsbehållningen 166 milj.kr. Anslagsbehållningen vid budgetårets
slut beräknas till 4 milj.kr.

Utbildningsdepartementets
anslagsbehållningar beräknas uppgå till 664 milj.kr. vid budgetårets slut. Det
innebär en ökning med 192 milj.kr. För anslaget byggnadsarbeten inom
utbildningsdepartementets verksamhetsområde anvisas 195 milj.kr. i
statsbudgeten. Med stöd av finansfullmakten och i tilläggsbudget I (prop.
1982/83:50, UbU 1982/83:12, rskr 1982/83:109) anvisas ytterligare 180 milj.kr.
resp. 153 milj.kr. Anslagsbelastningen beräknas bli 258 milj.kr. Detta innebär
att anslagsbehållningen ökar med 270 milj.kr. till 323 milj.kr.

Arbetsmarknadsdepartementets
anslagsbehållningar beräknas minska med 255 milj.kr. till 3055 milj.kr. vid
slutet av budgetåret 1982/83. Behållningen på anslaget för bidrag till
arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag beräknas minska med 162 milj.kr.
Det beror på den höga arbetslösheten. För budgetåret 1982/83 har riksdagen
anvisat 3449 milj.kr. för sysselsättningsskapande åtgärder. Regeringen har med
stöd av finansfullmakten anvisat ytteriigare 430 milj.kr. och dämtöver har
riksdagen anvisat ytterligare 1950 milj.kr. i tilläggsbudget I (prop.
1982/83:50, AU 1982/83:13, rskr 1982/83:107). Anslagsförbmkningen beräknas till
5573 milj. kr. Därmed ökar anslagsbehållningen med 256 milj.kr. till 2 327 milj.kr.
vid budgetårets slut. I statsbudgeten för budgetåret 1980/81 anvisades 500 milj.kr.
för lån till Norrbottens läns landsting för vissa investeringar. Vid ingången
av budgetåret 1982/83 var reservationsmedelsbehållningen 225 milj.kr. Utbetalningarna
beräknas till 150 milj. kr. Reservarionsmedelsbehållningen minskar med samma
belopp.

Bostadsdepartementets
anslagsbehållningar beräknas uppgå till 932 milj.kr. vid budgetårets slut. Det
innebär en minskning med 227 milj.kr. Av detta belopp hänför sig 200 milj.kr.
till vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m.m.

Industridepartementets
behållningar beräknas öka med 243 milj.kr. till 6356 milj.kr. Riksdagen har i rilläggsbudget
I för budgetåret 1982/83 anvisat 300 milj.kr. för program för utökad prospektering,
300 milj.kr. för stöd till utbyggnad av distriburionsanläggningar för
fjärrvärme och 700 milj. kr. för stöd för åtgärder i samband med upphandling
inom energiområdet. Utbetalningama under 1982/83 beräknas sammanlagt uppgå till
265 milj.kr. Det innebär att anslagsbehållningarna uppgår till 1035 milj.kr.
vid budgetårets slut. I prop. 1982/83:147 om vissa varvsfrågor m.m. föreslår
regeringen att 1850 milj.kr. .anvisas på tilläggsbudget III för
kapitaltillskott till Svenska Varv AB. Vidare föreslår regeringen att 3000 milj.kr.
anvisas för

Prop, 1982/83:150 Bilaga
1.5 9

kapitaltillskott
till Zenit Shipping AB. Utgiftema från de båda anslagen beräknas till 1500 milj.kr.
resp. 2000 milj.kr. för budgetåret 1982/83. Vid budgetårets slut skulle därmed
anslagsbehållningarna uppgå till 350 milj. kr. resp. 1000 milj.kr. I
statsbudgeten för budgetåret 1981/82 anvisades 672 milj. kr. som tillskott av
medel till Svenska Varv AB för nedläggning av Öresundsvarvet AB. Utbetalningama
uppgick till 336 milj.kr. under budgetåret 1981/82. Det återstående beloppet
336 milj. kr. betalades ut i juli 1982.1 rilläggsbudget III för budgetåret
1981/82 anvisades 300 milj.kr. som kapitaltillskott till Statsföretag AB för
att stärka företagets likviditet. Beloppet har betalats ut under budgetåret
1982/83. Behållningarna pä anslagen bidrag rill Svenska Varv AB för vissa
utvecklingskostnader och avskrivningslån till varvsindustrin beräknas minska
med sammanlagt 837 milj.kr.

Rörliga
krediter

Beräknad
disposition av rörliga krediter redovisas i bilaga 5. I statsbudgeten
beräknades dispositionen av rörliga krediter öka med I 200 milj.kr. Det
utestående beloppet på rörliga krediter beräknas nu uppgå till 3 827 milj.kr.
vid budgetårets slut. Det är en ökning med 1649 milj.kr.

Det utestående beloppet
vid budgetårets slut på televerkets rörliga kredit för abonnentutmstningar
beräknas bli 1129 milj.kr. Det är en ökning med 579 milj.kr. Vid början av
budgetåret var det utestående beloppet på statens järnvägars rörliga kredit 138
milj.kr. Det utestående beloppet vid budgetårets slut beräknas till 400 milj.kr.
dvs. en ökning med 262 milj.kr. För att utjämna tillfälliga variationer i
inbetalningar till lönegarantifonden och utbetalningar av lönegarantier har
kammarkollegiet tillgång till en röriig kredit om 200 milj.kr. Vid budgetårets
ingång utnyttjades 45 milj.kr. av krediten. Det utestående beloppet vid
budgetårets slut beräknas till 190 milj.kr. Ökningen beror på att antalet
företag som försätts i konkurs ökat jämfört med tidigare år. Vid budgetårets
slut beräknar EKN-Exportkredit-nämnden utnyttja 965 milj.kr. av den rörliga
krediten för förluster på exportkreditgarantier. Vid budgetårets ingång var den
utestående krediten 365 milj.kr. De kraftigt ökade förlusterna beror bl.a. på garantigivningen
på Polen.

Beslut

Beslut
i detta ärende har fattats av generaldirektören Berggren i närvaro av avdelningschefen
Sanell, revisionsdirektören Danielsson, byrådirektören Hansson, föredragande,
och förste revisorn Unander.

G
Rune Berggren

Jörgen
Hansson

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.5

Bilaga 1

Statsbudgeten
för budgetåret 1982/83 (milj.kr.)

Inkomster

Statsbudget

Beräknat
utfall

Differens beräknat utfall-och statsbudget

1000 Skatter

2000
Inkomster av statens verksamhet

3000
Inkomster av försåld egendom

4000
Återbetalning av lån

-5000
Kalkylmässiga inkomster

150993 18285

72 2947 7240

156706

21760

2931

6738

+ 5713
+3475

-
14

-
16

- 502

Summa inkomster

179537

188193

+8656

Underskott

93754

91799

-1955

SUMMA

273291

279992

+6701

Utgifter

Anvisat

Beräknat

Differens be-

utfall

räknat utfall och anvisat

Utgiftsanslag

I
Kungl hov- och slottsstatema

11
Justitiedepartementet

7887

8212

+ 325

111
Utrikesdepartementet

7089

6634

- 455

IV
Försvarsdepartementet

20044

19685

- 359

V
Socialdepartementet

64940

65175

+ 235

VI
Kommunikationsdepartementet

14990

13911

-1079

VII
Ekonomidepartementet

452

476

+ 24

VIII
Budgetdepartementet •

12817

12014

- 803

IX
Utbildningsdepartementet

32656

33 162

+ 506

X
Jordbruksdepartementet

6349

6635

+ 286

XI
Handelsdepartementet

3 236

3 651

+ 415

XII
Arbetsmarknadsdepartementet

16 889

17 282

+ 393

XIII
Bostadsdepartementet

19213

19497

+ 284

XIV
Industridepartementet

21 199

21213

+ 14

XV
Kommundepartementet

2987

3 028

+ 41

XVI
Riksdagen och dess verk m.m.

517

523

+ 6

XVII
Räntor på statsskulden m.m.

38800

47 200

+ 8400

XVIII
Oförutsedda utgifter

+ 19

Summa

270091

278343

+8252

Beräknad
övrig medelsförbrukning

I
Minskning av anslagsbehållningar

2000

-2000

11
Ändrad disposition av rörliga krediter

+ 1200

+ 1649

+ 449

Summa

3200

+ 1649

-1551

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

Summa

273291

279992

+6701

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.5

Bilaga 2

Beräkning av statsbudgetens inkomster under budgetåret
1982/83 (milj.kr.)

Inkomster

Statsbudget

Beräknat

Differens be-

utfall

räknat utfall och statsbudget

1111

Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst
och

rörelse

25 171

26341

+ 1 170

1121

Juridiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst
och

rörelse

6875

6962

+ 87

1131

Ofördelbara
skatter på inkomst,

realisationsvinst
och rörelse

1000

2500

+ 1500

1211

Folkpensionsavgift

26972

26636

- 336

1221

Sjukförsäkringsavgift,
netto

-742

-997

- 255

1231

Barnomsorgsavgift

6504

6576

+ 72

1251

Övriga
socialavgifter, netto

- 16

+ 77

1311

Skogsvårdsavgifter

348

228

- 120

1321

Fysiska
personers förmögenhetsskatt

926

718

- 208

1331

Arvsskatt

520

625

+ 105

1341

Stämpelskatt

1409

1551

+ 142

1411

Mervärdeskatt

43 500

45 800

+2 300

1421

Bensinskatt

6590

6695

+ 105

1422

Särskilda
varuskatter

599

677

+ 78

1424

Tobaksskatt

2940

3 330

+ 390

1425

Skatt på
spritdrycker

4335

4950

+ 615

1426

Skatt på
vin

1 150

1230

+ 80

1427

Skatt på
malt- och läskedrycker

1033

1094

+ 61

1428

Energiskatt

8710

8 270

- 440

1431

Särskild
avgift för oljeprodukter

1503

1430

- 73

1432

Kassettskatt

- 53

1434

Skatt på
viss elektrisk kraft

375

+ 375

1441

AB Vin-
& Spritcentralens inlevererade överskott

140

185

+ 45

1442

Systembolaget
ABs inlevererade överskott

105

+ 45

1461

Fordonsskatt

2 385

2240

- 145

2117

Domänverkets
inlevererade överskott

+ 30

2131

Riksbankens
inlevererade överskott

2000

4000

+2000

2151

Tipsmedel

795

855

+ 60

2214

Överskott
av byggnadsstyrelsens

fastighetsförvaltning

300

143

- 157

2332

Ränteinkomster
på lån för bostadsbyggande

7025

7 230

+ 205

2351

Räntor
pä energispariån

424

375

- 49

2371

Räntor
på beredskapslagring och förråds-

anläggningar

574

626

+ 52

2396

Ränteinkomster
på det av byggnadsstyrelsen

förvaltade
kapitalet

1050

1086

+ 36

2811

Övriga
inkomster av statens verksamhet

350

1645

+ 1295

4111

Återbetalning
av lokaliseringslån

240

295

+ 55

4212

Återbetalning
av lån för bostadsbyggande

1539

1350

- 189

4313

Återbetalning
av studiemedel

635

702

+ 67

5111

Postverkets
avskrivningar

375

- 300

5112

Televerkets
avskrivningar

1468

1568

+ 100

5116

Statens
vattenfallsverks avskrivningar

2336

2121

- 215

5144

Avskrivningar
på förrådsanläggningar

för
ekonomiskt försvar

+ 30

5211

Statliga
pensionsavgifter, netto

1335

1195

- 140

Övriga

17041

17 200

+ 159

Summa

179537

188193

+8656

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.5

Bilaga 3

Förslags- och obetecknade anslag under budgetåret 1982/83 (milj.kr.)

Utgift

Anvisat

Beräknat utfall

Differens beräknat utfall

ocl

1
anvisat

Lokala
polisorganisationen:

Förvaltningskostnader

3 646

3920

274

Kriminalvårdsanstalter

1128

1180

Rättshjälpskostnader

170

232

Försvarsdepartementet

19862

19503

359

B B

5 6

Folkpensioner

Bidrag
till kommunala bostads-

37 620

37770

150

tillägg
till folkpension

1050

1 111

Bidrag
till sjukförsäkringen

3455

3 325

130

Bidrag
till föräldraförsäk-

ringen

725

675

Bidragsförskott

976

1152

176

Bidrag
till kommunala under-

visningssjukhus

945

1005

Bidrag
till driften av hem

för vård
eller boende

285

214

—

VIII

Skatteutjämningsbidrag
till

kommunema
m.m.

10300

10225

—

Täckning
av merkostnader för

löner
och pensioner m.m.

1000

200

800

Bidrag
till driften av

grundskolor
m.m.

12 365

12137

—

228

Bidrag
till driften av gym-

nasieskolor

3 738

3 795

Bidrag
till byggnadsarbeten

inom
skolväsendet m.m.

123

165

Bidrag
till kommunal vuxen-

utbildning
m.m.

698

755

Bidrag
till driften av folk-

högskolor
m.m.

371

429

Studiehjälp

973

1 145

172

Studiemedel
m.m.

3112

3 664

552

Prisreglerande
åtgärder på

jordbrukets
område

3 308

3592

284

Bidrag
till skogsvård m.m.

295

260

—

2 4

Drift av beredskapslager Särskilda kostnader för olje-

444

553

109

lagring

300

XII

Åtgärder
för flyktingar

113

250

137

XIII

Räntebidrag
m.m.

9000

9060

Eftergift
av hyresföriustlån

100

XIV

Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom

AB
Svensk Exportkredit

1490

1529

Regionalpolitiskt
stöd:

Bidragsverksamhet

319

470

151

Ersättning
för nedsättning

av
socialavgifter

Ersättning
för försenad

idrifttagning
av kärnreaktorer

355

485

130

XVII

Räntor
på statsskulden m.m.

38800

47200

+ 8400

Övriga

44416

44623

207

Summa

201262

211010

+9 748

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.5 13

Bilaga 4 Beräknade förändringar av anslagsbehållningar på
reservationsanslag under budgetåret 1982/83 (milj.kr.)

Utgifter

Reservation

Ök

ning(+)

1982-07-01

1983-06-30

Minskning
(-

Byggnadsarbeten
för polis-

väsendet

126

III

Bidrag
till internationella

biståndsprogram

2206

2 393

187

Bilateralt
utvecklingssam-

arbete

1705

2025

320

Drift av
statliga vägar

1332

1521

189

Byggande
av statliga vägar

789

1078

289

Bidrag
till byggande av

kommunala
vägar och gator

237

199

Särskilda
väginvesteringar

248

Åtgärder
mot eftersatt väg-

underhåll

—

1980/81

Byggande
av mellanriksvägen

Kiruna-Narvik

Statens
järnvägar

193

284

Särskilda
investeringar vid

statens jämvägar

Särskilda
järnvägsinveste-

ringar m.m.
i Norrbotten

—

Sjöfartsmateriel
m.m.

Flygplatser
m.m.

121

154

Särskilda
investeringar för

postverket

110

Teleanläggningar

166

162

Särskilda
investeringar i

teleanläggningar

130

Åtgärder för att främja investeringar och utvecklings-

arbete i
kollektivtrafiken

1979/80

Särskilda investeringar i järnvägsanläggningar i Norr-

bottens
län

106

VIII

Byggnadsarbeten
för statlig

förvaltning

—

Lån till
byggnadsarbeten vid

folkhögskolor

Vuxenstudiestöd
m.m.

174

114

Byggnadsarbeten inom utbildningsdepartementets verksam-

hetsområde

323

270

Beredskapslagring
och indu-

striella
åtgärder

149

184

XII

B B

2 3

Arbetsmarknadsutbildning Bidrag till arbetslöshetsersättning
och utbildnings-

582

447

135

bidrag

231

162

Sysselsättningsskapande
åt-

gärder

2071

2327

256

Särskilda sysselsättningsskapande åtgärder i Norr-

bottens
län

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.5 14

Utgifter Reservation Reservation Ökning
(+)

1982-07-01 1983-06-30 Minskning (-)

1980/81

150

100

200

100

240

134

200

595

350

+ 1000

336

—

150

B 12 Län till Norrbottens läns

landsting för vissa investe

ringar 225 75

C 3 Särskilda åtgärder för arbets

anpassning och sysselsättning 120 20

XIII B
17 Vissa energibesparande åtgär-

der inom bostadsbeståndet m.m. 955 755

B 19 Åtgärder i bostadsområden med

stor andel outhyrda lägenheter - 45

XIV B
3 Bidrag till regionala utveck-

lingsfonder m.m. 9 51

1978/79

B 25 Bidrag till fartygsexport

till utvecklingsländer 125 60

C 2 Regionalpolitiskt stöd:

Lokaliseringslån 1813 1913

C 3 Regionalpolitiskt stöd:

Regionala utvecklingsinsatser 109 144

C 5 Åtgärder för ökad syssel

sättning i Norrbottens län - 70

D 8 Program för utökad prospek

tering m.m. - 240

E 11 Statens vattenfallsverk:

Kraftstationer m.m. 464 330

E 14 Stöd till utbyggnad av

distributionsanläggningar

för fjärrvärme - 200

E 15 Stöd till åtgärder i samband

med upphandling inom energi

området - 595

1980/81

E 6 Energibesparande åtgärder inom

näringslivet m.m. 235 143

1980/81

F 21 Län till Saab-Scania AB 90

G Län till SSAB Svenskt Stål AB

för rekonstruktionsändamål - 87

G Kapitaltillskott ull Svenska

Varv AB - 350

G Kapitaltillskott till Zenit

Shipping AB - 1000

G Finansiering av stirling-

motorutveckling - 62

1981/82

G 8 Tillskott av medel till

Svenska Varv AB för nedlägg

ning av Öresundsvarvet 336 -

1981/82

G 15 Lån till SSAB Svenskt Stål AB 150

1981/82

G 19 Kapitaltillskott till

Statsföretag AB 300 - - 300

1980/81

G 7 Medelstillskott till Svenska

VarvAB 73 31 - 42

1980/81

G 8 Bidrag till Svenska Varv AB

för vissa utvecklingskostnader 440 - -
440

1980/81

G 10 Medelstillskott för Kariskrona

varvet AB 57 20 -
37

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.5 15

Utgifter

Reservation

Ökning ( + )

1982-07-01

1983-06-30

Minskning (-)

1980/81

G 12 Avskrivningslän till varvs-

industrin m.m.

491

- 397

1980/81

G 15 Lån till SSAB Svenskt Stål

AB för strukturändamäl

146

114

- 32

1980/81

C 20 Tillskott av medel till

Kariskronavarvet AB för

sysselsättningsfrämjande

åtgärder

- 77 ■

Övriga

3 075

2637

- 438

Summa

19676

21172

+ 1496

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.5

Bilaga 5

Beräknad disposition av rörliga krediter

Utestående

Beräknat

Beräknad

belopp

utestående

förändring

1982-06-30

belopp 1983-06-30

1982/83

2178

Televerket

Televerket,
Abonnentutruslningar

Statens
järnvägar

Luftfartsverket

Statens jordbmksnämnd

Kammarkollegiet

Förluster
på exportkreditgarantier

Övriga

Summa

743

690

- 53

550

1 129

+ 579

138

400

+ 262

—

+ 40

111

172

+ 61

190

+ 145

365

965

+ 600

226

241

+ 15

3827

+ 1649

Norstedts Tryckeri, Stockhoirn 1983

Bilaga
1.6

Specifikation av statsbudgetens inkomster under budgetåret
1983/84

Prop.
1982/83:150

Bilaga 1.6 Speciflkation av statsbudgetens inkomster

Bilaga 1.6

Speciflkation av statsbudgetens inkomster under budgetåret
1983/84 1000 Skatter:

1100 Skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse:

1110 Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst
och rörelse: 1111 Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse

28356000000
28856000000

1120 Juridiska personers skatt på inkomst,
realisationsvinst och rörelse: 1121 Juridiska personers skatt på inkomst,
realisationsvinst och rörelse

1130 Ofördelbara skatter på inkomst, realisationsvinst och
rörelse: 1131 Ofördelbara skatter på inkomst, realisationsvinst och rörelse

1140 Övriga inkomstskatter:

1141 Kupongskatt

1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt

1143 Bevillningsskatt

1144 Lotterivinstskatt

7181000000 7181000000

2500000000 2500000000

49000000

10000000

3000000

865000000

927000000 39464000000

1200
Lagstadgade socialavgifter:

1211 Folkpensionsavgift

1221 Sjukförsäkringsavgift, netto

1231 Barnomsorgsavgift

1241 Vuxenutbildningsavgift

1251 Övriga socialavgifter, netto

1261 Bidrag till förvaltningskostnader

för arbetsskadeförsäkringen 1271 Inkomster av
arbetsgivaravgifter rill arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens verksamhet
1281 Allmän löneavgift

30750000000

1 900000000

7165000000

781000000

-120000000

57200000

78700000 6250000000

46 861900 000 46 861900 000

I Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.6

1300 Skatt på egendom:

1310 Skatt på fast egendom:

1311 Skogsvårdsavgifter

1312 Hyreshusavgift

1320 Förmögenhetsskatt:

1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt

1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt

1330 Arvsskatt och gåvoskatt:

1331 Arvsskatt

1332 Gåvoskatt

1340 Övrig skatt på egendom: 1341 Stämpelskatt

1400 Skatt på varor och tjänster:

1410 Allmänna försäljningsskatter: 1411 Mervärdeskatt

1420, 1430 Skatt på specifika varor:

1421 Bensinskatt

1422 Särskilda varuskatter

1423 Försäljningsskatt på motorfordon

1424 Tobaksskatt

1425 Skatt på spritdrycker

1426 Skatt på vin

1427 Skatt på malt- och läskedrycker

1428 Energiskatt

1429 Särskild avgift på svavelhalligt
bränsle

1431 Särskild avgift för oljeprodukter

1432 Kassettskatt

1433 Skatt på vidoeobandspelare

1434 Skatt på viss elektrisk kraft

1435 Särskild avgift mot försurning

1440 Överskott vid försäljning av varor med statsmonopol:

1441 AB Vin- & Spritcentralens
inlevererade överskott

1442 Systembolaget AB:s inlevererade
överskott

1450 Skatt på tjänster:

1451 Reseskatt

1452 Skatt på annonser och reklam

1453 Totalisatormedel

1454 Skatt på spel

274000000

1000 274001000

799000000 15000000 814000000

680000000

110000000 790000000

1729 500 000 1729 500 000 3 607 501000

49 lOOOOOOOO 49lOOOOOOOO

6480000000 702000000

590000000 3820000000 5950000000 1460000000 1253000000
7910000000

1500000 325000000

80000000

90000000 935000000

62000000 29658500000

185000000

lOOOOOOOO 285000000

148000000

331000000

310000000

85000000

874000000

Prop.
1982/83:150

1460 Skatt på vägtrafik:

1461 Fordonsskatt

1462 Kilometerskatt

1470 Skatt på import: 1471 Tullmedel

1480 Övriga skatter på varor och tjänster: 1481 Övriga
skatter på varor och tjänster

2270000000

1720000000 3990000000

1705 000000 1705000000

1000

1000 85612501000

Summa
Skatter 175545902000

2000 Inkomster av statens verksamhet: 2100
Rörelseöverskott:

2110 Affärsverkens inlevererade överskott:

2111 Postverkets inlevererade överskott

2112 Televerkets inlevererade överskott

2113 Statens järnvägars inlevererade
överskott

2114 Luftfartsverkets inlevererade
överskott

2115 Förenade fabriksverkens inlevererade
överskott

2116 Statens Vattenfallsverks inlevererade
överskott

2117 Domänverkets inlevererade överskott

2120 Övriga myndigheters inlevererade överskott:

2121 Statens Vägverks inlevererade
överskott

2122 Sjöfartsverkets inlevererade
överskott

2123 Inlevererat överskott av uthyrning
av ADB-utrustning

2130 Riksbankens inlevererade överskott: 2131 Riksbankens
inlevererade överskott

2140 Myntverkets inlevererade överskott: 2141 Myntverkets
inlevererade överskott

2150 Överskott från spelverksamhet:

2151 Tipsmedel

2152 Lotterimedel

lOOOOOOOO 286300000 140000000 142200000

57900000 2260000000

40000000 3026400000

30962000

65000000

43000000 138962000

4000000000 4000000000

128000000 128000000

937000000

396363000 1333363000 8626725000

ti Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.6

2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning:

2210 Överskott av civil fastighetsförvaltning:

500000 204730000

589000 205819000

290000000

2211 Överskott av kriminalvårdsstyrelsens
fastighetsförvaltning

2214 Överskott av byggnadsstyrelsens
fastighetsförvaltning

2215 Överskott av generaltullstyrelsens
fastighetsförvaltning

2300 Ränteinkomster:

2310, 2320 Räntor på näringslån:

420000
2500000

927000

2311 Räntor på lokaliseringslån

2312 Ränteinkomster på jordbrukets
lagerhuslån

2313 Ränteinkomster på statens av-dikningslån

2314 Ränteinkomster på fiskerilån

2315 Ränteinkomster på fiskbered-ningslån

2316 Ränteinkomster på vattenkrafts-

lån

217000

2317 Ränteinkomster på luftfartslån

2001000

2318 Ränteinkomster på statens lån

för den mindre skeppsfarten

16980000

2319 Ränteinkomster på kraftled-

ningslån

4000

2321 Ränteinkomster på skogsväglån

55000

2322 Räntor på övriga näringslån,

Kammarkollegiet

133143000

2323 Räntor på övriga näringslån,

Lantbruksstyrelsen

2572000 448819000

2330
Räntor på bostadslån:

2331 Ränteinkomster på egnahems-

lån

1000

2332 Ränteinkomster pä lån för bo-

stadsbyggande

7980000000

2333 Ränteinkomster på lån för bo-

stadsförsöijning för mindre be-

medlade barnrika familjer

290000

2334 Räntor på övriga bostadslån.

Bostadsstyrelsen

328000 7980619000

2340
Räntor på studielån:

2341 Ränteinkomster på statens lån

för universitetsstudier

8000

2342 Ränteinkomster på allmänna

studielån

35000000

2343 Räntor på övriga studielån.

Kammarkollegiet

35008000

205819000

2350
Räntor på energispariån:

415000000
415000000

2351
Räntor på energispariån

2360
Räntor på medel avsatta till pensioner:

40000000

2042000

228000

6286000

26630000

80000 75266000

2361
Ränteinkomster på medel avsatta
till folkpensionering

2362
Ränteinkomster på medel avsatta
till civila tjänstepensioner

2363
Ränteinkomster på medel avsatta
till militära pensioner

2364
Ränteinkomster på medel avsatta
till allmänna familjepensioner

2365
Ränteinkomster på medel avsatta
vid statens pensionsanstalt

2366
Ränteinkomster på medel avsatta
till pensioner för vissa av riksdagens verk

2370
Räntor på beredskapslagring: 2371 Räntor på beredskapslagring och
förrådsanläggningar

782365000
782365000

2380,
2390 Övriga ränteinkomster:

2381 Ränteinkomster på lån till per-

sonal inom utrikesförvaltningen

m.m.

840000

2382 Ränteinkomster på lån till per-

sonal inom biståndsförvaltning-

en m.m.

938000

2383 Ränteinkomster på statens bo-

sättningslån

14000000

2384 Ränteinkomster på lån för kom-

munala markförvärv

83000000

2385 Ränteinkomster på lån för stu-

dentkårlokaler

160000

2386 Ränteinkomster på lån för all-

männa samlingslokaler

11500000

2387 Ränteinkomster på krediter rill

utlandet

2388 Ränteinkomster på mark för na-

turskydd

2389 Ränteinkomster på lån för in-

ventarier i vissa specialbostäder

700000

2391 Ränteinkomster på markförvärv

för jordbrukets rarionalisering

6700000

2392 Räntor på intressemedel

30800000

2394 Övriga ränteinkomster

56707000

2396 Ränteinkomster på det av

byggnadsstyrelsen förvalta-

de kapitalet

1256000000 1461345000

2400
Aktieutdelning:

2410 Inkomster av statens aktier:

2411 Inkomster av statens aktier

114984000

Offentligrättsliga
avgifter:

2511
Expeditionsavgifter

378500000

2512
Vattendomstolsavgifter

150000

2513
Avgift för statlig kontroll av lä-

kemedel

48200000

2514
Elevavgifter vid styrelsen för

vårdartjänst

32000

2518
Fyravgifter, fariedsvaruavgifter

306000000

2519
Skeppsmätningsavgifter

3 500000

2521 Fartygsinspektionsavgifter

6820000

2522
Avgifter för granskning av bio-

graffilm

2497000

2523
Avgifter för särskild prövning

och fyllnadsprövning inom skol-

väsendet

900000

2524
Avgifter vid statens jordbruks-

nämnd

2546000

2525
Avgifter för växlskyddsinspek-

tion

7900000

2526
Avgifter vid köttbesiktning

30600000

2527
Avgifter för statskontroll av

krigsmateriel till verkning

420000

2528
Avgifter vid bergsstaten

6700000

2529
Avgifter vid patent- och regi-

streringsväsendet

101451000

2531
Avgifter för registrering i före-

nings m.fl. register

22000000

2532
Exekutionsavgifter

78800000

2533
Avgifter vid statens planverk

550000

2534
Vissa avgifter för registrering

av körkort och motorfordon

105000000

2535
Avgifter för statliga garantier

lOOOOOOOO

2536
Lotteriavgifter

1000 1202567000

114984000

2600 Försäljningsinkomster:

2611 Inkomster vid kriminalvården 125000000

2612 Inkomster vid statens rättskemiska
laboratorium 10100000

2614 Inkomster vid statens vårdanstalter
för alkoholmissbrukare -

2615 Inkomster vid arbetarskyddsstyrelsen 10350000

2616 Försäljning av sjökort 5700000

2617 Lotsavgifter 57000000

2619 Inkomster vid riksantikvarie

ämbetet 300000

2621 Inkomster vid lantbruksnämn

derna 6000000

Prop.
1982/83:150

2622
Inkomster vid statens livsme-

delsverk

1 500000

2623
Inkomster vid statens veterinär-

medicinska anstalt

2624
Inkomster av uppbörd av fel-

parkeringsavgifter

48000000

2625
Utförsäljning av beredskaps-

lager

263950000

Böter m.m.:

2711 Restavgifter

190000000

2712 Bötesmedel

171000000

2713
Vattenföroreningsavgift

1000

361001000

2800 Övriga inkomster av statens verksamhet:

2811 Övriga inkomster av statens verksamhet

468000000

Summa
Inkomster av statens verksamhet 22 441468 000

3000
Inkomster av försåld egendom:

3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner m.m.:

3110 Affärsverkens inkomster av försålda fastigheter och
maskiner:

3111 Postverkets inkomster av försålda
fastigheter och maskiner 1000

3112 Televerkets inkomster av försålda
fastigheter och maskiner 1000000

3113 Statens järnvägars inkomster av
försålda fastigheter och maskiner 20000000

3114 Luftfartsverkets inkomster av
försålda fastigheter och maskiner -

3115 Förenade fabriksverkens inkomster
av försålda fastigheter

och maskiner -

3116 Statens vattenfallsverks in

komster av försålda fastigheter

och maskiner 10000000

3117 Domänverkets
inkomster av

försålda fastigheter och maski

ner ________

3120 Civila myndigheters inkomster av

försålda byggnader och maskiner:

3121 Kriminalvårdsstyrelsens in

komster av försålda byggnader

och maskiner 400000

31001000

15000000

Prop.
1982/83:150

3122 Statens Vägverks inkomster av
försålda byggnader och maskiner

3123 Sjöfartsverkets inkomster av
försålda byggnader och maskiner

3124 Statskontorets inkomster av
försålda datorer m. m.

3125 Byggnadsstyrelsens inkomster av
försålda byggnader och maskiner

3126 Generaltullstyrelsens inkomster av
försålda byggnader och maskiner

3130 Försvarets myndigheters inkomster av försålda
byggnader och maskiner: 3131 Försvarets myndigheters inkomster av försålda
byggnader och maskiner

3200 Övriga inkomster av markförsäljning:

3211 Övriga inkomster av markförsäljning

3300 Övriga inkomster av försåld egendom:

3311 Inkomster av statens gruvegen-

dom

5153000

50000 100 000

1000000

1200000 7903000

100000

15000000

38904000

100000

15000000

Summa Inkomster av försåld egendom 54004000

4000 Återbetalning av lån:

4100 Återbetalning av näringslån:

4110 Återbetalning av industrilån:

4111 Återbetalning av lokaliseringslån

235000000

4120 Återbetalning av
jordbrukslån:

4121
Återbetalning av jordbrukets la-

gerhuslån

4122
Återbetalning av statens avdik-

ningslän

1100
000

4123
Återbetalning av fiskerilån

9500000

4124
Återbetalning av fiskbered-

ningslån

2102000

12 702000

4130 Återbetalning av övriga näringslån:

4131 Återbetalning av vattenkrafts-lån 218000

4132 Återbetalning av luftfartslån 2107000

4133 Återbetalning av statens lån för

den mindre skeppsfarten 17 139000

810460000

20000

90000

15799000

1500000

50000000

86873000

334575000

lOOOO

1700000000

650000

________

1 700660000

1700660000

4134
Återbetalning av kraftledningslån

4135
Återbetalning av skogsväglån

4136
Återbetalning av övriga näringslån,
Kammarkollegiet

4137
Återbetalning av övriga näringslån,
Lantbruksstyrelsen

■
4138 Återbetalning av ridigare infriade statliga garantier

4200
Återbetalning av bostadslån m. m.:

4211
Återbetalning av lån till egnahem

4212
Återbetalning av lån för bostadsbyggande

4213
Återbetalning av lån för bostadsförsörjning
för mindre bemedlade barnrika familjer

4214
Återbetalning av övriga bostadslån.
Bostadsstyrelsen

4300
Återbetalning av studielån:

60000

30000000 780400000

4311
Återbetalning av statens lån
för universitetsstudier

4312
Återbetalning av allmänna studielån

4313
Återbetalning av studiemedel

4400
Återbetalning av energispariån:

170000000
170000000
170000000

4411
Återbetalning av energispariån 4500 Återbetalning av övriga lån:

6000000

4511
Återbetalning av lån till personal
inom utrikesförvaltningen m. m.

4512
Återbetalning av lån till personal
inom biståndsförvaltningen

in. m.

7218000

4513
Återbetalning av lån för kom-

munala markförvärv

142000000

4514
Återbetalning av lån för stu-

dentkåriokaler

200000

4515
Återbetalning av lån för all-

inänna samlingslokaler

5425000

4516
Återbetalning av utgivna

startlån och bidrag

16000000

4517
Återbetalning av u-landslån

7000000

4518
Återbetalning av krediter till

utlandet

7200000

4519
Återbetalning av statens bosätt-

ningslån

40000000

4521
Återbetalning av lån för inven-

tarier i vissa specialbostäder

1800000

4525 Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor

4526 Återbetalning av övriga lån

20000000 50219000

303062 000

303062000

Summa
Återbetalning av lån 3318757000

5000 Kalkylmässiga inkomster: 5100 Avskrivningar:

5110 Affärsverkens avskrivningar:

5111 Postverkets avskrivningar

5112 Televerkets avskrivningar

5113 Statens järnvägars avskrivningar

5114 Luftfartsverkets avskrivningar

5115 Förenade fabriksverkens avskrivningar

5116 Statens Vattenfallsverks avskrivningar

5120 Avskrivningar på civila fastigheter: 5121
Avskrivningar på civila fastigheter

5130 Uppdragsmyndigheters komplementkostnader:

5131 Uppdragsmyndighetersm.fi .
komplementkostnader

5140 Övriga avskrivningar:

5141 Statens Vägverks avskrivningar

5142 Sjöfartsverkets avskrivningar

5143 Avskrivningar på ADB-utrustning

5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar
för ekonomiskt försvar

5200 Statliga pensionsavgifter, netto

(Pensionsmedel inkl. Bidrag till kostnader för polis-,
domstols- och uppbördsväsendet m.m.) 5211 Statliga pensionsavgifter, netto
(Pensionsmedel inkl. Bidrag till kostnader för polis-, domstols-och
uppbördsväsendet m. m.)

395000000

1829600000

890000000

67000000

62000000

1895 200000 5138800000

219405000

47002000

140450000 91000000

94000000

30689000

356139000 5761346000

1031000000 1031000000 1031000000

Summa Kalkylmässiga inkomster 6792346000 STATSBUDGETENS
TOTALA INKOMSTER 208152477000

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

Bilaga
1.7

Specifikation av anslagsförändringar i förhållande till
budgetpropositionen för budgetåret 1983/84

Prop.
1982/83:150

Bilaga 1.7

Bilaga
1.7 Anslagsförändringar i förhållande till budgetpropositionen

Speciflkation
av anslagsförändringar i förhållande till budgetpropositionen för budgetåret
1983/84

1 OOO-tal kr.

Huvudtitel,
anslag

Beräknat

Slutligt förslag eller beslut

Förändring

belopp i

budget-

Propositio-

Anslags-

Ökning
(+)

proposi-

nens eller

belopp

Minsk-

tionen

skrivelsens

ning
(-)

nummer

///.
Utrikesdepartementet

----- . .

Vissa
förvaltningskostnader för utrikeshandel och

exportfrämjande m. m., förslagsanslag

16015

110

16015

U trikesförvaltningen,
förslagsanslag

759204

110

771 668

-1-

12464

Kommerskollegium,
förslagsanslag

30267

130

30539

-1-

272

Nordiska
ministerrådets allmänna budget, förslags

anslag

59200

169

70040

-1-

10840

Summa

864686

872247

-1-

7561

IV. Försvarsdepartementet

Beredskapslagring
och industriella åtgärder, reser

vationsanslag

285080

130

301080

-1-

16000

Summa

285080

301 080

16000

V.
Socialdepartementet

Bidrag
till kommunala undervisningssjukhus, för-

slagsanslag

945000

123

1090000

-t-

145000

Statlig
kontroll av läkemedel, förslagsanslag

39688

122

40188

-1-

500

Summa

984688

1130188

-1-

145500

110

90, 150 130

38868

10811000

663 379

11511247

- 9828

-t- 211000

-H 3000

-I- 204172

129

3220

2500

646830

-I-
45100

VII. Finansdepartementet

Finansdepartementet, förslagsanslag 46696

Skatteutjämningsbidrag
till kommunema m. m.,

förslagsanslag 10600000

Tullverket:
Förvaltningskostnader, förslagsanslag 660 379

Summa
11307 075

VIII. Utbildningsdepartementet

Bidrag till hälso- och sjukvård för studerande, för

slagsanslag 5720

35 100

31602

6783

164 108 108

46700

33424

4961

-1--1-

11600
1822 1822

172688

335429

14407

120 120 120

176688

344429

17407

-1- +

4000 9000 3000

120

20001

- ¥

20000

Nordiska ministerrådets kulturbudget, förslagsanslag

Bidrag till
Nordiska museet, förslagsanslag

Bidrag
till vissa museer

Samhällsvetenskapliga fakulteterna, reservationsanslag

Tekniska
fakulteterna, reservationsanslag

Kiruna geofysiska
institut, reservationsanslag •

Byggnadsarbeten inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde, reservationsanslag

Summa
601730

Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.7

Ökning
(+)

Minsk

ning (-)

Huvudtitel,
anslag

Beräknat
belopp i budget-. propositionen

Slutligt
förslag eller beslut Förändring

Propositio- Anslags-nens eller belopp
skrivelsens nummer

- ■

120

9000

-1-

9000

93031 93031

120

99731 108731

-1--1-

6700 15700

31247

110

35546

4299

23991

3717

113 113 113

46021 10000

+
-1-

22030
10000

3717

120 .

200000

38000

130

. 56189

-1-

18189

3500

130

1500

2000

348000 120000

130 168 147

20000 574200 135000

-1--1--1-

20000

226200

15000

IX. Jordbruksdepartementet

4000

162

6000

2000

900

162

900

3 838000

162

3838000

46000

115962

295000

50000

27056

145 145 145 145 145

44700

125962

300000

50000

28656

+
-1-

1300

10000

5000

1600

2590

5020

4384529

171 120 120

25000

3040

6970

4429228

-1- +
-1--1-

24999

450

1950

44699

300000 1911592

130 120, 130, 147

247000 1931342

-f-

53000 19750

2313650 1230082

130 120, 147

2316650 1 261 082

-t--1-

3000 31000

461 345 6216669

120 120, 147

309000

465 145

6530219

-t--1--1-

309000

3 800

313 550

Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering, m. m.,
förslagsanslag

Främjande av trädgårdsnäringen, reservationsanslag

Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område,
förslagsanslag

Skogsvårdsstyrelsema: Investeringar, reservationsanslag
Myndighetsuppgifter, förslagsanslag

Bidrag
till skogsvård m. m., förslagsanslag

Stöd till
byggande av skogsvägar, förslagsanslag

Skogsstyrelsen,
förslagsanslag

Prisreglerande åtgärder på fiskets område, förslagsanslag

Främjande
av rennäringen, reservationsanslag

Bidrag
till fiskevård m. m., reservationsanslag

Summa

X. Arbetsmarknadsdepartementet

Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil- och

konfektionsindustrierna,
reservationsanslag Arbetsmarknadsutbildning, reservationsanslag Bidrag till
arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag, förslagsanslag
Arbetsmarknadsservice, förslagsanslag Medel för särskilda insatser för
övertalighet inom Luossavaara-Kiimnavaara AB (LKAB), reservationsanslag
Yrkesinriktad rehabilitering, reservationsanslag

Summa

XI. Bostadsdepartementet

Bidrag till inventering och besiktning m. m. av bostadshus
i Norrbottens län, reservationsanslag

Lantmäteriet: Landskapsinformation, reservationsanslag

Summa

XII. Industridepartementet

Industridepartementet, förslagsanslag

Statens industriverk: Förvaltningskostnader,
förslagsanslag Statsbidrag till nedläggningshotade företag Utredningar m. m.,
reservationsanslag

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län,
reservationsanslag

Branschfrämjande åtgärder för tekoindustrin,
reservationsanslag

Kostnader för räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier
för textil- och konfektions-industrierna, förslagsanslag

Lån till rationaliseringsinvesteringar inom
konfektionsindustrin, reservationsanslag

Bidrag
till Tele-X-projektet, förslagsanslag

Räntestöd
till varvsindustrin, förslagsanslag

Huvudtitel,
anslag

Beräknat belopp i budgetpropositionen

Slutligt
förslag eller beslut Förändring

Propositio- Anslags- Ökning

nens eller belopp Minsk-

skrivelsens ning

nummer

(+)
(-)

147

Avskrivningslån
till svensk varvsindustri,

reservationsanslag
Förlusttäckning till följd av statliga garantier till

svensk varvsindustri och beställare av fartyg,

förslagsanslag
Infriande av förlusttäckningsgarariti, för Zenit

Shipping
AB, reservationsanslag Kostnader för statsstödd exportkreditgivning

avseende export av fartyg m. m., förslagsanslag Kostnader
för skuldebrev till Svenska Varv AB,

förslagsanslag

Summa

XIII. Civildepartementet Civildepartementet,
förslagsanslag

Summa

480000

107000 1 155455

M099 11099

465000

-I- 465000

147

50000

147

30000

147

350000

130000

147

125000

18000

2098456

943001

110

24789

13690

24789

13690

1800

125272
127072

XIV. Riksdagen och dess verk Riksdagen:

Riksdagsutskottens studieresor utom Sverige,

förslagsanslag

Förvaltningskostnader, förslagsanslag

Summa

XV. Räntor på statsskulden, m. m.

Räntor på
statsskulden, m.m., förslagsanslag 56500000

Summa 56500000

Summa förändringar på statsbudgeten 82531114

KU 27 Förs. 17

150

550 1200

2350 + 126472 -I-

128822

+ 1750

55400000

-1 100000

55400000

-1100000

83181837

-1- 650723

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

Bilaga
1.8

Förändringar i förslaget till statsbudget för budgetåret
1983/84 sedan budgetpropositionen

Prop. 1982/83:150

Bilaga
1.8 Förändringar i förslaget till statsbudget

Bilaga 1.8

FÖRÄNDRINGAR I FORSLAGET TILL STATSBUDGET FÖR BUDGETÅRET
1983/84 SEDAN BUDGETPROPOSITIONEN

1 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.8

Prop. 1982/83:150 2

Statsbudgeten för budgetåret 1983/84

Inkomster

Budget- Senare Summa

propositionen ändringar 10OO-tal

1 OOO-tal
kr. 1 OOO-tal kr. kr.

Inkomster

Skatter

Inkomster av statens verksamhet Inkomster av försåld
egendom Återbetalning av lån Kalkylmässiga inkomster

Summa

Underskott

Summa

173 666702

-1-1879200

175
545902

20903983

-H 537485

22441468

51004

+ 3000

54004

2 889178

+ 429579

3318757

6629796

-(- 162 550

6792 346

204140663

4-4011814

208152477

-90227900

- 361091

-89866809

294368563

-1-3650723

298019286

Prop. 1982/83:150 3

Bilaga
1.8 Förändringar i förslaget till statsbudget budgetåret 1983/84

Utgifter

Budgetpropositionen
10OO-tal kr.

Senare
ändringar 10OO-tal kr.

Summa 1 OOO-tal kr.

Utgiftsanslag

Kungl. hov- och slottsstaterna

Justitiedepartementet

Utrikesdepartementet

Försvarsdepartementet

Socialdepartementet

Kommunikationsdepartementet

Finansdepartementet

Utbildningsdepartementet

Jordbruksdepartementet

Arbetsmarknadsdepartementet

Bostadsdepartementet

Industridepartementet

Civildepartementet

Riksdagen och dess verk m. m.

Räntor på statsskulden m. m.

Oförutsedda utgifter

Beräknad övrig medelsförbrukning

Minskning av anslagsbehållningar Ökad disposition av
rörliga krediter

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

27977

7958402

7 958402

7874494

-1-

7561

7882055

22075514

-1-

16000

22091514

70027622

-1-

145 500

70 173
122

14118352

14
118352

13 256664

204172

13460836

34263238

45 100

34 308
338

6887589

-(-

44699

6932 288

15424486

313550

15
738036

22067947

-H

15 700

22083647

10743473

-1-

943001

11686474

6150579

13 690

6164269

491 226

1750

492976

56500000

-1

1 100000

55400000

1000

Summa

287
868563

-t-

650723

288519286

2000000

-1-1000000

3000000

1500000

Summa

3 500000

+ 1000000

4500000

3000000

-1-2000000

5000000

Summa

294368563

-1-3650723

298019286

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

Prop. 1982/83:150 BUaga 1.9 Lagförslag

Bilaga 1.9

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt

Härigenom föreskrivs att 6§ lagen (1961:394) om
tobaksskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

Registrerad skall till riksskatte- En redovisningsperiod omfattar

verket avlämna deklaration för var- en kalendermånad. Den som är re-

je
kalendermånad, varunder skatt- gistrerad som skattskyldig skall till

skyldighet inträtt. riksskatteverket lämna en deklara

tion för varje redovisningsperiod.

Deklaration skall insändas inom Deklarationen skall ha kommit in

en månad efter varje beskattnings- till riksskatteverket senast den tju-

periods utgång. Riksskatteverket gofemte i månaden efter redovis-

äger medgiva att deklaration må ningsperioden.

insändas senare än nu sagts; dock

inom tre månader efter utgången

av den beskattningsperiod deklara

tionen avser.

Denna lag träder i kraft den I januari 1984.

Äldre bestämmelser om deklarationstider gäller fortfarande
i fråga om redovisningsperioder som börjar före den I januari 1984.

' Lagen omtryckt 1975:141.

Senaste
lydelse av lagens rubrik 1975:141.

1 Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 150. Bilaga 1.9

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.9 Lagförslag

2
Förslag till

Lag om ändring i lagen
(1977:306) om dryckesskatt

Härigenom föreskrivs att 9
och 12 { skall ha nedan angivna lydelse.

lagen (1977:306) om
dryckesskatt

Föreslagen lydelse

Skattskyldighet
för partihandels-bolaget inträder när spritdrycker och vin levereras till det
i lagen (1977:293) om handel med drycker angivna detaljhandelsbolaget.

Nuvarande
lydelse

9 §

Skattskyldighet
för partihandelsbolaget vid omsättning av spritdrycker och vin inträder när
betalning erhålles från det i lagen (1977:293) om handel med drycker angivna
detaljhandelsbolaget.

Skattskyldighet
för tillverkare och registrerad importör vid omsättning av malt- och
läskedrycker inträder när skattepliktig dryck levereras till köpare eller tages
i anspråk för annat ändamål än försäljning eller, vid avregistrering, finnes i
lager.

12 §

Skattskyldig enligt 4 §
skall utan anmaning lämna deklaration avseende drycker för vilka skattskyldighet
har inträtt. Deklaration skall lämnas för varje kalendermånad och inges till riksskatteverket
senast femte dagen i andra månaden efter utgången av den månad deklarationen
avser.

En redovisningsperiod
omfattar en kalendermånad. Den som är skattskyldig enligt 4 § skall //// riksskatteverket
lämna en deklaration för varje redovisningsperiod. Deklaration skall ha kommit
in till riksskatteverket senast den tjugofemte i månaden efter redovisningsperioden.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1984.

Äldre bestämmelser om
redovisningsperioder och deklarationstider gäller fortfarande i fråga om
redovisningsperioder som böljar före den I januari 1984.

Prop. 1982/83:150 Bilaga 1.9 Lagförslag 3

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt

Härigenom föreskrivs att 5 och 14 §§ samt bilaga I till
lagen (1957:262) om allmän energiskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 f

Energiskatt utgår på bensin. Energiskatt utgår på bensin,

utom i fall som avses i andra utom i fall som avses i andra

stycket, med 34 öre per liter och på stycket, med 46 öre per liter och på

gasol med 53 öre per liter. gasol med 65 öre per liter.

För bensin, som används för framställning av stadsgas,
skall skatten utgå med 1,6 öre per Uter. I fråga om energiskatt på sådan bensin
skall i övrigt gälla vad i denna lag stadgas om andra bränslen än bensin och gasol.

14 §3

Skatten utgår med 3 öre per Skatten
utgår med 4,2 öre per

kilowattimme för elektrisk kraft kilou'attimme
för elektrisk kraft

som förbrukas i kommuner som som
förbrukas i kommuner som

anges i bilaga 2 Ull denna lag. I öv- anges
i bilaga 2 till denna lag och

rigt utgår skatten för elektrisk kraft med
5,2 öre per kilowattimme i öv-

med 4 öre per kilowattimme, utom i riga
fall. I fråga om sådan kraft som

fråga om sådan kraft som förbrukas förbrukas
i industriell verksamhet

i industriell verksamhet, då skatten utgår
dock skatten med 3 öre per

utgår med 3 öre per kilowattimme kilowattimme
för den del av för

för den del av förbrukningen under brukningen
under ett år som över

ett år som överstiger 40000 stiger
40000 kilowattimmar,

kilowattimmar.

Bilaga 1 till lagen (1957:262) om allmän energiskatt'*

Nuvarande lydelse

Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän
energiskatt skall erläggas

Tulltaxe-

Bränsle

Skattesats

nummer

ur 27.01

Stenkol

12 kr. för ton

ur 27.01

Stenkolsstybb samt stenkolsbriketter och liknande fasta
bränslen, framställda

av stenkol

6 kr. för ton

ur 27.02

Brunkolsbriketter

6 kr. för ton

ur 27.04

Koks och koksbriketter

14 kr. för ton

ur 27.04

Koksstybb

6 kr. för ton

ur 27.10

Fotogen med tillsats som möjliggör drift

av snabbgående dieselmotor

253 kr. för m'

ur 27.10

Motorbrännoljor, eldningsoljor och

bunkeroljor

291 kr. för m'

Anm. Skatten på oljor beräknas efter varans fakturerade
volym. Kan skatten icke beräknas på sådant sätt eller sker fakturering annorledes
än enligt vedertagna grunder, äger beskattningsmyndigheten fastställa grunder
för beräkning av volymen.

' Lagen omtryckt 1975:272.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:272.

Senaste lydelse 1981:431.

' Senaste lydelse 1981:344.

" Senaste lydelse 1982:450.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.9 Lagförslag

Föreslagen lydelse

Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän
energiskatt skall erläggas

Tulltaxe- Bränsle Skattesats

nummer

ur 27.01 Stenkol ......................................... 12 kr. för ton

ur 27.01 Stenkolsstybb samt stenkolsbriketter och
liknande

fasta bränslen, framställda av stenkol 6 kr. för ton

ur 27.02 Brunkolsbriketter .......................... .. 6 kr. för ton

ur 27.04 Koks och koksbriketter ................. 14 kr. för ton

ur 27.04 Koksstybb ................................... .. 6 kr. för ton

ur 27.10 Fotogen med tillsats som möjliggör drift av
snabb

gående dieselmotor .......................... 411 kr. för m'

ur 27.10 Motorbrännoljor, eldningsoljor och
bunkeroljor ... 4/7 kr. för m'

Denna
lag träder i kraft den I juh 1983.

Den nya skattesatsen för
elektrisk kraft tillämpas för energiförbrukningen efter ikraftträdandet. Om
mätaravläsning görs under tiden den 22 juni-den 6 juli 1983 gäller den nya
skattesatsen för tiden efter mätaravläsningen. Görs inte mätaravläsning eller
görs den i endast begränsad omfattning, tillämpas den nya skattesatsen för
energiförbrukningen från och med den 1 juli 1983, varvid skatten beräknas efter
skälig grund. Som mätaravläsning godtas även avläsning som enligt tillämpade
rutiner görs av förbrukaren.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.9 Lagförslag 5

4
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt

Härigenom
föreskrivs att 2 § lagen (1961:372) om bensinskatt' skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §

Skatt utgår med 1 krona
37 öre per liter, om annat inte sägs i andra eller tredje stycket.

För metanol, etanol och
högre alkoholer utgår skatten med 43 öre per liter. Ingår sådan alkohol i en
blandning som avses i I § första stycket a) eller b) utgår skatten för den
inblandade alkoholen med 43 öre per liter och med 1 krona 37 öre per liter
för blandningen i övrigt.

För gasol utgår skatten
med 33 öre per liter.

Skatt
utgår med 1 krona 55 öre per liter, om annat inte sägs i andra eller tredje
stycket.

För
metanol, etanol och högre alkoholer utgår skatten med 46 öre per liter. Ingår
sådan alkohol i en blandning som avses i I § första stycket a) eller b) utgår
skatten för den inblandade alkoholen med 46 öre per liter och med 1 krona 55
öre per liter för blandningen i övrigt.

För
gasol utgår skatten med 36 öre per liter.

Skatten
beräknas efter varans fakturerade volym. I denna skall dock inte inräknas smöijolja
som har rillsatts bensin för motordrift. Kan skatten inte beräknas på sådant
sätt eller sker faktureringen inte enligt vedertagna grunder, får
beskattningsmyndigheten fastställa grunder för beräkning av volymen.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1983.

'
Lagen omtryckt 1975:274.

Senaste lydelse av lagens
rubrik 1975:274.

Senaste lydelse 1983:118.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.9 Lagförslag 6

5
Förslag till

Lag
om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601)

Härigenom
föreskrivs att bilagorna I och 2 till vägtrafikskattelagen (1973:601)' skall ha
nedan angivna lydelse.

Bilaga
1 till vägtraflkskattelagen (1973:601)

Nuvarande
lydelse

Fordonsskatt

Fordonsslag

Skatte vikt,

Skatt, kronor

kilogram

grund-

tilläggsbelopp

belopp

för varie helt hundratal kilogram över den lägsta vikten
i klassen

A
Motorcyklar

1 Tvåhjulig
motorcykel

0- 75

utan sidvagn

76-

100

2 Annan
motorcykel

150

B
Personbilar

0- 900

280

901-

355

C
Bussar

1 Buss
som är inrättad

0- 1600

280

för drift endast med

1601- 3000

309

bensin eller gasol

3 001-

715

2 Annan
buss

0- 1600

280

1601- 3000

309

3001- 7000

715

7001-10000

1 155

10001-30000

1995

30001-

11795

D
Lastbilar

1
Lastbil som är inrättad

0- 1600

280

för drift endast med

1601- 3 000

309

bensin eller gasol

3001-

715

2 Annan
lastbil

2.1 med
anordning för

påhängsvagn

med två hjulaxlar

0- 1600

280

1601- 3000

309

3001- 7000

715

7001-10000

1355

10001-15000

2 765

15001-

6965

113

'
Lagen omtryckt 1979:280.

Senaste
lydelse av lagens rubrik 1974:869.

Senaste
lydelse 1980:679.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.9 Lagförslag

Fordonsslag

Skattevikt,

Skatt, kronor

kilogram

grund-

tilläggsbelopp

belopp

för varie helt hundratal kilogram över den lägsta vikten
i klassen

med tre eller flera

hjulaxlar

0- 1600

280

1601- 3000

309

3001- 8000

715

8001-12000

1365

12001-18000

2765

18001-27000

6965

27001-

14705

2.2 utan
anordning för

påhängsvagn

med två hjulaxlar

0- 1600

280

1601- 3000

309

3001- 6000

715

6001-10000

865

10001-14000

1625

14001-17000

3905

104

17001-

7025

136

med tre eller flera

hjulaxlar

0- 1600

280

1601- 3000

309

3 001- 6000

714

6001-11000

804

11001-15000

1254

15001-18000

3054

18001-27000

5454

103

27001-

14724

E
Traktorer och

motorredskap

1
Trafiktraktor och regi-

0- 1300

300

strerat motorredskap

1301- 3000

345

som inrättats för drift

3001- 7000

1 140

med annat drivmedel

7001-

4200

135

än brännolja

2
Trafiktraktor och

0- 1300

465

registrerat motorredskap

1301- 3000

540

som inrättats för drift

3001- 7000

1815

120

med brännolja

7001-

6615

215

3
Traktor klass II

0- 2500

120

2501-

180

F Släpvagnar

1 Släpvagnar med skattevikt högst 3 000 kilogram

påhängsvagn

0- 1000 1001- 3000

180 205

annan släpvagn

0- 1000 1001- 3000

120

137

2 Släpvagnar med skattevikt över 3000 kilogram, som
dragés uteslutande av bensin- eller gasoldrivet motorfordon

' Dragés släpvagn även av kilometerskattepliktigt fordon
utgår skatt enligt 3. Dragés släpvagn även av trafiktraktor eller registrerat
motorredskap utgår skatt enligt 4.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.9 Lagförslag

Fordonsslag

Skattevikt,

Skatt,
kronor

kilogram

grund-

tilläggsbelopp

belopp

för varie helt hundratal kilogram över den lägsta vikten
i klassen

2.1
påhängsvagnar

med en hjulaxel

3001-

693

med två eller flera

3001-13000

690

hjulaxlar

13001-

1680

2.2
andra .släpvagnar

med en hjulaxel

3001-

469

med tvä hjulaxlar

3001-13000

467

13001-

1 160

med tre eller flera

3001-13000

465

hjulaxlar

13001-

960

3
Kilometerskatte-

pliktiga släpvagnar

3.1
påhängsvagnar

med en hjulaxel

3001- 6000

315

6001- 8000

1065

8001-

1805

med två eller flera

3001- 8000

309

hjulaxlar

8001-10000

1259

10001-14000

1859

14001-19000

3 859

19001-

7109

3.2
andra släpvagnar

med en hjulaxel

3001- 5000

215

5001- 8000

615

8001-

1275

med två hjulaxlar

3001- 8000

207

8001-11000

857

11001-14000

1487

14001-17000

2477

17001-

3 707

med tre eller flera

3001-11000

204

hjulaxlar

11001-17000

924

17001-25000

1944

25001-32000

4344

32001-

7704

4
Släpvagnar med skatte-

vikt över 3 000 kilogram.

som dragés av trafik-

traktor eller registrerat

motorredskap

4.1
påhängsvagnar

med en hjulaxel

3001- 6000

1020

6001-

2820

103

med två eller

3001- 8000

1010

flera

8001-11000

3560

129

hjulaxlar

11001-20000

7430

163

20001-

22100

Dragés släpvagn även av kilometerskattepliktigt fordon
utgår skatt enligt 3.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.9 Lagförslag

Fordonsslag

Skatte vikt.

Skatt, kronor

kilogram

grund-

tilläggsbelopp

belopp

för varie helt hundratal kilogram över den lägsta vikten
i klassen

4.2
andra släpvagnar

med en hjulaxel

3001- 8000

690

8001-

3240

113

med två hjulaxlar

3001- 8000

670

8001-11000

2120

11001-17000

4400

193

17001-

15980

197

med tre eller

3001- 8000

665

flera

8001-11000

1915

hjulaxlar

11001-14000

2635

14001-20000

4255

20001-25000

9715

112

25001-30000

15315

156

30001-35000

23115

35001-

27615

Föreslagen
lydelse

Fordonsskatt

Fordonsslag

Skattevikt,

Skatt, kronor

kilogram

grund-

tilläggsbelopp

belopp

för varje helt hundratal kilogram över den lägsta vikten
i klassen

A
Motorcyklar

1 Tvåhjulig
motorcykel

0- 75

utan sidvagn

76-

100

2
Annan motorcykel

150

B
Personbilar

0- 900

280

901-

355

C
Bussar

1
Buss som är inrättad

0- 1600

280

för drift endast med

1601- 3000

309

bensin eller gasol

3001-

715

2
Annan buss

0- 1600

280

1601- 3000

309

3001- 7000

715

7001-10000

1155

10001-30000

1995

30001-

11795

Prop. 1982/83:150
Bilaga

1.9 Lagförslag

Fordonsslag

Skattevikt,

Skatt, kronor

kilogram

grund-

tilläggsbelopp

belopp

för varie helt hundratal kilogram över den lägsta vikten
i klassen

D
Lastbilar

1
Lastbil som är inrättad

0- 1600

280

för drift endast med

1601- 3 000

309

bensin eller gasol

3001-

715

2 Annan
lastbil

2.1 med
anordning för

påhängsvagn

med två hjulaxlar

0- 1600

280

1601- 3000

309

3001- 7000

715

7001-10000

1355

10001-15000

2765

iSQOi-

6965

1(3

med tre eller flera

hjulaxlar

0- 1600

280

1601- 3000

309

3001- 8000

715

8001-12000

1365

12001-18000

2765

18001-27 000

6965

27001-

14705

2.2 utan
anordning för

påhängsvagn

med två hjulaxlar

0- 1600

280

1601- 3000

309

3001- 6000

715

6001-10000

865

10001-14000

1625

14001-17000

3905

104

17001-

7025

136

med tre eller flera

hjulaxlar

0- 1600

280

1601- 3000

309

3001- 6000

714

6001-11000

804

11001-15 000

1254

15 001-18000

3054

18 001-27 000

5454

103

27001-

14724

E
Traktorer och

motorredskap

1
Trafiktraktor och regi-

0- 1300

300

strerat motorredskap

1301- 3 000

345

som inrättats för drift

3 001- 7000

1140

med annat drivmedel

7001-

4200

135

än brännolja

2
Trafiktraktor och

0- 1300

500

registrerat motorredskap

1301- 3000

585

som inrättats för drift

3001- 7000

1972

130

med brännolja

7001-

7172

235

3 Traktor
klass II

0- 2500

120

2501-

180

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.9 Lagförslag

Fordonsslag

Skattevikt,

Skatt, kronor

kilogram

grund-

tilläggsbelopp

belopp

för varje helt hundratal kilogram över den lägsta vikten
i klassen

F
Släpvagnar

1 S/äpvagnar
med skatte-

vikt högst 3 000 kilogram

påhängsvagn

0- 1000

180

1001- 3000

205

annan släpvagn

0- 1000

120

1001- 3000

137

2 Släpvagnar med skatte

vikt över 3 000 kilogram,

som dragés uteslutande av

bensin- eller gasoldrivet

motorfordon

2.1 påhängsvagnar

med en hjulaxel

med två eller flera hjulaxlar

2.2 andra släpvagnar

med en hjulaxel

med två hjulaxlar

med tre eller flera hjulaxlar

3 Kilometerskatte-

pliktjga släpvagnar

3.1 påhängsvagnar med en hjulaxel

med två eller flera hjulaxlar

3.2 andra släpvagnar med en hjulaxel

med två hjulaxlar

med tre eller flera hjulaxlar

693

3001-

3001-13000 13001-

690 1680

10 0

3001-

469

3001-13000 13001-

467 1160

7 0

3001-13000 13001-

465 960

5 0

3001-

- 6000

315

6001-

- 8000

1065

8001-

1805

3001-

- 8000

309

8001-

-10000

1259

10001-

-14000

1859

14001-

-19000

3 859

19001-

7109

3001-

- 5000

215

5001-

- 8000

615

8001-

1275

3001-

- 8000

207

8001-

-11000

857

IIOOI-

-14000

1487

14001-

-17000

2477

17001-

3707

3001-

-11000

204

11001-

-17000

924

17001-

-25000

1944

25001-

-32000

4344

32001-

7704

' Dragés släpvagn även av kilometerskattepliktigt fordon
utgår skatt enligt 3. Dragés släpvagn även av trafiktraktor eller registrerat
motorredskap utgår skatt enligt 4.

Prop.
1982/83:150 Bilaga 1.9 Lagförslag

Fordonsslag

Skattevikt,

Skatt, kronor

kilogram

grund-

tilläggsbelopp

belopp

för varie helt hundratal kilogram över den lägsta vikten
i klassen

4
Släpvagnar med skatte-

vikt över 3 000 kilogram.

som dragés av trafik-

traktor eller registrerat

motorredskap

4.1
påhängsvagnar

med en hjulaxel

3001- 6000

1085

6001-

3035

105

med två eller

3001- 8000

1075

flera

8001-11000

3825

140

hjulaxlar

11001-20000

8025

180

20001-

24225

4.2
andra släpvagnar

med en hjulaxel

3001- 8000

735

8001-11000

3635

113

med tvä hjulaxlar

3001- 8000

710

8001-11000

2210

11001-17000

4 910

230

17001-

18710

200

med tre eller

3001- 8000

705

flera

8001-11000

2055

hjulaxlar

11001-14000

2 715

14001-20000

4485

103

20001-25000

10635

123

25001-30000

16 785

176

30001-35000

25585

35001-

30485

Dragés släpvagn även av kilometerskattepliktigt fordon
utgår skatt enligt 3.

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.9 Lagförslag

BUaga
2 till vägtrafikskattelagen (1973:601)

Nuvarande
lydelse Kilometerskatt

Fordonsslag

Skattevikt, kilogram

Skatt,
öre

: för
10 kilometer

grundbelopp

tilläggsbelopp för varie helt hundratal kilogram
över den lägsta vikten i klassen

1
Personbil

0- 900 901-

100 108.5

0 8,5

2
Buss

0- 1600 1601-

119 119,3

0 0,3

3
Lastbil

0- 1600 1601-

119 120

0 1,03

4 Släpvagnar med skattevikt över 3000 kilogram som dragés
av kilometerskattepliktigt fordon

med en hjulaxel

3001-

0,55 -

med två hjulaxlar

3001-11000 11001-

97,8

0,46 0,85

med tre eller flera hjulaxlar

3001-11000 11001-

59 87,8

0,36 0,68

Är
kilometerskattepliktig bil inte inrättad för drift med brännolja utgår skatt
med 80 procent av angivna belopp.

Senaste
lydelse 1982:994.

Prop. 1982/83:150
Bilaga 1.9 Lagförslag

Föreslagen lydelse Kilometerskatt

Fordonsslag

Skattevikt, kilogram

Skatt, öre

: för
10 kilometer

grundbelopp

tilläggsbelopp för varie helt hundratal

kilogram över den

lägsta vikten i klassen

1
Personbil

0- 900

117

901-

127

2
Buss

0- 1600

138

1601-

138,3

0,30

3
Lastbil

0- 1600

138

1601-

139,1

1.12

4 Släpvagnar med skattevikt över 3 000 kilogram som
dragés av kilometerskattepliktigt fordon

med en hjulaxel

med två hjulaxlar

med tre eller flera hjulaxlar

3001-

11000

3001-11001-

3001-11000 11001-

71 113,4

69 102,6

0,64

0,53 0,98

0,42 0,78

Är kilometerskattepliktig bil inte inrättad för drift med
brännolja utgår skatt med 80 procent av angivna belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1983.

Prop.
1982/83:150 BUaga 1.9 Lagförslag

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:338) om vägtraflkskatt på
vissa fordon, som icke är registrerade i riket

Härigenom föreskrivs att bilaga 2 till lagen (1976:338) om
vägtrafikskatt på vissa fordon, som icke är registrerade i riket skall ha nedan
angivna lydelse.

Bilaga 2 till lagen (1976:338) om vägtrafikskatt på vissa
fordon, som icke är registrerade i riket'

Nuvarande
lydelse Kilometerskatt

Fordonsslag

Total vikt, kilogram

Skatt, kronor för 10 kilometer

1. Brännoljedriven lastbil

2. Brännoljedriven buss

3. Släpvagn kopplad till eller avsedd att kopplas till brännoljedriven
lastbit eller brännoljedriven buss

-10000

1,70

10001-

-15000

2,40

15001-

-20000

2,90

20001-

3,40

-10000

1,30

10001-

-15000

1.55

15001-

-20000

1.70

20001-

1.85

10001-

-15000

0.50

15001-

-20000

0.75

20001-

1,05

Föreslagen
lydelse Kilometerskatt

Fordonsslag

Totalvikt,
kilogram

Skatt, kronor för 10 kilometer

1. Brännoljedriven lastbil

2. Brännoljedriven buss

3. Släpvagn kopplad till eller avsedd att kopplas till brännoljedriven
lastbil eller brännoljedriven buss

-10000

1,95

10001-

-15000

2,70

15001-

-20000

3.20

20001-

3,70

-10000

1.50

10001-

-15000

1,75

15001-

-20000

1,90

20001-

2,05

10001-

-15000

0,70

15001-

-20000

1,00

20001-

1,35

Denna lag träder i kraft den I september 1983.

De äldre
bestämmelserna tillämpas dock fortfarande vid beskattning av fordon som har
införts till landet före ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1980:680.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

"**''«"-'ee.

» in

Prop. 1982/83:150 Innehållsförteckning

Innehållsförteckning

Bilaga 1 Reviderad finansplan

1
Andra steget ............................................................. ....... 1

2
Det
internationella läget ........................................... ..... 12

3
Den svenska
ekonomins läge .................................. 15

4
Utsikterna för
1983 .................................................. 19

4.1 Försörjnings- och bytesbalansen ......................... 19

4.2 Sysselsättningen ................................................. 21

4.3 Finanspolitiken och
kreditmarknaden .................. 23

5
Sveriges
ekonomi 1984 och 1985 ........................... 26

6
Inriktningen av
den ekonomiska politiken .... ........ 31

6.1 Politik för full sysselsättning ............................... 31

6.2 Kamp mot inflationen .......................................... 35

6.3 Fördelningspolitiken ........................................... 44

7 Reviderat budgetförslag ............................................ 47

7.1 Inledning ............................................................. 47

7.2 Utvecklingen under 1970-talet ............................. 47

7.3 Det aktuella budgetläget ..................................... ..... 48

7.4 1983 års långtidsbudget ..................................... ..... 51

7.5 BudgetpoliUken .................................................. ..... 61

8 Kommunsektorn ....................................................... 76

Särskilda frågor

1
Kortare
kredittider för vissa punktskatter m. m............ 79

2
Skatterna på
energi m. m............................................. 86

3
Utnyttjande av
finansfullmakten, m. m......................... 89

4
Vissa taxe- och
avgiftsfrågor ..................................... 91

5
Statliga
kreditgarantier m. m........................................ 93

6
Rationalisering
och kostnadsbesparingar inom regeringskansliet

m.m.............................................................................. 96

7 Statsbudgeten budgetåren 1982/83 och 1983/84 .. ..... 98

7.1 Statsbudgetens inkomster och
utgifter budgetåret 1982/83 .. 98

7.2 Statsbudgetens inkomster och
utgifter budgetåret 1983/84 .. 99
Hemställan 108

Bilaga 2 Sysselsättningsskapande åtgärder inom
utbildningsdepartementets verksamhetsområde

Bilaga 3 Sysselsättningsskapande åtgärder inom
arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde, m. m.

Bilaga 4 Sysselsättningsskapande åtgärder inom
bostadsdepartementets verksamhetsområde

Underbilagor

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 1983 Bilaga
1.2 Svensk ekonomi 1984 och 1985