Prop. 1982/83:156

Prop.
1982/83:156

Regeringens proposition

1982/83:156

om
godkännande av tilläggskonvention till utlämningskonventionen den 24 oktober 1961
mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater;

beslutad
den 17 mars 1983.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

LENNART
BODSTRÖM

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att riksdagen godkänner en tilläggskonvention till
konventionen om utlämning mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater.
Tilläggskonventionen tar sikte på att dels förenkla själva utläm-: ningsförfarandet,
dels utvidga tillämpningsområdet. Genom tilläggskonventionen uppkommer ökade
möjligheter att få till stånd utlämning för bl. a. ekonomisk brottslighet.

1
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 156

Prop. 1982/83:156 2

Utdrag

UTRIKESDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1983-03-17

Närvarande;
Statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Rainer,
Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström

Föredragande:
statsrådet Bodström

Proposition
om godkännande av tilläggskonvention till utlämningskonventionen mellan
Sverige och Amerikas Förenta Stater om utlämning

1
Inledning

Sedan
tillkomsten av lagen (1957:668) om utlämning för brott har Sverige iakttagit
återhållsamhet i fråga om att ingå utlämningsavtal med främmande stater (jfr prop
1957:156 s 29-30). Lagen om utlämning för brott är också uppbyggd på det sättet
att utlämning från Sverige kan ske oberoende av om traktat med den främmande staten
föreligger. Detta utesluter emellertid inte att utlämningsavtal kan vara
önskvärda från svensk synpunkt i vissa fall. I synnerhet gäller detta i
förhållande till de stater vilkas interna lagstiftning som ett villkor för
utlämning uppställer kravet på en ömsesidigt förpliktande överenskommelse. Till
denna grupp av länder hör Amerikas Förenta Stater.

I
samband med utarbetandet av 1957 års lag om utlämning för brott frigjorde sig
Sverige från de allra flesta av sina tidigare gällande utläm-ningstraktater med
främmande stater. Sedan utlämningslagen trätt i kraft upptogs förhandlingar med
Amerikas Förenta Stater om en ny utlämningskonvention. Dessa förhandlingar
resulterade i en den 24 oktober 1961 undertecknad konvention i ämnet.
Beträffande innehållet i konventionen får jag hänvisa till prop 1962:40 och SÖ
1963:17. Denna konvention har sedan följts av bilaterala utlämningstraktater
med Storbritannien och Nordiriand (SÖ 1965:19-20), Australien (SÖ 1974:3) och Canada
(SÖ 1976:30). Sverige har också ratificerat den europeiska utlämningskonventionen
(SÖ 1959:65).

Antalet
utlämningsärenden där Sverige varit den ansökande staten har ökat markant under
senare år. Detta gäller inte minst i förhållande till Amerikas Förenta Stater.

Av
denna anledning har det varit ett starkt svenskt önskemål att söka uppnå en
förenkling av själva förfarandet i utlämningsärendena för att undvika att dessa
drar ut på tiden eller att utlämningsframställningar avvi-

Prop.
1982/83:156 3

sas
av rent formella skäl. Med beaktande av de erfarenheter som vunnits under
senare tid på såväl amerikansk som svensk sida rörande tillämpningen av uUämningskonventionen
mellan länderna upptogs förhandlingar om ett tillägg till utlämningskonventionen
mellan länderna. Syftet var i främsta rummet att förenkla handläggningen av utlämningsärendena
genom att vardera staten i princip godtar de häktningsbeslut som meddelats i
den andra staten utan ytterligare utredning om de omständigheter som ligger till
grund för misstanken om brott.

Från
svensk sida har man också önskat att få fler brottstyper och i synnerhet de s k
fiskaliska brotten inkluderade i den gällande förteckningen över utiämningsbara
brott. Utvecklingen av nya brottstyper och särskilt kampen mot den organiserade
och den ekonomiska brottsligheten har lett fram till att man på amerikanskt
håll nu förklarat sig beredd att frånfalla det tidigare kravet på en specificering
i konventionen av de brott för vilka utlämning kan ske. Möjlighet har därmed
öppnats för en överenskommelse som innebär en allmän förpliktelse för de
avtalsslutande staterna att, med de begränsningar och på de villkor som har
fastställts i konventionen, till varandra utlämna personer som är eftersökta
för lagföring, som befunnits skyldiga till brott eller som söks för
verkställighet av dom. Även en del andra ändringar i förhållande till nuvarande
avtal har aktualiserats.

Efter
förhandlingar undertecknades den 14 mars 1983 i Stockholm en tilläggskonvention
tiU konventionen om utlämning mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater.
Texten till tilläggskonventionen på svenska och engelska språken bör fogas till
regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga. Beträffande de artiklar som
inte förekommer i tilläggskonventionen gäller konventionen i sin ursprungliga
lydelse.

2
Tilläggskonventionen och överväganden med anledning därav

v

Art.
I. Denna artikel innefattar som tidigare ett åtagande att bevilja utlämning i
enlighet med de bestämmelser och villkor som fastställts i konventionen. Man
har emellertid nu preciserat de personkategorier som omfattas av konventionen.
Detta har föranletts av den kritik som riktats mot användningen av ordet
"misstänkt" i den svenska versionen och av ordet "charged"
i den engelska texten. Genom att istället använda uttrycket "personer,
som är eftersökta för lagföring" och dess engelska motsvarighet har
klargjorts att utlämning kan begäras beträffande en häktad person även innan
denne har åtalats för gärningen i fråga. Uppdelningen av dömda personer på
sådana "som har befunnits skyldiga till ett brott" och sådana
"som är eftersökta för verkställande av en dom" motiveras av ett
amerikanskt önskemål om att personer som avvikit efter en sakerförkla-ring men
innan påföljd fastställts också skall omfattas av konventionen.

Art.
II. På amerikansk sida har man frånfallit det tidigare
kravet på s k

Prop. 1982/83:156 4

brottskatalog.
Punkt 1 innehåller i stället en generell bestämmelse om att som villkor för
utlämning gäller att för gärningen är föreskrivet minst två års fängelse enligt
båda staternas lagstiftning. Beträffande en dömd person gäller att minsta
återstående strafftid skall vara sex månader. Skärpningarna av
förutsättningarna för självständigt utiämningsbara brott på ovan angivna sätt
har sin grund i önskemålet att begränsa utlämningsinstitutet till allvarligare
brott.

I punkt 2 klargörs att det
saknar betydelse om ett visst brott i de båda konventionsstaterna hänförs till
samma brottskategori eller har samma benämning. Bestämmelserna under 2 b)
syftar till att klargöra att amerikanska federala domstolar har behörighet i
ärendet. Punkt 3 innebär att utlämning kommer att kunna beviljas inte endast
för gärningsmannaskap', ■ försök och medverkan utan också för stämpling
och förberedelse. Detta kan t ex ha betydelse beträffande narkotikabrottslighet
för vilken ett direkt gärningsmannaskap inte kan styrkas.

Punkt
4. Om utlämning beviljas för en gärning skall s k accessorisk utlämning
beviljas även för gärning som uppfyller alla andra krav i fråga om utlämning än
strafftidens längd.

Art.
III. Konventionens bestämmelser i denna artikel har med ovan angivna tillägg
och ändringar infogats i art. II
varför art. III har upphävts.

Art.
IV. Enligt denna artikel skall den ansökande statens
egna medborgare alltid utlämnas, om de inte lagfors i den anmodade staten.
Person med tredje lands medborgarskap skall utlämnas om i ett omvänt fall den
anmodade statens domstolar varit behöriga att pröva ansvar för gärningen i fråga.
Praktiskt taget alla fall där ett starkt önskemål om lagföring i Sverige gör
sig gällande är inbegripna i artikeln. Den nya lydelsen innebär större möjligheter
än hittills att få en utlämning till stånd för utom riket begången eller
planerad brottslighet som riktas mot Sverige. Detta får också ses som ett led i
kampen mot narkotikabrottsligheten och den ekonomiska brottsligheten.

I
fråga om brott begångna inom den anmodade statens jurisdiktionsom-råde får
utlämning vägras, när denna stat vidtar åtgärder för att själv lagfora den
person som har begärts utlämnad. Det bör här erinras om att något formellt
hinder inte föreligger för Sverige att medge utlämning för ett brott som har
begåtts inom riket, men det har förutsatts att särskilda skäl i så fall skall
föreligga (prop 1975:35 sid 110). Den diskretionära prövning som avtalet medger
på denna punkt kommer på svensk sida att fullgöras av regeringen.

Art.
VI. Artikeln ger möjlighet till en diskretionär
prövning från regeringens sida av om överlämnandet av den eftersökte skall
uppskjutas till dess lagföringsåtgärderna har slutförts och ett eventuellt
utdömt straff avtjänats eller om han skall tillfälligt utlämnas till den
ansökande staten för lagföring där.

Under
förutsättning av riksdagens bifall till prop. 1982/83:91 kommer det

Prop. 1982/83:156 5

från
och med den I juli 1983 genom en ändring i lagen (1957:668) om utlämning för
brott att bli möjligt för Sverige att begagna sig av denna möjlighet att för lagföring
få en person tillfälligt utiämnad hit.

Art.
VII. Den nya punkten 2 innebär, att om en framställning om utlämning avslås
enbart på den grunden att den person som begärts utiämnad är medborgare i den
andra staten, denna på begäran skall vidta alla åtgärder som är möjliga enligt
dess lag för att lagfora den person som begärts utlämnad. Denna bestämmelse har
sin grund i det förhållandet att Sverige till skillnad från Förenta Staterna
inte medger utiämning av egna medborgare och åsyftar att förhindra att en
svensk medborgare undandrar sig lagföring för ett i Förenta Staterna begånget
brott genom att ta sin tillflykt till Sverige.

Art.
XI. Denna artikel innefattar de mest genomgripande
förändringarna i förhållande till vad som tidigare gällt. Avsikten har varit
att få till stånd en förenkling av dokumentationskravet vid en utlämningsframställning.
Sålunda har man på amerikanskt håll frånfallit det annars inom anglosaxisk utlämningsrätt
allmänt gällande kravet på att bevisningen om brottslighet beträffande en
person som är eftersökt för lagföring skall vara sådan som enligt
lagstiftningen på den ort där den eftersökte påträffats skulle rättfärdiga
hans ställande inför rätta om brottet begåtts där, I praktiken har detta krav
inneburit att man på svensk sida i såväl formellt som materiellt hänseende
varit tvungen att anpassa bevismaterialet efter vad som kunde antagas vara
godtagbart för en amerikansk domstol. Detta har varit förenat med stora
svårigheter och ibland lett till att ett utlämningsärende inte kunnat drivas
framgångsrikt. På amerikanskt håll har man haft motsvarande svårigheter i
ärenden om utlämning från Sverige.

Tanken bakom den
reviderade artikel XI är att ett häktningsbeslut som har meddelats av en
domare eller annan domstolstjänsteman i den ena staten normalt skall kunna
godtas av myndighetema i den andra staten som grund för utiämning utan att det
behöver ske någon ny prövning av vilken styrka bevisningen mot den eftersökte
har. Till häktningsbeslutet skall emellertid fogas sådan ytterligare utredning
som ger vid handen att det finns sannolika skäl att anta att den eftersökte har
begått det brott för vilket utiämning begärs. Vid förhandlingarna rådde enighet
om att den utredning som här åsyftas inte behöver innefatta uppteckningar av
vittnesförhör eller annan bevisning som kan ligga till grund för en
självständig bevisprövning. Det är tillräckligt att utredningen innefattar en
sådan kortfattad dokumentation av omständigheterna kring brottet och övriga
relevanta faktorer som brukar återfinnas i en svensk häktningspromemoria och
som således i praktiken normalt också ligger till grund för ett svenskt,
häktningsbeslut. En sådan utredning är av betydelse inte minst mot bakgrund av
att ett amerikanskt häktningsbeslut (warrant of arrest), till skillnad från
ett svenskt häktningsbeslut, i regel utgörs endast av ett av en domare ifyllt
förtryckt formulär, av vilket inte framgår vilka omständigheter som legat till
grund för beslutet.

Prop. 1982/83:156 6

Artikelns
avfattning får med hänsyn till bestämmelsen i 9 § tredje stycket lagen om
utlämning för brott anses medföra att ett amerikanskt häktningsbeslut åtföljt
av sådan ytterligare dokumentation som här beskrivits skall godtas som grund
för utlämning, om det inte i det särskilda fallet framgår att häktningsbeslutet
är uppenbart oriktigt. Den utredning som den eftersökte kan komma att åberopa
i skuldfrågan blir således utan betydelse i utlämningsärendet utom om det
undantagsvis framgår av denna utredning att häktningsbeslutet är uppenbait
oriktigt.

Utlämningsframställningen
skall vidare åtföljas av en redovisning av de brottsbeskrivningar och
straffbestämmelser som är tillämpliga på gärningen innefattande även
tillämpliga preskriptionsbestämmelser samt adress och identifieringsuppgifter angåei-)de
den eftersökte som visar att denne är den person som åsyftas med
häktningsbeslutet.

Beträffande
underlaget för utiämningsframställningen då den eftersökte dömts för brottet
har, med hänsyn till nyss nämnda bestämmelse i utlämningslagen, liksom
tidigare den lösningen valts att den anmodade staten i undantagsfall skall
kunna begära ytterligare handlingar (jfr prop 1962:40 s. 7-8).

Någon
legalisering av utlämningshandlingarna kommer fortsättningsvis inte att krävas
men i dessa skall ingå en vederbörligen bestyrkt översättning till den
anmodade statens språk.

Art.
XII. Artikeln i sin nya lydelse skall leda till ökad effektivitet genom att
medge direktkontakt mellan de båda ländemas centralmyndigheter i fråga om s k
provisoriskt anhållande. Det är angeläget att gärningen redan på detta stadium
preciseras noggrant till tid och plats och att uppgifterna till ledning för den
eftersöktes identitet och adress är så exakta som möjligt.

I
artikelns sista punkt klargörs att det förhållandet att den eftersökte frigetts
till följd av att tiden för provisoriskt anhållande utgått utan att utiämningshandlingama
inkommit inte skall förhindra utiämning om dessa avlämnas vid en senare
tidpunkt.

Art.
XIII. För att man på ett så tidigt stadium som möjligt skall kunna reda ut
eventuella juridiska problem som kan uppstå i ärendet och införskaffa
kompletterande utredning har man enats om att den anmodade staten skall granska
utiämningsframställningen innan den vidarebefordras till domstol. Vad Sverige
beträffar kommer detta att ske genom utrikesdepartementetet och riksåklagaren.

Från
svensk sida har i detta sammanhang framhållits att riksåklagaren vid sin
befattning med utlämningsärenden enligt rättegångsbalkens regler också har att
beakta uppgifter som talar till den misstänktes förmån.

De
nya bestämmelserna i punkt 2 i artikeln angående kostnadema i utlämningsärenden
överensstämmer med nuvarande praxis.

Av
tilläggskonventionens slutbestämmelser framgår uttryckligen att den skall vara
tillämplig även på gärningar som har begåtts före dess ikraftträdande.

Prop.
1982/83:156 7

Den
tilläggskonvention som nu undertecknats ger de svenska myndighetema större
möjligheter att få personer som tagit sin tillflykt till Förenta Staterna
utlämnade till Sverige för lagföring. Inte minst viktigt är härvidlag att den
tidigare brottskatalogen ersatts av en allmän definition av utiämningsbara
brott som således även innefattar de tidigare undantagna fiskaliska brotten.
Detta får ses som ett led i och ett bidrag till kampen mot den ekonomiska
brottsligheten. Förenklingarna i själva förfarandet och de åtaganden Sverige
gjort att medge utiämning i motsvarande fall ligger helt inom utlämningslagens
ram. Sverige kan alltså ratificera tilläggskonventionen utan att någon ändring
vidtas i gällande lag.

Under
de förhållanden som jag nu har angett finner jag det motiverat att Sverige
ratificerar tilläggskonventionen. I denna fråga har samråd ägt mm med chefen
för justitiedepartementet.

3
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att godkänna den tilläggskonvention till utlämningskonventionen den
24 oktober 1961 mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater som undertecknades i
Stockholm den 14 mars 1983.

4
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har
lagt fram.

Tilläggskonvention om utlämning mellan Konungariket
Sverige och Amerikas Förenta Stater

Konungariket Sveriges regering och Amerikas Förenta
Staters regering, som önskar göra den i Washington den 24 oktober I96I
undertecknade utlämningskonventionen mera effektiv, har överenskommit om följande
ändringar i och tillägg till konventionen:

Artikel I

Vardera avtalsslutande staten åtar sig att i enlighet med
de bestämmelser och villkor som fastställts i denna konvention till den andra
staten utlämna på dess territorium påträffade persöner, som är eftersökta för lagföring,
som har befunnits skyldiga till ett brott eller som är eftersökta för
verkställandet av en dom beträffande ett enligt artikel II i denna konvention utlämningsbart
brott, vilket har begåtts inom den andra statens territoriella jurisdiktionsområde
eller utanför detta under de i artikel IV i denna konvention angivna villkoren.

Artikel // '— "

1.
Ett brott skall
vara ett utlämningsbart brott endast om det enligt båda de avtalsslutande
statemas lagar är belagt med frihetsstraff under en tid av minst två .år. När
framställningen om Utiämning avser en person som har befunnits skyldig till
och dömts för brott, skall emellertid utiämning beviljas endast om
strafftidens längd eller den sammanlagda strafftid som återstår att avtjäna
uppgår till minst sex månader.

2.
Vid
tillämpningen av denna artikel skall det vara utan betydelse,

a)
om de
avtalsslutande statemas lagar hänför brottet till samma brottskategori eller
betecknar brottet med samma terminologi; eller

b)
om det för
brottet enligt Amerikas Förenta Staters federala lagstiftning krävs bevis för mellanstatlig
transport eller användning av postväsendet eller andra hjälpmedel som berör mellanstatiig
eller utrikes handel, eftersom sådana omständigheter endast är av betydelse
för att ge behörighet iit en federal domstol i Amerikas Förenta Stater.

Supplementary Convention on Extradition between the United
States of America and the Kingdom of Sweden

The Govemment of the United States of America and the
Government of the Kingdom of Sweden, desiring to make more effec-tive the Extradition
Convention signed at Washington October 24, 1961, have agreed upon the following
amendments and additions to the convention:

Artide I

Each Contracting State undertakes to sur-render to the other,
subject to the provisions and conditions laid down in this Convention, those
persons found in its territory who are sought for the purpose of prosecution, who
have been found guilty of commilting an of-fense, or who are wanted for the enforcement
of a sentence, in respect of any offense made extraditable under Artide II of this Convention committed within
the territorial jurisdic-tion of the other, or outside thereof under the conditions
specified in Artide IV of this Convention.

Artide II -° ~ ""

(I) An offense shall be an extraditable offense only if
it is punishable under the laws of both Contracting States by deprivation of li-berty
for a period of at least two years. How-ever, when the request for extradition
relätes to a person who has been convicted and sen-tenced, extradition shall be
granted only if the duration of the penalty, or the aggregate of the penalties
still to be served amounts to at least six months.

2) For the purpose of this Artide, it shall not malier;

(a) whether or not the laws of the Contract

ing States place the offense within the same

category of offenses or denominate the of

fense by the same terminology; or

(b) whether or not the offense is one for

which United States federal law requires

proof of Interstate transportation, or use of

the mails or of other facilities affecting Inter

state or foreign commerce, such matters

being merely for the purpose of eslablishing

jurisdiction in a United States federal court.

3.
Med beaktande
av de i punkterna 1 och 2 i denna artikel angivna villkoren skall utlämning
också beviljas för stämpling, försök, förberedelse eller medverkan till brott.

4.
När utiämning
har beviljats beträffande ett utlämningsbart brott, skall den också beviljas
beträffande varje annat brott som har upptagits i utiämningsframställningen och
som uppfyller alla andra villkor för utiämning utom den i punkt 1 i denna
artikel angivna tiden för frihetsberövande.

Artikel Hl Upphävd.

Artikel IV

1. Med förbehåll för bestämmelserna i

punkt 2 i denna artikel skall utlämning bevil

jas för ett utlämningsbart brott som har be

gåtts utanför den ansökande statens territo

riella jurisdiktionsområde, om

a)
den anmodade
statens domstolar skulle ha varit behöriga att utöva jurisdiktion under
liknande omständigheter; eller

b)
den eftersökte
är medborgare i den ansökande staten.

2.
Utlämning får
vägras för ett brott som har begåtts inom den anmodade statens territoriella jurisdiktionsområde,
när denna stat vidtar alla de åtgärder som är möjliga enligt dess egen lag för
att lagfora den person som har begärts utlämnad.

3.
Med uttrycket
"territoriellt jurisdiktionsområde" i denna artikel och i artikel I
i denna konvention förstås territorium, inbegripet sjöterritoriuni och
luftrummet däröver, som tillhör endera avtalsslutande staten eller står under
dess kontroll, liksom fartyg och luftfartyg, tillhörande endera avtalsslutande
staten eller dess medborgare eller juridiska personer, när sådant fartyg
befinner sig på öppna havet eller sådant luftfartyg befinner sig över öppna
havet.

Artikel VI

Om en utlämningsframställning beviljas beträffande en
person mot vilken åtal har väckts eller som på den anmodade statens territorium
avtjänar straff för ett annat brott, får den anmodade staten

a) uppskjuta överlämnandet av den eftersökte till dess
förfarandet mot denna person

(3) Subject to the conditions set out in pa-ragraphs (1)
and (2) of this Artide, extradition shall also be granted for conspiring in, attempting,
preparing for, or participating in, the commission of an offense.

(4) When extradition has been granled with respect to an
extraditable offense, it shall also be granted with respect to any other offense
specified in the extradition request that meets all other requirements for extradition
except for periods of deprivation of li-berty set forth in paragraph (l)of this
Artide.

Artide III Deleted.

Artide IV

(1) Subject to the provisions of paragraph

(2) of this Artide, extradition shall be granted

in respect of an extraditable offense commit

ted outside the territorial jurisdiction of the

requesting State if:

(a) the courfs of the requested State would
be competent to exercise jurisdiction in similar circumstances; or

(b) the person sought is a national of the
requesting State.

(2) Extradition may be refused for an offense
which has been committed within the territorial jurisdiction of the requested
State, when that State takes all possible measures in accordance with its own laws
to prosecute the person claimed.

(3) The words "territorial jurisdiction"
as used in this Artide and in Artide I of this Convention mean: territory, induding
territorial waters, and the airspace thereover, be-longing to or under the control
of one of the Contracting States; and vessels and aircraft belonging to one of the
Contracting States or to a citizen or Corporation thereof when such vessel is on
the high seas or such aircraft is över the high seas.

Artide VI

If the extradition request is granted in the case of a
person who is being prosecuted or is serving a sentence in the territory of the
requested State for a different offense, the requested State may:

(a) defer the surrender of the person sought until the
conclusion of the proceedings

har slutförts eller till dess det straff som kan ha
utdömts eller kan komma att utdömas har slutgiltigt avtjänats; eller

b) tillfälligt överlämna den eftersökte till den ansökande
staten för lagföring. Den sålunda överlämnade personen skall hållas i förvar
under uppehållet i den ansökande staten och skall, sedan förfarandet mot denna
person slutförts, återlämnas till den anmodade staten på villkor, varom de
avtalsslutande staterna kommer överens.

Artikel VII

1. Den anmodade staten är icke förplikti

gad att bevilja utlämning av en person, som

är medborgare i den anmodade staten, men

den verkställande myndigheten i den anmo

dade staten skall i enlighet med lagen i denna

stat ha rätt att överlämna en egen medborga

re, om detta enligt dess bedömande anses

böra ske.

2. Om utiämningsframställningen
avslås

enbart på grand av att den person som har

begärts utlämnad är medborgare i den anmo

dade staten, skall denna stat, om den uppma

nas härtill av den ansökande staten, vidtaga

alla åtgärder som är möjliga enligt dess egen

lag för att lagfora den person som har begärts

utlämnad. Om den anmodade staten behöver

ytterligare handlingar eller bevis, skall så

dana handlingar eller bevis utan kostnad

överlämnas till denna stat. Den ansökande

staten skall underrättas om resultatet av sin

framställning.

Artikd XI

1. En framställning om utlämning skall gö

ras på diplomatisk väg.

2. Framställningen om utlämning skall åt

följas av

a)
uppgift om den
eftersöktes identitet och troliga uppehållsort;

b)
uppgift om de
faktiska förhållandena i ärendet innefattande, om möjligt, tidpunkt och plats
för brottet;

c)
de lagrum som
anger de väsentliga rekvisiten för det brott för vilket utlämning begärs och
brottets benämning;

d) de lagram som anger straffet för brottet;

och

e) de lagrum som anger eventuell åtals-

dier påföljdspreskription för brottet.

against that person, or'the full execution of any punishment
that may be or may have been imposed; or

(b) temporarily surrender the person sought to the requesting
State for the purpose of prosecution. The person so surrendered shall be kept
in custody while in the requesting State and shall be returned to the requested
State after the conclusion of the proceedings against that person in accordance
with conditions to be determined by mutual agree-ment of the Contracting
States.

Artide VH

(1) There is no obligation upon the requested State to
grant the extradition of a person who is a national of the requested State, but
the executive authority of the requested State shall, subject to the appropriate
laws of that State, have the power to surrender a national of that State if, in
its discretion, it be deemed proper to do so.

(2)
If the request
for extradition is denied solely on the basis that the person claimed is a
national of the requested State, that State shall, if asked to do so by the requesting
State, lake all possible measures in accordance with its own laws to prosecute
the person claimed. If the requested State requires additional documents or evidence,
such documents or evidence shall be submit-ted without charge to that State.
The requesting State shall be informed of the result of its request.

Artide XI

(1) The request for extradition shall
be made through the diplomatic channel.

(2) The request for extradition shall
be ac-companied by:

(a) a statement as to the identily and prob-able
location of the person sought;

(b) a statement of the facts of the case,
induding, if possible, the time and location of the crime;

(c) the provisions of the law describing
the essential elements and the designation of the offense for which extradition
is requested;

(d) the provisions of the law describing the

punishment for the offense; and

(e) the provisions of the law describing any

time limit on the prosecution or the execution

of punishment for the offense.

3. En framställning om utiämning av en

person som är eftersökt för lagföring skall

också åtföljas av

a)
bevisning som
visar att det finns sannolika skäl att antaga att den eftersökte är den person
som åsyftas med häktningsbeslutet;

b)
en bestyrkt
kopia av ett häktningsbeslut (warrant of arrest) utfärdat av en domare eller
annan behörig domstolstjänsteman såvitt gäller en framställning från Amerikas
Förenta Stater, eller en bestyrkt kopia av ett häktningsbeslut utfärdat av en
domare eller annan behörig domstolstjänsteman såvitt gäller en framställning
från Sverige, samt sådan ytterligare utredning som ger vid handen att det
finns sannolika skäl att antaga att den eftersökte har begått det brott för
vilket utiämning begärs. Ett sådant häktningsbeslut och sådan ytterligare
utredning skall godtagas som tillräcklig grand för utlämning, om det inte i
ett särskilt fall framgår att häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt.

4.
Beträffande en
person som har befunnits skyldig.till brottet skall en framställning om
utlämning åtföljas av en vederbörligen bestyrkt eller vidimerad kopia av den
behöriga domstolens slutUga dom. Beträffande den som har befunnits skyldig men
icke har dömts till straff skall framställningen åtföljas av ett intyg härom
från den behöriga domstolen. I undantagsfall får dock den anmodade staten
begära ytterligare handlingar.

5.
Handlingar som
har överlämnats på diplomatisk väg skall godtagas i utlämningsför-farandet i
den anmodade staten utan ytterligare bestyrkande, vidimering eller annan legalisering.

6.
De handlingar
som ligger till grand för utiämningsframställningen skall åtföljas av en
vederbörligen bestyrkt översättning till den anmodade statens språk.

Artikd XH

1. I brådskande fall får endera avtalsslutande staten
begära att en misstänkt eller dömd person provisoriskt anhålles. En begäran om
provisoriskt anhållande skall göras på diplomatisk väg eller direkt mellan
Amerikas Förenta.Staters justitiedepartement och Sveriges utrikesdepartement,
varvid vägen över Interpol får användas.

(3) A request for extradition rdating to a

person who is sought for prosecution also

shall be accompanied by:

(a)
evidence providing
probable cause to believe that the person sought is the person to whom the warrant
or decision of arrest refers;

(b)
a certified copy
of the warrant of arrest, issued by a judge or other competent judicial officer
with respect to a request emanating from the United States, or a certified copy
of the decision of arrest (häktningsbeslut) issued by a judge or other competent
judicial officer with respect to a request emanating from Sweden, and such supplementary
docu-mentation as provides probable cause to believe that the person sought committed
the offense for which extradition is requested. Such a warrant or decision of arrest
and supplementary documentation shall be recog-nized as sufficient grounds for
extradition, unless, in a spedfic case, it appears that the warrant or decision
of arrest is manifestly ill founded.

(4)
In the case of
a person who has been convicted of the offense, a request for extradition shall
be accompanied by a duly certified or authenticated copy of the final sentence
of the competent court. If the person was found guilty but not sentenced, the request
shall be accompanied by a statement to that effect by the competent court. However,
in exceptional cases, the requested State may request additional documentation.

(5)
Documents transmitted
through the diplomatic channel shall be admissible in extradition proceedings
in the requested State without further certification, authentication or other legalization.

(6)
The documents
in support of the request for extradition shall be accompanied by a duly certified
translation thereof into the language of the requested State.

Artide XU

(I) In cäse of urgency, either Contracting State may request
the provisional arrest of any accused or convicted person. Application for provisional
arrest shall be made through the diplomatic channel or directly between the
United States Department of Justice and the Ministry for Foreign Affairs in Sweden,
in which case the facilities of Interpol may be used.

2.
Begäran skall
innehålla en beskrivning av den eftersökte, hans uppehållsort om denna är känd,
en kort redogörelse för de faktiska omständighetema i ärendet innefattande, om
möjligt, tidpunkt och plats för brottet, uppgift om att häktningsbeslut eller
dom meddelats mot nämnda person i enlighet med artikel XI samt uppgift om att en framställning om utlämning
av den eftersökte kommer att avges.

3.
Sedan sådan
begäran mottagits, skall den anmodade staten vidtaga lämpliga åtgärder för att
säkerställa den eftersöktes anhållande. Den ansökande staten skall omedelbart
underrättas om resultatet av sin begäran.

4.
Det
provisoriska anhållandet skall upphöra, om den verkställande myndigheten i den
anmodade staten icke inom en tidsrymd av 40 dagar efter gripandet av den
eftersökte har mottagit den föreskrivna framställningen om utiämning och de
handlingar som enligt artikel XI erfordras
till stöd härför.

5.
Att det
provisoriska anhållandet upphört enligt punkt 4 i denna artikel skall icke förhindra
utlämning av den eftersökte, om framställningen om utiämning och de handlingar
till stöd härför som avses i artikel XI avlämnas vid en senare tidpunkt.

Artikel XIH

1.
Den anmodade
staten skall granska de till stöd för utlämningsframställningen åberopade
handlingarna med avseende på deras juridiska hållbarhet, innan de överlämnas
till de dömande myndigheterna, och skall sörja för att den ansökande statens
intressen företräds inför de behöriga myndigheterna i den anmodade staten.

2.
Kostnader som
har samband med översättningen av handlingar och den eftersöktes transport
skall betalas av den ansökande staten. Den anmodade staten skall icke fordra
ersättning av den ansökande staten för kostnader som uppkommit till följd av
eftersökta personers anhållande eller häktning, förhör med dem eller deras
överlämnande i enlighet med bestämmelserna i denna konvention eller till följd
av att den ansökande statens intressen företrätts inför de behöriga myndigheterna
i den anmodade staten.

(2) The application shall contain: a descrip-

tion of the person sought; the location of that

person, if known; a brief statement of the

facts of the case induding, if possible, the

time and location of the offense; a statement

of the existence of a warrant or decision of

arrest or a judgment of conviction against

that person, as referred to in Artide XI; and a

statement that a request for extradition of the

person sought will follow.

(3)
On receipt of such
an application, the requested State shall lake the appropriate steps to -secure
the arrest of the person sought. The requesting State shall be prompt-ly notified
of the result of its application.

(4) Provisional arrest shall be terminated
if, within a period of 40 days after the apprehen-sion of the person sought, the
Executive Authority of the requested State has not re-ceived the formål request
for extradition and the supporting documents required by Artide XI.

(5) The termination of provisional arrest

pursuant to paragraph (4) of this Artide shall

not prejudice the extradition of the person

sought if the extradition request and the sup

porting documents mentioned in Artide XI

are delivered at a
låter date.

Artide XIH

(1) The requested State shall provide re-view
of documentation in support of an extradition request for its legal sufficiency
prior to presentation to the judicial authorities and shall provide for
representation of the interests of the requesting State before the competent authorities
of the requested State.

(2) Expenses related to the translation
of documents and to the transportation of the person sought shall be paid by the
requesting State. No pecuniary claim, arising out of the arrest, detention,
examination and surrender of persons sought under the terms of this Convention
or arising out of the representation of the interests of the requesting State before
the competent authorities of the requested State, shall be made by the requested
State against the requesting State.

Prop.
1982/83:156

Denna
tilläggskonvention skall tillämpas på brott som omfattas av artikel II, vare sig de begåtts före eller efter dess ikraftträdande.

Artikel
XVI i konventionen den 24 oktober 1961 skall också gälla denna tilläggskonventions
ikraftträdande och uppsägning.

TILL
BEKRÄFTELSE HÄRAV, har de befullmäktigade ombuden undertecknat denna
tilläggskonvention och här nedan anbringat sina sigill.

Som
skedde i två exemplar, på svenska och engelska språken, vilka äger Hka vitsord,
i Stockholm den 14 mars 1983.

13

This
supplementary Convention shall app-ly to offenses encompassed by Artide II committed
before as well as after its entry into force.

Artide
XVI of the Convention of October 24, 1961, shall also apply to the entry into force
and the termination of this supplementary Convention.

IN
WITNESS WHEREOF, the respective plenipotentiaries have signed this supplementary
Convention and have affixed hereunto their seals.

DONE
at Stockholm in duplicate, in the Enghsh and Swedish languages, both versions being
equally authentic, this 14 March 1983.

FÖR KONUNGARIKET SVERIGES REGERING

FOR THE GOVERNMENT OF THE UNITED
STATES OF AMERICA

FÖR AMERIKAS FÖRENTA STATERS
REGERING

FOR THE GOVERNMENT OF THE KINGDOM
OF SWEDEN

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983