Prop. 1982/83:157

Prop.
1982/83:157

Regeringens proposition

1982/83:157

om följdlagstiftning
till inkomstskattereformen, m.m.

beslutad
den 24 mars 1983.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innnehåll

I propositionen föreslås till att börja med vissa
följdändringar till inkomstskattereformen. Ändringarna rör främst förfarandet
vid bestämmande av underlag för tilläggsbelopp. De nya reglema innebär att
sådant underlag alltid skall fastställas. Detta kommer emellertid till mycket
stor del att ske maskinellt, varför de skattskyldiga oftast inte behöver lämna
uppgifter utöver vad som nu är fallet.

Vidare föreslås att reglerna för beräkning av statiig
inkomstskatt för s.k. ackumulerad inkomst anpassas till inkomstskattereformen.
Samtidigt föreslås förenklingar i fråga om skatteberäkningen.

En annan fråga gäller uppgiftslämnandet för att få
skattereduktion för erlagd fackföreningsavgift. Det föreslås att
fackföreningsmedlemmarna skall få möjlighet att framställa sina yrkanden genom
sina organisationer som skall förmedla yrkandena till riksskatteverket. Den som
själv vill framföra sitt yrkande direkt till lokal skattemyndighet skall kunna
göra det.

Vidare tas några frågor upp som rör den skattemässiga
behandlingen av vissa stipendier. Nuvarande system behålls i stort men den
ändringen föreslås att stipendier för deltagande i fackliga kurser i större
utsträckning skall kunna vara skattefria.

Den allmänna fastighetstaxeringen som skulle ha ägt rum år
1986 föreslås framflyttad till år 1987.

En förenkling föreslås även i fråga om beskattningen av
tjänstepension som betalas ut efter pensionstagarens död. Hela beloppet
föreslås bli skattepliktigt.

SlutHgen föreslås uttryckliga skatteregler för de fall där
någon blir skyldig att betala tillbaka för mycket uppburna räntebidrag.

De nya reglerna föreslås med vissa undantag bli
tillämpliga första gången vid 1984 års taxering. 1 Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr 157

Prop. 1982/83:157 2

1 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 25 §, 37 § 2 mom., 68 och 72 a §§
taxeringslagen (1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 §2 Allmän självdeklaration skall upptaga:

1) den skattskyldiges namn och
postadress, hemortskommun, där sådan finnes, och hemvist därstädes,
personnummer samt nummer å för honom utfärdad skattsedel å preliminär skatt för
året näst före taxeringsåret ävensom beträffande utlänning nationalitet,
beträffande utländsk juridisk person det land, där styrelsen haft sitt säte,
samt beträffande skattskyldig, som allenast under någon del ,av
beskattningsåret varit i riket bosatt, uppgift om den tid, han sålunda haft
bostad härstädes,

2) alla förvärvskällor, beträffande
vilka skattskyldighet för beskattningsåret åligger den skattskyldige; och
skall därvid i fråga om förvärvskälla, i vilken skattepliktig fastighet ingått,
särskilt angivas dels beskaffenheten av den skattskyldiges innehav av
fastigheten, dels fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret
eller, om sådant värde det året icke varit fastigheten åsätt, dess eljest
antagliga värde vid taxeringsårets ingång, dels ock, därest fastigheten icke
ingått i förvärvskällan under hela beskattningsåret eller fastigheten ingått
däri endast till viss del, huru lång tid eller till vilken del fastigheten
sålunda ingått i förvärvskällan,

3) de intäkter och de avdrag, som äro
att hänföra till varje förvärvskälla, dock att ersättning, som enliigt
bestämmelserna i 37 § 1 mom. 1. g) icke behöver upptagas i kontrolluppgift, ej
heller behöver upptagas i deklarationen såsom intäkt,

4) de allmänna avdrag, sorn den
skattskyldige yrkar få tillgodonjuta vid taxeringen,

5) den skattskyldiges tillgångar och
skulder vid slutet av beskattningsåret, ändå att förmögenheten icke uppgår till
skattepliktigt belopp, dock endast om och i den mån skattskyldighet för
förmögenhet åligger honom,

6) beloppet av den preliminära skatt,
som genom skatteavdrag erlagts för året näst före taxeringsåret, ävensom

7) garantibelopp, vilket skall upptagas
såsom skattepliktig inkomst för den skattskyldie i dennes hemortskommun,

8) om deklarationen avser få- 8) om deklarationen avser få-

mansföretag, delägares eller honom mansföretag,
delägares eller honom

närstående persons namn, person- närstående
persons namn, person

nummer och adress och i förekom- nummer och
adress och i förekom

mande fall aktie- eller andelsinnehav mande
fall aktie- eller andelsinnehav

tillika med angivande av röstvärde, tillika
med angivande av röstvärde,

om olika röstvärden förekomma, om olika
röstvärden förekomma,

dock att uppgifter icke behöva läm- dock
att uppgifter icke behöva läm

nas för närstående person, som ej nas
för närstående person, som ej

' Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens
rubrik 1974:773. 2 Senaste lydelse 1980:1015.

Prop. 1982/83:157 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

uppburit ersättning från, träffat uppburit ersättning
från, träffat

avtal eller haft annat därmed jämför- avtal eller haft annat därmed jämför

ligt förhållande med företaget. ligt
förhållande med.företaget,

9) räntetillägg som skall beaktas vid fastställande av
underlag för till-läggsbelopp samt grunderna för beräkning av räntetillägget.

Allmän självdeklaration skall därjämte innehålla de
uppgifter, som för särskilda fall föreskrivas i denna lag eller som erfordras
för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring.

Ha makar, som ingått äktenskap före ingången av
beskattningsåret och under detta år levt tillsammans, var för sig inkomst att
taxera enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, skall vardera maken
uppgiva huruvida inkomst av förvärvskälla är A-inkomst eller B-inkomst enligt 9
§ 3 mom. nämnda lag. Vad nu sagts om makar skall i tillämpliga delar jämväl
gälla i fråga om skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket
kommunalskattelagen (1928:370).

Har skattskyldig under beskattningsåret varit gift, skall
han jämväl uppgiva sådan boets eller andra makens inkomst och förmögenhet, över
vilken förvaltningen rättsligen tillkommit honom. Åligger skattskyldigheten
andra maken, skall uppgiften lämnas å särskild blankett. Då skattskyldig skall
taxeras för barns eller annans förmögenhet, skall uppgift lämnas jämväl om
sådan förmögenhet.

Belopp, som upptagas i självdeklaration, skola utföras i
hela krontal, så att överskjutande öretal bortfalla.

37 §

2 mom. Vid avlämnande av uppgifter, varom stadgas i 1 mom.
skall iakttagas följande.

Avser sådan förmån, varom i 1 mom. första och andra
punkterna förmäles, endast en del av året, skall upplysning meddelas om den
tidrymd, för vilken förmånen utgått.

I kontrolluppgift, som upptager särskild resekostnads- och
traktaments-ersättning, skall angivas beloppet av dels resekostnadsersättning
och dels traktamentsersättning jämte tid för vilken traktamentsersättning
utgått. Därvid skola uppgifter lämnas om traktamentsersättning dels för
förrättningar inom riket i enlighet med vad nedan sägs och dels för
förrättningar utom riket. I fråga om förrättningar inom riket skola uppgifter
lämnas särskilt för förrättningar som icke varit förenade med övernattning (endagsförrättning-ar),
förrättningar som varit förenade med övernattning men icke medfört vistelse mer
än femton dygn i följd på en och samma ort (korttidsförrättningar) samt övriga
resor (långtidsförrättningar). För endagsförrättningar uppgives utgiven traktamentsersättning
och antal dagar. Vid beräkning av antalet dagar för endagsförrättningar
medräknas icke sådan endagsförrätt-ning, som varat högst fyra timmar;
förrättning som varat mer än fyra timmar men högst tio timmar räknas som halv
dag; längre förrättning räknas som hel dag. För korttids- och
långtidsförrättningar uppgives utgiven traktamentsersättning och antal nätter
övernattning skett. De första femton dygnen av

-''Senaste lydelse 1982:1008.

Prop. 1982/83:157 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

varje långtidsförrättning uppgivas såsom korttidsförrättning.
- I kontrolluppgift skall i förekommande fall särskilt anmärkas, att
arbetsgivaren utöver traktamentsersättningen, haft utgifter för den anställdes
bostad eller uppehälle under förrättningen.

Om skattechefen i det län där arbetsgivarens hemortskommun
är belägen medger det, behöver arbetsgivaren, i stället för att lämna uppgift
enligt tredje stycket om traktamentsersättning vid förrättning inom riket,
endast anmärka i kontrolluppgiften att sådan ersättning utgått. Förutsättning
för medgivande är att ersättning utgår enligt sådana grander att den kan
antagas icke komma att överstiga avdragsgill ökning i levnadskostnaderna.
Motsvarande medgivande kan lämnas även beträffande resekostnadsersättning för
färd med allmänt kommunikationsmedel. Medgivande lämnas endast om arbetsgivaren
har ett större antal anställda, som mera regelbundet företager tjänsteresor,
och medgivandel: bedömes vara utan olägenhet för taxerings-arbetet. Medgivande
får ej lämnas fåmansföretag i fråga om uppgifter rörande företagsledaren och
honom närstående personer samt delägare i företaget. Lämnat medgivande gäller
tills vidare. Det kan begränsas till viss grapp av anställda. - Ansökan om
medgivande göres hos länsstyrelsen senast den 31 oktober året före
taxeringsåret. Talan mot beslut, varigenom ansökan om medgivande avslagits
eller medgivande återkallats, föres hos riksskatteverket genom besvär som
skola ha inkommit till verket inom en månad från den dag då klaganden erhöll
del av beslutet. Mot riksskatteverkets beslut får talan icke föras.

Därest vid avlönings utbetalande avdrag skett för
löntagares eller hans efterlevandes pensionering, skall i kontrolluppgiften
upptagas bruttolön och vad som avdragits.

Av kontrolluppgift enligt 1 mom. första, andra eller
sjunde punkten skall framgå om arbetsgivaren har att för utgivet belopp betala
arbetsgivaravgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. I
kontrolluppgift som nu har sagts skall särskilt för sig tas upp irepresentationsersättning
och särskilt för sig annan kostnadsersättning än lesekostnads- och traktamentsersättning.

I kontrolluppgift skall särskilt för sig tas upp sådant
avdrag som har gjorts för preliminär A-skatt eller enligt lagen (1982:1006) om
avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar.

I kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt
personnummer eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som den
uppgiften avser. Kan personnummer inte anges för den som uppgiften avser skall
redovisas dennes födelsetid. Har den uppgiftsskyldige tilldelats särskilt
redovisningsnummer enligt 53 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272) skall detta
anges i stället för den uppgiftsskyldiges personnummer eller organisationsnummer.
I kontrolluppgift som lämnas av fåmansföretag skall anges om personen är
företagsledare eller honom närstående person eller delägare i företaget. "

Kontrolluppgift,
som i 1 mom. tredje punkten sägs och som avser pensionsförsäkring tagen annorledes
än i samband med tjänst, skall innehålla uppgift om tidigare och nuvarande
ägare till försäkringen och, om möjligt, fång varigenom äganderätten övergått
samt, i förekommande fall, den som rhållit förfoganderäUen till försäkringen.
Kontrolluppgift, som avser pensionsförsäkring tagen i samband med tjänst, skall
innehålla uppgift om den som enligt tjänsteavtalet skall åtnjuta
pensionsförmånen.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

I kontrolluppgift skall lämnas uppgift om lån som har
lämnats ränte-fritt, eller mot ränta understigande sedvanlig ränta, till
arbets- eller uppdragstagare. Uppgiften skall avse lånebeloppet och erlagd
ränta. Kontrolluppgift enligl 1 mom. punkterna l-3,3b-3feller8 skall avfattas
på blankett enligt fastställt formulär. Särskild uppgiftshandling skall lämnas
för varje person.

Riksskatteverket
får på ansökan av uppgiftsskyldig medge undantag från bestämmelserna i elfte
stycket. Mot riksskatteverkets beslut får talan ej föras.

Riksskatteverket
får på ansökan av uppgiftsskyldig medge undantag från bestämmelserna i tionde
stycket. Mot riksskatteverkets beslut får talan ej föras.

Av
taxeringsnämnd beslutade taxeringar skall för varje skattskyldig införas i
skattelängd.

lag för
tilläggsbelopp, dels beskattningsbar inkomst enligt 2 § lagen (1958:295) om
sjömansskatt och enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning samt
det antal perioder om trettio dagar för vilka den skattskyldige har uppburit
sådan inkomst under beskattningsåret, samt sjömansskattenämndens beslut om
jämkning enligt 12 § 4 mom. lagen om sjömansskatt,

dels i
avseende på kommunal inkomstskatt taxerad och beskattningsbar inkomst.

I skattelängden antecknas särskilt

dels i
avseende på statlig inkomstskatt inkomst av olika förvärvskällor med angivande
tillika i fråga om skattskyldiga som avses i 9 § 3 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt huruvida inkomsten utgör A-inkomst eller B-inkomst,
medgivet avdrag för underskott i förvärvskälla, sammanräknad nettoinkomst
(summan av inkomsterna av olika förvärvskällor, minskad med avdrag för underskott),
medgivna allmänna avdrag som inte avser underskott i förvärvskälla, taxerad
och beskattningsbar inkomst.

dels beslut i övrigt, som avser förutsättning för avdrag
enligt 48 § 2 och 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller för skattere-

I skattelängden antecknas särskilt

dels i avseende på statlig inkomstskatt inkomst av olika
förvärvskällor med angivande tiUika i fråga om skattskyldiga som avses i ii §
3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt huruvida inkomsten utgör
A-inkomst eller B-inkomst, medgivet avdrag för underskött i förvärvskälla,
sammanräknad nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor,
minskad med avdrag för underskott), medgivna allmänna avdrag som inte avser
underskott i förvärvskälla, taxerad och beskattningsbar inkomst samt
räntetillägg och under-

dels
beslut i övrigt, som avser förutsättning för avdrag enligt 48 § 2 och 3 mom. kommunalskatlelagen
(1928:370) eller för skattere-

■* Senaste lydelse 1981:1120.

Prop.
1982/83:157 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

duktion enligt 2§ 4 och 5 mom. duktionenligt 2 § 4
mom. uppbörds-

uppbördslagen (1953:272), lagen (1953:272),

dels beslut, som avser förutsätt- dels beslut, som avser förutsätt-

ning för skattereduktion enligt 2 § ning för
skattereduktion enligt 2 § lagen (1978:423) om skatteläti:nader lagen
(1978:423) om skallelättnader för vissa sparformer eller 5 § lagen för
vissa sparformer, (1980:1047) om skattereduktion för aktieutdelning,

dels beslut om avräkning av utländsk skatt eller
tillämpning av progressionsbestämmelser enligt avtal för undvikande av
dubbelbeskattning,

dels uppgift om skogsbruksvär- dels uppgift om underlag, varpå

de, varpå skogsvårdsavgift skall be- skogsvårdsavgifl
skall beräknas,

räknas, de Is uppgift om underlag, varpå

hyreshusavgift skall beräknas,

dels skattepliktig och beskattningsbar förmögenhet, om
skatt skall utgå enligt 11 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

Uppgår den enligt lagen om statlig inkomstskatt beräknade
taxerade inkomsten till minst 6 000 kronor för ensamstående och till sammanlagt
minst 6 000 kronor för makar, som varit gifta vid ingången av beskattningsåret
och under detta år levt tillsammans, skall den beräknade taxerade inkomsten
införas, även om beskattningsbar inkomst icke uppkommer.

Skattelängden skall underskrivas av lokal skattemyndighet.
Den skall därefter såvitt gäller den årliga taxeringen anses innefatta
taxeringsnämndens beslut.

72 a §5

Har taxering för inkomst eller förmögenhet som har
beslutats av taxeringsnämnd icke införts i skattelängd inom föreskriven lid
eller har sådan taxering införts för annan än den taxeringen avsett eller
eljest uppenbarligen införts felaktigt i sådan längd, får länsstyrelsen eller
den lokala skattemyndigheten besluta om rättelse av längden i denna del. Har
beskattningsbar inkomst enligt 2 § lagen (1958:295) om sjömansskatt eller
enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning eller det antal perioder
om trettio dagar för vilka skattskyldig uppburit sådan inkomst ändrats, skall
myndigheten vidtaga härav betingad rättelse av längden.

Länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten får
vidare, om inte särskilda skäl talar för att länsrätten bör avgöra frågan,
besluta om rättelse av taxeringen i den mån denna blivit oriktig till följd av

1) uppenbar felräkning eller uppenbart
felaktig överföring av belopp i deklaration,

2) uppenbar felaktighet i fråga om
uppgift till ledning för påförande av skogsvårdsavgift eller om fastighets
taxeringsvärde,

3) uppenbar felaktighet i fråga om
beräkning av intäkt av annan fastighet enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen
(1928:370), beräkning av avdrag enligt 45 § första stycket kommunalskattelagen
eller beräkning av garantibelopp enligt 47 § kommunalskattelagen,

4) uppenbar felaktighet i fråga om schablonavdrag för egenavgift
och

avstämning av sådant avdrag eller avdrag som annars medges skatlskyldig

utan särskild utredning,

5 Senaste lydelse 1982:952.

Prop. 1982/83:157 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5) uppenbar felaktighet i fråga om 5) uppenbar felaktighet i fråga om

avdrag, vars rätta belopp framgår av avdrag,
vars rätta belopp framgår av

debitering, avdrag för prettiier och debitering,
avdrag enligt 46 § 3

andra avgifter, som avses i 46 § 2 mom.
kommunalskattelagen eller

motn. första stycket 3) kommunal- 4
§ 2 mom. lagen (1947:576) om

skattelagen, eller motsvarande av- statlig
inkomstskatt eller avräkning

drag enligt 4 § 1 mom. andra stycket enligt
46 § 4 mom. kommunal-

lagen (1947:576) om statlig inkomst- skattelagen
av allmänt avdrag,

skatt, avdrag enligt 46 § 3 mom.

koinmunalskattelagen eller 4 § 2 mom. lagen om statlig
inkomstskatt eller avräkning enligt 46 § 4 mom. kommunalskattelagen av allmänt
avdrag,

6) uppenbar felaktighet i fråga om
grundavdrag eller avräkning enligt 50 § 3 mom. andra stycket
kommunalskattelagen av sådant avdrag,

7) uppenbar felaktighet i fråga om
sådana förutsättningar för skattereduktion, som enligt 68 § skall antecknas i
skattelängd,

8) uppenbar felaktighet i fråga om 8) uppenbar felaktighet i fråga om förutsättningar
för tillämpning av förutsättningar för tillämpning av bestämmelserna i 11 § i
mom. lagen bestämmelserna i 11 § J mom. lagen om statlig inkomstskatt om
uppdel- om statlig inkomstskatt om uppdelning av A-inkomst och B-inkomst,
ning av A-inkomst och B-inkomst,

9) uppenbar felaktighet i fråga om
beräkning av makars och hemmavarande barns förmögenhet enligt 12 § lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

10) uppenbar felaktighet varigenom A-inkomst enligt 9 §
3 mom. lagen om

statlig inkomstskatt har betecknats som B-inkomst eller inkomst av tjänst, till

den del denna utgörs av periodiskt understöd eller därmed jämförlig

periodisk intäkt, har betecknats som A-inkomst,

11) uppenbarligen för lågt avdrag enligt 50 § 2 mom.
fjärde stycket

kommunalskattelagen eller moisvarande avdrag enligt lagen om statlig

inkomstskatt.

Länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten får
också, om inte särskilda skäl talar för att länsrätten bör avgöra frågan,
besluta om rättelse av taxeringen i de fall då denna uppenbarligen blivit för
hög till följd av

1) att den skattskyldige på grund av ett felaktigt
eller ofullständigt

underlag, som lämnats av annan än honom själv, har taxerats för en intäkt

som han inte har haft,

2) att den skattskyldige först efter
taxeringsperiodens utgång har styrkt sin rätt till ett i självdeklarationen
eller hos taxeringsnämnden yrkat avdrag,

3) atl taxeringsnämnden inte har
prövat uppgifter som varit tillgängliga för skattemyndigheterna.

Föreligger felaktighet av angivna slag får myndigheten
även besluta om därav föranledd ändring av den skattskyldiges eller makens
taxering i ovan angivna hänseenden.

Efter utgången av maj månad året efter taxeringsåret får
rättelse enligt denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om
felaktighet av den art som denna paragraf avser dessförinnan har gjorts hos den
som har att besluta om rättelsen.

Innan rättelse beslutas skall, om det behövs, yttrande
inhämtas från

Prop.
1982/83:157 8

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

taxeringsnämndens
ordförande. Innebär ifrågasatt åtgärd enligt andra eller fjärde stycket höjning
av taxering, skall den skattskyldige beredas tillfälle yttra sig innan rättelse
sker, om hinder härför ej möter.

Beslutas rättelse eller
vägras rättelse som den skattskyldige har yrkat, skall, om detta ej är
uppenbart överflödigt, beslutet inom två veckor tillställas den skattskyldige i
den ordning som i 69 § 4 mom. föreskrivs i fråga om underrättelse beträffande
taxeringsnämnds beslut.

Talan mot beslut i fråga
om rättelse enligt denna paragraf förs genom besvär över den taxering som avses
med rättelsebeslutet.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1983 och tillämpas första gången i fråga om 1984
års taxering. Äldre bestämmelser i 72 a § andra stycket 8 tillämpas dock
alltjämt vid 1984 och 1985 års taxeringar.

Prop. 1982/83:157 9

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig

inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1951:763) om
beräkning av statlig

inkomstskatt för ackumulerad inkomst' dels att i 9 § ordet
"debetsedel" skall bytas ut mot "skattsedel", de/5 att 1,2
och 7 §§ samt punkterna 2 och 3 av anvisningarna till 1 § skall ha

nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Har fysisk person, oskift dödsbo

eller familjestiftelse under visst

beskattningsår åtnjutit inkomst, som

hänför sig till minst två beskattnings

år (ackumuleradin-

k o m s t), skall under de förutsätt

ningar, som i denna lag angivas,

statlig inkomstskatt å denna inkomst

beräknas, som om inkomsten uppta

gits till beskattning med lika delar

under taxeringsåret och så många av

de närmast föregående taxerings

åren, att inkomsten därigenom blir

fördelad på det antal år, till vilka den

hänför sig; dock att ackutnulerad

inkomst i intet fall må fördelas på

mera än tio år.

Kan tillförlitlig utredning icke förebringas om det antal
år, vartill ackumulerad inkomst hänför sig, skall skatteberäkningen ske, där ej
särskilda omständigheter till annat

Föreslagen lydelse

1§2

Har fysisk person, dödsbo eller familjestiftelse under
visst beskattningsår åtnjutit inkomst, som hänför sig till minst två
beskattningsår (ackumulerad inkomst), skall under de förutsättningar, som anges
i denna lag, statlig inkomstskatt på denna inkomst beräknas enligt följande.
Inkomsten antas ha åtnjutits med Uka belopp under de år, dock högst tio, till
vilka den hänför sig. Skatten på ettvart av dessa belopp utgörs av den skatt
som skulle ha utgått för beloppet om det lagts till den genomsnittliga
beskattningsbara inkomsten och det genomsnittliga underlaget för tilläggsbelopp
för de tre senaste taxeringsåren eller, om inkomsten hänför sig bara till två
år, de två senaste taxeringsåren, och därvid det tillagda beloppet utgjort den
högst beskattade delen. Vid genomsnittsberäkningen bortses från den
ackumulerade inkomsten. Skatten beräknas enligt de skatteskalor som gäller för
det laxeringsår då den ackumulerade inkomsten las upp till beskattning.

Kan tillförlitlig utredning inte förebringas om det antal
år, vartill ackumulerad inkomst hänför sig, skall skatteberäkningen ske, om inle
särskilda omständigheter

' Senaste lydelse av 9§ 1979:173 lagens rubrik 1974:860. /Senaste
lydelse 1974:860.

Nuvarande lydelse

föranleda, som om inkomsten hänfört sig till tre år.

Skatt å
ackumulerad inkomst skall utgå efter det procenttal av grundbeloppen för
statlig inkomstskatt, som jämlikt 12 § lagen om statlig inkomstskatt skall
tillämpas för slutlig skatt pä grund av taxering det taxeringsår, dä inkomsten
läges till beskattning. (Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse

föranleder annat, som om inkomsten hänfört sig till tre
år.

Föreligger förutsättningar för så väl skatteberäkning
enligt denna lag som nedsättning av skatl enligt lagen (1970:172) om
begränsning av skatl i vissa fall tillämpas den av lagarna som leder till lägst
skatt.

(Se vidare anvisningarna.)

Till
grund för skatteberäkning enligt 1 § skall ligga den ackumulerade inkomsten
minskad med avdragsgilla kostnader för dess förvärvande (nettobeloppet av
den ackumulerade inkomsten) eller, om den skattskyldiges sammanlagda till
statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst är lägre, denna inkomst.

Till grund för skatteberäkning enligl 1 § skall ligga
den ackumulerade inkomsten minskad med avdragsgilla kostnader för dess förvärvande
(nettobeloppet av den ackumulerade inkomsten) eller, om den
skattskyldiges sammanlagda till statlig inkomstskatt
beskattningsbara inkomst respektive underlag för till-läggsbelopp är lägre,
denna inkomst respektive detta underlag. Skatteberäkningen enligt 1 § får ske
endast under förutsättning att den inkomst, som skall ligga till grund för
skatteberäkningen, uppgår till minst 15 000 kronor och dessutom utgör minst en
femtedel av den skattskyldiges till statlig inkomstskatt taxerade inkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

7 §

Har skatteberäkning enligt 1 § skett, men ändras den
beskattningsbara inkomst, vara skatten beräknats, genom beslut av länsrätt,
kammarrätt eller regeringsrätten, eller åsättes den skattskyldige genom sådant
beslut eftertaxering till statlig inkomstskatt så att grunderna för
skatteberäkningen eller förutsättningarna för rätten att komma i åtnjutande
därav ändras, skall länsrätten vidtaga den ändring av skatteberäkningen,
vartill förhållandena kunna föranleda.

Har skatteberäkning enligt 1 § skett, men ändras den
beskattningsbara inkomst eller det underlag för tilläggsbelopp varpå skatten
har beräknats genom beslut av länsrätt, kammarrätt eller regeringsrätten, eller
åsatts den skatlskyldige genom sådant beslut eftertaxering till statlig
inkomstskatt så att grunderna för skatteberäkningen eller förutsättningarna
för rätten att komma i åtnjutande därav ändras, skall länsrätten vidta den
ändring av skatteberäkningen, vartill förhållandena kan föranleda.

" Senaste lydelse 1980:999. ■'Senaste lydelse
1979:173.

Prop. 1982/83:157 11

Anvisningar

till 1 § Nuvarande lydelse 2. Till ledning för
skatteberäkningen anföres följande exempel: En skattskyldig har åsatts ett till
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp av 7 000 kronor
vid taxering år 1948. Vid taxeringarna till statlig inkomstskatt för åren
1949-1952 har de beskattningsbara inkomsterna bestämts till O kronor år 1949, 8
000 kronor år 1950, 10 000 kronor år 1951 och till 60 000 kronor år 1952.
Enligt förordningen om statlig inkomstskatt skall skatt å en beskattningsbar
inkomst å 60 000 kronor utgå med 23 170 kronor. I den beskattningsbara
inkomsten vid 1952 års taxering ingår emellertid en ackumulerad inkomst å 40
000 kronor, vilken enligt av den skattskyldige förebragt utredning hänför sig
till beskattningsåren 1947-1950, d. v. s. till fyra år. Jämlikt 1 § första
stycket skall skatten å den beskattningsbara inkomsten av 60 000 kronor
beräknas efter följande grunder. Beloppet 40 000 kronor delas med fyra och
skatteberäkningen sker som om 10 000 kronor upptagits till beskattning vart och
ett av taxeringsåren 1949-1952. Härefter sker uträkningen sålunda:

1) För den del av ackumulerade inkomsten, som

hänförts till taxeringsåret 1949, utgår skatten å en

beskattningsbar inkomst av 10 000 kronor

(O 4- 10 000) ........................................... =
1 550 kronor

2) För det belopp d 10 000 kronor, som hänförts till

taxeringsåret 195 0, utgör skatten skillnaden mellan

skatten å en beskattningsbar inkomst av 18 000 kronor

(8 000 + 10 000) = 3 950 kronor och skatten å en

beskattningsbar inkomst av 8 000 kronor = i 150

kronor ...................................................... =2
800 kronor

3) För det belopp å 10 000 kronor, som hänförts till

taxeringsåret 1951, utgör skatten skillnaden mellan

skatten å en beskattningsbar inkomst av 20 000 kronor

(10 000 + 10 000) = 4 670 kronor och skatten å en

beskattningsbar inkomst av 10 000 kronor = 1 550

kronor.........................................................
= 3 120 kronor

4) För taxeringsåret 1952 räknas skatten ut på en

beskattningsbar inkomst av 20 000 kronor

(60 000 - 40 000) jämte den del av den ackumulerade

inkomsten, 10 000 kronor, som hänförts till detta

taxeringsår, d.v.s. 30 000 kronor. Skatten härå ....
= 8670 kronor

Skatt att erlägga för den beskattningsbara inkomst

en av 60 000 kronor .................................. =16 140 kronor

Eftersom, enligt 1 § skatteberäkningen under de
omständigheter, sotn angivas i exemplet, skall ske så, som om en fjärdedel av
den ackumulerade inkomsten upptagits till beskattning under 1952 och en
fjärdedel därav under vart och ett av de tre närmast föregående åren, d. v. s.
i detta fall taxeringsåren 1949-1951, inverkar 1948 ärs taxering icke på
uträkningen av skatten ä den ackumulerade inkomsten.

Vid skatteuträkningen har enligt 1 § sista stycket för
samtliga taxeringsår tillämpats det procenttal av grundbeloppen för statlig
inkomstskatt, som skall

Senaste lydelse 1962:193.

Prop.
1982/83:157 12

Nuvarande lydelse tillämpas för slutlig skatt på grund av
1952 års taxering; detta gäller såväl skatteberäkningen före som
skatteberäkningen efter fördelningen av den ackumulerade inkomsten.

Den del av den ackumulerade inkomsten, som vid
skatteberäkningen hänföres till ett tidigare taxeringsår, skaH i förekommande
fall avrundas nedåt till helt hundratal kronor, varvid överskjutande belopp hänföres
till det taxeringsår, då den ackumulerade inkomsten 'tages till beskattning.

Den beskattningsbara inkomsten skall upptagas till O
kronor för sådant taxeringsår, då taxering ej åsatts på grund av att den
skattskyldige ändrat räkenskapsår eller icke varit här i riket bosatt.

Har skattskyldig under ett taxeringsår på grund av
omläggning av räkenskapsår åsatts taxeringar för två beskattningsår, skall vid
fördelning av den ackumulerade inkomsten så anses som om de båda taxeringarna
hänföra sig till skilda taxeringsår.

Om skatteberäkning enligt 1 § påkallas för ackumulerad
inkomst i viss förvärvskälla, skall skatteberäkningen omfatta all ackumulerad
inkomst, som uppkommit i förvärvskällan. Däremot äger skattskyldig från
skatteberäkningen undantaga ackumulerad inkomst i annan förvärvskälla.

Om en skattskyldig under ett och samma beskattningsår
kommer i åtnjutande av flera intäkter, vilka var för sig äro att anse såsom
ackumulerade inkomster och vilka hänföra sig till olika antal år, skola
intäkterna fördelas oberoende av varandra å de år, till vilka de hänföra sig.
Skatteberäkningen skall emellertid ske på sammanlagda beloppet av de till ett
beskattningsår hänförliga intäkterna.

Föreslagen lydelse

2. Till ledning för skatteberäkningen ges följande exempel:

En ensamstående skattskyldig uppbär under år 1985 en
ackumulerad inkomst på 84 000 kronor. Utredning förebringas om att inkomsten
hänför sig till sju är, vilket innebär att årsbeloppen blir 12 000 kronor.

Vid 1984, 1985 och 1986 års taxeringar antas den
beskattningsbara inkomsten ha bestämts till 90 000 kronor, 120 000 kronor
respektive 150 000 kronor. Underlaget för tilläggsbelopp har för motsvarande år
bestämts till 145 000 kronor, 165 000 kronor respektive 200 000 kronor. I den
beskattningsbara inkomsten och underlaget för tilläggsbelopp vid 1986 års
taxering ingår ovan angivna 84 000 kronor; beloppet skall undantas vid
genomsnittsberäkningen.

Den
genomsnittliga beskattningsbara inkomsten respektive det genomsnittliga
underlaget för tilläggsbelopp blir då 92 000 kronor respektive 142 000 kronor.
Grundbelopp skall således beräknas i skiktet 92 000-104 000 kronor och
tilläggsbelopp i skiktet 142 000-154 000 kronor. Med tillämpning av
skatteskalorna för taxeringsåret 1986 blir grundbeloppet 2 400 kronor och
tilläggsbeloppet 605 kronor. Dessa belopp skall sedan multipliceras med sju.
Grundbeloppet på den ackumulerade inkomsten blir då 16 800 kronor och
tilläggsbeloppet blir 4 235 kronor.

Vid 1986 års taxering utgör i övrigt den beskattningsbara
inkomsten 66 000 kronor och underlaget för tilläggsbelopp 116 000 kronor.

Den genomsnittliga beskattningsbara inkomsten och det
genomsnittliga underlaget för tilläggsbelopp, liksom den del av den
ackumulerade inkomsten som hänförs till varje år, skall avrundas nedåt till
helt hundratal kronor.

Prop. 1982/83:157 13

Föreslagen lydelse

Beskattningsbar inkomst och underlag för tilläggsbelopp
skall tas upp till O kronor för sådant taxeringsår, då taxering ej åsatts på
grund av att den skattskyldige ändrat räkenskapsår eller inte varit bosatt här
i riket.

Har
skattskyldig under ett taxeringsår på grund av omläggning av räkenskapsår åsatts
taxeringar för två beskattningsår, skall vid fördelning av den ackumulerade
inkomsten så anses som om de båda taxeringarna hänföra sig till skilda
taxeringsår.

Om
skatteberäkning enligt 1 § påkallas för ackumulerad inkomst i viss
förvärvskälla, skall skatteberäkningen omfatta all ackumulerad inkomst, som
uppkommit i förvärvskällan. Däremot äger skattskyldig från skatteberäkningen
undantaga ackumulerad inkomst i annan förvärvskälla.

Om en
skattskyldig under ett och samma beskattningsår kommer i åtnjutande av flera
intäkter, vilka var för sig är att anse såsom ackumulerade inkomster och vilka
hänför sig till olika antal år, skall intäkterna fördelas oberoende av varandra
på de år, till vilka de hänför sig, dock minst tre år. Skatteberäkningen skall
ske på grundval av ett gemensamt årsbelopp.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3.6 I fråga om skattskyldig som 3. I fråga om skattskyldig som

taxeras
med tillämpning av 11 § 1 något av de senaste tre åren har mom. lagen om
statlig inkomstskatt taxerats med tillämpning av 11 § 1 iakttages
bestämmelserna i 9§ 3 mom. lagen (1947:576) om statlig mom. samma lag såvitt
avser acku- inkomstskatt sker en genomsnittsbe-mulerad inkomst som vid
fördelning räkning rörande vardera makens enligt I § är hänförlig till 1972
eller underlag för tilläggsbelopp. För år då senare års taxering. Vid
uppdelning taxeringen inte har skett med tillämp-av inkomst i A- och B-inkomst
anses ning av nyssnämnda lagrum upptas inkomst som A-inkomst, om det ej är
därvid makes underlag för tilläggsbe-uppenbart att den utgör B-inkomst.
lopp till O kronor. Skatteberäkningen

sker därefter med tillämpning av bestämmelserna i 11 § 3
mom. samma lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983 och tillämpas
första gången i fråga om ackumulerad inkomst som skall tas till beskattning vid
1986 års taxering. Dock skall redan vid 1984 och 1985 års taxeringar skatteberäkningen
avse såväl grundbelopp som tilläggsbelopp, varvid tilläggsbelopp på sådan del
av den ackumulerade inkomsten, som hänför sig till tid för vilken taxering
skall ske år 1983 eller tidigare, beräknas som om den beskattningsbara
inkomsten utgjort underlag för tilläggsbelopp.

* Senaste lydelse 1970:908.

Prop. 1982/83:157 14

3 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen
(1928:370) dels att 19 §, 32 § 3 mom., punkt 1 av anvisningarna till 19 §,
punkt 4 av

anvisningarna
till 32 § samt anvisningarna till 47 § skall ha nedan angivna

lydelse, dels att i anvisningarna till 39 § skall införas
en ny punkt. 5, av nedan

angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §'

Till skattepliktig inkoinst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt
tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av
oskift bo eller gåva;

vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra
fall än som avses i 35 § 3 eller 4 mom.;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på
här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt
lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår
till högst 100 kronor;

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke
ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp för
år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller
särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som
nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under
militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om
icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre
belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall
tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagils i samband med
tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension
eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § 1
eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller,
med-nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller pä grund av
skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt
grunder som fastställs i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer till den del ersättningen utgår under de första trettio
dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas så atl
ersättningen uppgår för insjuknande-dagen till högst 30 kronor och för övriga
dagar till högst 6 kronor för dag;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av
försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring;

försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på
egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser driflbyggnad
på jordbruksfastighet, byggnad på fastighet som avses i 24 § 1 mom., byggnad

1 Senaste lydelse 1982:779.

Prop. 1982/83:157 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som är avsedd för användning i ägarens rörelse eller sådan
del av värdet av markanläggning som får dras av genom årliga
värdeminskningsavdrag, dels i den mån köpeskilling, som skulle ha influtit om
den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade sålts, hade varit att
hänföra till intäkt av fastighet eller av rörelse och dels i den mån
ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill
omkostnad för fastighet eller rörelse;

vinstandel,
återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan
personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som
utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av
skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning
jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen
grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp för år;

periodiskt
understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, i den mån givaren enligt 20
§ eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för
utgivet belopp;

stipendier till studerande vid un- stipendium som är avsett för mot-

dervisningsanstalter
eller eljest avsed- tagarens utbildning och inle utgör

da för mottagarens utbildning; ersättning för arbete som har ulförts

eller skall utföras för utgivarens räkning;

studiestöd
enligt 2, 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), internatbi-drag,
återbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersättning enligl 6 och 7
kap., samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller
statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i
arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och
äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som
avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

allmänt barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas
skatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med
bidrag av statsmedel;

handikappersättning
enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring, sådan del av vårdbidrag
enligt 9 kap. 4 § samma lag som utgör ersättning för merkostnader samt
hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommunala medel till
den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om
hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension;

kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadsbidrag som avses i förordningen (1976:263) om
statliga bostadsbidrag till barnfamiljer, förordningen (1976:262) om
statskommunala bostadsbidrag eller förordningen (1977:392) om statskommunala
bostadsbidrag till vissa folkpensionärer m. fl.;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som
arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke
medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från
pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen
än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

Prop.
1982/83:157 16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kompensation av staten för bensinskatt på bensin som
förbrukats vid yrkesmässig användning av motorsåg;

intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar
som den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett
beskattningsår inte överstiger 5 000 kronor, såvida intäkterna inte kan
hänföras till rörelse som den skattskyldige driver eller utgör lön eller
liknande förmån.

Beträffande vissa försäkringsbelopp som utgår till
lantbrukarem. fl. gäller särskilda bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna
till 21 §.

(Se vidare
anvisningarna.)

32 §

3 mom. Såsom intäkt upptages icke vad som av staten
anvisats till bestridande av särskilda, med vissa tjänster eller uppdrag
förenade kostnader, såsom:

ullandstillägg och därmed likställda förmåner för utom
riket stationerad personal vid utrikesförvaltningen eller i svensk
biståndsverksamhet;

förvaltningskostnadsbidrag och anslag till andra expenser;

å stat uppförd häst- och båtlega;

till beställningshavare vid armén utgående hästgottgörelse
för egna tjänstehästar;

resekostnads- och traktamentsersättning;

kostnadsersättning för vård av person i enskilt
familjehem;

ägande i följd härav skattskyldig icke göra avdrag för
underskott, som kan uppkomma därigenom, att sålunda anvisat anslag icke förslår
till täckande av därmed avsedda utgifter.

Bestämmelserna i första stycket Bestämmelserna i första stycket

tillämpas även på motsvarande kost- tillämpas även på
motsvarande kostnadsersättning som anvisats av kom- nadsersättning som
anvisats av kommun eller skogsvårdsstyrelse eller mun eller som bekostas av
Nordiska som bekostas av Nordiska minister- ministerrådet i samband med arbete
rådet i samband med arbete inom inom ramen för det nordiska tjän-ramen för det
nordiska tjänsteman- stemannautbytet. Bestämmelserna nautbytet. Bestämmelserna
tilläm- tillämpas vidare - i den omfattning pas vidare - i den omfattning som
som anges i punkt 7 fjärde stycket av anges i punkt 7 fjärde stycket av
anvisningarna - på kostnadsersätt-anvisningarna - på kostnadsersätt- ningar som
anvisats av styrelsen för ningar som anvisats av styrelsen för Stockholms
internationella freds-Stockholms internationella freds- forskningsinstitut (SIPRl)
till sådan forskningsinstitut (SIPRI) till sådan på bestämd tid
kontraktsanställd på bestämd tid kontraktsanställd forskare vid SIPRI som är
utländsk forskare vid SIPRI som är utländsk medborgare och som vid tidpunkten
medborgare och som vid tidpunkten för anställningen hos SIPRI inte är för
anställningen hos SIPRI inte är bosatt i Sverige. Riksskatteverket bosalt i
Sverige. Riksskatteverket får också, när skäl föreligger, förkla-får också, när
skäl föreligger, förkla- ra att reglerna i första stycket skall ra att reglerna
i första stycket skall tillämpas på motsvarande ersätt-tillämpas -på
motsvarande ersätt- ning, som anvisats av annan offentlig ning, som anvisats av
annan offentlig institution. Sådant beslut får, när institution. Sådant beslut
får, när omständigheterna föranleder det,

2 Senaste lydelse 1980:268.

Prop. 1982/83:157 17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

omständigheterna föranleder det, återkallas av riksskatteverket.
Mot återkallas av riksskatteverket. Mot beslut, som riksskatteverket medde-beslut,
som riksskatteverket medde- lat enligt detta stycke, får talan inte lat
enligt delta stycke, får talan inte föras, föras.

Förmånen av fri sjukvård eller fri tandvård, så ock av fri
grupplivförsäkring upptages icke såsom intäkt, oavsett om förmånen åtnjutits på
grund av statlig eller på grund av kommunal eller enskild tjänst. Har sådan
förmån åtnjutits på grund av enskild tjänst och utgått efter väsentligt
förmånligare grunder än som gälla för befattningshavare i statens tjänst, skall
dock förmånen upptagas såsom intäkt till den del den utgått efter förmånligare
grunder än de för nämnda befattningshavare gällande. Förmån av fri
gruppsjukförsäkring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan
arbetsmarknadens huvudorganisationer upptages ej såsom intäkt.

Såsom intäkt upptages ej heller förmån av mindre värde,
som utgått i annat än penningar, därest förmånen kan antagas icke vara avsedd
att utgöra direkt vederlag för utfört arbete.

Anvisningar

till 19 §

I.-' Socialhjälp, begravningshjälp \.Socialbidrag, begravningshjälp

samt underhåll, som lämnats/Ange samt underhåll som har
lämnats

eller patient å hospital, m. m. dyl. är intagen i kriminalvårdsanstalt e\-

icke att hänföra till skattepliktig \er latxentpåsjukhuse. d. utgör inte

inkomst. Detsamma gäller i fråga skattepliktig inkomst. Detsamma

om till föreningar influtna medlems- gäller i fråga om till föreningar

avgifter. influtna medlemsavgifter. Som be-

gravningshjälp behandlas inte tjänstepension avseende tid
efter den pensionsberättigades frånfälle.

Med skadeständsförsäkring förstås försäkring, enligt
vilken den försäkrade äger utfå ersättning för skadestånd vartill han är
berättigad på grund av personskada (överfallsskydd o. d.).

Ersättning till följd av personskada som utgår i annan
form än periodisk utbetalning (engångsbelopp) och avser förlorad inkomst av
skattepliktig natur utgör skattepliktig intäkt såvida icke annat följer av
övriga bestämmelser i denna lag.

Om engångsbelopp, som utgår till följd av personskada,
utgör ersättning för framtida förlust av skattepliktig inkomst, skall dock 40
procent av beloppet avräknas såsom icke skattepliktig del. Uppbär skattskyldig
två eller flera sådana engångsbelopp till följd av samma personskada, skall vad
som nu har sagts gälla varje sådant belopp. Vad som avräknas från ett eller
flera engångsbelopp under beskattningsåret får emellertid - i förekommande fall
tillsammans med vad som avräknats tidigare år - för samma personskada
sammanlagt icke överstiga femton basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Härvid skall avräknad del av ett engångsbelopp uttryckas i det
basbelopp, som har fastställts för det år under vilket engångsbeloppet blivit tillgängligt
för lyftning.

3 Lydelse enligt prop. 1982/83:94. 2 Riksdagen 1982/83. 1 saml.
Nr 157

Prop.
1982/83:157 18

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Utbytes sådan livränta eller del därav, som utgår till
följd av personskada och utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 mom., mot
engångsbelopp, gälla bestämmelserna i föregående stycke beträffande sådant
engångsbelopp. Utbytes annan livränta eller del därav, som utgör skattepliktig
intäkt enligt 32 § 1 mom., mot engångsbelopp, skall hela engångsbeloppet
upptagas såsom skattepliktig intäkt. Sker utbyte, helt eller delvis, av annan
livränta än nu sagts mol engångsbelopp, skall beloppet anses utgöra icke
skattepliktig intäkt.

Lön, som utgår från arbetsgivare i sådana fall, då denne
på grund av 3 kap. 16 § andra eller tredje stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring äger uppbära arbetstagaren tillkommande ersättning från allmän
försäkringskassa, är skattepliktig intäkt. För arbetsgivaren är den av honom i
nämnda fall uppburna ersättningen från försäkringskassan ävensom annan därifrån
uppburen ersättning i anledning av kostnad för den anställdes räkning att
betrakta som skattepliktig inkomst, dock att ersättningen icke är skattepliktig
för arbetsgivaren, därest den till den anställde utbetalda lönen eller den för
honom havda kostnaden utgör för arbetsgivaren icke avdragsgill utgift i
förvärvskälla. Ersättning, som annorledes än i form av pension eller annan
livränta utbetalas av arbetsgivare vid yrkesskada eller arbetsskada i de fall,
då arbetsgivaren står s. k. självrisk enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring
eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, räknas till skattepliktig
inkomst enligt de grunder som skulle hava gällt vid försäkring enligt
sistnämnda lag.

Skatteplikt föreligger inte för bidrag från stat eller
kommun, som utgår enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade
bestämmelser, i samband med utbildning eller omskolning, till arbetslösa och
partiellt arbetsföra samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda i den mån
bidragen avser traktamente och särskilt bidrag. Flyttningsbidrag enligt
arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) och flyttningsstöd enligt förordningen
(1979:632) om regionalpolitiskt stöd utgör inte skattepliktig intäkt i följd
varav avdrag inte medges för den kostnad som sådant bidrag eller stöd är avsett
att täcka. Skatteplikt föreligger inte heller för bidrag som utgår enligt lagen
(1960:603) om bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon.

Omställningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen
(1966:368) och kontant arbetsmarknadsstöd utgör skattepliktig intäkt.

Skatteplikt föreligger icke för engångsbidrag som utgår i
samband med arbetsplacering som utgör led i arbetsmarknadsstyrelsens omhändertagande
av flyktingar.

Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag, som
stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond till fullföljande av sitt ändamål
utgiver för mottagarens utbildning.

Enligt 46 § 2 mom. första stycket 4) föreligger viss rätt
till avdrag för bidrag till barns underhåll. Sådant underhållsbidrag skall icke
hänföras till skattepliktig inkomst.

Prop. 1982/83:157 19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till 32 §

4."* I vissa tjänster är särskild ersättning anvisad
för vissa med tjänsten förenade kostnader, som av den skattskyldige måste
bestridas. I fråga om sådan ersättning skall i beskattningshänseende skillnad
göras mellan statlig eller enligt vad nedan sägs därmed jämställd tjänst och enskild
tjänst.

Är fråga om statlig tjänst, skall Är fråga om statlig tjänst, skall

den
anvisade ersättningen icke upp- den anvisade ersättningen icke upptagas som
intäkt av tjänsten, liksom tagas som intäkt av tjänsten, liksom å andra sidan
de kostnader, som å andra sidan de kostnader, som skola med ersättningen
bestridas, ej skola med ersättningen bestridas, ej få avföras såsom utgift,
även om få avföras såsom utgift, även om ersättningen icke förslår till kostna-
ersättningen icke förslår till kostnadernas gäldande. Vad nu sagts gäller dernas
gäldande. Vad nu sagts gäller för de fall, då den anvisade ersätt- för de fall,
då den anvisade ersättningen är avsedd att täcka utgifterna ningen är avsedd
att täcka utgifterna i fråga. Är ersättningen däremot i fråga. Är ersättningen
däremot endast avsedd att utgöra ett mindre endast avsedd att utgöra ett mindre
bidrag till kostnadernas bestridande, bidrag till kostnadernas bestridande,
skall ersättningen i sin helhet uppta- skall ersättningen i sin helhet upptagas
såsom intäkt, medan å andra gas såsom intäkt, medan å andra sidan kostnaderna
få avdragas såsom sidan kostnaderna få avdragas såsom utgift, även i den mån de
överskjuta utgift, även i den mån de överskjuta ersättningen. Vad nu sagts
skall gälla ersättningen. Vad nu sagts skall gälla även i fråga om kommunal
tjänst och även i fråga om kommunal tjänst så tjänst hos skogsvårdsstyrelse så
ock ock eljest vid anställning hos offent-eljest vid anställning hos offentlig
lig institution, beträffande vilken institution, beträffande vilken för-
förklaring enligt 32 § 3 mom. andra klaring enligt 32 § 3 mom. andra stycket
gäller, stycket gäller.

I fråga om
enskild tjänst skall den anvisade ersättningen upptagas såsom intäkt, och de
omkostnader, som skola därmed bestridas, avföras såsom omkostnader för tjänsten
eller uppdraget. Om därvid ersättningen icke förslår till kostnadernas
gäldande, får bristen avföras å intäkten av tjänsten i övrigt. Härvid märkes
dock, att, om det kan antagas, att den anvisade ersättningen beräknats med
hänsyn till vad som skäligen kan anses normalt åtgå till täckande av de
omkostnader, som skola därmed bestridas, större avdrag än som svarar mot den
anvisade ersättningen bör medgivas allenast om det visas, att på grund av särskilda
förhållanden ersättningen varit otillräcklig för sådana skäliga omkostnader. Ä
andra sidan torde i dylikt fall ofta kunna antagas, att den anvisade
ersättningen i sin helhet åtgått till de omkostnader, för vilka den avsetts,
utan att särskild utredning i detta avseende behöver lämnas. Avdrag med samma
belopp som den anvisade ersättningen torde i regel böra medgivas i de fall, då
ersättningen ej överstiger vad som av staten i motsvarande fall anvisas. Detta lärer
exempelvis vara förhållandet beträffande de resekostnadsersättningar, som i
allmänhet utbetalas av de enskilda järnvägarna. 1 fråga om traktamentsersättning
gälla dock särskilda bestämmelser, se punkt 3 av anvisningarna till 33 §.

" Senaste lydelse 1967:388.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

till 39 §

5. Avdrag såsom för ränta får göras vid återbetalning av
sådant statligt bidrag som avses i punkt 7 av anvisningarna till 24 §. Avdrag
får inte göras tned större belopp än som tidigare har avräknats från erlagd
ränta.

till Till
ledning vid tillämpning a v 47 § sista stycket anföras följande exempel.

1. Har rörelseidkare, som använ

der av honom ägd fastighet i rörel

sen, gjort sådan omläggning av

räkenskapsår att beskattningsåret

kommit att omfatta 9 månader,

beräknas garantibeloppet till 9/12 av

det belopp, som motsvarar två pro

cent av fastighetens taxeringsvärde.

Har beskattningsåret kommit att

omfatta 15 månader, beräknas

garantibeloppet till 15/12 av nyss

angivet belopp.

2.
Har i fall, då
beskattningsår sammanfaller med kalenderår, fastighet bytt ägare den 1
september beskattningsåret, beräknas garantibeloppet för den tidigare ägaren
till 8/12 och för den nye ägaren till 4/12 av det belopp, som motsvarar två
procent av fastighetens taxeringsvärde.

3.
Har en rörelseidkare
gjort sådan omläggning av räkenskapsår att det beskattningsår, som ligger till
grund för 1966 års taxering, omfattar tiden 1/7 1964 - 31/12 1965 samt har han
för sin rörelse förvärvat en fastighet den 1 september 1964 och en annan
fastighet den 1 april 7965, beräknas garantibeloppet vid nyssnämnda taxering
för förstnäinnda fastighet till 16/12 och för sistnämnda fastighet till 9/12
av vad som motsvarar två procent av respektive fastigheters taxeringsvärden.

47 §5

Till ledning vid tillämpning av 47 § sista stycket ges
följande exempel.

1. Har rörelseidkare, som använ

der av honom ägd fastighet i rörel

sen, gjort sådan omläggning av

räkenskapsår att beskattningsåret

kommit att omfatta 9 månader,

beräknas garantibeloppet till 9/12 av

det belopp, som motsvarar en och en

halv procent av fastighetens tax

eringsvärde. Har beskattningsåret

kommit att omfatta 15 månader,

beräknas garantibeloppet till 15/12

av nyss angivet belopp.

2.
Har i fall, då
beskattningsår sammanfaller med kalenderår, fastighet bytt ägare den 1
september beskattningsåret, beräknas garantibeloppet för den tidigare ägaren
till 8/12 och för den nye ägaren till 4/12 av det belopp, som motsvarar en och
en halv procent av fastighetens taxeringsvärde.

3.
Har en rörelseidkare
gjort sådan omläggning av räkenskapsår att det beskattningsår, som ligger till
grund för 7954 års taxering, omfattar tiden 1/7 79<S2 - 31/12 1983 samt har han
för sin rörelse förvärvat en fastighet den 1 september 1982 och en annan
fastighet den 1 april 1983, beräknas garantibeloppet vid nyssnämnda taxering för
förstnämnda fastighet till 16/12 och för sistnämnda fastighet till 9/12 av vad
som motsvarar en och en halv procent av respektive fastigheters taxeringsvärden.

Senaste lydelse 1965:120.

Prop. 1982/83:157 21

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli
1983 och tillämpas första gången vid 1984 års taxering om inte annat följer av
punkterna 2-A nedan.

2. De nya bestämmelserna i punkt 1 av
anvisningarna till 19 § tillämpas första gången vid 1985 års taxering.

3. De nya bestämmelserna i punkt 5 av
anvisningarna till 39 § tillämpas första gången vid 1978 års taxering. Den som
vid någon av 1978-1983 års taxeringar inte har fått avdrag för återbetalat
belopp och inte har fått avräkna det mot senare års räntebidrag får anföra
besvär över laxeringen enligt 100 § taxeringslagen (1956:623).

4.1 fråga
om engångsbelopp enligt punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 19 §
skall, såvida beloppet har blivit tillgängligt för lyftning före den 1 januari
1982, alltjämt tillämpas de bestämmelser som gällde dessförinnan.

Prop. 1982/83:157 22

4 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1982:1193) om skattereduktion för

fackföreningsavgift

Härigenom föreskrivs att ii lagen (1982:1193) om
skattereduktion för fackföreningsavgift skall införas en ny paragraf, 5 §, av
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§

Skattskyldig som önskar skattereduktion enligt denna lag
skall framställa yrkande därom, innehållande uppgift om personnummer och erlagd
avgift. Yrkandet kan framställas genom den skattskyldiges arbetstagarorganisation
senast den 15 juni laxeringsåret till riksskatteverket eller, om
organisationen vidarebefordrar yrkandet på medium för automatisk
databehandling, senast den 31 augusti samma år. Skattskyldig kan även själv
senast den 30 september taxeringsåret eller också därefter, som begäran om
rättelse enligt 84 § uppbördslagen (1953:272), framställa yrkandet hos den
lokala skattemyndigheten, varvid kvitto på erlagd avgift skall fogas till
ansökningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983 och tillämpas
första gången vid 1984

års taxering. '

Prop. 1982/83:157 23

5 Förslag till

Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)

Härigenom föreskrivs att 7 och 10 §§ skatteregisterlagen
(1980:343) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§' För fysisk och juridisk person får, utöver de
uppgifter som anges i 5 och

6 §§, det centrala skatteregistret innehålla följande
uppgifter.

1.
Sådana
uppgifter om ägarförhållandena i fåmansföretag som avses i 25 § 8)
taxeringslagen (1956:623).

2.
Uppgifter angående
avslutad revision, verkställt taxeringsbesök eller annat sammanträffande enligt
31 § 2 mom. tredje stycket taxeringslagen. För varje sådan åtgärd får anges
tid, art, beskattningsperiod, skatteslag, myndighets beslut om beloppsmässiga
ändringar av skatt eller underlag för skatt med anledning av åtgärden samt
uppgift huruvida bokföringsskyldighet har fullgjorts.

3.
Uppgift om
registrering av skyldighet att betala skatt, uppgifter som behövs för att
bestämma skatt enligt uppbördslagen (1953:272) och lagen (1968:430) om
mervärdeskatt samt uppgifter om redovisning, inbetalning och återbetalning av
sådana skatter.

4.
Uppgift om
maskinellt framställt förslag till sådant beslut som enligt lag eller
förordning skall antecknas i skattelängd.

5.
Uppgift om
beslut om anstånd med avgivande av deklaration och med betalning av skatt, dock
ej skälen för besluten, samt uppgift om att laga förfall föreligger för
underlåtenhet att fullgöra deklarationsskyldighet.

6.
Administrativa
och tekniska uppgifter som behövs för beskattningen.

7.
Uppgifter som
skall lämnas i självdeklaration i sammanställningarna för statlig och kommunal
inkomstskatt samt i förmögenhetsredovisningen om skattepliktig förmögenhet.

8.
Uppgift om
beslut om beskattning, dock ej skälen för beslutet, samt uppgift om utmätning
enligt 68 § 6 mom. uppbördslagen.

9.
Uppgift om att
fordran mot personen registrerats hos kronofogdemyndighet, uppgift om
indrivningsresultat, uppgift om beslut om ackord, likvidation eller konkurs
samt uppgift om betalningsinställelse.

10.
Uppgift om
antal anställda och de anställdas personnummer.

11.
Uppgift om
telefonnummer samt särskild adress för skattsedelsförsändelse.

12.
Uppgift från
kontrolluppgift enligt 37 § 1-3, 3 b-3 f och 4 taxeringslagen.

13.
Uppgift om
beteckning, taxeringsvärde, delvärde och beskattningsnatur för fastighet som ägs
eller innehas av personen, andelens storlek om fastigheten har flera ägare samt
sådan uppgift om fastigheten som behövs för bedömning huruvida inkomst av
fastigheten skall beräknas med tillämpning av 24 § 2 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) och uppgift om intäkt som har beräknats med tillämpning av nämnda
lagrum.

I Lydelse enligt prop. 1982/83:83.

Prop. 1982/83:157 24

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14.
Uppgift om tid
och art för planerad eller pågående' revision samt beskattningsperiod och
skatteslag som denna avser samt uppgift om tid för planerat taxeringsbesök
eller annat sammanträffande enligt 31 § 2 mom. tredje stycket taxeringslagen.

15. Uppgift om postgiro- och
bankgironummer, om personen är näringsidkare.

16. Uppgift om bruttointäkt av tjänst
och dennas fördelning på olika kategorier av tjänst samt summan av avdrag från
intäkten och dennas fördelning på kostnader för resor mellan bostad och
arbetsplats å ena sidan och övriga kostnader å andra sidan.

17.
Uppgift om
omsättning i näringsverksamhet.

18. Uppgift angående varulager,
resultat av bruttovinstberäkning, annan beräkning av relationstal eller
liknande, nettointäkt eller underskott av förvärvskälla med angivande av den
del därav som belöper på delägare, skönsmässig beräkning, belopp som under
beskattningsåret har stått till förfogande för levnadskostnader, varuuttag,
totala bilkostnader samt privat andel därav, bilförmån, bostadsförmån eller
annan sådan förmån, avsättning till fond, investeringsreserv eller liknande,
insättning på skogskonto eller liknande, nedskrivning av fordringar samt av-
och nedskrivning med högsta möjliga belopp, dock endast uppgift om att här
angivet förhållande föreligger och om belopp, procenttal eller årtal.

19. Uppgift från centrala bilregistret
om innehav av fordon samt om fordonets registreringsnummer, märke, typ och
årsmodell.

20. Uppgift för beräkning av skattereduktion för fackföreningsav-8'fl-

10 §2

Terminalåtkomst till uppgifter i register enligt denna lag
får finnas endast för de ändamål som anges i 1 § och i den utsträckning i
övrigt som anges i andra-femte styckena.

Länsstyrelse och lokal skattemyndighet får ha
terminalåtkomst till uppgifter som avses i 5 och 6 §§, 7 § 1-6, 9, 15 och 17
samt de uppgifter därutöver som behövs för utfärdande av skattsedel och
dublettskattsedel.

Länsstyrelse och lokal skattemyn- Länsstyrelse och lokal skattemyn-

dighet får
vidare ha terminalåtkomst dighet får vidare ha terminalåtkomst

till uppgifter som avses i 7 § 7, 8, till uppgifter som avses i 7 § 7, 8,

10-14 och 18 och som hänför sig till 10-14, 18 och 20 och som hänför sig

länet. till länet.

Riksskatteverket får ha terminal- Riksskatteverket får ha terminal-

åtkomst
till uppgifter som avses i 5 åtkomst till uppgifter som avses i 5 och 6 §§ samt
7 § 1-15, 17 och 18. och 6 §§ samt 7 § 1-15, 17, 18 och

20.

Kronofogdemyndighet får ha terminalåtkomst till det
centrala skatteregistret i fråga om uppgifter enligt 5 och 6 §§ samt 7§ 1, 3
och 4. Kronofogdemyndighet i det län där ett mål är registrerat för exekutiva
åtgärder får vidare ha sådan terminalåtkomst i fråga om uppgifter enligt 7 § 7,
8, 12 och 13. Terminalåtkomsten får avse den som är registrerad som

2 Lydelse enligt prop. 1982/83:83.

Prop. 1982/83:157 25

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

gäldenär
hos kronofogdemyndighet eller make till gäldenären eller annan som sambeskattas
med gäldenären. I fråga om uppgifter enligt 7 § 1 får terminalåtkomsten avse
också den som är delägare i fåmansföretag där någon som avses i tredje meningen
är delägare.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1983.

Prop.
1982/83:157 26

6
Förslag till

Lag
om tid för allmän fastighetstaxering

Härigenom
föreskrivs att allmän fastighetstaxering enligt 1 kap. 7 § fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) skall ske nästa gång år 1987 och därefter vart femte år.

Denna
lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift på den har
utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Genom lagen upphävs lagen (1977:455)'om
tid för allmän fastighetstaxering.

Prop.
1982/83:157 27

Utdrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1983-03-03

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Rainer, Boström,
Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg

Föredragande:
statsrådet Feldt

Lagrådsremiss
om följdlagstiftning till inkomstskattereformen, m. m.

1
Inledning

Riksdagen
fattade i juni 1982 beslut om en inkomstskattereform (prop. 1981/82:197, SkU
60, rskr 391, SFS 1982:416-424). I propositionen angavs att behov förelåg av
vissa följdändringar, främst i fråga om själva taxeringsförfarandet, och jag
skall nu ta upp dessa frågor. Samtidigt föreslår jag också några följdändringar
till andra tidigare fattade beslut av riksdagen. Jag skall också ta upp ett par
andra frågor, nämligen beskattning av stipendier, en senareläggning av den
allmänna fastighetstaxeringen 1986 och den skattemässiga behandlingen av
statlig tjänstepension för tiden närmast efter den pensionsberättigades frånfälle
samt vid återbetalning av för mycket uppburna räntebidrag.

2
Allmän motivering

2.1
Följdändringar till inkomstskattereformen

2.1.1
Utformningen av inkomstskattereformen

Huvuddragen
i inkomstskattereformen är en sänkning av marginalskatterna och en begränsning
av underskottsavdragens skattemässiga värde. Denna begränsning åstadkommes
genom att den statliga inkomstskatten delas i två delar, grundbelopp och
tilläggsbelopp. Grundbeloppet beräknas-liksom tidigare hela den statlig
inkomstskatten - på den beskattningsbara inkomsten. När reformen är fullt
genomförd taxeringsåret 1986 är den högsta

Prop. 1982/83:157 28

procentsatsen för grundbeloppet 20 och gäller för
inkomstdelar över 10 basenheter (motsvarande 73 000 kr. taxeringsåret 1984).
Tilläggsbeloppet beräknas på ett särskilt underlag som i huvudsak utgörs av den
beskattningsbara inkomsten ökad med medgivna underskottsavdrag och vissa andra
poster. Jag skall strax återkomma med en närmare redogörelse för beräkningen.
Tilläggsbelopp utgår bara på den del av underlaget som överstiger 16 basenheter
(116 800 kr. taxeringsåret 1984). När reformen är fullt genomförd är
procentsatsen 5 i första skiktet och 30 i högsta skiktet, över 45 basenheter
(328 500 kr. taxeringsåret 1984).

Underlaget för tilläggsbelopp, UTB, beräknas alltså med
utgångspunkt i den beskattningsbara inkomsten. Denna skall ökas med medgivna
underskottsavdrag (egna eller från andra maken överförda), medgivna förlustavdrag
och i vissa fall s.k. räntetillägg samt minskas med s.k. sparade
underskottsavdrag (10 § 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL).

I fråga om tillägg av medgivna underskottsavdrag finns det
två typer av undantag (10 § 4 mom. SIL). Det ena - som skall iakttas ex officio
av taxeringsnämnden - är att underskott av schablontaxerad fastighet vid
återföringen skall minskas med den skattskyldiges inkomst av kapital, dock
högst 30 000 kr. Den andra typen av undantag-som kräver yrkande från den
skattskyldige - innebär att underskott av kapital i vissa fall vid återföringen
skall minskas med lön från fåmansaktiebolag eller inkomst av jordbruksfastighet,
konventionellt taxerad annan fastighet eller rörelse. Det är fråga om fall där
underskottet av kapital beror på skuld som den skattskyldige har ådragit sig
för förvärv av fåmansbolaget resp. förvärvskällan.

Från regeln om återföring av förlustavdrag finns inga
undantag, bortsett från övergångsbestämmelserna.

Räntelillägg skall tas upp i tre fall. Det första fallet
(10 § 6 mom. första och andra styckena SIL) avser jordbrukets bostäder.
Räntetillägg skall tas upp med den del av räntekostnaderna på låneskulderna i
förvärvskällan som belöper på bostadsbyggnaden. Beloppet skall minskas med
eventuellt underskott i förvärvskällan samt med inkomst av kapital, dock högst
30 000 kr. Det andra fallet (10 § 6 mom. tredje stycket SIL) avser privat
utnyttjande av bil e.d. som utgör inventarium i förvärvskälla inom inkomstslagen
jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse. Beräkningen skall ske
schablonmässigt. Det tredje fallet slutligen (10 § 6 mom. fjärde stycket SIL)
avser räntefria eller lågförräntade lån från arbets- eller uppdragsgivare.
Tillägget skall motsvara skillnaden mellan sedvanlig ränta och erlagd ränta.
Tillägg skall göras även om en närstående har fått lånet och även om det har
lämnats av annan men förmedlats av arbets- eller uppdragsgivaren.

Den beskattningsbara inkomsten får - efter yrkande - minskas
med underskott av jordbruksfastighet, konventionellt taxerad annan fastighet
eller rörelse som har uppkommit ett tidigare år i den mån överskott under

Prop. 1982/83:157 29

beskattningsåret har uppkommit i samma förvärvskälla (10 §
5 mom. SIL).

Särskilda regler gäller i fråga om underskott m.m. som hör
till beskattningsår som tas till beskattning vid 1983 eller tidigare års
taxering (11 och 12 §§ lagen (1982:417) om ikraftträdande av lagen (1982:416)
om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, PromL). Återföring skall
inte ske av förlustavdrag, om förlusten hänför sig till ett sådant
beskattningsår. Motsvarande gäller i fråga om partrederiunderskott från ett
sådant beskattningsår samt underskott som har uppkommit genom alt reparationsavdrag
från ett sådant beskattningsår har fördelats på flera år. Ä andra sidan får
sådana äldre underskott inte dras av som sparade underskottsavdrag vid
beräkning av UTB.

I samband
med inkomstskattereformen genomfördes också begränsningar av den gemensamma
skatteberäkningen för makar. Reglerna innebär, efter justeringar hösten 1982 (SkU
1982/83:9, rskr 120, SFS 1982:1206), att 5 000 kr. av vardera makens B-inkomst
behandlas som A-inkomst vid skatteberäkningen samt att gemensam
skatteberäkning endast sker vid beräkning av grundbelopp taxeringsåren 1984 och
1985 samt vid beräkning av tilläggsbelopp fr.o.m. 1986 års taxering (11 § 3
mom. SIL och 6 § PromL).

2.1.2 Taxeringsförfarandet

Inkomstskattereformen innebär således att det tillkommer
ett nytt underlag för skatteberäkningen, nämligen UTB. Detta underlag påverkar
emellertid beräkningen av statlig inkomstskatt endast när det överstiger den
nivå, där tilläggsbelopp börjar tas ut, den s.k. brytpunkten. Det stora
flertalet skattskyldiga når inte upp till denna nivå och för dem får UTB
vanligen ingen omedelbar praktisk betydelse.

Eftersom
inkomstskattereformen i sig medför vissa tillkommande arbetsuppgifter, är det
- även om vissa förenklingsåtgärder samtidigt genomförs -angeläget att utforma
förfarandet så att arbetet underlättas så långt möjligt både för de
skattskyldiga och skattemyndigheterna. Härvid knyter sig intresset främst till
två frågor. Den första är om UTB skall fastställas för i princip alla
skattskyldiga (fastställelsemetoden) eller om man skall fastställa UTB bara i
de fall där det omedelbart behövs för skatteberäkningen (urvalsmetoden). Den
andra frågan avser möjligheterna att förenkla arbetet genom ADB-stöd.

I ett
mycket stort antal fall kommer UTB att bestå endast av den beskattningsbara
inkomsten i förekommande fall ökad med medgivna underskottsavdrag och
förlustavdrag. I dessa fall är det möjligt att utan något särskilt uppgiftslämnande
från den skattskyldiges sida eller någon särskild sammanställning för
beräkningen göra en helt maskinell framräkning av UTB. Om den nuvarande
sammanställningen för statlig inkomstskatt i den allmänna självdeklarationen
ändras på så sätt att man skiljer underskott av

Prop. 1982/83:157 30

schablontaxerad
fastighet från andra underskottsavdrag kan även kvittning-en av sådant
underskott mot inkomst av kapital ske automatiskt. Man kan således i dessa fall
undvika merarbete både för de skattskyldiga och för taxeringsnämnden. I dessa
fall saknar det således praktisk betydelse vilken metod som väljs.

Om
räntetillägg skall göras måste den skattskyldige lämna uppgift om
räntetilläggets storlek. Någon fullständig sammanställning för beräkningen behövs
dock inte heller i dessa fall. Här finns det emellertid i urvalsmetoden en viss
möjlighet att begränsa såväl de skattskyldigas uppgiftslämnande som taxeringsnämndernas
prövning. Metoden bygger ju på alt det skulle vara möjligt att med enkla regler
avgränsa de fall där frågan om fastställande av UTB inte behöver övervägas.

I
många fall kommer UTB att nära ansluta till den sammanräknade inkomsten. Genom
att anknyta till storieken av denna, som den skattskyldige redan nu skall uppge
i sin deklaration, kan man få en utgångspunkt för gränsdragningen. Det bör
emellertid nämnas att en sådan utgångspunkt innebär att den skattskyldige kan
bedöma uppgiftsskyldigheten först sedan han till stora delar färdigställt sin
deklaration.

I de
fall där räntetillägg skall göras vid beräkning av UTB på grund av privat
nyttjande av bil e.d. som utgör inventarium i näringsverksamhet eller på grund
av räntefritt eller lågföiräntat lån kan man i urvalsmetoden göra en gränsdragning
mellan de skattskyldiga som har sammanräknad inkomst som inte överstiger ett
viss belopp, som för taxeringsåret 1984 lämpligen kan bestämmas till 100 000
kr., och övriga. De förra skulle behöva lämna uppgift om räntetillägg endast om
anskaffningsvärdet pä bilen e.d. översteg 150 000 kr. eller lånesumman någon
gång under året hade överstigit 100 000 kr. eller båda slagen av räntetillägg
skulle göras. Skattskyldiga med sammanräknad inkomst över 100 000 kr. skulle
alltid behöva lämna uppgift om räntetill-lägg-

När
det gäller räntetillägg avseende bostad på jordbruksfastighet är däremot
förhållandena så växlande att det är svårt att finna en lämplig avgränsning av
uppgiftsskyldigheten i urvalsmetoden. Betydande spännvidd föreligger i fråga om
såväl storleken på räntekostnaderna i förvärvskällan som den andel därav som
skall hänföras till bostaden. Den enda avgränsning som synes möjlig är att från
uppgiftsskyldighet undanta de fall där summan av sammanräknad inkomst och
räntekostnaderna i jordbruksfastigheten understiger den nyssnämnda
beloppsgränsen 100 000 kr. Detta undantag kan gälla även om räntetillägg skall
göras för antingen bil e.d. eller räntefritt lån och förut angivna
beloppgränser för anskaffningsvärde resp. lånebelopp inte har överskridits.

I
några fall måste man dock gå längre och oavsett vilken metod man väljer ålägga
den skattskyldige att göra en fullständig uppställning för beräkning av räntetillägg.
Ett sådant fall är då den ena maken har utnyttjat andra makens icke utnyttjade
allmänna avdrag. Fullständiga uppgifter bör då lämnas av

Prop. 1982/83:157 31

båda makarna. Ett annat fall är då den skattskyldige vill
utnyttja särskilda kvittningsregler, antingen rätten att kvitta underskott av
kapital mot vissa inkomster från företag eller rätten till avdrag för sparade
underskott. 1 dessa fall saknar det också betydelse vilken av de båda metoderna
som man väljer.

Under de
närmaste åren efter övergången kommer i vissa avseenden att råda speciella
förhållanden. Den särskilda kvittningsregeln för sparade underskott blir inte
aktuell vid 1984 års taxering. Å andra sidan skall då tillägg aldrig ske för
medgivna förlustavdrag. Under de närmast därefter följande åren måste man
skilja mellan "gamla" förluster som inte skall läggas till och
"nya" förluster som skall öka UTB. Under dessa år kan det också
finnas vissa typer av underskottsavdrag o.d. som inte skall återföras, t.ex.
vissa underskott som beror på förskjutna reparationsavdrag samt sparade partrederiunderskott.
Under dessa år blir därför en sammanställning från den skattskyldiges sida
nödvändig i något större utsträckning än senare. Inte heller här har valet av
metod någon betydelse i praktiken.

Vad jag nu
har sagt avser i första hand skattskyldiga som taxeras som ensamstående. Vid
1984 och 1985 års taxeringar är det dock - bortsett från det nyssnämnda fallet
där allmänt avdrag har överförts mellan makarna -tillämpligt även beträffade
samtaxerade, eftersom det då inte sker någon gemensam beräkning av
tilläggsbelopp. För senare år måste emellertid vardera maken vid bedömningen om
han för egen del är skyldig att lämna uppgifter till sin sammanräknade inkomst
lägga den del av andra makens B-inkomst som överstiger 5 000 kr. och
uppgiftsskyldighet för ena maken medföra motsvarande uppgiftsskyldighet för
andra maken. En sådan avgränsning medför visserligen att uppgifter skall lämnas
i större utsträckning än som faktiskt behövs för skatteberäkningen men det är
inte möjligt att utan synnerligen komplicerade regler göra någon annan gränsdragning.

Det bör också nämnas att även om här någorlunda enkelt har
kunnat anges vilka som måste lämna uppgift om räntetillägg så kommer det i
praktiken alt ställas stora krav för att reglerna skall bli någorlunda
lätthanterliga för de enskilda skattskyldiga och möjliga att kontrollera för
taxeringsnämnderna. Läget förenklas inte heller av att de angivna gränserna
måste höjas kanske t.o.m. under övergångsåren, om inte de skattskyldiga skall
avkrävas uppgifter i onödan.

I fastställelsemetoden innebär taxeringsnämndens beslut
vid maskinell beräkning att UTB fastställs på grundval av de uppgifter som i
deklarationen har lämnats i den nuvarande sammanställningen för taxering till statiig
inkomstskatt eventuellt i kombination med uppgift om räntetillägg. I de fall en
särskild sammanställning har lämnats skall taxeringsnämnden naturligtvis ta
ställning till denna.

1 urvalsmetoden däremot skall taxeringsnämnden emellertid
fastställa UTB bara om det behövs för skatteberäkningen. Detta är ju först och
främst fallet när UTB överstiger brytpunkten. När sambeskattriingen av makars

Prop.
1982/83:157 32

B-inkomster fr.o.m. taxeringsåret 1986 sker vid beräkning
av tilläggsbelopp tillkommer naturligtvis de makar, där visserligen inte UTB
för någondera överstiger brytpunkten men väl summan av det högsta A-underlaget
och båda makarnas B-underlag. Taxeringsnämnden behöver dock inte särskilt la
ställning till om något av dessa fall föreligger utan detta kan kontrolleras i
den maskinella beräkningen.

UTB kan dock även i andra fall behövas för
skatteberäkningen. Vid tillämpning av den s.k. begränsningsregeln, som innebär
en maximering av det totala skatteuttaget i förhållande till inkomsten, sker
beräkningen på grundval av bl.a. UTB. Del kan därför - särskilt i fråga om
makar för vilka en gemensam beräkning sker - vara komplicerat att vid
taxeringen med säkerhet bedöma om behov föreligger av att fastställa UTB. Även
om det finns en viss möjlighet att vid de maskinella beräkningarna ange att
begränsningsregeln kan bli tillämplig och taxeringsnämnden därigenom kan
uppmärksammas på frågan måste det dock bli nämndens sak att ta ställning till
om UTB skall fastställas trots att det inte direkt behövs för beräkning av
statlig inkomstskatt och göra en särskild markering av detta.

Man måste med hänsyn till det nu sagda i urvalsmetoden
räkna med att taxeringsnämnden kan ha förbisett att det med hänsyn till
begränsningsregeln har förelegat ett behov av att fastställa UTB trots att
detta understiger brytpunkten. Det synes därför nödvändigt att den lokala
skattemyndigheten i sådana fall får befogenhet att fastställa UTB. Förfarandet
bör i huvudsak kunna samordnas med den nuvarande möjligheten för lokala
skattemyndigheten att rätta vissa vid taxeringen förelupna felaktigheter. Det
bör dock nämnas att det inte som hittills bara blir fräga om att rätta
uppenbara förbiseenden utan den lokala skattemyndigheten skulle behöva i
taxeringsnämndens ställe utreda och ta ställning till även komplicerade
frågor.

Såvitt gäller uppgiftslämnandet är skillnaden mellan
urvals- och fastställelsemetoden huvudsakligen den att man i den senare inte
kan göra undantag från uppgiftsskyldighel för skattskyldiga med sammanräknad
inkomst under ett visst belopp. Så måste exempelvis alla skattskyldiga för
vilka räntetillägg skall ingå i UTB lämna uppgift om detta och uppgifterna
måste också bli föremål för granskning av taxeringsnämnden. Detta kan medföra
behov av utredning t.ex. genom förfrågningar hos de skattskyldiga, något som
måste framstå som föga meningsfullt för taxeringsmyndigheterna och är ägnat att
väcka irritation hos de skattskyldiga, om räntetillägget saknar omedelbar
betydelse för skatteberäkningen. Å andra sidan är det inte heller i
urvalsmetoden möjligt att utan ett synnerligen komplicerat regelsystem med
därav följande praktiska svårigheter begränsa uppgiftsskyldigheten för de
skattskyldiga till de fall där UTB verkligen behövs för skatteberäkningen. Inte
heller blir det lätt för taxeringsnämnderna att snabbt avgöra om utredning kan
underlåtas därför all UTB under alla omständigheter inte skall fastställas.

Såvitt gäller de skattskyldigas uppgiftslämnande och
taxeringsnämndens

Prop. 1982/83:157 33

handläggning är således skillnaden i praktiken mellan fastställelsemetoden
och urvalsmetoden långt mindre än den i förstone kan förefalla. Däremot
föreligger betydande skillnader när det gäller besvär, eftertaxering m.m.

När det först gäller fastställelsemetoden måste det
givetvis bli möjligt att överklaga taxeringsnämndens beslut om fastställande av
UTB, oavsett om det har omedelbar betydelse för skatteberäkningen eller ej.
Normalt tillåts inte sådan talan i taxeringsprocessen, om frågan inte på annan
grund har betydelse för den skattskyldige, och den kan naturligtvis många
gånger framstå som meningslös. I andra fall kan det dock vara en fördel att
t.ex. en viss kvittningsfråga klarläggs innan de förhållanden som skall utredas
ligger långt tillbaka i tiden.

När UTB fastställs men saknar omedelbar betydelse för
skatteberäkningen kan det också inträffa att den skattskyldige eller
taxeringsintendenten avstår från att anföra besvär trots att de anser beslutet
oriktigt. Om det är den skattskyldige som har avstått från att inom den för
honom gällande besvärstiden yrka sänkning av UTB men taxeringsintendenten
därefter anför besvär eller framställer yrkande om eftertaxering, kan dock den
skattskyldige då framställa yrkandet om sänkning kvittningsvis. Någon sådan
möjlighet föreligger dock inte om besvären eller eftertaxeringsyrkandet gäller
andra maken. Om laxeringsinlendenten har avstått från att föra ordinära besvär
mot vad han anser vara en oriktig bedömning från taxeringsnämndens sida,
föreligger det inte någon möjlighet att i ett eftertaxeringsmål mot den
skattskyldige eller dennes make få till stånd en sådan omprövning. Också vid
beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst saknas möjlighet till
orhprövning av UTB för tidigare år.

1 urvalsmetoden uppkommer emellertid också flera
komplikationer, delvis av mycket svårbemästrad art. Dessa hänger ihop med att
behov av ett fastställt UTB kan uppkomma också i efterhand. Om t.ex. den
beskattningsbara inkomsten höjs efter besvär av taxeringsintendenten, kan ju
följden bli att UTB kommer att överstiga brytpunkten och alltså skall
fastställas. 1 sådana fall får det naturligtvis ankomma på laxeringsinlendenten
att framställa yrkande om detta. Det innebär emellertid en risk för att t.ex.
en speciell kvittningsfråga måste bedömas direkt i högre instans eller målet
återförvisas i den delen. Rör det sig om en gift person inåste frågan bedömas
med hänsyn till båda makarnas UTB och behovet av att framställa elt särskilt
yrkande torde i de fallen lätt förbises.

En särskild komplikation ligger i att behov av att
fastställa UTB inte behöver föranledas av en höjning av taxeringen. En sänkning
av denna kan föranleda att begränsningsregeln blir tillämplig. 1 ett sådant
fall skulle del alltså ankomma på den skattskyldige att framställa yrkande om
fastställande av UTB, något som framstår som orealistiskt. En möjlighet skulle
vara att låta domstolen ta upp frågan ex officio, något som inte heller förefaller
lämpligt.

3 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 157

Prop.
1982/83:157 34

I dessa fall finns det dock möjUghet att inom ramen för
besvärsprocessen fastställa UTB, när så behövs. Annorlunda förhåller det sig i
fråga om eftertaxering och beräkning av statlig inkomstskatt på ackumulerad
inkomst.

Vid eftertaxering, t.ex. på grund av att en inkomst
utelämnats i deklarationen och därigenom undgått beskattning, avser eftertaxeringen
just det undanhållna beloppet och skatteberäkningen sker sedan
"ovanpå" den tidigare bestämda taxeringen. Svårigheter uppkommer
därför om UTB inte har fastställts vid den ordinarie taxeringen, men UTB
sammanlagt kommer att överstiga brytpunkten.

Frågan uppkommer då vad taxeringsnämndens beslut att inte
fastställa UTB skall anses innebära. 1 och tor sig kan man anse att UTB över
huvud taget inte har prövats med några rättsverkningar. I så fall måste man i
en eftertaxeringsprocess göra en fullständig bedömning. Det skulle emellertid
innebära en betydande förändring av eftertaxeringsinstilulel. Sedan taxeringsnämnden
hade ansett att UTB understeg brytpunkten och alltså inte skulle fastställas,
skulle man i en eftertaxeringsprocess rörande eftertaxering för 10 000 kr.
kunna finna alt UTB på grundval av de i deklarationen lämnade uppgifterna
rätteligen skulle ha uppgått till 200 000 kr. och sammanlagt bestämma UTB till
210 000 kr. En sådan allmän omprövning av i deklarationen lämnade uppgifter som
redan en gång bedömts av taxeringsnämnden skulle strida mot eftertaxeringsinstitutets
karaktär.

Den enda lösningen synes vara att låta taxeringsnämndens
beslut att inte fastställa något UTB - i den mån det inte överklagades -
innebära att UTB ej översteg brytpunkten. I en senare eftertaxeringsprocess
fick en omprövning ske men med utgångspunkt i ett sådant beslut. Man skulle då
få en situation av till stor del samma art som när en skattskyldig yrkar större
avdrag än han kan utnyttja vid årets taxering och sedan framställer ett yrkande
om förlustavdrag. Taxeringsnämnden har vid det förstnämnda året att pröva
avdraget, dock endast så vitt avser den del av avdraget som kan utnyttjas;
taxeringnämnden fastställer inte förlusten. Avdraget prövas i princip
förutsättningslöst när den skattskyldige framställer yrkande om förlustavdrag.
Befinnes avdraget på samma uppgifter obefogat, vägras förlustavdraget men den
tidigare taxeringen kvarstår. Har oriktiga uppgifter lämnats kan eftertaxering
naturligtvis ske för det tidigare året.

En sådan ordning medför högst betydande svårigheter i
fråga om makar. Taxeringsnämndens beslut skulle då anses innebära att summan av
det högsta A-underlaget och bådas B-underlag inte överstiger brytpunkten. Hur
detta maximibelopp fördelar sig mellan makarna är dock svårbedömt. Här synes
det svårt att över huvud taget finna någon godtagbar lösning. Motsvarande
problem uppkommer om taxeringsintendenten i en besvärsprocess rörande ena
makens taxering förbiser att framställa yrkande om fastställande av UTB för
andra maken trots att detta behövs för skatteberäkningen.

Prop. 1982/83:157 . 35

När det gäller beräkning av statlig inkomstskatt för
ackumulerad inkomst torde det bli nödvändigt att - med verkan endast för denna
beräkning -fastställa ett UTB, varvid i stort sett samma frågor uppkommer
rörande innebörden av det tidigare beslutet.

Sammanfattningsvis
innebär det sagda följande. Urvalsmetoden bygger på tanken att
uppgiftsskyldigheten och prövningen skulle kunna begränsas till vissa
skattskyldiga. Den framstår därför vid första anblicken som den naturliga
lösningen. Skillnaden i praktiken mellan de två metoderna visar sig emellertid
vid en närmare analys bli betydligt mindre än i förstone kan synas. Fastställelsemetoden
ansluter vidare i allt väsenfligt till nu gällande ordning och låter sig
därigenom lätt inpassas i systemet, medan urvalsmetoden kräver flera
principiellt nya lösningar. I vissa - visserligen måhända mindre vanliga men
dock inte helt sällsynta fall - uppkommer svårigheter där det inte synes
möjligt att finna en tillfredsställande lösning. Härtill kommer att det f.n.
inom skatteförenklingskommittén (B 1982:03) pågår en översyn av bl.a.
taxeringsförfarandet och skatteprocessen. Innan resultatet av detta utredningsarbete
föreligger bör man undvika att tillskapa nya principiella lösningar på detta
område.

Jag föreslår mot denna bakgrund att förfarandet utformas
efter fastställelsemetoden.

2.1.3 Beskattning av ackumulerad inkomst

Fysisk person, dödsbo och familjestiftelse kan få den
statliga inkomstskatten beräknad enligt reglerna för ackumulerad inkomst. De
närmare bestämmelserna om detta är intagna i en särskild lag. I korthet är
systemet utformat enligt följande.

För att lagen skall tillämpas krävs att någon under ett
beskattningsår haft en inkomst som hänför sig till minst två beskattningsår. Om
så är fallet delas inkomsten upp i lika delar på det antal år som den hänför
sig till. Fördelningen får inte avse mer än tio år. Om tillförlitlig utredning
inte kan förebringas om antalet år så antar man att inkomsten hänför sig till
tre år.

För vart och ett av de ifrågavarande åren beräknas sedan
den statliga inkomstskatten på den ackumulerade inkomsten som tillägg till det
årets beskattningsbara inkomst, varvid man dock använder den skattetabell som
gäller för det inkomstår under vilket beloppet uppburits.

I princip gäller lagens regler för alla inkomster.
Beträffande inkomst av fastighet, rörelse samt tillfällig förvärvsverksamhet är
dock särskild skatteberäkning tillåten bara i fråga om vissa närmare angivna
intäkter.

Ansökan om särskild skatteberäkning för ackumulerad
inkomst görs hos taxeringsnämnden.

Inkomstskattereformen, som skall tillämpas första gången
vid 1984 års taxering, nödvändiggör vissa ändringar i fråga om
skatteberäkningen för ackumulerade inkomster. Det blir då i första hand fråga
om sådana ändringar

Prop. 1982/83:157 36

som följer av att den statliga inkomstskatten för
framtiden skall delas upp i grundbelopp och tilläggsbelopp. Eftersom de
nuvarande reglerna visat sig vara tämligen svårtillämpade i den praktiska
hanteringen bör man enligt min mening samtidigt försöka förenkla själva
skatteberäkningen.

För det första bör alltså reglerna ändras därhän att den
särskilda skatteberäkningen för ackumulerad inkomst kommer ati omfatta såväl
grundbelopp som tilläggsbelopp.

För det
andra vill jag föreslå att reglerna för själva skatteberäkningen förenklas. Det
nuvarande systemet att beräkna skatten särskilt för ettvart av de år på vilka
den ackumulerade inkomsten får fördelas framstår som onödigt komplicerat även
om man bara använder det senaste årets skatteskala. Till bilden hör också att
just användandet av ett senare års skatteskala på tidigare års
inkomstförhållanden leder till stundom ganska stora ojämnheter i fråga om
skatteuttaget. Mot denna bakgrund föreslår jag att man i framtiden i stället
beräknar skatten enligt följande.

De
nuvarande reglerna om sättet att beräkna det antal år till vilka en ackumulerad
inkomst skall hänföras bör behållas. Den förenklingen bör emellertid ske att
endast en skatteberäkning görs i stället för en för vart och ett av åren. Först
beräknas ett genomsnitt av de tre senaste årens beskattningsbara inkomster resp.
UTB. Den del av den ackumulerade inkomsten som framkommer efter en uppdelning
efter det antal år som den får hänföras till läggs sedan vid skattens beräkning
i skiktet närmast ovanför de nyssnämnda genomsnitten. Det grundbelopp resp.
tilläggsbelopp som därvid beräknas med ledning av det senaste årets
skatteskalor får sedan multipliceras med det antal år till vilka inkomsten
hänför sig.

De nya
reglerna bör lämpligen tillämpas fullt ut första gången vid 1986 års taxering.
För 1984 och 1985 års taxering får särskilda övergångsregler gälla!

2.2 Övriga frågor

2.2.7 Fackföreningsavgiften

Regeringen föreslog i propositionen om vissa
ekonomisk-politiska åtgärder m.m. att skattereduktion skulle medges med 40 %
av erlagd fackföreningsavgift (prop. 1982/83:50 bil. 2). Reduktion skulle
medges med högst 480 kr. De nya reglerna skulle träda i kraft den 1 januari
1983 och tillämpas första gången vid 1984 års taxering.

Riksdagen
godtog med viss ändring regeringens förslag (SkU 1982/83:15 och 16, rskr 128,
SFS 1982:1193). Den ändring som skedde avsåg närmast kontrollen av avgiften i
fråga. I det ursprungliga förslaget var tanken att den skattskyldige själv
skulle visa att avgiften verkligen erlagts. Uppgift om detta skulle lämnas i
deklarationen. Under riksdagsbehandlingen framfördes från riksskatteverket,
RSV, tanken att kontrollen skulle kunna göras enklare om i stället
löntagarorganisationerna centralt kunde lämna erforderliga uppgifter

Prop. 1982/83:157 37

för sina medlemmars räkning. Skattereduktionen skulle då
kunna ske centralt hos RSV genom ADB-behandling i samband med skattedebiteringen.
Skatteutskottet ansåg att starka skäl talade för att så långt möjligt förenkla
handläggningen av den stora mängd uppgifter det här var frågan om. Med
anledning av vad konstitutionsutskottet anfört i sitt yttrande till
skatteutskottet (KU 1982/83:5 y) framhölls samtidigt att en ADB-lösning måste
utformas så att den inte kränkte den enskildes integritet. Utskottet förutsatte
att regeringen i samråd med RSV skulle ta ställning till de praktiska problem
som var förenade med genomförandet av reduktionen.

Jag delar helt den uppfattningen att handläggningen av
ifrågavarande skattereduktion bör göras så enkel som möjligt och utformas med
beaktande av den enskildes integritet. Delta är angelägel såväl för de
skattskyldiga och deras organisationer som för skatteförvaltningen.

Efter riksdagsbehandliiigen har samråd också skett med
RSV, som i sin tur haft överläggningar med löntagarorganisationerna, vilka
förklarat sig villiga att medverka till den av RSV förordade lösningen. Som
skatteutskottet framhållit måste självfallet hänsyn tas till den enskildes
integritet. Yttrande har också inhämtats från datainspektionen som pekat på
olika integritetsproblem som kan aktualiseras beroende på hur ett uppgiftslämnande
närmare utformas. Inspektionen har också lämnat vissa förslag till frågans
lösning.

Enligt min mening bör problemet kunna lösas på följande sätt.
I lagen (1982:1193) om skattereduktion för fackföreningsavgift bör införas en
ny bestämmelse som ger den enskilde möjlighet alt begära skattereduktion
antingen genom sin organisation eller genom egen ansökan till lokal
skattemyndighet. Härigenom kan den enskilde avslå från sin rätt till
skattereduktion om han inte vill att den erlagda fackföreningsavgiften skall
bli offentlig. Skattereduktionen kommer nämjigen att framgå av skattelängderna.
Däremot anser jag inte att någon mer långtgående detaljreglering av förfarandet
behövs. Efter vad jag har inhämtat har man från fackligt håll förklarat sig
villig att medverka till ett uppgiftslämnande. RSV och berörda
löntagarorganisationer bör därför på ett smidigt sätt kunna ordna de närmare
detaljerna. En del kompletterande lagregler är dock påkallade, bl.a. måste
vissa tidsfrister anges så alt uppgifter når myndigheterna i sådan tid att
skattereduktionen kan beaktas vid uträkningen av den slutliga skatten. Närmare
bestämt skulle ett uppgiftslämnande genom organisationerna kunna ske på
följande sätt.

Det kan på goda grunder antas att det helt dominerande
antalet fackföreningsmedlemmar kommer att vilja att deras organisationer sköter
uppgiftslämnandet. Det kan då vara lämpligt att organisationerna i god tid informerar
medlemmarna om storleken av den reduktionsgrundande avgift som man tänker
upplysa RSV om. Den enskilde kan då komma med erinringar mot beloppets storlek
eller att han eventuellt inte önskar någon reduktion. Detta innebär att en
enskild som inte reagerar på informationen

4 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 157

Prop.
1982/83:157 38

får anses godta att upplysning om avgiften lämnas till
RSV. Detta förfarande garanterar den enskildes integritet. Det är en fördel om
medlemmarna kan informeras om detta förslagsvis senast den 15 april
taxeringsåret. Härigenom kan i förekommande fall uppgifter om avgiftens storlek
begagnas av den som vill begära förtida återbetalning av överskjutande skatt
eller göra s.k. fyllnadsinbetalning. Sådana åtgärder måste nämligen vidtas
senast den sista april taxeringsåret.

Organisationen
får därefter vidarebefordra uppgifterna till RSV och detta bör ske senast den
15 juni taxeringsåret. Om en organisation kan lämna uppgifterna på ADB-medium
är del nog om RSV får sådant material senast den 31 augusti samma år. De nu
angivna tidsfristerna bör anges i lagen. Lämpligen bör uppgiftslämnandet ske
genom vederbörande centralorganisation. RSV får sedan överföra det inkomna
materialet till skatteregistret. 1 7 § skatteregisterlagen (1980:343) bör en
komplettering göras av innebörd att registret även får innehålla uppgift för
beräkning av ifrågavarande skattereduktion. Vidare bör i 10 § samma lag tas in
en bestämmelse som möjliggör terminalåtkomst för RSV, vederbörande länsstyrelse
och lokala skattemyndighet. I sammanhanget vill jag påpeka att allt till RSV
inkommet material åtnjuter sekretesskydd. Det är också - som datainspektionen
framhållit -angeläget att registreringen i skatteregistret ordnas så att det
inte kan avslöjas vilken fackförening som den enskilde är medlem i. RSV måste
emellertid kunna göra vissa rättelser i det material som överlämnats. Under den
korta tid som är nödvändig för detta ändamål kan det dock inte undvikas att det
finns en uppgift om vem som har överlämnat materialet i fråga.

Som jag tidigare nämnt bör det finnas en möjlighet för den
enskilde att själv yrka skattereduktion. Sådant yrkande skall då frainställas
till den lokala skattemyndighet som skall utfärda skattsedeln. Även här bör i
lag anges en sista tidpunkt och jag föreslår den 30 september taxeringsåret. Av
kontrollskäl måste det för dessa fall också föreskrivas att till sådan enskild
ansökan skall fogas kvitto på erlagd avgift. 1 annat fall öppnas en möjlighet för
icke-medlemmar att få skattereduktion. Möjligheten att själv yrka reduktion bör
göras så enkel sorn möjligt. Det kan - som datainspektionen föreslagit- vara
lämpligt med en särskild blankett på vilken del också lämnas information om
vilka uppgifter som registreras i skatteregistret.

Med anledning av den diskussion som förts om vilka
inbetalningar som skall grunda rätt till skattereduktion vill jag nämna
följande. Klart är - och det uttalades också i propositionen - att avgift till
arbetslöshetskassa måste rensas ut från underlaget. Skatteutskottet uttalade
också att det var angeläget att fackföreningsavgiften genom organisationernas
försorg renodlades eftersom i avgiften kan ingå kostnader för kollektiv
anslutning av medlemmarna till försäkring och till andra organisationer än
facket.

Som tidigare nämnts kommer skattsedeln att innehålla
uppgift om medgiven skattereduktion. Om någon skattskyldig skulle anse atl
reduktion bort medges med annat belopp kan rättelse på ett enkelt sätt ske
genom

Prop.
1982/83:157 39

hänvändelse till den lokala skattemyndigheten. I ett
sådant fallbör den skattskyldige genom t.ex. kvitto visa att reduktionen kommit
att beräknas på ett felaktigt underlag.

Sammanfattning.svis bör det enligt min mening vara nog att
man på ovan angivet sätt genom lag reglerar själva den principiella utformingen
av uppgiftslämnandet samt de tidsgränser som behövs för en smidig hantering.
Del får sedan ankomma på RSV att tillsammans med berörda organisationer träffa
de ytterligare överenskommelser som kan behövas.

2.2.2 Beskattningen av stipendier

Inledning

Enligt 19 § kommunalskattelagen (1928:370), KL, räknas
bl.a. stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest
avsedda för mottagarens utbildning inte som skattepliktig intäkt. Vad som
avses med ett stipendium torde väl i allmänhet inte vålla särskilda
svårigheter. Likväl har skattefrågan kommit att ställas på sin spets i
åtskilliga rättsfall. Ett skäl för detta är att för skattefrihet har i
rättspraxis krävts att en som stipendium betecknad ersättning är av renodlat
benefik natur.

Den legala
skattefriheten för stipendier torde nämligen ha berott på deras benefika natur
och att de alltså hade karaktär av gåvor vilka också är fria från inkomstskatt
enligt 19 § KL. Mot denna bakgrund har man i praxis vid beskattningen inte medgett
skattefrihet för sådana som stipendier betecknade ersättningar som utgått som
vederlag för någon prestation som utgivaren av "stipendiet" har haft
nytta av. 1 andra fall har beskattning skett av den anledningen att ett
stipendium beviljats för flera år. Konstnärsstipendier som utgår för mer än
två år behandlas nämligen som "annan periodisk intäkt" vilken enligt
32 § KL är skattephktig (RSV Dt 1977:14). I det följande belyses först den skattemässiga
behandlingen av stipendier och därefter redovisas förslag till ändrade regler.
Framställningen är uteslutande inriktad på detta problem och berör alltså inte
frågor om avdrag för utbildningskostnader och liknande frågeställningar.

Gällande regler

Som nyss nämnts lämnar lagstiftningen ingen mer precis
vägledning när det gäller att avgöra skattefrågan. Enligt allmänt språkbruk
torde med stipendium avses ett vederlagsfritl bidrag för någons studier eller
utbildning. De traditionella stipendier som utges av olika institutioner,
stiftelser m.m. till studerande vid olika utbildningsanstalter torde inte ha
vållat några speciella problem. De egentliga svårigheterna har uppkommit i de
fall där man ansett sig kunna spåra någon form av intressegemenskap mellan
utgivaren och mottagaren av stipendiet i fråga.

Det torde till att börja med vara helt klart att en
arbetsgivare inte kan ge en

Prop. 1982/83:157 40

anställd ett stipendium utan beskattningseffekter. En
grundläggande princip i vårt skattesystem är nämligen atl vad en anställd får
t.ex. i form av kontanter från sin arbetsgivare skall beskattas som inkomst av
tjänst. 1 dessa fall finns ingen anledning att anta annat än att stipendiet
utgör ersättning för arbete som utförts eller skall utföras för arbetsgivarens
räkning. Det nu sagda gäller självfallet även i sådana fall där någon
arbetsgivaren närstående i stället utger stipendiet. I denna del är rättslägel klart
och några ändringar i denna del är inte heller motiverade.

Delvis likartade överväganden får göras beträffande
stipendier från uppdragsgivare till uppdragstagare. Utgår alltså stipendiet för
ett arbete eller liknande som uppdragsgivaren har ett omedelbart intresse av så
skall ersättningen oavsett vad den kallas inkomstbeskattas.

Den skattemässiga behandlingen av stipendier till
anställda behöver knappast belysas med rättsfall. Däremot kan det finnas
anledning all se något på uppdragsfallen. De avgöranden som finns i denna del
kan med en viss förenkling delas in i två grupper.

En grupp utgörs av sådana fall där någon ulfört eller
skolat utföra en prestation och för den fått ett stipendium (exempel:
utarbetande av festskrift för bolags räkning, utförande av vissa undersökningar
för att därefter medverka vid undervisning hos stipendiegivaren rörande
projektet, fältarbete av social natur för en kommuns räkning, se exempelvis RÅ
1966 ref. 231 eller RÅ 1977 Aa 65). I fall av denna art har beskattning skett
eftersom mottagaren av stipendiet ulfört ett arbete för utgivarens räkning.

En andra grupp har bestått av stipendier för deltagande i
kurser som utgått frän fackförbund till medlemmar av olika slag. I dessa fall
har utgången varit beroende av kursens natur eller mottagarens förhållande till
utgivaren. Stipendium för deltagande i kurser av facklig natur beskattas om
mottagaren av stipendiet innehar ett förtroendeuppdrag inom den fackliga
organisationen (RÅ 1981 1:31 I och III-VI). Om kursen däremot har till syfte atl
höja den allmänna kunskapsnivån är stipendiet skattefritt även om det utgår
till en förtroendeman (RÅ 1981 1:31 II). Den som enbart är medlem kan utan
inkomstskatteeffekter ta emot stipendier för deltagande även i fackligt
orienterande kurser (RSV/FB Dt 1982:17).

Överväganden

Även om rättsläget får anses tämligen klart i vissa
hänseenden är det likväl uppenbart att en del oklarheter finns. Så är bl.a.
fallet beträffande stipendierna inom fackföreningsrörelsen. Ett förtydligande
på denna punkt kan vara motiverat samtidigt som det kan finnas skäl att
ifrågasätta om inte vissa justeringar bör göras i fråga om den skattemässiga
behandlingen av en del stipendier.

En utgångspunkt måste vara ått varje utbetalning som utgår
som ersättning för en prestation skall inkomstbeskattas oavsett hur den rubriceras.
Stipendier till anställda bör alltså även för framtiden inkomstbeskattas

Prop.
1982/83:157 41

enligt de normer som nu tillämpas. Detsamma bör normalt
gälla ersättningar till uppdragstagare. Här bör emellertid en viss nyansering
ske i förhållande till dagsläget.

Som
framgått av inledningen anses i dag den omständigheten att mottagaren av
stipendiet har någon form av förtroendeuppdrag för stipendiegivaren medföra att
beskattning i regel sker av beloppet i fråga. Detta gäller även om uppdraget är
av ganska måttlig omfattning. Denna typ av ersättningar bör för framtiden undantas
från inkomstbeskattning. 1 och för sig har naturligtvis stipendiegivaren nytta
av att mottagaren genomgår den ifrågavarande kursen men något anställnings-
eller egentligt uppdragsförhållande föreligger inte. Den som mottager
stipendiet är ju normalt anställd hos någon annan. Den nytta som
stipendiegivaren här får kan emellertid sägas vara av så indirekt natur att den
för framtiden inte bör utesluta skattefrihet. Liksom f.n. bör även stipendier
som utgår för kurs som har till syfte att höja den allmänna kunskapsnivån vara
skattefria även om de utgår till förtroendemän. Om däremot ett stipendium
utgör en direkt ersättning för faktiskt utförda prestationer för
stipendiegivaren så skall liksom hittills inkomstbeskattning ske.

De
stipendier inom fackföreningsrörelsen som det nu är tal om avser att möjliggöra
kursdeltagande för sådana anställda som inte har rätt till ledighet för studier
med bibehållen lön. Dessa kurser är normalt av relativt kortvarig natur, oftast
upp till en vecka. Stipendierna avser då att täcka inkomstbortfallet efter
skatt. Om dessa stipendier för framtiden görs inkomstskattefria uppnås en
bättre balans mellan sådana anställda som med bibehållna löneförmåner går på
kurser och de som får denna möjlighet genom stipendier.

Sammanfattningsvis
skulle då framdeles följande gälla. Stipendier som utgår till någon som är helt
fristående från stipendiegivaren skall liksom hittills vara skattefria. Likaså
skall stipendier till anställda eller som eljest kan anses utgöra ersättning
för någon prestation liksom hittills inkomstbeskattas. Däremot skall inte
längre den omständigheten att mottagaren av stipendiet deltar i utbildning som
stipendiegivaren visserligen har nytta av men där stipendiet inte utgör
ersättning för en bestämd prestation utlösa inkomstbeskattning.

De nya reglerna bör tas in i 19 § KL och tillämpas första
gången vid 1984 års taxering. Ersättningar som utbetalas fr.o.m. den 1 januari
1983 omfattas således av de nya bestämmelserna.

2.2.3 Framflyttning av tid för allmän fastighetstaxering

Allmän fastighetstaxering skall enligt nuvarande
bestämmelser äga rum vart femte år, 1 kap. 7 § fastighetstaxeringslagen
(1979:1152). Den senaste allmänna fastighetstaxeringen skedde år 1981 och nästa
skall således äga rum år 1986. De år då allmän fastighetstaxering
inte sker skall särskild

Prop. 1982/83:157 42

fastighetstaxering äga rum. Därvid skall fastigheter som
har undergått väsentlig förändring nytaxeras.

En allmän fastighetstaxering innebär ett mycket omfattande
och arbets-krävande förberedelsearbete av bl.a. RSV och länsstyrelserna. Om en
allmän fastighetstaxering skall äga rum år 1986 behöver förberedelsearbetet
påbörjas under våren 1983 för att sedan pågå fram till deklarationstidpunkten
den 18 september 1985. Därefter vidtar själva laxeringsarbetet vilket kräver
mycket arbete av bl.a. fastighetstaxeringsnämnderna och de lokala
skattemyndigheterna. Detta arbete skall vara avslutat den 5 maj 1986.

Det mycket
resurskrävande och omfattande förberedelse- och taxeringsarbetet kommer att
infalla under en period då den nyligen beslutade inkomstskattereformen skall
genomföras. Reformen kommer att vara helt genomförd först vid 1986 års
inkomsttaxering. 1984 och 1985 års inkomsttaxeringar kommer, med hänsyn till
genomförandet av reformen och till övergångsbestämmelserna till denna, att vara
särskilt arbetskrävande. Samma år 1984-1986 skulle, om allmän
fastighetstaxering skall äga rum år 1986, skatteadministrationen belastas
ytterligare med bl.a. förberedelsearbete för, utbildning av taxeringsfunktionärer
till och genomförandet av fastighetstaxeringen. En framflyttning av den
allmänna fastighetstaxeringen skulle väsentligen underlätta arbetssituationen
för berörd personal och myndigheter. Det kan nämnas att den föregående allmänna
fastighetstaxeringen som ägde rum år 1981 rätteligen skulle ha skett år 1980.
Anledningen till framflyttningen var bl.a. att en fastighetstaxering år 1980
skulle ha ägt ram under samma år som genomförandet av det nya
taxeringsförfarandet i första instans, den s.k. RS-reformen.

Även andra
skäl talar för en framflyttning. 1976 års fastighetstaxeringskommitté (Fi
1976:05) kommer enligt vad jag har inhämtat att under år 1983 avlämna ett
betänkande med överväganden om en s.k. rullande fastighetstaxering, som skulle
innebära bl.a. en omräkning av taxeringsvärdena med hänsyn till
prisutvecklingen. Vidare har den nyligen tillkallade bostadskommittén (Bo
1982:02) enligt sina direktiv att se över frågor om bostadsbeskattningen. I
direktiven nämns bl.a. att de synpunkter som fastighetstaxeringskommittén
kommer atl redovisa bör vara av intresse för kommitténs arbete. Vidare nämns
alt kommitténs överväganden i huvudsak bör redovisas senast under det första
halvåret 1984 och att utredningsarbetet i sin helhet bör vara avslutat vid
utgången av år 1984. Enligt min mening finns det anledning att redan nu flytta
fram nästa allmänna fastighetstaxering för att resultatet av dessa utredningar
skall kunna beaktas innan slutlig ställning tas till hur och när eventuell
allmän fastighetstaxering skall ske.

En fråga
som inställer sig är vad en framflyttning av fastighetstaxeringen skulle
innebära för det allmänna i fråga om bl.a. ändrade skatteintäkter och för
fastighetsägaren. Till en början vill jag nämna att en framflyttning innebär en
besparing genom alt kostnaderna för att genomföra fastighetstaxeringen skjuts
framåt i tiden. En framflyttning medför vidare att den

Prop.
1982/83:157 43

höjning
av taxeringsvärdena som eventuellt kän väntas med hänsyn till prisutvecklingen
på fastigheter kommer senare. Detta innebär ett visst inkomstbortfall för det
allmänna jämfört med om den högre taxeringsvärdenivån hade kunnat läggas till
grund för inkomstbeskattningen år 1987. Inkomstbortfallet torde emellertid till
viss del återvinnas genom att taxeringsvärdena, under de återstående åren av
den femäriga taxeringsperiod som gäller om framflyttning inte sker, kommer att
ligga högre. Stigande fastighetspriser kommer nämligen i större utsträckning atl
slå igenom i den prisstatistik som ligger till grund för fastighetstaxeringen.
Om fastighetspriserna skulle ändras i större utsträckning finns möjligheten
att reglera det allmännas inkomster och fastighetsägarens utgifter genom att
ändra den s.k. villaschablonen och/eller det s.k. repartitionstalet som är
avgörande för den kommunala garantibeskattningen. Villaschablonen har vid ett
tidigare tillfälle, år 1977, justerats mellan två allmänna fastighetstaxeringar.
Detta skedde främst med hänsyn till att prisutvecklingen för småhus var snabb, varigenom
taxeringsvärdena kom att ligga långt under den avsedda nivån i förhållande till
marknadsvärdena. En annan möjlighet att utan fastighetstaxering anpassa beskattningen
till prisutvecklingen är att göra en generell ändring av taxeringsvärdena. Det
är emellertid f.n. mycket svårt att bedöma hur prisutvecklingen kommer att bli.
Enligt vad jag har erfarit visar tillgänglig prisstatistik att prisutvecklingen
på fastigheter sedan värdetidpunkten för 1981 års allmänna fastighetstaxering
har varit måtflig. Jag anser därför inte några vägande ekonomiska skäl
föreligga mot en framflyttning av fastighetstaxeringen.

Jag
föreslår därför att nästa allmänna fastighetstaxering flyttas framåt i tiden.
Enligt min mening bör framflyttningen nu begränsas till ett år. Nästa allmänna
fastighetstaxering skall då ske år 1987 och därefter vart femte

2.2.4
Beskattning av tjänstepension som utbetalas efter den pensionsberättigades frånfälle

De
statliga personalpensionerna är sedan den 1 juli 1959 konstruerade som bruttopensioner.
Personalpensionerna skall samordnas med socialförsäkringsförmåner
(folkpension, ATP m.m.). Samordningen innebär ätt arbetstagaren är
tillförsäkrad en viss pensionsnivå, i vilken folkpension och ATP helt eller
delvis räknas in. Om pensionstagaren inte har rätt till socialförsäkringsförmåner,
utgörs bruttobeloppet i sin helhet av personalpension. Om
socialförsäkringsförmånerna är större än bruttobeloppet - vilket kan inträffa
om arbetstagaren t.ex. har haft ATP-grundande inkomster samtidigt från flera
arbetsgivare - utgår ingen statlig personalpension.

Utbetalningen
av personalpension som samordnas med socialförsäkringsförmån' sker centralt av
statens löne- och pensionsverk, SPV, genom en utbetalningshandling, sedan
skatteavdrag har gjorts på det totala förmånsbeloppet.

Prop. 1982/83:157 44

Personalpensionen utgår i regel t.o.m. den dag då en månad
har förflutit efter förmånstagarens frånfälle. Däremot utgår folkpension och
ATP bara t.o.m. den kalendermånad varunder den pensionsberättigade har avlidit.

Vid utbetalning av pensionsbelopp som belöper på tid efter
förmånstagarens död redovisar SPV den del av pensionen, som inte utgörs av
socialförsäkringsförmån som icke skattepliktig inkomst. Uppgift om denna lämnas
således inte till skattemyndigheterna.

Till stöd för sitt förfaringssätt åberopar SPV följande
uttalande av riksskattenämnden den 30 januari 1961. "Av uttalanden i
förarbetena till 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente och 1947 års
allmänna familjepensionsreglemente får anses framgå, att den sista
månadsutbetalningen efter förmånstagares död avsetts skola utgöra
begravningshjälp och förty är skattefri. Denna princip får anses vara
bibehållen i 1959 års allmänna tjänstepensionsreglemente. Däremot torde icke
finnas något motsvarande uttalande till stöd för att utbetalade
socialförsäkringsförmåner, hänförliga till tid efter förmånstagares död, skulle
hava karaktär av begravningshjälp. Enligt nämndens mening bör därför, vid
utbetalning av samordnade förmåner för den sista månadsperioden efter förmånstagares
död, skattefrihet anses föreligga endast för den del av det utbetalade
beloppet, som är att hänföra till personalpensionsförmåner."

Sedan gammalt har tjänstepension utbetalats under en viss
tid efter förmånstagarens frånfälle och den har tidigare i sin helhet
betraktats som en skattefri begravningshjälp. Numera utgörs emellertid - som
tidigare nämnts - de pensionsbelopp som belöper på tiden efter dödsfallet till
större eller mindre del av socialförsäkringsförmån, som i sin helhet är
skattepliktig. Det är alltså endast den resterande delen av pensionen, den s.k.
kompletteringspensionen, som är skattefri. Det inbördes förhållandet mellan
den skatte-belagda socialförsäkringsförmånen och den skattefria komplelteringspensio-nen
varierar alltefter vilken dag i månaden dödsfallet har ägt rum.

Enligt min mening är det mindre lämpligt att en viss, i
förväg obestämd del av den stafliga tjänstepensionen undantas från beskattning.
Det förtjänar att påpekas att det inte förekommer någon motsvarande
skattefrihet för pensionsbelopp som betalas ut enligt icke-statiiga
pensionssystem efter pensionärens död.

Jag anser därför att hela den tjänstepension som betalas
ut efter pensionstagarens död i framtiden bör utgöra skattepliktig inkomst. En
regel om detta bör tas in i punkt 1 av anvisningarna till 19 § KL. Jag har i
denna fråga samrått med chefen för civildepartementet.

2.2.5 Återbetalning av vissa räntebidrag

Enligt bl.a. 36-38 §§ bostadsfinansieringsförordningen
(1974:946) utgår stafligt lånestöd i form av räntebidrag. Sådana bidrag utgörs,
i princip, av skillnaden mellan å ena sidan de faktiska räntekostnaderna för
vissa

Prop.
1982/83:157 45

bostadslån
och å andra sidan en av staten garanterad räntekostnad för lånen i fråga.

I
skattehänseende behandlas räntebidragen på följande sätt.

Enligt
punkt 7 av anvisningarna till 24 § KL skall räntebidrag inte tas upp som
skattepliktig intäkt. Av 20 § KL framgår att avdrag för ränta på lånat, i
fastigheten nedlagt kapital endast får ske med det belopp varmed räntan har överstigit
räntebidraget. Den omständigheten att en fastighetsägare har fått räntebidrag
har således, trots att bidraget inte är skattepliktigt, påverkat den taxerade
inkomsten så att denna blivit högre än annars hade varit fallet.

Det
har nu visat sig att räntebidrag i vissa fall har betalats ut med för höga belopp
och att återkrav framställts. 1 praktiken sker återbetalningen antingen genom
att det återkrävda beloppet kvittas mot framtida bidrag som fastighetsägaren är
berättigad till eller genom särskild återbetalning.

Det
saknas f.n. uttryckliga regler hur återbetalningarna skall behandlas i
skattehänseende. Enligt min mening bör de återbetalade beloppen i princip få
dras av vid inkomsttaxeringen. Frågan bör uttryckligen regleras i lag.

En
första fråga blir då i vilken förvärvskälla ett sådant avdrag bör medges. Om
den skattskyldige har kvar fastigheten i fråga skulle avdrag i samma förvärvskälla
få göras med det återbetalade beloppet. Som jag nyss nämnde sker ofta en
kvittning i dessa fall. Det kan emellertid tänkas att fastigheten sålts och i
ett sådant fall skulle den skattskyldige likväl få redovisa fastigheten i sin
deklaration bara för avdragsrättens vidkommande. Om den skattskyldige har bytt
hemortskommun blir en effekt också att han inte medges avdrag vid den kommunala
taxeringen i den nya kommunen. För att i möjligaste mån undvika en olika
behandling bör enligt min mening avdrag göras i förvärvskällan kapital.

En
annan fråga gäller vilket belopp som skall få dras av. I normalfallet blir detta
lika med det faktiskt återbetalade beloppet. Det kan emellertid hända att
skattelättnaden under tidigare år varit större än vad som egentligen varit
avsett. Tidigare kunde nämligen makar genom att fördela äganderätt och betalningsansvar
ordna så att ränteavdrag kunde göras av den ene medan den andre stod som
mottagare av det icke skattepliktiga räntebidraget. Denna möjlighet stoppades
genom lagstiftning år 1980 (SFS 1980:1054). Mot denna bakgrund bör vid
återbetalning avdrag bara medges för den del av det återbetalade beloppet som
tidigare verkligen har avräknats från erlagd ränta vid beskattningen.

3
Upprättade lagförslag

I
enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

2. lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt

5
Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr 157

Prop. 1982/83:157 46

för ackumulerad inkomst,

3.
lag om ändring
i kommunalskattelagen (1928:370),

4. lag om ändring i lagen (1982:1193)
om skattereduktion för fackföreningsavgift,

5.
lag om ändring
i skatteregisterlagen (1980:343),

6.
lag om tid för
allmän fastighetstaxering.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilagaK

4 Specialmotivering

4.1 Taxeringslagen (1956:623)

25 §

I denna paragraf regleras vad den allmänna
självdeklarationen skall innehålla. De uppgifter som ingår i beräkningen av
underlag för tilläggsbelopp, UTB, framgår i betydande utsträckning redan av
denna. Detta gäller medgivna underskottsavdrag och förlustavdrag, liksom de
uppgifter som behövs för den särskilda kvittningen mellan underskott av schablontaxerad
fastighet och inkomst av kapital vilken skall ske ex officio. När det gäller
övriga särskilda kvittningsfall liksom avdrag för sparade underskott krävs det
ett yrkande av den skattskylldige som då också har att förebringa den utredning
som behövs. Det är således bara i fråga om räntetillägg som en ny
uppgiftsskyldighet behöver åläggas de skattskyldiga. Sådan skyldighet skall
åvila samtliga skattskyldiga för vilka räntetillägg skall ingå i UTB. Uppgift
skall lämnas om själva räntetillägget och om grunderna för beräkningen.

Det kan tilläggas att det därutöver i vissa fall kan
ankomma på den skattskyldige att lämna en samrnanställning för beräkning av UTB.
I den mån denna innehåller uppgifter sorn redan lämnas i deklarationen är det
då inte fråga om någon ny skyldighet utan endast om en tillämpning av regeln i
23 § taxeringslagen (1956:623), TL, att deklaration skall lämnas på fastställt
formulär.

37 § 2 mom.

För kontroll av att den skattskyldige har fullgjort sin
uppgiftsskyldighet i fråga om räntetillägg på grund av räntefritt eller lågförräntat
lån föreslås en skyldighet för arbets- och uppdragsgivare att i kontrolluppgift
lämna uppgift om sådana lån. Uppgifterna skall avse lånebelopp och - om ränta
har erlagts - räntesats eller erlagd ränta. I sammanhanget kan nämnas att man i
övriga fall av räntetillägg kan utläsa av redan befintliga uppgifter i
deklarationen att sådant skall beräknas.

' Bilagan har uteslutits här. Förslagen är likalydande med
dem som är fogade till propositionen bortsett från en redaktionell ändring.

Prop.
1982/83:157 47

68 §

1 paragrafen ges regler om uppgifter som skall antecknas i
skattelängden vid införing av taxeringsnämndens beslut. Här tillkommer att
anteckning skall ske om räntetillägg och UTB. Som framgått av den allmänna
motiveringen skall UTB fastställas för samtliga skattskyldiga och beslutet
skall utan någon längdföringsgräns antecknas i skattelängden.

Vidare föreslås följdändringar till riksdagsbeslut under
hösten (prop. 1982/83:50 bil. 2, SkU 15, rskr 106, SFS 1982:1192 och 1194). Som
en följd av införandet av en hyreshusavgift skall anteckning ske om underlag
för avgiften. Hänvisningen till 5 § lagen (1980:1047) om skattereduktion för
aktieutdelning utgår, eftersom lagen har upphävts.

I lagrummet utgår slutligen en hänvisning till 2 § 5 mom.
uppbördslagen (1953:272), eftersom momentet numera är upphävt.

72 a §

Bestämmelserna i paragrafen ger lokal skattemyndighet
befogenhet att rätta vissa förbiseenden vid taxeringen. Här föreslås två följdändringar
till inkomstskattereformen. I andra stycket 5 ges sådan rättelsemöjlighet i
fråga om det s.k. kapitalförsäkringsavdraget. Detta slopades emellertid i
samband med skattereformen och denna bestämmelse utgår därför. Vidare föreslås
i andra stycket 8 en redaktionell ändring med anledning av att bestämmelserna
om gemensam skatteberäkning på makars B-inkomster har flyttats från 11 § 1 mom.
SIL till 11 § 3 mom. SIL. I sammanhanget kan påpekas att det inte är nödvändigt
med någon ändring av lagrummet för att lokala skattemyndigheten skall kunna
rätta även förbiseenden vid beräkning av UTB.

4.2 Lagen (1951:763) om ackumulerad inkomst

1 §

I lagrummet anges liksom nu sättet för beräkning av den
statliga inkomstskatten för ackumulerad inkomst.

I första stycket anges att inkomsten skall fördelas på det
antal år som den hänför sig till. Vidare regleras hur genomsnittsberäkningen
skall ske. Föratom reglerna om genomsnittsberäkningen har i lagrammet även
tillägg gjorts med tanke på att den statliga inkomstskatten efter
inkomstskattereformen skall utgå i form av grundbelopp och tilläggsbelopp.
Även tilläggsbelopp skall omfattas av den särskilda beräkningen. I tydlighetens
namn bör påpekas att den statliga inkomstskatten - även om den är uppdelad i
två komponenter - likväl är att se som en enda skatt. Det kan alltså inte komma
i fråga med särskild skatteberäkning för t.ex. bara grundbelopp men inte
tilläggsbelopp. Liksom hittills kompletteras lagrummet med ett räkneexempel i
punkt 2 av anvisningarna.

1 andra stycket har en redaktionell ändring gjorts.

Prop. 1982/83:157 48

Det nuvarande tredje stycket är i och med
inkomstskattereformen överspelat. Begreppet grundbelopp är nämligen för
framtiden en del av den statliga inkomstskatten och inte som tidigare ett
instrument för att bestämma skatteuttaget. I stället har en ny bestämmelse
intagits av innebörd att den s.k. begränsningsregeln inte skall tillämpas
samtidigt med reglerna om ackumulerad inkomst. Det alternativ skall väljas som
leder till lägst skatt. Detta överensstämmer f.ö. med gällande praxis. Jag vill
i sammanhanget erinra om att den s.k. marginalskattespärren skall tillämpas
även vid skatteberäkning i förevarande fall. Detta bör inte heller vara förenat
med några större praktiska svårigheter eftersom med mitt förslag bara ett
grundbelopp och ett tilläggsbelopp skall beräknas. Vid den särskilda
skatteberäkningen skall därför regeln tillämpas med utgångspunkt i det senaste
årets kommunala skattesats. Någon särskild bestämmelse om
marginalskattespärrens tillämplighet behövs inte eftersom den ingår i sättet
för beräkning av statlig inkomstskatt.

2 och 7 §§

I dessa lagrum har ändringar gjorts så att även UTB kan
beaktas i förekommande fall.

Punkt 2 av anvisningarna till I §

I denna anvisningspunkt finns liksom tidigare ett
räkneexempel för att närmare belysa skatteberäkningen.

De nya reglerna innebär att man skall beräkna
genomsnittlig beskattningsbar inkomst och genomsnittligt UTB för de senaste
tre åren. Härvid skall den ackumulerade inkomsten inte tas med. Vid beräkningen
av genomsnittligt UTB skall givetvis underlaget tas med även om tilläggsbelopp
inte har utgått något visst år.

Såväl genomsnittsbeloppen som den del av den ackumulerade
inkomsten som är hänförlig till varje år skall avrundas nedåt till helt
hundratal kronor.

I sista stycket regleras hur beräkningen skall ske då
någon under samma år har uppburit flera ackumulerade inkomster och dessa hänför
sig till olika antal år. Även här krävs en justering av reglerna. Förslaget
innebär att varje ackumulerad inkomst delas upp i årsbelopp. Ett årsbelopp av
varje inkomst läggs sedan samman. Skatt beräknas på summan enligt samma regler
som om det bara hade varit fråga om en ackumulerad inkomst. Den framräknade
skatten fördelas proportionellt på de årsbelopp som har sammanlagts, varefter multipliceringen
sker.

Ett exempel får belysa det sagda. En person uppbär ett år
en ackumulerad inkomst på 50 000 kr. som hänför sig till tio år och en
ackumulerad inkomst på 30 000 kr. som hänför sig till tre år. Årsbeloppen blir
då 5 000 kr. resp. 10 000 kr. och dessa belopp sammanläggs. Den genomsnittliga
beskattnings-

Prop. 1982/83:157 49

bara inkomsten antas uppgå till 85 000 kr. Grundbelopp
beräknas på 15 000 kr. i skiktet 85 000-100 000 kr. Av den framräknade skatten,
3 000 kr., belöper 1 000 kr. på årsbeloppet av den förra ackumulerade inkomsten
och 2 000 kr. på årsbeloppet av den senare. Grundbeloppet på de ackumulerade
inkomsterna bhr 1 000 kr. multiplicerat med tio och 2 000 kr. multiplicerat med
tre eller 16 000 kr.

För att en sådan gemensam beräkning skall vara möjlig
krävs att genomsnittsberäkningen i fråga om beskattningsbar inkomst resp. UTB
avser lika många år. En bestämmelse har därför införts om att den ackumulerad
inkomsten i dessa fall alltid skall anses avse minst tre år.

Punkt 3 av anvisningarna till 1 §

I denna anvisningspunkt regleras beskattningen av makar
vid beräkning av skatt för ackumulerad inkomst. Den nuvarande hänvisningen till
9 § 3 mom. SIL som reglerar frågan om beskattningsbar A- resp. B-inkomst har
ändrats till 11 § 3 mom. samma lag där numera motsvarande regler finns. Fr.o.m.
1986 års taxering begränsas sambeskattningen till att avse beräkningen av
tilläggsbelopp. Under inkomstskattereformens övergångsår gäller dock enligt 6 §
PromL att sambeskattning skall ske vid beräkning av grundbelopp. Enligt nämnda
lagrum skall de äldre bestämmelserna i bl.a. 9 § 3 mom. SIL tillämpas vid 1984
och 1985 års taxeringar. Motsvarande kommer då att gälla i fråga om
skatteberäkningen för ackumulerad inkomst.

Den
treåriga genomsnittsberäkning som för framtiden skall ske måste även i
förekommande fall innefatta en uppdelning på A- resp. B-underlag. B-underlaget
utgörs enligt 11 § 3 mom. SIL av den skattskyldiges B-inkomster varvid dock 5
000 kr. skall behandlas som A-inkomst. Beräkningen kan åskådliggöras på
följande sätt. En person har under tre år beskattningsbar inkomst och UTB på
145 000 kr., 115 000 kr. samt 130 000 kr. vari ingår B-inkomster på 30 000 kr.,
15 000 kr. samt 30 000 kr. Maken har lägre A-inkomst och B-inkomster på 20 000
kr., 10 000 kr. och 15 000 kr. Den genomsnittliga beskattningsbara inkomsten
för den skattskyldige blir 130 000 kr. Beräkningen av tilläggsbelopp grundas på
ett genomsnittligt A-underlag på 110 000 kr., ett genomsnittligt B-underlag för
den skattskyldige på 20 000 kr. och för hans make på 10 000 kr.

Om den skattskyldiges samtaxeringsförhållanden har
förändrats under treårsperioden så skall makes inkomst beaktas bara för de år
då samtaxering har ägt rum.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

Vid 1986 års taxering finns för första gången fastställda UTB
för en hel treårsperiod. Mot bl.a. denna bakgrund kan det vara lämpligt att
tillämpa de nya reglerna fullt ut första gången i fråga om ackumulerad inkomst
som skall tas till beskattning vid 1986 års taxering.

Prop.
1982/83:157 50

För 1984 och 1985 års taxeringar bör särskilda
övergångsregler gälla. Vid dessa taxeringar bör alltjämt skatteberäkning ske
enligt nu gällande regler som innebär att skatten beräknas särskilt för varje
år, låt vara med användning av det sista årets skatteskala. Redan vid dessa
taxeringar skall emellertid skatteberäkningen avse såväl grundbelopp som
tilläggsbelopp. Vid dessa års taxeringar skall även UTB fastställas. Något UTB
finns dock inte före 1984 års taxering varför tidigare års beskattningsbara
inkomster bör få utgöra även UTB.

4.3 Kommunalskattelagen (1928:370)

32 § 3 mom.

I lagrummet finns bestämmelser som i vissa hänseenden hkställer
skogsvårdsstyrelse med statlig myndighet. Förslaget innebär att denna
bestämmelse upphävs. Genom att skogsvårdsstyrelserna fr.o.m. den 1 juli 1981
har fått ställningen av statliga myndigheter har bestämmelsen blivit onödig.

Punkt 1 av anvisningarna till 19 §

I denna anvisningspunkt finns bestämmelser om vissa
förmåner som inte utgör skattepliktig inkomst. I första stycket upptas därvid
bl.a. begravningshjälp. Som utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt
2.2.4) skall i framtiden statlig tjänstepension även för tid efter dödsfallet i
sin helhet utgöra skattepliktig inkomst. Här har därför gjorts ett tillägg att
sådan pension inte behandlas som begravningshjälp. I övrigt har uttryckssätten
i stycket moderniserats.

Punkt 4 av anvisningarna till 32 §

Ändringen är av samma art som i fråga om 32 § 3 mom.

Punkt 5 av anvisningarna till 39 §

I en ny punkt 5 av anvisningarna till 39 § KL har tagits
in reglerna om den skattemässiga behandlingen av återbetalade räntebidrag. Som
framhållits i den allmänna motiveringen skall avdrag för sådana återbetalningar
göras i förvärvskällan kapital och detta skall gälla även om återbetalningen
skett genom kvittning. I sistnämnda fall får den skattskyldige bryta ut den
kvittade delen och hänföra den till förvärvskällan kapital. Det får ankomma på
berörda myndigheter att lämna närmare information i dessa fall.

Frågan huravida avdrag skall få göras för hela det belopp
som återbetalas beror som framhållits i den allmänna motiveringen på i vad mån
avräkning verkligen har skett tidigare. Detta är något som får utredas i varje
särskilt fall. Jag vill dock erinra om att sådan utredning inte fordras i fråga
om räntebidrag som betalats ut efter den 1 januari 1981.

Prop. 1982/83:157 51

Anvisningarna till 47 §

Genom lagstiftning år 1980 (prop. 1980/81:42, SkU 11, rskr
94, SFS 1980:1054) sänktes procenttalet för beräkning av garantibelopp, repartitionstalet,
från 2 till 1 1/2. Av förbiseende skedde därvid inte någon ändring av
förevarande lagrum som innehåller exempel för beräkning av garantibelopp, när
beskattningsåret omfattar annan tid än tolv månader eller fastigheten inte har
innehafts hela året. Förslaget innebär att en sådan följdändring genomförs.
Därvid har även i exemplen använda årtal ändrats.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

De nya bestämmelserna i punkt 1 av anvisningarna till 19 §
angående pension för tid efter förmånstagarens död skall tillämpas första
gången vid 1985 års taxering, dvs. på pensionsbelopp som utbetalas fr.o.m. den
1 januari 1984.

Den nya punkt 5 av anvisningarna till 39 § ges tillämpning
fr.o.m. 1978 års taxering, eftersom återkraven började under år 1977. För att
säkerställa rätten till avdrag vid tidigare års taxeringar föreskrivs för dessa
rätt till besvär i särskild ordning enligt 100 § TL. Denna rätt omfattar även
1983 års taxering trots att den ordinarie besvärstiden för den skattskyldige
där går ut först den 29 februari 1984. Skälet är att en längre besvärstid än
normalt framstår som befogad med hänsyn till att de nya reglerna inte har
förelegat vid deklarationstillfället och eventuellt inte heller vid
taxeringsnämndens behandling av ärendet. Besvär enligt 100 § TL får anföras
inom fem år från utgången av taxeringsåret. Eftersom de nya reglerna innebär
att en avdragsrätt införs, föreligger inte hinder mot att låta dem bli tillämpliga
även bakåt i tiden.

I punkt 4 av övergångsbestämmelserna finns en regel som
anknyter till motsvarande regel vid en tidigare ändring i samma lagrum (SFS
1981:1203). Bakgrunden är ändringen av basbeloppet till att avse helt år i
stället för viss månad.

Övriga nya
bestämmelser skall tillämpas första gången vid 1984 års taxering. De nya
bestämmelserna i 19 § kommer alltså att tillämpas på stipendier som utbetalas fr.o.m.
den 1 januari 1983. Något hinder häremot föreligger inte, eftersom ändringen
endast innebär undantag från hittillsvarande skattskyldighet.

4.4 Lagen (1982:1193) om skattereduktion för
fackföreningsavgift

Till lagen om skattereduktion för fackföreningsavgift har
fogats en ny bestämmelse, 5 §, som närmare anger hur uppgiftslämnandet skall gå
till för att skattereduktion skall kunna medges för erlagd fackföreningsavgift.

I lagrummet anges de två alternativ som står den enskilde
fackföreningsmedlemmen till buds. Antingen kan yrkandet - innehållande uppgift
om

Prop. 1982/83:157 52

personnummer och erlagd avgift - framställas genom den
egna organisationen till RSV eller så kan den enskilde själv hos den lokala
skattemyndigheten framställa sitt önskemål. Vidare regleras de olika
tidsfrister som skall gälla beroende på hur uppgifterna lämnas.

4.5 Skatteregisterlagen (1980:343)

Skattereduktionen för fackföreningsavgift har föranlett
två justeringar i skatteregisterlagen. I 7 § har intagits en bestämmelse att det
centrala skatteregistret även får innehålla uppgift för beräkning av
ifrågavarande skattereduktion. I 10 § har ändringar gjorts så att länsstyrelse
och lokal skattemyndighet samt RSV får terminalåtkomst. För de båda förstnämnda
är åtkomsten begränsad till uppgifter som hänför sig till det egna länet.

4.6 Lag om tid för allmän fastighetstaxering

Framflyttningen av den allmänna fastighetstaxeringen som
skulle ha ägt rum år 1986 har reglerats genom en ny särskild lag om tid för
allmän fastighetstaxering. I denna föreskrivs att nästa allmänna
fastighetstaxering skall äga rum år 1987. Samtidigt förordnas att den nuvarande
lagen (1977:455) om tid för allmän fastighetstaxering skall upphöra att gälla.

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över
förslägen till

1. lag om ändring i taxeringslagen
(1956:623),

2. lag om ändring i lagen (1951:763)
om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

3. lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370),

4. lag om ändring i lagen (1982:1193)
om skattereduktion för fackföreningsavgift,

5. lag om ändring i
skatteregisterlagen (1980:343),

6. lag om tid för allmän
fastighetstaxering.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens
hemställan.

Prop.
1982/83:157 53

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1983-03-17

Närvarande:
f.d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Delin, justitierådet Bengtsson

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 3 mars 1983 har regeringen på
hemställan av statsrådet och chefen för finansdepartementet Feldt beslutat
inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

2. lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statiig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst,

3. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

4. lag om ändring i lagen (1982:1193) om skattereduktion för fackföre-, ningsavgift,

5. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),

6. lag om tid för allmän fastighetstaxering.

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av kammarrättsrådet Bodil Hulgaard.

Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet.

Föredragningen inför
lagrådet har till stor del ägt rum innan lagförslagen ännu fått sin slutliga
utformning. Vid den därvid företagna granskningen har lagrådet i vissa
hänseenden framfört erinringar och ändringsförslag av främst redaktionell art,
vilka beaktats i de genom remissen överlämnade lagförslagen.

Lag
om ändring i kommunalskattelagen

Ändringen
i 19 § framstår formellt som en inskränkning av skattefriheten. Från denna
synpunkt kunde föreskriften i övergångsbestämmelserna, att ändringen skall
tillämpas första gången vid 1984 års taxering, synas innebära en sådan
retroaktiv skattelagstiftning som förbjuds enligt 2 kap. 10 § andra stycket
regeringsformen. Emellertid står det klart, att den nu ändrade regeln om
stipendiers skattefrihet enligt fast praxis tolkas på ett sätt som medför att den
nya bestämmelsen i realiteten framstår som fördelaktigare för den skattskyldige.
Lagändringen inger därför inte några betänkligheter med hänsyn till
grundlagsregeln.

Lag
om ändring i lagen om skattereduktion för fackföreningsavgift

De
integritetsproblem som uppkommer genom möjligheten till skattereduktion för
fackföreningsavgift har uppmärksammats av riksdagen, varvid understrukits att
en ADB-lösning måste utformas så att den inte kränker den

Prop.
1982/83:157 54

enskildes
integritet. Genom att lagstiftningen utformats som en rätt till skattereduktion
är det ofrånkomligt att man av skattelängden kan komma att dra slutsatser om
den skattskyldiges medlemsskap i fackförening. Så till vida har den
skattskyldige dock möjlighet att skydda sig att han kan tillse att reduktion
över huvud taget inte blir aktuell för hans vidkommande; han får alltså
underlåta att framställa yrkande härom. Med den lösning som föreslås i remissen
blir han härvid beroende av arbetstagarorganisationens handlande. Det kan inte
uteslutas att på grund av missförstånd eller förbiseende organisationen utan
hans samtycke begär reduktion enligt lagen. Med hänsyn härtill synes det
önskvärt att den skattskyldige får möjlighet att, lämpligen i samband med sin
självdeklaration, på ett enkelt och otvetydigt sätt förklara att han inte
önskar skattereduktion. En sådan förklaring skulle då få till följd att ett
reduktionsyrkande genom facket inte under några förhållanden vinner beaktande.
Naturligtvis är den skattskyldige oförhindrad att senare, om han kommer på
andra tankar; själv yrka reduktion i den ordning paragrafen anger. Lagrådet
ifrågasätter om inte en lösning efter dessa linjer bör övervägas. Förslagsvis
kunde då som ett andra stycke i 5 § tilläggas följande: "Ett yrkande som
framställts av organisationen skall inte beaktas, om den skattskyldige i sin
självdeklaration eller annars, dock senast den 30 september taxeringsåret, ger
till känna att han avstår från skattereduktion."

Övriga
lagförslag Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop.
1982/83:157 55

Utdrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-03-24

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden
Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson,
Andersson, Rainer, Boström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg,
Hellström

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om följdlagstiftning till inkomstskattereformen,
m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag
till

1. lag om ändring i taxeringslagen
(1956:623),

2. lag om ändring i lagen (1951:763)
om beräkning av stathg inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

3. lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370),

4. lag om ändring i lagen (1982:1193)
om skattereduktion för fackföreningsavgift,

5. lag om ändring i
skatteregisterlagen (1980:343),

6. lag om tid för allmän fastighetstaxering.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lag om ändring i kommunalskattelagen

Vad lagrådet anfört i fråga om förslaget till ändring i 19
§ kommunalskattelagen föranleder ingen kommentar från min sida.

Lag om ändring i lagen om skattereduktion för
fackföreningsavgift

Beträffande skattereduktionen för fackföreningsavgift har
lagrådet ifrågasatt om inte en viss komplettering borde övervägas. I så fall
skulle ett tillägg göras av innebörd att ett yrkande som framställts av
organisation inte skulle beaktas om den skattskyldige i sin deklaration eller
på annat sätt inom en viss tid gett till känna att han avstod från
skattereduktion.

Jag vill för egen del nämna följande. Genom att - som
lagrådet också framhåller - lagstiftningen utformats som en rätt till
skattereduktion är det ofrånkomligt att tillhörighet till fackförening kommer
att framgå av skattelängd. Det är givetvis angeläget att reglerna för själva
yrkandet ges en

'Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde
den 3 mars 1983.

Prop. 1982/83:157 56

sådan
form att den enskildes integritet inte kränks. Enligt min mening är det tveksamt
om den av lagrådet ifrågasatta kompletteringen innebär någon större ändring i
förhållande till det remitterade förslaget. För det första så torde en regel om
att skattskyldig i sin deklaration skall ge till känna något som inte direkt
berörs i deklarationen ofta förbises av de skattskyldiga. Till detta kommer
vissa praktiska problem hur taxeringsnämnderna skall hantera tillkännagivanden
av detta slag. Vidare vill jag betona att även enligt det remitterade förslaget
så finns alltid möjligheten för den skattskyldige, inte bara att själv yrka
skattereduktion, utan även att hos lokal skattemyndighet återkalla ett yrkande
som organisationen framställt. Att för dessa fall införa särskilda regler anser
jag inte påkallat.

Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att antaga de av lagrådet granskade förslagen.

Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop. 1982/83:157 57

Innehåll

Proposition ..................................................................... ....... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... ....... 1

Författningsförslag.................................................... 2

1
Förslag till
lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) 2

2
Förslag till
lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för
ackumulerad inkomst ....... 9

3
Förslag till
lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 14

4
Förslag till
lag om ändring i lagen (1982:1193) om skattereduktion för
fackföreningsavgift 22

5
Förslag till
lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343) ... 23

6
Förslag till
lag om tid för allmän fastighetstaxering... ..... 26

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1983-03-03 27

1
Inledning ................................................................ 27

2
Allmän
motivering ..................................................... 27

2.1 Följdändringar till inkomstskattereformen ....... 27

2.1.1
Utformningen av
inkomstskattereformen 27

2.1.2
Taxeringsförfarandet
........................... 29

2.1.3
Beskattning av
ackumulerad inkomst .... 35

2.2 Övriga frågor ................................................... ..... 36

2.2.1
Fackföreningsavgiften
......................... 36

2.2.2
Beskattningen
av stipendier ................ ..... 39

2.2.3
Framflyttning
av tid för allmän fastighetstaxering

............................................................ 41

2.2.4 Beskattning av tjänstepension som utbetalas efter

den pensionsberättigades frånfälle....... 43

2.2.5 Återbetalning av vissa räntebidrag ..... 44

3 Upprättade lagförslag ............................................ 45

, 4 Specialmotivering
................................................... 46

4.1
Taxeringslagen
(1956:623) ............................. 46

4.2
Lagen
(1951:763) om ackumulerad inkomst . 47

4.3
Kommunalskattelagen
(1928:370) ................ 50

4.4
Lagen
(1982:1193) om skattereduktion för fackföreningsavgift 51

4.5
Skatteregisterlagen
(1980:343) .................... 52

4.6
Lag om tid för
allmän fastighetstaxering ....... 52

5
Hemställan ............................................................. 52

6
Beslut ..................................................................... ..... 52

Utdrag ur lagrådets protokoll 1983-03-17 ...................... 53

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1983-03-24 55