Prop. 1982/83:167

Prop.
1982/83:167

Regeringens proposition

1982/83:167

om
ändring i byggnadslagen (1947:385) m. m.;

beslutad
den 24 mars 1983.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har lagils upp i bifogade utdrag
av regeringsprotpkpll.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

HANS
GUSTAFSSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
prpposilionen läggs fram förslag till vissa ändringar av formerna för prövningen
enligt 136 a § byggnadslagen beträffande verksamheter som använder Iräfiberråvaror
och därmed sammanhängande ändringar i miljöskyddslagen. Förslagen syftar tiU
att förenkla prövningen.

Proposifionen
innehåller även förslag pm att i 136 a § byggnadslagen närmare reglera när
prövning skall ske av verksamhet vid anläggningar som framställer iräfiberbränsle
och vid eldningsanläggningar där träfiberråvaror används.

Lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 juli 1983.

1
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 167

Prop. 1982/83:167 2

1 Förslag till

Lag om ändring i byggnadslagen (1947:385)

Härigenpm
föreskrivs att 136a§ byggnadslagen (1947:385)' skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

TiUkomslen
och lokaliseringen av industriell eUer liknande verksamhet, spm är av
väsentlig betydelse för hushållningen med energi, med Iräfiberråvara eller
med landets samlade mark- Pch vattentillgångar, skall prövas av regeringen
i den omfattning som nedan säges.

TiUkomslen . och lokaliseringen av industriell eUer
liknande verksamhet, som är av väsentlig betydelse för hushållningen med
energi, med träfiberråvara eller med landels samlade mark- och vattentillgångar,
skall prövas av regeringen i den pmfattning spm nedan säges. Beträffande
verksamhet som är av väsentlig betydelse endast för hushållningen med Iräfiberråvara
får dock regeringen överlämna till annan myndighet att pröva frågan om
tillstånd.

Nyanläggning av följande slag av verksamhet skall prövas,
nämligen 1. järn- pch stålverk, metallverk Pch ferrplegeringsverk.

2.
sågverk med en årlig prpduk-fionskapacilel om 5000 m' sågade trävaror eller
mer, massafabrik, pappersbmk, samt fabrik för tillverkning av fiberskivor, spänskivor
eUer plywood.

2. sågverk med en årlig produktionskapacitet om 5000 m-*
sågade trävaror eller mer, massafabrik, pappersbruk, fabrik för tUlverkning av
fiberskivor, spänskivor eller plywood samt anläggning för framställning av
träfiberbränsle, om användningen per kalenderår av träfiberråvara kommer att
uppgå till minst 10000 m fast mått,

3.
fabrik för
framställning av oorganiska eUer organiska kemikalier eller av petrokemiska
produkter i övrigt,

4.
fabrik för
raffinering av råoljor,

5.
alomkraflanläggning,

6.
anläggning för upparbetning
av alombränsle,

7.
ångkraftanläggning
och annan anläggning för eldning med fossilt bränsle med tillförd effekt
överstigande 500 megawalt,

8. anläggning för eldning med träfiberråvara om
förbrukningen per kalenderår av sådan råvara kommer att uppgå till minst 10000 m
fast mått.

' Lagen omtryckt 1981:872

Prop.
1982/83:167

Nuvarande lydelse

8.
fabrik för
framställning av gödselmedel,

9.
cemenlfabrik.

Utvidgning
av verksamhet vid sågverk eller annan anläggning som anges i andra stycket 2
skall prövas om förbmkningen per kalenderår av träfiberråvara kommer att öka i
förhållande till det av åren 1973, 1974 eller 1975 när förbmkningen var högst
eller i förhållande till den förbmkning som har tillåtits enligt denna
paragraf. Prövningsskyldighet föreligger ej pm ökningen mätt i mndvirke eller
mptsvarande mängd annan träfiberråvara ej uppgår till 10000 m' eUer, utan all
uppgå tiU 20000 m, är mindre än en procent av den tUI jämförelse valda förbmkningen.
Prövnings-skyldighet föreligger ej heller för utvidgning av verksamhet söm
sker ulan samband med utbyggnad av anläggning, om denna den 1 juni 1976 ingår i
en förvaltningsenhet som efter ansökan registrerats hos regeringen, och om förbmkningen
av träfiberråvara inom den registrerade förvaltningsenheten ej ökar mer än i
föregående punkt säges.

Finner regeringen för visst faU atl verksamhet som avses i
andra eller tredje stycket ej är av den betydelse som i första stycket säges,
kan regeringen medgiva undanlag från prövningsskyldighelen.

Föreslagen lydelse

9. fabrik för framställning av gödselmedel, 10.
cementfabrik.

Utvidgning av verksamhet vid sågverk, massafabrik,
pappersbruk och fabrik för tillverkning av fiber-skivor, spänskivor eller plywood
skall prövas om förbrukningen per kalenderår av träfiberråvara kommer att öka
i förhållande till det av åren 1973, 1974 eller 1975 när förbmkningen var
högst eller i förhällande fill den förbrukning som har tillåtits enligt denna
paragraf. Prövningsskyldighet föreligger ej om ökningen mätt i rundvirke
eller motsvarande mängd annan träfiberråvara ej uppgår till 10000 m eller,
ulan all uppgå fill 20000 m\ är mindre än en procent av den till jämförelse
valda förbmkningen. Prövningsskyldighet föreligger ej heller för utvidgning av
verksamhet som sker utan samband med utbyggnad av anläggning, om denna den 1
juni 1976 ingår i en förvaltningsenhet som efter ansökan registrerats hos
regeringen, och om förbrukningen av Iräfiberråvara inom den registrerade
förvaltningsenheten ej ökar mer än i föregående punkt säges.

Utvidgning eller annan ändring av verksamhet vid
anläggning för framställning av träfiberbränsle . och vid eldningsanläggning
skall prövas, om användningen per kalenderår av träfiberråvara vid anläggningen
kommer att uppgå till minst 10000 m fast mått.

Finner regeringen för visst fall alt verksamhet som avses
i andra, tredje eller fiärde stycket ej. är av den betydelse som i första
stycket säges, kan regeringen medgiva undanlag från prövningsskyldighelen.

Prövning avseende verksamhet vid sågverk, fabrik för
tillverkning av fiberskivor, spänskivor eller plywood, anläggning för framställning
av träfiberbränsle samt an-

Prop.
1982/83:167

Föreslagen
lydelse

läggning för eldning med träfiberråvara skall, om
regeringen inte beslutar annat, avse endast verksamhetens betydelse för
hushållningen med träfiberråvara.

Nyanläggning
eller utvidgning av verksamhet som avses i första stycket och som inte
omfattas av prövningsskyldighet enligt andra, tredje eller fiärde stycket
skall prövas om regeringen i visst fall beslutar om detta.

Nuvarande lydelse

Nyanläggning eller utvidgning, som gäller verksamhet som
avses i första stycket, skall i annat fall än som anges i andra och tredje styckena
prövas pm regeringen i visst fall beslutar härom. Vad nu sagts gäller dock ej
nyanläggning av sågverk med en årlig produktionskapacitet som är mindre än
5000 m sågade trävaror eller utvidgning av verksamhet vid sågverk eller annan
anläggning som anges i andra stycket 2 för vilken prövningsskyldighet enligt
tredje stycket ej föreligger.

Tillständ enligl första stycket får meddelas endast pm
kommunen fiU-siyrkl detta.

Tillstånd kan förenas med villkor för tillgodoseende av aUmänna
intressen och göras beroende av att sakein inom viss tid fullföljes genom
ansökan till koncenssionsnämnden för miljöskydd i den ordning som föreskrives i
miljöskyddslagen (1969:387).

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 juli 1983.

2.
Bestämmelserna
i 136a§ fjärde stycket gäller inte verksamhet som ulan tillstånd enligl nämnda
paragraf pågår när denna lag träder i kraft, om användningen per kalenderår av
träfiberråvara inte ökas med mer än 5 000 m fast mått i förhållande fill det av
åren 1980, 1981 eller 1982 när användningen var högst.

3.
Verksamheten
vid anläggning för framställning av träfiberbränsle och vid anläggning för
eldning med träfiberråvara får utan hinder av bestämmelserna i 136a§ andra och
Qärde styckena bedrivas i avsedd omfattning till dess atl verksamheten har
prövats av regeringen, om anläggningen har börjat byggas eller ändras efter den
31 december 1979 men inte har kunnat färdigställas i sådan fid alt den för
anläggningen avsedda användningen av träfiberråvara under ett kalenderår har
varit möjlig atl uppnå före ikrafflrä-dandet av denna lag. För att verksamheten
skall få fortgå efter den 30 september 1983 skall dpck fillstånd ha sökts
senast nämnda dag.

Prop. 1982/83:167 5

2
Förslag till

Lag
om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Härigenom
föreskrivs atl 2, 6, 9 pch 21 a§§ miljöskyddslagen (1969: 387)' skaU ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2§
Utöver bestämmelsema i denna lag gäller pm miljöfarlig verksamhet vad som föreskrives
i hälsovårds-, byggnads- och naturvårdslagstiftning eller i annan lagstiftning.
I fråga om viss miljöfarlig verksamhet gäller särskilda bestämmelser enligt
lagen (1971:850) med anledning av gränsälvsöverenskommelsen den 16 september
1971 mellan Sverige och Finland.

Har
regeringen enligt 136a§ Har regeringen enligl I36a§

byggnadslagen
(1947:385) prövat byggnadslagen (1947:385) prövat

frågan om tiUkomst eUer Ipkahse- frågan pm lUlkpmsl eUer lokalise

ring av viss verksamhet eller enligl ring av viss verksamhet med hän-

lagen (1978:160) om vissa rörled- syn till hushållningen med landets

ningar prövat frågan om framdra- samlade mark- och valtentillgång-

gande eller begagnande av sådan ar eller enligt lagen (1978:160) om

ledning, är beslutet bindande vid vissa rörledningar prövat frågan om

prövning enligt denna lag. framdragande eller begagnande av

sådan
ledning, är beslutet bindande vid prövning enligl denna lag.

I
fråga om byggande i vallen för alt motverka vattenförorening och om ianspråktagande
av mark för ledning eller annan anläggning för avlppps-vatten finns
bestämmelser i vallenlagen (1918:523).

Regeringen
eller myndighet spm regeringen bestämmer äger meddela särskilda bestämmelser
till förebyggande av vallenförprening genpm fast avfaU.

6§

Kan
miljöfarlig verksamhet befaras föranleda olägenhet av väsentiig betydelse, även
om försiktighetsmått som avses i 5§ iakttages, får verksamheten utövas endast
om särskUda skäl föreligger.

Innebär
den befarade olägenheten atl elt stort antal människor får sina levnadsförhållanden
väsentligt försämrade eller all betydande förlust från nalurvårdssynpunkt
uppkommer eUer all liknande allmänt intresse skadas avsevärt, får verksamheten
ej utövas. Regeringen kan dock lämna tUlstånd enligl denna lag, om verksamheten
är av synnerlig betydelse för näringslivet eUer för orten eUer eljest från
allmän synpunkt.

Bestämmelserna
i första och and- Bestämmelserna i första och and

ra styckena gäller ej verksamhet, ra styckena gäller ej verksamhet,

vars tUlkomst eller lokalisering prö- vars liUkpmst eller Ipkalisering prö

vats enligl 136a§ byggnadslagen vals enligt 136a§ byggnadslagen

(1947:385), eller rörledning, vars (\947:3S5) med hänsyn till hushåll-

framdragande eller begagnande ningen med landets samlade mark-

prövats enligl lagen (1978:160) pm och vattentdlgångar, eUer rörled-

vissa rörledningar. Första stycket ning, vars framdragande eller be-

' Lagen omtryckt 1981:420

ti Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 167

Prop. 1982/83:167

Nuvarande lydelse

eller
andra stycket första punkten hindrar ej alt sådan flygplats, väg eller
järnväg, vars anläggande prövas i särskild prdning användes för avsett ändamål.

Föreslagen lydelse

gagnande
prövats enligl lagen (1978:160) pm vissa rörledningar. Första stycket eller
andra stycket första punkten hindrar ej alt sådan flygplats, väg eller järnväg,
vars anläggande prövas i särskild ordning användes för avsett ändamål.

9§
Koncessionsnämnden för miljöskydd kan på ansökan av den som utövar eller ämnar
utöva miljöfarhg verksamhet lämna tillstånd till verksamheten efter prövning
enligt denna lag.

Skall/rågaw om
tillkomsten eller lokaliseringen av viss verksamhet enligt 136 a §
byggnadslagen (1947:385) eller om framdragandet eller begagnandet av
rörledning enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar prövas av
regeringen, får frågan om tillstånd enligl denna lag inte avgöras, innan
sådan prövning har skett.

Skall
regeringen enligt 136a§ byggnadslagen (1947:385) pröva frågan om tillkomsten
eller lokaliseringen av en viss verksamhet med hänsyn till hushållningen med
landets samlade mark- och vattentillgångar eller pröva frågan om framdragandet
eUer begagnandet av rörledning enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar,
får frågan om tillstånd enligt denna lag inte avgöras, innan sådan prövning
har skett.

21
a§

I
ärenden om tiUstånd tiU miljöfarlig verksamhet far tiUståndsmyndighe-len på
ansökan besluta alt vissa arbeten får påbörjas utan hinder av att tillståndsfrågan
inte har blivit slutligt avgjord. Elt sådant beslut (igångsättningsmedgivande)
får meddelas endast om särskilda skäl föreligger och det är uppenbart att tUlslånd
kommer all lämnas.

I
igångsältningsmedgivanden skall noggrannl anges de villkor som skall gälla i
avvaktan på den slutliga prcivningen.

I fråga om ansökningar om
igångsättningsmedgivande gäller 13 § i tillämpliga delar. En sådan ansökan handläggs
i samma ordning som en ansökan om tiUstånd. Sammanträde eller besiktning
behöver dock inle äga rum. Har regeringen lämnat tillstånd till verksamheten i
fråga enligt 136a§ byggnadslagen (1947: 385) eller lagen (1978:160) om vissa
rörledningar får igängsäll-ningsmedgivande lämnas utan hinder av att 14 § andra
stycket I och 2 inte har iakttagits, om särskilda skäl talar för det.

I fråga om ansökningar om
igångsättningsmedgivande gäller 13 § i tillämpliga delar. En sådan ansökan
handläggs i samma ordning som en ansökan om tiUstånd. Sammanträde eller
besiktning behöver dock inte äga mm. Har regeringen lämnat tiUstånd till
verksamheten i fråga enligt I36a§ byggnadslagen (1947: 385) och därvid prövat
verksamheten med hänsyn till hushållningen med landets samlade mark-och
vattentillgångar eller har regeringen lämnat tillstånd till verksamheten i
fråga enligt lagen (1978: 160) om vissa rörledningar får

Prop. 1982/83:167

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

igångsällningsmedgivande
lämnas ulan hinder av all 14 § andra stycket 1 och 2 inle har iakttagits, om
särskilda skäl talar för del.

Denna
lag träder i kraft den 1 juh 1983.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:666) om påföljder och
ingripanden vid

olovligt byggande m. m.

Härigenpm
föreskrivs att 12 § lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt
byggande m. rn. skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

12§'

Till
böter eUer fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtiigen eUer av oaktsambet

1.
påbörjar
nyanläggning, vilken enligt 136a§ andra stycket byggnadslagen (1947:385) skall
prövas av regeringen, utan all regeringen har meddelat tillstånd till verksamheten
eller medgivit undantag från prövningsskyldighelen,

2.
under elt kalenderår
förbrukar sådan kvantitet iräfiberråvara atl prövningsskyldighel enhgt sammia
paragraf tredje stycket föreligger utan alt regeringen har meddelat tiUstånd
till ökningen eller medgivit undantag från prövningsskyldighelen,

3.
påbörjar,
utvidgar eller fortsätter verksamhet ulan tillstånd av regeringen, sedan
regeringen med stöd av nämnda paragraf femie stycket har beslutat pröva verksamheten,
eller

4. åsidosätter villkor eller före

skrift som regeringen har meddelat

med stöd av nämnda paragraf, så

att allmän eller enskild rätt kan

kränkas.

1.
påbörjar
nyanläggning, vilken skall prövas enligl 136 a § andra stycket byggnadslagen
(1947:385), utan all tillstånd liU verksamheten har lämnats eller undantag frän
prövningsskyldighelen har medgivits,

2.
under
ett kalenderår använder sådan kvantitet Iräfiberråvara att prövningsskyldighet enhgt
samma paragraf tredje eller fiärde stycket föreligger utan atl tillstånd har
lämnats eller undantag från prövningsskyldigheten har medgivits,

3.
påbörjar,
utvidgar eller fortsätter verksamhet utan tUlslånd, sedan regeringen med stöd
av nämnda paragraf sjunde stycket har beslutat pröva verksamheten, eller

4. åsidosätter villkor eller före

skrift som har meddelats med stöd

av nämnda paragraf, så all allmän

eUer enskild rätt kan kränkas.

Denna lag träder i kraft den 1 juh 1983.

Senaste lydelse 1976:890

Prop.
1982/83:167 9

Utdrag

BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1983-03-24

Närvarande:
statsministern Palme', ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Rainer, Boström,
Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, HeUström

Föredragande:
statsrådet Gustafsson

Proposition
om ändring i byggnadslagen (1947:385) m. m.

1
Inledning

Bestämmelsema
i 136 a § byggnadslagen (1947:385, omtryckt 1981:872) om regeringsprövning av
viss industriell eller liknande verksamhet infördes, efter förslag i
proposition 1972: 111 bil. 2 om hushåUning med mark och vallen (CU 35, rskr
348), i syfte atl utgöra ett av flera genomförandemedel i den fysiska
riksplaneringen. Bestämmelserna avsäg därför från början endast prövning av
verksamheter som är av väsentlig betydelse för hushåUningen med mark och
vallen. År 1975 utökades bestämmelserna till att omfatta även prövning av
industriell eller liknande verksamhet som är av väsentlig betydelse för
hushållningen med energi eller med träfiberråvara (prop. 1975:30, NU 30, CU
28, rskr 202 och 203 samt prop. 1975/76:56, CU 8, rskr 123). På förslag i
motion 1975/76:1974 beslöt riksdagen under våren 1976 all komplettera
bestämmelserna om hushållning med träfiberråvara med avseende på prövningspliklens
omfattning (CU 17, rskr 278).

År
1980 upprättades inom bostadsdepartementet en departementspromemoria (Ds Bo
1980:2) TiUållighelsprövning av viss industriell verksamhet m.m. Översyn av
136a§ byggnadslagen. I promemorian föresläs atl bestämmelserna i 136 a §
flyttas från byggnadslagen tUl en ny lag. Vidare föreslås ändringar rörande
prövningssystemet, prövningsskyldighetens omfattning och kontrollsystemet.
Promemorian har remissbehandlats.

Inom
bostadsdepartementet pågår arbete med en ny plan- och bygglag. I del arbetet
bereds också frågan om en lagreglering av riktlinjerna i den fysiska
riksplaneringen. Då bestämmelserna i 136a § byggnadslagen har ett nära samband
med dessa lagstiftningsfrågor, pågår en översyn av bestämmelserna i anslutning
till plan- och bygglagarbetet.

Jag
har dock funnit att redan nu bör göras vissa förenklingar beträffande

Prop.
1982/83:167 10

handläggningsordningen
för sådana ärenden enligt 136 a § byggnadslagen som rör hushållningen med
träfiberråvaror. I det följande kommer jag därför alt lägga fram förslag pm
ändringar av tillståndspliktens och prövningens omfattning i fråga öm
verksamheter där träfiberråvaror används. Jag skall också redovisa vissa frågpr
pm tiUsyn av dessa verksamheter. Jag har utarbetat mina förslag efter samråd
med cheferna för jprdbmks- och industridepartementen samt statsrådet Dahl.

Till
protpkpUet i detta ärende bör som bilaga 1 fogas en sammanfattning av de delar
av förslagen i departementspromemorian som har betydelse för mina förslag. En
sammanställning av mptsvarande delar av remissyttrandena bör fogas till
protokollet som bilaga 2.

2
Föredragandens övervägamden 2.1 Nuvarande prövningsordning

Enligl
136 a § första stycket byggnadslagen skall regeringen pröva tillkomsten och
lokaliseringen av industriell eller liknande verksamhet, som , är av väsentlig
betydelse för hushållningen med energi, med träfiberråvara eller med landels
samlade mark- och valtenlillgångar.

I
136 a § andra—femte styckena regleras närmare i vilka fall prövning skall ske.

Enligt
paragrafens andra stycke skall nyanläggning av vissa verksamheter alltid
prövas av regeringen. Hit hör bl.a. sågverk med en ärlig produktionskapacitet
om 5000 m' sågade trävaror eller mer, massafabriker, pappersbmk samt fabriker
för tillverkning av fiberskivor, spänskivor eller plywood. Enligl tredje
stycket skall också utvidgning av dessa typer av verksamheter prövas, om förbmkningen
per kalenderår av träfi-berfåvara kommer att öka i förhållande till del av åren
1973, 1974 eller 1975 när förbmkningen var högst eller i förhållande tUl den förbmkning
som har lUlålits enligl 136 a §.

Vissa
undantag från prövningsskyldigheten vid utvidgningar finns. Enligt tredje
stycket andra meningen föreligger sålunda inte prövningsskyldighel om
ökningen, mätt i mndvirke eller motsvarande mängd annan Iräfiberråvara, inte
uppgår till 10000m' eller, utan atl uppgå till 20000m', är mindre än en prpcent
av den till jämförelse valda förbmkningen. Enhgt tredje meningen i stycket
föreligger inle heller prövningsskyldighet för utvidgning av verksamhet spm
sker utan samband med utbyggnad av en anläggning, om denna den 1 juni 1976
ingick i en förvaltningsenhet som efter ansökan har registrerats hos regeringen
pch om förbmkningen inom den registrerade förvaltningsenheten inle ökar mer än
vad spm anges i den nyss redovisade andra meningen.

Enligt
Qärde stycket kan regeringen för ett visst fall medge undantag från prövningsskyldigheten,
om verksamheten inle är av den betydelse som anges i paragrafens första stycke.

Prop. 1982/83:167 11

Bestämmelserna
i paragrafens femte stycke ger regeringen möjlighet all besluta om prövning av
sådana nyanläggningar eller utvidgningar som inte omfattas av bestämmelserna i
andra och tredje styckena men som är av väsentlig betydelse för hushållningen
med energi, med Iräfiberråvara eller med landels samlade mark- och
vattentillgångar. Prövningen kan komma till stånd oberoende av om utvidgningen
orsakas av atl anläggningen byggs ut eller följer av en annan åtgärd. Beslut om
prövning får dock inle avse sädana Iräfiberförbmkande verksamheter som är
undantagna från prövningsskyldighet till följd av de förbmkningsgränser jag
nyss har talat om.

Som
framgår av cirkuläret (SFS 1980:260) om statsmyndigheternas anmälningsskyldighet
i ärenden enligt 136a§ byggnadslagen är stafliga myndigheter skyldiga att till
regeringen anmäla behovet av beslut om prövning med stöd av femte stycket.
Anmälan skall ske i de fall myndigheten bedömer atl prövning enligl I36a§ bör
ske av nyanläggning eller utvidgning eller när tveksamhet kan råda i detta
hänseende.

För
all tillstånd skall kunna lämnas måste enligt paragrafens sjätte stycke kpmmunen
ha tUlslyrkt detta.

Regeringens tUlstånd kan
enligt paragrafens sjunde stycke förenas med villkor för atl tillgodpse
allmänna intressen pch göras berpende av att saken inpm en viss tid fullföljs
genom ansökan fill koncessionsnämnden för miljöskydd i den ordning som
föreskrivs i miljöskyddslagen (1969:387, omtryckt 1981:420, ändrad senast
1981:860).

Påföljdsbestämmelser
beträffande åtgärder som strider mol bestämmelserna i 136 a § eller mot vad
som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser finns i 12 § lagen (1976:666)
om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. (12 § ändrad senast
1976:890).

Sedan
en verksamhet har prövats enligt 136a§ skall enligt uttalanden i proposition
1972:111 bil. 2 (s. 365) beslutet vara bindande för planmyndig-hetema. Beslutet
är också enligt 2 § miljöskyddslagen bindande beträffande verksamhetens
tillkomst och lokalisering vid prövning av verksamheten enligt den lagen.
Däremot ankommer del på koncessionsnämnden för miljöskydd att för verksamheten
föreskriva de villkor — i fråga om skyddsåtgärder, begränsningar och övriga
försiktighetsmått som behövs för all förebygga eller avhjälpa ölägenheter - som
krävs från miljöskyddssynpunkt (5 §).

Ansökningshandlingarna
i ett 136a§-ärende remitteras normah fill ett stort antal myndigheter och
organisationer, däribland koncessionsnämnden för miljöskydd och den kommun där
verksamheten skall ligga. Som remissinstans har koncessionsnämnden ålagts vissa
särskUda uppgifter, såsom all hålla sammanträde med bl. a. sakägare på den
aktuella lokaliseringsorten (14 § miljöskyddslagen).

Prop. 1982/83:167 12

2.2
Prövningsskyldighetens omfattniing. Reformbehov och förslag

Som
jag nämnde inledningsvis avser jag nu atl lägga fram förslag till vissa
ändringar av 136a§ byggnadslagen såvitt avser prövningen av verksamheter där
träfiberråvaror används. Förslaget om atl verksamheter som är av väsentlig
betydelse för hushiUningen med Iräfiberråvaror skall prövas av regeringen
lades fram i proposition 1975/76:56 om ändring i byggnadslagen. I proppsifipnen
framhölls bl. a. alt en pmfattande utbyggnad av skogsindustrin skuUe medföra
alt den i ett långsiktigt perspektiv inle kan förses med råvara i tillräcklig
omfattning och all därför samhällets möjligheter att kpntrpUera och pröva
sådana åtgärder inom skogsindustrin, som kan innebära ökad förbmkning av svensk
Iräfiberråvara borde förbättras.

I
en utredning av skogsstyrelsen och statens industriverk (SIND PM 1980:2, Ökad
eldning med skogsråvara) uttalas, atl det på sikt finns betydande risker för
en konflikt om skogsråvarorna meUan skogsindustrin och värmeproducenterna. Enligl
utredningen är det mpt den bakgmnden angeläget all finna former för samhället atl
kontrollera och styra utvecklingen av värmeproduktion med Iräfiberråvaror. I
utredningen föreslås all 136a § byggnadslagen tills vidare används; för sådan
kontroll och styming.

Mot bakgmnd av bl.a.
skogsstyrelsens och industriverkets utredning läggs i den fömt nämnda
departementspromemorian om översyn av 136 a § byggnadslagen fram förslag om
obligatorisk prövning av vissa eldningsanläggningar.

Enligt departementspromemoricin
är den nu gällande prövningsgränsen beträffande utvidgning av skogsinduslrieU
verksamhet - 10000 m' mndvirke fast mått under bark — onödigt snäv. I
promemorian föreslås därför en höjning av gränsen lUl 25000m' fast mått. Denna
gräns bör enligt förslaget också gälla för nyanläggning och utvidgning av
anläggningar för eldning med Iräfiberråvaror.

Förslaget i
departementspromemorian om prövningsskyldighet för nyanläggning och utvidgning
av eldriingsanläggningar har mottagits positivt av så gott som samtliga
remissinstanser som har kommenterat förslaget. Endast Svenska kommunförbundet
och Svenska värmeverksföreningen har ställt sig kritiska. Ett par
remissinstanser anser att även anläggningar för framstäUning av träfiberbränsle
bör omfattas av prövningsskyldighet. Förslaget all höja gällande prövningsgräns
för verksamheter spm använder träfiberråvarpr har avvisats av de flesta
remissinstanserna.

Det
behov av atl kpntrpUera användningen av träfiberråvarpr spm föranledde ändring
av 136a§ byggnadslagen år 1975 kvarstår aUtjäml. Detta behov har enligl min
mening förstärkts genom den ökade användningen av träfiberråvaror som bränsle i
eldningsanläggningar. Såväl näringslivsorga-nisafioner som fackliga
organisationer har mot bakgmnd av utvecklingen på eldningsområdel uttryckt oro
för skogsindustrins möjligheter alt erhålla fillräckliga mängder Iräfiberråvaror.
Del är från samhällsekonomiska ut-

Prop. 1982/83:167 13

gångspunkter
angeläget att utvecklingen vad gäller eldningsanläggningar inte allvarligt
försvårar skogsindustrins möjligheter att erhålla träfiberråvaror genom alt
sädana råvaror som är av betydelse för skogsindustrin används för eldning.
Enligt min uppfattning finns goda möjligheter alt för eldningsändamål använda
sådana skogsråvaror som inte kan utnyttjas för fillverkning av
skogsindustriella produkter. Av flera skäl är det angeläget att en sådan användning
kommer tiU stånd. För att användningen av träfiberråvarpr för eldningsändamål
skall ske på elt sätt spm inte strider mpt behpvet all hushåUa med de svenska
tillgångarna på träfiberråvarpr behöver, likspm beträffande skpgsindustrieU
verksamhet, denna användning kpnlrolleras. Delta gäller även användningen av
returpapper som i vissa faU kan användas såväl som råvara i massa- och
pappersindustrin som för eldningsändamål.

Sedan år 1979 har
regeringen, efter särskUt beslut om atl förbehålla sig prövningen i del
enskilda faUel, prövat vissa anläggningar som använder Iräfiberråvaror för
eldningsändamål. Sedan hösten 1982 har regeringen skärpt liUämpningen av 136 a
§ så att prövning regelmässigt sker av anläggningar för produktion av träfiberbränsle
och eldningsanläggningar, om råvamanvändningen motsvarar gällande
prövningsgräns för skogsinduslrieU verksamhet, nämligen 10000m' fast mått.

Regeringen tillämpar
sålunda redan genom förbehållsbeslut förslaget i departementspromemorian om prövningsskyldighet
för eldningsanläggningar och även förslaget frän vissa remissinstanser om att
anläggningar för framställning av träfiberbränsle skaU prövas.

Den
nuvarande prdningen med förbehållsbeslul i varje särskih fall är dpck enligl
min mening inte tillfredsställande. Dels skapar den psäkerhet hps förelag pch
enskilda som avser att driva verksamhet, dels kan dessa komma alt behandlas ohka
berpende pä pm regeringen blir uppmärksammad på etableringen eller inte.
Regeringen har i vissa fall fått kännedom om en etablering i ett så sent skede
att anläggningen har påbörjats och ibland nästan färdigställts, innan beslut om
prövning har fattats av regeringen. Mot den här bakgrunden bör
prövningsskyldighet nu införas för verksamheterna i fråga.

Del kan ifrågasättas om
prövningsskyldigheten skall behöva gälla både anläggningar som framställer
träfiberbränsle och eldningsanläggningar. För atl möjliggöra en liUfredsslällande
kontrpll av användningen av träfiberråvarpr har jag emellertid funnit atl en
sådan i vissa avseenden dubbel prövning behöver ske. Prövningen i eldningsledel
behövs för atl anpassa verksamhetens omfattning med hänsyn tiU tUlgången på
lämpliga träfiberråvarpr. I detta led, där träfiberråvarprna pftast används i bearbetad
form, t.ex. Iräflis eller pellets, är det emellertid många gånger svårt att
avgöra vilken sorts träfiberråvara som urspmngligen har använts. Som jag har sagt
tidigare är del angeläget atl sådana träfiberråvarpr som är av betydelse för
skogsindustrin inle används för eldningsändmål. Kontrollen av detta kan lättast
ske vid de anläggningar som fillverkar träfiberbränsle. t2 Riksdagen 1982/83.
1 saml. Nr 167

Prop. 1982/83:167 14

Vissa
anläggningar av del nyss nämnda slaget är inle permanent lokaliserade till en
viss plats, s. k. mobila anläggningar. Jag tänker på bl. a. sådana anläggningar
för framställning a\' träfiberbränsle som flyttas till plika platser inom ett
visst område. Behovet av all kpntrpUera användningen av träfiberråvarpr gäller
givetvis även i fråga om dessa anläggningar. De bör därför vara underkastade prövningsskyldighel
i samma utsträckning som övriga anläggningar.

När det gäller frågan om
vilken användningsnivå som skall grunda prövningsskyldighel, anser jag, i
likhet med flertalet remissinstanser, all den nivå som nu gäller för skogsindustriella
verksamheter är lämplig och bör gälla även för de verksamhetcT för vilka
prövningsskyldighet nu bör införas. För nyetablering av anläggningar för
framställning av träfiberbränsle Pch eldningsanläggningar föreslår jag sålunda
atl regler om prövningsskyldighel införs i de fall användningen av Iräfiberråvaror
per kalenderår kommer all uppgå tiU minst 10000m' fast mått. Vad gäller utvidgning
av verksamheten vid sådana anläggningar anser jag dock alt prövningsskyldighelen
bör utformas något annorlunda än för skogsindustrin. Som framgår av min
redogörelse lör nu gällande regler medger dessa en viss utvidgning utan
föregående prövning av tillståndsgiven verksamhet vid sågverk, massafabriker, pappersbmk
samt fabriker för tillverkning av fiberskivor, spänskivor eller plywood. I
fråga om verksamhet vid anläggningar för framställning av träfiberijränsle och
vid eldningsanläggningar är del, som jag nyss omtalade, av särskih intresse
vilken slags råvara som kommer atl användas. Med hänsyn härtill anser jag all någpn
mptsvarande utvidgning av dessa verksamheter ulan föregående prövning inle bör
få komma till stånd. Jag föreslår således all bestämmelserna i 136a§ byggnadslagen
utformas så alt användningen av träfiberråvaror vid befintliga anläggningar
helt skall bestämmas £iv lillslåndsbeslut enligt paragrafen, om användningen
per kalenderår kommer all uppgå fiU minst 10000 m' fast mätt. Några särskilda
regler om utvidgning av verksamhet vid sådana anläggningar som har tiUståndsprövals
enligt 136a§ bör således inte införas. För dessa kommer sålunda i tillståndsbeslutel
angiven rå varumängd alt direkt motsvara vad som högst får användas vid
anläggningen.

För anläggningar som finns
när ändringen av 136 a § skall träda i kraft bör dock viss utvidgning av
verksamheten kunna ske ulan föregående prövning. Delta bör lämpligen regleras i
en övergångsbestämmelse. Del skulle enligl min mening föra för långt att kräva atl
befintliga anläggningar alltid skall prövas, om de omfattas av den nyss
föreslagna prövningsskyldighelen. Många av dessa anläggningar kan ha en råvamanvändning
som ligger strax under den föreslagna gränsen för prövningsskyldighel. Såväl vid
dessa anläggningar som vid sådana befintliga anläggningar där råvamanvändningen
ligger över denna gräns anser jag alt verksamheten utan prövning bör få öka i
skälig omfattning. För anläggningar där verksamhet pågår vid lagändringens
ikraftträdande, utan tillstånd enligl 136a§, före-

Prop. 1982/83:167 15

slår
jag därför alt prövningsskyldighet skall inträda först om användningen av
träfiberråvaror under ett kalenderår ökas med mer än 5 000 m' fast mått i
förhållande till den högsta användningen per kalenderår under åren 1980-1982.

Särskilda övergångsregler
behövs för anläggningar som har börjat byggas eller ändras innan de nya
reglerna träder i kraft men inte har kunnat färdigställas i sådan tid atl det
har varit möjligt alt under elt kalenderår uppnå den för anläggningen avsedda
användningen av Iräfiberråvaror. Vid dessa anläggningar bör verksamheten få
bedrivas i avsedd omfattning ulan hinder av alt tillstånd saknas, om ansökan om
tiUslånd görs före den 30 september 1983. Sedan ansökningen har prövats skall naturiigtvis
i beslutet meddelade föreskrifter gälla för verksamheten. För dessa
anläggningar bör prövningen avse endast frågan om all fastställa en råvamanvändning
som medger ett rimligt utnyttjande av resp. anläggning.

2.3
Prövningens inriktning. Reformbehov och förslag

Som
jag nämnde tidigare prövar regeringen genom förbehållsbeslul redan i dag den
typ av anläggningar som enligl del nu framlagda förslaget skall omfattas av
prövningsskyldigheten enligt I36a§ byggnadslagen. Antalet ärenden är relativt
stort och kan väntas öka.

I flertalet ärenden som
rör hushållningen med Iräfiberråvaror är det enbart just den hushåUningsaspekten
som är av intresse vid 136a§-pröv-ningen. Trots del är det med hänsyn fill beslämmelsemas
utformning nödvändigt att pröva ärendena från samtliga de hushållningsaspekter
som anges i paragrafen.

Som
jag beskrev när jag redogjorde för gällande prövningsordning blir regeringens
beslut enligl I36a§ byggnadslagen bindande för koncessionsnämnden för
miljöskydd vid efterföljande prövning enligl miljöskyddslagen. Detta medför
all regeringen, i den mån prövning skall ske även enligl miljöskyddslagen, yid
sin prövning måste beakta också liUåtlighelsreglerna i den lagen.

Enligt
miljöskyddslagstiftningen är prövningsordningen uppdelad så att vissa ärenden
prövas av länsstyrelsen medan övriga ärenden prövas av koncessionsnämnden. Om
en verksamhet har prövats enligl 136a§ byggnadslagen och även skall prövas enhgt
miljöskyddslagen är det dock allfid koncessionsnämnden som har hand pm
prövningen (3 § miljöskyddsförordningen (1981:574)).

Beträffande åtskUliga av
de ärenden där prövningen enligl 136a§ är motiverad enbart med hänsyn till
hushållningen med träfiberråvaror skall verksamheten prövas även enligl
miljöskyddslagen. Koncessionsnämnden måste enligt den gällande
handläggningsordningen höras i dessa ärenden. Enligt 14§ miljöskyddslagen skall
remissen från regeringen i 136a§-ären-del i princip behandlas som ett vanligt
koncessionsärende. Det innebär

Prop. 1982/83:167 16

bl.
a. alt nämnden normalt sammanträder på den plats dit verksamheten skaU förläggas.
Koncessionsnämnden avger normalt sitt yttrande först sedan övriga
remissinstanser har yttrat sig, vilket påverkar handläggnings-liden i 136a§-ärendet.

Jag
anser att den nuvarande prövningsordningen onödigt komplicerar handläggningen
av ärenden som vid 136a§-prövningen enbart har intresse för hushållningen med träfiberråvarpr.
Innehållet i ansökningshandlingarna måste utformas sä alt samthga tre hushällningsaspekter
i 136 a § byggnadslagen blir tillräckligt belysta. När prövningen skall ske
även enligl miljöskyddslagen, måste sökanden dessutpm lämna en
tillfredsställande redovisning av miljöskyddsfrågprna redan innan del slår
klart vUken omfattning av verksamheten som kommer att medges. I fall där bara
hushållningen med träfiberråvaror är relevant vid regeringens prövning blir remissbehandlingen
mot den här bakgmnden pnödigt omfattande och tidskrävande. Det leder tiU pnödigt
arbete för såväl sökanden, remissprganen spm regeringskansliet och medför att
handläggningen av ärendet tar längre fid än vad som egentligen är motiverat.

För
att komma tUl rätta med de- ölägenheter som jag har beskrivit föreslår jag nu atl
136a§ ändras så att vissa verksamheter, där träfiberråvaror används, nprmalt
skall prövas av regeringen enbart med avseende på hushållningen med Iräfiberråvaror.
Vid behov bör regeringen naturligtvis kunna pröva ärendena även utifrån övriga
prövningsgrunder i 136a §.

Begränsningen
av prövningen bör avse dels de verksamheter som jag har föreslagit alt man nu
skall införa prövningsskyldighet för, dels sågverk och fabriker för
tillverkning av fiberskivor, spänskivor eller plywood. Med undanlag för sågverk
med en årlig produktionskapacitet överstigande 50000m' sågade trävaror infördes
prövningsskyldighet för de nämnda skogsindustriella verksamheterna som en följd
av att prövningsgmnden hushållning med träfiberråvaror tillkom. I fråga om
dessa verksamheter finns det endast i undantagsfall anledning för regeringen
att beakta andra hushällningsaspekter i 136 a § än den som rör Iräfiberråvaror.
Erfarenheterna har visat alt delta gäller även för sågverk med en årlig produkfionska-pacilel
överstigande 50000 m' sågade trävaror, för vilka prövningsskyldighet redan
tidigare förelåg.

När
prövningen med avseende på hushållningen med träfiberråvaror tillkom, infördes
även prövningsskyldighelen för utvidgningar av verksamhet vid massafabriker Pch
pappersbruk. Erfarenheterna-bar visat alt vid sådana utvidgningar även frågpr
om hushållningen med mark och vatten eller energi ofta har betydelse vid
tillståndsprövningen. Det finns därför inte skäl att undanta utvidgningar av
massafabriker och pappersbruk från en prövning utifrån prövningsgrunderna
hushållning med energi och mark pch vatten.

I
departementsprpmemprian pm översyn av 136 a § byggnadslagen läggs fram förslag pm
uppdelning av prövningen i linje med det förslag spm jag

Prop.
1982/83:167 17

nu
förordat. Jag vill nämna att promemprieförslaget i den delen har godtagits av
remissinstanserna.

Som
framgår av vad jag tidigare har sagt innebär bestämmelsen i miljöskyddslagen
om atl beslut enligt 136 a § skall vara bindande för prövningen enligt
miljöskyddslagen speciella krav på handläggningen både i regeringskansliet pch
hos andra myndigheter. För alt den av mig åsyftade förenk-hngen skall åstadkpmmas
måste även denna bestämmelse ändras. Bestämmelsen infördes när prövningen
avsåg enbart frågan om hushållning med mark och vallen pch det är enbart
utifrån den prövningsgmnden spm kppplingen tiU prövningen enligl
miljöskyddslagen är av betydelse. Ändringar i miljöskyddslagen bör därför
göras på det sättet att bundenhet i tiUståndsfrågan vid prövning enligt
miljöskyddslagen skall gälla endast i ärenden spm regeringen har prövat med
hänsyn till hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgångar. Genpm
atl koncessionsnämnden inle blir bunden av regeringens beslut, pm regeringsärendel
har prövats endast ufifrån hushållningen med träfiberråvaror, uppnäs att miljöskyddsfrågorna
inte behöver behandlas vare sig i ansökningshandlingarna eller i
remissbehandlingen.

Om
ändringar i miljöskyddslagen genomförs enligl vad jag nu har föreslagit bör
också bestämmelsen i 3 § miljöskyddsförordningen ändras så all den normala
ärendefördelningen mellan koncessionsnämnden och länsstyrelsen gäller när ett
ärende enligt 136 a § byggnadslagen har prövats enbart med utgångspunkt från
kravet på hushållning med Iräfiberråvaror.

Jag viU
när del gäller prövningsordningen också la upp bestämmelserna om regeringens
möjlighet alt förbehålla sig prövning ay verksamheter för vilka prövningsskyldighel
inte följer omedelbart av innehållet i 136 a § byggnadslagen. I paragrafens
femte stycke föreskrivs att förbehållsbeslut inte får avse nyanläggning av
sågverk med en årlig produktionskapacitet som är mindre än 5000 m' sågade
trävaror och inte heller utvidgning av verksamheten vid sågverk eller vid
massafabriker, pappersbruk saml fabriker för tillverkning av fiberskivor, spänskivor
eller plywood, om utvidgningen inte skall prövas till följd av
kvantitetsgränserna i tredje stycket.

När
jag nu har föreslagit atl prövningsskyldighel inte skall gälla för verksamhet
vid anläggningar för produktion av Iräfiberbränsle och vid eldningsanläggningar
om användningen av iräfiberråvaror per kalenderår är mindre än 10000m' fast
mätt, uppkommer frågan om utvidgning av kretsen verksamheter för vilka
regeringen inle får förbehålla sig prövning. Del kan emellertid ifrågasättas om
denna begränsning av regeringens prövningsrätt behöver uttryckas i lagtexten.

Enligl
min mening ger de regler för prövningsskyldighet som har lagts fast i lagtexten
uttryck för att statsmakterna har tagit ställning till att verksamheter, som
inte använder Iräfiberråvaror i sådan omfattning alt prövningsskyldighel
föreligger, inte har sådan väsentlig betydelse för hushållningen med Iräfiberråvaror
som sägs i 136 a § första stycket. Del är

Prop. 1982/83:167 18

därför
självklart alt regeringen inle på gmnd av kravet på hushållning med
träfiberråvaror skall förbehålla sig prövning av verksamheter som till följd av
lagens kvanfitetsgränser inle omfattas av prövningsskyldighel. Jag föreslår
därför alt den nu inskrivna begränsningen för förbehållsbeslul utgår.

Jag
vill i detta sammanhang också ta upp frågan om delegation av prövningen av
sädana verksamheter som enligl vad jag nu föreslår endast skall prövas med
avseende på hushållningen med träfiberråvaror.

Regeringen
har den 10 mars 1983 uppdragit åt statens industriverk och skogsstyrelsen atl
gemensamt utreda effekter på skogsindustrins virkesförsörjning av en ökad
användning av skpgsrävara för eldningsändamål. I uppdraget ingår alt överväga möjli:gheterna
fill pch formerna för en delegering av lUlslåndsprövningen enligt 136a§
byggnadslagen i fräga om verksamheter för eldning med ellef framställning av träfiberbränsle.
En delegering av prövningen beträffande vissa verksamheter som använder
träfiber-råvaror skulle kunna innebära ytterligare förenkhngar än de jag nu har
förprdat.

Enligt
min mening är det lämpligt alt regeringen redan nu begär riksdagens
bemyndigande att vid behov besluta om en sådan delegering. Jag föreslär alt en
bestämmelse om detta tas in i 136 a § första stycket.

Jag
vill här peka på att de föreslagna ändringarna i 136 a § byggnadslagen även bör
föranleda vissa följdändringar i 12 § lagen om påföljder och ingripanden vid
olovligt byggande m. m.

2.4
Förbättrade tillsynsmöjligheter

Som
jag nämnde inledningsvis vill jag här redovisa synpunkter på vissa tillsynsfrågor.

Enligt
1 § byggnadsstadgan (1959:612, omtryckt 1981:873) åligger det byggnadsnämnden atl
bl.a. övervaka efterlevnaden av byggnadslagen, byggnadsstadgan och övriga
föreskrifter angående byggandet. Byggnadsnämnden, skall enligt 2 § lagen om
påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. som elt led i inseendet
över byggnadsverksamheten ta upp frågan om påföljd eller ingripande så snart
del finns anledning att tro all överträdelse har skett av en föreskrift om
byggande.

Byggnadsnämndens
fiUsynsfunkfion omfattar även bestämmelserna i 136a§ byggnadslagen samt viUkor
eller föreskrifter som har meddelats med stöd av delta lagmm. Erfarenheterna
har visat alt det föreligger betydande svårigheter för byggnadsnämnden all
bedriva en effektiv tillsyn och kontroll i fråga om verksamheter som är berörda
av föreskrifter enligt 136a§ byggnadslagen med avseemde på hushållningen med
träfiberråvaror.

För
all förbättra möjhghetema till tUlsyn av dessa verksamheter föreslås i departementspromemprian
atl tiUsynsansvaret läggs på skpgsslyrelsen eller någon annan myndighet som
regeringen bestämmer. Förslaget har fått

Prop. 1982/83:167 19

elt
blandat mottagande av remissinstanserna. Det fiUslyrks bl. a. av skogsstyrelsen
och de skogsvårdsstyrelser som har yttrat sig saml av domänverket, Skogsindustriernas
samarbetsutskott pch Sågverkens råvamförening.

I
avvaktan på den översyn av hela 136a§ byggnadslagen som pågår i anslutning fill
arbetet med en ny plan- och bygglag bör tillsynsfrågorna, i de avseenden som
jag nyss har berört, nu ges en provisorisk lösning. Byggnadsnämndens
möjligheter att utöva en effektiv fillsyn och konlroll bör enligt min mening
kunna förbättras om skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsema åläggs alt efter
framställning från byggnadsnämnden biträda nämnden i ett visst fall beträffande
fillsynen och kontrollen av en verksamhet med avseende på frågor om
hushållning med Iräfiberråvaror.

Jag
har i denna fråga samrått med chefen för jordbruksdepartementet som senare
kommer all föreslå regeringen alt skogsstyrelsen får i uppdrag atl, på del sätt
som jag nu har redovisat, biträda byggnadsnämnden vid tillsynen och konlrpllen
av verksamheter spm är av betydelse för hushållningen med träfiberråvaror. Jag
bedömer alt denna verksamhet kan bedrivas inom ramen för de resurser som
skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna förfogar över. SkuUe av
byggnadsnämnden begärd utredning i ett visst fall kunna bli av betydande
omfattning bör styrelserna inte vara skyldiga all utföra utredningen ulan all
erhålla ersättning för kostnaderna.

3
Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom bostadsdepartementet upprättats
förslag till

1.
lag om ändring i byggnadslagen
(1947:385)

2.
lag om ändring i
miljöskyddslagen (1969:387)

3.
lag om ändring i lagen
(1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.

Det under 2 angivna
förslaget har upprättals i samråd med chefen för jordbmksdepartementet.

Förslagen
till lagändringar, som endast innebär en förenkling av nuvarande prövningsprdning,
är enligt min mening inle av sådan beskaffenhet atl lagrådet behöver höras.

Prop. 1982/83:167 20

4
Specialmotivering

4.1
Förslaget till lag om ändring i byggnadslagen

I
den nya meningen i första stycket har i enlighet med förslaget i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.3) tagils in en bestämmelse spm bemyndigar regeringen
all delegera prövningen av vissa verksamheter av betydelse endast för
hushållningen med träfiberråvaror till annan myndighet.

Spm
jag har utvecklat i den allmänna mptiveringen (avsnitt 2.2) bör prövningsskyldighet
enligt 136 a § föreligga för nyanläggning av dels anläggningar för
framställning av träfiberbränsle pm användningen per kalenderår av träfiberråvarpr
kommer att uppgå till minst 10000 m' fast mätt, dels anläggningar för eldning
med Iräfiberråvaror om förbmkningen per kalenderår kommer alt uppgå till minst
10000 m' fast mått. I enlighet härmed har i uppräkningen i andra stycket av de
nyanläggningar för vilka prövningsskyldighel skall föreligga under punkt 2
tagits in anläggningar för framställning av Iräfiberbränsle. Anläggningar för
eldning med träfiberråvarpr har lagils in som punkt 8 med åtföljande
förskjutning av de nuvarande punkterna 8 och 9.

Innebörden
ay begreppet Iräfiberråvara har kommenterats i proposifionen 1975/76:56 om
ändring i byggnadslagen \s. 20). För vissa typer av skogsindustri finns det enligl
uttalanden i propositionen möjligheter atl, som alternafiv till mndvirke,
använda t.ex. flis, spån och avfallspapper. Vidare uttalades att, även om
användning av annan råvara än rundvirke innebär god hushållning med de iinhemska
virkeslillgångarna, sådan användning inte generellt bör ge rält liU all öka
produktionen. Mot denna bakgmnd förordades atl i princip varje utvidgning av
verksamhet inom skogsindustrin som förutsätter ökad användning av råvara skulle
kunna prövas enligt 136 a § byggnadslagen oberoende av hur råvaruförsörjningen avses
ske. Atl enkelt och entydigt definiera det råvambegrepp som borde komma till
användning i lagtexten ansågs dock svårt. Även om begreppet träfiberråvara inte
ansågs heltäckande - bl.a. torde avfallspapper inte täckas - föreslogs att
detta begrepp skulle avse inte bara rundvirke utan också råvara spm kan utgöra altemativ
tUl mndvirke.

Som
påpekades i den nyss nämnda proposifionen är del svårt att enkelt och entydigt
definiera det råvambegrepp som används i lagtexten. Som jag har framhållit i
den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2) syftar den av mig nu föreslagna
prövningsskyldigheten bl. a. till alt med hänsyn till skogsindustrins behov
kunna lägga fast vilka slags träfiberråvarpr spm får användas för
eldningsändamål. Vid prövningen blir därför av intresse även andra sådana träfiberråvarpr,
än de nyss; uppräknade, som kommer till användning vid anläggningar för
framställning av Iräfiberbränsle och vid eldningsanläggningar t. ex. Iräddelar
som grenar, toppar och stubbar samt avfallsvirke från sågverken. För
tydlighetens skull vill jag i det här sammanhanget peka på att bark, barr och
rivningsvirke inte kan anses vara av den art att de omfattas av begreppet
träfiberråvara.

Prop. 1982/83:167 21

Med
träfiberbränsle menas sådant bränsle som baseras på träfiberråvaror i den
betydelse som jag nyss har redogjort för.

Storleken på användningen
av Iräfiberråvaror har angetts i m' fast mått och överensstämmer därmed med måttangivelsen
i tredje stycket. Jag är medveten om all de träfiberråvaror som används vid
anläggningar för framställning av träfiberbränsle och vid eldningsanläggningar
oftast mäts pä annat sätt, t.ex. värmeinnehållets storiek eller m' stjälpt
mått. Några olägenheter av betydelse bör dock inte uppkomma på grund härav dä
det finns vedertagna rutiner för pmräkning till fast mått.

Nuvarande
bestämmelser i tredje stycket pm utvidgning av verksamhet vid sågverk m. m.
bör, spm jag har förprdat i den allmänna mpfiveringen (avsnitt 2.2), inte gälla
i fråga om de anläggningar som nu föreslås bli prövningsskyldiga. Tredje
stycket har därför ändrats till följd av ändringarna i andra stycket.

Fjärde stycket, som är
nytt, reglerar prövningsskyldigheten beträffande utvidgningar och andra
ändringar av eldningsanläggningar och anläggningar för framställning av träfiberbränsle.
Beslärrimelsen innebär all anläggningama skall prövas så snart användningen
per kalenderår av träfiberråvaror kommer all uppgå till 10 000 m' eller mer.
Jag vill särskilt framhålla att bestämmelserna omfattar även
eldningsanläggningar vid vilka det sker

en övergång från eldning
med annat bränsle till eldning med träfiberrå-

r ■ varor.

Femte
stycket, motsvarar med en viss ändring del nuvarande fjärde stycket. Ändringen
är föranledd av det nya Qärde stycket.

I
sjätte stycket, som är nytt, har i enlighet med vad jag har förordat i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.3) föreskrivits atl prövningen av vissa anläggningar
som använder Iräfiberråvaror skall avse endast verksamhetens betydelse för hushåUningen
med träfiberråvaror.

Normah
sett har verksamheten vid dessa anläggningar betydelse endast för hushåUningen
med träfiberråvaror. I undantagsfall kan det dock förekomma all även annat
hushållningsintresse som omfattas av paragrafens första stycke föreligger.
Skall verksamheten exempelvis lokaliseras fill ett område där riktlinjer i den
fysiska riksplaneringen för hushållningen med mark och vatten gäller, bör
verksamheten kunna prövas även med hänsyn till hushåUningen med landets samlade
mark- och vattentillgångar. Sjätte stycket har därför utformats så att
regeringen kan besluta om en sådan vidare prövning av verksamheten.

Sjunde stycket, som
motsvarar det nuvarande femte stycket, innehåller bestämmelser om regeringens
möjlighet alt i ett enskilt fall förbehåUa sig prövningen av en verksamhet.
Självfallet bör regeringen när den förbehåller sig prövningen av en verksamhet
som förbrukar Iräfiberråvaror ha möjlighet att med stöd av femte stycket pröva
denna enbart med hänsyn till hushållningen med träfiberråvaror. Detta anser jag
inte behöver komma till uttryck i lagtexten. I enlighet med vad jag har
föreslagit i den allmänna

Prop. 1982/83:167 22

motiveringen
(avsnitt 2.3) har det uttryckliga förbudet för regeringen att förbehålla sig
prövningen av vissa verksamheter såsom obehövligt taghs bort i lagtexten. Det
är som jag ftamhöll i den allmänna motiveringen, självklart att regeringen inte
på grund av kravet på hushållning med träfiberråvaror skall förbehålla sig
prövning av verksamheter som till följd av lagens kvanliletsgränser inle
omfattas av prövningsskyldighet.

Övergångsbestämmelser

De
nya bestämmelserna bör träda i kraft den I juli 1983. Detta har kommit till
uttryck i punkt I i övergångsbestämmelserna.

De nya bestämmelserna
avses bli tillämpliga även i sådana ärenden enligt 136 a § byggnadslagen som
har anhängiggjorts men inte avgjorts vid ikraftträdandet. Det innebär bl.a. att
dessa ärenden på gmnd av det nya sjätte stycket skall prövas endast med hänsyn
till frågan om hushållningen med iräfiberråvaror, om inte regeringen beslutar
om en vidare prövning.

Spm jag har nämnt i den
allmänna mptiveringen (avsnitt 2.2) behövs vissa övergångsbestämmelser för
sädana anläggningar, som redan har tagits i drift när ändringarna i 136 a §
träder i kraft. Enligt punkt 2 i övergångsbestämmelserna skall den i Qärde
stycket föreskrivna prövningsskyldighelen inte gälla verksamheter som utan
tillstånd enligl 136 a § pågår när de nya bestämmelserna trider i kraft så
länge användningen av träfiberråvarpr under ett kalenderår inte ökas med mer än
5 000 m' fast mätt i förhållande till det av åren 1980, 1981 eller 1982 när
användningen var högst. Jag har funnit del lämpligt all föreslå en treårig
jämförelseperiod med hänsyn till atl tiUfälliga driftstörningar eller andra
förhållanden kan ha medfört att användningen av träfibcrråvaror under elt visst
år har varit lägre än normalt. En sådan treårig jämförelseperiod gör att en fillfallig
nedgång i användningen av träfiberråvaror inte blir avgörande för prövningspliktens
inträde.

I punkt 3 i
övergångsbestämmelserna har, som jag har förordat i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.2), tagits in särskilda bestämmelser för sådana anläggningar som
skall prövas enligl de nya bestämmelserna i 136 a § men som inle har kunnat
färdigställas i sådan tid alt den för anläggningen avsedda användningen av
träfiberråvaror under ett kalenderår har varit möjlig all uppnå.
Övergångsregeln omfattar anläggningar som har börjat byggas eller ändras efter
den 31 december 1979. Tidpunkten har valls med tanke på den tid som nprmalt
åtgår för byggande och inkörning av en anläggning.

Prop. 1982/83:167 23

4.2
Förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen

Ändringama
i 2, 6, 9 och 21 a §§ är föranledda av förslaget att tillslånds-beslut enligt
136 a § byggnadslagen skall vara bindande för koncessionsnämnden endast om den
lillståndsgivna verksamheten har prövats utifrån hushållningen med landets
samlade mark- och vattentillgångar. Några särskilda övergångsbestämmelser
behövs inle.

4.3
Förslaget till lag om ändring i lagen om påföljder och Ingripanden vid olovligt
byggande m. m.

Som
en följd av det bemyndigande för regeringen att delegera prövningen av vissa
verksamheter av betydelse endast för hushållningen med träfiberråvaror som jag
har föreslagit i 136 a § bör bestämmelserna i 12 § lagen om påföljder och
ingripanden vid olovligt byggande m. m. ändras så atl straffansvaret inte är berpende
av atl prövningen i 136 a §-ärendet görs av regeringen.

I 12 § 2 har prdet förbmkar
bytts ut mol använder. Ändringen föranleds av atl i 136a§ begreppet användning
av Iräfiberråvaror används beträffande anläggningar för framställning av
träfiberbränsle. I övriga fall används begreppet förbmkning. Ordet använder
läcker även ordet förbmkar.

Självfallet
gäller inte straffstadgandet i 12 § 2 om verksamheten enligt övergångsbestämmelserna
till de föreslagna lagändringarna i 136 a § byggnadslagen kan fortsätta ulan tillständ.

5
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att antaga förslagen till

1.
lag om ändring i byggnadslagen
(1947:385)

2.
lag om ändring i
miljöskyddslagen (1969:387)

3.
lag om ändring i lagen
(1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.

6
Beslut

Regeringen
ansluter sig tiU föredragandens överväganden och beslutar atl genom proposition
föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1982/83:167 24

Bilaga
I

Departementspromemorian (Ds Bo 1980:2) Tillåtlighetsprövning
av viss industriell verksamhet m.m. Översyn av 136 a § byggnadslagen

1
Allmänt om innehållet

I
departementspromemorian (Ds Bo 1980:2) TiUållighelsprövning av viss industriell
verksamhet m.m. Översyn av byggnadslagen redovisas förslag till vissa ändringar'av
bestämmelserna i 136 a § byggnadslagen. Förslagen innebär bl. a. följande.

Bestämmelserna i 136 a §
bryts ut ur byggnadslagen och förs samman till en ny lag. Prövningssyslemel
förenklas genom alt bestämmelserna delas upp och systematiseras så alt
prövningens omfattning i det enskilda fallet kan avgränsas till resp. prövningsgmnd.
Kravet på tillstyrkan från den berörda kommunen (vetorätten) skall gälla endast
för verksamheter som prövas av mark- och vattenhushållningsskäl. Vidare
förbättras möjligheterna att kontrollera atl lagens bestämmelser följs.
Slutligen införs vissa ändringar i fråga om prövningsskyldighetens omfattning.

I
följande avsnitt redovisas innehållet i promemorian i de avseenden som har
betydelse för de förslag som nu läggs fram, dvs. huvudsakligen de avsnitt som
rör en förenkling av prövningssyslemel, prövningsskyldighetens omfattning,
vissa tillsynsfrågor och förhällandet till miljöskyddslagen.

2
Förenkling av prövningssystemet

2.1
Olägenheter med den nuvarande prövningsordningen

I
136 a § första stycket byggnadslagen anges tre särskilda gmnder för regeringens
prövning av tillkomsten och lokaliseringen av industriella eller hknande
verksamheter. Dessa är hushållningen med energi, med träfiber-råvaror och med
landets samlade mark- och vattentillgångar. För att prövning skaU ske är det
tillräckligt att en av dessa tre prövningsgrunder föreligger. Utformningen av
bestämmelserna i paragrafen för emellertid med sig atl regeringen vid sin
prövning av. en verksamhet allfid måste beakta samtliga prövningsgrunder. Ietla
fär till följd att prövningen av en viss verksamhet ibland måste göras mera
omfattande än vad som är mofi-verat med hänsyn till verksamhetens art och
omfattning. I synnerhet gäller detta vid mindre utvidgningar av
skogsindustriella verksamheter för vilka prövningsskyldighet föreligger. Sådana
utvidgningar saknar som regel väsentiig betydelse för hushållningen med energi
eller med landets samlade mark- och vattentillgångar. Också i andra situationer
förekommer det all inte alla tre prövningsgmnderna egentligen skulle behöva
beaktas vid prövningen.

Prop.
1982/83:167 25

Vid
prövningen av verksamheter av här angivet slag kan handläggningen bh onödigt
komplicerad. Innehållet i ansökningshandhngarna måste utformas sä alt alla
prövningsgrunderna bhr belysta. Särskih viktigt är att plan-och mUjöskyddssynpunkter
redovisas tillfredsstäUande, eftersom regeringens beslut blir bindande för
planmyndigheterna och för koncessionsnämnden för miljöskydd vid efterföljande
prövning. I elt sådant fall där inte alla prövningsgrunderna är relevanta kan
sålunda antalet remissinstanser bli onödigt omfattande och berörda myndigheter
och organ tvingas behandla andra aspekter av verksamheten än vad som
egentligen.behövs med hänsyn tUl regeringens prövning av verksamheten. De krav
som släUs på underlagsmaterialet kan härigenom leda till onödigt arbete för
såväl sökanden, remissorganen som regeringen. Därtill kommer att handläggningsti-deina
kan förlängas.

2.2
Förslag till ändrad utformning av regelsystemet

Mot
bakgrund av de nackdelar som den nuvarande utformningen av 136a§ för med sig är
del angelägel atl prövningsreglerna ändras sä att regeringen vid sin prövning
av en viss verksamhet skall behöva ta hänsyn endast till den prövningsgmnd
eller de prövningsgriinder spm föranleder prövningen.

För
all man skall få tiU stånd en sådan förenkling bör bestämmelserna pm
verksamheter som aUlid kräver tillstånd vid nyanläggning eller utvidgning
utformas så atl del framgår vilken prövningsgmnd eller vilka pröv-ningsgmnder
som skaU ge upphov till regeringsprövning. På moisvarande sätt bör
bestämmelserna om regeringens rätt att besluta om prövning i elt särskUt fall
ges en sådan utformning att regeringen blir skyldig all ange på vilken prövningsgmnd
eller vilka prövningsgmnder sorn -prövning av en nyanläggning eller en
utvidgning skall äga rum.

3
Prövningsskyldighetens omfattning

Vad
gäller verksamheter som enligt 136 a § andra stycket byggnadslagen alltid skall
prövas av regeringen vid nyanläggning innebär förslaget om ett förenklat
prövningsförfarande alt bestämmelserna skall utformas sä atl det för resp.
verksamhet går alt utiäsa vilken prövningsgmnd eller vilka prövningsgmnder som
gäller.

Vilka
nyanläggningar som skaU anses ha väsentlig betydelse för hushållningen med
landels samlade mark- och valtenlillgångar med energi, resp. med
träfiberråvaror bör bestämmas med ulgångspunkt i förteckningen i 136a§ andra
stycket. Till ledning vid urvalet bör även användas den förteckning över
tillståndspliktiga nyanläggningar, som vid tillkomsten av 136a§ togs in i
kungörelsen (1972:781) om lokaliseringsprövning belräffan-

Prop. 1982/83:167 26

de
industriell verksamhet enligt 136a§ byggnadslagen (1947:385) m.m. Denna
förteckning fördes över till 136 a § i samband med att energihushållningen
infördes som ny prövningsgrund. Vidare bör beaktas de tillägg och ändringar som
gjordes i samband med atl hushållningen med energi och med Iräfiberråvaror kom
till som prövningsgrund i 136 a §.

Vad
gäller nyanläggningar av verksamheter som har väsentiig betydelse för
hushållningen med landels samlade mark- och vattentillgångar får -med
utgångspunkt i den urspmngliga omfattningen av prövningsskyldigheten -
massafabriker och pappersbrak anses vara av väsentlig betydelse för hushåUningen
med landets samlade mark- och vattentillgångar.

Vad
beträffar nyanläggningar av sågverk tillkom den nu gällande gränsen för
prövning, dvs. en årlig produktionskapacitet om 5000 m' sågade trävarpr eller
mer, i samband med alt hushållningen med träfiberråvarpr infördes spm prövningsgrund
i I36a§ (jfr prpp. 1975/76:56 s. 20). Innan dess prövades nyanläggningar av
sågverk med en åriig produktionskapacitet om 50000 m' sågade trävaror eller
mer (jfr prop: 1975:30 bil. 2, s. 42). Nyanläggningar av sågverk av sistnämnda slorlek
bör även i fortsättningen prövas med hänsyn fiU hushållningen med mark och
vatten.

När
del gäller fabriker för fillverkning av fiberskivor, spänskivor eller plywood
har dessa tagits med i 136a§ andra stycket uteslutande med hänsyn liU hushåUningen
med träfiberråvaror (prop. 1975/76:56 s. 20). Det finns inle anledning att
generellt pröva nyanläggning av sådana verksamheter av mark- och vatlenhushållningsskäl.

Övriga
nyanläggningar som enligl nuvarande ordning alltid skall prövas föreslås även i
fortsättningen vara prövningsplikliga med avseende på hushållningen med landels
samlade mark- och valtenfillgångar.

Beträffande
nyanläggning av verksamheter som har väsentlig betydelse för hushållningen med
energi är dessa ofta också av väsentlig betydelse för hushållningen med mark
och vatten (jfr prop. 1975:30 bil. 2, s. 41). Det är därför naturiigt atl
nästan alla anläggningstyper, som enligt förslaget skaU prövas med hänsyn tiU
hushållningen med mark och vatten, även skall prövas med avseende på
hushållningen med energi. Vissa undanlag bör dock göras.

Vad
gäller verksamheter som har väsentlig betydelse för hushållningen med träfiberråvarpr
har samtliga de skogsindustriella anläggningar som anges i 136 a § andra
stycket 2, i enlighet med riksdagens ställningstagande när hushållningen med
träfiberråvaror infördes som prövningsgmnd, bedömts ha väsentlig betydelse för
hushållningen med sådana råvaror.

Vad
gäller utvidgning av verksamheter som har väsentlig betydelse för hushåUningen
med träfiberråvaror har den prövning av utvidgning av skogsindustriella
verksamheter som är föreskriven i 136a§ tredje stycket tillkpmmil uteslutande
av hänsyn till hushåUningen med Iräfiberråvaror.

Under
senare lid har det visats ett ökat intresse för atl använda träfiber-råvaror
som bränsle i eldningsanläggningar. Sedan sommaren 1979 har

Prop.
1982/83:167 27

regeringen
av träfiberrävaruskäl beslutat om prövning enhgt 136 a § av vissa sådana
anläggningar.

På
uppdrag av regeringen har skogsstyrelsen och statens industriverk gemensamt
utrett vUka effekter en ökad användning av skogsråvaror för eldningsändamål
skulle få på skogsindustrins tillgång till inhemska träfiberråvaror (SIND PM
1980:2, Ökad eldning med skogsråvara). I promemorian uttalas, att det på sikt
finns betydande risker för en konflikt om skogsråvarorna mellan skogsindustrin
och värmeproducenterna och all del mol denna bakgmnd är angelägel all finna
former för samhället att kontrollera och styra utvecklingen av värmeproduktion
med träfiberråvaror. Det framhålls all utformningen av 136 a § är sådan, alt
bestämmelserna om prövningsskyldighel läll kan utvidgas till alt gälla även
anläggningar som är avsedda atl eldas med träfiberråvarpr eller spm är avsedda
för fillverkning/ distribulipn av sådana råvarpr. Om 136 a § skall användas för
atl kpntrpUera användningen av fUs för eldningsändamål, kan enligl prpmemprian
behöva övervägas en högre årlig råvamnivå än den spm fillämpas vid prövning enligl
136 a § av skpgsinduslriella anläggningar. I promemorian påpekas vidare att det
är svårt all kontrollera vilken typ av träfiberråvaror som kommer fiU
användning i eldningsanläggningar. Sammanfattningsvis föreslås i prpmemprian
att 136 a § tills vidare används i syfte atl kpntrpUera användningen av flis.

Del
senaste decenniets utbyggnad av skogsindustrin har lett till alt underlaget för
råvamförsörjningen har blivit alltmera ianspråktaget. Denna utveckling var
motivet för att från råvamförsörjningssynpunkt ställa krav på tillstånd för
nyanläggning och utvidgning av skogsindustriella verksamheter. Del är sålunda
från samhällets synpunkt angelägel med elt effektivt utnyttjande av våra skogsremser.
HhliUs har endast delar av träden kommit tiU användning i skogsindustrin.
Toppar, grenar, stubbar och klena träd har normalt lämnats kvar efter
avverkningarna. De senaste årens utveckling i fråga om energiförsöijningen har
dock vidgat användningsområdet för virkesråvarorna. Del har blivit ekonomiskt
möjligt all för energiändamål ta till vara virkesråvaror, som tidigare
knappast har kommit till nytta, t. ex. grenar, toppar, klenare träd från
röjning och lövträd av olika slag. Härigenom skapas fömtsättningar för bättre
skogsvård och skogs-skydd. Även prdinärt stamvirke har dpck väckt intresse i
energiförsörjningssammanhang. Med hänsyn till knappheten på skpgsråvarpr av
detta slag bör även användningen av iräfiberråvaror för eldningsändamål vid en viss
årlig förbmkning kräva tillstånd. Förteckningen över nyanläggningar som skall
anses ha väsentlig betydelse för hushåUningen med träfiberråvaror bör därför
kompletteras med anläggningar för eldning med träfiberråvaror.

Enligt
136 a § andra stycket 2 skaU nyanläggning av sågverk prövas, om den årliga
produktionskapaciteten är 5 000 m' sågade trävaror eller mer. Årsförbmkningen
vid en sådan anläggning motsvarar cirka 10 000 m' rund-

Prop. 1982/83:167 28

virke
fast mått mätt under bark (fub) eller motsvarande mängd andra träfiberråvaror.
För att utvidgning av verksamheten vid skogsindustriella anläggningar skall
prövas krävs, med vissa undanlag, att förbrukningen av träfiberråvaror kommer
alt öka med minst 10000 m' i förhållande fill den högsta förbrukningen under är
1973, 1974 eller 1975 eller i förhållande till den förbmkning som har lilläfils
enligt 136a§.,

Erfarenheterna
från tillämpningen av 136 a § pekar på att prövningsgränserna för Iräfiberförbmkande
verksamheter är onödigt snäva. Syftet med prövningen torde kunna uppnås även om
gränserna utvidgas i begränsad omfattning. För att nyanläggning av sågverk
skall anses ha väsentiig betydelse för hushållningen med träfibeiråvaror och
kräva tillstånd föreslås att den ärliga produktionskapaciteten skall uppgå till
minst 10000 m' sågade trävaror. En sådan kapacitet medger en årlig förbmkning
av träfiberråvaror på omkring 25000 m' träfiberråvaror. Vad gäUer nyanläggning
av anläggningar för eldning med iräfiberråvaror föreslås krav på tiUstånd gäUa om
anläggningen medger en årlig förbrukning av Iräfiberråvaror om minst 25000 m'.

Mptsvarande
gräns för prövningsiskyldighet bör gälla för utvidgning av verksamheten vid skpgsindustrieUa
anläggningar Pch anläggningar för eldning med Iräfiberråvaror. I överensstämmelse
med förslaget beträffande nyanläggningar föreslås utvidgning av verksamheten
vid en skogsindustrien anläggning kräva fillstånd, om den kan antas medföra
att förbmkningen per kalenderår av träfiberråvaror ökar med minst 25000 m' mndvirke
fub eUer motsvarande mängd andra träfiberråvarpr. Ökningen skall beräknas i
förhållande till den högsta förbrukningen under år 1973, 1974 eller 1975 eller
i förhållande tUl den förbrukning spm har tillåtits av regeringen.

Utvidgning
av anläggning för eldning med träfiberråvarpr bör prövas, om den kan antas
medföra alt förbrukningen per kalenderår av träfiberråvaror ökar med minst 25
000 m' i förhållande till förbrukningen under år 1980 eUer i förhällande fill
den förbrukningsnivå som kan ha lagts fast i beslut av regeringen.

De
fall av utvidgning som här senast har berörts gäller utvidgning av verksamheten
vid anläggningar där träfiberråvarpr redan används för uppvärmning. En
användning av träfiberråvaror för ett sådant syfte kan emellertid pckså bli
aktuell i samband med en utbyggnad eller ändrad användning av en befintlig
eldningsanläggning, spm tidigare inte har använts för eldning med Iräfiberråvaror.
En sådan utvidgning fär, på samma sätt som tidigare nämnda fall av utvidgningar,
anses ha väsentlig betydelse för hushåUningen med Iräfiberråvaror och kräva lilslånd,
om den kan antas medföra en förbmkning per kalenderår av träfiberråvaror som
uppgår till minst 25 000 m' mndvirke fub eller moisvarande mängd andra
träfiberråvaror.

Prop. 1982/83:167 29

4
Förbättrade tillsynsmöjiigheter

Enligt
1 § byggnadsstadgan (1959:612) åligger det byggnadsnämnden alt bl. a. övervaka
efterlevnaden av byggnadslagen, byggnadsstadgan och övriga föreskrifter
angående byggandet. Byggnadsnämnden skall enligl 2 § lagen (1976:666) om
påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. som ett led i inseendet
över byggnadsverksamheten ta upp frågan om påföljd eller ingripande så snart
anledning förekommer att överträdelse har skett av en föreskrift om byggande.
Byggnadsnämndens liUsynsfunkfion omfattar således även bestämmelserna i 136 a §
byggnadslagen samt villkor eller föreskrifter som har meddelats med stöd av
detta lagmm.

Alt byggnadsnämndens tillsynsbefogenheter
enligt lagen om påföljder och ingripanden vid plovligt byggande m. m. även
omfattar överträdelser av bestämmelserna i 136 a § hänger samman med alt dessa
bestämmelser har tagits in i byggnadslagen. Paragrafen bör nu brytas ut ur
byggnadslagen och tas in i en särskild lag. Om sambandet med
byggnadslagstiftningen på delta sätt upphör, finns det inle längre några sådana
skäl atl belasta byggnadsnämnden med den liUsynsfunkfion som nu åvilar nämnden.
Bestämmelsema i 136 a § skiljer sig nämligen från övriga bestämmelser om
byggande, och byggnadsnämndens befattning med hithörande frågor kan knappast
sägas ligga inom ramen för vad som normall hör till nämndens kompetensområde. TUlsynsfunktionen
bör alltså läggas på någon annan myndighet.

Erfarenheterna
från den tid som prövningsordningen enligt 136 a § har varit i kraft tyder på
att de möjligheter som f.n. finns alt kontrollera efterlevnaden av
bestämmelserna i 136 a § eller av villkor eller föreskrifter, som har meddelats
med stöd av denna paragraf, är otillräckliga. Behovet av förbättrade tillsynsmöjiigheter
har gjort sig särskilt starkt gällande sedan hushåUningen med träfiberråvaror
infördes som prövningsgrund i 136a§. Det har exempelvis förekommit alt
utvidgning av en skogsindustrien verksamhet har påbörjats ulan all regeringen
har lämnat erforderligt tillstånd.

I
fråga om verksamheter som har väsentlig betydelse för hushållningen med Iräfiberråvaror
föreslås att tillsynen läggs på skogsstyrelsen eUer på någon annan myndighet
som regeringen bestämmer. Med den föreslagna delegationsbeslämmelsen ges
möjlighet atl överlåta vissa tillsynsfunktioner på skogsvårdsstyrelsema.

I
anslutning tiU bestämmelserna om tillsyn bör också ges regler om rätt för tiUsynsmyndighelen
att kräva de upplysningar och handlingar spm behövs för atl tillsynen skaU
kunna utövas. Av samma anledning bör tillsynsmyndigheten även äga tiUträde till
fabriker och andra anläggningar, där del bedrivs en sådan verksamhet som
omfattas av tillsynen.

Något
behov för tillsynsmyndigheten att ha liUgång tiU sådana bestämmelser om
handräckning, föreläggande om rättelse m. m. som finns i lagen om påföljder och
ingripanden vid plpvligl byggande m. m. föreligger inte.

Prop. 1982/83:167 30

5
Förhållandet till miljöskyddslagen

Om
regeringen enligt 136 a § byggnadslagen har prövat frågan om till-koraslen och
lokaliseringen av en viss verksamhet är beslutet pä grund av 2 § andra stycket
miljöskyddslagen bindande vid prövning enligt miljöskyddslagen. Detta
förhållande mellan pröviiingen enligt 136 a § byggnadslagen och prövningen enhgt
miljöskyddslagen lades fast när prövningen enligt 136 a § byggnadslagen endast
omfattade verksamheter, som är av väsentlig betydelse för hushållningen med
landets samlade mark- och vattentillgångar. Förslaget tiU förenkling av prövningsförfarandel
innebär att regeringen kan kpmma alt pröva verksamheter, spm endast har väsentlig
betydelse för hushållningen med energi och/eller med träfiberråvaror. Eftersom
regeringen i sådana fall inte från tiUätiighetssynpunkt skall pröva mark- och valtenhushållningsaspeklerna,
bör regeringens beslut inte vara bindande för koncessionsnämnden för miljöskydd
vid eri efterföljande prövning enligl miljöskyddslagen. Det bör därför göras en
ändring i 2 § miljöskyddslagen så att regeringens beslut enligt den nya lagen
blir bindande för prövningen enligt miljöskyddslagen endast i de fall då
regeringen har prövat en verksamhet med hänsyn till hushållningen med landets
samlade mark- och vattentillgångar.

Eftersom
regeringens prövning av en verksamhet enligt 136 a § byggnadslagen är bindande
för efterföljande prövning enligt miljöskyddslagen har i 9 § andra stycket
miljöskyddslagen föreskrivits alt en ansökan om tillstånd till miljöfarlig
verksamhet inte får avgöras av koncessionsnämnden innan föreskriven prövning enligl
136 a § har ägt mm. 9 § miljöskyddslagen bör som en följd av den i det föregående
föreslagna ändringen i 2 § miljöskyddslagen ges en sådan utfprmning atl
förbudet för koncessionsnämnden atl avgöra en ansökan om prövning enligt
miljöskyddslagen kommer all gälla endast i de fall där regeringen enligt den
föreslagna lagen prövar en verksamhet med hänsyn till hushåUningen med landets
samlade mark- och vattentillgångar.

Prop. 1982/83:167 31

Bilaga
2

Remissammanställning över departementspromemorian (Ds Bo
1980:2) Tillåtlighetsprövning av viss industriell verksamhet m. m. Översyn av
136 a § byggnadslagen

I
sammanställningen redovisas de synpunkter i remissvaren som med avseende på
prövningsgrunden hushåUning med Iräfiberråvaror berör frågor om förenkling av
prövningssystemet, prövningsskyldighetens omfattning, förbättrade liUsynsmöjhgheter
och samordningen med miljöskyddslagen.

1
Remissinstanser

Remissyttranden
över departementspromemorian (Ds Bo 1980:2) TiUållighelsprövning av viss
industriell verksamhet m.m. Översyn av 136a§ byggnadslagen har avgetls av
riksåklagaren, hovrätten för Nedre Norrland, hovrätten över Skåne och
Blekinge, skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för
miljöskydd, statens planverk, statens industriverk, statens kämkraftinspektion,
samtliga länsstyrelser, utredningen (Jo 1976:06) om översyn av miljöskyddslagsliflningen,
oljeersäll-ningsdelegationen (11979:01), utredningen (11979:13) om styrmedel
för näringslivels energihushållning m.m., Nynäshamns kommun, Norrköpings kommun,
Oskarshamns kommun, Karlshamns kommun, Helsingborgs kpmmun, Göteborgs kommun,
Lysekils kommun, Slenungsunds kommun, Strömstads kommun, Falköpings kommun.
Skara kommun, Skövde kommun, Västerås kommun. Örnsköldsviks kommun, Kalix kommun.
Landsorganisationen i Sverige (LO), Näringslivets byggnadsdelegation. Svenska
kommunförbundet, Sveriges industriförbund. Svenska Vär-meverksföreningen och
Sågverkens råvaruförening.

Riksåklagaren
har bifogat yttranden från länsäklagaren i Jönköpings, Värmlands och
Norrbottens län. Skogsstyrelsen har bilagl yttranden från skogsvårdsstyrelsema
i Södermanlands, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västerbottens och Norrbottens
län.

Flera
länsstyrelser har bifogat yttranden från kommuner, organisationer m.m. De kommuner
som i denna ordning haravgelt yttranden är Stockholms, Uppsala, Östhammars,
Nyköpings, Oxelösunds, Gotiands, Karlskrona, Halmstads, Tanums, Hallsbergs,
Karlskoga, Kumla, Örebro, Östersunds, Umeå, Skellefteå och Lycksele kommuner.

LO
har bifogat elt gemensamt yttrande från Svenska pappersindustriar-belareförbundet.
Svenska skogsarbetareförbundel och Svenska Iräindu-striarbetareförbundet saml
yttrande från Svenska byggnadsarbetareförbundet.

Prop. 1982/83:167 32

Hämtöver
har yttranden kommit in frän Domänverket, Dals Eds kommun, Öckerö kommun.
Munkedals kommun, Herrljunga kommun. Kris-linehamns kommun, Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund, Skogsindustriernas samarbetsutskott (SISU), Sveriges kemiska industrikonlor
gemensamt med Svenska gmvföreningen, Sveriges fastighetsägareförbund, Virkesrådel
i region 1 och Svenska naturskyddsföreningen.

2
Förenkling av prövningssystemet

I
promemorian föreslås alt prövningsreglerna ändras så alt regeringen vid sin
prövning av en viss verksamhet skaU behöva ta hänsyn endast till den prövningsgrund
eller de prövningsgrunder som egentligen motiverar prövningen. Förslaget har
med några enstaka undanlag bemötts positivt. Förslaget tillstyrks eller lämnas
utan erinran av hovrätten för Nedre Norrland, skogsstyrelsen, statens
industriverk, oljeersättningsdelegationen, utredningen om styrmedel för
näringslivets energihushållning m.m., länsstyrelserna i Stockholms län,
Uppsala län, Södermanlands län, Östergötlands län, Jönköpings län, Kronobergs
län, Kalmar län, Gotlands län, Blekinge län. Malmöhus lån, Göteborgs och Bohus
län, Ålvsborgs län, Skaraborgs län, Värmlands län, Örebro län, Västmanlands
län, Kopparbergs län, Västernorrlands län, Jämtlands län, Västerbottens län
och Norrbottens län samt Uppsala, Nyköpings, Norrköpings, Oskarshamns, Gotlands,
Karlshamns, Falköpings, Munkedals, Skara, Västerås och Lycksele kommuner, LO,
Sveriges industriförbund. Skogsindustriernas samarbetsutskott, Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund och Svenska värmeverksföreningen.

Statens industriverk anser
att de föreslagna förändringarna jämfört med nuvarande ordning innebär en klar
förbättring av fömtsättningarna för förkortning av handläggningstiderns..
Verket vill starkt understryka önskvärdheten och nödvändigheten av Jitt en
förkortning av handläggningsli-derna verkligen kommer till stånd.

Länsstyrelsen i Skaraborgs
län anser att bestämmelsema blir lättare atl förslå pch att hanteringen av
ärenden bör bli både enklare och snabbare. Principen all ta bort oväsentliga
frågor frän den översiktiiga prövningen, frågor som ändå behandlas i annan
ordning av annan instans, måste enligt länsstyrelsen vara riktig. Det är
viktigt för den sökande bl. a. av ekonomiska skäl all kunna fä ett besked i elt
så tidigt skede som möjligt.

Länsstyrelsen
i Västernorrlands län påpekar att länsstyrelsen i sill yttrande över
betänkande Hushållning med mark pch vatten 2 framhöll att den nuvarande lillståndsprocessen
med dels lokaliseringsprövning, dels koncessionsprövning enligt
miljöskyddslagen sammantaget kan ta betydande tid i anspråk och därför
försvåra nyetablering eller utvidgning av industriverksamhet samt atl det
skulle vara en fördel om de båda prov-

Prop. 1982/83:167 33

ningsförfarandena
kunde renodlas så alt lokaliseringsprövningen mera utpräglat avser
övergripande frågor och inte belastas av detaljer. Länsstyrelsen anser atl del
nu framlagda förslaget tUl förenkhngar i prövningsförfarandel i betydande grad
tillgodoser detta krav.

LO påpekar atl den
utökning av prövningsgmnderna utöver hushållning med mark och vattenresurser
som har skett sedan införandel av 136a§ i byggnadslagen onekhgen har lett tUl
ett i vissa fall onödigt komplicerat prövningsförfarande.

Enligl
Sveriges industriförbund är del en fördel all den oformlighel som nu
föreligger, nämligen atl varje ärende som las upp till behandling skall prövas
i förhållande tiU samtliga prövningsgmnder, tas bort. Den praktiska betydelsen
av denna förändring är enligt förbundet dock begränsad.

Skogsindustriernas
samarbetsutskott tillstyrker förslaget, som bör ge möjligheter till en påtaglig
förbättring främst för sågverk och skivindu-slrier, eftersom sådana
verksamheter skall prövas enbart med hänsyn till hushållningen med Iräfiberråvara.

Svenska
värmeverksföreningen pekar på alt den snabba utvecklingen inom Qärrvärmesektorn
kommer all ställa stora krav på snabb behandlingslid vid lillståndsansökan. En
alltför utdragen tillståndsprövning i varje särskilt fall kommer enligt
föreningen all motverka en sådan övergång. Del är således av vikt alt aktuell
lagstiftning utformas så all den gynnar denna utveckling.

Statens
planverk delar uppfattningen all de tre prövningsgrunderna hushållning med
mark och vatten, hushåUning med energi och hushållning med Iräfiberråvara bör
delas upp på ett mer tydligt sätt än i dag.

Några
remissinstanser ställer sig tveksamma tUl den föreslagna uppdelningen av prövningsgmnderna.

Enligl
hovrätten över Skåne och Blekinge förefaUer det som om i en del ärenden
prövningen hos regeringen kan förenklas. Hovrätten har dpck svårt atl på
föreliggande underlag bedöma ölägenheterna av atl regeringen vid sin prövning
för närvarande har all beakta annan prövningsgmnd än den i första hand
tillämpliga. Det oavsett prövningsgmnd gällande kravet på allsidighet vid
tillståndsprövningen medför av allt atl döma atl ett mer eller mindre omfattande
remissförfarande sällan kan undvaras ens i övriga fall. Regeringen behöver
också underlag för bedömning humvida prövning skall ske med tillämpning av de
särskilda bestämmelserna om prövning 1 ett enskilt fall. Eftersom regeringen
under alla förhållanden tprde kunna anpassa omfattningen av utredningen,
inklusive remissförfarandet, till vad i det särskilda fallet är erforderligt
framstår den förenkling av prövningssyslemel som förordas i prpmemprian
knappast som mera belydelsefuU eller brådskande.

Även hovrätten för Nedre
Norrland pekar pä alt regeringen också i fortsättningen kommer att kunna ta
hänsyn lUl andra samhälleliga mål än sådana som direkt berörs av den aktuella prövningsgmnden.
Den föreslagr

Prop. 1982/83:167 34

na
regleringen torde enligt hovrätten därför inte lämna några garantier för atl
regeringens prövning blir mindre detaljerad och remissförfarandet mindre
omfattande än som hittills varit faUet. Alt i en reglering av denna karaktär ge
detaljerade föreskrifter för regeringsprövningen torde emellerfid inle vara
vare sig lämpligt eUer möjligt, varför hovrätten trots delta inle anser sig
böra framföra någon erinran mot förslagets utformning i denna del.

Länsstyrelsen i Gävleborgs
tån :inför liknande synpunkter som de båda hovrätterna vad gäller det oavsett prövningsgrund
gällande kravet på hänsynstagande lUI allmänna synpunkter. Länsstyrelsen anser
emellertid också all om allsidigheten i prövningen skall kunna upprätthållas
bör de prövningspliktiga verksamhelema inte uppdelas i olika grupper som var för
sig skall prövas frän mera begränsade utgångspunkter i fråga om
hushållningsaspekterna. De motiv som anges i promemorian för en sådan
uppdelning synes enhgt länsstyrelsen knappast fillräckliga för alt i lagförslaget
skilja på hanteringen av ärenden som prövas på gmnd av hushållningen med
energi, med träfiberråvaror och med landets samlade mark-och vattentillgångar.
De skUlnader som kan behöva göras i remissförfarandet m. m. är närmast av
praktisk art pch bör enligt länsstyrelsens uppfattning kunna avgöras i varje enskih
fall. Med hänsyn liU den fysiska riksplaneringens riktlinjer torde del vidare
knappast vara möjligt alt generellt bortse från mark- och vatlenhushållningsaspekter
för vissa typer av anläggningar.

3
Tillståndspliktiga verksamheter

Enligt
Svenska kommunförbundet bör eftersträvas att göra uppräkningen av
prövningsskyldiga verksamheter så fullständig som möjligt så atl befogenheten
alt besluta om tillståndsprövning för elt visst faU endast mera sällan behöver
utnyttjas. Både för kommunerna och för berörda företag ger en sådan ordning en
fastare grund för planering och åtgärder.

Länsstyrelsen i
Västernorrlands län anser alt det är nödvändigt atl så tydligt som möjligt i
lagstiftningen eller specialmotiveringen precisera i vilka faU
prövningsskyldighet föreligger. I de faU det är möjligt bör enligt länsstyrelsen
sältas nedre gränser, uttryckta i absoluta mått, vid vUka prövningsskyldigheten
skall träda in. På så sätt torde mängden ärenden kunna minskas.

Förteckningen
över anläggningar som har väsentlig betydelse för hushållningen med landets
samlade mark- och valtentUlgångar har kommenterats av ett fåtal remissinstanser.
Svenska pappersindustriarbetareförbundet, Svenska skogsarbetareförbundet och
Svenska träindustriarbetareförbundet ifrågasätter del rikliga i all inle pröva
nyanläggning av fiberskive-resp. spånskivefabriker med hänsyn tUl hushållningen
med mark och val-

Prop. 1982/83:167 35

ten.
Skogsindustriernas samarbetsutskott ifrågasätter om inte prövningen av sågverk
med avseende på mark- och vallenhushållningen bör kunna avskaffas.

Av de remissinstanser
som har kommenterat förslaget atl kräva tillstånd för vissa anläggningar som
eldas med Iräfiberråvaror har flertalet ställt sig positiva. Förslaget fiUslyrks
eller lämnas ulan erinran av skogsstyrelsen, domänverket, oljeersättningsdelegationen,
länsstyrelserna i Jönköpings län. Malmöhus län, Värmlands län, Örebro län,
Västmanlands län, Kopparbergs län, Gävleborgs län. Västernorrlands län och
Norrbottens län, LO, Sågverkens råvaruförening. Skogsindustriernas
samarbetsutskott samt Sveriges skogsägareföreningars riksförbund.

Domänverket
anser atl en övergång från nuvarande höga oljeförbrukning i landet fill ett
större inslag av inhemska fasta bränslen, bl. a. vedråvara är önskvärd. Skulle
en okonlrollerbar omställning få ske, är dock risken för oönskade konsekvenser
i andra sektorer av samhäUe och näringsliv uppenbar som följd av den
begränsade tillgången pä vedråvara. Den möjlighet liU övergripande reglering av
virkesförbmkningen inom skogsindustri resp. för energianvändning, som den
föreslagna lagen medger, är enhgt domänverkets uppfattning därför nödvändig
under en övergångsperiod.

Endast Svenska
kommunförbundet och Svenska värmeverksföreningen är negativa till förslaget om prövningsskyldighel
för Iräfibereldade energianläggningar. Svenska kommunförbundet anser del vara
troligt att den övervägande delen av flisen kommer alt användas i mindre
anläggningar som enligt förslaget inte behöver lillållighelsprövas. Om ett
frivilligt samarbete mellan flisanvändama skulle visa sig ptillräckligl för atl
förhindra överelablering bör den statliga lillållighelsprövningen göras
betydligt mera pmfattande än spm nu föreslås. I annat fall Iprde enligl
förbundels uppfattning syftet med etableringskontroUen inte uppnås.

Svenska
värmeverksföreningen anser att eftersom transport- och om-lastningskoslnadema
slår hårt pä priset för levererad råvara, är det ekonomiskt motiverat att
betrakta skogsråvaran som en regional tillgäng. Ett vedbränsleeldat värmeverk
kan således endast uppfattas som en eventuell lokal konkurrent tUl
skogsindustri och massaindustri om skogsråvaran. Föreningen anser att med nya
metoder för tillvaratagande av gallringsvirke och lövvedsöverskotl finns
uppenbart ett stort utrymme för vedeldade värmeverk i de flesta regioner.

Enligt Skogsindustriernas
samarbetsutskott bör anläggningar för framställning av bränsleflis och
anläggningar som framställer peUets, briketter eller annat ulseparerat papper
för förbränning jämställas med eldningsanläggningar ur prövningssynpunkl. Även
länsstyrelsen i Gävleborgs län anser alt anläggningar för bearbetning och
vidareförädling av skogsråvara för eldningsändamål bör göras lUlslåndsplikliga.

Sågverkens
råvaruförening anser all eldningsanläggningar för intag av

Prop. 1982/83:167 36

överskottssortimenl
i anslutning fill skogsindustrier bör jämställas med fristående
eldningsanläggningar i fråga om prövningsskyldighet. Skogsindustriernas satnarbetsutskott
utgår å sin sida från atl skogsindustrin inle hindras från atl pä elt naturiigt
och ändamålsenligt sätt använda det skogs-avfaU som faller i
produktionsprocessen.

Förslaget
alt höja den nuvarande prövningsgränsen för iräfiberförbmkande verksamheter
från 10000 ra' fub fill 25000 m' fub per kalenderår och all låta denna gräns
gälla även för anläggningar som eldas med träfiberråvaror har fått ett
övervägande negativt bemötande bland remissinstanserna. Några remissinstanser,
oljeersättningsdelegationen, länsstyrelserna i Jönköpings län, Kronobergs län,
Kristianstads län, Kalmar län, Västmanlands län och Västernorrlands län saml
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund fillslyrker förslaget eller lämnar
del ulan erinran.

Följande
remissinstanser avvisar eller släUer sig tveksamma fill att någon ändring görs
i de enligt 136 a § byggnadslagen gällande gränserna för prövningsplikt av träfiberförbmkjinde
verksamheter: hovrätten för Nedre Norrland, skogsstyrelsen, domänverket,
länsstyrelserna i Skaraborgs län, Värmlands län, Örebro län, Kopparbergs län,
Gävleborgs län, Västerbottens län och Norrbottens län, Skellefteå kommun, LO,
Sågverkens råvaruförening samt Virkesrådet i region I.

Skogsstyrelsen
framhåller atl även små nyetableringar kan medföra väsentliga svårigheter när
del gäller hushåUningen med Iräfiberråvara. Någpn ökning av minimistprleken för
prövning bör därför inte kpmma till stånd. Nyetableringar av sågverk med en
ärlig produklipnskapacilet av minst 5000 m' sågade trävaror bör enligt
styrelsens mening därför liksom hilfills prövas. I konsekvens härmed bör
anläggningar för eldning med en årlig förbrukning som motsvarar minsl 10000 m' Iräfiberråvara
fast mätt prövas. Nuvarande gräns bör även bibehållas när det gäller
ifrågasatt utvidgning av befintlig verksamhet.

Samtliga
de skogsvårdsstyrelser, vilkas yttranden har bifpgals skpgs-styrelsens
yttrande, har samma uppfattning spm skpgsslyrelsen i fråga om de föreslagna prövningsgränsema.

Enligt
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län bör en höjning av grän-sema för tUlslåndsprövning
åtminstone anstå till dess all regeringen har faststäUt en långsiktig slmkturplan
för landels skogsindustri.

Länsstyrelsen
i Norrbottens län anser all kunskapema om råvamsitua-tionen pekar på att
utrymmet för kapacitetsökningar inom sågverksindustrin är synnerligen
begränsat. Att under sådana förhållanden mildra bestämmelsema förefaller enligl
länsstyrelsen mindre lämpligt.

LO
avstyrker en höjning av prövningsgränsema för Iräfiberförbmkande verksamheter
och instämmer i den krifik som förs fram av Svenska pappersindustriarbetareförbundet.
Svenska skogsarbetareförbundet och Svenska träindustriarbetareförbundet. De tre
förbunden hävdar atl en höjning av prövningsgränsen strider mot syftet med råvamprövningen
och

Prop. 1982/83:167 37

ger
utrymme för betydande kapacitetsökningar såväl i sågverks-, som massa- och skivindustrin.
Nuvarande prövningsgräns bör därför behåUas pch bör även omfatta anläggningar
för fliseldning.

Sågverkens
råvaruförening motsätter sig av virkesbalansskäl den föreslagna höjningen av
gränserna för prövningsphkten.

Skogsindustriernas
samarbetsutskott framför all om prövningen skall vara effektiv när det gäller
hushållningen med träfiberråvaror får gränserna inle sättas alltför högt. Med
de föreslagna prövningsgränserna är det uppenbart atl ett stort antal
nyanläggningar och utvidgningar som rör eldningsanläggningar och sågverk
kommer all falla utanför prövningen. Utskottet anser sammanfattningsvis alt
den föreslagna gränsen 25 000 m' fub är alltför hög. Prövningsgränsen för
eldningsanläggningar bör enligl utskottets uppfattning inle hgga högre än
10000 m' fub. För sådana fall då en ökad råvamförbmkning inte når upp lUl
gränsen för obligatorisk prövning bör i lagtexten införas en bestämmelse med
innebörden all industriella gagnvirkessortiment av närmare angivet slag samt återvinningsbart
avfallspapper inle ulan särskUt tillstånd får användas som bränsle i
eldningsanläggningar. Husbehovsanläggningar bör dock inle omfattas av en sådan
bestämmelse. Utskottet pekar vidare på all vid sågverken blir något mindre än
hälften av timmervolymen sågade trävaror medan cirka 40% blir spån och flis som
utnyttjas som råvara i massa- och skivindustrin. Vid fastställande av
prövningsgränserna för etablering och utvidgning av sågverksindustri bör
enligt utskottet hänsyn las till dessa förhållanden. Virkesrådet i region 1
och Västerbottens läns handelskammare anför liknande synpunkter.

4
Tillsyn

Den
föreslagna uppdelningen av tiUsynsansvaret för de verksamheter som faller under
den föreslagna lagen har fått ett blandat mottagande. Delade meningar råder
beträffande förslaget atl tillsynsansvaret skall tillkomma skogsstyrelsen
eller myndighet som skogsstyrelsen bestämmer (skogsvårdsslyrelsen) i fråga om
verksamheter som har väsentlig betydelse för hushållningen med träfiberråvaror.

Den
föreslagna uppdelningen av linsynsuppgiflerna tillstyrks eller lämnas utan
erinran av länsstyrelsen i Blekinge län och Värmlands län saml LO.

Skogsstyrelsen,
domänverket. Skogsindustriernas samarbetsutskott och Sågverkens råvaruförening
tillstyrker förslaget alt skogsstyrelsen eller myndighet som skogsstyrelsen
bestämmer skall ha tUlsynsansvaret för verksamheter som har väsentlig betydelse
för hushållningen med träfiber-råvaror. Även länsstyrelserna i Blekinge län och
Värmlands län samt LO har samma uppfattning. Skogsstyrelsen framhåller även att
man i normal-

Prop. 1982/83:167 38

fallet
bör kunna utgå från all erforderliga uppgifier för tillsynsverksamheten lämnas
av företagen.

Domänverket
påpekar alt den föreslagna funkfionen för skogsstyrelsens tillsyn kräver en
kompetensuppbyggnad som mptsvarar uppgiftemas karaktär.

Skogsindustriernas
samarbetsutskott anser det vara av största vikt all tillsynsarbetet ges en
praktisk inriktning. Utskottet anser att någon utbyggnad av den administrativa
appar£ilen inle behöver ske. Existerande resurser hos myndigheter pch inpm
skogsnäringen bör tas fiUvara. När det gäller utvecklingen totalt och regionalt
av skogsindustrins kapacitelsför-hällanden, produktion och råvamförbmkning bör enligl
utskottet industrins och de regionala virkesrädens material kunna utnyttjas. Skogsvårdsstyrelsema
bör i huvudsak på slickprovsbasis utöva en kontroll över all förelag och
bränsleanläggningar inte överskrider de högsta förbmkningstal spm har lagts fast
enligt 136 a § byggnadslagen eUer den nya lagsfiftningen. På motsvarande sätt
anser utskottt;t atl en kontroU bör ske av att eldningsanläggningar och flisningsanläggningar
uppfyller villkoren beträffande vad slags Iräfiberråvaror som får användas.

Några
remissinstanser är tveksamma till alt låta skogsstyrelsen svara för fiUsynen av
verksamheter som har väsentlig betydelse för hushåUningen med träfiberråvaror
och anser att uppgiften i stället skall läggas på länsstyrelsen. Denna
uppfattning har länsstyrelsen i Östergötlands län Pch Västmanlands län samt
Västerås Pch Lycksele kommuner. Även hovrätten för Nedre Norrland och Virke frådet
i region 1 finner en sådan lösning lämplig.

Hovrätten
för Nedre Norrland säger sig' starkt ifrågasätta del lämpliga i att
skogsstyrelsen respektive skogsvårdsstyrelserna ges tiUsynsfunktion över sådana
verksamheter, vilka har tUlåtits på den gmnd atl de har väsentlig betydelse för
hushållningen med träfiberråvaror. De tillsynsfunk-fioner dessa myndigheter
hittills h.ar givils regleras i skogsvårdslagen och är helt inriktade på konlroll
av skogsproduktionen och vad som sammanhänger därmed. Den nu aktuella
tillsynen avser kontroll av efterlevnaden av vUlkor för råvamförbmkning i
förelagen. En sådan fiUsynsfunkfion torde enligt hovrätten knappast faUa inom
dessa organs normala kompetensområde. Förslaget kan också medföra en olycklig
splittring av skogsstyrelsens respektive skogsvärdsstyrelsernas resurser som i
dagens budgetläge inte lär vara obegränsade. Hovrätten förordar därför i
stället att tillsynen i detta hänseende anförtros länsstyrelserna.

Prop. 1982/83:167 39

5
Samordningen med miljöskyddslagen

Promemorian
innehåller förslag om alt 2 § miljöskyddslagen skall ändras så atl regeringens
beslut enligl den nya lagen skall bli bindande för prövningen enligt
miljöskyddslagen endast i de faU då regeringen har prövat en verksamhet med
hänsyn till hushåUningen med landels samlade mark- och valtentUlgångar.

Förslaget har inte
föranlett några synpunkter från remissinstansema vad avser iräfiberförbmkande
verksamheter.

Prop. 1982/83:167 40

Innehållsförteckning

Proposhionen
..................................................... 1

Prpppsitipnens
huvudsakliga innehåll ..................... 1

Lagförslag.......................................................... 2

1.
Förslag till lag om ändring i
byggnadslagen (1947:385) 2

2.
Förslag tUl lagom ändring i
miljöskyddslagen (1969:387) 5

3.
Förslag till lag om ändring i
lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m .................................................................... 8

Utdrag av prolpkoll vid
regeringssammanträde den 24 mars 1983 ... 9

1
Inledning ....................................................... ... 9

2
Föredragandens överväganden .......................... .. 10

2.1
Nuvarande prövningsordning ........................ 10

2.2
Prövningsskyldighetens pmfattning.
Reformbehov och förslag 12

2.3
Prövningens inriktning.
Reformbehov och förslag. 15

2.4
Förbättrade tiUsynsmöjliglieler
...................... .. 18

3
Upprättade lagförslag ................ ................... 19

4
Specialmolivering ........................................... 20

4.1
Förslaget till lag om ändring i
byggnadslagen ... 20

4.2
Förslaget tiU lag om ändring i
miljöskyddslagen 23

4.3
Förslaget liU lag om ändring i
lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m 23

5
Hemställan .................................................... .. 23

6
Beslut............................................................ .. 23

Bilaga
I Departementspromemorian (Ds Bo 1980:2) Tillåtlighets-prövning av viss
industriell verksamhet m. m. Översyn

av
136a§ byggnadslagen ..................... 24

Bilaga
2 Remissammanställning över departemenlsprpmemorian (Ds Bo 1980:2) Tillåtiiighetsprövning
av viss industriell

verksamhet
m. m. Översyn av I36a§ byggnadslagen .. 31

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983