Prop. 1982/83:172

Prop.
1982/83:172

Regeringens proposition

1982/83:172

med
förslag till lag om bekämpande av salmonella hos djur;

beslutad
den 7 april 1983.

Regeringen
föreslår riksdagen atl antaga del förslag som har upplagils i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar INGVAR CARLSSON

SVANTE
LUNDKVIST

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås alt 1961 års förordning om bekämpande av salmonellainfektion
hos djur ersätts med en ny lag i ämnet. Förslaget överensstämmer i väsentliga
delar med den gällande förordningen. Den viktigaste nyheten är atl alla som
yrkesmässigt driver verksamhet för uppfödning av fjäderfä till slakt blh
skyldiga atl låta kontrollera djuren med avseende på salmonella. F. n. är
kontrollen frivillig. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1984.

1 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 172

Prop. 1982/83:172 2

Förslag
till

Lag
om bekämpande av salmonella hos djur

Härigenom
föreskrivs följande.

1 §
För atl bekämpa och hindra spridning av uppkommen salmonellain

fektion hos husdjur och hos andra djur som hålls i fångenskap får lanl-

bruksstyrelsen besluta om

1. slakt
eller annan avlivning av djur eller oskadliggörande av ägg,

2.
isolering av djur eller andra
begränsningar i hanteringen av djur eller varor som kan vara infekterade,

3.
smittrening av lokaler eller
föremål som kan vara infekterade,

4. andra åtgärder som är nödvändiga från bekämpningssynpunkl,
såsom i fråga om transport av djur eUer varor, provlagning eller vaccination.

Eli
beslut enhgt första stycket skaU upphävas, så snart det blivit klarlagt atl
förutsättningarna för beslutet inle längre föreligger.

2 §
Den som yrkesmässigt driver verksamhet för uppfödning av fjäderfä

till slakt skall låta ulföra och bekosta undersökning av djuren i fråga om

salmonella enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet

som regeringen bestämmer.

Den
som yrkesmässigt driver verksamhet för kläckning av ägg är skyldig alt föra
anteckningar och lämna uppgifter om verksamheten enligt föreskrifter som
meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

3 §
Tillsynen över efterlevnaden av beslut enligt 1 § utövas genom veleri-

när som lanlbruksslyrelsen bestämmer.

Veterinären
har rätt all för tiUsynen få tillträde lill områden, lokaler och andra
utrymmen.

Den
som innehar djur eller varor eUer annan egendom som berörs av ett beslut enligl
1 § är skyldig alt lämna del biträde som behövs för tillsynen.

4 §
Lanlbruksslyrelsen får meddela föreläggande som uppenbart behövs

för efterlevnaden av denna lag. I beslut om föreläggande får lantbmkssty

relsen sätta ut vite.

Underlåter någon alt
fullgöra vad som åUgger honom enligt denna lag eller enligt föreläggande, får lanlbruksslyrelsen
förordna om rättelse på hans bekostnad.

Pohsmyndighelema skall
lämna den handräckning som behövs för alt denna lag skall efterlevas.

5
§ Lantbruksstyrelsen får
besluta atl befogenhet som ankommer på styrelsen enligt I §, 3 § första stycket
och 4 § första och andra styckena helt eller delvis skall ankomma på
lantbruksnämnden.

6
§ Till böter döms den som uppsåtligen
eller av oaktsambet

1.
bryter mol beslut enligt 1 §,

2.
underlåter att fuUgöra vad som
åligger honom enhgt föreskrift som meddelats med stöd av 2§,

3.
vid fullgörande av uppgiftsskyldighel
enligt 2§ andra stycket lämnar oriktig uppgift rörande något förhållande av
betydelse, om inle gämingen är belagd med straff i brottsbalken.

Prop. 1982/83:172 3

Den
som har överträtt ett vitesföreläggande enligt 4§ döms inle lill ansvar enligl
denna lag för gärning som omfattas av föreläggandel.

Innefattar brott som avses
i första stycket I olovlig transport av djur eller varor, skall sådan egendom
förklaras förverkad, om det inle är uppenbart obilligl. I stället för
egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

7
§ Lanlbmksnämndens beslut får överklagas hos lantbmksstyrelsen genom besvär.

Lantbmksslyrelsens beslut
i särskilt fall får överldagas hos kammarrätten genom besvär.

Beslut
enligt första och andra styckena gäller med omedelbar verkan, om inte annat
förordnas.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1984, då förordningen (1961:309) om bekämpande
av salmonellainfektion hos djur m. m. skaU upphöra atl gälla.

Bestämmelsema i denna lag
skall tillämpas även i fråga om beslut som har meddelats med stöd av den
upphävda förordningen.

Förekommer i lag eller
annan författning hänvisning tiU en föreskrift som har ersatts genom en föreslcrift
i denna lag tillämpas i stället den nya föreskxiflen.

Prop. 1982/83:172

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1983-03-24

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Rainer, Boström,
Göransson, Gradin, Dahl, R.Carlsson, Holmberg, Hellström

Föredragande:
statsrådet Lundkvist

Lagrådsremiss
med förslag till lag om bekämpande av salmonella hos djur

1
Inledning

I
skrivelse den 14 december 1982 tih regeringen har lanlbruksslyrelsen, under
hänvisning lill bl. a. behovet av en obligatorisk undersökning med avseende på salmonellainfektion
i Qäderfäbesättningar, föreslagit alt förordningen (1961:309) om bekämpande av
salmonellainfektion hos djur m. m. (salmonellaförordningen) ersätts med en ny
lag. Styrelsen härtill sin skrivelse fogat förslag tiU en sådan lag. Till
protokollet i delta ärende bör fogas dels lantbmksslyrelsens skrivelse som
bilaga I, dels styrelsens förslag lill lag om bekämpning av salmonella hos
djur som bilaga 2, dels den gällande förordrungen som bilaga 3.

Efter
remiss har yttranden över lantbruksstyrelsens förslag avgetls av Sveriges lantbmksuniversilet,
kammarrätten i Sundsvall, statens veterinärmedicinska anstalt, statens
livsmedelsverk, statens bakteriologiska laboratorium, Lantbmkarnas riksförbund
(LRF), Sveriges veterinärförbund och Föreningen fågelkötlproducenlerna.

En sammanstäUning av
remissyttrandena bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 4.

2
AUmän motivering

Salmonella
är benämningen på en viss gmpp bakterier, som indelas i s. k. serolyper. F.n.
känner man tiU ca 2000 sådana serolyper. Flertalet av dessa salmonellabakterier
kan orsaka mag- och larmsjukdomar hos både djur och människor. Sedan lång lid
tillbaka har del i lagstiftningen funnits

Prop.
1982/83:172 5

bestämmelser
om bekämpande av salmonellainfektioner hos djur. Bestämmelserna syftar främst
till all hindra all salmonella överförs lill människor.

2.1
Salmonellakontroll av fjäderfäbesättningar

Produktionen
av slaklkycklingar har ökat markant under 1970-talel. F.n. uppgår produktionen lill
ca 40 milj. kycklingar om året. År 1970 infördes en frivillig salmonellakontroll
i fjäderfabesätlningar. Kontrollen handhas av lantbruksstyrelsen och innebär i
huvudsak följande. Uppfödare av fjäderfä kan på egen begäran bli anslutna till
kontrollen. Uppfödarna åtar sig bl. a. alt följa vissa provlagningsmliner,
program för djurhygienen och anvisningar i fråga om djurhanteringen.
Kontrollen innefattar bl.a. bakteriologisk kontroll tvä gånger under
uppfödningstiden. Vidare besiktigas uppfödningsanläggningarna av särskilt
förordnade veterinärer. Genom kontrollen blir det lättare atl ingripa innan salmonellainfeklerade
djur kommer ut till konsumenterna. Enligt kungörelsen (1961:310) med närmare
föreskrifter om bekämpande av salmonellainfektion hos djur (sal-monellakungörelsen)
kan ersättning utgå för vissa kostnader och förluster med anledning av
föreskrivna bekämpningsålgärder. För Qäderfä som avlivas lämnas normall
ersättning med 90 procent av djurens värde under fömtsättning all djuren
omfattats av den frivilliga salmonellakonlrollen under viss lid. Uppfödare som inle
är anslutna till kontrollen får däremot ersättning med endast 60 procent av djurvärdel,
om deras djur måste avlivas. För andra kostnader och förluster kan ersättning
lämnas lill uppfödarna enligl samma gmnder oavsett om de är anslutna till
kontrollen eller inte.

I böljan av 1970-talel var
drygt två procent av den totala produktionen av slaktkycklingar smittad av salmonella
men andelen sjönk därefter till under en procent. Samtidigt minskade antalet
smittade besättningar från ca 40 år 1970 tUl knappt 20 år 1979. Sistnämnda år
ökade emellertid antalet salmonellainfeklerade kycklingar märkbart. Orsaken
misstänks vara kon-lamineral foder. Åren 1981 och 1982 förvärrades lägel av
ännu ej helt klarlagda orsaker. Antalet fall har dock sjunkit under de senaste
månaderna.

Lantbmksstyrelsen
föreslår i den inledningsvis nämnda skrivelsen att alla uppfödare av
slaktfjäderfä skall åläggas en obligatorisk skyldighet all undersöka
besättningarna med avseende på salmonella. Som skäl anför styrelsen alt
uppfödare som svarar för ungefär sex procent av produktionen av slaklkycklingar
under den senaste liden har ställt sig utanför den frivilliga kontrollen.
Risken är stor för all denna utveckling fortsätter. Tidigare var praktiskt
taget alla producenter anslutna lill kontrollen. Om uppfödarna mera allmänt
lämnar kontrollen, kommer salmonellasitua-lionen med all sannolikhet all snabbi
försämras. Orsakerna lill all många uppfödare har ställt sig utanför kontrollen
är enligt styrelsen bl.a. att

Prop. 1982/83:172 6

slaklerislmkturen
har förändrats. Vissa mindre slakterier har etablerat sig inom ett för knappt marknadsulrymme.
Intresset ökar därigenom atl uppnå konkurrensfördelar genom all uppfödare
undandrar sig det besvär och de merkostnader som ett deltagande i konlroUen
innebär. Lantbmksstyrelsen framhåller atl del inom större delen av branschen
upplevs som orättvist i konkurrenshänseende alt man har möjlighet alt ställa
sig utanför salmonellakonlrollen. Från branschhåll hävdas alt de ökade riskerna
för atl salmonella sprids kan äventyra produkternas anseende och vara till förfång
för hela näringen.

Lantbmksstyrelsen
framhåller vidare atl styrelsen numera har böijat tillämpa de ändrade
riktlinjer för bekämpandet av salmonella hos djur som riksdagen beslutade våren
1981 (prop. 1980/81:100 bil. 13, JoU 18, rskr 207). Enligl dessa riktlinjer
skall bekämpningsålgärderna i större utsträckning än tidigare anpassas till
behovet i del enskilda faUel. Syftet är att minska statens och djurägarnas
kostnader för bekämpandet utan alt risken för salmonellainfektioner ökar.
Tillämpningen av de ändrade riktlinjerna har enligl styrelsen bl.a. medfört atl
mellan 60 och 65 procent av de kycklingar som vid något proviagningslillfälle
konstaterats vara salmonellainfeklerade kunnat tillvaratas för konsumtion.
Tidigare avhvades och kasserades salmonellasmitlade flockar ulan undantag.
Genom selektiva åtgärder med hänsyn till salmonellatyp och frekvens i
kombination med en särskild behandling i samband med slakt har en
kostnadsbesparing på 40 procent kunnat uppnås. För all i ökad utsträckning
kunna tillvarata sal-monellainfekterat fjäderfä är del enligl lantbmksstyrelsen
nödvändigt att de bakteriologiska undersökningarna med avseende på salmonella i
Qäder-fabesättningama blir obligatoriska.

Remissinstanserna
är överlag ense med lantbmksstyrelsen om att uppfödarna av slaklkycklingar bör
åläggas skyldighet all undersöka besättningarna med avseende på salmonella.
Flera av remissinstanserna framhåller alt en effektiv salmonellabekämpning fömtsätter
en obligatorisk salmonellakontroll i slaktQäderfäbesällningama.

Jag
delar lantbmksslyrelsens och remissinstansemas uppfattning att del är angelägel
att en obligatorisk salmoneUakonlroll införs i uppfödningsledet. Den
frivilliga salmonellakonlrollen i Qäderfäbesättningarna har medverkat tih att
förhållandevis få människor i vårt land insjuknar i salmonella, smittade av
inhemskt fjäderfä. Om uppfödarna mera allmänt lämnar kontrollen, kan lägel
snabbi försämras. Stmkturen på dagens djurhållning och livsmedelshantering
medför alt salmonellainfektioner snabbt kan få spridning. En obligatorisk kontroU
överensstämmer väl med de riktlinjer för salmonellabekämpandel hos djur som har
lagts fast. Målsättningen är, att genom förebyggande åtgärder motverka alt salmonellainfektion
etablerar sig i djurbesättningarna och alt genom kontroll i olika led
uppmärksamt följa utvecklingen och vidta de bekämpningsåtgärder som behövs för
att hindra alt smitta överförs till människa. Den föreslagna kontrollen är som

Prop. 1982/83:172 7

lantbmksstyrelsen
framhåller också en fömtsättning för all salmoneUain-fekleral Qäderfa skall
kunna tas tillvara för konsumtion, vilket innebär besparingar för staten och djurägama.

Mitt förslag innebär
således all den bakteriologiska provlagning som f. n. ingår i den frivilhga salmonellakonlrollen
blir obligatorisk. Avsikten är emellertid all övriga inslag i denna kontroll
skall finnas kvar och liksom hilliUs fömtsatta en frivilhg anslutning. En sådan
anslutning bör hksom f. n. stimuleras genom ekonomiska styrmedel i form av en
differentiering av de ersättningar som kan lämnas för kostnader och förluster
på gmnd av salmonellabekämpningen.

2.2
Förslag till ny lag om bekämpande av salmonella

Lantbmksstyrelsen
har föreslagit en ny lag om bekämpande av salmonella hos djur som skall
ersätta salmonellaförordningen. Förordningen har beslutats av regeringen och
riksdagen gemensamt. Förslaget bygger i väsentliga delar på den nuvarande
förordningen. I vissa avseenden innebär lagförslaget en förenkling i
förhållande lill nuvarande bestämmelser.

Enligt
den gällande förordningen är befogenheterna all besluta om bekämpning med
anledning av misstänkt eller konstaterad salmonellainfektion hos djur
fördelade mellan veterinärerna, lantbmksstyrelsen och regeringen. En veterinär
får besluta vilka åtgärder djurels innehavare skall vidta för all hindra
smittspridning och kan t.ex. förbjuda alt djur och produkter förs från smillställel
(3 §). Lantbmksstyrelsen får besluta alt djur som är kroniska bärare av en
infektion skall avlivas. Behöver andra djur än kroniska smittbärare avlivas, är
del regeringen som beslutar om delta om det är fråga om däggdjur och lantbmksstyrelsen
om del gäller andra djur (4 §).

Enligt
lantbmksslyrelsens förslag skall del ankomma på styrelsen att fatta alla beslut
om bekämpningsåtgärder. Förslaget överensstämmer i huvudsak med den ordning som
f. n. tillämpas i praktiken och som innebär följande. Salmonellainfektion
upptäcks vid undersökning av prover på veterinärmedicinska laboratorier och lantbmksstyrelsen
far omedelbart underällelse om delta. Styrelsen förordnar därvid en veterinär
som skall göra en sjukdomsutredning i besättningen samt vidta nödvändiga bekämpningsåtgärder
i enlighet med lantbmksstyrelsens beslut i del enskilda fallet och i
överensstämmelse med lantbmksslyrelsens föreskrifter i kungörelsen om
bekämpning av salmonella hos djur (LSFS 1982:39). Enligt den ordning som gäller
fattar således veterinären i praktiken inte några självständiga beslut utan ser
lill all lantbmksstyrelsens beslut i fråga om salmonellabekämpningen verkstäUs.

Lantbmksstyrelsens
förslag innebär vidare all styrelsen i stället för regeringen skall få besluta
om avlivning av däggdjur som är smittbärare. Besluten behöver kunna fattas
snabbt bl. a. för all minska kostnaderna för driftsförluster.

Prop. 1982/83:172 8

Lantbmksstyrelsen
föreslår vidare att en bestämmelse om den förordade skyldigheten atl utföra
bakteriologisk provtagning i Qäderfäbesättningar tas in i lagen. I övrigt överensstämmer
bestämmelserna i den föreslagna lagen i väsentliga delar med den nu gällande
förordningen.

I
likhet med remissinstanserna ansluter jag mig till lantbmksstyrelsens förslag
till ny lagstiftning på området. Några ökade kostnader för staten kommer den
nya lagstiftningen inte atl ge upphov till.

Remissinstanserna
har på vissa punkter riktat kritik mot utformningen av de enskilda
bestämmelserna. Frågorna behandlas närmare i specialmotiveringen. Som framgår
av styrelsens förslag skall de beslut som behövs för ingripande enligt lagen
fattas av styrelsen. Fr. o. m. den 1 januari 1983 har lantbmksnämnderna
tillförts en veterinärenhel som bl. a. skall leda och samordna åtgärder mol
djursjukdomar på regional nivå i den mån detta inte ankommer på länsstyrelsen.
För all i salmonellabekämpningen kunna utnyttja den resurs som
lantbruksnämnderna härigenom har tillförts bör enligl min mening lantbmksstyrelsen
kunna delegera sina beslutsbefogenheter enligt den föreslagna lagen till lantbmksnämnden.
En bestämmelse härom bör därför las in i lagen.

Statens
kostnader för salmonellabekämpandel har under senare år ökat från 7,5 milj. kr.
under budgetåret 1977/78 liU 18,5 milj. kr. för budgetåret 1981/82. tiU detta
kommer statens kostnader för bidrag lill veterinärmedicinska laboratorier för
vissa obduktioner av djur bl. a. avseende salmonellainfektion. Detta bidrag
har ökat från 2,5 milj. kr. budgetåret 1977/78 till 5,5 milj. kr. 1981/82.

En
betydande del av angivna kostnader utgör ersättning till djurägare för nedslaklade
och avlivade djur och för driflsförluster. Bestämmelsema om ersättning finns i salmonellaförordningen
och salmonellakungörelsen. I förordningen (8§) finns endast en allmänt håUen
bestämmelse om att ersättning av aUmänna medel för kostnad eller förlust, som föranletls
av stadgande i förordningen eller enligt förordningen meddelade bestämmelser,
utgår i den omfattning regeringen föreskriver. Som redan nämnts (avsnitt 2.1)
har sådana föreskrifter meddelats i kungörelsen, som innehåller detaljerade
ersättningsregler. Bestämmelsen i salmonellaförordningen kan inle anses
innebära ett fastslående av att staten i princip skulle vara skyldig att på
skadeståndsrättslig eller annan gmnd svara för kostnader eller förluster som
drabbar djurägare vid myndighetsingripande med stöd av förordningen. Av motiven
tiU förordningen (prop. 1961:27 s.33) framgår all de gällande ersättningsreglerna
är ett resultat av en avvägning mellan det allmännas och de enskilda djurägamas
intressen. Avsikten med dessa regler är endast att i skälig omfattning mildra
de ekonomiska konsekvensema som en salmoneUainfektion kan innebära för de
enskilda djur-ägarna. Reglema är aUtså att betrakta som offentligrättsliga
bestämmelser lUl förmån för enskilda. Humvida reglema om ersättning ges i form
av lag eller i annan ordning kan inte anses inverka på deras rättsliga
innebörd.

Prop.
1982/83:172 v 9

Enligl
min mening bör reglerna ges i förordningsform. Del är inte motiverat att ta in
någon bestämmelse som motsvarar 8 § salmonellaförordningen i den föreslagna
lagen.

Jag
vill i detta sammanhang upplysa om att jag avser att se över gällande
ersättningsbestämmelser. Del är enligt min mening rimligt att bestämmelserna
ändras så, atl staten i fortsättningen får bära en mindre andel av kostnaderna
för salmonellabekämpningen än f. n. Därvid bör beaktas djurägarnas möjligheter
att genom försäkringar täcka uppkomna kostnader och förluster.

3
Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom jordbmksdepartementet upprättats elt
förslag till lag om bekämpande av salmoneUainfektion hos djur.

Förslaget
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.

4
Specialmotivering

1
§ För atl bekämpa och hindra spridning av salmonellainfektion hos husdjur och
hos andra djur som hålls i fångenskap får lantbmksstyrelsen besluta om

1.
slakt eller annan avlivning av
djur eller oskadliggörande av ägg,

2.
isolering av djur eller andra
begränsningar i hanteringen av djur eller varor som kan vara infekterade,

3.
smittrening av lokaler eller
föremål som kan vara infekterade,

4.
andra åtgärder, såsom i fråga
om transport av djur eller varor, som är nödvändiga från bekämpningssynpunkt.

Ett
beslut enligt första stycket skaU upphävas, så snart det blivit klarlagt all
förutsättningarna för beslutet inte längre föreligger.

Paragrafen
motsvarar i huvudsak 3-5 §§ salmonellaförordningen. TiU skillnad från vad som
gäller enligt salmonellaförordningen innebär bestämmelsen att alla beslut om
bekämpningsåtgärder fattas av lantbmksstyrelsen.

Enligl första stycket
punkt 1 får lantbruksstyrelsen besluta om slakt eller annan avlivning av djur eUer
oskadliggörande av ägg för att bekämpa och hindra spridning av salmonellainfektion.
Bestämmelsen skUjer mellan slakt och annan avlivning. Med slakt avses att ett
djur avlivas för alt användas som livsmedel. Möjligheten all besluta om slakt
eller avlivning av djur eller oskadliggörande av ägg är inte begränsad lill
djur eller ägg som är salmo-neUainfeklerade. De angivna åtgärderna kan vidtas
även i fråga om friska djur eller ägg. Del kan i vissa situationer vara
angeläget atl få avliva vissa djiu- som visat negaliv reaktion vid provtagning
men vilkas närvaro i ti Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 172

Prop. 1982/83:172 10

besättningen
utgör hinder för elt saneringsprogram som snabbare kan leda lill smiltfrihet
för hela besättningen.

I första stycket punkterna
2-4 anges de åtgärder i övrigt som lantbmksstyrelsen kan besluta om för atl
bekämpa salmonellainfektion. Vissa remissinstanser har gjort gällande atl
bestämmelsen i punkt 4 i lantbmksstyrelsens lagförslag är alltför aUmänl
utformad och ifrågasatt om den är förenlig med gällande krav på rättssäkerhet.
Genom den utformning som bestämmelsen nu fått torde remissinstansemas krav på
en precisering av bestämmelsen ha tillgodoselts. Bland åtgärder som avses i
punkt 4 och som inle läcks av punkterna 1-3 kan som exempel nämnas transport av
djur och varor, provlagningar och vaccinationer av olika slag.

Som kammarrätten anfört i
sitt remissyttrande torde del vara självklart atl en djurägare som träffas av
ett beslut enligt denna paragraf är skyldig alt tåla de beslutade åtgärderna.
Del finns därför inte skäl alt i lagen la in en bestämmelse om denna skyldighet
som förordals i lantbmksstyrelsens förslag (4 §).

Andra
stycket motsvarar i huvudsak 3 § andra stycket salmonellaförordningen.

2 §
Den som yrkesmässigt driver verksamhet för uppfödning av Qäderfä

till slakt skall låta ulföra och bekosta undersökning av djuren i fråga om

salmonella enligl föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet

som regeringen bestämmer.

Den
som yrkesmässigt driver verksamhet för kläckning av ägg är skyldig atl föra
anteckningar och lämna uppgifter om verksamheten enligt föreskrifter som
meddelas av regeringen eUer myndighet som regeringen bestämmer.

Bestämmelsen
i första stycket saknar motsvarighet i salmonellaförordningen. Skälen liU alt
de som yrkesmässigt uppföder fjäderfä för slakt ålagts skyldighet atl ulföra
och bekosta bakteriologisk undersökning av djuren har redovisats i den allmänna
motiveringen.

Andra
stycket motsvarar 6 § i salmonellaförordningen.

3 §
TUlsynen över efterlevnaden av beslut enligl I § utövas av den veteri

när som lantbmksstyrelsen bestämmer.

Veterinären
har rält all för tiUsynen få tillträde lill områden, lokaler och andra
utrymmen.

Den
som innehar djur eller varor eUer något annat som berörs av elt beslut enligt 1
§ är skyldig atl lämna del biträde som behövs för tillsynen.

Bestämmelsen
i första stycket motsvarar delvis 2§ salmonellaförordningen. TiUsynen över
efterlevnaden av beslut enligt I § skall således utövas av en särskilt
förordnad veterinär.

Prop. 1982/83:172 11

4 §
Lantbruksstyrelsen får meddela föreläggande som uppenbart behövs

för efterlevnaden av denna lag. I beslut om föreläggande får lantbmkssty

relsen sälta ut vite.

Underlåter någon att
fullgöra vad som åligger honom enligt denna lag eller enligl föreläggande, far lanlbruksslyrelsen
förordna om rättelse på hans bekostnad.

Polismyndigheterna
skall lämna den handräckning som behövs för alt denna lag skaU efterlevas.

Första
och tredje styckena saknar motsvarighet i salmonellaförordningen. Andra
stycket motsvarar närmast 7 § andra stycket salmonellaförordningen. Paragrafen
syftar till alt möjliggöra en effektiv konlroll över efterlevnaden av lagen.

5 §
Lantbmksstyrelsen får besluta all befogenhet som ankommer på

styrelsen enligl I §, 3 § första stycket och 4 § första och andra styckena helt

eUer delvis skall ankomma på lantbmksnämnden.

Paragrafen
har ingen motsvarighet i salmoneUaförordningen. Som närmare har utvecklats i
den allmänna motiveringen innebär bestämmelsen att lantbmksstyrelsen kan
delegera sina befogenheter enligt lagen liU lantbmksnämnden i den omfattning
styrelsen bestämmer.

6 §
Till böter döms den som uppsåtligen eUer av oaktsambet

1.
bryter mol beslut enligl 1 §,

2.
underlåter all fuUgöra vad som
åligger honom enligl föreskrift som meddelats med stöd av 2 § eller enligl föreskrift
som meddelats med stöd av 2 § andra stycket lämnar en uppgift som är oriktig om
något förhållande av betydelse, om gämingen ej är belagd med straff i
brottsbalken.

Den
som har överträtt ett vitesföreläggande enligl 4§ döms inle tUl ansvar enligt
denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet.

Innefattar brott som avses
i första stycket 1 olovhg transport av djur eller varor, skaU sådan egendom
förklaras förverkad, om det inte är uppenbart obiUigt. I stället för egendomen
kan dess värde förklaras förverkat.

Paragrafen
motsvarar 10 § salmonellaförordningen. Enligl första stycket punkt 1 straffas
den som bryter mol beslut som lanlbruksslyrelsen meddelat i syfte all bekämpa salmonellaspridning.
Som framgår av punkten 2 gäller delsamma den som inle följer de föreskrifter
som regeringen utfärdar i fråga om den obligatoriska salmonellakontroUen eller
den som brister i uppgiftsskyldighelen enligt 2 § andra stycket.

7 §
Lanlbmksnämndens beslut får överklagas hos lantbmksstyrelsen ge

nom besvär.

Lantbmksstyrelsens
beslut får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Beslut
eiUigl första och andra styckena gäUer med omedelbar verkan, om inte annat
förordnas.

Prop. 1982/83:172 12

5 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslaget till lag om bekämpande
av salmonellainfektion hos djur.

6 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop.
1982/83:172 13

Bilaga
I

Lantbruksstyrelsens skrivelse med framställning om ny salmonellalag

1
Allmänt

Vid
tidpunkten för tillkomsten av Kungl. Maj:ts förordning (1961:309) om bekämpande
av salmonellainfektion hos djur m. m. hade animalieproduktionen en helt annan stmktur
än den har i dag. De animalieproduce-rande besättningarna har sedan 1961
kraftigt minskal i antal samtidigt som besältningsstorleken ökat. Denna
utveckling har medfört atl kostnaderna per besättning för bekämpande av salmonella
även har ökat.

Den
främsta orsaken till atl salmonella hos djur bekämpas, bortsett frän vissa
typer av salmonellainfektion hos småkalvär där del kan vara ett stort
djurhälsoproblem, är atl man vill förhindra överföring av salmonella via livsmedel
till människa. På senare år har den humarihiedicinska synen på salmonellans smittfarlighet
förändrats.

Den
förändrade synen på salmonella liksom striiklumtvecklingen inom animalieproduktionen
och de därmed ökade kostnaderna för salmonellabekämpandel ledde lill alt
chefen för jordbmksdepartementet i december 1979 tillsatte en arbetsgrupp med
uppgift all se över principerna för bekämpande av salmonella hos djur.
Arbetsgruppen framlade sitt betänkande (Ds Jo 1980:5) i augusti 1980. Enligt arbetsgmppens
förslag bör målsättningen , för salmonellabekämpningen vara "alt genom
förebyggande åtgärder förhindra atl salmonellainfektion etablerar sig i
djurbesättningar samt alt genom kontroller i olika led uppmärksamt följa
utvecklingen och på basis härav selektivt anpassa bekämpningsåtgärderna för atl
förhindra atl smitta överförs till människa". De selektiva bekämpningsålgärderna
innebär bl.a. atl man f.n. har en differentierad syn på olika salmonellatypers smittfarlighet
för människan.

Med
bibehållen salmonellaförekomst och med tillämpning av ett selektivt bekämpande
beräknade arbetsgruppen atl kostnaderna för statsverket skulle minska med 5
milj. kr. per år. I statsverkspropositionen 1980/81:100 anslöt sig
departementschefen till de riktlinjer för bekämpandet som arbetsgruppen
framlagt.

Den
fortsalla framställningen kommer atl koncentreras till slaktkyck-lingproduktionen
och därmed sammanhängande salmonellaproblem. För övriga husdjursslag har i
princip inga förändringar hänt sedan tidigare.

2
Salmonella hos slaktkyckling

2.1
Kort historik och bakgrund

Slaktkycklingproduktionen
ökade markant under 60-talet från ca 3 miljoner till 21-22 miljoner vid 60-talels
slut. F.n. uppgår produktionen till ca 40 miljoner kycklingar. Den snabbi
ökande slaktkycklingproduktionen tillsammans med några svårartade utbrott av Salmonella
Ihompson på människa, som kunde härledas från slaktkyckling, bidrog lill att
dåvarande veterinärstyrelsen beslöt inrätta en frivillig salmonellakontroll i
fjäderfäbesättningar. Tack vare kontrollen har en rationell salmonellabekämpning
därefter kunnat bedrivas.

Prop. 1982/83:172 14

Antalet
kycklingar på vilka salmonella påvisats har sedan kontrollen startade uppgått lill
ca 350000 per år samtidigt som antalet smittade besättningar sjunkit från ca
40 tUl knappt hälften fram lill 1979. Drygt 2% av produktionen var konstaterat
smittad i böijan av 70-talet men i slutet var siffran under 1%. Kontrollen
bedöms ha verksamt bidragit till denna positiva utveckling. I böljan av 1979
ökade emellertid frekvensen salmonellainfeklerade kycklingar. Orsaken härtill
misslänks främst bero på kon-tamineral foder. Av ännu ej helt klarlagda orsaker
förvärrades salmonella-lägel under 1981/82. Genom olika insatser räknar man nu
med all läget snart skall normaliseras. Antalet fall har också klart sjunkit de
senaste månadema.

2.2 Bekämpningsmetoder
och kostnader

De
förändrade principerna för bekämpning som föreslogs av den ovan nämnda
arbetsgruppen har av lantbmksstyrelsen mer regelmässigt börjat tillämpas inom fjäderfäproduktionen
från 2: a halvåret 1981. Detta har bl.a. inneburit all tiU skillnad från
tidigare, då salmonellasmittade flockar utan undantag avlivades och undantogs
från konsumtion, att i dag 60-65% av de vid något proviagningslillfälle
konstaterat salmonellainfeklerade kycklingarna kunnat tillvaratas för
konsumtion. Samtidigt har uppnåtts en kostnadsminskning på ca 40%. Detta är ett
resultat av ett selektivt hanterande utifrån salmonellatyp och frekvens i
kombination med särskild behandling i samband med slakt. Under elt
"normalår", dvs. då ca 20 grupper smittats, skulle kostnaderna för
bekämpningen enligl nuvarande principer uppgå till ca 1,5 mkr. Hade de tidigare
bekämpningsreglerna tillämpats skulle kostnaden härför uppgått till ca 2,5 mkr.
Kostnaden för bekämpningen, 1,5 mkr., utgör således den "premie"
samhället betalar för att salmonella via slaktkyckling ej i ökad omfattning
skall spridas till människor.

Näringen
planerar i samråd med lanlbruksslyrelsen och statens livsmedelsverk alt
tillskapa möjligheter för att kunna tillvarata salmonellainfeklerade
kycklingar och genom slerilbehandling producera en ur hvsmedels-hygienisk
synpunkt invändningsfri vara. Dämtöver förväntas att ett mer generellt
utnyttjande av en under det senaste året provad tarmbakteriekul-lur, förbättrad
rengöringsleknik och foderbehandling kommer all resultera i ytterligare
reducering av kostnaderna för salmonellabekämpning och ett förbättrat salmonellaläge.

2.3 SalmonellakontroUen

Genom
tillkomsten av veterinärslyrelsens kungörelse (VF 1970:57) om frivillig salmonellakontroll
av fjäderfabesätlningar (senaste lydelse LSFS 1978:14) skapades, som ovan
anförts, möjligheter för staten atl kunna kontrollera salmonellautvecklingen
och göra ingripanden innan salmonellainfeklerade kycklingar kommit ut lill
konsumenterna. Uppfödarna såg även kontrollen som en slags försäkring, dels
genom alt kontrollen minskade risken atl de levererade en salmonellainfekterad
kyckling, dels atl staten täckte större delen av de kostnader elt salmoneUaulbrotl
kunde medföra. Genom att i kontrollen även uppställdes krav på uppfödningsanläggningens
utformning kom den genomsnittliga standarden på anslutna anläggningar atl öka.
Kontrollen innebär i huvudsak följande.

Kycklinguppfödarna
ansöker frivilligt om anslutning till kontrollen, var-

Prop.
1982/83:172 15

efter
uppfödningsanläggningen besiktigas av en särskUl förordnad konlroU-velerinär
och uppfödarna underkastas vissa krav när del gäller djurhantering,
hygienprogram, provlagningsmliner m.m. Vidare sätts som viUkor atl föregående
produktionsled skaU vara anslutet till kontrollen dvs. avelsgårdar och
kläckeri. I händelse av att kycklingama måste kasseras ersätter lanlbruksslyrelsen
normall 90% av djurens värde samt 100% av driftsavbrotts- och extra rengöringskoslnader.
För resterande 10% av djurvärdet har uppfödarna tecknat särskild försäkring. Ej
anslutna besättningar erhåller endast 60% av djurvärdet, men för övrigt är
ersättningsnivån lika. I vissa fall sker sanilelsslakt varvid denna kan komma att
betraktas som en form av avlivning. I så fall erhåller slakteriet i vissa fall
ersättning för extra kostnader.

Från
all del har varit i del närmaste 100% anslutning till kontrollen har under de
senaste åren ungefär 6 % av produktionen stälh sig utanför och det är stor risk
för all denna utveckling fortsätter.

De
viktigaste orsakerna härtiU är:

- alt slaklerislmkturen har förändrats bl.a. genom
all några mindre slakterier har etablerat sig inom ett för knappt marknadsulrymme.
Intresset ökar härigenom atl uppnå konkurrensfördelar genom atl undandra sig det
besvär och merkostnader som ett deltagande i kontrollen innebär,

- att för vid slakterier med ej anslutna uppfödare
risken är liten all salmonella upptäcks. Delta beror på att salmonellakontroUen
bl. a. innefattar bakteriologisk kontroll två gånger under uppfödningsliden,
vilket icke anslutna besättningar undandrar sig,

- alt ej anslutna uppfödare utan risk för upptäckt
far möjlighet alt ha överbeläggning i stallarna (djurskyddskraven överträds)
och därigenom öka omsättningen.

3
Övervägande och förslag

Del
förhållande all en uppfödare kan ställa sig utanför kontrollen upplevs som en konkurrensorätlvisa
inom större delen av branschen. Viss oro föreligger också för att man på detta
sätt äventyrar produktens anseende lill förfång för hela näringen. Eftersom
djur från icke anslutna besättningar varken i slakten eUer under uppfödningen kontroUeras
med avseende på salmonella kommer dessa djur att utgöra en större riskfaktor
för all salmonella sprids till människa. Genom att ej dellaga i kontrollen
finns möjligheter alt producera slaklkyckling lill något lägre kostnad och då
på bekostnad av djurens välfärd i stallarna liksom dess hygieniska kvahtet som
livsmedel. Man har från branschens sida hävdat alt om inte åtgärder vidtas
omgående för alt göra del mer kännbart atl slå utanför denna kommer man mer
allmänt att lämna kontrollen. Lantbmksstyrelsen och livsmedelsverket ser
allvarligt pä detta och risken bedöms som överhängande att så verkligen kan bli
fallet om den bakteriologiska kontroUen ej görs obligatorisk. Dämlöver menar
branschen all en obligatorisk kontroll är nödvändig om man gemensamt skaU kunna
gå ett steg vidare och bygga upp ett tillvaratagande av den kyckling som
kasseras i dag genom att utveckla en sterilprodukt. Detta kommer att kunna
innebära kostnadsminskningar för staten och näringen för salmoneUabekämpningen.

Upphör
kontrollen förloras med aU sannolikhet ett gott salmonellaläge som svårligen
kan återskapas. Samtidigt tar man elt stort steg tillbaka mol osundare
livsmedel.

Prop. 1982/83:172 16

Mot
bakgmnd av vad som ovan anförts vill lantbmksstyrelsen föreslå att obligatorisk
undersökning med avseende på salmonella genomförs i alla slaklfjäderfäbesättningar.
För efterlevnaden av en sådan bestämmelse krävs atl lantbmksstyrelsen får
möjlighet atl sälta ut vite för djurägare som ej följer provlagningsbestämmelserna.

TUl följd härav har lantbmksstyrelsen
gjort en översyn över gällande lagstiftning och utarbetat ett förslag lill lag
om bekämpning av salmoneUa hos djur. Förslaget utgör en ramlag för bekämpandet
av salmonella. Styrelsen har även för avsikt all under våren -83 presentera
ett förslag lill förordning.

Lagförslaget
innehåller, utöver ovan nämnda krav på salmonellakontroll i slaklQäderfäbesättningar,
inga sakliga ändringar av nuvarande bekämpning. En språklig och redaktioneU
översyn av den nuvarande förordningen har dock skett.

4
Hemställan

Lantbmksstyrelsen
överiämnar härmed förslag lill ny lag om bekämpning av salmonella hos djur.

Prop. 1982/83:172 17

Bilaga
2

Lantbruksstyrelsens förslag till

Lag om
bekämpning av salmonella hos djur

Härigenom
föreskrivs följande.

1 §
För att bekämpa och hindra spridning av salmonellainfektion hos

husdjur och andra djur som hålls i fångenskap får lantbruksstyrelsen beslu

ta om

1.
slakt eller annan avlivning av
djur eller oskadliggörande av ägg,

2.
isolering av djur eller andra
begränsningar i hanteringen av djur eller varor som kan vara infekterade,

3.
smittrening av lokal eller
föremål som kan vara infekterade,

4.
annan nödvändig åtgärd i fråga
om enskilds egendom.

2
§ Om någon får vidkännas
kostnad eller föriust på gmnd av beslut enligt 1§, kan ersättning lämnas av
statsmedel enligl föreskrifter som meddelas av regeringen.

3
§ Den som yrkesmässigt driver
verksamhet för uppfödning av fjäderfä lill slakt skaU låta ulföra och bekosta
undersökning av djuren i fråga om salmonella enligl föreskrifter som meddelas
av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Den som yrkesmässigt
driver verksamhet för kläckning av ägg är skyldig atl föra anteckningar och
lämna uppgifter om verksamheten enligt föreskrifter som meddelas av regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer.

4 §
Den som innehar djur eller ägg som kan vara smittade av salmonella,

är skyldig all tåla det intrång och underkasta sig de åtgärder samt lämna

det biträde som föranleds av beslut enligt 1 §.

Lantbmksstyrelsen får
meddela föreläggande som uppenbart behövs för all skyldighet som har
föreskrivits med stöd av 3 § skall fullgöras. I beslut om föreläggande far
lantbruksstyrelsen sätta ut vite.

Underlåter någon att
fullgöra vad som åligger honom enligt beslut som avses i I § eller enligt
föreläggande, kan lantbruksstyrelsen förordna om rättelse på hans bekostnad.

5 §
Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsambet

1.
bryter mot beslut enligt 1 §,

2.
underlåter att fullgöra vad som
åligger honom enligt 3 § andra stycket eller lämnar oriktig uppgift om något
förhållande av betydelse, om gärningen ej är belagd med straff i brottsbalken.

Innefattar brott som avses
i första stycket 1 olovlig transport av djur eller varor, skall sådan egendom
förklaras förverkad, om det inle är uppenbart obilligt. I stället för egendom
kan dess värde förklaras förverkat.

6 §
Lantbmksstyrelsens beslut i särskih fall får överklagas hos kammar-

rätlen genom besvär.

Andra
beslut av lantbmksstyrelsen får överklagas hos regeringen genom besvär.

Beslut
som avses i första stycket gäller med omedelbar verkan, om inte annat förordnas.

Prop.
1982/83:172 18

Bilaga
3

Förordningen (1961:309) om bekämpande av salmonellainfektion
hos djur m. m. i dess nuvarande lydelse

1
§ Denna förordning avser salmonellainfektion
hos husdjur och hos andra djur som hållas i fångenskap.

2
§ Finnes anledning misstänka
att infektion som avses i 1 § förekommer, äger lantbmksstyrelsen förordna
veterinär eller annan lämplig person att enligt styrelsens anvisningar
verkställa den undersökning och utöva den tillsyn som omständigheterna påkalla.

3
§ Påträffar veterinär infektion
som avses i I § eller finner han gmndad anledning misslänka atl sådan infektion
förekommer, skall han meddela djurets innehavare de föreskrifter och
anvisningar som finns påkallade för att hämma infektionen och hindra
smittspridning till människor eller djur. Veterinären må därvid i mån av behov
meddela förbud atl föra djur och produkter till och från släUet.

Meddelade
föreskrifter och förbud skola omedelbart upphävas när ej längre finnes gmndad
anledning misstänka atl infektion förekommer.

4
§ År däggdjur atl anse som
kronisk bärare av infektion som avses i 1 §, äger lantbmksstyrelsen förordna
att djuret skall avlivas. Påkallas eljest för hämmande av sådan infektion atl
däggdjur avlivas, må Kungl. Maj: t förordna därom. I den mån för enahanda
ändamål erfordras atl djur av annat slag avlivas eUer att ägg, som inlagts för kläckning,
oskadliggöras äger lantbmksstyrelsen förordna därom.

5
§ Förekommer inom besättning
infektion som avses i 1 § eller finnes gmndad anledning misstänka all så är
fallet, må till besättningen hörande nötkreatur, får, get, svin eller häst icke
ulan lantbmksstyrelsens efter samråd med statens livsmedelsverk givna
medgivande slaktas till människoföda annorledes än på sätt i 12 § 1 mom. lagen
(1959:99) om köttbesiktning m.m. är stadgat beträffande nödslakt. Innan sådant
djur föres till slakleriinrällning, skall besättningens innehavare i så god tid
som möjligt förvarna besiktningsveterinären.

6
§ Det åligger den som driver
yrkesmässig verksamhet för kläckning av ägg (kläckeri) all föra löpande
anteckningar ulvisande från vilkas besättningar ägg mollagas för kläckning och
lill vUka de kläckta djuren utlämnas. Anteckningarna skola vid anfordran
insändas tiU lantbmksstyrelsen eller hällas tillgängliga för veterinär som av
styrelsen förordnals att granska dem.

Simfågelägg
må mottagas i kläckeri endast om de härröra från besättning som inom en månad
dessförinnan undersökts beträffande förekomst av salmonellainfektion ulan atl
sådan påträffats.

Apparat
som användes vid kläckning av simfågelägg må ej utan lantbmksslyrelsens
medgivande samtidigt eller sedermera nyttjas för ägg från hönsfåglar.

7 §
Innehavare av djur, fodermedel, eller annat, som kan vara behäftat

med smitta, är skyldig all hålla delta tillgängligt för sådan undersökning

Prop. 1982/83:172 19

eUer
tillsyn som avses i 2§ och atl därvid lämna erforderligt biträde ävensom atl i
övrigt ställa sig tUl noggrann efterrättelse vad för bekämpande av infektion
som avses i 1 § i vederbörlig ordning föreskrives.

Underlåter någon alt
skyndsamt fullgöra föreskriven åtgärd, må densamma genom länsstyrelsens
försorg verkställas på den försumhges bekostnad.

8 §
Ersättning av allmänna medel för kostnad eller förlust, som föranletts

av stadgande i denna förordning eller enligt densamma meddelade bestäm

melser, utgår i den omfattning Kungl. Maj: t föreskriver.

Anspråk på ersättning
skall vid talans förlust framställas hos lantbmksstyrelsen inom sex månader
från den dag anspråket uppkom; Kungl. Maj: t likväl obelaget alt härifrån
medgiva undanlag då så finnes påkallat.

9 §
De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna

förordning, meddelas av Kungl. Maj: t eller, efter Kungl. Maj: Is bemyndi

gande, av lantbmksstyrelsen.

10 §
Den som uppsåthgen eller av oaktsambet bryter mol 5-7 § dömes

lill böter.

Finnes någon skyldig lUl
brott mol 5-7 §, får domstolen förordna att rätt till ersättning som avses i 8
§ helt eller delvis skall vara förverkad.

Innefattar brott som avses
i första stycket olovlig förflyttning av djur eller produkt, får sådant gods
förklaras förverkat, om det ej är uppenbart obilligl. I stället för godset kan
dess värde förklaras förverkat.

Avskrift
av dom i mål om ansvar för brott mot denna förordning skaU sändas till lantbmksstyrelsen.

Denna
förordning träder i kraft den 1 juli 1961.

Prop, 1982/83:172 20

Bilaga
4

Sammanställning av remissyttrandena

Sveriges
lantbruksuniversitet: .

I
flera länder, bl. a. USA, anses salmonellaförekomst hos fjäderfä, framför allt
slaktkyckling, vara den viktigaste orsaken till salmonellainfektioner hos
människa. Även i Sverige finns flera exempel på salmoneUaulbrotl där infektionen
kunnat härledas lill slaktkycklingar. Sådana utbrott har dock i vårt land varit
relativt fåtaliga. Till detta har vår erkänt höga allmänna livsmedelshygieniska
standard bidragit. En viktig och kanske den viktigaste anledningen är
emellertid att antalet salmonellasmittade slaklfjäderfäbesättningar varit
relativt få och att myndigheterna vidtagit effektiva åtgärder för att sanera
dessa besättningar innan de tillätils alt leverera djur till slakt. Detta har
framför allt möjliggjorts genom den av lantbruksstyrelsen bedrivna frivilliga s.
k. salmonellakonlrollen. Som framhållits i lantbruksstyrelsens skrivelse
kommer djur från besättningar som ej är anslutna till kontrollen att utgöra en
större riskfaktor för att salmonella sprids till människa eftersom djur från
dessa besättningar inte kontrolleras med avseende på salmonellasmilta varken
under uppfödningen eller vid slakten.

Lantbruksuniversitetet
vill därför i likhet med lantbruksstyrelsen framhålla del angelägna i atl
obligatorisk undersökning med avseende på salmonella genomförs i alla slaklfjäderfäbesättningar.
I lantbmksslyrelsens skrivelse framhålles att olika salmonellaarter bör
behandlas olika med hänsyn till deras förmodade olika patogenitet för människa.
Lantbruksuniversitetet delar inte helt denna uppfattning, vilket närmare
redovisats i universitetets remissvar 1980-10-10 ang. utredningen "Salmonella
hos djur", men detta påverkar emellertid inte universitetels inställning
till lagförslaget. Tvärtom anser lanlbmksuniversitetel att förslaget ger
"den myndighet som regeringen bestämmer", dvs. i praktiken lantbmksstyrelsen
och statens livsmedelsverk möjligheter att om så anses påkallat förordna om
stränga bekämpningsåtgärder också mot salmonellainfektioner som i dag anses
ofarliga för människa.

Sveriges
lantbmksuniversilet tillstyrker det framlagda förslaget till Lag om bekämpning
av salmonella hos djur.

Statens
veterinärmedicinska anstalt: Salmonella måste betecknas som en betydelsefull
livsmedelsburen infektion. Djur utgör en väsentlig smittkälla för infektioner
hos människa. Del är därför av stor betydelse att ansträngningar görs för att
förhindra salmonellainfektion hos och från de animalieproducerande djuren.
Detta har hitintills varit möjligt i Sverige som i en internationell jämförelse
har ett mycket gott smitlläge vad beträffar salmonella. Det är emellertid
väsentligt att detta kan bibehållas. Stmkturen på dagens djurhållning och
livsmedelshantering medför att exempelvis salmonellainfektioner snabbt kan
spridas i vårt land. Minskas effekten av de åtgärder som nu används mol salmonellainfektioner
kan läget därför snabbt försämras och därefter svårligen återställas utan
betydande insatser. SVA har också med oro noterat den risk för ett ökat
bortfall av djur från den frivilliga salmonellakonlrollen för Qäderfä som pä
senare tid blivit allt mer uppenbar.

SVA
hälsar därför med tillfredsställelse den av lantbruksstyrelsen föreslagna nya salmonellalagen.
Riktlinjerna för denna och motiveringen till dessa delas av SVA. Den föreslagna
lagstiftningen är helt i överensstäm-

Prop. 1982/83:172 21

melse
med de riktlinjer efter vilka bl.a. SVA arbetat i frågan. Lagen bör kunna
medföra förutsättningar för ett bättre omhändertagande av salmo-neUainfekterat
fjäderfä både från risk- och ekonomisk synpunkt.

Statens livsmedelsverk:
Som framgår av lantbruksstyrelsens framställning har den humanmedicinska synen
på salmonellans smittfarlighet förändrats under de senaste åren. De selektiva
åtgärder som vidtagits i nära samarbete meUan de närmast berörda myndigheterna,
lantbruksstyrelsen och livsmedelsverket, har inneburit alt elt betydande antal salmonellainfeklerade
slaktkycklingar kunnat tas tillvara för konsumtion.

Vid
de fortsatta diskussioner som förts mellan de två myndigheterna och företrädare
för branschen har framkommit dels atl möjligheter bör tillskapas atl i ökad
omfattning omhänderta smittade slaktkycklingar, dels att en obligatorisk
kontroll i uppfödningsledel är angelägen. Livsmedelsverket vill således stryka
under de synpunkter och motiveringar som förts fram i lantbmksstyrelsens
skrivelse.

Livsmedelsverket
delar också den uppfattningen att en effektiv salmonellabekämpning endast kan
bedrivas, orn anslutningen till kontroUsyste-mel blir fullständig. Mot den
bakgrunden är det nödvändigt alt lagstiftningen kommer atl omfatta alla som
bedriver yrkesmässig uppfödning av fjäderfä till slakt.

Lagstiflningsförslaget lar
uteslutande sikte på att ge ett författningsmässigt underlag för den
föreslagna obligatoriska kontrollen. I övrigt innebär förslaget inga sakliga
ändringar i nuvarande bestämmelser. Livsmedelsverket anser inte heller alt de
rambestämmelser som nu reglerar verksamheten i samband med bekämpning av salmonellainfektion
hos djur behöver ändras i vidare mån än vad som föreslagUs i lanlbruksstyrelsens
framstäUning.

Statens
bakteriologiska laboratorium: F. n. förekommer i vårt land inle särskilt många insjuknanden
i salmonella hos människa orsakade av fjäderfä. Det är angeläget all
frekvensen även fortsättningsvis håUs låg. Skulle kycklinguppfödare mera aUmänt
lämna den nuvarande, frivilliga kontrollen av de skäl som lantbruksstyrelsen
anför, finns del risk för alt den gynnsamma situationen snabbt kan försämras. SBL
instämmer i lanlbruksstyrelsens åsikt alt del kan bli svårt alt återskapa elt
bra läge. Risken för all vi går liUbaka mot osundare livsmedel syns också vara
uppenbar. För våra exportmöjligheter skulle det vidare vara olyckigt med en
försämring, särskih i en tid då de internationella kvalitetskraven (bl. a.
inom EG) höjs.

Mot
bakgmnd av del framförda tillstyrker SBL förslaget atl obligatorisk undersökning
med avseende på salmonella införs för alla slaklfjäderfäbesättningar.
Beträffande förslaget till ramlag har SBL från sina utgångspunkter ingen
erinran.

Kammarrätten
i Sundsvall: Den föreslagna lagen är utformad som en ramlag, som senare kommer
alt kompletteras med malerieUa bestämmelser i form av en förordning. Den
föreslagna konstruktionen framstår som ändamålsenlig med hänsyn lill det område
som lagstiftningen avser.

I
framställningen anges (s.4n), att lagförslaget inte innehåUer några sakliga
ändringar i förhållande till vad som nu gäller utöver kravet på salmonellakontroll
i slaklQäderfäbesältningar. Kammarrätten, som inte har all la ställning tUl
vilka åtgärder som kan anses sakligt befogade såvitt avser kontroU och
bekämpning av salmonella, har ingenting att anföra i anledning av denna
ändring.

Såvilt
kammarrätten kan bedöma innehåller lagförslaget emellertid yl-

Prop. 1982/83:172 22

leriigare
några ändringar eller utvidgningar av nu gällande bestämmelser. Förslagets 1 §
4 ger sålunda lantbmksstyrelsen bemyndigande att besluta om "annan
nödvändig åtgärd i fråga om enskilds egendom". Någon sådan allmän rält liU
ingripande återfinns inte i gäUande lagstiftning. Del föreslagna stadgandet
kommenteras inle i framställningen från lantbmksstyrelsen, varför det är svårt atl
bilda sig en uppfattning om vilka åtgärder som kan tänkas bli aktuella.
Kammarrätten ställer sig tveksam till lämpligheten av en så allmänt utformad
bestämmelse och ifrågsätler om den är förenlig med gällande krav på
rättssäkerhet för den enskUde. Utformningen framstår som än mer olämplig mot
bakgrund av atl i 6 § tredje stycket föreslås all lantbmksstyrelsens beslut om
åtgärder skall gälla omedelbart om inte annat förordnas. Den i 2§ upptagna
regeln om atl ersättning av statsmedel kan utgå i vissa faU föranleder inle
kammarrätten till annan uppfattning.

Kammarrätten vill vidare
ifrågasätta nödvändigheten av alt i 4 § första stycket föreskriva skyldighet
för innehavare av djur eller ägg som kan vara smittade av salmonella atl tåla
det intrång och underkasta sig de åtgärder som föranleds av beslut enligt I §.
Då lanlbruksslyrelsen i 1 § bemyndigats att fatta vissa beslut torde det vara
självklart att ifrågavarande ägare har atl tåla de beslutade åtgärderna. För
det fall all det anses erforderligt alt bibehålla stadgandet bör det
observeras, atl del enligl förslaget endast riktar sig tUl innehavare av djur
eller ägg som kan vara smittat. Del korresponderar sålunda inle mot
bestämmelsen i 1 §, enligt vUken åtgärder kan vidtas även mol innehavare av
djur och ägg som ej är smittade.

Med hänsyn tiU den
föreslagna lagens konslmktion och i avsaknad av vetskap om innehåUel i de
kommande malerieUa bestämmelserna finner kammarrätten det svårt atl bedöma om
de föreslagna straffbestämmelserna överensstämmer med de nu gällande. Frågan
berörs inle av lanlbruksslyrelsen i framställningen liU departementet. I 5 § 2
har emellertid föreslagils all den som "lämnar oriklig uppgift om något
förhållande av betydelse" skall dömas tiU böter om gärningen inte är
belagd med straff i brottsbalken. Detta straffsladgande synes vara en nyhet i
förslaget. Den citerade bestämmelsen är oklar såtUlvida atl det inte framgår
om den lar sikte på förhåUande som avses i 3 §- i likhet med punktens första
led - eUer om den avser "förhållande" överhuvudlaget. Oavsett hur det
förhåller sig härmed är del enligl kammarrättens mening en olämplig bestämmelse
som medför en sanktionerad sanningsplikl som går utöver vad som gäUer på andra
områden. Kammarrätten föreslår därför att bestämmelsen utgår.

Lantbrukarnas riksförbund:
För några år sedan var i det närmaste 100 procent av slaktkycklingsproducenlema
anslutna liU den friviUiga salmonellakonlrollen. Tyvärr har under de senaste
åren ungefär sex procent av produktionen ställt sig utanför. Del är en olycklig
utveckling då del är en klar tendens atl den okontrollerade produktionen ökar.
LRF godtar därför alt lag om bekämpning av salmonella hos djur föreslås innehåUa
en bestämmelse om obligatorisk kontroll med avseende på salmonella på slaklQä-derfä.
Men LRF har erimingar mol vissa formuleringar i lagförslaget.

LRF anser det positivt med
konlroll i slaklfjäderfäbesättningar avseende salmoneUa. Likaså är det positivt
med utredningar som försöker få fram orsakema tiU elt evenlueUl utbrott. När
det gäller "annan nödvändig åtgärd i frågan om enskilds egendom"
anser däremot LRF alt lantbmksstyrelsen före ett beslut bör ta kontakt med
näringens organ.

Del är viktigt atl salmoneUabekämpningen
i en besättning ger en positiv effekt, men samtidigt måste bekämpningen ske med
så få störningar som möjligt för den drabbade producenten. Del är därför
angelägel alt man tar

Prop. 1982/83:172 23

fram
en kostnadsåtnadsanalys för den drabbade besättningen innan be-kämpningsprogrammel
startas.

1
§pkt4. LRF anser alt punkten är för auktoritärt skriven, då den kan lolkas så
att lantbmksstyrelsen kan konfiskera en salmoneUasmiltad egendom med omedelbar
verican.

LRF
anser i första hand att punkt 4 bör strykas ur lagförslagels paragraf 1. De
åtgärder som behöver sältas in vid bekämpning av salmonella läcks in av punkterna
I, 2 och 3.

I
andra hand bör punkt 4 skrivas om så att lanlbruksslyrelsen före ett beslut om
annan nödvändig åtgärd i fråga om enskilds egendom ska la kontakt med näringens
organ.

5 §.
LRF anser all punkt 2 i nämnda paragraf bör skrivas om så atl böter kan dömas
ut av den som bryter mot hela paragraf 3 och inle bara andra stycket i nämnda
paragraf.

LRF
är medvetet om atl den effektivaste och snabbaste påtryckningen mot
besättningar som inte deltar i salmoneUakontrollen finns i paragraf 4 andra
stycket. Men för att markera del aUvar och den tyngd myndigheterna faster vid
denna konlroll så bör paragraf 5 andra stycket kompletteras.

6§.
LRF anser atl första och andra stycket i paragraf 6 är aUtför oklart skriven
och inle kan förslås av en lekman. Även om formuleringarna är vedertagna i
lagtexter så är del en fördel om även en icke juridiskt utbildad person kan
förslå dem. Det bör inte vara alltför svårt alt skriva ut vad som menas med
"beslut i särskilt fall" och "andra beslut".

Sveriges
veterinärförbund har inle några erinringar mot lantbmksstyrelsens förslag.

Föreningen
Fågelköttproducenterna släUer sig helt bakom handläggarnas åsikter beträffande
bakgmnd och motivering för förslaget till ny sal-moneUalag. Föreningen anser
del därför synnerligen angelägel alt allt slaktfjäderfa undersöks med avseende
på salmoneUainfektion. Vi släUer oss bakom förslaget men viU dock ge följande
synpunkter gällande slaktfjäderfa.

Enligt § I punkt 4 får Lanlbruksslyrelsen
besluta om - annan nödvändig åtgärd i fråga om enskUds egendom - för alt
bekämpa och hindra spridning av salmoneUainfektion. Som förslaget är skrivet
betyder detta såsom vi ser det, att Lantbmksstyrelsen äger rätt att besluta om vUka
åtgärder som helst i fråga om enskilds egendom för all förhindra spridning av salmonella.
Låt oss anta alt beslutet blir atl uppfödningsstallet skaU rivas -brännas eUer
annan för den enskilde övergripande åtgärd. Enligl §6 första stycket kan
beslutet överklagas genom besvär hos kammarrätten. Enligl samma paragraf sista
stycket framgår dock atl beslutet gäUer med omedelbar verkan, dvs. atl stallet
skaU rivas eller brännas och därmed försvåras den enskUdes besvärsmöjligheter.
Detta tror vi ej varit handläggamas avsikt och anser därmed alt denna punkt är aUlför
auktoritärt skriven. Vi anser inle alt man enbart kan fokusera salmoneUarisken,
utan hänsyn måste även tas liU andra faktorer som t. ex. ekonomi och framför
allt den enskUde. För all delta skall kunna ske föreslår vi, liksom näringen
tidigare gjort, att elt opartiskt råd, där representanter för den enskilde,
näringen och övrig expertis ingår, skall ha tillfälle all yttra sig innan
myndigheten fattar beslut enligt denna punkt.

I
§ 5 punkt 2 anges vem som kan dömas liU böter, i detta fall den som driver
verksamhet för kläckning av ägg. Huvudskälet lill alt denna lag ändras är ju
alt aU produktion av slaktfjäderfä skaU undersökas avseende salmonella. Därför
anser vi atl även den som underlåter alt göra delta skaU kunna dömas tiU böter,
dvs. punkt 2 första stycket skaU gälla hela § 3.

Prop. 1982/83:172 24

Bilaga
5

Förslag till

Lag om
bekämpande av salmonella hos djur

Härigenom
föreskrivs följande.

1 §
För att bekämpa och hindra spridning av salmonellainfektion hos

husdjur och hos andra djur som hålls i fångenskap får lantbruksstyrelsen

besluta om

1.
slakt eller annan avlivning av
djur eller oskadliggörande av ägg,

2. isolering av djur eUer andra begränsningar i
hanteringen av djur eUer varor som kan vara infekterade,

3.
smittrening av lokaler eUer
föremål som kan vara infekterade,

4. andra åtgärder, såsom i fråga om transport av djur
eller varor, som är nödvändiga från bekämpningssynpunkt.

Ett
beslut enligl första stycket skall upphävas, så snart det blivit klarlagt att
förutsättningarna för beslutet inte längre föreligger.

2 §
Den som yrkesmässigt driver verksamhet för uppfödning av fjäderfä

till slakt skall låta ulföra och bekosta undersökning av djuren i fråga om

salmonella enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet

som regeringen bestämmer.

Den
som yrkesmässigt driver verksamhet för kläckning av ägg är skyldig alt föra
anteckningar och lämna uppgUter om verksamheten enligl föreskrifter som
meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

3 §
Tillsynen över efterlevnaden av beslut enligt 1 § utövas av den veteri

när som lantbmksstyrelsen bestämmer.

Veterinären
har rätt alt för tiUsynen få tiUträde tUl områden, lokaler och andra utrymmen.

Den
som innehar djur eller varor eller något annat som berörs av ett beslut enligl
1 § är skyldig alt lämna det biträde som behövs för tillsynen.

4 §
Lantbmksstyrelsen får meddela föreläggande som uppenbart behövs

för efterlevnaden av denna lag. I beslut om föreläggande får lanlbrukssly

relsen sätta ut vite.

Underlåter någon alt
fullgöra vad som åligger honom enligt denna lag eller enligl föreläggande får lantbmksstyrelsen
förordna om rättelse på hans bekostnad.

Polismyndigheterna skall
lämna den handräckning som behövs för all denna lag skaU efterlevas.

5
§ Lantbmksstyrelsen får besluta
atl befogenhet som ankommer på styrelsen enligl 1 §, 3 § första stycket och 4 §
första och andra styckena helt eller delvis skall ankomma på lantbmksnämnden.

6
§ TiU böter döms den som uppsåtligen
eller av oaktsambet

1.
bryter mot beslut enligt I §,

2.
underlåter atl fullgöra vad som
åligger honom enhgt föreskrift som meddelats med stöd av 2 § eller enligt
föreskrift som meddelats med stöd av 2 § andra stycket lämnar en uppgift som är
oriklig om något förhållande av betydelse, om gärningen ej är belagd med straff
i brottsbalken.

Prop. 1982/83:172 25

Den
som har överträtt ett vitesföreläggande enligt 4§ döms inle till ansvar enligl
denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet.

Innefattar brott som avses
i första stycket 1 olovlig transport av djur eUer varor, skall sådan egendom
förklaras förverkad, om del inle är uppenbart obilligl. I stället för
egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

7
§ Lanlbmksnämndens beslut får överklagas hos lantbmksstyrelsen genom besvär.

Lantbmksstyrelsens beslut
får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Beslut enligt första och
andra styckena gäller med omedelbar verkan, om inle annat förordnas.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1984, då förordningen (1961:309) om bekämpande
av salmonellainfektion hos djur m.m. skall upphöra all gälla.

Bestämmelserna i denna lag
skaU tillämpas även i fråga om beslut som har meddelats med stöd av den
upphävda förordningen.

Förekommer i lag eller
annan författning hänvisning lill en föreskrift som har ersatts genom en
föreskrift i denna lag tillämpas i stället den nya föreskriften.

Prop.
1982/83:172 26

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1983-03-29

Närvarande: f. d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet
Delin, justitierådet Bengtsson.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1983
har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för jordbmksdepartementet
Lundkvist beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om
bekämpande av salmoneUainfektion hos djur.

Förslaget har inför lagrådet föredragils av
hovrättsassessorn Per OIding.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

1§

Bestämmelsen i punkt 4 har formulerats med avsikten att de
aktuella åtgärderna i rättssäkerhetens intresse skall i viss mån preciseras.
Detta syfte torde tillgodoses ännu bättre, om - i viss överensstämmelse med
motiven - punkten avfallas så: "4. andra åtgärder som är nödvändiga från
bekämpningssynpunkt, såsom i fråga om transport av djur eller varor,
provlagning eller vaccination."

6§

Syftet med bestämmelsen i punkt 2 torde komma till bättre
uttryck om den uppdelas på två punkter och får följande lydelse:

"2. underiåter att fullgöra vad som åligger honom
enligt föreskrift som meddelats med stöd av 2§,

3. vid fuUgörande av uppgiftsskyldighet enligl 2§ andra
stycket lämnar oriklig uppgift rörande något förhåUande av betydelse, om inte gämingen
är belagd med straff i brottsbalken."

7§

Avsikten med paragrafen, såvitt avser besvär över lantbmksstyrelsens
beslut, lär vara att reglera besvär över beslut i särskilda faU, medan
generella beslut enligt 2 § - vilka kan komma all delegeras till lantbmksstyrelsen
- skulle överklagas till regeringen i enlighet med 18 § verksstadgan. För atl
missförstånd om innebörden av besvärsregeln i andra stycket skall undvikas
torde i detta stycke efter ordet "beslut" böra tilläggas "i särskih
faU".

Prop. 1982/83:172 27

Del
remitterade förslaget innehåller, i motsats lill nu gällande författningar
(1961:309 och 310), inga bestämmelser om ersättning till djurägare eller annan
för förluster av olika slag i anledning av myndighetsingripanden. Enligl
remissprotokollet kan någon sådan principiell ersättningsskyldighet för staten
på skadeslåndsrältslig eller annan gmnd inte anses fastslagen; vidare fömtskickas
all enligl blivande ersättningsbestämmelser, som avses bli intagna i en
förordning, staten skall få bära en mindre andel av kostnaden för salmonellabekämpningen
än för närvarande.

Regler om ersättning för
myndighetsingripanden på gmnd av smitlfara och liknande förekommer för
närvarande i ett flertal författningar. Tidigare fanns del - trots åtskilliga
skillnader i detaljregleringen - skäl alt tala om en allmän gmndsals, all den
som drabbades av förluster av sådan anledning inte alls eller endast i
begränsad utsträckning hade ett rättsligt gmndat anspråk mol staten. Enligl epizoolilagstiftningen
av 1935, som gällde fram lill 1980, förelåg sålunda en inskränkt ersätlningsräll
i vissa hänseenden. Kungörelsen (1956:296) om ersättning av statsmedel i vissa faU
vid ingripanden i hälsovårdens intresse innebär alt ersättning av statsmedel
"må utgå" i vissa angivna avseenden, varvid ersältningsberäkningen gmndas
på skälighetsöverväganden. På hknande sätt sägs i bisjukdomslagen (1974:211)
all kostnad eller förlust som föranletls av beslut enligt lagstiftningen i
fråga "kan utgå" av statsmedel. (Jfr även lagen 1956:293 om ersättning
åt smittbärare, 10§ andra stycket smillskyddslagen (1968:231, och 8§ växtskyddslagen
1972:318). Ersättningsreglerna i nu gällande lagstiftning om bekämpande av salmonellainfektion
hos djur har anslutit sig liU dessa ersällningsrällsliga huvudlinjer. - Genom epizootilagen
(1980:369) kan lagstiftaren emellertid sägas ha intagit en annan principståndpunkt
än tidigare: kostnader och förluster som har sin gmnd i myn-dighetsbeslul har
ansetts böra bli ersatta fullt ut av staten (se 10 § och prop. 1979/80:61 s.
11, 48 ff, 54).

Av
det sagda framgår, atl den ståndpunkt remissen intar i ersättningsfrågan
stämmer med regleringen i åtskUlig annan lagstiftning. Regeln i 2 kap. 18 §
regeringsformen om ersättning vid expropriation och liknande ingrepp lär inle
vara tillämplig i dessa fall (se t.ex. SOU 1975:75 s. 430). Med hänsyn lill de
likheter som onekligen förligger mellan ingripanden enligl epizootilagen och
enligt den nu föreslagna lagstiftningen kan det å andra sidan synas
otillfredsställande, all ersätlningsreglema i de båda fallen i sådan grad
skulle avvika från varandra. Del är möjligt all särskilda överväganden har
gjort sig gällande för epizoolilagens del, bl. a. all det här kan bli fråga om
mycket omfattande ingripanden på gmnd av oväntade, ibland kataslrofartade
sjukdomsutbrott, medan salmoneUarisken är något som de aktuella företagarna i
viss mån måste räkna med. Också det förevarande lagförslaget kan dock läggas lill
gmnd för myndighelsbeslut med betydande ekonomisk räckvidd, och det kunde -
med del betraktelsesätt varpå epizootilagen bygger - möjligen övervägas att
även här tillerkänna den

Prop. 1982/83:172 28

skadelidande
en viss laglig rätt lill ersättning i stället för atl enbart ge möjlighet for
myndigheterna alt låta gottgörelse utgå i enskilda fall.

Frågan
om ersättning vid beslut enligl den föreslagna lagen framstår sålunda som i
viss mån tveksam. I annan lagstiftning har som nämnts även regler om billighelsersältning
lagils in i själva lagen. Även om lagrådet inte finner skäl motsätta sig vad
som föreslås i denna del torde det emellertid vara påkallat alt den avsedda
översynen av gällande ersättningsbestämmelser utsträcks till all omfatta
reglerna om gottgörelse även vid andra myndighetsingripanden i hälsovårdens
intresse och liknande fall (jfr JO: s ämbelsmannaberätlelse 1973 s. 511 och prop.
1979/80:61 s. 48). Det nu gällande systemet av bestämmelser framstår som så
splittrat och svåröverskådligt att en mera enhetlig reglering synes önskvärd.

Prop. 1982/83; 172 29

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-04-07

Närvarande:
statsrådet L Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Peterson, Boström, Bodslröm, Göransson, Gradin, R.
Carlsson, Holmberg, Thunborg

Föredragande:
statsrådet Lundkvist

Proposition
med förslag till lag om bekämpande av salmonella hos djur

Anmälan
av lagjrådsyttrande

Föredraganden
anmäler lagrådels yttrande över förslag lill lag om bekämpande av salmonella
hos djur.

Föredraganden
redogör för lagrådels yttrande ' och anför.

Jag
har inle något att erinra mot alt 1,6 och 7§§ förtydligas på sätt lagrådet
föreslår. Dämlöver bör vissa redaktionella ändringar göras i det remitterade
förslaget.

Lagrådet
tar vidare upp frågan om gottgörelse vid myndighetsingripanden i hälsovårdetis
intressen och liknande fall. Lagrådet anför atl den ståndpunkt remjssen intar i
ersättningsfrågan stämmer med regleringen i åtskillig annan lagstiftning på
området men strider mot ersättningsreglerna i epizootUagen (1980:369), enligt
vilka kostnader och förluster som har sin grund i myndighelsbeslut ersätts
fullt ut av staten. Med hänsyn tiU de likheter som föreligger mellan
ingripanden enligt epizootilagen och den nu föreslagna lagen kunde del enligt
lagrådet möjligen övervägas atl även enligl lagförslaget lUlerkänna den skadelidandg
eii viss laglig rätt lill ersättning.

För
egen del vUl jag erinra om atl det finns stora skU|nader mellan de epizootiska
sjukdomarna och salmoneUainfektioner bland djur, vilka motiverar all frågan om
ersättning behandlas på olika sätt. De djursjukdomar som regleras i epizootUagen
förekommer normall inte i vårt land. Ett utbrott av sådana sjukdomar kommer
oväntat och ibland katastrofartal och

Beslut
om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 24 mars 1983.

Prop. 1982/83:172 30

föranleder
myckel omfattande och kostsamma ingripanden. Salmonellasmilta finns däremot
alltid i landet. Djurägarna måste därför räkna med möjligheten av ett salmonellaangrepp
som en beaklansvärd risk i näringsutövningen. En djurägare kan även genom egna
åtgärder i viss utsträckning förebygga att djurbesättningen angrips av salmoneUa
och därigenom minska kostnaden för salmoneUabekämpningen. Del finns därför inte
skäl all tiUerkänna djurägare som drabbas av förluster med anledning av ingripanden
enligt den föreslagna lagen om bekämpande av salmoneUainfektion hos djur en
laglig rätt liU ersättning av staten.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

alt
antaga det av lagrådet granskade förslaget till lag om bekämpande av salmonella
hos djur. Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.

Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar atl genom
proposition föreslå riksdagen atl antaga det förslag som föredraganden har
lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983