Prop. 1982/83:177

Prop.
1982/83:177

Regeringens proposition

1982/83:177

om
bestämmelser som begränsar småhus- och lägenhetsägarnas uppgifts- och
avgiftsskyldighet;

beslutad
den 2 juni 1983.

Regeringen
förslår riksdagen alt antaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

KJELL-OLOF
FELDT

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås en ordning som gör det lätt för en småhus- eller lägenhetsägare
atl själv bedöma när han kan betala ut ersättning för ett arbete på fasligheten
eller lägenheten utan alt göra skatteavdrag och utan risk för atl senare bli
påförd arbetsgivaravgifter. Småhus- och lägenhets-ägarna befrias från avdrags-
och avgiftsskyldighet när betalningen erläggs mol en faktura som innehåller
vissa föreskrivna uppgifier. Någon skyldighet all göra avdrag för skatl eller
alt betala arbetsgivaravgifter föreligger sålunda inle om fakturan har
uppgifter om utställarens registreringsnummer tili mervärdeskatt och
mervärdeskattens belopp eller om att utställaren är skyldig all betala B-skatt.
I båda fallen gäller vidare att de socialavgifter som belöper på ersättningen
skall betalas av utställaren i form av egenavgift.

Propositionen
innehåller också förslag lill vissa jämkningar av bestämmelserna i lagen om
avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersätlningar.
Beloppsgränsen för småhus- och lägenhetsägarnas uppgiftsskyldighet höjs sålunda
från 500 till 1000 kr. och skyldigheten atl lämna försäkran när någon uppgiftspliktig
ersättning inle betalats ut slopas. Likaså tas kravet på uppgift om
uppdragstagarens personnummer bort. I anslutning till dessa ändringar föreslås
även en höjning från 500 till 1000 kr. av beloppsgränsen för småhus- och
lägenhetsägarnas skyldighet atl betala arbetsgivaravgifter på
uppdragsersättningar. I denna samordning av beloppsgränserna för småhus- och
lägenhetsägarnas uppgifts- och av-1 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 177

Prop. 1982/83:177 2

giflsskyldighel
ingår vidare alt de i fortsättningen inte skaU behöva lämna särskilda
kontrolluppgifter om utgivna uppdragsersätlningar.

Den nya ordningen genom
vilken en småhus- eller lägenhetsägare befrias från avdrags- och
avgiftsskyldighet om fakturan innehåller uppgifter om mervärdeskatt eller B-skatt
avses bli tillämpad redan år 1984. Ändringarna i lagen om avdrags- och uppgiftsskyldighel
beträffande vissa uppdragsersätlningar gäller ersättningar som betalas ut
under år 1983 eller senare. Fr.o.m. 1984 befrias småhus- och lägenhetsägarna
också från skyldighet atl lämna kontrolluppgifter om utgivna
uppdragsersättningar. Den nya beloppsgränsen för skyldighet alt betala
arbetsgivaravgifter avses gälla ersättningar som betalas efter år 1983.

Prop. 1982/83:177 3

1
Förslag till

Lag
om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen

(1953:272)
m.m.

Härigenom
föreskrivs följande.

1
§ Denna lag gäller ersättningar
för sådana uppdrag av småhusägare och lägenhetsinnehavare som avses i 8 §
första stycket lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande
vissa uppdragsersättningar.

2
§ En sådan småhusägare eller lägenhelsinnehavare
som avses i 1 § skall inle betala arbetsgivaravgifter eller allmän löneavgift
på ersättningen och är inle skyldig alt göra skatteavdrag enligt uppbördslagen
(1953:272) på ersättningen, om denna betalats mot en faktura som innehåller
uppgift om uppdragstagarens namn och postadress, ersättningens storlek samt

1. mervärdeskattens
belopp och uppdragstagarens registreringsnummer

lill mervärdeskatt eller

2. uppgift
om alt uppdragstagaren är skyldig alt betala B-skail.

I
fall som avses i första stycket är uppdragstagaren skyldig all betala egenavgifter
på ersättningen enligt lagen (1981:691) om socialavgifter samt avgift enligl 2
§ lagen (1982:423) om allmän löneavgift. Vid tUlämpningen av bestämmelserna om
sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande inkomst i lagen (1962:381)
om aUmän försäkring skall ersättningen anses som inkomst av annat
förvärvsarbete.

Vad
som har sagts i första och andra styckena om arbetsgivaravgifter och andra
avgifter gäller inle om parterna har träffat avtal om all ersättningen skall
anses som inkomst av anstäUning och ersättningen uppgår lill minst 1000 kronor.
I ett sådant fall skall uppdragstagaren anses som arbetstagare och småhusägaren
eller lägenhetsinnehavaren som arbetsgivare.

3 §
En uppdragstagare som begär betalning enligt en faktura, på vilken

han uppsåtligen eller av grov oaktsambet oriktigt uppgivit atl han är

registrerad lUl mervärdeskatt eller är skyldig all betala B-skatt, döms till

böter.

I
ringa fall döms inle liU ansvar enligl första stycket.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas i fråga om ersättning som
betalats mot faktura som utställts efter ikraftträdandet.

Prop.
1982/83:177 4

2
Förslag till

Lag
om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom
föreskrivs att 39 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272)' skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

39
§

1 mom." Vid utbetalning av 1 mom. Vid utbetalning av kon-

kontant belopp, som för
motta- tant belopp, som för mottagaren

garen (arbetslagaren) utgör (arbetslagaren) utgör sådan

sådan inkomst av tjänst som i 3 § 2 inkomst av tjänst som i 3 § 2 mom.

mom. under 1 första och andra under 1 första och andra styckena

styckena avses (lön), skall den avses (lön), skall den som ulbeta-

som utbetalar beloppet (arbets- lar beloppet (arbetsgivaren)

givaren) göra avdrag för betal- göra avdrag för betalning av preli-

ning av preliminär A-skatt som ar- minär A-skatt som arbetstagaren

belslagaren har all betala (skal- har all betala (skatteavdrag),

leavdrag). Bestämmelser om om inte annat följer av bestämmel-

skyldighet alt göra avdrag i vissa serna i lagen (1983:000) om imdan-

fall när del utbetalade beloppet inte tag från vissa bestämmelser i itpp-

ulgör sådan lön finns i lagen bördslagen (1953:272) m.m. Be-

(1982:1006) om avdrags- och upp- slämmelser om skyldighet all göra

giflsskyldighel beträffande vissa avdrag i vissa fall när del utbetalade

uppdragsersätlningar. beloppet inle utgör sådan lön finns i

lagen
(1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighel beträffande vissa uppdragsersätlningar.

Har
arbetstagare, vilken har att vidkännas skatteavdrag för preliminär A-skatt, alt
erlägga kvarstående skatt, som har debiterats året före det år skatteavdraget
skall göras, är arbetsgivaren skyldig atl vid utbetalning av lön göra
skalleavdrag även för sådan skatt. Avdragsskyldighet föreligger dock inte, om
anställningen är avsedd att vara kortare tid än en vecka. För betalning av den
kvarstående skatten skall arbetsgivaren vid varje utbetalningstillfälle
avdraga del belopp, som motsvarar så stor del av den skatt som skall betalas
under nästföljande uppbördsmånad som belöper på ulbe-talningstillfällel med
hänsyn till antalet ulbelalningstUlfällen före ingången av nämnda
uppbördsmånad. Belopp, som dras av vid annat utbetalningstillfälle än det
första, skall dock avrundas till närmaste lägre hela antal kronor och
återstoden dras av vid del första utbetalningslillfället.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1984.

' l.iiycn omtryckt 1972:75.

Scn;isiL'
IvdeUc av lagens rubrik 1974:771. ' Scnalc lydoNc 1982:1007.

Prop.
1982/83:177 5

3 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs alt 37 § 1 mom. taxeringslagen
(1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.

37 §
Nuvarande lydelse I mom. Till ledning vid inkomsttaxering och registrering av
preliminär A-skall, som har innehållits genom skatteavdrag, skall varje år utan
an-maning avlämnas uppgifier (kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret
enligt följande uppställning.

Uppgifisskyldig

Vem
uppgiften skall avse

Vad
uppgiften skall avse

' Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste
lydelse av lagens rubrik 1974:773. Lydelse enligt prop. 1982/83:105, SkU 49, rskr
346.

Undantag:

h) förmån från stiftelse, om vad som utgivits uppenbariigen
icke utgör skattepliktig intäkt för mottagaren, samt

i) ersättning eller förmån, för vilken mottagaren eriagt
sjömansskatt,

j)
ersättning om vilken uppgift skall lämnas I självdeklaration enligl lagen
(1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersätlningar
och på vilken avdrag inte har gjorts enligt nämnda lag eller enligt uppbördslagen
(1953:272).

Prop.
1982/83:177

Föreslagen
lydelse 1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering och registrering av preliminär
A-skall, som har innehållits genom skatteavdrag, skall varje år ulan an-maning
avlämnas uppgifier (kontrolluppgifter) för del föregående kalenderåret enligt
följande uppställning.

Uppgiftsskyldig

Vem
uppgiften skall avse

Vad
uppgiften skall avse

Undantag:

h) förmån från stiftelse, om vad som utgivits
uppenbarligen icke utgör skattepliktig intäkt för mottagaren,

i) ersättning eller förmån, för vilken mollagaren erlagt
sjömansskatt,

j) ersällning/ör uppdrag enligt 4 § 1-3 lagen
(1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa
uppdrags-ersättningar I fråga om fastighet eller bostadslägenhet, som avses i
8 § första stycket nämnda lag, om avdrag för skatt inle har gjorts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas
första gången i fråga om kontrolluppgift flll ledning vid 1984 års taxering.

Prop. 1982/83:177 7

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa
avgifter

enligt lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs atl 5 § lagen (1959:552) om uppbörd
av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter' skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§ Arbetsgivare, som under ett år utgivit lön till någon
hos honom anställd arbetstagare med minsl femhundra kronor, är skyldig att nästföljande
år utan anmaning lämna uppgift (arbetsgivaruppgift) lill ledning för beräkning
av avgiftsunderlag. Uppgiften skall lämnas i två exemplar och avfattas å
blankett enligt formulär, som fastställes av riksförsäkringsverket.

/ fråga om ersättning, som en småhusägare eller lägenhetsinnehavare
betalat för uppdrag som avses i 8 § första stycket lagen (1982:1006) om
avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar, skall arbetsgivaruppgift
lämnas endast om ersättningen uppgått till minst 1000 kronor.

Vid arbetsgivamppgifl skall arbetsgivare foga elt exemplar
av uppgift som avses i 3 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Blanketter till arbetsgivamppgifl skola kostnadsfritt
tillhandahållas i samma ordning som deklarationsblanketterna för
inkomsttaxeringen ävensom hos riksförsäkringsverket och sjömansskatlekontorel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och flllämpas
första gången i fråga om arbetsgivaruppgift till ledning vid beräkning av
avgiftsunderlag för år 1984.

' Lagen omtryckt 1974:938.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1981:696. Senaste
lydelse 1978:321.

Prop. 1982/83:177 8

5
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom
föreskrivs atl 20 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring' skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

20
kap. 2§

Vid
flllämpningen av bestämmelse i 3 kap. I § och 4 kap. 8-10 §§, 11 kap. 6a § samt
21 kap. I § om försäkrad, som sammanbor med barn, skall med barn som där sägs
likställas fosterbarn.

Med förälder skaU vid flilämpning
av bestämmelserna i 4 kap., 9 kap. 4 § och 11 kap. 6a § likställas den, med
vilken förälder är eller varit gift eller har eller har haft barn, om de
stadigvarande sammanbor.

Med förälder skall vid
tillämpningen av bestämmelserna i 4 kap. 11 § och 9 kap. 4 § likställas den som
med socialnämndens tillstånd har tagit emot elt utländskt barn för vård och
fostran i syfte alt adoptera det.

Enligt
2 § andra stycket lagen (1983:000) om undanlag från vissa bestämmelser i
uppbördslagen (1953:272) m.m. skall ersättning som avses i nämnda lag i vissa
fall anses som inkomst av annat förvärvsarbete vid tillämpning av denna lags
bestämmelser om sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande inkomst.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1984.

l.iii;cnonitrvckl 1982:120. Son;is(e Ivdelse 1982:778.

Prop. 1982/83:177 9

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:692) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs atl 1 kap. 2 § och 2 kap. 4 § lagen
(1981:691) om socialavgifter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

2§

Avgiflerna
skall betalas av arbetsgivare saml av den som är försäkrad enligl lagen
(1962:381) om allmän försäkring och har inkomst av annat förvärvsarbete som
avses i 3 kap. 2 § eller 11 kap. 3 § nämnda lag.

Vid tiUämpning
av denna lag skall den som har utgett sådant bidrag som avses i 11 kap. 2 §
första stycket m) lagen om allmän försäkring anses som arbetsgivare.

Bestämmelser om betalning av avgifter vid vissa uppdrag
finns i lagen (1983:000) om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen
(1953:272) m.m.

2 kap.

4§'

Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från

1. ersättning till en och samme 1. ersättning lill en och samme

arbetstagare om den under året inte arbetstagare om den under året inle

uppgåu lill 500 kronor, uppgåu till 500 kronor eller,
ifråga

om avgiftsunderlaget för en småhusägare eller
lägenhetsinnehavare på grund av ersättning som avses i 8 § första stycket
lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa
uppdragsersättningar, 1000 kronor,

2.
ersättning till
arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år,

3.
ersättning lill
arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för värd av barn eller med anledning av
barns födelse, lill den del ersättningen motsvarar sjukpenning eUer
föräldrapenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 § eller 4 kap. 20
§ lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4.
uppdragsersätlning
för vilken bevillningsavgift har erlagts enligt lagen (1908:128) om
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

5.
ersättning som
en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i hans
förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid
inkomsttaxeringen,

6.
ersättning till
den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagare haft atl läcka
med ersättningen, i den mån riksförsäkringsverket medger detta,

' Senaste lydelse 1982:531. n-Riksdagen 1982/83. 1 saml.
Nr 177

Prop. 1982/83:177 10

7.
ersättning för flänstgöring i
verkskydd enligt 47 § tredje stycket civilförsvarslagen (1960:74), i den mån
ersättningen utgör eller motsvarar dagpenning,

8.
ersättning för arbete som har
utförts utomlands, till den del denna inte räknas som lön enligt 11 kap. 2 §
första stycket lagen om allmän försäkring,

9.
ersättning för skiljemannauppdrag
i faU där parterna i skiljeförfarandet är av utländsk nationalitet.

Medgivande enligt första
stycket 6 får lämnas endast om kostnaderna beräknas uppgå till minst en tiondel
av ersättningen samt får avse arbetstagare i viss verksamhet eller, efter
framställning av arbetsgivaren, viss eller vissa arbetstagare.

I fråga om inkomst från fåmansföretag
skall föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen
(1928:370) tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas såvitt gäller 2 kap. 4 § i
fråga om ersättningar som betalats ut efter ikraftträdandet.

7 Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande
vissa uppdragsersättningar

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1982:1006) om avdrags-uppgiflsskyldighel beträftande
vissa uppdragsersättningar dels atl 10 § skall upphöra att gälla, dels all 8,
9, 13, 20 och 26 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

och

Föreslagen lydelse

Den som i sin allmänna självdeklaration skall redovisa
fastighet, för vilken intäkten skall beräknas schablonmässigt enligt 24 § 2
mom. kommunalskattelagen (1928:370), aktie i bostadsaktiebolag eller andel i
bostadsförening skall för varje uppdragstagare, till vilken under
beskattningsåret ersättning betalats för uppdrag enligt 4 § 1-3 belräfTan-de
fastigheten eller bostadslägenhet som hör till aktien eller andelen, i
deklarationen lämna uppgift om

I.
namn och postadress
samt i förekommande fall registreringsnummer till mervärdeskatt;

Nuvarande lydelse

8 §

Den som i sin allmänna självdeklaration skall redovisa
faslighet, för vilken intäkten skall beräknas schablonmässigt enligt 24 § 2
mom. kommunalskatlelagen (1928:370), aktie i bostadsaktiebolag eller andel i
bostadsförening skall, om ersättning under beskattningsåret har betalats för
uppdrag enligt 4 § 1-3 beträffande fastigheten eller bostadslägenhet som hör lill
aktien eller andelen, i deklarationen lämna uppgift om

1. namn, postadress och person

nummer, organisationsnummer el

ler registreringsnummer lill mervär

deskall för den som har uppburit

ersättningen:

2. ersättningens storlek.

Uppgiftskyldighet
enligt första stycket föreligger inte, om ersättningen är mindre än 1000
kronor.

2. ersättningens storiek.

Har under beskattningsåret inte

betalats ut någon sådan ersättning som avses i första
stycket eller uppgår den utbetalade ersättningen inle för någon uppdragstagare
till 500 kronor, skall en försäkran lämnas om delta.

I ersättningen skall inle räknas in vad som utgör
betalning för material och dylikt.

9§

Underlåter
den uppgiflsskyldige att lämna uppgift eller försäkran eller är uppgiften
eller försäkran ofullständig, får taxeringsnämnden, länsstyrelsen eller den
lokala skattemyndigheten anmana den uppgiflsskyldige atl avhjälpa bristen.

Är uppgift
som den uppgiftsskyldige lämnat ofullständig, får taxeringsnämnden,
länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten an-mana den uppgiftsskyldige
att avhjälpa bristen.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

om den
uppgiftsskyldige frivilligt

Har en
uppgiftsskyldig i fall som avses i 8 § underlåtit alt fullgöra sin
uppgiftsskyldighet och har därigenom en ersättning inle blivit redovisad av
honom, är den uppgiftsskyldige betalningsskyldig för uppdragstagarens skatt
för del beskattningar då ersättningen betalades ut intill elt belopp som
svarar mol 50 procent av den oredovisade ersättningen. Medför den uppgiftsskyldiges
underlåtenhet alt ■ uppdragstagaren inte kan idenlifl-eras, föreligger
betalningsskyldighet intill ett belopp motsvarande 50 procent av den
ersättning som har betalats ut.

Har en uppgiftsskyldig i fall som avses i 8 § lämnat
oriktig uppgift eller osann försäkran och har därigenom en ersättning inte
blivit redovisad av honom, är den uppgiftsskyldige betalningsskyldig för
uppdragstagarens skatl för det beskattningar då ersättningen betalades ut
intill ett belopp som svarar mot 50 procent av den oredovisade ersättningen.
Medför den oriktiga uppgiften alt uppdragstagaren inle kan identifieras,
föreligger betalningsskyldighet intill ett belopp moisvarande 50 procent av
den ersättning som har betalats ut.

En uppgifisskyldig som i sin självdeklaration inte har
lämnat någon uppgift om utbetalad ersättning eller någon försäkran och inte
heller trots anmaning enligt 9 § har avgett försäkran inom föreskriven tid är,
om ersättning ändå har betalats ut, betalningsskyldig enligt första stycket.

Betalningsskyldighet föreligger inte, har rättat oriktig
uppgift.

Om
uppdragsgivaren eller den uppgiftsskyldige efter besvär funnits icke vara
ansvarig för ett belopp, skall länsstyrelsen återbetala det belopp och den
avgift som har betalats. På det återbetalda beloppet skall restilutionsränla
beräknas enligt 69 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272). Om uppdragsgivaren eller
den uppgiftsskyldige slår i skuld för skatt enligt uppbördslagen, mervärdeskatt
eller arbetsgivaravgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, har denne
dock rätt att återfå bara vad som överstiger de obetalda skatterna eller arbeisgivarav-gi.fterna
och de räntor eller avgifter som belöper pä dessa.

Om
uppdragsgivaren eller den uppgiflsskyldige efter besvär funnits icke vara
ansvarig för ett belopp, skall länsstyrelsen återbetala det belopp och den
avgift som har betalats. På det återbetalda beloppet skall restitulionsränla
beräknas enligt 69 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272). Om uppdragsgivaren eller
den uppgiftsskyldige står i skuld för skall enligt uppbördslagen, mervärdeskall,
arbetsgivaravgift enligl lagen (1981:691) om socialavgifter eller avgift enligt
lagen (1982:423) om allmän löneavgift, har denne dock rätt att återfå bara vad
som överstiger de obetalda skatterna eller avgiflerna och de räntor eller
avgifter som belöper på dessa.

Prop.
1982/83:177 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 §

Den som i fall som avses i 8 § Den som
i fall som avses i 8 §

uppsåtligen
eller av grov oaktsam- uppsåtligen eller av grov oaktsam

bet lämnar oriktig uppgift eller het underlåter att fullgöra sin upp-

osann försäkran döms till böter. giftsskyldighet
döms till böter.

Ansvar enligt första stycket inträder ej, om gärningen är
belagd med straff i skaltebroUslagen (1971:69). I ringa fall döms inle till
ansvar enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

Prop. 1982/83:177 14

Utdrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1983-05-19

Närvarande:
Statsrådet I. Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Rainer, Bodström,
Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Thunborg.

Föredragande:
statsrådet Feldt

Lagrådsremiss
med förslag till bestämmelser som begränsar småhus-och lägenhetsägarnas
uppgifts- och avgiftsskyldighet, m.m.

1
Inledning

I
den allmänna debatten har under senare tid riktats allt större uppmärksamhet
på de problem som en småhus- eller lägenhetsägare kan ställas inför när han vill
ha ett arbete utfört åt sig på fastigheten eller i lägenheten. Problemen
sammanhänger med tillämpningen både av en sedan årtionden gällande lagstiftning
på bl.a. socialavgifts- och uppbördsområdena och av den lagstiftning som
nyligen antagils för att begränsa användningen av s.k. grå arbetskraft. Vad
denna debatt framför allt visat på när det gäller den äldre lagstiftningen är
småhus- eller lägenhelsägarens svårigheter alt bedöma om han kommer alt vara
arbetsgivare för den som åtar sig uppdraget eller om denne kommer all utföra
arbetet som en självständig företagare. Om småhus- eller lägenhetsägaren inle
har detta klart för sig redan när uppdraget ges kan han komma, att ställas
inför obehagliga överraskningar. Jag skall i det följande visa vari dessa
består och föreslå de lagstiftningsåtgärder som enligt min bedömning kan
vidtas för all undanröja eller minska problemen. Jag vill börja med att
översiktligt redovisa hur lagstiftningen på socialavgifts- och uppbördsområdena
är knuten till begreppen arbetstagare och arbetsgivare.

Uppbördslagsliftningens
och sociallagstiflningens bestämmelser om skyldighet att göra skatteavdrag och atl
betala arbetsgivaravgifter är knutna till begreppet arbetstagare med den
innebörd som begreppet ges i denna lagstiftning. En grundläggande förutsättning
för bestämmelsernas tillämpning är att det föreligger ett
arbetsgivare/arbetstagareförhållande mellan den som får ett arbete utfört ål
sig och den som utför arbetet.

Prop.
1982/83:177 15

Skyldighet att betala arbetsgivaravgifter föreligger
dessutom när den som utför arbetet enligl sociallagstiftningen är att anse som
uppdragstagare. Med uppdragstagare förstås enligt denna lagstiftning den som
utför arbete för annans räkning utan att ett anställningsförhållande föreligger
och utan att arbetet ingår i uppdragstagarens rörelse eller jordbruk. I det
följande innefattas detta uppdragstagarbegrepp i begreppet arbetstagare, om
inte annat framgår av sammanhanget.

Skyldighet
att göra skatteavdrag föreligger numera enligt två lagar, nämligen
uppbördslagen (1953:272), UBL, och lagen (1982:1006) om avdrags- och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar, AUL. För
skyldigheten att göra skatteavdrag enligt UBL förutsätts inte bara att elt
arbetsgivare/arbetstagareförhållande föreligger. Arbetsgivaren skall också vara
huvudarbetsgivare åt arbetstagaren för att avdragsskyldighet skall föreligga.
Till detta begrepp återkommer jag i det följande. Också AUL:s bestämmelser om
avdragsskyldighet bygger på att ett arbetsgivare/arbetstagareförhållande
föreligger mellan parterna men är oberoende av begreppet huvudarbetsgivare.
Enligt denna lag har dock avdragsskyldigheten knutits till vissa konkreta och
påtagliga förhållanden. Detta har åstadkommits genom att göra avdragsskyldighelen
beroende av om den faktura mot vilken ersättningen för uppdraget betalas
innehåller vissa uppgifter eller inte. Detta innebär samtidigt att lagens
tillämplighet i princip gjorts oberoende av om den som åtar sig uppdraget i det
särskilda fallet utför detta som arbetstagare eller som rörelseidkare. Är den
som utför arbetet (i AUL benämnd uppdragstagare) en fysisk person behöver
skatteavdrag inte göras på ersättningen om fakturan utom sedvanliga uppgifter
också har uppgift om atl uppdragstagaren är skyldig att betala B-skatt. Om
uppdragstagaren är en juridisk person är förutsättningen i stället att fakturan
skall ha uppgift om utställarens registreringsnummer till mervärdeskatt och
mervärdeskattens belopp. Det bör nämnas atl AUL:s bestämmelser om
avdragsskyldighet är ett komplement till UBL:s föreskrifter. De är således
inte tillämpliga när avdragsskyldighet föreligger enligt UBL på grund av att
den som får arbetet utfört ål sig är huvudarbetsgivare åt den som utför
arbetet.

Somjag redan nämnt förutsätts också för skyldigheten atl
betala arbetsgivaravgifter ett arbetsgivare/arbetstagareförhållande.
Sociallagstiftningens arbelslagarebegrepp är emellertid inte identiskt med uppbördslagsliftningens.
Som kommer att framgå av det följande är sociallagstiftningens begrepp något
vidare.

För en arbetsgivare med fast anställd personal innebär det
givetvis i allmänhet inle något problem att bedöma när skatteavdrag skall göras
eller på vilka ersättningar arbetsgivaravgifter skall beräknas. Del är först om
han uppdrar åt andra än sina fast anställda arbetstagare att utföra arbeten på
hans egen arbetsplats som han ibland kan ha svårt att med säkerhet bedöma om
ett sådant arbetsgivare/arbetstagareförhållande föreligger att

Prop.
1982/83:177 16

han
är skyldig att göra skalleavdrag eller - om han inle är huvudarbetsgivare —
med hänsyn till sociallagstiftningens arbetstagarbegrepp ändå är skyldig alt
betala arbetsgivaravgifter på ersättningen.

Där problemen med arbetsgivare/arbelslagarebegreppet
och dettas betydelse för skyldigheten all göra skatteavdrag och betala
arbetsgivaravgifter dock framför allt förekommer är i uppdragsförhållanden där
den som vill ha ett arbete utfört hos sig saknar större erfarenhet som
arbetsgivare eller uppdragsgivare. Uppdragsgivare av delta slag som under de senare
åren särskilt kommk i blickpunklen är småhusägarna. Vid kontrollaktioner, som
skattemyndigheterna har genomfört, har sålunda många småhusägare befunnits ha
betalat ut ersättningar för arbeten på byggnaden eller tomlen lill
uppdragstagare som av skattemyndigheterna och domstolarna bedömts ha utfört
arbetet som arbetstagare. Följden har blivit alt småhusägaren ålagts skyldighet
all i efterhand betala de arbetsgivaravgifter som belöpt på ersättningen och i
många fall har småhusägaren också ålagts betalningsskyldighet på grund av
underlåtenhet att göra skatteavdrag. Småhusägaren har i dessa fall sålunda
också bedömts som huvudarbetsgivare.

De svårigheter som en
småhusägare kan ha all bedöma elt uppdragsförhållandes innebörd i fråga om
skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter har kommit i
en än tydligare dager genom den uppgiftsskyldighel som småhus- och lägenhelsägarna
åläggs enligl AUL. Småhus- och lägenhelsägarna är enligt denna lag skyldiga atl
lämna uppgifter i självdeklaraflonen om vilka uppdragstagare som utfört arbete
på fastigheten eller i lägenheten och om hur stora ersättningarna varit. Denna uppgiftsskyldighel
innebär inte något principiellt nytt. Den har emellertid på ett annat sätt än
skyldigheten atl lämna kontrolluppgift och arbetsgivaruppgift riklat
uppmärksamheten på atl en småhus- eller lägenhetsägare riskerar att bli bedömd
som arbeLsgivare och betalningsskyldig för skatt och arbetsgivaravgifter utan
att han själv varit medveten om detta när han gav uppdraget.

Svårigheterna
för en uppdragsgivare alt med säkerhet bedöma sitt förhållande till den som
utför ett arbete ål honom sammanhänger givetvis med atl arbelsgivare/arbelstagarebegreppet
inte är detsamma enligt uppbördslagstiftningen som enligt sodallagstiflningen.
Frågan om möjligheterna att åstadkomma ett enhetligt begrepp skall övervägas av
socialavgiftsutredningen (S 1981:04). Problemet synes emellertid för småhus-
och lägenhetsägarnas del inle kunna lösas enbart genom alt elt enhetligt
begrepp skapas. Del är därför önskvärt alt nu på en enklare väg finna en sådan
ordning, att en småhus- eller lägenhetsägare vid utbetalning av en
uppdragsersättning så långt möjligt själv tillförlitligt kan bedöma om
skyldighet att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter föreligger
eller inte.

Jag återkommer lill de här
berörda förhållandena i det följande. Jag vill också förutskicka att en ordning
med det angivna syftet enligt min mening bör anknytas lill de uppdragsområden
som är angivna i AUL. Jag har

Prop. 1982/83:177 17

också
funnit skäl att i delta sammanhang se över AUL:s bestämmelser på några punkter.
Jag kommer vidare alt föreslå vissa ändringar' i de bestämmelser i UBL om
skatteavdrag och överföring av skatl som får tillämpas i enlighet med
överenskommelse med främmande stat.

2
Arbetsgivarnas och uppdragsgivarnas skyldigheter enligt uppbörds- och sociailagstiftningen

2.1
Gällande ordning

TUlämpningen
av bestämmelserna om beskattning av arbetsinkomster och om inbetalning av den
skall och de arbetsgivaravgifter som belöper på sådana inkomster bygger på en
uppgifts- och redovisningsskyldighet för dem som betalar ut
arbetsersättningarna.

När del gäller
beskattningen skall uppgiftsskyldighelen fullgöras genom all en s.k.
kontrolluppgift lämnas till skallemyndigheterna senast den 31 januari året
efter del år då utbetalningen gjordes. Kontrolluppgiften skall lämnas på
särskild blankett och innehålla uppgifier om ersättningens slorlek,
mottagarens namn och postadress samt personnummer eller organisationsnummer.
Som huvudregel gäller alt kontrolluppgift skaU lämnas för varje
betalningsmottagare som under året fått en sammanlagd ersättning om minsl 100
kr. Uppgift om de upplysningar som lämnas i kontrolluppgiften skall också
sändas tiU betalningsmottagaren.

Om
den som betalar ut ersättningen är huvudarbetsgivare för mottagaren är han
skyldig att göra skatteavdrag på ersättningen enligl bestämmelserna i UBL. Den
utbetalda ersättningen och det innehållna skattebeloppet skall i sådant fall
redovisas i en sk. uppbördsdeklaraiion. Om denna redovisning avser högst fyra
betalningsmottagare skall för var och en av dessa också anges namn och personnummer.

Skyldighet
att lämna uppgift för beräkning av arbetsgivaravgifter föreligger när den
utbetalade ersättningen utgör lön lill en hos utbetalaren anställd
arbetstagare eller lill någon som enligl sociailagstiftningen anses vara uppdragstagare.
För att uppgiftsskyldighel i ett sådant fall skall föreligga krävs dock alt de
ersättningar som under året betalts liU en och samme mottagare uppgår tiU
sammanlagt minst 500 kr. Den uppgift - s.k. arbetsgivaruppgift - som uibelalaren
då skaU lämna lill skaltemyndigheterna skall innehåUa upplysning om storleken
av de ersättningar som under året betalats ut till hans arbetstagare. Någon
upplysning om lill vem ersättningen eUer ersättningarna betalats ut behöver
däremot inle ges.

Skyldigheten
all lämna kontroUuppgift och arbetsgivaruppgift gäller så-

' Förslag till sådana ändringar läggs inte fram i
propositionen. Avsnitt 5 i lagrådsremissen har därför uteslutits.

n-Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 177

Prop.
1982/83:177 18

lunda
ersättningar som mottagaren enligt skattelagarna regelmässigt skall deklarera
som inkomst av tjänst. Kontrolluppgift eller arbetsgivamppgifl skall med något
undantag inte lämnas i fråga om ersättning som betalas till någon för vilken
ersättningen utgör intäkt av rörelse. Såvitt gäller kontrolluppgiftsskyldigheten
sammanhänger delta med att uppgifter för inkomstbeskattningen Har ansetts
mindre nödvändiga när del är fråga om betalningsmottagare som är
bokföringsskyldiga. En allmän kontrolluppgifts-skyldighet beträffande uppdragsersätlningar
lill rörelseidkare har vidare bedömts som administrativt svårhanterlig.

Behovet av uppgifter om
utbetalningar till rörelseidkare har i stället lUlgodosells på så sätt, alt den
som bedriver jordbruk, skogsbruk eUer rörelse eller innehar hyresfastighet,
småhusfastighet eller bostadsrättslä-genhet ålagts skyldighet all på anmaning
lämna uppgift om belopp som under viss lid betalts ut till rörelseidkare. Alt
skyldigheten att lämna arbetsgivamppgifl inte gäller ersättningar lill rörelseidkare
beror på all de socialavgifter som skall betalas på sådana ersättningar utgår i
form av egenavgifter och beräknas på gmndval av de inkomster som rörelseidkaren
redovisar i sin självdeklaration.

Också skyldigheten enligt UBL
atl göra skatteavdrag och lämna uppbördsdeklaration gäller ersättningar som
mottagaren skall deklarera som inkomst av tjänst och uppbär som arbetstagare
hos den som betalar ut ersättningen. För att en avdrags- och
deklarationsskyldighet skall inträda enligt UBL krävs dock som redan nämnts
något mer än ett arbetsgivare/ar-belstagareförhållande mellan utbetalaren och
betalningsmottagaren. FörhåUandet skall dessutom vara sådant att arbetsgivaren
också är arbetslagarens huvudarbetsgivare. Så är enligt UBL:s bestämmelser
fallet när arbetstagarens sysselsättning hos arbetsgivaren är hans
huvudsakliga arbetsan-stäUning eUer ersättningen från arbetsgivaren utgör hans
huvudsakliga inkomst av tjänst.

2.2
Tillämpningen

TUlämpningen
av bestämmelserna om kontroUuppgifter, skalleavdrag och arbetsgivamppgifler
medför regelmässigt inte några problem för en arbetsgivare som bara
sysselsätter fast anställd personal. Del slår då klart att det är fråga om
arbetstagare för vilka han är huvudarbetsgivare. Med detta följer att
skatteavdrag skail göras och att kontroU- och arbetsgivar-uppgifter skall
lämnas. Om en sådan arbetsgivare låter arbeten ulföras på sin arbetsplats av
andra än sin egen fast anställda personal kan han däremot få det svårt att med
bestämdhet avgöra om den som utför arbetet (uppdragstagaren) skall anses vara
arbetstagare hos honom eller har åtagit sig uppdraget som en självständig rörelseidkare.
Skulle han finna all uppdraget utförs i ett
arbetsgivare/arbetstagareförhållande har han å andra sidan att bedöma om han -
såvitt gäller skyldighet alt göra skalleavdrag -också är att anse som
huvudarbetsgivare.

Prop. 1982/83:177 19

■
En huvudarbetsgivare som underlåter att göra föreskrivet skalleavdrag kan
åläggas betalningsskyldighet för arbetstagarens skall. Den som. ger uppdraget
(uppdragsgivaren) kan gardera sig mot risken all senare bli ålagd betalningsskyldighet
på gmnd av underlåtenhet alt göra avdrag genom atl låta uppdragstagaren visa
vilken slags skattsedel han har - skattsedel på A-skatt eller B-skatt. Om
uppdragstagaren har B-skallesedel kan uppdragsgivaren betala ut hela
ersättningen ulan risk för alt bU belalningsskyl-dig. Visar uppdragstagaren att
han har A-skattesedel eller företer han inle någon skattsedel alls riskerar
uppdragsgivaren atl bli ålagd betalningsskyldighet för del inle innehållna
beloppet, om den lokala skattemyndigheten senare flnner alt han har varit all
anse som huvudarbetsgivare för den som utfört arbetet. Vill uppdragsgivaren
vara på den absolut säkra sidan måste han antingen göra skatteavdrag eller
vända sig lUl den lokala skattemyndigheten för att få uppgift om vilket slags
skattsedel uppdragstagaren har. Visar det sig alt denne har A-skallesedel kan
uppdragsgivaren också be om besked, humvida han skaU anses vara
huvudarbetsgivare eller inte. Om myndigheten förklarar all han inle kan anses
vara huvudarbetsgivare kan han inle senare göras ansvarig för belopp som inte innehållks.
Myndighetens besked är med andra ord bindande.

Uppdragsgivaren har
sålunda möjlighet att skaffa sig klarhet om sin skyldighet all göra
skalleavdrag genom uppdragstagarens skattsedel eller genom atl vända sig lill den
lokala skattemyndigheten. Uppdragstagarens skallsedel kan också ge honom en
anvisning om vilken släUning uppdragstagaren skaU anses ha med hänsyn lUl
skyldigheten alt betala arbetsgivaravgifter. Har uppdragstagaren A-skaltesedd
kan uppdragsgivaren med ganska stor säkerhet utgå från all ett sådant arbetsgivare/arbetslagareför-hållande
föreligger atl han är skyldig all betala arbetsgivaravgifter på ersättningen.

Om uppdragstagaren har en B-skaltesedel
har uppdragsgivaren inte samma relativt fasta grund för bedömningen av sin avgiflsskyldighel.
Uppvisandet av en B-skatlesedd medför nämligen inga garantier för att uppdragsgivaren
inte vid en följande kontroll kan bli bedömd som arbetsgivare och skyldig all
betala arbetsgivaravgifter på den utbetalade ersättningen. Förklaringen härtill
är bl.a. att B-skaltesedel under vissa förutsättningar kan utfärdas också för
den som inte driver rörelse. Det är vidare inte ovanligt atl någon, som
bedrivit rörelse, upphör med denna och tar anställning utan atl anmäla
förhållandel liU den lokala skattemyndigheten. Han kan på så sätt ha kvar sin B-skaltesedel
under förhållandevis lång lid trots atl han inle ålar sig uppdrag vid sidan av
sin anställning i sådan omfattning atl han kan anses driva sin uppdragsverksamhet
yrkesmässigt.

Har
uppdragstagaren ulfört arbetet som ett led i en av honom bedriven rörelse skall
han, som tidigare nämnts, själv betala sina socialavgifter i form av egenavgift.
Begreppet rörelse definieras inte i sociaUagstiftningen. För bestämmande av vad
som avses med rörelse skall det skatterätlsliga

Prop.
1982/83:177 20

begreppet
rörelse vara vägledande. Med rörelse förstås således varje förvärvsverksamhet
som - utan att vara hänförlig flll förvärvskällorna jordbruksfastighet, annan
fastighet eller tjänst — bedrivs yrkesmässigt. Det krävs att verksamheten
utmärks av självständighet, viss regelbundenhet och varaktighet och i regel
även vinstsyfte. Den närmare gränsdragningen mellan begreppen arbetstagare och rörelseidkare
bestäms i rättspraxis. Detta får lill följd alt parterna i ett
uppdragsförhållande ibland har svårt atl vid avtalets slutande avgöra vem som
skall betala socialavgifterna.

De
svårigheter som en uppdragsgivare i vissa fall kan få alt bedöma om arbetsgivaravgifter
belöper på en uppdragsersättningen eller inte förstärks av att sociallagstiflningens
och uppbördslagstiftningens arbetstagarebegrepp inte är identiska, Sociallagstiflningens
begrepp är något vidare. Delta beror på att man i rättspraxis med hänsyn till
denna lagstiftnings grunder och syften tillmäter olika omständigheter en något
annan betydelse än vad som är fallet när det gäller skattelagstiftningens
arbetstagarebegrepp. Exempel på sådana omständigheter är arbetets art, under
vilka förhållanden det har utförts, sättet och grunderna för bestämmandet av ersättning,
om den part som utför arbetet härigenom ådrar sig något ekonomiskt ansvar samt
parternas ekonomiska och sociala situation. Följden har blivit atl den som är
arbetstagare enligt uppbördslagstiftningen regelmässigt bedöms vara
arbetstagare också enligt sociailagstiftningen, medan den som är arbetstagare
enligt sodallagstiflningen inle alltid anses vara arbetstagare också enligl
uppbördslagstiftningen.

2.3
Behovet av förenklingar

Det
säger sig självt att problemen med att avgöra vilken ställning en
uppdragstagare skall anses ha med hänsyn till bestämmelserna om skatteavdrag,
kontrolluppgifter och arbetsgivaravgifter kan bli särskilt besvärliga förden som
inte är företagare och van vid att betala ut löner eller andra ersättningar
till fast anställd personal eller mer eller mindre flllfälUga uppdragstagare.
Till denna grupp hör ulan tvekan flertalet småhusägare.

De problem som
tillämpningen av uppbörds- och sociallagstiflningens bestämmelser om
skatteavdrag och socialavgifter kan medföra för arbetsgivare och
uppdragsgivare har uppmärksammals i olika sammanhang. Problemen har särskilt
ställts på sin spets i samband med skallemyndigheternas kontrollaktioner. I
dessa har utbetalningar av bl.a. småhusägare till hantverkare befunnits ha
varit ersättningar flU personer som i enlighet med sociallagstiftningens
bestämmelser ansetts ha haft ställning som arbetstagare eller uppdragstagare
hos småhusägaren. Småhusägare har också i många fall påförts
arbetsgivaravgifter på ersättningar som myndigheterna fått kännedom om genom
att'hantverkaren redovisat denna i sin självdeklaration som inkomst av tjänst.
Det har i dessa situationer inle sällan varit fråga om fall då uppdragsgivaren
haft full insikt om att ersättningen varit,

Prop. 1982/83:177 21

inle bara en skattepliktig inkomst för uppdragstagaren
utan också en avgiftsgmndande ersättning för hans egen del. I många fall har
dock avgiftsskyldigheten kommit som en överraskning för honom och medfört alt
han fått betala en mycket större ersättning för det utförda arbetet än han
räknat med.

Problemen
behandlades också i propositionen (1982/83:11) om AUL. I denna berördes
särskilt de nackdelar som följer med att man har olika arbetstagarbegrepp på
skatte- och avgiftsområdena. Det framhölls att del skulle vara till stor fördel
om skatterna och avgifterna beräknades på samma underiag och skyldigheten alt
göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter bands till ett och samma arbetsgivare/arbetstagarebegrepp'
eller till ett och samma lönebegrepp. Det fömtsättes vidare att möjligheterna lill
en sådan sammanjämkning skulle utredas. Somjag redan nämnt har
socialavgiftsutredningen i uppdrag att överväga denna fråga i anslutning flll
sill arbete med ett förslag lill samordning av källskatte- och
arbetsgivare-avgiftssystemen.

Del skulle innebära en förenkling och rationalisering om
man kunde skapa ett gemensamt arbelsgivare/arbetslagarebegrepp på källskatte-
och avgiftsområdena. En sådan lösning kan dock inte ulan vidare förväntas helt
undanröja nuvarande svårigheter för särskilt sådana uppdragsgivare som
småhusägarna. Det skulle fortfarande finnas gränsdragningsfrågor, t.ex. om den
utbetalda ersättningen för uppdragstagaren är all hänföra till inkomst av
rörelse eller tjänst och i sistnämnda fall, om den är uppdragstagarens
huvudsakliga inkomst.

Behovet av atl en ordning snarast skapas som ger bl.a.
småhusägarna en fast gmnd alt själva bedöma elt uppdragsförhållandes innebörd
med hänsyn till deras skyldighet enligt uppbörds- och sociailagstiftningen har
kommit all framstå som än mer angeläget i och med införandel av AUL. Ägare av
småhus och lägenheter är enligl denna lag skyldiga alt i sina självdekla-ralioner
lämna upplysning om lill vem ersättning betalats ut för arbeten på fastigheten
eller lägenheten och hur stor ersättningen har varit. Del är önskvärt all dessa
kan följa en sådan ordning att de vid fullgörande av sin uppgiftsskyldighel
själva kan bedöma på vilka ersättningar arbetsgivaravgifter skall betalas
eller avdrag för skatt göras enligl UBL.

2.4 Begränsning av småhus- och lägenhetsägarnas betalningsskyldighet
m.m.

2.4.1 Överväganden

En småhus- eller lägenhetsägare som vill ha ett arbete
ulfört ål sig har åtskiUigt alt länka på. Det gäller inte bara alt få tag på
någon som är viUig atl åla sig uppdraget och är kompetent alt ulföra del på ett
tillfredsställande sätt mol en skälig ersättning. Han måste också göra klart
för sig i vilken form uppdraget skall ulföras, med honom själv som arbetsgivare
eller med

Prop. 1982/83:177 22

uppdragstagaren
som självständig företagare. Skall han själv stå som arbetsgivare och alltså
vänder sig till någon som inte driver yrkesmässig verksamhet, blir han skyldig atl
betala arbetsgivaravgifter på ersättningen. Under vissa förhållanden kan han
också bli skyldig atl göra skalleavdrag. Som arbetsgivare utsätter han sig
också för risken alt bli ansvarig om en olycka inträffar på arbetsplatsen. Del
kan då komma alt riktas stora ekonomiska anspråk mol honom.

Som
synes är frågan om möjligheterna atl skapa en sådan ordning alt småhus- och lägenhetsägaraa
så långt möjligt själva kan avgöra ett uppdragsförhållandes innebörd av
betydelse inte bara när del gäller skyldigheten all betala arbetsgivaravgifter
eUer att göra skatteavdrag. Att söka flnna en ordning som skulle gälla också
utanför socialavgifts- och uppbördsområdena ligger dock inle inom ramen för
mina följande överväganden. En sådan samordnad lösning berör nämligen arbelsgivare/arbelstagarebegrep-pet
i hela dess vidd och fömtsätter särskilda överväganden.

Som jag har nämnt tidigare
skall möjligheterna all åstadkomma ett så långt möjligt enhefligl begrepp
utredas av socialavgiftsutredningen. Mitt syfte är därför nu bara all söka
finna en lösning som gör det möjligt för en småhus- eller lägenhetsägare all
senast vid utbetalningen av ersättningen bedöma vilka skyldigheter han har eUer
inle har i fråga om arbetsgivaravgifter och skatteavdrag.

Som framhållits fömt kan
en uppdragsgivare'utgå från atl han inle har någon skyldighet all göra
skatteavdrag enligl UBL:s bestämmelser om uppdragstagaren skall betala B-skatt.
Om detta kan han övertyga sig genom all be uppdragstagaren visa upp sin
skattsedel. Han får med andra ord när det gäller skyldigheten atl göra
skatteavdrag direkt ledning av en utfärdad handling. Problemet med hans
möjligheter atl bedöma om uppdragstagaren skall anses som arbetstagare hos
honom enligt sociallagstiftningens regler synes främst bottna just i atl avgiftsskyldighelen
inte på samma sätt är bunden flll något faktiskt och påtagligt förhållande.

För de uppdragsgivare -
framför allt rörelseidkare - som är skyldiga alt göra skatteavdrag enligl AUL
har moisvarande fråga lösts så atl avdrag får underlåtas om uppdragstagaren på
fakturan bl.a. angett atl han är skyldig alt betala B-skatt eUer, om
uppdragstagaren är juridisk person, uppgift om numret för hans registrering lill
mervärdeskall och mervärdeskattens belopp. Denna ordning pekar på en utväg för
atl också lösa småhus- och lägenhelsägamas problem.

En uppdragstagare som är
registrerad till mervärdeskatt för en viss verksamhet och för ett uppdrag i
denna verksamhet debilerar mervärdeskatt gör detta regelmässigt i egenskap av rörelseidkare.
Han är därvid enligl lagen (1968:430) om mervärdeskatt skyldig all på fakturan
ange namn och adress, regislreringsnumret tUl mervärdeskatt, ersättningen och mervärdeskattens
belopp. I elt sådant fall är uppdragstagaren därför skyldig att betala
socialavgifter i form av egenavgift på ersättningen för uppdra-

Prop. 1982/83:177 23

get.
Någon skyldighet för uppdragsgivaren alt betala arbetsgivaravgifter på ersättningen
föreligger inte. Det flnns dock enligl sociailagstiftningen en möjhghet för
parterna alt i delta fall särskilt avtala om atl uppdragsgivaren pålar sig avgiftsskyldighelen.

Det bör med utgångspunkt i
här angivna förhållanden vara möjligt atl införa en regel som i princip innebär
all sociala avgifter betalas i överens- stämmelse med de förhållanden som
parterna lagt lill gmnd för sin uppgörelse. Om uppdragsgivaren betalat sin
ersättning för uppdraget mot en faktura som innehåller uppgift om atl
uppdragstagaren är registrerad till mervärdeskatt och om mervärdeskattens
belopp, bör uppdragsgivaren sålunda utan risk för avgiftsskyldighet kunna utgå
från alt del är uppdragstagaren som skall betala de sociala avgiflerna i form
av egenavgift. Uppdragsgivaren bör alltså i ett sådant fall vara fri från
betalningsskyldighet, samtidigt som uppdragstagaren i stället är skyldig alt i
enlighet med sina uppgifter på fakturan betala sociala avgifter i form av egenavgift.
Parlema bör å andra sidan liksom nu kunna särskilt överenskomma om atl uppdragsgivaren
pålar sig avgiftsskyldighelen.

Den
här angivna lösningen bygger som nämnts på all en uppdragstagare, som är
registrerad till mervärdeskatt och debilerar sådan skatt på fakturan,
regelmässigt ulfört arbetet åt småhus- eller lägenhelsägaren i egenskap av rörelseidkare.
Uppdragstagaren är emellertid därmed regelmässigt också skyldig alt betala sin
preliminära skatt själv i form av B-skatt och skall alltså inte vidkännas
skatteavdrag. När en faktura innehåller uppgift om uppdragstagarens
registrering flll mervärdeskatt och mervärdeskattens belopp bör småhus- eller
lägenhetsägaren därför också kunna utgå från atl han inte kan bh belalningsskyldig
på gmnd av all skalleavdrag inle gjorts.

Som
framgått av vad jag sagt tidigare är innehavet av en B-skallesedel inte på
samma sätt som en registrering till mervärdeskatt elt tecken på atl innehavaren
ålar sig sitt uppdrag i en av honom bedriven rörelse. För uppdragsgivaren —
småhus- eller lägenhetsägaren — är uppdragstagarens B-skaltesedel f.n. bara en
garanti för alt han kan betala ut hela ersättningen ulan risk för att senare
bli betalningsskyldig på grund av atl skatteavdrag inle gjorts. Visar det sig
alt uppdraget utfördes i ett arbetsgivare/arbetsla-gareförhållande slår
skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter på ersättningen fast.

När
en hantverkare eller annan uppdragstagare visar sin B-skaltesedel eller uppger
all han har en sådan, torde detta emellertid av småhus- och lägenhetsägarna
relativt allmänt uppfattas som elt bevis på alt uppdragstagaren själv svarar
för betalningen av skatt och avgifter. En uppdragstagare som hänvisar lill sin B-skallesedel
torde vanligen också vilja all motparten skall se honom som ensam ansvarig för
skall och arbetsgivaravgifter. Jag bortser härvid självfallet från sådana fall
där båda parterna är helt på del klara med alt elt arbetsgivare/arbetstagareförhällande
föreligger och B-skatlesedeln därför bara åberopas som ett bevis pä alt
skatteavdrag inle

Prop. 1982/83:177 24

skall
göras. Sådana fall är för övrigt av lättförklarliga skäl mindre vanliga när
uppdraget gäller en småhusfastighet eller en lägenhet. En småhus- eller lägenhetsägare
kommer inle så ofta i ett sådant förhållande tUl den som utför ett arbete ål
honom, atl han kan anses vara dennes huvudarbetsgivare.

De
här angivna förhållandena talar enligl min mening för att en uppgift på
fakturan om atl uppdragstagaren är skyldig alt betala B-skall bör kunna ges
samma effekt som en uppgift om registrering lill mervärdeskatt m.m. En uppgift
om att uppdragstagaren är skyldig alt betala B-skatt bör med andra ord befria
småhus- eller lägenhelsägaren inle bara från ansvarighet för uppdragstagarens skatl
utan också från skyldighet atl betala arbetsgivaravgifter på ersättningen. För
uppdragstagarens del bör uppgiften om B-skatt - på samma sätt som en uppgift om
mervärdeskatteregistrering — medföra skyldighet alt räkna in ersättningen i
underlaget för egenavgift. Vill parterna i det särskilda fallet åstadkomma en
annan lösning, kan de med bindande verkan för de avgiflsdebilerande
myndigheterna komma överens om alt uppdragsgivaren pålar sig avgiftsskyldighelen.

Det
kan i och för sig ifrågasättas om inte den här redovisade ordningen skulle
kunna göras tillämplig också på andra uppdragsförhållanden än sådana där
uppdragsgivaren är en småhus- eller lägenhetsägare. Det står emellertid klart
alt en ordning som innebär all skyldigheten alt betala sociala avgifter bestäms
av fakturans utformning inte kan göras generellt tillämplig utan ingående
överväganden. En sådan prövning torde komma atl ingå i socialavgiflsutredningens
bedömning av möjligheterna att skapa ett så långt möjligt enhetligt arbelsgivare/arbetstagarebegrepp.
Den föreslagna ordningen bör därför nu begränsas lill de klart avskiljbara
uppdragsförhållanden där en småhus- eller lägenhetsägare är updpragsgivare i
fråga om arbeten på fasflghelen eller lägenheten.

2.4.2
Förslag

Jag
föreslår i enlighet med del sagda, och efter samråd med chefen för
socialdepartementet i de delar som förslaget rör socialavgifterna, följande.

En
småhus- eller lägenhetsägare som ger ett uppdrag av det slag som anges i 4 §
1-3 AUL — dvs. sådana uppdrag som skall redovisas i självdeklarationen — skall
med ledning av uppdragstagarens faktura själv kunna bedöma om han kan betala
ut sin ersättning utan risk för atl senare bli ålagd betalningsskyldighet för
uppdragstagarens skatl eller för arbetsgivaravgifter. Om fakturan utöver
sedvanliga uppgifier om uppdragstagarens namn och adress och ersättningens slorlek
innehåller anflngen uppgift om mervärdeskatteregislrering och mervärdeskallens
belopp eller uppgift om att uppdragstagaren är skyldig all betala B-skall,
skall småhus- eller lägenhelsägaren sålunda kunna utgå från alt han inle är betalningsskyldig
för sociala avgifter eller skatl som belöper på ersättningen. Skyldighet att betala
sociala avgifter i form av egenavgift skall i stället åvila uppdragsta-

Prop. 1982/83:177 25

garen.
Parterna skall dock kunna komma överens om att småhus- eller

lägenhetsägaren övertar betalningsskyldigheten. Rätten att göra en över

enskommelse av detta slag måste emellertid begränsas något. Detta sam

manhänger med de ändringar av beloppgränserna för småhus- och lägen

hetsägarnas avgifts- och uppgiftsskyldighel somjag föreslår i det följande.

Jag kommer strax alt lämna en närmare redovisning för hur denna begräns

ning bör utformas. ,

Med
den föreslagna ordningen följer all sociallagstiftningens bestämmelser om
arbetsgivaravgifter i fortsättningen kan komma att tillämpas på en småhus-
eller lägenhetsägare bara om fakturan har varken föreskrivna uppgifter om
mervärdeskatt eller uppgift om B-skatt. Saknas dessa uppgifter måste en
småhus- eller lägenhetsägare räkna med atl uppdragstagaren utför sitt arbete
pä fastigheten eiler lägenheten under sådana förhållanden alt
arbetsgivaravgifter skall betalas. I sådana fall har småhus- eller lägenhetsägaren
sålunda regelmässigt skyldighet all lämna arbetsgivaruppgift. Han måste då
också på samma sätt som f.n. - och särskilt om uppdragels utförande sträcker
sig över en längre lid - ta reda på om han kan anses vara huvudarbetsgivare
eller inle, i varje fall om han vill undvika risken alt bli ålagd betalningsskyldighet
för underiåtenhet att göra skatteavdrag.

Bestämmelser
i enlighet med mitt förslag bör tas in i en särskild lag och utformas som
undantag från dels skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter enligt lagen om
socialavgifter dels skyldigheten att göra skatteavdrag enligt UBL.

Som jag har sagt tidigare
skall en uppdragstagare som anger atl han är registrerad lill mervärdeskall och
debiterar sådan skatl vara skyldig betala" egenavgifter på ersättningen.
Detta medför att ersättningen skall anses som inkomst av annat förvärvsarbete
vid tillämpningen av bestämmelserna om sjukpenninggmndande inkomst och
pensionsgrundande inkomst i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Jag
föreslår alt en bestämmelse med denna innebörd också tas in i lagen. Den bör enligt
vad jag sagt fömt kompletteras med föreskrift om all den inte är tillämplig om
parterna träffat avtal om alt uppdragstagaren skall anses som arbetstagare och
småhus- eller lägenhetsägaren som arbetsgivare.

En
erinran om de föreslagna undantagsbestämmelserna bör slutligen tas in i lagen
om allmän försäkring och i UBL. I den förstnämnda lagen bör sålunda anges att
ersättningen skall anses som inkomst av annat förvärvsarbete enligt den nu
föreslagna lagen. Denna erinran kan lämpligen göras i ett nytt Qärde stycke i
20 kap. 2 §. I 39 § 1 mom. första stycket UBL bör erinras om att den föreslagna
lagen har föreskrifter om undanlag från skyldigheten att göra skatteavdrag.

Jag
kommer i del följande all lämna en närmare redovisning för författningsregleringen
i den föreslagna lagen, som benämnts lag om undantag från vissa bestämmelser i
uppbördslagen (1953:272) m.m.

Prop. 1982/83:177 26

3
Bestämmelserna i AUL m.m.

3.1 Nuvarande
ordning

Som
jag har nämnt inledningsvis vill jag i förevarande sammanhang också se över AUL:s
bestämmelser på några punkter. Dessa gäller den uppgiftsskyldighet som småhus-
och lägenhelsägarna har enligt lagen. Innan jag redovisar mina överväganden
skall jag först lämna en kort redovisning för AUL:s bestämmelser i de delar
som det nu är fråga om.

Småhus-
och lägenhetsägarna har genom AUL ålagts skyldighet all i självdeklarationen
lämna uppgift om lill vem och med vilket belopp ersättning betalats ut för
vissa arbeten på fastigheten eller lägenheten. För alt uppgiftsskyldighel skall
föreligga krävs att ersättningen för uppdraget har uppgått till minsl 500 kr.
Småhus- och lägenhelsägarna har samtidigt befriats från skyldighet att lämna
kontrolluppgift enligl taxeringslagen (1956:623), TL, om ersättning som skall
uppges i självdeklarationen. Liksom andra uppdragsgivare är småhus- och lägenhelsägarna
däremot skyldiga alt också lämna arbetsgivamppgifler om ersättningarna, om den
som utfört uppdraget varit arbetstagare enligt sociallagstiflningens bestämmelser.

De
uppgifter som en småhus- eller lägenhetsägare skall lämna gäller, fömtom
ersättningens belopp, vissa identifleringsfakla. Uppgift skall sålunda lämnas
som uppdragstagarens namn, postadress och personnummer eller
organisationsnummer. Om uppdragstagaren har ett särskilt registreringsnummer till
mervärdeskall kan dock delta anges i stället för något av de andra numren. En
småhus- eller lägenhetsägare som under ett beskattningsår inte betalat ut
ersättning om minst 500 kr. till någon uppdragstagare skail i stället avge en
försäkran om detta. Denna försäkran skall också lämnas i självdeklaraflonen.

Underiåtenhet
att i självdeklarationen lämna uppgifier om utgivna ersättningar eller
försäkran om att några uppgiftspliktiga ersättningar inte betalats ut medför
alt småhus- eller lägenhelsägaren påförs en avgift med 100 kr. Om uppgifterna
eller försäkran inte heller lämnas efter anmaning utgår en ytteriigare avgift
med 200 kr.

3.2 Förslag
angående beloppsgränserna m.m.

Den
beloppsgräns på 500 kr. som gäller för småhus- och lägenhetsägarnas uppgiftsskyldighel
bör bl.a. ses mol bakgmnd av all samma belopps-gräns gäller enligl socialförsäkringslagsliflningen
i fräga om skyldighet all betala arbetsgivaravgifter och lämna arbetsgivaruppgift
saml rätten atl tillgodoräkna en ersättning som sjukpenninggrundande inkomst
och pensionsgrundande inkomst.

Valet
av beloppsgräns för småhus- och lägenhetsägarnas uppgiflsskyl-

Prop. 1982/83:177 27

dighet
har emellertid inle gjorts med särskild tanke på de fördelar som en gemensam
beloppsgräns på de olika områdena i och för sig kan innebära. Del är
naturligtvis alltid en fördel för de uppgiflsskyldiga om deras åligganden så
långt som möjligt följer enhetliga bestämmelser. I den departementspromemoria (DsB
1980:10) som låg till gmnd för propositionen med förslag till AUL hade en högre
beloppsgräns valls, nämligen 1 000 kr. Bakom beloppsgränsen på 500 kr. både för
skyldigheten att göra skatteavdrag och för skyldigheten all lämna uppgift i
självdeklarationen låg framför allt önskemål om alt också mindre uppdrag skulle
täckas av den nya lagstiftningen.

Jag
anser också för egen del atl en beloppsgräns på 500 kr. kan vara lämpligt
avvägd när det gäller rörelseidkares och andra liknande uppdragsgivares
skyldighet atl göra skatteavdrag enligt AUL. Jag bedömer den däremot som
onödigt låg som gräns för småhus- och lägenhetsägarnas uppgiftsskyldighel.
Redan én mindre höjning bör medföra en inte obetydlig lättnad i uppgiftslämnandet.
Jag föreslår atl man bestämmer beloppsgränsen för småhus- och lägenhetsägarnas
uppgiftsskyldighel till 1 000 kr.

Del
skulle somjag har sagt innebära fördelar för de uppgiftsskyldiga om
beloppsgränserna var gemensamma på de olika områdena. Detta leder till frågan
om det är möjligt och lämpligt atl i nu förevarande sammanhang höja också sociallagstiflningens
beloppsgräns på 500 kr. till I 000 kr. Jag vill då först erinra om de
överväganden som gjorts tidigare i denna fråga.

Beloppsgränsen
var pä sociallagstiftningens område tidigare 300 kr. Nuvarande beloppsgräns på
500 kr. infördes enligt förslag i prop. 1972:108. Föredraganden gav därvid
vissa principiella synpunkter på systemet. Han framhöll sålunda, atl del fanns välgmndade
skäl alt ha en fast beloppsgräns men atl det därmed var ofrånkomligt all
gränserna gång efter annan måste höjas på gmnd av inkomst- och
kostnadsutvecklingen. Han erinrade emellertid samtidigt om atl höjningar av
minimibeloppet kunde få konsekvenser för beräkning av pensionsgmndande inkomst
för arbetstagare med många kortare anställningar, som måste beaktas. Den fasta
beloppsgränsen borde därför få gälla en längre lid. För detta talade också enligl
föredragandens mening atl del blir lättare för arbetsgivare och försäkrade att
hålla reda på sina skyldigheter och rättigheter i det enskilda fallet.

Frågan
om en ytteriigare höjning av beloppsgränsen diskuterades senare i prop. 1980/81:178
i samband med behandlingen av ett förslag om förenklade regler för socialförsäkringsavgiflerna.
Vad som därvid särskilt övervägdes var ett förslag från några remissinstanser
om en höjning av beloppsgränsen för avgiftsskyldighet lill I 000 kr. Föredraganden
framhöll för sin del atl en höjning av beloppsgränsen för avgiflsskyldighel
ofrånkomligen skulle aktualisera en motsvarande höjning på förmånssidan. En
sådan inskränkning av möjligheterna atl förvärva förmåner som detta skulle innebära
var hon dock inte då beredd alt förorda och ansåg sig därför inte

Prop.
1982/83:177 28

kunna
biträda förslaget. Del kunde emellertid enligt hennes mening flnnas anledning
att på nytt behandla frågan i ett senare sammanhang.

För
egen del får jag i denna fråga anföra följande.

Jag
har nyss föreslagit att beloppsgränsen för småhus- och lägenhetsägarnas
skyldighet enligt AUL atl lämna uppgifier om uppdragsersättningar i
självdeklarationen höjs från 500 lill I 000 kr. För atl de olika systemen skall
kunna fungera på ett så rationellt och lättillämpligt sätt som möjligt för de uppgiflsskyldigas
del, krävs enligt min mening atl beloppsgränsen enligt AUL är samordnad med
beloppsgränsen för småhus- och lägenhets-ägarnas uppgifts- och
avgiftsskyldighet beträffande arbetsgivareavgifter. Dessa beloppsgränser bör
därför också höjas från 500 lill 1 000 kr.

Som föredraganden framhöll
i prop. 1980/81:178 aktualiserar en höjning av beloppsgränsen för avgiftsskyldighet
frågan om en moisvarande justering av beloppsgränsen på förmånssidan. Jag
anser också för egen del alt en generell höjning av beloppsgränsen för avgiflsskyldighel
fömtsätter en motsvarande generell höjning på förmånssidan. Om man i enlighet
med mitt förslag nu begränsar en höjning på avgiftssidan till småhus- och lägenhelsägamas
avgiflsskyldighel för ersättningar enligt AUL blir situationen dock en annan.
En höjning på förmånssidan bör då avse bara sådana ersättningar som småhus- och
lägenhelsägarna i princip är uppgiftsskyldiga för enligt AUL.

Jag ställer mig emellerfld
ytterligt tveksam till alt föreslå en inskränkning av rätlen flll pensionsgmndande
och sjukpenninggmndande inkomst i fråga om vissa typer av arbelslagarersättningar.
Det gäller i praktiken bara ersättningar mellan 500 och 1 000 kr. som småhus-
och lägenhetsägare betalat ut lill personer med A-skattesedel. Möjligbeten atl
förvärva förmåner bör vara lika för alla arbetstagare och överväganden om en
höjning av beloppsgränsen på förmånssidan bör i enlighet med vad jag sagt
tidigare också omfatta beloppsgränsen föi avgiflsskyldighel. Frågan om en
generell höjning kräver dock enligt min mening överväganden och ställningstaganden
som bör göras inom ramen för sodallagstiflningen. Frågor av sådan karaktär
prövas f.n. av socialavgiflsulredningen. I utredningens arbete ingår också atl
pröva vilka beloppsgränser som bör gälla för uppgifts- och
redovisningsskyldigheten. Det synes därför lämpligt all anknyta ställningstaganden
i fråga om en generell höjning av beloppsgränserna på förmåns-och
avgiftssidorna lill övervägandena i anledning av socialavgiflsutredningens
kommande förslag.

Mill
förslag om en höjning av beloppsgränsen för småhus- och lägenhelsägamas
uppgifts- och avgiflsskyldighel beträffande arbetsgivaravgifterna bör alltså
ses som en provisorisk lösning för atl snarast möjligt förenkla småhus- och lägenhelsägamas
uppgiftslämnande. Jag anser nämligen all det finns anledning all överväga en
generell höjning av beloppsgränserna och atl det bör vara möjligt alt
genomföra en sådan justering

Prop.
1982/83:177 29

redan
i samband med atl ett nytt syslem för uppbörd av arbetsgivaravgifter böljar
tillämpas. Avsikten är atl detta skall ske vid ingången av år 1985.

Jag
föreslår sålunda och efter samråd med chefen för socialdepartementet, att
beloppsgränsen för småhus- och lägenhetsägarnas uppgifts- och avgiflsskyldighel
höjs från nuvarande 500 till 1 000 kr. Ett genomförande av förslaget kräver
ändringar och tillägg i 5 § lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen (1981:691) om socialavgifter samt i 2kap. 4 § lagen (1981:691) om
socialavgifter.

För
all ytterligare förenkla småhus- och lägenhelsägamas uppgiftsskyldighel viU
jag också föreslå vissa lättnader i skyldigheten att lämna kontrolluppgift
enligt taxeringslagen (1956:623), TL. F.n. behöver kontrolluppgift inte lämnas
om ersättning, som småhus- eller lägenhetsägaren är skyldig alt uppge i sin
självdeklaration enligt bestämmelserna i AUL. Jag föreslår alt man i
förenklingssyfte nu går ytterligare ett steg och undantar småhus- och lägenhelsägarna
från TL:s föreskrifter om kontrolluppgifter också i fråga om ersättningar för
vilka uppgiftsskyldighel i princip föreligger enligt AUL men som ligger under
den föreslagna beloppsgränsen på 1000 kr. Undanlag måste dock även i
fortsättningen göras i fråga om ersättningar på vUka avdrag för skatt har
gjorts. En kontrolluppgift behövs då för att del innehållna skattebeloppet
skall kunna krediteras på rätt sätt. Förslag lill ändring av 37 § 1 mom. TL har
upprättats i enlighet härmed. Samtidigt har en mindre redaktioneU ändring
gjorts.

Jag
vill i anslutning till de nu redovisade förslagen också föreslå en annan förenkUng.
Jag tänker då på småhus- och lägenhetsägarnas skyldig-hel att lämna uppgift om
uppdragstagarens personnummer eller organisationsnummer. Det bör enhgt min
mening vara tillräckligt att uppgift lämnas om updragstagarens namn och
postadress. Båda dessa uppgifier finns i allmänhet på en faktura. Om kravet på
uppgift om nummer slopas kan småhus- och lägenhetsägarna därför regelmässigt
fullgöra sin uppgiftsskyldighel ulan atl behöva be uppdragstagaren om ytterligare
upplysningar. TUl författningsregleringen återkommer jag i del följande.

3.3
Förslag angående bestämmelserna om försäkran

Som
har framgått av min tidigare redogörelse för nu gällande bestämmelser i AUL
skall en småhus- eller lägenhetsägare, som under beskattningsåret inte betalat
ut ersättning om minst 500 kr. lill någon uppdragstagare, avge en särskild
försäkran om detta i självdeklarationen. Jag har föreslagit att beloppsgränsen
i AUL höjs till 1 000 kr.

Ordningen
med försäkran är avsedd alt ge uppgiftsskyldighelen en tyngd

som
setts som önskvärd bl.a. med tanke på de ekonomiska konsekvenser

som
ett oriktigt uppgiftslämnande kan medföra för uppgiflslämnaren. I

ordningen
med försäkran har också byggts in vad som skulle kunna kallas

.
en skyddsregel. En småhus- eller lägenhetsägare, som inte lämnat föreskri-

Prpp. 1982/83:177 30

ven
uppgift om de ersättningar som han betalat ut och inte heller avgelt någon
försäkran, kan sålunda inte åläggas någon ekonomisk ansvarighet om han inle
först anmanals all fullgöra sin uppgiftsskyldighel.

Denna ordning kan
självfallet ha ett värde genom alt den ställer uppgiflslämnaren inför
nödvändigheten av ett ställningstagande. Den leder emellertid samtidigt lill
krav på ett särskilt uppgiftslämnande från alla dem som inle betalat ut några
uppgiftspliktiga ersättningar. Denna grupp torde för övrigt bli inte obetydligt
utvidgad om beloppsgränsen höjs i enlighet med mitt förslag från 500 till 1000
kr. Till detta kommer atl en ordning med försäkran av detta slag kräver
administrativa insatser från skallemyndighe-lernas sida som kan visa sig bli
betydande. En sådan utveckling är inle önskvärd med tanke på de krav som ställs
på tillgängliga resurser inom andra områden i skatteadministrationen.

Enligt min bedömning har
ordningen med försäkran inle sådant värde för uppgiftslämnarna eller sådan
betydelse för ett riktigt uppgiftslämnande atl den uppväger de administrativa
nackdelarna. Jag föreslår därför alt den slopas. En fömtsättning för detta är
dock att småhus- och lägenhetsägarna får en tillfredsställande information om
viklen av atl uppgiftsplikliga ersättningar redovisas. Också mina tidigare
förslag kräver alt riksskatteverket går ut med en ny broschyr, som bör
innehålla information också om småhus- och lägenhetsägarnas skyldighet enligl
bestämmelserna om kontrolluppgifter och arbetsgivamppgifler. Milt förslag
förutsätter också vissa kompletteringar av deklarationsblanketten. Det ankommer
på riksskatteverket att besluta om detta.

Vilka
följdverkningar milt förslag får i fråga om vissa andra bestämmelser i AUL
kommer jag strax alt redogöra för.

4
Författningsregleringen i deii föreslagna lagen och i AUL

4.1
Lagen om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m.m.

I §

Som
jag har sagt i den aUmänna motiveringen bör lagens bestämmelser gälla
ersättningar för uppdrag av det slag som småhus- och lägenhetsägarna i princip
är skyldiga atl redovisa i sina självdeklaralioner. Bestämmelserna om att
betalningsskyldighet för uppdragstagarens skall eUer för arbetsgivaravgifter inle
föreligger, om fakturan innehåller vissa uppgifier, skall sålunda gälla
oberoende av om ersättningen ligger under eller över den beloppsgräns som
fastställts för uppgiftsskyldigheten, t enlighet härmed bestäms lagens
tillämplighet i förevarande paragraf genom en hänvisning till 8 § första
stycket AUL.

Jag
vUl framhålla att i lagen används inle uttrycket småhus- eller lägen-

Prop, 1982/83:177 31

hetsägare
ulan beteckningen småhus- eller lägenhetsinnehavare. Denna synes laglekniskl
bäst täcka de uppgiflsskyldiga som avses i 8 § AUL.

2§

I första stycket anges
vilka uppgifter som skall finnas på fakturan för att småhus- eller lägenhelsägaren
skaU kunna vara helt säker på atl inte behöva riskera att i efterhand bli ålagd
betalningsskyldighet för skatl eller arbetsgivaravgifter. Först och främst
skall en fakturas sedvanliga uppgifter om utställarens namn och postadress saml
ersättningens belopp finnas. I övrigt fömtsatts att det finns uppgift anflngen
om uppdragstagarens registreringsnummer flll mervärdeskatt och
mervärdeskattens belopp eller om atl uppdragstagaren är skyldig att betala B-skatt.

Andra
stycket innehåUer den föreslagna bestämmelsen om alt uppdragstagaren är
skyldig att betala egenavgifter för ersättningen när småhus- eller
lägenhetsägaren frigörs från sin betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifter
på grund av att fakturan har uppgifter om mervärdeskatt eller om skyldighet för
uppdragstagaren alt betala B-skatt. I delta stycke har också tagks in en
bestämmelse om alt ersättningen vid tillämpningen av föreskrifterna om sjukpenninggmndande
och pensionsgrundande inkomst i lagen om allmän försäkring skall anses som
inkomst av annat förvärvsarbete.

Enligl
lagen om allmän försäkring kan parterna i ett uppdragsförhållande i vilket
ersättningen utgör inkomst av rörelse eller av jordbmksfastighet för uppdragstagaren
överenskomma om att ersättningen i stället skall anses som inkomst av
anställning. I ett sådant fall skaU uppdragstagaren anses som arbetstagare och
uppdragsgivaren som arbetsgivare. Det torde vara ovanligt alt en
överenskommelse av detta slag ingås mellan en uppdragstagare och en småhus-
eller lägenhetsägare. Möjlighet alt ingå en sådan överenskommelse bör dock
finnas och bestämmelse om detta har lagils in i tredje stycket. Sorii jag har
nämnt förut måste dock tillämpningsområdet för sådana överenskommelser
begränsas i någon mån. Om delta får jag anföra följande.

Jag
har fömt föreslagit vissa justeringar av beloppsgränsen för småhus-och
lägenhetsägarnas avgifts- och uppgiftsskyldighel. Delta medför alt parterna i
de uppdragsförhåUanden som lagen gäller kan sätta avgiftsreglerna ur spel när
en ersättning ligger över beloppsgränsen för egenavgift men under den särskilda
beloppsgränsen för arbetsgivaravgift. En överenskommelse om atl ersättningen
skall anses som inkomst av anställning medför då all varken egenavgift eller
arbetsgivaravgift utgår. En sådan möjlighet tUl överenskommelser skulle kunna
utnyttjas systematiskt av vissa rörelseidkare m.fl. för alt undgå egenavgifter.
Den förut redovisade bestämmelsen i tredje stycket om överenskommelsefallen har
därför utformats så atl den bara blir flllämplig när ersättningen är så stor -
dvs. minsl 1000 kr. - att arbetsgivaravgift skall betalas för den.

Prop. 1982/83:177 32

3§

Både UBL och AUL innehåller bestämmelser om vad som i straffrättsligt
hänseende skall gälla om en skattskyldig eller en uppdragstagare uppsåtligen
eller av' grov oaktsambet lämnar oriktig uppgift om förhållande som har
betydelse för hans skyldighet alt betala skatt eller vidkännas avdrag för skatl.
I sådana fall döms lill böter om det inle är fråga om ringa fall. En
bestämmelse av detta slag bör finnas också i nu förevarande lag med tanke på
betydelsen av att de uppgifter som uppdragstagaren lämnar på fakturan om mervärdeskatteregislrering
eller om skyldighet all betala B-skatt är rikflga. Den föreslagna paragrafen
har utformats i enlighet härmed.

4.2 AUL

De justeringar somjag har föreslagit i AUL innebär

1.
alt
beloppsgränsen för småhus- och lägenhetsägarnas uppgiftsskyldighet höjs från
500 kr. lill 1000 kr.,

2.
all kravet på
uppgift om uppdragstagarens personnummer eller organisationsnummer slopas,

3.
all en småhus-
eller lägenhetsägare som inle lill någon uppdragstagare betalat ut 1 000 kr.
eller mer inte skall behöva avge försäkran om detta. ,

De ändringar som förslaget föranleder redovisas i det
följande under resp. paragraf.

8§

Justeringarna enligt 1-3 medför bl.a. alt bestämmelsen om
försäkran i andra stycket utgår. Slopandet av kravet på personnummer eUer
organisationsnummer har kombinerats med en uttrycklig bestämmelse om att registreringsnummer
lill mervärdeskatt skall anges, om numret finns på fakturan.

9§

Slopandet av försäkran medför alt 9 § bara behöver
innehålla föreskrift oin anmaning då ofullständig uppgift lämnas av en småhus-
eller lägenhetsägare. Lämnas inle någon uppgift alls skall inle någon
upplysning avkrävas småhus- eiler lägenhetsägaren.

10 §

Nuvarande avgiftsbestämmelser behövs inte av de skäl som angetts
vid 9 §. Paragrafen kan därför utgå.

13 § Slopande av försäkran medför alt bestämmelse bara
behövs för de fall då

Prop. 1982/83:177 33

småhus-
eller lägenhetsägaren lämnat en oriktig uppgift eller förtigit atl han utgett
ersättning till en uppdragstagare. Första stycket har ändrats i enlighet med
detta. Andra stycket kan därmed utgå.

26
§

Slopandet
av försäkran medför att bestämmelse bara behövs för de fall som angetts vid 13 §.
Första stycket har ändrats i enlighet med detta.

6
Ikraffträdande

Samtliga
föreslagna lagar föreslås träda i kraft den 1 januari 1984.

Lagen
om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m.m. skall
tillämpas på en ersättning när den betalats mot en faktura som utställts efter
lagens ikraftträdande den 1 januari 1984.

De
föreslagna inskränkningarna av småhus- och lägenhetsägarnas uppgiftsskyldighel
enligt AUL skall gälla vid 1984 års deklarationslämnande. Redan då denna lag
skall tillämpas för första gången kommer småhus- och lägenhetsägare sålunda
inte att behöva avge någon försäkran eller lämna uppgift om ersättningar under
1 000 kr. eller om uppdragstagares personnummer.

Ändringarna
i TL innebär att småhus- och lägenhetsägarna inte behöver lämna kontrolluppgift
om ersättningar för sådana uppdrag som avses i AUL. Om småhus- eller lägenhelsägaren
är huvudarbetsgivare för den som uppbär ersättningen är han dock även i fortsättningen
skyldig att lämna kontrolluppgift i vanlig ordning.

Enligl
de ändrade bestämmelserna i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligl
lagen (1981:691) om socialavgifter och i lagen (1981:691) om socialavgifter,
skall uppgifts- resp. avgiflsskyldighel föreligga först om ersättningen
uppgått lill minst 1 000 kr. Dessa bestämmelser skall tillämpas på ersättningar
som betalas fr.o.m. den 1 januari 1984. Detta innebär, såvitt gäller
skyldigheten att lämna arbetsgivaruppgift, att lagen skall flllämpas första
gången i fråga om arbetsgivamppgifler som skall lämnas år 1985.

7
Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört inom finansdepartementet upprättats förslag
flll

1.
lag om undantag från vissa
bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m.m.,

2.
lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272),

3.
lag om ändring i taxeringslagen
(1956:623),

Prop.
1982/83:177 34

4.
lag om ändring
i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter,

5.
lag om ändring
i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

6.
lag om ändring
i lagen (1981:691) om socialavgifter,

7.
lag om ändring
i lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa
uppdragsersättningar.

Förslagen
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.' De i punkterna 4-6
upptagna förslagen har upprättats i samråd med chefen för socialdepartementet.

8 Hemställan

Jag hemställer atl lagrådets yUrande inhämtas över
lagförslagen.

9 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens
hemställan.

' 1 bilagan har uteslutits förslagen under 2, 3 och 5.
Förslagen är såvitt nu är i fråga likalydande med dem som är fogade till
propositionen.

Prop.
1982/83:177 35

Bilaga

De remitterade

lagförslagen

1
Förslag till

Lag
om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen

(1953:272)
m.m.

Härigenom
föreskrivs följande.

1
§ Denna lag gäller ersättningar
för sådana uppdrag som småhus- och lägenhetsinnehavare är uppgiflsskyldiga för
enligt 8 § första stycket lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet
beträffande vissa uppdragsersätlningar.

2
§ En småhus- eller lägenhetsinnehavare
skall inte betala arbetsgivaravgifter på ersättningen och är inle skyldig att
göra skatteavdrag enligt uppbördslagen (1953:272) på ersättningen, om denna
betalats mot en faktura som innehåller uppgift om uppdragstagarens namn och
postadress, ersättningens slorlek saml

1.
mervärdeskattens belopp och
uppdragstagarens registreringsnummer lill mervärdeskall eller

2.
uppgift om alt uppdragstagaren
är skyldig alt betala B-skatt.

I fall som avses i första
stycket är uppdragstagaren skyldig att betala egenavgifter på ersättningen
enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Vid tillämpningen av bestämmelserna
om sjukpenninggmndande inkomst och pensionsgmndande inkomst i lagen (1962:381)
om allmän försäkring, skall ersättningen anses som inkomst av annat
förvärvsarbete.

Vad som har sagts i första
och andra styckena om arbetsgivaravgifter och egna avgifter gäller inte om
parterna har träffat avtal om alt ersättningen skall anses som inkomst av
anställning och ersättningen uppgår till minsl 1 000 kronor. I ett sådant fall
skall uppdragstagaren anses som arbetstagare och småhus- eller
lägenhetsinnehavaren som arbetsgivare.

3 §
En uppdragstagare som begär betalning mot en faktura på vilken han

uppsåtligen eller av grov oaktsambet lämnat oriktigt uppgift om sin regi

strering till mervärdeskall eller skyldighet all betala B-skatt, döms till

böter.

I
ringa fall döms inte lill ansvar enligt första stycket.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas i fråga om ersättning som
betalats mol faktura som utställts efter ikraftträdandet.

Prop.
1982/83:177 36

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa
avgifter

enligt lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1959:552) om uppbörd
av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter' skall ha nedan
angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5f Arbetsgivare, som under ett är utgivit lön till någon
hos honom anställd arbetstagare med minsl femhundra kronor, är skyldig alt nästföljande
år utan anmaning lämna uppgift (arbetsgivaruppgift) till ledning för beräkning
av avgiftsunderlag. Uppgiften skall lämnas i två exemplar och avfattas å
blankett enligl formulär, som fastställes av riksförsäkringsverket.

/ .fråga otn ersättning, sotn en småhus- eller
lägenhetsinnehavare betalat för uppdrag som avses i 8 § första stycket lagen
(1982:1006) om avdrags- och uppgiflsskyldighet beträffande vissa
uppdragsersättningar, skall arbetsgivaruppgift lämnas endast om ersättningen
uppgått till minst 1000 kronor.

Vid arbetsgivaruppgift skall arbetsgivare foga ett
exemplar av uppgift som avses i 3 § lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Blanketter till arbetsgivamppgifl skola kostnadsfritt
tillhandahållas i samma ordning som deklarationsblanketterna för
inkomsttaxeringen ävensom hos riksförsäkringsverket och sjömansskattekontoret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas
första gången i fräga om arbetsgivamppgifl till ledning vid beräkning av
avgiftsunderlag för år 1984.

' Lagen omtryckt 1974:938.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1981:696. - Senaste Ivdelse
1978:321.

Prop.
1982/83:177 37

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs alt 2 kap. 4 § lagen (1981:691) om
socialavgifter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 4§' Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall
bortses från

1. ersättning lill en och samme 1. ersättning till en och samme

arbetstagare om den under året inle arbetstagare om den under året inle

uppgått lill 500 kronor, uppgått lill 500 kronor eller.
Ifråga

otn avgiftsunderlaget för en småhus- eller
lägenhetsinnehavare på grund av ersättning som avses 18 § första stycket lagen
(1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighel beträffande vissa
uppdragsersättningar, 1000 kronor.

2.
ersättning lill
arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år,

3.
ersättning till
arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av
barns födelse, lill den del ersättningen motsvarar sjukpenning eller
föräldrarpenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 § eller 4 kap.
20 § lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4.
uppdragsersättning
för vilken bevillningsavgift har eriagls enligt lagen (1908:128) om bevillningsavgkler
för särskilda förmåner och rättigheter,

5.
ersättning som
en arbetsgivare utgett till barn för arbete som ulförts i hans
förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inle får göras vid
inkomsttaxeringen,

6.
ersättning lill
den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagare haft att läcka
med ersättningen, i den mån riksförsäkringsverket medger detta,

7.
ersättning för
tjänstgöring i verkskydd enligl 47 § tredje stycket civilförsvarslagen
(1960:74), i den mån ersättningen utgör eller motsvarar dagpenning,

8.
ersättning för
arbete som har utförts utomlands, till den del denna inle räknas som lön enligt
11 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring,

9.
ersättning för skiljemannauppdrag
i fall där parterna i skiljeförfarandel är av utländsk nationalket.

Medgivande enligt första stycket 6 får lämnas endast om
kostnaderna beräknas uppgå lill minsl en tiondel av ersättningen samt lar avse
arbetstagare i viss verksamhet eller, efter framställning av arbetsgivaren,
viss eller vissa arbetstagare.

Senaste lydelse 1982:531.

1 fråga om inkomst från fåmansföretag skall föreskrifterna
i punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunalskatlelagen (1928:370) tillämpas
vid bestämmande av avgiftsunderlaget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas
i fråga om ersättningar som betalats ut efter ikraftträdandet.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:1006) om avdrags- och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:1006) om
avdrags- och uppgiftsskyldighel beträffande vissa uppdragsersätlningar dels atl
10 § skall upphöra att gälla, dels atl 8, 9, 13 och 26 §§ skall ha nedan
angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

Den som i sin allmänna självdeklaration skall redovisa
fastighet, för vilken intäkten skall beräknas schablonmässigt enligt 24 § 2
mom, kommunalskattelagen (1928:370), aktie i bostadsaktiebolag eller andel i
bostadsförening skall för varje uppdragstagare, till vilken under
beskattningsåret ersättning betalats för uppdrag enligl 4 § 1-3 beträffande
fastigheten eller bostadslägenhet som hör till aktien eller andelen, i
deklarationen lämna uppgift om

I.
namn och postadress saml
i förekommande fall registreringsnummer lill mervärdeskatt;

Nuvarande lydelse

8 §

Den som i sin allmänna självdeklaration skall redovisa
fastighet, för vilken intäkten skall beräknas schablonmässigt enligl 24 § 2
mom. kommunalskatlelagen (1928:370), aktie i bostadsaktiebolag eller andel i
bostadsförening skall, om ersättning under beskattningsåret har betalats för
uppdrag enligt 4 § 1 -3 beträffande fastigheten eller bostadslägenhet som hör
lill aktien eller andelen, i deklarationen lämna uppgift om

1. namn, postadress och person

nummer, organisationsnummer el

ler registreringsnummer lUl mervär

deskatt för den som har uppburit

ersättningen;

2. ersättningens slorlek.

Uppgiftskyldighet
enligt första stycket föreligger inte, om ersättningen är mindre än 1000
kronor.

2. ersättningens slorlek.

Har under beskattningsåret inte

betalats ut någon sådan ersättning som avses i förs t a
stycket eller uppgår den utbetalade ersättningen inte för någon uppdragstagare
till 500 kronor, skall en försäkran lämnas om detta.

I ersättningen skall inle räknas in vad som utgör
betalning för material och dylikt.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Underlåter
den uppgiftsskyldige att lämna uppgift eller försäkran eller är uppgiften
eller försäkran ofullständig, får taxeringsnämnden, länsstyrelsen eller den
lokala skaltemyndigheten anmana den uppgiftsskyldige att avhjälpa bristen.

Är uppgift
som den uppgiftsskyldige lämnat ofullständig, får taxeringsnämnden,
länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten anmana den uppgiftsskyldige aU
avhjälpa bristen.

Har en
uppgiftsskyldig i fall som avses i 8 § underlåtit alt fullgöra sin uppgiftsskyldighel
och har därigenom en ersättning inte blivit redovisad av honom, är den uppgiftsskyldige
betalningsskyldig för uppdragstagarens skatt för det beskattningar då
ersättningen betalades ut intill ett belopp som svarar mot 50 procent av den
oredovisade ersättningen. Medför den uppgiftsskyldiges underlåtenhet att
uppdragstagaren inte kan identifieras, föreligger betalningsskyldig-hel
intill ett belopp motsvarande 50 procent av den ersättning som har betalats
ut.

Har en uppgifisskyldig i fall som avses i 8 § lämnat
oriktig uppgift eller osann försäkran och har därigenom en ersättning inte
blivit redovisad av honom, är den uppgiftsskyldige belalningsskyldig för
uppdragstagarens skatt för det beskattningar då ersättningen betalades ut
intill ett belopp som svarar mot 50 procent av den oredovisade ersättningen.
Medför den oriktiga uppgiften att uppdragstagaren inte kan identifieras,
föreligger betalningsskyldighet intill ett belopp motsvarande 50 procent av
den ersättning som har betalats ut.

En uppgiftsskyldig som i sin självdeklaration inte har
lämnat någon uppgift om utbetalad ersättning eller någon försäkran och inte
heller trots anmaning enligt 9 § har a v gett försäkran inom föreskriven tid
är, om ersättning ändå har betalats ut, betalningsskyldig enligt jörsta
stycket.

Betalningsskyldighet föreligger inte, om den
uppgiftsskyldige frivilligt har rättat oriktig uppgift.

26 §

Den som i
fall som avses i 8 § uppsåtligen eller av grov oaktsambet lämnar oriktig
uppgift eller osann försäkran döms till böter.

Den som i
fall som avses i 8 § uppsåtligen eller av grov oaktsambet underlåter att
fullgöra sin uppgiftsskyldighet döms till böter.

Ansvar enligt första stycket inträder ej, om gärningen är
belagd med straff i skaltebroUslagen (1971:69). I ringa fall döms inte till
ansvar enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

Prop. 1982/83:177 40

Transumt

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1983-05-27

Närvarande:
fd. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Delin, justitierådet Bengtsson.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 19 maj 1983 har regeringen på
hemställan av statsrådet och chefen för finansdepartementet Feldt beslutat
inhämta lagrådels yttrande över förslag till

1.
lag om undantag från vissa
bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m.m.,

2.
lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272),

3.
lag om ändring i taxeringslagen
(1956:623),

4.
lag om ändring i lagen
(1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligl lagen (1981:691) om
socialavgifter,

5.
lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,

6.
lag om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter,

7.
lag om ändring i lagen
(1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersätlningar.

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av avdelningsdirektören P.G.

Linde--------------------------------------------------

Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet-hagen om undantag från vissa
bestämmelser i uppbördslagen

1 §

En
mera exakt beskrivning av de kategorier av uppdragsgivare som

avses i 1 § är "småhusägare och lägenhetsinnehavare". — Eftersom
vidare

uppgiftsskyldighel enligt 1982 års lag enligt lagförslaget inte omfattar er

sättning under 1000 kronor, bör paragrafens inledning omformuleras på

följande sätt: "Denna lag gäller ersättningar för sådana uppdrag av små

husägare och lägenhetsinnehavare som avses i 8 § första stycket "

2§

Eftersom
paragrafen inte rör alla småhus- och lägenhelsinnehavare, torde den lämpligen
böra inledas så: "En sådan småhusägare eller lägenhetsinnehavare som
avses i 1 § skall inte betala ..." Vidare bör även i paragrafens sista
stycke orden "småhus- eller lägenhetsinnehavaren" utbytas mot
"småhusägaren eller lägenhetsinnehavaren".

Prop. 1982/83:177 41

3§

Avsikten
med straffbestämmelsen lär vara att den endast skall avse uppgifter, som
innebär atl någon felaktigt uppger sig vara registrerad till mervärdeskatt eUer
skyldig atl betala,B-skatt. Lagrådet förordar all bestämmelsen ändras på
följande sätt:

"En uppdragstagare
som begär betalning enligt en faktura, på vilken han uppsåfligen eller av grov oaktsambet
orikflgt uppgivit att han är registrerad flll mervärdeskatt eller är skyldig atl
betala B-skall, döms lill böter."

Lagen
om ändring i lagen om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om socialavgifter

5§

Beträffande
ullrycket "småhus- eller lägenhetsinnehavare" hänvisas till vad
lagrådet anfört under 1 § lagen om undanlag från vissa bestämmelser i uppbördslagen.

Lagen
om ändring i lagen om socialavgifter

•
Enligl del remkterade förslaget skall erinran om bestämmelserna i den föreslagna
lagen om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen tas in i lagen om
allmän försäkring och i uppbördslagen. Det synes konsekvent alt en motsvarande
erinran tas in också i lagen om socialavgifter, lämpligen som ett tredje stycke
i 1 kap. 2 §. En sådan bestämmelse kan förslagsvis formuleras på följande sätt:

"Bestämmelser om
betalning av avgifter vid vissa uppdrag finns i lagen (1983:000) om undantag
från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272)."

2
kap. 4 §

Beträffande
uttrycket "småhus- eller lägenhetsinnehavare" hänvisas lill vad
lagrådet anfört under I § lagen om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen.

Övriga
lagförslag

Lagrådet
lämnar förslagen ulan erinran.

Prop.
1982/83:177 42

Utdrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1983-06-02

Närvarande:
slalsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Rainer, Boström,
Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson och Thunborg.

Föredragande:
statsrådet Feldt

Proposition
om bestämmelser som begränsar småhus- och lägenhetsägarnas uppgifts- och
avgiftsskyldighet

1
Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden
anmäler lagrådels yttrande' över förslag till

1.
lag om undantag från vissa
bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m.m.,

2.
lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272),

3.
lag om ändring i taxeringslagen
(1956:623),

4.
lag om ändring i lagen
(1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter,

5.
lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,

6.
lag om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter,

7. lag om ändring i lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftskyldighel
beträffande vissa uppdragsersätlningar.

Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför.

I
lagrådsremissen ingick förslag flll vissa justeringar i UBL:s bestämmelser om
skatteavdrag m.m. vid tillämpning av överenskommelse mellan Sverige och
främmande stat. Frågan om sådana justeringar bör enligl min mening övervägas
ytterligare och jag ämnar återkomma flll delta i ett senare sammanhang.

I fråga om den föreslagna
lagstiftningen i övrigt har lagrådet förordat vissa jämkningar av redaktionell
natur. Dessa avser den föreslagna lagen

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde
den 19 maj 1983.

Prop.
1982/83:177 43

om
undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m.m. samt förslagen
angående lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter och lagen (1981:691) om socialavgifter. Jag föreslår alt
förslagen jämkas i enlighet med vad lagrådet har förordat. Den förstnämnda
lagen och AUL bör enligl min mening kompletteras i ett annat avseende. Om
detta får jag anföra följande.

Avgift
enligl I eUer 2 § lagen (1982:423) om allmän löneavgift ingår inte i begreppet
arbetsgivaravgift resp. egenavgift men bör vid tillämpningen av den föreslagna
lagen om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m.m. och
20 § AUL jämställas med dessa avgifter. Detta fömtsätter flllägg i de båda
lagarna. Jag föreslår alt en sådan komplettering görs.

2
Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen atl antaga de av lagrådet granskade
lagförslagen med vidtagna ändringar.

3
Beslut

Regeringen
ansluter sig flll föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen atl antaga de förslag som föredraganden lagt
fram.

Prop.
1982/83:177 44

Innehåll

Propositionen.........................................
......... .... I

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... I

Lagförslag........................
............................... 3

1................................................ Förslag
till lag om undanlag från vissa bestämmelser i uppbördsla

gen (1953:272) m.m...................... :................. .... 3

2.
Förslag till lag om ändring i
uppbördslagen (1953:272) 4

3.
Förslag flll lagom ändring i
taxeringslagen (1956:623) 5

4.
Förslag till lag om ändring i
lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter .................................................. 7

5.
Förslag till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring 8

6.
Förslag till lagom ändring i
lagen (1981:691) om socialavgifter .. 9

7.
Förslag till lag om ändring i
lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighel beträffande vissa uppdragsersäUningar
...................................... II

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträdet den 19 maj 1983 ... 14

1
Inledning ....................................................... 14

2
Arbetsgivarnas och
uppdragsgivarnas skyldigheter enligt uppbörds-och sodallagstiflningen 17

2.1
Gällande ordning ........................................ .. 17

2.2
Tillämpningen ............................................. .. 18

2.3
Behovet av förenklingar.................................. 20

2.4
Begränsning av småhus- och lägenhelsägamas
betalningsskyldighet m.m 21

2.4.1
Överväganden ..................................... 21

2.4.2
Förslag .............................................. 24

3 Bestämmelserna i AUL m.m.................................. 26

3.1
Nuvarande ordning ..................................... .. 26

3.2
Förslag angående
beloppsgränserna m.m........... 26

3.3
Förslag angående bestämmelserna
om försäkran 29

4 Författningsregleringen
i den föreslagna lagen och i AUL 30

4.1
Lagen om undantag från vissa
bestämmelser i uppbördslagen m.m 30

4.2
AUL ........................................................... .. 32

6
Ikraftträdande ............................................... 33

7
Upprättade lagförslag ....................................... 33

8
Hemställan ..................................................... 34

9
Beslut .......................................................... 34

Bilaga De remitterade
lagförslagen ........................ 35

1.
Förslag till lag om undantag från vissa bestämmelser i uppbördsla

gen (1953:272) m.m......................................... 35

4. Förslag lill lag om
ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa

avgifter
enligt lagen (1981:691) om socialavgifter .. 36

6.
Förslag till lag om ändring i
lagen (1981:691) om socialavgifter .. 37

7.
Förslag till lag om ändring i
lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighel beträffande vissa uppdragsersättningar
..................................... 38

Utdrag
av lagrådels protokoll den 25 maj 1983 ........ 40

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträdet den 2 juni 1983 42

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983