om medgivande att efterge viss statens fordran på rättegångskostnader

1982-09-02 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk «Kontrollera mot PDF» till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1982/83:18, om medgivande att efterge viss statens fordran på rättegångskostnader

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:18

Regeringens proposition

1982/83:18

om
medgivande att efterge viss statens fordran på rättegångskostnader;

beslutad
den 2 september 1982.

Regeringen
föreslår riksdagen atl anla del förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.


regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ROLF
WIRTÉN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
proposifionen föreslås att riksdagen medger att statens fordran på rällegångskoslnader
mot Frostvikens norra sameby m. fl. efterges.

1
Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 18.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:18 2

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-09-02

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Friggebo, Dahlgren,
Åsling, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt,
Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande:
statsrådet Wirtén

Proposition
om medgivande att efterge viss statens fordran på rättegångskostnader

Inledning

Högsta
domstolen meddelade den 29 januari 1981 dom i det s. k. skatte-fjällsmålet.
Därmed avslutades en process som pågått sedan år 1966 mellan Frostvikens norra
sameby m.fl. och staten. Tvisten gällde bättre rätt till renbetesQäll i
Jämtland m. m.

I
stämningsansökan yrkade sameparterna i första hand bättre rätt än staten till
vissa renbetesfjäU och i andra hand att vissa särskilt angivna rättigheter
måtte tillerkännas dem. Staten, som företräddes av juslitiekanslern, bestred
bifall lill sameparternas talan. I dom den 1 november 1973 ogillade Jämtbygdens
tingsrätt sameparternas samtliga yrkanden men förklarade att staten skulle
svara för sina egna kostnader i målet.

Mot
tingsrättens dom fullföljdes talan av sameparterna i huvudsaken och av staten
beträffande rättegångskostnaderna och vissa processuella frågor. Hovrätten för
Nedre Norrland gjorde genom dom den 1 oktober 1976 ingen annan ändring i
tingsrättens dom än atl staten tillerkändes ersättning av sameparterna för sina
kostnader i tingsrätten. Vidare ålades sameparterna alt ersätta staten för dess
rättegångskostnader i hovrätten.

Hovrättens
dom överklagades av sameparterna samt beträffande vissa mindre processuella
frågor av staten. Högsta domstolen fastställde hovrättens dom i huvudsaken men
gjorde några mindre ändringar i processuelll hänseende lill sameparlernas
nackdel. Sameparternas talan blev härigenom i alla delar ogillad.

Sameparterna
ålades alt ersätta statens rättegångskostnader enligt den i 18 kap. 1 §
rättegångsbalken stadgade huvudregeln alt den tappande parlen skall ersätta
motpartens rättegångskostnader.

Statens
rättegångskostnader utgör för rättegången i tingsrätten 155828

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:18 3

kr.
jämte 6 % ränta från den 1 november 1973, för rättegången i hovrätten 292 277
kr. 45 öre jämte 6 % ränta från den 1 oktober 1976 samt för rättegången i
högsta domstolen 795282 kr. jämte 6 % ränta från den 29 januari 1981.
Rättegångskostnaderna inkl. ränta per den 1 juli 1981 utgör 1418383 kr.

1
skrivelse till regeringen den 12 febmari 1981 har sameparterna anhållit att
staten avstår från sin fordran på rättegångskostnad. Sameparterna har hävdat
att rätten till renbelesfjällen i Jämtlands län är en fråga som kunnat avgöras
endast genom domstols dom och inte genom lagstiftning. Med ett sådant
betraktelsesätt blir del enligt sameparternas mening helt naturligt alt staten
står för sina egna rättegångskostnader.

Efter
remiss har yttranden över ansökningen avgetts av jusfitiekanslern och
kammarkollegiet. Remissinslanserna ställer sig positiva till att i vart fall en
del av statens fordran efterges. Kammarkollegiet anser alt eftergiften bör
begränsas till hälften av rättegångskostnaderna i de olika instanserna och jusfitiekanslern
hävdar att sameparterna bör betala elt belopp om 600000 kr. Som skäl för en
begränsad eftergift åberopar remissinstanserna bl.a. alt samesidans processföring
i högsta domstolen förorsakat att såväl utredningsarbetet som
huvudförhandlingen har kommit atl ta omotiverat lång tid.

Föredraganden

För
egen del får jag anföra följande.

Processen
gällde en svårbedömd rättsfråga, vars avgörande har varit av slor betydelse för
alt få klarlagt vilka rätfigheter som tillkommer samerna vid utövandet av
renskötseln på renbetesfjällen. De klarlägganden som utredningarna i målet och
domarna har gett bör vidare för framtiden ge god vägledning rörande rättsläget
i renbetesfrågor.

Remissinstanserna
har i princip biträtt framställningen och jag anser också för egen del att
rättegången rört en sådan speciell och för staten betydelsefull fråga atl det
finns skäl att ställa sig positiv när den nu har prövats ingående för första
gången. Omständigheterna har enligt min mening varit sådana alt staten i detta
fall bör helt efterge sin fordran på rättegångskostnader.

Hemställan

Med
hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

att
medge att statens fordran på rättegångskostnader mot Frostvikens norra sameby m.
fl. efterges.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1982/83:18 4

Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom profM>sition
föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockhiolm 1982