Prop. 1982/83:19

Prop.
1982/83:19 Regeringens proposition

1982/83:19

om ny lag om församlingar och kyrkliga samfälligheter, m.
m.;

beslutad den 9 september 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har
tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

KARL BOO

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny lag om församlingar och
kyrkUga samfälligheter. Den nya lagen ersätter 1961 års lag om
församlingsstyrelse. Den innebär en modernisering i både sakligt och formeUt
hänseende av lagsfiftningen om de kyrkliga kommunerna och en anpassning fill
1977 års kommunallag.

Den nya lagen bygger på principen att församUngar och
kyrkliga samfälligheter skall ges största möjliga frihet att anpassa sina arbetsformer
fill de lokala förhållandena. Detaljföreskrifter har så långt möjligt
undvikits. De kyrkliga kommunernas självständighet markeras och den kyrkokommunala
demokratin förstärks.

De nya bestämmelserna innebär att kyrkofullmäktige skall
inrättas i flera församUngar än f. n. Gränsen för ett obligatoriskt inrättande
av kyrkofullmäktige som beslutande organ i stället för kyrkostämma föreslås gå
vid 500 röstberättigade invånare i församlingen.

I propositionen föreslås ändringar i fråga om de
beslutande organens ställning och arbetsformer. Suppleantsystemet i
kyrkofullmäktige görs sålunda obligatoriskt. Bestämmelser om delegation av
fullmäktiges beslutanderätt införs. Kravet på närvaro för beslutförhet i
kyrkofullmäktige och församlingsdelegerade sänks från två tredjedelar till
hälften av ledamöterna. Mofioner skall i princip vara färdigberedda inom ett
år. Kyrkofullmäktige får besluta om omröstningar och opinionsundersökningar
bland de röstberättigade i församlingen eller samfälligheten.

De förtroendevaldas arbetsförutsättningar förbättras
enligt förslaget genom rätt fill ledighet från anställning för fullgörande av
kyrkokommunala förtroendeuppdrag.

Vidare föreslås att omval av kyrkoråd och andra nämnder
samt församlingsdelegerade skall ske när val av kyrkofullmäkfige har upphävts
eller när 1 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 19

Prop. 1982/83:19 2

förnyad
sammanräkning har ägt rum och denna har lett till ändrad mandatfördelning
mellan partierna. En annan nyhet i förslaget är att kyrkorådet får ansvar för
den kyrkliga kommunens informationsverksamhet. Enligt de nya bestämmelserna kan
ersättare utses för ordföranden i en nämnd när han eller hon för längre fid är
förhindrad att fullgöra sitt uppdrag. Det bUr också möjligt att utse en andra
vice ordförande i nämnderna.

De frister som gäUer för
upprättandet av budget i församUngar och samfälligheter förlängs. Den
skyldighet som de kyrkUga kommunerna har enUgt nuvarande bestämmelser att
underställa statliga myndigheter vissa beslut på det ekonomiska området slopas enUgt
förslaget. De kyrkliga kommunema kommer bl. a. att få ta upp lån och teckna
borgen utan regeringens medgivande.

I propositionen föreslås
ingen ändring i fråga om det kyrkliga huvudmannaskapet för
begravningsverksamheten.

Följdändringar föreslås i
en rad författningar. Den nya lagstiftningen avses träda i kraft den 1 juli
1983.

Prop. 1982/83:19

1 Förslag till

Lag om församlingar och kyrkliga samfälligheter

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 § Denna lag gäller för församlingar
och kyrkliga samfälligheter. Dessa utgör kyrkliga kommuner.

2 § Riket är indelat i församlingar
(territoriella församlingar).

Om ändring i församlingsindelningen finns bestämmelser i
lagen (1979:411) om ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner
och församlingar.

I riket finns även icke-territoriella församlingar. Denna,
lag gäller i fillämpliga delar för sådana församlingar.

3 § En församling får själv vårda sina
angelägenheter.

Med församlingsangelägenheter avses frågor om

1. anskaffande och vård av kyrka,
församlingshus, tjänstebostäder och annan för kyrkligt ändamål avsedd egendom,

2.
anskaffande och
vård av begravningsplats, om inte regeringen för särskilt fall beslutar att
uppgiften skall ankomma på en borgerlig kommun,

3.
främjande av
gudstjänstliv och kyrklig förkunnelse i övrigt samt kristen verksamhet bland
barn och ungdom, äldre, sjuka och andra som behöver kyrkans tjänster, samt

4. avlöningsförmåner åt präster, kyrkomusiker och annan
personal.

Om vissa angelägenheter som ankommer på församlingarna finns särskilda

bestämmelser.

Om en
församling utgör ett pastorat, skall den ha hand om de angelägenheter som
enligt lag eller annan författning ankommer på pastoratet.

4 § Om två eller flera församUngar bildar ett pastorat
skall de, om regeringen

inte bestämmer annat, utgöra en kyrklig samfäUighet som har hand om de

angelägenheter som enligt lag eUer annan författning ankommer på

pastoratet.

En sådan
samfäUighet får även ha hand om andra ekonomiska församlingsangelägenheter, om
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer beslutar det. Ett sådant
beslut får meddelas endast om församlingarna har samtyckt fill det eller
åtgärden är påkallad av ett allmänt behov.

Församlingar får även i övrigt bilda en kyrklig
samfäUighet för en eller flera ekonomiska församlingsangelägenheter, om
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer beslutar det.. För ett
sådant beslut gäller de förutsättningar som anges i andra stycket.

Prop. 1982/83:19 4

5 §
I Stockholms kommun skall de territoriella församlingarna utgöra en

kyrklig samfäUighet.

Samfälligheten
skall handha frågor om

1. kostnaderna för kontanta avlöningsförmåner åt
präster och kyrkomusiker,

2. vården av egendom som är avsedd för att täcka de
under 1 angivna kostnaderna, samt

3. den allmänna och den särskilda kyrkoavgiften.

Samfälligheten
får bevilja en församling anslag motsvarande högst kostnaderna för kontanta
avlöningsförmåner åt annan personal än präster och kyrkomusiker samt fyra
femtedelar av kostnaderna för att anskaffa och vårda kyrka, församlingshus,
pastorsexpedition och tjänstebostäder.

Samfälligheten
får även ha hand om andra ekonomiska frågor, om de är gemensamma för samtliga
församlingar.

På
uppdrag av en församling får samfälligheten även med bindande verkan för
församUngen genom kollektivavtal eller på annat sätt enhetligt reglera
anställningsvillkoren för de arbetstagare i församlingens tjänst vilkas villkor
inte skall fastställas av statlig myndighet. Samfälligheten får förbehålla sig
sådan rätt när den beviljar en församling anslag till avlöningskostnader.

6 § I Göteborgs kommun skall de territoriella församUngarna utgöra en
kyrklig samfäUighet för alla ekonomiska församlingsangelägenheter.

7 § En församUngs beslutanderätt utövas av kyrkofullmäktige eller på
kyrkostämma.

Förvaltning
och verkställighet ankommer på kyrkorådet och övriga nämnder. Nämnderna bereder
även ärenden som skaU avgöras av fullmäk-fige eller stämman. För en sådan
uppgift kan tillsättas en särskild beredning bestående av en eller flera
personer.

FuUmäkfige
eller stämman får uppdra åt kyrkorådet eller annan nämnd att i fullmäktiges
eller stämmans ställe fatta beslut i vissa grupper av ärenden i den mån annat
inte följer av lag eller annan författning. Ett sådant uppdrag får inte avse
ärenden som är av principiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt.

8 §
I församUngar med över 500 röstberättigade invånare skall beslutande

rätten utövas av kyrkofullmäktige. Detta skall dock inte gälla församlingar

som ingår i Göteborgs kyrkliga samfäUighet. Om regeringen beslutar det,

skall det inte heller gälla en församling som ingår i annan kyrklig samfäUighet

än som avses i 4 § första stycket.

Om
antalet röstberättigade invånare i en församling med kyrkofullmäktige har gått
ned till 500 eller därunder, skall beslutanderätten fortfarande utövas av
kyrkofullmäktige. Fullmäktige får dock besluta att församlingens beslutanderätt
skall utövas på kyrkostämma.

En
församling med 500 röstberättigade invånare eller därunder får uppdra

Prop. 1982/83:19 5

beslutanderätten
åt kyrkofullmäktige. Förslag om att upphäva ett sådant beslut får inte väckas i
kyrkofullmäkfige förrän tre år har förflufit sedan ledamöterna i fullmäktige
började sin tjänstgöring.

Beslut om att införa eller
avskaffa kyrkofullmäkfige skall tillämpas från och med året efter det år då val
i hela riket av kyrkofullmäkfige förrättas nästa gång. Länsstyrelsen och
domkapitlet skall genast underrättas om beslutet.

9 §
I en kyrklig samfäUighet för alla ekonomiska församlingsangelägenheter

utövas beslutanderätten av samfällighetens kyrkofullmäkfige. I annan

kyrklig samfäUighet utövas beslutanderätten av församlingsdelegerade.

Förvaltning och
verkstäUighet i en samfäUighet ankommer på kyrkorådet och övriga nämnder.
Nämnderna bereder även ärenden som skall avgöras av fullmäktige eller
delegerade. Bestämmelserna i 7 § andra och tredje styckena om beredning och om
uppdrag alt i fullmäkfiges eller kyrkostämmans ställe fatta beslut i vissa
frågor tillämpas även i samfäUighet.

10 §
I samband med beslut om att bilda en kyrklig samfäUighet får

regeringen bestämma att beslutanderätten i samfälUgheten skall utövas av

indelningsdelegerade fill dess indelningsändringen träder i kraft. Om sådana

delegerade finns bestämmelser i lagen (1972:229) om kyrkliga indelnings-

delegerade.

2
kap. Kyrkofullmäktige

Församling

1
§ Kyrkofullmäkfige beslutar hur många ledamöter i fullmäktige som skall utses.
Antalet skall bestämmas till ett udda tal och fill minst

15
i församling med 5 000 röstberättigade invånare eller därunder,

19
i församling med över 5 000 till och med 10 000 röstberättigade invånare,

25
i församling med över 10 000 röstberättigade invånare.

I
församling i Stockholms kommun skall antalet ledamöter i fullmäktige bestämmas
till ett udda tal och till minst

15
i församling med 10 000 röstberättigade invånare eller därunder,

19
i församling med över 10 000 till och med 20 000 röstberätfigade invånare,

25
i församling med över 20 000 till och med 40 000 röstberättigade invånare,

29
i församling med över 40 000 röstberättigade invånare.

När
fullmäktige skall utses första gången, beslutar kyrkostämman om antalet
ledamöter i fullmäktige.

Vid
tillämpningen av första och andra styckena skall som röstberättigad anses den
som har upptagits i gällande röstlängd.

Prop.
1982/83:19 6

Beslutar fullmäktige om ändring av antalet ledamöter,
tillämpas beslutet först när val i hela riket av fullmäkfige förrättas nästa
gång. Beslutet skall fattas före utgången av april månad valåret. Länsstyrelsen
skall genast underrättas om beslutet.

2 § För ledamöterna i kyrkofullmäktige skall utses
suppleanter.

Fullmäktige bestämmer det antal suppleanter som skall ligga till grund för

fillämpningen av bestämmelserna i 43 § lagen (1972:704) om
kyrkofullmäk-tigval om utseende av suppleanter. Antalet skall utgöra en viss
andel, dock högst hälften, av det antal platser som varje parfi får i
församlingen. Om det därvid uppkommer ett brutet tal, avrundas detta fill
närmast högre hela tal. Länsstyrelsen skall genast underrättas om fullmäktiges
beslut.

När kyrkofullmäkfige skall utses första gången, beslutar
kyrkostämman om antalet suppleanter.

3 § Rösträtt vid val av ledamöter och suppleanter i
kyrkofullmäktige har den

som är kyrkobokförd i församlingen, är medlem av svenska kyrkan och har

uppnått arton års ålder senast på valdagen. Den som är omyndigförklarad av

domstol har dock inte rösträtt. Den som inte är svensk medborgare har

rösträtt endast om han eller hon har varit kyrkobokförd i riket den 1

november de tre åren närmast före valåret. Varje röstberättigad har en

röst.

Den som är kyrkobokförd i en icke-territoriell församling
har inte rösträtt vid val av ledamöter och suppleanter i kyrkofullmäktige i
annan församling.

Frågan huruvida rösträtt enligt första och andra styckena
föreUgger avgörs på gmndval av en före valet upprättad röstlängd.

4 § Ledamöter och suppleanter i kyrkofullmäktige väljs
bland dem som

uppfyller villkoren för rösträtt enligt 3 § första och andra styckena.

Den som innehar tjänst som biskop är inte valbar fill
ledamot eller suppleant. Den som är anställd hos församlingen och som i
egenskap av föredragande hos kyrkorådet eller på grund av andra uppgifter som
hör till tjänsten har den ledande ställningen bland församlingens tjänstemän är
inte heller valbar.

Om en ledamot eller en suppleant upphör att vara valbar,
förfaller hans eller hennes uppdrag genast. Fullmäktige skall befria en ledamot
eller en suppleant från uppdraget, om han eller hon vill avgå och särskilda
skäl inte talar emot det.

5 § Ledamöter och suppleanter i
kyrkofullmäkfige eller beredning har rätt till den ledighet från anställning
som behövs för uppdraget.

6 § Ledamöter och suppleanter i
kyrkofullmäktige väljs för tre år räknat från och med den 1 januari året efter
det år då valet har skett.

Prop.
1982/83:19 7

7 § I lagen (1972:704) om kyrkofullmäkfigval finns
bestämmelser om

1.
indelning i
valdistrikt,

2.
valdag,
röstlängd, förrättande och avslutande av val samt

3.
förfarandet när
en ledamot i fullmäktige har avgått före dén bestämda tjänstgöringstidens
utgång och när en suppleant för en ledamot har inträtt som ledamot i
fullmäktige eller av annan anledning har avgått som suppleant.

8 § Kyrkofullmäktige väljer för den tid som fullmäkfige
bestämmer bland

sina ledamöter en ordförande och en eller två vice ordförande. Till dess valen

har förrättats, utövas ordförandeskapet av den som har varit ledamot längst

tid. Om två eller flera har varit ledamöter lika länge, har den äldsta av dem

företräde.

Om varken
ordförande eller vice ordförande kan närvara vid ett sammanträde, utser
fullmäktige en annan ledamot att för tillfället föra ordet.

9 § Kyrkofullmäktige sammanträder enligt den ordning som
fullmäkfige

bestämmer med iakttagande av föreskrifterna i andra stycket samt i 6 kap. 4 §

och 7 kap. 6 § om tid för handläggning av vissa ärenden. Sammanträde skall

även hållas, när kyrkorådet eller minst en tredjedel av fullmäktiges

ledamöter begär det eller ordföranden anser att det behövs.

Vid
sammanträde före december månads utgång förrättas val lill de befattningar inom
församlingen som blir lediga vid årets slut. År då val i hela riket av
fullmäkfige har ägt rum skall valen förrättas av de nyvalda fullmäktige. Dessa
förrättar även andra val som ankommer på fullmäktige och avser tid efter
utgången av det nämnda året.

10 § Kungörelse om sammanträde med kyrkofullmäkfige
utfärdas av

ordföranden. Kungörelsen skall innehålla uppgift om fid och plats för

sammanträdet samt om de ärenden som skall behandlas. När sammanträde

skall hållas första gången, sedan beslutanderätten har uppdragits åt

fullmäktige, utfärdas kungörelsen av den senast valda ordföranden i

kyrkostämman.

Kungörelsen
skall minst en vecka före sammanträdesdagen anslås på församlingens
anslagstavla och inom samma tid sändas med posten till varje ledamot och
suppleant i fullmäkfige eller på annat fillförlitligt sätt fillställas dem.

Uppgift om
tid och plats för sammanträde samt, om fullmäktige har bestämt det, uppgift om
de ärenden som skall behandlas skall minst en vecka före sammanträdesdagen
införas i en eller flera ortstidningar. Vid sammanträde före december månads
utgång avgörs för det följande kalenderåret i vilken eller vilka tidningar
sådana tillkännagivanden skall införas. Därvid bör väljas tidningar som genom
sin spridning inom olika grupper av församlingsborna bringar tillkännagivandena
till de flestas kännedom. Om

Prop. 1982/83:19 8

förslag
om att fillkännagivandena skall införas i någon annan ortsfidning får minsl en
tredjedel av rösterna, skall tiUkännagivandena införas också i denna fidning.

Om
ett ärende fordrar så skyndsam handläggning att kungörande i den ordning som
föreskrivs i andra och tredje styckena inte hinns med, skall kungörelsen med
uppgift om ärendet anslås senast vardagen före sammanträdesdagen och på ett
tillförlitligt sätt sändas fill varje ledamot och suppleant i fullmäkfige så
tidigt att den kan antas komma honom eller henne till hända inom samma tid.

11 §
Om en ledamot i kyrkofullmäktige är förhindrad att inställa sig till ett

sammanträde eller att vidare delta i sammanträdet, inträder i hans eller

hennes ställe den suppleant som enligt den för suppleanterna bestämda

ordningen står i tur att tjänstgöra. Vad som har sagts om ledamot gäller även

suppleant som har kallats att tjänstgöra eller som tjänstgör i stäUet för

ledamot.

En
ledamot, som inställer sig under pågående sammanträde eller till fortsatt
sammanträde, har rätt att tjänstgöra även om en suppleant har inträtt i hans
eller hennes ställe. Dock får inte en ledamot, som har avbmfit tjänstgöringen
vid ett sammanträde på grund av annat hinder än jäv, därefter under samma dag
tjänstgöra vid sammanträdet.

En
suppleant som har börjat tjänstgöra med stöd av första stycket har företräde
framför en annan suppleant, även om denne står i lur att tjänstgöra enligt den
för suppleanterna bestämda ordningen. En suppleant, som på gmnd av att han
eller hon är jävig i ett ärende avbryter tjänstgöringen vid ett sammanträde,
får åter tjänstgöra sedan ärendet har handlagts.

Om
samtliga suppleanter för en ledamot i fullmäktige är förhindrade att inställa
sig till ett sammanträde eller att vidare delta i ett sammanträde, inträder i
ledamotens ställe den suppleant som enligt den för suppleanterna bestämda
ordningen står i tur att tjänstgöra för den ledamot som har fått den första
platsen för partiet. Om en sådan suppleant inte kan tjänstgöra, inträder den
suppleant som står i tur att tjänstgöra för den ledamot som har fått den andra
platsen för partiet och så vidare efter samma grund.

12 §
Kyrkofullmäkfige får handlägga ärenden endast om mer än hälften av

ledamöterna är närvarande. Fullmäktige kan dock föreskriva att interpella-

lioner och frågor får besvaras även om antalet närvarande är lägre än vad som

nu har sagts.

Om
en närvarande ledamot enligt 13 § eller 7 kap. 2 § på grund av jäv är
förhindrad att delta i handläggningen av ett ärende, får fullmäktige handlägga
detta även om antalet deltagande på grund av hindret inte uppgår till vad som
föreskrivs i första stycket.

Prop. 1982/83:19 9

13 § En ledamot i kyrkofullmäktige får
inte delta i handläggningen av ett ärende som personligen rör honom eller henne
själv eller hans eller hennes make, föräldrar, barn eller syskon eller annan
honom eller henne närstående. Bestämmelser om jäv i samband med revision finns
i 7 kap. 2 §.

14 § Varje ledamot i kyrkofullmäktige
har en röst.

Rätt att delta i fullmäktiges överläggningar men inte i
besluten har även

1.
ordförande
eller vice ordförande i kyrkorådet samt kyrkoherden,

2. ordförande eller vice ordförande i
annan nämnd eller i beredning vid handläggning av ärenden som har beretts av
nämnden eller beredningen och vid besvarande av en interpellation eller fråga
som har framställts till ordföranden i nämnden eller beredningen,

3. ledamot i kyrkorådet vid besvarande
av en sådan interpellation som enligt 24 § tredje stycket har överlämnats för
att besvaras av honom eller henne,

4. revisor hos församlingen vid
behandling av revisionsberättelsen för den verksamhet som hans eller hennes
uppdrag avser,

5. sådan tjänsteman hos församlingen
som avses i 4 § andra stycket samt

6. i den mån fullmäktige har beslutat
det, ledamot eller suppleant i kyrkorådet, annan nämnd eller beredning.

Fullmäktige får kalla tjänsteman hos församlingen eller
särskild sakkunnig för att meddela upplysningar vid sammanträde.

15 § Kyrkofullmäktige skall besluta i ärenden som
har väckts av

1.
kyrkorådet
eller annan nämnd, om annat inte är föreskrivet i lag,

2.
ledamot genom
motion,

3. regeringen, central
förvaltningsmyndighet, länsstyrelsen, domkapitlet eller stiftsnämnden,

4. revisorerna, om ärendet avser
förvaltning som har samband med revisionsuppdraget eller

5.
beredning, om
fullmäkfige har föreskrivit det.

16 § Ett ärende, vari kyrkofullmäktige skall
besluta, skall beredas av den

nämnd eller beredning dit ärendet efter sin beskaffenhet hör eller av en

beredning som fullmäkfige särskilt har utsett för ändamålet.

Om ett ärende har beretts av någon annan än den nämnd
eller beredning dit ärendet efter sin beskaffenhet hör, skall nämnden eller
beredningen få fillfälle att avge yttrande i ärendet innan det avgörs.
Kyrkorådet skall alltid få tillfälle att yttra sig i ett ärende som har beretts
av någon annan än rådet.

Val får förättas utan föregående beredning. Ett ärende som
avser ändring av antalet ledamöter eller suppleanter i kyrkorådet eller annan
nämnd eller avsägelse från uppdrag som ledamot eller suppleant i fullmäktige, i
rådet eller i annan nämnd eller som revisor eller revisorssuppleant behöver
inte heller beredas.

Prop. 1982/83:19 10

17 § En motion bör beredas så, att
kyrkofullmäktige kan fatta beslut med anledning av motionen vid sammanträde som
hålls inom ett år från det att motionen har väckts. Om beredningen inte kan
avslutas inom sådan tid, skall detta och vad som har framkommit vid beredningen
anmälas till fullmäktige vid sammanträde inom den angivna fiden. Fullmäktige
får vid behandlingen av en sådan anmälan avskriva motionen från vidare handläggning.

18 § Kyrkofullmäkfige får besluta att
det som ett led i beredningen av ett ärende som tillhör fullmäktiges
handläggning skall inhämtas synpunkter från röstberättigade i församlingen.
Detta kan ske genom omröstning, opinionsundersökning eller liknande
förfarande. Därvid får valnämnden i kommunen anlitas, om nämndens verksamhet i
övrigt inte hindras därigenom. En församling får dock anlita valnämnden endast
om kommunfullmäkfige beslutar det. Kommunen har rätt att få ersättning för de
kostnader som föranleds av att en församling anlitar valnämnden.

19 § Om etl sammanträde med
kyrkofullmäkfige inte kan slutföras på utsatt dag, skall det fortsätta genast
eller vid senare tidpunkt. Om sammanträdet skall fortsätta vid senare tidpunkt,
bestämmer och tillkännager ordföranden genast fid och plats för det fortsatta
sammanträdet.

Om fortsättande och avslutande av valförrättning, när
valet är proportionellt, finns bestämmelser i lagen (1955:138) om
proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m.

20 § Ett ärende skall bordläggas, om det begärs av
minst en tredjedel av de

närvarande ledamöterna. För bordläggning i fråga om val eller av ett fidigare

bordlagt ärende krävs beslut av kyrkofullmäktige med enkel majoritet.

Om bordläggning beslutas, bestämmer och tillkännager
ordföranden innan sammanträdet avslutas till vilken dag ärendet skall
uppskjutas.

21 § Ordföranden leder kyrkofullmäkfiges
sammanträden och föredrar

ärendena. Ordföranden skall tillse att ett ärende inte avgörs utan att

föreskrifterna i 10 § om kungörande och i 16 § om beredning har iakttagits i

fråga om ärendet.

Ett ärende som fordrar skyndsam handläggning får även om
föreskrifterna i 10 § om kungörande inte har iakttagits avgöras vid
sammanträdet, om samtliga närvarande ledamöter beslutar det. Ett sådant ärende
får även om föreskrifterna i 16 § om beredning inte har iakttagits avgöras vid
sammanträdet, om samtliga närvarande ledamöter är ense om beslutet.

22 § Sedan ordföranden har förklarat överläggningen
i ett ärende avslutad,

framställer han eller hon proposition, så avfattad att den kan besvaras med ja

eller nej. Ordföranden tillkännager därefter vad som enligt hans eller hennes

uppfattning har beslutats och befäster beslutet med klubbslag, om omröst

ning inte begärs.

Om omröstning begärs, skall den verkställas efter upprop
och ske öppet

Prop.
1982/83:19 11

utom i ärenden som avser val eller fiUsättning av tjänst.
Vid öppen omröstning får omröstningsapparat användas. Utgången bestäms genom
enkel majoritet, om annat inte är föreskrivet för särskilda fall. Vid lika
röstetal för olika meningar sker avgörandet genom lottning, om ärendet avser
val eller tillsättning av tjänst, och genom ordförandens utslagsröst i övriga
ärenden.

23 § Val av ledamöter och suppleanter
i församlingsdelegerade, kyrkoråd, annan nämnd och beredning samt av revisorer
och revisorssuppleanter som avses i 7 kap. 1 § skall vara proporfionellt, om
det begärs av minst så många ledamöter som motsvarar den kvot som erhålls om
antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökat
med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den avrundas till närmast högre hela
tal. Bestämmelser om förfarandet vid ett sådant proportionellt val finns i
lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige
m.m.

24 § En ledamot i kyrkofullmäktige får
fill ordföranden i kyrkorådet, annan nämnd eller beredning framställa
interpellation i ämne som fillhör fullmäktiges handläggning.

Fullmäkfige beslutar utan föregående överläggning om en interpellafion
får framställas. Interpellationen skall vara tillgänglig för varje ledamot,
innan fullmäkfige fattar ett sådant beslut.

Fullmäkfige kan föreskriva att ordföranden i kyrkorådet
får överlämna en interpellation som har framställts till honom eller henne att
besvaras av annan ledamot i rådet som på grund av sitt uppdrag har särskilda
förutsättningar att besvara interpellationen.

Om fullmäktige föreskriver det, får en ledamot fill
ordföranden i kyrkorådet, annnan nämnd eller beredning framställa fråga i ämne
som tillhör fullmäktiges handläggning.

25 § Vid kyrkofullmäktiges sammanträden skall på
ordförandens ansvar

föras protokoll. Av protokollet skall framgå vilka ledamöter som har varit

närvarande. Protokollet skall för varje ärende innehålla en kortfattad

redogörelse för ärendets beskaffenhet, uppgift om de förslag och yrkanden i

ärendet som inte har återkallats och fullmäktiges beslut i ärendet. Om

omröstning har ägt rum, skall protokollet innehålla en redogörelse för

propositionsordningen och uppgift om hur omröstningen har utfallit. När

omröstning har skett öppet, skall i protokollet anges hur var och en har

röstat. Om reservation som avses i 26 § har anförts, skall protokollet

innehålla uppgift om reservationen.

Protokollet skall justeras av ordföranden och minst två
ledamöter som fullmäkfige för varje gång utser bland de närvarande. Justeringen
skall äga rum senast fjorton dagar efter sammanträdesdagen på tid som
ordföranden bestämmer och tillkännager vid sammanträdet. Justering får också
verkställas av fullmäktige antingen genast eller vid nästa sammanträde.

Prop.
1982/83:19 12

Senast på andra dagen efter justeringen skall denna samt
uppgift om den plats där protokollet finns fillgängligt fillkännages på
anslagstavlan. Tillkännagivandet skall innehålla uppgift om vilken dag det har
anslagits. Det får inte avlägsnas före besvärstidens utgång. Bevis om dagen för
anslaget skall tecknas på protokollet eller utfärdas särskilt.

26 § Den som vid kyrkofullmäktiges
sammanträde har deltagit i avgörandet av ett ärende får anföra reservation mot
det fattade beslutet. Reservationen skall anmälas innan sammanträdet avslutas
samt, om den utvecklas närmare, avfattas skriftligen och lämnas senast när
protokollet justeras.

27 § Kyrkofullmäktiges protokoll och
andra arkivhandlingar skall förvaras i kyrkoarkiv. Om kyrkoarkiv finns
särskilda bestämmelser.

28 § Kyrkofullmäktiges sammanträden
skall vara offentliga. Fullmäktige får dock för ett visst ärende besluta att
överläggningen skall hållas inom stängda dörrar. Suppleanter får närvara vid en
sådan överläggning.

Ordföranden vakar över ordningen vid sammanträdet. Han
eller hon kan utvisa den som uppträder störande och inte rättar sig efter
tillsägelse. Om det uppstår oordning som ordföranden inte kan avstyra, får han
eller hon upplösa sammanträdet.

29 § Kyrkofullmäktige får besluta att
det till ledamöter och suppleanter i fullmäktige eller beredning skall i skälig
omfattning utgå arvode samt ersättning för resekostnader och andra utgifter som
föranleds av uppdraget.

30 § Kyrkofullmäkfige skall i
arbetsordning meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för fullmäktiges
sammanträden och ärendenas handläggning.

Arbetsordningen skall innehålla bestämmelser om

1.
vem som skall
föra ordet tiU dess tillfäUig ordförande som avses i 8 § andra stycket har
utsetts,

2.
utsändning av
handlingar inför sammanträde,

3.
anmälan av
hinder för tjänstgöring vid sammanträde,

4.
inkallande av
suppleanter,

5.
handläggningen
av motioner,

6.
handläggningen
av interpellafioner och frågor som avses i 24 § fjärde stycket,

7.
förfarandet vid
omröstning samt

8.
underrättelser
om val av ordförande och vice ordförande i fullmäktige och kyrkorådet.

Kyrklig samfäUighet

31 § Om beslutanderätten i en kyrklig samfäUighet
skall utövas av kyrko

fullmäktige, bestämmer regeringen antalet ledamöter i fullmäkfige.

Prop. 1982/83:19 13

Om kyrklig samfällighets indelning i valkretsar och om
fastställandet av det antal ledamöter i fullmäktige som skall utses i varje
församling finns bestämmelser i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval.

32 § För ledamöterna i samfällighets
kyrkofullmäktige skall utses supplean

ter. Fullmäktige bestämmer det antal suppleanter som skall ligga till grund

för tillämpningen av bestämmelserna i 43 § lagen (1972:704) om kyrkofull

mäktigval om utseende av suppleanter. Antalet skall utgöra en viss andel,

dock högst hälften, av det antal platser som varje parti får i samfälligheten

eller, om regeringen enligt 4 § andra stycket lagen om kyrkofullmäkfigval har

beslutat att valbarheten skall vara inskränkt fill valkrets, i varje valkrets.
Om

det därvid uppkommer ett brutet tal, avrundas detta till närmast högre hela

tal. Länsstyrelsen skall genast underrättas om fullmäkfiges beslut.

När kyrkofullmäktige skall utses första gången, fattas
beslut enligt första stycket av regeringen, om regeringen inte med stöd av 1
kap. 10 § har bestämt att beslutanderätten i samfälligheten skall utövas av
indelningsdelegerade.

33 § Beträffande kyrkofullmäktige i kyrklig
samfäUighet tillämpas bestäm

melserna i 3-30 §§ om kyrkofullmäkfige i församling. Därvid skall följande

gälla.

1. Bestämmelserna om kyrkoråd skall
avse samfällighetens kyrkoråd.

2. Kungörelser och tillkännagivanden
skall anslås på samfällighetens anslagtavla.

3. När sammanträde med fullmäktige i
kyrklig samfäUighet skall hållas första gången, utfärdas kungörelse om
sammanträdet av ordföranden i kyrkofullmäktige i den församling i
samfälligheten som har flest röstberättigade invånare eller, om han eller hon
har förhinder, av vice ordförande i samma församlings fullmäktige. Om fullmäktige
inte finns i denna församling, utfärdas kungörelsen av ordföranden i
församlingens kyrkostämma, eller, om han eller hon har förhinder, av vice
ordförande i stämman.

4. Om samtliga suppleanter för en
ledamot i fullmäktige är förhindrade att inställa sig till ett sammanträde
eller att vidare delta i ett sammanträde, inträder i ledamotens ställe den
suppleant som enligt den för suppleanterna bestämda ordningen står i tur att
tjänstgöra för den ledamot som har fått den första platsen för partiet i
församlingen eller i en sådan grupp av församlingar som avses i 4 § lagen
(1972:704) om kyrkofullmäktigval. Om en sådan suppleant inte kan tjänstgöra
inträder den suppleant som står i tur att tjänstgöra för den ledamot som har
fått den andra platsen för partiet i församlingen eller gruppen av församlingar
och så vidare efter samma grund. Om ett partis samtliga suppleanter i
församlingen eller gruppen av församlingar är förhindrade att i en ledamots
ställe inställa sig till ett sammanträde eller att vidare delta i sammanträdet,
inträder suppleant som har utsetts för partiet i en annan församling eller
grupp av församlingar efter den grund som nyss har sagts. Därvid har den
suppleant företräde som har

Prop.
1982/83:19 14

utsetts i den församling eller grupp av församlingar där
partiets röstetal är högst.

5. Rätt att delta i fullmäktiges
överläggningar men inte i besluten har, utöver de personer som avses i 14 §
andra stycket, ordförande eller vice ordförande i församlings kyrkoråd vid
handläggning av ärenden som angår församlingen särskilt. Om samfälligheten
omfattar församlingar i olika pastorat, tillkommer rätten för kyrkoherde att
delta i överläggningarna den av församlingarnas kyrkoherdar som domkapifiet
utser. I Göteborgs kyrkliga samfäUighet skall denna rätt tillkomma två av
församlingarnas kyrkoherdar.

6. Fullmäktige får förvara protokoll
och andra arkivhandlingar på annat sätt än i kyrkoarkiv, om regeringen beslutar
det.

3 kap. Kyrkostämma

1 § I fråga om rösträtt på
kyrkostämma tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 3 § om rösträtt vid val av
ledamöter i kyrkofullmäktige.

2 § Kyrkostämman väljer för tre
kalenderår bland de röstberättigade en ordförande och en eller två vice
ordförande.

Om ordförande eller vice ordförande avgår under
tjänstgöringstiden väljs en annan för återstoden av denna tid.

3 § I fråga om valbarhet till
ordförande och vice ordförande, verkan av att valbarheten upphör och rätt till
avsägelse tillämpas bestämmelserna i 2 kap.

4 § om ledamot i kyrkofullmäktige.

4 § Ordförande och vice ordförande i
kyrkostämman samt ledamöter och suppleanter i beredning har rätt till den
ledighet från anställning som behövs för uppdraget.

5 § Beträffande kyrkostämman
tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 9 § första stycket första meningen och andra
stycket första meningen, 10 § första -tredje styckena samt 13-17, 19-28 och 30
§§ om kyrkofullmäktige i församling. Därvid skall följande gälla.

1.
Om en ny
församling bildas, i vilken beslutanderätten skall utövas på kyrkostämma, skall
domkapitlet före den 1 juli året innan församlingen bildas förordna en person
att hålla kyrkostämma för val av ordförande och vice ordförande samt kyrkoråd.
Om kyrkostämma skall utöva beslutanderätten i en församling där den tidigare
har utövats av kyrkofullmäktige, skall den senaste valda ordföranden i
kyrkofullmäktige sammankalla kyrkostämman första gången.

2.
Bestämmelserna
om ledamot i kyrkofullmäkfige skall i stället avse röstberättigad.

3.
Kyrkostämma
skall hållas när kyrkorådet begär det eller när ordföranden anser att det
behövs.

Prop.
1982/83:19 15

4. Kungörelse om kyrkostämma behöver
inte tillställas de röstberättigade i församlingen.

5. Om ett ärende fordrar så skyndsam
handläggning att kungörande på det sätt som föreskrivs 12 kap. 10 §
första-tredje styckena inte hinnsmed, skall kungörelsen med uppgift om ärendet
anslås senast fyra vardagar före stämman.

6. Kyrkostämmans sammanträden skall
alltid vara offentliga.

7. Omröstning skall vara sluten även i
annat ärende än ärende om val eller tillsättning av tjänst, om det begärs.

8. Av kyrkostämmans protokoll behöver
inte framgå vilka som har deltagit i stämman. Inte heller behövs uppgift om hur
var och en har röstat vid öppen omröstning.

9. Arbetsordningen för kyrkostämman
behöver inte innehålla bestämmelser som anges i 2 kap. 30 § andra stycket 3 och
4.

6 § Kyrkostämman får besluta att det till stämmans
ordförande samt ledamöter och suppleanter i beredning skall i skälig omfattning
utgå arvode samt ersättning för resekostnader och andra utgifter som föranleds
av uppdraget.

4 kap. Församlingsdelegerade

1 § Om inte annat följer av vad som sägs i 2 §, skall
antalet ledamöter i församlingsdelegerade bestämmas till ett udda tal och till
minst

15 i samfäUighet med 5 000 röstberätfigade invånare eller
därunder,

25 i
samfäUighet med över 5 000 till och med 20 000 röstberättigade invånare,

35 i
samfäUighet med över 20 000 fill och med 40 000 röstberättigade invånare,

45 i samfäUighet med över 40 000 röstberättigade invånare.

När
delegerade skall utses första gången, bör församlingarna träffa överenskommelse
om antalet ledamöter med ledning av första stycket. Länsstyrelsen skall genast
underrättas om beslutet. Om församlingarna inte kan enas, bestämmer
länsstyrelsen antalet ledamöter.

Församlingsdelegerade
beslutar själva om ändring av antalet ledamöter. Ett sådant beslut skall
tillämpas från och med året efter det år då val i hela riket av
kyrkofullmäktige förrättas nästa gång. Länsstyrelsen skall genast underrättas
om beslutet.

Länsstyrelsen
bestämmer, med tillämpning av bestämmelserna i 4 a § första stycket lagen
(1972:704) om kyrkofullmäktigval, hur många ledamöter i församlingsdelegerade
som varje församling skall utse. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos
valprövningsnämnden genom besvär. Valpröv-ningsnämndens beslut får inte
överklagas.

Prop.
1982/83:19 16

2 § I Stockholms kyrkliga samfäUighet
skall antalet ledamöter i församlingsdelegerade bestämmas så att varje
församling utser en ledamot för varje påbörjat tiotusental röstberättigade
invånare i församlingen. För ledamöterna skall utses suppleanter till lika
stort antal.

3 § Ledamöter i församlingsdelegerade
samt i Stockholms kyrkliga samfäl-lighet även suppleanter för dessa väljs av
kyrkofullmäktige eller kyrkostämman i varje församling. Om suppleanter inte
väljs proportionellt, skall vid valet även bestämmas den ordning i vilken suppleanterna
skall inkallas till tjänstgöring.

4 § I fråga om valbarhet till ledamot
eller suppleant i församlingsdelegerade, verkan av att valbarheten upphör och
rätt till avsägelse tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 4 § om ledamot i
kyrkofullmäktige. 1 Stockholms kyrkliga samfäUighet skall dock valbarheten vara
inskränkt fill församling.

5 § Ledamöter och suppleanter i
församlingsdelegerade eller beredning har rätt till den ledighet från
anställning som behövs för uppdraget.

6 § Ledamöter och suppleanter i
församlingsdelegerade väljs för tre år räknat från och med den 1 januari året
efter det år då val i hela riket av kyrkofullmäktige har förrättats. När val
som sker första gången inte äger rum under år då val i hela riket av
fullmäktige förrättas, skall valet dock inte avse längre tid än till utgången
av det år då sådana val av fullmäktige skall äga mm nästa gång.

Om val till kyrkofullmäkfige, som har utsett ledamöter och
suppleanter i församlingsdelegerade, har upphävts och omval har ägt rum eller
om rättelse har vidtagits genom förnyad sammanräkning och mandatfördelningen
mellan partierna därvid har ändrats, upphör uppdragen för ledamöterna och
suppleanterna två månader efter det att omvalet eller sammanräkningen har
avslutats. När omvalet eller den förnyade sammanräkningen har avslutats, skall
fullmäktige förrätta nytt val av ledamöter och suppleanter för återstoden av
tjänstgöringstiden.

Val av ledamöter och suppleanter i församlingsdelegerade
förrättas före december månads utgång året före det år då tjänstgöringstiden
börjar. Det år då val i hela riket av kyrkofullmäkfige har ägt rum förrättas
valet i församling med fullmäktige av de nyvalda fullmäktige vid sammanträde
som avses i 2 kap. 9 § andra stycket.

Om en ledamot i församlingsdelegerade avgår under tjänstgöringstiden,
förrättas fyllnadsval för återstoden av denna tid. 1 Stockholms kyrkliga
samfäUighet skall dock för en ledamot som har utsetts vid proportionellt val
inkallas den suppleant som bör inträda enligt den för suppleanterna bestämda
ordningen. Den suppleant som har inkallats skall tjänstgöra under den tid som
återstår för den som har avgått.

Prop.
1982/83:19 17

7
§ Beträffande församlingsdelegerade tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 8-30 §§
om kyrkofullmäktige i församling. Därvid skall följande gälla.

1. Bestämmelserna om kyrkoråd skall avse samfällighetens kyrkoråd.

2. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås på samfällighetens
anslagstavla.

3. När sammanträde med delegerade skall hållas första gången, utfärdas
kungörelse om sammanträdet av den ordförande som anges i 2 kap. 33 §3.

4. Rätt att delta i delegerades överläggningar men inte i besluten har,
utöver de personer som avses i 2 kap. 14 § andra stycket, ordförande eller vice
ordförande i församlings kyrkoråd vid handläggning av ärenden som angår församlingen
särskilt. Om samfälligheten omfattar församlingar i olika pastorat, tillkommer
rätten för kyrkoherde att delta i överläggningarna den av församlingarnas
kyrkoherdar som domkapitlet utser. I Stockholms kyrkliga samfäUighet skall
denna rätt fillkomma två av församlingarnas kyrkoherdar.

5. Delegerade i Stockholms kyrkliga samfäUighet får förvara protokoll och
andra arkivhandlingar på annat sätt än i kyrkoarkiv.

5
kap. Kyrkorådet och övriga nämnder m. m. Församling

1 §
Kyrkorådet är församlingens styrelse.

Två
eller flera församUngar får ha ett gemensamt kyrkoråd-eller, om de särskilda
kyrkoråden behålls, utse ett gemensamt kyrkoråd för en eller flera
angelägenheter. Även om församlingarna ingår i eller utgör en kyrkUg
samfäUighet, får de utse ett gemensamt kyrkoråd för angelägenheter som handhas
av församlingarna.

Ingår
en församling i en kyrklig samfäUighet för alla ekonomiska
församlingsangelägenheter, får regeringen besluta att kyrkoråd inte skall
finnas i församlingen om församlingen begär det.

2 §
Kyrkorådet skall ha omsorg om församlingslivet och verka för dess

utveckling, leda förvaltningen av församlingens angelägenheter och ha

inseende över övriga nämnders verksamhet. Rådet skall uppmärksamt följa

de frågor som kan inverka på församlingens ekonomiska ställning samt hos

kyrkofullmäktige eller kyrkostämman och övriga nämnder liksom hos andra

myndigheter göra de framställningar som rådet anser behövs.

Kyrkorådet
skall vidare

1. bereda
eller yttra sig i ärenden som skaU handläggas av kyrkofullmäktige

eller kyrkostämman,

2. ha
hand om den ekonomiska förvaltningen och därvid själv förvalta

kyrkans och församUngens egendom i den mån sådan egendomsförvaltning

inte har uppdragits åt annan nämnd eller annars ankommer på annan,

2
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 19

Prop. 1982/83:19 18

3. ha hand om medelsförvaltningen i den mån
kyrkofullmäkfige eller kyrkostämman inte har medgett annan nämnd att helt eller
delvis ha hand om sin medelsförvaltning,

4. verkställa kyrkofuUmäktiges eller kyrkostämmans
beslut i den mån verkställigheten inte har uppdragits åt annan,

5. själv eller genom ombud föra församlingens talan i alla mål och
ärenden i den mån detta inte på grund av lag eller annan författning eller
beslut av kyrkofullmäkfige eller kyrkostämman ankommer på annan,

6. ha hand om församlingens informationsverksamhet i den mån kyrkofullmäktige
eller kyrkostämman inte har uppdragit denna åt annan nämnd,

7. verka
för sådana förenklingar i verksamheten som kan underlätta

enskildas kontakter med församlingen samt

8. i
övrigt fullgöra de uppdrag som kyrkofullmäktige eller kyrkostämman

har överlämnat till rådet.

Kyrkorådet
skaU handlägga de ärenden som enligt särskilda författningar ankommer på rådet.

Kyrkorådet
får infordra yttranden och upplysningar från övriga nämnder och från beredningar
och tjänstemän i församlingen, när det behövs för att rådet skaU kunna fuUgöra
sina uppgifter.

3 §
Kyrkoherden är ledamot i kyrkorådet.

Kyrkoherden
får förordna präst som tjänstgör i pastoratet att vara kyrkorådsledamot i
annexförsamling i stället för kyrkoherden. Förordnandet skall avse den tid för
vilken övriga kyrkorådsledamöler har valts. Kyrkoherden skall underrätta
kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans ordförande om förordnandet.

Om
församlingar som tillhör oUka pastorat har ett gemensamt kyrkoråd, förordnar
domkapitlet en av församlingarnas kyrkoherdar att vara ledamot i rådet och en
annan att vid hinder för honom eller henne vara ledamot i StäUet.

4 §
Andra ledamöter än den som avses i 3 § samt suppleanter i kyrkorådet

väljs av kyrkofullmäkfige eller kyrkostämman fill det antal som fullmäktige

eller stämman bestämmer. Hela antalet ledamöter får dock inte vara mindre

än fem. Antalet suppleanter bör vara minst lika stort som antalet valda

ledamöter.

Om
suppleanter inte väljs proportionellt, skall vid valet även bestämmas den
ordning i vilken de skall inkallas till tjänstgöring.

5 §
Antalet ledamöter i ett gemensamt kyrkoråd och det antal ledamöter i

rådet som varje församling skall utse bestäms genom överenskommelse

mellan församUngarna. Varje församUng skall välja minst en ledamot. Om

församlingarna inte kan enas, bestämmer länsstyrelsen antalet ledamöter i

rådet och det antal som skall utses av varje församling.

Prop. 1982/83:19 19

6 § I fråga om valbarhet till ledamot eUer suppleant i kyrkorådet,
verkan av att valbarheten upphör och rätt till avsägelse fillämpas
bestämmelserna i 2 kap. 4 § om ledamot och suppleant i kyrkofuUmäktige. Den som
har uppnått arton års ålder senast på dagen för valet fill kyrkorådet är dock
valbar. Utöver de personer som avses i 2 kap. 4 § andra stycket får inte heller
en tjänsteman, som förestår någon förvaltning som är underställd rådet, väljas
fill ledamot eUer suppleant i rådet.

7 § Valda ledamöter och suppleanter i kyrkorådet har rätt tUl den
ledighet från anställning som behövs för uppdraget.

8
§ Sådana ledamöter och suppleanter i
kyrkorådet som avses i 4 § väljs för tre år, räknat från och med den 1 januari
året efter det år då val i hela riket av kyrkofullmäktige har ägt rum.

Om
val fill kyrkofullmäkfige har upphävts och omval har ägt mm eller om rättelse
har vidtagits genom förnyad sammanräkning och mandatfördelningen mellan
partierna därvid har ändrats, upphör uppdragen för de valda ledamöterna och
suppleanterna i kyrkorådet två månader efter det alt omvalet eller
sammanräkningen har avslutats. När omvalet eller den förnyade sammanräkningen
har avslutats, skall kyrkofuUmäktige förrätta nytt val av ledamöter och
suppleanter för återstoden av tjänstgöringstiden.

Om
en ledamot som har utsetts vid proportionellt val avgår under
tjänstgöringsfiden, inträder en suppleant, enligt den ordning mellan suppleanterna
som har bestämts vid valet, i ledamotens ställe för återstoden av
tjänstgöringstiden. Om en annan vald ledamot avgår, förrättas fyllnadsval för
återstoden av tjänstgöringstiden.

9 §
Kyrkofullmäkfige eller kyrkostämman väljer för den fid som fullmäkfige

eller stämman bestämmer bland kyrkorådets ledamöter en ordförande och

en eller två vice ordförande. Gemensamt kyrkoråd skall dock själv välja

ordförande och en eller två vice ordförande bland sina ledamöter.

Om
varken ordförande eller vice ordförande kan närvara vid sammanträde med
kyrkorådet, utser rådet en annan ledamot att för tillfället föra ordet.

Om ordföranden på gmnd av
sjukdom eller annars för längre fid är förhindrad att fullgöra sitt uppdrag,
får kyrkorådet utse en annan ledamot att som ersättare för ordföranden fullgöra
dennes uppgifter.

10 §
Kyrkorådet bestämmer tid och plats för sina sammanträden. Samman

träde skall även håUas, när minst en tredjedel av rådets ledamöter eUer

ledamot som avses i 3 § begär det eller ordföranden anser att det behövs.

Kyrkorådet får kalla en
ledamot eller en suppleant i kyrkofullmäktige, ordföranden eller en vice
ordförande i kyrkostämman, en ledamot eller en suppleant i annan nämnd eller
beredning, en tjänsteman hos församlingen eller en särskild sakkunnig att
närvara vid sammanträde med rådet. Den som

Prop.
1982/83:19 20

har
kallats till sammanträde får, om rådet beslutar det, delta i överläggningarna
men inte i besluten.

11 §
I fråga om suppleanternas tjänstgöring i kyrkorådet gäller i tillämpliga

delar bestämmelserna i 2 kap. 11 § om suppleanternas tjänstgöring i

kyrkofullmäktige. Detta gäller även när en ledamot, som inte har utsetts vid

proportionellt val, har avgått och fyllnadsval ännu inte har ägt rum.

Suppleanterna
får närvara vid rådets sammanträden och skall underrättas om fid och plats för
sammanträde.

12 §
Kyrkorådet får handlägga ärenden endast om mer än hälften av

ledamöterna är närvarande.

Ledamot i kyrkorådet och
annan som har att handlägga ärenden hos rådet får inte delta i eller närvara
vid handläggningen av ett ärende som personligen rör honom eller henne själv
eller hans eller hennes make, föräldrar, barn eller syskon eller annan honom
eller henne närstående.

13 §
När kyrkorådet väljer en sådan avdelning som avses i 16 § eller ett organ

bestående av ledamöter eller suppleanter i rådet för beredning av ärenden

som rådet skall handlägga, tiUämpas bestämmelserna i 2 kap. 23 § om

proportionellt val.

I
fråga om förfarandet vid fattande av beslut, förande av protokoll, protokollets
innehåll, justering av protokoll, fillkännagivande om justering och reservafion
tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 22, 25 och 26 §§ om kyrkofullmäktige.
Protokollet får dock justeras på det sätt som kyrkorådet bestämmer av
ordföranden och minst en ytterUgare ledamot.

14 §
Kyrkorådet skall kungöra på lämpligt sätt var framställningar fill rådet

tas emot.

Bestämmelserna i 7 §
förvaltningslagen (1971:290) om när handUng anses ha kommit in till myndighet
tillämpas i ärenden hos kyrkorådet.

Delgivning med kyrkorådet
sker med ordföranden eller den som enligt reglemente, instmkfion eller särskilt
beslut är behörig att ta emot delgivning.

15 §
Kyrkorådet väljer kyrkvärdar bland ledamöterna och suppleanterna i

rådet. Kyrkvärdarna utses för den fid de är valda till ledamöter eller

suppleanter.

Kyrkorådet
utser för varje kalenderår en kassaförvaltare, om rådets medelsförvaltning inte
har ordnats på annat sätt.

Det
år då val i hela riket av kyrkofullmäktige har ägt rum skall det nyvalda
kyrkorådet före december månads utgång utse befattningshavare som avses i
första och andra styckena.

16 §
KyrkofuUmäktige eller kyrkostämman får anta reglemente med närma

re bestämmelser om kyrkorådets verksamhet.

Kyrkorådet
får, om kyrkofullmäkfige eller kyrkostämman beslutar det.

Prop.
1982/83:19 21

uppdra
åt en särskild avdelning, bestående av ledamöter eller suppleanter i rådet, åt
en ledamot eller en suppleant eller åt en tjänsteman hos församlingen att på rådets
vägnar besluta i vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet skall anges i
reglemente eller särskilt beslut. Framställning eller yttrande till fullmäktige
eller stämman liksom yttrande med anledning av att rådets beslut har
överklagats får dock beslutas endast av rådet samfällt.

Beslut som har fattats
rhed stöd av uppdrag enUgt andra stycket skall anmälas fill kyrkorådet, som
bestämmer på vilket sätt detta skallske.

17 §
KyrkofuUmäkfige eller kyrkostämman tillsätter nämnder för förvalt

ning och verkställighet som enligt särskilda författningar ankommer på

dessa. För sådana nämnder gäller vad som är föreskrivet i dessa författ

ningar.

För förvaltning och
verkställighet i övrigt får fullmäkfige eller stämman filisätta de nämnder som
behövs. Ledamöter och suppleanter i sådan nämnd väljs av fullmäktige eller
stämman till det antal som fullmäkfige eller stämman bestämmer. Beträffande
sådan nämnd fillämpas bestämmelserna om kyrkorådet i 4 § andra stycket, 6-7 §§,
8 § andra och tredje styckena, 9-14 §§, 15 § andra och tredje styckena samt 16
§.

18 §
Kyrkofullmäktige och kyrkostämman får, i den mån annat inte är

föreskrivet i lag eller annan författning, besluta att kyrkorådet eller annan

nämnd skall

1. ha hand om förvaltning och verkställighet i fråga om egendom som
annars förvaltas av annan nämnd,

2. handlägga frågor om anställning, ledighet, vikariat eller skiljande
från tjänst samt andra frågor beträffande personal som är underställd annan
nämnd.

19 § Kyrkofullmäkfige eller kyrkostämman får besluta att en ledamot eller
en suppleant i fullmäkfige, kyrkorådet, annan nämnd eller beredning får närvara
vid rådets eller annan nämnds sammanträde, även om han eller hon inte är
ledamot eller suppleant i rådet eller nämnden, och delta i överläggningarna men
inte i besluten samt få sin mening antecknad i protokollet.

20 § Kyrkorådets och övriga nämnders protokoll och andra arkivhandlingar
skall förvaras i kyrkoarkiv. Om kyrkoarkiv finns särskilda bestämmelser.

21 § Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman får besluta att det fill valda
ledamöter och suppleanter i kyrkorådet samt fill ledamöter och suppleanter i
annan nämnd skall i skälig omfattning utgå arvode samt ersättning för
resekostnader och andra utgifter som föranleds av uppdraget. Detsamma gäller
annan ledamot i kyrkorådet, om han eller hon har utsetts till ordförande.

Prop. 1982/83:19 22

Stockholms
kyrkliga samfäUighet

22 §
Kyrkorådet i Stockholms kyrkliga samfäUighet skall leda förvaltningen

av samfällighetens angelägenheter och ha inseende över övriga nämnders

verksamhet. Rådet skall uppmärksamt följa de frågor som kan inverka på

samfällighetens ekonomiska ställning samt hos församlingsdelegerade och

övriga nämnder liksom hos andra myndigheter göra de framställningar som

rådet anser behövs. Beträffande rådets uppgifter i övrigt fillämpas bestäm

melserna i 2 § andra-fjärde styckena. Därvid skall dock vad som sägs om

församling och kyrkofullmäktige i stället avse samfälligheten och försam

lingsdelegerade.

Samfällighetens
kyrkoråd skall vidare förvalta egendom som avses i 1 kap. 5 § andra stycket 2 i
den mån sådan egendomsförvaltning inte har uppdragits ål annan nämnd eUer
annars ankommer på annan.

23 §
Församlingsdelegerades ordförande och vice ordförande är ordförande

och vice ordförande i samfällighetens kyrkoråd.

Övriga
ledamöter och suppleanter i rådet väljs för varje kalenderår av delegerade till
del antal som delegerade bestämmer. Hela antalet ledamöter får dock inte vara
mindre än elva. Antalet suppleanter bör vara minst lika stort som antalet
ledamöter. Valet skall förrättas vid det sammanträde då delegerades ordförande
utses.

Om
suppleanter inte väljs proportionellt, skaU vid valet även bestämmas den
ordning i vilken de skall inkallas fill tjänstgöring.

24 § Ordförande eller vice ordförande i församlings kyrkoråd får närvara
vid sammanträde med samfällighetens kyrkoråd, även om han eller hon inte är
ledamot i rådet, och delta i överläggningarna men inte i besluten vid
handläggning av frågor som rör församlingen.

25 § Samfällighetens kyrkoråd får, om församlingsdelegerade beslutar det,
uppdra åt kyrkorådet eller annan nämnd i församling att i stället för
samfällighetens kyrkoråd förvalta fast egendom som avses i 1 kap. 5 § andra
stycket 2.

26 § Beträffande samfällighetens kyrkoråd och övriga nämnder fillämpas
bestämmelserna i 6-7 §§, 8 § andra och tredje styckena, 9 § andra och tredje
styckena, 10-14 §§,15 § andra och tredje styckena och 16-21 §§. Därvid skall
följande gälla.

1. Bestämmelserna om församling och kyrkofullmäkfige
skall avse samfälligheten och församlingsdelegerade.

2. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås på
samfällighetens anslagstavla.

3. Samfällighetens
kyrkoråd skall underrätta församlingarna om frågor av

större ekonomisk betydelse. Rådet får infordra yttranden och upplysningar

från församUngarnas kyrkoråd, när det behövs för att rådet skall kunna

fullgöra sina uppgifter.

Prop. 1982/83:19 23

4. Församlingsdelegerade får ge samfällighetens
kyrkoråd en annan benämning än kyrkoråd.

5. Protokoll och andra arkivhandlingar får förvaras på
annat sätt än i kyrkoarkiv.

Annan
kyrklig samfäUighet

27 § Kyrkorådet i annan kyrklig samfäUighet än den i Stockholm skall leda
förvaltningen av samfällighetens angelägenheter och ha inseende över övriga
nämnders verksamhet. Rådet skall uppmärksamt följa de frågor som kan invepka på
samfällighetens ekonomiska ställning samt hos samfällighetens fullmäkfige eller
församlingsdelegerade och övriga nämnder liksom hos andra myndigheter göra de
framställningar som rådet anser behövs. Beträffande kyrkorådets uppgifter i
övrigt fillämpas bestämmelserna i 2 § andra-fjärde styckena. Därvid skall dock
vad som sägs om församling och kyrkofullmäktige i stället avse samfälligheten
och dess fullmäkfige eller församlingsdelegerade.

28 § Beträffande samfällighetens kyrkoråd och övriga nämnder tillämpas
bestämmelserna i 3-21 §§, Därvid skall följande gälla.

1. Bestämmelserna
om församUng och kyrkofullmäkfige skall avse

samfälligheten och dess fullmäktige eller församlingsdelegerade.

2. I Göteborgs kyrkliga samfäUighet skall samtUga ledamöter i samfällighetens
kyrkoråd utses genom val.

3. Om annan samfäUighet än den i Göteborg utgörs av församlingar som
tillhör olika pastorat, förordnar domkapitlet en av församlingarnas kyrkoherdar
att vara ledamot i samfällighetens kyrkoråd och en annan att, vid förhinder för
honom eller henne, vara ledamot i stället.

4. Vid val av kyrkoråd i samfäUigheten bör om möjligt varje församUng bli
företrädd i rådet genom minst en ledamot eller suppleant.

5. Kungörelser
och tillkännagivanden skall anslås på samfälUghetens

anslagstavla.

6. Samfällighetens
kyrkoråd skall underrätta församlingarna om frågor av

större ekonomisk betydelse. Rådet får infordra yttranden och upplysningar

från församlingarnas kyrkoråd, när det behövs för att rådet skall kunna

fullgöra sina uppgifter.

7. Samfällighetens kyrkoråd
får, om inte samfällighetens fullmäktige

beslutar annat, uppdra åt kyrkorådet eller annan nämnd i en församling att

verkställa beslut av samfällighetens fullmäktige eller församlingsdelegerade

eller att förvalta anslag som enligt fastställd budget eller särskilt beslut
blivit

anvisat åt församlingen.

8. Samfällighetens fullmäktige eller
församlingsdelegerade får ge samfällighetens kyrkoråd en annan benämning än
kyrkoråd.

9. Protokoll och andra arkivhandlingar får förvaras på
annat sätt än i kyrkoarkiv, om regeringen beslutar det.

Prop.
1982/83:19 24

6
kap. Ekonomisk förvaltning

1 § Fast eller lös egendom som tillhör en församling bör förvaltas så
att förmögenheten inte minskas.

2 § En församlings medelsbehov skall, i den mån det inte fylls på annat
sätt, läckas med skatt.

3 §
En församling skall årligen upprätta budget för nästa kalenderår.

Budgeten skall, med utgångspunkt i stäUningen enligt' de avslutade

räkenskaperna
för året före det år då budgeten upprättas, innehålla en plan för ekonomin
under budgetåret. 1 planen skall redovisas de anslag som skall anvisas och
täckningen av medelsbehovet med angivande av skattesatsen.

4 §
Förslag till budget skall göras upp av kyrkorådet före oktober månads

utgång. Om särskilda förhållanden påkallar det, får budgetförslaget göras

upp i november månad. I sådant fall skall kyrkorådet före oktober månads

utgång göra upp förslag till skattesats för den församlingsskatt som ingår i

preliminär skatt för inkomst under det följande året. Kyrkorådet bestämmer

när övriga nämnder senast skaU lämna sina särskilda budgetförslag till

rådet.

Kyrkorådet
skall samråda med kommunstyrelsen innan budgetförslaget görs upp.

Budgeten
fastställs av kyrkofullmäktige eller kyrkostämman före november månads utgång.
Om budgeten till följd av särskilda förhållanden inte kan fastställas före
november månads utgång, skall kyrkofullmäktige eller kyrkostämman ändå
fastställa skattesatsen inom denna tid. Budgeten skall därefter fastställas
före december månads utgång. Därvid får fullmäkfige eller stämman, om det finns
särskilda skäl till det, fastställa annan skattesats än som har bestämts
tidigare.

Kyrkorådets
förslag till budget skall från och med kungörandet av det sammanträde med
kyrkofullmäktige eller den kyrkostämma då budgeten skall fastslällas vara tillgängligt
för allmänheten på plats som tillkännages i kungörelsen.

5
§ Beslut om anslag skall även
innefatta anvisning av medel för att täcka anslaget. KyrkofuUmäkfige eller
kyrkostämman kan besluta att ett särskilt anslag, som inte förbrukas under det
år för vilket det har beviljats, får användas för samma ändamål under det
följande året. Sådant beslut får därefter fattas för etl år i sänder.

6
§ En församling får avsätta medel till
kapitalfonder och driftfonder. Fondmedel får tas i anspråk för annat ändamål än
det som fonden avser endast genom beslut i samband med att budgeten fastställs.

Om
församlings skyldighet att avsätta medel till fond i vissa fall finns särskilda
bestämmelser.

Prop.
1982/83:19 25

7 § En församling får ta upp lån och ingå borgen.

En församling får inte upplåta panträtt i sin egendom till
säkerhet för fordran. Vid förvärv av egendom får en församling överta
betalningsansvaret för lån som tidigare har tagits upp mot säkerhet av panträtt
i egendomen.

8 § Kyrkorådet skall fortlöpande föra räkenskaper
över de medel som det

förvaltar.

Annan nämnd som förvaltar medel skall föra räkenskaper i
enlighet med anvisningar av kyrkorådet och årligen, inom den fid som kyrkorådet
bestämmer, till rådet avlämna redovisning för sin medelsförvaltning under
föregående kalenderår.

När sådan redovisning har lämnals, skall kyrkorådet inom
den fid som kyrkofullmäktige eller kyrkostämman bestämmer sammanfatta och
avsluta räkenskaperna.

Gemensamt kyrkoråd skaU årligen avlämna redovisning till
de församlingar för vilka rådet är gemensamt. Sådan redovisning skall lämnas
senast den 31 mars.

9 § Särskilda bestämmelser finns om

1.
vård om och
förvaltning av kyrka och kyrkoegendom,

2.
förvaltning av
medel som myndighet har särskilt inseende över samt

3.
kollektmedel.

10 § Beträffande kyrklig samfäUighet fillämpas
bestämmelserna i 1-9 §§.

Därvid skall följande gälla.

1. Bestämmelserna om församlingens
kyrkofullmäktige samt om dess kyrkoråd och övriga nämnder skall i stället avse
samfällighetens fullmäkfige eller församlingsdelegerade samt dess kyrkoråd och
övriga nämnder.

2. Församlingarnas kyrkoråd skall
lämna sina särskilda förslag om anslag för det nästföljande året fill
samfällighetens kyrkoråd. Detta bestämmer när förslagen skall avlämnas.

7 kap. Revision

1 § Nyvalda kyrkofullmäktige eller kyrkostämman väljer
under år då val i hela riket av kyrkofullmäktige har ägt rum tre eller flera
revisorer samt minst lika många revisorssuppleanter för granskning av de tre
följande årens verksamhet. Fullmäktige eller stämman får därvid välja revisorer
och suppleanter för granskning av viss eller vissa nämnders verksamhet. Antalet
revisorer, liksom antalet suppleanter, för varje nämnd eller grupp av nämnder
skall dock vara minst tre. Om val fill kyrkofullmäktige har upphävts och omval
har ägt rum eller om rättelse har vidtagits genom förnyad sammanräkning och
mandatfördelningen mellan partierna därvid har ändrats, upphör uppdragen för
revisorerna och suppleanterna två månader efter det att omvalet eller
sammanräkningen har avslutats. När omvalet eller

Prop. 1982/83:19 26

den förnyade sammanräkningen har avslutats, skall
fullmäktige förrätta nytt val av revisorer och suppleanter för återstoden av
tjänstgöringstiden.

I fråga om valbarhet till revisor och revisorssuppleant,
verkan av att valbarheten upphör och rätt till avsägelse skall bestämmelserna i
2 kap. 4 § om ledamot i kyrkofullmäkfige tillämpas. Den som inte är
kyrkobokförd i församlingen är dock valbar. Detsamma gäller den som har uppnått
arton års ålder senast på dagen för valet till revisor eller suppleant. •

Om en revisor som inte har utsetts vid proportionellt val
avgår under tjänstgöringstiden, får fullmäktige eller stämman förrätta
fyllnadsval för återstoden av denna tid.

Revisorer och revisorssuppleanter har rätt fill den
ledighet från anställning som behövs för uppdraget.

Fullmäktige eller stämman får besluta att det fill
revisorer och revisorssuppleanter skall i skälig omfattning, utgå arvode samt
ersättning för resekostnader och andra utgifter som föranleds av uppdraget.

2 § Den som är ledamot eller
suppleant i kyrkorådet eller annars är redovisningsskyldig till församlingen
får inte vara revisor eller revisorssuppleant för granskning av verksamhet som
omfattas av redovisningsskyldigheten och inte heller delta i val av revisor
eller revisorssuppleant för granskning av sådan verksamhet eller i
handläggningen av ärende om ansvarsfrihet för verksamheten. Detsamma gäller
make, föräldrar, barn eller syskon eUer annan närstående till den
redovisningsskyldige. Ordförande och vice ordförande i kyrkorådet eller annan
nämnd vars verksamhet granskningen gäller får, utan hinder av vad som nu har
sagts och även om de inte är ledamöter i kyrkofullmäktige, delta i fullmäktiges
eller stämmans överläggning, när revisionsberättelsen som avser granskningen
behandlas.

3 § Revisorerna granskar kyrkorådets
och övriga nämnders verksamhet. De prövar om verksamheten har utövats på ett
ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt, om
räkenskaperna är rättvisande och om den kontroll som har utövats inom nämnderna
är tillräcklig.

En revisor har rätt att av en nämnd få de uppgifter och
upplysningar som behövs för revisionsarbetet. En revisor får när som helst
inventera de penningmedel och värdehandlingar som en nämnd förvaltar samt ta
del av räkenskaper och andra handUngar som berör nämndens verksamhet.

Vad som har sagts om nämnd gäller i fillämpliga delar även
beredning.

4 § Revisorerna utövar, om
kyrkofullmäktige eller kyrkostämman inte bestämmer annat, själva den
förvaltning som har samband med revisionsuppdraget. Beslut som revisorerna
fattar angående förvaltningen skall upptas i protokoll. I fråga om justering av
protokoll och tillkännagivande om justeringen tillämpas bestämmelserna i 5 kap.
13 §.

5 § Revisorerna skall årligen till
kyrkofullmäktige eller kyrkostämman avge berättelse med redogörelse för
resultatet av den revision som avser

Prop. 1982/83:19 27

verksamheten under det föregående året. Av berättelsen
skall framgå om anmärkning beträffande den granskade verksamheten föreligger
eller inte. Om anmärkning framställs, skall anledningen till denna anges i
berättelsen. Revisionsberättelsen skall innehålla ett särskilt uttalande i
frågan huruvida ansvarsfrihet tillstyrks eller inte.

6 § Sedan förklaringar har inhämtats
över de anmärkningar som har framställts i revisionsberättelsen, skall
kyrkofullmäktige eller kyrkostämman vid sammanträde före utgången av året efter
det år som revisionen avser besluta om ansvarsfrihet skall beviljas eller om
åtgärd för att bevara församlingens rätt skall vidtas. Om talan inte väcks inom
ett år från det att revisionsberättelsen lades fram på sammanträde med
fullmäktige eller stämman, anses ansvarsfrihet beviljad: Trots att
ansvarsfrihet har beviljats får talan dock föras beträffande skada på grund av
brottslig handling, om inte an.svarsfriheten uppenbarligen avsåg även den
skadan.

7 § Kyrkofullmäkfige eller
kyrkostämman får meddela närmare föreskrifter om revisionen.

8§ Beträffande kyrklig samfäUighet tillämpas
bestämmelserna i 1-7 §§. Därvid skall följande gälla.

1.
Bestämmelserna
om församlingens kyrkofullmäkfige samt om dess kyrkoråd och övriga nämnder
skall i stället avse samfällighetens fullmäktige eller församlingsdelegerade
samt dess kyrkoråd och övriga nämnder.

2.
Församlingskyrkoråd
som förvaltar medel för samfällighetens räkning skall årligen avge redovisning
för sin förvaltning under det föregående kalenderåret. Redovisningen skall
lämnas tiU samfälUghetens kyrkoråd, som bestämmer när detta skall ske.

8 kap. Församlingsskatt

1 § Om skyldighet att erlägga församlingsskatt
finns bestämmelser i

kommunalskattelagen (1928:370).

Den som är kyrkobokförd i en icke-territoriell församling
är inte skyldig att erlägga församlingsskatt fill den territoriella församling
där han eller hon är mantalsskriven.

Om lindring i skattskyldigheten för den som inte fillhör
svenska kyrkan finns särskilda bestämmelser.

2 § Skattesatsen för församlingsskatt bestäms
enligt de grunder som anges i

lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan

menighets utdebitering av skatt, m. m.

Den skattesats som har bestämts för ett visst år skall
tillämpas vid fastställandet av dels sådan församlingsskatt som ingår i
preliminär skatt för inkomst under detta år, dels sådan församlingsskatt som
ingår i slutlig skatt på grund av det följande årets taxering.

Prop. 1982/83:19 28

Om enligt 6 kap. 4 § tredje stycket annan skattesats
slutligt har fastställts än den som har bestämts tidigare, skall den
församlingsskatt som ingår i den preliminära skatten för inkomst under det
följande året utgå efter den tidigare bestämda skattesatsen. Den
församlingsskatt som ingår i slutlig skatt på grund av det därnäst följande
årets taxering skall utgå efter den skattesats som har bestämts i samband med
att budgeten fastställdes.

3 § När budgeten har fastställts, skall
kyrkorådet genast underrätta den

kommun där församlingen är belägen om den skattesats som har bestämts för

det följande året. I kommunaUagen (1977:179) finns föreskrifter om

skyldighet för kommunstyrelsen att underrätta den lokala skattemyndighe

ten och statistiska centralbyrån om denna skattesats.

Om skattesatsen inte har fastställts före oktober månads
utgång, skall kyrkorådet genast underrätta kommunen om rådets förslag till
skattesats. Har annan skattesats än den föreslagna fastställts, skall rådet
genast underrätta kommunen om den fastställda skattesatsen. Om budgeten inte
har fastställts före november månads utgång skall, så snart skattesatsen har
faststäUts, kommunen underrättas om denna.

4 § Om utbetalning av
församlingsskatt finns bestämmelser i lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt m.m.

5 § Länsstyrelsen skall senast den 8
mars fill kyrkorådet överlämna redovisning för det föregående året över skatt
som tillkommer församlingen och som har utanordnats till denna.

6 § Beträffande kyrklig samfäUighet
fillämpas bestämmelserna i 2-5 §§ om församling.

7 § För församling i Stockholms
kyrkliga samfäUighet och för samfälligheten gäller att varje församlings
kyrkoråd och samfällighetens kyrkoråd skall, sedan budgeten har fastställts,
genast underrätta den lokala skattemyndigheten och statistiska centralbyrån om
den skattesats som har bestämts för det följande året.'

Om skattesatsen inte har fastställts före oktober månads
utgång, skall kyrkorådet genast underrätta den lokala skattemyndigheten och
statistiska centralbyrån om rådets förslag till skattesats. Har annan
skattesats än den föreslagna fastställts, skall rådet genast underrätta dessa
myndigheter och riksskatteverket om den fastställda skattesatsen. Om budgeten
inte har fastställts före november månads utgång skall, så snart skattesatsen
har fastställts, den lokala skattemyndigheten och statistiska centralbyrån
underrättas om denna.

Prop.
1982/83:19 29

9 kap. Kommunalbesvär

1 § Kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans beslut får, om
annat inte är

särskilt föreskrivet, överklagas genom besvär hos kammarrätten. Besvären

får grundas endast på omständigheter som innebär att beslutet

1.
inte har
tillkommit i Jaga ordning,

2.
står i strid
mot lag eller annan författning,

3.
på annat sätt
överskrider kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans befogenhet,

4.
kränker
klagandens enskilda rätt eller

5.
annars vilar på
orättvis grund.

Besvärshandlingen skall ha kommit in till kammarrätten
inom tre veckor från den dag då justeringen av det över beslutet förda
protokollet fillkännagavs på församlingens anslagstavla. Om besvärshandlingen
före besvärstidens utgång har kommit in till församlingen, skall besvären ändå
tas upp till prövning.

I besvärshandlingen skall anges det beslut som överklagas
och de omständigheter på vilka besvären grundas. Klaganden får inte anföra
någon ny omständighet fill grund för besvären efter besvärstidens utgång.

2 § I fråga om besvär över beslut av kyrkorådet eller
annan nämnd skall

bestämmelserna i 1 § om besvär över kyrkofullmäkfiges beslut tillämpas, om

annat inte är särskilt föreskrivet. Besvär får inte anföras över beslut av rent

förberedande eller rent verkställande art.

Bestämmelserna i första stycket gäller även beslul som har
fattats med stöd av uppdrag enligt 5 kap. 16 §. 1 fråga om beslut som inte har
protokollförts särskilt räknas besvärstiden från den dag då justeringen av det
protokoll, som fördes vid det sammanträde med kyrkorådet eller nämnden då
beslutet anmäldes, tillkännagavs på anslagstavlan. Bestämmelserna i första
stycket gäller också i fråga om besvär över sådant beslut av revisorerna som
avses i 7 kap. 4 §.

3 § Besvär enligt 1 och 2 §§ får
anföras av den som är kyrkobokförd i församlingen och av den som utan att vara
kyrkobokförd i församlingen enligt taxering till kommunal inkomstskatt skall
erlägga församlingsskatt till församlingen.

4 § Kammarrätten skall inhämta
domkapitlets yttrande över besvären, om det inte är obehövligt.

Vid tillämpning av förvaltningsprocesslagen (1971:291)
anses församlingen som part.

Ett föreläggande enligt 5 § förvaltningsprocesslagen får
inte gälla sådan brist i besvärshandlingen som består i att denna inte anger
den eller de omständigheter på vilka besvären grundas. Bestämmelsen i 29 §
förvaltningsprocesslagen om rätt att utan yrkande besluta till det bättre för
enskild tillämpas inte.

Prop.
1982/83:19 30

5 § Besvär över ett beslut av
kammarrätten vilket har gått klaganden emot får anföras endast av denne. Besvär
över ett beslut, varigenom kammarrätten har bifallit besvär eller förbjudit
att det överklagade beslutet verkställs, får anföras av församlingen och av var
och en som sägs i 3 §.

6 § Om beslut av kyrkofullmäktige
eller kyrkostämman har blivit upphävt genom avgörande som har vunnit laga kraft
och om beslutet redan har verkställts, skall fullmäktige eller stämman
föranstalta om rättelse av verkställigheten i den mån det är möjligt.

Första stycket tillämpas även i fråga om beslut av
kyrkorådet eller annan nämnd eller av revisorerna.

7 § I fråga om besvär över beslut av
kyrkofullmäktige, församlingsdelege

rade, kyrkorådet eller annan nämnd i en kyrklig samfäUighet tillämpas

1-6 §§. Besvär får anföras även av en församling som ingår i samfällighe

ten.

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 juli 1983.

2. Genom denna lag upphävs lagen
(1961:436) om församlingsstyrelse och lagen (1961:437) om införande av lagen om
församlingsstyrelse.

3. Om i lag eller annan författning
förekommer hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna
lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

4. Beträffande icke-territoriell
församling tillämpas den ordning som förut gällt, om församlingen beslutar det.

5. En kyrklig samfäUighet som har
bildats före den 1 januari 1963 skall bestå, om inte regeringen beslutar annat.
Omfattar samfälligheten alla de angelägenheter som avses i lagen (1930:259) om
församlingsstyrelse skall vad som sägs i den nya lagen om en församlings rätt
att själv vårda sina angelägenheter inte tillämpas på de enskilda
församlingarna i samfälligheten.

6. I fråga om förutsättningarna för
att en församlings beslutanderätt skall utövas av kyrkofullmäktige tillämpas
äldre bestämmelser till utgången av år 1985. Om en församUng med över 500
röstberättigade invånare i vilken beslutanderätten enligt 1 kap. 8 § första
stycket skall utövas av kyrkofullmäktige inte har fullmäktige vid ingången av
år 1985, skall fullmäktige väljas i församlingen detta år.

7.
Bestämmelserna
i 2 kap. 2 och 32 §§ om att suppleanter skall utses för ledamöterna i
kyrkofullmäktige tillämpas första gången vid val som avser fiden efter utgången
av år 1985. Detsamma gäller bestämmelserna i 5 kap. 17 § andra stycket om att
suppleanter skall utses för ledamöterna i sådan nämnd som avses i samma lagrum.

8.
Bestämmelserna
i 2 kap. 4 § om bristande valbarhet och verkan av att valbarheten upphör för
den som är anställd hos församlingen och har den

Prop.
1982/83:19 31

ledande
ställningen bland församlingens tjänstemän tillämpas inte i fråga om den som
har valts med stöd av äldre bestämmelser.

9. I fråga om motion som
har väckts före den 1 juli 1983 räknas den

tidsfrist som anges i 2 kap. 17 § från nämnda dag.

10. Arbetsordning för
kyrkofullmäkfige, kyrkostämma och församlings

delegerade behöver inte antas före den 1 juli 1984.

11. Om kyrkostämma med
stöd av 3 kap. 2 § första stycket väljer en andra

vice ordförande innan val av ordförande och vice ordförande skall ske nästa

gång, skall andra vice ordföranden utses för återstoden av ordförandens och

vice ordförandens tjänstgöringstid.

12. Bestämmelserna i 7 kap.
1 § första stycket första meningen om val av

revisorer och revisorssuppleanter tillämpas första gången vid val som avser

fid efter utgången av år 1985. KyrkofuUmäktige och församlingsdelegerade

väljer år 1983 tre eller flera revisorer samt minst lika många suppleanter för

granskning av de två följande årens verksamhet.

Prop. 1982/83:19 32

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:704) om
kyrkofullmäkfigval'

dels att 4 och 43 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 4a§, av
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

Vid val av fullmäktige i församling skall varje församling
utgöra en valkrets.

Vid val av fullmäkfige i kyrklig Vid val av fullmäktige i kyrklig

samfäUighet skall varje i samfällig- samfäUighet skall
varje i samfälligheten ingående församling eller heten ingående församling
eller sådan grupp av församlingar som har sådan grupp av församlingar som har
bestämts enligt 32 § femte stycket bestämts enligt 4a§ tredje stycket lagen
(1961:436) om församlingssty- utgöra en valkrets. Regeringen får relse utgöra
en valkrets. Regeringen förordna att valbarheten skall vara får förordna att
valbarheten skall inskränkt till valkretsen, vara inskränkt fill valkretsen.

4a§

/ varje församling i en kyrklig samfäUighet skall väljas
en ledamot i samfällighetens fullmäktige. Av det återstående antalet ledamöter
skall i varje församling väljas en ledamot för varje gång som antalet röstberättigade
iförsamlingen är jämnt delbart med det tal som erhålls, när antalet
röstberättigade i samfälligheten delas med det återstående antalet ledamöter i
samfällighetens fullmäktige. Om det antal ledamöter som skaU utses enligt dessa
regler inte uppgår till det antal som har bestämts för samfälligheten, skall
för att detta antal skall kunna uppnås de församlingar i vilka antalet
röstberättigade mest överskjuter de tal som är bestämmande för fullmäktiges
antal inom församlingarna vara berättigade atl var för sig i ordning efter
överskottens storlek välja ytterligare en ledamot. År överskoltstalen Uka för
två eller flera församlingar, avgörs företrädet genom lottning.

Länsstyrelsen skall före maj månads utgång det år då val
i hela riket av kyrkofullmäktige skall äga rum 1 Lagen omtryckt 1982:147.

Prop.
1982/83:19

Nuvarande lydelse

33

Föreslagen lydelse

fastställa det antal ledamöter i fullmäktige som varje
församling skall utse enligt första stycket. Länsstyrelsens beslut får
överklagas hos valprövningsnämnden genom besvär. Valprövningsnämndens beslut
får inte överklagas.

Regeringen får besluta att alla eller vissa församlingar i
samfälligheten skall föras samman till en eller flera grupper vid tillämpningen
av första och andra styckena. Om så har skett, skall det som sägs i första och
andra styckena om församling i stället avse gruppen.

43 §1

Den
slutliga sammanräkningen verkställes av länsstyrelsen vid offentUg förrättning
som påbörjas så snart det kan ske. Länsstyrelsen skall kungöra tid och plats
för sammanräkningen. 1 kungörelsen anges i förekommande fall i vilken ordning
som de oUka valen kommer att räknas, om hinder ej möter. Kungörelsen skall
anslås på församlingarnas anslagstavlor samt senast dagen före sammanräkningens
början införas i ortstidning inom länet.

I fråga om den slutUga sammanräkningen tillämpas i övrigt
de bestämmelser i 14 kap. 1 § andra stycket, 2-4 §§,5 § första stycket 1 och 2
samt 15,15 d, 16, 17, 19, 20 och 22-24 §§ vallagen (1972:620) som avser val av
kommunfullmäktige och utseende av suppleanter för fuUmäktige.

Vad som sägs i 14 kap. 19 § valla- Vad som sägs i 14 kap. 19 § valla-

gen om beslul som har fattats med gen om beslut som
har fattats med

stöd av
2 kap. 2 § kommunallagen (1977:179) skall vid tillämpningen av första stycket
i stället gälla beslut som har fattats med stöd av 8 § 4 mom. eller 32 a §
lagen (1961:436) om församlingsstyrelse.

stöd av 2 kap. 2 § kommunallagen (1977:179) skaU vid
fillämpningen av första stycket i ställlet gälla beslut som har fattats med
stöd av 2 kap. 2 eller 32 § lagen (1982:000) om församlingar och kyrkliga
samfälligheter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

' Senaste lydelse 1982:412.

3 Riksdagen 1982/83. 1 samt Nr 19

Prop.
1982/83:19 34

3
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser

om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt, m. m.

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns
och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.'

dels
att 1 och 4 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels
att i lagen skall införas en ny paragraf, 4a§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

\¥

Skattesatsen
för kommuns och annan menighets uttag av skatt skall bestämmas i förhållande
till det antal skattekronor och skatteören, som enligt länsstyrelsens beräkning
kommer att påföras de skattskyldiga vid taxeringen det år skattesatsen skall
fastställas, ökat med det antal skattekronor, som staten uppskattas skola
tillskjuta enligt lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag.

Om
enUgt 4 kap. 4 § andra stycket Om enligt 4 kap. 4 § andra stycket

kommunallagen
(1977:179) annan kommunallagen (1977:179) eller

skattesals slutligt fastställs än den 6 kap. 4 § tredje stycket lagen

som har bestämts tidigare, skall den (1982:000) om församlingar och

nya skattesatsen om möjligl bestäm- kyrkliga samfälligheter annan skatte

mas med hänsyn till det antal skatte- sats slufiigt fastställs än den som har

kronor och skatteören som har bestämts tidigare, skall den nya

påförts de skattskyldiga vid taxering- skattesatsen om möjligt bestämmas

en det år skattesatsen skall faststäl- med hänsyn till det antal skattekro-

las. nor och skatteören som har påförts

de
skattskyldiga vid taxeringen det år skattesatsen skall fastställas.

4 §3

Kommun
är berättigad att under visst år av staten uppbära kommunalskatt med belopp som
motsvarar vad som skulle ulgå på grundval av antalet skattekronor och
skatteören i korrimunen vid det föregående årets (taxeringsåret) laxering,
beräknat efter den skattesats som har bestämts för året före taxeringsåret.

,
Har enUgt 4 kap. 4 § kommunallagen (1977:179) annan skattesats slutligt
fastställts än den som har bestämts tidigare, skall fill gmnd för utbetalningen
läggas den utdebitering som har bestämts i samband med att budgeten
fastställdes.

Kommunen
är berättigad alt under visst år av staten såsom förskott uppbära elt belopp
som motsvarar produkten av den skattesats som har beslutals för året och det
antal skattekronor och skatteören, som enligt taxeringsnämnds beslut rörande
del föregående årets taxering fill kommunal inkomstskatt har påförts de
skattskyldiga. Det nu nämnda beloppet ingår i kommunens fordran hos staten vid
ingången av året näst efter det år, då

'
Lagen omtryckt 1973:437. Senaste lydelse av lagens rubrik 1977:191.

2 Senaste lydelse
1979:1161.

3 Senaste lydelse
1981:557.

Prop.
1982/83:19 35

beslutet
fattades. Förskottet avräknas mot den kommunalskatt, som kommunen har rätt att
uppbära av staten på grundval av taxeringen under året efter det år, då
förskottet utanordnas enligt bestämmelserna i femte stycket.

Är
antalet hos länsstyrelsen registrerade kyrkobokförda invånare i kommunen vid
mitten av augusti månad laxeringsåret större än det var vid mitten av augusti
månad två år tidigare, skall förskott, beräknat enligt tredje stycket, ökas i
förhållande tiU ökningen i kommunens invånarantal mellan de angivna
tidpunkterna. Sådant ökat förskott ingår i kommunens fordran hos staten och
avräknas enligt tredje stycket. Länsstyrelsen skall senast den 10 september
lämna kommunen uppgift om det invånarantal och det däremot svarande beräknade
antalet skattekronor och skatteören, som skall ligga till grund för ökningen av
förskottet.

Belopp,
som vid ingången av ett år utgör kommunens fordran hos slaten enligt denna
paragraf, skall länsstyrelsen under samma år ulanordna till kommunen med en
tolftedel den 18 i varje kalendermånad. Är kommunens fordran icke uträknad vid
utbetalningstillfällena i månaderna januari och februari, skall vid dessa tillfällen
utbetalas samma belopp som har utbetalats i december månad del föregående året.
När särskilda skäl föranleder det får länsstyrelsen dock förordna alt
utbetalning skall ske med annat belopp. Om något av de belopp som utbetalades i
månaderna januari och febmari inte motsvarar en tolftedel av kommunens fordran,
skall den jämkning som föranledes härav ske i fråga om det belopp, som
utbetalas i mars månad.

Vad som har sagts om
kommunal- Vad som har sagts om kommunalskatt lillämpas på motsvarande
sätt i skatt lillämpas på motsvarande sätt i fråga om landstingsskatt.
Ifråga om fråga om landstingsskatt. församlingsskatt gäller däremot bestämmelserna
i 84 § lagen (1961:436) om församlingsstyrelse.

4ä§

Församling är berättigad att under visst år av staten uppbära församlingsskatt
med belopp som motsvarar vad som skulle utgå pä grundval av antalet
skattekronor och skatteören i församlingen vid det föregående årets
(taxeringsåret) taxering, beräknat efter den skattesats som har bestämts för
året före taxeringsåret. Har skattskyldig enligt lagen (1951:691) om viss
lindring i skattskyldigheten för den som inte tillhör svenska kyrkan åtnjutit
lindring i skattskyldigheten till församlingen, skall belopp, som församlingen
annars skulle ha varit berättigad att uppbära av staten, nedsättas i
motsvarande mån.

Har enligt 6 kap. 4 § lagen (1982:000) om församlingar och kyr-liga
samfälligheter annan skattesats slutligt fastställts än den som har

Prop.
1982/83:19 36

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

bestämts tidigare, skall till grund för utbetalningen
läggas den utdebitering som har bestämts i samband med att budgeten
fastställdes.

Församling är berättigad att tinder visst år av staten
såsom förskott uppbära ett belopp som motsvarar produkten av den skattesats som
har beslutats för året och det antal skattekronor och skatteören, sorn enligt
taxeringsnämnds beslut rörande det föregående årets taxering till kommunal
inkomstskatt har påförts de skattskyldiga. Det nu nämnda beloppet ingår i
församlingens fordran hos staten vid ingången av året efter det år, då beslutet
fattades. Förskottet avräknas mot den församlingsskatt, som församlingen har
rätt att. uppbära av staten på grundval av taxeringen under året efter det, då
förskottet enligt bestämmelserna i nästföljande stycke utanordnas.

Belopp, som vid ingången av ett år utgör församlingens
fordran hos staten enligt denna paragraf skall länsstyrelsen under samma år
utanordna till församlingen med en tolftedel den 18 i varje kalendermånad. Är
församlingens fordran inte uträknad vid utbetalningstillfällena i månaderna
januari och februari, skall vid dessa tillfållen utbetalas samma belopp som har
utbetalats i december månad det föregående året. När särskilda skäl föranleder
det får länsstyrelsen dock förordna att utbetalning skall ske med annat belopp.
Om något av de belopp som utbetalades i månaderna januari och februari inte
motsvarar en tolftedel av församlingens fordran, skall den jämkning som
föranleds härav ske i fråga om det belopp, som utbetalas i mars månad.

Vad som har sagts om församling tillämpas på motsvarande
sätt i fråga om kyrklig samfäUighet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

Prop.
1982/83:19 37

4
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser

angående
det kommunala skatteunderlaget

Härigenom
föreskrivs att 1 § lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser angående det
kommunala skatteunderlaget skall ha nedan angivna lydel-

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1§

Vid bestämmande av det
förskott Vid bestämmande av det förskott på kommunalskatt, landsfingsskatt på
kommunalskatt, landsfingsskatt och församlingsskatt enligl 4 § lagen . och
församlingsskatt enligt 4 och (1965:269) med särskUda bestäm- 4a§§ lagen
(1965:269) med särskil-melser om kommuns och annan ; da bestämmelser om
komriiuns och menighets utdebitering av skatt, annan menighets utdebitering av
m.m. och 84 § lagen (1961:436) om skatt, m. m. som skall utbetalas
/Ör5am//rtg5sfyre/se som skaU utbeta- under år 1983 samt av skatteunder-las
under år 1983 samt av skatteun- lag för bidragsåret 1983 enligt lagen derlag
för bidragsåret 1983 enligt (1979:362) om skatleuljämningsbi-lagen (1979:362)
om skatteutjäm- drag skall beräkningen gmndas på ningsbidrag skall beräkningen
grun- ett justerat skatteunderlag enligt föl-das på ett justerat skatteunderlag
jande. enligt följande.

Antalet
skattekronor och skatteören enligt taxeringsnämndens beslut vid 1982 års
taxering skall omräknas.fill det antal som kan beräknas ha blivit påfört om
grundavdraget enligt 48 § 2 mom. första stycket kommunalskattelagen (1928:370)
hade uppgått fill 7 000 kronor vid nämnda taxering. Vidare skall antalet
skattekronor och skalteören minskas med hela det antal skattekronor och
skatteören som har påförts andra skattskyldiga än sådana som avses i 10 § 1
mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt såvitt avser landsfingskommun,
med 60 procent därav såvill avser kommun och med 20 procent därav såvitt avser
annan menighet. SlulUgen skall därefter återstående antal skattekronor och
skatteören minskas med en procent såvitt avser landstingskommun och kommun.

Vid
bestämmande av skattesats för år 1983 skaU bestämmelserna i denna paragraf
beaktas.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1983.

5
Förslag till

Lag om ändring i lagen
(1979:411) om ändring i rikets indelning

i kommuner,
landstingskommuner och församUngar

Härigenom föreskrivs
i fråga om lagen (1979:411) om ändring i rikets indelning i kommuner,
landstingskommuner och församlingar dels att 3 kap. 15 § skall upphöra atl
gäUa, deb att 3 kap. 14 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3
kap. 14 §1

Beslut, som under tiden
mellan beslutet om indelningsändring eller, om indelningsdelegerade skaU utses,
valet av delegerade och ändringens ikraftträdande fattas av kyrkofullmäktige,
kyrkostämman, kyrkorådet eller en annan nämnd, överklagas genom besvär enligt
89 § lagen (1961:436) om församlingsstyrelse. Besvär får anföras även av andra
församlingar som berörs av indelningsändringen och dem som är kyrkobokförda i
en sådan församUng eller som, utan att vara kyrkobokförda i församUngen, är
skattskyldiga till denna.

Beträffande
besvären tiUämpas i övrigt 89-91 §§ lagen om församlingsstyrelse. Besvär över
ett beslut, varigenom kammarrätten har bifallit besvär eller förbjudit att det
överklagade beslutet verkställs, får anföras även av andra församlingar som
berörs av indelningsändringen och dem som är kyrkobokförda i en sådan
församling eller som, utan att vara kyrkobokförda i församlingen, är
skattskyldiga fill denna.

Beslut, som under liden
mellan beslutet om indelningsändring eller, om indelningsdelegerade skall
utses, valet av delegerade och ändringens ikraftträdande fattas av kyrkofullmäktige,
kyrkostämman, kyrkorådet eller en annan nämnd, överklagas genom besvär enligl
9 kap. 1-3 §§ lagen (1982:000) omförsamlingar och kyrkliga samfälligheter.
Besvär får anföras äyen av andra församlingar som berörs av indelningsändringen
och dem som är kyrkobokförda i en sådan församling eller som, utan atl vara
kyrkobokförda i församlingen, är skallskyldiga tiU denna. Beträffande
besvären tillämpas i övrigt

9
kap. 4-6 §§ lagen omförsamlingar och kyrkliga samfälligheter. Besvär över etl
beslut, varigenom kammar-rätlen har bifallit besvär eller förbjudit att det
överklagade beslutet verkställs, får anföras även av andra församlingar som
berörs av indelningsändringen och dem som är kyrkobokförda i en sådan
församling eller som, utan att vara kyrkobokförda i församlingen, är
skattskyldiga till denna.

Denna
lag träder i kraft den 1 juh 1983.

1
Senaste lydelse 1980:278.

6 Förslag till Lag om
ändring delegerade

lagen
(1972:229) om kyrkliga indelnings-

Härigenom
föreskrivs att 1-3, 6, 11, 15, 17, 18, 20 och 21 §§ lagen (1972:229) om
kyrkliga indelningsdelegerade' skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

,2

Föreskriver
regeringen énUgt 3 kap. 12 § lagen (1979:411) om ändring i rikets indelning i
kommuner, landsfingskommuner och församlingar att beslutanderätten i en
församling skall utövas av indelningsdelegerade eller enligt 1 kap. 10 §
lagen (1982: 000) om församlingar och kyrkliga samfälligheter att
beslutanderätten i en kyrkUg samfäUighet skall utövas av sådana delegerade,
skall delegerade och suppleanter utses från varje församling vars område
helt eller delvis skall ingå i församlingen enUgt den nya indelningen eller
som skall ingå i den kyrkliga samfälligheten.

Nuvarande
lydelse

1§

Föreskriver
regeringen enligt 3 kap. 12 § lagen (1979:411) om ändring i rikets indelning i
kommuner, landsfingskommuner och församlingar att beslutanderätten i en
församling skall utövas av indelningsdelegerade eller enligt 6 a § lagen
(1961:436) om församlingsstyrelse att beslutanderätten i en kyrklig
samfäUighet skall utövas av sådana delegerade, skall delegerade och suppleanter
utses från varje församUng vars område helt eller delvis skall ingå i
församlingen enligt den nya indelningen eller som skall ingå i den kyrkliga
samfälligheten.

Om
delegerade skall utses från mer än en församling, fastställer regeringen
antalet delegerade och suppleanter från varje församling. Är församUngarna ense
om antalet, skall detta fastställas i enlighet härmed.

Om
delegerade skall utses från endast en församling, beslutar kyrkofullmäktige
eller kyrkostämman i denna församling om antalet delegerade och suppleanter.

2 §3

Delegerade
och suppleanter för Delegerade och suppleanter för var-

je församling väljs av
kyrkofullmäktige eller kyrkostämma senast trettio dagar efter det
församlingen fått del av beslutet om indelningsändringen eller vid den senare
fidpunkt som regeringen bestämmer. Valbar är den som är fullmäktig eUer
suppleant för fullmäktig i en församling eller kyrklig samfäUighet, som berörs
av indelningändringen, eller, om fullmäktige inte finns i en viss församling,
den som enligt 2 kap. 4 § lagen (1982:000) om församlingar och kyrkliga
samfälligheter skulle ha

varje
församling väljs av kyrkofullmäktige eller kyrkostämma senast trettio dagar
efter det församlingen fått del av beslutet om indelningsändringen eller vid
den senare tidpunkt som regeringen bestämmer. Valbar är den som är fullmäktig
eUer suppleant för fullmäkfig i en församUng eller kyrklig samfäUighet, som
berörs av indelningsändringen, eller, om fullmäkfige inte finns i en viss
församling, den som enligt 10 § lagen (1961:436) om församlingsstyrelse skulle
ha varit valbar till full-

'
Senaste lydelse av lagens rubrik 1979:413. 2 Senaste lydelse 1979:413. 'Senaste
lydelse 1979:413.

Nuvarande
lydelse

mäktig eUer suppleant. Bestämmelserna i 25 § fjärde
stycket nämndalag om proportionellt val äger motsvarande tillämpning. Om
suppleanterna inte väljs proporfionellt, skall vid valet även bestämmas den
ordning i vUken suppleanterna skall inkallas fiU tjänstgöring.

Föreslagen
lydelse

varit valbar tiU fullmäktig eller suppleant.
Bestämmelserna i 2 kap. 23 § nämnda lag om proportionellt val skaU tillämpas.
Om suppleanterna inte väljs proporfionellt, skall vid valet även bestämmas den
ordning i vilken suppleanterna skall inkallas till tjänstgöring.

Sedan
val ägt rum, skall uppgift om de valdas namn och postadress genast sändas
till länsstyrelsen och domkapitlet.

Avgår
delegerad före utgången av den bestämda tjänstgöringstiden, äger 46 § andra
stycket lagen (1961:436) om församlingsstyrelse motsvarande tillämpning.

Bestämmelserna i 10 § tredje och fjärde styckena lagen
(1961:436) om församlingsstyrelse om verkan av valbarhetens upphörande och om
rätt till avsägelse äger motsvarande tillämpning på delegerade och suppleanter.

3 §

Avgår
delegerad före utgången av den bestämda tjänstgöringstiden, tillämpas 5 kap. 8
§ tredje stycket lagen om församlingar och kyrkliga samfälligheter.

Bestämmelserna i 2 kap. 4 § tredje stycket lagen
(1982:000) om församlingar och kyrkliga samfälligheter om verkan av
valbarhetens upphörande och om rätt till avsägelse skaä tillämpas på
delegerade och suppleanter.

6§i Sammanträden skall hållas på det ställe och enligt den
ordning som delegerade bestämmer. Sammanträde hålls även när länsstyrelsen
eller domkapifiet förordnar om det, när de flesta delegerade eUer det arbetsutskott
som avses i 14 § begär det och när ordföranden finner det behövligt.

Bestämmelsen
[16 § 2 mom. andra stycket lagen (1961:436) om församlingsstyrelse äger
motsvarande tillämpning på delegerade.

Bestämmelsen
i 6 kap. 4 § tredje stycket lagen (1982:000) omförsamlingar och kyrkliga
samfälligheter skall tillämpas på delegerade.

11 §2

Bestämmelserna
i 18 §, 19 § första stycket, 23-28 och 30 §§ lagen (1961:436) om
församlingsstyrelse om fuUmäktige och deras ordförande äger motsvarande
tilllämpning på delegerade och deras ordförande.

Bestämmelserna
i 2 kap. 5, 12, 13, 19-26 och 28 §§ lagen (1982:000) om församlingar och
kyrkliga samfälligheter om fullmäktige och deras ordförande skaU tillämpas på
delegerade och deras ordförande.

En interpellation får framställas förutom fill ordföranden
i arbetsutskottet eller en kommitté även till ordföranden i kyrkorådet, annan
nämnd eller beredning i en församling eller kyrklig samfäUighet som berörs av
indelningsändringen.

1 Senaste lydelse 1979:413.

2 Senaste lydelse 1979:413.

Nuvarande
lydelse

Tillkännagivande som avses i 27 § fjärde stycket nämnda
lag skall ske på anslagstavlan i varje församling och kyrklig samfäUighet som
berörs av indelningsändringen.

Föreslagen
lydelse

Tillkännagivande som avses i 2 kap. 25 § tredje stycket
nämnda lag skall ske på anslagstavlan i varje församling och kyrklig
samfäUighet som berörs av indelningsändringen.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

15 §1

Ledamöter
och suppleanter i arbetsutskottet eller i en kommitté väljs till det antal
delegerade bestämmer och för delegerades tjäntgöringstid. Antalet ledamöter i
arbetsutskottet får ej vara under fem.

'■ bar.

Om
suppleanterna inte väljs proporfionellt, skall vid valet även bestämmas den
ordning i vilken suppleanterna skall inkallas till tjänstgöring.

I fråga om
valbarhet till ledamot eller suppleant i arbetsutskottet eller i kommitté,
verkan av valbarhetens upphörande och rätt till avsägelse äger bestämmelserna i
45 § lagen (1961:436) om församlingsstyrelse om ledamot och suppleant i kyrkorådet
motsvarande tillämpning. Därvid skall iakttas, att utöver delegerad och
suppleant för delegerad endast den som är kyrkobokförd inom området för
församlingen enligt de nya indelningen eller för den kyrkliga samfälligheten
är valbar.-

I fråga om
valbarhet till ledamot eller suppleant i arbetsutskottet eller i kommitté,
verkan av valbarhetens tipphörande och rätt fill avsägelse tillämpas
bestämmelserna i 5 kap. 6 § lagen (1982:000) om församlingar och kyrkliga
samfälligheler om ledamot och suppleant i kyrkorådet. Därvid skall iakttas, att
utöver delegerad och suppleant för delegerad endast den som är kyrkobokförd
inom området för församlingen enligt den nya indelningen eller för den kyrkliga
samfälligheten är val-

17 §

Bestämmelserna
i 46 § andra stycket, 48-52 §§, 53 § andra och tredje styckena samt 58 § lagen
(1961:436) om församlingsstyrelse om kyrkoråd äger motsvarande tilllämpning på
arbetsutskottet öch på kommitté. Tillkännagivande som avses i 52§ tredje
stycket nämnda lag skall ske på anslagstavlan i varje, församling och kyrklig
sarrifällighet som beröres av indelningsändrihg-en.

Bestämmelserna
i 5 kap. 7 §, 8 § tredje stycket, 10 § första stycket 11-12 B, 13 § andra
stycket,' 14 § andra och tredje styckena samt 20 § lagen (1982.000) om
församlingar och kyrkliga samfälligheter om kyrkoråd skaU tillämpas på
arbetsutskottet och på kommitté. Tillkännagivande som avses i 5 kap. 13 §
andra stycket nämnda lag skall ske på anslagstavlan i varje församling och
kyrklig samfäUighet som berörs av indelningsändringen.

I Senaste lydelse 1979:413.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

Arbetsutskottet och kommitté fär kalla en delegerad eller
suppleant för en delegerad, en ledamot av en kommitté eller en tjänsteman hos
en församling som har valt delegerade eller en särskild sakkunnig att närvara
vid ett sammanträde. Den som har kallats får, om utskottet eller kommittén
beslutar det, delta i överläggningarna men ej i besluten.

181

Ärende av annat slag än som anges i 22 § andra stycket
lagen (1961:436) om församlingsstyrelse får ej företagas till avgörande av
delegerade, innan det blivit berett på något av de sätt som anges i 14 §. Har
ärende beretts på annat sätt än av arbetsutskottet, skall tillfälle lämnas
utskottet att yttra sig, innan ärendet avgöres.

Ärende av annat slag än som anges i 2 kap. 16 § tredje
stycket och 21 § andra stycket lagen (1982:000) om församlingar och kyrkliga
samfälligheter får ej avgöras av delegerade, innan det bUvit berett på något
av de sätt som anges i 14 §. Har ärende beretts på annat sätt än av
arbetsutskottet, skall tillfäUe lämnas utskottet att yttra sig, innan ärendet
avgörs.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

20 §

Delegerade
kan bestämma om ersättning till delegerad, ledamot i arbetsutskottet eller
kommitté och suppleant. Därvid äger 31 § 1 mom. lagen (1961:436) om församlingsstyrelse
motsvarande tillämpning.

Delegerade
kan bestämma om ersättning till delegerad, ledamot i arbetsutskottet eller
kommitté och suppleant. Därvid skaU 2 kap. 29 § lagen (1982:000) om
församlingar och kyrkliga samfälligheter tillämpas.

21 §'

Beträffande
besvär över beslut av delegerade, arbetsutskottet eller en kommitté gäller i
tillämpliga delar 89 och 90 §§ lagen (1961:436) om församlingssty relse.
Besvär får anföras av varje församling eller kyrklig samfäUighet som berörs av
indelningsändringen och av den som har rätt att anföra besvär över beslut av
kyrkofullmäktige, kyrkostämman eller församlingsdelegerade i en sådan
församling eller samfäUighet.

Beträffande
besvär över beslul av delegerade, arbetsutskottet eller en kommitté gäller i
tillämpUga delar 9 kap. 1-4 §§ lagen (1982:000) om församlingar och kyrkliga
samfälligheter. Besvär får anföras av varje församling eller kyrklig
samfäUighet som berörs av indelningsändringen och av den som har rätt att
anföra besvär över beslul av kyrkofullmäktige, kyrkostämman eller församlingsdelegerade
i en sådan församling eller samfäUighet.

I Senaste lydelse 1980:280.

Nuvarande
lydelse

Beträffande besvär över kammarrättens beslut tillämpas 91
§ lagen om församlingsstyrelse. Besvär över etl beslut, varigenom kammarrätten
har bifalUt besvär eUer förbjudit att det överklagade beslutet verkställs får
anföras även av en församling eller kyrklig samfäUighet som berörs av
indelningsändringen och av den som har rätt att anföra besvär över beslut av
kyrkofullmäktige, kyrkostämman eller församlingsdelegerade i en sådan
församling eller samfäUighet.

Föreslagen lydelse

Beträffande besvär över kammarrättens beslut fillämpas 9
kap. 5 § lagen om församlingar och kyrkliga samfälligheler. Besvär över ett beslut,
varigenom kammarrätten har bifallit besvär eller förbjudit att det överklagade
beslutet verkställs får anföras även av en församling eller kyrklig samfäUighet
som berörs av indelningsändringen och av den som har rätt att anföra besvär
över beslut av kyrkofullmäkfige, kyrkostämman eller församlingsdelegerade i en
sådan församling eller samfäUighet.

Bestämmelserna
i 9 kap. 6 § lagen om församUngar och kyrkliga samfälligheter om rättelse av
verkstäUighet tillämpas beträffande beslut av delegerade, arbetsutskottet
eller en kommitté.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

Prop. 1982/83:19 44

Utdrag
PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-09-09

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Wikström, Friggebo, Dahlgren,
Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, EUasson, Elmstedt, TUlander,
Ahrland, MoUn.

Föredragande:
statsrådet Boo

Proposition
om ny lag om församlingar och kyrkliga samfälligheter, m. m.

1
Inledning

I
lagen (1961:436) om församlingsstyrelse (omtryckt 1976:500, ändrad senast
1981:558, LFS) finns grundläggande bestämmelser om de kyrkliga kommunerna. En
överensstämmelse till både form och innehåll rådde mellan LFS och den
lagstiftning som gällde för de borgerliga kommunerna enligt 1953 års kommunallag.
LFS ändrades emeUerfid inte vid tillkomsten av 1977 års kommunallag. Det värde
som ligger i en likformighet mellan försam-lingsstyrelselagstiftningen och
kommunallagstiftningen ansågs motivera en översyn av LFS i syfte att anpassa
den till den nya kommunallagen. För denna uppgift tillkallade regeringen år
1977 en särskild utredare ' - utredningen (Kn 1977:04) för översyn av lagen om
församlingsstyrelse.

Utredningen
avlämnade i februari 1981 betänkandet (SOU 1981:6) Översyn av lagen om
församlingsstyrelse. En sammanfattning av utredningens förslag bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 1 och de lagförslag som läggs fram i
betänkandet som bilaga 2.

Betänkandet
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser och en sammanställning
av deras yttranden bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Enligt
54 § LFS är endast ledamöter och suppleanter i kyrkorådet valbara tiU
kyrkvärdar. Med anledning av en riksdagsmotion (mot. 1979/80:1050) har
riksdagen anhållit att frågan om vidgad valbarhet till kyrkvärdsuppdrag utreds
(KU 1980/81:5, rskr 1980/81:15). Med hänsyn härtill har inom
kommundepartementet upprättats departementspromemorian (Ds Kn

'
Direktören Lennart Stolt

Prop.
1982/83:19 45

1981:9) Valbarhet till kyrkvärdsuppdrag. Promemorian
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanser och en sammanställning av deras yttranden bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 5.

2 Allmän motivering 2.1 Inledning

Den kyrkokommunala självstyrelsen - församlingsstyrelsen -
är en del av den kommunala självstyrelsen, som är en av grunderna för det fria
folkstyret i Sverige. Genom de kyrkliga kommunerna har medlemmarna i svenska
kyrkan tillförsäkrats rätten att lokalt besluta om gemensamma kyrkliga
angelägenheter. Rätten att ta ut skatt för skötseln av församlingsuppgifterna
är en viktig del av den kyrkokommunala självstyrelsen. Genom denna förverkligas
i vid omfattning inom svenska kyrkan demokratins idé om människornas inflytande
över utvecklingen.

Kyrkomedlemmarnas inflytande i den kyrkokommunala
självstyrelsen sker i princip enligt den representativa demokratins principer.
Valda representanter har på medborgarnas uppdrag ansvaret för att de gemensamma
angelägenheterna sköts väl.

Den kyrkokommunala självstyrelsen och demokrafin har en
mycket stark ställning i Sverige. Indelningen i församlingar täcker i likhet
med den borgerliga kommunindelningen hela landet. Genom församlingarna upprätthåller
svenska kyrkan en riksomfattande verksamhet som är uppbyggd på demokrafisk
grund.

Den lokala kyrkliga självstyrelsen har lång tradition i
Sverige. Den borgerliga och den kyrkliga kommunen har ett gemensamt ursprung i
sockensjälvstyrelsen, som härstammar från medeltiden. Människorna inom ett
lokalt avgränsat område - socknen - deltog på olika sätt i skötseln av
angelägenheter som var av gemensamt intresse. 1 äldre tider var de kyrkliga
uppgifterna huvudsaken för sockenmenigheten. I början av 1800-talet kom socknen
att framträda som en självständig juridisk person med egna tillgångar, skilda
från medlemmarnas. I mitten av 1800-talet började de kyrkliga och de borgerliga
elementen i sockensjälvstyrelsen att alltmera hållas isär från varandra. Genom
1862 års kommunalreform kom den definitiva skilsmässan mellan kyrkoförsamlingen
och den borgerliga kommunen. Den kyrkliga kommunens uppgift blev att ha hand
om kyrkans och folkskolans angelägenheter. Det territoriella underlaget för
församlingarna och de nya borgerliga kommunerna förblev detsamma. Detta samband
kom att bestå ändå till 1946 och 1962 års kommunindelningsreformer. En av
utgångspunkterna för 1862 års kommunalförordningar var att medlemskretsen för
den kyrkliga och den borgerliga kommunen inte behövde vara densamma.

Prop.
1982/83:19 46

1862
års förordning om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd reglerade den
kyrkokommunala verksamheten fram till år 1930 då en ny lag om
församlingsstyrelse fillkom. Genom denna lag infördes möjligheten att bilda
kyrkUga samfälligheter. 1930 års lag ersattes i sin tur av 1961 års lag om
församlingsstyrelse, som gäller f. n.

Den
betydelsefulla ställning som kommunerna har kommer till uttryck i
regeringsformen (RF). Enligt 1 kap. 1 § RF förverkligas den svenska folkstyrelsen
genom ett representafivt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal
självstyrelse. I 1 kap. 7 § slås fast att det i riket finns primärkommuner och
landstingskommuner. Vidare anges att beslutanderätten i kommunerna utövas av
valda församlingar och att kommunerna har rätt att ta ut skatt för skötseln av
sina uppgifter. Enligt 1 kap. 8 § finns för den offentliga förvaltningen
statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter. I 8 kap. 5 § föreskrivs att
grunderna för ändringar i rikets indelning i kommuner, för kommunernas
organisation och verksamhetsformer och för den kommunala beskattningen bestäms
i lag. I 11 kap. 6§ anges att förvaltningsuppgifter kan anförtros åt kommun.
Dessa bestämmelser skall enligt punkt 9 femte stycket övergångsbestämmelserna
till RF, med ett undantag som betingas av kyrkostämman, tillämpas även i fråga
om kyrkUga kommuner. Samtliga grundlagsregler om svenska kyrkan är placerade i
RF:s övergångsbestämmelser. Osäkerheten om kyrkans framtida ställning medförde
alt de bestämmelser i 1809 års regeringsform som avsåg svenska kyrkan i allt
väsentligt överfördes till den nya regeringsformen med bara formella ändringar.

I
prop. 1981/82:77 om formerna för den kyrkliga lagstiftningen m. m. föreslås
ändringar i grundlagsbestämmelserna om svenska kyrkan. Det föreslås att
reglerna om kyrkolagstiftning i punkt 9 övergångsbestämmelserna tUl RF
anpassas tiU RF:s huvudprinciper om normgivning. Vidare föreslås att en del av
de nuvarande stadgandena om svenska kyrkan i övergångsbestämmelserna fill RF
upphävs. Någon ändring föreslås emellertid inte i övergångsbestämmelsernas
regler om de kyrkUga kommunema. Jag uttalade i det sammanhanget att frågan om
de kyrkliga kommunernas konstitufionella ställning har så stor betydelse för
relationen mellan staten och kyrkan, att ett beslut som berör denna fråga
ofrånkomligen måste anstå fill dess statkyrka-frågan har avgjorts i den ena
eller andra riktningen. Riksdagen har som vilande antagit de i propositionen
framlagda förslagen till ändring i RF (KU 1981/82:36, rskr 1981/82:263).

Begreppet
"kommunallag", som fanns i den gamla regeringsformen, har inte förts
över till RF. TUl kommunallagarna räknades naturligtvis kommunallagen och
dämtöver bl. a. lagen om församlingsstyrelse. Grunden för kommunallagstiftningen
är nu i stället RF:s bestämmelser om kommunerna, framför allt i 8 kap. 5 § där
det föreskrivs att vikfigare regler rörande kommunerna skall ha form av lag.
Det bör i detta sammanhang tilläggas att LFS inte är av kyrkolags natur. De
särskilda bestämmelserna i punkt 9 fjärde

Prop. 1982/83:19 47

stycket
övergångsbestämmelserna till RF om stiftande, ändring och upphävande av
kyrkolag är således inle tillämpliga på LFS.

LFS innehåller de
grundläggande bestämmelserna om de båda typerna av kyrkliga kommuner,
församUngar och kyrkliga samfälligheter. Den är för de kyrkliga kommunerna vad
kommunallagen är för de borgerliga kommunerna. I LFS finns bestämmelser om bl.
a. församlingarnas kompetens och organisation, de kyrkokommunala organens
arbetsformer, den ekonomiska förvaltningen, församlingsskatt saml besvär. I
lagen finns också särskilda regler om de kyrkliga samfälligheterna.

LFS stämde i stora
delar både fill form och fill innehåll överens med 1953 års kommunallag. År
1977 trädde den nya kommunallagen (1977:179, KL) i kraft. Bakgrunden fill
kommunallagsreformen var den betydande omvand-Ung som den kommunala
verksamheten hade genomgått under de föregående decennierna och de ändrade
förutsättningarna för den kommunala demokratin. Villkoren för de kyrkliga
kommunernas verksamhet har naturligtvis också på sitt sätt förändrats. Det är
mot den bakgrunden som utredningen om översyn av lagen om församlingsstyrelse
har bedrivit sitt arbete.

För att rätt kunna bedöma
värdet av att på det kyrkokommunala området göra ändringar av det slag som
ingick i kommunallagsreformen har utredningen jämfört samhällsutvecklingens
betydelse för demokratin i församlingarna med utvecklingen hos de borgerliga
kommunerna.

Den kommunala verksamheten
har på senare fid expanderat kraftigt. Den ekonomiska, sociala och tekniska
utvecklingen har i grunden förändrat förutsättningarna för och innehållet i den
kommunala verksamheten. Många nya obligatoriska uppgifter och ett ökat antal
frivilliga åtaganden sätter sin prägel på utvecklingen inom de borgerliga
kommunerna. De kyrkliga kommunema har inte i samma utsträckning ålagts nya
obligatoriska uppgifter. Deras frivilliga åtaganden inom församlingen har
emellertid ökat, liksom bidragen till kyrklig verksamhet på stifts- och
riksplanet.

Samhällsutvecklingen
har drivit fram ett starkare beroendeförhållande mellan staten och kommunerna.
På den kyrkliga sidan är det annorlunda. Senare tiders utveckling har gått i
riktning mot utvidgad rätt för kyrkan att själv bestämma i inre kyrkliga angelägenheter.
Mot den bakgrunden har beroendeförhållandet mellan staten och de kyrkliga
kommunerna varit i avtagande.

Genom de båda kommunala
indelningsreformerna har antalet kommuner minskat från 2 498 år 1951 till 279
år 1982. Någon motsvarande reform har inte ägt rum i fråga om församlingarna.
F. n. finns 2 569 församlingar, varav fem icke-territoriella församlingar. Från
statsmakternas sida har inte tagits något initiativ till en kyrkokommunal
indelningsreform. En sådan genomgripande förändring i den kyrkokommunala
strukturen har inte ansetts lämplig under den tid då utredningarna om kyrkans
framfida förhållande till staten har pågått.

Prop.
1982/83:19 48

I de borgerliga kommunerna har i vissa avseenden en
centralisering av nämndverksamheten förekommit. Kommunstyrelsen har också
gradvis fått en starkare ställning i kommunen. Någon liknande utveckling har
inte kunnat iakttas i de kyrkliga kommunerna.

Under senare år har den kommunala planeringen byggts ut
kraffigt och kommit att täcka allt flera områden. Liknande tendenser har
förekommit på den kyrkliga sidan där fierårsplan för församlingsarbetet,
ekonomisk flerårsplanering, personalplanering m. m. sker i allt större
utsträckning.

Den intensiva allmänna demokratidebatt som förts under
senare år i Sverige har av naturliga skäl inte berört de kyrkliga kommunerna på
samma sätt som de borgerliga. Det är dock uppenbart att demokratifrågor av det
slag som bearbetades och löstes genom kommunallagsreformen har stor betydelse
även inom det kyrkokommunala området. Den största kyrkliga demokratifrågan,
nämligen det låga valdeltagandet i kyrkofullmäkfigvalen, har dock ingen
motsvarighet på den borgerligt kommunala sidan.,Utrednjngen anför att föga
torde kunna göras i denna fråga vid en översyn ay LES. ■

Församlingarna utgör stommen i svenska kyrkans
organisation. De är de

viktigaste delarna i den kyrkliga verksamheten på lokalplanet. På sfiftsplanet

handläggs de administrativa och ekonomiska frågorna av domkapitlet och

sfiftsnämnden, vilka är statliga myndigheter. Även på riksplanet är svenska

kyrkans verksamhet i stor utsträckning inordnad under statliga myndighe

ter. : ■ ■ ■

Församlingarnas
folkmängd varierar kraftigt. Många församlingar är små. Den 1 januari 1982 var
antalet församlingar med färre än 1 000 invånare. 1 347. Antalet församlingar
med mindre än 500 invånare var 852.

Församlingarna arbetar under synnerligen olika ekonomiska
villkor. Genom utjämning via kyrkofonden bidrar de ekonomiskt gynnade församlingarna
fill att de svagare församlingarna kan hålla i gång sin verksamhet. Dessa får
dessutom bidrag från staten genom den kommunala skatteutjämningen. Våren 1982
beslutade riksdagen och allmänna kyrkomötet om ett nytt system för ekonomisk
utjämning inom svenska kyrkan (prop. 1981/ 82:158, KU 1981/82:28, rskr
1981/82:309 och skr 1982:8, KLU 1982:7, kskr 1982:11).

Bildandet av kyrkliga samfälligheter har under 1960- och
1970-talen spelat en stor roll för den kyrkokommunala strukturen.
Samfällighetsbildningen har påverkat denna på ett sätt som påminner om
indelningsreformerna på den borgerligt kommunala sidan. Antalet samfälligheter
uppgick år 1980 till: 267. I dessa samfälligheter ingick 917 församUngar,
vilket är mer än fyra gånger så många som år 1956 ingick i samfälligheter. I de
flesta av de större kommunema utgör numera alla eller nästan alla församUngarna
en total kyrklig samfäUighet. Liksom hos kommunerna finns hos dessa
samfälligheter välutvecklade förvaltningar med många anställda tjänstemän. Även
hos många stora och medelstora församlingar och samfälligheter i övrigt finner
man säkert en bas för den ekonomiska förvaltningen och långtidsplaneringen

Prop. 1982/83:19 49

som inte nämnvärt avviker från förhållandet i de
borgerliga kommunerna. Samtidigt måste det särskilda problem uppmärksammas som
är förknippat med att de församlingar som ingår i samfälligheter består som
kyrkliga kommuner. Dessa beslutar i alla angelägenheter vid sidan av de
ekonomiska och har anspråk på att inte domineras av samfällighetens organ.

2.2 Allmänna synpunkter på översynen av
församlingsstyrelselagen

Utredningen

Utredningen framhåller att uppgiften att se över LFS
enligt utredningens direktiv till stor del blir en fråga om lagteknisk
anpassning av denna lag till KL utan ändringar i övrigt av innehållet. Det har
inte varit möjligt för utredningen att ta upp i och för sig aktuella och
angelägna frågor som t. ex. församlingarnas kompetens på begravningsväsendets
område.

Skälen för att den borgerligt kommunala självstyrelsen och
församlingarnas självstyrelse har kommit att vila på samma rättsliga grund är
enligt utredningen huvudsakUgen av historisk natur. Det är fråga om besluts-
och förvaltningsformer som har gemensamt ursprung i den gamla sockengemenskapen.
Inför en lagteknisk revision, som syftar till större överensstämmelse mellan
kommunallag och församlingsstyrelselag i dagsläget, är det vikfigt att
konstatera att det, fid efter annan, också har förelegat betydelsefulla
skillnader mellan regleringen av å ena sidan borgerliga, å andra sidan kyrkliga
kommuner. Vid översynen har det därför, framhåller utredningen, varit viktigt
att beakta församlingarnas samfundsgemenskap inom ramen för trossamfundet
svenska kyrkan, liksom församlingsarbetets särart.

Utredningen anför att ett djupgående studium av
kommunallagsreformen och dess utgångspunkter och motiv har legat fill grund för
översynsarbetet. Överväganden och slutsatser i kommunallagsutredningens och
kommunal-demokratiutredningens arbete har av utredningen granskats och prövats
mot bakgrund av kyrkUga förhållanden. Översynsarbetet har sålunda inte
resulterat i en ordagrann omstöpning av LFS efter KL:s mönster ens på de många
punkter där förhållandena ändå är jämförelsevis likartade. Det har enligt
utredningen i stor utsträckning varit erforderligt att beakta särskilda
kyrkliga förhållanden och förutsättningar.

I stort har emellertid de flesta av förslagen från de
utredningar som föregick kommunallagsreformen beaktats och fått sin
motsvarighet i utredningens förslag.

Utredningen
har övervägt om de nya regler i KL som bygger på förslagen i
kommunaldemokratiutredningens huvudbetänkande (SOU 1975:41) Kommunal demokrati
bör gälla även för de kyrkliga kommunerna. Del är fråga om bestämmelser som
syftar till att stärka de beslutande organens ställning, förbättra de
förtroendevaldas arbetsvillkor, uppnå ett snabbare valgenomslag och stärka den
lokala förankringen. Flertalet av dessa bestämmelser bör enligt utredningen
införas även i den nya församlingsstyrelselagen. 4 Riksdagen 1982/83. 1 sami Nr
19

Prop. 1982/83:19 50

Utredningen
framhåller att tidigare kommunallagstiftning allfid har vilat på uppfattningen
att kommunerna borde åtnjuta största möjliga frihet att ordna sin förvaltning
och sina verksamhetsformer med hänsyn till skiftande lokala behov. För LFS har
samma grundprincip gällt. Kommunallagstifl-ningen och
församlingsstyrelselagsfiftningen har varit av utpräglad ramkaraktär. Genom
borttagandet av etl stort antal detaljbeslämmelser blev KL:s karaktär av ramlag
ytterligare betonad. Enligt utredningen föreligger inte för de kyrkliga
kommunernas del något skäl till avsteg från dessa principer för lagreglering.

Utredningen
har övervägt vad det innebär att följa rhönstret med avveckling av viss
detaljreglering. Några av de mera bärande skälen för minskningen av
detaljregleringen i KL var indelningsreformerna och de ökade administrativa
resurser som numera står kommunerna till buds. De kyrkUga kommunerna har inte
haft fillnärmelsevis samma utveckling.

Den
stora spännvidden mellan de kyrkokommunala enheterna är emellertid enUgt
utredningen etl starkt skäl för en slopad detaljreglering. Utvecklingen mot ett
minskat beroendeförhållande mellan kyrkan och staten och en klarare markering
av svenska kyrkan som etl självständigt trossamfund utgör också en grundval
för en mindre detaljerad statlig ramlagstiftning. Slutligen framhåller
utredningen atl de allmänna tendenserna fill slopad statskontroll är ett skäl
till större frihet för den lokala självstyrelsen på vissa områden. Utredningen
föreslår därför på de allra flesta punkter samma minskade detaljreglering i LFS
som i KL.

Utredningen
erinrar om att RF i olika avseenden återverkade på KL:s utformning. De kyrkliga
kommunerna har emellertid, konstaterar utredningen, genom att de regleras i
RF:s övergångsbestämmelser en annan anknytning till grundlagens regler om den
kommunala självstyrelsen än de borgerliga kommunerna. Utredningen har övervägt
i vad mån detta förhållande för de kyrkliga kommunernas del bör leda fill
särskUda slutsatser som avviker från den bedömning som gjordes i motsvarande
frågor vid kommunallagsreformen. Utredningen har stannat vid att konstatera att
nu gällande grundlag medger en Ukartad reglering av borgerliga och kyrkliga
kommuner.

Utredningen
har vid sidan av arbetet med lagens innehåll sett över lagens språkliga
utformning. En systematisk bearbetning för att öka överensstämmelsen i
disposition och framställningssätt har också företagits. Utredningen har bedömt
det ogörligt att vid ett behållande av LFS på ett överskådligt sätt presentera
alla de ändringar som föreslås. Därför har förslaget tagit formen av en helt ny
lag. Slufiigen har utredningen granskal församlingsstyrelse-lagens anknytning
fill andra lagar och författningar och aktualiserat erforderliga
följdändringar.

Prop. 1982/83:19 51

Remissyttrandena

De
allra flesta remissinstanserna godtar principen om likformighet mellan kyrklig
och borgerlig kommunallag. Likaså godtas i huvudsak utredningens förslag om hur
långt arbetet med att uppnå likformighet bör drivas.

Några remissinstanser
godtar utredningens förslag utan erinringar. TUl dessa hör juslitiekanslern,
länsstyrelserna i Södermanlands och Kalmar län, domkapitlet i Härnösand,
Svenska kyrkans diakoninämnd och Sveriges kommunaltjänstemannaförbund.

Ett flertal
remissinstanser förklarar att de godtar utredningens förslag med vissa
undantag. Detta gäller kammarkollegiet, länsstyrelserna i Skaraborgs,
Kopparbergs och Jämtlands län, domkapitlen i Uppsala, Växjö och Stockholm,
stiftsnämnderna i Uppsala och Lund, Svenska kyrkans centralråd för
evangelisation och församlingsarbete, ärkebiskopen, stiftsråden i Linköpings
och Västerås stift samt Svenska kyrkans personalförbund.

Hovrätten för Västra
Sverige anför att de strukturella skillnaderna mellan de borgerliga och de
kyrkUga kommunerna i dag är så stora att man generellt sett kan ställa sig
frågan om det finns anledning att vidhåUa de traditionella likformighetssträvandena
i regleringen. Hovrätten efterlyser en mera ingående diskussion om
likformighetens nuvärde. Med reservation för vad en sådan diskussion skulle
leda till godtar hovrätten emeUertid utredningsförslagets allmänna inriktning.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län finner det naturligt att lagstiftningen om de
borgerliga och de kyrkliga kommunema företer många gemensamma drag. Men det är
enligt länsstyrelsen också viktigt att hålla i minnet att det finns väsentliga
skillnader i fråga om arbetsuppgifter och organisation. Länsstyrelsen anser atl
en anpassning av LFS fill KL bör ske men att den bör genomföras i medvetande om
de särdrag som finns på den kyrkliga sidan. Sveriges kommunaljuridiska förening
finner det tilltalande att LFS bringas i överensstämmelse med KL i större
omfattning. Strävandena att nå likformighet bör dock enligt föreningen inte
drivas längre än vad utredningen har föreslagit.

Några remissinstanser tar
upp frågan om vad utredningens förslag kommer att innebära för de mindre
församUngarna. Domkapitlet och stiftsnämnden i Luleå anser att utredningens
målsättning att i ramlagens form markera de kyrkliga kommunernas
självständighet samt att förstärka den kyrkokommunala demokratin går ut över
de mindre kyrkokommunerna. Domkapitlet och stiftsnämnden motsätter sig dock
inte en modernisering av LFS, eftersom den i stora delar endast är en rent
lagteknisk anpassning fiU kommunallagen och den totalt sett innebär en bättre
grund för demokratin i församlingarna. Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbund framhåller att strävan efter minskad detaljreglering var
betydligt naturligare för de borgerliga än för de kyrkUga kommunerna. Förbundet
poängterar att en detaljreglering i många stycken kan anses utgöra ett slöd för
de minsta kyrkliga kommunema i deras förvaltning. Domkapitlet i Visby ställer
sig inte odelat positivt till att

Prop. 1982/83:19 52

lagens
karaktär av ramlag förstärks och detaljregleringar slopas genom utredningens
förslag. Det överiämnas i större utsträckning åt de lokala enheterna att dra
upp gränser för det egna arbetet. För de mindre församlingarna kan detta enligt
domkapitlet vara förenat med risker och problem beroende på osäkerhet och brist
på erfarenhet m.m. Detaljerade bestämmelser, som i den större församlingen
känts betungande, kan i den mindre församlingen ha varit ett stöd i den
särskilda situationen. Om utredningens förslag går igenom, måste dessa frågor
enligt domkapifiet noga följas upp.

Kammarrätten
i Stockholm och domkapitlet i Växjö anser det vara en fördel att utredningens
förslag fått formen av en helt ny lag om församlingsstyrelse.

Vid
överföringen av KL:s regler fill en ny församlingsstyrelselag är det enligt
Svenska kommunförbundet angeläget att inte införa sådana regler i
församlingsstyrelselagen som vållat praktiska tillämpningsproblem eller
oklarheter på den borgerligt kommunala sidan. Förbundet tar senare i sitt
remissyttrande upp olika detaljfrågor som bör föranleda justeringar även i KL.
Ändringarna är av sådan art att det enligt förbundet inte bör möta något hinder
att genomföra dem i samband med översynen av LFS. Förbundet berör också några
frågor av mer principiellt intresse som enligt förbundet kan behöva utredas
ytterligare.

Överväganden

I
direktiven till utredningen om översyn av lagen om församlingsstyrelse
framhölls att lagen borde anpassas fill den nya kommunallagen i den mån
olikheter inte är sakligt betingade.

Bakgmnden
fill utredningens arbete är 1977 års kommunallagsreform som resulterade i den
nya kommunallagen. Denna syftade till att stärka den kommunala självstyrelsen
och den kommunala demokratin. Den bygger på principen att kommunerna skall ha
största möjliga frihet att anpassa sina arbetsformer tiU lokala förhållanden
och att onödig detaljreglering av den kommunala verksamheten bör undvikas.

Mellan
kommunallagstiftningen och församlingsstyrelselagstiftningen har allfid rått
stor överensstämmelse både lUl form och tiU innehåll. Ändringar i den förra har
ofta följts av motsvarande ändringar i den senare. Detta är naturligt med
hänsyn till de borgerliga och de kyrkliga kommunernas gemensamma urspmng och
till att de båda är enheter för kommunal självstyrelse. Trots att den gamla
sockensjälvstyrelsen genom 1862 års kommunalreform delades upp mellan de
borgerUga kommunerna och församlingarna och att flera kommunallagar och
församlingsstyrelselagar sedan dess avlöst varandra, är likheteriia i
lagsfiftningen ännu påtagliga. Jag anser att denna likformighet, som får anses
ha stöd i RF, är ett värdefullt

Prop.
1982/83:19 53

inslag
i regleringen av den kommunala självstyrelsen. Den bör inte ges upp om det inte
är nödvändigt.

Eftersom församUngarna
också utgör en samfundsgemenskap inom ramen för trossamfundet svenska kyrkan
och driver en verksamhet med ett annat innehåll än de borgerliga kommunerna,
måste del naturUgtvis å andra sidan finnas betydelsefulla skillnader mellan
regleringen av de kyrkliga kommunerna och bestämmelserna om de borgerliga
kommunerna.

Utredningen har haft en
grannlaga uppgift när den har vägt intresset av likformighet mot kravet att i tillräcklig
utsträckning ta hänsyn till församlingsverksamhetens innehåU och
församlingsarbetets särdrag. Remissinstanserna har i stort godtagit
utredningens bedömning av hur långt likformigheten mellan KL och LFS bör
drivas. Olika remissinstanser har visserligen på vissa punkter kommit med
invändningar mot utredningens förslag. Men ingen remissinstans har lagil
avstånd från utredningens sätt atl i dess helhet lösa frågan om anpassning av
LFS till KL. Jag vill för min del också redan nu säga att jag anser att
utredningens förslag som helhet innebär en rimlig avvägning mellan intresset av
likformighet och hänsynen till sakliga olikheter i verksamheten.

När
det gäller innehållet i en ny lag om de kyrkliga kommunerna anser jag i likhet
med utredningen och remissinstanserna att gmnddragen för den kyrkokommunala
organisationen måste anges i lagen och att där också måste ges sådana
gmndläggande regler om arbetsformema som behövs för att garantera att
församlingsmedlemmarna behandlas lika och för att ärendena handläggs i
demokratiska former. Vissa gmndläggande bestämmelser behövs också för att
församlingsinvånarnas intresse av insyn och medverkan i den kyrkokommunala
verksamheten skall kunna fillgodoses.

I
fråga om de kommunaldemokratiska principernas genomslag i den nya lagen om de
kyrkliga kommunerna är jag i stort sett ense med utredningen. Jag anser således
att den nya lagen efter förebild i KL bör innehålla bestämmelser om bl. a.
delegationsförfarandet, beslutförhet, motioner och interpellafioner i det beslutande
organet, rätt fill ledighet från anställning samt folkomröstningar och
opinionsundersökningar. Däremot har det, som utredningen funnit och som jag
återkommer tiU i det följande, inte visat sig möjligt att genomföra ett
snabbare valgenomslag i de kyrkliga kommunerna.

Jag
delar utredningens uppfattning atl de kyrkliga kommunerna i Ukhet med de
borgerliga bör ges största möjliga frihet att själva ordna sin förvaltning och
sina verksamhetsformer efter de skiftande lokala behoven. Även på den
kyrkokommunala sidan bör detaljföreskrifter så långt möjligt rensas ut.
Skillnaden i storlek mellan församlingarna är inget hinder mot detta. Genom
utrensningen av onödiga detalj regler stärks enligt min mening den
kyrkokommunala självstyrelsen. Ibland måste naturligtvis kravet på

Prop. 1982/83:19 54

tydlighet
få medföra att bestämmelser i detaljfrågor tas in i lagen. De kan skapa ordning
och hindra en alltför skiftande lokal praxis utan att de för den skull behöver
upplevas som något hinder i den kyrkokommunala verksamheten. Denna företer
vidare särdrag som kan göra detaljföreskrifter nödvändiga i frågor där de inte
behövs för de borgerliga kommunernas del. Frågan om hur långtgående
lagregleringen av de kyrkUga kommunernas verksamhet bör vara får alltså prövas
från fall fill fall.

Med
hänsyn till vad jag nu har anfört förordar jag att utredningens förslag om en
ny lag om församlingsstyrelse genomförs. Enligt utredningens förslag har lagen
samma mbrik som LFS. Jag anser för min del att rubriken bör ändras. Begreppet
"församlingsstyrelse" kan i likhet med "kommunalstyrelse"
le sig föråldrat och vålla missförstånd om lagens innehåll. Del speglar inte
heller helt den ökade betydelse som de kyrkUga samfälligheterna, såsom jag har
redovisat i det föregående, numera har fått. 1 RF används begreppet
"kyrkUg kommun", som omfattar såväl församling som kyrklig
samfäUighet. Det är tänkbart atl använda begreppet "kyrklig kommun" i
den nya lagens mbrik. Jag har emellerfid stannat för beteckningen "lag om
församlingar och kyrkliga samfälligheter" som den lämpligaste rubriken för
den nya lagen.

Införandet
av den nya lagen om församlingar och kyrkliga samfälUgheter bör ses som ett led
i den förnyelse av kommunallagsfiffingen som har skett under senare år. Viktiga
steg på den vägen har varit 1977 års kommunallag, lagen (1979:411) om ändring i
rikets indelning i kommuner, landsfingskommuner och församUngar samt lagen
(1979:408) om vissa lokala organ i kommunerna (omtryckt 1979:1167). F. n. pågår
ett omfattande reformarbete på det kyrkliga området. Riksdagen, regeringen och
det allmänna kyrkomötet har under våren 1982 tagit stäUning i en rad kyrkliga
frågor av stor betydelse för bl. a. kyrkans organisation. Genom den nya lagen
om församlingar och kyrkliga samfälligheter, som bör sättas in även i detta
sammanhang, åstadkoms tidsenliga regler om den lokala kyrkliga självstyrelsens
organisation och verksamhetsformer.

2.3
Kyrkostämman

Nuvarande
förhållanden

En
församlings beslutanderätt utövas enligt 4 § LFS av kyrkofuUmäktige eUer på
kyrkostämma. Enligt 5 § 1 mom. LFS skall kyrkofullmäktige finnas om
församlingen har mer än 1 000 invånare. Detta gäller dock inte församlingar som
ingår i Göteborgs kyrkliga samfäUighet. Vidare kan regeringen besluta att en
församling som ingår i en annan kyrklig samfäUighet inom en s. k. obligatorisk
pastoratssamfällighet inte skall ha fullmäkfige. Om en församling har
kyrkofullmäktige och invånarantalet har sjunkit fill 1 000 eller därunder skall
beslutanderätten fortfarande utövas av kyrkofullmäkfige, om fullmäktige inte
beslutar annat. En församling med 1 000 invånare eller därunder kan frivilligt
införa kyrkofullmäktige.

Prop.
1982/83:19 55

I
punkt 9 övergångsbestämmelserna till RF sägs att vad som föreskrivs i RF om
primärkommuner skall, med undantag av 1 kap. 7 § första stycket andra punkten,
äga motsvarande tillämpning i fråga om kyrkliga kommuner. Undantaget avser
bestämmelsen om att beslutanderätten i kommunerna utövas av valda församlingar
och föranleds av att beslutanderätten i församlingarna i vissa fall kan utövas
direkt av församlingsmedlemmarna på kyrkostämma.

Kommunalstämman
avskaffades i de borgerliga kommunerna i och med införandet av 1953 års
kommunallag. Kyrkostämman har däremot behåUits för de minsta kyrkokommunala
enheterna. Gränsen för införande av kyrkofullmäktige har sänkts vid två
tillfällen.

I
det organisationsförslag som framlades av de kyrkliga företrädarna i de s. k.
stat-kyrkaöverläggningarna. Kyrkans framfida organisation (SOU 1978:2)
föreslogs att kyrkofullmäktige skulle finnas i församlingar med flera än 500
medlemmar.

Utredningen

Mot
den bakgrund som kommunallagsreformen ger, med dess starka tyngdpunkt på
demokratisering och förstärkning av det representativa systemet, kunde det
enligt utredningen allvarligt övervägas att avskaffa kyrkostämmoinstitutionen.

Utredningen
framhåller att fördelarna med kyrkostämman är flera. Den är ett
direktdemokratiorgan och bevistas av personer med ett verkligt intresse för de
kyrkliga frågorna. Den är billig, särskilt för små församlingar.

De
betänkligheter som möter består enligt utredningen i de praktiska
konsekvenserna i de små församlingarna. Ett mindre antal församlingar har
alltjämt färre än 100 invånare. Utredningen framhåller att det i praktiken är
ogörligt att införa ett representativt system i så små enheter. Utredningen
erinrar också om möjligheten för församlingar som ingår i kyrklig samfäl-lighet
att slippa kyrkofullmäktige. Bland nackdelarna med kyrkostämma nämner
utredningen risken för s. k. kupper som kan genomföras om stämman har få deltagare
vilket ofta är fallet.

Utredningen
har stannat vid att föreslå att fler kyrkofullmäktige än f. n. inrättas utan
att kyrkostämman för den skull helt skall avskaffas. Utredningen föreslår att
den nuvarande gränsen för att kyrkofullmäktige måste inrättas skall sänkas från
1 000 invånare till 500 och att den skall bestämmas med utgångspunkt i antalet
röstberättigade invånare i församlingen.

Remissyttrandena

Det
stora flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran
utredningens förslag att kyrkostämman skall behållas. Domkapitlet i Skara anser
det inte realisfiskt att avskaffa kyrkostämman

Prop. 1982/83:19 56

när
det finns församlingar som bara har 100 invånare eller mindre. Några andra skäl
för att kyrkostämman bör behållas än svårigheterna att i dessa små församUngar
få fill stånd ett fungerande representativt organ är enligt domkapitlet svåra
att finna.

Stiftsnämnden
i Karlstad ifrågasätter om kyrkostämmoinstitutionen över huvud taget bör
behållas. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län, hade det varit önskvärt att
förstärka det representafiva systemet inom den kyrkliga kommunen genom att helt
avskaffa kyrkostämman. En sådan reform är emellertid, anför länsstyrelsen,
ogörlig, eftersom antalet församlingar med ett invånarantal under 500 är mycket
stort. Ett totalt representativt system kan enUgt länsstyrelsen endast införas
om nuvarande församlingsindelning ändras.

Utredningens
förslag om ändring av gränsen för obligatoriskt inrättande av kyrkofullmäktige
godtas av en majoritet av remissinstanserna.

Enligt
kammarkollegiet kan förslaget att underlaget för beräkning av antalet
kyrkofullmäkfige i en församling skall utgöras av antalet röstberättigade
invånare, i och för sig ses som en betydande principiell ändring på det
kyrkliga området. Det innebär emellerfid en naturlig anpassning lUl vad som i
övrigt gäller om den representafiva demokratin. Kollegiet tillstyrker därför
ändringen liksom förslaget att skyldigheten att ha kyrkofullmäkfige skall
inträda vid över 500 röstberätfigade invånare.

Även
ärkebiskopen tillstyrker den föreslagna ändringen av reglerna om utövande av
församlings beslutanderätt. Även om den fastare organisation och stabilitet
kyrkofullmäkfigeinsfitutet erbjuder är att föredra och på sikt också bör
eftersträvas även i de mindre församlingarna, är utredningens hänsynstagande -
låt vara främst av praktiska skäl - fill kyrkostämmans fortbestånd, att hälsa
med tillfredsställelse. Ärkebiskopen påpekar att utredningen genom förslaget
beaktat den heterogena stmktur som kyrkans församlingsbildningar i dag uppvisar
och skapar förutsättningar för smidiga lösningar, baserade på den lokala
församUngens egna förutsättningar.

Domkapitlet
i Skara hade kunnat godta en ännu något lägre gräns för ett obligatoriskt
representativt system än 500 röstberättigade invånare. Eftersom församlingar
med lägre antal invånare även i fortsättningen skall kunna uppdra
beslutanderätten åt kyrkofullmäkfige, kan enligt domkapitlet den föreslagna
gränsen accepteras. I de församlingar med lägre antal invånare där intresset
för kyrklig verksamhet är tillräckligt stort bör denna möjlighet utnyttjas.
Domkapitlet framhåller också att skillnaden meUan den föreslagna och den nu
gällande gränsen för inrättande av fullmäktige i reaUteten inte motsvarar 500
personer, eftersom antalet röstberättigade invånare skall Ugga tiU grund för
bedömningen.

Domkapitlet
i Västerås framhåller att det kan tyckas att den direkta demokrafi, som en
stämma utgör i de små församlingarna skulle vara att föredra. Praktiska
erfarenheter torde emellertid utvisa att intresset för att delta i stämma i
allmänhet inte är stort. Det är säkert inte ovanligt, att

Prop.
1982/83:19 57

deltagarna
i en stämma i huvudsak utgörs av kyrkorådets medlemmar och inte många
därutöver. Det kan enligt domkapifiet bli så, att kyrkorådets medlemmar utgör
en majoritet på stämman. Ansvaret och engagemanget kan beräknas öka, om en
representativ församling - fullmäktige - skall väljas vid ett allmänt kyrkligt
val. Å andra sidan bör naturiigtvis inte fullmäktige inrättas där de
röstberättigade är så få, att det kan bU svårt att erhålla tillräckligt antal
verkligt intresserade och för uppgiften lämpliga fullmäktige. Var gränsen vid
en vägning av dessa olika synpunkter skall gå, är enligt domkapitlet
naturligtvis svårt att säga. Domkapitlet har inget annat förslag än det som
utredningen för fram.

Enligt
domkapifiet i Göteborg innebär en utökning av antalet församlingar med
kyrkofullmäkfige ökade kostnader och en viss byråkrafisering. Inte dess mindre
synes fördelarna - bl. a. med hänsyn fill risken för s. k. kuppförsök vid
kyrkostämma - överväga nackdelarna. Förslaget kan också komma att innebära ett
ökat kyrkligt intresse i berörda församlingar. Domkapitlet tillstyrker därför
ändringen.

Domkapitlet
i Visby delar i princip utredningens uppfattning att ett representafivt system
med kyrkofuUmäktige är att föredra som arbetsform men anser det ogörligt att
införa ett sådant system i de mindre församUngarna. Gränsen för obligatoriskt
representativt system bör därför enligt domkapitlet kvarstå oförändrad.

EnUgt
länsstyrelsen i Jönköpings län innebär bestämmelsen att beslutanderätten skall
utövas av kyrkofullmäkfige i församling med fler än 500 röstberättigade
invånare för länets vidkommande att ytterligare sex församlingar måste ha
fullmäktige. Länsstyrelsen framhåller att sammanräkningsförfarandet är
fidskrävande när det gäller de kyrkliga valen. Enligt länsstyrelsen kan
bestämmelsen medföra ännu större fidsåtgång, vilket inte är fillfredsställande.
Även länsstyrelsen i Kronobergs län anför att länsstyrelsen får företa
sammanräkning av flera kyrkofullmäkfigeval än f. n. om förslaget genomförs.
Enligt länsstyrelsen görs sammanräkningarna manuellt, utan datorstöd, och
plats- och mandatfördelningarna innebär ofta komplicerade och fidsödande
uträkningar. Redan i dag innebär sammanräkningen stor arbetsbörda för
länsstyrelsen. Länsstyrelsen ifrågasätter därför om gränsen bör sättas så lågt
som 500 röstberättigade. Med denna gräns skulle fullmäktige behöva inrättas i
ytterligare nio församlingar i Kronobergs län. Om gränsen sattes vid
förslagsvis 600 röstberättigade skulle endast två församlingar behöva inrätta
fullmäktige. För detta läns del framstår därför den föreslagna gränsen som
onödigt låg, framhåller länsstyrelsen, som hemställer att förslagel i denna del
övervägs ytteriigare.

Domkapifiet
i Linköping anser att kyrkostämman trots sina brister är ett utmärkt exempel på
direkt folklig demokrafi inom kyrkan. Domkapitlet förordar att gränsen för att
en församling skall få behålla kyrkostämman inte skall sänkas utan bestämmas
till 700-800 röstberätfigade invånare, vilket motsvarar 1 000 invånare enligt
nuvarande bestämmelser.

Prop. 1982/83:19 58

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser det förvånande att
utredningen föreslår en minskad möjlighet att tillämpa direktdemokrati i de
mindre församlingarna. Direktdemokratin torde vara den ursprungliga formen för
demokrati. Den representativa demokratin bör ej ses som en högre form av
demokrati utan endast som ett sätt att i större församlingar effektivisera
beslutsfattandet. Länsstyrelsen påpekar att utredningen också anger ett flertal
fördelar med kyrkostämman. Visserligen utgör förslaget ett närmande fill KL.
där stämmoinstitutet helt avskaffats. Församlingsindelningens struktur skiljer
sig emellertid avsevärt från den borgerligt kommunala indelningen.
Direktdemokratin låter sig med fördel tillämpas i de avsevärt mindre och från
partipolitiken mer fria församlingarna. Med bibehåUande av nuvarande ordning,
vilken förordas av länsstyrelsen, har församlingarna alltjämt möjlighet att på
eget initiafiv uppdra beslutanderätten åt kyrkofullmäktige. De kan därmed
själva anpassa arbetsformen till de lokala förhållandena, allt i enlighet med
utredningsdirektiven. Länsstyrelsen föreslår därför att den nuvarande gränsen 1
000 invånare endast justeras till att avse 1 000 röstberättigade invånare.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund anser
det vara tveksamt om förslaget innebär någon större ändring i förhållande fill
nu gällande regler. Förbundet föreslår att ett lägre tal, exempelvis 300
röstberättigade, sätts som gräns. Konsekvenserna härav bör enligl förbundet
dock granskas närmare. Även stiftsnämnden i Karlstad anser att kyrkofullmäktige
bör vara obligatoriskt om antalet röstberättigade invånare överstiger 300.

Överväganden

Med hänsyn till församlingsstrukturen i svenska kyrkan
anser jag inte att det är praktiskt möjligt att införa representativ demokrati
i form av kyrkofullmäktige i samtliga församlingar. Såsom framgår av vad jag
föreslår i det följande bör dock enligt min mening fullmäktiginstitufionen
utvidgas. Även om så sker, måste emellertid bestämmelserna om kyrkostämma
behällas för de minsta församlingarna. Jag ser också ett positivt värde i att
man i de små enheterna har möjlighet att praktisera en direktdemokrafi.
Reglerna om kyrkostämma blir vidare tillämpliga, när en församling enligt
regeringens beslut skall ingå i en kyrklig samfäUighet och det därvid har
föreskrivits att beslutanderätten inte skall utövas av kyrkofullmäktige.

Förslaget att utvidga området för införande av
kyrkofullmäktige i församlingarna vinner stöd hos flertalet av de
remissinstanser som berör frågan. De olägenheter som en del länsstyrelser
påtalar i form av merarbete med sammanräkning av fullmäktigeval uppvägs enligt
min mening klart av fördelarna med att fler församlingar får beslutande organ
av representativt slag. Det är omvittnat att deltagandet i kyrkostämmorna i
allmänhet är lågt. De ger därför inte alltid ett riktigt uttryck för de åsikter
som råder i

Prop. 1982/83:19 59

församlingarna.
MöjUgheten att tillämpa en levande närdemokrati begränsar sig lill de minsta
församlingarna, men bör å andra sidan fillvaratas där.

Delade
meningar råder i remissyttrandena om var gränsen för ett obUgatoriskt införande
av kyrkofullmäktige bör dras. Utredningen har för sin del valt att sätta den
vid 500 röstberättigade invånare. Jag vill understryka att förslaget att
beräkna underlaget på enbart antalet röstberätfigade i en församling i stället
för att utgå från det totala invånarantalet, ett förslag som jag biträder,
innebar att den föreslagna gränsen inte så starkt avviker från den nuvarande
vid 1 000 invånare. Av några länsstyrelsers yttranden framgår också alt antalet
församlingar i deras län som skulle få övergå till kyrkofullmäktige inte är så
stort. Mot den bakgrunden är det förståeligt att en del remissinstanser
föreslår en lägre gräns, nämligen 300. Jag är dock tveksam om den prakfiska
möjligheten att få fill stånd effekfiva fullmäktige-församUngar vid ett så lågt
befolkningsunderlag och stannar därför för den av utredningen föreslagna
gränsen vid 500 röstberättigade invånare. En följd av att gränsen sätts i
relafion till antalet röstberättigade invånare blir att frågan om införande av
kyrkofullmäktige påverkas av kyrkotillhörigheten i församUngen.

2.4
Suppleanter för ledamöterna i kyrkofullmäktige

Nuvarande
förhållanden

Kyrkofullmäktige
får enligt 8 § 4 mom. LFS besluta att suppleanter skall utses för fullmäkfige.
Suppleanter är således inte obligatoriska för kyrkofullmäkfige. Fullmäkfige
bestämmer antalet suppleanter fiU en viss andel, dock högst hälften, av det
antal platser som varje parti får i församlingen eller i valkretsen, om
församlingen har indelats i valkretsar. Närmare bestämmelser om hur
suppleanterna skall utses finns i 43 § lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval
(omtryckt 1982:147) ochWlcap. 19 §vaUagerit 1972:62a,' omtryckt 1982:146).
Skälen för systemet med suppleanter är att, om suppleanter finns,
styrkeförhållandena i fullmäkfige inte rubbas, när en ledamot är förhindrad att
närvara eller är jävig, att flera personer blir knutna till det kyrkokommunala
arbetet och att därmed medborgarinflytandet breddas.

Genom
KL infördes ett obligatoriskt suppleantsystem för kommunfullmäktige i alla
kommuner (2 kap. 2 § KL). I kommunallagspropositionen uttalade föredraganden
att ett av de främsta skälen för suppleantsystemet är att flera medborgare kan
engageras i samhällsarbetet. Om suppleanter utses kan flera kommunmedlemmar
knytas direkt till den kommunala verksamheten. Föredraganden ansåg att
suppleanfinsfitufionen i de beslutande organen har sådan betydelse att den
borde införas i alla kommuner (prop. 1975/76:187 s. 253).

Prop.
1982/83:19 60

Utredningen

Utredningen framhåller att antalet förtroendevalda på det
kyrkokommunala området är tämligen stort. Det är mycket större än på den
borgerligt kommunala sidan, även om suppleanterna här inräknas. Trots detta är
det enligt utredningen angeläget att försöka engagera flera församlingsbor i
den kyrkokommunala verksamheten. Utredningen anser dock att det f. n. saknas
anledning att införa ett obligatoriskt suppleantsystem för de kyrkliga
kommunerna. Utredningen hänvisar fill svårigheterna att få fram ett
tillräckligt antal suppleanter, när intresset för de kyrkokommunala frågorna
allmänt sett är tämligen svalt och valdeltagandet är så lågt som f. n.
Utredningen föreslår att det frivilliga suppleantsystemet behålls för de
kyrkliga kommunerna.

Remissyttrandena

Utredningens förslag har godtagits av remissinstanserna.
Ett par av dessa framhåller att suppleanter för kyrkofullmäkfige allfid borde
utses men att praktiska svårigheter lägger hinder i vägen för detta.

Länsstyrelsen i Södermanlands län menar att ett
obligatoriskt suppleantsystem skulle medverka till ett önskvärt ökat
engagemang i kyrkUga frågor. Med hänsyn till det rådande låga valdeltagandet
får enligt länsstyrelsen nog svårigheter anses föreligga att få fram ett
tillräckligt antal suppleanter. Länsstyrelsen betonar att församlingarna även i
fortsättningen skall ha möjligheten att besluta om erforderligt antal
suppleanter för ledamöterna i kyrkofullmäktige.

Domkapitlet i Skara anser inte att suppleantsystemel bör
vara obligatoriskt för kyrkofullmäktige. Enligt domkapitlet blir behovet av
suppleanter inte lika stort om ledamöterna får förbättrade möjligheter att
delta i sammanträden. Domkapitlet anser att möjligheten att utse suppleanter
bör finnas kvar. Domkapitlet framhåller att denna möjlighet har utnyttjats på
många håll och att det är lämpligt att försarhiingarna själva får avgöra om
suppleanter behövs.

Domkapitlet i Visby anser att ett obligatoriskt
suppleantsystem som på den borgerligt kommunala sidan skulle vara en åtgärd väl
ägnad att engagera flera församlingsbor för de kyrkokommunala frågorna.
Domkapitlet framhåller att där suppleanter inte finns att tillgå kan särskilda
problem uppstå, om frånvaron blir så stor att några beslut inte kan fattas.

Överväganden

Genom att utse suppleanter för kyrkofullmäktige breddar
man underlaget för demokratin i de kyrkliga kommunerna. Kretsen av lekmän som
engageras i ansvarstagande för församlingslivet vidgas. Om suppleanter finns,
blir det också lättare att uppnå beslutförhet vid fullmäktiges sammanträden.

Prop. 1982/83:19 61

Fördelarna med att utse suppleanter i kyrkofullmäkfige är
enligt min mening så betydande, att suppleantsystemet bör vara obligatoriskt.
De praktiska svårigheterna i sammanhanget bör inte överdrivas. Genom att
kyrkofullmäktige själva får bestämma antalet suppleanter bör systemet kunna
anpassas fill de växlande fömtsättningarna i församlingar av olika storlek och
struktur.

2.5 Valbarhet till kyrkvärdsuppdrag

Bakgrund

Enligt 54 § första stycket LFS väljs kyrkvärdar av
kyrkorådet bland de valda ledamöterna och suppleanterna i rådet. Utredningen
har i sitt förslag behållit denna valbarhetsregel utan någon motivering.

Frågan om
valbarheten till kyrkvärdsuppdrag har emellertid länge stått under debatt. Den
nuvarande regeln kom tUl i samband med LFS och innebar att kretsen av valbara
personer, som tidigare var begränsad till kyrkorådets ordinarie ledamöter,
utsträcktes till suppleanterna. Sedan mitten av 1960-talet har upprepade gånger
i olika sammanhang yrkats på en ytterligare vidgning av denna krets, som
alltjämt ansetts vara för snäv att tillåta en önskvärd ökning av antalet
kyrkvärdar. Man har pekat på svårigheter att inom kyrkorådet finna personer som
är villiga att äta sig kyrkvärdsuppdraget, olägenheten av att detta binder
sina innehavare till tjänstgöring i kyrkan var eller varannan söndag, det stora
antal kyrkvärdar som blir nödvändigt i församlingar med flera distrikts- eller
småkyrkor samt skiftarbete och schemalagd arbetstid som hinder för att fullgöra
kyrkvärdsuppdrag osv. Bland annat av omtanke om kyrkorådets funktionsduglighet
har man ansett mindre lämpUgt att utnyttja den möjlighet som finns att öka
antalet ledamöter och suppleanter för att därigenom bredda
rekryteringsunderlaget för kyrkvärdsuppdragen.

Som jag nämnde inledningsvis begärde 1980/81 års riksdag
med anledning av en motion i ämnet att frågan om vidgad valbarhet fill
kyrkvärdsuppdrag skulle utredas. I mofionen hade föreslagits att kyrkvärdar
skulle väljas av kyrkorådet bland församlingens medlemmar.
Konstitutionsutskottet menade emellerfid att det nuvarande sambandet mellan
kyrkoråds- och kyrkvärdsuppdrag var värdefullt ur många synpunkter. Vid en
utredning borde därför övervägas om valbarheten kunde vidgas med bibehållande
av viss anknytning fill kyrkorådet (KU 1980/81:5, rskr 1980/81:15).

Departementspromemorian

I promemorian (Ds Kn 1981:9) Valbarhet fill
kyrkvärdsuppdrag, som upprättades med anledning av riksdagens framställning,
föreslås att den nuvarande ordningen för utseende av kyrkvärdar behåUs
oförändrad.

Av promemorian framgår att det mesta av kyrkvärdarnas
ursprungliga

Prop. 1982/83:19 62

mångskiftande
befattning med den lokala kyrkliga förmögenhetsförvaltningen under fidernas
lopp successivt har glidit över på kyrkorådet och andra organ eller
funktionärer i församlingen. Numera inskränker sig deras uppdrag - bortsett från
ledmotskapet i kyrkorådet - huvudsakligen dels till en allmän tillsyn över
församlingens kyrkobyggnader och kyrkUga lösegendom, dels till vissa
representativa eller ceremoniella funktioner i samband med församlingens
gudstjänstfirande, kyrkoherdeinstaUalioner, kyrkoinvigningar o. d. De senare
funkfionerna har huvudsakligen vuxit fram sedvane-mässigt. Promemorian skiljer
därför mellan kyrkvärdarnas "legala" och "liturgiska"
funktioner.

Enligt
promemorian är det den legala funktionen som konstituerar kyrkvärdskapet i
egentlig rnening. Grunden fill kyrkvärdarnas nuvarande förtroendeställning i
församlingen är det ansvar för lokalkyrkan och dess egendom som de delar med
kyrkorådet. Den liturgiska funktionen är däremot inte uteslutande förbehållen
kyrkvärdarna. I promemorian ifrågasätts om inte de upprepade kraven på ett
bredare rekryteringsunderlag för kyrkvärdsuppdraget bottnar i en oklarhet om
dettas egentliga innebörd. Den något missvisande titeln kyrkvärd har gett
upphov lill föreställningen att uppdraget innebar ett slags allmänt
"värdskap" i kyrkan. Till ett sådant värdskap står det emellertid
församlingen fritt att utse vilka lämpliga personer som helst. Så har också
skett på många håll. Uppgiften för dessa personer - vanligen kallade gudstjänstvärdar
- förutsätter inte någon anknytning fill församlingens legala organ som
motiverar att den måste utövas av förtroendevalda. Deras valbarhet bör därför
enligt promemorian inte begränsas i lag.

Remissyttrandena

De
allra flesta remissinstanserna tillstyrker promemorieförslaget. Flertalet
ansluter sig också till de bakomliggande övervägandena. Bara några få instanser
för fram andra förslag eller kritiska synpunkter.

TiU
de krifiska hör ärkebiskopen. För honom är kyrkvärdarnas ansvar för
gudstjänsten deras främsta uppgift. Han framhåller att utvecklingen har medfört
en förskjutning av kyrkvärdskapels egentliga innehåll från de legala fill de
representativa och ceremoniella funkfionerna. Ärkebiskopen vill inte motsätta
sig en ändring av nuvarande reglering men förordar att en sådan ordning
tillskapas att anknytningen mellan kyrkvärdsuppdrag och kyrkoråd fortfarande
kan upprätthållas.

Även
kammarrätten i Stockholm menar att man bör acceptera den fakfiska utvecklingen.
Om det föreligger behov av att vidga kretsen av valbara personer kan enligt
kammarrätten den önskvärda kopplingen till kyrkorådet eventuellt tillgodoses,
om det föreskrivs att kyrkvärd som inte är ledamot eller suppleant i rådet
likväl har rätt atl närvara vid rådets sammanträden och, om rådet fattar beslut
härom, även yttra sig där.

Länsstyrelsen
i Södermanlands län förordar ett system där minst en av

Prop.
1982/83:19 63

kyrkvärdarna utses bland kyrkorådets ledamöter och
suppleanter och övriga bland därtill lämpade församlingsmedlemmar.

De påtalade svårigheterna att finna personer som är
villiga att åta sig kyrkvärdsuppdrag kan enligt flera remissinstanser
bemästras, om man redan vid valet av kyrkoråd beaktar att kyrkvärdar skall
utses inom detta. Domkapitlet och sfiftsnämnden i Uppsala går ett steg längre
och föreslår att valet av kyrkvärdar företas av kyrkofullmäkfige i samband med
valet av ledamöter och suppleanter i kyrkorådet.

Flera remissinstanser understryker kraftigt angelägenheten
av ett bevarat samband mellan kyrkorådet och kyrkvärdsfunktionen främst med
hänsyn fill rådets ansvar för församlingslivet.

I några yttranden uttalas önskemål om att
kyrkvärdsbegreppet definieras i församlingsstyrelselagen och att där också
anges möjligheten att anlita gudstjänstvärdar för vissa servicefunktioner i kyrkan
som stundom ansetts ankomma på kyrkvärdar. Domkapitlet i Västerås ifrågasätter
om föreskriften i 1686 års kyrkolag om kyrkvärdens medverkan vid
nattvardsgång, behöver ändras för att andra än kyrkorådsledamöter skall kunna
fullgöra denna uppgift.

Överväganden

Kyrkvärdskapet har betecknats som det förnämsta av kyrkans
lekmannaämbeten. Detta torde inte bara bero på dess urgamla anor utan också på
den förtroendeställning som kyrkvärdarna intar genom sin alltjämt bestående
lagfästa anknytning till kyrkorådet. Att man på senare tid allt oftare har
insisterat på en utvidgning av valbarheten till kyrkvärdsuppdrag hänger samman
med uppdragets tvåfaldiga karaktär. Å ena sidan innefattar det ett särskilt
ansvar för vården av församlingens kyrka och dess inventarier. Denna så att
säga världsliga sida av uppdraget är en kvarleva från kyrkvärdarnas fidigare
vidsträckta befattning med kyrklig ekonomi och förvaltning. Den andra sidan av
kyrkvärdsuppdraget vetter mot församlingens andliga verksamhet. Kyrkvärdarna
har traditionella uppgifter vid gudstjänster, vid installations- och
invigningsakter m. m., där de framträder som församlingens främsta
lekmannarepresentanter.

I två remissyttranden görs gällande att tyngdpunkten i
kyrkvärdsuppdraget med tiden har förskjutits från den världsliga fill den
andliga sidan. Denna anmärkning är säkerligen riktig. Den står inte heller i
någon skarp motsats fill utan snarare bestyrks av de positiva remissyttranden
som just utifrån kyrkvärdskapels andliga sida så starkt betonar värdet av
kyrkvärdarnas nära förbindelse med kyrkorådet. Som övertygande visats i
promemorian är det emellertid på grund av kyrkvärdskapels världsliga funktion
som denna förbindelse har bevarats. Den logiska konsekvensen av den nyssnämnda
tyngdpunktsförskjutningen i kyrkvärdsuppdraget skulle därför vara att sambandet
mellan kyrkoråd och kyrkvärdar nu borde klippas av.

Prop. 1982/83:19 64

Med hänsyn till remissutfallet vill jag dock inte överväga
ett sådant steg. Man får inte förbise att kyrkorådets främsta uppgift är att ha
omsorg om församlingslivet och verka för dess utveckling. Att kyrkvärdarna
ingår som ledamöter eller suppleanter i kyrkorådet är uppenbarligen av stor
betydelse för att rådet skall kunna fullgöra denna uppgift väl. Härtill kommer
det stora värdet av detta samband även med hänsyn fill kyrkvärdarnas väridsliga
funktion, såväl för dem själva som för kyrkorådet. Enligt min mening är det
därför angeläget att kyrkvärdarna behåller den förtroendeställning i
församlingen som följer av deras anknytning till kyrkorådet. Enligt promemorian
representerar var och en av kyrkvärdarna hela församUngen. Detta förhållande
bör enligt min uppfattning gälla även om man accepterar att det har skett en
viss förskjutning mot den andliga sidan i kyrkvärdsfunk-fionen.

I annat
sammanhang föreslår jag att valda ledamöter och suppleanter i kyrkorådet skall
ha rätt till den ledighet från anställning som behövs för uppdraget. Därmed
undanröjs ett av de tidigare påtalade hindren för intresserade och lämpliga
personer att åta sig kyrkvärdsuppdrag. Vad angår bestämmelsen i 1686 års
kyrkolag om kyrkvärdens medverkan vid nattvardsgång vill jag erinra om att den
numera på sedvanerättslig väg har vidgats till att avse också andra lekmän. Det
mera servicebetonade "värdskapet vid kyrkdörren" är inte heller
förbehållet kyrkvärdar utan får handhas av "gudstjänstvärdar" vilka
kan utses fritt till erforderligt antal. Någon uttrycklig erinran i lagtexten
om denna möjlighet anser jag inte behövlig. Enligt min mening bör lagtexten
inte heller belastas med någon definition av kyrkvärdsbegreppet.

På grund av vad jag har anfört i det föregående anser jag
att valbarheten till kyrkvärdsuppdrag inte behöver vidgas utöver vad som har
gällt hitfiUs.

Två
remissinstanser har föreslagit att kyrkvärdarna skall väljas av
kyrkofullmäktige i samband med kyrkorådsvalet. Detta förslag kan jag inte
biträda. En sådan ordning skulle i viss mån innebära en återgång fill
förhållandena före år 1918, då kyrkvärdarna valdes särskilt och därefter tog
plats i kyrkorådet som självskrivna ledamöter. Jag vill i stället i likhet med
åtskilliga av remissinstanserna betona vikten av att man redan vid
kandidatnomineringen inför kyrkorådsvalel har i åtanke att några av de valda
ledamöterna eUer suppleanterna sedan skall utses till kyrkvärdar.

3 Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom
kommundepartementet upprättats förslag till

1.
lag om
församlingar och kyrkliga samfälligheter,

2.
lag om ändring
i lagen (1972:704) om kyrkofullmäkfigval,

3.
lag om ändring
i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m. m..

Prop.
1982/83:19 65

4. lag
om ändring i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser angående

det kommunala skatteunderlaget,

5. lag
om ändring i lagen (1979:411) om ändring i rikets indelning i

kommuner, landstingskommuner och församlingar,

6. lag
om ändring i lagen (1972:229) om kyrkliga indelningsdelegerade.

Det under 2 angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för

jusfitiedepartementet
och de under 3 och 4 angivna förslagen i samråd med chefen för
budgetdepartementet.

4 Specialmotivering

4.1
Förslaget till lag om församlingar och kyrkliga samfälligheter

Som
framgår av vad jag har anfört i den allmänna motiveringen avses den nya lagen
ersätta LFS (avsnitt 2.2). Jag får också hänvisa fill vad jag har sagt där i
fråga om lagens rubrik.

1
kap. Allmänna bestämmelser

Detta
kapitel innehåller bestämmelser om bl. a. lagens fillämpningsområde,
församlingarnas befogenheter, kyrkliga samfälUgheter samt beslutande,
förvaltande och verkställande organ. Kapifiet motsvarar första kapitlet i LFS.

1 §
Denna lag gäller för församlingar och kyrkliga samfälligheter. Dessa utgör
kyrkliga kommuner.

Denna
paragraf motsvarar delvis 1 § LFS. Enligt 1 § första stycket LFS är lagen
tillämplig på de territoriella församlingarna i riket. I andra stycket finns
bestämmelser om lagens tillämplighet på de icke-territoriella församlingarna.
Utredningen föreslår att tillämpningsområdet för den nya lagen anges på samma
sätt som i LFS.

Den
nya lagens tillämpningsområde bör enligt min mening vara delsamma som för LFS.
Jag anser emellerfid att det bör beskrivas i lagen på ett annat sätt än som
sker i LFS och i utredningens förslag. 1 förevarande paragraf anges att den nya
lagen är tillämplig inte bara på församlingar utan även på kyrkliga
samfälligheter. Samfälligheternas betydelse som kyrkokommunala enheter - som
jag har berört i del föregående - är numera sådan att de uttryckligen bör
omfattas av den allmänna bestämmelsen om lagens tillämpningsområde. Vidare sägs
i paragrafen att församUngar och kyrkliga samfälligheter utgör kyrkliga
kommuner. Därigenom anges de båda kommuntyperna på den kyrkUga sidan, nämligen
församUngen, som är den kyrkliga primärkommunen, och den kyrkliga samfälligheten,
som är en sammanslutning av församlingar. Dessutom skapas en anknytning till
bestämmelserna i RF om de kyrkliga kommunema.

Särbestämmelserna
om de icke-territoriella församlingarna har flyttats till

5 Riksdagen
1982183. 1 saml. Nr 19

Prop. 1982/83:19 66

2
§. De har getts ett innehåll som något avviker från utredningens
förslag.

2
§ Riket är indelat i församlingar (territoriella församlingar).

Om
ändring i församlingsindelningen finns bestämmelser i lagen (1979:411) om
ändring i rikets indelning i kommuner, landsfingskommuner och församlingar.

I riket
finns även icke-territoriella församlingar. Denna lag gäller i

tillänipUga delar för sådana församlingar.

Denna
paragraf innehåller den grundläggande bestämmelsen om indel-ningeri i församlingar.
Den saknar motsvarighet i LFS. 1 utredningens förslag ingår inte heller någon
motsvarande paragraf.

II kap.
1 § KL finns en bestämmelse om att riket är indelat i kommuner

och landstingskommuner samt en hänvisning till lagen om ändring i rikets

indelning i kommuner och landstingskommuner. Jag anser att det på

motsvarande sätt bör slås fast i den nya lagen om de kyrkliga kommunerna att

riket är indelat i församlingar. Liksom kommunindelningen täcker försam

lingsindelningen hela landet. En bestämmelse om indelningen i församlingar

och en hänvisning till 1979 års indelningslag har tagits in i första resp.
andra

slyckei.

Genom
bestämmelsen i tredje stycket klargörs att det utöver de territoriella
församlingarna finns icke-territoriella församUngar. Dessa är f. n. fem till
antalet.

EnUgt
1 § andra stycket LFS gäller lagen i fillämpUga delar för icke-territoriella
församlingar. Om en sådan församling beslutar det, får dock den ordning som
förut varit övlig tillämpas. I propositionen med förslag till lag om församlingsstyrelse
(prop. 1961:70) anförde departementschefen att lagen i princip skulle vara
tillämplig också för de icke-territoriella församlingarna. I några fall avvek
dock församlingens organisation från de territoriella församlingarnas.
Departementschefen ansåg det därför lämpUgt att de icke-territoriella
församlingarna själva fick avgöra vilken ordning de ville tUlämpa.

Utredningen
föreslår att bestämmelserna i 1 § andra stycket LFS om lagens tillämplighet på
de icke-territoriella församlingarna förs över till den nya lagen utan ändring
i sak. En remissinstans anser att innebörden av bestämmelsen om fillämpning av
den ordning som förut gällt inte rimligen kan vara att en återgång när som
helst får ske tiU en äldre ordning.

I
Ukhel med utredningen anser jag att den nya lagen om församlingar och kyrkliga
samfälligheter i princip skall vara tillämplig på icke-territoriella
församlingar. I tredje stycket anges därför att lagen i tillämpliga delar
gäller för sådana församlingar. Däremot anser jag det inte motiverat att i
lagen ta in någon bestämmelse om tillämpning av den ordning som förut gällt.
Enligt vad jag har erfarit fillämpar i dag alla icke-territoriella församlingar
LFS i den mån det är prakfiskt möjligt. Bestämmelsen om att lagen i fillämpliga
delar

Prop.
1982/83:19 67

gäller
för sådana församlingar torde ge dessa det utrymme för avvikelser från lagen
som de med hänsyn till sin särskilda organisation kan behöva. Vad som avses med
den ordning som förut gällt blir dessutom oklart när den nya lagen har trätt i
kraft. Eftersom det inte kan uteslutas att de icke-territoriella församUngarna
på,jiägon punkt kommer i direkt konflikt med den nya lagens bestämmelser, bör
det dock öppnas en möjlighet för dem att fortfarande tillämpa äldre
beslämmelser. En regel härom bör tas in i övergångsbestämmelserna tiU den nya
lagen.

3
§ En församling får själv vårda sina angelägenheter. Med
församlingsaiigelägenheter avses frågor om

1. anskaffande och vård av kyrka, församlingshus, tjänslebostäder och
annan för kyrkligt ändamål avsedd egendom,

2. anskaffande och vård av begravningsplats, om inte regeringen för
särskilt fall beslutar att uppgiften skall ankomma på en borgerlig kommun,

3. främjande av gudstjänstliv och kyrklig förkunnelse i övrigt saml
kristen verksamhet bland barn och ungdom, äldre, sjuka och andra som behöver
kyrkans tjänster, samt

4. avlöningsförmåner
åt präster, kyrkomusiker och annan personal.

Om vissa angelägenheter som ankommer på församlingarna finns särskilda

bestämmelser.

Om
en församUng utgör ett pastorat, skall den ha hand om de angelägenheter som
enligt lag eller annan författning ankommer på pastoratet.

I
denna paragraf finns bestämmelser om församlingamas kompetens. Paragrafen
motsvarar 2 § LFS.

LFS

Enligl
2 § 1 mom. LFS får en församUng själv vårda sina angelägenheter om inte
handhavandet därav enligt lagen eller särskild författning tillkommer annan.
Men en församlings angelägenheter avses frågor om a) anskaffande av och vård om
kyrka, begravningsplats, församlingshus, tjänstebostäder och annan för kyrkligt
ändamål avsedd egendom, b) åtgärder till främjande av gudstjänstliv och kyrklig
förkunnelse i övrigt samt av kristen verksamhet bland barn och ungdom,
ålderstigna, sjuka och andra, som behöver omvårdnad, saml c) avlöningsförmåner
åt präst, kyrkomusiker och annan personal. Särskilda bestämmelser finns om
vissa församlingsangelägenheter. Enligt 2 § 2 mom. LFS skall begravningsplats
anskaffas eller vårdas av en borgerlig kommun, om regeringen i elt särskilt faU
beslutar det.

Församlingens kompetens anges
således genom en allmänt hållen bestämmelse som kompletteras av en i princip
uttömmande uppräkning av de olika . gmpperna av församlingsangelägenheter.
Detta sätt att ange gränserna för kompetensen användes även i 1862 och 1930 års
lagstiftning om de kyrkliga kommunerna.

Prop. 1982/83:19 68

I
propositionen med förslag till lag om församlingsstyrelse anförde föredraganden
att det inte förelåg samma behov för församlingarna som för de borgerliga
kommunerna att ha en elastisk kompetensregel. Församlingarnas verksamhel är
begränsad till elt förhållandevis snävt område. Församlingarna hade enligt
föredraganden knappast något alt vinna på en ändrad metod att ange kompetensen.
Den väsentliga uppgiften måste i stället bh, framhöll föredraganden, alt söka lagfästa
vad som enligt rådande rättsuppfattning faller inom ramen för församlingens
kompetens och att åstadkomma en bättre gränsdragning särskill mot den
borgerliga kommunens oUka verksamhetsområden (prop. 1961:70 s. 100).

KL

I
1 kap. 4 § KL finns regler om kommunernas kompetens. Enligl paragrafen får
kommunerna själva vårda sina angelägenheter. En särskUd konipetensbestämmelse
finns för Stockholms läns landstingskommun. Det anges vidare i paragrafen att
särskilda bestämmelser finns om vissa angelägenheter som ankommer på
kommunerna.

Begreppet
"sina angelägenheter" anses fullständigt täcka området för
kommunernas verksamhet liksom avgränsningen gentemot uppgifter som ankommer på
annan.

Utredningen

Utredningen
framhåller alt det inte Ugger inom ramen för utredningens direktiv att föreslå
några sakUga ändringar i kompetensparagrafen. Utredningen har funnit sig
förhindrad alt ta upp de många önskemål och synpunkter på kompetensfrågor som
har aktualiserats inom det kyrkokommunala området. Utredningen betonar att
kompetensparagrafen är olika utformad på borgerligt och på kyrkligt håll.
Församlingsstyrelselagens kompetensparagraf har till skillnad från
kommunallagens formen av en exklusiv uppräkning.

Utredningen
erinrar om att uttrycken "efter vad i denna lag närmare bestämmes"
och "såvitt icke handhavandet därav enligt gällande författningar
fillkommer annan" inte fördes över från 1953 års kommunallag till KL,
eftersom de ansågs överflödiga. Enligt utredningen bör uttrycket "sina
angelägenheter" vara liUräckUgt klarläggande även på den kyrkliga sidan
och någon särskild ytterligare avgränsning inte nödvändig. Utredningen föreslår
att kompetensområdet för kyrkokommunerna blir oförändrat och att
kompelensreglema i den nya lagen i princip utformas på samma sätt som i LFS.
Utredningen hänvisar till det som föredraganden anförde i propositionen om
LFS. Det innebär enligt utredningen att det även i fortsättningen kommer att
föreligga en skillnad mellan den kyrkliga och den borgerliga kommunallagen.

Prop.
1982/83:19 69

Remissyttrandena

Det
stora flertalet remissinstanser tillstyrker den kompetensbestämmelse som
utredningen föreslår eller lämnar den utan erinran. Elt par remissinstanser
framställer emellertid önskemål om en utredning öch precisering av de kyrkliga
kommunernas kompetens. Några få remissinstanser ifrågasätter om bemyndigandet
för regeringen att ålägga en borgerlig kommun att anskaffa eller vårda
begravningsplats står i överenskommelse med RF:s föreskrifter om lagform för
viktigare normer rörande kommunerna.

Sveriges kommunaljuridiska
förening tar upp frågan om samfällighetsbild-ning och menar att del klart bör
framgå av lagtexten att församlingskompetensen minskas i motsvarande
utsträckning som samfälligheten erhåller kompelens. Enligt föreningen är uttrycket
"sina angelägenheter" inte tillräckligt klarläggande.

Hovrätten för Västra
Sverige kritiserar den föreslagna bestämmelsen alt en borgerlig kommun skall
anskaffa eller vårda begravningsplats, om regeringen beslutar det. Hovrätten
framhåller att föreskrifter om kommunemas befogenheter och åligganden meddelas
i lag enligt 8 kap. 5 § regeringsformen och att den aktuella frågan inte
omfattas av undantagen från detta krav i 8 kap. 7 § RF. Hovrätten föreslår att
den aktuella frågan regleras i en särskild lag. Svenska kommunförbundet och
Sveriges kommunaljuridiska förening ifrågasätter också om bemyndigandet för
regeringen all ålägga en borgerlig kommun att anskaffa eller vårda
begravningsplats stämmer överens med bestämmelserna i 8 kap. 5 och 7 §§ RF.

När del gäller att ålägga
en borgerlig kommun att anskaffa eller vårda begravningsplats anser domkapitlet
i Göteborg alt beslut liksom tidigare bör föreligga för varje särskilt fall.
Domkapitlet framhåller att detta bör klart framgå av den nya ordalydelsen.

Domkapitlet i Karlstad
uttalar atl en formell översyn av kompetensparagrafen är önskvärd. Enligt
domkapifiet har det ibland påtalats att befolkningen i medelåldern har blivit
bortglömd i bestämmelsen i 2 § 1 mom. andra stycket b) LFS. Domkapifiet anser
att motsvarande bestämmelse i den nya lagen bör kunna ges en bättre
formulering. Liknande synpunkter framförs av stiftsrådet i Stockholms stift.

Svenska kyrkans
församlings- och pastoratsförbund framhåller att det saknas anledning att ändra
formuleringarna i kompetensparagrafen trots flera påpekanden från
församlingarna.

Överväganden

Paragrafen
har i huvudsak utformats i enlighet med utredningens förslag. Liksom
utredningen anser jag att den metod som används i LFS för atl ange den
kyrkokommunala kompetensen bör komma till användning även i den nya lagen.
Paragrafen innehåller alltså en allmän kompetensregel och en

Prop.
1982/83:19 70

uppräkning,
med förhållandevis vida formuleringar, av församlingsangelägenheterna. Den
avses inte innebära någon sakUg ändring i förhållande fill vad som nu gäller i
fråga om församlingarnas kompetens.

I
fråga om utformningen av den allmänna kompetensregeln i första stycket delar
jag utredningens uppfattning att det inte är lämpligt alt behålla bestämmelsen
om att församlingens kompetens inte omfattar angelägenheter som ankommer på
annan. I uttrycket "sina angelägenheter" ligger enligt min mening en
tillräcklig avgränsning av församlingens kompetensområde gentemot såväl
icke-kyrkokommunala organs som kyrkliga samfälligheters uppgiftsområden.

Vad
härefter gäUer uppräkningen av församlingsangelägenheter överensstämmer punkt
1, bortsett från att den inte omfattar begravningsplats, och punkt 4 helt med 2
§ 1 mom. andra stycket a) resp. c).

Församlingens befogenheter
i fråga om att anskaffa och vårda begravningsplats behandlas i punkt 2.1
regeringens skrivelse fill 1982 års allmänna kyrkomöte (1982:5) om
begravningsverksamheten begärde regeringen kyrkomötets yttrande över
betänkandet (SOU 1981:36) Begravningsverksamheten och remissyttrandena över
belänkandet. I skrivelsen anförde jag atl betänkandet tillsammans med
remissyttrandena kunde läggas lill gmnd för ett principiellt ställningstagande
lill del framtida huvudmannaskapet för begravningsverksamheten. Kyrkomötet
borde emellertid ge sin mening till känna innan statsmakterna tog ställning
lill frågan. I skrivelsen berörde jag därför mera allmänt de förslag som
utredningen om begravningsverksamheten har lagt fram. Mot bakgmnd av att de
flesta remissinstanserna förordat ett fortsall kyrkligt huvudmannaskap ansåg
jag det ligga närmast till hands atl överväga de förslag som utredningen lagt
fram inom ramen för della altemativ. Utredningens förslag gällde dels ansvaret
för dem som slår utanför svenska kyrkan, dels olika frågor som hänger samman
med ekonomi och organisation. Som framgår av skrivelsen till kyrkomötet delar
jag utredningens uppfattning att det är främst inom dessa områden som det är
angelägel att åtgärder'vidtas. Några av de lösningar sorh utredningen föreslog
kräver lagstiftningsåtgärder. Kyrkomötet förordar alternativet fortsalt kyrkUgt
huvudmannaskap för begravningsverksamheten (TU 1982:4, kskr 1982:7). I fråga om
de åtgärder som bör vidtas inom ramen för delta altemativ delar kyrkomötet i
huvudsak utredningens uppfattning. Med hänvisning rill vad som anförts i
regeringens skrivelse fill kyrkomötet och till kyrkomötets yttrande förordar
jag ett fortsatt kyrkligt huvudmannaskap för begravningsverksamheten. Med elt
sådant ställningslagande saknas anledning alt ändra den grundläggande
bstämmelsen om församlingens befogenheter i fråga om anskaffande och vård av
begravningsplats. Vad beträffar de ytterligare frågor som utredningen har
övervägt inom ramen för allernalivel fortsatt kyrkligt huvudmannaskap anser jag
atl frågan om eventuella lagstiftningsåtgärder bör tas upp i etl senare
sammanhang.

I
punkt 2 finns även motsvarigheten till bestämmelsen i 2 § 2 mom. LFS

Prop.
1982/83:19 71

om
regeringens rätt alt besluta att begravningsplats skall anskaffas eller vårdas
'av borgerlig kommun. Bestämmelsen bör, som domkapitlet i Göteborg har påpekat,
liksom hittills uttryckligen ange atl regeringsbeslut och skyldighet för
borgerlig kommun att svara för begravningsplats skall avse varje särskill fall.
Några remissinslanser har ifrågasatt om bestämmelsen är förenlig med regeln i 8
kap. 5 § regeringsformen om att föreskrifter om kommunernas åligganden skall
meddelas i lag. Jag kan för min del inte finna atl en sådan konflikt uppkommer.
Borgerligt kommunala begravningsplatser finns i tre kommuner. I Stockholm
förvaltas huvuddelen av begravningsplat-sema av kommunen. Tranås kommun är
huvudman för en begravningsplats och Solna kommun kommer att förvalta en
begravningsplats som skall anläggas. Regeringen fattar beslut i varje sådant
fall för sig. Regeringens åläggande har inte karaktär av normbeslut ulan av
förvaltningsbeslut. Del är inte fråga om att meddela föreskrifter. Delta
understryks av atl regeringens beslut enligt bestämmelsen skall avse särskilt
fall.

Punkt 3 har utformats på
elt sätt som skiljer sig något från utformningen av motsvarande punkt i 2 § 1
mom. LFS och i utredningens förslag. 1982 års allmänna kyrkomöte har behandlat
eh mofion om ändring i 2 § 1 mom. andra stycket b LFS. Enligt mofionen borde
bestämmelsen avse åtgärder för att främja gudstjänstliv, kyrkUg undervisning
och utbildning, evangelisafion och . diakoni. Kyrkomötets andra tillfälliga
utskott delade motionärernas uppfattning att det vore önskvärt atl
bestäminelsen fick en mera tidsenlig formulering (2 TU 1982:16). Enligl
utskottet kan det finnas skäl att föra in begreppen evangelisation och diakoni
i kompetensparagrafen. Tillsammans . med kyrklig undervisning beskriver dessa
begrepp riktigare församlingarnas uppgift att främja kyrklig förkunnelse i
övrigt samt kristen verksamhet bland barn och ungdom, ålderstigna, sjuka och
andra som är i behov av omvårdnad. Utskottet ställer sig tveksamt fill
förslaget att utbildning ingår som ett särskilt begrepp i kompetensparagrafen.
Enligt utskottet kan det däremot ifrågasättas om inle begreppet själavård bör
tas in i paragrafen. Kyrkomötet har i skrivelse fill regeringen (kskr 1982:23)
anhållit om en ändring av 2 § LFS i enlighet med vad utskottet har förordat.
För egen del anser jag att den nu diskuterade punkten i kompetensparagrafen i
stort har en lämplig utformning. Atl införa begreppen kyrklig undervisning,
evangelisation, diakoni och själavård i den nya lagen innebär enligl min
mening ingen förbättring i förhållande lill den nuvarande mera konkreta beskrivningen.
I den nyss nämnda motionen till kyrkomötet och i några remissyttranden påpekas
att människor i medelåldern saknas i uppräkningen. För atl det tydligare än f.
n. skall framgå alt församlingarna får främja kristen verksamhet även inom
denna kategori och för att ge punkten en mera fidsenlig utformning har
uttrycket "andra, som äro i behov av omvårdnad" bytts ut mot
"andra, som behöver kyrkans tjänster".

Fjärde stycket har ingen
motsvarighet i vare sig LFS eller utredningens förslag. Pastorat är egenfiigen
församlingsprästs tjänstgöringsområde. Pas-

Prop.
1982/83:19 72

toraten
har emellertid i flera lagar och andra författningar, t. ex. lagen (1970:940)
om kyrkliga kostnader, lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord och
folkbokföringsförordningen (1967:198) ålagts att svara för en rad oUka
uppgifter. Om en församUng utgör ett pastoral, s.k. enförsamUngspastorat, är
församlingen skyldig att i denna egenskap fullgöra de uppgifter som åligger
pastoratet. Om två eller flera församUngar bildar ett pastorat skall de enligt
3 § 1 mom. första stycket LFS och dess motsvarighet i 1 kap. 4 § första stycket
den nya lagen utgöra en kyrklig samfäUighet för att handha de angelägenheter
som enligt lag eller annan författning ankommer på pastoratet. För tydlighels
skull har i fjärde stycket i förevarande paragraf lagils in en bestämmelse om
skyldigheten för församUng som ensam utgör ett pastorat atl svara för
pastoratsangelägenheterna.

4
§ Om två eller flera församlingar bildar ett pastorat skall de, om regeringen
inle bestämmer annat, utgöra en kyrklig samfäUighet som har hand om de
angelägenheter som enligl lag eller annan författning ankommer på pastoratet.

En
sådan samfäUighet får även ha hand om andra ekonomiska församlingsangelägenheter,
om regeringen beslutar det. Ett sådant beslut får meddelas endast om
församlingarna har samtyckt till det eller åtgärden är påkallad av ett allmänt
behov.

Församlingar
får även i övrigt bilda en kyrklig samfäUighet för en eller flera ekonomiska
församUngsangelägenheter, om regeringen beslutar det. För ett sådant beslul
gäller de fömtsättningar som anges i andra stycket.

I
paragrafen finns de grundläggande föreskrifterna om kyrkliga samfälligheler.
Paragrafen motsvarar 3 § 1 mom. LFS.

LFS

Enligt
3 § 1 mom. första stycket LFS skall två eller flera församlingar som bildar ett
pastorat, om regeringen inte bestämmer annat, utgöra en kyrklig samfäUighet som
handhar de angelägenheter som enligt lag och författning ankommer på
pastoratet. Enligt andra stycket får en sådan samfäUighet även ha hand om andra
församlingsangelägenheter av ekonomisk natur, om regeringen beslutar det. Ett
sådant beslut får meddelas endast om församlingarna har samtyckt lill det eller
om det är påkallat av ett betydande allmänt behov. I tredje stycket föreskrivs
att församlingar även annars får bUda en kyrklig samfäUighet för att handha en
eller flera ekonomiska församlingsangelägenheter. Beslut att bilda en sådan
samfäUighet fattas av regeringen. Beslutet får meddelas endast under de
förulsättningar som anges i andra stycket, dvs. om församlingarna har samtyckt
fill det eller om det är påkallat av ett betydande aUmänt behov.

Prop. 1982/83:19 s 73

Utredningen

Utredningen
föreslår att bestämmelserna i 3 § 1 mom. LFS förs över till den nya lagen och
att en sakUg ändring därvid görs.

Utredningen framhåller att
samfälUghetsbildning har skett i stor omfattning under senare år.
Samfälligheterna har i allmänhet tiUkommit genom att församlingarna har
samtyckt fill det, men en viss samfälUghetsbildning med inslag av tvång har
även förekommit. Det har emeUertid också enligt utredningen inträffat att en
tänkt samfälUghetsbildning har stoppals därför atl samtycke inte förelegat från
samfiiga församlingar. I ett sådant fall fordras det att samfälUghetsbildningen
är påkallad av ett allmänt behov som skall vara betydande. Ett sådant behov har
enligt utredningen inte alllid ansetts föreligga, och frågan om
samfällighetsbildningen har därför fått förfalla. Enligt utredningens mening
bör därför möjUgheterna att bUda kyrkliga samfälligheter vidgas något.
Utredningen föreslår att detta sker genom att uttrycket "betydande"
inte används i paragrafen om kyrkliga samfälligheter i den nya lagen.
Utredningen betonar att samfälUghetsbildning även i framtiden i första hand bör
ske på grund av de berörda församlingarnas samtycke. Om samtycke från samfiiga
församlingar inte föreligger, bör regeringen enligt utredningen kunna besluta
att en samfäUighet skall bildas om det är påkallat av ett aUmänt behov.

Remissyttrandena

Remissopinionen
är splittrad när det gäller förslaget alt utöka möjUgheterna att tvångsvis
bilda kyrkliga samfälligheter. Några remissinstanser framhåller att det är en
fördel öm större och mera rationella enheter kan bildas. Andra remissinstanser
menar att de enskilda församlingarnas inflytande över sin egen situation
minskas på ett oacceptabelt sätt, om utredningens förslag genomförs. En närmare
precisering av fömtsättningarna för att mot en församlings vilja bilda en
samfäUighet anses i vart fall önskvärd.

Kammarkollegiet
tillstyrker livligt att ordet "betydande" inte överförs till den nya
lagen. SamfälUghetsbildning skall självfallet även i framtiden i första hand
ske efter samtycke från de berörda församlingarna. Men enligt kollegiets
erfarenhet är det av stort värde att en kyrklig samfäUighet, i de fall då det
föreligger ett allmänt behov härav, kan bildas även utan att sådant samtycke
föreUgger från varje församling.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län, domkapitlet i Skara och stiftsnämnden i Skara stift tillstyrker
också ändringen. Stiftsnämnden i Skara hoppas atl ändringen skall medföra en
ökning av antalet samfälligheter, även om tvångsbildning hittills inte har
varit och inte heller framgent bör vara den normala vägen för
samfälUghetsbildning. Enligt sfiftsnämnden torde samfälUghetsbildning vara den
bäst framkomliga vägen att i dag klara de problem

Prop. 1982/83:19 74

som är förbundna med de små enheterna i den lokala
kyrkliga förvaltningen. Enligt domkapitlet i Skara finns det emellertid en
gräns för hur stora församlingar och samfälligheter bör vara. I de allra
största församlingarna bUr avståndet mellan församlingens medlemmar och
förtroendevalda för stort. Möjligheten till effektivt församlingsarbete minskar
också. Det är enligt domkapitlet inte önskvärt att det i församlingar och samfälligheter
byggs upp en tung och omfattande administrafion som har skelt i de borgerliga
kommunerna.

Svenska kyrkans församlings- och pastoralsförbund
understryker vikten av att samfälUghetsbildning i framtiden i första hand även
fortsättningsvis sker med berörda församlingars samtycke.

Domkapitlet i Karlstad avstyrker inte den föreslagna
ändringen i fråga om samfälUghetsbildning men finner det önskvärt att det genom
uttalanden i motiven eller på annat sätt preciseras vilka synpunkter som skall
vara vägledande i sådana fall. Domkapifiet i Stockholm motsätter sig inte
heller att möjlighetema lill tvångssamfälligheter vidgas något. Eftersom ett
allmänt behov alltid torde kunna uppvisas när det gäller samfäUighet, är dock
frågan om inle vidgningen går längre än nödvändigt. Principen om särskild
återhållsamhet vid kommunala tvångsbildningar bör enligt domkapitlet
fortfarande på något sätt få uttryck i lagen.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län och Svenska kyrkans
centralråd för evangelisation och församUngsarbete anser inte att utredningen
har anfört fillräckliga skäl för den föreslagna utvidgningen av möjligheten att
tvångsvis bilda kyrkliga samfälligheter. Länsstyrelsen påpekar att
samfälUghetsbildning med rådande ordning ändå har skett i stor omfattning
under senare år. Domkapitlet i Linköping avstyrker också utredningens förslag.
Domkapitlet anser alt församlingarna bör ha ett avgörande inflytande även i
fortsättningen vid samfällighetsbildning och att ändringen av bestämmelserna
inte leder lill ökat lokalt inflytande.

Överväganden

Paragrafen har i allt väsentligt utformats i enlighet med
utredningens förslag. Den innehåUer, med undantag på ett par punkter, samma
regler om bildande av kyrkliga samfälligheter som 3 § 1 mom. LFS. Jag delar
således utredningens uppfattning att möjligheten att bilda en kyrklig
samfäUighet även om alla församUngarna inte har samtyckt till det bör vidgas
något. Enligt andra och tredje styckena blir det möjligt att utvidga en
pastoratssamfällig-héts kompetens resp. att bilda en kyrklig samfäUighet, trots
att inte alla församlingarna samtyckt till det, om åtgärden är påkallad av ett
allmänt behov. Det ställs alltså inte längre något krav att det allmänna
behovet skall vara betydande. Den nya bestämmelsen syftar främst fill att
underlätta en samfälUghetsbildning i dé fall då denna medför uppenbara fördelar
för de berörda församlingarna men någon eller några enstaka av dem inte önskar

Prop.
1982/83:19 75

delta
i samfälligheten. Samfällighetsbildning mot en församlings vilja torde även i
framliden komma att ske endast undantagsvis. Det normala bör vara atl samtliga
berörda församlingar samtycker till åtgärden.

I
andra och tredje styckena har möjlighet öppnats för regeringen alt delegera
viss beslutsbefogenhet i fråga om samfälligheterna.

5 §
I Stockholms kommun skall de territoriella församlingarna utgöra en

kyrklig samfäUighet.

Samfälligheten
skall handha frågor om

1. kostnaderna för kontanta avlöningsförmåner åt
präster och kyrkomusiker,

2. vården av egendom som är avsedd att täcka de under
1 angivna kostnaderna, saml

3. den allmänna och den särskilda kyrkoavgiften.

Samfälligheten
får bevilja en församling anslag motsvarande högst kostnaderna för kontanta
avlöningsförmåner åt annan personal än präster och kyrkomusiker samt fyra
femtedelar av kostnaderna för att anskaffa och vårda kyrka, församlingshus,
pastorsexpedition och tjänslebostäder.

Samfälligheten
får även ha hand om andra ekonomiska frågor, om de är gemensamma för samtliga
församlingar.

På
uppdrag av en församling får samfälligheten även med bindande verkan för
församlingen genom kollektivavtal eller på annat sätt enhetligt reglera
anställningsvillkoren för de arbetstagare i församlingens tjänst, vilkas
villkor inte skall fastställas av statlig myndighet. Samfälligheten får
förbehålla sig sådan rätt när den beviljar en församling anslag fill
avlöningskostnader.

6 §
I Göteborgs kommun skall de territoriella församlingarna utgöra en

kyrklig samfäUighet för alla ekonomiska församlingsangelägenheter.

I
dessa paragrafer behandlas Stockholms resp. Göteborgs kyrkliga samfälligheter.
Paragraferna motsvarar 3 § 2 mom. resp. 3 mom. LFS.

LFS

Enligt
3 § 2 mom. LFS skall de territoriella församlingarna i Stockholm utgöra en
kyrklig samfäUighet med uppgift att handha vissa angelägenheter som nämns i
momentet. Stockholms kyrkUga samfäUighet är en s. k. partiell samfäUighet.

Enligt
3 § 3 mom. LFS skall de territoriella församlingarna i Göteborg utgöra en
kyrklig samfäUighet med uppgift ätt handha alla församlingsangelägenheter av
ekonomisk natur. Göleborgs kyrkliga samfäUighet utgör en s. k. total ekonomisk
samfäUighet.

Utredningen

Utredningen
föreslår inga sakliga ändringar i bestämmelserna för Stockholms resp.
Göteborgs kyrkliga samfäUighet.

Prop. 1982/83:19 76

Remissyttrandena

Etl
par remissinstanser ifrågasätter om de särskilda reglerna för de kyrkliga
samfälligheterna i Stockholm och Göteborg bör behållas i en ny lag.

Svenska
kyrkans församlings- och pastoratsförbund anser att särreglerna för Stockholm
och Göteborg bör utgå. Enligt förbundet bör emellertid samfälligheterna i
Stockholm och Göteborg ha möjlighet att behålla nuvarande ordning och former.
Förbundet anser att lagförslagets generella regler, som inte passar dessa
samfälligheter, bör jämkas så att de passar in i deras speciella förhållanden. Enligt
förbundet kan övergångsbestämmelser eventuellt förekomma. Förbundet framhåller
att sådana inte får hindra samfälligheterna i Stockholm och Göteborg att själva
begära hos regeringen att få ändra sin organisation.

Sveriges
kyrkokamerala förening ifrågasätter också om speciella bestämmelser för
Stockholms resp. Göteborgs kyrkUga samfäUighet behövs i den nya lagstiftningen.
Enligt föreningen bör vissa bestämmelser föras över till övergångsbestämmelser.
Föreningen framhåUer att det fordras en lagändring för den händelse Stockholms
kyrkliga samfäUighet önskar bilda en total ekonomisk samfäUighet.

Kammarkollegiet
föreslår att begreppen Stockholms kommun och Göteborgs kommun används,
eftersom Stockholm och Göteborg inte är några entydiga begrepp.

Överväganden

För
Stockholms och Göteborgs kyrkliga samfälligheter gäller enligt LFS särskilda
bestämmelser. Det har inte ingått i utredningens uppdrag att gå in på frågan om
vilken organisation samfälligheterna lämpligen bör ha i framfiden. Utan en
närmare utredning, som berörda församlingar och samfälUgheter får ta ställning
fill, är jag inte beredd att föreslå att särbestämmelserna för Stockholms och
Göteborgs kyrkliga samfälligheler tas bort. Några ändringar i sak i förhållande
till LFS har därför, bortsett från omnämnandet av den särskilda kyrkoavgiften i
5 § 3, inte gjorts i de bestämmelser som tagits in i förevarande paragrafer.
Den särskilda kyrkoavgiften, som pastorat med lönetillgångar skall betala fill
kyrkofonden, ingår i det nya system för ekonomisk utjämning inom svenska kyrkan
som riksdagen och allmänna kyrkomötet beslutade om våren 1982 (prop.
1981/82:158, KU 1981/82:28, rskr. 1981/82:309 och skr 1982:8, KLU 1982:7, kskr
1982:11).

7
§ En församUngs beslutanderätt utövas av kyrkofullmäktige eller på kyrkostämma.

Förvaltning
och verkställighet ankommer på kyrkorådet och övriga nämnder. Nämnderna bereder
även ärenden som skall avgöras av fullmäktige eller stämman. För en sådan
uppgift kan filisättas en särskild beredning bestående av en eUer flera
personer.

Prop. 1982/83:19 77

Fullmäktige eller stämman får uppdra åt kyrkorådet eller
annan nämnd att i fullmäkfiges eller stämmans ställe fatta beslut i vissa
grupper av ärenden, i den mån annat inle följer av lag eller annan författning.
Ett sådant uppdrag får inte avse ärenden som är av principiell beskaffenhet
eller i övrigt av större vikt.

I paragrafen regleras kompetensfördelningen mellan
kyrkofullmäkfige resp. kyrkostämman och nämnderna. Paragrafen motsvarar 4 §
LFS.

LFS

1 4 § LFS anges att en församlings beslutanderätt utövas
av kyrkofullmäktige eller på kyrkostämma och att förvaltning och
verkställighet tillkommer församlingens kyrkoråd och övriga nämnder.

KL

Enligt 1 kap. 5 § KL utövas kommuns beslutanderätt av
kommunfullmäktige. Förvaltning och verkställighet ankommer på kommunstyrelsen
och övriga nämnder.

11 kap. 5 § KL anges vidare bl. a. att nämnderna har
beredningsuppgifter och att fullmäktige kan filisätta särskilda beredningar. En
beredning kan vara permanent och ha till uppgift att under en längre tid bereda
vissa ärenden eller grupper av ärenden som skall avgöras av fullmäktige.
Beredningen kan också ha en mera tillfällig prägel och vara tillsatt för att
bereda något eller några bestämda ärenden. KL innehåller i kapitlet om
fullmäkfige vissa bestämrhelser som rör beredningarna (2 kap. 5, 15-16, 23 och
29 §§ KL). I övrigt beslutar fullmäktige i princip fritt om beredningars
sammansättning, arbetsformer etc. En beredning kan bestå av en eller flera
personer.

Kommunfullmäktige får enligt 1 kap. 5 § fjärde stycket KL
uppdra åt styrelsen eller annan nämnd att i fullmäktiges ställe besluta i viss
grupp av ärenden. Ett sådant uppdrag får inte avse ärenden som är av
principiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt. Det betonades i
förarbetena fill KL att en delegationsregel får ses som ett juridiskt
klargörande av vad som redan gällde, dvs. av den praxis som hade utvecklats i
kommunerna, och att de beslut som skall vara möjliga att delegera skall avse
endast rutinärenden. Delegationsrätten måste ha en klar avgränsning, eftersom
det annars finns risk för att fullmäktiges ställning urholkas och att
styrelsens ställning ytterligare förstärks i förhållande fill fullmäktige.
Delegationsmöjligheten bör framgå direkt av lagen och det bör så långt möjligt
fastställas allmänna principer som klargör delegationens omfattning.
Fullmäktiges ställning som högsta beslutande organ bör stärkas. Alla viktigare
finansiella beslut liksom alla beslut av principiell eller generell natur måste
därför fattas av de beslutande organen. Styrelsen och nämnderna skall inte utan
direkt stöd av ett konkret utformat beslut eller ett delegationsbemyndigande av
fullmäktige

Prop. 1982/83:19 78

kunna fatta beslut i ärenden som skall avgöras av
fullmäktige. Delegafion av fullmäkfiges beslutanderätt skall endast kunna
riktas till styrelsen eller annan nämnd och inte fill tjänstemän eller enskilda
förtroendevalda. Delegationsrätten, som främst skall gälla s. k. rufinärenden,
bör tillämpas med stor restriktivilel. Ett vikfigt hjälpmedel när det gäller
att fastställa vilka ärenden som skall anses vara av rufinkaraktär kan vara
s.k. normalreglementen för styrelsen söm upprättas av bl. a. Svenska
kommunförbundet. Inom den angivna ramen för delegationsinstitutet bör det vara
möjligt att beakta de enskilda kommunernas varierande behov av atl utnyttja
möjligheterna fill delegation (KU 1976/77:25 s. 15-18).

Enligt 1 kap. 5 § tredje stycket får i kommunerna inrättas
partssammansatta organ med uppgift att svara för viss beredning, förvaltning
och verkstäUighet inom styrelses eller andra nämnders verksamhetsområden. De
partssammansatta organen består av företrädare för kommunen och för
arbetstagarna. MöjUgheten att inrätta partssammansatta organ fillkom genom en
lag om ändring i KL som trädde i kraft den 1 juli 1979 (SFS 1979:409).

Utredningen

Utredningen diskuterar kyrkostämmans för- och nackdelar.
Utredningen har stannat för att kyrkostämman bör finnas kvar.

En regel
om beredning med samma innebörd som den som finns i 1 kap. 5 § KL kan enligt
utredningen tänkas medföra komplikationer på grund av kyrkoherdens ställning
som självskriven ledamot i kyrkorådet. Beredningens förslag måste dock, påpekar
utredningen, passera kyrkorådet innan det läggs fram för det beslutande
organet. Kyrkoherden får därigenom tillfälle att ta del av materialet i
kyrkorådet. Det bör även anmärkas att kyrkoherden ensam kan utgöra en
beredning. Beredningens uppgifter får naturligtvis inte inkräkta på kyrkorådets
särskilda befogenheter enligt 5 kap. 2 §. En bestämmelse om beredning
motsvarande den i 1 kap. 5 § KL bör enUgt utredningen därför införas i den nya
lagen.

Utredningen föreslår att en bestämmelse om delegation av
beslutanderätt från kyrkofullmäktige till kyrkorådet eller annan nämnd tas in i
den nya lagen. I fråga om principerna för och omfattningen av delegationen bör
enligt utredningen gälla detsamma som uttalades i förarbetena fill KL.

Utredningen konstaterar att det f. n. inte finns möjlighet
att inrätta partssammansatta organ på det kyrkokommunala området. Frågan om en sådan
möjlighet skall skapas utreds av kommittén (Kn 1978:02) för
medbestämmandefrågor. Något förslag om regler beträffande partssammansatta
organ på det kyrkokommunala området lägger utredningen därför inte fram.

Prop. 1982/83:19 79

Remissyttrandena

Domkapitlet
i Uppsala finner det angeläget när det gäller delegation alt lagen slår fast
att delegationens omfattning och ärendenas beskaffenhet skall anges i
reglemente eller särskilt beslut. Domkapitlet i Göteborg anser det posifivl att
det beslutande organets delegationsrätt i viss mån preciseras. Enligt
domkapifiet hindras därigenom missbruk av delegationsrätten. Sfiftsnämnden i
Uppsala förutsätter att den föreslagna regleringen av fullmäktiges möjligheter
att delegera beslutanderätt inte kommer att innebära att handläggningstiden för
pastoratets ärenden förlängs.

Överväganden

I
enUghet med vad jag har förordat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) slås
i paragrafens första stycke fast att en församlings beslutanderätt utövas av
kyrkofullmäktige eUer på kyrkostämma. Frågan om när en församlings
beslutanderätt skall utövas på det ena eller det andra sättet regleras i
följande paragraf.

Kyrkorådets
och övriga nämnders funktion som beredningsorgan och möjligheten att tillsätta
särskilda beredningar kommer nu till klart uttryck genom bestämmelsen i andra
stycket, som utformats enligt utredningens förslag.

Jag
anser i likhet med utredningen det angeläget att bestämmelser om möjligheten
till delegation och begränsningarna däri införs också på det kyrkokommunala
området. Bestämmelserna, som stämmer överens med motsvarande föreskrifter i KL,
har tagits in i tredje stycket i denna paragraf. Däremot anser jag det inte
nödvändigt att lagen uttryckligen kräver att delegafionsrättens omfattning
preciseras i reglemente eller i särskilt beslut.

Frågan
om inrättande av partssammansatta organ i de kyrkliga kommunerna utreds f. n.
av kommittén (Kn 1978:02) för medbestämmandefrågor. Utredningens resultat bör
avvaktas innan ställning tas i frågan. Bestämmelsen i 1 kap. 5 § tredje
stycket KL om partssammansatta organ i de borgerliga kommunerna har därför inte
getts någon motsvarighet i det förevarande lagförslaget.

8 §
I församlingar med över 500 röstberättigade invånare skall beslutanderätten
utövas av kyrkofullmäktige. Detta skall dock inte gälla församlingar som ingår
i Göteborgs kyrkliga samfäUighet. Om regeringen beslutar det, skall det inte
heller gälla en församling som ingår i annan kyrklig samfäUighet än som avses i
4 § första stycket.

Om
antalet röstberättigade invånare i en församling med kyrkofullmäktige har gått
ned till 500 eller därunder, skall beslutanderätten fortfarande utövas av
kyrkofullmäktige. Fullmäktige får dock besluta att församlingens beslutanderätt
skall utövas på kyrkostämma.

En
församling med 500 röstberättigade invånare eller därunder får uppdra

Prop. 1982/83:19 80

beslutanderätten
åt kyrkofullmäkfige. Förslag om att upphäva ett sådant beslul får inte väckas i
kyrkofullmäktige förrän tre år har förflufit sedan ledamöterna i fullmäkfige
började sin tjänstgöring.

Beslut
om atl införa eller avskaffa kyrkofullmäktige skall tillämpas från och med året
efter det år då val i hela riket av kyrkofullmäkfige förrättas nästa gång.
Länsstyrelsen och domkapifiet skall genast underrättas om beslutet.

I
denna paragraf finns bestämmelser om förutsättningarna för att beslutanderätten
i en församling skall kunna utövas av ett representativt organ, dvs.
kyrkofullmäktige. Paragrafen motsvarar 5 § LFS.

LFS

Enligt
5 § 1 mom. LFS skall beslutanderätten i en församling med över 1 000 invånare
utövas av kyrkofullmäktige. Detta gäller dock inte församlingar som ingår i
Göteborgs kyrkUga samfäUighet. Om regeringen för ett särskilt fall så beslutar
skall det inte heller gälla annan församling, som ingår i en annan kyrklig samfäUighet
än som avses i 3 § 1 mom. första stycket LFS, dvs. en s. k. obligatorisk
pastoratssamfällighet. Har en församling kyrkofullmäktige och har
invånarantalet nedgått till 1 000 eller därunder skall beslutanderätten
fortfarande utövas av kyrkofullmäkfige, om fullmäktige inte beslutar annat. 12
mom. föreskrivs att en församling med 1 000 invånare eller därunder får uppdra
beslutanderätten åt kyrkofullmäkfige. Förslag om att upphäva ett sådant beslut
får inte väckas i kyrkofullmäktige förrän tre år förflufit sedan fullinäktige
började sin verksamhet. Om förslaget godkänns skall det tillämpas frän utgången
av det år dä allmänna fullmäktigval förrättas nästa gång. Enligt 3 mom. skall
länsstyrelsen och domkapifiet genast underrättas om beslut om att införa eller
avskaffa kyrkofullmäkfige.

Utredningen

Utredningen
föreslår atl den nuvarande gränsen på 1 000 invånare för att en församling skaU
ha kyrkofullmäkfige sänks till 500 invånare. Förslaget innebär att frågan
huruvida beslutanderätten i en församling skall utövas av kyrkofullmäktige
skall bedömas med utgångspunkt i antalet röstberättigade invånare. EnUgt
utredningen leder sänkningen till att ett större antal församlingar än hittills
skall utse kyrkofullmäktige.

Överväganden

I
den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) har jag förordat atl gränsen för
införande av kyrkofullmäktige i en församling bör sänkas och sättas vid 500
röstberättigade invånare. Första stycket i förevarande paragraf har utformats i
enlighet härmed.

Prop. 1982/83:19 81

Liksom
hittills bör det ankomma på församlingarna själva att besluta att
kyrkofullmäktige skall införas, även om antalet röstberättigade invånare inte
uppgår till det angivna gränstalet, eller att fullmäktige skall avskaffas när
underlaget har sjunkit under detta tal. Beslut om att införa eller avskaffa
kyrkofullmäktige får sättas i kraft endast vid årsskiftet efter ordinarie
fullmäktigval. Härigenom undviks nyval och förkortade mandatperioder.

9
§ I en kyrklig samfäUighet för alla ekonomiska församlingsangelägenheter utövas
beslutanderätten av samfällighetens kyrkofullmäktige. 1 annan kyrklig
samfäUighet utövas beslutanderätten av församlingsdelegerade.

Förvaltning och
verkställighet i en samfäUighet ankommer på kyrkorådet och övriga nämnder.
Nämnderna bereder även ärenden som skall avgöras av fullmäktige eller
delegerade. Bestämmelserna i 7 § andra och tredje styckena om beredning och om
uppdrag att i fullmäkfiges eller kyrkostämmans ställe fatta beslut i vissa
frågor tillämpas även i samfäUighet.

I
paragrafen anges vilket organ som utövar beslutanderätten i en kyrklig
samfäUighet. Vidare anges kompetensfördelningen mellan kyrkofullmäkfige resp.
församlingsdelegerade och nämnderna. Paragrafen motsvarar 6 § LFS.

LFS

I 6
§ LFS föreskrivs att beslutanderätten i Stockholms kyrkliga samfäUighet utövas
av församlingsdelegerade. Detsamma gäller i andra samfälligheter som inte
handhar alla församlingsangelägenheter av ekonomisk natur. 1 Göteborgs kyrkliga
samfäUighet, liksom i andra samfälligheter som handhar alla ekonomiska församlingsangelägenheter,
utövas beslutanderätten av samfällighetens kyrkofullmäktige. Förvaltning och
verkställighet i en samfäUighet ankommer på kyrkorådet och övriga nämnder.

Utredningen

Utredningen
föreslår inga sakliga ändringar i bestämmelserna om beslutanderätten i
kyrkliga samfälligheter. 1 fråga om nämnderna innebär utredningens förslag
däremot vissa nyheter. Sålunda skall nämnderna bereda ärenden som skall avgöras
av fullmäktige eller delegerade. Vidare skall föreskrifterna i 7 § andra och
tredje styckena om beredning och om uppdrag att i fullmäktiges ställe fatta
beslut i vissa frågor fillämpas även i samfäUighet.

Överväganden

Paragrafen
har utformats i enlighet med utredningens förslag. Av första stycket framgår
att beslutanderätten i en kyrklig samfäUighet som handhar alla
församlingsangelägenheter av ekonomisk natur, utövas av samfällighe-

6
Riksdagen 1982/83. 1 sami Nr 19

Prop.
1982/83:19 82

tens
kyrkofullmäktige. Beslutanderätten i annan kyrklig samfäUighet, dvs. parfiella
samfälligheter, utövas av församlingsdelegerade. I andra stycket föreskrivs att
förvaltning och verkställighet i en samfäUighet ankommer på kyrkoråd och övriga
nämnder. Vidare gäller att nämnderna bereder ärenden som skall avgöras av
fullmäktige eller delegerade. Den ordning som föreskrivs i 7 § andra och tredje
styckena om beredning och om uppdrag att i fullmäkfiges eller kyrkostämmans
ställe fatta beslut i vissa frågor bör enligt min mening gälla också i kyrkliga
samfälligheter. En hänvisning till ifrågavarande bestämmelser har därför tagits
in i paragrafen. I fråga om de sakliga skälen för denna ordning hänvisas till
specialmotiveringen till 7 §. Enligt 7 § LFS får regeringen meddela särskilda
föreskrifter om tillämpningen av lagen med avseende på kyrklig samfäUighet
eller beträffande handläggningen av ärenden som är gemensamma för två eller
flera församlingar, vilka inte utgör en kyrklig samfäUighet. Utredningen har
utan närmare motivering föreslagit att 7 § LFS flyttas över till den nya lagen
som 1 kap. 10 § i utredningsförslaget. Enligt min uppfattning behövs det inte
någon bestämmelse av denna innebörd. Den är överflödig, eftersom regeringen
enligt 8 kap. 13 § RF har rätt att meddela föreskrifter om verkställighet av
lag. Någon motsvarighet till 7 § LFS har därför inte tagits in i den nya lagen.

10
§ I samband med beslut om att bilda en kyrklig samfäUighet får regeringen
bestämma att beslutanderätten i samfälligheten skall utövas av
indelningsdelegerade till dess indelningsändringen träder i kraft. Om sådana
delegerade finns bestämmelser i lagen (1972:229) om kyrkliga indelningsdelegerade.

I
paragrafen anges hur beslutanderätten utövas i en kyrklig samfäUighet i samband
med en indelningsändring. Paragrafen motsvarar 6 a § LFS.

Enligt
6 a § LFS kan regeringen i samband med förordnande om bildande av en kyrklig
samfäUighet föreskriva att beslutanderätten i samfälligheten skall utövas av
indelningsdelegerade till dess indelningsändringen träder i kraft. I paragrafen
erinras vidare om att det finns särskilda bestämmelser om sådana delegerade.
Bestämmelserna i förevarande paragraf har i enlighet med utredningens förslag
utan sakliga ändringar förts över från LFS till den nya lagen.

2
kap. Kyrkofullmäktige

Detta
kapitel innehåller bestämmelser om antalet ledamöter i de beslutande
församlingarna, suppleanter, rösträtt, valbarhet, rätt till ledighet,
mandattid, ordförande, sammanträdestid, kungörelse om sammanträde, suppleants
tjänstgöring, beslutförhet, jäv, närvarorätt vid sammanträde, anhängiggörande,
beredningstvång, omröstningar och opinionsundersökningar, fortsatt
sammanträde, bordläggning, föredragningsordning, proposi-

Prop.
1982/83:19 83

tionsordning
och omröstning, proporfioneUt valsätt, interpellation och enkel fråga,
protokoll, reservationsrätt, vården av kyrkofullmäkfiges handlingar,
offentlighet vid sammanträde, ersättning och arbetsordning. Kapitlet innehåller
vidare ett flertal specialbestämmelser för kyrkofullmäktige i kyrklig
samfäUighet. Kapitlet motsvarar i huvudsak 2 kap. LFS.

Församling

1
§ Kyrkofullmäkfige beslutar hur många ledamöter i fullmäktige som skall utses.
Antalet skall bestämmas fill ett udda tal och till minst

15
i församling med 5 000 röstberättigade invånare eller därunder,

19 i
församling med över 5 000 till och med 10 000 röstberättigade invånare,

25
i församling med över 10 000 röstberättigade inn vanare.

I
församling i Stockholms kommun skall antalet ledamöter i fullmäktige bestämmas
till ett udda tal och till minst

15
i församUng med 10 000 röstberättigade invånare eller därunder,

19 i
församling med över 10 000 fill och med 20 000 röstberättigade invånare,

25 i
församling med över 20 000 till och med 40 000 röstberätfigade invånare,

29
i församling med över 40 000 röstberättigade invånare.

När
fullmäktige skall utses första gången, beslutar kyrkostämman om antalet
ledamöter i fullmäktige.

Vid
tillämpningen av första och andra styckena skall som röstberättigad anses den
som har upptagits i gällande röstlängd.

Beslutar
fullmäktige om ändring av antalet ledamöter, tiUämpas beslutet först när val i
hela riket av fullmäktige förrättas nästa gång. Beslutet skall fattas före
utgången av april månad valåret. Länsstyrelsen skall genast underrättas om
beslutet.

Denna
paragraf innehåller bestämmelser om antalet ledamöter i kyrkofullmäktige.
Paragrafen motsvarar 8 § 1-3 mom. LFS.

LFS

Enligt
8 § 1 mom. LFS skall antalet kyrkofullmäktige i församUngarna i Stockholm
bestämmas i förhållande till folkmängden så att en församling med 10 000
invånare eller därunder utser 15-25, en församling med över 10 000 t. o. m. 20
000 invånare utser 20-30, en församling med över 20 000 t. o. m. 40 000
invånare utser 25-35 saml en församling med över 40 000 invånare utser 30-40.1
andra församlingar bestäms antalet kyrkofullmäkfige enligt 2 mom. i förhållande
till folkmängden så att en församling med 2 000 invånare eller därunder utser
15-20, en församling med över 2 000 t. o. m. 5 000 invånare utser 15-25, en
församling med över 5 000 t. o. m. 10 000 invånare utser 20-30 samt en
församling med över 10 000 invånare utser 25-40. Kyrkofullmäkfige beslutar
enligt 3 mom. hur många fullmäktige som skall utses. När fullmäktige skall
utses första gången skall kyrkostämman

Prop.
1982/83:19 84

fatta
beslutet. Länsstyrelsen skall underrättas om beslutet. Om beslut har fattats om
att ändra antalet fullmäkfige, skall församlingen tUl utgången av det år då
allmänna fullmäkfigval skall förrättas nästa gång företrädas av fullmäkfige
fill det antal som bestämts fidigare.

KL

I
KL finns bestämmelserna om antalet ledamöter i kommunfullmäkfige och landsfing
i 2 kap. 1 §. Enligt lagrummet skall antalet ledamöter bestämmas tUl ett udda
tal. Vidare skaU antalet bestämmas i förhållande fill antalet röstberätfigade
invånare i kommunen eller landsfingskommunen. Till skiUnad från LFS anges i KL
endast ett visst minimiantal ledamöter som skall utses. I 2 kap. 1 § andra
stycket KL föreskrivs också att som röstberättigad skall anses den som har
upptagits i gällande röstlängd. Lagrummet innehåller även bestämmelser om
fullmäkfiges beslut om ändring av antalet ledamöter.

Utredningen

Utredningen
konstaterar att viktiga skillnader föreligger mellan LFS och KL. Sålunda saknas
i LFS bestämmelsen i KL om att antalet ledamöter i fullmäktige skall vara ett
udda tal. I LFS finns vidare kvar bestämmelser om maximiantal ledamöter, vilka
har avskaffats på den borgerliga sidan. Antalet fullmäktige bestäms i LFS i
förhållande fill folkmängden, medan antalet ledamöter i kommunfullmäkfige
bestäms i förhållande till antalet röstberättigade invånare i kommunen.

Utredningen föreslår att
antalet ledamöter i kyrkofullmäktige bestäms till ett udda tal. Utredningen
anger minimital enligt KL:s system. I likhet med vad som gäller vid
riksdagsvalet och kommunalvalen föreslår utredningen att antalet mandat i
kyrkofullmäkfige sätts i relafion tUl antalet röstberätfigade. Genom dessa
förslag sker en anpassning fill KL:s regler.

Remissyttrandena

Domkapitlet
i Göteborg anser att förslagel att inte maximera antalet ledamöter i
kyrkofuUmäktige torde sakna praktisk betydelse eftersom det kan antas att
antalet ledamöter ändå begränsas med hänsyn fill de ekonomiska konsekvenserna.
Domkapitlet föreslår dock att begränsningen av antalet ledamöter behålls som en
säkerhetsåtgärd.

Av
principiella skäl sammanhängande med att svenska kyrkans församlingsvård i
enUghet med folkkyrkotanken riktar sig fill alla som bor inom en

Prop.
1982/83:19 85

församling
oavsett kyrkofillhörighet bör enligt domkapitlet i Stockholm minsta antalet
kyrkofullmäktige som hittills ställas i förhållande fill antalet invånare i
församlingen.

Överväganden

Det
bör liksom hilfills ankomma på kyrkofullmäkfige atl inom vissa angivna ramar
besluta hur många ledamöter i fullmäkfige som skall utses. Jag förordar en
anpassning till KL:s regler i denna del. Jag godtar sålunda utredningens
förslag att antalet ledamöter bestäms till ett udda tal och alt minimital anges
på det sätt som utredningen har föreslagit. Jag delar utredningens uppfattning
att antalet mandat i kyrkofullmäktige skäll bestämmas med hänsyn fill antalet
röstberätfigade vid val till kyrkofullmäktige. Härigenom sker en anpassning
till vad som efter RF:s förebild enligt KL gäller i de borgerliga kommunerna.
En principiellt viktig konsekvens på den kyrkliga sidan blir att minsta antalet
fullmäkfige skall bestämmas under hänsynstagande till kyrkotillhörigheten i
församlingen.

I
andra stycket föreskrivs särskilda minimital för församlingarna i Stockholms
kommun. Föreskriften att kyrkostämman skall besluta om antalet ledamöter i
kyrkofullmäktige när fullmäkfige skall utses första gången behålls och placeras
i tredje stycket. I likhet med vad som gäller enligt KL skall som
röstberättigad anses den som har upptagits i gällande rösfiängd.

Bestämmelsen i femte
stycket om verkan av ett beslut om ändring av antalet ledamöter i kyrkofullmäkfige
har förts över från 8 § 3 mom. LFS. Ett sådant beslut tillämpas första gången i
samband med nästa val i hela riket av kyrkofullmäktige. Kyrkofullmäkfige bör
fatta beslutet i god fid före valet och skall göra det senast före utgången av
april månad valåret. Valmyndigheterna och partierna behöver få besked om
antalet mandat i så god tid att de hinner med förberedelsearbetet inför valet.

2
§ För ledamöterna i kyrkofullmäktige skall utses suppleanter.

Fullmäktige
bestämmer det antal suppleanter som skall ligga till grund för tillämpningen av
bestämmelserna i 43 § lagen (1972:704) om kyrkofuUmäk-figval om utseende av
suppleanter. Antalet skall utgöra en viss andel, dock högst hälften, av det
antal platser som varje parfi får i församUngen. Om det därvid uppkommer ett
brutet tal, avrundas detta fill närmast högre hela tal. Länsstyrelsen skall
genast underrättas om fullmäkfiges beslut.

När
kyrkofullmäktige skall utses första gången, beslutar kyrkostämman om antalet
suppleanter.

Paragrafen
innehåller bestämmelser om suppleanter för ledamöterna i kyrkofullmäktige. Den
motsvarar 8 § 4 niom. LFS.

Enligt
8 § 4 mom. LFS får kyrkofullmäktige besluta att suppleanter skall utses för
fullmäktige. Fullmäktige bestämmer antalet suppleanter till en viss andel, dock
högst hälften, av det antal platser som varje parti får i församlingen. Om det
uppkommer ett bmtet tal vid beräkningen skall talet

Prop.
1982/83:19 86

avrundas
till närmast högre hela tal. Länsstyrelsen skall underrättas om beslutet.
Vidare anges i paragrafen att ett sådant beslut skall fattas av kyrkostämman,
när kyrkofullmäktige skall utses första gången.

Enligt
2 kap. 2 § KL skall suppleanter utses för ledamöterna i kommunfullmäkfige.
Fullmäkfige bestämmer antalet suppleanter. De får vara högst hälften av det
antal platser som varje parti får. Brutet tal skall avrundas till närmast högre
hela tal. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet.

I
den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4) har jag förordat att ett obligatoriskt
suppleantsystem införs även för kyrkofullmäktige. Denna paragraf har utformats
så att dén i huvudsak stämmer överens med 2 kap. 2 § KL.

3
§ Rösträtt vid val av ledamöter och suppleanter i kyrkofullmäktige har den som
är kyrkobokförd i församlingen, är medlem av svenska kyrkan och har uppnått
arton års ålder senast på valdagen. Den som är omyndigförklarad av domstol har
dock inte'rösträtt. Den som inle är svensk medborgare har rösträtt endast om
han eller hon har varit kyrkobokförd i riket den 1 november de tre åren närmast
före valåret. Varje röstberättigad har en röst.

Den
som är kyrkobokförd i en icke-territoriell församling har inte rösträtt vid val
av ledamöter och suppleanter i kyrkofullmäkfige i annan församling.

Frågan
huruvida rösträtt enligt första och andra styckena föreligger avgörs på
grundval av en före valet upprättad röstlängd.

I
denna paragraf finns bestämmelser om rösträtten vid kyrkofullmäktig-valen.
Paragrafen motsvarar 9 § LFS.

Rösträtt
vid val av kyrkofullmäktige och suppleanter har enligt 9 § LFS den som är
kyrkobokförd i församlingen, är medlem av svenska kyrkan och har uppnått 18 års
ålder senast på valdagen. Den som är omyndigförklarad av domstol har dock inte
rösträtt. Varje röstberättigad har en röst. Vidare gäller att den som inte är
svensk medborgare har rösträtt endast om han har varit kyrkobokförd i riket den
1 november de tre åren närmast före valåret. Den som är kyrkobokförd i
icke-territoriell församling har inte rösträtt vid val av kyrkofullmäktige och
suppleanter i en annan församling. Frågan huruvida rösträtt föreligger skall
avgöras på grundval av de röstlängder som enligt vaUagen (1972:620) och lagen
(1972:704) om kyrkofullmäkfigval upprättas före valet.

Bestämmelserna
i 2 kap. 3 § KL om rösträtt skiljer sig i princip endast i ett hänseende från
motsvarande bestämmelser i LFS. Enligt 9 § LFS krävs för rösträtt vid
kyrkofullmäkfigvalen medlemskap i svenska kyrkan.

EnUgt
utredningen bör kravet på medlemskap i svenska kyrkan självfallet behållas.
Utredningen föreslår inte några sakliga ändringar av rösträttsbestämmelserna i
9 § LFS. Bestämmelserna har i enlighet med utredningens förslag förts över till
den nya lagen med några språkliga och redaktionella ändringar.

Prop. 1982/83:19 87

4 § Ledamöter och suppleanter i kyrkofullmäktige väljs
bland dem som uppfyller villkoren för rösträtt enligt 3 § första och andra
styckena.

Den som
innehar tjänst som biskop är inte valbar till ledamot eller suppleant. Den som
är anställd hos församlingen och som i egenskap av föredragande hos kyrkorådet
eller på grund av andra uppgifter som hör till tjänsten har den ledande
ställningen bland församlingens tjänstemän är inte heller valbar.

Om en ledamot eller en suppleant upphör att vara valbar,
förfaller hans eller hennes uppdrag genast. Fullmäktige skall befria en ledamot
eller en suppleant från uppdraget, om han eller hon vill avgå och särskilda
skäl inte talar emot det.

I denna paragraf finns bestämmelser om valbarhet till
ledamot eller suppleant i kyrkofullmäktige. Paragrafen motsvarar 10 § LFS.

LFS

Enligt 10 § LFS väljs kyrkofullmäkfige och suppleanter
bland dem som uppfyller villkoren för rösträtt. Landshövding, länsöverdirektör,
avdelningschef vid länsstyrelse och biskop får dock inte utses fill
kyrkofullmäktig eller suppleant. Om en kyrkofullmäktig eller suppleant efter
valet upphör att vara valbar, skall han genast frånträda sitt uppdrag. I
paragrafen anges dessutom att den som har uppnått 60 års ålder får avsäga sig
uppdrag att vara kyrkofullmäktig eller suppleant. Annars får han inte avsäga
sig ett sådant uppdrag, om han inte uppger något hinder som fullmäktige
godkänner.

KL

Enligt 2 kap. 4 § KL väljs ledamöter och suppleanter i
fullmäkfige bland dem som uppfyller villkoren för rösträtt. Liksom enligt LFS
är landshövding, länsöverdirektör och avdelningschef vid länsstyrelse inte
valbara till ledamot eller suppleant. Enligt KL är inte heller den som är
anställd hos kommunen Och som i egenskap av föredragande hos kommunstyrelsen
eller på grund av andra uppgifter som hör till tjänsten har den ledande
ställningen bland kommunens tjänstemän valbar. Om ledamot eller suppleant
upphör att vara valbar, förfaller hans uppdrag genast. Fullmäktige skall befria
ledamot eller Suppleant från hans uppdrag, om han vill avgå och särskilda skäl
inte talar emot det.

Valbarhetsbedömningen
skall enligt vad som framhölls i kommunaUags-propositionen (prop. 1975/76:187
s. 348) göras oberoende av vad som framgår av röstlängden. Valbarhetshindret
för vissa chefstjänstemän vid länsstyrelse behölls i nya KL. Förvaltningslagens
jävsbestämmelser ansågs inte kunna ersätta hindret. Skälet för atl behålla
valbarhetshindret, nämligen länsstyrelsens uppgift som besvärsinstans och
fillsynsmyndighet, betraktades fortfarande som giltigt. Valbarhetshindret för
den ledande tjänstemannen hos kommunen behölls också. Det kan inte alltid utan
vidare sägas vem som

Prop. 1982/83:19 88

är
den ledande tjänstemannen. Denna fråga får lösas genom föreskrift i instmktion
e. d. för vederbörande tjänsteman.

I
fråga om rätten atl avsäga sig uppdraget att vara kommunfullmäktige eller
suppleant framhölls i kommunallagspropositionen att den grundläggande
principen är att det föreligger skyldighet att ta emot ett kommunalt
förtroendeuppdrag och att inneha uppdraget under hela mandatperioden. Det kan
dock anses orimligt att tvinga den som inte längre kan eller vill delta i
kommunalt arbete att stå kvar. Fullmäktige kan också godkänna vilket hinder som
helst. I praktiken förekommer det knappast alt fullmäkfige avslår en begäran om
att få avgå. Kravet på fuUmäktiges godkännande kan dock ha en reell uppgift att
fylla t. ex. om flera ledamöter i obstrukfionssyfte samfidigt begär att få
avgå. Avsägelse bör kunna vägras även när de kommunala organens funkfion skulle
äventyras, om en ledamot lämnar uppdraget. Utformningen av bestämmelsen i KL
gjorde det inte nödvändigt att behålla en särskild regel om att den som uppnått
60 års ålder har rätt att avgå.

Utredningen

Valbarhetsbedömningen
skall enligt utredningen göras på samma sätt som på den borgerliga sidan, dvs.
oberoende av vad som framgår av röstlängden. Utredningen föreslår på denna
punkt ett förtydligande i valbarhetsparagrafen i den nya lagen.

Valbarhetshindren
för biskopar och länsstyrelsetjänstemän bör enligt utredningen behåUas.

Utredningen
konstaterar att någon motsvarighet till valbarhetshindret för kommunens ledande
tjänsteman inte finns i LFS och att föredraganden i proposifionen med förslag
fill lag om församlingsstyrelse (prop. 1961:70) som skäl härför anförde bl. a.
att någon fullt jämförbar befattningshavare sällan finns i församlingarna (s.
165). Församlingar och i än högre grad kyrkliga samfälligheter har numera i en
del fall relativt stora staber av fast anställda tjänstemän. Det är därför
enligt utredningen befogat med en regel om valbarhelshinder i fråga om chefstjänstemannen
hos församlingen. Församlingspräster bör dock fortfarande vara valbara med
hänsyn till deras roll i församlingslivet och till att de bör ta del i
fullmäkfiges arbete.

I
fråga om avsägelserätten bör enligt utredningen liknande skäl kunna anföras på
den kyrkliga sidan som på den borgeriiga. Utredningen föreslår därför på denna
punkt en anpassning till KL.

Remissyttrandena

Många
remissinstanser behandlar valbarhetsparagrafen. Flertalet remissinstanser
godtar paragrafens utformning. I fråga om valbarhetshindret för

Prop. 1982/83:19 89

församlingens ledande tjänsteman framförs önskemål om
precisering av vem som avses med hindret.

Enligt
utredningens förslag skall i överensstämmelse med vad som gäller enligt KL
landshövding, länsöverdirektör och avdelningschef vid länsstyrelse inte vara
valbara till ledamot eller suppleant i kyrkofullmäktige. Kammarrätten i
Stockholm kan inte finna att de skäl som har åberopats fill stöd för detta
undantag från valbarhet längre är bärande. Länsstyrelsen är varken besvärsinstans
i kommunalbesvärsmål eller tillsynsmyndighet i förhållande till de kyrkliga
organen. Kammarrätten menar att det förhållandet atl länsstyrelsen är
sammanräkningsmyndighet i fråga om val av kyrkofullmäkfige knappast synes
kunna tillmätas någon betydelse i sammanhanget. Kammarrätten föreslår att
undantaget slopas eftersom avvikelse från den allmänna valbarheten bör
föreskrivas endast när skäl talar för det. Även länsstyrelsen i Jönköpings län
ifrågasätter behovet av valbarhetshindret för vissa kategorier
länsstyrelsetjänstemän.

Kammarrätten
framhåller vidare att det i både kommunala och kyrkliga sammanhang inte sällan
måste vara svårt att utan vidare avgöra vem som är att anse som den ledande
tjänstemannen i församUngen. Det kan enligt kammarrätten från saklig synpunkt
vara svårförståeligt varför inte, om undantag från valbarhet verkligen anses
påkallat, förbudet skall avse alla tjänstemän i ledande ställning. Kammarrätten
sätter därför i fråga om inte det kyrkliga sammanhanget undantaget kan utgå.
Länsstyrelsen i Jönköpings län och domkapitlet i Uppsala anser att undantaget
kan medföra tolkningssvårigheter. Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbund föreslår att bestämmelsen formuleras om så att det klart
framgår att med ledande tjänstemän avses kyrkokommunalt filisatta
befattningshavare. Kammarrätten i Stockholm anser att kyrkoherden, som ju
också är en ledande tjänsteman i församlingen, bör undantas från valbarhet fill
kyrkofullmäkfige i den egna församlingen.

Kammarkollegiet
framhåller att församUngsprästerna i strikt juridisk mening inte är anställda
hos församlingen, eftersom de innehar statligt reglerade tjänster som tillsätts
av domkapitlet eller regeringen. Kollegiet anser att det förtydligande om
församlingsprästs valbarhet som utredningen föreslår är onödigt. Kollegiet
inser emellertid att det kan behövas ett förtydligande fill undvikande av
missförstånd. Kollegiet föreslår att ordet "dock" stryks. Svenska
kyrkans församlings- och pastoratsförbund och Sveriges kyrkokommunala förening
anser att hela meningen bör utgå.

Sfiftsrådet i Linköpings sfift föreslår som ytterligare
valbarhetsvillkor att den som skall väljas till kyrkofullmäktig eller suppleant
måste vara döpt.

Överväganden

1 paragrafens första stycke föreskrivs att ledamöter och
suppleanter i kyrkofullmäktige skall väljas bland dem som uppfyller villkoren
för rösträtt

Prop. 1982/83:19 90

enligt 3 § första och andra styckena. De allmänna
valbarhetsvillkor som nu gäller bör enligt min mening inte ändras. Hänvisningen
till nämnda lagrum avser att tydligt markera att valbarhetsbedömningen skall
göras oberoende av vad som framgår av röstlängden, dvs. på samma sätt som på
den borgerligt kommunala sidan.

I andra
stycket anges vilka som inte är valbara fill kyrkofullmäktig eller suppleant.
Att biskop inte skall vara valbar råder enighet om. Jag ansluter mig till den
uppfattningen, eftersom biskopen på ämbetets vägnar utövar uppsikt över
församlingarna i stiftet. Av lagtexten bör framgå att bestämmelsen avser
biskop som är i aktiv tjänst.

En del
remissinstanser ifrågasätter däremot om valbarhetshinder bör finnas för de
länsstyrelsetjänstemän som anges i utredningens förslag. Som skäl för att
behålla valbarhetshindret för dem i KL åberopades länsstyrelsens uppgift om
besvärs- och fillsynsmyndighet. Prövningen av kommunalbesvärsmål - även
kyrkokommunala mål - har fr. o. m. år 1981 flyttats över till kammarrätterna
(prop. 1979/80:105, KU 1979/80:46, rskr 1979/80:270, SFS 1980:273).
Församlingarnas verksamhet står inte under länsstyrelsernas fillsyn. Enligt min
mening finns det inte någon saklig grund att längre undanta de nämnda
länsstyrelsetjänstemännen från valbarhet vid kyrkofullmäktigval. Eftersom
sådana begränsningar bör göras endast, i särskilt motiverade undantagsfall,
föreslår jag att valbarhetshindret för dem i LFS inte förs över till den nya
lagen.

Med
hänvisning till utvecklingen inom större församlingar och samfälligheter, där
det numera ofta finns en stab av fast anställda tjänstemän, har utredningen
föreslagit att bestämmelsen i 2 kap. 4 § andra stycket KL om att
chefstjänstemannen i kommunen inte är valbar skall få en motsvarighet i den nya
församlingsstyrelselagen. Flera remissinstanser har i sina yttranden över
förslaget understrukit svårigheten att avgöra vilken tjänsteman som intar den
ledande ställningen. Jag vill då framhålla att bestämmelsen i KL inte syftar på
cheferna för speciella grenar inom förvaltningen och inte heller på
heltidsengagerade förtroendemän. Hindret skall inte vara fillämpligt på mer än
en tjänst hos kommunen. Överför man detta fill det församlingskommunala
området, kan det enligt min mening bli fråga om valbarhetshinder endast för en
sådan tjänsteman hos en församling som innehar chefsposten i den centrala
förvaltningen. Jag vill understryka, att det här rör sig enbart om
församlingskommunalt anställda. Jag anser inte att kyrkoherden eller övriga
församlingspräster, vilka för sin ämbetsutövning är ansvariga inför domkapitlet,
intar en sådan ställning till församlingen att de inte skulle kunna vara valbara
till kyrkofullmäktige. Jag förordar alltså att särskilda valbarhetshinder i
lagen om församlingar och kyrkliga samfälligheter föreskrivs endast för
innehavare av biskopstjänst samt för den som innehar den ledande ställningen
bland kyrkokommunala tjänstemän i församlingen.

I likhet med några av remissinstanserna anser jag att det
av utredningen föreslagna förtydligandet att församlingsprästerna är valbara
inte behövs.

Prop.
1982/83:19 91

Bestämmelserna i tredje stycket om verkan av valbarhetens
upphörande och rätt till avsägelse från uppdraget stämmer helt överens med 2
kap. 4 § tredje stycket KL.

5 § Ledamöter och suppleanter i kyrkofullmäktige eller
beredning har rätt fill den ledighet från anställning som behövs för uppdraget.

I denna paragraf finns en bestämmelse om rätt till
ledighet från anställning för ledamot och suppleant i kyrkofullmäktige eller
beredning. 1 LFS finns ingen motsvarighet till denna bestämmelse.

KL

I 2 kap. 5 § KL finns däremot en bestämmelse om rätt fill
ledighet från anställning för ledamot och suppleant i fullmäktige eller
beredning. I kommunallagsproposifionen framhöll föredraganden att rätten till
ledighet borde garanteras i lag med hänsyn till att det inte är bara en
rätfighet utan också en skyldighet att åta sig ett kommunalt förtroendeuppdrag
(prop. 1975/76:187 s. 230). Bestämmelsen markerar betydelsen av de stora
insatser i samhällets tjänst som de många medborgare utför som åtar sig
kommunala förtroendeuppdrag. Vidare framhöll föredraganden att bestämmelsen
syftar till att - utan detaljerade lagregler - ge en yttersta formell garanti
för att förtroendeuppdrag skall kunna fullgöras oberoende av inom vilken sektor
av samhället man är yrkesverksam. 1 propositionen utvecklades också vad
begreppet kommunalt förtroendeuppdrag borde omfatta. Bestämmelsen om rätt till
ledighet anvisar inte lösningar på diverse praktiska problem som kan uppkomma,
t. ex. den ekonomiska ersättningen. Föredraganden ansåg att kostnader som
uppstår för den förtroendevalda genom uppdraget i princip borde betalas av
kommunen. Frågor som rör den förtroendevaldas anställningsvillkor,
arbetsförhållanden, ersättare m. m. borde enligt föredraganden regleras
avtalsvägén efter behov.

Utredningen

Utredningen anser att de kyrkokommunalt förtroendevalda
bör tillförsäkras samma rätt till ledighet från anställning och samma
ersättningsförmåner som de borgerligt förtroendevalda. Utredningen föreslår en
anpassning till KL:s bestämmelse om rätt till ledighet.

Remissyttrandena

Förslaget om rätt till ledighet för att fullgöra
kyrkokommunala uppdrag tillstyrks eller lämnas utan erinran av
remissinstanserna.

Prop.
1982/83:19 92

Överväganden

Bestämmelsen om rätt till ledighet från anställning för
ledamot och suppleant i kyrkofullmäktige eller beredning är en saklig nyhet.
Bestämmelsen är utformad efter förebild av 2 kap. 5 § KL. I likhet med
utredningen och remissinstanserna anser jag alltså att de kyrkokommunalt
förtroendevalda skaU garanteras rätt tUl ledighel från ansläUning på samma sätt
som de borgerligt förtroendevalda.

6 § Ledamöter och suppleanter i kyrkofullmäktige väljs för
tre år räknat från och med den 1 januari året efter det år då valet har skett.

I denna paragraf regleras kyrkofullmäktiges mandattid.
Paragrafen motsvarar delvis 11 § LFS.

LFS

111 § LFS föreskrivs att kyrkofullmäktige och suppleanter
väljs för tre år räknat fr. o. m. den 1 januari året näst efter det då valet
har skett. Om ett val har skett första gången och det inte har ägt rum under
ett år då allmänna val av fullmäktige förrättas, skall valet dock inte avse
längre lid än fill utgången av det år då sådana allmänna val skall äga rum
nästa gång.

KL

Ledamöter och suppleanter i kommunfullmäktige väljs enligt
2 kap. 6 § för tre tjänstgöringsär räknat fr. o. m. den 1 november det är då
valet har skett. För Stockholms kommun gäller en specialregel. Där börjar
tjänstgöringstiden den 15 oktober valåret.

Mandatperioden utgör sålunda tre tjänstgöringsår räknat
från periodens början. I KL har ett snabbare valgenomslag genomförts än som
gällde tidigare. Skälet för reformen var att det ansågs otillfredsställande att
en politisk majoritet som grundar sig på ett val som hölls tre år tidigare får
sitta kvar och genom sitt beslut om budgeten påverka verksamheten för året
efter ett nytt val. Ett snabbare valgenomslag ansågs kunna vitalisera den
poUtiska debatten i kommunerna och öka partiernas möjligheter atl inför medborgarna
markera sina handlingslinjer i det program inför det kommande året som budgeten
utgör. Om ett val leder tUl majoritetsskifte kan den nya majoriteten således
omedelbart påbörja arbetet med att förverkliga sitt program. Med hänsyn till
den lid som går åt för att få fram det definitiva valresultatet, för
kungörelseförfarandet m. m. bestämdes att mandatperioden skall börja den 1
november valåret. Mandatperioden för kommunernas nämnder börjar, utom i
Stockholms kommun, den 1 januari året efter valåret liksom tidigare. Genom att
den tillträdande majoriteten först får majoritet i de beslutande organen
garanteras att den skall kunna utöva det avgörande inflytandet över politiken i
stort.

Prop.
1982/83:19 93

Utredningen

Utredningen
diskuterar frågan om ett snabbare valgenomslag i de kyrkliga kommunerna. Mot
bakgrund av att den kyrkliga valdagen kommer ungefär en månad senare än den
borgerliga och att valresultatet därigenom föreligger senare, anser utredningen
att mandatperioden inte bör ändras på det kyrkokommunala området. Utredningen
föreslår att mandattiden för de beslutande organen liksom för de verkställande
och förvaltande organen börjar den 1 januari året efter valåret. Utredningen
förordar att bestämmelserna i 11 § LFS fiyttas över till den nya lagen utan
ändringar i sak. Ifråga om mandatperioden,föreslås alltså inte någon anpassning
fill KL:s regler.

Remissyttrandena

Många
remissinstanser behandlar i sina remissyttranden frågan om mandatperiodens
början för kyrkofullmäktige. Utredningens förslag om oförändrad fidpunkt,
nämligen den 1 januari året efter valåret, godtas av flertalet remissinstanser.
Ett par remissinstanser önskar emellertid att möjligheterna att lägga valdagen
tidigare utreds.

Kammarrätten i Stockholm
framhåller att enligt förslaget de nyvalda kyrkofullmäktige inte får möjlighet
att besluta om budget och skattesats för det närmast följande året fill
skillnad från vad som gäller på den primärkommunala sidan. Detta är enligt
kammarrätten måhända en ofrånkomlig följd av den sena valdagen men är ändå
otillfredsställande. Kammarrätten anser det angeläget att det i lämpligt
sammanhang övervägs om inte valdagen kan tidigareläggas. Liknande synpunkter
framförs av kammarkollegiet.

Länsstyrelsen i
Södermanlands län anser att mandatperioden även i fortsättningen bör börja den
1 januari året efter valet. Genom att valdagen ligger mer än en månad efter den
borgerliga är det enligt länsstyrelsen nära nog praktiskt omöjligt för
länsstyrelsen att snabbare än som nu sker räkna fram resultatet av de
kyrkokommunala valen.

Överväganden

Så
länge som valdagen för kyrkofullmäktigvalen ligger fast vid tredje söndagen i
oktober kan ett snabbare valgenomslag inte genomföras i de kyrkliga kommunerna.
I likhet med flertalet remissinstanser godtar jag därför utredningens förslag
om oförändrad mandatperiod. Paragrafen har utformats mot bakgrund härav. Det
föreskrivs sålunda att ledamöter och suppleanter i kyrkofullmäkfige väljs för
tre år räknat från och med den 1 januari året efter det år då val i hela riket
av kyrkofullmäktige har skett. 111 § LFS och i utredningens förslag finns en
bestämmelse om mandattiden för de fall då ett fullmäkfigval inte har ägt rum
det är då val i hela riket av

Prop. 1982/83:19 94

kyrkofullmäktige förrättas. Bestämmelsen tar sikte på
situationen då en församling med kyrkostämma har beslutat att i stället införa
kyrkoifullmäk-fige. Jag har i specialmotiveringen till 1 kap. 8 § förordat att
beslut om införande av kyrkofullmäktige får sättas i kraft endast vid
årsskiftet efter ordinarie fullmäktigval. Bestämmelserna i 1 kap. 8 § har
utformats i enlighet härmed. Mot den bakgrunden är den särskilda regeln om
mandattid i utredningens förslag överflödig. Den har inte tagits in i den nya
lagen.

7 § I lagen (1972:704) om kyrkofullmäkfigval finns
bestämmelser om

1.
indelning i
valdistrikt,

2.
valdag,
röstlängd, förrättande och avslutande av val samt

3. förfarandet när en ledamot i
fullmäktige har avgått före den bestämda tjänstgöringstidens utgång och när en
suppleant för en ledamot har inträtt som ledamot i fullmäktige eller av annan
anledning har avgått som suppleant.

Paragrafen motsvarar 13 § LFS.

LFS

I 13 § LFS hänvisas till lagen om kyrkofullmäktigval i
fråga om kyrklig samfällighets indelning i valkretsar och församlings indelning
i valdistrikt samt valdag, röstlängd och vals förrättande och avslutande.
Vidare gäller hänvisningen förfarandet när en ledamot i fullmäktige har avgått
före tjänstgöringsfidens utgång och när en suppleant har inträtt som ledamot
eller av annan anledning har avgått som suppleant. Paragrafen fick sin
nuvarande lydelse i samband med att vallagsfiftningen ändrades år 1981 (prop.
1980/81:170, KU 1980/81:26, rskr 1980/81:392). Dessa ändringar innebar bl. a.
att möjligheten att dela in en församling i valkretsar för val av
kyrkofullmäktige slopades och att bestämmelserna i 33 § LFS om indelning av
kyrkliga samfälligheter i valkretsar fördes över till lagen om kyrkofullmäktigval.
Hänvisningen i 13 § LFS redigerades om och utvidgades till att omfatta även
kyrklig samfällighets valkretsindelning. Detta skedde efter mönster från
hänvisningen till vallagen i 2 kap. 7 § KL.

Utredningen

Utredningen har förordat att möjligheten att dela in
församlingar i valkretsar slopas. Utredningens lagförslag innehåller därför
inte någon motsvarighet till bestämmelserna i 12 § LFS om församlingsindelning
i valkretsar vid val av kyrkofullmäktige.

Möjligheten att dela in kyrkliga samfälligheter i valkretsar
skall emellertid behållas. Utredningen föreslår att bestämmelserna förs över
till lagen om kyrkofullmäktigval. Enligt utredningen medför denna åtgärd att
del behövs en hänvisning i den nya lagen om att en kyrklig samfäUighet kan
indelas i valkretsar.

Prop. 1982/83:19 95

Överväganden

Förslaget att slopa möjligheten till valkretsindelning av
församlingar och att flytta över bestämmelserna om valkretsindelning av
kyrkliga samfälligheter till lagen om kyrkofullmäktigval har, som jag nyss
sagt, redan genomförts.

Bestämmelserna
i 13 § LFS har förts över till förevarande paragraf med undantag av
hänvisningen till bestämmelserna i lagen om kyrkofullmäkfigval om indelning i
valkretsar. Denna hänvisning som avser kyikliga samfälligheter har placerats i
det avsnitt i detta kapitel som avser sädana samfälligheter (31 §).

8 § Kyrkofullmäktige väljer för den tid som fullmäkfige
bestämmer bland sina ledamöter en ordförande och en eller två vice ordförande.
Till dess valen har förrättats, utövas ordförandeskapet av den som har varit
ledamot längst tid. Om två eller fiera har varit ledamöter lika länge, har den
äldsta av dem företräde.

Om varken
ordföranden eller vice ordförande kan närvara vid ett sammanträde, utser
fullmäktige en annan ledamot att för tillfället föra ordet.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om val av
ordförande och vice ordförande i kyrkofullmäktige. Paragrafen motsvarar 14 §
LFS.

LFS

Kyrkofullmäktige väljer enligt 14 § första stycket LFS
varje år för nästkommande kalenderår bland sig en ordförande och en vice
ordförande. Fullmäktige kan besluta att även en andre vice ordförande skall
utses. Underrättelse om valen tillsammans med de valdas namn och postadress
skall genast sändas till länsstyrelsen för att tas in i länskungörelserna. Även
domkapitlet skall underrättas. Vid sammanträde som hålls med de nyvalda
fullmäktige under år då allmänna val av fullmäktige har ägt rum skall den som
väljs till ordförande för nästkommande år vara ordförande. Innan valet har
förrättats skall den som fullmäktige särskilt utser vara ordförande. Om både
ordförande och vice ordförande är hindrade att komma till ett
fullmäktig-sammanträde, får fullmäkfige utse någon annan ledamot att föra ordet
för tillfället. Innan valet har skett är den till tjänstgöringstiden äldste
fullmäktige ordförande. Om två eller flera har lika lång tjänstgöringsfid,
skall den äldste av dem vara ordförande.

KL

Enligt 2 kap. 8 § KL väljer fullmäktige för den tid som
fullmäktige bestämmer bland sina ledamöter en ordförande och en eller två vice
ordförande. Fullmäktige bestämmer alltså själva mandatperiodens längd för
presidieposterna. Paragrafen innehåller också kompletterande bestämmel-

Prop.
1982/83:19 96

ser om vem som skall utöva ordförandeskapet till dess
valen har förrättats. Därigenom blir det klart vem som skaU utfärda kallelse
till de nyvalda fullmäktiges första sammanträde. Vidare föreskrivs att
fullmäktige kan utse en annan ledamot att för tillfället föra ordet, om varken
ordföranden eller vice ordförande kan närvara vid ett fullmäkfigsammanträde.
Bestämmelser om vem som skall föra ordet fills tillfällig ordförande har
utsetts kan placeras i fullmäktiges arbetsordning. Någon bestämmelse härom
finns därför inte i KL. I samband med kommunallagsreformen togs också
skyldigheten att anmäla ordförandeval fill länsstyrelsen bort.

Utredningen

Utredningen föreslår att kyrkofullmäktige liksom
kommunfullmäktige skall ha rätt att bestämma mandatperiodens längd för
presidieposterna i fullmäktige. Enligt utredningens förslag skall
mandatperioden för kyrkofullmäktige börja den 1 januari året efter det år då
valet har skett. Utredningen framhåller att detta datum är det tidigaste då
mandatperioden för presidieposterna i kyrkofullmäktige kan ta sin början.
Vidare framhåller utredningen att denna period självfallet inte kan omfatta
längre fid än den som kyrkofullmäktigledamöterna själva har blivit valda, dvs.
tre år. Enligt utredningen behövs på det kyrkliga området liksom på det
borgerligt kommunala området regler om vem som skall föra ordet dels innan de
nyvalda fullmäktige har utsett ordförande, dels när presidiemedlemmarna inte
kan närvara vid sammanträde. Utredningen föreslår att reglerna utformas efter
KL:s mönster. Skyldigheten att anmäla val till länsstyrelsen och domkapitlet
tas enligt utredningsförslaget bort.

Remissyttrandena

Utredningens förslag att slopa den nuvarande skyldigheten
att underrätta länsstyrelsen och domkapitlet om ordförandevalen avstyrks av de
remissinstanser som har yttrat sig om saken. Domkapitlet i Skara framhåller
att domkapitlet och biskopen tämligen ofta har anledning att ta kontakt med
ordföranden i kyrkofullmäktige, t. ex. inför förestående visitationer och i
ärenden om kyrklig indelning. Enligt domkapitlet underlättar det kontakterna
med församlingarna att ha uppgifter om ordförandena tillgängliga. Domkapitlet i
Lund framhåller att det råder ett mycket närmare förhållande och samarbete
mellan stiftsorganen och församlingarna än mellan länsstyrelsen och
kommunerna. Enligt domkapitlet bör skyldigheten kvarstå att underrätta
domkapifiet om valet av ordförande åtminstone i kyrkorådet. Endast därigenom
har domkapitlet säkerhet för fullständiga och aktuella uppgifter. En liknande
uppfattning redovisar Svenska kyrkans personalförbund.

Prop. 1982/83:19 97

Överväganden

I första stycket föreskrivs att kyrkofullmäkfige bland
sina ledamöter väljer en ordförande och en eller två vice ordförande.
Fullmäktige får själva bestämma för hur lång tid presidieposterna varje gång
skall besättas. Denna tid måste självfallet ligga inom ramen för ledamöternas
mandatperiod. Vidare föreskrivs i första stycket vem som skall föra ordet till
dess kyrkofullmäktige har förrättat ordförandevalen. I likhet med vad som
gäller enligt 2 kap. 8 § KL skall uppgiften ankomma på den ledamot som har den längsta
tjänstgöringsfiden. En bestämmelse för det fallet att två eller flera ledamöter
har lika lång tjänstgöringstid föreslås också.

I andra stycket föreskrivs att kyrkofullmäktige får utse
en annan ledamot att för tillfället föra ordet, om inte någon i presidiet kan
närvara vid ett fullmäkfigsammanträde. Någon bestämmelse om vem som skall föra
ordet fill dess tillfällig ordförande har utsetts behövs enligt min mening inte
i lagen. En sådan bestämmelse kan i stället lämpligen placeras i en
arbetsordning för fullmäktige.

I likhet med utredningen finner jag det inte nödvändigt
att till den nya lagen föra över bestämmelserna om underrättelse till
länsstyrelsen och domkapitlet om ordförandevalen. Sådana bestämmelser har sin
plats i en arbetsordning för kyrkofullmäkfige. Jag återkommer fill denna fråga
i specialmotiveringen fill 2 kap. 30 §.

9 § Kyrkofullmäktige sammanträder enligt den ordning som
fullmäkfige bestämmer med iakttagande av föreskrifterna i andra stycket samt i
6 kap. 4 § och 7 kap. 6 § om tid för handläggning av vissa ärenden. Sammanträde
skall även hållas, när kyrkorådet eller minst en tredjedel av fullmäkfiges
ledamöter begär det eller ordföranden anser att det behövs.

Vid sammanträde före december månads utgång förrättas val
fill de befattningar inom församlingen som blir lediga vid årets slut. År då
val i hela riket av fullmäktige har ägt rum skall valen förrättas av de nyvalda
fullmäktige. Dessa förrättar även andra val som ankommer på fullmäktige och
avser tid efter utgången av det nämnda året.

1 denna paragraf regleras kyrkofullmäktiges
sammanträdestider. Paragrafen motsvarar 16 § LFS.

LFS

Enligt 16 § 1 mom. LFS skall kyrkofullmäktigsammanträden
hållas enligt den ordning som fullmäktige bestämmer. Sammanträde skall även
hållas när länsstyrelsen eller domkapitlet förordnar om det eller
visitationsförrättare, kyrkorådet eller de flesta av fullmäktige begär det
eller när ordföranden anser att det är nödvändigt. I paragrafens andra moment
föreskrivs att frågan om ansvarsfrihet för det föregående årets förvaltning
skall behandlas på sammanträde före utgången av juni månad. Vid sammanträde i
oktober månad skall församlingens utgifts- och inkomststat fastställas. Vid
sammanträde före december månads utgång skall val förättas till de
befattningar 7
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 19

Prop.
1982/83:19 98

inom församlingen, vilka blir lediga vid årets slut. År då
allmänna val av kyrkofullmäktige har ägt rum förättas valen av de nyvalda
fullmäktige. Dessa förrättar även andra val som ankommer på fullmäktige och som
avser tiden efter utgången av det nämnda året.

KL

Enligt 2 kap. 9 § KL sammanträder fullmäktige enligt den
ordning som ftdlmäktige bestämmer. Fullmäktige skall därvid iaktta
föreskrifterna i paragrafens tredje stycke samt i 4 kap. 4 § och 5 kap. 6 § om
tid för handläggning av vissa ärenden. När styrelsen eller minst en tredjedel
av fullmäktiges ledamöter begär det eller ordföranden anser att det behövs
skall sammanträde också hållas. I tredje stycket föreskrivs att vid sammanträde
före utgången av december månad skall förättas val till de befattningar inom
kommunen som blir lediga vid årets slut. Vidare anges att valet under valår
skall förrättas av de nyvalda fullmäktige.

Vid kommunallagsreformen slopades rätten för länsstyrelsen
att förordna om sammanträde. Bestämmelserna om fidpunklen för
budgetsammanträdet och för dechargesammanträdet flyttades av lagtekniska skäl
till kapitlen i KL om ekonomisk förvaltning resp. revision.

Utredningen

Utredningen föreslår att fullmäktiges sammanträdestider
regleras på samma sätt som i KL. Utredningen föreslår sålunda en rätt för en
minoritet av fullmäktiges ledamöter att påkalla sammanträde med fullmäktige.
Rätten för länsstyrelsen, domkapitlet och visitationsförrättare att påkalla
sammanträde med kyrkofullmäktige slopas. Bestämmelserna om budget- och
dechargesammanträdena flyttas enligt utredningens förslag av lagtekniska skäl
till kapifien om ekonomisk förvaltning och revision i den nya lagen.

Remissyttrandena

I fråga om förslaget att slopa rätten för domkapitlet och
visitafionsförrät-tare att påkalla sammanträde med kyrkofullmäktige redovisar
remissinstanserna en negativ inställning. De godtar däremot i regel att
länsstyrelsens rätt att påkalla sammanträde tas bort.

Kammarkollegiet anser att rätten för länsstyrelsen och
domkapitlet att påkalla sammanträde med kyrkofullmäktige bör finnas kvar. Denna
uppfattning motiverar kollegiet utifrån sin erfarenhet av skilda slag av
indelningsärenden och vissa kyrkliga ärenden, exempelvis rörande tjänster och
tjänstebostäder, där det är nödvändigt att höra det beslutande organet. Sådana
ärenden kan rymma motstridiga intresen och skilda uppfattningar om behovet av
ett snabbt ställningstagande från den kyrkliga kommunens sida. EnUgt kollegiets
mening behöver det inte uppfattas som ett ofillbörligt

Prop.
1982/83:19 99

ingrepp i den kommunala demokratin om länsstyrelsen och
domkapitlet alltjämt får rätt att påkalla sammanträde.

Länsstyrelsen
i Kopparbergs län föreslår att domkapitlet och visitationsförrättare även
fortsättningsvis skall kunna påkalla fullmäktigsammanträde. Länsstyrelsen
erinrar om att domkapitlets och visitationsförrättares rätt att få till stånd
kyrkostämma behålls i 3 kap. 5 § andra punkten i utredningens lagförslag.
Enligt länsstyrelsens mening finns ingen anledning att göra skillnad på
fullmäktige och stämma i denna del. Domkapitlet i Lund och Svenska kyrkans
personalförbund menar också att det kan finnas samma skäl för att begära
sammanträde med kyrkofullmäktige som med kyrkostämma.

Domkapitlet i Skara framhåller att det finns skillnader
mellan en församlings och en kommuns uppgifter. Enligt LFS skall kyrkorådet
"beflita sig om det kyrkliga livets vård och förkovran". Med hänsyn
härtill föreslår domkapitlet att domkapitlen och visitationsförättare även i fortsättningen
skall ha rätt att påkalla sammanträde med kyrkofullmäktige i likhet med vad som
föreslås rörande kyrkostämman.

Överväganden

1 första stycket anges att kyrkofullmäktige sammanträder
enligt den ordning som fullmäktige bestämmer. Jag anser att ordningen med
obligatoriska sammanträden för behandling av vissa ärenden skall behållas. Det
gäller sammanträden för behandling av budgeten och av frågan om beviljande av
ansvarsfrihet. Som jag återkommer till skall budgeten fastställas före november
månads utgång och beslut i frågan om ansvarsfrihet fattas vid sammanträde före
utgången av året efter det år som revisionen avser. Hänvisningen till 6 kap. 4
§ och 7 kap. 6 § avser dessa tidpunkter.

Regeln om kyrkorådets rätt att begära sammanträde med
kyrkofullmäktige behålls. Om kyrkofullmäktiges ordförande bedömer att ett
sammanträde behöver hållas, skall han eller hon liksom nu kunna bestämma om
det. Efter förebild från KL föreskrivs vidare att en tredjedel av
kyrkofullmäktiges ledamöter får rätt att påkalla sammanträde med fullmäktige.

Utredningens förslag att slopa rätten för länsstyrelsen,
domkapitlet och visitationsförrättare att påkalla sammanträde med
kyrkofullmäktige har fått kritik av en del remissinstanser. Jag kan för egen
del inte ansluta mig till denna kritik. Liksom utredningen anser jag att denna
rätt nu bör tas bort.

I andra
stycket föreskrivs att val till de befattningar inom församlingen som blir
lediga vid årets slut skall förrättas vid sammanträde före utgången av december
månad. Här avses t. ex. val av nämnder och av presidier i församlingens organ.
För tydlighetens skull anges också att valen under valår skall förrättas av de
nyvalda fullmäktige.

Bestämmelsen i 15 § LFS att kyrkofullmäktigsammanträde
skall hållas på ställe som fullmäktige bestämt är obehövlig och har inte getts
någon motsvarighet i den nya lagen.

Prop.
1982/83:19 100

10 § Kungörelse om sammanträde med kyrkofullmäktige
utfärdas av ordföranden. Kungörelsen skall innehålla uppgift om tid och plats
för sammanträdet samt om de ärenden som skall behandlas. När sammanträde skall
hållas första gången, sedan beslutanderätten har uppdragits åt fullmäktige,
utfärdas kungörelsen av den senast valda ordföranden i kyrkostämman.

Kungörelsen skall minst en vecka före sammanträdesdagen anslås
på församlingens anslagstavla och inom samma tid sändas med posten till varje
ledamot och suppleant i fullmäktige eller på annat tillförlitligt sätt
fillställas dem.

Uppgift om tid och plats för sammanträde samt, om
fullmäktige har bestämt det, uppgift om de ärenden som skall behandlas skall
minst en vecka före sammanträdesdagen införas i en eller flera ortstidningar.
Vid sammanträde före december månads utgång avgörs för det följande
kalenderåret i vilken eller vilka tidningar sådana tillkännagivanden skall
införas. Därvid bör väljas tidningar som genom sin spridning inom olika grupper
av församlingsborna bringar tillkännagivandena till de flestas kännedom. Om
förslag om att tillkännagivandena skall införas i någon annan ortsfidning får
minst en tredjedel av rösterna, skall tillkännagivandena införas också i denna
fidning.

Om ett ärende fordrar så skyndsam handläggning att
kungörande i den ordning som föreskrivs i andra och tredje styckena inte hinns
med, skall kungörelsen med uppgift om ärendet anslås senast vardagen före
sammanträdesdagen och på ett tillförlitligt sätt sändas till varje ledamot och
suppleant i fullmäkfige så tidigt att den kan antas komma honom eller henne
till hända inom samma tid.

1 denna paragraf behandlas kungörande av sammanträde med
kyrkofullmäktige. Paragrafen motsvarar 17 § LFS.

LFS

Enligt 17 § LFS skall kungörelse om tid och ställe för
sammanträde med kyrkofullmäktige och de ärenden som skall behandlas anslås på
församlingens anslagstavla minst en vecka före sammanträdet. Anslag skall även
ske på annan plats om fullmäktige har bestämt det. Kungörelsen skall sändas med
posten till varje fullmäktig och suppleant så tidigt att den kan antas komma
honom tillhanda senast fyra dagar före sammanträdet. Ordföranden i
kyrkofullmäktige eller vid hinder för honom vice ordföranden skall utfärda
kungörelsen. När sammanträde skall hållas första gången sedan beslutanderätten
har uppdragits åt fullmäktige, skall kungörelsen utfärdas av den senast valda
ordföranden eller vice ordföranden i kyrkostämman. Tillkännagivande om tid och
plats för sammanträdet skall införas i en eller flera ortstidningar senast en
vecka före sammanträdet. Om kyrkofullmäktige har bestämt det, skall
tiUkännagivandet innehålla uppgift om de ärenden som skaU behandlas. Vid
sammanträde i december månad skall avgöras för följande år i vilka tidningar
tillkännagivandet skall ske. Valet av tidningar bör ske så att
tillkännagivandet når de flesta församlingsborna. Om tidningsvalet har varit
föremål för omröstning och ett förslag då har fått minst en tredjedel av de

Prop. 1982/83:19 101

deltagandes röster, skall fillkännagivandet införas också
i den tidningen. Om kungörelsen inte har anslagits på annan plats än
anslagstavlan eller tillkännagivandet inte har införts i tidning, hindrar detta
dock inte att sammanträdet hålls. Om ett ärende fordrar så skyndsam
handläggning att sådant kungörande som nu sagts inte hinns med, får sammanträde
ändå hållas om kungörelsen med uppgift om ärendet har anslagits senast på
vardagen före sammanträdet och sänts med posten fill varje fullmäktig och
suppleant så fidigt att den kan antas komma honom till banda inom samma fid.

KL

Kungörelsen om sammanträde med kommunfullmäktige ufärdas
enligt 2 kap. 10 § KL av fullmäktiges ordförande. Kungörelsen skall innehåUa
uppgift om tid och plats för sammanträdet samt om de ärenden som skall
behandlas. Kungörelsen skall minst en vecka före sammanträdesdagen anslås på
kommunens anslagstavla och inom samma fid sändas med posten till varje ledamot
och suppleant i fullmäktige. Tillkännagivande om fid och plats för sammanträdet
skall också införas i en eller flera ortstidningar senast en vecka före
sammanträdesdagen. Om fullmäktige har bestämt det, skall tillkännagivandet
också innehålla uppgift om de ärenden som skall behandlas. Vid sammanträde
före december månads utgång avgörs för följande kalenderår i vilken eller vilka
tidningar sådant tillkännagivande skall införas. Valet av tidningar bör ske så
att tillkännagivandet kommer till de flestas kännedom i kommunen. Om
tidningsvalet har varit föremål för omröstning och ett förslag då har fått
minst en tredjedel av de deltagandes röster, skall tillkännagivandet införas
också i den fidningen. Om ett ärende fordrar så skyndsam handläggning att det
föreskrivna kungörandet inte hinns med, skall kungörelsen med uppgift om
ärendet anslås senast vardagen före sammanträdesdagen och sändasmed posten till
varje ledamot och suppleant i fullmäktige så tidigt att den kan antas komma
honom till banda inom samma tid.

Vice ordföranden i fullmäktige är skyldig att vid förfall
för ordföranden se till att kungörelse utfärdas, även om en uttryckUg
föreskrift därom saknas. Någon motsvarighet till den särskilda bestämmelsen
härom i 1953 års kommunallag togs därför inte in i KL. Bestämmelsen i den äldre
lagen om att kungörelsen skall anslås också på annan plats än kommunens
anslagstavla, om fullmäkfige har bestämt det, ansågs inte heller behövas i KL.
Detsamma gäller föreskriften om verkan av brist i tillkännagivandet.

Utredningen

Utredningens förslag fill bestämmelser om kungörande av
sammanträde med kyrkofullmäkfige har utformats med 2 kap. 10 § KL som förebild.

Prop. 1982/83:19 102

Remissyttrandena

En
del remissinstanser riktar kritik mot utformningen av reglerna om kungörande av
sammanträde med kyrkofullmäktige i utredningens förslag. Kammarrätten i
Stockholm föreslår att de som anges i 2 kap. 14 § andra stycket utredningens
lagförslag tillställs kallelse för kännedom. Kammarrätten pekar som exempel på
det uppenbara intresset av att den som är revisor hos församlingen underrättas
om tidpunkten när behandling skall ske av revisionsberättelse för den
verksamhet som hans uppdrag avser. Vidare anser kammarrätten att åtminstone
kyrkoherden i församlingen skall underrättas om sammanträdet genom en kopia av
kallelsen.

Svenska
kommunförbundet framför synpunkter på den. av utredningen föreslagna
föreskriften att kungörelsen om fullmäkfigsammanträdet skall sändas med posten
till varje ledamot och suppleant i kyrkofullmäktige. Förbundet erinrar om att
motsvarande regel också gäller för kommunfullmäktige. De reformer inom
postväsendet som nyligen genomförts har emellertid enligt förbundet haft till
effekt att kostnaderna för expedieringen av kungörelsen fördyrats samtidigt som
tidsåtgången för utsändning med posten blivit längre. Till bilden hör att något
krav att övriga sammanträdeshandlingar skall tillställas ledamöterna med
posten inte finns i kommunallagen. Inte heller finns sådana regler för
kommunstyrelsen. I kommunförbundets förslag till reglemente för
kommunstyrelsen har efter ändringar år 1979 kallelseförfarandet inte bundits
till anlitande av posten. I stället har valfrihet getts i fråga om formerna för
utsändningen. Mot bakgrund härav föreslår förbundet att kravet på att
kungörelsen skall sändas med posten stryks i KL och att samma ändringar
genomförs i församlingsstyrelselagen.

Svenska
kyrkans församlings- och pastoratsförbund och Sveriges kommunaljuridiska
förening anser också att kravet på att kungörelsen om
kyrkofullmäktigsammanträde skall sändas med posten till varje ledamot och
suppleant i kyrkofullmäktige bör slopas.

Överväganden

I
likhet med utredningen anser jag att paragrafen bör utformas med kommunallagens
bestämmelser som förebild. Paragrafen inleds med att kungörelse om sammanträde
med kyrkofullmäkfige utfärdas av ordföranden. Föreskriften i LFS att vice
ordföranden utfärdar kungörelsen vid hinder för ordföranden har inte förts över
till den nya lagen. Det ligger i sakens natur att vice ordföranden är skyldig
att vid förfall för ordföranden se till att kungörelse utfärdas. Liksom enligt
LFS föreskrivs vidare att kungörelsen skall innehålla uppgift om fid och plats
för sammanträdet samt om de ärenden som skall behandlas.

Även
i fortsättningen behövs en regel om vem som skall utfärda kungörelsen när en
församling med kyrkostämma har inrättat kyrkofull-

Prop. 1982/83:19 103

mäktige och fullmäktige skall sammanträda första gången.
Denna uppgift skall liksom enligt LFS ankomma på den senast valda ordföranden i
kyrkostämman.

Kungörelsen skall liksom hittills minst en vecka före
sammanträdet anslås på församlingens anslagstavla. Bestämmelsen i LFS om att
kungörelsen skall anslås även annorstädes, om kyrkofullmäkfige har beslutat
det, är överflödig och har inte förts över till den nya lagen.

Enligt utredningens förslag skall kungörelsen minst en
vecka före sammanträdet sändas med posten till varje ledamot och suppleant i
fullmäktige. Svenska kommunförbundet. Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbund och Sveriges kommunaljuridiska förening kritiserar föreskriften
om skyldighet att anlita posten för distribution av kungörelsen. Jag delar
deras uppfattning. Syftet med bestämmelsen, som också finns i KL, är att skapa
garantier för att kungörelsen på ett betryggande sätt kommer ledamöter och
suppleanter i fullmäktige till hända. Härvid är av särskild vikt att ett
enhefiigt och tillförlifiigt förfarande tillämpas. Emellertid bör enligt min
mening detta inte utesluta att kallelse bör kunna ske även på annat sätt som
uppfyller rimliga krav på tillförlitlighet än genom posten. Jag anser att
systemet med obligatorisk postsändning nu bör mjukas upp. Enligt min mening bör
i den nya lagen om kyrkliga kommuner öppnas möjlighet att anlita ett annat
distribufionssätt än posten. Med hänsyn till vad jag nu har förordat har
lagtexten utformats så att kungörelsen skall sändas med posten till varje
ledamot och suppleant i fullmäktige eller på annat tillförlitUgt sätt
tillställas dem. Frågan om att göra motsvarande ändring i KL bör övervägas i
annat lämpligt lagstiftningssammanhang.

Bestämmelsen i 17 § 1 mom. tredje stycket LFS om
annonsering i en eller flera ortstidningar att sammanträde med kyrkofullmäktige
skall äga rum har med redaktionella ändringar förts över till den nya lagen och
placerats i paragrafens tredje stycke.

1 fjärde stycket återfinns bestämmelsen om förkortad
kungörelsetid i brådskande ärenden. Den stämmer i sak överens med 17 § 2 mom.
LFS och 2 kap. 10 § fjärde stycket KL bortsett från att annat kallelsesätt än
posten är tillåtet.

Enligt 17 § 1 mom. fjärde stycket LFS utgör den
omständigheten att kungörelse om sammanträde inte har anslagits på annan plats
än församlingens anslagstavla eller att tillkännagivande inte har införts i
tidning ej hinder för sammanträdets hållande. Denna regel har i enlighet med
utredningens förslag inte behållits i den nya lagen. Någon motsvarighet till
den finns inte heller i KL. Skälet härtill är att från rättssäkerhetssynpunkt
tillräckliga garantier för kungörelsereglernas efterlevnad får anses ligga i möjligheterna
att få ett beslut upphävt efter kommunalbesvär.

11 § Om en ledamot i kyrkofullmäktige är förhindrad att
inställa sig tUl ett sammanträde eller att vidare delta i sammanträdet,
inträder i hans eller

Prop.
1982/83:19 104

hennes ställe den suppleant som enligt den för
suppleanterna bestämda ordningen står i tur att tjänstgöra. Vad som har sagts
om ledamot gäller även suppleant som har kallats att tjänstgöra eller som
tjänstgör i stället för ledamot.

En ledamot, som inställer sig under pågående sammanträde
eller till fortsatt sammanträde, har rätt att tjänstgöra även om en suppleant
har inträtt i hans eller hennes ställe. Dock får inle en ledamot, som har
avbrutit tjänstgöringen vid ett sammanträde på grund av annat hinder än jäv,
därefter under samma dag tjänstgöra vid sammanträdet.

En suppleant som har börjat tjänstgöra med stöd av första
stycket har företräde framför en annan suppleant, även om denne står i tur att
tjänstgöra enligt den för suppleanterna bestämda ordningen. En suppleant, som
på grund av att han eller hon är jävig i ett ärende avbryter tjänstgöringen vid
ett sammanträde, får åter tjänstgöra sedan ärendet har handlagts.

Om samtliga suppleanter för en ledamot i fullmäktige är
förhindrade att inställa sig fill ett sammanträde eller att vidare delta i ett
sammanträde, inträder i ledamotens ställe den suppleant som enligt den för
suppleanterna bestämda ordningen står i tur att tjänstgöra för den ledamot som
har fått den första platsen för partiet. Om en sådan suppleant inte kan tjänstgöra,
inträder den suppleant som står i tur att tjänstgöra för den ledamot som har
fått den andra platsen för partiet och så vidare efter samma grund.

I 11 § regleras suppleanternas tjänstgöring. Paragrafen
motsvarar 17 a § LFS.

LFS

Om en kyrkofullmäktig eller en behörigen kallad suppleant
inte kan inställa sig till ett kyrkofullmäkfigsammanträde eller
fortsättningsvis delta i ett sådant sammanträde, skall han enligt 17 a § LFS
underrätta ordföranden. Ordföranden skall då kalla in den suppleant som står i
tur att tjänstgöra enligt turordningen mellan suppleanterna. Om suppleanten är
närvarande vid sammanträdet, inträder han utan särskild kallelse.

KL

I KL finns bestämmelserna om suppleanternas tjänstgöring i
2 kap. 11 §. När ledamot i kommunfullmäktige är förhindrad att inställa sig
fill sammanträde eller atl vidare delta vid sammanträde inträder enligt första
stycket den suppleant som står i tur enligt den ordning mellan suppleanterna
som har bestämts vid valet. Denna regel gäller oberoende av om hindret har anmälts
före sammanträdet eller uppkommer under sammanträdet. Med uttrycket "att
vidare delta i sammanträdet" avses både hinder som omfattar hela
återstoden av sammanträdet och hinder som bara omfattar något enstaka ärende.
Frågan om ledamotens rätt att återinträda i tjänstgöring regleras i andra
stycket. Föreskriften i första stycket gäller på motsvarande sätt, om hinder
uppkommer för en kallad suppleant eller för en suppleant som redan har börjat
tjänstgöra i stället för en ledamot. Rätten för en sådan

Prop.
1982/83:19 105

suppleant att åter inträda i tjänstgöring behandlas i
tredje stycket.

Att en
ledamot som inställer sig till tjänstgöring på utsatt tid, trots att han har
anmält förhinder, har företräde till tjänstgöring följer av första stycket.
Suppleanten skall ju träda in endast om ledamoten är förhindrad att tjänstgöra.
Motsvarande kommer att gälla om en suppleant med förtur har kallats men anmält
förhinder och trots detta inställer sig vid sammanträdets början.

1 2 kap.
11 § andra stycket KL föreskrivs att en ledamot som inställer sig under
pågående sammanträde eller till fortsatt sammanträde har rätt att tjänstgöra,
även om en suppleant har trätt in i hans ställe. En ledamot som har avbrutit
tjänstgöringen vid ett sammanträde på grund av annat hinder än jäv får dock
inte åter tjänstgöra vid sammanträdet. Dessa föreskrifter innebär att
växeltjänstgöring är tillåten dels om ledamoten avbryter tjänstgöringen på
grund av jäv, dels om han kommer för sent fill ett sammanträde eller fortsatt
sammanträde. Om han av något annat skäl än jäv avbryter tjänstgöringen, får han
dock inte vid samma sammanträde träda in igen efter det att hindret har
upphört.

I tredje stycket föreskrivs fill en början att en
suppleant som har börjat tjänstgöra med stöd av första stycket har företräde
till tjänstgöring framför en annan suppleant, även om denna står i tur att
tjänstgöra enligt den ordning mellan suppleanterna som har bestämts vid valet.
Denna regel motiveras av praktiska skäl. Den innebär bl. a. att en suppleant
som kommer för sent till sammanträdet inte får träda in i stället för en
suppleant som kommer efter honom i ordningen men som redan har börjat
tjänstgöra i ledamots ställe. På samma sätt får en suppleant som har fått
avbryta sin tjänstgöring på grund av att ledamoten har trätt in stå tillbaka
för en "lägre placerad" suppleant som har börjat tjänstgöra i stället
för en annan ledamot. Om en suppleant har fått avbryta sin tjänstgöring på
grund av att ledamoten har trätt in och ledamoten därefter åter blir förhindrad
att delta i sammanträdet, blir däremot huvudregeln i första stycket tillämplig.
Då träder alltså den suppleant som står först i ordningen in i stället för
ledamoten.

Slutligen
föreskrivs i tredje stycket att en suppleant, som på grund av att han är jävig
i ett ärende avbryter tjänstgöringen vid ett sammanträde, får tjänstgöra igen
sedan ärendet har handlagts. Om suppleanten avbryter tjänstgöringen på grund av
något annat hinder, får han däremot inte tjänstgöra igen. Denna bestämmelse
medför naturligtvis inte någon inskränkning i en ledamots företrädesrätt enligt
första och andra styckena. Däremot följer av tredje stycket att en suppleant
som avbryter tjänstgöring på grund av jäv har rätt att återinträda, även om en
annan suppleant som har förtur enligt inkallelseordningen är närvarande.

I fjärde
stycket finns bestämmelser om vilken suppleant som skall tjänstgöra i
kommunfullmäktige när ingen av de suppleanter som har utsetts för den
frånvarande ledamoten kan tjänstgöra. Sådana situationer kan väntas uppstå ibland
eftersom enligt 14 kap. 19 § vallagen antalet suppleanter

Prop.
1982/83:19 106

är begränsat och suppleanterna utses från samma lista som
resp. ledamot. Bestämmelserna gör det möjligt att avvika från den listtrohet
som i övrigt tillämpas och kalla in en suppleant som har utsetts för annan
ledamot som tillhör samma parti, i första hand en suppleant från den valkrets
där den frånvarande ledamoten har utsetts och i andra hand en suppleant från en
annan valkrets.

1 2 kap. 11 § KL finns inte några bestämmelser om det
prakfiska förfarandet när förhinder skall anmälas och suppleant kallas in.
Enligt kommunallagspropositionen får dessa frågor regleras i arbetsordningar
för de beslutande organen (prop. 1975/76:187 s. 368). På samma sätt borde
enligt propositionen frågor när ledamot eller suppleant skall träda in under
pågående sammanträde kunna regleras.

Utredningen

Som tidigare har redovisats föreslår utredningen inte
något obligatoriskt suppleantsystem. Enligt utredningen torde bestämmelserna om
suppleanternas tjänstgöringsrätt inte heller ha lika stor betydelse på det
kyrkokommunala området som på det borgerligt kommunala. Utredningen förmodar
att behovet av detaljregler då inte är så stort, utan reglering i arbetsordning
för kyrkofullmäktige kan vara att föredra. Utredningen framhåller emellertid
att mot detta kan sägas att en likadan reglering som den borgerliga kan vara av
värde i det praktiska arbetet även för kyrkofullmäktiges del. Detta gäller inte
minst därför att de nuvarande reglerna anses vara svårtolkade. Ett större
deltagande i de kyrkliga valen och ökad polifisering av valen förhöjer också
enligt utredningen värdet av en reglering. Utredningen föreslår därför att
bestämmelserna i den nya lagen om suppleants tjänstgöringsrätt utformas med
ledning av KL:s regler. Utredningen säger sig dock vara medveten om att det är
en systematisk inkonsekvens att här införa en bestämmelse som, utgår från att
det finns en indelning i valkretsar. En sådan skall enligt utredningens förslag
slopas i församlingarna men finnas kvar i de kyrkliga samfälligheterna.

Remissyttrandena

Kammarkollegiet anför att man beträffande lagrummets
sakliga innehåll kan diskutera lämpligheten av en så detaljerad reglering av
ett förhållande som är fakultativt. Men praktiska skäl talar enligt kollegiet
för den föreslagna regleringen, liksom för att bestämmelser om det praktiska
förfarandet, när förhinder skall anmälas och suppleant kallas in, inte som nu
får sin plats i lagen utan får ingå i en arbetsordning. Kollegiet föreslår att
det förhållandet att suppleantsystemet är fakultativt skall avspeglas i 11 §.

Prop. 1982/83:19 107

Överväganden

Enligt mitt förslag skall det obligatoriskt finnas
suppleanter i kyrkofullmäktige. Det är då viktigt att regler meddelas
beträffande ordningen för deras tjänstgöring vid förfall för ledamöterna. De
nuvarande reglerna är otillfredsställande och jag delar därför utredningens
uppfattning att nya regler bör utformas i anslutning till KL:s motsvarande
bestämmelser.

Förslaget att slopa möjligheten fill valkretsindelning av
församlingar har som jag tidigare nämnt redan genomförts. Eftersom
valkretsindelningen inte skall förekomma i församlingarna, anser jag dock att
bestämmelserna i paragrafens sista stycke bör få en något enklare utformning än
motsvarande stycke i 2 kap. 11 § KL och endast avse det fall då en suppleant
för en ledamot i fullmäktige i en församling skall inkallas till tjänstgöring.
Motsvarande situation i en kyrklig samfällighets fullmäktige bör regleras i
anslutning till den nya lagens bestämmelser om kyrkofullmäktige i samfäUighet.
Jag återkommer till denna fråga i specialmotiveringen till 2 kap. 33 §.

12 § Kyrkofullmäkfige får handlägga ärenden endast om mer
än hälften av ledamöterna är närvarande. Fullmäktige kan dock föreskriva att
interpellafioner och frågor får besvaras även om antalet närvarande är lägre
än vad som nu har sagts.

Om en
närvarande ledamot enligt 13 § eller 7 kap. 2 § på grund av jäv är förhindrad
att delta i handläggningen av ett ärende, får fullmäktige handlägga detta även
om antalet deltagande på grund av hindret inte uppgår till vad som föreskrivs i
första stycket.

I paragrafen finns bestämmelser om beslutförhet.
Paragrafen motsvarar 18 § LFS.

LFS

Enligt 18 § LFS får kyrkofullmäktige inte handlägga ärende
om inte flera än hälften av fullmäkfige är närvarande. Om suppleanter har
utsetts krävs att minst två tredjedelar är närvarande. Om en fullmäktige är
jävig enligt 19 § eller 77 § LFS får ett ärende handläggas även om de som
deltar i beslutet inte uppgår till det föreskrivna antalet. Kyrkofullmäkfige
får bestämma att en interpellation får besvaras även om antalet närvarande är
lägre än hälften resp. två tredjedelar.

KL

Kommunfullmäktige får enligt 2 kap. 12 § KL handlägga
ärenden endast om mer än hälften av ledamöterna är närvarande. Fullmäktige kan
dock föreskriva att interpellafioner och frågor får'besvaras även om antalet
närvarande är lägre. Om en ledamot är förhindrad att delta i handläggningen av
ett ärende på grund av jäv, får det behandlas av fullmäktige, även om antalet
deltagare då är lägre än det föreskrivna.

Prop. 1982/83:19 108

Utredningen

Utredningen anser att erfarenheterna från de beslutande
organen inte har visat några påfallande olägenheter med den nuvarande
beslutförhetsregeln. Problem kan dock tänkas uppstå för beslutande organ i
församlingar där suppleanter inte finns att tillgå. Utredningen anser det
emellertid vara befogat att markera önskemålet att största möjliga antal
ledamöter bör delta i sammanträdena genom att ha en regel om beslutförhet i den
nya lagen.

Remissyttrandena

Beslutförhetsregeln tas upp endast av domkapitlet i Visby,
som förespråkar ett obligatoriskt suppleantsystem och därför anser att det för
beslutförhet måste krävas att minst två tredjedelar av ledamöterna är
närvarande.

Överväganden

Bestämmelserna i denna paragraf om beslutförhet har i
enlighet med utredningens förslag helt anpassats fill 2 kap. 12 § KL. Jag vill
erinra om att jag i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4) har förordat att
suppleanter skall utses för ledamöterna i kyrkofullmäktige.

Med uttrycket "ledamöter" avses självfallet inte
bara ordinarie ledamöter utan även tjänstgörande suppleanter. Närvarokravet
gäller inte bara när beslut skall fattas utan också vid annan handläggning.

13 § En ledamot i kyrkofullmäkfige får inte delta i
handläggningen av ett ärende som personUgen rör honom eller henne själv eller
hans eller hennes make, föräldrar, barn eller syskon eller annan honom eller
henne närstående. Bestämmelser om jäv i samband med revision finns i 7 kap. 2
§.

Bestämmelserna i denna paragraf avser jäv för ledamöter i
kyrkofullmäktige. Paragrafen motsvarar 19 § LFS.

I 19 § LFS föreskrivs att en kyrkofullmäktig inte får
delta i behandling av ärende som rör honom personligen eller någon honom
närstående som anges i 4 kap. 13 § 2 rättegångsbalken om jäv mot domare. Vidare
ges en hänvisning till att särskilda regler om jäv gäller enligt 77 § andra
stycket LFS vid val av revisorer och revisorssuppleant och vid beslut med
anledning av revisorernas granskning.

Jävsreglerna i 4 kap. 13 § rättegångsbalken ändrades år
1973. De tidigare absoluta släktskapsjäven ersattes av en regel om prövning i
varje särskilt fall om en person skall anses som "närstående" eller
inte. I kommunallagspropositionen anfördes att en sådan jävsregel inte är
lämplig i kommunala sammanhang (prop. 1975/76:187 s. 371, 372). Fullmäktige
måste kunna besluta snabbt i en jävsfråga och kan inte gå in i en individuell
prövning av den art som förutsätts i fråga om domarjäv. Jävsbestämmelsen i 2
kap.

Prop. 1982/83:19 109

13 § KL utformades därför med bestämmelsen i 4 §
förvaltningslagen (1972:290) om släktskapsjäv som förebild. Den innebär att en
ledamot i fullmäktige inte får delta i handläggningen av ett ärende som rör
honom själv eller hans make, föräldrar, barn eller syskon eller annan hononi
närstående. En hänvisning till de särskilda bestämmelserna om jäv i samband med
revision meddelades också i paragrafen.

Paragrafen har i enlighet med utredningens förslag
utformats med 2 kap.

13 § KL som mönster.

14 § Varje ledamot i kyrkofullmäktige
har en röst.

Rätt att delta i fullmäktiges överläggningar men inte i
besluten har även

1. ordförande eller vice ordförande i
kyrkorådet samt kyrkoherden,

2. ordförande eller vice ordförande i
annan nämnd eller i beredning vid handläggning av ärenden som har beretts av
nämnden eller beredningen och vid besvarande av en interpellation eller fråga
som har framställts till ordföranden i nämnden eller beredningen,

3. ledamot i kyrkorådet vid besvarande
av en sådan interpellation som enligt 24 § tredje stycket har överlämnats för
att besvaras av honom eller henne,

4. revisor hos församlingen vid
behandling av revisionsberättelsen för den verksamhet som hans eller hennes
uppdrag avser,

5.
sådan
tjänsteman hos församlingen som avses i 4§ andra stycket samt

6.
i den mån
fullmäkfige har beslutat det, ledamot eller suppleant i kyrkorådet, annan nämnd
eller beredning.

Fullmäkfige får kalla tjänsteman hos församlingen eller
särskild sakkunnig för att meddela upplysningar vid sammanträde.

Paragrafen innehåller bestämmelser om röstvärdet vid
kyrkofullmäkfigsammanträde och om rätten att delta i fullmäktiges
överläggningar. Paragrafen motsvarar 20 § LFS.

LFS

Enligt 20 § LFS har varje kyrkofullmäktig en röst. Vidare
föreskrivs att ordföranden eller vice ordförande i kyrkorådet och kyrkoherden,
även om de inte är fullmäktige, får närvara och delta i överläggningarna men
inte i besluten. Denna rätt har även en ordförande eller vice ordförande i
annan nämnd eller beredning vid behandling av ärende som nämnden eller beredningen
har berett eller när en interpellation, som har framställts till nämndens eller
beredningens ordförande, skall besvaras. Även en revisor har sådan närvarorätt
vid granskning av den revisionsberättelse som han har avgett. Slutligen anges i
paragrafen att kyrkofullmäktige kan besluta i särskilda fall att en tjänsteman
hos församlingen skall närvara vid ett sammanträde för att lämna upplysningar
till fullmäktige.

Prop.
1982/83:19 110

KL

I 2 kap. 14 § KL föreskrivs att varje ledamot i
fullmäktige har en röst. Rätt att delta i fullmäktiges överläggningar men inte
i besluten tillkommer enligt samma lagrum ordföranden eller vice ordförande i
kommunstyrelsen. Denna rätt har också ordföranden eller vice ordförande i annan
nämnd eller i beredning vid handläggningen av ett ärende som nämnden eller
beredningen har berett och vid besvarande av interpellation som har framställts
till en sådan ordförande. För att besvara interpellation får också en ledamot
av kommunstyrelsen eller en av fullmäktige vald ledamot i styrelsen för ett
aktiebolag eller en ekonomisk förening närvara. En revisor hos kommunen får
närvara vid behandlingen av revisionsberättelsen. Vidare har kommunens
chefstjänsteman närvarorätt. Fullmäktige kan också besluta att ledamot eller
suppleant i kommunstyrelsen, annan nämnd eller beredning får delta i
överläggningarna. SlulUgen kan fullmäkfige kalla en tjänsteman hos kommunen
eller en särskild sakkunnig för att meddela upplysningar vid ett sammanträde.

Utredningen

Utredningen anser att en anpassning till 2 kap. 14 § KL
bör ske i fråga om närvarorätt och yttranderätt för ledamot eller suppleant i
kyrkorådet, annan nämnd eller beredning. Däremot saknas enligt utredningen
behov av en bestämmelse om sådan rätt för styrelseledamot i vissa aktiebolag m.
m. Möjlighet att kalla särskild sakkunnig bör införas i den nya lagen.

Remissyttrandena

Svenska kommunförbundet erinrar om att i KL möjlighet har
getts att införa ett system med enkla frågor. Nägon däremot svarande
yttranderätt vid besvarande av en enkel fråga finns inte för en sådan
ordförande i nämnd eller beredning som inte är fullmäktigledamot. Regler härom
bör enligt förbundet tas in i KL och församlingsstyrelselagen.

Överväganden

Den av utredningen föreslagna anpassningen till 2 kap. 14
§ KL innebär att ledamot eller suppleant i kyrkorådet eller annan nämnd eller
beredning efter beslut av fullmäktige kan få närvaro- och yttranderätt samt att
en särskild sakkunnig kan kallas att delta i sammanträde med fullmäktige. En
sådan utvidgning av närvarorätten är enligt min mening värdefull. Jag avser i
det följande att föreslå att systemet med enkla frågor införs också i fråga om
de kyrkliga kommunernas beslutande organ. En ordförande i en nämnd eller
beredning som inte är ledamot av fullmäktige bör därför få närvarorätt för att

Prop. 1982/83:19 111

besvara inte bara interpellationer utan också frågor.
Frågan om motsvarande ändring i KL bör tas upp i ett senare sammanhang.

15 § Kyrkofullmäktige skall besluta i ärenden som har
väckts av

1.
kyrkorådet
eller annan nämnd, om annat inte är föreskrivet i lag,

2.
ledamot genom
motion,

3.
regeringen,
central förvaltningsmyndighet, länsstyrelsen, domkapitlet eller stiftsnämnden,

4.
revisorerna, om
ärendet avser förvaltning som har samband med revisionsuppdraget eller

5.
beredning, om fullmäktige
har föreskrivit det.

I denna paragraf anges i vilka ärenden kyrkofullmäktige
skall fatta beslut. Den motsvarar 21 § LFS.

LFS

Enligt 21 § LFS skall kyrkofullmäktige meddela beslut i
ärende som har hänskjutits till dem av högre myndighet eller som har väckts
genom framställning av kyrkorådet eller annan nämnd eller genom motion av
fullmäktige.

KL

Enligt 2 kap. 15 § KL skall kommunfullmäktige besluta i
ärende som har väckts av styrelsen eller annan nämnd, om inte annat är
föreskrivet i lag. Vidare beslutar fullmäktige i anledning av motion av ledamot
och i ärende som har väckts av regeringen, central förvaltningsmyndighet eller
länsstyrelsen. Fullmäktige skall också besluta i ärende som har väckts av
revisorerna, om det avser förvaltning som har samband med deras uppdrag, eller
av en beredning, om fullmäktige har föreskrivit det.

Utredningen

Enligt utredningen bör gälla att kyrkofullmäktige inte får
pröva ärende som har anhängiggjorts på annat sätt än som anges i förevarande
paragraf. Med högre myndighet enligt LFS avses enligt utredningen regeringen,
centralt ämbetsverk, länsstyrelse och domkapitel. Liksom på den borgerliga
sidan bör initiativrätten för regeringen, centrala statliga myndigheter och
länsstyrelsen behållas. Även den initiativrätt för domkapitlet, som särskilt
gäller beträffande de kyrkliga kommunerna, bör behållas, anser utredningen.
Här föreligger alltså en skillnad mot KL:s regler.

Prop.
1982/83:19 112

Remissyttrandena

Stiftsnämnden i Karlstad påpekar att stiftsnämnden inte är
omnämnd bland de myndigheter som får väcka ärenden hos kyrkofullmäktige.
Utelämnandet torde bero på ett förbiseende. I den nuvarande lagen talas om
"högre myndighet". Stiftsnämnderna väcker ofta frågor om markförsäljningar,
som rör stora belopp. Även Svenska kyrkans församlings- och pastoralsförbund
uttalar att förteckningen bör kompletteras med stiftsnämnden.

Överväganden

Paragrafen, som har utformats i anslutning till 2 kap. 15
§ KL, avser att uttömmande reglera vilka som får väcka ärenden i vilka kyrkofullmäktige
skall besluta. I de kyrkliga kommunerna skall utöver de myndigheter som anges i
KL också domkapifien och stiftsnämnderna kunna anhängiggöra ärenden hos
kyrkofullmäktige.

16 § Ett ärende, vari kyrkofullmäktige skall besluta,
skall beredas av den nämnd eller beredning dit ärendet efter sin beskaffenhet
hör eUer av en beredning som fullmäktige särskilt har utsett för ändamålet.

Om ett ärende har beretts av någon annan än den nämnd
eller beredning dit ärendet efter sin beskaffenhet hör, skall nämnden eller
beredningen få tillfälle att avge yttrande i ärendet innan det avgörs.
Kyrkorådet skall alltid få tillfälle att yttra sig i ett ärende som har beretts
av någon annan än rådet.

Val får förrättas utan föregående beredning. Ett ärende
som avser ändring av antalet ledamöter eller suppleanter i kyrkorådet eller
annan nämnd eller avsägelse från uppdrag som ledamot eller suppleant i
fullmäktige, i rådet eller i annan nämnd eller som revisor eller
revisorssuppleant behöver inte heller beredas.

Paragrafen, som innehåller bestämmelser om beredning av
kyrkofullmäktiges ärenden, motsvarar 22 § LFS.

LFS

De ärenden som kyrkofullmäktige avgör skall enligt 22 §
LFS vara beredda av kyrkorådet eller annan nämnd eller en beredning dit ärendet
hör. Beredningen kan även utföras av en eller flera särskilt utsedda personer.
Om etl ärende har beretts på annat sätt än av den nämnd eller beredning dit
ärendet hör, skall nämnden eller beredningen ges tillfälle att yttra sig innan
ärendet avgörs. Kyrkorådet skall alltid få tillfälle att yttra sig i ärende som
rådet själv inte har berett. Kyrkofullmäktige får dock förrätta val utan
föregående beredning. Detta gäller även om ett ärende skall avgöras skyndsamt
och ärendet inte avser utgift eller anvisning av medel till utgift. Ärendet får
inte heller gälla att avhända församlingen egendom eller att efterskänka någon
rättighet som församlingen har.

Prop. 1982/83:19 113

KL

I 2 kap. 16 § KL föreskrivs att beredning av ett ärende
som fullmäkfige skall besluta i skall ske i den nämnd eller beredning dit
ärendet efter sin beskaffenhet hör. Fullmäktige kan också utse en särskild
beredning för ändamålet. Om ett ärende har beretts av annan än den nämnd eller
beredning dit det hör, skall denna få tillfälle att yttra sig innan ärendet
avgörs. Kommunstyrelsen skall alltid få fillfälle att yttra sig i ärende som
har beretts av annan än styrelsen. Val får förrättas utan föregående beredning.
Man behöver inte heller bereda ärenden som avser antalet ledamöter eller
suppleanter i styrelsen eller annan nämnd eller avsägelser från uppdrag som
ledamot eller suppleant i fullmäktige, styrelse eller annan nämnd eller som
revisor eller revisorssuppleant. Den äldre bestämmelsen om undantag från
beredningstvånget i brådskande ärenden överfördes vid kommunallagsreformen
till 2 kap. 21 § KL.

Utredningen

Utredningens förslag innehåller i sina två första stycken
inte några nyheter i sak. Bestämmelserna i tredje stycket om undantag från
beredningstvånget har utformats med ledning av motsvarande lagrum i KL. Bestämmelsen
om undantag från beredningstvånget i brådskande ärenden har i likhet med vad
som har skett i KL flyttats och tagits in i utredningens förslag till 21 §.

Överväganden

Paragrafen har utformats i enlighet med utredningens
förslag och ansluter nära till 2 kap. 16 § KL. Undantaget från beredning av
ärende rörande antal ledamöter i kyrkorådet eller annan nämnd avser, liksom
motsvarande bestämmelse i KL, att göra det möjligt för nyvalda kyrkofullmäkfige
att ändra sammansättningen av en nämnd före valet av ledamöter.

17 § En motion bör beredas så, att kyrkofullmäktige kan
fatta beslut med anledning av mofionen vid sammanträde som hålls inom ett år
från det att mofionen har väckts. Om beredningen inte kan avslutas inom sådan
tid, skall detta och vad som har framkommit vid beredningen anrnälas till
fullmäktige vid sammanträde inom den angivna tiden. Fullmäkfige får vid
behandlingen av en sådan anmälan avskriva motionen från vidare handläggning.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i LFS, behandlar
beredningen av motioner.

KL

I 2 kap. 17 § KL infördes bestämmelser att en motion bör
beredas så att fullmäktige kan besluta med anledning av den vid ett sammanträde
inom ett

8 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 19

Prop.
1982/83:19 114

år från det att den har väckts. Är beredningen inle
avslutad inom denna tid skall anmälan om detta och om vad som framkommit vid
beredningen göras fill fullmäktige vid sammanträde inom den angivna tiden. Vid
behandlingen av en sådan anmälan får fullmäktige avskriva motionen från vidare
handläggning.

Utredningen Förslaget till 17 § har utformats med 2 kap.
17 § KL som förebild.

Överväganden

I kommunallagspropositionen underströk föredraganden den
betydelse som motionsinsfitutet har för den enskilde ledamotens möjligheter att
påverka den kommunala verksamheten (prop. 1975/76:187 s. 245). Föreskrifter om
behandlingen av motioner inom en begränsad fid, innan frågornas aktualitet
försvinner, bedömdes vara av stor betydelse för minoriteternas möjligheter att
markera sin inställning inför medborgarna och massmedia.

Även om
motionernas betydelse som politiskt instrument inte är lika framträdande inom
det kyrkokommunala området, bör en ökad användning av motionsfinstitutet kunna
medföra en vitalisering av församlingslivet och ett ökat engagemang för den kyrkliga
verksamheten. Jag ansluter mig därför till utredningens förslag att i den nya
lagen ta in bestämmelser som motsvarar 2 kap. 17 § KL. Jag vill understryka att
den ettårsfrist för en redovisning av motionernas beredning som anges i
paragrafen inte hindrar att en motion som kräver en mera omfattande utredning
kan bli föremål för fortsatt beredning, om fullmäktige finner det önskvärt.

18 § Kyrkofullmäkfige får besluta att det som ett led i
beredningen av ett ärende som tillhör fullmäktiges handläggning skall inhämtas
synpunkter från röstberättigade i församlingen. Detta kan ske genom omröstning,
opinionsundersökning eller liknande förfarande. Därvid får valnämnden i
kommunen anlitas, om nämndens verksamhet i- övrigt inte hindras därigenom. En
församling får dock anlita valnämnden endast om kommunfullmäktige beslutar det.
Kommunen har rätt att få ersättning för de kostnader som föranleds av att en
församling anlitar valnämnden.

Paragrafen innehåller bestämmelser om kyrkofullmäktiges
rätt att företa opinionsundersökningar bland röstberättigade i församlingen.
Paragrafen saknar motsvarighet i LFS.

KL

Med 2 kap. 18 § KL infördes på det borgerligt kommunala
området vidgade möjligheter att pejla den lokala opinionen i en aktuell fråga.
Enligt

nämnda lagrum får fullmäktige besluta att som led i
beredningen av ett ärende inhämta synpunkter från kommunmedlemmarna. Det kan
ske genom omröstning, opinionsundersökning eller liknande förfarande.
Valnämnden i kommunen kan få anlitas, om inte dess verksamhet i övrigt hindras
därigenom. En landstingskommun får dock anlita valnämnden endast om
kommunfullmäktige beslutar det. Kommunen har rätt till ersättning från
landstingskommunen för kostnaderna, om denna anlitar valnämnden.

I kommunallagsbropositionen framhöll föredraganden att
starka invändningar kan rgsäs mot kommunala folkomrösningar i olika former
(prop. 1975/76:187 s. 306). Det var enligt hans mening betänkligt om sådana
undersökningar skulle bli ett vanligt inslag i den demokratiska processen. Om
det skulle bli regel att separata allmänna omröstningar anordnades i t. ex.
frågor som rör den fysiska planeringen, skulle en långsiktig kommunal planering
försvåras avsevärt. I regel torde det också innebära stora svårigheter att
utforma de frågor som omröstningen skall avse på ett lämpligt sätt. Kostnaderna
för omröstningar som gäller alla kommunmedlemmarna skulle bli avsevärda.
Föredraganden menade därför att man i första hand borde pröva andra vägar för
att åstadkomma en vidgad medverkan från kommuninvånarnas sida i den kommunala
verksamheten. Hit räknade han bl. a. åtgärder för att underlätta partiernas och
övriga folkrörelsers verksamhet och förbättra den kommunala informationen.

Mot denna bakgrund infördes inte något
förfaltningsreglerat folkomröstningsinstitut för kommunerna och
landstingskommunerna i 2 kap. 18 § KL. Bestämmelsen täcker i stället olika
typer av opinionsundersökningar. Paragrafen avser alltså mycket skiftande
beredningsåtgärder, alltifrån enklare förfrågningar och opinionsundersökningar
till egentliga omröstningar. En undersökning av opinionsläget behöver inte
omfatta alla kommunmedlemmar utan den kan begränsas både till en viss del av
kommunen och till ett visst urval av medlemmarna. Att närmare reglera
förfarandet i samband med sådana undersökningar ansågs inte nödvändigt.

Bestämmelserna om rätt att anlita valnämnden togs in i KL
på initiativ av konstitutionsutskottet (KU 1976/77:25 s. 35, 58, 59).

Utredningen

Utredningen anser att de invändningar som riktades mot
kommunala folkomröstningar i olika former under arbetet med
kommunallagsreformen torde gälla i huvudsak även på det kyrkokommunala området.
I allmänhet är det väl också så att de kyrkokommunala ärendenas beskaffenhet
inte är av den arten och omfattningen att det är befogat med någon omröstning,
utan beredningen kan ske i de former som i övrigt gäller enligt utredningens
förslag. Behovet av det ifrågavarande institutet i de kyrkliga kommunerna torde
sålunda vara avsevärt mindre än i de borgerliga kommunerna. Helt

Prop. 1982/83:19 116

utan betydelse för kyrkokommunerna är enligt utredningen
ett omröstningsinstitut dock inte. Som exempel på fall då en omröstning eller
en annan opinionsundersökning kan aktualiseras nämner utredningen frågor om
indelningsändringar. Utredningen föreslår att bestämmelsen om kyrkofullmäktiges
rätt att företa opinionsundersökningar med i huvudsak samma innebörd som 2 kap.
18 § KL tas in i den nya lagen.

Den krets som kan bli tillfrågad i en kyrklig kommun bör,
anför utredningen, vara densamma som har rösträtt vid val av ledamöter och
suppleanter i kyrkofullmäktige. Här föreligger sålunda en saklig skillnad
jämfört med KL, som föreskriver att synpunkter skall inhämtas från medlemmar i
kommunen eller landstingskommunen. Skillnaden motiveras bl. a. av att något
enhefiigt medlemsbegrepp inte finns i LFS.

Remissyttrandena

Kammarkollegiet tillstyrker utredningens förslag och
understryker att opinionsundersökningar ofta kan vara av värde i
indelningsärenden. Ärkebiskopen tillstyrker varmt förslaget, då det är ett
uttryck för vilja till fördjupning av den kyrkokommunala demokratin och kan
skapa förutsättningar för ett bredare intresse från allmänhetens sida för de
kyrkliga frågorna.

Överväganden

I det system med representativ demokrati som råder i flertalet
församlingar och som förstärks genom förslaget om en sänkning av gränstalet
för obligatoriskt införande av kyrkofullmäktige hör det givetvis till
undantagen att man skaffar beslutsunderlag genom att direkt hänvända sig till
de enskilda församlingsborna. Det hör å andra sidan till kännetecknen på en
sund demokrati att man t. ex. i frågor som starkt påverkar de enskildas
förhållanden inom ett visst område inhämtar deras åsikt om en planerad
förändring. Kammarkollegiet har sålunda begagnat sig av den möjligheten inför
beslut i ärenden om ändring i församlingsindelningen. Det ligger därför nära
till hands att församlingarna själva får möjlighet att i dessa och liknande
ärenden som kommer under kyrkofullmäktiges handläggning pejla den lokala
opinionen genom omröstning, opinioiisundersökning eller något annat lämpligt
förfarande. En bestämmelse härom bör därför tas in i den nya lagen. Den har
placerats i förevarande paragraf och utformats i nära anslutning till 2 kap. 18
§ KL. Jag utgår från att församlingarna själva i förekommande fall väljer den
metod för en opinionsundersökning som bäst svarar mot frågans vidd och de
resurser som står församlingen till buds. Församlingarnas rätt att betjäna sig
av valnämnden i kommunen har enligt utredningens förslag begränsats på samma
sätt som i KL har skett beträffande landstingskommunerna.

Prop. 1982/83:19 117

19 § Om ett sammanträde med kyrkofullmäktige inte
kan slutföras på utsatt

dag, skall det fortsätta genast eller vid senare tidpunkt. Om sammanträdet

skall fortsätta vid senare tidpunkt, bestämmer och tillkännager ordföranden

genast tid och plats för det fortsatta sammanträdet.

Om fortsättande och avslutande av valförrättning, när
valet är proportionellt, finns bestämmelser i lagen (1955:138) om
proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m.

I denna paragraf finns bestämmelser om fortsatt
sammanträde med kyrkofullmäktige. Den motsvarar 23 § första och andra styckena
LFS.

123 § LFS föreskrivs att om de ärenden som handläggs på
kyrkofullmäktigsammanträde inte kan slutbehandlas på den utsatta dagen skall
sammanträdet fortsättas på annan dag. Om fullmäktige beslutar det, skall
kungörelse utfärdas i vanlig ordning om det fortsatta sammanträdet. Om sådant
beslut inte fattas, skall ordföranden innan sammanträdet upplöses bestämma fid
för det fortsatta sammanträdet. Beslutet skall tillkännages för de närvarande.
Härutöver anges att det finns särskilda bestämmelser om fortsättande och
avslutande av valförrättning, när ett val är proportionellt.

12 kap. 19 § KL föreskrivs att sammanträde med fullmäktige
som inte kan slutföras på utsatt dag skall fortsätta genast eller vid senare
fidpunkt. För det senare fallet bestämmer och fillkännager ordföranden tid och
plats för det fortsatta sammanträdet. Paragrafen innehåller också en hänvisning
fil) lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting,
kommunfullmäktige m. m. beträffande fortsättande och avslutande av en
valförrättning, när valet är proportionellt.

1 enlighet med utredningens förslag har paragrafen
anpassats till vad som gäller i de borgerliga kommunerna och utformas så att
den stämmer överens med 2 kap. 19 § KL.

20 § Ett ärende skall bordläggas, om det begärs av
minst en tredjedel av de

närvarande ledamöterna. För bordläggning i fråga om val eller av ett tidigare

bordlagt ärende krävs beslut av kyrkofullmäktige med enkel majoritet.

Om bordläggning beslutas, bestämmer och tillkännager
ordföranden innan sammanträdet avslutas till vilken dag ärendet skall
uppskjutas.

I denna paragraf finns bestämmelser om bordläggning.
Paragrafen motsvarar 23 § tredje och fjärde styckena LFS.

En tredjedel av de närvarande vid sammanträde med
kyrkofullmäktige kan enligt 23 § tredje stycket LFS få till stånd bordläggning.
Ärendet skall då uppskjutas till en annan dag, som ordföranden skall bestämma
och kungöra i vanlig ordning. Enligt 23 § fjärde stycket LFS får bordläggning
inte ske i fråga om val eller mer än en gång i samma ärende, om beslut om det
inte fattas med vanlig röstövervikt.

Enligt 2 kap. 20 § KL skall bordläggning ske på begäran av
minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna. För bordläggning i fråga om
val eller av ett tidigare bordlagt ärende krävs enkel majoritet i fullmäkfige.
Om

Prop.
1982/83:19 118

bordläggning beslutas bestämmer och tillkännager
ordföranden innan sammanträdet avslutas till vilken dag ärendet skall skjutas
upp.

Paragrafen innebär inte någon förändring i sak av
nuvarande regler i LFS. Den har utformats så att den stämmer överens med 2 kap.
20 § KL.

21 § Ordföranden leder kyrkofullmäktiges
sammanträden och föredrar

ärendena. Ordföranden skall tillse att ett ärende inte avgörs utan att

föreskrifterna i 10 § om kungörande och i 16 § om beredning har iakttagits i

fråga om ärendet.

Ett ärende som fordrar skyndsam handläggning får även om
föreskrifterna i 10 § om kungörande inte har iakttagits avgöras vid
samrnanträdet, om samtliga närvarande ledamöter beslutar det. Ett sådant ärende
får även om föreskrifterna i 16 § om beredning inte har iakttagits avgöras vid
sammanträdet, om samfiiga närvarande ledamöter är ense om beslutet.

I paragrafen regleras föredragningsordningen vid
sammanträde med kyrkofullmäktige. Paragrafen motsvarar 24 § LFS.

I 24 § LFS föreskrivs att ordföranden skall framställa
ärendena till överläggning vid kyrkofullmäktigsammanträde. Ordföranden skall se
till att några andra frågor inle avgörs än de som har angetts i kungörelsen om
sammanträdet. Om ett ärende fordrar skyndsam handläggning får det avgöras vid
sammanträdet även om det inte har angetts i kungörelsen. För att detta skall få
ske fordras dock att samtliga närvarande är ense om att frågan skall avgöras
och att frågan har beretts enligt 22 § LFS.

Bestämmelserna om föredragningsordningen finns i 2 kap: 21
§ KL. Dit flyttades även regeln om undantag från beredningstvånget i brådskande
ärenden från paragrafen om beredning. Där föreskrivs nu att ordföranden leder
fullmäktiges sammanträden och föredrar ärendena. Ordföranden skall fillse att
ett ärende avgörs endast om föreskrifterna i 2 kap. 10 § KL om kungörande och i
2 kap. 16 § KL om beredning har iakttagits i fråga om ärendet. Om ett ärende
fordrar skyndsam handläggning, får det avgöras vid sammanträdet trots att det
inte har kungjorts i föreskriven ordning, om samtliga närvarande ledamöter
beslutar det. Ett sådant ärende får utan hinder av att föreskrifterna i 16 § om
beredning ej har iakttagits avgöras vid sammanträdet om samtliga närvarande
ledamöter är ense om beslutet.

Bestämmelserna i förevarande paragraf om
föredragningsordningen har som utredningen föreslagit anpassats till
motsvarande bestämmelser i KL.

Bestämmelsen om undantag från beredningstvånget i
brådskande ärenden har som jag redan har sagt i specialmotiveringen fill 2 kap.
16 § flyttats till förevarande paragraf.

22 § Sedan ordföranden har förklarat överläggningen
i ett ärende avslutad,

framställer han eller hon proposition, så avfattad att den kan besvaras med ja

eller nej. Ordföranden tillkännager därefter vad som enligt hans eller hennes

uppfattning har beslutats och befäster beslutet med klubbslag, om omröst

ning inte begärs.

Om omröstning begärs, skall den verkställas efter upprop
och ske öppet

Prop. 1982/83:19 119

utom i ärenden som avser val eller tillsättning av tjänst.
Vid öppen omröstning får omröstningsapparat användas. Utgången bestäms genom
enkel majoritet, om annat inte är föreskrivet för särskilda fall. Vid lika
röstetal för olika meningar sker avgörandet genom lottning, om ärendet avser
val eller tillsättning av tjänst, och genom ordförandens utslagsröst i övriga
ärenden.

Paragrafen behandlar propositionsordning och omröstning.
Den motsvarar 25 § första - tredje styckena LFS.

När
överläggningen i en fråga är avslutad skall ordföranden enligt 25 § LFS
framställa en proposifion så att den kan besvaras med ja eller nej. .
Ordföranden skall därefter tillkännage vad som har beslutats enligt hans
uppfattning och befästa beslutet med klubbslag, om omröstning inte begärs. Om
det begärs omröstning skall den ske efter upprop och ske öppet utom vid val.
Utgången bestäms genom enkel majoritet av de avgivna rösterna om något annat
inte är särskilt föreskrivet. Om olika meningar får lika många röster har
ordföranden utslagsröst, utom vid val då avgörandet skall ske genom lottning.
Vid omröstning får tillsättande av tjänstebefattning gäller samma regler som
vid val.

I bestämmelserna om propositionsordning och omröstning i
kommunfullmäktige, som nu finns i 2 kap. 22 § KL, gjordes genom kommunallagsreformen
ett fåtal ändringar. Bl. a. infördes möjlighet att använda omröstningsapparat i
alla kommuner vid öppen omröstning.

Paragrafen har enligt utredningens förslag utformats så
att den stämmer överens med 2 kap. 22 § KL och i stort sett med 25 § LFS.

23 § Val av ledamöter och suppleanter i
församlingsdelegerade, kyrkoråd, annan nämnd och beredning samt av revisorer
och revisorssuppleanter som avses i 7 kap. 1 § skall vara proporfionellt, om
det begärs av minst så många ledamöter som motsvarar den kvot som erhålls om
antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökat
med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den avrundas till närmast högre hela
tal. Bestämmelser om förfarandet vid ett sådant proportionellt val finns i
lagen (1955:138) om proporfionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige
m. m.

I denna paragraf finns bestämmelser om proportionellt
valsätt. Paragrafen motsvarar 25 § fjärde stycket LFS.

Enligt 25 § fjärde stycket LFS skall vissa val vara
proportionella, om det begärs av minst så många väljande som motsvarar det tal
som erhålls om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet
avser, ökat med 1. De val som kan vara proportionella är val av kyrkoråd,
fakultafiva nämnder, revisorer och revisorssuppleanter samt av två eller flera
personer för särskild beredning av ärenden som kyrkofullmäktige skall avgöra.
Vidare kan val av församlingsdelegerade och i Stockholms kyrkliga samfäUighet
suppleanter för församlingsdelegerade vara proportionella.

Regler om proportionella val i kommunfullmäktige finns i 2
kap. 23 § KL. Där föreskrivs att val av styrelse, annan nämnd och beredning
samt av

Prop.
1982/83:19 120

revisorer och revisorssuppleanter som avses i 5 kap. 1 §
skall vara proportionellt om det begärs av minst så många ledamöter som
motsvarar den kvot, vilken erhålls om antalet närvarande ledamöter delas med
det antal personer som valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal,
skall den avrundas till närmast högre hela tal.

Samma regler gäller, när fullmäktige skall välja ledamöter
och suppleanter i styrelse för aktiebolag, ekonomisk förening eller stiftelse
eller revisorer och revisorssuppleanter för granskning av sådan styrelses
förvaltning. Beträffande förfarandet vid proportionellt val hänvisas till
lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige
m. m. I 2 kap. 23 § tredje stycket KL finns en hänvisning till särskilda
bestämmelser om fullmäktiges val av ledamöter och suppleanter i vissa statliga
styrelser och andra organ.

I enlighet med utredningens förslag har paragrafen
utformats med 2 kap.

23 § KL som förebild. Någon
motsvarighet behövs inte till bestämmelsen om val av ledamöter och suppleanter
i styrelsen för aktiebolag m. m. eller hänvisningen till bestämmelserna om val
till vissa slafiiga styrelser och andra organ.

24 § En ledamot i kyrkofullmäktige får
till ordföranden i kyrkorådet, annan nämnd eller beredning framställa
interpellafion i ämne som tiUhör fuUmäktiges handläggning.

Fullmäkfige beslutar utan föregående överläggning om en
interpellation får framställas. Interpellationen skall vara tillgänglig för
varje ledamot, innan fullmäktige fattar ett sådant beslut.

Fullmäktige kan föreskriva att ordföranden i kyrkorådet
får överlämna en interpeUation som har framställts till honom eller henne att
besvaras av annan ledamot i rådet som på grund av sitt uppdrag har särskilda
förutsättningar att besvara interpellationen.

Om fullmäktige föreskriver det, får en ledamot till
ordföranden i kyrkorådet, annan nämnd eller beredning framställa fråga i ämne
som tillhör fullmäktiges handläggning.

Paragrafen innehåUer bestämmelser om interpellationer och
frågor. Den rnotsvarar delvis 26 § LFS.

LFS

Enligt 26 § LFS kan en kyrkofullmäktig framställa
interpellation fill ordföranden i kyrkorådet, annan nämnd eller beredning.
Interpellationen skall vara skriftiig och avse en fråga som fullmäkfige skall
handlägga. Interpellationen skall överlämnas fill fullmäktiges ordförande före
det sammanträde då den skall framställas. Fullmäkfige skall besluta utan
föregående överläggning om interpellationen får framställas. Om fullmäktige
medger att interpellationen får framställas, bör den besvaras senast vid nästa
sammanträde. Någon bestämmelse om enkel fråga finns inte i LFS.

Prop.
1982/83:19 121

KL

1 2 kap. 24 § KL meddelas bestämmelser om interpellationer
och frågor. En ledamot i fullmäktige får framställa interpellation till
ordföranden i styrelsen, annan nämnd eller beredning i ämne som tillhör
fullmäktiges handläggning. Fullmäktige beslutar utan föregående överläggning om
interpellation får framställas. Interpellafionen skall vara tillgänglig för
varje ledamot, innan beslutet fattas. Fullmäktige kan föreskriva att
ordföranden i styrelsen får överlämna åt annan ledamot av styrelsen att besvara
interpellationen. Överlämnande kan under samma förutsättningar ske till en
sådan ledamot i styrelse för aktiebolag, ekonomisk förening eller stiftelse som
avses i 2 kap. 23 § andra stycket KL.

Om
fullmäktige föreskriver det, får en ledamot också framställa fråga till
ordföranden i styrelsen, annan nämnd eller beredning i ämne som hör till
fullmäktiges handläggning.

Utredningen

Bestämmelserna om interpellationer och frågor har
utredningen utformat med ledning av KL:s bestämmelser. Att en interpellation
skall vara tillgänglig för varje ledamot före beslutet innebär en nyhet på det
kyrkokommunala området. Reglerna om möjlighet att överlämna interpellation att
besvaras av annan och om frågeinstitutet är också nya. I utredningens förslag
har däremot inte tagits in någon bestämmelse om möjlighet att överlämna
interpellation att besvaras av ledamot i styrelse för aktiebolag, ekonomisk
förening eller stiftelse. Utredningen har inte ansett att en sådan bestämmelse
behövs på det kyrkokommunala området.

Överväganden

Möjligheten för enskilda ledamöter av fullmäktige att
framställa interpellationer eller frågor till ordföranden i församlingens
kyrkoråd eller nämnder är av väsentlig betydelse för den kommunala demokratin.
Frågeinstitutet är en nyhet på det kyrkokommunala området. Det bör kunna bidra
till att stimulera debatten i aktuella frågor i församlingarna. Bestämmelserna
om interpellationer och frågor i denna paragraf har i enlighet med utredningens
förslag utformats i anslutning till KL. Förslag till en utvidgning av
interpellations- och frågeinstituten på det kommunala området har lagts fram av
kommunaldemokratiska kommittén i betänkandet (SOU 1982:5) Förtroendevalda i
kommuner och landsfingskommuner. Betänkandet har remissbehandlats.

25 § Vid kyrkofullmäktiges sammanträden skall på
ordförandens ansvar föras protokoll. Av protokollet skall framgå vilka
ledamöter som har varit närvarande. Protokollet skall för varje ärende
innehålla en kortfattad

Prop. 1982/83:19 122

redogörelse för ärendets beskaffenhet, uppgift om de
förslag och yrkanden i ärendet som inte har återkallats och fullmäktiges beslut
i ärendet. Om omröstning har ägt rum, skall protokoUet innehålla en redogörelse
för propositionsordningen och uppgift om hur omröstningen har utfallit. När
omröstning har skett öppet, skall i protokollet anges hur var och en har
röstat. Om reservation som avses i 26 § har anförts, skall protokollet
innehålla uppgift om reservationen.

Protokollet skall justeras av ordföranden och minst två
ledamöter som fullmäktige för varje gång utser bland de närvarande. Justeringen
skall äga rum senast fjorton dagar efter sammanträdesdagen på tid som
ordföranden bestämmer och tillkännager vid sammanträdet. Justering får också
verkställas av fullmäktige antingen genast eller vid nästa sammanträde.

Senast på andra dagen efter justeringen skall denna samt uppgift
om den plats där protokollet finns tillgängligt tillkännages på anslagstavlan.
Tillkännagivandet skall innehålla uppgift om vilken dag det har anslagits. Det
får inte avlägsnas före besvärstidens utgång. Bevis om dagen för anslaget skall
tecknas på protokollet eller utfärdas särskilt.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om
kyrkofullmäktiges protokoll. Den motsvarar 27 § LFS.

Enligt 27 § LFS åligger det ordföranden att föra eller
låta föra protokoll vid kyrkofullmäktigsammanträde. Protokollet skall innehålla
en förteckning på närvarande ledamöter. Vidare skall det innehålla en
kortfattad redogörelse för varje ärende och ange de yrkanden och förslag som
inte har återkallats. Fullmäktiges beslut skall anges liksom
propositionsordning och uppgift om hur många som har röstat för eller emot vid
omröstning. Om en omröstning har skett öppet skall det dessutom anges hur var
och en röstat. Protokollet skall justeras senast tio dagar efter sammanträdet
av ordföranden och minst ytterligare två närvarande ledamöter som fullmäktige
utser för varje tillfälle. Tiden för justeringen skall ordföranden bestämma och
tillkännage vid sammanträdet. Fullmäktige får även justera protokollet anfingen
genast eller vid nästa sammanträde. Protokollet med anteckning om justeringen
skall underskrivas av ordföranden och justeringsmännen. Om protokollet justeras
av fullmäktige skall det underskrivas av ordföranden och minst två närvarande
ledamöter. Senast på andra dagen efter justeringen skall denna tillkännages på
anslagstavlan. Då skall även anges var protokollet finns tillgängligt.
Tillkännagivandet skall vara försett med uppgift om dagen för anslaget.
Anslaget får inte tas ner före besvärstidens utgång. Bevis om den dag då
justeringen har tillkännagetts skall tecknas på protokollet eller utfärdas
särskilt.

1 fråga om protokollsbestämmelserna i 2 kap. 25 § KL
tillkom ett fåtal nyheter vid kommunallagsreformen. Sålunda skall protokollet
innehålla uppgift om reservation som har anförts. Vidare usträcktes tiden för
justeringen till 14 dagar efter sammanträdesdagen. I övrigt är bestämmelserna
i huvudsak desamma som i 27 § LFS.

1 sak innebär inte paragrafen några andra ändringar i
bestämmelserna om

Prop.
1982/83:19 123

kyrkofullmäktiges protokoll än att de anpassas till
motsvarande bestämmelser i 2 kap. 25 § KL.

26 § Den som vid kyrkofullmäktiges sammanträde har
deltagit i avgörandet

av ett ärende får anföra reservation mot det fattade beslutet. Reservationen

skall anmälas innan sammanträdet avslutas samt, om den utvecklas närmare,

avfattas skriftligen och lämnas senast när protokollet justeras.

Bestämmelserna i denna paragraf, som motsvarar 27 § LFS,
stämmer överens med 2 kap. 26 § KL. I sak avviker de inte från nu gällande
bestämmelser i LFS.

27 § Kyrkofullmäktiges protokoll och andra
arkivhandlingar skall förvaras i

kyrkoarkiv. Om kyrkoarkiv finns särskilda bestämmelser.

Paragrafen handlar om kyrkofullmäktiges arkivhandlingar.
Den motsvarar 29 § LFS.

LFS

Enligt 29 § LFS skall avskrift av kyrkofullmäktiges
protokoll, så snart det har justerats, överlämnas till kyrkorådet. Utdrag ur
protokollet skall lämnas till de övriga nämnder som skall verkställa
fuUmäktiges beslut. Kyrkofullmäktiges protokoll och andra arkivhandlingar
skall förvaras i kyrkoarkiv. Särskilda bestämmelser finns om kyrkoarkiv. Den
som har tagit avskrift av kyrkofullmäktiges protokoll har rätt att få
avskriften bestyrkt utan kostnad.

KL

127 § KL föreskrivs endast att protokoll och övriga
handlingar som hör till fuUmäktiges arkiv skall vårdas och förtecknas. Närmare föreskrifter
härom och om arkivvården i övrigt får fullmäktige meddela, om det inte finns
särskilda bestämmelser därom.

Utredningen

Utredningen erinrar om att arkivvården inte reglerades i
detalj vid kommunallagsreformen. Man nöjde sig med att lägga fast de
grundläggande principerna för att skapa en god arkivvård. Kommunerna får själva
utfärda de föreskrifter som behövs. Detaljföreskrifter om expediering av
protokoll och andra handlingar inom och utom kommunen togs bort. Bestämmelsen
om avgiftsfri vidimering av protokollsavskrift slopades också. I utredningens
förslag har i överensstämmelse härmed en hel del detaljföreskrifter i 29 § LFS
inte fått någon motsvarighet i den nya lagen.

På det kyrkokommunala området finns, påpekar utredningen,
specialbe-

Prop.
1982/83:19 124

stämmelser om arkivvård. Denna skillnad i förhållande till
KL:s regler bör enligt utredningen avspeglas i lagtexten.

Remissyttrandena

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund anser
att kyrkofullmäktige bör besluta hur protokollen skall förvaras. Eftersom
frågan inte berör endast denna lagstiftning, bör den utredas särskilt.

Överväganden

Jag vill erinra om att det på det kyrkliga området sedan
gammalt finns föreskrifter om arkivvården, som sammanhänger med pastors ansvar
för vården av kyrkoarkivet. Det finns därför ännu mindre anledning än på det
borgerligt kommunala området att i förevarande lagstiftning meddela
detaljföreskrifter om arkivvården. Det bör räcka med en hänvisning till de
särskilda bestämmelserna. Jag utgår från att riksarkivet följer utvecklingen på
det kyrkokommunala området och föreslår de ändringar av gällande föreskrifter
som kan behövas. Bestämmelserna i 29 § LFS om expedieringen av
kyrkofullmäktiges protokoll till kyrkoråd och övriga nämnder bör kunna slopas i
likhet med vad som skett i KL. Sådana föreskrifter kan lämpligen meddelas i en
sådan arbetsordning som kyrkofullmäktige skall anta enligt vad jag avser att
föreslå i det följande (2 kap. 30 §). Nuvarande bestämmelse om kostnadsfri
vidimering av protokollsavskrifter hör inte heller hemma i en ramlag av detta
slag. Paragrafen bör alltså få den utformning som utredningen har föreslagit.

28 § Kyrkofullmäktiges sammanträden skall vara offentliga.
Fullmäktige får dock för ett visst ärende besluta att överläggningen skall
hållas inom stängda dörrar. Suppleanter får närvara vid en sådan överläggning.

Ordföranden vakar över ordningen vid sammanträdet. Han
eller hon kan utvisa den som uppträder störande och inte rättar sig efter
tillsägelse. Om det uppstår oordning som ordföranden inte kan avstyra, får han
eller hon upplösa sammanträdet.

1 paragrafen behandlas regler om offentUghet och ordning
vid kyrkofullmäktiges sammanträden. Paragrafen motsvarar 30 § LFS.

Kyrkofullmäktiges förhandlingar skall enligt huvudregeln i
30 § LFS vara offentliga. Fullmäkfige får dock besluta att överläggningarna
skall hållas inom stängda dörrar i ett visst ärende. Suppleanter får närvara
vid överläggningen även om beslut om stängda dörrar har fattats. Ordföranden
skall vaka över ordningen vid kyrkofullmäktigsammanträde. Han kan varna den som
uppträder oskickligt. Den som har varnats kan även visas ut. Om det uppstår
oordning under sammanträdet och ordföranden inte kan avstyra den får han eller
hon upplösa sammanträdet.

Prop.
1982/83:19 125

1 2 kap. 28 § KL finns bestämmelser av i sak samma
innehåll som i 30 § LFS.

Bestämmelserna i paragrafen har med en språkanpassning
till KL:s regler flyttats över från LFS.

29 § Kyrkofullmäktige får besluta att det till ledamöter
och suppleanter i fullmäktige eller beredning skall i skälig omfattning utgå
arvode samt ersättning för resekostnader och andra utgifter som föranleds av
uppdraget.

I paragrafen regleras frågor om ersättning till
ledamöterna och suppleanterna i kyrkofullmäktige eller beredning. Paragrafen
motsvarar 31 § LFS.

LFS

Med stöd av 31 § LFS kan kyrkofullmäktige besluta att
kyrkofullmäktig och suppleant skall få traktaments- och andra
kostnadsersättningar. Om fullmäktige beslutar det kan fullmäktig och suppleant
även få arvode för sitt arbete. Arvodet skall vara skäligt med hänsyn till
göromålens omfattning och art samt den tid som uppdraget kan beräknas ta.
Kyrkofullmäktige kan träffa överenskommelse om att arvodena skall anses som
inkomst av anställning. De fall där detta är möjligt anges i författningar om
allmän försäkring. Det som nu sagts om kyrkofullmäktig tillämpas även
beträffande ledamot och suppleant i beredning.

KL

I KL förenklades de tidigare bestämmelserna om ersättning
till kommunfullmäktige betydligt. I 2 kap. 28 § KL anges sålunda nu endast att
fullmäktige fär besluta att ledamot eller suppleant i fullmäktige eller
beredning i skälig omfattning skall kunna få ersättning för resekostnader och
andra utgifter fill följd av uppdraget och beviljas arvode, pension och andra
ekonomiska förmåner.

Kommunallagsreformen
innebar att det ersättningsgilla området utvidgades. Sålunda kan numera
kostnader för t. ex. barntillsyn ersättas. Vidare kan en förtroendevald som har
omvårdnad om en handikappad som behöver tillsyn få ersättning för kostnader för
ersättare som måste anskaffas i samband med kommunala sammanträden. En
handikappad förtroendeman kan få ersättning för de särskilda kostnader som han
åsamkas på grund av uppdraget, t. ex. kostnader för ledsagare vid sammanträden
och för hjälp med inläsning av handlingar. Kostnadsersättning och arvode kan
utgå till en förtroendeman som deltar i utbildning i kommunala frågor som
anordnas av ett politiskt parti. Det är även möjligt att betala ersättning till
sådana minoritetsföreträdare som inte har uppdrag som ordförande eller vice
ordförande i nämnd eller beredning för deras arbete. På grund av ändringar i

Prop.
1982/83:19 126

lagen (1962:381) om allmän försäkring (omtryckt 1977:630)
behövs inte längre s. k. likställighetsavtal. Numera gäller nämligen att
uppdragsgivare är skyldig att svara för sådana avgifter till den allmänna
försäkringen som avser uppdragstagare. Uppdragsinkomst anses vid beräkning av
sjukpenninggrundande och pensionsgrundande inkomst alltid som inkomst av
anställning.

Utredningen

Enligt utredningen bör församlingarna ha samma möjligheter
som de borgerliga kommunerna att utge ersättning. På grund av att verksamheten
i de kyrkliga kommunerna i allmänhet är tämligen begränsad är det emellertid
tveksamt om kyrkokommunerna bör ha möjlighet att bevilja pension.
Heltidsengagerade förtroendevalda saknas f. n. i de kyrkliga kommunerna. I
framtiden kan det dock visa sig nödvändigt att ha förtroendevalda engagerade på
heltid. Utredningen föreslår därför att även regeln om möjlighet att bevilja
pension bör införas bland bestämmelserna om ersättning.

Remissyttrandena

Förslaget att pension skall kunna tillerkännas ledamot och
suppleant i kyrkofullmäktige innebär en nyhet, som möter kritik i åtskilliga
remissyttranden. Kammarrätten i Stockholm finner denna reglering principiellt
tvivelaktig. Den aktuella verksamheten i de kyrkliga sammanhangen får enligt
kammarrätten anses vara så pass ideellt inriktad att redan möjligheten till
pension på grund av uppdraget ter sig främmande. Ärkebiskopen erinrar om
riskerna för en sådan "kommunalisering" av församlingsarbetet att det
stora värde som i dag representeras av en personligt ideellt präglad syn på
kyrkoengagemanget går förlorad. Domkapitlet i Skara avstyrker förslaget och
anser att en utveckling som leder till en utbyggnad av administrationen så att
"kyrkliga kommunalrådsbefattningar" inrättas inte är önskvärd. Domkapitlet
i Göteborg ifrågasätter förslaget i denna del av främst ekonomiska skäl. Även
domkapitlen i Karlstad och Visby ställer sig tveksamma till förslaget, bl. a.
med hänsyn till att verksamheten i de kyrkliga kommunerna är tämligen
begränsad.

Kammarrätten i Stockholm betonar också att det i fråga om
flera uppdrag torde finnas ett intresse av viss rörlighet i fråga om
förtroendevalda, något som kan motverkas om möjlighet till pension efter viss
tidrymd införs. Också domkapitlet i Visby och Svenska kyrkans centralråd för
evangelisation och församlingsarbete uttalar farhågor för att en önskvärd
cirkulation på dessa poster motverkas av förslaget.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund har den
uppfattningen att förutsättningarna på den kyrkokommunala sidan troligen aldrig
blir

Prop. 1982/83:19 127

sådana att det blir aktuellt att bevilja pension. Detta
synes helt uppenbart då det gäller kyrkostämma. Inte heller Svenska kyrkans
personalförbund finner skäl att pensioner skall kunna utgå.

Överväganden

De relativt utförliga bestämmelserna i LFS om arvoden och
ersättningar till de förtroendevalda bör enligt min mening, såsom utredningen
har föreslagit, ersättas av en enklare reglering av det slag om finns i KL. I
remissuttalandena har starka invändningar riktats mot förslaget att kyrkofullmäktige
även skall kunna besluta om pension. Jag anser denna kritik vara befogad och
förordar att den avvikelsen görs från utredningens förslag och regleringen i
KL, att pension inte skall kunna beviljas för de kyrkokommunala
förtroendeuppdragen. 1 övrigt ansluter paragrafen i sak helt till KL:s
bestämmelser om ersättning.

30 § Kyrkofullmäktige skall i arbetsordning meddela de
ytterligare föreskrifter som behövs för fullmäktiges sammanträden och ärendenas
handläggning.

Arbetsordningen skall innehålla bestämmelser om

1.
vem som skall
föra ordet till dess tillfällig ordförande som avses i 8 § andra stycket har
utsetts,

2.
utsändning av
handlingar inför sammanträde,

3.
anmälan av
hinder för tjänstgöring vid sammanträde,

4.
inkallande av
suppleanter,

5.
handläggningen
av motioner,

6.
handläggningen
av interpellationer och frågor som avses i 24 § fjärde stycket,

7.
förfarandet vid
omröstning samt

8.
underrättelser
om val av ordförande och vice ordförande i fullmäktige och kyrkorådet.

I denna paragraf, som saknar motsvarighet i LFS, finns
bestämmelser om arbetsordning för kyrkofullmäktige.

KL

Kommunallagsreformen medförde att arbetsordning blev
obligatorisk för kommunerna. Enligt 2 kap. 30 § KL skall fullmäktige i
arbetsordningen meddela de föreskrifter som behövs som en komplettering till
lagens bestämmelser beträffande fullmäktiges sammanträden och ärendenas handläggning.
Arbetsordningen skall innehålla bestämmelser om vem som skall föra ordet till
dess tillfällig ordförande har utsetts vid förfall för både ordföranden och
vice ordförande. Vidare skall den reglera utsändandet av handlingar inför ett
sammanträde, anmälan om hinder för tjänstgöring vid sammanträde, inkallande av
suppleant, handläggningen av motioner, interpellationer och enkla frågor samt
förfarandet vid omröstning.

Prop.
1982/83:19 128

Utredningen

Utredningens förslag till bestämmelser om arbetsordning
har utformats med 2 kap. 30 § KL som förebild. Utredningen förutsätter att
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund kommer att utarbeta en normalarbetsordning
för kyrkofullmäktige.

Remissyttrandena

Domkapitlet i Karlstad anser att en arbetsordning också obligatoriskt
bör innehålla en bestämmelse om när revisionsberättelse skall vara avlämnad.
Risk föreligger annars att detta på många håll kan onödigt fördröjas.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund har
noterat utredningens uttalande om normalarbetsordning och kommer att tillse
att sådan utarbetas.

Överväganden

Syftet med en obligatorisk arbetsordning för fullmäktige
är att däri skall behandlas sådana frågor som inte behöver regleras i lagen men
som ändå är så betydelsefulla att de inte bör vara oreglerade i någon
församling. Dessa frågor anges i lagtexten. Jag förutsätter att även andra
frågor av betydelse för församlingarnas fullmäktige kan komma att tas upp i de
förslag till normalarbetsordning som Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund
avser att utarbeta i anslutning till den nya lagen. Sådana förslag kan tjäna
till god ledning för församlingar och samfälligheter när de sedan skall anta
sina egna arbetsordningar.

En bestämmelse om tidpunkten för avlämnande av
revisionsberättelsen är enligt min mening inte av den vikten att den alltid
måste ingå i arbetsordningen. Däremot är det inget som hindrar att
församlingar som önskar det tar in en sådan bestämmelse i sin arbetsordning
eller i de föreskrifter om revisionen som avses i 7 kap. 7 § i den nya lagen.

Paragrafen stämmer med undantag av punkt 8 i andra stycket
helt överens med 2 kap. 30 § KL. Bestämmelserna i LFS om skyldighet att anmäla
val av ordförande och vice ordförande till länsstyrelsen och domkapitlet har
som jag har sagt i specialmofiveringen till 2 kap. 8 § inte fått någon
motsvarighet i den nya lagen. Bestämmelser om sådana underrättelser skall i
stället alltid finnas i arbetsordningen. Detta framgår av andra stycket punkt
8.

Kyrklig samfäUighet

31 § Om beslutanderätten i en kyrklig samfäUighet skall
utövas av kyrkofullmäktige, bestämmer regeringen antalet ledamöter i
fullmäktige.

Prop. 1982/83:19 129

Om kyrklig samfällighets indelning i valkretsar och om
fastställandet av det antal ledamöter i fullmäkfige som skall utses i varje
församling finns bestämmelser i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval.

Paragrafens första stycke stämmer i sak överens med 32 §
första stycket LFS. Antalet ledamöter i en samfällighets fullmäktige bör
bestämmas till ett udda tal.

1 32 § andra - femte styckena LFS finns bestämmelser om
hur det antal ledamöter i samfällighetens fullmäktige som skall utses i varje
församling skall fastställas. Utredningen har föreslagit att även dessa
bestämmelser skall föras över till den nya lagen. Länsstyrelsen i Norrbottens
län påpekar i sitt remissyttrande att motsvarande bestämmelser i fråga om
valkretsindelade kommuner numera finns i vallagen. För egen del anser jag att
bestämmelserna om hur ledamöterna i samfällighetens fullmäktige skall fördelas
på församlingarna hör hemma i lagen om kyrkofullmäktigval. Jag förordar att de
tas in där och återkommer till dem i specialmofiveringen till lagen om ändring
i lagen om kyrkofullmäkfigval.

32 § För ledamöterna i samfällighets kyrkofullmäktige
skall utses suppleanter. Fullmäktige bestämmer det antal suppleanter som skall
ligga fill grund för tillämpningen av bestämmelserna i 43 § lagen (1972:704) om
kyrkofullmäktigval om utseende av suppleanter. Antalet skall utgöra en viss
andel, dock högst hälften, av det antal platser som varje parfi får i
samfälligheten eller, om regeringen enligt 4 § andra stycket lagen om
kyrkofullmäktigval har beslutat att valbarheten skall vara inskränkt till
valkrets, i varje valkrets. Om det därvid uppkommer ett brutet tal, avrundas
detta tiU närmast högre hela tal. Länsstyrelsen skall genast underrättas om
fullmäktiges beslut.

När kyrkofullmäkfige skall utses första gången, fattas
beslut enligt första stycket av regeringen, om regeringen inte med stöd av 1
kap. 10 § har bestämt att beslutanderätten i samfälligheten skall utövas av
indelningsdelegerade,

I denna paragraf regleras suppleantsystemet i kyrkUga
samfälligheter. Paragrafen motsvarar 32 a § LFS.

LFS

Enligt 32 a § LFS får fullmäktige i en kyrklig samfäUighet
besluta att suppleanter skall utses. Fullmäktige skall bestämma antalet
suppleanter till en viss andel, dock högst hälften, av det antal platser som
varje parti erhåller i samfälligheten eller - om regeringen har beslutat att
valbarheten skall vara inskränkt till valkretsen - i varje valkrets. Om brutet
tal uppkommer, avrundas det till närmast högre hela tal. Länsstyrelsen skall
ofördröjUgen underrättas om fullmäktiges beslut. När fullmäktige skall utses
första gången i en samfäUighet, skall regeringen besluta om suppleanter skall finnas
och i så fall hur många. Om regeringen har beslutat att indelningsdelegerade
skall finnas, är det dock dessa som har att besluta om suppleanter i
samfällighetens fullmäktige. 9 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 19

Prop. 1982/83:19 130

Utredningen

Utredningen har föreslagit (2 kap. 7 §) att möjligheten
att indela en församling i valkretsar skall försvinna. Valkretsindelningen av
kyrkliga samfälligheter föreslås dock bestå. Beträffande grunden för beräkning
av antalet suppleanter för kyrkofullmäktige hänvisar utredningen till att 1978
års vallagskommitté i sitt betänkande (SOU 1980:45) Översyn av vallagen 2 har
föreslagit att antalet skall bestämmas med utgångspunkt i det antal platser som
varje parti erhåller i samfälligheten eller, om regeringen har förordnat att
valbarheten skall vara inskränkt till valkrets, i varje valkrets. Utredningen
delar den bedömning som 1978 års vallagskommitté har gjort. Utredningens
förslag har därför utformats i anslutning fill de föreslagna reglerna i 2 kap.
2 § om suppleanter i församlings kyrkofullmäktige och motsvarande bestämmelser
i KL samt förslaget av 1978 års vallagskommitté fill ändrad lydelse av 32 a §
LFS.

Överväganden

1978 års vallagskommittés förslag har genomförts (prop.
1980/81:170, KU 1980/81:26, rskr 1980/81:392, SFS 1981:528) och har lett fill
ändringar i 8 § 4 mom. och 32 a § LFS. Paragrafen har utan sakliga ändringar
flyttats över från LFS.

33 § Beträffande kyrkofullmäktige i kyrklig samfäUighet
tillämpas bestämmelserna i 3-30 §§ om kyrkofullmäktige i församling. Därvid
skall följande gäUa.

1. Bestämmelserna om kyrkoråd skall
avse samfällighetens kyrkoråd.

2. Kungörelser och tillkännagivanden
skall anslås på samfällighetens anslagstavla.

3. När sammanträde med fullmäktige i
kyrklig samfäUighet skall hållas första gången, utfärdas kungörelse om
sammanträdet av ordföranden i kyrkofullmäktige i den församling i
samfälligheten som har flest röstberättigade invånare, eller, om han eller hon
har förhinder, av vice ordförande i samma församlings fullmäktige. Om
fullmäktige inte finns i denna församling, utfärdas kungörelsen av ordföranden
i församlingens kyrkostämma, eller, om han eller hon har förhinder, av vice
ordförande i stämman.

4. Om samtliga suppleanter för en
ledamot i fullmäktige är förhindrade att inställa sig till ett sammanträde
eller att vidare delta i ett sammanträde, inträder i ledamotens ställe den
suppleant som enligt den för suppleanterna bestämda ordningen står i tur att
tjänstgöra för den ledamot som har fått den första platsen för partiet i
församlingen eller i en sådan grupp av församlingar som avses i 4§ lagen
(1972:704) om kyrkofullmäktigval. Om en sådan suppleant inte kan tjänstgöra
inträder den suppleant som står i tur att tjänstgöra för den ledamot som har
fått den andra platsen för partiet i församlingen eller gruppen av församlingar
och så vidare efter samma grund. Om ett partis samtliga suppleanter i
församlingen eller gruppen av församlingar är förhindrade att i en ledamots
ställe inställa sig till ett sammanträde eller att vidare delta i sammanträdet,
inträder suppleant som har utsetts för partiet i en annan församling eller
grupp av församlingar efter

Prop.
1982/83:19 131

den
grund som nyss har sagts. Därvid har den suppleant företräde som har utsetts i
den församling eller grupp av församlingar där partiets röstetal är högst.

5. Rätt att delta i fullmäktiges överläggningar men
inte i besluten har, utöver de personer som avses i 14 § andra stycket,
ordförande eller vice ordförande i församlings kyrkoråd vid handläggning av
ärenden som angår församlingen särskilt. Om samfälligheten omfattar
församlingar i olika pastorat, tillkommer rätten för kyrkoherde att delta i
överläggningarna den av församlingarnas kyrkoherdar som domkapitlet utser. I
Göteborgs kyrkliga samfäUighet skall denna rätt tillkomma två av
församlingarnas kyrkoherdar.

6. Fullmäktige får förvara protokoll och andra
arkivhandlingar på annat sätt än i kyrkoarkiv, om regeringen beslutar det.

I
paragrafen finns särskilda bestämmelser om fullmäktige i kyrklig samfäUighet.
Paragrafen motsvarar 33 § LFS.

LFS

Utöver
reglerna i 32§ och 32 a § LFS skall enligt 33 § de föreskrifter som meddelas i
9-31 §§ om kyrkofullmäktige i församling äga motsvarande tillämpning med
avseende på fullmäktige och suppleanter i kyrklig samfäl-lighet. Vidare gäller
enligt 33 § LFS ett antal specialbestämmelser. Sålunda anges att bestämmelserna
om kyrkoråd skall avse samfällighetens kyrkoråd. Kungörelser och
tillkännagivanden skall anslås på samfällighetens anslagstavla. Kungörelse om
det första fullmäktigsammanträdet i kyrklig samfäUighet skall utfärdas av
ordföranden i kyrkofullmäkfige i den fill folkmängden största församlingen i
samfälligheten. Om han är förhindrad skall vice ordföranden utfärda
kungörelsen. Om fullmäktige inte finns i denna församling utfärdas kungörelsen
av ordföranden eller vice ordföranden i församlingens kyrkostämma. Vid
fullmäktigsammanträde i samfälligheten får, utöver de personer som anges i 20 §
andra stycket, ordförande eller vice ordförande i församlingskyrkoråd, även om
de inte är fullmäkfige, delta i överläggningarna men inte i besluten vid
behandlingen av frågor som angår församlingen särskilt. Om samfälligheten
omfattar församlingar som tillhör olika pastorat skall domkapitlet utse en av
församlingarnas kyrkoherdar att ha närvaro- och yttranderätt. I Göteborgs
kyrkliga samfäUighet har två av församlingarnas kyrkoherdar sådan rätt.
Avskrift av fullmäktiges protokoll skall efter justeringen expedieras även till
kyrkorådet i den församling som ett ärende angår. Protokoll och andra arkivhandlingar
får förvaras på annat sätt än i kyrkoarkiv om regeringen beslutar det.

Utredningen

Genom
33 § LFS klargörs enligt utredningen att kyrkofullmäktige i kyrklig samfäUighet
i princip har samma ställning och är underkastade samma regler

Prop.
1982/83:19 132

som en församlings motsvarande organ. Denna princip
föreslås inte bli förändrad. Utredningen föreslår vidare att samma metod som
tidigare används för att ange de regler om kyrkofullmäktige i församling som
bör tillämpas beträffande kyrkofullmäkfige i kyrklig samfäUighet.

Remissyttrandena

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund saknar i
utredningens förslag bestämmelsen i 33 § f) LFS om att avskrift av
fullmäkitiges protokoll efter justering skall tillställas kyrkorådet i
församling, som ett ärende angår. Bestämmelsen är enligt förbundet viktig för
församlingar som ingår i en samfäUighet.

Överväganden

Av hänvisningen i paragrafen fill 3-30 §§ i detta kapitel
följer att de ändrade bestämmelser som föreslås där beträffande
kyrkofullmäktige i församling också skall gälla samfälligheternas fullmäktige.
De särskilda bestämmelserna om samfälligheternas fullmäktige har i allt
väsentligt oförändrade flyttats över från LFS. Den bestämmelse om avskrift av
fullmäktiges protokoll som Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund
efterlyser har inte tagits in i den nya lagen. Den är av den arten att den bör
placeras i arbetsordningen för fullmäktige.

I punkt 4
finns bestämmelser om vilken suppleant som skall tjänstgöra i fullmäktige när
ingen av de suppleanter som har utsetts för den frånvarande ledamoten kan
inställa sig fill sammanträdet. Dessa bestämmelser har ingen motsvarighet i
LFS. Enligt utredningens förslag skall de placeras! 2 kap. 11 § som genom
hänvisningen i förevarande paragrafs första stycke blir tillämplig även på
samfälligheternas fullmäktige. I mitt förslag har emellertid 2 kap. 11 §
utformats så att den inte innehåller bestämmelser som är avsedda endast för
kyrkofuUmäktige i samfälligheter. De bestämmelser om suppleanters tjänstgöring
som uteslutande avser fullmäktige i kyrklig samfäUighet bör placeras i det
avsnitt i 2 kap. som gäller samfälligheternas fullmäktige.

3 kap. Kyrkostämma

I detta kapitel finns bestämmelser om rösträtt på
kyrkostämma, ordförande och vice ordförande i stämman och rätt till ledighet
från anställning. Vidare finns hänvisningar fill ett flertal av bestämmelserna
i 2 kap. om kyrkofullmäktige i församling. Kapitlet motsvarar tredje kapitlet i
LFS.

I 35 § LFS finns utförliga regler om rösträtt genom
fullmakt på kyrkostämma. Där föreskrivs att den som har rösträtt på kyrkostämma
genom fullmakt får överlåta sin talan och rösträtt på stämman till någon

Prop.
1982/83:19 133

annan röstberättigad. En fullmakt skall vara ställd till
en viss person och underskriven av utställaren. Dagen då fullmakten underskrevs
skall anges. Två vittnen skall intyga på fullmakten att utställaren har skrivit
under den på den angivna dagen och att fullmäktigens namn då fanns utsatt på
fullmakten. Om en fullmakt inte är underskriven och bevittnad på det sätt som
nu har angetts, är den ogiltig. En fullmakt gäller inte längre än 30 dagar
efter det den har utfärdats. Ingen får föra talan eller utöva rösträtt på grund
av fullmakt för mer än en röstberättigad.

Bestämmelser
om fullmaktsröstning på kyrkostämma har förekommit i de olika kyrkliga
kommunallagarna ända sedan år 1862. Redan under arbetet med 1930 års
församlingsstyrelselag tog man upp frågan om det skulle vara fillåtet att
överlåta sin rösträtt på kyrkostämma eller om det skulle fordras personlig
inställelse för att utöva rösträtten. Fullmaktsröstningen behölls dock såväl i
1930 års lag som i LFS.

Utredningen anser att kyrkostämmans betydelse är relativt
begränsad. Detta avspeglas bl. a. i den låga deltagarfrekvensen.
Fullmaktsröstning förekommer inte i någon större utsträckning enligt den nu
gällande ordningen. Utredningen erinrar om att den har föreslagit att gränsen
för att inrätta kyrkofullmäktige i en församling sänks till 500 röstberätfigade
invånare. Om förslaget genomförs kommer kyrkostämmoinsfitutets och därmed
fullmaktsröstningens betydelse att minska ytterligare.

För alla
kyrkokommuner, inräknat dem som även i fortsättningen kommer att ha
kyrkostämman som beslutande organ, är det enligt utredningen självfallet
angeläget att öka församlingsbornas intresse för och deltagande i den
kyrkokommunala verksamheten. En viss förbättring härvidlag bör kunna
åstadkommas genom att de röstberätfigade på kyrkostämman måste inställa sig
personligen vid sammanträdena och delta i de beslut som stämman fattar. Kravet
på personlig inställelse får visserligen till följd att den som är förhindrad
att delta i stämman inte har någon möjlighet att påverka stämmans beslut. Denna
olägenhet torde dock kunna uppvägas av att de röstberättigade mera aktivt deltar
i den kyrkliga kommunens verksamhet för att bilda opinion för sina åsikter.
Även om stämmoinstitutet behålls på det kyrkokommunala området anser
utredningen goda skäl tala för att fullmaktsröstningen slopas. Jämförelse bör
även göras med röstningen vid val enligt lagen om kyrkofullmäktigval och
vallagen. Röstningen sker personligen vid sådana val. En annan sak är att det i
vissa fall är tillåtet att någon annan än den röstberättigade avlämnar en
valsedelförsändelse som innehåller den röstandes valsedel. Utredningen anser
därför att regler om fullmaktsröstning inte bör finnas i den nya lagen.

1 det föregående har jag föreslagit att kyrkofullmäktige
obligatoriskt skall finnas i församlingar med över 500 röstberättigade invånare
(1 kap. 7 §). Förekomsten av kyrkostämma som det beslutande organet i
församlingar som inte ingår i en kyrklig samfäUighet minskar därigenom och
begränsas till

Prop. 1982/83:19 134

de minsta församlingarna, där personlig närvaro och
medverkan i beslutsfattandet är ett naturligt uttryck för engagemang i
församlingens verksamhet. Jag vill också erinra om att möjligheten att rösta
genom fuUmakt vid så angelägna förrättningar som prästval i församlingarna har
varit begränsad till äkta makar. Mot denna bakgrund anser jag mig kunna biträda
utredningens förslag att nu slopa röstning genom fullmakt vid kyrkostämma.
Någon motsvarighet till 35 § LFS har därför inte tagits in i den nya lagen.

1 § I fråga om rösträtt på kyrkostämma tillämpas
bestämmelserna i 2

kap. 3 § om rösträtt vid val av ledmöter i kyrkofullmäktige.

I denna paragraf finns bestämmelser om rösträtt på
kyrkostämma. Paragrafen stämmer i sak helt överens med 34 § LFS.

2 § Kyrkostämman väljer för tre kalenderår bland de
röstberättigade en

ordförande och en eller två vice ordförande.

Om ordförande eller vice ordförande avgår under
tjänstgöringstiden väljs en annan för återstoden av denna tid.

Denna paragraf behandlar val av kyrkostämmans presidium.
Vidare behandlas den situafionen att någon i presidiet avgår under
tjänstgöringstiden. Paragrafen motsvarar 36 § 1 och 3 mom. LFS.

LFS

Kyrkostämman skall enligt 36 § 1 mom. LFS välja en
ordförande och en vice ordförande bland de röstberättigade. Presidiet skall
utses för tre kalenderår. Om någon av de valda avgår under tjänstgöringstiden
skall någon annan väljas i hans ställe för återstoden av tiden. Länsstyrelsen
och domkapitlet skall genast underrättas om de valdas namn och postadress (36 §
3 mom).

Utredningen

Utredningen erinrar om att presidiet i kyrkostämman ända
sedan tillkomsten av 1930 års församlingsstyrelselag har bestått av en
ordförande och en vice ordförande. Sammansättningen har reglerats oberoende av
bestämmelserna om kyrkofullmäktige i församling, där även en andre vice
ordförande kan utses. Utredningen föreslår nu att de församlingar som har
kyrkostämma som beslutande organ får möjlighet att välja även en andre vice
ordförande. Kyrkostämman får enligt förslaget själv besluta i denna fråga.
Skyldigheten att underrätta länsstyrelsen och domkapitlet om ordförandeval bör
enligt utredningen slopas. Utredningen anser inte att den treåriga mandattiden
för presidieposterna i kyrkostämman bör ändras.

Prop. 1982/83:19 135

Remissyttrandena

Domkapitlet i Skara finner inte skäl att göra åtskillnad
på mandattiden för presidieposterna i kyrkofullmäkfige och kyrkostämma. Samma
regel om valfrihet rörande mandattidens längd som utredningen har föreslagit i
2 kap. 8 § bör gälla. Vidare bör skyldigheten att underrätta domkapitlet om val
av ordförande och vice ordförande i de beslutande organen behållas. Även
domkapitlet i Göteborg framför detta önskemål.

Överväganden

För kyrkofullmäktiges ledamöter gäller en mandatfid av tre
år. Inom denna fasta krets behöver det inte utgöra någon större praktisk
olägenhet om det sker en växling på presidieposterna under mandatperioden.
Kyrkostämman är däremot ett för varje särskilt fillfälle sammankallat organ,
vars sammansättning kan växla. För att bevara en kontinuitet och stabilitet i
dess funktioner bör det finnas ett fast presidium. Det bör lämpligen ha en mandattid
som motsvarar den som f. n. gäller för andra förtroendevalda som utses direkt
av väljarna. Jag ansluter mig därför till utredningens förslag i denna del. Jag
tillstyrker också förslaget att kyrkostämman bör ges samma möjlighet som
kyrkofullmäkfige att utse två vice ordförande om den så önskar. Som jag har
anfört i specialmotiveringen till 2 kap. 8 § hör bestämmelser om
underrättelseskyldighet fill länsstyrelsen och domkapitlet angående verkställda
val inte hemma i en ramlag av detta slag. Sådana bestämmelser kan i stället tas
in i en arbetsordning för kyrkostämman.

3 § I fråga om valbarhet till
ordförande och vice ordförande, verkan av att valbarheten upphör och rätt till
avsägelse tillämpas bestämmelserna i 2 kap.

4 § om ledamot i kyrkofullmäktige.

Paragrafen motsvarar 36 § 2 mom. LFS. Där anges att
reglerna om valbarhet, verkan av att valbarheten upphör och rätt till avsägelse
i 10 § LFS skall tillämpas beträffande ordförande och vice ordförande i
kyrkostämman.

Enligt
utredningens förslag förs bestämmelserna i 10 § LFS över till den nya lagen och
placeras i 2 kap. 4 §. Där föreskrivs även att den som är chefstjänsteman hos
församlingen inte skall vara valbar till ledamot eller suppleant i
kyrkofullmäktige. Denna bestämmelse bör enligt utredningen tillämpas på
motsvarande sätt vid val av presidium i kyrkostämman.

I
specialmotiveringen till 2 kap. 4 § har jag utförligt behandlat frågan om
valbarheten till kyrkofullmäktige. Valbarhetshindren för biskopen och för den
som är den ledande församlingskommunalt anställda tjänstemannen i församlingen
bör gälla också för valbarhet till kyrkostämmans presidium.

4 § Ordförande och vice ordförande i kyrkostämman samt
ledamöter och suppleanter i beredning har rätt till den ledighet från
anställning som behövs för uppdraget.

Prop. 1982/83:19 136

Denna paragraf saknar motsvarighet i LFS. Enligt
utredningens förslag till 2 kap. 5 § skall ledamot och suppleant i
kyrkofullmäkfige eller beredning har rätt till den ledighet från ansläUning som
behövs för uppdraget. Kyrkostämmans förtroendevalda utgörs enbart av
presidiet. Av denna anledning föreslår utredningen att rätten till ledighet i
församlingar med kyrkostämma skall omfatta ordföranden och vice ordförande i
stämman. Vidare bör ledamot och suppleant i beredning ha sådan rätt. Jag
ansluter mig till utredningens förslag och hänvisar till vad jag har anfört i
specialmoliveringen till 2 kap. 5 §.

5 § Beträffande kyrkostämman tillämpas bestämmelserna i 2
kap. 9 § första stycket första meningen och andra stycket första meningen, 10 §
första-tredje styckena samt 13-17, 19-28 och 30 §§ om kyrkofullmäktige i
församling. Därvid skall följande gälla.

1. Om en ny församling bildas, i
vilken beslutanderätten skall utövas på kyrkostämma, skall domkapitlet före den
1 juli året innan församlingen bildas förordna en person att hålla kyrkostämma
för val av ordförande och vice ordförande samt kyrkoråd. Om kyrkostämma skaU
utöva beslutanderätten i en församling där den tidigare har utövats av
kyrkofullmäktige, skall den senaste valda ordföranden i kyrkofullmäktige
sammankalla kyrkostämman första gången.

2. Bestämmelserna om ledamot i
kyrkofullmäktige skall i stället avse röstberättigad.

3. Kyrkostämma skall hållas när
kyrkorådet begär det eller när ordföranden anser att det behövs.

4.Kungörelse om kyrkostämma behöver inte tUlställas de
röstberättigade i församlingen.

5. Om ett ärende fordrar så skyndsam
handläggning att kungörande på det sätt som föreskrivs i 2 kap. 10 §
första-tredje styckena inte hinns med, skall kungörelsen med uppgift om ärendet
anslås senast fyra vardagar före stämman.

6. Kyrkostämmans sammanträden skall
alltid vara offentliga.

7. Omröstning skall vara sluten även i
annat ärende än ärende om val eller tillsättning av tjänst, om det begärs.

8. Av kyrkostämmans protokoll behöver
inte framgå vilka som har deltagit i stämman. Inte heller behövs uppgift om hur
var och en har röslat vid öppen omröstning.

9. Arbetsordningen för kyrkostämman
behöver inte jnnehålla bestämmelser som anges i 2 kap. 30 § andra stycket 3
och 4.

I denna paragraf finns hänvisningar fill bestämmelserna om
kyrkofullmäktige i församling samt särskilda bestämmelser för kyrkostämman.
Paragrafen motsvarar 37 § LFS.

LFS

Utöver bestämmelserna i 34-36 §§ LFS är enligt 37 §
reglerna i 15 §, 16 § 2 mom. första och andra styckena samt tredje stycket
första meningen, 17 § 1 mom. samt 19-30 §§ om kyrkofullmäktige tillämpliga även
på kyrkostäm-

Prop.
1982/83:19 137

man. Vidare gäller en del speciella föreskrifter. Sålunda
anges att bestämmelserna om fullmäktig i stället skall avse röstberättigad.
Kyrkostämmor skall hållas enligt den ordning som stämman beslutar. Stämma skall
även hållas när länsstyrelsen eller domkapitlet beslutar det eller
visitationsförrättare eller kyrkorådet begär det eller ordföranden anser att
det behövs. Om ett ärende kräver så skyndsam handläggning att kungörande enligt
17 § 1 mom. LFS inte hinns med, får stämma ändå hållas. Kungörelse med uppgift
om ärendet skall i så fall anslås senast fyra söckendagar före stämman. Vidare
anges i 37 § att kyrkostämmans förhandlingar alltid skall vara offentliga.
Omröstning skall vara sluten även i annat ärende än val eller tillsättande av
tjänst, om någon begär det. Kyrkostämmans protokoll behöver inte innehålla
förteckning på deltagarna. Inte heller behöver anges i protokollet hur var och
en har röstat vid öppen omröstning.

Utredningen

Flertalet bestämmelser om kyrkofullmäktige blir enligt
utredningens förslag fillämpliga också på kyrkostämma. Enligt förslaget till 2
kap. 22 § får omröstningsapparat användas vid öppen omröstning under
kyrkofullmäktigsammanträde. Möjligheterna att använda sådan vid kyrkostämma är
begränsade och utredningen räknar inte med något större praktiskt behov därav.
Enligt utredningens mening bör kyrkostämman dock inte förbjudas att använda
omröstningsapparat.

Utredningen
har föreslagit att arbetsordning skall vara obligatorisk för de kyrkliga
kommuner som har kyrkofullmäktige som beslutande organ. Förslaget har utformats
med bestämmelserna i 2 kap. 30 § KL om arbetsordning som mönster. Arbetsordning
bör enligt utredningen vara obligatorisk även i församlingar där
beslutanderätten utövas på kyrkostämma.

Utredningens
förslag innebär att domkapitlets och visitationsförrättares rätt att få till
stånd kyrkostämma behålls.

Remissyttrandena

Kammarkollegiet föreslår att kyrkostämman i en församling
som ingår i en total samfäUighet skall kunna föranstalta om sådan
opinionsundersökning som avses i 2 kap. 18 § i utredningens förslag. Kollegiet
anser vidare att även länsstyrelsens rätt att påkalla kyrkostämma bör behållas.
Kollegiet anför som ett särskilt skäl härför att det vid nybildning av
församling kan vara nödvändigt att domkapitlet eller länsstyrelsen äger rätt
att påkalla kyrkostämma. Så är exempelvis fallet då en nybildad församling
skall ingå i en kyrklig samfäUighet och har befriats från skyldighet att ha
kyrkofullmäktige och föreskrift om indelningsdelegerade inte har meddelats. Den
nuvarande

Prop.
1982/83:19 138

indelningslagen (1979:411) saknar bestämmelser om vem som
i sådant fall skall sammankalla kyrkostämma för att välja kyrkoråd för den
nybildade församlingen. Församlingsstyrelselagen bör därför innehålla
bestämmelser som täcker sådana fall, dvs. en motsvarighet till nuvarande 3 kap.
37 b § LFS.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratförbund anser
däremot att bestämmelsen om rätt för domkapitel och visitationsförrättare att
påkalla kyrkostämma bör utgå i analogi med vad som gäller för kyrkofullmäktige.

Sveriges kyrkokamerala förening delar denna uppfattning.
Föreningen föreslår även att hänvisningen till 2 kap. 30 § skall utgå.
Nödvändiga bestämmelser om ordförande och omröstningsförfarande bör tas in i
paragrafen, varvid särskild arbetsordning blir överflödig.

Överväganden

För kyrkostämmans sammanträden och handläggning av ärenden
bör i största möjliga utsträckning gälla samma bestämmelser som för kyrkofullmäktige.
Den teknik som tillämpas i LFS och i utredningens förslag till förevarande
paragraf och som innebär att man till största delen hänvisar till
bestämmelserna i 2 kap. om kyrkofullmäktige är enligt min mening ändamålsenlig.

Beträffande 2 kap. 18 § vill jag betona att den däri
medgivna möjligheten för församlingarna att utföra opinionsundersökningar är
avsedd att användas sparsamt. 1 de av kammarkollegiet avsedda fall, då en
församling ingår i en kyrklig samfäUighet, är det ju ofta så, att stämman i
större församlingar besöks av endast ett fåtal församlingsbor. Dessa skulle då
kunna fatta beslut på församlingens vägnar om en omfattande opinionsmätning,
för vilken samfälligheten och inte den enskilda församlingen skall bära
kostnaderna. 1 fråga om mindre församlingar kan å andra sidan en välbesökt
kyrkostämma själv direkt företräda den lokala opinion som man villutröria. Med
hänsyn till vad jag nu har anfört är jag inte beredd att tillstyrka
kammarkollegiets förslag i denna del. För bl. a. de indelningsärenden som
kollegiet åberopar kan f. ö. de myndigheter som handlägger ärendena själva ta
initiativ till sådana undersökningar som de bedömer vara angelägna för att
utröna lokala opinioner i ärendet.

Beträffande hänvisningen till bestämmelserna i 2 kap. 30 §
om obligatorisk arbetsordning anser jag att den är att föredra framför
detaljerade föreskrifter om kyrkostämmans arbetsformer i lagen. Jag förutsätter
att de normalarbetsordningar som Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbund avser att utarbeta kommer att omfatta även kyrkostämma.

Några remissinstanser har ifrågasatt utredningens förslag
att slopa länsstyrelsens resp. att behålla domkapitlets och en
visitationsförrättares rätt

Prop. 1982/83:19 139

att påkalla sammanträde med kyrkostämman. Jag har i
specialmotiveringen fill 2 kap. 9 § uttalat min uppfattning att det inte finns
sakliga skäl att behålla ifrågavarande rätt för någon av dem när det gäller
sammanträde med kyrkofullmäktige. Jag kan inte heller finna att det föreligger
någon skillnad mellan församlingar med kyrkofullmäktige resp. kyrkostämma som
beslutande organ, som skulle motivera en annan reglering i denna paragraf.
Endast för det fall då beslutanderätten i en församling för första gången skall
utövas på kyrkostämma och någon sammankallande inte finns kan det, såsom
kammarkollegiet har påpekat, finnas behov av en särskild reglering. Om
situationen uppstår till följd av att en helt ny församling bildas, anser jag
det vara lämpligast att domkapitlet får utse en person som skall sammankalla
kyrkostämman för att förrätta de val som skall ske innan församlingsbildningen
träder i kraft. Om däremot kyrkostämma för första gången skall hållas i en
församling där beslutanderätten fidigare legat hos kyrkofullmäkfige bör i
analogi med bestämmelsen i 2 kap. 10 § första stycket den senast valda
ordföranden i kyrkofullmäktige kunna kalla till kyrkostämma. Bestämmelser härom
har tagits in i punkt 1.

I punkt 4 har en bestämmelse tagits in som klargör att
kungörelse om kyrkostämma inte behöver sändas till samtliga röstberättigade i
församlingen. Det är tillräckligt att kungörelsen anslås på församlingens
anslagstavla.

Bestämmelserna i 2 kap. 30 § andra stycket punkterna 3 och
4 om anmälan av hinder för tjänstgöring vid sammanträde och inkallande av
suppleanter är inte aktuella för kyrkostämmans del. Punkt 9 i förevarande
paragraf innebär att de har undantagits från det område som måste regleras i
arbetsordning för kyrkostämma. Om regler för ordföranden och vice ordförandena
i dessa hänseenden anses behövliga, är det naturligtvis inget som hindrar att
de tas in i arbetsordningen.

I övrigt har paragrafen utformats i enlighet med
utredningens förslag.

6 § Kyrkostämman får besluta att det till stämmans
ordförande samt ledamöter och suppleanter i beredning skall i skälig omfattning
utgå arvode samt ersättning för resekostnader och andra utgifter som föranleds
av uppdraget.

I paragrafen behandlas olika former av ersättning till
förtroendemän. Paragrafen motsvarar 38 § LFS.

LFS

Kyrkostämman får enligt 38 § LFS besluta att stämmans
ordförande samt ledamot och suppleant i beredning kan få resekostnads- och
traktamentsersättning. Även andra utgifter kan ersättas. Vidare kan arvode
utgå. Arvodet skall vara skäligt med hänsyn till göromålens omfattning och art
samt den tid som kan beräknas gå åt för uppdraget. Kyrkostämman kan träffa
överens-

Prop. 1982/83:19 140

kommelse om att arvodena skall anses som inkomst av
anställning i de fall som anges i författning om allmän försäkring, s. k.
likställighetsavtal.

Utredningen

Utredningen föreslår att bestämmelserna i LFS om
ersättning till ordförande m. fi. förs över till den nya lagen med den
ändringen att det ersättningsgilla området utvidgas till att omfatta möjlighet
att bevilja pension. Möjligheten att träffa likställighetsavtal slopas.

Överväganden

Som jag närmare har redovisat i specialmotiveringen till 2
kap. 29 § ställer sig flera remissinstanser tveksamma eller avvisande till
förslaget att kyrkliga förtroendevalda skall kunna få pension för sina uppdrag.
Stiftsnämnden i Karlstad finner inte detta motiverat, i all synnerhet inte i de
små församlingar som alltjämt skall ha kyrkostämma. Sveriges kyrkokamerala
förening anser att ordet "pension" bör utgå ur förevarande paragraf.

Jag hänvisar till vad jag har anfört i specialmotiveringen
till 2 kap. 29 § beträffande ersättning åt kyrkofullmäktige. Motsvarande
bestämmelser bör gälla för kyrkostämmans förtroendevalda.

4 kap. Församlingsdelegerade

Detta kapitel innehåller bestämmelser om antalet ledamöter
i församlingsdelegerade, val av delegerade, valbarhet, ledighet från
anställning, mandattid samt ytterligare ett antal regler som är speciella för
församlingsdelegerade. Bestämmelserna om kyrkofullmäktige i församling görs
genom hänvisningar i stor utsträckning tillämpliga på församlingsdelegerade.
Kapitlet motsvarar fjärde kapifiet i LFS.

1 § Om inte annat följer av vad som sägs i 2 §, skall
antalet ledamöter i församlingsdelegerade bestämmas tiU ett udda tal och till
minst

15 i samfäUighet med 5 000 röstberättigade invånare eller
därunder,

25 i samfäUighet med över 5 000 till och med 20 000
röstberättigade invånare,

35 i samfäUighet med över 20 000 till och med 40 000
röstberättigade invånare,

45 i samfäUighet med över 40 000 röstberättigade invånare.

När delegerade skall utses första gången, bör
församlingarna träffa överenskommelse om antalet ledamöter med ledning av
första stycket. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet. Om
församlingarna inte kan enas, bestämmer länsstyrelsen antalet ledamöter.

Församlingsdelegerade beslutar själva om ändring av
antalet ledamöter. Ett sådant beslut skall tillämpas från och med året efter
det år då val i hela riket av kyrkofullmäktige förrättas nästa gång. Länsstyrelsen
skall genast underrättas om beslutet.

Prop. 1982/83:19 141

Länsstyrelsen bestämmer, med tillämpning av bestämmelserna
i 4 a § första stycket lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval, hur många
ledamöter i församlingsdelegerade som varje församling skall utse.
Länsstyrelsens beslut får överklagas hos valprövningsnämnden genom besvär.
Valprövningsnämndens beslut får inte överklagas.

2 § I Stockholms kyrkliga samfäUighet skall antalet
ledamöter i församlingsdelegerade bestämmas så att varje församling utser en
ledamot för varje påbörjat tiotusental röstberätfigade invånare i församlingen.
För ledamöterna skall utses suppleanter till lika stort antal.

I dessa paragrafer finns bestämmelser om antalet ledamöter
i församlingsdelegerade i kyrkliga samfälligheter. Reglerna i 1 § motsvarar 39
§ 2 mom. LFS, medan 2 § motsvarar 39 § 1 mom. LFS.

LFS

Enligt 39 § 1 mom. LFS bestäms antalet delegerade i
Stockholms kyrkliga samfäUighet så, att varje församling utser en delegerad för
varje påbörjat tiotusental invånare i församlingen. Dessutom skall suppleanter
utses. Antalet suppleanter skall vara lika stort som antalet delegerade.

Om
församlingsdelegerade skall utses i annan kyrklig samfäUighet bestäms antalet
enligt 39 § 2 mom. LFS i förhållande till folkmängden så att en samfäUighet med
2 000 invånare eller därunder utser 15-30, en samfäUighet med över 2 000 t.o.
m. 5 000 invånare utser 20-35, en samfäUighet med över 5 000 t. o. m. 20 000
invånare utser 250, en samfäUighet med över 20 000 t. o. m. 40 000 invånare
utser 35-50 samt en samfäUighet med över 40 000 invånare utser 45-60. När
delegerade skall utses första gången bör församlingarna träffa överenskommelse
om antalet delegerade. Länsstyrelsen skall underrättas om beslutet. Om
församlingarna inte kan enas, bestämmer länsstyrelsen antalet.

Församlingsdelegerade i annan kyrklig samfäUighet än den i
Stockholm får själva besluta om att ändra antalet delegerade. Om ett sådant
beslut har fattats skall beslutanderätten i samfälligheten utövas av det
tidigare bestämda antalet delegerade till utgången av det år då allmänna
kyrkofullmäktigval skall förrättas nästa gång. Länsstyrelsen skall bestämma
hur många delegerade som varje församling i samfälligheten skall utse. Antalet
bestäms efter de beräkningsgrunder som anges i 32 § andra stycket LFS.

Utredningen

Utredningen föreslår endast ett fåtal nyheter i
förhållande till 39 § LFS. Sålunda anser utredningen att det beslutande organet
bör benämnas församlingsdelegerade och de enskilda förtroendevalda ledamöter. I
likhet med förslaget beträffande antalet ledamöter i kyrkofullmäktige föreslår

Prop.
1982/83:19 142

utredningen vidare att antalet ledarriöter i
församlingsdelegerade skall bestämmas på grundval av antalet röstberättigade
invånare och fill ett udda tal samt att minimiantal men inte rnaximiantal bör
gälla även för församlingsdelegerade.

Utredningen erinrar om att kommuner, församlingar och
kyrkliga samfälligheter år 1969 fick möjlighet att bestämma att suppleanter för
fullmäktige skall utses. Genom kommunallagsreformen gjordes suppleantsystemet
obligatoriskt för kommuner och landstingskommuner. Regler om suppleanter för
församlingsdelegerade infördes inte vid 1969 års reform. Något behov av
suppleanter ansågs nämligen inte föreligga. Det existerande suppleantsystemet i
Stockholms kyrkliga samfäUighet behölls emellertid. Enligt utredningen
föreligger inte heller nu något påtagligt behov av att utse suppleanter för
församlingsdelegerade i andra kyrkliga samfälligheter än den i Stockholm. Något
förslag om att suppleanter skall utses i dessa samfälligheter lägger
utredningen därför inte fram. Regeln om att suppleanter skall utses för
församUngsdelegerade i Stockholms kyrkliga samfäUighet bör enligt utredningen
behållas.

Remissyttrandena

Några remissinstanser föreslår ändringar av redaktionell
natur i de båda paragraferna i utredningsförslaget. Länsstyrelsen i Jönköpings
län anser att bestämmelser bör införas om besvär över länsstyrelses beslut om
det antal ledamöter i delegerade som varje församling skall utse. Domkapitlet i
Göteborg vill av ekonomiska skäl maximera antalet ledamöter i delegerade.

Överväganden

Jag ansluter mig till vad utredningen i sak har
föreslagit. Jag anser alltså att suppleanter liksom hittills skall utses endast
för församlingsdelegerade i Stockholms kyrkliga samfäUighet. Bestämmelserna om
maximigränser för antalet ledamöter i delegerade har i enlighet med
utredningens förslag inte fått någon motsvarighet i den nya lagen. Sådana
gränser innebär en onödig detaljreglering av samfälligheternas verksamhet.

Länsstyrelsens beslut om hur många ledamöter i delegerade
som varje församling skall utse bör i likhet med motsvarande beslut om antalet
ledamöter i samfällighets fullmäktige kunna överklagas hos valprövningsnämnden.
En bestämmelse härom har tagits in i fjärde stycket.

3 § Ledamöter i församlingsdelegerade samt i Stockholms
kyrkliga samfäl-lighet även suppleanter för dessa väljs av kyrkofullmäktige
eller kyrkostämman i varje församling. Om suppleanter inte väljs
proportionellt, skall vid valet även bestämmas den ordning i vilken
suppleanterna skall inkallas till tjänstgöring.

Prop. 1982/83:19 143

I paragrafen, som motsvarar 40 § 1 mom. LFS, anges hur
ledamöter och suppleanter i församlingsdelegerade utses. Bestämmelserna har
utan ändringar i sak förts över till den nya lagen.

4 § I fråga om valbarhet till ledamot eller suppleant i
församlingsdelegerade,

verkan av att valbarheten upphör och rätt till avsägelse tillämpas bestäm

melserna i 2 kap. 4 § om ledamot i kyrkofullmäktige. 1 Stockholms kyrkliga

samfäUighet skall dock valbarheten vara inskränkt till församling.

Paragrafen handlar om valbarhet till ledamot och suppleant
i församlingsdelegerade och om rätt till avsägelse från uppdraget. Den
motsvarar 40 §2 mom. LFS.

I fråga om församlingsdelegerade bör samma regler om
valbarhet och avsägelse gälla som för kyrkofullmäktige. Detta uppnås genom
hänvisningen i denna paragraf till 2 kap. 4 §. Bestämmelsen om Stockholms
kyrkliga samfäUighet har förts över från LFS.

5 § Ledamöter och suppleanter i församlingsdelegerade
eller beredning har

rätt till den ledighet från anställning som behövs för uppdraget.

Denna paragraf, som saknar motsvarighet i LFS, ger
ledamöter och suppleanter i delegerade eller beredning samma rätt fill ledighet
som ledamöter och suppleanter i kyrkofullmäktige får enligt 2 kap. 5 §. Jag får
hänvisa till vad jag har sagt i specialmotiveringen till denna paragraf.

6 § Ledamöter och suppleanter i församlingsdelegerade
väljs för tre år

räknat från och med den 1 januari året efter det år då val i hela riket av

kyrkofullmäktige har förrättats. När val som sker första gången inte äger rum

under år då val i hela riket av fullmäktige förrättas, skall valet dock inte
avse

längre tid än fill utgången av det år då sådana val av fullmäktige skall äga
rum

nästa gång.

Om val till kyrkofullmäkfige, som har utsett ledamöter och
suppleanter i församlingsdelegerade, har upphävts och omval har ägt rum eller
om rättelse har vidtagits genom förnyad sammanräkning och mandatfördelningen
mellan partierna därvid har ändrats, upphör uppdragen för ledamöterna och
suppleanterna två månader efter det att omvalet eller sammanräkningen har
avslutats. När omvalet eller den förnyade sammanräkningen har avslutats,skall
fullmäktige förrätta nytt val av ledamöter och suppleanter för återstoden av
tjänstgöringstiden.

Val av
ledamöter och suppleanter i församUngsdelegerade förrättas före december månads
utgång året före det år då tjänstgöringstiden börjar. Det år då val i hela
riket av kyrkofullmäktige har ägt rum förrättas valet i församling med
fullmäktige av de nyvalda fullmäktige vid sammanträde som avses i 2 kap. 9 §
andra stycket.

Om en ledamot i församlingsdelegerade avgår under
tjänstgöringstiden, förrättas fyllnadsval för återstoden av denna tid. I
Stockholms kyrkliga samfäUighet skall dock för en ledamot som har utsetts vid
proportionellt val inkallas den suppleant sorn bör inträda enligt den för
suppleanterna bestämda ordningen. Den suppleant som har inkallats skall
tjänstgöra under den tid som återstår för den som har avgått.

Prop. 1982/83:19 144

1 denna paragraf behandlas mandattiden för ledamöter och
suppleanter i församlingsdelegerade, omval av delegerade och utseende av
efterträdare till ledamot som har avgått. Paragrafen motsvarar med undantag av
andra stycket 40 § 3 mom. LFS.

Första, tredje och fjärde styckena innehåller inga sakliga
nyheter i förhållande fill 40 § 3 mom. LFS.

Bestämmelserna
i andra stycket om nytt val av församlingsdelegerade i de' fall då omval av
kyrkofullmäktige eller förnyad sammanräkning har ägt rum har tillkommit efter
mönster i KL:s bestämmelser om omval av kommunala och landstingskommunala
nämnder (3 kap. 5 § första stycket och 13 §). Dessa bestämmelser infördes i KL
år 1981 (prop. 1980/81:4, KU 12, rskr 16, SFS 1981:1105). Det ligger i sakens
natur att de bör tillämpas även i fråga om församlingsdelegerade. Jag
återkommer till dem i specialmotiveringen till 5 kap. 8§.

7 § Beträffande församlingsdelegerade tillämpas
bestämmelserna i 2 kap. 8-30 §§ om kyrkofullmäktige i församling. Därvid skall
följande gälla.

1. Bestämmelserna om kyrkoråd skall
avse samfällighetens kyrkoråd.

2. Kungörelser och tillkännagivanden
skall anslås på samfällighetens anslagstavla.

3. När sammanträde med delegerade
skall hållas första gången, utfärdas kungörelse om sammanträdet av den
ordförande som anges i 2 kap. 33 §3.

4. Rätt att delta i delegerades
överläggningar men inte i besluten har, utöver de personer som avses i 2 kap.
14 § andra stycket, ordförande eller vice ordförande i församlings kyrkoråd vid
handläggning av ärenden som angår församlingen särskilt. Om samfälligheten
omfattar församlingar i olika pastorat, tillkommer rätten för kyrkoherde att
delta i överläggningarna den av församlingarnas kyrkoherdar som domkapitlet
utser. 1 Stockholms kyrkliga samfäUighet skall denna rätt tillkomma två av
församlingarnas kyrkoherdar.

5. Delegerade i Stockholms kyrkliga
samfäUighet får förvara protokoll och andra arkivhandlingar på annat sätt än i
kyrkoarkiv.

Paragrafen innehåller en hänvisning till bestämmelserna om
kyrkofullmäktige samt särskilda bestämmelser för församlingsdelegerade. Den
motsvarar 41 § LFS.

LFS

Genom hänvisning i 41 § LFS blir bestämmelserna i 14-31 §§
LFS om kyrkofullmäktige tillämpliga på församlingsdelegerade. Till detta kommer
specialbestämmelser för delegerade i 41 §. I dessa anges att det som sägs om
kyrkoråd skall avse samfällighetens kyrkoråd. Vidare skall kungörelser och
tillkännagivanden anslås på samfällighetens anslagstavla. När församlingsdelegerade
skall sammanträda första gången utfärdas kungörelsen av den ordförande som
anges i 33 d § LFS. Vid sammanträde med delegerade har.

Prop. 1982/83:19 145

förutom de personer som anges i 20 § andra stycket LFS,
ordförande eller vice ordförande i törsamlingskyrkoråd närvaro- och
yttranderätt vid behandling av frågor som angår församlingen särskilt, även om
han inte är delegerad. Om samfälligheten omfattar församlingar som tillhör
olika pastorat, har den av församlingarnas kyrkoherdar som domkapitlet utser
närvaro- och yttranderätt. I Stockholms kyrkliga samfäUighet har två
kyrkoherdar som domkapitlet utser sådan rätt. Slutligen anges i 41 § LFS atl
avskrift av församlingsdelegerades protokoll skall expedieras till det
församlingskyrkoråd som ett ärende angår och att Stockholms kyrkliga
samfällighets församlingsdelegerades protokoll och andra arkivhandlingar får
förvaras på annat sätt än i kyrkoarkiv.

Utredningen

Utredningen framhåller att 41 § LFS i huvudsak innehåller
specialregler motsvarande dem som enligt 33 § LFS gäller för kyrkofullmäkfige i
total kyrklig samfäUighet. Organen i en partiell kyrklig samfäUighet har i
princip samma ställning och är underkastade samma regler som en församlings
motsvarande organ. Denna konstruktion bör enligt utredningen behållas och
överföras till den nya lagen. Utredningen föreslår att samma metod som tidigare
används för att ange de regler om kyrkofullmäktige i församling som skall
tillämpas med avseende på församlingsdelegerade i kyrklig samfäUighet.

Överväganden

Det ligger i sakens natur att de bestämmelser som reglerar
arbetet i kyrkofullmäktige också skall tillämpas på församlingsdelegerade. 1
den mån avvikelser har skett från LFS i de bestämmelser om kyrkofullmäktige
fill vilka det hänvisas i förevarande paragraf kommer de också att gälla
församlingsdelegerade. De i paragrafen intagna särskilda bestämmelserna för
församlingsdelegerade innehåller däremot ingen annan avvikelse i sak från
nuvarande regler i LFS än att bestämmelsen om expediering av delegerades
protokoll har utgått. Jag hänvisar till vad jag har sagt om sådana bestämmelser
i specialmotiveringen till 2 kap. 27 §.

5 kap. Kyrkorådet och övriga nämnder m. m.

I detta kapitel anges grunderna för kyrkorådets och övriga
nämnders organisation och verksamhetsformer. Kapifiet motsvarar femte kapitlet
i LFS. Några av bestämmelserna i LFS har visat sig inte behöva föras över till
den nya lagen.

I 42 §
i 1953 års kommunallag fanns bestämmelser som i fråga om ansvar och
skadeståndsskyldighet för ledamöter i kommunstyrelsen hänvisade till 10
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 19

Prop. 1982/83:19 146

allmän lag. Enligt kommunallagspropositionen avsågs bl. a.
bestämmelserna i 20 kap. brottsbalken om myndighetsmissbruk m. m. och i
skadeståndslagen (1972:207). Hänvisningsreglerna, som närmast hade informativt
och pedagogiskt syfte, fick inte någon motsvarighet i KL. Motsvarande regler
finns för kyrkorådet i 55 § LFS, som är utformad med ledning av den borgerliga
bestämmelsen. Av samma orsaker som angavs i förarbetena till KL har någon
motsvarighet till 55 § LFS inte tagits in i den nya lagen om kyrkliga kommuner.

Bestämmelserna i 56 § 1 mom. LFS om centraliserad
medelsförvaltning har inte heller förts över till den nya lagen. Anledningen
härtill behandlas närmare i specialmofiveringen till 5 kap. 2 §.

Församling

1 § Kyrkorådet är församlingens styrelse.

Två eller flera församlingar får ha ett gemensamt kyrkoråd
eller, om de särskilda kyrkoråden behålls, utse ett gemensamt kyrkoråd för en
eller flera angelägenheter. Även om församlingarna ingår i eller utgör en
kyrklig samfäUighet, får de utse ett gemensamt kyrkoråd för angelägenheter som
handhas av församlingarna.

Ingår en församling i en kyrklig samfäUighet för alla
ekonomiska församlingsangelägenheter, får regeringen besluta att kyrkoråd inte
skall finnas i församlingen om församlingen begär det.

Denna paragraf innehåller grundregler om kyrkoråd. Den
motsvarar 42 § LFS.

LFS

I 42 § första stycket LFS anges att det i en församling
skall finnas ett kyrkoråd som styrelse. Vidare föreskrivs i andra stycket att
två eller flera församlingar får, även om de inte utgör en kyrklig samfäUighet,
ha gemensamt kyrkoråd eller, om de särskilda kyrkoråden behålls, utse gemensamt
kyrkoråd för vård om viss eller vissa angelägenheter. Om en församling ingår i
en kyrklig samfäUighet. som handhar alla ekonomiska församlingsangelägenheter,
får regeringen enligt tredje stycket på framställning av församlingen besluta
att kyrkoråd inte skall finnas i församlingen.

Utredningen

Utredningen påpekar att det i 4 § LFS anges att
förvaltning och verkställighet i en församling ankommer på kyrkorådet och
övriga nämnder. Kyrkoråd skall alltså finnas i en församling enligt
huvudregeln. Regeln i 42 § första stycket LFS kan, anför utredningen, mot denna
bakgrund synas obehövlig. Specialbestämmelserna i andra och tredje styckena bör
enligt

Prop. 1982/83:19 147

utredningen flyttas över till den nya lagen. Av
systematiska skäl anser utredningen det befogat att behålla den allmänna regeln
i 42 § första stycket.

Bestämmelserna i 42 § andra stycket LFS är avsedda att täcka
dels det fall att församlingar som tillsammans ingår i ett kyrkomusikerdistrikt
skall ha ett gemensamt kyrkoråd, dels de övriga fall där ett gemensamt kyrkoråd
är en praktisk lösning för samverkan mellan olika församlingar. Regeln är
emellertid inte tillämplig om två eller flera församlingar, som tillsammans
utgör en kyrklig samfäUighet, önskar inrätta ett gemensamt kyrkoråd. Även i
sådana fall kan, anför utredningen, praktiska skäl tala för att församlingarna
bör kunna inrätta ett gemensamt kyrkoråd, som handhar en eller fiera
angelägenheter som inte ankommer på samfälligheten. Utredningen förordar
därför att möjligheterna att inrätta gemensamt kyrkoråd utvidgas i enlighet med
det sagda.

Remissyttrandena

Kammarkollegiet hyser starka betänkligheter mot den
föreslagna utvidgningen av möjligheten att inrätta gemensamt kyrkoråd.
Kollegiet pekar på olika avigsidor med gemensamma kyrkoråd. Bl. a. framhålls
att skilda beslutande organ står bakom ett sådant kyrkoråd. Vidare nämns att
problem kan uppkomma i fråga om kostnadsfördelning, kungörelseförfarande och
administration. Kollegiet anför att samverkan mellan församlingar, speciellt de
små och ekonomiskt svaga, sjävfallet är viktig och bör underlättas. Sådan
samverkan bör dock enligt kollegiet så långt möjligt ske inom ramen för en
kyrklig samfäUighet. Kollegiet framhåller också att det redan nu på sina håll
anses betungande för kyrkoherden i ett flerförsamlingspastorat med
ledamotskapet i flera kyrkoråd. Liknande synpunkter framförs av domkapitlet i
Skara, som anser att tillämpningen av regeln i 5 kap. 1 § om inrättande av
gemensamt kyrkoråd för två eller flera församlingar bör inskränkas till det
fall då församlingar som tillsammans ingår i ett kyrkomusikerdistrikt skall ha
gemensamt kyrkoråd. Behovet av samverkan i andra former än genom bildande av
kyrklig samfäUighet har enligt domkapitlet minskat. Även domkapitlet i Göteborg
avstyrker förslaget. Domkapitlet motiverar detta med att inrättandet av
ytterligare ett gemensamt kyrkoråd för församlingarna i en samfäUighet utgör
en onödig byräkratisering och ingen förbättring i sak.

Domkapitlet i Visby anser att det alltid bör finnas ett
kyrkoråd i församlingen även om församlingen ingår i samfäUighet.

Överväganden

Liksom utredningen anser jag att även den nya lagen bör
innehålla en allmän regel om att kyrkorådet är församlingens styrelse.

Prop. 1982/83:19 148

Utredningen har föreslagit att möjligheten att inrätta
gemensamt kyrkoråd bör utvidgas till att omfatta även de fall då församlingarna
ingår i en kyrklig samfäUighet.Förslaget har kritiserats av några
remissinstanser. Jag finner för min del att det kan finnas praktiska skäl som
talar för att församlingarna i en samfäUighet kan inrätta gemensamt kyrkoråd
för en eller flera angelägenheter som inte ankommer på samfälligheten.
Paragrafen har utformats så att detta blir möjligt. Jag är dock medveten om att
en sådan ordning kan innebära vissa olägenheter. Möjligheten att inrätta ett
gemensamt kyrkoråd bör därför utnyttjas restriktivt och endast när det medför
klara fördelar för församlingarna. Jag vill i detta sammanhang peka på
möjligheten att lösa samarbetsfrågor genom avtal mellan församlingarna. Som bl.
a., domkapitlet i Skara framhållit torde behov av gemensamt kyrkoråd i enlighet
med bestämmelserna i denna paragraf föreligga framför allt när det gäller
församlingar som tillsammans utgör ett kyrkomusikerdistrikt. För de gemensamma
kyrkoråden kommer enligt mitt förslag atl finnas vissa särbestämmelser i den
nya lagen. I övrigt gäller de allmänna reglerna om kyrkoråd i fillämpliga
delar.

I likhet med utredningen anser jag att det även i
fortsättningen bör finnas möjlighet för regeringen att på begäran av församling
bestämma att kyrkoråd inte skall finnas.

Mot bakgrund av vad jag nu har sagt har paragrafen med
vissa smärre språkliga justeringar utformats i enlighet med utredningens
förslag.

2 § Kyrkorådet skall ha omsorg om församlingslivet och
verka för dess utveckling, leda förvaltningen av församlingens angelägenheter
och ha inseende över övriga nämnders verksamhet. Rådet skall uppmärksamt följa
de frågor som kan inverka på församlingens ekonomiska ställning samt hos
kyrkofullmäktige eller kyrkostämman och övriga nämnder liksom hos andra
myndigheter göra de framställningar som rådet anser behövs. Kyrkorådet skall vidare

1.
bereda eller
yttra sig i ärenden som skall handläggas av kyrkofullmäkfige eller
kyrkostämman,

2.
ha hand om den
ekonomiska förvaltningen och därvid själv förvalta kyrkans och församlingens
egendom i den mån sådan egendomsförvaltning inte har uppdragits åt annan nämnd
eller annars ankommer på annan,

3.
ha hand om
medelsförvaltningen i den mån kyrkofullmäktige eller kyrkostämman inte har
medgett annan nämnd att helt eller delvis ha hand om sin medelsförvaltning,

4.
verkställa
kyrkofullmäkfiges eller kyrkostämmans beslut i den mån verkställigheten inte
har uppdragits åt annan,

5.
själv eller
genom ombud föra församlingens talan i alla mål och ärenden i den mån detta
inte på grund av lag eller annan författning eller beslut av kyrkofullmäktige
eller kyrkostämman ankommer på annan,

6.
ha hand om
församlingens informationsverksamhet i den mån kyrkofullmäktige eller
kyrkostämman inte har uppdragit denna åt annan nämnd,

7.
verka för
sådana förenklingar i verksamheten som kan underlätta enskildas kontakter med
församlingen samt

Prop.
1982/83:19 149

8. i övrigt fullgöra de uppdrag som kyrkofullmäktige eller
kyrkostämman har överlämnat till rådet.

Kyrkorådet skall handlägga de ärenden som enligt särskilda
författningar ankommer på rådet.

Kyrkorådet får infordra yttranden och upplysningar från
övriga nämnder och från beredningar och tjänstemän i församlingen, när det
behövs för att rådet skall kunna fullgöra sina uppgifter.

Paragrafen behandlar kyrkorådets uppgifter. Den motsvarar
43 § LFS.

LFS

Enligt 43 § LFS skall kyrkorådet ha omsorg om
församlingslivet och verka för dess utveckling, leda förvaltningen av
församlingens angelägenheter och ha inseende över övriga nämnders verksamhet.
Rådet skall uppmärksamt följa de frågor som kan inverka på församlingens
ekonomiska ställning och göra de framställningar som är påkallade hos
kyrkofullmäktige eller kyrkostämman, övriga nämnder och andra myndigheter.
Kyrkorådet skall vidare bereda ärenden som skall behandlas av det beslutande
organet, handha församlingens drätsel, förvalta församlingens egendom,
verkställa kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans beslut, föra församlingens
talan i mål och ärenden och i övrigt fullgöra de uppdrag som fullmäktige eller
stämman överlämnar till rådet. Vissa av dessa uppgifter fullgörs av kyrkorådet
endast i den mån de inte ankommer på något annat organ. Kyrkorådet skall vidare
handlägga ärenden som ankommer på rådet enligt särskilda författningar. Rådet
har rätt att från övriga nämnder, beredningar och befattningshavare infordra de
yttranden och upplysningar som behövs för att rådet skall kunna fullgöra sina
uppgifter.

KL

I 3 kap. 1 § KL finns bestämmelser om kommunstyrelsens
uppgifter. På några punkter avviker de från 43 § LFS.

13 kap. 1 § KL finns en föreskrift om centraliserad
medelsförvaltning. Som skäl för att införa denna bestämmelse anfördes i
förarbetena till KL bl. a. att utvecklingen hade gått mot en centraliserad
medelsförvaltning i kommunerna (prop. 1975/76:187 s. 434, 437). Mot den
bakgrunden borde huvudregeln vara att medelsförvaltningen skall vara
centraliserad och ankomma på kommunstyrelsen. Kommunfullmäktige har dock
möjlighet att medge en annan nämnd att helt eller delvis sköta sin
medelsförvaltning.

Beträffande kommunernas informationsverksamhet framhölls i
kommunallagspropositionen bl. a. att det finns möjlighet att ge
informationsverksamheten en central roll när det gäller att utveckla
kontakterna mellan den kommunala förvaltningen och medborgarna samt när det
gäller att underlätta partiernas, det övriga föreningslivets och massmediernas
verksamhet

Prop. 1982/83:19 150

(s. 287, 288). Det ansågs därför vara av stor vikt att
frågor som rör prioriteringar av informationsinsatser och uppläggning av
kontaktverksamheten kommer upp fill diskussion i förtroendevalda organ. Vidare
anfördes att informafionen inte kan ses fristående från de olika verksamheter
som den gäller. Varje kommunalt organ har ett ansvar utåt för informationen om
den egna verksamheten. Det ansågs emellertid nödvändigt med ett övergripande
och samordnande informationsorgan i kommunerna. En allmän bestämmelse om
kommunstyrelsens ansvar för informationen togs därför in i KL.

KL har senare kompletterats med en bestämmelse om att
kommunstyrelsen skall ha det övergripande ansvaret för att sådana
förenklingsåtgärder vidtas sorh syftar till att underlätta de enskildas
kontakter med de kommunala organen (prop. 1980/81:80, KU 1980/81:13, rskr
1980/81:149, SFS 1981:165).

Utredningen

Utredningen föreslår att bestämmelsen i 43 § första
stycket LFS om att kyrkorådet skall ha omsorg om församlingslivet och verka för
dess utveckling behålls. Bestämmelsen är speciell för de kyrkliga kommunerna
och anger ramen för kyrkorådets verksamhet inom församlingsvården. Uttrycket
"drätsel" bör enligt utredningen bytas ut mot "ekonomisk
förvaltning".

Utredningen påpekar att bestämmelser om centraliserad
medelsförvaltning finns i 56 § 1 mom. LFS. Där sägs att del beslutande organet
får bestämma att kyrkorådets medelsförvaltning och sådan medelsförvaltning som
enligt särskilda författningar ankommer på andra nämnder skall sammanföras.
Utredningen framhåller emellertid att denna bestämmelse f. n. inte har någon
aktualitet, eftersom specialreglerade nämnder saknas på det kyrkokommunala
området. Enligt utredningen bör samma huvudregel gälla för såväl borgerliga som
kyrkliga kommuner i fråga om medelsförvaltningen. Regeln i 5 kap. 2 § andra
stycket 3 i utredningens förslag har därför utformats med KL:s motsvarande
regel som mönster. Det innebär att bestämmelsen i 56 § 1 mom. LFS blir
överflödig.

Det som sagts om informationsverksamheten i de borgerliga
kommunerna torde enligt utredningen vara i huvudsak tillämpligt även i de
kyrkliga kommunerna. Det är, anför utredningen, av stor betydelse att man
aktivt verkar för att informationen om de kyrkliga frågorna förs ut i
samhället. Utredningen föreslår därför att det bland kyrkorådets
arbetsuppgifter anges att rådet svarar för församlingens
informationsverksamhet. Liksom på den borgerliga sidan bör det, anser
utredningen, dock vara möjligt för kyrkofullmäktige eller kyrkostämman att
uppdra åt en annan nämnd att ha hand om informationsverksamheten om detta är
lämpligare.

Prop. 1982/83:19 151

Remissyttrandena

Kammarrätten i Stockholm anser att en bestämmelse bör
införas som motsvarar regeln i 3 kap. 1 § 7 KL om att styrelsen skall verka för
sådana förenklingar i verksamheten som kan underlätta enskildas kontakter med
kommunen eller landstingskommunen.

Domkapitlet
i Strängnäs anför att kyrkorådets befattning med församlingens
informationsverksamhet inte bör inskränka pastors rätt att i förkunnelsen
använda olika informationskanaler, t. ex. församlingsblad. Punkten om
informationsverksamheten bör därför enligt domkapitlet ha följande lydelse:

"6. att handha församlingens informationsverksamhet i
den mån den inte åvilar pastor och kyrkofullmäktige eller kyrkostämman inte har
uppdragit denna åt annan nämnd samt".

Domkapitlet påpekar också att uttrycket "tjänstemän i
församlingen" i sista stycket kan komma att åberopas även när det gäller
präster. Eftersom kyrkorådet inte kan infordra yttrande av en präst, bör enligt
domkapitlet i klarhetens intresse i stället skrivas "församlingens
tjänstemän" vilket bör vara ett kongruent uttryck för "dess
befattningshavare".

Överväganden

Bestämmelserna om kyrkorådets uppgifter bör så långt
möjligt utformas med KL:s regler om kommunstyrelsens uppgifter som mönster.

Liksom
utredningen anser jag att reglerna om medelsförvaltning bör vara desamma för
borgerliga och kyrkliga kommuner. Till följd av detta blir bestämmelserna i 56
§ 1 mom. LFS överflödiga och behöver inte föras över till den nya lagen.

Liksom på
den borgerligt kommunala sidan bör det bland kyrkorådets arbetsuppgifter anges
att rådet svarar för församlingens informafionsverk-samhet. Jag anser det vara
av stor betydelse att informationen om de kyrkliga frågorna förs ut i
samhället. Bestämmelsens syfte är att klargöra att det skall finnas eft
övergripande och samordnande informationsorgan i församlingen. Den närmare
utformningen av informationsuppgifterna måste givetvis avgöras lokalt i varje
församling. Det bör också anges att det är möjligt för kyrkofullmäktige eller
kyrkostämman att uppdra åt annan nämnd att ha hand om informationsverksamheten.

Jag har i
annat sammanhang betonat att jag fäster stor vikt vid arbetet inom den kommunala
sektorn för att åstadkomma förenklingar och förbättringar för allmänheten när
det gäller dess kontakter med myndigheterna (prop. 1980/81:80 s. 60). Det är
enligt min mening angeläget att ett sådant förenklingsarbete bedrivs även inom
det kyrkokommunala området. En bestämmelse om att kyrkorådet har att verka för
sådana förenklingar i

Prop. 1982/83:19 152

verksamheten som kan underlätta enskildas kontakter med
församlingen bör därför införas i den nya lagen.

Som framgår av specialmotiveringen till 2 kap. 4 § är
församlingens präster inte att betrakta som "församlingens
tjänstemän". Rätten för kyrkorådet enligt fjärde stycket att infordra
yttranden och upplysningar omfattar således inte prästerna. Ordet
"drätsel" har bytts ut mot "ekonomisk förvaltning".
Uttrycket "eller eljest ankommer på annan" i punkt 2 syftar, liksom
motsvarande uttryck i 43 § andra stycket b) LFS, på att vissa myndigheter har
rättigheter och skyldigheter rörande förvaltningen av kyrklig jord.

3 § Kyrkoherden är ledamot i kyrkorådet.

Kyrkoherden får förordna präst som tjänstgör i pastoratet
att vara kyrkorådsledamot i annexförsamling i stället för kyrkoherden.
Förordnandet skall avse den tid för vilken övriga kyrkorådsledamöter har valts.
Kyrkoherden skall underrätta kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans ordförande
öm förordnandet.

Om församlingar som tillhör olika pastorat har ett
gemensamt kyrkoråd, förordnar domkapitlet en av församlingarnas kyrkoherdar att
vara ledamot i rådet och en annan att vid hinder för honom eller henne vara
ledamot i stället.

Paragrafen behandlar kyrkoherdens ställning i kyrkorådet.
Den motsvarar och stämmer i sak överens med 44 § 1 mom. LFS.

Utredningen

Utredningen erinrar om att under senare fid uttrycket
"folkligt förankrad självstyrelse och prästerlig ämbetsförvaltning"
har brukat användas för att beteckna den samverkan mellan präster och lekmän
som är utmärkande för kyrkans struktur. Enligt 44 § 1 mom. LFS är kyrkoherden
självskriven ledamot i kyrkorådet.