Prop. 1982/83:2

Regeringens proposition

1982/83:2

om
kompletteringar till 1982 års läroplan för kommunal vuxenutbildning m.m.;

beslutad
den 24 juni 1982.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

JAN-ERIK
WIKSTRÖM

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Elt
viktigt steg i riktning mol en ökad vuxenanpassning av den kommunala
vuxenutbildningen (komvux) togs i och med riksdagens beslut år 1981 om
införandet av en särskild läroplan för komvux (Lvux 82). Den nya läroplanen
skall tillämpas fr. o. m. läsåret 1982/83.

I
propositionen, som bygger på förslag från komvux-utredningen, föreslås nu att Lvux
82 skall kompletteras med avsnitt som behandlar studie-och yrkesorientering, gymnasieskolkurser
och särskilda yrkesinriktade kurser samt gmndutbildning för vuxna.

Genom
Lvux 82 påbörjades införandel av ell s. k. etappsyslem i komvux. Nu föreslås
att etappsystemet skaU byggas ut att i princip omfatta samtliga aUmänna ämnen
(inkl. tekniska och ekonomiska). Etappindelningen görs utifrån varje ämnes
struktur och karaktär, inte utifrån gymnasieskolans nuvarande linjesystem.
Varje etapp skall leda lill en bestämd kompetensnivå. Etapp I (gmndskolkurs),
som skall svara mot grundskolans högstadium i resp. ämne, tillämpas fr. o. m.
läsåret 1982/83. I propositionen föreslås att återstående etapper 2—4 (gymnasieskolkurser)
skall införas fr. o. m. läsåret 1983/84.

Samtliga
kurser skall uppdelas i en gmnddel, som är gemensam för alla kursdeltagare, och
en fördjupningsdel, där var och en väljer arbetsuppgifter.

Ämnet
arbelslivsorientering föreslås upphöra som separat ämne och integreras med samhäUskunskap.
Gymnasieskolkurser i musik, teckning, konst- och musikhistoria och
musik/teckning samt teckning/musik/drama- 1 Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 2

Prop.
1982/83:2

Prop. 1982/83:2 2

fik
- eslefisk specialisering skaU inte längre kunna anordnas i komvux.
Vuxenstudier i dessa ämnen hör fill folkbildningens område.

Betygsättningen i gymnasieskolkurser
föreslås följa samma principer som betygsättningen i gymnasieskolan. Elappsyslemet
innebär alt kursdeltagarna i komvux inte självklart kan jämföras med någon gmpp
elever i gymnasieskolan. De föreslås därför utgöra en egen referensgmpp vid be-tygsättningen.

Vidare förordas nya typer
av avgångsbetyg från komvux. De skall motsvara dels en tvåårig, dels en
treårig studiegång i gymnasieskolan och utfördas från antingen ekonomisk, humanistisk-samhäUsvetenskaplig,
naturvetenskaplig eller teknisk sektor. Avgångsbetyg som motsvarar en tvåårig
studiegång i gymnasieskolan skall också utfärdas från yrkesinriktad sektor.

Samtliga
föreslagna förändringar skall genomföras fr. o. m. läsåret 1983/84.

Prop. 1982/83:2 3

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-06-24

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Dahlgren,
Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, EUasson, Gustafsson, Elmstedl,
Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande:
statsrådet Wikström

Proposition
om kompletteringar till 1982 års läroplan för kommunal vuxen-utbildnuig m. m.

1
Inledning

Med
stöd av regeringens bemyndigande den 16 mars 1978 tUlkallade jag en kommitté (U
1978:04) för att göra en översyn av den kommunala vuxenutbildningen (komvux).
Kommittén antog namnet komvux-utredningen.

På
gmndval av förslag från komvux-utredningen lade regeringen förra året fram en
proposition (1980/81:203) om läroplan för den kommunala vuxenutbildningen.
Efter beslut av riksdagen (UbU 1981/82:1, rskr 1981/82:46) har regeringen den
11 mars i år meddelat föreskrifter om att en särskild läroplan för komvux (Lvux
82) skall gälla fr. o. m. den I juli 1982. Regeringen har samtidigt fastställt
mål och riktlinjer i läroplanen.

Komvux-utredningen'
har den 2 december 1981 till regeringen.överläm-nat en skrivelse angående
kompletteringar till läroplan för komvux. En sammanfattning av kommilténs
skrivelse bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1. Kommilténs
förslag omfattar kompletterande avsnitt till mål och riktlinjer i läroplanen
för komvux. Kompletteringarna behandlar studie- och yrkesorienteringen inom komvux,
gymnasieskolkurser och särskUda yrkesinriktade kurser samt grandutbildning för
vuxna (gmnd-vux). Förslagen till kompletterande avsnitt i mål och riktlinjer
bör i sin helhet fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2. Komvux-utredningens
förslag omfattar också förslag till vissa kursplaner för gymnasieskolkurser
samt kompetensfrågor.

'
När den nu aktuella skrivelsen avlämnades: riksdagsledamoten Stig Alemyr, ordförande,
folkskolläraren Inga Davidsson, riksdagsledamoten Karl-Erik HäJl, läns-bildningskonsulenten
Martin Hällgren, lektorn Ove Nordstrandh, fil.lic. Marie Nordström och
studiesekreteraren Berit Oscarsson.

Prop.
1982/83:2 4

Efter
remiss har yttranden över komvux-utredningens förslag avgetls av universitets-
och högskoleämbetet (UHÄ), centrala studiestödsnämnden (CSN), skolöverstyrelsen
(SÖ), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), jämställdhetskommittén (A 1976:08),
Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige
(LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR,
Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) och Samarbetsorganisalionen för Sveriges vuxenstuderande
(SOSVUX). En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i
detta ärende som bilaga 3.

Jag
anhåUer nu att få ta upp vissa frågor som rör kompletteringar lill Lvux 82 samt
kompetensfrågor i anslutning härtill. För överblickens och sammanhangets skull
redovisar jag ocksä vissa förslag som inte fordrar beslut av riksdagen.

2
Föredragandens överväganden

2.1
Bakgrund

På
grandval av propositionen angående vissa åtgärder inom vuxenutbildningens
område m.m. (prop. 1967:85, SU 1967:117, rskr 1967:277) infördes fr. o. m. den
1 juli 1968 bl. a. en lokal gymnasial vuxenutbildning, som i princip skulle
kunna erbjuda undervisning enligt kursplanerna för gmndskolans högstadium,
fackskolan, gymnasiet och yrkesskolan. Till den kommunala vuxenutbildningen (komvux)
fördes också yrkesskolans deltidskurser. Undervisningen organiserades som
fristående ämneskurser.

Särskilda
timplaner infördes för komvux. Härvid fastställde regeringen del högsta antalet
lektioner i varje ämne.

Utbildningsprogrammet
inom komvux har därefter anpassats efter de nya läroplaner som har införts för
grundskolan och gymnasieskolan.

SÖ
fastställer numera timplaner för komvux, dvs. det högsta antalet undervisningstimmar
för varje kurs, inom ramen för en viss procent av det sammanlagda antalet
undervisningstimmar för motsvarande utbildning i ungdomsskolan (prop.
1976/77:100 bU. 12, UbU 1976/77:19, rskr 1976/77: 176). Regeringen fastställer
dessa procenttal. 1 förordning den 9 juni 1977 (ändrad den 11 juni 1981 och den
II mars 1982) meddelade regeringen riktlinjer för
fastställande av högsta antal undervisningslimmar förgmndskolekurseroch vissa
gymnasieskolekurser inom kommunal vuxenutbildning, nämligen kurser i ämnen
motsvarande treåriga och fyraåriga linjer samt tvåårig ekonomisk, social och
teknisk linje i gymnasieskolan. Efter beslut av riksdagen med anledning av
budgetpropositionen 1978 (prop. 1977/78:100 bil. 12, UbU 1977/78:15, rskr
1977/78:180) meddelade regeringen i förordning den 29 juni 1978 riktlinjer för
fastställande av högsta antal lekfioner för yrkesinriktad utbildning inom
kommunal vuxen-

Prop. 1982/83:2 5

utbildning.
Dessa föreskrifter omfattar även medgivande för SÖ att dela upp yrkesinriktade
ämnen i delmomentskurser och - under vissa fömtsättningar - i modulkurser.

Riksdagen
beslutade efter förslag i propositionen om kommunal vuxenutbildning (prop.
1977/78:36, UbU 1977/78:10, rskr 1977/78:60) att innehållet och utformningen
av undervisningen i komvux skall anpassas bättre till de vuxnas studiesituafion.
Det är inte självklart atl vuxna skall behöva läsa alla ämnen eller aUa delar
av kursen i ett ämne enligl läroplanerna för ungdomsskolan. De vuxnas
erfarenhet skall tas fill vara och endast kompletteras i en sådan omfattning
att de vuxna får en utbildning av samma kvalitet som ungdomsutbildningen. UtbUdningens
innehåll behöver däremot inte vara identiskt.

Läsåret
1978/79 påbörjades försöksverksamhet med s.k. etappindelade kurser inom komvux
i ett antal kommuner i enlighet med rikfiinjer som hade godkänts av riksdagen
efter förslag i den nyss nämnda propositionen om kommunal vuxenutbUdning (prop.
1977/78:36). Efter förslag i budgetproposifionen 1981 (prop. 1980/81:100 bU.
12, UbU 1980/81:18, rskr 1980/81:217) beslutade riksdagen alt detta försök, som
urspmngligen var treårigt, får fortsätta så länge alt ingen försökskommun
tvingas återgå fiU del tidigare gällande systemet i avvaktan på beslul om humvida
verksamheten skall permanentas eller ej. SÖ får också medge att alla kommuner som
så önskar får delta i försöket fr. o. m. läsåret 1981/82.

Ett
viktigt steg i riktning mot en ökad vuxenanpassning av komvux togs i och med
att riksdagen år 1981 beslutade att införa en särskild läroplan för kommunal
vuxenutbildning (prop. 1980/81:203, UbU 1981/82:1, rskr 1981/82:46). Regeringen
fastställde den 11 mars 1982 inledning samt mål och riktlinjer i 1982 års läroplan
för kommunal vuxenutbildning (Lvux 82). Den nya läroplanen skaU fiUämpas fr. o.
m. läsåret 1982/83. Mål och riktUnjer skaU gälla för all verksamhet i komvux
och i fillämpliga delar också för verksamheten vid statens skolor för vuxna och
för den av kommunerna anordnade grandutbildningen för vuxna (grandvux).

Riksdagens
beslut om läroplan för komvux innebär vidare att nya fim-planer och kursplaner
skall fastställas för grandskolkurser. Regeringen har den 11 mars 1982
uppdragit åt SÖ att fastställa nya fimplaner och kursplaner för grandskolkurser.
I Lvux 82 skaU dessutom ingå kommentarmaterial som faststäUs av SÖ. För varje
skolenhet med komvux skall finnas en lokal arbetsplan.

2.2
Kompletteringar till läroplanens mål och riktlinjer

Komvux-utredningen
har utarbetat förslag till vissa kompletteringar till Lvux 82, nämligen ett
tillägg om studie- och yrkesorienteringen (syo) i komvux, ett om gymnasieskolkurser
och särskilda yrkesinriktade kurser inom komvux samt ett om gmndvux. Kommittén
föreslår att dessa avsnitt, vilka återges i bilaga 2, fogas tiU mål och rikfiinjer.

Prop. 1982/83:2 6

Riksdagen
har på grandval av propositionen om studie- och yrkesorientering i grandskola
och gymnasieskola m.m. (prop. 1981/82:15, UbU 1981/82:6, rskr 1981/82:115) bl.a.
tagit stäUning fiU vissa principer, som gäller syons mål och innehåll i
ungdomsskolan.

Komvux-utredningen
har i sitt arbete beaktat vad regeringen föreslog i nämnda proposition.
Kommittén anger att dess förslag till mål och riktlinjer för syo i komvux
överensstämmer med målen för syo i ungdomsskolan. Kommittén har dock anpassat
förslaget fill de annorlunda målgrapper och föratsättningar som gäller för komvux.
Den föreslagna vuxenanpassningen tar sig bl. a. uttryck i en uppdelning i
extern och inlem syo.

Remissinstansema
är i stort sett positiva tUl komvux-utredningens förslag och framhåller vikten
av syo. SACO/SR anser atl syo-avsnittet bör omarbetas och konkretiseras och
finner det dessutom svårt för atl inte säga omöjligt att diskutera syons mål
och riktUnjer utan att samtidigt behandla resursfrågan.

CSN
och AMS betonar starkt behovet av den externa syon som vänder sig till vuxna
före studiestarten. En bred syo behövs enligt AMS för atl undvika kostsamma
felval. Arbetsförmedlingens möjligheter atl ge denna service - vUket ibland
diskuteras - är begränsade och kommer med den arbetsbelastning i övrigt som
förväntas under de närmaste åren inle att öka.

SACO/SR
menar att kraven bör stäUas högre. Syo för vuxna bör även omfatta insatser av
socialt utbUdad personal. När arbetsförmedlingarna organiseras om, blir det
allt viktigare alt få till stånd en fristående syo-resurs i varje kommun som
kan ge övergripande information och rådgivning om all vuxenutbildning och om sludiesociala
frågor. SOSVUX pekar på den syo som t. ex. vuxenutbildningsnämnderha erbjuder.
Den är viktig och intimt sammankopplad med den uppsökande verksamheten. SOSVUX
hoppas att resurserna tUl den externa syon inte las från komvux interna resurser
utan betalas med andra medel. Även TCO anser atl riktad syo för vuxna skaU
garanteras och anser del tveksamt att man genom lokala omprioriteringar kan klara
riktad syo enligt komvux-utredningens inten-fioner och målen för komvux.

När
det gäller den interna syon framhåller flera remissinstanser att det är positivt
att den skall bedrivas integrerad med övrig pedagogisk verksamhet.

Del
är enligt min mening viktigt att framhålla alt syon ofta bör vara en långvarig
process. En människa utvecklas och förändras samtidigt som både arbetsuppgifter
och hela arbetslivet ständigt förändras. Detta leder ofta tiU att individen vid
flera tillfällen i livet behöver syo-insatser i form av information, vägledning
och stöd. I studiesituationen behövs syo kontinuerligt. Jag vill understryka
att syon är en angelägenhet för både lärare och skoUedning liksom för syo-funktionären.
De prioriteringar av syo-insatserna, som i vissa fall måste göras, bör
beslutas av skolledningen efter alt

Prop.
1982/83:2 7

ha
diskuterats gemensamt av studerande, lärarpersonal och syo-funktionärer. När
det gäller vuxna med särskilda behov, bör kvinnornas, i synnerhet
invandrarkvinnornas, situation uppmärksammas. Det är enligl min mening också
angeläget med samverkan meUan olika vuxenutbildningsanordnare när det gäller
information och syo som vänder sig till den vuxna allmänheten.

Komvux-utredningens
förslag omfattar som jag nyss nämnt också förslag till mål och riktlinjer för gymnasieskolkurser
och särskilda yrkesinriktade kurser. Förslaget utgår från att etappindelning
genomförs beträffande aUmänna ämnen och från att yrkesinriktade kurser även i
fortsättningen anordnas som delmomentskurser och modulkurser. Förslaget
omfattar vissa föreskrifter om delning av gymnasieskolkurs i undervisningsgmpper.
Det omfattar även föreskrifter om betygsättning och om avgångsbetyg och betygsdokument
i övrigt. Komvux-utredningen påpekar att vissa föreslagna förändringar kräver
beslut av riksdagen.

Jag
återkommer till dessa frågor i det följande.

Som jag nyss nämnt skall
mål och riktUnjer i den nya läroplanen för komvux enligt riksdagens beslut
gälla i tillämpliga delar även för grundvux. Grandvux skiljer sig emellertid
enligt komvux-utredningen i väsentliga avseenden från övrig utbildning inom komvux.
Av det skälet har elt förslag till mål och riktlinjer för grundvux utarbetats.
Kommittén konstaterar att grandvux omfattar utbildning på vitt skilda nivåer
och anser att grundvux för invandrare bör ha ett annorlunda innehåll och en
annan uppläggning på den gmndläggande nivån än vad grandvux för svenskar bör
ha. För den som har ett annat modersmål än svenska bör enligl nu gällande
föreskrifter, där så kan ske, undervisningen anordnas på hemspråket, om den studerande
önskar det. Enligt förslagel bör all sådan grandvux också innehålla viss
undervisning i svenska. Den bör vara upplagd som undervisning i ett främmande
språk. Förslaget innebär enligt komvux-utredningen i övrigt konkretiseringar
och preciseringar av vad som redan nu gäller för grandvux.

SÖ
konstaterar att föreliggande förslag beträffande grundvux väl överensstämmer
med SÖ:s föreskrifter och allmänna råd. SÖ erinrar emellertid också om SFI-kommitténs
(A 1978:07) nyligen framlagda förslag i betänkandet Svenskundervisning för
vuxna invandrare (SOU 1981:86). Även AMS erinrar i sitt yttrande om vissa av SFI-kommitténs
förslag.

I den män SFI-kommitténs
förslag bör leda fill några förändringar, som berör grandvux, bör detta
behandlas i samband med övriga frågor som aktualiseras genom SFI-kommitténs
förslag. Oavsett vilka regler som kommer atl gälla för framtiden beträffande
undervisning i svenska för invandrare och oavsett vem som blir huvudmän för
denna verksamhet, är det för de deltagares skuU som har behov av både
svenskundervisning och undervisning i att läsa och skriva av största betydelse
att en samverkan kommer tUl stånd mellan dem som har hand om undervisning av
dessa slag. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Andersson.

Prop.
1982/83:2 8

Ingen
remissinstans har haft något att erinra mot att tiUägg fogas till mål och
riktlinjer i Lvux 82 på de tre områden som komvux-utredningen har föreslagit.
Även jag anser alt sådana kompletteringar bör göras. Detta föranleder även
vissa andra föreskrifter, bl.a. ändringar i förordningen (1971:424) om kommunal
och stallig vuxenutbildning. Jag ansluter mig i huvudsak liU vad komvux-utredningen
har föreslagit med de modifieringar som föranleds av mina förslag i övrigt. Del
bör ankomma på regeringen all faststäUa kompletteringarna till mål och
riktlinjer. Kompletteringarna bör givetvis, i likhet med vad som är
förhållandet beträffande läroplanen i övrigt, i liUämpliga delar även gälla för
verksamheten vid statens skolor för vuxna.

Jag
vill upplysningsvis meddela alt det enligt min mening ankommer på regeringen
alt fastställa vilka regler som skall gälla för delning av gymnasieskolkurs i undervisningsgmpper.

2.3
Utbyggnad av etappsystemet

En
treårig försöksverksamhet med etappindelade kurser inom komvux påbörjades som
jag nyss har nämnt läsåret 1978/79. Försöksverksamheten har därefter förlängts
och får nu utvidgas lill nya kommuner efter medgivande av SÖ.
Försöksverksamheten omfattade redan från början i princip alla allmänna ämnen.
De olika kurserna i samma ämne enligl läroplanerna för gmndskolans högstadium
och gymnasieskolans olika linjer har samordnats till en sammanhängande
studiegång som delats upp i etapper. Sedan läsåret 1979/80 har
försöksverksamheten också fått omfatta tekniska ämnen.

SÖ
har kontinuerligt utvärderat försöksverksamheten med etappindelning under de
tre första budgetåren. En rapport över utvärderingen har avgivits fill
regeringen, som överlämnade den lill komvux-utredningen för beaktande i det
fortsatta utredningsarbetet.

Riksdagens
beslut om införandet av en särskild läroplan för komvux innebar bl. a. alt gmndskolkurserna
skall betraktas som en första etapp i en sammanhängande studiegång i resp.
ämne.

Komvux-utredningen
konstaterar alt inga allvariiga invändningar mot själva etappsystemet har
kommit fram i utvärderingen av försöksverksamheten. Eiappindelningen
underlättar studievalet för kursdeltagarna. De behöver inte från början
bestämma sig för hur omfattande studier i elt ämne de skall bedriva. De tas in
i den etapp där de har fömtsättningar att följa undervisningen och avslutar
studierna efter den etapp där deras studiebehov är tillgodosett.
Etappindelningen har också underlättat för mindre och medelstora kommuner att
starta kurser i etapp 2, dvs. den första etappen på gymnasieskolnivån.

Komvux-utredningens
förslag innebär alt etappindelningen skall fullföljas även på
gymnasieskolnivån inom kornvux. Kommittén föreslår att SÖ

Prop.
1982/83:2 9

får
i uppdrag alt se över elappsyslemet. I denna översyn bör enligt kommittén
följande beaktas:

a) aUmänna ämnen som ingår i utbildning motsvarande
tvååriga yrkesinriktade linjer och vissa specialkurser bör också infogas i elappsyslemet,

b)
förändringar i gymnasieskolan
vad gäller språkprogram, samordning av N- och T-linjerna och samordning av
timtal i samma ämne för flera linjer med anledning av förslag i propositionen
om förändringar av gymnasieskolans utformning m.m. (prop. 1981/82:14, UbU
1981/82:5, rskr 1981/82:112) bör beaktas.

Vidare
föreslås SÖ få i uppdrag att följa försöksverksamheten med etappindelning av
tekniska ämnen och fastställa ramfimplan och kursplaner för etappindelning av
dessa ämnen.

Remissinstansema
är positiva till etappsystemet som princip med undanlag av UHÅ, som anför att
det torde finnas anledning att vänta med en så genomgripande omorganisation av komvux
till dess beslut fatlats om genomförande av ny organisation av gymnasieskolan.

Jag
förordar att etappindelningen av kurser i komvux fullföljs på gymnasieskolnivån.
Om komvux-utredningens förslag genomförs kommer enligt min uppfattning
möjligheterna lUl samverkan mellan komvux och gymnasieskolan att kunna öka i
så måtto att det blir lättare att i komvux komplettera tidigare och även avbmtna
gymnasieskolstudier utan all alltför mycket tid måste ägnas åt att på nytt
studera de delar av ett ämne som den studerande redan har läst. Det viktigaste
skälet för att fullfölja etappindelningen inom komvux är emellertid att
systemet i sig innebär betydande möjligheter till vuxenanpassning av studierna
och möjligheter för individen att sätta samman ett studieprogram efter sina
egna behov.

Jag
räknar med att en etappindelning kan genomföras i sina huvuddrag enligt komvux-utredningens
förslag. Etappindelningen bör enligt min mening i princip omfatta samtliga
allmänna ämnen, i vUka jag inräknar även tekniska och ekonomiska ämnen, inom komvux
utbildningsprogram som finns både på gmndskol- och gymnasieskolnivå eUer som
har flera studiegångar på gymnasieskolnivån, vilka leder lill skilda
kompetensnivåer. För klarhetens skull vill jag påpeka att övriga aUmänna ämnen
inte bör elappin-delas. Beträffande yrkesämnen bör nuvarande system med
uppdelning i delmomentskurser och — under vissa föratsättningar - i modulkurser
fortfarande tiUämpas.

Etappsystemet
bör bygga på följande principer.

Etapperna
skall bilda en sammanhängande studiegång i resp. ämne och tillsammans svara mot
vad som ingår i ämnet enligl läroplanema för grandskolans högstadium
(beträffande ämnet engelska grandskolans samtliga stadier) och gymnasieskolans
olika linjer, grenar och specialkurser. Härvid skall en vuxenanpassning göras
så alt vuxna inte självklart skall behöva läsa alla delar av kursen i ett ämne
enligt läroplanerna för ungdomsskolan. Denna sammanhängande studiegång skall
indelas i etapper.

Prop. 1982/83:2 10

som
bygger på varandra. Etappindelningen skall göras utifrån resp. ämnes straktur
och karaktär, inte utifrån gymnasieskolans nuvarande linjesystem. Antalet
etapper i varje ämne skall vara högst fyra, i flertalet ämnen högst tre. Varje
etapp skall leda tiU en bestämd nivå, som i princip motsvarar följande
kompetens enligt läroplanerna för ungdomsskolan:

etapp
1 grandskolans högstadium

etapp
2 ett- och tvååriga studiegångar i gymnasieskolan

etapp
3 treåriga studiegångar i gymnasieskolan

etapp
4 avslutande etapp i vissa mycket omfattande studiegångar i gymnasieskolan
inkl. högre specialkurser.

I
ämnen, som saknas på grandskolans högstadium, saknas alltså etapp 1.

Tekniska
ämnen har inte varit föremål för försöksverksamhet med etappindelning lika
länge som övriga ämnen. Omfattningen av försöksverksamheten har också varit
begränsad. Komvux-utredningen tycks förutsätta att etappindelningen av
tekniska ämnen skall ha formen av försöksverksamhet under ytterligare någon
tid. Enligt den uppfattning som jag nyss har redovisat bör etappsystemet nu
genomföras och försöksverksamheten aUtså avlösas av reguljär verksamhet. Om
det skulle visa sig nödvändigt att på någon punkt avvika från detta
handlingssätt, bör det ankomma på regeringen atl besluta härom efter förslag av
SÖ. Målsättningen bör vara att etappsystemet nu skall genomföras konsekvent
enligt de principer jag har redovisat.

Den
etappindelning av studiegången i olika ämnen som jag nu har förordat bör tUlämpas
även inom den statliga vuxenutbildningen.

2.4
Kursbegreppet i etappsystemet

I
försöksverksamheten med elappindelning har varje etapp betraktats som en kurs, vUket
innebär att gällande regler om deltagarantal för kursstart måste vara uppfyllt
för att man skall få starta en ny etapp inom ett ämne. SÖ:s ursprangUga förslag
innebar att samtliga etapper i ett ämne skuUe betraktas som en enda kurs.
Syftet härmed var atl garantera att deltagare, som påbörjat studier i ett ämne,
också skulle kunna slutföra dem enligt samtliga etapper om de så önskade utan
alt övergå till en annan undervisningsgrapp.

Komvux-utredningen
konstaterar att betyg från etapp 1 (grandskolkurser) kan ingå i slutbetyg från
komvux som ger grundskolkompetens. Kommittén anser därför att etapp 1 kan
betraktas som en avslutad helhet. Många kursdeltagare har inte för avsikt att
omedelbart fortsätta sina studier i de följande etappema. Kommittén föreslår
därför att etapp 1 i resp. ämne betraktas som en kurs även i fortsättningen, Komvux-utredningen
finner det svårare att göra samma uppdelning mellan etapperna 2, 3 och 4 (gymnasieskoletappema).
En studerande i etapp 2 måste enligt kommittén kunna garanteras att få
fortsätta med etapp 3 och 4, om dessa finns och

Prop.
1982/83:2 11

ingår
i hans studieprogram. Komvux-utredningen föreslår därför alt alla gymnasieskoletapperna
(dvs. etapperna 2-4) i ett ämne skall utgöra en enda kurs. Antalet
undervisningslimmar enligt gäUande timplan skall reduceras enligt nuvarande
regler, om antalet kursdeltagare sjunker under det föreskrivna antalet.

Komvux-utredningens
förslag på denna punkt tUlstyrks av TCO, SA COISR och SOS VUX.

SÖ noterar i sitt yttrande
att komvux-utredningen inle framlägger motsvarande förslag beträffande
delmomentskurser i yrkesinriktade utbildningar. SÖ finner att, om förslaget
att betrakta alla gymnasieskoletapperna som en kurs genomförs, det bör gälla
även för yrkesinriktade utbUdningar. I nuvarande läge med stark begränsning av
resurserna lill komvux är del enligt SÖ nödvändigt att kunna genomföra en sä
långt möjligt rafionell kursplanering. Eftersom närheten till utbildningen ofta
är avgörande för om avständskänsliga vuxna skall väga påbörja studier, är det
enligt SÖ viktigt att de inledande etapperna (1 och 2) och en rad
yrkesinriktade utbildningar anordnas på så många platser som möjligl. Däremot
bör senare etapper (3 och 4, i lågfrekventa ämnen även 2) saml yrkesinriktade påbyggnadskurser
kunna koncentreras mera.

Jag
förordar att vaije etapp betraktas som en fristående kurs. Det är en logisk
följd av elappsyslemet, eftersom detta bygger på att kursdeltagare skall
påbörja och avsluta sina komvux-studier i olika etapper, aUtefter sina
personliga förkunskaper och studiebehov. Det är enligt min mening också självklart
att behandla varje etapp som en kurs för sig med hänsyn Ull atl en rationell
kursplanering är nödvändig för atl hushålla med tillgängliga resurser.

Någon
absolut garanfi för att en studerande skall få genomföra samtliga etapper i ett
ämne inom komvux på hemorten kan enligt min mening inte uppställas. I vissa faU
kan studiema i stäUet få slutföras som självstudier med hjälp av viss
studiehandledning på hemorten, genom att delta i en komvux-kurs i en
närliggande kommun eller inom den statliga vuxenutbildningen, som skall utgöra
ett komplement till komvux.

2.5
Uppdelning i grunddel och fördjupningsdel

Inom
försöksverksamheten med elappindelning uppdelas kurserna i en granddel och en
fördjupningsdel. Gmnddelen är gemensam för alla kursdeltagare. Inom
fördjupningsdelen väljer deltagarna arbetsuppgifter, vilket innebär att de
prioriterar en del av kursen på bekostnad av andra delar. I detta avseende gav
försöksverksamheten så posifiva erfarenheter att riksdagen, efter förslag i
propositionen om läroplan för den kommunala vuxenutbildningen, beslöt att gmndskolkurserna
(etapp 1) skall uppdelas i gmnddel och fördjupningsdel fr. o.m. läsåret
1982/83 (prop. 1980/81:203, UbU 1981/82:1, rskr 1981/82:46).

Prop. 1982/83:2 12

Enligt
min mening innebär denna uppdelning av kurserna möjligheter till en ökad
vuxenanpassning. Jag förordar därför all uppdelningen i en grunddel och en
fördjupningsdel i princip genomförs i alla kurser i komvux, oavsett om de ingår
i etappsystemet eller ej. Att genomföra detta helt konsekvent är dock inte
möjligt. I yrkesämnen kan deltagarna t.ex. inte fillåtas att prioritera någon
del av en kurs så lågt alt ett godtagbart yrkeskunnande i vissa avseenden inte
uppnås. Gmnddelen i yrkesämnen bör ges så stort utrymme atl kursdeltagarna kan
uppnå godtagbart yrkeskunnande. Återstående fid bör efter individuell bedömning
användas för arbete med specialiserings- och fördjupningsuppgifter. Det är
heller inte alltid lämpligt att dela upp kurser med mycket lågt antal
undervisningstimmar i en grunddel och en fördjupningsdel. Jag avser därför att
senare föreslå regeringen att föreskriva att SÖ skall utfärda erforderliga
föreskrifter och att ge råd i dessa frågor i kommenlarmalerial till Lvux 82.

2.6
Utbildningsprogram

Komvux-utredningen
föreslår att ämnet arbetsUvsorientering upphör som separat ämne och integreras
med samhällskunskap lill elt ämne. I ett kursplaneförslag, som kommittén har
låtit utarbeta, redovisas hur integreringen av de båda ämnena kan göras. Komvux-utredningen
anför att förslaget ligger i linje med gymnasieutredningens förslag att arbelslivsorientering
skaU upphöra som separal ämne i gymnasieskolan.

LO avstyrker att
arbetslivsorientering integreras med samhällskunskap till ett enda ämne. I
övrigt har ingen remissinstans haft något att erinra mot den föreslagna
integreringen. Jag förordar att den genomförs. Jag ser emellertid allvarligt på
de farhågor som framförs av LO, bl.a. atl arbets-Uvsorienteringen inle skuHe
ges samma vikt som andra ämnen när det gäller krav på studieprestalion. Jag
kommer senare att föreslå att SÖ får i uppdrag att fastställa kursplaner enligt
etappsystemet. Det är enligt min mening väsentligt att SÖ i detta
kursplanearbete fäster stort avseende vid att arbelslivsorientering inte blir
en ytlig och abstrakt del av ämnet utan får etl konkret och meningsfullt
kunskapsinnehåll. I det följande kommer jag också alt föreslå att ämnet
samhällskunskap/arbetslivsorientering skall ingå som obligatoriskt ämne i
avgångsbetyg från komvux.

Jag vUl aktualisera ytterUgare
några frågor beträffande utbildningsprogrammet på gymnasieskolnivån i komvux.

Av komvux-utredningens
förslag till mål och riktlinjer för gymnasieskolkurser och särskilda
yrkesinriktade kurser framgår bl. a. att avsikten är att gymnasieskolkurser i C-språk
(nybörjarspråk) skall få anordnas i följande språk, nämligen tyska, franska,
ryska, spanska, italienska, portugisiska, finska och hemspråk. Jag vill erinra
om att nybörjamndervisning kan anordnas på grundskolnivå i tyska och franska
(etapp I). 1 dessa språk bör inte ytterligare en kurs på nybörjarnivå
få anordnas inom komvux. De som

Prop. 1982/83:2 13

vill
studera tyska eller franska för att ha med betyget som C-språk i ett avgångsbetyg
från gymnasieskolnivån i komvux bör hänvisas till att delta i undervisning i
etapp 1 i ämnet. Däremot bör givetvis kurser i etapp 3 få anordnas i tyska och
franska. Jag kommer senare att ta upp betygs- och kompetensfrågor och
återkommer då till dessa C-språk. Beträffande övriga C-språk förordar jag att gymnasieskolkurser
(etapp 2-3) får anordnas som hittiUs, nämligen i ryska och spanska samt, efter SÖ:s
medgivande, i italienska, portugisiska och finska. Gymnasieskolkurser i
hemspråk bör inte införas. Något beslut av riksdagen krävs därför inte
beträffande C-språken.

Av förslaget till mål och
riktlinjer för gymnasieskolkurser och särskilda yrkesinriktade kurser framgår
vidare att kommitténs avsikt är atl kurser i musik, teckning, konst- och
musikhistoria och musik/teckning samt leck-ning/musik/dramatik - estetisk
specialisering skall få anordnas efter medgivande av SÖ i varje särskilt faU.

Jag
erinrar om att riksdagen har beslutat att teckning inle längre skall förekomma
på gmndskolnivån (etapp 1) inom komvux och att ämnet bild, som ersatt teckning
i grandskolan, inte heUer skall införas som separat ämne i komvux (prop.
1980/81:203, UbU 1981/82:1, rskr 1981/82:46). Jag förordar att gymnasieskolkurser
i musik, teckning, konst- och musikhistoria och musik/teckning samt
teckning/musik/dramatik - estetisk specialisering inte längre skall kunna
anordnas inom komvux. Inte heller på gymnasieskolnivån bör ämnet bild, som i
gymnasieskolan kommer atl ersätta teckning, införas inom komvux.

Mitt
förslag bör ses mot bakgrand av att vuxenutbildning inom det estetiska området
är en slor och vikfig del av den verksamhet som bedrivs av studieförbunden.
Även vissa folkhögskolor har omfattande verksamhet inom detta område.

De
förändringar av utbildningsprogrammet i komvux som jag har förordat bör gäUa
även i den statliga vuxenutbUdningen.

2.7
Timplaner och kursplaner. Kommentarmaterial

Som
jag inledningsvis redogjorde för är det SÖ som fastställer timplaner och
kursplaner för komvux. SÖ fastställer därvid antalet lekfioner för kurserna
enligt riktlinjer som regeringen meddelar.

SÖ har också fastställt
högsta antalet lektioner för de olika etapperna inom försöksverksamheten med
etappindelning. För de tekniska ämnena gäller ett system med ramtimplaner inom
försöksverksamheten. För varje etapp i ett tekniskt ämne finns en timram och
summan av dessa elappramar utgör totalramen för ämnet.

Under
försöksverksamheten med etappindelning har det inte funnUs några särskilda
kursplaner för de etappindelade kurserna. Mål och huvudmoment i resp. ämne
enligt läroplan för gmndskolan (Lgr 69) och läroplan

Prop. 1982/83:2 14

för
gymnasieskolan (Lgy 70) har av SÖ fördelats på de olika etappema (etapp 1—4).

Riksdagens
beslut om införandet av en särskUd läroplan för komvux innebär bl. a. att nya
timplaner och kursplaner för grandskolkurser, dvs. etapp 1, skaU gäUa fr. o. m.
läsåret 1982/83.

Komvux-utredningen
föreslår alt SÖ får i uppdrag att fastställa timplan för etapper i samtliga
allmänna ämnen på gymnasieskolnivå. Härvid bör enligt kommitténs uppfattning i
princip den timplan som gällt under försöksperioden kunna tiUämpas. Om SÖ vid
sin översyn finner att andra riktlinjer för timplanearbetet behövs, anser
kommittén att SÖ bör inge förslag härom tUl regeringen.

Komvux-utredningen
har låtit en arbetsgrapp utarbeta förslag tUl kursplaner för gymnasieskoletappema
i svenska, engelska, matematik och samhällskunskap/arbetslivsorientering. I
dessa förslag har ämnesinnehållet delats upp i etapper utifrån ämnenas egen straktur
och inte i första hand i anslutning tiU gymnasieskolans linjer. Förslagen är
enligt komvux-utredningen att betrakta som modeller för hur kursplaner för gymnasieskoletappema
kan utformas. I dessa modeller har erfarenheterna från försöksverksamheten
beaktats.

Komvux-utredningen
föreslär att SÖ får i uppdrag att fastställa kursplaner i svenska, engelska, matemafik
och samhäUskunskap/arbelslivsorien-tering i huvudsak i överensstämmelse med
kommitténs kursplaneförslag samt att SÖ får i uppdrag atl utarbeta och
fastställa kursplaner i övriga etappindelade ämnen.

När
det gäller tekniska ämnen tycks, som jag tidigare nämnt, kommittén föratsätta
fortsatt försöksverksamhet med elappindelning. Kommittén föreslår att SÖ får i
uppdrag att följa försöksverksamheten och fastställa ramtimplan och kursplaner
för etappindelning av de tekniska ämnena.

Komvux-utredningen
föreslår också att SÖ skall få i uppdrag att utarbeta kommentarmaterial för gymnasieskoletappema.

SÖ
instämmer i att de timplaner som använts under försöket bör gälla, men anger
att mindre förskjutningar kan behöva göras mellan etapperna i några ämnen.
Ingen remissinstans har heller haft några erinringar mot kommitténs förslag vad
gäller kursplaner och fastställande av sådana.

Om
mina förslag beträffande fortsatt etappindelning av kurser inom komvux godkänns,
kommer jag att föreslå regeringen att ge SÖ i uppdrag att fastställa timplaner
för de etappindelade gymnasieskolkurserna (etapp 2—4). Elappsyslemet bygger på
en uppdelning av ämnesinnehållet efter ämnets straktur, inte efter
gymnasieskolans nuvarande linjer. Det blir därför nödvändigt att revidera
regeringens riktlinjer för fastställandet av timplanerna. Jag räknar med att
detta kan ske ulan att på något principiellt sätt förändra omfattningen av den
reduktion som nu görs av timtalet i förhåUande tUl motsvarande timtal i
gymnasieskolan.

Prop. 1982/83:2 15

SÖ
bör också få i uppdrag att fastställa kursplaner enligt elappsyslemet. Komvux-utredningens
kursplaneförslag bör överlämnas till SÖ.

Enligt
föreskrifter som regeringen har meddelat ankommer det på SÖ att faststäUa
kommentarmaterial till Lvux 82.

Vad
jag har anfört i detta avsnitt (2.7) kräver inte något beslut av riksdagen.

2.8
Betygs- och kompetensfrågor

För
betygsättningen i gymnasieskolkurser inom komvux gäller samma principer som i
gymnasieskolan. Betyg enligt den femgradiga betygskalan sätts efter avslutad
kurs. I särskilda yrkesinriktade kurser kan betyg enligl den femgradiga skalan
ersättas med uppgiften Deltagit, om SÖ beslutar det. Det framgår i så fall av
kursplanen. Kursdeltagare i komvux utgör ingen egen referensgrapp vid betygsältning
enligt den femgradiga skalan, men de ingår inte heller i referensgmppen för
betygsättningen i gymnasieskolan och påverkar således inte användandet av de
olika betygsgradema. Betygen i komvux relateras till prestationerna hos
motsvarande elevgrapp i gymnasieskolan.

Komvux-utredningen
erinrar om att gymnasieutredningen i sitt principbetänkande En reformerad
gymnasieskola (SOU 1981:96) diskuterar alternativa möjligheter fill utformning
av ett nytt betygsystem för gymnasieskolan.

Komvux-utredningen
anser att betygsältningen i gymnasieskolkurser inom komvux nu och i framtiden
skall följa samma principer som betygsättningen i gymnasieskolan.

Remissinstansema
delar denna uppfattning med undantag av SOSVUX, som i stället viU ha etl
betygsystem med godkänd/deltagit, där alla ges verkUg möjlighet att uppnå
godkänd.

Jag
delar komvux-utredningens uppfattning alt samma syslem för betygsättning bör
tillämpas i gymnasieskolan och i motsvarande utbildning inom kommunal och stafiig
vuxenutbildning. Särskilda yrkesinriktade kurser i vuxenutbildningen har ingen
motsvarighet i gymnasieskolan och berörs inle av de nu aktuella förslagen till
etappindelning. I dessa kurser bör även i fortsättningen uppgiften Deltagit
kunna ersätta graderade betyg, om SÖ föreskriver detta i kursplanen.

Komvux-utredningen
påpekar att utvärderingen av försöksverksamheten med etappindelning bl.a. visar
på svårigheter vid betygsättningen på grand av oklarhet om vilka
referensgrupper de komvux-studerandes prestationer skaU jämföras med. En
indelning i etapper, som inte har sina direkta motsvarigheter i gymnasieskolans
linjer och årskurser, innebär att kursdeltagama inte utan vidare kan jämföras
med någon motsvarande elevgrapp i gymnasieskolan. Komvux-utredningen framhåller
alt utbildningen i de etappindelade kurserna skall vara av samma kvalitet som

Prop. 1982/83:2 16

utbUdningen
i gymnasieskolan utan att innehållet är identiskt. Betygen skall därför
motsvara prestationer, som ligger på samma nivå som prestationerna hos
gymnasieskolans elever. Komvux-utredningen föreslår atl SÖ skall få i uppdrag
att utfärda närmare föreskrifter för betygsättningen i gymnasieskolkurser i komvux.

SÖ uttalar i sitt yttrande
att dellagarna i komvux framdeles bör utgöra en egen referensgmpp. Under
försöksverksamheten med etappindelning har just anknytningen tiU gymnasieskolans
linjesystem inneburit stora problem vid betygsättningen.

Jag
har nyss förordat att allmänna ämnen inom komvux skall etappindelas och att
det skall göras utifrån resp. ämnes egen karaktär och straktur. Mitt förslag
att varje etapp skall utgöra en fristående kurs innebär att betyg skaU sättas
efter varje etapp. De olika etapperna kommer emellertid inte att ha sin direkta
motsvarighet inom gymnasieskolan även om nivån och kvaliteten skall vara
densamma. Jag förordar därför att deltagarna i kommunal och stafiig
vuxenutbildning betraktas som en egen referensgrapp. Det bör ankomma på SÖ att
utfärda de föreskrifter och allmänna råd som behövs kring betygsättningen.

Komvux-utredningen
konstaterar också atl kraven för allmän och särskild behörighet till
högskolestudier bör anges även enligl elappsyslemet. kommittén föreslår atl UHÄ
får i uppdrag att se över behörighetsreglerna och anpassa dem tUl
etappindelningen.

Enligt
högskoleförordningen (1977:263) har SÖ och UHÄ att i samråd meddela föreskrtfter
om behörighet till högskolestudier. Om riksdagen beslutar i enlighet med mina
förslag att etappindelningen skall genomföras, ankommer det på de båda
myndigheterna att meddela de föreskrifter som krävs för att anpassa
behörighetsreglerna efter elappsyslemet.

Inom
komvux gäller i princip samma regler för slutbetyg och avgångsbetyg som i gmndskolan
resp. gymnasieskolan. Avgångsbetyg utfärdas inom komvux tiU den som har
slutfört utbildning som motsvarar en fullständig studiekurs i gymnasieskolan
eller årskurserna 1-3 av fyraårig teknisk Unje. Dessutom får avgångsbetyg
utfärdas inom komvux efter utbildning som motsvarar fyraårig teknisk linje med
undanlag av ämnena B-språk, C-språk, historia, religionskunskap och samhällskunskap.
Betyg i musik, konst- och musikhistoria, teckning, slöjd, dramatik, gymnastik
eller jämförbart ämne fordras inte för avgångsbetyg från komvux. Avgångsbetyg utfärdas
också efter slutförd särskild yrkesinriktad utbildning.

Riksdagen
tog hösten 1981 senast ställning till vad som skall ingå i slutbetyg från gmndskolan
inom ramen för kommunal och stallig vuxenutbildning (prop. 1980/81:203, UbU
1981/82:1, rskr 1981/82:46).

Vuxna,
som är 25 år och har fyra års arbetslivserfarenhet, har allmän behörighet för
högskoleutbildning. Övriga vuxna måste kunna dokumentera den allmänna
behörigheten med ett avgångsbetyg. Komvux-utredningen framhåller att även
vuxna, som i och för sig uppfyller kraven för allmän

Prop. 1982/83:2 17

behörighet
på gmnd av sin ålder och yrkeserfarenhet, kan vilja skaffa sig avgångsbetyg som
gör del möjligt för dem atl bli bedömda i kvolgmpp 1 eUer 2 vid ansökan till
högskoleutbildning. Ett avgångsbetyg kan också utgöra merit vid ansökan om
arbete.

Komvux-utredningen
konstaterar att del, med en etappindelning av ämnena i komvux, blir nödvändigt
att utforma avgångsbetygen i komvux på ett något annorlunda sätt än i
gymnasieskolan. Kommittén ställer följande krav på de särskilda avgångsbetyg
som skaU utfärdas inom komvux:

-
de skall utgöra dokument över
en utbildning, sjom är av samma kvaUtet som utbildningen i gymnasieskolan,

-
de skaU innehåUa utbildning i
svenska och engelska, som motsvarar minst två årskurser i gymnasieskolan,

-
de skall kunna innehålla både
allmänna ämnen och yrkesinriktade ämnen,

-
de skall ge de vuxenstuderande
viss frihet att själva välja ämnen som skall ingå i avgångsbetyget,

-
avgångsbetyg skall kunna
utfärdas på två nivåer, dels motsvarande en tvåårig UlbUdning, dels motsvarande
en treårig utbildning i gymnasieskolan. Dessutom skall avgångsbetyg
motsvarande årskurs 4 av fyraårig teknisk linje kunna utfärdas även inom komvux.

Mot
denna principiella bakgrand föreslär komvux-utredningen tvä olika behörighetsgivande
avgångsbetyg i komvux. Avgångsbetyg 2 (motsvarande en tvåårig utbildning i
gymnasieskolan) utfärdas när följande villkor är uppfyllda:

1. Den
totala utbildningsvolymen enligt timplanerna för komvux uppgår

till antingen 1 100 - 1400 undervisningstimmar i huvudsakligen allmänna

ämnen eller lägst 1400 undervisningsfimmar i huvudsakligen yrkesinrikta

de ämnen.

2.
Betyg i följande obligatoriska
ämnen ingår, nämligen svenska etapp 2, engelska etapp 2, matematik etapp 2 och samhällskunskap/arbetslivsori-eniering
etapp 2.

3.
Betyg i vissa angivna
karaktärsämnen inom ekonomisk, humanistisk-samhäUsvetenskaplig,
naturvetenskaplig eller teknisk sektor ingår. Alternativt kan betyg från
yrkesinriktade kurser ingå med en volym motsvarande lägst 800
undervisningstimmar enligt timplanema för komvux.

4.
Betyg i fritt valda ämnen inom
ramen för den i punkt I angivna totala utbildningsvolymen ingår. Betyg från
etapp I kan inte ingå i avgångsbetyg 2.

Avgångsbetyg
3 (motsvarande en treårig ulbUdning i gymnasieskolan) utfärdas när följande
villkor är uppfyllda:

1. Den
totala utbUdningsvolymen enligt timplanema för komvux uppgår

tUl 1500 - 1100 undervisningsfimmar.

2. Betyg
i samma obligatoriska ämnen som för avgångsbetyg 2 ingår, i

svenska dock etapp 3.

2
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 2

Prop.
1982/83:2 18

3.
Betyg i vissa angivna
karaktärsämnen inom ekonomisk, humanistisk-samhällsvetenskaplig,
naturvetenskaplig eller teknisk sektor ingår.

4.
Betyg i fritt valda ämnen inom
ramen för den i punkt 1 angivna totala utbildningsvolymen ingår. I den totala
utbildningsvolymen för avgångsbetyg 3 inräknas utbUdning som ingår i avgångsbetyg
2.

Komvux-utredningen
föreslår också atl avgångsbetyg motsvarande årskurs 4 av fyraårig teknisk
linje skaU kunna utfärdas inom komvux enligt nuvarande regler.

Komvux-utredningen
fömlsälter vidare att avgångsbetyg motsvarande gymnasieskolans tvååriga
yrkesinriktade hnjer också i fortsättningen skall kunna utfärdas inom komvux.
Inte heUer föreslås någon förändring, när det gäller avgångsbetyg efter
särskilda yrkesinriktade kurser.

SÖ
finner förslaget till avgångsbetyg 2 väl anpassat till vuxnas behov, men
antyder viss tvekan lill behovet av avgångsbetyg 3. Om avgångsbetyg 3 skall
finnas bör dock enligt SÖ:s uppfattning även yrkesinriktade ämnen av
påbyggnadskaraktär kunna ingå. SÖ framhåller också viklen av alt man klart
markerar innebörden av avgångsbetyg från komvux. Även UHÅ påpekar atl del är av
största vikt att avgångsbetygen utformas så all del klart framgår vad
dokumentet avser. Eftersom de vuxenstuderande föreslås få stor frihet att
själva bestämma vilka ämnen som skall ingå i avgångsbetygen, kommer personalen
vid byrån för central antagning vid UHÄ inte längre att kunna kontrollera, att
betyg finns i samtliga ämnen som krävs för ett behörighetsgivande avgångsbetyg,
om det inte framgår av själva dokumentet. UHÄ anser därför alt högskoleförordningen
bör ändras så att endast fullständiga avgångsbetyg ger behörighet i kvotgrapp I
och 2.

SOSVUX
tycker att komvux-utredningen lyckats kombinera behovet av gmndläggande
kunskaper och speciella seklorskunskaper väl med vuxnas egna behov av att kunna
anpassa sin utbildning tiU just det yrke eller den vidare utbUdning de siktar
på.

De
avgångsbetyg 2 och 3 som föreslås av komvux-utredningen uppfyller enligt min
mening högt stäUda krav på vuxenanpassning. Samfidigt motsvarar den kvalitet
och den volym som krävs väl vad som krävs för närmast motsvarande avgångsbetyg
i gymnasieskolan. Jag förordar därför att avgångsbetyg som motsvarar dels en
tvåårig utbildning i gymnasieskolan (avgångsbetyg 2), dels en treårig
(avgångsbetyg 3) införs i komvux. Det bör ankomma på regeringen atl fastställa
vilka närmare villkor som bör gälla för utfärdande av dessa avgångsbetyg. Detta
bör samordnas med arbetet med de nya timplanema och kursplanerna. Jag räknar
med att villkoren för resp. avgångsbetyg i stort sett bör kunna fastställas i
enlighet med de framlagda förslagen. Det innebär alt ämnena svenska, engelska, matematik
och samhällskunskap/arbetslivsorientering bör ingå som obligatoriska ämnen,
alt vissa karaktärsämnen bör ingå från antingen ekonomisk, humanistisk-samhällsvetenskaplig,
naturvetenskaplig eller teknisk sektor, att dessutom fritt valda ämnen bör ingå
upp tiU en total utbildnings-

Prop. 1982/83:2 19

volym
som anges i antal undervisningsfimmar enligt timplanerna för komvux.
Avgångsbetyg 2 bör också få utfärdas inom yrkesinriktad sektor, när
yrkesinriktade ämnen ingår som karaktärsämnen. I avgångsbetyg 3 bör yrkesinriktade
ämnen givetvis få ingå bland fritt valda ämnen.

Endast
betyg från gymnasieskolnivän bör få ingå i avgångsbetyg 2 och 3, beträffande etappindelade
ämnen alltså endast betyg från etapperna 2-4. Ett undantag från denna regel bör
dock göras. Med anledning av mitt förslag att etapp 1 skall vara den enda form
av nybörjarundervisning som förekommer inom komvux i ämnena tyska och franska,
bör betyg från etapp I i dessa ämnen (C-språk) få ingå även i avgångsbetyg 2
och 3. Jag har nyss förordat att gymnasieskolkurser i hemspråk inte skaU
införas. Betyg i hemspråk bör givetvis, trots att kurser inte finns, liksom hittUls
få ingå i StäUet för C-språksbetyg i avgångsbetyg 2 och 3.

Avgångsbetyg
från årskurs 4 av fyraårig teknisk linje bör även i fortsättningen kunna
utfärdas i komvux. Från fyraårig teknisk linje får avgångsbetyg nu utfärdas i komvux
även utan betyg i B-språk, C-språk, historia, religionskunskap och
samhällskunskap. Motsvarande möjlighet bör finnas kvar genom att avgångsbetyg
från årskurs 4 får utfärdas ulan att fritt valda ämnen ingår.

Som
UHÄ påpekat kommer friheten atl välja ämnen, som skall ingå i ett avgångsbetyg,
att kunna medföra vissa svårigheter för utomstående atl avgöra, om betyg över
slutförda komvux-kurser uppfyUer villkoren för avgångsbetyg eller ej, såvida det
inte framgår av själva betygsdokumenlet. Att betyg från etapp 2 i svenska och
engelska är den lägsta kompetens i dessa ämnen som kan erhållas genom studier i
komvux och därmed ingå i avgångsbetyg 2 och 3 från komvux, innebär atl samtliga
dessa avgångsbetyg ger allmän behörighet för högskolestudier. Detta bör klart
framgå av själva betygsdokumentet.

Om
mina nyss angivna förslag godkänns, kommer jag senare att föreslå regeringen
att ändra högskoleförordningen i den riktning som UHÄ har förordat, nämligen så
att endast fullständiga avgångsbetyg 2 och 3 ger behörighet i kvotgmpperna 1
och 2.

Det
är f n. möjligt att utfärda avgångsbetyg i komvux även enligt ford-ringama för
gymnasieskolans tvååriga yrkesinriktade linjer. Det är emellertid relativt
ovanligt att det görs utom från distributions- och kontorslinjen. Huvudskälet härtUI
torde vara att komvux endast i begränsad omfattning kan ge utbildning i arbelsleknik.
Vissa vuxenstuderande kan trots detta uppfylla fordringarna för ett
avgångsbetyg från en tvåårig yrkesinriktad linje genom att på annat sätt
dokumentera de kunskaper i arbelsleknik som krävs. Trots att det sannolikt
kommer att vara ovanligt även i framtiden, är det för dessa vuxenstuderande
väsentligt att möjUgheten finns för komvux alt utfärda avgångsbetyg, som
dokumenterar deras yrkeskompetens. Jag har nyss förordat all avgångsbetyg 2,
som motsvarar en tvåårig utbildning i gymnasieskolan, skall få utfärdas inom komvux
från yrkesin-

Prop. 1982/83:2 20

riktad
sektor. Uppbyggnaden av etappindelningen innebär, som jag nyss redovisat, atl
dessa avgångsbetyg ger aUmän behörighet för högskoleutbildning. I den mån som
vuxenstuderande har valt att studera ämnen eller på annat sätt kunnat
dokumentera kunskaper, som motsvarar den yrkeskompetens som ges inom ramen för
någon tvåårig yrkesinriktad linje i gymnasieskolan, bör detta få ingå i
avgångsbetyg 2 enligl föreslagen modell. Sådana avgångsbetyg kommer då, fill
skillnad från vad som gäller avgångsbetyg från vissa av de tvååriga linjerna
inom gymnasieskolan, både att dokumentera yrkeskompetens och att ge allmän
behörighet för högskolestudier. Del är viktigt att detta framgår av betygsdokumenlet.

Jag
viU i delta sammanhang nämna, att vuxenstuderande som inte kan dokumentera
kunskaper i arbelsleknik, i likhet med vad som sker nu, ofta måste hänvisas
till studier i gymnasieskolan i stället för i komvux.

Den
särskilda yrkesinriktade utbildningen inom komvux saknar motsvarighet i
gymnasieskolan och berörs inte av föreliggande förslag om etappindelning.
Någon förändring av reglerna beträffande avgångsbetyg efter slutförd särskild
yrkesinriktad kurs bör inte vidtas. Inte heller bör någon förändring göras när
det gäller avgångsbetyg efter fullständig utbildning i specialkurs. Dessa tvä
typer av avgångsbetyg ger i regel inte allmän behörighet för högre studier.
Även detta bör framgå av själva dokumenten.

SÖ
anför i sitt yttrande att den frihet i fråga om avgångsbetygens utformning,
som föreslås av komvux-utredningen kan skapa svårigheter, då det gäller att vid
meritvärdering jämföra gymnasieskolans och komvux elever. UHÄ bör därför enligt
SÖ:s uppfattning överväga behovet av en särskild kvotgrupp eller undergmpp för
elever från komvux vid antagning till högskoleutbildning. Av UHÅ:s yttrande
framgår atl del förhållandet, att komvux-eleverna utgör en egen referensgrupp
vid betygsättningen, inte behöver innebära alt nya kvotgrapper skall inrättas.
Till kvotgmpperna I och 2 hänförs redan nu inte enbart personer med
avgångsbetyg från treåriga eller tvååriga linjer i gymnasieskolan utan också
personer, som har likvärdiga utbildningar där kursinnehållet inte är identiskt
med gymnasieskolans och där principerna för betygsättning också varit andra än
i gymnasieskolan. Etl förhållandevis litet anlal elever med fullständiga
avgångsbetyg frän komvux har hittills sökt till utbildningslinjer inom den
statliga högskolan. Om en förändring skulle inträffa så att antalet sökande med
avgångsbetyg frän komvux skulle öka drastiskt, kan del enligt UHÄ möjligen tala
för att införa egna kvotgrupper för komvux-eleverna.

Vuxenutbildningen
skall vara anpassad till de vuxnas behov. Det innebär, vilket SÖ också påpekar
i sitt yttrande, att många vuxna inte har behov av eller önskan om en
utbildning som motsvarar hel utbildning inom gymnasieskolan. Jag vill erinra om
att detta också är en av grandvalarna för verksamheten i komvux, som ju är
uppbyggd av fristående ämneskurser som kan läsas vid sidan av bl.a. yrkesverksamhet.
För flertalet vuxna, som har aUmän behörighet genom ålder och
arbetslivserfarenhet

Prop. 1982/83:2 21

och
som siktar på högskolestudier, bör del enligt min mening vara naturligt att
inom ramen för komvux endast komplettera med betyg i engelska och i sådana
ämnen som krävs för särskild behörighet tiU den önskade utbildningen. Det
finns därför ingen anledning att vänta någon drastisk ökning av antalet sökande
till högskoleutbildning med fullständiga avgångsbetyg från komvux. Någon
särskild kvotgrapp för sådana sökande behövs därför inte. Jag räknar med att
UHÄ följer utvecklingen och anmäler till regeringen om några förändringar i
detta avseende skulle inträda, som ger anledning att överväga ett annat
ställningstagande i denna fråga.

Flertalet komvux-studerande
siktar som jag redan nämnt inte på något fuUständigt avgångsbetyg. De behöver
däremot fä ett dokument som omfattar t. ex. betyg i ämnen som krävs för
särskild behörighet till en utbildning som de siktar på. Åtskilliga
vuxenstuderande har också behov av atl på ett individuellt sätt kombinera
studier i ämnen på olika nivåer och inom olika sektorer. De kan vilja kombinera
utbildning på etl sätt som vad gäller volym eller innehåll inte överensstämmer
med viUkoren för att få slutbetyg eller med de villkor för avgångsbetyg som jag
har förordat i dag. Jag drar av detta slutsatsen att det är väsentligt att man
inom ramen för komvux kan utfärda ett samlat betygsdokument även för dem som
genomför ett mindre omfattande studieprogram. Jag föreslår därför att även
sådana efter individuella behov sammansatta betygsdokument av det slag jag nu
har beskrivit får utfärdas i komvux.

2.9
Genomförande

Systemet
med etappindelade kurser och nya fimplaner och kursplaner för etapp 1 (grandskolkurser)
införs fr. o. m. läsåret 1982/83 i och med alt Lvux 82 införs.

Enligt
komvux-utredningen bör de kursdeltagare som läsåret 1982/83 börjar sina studier
i etapp 1 kunna fortsätta i de följande etappema fr. o. m. läsåret 1983/84. De
nya avgångsbetygen bör införas samfidigt. Komvux-utredningen föreslår atl
samtliga föreslagna förändringar införs fr.o.m. läsåret 1983/84. Kommittén
framhåller att förändringarna inom komvux kräver informations- och fortbildningsinsatser
både på central, regional och lokal nivå.

Beträffande
tidpunkten för att genomföra de föreslagna förändringarna har bara SÖ och SOSVUX
uttalat sig. De fillstyrker förslagel men betonar vikten av informafion och
fortbildning och att erforderliga resurser härför stäUs till förfogande.

Svenska
kommunförbundet fömlsätler i sitt yttrande atl de centrala myndigheterna i del
fortsatta arbetet i de nu aktuella och andra läroplansfrågor noga beaktar
kostnadskonsekvenserna. Utgångspunkten måste vara att den nya läroplanen för komvux
kan genomföras utan alt kommunens kostnader ökar.

Prop. 1982/83:2 22

Jag
delar komvux-utredningens uppfattning att de föreslagna komplet-teringama tiU Lvux
82, de nya timplanerna och kursplanerna för etapp 2-4 (gymnasieskolkurser) och
de nya avgångsbetygen bör tUlämpas fr.o.m. denljuU 1983.

Kurser,
som har påbörjats före den I juU 1983 men fortsätter efter detta datum, bör
slutföras enligt den timplan och kursplan som gällde för resp. kurs när den
startade. Vissa ytterligare övergångsbestämmelser kommer att krävas bl.a. för
att vuxenstuderande, som har påbörjat sina studier enligt nu gällande
föreskrifter, skall kunna fullfölja studierna och få ul eventuellt planerat
avgångsbetyg ulan att behöva läsa om något ämne enligt det nya systemet. Det
bör ankomma på regeringen att avgöra vilka övergångsbestämmelser som behövs.

När
det gäller resurser för information, fortbildning m. m. i anslutning till
genomförandet av den nya läroplanen för komvux i redan beslutade och nu
föreslagna delar viU jag erinra om följande.

På gmndval
av riksdagens beslut med anledning av propositionen om läroplan för kommunal
vuxenutbildning (prop. 1980/81:203, UbU 1981/82:1, rskr 1981/82:46) har
regeringen i en förordning den 18 mars 1982 föreskrivit att det schablonfiUägg
för stödundervisning, studiehandledning och syo i komvux som står tUl
kommunernas förfogande får användas även för planering och information i
samband med införandet av den nya läroplanen. Denna föreskrift får tillämpas
under redovisningsåren 1981/82, 1982/83 och 1983/84.

Vidare
har regeringen, på gmndval av riksdagens beslut med anledning av
budgetpropositionen 1982 (prop. 1981/82:100 bil. 12 s. 276, UbU 1981/82:17, rskr
1981/82:232), föreskrivit att medel ur anslaget Information om läroplan för
grundskolan får användas även för information om läroplan för komvux.

Jag
vUl också erinra om mitt uttalande i budgetpropositionen 1982 (prop.
1981/82:100 bU. 12 s. 569) att jag räknar med att kommunerna kommer att beakta
behovet av utbildnings- och fortbUdningsinsatser för genomförandet av den nya
läroplanen inom ramen för de resurser som kommunema fr. o. m. den 1 juh 1982
disponerar för lokal skolutveckling. Jag fömtsalte i det sammanhanget också att
SÖ och länsskolnämndema tar erforderliga initiativ för att inom ramen för sina
resurser stödja och samordna verksamheten.

3
Hemställan

Med
hänvisning tiU vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

1.
godkänna att 1982 års läroplan för kommunal vuxenutbUdning kompletteras med
mål och rikfiinjer i enlighet med vad jag har förordat.

Prop. 1982/83:2 23

2.
godkänna att etappsystemet i komvux
byggs ut i enlighet med vad jag har förordat,

3.
godkänna att gymnasieskolkurser
normalt delas upp i en gmnddel och en fördjupningsdel,

4.
godkänna de av mig föreslagna
ändringarna i utbildningsprogrammet för komvux,

5.
godkänna vad jag har förordat i
betygs- och kompetensfrågor,

6.
godkänna vad jag har förordat
om genomförande av de föreslagna kompletteringarna tUl läroplanen för kommunal
vuxenutbildning m. m.

4
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom
proposition föreslå riksdagen atl antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop. 1982/83:2 24

BUaga
I

Sammanfattning av komvux-utredningens skrivelse angående
kompletteringar till läroplan för komvux

Inledning

Redan
när komvux-utredningen överlämnade sitt förslag till läroplan för komvux
aviserade kommittén att den skulle ytterligare överväga vissa frågor och
återkomma med kompletterande förslag. Det gäller kompletterande avsnitt i Mål
och riktUnjer om studie- och yrkesorienteringen (syo) inom komvux, om gymnasieskolkurser
och särskilda yrkesinriktade kurser samt kursplaner för gymnasieskolkurser och
kompetensfrågor. Komvux-utredningen har också funnit det nödvändigt att
komplettera Mål och riktUnjer med ett särskilt avsnitt om grandutbildningen för
vuxna (grundvux).

Enligt
riksdagens beslut skaU läroplan för komvux införas fr. o. m. läsåret 1982/83.
Kommittén har därför med förtur behandlat de kompletterande delarna som skaU
fogas tUl läroplan för komvux för att de skall kunna träda i kraft snarast
möjligt, dvs. fr. o. m. läsåret 1983/84. Eftersom etappsystemet införs fr. o. m.
läsåret 1982/83 bör de kursdeltagare som påbörjar sina studier i vissa ämnen i
etapp 1 kunna fortsätta studierna i de följande etapperna fr. o. m. läsåret
1983/84.

Dessa
förslag medför inga ökade kostnader. Avsikten är att de föreslagna ändringarna
skaU genomföras inom ramen för det antal undervisningstimmar som komvux
disponerar enligt riksdagens beslut för det aktuella budgetåret.

Mål
och riktUnjer för studie- och yrkesorientering

Kommittén
har översiktligt behandlat studie- och yrkesorientering för vuxna i delbetänkandel
Komvux och studieförbund. Regeringen har i proposifion 1981/82:15 behandlat
studie- och yrkesorientering i gmndskolan och gymnasieskolan. I propositionen
hänvisar föredragande till komvux-utredningen och anför bl. a. följande:

"För
den kommunala och statliga vuxenutbildningen har hittills gällt samma
läroplaner som för grandskolan resp. gymnasieskolan. Därmed har ungdomsskolans
mål och riktlinjer för syo gällt även för syo inom dessa former av
vuxenutbildning. Komvux-utredningen lade hösten 1980 fram ett förslag fiU
läroplan för den kommunala vuxenutbildningen. Förslaget har remissbehandlats
och beretts. Med anledning härav framlades under våren 1981 en proposition (prop.
1980/81:203) om läroplan för komvux.

I
anslutning tUl förslaget om läroplan meddelade kommittén att den fortsätter att
utreda frågan om syo för vuxna. Föredraganden utgick i propositionen från att
principerna, som gäller för syons mål och innehåll i gmnd- och gymnasieskola, skaU
kunna vara vägledande för komvux-utredningens fortsatta överväganden när det
gäller syo (s. 14)."

Prop. 1982/83:2 25

Komvux-utredningen
har i sitt arbete med studie- och yrkesorienteringen inom komvux beaktat vad
regeringen föreslår i fråga om studie- och yrkesorientering i grundskolan och
gymnasieskolan. De mål och riktlinjer för syo i komvux som kommittén föreslår
överensstämmer i princip med de mål för syon som föreslås för ungdomsskolan,
men de har anpassats fill de annorlunda målgrapper och föratsättningar som
gäller för komvux.

Om
komvux skaU nå de målgrapper som verksamheten främst skall vända sig tUl, stäUer
det stora krav på syo-insatser. Komvux-utredningen avser att återkomma till
frågan i sitt huvudbetänkande och föratsälter att erforderliga resurser ställs
till syo-verksamhetens förfogande. Eftersom kommittén enligt sina direktiv inte
får föreslå åtgärder, som medför ökade kostnader, utgår kommittén ifrån att
detta sker vid ett senare tUlfalle eller genom lokala omprioriteringar inom
ramen för schablonlillägget.

Komvux-utredningen
föreslår att i läroplan för komvux införs ett avsnitt Mål och riktUnjer för syo
inom komvux. (Förslaget redovisas i bilaga 2.)

Gymnasieskolkurser
och särskilda yrkesinriktade kurser

Komvux-utredningen
föreslår också att Mål och riktlinjer i läroplan för komvux kompletteras med
ett avsnitt om gymnasieskolkurser och särskilda yrkesinriktade kurser.
(Förslaget redovisas i bilaga 2.) Avsnittet bör tillämpas fr. o. m. läsåret
1983/84. Kommittén anför att följande förslag tUl förändringar kräver
regeringens eUer riksdagens beslut.

Etappindelade
kurser inom komvux

Regeringen
medgav genom förordning den 29 juni 1978 att försöksverksamhet med
etappindelning fick bedrivas inom komvux i högst 15 kommuner under budgetåren
1978/79-1980/81. Försöksverksamheten har genom beslut den 25 juni 1981
förlängts tills vidare och utvidgats tiU de kommuner som SÖ medger. SÖ har
kontinuerligt utvärderat försöksverksamheten under de tre första budgetåren
och till regeringen med en särskild utvärderingsrapport slutredovisat erfarenhetema
av försöksverksamheten med etappindelade kurser. SÖ:s slutrapport har
överlämnats tiU komvux-utredningen för beaktande i del fortsatta
utredningsarbetet.

I
utvärderingen av försöksverksamheten har inga allvarliga invändningar mot
själva etappsystemet kommit fram. Etappindelningen underlättar studievalet för
kursdeltagarna. De behöver inte från början bestämma sig för hur omfattande
studier i ett ämne som de vill bedriva. Kursdeltagarna tas in i den etapp där
de har fömtsättningar att följa undervisningen och avgår efter den etapp där
deras studiebehov är tillgodosett. Därigenom undviks återvändsgränder.

Etappindelningen
har också underlättal för framför allt mindre och medelstora kommuner atl
starta kurser i etapp 2. I försöksverksamheten betraktas varje etapp som en
kurs. Det har inneburit vissa svårigheter för kommunema att starta kurser i etappema
3 och 4. SÖ:s ursprangUga

Prop. 1982/83:2 26

förslag
innebar att samfiiga etapper i resp. ämne skuUe betraktas som en enda kurs.
Eftersom betyg från etapp 1 kan ingå i slutbetyg som ger grandskolkompetens,
anser komvux-utredningen att etapp I kan betraktas som en avslutad helhet.
Många kursdeltagare har heller inte för avsikt att omedelbart fortsätta sina
studier i de följande etapperna i komvux. Komvux-utredningen föreslår därför
att etapp 1 i resp. ämne belraktas som en kurs även i fortsättningen.

Det
är däremot svårare atl göra samma uppdelning mellan etapperna 2, 3 och 4 (gymnasieskoletapperna).
Några ämnen förekommer endast t. o. m. etapp 2, under det att åtskilliga ämnen
har en fortsättning med etapp 3. I matematik, företagsekonomi, fysik och
naturkunskap förekommer även etapp 4. En studerande i etapp 2 måste kunna
garanteras att få fortsätta med etapp 3 och 4, om dessa fmns i ämnet och ingår
i hans studieprogram. Komvux-utredningen föreslår därför att alla gymnasieskoletappema
(dvs. etapperna 2-4) i ett ämne skall utgöra en kurs. Om antalet kursdeltagare vid
övergången mellan två etapper går ner under det som är föreskrivet och om inte
tillräckligt många nya kursdeltagare kan tas in i kursen till den följande
etappen, skall antalet undervisningstimmar givetvis reduceras enligt gäUande
bestämmelser.

Utvärderingen
av försöksverksamheten har också visat på vissa problem, som beror på att
etappindelningen gjorts utifrån gymnasieskolans linjer och årskurser. Det har
vållat svårigheter bl. a. vid betygsättningen på gmnd av oklarhet om vilka referensgrapper
de komvux-studerandes prestationer skall jämföras med. Det har inte heller
funnits några särskilda kursplaner för de etappindelade kurserna. För komvux
gäller att SÖ fastställer timplan efter riktlinjer från regeringen. Vidare
fastställer SÖ kursplaner. Komvux-utredningen har låfit en arbetsgrapp
utarbeta förslag fill kursplaner fÖr gymnasieskoletapperna i svenska, engelska,
matematik och samhällskunskap/arbetslivsorientering. I dessa kursplaneförslag
har äm-nesinnehåUet delats upp i etapper utifrån ämnenas egen straktur och inte
i första hand i anslutning tUl gymnasieskolans linjer. De är att betrakta som modeUer
för hur kursplaner för gymnasieskoletapperna kan utformas.

Komvux-utredningen
föreslår att ämnet arbetslivsorientering upphör som separat ämne och integreras
med samhällskunskap till ett ämne. Detta blir den naturliga följden av
kommitténs förslag att avgångsbetyg, som innehåller både allmänna och
yrkesinriktade ämnen, skall kunna utfärdas i komvux. I kommitténs förslag tUl
kursplan för samhällskunskap/arbetslivsorientering redovisas hur integreringen
av de båda ämnena kan göras. Förslaget ligger i linje med gymnasieutredningens
förslag, att arbelslivsorientering skall upphöra som separat ämne i
gymnasieskolan. Dess innehåU skaU delas upp på samhällskunskap och de
yrkestekniska blockämnena. Komvux-utredningen föreslår att SÖ får i uppdrag att
se över etappindelningen och göra de ändringar som föranleds av utvärderingen.
Etappindelningen bör utgå från ämnenas egen karaktär. I de modeUer för utformning-

Prop. 1982/83:2 27

en
av kursplaner som utarbetats har erfarenheterna från utvärderingen beaktats.

SÖ
bör få i uppdrag att fastställa timplan för etapper i samtliga aUmänna ämnen på
gymnasieskolnivå. Härvid bör i princip den timplan som gällt under
försöksperioden kunna fillämpas. Om SÖ vid sin översyn finner att andra
riktlinjer för timplanearbetet behövs, bör SÖ inge förslag härom tUl regeringen.

Komvux-utredningen
föreslår att SÖ får i uppdrag att fastställa kursplaner i svenska, engelska,
matematik och samhäUskunskap/arbetsUvsorien-tering i huvudsak i
överensstämmelse med kommilténs kursplaneförslag samt att SÖ får i uppdrag att
utarbeta och faststäUa kursplaner i övriga etappindelade ämnen.

I SÖ:s
översyn av etappindelningen och vid utformningen av kursplaner bör också
följande beaktas:

a)
Den försöksverksamhet som
utvärderats har omfattat etappindelning av ämnen som ingår i utbildning som
motsvarar de treåriga linjema och tvåårig social och ekonomisk Unje i
gymnasieskolan. Även i utbildning som motsvarar tvååriga yrkesinriktade linjer
och vissa specialkurser ingår allmänna ämnen, t.ex. svenska, engelska, matemafik,
psykologi, företagsekonomi, maskinskrivning och kontorskunskap. Även dessa
ämnen bör infogas i etappsystemet.

b)
I regeringens proposition
1981/82:14 om Förändringar av gymnasieskolans utformning m.m. föreslås bl.a.
en ny språkorganisafion, samordning av N- och T-linjerna och samordning av
timtal i samma ämne för fler linjer.

c)
Genom förordning den 13
september 1979 medgav regeringen att försöksverksamhet fick bedrivas med
etappindelning även av teknisk utbildning inom komvux. Försöksverksamheten
omfattar ämnen inom maskinteknisk och elteknisk gren av tvåårig och fyraårig
teknisk linje. I försöksverksamheten tillämpas ramtimplaner. Teknisk
utbildning har mycket begränsad omfattning inom komvux och försöksverksamhet
bedrivs endast i ett fåtal kommuner. Komvux-utredningen föreslår att SÖ får i
uppdrag att följa försöksverksamheten och fastställa ramtimplan och kursplaner
för etappindelning av de tekniska ämnena.

Betygsättning,
behörighet

För
betygsättningen i gymnasieskolkurser inom komvux gäller samma principer som i
gymnasieskolan. Kursdeltagama i komvux utgör inte en egen referensgrapp och
ingår inte heller i referensgrappen för betygsättningen i gymnasieskolan.
Betygen i komvux relateras till prestafionema hos motsvarande elevgrapp i
gymnasieskolan. Gymnasieutredningen diskuterar i sitt principbetänkande En
reformerad gymnasieskola (SOU 1981:96) alternafiva möjligheter tiU utforming av
ett nytt betygsystem för gymnasieskolan.

Komvux-utredningen
anser att betygsättningen i gymnasieskolkurser

Prop. 1982/83:2 28

inom
komvux nu och i framtiden skall följa samma principer som betyg-sättningen i
gymnasieskolan. Det förändrade betygsystem som kan komma att beslutas för
gymnasieskolan bör därför ocksä införas i gymnasieskolkurser i komvux.

Den
här föreslagna kompletteringen lill läroplan för komvux föreslås emellertid
träda i kraft fr. o. m. läsåret 1983/84. Komvux-utredningen utgår ifrån att det
nuvarande betygsystemet kommer alt gälla i varje faU t. o. m. läsåret 1984/85.
Förslaget till komplettering till läroplan för komvux om betygsättningen i gymnasieskolkurser
bygger på att det nuvarande betygsystemet gäller.

Förslaget
att ämnena indelas i etapper, som inte har sin direkta motsvarighet i
gymnasieskolans linjer och årskurser, innebär emellertid att kursdeltagarna i komvux
inte utan vidare kan jämföras med någon motsvarande elevgrapp i
gymnasieskolan. Kursdeltagarna i etappindelade kurser i komvux bör därför
utgöra en egen referensgmpp. UtbUdningen i komvux skaU vara av samma kvalitet
som utbildningen i gymnasieskolan. Betygen skall därför motsvara prestationer
som ligger på samma nivå som prestationerna hos gymnasieskolans elever ulan
all innehållet behöver vara identiskt.

Av
kursplanema för de olika etapperna bör framgå, vilka prestationer som krävs. Komvux-utredningen
föreslår att SÖ får i uppdrag att utfärda närmare föreskrifter för
betygsättningen i gymnasieskolkurser inom komvux.

Även
kraven för allmän behörighet och särskild behörighet lill högskoleutbildning
bör i fråga om sökande med betyg från komvux anges med ämne och etapp i stället
för med linje och årskurs. Komvux-utredningen föreslår att UHÄ får i uppdrag
att se över behörighetsreglema och anpassa dem till etappindelningen.

Avgångsbetyg

Vuxna,
som inte är 25 år och har fyra års arbetslivserfarenhet, måste kunna
dokumentera den allmänna behörigheten för högskoleutbildning med ett
avgångsbetyg. Det sker nu genom att de skaffar sig ett avgångsbetyg som
motsvarar en fuUständig studiekurs av en linje i gymnasieskolan och innehåller
minst två årskurser svenska och engelska. Även vuxna, som i och för sig
uppfyller kraven för allmän behörighet på gmnd av sin ålder och
arbetslivserfarenhet, kan vilja skaffa sig avgångsbetyg som gör del möjligt för
dem att bli bedömda i kvotgrupperna 1 eller 2 vid ansökan fill
högskoleutbildning. Ett sådant avgångsbetyg kan också utgöra merU vid ansökan
om arbete.

Komvux-utredningen
har föreslagit att de allmänna ämnena indelas i etapper, som inte direkt
motsvarar gymnasieskolans linjer. Det blir därför nödvändigt att även
avgångsbetygen utformas något annorlunda än i gymnasieskolans linjesystem.

Prop. 1982/83:2 29

Komvux-utredningen
föreslår därför att särskilda avgångsbetyg som ger allmän behörighet utfärdas
inom komvux. På dessa avgångsbetyg har följande krav ställts:

— de
skall utgöra dokument över en utbildning, som är av samma kvalitet

som utbildningen i gymnasieskolan,

-de
skall innehålla utbildning i svenska och engelska, som motsvarar minst två
årskurser i gymnasieskolan,

— de
skall kunna innehålla både allmänna ämnen och yrkesinriktade äm

nen,

- de
skall ge de vuxenstuderande viss frihet att själva välja vUka ämnen

som skall ingå i avgångsbetyget,

- avgångsbetyg
skall kunna utfärdas på två nivåer, dels motsvarande en

tvåårig utbildning, dels motsvarande en treårig utbildning i gymnasie

skolan. Dessutom skall avgångsbetyg motsvarande årskurs 4 av fyraårig

teknisk Unje kunna utfärdas även inom komvux.

Komvux-utredningen
föreslår att avgångsbetyg 2 (motsvarande en tvåårig utbildning i
gymnasieskolan) utfärdas när följande villkor är uppfyUda:

1. Utbildningen
omfatter en volym enligl SÖ:s fimplaner av 1100-1400

undervisningstimmar i fråga om huvudsakligen allmänna ämnen eller

lägst 1400 undervisningstimmar i fråga om huvudsakligen yrkesinrik

tade ämnen.

2.
Betyg i följande obligatoriska
ämnen och etapper ingår, nämligen svenska etapp 2, engelska etapp 2, matematik
etapp 2 och samhällskunskap/arbetslivsorientering etapp 2.

3.
Betyg i vissa i förslaget tiU
läroplanskomplettering (se bilaga 2) uppräknade karaktärsämnen inom ekonomisk,
humanisfisk-samhäUsve-lenskaplig, naturvetenskaplig eller teknisk sektor eller
i yrkesinriktade ämnen omfattande lägst 800 undervisningslimmar.

4. Betyg
i fritt valda ämnen inom ovan angiven utbildnings volym.

Komvux-utredningen föreslår vidare att avgångsbetyg 3 (motsvarande

en
treårig utbildning i gymnasieskolan) utfärdas när följande villkor är uppfyUda:

1.
Utbildningen omfattar en volym
enligt SÖ:s timplaner av lägst 1 500 och högst 1700 undervisningslimmar.

2.
Betyg i samma obligatoriska
ämnen som för avgångsbetyg 2, i svenska dock etapp 3.

3.
Betyg i uppräknade
karaktärsämnen inom ekonomisk, humanisfisk-samhäUsvetenskaplig,
naturvetenskaplig eller teknisk sektor.

4. Betyg
i fritt valda ämnen inom angiven utbildningsvolym.

Komvux-utredningen föreslår dessutom atl avgångsbetyg motsvarande

årskurs
4 av fyraårig teknisk Unje skaU kunna utfärdas inom komvux enligt nuvarande
regler.

Prop. 1982/83:2 30

Grundvidx

Mål
och riktUnjer i läroplan för komvux skall i liUämpliga delar gälla även för den
av kommunema anordnade gmndutbildningen för vuxna. Grandvux skiljer sig emeUertid
i väsentliga avseenden från övrig utbUdning inom komvux. Komvux-utredningen har
därför ansett det nödvändigt att utarbeta vissa tUlägg om grandvux att fogas tUl
Mål och riktlinjer. Där behandlas bl. a. mål och målgrapper för grandvux,
undervisningens innehåU och uppläggning, metoder och arbetsformer. Kommittén
konstaterar att grandvux omfattar utbildning på vitt skilda nivåer och föreslår
bl. a. att grandvux för invandrare bör ha ett annorlunda innehåll och en annan uppläggning
på den grandläggande nivån än vad grandvux för svenskar bör ha. All grandvux
för den som har ett annat modersmål än svenska bör enligt förslaget innehåUa
svenska som främmande språk, även om undervisningen i övrigt sker på hemspråk.
Förslaget om tiUägg till Mål och riktlinjer utgör i övrigt konkretiseringar och
preciseringar av vad som redan nu gäUer enligt förordningen om grandvux eller
enligt SÖ:s föreskrifter. (Förslaget redovisas i bUaga 2.)

Genomförande

Enligt
riksdagens beslut införs läroplan för komvux fr.o.m. läsåret 1982/83. Därmed
börjar systemet med etappindelade kurser och kursplaner för etapp I att tiUämpas.
De kursdeltagare som läsåret 1982/83 börjar sina studier enligt läroplanen för komvux
i etapp 1 bör fr. o. m. läsåret 1983/84 kunna fortsätta i de följande
etapperna. SÖ bör därför snarast få i uppdrag atl utarbeta och fastställa
timplaner, kursplaner och kommentarmaterial för de följande etapperna med
beaktande av vad komvux-utredningen här har anfört. Kursplanema för etapp 2 och
följande bör fastställas atl gälla fr. o. m. läsåret 1983/84.

Även
de nya avgångsbetyg som komvux-utredningen föreslår bör införas fr. o. m.
läsåret 1983/84. Det är angeläget att kursdeltagare som läsåret 1982/83 börjar
sina studier enligt den nya läroplanen och enligt etappsystemet kan inrikta
sina studier mot avgångsbetyg, som ger aUmän behörighet enligt dessa förslag.
Det krävs emellertid vissa övergångsbestämmelser för atl kursdeltagare, som
påbörjat sina studier enligt nu gällande bestämmelser och kursplaner, under en
relafivt lång övergångsperiod skall kunna avsluta dem utan alt behöva läsa om
något ämne enligl del nya systemet.

Målen
för syo i komvux bör tUl sina huvuddrag överensstämma med målen för syo i
ungdomsskolan enligt regeringens propositon 1981/82:15. Det föreslagna
avsnittet Mål och riktlinjer för syo i komvux bör därför införas i läroplan för
komvux att gälla fr. o. m. läsåret 1983/84.

De
ovan föreslagna förändringarna medför inga ökade kostnader, eftersom antalet
undervisningstimmar för komvux faststäUs av riksdagen i annan ordning.

Förslagen
ligger i linje med gymnasieulredningens förslag om en ändrad

Prop. 1982/83:2 31

studieorganisation
i gymnasieskolan. Om komvux-utredningens och gymnasieutredningens förslag
genomförs, bör möjlighetema till samverkan meUan komvux och gymnasieskolan kunna
öka i framtiden. Om betygsystemet ändras i gymnasieskolan med anledning av
gymnasieutredningens förslag, bör motsvarande ändringar göras av
betygsättningen i gymnasieskolkurser i komvux.

De
ovan föreslagna förändringarna av utbildningen inom komvux kräver emellertid
informations- och fortbildningsinsatser både på central, regional och lokal
nivå. Dessa insatser måste göras inom ramen för tiUgängliga resurser, eftersom komvux-utredningen
enligt sina direkfiv inte får föreslå åtgärder, som medför ökade kostnader. SÖ
och länsskolnämnderna bör avdela en del av sina resurser för genomförande av
läroplanen för komvux.

SchablontUlägget
för stödundervisning, studiehandledning och syo, som står tUl kommunemas
förfogande, bör få användas för information och planering på lokal nivå såsom skelt
inom försöksverksamheten med etappindelade kurser och fär ske vid
genomförandet av etapp I i komvux. Enligt propositionen om skolforskning och
personalutveckling (prop. 1980/81:97) får kommunerna ansvaret och vissa
resurser för personalutbildningen för skolväsendet.

Komvux-utredningen
har föreslagit att SÖ skall få i uppdrag att se över elappsyslemet med
anledning av utvärderingen av försöksverksamheten med etappindelade kurser och
därvid beakta kommitténs förslag och förslagen i regeringens proposilion om
förändringar av gymnasieskolans utformning m.m. Komvux-utredningen har också
föreslagit atl SÖ skall utarbeta och fastställa tim- och kursplaner för de etappindelade
ämnena och utarbeta kommentarmaterial till läroplanen för komvux. Detta arbete
kräver stora resurser under viss begränsad lid. Kommittén föreslär att SÖ genom
omprioritering ser fill att erforderliga resurser finns för översyn av
etappsystemet och arbetet med tim- och kursplaner och kommentarmaterial.

Hemställan
Åberopande vad som ovan sagts hemställer komvux-utredningen

att
tiU läroplan för komvux fogas ett avsnitt om mål och riktlinjer för syo inom komvux
enligt kommitténs förslag,

att
tiU läroplan för komvux fogas ett avsnitt om gymnasieskolkurser och särskilda
yrkesinriktade kurser enligt kommitténs förslag,

att
tiU läroplan för komvux fogas ell avsnitt om grandvux enligl kommitténs
förslag,

atl
SÖ får i uppdrag att se över etappsystemet, utarbeta och fastställa tim- och
kursplaner, utarbeta kommenlarmalerial och utfärda föreskrifter om betygsältning
i komvux i enlighet med kommitténs förslag.

Prop. 1982/83:2 32

att
UHÄ får i uppdrag alt utforma behörighetskraven för antagning tiU
högskoleutbildning så att de också anges enligl elappsyslemet, att de
föreslagna förändringarna införs fr. o. m. läsåret 1983/84 och att
informations- och fortbildningsinsatser genomförs både på central, regional
och lokal nivå inom ramen för tillgängliga resurser.

Prop. 1982/83:2 33

Bilaga
2

Komvux-utredningens förslag till kompletteringar till läroplan
för komvux

Mål
och riktlinjer för syo i komvux

Inledning

Studie-
och yrkesorientering (syo) är del sammanfattande begreppet för inslag i
undervisningen och enskild eller grappvis vägledning som syftar till att ge kursdeltagama
i komvux förberedelse för kommande yrke eller utbildning.

Vuxenstuderande
har behov av syo, dels när de skall välja studieform, dels under studietiden
för att få hjälp att planera en eventueU fortsättning av utbildningen. Vuxna
som vUl komma ut på arbetsmarknaden eller byta arbete behöver också
yrkesorientering.

Extern
syo

De
vuxnas sy o-behov avviker i många avseenden från ungdomars i grandskolan och
gymnasieskolan. Det finns därför anledning atl organisera syo för vuxna på etl
delvis annorlunda sätt. Många vuxna behöver ta ledigt från arbetet för att studera.
De skall inte säUan klara hemarbete och vård av bam samtidigt med studiema.
Vuxna har ofta behov av kvalificerad rådgivning vad gäller alternativa
studievägar och ekonomiska och andra vUlkor i samband med studiema. En
studierådgivning som skall kunna tillfredsställa vuxnas behov av hjälp inför
studievalet bör nära samarbeta med skolor, komvux, studieförbund,
arbetsförmedling, fackliga organisationer och studiesociala myndigheter. Den
externa syon som skaU ge information och råd om hela vuxenutbildningen bör
uppfylla följande krav: -vara fristående från enskilda utbildningsanordnares
rekryteringsintresse,

-
kunna ge övergripande
information och rådgivning om all vuxenutbildning och om studiesociala frågor,

-
ha god kännedom om vuxnas sludieföratsättningar
och studiehinder.

Intern
syo

Syo
inom komvux planläggs vid pedagogisk konferens som sammankallas av rektor
minst en gång per termin. I den pedagogiska konferensen medverkar syo-funktionär,
lärare, skolledare och elevrepresentanter från komvux. Inom komvux skall syo
bedrivas integrerad med övrig pedagogisk verksamhet. Det betyder att syo skall
utgöra naturliga inslag i komvux kurser. Syo-inslagen skall komma in i
undervisningen vid ett eller flera lämpliga tillfällen och skaU bl. a. kunna
bidra med uppslag fill undersökningar, temastudier, individuella uppgifter,
utställningar, studiebesök etc. 3 Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 2

Prop. 1982/83:2 34

En
meningsfuU syo kan först uppnås då syo-stoffet blir ett naturligt inslag i undervisningen
och därmed aUas gemensamma ansvar.

Komvux
skall verka för jämställdhet meUan könen. Syo-funktionären har här speciella
möjligheter genom sin kunskap om arbetsmarknaden att i samverkan med lärare i
skilda ämnen göra kursdeltagama medvetna om företeelser som har sin grand i att
samhället ännu inte nått fram tiU full jämstäUdhet mellan könen. Det blir
härigenom möjligt atl analysera och kritiskt granska sociala relationer i utbildning
och på arbetsplatser, värderingar bland olika grapper i samhäUet,
lönerelationer, yrkens status, könsroller etc. Resultatet av granskningen kan
sedan sättas i relation till den enskildes studie- och/eller yrkesval.

Komvux
målgrapper omfattar bl. a. korttidsutbildade, invandrare och handikappade och
andra utsatta grapper i samhället med stort utbildningsbehov. Det är viktigt
att dessa grapper får tillgång tiU enskUda studievägledningssamtal. Många i
dessa grapper i komvux är dåligt orienterade om svensk arbetsmarknad. Hemarbetande
som söker sig ut på arbetsmarknaden, invandrare, arbetslös ungdom och
handikappade saknar i hög grad arbetslivserfarenhet. Det är angeläget atl dessa
grapper inom komvux får praktisk arbetslivsorientering på oUka områden och får
möjlighet att bearbeta sina erfarenheter i undervisningssituationen.

Syo
i komvux skaU anknyta tUl deltagamas erfarenheter och verklighetsuppfattning
men också söka vidga deras perspektiv vad gäller studier och yrkesval. Ett
undersökande arbetssätt bör tillämpas. Syo-funktionären anvisar litteratur
eller ger råd tUl den enskUde som själv gör efterforskningar och
undersökningar.

Syo-funktionären
skall vara en resurs för lärare och kursdeltagare som har behov av kontakter
med andra som arbetar i samhäUet t. ex. partema på arbetsmarknaden, den
offentliga sektorn, arbetsförmedlingen, företrädare för andra vuxenutbildningsanordnare
etc.

För
att deltagarna skaU få en fördjupad insikt i studie- och yrkesliv kan det vara
nödvändigt att genomföra studiebesök och/eller praktisk arbetsUvsorientering i
anslutning tUl någol eUer några moment i undervisningen. Dessa bör då
planläggas och genomföras av deltagare, lärare och syo-funktionär gemensamt.

Inom
komvux har syo en informerande, klarläggande och stödjande roll. Rådgivning
blir då ett naturligt inslag i undervisningen i samverkan mellan deltagare,
lärare och syo-funktionär.

Prop. 1982/83:2 35

6
Gymnasieskolkurser och särskilda yrkesinriktade kurser

6.1 Komvux
— ett ämneskurssystem

Utbildningen
inom komvux är uppbyggd som etl ämneskurssystem. Varje ämne utgör i regel en
separat kurs. Kursdeltagama i komvux kan studera ett eUer flera ämnen samtidigt
eller efter varandra. De kan själva välja den kombination av ämnen som de har
behov av för försatta studier eller för sin yrkesverksamhet. De kan således
kombinera studier i allmänna ämnen med yrkesinriktade ämnen. De kan ocksä
studera vissa ämnen på grandskolnivå och andra ämnen på gymnasieskolnivå
beroende på föratsättningar och behov. De sökande tas in i en kurs i den etapp
där de har föratsättningar att följa undervisningen.

De
SärskUda yrkesinriktade kurserna och vissa specialkurser får anordnas endast
som sammanhållen utbUdning, även om de innehåller flera ämnen. SÖ föreskriver
för varje specialkurs om de i specialkursen ingående ämnena får anordnas som
separata kurser eller inte.

De
yrkestekniska blockämnena eller motsvarande ämnen på gymnasieskolans
yrkesinriktade linjer och specialkurser har delals upp i delmomentskurser av
olika längd för att möjliggöra för vuxna atl utbilda sig eller fortbilda sig
inom en begränsad del av blockämnet. Delmomentskurser som innehåUer arbelsleknik
har dessutom delats upp i moduler. Moduler från flera delmoment kombineras till
s.k. modulkurser enligt SÖ:s föreskrifter.

Skolstyrelsen
i kommunen beslutar vUka kurser som skall anordnas inom komvux inom ramen för
det antal undervisningsfimmar som kommunen disponerar. I fråga om
yrkesinriktad utbildning måste skolstyrelsen samråda med arbetsmarknadens
parter innan den beslutar vilka kurser som skaU anordnas.

6.2 Gymnasieskolkurser
i allmänna ämnen

Gymnasieskolkurser
får inom komvux anordnas i de aUmänna ämnen som finns upptagna i nedanstående
tabell över etappindelade kurser. Gymnasieskolkurser får också anordnas i
följande allmänna ämnen som inte etappindelats, nämligen lafin, grekiska,
allmän språkkunskap, konsumentkunskap, redovisning, distribution, förvaltning,
rättskunskap, maskinskrivning och kontorskunskap, maskinskrivning, stenografi
och orienteringskurs för vuxenstuderande. Gymnasieskolkurser får dessutom
anordnas i ergonomi, teknologi och tekniska ämnen enligt SÖ:s föreskrifter.

Gymnasieskolkurser
far efter medgivande av SÖ i varje särskilt fall anordnas i följande ämnen,
nämligen musik, teckning, konst- och musikhistoria och musik/teckning och
teckning/musik/dramalik - estetisk specia-Usering.

Prop. 1982/83:2 36

Gymnasieskolkurser
i C-språk får anordnas i följande språk, nämligen tyska, franska, ryska,
spanska, italienska, portugisiska, finska och hemspråk.

SÖ
fastställer kursplaner bestående av mål och huvudmoment för ovan uppräknade
ämnen. SÖ fastställer också timplaner enligl riktlinjer som regeringen
meddelar. SÖ utarbetar successivt kommentarmaterial.

6.2.1
Etappindelning

De
separata ämnena utgör gmndstommen i komvux kursorganisation. De vuxenstuderande
kan emellertid ha behov av att studera olika mycket av ett ämne. Vissa
kursdeltagare har t. ex. genom studier i gymnasieskolan skalfat sig kunskaper i
etl ämne fill en viss nivå och behöver bygga på dessa kunskaper. De mera
omfattande ämnena har därför indelats i flera etapper. I de ämnen som
förekommer på gmndskolnivå motsvarar etapp I gmndskoldelen av ämnet och
etapperna 2-4 motsvarar olika omfattande gymnasieskolkurser av ämnet. I de
ämnen som inte förekommer på gmndskolnivå utgör etapp 2 den första delen av
ämnet på gymnasieskolnivå. Etapperna bygger på varandra och utgör delar av en
sammanhängande studiegång. Kursdeltagama las in i den etapp där de har föratsättningar
att följa undervisningen. Varje etapp utgör också en helhet och deltagarna kan
avsluta sina studier, när de fått sitt utbildningsbehov tillgodosett. Deltagarna
behöver inte från början bestämma hur omfattande studier i elt ämne som de
skall ägna sig ål, dvs. hur många etapper de skall studera. Etapperna 2-4 utgör
en sammanhängande kurs, men betyg utfärdas efter var och en av etapperna.

Varje
etapp indelas i en gmnddel och en fördjupningsdel enligt Mål och riktlinjer.

I
nedanstående tabeU redovisas nu gällande etappindelning och högsta antal
undervisningstimmar för.varje etapp.

Ämne

Etapp 1

Etapp 2

Etapp 3

Etapp 4

Svenska

175

105 (-1-15)

60

Engelska

230

105

70

Matematik

270

100

115

100

Samhällskunskap

45

80

45

Historia

45

40

30

Religionskunskap

45

35

Geografi

45

Socialkunskap

-

70

Företagsekonomi

-

70

120

60

Filosofi

-

35

Psykologi

-

50

FranskaTyska

160

75

105

C-språk

—

160

75

Biologi

80

105

Fysik

80

80

60

70

Kemi

60

80

50

Naturkunskap

-

60

60

130

Prop. 1982/83:2 37

6.2.2
Delning i undervisningsgrupper Allmänna ämnen får indelas i två undervisningsgmpper
i följande fall:

- i
nybörjarspråk under högst 20 undervisningstimmar om antalet kursdel

tagare är lägst 21,

-vid
laborationer, konstraktionsövningar m.m. i högst samma utsträckning som anges
i gymnasieskolans läroplan om antalet kursdeltagare är lägst 17. Härvid skall
en veckotimme anses motsvara 30 undervisningstimmar vid kommunal
vuxenutbildning,

— för
genomförande av studietekniskä övningar, planering, utvärdering

m. m. får gymnasieskolkurser i vissa ämnen och etapper delas under

högst ett visst antal undervisningstimmar om antalet kursdeltagare är

lägst 17.

Ämnen,
etapper och antal timmar framgår av nedanstående tabell.

Ämne Etapp Antal utr

2-3

20

2

20

3

10

2-3

10

2-3

10

2-3

10

2-4

10

2-4

10

2-3

20

3-4

20

Svenska

Engelska

Engelska

B-språk

Historia

Samhällskunskap

Fysik

Kemi

Naturkunskap

Företagsekonomi

6.3
Yrkesinriktade gymnasieskolkurser

6.3.1
Delmomentskurser och modulkurser

Flertalet
tvååriga yrkesinriktade Hnjer i gymnasieskolan innehåller etl dominerande yrkestekniskt
ämne med 27-35 veckolimmar för eleverna. Beklädnadsteknik, bygg- och
anläggningsteknik, efteleteknik, fordonsteknik, livsmedelsteknik,
processteknik, träteknik och verkstadsteknik är sådana ämnen. Motsvarande eller
liknande ämnen förekommer även i specialkurser.

Yrkestekniska
ämnen som innehåUer arbelsleknik och fackleori anordnas inte i sin helhet som
kurser inom komvux. Delmomenten i supplementen till Lgy 70 har i stället fått
utgöra indelningsgmnd för delmomentskurser. Ddmomentskursema kan anordnas i arbelsleknik
med integrerad fackteori eller enbart i fackleori. Kurserna är sidoordnade och
bygger således inle på varandra. Endast delmomentskurser som omfattar lägst 45 fimmar
får anordnas som separat kurs. Om en delmomentskurs omfattar ett lägre fimtal,
måste den kombineras med en annan delmomentskurs.

Gymnasieskolans
skolverksläder har inte tillräcklig utrustning för att en delmomentskurs som
innehåller arbelsleknik skall kunna anordnas inom komvux med t.ex. 12-16
deltagare. Därför har ddmomentskursema de-

Prop.
1982/83:2 38

lats
in i fyra ungefär lika stora delar - moduler. Moduler från flera delmomentskurser
läggs samman tUl en modulkurs. Kursdeltagarna kan då placeras ut på olika
studieplatser (stationer) i verkstaden och arbeta med olika delmoment samfidigt.
De skiftar sedan efter ett uppgjort cirkulationsschema.

Ämnet
verkstadsteknik, årskurs 1, kan tjäna som exempel på hur systemet fungerar.

Delmoments-
Studie- Antal lekt. Antal lektioner/modul

kurser platser A -t- F ------------------ ----

Bänkarbeten

2

70

15

15

20

20

Mätning

3

45

15

10

10

10

Slipning

3

75

15

20

20

20

Svarvning

6

140

35

35

35

35

Fräsning

4

100

25

25

25

25

Lödning m.m.

Metallbågsvetsning

Plåtbearbetning

2

100

2

80

2

150

25

25

25

25

20

20

20

20

40

40

35

35

24 760 190 190 190 190

Det
inringade fältet omfattar delmomentskurserna mätning, slipning, svarvning och fräsning.
För ddmomentskursema finns fillsammans 16 studieplatser. I en modulkurs om 90 lekfioner
- uppbyggd av moduler från dessa delmomentskurser - kan alltså 16 kursdeltagare
tas in i komvux. Den som läser samtliga fyra modulkursema har också klarat av ddmomentskursema
i sin helhet.

Övriga
tvååriga yrkesinriktade linjer och specialkurser i gymnasieskolan innehåller
flera yrkesämnen av skiftande karaktär och med varierande veckotimtal. Komvux
tillämpar även i fråga om dessa ämnen genomgående ett system med
delmomentskurser. Ämnen som distribulionskunskap, bostads- och miljökunskap och
bamkunskap har delats upp i flera delmomentskurser som bygger på varandra.
Andra ämnen utgör i sig en delmomentskurs.

Vissa
specialkurser kan endasi anordnas i sin helhet. Ingående ämnen kan alltså inte
vart och ett för sig anordnas som delmomentskurser.

6.4
Särskilda yrkesinriktade kurser

Föratom
yrkesinriktade gymnasieskolkurser får inom komvux också anordnas särskUda
yrkesinriktade kurser. Dessa kurser har ingen motsvarighet i gymnasieskolan. Läroplanema
för de särskUda yrkesinriktade kurserna kommer tiU på initiativ av
arbetsmarknadens parter, av kommuner eUer av SÖ. Läroplanema fastställs av SÖ
efter samråd med arbetsmarknadens parter. Läroplanema tUlgodoser främst behov
av fortbUdning eller vidareulbUdning i ett yrke. Några läroplaner avser gmndutbildning
för yrkesgrapper som hittills saknat egentlig yrkesutbildning.

Prop. 1982/83:2 39

6.4.1 Inventering
av utbildningsbehov

Förändringar
inom både den offentliga och den privata sektorn, omställning till nya
tekniker, datorisering m.m. skapar nya utbildningsbehov. Det är angeläget att
dessa utbildningsbehov kartläggs och initiativ tiU nya läroplaner tas både
lokalt och regionalt. Detta kan ske genom kontakter med de regionala
utvecklingsfonderna, med branschorganisationer, statUga och kommunala
myndigheter och enskUda företag. Framför allt kan det lokala samrådet med
arbetsmarknadens parter i yrkesråd eller SSA-råd ge kommunema information om
nya utbUdningsbehov. Partema kan också i skrivelser direkt tUl SÖ eller via den
lokala skolstyrelsen initiera nya läroplaner för särskUd yrkesinriktad utbUdning.

6.4.2 Utveckling
av läroplaner för särskild yrkesinriktad utbildning

FramstäUning om en ny läroplan för särskUd yrkesinriktad utbUdning

kan
göras av någon av arbetsmarknadens parter, elt yrkesråd eller en branschorganisation,
skolstyrelsen i en kommun eller annan kommunal eUer statlig myndighet. SÖ
prövar framställningen och utarbetar en läroplan, faststäUer timplan och
medger att läroplanen får tiUämpas i en eller ett par kommuner. Efter
utvärdering och eventueUa ändringar fastställs läroplanen efter samråd med
arbetsmarknadens parter för generell användning.

Parternas
medverkan i läroplansarbetet både på lokal och central nivå ger en garanti för
att läroplanerna blir arbetsmarknadsanpassade. Den bör också leda till att
utbildningen inte blir alltför snäv och företagsinriktad utan får en sådan
bredd att den stärker arbetstagcumas ställning på arbetsmarknaden. Det är särskUt
viktigt att utveckla läroplaner för yrkesgrapper som hittills saknat
möjligheter tiU utbildning inom sina yrkesområden.

6.5
Betygsättning

6.5.1
Betygsättning i allmänna ämnen

Betygsättningen
i allmänna ämnen inom komvux följer i princip samma bestämmelser som gäller för
betygsättningen i gymnasieskolan. Betyg skaU sättas vid slutet av vaije etapp
och avse hela etappen. Betygen skall ges i en femgradig skala, där betyget 5 är
det högsta betyget. Eftersom de olika etappema i komvux inte har någon direkt
motsvarighet i gymnasieskolan kan inte gymnasieskolans elever utan vidare
utgöra jämförelsegmpp vid betygsättningen. Utbildningen i komvux skall ha samma
kvalitet som utbildningen i gymnasieskolan. Betygen i komvux skaU därför
motsvara prestationer som ligger på samma nivå som prestafionema hos gymnasieskolans
elever, även om innehållet i undervisningen inte är identiskt. Av SÖ:s
föreskrifter för betygsättningen framgår med vUka devgmpper i gymnasieskolan
som de olika etappema skaU jämföras.

Prop. 1982/83:2 40

Betyget
utgör en bedömning av vad kursdeltagama vid belygsättnings-tillfäUet presterat.
Vid betygsältningen skall läraren utnyttja all tillgänglig information om
kursdeltagarens studieresultat. I betyget vägs samman prestationerna i olika
delar av etl ämne, både gmnddel och fördjupningsdel. Därvid bör kursplanens
betoning av de olika momenten och deras omfattning vara vägledande. Brister på
ett mindre väsentligt område bör inte få sänka betyget i samma utsträckning som
om det gällt ett mera väsentligt område. Även kunskaper och färdigheter i ämnet
som kursdeltagarna tillägnat sig vid tidigare studier eller på annat sätt skaU
beaktas. Betyg i vissa ämnen där skriftliga prov ges får inle göras beroende
enbart av dessa prov. Samtliga prestationer skall inräknas och läraren måste
undvika att övervärdera sådana resultat som lättare än andra låter sig bedömas.

6.5.2 Betygsättning
i delmomentskurser och modulkurser

För
delmomentskurser och modulkurser tiUämpas inom komvux samma betygsystem som i
gymnasieskolan, dvs. betygen 1-5, där betyget 5 är det högsta betyget.
Delmoment som är kortare än 45 lekfioner får inle anordnas som separata
kurser. För sådana delmoment som kombineras med annat eUer andra delmoment lill
en kurs ges ett för delmomenten gemensamt betyg. Modulkurser bestående av
flera delmoment måste omfatta minst 90 lektioner. För sådan modulkurs ges ett
för samtliga moduler gemensamt betyg.

Betyg
i delmomentskurser och modulkurser sätts endast under fömtsältning att
kursdeltagaren uppnått godtagbart yrkeskunnande. Frågan om kursdeltagaren
uppnått godtagbart yrkeskunnande måste sältas i relation liU kursens mål och
omfattning.

6.5.3 Betygsättning
i särskilda yrkesinriktade kurser

I
läroplanen för särskild yrkesinriktad kurs anges i regel omgraderade betyg
skall sättas eUer om "Deltagit" skall användas. Om kursen omfattar färre
än 90 lekfioner används "Deltagit". Även då sådan kurs består av flera
ämnen och något eller några av dessa omfattar färre än 90 lektioner används
"Deltagit". Graderade betyg och "Dehagif' används endasi under fömtsältning
att kursdeltagaren uppnått fullgott yrkeskunnande.

6.6
Betygsdokument, avgångsbetyg

6.6.1
Betygsdokument

Utbildningen
inom komvux är uppbyggd som elt ämneskurssystem där varje ämne i regel utgör en
separal kurs. Ett samlat belygsdokumenl utfärdas när en kursdeltagare avslutat
sin utbildning i komvux. Etl sådant betygsdokument kan innehåUa betyg både i aUmänna
ämnen och i yrkesinriktade ämnen. Det kan innehålla betyg från olika etapper,
från delmo-

Prop.
1982/83:2 41

mentskurser
och modulkurser. Det ger en samlad bild av vilken utbUdning en kursdeltagare avslutat
inom komvux och vilka betyg han eUer hon fått.

6.6.2 Avgångsbetyg
efter slutförd särskild yrkesinriktad utbildning

Avgångsbetyg utfärdas efter slutförd särskild yrkesinriktad utbildning,

om inte annat framgår av
läroplanen. I avgångsbetyget anges utbildningens omfattning och i utbUdningen
ingående ämnen.

6.6.3 Avgångsbetyg
motsvarande gymnasieskolans yrkesinriktade linjer

och specialkurser

Avgångsbetyg
utfärdas inom komvux efter slutförd utbUdning som motsvarar fullständig
studiekurs av gymnasieskolans yrkesinriktade linjer och specialkurser. I
avgångsbetyget ingår inte betyg i gymnastik, musik eller teckning. För sådant
avgångsbetyg krävs betyg i svenska från etapp 2 och betyg i samhäUskunskap/arbetslivsorienlering.

6.6.4 Avgångsbetyg
som ger aUmän behörighet

Avgångsbetyg
som ger allmän behörighet utfärdas inom komvux på två nivåer, dels avgångsbetyg
som motsvarar en tvåårig utbildning i gymnasieskolan, dels avgångsbetyg som
motsvarar en treårig utbildning i gymnasieskolan. Dessutom utfärdas
avgångsbetyg som motsvarar årskurs 4 av fyraårig teknisk linje.

Eftersom
det betygsdokument som ger grandskolkompetens är att betrakta som ett
avgångsbetyg på den första nivån inom komvux, betecknas avgångsbetyg som
motsvarar en tvåårig utbildning i gymnasieskolan som avgångsbetyg 2.
Avgångsbetyg som motsvarar en treårig utbildning i gymnasieskolan betecknas
som avgångsbetyg 3.

6.6.4.1
Avgångsbetyg 2

Avgångsbetyg
2 som ger allmän behörighet utfärdas inom komvux när följande vilUcor är
uppfyllda.

UtbUdningen
omfattar

1.
en volym av 1 100—1 400
undervisningstimmar i fråga om huvudsakligen allmänna ämnen och lägst 1400
undervisningstimmar i fråga om huvudsakligen yrkesinriktade ämnen,

2.
betyg i följande obligatoriska
ämnen: Svenska, etapp 2

Engelska,
etapp 2 Matematik, etapp 2 Samhällskunskap/arbetslivsorientering, etapp 2,

3. betyg
i uppräknade karaktärsämnen inom en av följande sektorer:

Prop. 1982/83:2 42

Ekonomisk sektor Företagsekonomi etapp 2

Företagsekonomi etapp 3-4 Maskinskrivning och kontorskunskap
ADB

Humanistisk-samhälls- Historia
etapp 2-3

vetenskaplig sektor Religionskunskap etapp 2

Socialkunskap etapp 2

Psykologi etapp 2

Tyska/Franska etapp 2

Naturvetenskaplig Matematik etapp 3

sektor Fysik etapp 2-3

Kemi etapp 2

Biologi etapp 2

Teknisk sektor Teknologi etapp 2

Matematik etapp 3 Fysik etapp 2-3

och eller eller eller

Byggteknik Fysikalisk
kemi Konstruktion M Eliära

Konstruktion Organisk
kemi Produktion M Eleleklronik .

betyg i

yrkesinriktade ämnen yrkesinriktade
ämnen motsvarande

gymnasieskolans yrkesinriktade linjer och specialkurser
och särskilda yrkesinriktade kurser i komvux omfattande tillsammans lägst 800
undervisningstimmar,

4.
betyg i fritt valda ämnen inom ovan angiven volym:

I
avgångsbetyget tas in betyg i fritt valda ämnen inom ramen för den totala
utbildnings volymen. Dessa kan utgöras av ytterligare karaktärsämnen från
samma eUer annan sektor, orienteringsämnen, språk, delmomentskurser,
modulkurser eUer särskUda yrkesinriktade kurser. I UtbUdningsvolymen räknas
också in ytteriigare etapper av obligatoriska ämnen eller karaktärsämnen. Betyg
från etapp 1 räknas däremot inte in i avgångsbetyget.

6.6.4.2
Avgångsbetygs

Avgångsbetyg
3 som ger allmän behörighet utfärdas inom komvux när följande vUlkor är uppfyUda.

Utbildningen
omfattar

1.
betyg i ämnen som tUlsammans
omfattar en utbildningsvolym enligt timplanen för komvux av lägst 1500 och
högst 1700 undervisningstimmar,

2.
betyg i följande obligatoriska
ämnen: Svenska, etapp 2-3

Engelska,
etapp 2 Matematik, etapp 2 Samhällskunskap/arbetslivsorientering, etapp 2,

3. betyg
i karaktärsämnen inom en av följande sektorer:

Prop. 1982/83:2

Ekonomisk sektor

Humanistisk-samhälls-vetenskaplig sektor

Naturvetenskaplig sektor

Teknisk sektor: bygg, maskin, kemi, el

Fritt valda ämnen

Företagsekonomi etapp 2-4

Maskinskrivning och

kontorskunskap

ADB

Engelska etapp 3 eller

Tyska/Franska etapp 3 eller

annat språk

Historia etapp 2-3 Religionskunskap etapp 2 Socialkunskap
etapp 2 Psykologi etapp 2 Tyska/Franska etapp 3 Engelska etapp 3 eller annat
språk

Matematik etapp 3-4 Fysik etapp 2-4 Kemi etapp 2-3 Biologi
etapp 2

Matematik etapp 4

Fysik
etapp 4

Kemi etapp 3

Dessutom
de för nivå 2 angivna

specialämnena
för var och en av

de fyra
specialiseringarna

I avgångsbetyget tas in betyg i fritt valda ämnen inom
ramen för den totala utbildningsvolymen. Dessa kan utgöras av ytterligare karaktärsämnen
från samma eller annan sektor, orienteringsämnen, språk, delmomentskurser,
modulkurser eller särskilda yrkesinriktade kurser. I utbildningsvolymen kan
också räknas in betyg från ytterligare etapper av obligatoriska ämnen.

43

I
den totala utbildningsvolymen för avgångsbetyget nivå 3 inräknas utbildning som
ingår i avgångsbetyget nivå 2.

6.6.4.3
Avgångsbetyg motsvarande årskurs 4 av fyraårig teknisk linje i gymnasieskolan

Inom
komvux utfärdas avgångsbetyg motsvarande årskurs 4 av fyraårig teknisk Unje i
gymnasieskolan, när följande viUkor är uppfyllda:

1.
eleven har fått avgångsbetyg 3
med betyg i karaktärsämnena inom teknisk sektor,

2.
betyg i tekniska specialämnen
inom en av de angivna specialiseringarna enligt SÖ:s föreskrifter.

Prop. 1982/83:2 44

7
Grundutbildning för vuxna

7.1
Inledning

Gmndutbildning
för vuxna (grandvux) skall organisatoriskt anknytas till en särskild skolenhet
för vuxenutbildning, eller där sådan saknas, lill en annan skolenhet dit komvux
har förlagts. Om komvux saknas i kommunen eller om andra särskilda skäl
föreligger får grandvux organisatoriskt anknytas tiU grandskolan. Grandvux utgör
en egen skolform med egel regelsystem, som skiljer sig från bestämmelserna om komvux.
Grandvux ingår dock som en naturlig del av kommunemas vuxenutbildning.

De
mål och rikfiinjer som gäller för verksamheten inom komvux gäller i tillämpliga
delar också för gmndvux. SÖ utarbetar kommentarmaterial även för gmndvux.
Lokala arbetsplaner skall finnas för gmndvux liksom för komvux. Eftersom gmndvux
i väsentliga avseenden skiljer sig från komvux behandlas i detta avsnitt sådana
frågor som är specifika för gmndvux.

7.2
Särskilda mål för grundvux

Grandvux
har vissa speciella uppgifter som skiljer gmndvux från annan vuxenutbildning. Gmndvux
uppgifter är följande:

Gmndvux
skall medverka tiU alt förverkliga vuxenutbildningens allmänna mål genom atl
anordna gmndläggande utbildning på en nivå som högst motsvarar utbildning
enligt årskurs 6 i grandskolan.

Grandvux
skall ha lill syfte

1.
att förmedla kunskaper och
färdigheter som är oundgängliga för den enskUde i samhället och som kan utgöra
grand för yrkesutövning och vidareulbUdning saml

2.
alt utveckla de studerandes
förmåga att krifiskt undersöka sin egen situation och det omgivande samhället
och sfimulera dem fill att medverka i samhällets utveckling.

7.3
Målgrupper för grundvux

Berättigade
till utbildning inom grundvux är alla vuxna som saknar grundläggande kunskaper
och färdigheter i att läsa, skriva eller räkna. Undantagna är dock vissa
psykiskt utvecklingsstörda, zigenare i arbetsmarknadsutbildning, flyktingar i arbetsmarknadsstyrelsens
flyktingläger och sådana utlänningar som inle är stadigvarande bosatta i riket.

Prop. 1982/83:2 45

7.4
Utbildningens uppbyggnad

Grandvux
omfattar utbildning på flera nivåer. Av praktiska skäl har en uppdelning gjorts
på två nivåer, en grandläggande nivå som närmast kan jämföras med grandskolans
lågstadium, och en fortsättningsnivå jämförbar med grandskolans meUanstadium.
Hela gmndvux utgör dock en sammanhängande studiegång och bör betraktas som en
helhet. Deltagarna inplaceras på den nivå där de har fömtsättningar att följa
undervisningen.

Svensktalande
vuxna, som är gmndvux-berätfigade, har i allmänhet en minst 6-årig skolgång
bakom sig. De saknar sällan helt läs-, skriv- eller räknefärdigheter. Merparten
av de svensktalande behöver därför inte delta i den mest elementära delen av grandvux.

7.5
UtbUdnmgens innehåU

Utbildningen
inom gmndvux omfaltar undervisning i att tala, läsa, skriva och räkna.
Samhällsorienterande och naturorienterande moment ingår också i utbildningen.
Inget moment utgör ett separat ämne.

AU
grandvux inleds med en inskolningsperiod. Under denna lär delta-gama känna
varandra. En försiktig diagnostisering bör göras av varje deltagares kunskaper
och färdigheter. Under inskolningsperioden skall man ta upp en diskussion av
målen för grandvux och börja planera undervisningen med hänsyn till varje
deltagares personliga mål, föratsättningar och behov.

7.5.1
Den grundläggande nivån

Icke
svensktalande deltagare som saknar grandläggande färdigheter i att läsa, skriva
eller räkna på sitt hemspråk skall, om det är möjligt och om deltagaren själv
önskar det, få den grandläggande läs-, skriv- och räkneun-dervisningen på
hemspråket. Gmndläggande läs- och skrivfärdigheter på hemspråket är ofta en fömtsättning
för atl deltagaren utan aUlför stora svårigheter skall kunna lära sig läsa och
skriva på svenska. Icke svensktalande deltagare som får den grandläggande läs-
och skrivundervisningen på hemspråket behöver ofta samtidigt få allmän
språkträning på och i svenska. Undervisningen i svenska som främmande språk
för icke läs- och skrivkunniga föratsälter en väl genomtänkt gemensam planering
av hemspråksläraren och svenskläraren. De samhälls- och naturorienterande mot menten
i undervisningen genomförs i huvudsak på hemspråket. När deltagaren har lärt
sig de grandläggande färdigheterna i alt läsa och skriva på sitt hemspråk och
också skaffat sig en grandläggande funktionell språkkompetens i svenska
språket, bör läsning och skrivning på svenska komma in aUtmer i undervisningen.

Då
deltagare i grandvux inte önskar lära sig läsa och skriva på sitt hemspråk
eller då det av andra skäl, t.ex. brist på hemspråkslärare, är

Prop.
1982/83:2 46

omöjligt
att genomföra detta, skaU allmän grandläggande språkträning i och på svenska
föregå läs- och skrivinlärning på svenska.

■
7.5.2 Fortsättningsnivån

Flertalet
studerande i grandvux sätter målet högre än den grandläggande nivån.
Undervisningen på fortsättningsnivån syftar tUl en färdighetsnivå som är
jämförbar med årskurs 6 i grandskolan. Denna nivå utgör de kunskaper och
färdigheter, som den enskUde behöver i samhället, och som kan utgöra grand för
yrkesutövning och vidareulbUdning.

Icke
svensktalande deltagare fortsätter att träna sig i att tala, läsa, skriva och
räkna på svenska. SamhäUs- och naturorienterande momenl skall ingå i
undervisningen även på denna nivå och kan användas för alt befästa fårdigheteraa
i alt läsa och skriva på svenska. Detta utesluter inte att undervisningen
delvis sker på hemspråk särskilt i början av fortsättningsnivån, om det är
möjligt. Svensktalande deltagare kan i regel efter en kort inskolningsperiod
börja sina studier på fortsättningsnivån. De bör särskilt få träna moment där
de har stora brister. Samhälls- och naturorienterande moment skaU ingå i
undervisningen även för dem.

Grandutbildningen
bör så tidigt som möjligl byggas ut med yrkes- och arbetslivsförberedande
inslag för att ge deltagama möjlighet att tUlämpa förmågan att tala, läsa,
skriva och räkna. Deltagamas arbets- och studieinriktning efter genomgången grandvux
bör prägla undervisningen i grandvux på denna nivå då det gäller innehåll och
arbetsformer. Del innebär alt grandutbUdningen inriktas mot och förbereder för
t. ex. förvärvsarbete, studier inom arbetsmarknadsutbUdning, komvux, på
folkhögskola eller i studieförbund.

7.6
Undervisningens uppläggning

7.6.1 Enskild
undervisning - gruppundervisning

Statsbidrag
för undervisning inom grandvux ulgår per deltagare. Det ger kommunema stor
frihet atl organisera undervisningen med hänsyn lill deltagarnas föratsättningar
och behov. För vissa deltagare kan det vara nödvändigt att börja med enskild
undervisning. En strävan bör emellertid vara att så snart som möjligt föra deltagama
samman till grapper för att möjliggöra en social träning. Gmppstorleken skall
efterhand öka och bör mot slutet av studiema i gmndvux vara relativt stor, så
att övergången lill annan utbildning underlättas.

7.6.2 Heltid
- deltid

Pedagogiska
skäl talar för att undervisningen i grandvux bedrivs som deltidsundervisning.
För flertalet deltagare är det lämpligt med högst halvtidsstudier tiU en början.
Undervisningen per vecka kan emellertid ökas när deltagama skaffat sig viss
studievana och gjort sådana framsteg att del

Prop. 1982/83:2 47

är
motiverat. Endast i undantagsfall och när deltagama bedöms ha särskilt goda fömtsättningar
att tiUgodogöra sig undervisningen bör gmndvux redan från början kunna läggas
upp som heltidsstudier.

7.7 Planering
av studierna

En
effektiv undervisning föratsälter en väl genomtänkt planering. Del faktum att grandvux
inte har kurs- och timplaner för separata ämnen kan betyda att
planeringsarbetet medför vissa svårigheter. Sådana svårigheter far aldrig tas
som intäkt för att inte planera studiema i grandvux. Studiema måste vara individueUt
planerade för såväl varje deltagare som varje grapp. Planeringsarbetet skall
ägnas stor omsorg. Det utgår från dellagarnas mål med studiema, deras behov, fömtsättningar
och intressen. Också grandvux syfte, SÖ:s kommentarmaterial och de lokala
arbetsplanerna skaU beaktas vid planeringen av undervisningen i gmndvux.
Möjligheterna att göra studiebesök och att också ha arbets- och yrkesUvsförberedande
inslag skall tiUvaratas och planeras in.

Planeringen
innebär att lärare och deltagare tillsammans avgör vad som skall ingå i utbildningen
och hur lång tid de skall ägna åt olika moment, i vUken ordning de skaU ta upp
olika frågor, med vilka metoder frågoma skall bearbetas och vilka läromedel som
skall användas. Planeringen skall fortgå under hela studietiden och påverkas
därigenom av bl. a. studieresultat, innehåU i undervisningen och arbetsformer.
Vid planeringen bör man också avsätta tid för oföratsedda händelser.

7.8 Metoder
och arbetsformer

Elt
vidgat deltagarinflylande är ett medel att nå centrala övergripande mål och en
metod att öka effektiviteten i undervisningen. Genom undervisningen i grandvux
bör deltagama lära sig att planera och la ansvar för sina studier.

Vissa
deltagare i gmndvux kan knappast förväntas klara detta redan från början av
sina studier. Arbetet i grandvux börjar därför med en inskolningsperiod.

Deltagama
i grandvux bör successivt få vänja sig vid att utföra en del av studiema som
hemarbete. Hemarbetet har tUl syfte att befästa kunskaper och färdigheter genom
övning av framför allt läs- och skrivförmågan. Hemarbetet bör under studiemas
gång få en allt slörre omfattning.

Arbetsformerna
inom gmndvux bör varieras. Både innehållet, arbetsformerna och inlämingen av
vissa moment bör så långt som möjligt anpassas till deltagamas individueUa fömtsättningar
och behov. Undervisning i större grapper bör växla med inividuellt arbete,
arbete i par eUer i mindre gmpper. Även arbete utanför klassmmmet, såsom
studiebesök och praktiska övningar, bör vara naturliga inslag i
undervisningen.

Prop. 1982/83:2 48

TUlgången
på läromedel som är anpassade för grandvux är begränsad. Därför bör de
läromedel som används kompletteras med autentiskt material och material som
utarbetas av lärare och kursdeltagare gemensamt.

7.9 Utvärdering

Efter
inskolningsperioden och med jämna mellanrum under studierna bör utvärdering
ske, innan det fortsatta arbetet detaljplaneras. Deltagare, lärare, skoUedare, syo-funktionär
och kurator bör låta de erfarenheter och synpunkter som kommer fram vid
utvärderingen påverka planeringen av det fortsatta arbetet. Utvärderingen skall
också medverka till atl höja motivation och effektivitet i gmndvux och
förhindra frånvaro och studieavbrott.

Vid
de återkommande utvärderingarna bör man la upp frågor som t. ex.
måluppfyllelse, urval av stoff, avvägning mellan olika arbetsformer, läromedel,
hemarbete osv. Utvärderingarna bör också kunna ge underlag för en bedömning om
deltagarna uppnått målet för grandvux och har tillräckliga kunskaper och
färdigheter för att övergå lill annan utbUdning eller tiU yrkesarbete. Vid
slutet av utbildningen inom grandvux kan det vara lämpligt att göra en mera
övergripande utvärdering som bl.a. kan ge underlag för revidering av de lokala arbetsplanema.

7.10 Schablontilläggets
användning

För
informafion och uppsökande verksamhet, studiehandledning, studie- och
yrkesorientering, studiebesök, kurativa insatser, tolkning och stödundervisning
inom gmndvux finns en särskild resurs, det s. k. schablontilläggel. Kommunerna
har stor frihet alt själva bestämma hur schablontillägget skall användas för
dessa ändamål. Utgångspunkten för hur kommunema fördelar resursen till ohka akfivileter
skall vara deltagarnas behov. Resursen kan användas både för personella
insatser och för inköp av material för de i förordningen angivna ändamålen.
Läromedel fär inte bekostas från schablontiUäggel.

SchablontUlägget
för komvux får användas även inom grundvux. SchablontUlägget för grandvux får
däremot endasi användas inom grundvux.

7.10.1
Information och uppsökande verksamhet

Varje
kommun skall informera om gmndvux i kommunen. Målet skall vara att nå alla som
kan tänkas behöva gmndvux. Informationen bör vända sig tUl såväl personer som
kan behöva gmndvux som myndigheter, organisationer, arbetsgivare m. fl., som
kan komma i kontakt med gmndvux-be-rätligade personer. Den skall vara ofta
återkommande och anpassas till olika målgrapper. Oftast måste
informationsmaterial vara tillgängligt på flera språk.

Prop.
1982/83:2 49

Kommunemas
informationsinsatser om gmndvux skall bedrivas i samverkan med andra utbUdningsanordnare,
statliga myndigheter och med arbetsmarknadens parter i syfte att nå dem som behöver
grandvux och motivera dem att delta i utbildningen.

7.10.2 Studie-
och yrkesorientering, studiebesök

Mål
och riktlinjer för syo i komvux gäller också i liUämpliga delar för grandvux.
Både av vuxenutbildningens allmänna mål och grandvux särskUda mål framgår att grandvux
har stor betydelse då det gäller att förbereda de studerande för arbetslivet.
Eftersom många deltagare i grandvux saknar fotfäste på arbetsmarknaden eller
löper risk atl förlora det, är det av särskild vikt att de får en väl anpassad
studie- och yrkesorientering.

Det
är viktigt att studiebesök av olika typ och längd och yrkes- och arbetslivsförberedande
moment planeras in i utbildningen. Dessa inslag medverkar tUl att höja
motivationen hos deltagama och gör det också möjligt för dem att i
verklighetstrogna vardagslivssituationer tillämpa förmågan att tala, läsa,
skriva och räkna.

Inom
gmndvux behöver otraditionella studie- och yrkesorienteringsinsatser användas.
Ett nära samarbete krävs mellan lärare och syo-funktionär.

7.10.3 Kurativa
insatser

Många
deltagare i gmndvux lever under mycket svåra förhållanden, ekonomiskt, socialt
och psykiskt. Livssituationen är inte sällan så otrygg och fylld av problem att
studiema försvåras. Det är därför viktigt att särskilt utbUdad kurativ personal
kompletterar de lärarinsatser som är ryggraden i hela verksamheten.

7.10.4 Tolkning

1
många situationer, t. ex. vid information om gmndvux och då del gäller undervisning
i samhälls- och naturorientering, är användandet av tolk en bra lösning. Det gäUer
särskUt i de faU då grandvux måste ske på svenska för icke svensktalande
deltagare. Genom tolken kan den svensktalande läraren få en större förståelse
för dellagamas bakgmnd och reaktioner.

4 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 2

Prop. 1982/83:2 50

Bilaga
3

Sammanställning av remissyttrandena över förslag till kompletteringar
till läroplan för komvux

Allmänt

Komvux-utredningens
förslag tiU kompletteringar tiU 1982 års läroplan för kommunal vuxenutbildning (Lvux
82) fiUstyrks i sin helhet av SAF. Även Svenska kommunförbundet fillstyrker men
anger alt utgångspunkten för det fortsatta arbetet måste vara att den nya
läroplanen kan genomföras utan att kommunens kostnader ökar.

Kommittén
(A 1980:02) för arbetsmarknadsutbildningen och företagsutbildningen (KAFU) har
beslutat att avstå från atl yttra sig över förslagel, medan
Jämställdhetskommittén begränsar sitt yttrande till alt gälla mål och
riktlinjer för studie- och yrkesorientering (syo).

Landstingsförbundet
vill invänta komvux-utredningens slutbetänkande för en samlad bedömning av den
kommunala och statliga vuxenutbUdningen. Denna måste också ha ett nära samband
med bedömningen av gymnasieutredningens arbete.

UHÅ
har överlämnat en promemoria utarbetad inom byrån för central antagning.
Eftersom utbildningen skall ligga på samma nivå som gymnasieskolan och
betygsystemet skall vara delsamma torde det enligl denna promemoria finnas
anledning att vänta med en genomgripande omorganisation av komvux till dess
beslut fattats om genomförande av ny organisation av gymnasieskolan.

Samtliga
övriga remissinslanser är posifiva i stort till komvux-utredningens förslag.
SÖ hänvisar till riksdagens beslutom en särskild läroplan för komvux. Med den
utformning läroplanen kommer alt få i konsekvens med riksdagsbeslutet finner SÖ
del både följdriktigt och nödvändigt atl de av komvux-utredningen föreslagna
kompletteringarna genomförs i sina huvuddrag.

SOSVUX
är positiv till att också gymnasieskolkursema och den särskilda yrkesinriktade
utbUdningen nu kommer in i läroplanen men tiUägger att formuleringama i
förslaget fortfarande ger en aUtför slor koppling till ungdomsutbildningen.

Kompletteringar
till läroplanens mål och riktlii\jer

Komvux-utredningen
föreslår tillägg till mål och riktlinjer i Lvux 82 om syo, om gymnasieskolkurser
och särskilda yrkesinriktade kurser inom komvux samt om grandutbUdning för
vuxna (grandvux). De föreslagna tUläggen återges i bilaga 2.

Prop. 1982/83:2 51

Syo

Komvux-utredningen
anger att förslaget till mål och riktlinjer för syo överensstämmer med de mål
för syon i gmndskolan och gymnasieskolan som riksdagen har faststäUt. Kommittén
har dock anpassat sill förslag lill de annorlunda målgrapper och fömtsättningar
som gäller för komvux.

SÖ
delar kommitténs syn pä vuxnas syo-behov och uppdelningen på extem och intem syo.
Även LO och TCO tUlstyrker kommitténs förslag.

Landstingsförbundet
anser det positivt att de principer för mål och riktlinjer för syo som gäller
för gymnasieskolan också skall gälla för komvux. Studievägledning är en viktig
del i såväl syo-konsulenters som lärares m.fl. arbete.

SOSVUX framhåller att nu
när arbetsmarknaden blir allt hårdare blir också syon allt viktigare. Den är
också nödvändig med tanke på att många av de kvinnor som går i komvux inte
varit ute på arbetsmarknaden på väldigt länge.

Några
remissinstanser har uttalat sig om finansieringen av syon.

Enligt
SACOISR:s uppfattning finns det starka skäl all organisera syo för vuxna på elt
annat sätt än syo för ungdomar i gmnd- och gymnasieskola. En syo för vuxna
riktar sig dels mot allmänheten (extern syo) och dels mot dem som studerar inom
komvux (intern syo). SACO/SR anser att syo-avsnitten i mål och riktlinjer för komvux
bör omarbetas och konkretiseras. Det är svårt för alt inte säga omöjligt alt
diskutera syons mål och riktlinjer utan att samtidigt behandla resursfrågan.
SACO/SR delar inte kommitténs förslag att man skall finansiera syo genom omprioritering
inom det s. k. schablonfillägget. Finansieringen bör ske genom etl särskilt
statsbidrag för syo inom komvux.

TCO
instämmer med komvux-utredningen atl, om komvux skall nå de målgrapper som
verksamheten främst skall vända sig till, släller del stora krav på anpassade syo-insatser
för vuxna. TCO anser att extra resurser fill riktad syo för vuxna skall garanteras
och anser det tveksamt alt man genom lokala omprioriteringar inom ramen för schablontilläggel
kan klara riktad syo enligt kommitténs intentioner och målen för komvux verksamhel.

SOSVUX förmodar alt den extema
syon är den syo som t. ex. vuxenut-bildningsnämndema erbjuder. Den är väldigt
viktig och intimt sammankopplad med den uppsökande verksamheten. SOSVUX anser atl
den målsättning, eller de krav, som förslaget ställer på den externa syon är riktig
men hoppas att resursema tUl den inte tas från komvux "intema" resurser
utan att den betalas med andra medel.

Extem
syo tas upp av ytterligare några remissinstanser.

Enligt
CSN söker sig tiU komvux i dag en tämligen heterogen grapp elever med avseende
på ålder, studieföratsältningar, studiemofivation, sludiebakgmnd etc. Detta stäUer
stora och delvis förändrade krav på utbildningsanordnare i allmänhet och på syo
i synnerhet. I dag fär de

Prop. 1982/83:2 52

vuxenstuderande
ofta en bristfällig och ensidig information via arbetsförmedling eller syo-funktionär
vid en enskild skola. TiUräcklig kunskap om del studiesociala området saknas
hos många ulbildningsplanerare. CSN anser det därför mycket angeläget att den
externa syon enligt mål och riktUnjer för syo i komvux blir en verklighet.

AMS
menar atl vuxna som står inför val av utbildning och yrke eller som står i
begrepp att påbörja en omskolning eller en fortbildning har behov av en bred syo
bl.a. för att undvika kostsamma felval. Personliga fömtsättningar,
arbetsmarknadens utveckling, yrkeslivets förändringar är några av de områden
som måste beaktas och diskuteras. Eftersom det ibland diskuteras alt
arbetsförmedlingen borde kunna åta sig uppgiften alt ge vuxenstuderande orientering
och vägledning, framhåller AMS att förmedlingens möjligheter att ge denna
service är begränsade. Och med den arbetsbelastning i övrigt som förväntas
under de närmaste åren kommer dessa möjligheter inte atl öka. AMS pekar på
risken att den viktiga mälgmpp som presumfiva vuxenstuderande utgör blir utan
en adekvat syo-service.

Kraven
på en extern syo, som skaU ge information och råd om hela vuxenutbildningen,
bör enligl SACO/SR ställas högre än vad komvux-utredningen har gjort. I målgmppen
för komvux finns och kommer även i framtiden att finnas korttidsutbildade,
resurssvaga och sociaU utsatta personer. Syo för vuxna bör även omfatta
insatser av socialt utbildad personal. Skolkuratorerna inom komvux utgör enligl
SACO/SR en viktig resurs i detta sammanhang.

SACO/SR
anser atl del är nödvändigt för vuxna att fä en gmndläggande syo inför sludiemas
början för att kunna välja den rätta ulbildningsformen. Tidigare har
arbetsförmedlingens yrkesvägledare spelat stor roll för de vuxenstuderandes val
av studieväg. När nu yv-enhelerna vid förmedlingarna organiseras om blir det
allt viktigare atl få till stånd en frislående syo-resurs i varje kommun. En
dylik central syo-resurs som i sig innefattar kuratorsresurs skulle då kunna ge
övergripande information och rådgivning om aU vuxenutbildning och om sludiesociala
frågor. Speciellt för de prioriterade gmpperna borde en dylik "Syo-central"
vara av största betydelse. En dyUk syo-verksamhet bör både resursmässigt och
organisatoriskt vara skild från syo i komvux.

Även
den interna syon tas upp i remissyttrandena.

SOSVUX
anser att komvux har stort behov av inlem syo inte minsl nu när den nya
läroplanen skall genomföras. Syon skulle troligtvis nå sina mäl bättre om man,
som kommittén föreslår, integrerar syon med övrig verksamhet. Bra vore också
om man gick in i undervisningen inom de olika sektorerna och på så sätt nådde
olika målgrapper med syo inom just deras område.

När
det gäUer den interna syon anser CSN det posifivl atl man i förslaget poängterar,
atl syon skall bedrivas integrerad med övrig pedagogisk verksamhet. Som ett
led i integrafionen meUan syo och undervisning bör det

Prop. 1982/83:2 53

också
vara möjligt att inom komvux kombinera syo-tjänsten med en undervisningsdel.

CSN
påpekar dessutom att syon inte som nämns i förslagel skall ha karaktären av
rådgivning. En syo-funktionärs uppgift måste vara att ge vägledning lUl de
studerande så att de själva med hänsyn till den information de fått kan ta stäUning
och fatta beslut.

SACOISR
menar att den syo som riktar sig mot de studerande inom komvux har en starkare
inriktning mol vägledning och stöd både enskilt och i grapp än syon i
ungdomsskolan. Anledningen är dels atl antalet undervisningsfimmar i varje ämne
inom komvux är litet i jämförelse med ungdomsskolan, varför samma utrymme för syo-integration
inte står tillbuds, dels att vuxenstuderande, särskilt de prioriterade grappema,
har ett stort behov av stöd och vägledning.

Syon
inom komvux bör enligt SACO/SR huvudsakligen läggas utanför de lärarledda lekfionema
i de olika ämneskursema. Del finns annars en betydande risk för att målen i
ämnesutbildningen inle kan uppnås på den knappt tillmätta tiden. SärskUd tid
bör i stället sältas av för den intema syon. Detta bör ge möjlighet tiU en reeU
måluppfyllelse av syon för vuxna då man genom dylika arrangemang bättre kan få tiU
stånd en fungerande samverkan mellan elever, lärare, syo-funktionärer och
skolkuratorer.

Jämställdhetskommittén
tillstyrker komvux-utredningens förslag i mål och riktUnjer för syo att komvux
skall verka för jämställdhet. Jämställd-hetskommittén anser emeUertid alt del
är nödvändigt atl i högre grad än vad komvux-utredningen gör utveckla jämställdhelsmålen.
De vuxnas behov av syo avviker visserligen i många avseenden från ungdomamas,
men situationen är när del gäller de könsbundna valen av utbildning och yrke
mycket lika. Riksdagens beslut med anledning av propositionen om syo (1981/82:15)
betonar nödvändigheten av särskilda insatser för flickoma bl. a. med hänvisning
tiU proposifionen om arbetsmarknadspolitiken.

Sådana åtgärder kommer,
anser jämställdhetskommittén, att få avgörande betydelse för utbUdningens roll
som förändringsinstmment. Jämställd-hetskommittén föreslår därför atl åtgärder
i linje med dem som gäller för flickornas syo i ungdomsskolan förs in i syo för
komvux. Vidare föreslår jämstäUdhelskommittén att studiebesök och praktisk arbelslivsorientering
planeras så att män får inblick i kvinnodominerade yrken och kvinnor i mansdominerade.

Jämställdhetskommittén
uttalar att en första fömtsältning för jämslälld-hetsarbetet i skolan är att
all skolpersonal får utbildning i jämställdhetsfrågor.

Gymnasieskolkurser
och särskilda yrkesinriktade kurser

Komvux-utredningens
förslag till mål och rikfiinjer för gymnasieskolkurser och särskilda
yrkesinriktade kurser kommenteras bl. a. av CSN. Enligt CSN:s uppfattning är det
en stor och allmän efterfrågan på särskilda

Prop. 1982/83:2 54

yrkesinriktade
kurser. CSN ser det därför positivt att ett ökat samråd meUan berörda parter
kommer tiU stånd och eventuellt medför en utbyggd UtbUdning.

LO
erinrar om att komvux-utredningen bl. a. föreslår att yrkesinriktade kurser kan
anordnas på initiativ av "utvecklingsfonder, branschorganisationer,
myndigheter och enskilda företag". LO understryker komvux-utredningens
uppfattning att kursema inle ges en alltför smal och företagsinriktad prägel.
LO ställer krav på att varje sådan kurs måste garanteras en sådan bredd och ett
sådant innehåll att den stärker arbetslagarnas möjligheter att ta tiUvara och
hävda sina intressen gentemot arbetsgivarna.

SOSVUX
anser att det är viktigt atl komvux också fortsättningsvis kommer att vara
uppbyggt som ett ämneskurssystem. Då ges möjlighet alt läsa det som behövs och
på det sätt, tid och omfattning, som passar de vuxenstuderande bäst.

Vidare
säger SOSVUX att vad det gäUer yrkesinriktade gymnasieskolkurser verkar
systemet med delmoment- och modulkurser fungera bra. Belräff'ande den mer
tekniskt inriktade utbUdningen, verkstadsindustri m. m. har dock komvux vissa
rent prakfiska problem att ordna utbildning. SOSVUX föreslår därför ett bättre
samarbete med AMU så att komvux t.ex. kan "köpa" platser av AMU. Utbildningama
inom AMU är så bra kvalitets-, lokal- och utmslningsmässigt att de borde vara
tillgängliga även för dem som har behov av yrkesutbildning men inte är
berättigade tiU arbetsmarknadsutbildning.

Grundvux

AMS
framhåller att undervisningen i grandvux skall inriktas mot och förbereda för
arbete altemalivt fortsatt utbildning. Studiebesök och yrkes-och arbetslivsförberedande
moment är viktiga som en integrerad del i UtbUdningen.

SACOISR
stöder kommitténs förslag fill mål och riktlinjer för gmndvux men saknar
uttryck för det stora behovet av särskilt utbildad kurativ personal. En
avsevärd del av de elever som studerar inom grandvux är i stort behov av kurativa
insatser.

SOSVUX
tiUstyrker förslaget men menar alt många som går i grundvux har problem inte
enbart med sin läs- och skrivkunnighet. Det är därför viktigt att man under
inskolningsperioden inte bara diagnostiserar deltagamas kunskaper och
färdigheter utan att man också försöker skapa sig en helhetsbild av deltagamas
situation så atl alla verkligen kan få den hjälp och det stöd de behöver. Här
krävs etl bra fungerande samarbete inom utbildningen men också med andra
myndigheter och organisationer. Av samma anledning är också samhälls- och näturorienteringen
i undervisningen viktig. Informationen utåt och den uppsökande verksamheten är
också något, vars betydelse aldrig kan överdrivas. SOSVUX delar kommitténs
mening att grundvux-studierna bör bedrivas på deltid i början.

Prop.
1982/83:2 55

Enligt
SOSVUX är det nödvändigt att lärama som skall undervisa i gmndvux dels får en gmndläggande
utbUdning för detta, dels får möjlighet tiU fortbUdning. Det är nämligen tre
vitt skUda saker atl undervisa bam, vuxna svenskar och invandrare även om målen
för utbildningen är desamma.

SÖ
ansluter sig fill att gmndläggande läs-, skriv- och räkneundervisning bör ges
på hemspråk (den grandläggande nivån). Detta är emellertid inte allfid möjligt.
Syftet med grandvux är att förmedla kunskaper och färdigheter som är
oundgängliga för den enskilde i samhället. Det innebär bl. a. vissa kunskaper i
svenska. För invandrare som inle kan få sin grandläggande undervisning på
hemspråket krävs, att kursdeltagaren redan inledningsvis lär så mycket svenska
att denne kan kommunicera med sin svensktalande lärare. Kommittén föreslår att
svenska som främmande språk införs i grandvux, men har inte klargjort likheter
och olikheter visavi svenska för invandrare (sfi). SÖ erinrar om att SFI-kommiltén
har föreslagit ätt invandrare, som deltagit i grandvux, inte skall ha rätt tUl
svenska för invandrare. I avvaktan på ändrad utformning av sfi bör dock de som
genomgått grandvux ha rätt att delta i sfi liksom hittiUs. SÖ finner att
besluten om ändring av grandvux för invandrare och svenska för invandrare bör
samordnas. Däremot tUlstyrker SÖ förslagel vad gäller svenskar i grandvux.

Även
med i stort sett oförändrad straktur bör emeUertid undervisningens
uppläggning, formema för studiernas planering, metoder och arbetsformer samt
utvärdering följa föreliggande förslag, vilka väl överensstämmer med SÖ:s
föreskrifter och aUmänna råd.

Ytterligare
några remissinslanser har framfört synpunkter på vilka som skaU ha rätt att
delta i grandvux.

AMS
erinrar om SFI-kommitténs förslag om atl svenskundervisning för flyktingar, som
är omhändertagna av arbetsmarknadsstyrelsen i förläggning eUer i enskild
inkvartering, skall överföras till den nya sfi-utbildningen med kommunen som
huvudman, dels att invandrare, som har behov av grandvux, skall få sin sfi-utbUdning
inom denna. Om dessa förslag realiseras måste flyktingar i
arbetsmarknadsstyrelsens flyktingförläggningar bli berättigade tiU grandutbUdning
inom kommunen.

AMS
påpekar också att det i förslaget anges att merparten av de svensktalande sällan
helt saknar läs-, skriv- och räknefärdigheter och därför inte behöver delta i
den mest elementära delen av grandvux. Det är oklart menar AMS om det mot den bakgmnden
är komvux-utredningens mening att svensktalande vuxna med 6-årig skolgång skall
kunna antas till grandutbildning.

Enligt
SOSVUX måste det åtgärdas alt man tydligen inte får börja i grandvux om man har
kunskaper motsvarande årskurs 5 samtidigt som man ju då naturligtvis inte kan liUräckligt
för att man skall klara studierna på grandskolenivå i komvux. Detta måste
ändras. Anfingen måste även dessa få fillträde tiU grandvux eller också får man
ordna en överbryggande kurs i komvux.

Prop. 1982/83:2 56

SOSVUX
tar också upp lokalfrågan och menar att del är bra för rekryteringen och för
tryggheten om undervisningen sker i egna lokaler ute i bostadsområden etc.
Kanske vore det bra att i slörre utsträckning förlägga undervisningen på
fortsättningsnivån till själva komvux-enheten. Det skulle ge ett bättre
samarbete mellan grandvux och komvux. Detta skulle också kunna bidra till att
man fick bort del sociala glapp som på många håll råder mellan gmndvux och komvux.
I gmndvux får elevema elt helt annat socialt stöd än vad man får som elev i komvux.
Övergången blir därför svår för många.

TCO
föreslår att texten ändras i komvux-utredningens förslag till mål och
riktlinjer bl. a. så atl man beträffande undervisningen i svenska för dem som
har annat modersmål än svenska konsekvent använder begreppet svenska som
främmande språk.

Fortsatt
etappindelning

CSN,
SÖ, TCO och SOSVUX fillstyrker förslaget att gymnasieskolkurserna skall vara etappindelade
i huvudsak enligt den straktur som prövats i försöksverksamheten.

Enligt
CSN är det angeläget atl elappsyslemet införs eftersom det på etl bättre sätt
kan ta tillvara den enskilde studerandes tidigare studieerfarenheter och
nuvarande studiebehov. Det blir lättare för utbildningsanord-nama alt placera
in eleverna på rätt nivå och på detta sätt undvika onödig omgång för berörda
elever. I den mån förslagen påverkar studiestödssysle-met är CSN beredd att
göra erforderiiga justeringar.

EnUgt
SACO/SR:s uppfattning har någon egentlig utvärdering av försöksverksamheten ej
skett. Del föreUgger alltså inga svar på de väsentliga frågorna om systemet
underlättar att studier och arbete varvas, om återvändsgränder eUmineras samt
om systemet innebär alt de vuxnas behov och intressen kan tillvaratas bättre i
undervisningen. Del är SACO/SR:s uppfattning att den nuvarande linjespliltringen
har betydande nackdelar. Ett mer enhetligt kursutbud bör eftersträvas. En
genomförd etappindelning kräver en förändring mot nya undervisningsmetoder. En
sådan förändring föratsälter att lärarna bereds tUlfälle lill fortbildning.

SOSVUX
framhåller att etappindelningen gör att det blir lättare att åtemppta studier
efter eventuella avbrott. Systemet gör också att man kan läsa många ämnen tiUsammans
oavsett inriktning på studierna, dvs. man slipper den traditionella
uppdelningen tvåårigt/treårigt och naturvetare/humanister etc. SOSVUX tror
också att det är lättare atl få korttidsutbildade att verkligen börja studera
om man slipper dagens krångliga linjesystem.

SOSVUX
föreslår en sänkning av delningstalet fill åtminstone 30 deltagare. I och med eiappindelningen
kommer förmodligen klasserna i de vanligaste ämnena att bli större än vad de är
i dag. Redan i dag är grappema i t. ex. storstäderna fyUda fill delningstalet
36. Då det i komvux

Prop. 1982/83:2 57

är
relativt få lärarledda timmar kan det i så här stora gmpper nästan verka
omöjligt att uppnå de mål om deltagaranpassning och medinflytande/an-svar som
den nya läroplanen talar om. De stora klasserna leder lill all man får mindre
kontakt med läraren och atl gemenskapen i klassen blir klart sämre. Detta ökar
avbrotten och det är de med sämst föratsättningar som först ger upp. En
sänkning av delningstalet skulle minska avbrotten och ge ett bättre utnyttjande
av undervisningen och på så sätt förmodligen inte bli någon förlust även om det
skulle kosta några kronor.

Kursbegreppet

SACOISR,
TCO, och SOSVUX tillstyrker förslaget all etapperna 2-4 skaU betraktas som en
enda kurs. SOSVUX framhåller att del är viktigt att inte de studerande
plötsligt står där med en halv utbildning och dryga studieskulder och inte kan
fullfölja sin utbUdning därför atl de "högre" etapperna inte kan
anordnas. SACOISR framhåller att det också är väsentligt att kursdeltagama
blir garanterade alt kunna slutföra en kurs utan alt ett minskat elevantal
medför en minskning av antalet undervisningstimmar.

SÖ
förordar att de olika etappema även framdeles betraktas som separata kurser så
länge resurserna till komvux är otiUräckliga i förhållande till efterfrågan. Om
komvux-utredningens förslag på denna punkt skulle genomföras anser SÖ att det
bör gälla även för yrkesinriktade utbUdningar. I nuvarande läge med stark begränsning
av resursema lill komvux är del nödvändigt atl kunna genomföra en så långt möjligl
rationell kursplanering. Eftersom närheten tiU utbUdningen ofta är avgörande
för om avståndskänsliga vuxna skaU våga påbörja studier, är det viktigt atl de
inledande etapperna 1 och 2 — åtminstone i de obligatoriska ämnena svenska,
engelska, matematik och samhällskunskap/arbetslivsorientering — samt en rad
yrkesinriktade utbildningar anordnas på så många platser som möjligt. Däremot
bör senare etapper saml yrkesinriktade påbyggnadskurser kunna koncentreras
mera. Deltagama i dessa har större studievana varför längre avstånd till
utbildningen inte torde avskräcka från avslutande studier.

Uppdelning
i grunddel och fördjupningsdel

SACO/SR
anser att timfördelningen mellan gmnd- och fördjupningsdel inte får låsas genom
centrala bestämmmdser. Sådana bestämmelser kan motverka en nödvändig individualisering
då elevemas förkunskaper ofta är varierande. Fördelningen av undervisningstiden
bör vara en gemensam fråga för skolledning, lärare och elever.

Prop. 1982/83:2 58

Utbildningsprogram
i komvux

SÖ
konstaterar att komvux-utredningens förslag tiU mål och riktlinjer för gymnasieskolkurser
och särskilda yrkesinriktade kurser omfattar en uppräkning av de allmänna
ämnen som bör få anordnas i komvux. Vissa ämnen anordnas trots att de inte
utgör krav för högre studier. I en del fall krävs SÖ:s medgivande. Med hänsyn tUl
de begränsade resurser som står tUl komvux förfogande, finner SÖ alt de ämnen
som inte krävs för allmän eller särskild behörighet,bör få anordnas endast
efter SÖ:s medgivande. För många deltagare i dessa ämnen torde deltagande i
studiecirklar kunna fillgodose utbildningsbehovet.

Enligt
LO:s uppfattning bör arbetslivsorientering bibehållas som separal ämne eftersom
det rätt utformat har betydelse för individens framtida yrkesval, men också för
den aktiva roU som löntagarna förväntas spela i utformningen av det framfida
arbetslivet. Även pedagogiska motiv talar för ämnets självständighet. Genom atl
ta fillvara de vuxna elevemas arbetslivserfarenhet redan tidigt i
undervisningen ges eleven en möjlighet alt bidra med värdefuU kunskap. Om
sambandet mellan tidigare yrkeserfarenhet och den planerade yrkesinriktningen blu"
ordentligt belyst kan de övriga ämnena framstå i sitt sammanhang. Motivationen
kan därmed ökas för de fortsatta studierna.

Med
den tradition som samhällskunskapen har och den låga status arbetslivsorienteringen
fått riskeras alt arbetslivsorienteringen blir ytlig och abstrakt och därför
inte ges den funktionella kunskap som krävs för de framtida uppgiftema som
löntagare. LO menar därför att arbetslivsorienteringen skaU ges status av
självständigt ämne och ges samma vikt som andra ämnen när det gäller krav på
studieprestationer.

Timplaner
och kursplaner

SÖ
instämmer i förslaget att de timplaner som använts i försöket med etappindelade
kurser i princip bör gälla. SÖ utgår ifrån alt vissa, begränsade förskjutningar
mellan etappema 2 och 3/4 kan visa sig ändamålsenliga i några ämnen.

SACO/SR
påpekar att om ämnet arbetslivsorientering skall upphöra som separat ämne och
integreras med ämnet samhällskunskap, föratsälter delta ett ökat limtal för samhäUskunskapen.

SOSVUX
hoppas att SÖ vid utarbetandet och faslställandef av de slutgiltiga
kursplanerna tar hänsyn fill de studerandes behov, intressen och synpunkter.

Prop. 1982/83:2 59

Betygs-
och kompetensfrågor

Komvux-utredningen
föreslår att samma betygsystem bör gälla i komvux som i gymnasieskolan.

TCO
delar uppfattningen att betygsättningen i gymnasieskolkurser inom komvux nu och
i framfiden skaU följa samma principer som gäller för betygsältningen i
gymnasieskolan. Det förändrade betygsystem som kan komma att beslutas för
gymnasieskolan bör därför också införas i komvux.

Även
Landstingsförbundet och SACOISR tUlstyrker samma belygsy-stem.

Landstingsförbundet
föreslår alt benämningen "Deltagit" utgår och ersätts med samma
utformning av betygen som finns i motsvarande gymna-sieutbUdning. Förklaringen
alt man med "deltagit" menar godtagbart yrkeskunnande har haft lika
svårt att få genomslag vid ansökan om yrkesarbete som vid ansökan tUl vissa
studier, särskilt lill högskoleutbildning.

SACOISR anför att de länge
har krävt en förändring av det relativa betygsystemet. SACO/SR avser i detta
avseende att återkomma i samband med sitt yttrande över gymnasieutredningens
betänkande.

LO förordar att elevernas
prestationer under studietiden skall belysas genom samtal och informella
bedömningar och om acceptabla resultat uppnås skaU elt godkännande tilldelas
eleverna. För utövande av vissa yrken som så kräver skaU certifikai eller annan
form av legifimation kunna utfördas för atl visa att innehavaren har en
definierad minimikunskap inom ett visst område.

Inte heller SOSVUX delar
kommitténs mening när det gäller betygsältningen. Utbildningen inom komvux bör
ha ett betygsystem med godkänd/ deltagit där alla ges verklig möjlighet att
uppnå godkänd. Den främsta anledningen fill att SOSVUX inte vill ha någon 5-gradig
betygskala i komvux är att betygen försämrar utbildningen och lägger hinder i
vägen när det gäller atl nä både målen för vuxenutbildningen och de mål som finns
i den nya läroplanen. På många håll är betygsjakten i komvux långt värre än i
t. ex. ungdomsgymnasiet. Genom alt i stället ha ett system med godkänd skuUe komvux
fortfarande vara en "sista chans" — men det skulle vara utbUdningen
som var möjligheten, inle betyget. Skall man ha en komvux som anpassas tiU kortfidsulbildade,
socialt, utbildningsmässigt, arbetsmarknadsmässigt och ekonomiskt utsatta gmpper
går det inte att ha ett betygsystem som endast de välmotiverade, målinriktade
elever som redan har viss studiebakgrand klarar av.

Referensgrupp

SÖ
anser att deltagama i komvux framdeles bör utgöra en egen referensgrapp.
Kursplanerna i komvux kommer inte alt överensstämma med ungdomsskolans. Under
försöksverksamheten har just anknytningen fill gymnasieskolans linjesystem
inneburit stora problem vid betygsältningen.

Prop.
1982/83:2 60

Avgångsbetyg

Om
elappsyslemet införs blir del nödvändigt att utforma avgångsbetygen på annat
sätt än i gymnasieskolan.

SÖ
konstaterar att vuxenutbildningen skall vara överbryggande och svara mot de
vuxnas behov. Det innebär att många vuxna inte har behov av eller önskan om en
utbildning som motsvarar hela grandskolan eUer en hel linje eller specialkurs i
gymnasieskolan. Framför allt har de ofta behov av att kombinera ämnen på olika
nivåer och av olika slag. Emellertid kan de behöva etl samlat belygsdokumenl
som motsvarar elt avgångsbetyg från gymnasieskolan. SÖ finner att kommitténs
förslag tUl avgångsbetyg 2 är väl anpassat till vuxnas behov. Dock bör även
etapp 1 i franska och tyska kunna ingå. Viss tvekan kan råda till behov av ett
avgångsbetyg 3. Den som har behov av studier i ämnen utöver dem som ryms i
avgångsbetyg 2 kan genomföra dem utan att erhålla ytterligare elt
avgångsbetyg. Om ett avgångsbetyg 3 skaU finnas bör dock enligt SÖ:s
uppfattning även yrkesinriktade ämnen av påbyggnadskaraktär kunna ingå.

SÖ
framhåller vikten av att man klart markerar innebörden av ett avgångsbetyg
från komvux. SÖ ansluter sig fill kommitténs förslag atl avgångsbetyg skall ge
allmän behörighet. Dämtöver kan den som har behov därav studera ytterUgare
ämnen antingen för atl kunna uppfylla särskilda behörighetskrav eUer för atl
uppfylla de krav på "godtagbart yrkeskunnande" som kan finnas.

SOSVUX
anser alt det är en självklarhet att etl belygsdokumenl skall innehåUa alla de
kurser man läst, oavsett inriktning. SOSVUX tillstyrker de föreslagna
avgångsbetygen. Kommittén har lyckats kombinera behovet av grandläggande
kunskaper och speciella sektorskunskaper väl med vuxnas egna behov av att
kunna anpassa sin utbildning fill just del yrke eUer den vidare utbildning de
kanske siktar på. Systemet gör att del blir enklare att komplettera upp en
tvåårig utbildning lill en treårig, att ändra inriktningen på studiema och att
få allmän behörighet fill högskolan även om man läst i huvudsak yrkesinriktade
ämnen.

UHÅ
påpekar alt del är av största vikl att betygen utformas så att det klart
framgår vad betygsdokumenlet avser. Sökande har ibland dokumenterat sin
behörighet inte med avgångsbetyg från komvux utan med en mängd utdrag ur liggare,
kopior av elevkort osv. Hittills har det låfit sig göras att kontrollera om
sådana sökande varit berättigade lill avgångsbetyg. I fortsättningen kommer
denna kontroll ej att kunna göras av antagningspersonalen, varför
högskoleförordningen bör ändras så alt endast fullständiga avgångsbetyg ger
behörighet i grappema I och 2.

Enligt
SACO/SR:s mening är det bra att komvux-utredningens förslag till
vuxengymnasiekompetenser ger de studerande en ökad frihet alt välja ämnen.
Emellertid borde man kunna gå ännu något längre. Förslaget till kurssyslem ger möjUghel
att sätta samman mycket gedigna och omfattande vuxenanpassade studieprogram som
dock inte ger avgångsbetyg enligt de föreslagna reglerna.

Prop. 1982/83:2 61

Kvotgrupp

SÖ
påpekar att den frihet i fråga om avgångsbetygets utformning som kommittén
föreslår kan skapa svårigheter då det gäller att vid meritvärdering jämföra
gymnasieskolans och komvux elever. Möjligheter för den enskilde kursdeltagaren
att själv avgöra vUka betyg som skall införas i dokumentet saknar motsvarighet
i gymnasieskolan. SÖ anser därför alt UHÄ bör överväga behovet av en särskUd kvotgrapp
eller undergrapp för elever från komvux.

Även
SACO/SR betonar vikten av uppmärksamhet åt de viktiga princi-pieUa problem som
uppstår vid en jämförelse mellan dels gymnasieskolan och komvux vad gäller
kursinnehåll och kvalitetsaspekter och dels betygsystemet och högskolans
antagningssystem.

UHÅ menar emeUertid att
det förhållandet att komvux-eleverna utgör en egen referensgrapp inte behöver
innebära att nya kvotgrapper skall inrättas för sådana elever. TUl kvotgrappema
1 och 2 hänförs redan nu inte enbart personer med avgångsbetyg från tre- och
tvååriga linjer i gymnasieskolan utan också sådana som har likvärdiga utbUdningar,
ofta äldre, där kursinnehåUel inte är identiskt med gymnasieskolans och där
principerna för betygsättning också varit andra än i gymnasieskolan. Antalet
elever med fullständiga avgångsbetyg från komvux, vilka hittills sökt till
utbildningslinjer inom den statUga högskolan, har varit förhållandevis litet.
Detta skuUe kunna innebära att kvotgmpperna blev så små att de vid proportionell
kvotering ej erhöll någon utbUdningsplats.

Om
en förändring skulle inträffa, så att antalet elever med avgångsbetyg från komvux
skulle öka drasfisk, kan enligt UHÄ den shuationen uppstå att dessa elever
kommer att erhålla en orimligt stor andel av platsema i kvotgmpperna 1 och 2 på
grand av atl avgångsbetyg från komvux ofta är högre än i gymnasieskolan. Det
förhållande att komvux-elevema i fortsättningen skulle få stor frihet atl
själva bestämma vilka ämnen de viU studera och få införda i sitt avgångsbetyg
skulle förmodligen ytterligare markera denna skillnad. Detta skäl kan möjligen
tala för ett införande av egna kvotgrapper för komvux-elevema. Då man ännu inte
vet om antalet elever med fuUständiga avgångsbetyg från komvux kommer atl öka
eller ej torde det dock vara lämpligt att avvakta med ett eventuellt införande
av egna kvotgrapper för dessa elever.

Genomförande

Komvux-utredningen
föreslår att samtliga föreslagna förändringar skall gälla fr. o. m. 1983/84.

Med
hänsyn liU riksdagens 1981 fattade beslut finner SÖ det mest ändamålsenligt att
följa kommitténs förslag beträffande tidpunkten. SÖ understryker vikten av att
resurser för betydande informationsinsatser och personalfortbildning i
erforderlig omfattning verkligen ställs till förfogande.

Prop. 1982/83:2 62

Även
SOSVUX tUlstyrker att dessa kompletteringar skaU genomföras läsåret 1983/84, så
att de elever som påbörjar sin grandskoleutbUdning inom etappsystemet nu tiU
hösten har möjlighet att fortsätta inom samma system också på gymnasiet.

SOSVUX
framhåller att alla, skoUedning, lärare och elever, måste få information och få
vara med så att det hela kan genomföras på bästa möjliga sätt och så att målen
och intentionerna i läroplanen verkligen uppfylls. SOSVUX begär extra resurser
just för genomförandet och under övergången meUan de två utbildningssystemen
annars är risken stor att det hela kommer att tas emot negativt ute i kommunema.

Prop. 1982/83:2 63

Innehåll

Regeringens
proposition ..................................... ... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... ... 1

1
Inledning ......................................................... 3

2
Föredragandens överväganden ........................... 4

2.1
Bakgrund .................................................... 4

2.2
Kompletteringar tiU läroplanens
mål och riktlinjer 5

2.3
Utbyggnad av elappsyslemet .......................... ... 8

2.4
Kursbegreppel i etappsystemet ....................... .. 10

2.5
Uppdelning i gmnddel och
fördjupningsdel ........ .. 11

2.6
Utbildningsprogram ....................................... 12

2.7
Timplaner och kursplaner. Kommenlarmalerial
... 13

2.8
Betygs- och kompetensfrågor ....................... 15

2.9
Genomförande ........................................... 21

3
Hemställan....................................................... 22

4
Beslut .......................................................... . 23

Bilaga
I Sammanfattning av komvux-utredningens skrivelse

angående
kompletteringar tUl läroplan för komvux . 24

Bilaga
2 Komvux-utredningens förslag liU kompletteringar lUl

läroplan
för komvux ............................ . 33

Bilaga
3 Sammanställning av remissyttrandena över förslag

till
kompletteringar till läroplan för komvux . 50

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982