Prop. 1982/83:22

Regeringens skrivelse

1982/83:22

om
huvudmannaskapet för räddningstjänsten, m. m.

beslutad
den 9 september 1982.

Regeringen
bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som har tagits upp i bifogade
utdrag av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

KARL
BOO

Skrivelsens
huvudsakliga innehåll

I
skrivelsen, som bygger på räddningstjänstkommitténs betänkande (SOU 1981:82)
Samhällets räddningstjänst, behandlas frågan om huvudmannaskapet för den
allmänna räddningstjänsten. Vidare redovisas vissa rikfiinjer för det fortsatta
reformarbetet i syfte att göra samhällets räddningstjänst mera effektiv.

1
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr. 22

Skr.
1982/83:22

Skr. 1982/83:22 2

Utdrag

KOMMUNDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-09-09

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Wikström, Friggebo,
Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén; Andersson, Boo, Eliasson, Elmstedt,
TUlander, Ahrland, Molin

Föredragande:
statsrådet Boo

Skrivelse
om huvudmannaskapet för räddningstjänsten, m. m.

1
Inledning

Samhällets
räddningstjänst består av allmän räddningstjänst och olika former av särskild
räddningstjänst. Den allmänna räddningstjänsten avser ingripanden vid brand,
oljeutflöde, ras, översvämning eller annat i brandlagen (1974:80, ändrad
senast 1980:427) åsyftat nödläge. Särskild räddningstjänst är räddningstjänst
vid olyckor i atomanläggning samt sjöräddnings-tjänst och fjällräddningstjänst.
Till särskild räddningstjänst kan också hänföras flygräddningstjänst, vägburna
sjuktransporter samt ambulansflyg-tjänst.

Ansvaret
för den allmänna räddningstjänsten ligger enligt 2 § brandlagen på varje kommun
inom dess område. Tullverkets kustbevakning ansvarar dock för åtgärder som
vidtas till havs eller i kustvattnen, Vänem eller Mälaren för att avvärja eller
begränsa skada till följd av utflöde av olja eller annat som är skadligt. I
vissa situationer skall länsstyrelsen enligt 12 § brandlagen överta ledningen
för den allmänna räddningstjänsten från kommunema. Det gäller sådana nödlägen
som kräver så omfattande räddningsåtgärder att ett särskilt ledningsorgan
behövs för samordning av räddningstjänsten eUer för samordning av
räddningstjänsten med annan verksamhet. Enligt 24 § brandlagen skall
länsstyrelsen vidare se till att den allmänna räddningstjänsten inom länet är
tillfredsställande ordnad. Tillsyn över den allmänna räddningstjänsten inom
riket utövas av statens brandnämnd. Nämnden skall också verka för samordning
av olika grenar av samhällets räddningstjänst.

Ansvaret
för de olika formerna av särskild räddningstjänst ligger på flera myndigheter.
Enligt lagen (1960:331) om skyddsåtgärder vid olyckor i

Skr. 1982/83:22 3

atomanläggningar m. m. skall länsstyrelsen med bistånd av
statliga och kommunala myndigheter sörja för att erforderliga åtgärder vidtas
om radioaktiva ämnen utsprids från atomreaktor eller annan atomanläggning.
Enligt 3 § instruktionen (1969:320) för sjöfartsverket åligger det verket
särskilt att bl. a. samordna arbetet för sjöräddning. PoUsen är med stöd av 2 §
polisinstruktionen (1972:511) huvudman för fjällräddningstjänsten. Flygräddningstjänst
leds enligt 115 § luftfartskungörelsen (1961:558) av luftfartsverket eller av
den som har fått verkets uppdrag därtill. Enligt 3 § sjukvårdslagen (1962:242)
skall landstingskommun tillse att det finns en ändamålsenUg organisation för
ambulanstransporter inom sjukvårdsområdet. Motsvarande bestämmelse finns i hälso-
och sjukvårdslagen (1982:763) som träder i kraft den 1 januari 1983.1 skrivelse
den 29 maj 1969 har Kungl. Maj ;t uppdragit åt rikspolisstyrelsen att fr. o. m.
budgetåret 1969/70 i samråd med berörda myndigheter leda och samordna ambulans-
och räddningsflyg-tjänsten i landet.

Riksdagen har begärt att frågan om huvudmannaskapet för en
räddningstjänst med nuvarande och möjliga nya uppgifter utreds
förutsättningslöst (CU 1978/79:18, rskr 1978/79:182). Enligt vad som anförs i
civilutskottets betänkande har det visat sig att svårigheter kan uppstå
beträffande samarbetet mellan olika huvudmän inom räddningstjänsten.
Utredningen borde enligt utskottsbetänkandet omfatta också frågan om
huvudmannaskapet för sjuktransporter och ambulansverksamhet. Åtgärder som
syftar till ökad samordning av resurserna för räddningstjänst borde enligt
utskottet också övervägas.

I mars 1979 bemyndigade regeringen chefen för
kommundepartementet att tillkaUa en kommitté (Kn 1979:01) med uppdrag att
utreda frågan om ersättning för skador på grund av naturkatastrofer m. m.
Kommitténs uppdrag vidgades genom beslut av regeringen den 7 juni 1979 till att
i enUghet med riksdagens hemställan avse en förutsättningslös utredning av
frågan om huvudmannaskapet för en räddningstjänst med nuvarande och möjliga nya
uppgifter. Uppdraget skulle även omfatta frågan om huvudmannaskapet för
sjuktransporter och ambulansverksamhet. Kommittén' antog namnet räddningstjänstkommittén.

Räddningstjänstkommittén avgav i oktober 1981
principbetänkandet (SOU 1981:82) Samhällets räddningstjänst. Betänkandets
sammanfattning bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Räddningstjänstkommitténs principbetänkande har remissbehandlats.
En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av deras yttranden
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

' f. d. landshövdingen Carl G. Persson, ordförande,
riksdagsledamöterna Olle Aulin och Lilly Bergander, kommunalrådet Hugo
Bergdahl, ombudsmannen Rune Johnsson samt riksdagsledamöterna Helge Karlsson
och Karl-Erik Svartberg.

Skr. 1982/83:22 4

2
Allmänna utgångspunkter

Det
moderna samhället ställer stora krav på räddningstjänsten. Samhället har blivit
komplicerat och sårbart vilket medför risker för allvarliga olyckor. En del av
den tekniska utvecklingen har lett till nya typer av olycksrisker. Nya tekniska
processer och nya material med i många fall okända olycksrisker har kommit till
användning. Ökade transporter och större kapacitet än tidigare hos fartyg,
flygplan och fordon skapar särskilda problem, inte minst gäller detta
transporter av farUga kemikalier. Utvecklingen står inte stilla.
Räddningsorganen ställs ständigt inför helt nya problem.

Tillkomsten
av 1974 års brandlag innebar utvidgade uppgifter för de kommunala
brandförsvaren. De skulle ansvara inte bara för brandskydd och brandsläckning
samt i samband med brandsläckning förekommande räddning av liv och egendom utan
även för räddningstjänsten vid andra nödlägen än brand. Under den tid
brandlagen har varit i kraft har en hel del erfarenheter vunnits av
lagstiftningen. Erfarenheterna har visat på ett behov av att se över
lagstiftningen. Samtidigt har samhällsutvecklingen medfört att kraven på
räddningstjänsten har förändrats under perioden. Dessa förändrade krav måste
räddningstjänsten anpassas till.

Dessutom
måste räddningstjänsten moderniseras med utgångspunkt från de erfarenheter som
har vunnits vid de olyckor som har inträffat under senare år. Det är bl. a. mot
denna bakgmnd som riksdagen begärde en förutsättningslös utredning av frågan
om huvudmannaskapet för en räddningstjänst med nuvarande och möjliga nya
uppgifter. Åtgärder som syftade till en ökad samordning av resurserna borde
enligt riksdagen också övervägas.

Regeringen
uppdrog år 1979 åt räddningstjänstkommittén att genomföra det utredningsuppdrag
som riksdagen hade begärt. Räddningstjänstkommittén konstaterar i sitt
principbetänkande. Samhällets räddningstjänst, att räddningstjänsten i dag
präglas av sin starkt decentraliserade organisation. Kommunerna har enligt
kommittén i regel anpassat beredskapen, dvs. personalens storlek, anspänningstider,
lokalisering, utmstning och annat, till frekvensen och omfattningen av de
olyckor som bmkar inträffa lokalt. Enligt kommitténs mening fungerar
räddningstjänsten i allmänhet bra när det gäller att bekämpa skador i samband
med olyckor som inträffar ofta. Kommittén anser emellertid att det behövs ökade
åtgärder för samordning. Enligt kommitténs mening är en väsentligt ökad
samverkan mellan kommunema i större geografiska områden avgörande för
möjligheterna att reducera de nuvarande olikheterna och höja effektiviteten.

Räddningstjänstkommittén
föreslår att kommunerna även i fortsättningen skall vara huvudmän för den
allmänna räddningstjänsten. Räddningstjänstregioner med fasta samarbetsorgan
föreslås bli bildade. Enligt kommitténs mening är det vidare en angelägen
åtgärd att bilda en ny central myndighet genom att sammanföra statens
brandnämnd och civilförsvarsstyrelsen.

Skr. 1982/83:22 5

Kommittén
föreslår också att det bildas en central samordnings- och informationsfunktion.
En bättre sarriordning av samhällets räddningstjänst föreslås dessutom ske bl.
a. genom en enhetlig räddningslagstiftning. Kommittén föreslår en viss
utvidgning av den allmänna räddningstjänstens skyldighet att ingripa samt av
skyldigheten för företag och enskUda som driver riskfyUd verksamhet att hålla
beredskap mot olyckor och att förebygga brand och andra nödlägen.

Parallellt med
räddningstjänstkommitténs arbete har det bedrivits och bedrivs annat
utredningsarbete inom räddningstjänstens område. En särskild arbetsgrupp inom
regeringskansliet har i departementspromemorian (Ds Kn 1981:24) Utbildning i
räddningstjänst m. m. lagt fram förslag till en helt ny utbildningsordning. Jag
avser att i ett annat ärende denna dag föreslå regeringen att besluta om en
proposition med förslag till en ny utbildning i räddningstjänst för personal
inom brandväsendet. Förslaget innebär att den grundläggande utbildningen för
räddningstjänsten förläggs tiU gymnasieskolan. Deltidsbrandmännen utbildas
inom kommunal vuxenutbildning, komvux. Utbildningen till brandingenjör samt
viss vidareutbildning av brandmästare förläggs tUl högskolan. Övrig utbildning
av befäl inom räddningstjänsten förläggs till statens brandnämnd. Utbildningen
vid brandnämnden föreslås samordnas så snart som möjligt med civilförsvarets
utbildning. Den nya utbildningen i räddningstjänst avses starta hösten 1983.

En
fråga som har stor aktualitet i räddningstjänstsammanhang är samordningen av
civilförsvarsverksamheten på lokal nivå med den kommunalaverksamheten. Enligt
beslut av riksdagen (prop. 1981/82:102 bil. 2, FöU 1981/82:18, rskr
1981/82:374) skall kommunerna med början senast under budgetåret 1984/85 ta
över ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig
och det planläggningsansvar i fred som hänger samman härmed. Riksdagen har
vidare godtagit föredragandens uttalande i propositionen att samordningsvinster
går att uppnå genom en sammanslagning av civilförsvarsstyrelsen, statens
brandnämnd och riksnämnden för kommunal beredskap samt hänvisat till att frågan
om samordning av räddningstjänsten i krig och fred bereds i regeringskansliet.

I
beslut den 17 juni 1982 har regeringen bemyndigat dels chefen för försveursdepartementet
att tillkalla en kommitté (Fö 1982:04) för provplanläggning m. m. med
anledning av 1982 års totalförsvarsbeslut angående civilförsvaret och
kommunerna dels mig att tillkalla en kommitté (Kn 1982:03) med uppdrag att
utreda frågan om en samordning av den centrala ledningen av räddningstjänsten i
fred och civilförsvarsverksamheten. Båda kommittéema har tillkallats och
påbörjat sitt arbete.

Jag
finner det angeläget att regeringen nu för riksdagen redovisar det
utredningsarbete som har genomförts på detta område och ger sin syn på vissa
grundläggande principer i vad gäller samhällets räddningstjänst. Jag tar därför
i denna skrivelse först upp frågan om huvudmannaskapet för den

Skr.
1982/83:22 6

allmänna
räddningstjänsten. Därefter redovisar jag de allmänna riktlinjer som jag anser
bör gälla för det fortsatta reformarbetet.

3
Huvudmannaskapet för den allmänna räddningstjänsten

Huvudman
för den allmänna räddningstjänsten är enUgt 2 § brandlagen varje kommun inom
kommunens område. För detta ändamål skall kommunen hålla ett brandförsvar som
tillfredsställer skäliga anspråk på effektivitet. I brandförsvarets uppgifter
ingår även att svara för förebyggande åtgärder mot brand. Brandförsvarels
angelägenheter förvaltas enligt 3 § brandlagen även brandstyrelse. Om kommunen
inte har tillsatt en särskild brandstyrelse eller uppdragit åt en annan nämnd
att vara brandstyrelse, är kommunstyrelsen brandstyrelse. I kommunens
brandförsvar skall enligt 4 § brandlagen ingå en brandstyrka av betryggande
storlek och sammansättning. Kommunen är vidare enligt 5 § brandlagen skyldig
att anskaffa och underhålla materiel, byggnader och andra anordningar som
behövs för brandförsvaret.

Räddningstjänstkommittén
har övervägt ett kommunalt, landstingskommunalt och statligt huvudmannaskap
för den allmänna räddningstjänsten. Kommittén anser att nackdelarna med ett
statligt eller landstingskommunalt övertagande av huvudmannaskapet för den
allmänna räddningstjänsten är större än fördelarna. Den lösning som enligt
kommitténs mening ligger närmast till hands för att det skall bli möjligt att
förbättra räddningstjänsten är i stället att kommunerna i betydUgt större
utsträckning än f. n. själva organiserar en gemensam användning av resurserna.
Enligt kommittén bör det genom en utökad kommunal samverkan vara möjligt att
uppnå fördelar som skulle kunna vinnas med ett statligt eller
landstingskommunalt huvudmannaskap. Kommittén framhåller att flera faktorer av
annat slag än de som har med effektiviteten att göra också talar för ett
kommunalt huvudmannaskap. Det har enligt kommitténs uppfattning, visat sig att kommunens
invånare i allmänhet slår vakt om sin räddningstjänst. Många företrädare för de
kommunala politiska organen anser enligt kommittén det väsentligt att varje
kommun får möjlighet att inom sitt eget område direkt påverka
räddningstjänstens resurser och organisation. Räddningstjänstkommittén
föreslår därför att kommunerna även i förtsättningen skall svara för den
allmänna räddningstjänsten på lokal nivå.

De
flesta remissinstanser är positiva till ett fortsatt kommunalt huvudmannaskap.
Av kommunerna förordar endast en kommun ett statligt huvudmannaskap. Svenska
kommunförbundets yttrande samlar upp många av de synpunkter som framförs av
övriga kommuner. Kommunförbundet instämmer i kommitténs bedömning att ett
ändrat huvudmannaskap skulle innebära en försämring jämfört med nuvarande
organisation. Som kommitténs egna undersökningar visar är allmänhetens
engagemang en faktor av stor betydelse som i sin tur gör att kommunerna och
deras politiska företrädare

Skr. 1982/83:22 7

slår vakt om räddningstjänsten. Det är enUgt
kommunförbundets mening väsentUgt att varje kommun får möjlighet att inom sitt
område direkt påverka räddningstjänstens resurser och organisation. Genom en
organiserad samverkan mellan kommunerna kan samhällsekonomiska och effektivi-tetsmässiga
fördelar vinnas. En sådan samverkan som bevarar det lokala engagemanget och
motverkar en ökad byråkratisering bör enligt kommunförbundets mening vara den
bästa garantin för en räddningstjänst som tillgodoser både samhällets och de
enskilda medborgarnas behov. Svenska brandbefälets riksförbund framhåller att
det inom förbundet inte finns någon uttalad önskan om ändrat huvudmannaskap.
Medlemmarna hyser den uppfattningen att annan huvudman endast i ringa mån
skulle kunna åstadkomma annat än marginella effektivitetsökningar. Eftersträvad
ökning av effektiviteten borde enligt förbundets mening kunna ske inom ramen
för fortsatt kommunalt huvudmannaskap.

Av de remissinstanser som inte är odelat positiva till
förslaget anser riksrevisionsverket att det mot bakgrund av att kommittén i
betänkandet har pekat på flera tungt vägande fördelar med ett förändrat
huvudmannaskap för den allmänna räddningstjänsten borde ha varit möjligt att
göra en mer ingående prövning av detta alternativ. Generaltullstyrelsen är
tveksam till kommitténs förslag att nuvarande huvudmannaskap bibehålls. EnUgt
styrelsens uppfattning har kommittén inte presenterat tillräckligt tungt
vägande skäl som uppväger alla fördelarna med ett statligt huvudmannaskap.
Styrelsen anser dock att kommitténs förslag beträffande inrättande av ett nytt
centralt räddningstjänstverk borde kunna skapa fömtsättningar för en viss
central ledning från statens sida av den allmänna räddningstjänsten. Enligt
styrelsens mening bör korrimittén i sitt fortsatta arbete fömtsättnings-löst
utreda ansvars- och ledningsfrägorna. Härvid bör enligt generaltullstyrelsen
de totala kostnaderna för olika organisatoriska lösningar vägas mot varandra.

För egen del kan jag ansluta mig till
räddningstjänstkommitténs och flertalet remissinstansers uppfattning i
huvudmannaskapsfrågan. Erfarenheten visar att den nuvarande ordningen med ett
kommunalt ansvar för verksamheten på det hela taget fungerar bra. De flesta
nödlägen kan klaras av kommunens egen brandkår, ibland med hjälp av andra
resurser inom kommunen. Dessa omständigheter har enligt min mening stor
betydelse för bedömningen av frågan om huvudmannaskapet för samhällets
räddningstjänst.

Förhållandena
i de enskilda kommunerna i landet varierar högst väsent- . ligt. Jag avser då i
första hand befolkningsmängden, avstånden samt riskobjektens mängd och lokaUsering.
Detta medför att verksamheten måste ha en organisation som är väl anpassad till
det lokala behovet. Jag anser det uppenbart att kommunerna har de bästa
förutsättningarna att bedöma behovet av resurser med hänsyn till de lokala förhåUandena.
Räddningstjän-

Skr.
1982/83:22 8

sten
skiljer sig enligt min mening inte i detta avseende från andra viktiga samhällsuppgifter.

Räddningstjänsten
kräver en starkt decentraliserad organisation. Erfarenheten visar att
kommunernas invånare slår vakt om sin räddningstjänst. Jag delar
kommunförbundets uppfattning att allmänhetens engagemang är en faktor av stor
betydelse och att det är väsenfligt att varje kommun får möjlighet att inom
sitt område påverka räddningstjänstens resurser och Organisation. Jag vill
också framhåUa att den kommunala räddningstjänsten har stark anknytning till
annan kommunal verksamhet. Detta kan gälla det förebyggande arbetet där
samverkan med byggnadsnämndernas verksamhet har betydelse. Vid
räddningstjänstingripanden medverkar andra kommunala organ. Det kan gälla
gatukontoret, elverket och socialförvaltningen. Påtagliga beröringspunkter
finns också meUan räddningstjänsten samt hälso-och miljövårdsnämndernas
verksamhet.

Som
alternativ till ett kommunalt huvudmannaskap har diskuterats ett statligt eller
landstingskommunalt hvuudmannaskap. Jag kan inte se att dessa alternativ skulle
leda till en förbättring eller effektivisering av räddningstjänsten. Det är enUgt
min mening mycket svårt att inom ramen för ett statligt huvudmannaskap få fram
ett system där de lokala intressena kan göra sig gällande på ett tillfredssläUande
sätt. Den smidiga anpassningen till de lokala förhåUandena som följer av den
nuvarande ordningen skulle gå förlorad. Det skulle också uppstå svårigheter att
åstadkomma enkla samarbetsformer med annan kommunal verksamhet. Motsvarande
argument kan anföras mot ett landstingskommunalt huvudmannaskap. Jag är
naturligtvis medveten om att det i framför allt Stockholms län kan finnas
starkare skäl för ett landstingskommunalt huvudmannaskap, men detta får enligt
min mening inte vara styrande för organisationen i övriga delar av landet.

Ett fortsatt kommunalt
huvudmannaskap för den allmänna räddningstjänsten ligger också i linje med sarnhällets
strävan mot ökad decentralisering. Samhällsekonomiska och effektivitetsmässiga
skäl talar enligt min mening också för en sådan ordning. Samtidigt vill jag
ansluta mig till kommitténs och remissinstansernas uppfattning att fördelar bör
kunna nås genom en ökad samverkan mellan kommunerna. Även staten bör kunna
bidra till att åstadkomma rationaliseringsvinster inom räddningstjänsten. Det
kan enligt min mening gälla t. ex. i fråga om materielanskaffning, forskning
och utveckling samt utbildning. Staten har också en betydelsefull uppgift med
att hjälpa till att förbättra verksamheten genom rådgivning till kommunema.

Jag
anser sålunda att man inte bör överväga ett statligt eller landstingskommunalt
huvudmannaskap för den allmänna räddningstjänsten. Enligt min mening bör det
vara ett kommunalt huvudmannaskap för räddningstjänsten även i framtiden.

Skr.
1982/83:22 9

4
Samverkan mellan kommuner

Brandlagen
förutsätter att kommunerna skall kunna samverka i räddningstjänsten.
Länsstyrelsen får således enligt 6 § brandlagen helt eller delvis befria kommun
från skyldighet att hålla brandkår med därtill hörande materiel, byggnader och
anordningar, om kommunen har träffat avtal om betryggande hjälp för
räddningstjänst från kommunal brandkår i annan kommun. Kommunen kan också
träffa avtal om hjälp från annan brandkår än kommunal brandkår eller från annat
räddningsorgan än brandkår. I så fall får länsstyrelsen delvis befria kommunen
från skyldigheten att hålla brandkår. Detsamma gäller om kommunen har beslutat
att annat kommunalt verk än brandförsvaret skall lämna sådan hjälp. Även om
avtal inte har träffats med en annan kommun, är denna enligt 8 § andra stycket
brandlagen skyldig att lämna hjälp i den utsträckning som brandchefen i
kommunen bedömer det möjligt. En fömtsättning för denna skyldighet är atl
omfattande eller särskilda räddningsåtgärder är nödvändiga eller att den
kommunala brandkåren tillfälligt inte kan ingripa. Kommunerna samverkar inom räddningstjänsten
i betydligt högre grad än vad de nu redovisade bestämmelserna i brandlagen
antyder.

Räddningstjänstkommittén
anser att en samverkan mellan kommunerna i större geografiska områden är
avgörande för möjligheterna att med ett oförändrat huvudmannaskap reducera de
nuvarande olikheterna inom räddningstjänsten och höja effektiviteten. Det krävs
enligt kommittén en systematisk genomgång av de möjligheter till gemensamma
lösningar som föreligger på olika håll, vilket måste vara en uppgift för de
enskilda kommunerna. Statliga och andra organ kan bidra till en utveckUng för
ökad effektivitet genom att visa på vägar till ett ökat samarbete. Genom ett samarbete
i lämpligt avgränsade områden bör det enligt kommittén vara möjligt att få till
stånd en betydligt mera enhetlig utrustning än den som för närvarande används
inom räddningstjänsten. Detta har ekonomisk men också operativ betydelse
eftersom samverkan underlättas.

Enligt
räddningstjänstkommittén fordrar en tillfredsställande utveckling av samarbetet
mellan kommunerna att det efter statsmakternas beslut om huvudmannaskapet
bildas fasta samarbetsorgan och att överväganden om konkreta samverkansåtgärder
påbörjas i dessa organ. Kommittén anser att utvecklingen av samarbetet i
räddningstjänsten bäst gagnas om åtgärderna är frivilliga. Enligt kommitténs
mening bör det inte heller finnas något krav på att överenskommelser om den
samverkan som kommer till stånd skall underställas ett statligt organ för
godkännande. Kommittén räknar med att kommunerna själva i de flesta fallen
kommer att ta initiativ till det samarbete som fordras. En sådan utveckling
utesluter enligt kommittén inte att statliga centrala och regionala organ samt
kommuneras egen organisation följer vad som sker och aktuaUserar frågor om
samverkan där detta framstår som angeläget. Enligt kommitténs mening skulle
information och rådgivning från

Skr. 1982/83:22 10

detta håll i hög grad kunna driva på utvecklingen mot ökat
samarbete meUan kommunerna i räddningstjänsten.

Räddningstjänstkommittén anser att samarbetet mellan
kommunerna bör ske i vissa regioner. Dessa bör anpassas till de
samverkansmöjligheter som föreligger inom olika geografiska områden.
Grundläggande för räddningstjänstregionernas avgränsning måste enUgt kommittén
vara dels omfattningen av de olycksrisker som föreligger, dels avstånden från
lämpliga stationeringar för räddningstjänsten till riskobjekten. Kommittén
framhåller att samarbetet inte bör få en sådan omfattning och inte heller en
sådan form att den kommunala självstyrelsen får svårt att göra sig gällande.
Det är enligt kommitténs mening lämpligt att överväganden om regionindelning i aUt
väsentUgt utförs på regional och lokal nivå hos kommuner och länsstyrelser som
har tillgång till alla de detalj uppgifter som fordras. Kommittén anser att
kommunerna och länsstyrelserna bör ges i uppdrag att i samråd utarbeta ett
förslag till indelning i räddningstjänstregioner för de olika länen. Förslagen skall
inges tiU det centrala räddningstjänstverk som kommittén föreslår skall
inrättas. Räddningstjänstverket avses få i uppdrag att efter en avvägning
mellan olika intressen fastställa gränser för regionerna. Om en kommun eller en
länsstyrelse är oenig med verkel, skall regeringen enligt kommitténs förslag
pröva ärendet. Kommittén har utarbetet exempel på en indelning i regioner i
olika delar av landet. Kommittén har härvid ansett atl det för
fredsräddningstjänstens behov är angeläget att en samverkan mellan kommuner i
en del fall kan organiseras över länsgränser.

Remissinstanserna är nästan alla positiva till
räddningstjänstkommitténs förslag om ökad samverkan mellan kommunerna inom
lämpliga regioner. Samarbetet mellan kommunerna anses både önskvärt och
behövligt för att den allmänna räddningstjänsten skall fungera så effektivt som
möjligt inom ramen för tillgängliga resurser. Flertalet instanser påpekar att
ökad samverkan bör åstadkommas på frivillig väg. Svenska kommunförbundet
framhåller att förbundet är berett att via förbundets länsavdelningar ta
initiativ till överläggningar mellan kommunerna i syfte att få till stånd ett
utvidgat samarbete inom lämpUga regioner. Däremot är förbundet tveksamt till
effekterna av en för hela riket fastställd indelning av kommunerna i samarbetsregioner.
Förbundet har den erfarenheten att samarbetet fungerar bäst om det har vuxit
fram helt på frivillig väg som uttryck för ett behov att samordna resurserna
till kommuninvånarnas nytta. Att ovanifrån trycka på kommunerna en viss
organisatorisk ram för samarbetet kan enligt kommunförbundets mening komma att
snarare försvåra än stimulera samarbetet. Enligt förbundet ligger det en
motsättning i kommitténs ställningstagande att samarbetet och formerna för
detta skall vara frivilligt medan indelningen i samarbetsregioner skall vara
obligatorisk och fastställd av statiig myndighet. Förbundet anser att en
frivillig samverkan bör prövas innan några beslut om en obligatorisk indelning
i samarbetsregioner fattas. Liknande synpunkter framförs från andra håll. Några
remissinstanser anser att en uppbyggnad av

Skr.
1982/83:22 11

räddningstjänstregioner
baserad på frivilliga åtgärder skulle ta orimligt lång tid och att en styrning
från statsmakternas sida därför är nödvändig om den föreslagna samverkan skall
ge önskvärda positiva effekter inom överskådlig tid.

Flera
remissinstanser framför önskemål om att vissa allmänna principer skall
fastställas för uppbyggnaden av regionerna. I vissa fall anses ett helt län böra
bilda en region. Betydelsen av anknytningen av regionerna till annan
områdesindelning understryks av många remissinstanser. Härvid avses
civilförsvarsområden, sjukvårdsregioner och polisdistrikt. Länsstyrelsen i Malmöhus
län framhåller att de nuvarande civilförsvarsområdena är en lämplig grund
eftersom väsentliga investeringar för ledning, samband och alarmering av
allmänheten är gjorda inom ramen för dessa områden. Vidare skulle enligt länsstyrelsen
övergången från freds- till krigsorganisation väsentligt underlättas.
Länsstyrelsen pekar på att nästan fullständig geografisk överensstämmelse
föreligger mellan dessa områden samt polis- och sjukvårdsdistrikten. Flera
remissinstanser tar upp frågan om regionerna skall få bryta länsgränser, men
avstyrker detta. En remissinstans anser att det skall få ske endast i
undantagsfall. Ett antal remissinstanser påpekar att en regionindelning inte
får hindra samarbete utanför regionen i enskilda frågor.

Jag
har tidigare uttalat mig för ett fortsatt kommunalt huvudmannaskap för den
allmänna räddningstjänsten. De resurser som skall finnas för räddningstjänstinsatser
inom en kommun bör enligt min mening dimensioneras med hänsyn till de
vanligast förekommande nödlägena inom den aktuella kommunen. Om det sedan
inträffar ett mera omfattande eller extraordinärt nödläge, som kräver större
eller andra resurser än vad som finns att tillgå inom kommunen, är det
naturligt att dessa resurser kan disponeras från närbelägna kommuner. Det kan
också bU aktuellt att få hjälp från annat håll där resurser kan finnas. Den
samverkan som jag nu har berört är en gammal princip inom svensk
räddningstjänst. Enligt min mening talar aUa skäl för att den behålls i
framtiden och utvecklas så att man uppnår största möjliga effektivitet.

Samverkan
förekommer inte bara vid räddningsinsatser utan även i andra former. Sådan
samverkan kan sträcka sig från anskaffning av utrustning för särskilda ändamål
till att avse en gemensam räddningstjänstorganisation för flera kommuner.
Räddningstjänstkommittén har kartlagt den samverkan som nu förekommer och
föreslagit en utveckUng av denna. Som kommittén föreslår bör kommunerna gå
igenom och pröva de möjligheter till samverkan som finns på olika håll. Jag ser
delta som något som i högsta grad ligger i kommunernas eget intresse. En ökad
samverkan kan enligt min mening leda både till en effektivare räddningstjänst
och till rationaliseringsvinster. Länsstyrelserna och statens brandnämnd bör i
all möjlig utsträckning biträda kommunerna i detta arbete med rådgivning. Jag
räknar med att, om ett nytt räddningstjänstverk bildas, en av verkels
huvuduppgifter kommer att vara

Skr. 1982/83:22 12

att
i samarbete med Svenska kommunförbundet utveckla ny effektiv utrustning och att
verka för standardisering av utrustningen. Uppenbarligen har det stor betydelse
att räddningstjänstutrustningen är så enhetlig som möjligt. Detta bör enligt
min mening kunna medföra ett förbilUgande av kommunernas anskaffning. Även i
andra avseenden bör statens verksamhet pä området kunna medverka till
besparingar för kommunerna. Som räddningstjänstkommittén framhåller måste
samarbetets innehåU liksom hittills varieras med hänsyn till de lokala förutsättningarna
i de samverkande kommunerna. Det får enligt min mening ankomma på de berörda
kommunerna att avgöra innehållet.

Jag
kan ansluta mig tiU räddningstjänstkommitténs och flertalet remissinstansers
uppfattning att den ökade samverkan mellan kommunerna bör ske inom lämpUga
regioner. Uppenbarligen bör regionerna få bildas på frivillig väg. Den närmare
utformningen av kommuneras samverkan måste enligt min mening grundas på de
lokala behoven och förutsättningarna. Som kommunförbundet framhåller kan en
viss organisatorisk ram för samarbete som ovanifrån trycks på kommunerna komma
att snarare försvåra än stimulera samarbetet. Jag tar fasta på förbundets
erbjudande att via förbundets länsavdelningar ta initiativ till överläggningar
mellan kommunerna i syfte att få till stånd ett utvidgat samarbete inom
lämpliga regioner. Jag anser att detta arbete bör komma igång så snabbt som
möjligt. Överläggningarna bör ske i samarbete med länsstyrelserna och berörda
statliga centrala myndigheter. Jag delar sålunda helt kommunförbundets mening
att en frivillig samverkan bör prövas innan några beslut om en obligatorisk indelning
i samarbetsregioner fattas. Formema för samarbetet bör enligt min mening
bestämmas av de berörda kommunerna.

I
fråga om indelningen i regioner bör enligt min mening befintlig indelning vara
en utgångspunkt. Detta innebär tiU en början att länsgränsema inte bör brytas.
I något fall kan det vara lämpUgt att ett helt län bildar en region. Enligt min
mening är det som många remissinstanser framhåller angeläget att regionerna
knyts an till indelningen i civilförsvarsområden, sjukvårdsregioner och
polisdistrikt. Räddningstjäiisten skall vid framför allt större nödlägen samverka
med sjukvården och polisen vilket underlättas om den regionala indelningen är
enhetlig. Som länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller har väsentliga
investeringar gjorts inom civilförsvarsområdena för ledning, samband och alarmering
vilket har betydelse vid en samordning av civilförsvarsverksamheten med den
kommunala verksamheten. Jag har tidigare uttalat att samverkan mellan
kommunerna skall komma till stånd på frivillig väg under medverkan av
kommunförbundet. I det sammanhanget bör beaktas intresset av en enhetlig
indelning liksom de andra omständigheter som har betydelse för indelningen.
Jag vill tillägga att den samverkan i räddningstjänstregioner som nu kan
beräknas växa fram inte bör hindra samarbete utanför regionen i enskilda
frågor. Detta kan enligt min mening

Skr.
1982/83:22 13

gälla
andra kommuner eller regioner men också samarbete över riksgränserna.

5
Organisationen på regional och central nivå

Ansvaret
för den allmänna räddningstjänsten ligger enligt 2 § brandlagen (1974:80) på
varje kommun inom sitt område. I vissa situationer skall dock länsstyrelsen
enligt 12 § brandlagen överta ledningen för räddningstjänsten. Det gäller
sådana nödlägen som kräver så omfattande räddningsåtgärder att ett särskilt
ledningsorgan behövs för samordning av räddningstjänsten eller för samordning
av räddningstjänsten med annan verksamhet. Enligt 24 § brandlagen skall
länsstyrelsen vidare se till att brandförsvaret inom länet är tillfredsställande
ordnat. Tillsyn över brandförsvaret inom riket utövas av statens brandnämnd.
Nämnden skall också verka för samordning av olika grenar av samhällets
räddningstjänst.

Räddningstjänstkommittén
anser att tyngdpunkten i arbetet inom den allmänna räddningstjänsten som
hittills bör ligga på lokal nivå. På länsnivå bedömer kommittén att det kommer
att finnas ett behov av samordning. Ett statligt regionalt organ bör enligt
kommittén liksom hittills utföra en länsomfattande planläggning av
räddningstjänsten. Enligt räddningstjänstkommitténs mening bör det vara
möjligt att ytterligare utveckla den regionala räddningstjänstplanering som har
genomförts av länsstyrelsema. Å andra sidan anser kommittén att förslaget till
samverkan mellan kommunema i ett system med regioner sannolikt kommer att
minska behovet av samordning på länsnivå. Kommittén betonar att det är
angeläget att StatUga regionala organ på olika sätt söker stimulera en ökad
samverkan. Kommittén anser att den statiiga tillsynen i allt väsentligt skall
kunna ske genom råd och information tiU kommunemas räddningsorgan. Kommittén föreslår
att länen bör vara geografiska områden för statlig regional samordning av
räddningstjänsten. I vissa fall kan det enligt kommittén för planering av
insatser fordras ett fast organiserat samarbete mellan olika länsstyrelser, t.
ex. i Göteborgs-området. Kommittén anser det angeläget att de ansvariga organen
jämsides med uppbyggnaden av samverkan i rädd-ningstjänstregionema undersöker
hur samverkan på länsnivå i kommunernas egen regi kan utvecklas. I det
sammanhanget är det enligt kommitténs mening nödvändigt att finna former för
ett ändamålsenligt samarbete mellan länsstyrelsema och kommunförbundets
länsavdelningar.

Räddningstjänstkommittén
anser att det på central nivå bör ligga ett ansvar för utbildning och för det
forsknings- och utvecklingsarbete som gäller räddningstjänsten och de
förebyggande åtgärdema. Centralt är det också enligt kommitténs mening
nödvändigt att utveckla organisationsformer så att samhällets samlade resurser
kan användas i räddningstjänsten när detta är nödvändigt. En integrering av
civilförsvaret och räddningstjänsten i fred är enligt kommittén ett av de
bärande inslagen för att få en effektivare räddningstjänst. Att bilda en ny
myndighet genom att sammanföra statens

Skr. 1982/83:22 14

brandnämnd och civilförsvarsstyrelsen är enligt
räddningstjänstkommitténs mening från den utgångspunkten en angelägen åtgärd.
Det mesta i fråga om personal och materiel och mycket när det gäller metoder
och angreppssätt vid UtveckUng och planering är enligt kommittén gemensamt för
freds- och krigsräddningstjänsten. Räddningstjänstkommittén föreslår att en
organisationskommitté snarast tillkallas för atl närmare utreda uppgifter,
medel och organisation för ett nytt centralt räddningsljänstverk och för att
utarbeta en plan för genomförandet av den nya organisationen. Kommittén anser
också att det bör bildas en central samordnings- och informationsfunktion vid
användning av speciella resurser för räddningstjänst i samband med olyckor av
större omfattning eller vid andra olyckor som fordrar insatser av mer exklusiva
räddningsresurser. Kommittén framhåller att syftet med samordnings- och
informationsfunktionen inte är att flytta över arbetsuppgifter från regional
och lokal nivå till den centrala nivån. Det gäller i stället att undersöka
vilka möjligheter det finns att minska den nuvarande sektorise-ringen av de
aktuella funktionerna på central nivå, att höja effektiviteten och att
samtidigt minska de totala kostnaderna för verksamheten.

Remissinstanserna är positiva lill
räddningstjänstkommitténs förslag i organisationsfrågorna. Vad gäller den
regionala nivån förutsätter remissinstanserna att länsstyrelsen även i
framtiden skall spela en samordnande roll. Rikspolisstyrelsen framhåller
således att det är naturligt att länsstyrelserna behåller lednings- och
samordningsrollen på länsnivå. För dessa uppgifter måste länsstyrelsen enligt
rikspolisstyrelsen få tillgång till personal som har erfarenhet av
räddningstjänst. Enligt statskontoret bör länsstyrelsernas roU i den nya
räddningstjänstorganisationen belysas närmare. Länsstyrelsernas huvudsakliga
ansvar skulle enligt kommitténs förslag koncentreras till
katastrofplanläggning, och statskontoret finner i och för sig en sådan ordning
rimlig. Det operativa ledningsansvaret bör enUgt statskontorets mening åvila
myndigheter och personer som har till daglig uppgift att bemästra de speciella
svårigheterna i sådana situationer. För att ta närmare ställning tiU hur
länsstyrelsernas ansvar bör begränsas anser statskontoret att det fordras ett
klarläggande om länsstyrelsernas framtida uppgifter. Även riksrevisionsverket
anser att gränsdragning mellan kommunernas och länsstyrelsernas ansvarsområden
inte har belysts tillräckligt. Med den förändrade organisation av räddningstjänsten
på lokal nivå som föreslås är det enligt verkets mening angeläget att denna
fråga klarläggs. Länsstyrelsen i Malmöhus län delar också kommitténs
uppfattning att samordningsuppgifterna på regional nivå kommer att förändras om
ett utökat samarbete kommunerna emellan kommer till stånd. Enligt länsstyrelsen
framstår det dock som klart att denna förändring kommer att inträda successivt
och i den takt och omfattning som den kommunala samverkan utvecklas. Också
andra remissinstanser påpekar att länsstyrelsernas uppgifter kommer att minska.

■ Remissinstanserna är positiva till en samordning
av myndigheterna på central nivå. Endasi riksrevisionsverket anser att
förslaget att ett centralt

Skr. 1982/83:22 15

verk bildas och att en organisationskommitté tillsätts för
att utreda verkets uppgifter och organisation vara otillräckligt underbyggt.
Flera instanser ser en samordning som en rationell åtgärd. Sveriges
industriförbund framhåller således att sammanslagningen bör kunna medföra
ekonomiska besparingar samtidigt som övergången från freds- till
krigsförhållanden kan ske smidigt. Lantbrukarnas riksförbund delar också
kommitténs uppfattning att en gemensam organisation bör främja effektiviteten i
arbetet. En sådan sammanföring bör enligt förbundet rimligen innebära vissa
kostnadsbesparingar jämfört med tidigare förhållanden. Bland övriga
remissinstanser som ställer sig positiva till förslaget om inrättandet av en ny
central myndighet återfinns civilförsvarsstyrelsen, som anser att en snar
lösning av frågan är önskvärd. Svenska kommunförbundet anser att det är
nödvändigt att åstadkomma en lämplig fördelning av arbetsuppgifter mellan det
nya verket och förbundet. En allmän riktlinje för en sådan avgränsning bör enligt
förbundets mening vara att här liksom på andra samhällsområden verket svarar
för generell information och rådgivning och för visst utvecklingsarbete medan
förbundet svarar för den direkta servicen till de enskilda kommunerna i form
av utredningsmedverkan, rådgivning i aktuella frågor och utbildningsinsatser
som inte avser grundutbildning eller viss specialutbildning.

Flera
remissinstanser som yttrar sig i frågan är i huvudsak positiva tUl förslaget om
bildandet av en central samordnings- och informationscentral. Statens
brandnämnd framhåller att tankarna om en bred samverkan inom hela den
samhällssektor som förfogar över räddningstjänstresurser kräver en vidgad
överblick vUket kommittén föreslår skall åstadkommas bl. a. genom att det nya
verket får tillgång till ett centralt uppgiftsförråd där samhällets olika
räddningsresurser och former för deras användande kan förtecknas. Redan i dag
är enligt nämnden denna brist liksom bristen på en över räddningssektorn samlad
statistik besvärande. Uppgiftsförrådet bör enligt nämndens mening konstmeras så
att det kan betjäna ledningscentralerna i varje räddningstjänstområde. Bl. a.
Svenska brandbefälets riksförbund anser behovet av att åstadkomma en
samordnings- och informationscentral för räddningstjänsten vara angeläget.
Luftfartsverket anser att en central samordnings- och informationsfunktion för
användning av speciella resurser för räddningstjänst vid olyckor av större
omfattning kan bidra till att höja effektiviteten i räddningstjänsten.
Funktionen behöver dock enligt verkets mening nödvändigtvis inte innebära
inrättandet av en ny organisatorisk enhet utan bör kunna säkerställas genom
avtal eller överenskommelser. SOS Alarmering AB anser, utan att ta ställning
till behovet av en central, det naturligt att en av bolagels större centraler
får denna uppgift. Att en larmcentral inom någon annan organisation vid enstaka
tillfällen som förslaget förutsätter skulle handha alarmeringsuppgifter som är
hänförliga till räddningstjänst är enligt bolagets mening inte realistiskt.
Bolaget framhåller att bolagets ägare, Svenska kommunförbundet, Landstingsför-

Skr. 1982/83:22 16

bundet
och televerket, i konsortialavtal som godkänts av riksdagen år 1972 har
förbundit sig att verka för att kommuner, landstingskommuner och statliga
myndigheter i största möjliga utsträckning skall utöva sina alarmeringsfunktioner
genom bolaget. Statens strålskyddsinstitut framhåller alt det är möjligt och
kanske lämpligt att den expertcentral som är under uppbyggnad inom ramen för
skyddsåtgärderna vid olyckor i atomanläggningar m. m. kan utnyttjas även vid
andra stora olyckor i landet. En eventuell komplettering av expertcentralen för
att den skall kunna utnyttjas vid andra olyckor än atomolyckor torde enligt
institutets mening innebära mindre kostnader i jämförelse med att utrusta en
annan central med utrustning för atomolyckor. Svenska kommunförbundet är inte
övertygat om behovet av en central samordnings- och informationscentral.
Generaltullstyrelsen motsätter sig bestämt ett inrättande av
samordningscentraler med operativt ansvar. Enligt styrelsens mening åligger det
respektive ansvariga räddningstjänstmyndigheter att skapa för respektive
räddningstjänstgren erforderliga centrala ledningsresurser vilket som regel kan
ske utan större omgång genom samverkan och samarbete med lämpliga regionala
ledningsorgan på samma ort. Samverkan mellan olika centrala ledningsorgan
innebär enligt styrelsens erfarenheter inga större problem.

För
egen del vill jag framhålla följande.

I
fråga om verksamheten på regional nivå har räddningstjänstkommittén framhåUit
och remissinstanserna i allmänhet instämt i att denna kommer att förändras
efter hand som den kommunala samverkan i räddningstjänstregioner utvecklas.
Jag delar denna bedömning och vill påpeka att kommunemas övertagande av
ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig och
det planläggningsansvar i fred som hänger samman härmed torde verka i samma
riktning. Förändringen kan emellertid beräknas komma att inträda successivt,
och uppbyggnaden av en kommunal samverkan ställer som jag tidigare har
framhållit krav på insatser från den regionala nivåns sida.

När
det gäller frågan om länsstyrelserna skall fullgöra de statliga uppgifterna på
regional nivå eller om den regionala indelningen skall grundas på större
geografiska områden än länen, finner jag ingen anledning att frångå nuvarande
ordning. Endast vid få tillfällen har det varit nödvändigt för en länsstyrelse
att överta ledningen för räddningstjänsten enligt 12 § brandlagen. Katastrofer
som har berört flera län och som har lett till samordningsproblem har inte
förekommit. Erfarenheter visar att om ett regionalt organ skall kunna spela en
roll vid katastrofer fordras en god kännedom om de lokala förhållandena vilket länsstyrelsema
har. Jag anser alltså att länsstyrelserna även i framtiden skall fullgöra de
statliga räddningstjänstuppgifterna på regional nivå. I vissa fall bör som
kommittén framhåller ett samarbete organiseras mellan olika länsstyrelser.

Som
räddningstjänstkommittén framhåller och en enhetlig remissopinion instämmer i
bör länsstyrelserna även i framtiden spela en samordnande roll

Skr. 1982/83:22 17

inom räddningstjänsten. En viktig uppgift för
länsstyrelserna bör vara att utföra en länsomfattande planläggning och att i
vissa katästrofartade situationer överta ledningen för räddningstjänsten. Jag
har tidigare pekat på den förändring av länsstyrelsernas uppgifter som kan
beräknas ske. Enligt min mening bör länsstyrelsernas framtida uppgifter,
förutom vad jag nyss har nämnt, inriktas på att ge råd och information till
kommunernas räddningsorgan. Ett annat viktigt inslag blir alt organisera
övningar. Dessa har som jag ser det stor betydelse för att pröva planläggningen
och därmed se till att den hålls aktuell. Jag vill också liksom
räddningstjänstkommittén understryka betydelsen av alt etl ändamålsenligt
samarbete mellan länsstyrelserna och Svenska kommunförbundets länsavdelningar
utvecklas i resp. län.

Vad gäller
den centrala nivån vill jag erinra om att regeringen den 17 juni 1982 har
bemyndigat mig att tillkalla en kommitté med uppdrag att utreda frågan om en
samordning av den centrala ledningen av räddningstjänsten i fred och
civilförsvarsverksamheten. I utredningsarbetet skall förutsättningarna för en
samordning av verksamheten på central nivå prövas, konsekvenserna av en sådan
samordning belysas och principerna för hur den bör komma till stånd anges. Kommittén
skall även överväga möjligheterna att i samarbete med SOS Alarmering AB (SOSAB)
upprätta en central informationsfunktion för räddningstjänsten. Detta får
enligt kommittédirektiven (Dir 1982:41) inte innebära att SOSAB ges en
operativ roll vid räddningsinsatser. Jag har tillkallat kommittén och denna har
nyligen påbörjat sitt arbete.

6 Åtgärder för ökad effektivitet m. m.

6.1 Nuvarande ordning

Samhällets räddningstjänst är splittrad. Splittringen
gäller både förfaltningsmässigt och organisatoriskt. De gmndläggande
bestämmelserna om statens och kommunernas skyldigheter att svara för
räddningstjänståtgärder, s. k. allmän räddningstjänst, finns i
brandlagstiftningen. Vissa slags räddningstjänst är emellertid helt eller
delvis utanför brandlagens tillämpningsområde. Helt undantagna är åtgärder som
avses i lagen om skyddsåtgärder vid olyckor i atomanläggning m. m., sjöräddning
och fjällräddning, s. k. särskild räddningstjänst. Bekämpning av olja eller
annat som är skadligt är i vissa hänseenden utanför brandlagens
tillämpningsområde.

Räddningstjänst enligt brandlagen är verksamhet som syftar
till att vid brand, oljeutflöde, ras, översvämning eller annat nödläge avvärja
eller begränsa skada på människor eller egendom eller i miljön. Till åtgärder
för att avvärja eller begränsa skada hänförs också åtgärder som vidtas innan
det har inträffat en händelse som kan leda till skada. En förutsättning för ett
ingripande innan en händelse har inträffat är att en sådan kan befaras vara
omedelbart förestående. Skyldigheten för räddningstjänsten att ingripa är

2 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 22

Skr. 1982/83:22 18

alltid beroende på behovet av etl snabbt ingripande, det
hotade intressets vikt, kostnaderna för räddningsåtgärderna och
omständigheterna i övrigt. Dessa omständigheter måste, för att det skall bli
räddningstjänst enligt brandlagen, vara sådana att det kan anses påkaUat att
staten eller kommun svarar för att åtgärder vidtas.

Brandförsvaret skall alltså svara för insatser vid
oljeutflöden men även vid utflöden av annat som är skadligt, dvs. kemikalier i
flytande form eller i gasform samt radioaktiva preparat eller isotoper.
Kommunernas ansvar för sådana insatser gäller åtgärder som vidtas på land, i hamnar
och i andra vatten inom landet än Vänern och Mälaren. Enligl 2 § instruktionen
(1973:884) för tuUverket svarar verket för denna uppgift till havs och i
kustvattnen, Vänern och Mälaren. 1 princip anses strandlinjen bilda
ansvarsgräns mellan tullverkets, vars uppgifter i detta avseende fullgörs av
dess kustbevakning, och kommunernas ansvarsområden. I praktiken tillämpas
ansvarsfördelningen pä det sättet att kustbevakningen tar hand om oljan i
strandzonen med fartyg eUer båtar från sjösidan och kommunerna tar upp olja när
det lämpligast kan ske från land. I det praktiska arbetet förekommer således en
mjuk tillämpning av regeln om ansvarsgräns.

Den som utövar befälet vid räddningstjänst kan enligt 11 §
brandlagen företa ingrepp i annans rätt. Han får således bereda medverkande
personal tillträde till fastighet, avspärra olycksplatsen, använda brunn,
vattenledning, telefon, redskap, arbetsmaskiner, hästar, fordon och fartyg,
anlägga moteld, bortforsla grus, sand eUer jord samt riva eller undanskaffa
byggnad, upplag eller annan egendom. Var och en i åldern 16-65 år är enligt 10
§ brandlagen skyldig att deltaga i släckningen av brand.

I
kommunens brandförsvar skall enligt 4 § brandlagen ingå en brandstyrka av
betryggande storlek och sammansättning. Brandchefen får enligt 8 § första
stycket brandlagen bestämma att brandkår, annat räddningsorgan eller kommunalt
verk skall lämna hjälp. Den kommunala brandkåren har alltså tiUgång till andra
resurser inom kommunens verksamhetsområde. Dessa resurser utgör i praktiken en
integrerad del av den kommunala räddningstjänsten. När det behövs kan
brandchefen i en kommun dessutom begära hjälp från en annan kommun. Ibland har
kommunerna på förhand träffat avtal om sådan hjälp. Om så inte är fallet är
ändå en kommun enligt 8 § andra stycket brandlagen skyldig att på begäran lämna
annan kommun hjälp.

Vad gäller
förebyggande åtgärder är den som äger eller innehar byggnad, upplag eUer annan
anläggning enligt 14 § brandlagen skyldig att anskaffa och underhålla
nödvändiga redskap för släckning och livräddning. Han är också skyldig att
vidta de övriga åtgärder som behövs för att förebygga och bekämpa brand i den
mån de inte medför oskälig kostnad. Ägare eller innehavare av fastighet,
byggnad, upplag eller annan anläggning skall svara för tillsyn efter brand
eller annat nödläge. Särskilda regler finns för att förhindra skogsbrand till
följd av järnvägsdrift. Enligt 15 § brandlagen får

Skr.
1982/83:22 19

länsstyrelsen efter samråd med produktkonlrollnämnden
ålägga ägare eller innehavare till vissa anläggningar att hålla beredskap med
personal och utrustning för att avvärja eller begränsa skada. Sådant åläggande
kan meddelas om det i samband med verksamhet vid en anläggning föreligger
särskild fara för att utflöde av vara, på vilken lagen (1973:329) om hälso- och
miljöfarliga varor är tillämplig, orsakar avsevärd skada på människor eller i
miljön. Ett åläggande får inle avse beredskap som skulle medföra oskälig
kostnad.

Ansvaret för
de olika formerna av särskild räddningstjänst ligger på flera statliga
myndigheter. Enligl 1 § lagen (1960:331) om skyddsåtgärder vid olyckor i
atomanläggningar m. m. skall länsstyrelsen sörja för atl erforderliga åtgärder
vidtas om radioaktiva ämnen utsprids från atomreaklor eller annan
atomanläggning, belägen inom riket, i sådan mängd att särskilda åtgärder
påkallas för att skydda allmänheten. Detsamma gäller vid överhängande fara för
sådan utspridning. Kommunal myndighet åligger enligt 9 § atomskyddslagen alt på
begäran lämna länsstyrelsen erforderligt bistånd för skyddsåtgärder.
Brandförsvaret har ansvaret för mätningar och undersökningar av
radioaktiviteten på land. Tullverkets kustbevakning har motsvarande uppgift
till sjöss. Utrymningen verkställs av polisen. Ansvaret vid olyckor i utländska
atomanläggningar åvilar enligt 13 § atomskyddslagen regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer. Regeringen får enligl 13 § atomskyddslagen i stället
för länsstyrelsen meddela vissa förordnanden och föreskrifter. Bestämmelsen är
avsedd för sådana extrema situationer då det krävs ett samordnat nationellt
agerande och skall inte tillämpas så att vederbörande länsstyrelse fråntas den
mer operativt betonade delen av verksamheten. Enligt 3 § instruktionen
(1969:320) för sjöfartsverket åligger det verket särskilt att bl. a. samordna
arbetet för sjöräddning. Mellan sjöfartsverket samt Sjöräddningssällskapet och
berörda myndigheter har den 1 december 1981 träffats en överenskommelse om
sjöräddning i fredstid. Polisen är huvudman för fjällräddningstjänsten. Detta
grundas på polisens uppgift enUgt 2 § polisinstruktionen (1972:511) att
upprätthålla allmän ordning och säkerhet varvid det särskilt åligger polisen
att bl. a. lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp. Fjällräddningstjänsten
har i första hand tiU uppgift att finna personer som har kommit bort i fjällen.

Enligt 11 kap. 1 § luftfartslagen (1957:297) meddelas
föreskrifter angående åtgärder, då luftfartyg är saknat, förolyckat eller nödställt
eller fara hotar lufttrafiken (flygräddningstjänst), av regeringen eller efter
regeringens bemyndigande av luftfartsverket. Flygräddningstjänst leds enligt
115 § luftfartskungörelsen (1961:558) av luftfartsverket eller av den som har
fått verkets uppdrag därtill. Flygräddningstjänstens uppgift är att svara för
åtgärder medan flygplanet är i luften eller att lokaUsera planet när det har
slagit i marken. Flygplatsbrandkåren gör omedelbara insatser på flygplatsen

Skr.
1982/83:22 20

men
den kommunala brandchefen övertar ledningen när han har nått olycksplatsen.

Enligt
3 § sjukvårdslagen (1962:242) skall landstingskommun tillse att det finns en
ändamålsenlig organisation för ambulanstransporter inom sjukvårdsområdet.
Organisationen skaU således avse transporter med fordon, som är inrättade för
ändamålet, till och från sjukhus eller läkare av personer vilkas tillstånd
kräver sådana transporter. Transporten av skadade från olycksplatsen till väg eller
uppsamlingsplats är inte närmare reglerad men ombesörjs som regel i praktiken
av brandförsvaret. Enligt 6 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) som träder i
kraft den 1 januari 1983 svarar landstingskommunen för alt det inom
landstingskommunen finns en ändamålsenUg organisation för att till och från
sjukhus eller läkare transportera personer vilkas tillstånd kräver att
transporten utförs med fordon som är särskilt inrättade för ändamålet.

I
skrivelse den 29 maj 1969 har Kungl. Maj :t uppdragit åt rikspolisstyrelsen att
fr. o. m. budgetåret 1969/70 i samråd med berörda myndigheter leda och samordna
ambulans- och räddningsflygtjänsten i landet.

Som
framgår av den nu lämnade redovisningen ligger ansvaret för räddningsinsatserna
på olika organ. Även om så är fallet kräver en större olycka som regel
ingripanden av olika slags räddningsorgan. 1 både allmän och särskild
räddningstjänst kan emellertid också andra organ än räddningsorganen medverka.
PoUsen deltar således till följd av bestämmelsen i 2 § polisinstmktionen.
Polisens uppgift är att sköta avspärrningar, eftersökning av personer och
identifiering av omkomna. Vid järnvägsolyckor träder hjälpberedskapen vid
statens järnvägar i funktion. Föreskriften för hjälpbe-redskapen har utfärdats
i statens järnvägars författningssamling (SJF 016). Enligt 1 § kungörelsen
(1969:85) om militär räddningstjänst m. m. skall miUtär hjälp lämnas på begäran
av generaltullstyrelsen, länsstyrelse, chef för tullregions bevakningskontor,
polischef eller kommunal brandchef. Hjälpen skall lämnas om den är nödvändig
för att avvärja överhängande fara för liv eUer hälsa, för omfattande
förstörelse av egendom eller för avsevärd skada i miljön. Särskilda militära
förhållanden kan naturUgtvis hindra att hjälp lämnas. Civilförsvarsstyrelsen
har gett ut föreskrifter för användning av ci-vilförsvarsmaterieFi
räddningstjänsten. Civilförsvarets personal kan däremot inte tiU följd av särskUda
bestämmelser tas i anspråk för räddningstjänstuppgifter.

6.2
Räddningstjänstkommittén

Räddningstjänstkommittén
anser att det är viktigt att ett omfattande samarbete äger rum mellan de olika
räddningstjänstorganen för att samhällets räddningstjänstorganisation skaU
kunna ingripa med sina samlade resurser och följaktligen agera så effektivt som
möjligt. En samordning på det praktiska planet i räddningstjänsten skulle
enligt kommitténs mening

Skr. 1982/83:22 21

kunna stimuleras av en så långt möjligt enhetlig
lagstiftning som omfattar de huvudsakliga riktlinjerna för samhäUets hela
räddningstjänst. En ökad effektivitet i den allmänna räddningstjänsten
förutsätter enligt kommittén att kommunerna i större utsträckning än hittills
får möjligheter atl komplettera sina egna resurser genom att använda personella
och materiella resurser som är avsedda för andra ändamål än allmän
räddningstjänst. Det gäller i första hand civilförsvarets och det militära
försvarels resurser. De statliga organ som i övrigt kan medverka i
räddningstjänst är polisen, tullverkets kustbevakning, statens järnvägar,
statens vattenfallsverk, televerket, SMHI, giftinformationscentralen,
sjöfartsverket och luftfartsverket.

Räddningstjänstkommittén
har kartlagt verksamheten inom de olika formerna av särskild räddningstjänst
samt sjuktransporter och ambulansverksamhet. Kommittén har också undersökt i
vad mån den allmänna räddningstjänstens organ skulle kunna överta uppgifter
inom den särskilda räddningstjänsten. Efter samråd med företrädare för berörda
kommuner, lokala och centrala polismyndigheter samt länsstyrelser bedömer
kommittén att fjällräddningsljänsten knappast skulle bli effektivare om de
resurser som den förfogar över skulle föras över till den allmänna
räddningstjänsten. Kommittén anser att fjällräddningstjänsten även i
fortsättningen bör vara en uppgift för polisen. Kommittén finner atl det inte
finns några hinder för den allmänna räddningstjänstens organ att överta
ansvaret för den räddningstjänst som nu är stationerad vid luftfartsverkets
flygplatser. Kommittén bedömer atl en hel del dubbelarbete därmed skulle kunna
elimineras. Luftfartsverket skulle enligt kommittén efter kommunernas
övertagande utöva tillsyn av räddningstjänsten vid flygplatserna. Däremot anser
kommittén att förutsättningarna för den allmänna räddningstjänsten atl överta
ansvaret för den militära s. k. basräddningstjänsten inte är desamma som vid
luftfartsverkets flygplatser. Kommittén anser att den allmänna räddningstjänsten
bör ansvara för sjöräddningen i sjöar och andra vattenområden än till havs, i
kustvattnen och i insjöarna Vänern, Vättern och Mälaren. Beträffande olje- och
kemikaliebekämpningen bedömer kommittén att den nuvarande ordningen med två
huvudmän är ändamålsenlig och alt ansvarsfördelningen meUan dessa bör
bibehållas. Kommittén understryker vikten av att ett nära samarbete mellan
huvudmännen sker framför allt i strandzonen. Vad gäller räddningstjänst vid
atomolyckor anser kommittén att det knappast finns någon anledning att ålägga
den allmänna räddningstjänsten några nya fasta uppgifter. Övervägande skäl
talar enligt kommitténs mening för att sjukvårdshuvudmännen skall behålla
ansvaret för vägbundna sjuktransporter. Den ökade integration inom
räddningstjänsten som kommittén anser viktig bör enligt kommitténs mening
kunna genomföras på andra sätt än genom förändring av ansvaret för
verksamheten. Även i ett system med särskild ambulans- och
räddningstjänstpersonal kan det enligt kommitténs bedömning i många fall vara
till fördel för båda verksamheterna om den allmänna räddningstjänsten utför
ambulansverksamheten - i varje

Skr. 1982/83:22 22

fall de s. k. akuttransporterna - åt sjukvårdshuvudmannen.
Ett nära samarbete meUan ambulansverksamheten och räddningstjänsten håller
enligt kommitténs bedömning nere kostnaderna för båda verksamheterna. Kommittén
anser att sjukvårdshuvudmännen skall vara huvudmän också för
sjuktransportverksamhet som inte är vägbunden. Sjukvårdshuvudmännen bör enligt
kommittén ges möjligheter att för dessa sjuktransporter utnyttja de resurser
hos andra organ som är lämpliga för ändamålet. Enligt kommitténs mening bör
således den allmänna räddningstjänstens organ åt sjukvårdshuvudmännen utföra
marktransporter av sjuka och skadade i terräng. Kommittén framhåller att dess
slutsatser i fråga om den allmänna räddningstjänstens möjligheter att ta över
uppgifter från den särskilda räddningstjänsten är preUminära och att kommittén
kommer att närrnare överväga denna fråga i sitt fortsatta arbete.

Räddningstjänstkommittén pekar på att flera organisationer
av frivilliga kan göra betydelsefulla insatser i samband med räddningstjänstens
ingripanden vid framför allt olyckor med större verkningar. Det gäller Svenska
röda korset, SjöräddningssäUskapet och försvarsmaktens frivilligorgan. Även Sändaramatörernas
sambandskår kan enligt kommittén bidra med insatser.

Räddningsljänstkommittén anser att den allmänna
räddningstjänstens nuvarande skyldigheter att ingripa och uppgifter vid
nödlägen skall utgöra basen även i en framtida verksamhet. Kommittén
diskuterar, utan atl ta ställning med hänsyn till att de ekonomiska
konsekvenserna inte är tillräckligt belysta på nuvarande stadium av
utredningsarbetet, frågan om en utvidgning av räddningstjänstorganens
skyldigheter. Räddningstjänstkommittén pekar på att riskerna för att skador
efter en räddningstjänstinsats inte skall avhjälpas i tid numera i stor
utsträckning har reducerats genom den överenskommelse om restvärdesskydd i
samband med brand som Svenska kommunförbundet och försäkringsgivarna har
träffat. Det kan enligt kommitténs mening diskuteras om räddningsbefälhavaren
skall föreskrivas skyldighet att överlämna ansvaret till någon som har till
uppgift att se till att åtgärder för restvärdesskydd blir utförda. När det
gäller frågan om förebyggande åtgärder mot också andra nödlägen än brand, anser
räddningstjänstkommittén att det skulle vara möjligt att ge räddningsorganen
till uppgift att påtala missförhållanden som upptäcks i samband med den
ordinarie räddningstjänstverksamheten och som bedöms kunna orsaka olyckor.

Enligt räddningstjänstkommitténs mening bör varje företag
med riskfylld verksamhet åläggas att ha en viss gmndberedskap mot olyckor i
eller till följd av verksamheten. Omfattningen och den närmare utformningen av
ett företags beredskapsorganisation bör enligt kommittén i första hand kunna
bestämmas på frivUlig väg av företaget i samarbete med den allmänna
räddningstjänstens organ. Kommittén framhåller också att företagens verksskydd
kan utgöra en viktig förstärkning av den ordinarie beredskapen.

Skr. 1982/83:22 23

Det bör enligt kommittén även vara möjligt för ett företag
atl liksom hittills i stället för att ha en egen beredskap lämna ekonomisk
ersättning till den allmänna räddningstjänsten. Enligt kommitténs mening bör
det vidare i en ny räddningstjänstlag slås fast att förelag och enskilda som
driver riskfylld verksamhet har vissa av samhället uppställda skyldigheter inte
bara när det gäller att hålla beredskap mot olyckor i eller till följd av
verksamheten utan också atl förebygga brand och andra nödlägen.

Kommittén föreslär även andra åtgärder för atl åstadkomma
en ökad effektivitet inom räddningstjänsten.

6.3 Remissinstanserna

Remissinstanserna ger räddningstjänstkommitténs förslag
till åtgärder för ökad effektivitet inom räddningstjänsten etl genomgående
positivt bemötande. Inte någon instans motsätter sig en enhetlig lagstiftning
som omfattar de huvudsakliga riktlinjerna för samhällets räddningstjänst.
Rikspolisstyrelsen hälsar förslaget med stor tillfredsställelse. Länsstyrelsen
i Jönköpings län framhåller att den nuvarande mängden av författningar som
reglerar olika former av räddningstjänst motverkar en naturlig samverkan och
många gånger leder till ett icke avsett sektoriellt handlande. Genom én ny och
enhetlig räddningstjänstlagstiftning skulle det enligt en kommun bli möjligt atl
införa mer enhetUga begrepp inom hela räddningstjänslområdet vilket skulle
bidra till en ökad effektivitet. Enligt kommunens mening skulle enskilda
räddningsåtgärder inte riskera att fördröjas på grund av svårigheter att
bestämma vilken form av räddningstjänst som behövs eller vilket organ som skall
ingripa. Likartade synpunkter om behovet av en enhetlig lagstiftning som de nu
redovisade förs fram av andra instanser.

Även
förslaget att kommunerna skall få möjlighet att komplettera sina resurser med
personella och materiella resurser som är avsedda för andra ändamål än allmän
räddningstjänst tas emot positivt. Riksrevisionsverket delar kommitténs
bedömning att möjligheterna till samverkan mellan olika former av
räddningstjänst och andra verksamheter bör kunna utnyttjas bättre än i dag.
Länsstyrelsernas organisatoriska uppbyggnad talar enligt verket för att detta i
hög grad är en uppgift för den regionala statliga nivån. Statens brandnämnd
delar kommitténs uppfattning att företagens verksskydd bör utnyttjas som
lämplig förstärkning av brandförsvaret. En ytterligare personell förstärkning
skulle enligt nämndens mening kunna uppnås genom att i begränsad utsträckning
utnyttja vapenfria tjänstepliktiga t. ex. i skärgårdskommunerna under
sommarsäsongen och i fjällkommunerna under skidsäsongen. Länsstyrelsen i
Jämtlands län tillstyrker ett förbättrat utnyttjande av militära resurser och
civilförsvarets resurser, i synnerhet i fråga om civilförsvarets där bl. a. malerielen
kan göras lättare tillgänglig och där möjligheter kan skapas för en bättre
omsättning av malerielen. Flera andra remissinstanser förordar också en ökad
samverkan. Svenska kommun-

Skr. 1982/83:22 24

förbundet har inga erinringar mot förslagen om
användningen inom räddningstjänsten av andra resurser, t. ex. civilförsvar,
militära förband, vapenfria tjänsteplikliga, frivilliga organisationer inom
totalförsvaret, övriga frivilligorganisationer samt förelag och liknande. En
integrering av räddningstjänsten i fred med räddningstjänsten i krig inom
ramen för etl kommunalt ledningsansvar för såväl allmän räddningstjänst som
civilförsvar kommer enligt förbundets mening att göra det betydligt lättare än
i dag atl använda civilförsvarets resurser även i fredstid. Några
remissinstanser påpekar alt kommittén inte har uppmärksammat en betydande
resurs som finns i samhället och som finns inskriven i de flesta
räddningstjänstorganisationers planer, nämligen de resurser som finns inom
entreprenadföretag i alla kommuner.

Flera remissins'tanser pekar på betydelsen av insatser av
frivilliga. Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att betydande insatser har
gjorts på många platser genom att organisera frivUliga brandkårer.
Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller atl frivilligorganisationerna
utnyttjas i Sverige i liten utsträckning jämfört med norska förhållanden. Dessa
organisationer, särskilt Svenska röda korset men även många andra, förfogar
enligt länsstyrelsen över betydande personella och materiella resurser som kan
vara gripbara relativt kort tid efter en inträffad olycka.

Flera remissinstanser understryker angelägenheten av att
förbättra informationen, självskyddsulbildningen, forskningen och utvecklingen
samt alarmeringen och sambandet. Svenska kommunförbundet tUlstyrker således
förslaget att öka informationsinsatserna inom räddningstjänslområdet i syfte
att motverka skador. Svenska brandförsvarsföreningen utför här enligt förbundet
ett förtjänstfullt arbete och bör med stöd av samhället kunna svara för én stor
del av informationsinsatserna. Förbundet erinrar om att kommunerna i fråga om alarmeringsfunktionen
har insett sitt ansvar genom att tillsammans med Landstingsförbundet och
Televerket bygga upp länsalarmeringscentraler inom ramen för SOS Alarmering AB.

Remissinstanserna
är genomgående positiva till räddningstjänstkommitténs synpunter på frågan om
den allmänna räddningstjänstens skyldighet att ingripa. Från många håU
framhålls emellertid att det är nödvändigt att i det fortsatta arbetet klart
avgränsa och precisera räddningstjänstens skyldigheter och befogenheter.
Samtidigt påpekas det att också den kostnadsmässiga fördelningen måste
klarläggas.

Flera remissinstanser uttalar sig för en utökad skyldighet
för räddningstjänstorganen att ingripa redan när fara föreligger för att ett
nödläge eller liknande händelse skall inträffa. Svenska brandförsvarsföreningen
finner förslaget av särskilt intresse. Den nuvarande brandlagstiftningen har
här enligt föreningens mening i vissa fall vållat tveksamhet huruvida brandförsvaret
skall ingripa. Då det ofta är fråga om alt förhindra skadeverkningar av
omfattande betydelse, finner föreningen det angeläget att denna skyldighet
klarläggs i det fortsatta utredningsarbetet. Föreningen anser att kostnads-

Skr. 1982/83:22 25

konsekvenserna av en sådan utökad skyldighet för
räddningstjänsten måste ägnas uppmärksamhet av kommittén. Likartade synpunkter frarnförs
även av andra remissinstanser.

Svenska
brandförsvarsföreningen framhåller atl reslvärdesproblemen är av en sådan
omfattning vid många bränder atl en myckel snabb och effektiv insats krävs för
att begränsa följdskadorna. Även om föreningen anser att en vidareutveckling av
restvärdesskyddet bör ske på nuvarande avtalsmässiga grund, kan det enligt
föreningens mening finnas anledning för räddningstjänstkommittén att närmare
överväga de frågor som gäller övergången av ansvar från räddningsbefälhavare
till någon representant för ägaren eller dennes försäkringsbolag. Svenska
försäkringsbolags riksförbund uttalar sitt stöd för kommitténs tanke att
föreskriva en skyldighet för räddningsbefälhavaren att överlämna ansvaret till
någon som har till uppgift att se till att åtgärder för restvärdesskydd blir
utförda. Den överenskommelse om restvärdesskydd i samband med brand som Svenska
kommunförbundet och försäkringsgivarna har träffat utgör enligt riksförbundet
en god grund för ett vidareutvecklat samarbete. Svenska kommunförbundet
framhåller att förbundet delar kommitténs uppfattning att det inte finns några
skäl som talar för att räddningstjänstorganen skall ha en i lag reglerad
skyldighet att ulföra återställnings- eller saneringsarbete. Överenskommelser
av del slag som har träffats om restvärdesskydd ger enligt kommunförbundets
mening flexibla lösningar och bör kunna vidgas även lill andra behov av rest
värdesskydd. Kommunförbundet anser att en lagreglering enbart skulle leda till
en formalisering som snarare skulle inverka negativt på effektiviteten i
arbetet. Liknande synpunkter framförs även från annat håll.

Flera
remissinstanser är tveksamma till att införa en skyldighet för
räddningstjänstorganen att svara för förebyggande åtgärder när det gäller andra
nödlägen än brand. Länsstyrelsen i Östergötiands län konstaterar alt redan
nuvarande förebyggande åtgärder mot brand inte medhinns på ett
tillfredsställande sätt. Det finns alltså enligt länsstyrelsen inte utrymme för
utökade uppgifter inom detta område om inle personalökningar tillåts.
Karlskrona kommun framhåller alt förslaget om ökade uppgifter måste ur total
skadeförebyggande synpunkt anses positivt. Uppgiften bör dock enligt kommunens
mening inte utformas som en skyldighet utan som en möjlighet för
räddningsorganen att göra dessa påpekanden. I det fall det skulle föreskrivas
uppkommer ett alltför omfattande utbildningsbehov av besiktningspersonal inom
en mångfald olika tekniska områden. Kommunen anser att det finns anledning att
vara tveksam även med hänsyn till det juridiska ansvar som en föreskrift om
skyldighet att påtala brister innebär. Andra remissinstanser framför Ukartade
synpunkter.

Remissinstanserna är positiva till kommitténs förslag om
företags skyldigheter att hålla beredskap och förebygga nödlägen. Statens
brandnämnd understryker önskvärdheten av att skyldigheten att hålla beredskap
utvidgas så att inle bara företag som driver miljöfarlig verksamhet utan också
företag

Skr.
1982/83:22 26

med
annan riskfylld verksamhet åläggs att svara för beredskapen i eller till följd
av deras verksamhet. Statens naturvårdsverk anser att det bör slås fast att
företag och enskilda som driver riskfylld verksamhet har vissa av staten fastställda
skyldigheter inte bara när det gäller att hålla beredskap mot olyckor i eller
till följd av verksamheten utan också att förebygga brand och andra nödlägen.
Enligt verket bör en samverkan vid räddningsplaneringen ske mellan
miljöstörande industrier på orter med flera sådana industrier. Länsstyrelsen i
Jämtlands län framhåller att ett utvidgat ansvar för företag att organisera
räddningstjänst medför atl företagen får ett snabbt och effektivt närskydd
samtidigt som den allmänna räddningstjänsten kan avlastas en del uppgifter. EnUgt
länsstyrelsens mening bör industrivernel i Norge kunna tjäna som modell för en
motsvarande svensk organisation. Det bör enligt länsstyrelsen undersökas vilka
fördelar ur försäkringsmässig synpunkt som bör kunna vinnas om man organiserar
egen räddningstjänst. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges
industriförbund instämmer i uppfattningen att omfattningen av den gmndberedskap
som företag med riskfylld verksamhet bör ha kan bestämmas på frivillig väg i
samarbete samt anser att detsamma bör gälla de förebyggande åtgärderna. Enligt
dessa remissinstanser torde en utökad samverkan mellan kommuner och företag
innebära att de samlade resurserna kan utnyttjas på ett effektivt sätt.
Lantbrukarnas riksförbund framhåller att lantbmkama själva har insett behovet
av förebyggande brandskydd och är representerade i Lantbrukets brandskyddskommitté
som också består av företrädare för myndigheter, lantbruksinstitutionerna och
försäkringsbolag. Brandskyddskommittén utfärdar rekommendationer på sådana
skadeförebyggande åtgärder som normalt betraktas som skäliga från såväl
myndigheters som försäkringsbolags och övriga organisationers sida.

6.4
Överväganden

Jag
kan instämma i räddningstjänstkommitténs och remissinstansernas uppfattning att
det är angeläget att få en bättre samordning av de olika grenarna av samhällets
räddningstjänst. En enhetlig räddningslagstiftning skulle enligt min mening
vara en åtgärd i den riktningen. Som har framkommit under remissbehandlingen
kan den spUttrade författningsbilden motverka en naturlig samverkan och medföra
oklarhet om vem som skall ingripa vid en olyckshändelse. EnUgt min mening måste
i framtiden alla möjligheter att utnyttja befintliga samhällsresurser vid
räddningsingripanden tas till vara. Det gäller som jag ser det att motverka
ett revirtänkande och ta bort de formella hinder som kan finnas. Detta fömtsätter
förutom en enhetlig lagstiftning att det skapas former för en aktiv samverkan
på räddningstjänslområdet mellan i första hand kommunema och de berörda statliga
myndigheterna. Samverkan måste enUgt min mening också ske med frivilliga
organisationer samt företag och enskilda. Det arbete som har satts i

Skr.
1982/83:22 27

gång
för att behandla frågor som har samband med genomförandet av 1982 års
totalförsvarsbeslut angående kommunernas övertagande av ansvaret för ledningen
av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig och det planläggningsansvar i
fred som hänger samman härmed utgör enligt min mening ett betydelsefullt steg
mot en bättre samverkan. Detsamma gäller arbetet med frågan om en samordning av
den centrala ledningen av räddningstjänsten i fred och
civilförsvarsverksamheten.

I
detta sammanhang vill jag erinra om att jag redan i propositionen (prop. 1980/81;
119 bil. 3) om miljösäkrare sjötransporter framhöll att en förbättrad samordning
av räddningstjänsten är utomordentligt angelägen och att uppgiften att utarbeta
förslag till en förbättrad samordning i första hand ankommer på
räddningstjänstkommittén. Som en praktisk lösning som kan fungera fram till
dess resultatet av räddningstjänstkommitténs arbete föreligger föreslog jag att
det till statens brandnämnd knutna rådet för räddningstjänst skulle ombildas så
att det mera aktivt kan verka för en samordning mellan ansvariga myndigheter.
Riksdagen (Cu 1980/81:38, rskr 1980/81:376) godkände detta förslag. Regeringen
har därefter beslutat att ombilda rådet.

Jag
kan för egen del ansluta mig till räddningstjänstkommitténs ståndpunkt att
räddningsorganens nuvarande uppgifter och skyldigheter att ingripa vid nödlägen
skall utgöra basen även i en framtida verksamhet. Liksom remissinstanserna
anser jag att frågorna om utvidgning av skyldigheterna måste övervägas
ytterligare. En allmän utgångspunkt bör enligt min mening vara att
räddningsorganen skall ha en skyldighet att ingripa vid hot om skada på
människor eller egendom eller i miljön som inte kan klaras av utan ett
ingripande från samhällets sida. Däremot skall någon sådan skyldighet inte
föreligga när den skadeawärjande eller skadebegränsande insatsen rimligen bör
och kan vidtas av den enskilde eller den som svarar för egendomen eller
miljöskyddet. Den uppgift som bör ankomma på samhällets räddningstjänst är att
se till att resurser finns i beredskap eller kan sammankallas för de lägen då
en skyldighet att ingripa kan anses föreligga. Självfallet hindrar detta enligt
min mening inte att den kommunala räddningstjänsten påtar sig uppgifter utöver
dem som man har skyldighet att vidta.

Som
har påpekats under remissbehandlingen måste man belysa de ekonomiska
konsekvenserna av att ledningsansvaret för räddningsinsatser vid störningar i
viktiga samhällsfunktioner läggs på den allmänna räddningstjänsten. Samtidigt
är det angeläget att det finns ett system för ledning och samordning av
insatserna vid sådana störningar så att insatserna kan genomföras effektivt.
Hur ett sådant system bör utformas behöver klarläggas. Jag utgår från att
detta kommer att ske i det fortsatta utredningsarbetet. Enligt min mening måste
i sammanhanget ställning också tas lill formerna för medverkan av enskilda och
samhällsorgan som normall har att ge viktig service av olika slag.

Skr. 1982/83:22 '28

Tveksamhet har i praktiken i vissa fall förelegat om
räddningsorganen skall ingripa innan ett nödläge har inträffat. Enligt min
mening är det rimligt om räddningsorganen har till uppgift all ingripa redan
när en mera påtaglig fara föreligger för alt ett nödläge eller liknande
händelse skall inträffa. Det är som jag ser det väsentligt bättre om den
ansvarige räddningsbefälhavaren i ett tveksamt fall gör en räddningsinsats och
därmed förhindrar att ett nödläge med dess konsekvenser uppkommer än att
befälhavaren underlåter att ingripa. Samtidigt måste självfallet de krav som
skall föreligga för alt den allmänna räddningstjänsten skall ha en skyldighet
alt ingripa vara uppfyllda. Som jag ser det är det inte så myckel fråga om att
nu göra någon ändring i sak. För att underlätta den praktiska verksamheten är
det enligt min mening angeläget att bestämmelsen om när skyldighet att ingripa
föreligger får en klarare utformning. Det finns anledning att utgå ifrån att
denna fråga kommer att övervägas inom ramen för arbetet med den nya lagen.

Vad gäller frågan om att utföra eller övervaka
återställnings- eller saneringsarbeten samt kommitténs förslag att införa en
skyldighet att överlämna ansvaret till någon som har till uppgift all se till atl
åtgärder för restvärdesskydd blir utförda, instämmer jag i kommitténs och
flertalet remissinstansers uppfattning att det väsentliga är atl få till stånd
en ordning för ett effektivt restvärdesskydd. Basen för en sådan ordning måste
som kommunförbundet framhåller vara den överenskommelse som har träffats mellan
förbundet och försäkringsgivarna. Jag kan också instämma i uppfattningen all
man så långt möjligl bör undvika alt formalisera ordningen genom en
lagreglering.

Räddningsljänstkommittén och en samstämmig remissopinion
motsätter sig att det införs en skyldighet för räddningstjänstorganen att svara
för förebyggande åtgärder mot också andra nödlägen än brand. Jag delar denna
uppfattning. Som kommittén och remissinstanserna framhåller är det angeläget
att missförhållanden som bedöms kunna orsaka olyckor och som upptäcks i samband
med den ordinarie räddningstjänslverksamheten blir påtalade. Enligt min mening
behöver formerna för en sådan uppgift övervägas ytterligare.

När det gäller frågan om skyldighet för företag och
enskilda atl hålla beredskap mot olyckor och alt förebygga brand och andra
nödlägen, är det värt att påminna om atl en sådan skyldighet redan fullgörs i
betydande utsträckning som regel på frivillig väg. Vad det nu gäller är som jag
ser det att utveckla detta i syfte alt minska antalet olyckor eller dessas
konsekvenser. Jag delar i princip kommitténs och remissinstansernas uppfattning
atl skyldigheten inte bara bör gälla miljöfarlig verksamhet ulan också annan
riskfylld verksamhet. Omfattningen och den närmare utformningen av beredskapsorganisalionen
och de förebyggande åtgärderna bör som räddningsljänstkommittén har föreslagit
i första hand bestämmas på frivillig väg av företagel eller den enskilde i
samarbete med den allmänna räddningstjänstens organ. Det är enligl min mening
en viktig uppgift för kommillén att

Skr.
1982/83:22 29

överväga
de närmare formerna för företagens och de enskildas skyldigheter. Det är också
angelägel att försöka finna former för företagens industrivärns medverkan vid
större räddningsinsatser utanför företaget. Enligt min mening innehåller de nu
behandlade frågorna praktiska och juridiska problem som bör behandlas i samband
med utformningen av den nya lagen.

Räddningsljänstkommittén
har ansett att informationen, självskyddsulbildningen, forskningen och
utvecklingen saml alarmeringen och sambandet bör förbättras. Flera
remissinstanser understryker angelägenheten av della. Även jag anser att detta
är viktiga och angelägna frågor. Enligt min mening är det dock nu för tidigt atl
la slutlig ställning till dem. Frågorna kommer att behandlas av räddningstjänstkommittén
i kommitténs fortsatta arbete. Detsamma gäller frågorna om den konkreta
samordningen av den allmänna räddningstjänsten och verksamheten inom de olika
formerna av särskild räddningstjänst samt sjuktransporter och
ambulansverksamheten.

7 Hemställan

Jag
hemställer

att
regeringen bereder riksdagen tillfälle alt ta del av vad jag har anfört i det
föregående om huvudmannaskapet för den allmänna räddningstjänsten och vissa
grundläggande principer i övrigt i vad gäller samhällels räddningstjänst.

8 Beslut

Regeringen
ansluler sig till föredragandens överväganden och beslutar i enlighet med hans
hemställan.

Skr.
1982/83:22 30

Bilaga 1

Räddningstjänstkommitténs sammanfattning av sina överväganden
och förslag

' Det moderna samhällets utveckling har i hög grad
präglats av de snabba tekniska framstegen och av den starka urbaniseringen.
Utvecklingen har haft mycket gott med sig, framför allt materiellt sett.
Samtidigt har den lett till en allt större sårbarhet i samhället. Sårbarheten
har ökat kraven på skydd för människor, egendom och miljö mot olyckor och
skadegörelse.

Genom den tekniska utvecklingen har det blivit möjligt alt
göra skyddet mot olyckor effektivare. Det gäller både de förebyggande åtgärderna
mol olyckor och den räddningstjänst som skall gripa in när en olycka har
inträffat. Samhällets räddningstjänst har efter hand blivit allt mer
omfattande. Uppgifterna har ökat och ansvaret har fördelats på ett flertal
myndigheter och andra organ.

Samhällets räddningstjänst består för närvarande av

1
Den s. k.
allmänna räddningstjänsten, som griper in vid brand, oljeutflöde, ras,
översvämning eller annat nödläge;

2
Flera former av
s. k. särskild räddningstjänst, dvs. fjällräddning, flygräddning, sjöräddning,
räddningstjänst vid olyckor i atomanläggning och en särskild organisation för
bekämpning av olja eller kemikalier till havs, i kustvaltnen och i vissa
insjöar.

Den allmänna räddningstjänsten, som regleras i brandlagen,
är på lokal nivå en uppgift för kommunerna. På regional nivå skall
länsstyrelsen som statligt organ se till atl den allmänna räddningstjänsten
inom länet är ordnad på etl tillfredsställande sätt. Statens brandnämnd har som
central förvaltningsmyndighet tillsyn över den allmänna räddningstjänsten i
hela landet. Svenska kommunförbundet har också viktiga uppgifter inom
räddningstjänsten, både centralt och på länsnivå. Ansvaret för de olika
formerna av särskild räddningstjänst ligger på flera statliga myndigheter.

Organisatoriskt har utvecklingen av räddningstjänsten lett
till en splittring i verksamheten som allt mer har kommil alt framstå som ett
problem. Ofta bedöms det att effektiviteten i samhällets räddningstjänst skulle
kunna höjas om användningen av resurserna kunde samordnas bättre än som
hittills har skett. Under senare år har framförts allt större krav på en sådan
samordning.

Kommitténs uppdrag - arbetets uppläggning

Räddningstjänstkommittén skall enligt direktiven pröva
frågan om huvudmannaskapet för en räddningstjänst med nuvarande och möjliga nya
uppgifter. Uppdraget omfattar även frågan om huvudmannaskapet för

Skr.
1982/83:22 31

sjuktransporter och ambulansverksamhet. Oavsett vilken
ställning kommittén tar i frågorna om huvudmannaskapet bör kommillén, framgår
del av direktiven, överväga och föreslå åtgärder som förbättrar
förutsättningarna för en effektiv räddningstjänst. Behovel av alt samordna räddningsljänstar-bete
som berör större geografiska områden bör särskilt uppmärksammas. Enligt
direktiven gäller det t. ex. när en händelse fordrar räddningsljänslin-satser
både till lands och till sjöss och när sådana åtgärder måste vidtas i flera län
samtidigt.

Räddningsljänstkommittén skall enligt uppdraget samordna
sitt arbete med 1978 års försvarskommittés arbete. En sådan samordning har
varit särskilt angelägen med hänsyn till försvarskommilténs överväganden om
civilförsvarets framtida organisation på lokal nivå. Försvarskommilténs uppgift
är att föreslå åtgärder för försvarets fortsatta utveckling efter år 1982.
Försvarskommitténs förslag är avsett att läggas till grund för 1982 års
försvarspolitiska beslut. Ett nära samråd har ägt rum på olika stadier i
utredningsarbetet mellan försvarskommittén och räddningstjänstkommittén.

För att del skall bli möjligt alt samtidigt bedöma både
försvarskommitténs förslag om en kommmunanknuten civilförsvarsverksamhel och räddnings-Ijänslkommitténs
överväganden om huvudmannaskapet för den allmänna räddningstjänsten har efter
hand uttalats allt starkare önskemål om att räddningstjänstkommittén under
hösten 1981 i ett delbetänkande skulle redovisa sina överväganden om
principerna för huvudmannaskap, organisation och resurser inom
räddningstjänsten. Räddningstjänstkommittén har ansett att den bör tillgodose
dessa önskemål och redogör i föreliggande principbetänkande för de slutsatser
och förslag när det gäller den framtida räddningstjänsten som hittills har
utarbetats av kommittén.

I principbetänkandet behandlar räddningsljänstkommittén i
huvudsak frågor som har med den allmänna räddningstjänsten atl göra. Övervägandena
om de olika formerna av särskild räddningstjänst omfattar till slörsla delen
frågor som berör avgränsningen mellan den allmänna räddningstjänsten och
uppgifterna för de olika formerna av särskild räddningstjänst i framliden. När
del gäller frågan om vilka åtgärder som kan vidtas för att räddningstjänsten
skall bli effeklivare behandlar kommittén i det föreliggande betänkandet på
ett mer detaljerat sätt endast en del av de åtgärder som berör den allmänna
räddningstjänsten. Ytterligare överväganden både om huvudmannaskapet för de
olika formerna av särskild räddningstjänst och om åtgärder som syftar till en
ökad effektivitet inom såväl den allmänna som den särskilda räddningstjänsten
skall ske i det fortsatta arbetet. Resultaten kommer att redovisas i kommitténs
slutbetänkande.

Skr.
1982/83:22 32

Den allmänna räddningstjänstens sätt atl fungera

Den allmänna räddningstjänsten präglas av en starkt
decentraliserad organisation. Beredskapen har anpassats till frekvensen och
omfattningen av de olyckor som brukar inträffa lokalt. Personalen i beredskap
är i allmänhet tillräckligt dimensionerad för de allra flesta insatserna. Det
går som regel också alt förstärka styrkorna i beredskap med egen
räddningstjänstpersonal som är ledig eller med närliggande kommuners styrkor i
beredskap. Räddningstjänslorganen har i allmänhet en modern och effektiv
teknisk utrustning.

Den allmänna räddningstjänsten fungerar i regel bra i
situationer när det gäller att rädda liv och att i övrigt bekämpa skador i
samband med olyckor som inträffar ofta, t. ex. bränder i bostäder, mindre
industribränder och vägtrafikolyckor. Osäkerhet känner emellertid många av de
anställda inom den allmänna räddningstjänsten inför allvarliga olyckor av andra
slag, framför allt sådana som sker sällan, t. ex. olyckor med kemikalier eller
andra farliga ämnen. Stora oljeutflöden, omfattande skogsbränder och andra olyckor
med stora verkningar kan del också vara svårl för räddningstjänstorganen att
bekämpa effektivt. Det brister enligl erfarenhel framför allt i lednings- och
sambandsarbetet vid dessa stora olyckor.

Skillnaderna i riskerna och i resurserna mellan olika
kommuner har lett till omfattande olikheter i räddningstjänstens organisation
både mellan stora och små kommuner och meUan kommuner av ungefär samma storlek selt
till invånarantalet. Även kunnandet varierar, beroende på att de praktiska
erfarenheterna av räddningstjänslarbetel och standarden på utbildning och
övningar är olika från kommun till kommun. Brister i effektiviteten förekommer
framför allt hos räddningstjänstorgan som baserar beredskapen på
deltidsanställda men också hos räddningstjänstorgan med heltidsanställd
personal.

Den allmänna räddningstjänstens skyldigheter att ingripa

Kommittén anser atl den allmänna räddningstjänstens
nuvarande skyldigheter att ingripa skall utgöra basen även i en framlida
verksamhet. En väsentlig del av den allmänna räddningstjänsten bör således vara
åtgärder som syftar till atl räddningstjänstorganen under vissa förutsättningar
skall ingripa vid brand, oljeutflöde, ras, översvämning och annat nödläge.
Liksom hittills skall räddningstjänstens väsentiigaste uppgift vara att rädda
människoliv och att i övrigt ingripa vid fara för människors hälsa.
Räddningstjänstorganen bör dessutom även i fortsättningen vara skyldiga att
avvärja eller att begränsa skada på egendom eller i miljön.

I principbetänkandet diskuterar kommittén också flera
möjligheter alt utöka den allmänna räddningstjänstens skyldigheter att ingripa.
Enligt kommitténs preliminära överväganden talar flera skäl för att den
allmänna

Skr. 1982/83:22 33

räddningstjänsten utvidgas genom att
räddningstjänstorganen åläggs elt visst ansvar även för att avvärja eller
begränsa de störningar i viktiga samhällsfunktioner som kan förekomma i
samband med nödlägen och liknande händelser - t. ex. svåra snöoväder, omfattande
skyfall och långvariga elavbrott. Räddningstjänstkommittén anser vidare att det
bör prövas om räddningstjänsten skall ha skyldighet att ingripa inte bara som
nu när en olycka har inträffat eller kan befaras vara omedelbart förestående
utan också på ett ännu tidigare stadium. Detta skulle kunna ske när det är fara
för nödläge eller Uknande händelse, utan att olyckshändelsen kan befaras vara
omedelbart förestående. Räddningstjänslorganen skulle också kunna få till
uppgift att påtala brister i förebyggande åtgärder som avser även andra
nödlägen an brand.

Det kan vidare enligt kommitténs preliminära överväganden
finnas skäl att utvidga den allmänna räddningstjänstens verksamhetsområde genom
att den allmänna räddningstjänstens organ övertar ansvaret eller får uppgifter
inom ramen för särskild räddningstjänst enligt följande:

o Utökat samarbete med polisen i fjällräddningstjänsten; o
Övertagande av brand- och räddningstjänsten vid luftfartsverkets/fygp/af-o
Ansvar för sjöräddning i hamnområden, i andra insjöar än Vänern,

Vättern och Mälaren och i andra vattendrag; o Utökade
uppgifter i räddningstjänsten vid atomolyckor, bl. a. indikering

och skyldighet för ledningspersonal att ingå i
länsstyrelsens fasta

organisation;

0 Utförande av transporter av skadade och sjuka i
terrängen åt sjukvårdshu-

vudmännjen.

Huvudmannaskapet för den allmänna räddningstjänsten

Ökad effektivitet i den allmänna räddningstjänsten kan
åstadkommas på i huvudsak följande fyra sätt:

1
Ökade anslag
av kommunala och eller statliga ekonombka medel;

2
Utökad
medverkan med ekonombka eller andra resurser från den privata sektorn, främst
industrin;

3
Utökad
användning av statliga och kommunala resurser avsedda för andra ändamål än
allmän räddningstjänst, t. ex. civilförsvarets och det militära försvarets
resurser;

4
En mer
samlad användning av den allmänna räddningstjänstens nuvarande resurser inom
större områden än enskilda kommuner.

Enligt regeringens direktiv till samtliga kommittéer om
finansiering av reformer skall utgångspunkten för kommittéernas arbete vara att
förslag som de lägger fram skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade
resurser för det område som förslagen avser. Kommunernas ekonomiska läge är
inte

3 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 22

Skr. 1982/83:22 34

sådant att det finns underlag för någon väsentligt utökad
ambitionsnivå i den kommunala verksamheten. Enligt kommitténs bedömning
föreligger det inte några möjligheter att i en mer allmän omfattning, som aUernativ
1 ovan innebär, genom ökade skattemedel höja effektiviteten i
räddningstjänsten. Ekonomiska åtaganden av enskilda industrier eller andra
verksamheter med risker för olyckor - alternativ 2 i översikten ovan - skulle
på en del håll kunna förbättra beredskapen mot olyckor. Någon mer allmän
utökning av den allmänna räddningstjänstens resurser bedömer kommittén
emellertid inte som möjlig genom sådana åtgärder.

Användningen av andra samhällsresurser än den allmänna räddningstjänstens
egna - i översikten angiven som alternativ 3 - öppnar däremot möjligheter för
räddningstjänstorganen att på en relativt bred front förstärka sina resurser.
Framför allt kommer ett utökat samarbete med civilförsvaret och det militära
försvaret att kunna bU till nytta för utvecklingen av räddningstjänsten. Inte
heller dessa åtgärder är emellertid tillräckliga. Problemet måste angripas
främst genom förbättringar inom räddningstjänstens egen verksamhet - enligt
alternativ 4 ovan. Framför allt blir det nödvändigt att inom större geografiska
områden än hittills organisera en mer samlad användning av resurserna.

En mer samlad användning av räddningstjänstens resurser
inom större geografiska områden kan ske genom

1
Ett ändrat
huvudmannaskap i samhällets regi som gör det möjligt att organisera
verksamheten i större enheter; eller

2
En väsentligt
utökad samverkan mellan räddningstjänstorganen inom ramen för nuvarande
kommunala huvudmannaskap.

Resurserna i den allmänna räddningstjänsten skulle bli
mycket väl integrerade geografiskt sett i ett system med en enda huvudman,
staten. Med staten som huvudman borde det vara möjligt att effektivare än för
närvarande planera verksamheten, dimensionera styrkorna och utbilda personalen.
Ökad enhetlighet i materiel och utbildning skulle det också gå att uppnå. Ett
statligt huvudmannaskap för den allmänna räddningstjänsten skulle å andra sidan
fordra en omfattande administrativ apparat på central och sannoUkt också på
regional nivå. Ett övertagande skulle vidare bli mycket kostsamt för staten. En
annan nackdel är att elt förstatligande sannoUkt skulle eliminera en stor del
av det lokala engagemang och den lokala förankring som den allmänna
räddningstjänsten för närvarande har.

En geografiskt
sett väl integrerad användning av resurserna skulle också gå att åstadkomma med
det mer begränsade antal huvudmän som landstingskommunerna utgör. I ett sådant
system skulle flera av fördelarna med ett statligt huvudmannaskap kunna uppnås.
Men även flera av nackdelarna med en statiig allmän räddningstjänst skulle
sannolikt känneteckna alternativet med landstingskommunerna som huvudmän för
den allmänna räddnings-

Skr. 1982/83:22 35

tjänsten.
Till bilden hör alt den allmänna räddningstjänsten, även om landstingskommunerna
svarar för huvuddelen av ambulansverksamheten, är en för dessa främmande
verksamhet.

Kommittén
bedömer att nackdelarna med ett statligt eller landstingskommunalt övertagande
av huvudmannaskapet för den allmänna räddningstjänsten är större än
fördelarna.

Kommittén anser att den
lösning som ligger närmast tUl hands i en diskussion om en effektivare allmän
räddningstjänst är att kommunerna i betydligt slörre utsträckning än för
närvarande själva organiserar en gemensam användning av resurserna. En hel del
har redan gjorts genom den samverkan som nu förekommer. Möjligheterna att inom
betydligt fler områden väsentligt utöka samarbetet bedömer kommittén som goda. Kommittén
föreslår mot den bakgrunden ett oförändrat kommunalt huvudmannaskap för den
allmänna räddningstjänsten. För ett bibehållet huvudmannaskap talar enligt korrimitténs
mening också faktorer av annat slag än dp som har med effektiviteten att göra.
En sådan faktor är att många företrädare för de kommunala politiska organen
upplever det som väsenfligt att varje kommun har möjligheter att inom sitt
område direkt påverka räddningstjänstens resurser och organisation.

Ökad
samverkan mellan kommuner i den allmänna räddningstjänsten

Om
samverkan på ett framgångsrikt sätt skall kunna höja den allmänna räddningstjänstens
effektivitet fordras ett system med allmänna riktlinjer för samarbetet. Framför
allt krävs det en systematisk genomgång av de möjligheter till gemensamma
lösningar som föreligger på olika håll. Att identifiera och värdera dessa
möjligheter måste vara en uppgift för de enskilda kommunerna. Statliga organ
kan bidra till den utveckling som eftersträvas genom att visa på olika vägar
till ett ökat samarbete.

En
utvecklad samverkan kan komma att innebära att fler kommuner än hittills bygger
upp en gemensam räddningstjänstorganisation. I områden där fömtsättningar med
hänsyn till olika lokala förhåUanden saknas för en sådan långtgående lösning
bör det vara naturligt för kommunernas räddningstjänst-organ att samarbeta om
ett urval av resurser eller arbetsuppgifter. Det kan gälla administrativ
ledning, särskild befälsberedskap, specieU utrustning, övningar, planering
eller förebyggande åtgärder. Kommittén redovisar i belänkandet en katalog över
tänkbara samarbetsuppgifter.

Genom
ett utvecklat räddningstjänstarbete enligt det mönster som kommittén skisserar
bör det bU möjligt för alla kommuner i landet att få tillgång till en
brandingenjör i den administrativa och operativa ledningen för räddningstjänsten.
Särskilt för planering av verksamheten, utbildning och förebyggande åtgärder
skulle denna utökade kompetens kunna få stor betydelse.

Skr. 1982/83:22 36

Kommittén
anser att samarbetet inom den allmänna räddningstjänsten skall få utvecklas
genom frivilliga åtgärder från kommunernas sida. Samarbetet kommer att
utvecklas bäst om de lokala organen själva tar de initiativ som behövs och på
egen hand beslutar om samarbetets innehåll. Även med en kommunal
självbestämmanderätt är det emellertid angeläget med ett nära samråd mellan
kommunerna och de berörda statliga centrala och regionala organen. De statliga
organen samlar erfarenheter om samarbete från många håll och kan genom allmän
rådgivning förmedla dessa erfarenheter till olika kommuner.

Indelning
av landet i räddningstjänstregioner

Ett
system för en väsentligt utökad samverkan fordrar framför allt en indelning av
landet i lämpliga geografiska samverkansområden. Statsmakterna bör fastställa
principer för en sådan indelning. Kommittén kallar områdena
räddningstjänstregioner. Arbetet med indelningen bör ske i huvudsak på lokal
och regional nivå. Avvägningar med hänsyn tiU olika intressen kan komma att
behövas på regional och slutligen på central nivå.

Genom
en indelning i landet i räddningstjänstregioner skulle alla kommuner få en
anvisning om var de hör hemma i samverkanssystemet. Regionerna skuUe också ge
uttryck för det samarbete mellan kommuner som kommer att fordras i den av
försvarskommittén skisserade framtida kommungränsövergripande
civilförsvarsverksamheten. Med samma huvudmän och samma territoriella
indelning för både freds- och krigsräddningstjänsten ökar möjlighetema att
tillgodose kraven såväl i fred som i krig. Det skall framhållas att en
samverkan mellan kommuner i lämpligt utformade regioner gör det lättare för den
allmänna räddningstjänstens organ att vid behov mobilisera resurser hos t. ex.
det militära försvaret, polisen och kustbevakningen.

Organisationen
på statlig, regional och central nivå

Kommittén
anser att länsstyrelsens samordningsuppgifter inom räddningstjänsten kommer
att förändras genom det utökade regionala samarbetet mellan kommunerna.
Fortfarande kommer det emellertid att behövas ett statligt organ på länsnivå
inom räddningstjänsten. Bland annat kommer det även i fortsättningen att vara
nödvändigt att regionalt samordna den allmänna räddningstjänsten med de olika
formerna av särskild räddningstjänst.

(Räddningstjänstkommittén
anser i Ukhet med CK-gruppen inom försvarskommittén att det på central nivå
bör bildas en ny myndighet för handläggning av frågor om civilförsvar och
fredsräddningstjänst. En sådan omorganisation är nödvändig om en integration av
uppgifter i freds- och

Skr. 1982/83:22 37

krigsräddningstjänsten
på lokal och regional nivå skall kunna genomföras. Räddningstjänstkommittén
föreslår att det tillsätts en organisationskommitté med uppgift att närmare
utreda uppgifter, medel och organisation för det nya centrala verket.
Organisationskommittén bör även utarbeta en plan för genomförandet av den nya
organisationen.

Övriga
åtgärder för ökad effektivitet i den allmänna räddningstjänsten

Kommitténs
principbetänkande är ingen fullständig analys av möjligheterna tiU ökad
effektivitet inom räddningstjänsten. En förbättring av räddningstjänsten kan
ske även genom andra åtgärder än en ökad kommunal samverkan. Kommittén har inte
haft möjlighet att i det föreliggande principbetänkandet utforma mer
detaljerade förslag till sådana åtgärder. Kommittén pekar emellertid i
betänkandet på flera olika frågor som har aktualiserats i detta sammanhang.

I både allmän och särskild
räddningstjänst medverkar utom huvudmännen flera statliga organ och även
privata organisationer. De olika former av räddningstjänst som förekommer i
dagens samhälle kan enligt kommitténs mening inte ses isolerade från varandra.
En olycka kräver ofta ingripanden av flera slag av räddningstjänst, framför
allt om den är av större omfattning. För att samhällets räddningstjänstorgan skaU
kunna ingripa med sina samlade resurser och följaktligen agera så effektivt som
möjligt är det viktigt att ett omfattande samarbete äger mm mellan de olika
organen. Kommittén anser att en så långt möjligt enhetlig lagstiftning
omfattande de huvudsakliga riktlinjerna för samhällets hela räddningstjänst
skulle kunna stimulera ett sådant samarbete.

En ökad effektivitet i den
allmänna räddningstjänsten förutsätter också att kommunerna - som redan har
berörts i samband med förslaget till räddningstjänstregioner- i större
utsträckning än hittills får möjUgheter att använda redan befintliga resurser
avsedda för andra ändamål än allmän räddningstjänst Kommittén bedömer att det är
möjligt att i betydligt högre grad än hittills förstärka den allmänna
räddningstjänsten genom användning av sådana resurser. En integrering av
räddningstjänsten i fred med räddningstjänsten i krig inom ramen för ett
kommunalt huvudmannaskap kommer att avsevärt underlätta användningen av
civilförsvarets resurser.

Den
kommunanknutna civilförsvarsverksamheten kan också komma att stimulera en ökad
samordning av de fortsatta investeringarna i materiel, så att denna materiel
kan användas både i fredsräddningstjänsten och i krigsräddningstjänsten. En
förstärkning av den allmänna räddningstjänstens personal med
civilförsvarspersonal och vapenfria tjänstepliktiga är också angelägen.
Kommittén anser vidare att de militära förbandens resurser i större
utsträckning än hittills bör kunna användas i fredsräddningstjänsten. Även
andra organ än civilförsvaret och det militära försvaret har som tidigare berörts
resurser som är användbara i den allmänna räddningstjänsten.

Skr. 1982/83:22 38

Kommittén kommer att i sitt fortsatta arbete närmare
överväga hur dessa och olika privata organisationers resurser bäst skall kunna
utnyttjas i den aUmänna räddningstjänsten.

Enligt sina direktiv skall kommittén pröva om skyldigheten
för t. ex. industriföretag som bedriver riskfylld verksamhet att hålla
beredskap för räddningstjänst bör utvidgas till att omfatta även andra fall än
de som för närvarande anges i brandlagen. Kommittén anser det rimUgt att varje
företag som bedriver sådan verksamhet bör ha en viss gmndberedskap mot olyckor
i eUer till följd av verksamheten. Omfattningen och den närmare utformningen
av ett företags beredskapsorganisation bör emellertid i första hand kunna
bestämmas på frivillig väg av företaget i samarbete med kommunerna. Företagens
verkskydd är en viktig resurs i det här sammanhanget.

Kommittén tar också upp olika frågor i samband med
förebyggande åtgärder. Enligt sina direktiv skall kommittén pröva frågor om en
skärpning av bestämmelserna i brandlagen om skyldighet för bl. a.
industriföretag som bedriver riskfylld verksamhet att vidta förebyggande
åtgärder även mot andra nödlägen än brand. Regler som syftar till förebyggande
av olika slags olyckor finns i ett antal olika författningar. Kommittén
diskuterar i betänkandet möjligheten att ålägga företag och enskilda med
riskfylld verksamhet en generell skyldighet att vidta förebyggande åtgärder
inte bara mot brand utan även mot andra nödlägen.

Kommittén
behandlar också översiktligt vissa andra frågor som hör till de förebyggande
åtgärderna. Framför allt gäller det information om rbker och skyddsåtgärder och
sotningsverksamheten. Andra åtgärder som knyter an till möjligheterna att skapa
en effektivare räddningstjänst är frågor om de s. k. frivilUgorganisationernas
arbete, om alarmeringen av räddningstjänstorganen och om forsknings- och
utvecklingsarbetet.

Slutligen behandlas i betänkandet vissa synpunkter på
kostnaderna för den allmänna räddningstjänsten. Det är svårt att utan närmare
bedömningar av de framtida riskerna för olika slags olyckor ange om och i så
fall på vilket sätt kraven på insatser från den allmänna räddningstjänsten
kommer att förändras i framtiden. Det är också svårt att bedöma hur den av
kommittén diskuterade utvidgningen av den allmänna räddningstjänstens
skyldigheter kommer att påverka insatsernas antal och omfattning. En väsentligt
utökad samverkan i det av kommittén föreslagna systemet med räddningstjänstregioner
kommer emellertid att medföra en ökad effektivitet i den allmänna räddningstjänsten.
EnUgt den bedömning som kommittén har gjort skulle kostnaderna för den allmänna
räddningstjänsten med det av kommittén föreslagna systemet för samverkan och
genom övriga av kommittén aktualiserade åtgärder kunna bibehållas på ungefär
samma nivå som tidigare, samtidigt som effektiviteten i räddningstjänsten
skulle höjas.

Skr.
1982/83:22 39

Bilaga
2

Sammanställning av remissyttranden över räddningstjänstkommitténs
betänkande (SOU 1981:82) Samliällets räddningstjänst

1 Remissinstanser

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av rikspolisstyrelsen,
överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen, socialstyrelsen, televerket, statens järnvägar,
sjöfartsverket, luftfartsverket, statens haverikommission, statskontoret,
riksrevisionsverket, statens naturvårdsverk, statens strålskyddsinstitut,
generaltullstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, statens vattenfallsverk, statens
brandnämnd, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Jönköpings,
Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Jämtlands och
Västerbottens län, riksnämnden för kommunal beredskap, landstingen i Uppsala,
Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Örebro, Kopparbergs, Jämtiands
och Norrbottens läns landsting, Stockholms, Tyresö, Ekerö, Nynäshamns,
Norrtälje, Uppsala, Tierps, Strängnäs, Oxelösunds, Linköpings, Åtvidabergs, Vämamo,
Sävsjö, Älmhults, Uppvidinge, Kalmar, Oskarshamns, Vimmerby, Goflands,
Karlskrona, Karishamns, Ronneby, Kristianstads, Simrishamns, Malmö, Svedala, Svalövs,
Varbergs, Kungsbacka, Göteborgs, Lysekils, Vänersborgs, Ale, Falköpings, Vara, Gullspångs,
Arvika, Karlskoga, Lindesbergs, Västerås, Leksands, Gävle, Ljusdals,
Härnösands, Ange, Krokoms, Åre, Umeå, Skellefteå, Vännäs, Piteå och Kalix
kommuner. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Svenska
arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund gemensamt, Lantbrukarnas
riksförbund. Tjänstemännens centralorganisation. Centralorganisationen
SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige, Styrelsen för svensk brandforskning,
Svenska brandbefälets riksförbund. Brandmännens riksförbund. Svenska
brandförsvarsföreningen, SOS Alarmering AB, Larmtjänst AB samt Svenska
Sällskapet för Räddning af Skeppsbrutna, Sjöräddningssällskapet.

Yttranden
har dessutom inkommit från Norrköpings kommun. Svenska försäkringsbolags
riksförbund och Folksam.

2 Huvudmannaskapet
för den allmänna räddningstjänsten

Räddningstjänstkommittén
har bedömt att nackdelarna med ett statligt eller landstingskommunalt
övertagande av huvudmannaskapet för den aUmänna räddningstjänsten är större än
fördelarna. Kommittén föreslår mot bakgrund av att möjUgheterna är goda att
väsentligt utöka samarbetet i syfte att få en effektivare allmän
räddningstjänst ett oförändrat kommunalt huvudmannaskap.

Ett
övervägande antal remissinstanser är positiva till ett fortsatt kommu-

Skr. 1982/83:22 40

nalt
huvudmannaskap och anser att en ökad effektivitet bör kunna åstadkommas inom
ramen för ett sådant huvudmannaskap. De remissinstanser som har en annan
uppfattning anser bl. a. att kommittén borde ha gjort en mer ingående prövning
av alternativet med ett förändrat huvudmannaskap.

Rikspolisstyrelsen
har ingen erinran mot etl bibehållet kommunalt liuvudmannaskap. Det kommunala
huvudmannaskapet förutsälter emellertid att de åtgärder som föreslås om en väsenfligt
utökad samverkan mellan olika kommuners räddningstjänstorgan blir rationellt
genomförda.

Överbefälhavaren
har intet att erinra rhot kommitténs framförda förslag.

Civilförsvarsstyrelsen
framhåller att den av 1978 års försvarskommitté särskilt tillkallade
expertgruppen som har haft att studera möjligheterna till en närmare samverkan
mellan civilförsvar och kommunerna (den s. k. CK-gruppen) har föreslagit att
kommunerna skall ges ansvaret för den lokala ledningen i krig av
civilförsvaret. Elt förverkligande av CK-gruppens förslag, vilket
civilförsvarsstyrelsen liksom försvarskommittén ställt sig bakom, innebär
således att kommunerna ges ansvaret för ledningen av räddningstjänsten under
såväl fred som under beredskap. Civilförsvarsstyrelsen vill i detta sammanhang
särskilt understryka vikten av att huvudmannaskapet för den fredstida
räddningstjänsten även framgent skall åvila kommun.

Socialstyrelsen
ställer sig bakom de överväganden och förslag som framförs.

Statens
järnvägar ser för egen del ingen anledning att invända mot det föreliggande
principbetänkandet.

Statskontoret
delar i allt väsentligt de slutsatser kommittén har kommit fram tUl men anser
sig inte ha underlag för att närmare bedöma kostnaderna.

Riksrevisionsverket
framhåller att räddningstjänstkommittén skall enligt sina direktiv
förutsättningslöst pröva frågan om huvudmannaskapet för räddningstjänsten.
Kommittén, har i betänkandet pekat på flera tungt vägande fördelar med ett
förändrat huvudmannaskap för den allmänna räddningstjänsten. Det borde mot
denna bakgrund varit möjligt att göra en mer ingående prövning av detta
alternativ. RRV delar emellertid kommitténs bedömning att om det kommunala
huvudmannaskapet behålls bör en ökad samverkan mellan kommunerna kunna höja
räddningstjänstens effektivitet.

Statens
naturvårdsverk delar kommitténs uppfattning att det inte är lämpligt att bygga
upp en helt statlig räddningstjänstorganisation. Verket ställer sig bakom
förslaget om ett fortsatt kommunalt huvudmannaskap för den allmänna
räddningstjänsten.

Generaltullstyrelsen
framhåller att mol bakgrund av den erfarenhet som styrelsen besitter ifråga om
samverkan med den allmänna räddningstjänsten främst vid oljebekämpningsoperationer
skulle det vara värdefuUt om det på

Skr. 1982/83:22 41

landsidan
kunde skapas en huvudman med etl ansvars- och verksamhetsområde som svarar mot
kustbevakningens. Ett sådant system skulle avsevärt underlätta samverkan mellan
sjö- och landsidans resurser vid omfattande utsläpp till sjöss av miljöfarliga
ämnen. Generaltullstyrelsen är tveksam till förslaget att nuvarande
huvudmannaskap bibehålles. Enligt styrelsens uppfattning har kommittén inte i
utredningen presenterat tillräckUgt tungt vägande skäl som uppväger alla
fördelarna med ett statiigt huvudmannaskap. Styrelsen anser dock att kommitténs
förslag beträffande inrättande av ett nytt centralt räddningstjänstverk borde
kunna skapa förutsättningar för en viss central ledning från statens sida av
den allmänna räddningstjänsten. Enligt styrelsens mening bör kommittén i sitt
fortsatta arbete förutsättningslöst utreda ansvars- och ledningsfrågorna när
det gäller den allmänna räddningstjänsten. Som grund för ett ställningstagande
i dessa vitala frågor bör Ugga ett genomarbetat underlag innehållande bl. a.
alternativa organisationsmodeller med kostnadsbedömningar. Härvid bör den
totala kostnaden för olika organisatoriska lösningar vägas mot varandra.

Statens
vattenfallsverk instämmer i synpunkten att huvudmannaskapet lokalt för den
allmänna räddningstjänsten oförändrat bör vUa på kommun samt att civilförsvaret
och övriga totalförsvarsresurser tillvaratas.

Statens
brandnämnd finner att frågan om ett eventuellt förändrat huvudmannaskap för
brandförsvaret kunde redovisats grundligare. Med stöd av de erfarenheter
brandnämnden vunnit sedan gällande brandlags tillkomst anser dock nämnden att
med bibehållet kommunalt huvudmannaskap och en samverkan över kommungränserna
byggd på friviUighet, krävs styrmedel av olika slag som påverkar utvecklingen i
önskad riktning. Exempelvis statlig tillsyn, som stimulans för
erfarenhetsutbyte till fördel för högre och jämnare räddningstjänststandard, de
av brandnämnden i tidigare sammanhang föreslagna dimensioneringsreglerna för
räddningstjänstens utryckningsstyrkor, obligatoriska samverkansgrupper, inom av
centrala instanser fastställda samarbetsregioner, möjligheter att ställa
materiella resurser till disposition åt färdigbildade räddningsregioners
samverkansorganisation etc. En jämförelse med krigsräddningstjänsten visar att
för t. ex. en undsättningspluton inom civilförsvaret finns detaljerade
bestämmelser om bemanning, personlig utrustning, fordon och övrig materiel, som
är erforderlig för att de i målsättningen angivna målen med verksamheten skall kunna
förväntas uppnås. Brandnämnden vill i detta sammanhang erinra om att
insatsstyrkorna för räddningstjänst i Sverige är små i förhållande till andra industrialiserade
länder.

Länsstyrelsen
i Stockholms län framhåller att räddningstjänstkommittén har övervägt statligt,
landstingskommunalt och kommunall huvudmannaskap för den allmänna
räddningstjänsten. Kommittén har därvid kommit till, att kommunerna även i
fortsättningen bör vara huvudmän. Länsstyrelsen ansluter sig till denna
uppfattning.

Länsstyrelsen
i Uppsala län instämmer i kommitténs förslag och anser

Skr.
1982/83:22 42

dessutom atl huvudmannaskapet också bör innefatta ansvaret
för vissa delar av den särskilda räddningstjänsten. I delta inbegrips bl. a.
utökad användning av statliga och kommunala resurser avsedda för andra ändamål
än allmän räddningstjänst, t. ex. civilförsvarets och det militära försvarets
resurser. Länsstyrelsen anser också att den spontana samverkan som i dag finns
kommunerna emellan bör kunna utökas genom att gemensamma rikfiinjer för t. ex.
upphandling av materiel utarbetas. Länsstyrelsen kunde lämpligen fungera som samordnare.

Länsstyrelsen i Östergötlands län biträder kommitténs
huvudförslag, oförändrat huvudmannaskap och kraftigt utökad samverkan.

Länsstyrelsen i Jönköpings län kan inte finna några andra
vägar att nå en ökad effektivitet i den allmänna räddningstjänsten än dem som
framförts av kommittén. Mot bakgrund av de direktiv som regeringen givit om att
förslagen skall rymmas inom ramen för oförändrade resurser, delar också
länsstyrelsen kommitténs slutsats om att ökad effektivisering måste uppnås
främst genom förbättringar inom räddningstjänstens egen verksamhel.
Länsstyrelsen ansluter sig därför till kommitténs uppfattning att någon ändring
av del primärkommunala huvudmannaskapet för den allmänna räddningstjänsten inte
skall ske. Nackdelarna med ett statUgt eller landstingskommunall övertagande
av huvudmannaskapet är väsentligt större än fördelarna. Det är enUgt länsstyrelsens
mening inte enbart de ekonomiska förhållandena som här har betydelse. -
Brandväsendets nuvarande uppbyggnad medför en omistlig närhet mellan
allmänheten och dess räddningsorgan -brandförsvar-vid brand och olyckor som,
förutom att brandförsvaret har en mycket lokalnära anknytning, skapat ett
ömsesidigt förtroende vilket i sig är en gmnd för effektiva insatser. Härtill
kommer kraven på samordning av freds- krigsförhållanden mot bakgmnd av
försvarskommitténs förslag om ökad kommunal civilförsvarsanknytning.
Länsstyrelsen finner i sammanhanget ej heller något att erinra mot de
överväganden som kommittén gör i fråga om en utökning av den allmänna
räddningstjänstens skyldigheter att ingripa inte bara vid fara för liv, egendom
och miljö utan även vid olyckor som leder till att viktiga samhällsfunktioner
äventyras.

Länsstyrelsen i Kalmar län delar den principiella
inställningen alt kommunerna bör vara huvudmän för räddningstjänsten såväl i
fred som under krig. Det sistnämnda innebär att länsstyrelsen förordar en
närmare anknytning av civilförsvarsverksamheten till kommunerna med den kommunala
ledningen som lokal civilförsvarsmyndighet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län delar kommitténs uppfattning
att det är möjligt att öka den allmänna räddningstjänstens effektivitet genom
utökad medverkan med ekonomiska eller andra resurser från den privata sektorn,
genom utökad användning av statliga och kommunala resurser avsedda för andra
ändamål än allmän räddningstjänst och genom en mer samlad användning av den
allmänna räddningstjänstens nuvarande resurser inom större områden än enskilda
kommuner. Länsstyrelsen anser att etl sådant

Skr.
1982/83:22 43

effektiviseringsprogram
bör kunna genomföras inom nuvarande kostnadsram totalt sett och att det bör
ske med ett oförändrat kommunalt huvudmannaskap.

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län biträder i allt väsentligt innehållet i ovannämnda
betänkande.

Länsstyreben i
Västmanlands län framhåller att en av utredningens huvudfrågor är valet mellan
kommunalt eller statUgt huvudmannaskap. Kommittén framhåller att många fördelar
skulle vinnas genom ett statiigt huvudmannaskap för den allmänna
räddningstjänsten. Verksamhet, dimensionering av styrkor och utbildning skulle
effektiviseras. Likaså skulle planläggningen och den förebyggande
brandskyddsverksamheten bli enhetligare. Länsstyrelsen delar denna
uppfattning. För att få motsvarande effekter med ett primärkommunalt
huvudmannaskap måste räddningsregioner tillskapas med ett långtgående
samarbete inom regionerna. Kommittén framför dock flera motiv mot staten som
huvudman, bl. a. mycket stora kostnader vid ett övertagande. Om man därvid
avser inlösen av byggnader och materiel är den totala kostnaden för samhället
som helhet inte lika avskräckande. Utgifterna för staten vid övertagande blir
till en del inkomster för kommunerna. För många enskilda kan det vara tUl
fördel att kostnaderna för räddningstjänsten betalas via den progressiva
statsskatten. Ett annat motiv mot statligt huvudmannaskap är enligt kommittén
att den lokala förankringen delvis förloras. Länsstyrelsen delar denna
uppfattning. Kommittén bedömer möjligheterna tUl ett väsenfligt utökat
samarbete som goda och föreslår ett oförändrat kommunalt huvudmannaskap. Länsstyrelsen
anser att fortsatt kommunalt huvudmannaskap är att föredra och förutsätter
långtgående samarbete inom räddningsregionerna. Med hänvisning till
försvarskommitténs uppfattning om kommunalt civilförsvar framhåller kommittén
att det bör vara samma huvudman för räddningstjänsten i fred och krig. Detta,
är en riktig princip. Det bör dock framhållas att försvarskommitténs förslag om
kommunanslutet civilförsvar ännu ej behandlats.

Länsstyrelsen
i Jämtlands län ansluter sig till räddningstjänstkommitténs uppfattning att den
lokala räddningstjänsten även i fortsättningen bör stå under kommunalt
huvudmannaskap. För detta talar i synnerhet behovet av lokal anknytning av alla
de åtgärder som innefattas i såväl förebyggande som verkställande
räddningstjänst. Om det lokala civilförsvaret - såsom föreslagits - framdeles
skall ledas av kommunala myndigheter är detta ytterligare ett skäl för
kommunalt huvudmannaskap, eftersom man härigenom får samma organisation för
räddningstjänsten i såväl fred som krig. Samtidigt ökar möjUgheterna dels att
utnyttja civilförsvarets resurser för räddningstjänst i fred, dels att erhålla
olika bonuseffekter t. ex. ifråga om omsättning av förrådsställd civilförsvarsmateriel.
- Länsstyrelsen, som ansluter sig till förslaget om ett lokalt civUförsvar
under kommunal ledning, vill emellertid även i detta sammanhang starkt
understryka betydelsen av att statsverket

Skr. 1982/83:22 44

påtar sig alla merkostnader för kommunerna. Detta får
emellertid inte resultera i personalreduceringar vid länsstyrelsernas
försvarsenheter. Under en relativt lång tid efter beslut om överföring kommer
belastningen på försvarsenheterna dessutom att bli hög vad avser behovet av
rådgivning till samt samverkan med kommunala myndigheter.

Länsstyrelsen i Västerbottens län delar kommitténs
uppfattning och förordar en lösning med

-
primärkommunalt
huvudmannaskap

-
kommunal
samverkan i räddningstjänstregioner

-
"skärpt"
statiig samverkan och medverkan (det gäller främst civilförsvaret/länsstyrelserna
och försvarsmakten)

-
ökad eller
systematiserad samordning mellan arbetarskyddet och allmänna
räddningstjänsten.

Länsstyrelsen har erfarit att bl. a. kommunerna Skellefteå
och Umeå i sina yttranden över räddningstjänstutredningens betänkande särskill
påpekat att förslaget om förbättrad räddningstjänst skall genomföras utan nya
eller extra kostnader för kommunerna. Länsstyrelsen delar kommunernas
uppfattning och förutsätter att kostnaderna kan täckas genom

-
minskade stafliga
krav på räddningstjänstens utformning eller

-
statsbidrag
gärna i kombination med bidrag för det av försvarskommittén föreslagna
kommunala ansvaret för lokalt civilförsvar.

Uppsala läns landsting anser, som kommittén, att
primärkommunerna även i fortsättningen bör behålla huvudmannaskapet för den
allmänna räddningstjänsten. Huvudmannaskapet bör alltså inte överföras till
landstingen. Sjukvårdshuvudmännen ansvarar visserligen i dag för en del av
räddningstjänsten, ambulansverksamheten och den medicinska katastrofberedskapen,
men i övrigt är den allmänna räddningstjänsten en för landstinget främmande
verksamhet. Det är emellertid nödvändigt att den allmänna räddningstjänsten och
sjukvårdens organ samverkar. SärskUd medicinsk samverkanspersonal bör
exempelvis utses på skadeplatser och sjukvårdsorganen understödjas med
sambandsmedel.

Göteborgs och Bohus läns landsting instämmer i
räddningstjänstkommitténs överväganden att primärkommunerna även
fortsättningsvis skall vara huvudmän för den allmänna räddningstjänsten.

Kopparbergs läns landsting stöder kommitténs uppfattning
om ett oförändrat kommunalt huvudmannaskap för den allmänna räddningstjänsten.
Den lokala förankringen är viktig och landstinget delar kommitténs bedömning
att nackdelarna med ett statligt eller landstingskommunalt överlagande av
huvudmannaskapet är större än fördelarna. Nackdelarna med staten eller
landstingen som huvudman är bl. a. att det lokala engagemanget och den lokala
förankringen försvinner. Varje kommun får inte längre möjlighet atl inom sitt
eget område direkt påverka räddningstjänstens resurser och organisation. En
annan nackdel är att den allmänna räddningstjänsten är en för
landstingskommunerna främmande verksamhet.

Skr.
1982/83:22 45

Kommittén har dessutom beräknat att ett landstingkommunalt
eller statligt huvudmannaskap skulle bli mycket kostsamt vilket är ytterligare
en nackdel.

Ekerö kommun förordar ett fortsatt kommunalt
huvudmannaskap för brandförsvaret och uttalar att vad i principbetänkandet
anförts rörande samordningsfrågorna synes riktigt och värdefullt.

Nynäshamns
kommun delar kommitténs uppfattning att det är angeläget att
räddningstjänstverksamheten effektiviseras och också i vissa avseenden
utvidgas. Likaså delar fullmäktige kommitténs uppfattning att det är angeläget
att räddningstjänstens personal är väl orienterad på det lokala planet.
Kommunen kan dock ej finna att de nämnda förhållandena skulle utgöra skäl för
att vältra över kostnaden och ansvaret för en utvidgad räddningstjänst på
kommunerna. Snarare synes de omständigheter som redovisas i utredningen tyda på
att utvecklingen går därhän att ansvaret för räddningstjänsten, till den del
den ej utgöres av brandförsvar eller bilambulanstransporter, bör åvila
statsverket, som har möjligheter att skapa en rikstäckande organisation och att
samordna insatser för flera statUga myndigheter, vilka redan nu är engagerade i
räddningstjänsten och som enligt utredningen torde komma att få än flera
uppgifter i den. Sådana organ är enligt utredningen den lokala polisen,
luftfartsverket, sjöfartsverket, tullverket, länsstyrelsema,
rikspolisstyrelsen, SJ, militärförsvaret och civilförsvaret. Det kan i
sammanhanget vara av intresse att peka på ett kapitalkrävande område där den
svenska räddningstjänsten bl. a. på gmnd av splittringen på ett stort antal
huvudmän är dåligt utbyggd och där det ur medborgerlig synpunkt är ytterst
angeläget att en förbättring kommer till stånd. Det är möjUgheten att
transportera räddningspersonal och skadade med heUkopter. Behovet är påtagligt
och jämförelse med andra västeuropeiska länder utfaller ofta till vår nackdel.
(Det må här anmärkas att avsaknaden i betänkandet av intemationella jämförelser
är en brist i detta.) En effektiv utbyggnad av detta transportsystem torde dock
vara svår att genomföra om kommunema (landstingskommunerna) skall vara huvudmän
för verksamheten. Det är angeläget att en landsomfattande beredskap bygges upp.
En sådan skulle visserligen ha stor regional betydelse, men framför allt skulle
den ge möjlighet till effektiva räddningsinsatser vid olyckor med så omfattande
personskador att insats av riks- eller riksdelsom-fattande resurser kräves.
Typiska sådana är olyckor med allmänna, i regel statsägda kommunikationsmedel.
Det synes icke orimligt att statsverket svarar för den beredskapen. Beträffande
kravet på lokal anknytning med bl. a. god lokalkännedom, kan detta knappast tas
till intäkt för att kommunerna skulle åläggas ansvaret för en omfattande allmän
räddningstjänst. Kravet på sådan lokalkännedom torde ej vara mindre för
polisen, vilket ej ansetts utgöra hinder för polisens förstatligande. I det
fallet ansågs

Skr. 1982/83:22 46

de fördelar med enhetlig ledning, övergripande
organisation och möjligheter till teknisk uppmstning så stora att de uppvägde
till och med de avsevärda principiella betänkligheter ur medborgarsynpunkt som
kan hysas mot en helt förstatligad poliskår.

Norrtälje kommun anser att räddningstjänstkommitténs
principbetänkande uttrycker i stort hur räddningstjänsten fungerar i dag och
hur den kommer att fungera i framtiden.

Uppsala
kommun framhåller atl beträffande huvudmannaskapet föreslår kommittén
oförändrat sådant. Kommunen har samma uppfattning särskilt med tanke på att en
samordning av flera komrnuners resurser samtidigt föreslås. På detta sätt kan
förhoppningsvis ökad effektivitet uppnås utan att huvudmannaskapet därför
behöver ändras.

Strängnäs
kommun ser med tillfredsställelse räddningstjänstkommitténs principiella
förslag tiU ett oförändrat kommunalt huvudmannaskap för den aUmänna
räddningstjänsten. För den allmänna räddningstjänsten måste det anses mycket
betydelsefullt atl den kommunala självstyrelsen direkt kan påverka erforderliga
organisations- och resursfrågor.

Oxelösunds kommun framhåller att räddningstjänstkommittén
i principbetänkandet ingående har diskuterat huvudmannaskapet för den allmänna
räddningstjänsten. Man har därvid redovisat nuvarande skyldigheter för den
allmänna räddningstjänsten. Vidare redovisas möjligheterna tUl att uppnå en
ökad effektivitet i räddningstjänsten. Innan synpunkter lämnas beträffande de
nuvarande och kommande skyldigheterna för räddningstjänsten samt möjligheterna
till atl öka effektiviteten vill Oxelösunds kommun kraftigt understryka
nödvändigheten av primärkommunalt huvudmannaskap för den allmänna
räddningstjänstens lokala organisation. I betänkandet konstateras, att
kommunernas brandförsvar är en samhällsservice med lokal förankring som ger en
hög lokalkännedom och ett positivt engagemang. Det måste kraftigt understrykas,
atl detta är utomordentligt viktiga komponenter, när det gäller att åstadkomma
en effektiv räddningstjänst. Erfarenheterna från förstatligandet av
polisväsendet ger elt klart besked om att brandförsvaret bör förbli en kommunal
angelägenhet.

Linköpings kommun biträder utredningens mening att
kommunerna fortfarande skall vara huvudmän för räddningstjänsten.

Åtvidabergs kommun anser att ett utökat samarbete kan ske
mellan oUka kommuners räddningstjänstorgan inom ramen för nuvarande kommunala
organisation. Vidare bör ett utökat samarbete med civilförsvaret eftersträvas.
Detta är speciellt viktigt nu när ökade ekonomiska resurser för räddningstjänsten
ej kan påräknas. Genom ökat samarbete mellan den kommunala räddningstjänsten
och civilförsvaret kan man uppnå ett effektivare utnyttjande av samhällels
totala resurser inom denna sektor.

Värnamo kommun framhåller att kommittén föreslår principieUt
ett kommunalt huvudmannaskap för den aUniänna räddningstjänsten. I kapitel
5.1.3 anges vissa 'svaga sidor' i den nuvarande verksamheten och samman-

Skr.
1982/83:22 47

hänger "svagheterna" till viss del med de
nuvarande dimensioneringsreglerna bland annat nämns som 'mindre effektivt';

1
utbildning i lednings-/sambandstjänst

2
oenhetlig
materiel

3
udda materiel
utnyttjas lite (ganska naturligt)

4
kunskapsnivån
för brandbefäl varierar för mycket liksom övnings-/utbildningsstandarden

5
planläggning/förebyggande
brandförsvar kan i vissa kommuner ej genomföras enligt intentionerna.

Ovan
angivet p. 1-5 bedömer kommunen som typiskt "samarbetsprojekt" över
de kommunala gränserna och förutsätter med ett kommunalt huvudmannaskap en
styrning i dessa frågor. Kommunen uttalar sig under ovan angiven förutsättning
för ett kommunalt huvudmannaskap.

Sävsjö
kommun ansluter sig till förslaget om oförändrat kommunalt huvudmannaskap.
Kommunen kan också i princip ansluta sig till tanken om utökat samarbete mellan
kommunerna. Samtidigt vill kommunen emellertid understryka de praktiska
svårigheter som torde följa med ett realiserande av utredningsförslaget.

Uppvidinge
kommun förordar i likhet med kommittén att huvudmannaskapet även
fortsättningsvis skall åvUa kommunerna.

Kalmar
kommun framhåller att den allmänna räddningstjänsten präglas av en starkt
decentraliserad organisation. Kommunerna har i regel anpassat beredskapen -
personalens storlek, anspänningstider, lokalisering, utrustning och annat -
till frekvensen och omfattningen av de olyckor som brukar inträffa lokalt. För
att det skall bli möjligt att förbättra den allmänna räddningstjänsten och höja
effektiviteten torde det lämpligaste vara att geografiskt närbelägna kommuner i
betydligt större utsträckning än f. n. själva organiserar en gemensam
användning av resurserna. Dvs. genom långt driven kommunal samverkan under
fortsatt kommunalt huvudmannaskap bör räddningstjänstregioner organiseras i
linje med kommitténs principförslag. Regionerna bör geografiskt motsvara
nuvarande civilförsvarsområden eller polisdistrikt och den lämpligaste
samverkansformen torde vara kommunalförbund. Räddningstjänstregionema bör
organiseras av begärda kommuner efter centrala allmänna riktlinjer för
samverkan. För fortsatt kommunalt huvudmannaskap talar även det förhållandet
att det visat sig att kommunernas invånare i allmänhet slår vakt om sin
räddningstjänst. Enligt kommittén upplevs det också hos många företrädare för
de kommunala politiska organen att inom sitt eget område direkt påverka
räddningstjänstens resurser och organisation.

Oskarshamns
kommun anser att mycket" starka skäl talar för att kommitténs enhälliga
slutsats att kommunerna även i framtiden skall svara för att den allmänna
räddningstjänsten är väl underbyggd. - Principiellt är det positivt med en
förbättrad samordning mellan civilförsvaret och den

Skr. 1982/83:22 48

kommunala
verksamheten. För samhället finns påtagliga fördelar om kommunerna får i
uppgift alt vara lokala civilförsvarsmyndigheter. Räddningstjänsten får härmed
bättre resurser i fredstid och blir bättre skickad för sin uppgift i krig. Ett kommunanknutet
civilförsvar förutsätter att kommunerna även i fortsättningen blir huvudmän
för den allmänna räddningstjänsten. Kommunens ansvar för civilförsvaret
förutsätter dock att staten ställer erforderliga medel till kommunernas
förfogande.

Gotlands
kommun som även handhar landstingsuppgifterna tillstyrker att nuvarande
huvudmannaskap bibehålls.

Karlskrona
kommun tillstyrker ett bibehållet kommunalt huvudmannaskap för den allmänna
räddningstjänsten.

Ronneby
kommun delar kommitténs uppfattning att huvudman för den allmänna
räddningstjänsten skall vara kommunen. Ett kommunalt huvudmannaskap innebär
förhoppningsvis mindre byråkrati och stelbenthet än ett statligt. Statlig styrning
bör dock ändå finnas bland annat beträffande dimensionering av brandstyrkor för
att skapa en likvärdig räddningstjänst i landet. De tankegångar som finns att
även civilförsvaret skall ligga på kommunen bör innebära att samordningsvinster
kan göras men resurser mäste då också omfördelas till kommunerna för den
planläggning som erfordras.

Karlshamns
kommun konstaterar att de utredningar och förslag till åtgärder och
förändringar som kommittén redovisat i sitt betänkande är mycket bra och av
behovet påkallat. Ett primärkommunalt huvudmannaskap med väsentligt utökad
samverkan inom räddningstjänstregionen förordas.

Krbtianstads
kommun tillstyrker räddningstjänstkommitténs förslag om ett fortsatt primärkommunalt
huvudmannaskap för den allmänna räddningstjänsten, men anser att utredningens
kartläggning och kommitténs synpunkter ofta leder tanken till ett regionalt
huvudmannaskap. Kommunen anser att stora vinster kan göras om den allmänna
räddningstjänsten och ambulansverksamheten samordnas. Dessa vinster ligger
både på effektivitet och ekonomi.

Simrbhamns
kommun tillstyrker i allt väsentligt de synpunkter och förslag som
räddningstjänstkommittén anfört.

Malmö
kommun har ej någon erinran mot utredningens förslag som bl. a. fömtsätter
förändrat kommunalt huvudmannaskap för den allmänna räddningstjänsten.

Svedala
kommun anser att huvudmannaskapet för den allmänna räddningstjänsten bör
förbli hos kommunerna.

Svalövs
kommun tillstyrker kommitténs förslag.

Varbergs
kommun kan i allt väsentligt ansluta sig till kommitténs förslag.

Kungsbacka
kommun vill understryka kommitténs förslag, att primär-

Skr. 1982/83:22 49

kommunerna även i fortsättningen skall vara huvudmän för
den allmänna räddningstjänsten.

Göteborgs kommun kan i allt väsentligt tillstyrka
förslagen.

Lysekils kommun finner kommitténs förslag om ett
bibehållande av primärkommunalt ansvar för räddningstjänsten riktigt.

Vänersborgs kommun framhåller att logiskt sett synes
myckel tala för att resurserna i den allmänna räddningstjänsten skulle bli bäst
utnyttjade i elt system med staten som enda huvudman. Kommunen är emellertid
inte beredd att förorda etl statligt huvudmannaskap. Utöver de nackdelar
härmed, som kommittén själv pekat på, skulle det kunna innebära alt en stor del
av det lokala engagemang och den lokala förankring som den allmänna
räddningstjänsten för närvarande har skulle bortfalla. Det är kommunens
bestämda uppfattning att en lokal räddningsljänstorganisation är en viktig
sammanhållande faktor i samhället och en bärare av några av de gemensamma
intressen, som de nuvarande kommunernas verksamhet vilar på.

Ale kommun framhåller att utredningsuppdraget bl. a. har
inneburit en förutsättningslös prövning av huvudmannaskapet för samhällets
allmänna räddningstjänst. Denna handhas i dag av kommunerna och enligt
räddningstjänstkommitténs principiella ställningstagande och förslag skulle
detta gälla även i framtiden. Erfarenhet från räddningstjänstinsatser inom Ale
kommun styrker detta ställningstagande. Lokalkännedom, personkontakter, planläggning
m. m. underlättas också om räddningstjänsten styrs via primärkommuner och ej
genom att huvudmannaskapet läggs på regional eller central nivå.

Falköpings kommun instämmer i kommitténs förslag angående
fortsatt kommunalt huvudmannaskap för samhällets räddningstjänst.

Vara kommun förklarar sig positiv till en fortsatt
räddningstjänst under ett kommunalt huvudmannaskap under förutsättning att
statliga medel ställs till förfogande för täckande av eventuellt ökade
kostnader vid ett utvidgat räddningsansvar.

Gullspångs kommun anser att huvudmannaskapet även i
framtiden bör vara kommunalt. Flera faktorer talar för detta, bl. a. att varje
kommun har större möjligheter att påverka räddningstjänstens resurser och
organisation.

Karlskoga kommun instämmer i kommitténs uppfattning om att
de fördelar, som skulle uppnås med de andra huvudmannaskapen kan vinnas genom
utökad kommunal samverkan.

Lindesbergs kommun ställer sig som helhet positiv till kommitténs
principbetänkande. Då emellertid kostnadsfrågan inte utretts och då ekonomin är
det största problemet för kommunerna i dagens läge vUl kommunen dock kraftigt
poängtera att förslaget ej får innebära en merkostnad för kommunen utan att
full kostnadstäckning ges för de meruppgifter kommunen åsamkas.

4 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 22

Skr.
1982/83:22 50

Vcbterås kommun anser att huvudmannaskapet för allmän
räddningstjänst bör innehas av kommunerna. Om ökat ansvar och omfattning av
verksamheten läggs på kommunerna bör staten genom materieltillskott och
momsbefrielse för utrustning minska den ekonomiska belastningen vid materielanskaffning
för räddningstjänsten. Där industrier och företag kräver speciell utrustning
för räddningstjänst bör brandförsvaret tillföras detta på företagets bekostnad,
eventuellt delad kostnad.

Gävle kommun anser alt merparten av innehållet i
principbetänkandet förefaller väl genomtänkt och vettigt. Tanken att kommunen
fortfarande skall vara huvudman för den allmänna räddningstjänsten
överensstämmer helt med kommunens uppfattning. Det lokala inflytandet över
räddningstjänstens organisation i den egna kommunen är viktigt att man bevarar.
Kommunen tror också att man med ganska enkla åtgärder kan höja effektiviteten
och även sänka kostnaderna totalt för samhället.

Härnösands kommun har samma uppfattning som kommittén i
fråga om huvudmannaskapet för den allmänna räddningstjänsten dvs. primärkommunalt
huvudmannaskap.

Ange kommun framhåller att kommitténs ställningstagande om
ett oförändrat kommunalt huvudmannaskap måste vara riktigt.

Krokoms kommun stödjer helt det förslag som kommittén
framlägger om ett fortsatt kommunalt huvudmannaskap för räddningstjänsten. Det
bör vara väsentligt att kommunerna har möjligheter att inom sitt område direkt
kunna påverka räddningstjänstens resurser och organisation. Kommunernas innevånare
bör även i fortsättningen genom sina politiska organ få bestämma vilka resurser
som räddningstjänsten skall ha i den egna kommunen och hur den skall användas. Etl
lokall engagerande arbete för räddningstjänstfrågor blir på detta sätt fallet,
samtidigt som räddningstjänsten fortsättningsvis blir en decentraliserad organisation
till fromma för den egna bygden.

Åre kommun stödjer helt det förslag som kommittén
framlägger om ett decentraliserat kommunalt huvudmannaskap för
räddningstjänsten. Det bör vara ytterst väsentUgt att kommunerna har
möjligheter att inom sitt område direkt kunna påverka räddningstjänstens
resurser och organisation. Kommunernas innevånare bör även i fortsättningen
genom sina politiska organ få bestämma vilka resurser som räddningstjänsten
skall ha i den egna kommunen och hur de skall användas. Ett lokalt engagerande
arbete i räddningstjänstfrågor blir på detta sätt fallet, samtidigt som
räddningstjänsten även fortsättningsvis blir en decentraliserad organisation
till fromma för den egna bygden.

Umeå kommun ansluter sig till kommitténs förslag om kommunalt
huvudmannaskap för den allmänna räddningstjänsten. Kommunen tror inte att
räddningstjänsten skulle bli bättre med ett landstingskommunalt eller ett
statligt engagemang inom den direkta räddningstjänsten. Däremot finns stora
möjligheter att öka effektiviteten med statlig hjälp vad avser utbildning och materielutveckUng.
Även dagens syn på decentralisering av statlig

Skr.
1982/83:22 51

styrning
leder tUl att kommunen bör vara huvudman för räddningstjänsten.

Skellefteå
kommun anser att fortsatt kommunalt huvudmannaskap för den allmänna
räddningstjänsten med de utökningar som kommittén föreslår knappast kommer att
skapa fömtsättningar för en någorlunda enhetlig räddningstjänst över landet som
helhet. Kommittén har visserligen skisserat samverkansområden mellan kommunerna
men föreslaget samverkansområde i Skellefteå kan knappast tiUföra kommunen
resurser av det slag som skisseras eftersom avstånden omöjliggör samverkan på
det sätt som kommiftén skisserar. Skellefteå kommun förordar i första hand
statligt huvudmannaskap trots de nackdelar som detta kommer alt medföra. I
andra hand bör länet utgöra samverkansregion.

Vännäs
kommun ansluter sig till kommitténs förslag om kommunalt huvudmannaskap för den
allmänna räddningstjänsten. Kommunen tror inte att räddningstjänsten skulle bli
bättre med ett landstingskommunalt eller ett statligt engagemang inom den
direkta räddningstjänsten. Däremot finns stora möjligheter att öka
effektiviteten med statlig hjälp vad avser utbildning och materielutveckling.
Även dagens syn på decentralisering av statlig styrning leder till att kommunen
bör vara huvudman för räddningstjänsten.

Piteå
kommun tillstyrker förslaget om oförändrat kommunalt huvudmannaskap för den
allmänna räddningstjänsten. Förslagets inriktning på en ökad samordning och
enhetlighet i räddningstjänsten bör skapa förutsättningar för en ökad
effektivitet.

Kalix
kommun anser i likhet med räddningstjänstkommittén att huvudmannaskapet för
den aUmänna räddningstjänsten bör ligga på kommunerna.

Svenska
kommunförbundet instämmer i kommitténs bedömning att etl ändrad huvudmannaskap
skulle innebära en försämring jämfört med nuvarande organisation. Som
kommitténs egna undersökningar visar är allmänhetens engagemang en faktor av
stor betydelse som i sin tur gör att kommunerna och deras poUtiska företrädare
slår vakt om räddningstjänsten. Det är inte minst väsentligt att varje kommun
får möjlighet att inom sitt område direkt påverka räddningstjänstens resurser
och organisation. Genom en organiserad samverkan mellan kommunerna kan
samhällsekonomiska och effektivitetsmässiga fördelar vinnas. En sådan
samverkan som bevarar det lokala engagemanget och motverkar en ökad byråkratisering
bör vara den bästa garantin för en räddningstjänst som tillgodoser både samhällets
och de enskUda medborgarnas behov. Frågan om huvudmannaskapet för den allmänna
räddningstjänsten hänger samman med vem som skall vara huvudman för
civilförsvaret. Kommunförbundet har bl. a. i yttrande över försvarskommitténs
betänkande "Vår säkerhetspolitik" (SOU 1979:42) ställt sig positiv
till en utveckling som leder till en förbättrad samordning mellan
civilförsvaret och den kommunala verksamheten.

Skr. 1982/83:22 52

Påtagliga fördelar för samhället borde kunna uppnås om
kommunerna får i uppgift att vara lokala civilförsvarsmyndigheter. Ett kommunanknutet
civilförsvar förutsätter att kommunerna också är huvudmän för den allmänna
räddningstjänsten. Utifrån de synpunkter som här framförts anser kommunförbundet
alt kommunerna även i fortsättningen skall svara för den allmänna
räddningstjänsten på lokal nivå.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges
industriförbund tillstyrker kommitténs förslag om ett oförändrat kommunall
huvudmannaskap för den allmänna räddningstjänsten.

Lantbrukarnas riksförbund tillstyrker kommitténs förslag
att huvudmannaskapet för den allmänna räddningstjänsten skall ligga kvar hos
kommunerna. Speciellt vill riksförbundet betona det värde det ligger i att
tillvarata det lokala intresset för räddningstjänsten.

Tjänstemännens centralorganisation anser i likhet med
utredningen att den allmänna räddningstjänsten även i fortsättningen skall stå
under kommunalt huvudmannaskap. En mer samlad användning av räddningstjänstens
resurser inom större geografiska områden kan med fördel åstadkommas genom en
väsentligt utökad samverkan mellan räddningstjänstorganen inom ramen för
nuvarande kommunala huvudmannaskap. En på så sätt decenlraUserad struktur ger
underlag för korta insatstider och skapar goda förutsättningar för lokalt
kunnande och engagemang.

Centralorganisationen SACO/SR delar mot bakgrund av vad
som anförts angående dels kravet på en ökad effektivitet i den allmänna
räddningstjänsten, dels medel för att uppnå en gemensam användning av
resurserna i större områden kommitténs ställningstagande för ett oförändrat primärkommunalt
huvudmannaskap med en utökad frivilUg samverkan mellan kommunerna.

Landsorganisationen i Sverige är för kommitténs förslag om
fortsatt kommunalt huvudmannaskap.

Svenska
brandbefälets riksförbund framhåller att ingen uttalad önskan finns inom
förbundet om ändrat huvudmannaskap för den del av räddningstjänsten som
ankommer på kommunerna. Medlemmarna hyser den uppfattningen att annan huvudman
endast i ringa mån skulle kunna åstadkomma annat än marginella
effektivitetsökningar. Eftersträvad ökning av effektiviteten borde kunna ske
inom ramen för fortsatt kommunalt huvudmannaskap. Räddningstjänstkommittén har
presenterat intressanta förslag i avsikt att förstärka och samordna kommunernas
räddningstjänst. Likväl saknas i principbetänkandet - förmodligen på grund av
tidsbrist - än mera underbyggd och övertygande argumentering om fördelarna med
fortsatt kommunalt huvudmannaskap. - Huvudmannaskapsfrågan hänger enligt
förbundets uppfattning samman med några andra stora frågor som bör klarläggas
innan räddningstjänsten kan anses fullständigt utredd. Dessa är .
beredskapsstyrkornas dimension och insatstid i det samhällsekonomiska
sammanhanget (betydelsen för livräddning, skadeutveckling, försäkrings-

Skr.
1982/83:22 53

premier
etc.) samt dimensioneringen och avvägningen av förebyggande åtgärder
(resursfördelningen mellan förebyggande och operativa insatser, larm- och släckanordningarnas
betydelse, undervisning och propaganda etc). - En utredning av
räddningstjänsten bör innehålla en politisk - teknisk - ekonomisk utvärdering
och avvägning av de resurser som skall finnas tillgängliga i förhållanden till
riskerna och säkerhetsnivån. Ovanstående frågor har vid ett flertal tillfällen
diskuterats inom brandförsvaret och lokalt har försök gjorts att beräkna de
samhällsekonomiska vinsterna med insatsorganisationer i olika nivåer. Statens
brandnämnd har - även om det skett från andra utgångspunkter - bidragit med
synpunkter i form av anvisningar och råd.

Brandmännens
riksförbund förutsätter ett bibehållande av kommunalt huvudmannaskap för
samhällets räddningstjänst.

Svenska brandförsvarsföreningen
tillstyrker förslaget om ett oförändrat kommunalt huvudmannaskap för den
allmänna räddningstjänsten. Förslagets inriktning mot en ökad samordning och
enhetlighet i räddningstjänsten bör kunna skapa förutsättningar för en ökad
effektivitet med bibehållet huvudmannaskap. Föreningen vill understryka att
förutsättningarna för att nå en ökad effektivitet i de förslagna formerna är en
betydligt utökad samverkan mellan kommuner inbördes liksom meUan kommuner och företag
eller myndigheter, som har resurser och ansvar för räddningsinsatser.

Svenska försäkringsbolags
riksförbund framhåller att i det principbetänkande räddningstjänstkommittén nu
lagt fram behandlas en rad frågor som underlag för ett ställningstagande vad
gäller huvudmannaskapet. Denna genomgång samt en diskussion av olika sätt att
höja effektiviteten och av konsekvenserna om staten eller landstingskommunerna
skulle vara huvudmän utmynnar i ett förslag att kommunerna även i
fortsättningen skall svara för den allmänna räddningstjänsten på lokal nivå.
Riksförbundet vill för sin del tillstyrka detta.

Folksam
ansluter sig till de principiella synpunkterna i riksförbundets yttrande.

SOS Alarmering AB anser
att nuvarande organisation enligt bolagets bedömning som är grundad på
erfarenheter från flera större olyckor, fungerar i stort sett bra.

Larmtjänst
AB har tagit del av sina intressentgemensamma organisationers, Svenska
Brandförsvarsföreningen och Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, yttranden
över betänkandet och får instämma i dessa yttranden i de delar som berör
nulägesbeskrivningen, huvudmannaskapet, ökad samverkan mellan kommunerna i den
allmänna räddningstjänsten, organisationen på olika nivåer i den allmänna
räddningstjänsten, övriga åtgärder för ökad effektivitet samt utbildnings- och
informationsfrågor.

Skr. 1982/83:22 54

3
Samverkan mellan kommuner

Räddningstjänstkommittén
föreslår en ökad samverkan mellan kommunerna genom ett system med allmänna rikflinjer
för samarbetet. Samverkan kan enligt kommittén innebära att flera kommuner än
hittills bygger upp en gemensam räddningstjänstorganisation eller atl
kommunernas räddningstjänstorgan samarbetar om ett urval av resurser eller
arbetsuppgifter. Kommittén anser att samarbetet skall få utvecklas genom
frivilliga åtgärder från kommunernas sida. Ett system för en väsentligt utökad
samverkan fordrar enUgt kommittén en indelning av landet i lämpliga geografiska
samverkansområden, som kommittén kallar räddningstjänstregioner.

Remissinstanserna
är nästan alla positiva till räddningstjänstkommitténs förslag om ökad
samverkan mellan kommunerna inom lämpliga regioner. Flertalet instanser påpekar
att den ökade samverkan bör åstadkommas på frivillig väg. Några remissinstanser
anser emellertid att en uppbyggnad av räddningstjänstregionerna baserad på frivUliga
åtgärder skulle ta orimUgt lång tid och att en styrning från statsmakternas
sida därför är nödvändig.

Rikspolisstyrelsen
anser att det föreslagna systemet med räddningstjänstregioner för samverkan
mellan olika kommuner bör kunna utgöra ett viktigt led i effektiviseringen av
räddningstjänsten. För att uppnå en god samverkan mellan räddningstjänsten och
andra berörda organ, bl. a. polisen, är det av största vikt att regionindelningen
blir lämpligt avpassad. Räddningstjänstregionerna bör så långt möjUgt
överensstämma med gränserna för polisdistrikt och civilförsvarsområden.
Samarbetsformerna mellan räddningstjänstorganen i en region och samverkande
organ, t. ex. polisen, bör regleras och kodifieras i någon form.
Rikspolisstyrelsen ser positivt på ett utökat samarbete mellan polis och
räddningstjänstorgan särskilt vad avser planering samt utbildning och övning.
Detta kommer att bidra till ett effektivare genomförande av räddningsinsatserna.

Överbefälhavaren
biträder kommitténs förslag om sammanslagningen av mindre kommuner tiU
räddningstjänstregioner. Detta bör underlätta samarbetet mellan militära och
civila myndigheter.

Civilförsvarsstyrelsen
vill särskilt understryka angelägenheten av att samverkansfrågorna kommuner
emellan löses så att den kommungränsövergripande civilförsvarsverksamheten kan
organiseras inom de räddningstjänstregioner som räddningstjänstkommittén
föreslår skall bildas. Styrelsen anser i likhet med räddningstjänstkommittén
att avtalsvägen kan vara lämplig för att ordna samverkan kommuner emellan och
understryker vikten av att en region endast i undantagsfall omfattar kommuner
från olika län. Styrelsen anser att räddningsljänstkommittén i samråd med civilförsvarsstyrelsen
bör kunna lämna förslag till indelning av riket i räddningsregioner som är
lämpade för både räddningstjänst och civilförsvarsverksamhet. Det är för civilförsvarsstyrelsen
angeläget att en sådan indelning fastställs snabbt med hänsyn till den stora
betydelse den terriloriella indelningen har för såväl

Skr. 1982/83:22 55

civilförsvarsverksamheten
som övrig totalförsvarsverksamhet.

Socialstyrelsen framhåller
att en indelning av landet i större s. k. räddningstjänstregioner utan tvekan
är såväl nödvändigt som fördelaktigt bl. a. av ekonomiska och effektivitetsmässiga
hänsyn. Härvid avses bl. a. den ökade användningen av olika slags luftfartyg,
framför allt helikoptrar, som för närvarande klart kan iakttas i utvecklingen
på sjuktransportområdet. De enskilda kommunerna och t. o. m. landstingen är
otvivelaktigt att betrakta som alltför små enheter för ett effektivt
resursutnyttjande. Vid utformningen av de s. k. räddningstjänstregionerna anser
socialstyrelsen att fördelar står att vinna om dessa i lämplig omfattning görs kongruenta
med landets sjukvårdsregioner.

5)o/artäverjteframhåller
att sjöräddningstjänsten, vars arbete i räddningsaktioner bedrivs utan hänsyn
till gränslinjer, har behov av ett antal samarbetspunkter gentemot landräddning
som inte bör vara aUtför många. Sjöfartsverket välkomnar i och för sig
förslaget att slå samman kommuner till s. k. räddningstjänstregioner. Verket
skulle dock önska en ännu större koncentration eller i varje fall att ett
större antal kustkommuner går samman så att kust- och skärgårdsområden bildar
stora, sammanhängande räddningsområden med tanke på t. ex. gemensam
uppläggning av sökaktioner efter fritidsbåtar. Ett sådant försök påbörjas för
övrigt våren 1982 i öresundsområdet, där länsstyrelsen i Malmöhus län åtar sig
att i området Kullen-Falsterbo svara för sjöräddningens behov av samarbete med
myndigheter iland.

Luftfartsverket biträder
förslaget om ökad samverkan mellan kommunerna. En utökad samverkan mellan
kommunerna skuUe kunna leda till resursbesparingar, främst vad avser planering,
inköp och underhåll av materiel samt utbildning och övningar. Det är emellertid
väsentligt att kommunerna ges tillräcklig frihet i sådan samverkan eftersom de
lokala fömtsättningarna kan variera avsevärt.

Statens haverikommbsion
anser att på nuvarande stadium åtgärderna bör begränsas till sådana som kan
genomföras i huvudsak med nu tillgängliga resurser. Dit hör kommitténs förslag
om räddnirigstjänstregioner omfattande angränsande kommuner vars
räddningsresurser kan komplettera varandra. Även om samordning är värdefullt
och splittring ogynnsamt bör detta icke skymma blicken för att de fenomen
räddningstjänsten skall skydda medborgarna och samhället mot alltid är
geografiskt begränsade och att åtgärderna alltid måste vidtas i första hand på
lokal nivå om man kan tala om nivåer av räddningstjänst. Därför är det inte a priori
givet att samordning av räddningstjänsten genom administrativa åtgärder på
central nivå nödvändigtvis behöver leda till högre verkningsgrad hos
räddningstjänsten i det enskilda fallet. Samordningen kan leda till icke
önskvärda organisatoriska kompUkationer som inte hjälper en aktuell
räddningsinsats. Kommissionen vill ifrågasätta om icke det fortsatta arbetet
med att organisera de av kommittén föreslagna räddningstjänstregionerna borde
överlåtas åt länssty-

Skr. 1982/83:22 56

relserna.
Kommissionen kan inte bedöma i vilken utsträckning detta behöver dirigeras
centralt.

Statskontoret
framhåller att kommitténs förslag om samverkan i räddningstjänstregioner över
kommungränser bör medföra en mer noggrann prövning av vilka styrmedel som skall
användas. Kommittén antar att kommunerna på frivilUg väg skall söka ett närmare
samarbete. Vi är inte lika optimistiska. Det är t. ex. troligen inte lätt för
en kommunalpolitiker att bidra till att en bibrandstation läggs ner eller för
en brandchef med befälsställning över en egen kår att acceptera en ändring som
medför en mer underordnad ställning. Statskontoret vill också peka på att det,
i motsats till de exempel på existerande lyckosamt samarbete över
kommungränserna som kommittén redovisar, också finns exempel på att kommuner
efter perioder av samarbete återgått till helt egna brandförsvar. Bl. a. har
stora svårigheter funnits att lösa finansieringsfrågorna. Som en möjlig väg att
kombinera kommunal frihet med den grad av tvång som kan krävas bör kommittén
enligt vår mening överväga en tidsgräns efter vilken statsmakterna förbehåller
sig rätten att ingripa med beslut om kommunerna dessförinnan inte kunnat komma
överens om samarbetets omfattning.

Riksrevbionsverket
anser att betänkandet är oklart i frågan om vilken grad av frivillighet som
skall råda vid upprättandet av räddningstjänstregionerna. Verket anser att
kommunerna själva bör bära huvudansvaret för att det utökade samarbetet skall
komma till stånd. Kommittén bör dock i sitt vidare arbete utreda vilka
möjligheter som länsstyrelserna har att på olika sätt bidra tiU denna
utveckling.

Statens naturvårdsverk
stödjer kommitténs förslag om ökad kommunal samverkan. Kommittén anser att en
indelning av landet i räddningsljänstre-gioner kan stimulera till ökat
samarbete mellan kommunerna. Kommittén föreslår att det i regel skall finnas
flera räddningstjänstregioner i varje län. Kommunerna och länsstyrelserna skall
i samråd utarbeta förslag till indelning i räddningstjänstregioner för de olika
länen. Förslagen skall överlämnas tiU det centrala räddningstjänstverket som
skall fastställa gränser för regionerna. Om en kommun eller länsstyrelse
ogillar avgränsningen av en region, skall regeringen pröva ärendet.
Naturvårdsverket delar kommitténs principiella uppfattning om organisationen av
räddningstjänsten. Verket vill dock understryka att en förutsättning för att
räddningstjänsten skall fungera är att kommunerna samarbetar när behov
föreligger. Verket konstaterar därför med tillfredsställelse, att det ifråga om
indelning av länen i räddningstjänstregioner finns en klar besluts- och
konfliktlösningsprocedur. - Kommittén anser att det normalt bör finnas flera
räddningstjänstregioner i varje län. Naturvårdsverket ansluter sig till
förslaget. Som en konsekvens av förslaget om räddningstjänstregioner bör det dock
enligt naturvårdsverket vid samlade insatser inom en region framgå av en
instruktion för räddningstjänsten i regionen vem som skaU vara
räddningsbefälhavare och samordna insatserna. Naturvårdsverket anser, att
ledningsansvar och arbetsformer för

Skr.
1982/83:22 57

planering av räddningstjänst i samordningsgrupperna skall
framgå av en instruktion för räddningstjänsten i regionen.

Generaltullstyrelsen framhåller alt, om statligt
huvudmannaskap ej kommer till stånd för den allmänna räddningstjänsten, kan
styrelsen se vissa fördelar i inrättande av föreslagna räddningstjänslregioner
för stimulerande av del interkommunala samarbetet. Styrelsen ifrågasätter dock
om detta kan grundas på frivilliga åtgärder. Förutsättningar härför har som
framgår av betänkandet förelegat sedan länge utan atl övergripande samarbete
kommit till slånd utom i ett fåtal fall. Uppbyggnad av räddningstjänstregioner
baserade på frivilliga åtgärder skulle enligt styrelsens bedömning ta orimligt
lång tid. Bildandet av Danderyd-Täby-Vallentuna brandförsvarsförbund tog enligt
betänkandet minsl 7 år. Styrelsen anser en styrning från statsmakternas sida
nödvändig om den föreslagna samverkan inom överskådlig tid skall ge önskvärda
positiva effekter ifråga om räddningstjänstens bedrivande. Enligt styrelsens
mening bör inrättande av räddningstjänslregioner vars gränser går utanför
länsgränserna undvikas med hänsyn till uppkommande samverkansproblem bl. a. vid
bekämpning av miljöfarliga utsläpp i strandzonen.

Statens vattenfallsverk framhåller alt genom sammanförande
av resurssvaga kommuner till samverkande räddningstjänslenheter nås kraflsamUng
under överordnad ledning av länsstyrelse. Den bör även svara för regionens
övergripande räddningsplanering i fråga om risk- och resursinventering samt
samordningsbehov vid olyckor av skilda slag. Vid inrättande av räddningsregioner
är det nödvändigt att vara observant på problemen med samver-kanskontakler över
kommungränserna om förslaget betyder en annan geografisk indelning än den som
nu avser civilförsvarsområden. Kommilténs överväganden och förslag beträffande
samverkande räddningstjänstenheter förefaller ligga väl i linje med
lagstiftningen om beredskap för och skyddsåtgärder vid olyckor i
atomanläggning. Genom ändring av denna lag (SFS 1981:539 och 540) ges såväl
länsstyrelse som kommun utökade uppgifter.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller alt i
betänkandet diskuteras också olika åtgärder som kan vidtas i syfte att uppnå en
effektivare allmän räddningstjänst. Enligt kommittén erbjuder etl utökat
samarbete mellan kommunerna de största möjligheterna. Detta samarbete skall få
utvecklas genom frivilliga åtgärder från kommunernas sida. En väsentligt utökad
kommunal samverkan kräver enligt kommittén en indelning av landet i lämpliga
geografiska samarbetsområden, av kommittén kallade räddningstjänstregioner. En
sädan indelning skulle också kunna underlätta det samarbete som kommer att
erfordras mellan kommunerna i den kommunanknutna civilförsvarsverksamhet som
försvarskommittén föreslagit. Kommittén anser, atl statsmakterna bör
fastställa principerna för en indelning i räddningstjänstregioner:
Länsstyrelsen delar helt de synpunkter som kommittén anför på dessa punkter. 1
länsprogram 1980 har redovisats en

Skr.
1982/83:22 58

regionalpolitisk indelning av Stockholms län i åtta
regioner. Denna kommer att beaktas vid en kommande diskussion om indelning av
länet i räddningstjänstregioner.

Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller att de förslag som
kommittén lämnar om bildandet av vissa räddningstjänstregioner i landet bör
beaktas eftersom vissa fördelar kan vinnas i en del fall. Små kommuner med
minimala resurser bör tjäna på att ingå i större områden. Civilförsvarsområden/
polisdistrikt kan vara lämplig områdesindelningsgrund. Framför allt bör man
följa nu fastlagda administrativa och terriloriella gränser och låta
länsstyrelse ansvara för att införande av s. k. räddningstjänstregioner samordnas
med kommunernas egna önskemål och länsstyrelsens övriga verksamheter.
Länsstyrelse bör kvarstå som huvudman och tillsyningsmyndighet på regional
nivå.

Länsstyrelsen i Östergötlands län biträder i huvudsak
kommitténs förslag. Det är väsentligt att regionerna utformas så integreringen
av fredsräddningstjänsten och krigsräddningstjänsten underlättas.
Civilförsvarssynpunkter bör därför i väsentlig omfattning få påverka
regionindelningen. Länsstyrelsen biträder också kommitténs synpunkter om att
avvägningar kan erfordras på regional nivå och i vissa fall på riksnivå. Ifråga
om fastställande av gränser för regionerna föreslår kommittén att detta görs i
central instans. Länsstyrelsen anser att fastställandet av gränserna för
regionerna bör göras regionalt av länsstyrelserna. Det bör räcka att principer
för regionindelningen fastläggs centralt. Beträffande formerna för samarbetet
inom räddningstjänstregionerna har kommittén övervägt tre alternativ;
kommunalförbund, avtal om samarbete samt kommunalt företag. Kommittén
konstaterar att avtalsformen fungerar väl och torde vara att föredra framför
kommunalförbund och företagsformen. Länsstyrelsen biträder kommitténs
uppfattning i frågan. Kommitténs förslag är att kommunerna själva ifråga om
fredsräddningstjänsten beslutar om formerna för administrativ och eventueU
operativ samordning. Länsstyrelsen biträder kommitténs förslag.

Länsstyreben i Jönköpings län finner att en indelning av
landet i lämpliga geografiska samverkansområden, s. k. räddningstjänstregioner,
vara den åtgärd som, inom ramen för oförändrade resurser, mest kan bidra tiU en
effektivare allmän räddningstjänst. En sådan regionindelning bör ske enligt
alternativ 1, d. v. s. flera räddningstjänstregioner i varje län. Regionindelningen
bör därvid inte bryta länsgränserna. Möjligheter skapas sålunda för en ökad interkommunal
samverkan som kan bli av stor ekonomisk betydelse för kommunerna och kan ge
bättre förutsättningar för mindre resursstarka kommuner att få en effektivare
räddningstjänst. Det är enligt länsstyrelsens mening nödvändigt att staten
fastställer principerna för regionindelningen. Beslut om indelningen bör
meddelas av länsstyrelsen. Inom regionerna bör sedan naturligtvis samverkansomfatlningen
grundas på frivilUga kommunala avtal. En fast regionindelning är viktig så att
en nödvändig territoriell grundval skapas för övergången till verksamheten i
krig. Indelningen

Skr. 1982/83:22 59

kommer att bestämma fredsinvesteringar i anläggningar, sambandsulbygg-nad
m. m. för krigsförhållanden och måste således ha en fast struktur. En
regionindelning inom vars ram en interkommunal samverkan utvecklas kommer också
att underlätta och förbättra länsstyrelsernas möjligheter alt fullgöra sina
uppgifter inom fredsräddningstjänsten.

Länsstyrelsen
i Kalmar län delar uppfattningen att kommunerna bör svara för räddningstjänsten
både i fred och krig och att fredsräddningstjänsten behöver förbättras. Detta
bör ske främst genom ett ökat kommunalt samarbete. Länsstyrelsen tillstyrker
därför räddningstjänstkommitléns förslag om indelning av landet i räddningsljänstregioner.
Indelningen bör ske genom frivilliga överenskommelser mellan kommunerna och bör
syfta till att bilda regioner som i huvudsak motsvarar nuvarande
civilförsvarsområden och polisdistrikt.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län delar kommitténs uppfattning att samverkan för att bli effektiv
måste bygga på ett system med allmänna riktlinjer för samarbetet. Länsstyrelsen
anser också i likhet med kommittén att kommunerna bör utforma sin samverkan i
enlighet med de lokala förutsättningarna och att samarbetet bör utvecklas genom
frivilliga åtgärder. Sannolikt är avtal en bättre form att grunda samverkan på
än andra tänkbara såsom kommunalförbund eller företagsform. En förutsättning
för atl samverkan skall utvecklas på ett för både freds- och krigssamhället
gynnsamt sätt är att den utformas i nära samråd mellan kommunerna,
länsstyrelsen och kommunförbundels länsavdelning. - Länsstyrelsen vill understryka
betydelsen av att statsmakterna faststäUer principerna för en indelning av
landet i s. k. räddningstjänstregioner. Det är härvid av stor vikt att hänsyn
tas till totalförsvarets krav. De samverkansorgan, som bör tillskapas för den fredstida
verksamheten, bör överensstämma med de samordningsområden för kommungränsövergripande
civilförsvarsåtgärder som bUr nödvändiga vid en kommunanknytning av
civilförsvaret enligt försvarskommitténs förslag. De nuvarande
civilförsvarsområdena är härvid en lämplig gmnd. Väsentliga investeringar för
ledningsverksamhet, samband och alarmering av allmänheten är gjorda inom ramen
för dessa områden. Övergång från freds- tUl krigsorganisation skulle väsentUgt
underlättas. Nästan fullständig geografisk överensstämmelse föreligger också
mellan dessa områden och polis- och sjukvårdsdistrikten för att nämna några
andra viktiga totalförsvarsindelningar. Dessa distriktsindelningar är ju också
desamma både i fred och krig varför samverkan i fred vid större kalastrofer
väsentligt förenklas om gränsöverensstämmelse föreligger. - Länsstyrelsen är
väl medveten om att samverkan idag kan förekomma i grupperingar som bryter
dessa gränser. Så är t. ex. fallet med den särskilda organisation, som byggts
upp kring Stumps flygplats inom länet. Länsstyrelsen anser inte att en särplanering
för etl enstaka slörre objekt av delta slag utgör något hinder för att civilförsvarsområdesprincipen
följs vid regionindelningen. Snarare bör särorganisationen för Sturup kunna
förstärkas i det nya samverkansmön-

Skr.
1982/83:22 60

stret. På så sätt kan en nu existerande samverkan bevaras
i enlighet med en av kommitténs grundtankar. Däremot anser länsstyrelsen inte
att samverkansregioner bör bryta länsgränser. Sådana konstruktioner skulle
direkt försvåra ledningsverksamheten både i krig och fred.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser alt statsmakterna
bör fastställa principerna för indelning. Därvid bör nuvarande
civilförsvarsområden/ polisdistrikt vara en lämplig utgångspunkt. Det bör
ankomma på länsstyrelsen att ta initiativet till indelning. Den måste ske i
samråd med kommunerna. Indelningen som sådan bör inte innebära några
rättsverkningar för den enskUda kommunen. Den bör dock vara av permanent karaktär
och i någon form fastställas av länsstyrelsen. Om länsstyrelse och kommun ej
kan enas får indelningen underställas regeringens prövning. - Samarbetet inom
regioner bör läggas på frivillig bas. Kommunförbundet och dess länsavdelningar
torde här komma att spela en viktig roll. För staten bör det vara ett intresse
att stimulera och aktivera så atl ett fördjupat samarbete kommer till stånd.
Det kan ske genom upplysning och information men även genom ekonomiskt stöd, t.
ex. i form av statsbidrag vid inköp av utrustning för gemensamt bruk inom
regionen. Förhoppningsvis kan samarbetet inom många regioner resultera i
kommunalförbund med en gemensam räddningstjänst. Inom andra regioner kan dock
samarbetet av olika skäl komma att inskränka sig till avtal inom enstaka
verksamhetsområde. Vid så stora katastrofer att den enskilda regionens
räddningstjänst inte är tillräcklig anser länsstyrelsen att ansvaret för
räddningstjänsten bör åvila staten.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser alt de verkligt stora
effektivitetsvinsterna kan erhållas genom bättre samordning av
räddningstjänstresurserna kommunerna emellan. Länsstyrelsen vill särskill
tillstyrka de åtgärder som syftar till att åstadkomma en bättre
ledningsorganisation genom att tiUgång på befattningshavare med brandingenjörskompetens
säkerställes samt till ett bättre utnyttjande av materiella resurser t. ex. för
handhavande av farligt gods. Under alla förhållanden bör förutsättningar skapas
för heltidsanställd brandchef i varje kommun. Åtgärderna bör också syfta till
förbättring av planerings- och tillsynsverksamheten i kommunerna. Verksamheten
över kommungränserna bör genom samordning kunna göras effektivare. I Jämtlands
län med en starkt dominerande folkrik kommun och sju glesbygdskommuner med
mycket långa utryckningsavstånd är ovan redovisade åtgärder helt enkelt
nödvändiga om räddningstjänsten skall ha några utsikter att fungera
tillfredsställande. - Om samordningen skall ske inom särskilda
räddningsregioner, är diskutabelt. En regionindelning kan säkert passa bra inom
landets södra delar men är svår att tillämpa på Jämtlands län. Erfarenheter
från tidigare samordningsförsök inom länet pekar emellertid på att något slags
sammanhållande organ måste finnas. Länsstyrelsen förordar därför att man bildar
en räddningsregion gemensam för länet. Hur samordningen inom denna region
närmare skall utformas måste prövas i särskild ordning. Vid bildandet av
regioner bör frivillighet i största möjliga

Skr.
1982/83:22 61

utsträckning eftersträvas. - Länsstyrelsen har med
tillfredsställelse noterat att kommittén pekat på möjligheterna till samverkan
över regiongränser och över länsgränser. Länsstyrelsen i Jämtlands län har
sedan elt antal år tillbaka utvecklat ett samarbete med norsk räddningstjänst
för atl förbättra möjligheterna till räddningstjänst i gränstrakterna mellan
Sverige och Norge. En sådan form av samverkan - som kan ge avsevärda
resurstillskott - bör rekommenderas berörda gränskommuner och gränslän.
Samverkan bör också etableras på regeringsnivå och på central nivå för att
skapa bättre rutiner vid t. ex. alarmering och gränspassage.

Länsstyrelsen
i Västerbottens län framhåller att räddningstjänslulredning-en bedömer att de s.
k. influensområdena kring vissa centralorter kan vara vägledande vid indelning
i räddningstjänstregioner. Utredningen har ett exempel på indelning som för
Västerbottens län motsvarar indelningen i polisdistrikt. Länsstyrelsen bedömer
det lämpligare atl anpassa indelningen till landstingskommunens indelning i
sjukvårdsdistrikt. Det underlättar samarbetet mellan allmänna räddningstjänsten
(kommunerna) och sjukvårdssystemet. Indelningen motsvarar i stort indelningen
i A-regioner och civilförsvarsområden. Räddningstjänstregionerna kan då disponera
civilförsvarets förråd och större ledningscentraler. Länsstyrelsen förordar
därför i första hand att indelningen anpassas till sjukvårdsdistrikt.
A-regioner och civilförsvarsområden. - Utredningen förordar avtal.
Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning. Systemet med avtal gör samarbetet
administrativt enklare än system med kommunalförbund eller förelag. Syslem med
avtal mellan lokala intressenter torde också vara ändamålsenligt med beaktande
av det regionövergripande ansvar som utredningen vill ålägga länsstyrelserna
och kommunförbundels länsavdelningar. Utredningen menar att kommunerna själva
bör välja form för fredsräddningstjänstregionens administration. 1978 års
försvarskommitté och räddningsljänstutredningen föreslår att uppgifterna i lokal
samordningsenhet i princip skall vara desamma i fred, vid beredskapstillstånd
och vid krig. Samordningsansvaret i krig bör skärpas lämpligen genom att man i
brand (räddnings-) eller civilförsvarsförfattning reglerar "regionbrandchefens"
befogenheter. Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning.

Stockholms kommun kan i allt väsentligt ansluta sig till
räddningstjänst-kommitténs tankegångar kring ett ökat samarbete mellan
kommunerna. I Stor-Stockholmsområdet har dessa frågor aktualiserats i många
olika sammanhang de senaste åren. En mer omfattande utredning,
"Brandförsvaret i Stor-Stockholm" gjordes av Stor-Stockholms
planeringsnämnds brandförsvarsutredning 1971. Endast mindre delar av
utredningens förslag har genomförts.'Även om det svåra ekonomiska läge för
kommunerna som nu inträtt borde underlätta strävandena mot ökat samarbete kan
konstateras att man på många håll "byggt fast sig" i nya
brandstationer de senaste åren. MöjUgheter att rationalisera vaktstyrkorna, den
klart största koslnadsdelen inom brandförsvaren, har därmed försämrats.
Erfarenheten säger att de

Skr. 1982/83:22 ' 62

försök
som hittills gjorts när det gäller samarbetet inom Stor-Stockholmsområdet inte
varit verkningsfulla. Mot denna bakgrund förefaller enligt kommunen räddningstjänstkommitléns
inställning till genomförandet av förslagen väl optimistisk. Även om
frivilligheten bör gälla som princip finns enUgt kommunens mening anledning
överväga vilka "påtryckningsmedel" som kan användas. Staten bör i
varje fall t. ex. genom länsstyrelserna ta initiativ och följa upp de åtgärder
som nu föreslagits angående räddningstjänstregioner etc. Inom vissa andra samhällsseklioner
har statsmakterna ålagt kommunerna att upprätta planer (t. ex. barnstugeplaner,
skyddsrumsplaner). En motsvarande skyldighet att redovisa hur
samarbetsfrågorna skall lösas borde övervägas när det gäller räddningstjänsten.
- Avslutningsvis är det kommunens uppfattning att hela bostadsförsörjningsområdet
borde vara basen före räddningstjänsten i Stor-Stockholm. För området bör
finnas en gemensam ledning med en enhetlig brandförsvarsorganisation. Det kan uppnås
inom ramen för ett kommunalförbund.

Tyresö
kommun delar kommitténs uppfattning att det är nödvändigt med samverkan mellan
kommunerna för att höja den allmänna räddningstjänstens effektivitet framför
allt vid större olyckshändelser som kan inträffa. Tyresö har sedan etl antal år
tillbaka genom avtal samarbete med andra ■ närliggande kommuner och detta
samarbete fungerar väl. Samverkan kommunerna emellan bör även fortsältningsvis
baseras på frivilliga överenskommelser. Detta för att respektive kommun själv
ska ha möjlighet alt bedöma sitt eget resursbehov. Vid indelning i räddningsljänstregioner
bör kommunernas synpunkter noga beaktas och statsmakternas förslag till räddningstjänslregioner
bör utformas i första hand som en rekommendation till kommunerna. Vid indelning
i regioner bör stor hänsyn tas till storleken. En för stor region kommer atl
bli svårhanterlig. Stor-Stockholmsområdet bör exempelvis kunna indelas i fem
regioner - två för norra förortskommunerna, två för södra förortskommunerna
samt Stockholms kommun. Den region resp. kommun sedan ska tillhöra bör avgöras
vid förhandlingar kommunerna emellan.

Ekerö
kommun uttalar att vad i principbetänkandet anförts rörande samordningsfrågorna
synes riktigt och värdefullt samt att samverkan mellan kommuner inom etl
regionalsystem skall ske på frivillig väg.

Nynäshamns
kommun framhåller att vissa kommuner kan på grund av sitt läge komma att
drabbas av kostnader, som andra kommuner kan undvika genom de av utredningen
framhållna möjligheterna till organisatoriska förbättringar grundade på
samarbete kommuner emellan. Kommunen förutsätter att om sådant samarbete i räddningstjänslregioner
kommer till stånd, detta skall ske helt frivilligt.

Norrtälje
kommun förordar att en frivillig samverkan skall ske mellan kommuner i ett
regionalsystem, varvid det förutsätts att formerna för samverkan samt genomförandeliden
skall fastställas mellan berörda kommuner. Av räddningsgeografiska skäl anser
kommunen det mer eller mindre

Skr.
1982/83:22 63

klarlagt
att Norrtälje kommun måste även framdeles utgöra en egen region ur
räddningstjänstsynpunkt.

Uppsala
kommun framhåller atl behovet av ökad kommunal samverkan har dokumenterats väl
i utredningen. Alternativa förslag har redovisats beträffande primär- och
sekundär samverkan över kommungränserna också med hänsynstagande till de
förslag som lagts av den s. k. CK-gruppen. Kommunen finner att ett utökat
samarbete mellan kommunerna är till stor fördel för den framtida
räddningstjänsten. Genom etl frivilligt samarbete ges också möjligheter att välja
den organisationsform som anses vara mest lämplig för resp. kommuner. Dock bör
framhållas att räddningstjänstfrågorna inte med en gång löses genom t. ex.
regionbildning. Olika uppfattningar kan fördröja ett genomförande och
utredningen är i detta avseende en aning för optimistisk. I princip kan
tankarna på en organisation i regioner växa fram genom att i första hand
samverkan etableras genom samordningsgrupper på såväl politisk som
administrativ nivå.

Strängnäs kommun anser att
uppgifter saknas när det gäller kommitténs bedömning av värdet med
systematiserade allmänna riktlinjer och råd för kommunernas samverkansprövning
om de tänkta kostnadseffekterna. En betydelsefull för att inte säga avgörande
förutsättning för det diskuterade och önskvärda samarbetet måste vara, att de
samverkande kommunerna erhåller Ukvärdiga och rättvisande nyttoeffekter av sitt
samarbete. Om de sist angivna fömtsättningarna inte föreligger, måste behovet
av förslag till finansieringsformer för samverkan ifrågasättas. Räddningstjänstkommitlén
föreslås därför behandla samverkansfinansieringen i sina allmänna överväganden
om finansieringen av den allmänna räddningstjänsten. Räddningstjänstkommitténs
förslag till övergripande organisation för de förtroendevalda kommer att innebära
ökade insatser från förtroendemännen i samband med erforderliga avvägningar för
den allmänna räddningstjänstens mål, inriktning, kvalitet och omfattning.
Kommunen anser det dock viktigt med ett lokaU inflytande i räddningstjänsten.
Kommunens innevånare måste även i fortsättningen genom sina politiska organ få
bestämma vilka resurser som räddningstjänsten skall ha i kommunen och hur de
skall användas. - Avslutningsvis kan Strängnäs kommun således konstatera, att Räddningstjänstkommilténs
betänkande, rent allmänt sett, kan tillstyrkas. Viss tveksamhet anges dock vad
beträffar möjligheterna till att uppnå en väsentligt ökad effektivitet inom den
allmänna räddningstjänsten genom en ökad samverkan. Kommunen anser, att en
väsentligt ökad effektivitet också innebär ökade krav på resurser, vilka ej kan
uppnås genom samverkan. Samtidigt konstaterar kommunen att de befinfliga
arbetsuppgifterna för den allmänna räddnings-tjänten och med den samverkan som f.
n. sker inom Strängnäs närområde, ger en fullt tillfredställande allmän
räddningstjänst. När det gäller de föreslagna samverkansorganen i
räddningstjänstregioner, får kommunen således understryka angelägenheten av,
att kommittén närmare studerar olika former för sådan samverkan.

Skr.
1982/83:22 64

Oxelösunds kommun konstaterar, alt erforderlig samverkan
mellan kommunerna sker redan i dag. Avtal har träffats mellan Oxelösunds och
Nyköpings kommuner dels beträffande brandbefälsberedskap dels beträffande
insatser inom räddningstjänsten. Kommunen kan för sin del ej se några
möjligheter till en väsentligt ökad effektivitet inom brandförsvaret genom en
mer långtgående samverkan rnellan Nyköpings och Oxelösunds kommuner. Detta
konstaterande gäller under förutsättning av, att någon utökning av befintliga
resurser ej sker. Oxelösunds och Nyköpings kommuner är av oUka storlek och
kommunen konstaterar alt Oxelösund knappast har resurser atl avstå för att höja
effektiviteten inom en tilltänkt räddningsljänstregion. Förmodligen har
Nyköpings kommun samma uppfattning. Den samverkan som sker i dag fungerar på
ett tillfredsställande sätt. Smärre förbättringar kan dock eventuellt uppnås i
samarbetet. Därför pågår också f. n. en översyn av gällande avtal mellan
Oxelösunds och Nyköpings kommuner. Men någon väsenflig ökning av effektiviteten
anser kommunen ej är möjlig att uppnå. Kommunen motsätter sig emellertid inte
kommitténs förslag om inrättande av samverkansorgan i de tilltänkta
räddningstjänstregionerna, men konstaterar samtidigt, att de motiv som anförts
för sådan samverkan i belänkandet, inte utgör tillräcklig grund för en
omedelbar förändring av nuvarande samarbetsformer. - Kommunen får dessutom
kraftigt understryka, att de föreslagna samverkansorganen ej får utvecklas till
någon form av mellankommunal beslutsnivå. Det är synnerligen viktigt, att de
berörda kommunerna i sina ordinarie beslutande organ får avgöra graden av
samverkan. Likaså måste beslut om dimensionering, malerialanskaffning och
dylikt fattas av de beslutande församlingarna i resp. kommun. Kommunen finner
det däremot naturligt att berörda kommuner lämnar varandra information om
medelsanslag och investeringar inom brandförsvaret. För de kommuner som vill
utveckla samverkansformerna ytterligare, finns ju den möjligheten att bilda
kommunalförbund som även kommittén pekat på. - I kommilténs betänkande framgår
ej helt klart huruvida de tilltänkta samverkansorganen skall inrättas på
frivillig väg eller med tvång. Kommunen vill kraftigt understryka, att en ökad
formell samverkan inom räddningstjänslregioner, måste ske på frivillig väg.
Kommunerna måste dessutom få möjlighet att påverka en kommande indelning i räddningstjänslregioner.
Över huvud taget finner kommunen flera oklara punkter vad beträffar formerna
för den föreslagna samverkan inom räddningstjänstregionerna. Därför torde det
vara angeläget, att denna samverkan utreds ytterligare i räddningstjänstkommitléns
fortsatta arbete. Det bör vara möjligt att ange fler modeller för samverkan än
vad som gjorts i det föreliggande betänkandet. Det bör vidare vara möjligt att
som i faUet Oxelösund-Nyköping konstalera, alt samverkan redan förekommer på elt
tillfredsställande sätt. - Beträffande samverkan mellan kommuner vill kommunen
även peka på att det i vissa frågor kan vara nödvändigt alt samverka med
kommuner utanför de tilltänkta räddningstjänstregionerna. För Oxelösunds del
har kommunen etl typexempel när det

Skr.
1982/83:22 65

gäller oljeskadebekämpning utefter östersjökusten. Där har
också avtal träffats om en samverkan beträffande oljeskyddsmaterial mellan
kommunerna Norrköping, Nyköping, Oxelösund och Södertälje. I detta sammanhang
vill kommunen peka på nödvändigheten av att det även i regioner mellan flera
län, bildas någon form av samarbetsorgan. - När det gäller de föreslagna
samverkansorganen i räddningsljänstregioner, får kommunen således understryka
angelägenheten av, att kommittén närmare studerar olika former för sådan
samverkan. Kommunen får vidare kraftigt understryka, att
kostnadskonsekvenserna av kommitténs förslag beträffande en ökad effektivitet
genom ökad samverkan, ytterligare måste klarläggas.

Linköpings kommun vitsordar behovel av ökad samverkan
mellan kommunerna. Förslaget att landet delas in i räddningstjänstregioner
tillstyrks.

Åtvidabergs kommun framhåller atl, om man inom ramen för
nuvarande resurser skall kunna höja räddningstjänstens totala kapacitet, så
krävs elt effektivare och rationellare utnyttjande av samhällels samlade
resurser inom denna sektor. Samverkan mellan kommuner bör kunna ske beträffande
exempelvis personal för administrativ ledning, styrkor i beredskap, inköp och
underhåll av material, utbildning, övning och förebyggande åtgärder.
Förutsättningarna för ett effektivt samarbete växlar mellan olika kommuner
beroende på bl. a. kommunens storiek och geografiska belägenhet, avstånd mellan
tätorter, befolkningstäthet, bebyggelsestruktur, riskobjekt etc. Enligt
kommunens uppfattning är det en uppgift för de enskilda kommunerna att ta
initiativ till ökat samarbete inom räddningstjänsten. Något särskilt statiigt
organ bör ej åläggas ansvaret för samverkan mellan kommunerna. För atl initiera
kommunerna lill ökat samarbete bör ett system med allmänna råd och riktlinjer
utarbetas. I första hand bör Svenska kommunförbundet och dess länsavdelningar
svara för att dylika riktlinjer utarbetas. - Som kommunen tidigare framhåUit
bör kommunerna själva ta initiativ till ökat samarbete med angränsande
kommuner. Likaledes bör kommunerna själva - eller i samverkan med
Kommunförbundet och dess länsavdelningar - verka för att räddningsljänstregioner
bildas i den omfattning som bedöms erforderligt. Ansvaret för bildande av
räddningstjänstregioner bör således åvUa kommunerna och ej något statligt
eller regionalt organ. Om varje län skall utgöra en eller flera
räddningstjänstregioner bör avgöras utifrån de olika förutsättningar som
gäller i resp. län.

Värnamo kommun vill för sin del uttala att för kompensering
av nuvarande svagheter och fördelarna med statiigt eller landstingskommunalt
huvudmannaskap torde krävas ett utpräglat samarbete inom angivna områden samt
att samarbetet bör ske dels mellan kommuner i räddningstjänslregioner, dels
mellan räddningstjänstregioner och länsstyrelsen.

Sävsjö
kommun anser att räddningstjänstkommittén inte har någon särskilt stark
argumentation för den av kommittén skisserade indelningen av landet i s.k. räddningstjänslregioner.
Skälen för den av utredningen 5 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 22

Skr. 1982/83:22 66

förordade
anknytningen till en framtida kommunövergripande civilförsvarsverksamhet
förefaller inte heller övertygande. Såvitt vi förstår måste den aUmänna
räddningstjänsten bygga på snabbhet och närhet. Inte något av dessa begrepp kan
hållas särskilt högt i en mera centraliserad organisation. Mycket talar för att
utredningens förslag beträffande räddningstjänslregioner har sin största
förtjänst på just utrednings- och skrivbordsstadiet. I den praktiska
verkligheten med friståeride och suveränt verkande primärkommuner kan systemet
sannolikt möta många svårlösta problem. Kommittén framhåller också möjligheten
av en ökad tillgång till bl. a. brandingenjörer i den administrativa och
operativa ledningen för räddningstjänsten. Frågan är emellertid, enligt
kommunstyrelsens uppfattning, om inle kommillén i detta avseende har en viss
omotiverad övertro på värdet av befattningshavare med den angivna kompetensen
inom den allmänna räddningstjänsten. Kommunen ställer sig tveksam till
förslaget om indelning av landet i räddningstjänslregioner i den form som
förordas i det föreliggande betänkandet.

Uppvidinge kommun
framhåller att en ökad interkommunal samverkan inom räddningstjänsten föreslås
av kommittén. Erfarenheterna har visat att mycket står att vinna med ett utökat
samarbete såväl ur effektivitetsmässig synpunkt som ur kostnadssynpunkt. Inom
Kronobergs län finns i dag ett väl fungerande samarbete meUan kommunerna. Uppvidinge
kommun tillstyrker härför kommitténs förslag under den förutsättningen att
samarbetet får utvecklas genom frivilliga åtgärder från kommunernas sida.

Kalmar kommun framhåller
att för att det skall bli möjligt att förbättra den allmänna räddningstjänsten
och höja effektiviteten torde det lämpligaste vara att geografiskt närbelägna
kommuner i betydligt större utsträckning än f. n. själva organiserar en
gemensam användning av resurserna, dvs. genom långt driven kommunal samverkan
under fortsatt kommunalt huvudmannaskap bör räddningstjänstregioner
organiseras i linje med kommitténs principförslag. Regionerna bör geografiskt
motsvara nuvarande civilförsvarsområden eller polisdistrikt och den
lämpligaste samverkansformen torde vara kommunalförbund. Räddningstjänstregionerna
bör organiseras av begärda kommuner efter centrala allmänna rikflinjer för
samverkan.

Oskarshamns
kommun anser att förslaget till bildandet av regioner för räddningstjänst i
samverkan är värdefullt och ger större resurser vid omfattande nödlägen. I det
förebyggande brandskyddsarbetet samt i utbildnings- och övningsverksamheten är
det speciellt de mindre kommunerna som kan ges hjälp från brandförsvar med
större resurser. Om förslaget till frivillig samverkan skall få någon effekt fordras
dock åtgärder som stimulerar samarbetet. Ett sammanförande av flera kommuner
till kommunanknutna civilförsvarsdistrikt bör t. ex. ge en anledning till
naturlig samverkan.

Gotlands
kommun finner att skisserad regional primärsamverkan med andra kommuner här
inte kan bli aktuell. Gotlands län och kommun måste

Skr. 1982/83:22 67

vara
räddningstjänstregion. Vad gäller s. k. sekundärsamverkan i frågor om t. ex.
planläggning, förebyggande brandförsvar, inköp etc, vilka enligt kommittén både
effektivare och ekonomiskt fördelaktigare löses i områden omfattande flera
regioner, är kommunen medveten om att så kan ske. Vid fullföljande av
kommitténs förslag bör emellertid problemen för glesbygdskommuner och
geografiskt avlägsna kommuner noga beaktas.

Karlskrona
kommun framhåller att kommitténs uppfattning om samverkan inom större regioner
utan tvekan är en nödvändighet för att nå målet att erhålla rationellare och
effektivare räddningstjänstorganisation. Dessutom krävs att regionbildning och
samarbetet etableras så snabbt som möjligt och att samarbetet kan bedrivas i en
så strikt linjeorganisation som möjUgt. Det måste bedömas som tveksamt huruvida
tillskapandet av regionerna kommer att ske i tillfredsställande takt om inte
attraktiva stimulansåtgärder eller styrmedel framtages. Den organisationsform
som i dag synes bäst inrymma en gemensam räddningstjänstorganisation för flera
kommuner verkar vara bildandet av kommunalförbund. Länen borde vara den
lämpligaste enheten för regionbildning. Länen är en fast etablerad form inom
vilken i andra fall ett utvecklat samarbete förekommer. Bl. a. kommer bildandet
av regionerna därvid inte att fördröjas av utdragna utredningar och värderingar
om vilken regiongräns som kan anses lämpligast. Dessutom blir länet en lillräckligt
stor enhet för att ge framför allt de stordriftsfördelar som bör vara
eftersträvansvärda.

Karlshamns
kommun förordar en väsentligt utökad samverkan inom räddningstjänstregionen.
Den bästa samverkansformen är bildandet av ett kommunalförbund. En frivillig
samverkan mellan kommunerna måste i hög grad stimuleras genom olika åtgärder
som statsmakterna beslutar om. Utöver statsmakternas krav om inrättande av etl
obligatoriskt samarbetsorgan, bör statens ekonomiska fördelning till det
kommunanknutna civilförsvaret kunna bli en god stimulans till samverkan. En
bra samordning av den administrativa ledningen inom en räddningstjänstregion
anser kommunen vara bildandet av en ledningsgrupp bestående av brandcheferna i
de olika kommunerna.

Ronneby
kommun framhåller att samverkan med andra kommunala brandförsvar och
räddningstjänstorganisationer blir en följd av ett fortsatt kommunalt
huvudmannaskap. Samverkan mellan de kommunala brandförsvaren finns till viss
del. redan i dag men kan styras upp ytterUgare. Samverkan med militären sker
till stor del redan i dag inom Ronneby kommun dels genom nyttjande av
flygvapnets räddningshelikopter och dels genom nyttjande av. den brandberedskap
som finns inom flygflottiljen. Utbildning och övning av brandpersonal sker till
vissa delar på flygflottiljens övningsplats och lerrängkörningsbana. Övriga
militära resurser kommunen nyttjar är väderprognoser och expertis på hantering
av brandfarliga vätskor. Det finns stora resurser utanför brandförsvaren men
problemet är oftast att personalresurser saknas för planläggning och
samordning.

Skr.
1982/83:22 68

Krbtianstads kommun framhåller att samarbete inom slörre geografiska
områden är den lösning som räddningsljänstkommittén anser vara den bästa för
att erhålla högre effektivitet. Kommunen delar denna uppfattning, men anser att
det föreligger många hinder för alt nå dit. Av kommittén redovisade
samverkansregioner och art av samverkan har på flera håll föranletts av
gynnsamma förhållanden. Alla regioner kommer ej att ha de förulsättningar som
har rått vid de redovisade fallen. Som exempel kan nämnas områdesstruktur,
personalvakanser, kommunsammanslagningar, politisk majoritet m. m. Fungerande
samverkan inom regionerna kommer all leda till ökad effektivitet.
Effektiviteten inom de föreslagna regionerna kommer alt variera Uka mycket som
inom kommunerna. Det är uppenbart, att regioner med befolkningsunderlag på 100-500
000 invånare kommer att få resurser som regioner med 15-50 000 ej kan planera
för. Delta anser kommunen innebära, atl det även i fortsättningen kommer att
råda samma skillnader som i dag mellan olika räddningstjänstorganisationer.
Kommittén nämner på flera ställen i utredningen vikten av att ha en
brandingenjör i beredskap för kommunerna. Denna samverkansform kan endast i ett
fåtal av redovisade regioner förverkligas. Följaktligen måste detta samarbete
ske över de föreslagna regiongränserna. För att erhålla ett långtgående
samarbete över kommungränserna måste enligt kommunens mening mycket starka
direktiv utarbetas. Kommunen tror ej på någon större samverkan och ökad
effektivitet om detta helt skall ske på friviUighetens väg. Hur direktiven
skall utformas eller vem som skall förverkliga idéerna får bli föremål för
ytterligare utredning. Samverkansområdet Kristianstad-Hässleholm anser kommunen
vara en lagom stor region för att åstadkomma kvalificerade resurser; Kommunen
anser vidare, att samverkansformen bör utredas noggrant och att kommunerna
lämnas rekommendationer, när kommunalförbund är att föredraga framför avtal
eller omvänt. Kanske kan kommittén hitta former för samarbete på annat sätt.

Simrbhamns
kommun anser att de verkligt stora effektivitetsvinsterna kan erhållas genom
bättre samordning av räddningstjänstresurserna kommunerna emellan. Kommunen
vill särskilt tillstyrka de åtgärder som syftar till att åstadkomma en bättre
ledningsorganisation genom tillgång på befattningshavare med brandingenjörskompetens.
Regionsindelning är att rekommendera, viss gemensam specialutmstning kan
anskaffas. Visst samarbete fungerar redan på ett utmärkt sätt. En indelning i
regioner löser dock inte de problem som finns med nu rådande personalbrist. Sanima
problem kvarstår. Rekommenderas kombinerad utryckningsstyrka heltid - deltid.

Svedala
kommun framhåller att som kommittén påpekar är det lokala engagemanget viktigt
för den allmänna räddningstjänsten. Med hänsyn härtiU vill kommunen betona
vikten av att ett samarbete med övriga kommuner får växa fram på ett naturligt
sätt och med beaktande av del samarbete med övriga kommuner som redan nu
förekommer för atl av

Skr.' 1982/83:22 69

kommittén
åsyftad effektivisering och förbättring i den allmänna räddningstjänsten skall
kunna förverkligas.

Varbergs kommun
tillstyrker förslaget om indelning av landet i räddningstjänstregioner.
Förslaget att Falkenberg - Varberg - Kungsbacka skall utgöra en region
överensstämmer med länsstyrelsens i Halland instruktion för den regionala
räddningstjänsten. Om Kungsbacka skall föras till region Göteborg bör även Varberg
föras dit med hänsyn till riskerna i norra delen av kommunen. Tyvärr tror
kommunen inte på fri villigheten beträffande regionsamarbete. En viss styrning
från länsstyrelsen eller kommunförbundet anser kommunen absolut nödvändig för
att få ett effektivt samarbete inom regionerna. I övrigt delar kommunen helt
utredningens resonemang, om de fördelar som en regionindelning kan innebära.

Kungsbacka
kommun stödjer kommitténs förslag om en utökad samverkan mellan kommunerna. I
detta syfte föreslås en indelning av landet i räddningstjänstregioner. Kommunen
förutsälter, alt kommunerna därvid kommer att ges möjlighet atl medverka. Som
brandstyrelsen påpekat kan det vara ändamålsenligt för en kommun alt ingå i mer
än en räddningstjänstregion. En eventuell lagstiftning om landets indelning i
räddningstjänstregioner får därför inte utformas så att den motverkar enkla
och praktiska lösningar. Kommunen vill här påpeka hur exempelvis en stel
lagstiftning vad gäller länens kollektivtrafik försvårat en administrativt
enkel lösning inom Göteborgsregionen. Kommunen vill i detta sammanhang ansluta
sig till kommitténs förslag, att kommunerna själva skall ges möjlighet att
välja den juridiska samarbetsform som anses mest lämplig.

Göteborgs
kommun tillstyrker bildandet av räddningstjänstregioner och understryker vikten
av atl räddningstjänsten i fred och krig har samma organisationsbas. Däremot
ifrågasattes om detta kan ske på frivillighetens grund. I Göteborgsregionen har
under tio år bl. a. med hjälp av kommunalförbundet arbetats med att få en
frivillig samverkan till stånd. Senast har brand- och civilförsvarsnämnden i Göteborg
själv tagit upp frågan. Resultat i den mening som räddningsljänstkommittén
syftar till har icke kunnat uppnås. Kommunens uppfattning är således att
integreringen av civilförsvar och allmän räddningstjänst bör vara fullständig
samt att regionerna fastställes i särskild författning.

Lysekils
kommun finner kommitténs förslag om inrättande av räddningstjänstregioner
välgrundat. Kommunen vill dock för sin region föreslå att samarbetet skall ske
mellan kommunerna Strömstad, Tanum, Sotenäs, Munkedal och Lysekil. Samarbete
har förekommit inom kommungruppen i ett flertal år. Kommunerna har likartad
storlek och likartade problem. Således har de med sitt kustnära läge drabbats
av oljepåslag som i stort krävt insatser av alla kommunerna, med undantag för
Munkedal. Vid dessa skador har omfattande informella kontakter mellan
räddnings- och saneringsledare i respektive kommuner förekommit.

Vänersborgs
kommun tillstyrker att samarbetet inom den allmänna

Skr. 1982/83:22 70

räddningstjänsten
skall få utvecklas genom frivilliga åtgärder från kommunernas sida. För att
detta skall lyckas fordras enligt kommunens uppfattning ett väl genomarbetat
system med allmänna riktlinjer för samarbetet. Kommunen gillar kommitténs
förslag om indelning av landet i räddningstjänstregioner, som ger kommunerna
en anvisning om var de hör hemma i samverkanssystemet. Kommunen vill för sin
del framhålla, alt huvudförslaget till samverkansregion Trollhättan-Vänersborg
är bättre än del alternativförslag till samverkansregion,
Trollhättan-Vänersborg-Uddevalla-Lysekil, som presenterats. Särskilt viU
kommunen peka på att hamn- och kustkommunerna Uddevalla och Lysekil till
väsentlig del behöver andra resurser för sin räddningstjänstberedskap än inlandskommunerna
Trollhättan och Vänersborg.

Ale kommun framhåller att
kommittén föreslår ökad samverkan mellan kommuner i räddningstjänstregioner för
att räddningstjänsten i samhället skall bli effektivare. Exempel på indelning
avlandet i sådana regioner lämnas också i betänkandet. Ale kommun föreslås
tillhöra en region bestående av Göteborg, Mölndal, Härryda, Partille, Lerum, Ale,
Kungälv och Öckerö. -Inom räddningstjänstens verksamhet sker samverkan i mer
eller mindre organiserad form redan idag. Avsikten är emellertid atl interkommunal
samverkan skall utvecklas inom föreslagna räddningstjänstregioner för att öka
effektiviteten till samma eller lägre kostnad för samhället. Exempel på lämpUga
samverkansområden lämnas i katalogen. Det förefaller emellertid oklart hur
långt man vill styra denna samverkan. Å ena sidan framhälles att det inte finns
någon avsikt att minska kommunernas självbestämmanderätt och att det är
kommunernas ensak att bestämma hur långt man vill driva samverkan med andra
kommuner. Å andra sidan exemplifierar man samverkan på ett sätt som måste
innebära långtgående samverkan. Denna skulle sannolikt kunna medföra minskat
inflytande från mindre kommuner inom en räddningstjänstregion med stor skillnad
mellan kommunerna. Detta gäller exempelvis den region Ale tillhör. En sådan
utveckling skuUe vara olycklig Och begränsa en kommuns möjlighet att påverka
den allmänna räddningstjänsten inom den egna kommunen. Förutsatt att detta inte
är avsikten måste en utvecklad samverkan mellan kommuner inom räddningstjänstens
kompetensområde öka effektiviteten och resurserna, vilket Ale genom samverkan
med Kungälv har erfarenhet av. - I betänkandet anges i övrigt att brandstyrkor
med deltidspersonal inte kan bli Uka effektiva som styrkor med heUidsanställd
personal. Erfarenhet från Ale kommuns brandstyrkor är emeUertid att brister i
rutin och erfarenhet i viss mån kan ersättas av idealitet och intresse. Än
viktigare är emellertid att effektivisera övning och utbildning av denna
personal. Detta är ett mycket viktigt område för samverkan där stora resurser
slösas bort genom att brandförsvaren i kommunerna i regel planerar enbart för
egna övningar och egen utbildning. Inom denna verksamhet finns mycket att göra
vilket också påpekas i betänkandet. Dock saknas en väsentiig del som skulle
kunna utvecklas till en

Skr.
1982/83:22 71

betydelsefull stödfunktion inom detta område. Statens
brandnämnd svarar för utbildning av brandpersonal på central nivå. Genom att
utnyttja resurser och erfarenheter vid utbildningsenheten för att utveckla
utbildningsprogram och -paket samt tUl att la fram stomplaner för olika
övningar inom räddningstjänstens mycket breda verksamhetsfält skulle
brandpersonalen kunna ges en enhetligare utbildning. Härigenom skulle också
stora planeringsresurser sannolikt kunna frigöras ute i kommunerna. Arbetsmiljöaspekter
skulle bättre kunna tillgodoses och dessutom skulle samverkan vid olika
räddningstjänstinsatser underiätlas. - Vid statens brandnämnds utbUdningsenhet
sker också fältmässig utbildning där materiel av olika slag används. Samtidigt
samlar utbildningsenheten in erfarenheter från brandförsvaren ute i landet
genom kontakten med brandpersonalen i samband med utbildningen. Genom att
utnyttja denna kunskap och erfarenhet skulle förhoppningsvis brandnämndens
utbildningsenhet kunna utvecklas till samhällets provnings- och testanstaU för
materiel lämplig att använda inom räddningstjänst. Härigenom skulle initiativ
kunna tagas till standardisering av därför lämplig materiel m. m. vilket
sannolikt i mycket hög grad har betydelse för den samverkan som eftersträvas.

Falköpings kommun anser att räddningstjänstregioner bör
tillskapas omfattande en eller flera kommuner med gemensam brandchef, vilket
ger alla regioner möjlighet att få tillgång till brandingenjörskompetens.

Vara
kommun uttalar att det finns behov av en utökad samverkan över kommungränserna
mellan styrkor i beredskap och även av förebyggande åtgärder mot brand inom
lämpliga geografiska områden samt att samarbete bör ske vid inköpsplanering,
övningar och utbildning inom samverkansområdet.

Gullspångs kommun framhåller att en viss samverkan
förekommer redan idag genom det släckavtal som finns mellan Mariestads och Gullspångs
kommuner. De olika slag av samverkan över kommungränsen som kan tänkas idag för
att öka effektiviteten är utbildning och övningar, planering samt förebyggande
åtgärder. Kommittén anser att utvecklingen i räddningstjänsten bäst gagnas om
åtgärderna för ett samarbete är frivilliga och detta är också kommunens åsikt
därför att ett samarbete under tvång befrämjar inte effektiviteten.

Karlskoga
kommun vill understryka alt kommunal samverkan (regionsamverkan) gynnar små
kommuner men ställer stora krav på större kommuner. Då det gäller samverkan har
kommittén efter överväganden fastnat för förslaget att man indelar varje län i
flera räddningstjänstregioner med tanke på att en olycka sällan omfattar hela
länet. Kommunen biträder förslagel att kommuner och länsstyrelse får i uppdrag
att i samråd utarbeta förslag till indelning av räddningstjänstregioner i länet
och att förslagen sedan inges till ett centralt räddningsljänstverk som
fastställer gränserna. Detta får emellertid inte hindra en kommun från alt i enskilda
frågor samarbeta med en annan kommun i en annan region. Kommunen

Skr.
1982/83:22 72

understryker jämväl vikten av regional samverkan enligt
kommitténs rekommendationer. Regional samverkan existerar redan inom Örebro
län, t. ex. anskaffning av gemensam utrustning i form av miljövårdsbil. Regionsamverkan
är dessutom på gång vad gäller utbildningsverksamhet, annan gemensam utrustning
och vad gäller ömsesidigt bistånd i övrigt.

Lindesbergs kommun ställer sig i stort bakom räddningstjänstkommitléns
principbetänkande. Helt klart är, som kommittén framhåller, att mindre kommuner
måste samarbeta vid större olyckor och alt det är viktigt alt planering m. m.
gjorts innan en sådan olycka inträffar. Avtal med grannkommunerna, vilka når
ett område snabbare än den egna kommunens styrkor, är andra exempel på
samverkan där kommunen helt stöder kommitténs förslag. Däremot råder det
tveksamhet om vilka ekonomiska fördelar och effektivitetsvinster som kommunen
skulle kunna erhålla genom samarbete på den administrativa sidan,
utbildningssidan och i del förebyggande arbetet. Lindesberg, 25 000 inv., är
den största kommunen i norra Örebro län (= Lindesbergs civilförsvarsområde =
Lindesbergs polisdistrikt), där de övriga kommunerna Nora, Hällefors och Ljusnarsberg
har 7 000-10 000 invånare. Samtliga kommuners utryckningsstyrkor består av
deltidsanställd personal. I Lindesberg finns en brandingenjör och två
heltidsanställda brandmästare i den administrativa ledningen, medan det i
övriga kommuner finns en heltidsanställd brandmästare som chef. Samtliga dessa
personer har i dagens läge mer än tillräckligt med arbetsuppgifter, vilket bl.
a. länsstyrelsens tillsynsbesök 1980 vittnar om, då sanifliga kommuner
uppvisade brister vad beträffar brandsyn och planering. Det finns således inte
i någon kommun resurser i överflöd och Lindesbergs kommun har svårt att inse på
vilket sätt grannkommunerna skulle kunna kompensera den arbetsinsats, som
Lindesbergs brandchef, regionens enda brandingenjör, skulle utföra utanför den
egna kommunen enligt räddningstjänstkommitlén. Över huvud taget synes det som
om kommitténs förslag leder till att största kommunen inom regionen skulle få
bjuda på sina resurser tiU de mindre kommunerna, något som i sig självt kan
vara rikligt om det inte vore så att brandförsvaret i den större kommunen inte
hinner med sina egna uppgifter.

Västerås kommun framhåller atl ökad avtalsbunden samverkan
inom föreslagna regioner skulle utjämna effektivitetsskillnader mellan kommuner
och förbättra insatserna inom de mindre kommunerna.

Gävle kommun anser att del borde ingå i brandförsvarets
åligganden att ta initiativ till bUdandet av lokala samrådsgrupper för
räddningstjänst. Detta skulle väsentligt förbättra möjligheterna till ett
effektivt utnyttjande av samhällets totala resurser vid ett större nödläge.
Kommunen delar kommitténs förslag att varje län bör indelas i flera
räddningstjänstregioner.

Härnösands kommun ser positivt på etl ökat samarbete
mellan kommuner i räddningstjänstsammanhang. Redan nu förekommer ett ganska
omfattande samarbete inom kommunförbundets länsavdelningars ram.

Skr.
1982/83:22 73

Detta samarbete gäller främst utbildning, övning och
inköp. Kommunen kan också tänka sig ett totaU räddningstjänstsamarbete mellan
kommuner i vissa regioner där avstånden är små, i första hand
storstadsregionerna. De av kommittén som exempel redovisade regionerna torde
tillhöra de mest gynnsamma. Samgående i räddningsljänstfrågor mellan kommuner
som inte har en naturlig anknytning kan emellertid i ogynnsamma fall ha en
negativ inverkan på räddningstjänstens effektivitet särskilt i orter i
regionernas ytterområden även om ledningen för organisationen rent kompelensmässigt
har blivit högre. Kommittén har enligt kommunens uppfattning en övertro på vad
heltidsanställd räddningstjänstpersonal kan prestera i förhållande till
deltidsanställda. Eftersom räddningstjänsten vid större tillbud kräver stora
insatser av personal måste deltidsanställda och även frivilliga av typen
brandvärn tas i anspråk för att fylla delta personalbehov. Kommunen vill starkt
understryka nödvändigheten av frivillighet vad gäller regionindelning och
deltagande i samarbete mellan kommuner i en viss region. Någon form av
straffåtgärder för kommuner som inte deltar, exempelvis hinder för utlåning av civilförsvarsmateriel
eller liknande bör inte förekomma.

Ange
kommun anser att en bestämmelse om att det i varje region skall finnas ett
samarbetsorgan är en förutsättning för att samverkan skall komma till stånd och
bli effektiv. Varje län som en räddningsljänstregion blir för stora enheter,
speciellt i Norrland, och skulle skapa en allt för komplicerad organisation och
administration. Länen bör därför uppdelas i flera räddningstjänslregioner, t.
ex. landskapsindelning. Samgående i räddningstjänstfrågor mellan kommuner som
inte har en naturlig anknytning kan emellertid i vissa fall ha en negaliv
inverkan på räddningstjänstens effektivitet, särskilt i orter i regionernas
ytterområden. Det bör därför vara en frivillighet av kommunen att deltaga i
lämpliga samverkansformer inom regionerna. Redan nu förekommer samarbete inom
kommunförbundets länsavdelnings ram med närliggande kommun, detta samarbete
gäller främst alarmering, utbildning och övning saml vissa inköp.

Krokoms
kommun anser atl del synes vara en farlig väg att gå i samarbels-och
samverkansfrågor mellan kommunerna att på något sätt inlvinga kommunerna i
någon form av regioner. Engagemanget för den egna kommunen både från politiker
och anställda i räddningstjänsten måste med alla medel värnas om och behållas.
Samarbetsformer samt t. ex. utbildningsfrågor, övningsverksamhet, inköp av
viss speciell materiel, planläggningsfrågor, intern och extern information m. m.
bör kunna utvecklas i Svenska kommunförbundets länsavdelningar och vid
länsstyrelserna. Enligt Krokoms kommuns förmenande borde gällande lagstiftning
även fortsättningsvis tillämpas, där kommunerna vid svårare nödläge kan begära
hjälp från annan kommun samt att länsstyrelsen när den finner det lämpligt
förordnar om särskild räddningsledare.

Åre kommun
anser också att det skulle vara en farlig väg att gå i samarbets- och
samverkansfrågor mellan kommunerna alt "inlvinga"

Skr.
1982/83:22 74

kommunerna i någon form av regioner. Engagemanget för
räddningstjänstfrågor i den egna kommunen både från politiker och anställda
måste med alla medel värnas om och behållas. Samarbetsformer som t. ex.
utbildningsfrågor, övningsverksamhet, inköp av viss materiel,
planläggningsfrågor, intern och extern information m. m. bör kunna utvecklas i
Svenska kommunförbundets länsavdelning och länsstyrelsen. Enligt Åre kommuns
förmenande bör nu gällande lagstiftning vara helt tillfyllest vad gäller
samarbetet mellan kommunerna vid större nödläge, där drabbad kommun kan begära
hjälp från annan kommun, samt att när länsstyrelsen så beslutar tillsätta särskUd
räddningsledare. Kommunen finner det ej heller så angeläget att en
brandingenjör placeras centralt i länet, 10-15 mil från den kommun som han vid
vissa tillfällen skall verka i, och därifrån då leda planering av
räddningstjänsten, och förebyggande åtgärder. Det rätta bör vara att vid behov
ge det lokala brandbefälet kompletterande utbildning samt, som i Åre kommun,
skapa förutsättningar för det egna befälet att utföra planering, förebyggande
åtgärder, utbildning o. dyl. På detta sätt borde en fungerande decentraliserad
räddningstjänst med direktinflytande från politiskt och fackligt håll bli
fallet i alla kommuner.

Umeå
kommun framhåller att det är helt klart att kommunerna skulle vinna på en
samordning framför allt då det gäller att få tillgång till kvaUficerad personal
för administrativ ledning, särskild befälsberedskap, gemensamma utmstnings- och
materielresurser, bättre övningsplanering och utbildningsverksamhet, bättre
samordnad planering för räddningstjänstinsatser och förebyggande åtgärder. Om
detta är poUtiskt möjligt är svårt att fömtsäga idag. Det är inte meningen att
t. ex. huvudkommunen skall bära samtliga kostnader för detta arbete varför
någon typ av regioner borde inrättas. För att snabbt erhålla fungerande
samarbete över kommungränserna kan det vara välbetänkt med någon typ av
statsbidrag. - I principbetänkandet anges att de samarbetsområden som skall
bildas även skall överensstämma med de civilförsvarsområden som skall föreslås
eller fastställas enligt försvarskommitténs betänkande. Om civilförsvarsverksamheten
och den kommunala räddningstjänsten skall bedrivas helt samordnad måste
verksamheten ha en enhetlig ledning och samtlig personal även vara frikallad
från militära verksamheter och kunna övergå till civilförsvarsverksamhet vid
ofred. Detta medför även att kommunalförbund skulle vara den väg som kommunerna
bör eftersträva vid ett samarbete inom regionerna.

Skellefteå kommun framhåller att en samverkan mellan flera
kommuner inom större områden för Skellefteås vidkommande knappast kan skapa de
resurser som krävs för en utökad räddningstjänst. Den studie som kommittén
gjort i Umeå-regionen är knappast tillämplig i övriga delar av länet eftersom
avstånden mellan samverkande kommuners brandkårsenheter är betydligt större än
vad som är fallet i den studerade Umeå-regionen. Kommittén menar att en
utvecklad samverkan inom räddningstjänsten innebär bland andra fördelar, enligt
den samverkansmodell inom räddningstjänsten som

Skr. 1982/83:22 75

kommittén
skisserar, att det skall vara möjUgt för alla kommuner i landet att få tillgång
till brandingenjörer för den administrativa och operativa ledningen av
räddningstjänsten. Eftersom endast Skellefteå och Umeå kommuner i Västerbottens
län har brandingenjörsutbildad personal måste en samverkan över hela länet till
stånd för atl möjliggöra en brandingenjörsberedskap. Om kommunalt
huvudmannaskap väljes bör länsstyrelsen samordna denna beredskap.

Vännäs kommun anser att
del är helt klart att kommunerna skulle vinna på en samordning framför allt då
del gäller att få tillgång till kvalificerad personal för
administrationsledning, särskild befälsberedskap, gemensamma utrustnings- och
materialresurser, bättre övningsplanering och utbildningsverksamhet, bättre
samordnad planering för räddningstjänstinsatser och förebyggande åtgärder. Det
är inte meningen atl endast en kommun skall bära samtliga kostnader för detta
arbete varför någon typ av regioner borde inrättas. För att erhålla delta
samarbete över kommungränserna kan det vara på sin plats att erhålla någon typ
av statsbidrag. Kommunalförbund skulle vara den väg som kommunerna bör
eftersträva vid samarbete inom regionerna.

Piteå kommun ser positivt
på en samverkan men ifrågasätter samtidigt effekten av förslaget med hänsyn till
de geografiska avstånden i Norrbotten. Den samverkan som blir aktuell för
Piteås del är sekundärsamverkan. Dessutom ifrågasattes om den föreslagna
räddningstjänstregionen där Piteå ingår är den riktiga med hänsyn till bl. a.
de nuvarande sjukvårds- och civilförsvarsområdena. Inom femkanlen, dvs. mellan
Boden, Kalix, Luleå, Piteå och Älvsbyns brandförsvar, förekommer det idag
regelbundna träffar på brandchefsnivå. Vid dessa träffar byts erfarenheter om
räddningstjänst, diskuteras olika tolkningar av förebyggande åtgärder,
sammanställs resursförteckningar, planeras samköp, m. m. Det nuvarande
samarbetet bör således vara en bra gmnd för en utvecklad samordning med
politisk representation. Samarbetet får dock inte inkräkta på det politiska
inflytandet över den egna räddningstjänstorganisationen. Kommunen anser att
samordningssträvandena bäst gynnas om de får utvecklas på frivillig väg utan tvingande
regler om samordningsorgan med i förlängningen kostsamma samordningskanslier.

Kalix kommun anser, att
kommunerna själva på gmndval av oUka lokala förhållanden, avstånd, risker och
liknande bör kunna träffa överenskommelser om lämpliga samverkansformer.
Kommitténs förslag tUl räddningstjänstregioner bör kunna tillämpas, varvid
hänsyn bör tas tiU respektive kommuns egna synpunkter och önskemål. En
väsentlig fördel vore om civilförsvarsområdet kunde utgöra grunden för en
räddningstjänstregion. Basen för en kommunal samverkan finns då redan lagd,
eftersom civilförsvarsorganisationen redan idag till stora delar bygger på en
sådan organisation.

Skr.
1982/83:22 76

Svenska kommunförbundet framhåller att elt omfattande
samarbete mellan kommuner inom den allmänna räddningstjänsten förekommer redan
idag och förbundet är positivt till att denna samverkan byggs ut. Förutsättningen
härför är dock att samverkan baseras på frivilliga överenskommelser mellan
kommunerna. Att statliga myndigheter ger ut allmänna råd i syfte atl stimulera
ett utvecklat samarbete ligger inom myndigheternas kompelens och föranleder
ingen erinran. Däremot motsätter sig kommunförbundet helt föreskrifter i detta
avseende. - Kommunförbundet anser att ett utbyggt samarbete mellan kommunerna
är både önskvärt och behövligt för att den allmänna räddningstjänsten skall
fungera så effektivt som möjligt inom ramen för tillgängliga resurser. Sedan
ett beslut om fortsatt kommunalt huvudmannaskap fattats är förbundet berett att
via förbundets länsavdelningar ta initiativ till överläggningar mellan
kommunerna i syfte att få till stånd ett utvidgat samarbete inom lämpliga
regioner. Däremot är kommunförbundet tveksamt till effekterna av en för hela
riket fastställd indelning av kommunerna i samarbetsregioner. Förbundet har den
erfarenheten att samarbetet fungerar bäst om det har vuxit fram helt på
frivillig väg som uttryck för behov av att samordna resurserna lill
kommuninvånarnas nytta. Att ovanifrån trycka på kommunerna en viss
organisatorisk ram för samarbetet kan komma att snarare försvåra än stimulera
samarbetet. Det ligger en motsättning i kommitténs ställningstagande att
samarbetet och formerna för detta skall vara frivilligt medan indelningen i samarbetsregioner
skall vara obligatorisk och fastställd av statlig myndighet. - Behovet av
räddningstjänstinsatser kan i den enskilda kommunen tillgodoses genom egna
resurser eller genom samarbete med en eller flera grannkommuner. I
länsstyrelsens tUlsynsfunktion ingår att se till att den allmänna räddningstjänsten
fungerar tillfredsställande i de olika kommunerna. Om den därvid konstaterar
brister kan den ta initiativ till en samverkan som kan avhjälpa dessa brister.
Kommunförbundet anser att en frivillig samverkan bör prövas innan några beslut
om en obligatorisk indelning i samarbetsregioner fattas. Ett riksdagsbeslut om
ett kommunanknutet civilförsvar kan medföra ytterligare behov av interkommunal
samverkan. Frågan om formerna för samverkan får då tas upp till nya
överväganden.

Landstingsförbundet anser all etl utbyggt samarbete mellan
såväl kommuner och landsting som andra organ är önskvärt och behövligt för att
räddningstjänsten skall fungera så effektivt som möjligt inom ramen för
tillgängliga resurser. Förbundet anser emellertid inte att införandet av
särskilda samverkansregioner därvidlag skulle medföra några påtagliga fördelar.
Landstingens erfarenheter är i stället att införandet av ytterligare
organisationsformer mellan den rent primärkommunala och landstingskommunala
nivån ofta varit svåra alt administrera och styra.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges
industriförbund biträder synpunkterna på ökad samverkan mellan kommuner i den
allmänna räddningstjänsten och att samarbetet skall få utvecklas genom
frivilliga

Skr. 1982/83:22 77

åtgärder. En sådan ökad samverkan är ur effektivitets- och
kostnadssynpunkt en förutsättning för det oförändrade kommunala
huvudmannaskapet. Kommittén bör under det fortsatta arbetet ytterligare överväga
hur denna samverkan skall ske i praktiken.

Lantbrukarnas
riksförbund (LRF) framhåller att kommittén föreslår ett utvidgat samarbete
mellan kommunerna. Därvid skulle ett bättre utnyttjande av resurserna kunna
ske. LRF delar denna uppfattning men anser att sådana samarbetsformer ej får
omfatta för många kommuner då det kan finnas risk för att administrationen blir
för byråkratisk. - LRF kan inte biträda räddningstjänstkommitléns förslag till
att landet indelas i räddningsljänstregioner inom vilka kornmunerna skall
samverka i räddningstjänstfrågor. Visserligen anför kommittén att kommunerna
själva får bestämma i vilken omfattning och i vilka former denna samverkan
skall ske samt all räddningstjänstregionerna ej skall ha någon rättsverkan.
Dock skall regionindelningen fastslällas av en central myndighet. Enligt LRF;s
uppfattning är detta elt steg mot ökad centralisering av den allmänna
räddningstjänsten vilket på sikt kommer att hota det lokala inflytandet över
dem. En till gränserna fastställd regionindelning utgör enligt LRF:s mening
början till en ny stallig indelning vars verksamhel fastare och fastare knyter
de ingående kommunerna samman i en byråkratisk administration. LRF anser ändå
att kommunal samverkan i frågor rörande den allmänna räddningstjänsten bör
stimuleras och kan säkert leda lill många fördelar. Det är dock viktigt att
kommunerna kan känna att denna samverkan sker helt på frivillig väg och i den
takt de själva bestämmer. Förslaget att indela landet i räddningstjänstregioner
med av central myndighet fastställda gränser för samverkan mellan de i regionen
ingående kommunerna utgör enligt LRF:s uppfattning ett steg mot ytterligare
centralisering av den allmänna räddningstjänsten samtidigt som det finns risk
för etl minskat lokalt inflytande. LRF avvisar därför förslaget.

Tjänstemännens
centralorganisation (TCO) anser att en ökad effektivisering kan ske mot
bakgrund av flera av kommitténs förslag bl. a. genom en utökad samverkan mellan
kommunerna. Men TCO vill samtidigt påpeka att del inle räcker med samverkan.
Både nya personella och materiella resurser måste tillföras allmänna
räddningstjänsten om en hög beredskap med god kvalitet skall kunna
tillförsäkras medborgarna. När det gäller samverkan har TCO inget att erinra
mot den "katalog" på uppgifter som skulle kunna bU föremål för
samverkan. Samverkan bör ske på frivillig grund och får inte påverka den
kommunala självstyrelsen i negativ riktning. Samverkan får inte heller betyda
att räddningstjänsten centraliseras på ett sådant sätt att insalsberedskapén
försämras. TCO tror inte att personalstyrkan kan minskas i någon slörre grad i
och med samverkan medan däremot vinster kan göras på materialsidan. I fråga om
regionindelning tillstyrker TCO kommitténs förslag om att flera räddningstjänstregioner
skall finnas i varje län och alt kommunerna och länsstyrelserna bör ges i
uppdrag att i samråd utarbeta

Skr.
1982/83:22 78

förslag till indelning i räddningstjänstregioner.

Centralorganisationen SACO-SR framhåller att kommittén
anför angelägenheten av att räddningstjänsten i fortsättningen kan samordnas i
större regioner. Denna samordning bör ske på frivillig grund. För varje region
skall bildas elt samverkansorgan bestående av företrädare för de berörda
kommunerna och dess ledningspersonal. Centralorganisationen delar uppfattningen
om att en bättre samordning och ett.bättre samarbete bör komma till slånd
mellan kommunerna och brandförsvaren och att detta kan ske genom tillkomsten av
en geografisk regionindelning. Centralorganisationen förutsätter att
ledningspersonalen ges stort inflytande vid bildandet av lämpliga geografiska
regioner. Med tanke på räddningstjänstens effektivitet bör antalet
brandingenjörsbefattningar utökas så att en brandingenjörsberedskap kan
åstadkommas i de flesta av landets räddningsregioner. Det av kommittén
föreslagna samverkånsorganet stämmer väl överens med försvarskommitténs
förslag om lämpligt administrativt ledningsorgan för den framtida civilförsvarsverksamheten
på lokal nivå.

Landsorganisationen i Sverige anser att möjligheterna till
samverkan genom indelning i regioner inom länen förefaller tilltalande och väl
stämma in på det synsätt landsorganisationen har. Dock måste den regionala
indelningen få sådan flexibilitet att nuvarande problem vid kommungränser eller
motsvarande ej uppstår vid regiongränsen. Det kan därför bli nödvändigt att för
läns- eller riksnivå skapa bestämmelser där de lokala eller regionala
instanserna åläggs att ingripa också på ett stadium då ingen risk föreligger,
men där utvecklingen kan leda till allvarliga konsekvenser särskilt vid
oklarheter rörande de geografiska områdena.

Svenska brandbefälets riksförbund delar
räddningstjänstkommitténs bedömning att en ökad effektivitet i den allmänna
räddningstjänsten kan uppnås i en väsentligt utökad samverkan mellan
kommunernas räddningstjänstorgan. Den redovisade obalansen i de olika
brandförsvarsorganisationerna avseende effektivitet, slagkraf etc. skulle i en
utökad samverkan kunna elimineras till stor del. Det bör understrykas att en
utjämning av de totala resurserna mellan kommunerna inte får ske på de större
kommunernas villkor. I motsats till nämnda villkor kan konstateras att de
större kommunernas brandförsvar - inom oförändrad ekonomisk ram - i regel inte
förfogar över någon överkapacitet i form av personal med kompetens
brandingenjör (motsvarande) för planeringsuppgifter, förebyggande brandskydd m.
m. Med hänsyn till kommunernas rätt till inflytande, insyn osv. på bildandet av
räddningsljänstregioner så bör den föreslagna samverkansformen bygga på
frivillig grund. Av särskild betydelse är att bildandet av samverkansorgan för
respektive region inte ålägges kommunerna från statsmakternas sida. I stället
bör kommunerna med dess personal ges stort inflytande på
räddningstjänstregionens storlek m. m. Förbundet finner det angeläget att brandbefälels
organisationer får en reell möjlighet att påverka brandförsvarets framtida
indelning i regioner.

Skr. 1982/83:22 , 79

Svenska
brandförsvarsföreningen anser att kommitténs principiella bedömning av
samordningsbehovet förefaller rimlig och riktig. Kommittén bör under det
fortsatta arbetet ytterligare överväga hur denna samverkan skall ske i
praktiken. Föreningen finner också naturligt att samordningssträvandena av den
fredstida och krigstida räddningstjänsten på lokal nivå leder till att den
centrala verksamheten samordnas i en myndighet såsom kommittén har föreslagit.
En samordning av det lokala arbetet förutsätter enligt föreningens bedömning
också att en gemensam central myndighet i form av det tänkta räddningsverket
kommer till stånd. Ambitionerna bör vara en total integration av verksamheten.
De föreslagna åtgärderna, med ökad samordning mellan kommunerna och en central
samordning mellan civilförsvar och brandförsvar, bör reducera behovet av
tillsyn och kontroll via länsstyrelserna.

Svenska försäkringsbolags
riksförbund framhåller att om kommunerna även fortsättningsvis - såsom
kommittén föreslår - skall vara huvudmän för den allmänna räddningstjänsten
måste en ökad effektivitet uppnås via en väsenfligt ökad samverkan i större
geografiska områden, räddningstjänstregioner. Kommittén föreslår att en sådan
ökad samverkan mellan kommunerna skall ske i frivillig form vad gäller såväl
primärsamverkan - t. ex. planläggning, förebyggande brandförsvar, inköp och
administration - som sekundärsomverkan. Försäkringsbranschens erfarenheter -
bl. a. från ett flertal storbränder - tyder på samordningsproblem och
begränsade resurser. Detta illustrerar behovet och värdet av en samordnad
räddningstjänst med uttalat ansvar att samverka inom större regioner. Mot bakgmnd
härav stöder Riksförbundet kommitténs förslag avseende sådan samverkan liksom
dess förslag vad gäller användning av olika slag av statliga och andra resurser
som idag är avsedda för andra ändamål än den allmänna räddningstjänsten.

SOS
Alarmering AB framhåller alt den utökade samverkan som kan vara önskvärd i
fredslid utvecklas successivt under aktiv medverkan av kommunförbundets
länsavdelningar och landstingen i samråd med SOSAB och andra organ som berörs
av räddningstjänsten. Enligt SOSAB:s mening medför därför inrättandet av
regioner inga påtagliga fördelar ur fredssynpunkt, utan kan i stället
komplicera planeringen genomMuförandet av ytterligare en organisationsform.
Enda skälet för regionindelning synes därför vara anpassning till tänkta
civilförsvarsregioner. Planläggningen för räddningstjänsten i krig borde dock
gå att lösa utan att några stora ingrepp görs i en fungerande
fredsorganisation.

4
Organisationen på regional och central nivå

Räddningstjänstkommittén
anser att länsstyrelsernas samordningsuppgifter inom räddningstjänsten kommer
att förändras till följd av det utökade regionala samarbetet mellan kommunerna
men att ett regionaU statiigt organ fortfarande kommer att behövas för bl. a.
samordning av den allmänna räddningstjänsten med de olika formerna av särskild
räddningstjänst. På den

Skr. 1982/83:22 80

centrala
nivån bör enligt kommitténs mening en ny myndighet bildas för handläggning av
frågor om civilförsvar och fredsräddningstjänst.

Remissinstanserna
är positiva till räddningstjänstkommitténs förslag i organisationsfrågorna. Vad
gäller den regionala nivån förutsätter remissinstanserna att länsstyrelsen
även i framtiden skall spela en samordnande roll. De flesta remissinstanser är
också positiva till en samordning av myndigheterna på central nivå och ser
detta som en rationeU åtgärd.

Rikspolisstyrelsen
anser att det också i den framtida räddningstjänstorganisationen torde finnas
behov av ett statligt regionalt ledningsorgan för samordning på länsnivå. Det
är naturligt att länsstyrelserna behåller lednings- och samordningsrollen.
Länsstyrelserna måste för dessa uppgifter få tillgång till personal som har
erfarenhet av räddningstjänst. - Rikspolisstyrelsen tillstyrker förslaget att
bilda en ny central myndighet - ett räddningstjänstverk - genom att sammanföra
statens brandnämnd och civilförsvarsstyrelsen. Styrelsen delar kommitténs
uppfattning att en integration av civilförsvaret och räddningstjänsten i fred
är ett av de bärande inslagen för att uppnå en effektivare räddningstjänst. En
samordning lokalt och regionalt av räddningstjänsten i såväl fred som ofred
nödvändiggör självfallet också en samordning på central nivå.
Rikspolisstyrelsen tillstyrker förslaget om tillkallande av en
organisationskommitté för att närmare utreda bl. a. uppgifter, medel och
organisation för det nya räddningstjänstverket. -Den av kommittén föreslagna
samordnings- och informationscentralen för räddningstjänsten (uppgiftsförråd)
har utan tvekan ett stort behov att fylla, särskilt vad avser information om farUga
ämnen. Det som anförs om en central samordning på riksnivå för olika typer av
räddningstjänstinsatser av större omfattning, bl. a. fjällräddning, sjöräddning
etc. är intressant men behöver utredas närmare innan det är möjligt att ta
ställning till behovet av en sådan samordning. Samma gäller ocksä beträffande
det som sägs om samordningscenlralens eventuella operativa ansvar vad avser
inledningsskedet vid flygräddning och sjöräddning.

Överbefälhavaren
biträder kommitténs förslag om tillkomsten av en ny räddningstjänstmyndighet på
central nivå. Detta bör underlätta samarbetet mellan militära och civila
myndigheter på oUka nivåer.

Civilförsvarsstyrelsen
ställer sig positiv till kommitténs förslag om inrättande av en ny central
myndighet med ansvar för såväl den fredstida som den krigstida
räddningstjänsten liksom för civilförsvarsverksamheten i övrigt. Styrelsen
anser i likhet med kommittén att en sammanslagning av civilförsvarsstyrelsen
och statens brandnämnd har alla förutsättningar att främja effektiviteten för den
framtida räddningstjänsten och civilförsvarsverksam-heten. Beträffande den nya
myndighetens verksamhetsinriktning vill styrelsen fästa uppmärksamhet på alt
civilförsvarsstyrelsens ansvarsområde inte enbart omfattar krigsräddningsljänsten
utan också ett annat mycket betydelsefullt och resurskrävande
verksamhetsområde nämligen skyddet för befolkningen. Vidare vilar
civilförsvarets förmåga att verka på samverkan

Skr.
1982/83:22 81

mellan
olika totalförsvarsgrenar såväl i fred som i krig. Samverkan inom
totalförsvaret sker mellan olika myndigheter och organ på olika nivåer.
Samverkan sker också med den fredstida räddningstjänsten bl. a. i syfte att bättre
ta tiUvara samhällets samlade resurser både under fred och krig. Dessa samverkansformer
- civilförsvarets samverkan med totalförsvaret och civilförsvarets samverkan
med fredsräddningstjänsten - går mycket väl att förena i ett nytt verk. Genom
den översikt som uppnås kan det vara en fördel att bredda möjligheterna att
utnyttja samhällets totala resurser för omfattande nödlägen såväl i fred som i
krig. Det nya verkets verksamhetsområde kommer att omfatta åtgärder för såväl
freds- och krigsräddningstjänst som för övriga åtgärder för befolkningens
skydd. Civilförsvarsstyrelsen kan mot denna bakgrund inte dela kommitténs
uppfattning att.... "Med hänsyn till de stora fordringar som i
fortsättningen skall ställas på en utveckling av fredsräddningstjänsten anser
räddningstjänstkommittén det naturUgt att denna del av verksamheten kommer att
sätta sin prägel på organisationen". Räddningstjänstkommittén anser vidare
att den nya myndighetens huvuduppgifter bör vara att utveckla metoder för
verksamheten, utvärdera erfarenheter och ge information och rådgivning till
räddningstjänstorganen. Verket skall också samordna den allmänna
räddningstjänsten med de särskilda räddningstjänstformerna. Styrelsen delar
kommitténs uppfattning om att dessa uppgifter bör utgöra tyngdpunkten i det nya
verkets ansvarsområden för fredsräddningstjänsten. För krigsräddningstjänsten tillkommer
dock viktiga uppgifter som utbildning och övning av krigsrädd-ningstjänstpersonal,
anskaffning av materiel, förrådshållning och underhåll av materiel etc.
Räddningstjänstkommittén föreslår att en organisationskommitté snarast
tillkallas för att utreda uppgifter, medel och organisation för det nya
centrala verket och att utarbeta en plan för genomförandet av dess nya
organisation. Civilförsvarsstyrelsen anser liksom räddningstjänstkommittén att
en snar lösning är önskvärd.

Sjöfartsverket
ser förslaget om en ny central myndighet med samlade resurser som en positiv
åtgärd. För sjöräddningstjänstens del skulle det kunna innebära möjligheter
till central överenskommelse om utnyttjande av resurser från respektive
räddningstjänst och ömsesidiga åtgärder i olyckor där flera huvudmän berörs. -
Idén om en central samordnings- och informationscentral är god och bör enhgt
sjöfartsverkets mening prövas. Vid stora resurskrävande olyckor där flera
räddningstjänstorgan samverkar kan ett uppgiftsförråd vara av stort värde.
Ansvaret för upprättandet och skötseln av detta bör självklart läggas på det
föreslagna räddningstjänstverket.

Luftfartsverket
framhåller att kommittén anser att det på en central nivå bör ligga ett ansvar
för framför allt utbildning och det forsknings- och utvecklingsarbete som berör
räddningstjänsten. Vidare bör centralt utvecklas sådana organisationsformer
att samhällets samlade resurser på étt bättre sätt kan användas i
räddningstjänsten. Luftfartsverket ser detta närmast som en fråga om
ambitionsnivå där effektema måste vägas mot kostnadema.

6
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 22

Skr. 1982/83:22 82

Vidare
bör erfarenheterna från.större olyckor vara sådana att en höjd ambitionsnivå är
motiverad. Luftfartsverket kan inte finna att sådana skäl i tillräckUg grad är
redovisade i betänkandet. Av betänkandet framgår att den centrala nivån kan
skapas genom att sammanföra statens brandnämnd och civilförsvarsstyrelsen till
en ny myndighet. Kommittén föreslår att en organisationskommitté tillkallas för
att närmare utreda uppgifter, medel och organisation för det nya centrala
räddningstjänstverket samt att utarbeta en plan för genomförandet av den nya
organisationen. Av belänkandet framgår att ett sammanförande av statens
brandnämnd med civilförsvarsstyrelsen är motiverat också av andra skäl vilket
framhållits av den s. k. CK-gruppen. Om en organisationskommitté tillsätts för
att närmare utreda de angivna frågorna anser luftfartsverket att de ekonomiska
frågorna, liksom luftfartsverkets påverkan av flygräddningstjänsten, måste få
en framträdande plats vid val av ambitionsnivå. Vidare måste de synpunkter
luftfartsverket, ovan framfört beträffande alarmerings- och
efterforskningstjänsten inom luftfarten beaktas. Luftfartsverket kan med
hänsyn till de åtaganden gentemot ICAO, som verket har att iaktta enUgt
luftfartskonventionen och till denna hörande Annex 12, Search and Rescue, inte
acceptera att ändringar sker inom detta område. Dén nu gällande organisationen
för denna verksamhet och bestämmelserna härför står helt i överensstämmelse med
de standards som är intagna i Annex 12 och är härigenom desamma som gäller i
internationell luftfart. - Betänkandet berör de lednings- och sambandsresurser
som nu finns hos bl. a. luftfartsverket (Räddningscentraler, RCC/CEFYL). Det föreslås
att det inrättas en samordnings- och informationscentral (uppgiftsförråd).
Kommittén avser att återkomma med överväganden om de berörda myndigheternas
uppgifter inom de olika formerna av särskild räddningstjänst. Luftfartsverket
anser, att en central samordnings- och informationsfunktion för användning av
speciella resurser för räddningstjänst vid olyckor av större omfattning kan
bidra till att höja effektiviteten i räddningstjänsten. Funktionen behöver dock
enligt verkets mening nödvändigtvis inte innebära inrättande av en ny
organisatorisk enhet utan bör kunna säkerställas genom avtal/överenskommelser.

Statskontoret anser att
förslaget om sammanslagning av statens brandnämnd och civilförsvarsstyrelsen
samt förslagen om mera praktiskt samarbete på lokal nivå mellan
räddningstjänst och civilförsvar bör prövas närmare i positiv anda. I dessa
delar behövs dock omfattande fortsatt utredning. En i huvudsak gemensam
organisation för civilförsvar och räddningstjänst i fred kan sålunda antas tiU
stora delar komma att prioritera fredstjänsten, vilket kan påkalla särskilda
åtgärder. Det är inom fredstjänsten de akuta behoven finns så länge landet inte
befinner sig i krig eller krigstillstånd. En analys av detta behövs också för
att kunna ta ställning till om den föreslagna nya myndigheten skall lyda under
försvars- eller kommundepartementet. Statskontoret är berett medverka i
arbetet med fortsatt utredning i hithörande fråga. - Länsstyrelsernas roll i
den nya räddningstjänstorganisationen bör

Skr.
1982/83:22 83

belysas
närmare. Kommittén är försiktig i sina ställningstaganden men förefaller anse
att länsstyrelsernas roll, framför allt när det gäller det operativa
ledningsansvaret vid omfattande olyckshändelser, i framtiden bör vara mera
passiv än i dag. Länsstyrelsernas huvudsakliga ansvar skulle därmed
koncentreras till katastrofplanläggning. Statskontoret finner i och för sig en
sådan ordning rimUg. Det operativa ledningsansvaret bör åvUa myndigheter och
personer som har till daglig uppgift att bemästra de speciella svårigheterna i
sådana situationer. Statskontoret kan dock inte nu ta närmare ställning till
hur länsstyrelsernas ansvar bör avgränsas. Ett sådant ställningstagande
förutsätter att kommittén tydligare redogör för sin uppfattning om länsstyrelsernas
framtida uppgifter.

Riksrevisionsverket anser
att räddningstjänstkommitténs förslag att ett centralt räddningstjänstverk
bildas öch att en organisationskommitté tillsätts för att utreda verkets
uppgifter och organisation är otillräckligt underbyggt. I betänkandet framförs
att fredsräddningstjänstens uppgifter i fortsättningen kommer att kräva ökade
resurser på den centrala statUga nivån. Enligt kommittén kommer därför denna
del av verksamheten att sätta sin prägel på organisationen efter
sammanslagningen av civilförsvarsstyrelsen och statens brandnämnd. Detta skulle
med tanke på nuvarande omfattning av resp. verksamhet innebära en kraftig
resursomfördelning. Riksrevisionsverket anser mot bl. a. denna bakgrund att
även andra altemativ än en sammanslagning av myndigheterna bör prövas. Behovet
av étt centralt räddningstjänstverk vid en förstärkning av den kommunala
räddningstjänstorganisationen är på nuvarande stadium svårt att bedöma. Ett
alternativ kan därför vara att avvakta förändringarna på lokal och regional
nivå innan definitiv ställning tas till vilka krav dessa ställer på den
centrala nivån. Ytterligare skäl till att avvakta med beslutet om ett
räddningstjänstverk framkom i den förvaltningsrevisionella granskning som riksrevisionsverkel
nyligen genomfört av civilförsvarsstyrelsen. Revisionen pekar på ett flertal
problem i civilförsvarets skadeavhjälpande verksamhet. Riksrevisionsverket har
därför presenterat en rad åtgärdsförslag och initiativ har tagits på
civilförsvarsstyrelsen för att lösa problemen. Flera av åtgärderna är
emellertid av den karaktären att det kommer att ta flera år innan de är helt
genomförda. Större förändringar av civilförsvarsstyrelsens ansvarsområde bör
inte vidtas innan bl. a. dessa problem är lösta. Riksrevisionsverket avstyrker
således att en organisationskommitté tillsätts på nuvarande stadium. - Länsstyrelsema
har inom räddningstjänsten tilldelats en viktig roll specieUt vid planering och
ledning av räddningsarbetet vid större olyckshändelser. Oklarheter har dock funnits
beträffande bl. a. var gränsen mellan kommunernas och länsstyrelsens
ansvarsområden går. Dessa problem har enligt riksrevisionsverkets mening inte
tillräckligt belysts i betänkandet. Med den förändrade organisation av
räddningstjänsten på lokal nivå som föreslås är det ännu angelägnare att denna
fråga klarläggs.

Statens
naturvårdsverk anser ätt länsstyrelsema liksom hittills bör planera

Skr. 1982/83:22 84

räddningstjänsten
på den regionala nivån (beskriva risker, inventera resurser, samordna
beredskapen regionalt, föreskriva förebyggande åtgärder). Länsstyrelserna bör
dessutom ha det övergripande ansvaret för att industrins och det allmännas
planering samordnas, så att en samverkan kan komma till stånd och ordnas på ett
fördelaktigt och effektivt sätt. För att kunna fullfölja dessa uppgifter och
framför allt för att vid nödläge kunna fungera som ledningsorgan för samordning
av räddningstjänsten. bör länsstyrelserna enligt naturvårdsverkets uppfattning
fastställa kommunala brandordningar (motsvarande). - Kommittén föreslår att det
tUlsätts en organisationskommitté med uppgift att närmare utreda uppgifter,
medel och organisation för en ny central myndighet, dvs. en sammanslagning av
statens brandnämnd och civilförsvarsstyrelsen. Den nya myndigheten bör enligt naturvårdsverket
ha ansvar för utbildning, erfarenhetsåterföring, information, utformning av
riktlinjer, standardisering av materiel och forsknings-och utvecklingsarbete. -
Naturvårdsverket anser att räddningstjänstkommittén bör utarbeta ett förslag
om informationstjänst på kemikalieområdet för att underlätta bekämpning av
kemikalieutflöden o. d. - Naturvårdsverket har tidigare dessutom uttalat sig
för ett mera formbundet samarbete mellan miljövårds- och
bekämpningsmyndigheter. Verket kan inom ramen för detta samarbete utarbeta
allmänna rikflinjer och råd för hur olje- och kemikaliebekämpning bör ske med
hänsyn till naturmiljön.

Statens
strålskydds institut framhåller att räddningstjänstkommitténs förslag till
inrättandet av ett nytt centralt räddningstjänstverk genom att sammanföra
statens brandnämnd med civilförsvarsstyrelsen torde vara en angelägen åtgärd.
Härigenom skulle erhållas en central samordning som såväl freds- som
krigsräddningstjänsten skulle ha stor nytta av. För samordning av den allmänna
räddningstjänsten med de särskilda räddningstjänstorganen föreslås att en
organisationskommitté särskilt bör överväga vilka åtgärder som fordras mellan
det nya räddningstjänstverket och övriga statliga myndigheter.
Strålskyddsinstitutet tillstyrker att en organisationskommitté inrättas. -
Beträffande kommitténs förslag till inrättande av en samordnings- och
informationscentral för räddningstjänsten får strålskyddsinstitutet anföra
följande. Institutet har i enlighet med lagen (1960:331) om skyddsåtgärder vid
olyckor i atomanläggningar m. m. och energipropositionen 1980/81:90 som
uppgifter att bl. a. sammanställa, bearbeta och analysera indikeringsmätresultat.
För dessa uppgifter pågår uppbyggnad av en expertcentral i Haga tingshus som
institutets kärnkraftgmpp numera disponerar. Inom expertcentralen kommer att
finnas följande sambandsmöjligheter;

Teleförbindelser
inom det allmänna telenätet (ATN) Direktförbindelser till länsalarmeringscentralen
i Stockholm Radiolänkförbindelser i försvarets fasta radiolänknät (FFRL) Telexförbindelser
Telefaxförbindelser

Skr. 1982/83:22 85

För
bearbetning och analys av indikeringsmätresultat kommer centralen att anslutas
till en datoranläggning inom försvarets forskningsanstalt och till ytterligare
någon reservdatoranläggning. Expertcentralen kommer att erhålla en omfattande AV-utrustning
för presentation av kartmaterial, mätresultat m. m. Centralen kommer endast
att bemannas vid larm från kärnkraftverk eller länsstyrelse fömtom vid
utbildnings- och övningstillfällen. Det är möjligt och kanske lämpligt att
expertcentralen kan utnyttjas även vid andra stora olyckor inom landet. En eventueU
komplettering av strålskyddsinstitutets expertcentral för att kunna utnyttjas vid
andra olyckor än atomolyckor torde innebära mindre kostnader i jämförelse med
att utrusta en annan central med utrustning för atomolyckor. Frågan bör dock
närmare utredas med avseende på praktiska och ekonomiska konsekvenser.

Generaltullstyrelsen
förordar i fråga om regionalt räddningstjänstorgan alternativet med s. k.
storregionala enheter med ansvar för räddningstjänstens samordning inom och
mellan berörda län. En sådan lösning skulle enligt styrelsens bedömning skapa
tillräckligt stora geografiska ansvarsområden för att täcka in även
katastrofsituationer med effekter över stora ytor. Samverkan med bl. a.
kustbevakningen skulle avsevärt underlättas vid ett genomförande av detta
alternativ. - Då det gäller den centrala nivån ser styrelsen avsevärda fördelar
i förslaget om bildande av en ny gemensam myndighet genom sammanläggning av
statens brandnämnd och civilförsvarsstyrelsen och tillstyrker att denna fråga
utreds av en organisationskommitté. I detta sammanhang diskuterar kommittén
vilka åtgärder för samordning mellan det nya verket och övriga statliga
myndigheter som kan erfordras. Man pekar därvid på möjligheten av att den nya
myndigheten i budgetprocessen yttrar sig till regeringen över de delar i de
andra myndigheternas anslagsframställningar som gäller räddningstjänsten.
Styrelsen finner detta förslag mindre välbetänkt och avstyrker att en sådan
ordning tillämpas regelmässigt eftersom den enligt styrelsens mening skulle
medföra en helt onödig byråkratisk omgång. Det får förutsättas att de myndigheter
som är ansvariga för särskild räddningstjänst har erforderlig kompetens inom
sina resp. fackområden för att inför regeringen kunna motivera nödvändiga resursförändringar.
- I betänkandet diskuteras inrättande av en central samordnings- och informationscentral
för räddningstjänsten avsedd att utnyttjas främst i samband med olyckor av
större omfattning. Den förda diskussionen visar enligt styrelsens uppfattning
brist på förståelse för de olika räddningstjänsttypernas specifika krav på
kunskaper och erfarenheter hos ledningspersonalen. En uppbyggnad av en sådan
samordnings- och informationscentral skulle enligt styrelsens mening kräva dygnetmnt
tjänstgörande ledningspersonal med utbildning och praktisk erfarenhet inom
resp. räddningstjänstgren. Etableringen av ifrågavarande central skulle bU
relativt kostsam utan att ge några större fördelar jämfört med nuläget. All
erfarenhet inom kustbevakningens verksamhetsområde ger vid handen att en
central ledningsnivå är av mindre betydelse i ett inledningsskede än den
regionala

Skr.
1982/83:22 86

och
lokala ledningsnivån som etableras så snart en händelse inträffar som kräver
detta. Tanken på att ge ett samordningsorgan av i utredningen föreslagen typ
ett operativt ansvar inom områden där man av naturliga skäl i de flesta fall
saknar kompetens och erfarenhet är fullständigt främmande för styrelsen. En
sådan ordning skulle enbart skapa förvirring och allvarligt äventyra
genomförandet av erforderliga åtgärder. Styrelsen motsätter sig därför bestämt
ett inrättande av samordningscentraler med operativt ansvar. Enligt styrelsens
mening åligger det resp. ansvariga räddningstjänstmyndigheter att skapa för
resp. räddningsgren erforderliga och nödvändiga centrala ledningsresurser
vilket som regel kan ske utan större omgång genom samverkan och samarbete med
lämpliga regionala ledningsorgan på samma ort. Samverkan meUan olika centrala
ledningsorgan innebär enligt styrelseris erfarenheter inga större problem.

Statens vattenfallsverk
anser att förslaget att för räddningstjänsten inrätta ett nytt centralt organ
genom vissa sammanslagningar av statens brandnämnd och civilförsvarsstyrelsen
synes kunna vara en rationell åtgärd från ansvarssynpunkt bl. a. med hänsyn tUl
parallellen mellan normalläge och krissituation. - För lokal och regional nivå
betonar utredningen att med huvudmannaskapet följer ansvar för organiserad
samverkan med andra organ som har sådan verksamhet inom samhället att något
slags räddningstjänst kan aktuaUseras. Vattenfall vill understryka att sådan
samverkan mellan olika organ under ledning av en huvudman ligger helt i Unje
med vad som i andra sammanhang planeras för andra verksamheter i
krissituationer där bibehållet ansvar från normalläge till krisläge är en
huvudprincip. Vattenfall har verkat för att den principen följs så långt som möjUgt
på energiförsörjningsområdet och speciellt för kraftindustrin.

Statens brandnämnd
framhåller att nämnden har i sitt remissvar över CK-gruppens rapport (Ds Fö
1980:4) Civilförsvaret och kommunerna anfört dels att nämnden fömtsätter att
ett eventuellt nytt verk kommer att styras av räddningstjänstens behov i
fredstid, dels att det eventuella verket får ett brett kompetensområde. Ett
sådant mer fullständigt täckande verk bör sålunda fömtom den kompetens som
statens brandnämnd och civilförsvarsstyrelsen besitter tillföras ytterligare
erforderliga kunskaper inom den särskilda räddningstjänsten. Härvid bör också
försvarsmaktens roll i fråga om räddningstjänst i fred och krig särskilt
beaktas. - Tankarna om en bred samverkan inom hela den samhällssektor som
förfogar över räddningstjänstresurser kräver en vidgad överblick vilket
kommittén föreslår åstadkommes bl. a. genom att det nya verket får tillgång
till ett centralt uppgiftsförråd där samhällets olika räddningstjänstresurser
och formen för deras användande kan förtecknas. Redan i dag är denna brist
liksom bristen på en över räddningssektorn samlad statistik besvärande.
Uppgiftsförrådet bör enligt nämndens mening konstmeras så att det kan betjäna
de ledningscentraler som kommittén framhåUer sorn lämpliga i varje räddningstjänstområde.
En sådan möjlighet skulle öka effektiviteten och medge

Skr, 1982/83:22 87

besparingar.
Uppgiftsförrådet bör placeras inom det eventuella centrala verket för
räddningstjänst. Där finns kunskap, personkännedom och kontakter med
brandförsvaren redan genom verkets ordinarie arbetsuppgifter. Att även ålägga
verket att skapa ett centralt uppgiftsförråd skulle bli mindre kostnadskrävande
än att skapa en fristående organisation.

Länsstyrelsen
i Stockholms län ansluter sig till kommitténs förslag att en
organisationskommitté tillkallas för att utreda uppgifter, medel och organisation
för ett centralt räddningstjänstverk som bildas genom en sammanslagning av
statens brandnämnd och civilförsvarsstyrelsen.

Länsstyrelsen
i Uppsala län framhåller att för att kunna genomföra ålagda uppgifter inom
räddningstjänstområdet har en hård prioritering av andra uppgifter inom bl. a.
civilförsvarets och det ekonomiska försvarets områden måst göras. Detta kan
medföra problem för länsstyrelsen och inverkar menligt på möjligheterna att
kunna axla sin del av ansvaret när det gäller att bl. a. leva upp till den
målsättning som ställs i det senaste försvarsbeslutet. Samtidigt ger krympande
ekonomiska ramar och föreslagna besparingsåtgärder allt mindre utrymme för
önskvärda insatser inom det viktiga räddningstjänstområdet. För att klara den
ökade arbetsbelastningen i en krympande organisation krävs en verkligt
kvalificerad insats av ansvariga länsstyrelser. Strävan måste vara att samordna
hela räddningstjänstorganisationen regionalt under en gemensam ledning. Här
bör ingå expertis från länsstyrelsen, landstinget, brandförsvaret och övrig
kommunal verksamhet, befintliga räddningstjänstföretag, försvarsmakten m. fl.
Att som nu genom ekonomisk styrning - via specialdestinerade anslag - söka lösa
vissa akuta problem inom räddningstjänstområdet, snarare splittrar än
stabiliserar en samlad insats. Länsstyrelsen måste själv få bedöma hur
tilldelade medel skall fördelas eftersom varje län har sin egen struktur och
inriktning- inte minst när miljöhänsyn måste tas och beslut om sanerings- och
återställningsarbeten skall fattas. - Länsstyrelsen anser att det är angeläget
att ett räddningstjänstverk bildas så att en enhetUg ledning av
räddningstjänsten finns på central nivå. När det gäller civilförsvaret pågår
emellertid just nu (Org 80) en omorganisation inom hela landet. Detta innebär
att civilförsVarsorganisatio-nen befinner sig i en mycket sårbar situation
sedan något år tUlbaka. Det vore därför inte lämpligt att ombilda den centrala
myndigheten till ett nytt sammanslaget verk under nuvarande omständigheter. På
sikt kan däremot, efter noggranna utredningar och analyser av arbetsläget inom
civilförsvaret, en sammanslagning av de nämnda myndigheterna vara lämplig.

Länsstyrelsen
i Östergötlands län anser att uppföljning av räddningstjän-sten i kommunerna
från länsstyrelsens sida i samverkan med statens brandnämnd är värdefull och
ger bl. a. värdefulla tillfällen tUl erfarenhetsutbyte. I fråga om
sammanställning, värdering och delgivning av erfarenheter anser länsstyrelsen
att det kan diskuteras om inte kommunförbundets länsavdelning borde svara för
detta arbete. För att öka länsstyrelsens kompelens beträffande räddningstjänst
bör på sikt en kvalificerad handlag-

Skr.
1982/83:22 88

gare
per försvarsenhet med t. ex. brandingenjörsutbildning ingå. Denne skulle få
viktiga uppgifter bl. a. när det gäller utvecklingen av samordningen av freds-
och krigsräddningstjänsten. F. ö. är det enligt länsstyrelsens uppfattning
viktigt att beakta resursfrågan. Länsstyrelsernas resurser och inte minst
försvarsenheternas minskar kraftigt samtidigt som kraven på såväl freds- som
krigsräddningstjänsten ökar. Resurser för ökade insatser blir allt svårare att
avdela. Det är också viktigt att handläggare pä länsstyrelserna erbjuds lämplig
utbildning i räddningstjänst. - På central nivå föreslås inrättandet av ett
nytt centralt räddningstjänst verk. En organisationskommitté bör snarast
utreda organisation, uppgifter m. m. Länsstyrelsen biträder kommitténs
grundtanke att integrera freds- och krigsräddningstjänsten i enheterna på det
nya verket. Både freds- och krigsförberedelsema för räddningstjänsten kräver
avsevärda administrativa och andra resurser. Integreringen torde underlättas om
man inte från början framhäver den ena verksamheten före den andra. - Kommittén
föreslår en central informationscentral och anser att kraven på dokumentation
i resursregister o. d. minskar på lokal nivå. Länsstyrelsen vill påpeka att
underlaget till den centrala informationscentralen sannolikt till stor del
måste lämnas från lokal och regional nivå. Detta fordrar också resurser.

Länsstyrelsen i Jönköpings
län delar kommitténs uppfattning att en utökad samverkan med främst civilförsvaret
kommer att bli till nytta för utvecklingen av fredsräddningstjänsten. Kan
försvarskommitténs (CK-gmppens) förslag i frågan realiseras, öppnas vägar för
tillförande av räddningsresurser i fråga om såväl personal som materiel.
Särskilt betydelsefullt torde det vara om anskaffad civilförsvarsmateriel iitnyttjas
och omsattes i fred. Detta kan bli av icke oväsentlig ekonomisk betydelse för
den allmänna räddningstjänstens huvudmän i fred. Omfattningen torde bero på
hur långt man kan nå i fråga om gemensamt urval, standardisering och inköp av
materiel för såväl freds- som krigsanvändning. Genom att räddningstjänsten
kommer att ha samma huvudman i fred som i krig kommer också den därav följande krigsledningsorganisationen
- som kommer att utbildas och övas genom statens försorg - att utgöra ett
direkt tillskott i fråga om ledning vid svåra nödlägen i fred där av
kommunstyrelse samordnad ledning är nödvändig, vilket inte minst är angeläget i
händelse av en utökning av den allmänna räddningstjänstens skyldigheter att
ingripa. Av detta följer att länsstyrelsen starkt vill understryka vikten av
att en central samordning genom sammanslagning mellan statens brandnämnd och
civilförsvarsstyrelsen kommer till stånd. Först då kommer enligt länsstyrelsens
mening största möjliga effekt att kunna uppnås i samordningen av freds- och
krigsräddningstjänsten. Vad gäller övriga organisatoriska förslag på regional
nivå delar länsstyrelsen kommitténs uppfattning.

Länsstyrelsen
i Kalmar delar kommitténs uppfattning om arbetsuppgifternas fördelning på
lokal, regional och central nivå. Länsstyrelsen anser också.

Skr. 1982/83:22 89

liksom
kommittén att förutsättningen för att statlig ersätlning skall kunna utgå till
kommun för räddningstjänstkostnader inte skall vara att länsstyrelsen
övertagit ledningen av verksamheten enligt 12 § brandlagen. Frågan om
länsstyrelsens övertagande av ledningen av räddningstjänstverksamhet skall avgöras
med hänsyn till det faktiska resursbehovet inte på grund av önskemål om att
överföra kostnadsansvar från kommun till staten. Regler för kommunernas rätt
till statiig ersättning vid särskilt omfattande eller exceptionella
räddningstjänstinsatser bör utfärdas. - Som framgår av belänkandet är
variationerna i räddningstjänstens utbyggnad i många faU större än vad som
rimligen kan motiveras med lokala hänsyn. Ett av skälen härför är uppenbarligen
att det saknas centrala regler för räddningstjänstorganens dimensionering.
Länsstyrelsen finner det angeläget att normer härför utfärdas samt vill framhåUa
att en närmare anknytning av civilförsvaret till kommunerna möjliggör för
kommunerna att tillgodogöra sig resurser, som staten bekostat. Under sådana
förhållanden blir det nödvändigt att staten följer upp och övervakar att
kommunerna inte försummar eller underdimen-sionerar sin räddningstjänst.
Statliga organ måste också ha befogenhet att föreskriva den minimiorganisation,
som en kommun skall vara skyldig att hålla. Sådana statliga styrmedel är enligt
länsstyrelsens uppfattning en fömtsättning för överförande av
civilförsvarsuppgifter lill kommunerna.

Länsstyrelsen i Malmöhus
län delar kommitténs uppfattning att samordningsuppgifterna på regional nivå
kommer att förändras om ett utökat samarbete kommunerna emellan kommer till
stånd. Det framstår dock klart att denna förändring kommer att inträda
successivt och i den takt och omfattning som den kommunala samverkan utvecklas.
Det vore dock oriktigt att endast låta länsstyrelsens verksamhet inom räddningstjänslområdet
passivt förändras i takt med utvecklingen på lokal nivå. Vid sidan av den
uppgift kommittén påvisar - att samordna den allmänna räddningstjänsten med
olika former av särskild räddningstjänst - krävs enligt länsstyrelsens mening
bl. a. etl aktivt engagemang i en övningsverksamhet som inte bara tar sikte på
själva räddningstjänsten utan också på samhällels funktion i katastrofsituationer.
Härvid är det bl. a. väsentUgt att sjukvården integreras i övningsverksamheten
på ett annat sätt än hittills. I dag är det i allmänhet endast transportsidan
inom sjukvården som blir övad vid större samverkansövningar. Akutsjukvården är
dock i många fall "slutstation" i ett räddningssystem och därför bör
övningarna utsträckas att på lämpligt sätt omfatta även denna. Andra exempel på
områden som bör integreras i övningsverksamheten är el-sidan och tranportsidan.
I kärnkraftslänen organiseras under 1982-83 en omfattande beredskap mot
kärnkraftsolyckor, innefattande regional anskaffning av bl. a. ny sambandsmateriel
och en omfattande specialutbUdning av personal både inom länsstyrelsen och vid
lokala, statUga och kommunala organ. Dessa tillgångar bör givetvis utnyttjas
även i den allmänna räddningstjänsten i största möjliga utsträckning. För att
säkerställa

Skr. 1982/83:22 90

att
alla tillgängliga resurser på räddningstjänstens område blir optimalt
utnyttjade bör ett särskilt sakområde för räddningstjänst organiseras inom länsstyrelsens
försvarsenhet. - I detta sammanhang vill länsstyrelsen också principiellt ta
upp frågan om länsstyrelsens övertagande av räddningstjänstens ledning enUgt
12 § brandlagen. Sådant övertagande av ledningen bör endast vara förknippat med
lägets art och innehåll. Någon bindning tUl ersättningfrågorna som nu
föreligger genom 20 § brandlagen bör inte förekomma. Kommunernas.rätt till ersätlning
av statsmedel vid onormalt stora och dyrbara räddningstjänstinsatser bör bygga
på andra kriterier än att länsstyrelsen övertagit ledningen. - Vad gäller
organisationen på central nivå har länsstyrelsen redan tidigare i annat
sammanhang tillstyrkt att frågan om en sammanslagning av civilförsvarsstyrelsen
och statens brandnämnd snarast utredes.

Länsstyrelsen
i Västmanlands län delar kommitténs uppfattning att länsstyrelsens
samordningsuppgifter bör kvarstå. Likaså uppfattningen om att centralt
räddningsverk bör ersätta nuvarande civilförsvarsstyrelse och statens
brandnämnd.

Länsstyrelsen
i Jämtlands län tillstyrker att länsstyrelserna även i fortsättningen skall
ansvara för räddningstjänsten på regional nivå. Länsstyrelsernas nuvarande
befogenhet. att utöva tillsyn över den- kommunala räddningstjänsten samt att
godkänna brandordningar (motsv.) bör få behållas. Detta bUr av särskUd
betydelse om det lokala civUförsvaret ställs under kommunal ledning.
Länsstyrelsernas befogenheter att ingripa bör även omfatta sådana lägen då risk
för olycka kan befaras t. ex. vid lavinfara, översvämningshot och liknande. -
Ett gemensamt "räddningstjänstverk" som skall fullgöra de uppgifter
som nu ankommer på civilförsvarsstyrelsen, statens brandnämnd och riksnämnden
för kommunal beredskap bör ha goda fömtsättningar att styra verksamheten i
såväl fred som krig. Länsstyrelsen tillstyrker därför en sammanläggning av
dessa verk. - Länsstyrelsen ansluter sig till kommitténs uppfattning att en
central samordnings- och informationsfunktion skulle kunna vara ett värdefullt
serviceorgan åt den lokala och regionala räddningstjänsten och tillstyrker
därför förslaget att vidare överväga inrättandet av ett sådant organ. Detta
skulle med fördel kunna administreras av SOSAB och bygga på datorunderlag.

Länsstyrelsen
i Västerbottens län tillstyrker förslaget med regional ledning där länsstyrelse
och kommunförbundets länsavdelning är viktigaste intressenter. Bland övriga
intressenter kan nämnas landstinget, teleområde, distriktsorgan inom SJ,
sjöfartsverket, tullverket (kustbevakning), luftfartsverket, försvarsmakten,
arbetarskyddsstyrelsen. I län med land- och sjögräns bör länsstyrelse ha
ansvaret för (förberett) räddningssamarbete med grannland. I Västerbotten är
det aktuellt med sådant samarbete.

-
Finland/Vasa län vad gäller
oljeskydd, (ömsesidiga resurförstärkningar)

-
Norge/Troms och Nordlands fylken
vad gäller flygräddning, gruvräddning och ev. också ras och översvämning.

Skr. 1982/83:22 91

Länsstyrelsen
finner förslaget om inrättande aV en samordnings- och informationscentral för
räddningstjänsten intressant och hemställer att man i den fortsatta studien
även beaktar centralens betydelse för samordnade nordiska informations- och
räddningsinsatser.

Riksnämnden
för kommunal beredskap är positiv till förslaget om ett samgående av
civilförsvarsstyrelsen och statens brandnämnd. I anslutning härtiU torde det
vara lämpligt att även riksnämndens för kommunal beredskap uppgifter och
organisationstillhörighet behandlas.

Kopparbergs
läns landsting framhåller att i betänkandet berörs på ett flertal ställen
räddningsledarens roll vid större olyckor och katastrofer. Kommittén påpekar
också att brister finns i lednings- och sambandsarbetet vid stora olyckor. I de
uppföljningsmöten som förekommit efter tågkatastrofen mellan Falun-Borlänge i
juni 1980 har bl. a. diskuterats ambulansorganisationen i en
katastrofsituation. Diskussionen har främst gällt frågor om arbetsledning och
samband på skadeplatsen. Landstinget vill därför starkt påtala vikten av
samövningar mellan brandförsvar, polis och ambulansorganisation. Länsalarmeringscentralerna
har här en central roU.

Norrtälje
kommun framhåller att man i utredningen talar även om en sammanslagning av
civilförsvarsstyrelsen och statens brandnämnd till ett räddningstjänstverk.
Skapas detta nya stafliga ämbetsverk kan en ökad resurskapacitet leda till att
den för syenskt brandförsvar välbehövliga förstärkningen av den nuvarande
utbildningsenheten vid statens brandnämnd blir verklighet samt att
motsvarigheten till brandnämndens enhet för räddningstjänst även i
fortsättningen skaU kunna ge god vägledning i räddningstekniska och
förebyggande frågor.

Uppsala
kommun delar kommitténs uppfattning om inrättandet av ett nytt centralt
ämbetsverk genom att sammanföra ■ statens brandnämnd och
civilförsvarsstyrelsen. Möjlighet ges därigenom att integrera freds- och krigsräddningstjänsten.
Då stora fordningar kommer att ställas på den framtida räddningstjänsten är det
angeläget att fredsräddningstjänsten får sälla sin prägel på organisationen.

Oxelösunds
kommun framhåller att räddningstjänstkommittén föreslår i sitt betänkande en
samordning mellan den allmänna räddningstjänsten och det tilltänkta
kommunanknutna civilförsvaret. Kommunen ser positivt på detta förslag. Det är
tänkbart att en sådan samverkan kan innebära en standardhöjning, både inom den
allmänna räddningstjänsten och inom civilförsvaret. En grundläggande fördel
härvidlag är att brandpersonalen kan bibehålla sina uppgifter även i krig.
Härutöver är det positivt för brandförsvaren om etl effektivare samutnyttjande
av de materiella resurserna kan ske. Kommunen vill dock påpeka, att ett ev.
överförande av planläggningsansvar beträffande civilförsvarsfrågor från
länsstyrelsen lill kommunerna, även måste innebära en omfördelning av de personella
planläggningsrésur-serna. Härutöver finns dessutom en lång rad ekonomiska
frågor i samband

Skr.
1982/83:22 92

med
det föreslagna kommunanknutna civilförsvaret som ännu ej klarlagts. -I
anslutning till detta avsnitt vill kommunen också framhålla, att man ser
positivt på förslagen om dels inrättande av ett räddningstjänstverk, dels tillskapandet
av en central samordnings- och informationsfunktion för speciella insatser vid
större olyckor.

Linköpings
kommun tillstyrker det nya centrala verket.

Åtvidabergs
kommun framhåller att behov av regional samordning kan uppstå vid olyckor som
kräver omfattande insatser. Regional samordning är också erforderlig när det
gäller att bedöma var och hur räddningstjänstresurserna skall sältas in för
att ge bästa effekt vid större olyckor och katastrofer. I likhet med tidigare
bör länsstyrelsen svara för samordningen av räddningstjänsten på länsnivå. -
Det är viktigt att det även på central nivå finns ett organ som svarar för samordningen
av samhällets samlade resurser för räddningstjänsten. Civilförsvaret,
militären, polisen, kustbevakningen och även andra sambandsorgan har betydande
resurser som på olika sätt används för räddningstjänsten. För närvarande finns
det inget organ som har ansvaret för att samordna och leda deras insatser inom
räddningstjänsten. De lärdomar som samlas i räddningstjänstarbetet bör också
tillvaratas i det förebyggande arbetet i räddningstjänsten. Likaledes måste en
samordnad planering ske vid anskaffande av nya resurser som kan användas för räddningstjänsten.
EnUgt kommunens bedömning föreligger det ett behov att på central nivå skapa
ett lämpligt organ med ansvar att samordna och leda räddningstjänstverksamheten.
Utredningens förslag om inrättande av ett centralt räddningstjänstverk synes
motiverat. Kommunen tillstyrker därför räddningstjänstkommitténs förslag att en
organisationskommitté tUlkallas för att närmare utreda uppgifter och
organisation för ett nytt centralt räddningst j ähstverk.

Värnamo kommun anser att tiU
varje räddningstjänstregion nivå II (= län) bör knytas
personal med direkt kompetens för allmänna räddningstjänsten. Kommunen vill
göra det påpekandet att det inte är nödlägets storlek som fordrar exklusiva räddningsljänstresurser
utan typen och kraven på effektivitet. Kommunen anser det som nödvändigt att
det snarast skapas såväl en "riksresurs" som en "databank"
för farliga ämnen. Uppgifter från dessa "banker" skaU kunna vara
ständigt direkt disponibla på fältet för räddningsledaren och till en central
inom kommunen. Framtidens teknik möjliggör direkt skriftlig information från
datacentral via radio. Informationstekniken skall anpassas så att den även kan
nyttjas i krigsorganisationen. - SOS Alarmering AB (SOSAB) med sitt verkställande
organ länsalarmeringscentralerna (LAC) bör enUgt kommunens uppfattning ej
'samordna insatsen' utan 'samordna alarmering' vilket enligt nu gällande avtal
är deras, huvudarbetsuppgift. Insatsen torde bättre kunna "samordnas"
ute på fältet. Vidare kan starkt ifrågasättas om inte SOSAB bör ingå som en del
i det föreslagna "räddningsverket". En dylik lösning torde ge en
större enhetlighet avseende alarmeringsplaner samt ge större möjligheter att
på ett

Skr. 1982/83:22 93

övergripande
sätt samordna alarmeringen mellan allmän räddningstjänst och särskild
räddningstjänst samt med övriga resurser. Ett LAC bör knytas till varje län.

Uppvidinge kommun anser
att statlig tillsyn och kontroll över räddningstjänsten måste minska i
omfattning. Regler för dimensionering av styrkor i beredskap och för
underställning av brandordning bör utgå ur den nya
räddningstjänstlagstiftningen. De statliga organen bör i framliden disponera sina
resurser för information, samordning och utvecklingsarbete och överlämna åt
kommunerna att självständigt fatta beslut om räddningstjänstorganisationens
omfattning och inriktning. - Kommunen har den åsikten att samma myndighet bör
ha hand om räddningstjänsten såväl i fredstid som under krig, varför förslaget
att sammanföra civilförsvarsstyrelsen och statens brandnämnd till en central
myndighet, räddningsverket, förordas. - Föreliggande förslag från kommittén
att inrätta en central samordnings- och informationscentral avslyrkes av
kommunen. I stäUet är det på den regionala nivån som samordningen är viktig, en
uppgift som nu handhas av länsalarmeringscentralerna, SOSAB. Om behov finnes
för en central informationscentral, anser kommunerna att denna uppgift bör
skötas av länsalarmeringscentralerna.

Karlskrona
kommun anser det vara rimligt att staten bibehåller någon form av tillsyn över
räddningstjänsten inte minst med hänsyn till samverkan med övrig räddningstjänst
och utökning av ansvaret att gälla även under krig. - Sammanslagning av
civilförsvarsstyrelsen och statens brandnämnd är vid en utveckling av ansvaret
enligt kommitténs förslag en nödvändighet. Med hänsyn till de nya krav som
kommer att ställas på fredsräddningstjänsten är det väsentligt att denna del av
det nya verkets verksamhet får sätta sin prägel på organisationen.

Ronneby
kommun framhåller att förslaget om sammanslagning av statens brandnämnd och
civilförsvarsstyrelsen till ett nytt räddningstjänstverk synes förtjänstfullt
men måste i så fall planeras noga så att frågor om räddningstjänst i fred får
en framträdande roll.

Krbtianstads
kommun tillstyrker under redovisade former, att länsstyrelsen kvarstår som
statligt regionalt räddningstjänstorgan. Inrättandet av ett nytt centralt verk
för fredsräddningstjänst och civilförsvar genom sammanslagning av statens
brandnämnd och civilförsvarsstyrelsen tillstyrkes. Den nya myndigheten bör ges
en fredsprofil. Utredningens förslag om inrättandet av en central samordnings-
och informationsfunktion med speciella resurser tillstyrkes av kommunen.

Göteborgs
kommun instämmer i att ett system med räddningstjänstregioner kommer att
minska behovet av samordning på länsnivå och vill framhålla att länsstyrelserna
inte har lokal tillgång på egen personal utbildad i räddningstjänst. Hur
länsstyrelsen då skall ge råd till kommunerna eller att värdera erfarenheter
borde därför överlåtas till de "kontmungränsövergri-pande" kommunala
organen. Kommunen tiUstyrker förslaget i fråga om den centrala nivån.

Skr. 1982/83:22 94

Vänersborgs
kommun delar kommitténs bedömning att det behövs statliga organ både på riks-
och länsnivå inom räddningstjänsten. Tanken att på central nivå bilda en ny
myndighet för handläggning av frågor om civilförsvar och fredsräddningstjänst
förefaller god. Den bör ge ökade förutsättningar till samordning av resurserna
på det lokala planet, såsom kommunen tidigare angett. Det är dock viktigt att
den nya myndigheten både på central nivå och regional nivå får sin tyngdpunkt
förlagd till fredsräddningstjänsten.

Falköpings
kommun anser att regler för den statliga tillsynen och kontrollen av den
kommunala räddningstjänsten bör ses över, varvid hänsyn tas till Svenska
kommunförbundets verksamhet.

Karlskoga
kommun framhåller att tyngdpunkten i den allmänna räddningstjänsten bör som nu
ligga på lokal nivå. Vissa samordningsfrågor bör höra hemma på länsnivå. På
central nivå behövs en instans för övergripande frågor samt för samordning med
civilförsvaret.

Västerås
kommun anser att länsstyrelsens samordningsfunktion bör finnas kvar och verka i
nära samarbete med brandförsvaren för en effektiv verksamhet i krig och fred.
Genom tillskapandet av ett centralt räddningsverk för freds- och
krigsräddningstjänst ökar möjligheterna att saminköpa och samutnyttja materiel
och resurser på ett effektivt sätt.

Umeå kommun tycker liksom
kommittén att ett nytt centralt verk bör bildas av statens brandnämnd och civilförsvarsstyrelsen
men med en väsentlig tyngdpunkt på fredsräddningstjänsten. Det nya verket bör
utöver andra uppgifter, få i uppdrag att svara för materiel-, teknik- och
systemutveckling samt upphandling både för det kommunala brandförsvaret och civilförsvarsräddningstjänsten.
Det nya verket bör ha ansvar för utbildningsverksamheten även om en del kurser
kan läggas ut regionalt vid nuvarande civilförsvarsskolorna varvid
grundutbildning av nyanställda brandmän även kan kombineras med den
civilförsvarsutbildning som brandmännen automatiskt skall erhålla vid inträde
i civilförsvaret. Det nya verket bör även ha ansvar för
räddningstjänstpersonalens fortbildning vilket i dag saknas.

Skellefteå
kommun framhåller att det nya verket bör dels leda och samordna all utbildning
inom räddningstjänsten och dels svara för materiel, teknik och systemutveckling
för både freds- och krigsräddningstjänst. -Beträffande inrättande av
samordnings- och informationscentral för räddningstjänsten ställer sig
kommunen något tveksam men anser sig ej ha kompetens atl bedöma frågan i sin
helhet. Däremot anser kommunen alt den känsliga inledningsfasen vid samtliga
större missöden kräver ett kompetent ledningsorgan. För Västerbottens del
skulle förslagsvis två stycken ledningsgrupper upprättas och kunna disponeras
av räddningsledare över hela länet. Räddningsgruppen skulle vara komplett utmstad
med fordon, sambandsutrustning och annat som erfordras. Även i detta fall
anser kommunen alt den föreslagna samverkansregionen även i detta fall bör
omfatta hela länet. Ett systematiserat resultat och erfarenhetsutbyte inom hela
räddningstjänslsek-torn förutsattes ske genom det nya räddningstjänstverket.

Skr.
1982/83:22 95

Vännäs
kommun tycker liksom kommittén att ett nytt centralt verk bör bildas mellan
statens brandnämnd och civilförsvarsstyrelsen men med en väsentlig tyngdpunkt
på fredsräddningstjänsten. Del nya verket bör även få i uppgift atl svara för
materiel-, teknik- och systemutveckling och upphandling både för det kommunala
brandförsvaret och civilförsvarsräddningstjänsten. Del nya verket bör även ha
ansvar för utbildningsverksamheten även om en del kan läggas ut regionalt
antingen vid nuvarande civilförsvarsskolorna varvid grundutbildningen vid
nyanställning som brandman även kan kombineras med den civilförsvarsutbildning
som brandman automatiskt skall erhålla vid inträde i civilförsvaret. Del nya
verket bör även ha ett ansvar för räddningstjänstpersonalens fortbildning
vilket i dag saknas.

Piteå
kommun finner det också naturligt att samordningssträvandena av den fredstida
och krigstida räddningstjänsten på lokal nivå leder till att den centrala
verksamheten sammanföres lill en central myndighet, som kommittén föreslagit.
Det förefaller inte rimligt att det lokala arbetet skall kunna samordnas i
detta avseende, om inte en sammanslagning av de föreslagna centrala
myndigheterna till ett räddningsverk kommer till slånd. Ambitionerna bör vara
en total integration av verksamheten.

Svenska
kommunförbundet framhåller att förslaget att statens brandnämnd och
civilförsvarsstyrelsen skall sammanföras till en ny central myndighet har
förbundet redan tillstyrkt i sitt yttrande över rapporten (Ds Fö 1980:4)
Civilförsvaret och kommunerna. Den nya myndighetens huvuduppgifter bör vara
information, rådgivning och utvecklingsarbete. Däremot är behovet av tiUsyn och
kontroU över den kommunala verksamheten mindre. När ett fungerande samarbete meUan
kommunerna kommit till stånd bör tillsynsfunktionen kunna upphöra eller i varje
fall starkt minskas. Något behov av att styra räddningstjänstens lokala
organisation t. ex. genom iegler för dimensionering av styrkor i beredskap eUer
genom.underställning av brandordning finns enligt kommunförbundets mening inte.
Den inom kommundepartementet verksamma stat/kommungmppen har bl. a. till uppgift
att utmönstra denna typ av onödig detaljreglering av kommunernas verksamhet. -
Kommittén anser att det är nödvändigt att åstadkomma en lämplig fördelning av arbetsuppgifter
mellan det nya verket och förbundet. Kommunförbundet är beredd att diskutera en
sådan fördelning. En allmän riktlinje för en sådan avgränsning bör vara att här
Uksom på andra samhällsområden verket/myndigheten svarar för generell information
och rådgivning och för visst utvecklingsarbete medan förbundet svarar för den
direkta servicen till de enskilda kommunerna i form av utredningsmedverkan,
rådgivning i aktuella frågor samt utbUdningsinsatser som inte avser, gmndutbildning
eller viss specialutbildning. - I betänkandet diskuteras frågan om en central
samordnings- och informationsfunktion i samband med olyckor av större
omfattning eller vid andra olyckor som fordrar insatser av mer exklusiva
räddningstjänstresurser. Frågan kommer att behandlas utförligare i kommitténs
slutbetänkande. Kommunförbundet är inte övertygad om behovet av denna centrala
funktion.

Skr.
1982/83:22 96

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund
tillstyrker bildandet på central nivå av en ny myndighet för handläggning av
frågor om civilförsvar och fredsräddningstjänst under förutsättning att de
nuvarande -civilförsvarsstyrelsen och brandnämnden - avvecklas. En sådan
sammanslagning bör kunna medföra ekonomiska besparingar samtidigt som
övergången från freds- till krigsförhållanden kan ske smidigare. -
Organisationerna fömtsätter att utgiftsminskningar vid länsstyrelsemas
försvarsenhet kommer att genomföras.

Lantbrukarnas riksförbund framhåller att strävandena att
integrera civilförsvaret och räddningstjänsten i fred är ett av de bärande
inslagen i förslaget till en effektivare räddningstjänst. Kommittén föreslår
därför att en ny myndighet bildas genom att sammanföra statens brandnämnd och civilförsvarsstyrelsen.
Kommittén föreslår också att en organisationskommitté snarast tillkallas för
att närmare utreda uppgifter, medel och organisation för det nya centrala
räddningstjänstverket. Riksförbundet har av princip en restriktiv hållning till
inrättandet av nya myndigheter. Emellertid innebär den nu föreslagna nya
myndigheten att två existerande myndigheter sammanföres till en myndighet.
Förbundet delar därför kommitténs uppfattning att en gemensam organisation bör
främja effektiviteten i arbetet. Förbundet anser också att en sådan sammanföring
rimligen bör innebära vissa kostnadsbesparingar jämfört med tidigare
förhållanden. Den föreslagna organisationskommittén bör därför få i uppdrag att
även utreda dessa aspekter innan slutUg ställning tas till bildandet av en ny
myndighet.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) framhåller att
kommittén i avsnittet om principer för uppgiftsfördelning föreslår att de
lokala räddningstjänstorganen åtar sig teknisk och.annan service åt oUka
uppdragsgivare. Man säger bl. a. att civilförsvarets övnings- och
förrådsverksamhet skulle kunna bli en uppgift för kommunala
räddningstjänstorgan. TCO tillstyrker denna princip under fömtsättning att
ekonomiska och personella resurser tillskapas. Vad gäller den administrativa
ledningen av räddningsarbetet tillstyrker TCO det alternativ, som innebär att
en ledningsgrupp med brandcheferna bildas. - Likaså tillstyrks förslaget att
länen bör vara geografiska områden för statiig regional samordning av
räddningstjänsten. -Förslaget om inrättandet av ett nytt centralt
räddningstjänstverk har som utgångspunkt strävandena att integrera
civilförsvaret och räddningstjänsten i fred. Argumenteringen härför är
bestickande och TCO tillstyrker därför förslaget att eh organisationskommitté
snarast tillkallas för att närmare utreda uppgifter, medel och organisation för
det nya verket och att en plan för genomförandet av den nya organisationen
utarbetas. TCO förutsätter att representanter för de berörda fackliga
organisationerna knyts till kommittén, då den berörda personalens kunnande och
erfarenhet torde vara av största betydelse för att de av utredningen redovisade
effektivitetsvinsterna skall uppnås. Slutlig ställning till om det nya verket
skall inrättas måste bli.

Skr. 1982/83:22 97

beroende
av resultatet från organisationskommitténs arbete.

Centralorganisationen
SACO-SR framhåller att om kommitténs förslag till en geografisk regionindelning
kommer till stånd för den allmänna räddningstjänsten så minskar samtidigt
behovet av ett särskilt ledningsorgan från länsstyrelsernas sida. Med
hänvisning till de krav som ställs på räddningsledningen i form av utbildning
och en kontinuitet i arbetet med de praktiska räddningstjänstuppgifterna talar
mycket för att. länstyrelsernas fortsatta uppgifter i samordningen av
räddningtjänsten vid katastrofhändelser kommer att begränsas i detta avseende
och närmast få uppgiften att informera och förmedla speciella resurser etc. -
Behovet av att åstadkomma en samordnings- och informationscentral
(uppgiftsförråd) för räddningstjänsten finner centralorganisationen vara
angeläget. I försvarskommitténs rapporter om civilförsvaret och kommunema
föreslås en sammanläggning av civilförsvarsstyrelsen och statens brandnämnd
till ett "räddningstjänstverk". Enligt centralorganisationens
bedömning bör en informationscentral med tillhörande uppgiftsbank naturligen
förläggas till det föreslagna räddningstjänstverket som förväntas få daglig
kontakt med den allmänna räddningstjänstens arbete.

Landsorganbationen
i Sverige har inga invändningar mot den föreslagna organisationskommittén och
dennas uppgifter. Landsorganisationen vill understryka vad som sägs i
underremiss från Svenska kommunalarbetareförbundet, att berörda organisationer
för anställda fömtsätts bli representerade i denna kommitté.

Svenska
brandbefälets riksförbund framhåller att tiUkomsten av räddnings-tjänstregioner
kommer - såvitt förbundet kan bedöma - innebära att länsstyrelsernas uppgift
som tillsynsmyndighet för räddningstjänsten samtidigt kommer att minska. För
att resp. region skall kunna tillförsäkras ett totalt resursbehov som motsvaras
av regionens räddningstjänsttopografi och därmed dess insatsbehov finner förbundet
det vara angeläget att länsstyrelserna ges en fortsatt möjlighet att i samråd
med den centrala tillsynsmyndigheten avgöra miniminivån för regionemas
insatsmöjligheter, slagkraft och kompetens. - Förbundet har tidigare tillstyrkt
den av chefen för försvarsdepartementet tillsatta expertgruppens (CK-gmppens)
båda rapporter om ett kommunanknutet civilförsvar. I förbundets
ställningstagande framhålls betydelsen av att den fredsmässiga
räddningstjänsten blir förhärskande i deii nya civilförsvarsorganisationen
såväl på kommunal som på statUg nivå. - Behovet av att åstadkomma en
samordnings- och informationscentral (uppgiftsförråd) för räddningstjänsten
finner förbundet vara angeläget. I försvarskommitténs rapporter om
civilförsvaret och komrhu-nema förslås en sammanläggning av
civilförsvarsstyrelsen och statens brandnämnd till ett
"räddningstjänstverk". Enligt förbundets bedömning bör en
informationscentral med tillhörande uppgiftsbank naturligen förläggas till det
föreslagna räddningstjänstverket som förväntas få daglig kontakt med den
allmänna räddningstjänstens arbete. Vidare bör uppgiften att 7 Riksdagen
1982/83. 1 saml. Nr 22

Skr.
1982/83:22 98

samordna
"landets" räddningsresurser via en ledningsfunktion i samband med
omfattande olyckor (katastrofer) av specifik art tillföras det nya "räddningstjänstverket".

Svenska försäkringsbolags
riksförbund framhåller att räddningstjänstkommittén behandlar i ett särskilt
avsnitt principerna för fördelning av arbetsuppgifter mellan organ på olika
nivåer. Häri ingår en integration av civilförsvaret och räddningstjänsten i
fred och en ny myndighet i stället för statens brandnämnd och
civilförsvarsstyrelsen. Riksförbundet kan i stort sett ansluta sig till de riktlinjer
som skisseras. Frågor rörande utbildning samt forsknings- och utvecklingsarbete
- där ansvaret enligt kommittén bör ligga på central nivå - har dock inte fått
någon mer utförlig behandling. Den organisationskommitté som
räddningstjänstkommittén föreslår skaU tiUkal-las för att närmare utreda
uppgifter, medel och organisation för det nya centrala räddningstjänstverket
bör därför särskilt beakta dessa arbetsområden om inte
räddningstjänstkommittén själv avser att återkomma till ämnet.

SOS Alarmering AB
framhåller att räddningstjänstkommittén avser att i ett kommande betänkande
behandla en fråga, som berör "en central samordnings- och
informationsfunktion vid användning av speciella resurser för räddningstjänst i
samband med olyckor av större omfattning eller vid andra olyckor, som fordrar
insatser av mera exklusiva räddningstjänstresurser". Utan att ta
ställning till behovet av en sådan central vill bolaget redan nu framhålla att,
om den skall inrättas, bolaget anser det naturligt att en av dess större
centraler får denna uppgift. Att en larmcentral inom någon annan organisation
vid enstaka tillfällen skulle handha alarmeringsuppgifter som är hänförliga tiU
räddningstjänst är inte reaUstiskt. I sammanhanget vill bolaget framhålla att
dess ägare, Kommunförbundet, Landstingsförbundet och televerket i konsortialavtal,
godkänt av riksdagen 1972, förbundit sig att verka för att primärkommuner,
landsting resp. statliga myndigheter i största möjliga utsträckning skall utöva
sina resp. alarmeringsfunktioner genom oss. I detta sammanhang vill bolaget
också framhålla vissa alarmerings- och sambandsproblem, som kan uppkomma vid de
tillfällen en länsstyrelse övertar ledningsansvaret vid omfattande olyckor.
Eftersom en sådan ledning som regel ej utövas direkt på skadeplatsen utan är av
stabskaraktär, krävs tiUgång till goda förbindelsemedel. Enligt det tidigare
nämnda konsortialavtalet är bolaget skyldigt att ställa sina resurser till
länsstyrelsernas förfogande när en olyckas omfattning så kräver. De i särklass
bästa förbindelsemedlen finns på dess larmcentraler, där som regel också
lokaler kan ställas till förfogande för en ledningsgmpp. Bolaget anser det vara
önskvärt att länsstyrelsema i görligaste mån utövar sitt ledningsarbete från bolagets
larmcentraler och ej upprättar egna s. k. ledningscentraler, eftersom risk då
uppkommer för störningar bl. a. i radiotrafiken. Flera länsstyrelser har ej
uppmärksammat bolagets larmcentralers tekniska- och personella möjligheter i
katastrofsammanhang. Ett av undantagen är

Skr.
1982/83:22 99

länsstyrelsen i Stockholms län, som i sin
katastrofplanering till fullo utnyttjat larmcentralens i Stockholm möjligheter
och vid flera tillfällen övat katastrofledning i densamma.

5 Åtgärder för ökad effektivitet m. m.

Räddningstjänstkommittén anser att en samordning på det
praktiska planet skulle stimuleras av en så långt möjligt enheflig lagstiftning
som omfattar de huvudsakliga riktlinjema för samhällets hela räddningstjänst.
Kommunerna bör enligt kommittén i större utsträckning än hittiUs få möjligheter
att komplettera sina egna resurser genom att använda resurser som är avsedda
för andra ändamål än allmän räddningstjänst. Kommittén anser att de nuvarande
skyldigheterna för räddningstjänsten att ingripa skall utgöra basen även i en
framtida verksamhet. Det ifrågasätts om inte skyldigheterna bör utvidgas till
att gälla ingripande vid störningar i viktiga samhäUsfunktioner och ingripande
på ett tidigare stadium än när en händelse kan befaras vara omedelbart
förestående. Vidare anser kommittén att det kan diskuteras om
räddningsbefälhavaren skall föreskrivas skyldighet att överlämna ansvaret till
någon som har till uppgift att se till att åtgärder för restvärdesskydd blir
utförda samt om räddningsorganen skall ges till uppgift att påtala
missförhållanden som bedöms kunna orsaka olyckor. Varje företag med riskfylld
verksamhet bör enligt kommittén åläggas att ha en viss gmndberedskap mot olyckor
samt att förebygga brand och andra nödlägen.

Inte någon remissinstans motsätter sig en enhetlig
lagstiftning. Även förslaget att kommunerna skall få möjlighet att komplettera
sina resurser med personella och materiella resurser bemöts positivt. Remissinstanserna
är också genomgående positiva tiU räddningstjänstkommitténs synpunkter på
frågan om den allmänna räddningstjänstens skyldigheter att ingripa, men från
många håll framhålls att det är nödvändigt med en precisering.
Remissinstanserna är vidare i huvudsak positiva i frågan om företagens
skyldigheter.

Rikspolisstyrelsen hälsar förslaget om en enhetlig
lagstiftning omfattande de huvudsakliga riktlinjema för samhällets hela
räddningstjänst med stor tillfredsställelse. Genom bl. a. införandet av enhetliga
räddningstjänstbegrepp skulle en sådan lag bidra till en ökad effektivitet i
räddningstjänsten. Som inledningsvis nämnts bör även de med räddningstjänsten
samverkande organens, bl. a. polisens, uppgifter anges i en sådan lag. - I
frågan om användning av resurser avsedda för andra ändamål än allmän
räddningstjänst delar rikspolisstyrelsen i princip de av kommittén framförda
synpunkterna samt finner det angeläget att frågan om användandet av de i
avsnittet berörda resurserna närmare regleras i den nya räddningstjänstlagen. -
Det framstår som välmotiverat och logiskt att den allmänna räddningstjänsten
åläggs skyldighet att ingripa vid stömingar i viktiga samhällsfunktioner som
kan

Skr. 1982/83:22 100

förekomma
i samband med nödlägen och liknande händelser, t. ex. svåra snöoväder. Det syns
också vara rationellt att som kommittén diskuterar ålägga
räddningstjänstorganen ätt ingripa redan när fara föreligger för att ett nödläge
eller liknande händelse skall inträffa, utan att händelsen för den skull kan
befaras vara omedelbart förestående. Styrelsen konstaterar med tillfredsställelse
att kommittén i detta sammanhang gjort markeringen att ett sådant åliggande
inte innebär att räddningstjänstorganet vid hot om händelser som t. ex.
mordbrand, sabotage eller andra terrorhandlingar skall utföra uppgifter inom
polisens ansvarsområde. Denna princip bör komma till uttryck i en ny
räddningstjänstlag. Det bör i detta sammanhang framhållas att det ibland kan
förekomma situationer där räddningsinsatser erfordras till följd av någon
brottslig handling och där en initial polisinsats först måste göras innan något
räddningsarbete kan påbörjas. Ledningsansvaret i ett sådant initialskede måste bh
föremål för precisering vilket bör ske både i en ny räddningstjänstlag och i
den nya polislag som för närvarande är under utarbetande i polisberedningen i
justitiedepartementet. Över huvud taget bör polisens uppgifter i såväl den
allmänna räddningstjänsten som särskilda räddningstjänsten beskrivas och komma
till uttryck i båda lagarna. -Räddningstjänstorganen bör enligt styrelsens
mening inte åläggas att utföra återställnings- och saneringsarbeten. Däremot
syns den av räddningstjänstkommittén diskuterade möjUgheten att föreskriva en
skyldighet för räddningsbefälhavaren att överlämna ansvaret till någon som har
till uppgift att se till att åtgärder för restvårdesskydd blir utförda, vara en
lämplig åtgärd. Härigenom får man en klart avgränsad och dokumenterad tidpunkt,
då rättsägaren eller den som är i hans ställe själv tar över ansvaret på en skadeplats.
Detta är av stor betydelse vad avser bevakningsåtgärdema, som vid utdragna
händelser är en betungande uppgift för polisen. Räddningsbefälhavarens
överlämnande av ansvaret för restvärdesskyddet till rättsägaren (motsvarande)
måste självfallet anses innefatta även ett överlämnande av bevakningsansvaret.
Innebörden av ansvarsöverlämnandet i här berörda situationer måste klart anges
i räddningstjänstlagen. - Rikspolisstyrelsen delar räddningstjänstkommitténs
uppfattning att fjällräddningstjänsten även i fortsättningen bör vara en
uppgift för polisen. De förbättringar av verksamheten som erfordras torde kunna
lösas inom ramen för oförändrat huvudmannaskap. Den allmänna räddningstjänstens
övertagande av brand-och räddningstjänsten vid luftfartsverkets flygplatser är
ett rationellt förslag som innebär att samverkansformerna vid olyckor och
övningar avsevärt underlättas för polisens del. Det är angeläget att
huvudmannaskapet för sjöräddningstjänsten till havs, i kustvattnen och i
insjöarna Vänern, Vättem och Mälaren, dvs. de vattenområden där sjöfartsverket
i dag har ett samordningsansvar, läggs på en statlig myndighet. Med
huvudmannaskapet bör då följa ett samlat ansvar för sjöräddningen. Det är
framför allt viktigt att en enhetlig ledning i sjöräddningssituationer
tillskapas och att denna räddningsledning har befogenheter att ge direktiv för
insatserna. Sjörädd-

Skr. 1982/83:22 101

ning
i andra vatten bör som kommittén föreslagit åvila den allmänna räddningstjänsten.
Styrelsen kan i och för sig instämma i kommitténs uppfattning att det knappast
finns någon anledning att i den ökade beredskapen mot atomolyckor ålägga den
allmänna räddningstjänstens lokala organ några fler fasta uppgifter utöver indikeringsuppgiftema
och deltagande med brandingenjörspersonal i länsstyrelsens beredskapsorganisation.
Det är emellertid angeläget att det lokala räddningstjänstorganet ges tillfälle
att delta i den planläggning som sker vid länsstyrelsen för att därigenom
bättre kunna anpassa sin beredskap för andra olyckor som kan inträffa samtidigt
med att beredskapsåtgärderna vid en atomolycka verkställs. En mycket
omfattande uppgift som åvilar polisen är genomförandet av ett av länsstyrelsen
fattat utrymningsbeslut. Det åligger länsstyrelsen att verkställa erforderlig
utrymningsplanering men såväl polis som andra berörda organ bör delta i
planeringsarbetet för att resursbehovet och olika myndigheters insatser skall
kunna klarläggas. - Räddningstjänstkommitténs förslag om ett samlat ansvar för
sjuktransportverksamheten delas i princip av rikspolisstyrelsen. Det är
tillfredsställande att frågan om vém som har ansvaret för transporter av sjuka
och skadade i terrängen får sin lösning genom kommitténs förslag. Beträffande
den av statsmedel bekostade ambulans- och räddningsflygtjänsten som bedrivs av
rikspolisstyrelsen, syns del inte helt klart framgå av betänkandet huruvida den
kommer att omfattas av sjukvårdshuvudmännens huvudmannaskap eller inte. Det
anges att den är undantagen från sjukvårdshuvudmännens egen finansiering samt
att de även i fortsättningen kostnadsfritt skall få den service härvidlag som
är nödvändig. Det är önskvärt att frågan om vem som skall ha huvudmannaskapet
vad gäller ambulans- och räddningsflygtjänsten klargörs i kommitténs slutbetänkande.
Enligt styrelsens mening är det mest rationellt att huvudmannaskapet rikspolisstyrelsen.

Överbefälhavaren anser att
sammanslagningen av kommunemas fredsräddningstjänst med civilförsvaret bedöms
förbättra fredsräddningsresurser-nas utnyttjande och underlätta övergången till
krigsuppgifterna. Länsalarmeringscentralerna bör härigenom kunna krigsplaneras
på ett bättre sätt än vad som för närvarande är genomfört. Överbefälhavaren tar
f. n. inte ställning till kommitténs bedömning att de militära förbandens
resurser i större utsträckning än hitintills bör kunna användas i
räddningstjänsten. Överbefälhavaren återkommer till denna fråga när kommitténs
utlovade fortsatta arbete slutförts. Försvarsmaktens räddningsutmstningar i
form av tunga helikoptrar har primärt anskaffats för flygräddningstjänst och
sjöoperativa uppgifter och är i vissa fall otiUräckliga för att lösa de
militära uppgifterna. Ett utnyttjande av tunga helikoptrar kan därför komma att
påverka huvuduppgifterna. För att heUkoptrarna skall kunna utnyttjas på effektivaste
sätt i de uppgifter de är anskaffade för krävs att miUtär myndighet behåller
huvudmannaansvar för dessa. Överbefälhavaren kan

Skr. 1982/83:22 102

därför
inte acceptera att militära helikopterresurser överförs till den allmänna
räddningstjänstens organ. Överbefälhavaren anser det däremot angeläget att på
annat sätt också i fortsättningen ställa resurser till förfogande för civil
räddningstjänst.

Socialstyrelsen
anser att principbetänkandet saknar ställningstagande till ansvarsförhållanden m.
m. rörande fasen efter en primär räddningsinsats. Det kan föreligga många och stora
problem innan ett katastrofdrabbat område åter är användbart i normal
omfattning. Bland problemen härvidlag skall endast nämnas frågan om vid vilket
skede i räddningsaktionen hälsovårdsnämnden har alt överta ansvaret för t. ex.
en sanering. - Vid katastrofer och olyckor av olika art och 'omfattning utgör
skador på människor ofta en stor del av problemkomplexet. Det måste därvid noga
uppmärksammas att räddningsinsatserna inte kan begränsas till ren transportverksamhet.
Avtransportförhållandena kan vara starkt försvårade t. ex. genom brist på
transportresurser, långa avstånd eller stort antal skadade. Möjligheter måste
därför skapas att vid behov föra ut kvalificerade och kvantitativt tillräckliga
sjukvårdsresurser till en katastrof plats. Räddningsinsatsen vad gäller
sjukvårdssidan är inte heller avslutad i och med att skadade avtransporterats
från katastrofplats och anlänt till sjukvårdsinrättning. Samhällets
räddningsinsatser på det medicinska området måste inkludera katastrofplaner och
handlingsprogram för hela sjukvårdsorganisationen såväl lokalt som regionalt.

Te/everfcef
framhåller att i principbetänkandet konstateras att den svenska sjöräddningstjänsten
bedöms allmänt fungera tillfredsställande och att den också internationellt
sett anses vara av hög klass. Televerket delar denna uppfattning. För den
operativa ledningen av sjöräddningsoperationer inom ett visst vattenområde
svarar i enlighet med internationella sjöräddningskonventionen (IMCO-SAR) en
sjöräddningscentral (RCC). Enligt konventionen bör en sjöräddningscentral (RCC)
vara integrerad med en kustradiostation eller en flygräddningscentral. De tre
svenska sjöräddningscentralerna (RCC) är integrerade med televerkets kustradiocentraler
i Härnösand, Stockholm och Göteborg och uppfyller konventionens krav såväl i
fråga om snabb tillgång till erforderliga kommunikationsresurser som kapacitet,
lokaler, teknisk utrustning, personalkompetens etc. Det moderna svenska
kustradionätet, som utvecklats under 70-talet, är särskilt väl lämpat för en sådan
integration. Samverkan med flygräddningstjänsten är väl tillgodosedd bl. a.
genom permanenta snabbtelefonförbindelser och ett effektivt samarbete är
etablerat sedan många år. RCC-verksamheter bedrivs i mycket nära samarbete med
sjöfartsverket och i full överensstämmelse med nationella och internationella
krav. De tre centralema kontrollerar var och en sitt naturligt avgränsade
vattenområde och disponerar kommunikations- och personalresurser av en
omfattning, kapacitet och flexibilitet som inte med rimliga medel skulle kunna
åstadkommas utan integrationen med kustradio-centralerna. På det planerade,
organisatoriska och administrativa planet

Skr. 1982/83:22 103

däremot
föreligger ett klart behov av ett centralt administrativt ledningsorgan för
sjöräddningen. Inrättandet av ett sådant organ inom sjöfartsverket skulle ge
goda möjligheter till en rationaUsering av sjöräddningsverksamheten genom
bättre samordning och planering när det gäller t. ex. de rörliga enheternas basering,
deras beredskapsnivåer, tekniska utmstning samt ombordpersonalens utbildning.
Det är viktigt att uppmärksamma skillnaden mellan denna administrativa
planerade samordningsfunktion, som i dag i stort sett saknas inom organisationen,
och den operativa samordningsfunktionen, som redan finns och som fungerar väl.
Televerket anser att en väsentlig faktor för att de föreslagna åtgärderna skall
kunna genomföras är atl sambandsfrågoma kan lösas på ett tillfredsställande
sätt. Televerket arbetar i enlighet med statsmakternas intentioner på att skapa
enhetliga och effektiva sambandsmöjligheter för mobil telekommunikation.
Televerket finner det särskih angeläget och naturligt att just samhällets
allmänna och särskilda räddningstjänst tar till vara möjligheterna att utnyttja
dessa sambandsmedel och att berörda myndigheter aktivt medverkar härtill.
Enligt televerkets mening är MOBITEX det system som kan ge räddningstjänsten
ett verkligt effektivt samband. Televerket har vid MOBITEX- och SARK-nätens
utformning ålagts att ta särskild hänsyn till de sambandsfrågor som rör räddningstjänsten
i krig. Detta sker i samarbete med Civilförsvarsstyrelsen. Fömtsättningarna för
att den av kommittén förordade integreringen mellan krigs- och fredsräddningstjänsten
skall kunna genomföras med gott resultat är enligt televerkets mening att båda
räddningstjänsterna använder samma slags sambandsmedel.

Sjöfartsverket framhåller
att kommittén bedömer att effektiviteten skulle kunna höjas om befintliga
resurser samordnades bättre. Sjöfartsverket, som har mångårig erfarenhet av
samordnade räddningsaktioner med flera myndigheter inblandade, kan verifiera
detta. För att erhålla god samordningseffekt erfordras ingående kännedom om de
olika myndigheternas organisation och arbetssätt och ett antal kontaktpersoner
med god kännedom om egna myndighetens möjligheter till insatser. - Det är
mycket tillfredsställande att den allmänna räddningstjänstens läge kartlagts så
utförligt och väl som skett i principbetänkandet. Detta gör det betydligt lättare
att urskilja gränserna mellan allmän och särskild räddningstjänst. Enligt
sjöfartsverkets erfarenhet från sjöräddningsfall är det just i gränsskikten
mellan de olika formema av räddningstjänst osäkerhet råder om ansvars-och
ledningsförhållanden. Olyckan med Almöbron var just ett exempel på detta. I
många kustkommuner finns ett stort behov av samarbete mellan
sjöräddningstjänst, brandförsvar och polis. Brandförsvaret har resurser, lämpUga
bl. a. vid de talrika fritidsbåtslarmen, men organisatoriska och juridiska
hinder ligger i vägen för utnyttjandet. Förhoppningsvis kan de i principbetänkandet
omnämnda lagstiftningsåtgärderna undanröja dessa olägenheter. - Sjöfartsverket
anser liksom räddningstjänstkommittén att sjöräddningsverksamheten är en
uppgift för staten. Till de skäl för detta som

Skr.
1982/83:22 104

framhälles
i betänkandet kan fogas att arbetet till största delen styrs av internationella
konventioner, rekommendationer och avtal. Räddningsarbetet bedrivs dessutom
som ovan sagts utan hänsyn till regionala eller lokala gränser iland.
Sjöfartsverket vill understryka vad kommittén säger om fastare former för
samordningsansvaret och behovet av ett övergripande ansvar. Dessa tankegångar
har sjöfartsverket anslutit sig till redan i sjöövervakningskommitténs
betänkande och de är Uka aktuella i nuläget. Räddningsflyg engageras allt
oftare i sjöräddningsaktioner och samordnade aktioner med flyg är vanliga.
Sjöfartsverket anser att det borde närmare undersökas om inte den ovan nämnda
övergripande funktionen enklast och billigast kunde upprättas genom en
sammanslagning av flyg- och sjöräddningscentralerna till en gemensam
räddningscentral (RCC). - Även den geografiska avgränsningen av ansvaret är
viktig. Sjöövervakningskommittén föreslog att sjöfartsverket skulle ha
räddningsansvaret till kustlinjen "oavsett hur nära stranden olyckan
inträffar". Kommungränsen sträcker sig ut tiU territorialvattengränsen;
var gränsen går i vattnet mellan kommunerna torde ingen veta. Vilka typer av
olyckor brandförsvaren eller de föreslagna räddningstjänstregionerna skall
ansvara för i vattenområden är oklart, liksom vad som ligger i begreppet
"annat nödläge" i paragraf 1 i brandlagen. Den allmänna
räddningstjänstens personella och materiella resurser för . räddningstjänst är
enligt betänkandet tillräckliga och beredskapen är god. Behovsanpassade inköp
kan göras när så erfordras. Sjöräddningstjänsten bygger däremot på deltagande
myndigheter och organisationers befintliga resurser. Dessa är ofta anskaffade
för myndighetemas ordinarie arbetsuppgifter. Resursernas ändamålsenlighet och
kapacitet från sjöräddningssynpunkt kommer därmed att variera från tid till
annan. Sjöfartsverket har inga eller små möjligheter att påverka resursläget.
Vid rationaUseringar och indragningar inom andra myndigheter än sjöfartsverket
drabbas sålunda sjöräddningen ofta av en sänkt resurs- och insatsberedskap utan
att den räddningsansvariga myndigheten kan påverka detta.

Luftfartsverket
framhåller atl räddningstjänstkommittén anser, att en enhetlig lagstiftning som
omfattar rikflinjernäför samhällets hela räddningstjänst skulle bidra till en
samordning av räddningstjänsten på det praktiska planet. Författningar som
berörs av detta är bl. a. luftfartslagen och luftfartskungörelsen.
Luftfartsverket biträder kommitténs mening att en sådan enhetlighet skulle öka
effektiviteten i räddningstjänsten. Kommittén väcker förslaget om ett införande
av enhetliga räddningstjänstbegrepp t. ex. räddningstjänst till lands och till
sjöss. Luftfartsverket ställer sig något tveksam till förslaget då flera gamla
begrepp som flygräddning och sjöräddning är väl inarbetade begrepp för
allmänheten. Räddningstjänstkommittén finner att det inte finns några hinder
för den allmänna räddningstjänstens organ atl överta ansvaret för den brand-
och räddningstjänst som nu är stationerad vid luftfartsverkets flygplatser.
Luftfartsverket vill för undvikande av missförstånd särskilt påtala att
med särskild

Skr.
1982/83:22 105

räddningstjänst
som nu är stationerad vid luftfartsverkets flygplatser får avses enbart
flygplatsernas brand- och räddningstjänst och inte resurserna för alarmering
och efterforskning. Anledningen till dessa undantag är luftfartsverkets
skyldigheter beträffande flygräddningstjänsten enligt ICAO-konventionen (Annex
12), vilket också påtalats i betänkandet. Som en följd av dessa åtaganden ingår
flygräddningstjänsten som en integrerad del i flygtrafiktjänsten. Vad gäller alarmeringstjänsten
ingår denna i flygtrafikledningstjänsten och utförs således av den personal
som svarar för denna tjänst. Efterforskningstjänsten ingår i
flygräddningstjänsten och därför också i flygtrafiktjänsten. Detta innebär att
även här är personal inom flygtrafiktjänsten engagerad vid tjänstens
fullgörande. Beträffande organisationen är denna uppbyggd helt enligt Annex 12
genom inrättande av räddningscentral (RCC/Cefyl) och räddningsundercentraler (RSC).
Dessa måste bibehållas oförändrade och inom luftfartsverkets organisation. -
Planer på en samverkan inom flygplatsernas brand och räddningstjänst har
diskuterats mellan luftfartsverket och berörda kommuner vid några av verkets
flygplatser. Luftfartsverket avser att inom ramen för ett särskilt projekt
undersöka möjligheterna till en samverkan mellan luftfartsverket och berörda
kommuner i syfte att åstadkomma en samlad, effektiv och rationell brand- och
räddningstjänst. Samverkan skulle kunna ske på olika sätt beroende på de lokala
förhållandena. Luftfartsverket anser att frågan om ett förändrat huvudmannaskap
för den brand- och räddningstjänst som nu är stationerad vid luftfartsverkets
flygplatser skall bedömas utifrån de resultat som underhand framkommer från
ovan redovisade projekt avseende samverkan inom brand- och räddningstjänsten.
Resultatet härav bör således jämföras med de kostnader för brand- och
räddningstjänsten som enligt kommitténs förslag skall bestridas av
luftfartsverket för slutligt ställningstagande i frågan. Räddningstjänstkommittén
avser att i slutbetänkandet återkomma lill hur luftfartsverkets
räddningstjänstresurser skulle kunna inordnas i den allmänna
räddningstjänsten. Om ändringen av huvudmannaskapet anses böra ske måste
luftfartsverket dock bibehålla ett avgörande inflytande på omfattningen och
kvaliteten på flygräddningstjänsten, bl. a. med hänsyn till internationella
normer och överenskommelser, men också därför att verket måste kunna påverka
sina kostnader för flygräddningstjänsten. Vidare kan konstateras att
flygplatsernas brand- och räddningstjänst utförs till en betydande del av
vapenfria tjänstepliktiga (VTP), vilka utbildas för ändamålet vid
luftfartsverkets brand- och räddningsskola (BRS) vid Arlanda flygplats. Om en
ändring av huvudmannaskapet sker måste luftfartsverkets brand- och
räddningsskola liksom den utrustning och kompetens som investerats inordnas i
det i betänkandet föreslagna räddningstjänstverket. Vad gäller luftfartsinspektionens
tillsyn av räddningstjänsten vid flygplatserna innebär förslaget om elt
förändrat huvudmannaskap ingen förändring eftersom luftfartsinspektionens
tillsynsansvar är oberoende av huvudmannaskapet.

Skr.
1982/83:22 106

Statens haverikommission anser att i ett avseende synes
det som om centralt ingripande är nödvändigt och delta gäller larmtjänsten. Det
är angeläget alt denna organiseras på ett sådant sätt att inga samhällsresurser
står obrukade vid en olycka därför att larmet inte vidarebefordrats till de
organ vars medverkan behövs vid räddningsinsatser. Det är vid vidareutvecklingen
av larmtjänsten av intresse att denna organiseras så att det även blir möjligt
att i efterhand undersöka hur samhällels räddningstjänst utnyttjats i ett
enskilt fall. Härigenom skulle man kunna få del underlag för att kvantitativt
beräkna bristerna i nuvarande organisation som icke kunnat vinnas genom den
föreliggande utredningen.

Statskontoret anser att sambandet mellan olycksutvecklingen
på olika områden och räddningstjänstens dimensionering kvantitativt och
kvalitet bör analyseras närmare. Av den skadestatistik som redovisas framgår t.
ex. att lantbrukets anläggningar står för en oproportionerligt stor andel av
storbränderna. Detta bör ge anledning till särskilda överväganden angående det
förebyggande arbetet och räddningsljänstarbetet i glesbygderna. -Det är
angeläget att kommittén i sitt fortsatta arbete noggrannare än i principbetänkandet
preciserar räddningstjänstens befogenheter att ingripa i nödlägen. Det kan t.
ex. inte vara rimligl att räddningstjänsten får rätt alt vid risk för
allvarliga översvämningar i samband med snösrnältning meddela föreskrifter om
hur kommunernas tekniska verk och nämnder skall agera. En sådan rätt skulle
vara alltför långtgående och innebära för stora inskränkningar i olika
kommunala förvaltningars självständighet och ansvar, och därmed snarast medföra
negativa effekter för säkerheten.

Riksrevisionsverket anser inte att kommittén i betänkandet
redovisat övertygande motiv för behovet av en total samordning mellan allmänna
räddningstjänstens organisatoriska uppbyggnad och de förändringar inom
civilförsvaret som nu utreds. Det kan exempelvis ifrågasättas om "hotbilderna"
för räddningstjänst i krig och fred är identiska. Samordning mellan allmänna
räddningstjänsten och de olika formerna av särskild räddningstjänst samt
exempelvis militär och polis torde dessutom vara ett väl så centralt mål som en
samordning med civilförsvaret. Även med olika administrativa indelningar bör
ett ökat samutnyttjande av exempelvis materiel och utbildningsresurser kunna
genomföras. Enligt verkets mening måste således utgångspunkten för den
föreslagna indelningen i s. k. räddningstjänstregioner vara atl utveckla
samverkan mellan de kommuner och i de frågor där samverkan är effektivast ur
fredsräddningstjänstens perspektiv. - Riksrevisionsverket delar kommitténs
bedömning att möjligheterna till samverkan mellan olika former av
räddningstjänst och andra verksamheter bör kunna utnyttjas bättre än i dag.
Länsstyrelsens organisatoriska uppbyggnad talar för alt detta i hög grad är en
uppgift för den regionala statliga nivån. Betänkandet ger emellertid inga
förslag på hur nuvarande problem på detta område skall kunna övervinnas.

Statens naturvårdsverk delar kommitténs uppfattning att
den grundlag-

Skr. 1982/83:22 107

gande
beredskapen mot befarade olyckor bäst kan åstadkommas på det primära
planeringsstadiet. Räddningstjänstorganen bör kunna få till uppgift att påtala
brister i förebyggande åtgärder som avser även andra nödlägen än brand. I
likhet med kommittén anser verket också att del i en ny räddningstjänstlag bör
finnas en bestämmelse, där det slås fast att förelag och enskilda som driver
riskfylld verksamhet har vissa av staten fastställda skyldigheter inte bara när
det gäller att hålla beredskap mot olyckor i eller till följd av verksamheten
utan också att förebygga brand och andra nödlägen. På orter med flera
miljöstörande industrier bör dessa kunna samverka kring räddningsplaneringen. -
Frågan om den allmänna räddningstjänstens skyldigheter att ingripa vid
inträffade eller befarade miljöskador är av särskilt intresse för
naturvårdsverket. Den i detta sammanhang aktuella fömtsältningen
"nödläge" avser olyckshändelser, dvs. plötsligt inträffade händelser
som har medfört eller kan befaras medföra olika slags skador på människor,
egendom eller i miljön. Kommittén konstaterar själv dels att det, för situationer
som inte är olyckshändelser men i vilka man kan förutse att händelseförloppet
kan komma att medföra skador i miljön, ligger nära till hands att ålägga räddningstjänslorganen
en skyldighet att ingripa, dels att de redan nu vanligen också ingriper i sådana
situationer. Mol denna bakgrund kan det vara motiverat att försöka finna elt
något svagare uttryck än "annat nödläge" såsom rekvisit i
definitionen på räddningstjänst. Kommitténs förslag om att räddningstjänst även
skall gälla åtgärder som syftar till atl avvärja eller begränsa störningar i
viktiga samhällsfunktioner är av intresse i detta sammanhang. Miljöintressena
motiverar emellertid etl annat uttryck än "störningar i viktiga
samhällsfunktioner", exempelvis "skador på allmänna intressen".
I brandlagen anges fyra förutsättningar för att den allmänna räddningstjänstens
organ skall ingripa. Som kommittén anfört är det, när det gäller olyckor med
risk för skador i miljön, ofta mycket svårt att förutsäga vilka konsekvenser
olyckor av den typen kan få. Det är i många sådana fall nästan omöjUgt att vid
olyckstillfället bedöma t. ex. viklen av det hotade intresset. "Mot den
bakgrunden kan del diskuteras om det är lämpligt att i full utsträckning
behålla de nuvarande begränsningarna för räddningstjänstorganens skyldigheter
att avvärja eller begränsa skador i miljön". Naturvårdsverket instämmer i
denna bedömning. Verkel anser, att som ett kompletterande alternativ till de
fyra nuvarande förutsättningarna skulle kunna uppstäUas "eller med hänsyn
till angelägenheten av att skydda etl hotat allmänt intresse". -
Naturvårdsverket anser att fjällräddningstjänsten fungerar väl. Verket anser i
likhet med kommittén att fjällräddningen även i fortsättningen bör vara en
uppgift för polisen. Kommittén bör dock klarlägga ansvarsförhållandena, då
människor tas om hand ute i terrängen. I sådana sammanhang blir det ofta tal om
samarbete mellan organ med olika huvudmän. - Naturvårdsverket vidhåller atl en
förutsättning för atl en fungerande organisation skall kunna byggas upp är att
man utgår från en med hänsyn till frågorna rationell uppdelning av ansvaret. Räddningstjänstkom-

Skr. 1982/83:22 108

mitten
har valt att använda strandlinjen som den avgörande gränsen mellan de ansvariga
instanserna. Naturvårdsverket kan inte acceptera en sådan gränsdragning
eftersom det strandnära området är särskilt betydelsefullt i en oljebekämpningssituation.
Den tidigare föreslagna sjöfartsmyndigheten bör få ansvaret för såväl olje- och
kemikaliebekämpningen till sjöss som för det strandnära området.
Sjöfartsmyndigheten bör då ges rätt att rekvirera kommunernas resurser av
personal och utrustning. Sjöfartsmyndigheten bör också få regeringens
bemyndigande att vid behov rekvirera miUtär och civilförsvarspersonal och
utrustning. Även dessa resurser bör underställas sjöfartsmyndighetens befäl.
Fördelen med detta är bl. a. att ett organ sköter i stort sett all bekämpning,
att snabbare beslut kan fattas, att man slipper byta befäl mitt i en bekämpningsoperation,
att samma organ sköter övervakning, jourtjänst och åtgärd samt att därvid tidig
upptäckt kan leda till snabb åtgärd. Naturvärdsverket anser, att det är svårt
att dra en gräns mellan räddningstjänst och sanering. Detta gäller särskilt
vid utflöde av kemikalier. Naturvårdsverket anser, att ett omfattande
saneringsarbete kräver beredskap och ledning. Detta skulle underlättas om
kommunerna uttryckUgen ålades att svara för sanering efter såväl olje- som
kemikalieutsläpp på land.

Statens
strålskyddsinstitut framhåller att kommittén diskuterar huruvida den allmänna
räddningstjänstens resurser i beredskap och de resurser som relativt snabbt kan
kallas in kommer att vara tillräckliga för de oUka uppgifterna i samband med en
kärnkraftolycka eller om det krävs en förstärkning av styrkorna. Enligt
kommitténs mening kan detta inte bedömas förrän i samband med den förestående
utvidgade planeringen av beredskapen för de fyra kärnkraftstationernas
omgivningar. Strålskyddsinstitutet delar denna mening. Institutet vill dock
framhålla att de kommuner som enligt brandordningen skall ha en viss styrka i
beredskap på sina brandstationer vid en kärnkraftolycka måste räkna med att
1-2 brandmän på samtliga kommunens brandstationer inom indikeringszonen är ianspråktagna
för mätuppgifter under ganska lång tid. Institutet kommer atl till räddningstjänstkommittén
för dess fortsatta arbete att överlämna en fullständigare information om
personaltillgångar i samband med att planeringsarbetet har kommit längre än för
närvarande. - I betänkandet har även frågan om viss ledningspersonal
(kvalificerade brandingenjörer) från den allmänna räddningstjänstens organ
kunnat knytas till länsstyrelsernas fasta beredskapsorganisation behandlats.
Länsstyrelserna har redan i nuläget behov av kvalificerade brandingenjörer även
vid andra olyckor än atomolyckor. Nämnas kan också att ingen av länsstyrelserna
i kärnkraftlänen har för avsikt att för närvarande engagera brandbefäl för den
personalberedskap som enligt energipropositionen skall finnas i kärnkraftlänen.
Detta synes bero på att länsstyrelsen ej ansett sig ha tiUräckligt med medel
för att ersätta kommunerna för de extra kostnader som räddnings- och
brandlagstiftningen kräver. Strålskyddsinstitutet anser att extra medel för detta
ändamål bör

Skr. 1982/83:22 109

ställas
till länsstyrelsernas förfogande så att den kvalificerade grupp av personal som
det här är fråga om skall kunna utnyttjas i beredskapen.

Generaltullstyrelsen
tillstyrker att förslag till lagstiftning utarbetas inom ramen för
räddningstjänstkommitténs fortsatta arbete. Enligt styrelsens mening är ett av
de grundläggande kraven för ökad effektivitet i räddningstjänsten att
ansvarsförhållandena klart preciseras och regleras i särskild och om möjligt
enhetlig lagstiftning. Det är härvid väsentligt att beakta att räddningstjänst
i princip bedrivs i tre olika miljöer nämligen till sjöss, på land och i
luften. Dessa miljöer ställer olika krav på räddningstjänstens organisation,
materiel och personalens utbildning och erfarenhet. Del vore enligt styrelsens
uppfattning av stort värde om kommittén i sitt fortsatta arbete införde
räddningstjänstbegrepp som anknyter till ovan angivna miljöer. Mot bakgrund
härav är det från effektivitetssynpunkt fördelaktigt om en central myndighet
får huvudansvaret för resp. räddningstjänstgren (sjö, mark och luft). Ansvarig
myndighet skall därvid inneha eller tilldelas erforderliga lednings-, sambands-
och basresurser för ingripande. En sådan organisationsinriktning bör avsevärt
minska samverkansproblemen mellan de olika räddningstjänstgrenarna. -
Räddningstjänst till sjöss bör därvid omfatta sjöräddning innefattande räddning
av såväl liv som egendom till sjöss och inkludera brandbekämpning oavsett typ
av objekt (fartyg, flygplan, borrplattformar etc.) samt olje- och
kemikaliebekämpning (miljöskyddsåtgärder) tiU sjöss. Det geografiska
verksamhetsområdet bör avgränsas lill havet, kustvattnen, Vänern och Mälaren. I
dag är huvudansvaret för räddningstjänsten till sjöss delat mellan
sjöfartsverket och tullverkets kustbevakning. Vid en sammanläggning av
sjöfartsverket och kustbevakningen till en ny myndighet för kust- och
sjöfartsverksamhet är det naturligt att den nya myndigheten ges huvudansvaret
för räddningstjänsten till sjöss. Skulle en sammanläggning inle komma till slånd
bedömer styrelsen det angeläget att frågan om huvudansvaret för denna typ av
räddningstjänst löses enligt ovan angiven organisationsinriktning. Detta är
angeläget inte minst med hänsyn till att räddning av liv och egendom samt skydd
av den marina miljön framförallt vid kemikalieolyckor till sjöss som regel
ställer höga krav på såväl särskilt utbildad personal som speciell
skyddsutrustning. - Räddningstjänst tiU lands bör omfatta räddningstjänst som
erfordras på land och i insjöar utom Vänern och Mälaren. I räddningstjänst till
lands bör även innefattas fjällräddning och beredskap mot kärnkraftolyckor.
Härvid bör dock beaktas den speciella miljö i vilken fjällräddning utförs.
Rikspolisstyrelsen bör dock liksom hittills under räddningstjänstverket svara
för fjällräddningen där inte minst tullverkets gränsbevakning ställer betydande
resurser till förfogande i form av fjällvan personal, radioutrustade snöskotrar
etc. Denna resurs har av okänd anledning inte redovisats i belänkandet. - För räddningstjänst
i luften bör soih hittills luftfartsverket ha huvudansvaret. Räddningstjänst i
luften bör omfatta verksamhet för att undsätta luftfartyg i nöd i luften
dvs. som regel navigeringsanvisningar, radarledning och

Skr. 1982/83:22 110

efterforskning såvida ej med säkerhet kan bedömas att
luftfartyget hamnat i sjön eller på land i vilka fall räddningstjänsten övergår
till ovan angivna. -Styrelsen anser liksom utredningen att det är nödvändigt
med en effektiv samverkan mellan de olika räddningstjänstgrenarna, något som
givetvis skall återspeglas i lagstiftningen. Styrelsen delar även utredningens
uppfattning om att sjuktransporter primärt ej bör betraktas som
räddningstjänst. Räddningstjänstorganens resurser bör dock vid akut behov kunna
utnyttjas för sjuktransporter. Denna möjlighel bör regleras av räddningstjänstlagslift-ningen.

Arbetarskyddsstyrelsen delar utredningens uppfattning atl
varje företag som bedriver riskfylld verksamhel bör ha en viss grundberedskap
mot olyckor i eller tUl följd av verksamheten. När det gäller de i företaget
verksamma, som ofta är de som i första hand drabbas av olyckorna, ligger detta
väl i linje med arbetsmiljölagens krav. Även när det gäller förebyggande åtgärdef
är del viktigt att beakta arbetsmiljölagsliftningen. Styrelsen vill erinra om
att särskild lagstiftning som avser skydd mot stora olyckor (major hazards)
finns i vissa länder. Frågan om riskerna vid stora olyckor har behandlats i
Sverige, bl. a. av IVA, och berör flera myndigheters ansvarsområden.
Styrelsen, som har följt frågans utveckling under lång tid, är självklart
angelägen att arbetarskyddet beaktas i dessa sammanhang.

Statens vattenfalbverk
framhåller att elenergiförsörjningen knappast är omnämnd i betänkandet, i varje
fall inte som en verksamhet som kan innebära behov av räddningsåtgärder. Det
kan betraktas som positivt, att el uppenbarligen bedöms alltid vara
tillgänglig. Tyvärr har dock några händelser inträffat, visserligen med
relativt långa intervall, som visat att oUka samhällsorgan stått rätt handfallna
i situationer med långa elavbrott. Det synes sålunda nödvändigt att
kraftindustrin är representerad på såväl lokal som regional nivå där samverkan
enligt ovan föreslås organiserad. Det bör framhållas att kraftindustrin kan i
olika situationer både behöva få hjälp av skilda organ inom samhällets
räddningstjänst inkl. militära resurser och ställa resurser till
räddningstjänstens förfogande. I detta sammanhang kan påpekas att när det i
betänkandet något oklart talas om samverkan betr. elförsörjningen noteras
endast Vattenfall när det rätteligen måste anges att det är fråga om hela
landets kraftindustri, som ju också har en förberedd krisorganisation, elområden
och elblock som regionalt är de organ som lämpligen bör ingå i de föreslagna samverkansorganisationema.
- Vattenfall biträder kommitténs förslag till kartläggning av i första hand
statliga företags resurser för den allmänna räddningstjänsten. Ett system för
gemensam användning utgör ett verksamt bidrag till högre beredskap och
effektivitet. Vattenfall viU även framhålla andra åtgärder för effektivisering
av räddningstjänsten beträffande organiserad samverkan som inte behandlats i
utredningen. Detta gäller ökad information om och bedömning av olika
risksituationer som kan uppkomma på kraftindustrins verksamhetsområde t. ex.
följderna av långvariga avbrott i elleveranserna samt de omfattande skador som
kan

Skr. 1982/83:22 111

uppstå
vid dammbrott. Vidare bör uppmärksammas möjlighelerna att under under vissa
förutsättningar och förhållanden tillvarata Vattenfalls och övriga elleverantörers
radiokommunikationsnät.

Statens brandnämnd
framhåller att gränsen mellan allmän och särskild räddningstjänst är ofta
diffus vilket kan återverka menligt när det gäller att avvärja eller begränsa
skada på människor eller egendom eller i miljön. Brandnämnden finner det
eftersträvansvärt att så många som möjligt av landets räddningsresurser knyts
till den allmänna räddningstjänsten genom en så långt möjUgt enheflig
lagstiftning. Härvid undanröjs eventuell tveksamhet för ingripande. Utökade
skyldigheter för brandförsvaret måste dock ges vissa begränsningar så att
beredskapen för olyckor där människor är inbegripna inte eftersatts. - Nämnden
får starkt understryka önskvärdheten av att de akuta sjuktransporterna i mesta
möjliga grad samordnas med den allmänna räddningstjänsten. Särskilt vid stora
olyckor har konstaterats värdet av att räddnings- och ambulanspersonal äger god
personkännedom och nyttjar gemensamma rutiner. Förekomst av ambulansverksamhet
på brandkåren ger också möjlighet till effektivare utbildning i akutsjukvård
för räddningstjänstens personal genom att väl utbUdad ambulanspersonal kan nyttjas
som instmktörer. Brandnämnden ställer sig tveksam till det lämpliga i att helt
hänföra flygräddningstjänst till den allmänna räddningstjänsten. Verksamheten
är så specieU och kräver sådan utmstning och extremt korta insatstider att den
bör omhänderhas av specialstyrkor. Ändrat ansvar medför en belastning på
brandförsvarets redan hårt trängda iesurser. En ökad personell och materiell
samverkan torde dock medföra positiva effekter. -Kommittén anser att ansvaret
för räddningsinsatser i sådana sjöar och vattendrag där sjöfartsverket inte har
samordningsansvar för sjöräddningen, bör åvila de organ som svarar för den
allmänna räddningstjänsten. EnUgt brandnämndens mening uppfyller redan i dag de
allra flesta sådana ingripanden de kriterier för räddningstjänst som uppställs
i 1 § första stycket brandlagen. Stor osäkerhet råder däremot när och om
brandförsvaren skall ingripa för att rädda egendom till havs i kustvattnen etc,
sedan sjöräddningsorgan avvärjt fara för liv. En bidragande orsak till
osäkerheten är avsaknaden av gränssträckning mellan kommuner, i allmänhet
vattenområde ut lill det fria havet. - Statens brandnämnd önskar understryka
önskvärdheten av att skyldigheten att hålla beredskap utvidgas så att inte
bara företag som driver miljöfarlig verksamhet utan också företag med annan
riskfylld verksamhet åläggs att svara för beredskapen i eller till följd av
deras verksamhet. Nämnden delar även kommitténs mening om att utnyttja företagens
verkskydd som lämplig förstärkning av brandförsvaret. På detta sätt skulle de
kostnader företagen har att lägga ner på verkskyddsorganisa-tionen även i
fredstid ge positiva effekter. - En ytterligare personell förstärkning skulle
kunna uppnås genom att i begränsad utsträckning utnyttja vapenfria
tjänstepliktiga i brandförsvaren. Sålunda skulle skärgårdskommunerna kunna
förstärkas under sommarsäsongen och fjällkommuner-

Skr. 1982/83:22 112

na
under skidsäsongen. - Den utveckling av ledningsansvaret för räddningstjänsten
att omfatta även förhållandena i krig som föreslås i den tidigare nämnda CK-gruppens
rapport är eftersträvansvärd och kan på sikt leda till ett bättre utnyttjande
av bl. a. materiella resurser. Mot bakgrund av de. erfarenheter brandnämnden
gjort när det gäller samordning av de materiella resurserna i fred vill dock
nämnden ifrågasätta om vinsterna blir så stora som säväl CK-gruppen som
räddningstjänstkommittén synes förvänta sig. - Det är enligt brandnämndens
mening eftersträvansvärt att utöka brandförsvarets ansvarsområde till att även
omfatta förebyggande åtgärder mot andra nödlägen än brand. Ett sådant utökat
ansvar skulle dock medföra kostnadskrävande resursförstärkningar varför
brandnämnden biträder kommitténs överväganden att - som ett steg på vägen - ge
räddningstjänstorganen till uppgift att för ansvarigt organ påtala brister i
säkerhetsåtgärder som upptäcks i samband med den ordinarie verksamheten t. ex.
vid brandsyn.

Länsstyreben
i Stockholms län framhåller att enligt § 15 brandlagen kan företag, där fara
finns för utflöde av hälso- och miljöfarliga ämnen, åläggas att hålla beredskap
med personal och utmstning för att avvärja eller begränsa skador. Kommittén
anser det rimligt alt varje företag som bedriver riskfylld verksamhet bör ha en
grundberedskap mot olyckor. I den beredskapen bör företagets verkskydd utgöra
en viktig resurs. Skyldighet bör också föreligga att vidta förebyggande
åtgärder. - Företagen bör vidare, enUgt kommittén, åläggas att anmäla var
större mängder farligt gods lagras och hur detta transporteras. I vissa fall
kan det bli nödvändigt att anbefalla eskort vid transport av sådant gods.
Länsstyrelsen finner det angeläget att kommittén, i enUghet med vad som framgår
av betänkandet, redovisar sina överväganden och förslag i dessa frågor i sitt
slutbetänkande.

Länsstyreben
i Uppsala län framhåller att enheter ur befintliga verkskydd borde kunna
utnyttjas inom egen industri. En icke föraktlig resurs är också de olika
frivilliga försvarsorganisationerna. Dessa borde även utnyttjas i fredsräddningssammanhang
på ett helt annat sätt än i dag. - Länsstyrelsen vill slutligen framhålla att
det nu gällande förhållandet att kostnaderna för räddningstjänsten i viss
utsträckning skall bestridas av staten när länsstyrelsen övertar ledningen av
flera skäl inte är lämpligl. Utgångspunkten måste i stället vara behovet av
samordnade beslut och inte att staten då kommer att bära vissa kostnader.
Reglerna bör alltså utformas så som kommittén föreslår. - Räddningstjänstkommitlén
har ännu inte tagit stäUning tiU hur en enheflig lagstiftning, gemensam för
samhällets hela räddningstjänst, skall utformas. Länsstyrelsen vill därför
endast konstatera att det är nödvändigt att kommittén i sitt slutbetänkande
kommer fram till en så långt möjUgt enhetlig lagstiftning. Först då är det dags
att fördjupa sig i hur räddningstjänsten organisatoriskt skall utformas för
att uppnå en bättre samverkan mellan olika organ i det framtida
räddningstjänstarbetet.

Länsstyreben
i Östergötlands län framhåller att kommittén anser att det ligger nära till
hands att ålägga räddningstjänstorganen att ingripa även vid

Skr. 1982/83:22 113

snöoväder
och liknande naturhändelser och andra händelser t. ex. elavbrott som kan vara
följden av en naturhändelse. I detta sammanhang påtalar kommittén att många
kommuner skapat olika former av ledningsorgan för att med samlade resurser
kunna ingripa vid allvarliga situationer. Länsstyrelsen anser frågan mycket
väsentlig och understryker behovet av atl sådana allsidigt sammansatta
ledningsorgan tillskapas i samtliga kommuner i avvaktan på ev. kommande
förändringar i räddningstjänstens organisation och uppgifter som kan föranledas
av räddningstjänstkommitténs arbete. Länsstyrelsen anser att frågan om
skyldighet alt ingripa även i lägen som nu inte omfattas av brandlagens
bestämmelser är mycket väsentlig. Inte minst måste lednings- och
samordningsansvaret i dessa lägen vara helt klarlagda så atl ingripanden kan
ske tidigt med olika samhällsresurser samordnade. Kommittén diskuterar också i
detta avsnitt frågan om allmänna räddningstjänstens organ skall vara skyldiga
att ingripa tidigare än när nödläge inträffat eller befaras omedelbart
förestående. Kommittén anser att stora fördelar kunde uppnås om räddningsljänslorgan
hade skyldighet att ingripa tidigare. Länsstyrelsen biträder kommitténs principiella
uppfattning i frågan. Kommittén diskuterar frågan om skyldighet för
räddningstjänstorganen att utföra sanerings- och ålerslällningsarbete.
Principförslaget innebär att man inte i lag bör ha någon skyldighet för räddningstjänslorganen
att utföra återställnings- eller saneringsarbeten. Däremot diskuteras
möjligheten att föreskriva att räddningsbefälhavaren skall ha skyldighet att
överlämna ansvaret till nägon som har uppgift att se lill åtgärder för
restvärdesskyddet. Länsstyrelsen biträder kommitténs uppfattning men anser att
frågan om hur långt räddningsorganen själva bör driva åtgärder för
restvärdesskyddet bör ytterligare övervägas. Vissa försök i Östergötland pekar
preliminärt mot att en hel del fördelar kan vinnas med restvärdesskyddsålgärder
som genomförs av räddningstjänstorganen. Åtgärderna bör enligt länsstyrelsen
övervägas inom ramen för en utvecklad räddningstjänst inom de
räddningstjänstregioner som kommittén föreslår i ett senare avsnitt. -
Kommittén har övervägt om räddningstjänstorganens ansvar för förebyggande
verksamhet bör utvidgas att gälla annat nödläge än brand. Utökat ansvar kan
enligt kommittén leda till krav på mer personal och därmed ökade kostnader. Oavsett
om ansvaret kommer att utökas eller ej vill länsstyrelsen konstatera atl redan
nuvarande förebyggande åtgärder inle medhinns på ett tillfredställande sätt.
Det finns alltså inte utrymme för utökade uppgifter inom detta område om inte
personalökningar tillåts. - Ifråga om möjliga nya uppgifter för den allmänna
räddningstjänsten anser kommittén att flera skäl talar för att kommunerna
övertar räddningstjänsten vid Luftfartsverkets 14 flygplatser. Man kan
härigenom nå effekter i form av minskad splittring i samhällets räddningstjänst
och eUminera dubbelarbete. De samlade kostnaderna kan minskas. Länsstyrelsen
anser att flera skäl talar för atl kommunerna blir huvudmän för
räddningstjänsten vid flygplatserna. Frågan bör utredas närmare för de olika
kommunerna med hänsyn till de varierande förutsätt-8 Riksdagen 1982/83. 1 saml.
Nr 22

Skr.
1982/83:22 114

ningar
som föreligger; avstånd från tätort till respektive flygplats m. m. -Kommittén
diskuterar om den nya myndigheten som kan bli resultatet av en ev. sammanslagning
av Sjöfartsverket och Kustbevakningen skall bli huvudansvarig för all
verksamhet som ingår i räddningstjänst till sjöss, även bekämpning av olja,
kemikalier eller brand saml bärgning och sjuktransporter från fartyg. Vidare
bör den allmänna räddningstjänsten svara för sjöräddningstjänsten i alla vatten
utom havet, kustvaltnen och Vänern, Vättern och Mälaren. Ulan alt ta slutlig
ställning i frågan anser länsstyrelsen i likhet med kommittén att mycket talar
för förslagen. Framför allt borde resultatet av ett samlat ansvar för
sjöräddningsinsatserna leda till ökad effektivitet vid insatser. Ifråga om
bekämpning av olja och kemikalier till havs, i kustvaltnen samt Vänern och
Mälaren föreslår kommittén etl bibehållande av nuvarande ansvarsfördelning.
Beträffande åtgärder' i strandzonen efter en oljekatastrof, bl. a. samordning
mellan allmän räddningstjänst och kustbevakningens åtgärder, anser
länsstyrelsen i likhet med kommittén att de inte behöver formaliseras eller
åläggas. Däremot bör, som kommittén också föreslår, samverkan förberedas på
olika sätt. Bl. a. bör planläggning, utbildning och övningar utvecklas.
Länsstyrelsen anser att det är väsentligt att i händelse av stora
bekämpningsoperationer kustbevakningens ledningsorgan tillfälligt placerar
samverkansbefäl hos den särskilde räddningsbefälhavaren (om sådan utsetts) för
att effektivisera samverkan. På motsvarande sätt bör samverkansbefäl ur den
särskilde räddningsbefälhavarens stab placeras hos kustbevakningen.
Länsstyrelsen vill understryka behovet av kontinuerlig översyn av planer,
ledningsövningar samt att erforderliga medel ställs till förfogande härför.
Härigenom kan kunskaper och nödvändig beredskap utvecklas och bibehållas.
Kommittén har beträffande sanering efter en oljebekämpning sagt att kommunerna
inte behöver åläggas ansvaret härför. De tar ändå sitt ansvar. Länstyrelsen har
samma uppfattning i frågan. Däremot anser länsstyrelsen att kommunernas räddningsplaner
behöver kompletteras med handlingsprogram beträffande saneringsarbetet som
följer efter en bekämpningsoperation. Planer behöver upprättas i vilka
saneringsarbetet klarläggs beträffande ledning, personal, materiel, fordon, kvittblivning
etc. Nuvarande räddningsplaner torde inte vara tillfyllest. Planläggningen
krävs också mot den bakgmnden att andra organ än brandförsvaret behöver träda
in i ett saneringsläge. Brandförsvarets personal kan sannolikt inte beordras
någon längre tid i ett utdraget saneringsskede. - Kommittén föreslår
beträffande vägbundna sjuktransporter att sjukvårdshuvudmännen bör ha ett
bibehållet ansvar härför. Vidare föreslås en ökad integrering mellan
sjuktransportverksamheten och den aUmänna räddningstjänsten. Särskild
ambulanspersonal och särskild räddningspersonal blir alltmer nödvändig anser
kommittén. De pågående strävandena mot en integrering av sjukvård och
ambulansverksamhet behöver inte, enligt länsstyrelsens uppfattning, motverkas
av en ordning med-brandmän som ambulansförare stationerade på brandstationerna.
Länssty-

Skr.
1982/83:22 115

relsen
anser att erfarenheterna inom länet talar för att effekterna av en integrering
av ambulansverksamhet och räddningstjänst är mycket positiva. Genom en lämplig
avvägd utbildning och avtalsmässig reglering mellan landsting och kommuner bör
kraven på ökad integrering kunna tillgodoses. Länsstyrelsen anser att
landstingen bör lämnas frihet att själva organisera sjuktransporterna enligt
den modell som passar bäst i respektive landsting. Kommittén föreslår att
landstingen får det odelade ansvaret för sjuktransporterna, oavsett
transportsätt inkluderande ansvaret för sjuktransporter! terrängen. Kommunerna
bör åtaga sig sjuktransporter i terrängen inom ramen för den allmänna
räddningstjänsten. Länsstyrelsen biträder kommitténs förslag beträffande
ansvarsfördelningen för sjuktransporterna men anser att kommunernas skyldighet atl
åta sig sjuktransporter i terrängen bör regleras förfaltningsmässigt. Dessutom
bör de särskilda resurser som behövs för transporter i väglös terräng beräknas
och kostnadsfördelningen härför övervägas.

Länsstyrelsen i Jönköpings
län delar kommitténs uppfattning om att en enhetlig lagstiftning omfattande de
huvudsakliga riktlinjerna för samhällets hela räddningstjänst skulle kunna
stimulera ett ökat samarbete mellan olika räddningsansvariga. Den nuvarande
mängden av författningar som reglerar olika former av räddningstjänst motverkar
en naturlig samverkan och leder rnånga gånger till ett icke avsett sektoriellt
handlande. Länsstyrelsen vill i sarnmanhanget peka på de svårigheter som
uppstått vid försöken att skapa bästa möjliga fönitsättningar för att genom
bestämmelser och kontroll åstadkomma olycksförebyggande åtgärder vid transport
av farligt gods - ett väsentligt område som inte behandlas av
räddningstjänstkommittén. Enligt länsstyrelsens mening bör denna fråga inte
utelämnas vid kommitténs slutliga förslag avseende förebyggande skydd utan
därvid vara samordnad med de lösningar som kan bU följden av den sellgrenska
utredningen angående transport av farligt gods (K 1979:01). Då det gäller den
förebyggande, verksamheten i vidare bemärkelse vill länsstyrelsen i Ukhet med
kommittén understryka vikten av samordning meUan olika intressen såsom
brandsyn, miljöfrågor, etc. Särskilt betydelsefull anser länsstyrelsen en sådan
samordning vara ifråga om riskinventeringar på såväl lokal som regional nivå.

Länsstyrelsen
i Kalmar län framhåller att som framgår av betänkandet finns bestämmelser om
räddningstjänsten i ett 15-tal författningar och centrala föreskrifter, som
berör åtta myndigheter, alla huvudmän för vissa delar av räddningstjänsten. Det
är självklart att denna uppdelning på författningar och myndigheter i vissa
lägen medför betydande svårigheter för utövandet av en samordnad och effektiv
ledning. Det måste vara en klar fördel från alla synpunkter om bestämmelserna
inryms i en räddningstjänstlag, som även reglerar samverkans- och
ansvarsförhållanden på skadeplats. -Genom frivilliga åtaganden här på många
platser betydande insatser gjorts på räddningstjänstens område genom
organiserande av frivilliga brandkårer. Det vore värdefullt om den resurs, som
frivilligheten utgör, kunde tillvaratas

Skr. 1982/83:22 116

även
i den nya räddningstjänstorganisationen. Länsstyrelsen vill därför förorda att
lagstiftningen utformas på sådant sätt att utrymme lämnas för frivilliga
insatser inom den lokala räddningstjänstorganisationen. - Räddningstjänstkommittén
anser att det bör övervägas om bestämmelserna i atomskyddslagen i nuvarande
eller reviderad form skall ingå i den nya räddningstjänstlagen. Länsstyrelsen
vill härtiU framhålla att om systemet med filterkammare vid kärnkraftverken
blir utbyggt, bör risken för territoriellt omfattande radioaktiv beläggning
minska avsevärt. Om föreslagen indelning i räddningstjänstregioner kommer till
stånd skapas förutsättningar för att ansvaret för beredskapen och de
omedelbara åtgärderna vid kärnkraftolyckor kan överföras från länsstyrelsen
till dessa. - Vid olyckor bör länsstyrelsen överta ledningen av verksamheten
enligt samma regler som gäller för annan räddningstjänst. Kommunema måste
givetvis kompenseras för de ökade kostnaderna. Totalt sett vore detta en
rationell åtgärd som skulle minska de sammanlagda statliga och kommunala
kostnaderna för beredskapen mot kärnkraftolyckor. - Länsstyrelsen vill i detta
sammanhang framhålla betydelsen av att telefonnätet fungerar även vid stora
olyckor eller vid andra störningar i samhällsfunktionerna. Under exempelvis
snöovädret i Kalmar län 1979 förvärrades situationen genom att allmänheten
under en tid inte kunde ringa telefonsamtal. Blockering av telefonnätet på
grund av överbelastning är inte någon sällsynt företeelse utan inträffar då och
då på grund av olika anledningar. Under räddningstjänstkommitténs fortsatta arbete
bör frågan om åtgärder för att säkerställa telefonförbindelserna under katastrofsituationer
beaktas. - Uppdelningen på allmän och särskild räddningstjänst bygger på att
åtgärder enligt brandlagstiftningen är allmän räddningstjänst medan i andra
författningar reglerad räddningsverksamhet är särskild räddningstjänst.
Brandkårernas uppgifter och verksamhet regleras i brandlagen och brandstadgan
och begränsar i princip de kommunala brandkårernas uppgifter och ansvar till
den i brandlagstiftningen reglerade verksamheten. Detta innebär exempelvis atl
transporter med skadade från en olycksplats till lasarett inte är aUmän
räddningstjänst och följaktligen inte heller någon brandkårsuppgift även om
brandmän i nödlägen utför sådana transporter. Ambulanstransporter på väg åvilar
sjukvårdshuvudmännen medan ansvarsläget inte är klarlagt då det gäller övriga
sjuktransporter, såsom transporter av skadade i terrängen fram till en väg.
Länsstyrelsen finner det naturligt att begreppet allmän räddningstjänst ges ett
sådant innehåll att därmed avses all verksamhet på och i anslutning till en olycks-eller
skadeplats och som omfattar åtgärder för att ta hand om skadade och begränsa
verkningarna av en olycka. - Genom bl. a. länsstyrelsens rapport till
regeringen om det snöoväder som delar av länet drabbades av i början av år
1979, har frågan om utvidgning av räddningstjänstorganens skyldighet att ingripa
vid händelser, som medför stömingar i viktiga samhällsfunktioner, aktualiserats.
Länsstyrelsen vill för sin del förorda att lagstiftningen ändras så att
åtgärder för att säkerställa sarnhällsorganens verksamhet, såvida de inte

Skr.
1982/83:22 117

är
av polisiär karaktär, hänförs till allmän räddningstjänst. I sådana lägen bör den
primärt ansvariga myndigheten vara kommunstyrelsen. - Länsstyrelsen finner det
naturligt att nuvarande bestämmelser även framdeles bör gälla i fråga om
begränsning av skyldigheten för allmänna räddningstjänstorgan att ingripa, då
det gäller materiella skador. F. n. är skyldigheten begränsad till situationer
där det föreligger en rimUg relation till kostnaden för räddningsinsatsen och
det intresse som hotas. Om den allmänna räddningstjänsten utökas på det sätt
länsstyrelsen förordat skulle det knappast vara rimligt att
räddningstjänstorganens ansvar utökades att omfatta förebyggande åtgärder
utöver dem som nu är reglerade i brandlagstiftningen. Däremot synes det lämpligt
att, som kommittén förordar, räddningstjänstorganen får till uppgift att påtala
brister i säkerhetssystem som upptäcks i samband med ordinarie verksamhet och
som bedöms kunna orsaka olyckor. - Länsstyrelsen tillstyrker att frågan om
kommunernas övertagande av ansvaret för räddningstjänsten vid luftfartsverkets
flygplatser utreds. Utgångspunkt för utredningen måste dock vara atl kommunerna
skall erhålla full kostnadstäckning. - Sjukvårdslagen ålägger
sjukvårdshuvudmännen att svara för ambulanstransporter på väg. Ett av skälen
härför är atl hos dessa finns det medicinska kunnande som erfordras för att
ambulansorganisationen skall hålla en från sjukvårdssynpunkt hög standard.
Enligt länsstyrelsens uppfattning har dessa skäl samma tyngd även då det
gäller andra transporter av skadade. I konsekvens härmed förordar länsstyrelsen
att sjukvårdshuvudmännen skall vara ansvariga för alla sjuktransporter oavsett
om de utförs med ambulans, flygplan, helikopter eller förs fram i terrängen
till fots eller med terrängfordon. Detta hindrar inte att för akuttransporter
avsedda ambulanser stationeras vid brandstationerna, vilket länsstyrelsen anser
vara en fördel, då därigenom snabbare och samordnade insatser på olycks- och skadeplatser
möjUggörs. För detta talar också att räddningsledaren, som i de flesta fall
torde vara brandbefäl, har den bästa överblicken över skadeläget och snabbast
kan avgöra behovet av sjuktransporter.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län delar kommitténs mening att en så långt möjUgt enhetlig
lagstiftning omfattande de huvudsakUga riktlinjerna för samhällets hela
räddningstjänst bör tillkomma. - Vad gäller frågan om skyldigheten för
industriföretag som bedriver riskfylld verksamhet att hålla beredskap för
räddningstjänst anser länsstyrelsen att det bör närmare utredas om denna
skyldighet bör utvidgas utöver den som nu stadgas i 15 § brandlagen. Skäl talar
för att skyldigheten inte enbart skall omfatta anläggningar vid vilka särskild
fara föreligger för utflöde av vara på vilken lagen om hälso- och miljöfarliga
varor äger tUlämpning. Anläggningens farlighet som sådan bör ha avgörande
betydelse. Under kommitténs fortsatta arbete bör man också undersöka
möjligheterna att i högre grad än nu samordna det fredstida utnyttjandet av
verksskyddens materiel och personal med den allmänna räddningstjänsten. -
Länsstyrelsen anser liksom kommittén att det finns skäl att utöka den allmänna
räddningstjänstens skyldigheter

Skr. 1982/83:22 118

att
ingripa genom att räddningstjänstorganen åläggs ett visst ansvar för att avvärja
eller begränsa de störningar i viktiga samhällsfunktioner som kan förekomma i
samband med nödlägen och liknande händelser - t. ex. svåra snöoväder,
omfattande skyfall och långvariga elavbrott. Enligt länsstyrelsens erfarenheter
från snöovädren i Skåne 1978-79 blir den allmänna räddningstjänstens mest
framträdande uppgifter i sådant sammanhang att, vid sidan av sina vanliga
uppgifter, i möjligaste mån säkerställa att de samhällsorgan som normalt har
att ge viktig service av olika slag kan fullgöra sina uppgifter. Länsstyrelsen
och kommunförbundets länsavdelning har i Malmöhus län framtagit och tUl
kommunerna överlämnat en planmodell för ledningsverksamheten under svåra
snöoväder. Flertalet kommuner i länet har upprättat planer enligt denna modell.
- Länsstyrelsen tillstyrker i.princip att den aUmänna räddningstjänsten övertar
ansvaret eller får uppgifter inom ramen för särskild räddningstjänst i de
avseenden kommittén föreslår. Länsstyrelsen känner dock någon tveksamhet inför
delförslaget att den allmänna räddningstjänsten bör åta sig att åt
sjukvårdshuvudmännen utföra marktransporter av sjuka och skadade i terrängen.
Om detta innebär anskaffning av specialfordon eller särskild utrustning måste
kostnadsansvaret klarläggas innan slutgiltig ställning tas. Att det bör ingå
terränggående fordon i sjuktransportsystemet är däremot uppenbart enligt
länsstyrelsens mening. Länsstyreben i Västmanlands län delar kommitténs
uppfattning att uppgifterna bör utökas att omfatta visst ansvar för att avvärja
och begränsa störningar i viktiga samhällsfunktioner orsakade av exempelvis
översvämningar och snöoväder. I fråga om förebyggande åtgärder är det dock
viktigt att ansvarsområdet avgränsas och definieras. I några fall kan gränserna
mellan ansvarsområdena "koUidera". Ett exempel kan vara 15 § i
brandlagen enUgt vilken länsstyrelsen efter samråd med produktkonlrollnämnden kan
ålägga ägare eller innehavare av anläggning med hälso- och miljöfarliga varor att
hålla beredskap med personal och utmstning. Inom samma anläggning har
yrkesinspektionen ansvar för skaderisker vid hantering av de farliga varorna.
För miljön utanför anläggningen ligger tillsynsansvaret på hälsovårdsnämnd och
länsstyrelse. - Länsstyrelsen är positiv tiU ett utnyttjande av de vapenfria i
fredsräddningstjänsten. De bör på detta sätt få en god utbildning för sin
krigsuppgift och en stimulerande arbetsuppgift. Utnyttjandet får dock ej leda
till att inbesparingar görs på den ordinarie personalen, varken hel- eller
deltidsanställda. De tjänstepliktiga bör bU en personalreserv utöver de
utryckningsstyrkor som föreskrives i brandordningen. - Vid stora olyckor av
skiftande slag kan civilförsvarsstyrkor vara en värdefull tillgång som bör utnyttjas.
Detta gäller främst i katastrofsituationer där räddningsinsatsen kan omfatta
flera-dygn och den ordinarie personalen måste avlösas. För den enskilde
civilförsvarsmannen eller -kvinnan blir det en bra övning och en stimulerande
uppgift. Civilförsvarslagen bör ändras så att medverkan i fredsräddningsljänsten
blir möjlig. Stor återhållsamhet får dock iakttas och utnyttjande bör ske först
sedan regeringen (ev. länsstyrel-

Skr.
1982/83:22 119

sen) förklarat att en katastrofsituation föreligger. På materielsidan
bör en utökad integrering vara möjlig mellan freds- och krigsräddningstjänst.
Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller att då nuvarande bestämmelser på
räddningstjänstens område är i synnerligen hög grad splittrade på olika författningar,
instruktioner o. d. tillstyrker länsstyrelsen alla åtgärder som är ägnade att
göra författningstexten mera överskådlig. - Föreslaget utnyttjande av militära
resurser och civilförsvarsresurser tillstyrks, i synnerhet i fråga om
civilförsvaret där bl. a. materielen kan göras lättare tUlgänghg och där
möjligheter skapas för en bättre omsättning av densamma. Försvarsmaktens
möjligheter att biträda räddningstjänsten har hittills ej utnyttjats i möjlig
omfattning. Stora resurstillskott kan vinnas, dels genom en högre insatsberedskap
vid de militära förbanden, dels ock genom ett ökat medvetande hos
räddningstjänstens företrädare om vilka resurser som försvarsmakten kan ställa
till förfogande. Utredningen har emellertid alltför lätt berört frågan hur
räddningstjänsten lämpligen skall kunna tillgodogöra sig sådan personal som är
inskriven i civilförsvaret och som frivilligt ställer sina tjänster till
räddningstjänstens förfogande. Det är därför nödvändigt att kommittén i sitt fortsatta
arbete lämnar mera preciserade förslag till organisation, krav på beredskap
samt kompletterande utbildning m. m. - Länsstyrelsen anser att kommitténs
förslag om utvidgat ansvar för företag att organisera räddningstjänst bör
godtas därför att företagen på så sätt erhåller ett snabbt och effektivt
närskydd samtidigt som den allmänna räddningstjänsten kan avlastas en del uppgifter.-Skyldigheten
bör emellertid omfatta fler företag än de som nu föreslagits, bl. a. bör
skyldigheten även omfatta större hotell- och turistanläggningar belägna inom
områden med långa insatstider. Industrivernel i Norge bör kunna tjäna som
modell för en motsvarande svensk organisation. Räddningstjänstkommittén bör
undersöka vilka fördelar olika typer av företag kan vinna, t. ex. i form av
lägre försäkringsavgifter, om man obligatoriskt eller frivilligt organiserar
egen räddningstjänst vid företaget. Sådana förmåner bör också kunna tillämpas
på enskilda fastighetsägare vilka frivilligt vidtar åtgärder av förebyggande art.
- Jämfört med norska förhållanden utnyttjas frivilligorganisationerna i liten
utsträckning i Sverige. Dessa organisationer - särskUt Svenska Röda korset -
men även många andra förfogar över betydande personella och materiella resurser
som kan vara gripbara relativt kort tid efter en inträffad olycka. Enligt vad
länsstyrelsen har sig bekant finns inom Svenska Röda korset långt framskridna
planer på upprättande av en beredskapsorganisation avsedd att biträda
samhällets räddningstjänst i samband med stora och långvariga ingripanden.
Länsstyrelsen vill betona betydelsen av att de effektvinster och det ökade
samhällsengagemang som erhålles genom sådana åtgärder tas till vara på bästa
sätt. I det fortsatta utredningsarbetet bör därför denna fråga ägnas särskilt
intresse. - Betydelsen av ett ökat "räddningstjänstmedvetande" kan
inte nog understrykas. Genom snabba och riktiga insatser av enskilda kan
samhällets räddningstjänst avlastas i betydande omfattning.

Skr. 1982/83:22 120

Länsstyrelsen
delar därför räddningstjänstkommitténs uppfattning att så många personer som
möjligt bör beredas tillfälle att delta i självskyddsut-bildning. Det är av
största betydelse att tillräckliga medel avsätts så att utbildning kan genomföras
i takt med efterfrågan. - Räddningstjänstens möjligheter att lösa sina
uppgifter beror i högsta grad på ett fungerande larmsystem. Detta larmsystem
bör syfta icke blott lill att larma insatsstyrkor av olika slag utan ocksä att
på lämpligt sätt informera berörd befolkning om förestående risker. Behovet av
att alarmera befolkningen i samband med dammbrott har hittills inte
tillräckligt beaktats. I Schweiz och Norge finns däremot utvecklade system för
sådan alarmering. Räddningstjänstkommittén bör därför undersöka på vad sätt
ett lämpligt system för alarmering vid dammbrott kan åstadkommas. - Nuvarande
lagstiftning begränsar i hög grad räddningstjänstens möjligheter att ingripa.
Detta gäller såväl lokal som regional nivå. Föreslagna åtgärder är väl ägnade
att undanröja dessa begränsningar. Länsstyrelsen bedömer emellertid att svåra awägningspro-blem
kan komma att uppstå om räddningstjänsten åläggs skyldighet att även påtala
brister avseende andra förebyggande åtgärder än de som avser brand. Det kan bli
svårt för atl inte säga omöjligt att organisera och systematisera en sådan
tillsynsverksamhet. På gmnd härav kan rena tiUfälligheter komma att avgöra om
brister blir påtalade. Ansvariga befattningshavares kompetens kommer dessutom
att bli gränssättande för förmågan att över huvud taget upptäcka brister. Detta
får givetvis inte hindra att uppenbara brister blir påtalade och tillrättade t.
ex. genom anmälan tUl berörd myndighet såsom yrkesinspektionen eller annan. -
Kommitténs överväganden angående utvidgning av den allmänna räddningstjänstens
uppgifter är välbetänkta med hänsyn tiU den osäkerhet som f. n. råder om
ansvarsfördelningen berörda organ emellan. Länsstyrelsen tillstyrker särskih de
förslag som berör samverkan med polisen rörande fjällräddning samt med
sjukvårdshuvudmännen rörande transport av sjuka och skadade. Kommitténs
förslag att sjukvårdshuvudmännen även skall ansvara för transport av sjuka och skadade
i terrängen tillstyrks bestämt eftersom det bl. a. med hänsyn till koppUngen till
fjällräddningsljänsten och till räddningstjänsten i pistar och skidliftar måste
anses ytterst värdefullt att detta förhållande blir fastslaget. Länsstyrelsen
delar kommitténs uppfattning att man genom en ökad integration av landstingens
och kommunemas resurser dessutom kan uppnå effekter som kan göra
sjuktransporterna både bättre och billigare. Den försöksverksamhet avseende
sjuktransport med helikopter som räddningstjänstkommittén bedrivit i samverkan
med landstinget i Jämtiands län har klart visat på behovet av sådana
transporter. Även om resultaten av försöksverksamheten ännu inte utvärderats
vill länsstyrelsen likväl redan nu starkt framhålla att dessa transporter bör
ingå som ett normalt inslag i sjuktransportsystemet i bl. a. Norrlandslänen och
att sjukvårdshuvudmännen även i fortsättningen bör få förfoga över statsmedel
för detta ändamål. Räddningstjänstkommittén har diskuterat alternativa
lösningar hur ingri-

Skr.
1982/83:22 121

panden
vid förestående eller inträffade störningar i viktiga samhällsfunktioner skall
kunna säkerställas. Länsstyrelsen vill kraftigt understryka vikten av att
ansvarsprincipen snarast blir fastlagd. Det organ som nu har ansvaret för viss
åtgärd bör få behålla detta då det eljest är stor risk att invanda handUngsmönster
rubbas och insatserna försvåras. Med hänsyn tUl det stora samordningsbehov som
kan uppstå i sådana lägen bör dock berörda lokala och regionala räddningsljänstorgan
tilldelas ett klart uttalat ansvar för samordning av verksamheten. De bör också
erhålla rätt att ge berörda organ anvisningar för verksamhetens inriktning och
bedrivande.

Lånsstyrelsen
i Västerbottens län bedömer det angeläget att forskning inom brandskydd och
räddningstjänst samordnas med de till klimat och svåra arbetsförhållanden
bundna forskningsuppgifterna vid Umeå universitet, Luleå tekniska högskola och
försvarets forskningsanstalt/enheten i Umeå. Denna forskning och utveckling bör
också vara en gemensam nordisk angelägenhet och då särskilt räddningstjänst och
annan olycksfalls- eller katastrofberedskap som berör subpolara regioner. - Räddningstjänstkommitlén
kommer att ta upp finansiering och särskilda ersättningar i ett kommande
betänkande. Länsstyrelsen bedömer det angeläget alt kommittén då också anger
de särskilda nödlägen som fordrar allmänna räddningstjänstens ingripande och i
vilken omfattning huvudmännen/kommunema skall ansvara för planering, utmstning,
finansiering. Det är viktigt att man får klara regler för ansvar och
finansiering, bl. a. räddningstjänstens ansvar och utformning i kommuner i
glesbygd där räddningstjänstingripanden kan bli aktuella vid svåra
trafikskador, översvämning eller skada på regleringsdamm, skogsbränder. - Länsstyrelsen
delar räddningstjänstkommitténs uppfattning att man skall behålla nuvarande
huvudmannaskap för fjällräddningstjänst, sjöräddningstjänst, oljebekämpning,
räddningstjänst vid olyckor i atomanläggning, men föreslår följande för flygräddningstjänsl
samt sjuktransporter och ambulanstjänst. Länsstyrelsen förordar avlalsreglerat samarbete
mellan luftfartsverket och kommunerna med kommunerna som flygräddningstjänstens
huvudmän. Det underlättar planering och räddningsverksamhet inom
flygsäkerhetssektorn. Man får en och samma huvudman för räddningstjänst inom
flygfält/flygbas saml vid räddningstjänst utanför luftfartsverkets
(flygvapnets) direkt geografiska ansvarsområde. Krav på icke vägbunden
sjuktransport har ökat. Kravet är en följd av utvecklingen inom
terrängtransporter och mekaniserade arbeten långt från bilväg. Ökad fritidsaktivitet
i fjällområden och till havs skärper kraven på icke vägbunden sjukfransportberedskap.
Det är därför angeläget att få klara villkor för huvudmannaskapet för sjuktransport
även utanför områden med bilväg. Länsstyrelsen förordar att
sjukvårdshuvudmännen/landstingen åläggs det övergripande ansvaret för sjuk- och
ambulanstransporter. Allmänna räddningstjänsten (kommunerna), polisen,
försvarsmakten samt för terrängarbete ansvarig (företag, institution) bör
åläggas skyldighet atl medverka. Vid

Skr. 1982/83:22 122

arbete
eller arbetsplats utanför bilväg bör sjuktransportberedskap vara en av arbetarskyddets
uppgifter.

Uppsala
läns landsting anser vad avser alarmering och samband att länsalarmeringscentralerna
bör organiseras så att de även kan användas för sitt ändamål i krigstid. - Ett
stort problem vid räddningsaktioner är transporter av sjuka och skadade i mer
eller mindre väglös terräng. Dessa transporter bör enligt styrelsen ombesörjas
av den allmänna räddningstjänsten. - Hälso- och sjukvårdsstyrelsen vill även
peka på betydelsen av att den allmänna räddningstjänstens personal ges en viss
utbildning i sjukvård för att kunna ge hjälp till skadade innan
sjukvårdspersonal når olycksplatsen.

Krbtianstads
läns landsting anser att sjukvårdshuvudmannen bör ansvara för alla akut- och
sjuktransporter. Detta för att erhålla en knytning till akutsjukvården och
därmed tillvarata erfarenheterna och kunskaperna hos personalen på ett bättre
sätt. Dämtöver erhålls en enheflig och slagkraftig ambulanssjukvård för alla
typer av olyckor. När det gäller transporter av skadade och sjuka i terrängen
och på sjön (undantaget sjöräddning) bör den aUmänna räddningstjänsten utföra
dessa åt sjukvårdshuvudmannen. Planeringen för dessa transporter bör ske i
samråd mellan sjukvårdshuvudmannen och räddningstjänsten. För akut- och
sjuktransporter med flygplan bör det finnas en samordningscentral, vilken har tUlgång
till lämpliga flygplan. Detta för att hålla transportkostnaderna nere vid
framför allt överflyttningstransporter mellan sjukvårdshuvudmännen. Vid
akuttransporter med flygplan bör som i dag sjukvårdshuvudmännen kostnadsfritt
få den servicen och av de organ som är nödvändiga. Kristianstads läns landsting
är en av de sjukvårdshuvudmän som deltagit i försöksverksamheten med
helikopter. Erfarenheterna av försöksverksamheten är mycket positiva både från sjukvården
och helikopterförbandet F 10. Med anledning av detta har försöksverksamheten
förlängts till 1982-07-01. Föreslås att denna verksamhet permanentas i
Ängelholm och utökas med en helikopter i Kristianstad på samma grunder som
under försöksverksamheten. För att sjukvårdshuvudmannen skall få ett
heltäckande sjuktransportsystem erfordras att olika slag av transportmedel
ställs tUl förfogande t. ex. helikopter, fordon, tält och radioutrustning från
försvarsmakten och poUsen. Med en tillgång av dessa resurser och att
sjukvårdshuvudmannen kan rekvirera dessa direkt från resp. förband för snabba
insatser, torde organisationen bli effektivare och kostnadema bli lägre. - I
dag är det mycket omständigt vid rekvisition av t. ex. heUkopter och militära
resurser för sjukvårdshuvudmannen. Detta kan elimineras genom en lagändring så
att samma regler gäller för sjukvårdshuvudmannen som för brandchef och
polisbefäl. Räddningsledaren bör som i dag vara befäl för kommunens
räddningsstyrka och vara det samordnande befälet på skadeplatsen. Räddningsledaren
bör däremot inte leda sjukvårdspersonalens vårdinsatser. Vid planering av den
allmänna räddningstjänsten bör sjukvårdshuvudmannen deltaga inom de områden där
människor kan komma till skada. - Utbildning och övningar bör i större
utsträckning än i dag

Skr. 1982/83:22 123

samordnas
mellan de olika personalgmpperna för att öka samarbetet och utbyta erfarenheter
från det praktiska arbetet samt ge kännedom om varandras utmstning och
arbetsmetoder. Inom Kristanstads län genomförs redan i dag viss
personalutbildning och övning tillsammans. Sjukvårdshuvudmannen har dämtöver
viss katastrofutmstning placerad på räddningstjänsten.

. Hallands läns landsting
anser att det förefaller positivt att räddningstjänstkommittén så klart
markerat det behov av en samordning av den totala resursansamling som dock
föreligger inom räddningstjänsten både på den civila och militära sektorn. Även
sjukvårdshuvudmannen bör givas möjligheter att på ett helt annat sätt än f. n.
få nyttjanderätt till viss materiel under fredstid från exempelvis
civilförsvarsförråden. - I fråga om huvudmannaskapet för ambulanssjukvården
delar hälso- och sjukvårdsstyrelsen helt den i betänkandet framförda
uppfattningen, att detta ansvar skall åvila sjukvårdshuvudmännen/landstingen.
Vad angår basering av ambulansenheterna visar hälso- och sjukvårdsstyrelsens
erfarenhet helt entydigt atl 80-talets ambulanssjukvård odelat är en
sjukvårdsangelägenhet. Knytningar till brandförsvaren/allmänna räddningstjänsten
blir därför mer och mer ointressanta. Glädjande nog har andelen .trafikolyckor,
i det totala antalet brådskande utryckningar stadigt minskat. Detta innebär att
de flesta livräddande insatserna omfattar fall med rent medicinska sjukdomsbakgmnder.
Naturligtvis får inte samverkans- och övningsbehovet med allmänna räddningstjänsten
på något sätt sättas i fråga gällande sjukvårdens utryckande enheter, men dessa
behov kan enligt styrelsens erfarenhet mycket väl tillgodoses utan att
samförläggning föreligger. - Utredningen här, som sin mening, framfört att
sjukvårdshuvudmannen utöver det s. k. markbundna sjuktransportväsendet även
borde övertaga huvudmannaskapet för övriga delar av sjuktransportverksamheten,
dvs. sjuktransporterna i luften och på sjön (utom sjöräddningen) samt de
transporter av sjuka och skadade i terräng där f. n. inget klart reglerat
ansvarsförhållande föreligger. Hälso- och sjukvårdsstyrelsen anser att ett
sådant heltäckande sjuktransportsystem är motiverat och bör samlas
organisatoriskt och planläggningsmässigt under sjukvårdshuvudmannens
huvudmannaskap. Om de i betänkandet framförda ekonomiska fömtsättningarna vid
ett utökat huvudmannaskap vill styrelsen framhålla att det måste vara en fömtsättning
att sjukvårdshuvudmännen, som tidigare, kostnadsfritt får disponera resurser
från statliga organ exempelvis flygplan, helikopter eller fartyg från försvaret
och polisen. Vidare måste sjukvårdshuvudmännen själva få avgöra och utforma
utseende och kvalitet i det medicinska innehållet vid en utökad
sjuktransportverksamhet givetvis med hänsyn tagen till gällande lagstiftning.

Göteborgs och Bohus läns
landsting anser att mycket talar för en huvudman, för såväl de vägburna
sjuktransporterna som de i luften, på sjön (utom sjöräddning) och i terrängen.
Vid ett eventuellt förslag om att sjukvårdshuvudmännen skaU vara huvudmän för
även de icke vägbundna

Skr.
1982/83:22 124

transporterna, har räddningstjänstkommittén poängterat att
ansvaret inte innebär att sjukvårdshuvudmännen måste skaffa alla de personella
och materiella resurser som fordras för att i egen regi driva verksamheten.
Landstinget anser dock att det bör mera i detalj klarläggas vad detta ansvar
kommer att innebära.

Örebro
läns landsting framhåller att landstingets roll i räddningstjänsten att
medverka till att rädda människoliv och ingripa vid fara för människors hälsa
har ökat i betydelse. Från sjukhusen har medicinskt utbildad personal -utöver
ambulansbesättningarna - utsänts till skadeplatsen för livräddande åtgärder
(skadeplatsgrupper). Huvudmannaskapet för sjuktransporter bör stanna oförändrat
under sjukvårdshuvudmannen. Begreppet "ambulansvård" har införts för
att därigenom markera att sjukvården betyder mera för liv och hälsa än själva
transporten till sjukhus. Landstingels ambulanser är helt baserade vid sjukhus
eller vårdcentraler. Några svårigheter i samarbetet på olycksplatsen med andra
räddningsorgan har inte konstaterats. En väl fungerande länsalarmeringscentral
är av stor betydelse för räddningsarbetet. I vårt län kan konstateras att
personalen vid LAC behärskat larmskedet på ett föredömligt sätt. - Eftersom
brandkårspersonalen genom sin höga beredskap i regel hinner först till
olycksplatsen behöver den goda baskunskaper i första hjälpen till skadade.
Flera brandkårer i länet har begärt medicinsk sakkunskap för
sjukvårdsutbildning av personalen. Vid en genomförd övning i Hallsberg i
december 1980 konstaterade de medicinska konlrollanlerna atl brandpersonalen
under övningen tillämpade sina kunskaper på ett riktigt sätt. - Landstinget
önskar att nedanstående synpunkter beaktas särskilt i det fortsatta arbetet:
Det bör åläggas den allmänna räddningstjänsten att utföra transporter av
skadade och sjuka i terrängen åt sjukvårdshuvudmannen. En enhetlig nomenklatur
bör fastställas för olika begrepp inom räddningstjänsten. Såväl i utredningen
som i räddningsaktioner talar man ömsom om räddningsbefälhavare och ömsom om
räddningsledare. Begrepp såsom nödläge, skadeområde, riskområde, brytpunkt,
uppsamlingsplats, ilaslningsplats, omlastningsplats, ledningsplats m. m. bör
definieras. En enhetlig markering av skadade och döda bör också fastställas. I
nuläget tillämpar olika sjukvårdshuvudmän oUka system (katastrofkort,
transportkort, käppar, färgmarkeringar osv.) En sådan markering bör kunna
tillämpas såväl under fredstid som under krigsförhållanden. Kalastrofpsy-kiatrin
har hittills beaktats i ringa utsträckning. I vårt land fick den uppmärksamhet
i samband med Tuveolyckan. Behovet av snabb, enkel och klar information är av
stor betydelse särskilt i det allra första skedet. -1 fråga om forskning och
utveckling omnämner utredningen endast svensk brandforskning som exempel. Det
finns ju även den katastrofmedicinska organisationskommittén (KAMEDO) och
försvarels forskningsanstalt, som utarbetar och distribuerar värdefulla
rapporter om räddningsinsatser inom och utom landet.

Kopparbergs läns landsting vill betona betydelsen av att
civilförsvarets

Skr. 1982/83:22 125

resurser
får tas i anspråk vid stora katastrofer. Landstinget anser att det vid de
större brandstationerna skall ligga av civilförsvaret upplagd akutmateriel, som
vid katastrofer snabbt kan transporteras ut till skadeplatsen för att förstärka
sjukvårdsresurserna. Användningen av civilförsvarets resurser i fredstid skall
vara lika enkel som användningen av fredsräddningstjänstens egna resurser.
Dessutom vill landstinget framhålla att de militära förbandens resurer i större
utsträckning än hittills bör kunna användas i den fredstida räddningstjänsten.
- Beträffande möjliga nya uppgifter för den allmänna räddningstjänsten anser
landstinget att ansvaret för sjuktransportorganisationen skall som hittills
åvila sjukvårdshuvudmännen. Här avses då enbart de vägburna transporterna i enUghet
med skyldigheten i sjukvårdslagen 3 §. I nya hälso- och sjukvårdslagen föreslås
inga förändringar i detta avseende. I lagrådsremissen berörs dock atl frågan om
huvudmannaskapet för sjuktransporter f. n. övervägs. Kommittén föreslår ett
utökat ansvar för landstingen för transporter av sjuka och skadade i terrängen.
Undantag utgör bl. a. fjällräddningen som enligt kommitténs uppfattning som
hittills skall vara en uppgift för polisen, vilken uppfattning landstinget
instämmer i. Landstinget delar dock inle kommitténs uppfattning att transport
av sjuka och skadade i terräng skall åläggas landstingen genom ett utökat
ansvar. Landstinget anser att resurser för dessa transporter finns inom den
allmänna räddningstjänsten och därför finns det ingen anledning att landstinget
påtar sig ett utökat ansvar. Landstinget anser det mycket värdefullt att
kommittén föreslår att den med statsmedel bekostade ambulansflygtjänsten även fortsäftningsvis
kommer att finnas. Beträffande användningen av helikopter som ersättning för vägburna
ambulanser ser landstinget med stort intresse fram emot den aviserade
utvärderingen. Landstinget ser ambulansflyg som ett alternativ vid långa överföringstransporter.
En transport med flyg t. ex. sträckan Mora-Uppsala är billigare för landstinget
än vägambulans, bekvämare för patienten samt innebär reella möjUgheter till
vård under transport. I betänkandet diskuteras om kommunernas brandförsvar i större
utsträckning än i dag skulle utföra ambulansverksamheten - i varje fall de s.
k. akuttransporterna - åt landstingen. Att just akuttransporterna - där behov
av medicinska insatser på olycksplatsen är störst - skall utföras av brandförsvaret
avvisas av landstinget. Samfiiga sjuktransporter där patientens tillstånd
kräver ambulans skall i så fall utföras av brandförsvaret. Inom Kopparbergs
läns landsting är f. n. en utredning om 80-talets ambulanssjukvård föremål för
remissbehandling. Utredningen har haft som direktiv att betona
sjukvårdsinnehållet i ambulansverksamheten. Utredningsförslaget innebär
beträffande ledning och medicinskt ansvar att ambulansverksamheten skall ses
som en del av lasarettens akutmottagningar eller vårdcentraler och stå under
ledning av chefen för akutmottagningen eller vårdcentralen. Härigenom kan en
kontinuerlig fortbildning komma tiU stånd kompletterad med teori och praktik
inom bl. a. intensiwård, förlossning och operation. Kompetenskravet för
nyanställning av ambulanspersonal fastställs till lägst

Skr. 1982/83:22 126

underskötareZ-erska.
Tanken är vidare att vid behov läkare eller sjuksköterska skall medfölja
ambulans. Räddningstjänstkommittén har sett ambulansorganisationen utifrån bl.
a. effektivitetssynpunkt. Landstinget delar kommitténs uppfattning att det kan
finnas samordningsvinster att hämta i en enhetlig organisation. Utan en
integrering av ambulansverksamheten i sjukvården med de sjukvårdsmässiga
fördelar som därigenom vinnes, vore det på ekonomiska grunder intressant att
diskutera ett överförande av ambulansväsendet till kommunernas brandförsvar.

Jämtlands
läns lancbting understryker vad utredningen konstaterar att den enskilde kan
förbättra sitt kunnande genom att delta i den självskyddsut-bildning som
bedrivs. Det är synnerUgen angeläget att man genom olika åtgärder försöker nå
flera än som hittills att deltaga i ABC-kurser i olycksfall, bl. a. bör man
undersöka möjlighetema att lägga in sådan utbildning i den obligatoriska
skolan. - Landstinget delar utredningens uppfattning att frivilligorganisationerna
kan göra betydelsefulla insatser i samband med räddningstjänstens ingripanden
vid framför allt olyckor med större verkningar. Åtgärder bör därför vidtagas
för att inordna frivilligorganisationerna i katastrofplaner m. m. - Utredningen
anser att fjällräddningstjänsten även i fortsättningen bör vara en uppgift för
polisen. För transport och för medicinskt omhändertagande av påträffade
personer anser utredningen att det i motsats till nuvarande förhållanden i en
del fall fordras ett samarbete med den kommunala räddningstjänsten och med
sjukvårdshuvudmännen. Landstinget delar utredningens uppfattning beträffande
det föreslagna samarbetet men konstaterar nödvändigheten av att bl. a.' den
personal som skall göra bedömningar av vUka insatser som skaU insättas,
erhåller ingående utbildning härför. Kontinuerliga samövningar av samtlig
berörd personal är också utomordentUgt viktiga för att verksamheten skall
fungera på ett tillfredsställande sätt. Landstinget delar utredningens
uppfattning att sjukvårdshuvudmännen åläggs huvudmannaskapet för all
sjuktransportverksamhet. Landstinget vUl dock uttala en tveksamhet tiU
utredningens förslag beträffande omfördelning inom norrlandslänen av nuvaraiide
statliga anslag för akuttransporter med flyg, som f, n. Rikspolisstyrelsen
disponerar, på länsvisa ramar som sjukvårdshuvudmännen får förfoga över.
Anledningen till tveksamheten är att utredningen föreslår att
sjukvårdshuvudmännen i övrigt även i fortsättningen kostnadsfritt skall få den
service som är nödvändig för akuttransporter med flygplan, helikopter eller
båt. Genom denna konstruktion befarar landstinget att norrlandslänen kommer att
drabbas av kostnadsökningar, som inte täcks av stafliga anslag, medan övriga län
kostnadsfritt erhåller erforderlig service-för aktuttransporter genom försvaret
eller polisens resiirser. Om sjukvårdshuvudmännen inte kan garanteras full
kostnadstäckning genom statliga medel förordar landstinget att även
norrlandslänen skall få nödvändig service kostnadsfritt genom försvaret eller
polisen. Det förutsätts dock att sjukvårdshuvudmännen skall bedöma behovet av
att sjuktransport skall utföras med flygplan, helikopter

Skr.
1982/83:22 127

eller bål samt att sjukvårdsutbildad personal medföljer
transporterna. Landstinget avser alt återkomma i frågan i samband med avgivande
av yttrande över försöksverksamheten med helikopter i sjuktransporlorganisa-tionen.
- Landstinget delar utredningens bedömning att ett nära samarbete mellan
ambulansverksamheten och allmänna räddningstjänsten håller nere kostnaderna för
båda verksamhetsgrenarna. Med tanke pä den speciella struktur som föreligger
inom härvarande landstingsområde är det synnerligen angelägel att befintliga
resurser oavsett huvudman samriytljas på ett för samhället effektivt och
ekonomiskt sätt. För atl närmare bl. a. klargöra innehållet i och formerna för
ett ökat samarbete mellan den allmänna räddningstjänsten och
ambulansverksamheten har räddningstjänstkommitlén beslutat att genomföra en
undersökning av ambulansverksamheten i Jönköpings och Örebro län. Landstinget
vill understryka angelägenheten av att en sådan undersökning genomföres men
anser att den bör utökas att även omfatta ett norrlandslän för atl belysa de
speciella förhållanden som råder inom denna landsända. - Utbildningen av såväl
ambulanspersonal som räddningstjänstens personal anser landstinget vara av slor
vikt. Räddningstjänstens personal bör åläggas én grundläggande sjukvårdsulbildnirig
och ambulanspersonalens grundutbildning måste förstärkas varvid den skall specieUl
avpassas för ambulansljänstgöring. Bl. a. bör körulbildning, fordonsutbildning,
räddningstjänstutbildning, användande av sambandsmedel, adresskännedom, sjukvårdsulbildning
m. m. ingå i utbildningen. Vid uttagning av deltagare tUl denna utbildning bör
hänsyn tagas till alt viss fysisk styrka erfordras för ambulanstjänstgöring.

Stockholms kommun framhåller att enligt vad kommunen kan
finna åsyftas med skyddet mot viktiga samhällsfunktioner insatser vid sådana slörre
olyckor som inträffar sällan men som kräver en stor mobilisering av personer och
materiel. Oftast torde del vara fråga om ett stort geografiskt område. Del är
svårt att tänka sig att etl enskilt räddningsorgan skall kunna genomföra en
sådan insats. Förslaget om övertagande av brand- och räddningstjänsten vid
luftfartsverkets flygplatser avstyrks. P. g. a. att flygplatserna kräver
stationära resurser med speciell inriktning är fördelarna med en samordning med
de kommunala brandförsvaren små.

Tyresö kommun framhåller att i nuvarande lagstiftning är
räddningstjänstorganen skyldiga att avvärja eller begränsa skada på egendom
eller miljön. Enligt räddningstjänstkommitténs preliminära överväganden talar
flera skäl för att den allmänna räddningstjänsten kommer alt utvidgas och elt
visst ansvar ålägges räddningstjänstorganen att även avvärja eller begränsa de
störningar i viktiga samhällsfunktioner som kan förekomma i samband med nödläge
och liknande händelser, t. ex. snöoväder, omfattande skyfall, långvariga
avbrott på el- och vattenförsörjningen. Om en sådan skyldighet ålägges den allmänna
räddningstjänsten måste det i lagstiftningen klart framgå atl det är fråga om
situationer av allvarlig beskaffenhet. Vidare måste klara och entydiga
begränsningar av skyldigheterna definieras. Ett genom-

Skr. 1982/83:22 128 ,

förande
i enlighet med kommitténs skisserade riktlinjer kommer att innebära att större
krav ställes på räddningstjänstorganen med en betydande ökning av kostnaderna
som följd. Skyldigheten för räddningstjänsten att ingripa på ett tidigare
stadium är i principbetänkandet mycket kortfattat beskrivet. Konsekvenserna av
kommitténs bedömning om en sådan skyldighet bör därför utredas mer ingående. -1
principbetänkandet tas frågan upp huruvida räddningstjänstorganens ansvar för
förebyggande åtgärder skall utvidgas till att omfatta även förebyggande
verksamhet mot annat nödläge än brand. EnUgt nuvarande lagstiftning har
brandchefen förelägganderätt vid kontroll av byggnader och anläggningar vad
gäller brandsäkerhet och utrymning. Om ansvar för förebyggande åtgärder
utvidgas att även omfatta andra nödlägen än brand bör motsvarande rätt alt göra
föreläggande inskrivas. Denna rätt bör ej utformas som en utökad skyldighet då
det är mycket svårt att avgöra omfattningen av de olika typer av olyckor som
kan inträffa. Om skyldighet införes i lagstiftning kommer detta sannolikt alt
innebära dels omfattande personalökning på befälssidan, dels specialinriklad
utbildning i syfte att rätt kunna bedöma olika åtgärder. - Kommunen delar kommilténs
bedömning att sjukvårdshuvudmannen skall ha huvudmannaskapet för ambulansverksamheten
men anser att akutambulanserna i de fall det är möjligt bör vara placerade på
brandförsvaren. Det är lill stor fördel för båda verksamheterna om den akuta
ambulansverksamheten utföres av den allmänna räddningstjänsten. Ett väl
etablerat samarbete kan ha en avgörande betydelse vid en olycksplats där
räddningstjänstpersonalen skall samarbeta med ambulanspersonalen.

Nynäshamns
Ä:owmMn.framhåller att kommittén drar en gräns mellan allmän räddningstjänst
med kommunala huvudmän och olika arter av särskild räddningstjänst med statliga
huvudmän. Samarbete förutsattes mellan de olika statliga organen samt mellan
dessa och de kommunala huvudmännen. Kommunfullmäktige ifrågasätter om den
nämnda uppdelningen kan bero på slentrianmässigt tänkande och om ej mera rationeUa
synpunkter borde tillämpas, om man verkligen har för avsikt att få fram en
effektiv räddningstjänst. Det avgörande bör här ej vara vad som blir billigast för
statsverket utan vad som med rimliga ekonomiska insatser ger medborgarna den
största tryggheten. Det förhållandet att kommuner eller andra organ på lokal
nivå alltid haft ansvaret för brandförsvaret får ej tas till intäkt för att
belasta kommunerna med arbetsuppgifter av sådan art att kommunernas verksamhet
måste sträckas långt utöver nyligen fastlagda kommungränser. Ett klart sakligt
samband råder mellan krav på ett mera omfattande brandförsvar och ökande
befolkning med åtföljande förbättrade ekonomiska möjligheter att tillgodose
kraven. Motsvarande samband saknas däremot för åtskilliga av de uppgifter som
åvilar kommunerna såsom huvudmän för annan räddningstjänst. Bäst belyses
måhända detta förhål- , lande av att många kustkommuner drabbas av kostnader
för oljebekämpning som föranledes av verksamhet som ofta inte är tUl någon
nytta för de

Skr. 1982/83:22 129

drabbade kommunerna men som är av nationell betydelse. -
De insatser i samband med stora oljeutsläpp som varit mest betungande är inte
räddningsinsatserna utan det efterföljande saneringsarbetet. Kommunernas
engagemang i sådant arbete har ej haft sin grund i lagligt tvång, utan i
frivillighet. Detta synes också hittills ha fungerat tillfredsställande och
kommunen delar kommitténs uppfattning att den utvidgning av kommunernas
skyldigheter som föreslås ej skall innefatta skyldighet att utföra
saneringsarbete. Kommunen vill dock i detta sammanhang framföra att det är
ytterligt angeläget alt kommunerna även fortsättningsvis kan lita på att de
erhåller full ersättning för sina "akutkostnader" för räddnings- och
saneringsarbete i samband med oljeutsläpp. Det har tidigare diskuterats att
kommunerna endast skulle få ersättning efter en av statligt organ utförd
skälighetsbedömning. Ett sådant ersättningssystem skulle få mycket besvärande
verkningar för samhället eftersom det menligt skulle inverka på kommunernas
vilja att snabbt göra helhjärtade insatser.

Norrtälje kommun anser atl beträffande frågan
om'räddningstjänstorganens ansvar för förebyggande åtgärder skall utvidgas
även till annan verksamhet än förebyggande åtgärder mol brand, löses ofta dessa
frågor genom interna kontakter. Det skulle dock vara en styrka om en utvidgning
av ansvaret kunde utformas så att brandchefens rätt att göra förelägganden som
kan förebygga även andra nödlägen än brand fastslogs, men att det ej utformades
som en utökad skyldighet. - Kommunen delar utredningens uppfattning om att
landstinget bör vara huvudman för sjuklransportväsendet inom landet. EnUgt
kommunens uppfattning utgör akutambulanserna en integrerad del av ulryckningsstyrkorna
vid nödlägen och mycket finns att vinna på alt vi återgår lill den gamla
ordningen då akutambulanserna var placerade på brandstationerna. Den uppfattningen
delas av samtliga brandchefer i Stockholms län, utom brandchefen i Stockholm.

Uppsala kommun anser beträffande frågan om
räddningstjänsten skall ha skyldigheter att ingripa utan att olyckshändelsen
kan befaras vara omedelbart förestående, är denna uppgift synnerligen tveksam.
Det rättsliga ansvaret måste klarläggas. Kan ansvar ställas -1, ex. i händelse
av ras - om räddningstjänsten inte ingripit? För att kunna avgöra om en
olyckshändelse kan anses vara förestående, fordras kunskaper som i många fall f.
n. inte finns inom räddningstjänslorganen. Utbildning inom alla aktuella
områden torde vara omöjlig att genomföra. För att ändå minska omfattningen av
olyckor kan däremot tänkas att räddningstjänstorganen i samband med den
ordinarie räddningstjänslverksamheten, kan påtala sannolikheten av att en
olycka kan inträffa. - Beträffande sjuktransporter och ambulansverksamhet
biträder kommunen kommitténs uppfattning angående nödvändigheten av en särskild
ambulans- och en särskild räddningstjänslkår samt fördelarna med en brandstationsbaserad
ambulansorganisation. Systemet har med mycket gott resultat tiUämpats i Uppsala
kommun. Ansvaret alt utföra marktransporter av sjuka och skadade i terrängen
har hitintills inte klarlagts.

9 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 22

Skr.
1982/83:22 130

Uppgiften har av praktiska och humanitära skäl
organiserats och utförts av brandförsvaren ulan att direkt ansvar härför
föreligger. På många håll har också viss specialutrustning anskaffats. Det är
angeläget att ansvaret "lagligt" ålägges den organisation som i
praktiken utför uppgiften, dvs. räddningstjänstorganen i form av etl åtagande
ål sjukvårdshuvudmannen. Kommunen anser - liksom kommittén - att räddningstjänstpersonalen
behöver en utökad grundläggande sjukolycksfallsutbildning av samma skäl som
anges i belänkandet.

Strängnäs
kommun anser atl del vid nödlägen som stör viktiga samhällsfunktioner i
enlighet med räddningstjänstiagsliftningens intentioner, fordras entydiga och
klarlagda ansvars- och direktivförhållanden. Härigenom skapas förulsättningar
för att räddningsljänståtgärder och alla andra nödvändiga insatser från samhällels
sida kan utföras inom ramen för ett enhetligt reglerat ansvar. Den föreslagna
ändrade författningsgrunden skulle ge möjligheter till tidigare och mer
kraftfulla insatser för att avvärja och begränsa nödlägen. 1
räddningstjänstkommitténs fortsatta arbete i dessa frågor är det mycket viktigt
att klarlägga och fastslå om räddningstjänstlagstiftningens beslämmelser om
planläggning, ledning och ingrepp i annans rätt bör göras tillämpliga också på
situationer som inte är nödlägen i nuvarande brandlags mening. - Räddningsljänstkommittén
föreslår i sitt betänkande en samordning mellan den allmänna räddningstjänsten
och del tilltänkta kommunanknutna civilförsvaret. Kommunen ser positivt på
detta förslag. Det är tänkbart, atl en sådan samverkan kan innebära en
standardhöjning både inom den allmänna räddningstjänsten och inom
civilförsvaret. Samverkan bör då i första hand inriktas på ett effektivare
utnyttjande av de materiella resurserna. Kommitténs bedömning av de samhällsmässiga
fördelarna.med etl nära och utökat samarbete mellan ambulansverksamheten och
räddningstjänsten måste understrykas. Föreslagen jämförande undersökning av
ambulansverksamheten i Jönköpings och Örebro län måste anses mycket
betydelsefull. Som tidigare redovisats anser räddningstjänstkommitlén att en
primär- och sekundärsamverkan mellan kommunerna är etl sätt atl öka
effektiviteten i den allmänna räddningstjänsten. Kommittén framhåller;
"Att samverkan liksom hittills kommer atl växla i omfattning mellan olika
regioner. Oavsett samarbetets omfattning kommer det all fordras något slag av
organisation för de förtroendevalda från samverkande kommuner som på politisk
nivå reglerar det samarbete som skall bedrivas. En sådan organisation kan
bestå av en enkel samarbetsgrupp med uppgift t. ex. att stämma av i
budgetarbetet inom de berörda kommunerna".

Oxelösunds
kommun framhåller att i kommitténs betänkande berörs frågan om brandförsvarens
samverkan med övriga samhällsorgan inom den allmänna räddningstjänsten.
Kommunen ser positivt på möjligheterna till en utökad samverkan med andra
samhällsorgan som 1. ex. länsstyrelsen, kustbevakningen, sjöfartsverket och
polisen. Med det läge O.xelösunds kommun har vid kusten, blir denna samverkan
synnerligen angelägen främst

Skr. 1982/83:22 131

vad
beträffar oljeskadebekämpning. - När det gäller den redovisning som lämnats
beträffande förslag till utökade skyldigheter för den allmänna räddningstjänsten
kan konstateras, atl dessa i princip är riktiga och väl faller inom ramen för
brandförsvarens kompetensområde. Kommunen vill för Oxelösunds vidkommande,
redan i anslutning till denna punkt, deklarera att den ser tveksamt på
möjligheterna alt utöka skyldigheterna för den allmänna räddningstjänsten utan
en ökning av de tillgängliga resurserna båda materieUt och personellt. - I
övrigt får kommunen instämma i kommitténs konstaterande, att ett nära samarbete
mellan ambulansverksamheten och räddningstjänsten har stora fördelar.
Samarbetet ger möjlighet till ett effektivare utnyttjande av framför allt befintUga
personella resurser. Mot denna bakgrund ser kommunen positivt på kommitténs beslul
att genomföra en undersökning av ambulansverksamheten i två län med olika
organisation.

Åtvidabergs kommun delar
utredningens uppfattning att de investeringar som planeras för civUförsvarsverksamhel
under krig bör planeras så, att de i stor utsträckning kan utnyttjas även för
kommunernas räddningstjänst. Samma sak bör givetvis gälla för vissa av de
investeringar som skall göras inom det militära försvaret. Elt planerat och
genomtänkt samutnyltjandesy-stem av viss utrustning inom det militära försvaret
och civilförsvaret, torde kunna ge väsenfligt ökade resurser och stora
ekonomiska fördelar för räddningstjänsten.

Värnamo kommun bedömer med
hänsyn till vunna erfarenheter som erforderligt, att det kommunala
räddningsorganets ansvarsområde utvidgas till att omfatta sådana händelser,
vilka faller under beteckningen naturhändelser (t. ex. svåra snöoväder), andra
situationer där kan uppstå negativa följdverkningar för samhället och
driftstörningar av allvarlig karaktär i industri. Det torde för
insatsplanering, ledning, insats, samordning, beslut m. m. krävas en
representativ grupp bestående av personal från allmänna räddningsorgan,
kommunala tekniker och personal från centralt beslutande organ (jurist). Det
finns starka skäl för att i ledningsgrupp skall ingå sådan ledningspersonal,
vilken i etl krigsläge ingår i den lokala civilförsvarsledningen.
Begränsningar bedöms erforderliga vid insats för att avvärja/ begränsa skada å
miljö/egendom. - Erfarenheter från bl. a. översvämningslägen, storm, snöoväder
under de senaste tio åren visar att tidiga förberedelser (inkl. prognoser) kan
betyda ett bättre 'slutfacit' och mindre belastning på personal/materiel.
Kommunen bedömer som utomordentligt betydelsefullt att den aUmänna
räddningstjänsten ges möjlighet att ingripa i ett så tidigt skede som möjligt.
- Kommunen är trots vissa uttalade farhågor om 'att beredskapen äventyras' utav
den bestämda uppfattningen att en utvidgad ansvarsskyldighet för den allmänna
räddningstjänsten omfattande vissa verkställande åtgärder kan anses motiverat.
Med hänsyn till bl. a. ekonomi, säkerhetsfrågor, kunskaper om nödlägels förlopp
bedöms lämpligast att ansvaret begränsas till att omfatta tid fram
till då särskilt

Skr. 1982/83:22 132

saneringsföretag
övertar verksamheten, att alarmera LAC och att vara ansvarig för
kontroll/uppföljning av saneringsarbetet. - Kommunen instämmer i kommilténs
uppfattning att ett påtalande av missförhållanden och information till ansvarig
myndighet torde ge positiva effekter i framtiden. Verksamheten kan lätt kopplas
till ordinarie besiklningsverksamhel och räddningsledarens ansvarsområde. -
Antalet personer i verkskydden torde överstiga antalet brandvärnsmän och
förefaller det naturligt genom VSK-utbUdning/-materielresurser vara lätt att
knyta denna reserv i fred till den allmänna räddningstjänsten. - SOS Alarmering
AB (SOSAB) med verkställande organ LAC bör enligt kommunens uppfattning ej
'samordna insatsen' utan 'samordna alarmering' vilket enligl nu gällande avtal
är deras huvudarbetsuppgift. Insatsen torde bättre kunna "samordnas"
ute på fältet. Vidare kan starkt ifrågasättas om inte SOSAB bör ingå som en del
i det föreslagna "räddningsverket". En dylik lösning torde ge en
större enhetlighet avseende alarmeringsplaner samt ge större möjligheter att
på ett övergripande sätt samordna alarmeringen allmän räddningstjänst -
särskild räddningstjänst - övriga resurser. Det torde vara till stor fördel
såväl för den aUmänna räddningstjänsten som för ansvarig för
sjuktransporttjänsten därest s. k. ambulanstransport utföres av organisationen
direkt samordnad med allmänna räddningstjänsten. Genom att låta akutambulans
ingå i ulryckningsslyrkan torde man, t. ex. inom F-län uppnå följande primära
effekter, nämligen att för en kostnad av ca 2,0 milj. kr. (50 % av normala lönekostnader)
ständigt disponera ytterUgare 7 st akulambulanser inom länet. En utbildning av
deltidsanställd brandpersonal i sjukvårdstjänst skulle dessutom innebära en
möjlighet att nyttja denna kategori vid sådana tillfällen (ex.
vägtrafikolyckor) där ambulanstjänst kan dröja. Oavsett organisationsform bör
ambulanspersonalen ges handledd, kontinuerlig, planlagd fortbildning/träning
på sjukhus för alt vidmakthålla de kunskaper som krävs i 90-talets
ambulanstjänst (jämför normal fortbildning inom allmänna räddningstjänsten).

Sävsjö
kommun framhåller att det konstateras i betänkandet alt den allmänna
räddningstjänstens nuvarande skyldigheter att ingripa skall utgöra basen även i
den framtida verksamheten. I enlighet härmed skall räddningstjänstens
väsentliga uppgift vara att rädda människoliv och att ingripa vid fara för människors
hälsa. Räddningstjänstkommittén pekar i anslutning till ovannämnda
målsättningsresonemang på atl flera skäl talar för, att den allmänna
räddningstjänsten utvidgas i vissa avseenden. Sålunda bör, enligt utredningen,
räddningstjänstorganen åläggas visst ansvar för att avvärja eller begränsa de
störningar i viktiga samhällsfunktioner som kan förekomma i samband med nödläge
av olika slag. Man pekar bl. a. på svåra snöoväder, omfattande skyfall och
långvariga elavbrott. Kommunen kan i huvudsak ansluta sig till kommitténs
synsätt i detta avseende. Hur ett sådant utökat ansvar skall kunna åläggas
räddningstjänstens huvudmän utan alt det skaU medföra ökade kostnader har
kommunen emellertid svårt att förstå.

Skr. 1982/83:22 133

Uppvidinge
kommun framhåller alt utredningens förslag att kommunerna i framtiden skall få
möjlighet alt använda redan befintUga resurser avsedda för andra ändamål än
räddningstjänsten synes mycket positivt. I detta sammanhang bör påpekas att en
integrering av räddningstjänsten i fred med räddningstjänsten i krig inom ramen
för ett kommunalt huvudmannaskap kommer alt underlätta användningen av
civilförsvarets resurser. För att räddningstjänsten snabbt skaU kunna utnyttja
civilförsvarets materialresurser bör detta i största möjliga mån vara brandkårsbaserat.
- Kommunen tillslyrker förslaget att i en ny räddningstjänsflag intas en
bestämmelse om atl företag och enskilda som driver riskfylld verksamhet har
vissa av samhället uppställda skyldigheter inte bara när det gäller att hålla
beredskap mot olyckor i eller till följd av verksamheten utan också atl
förebygga brand och andra nödlägen. - Kommunen delar kommitténs uppfattning att
man bör öka informations- och utbildningsinsatserna inom räddningstjänstområdet
för att motverka skador och olyckstillbud. - Elt spörsmål av principiell natur
som behandlas i utredningen är huruvida den allmänna räddningstjänstens skyldigheter
skall utvidgas till att avse olyckshändelser som inte är nödlägen i brandlagens
mening, t. ex. snöoväder, elavbrott etc. Kommunen anser det är viktigt att en
myndighet har det samlade ansvaret för att leda och planera insatser då
nödsituationer uppstår och att del synes naturligt att detta lägges på
räddningstjänsten. I detta sammanhang kan nämnas ätt kommunerna i Kronobergs
län har fungerande ledningsgrupper som inkallas vid dessa tillfällen. I
samtliga ledningsgrupper har brandförsvaret en framskjuten ställning. -
Beträffande arbetet med restskydd är kommittén benägen att lagreglera en
skyldighet för räddningsbefälhavaren att "överlämna återställnings- eller
saneringsarbeten" till någon som har till uppgift att se till att åtgärder
för restvärdesskydd blir utförda. Då gränsdragning mellan släckning och
restvärdesskydd är mycket svår är kommunen myckel tveksam till en lagstiftning
härvidlag. I stället bör man bygga vidare på den överenskommelse om
restvärdesskydd i samband med brand som träffats mellan Kommunförbundet och
försäkringsbolagen. Frivilliga överenskommelser av detta slag ger möjlighet
till flexibla lösningar vilket avsevärt skulle försvåras vid en lagreglering. -
Kommittén föreslår att räddningstjänstorganen skall få till uppgift atl påtala
brister i förebyggande åtgärder även mot andra nödlägen än brand. Arbetet med
att förebygga skador av olika slag i samhället torde bli effektivare om en
utvidgning av räddningstjänstens uppgifter sker på detta område. En viktig
fråga i detta sammanhang är om den nya uppgiften skall utformas som en
skyldighet eller endast som en möjlighet för räddningstjänstorganen att göra
påpekanden om andra åtgärder än sådana som avser brand. Kommunen anser ej att
den nya uppgiften skall utformas som en skyldighet för räddningstjänstorganen, däremot
är kommunen positiv lill att en möjlighet ges för räddningstjänsten att till
andra myndigheter framföra de iakttagelser man kan göra i anslutning till en brandsyneförrältning
på t. ex. en industri. Vidare tillstyrkes förslaget

Skr. 1982/83:22 134

att räddningstjänstorganen skall ingripa redan vid fara
för nödläge. -Ansvaret för sjuktransporter och ambulansverksamhet skall enligt
kommitténs förslag åvila sjukvårdshuvudmännen. Genom denna organisation
underlättas planeringen för ett heltäckande sjuktransportsystem. I Kronobergs
län har landstinget ansvar för denna verksamhet och då såväl sjuktransporterna
som ambulansverksamheten fungerar tillfredsställande finner kommunen ingen
anledning att förändra organisationen härvidlag utan tillstyrker utredningens
förslag. - Avslutningsvis ser kommunen positivt på kommitténs förslag till ny
och enhetlig räddningstjänsflagstiflning. Genom en sädan lagsiiftning skulle
det bli möjligt att införa mer enhetliga räddningstjänstbegrepp vilket skulle
bidra till en ökad effektivitet i räddningstjänsten. Enskilda räddningsåtgärder
skulle inle riskera att fördröjas på grund av svårigheter att bestämma vilken
form av räddningstjänst som behövs eller vilket organ som skall ingripa. I oUka
sammanhang har framhållits att begrepp som brandlag och brandförsvar för
tankarna till endasi en gren av den kommunala räddningstjänstens arbete och att
detta i en del situationer kan försvåra ett effektivt utnyttjande av
brandförsvarets resurser. Kommunen biträder kommitténs mening att det finns
skäl att ersätta en del av de med ordet brand sammansatta uttrycken med
sammansättningar där orden räddning och räddningstjänst i stället ingår.

Kalmar kommun anser att direktiv och riktlinjer bör tas
fram centralt för att förbättra möjligheterna till utökad användning av
statliga och kommunala resurser avsedda för andra ändamål än allmän
räddningstjänst, t. ex. civilförsvarets och militära försvarets resurser.
Vidare bör frågan om ekonomiska och materiella resurser från näringslivet till
räddningstjänsten aUvarligt övervägas. Det får anses rimligt att
industriföretag med särskild riskfylld verksamhet organiserar någon form av
egen beredskapsorganisation som komplement till den allmänna
räddningstjänsten. Beträffande militärhjälp vid katastrofsituationer anser
Kalmar kommun det angeläget att det i förväg bestämmes och klart anges vilket
regemente som skall lämna sådan hjälp inom resp. kommun vid olika
katastrofsituationer. Slutligen bör den allmänna räddningstjänsten mera konkret
åläggas uppgiften atl stå för informationen till allmänheten om risker och
skyddsåtgärder. Hit hör att sprida information dels om de risker som förekommer
och hur de om möjligt skall kunna minskas, dels om hur det när olyckan har
inträffat skall vara möjligt för de drabbade att skydda sig. Särskilt viktigt
är det atl sprida kunnande om de risker som sammanhänger med ny teknisk
utveckling och andra förändringar i samhäUet.

Oskarshamns kommun anser att det är viktigt att
räddningstjänstkommittén i sitt fortsatta arbete kan skapa en enhetlig
lagstiftning som omfattar samhällels hela räddningstjänst. Detta bör medverka
till en bättre samverkan mellan olika organ i arbetet vid olika nödlägen. - I
samband med de kraftiga snöovädren som drabbade bl. a. Kalmar län under 1979
framförde bl. a. Kommunförbundets länsavdelning i Kalmar län att åtgärder lill
skydd

Skr. 1982/83:22 135

för
allmänheten skulle betraktas som räddningstjänst. Detta skulle gälla även andra
störningar i viktiga samhällsfunktioner som t. ex. följderna av översvämningar,
långvariga vatten- och elavbrott. Det är av största vikt"att dessa
händelser regleras i kommande lagstiftning på sådant sätt att ingen tvekan
råder om vilka samhällsorgan som har skyldighet att ingripa. Även den kostnadsmässiga
fördelningen måste klarläggas så att ett ingripande icke försenas på gmnd av
oklara regler. - Enligt brandlagen ansvarar brandförsvaret för förebyggande
åtgärder mot brand. Kommittén diskuterar om kommunerna skall åläggas att svara
för förebyggande åtgärder även för andra nödlägen. Kommitténs uppfattning att
kommunerna bör få en formell rätt att framföra krav på åtgärder vid t. ex.
brister i säkerheten delas helt. Däremot bör icke arbetsbördan ökas genom obligatoriska
skyldigheter för brandförsvaren. - Kommittén föreslår att sjukvårdshuvudmännen
skall ha ell totalansvar betr. sjuktransporterna. Delta hindrar dock inte att
man tar tillvara de fördelar som kan vinnas genom att de vägbundna ambulanserna
stationeras hos räddningstjänsten på de orter där detta är lämpligt. Speciellt
motiveras detta vid olyckor i terrängen då räddningstjänsten i övrigt måste engageras
för transporter som inte är vägbundna. - Riksdagen beslutade under våren 1981
att lägga vissa uppgifter på kommunerna i beredskapen mot atomolyckor.
Kommunerna är numera skyldiga att medverka i planläggningen för en eventuell
evakuering i händelse av en olycka på något av kärnkraftverken. Dessutom skall
brandförsvaren deltaga vid en olycka genom bl. a. indikering av joniserande
strålning inom en radie av 50 km. Det är väsentligt att räddningstjänstens
medverkan vid en atomolycka juridiskt jämställs med övrig räddningstjänst
enligt brandlagstiftningen. En konfliktsituation kan annars uppstå med hänsyn
till beredskapen för övriga nödlägen. Utbildningen för uppgifterna i samband
med atomolycka är omfattande speciellt för brandförsvarets personal. Del är
väsentligt att kommunerna erhåller full kostnadstäckning för utbildning, övning
och övriga insatser i samband med kärnkraftsäkerhetsarbetet.

Gotlands kommun vill
understryka den stora betydelse som flera grenar av den särskilda
räddningstjänsten har i gotlandsregionen. Del är av synnerlig vikl att
räddningshelikopter är stationerad på Gotiand. För sjukvårdshuvudmannen Goflands
kommun är flygvapnets helikopter på Visby flygplats en oersättlig resurs. -
Mellan luftfartsverket och Gotlands kommun har förevarit överläggningar om
samverkan inom räddningstjänsten vid Visby flygplats. Kommunen syftar till att
träffa ett avtal med verket, vilket kan ge ekonomiska och andra fördelar för
parterna. - För en kommun som Gotland med mycket lång kuststräcka är det
viktigt att kustbevakningen har resurser för att så långt möjligl effektivt
bekämpa olja till havs och i kustvaltnen. Kommunen vill upprepa kravet på
lokalisering av ulsjöbevakningsfartyget TV 172 till Slite, vilket avsevärt
skulle förslärka övervakningen. Kommunen vill även hänvisa till regler i den s.
k. "Östersjökonventionen" som bl. a. föreskriver en skyldighet för östersjöstaterna
att upprätlhålla beredskap för

Skr. 1982/83:22 136

att
bekämpa utsläpp av skadliga ämnen. Mot bakgrund härav upprepar Gotlands kommun
sill förslag att en internationell räddningsstyrka för bekämpning och
rapportering av oljeskador i Östersjön skall bildas. Styrkans naturliga
placering vore på Gotland.

Karlskrona kommun
framhåller att den splittrade bilden av olika samhällsorgan som är engagerade i
räddningstjänstområdet motsvaras i dag av en lika splittrad lagstiftning. Del
är därför rimligt att kommittén vid det fortsatta arbetet försöker så långt del
är möjligt nå en enhetlig lagstiftning för sarnhällets hela räddningstjänst. En
sådan skulle kunna medverka till en bättre samverkan meUan olika organ i
räddningstjänstarbetet. - Kommittén föreslår att räddningstjänstbegreppet skall
vidgas att även omfalla lednings-och planeringsansvar för störningar i viktiga
samhällsfunktioner ex.vis snöoväder, elavbrott etc. Ur räddningstjänstsynpunkt
står utan tvekan myckel atl vinna om ansvaret för planering och ledning av
räddningsingripande koncentreras tiU ett så litet antal samhäUsorgan som möjUgt.
Viktigt att notera i sammanhanget är, vilket också kommittén anför, att de samhällsorgan
som tillförs detta ansvar inte behöver förfoga över samtliga de räddningsresurser
som erfordras. Andra samhällsorgan kan åläggas att medverka i själva
räddningsarbetet. - Stora materiella värden kan ofta räddas om
räddningstjänstbegreppet vidgas att omfatta även insatser på ett stadium när
fara för nödläge kan anses föreligga. Kriterier för när räddningstjänst skall
anses föreligga måste emellertid fastställas i kommitténs fortsatta arbete så
att inte räddningstjänstens effektivitet äventyras. Intressanta är tankegångama
som framförs i arbetet att när det gäller kostnader för åtgärder som vidtages
för att förhindra egendomsskador skulle ersättning kunna utkrävas av egendomens
ägare. - Tveksamt är värdet av kommitténs förslag att lagreglera skyldigheten
för räddningsbefälhavaren att överlämna återställnings- eller saneringsarbete
till någon som har till uppgift att verkställa sådana åtgärder. För denna del
bör en utveckling av den föreliggande överenskommelsen mellan kommunförbundet
och försäkrings-givama ge minst samma resultat. När det gäller
återställningsarbete efter större oljeskada anses andra förhållanden vara för
handen. Många gånger är stora geografiska områden och många samhällsintressen
berörda av en sådan skada. Ett samordnat lednings- och planeringsansvar bör där
ge stora fördelar. Brandstyrelsen anser därför att sanering efter oljeskada ansvarsmässigt
bör hänföras till räddningstjänstbegreppet av samma skäl som anförts när det
gäller utvidgning av räddningstjänstens ansvar för stömingar i viktiga
samhällsfunktioner. - Förslaget att räddningstjänstorganen skulle få till
uppgift att påtala brister i förebyggande åtgärder även mot andra nödlägen än
brand måste ur total skadeförebyggande synpunkt anses positivt. Uppgiften bör
dock inte utformas som en skyldighet utan som en möjlighet för
räddningstjänstorganen att göra dessa påpekanden. I det fall skyldighet skulle
föreskrivas uppkommer ett alltför omfattande utbildningsbehov av
besiktningspersonalen inom en mångfald olika tekniska områden.

Skr.
1982/83:22 137

Även
med hänsyn till det juridiska ansvar som en föreskrift om skyldighet att påtala
brister innebär, finns det anledning att vara tveksam. Redan i dag utför
brandförsvaret sjöräddning i hamnområden och på insjöar. Kommitténs förslag
att den allmänna räddningstjänstens ansvar utvidgas i detta avseende är därför
rimligt. - Kommitténs förslag attsjukvårdshuvudmännen skall ha ett totalt
ansvar för sjuktransporter och ambulansverksamhet är välgrundat. Detsamma
gäller förslaget att den allmänna räddningstjänsten skall svara för utförande
av transporter av skadade och sjuka i terrängen för sjukvårdshuvudmännens
räkning. Det är viktigt att en integration mellan räddningstjänsten och sjuktransportorganisationen
kommer till stånd. Ett sätt bör vara att sjukvårdshuvudmännen i större grad än
som sker i dag tar till vara de fördelar som kan vinnas genom att de vägbundna
ambulanserna stationeras hos räddningstjänsten på de orter där detta är lämpligt.
Kommittén avser att utvärdera denna organisationsform i det fortsatta arbetet.

Karlshamns kommun anser
att i det fortsatta utredningsarbetet bör beaktas att reglera lagstiftningen så
att räddningsbefälhavaren efter avslutad räddningstjänst vid utsläpp av olja
och kemikalier får ansvaret för den efterföljande saneringen. ~ Kommitténs
förslag om utökad ekonomisk medverkan från den privata sektorn, främst
industrin, anser kommunen bör undvikas. Industrin har redan i såväl
miljölagstiftningen som i brandlagstiftningen stora pålagor för miljö- och
brandskydd. Kostnaderna för den akuta räddningstjänsten bör liksom hittills
bestridas av kommunens räddningstjänst. Brandförsvaret besiktnings- och
kontrollverksamhet bör inte betalas av industrin utom i exceptionella fall,
exempelvis vid tillbyggnader i stor omfattning som kan kräva särskild brandsyn
eller konsultation vid flera tillfällen under kort tid. - Ett kommunanknutet
civilförsvar måste enligt kommunens mening otvivelaktigt tUlföra kommunen goda
resurser, såväl utrustning som planläggning för större skador i fredstid. -
Kommunen anser att den allmänna räddningstjänsten kan överta ansvaret för
sjöräddning även i skärgårdsområden, förslagsvis inom ett avgränsat område med
bebodda öar. - Skyldigheten att påtala brister i förebyggande åtgärder mot
annat än brand kan enligt kommunen få vittgående konsekvenser i andra arbetsuppgifter.
Men inom de områden brandförsvarets besiktningsman är medveten om att annan
besiktningsman, exempelvis yrkesinspektör, hälsovårdsinspektör, polis, icke
har regelmässig tillsyn, bör brister kunna påtalas. Besiktningsman från
brandförsvaret som underlåter att påtala sådana brister på gmnd av okunnighet
eller bristande uppmärksamhet, bör inte ställas till ansvar för sin
underlåtenhet.

Ronneby
kommun anser att planering för och ledning av samhällsinsatser vid störningar i
viktiga samhällsfunktioner är en annan principiellt viktig fråga. Här kan
enligt kommunens uppfattning brandförsvaret fylla en samordnande funktion.
Förslaget om sammanslagning av statens brandnämnd och civilförsvarsstyrelsen
till ett nytt räddningsljänstverk synes

Skr.
1982/83:22 138

förtjänstfuUt men måste i så fall planeras noga så att
frågor om räddningstjänst i fred får en framträdande roll. - Kommittén har
berört ambulansverksamheten i landet och diskuterat för- och nackdelar med att
allmänna räddningstjänsten utför ambulanstjänsten - i varje fall de så kallade
akuttransporterna- åt sjukvårdshuvudmannen. Kommittén skall genomföra en
undersökning i Jönköping respektive Örebro län vilka representerar dels räddningstjänstplacerade
ambulanser och dels sjukhusplacerade ambulanser. Kommunens uppfattning av
dessa olika system är att den räddningstjänstplacerade ambulansen ur flera
synpunkter t. ex. effektivitet, beredskap, samverkan, arbetarskydd är klart
överlägsen den sjukhusplacerade. Därför ser vi med tillförsikt fram mot
kommitténs slutbetänkande i denna fråga.

Krbtianstads kommun framhåller att beträffande uppgiften
att ingripa vid fara för olycka och att påtala brister vid andra olyckor än
brand är detta områden, som är helt nya för brandförsvaren och kommunerna måste
ges rimlig tid att sätta sig in i och utbilda sin personal inom dessa nya
områden. -Kommunen anser, att stora vinster kan göras om den allmänna räddningstjänsten
och ambulansverksamhelen samordnas. Dessa vinster Ugger både på effektivitet
och ekonomi. Kommunen inser vidare, att kommittén är ganska läst i sin
uppfattning om fortsatt primärkommunalt huvudmannaskap, men hemställer ändå,
att en samverkan sker beträffande ambulansverksamheten och allmänna
räddningstjänsten. Vid Kristianstads kommuns flygplats, Everöd, sköts
räddningstjänsten redan i dag av kommunen varför uppgiften ej föranleder några
nya åtaganden. Sjöräddning i insjöar och hamnområden har alllid utförts av
kommunens brandförsvar, varför den lagstiftade uppgiften bara kommer att
konfirmera verkligheten. Utökad beredskap mot kärnkraftsolycka berör ej Kristianstads
kommun. Beträffande transport av skadade och sjuka i terrängen hänvisar
kommunen tiU synpunkter om huvudmannaskapet för ambulansverksamheten.

Simrbhamns kommun tillstyrker föreslagna åtgärder. I
synnerhet i fråga om civilförsvaret där bl. a. materielen kan göras lättare
tillgänglig och att möjligheter skapas för ett bättre utnyttjande av densamma.
Försvarsmaktens möjlighet atl bistå räddningstjänsten har hittills ej
utnyttjats i möjlig omfattning. Att vapenfria värnpliktiga placeras eller
överföres till "brandkårerna" - räddningstjänsten - är en avgjord
fördel och tillgång. -Kommitténs förslag bör godtas därför atl företagen på så
sätt erhåller ett snabbt och effektivt närskydd samtidigt som den allmänna
räddningstjänsten . kan avlastas en del uppgifter. Frivilligorganisationer
förfogar över betydande personella och materiella resurser som kan vara
gripbara relativt kort tid efter en inträffad olycka. Nuvarande lagsiiftning
begränsar i hög grad räddningstjänstens möjligheter att ingripa. Detta gäller
på såväl lokal som regional nivå. Föreslagna åtgärder är väl ägnade atl
undanröja dessa begränsningar. Kommunen bedömer emellertid att svåra
avvägningsproblem kan komma atl uppstå om räddningstjänsten åläggs skyldighet
att även

Skr.
1982/83:22 139

påtala
brister avseende andra förebyggande åtgärder än de som avser brand. Det kan bli
svårt, för att inte säga omöjligt, att organisera och systematisera en sådan tiUsynsverksamhet.
På gmnd härav kan rena tillfälligheter komma atl avgöra om brister blir
påtalade. Ansvariga befattningshavares kompetens kommer dessutom att bli
avgörande för förmågan att överhuvudtaget upptäcka brister. Detta får inte
hindra att uppenbara brister blir påtalade och tillrättade t. ex. genom anmälan
till berörd myndighet såsom yrkesinspektionen eller annan. - Ansvar för alla
slags transporter av sjuka och skadade bör fastiäggas enhetligt.

Malmö kommun vill
understryka betydelsen av att samhäUets resurser utnyttjas på etl mera rationeUt
och ekonomiskt sätt i de berörda frågorna. Enligt kommunens mening är
emellertid av vikt att uppmärksamma att förändringar ej får till följd att
kostnader överflyttas från staten till kommunerna. Det måste förutsättas att ytteriigare
uppgifter för kommunerna förenas med täckning av ökade kostnader genom
statliga medel.

Svedala kommun anser att
när det gäller flygräddningstjänsten så torde inte uppstå några
rationaliseringsvinster genom överförande av huvudmannaskapet tiU kommunen,
eftersom den särskilda räddningsljänststyrkan endast i ringa utsträckning kan
användas i den allmänna räddningstjänsten. Kommunen avstyrker således förslaget
i denna del. Vid ett överförande av huvudmannaskapet för flygräddningstjänsten
till kommunen föreslår kommittén att luftfartsverket skall bestrida de
kostnader som är förenade med uppgiften i fråga. Kommunen vill understryka att
så sker, om överföringen kommer till slånd, mot bakgrund av det ansträngda
ekonomiska läge söm kommunen befinner sig i och som inte ger utrymme för ätt
påtaga sig nya kostnadskrävande verksamheter.

Varbergs kommun framhåller
att civilförsvaret i dag har viss räddningsutrustning förrådsställd på
brandstationen i Varberg. Brandförsvaret har i övrigt nyckel till
mobiliseringsförråd vid behov av ytterligare civilförsvarsmateriel. Problemet
är att civilförsvarsinskriven personal icke kan inkallas för räddningstjänst enligl
gällande lagstiftning. En ändring i lagstiftningen så att de s. k. snabbmobiliserade
undsättningsplulonerna kunde få användas skulle vara ett stort steg framåt.
Dessa plutoner är ju också någorlunda utbildade. Militär personal med
utrustning borde kunna användas smidigare än som f. n. är fallet. - Vid större
olyckor svarar räddningsledningen för att erforderliga personalresurser för
transporter i terrängen tillföres genom bistånd från militära förband -
personal, fordon, helikoptrar - hemvärn, frivilliga organisationer osv.
Personalbehovet är stort och kan beräknas till fem personer per bårfall. Vid
olyckor med enstaka eller litet antal skadade ingriper inte alltid den allmänna
räddningstjänsten. Beredskapsstyrkorna är icke dimensionerade för att
tjänstgöra som något slags transporlkompani vid olyckor där deras kompetens
icke behöver användas i det skadeavhjälpande arbetet. Dessutom saknas f. n.
lämpliga transportmedel. Frågan bör utredas grundligare. Kommunen ansluter sig
till uppfattningen om fördelarna med

Skr. 1982/83:22 140

akutambulanser
placerade på brandstationer - en uppfattning som delas av flertalet brandbefäl
i landet. - Industrier som bedriver riskfylld verksamhel bör ha ett väl
tillgodosett egenskydd. Det kan icke anses vara kommunens skyldighet att
vidtaga långt gående åtgärder för enstaka industrier. -Tillsyningsmyndigheterna
bör medgivas möjligheter att föreskriva förebyggande åtgärder vid andra risker
än brand.

Kungsbacka
kommun framhåller att kommittén förutsätter att även andra samhällsresurser än
den allmäiina räddningstjänsten skall tas i anspråk. Ett utökat samarbete med
civilförsvaret och del militära försvaret rekommenderas. Kommunen har i och
för sig intet att erinra emot kommilténs förslag i fråga om utvidgade
skyldigheter att ingripa men konstaterar, att vissa kommuner genom en utökad
räddningstjänstverksamhet kommer att belastas hårdare än andra.

Göteborgs
kommun framhåller att kommittén förordar en så långt möjligl enhetlig
lagstiftning omfattande de huvudsakliga riktlinjerna för samhällets hela räddningstjänst.
I denna skall ordet "brand" ersättas med orden "räddning"
och "räddningstjänst". Kommunen tillstyrker förslaget. -Betänkandet
upptar förslag till gemensam användning inte bara av materieUa resurser som
redan nu ligger i civilförsvarsförråden. En rekrytering av vapenfria
tjänstepliktiga till den kommunala räddningstjänsten i krig och i fred anses
kunna öppna stora möjUgheter till en förstärkning av resurserna. Kommunen
understryker; värdet av resurshöjning genom samverkan. -Kommittén föreslår att föijetag
som driver miljöfarlig verksamhet bör liksom hittills svara för egen beredskap
mot olyckor samt dessutom att företag med riskfylld verksamhet bör åläggas att
ha en viss gmndberedskap. Kommunen tillstyrker förslaget. - I fråga om alarmering
framhåller kommittén beträffande SOS Alarmering AB att ett samlat alarmeringsorgan
bl. a. för samordningen av insatserna vid olyckor med slörre verkningar är
viktigt. Kommunen vill med bestämdhet framhålla att detta inte kan vara ett
räddningstjänsten utomstående organs uppgift utan måste åvila ledningen för
allmänna räddningstjänsten. - Kommittén anser att den allmänna
räddningstjänstens skyldigheter att ingripa skall utgöra basen även i en framtida
verksamhet. Dämtöver diskuteras om inte snöoväder, elavbrott, avbrott i
vattenförsörjningen eller olika avbrott i industriverksamhet som medför eller
kan medföra skada kan vara nödlägen i brandlagens mening. Att
räddningstjänstorganen får ansvaret för att avvärja eller begränsa sådana störningar
medför inte att de själva måste utföra alla de insatser som behövs i sådant
läge. Efter stormarna 1969 uppdrog kommunstyrelsen i Göteborg åt brandchefen
att planlägga för dylik övergripande ledning. Senast tillämpades
ledningsprincipen vid stormen med högvattnet i älven i november 1981. Hos brandchefen
samlades representanter för polis, gata, el och va. På så sätt kunde
situationen totalt och ögonblickligen överblickas samt beslut fattas i
samverkan. Att ett dylikt förfarande principbeslutas i ny räddningstjänstlag synes
enbart positivt. - Enligt gällande brandlag skall allmänna räddnings-

Skr. 1982/83:22 141

tjänsten
ingripa när nödläge kan befaras vara omedelbart förestående. Enligt kommitténs
bedömning finns del anledning att diskutera om räddningstjänstorganen borde
vara skyldiga att ingripa ännu tidigare. Enligt kommunens bedömning skulle ett
beslut härom många gånger underlätta beslutsfattandet på fältet. - I fråga om
återställnings- och saneringsarbetet anses icke alt räddningstjänstorganen bör
ha en i lag reglerad skyldighet atl utföra sädana. Däremot, säger kommittén,
kan diskuteras möjligheten alt föreskriva en skyldighet för
räddningsbefälhavaren att överlämna ansvaret till någon som har till uppgift
att se lill att åtgärder för restvärdesskydd blir utförda. Enligt kommunens
uppfattning har kommittéii inte beaktat att räddningsbefälhavarens ansvar är
knutet till "nödläget". Om fastighetsägaren eller brukaren inte har
intresse i saken torde etl ansvar för nödläge aldrig komma att omfatta ansvar
för återställning och sanering. - I frågan om räddningstjänstorganens ansvar
för förebyggande åtgärder mol brand har prövats om detta skulle utvidgas till
att omfatta även förebyggande verksamhet mot annat nödläge än brand. Kommittén
avvisar tanken men däremot skulle det vara möjligt att ge
räddningstjänstorganen till uppgift att påtala missförhållanden, i som upptäcks
i samband med den ordinarie räddningsljänstverksamhejten och som bedöms kunna orsaka
olyckor. Kommunen kan ansluta sig till en sådan utvidgad skyldighet. -
Kommittén har även diskuterat möjliga nya uppgifter för den allmänna
räddningstjänsten genom övertagande av verksamheten från särskild
räddningstjänst och sjuktransporlorganisation. De verksamheter som kartiagts är
fjällräddningstjänst, flygräddningstjänst, sjöräddningstjänst, bekämpning av
olja till havs och i kustvatten, Vänern och Mälaren, räddningstjänst vid
olyckor i atomanläggning samt sjuktransporter och ambulansverksamhet. Kommunen
anser beträffande fjällräddning att denna även i fortsättningen bör vara
polisens hela ansvar. Beträffande flygräddningstjänsten att denna i och för sig
skulle kunna skötas av kommunala brandförsvaret. Vid Göteborg-Landvetter är
dock flygtrafiken av den omfattningen att några fördelar med kommunal drift
knappast slår att få. Dessutom är ju ICAO-bestämmelserna ratificerade av staten
och uppgiften är en helt statlig skyldighet för luftfartsverkets fält. Däremot
ombesörjer brandförsvaret redan nu räddningstjänsten på det kommunala fältet Göteborg-Säve.
På detta fält verkar även en miUtär basräddningstjänsl. På grund av de militära
arbetstiderna har denna dubbelbemanning kommit till stånd. Denna kan inte anses
ekonomiskt försvarbar. Den allmänna räddningstjänsten borde ta hela ansvaret och
basräddningstjänsten betala sin del. Det argument som kommittén anför mot detta
är atl de militära flygplanens utrustning med vapen och ammunition är av
speciell karaktär. Påståendet saknar all grund då den allmänna
räddningstjänsten har hela ansvaret vid haveri utanför fältgränsen. Dessutom
gör räddningstjänsten normalt ingen gradering av farligheten. Ammunition torde
vara bland del mindre farliga. Beträffande sjöräddningen kan det vara naturligt
med en stallig ledning då detta är en statens uppgift.

Skr. 1982/83:22 142

Emellertid måste ansvaret för öar i skärgården preciseras
liksom vad det innebär att kustkommunens gräns sträcker sig tiU
territorialgränsen. Förslaget atl den allmänna räddningstjänstens ansvar för
sjöräddning i hamnar och övrigt vatten skall sammanfalla med
"hamnområde" för olje-och kemikaliebekämpning tillstyrkes. Vidare bör
prövas om inte den allmänna räddningstjänsten i lämpliga delar bör ingå som
resurs i sjöräddningen. - Beträffande bekämpning av olja och kemikalier till
havs, i kustvatten och i Vänern och Mälaren föreslår kommittén ingen ändring av
ansvaret utan detta kvarblir hos kustbevakningen eller den nya föreslagna
sjöfarts- och kustbevakningsmyndigheten. - Beträffande räddningstjänst vid
atomolyckor har framhållits atl den allmänna räddningstjänstens fasta uppgift
är att utföra indikering. Vid sådant tillfälle har insatsstyrkorna försvagats
varför det vore önskvärt att kommittén klarlade beredskapssituationen. I fråga
om brandchefens roll vid länsstyrelsens utrymningsplanläggning synes detta
helt missuppfattats av kommittén. - Beträffande sjuktransporter och ambulansverksamhel
föreslås alt den allmänna räddningstjänsten bör åta sig atl åt
sjukvårdshuvudmännen utföra marktransporter av sjuka och skadade i terrängen. I
övrigt menar kommittén atl ambulansverksamhel och räddningstjänst bör
separeras inte minsl ur utbildningssynpunkt. . Kommunen har en helt annan
uppfattning. I Göteborg har sedan ambulansväsendet startade transporterna
utförts av brandförsvaret. Kravet på utbildning och vidareutveckling kan inte
vara något skäl till alt inte ha det så. Vid Göteborgs brandförsvar bedrives
numera en av landets mest avancerade ambulanstjänster - självfallet i mycket
nära samverkan med sjukvårdsförvaltningen. Kommittén tycks i detta avseende
bortsett ifrån atl räddningstjänstens första uppgift är att rädda liv. Skulle
resonemanget fullföljas fullt ut. skulle räddningstjänstinsatser i sin helhet
vara en sak för sjukvårdshuvudmannen. Nu kommer i stället
sjukvårdsutbildningen räddningstjänsten lill godo genom alt" all
brandpersonal har erforderlig grundutbildning för ambulanstjänsl. Ytterligare
kan ifrågasättas om inte omtanken bör vara lika stor i fråga om transport i
terrängen. Vid delta arbete om något krävs en gedigen ambulansutbildning så att
transportarbetet i sin svåraste del bUr meningsfyllt. Vidare talar tidsfaktorn
för att ambulanserna i landet bör vara så spridda som möjligt i förhållande
till befolkningsunderlaget. Verksamheten vid Göleborgs brandförsvar har visat
att förutsättningen för ett gott resultat är såväl god utbildning på personalen
som korta effektiva körvägar lill patienten. I fråga om akutambulanser föreslås
atl kommittén prövar om begreppet "insalstid" bör införas även för
denna verksamhet.

Lysekils kommim hälsar en utökad användning av
civilförsvarets resurser även i fredstid med tillfredsställelse. Användande av
militära resurser kräver en smidigare handläggning inom den miUtära
organisationen och en utökad utbildning i räddningstjänst av befälspersonal. -
Räddningstjänstorganisationens utökade skyldighet alt ingripa enligt
kommitténs förslag mot andra nödlägen än brand finner kommunen vara positivt.
Möjligheten att ingripa i

Skr.
1982/83:22 143

"förebyggande" syfte då en skada kan befaras är
ytterligare en åtgärd som, enligt vårt synsätt, är ägnad att öka effektiviteten
vid räddningsarbete. Förslaget atl införa möjligheter all påtala brister vad
rör även andra nödlägen än brand noteras med tillfredsställelse, men vi anser,
alt detta kommer att medföra ökade krav på besiktningsorganisalionen för
"brandsyn". - Kommittén har föreslagit en sjöräddningsskyldighet för
räddningsorganisationen i hamnområde, vissa sjöar och vattendrag. Kommunen
anser att denna skyldighet sträckes ut atl gälla hela kommunens ansvarsområde.
Sjöräddning till havs skall även i fortsättningen åvila sjöfartsverket. Samordning
under planerade och väl övade former måste naturligtvis förekomma mellan
ovannämnda instanser. - Räddningstjänsten saknar i nuläget utrustning och
utbildad personal för transport av skadade och sjuka i terräng för
sjukvårdshuvudmannens räkning. Med terräng för Lysekils kommuns vidkommande
förstås även kommunens skärgårdsområde, som sommarlid är uppehållsplats för
omfattande båtturism. Kommunen befarar därför atl detta kommer att medföra en
belastning för kommunen. Kommunen ser fördelar i ett fördjupat samarbete med sjuktransporlverk-samheten.
Kommunen anser dock att transport av akut sjuka och vid olyckor skadade
personer skall betraktas som räddningstjänst och handhas av en organisation.

Vänersborgs
kommun framhåller att som en möjlighet till ökad effektivitet inom
räddningstjänsten har kommittén tänkt sig utökad användning av statliga och
kommunala resurser avsedda för andra ändamål än allmän räddningstjänst, t. ex.
civilförsvarets och det militära försvarets resurser. Kommunen vill understryka
nödvändigheten av att åtgärder sätts in på detta område för att åstadkomma ett
utökat samarbete främst med civilförsvaret. Det är kommunens uppfattning atl
det redan idag finns resurser tillgängliga, som skulle kunna utnyttjas bättre i
samverkan. Emellertid behövs regler för förfarandet när resurserna skall få tas
i anspråk. En översyn av dessa regler, så att de blir lätta att tillämpa, bör
göras så fort som möjligt. Civilförsvarsverksamhetens investeringar i
anläggningar och materiel bör också ses över så att de tillgodoser även fredsräddningstjänslens
behov. Man bör även kunna pröva om inte SJ, televerket, vägverket,
luftfartsverket och vattenfallsverket har resurser som kan komma till
användning inom räddningstjänsten. - Större olyckor kräver nästan alllid
ingripanden av flera slag av räddningstjänst. Det är därför särskilt viktigt,
såsom kommittén påpekat, att en så långt möjligt enhetlig lagstiftning
omfattande de huvudsakliga riktlinjema för samhällets hela räddningstjänst tas
fram. En samlad lagstiftning utgör också en nödvändig förutsättning för atl
räddningstjänstorganen skall kunna i tid använda de resurser som finns
tillgängliga hos olika myndigheter. Även de militära förbandens resurser bör
kunna användas i fredsräddningsljänsten. Också denna användning bör styras via
en enhetUg räddningstjänstlagstiftning.

Ale kommun framhåller att samhällets räddningstjänst omfaltar
för övrigt

Skr. 1982/83:22 144

många
verksamheter. För Ale kommun finns några bestämmelser i gäUande lagstiftningar
som förefaller oklara och ologiska. Enligt brandlagstiftningen har tullverkets
kustbevakning ansvar för att avvärja och begränsa skada till följd av utflöde
av olja eller kemikalier och som äger rum till havs eller i kustvallen, Vänern
eller Mälaren. Inom dessa vatten inkluderande också Vättern har sjöfartsverket
samordningsansvaret för sjöräddningstjänsten. Undantagna är de farleder i form
av kanaler som utgör förbindelse mellan dessa sjöar och hav trots att de trafikeras
av lastfartyg med bl. a. stora mängder farligt gods i lastrummen. Ansvaret för
räddningstjänstinsatser på dessa kanaler faller helt på kommunerna. För att optimera
materiella och personella resurser borde detta emellertid utformas så att
ansvaret delades mellan kommunerna och berörda centrala verk vid här avsedda
nödlägen. Den samverkan det kan bli frågan om bör sålunda ej lösas i samband
med ett akut nödläge, vilket är fallet i dagsläget. - Avslutningsvis kan
framhållas atl det måste vara värdefullt att samla all lagstiftning om
samhällets räddningstjänst i en lagskrift. Det är också mycket viktigt att
genom samverkan skapa grund för optimering av samhällets resurser vid olika
räddningstjänstinsatser där så erfordras.

Falköpings kommun
framhåller att andra resurser, t. ex. civilförsvaret och mUitären, bör
disponeras av den kommunala räddningstjänsten; företag bör ges ansvar även mot
andra nödlägen än brand. Ny enheflig räddnings-Ijänsllagstiftning bör
utarbetas, varvid språkbruket bör anpassas till det moderna räddningstjänslbegreppet.
Den kommunala räddningstjänsten bör ges ökad skyldighet och rätt att ingripa på
ett tidigt stadium för att förhindra skada samt utföra insatser för att
förhindra eller minska följderna av störningar i viktiga samhällsfunktioner.
Den förebyggande verksamheten bör utökas att omfatta åtgärder även mot annat
nödläge än brand. Information och utbildning av allmänhet, företag m. m. bör
intensifieras, alarmeringen bör samordnas. Räddningstjänst i allmänhet, som t.
ex. fjällräddning, sjöräddning, räddningstjänst vid flygplatser och räddningstjänst
vid atomanläggningar, bör handhas av den kommunala räddningstjänsten. Ansvaret
för sjuktransporter i terrängen bör åvila sjukvårdshuvudmannen men skall
liksom transport på väg kunna efter överenskommelse utföras av den kommunala
räddningstjänsten.

Vara
kommun uttalar sig för en utökad användning av kommunala och statliga resurser
avsedda för andra ändamål än räddningstjänst. En översyn bör göras beträffande
hela den brandförebyggande verksamheten. Samhället i övrigt främst industrin
bör ta sin del av elt utökat räddningstjänstansvar genom en utbyggnad av
självskyddet mot brand och andra nödlägen. Brandförsvarets resurser bör sällas
in för information och utbildning jämsides med en ökad brandförebyggande
verksamhet i form av regelbundna ordningsbrandsyner i företagens regi. Den
allmänna räddningstjänsten bör ges möjligheter att ingripa vid fara för nödläge
eUer liknande. Räddnings-

Skr. 1982/83:22 145

tjänstorganen
bör få rätt att påtala brister i förebyggande åtgärder även mot andra nödlägen
än brand.

Gullspångs
kommun anser att förslaget om skyldighet atl ingripa vid störningar i viktiga
samhällsfunktioner går inte ihop med strävandena att bibehålla nuvarande
ekonomiska ramar. För Gullspångs kommun krävs utökade personella och materiella
resurser.

Karlskoga
kommun framhåller att kommittén har framhållit alt varje förelag med riskfylld verksamhel
bör kunna åläggas att ha viss grundberedskap mol olyckor m. m. men alt den i
första hand på frivillig väg bör kunna bestämmas av företagel i samarbete med
det kommunala brandförsvaret. Kommunen kan konstalera att detta är förhållandet
i Karlskoga kommun med där befintlig storindustri och att samordning av
resurser är av UtomordentUgt stor betydelse för att räddningstjänsten skall bli
så ekonomisk men jämväl så effektiv som möjligt. Kommunen vill också
understryka vikten av de resurser för att komplettera och förstärka den
allmänna räddningstjänsten som civilförsvaret och industrins verkskydd förfogar
över. Kommunen biträder kommitténs mening om att det bör finnas en lagföreskrift,
som ålägger företagen att inte bara ha beredskap utan även att förebygga brand
och andra nödlägen. - Kommunen vitsordar att ett övningsfält och övningshus
inom kommunen skulle vara en värdefull tillgång för räddningstjänsten och att
förverkligandet av ett sådant behov bör komma till stånd så snart medel kan
avsättas härför. Samverkan med grannkommun och ledande industrier anser
kommunen som en framkomlig väg för att lösa detta gemensamma behov av
utbildning och övning. Räddningsljänstkommittén bedömer i sitt betänkande
information som mycket viktig och gmndläggande i det förebyggande arbetet och
efterlyser bättre resurser för information om risker och skyddsåtgärder.
Kommunen understryker vikten av ökad självskyddsutbildning i skolorna, av att
Sveriges Radio regelbundet ställer upp och ger utrymme för ökad information om
åtgärder avsedda att göra det lättare för den enskilde att skydda sig vid
olyckor av oUka slag samt av ökad forskning och utveckling för att förbättra
både räddningstjänsten och de rent förebyggande åtgärderna. - För atl
samhällets räddningstjänst oavsett olyckans art, plats eller antalet inblandade
myndigheter skall fungera så friktionsfritt och så effektivt som möjligt
fordras dels en samordning av alarmeringsfunktionen och att olika myndigheter
ömsesidigt larmar varandra dels att samband snabbt upprättas mellan ansvariga
organ. Det torde inte dröja länge förrän ett nytt rikstäckande
radiokommunikationsnät gör det möjligt för olika räddningsljänstorgan att
direkt kommunicera med varandra. Detta nya system kommer enligt kommittén att
fä stor betydelse i räddningstjänstarbetet efter olyckor, som kräver samordnade
insatser. Kommunen välkomnar det utvecklingsarbete som pågår för att
effektivisera alarmering och för en samordning av radiokommunikationer.
Kommunen vill i detta sammanhang dock poängtera att länsalarmeringscentralerna
(SOS Alarmering AB) icke får och ej heller kan fungera som ledningscentraler
för

10
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 22

Skr. 1982/83:22 , 146

räddningstjänsten. Ledningscentral för ledning av räddningstjänsten
upprättas genom räddningsbefälhavarens försorg.

Lindesbergs kommim anser atl påtalandet av brister i
förebyggande åtgärder som avser även andra nödlägen än brand innebär en ny
arbetsuppgift som kan innebära förvirring hos allmänheten. Redan idag förmärks
irritation ute i samhället på grund av att myndigheter m. fl. trampar in på
varandras arbetsområden och ger olika besked. Till exempel kan yrkesinspektionen,
brandchefen och förelagshälsovårdens skyddsingenjör ge olika anvisningar eller
ställa olika krav på samma objekt. Ska nu brandchefens förebyggande uppgifter
utökas finns risker för att denna förvirring ökar ytterligare. Fast avgränsade
arbetsområden eller en enda tillsynsmyndighet måste till!

Gävle
kommun framhåller att saneringsarbetet efter bränder eller andra nödlägen
kräver både speciell utrustning och speciella kunskaper. En kommun utgör
definitivt etl för litet underlag för alt bygga upp en sådan organisation.
Brandförsvaren i flertalet slörre kustkommuner har ofta egna ganska stora
båtar. Kommunen tycker därför att den som har ansvaret för sjöräddningen borde
kartlägga dessa resurser för alt vid behov kunna använda dem. Brandförsvaren
har en betydligt kortare anspänningstid än de flesta andra som ingår i
organisationen vilket kan ha avgörande betydelse. -Kommunen delar uppfattningen
att alarmering av sarnhällets räddningsresurser även i framtiden skall utföras
av SOS Alarmerings länsalarmeringscentraler. UlveckUngen visar dock att
andelen kommersiella tjänster hos länsalarmeringscentralerna kraftigt ökar.
Detta har tyvärr fått till följd att tiden för utbildning och övning av
personalen vid länsalarmeringscentralerna i räddningstjänst minskat. En ökning
av andelen kommersiella tjänster får inte ske på bekostnad av tid för övning
och utbildning av personalen vid länsalarmeringscentraler.

Härnösands kommun framhåller att kommittén inte har
uppmärksammat en betydande resurs som finns i samhället och som finns inskriven
i de flesta räddningstjänstorganisationernas planer, nämligen de resurser som
finns inom entreprenadföretag i alla kommuner. Resurserna gäller alla slags
entreprenadmaskiner, kranar m. m. Maskinerna handhas av mycket välövat folk och
kan sättas in på etl fackmässigt sätt i räddningstjänstsammanhang. Erfarenhetsmässigt
finns heller inget motstånd mot en sådan användning hos ägare och förare. Även
om insatstiden för sådan utrustning blir relativt lång eftersom alarmering
måste ske genom telefonsökning torde den ändå ofta bU kortare än för utrustning
som är centralt placerad i en region. Förarna har dessutom mycket större vana
att hantera utrustningen än personal i en räddningsljänstorganisation. -
Kommunen kan i huvudsak instämma i kommitténs uppfattning vad gäller utökade
skyldigheter för den allmänna räddningstjänsten att ingripa vid händelser som
leder lill att viktiga samhällsfunktioner äventyras. Kommunen ställer sig
emellertid frågande tiU om ansvaret för förebyggande åtgärder för annat än
brand skall åvila

Skr.
1982/83:22 147

räddningstjänsten.
I samhället finns redan nu exempelvis yrkesinspektionen som har alt svara för
liknande verksamhet. Det torde ligga närmare till hands att uppgiften lägges
dit. Därigenom undvikes också intressekollisioner mellan de två
organisationerna.

Ange
kommun framhåller att kommitténs uppfattning att utöka den allmänna
räddningstjänsten med skyldigheter att ingripa vid händelser som leder till att
viktiga samhällsfunktioner äventyras måtte anses vara helt riktigt enär
räddningstjänsten i nuläge deltar i dylika ingripanden. Räddningstjänstkommittén
överväger vidare att ge räddningstjänstorganen ökat ansvar genom alt de får lill
uppgift att påtala brister i förebyggande åtgärder även mot andra nödlägen än
brand. Denna ev. utökning av räddningstjänstorganens skyldigheter kräver
noggrannare anvisningar beträffande utbildning och resurser för att ingripa i etl
i princip nytt verksamhetsområde.

Krokoms kommun anser att
fjällräddningen även i fortsättningen bör vara en uppgift för polisen, som har
en effektiv och fungerande organisation uppbyggd. Kommittén föreslår en
samverkan mellan polis och den allmänna räddningstjänsten, exempelvis vid
omhändertagande och transport av skadade. Någon negativ inställning till en
sådan organisation föreligger ej, under förutsättning att kostnader som drabbar
kommunen, bestrids av ansvarig huvudman och atl sådan samverkan endast sker vid
enstaka svårare fall. - Kommittén föreslår i betänkandet att ett samarbete
mellan sjukvårdshuvudmännen och den kommunala räddningstjänsten etableras för
ombesörjande av transporter av skadade i terräng. Detta förslag kan
tillstyrkas under förutsättning att detta sker endast i enstaka svårare fall
och att kostnaderna belastar sjukvårdshuvudmannen. Det förutsätts också att det
ansvar för sjuktransporter som lift- och linbaneföretagen åtagit sig, inom sina
ansvarsområden, även fortsättningsvis ombesörjes av dessa. - Länsstyrelsen bör
även fortsättningsvis i nära samarbete med kommunerna ansvara för
civilförsvarsverksamheten i länet. Det borde ej behöva innebära särskilda \ svårigheter
för kommunerna att nyttja civilförsvarsmateriel i fredsräddningsljänsten och
därigenom förstärka upp med viss materiel vid större nödläge.

Åre
kommun framhåller att de utökade uppgifterna får endast bli ytterst marginella,
som t. ex. viss planläggning för längre elavbrott eller Uknande, enär kommunens
brandförsvar med nuvarande organisation ej orkar med några ytterligare krävande
arbetsuppgifter. Det förutsätts härvid också att länsstyrelsen även i
fortsättningen ansvarar för förebyggande åtgärder mot lavinolyckor samt alt
statsmedel avsätts för dessa förebyggande åtgärder. -Länsstyrelsen bör även
fortsättningsvis, i nära samarbete med kommunerna, ansvara för
civilförsvarsverksamheten i länet. Det borde ej innebära särskilda svårigheter
för kommunerna att nyttja civilförsvarsmateriel i fredsräddningstjänsten och
därigenom förstärka upp med viss materiel vid större nödlägen. -1 kommunen har
vid ett flertal tillfällen militären ställt sig lill förfogande för olika
arbetsuppgifter (icke räddningstjänst). Detta

Skr.
1982/83:22 148

samarbete bör vidareutvecklas och även gälla
räddningstjänst enär del militära försvaret förfogar över stora tillgångar både
kvalitativt och kvantitativt. En utökad och förbättrad samverkan mellan
kommunala räddningstjänsten, civilförsvaret, militära försvaret och polisen
till fromma för allmänna räddningstjänsten måste vara allas vår mening, och att
vi med samlade resurser erhåller en väl fungerande räddningstjänst i hela
riket. -Kommunen avsäger sig icke ansvaret för sjöräddningstjänsten, men
förordar långtgående samverkansformer mellan kommuner som gränsar till större
insjöar med omfattande aktiviteter som t. ex. Storsjön i Jämtlands län.
Samverkansformerna borde kunna lösas och beslutas om i nära samråd mellan
Svenska kommunförbundels länsavdelning och länsstyrelsen. Att i en
glesbygdskommun som Åre kommun uppnå 100 %-ig täckning för sjöräddning synes
vara helt ogenomförbart, enär många av de fjällvatten som nyttjas i
rekreationssyfte med kanoting och sportfiske ej kan nås inom rimlig tid för ett
lyckat räddningsuppdrag. Det är kommunens uppfattning att ett ökat ansvar bör
åläggas arrangörer och enskilda som i rekreationssyfte nyttjar fjällvatten
belägna långt från orter med brandkårsavdelningar.

Umeå kommun ansluter sig till att industrier som sysslar
med farlig verksamhet själva skall bära en slörre del av räddningstjänslkoslnaderna
som kan drabba kommunen. Kommunen ansluter sig även till att kommunerna skall
få möjlighet atl i större utsträckning få använda statliga eller kommunala
resurser i form av civilförsvarsutruslning, militär materiel m. m. som kan
nyttjas inom den kommunala räddningstjänsten. - Kommittén föreslår att det
kommunala brandförsvaret skall få syssla med förebyggande brandförsvar och inte
bara mot brand utan även kunna påtala brister vid andra typer av nödlägen.
Kommunen tycker detta är riktigt men det får inte medföra ett överlagande av
eller undergrävande av andra i dagsläget fungerande tillsynsmyndigheter. Det
utvidgade ansvaret bör utformas som en möjlighet och inte som en skyldighet.
Kommunen anser även att förebyggande brandförsvaret bör ta större hänsyn till
det materiella skyddet från nationalekonomisk synpunkt än vad som sker för
närvarande. Enligt nuvarande byggnadslagstiftning är det personskyddet, skydd
mot tredje man och skydd för räddningstjänstpersonalen som skall prioriteras.
Det materiella skyddet av byggnader, inventarier och annat som ur
nationalekonomisk synpunkt kan finnas intresse att skydda överlåter man till
försäkringsbolaget att sätta en tariff för. Kommunen anser att de storskador
som för närvarande inträffar till viss del bör kunna förebyggas genom en
förändrad syn från samhället på det förebyggande brandförsvaret. - Större
oljeskador har inträffat inom Stockholms skärgård, Göteborgs skärgård och
utefter Skånes kuster. Kommunen har hittills varit förskonad från större
oljeutsläpp men trots detta kan kommunen inte acceptera att alla
saneringsresurser som staten anskaffar förläggs till områden söder om
Stockholm. De regionala oljesaneringsdepåerna som statens brandnämnd har utrett
bör snarast upprättas och den norrländska kuststräckan bör få sin beskärda del
av den

Skr.
1982/83:22 149

statliga
utrustningen som skall finnas i beredskap. Kommunen tycker även att statens
initiativ att satsa pengar på teknik och systemutveckling inom oljesanerings-
och upptagningsområdet är viktigt och kommunen förväntar . sig en hel del
resultat eftersom nuvarande teknik inte kan anses uppfylla dagens krav. -
Kommunen samtycker till ett övertagande av flygplatsbrandkårerna men menar att
luftfartsverket i dagsläget sänkt räddningstjänstnivån vid flygplatsen till en
kritisk gräns och ej följer med i den allmänna utvecklingen. LFV har bl. a.
lämnat ifrån sig sin enda bandvagn, inte anskaffat
kommunikationsradioutrustning som är anpassad till LAC-standard varvid
samarbetet mellan kommunala brandförsvaret och ambulansorganisationen
försämras. - Då det gäller transport av sjuka människor i terräng, som enligt
kommittén skall åvila sjukvårdshuvudmannen, anser kommunen atl sjuk- och olycksfallstransportverksamheten
bör knytas till det kommunala brandförsvaret där så är möjligt för att ge både
anställda och allmänheten en höjd servicenivå. Vissa kostnadsbesparingar kan
också erhållas framförallt med gemensam beredskapspersonal. Skall kommunen svara
för sjuktransport i terräng måste snöfordon eller annan transportutrustning
anskaffas saml även tält och varmhåUningsutmstning för olyckor som inträffar i
terräng. Kommunen anser att sjukvårdshuvudmannen skall slå för dessa kostnader.
Då det gäller ambulansverksamheten tillstyrkes att sjukvårdshuvudmannen
(landstinget) får ansvara för sjuktransporterna utvidgat med samtliga
transporter på land, till sjöss och i luften. Kommunen tycker dock att den
verkställande resursen bör samordnas med det kommunala brandförsvaret för att
erhålla en enhetlig räddningsledning, större slagkraft, bättre utbildad
räddningstjänstpersonal inom sjukvård och vice versa saml större möjligheter
till flexibilitet vid bemanning av ambulanser vid större olyckor. Kommunen tror
även att vissa kostnadsbesparingar kan ske vid en samordning utan att
eftersätta kravet på sjukvårdens förlängda arm och ambulanspersonalens
utbildning och vidareulbUdning.

Skellefteå
kommun framhåller alt i principbetänkande diskuteras möjligheten atl disponera
speciell militär materiel t. ex. bandvagnar och andra terrängfordon. Det bör
observeras att om så blir fallet skall fordonen ställas till räddningstjänstens
förfogande så att räddningspersonalen direkt kan använda materielen om så
erfordras. Skellefteå kommun anser dessutom att försvarets helikoptrar inkl.
besättningar bör lokaliseras och organiseras på sådant sätt att de direkt kan
sättas in i den allmänna räddningstjänsten när så erfordras. Detta gäller
framförallt vid skogsbrandsläckning vid stora väglösa områden där man har behov
av materiel och persontransporter för att nå insatsområdet. Nuvarande möjlighet
att disponera försvarets helikoptrar är tyvärr förknippat med respektive
förbands möjlighet och vilja att "ställa upp". Brandförsvarets
"tunnor" för vatlenbombning fordrar dessutom speciella anordningar i
helikoptern för att rationellt kunna användas. Skellefteå Brandförsvar har vid
några tillfällen kunnat disponera F 21 ;s räddningshelikopter för personal- och
malerieltransporler och har då kunnat

Skr. 1982/83:22 150

konstatera den utomordentliga kapacitet som helikopter med
besättning utgör. - Beträffande överlagande av brand- och räddningstjänsten vid
luftfartsverkets flygplatser tillslyrker kommunen förslagel under förutsättning
att samtliga kostnader nu och i framtiden kommer atl bestridas av
luftfartsverket eller annan statlig myndighet. Dessutom bör luftfartsverket
svara för framtagande av den speciella räddningsmateriel som fordras för dessa
insatser. Nämnas kan alt flygplatsen i Skellefteå i dag har fordon, radio och
övrig materiel som är omodern och snarast bör ersättas. Kommunikationsradioutrustningen
är exempelvis så omodern att samband med det kommunala brandförsvaret ej kan
ske utan speciella åtgärder. Bl. a. saknas tonselektiv av LAC-standard. - Det
är ur kommunens synpunkt självklart angeläget att frågan om transport av
skadade och sjuka i terrängen löses eftersom sjukvårdshuvudmannen uppenbarligen
ej klarat denna uppgift vid de missöden som inträffat. Kommunen finner
angeläget poängtera att man anser att sjuk- och olycksfallstransportverksamheten
även av denna orsak bör knytas till det kommunala räddningsorganet framförallt
för att höja transportkapaciteten vid större olyckor. Delta kan i så fall
åstadkommas genom tillfälliga omdisponeringar av personal och materiel vid
akuta lägen. Räddningstjänstorganet skulle dessutom ha fördel av att ständigt
ha mera kvalificerad sjukvårdspersonal direkt gripbar inom sin organisation.
Vad beträffar transport av sjuka i terrängen kräver detta för Skellefteå
kommuns vidkommande tillgång till översnö- och terrängfordon (bandvagnar och
snöskotrar av typ som räddningstjänsten i dag ej har i sin organisation). -Från
ekonomisk synpunkt är det helt orealistiskt att tro atl utökning av
räddningstjänsten skall kunna ske inom ramen för nuvarande kostnader bl. a. av
följande orsaker. Ur samhällsekonomisk synpunkt bör det vara av stor betydelse
alt räddningsorganet ingriper tidigare än vad som nu är fallet vid hotande
missöden. Ingripande av detta slag medför självklart kostnader för kommunen som
hittills ersatts av staten eller försäkringsgivare. Utökad skyldighet för
räddningstjänstorganen att påtala brister i förebyggande syfte mot annat än
brand kommer atl medföra alt brandförsvarets redan nu knapphändiga resurser för
förebyggande verksamhet ytterligare belastas och kommer att kräva
personalförstärkningar. Besiktningspersonalen måste dessutom kompletteringsutbildas
för att klara de nya arbetsuppgifterna. Kommunen anser att möjligheten bör
finnas men knappast utformas som en skyldighet för den allmänna
räddningstjänsten.

Vännäs
kommun framhåller att kommittén föreslår att det kommunala brandförsvaret skall
få syssla med förebyggande brandförsvar och inle bara med brand utan även kunna
påtala brister vid andra typer av nödlägen. Kommunen tycker detta är helt
riktigt och ansluter sig till kommitténs inställning. Kommunen anser även alt
förebyggande brandförsvaret bör ta större hänsyn lill det materiella skyddet
från nationalekonomisk synpunkt än vad som sker för närvarande. Enligt
nuvarande byggnadslagstiftning är det personskyddet, skydd mot tredje man och
skydd för räddningstjänstperso-

Skr.
1982/83:22 151

nålen
som skall prioriteras. Del materiella skyddet av byggnader, inventarier och
annat som från nationalekonomisk synpunkt kan finnas intresse atl skydda
överlåter man till försäkringsbolaget att sätta en tariff för. Kommunen anser
alt de storskador som för närvarande inträffar bör till viss del kunna
förebyggas genom att synen på förebyggande brandförsvar ändras. -Då del gäller ambulansverksamhelen
har kommittén ansett atl sjukvårdshuvudmannen dvs. Landstinget fortfarande bör
ha ansvaret för sjuktransporterna både på land, till sjöss och i luften.
Kommunen tycker även att sjukvårdshuvudmannen bör ha denna uppgift men att den
verkställande resursen bör samordnas med det kommunala brandförsvaret för att
erhålla en enhetlig räddningsledning, större slagkraft, bättre utbildad räddnings-ijänstpersonal
inom sjukvård och vice versa saml slörre möjligheter till flexibilitet vid
bemanning av ambulanser vid större olyckor. Kommunen tror även att vissa
kostnadsbesparingar kan ske vid en samordning utan att eftersätta kravet på
sjukvårdens förlängda arm och ambulanspersonalens utbildning och
vidareutbildning. - Beträffande oljeskador har kommittén inte tagit i beaktande
att i de större vattendragen finns stora mängder med olika slag av oljor
lagrade. Kommunen tycker alt i det fortsatta arbetet bör dessa synpunkter
beaktas. - Kommunen tycker även att statens initiativ atl satsa pengar på
teknik och systemutveckling inom oljesanerings- och upptagningsområdet är
viktigt och kommunen förväntar sig en hel del resultat eftersom nuvarande
teknik inte kan anses uppfylla dagens krav. Piteå kommun anser att en viktig
del i åtgärderna för ökad effektivitet i räddningstjänsten är möjligheterna att
använda andra befintliga resurser. Etl utökat samarbete med organisationer och
företag, såväl som med civilförsvar, militära och andra statliga resurser, är
här av stor betydelse. Även , möjligheten att använda vapenfria värnpliktiga
bör bli en god tillgång. Den utökade samordningen mellan fredstida och krigstida
räddningstjänst innebär också all verkskydden måste integreras i industrins fredstida
skydd. De kan därvid också bli en välkommen resursförstärkning i företagens
räddnings- och säkerhetstjänst. Kommunen tillstyrker också kommilténs förslag
angående allmän skyldighet från anläggningsägaren att vidta förebyggande
åtgärder mot andra nödlägen än brand saml påpekanderält för brandförsvaret. -
Kommunen uttrycker tveksamhet inför att den allmänna räddningstjänsten får ett
utökat ansvar att ingripa för att avvärja eller begränsa störningar i viktiga
samhällsfunktioner. Förslaget om en utökad skyldighet för räddningstjänsten att
ingripa på ett tidigare stadium för alt förhindra skada som kan komma att
uppstå är också intressant. Den nuvarande brandlagstiftningen har här i vissa
fall vållat tveksamhet huruvida brandförsvaret skall ingripa. Det utökade
ansvaret och skyldigheten får på intet sätt avlasta andra myndigheter, företag
och personer deras ansvar och skyldigheter. Med hänsyn till den principiella
betydelse dessa två förslag har för räddningstjänsten, anser kommunen atl de
föreslagna utökade ansvaren och skyldigheterna noggrant klarlägges. -
Beträffande utökad skyldighet för

Skr. 1982/83:22 152

restvärdesarbele
diskuterar kommittén möjligheten att ålägga räddningsbefälhavaren en
skyldighet att överlämna saneringsarbetet till ansvarig ägare eller ev.
försäkringsbolag. De svårigheter som kan befaras uppkomma vid en sådan
skyldighet är fömtom gränsdragningsproblem mellan räddningstjänst och
saneringsarbete även ersättning till räddningstjänsten för utfört arbete samt
att beredskapen i vissa fall kan äventyras. Kommunen anser att enhetUga regler
för hur överlämnandet skall ske bör kunna lösa, dessa frågeställningar. - Ett
mer samlat ansvar för sjöräddningen är nödvändigt. Eftersom den allmänna
räddningstjänsten svarar för olje- och kemikaliebekämpning i hamnar och övriga
vatten än havet, kustvattnen, Vänern och Mälaren, är det naturligt att den även
svarar för sjöräddningstjänsten i dessa områden. Beträffande
bekämpningsaktioner av olja i strandzonen instämmer kommunen i kommitténs
uppfattning att etl gemensamt ansvar ej behöver åläggas den allmänna
räddningstjänsten och kustbevakningen men understryker vikten av samarbete vid
dessa bekämpningar. Ett åläggande för räddningsbefälhavaren att efter
räddningstjänstskedet överlämna ansvaret för återställning eller sanering torde
i praktiken sakna betydelse. Det är däremot angeläget, att det inom kommunen är
klart utsagt vem som skall leda saneringsarbetet. - Kommitténs förslag om att
sjukvårdshuvudmännen skall få ett samlat ansvar för sjuktransporterna bör ta
bort de nuvarande tveksamheterna och tillstyrkes därför. Kommunen vill, med
hänsyn till erfarenheterna av brandkårsstationerade ambulanser, framhålla
betydelsen och fördelarna med denna organisationsform. Brandkårsstationerade
ambulanser håller samhällets kostnader nere samtidigt som den ger hög
beredskap med flera ambulanser och nödvändig utbildning i akutsjukvård för
brandpersonalen. Mot denna bakgmnd är det också naturligt att den allmänna räddningstjänsten
utför transporter av sjuka och skadade i terrängen. Önskvärt är att kommittén i
dess fortsatta utredningsarbete klargör huruvida räddningstjänstbegreppet går
att överföra på vissa typer av akuttransporter. En vidgad tUlämpning skulle för
Piteås del innebära ett ökat samnyttjande av räddningstjänstpersonalen för
dessa ändamål. - Kommittén tar upp behovet av information om risker och
skyddsåtgärder till företag, institutioner och enskilda som kan drabbas av
olyckor. Kommunen finner det angeläget, att information och utbildning ges en
mer framträdande roll än hittills i det förebyggande arbetet. Det är därför
viktigt att kommittén utreder möjligheterna att införa sådan information via
skolan tiU elever, via radio och TV till allmänheten, osv.

Kalix
kommun biträder räddningstjänstkommitténs uppfattning och förslag om en
skärpning av bestämmelserna i brandlagen om skyldighet för bl. a. industriföretag,
som bedriver riskfylld verksamhet, att vidta förebyggande åtgärder även mot
andra nödlägen än brand. Detta måste anses helt riktigt, eftersom det annars
kan drabba kommunens räddningstjänst genom krav på anskaffning av specialutmstning
och resurser, som endast kan användas vid insatser inom en sådan industri.
Likaså kan en högre personell

Skr. 1982/83:22 153

beredskap
vara nödvändig. - Räddningstjänstkommitténs olika förslag medför otvivelaktigt
ett ökat ansvar och utökade arbetsuppgifter för den kommunala
räddningstjänsten. Personal i räddningstjänsten måste därför få en förbättrad
utbildning genom statens försorg. Kommunen vill därför föreslå, att räddningstjänstkommitlén
bevakar möjligheten till en förbättrad utbildning för räddningstjänstpersonal
av olika kategorier, både befäl och brandmän och både heltids- och
deltidsanställda.

Svenska
kommunförbundet anser att den splittrade bilden av vilka olika samhällsorgan
som är engagerade i räddningstjänstområdel motsvaras av en lika splittrad
lagstiftning. Därför är det enUgt förbundets mening angeläget att kommittén i
sitt fortsatta arbete försöker komma fram tUl en så långt möjligt enhetlig
lagstiftning omfattande de huvudsakliga rikflinjerna för samhällels hela
räddningstjänst. En enhetUg lagstiftning skulle på sitt sätt kunna medverka
till en bättre samverkan mellan olika organ i räddningstjänstarbetet. Eftersom
brandförsvar endast är en del av den kommunala räddningstjänstens
arbetsuppgifter bör i en ny lagstiftning begrepp som brandiag och brandförsvar
ersättas av sammansättningar där orden räddning och räddningstjänst ingår.
Vidare anser förbundet det angeläget att nuvarande bestämmelser om sotning
moderniseras och anpassas till ulveckUngen inom området. En annan viktig fråga
där kommittén för ett utförUgt resonemang utan att nu ta sluflig ställning
gäller räddningstjänstens skyldigheter att ingripa för att avvärja eller
begränsa de störningar i viktigare samhällsfunktioner, som kan bli följden av
nödlägen och liknande händelser liksom vid fara för sådant nödläge. Som exempel
anges extrema snöoväder, översvämningar, långvariga vatten- eller elavbrott
osv. Erfarenheterna från de senare årens händelser pekar på att det skuUe vara
fördelaktigt att ett samhällsorgan har ett samordnande ansvar för planering och
ledning av räddningsingripandena. Detta organ kan självfallet inte ha egna
räddningsresurser för alla insatser utan måste ges rätt att disponera andra
samhällsorgans såväl personella som materiella resurser. Eftersom kommittén
inte i detta betänkande behandlar de ekonomiska konsekvenserna av att ledningsansvaret
för räddningsinsatserna vid denna typ av händelser läggs på den kommunala
räddningstjänsten så är kommunförbundet inte heller berett atl nu ta slutlig
ställning till ett sådant vidgat ansvar. Kommunförbundet delar kommitténs
uppfattning att det inte finns några skäl som talar för att räddningstjänstorganen
skall ha en i lag reglerad skyldighet att utföra återställnings- eller saneringsarbeten.
Frågan om restvärdesskydd i samband med brand har lösts genom en
överenskommelse mellan kommunförbundet och försäkringsgivarna. Överenskommelser
av detta slag ger flexibla lösningar och bör kunna vidgas även till andra behov
av restvärdesskydd. En lagreglering skulle enbart leda till en formalisering
som snarare skulle inverka negativt på effektiviteten i arbetet. Enligt
brandlagen ansvarar kommunen för förebyggande åtgärder mot brand i kommunen.
Kommittén diskuterar om kommunerna skall åläggas alt svara för förebyggande
åtgärder

Skr. 1982/83:22 154

även
när det gäller andra nödlägen än brand. Kommunförbundet delar här kommitténs
uppfattning atl kommunernas ansvar inte bör ökas, men att räddningstjänstorganen
bör få en formell rätt att lill andra myndigheter framföra de iakttagelser, t.
ex. om brister i säkerhetsåtgärder, som görs i samband med den ordinarie
räddningstjänstverksamheten. Förslaget att det i en ny räddningstjänsflag tas
in en bestämmelse om atl företag och enskilda har vissa av samhället fastlagda
skyldigheter att hålla beredskap mot olyckor samt atl förebygga brand och andra
nödlägen tillstyrkes. Likaså tillstyrkes förslaget att öka
informationsinsatserna inom räddningstjänstområdet i syfte att motverka skador.
Svenska brandförsvarsföreningen utför här elt förtjänstfullt arbete och bör
med stöd av samhället kunna svara för en stor del av informationsinsatserna.
Mot bakgrund av Almöbro-olyckan diskuterar kommittén hur alarmeringsfunktionen
skall bli effektivare så att samhällets samlade räddningstjänstresurser snabbt
kan sättas in vid en inträffad olycka. Kommunförbundet vill erinra om att
kommunerna här insett sitt ansvar genom alt tillsammans med Landstingsförbundet
och televerket bygga upp länsalarmeringscentraler inom ramen för SOS Alarmering
AB. Den omfattande samverkan inom alarmeringsområdet, som på detta sätt byggts upp
helt på frivillig väg, är etl bevis för att där del finns ett behov av samverkan
meUan kommuner och andra samhällsorgan så växer det fram utan några tvingande
bestämmelser från statliga myndigheters sida. Kommunförbundet har inga
erinringar mot kommitténs överväganden och förslag beträffande användningen
inom räddningstjänsten av andra resurser, t. ex. civilförsvar, militära
förband, vapenfria värnpliktiga, frivilliga organisationer inom
totalförsvaret, övriga frivilligorganisationer samt företag och liknande. En
integrering av räddningstjänsten i fred med räddningstjänsten i krig inom ramen
för ett kommunalt ledningsansvar för såväl allmän räddningstjänst som
civilförsvar kommer att göra det betydligt lättare än i dag att använda
civilförsvarets resurser även i fredstid. Ett utökat samarbete beträffande
fjällräddningen mellan polisen och den allmänna räddningstjänsten, främst vad
gäller Iransporter, torde ställa sig naturligt för flertalet berörda kommuner.
Förslaget att den allmänna räddningstjänsten skaU la över brand- och
räddningstjänsten vid luftfartsverkets flygplatser tillstyrkes eftersom det
leder till effektivitetsmässiga och samhällsekonomiska vinster. En given
förutsättning är att luftfartsverket liksom hittills svarar för kostnaderna för
verksamheten. Kommunförbundet har tidigare i yttrande över sjöövervakningskommitténs
betänkande (Ds H 1980:1) Samordning av övervakningen och räddningstjänsten lill
sjöss ställt sig positiv till att kommunerna svarar för sjöräddning i
hamnområde, andra insjöar än Vänern, Vättern och Mälaren samt i andra
vattendrag. Riksdagen har våren 1981 beslutat vilka fasta uppgifter som den
kommunala räddningstjänsten skall ha i beredskapsplanläggningen mot
atomolyckor. I yttrande över den rapport "Effektivare beredskap" som
föregick riksdagsbehandlingen framhöll kommunförbundet att kommunernas
medverkan är både nödvändig och

Skr.
1982/83:22 155

önskvärd
om beredskapsplaneringen skall bli effektiv. Samtidigt uttalade förbundet att
kommunerna måste erhålla full kostnadsläckning för sina insatser i samband med kärnkraftsäkerhetsarbetel.
Beträffande sjuktransporter och ambulansverksamhet föreslår kommittén alt
sjukvårdshuvudmännen skall ha etl totalansvar. Eftersom sjukvårdsbehandlingen
många gånger måste påbörjas tinder transporten och denna således kan ses som
ett led i behandlingen så instämmer kommunförbundet i kommitténs förslag. Det
hindrar dock inte atl man lar lill vara de fördelar som kan vinnas genom att de
vägbundna ambulanserna stationeras hos räddningstjänsten på de orter där detta
är lämpligt.