Prop. 1982/83:27

Prop.
1982/83:27

Regeringens proposition

1982/83:27

om obligatoriskt
medlemskap i studerandesammanslutningar;

beslutad
den 9 september 1982.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

JAN-ERIK
WIKSTRÖM

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås att alla studerande vid samtliga statliga högskoleenheter
skall ha obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutning oavsett vUken utbildning
de deltar i. Medlemskapet kan vara fullt eller begränsat.
Studerandesammanslutningarna föreslås få rätt att utse studeranderepresentanterna
i högskoleorganen. Därmed kan elektorsförsamlingarna avskaffas. Det
obligatoriska medlemskapet i nationer och fakultetsföreningar föreslås bestå i
nuvarande omfattning.

1
Riksdagen 1982183. 1 saml. nr 27

Prop.
1982/83:27 2

1 Förslag till

Lag om ändring i högskolelagen (1977:218)

Härigenom föreskrivs att i högskolelagen (1977:218) skall
införas en ny paragraf, 36 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 a §

Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för
studerande som går igenom utbUdning inom högskolan alt tillhöra särskilda studerandesammanslutningar.

Denna lag träder i kraft den I juli 1983.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:1046) om överlämnande av
förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde

Härigenom föreskrivs att i lagen (1976: 1046) om
överlämnande av förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde skall införas en ny paragraf, 12 b §, av nedan angivna
lydelse,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I2b§

Regeringen får föreskriva att sådana sluderandesammanslutningar
som avses i 36 a § högskolelagen (1977:218) skaU

1.
pröva om
företrädare för de studerande skall ingå som ledamöter i organ vid
högskoleenheterna

2.
utse och
entlediga företrädare för de studerande i dessa organ.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

Prop.
1982/83:27

3
Förslag till

Lag
om upphävande av lagen (1977:219) om obligatoriska studerandesammanslutningar

Härigenom
föreskrivs att lagen (1977:219) om obligatoriska studerandesammanslutningar skaU
upphöra att gälla med utgången av juni 1983.

4
Förslag till

Lag
om upphävande av lagen (1977:220) om elektorsförsamling vid högskoleenhet

Härigenom
föreskrivs att lagen (1977:220) om elektorsförsamling vid högskoleenhet skall
upphöra att gälla med utgången av juni 1984.

Prop. 1982/83:27

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-09-09

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Wikström, Friggebo,
Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Eliasson, Elmstedt,
Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande:
statsrådet Wikström

Proposition
om obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutningar

1
Inledning

De
första studerandesammanslutningarna i Sverige bildades för över 300 år sedan.
Det har under nära nog lika lång tid varit en skyldighet för de studerande vid
universiteten att tillhöra sådana sammanslutningar. Det s.k. kårobligatoriet
innebär dels att de studerande är skyldiga atl vara medlemmar i
studerandesammanslutningar (studentkårer, nationer och fakultetsföreningar),
dels att de är skyldiga att eriägga av sammanslutningarna beslutade
medlemsavgifter.

Våren
1973 tillkallade dåvarande statsrådet Moberg med slöd av Kungl. Maj: Is
bemyndigande särskilda sakkunniga för alt utreda frågan om obligatoriskt
medlemskap i studerandesammanslutningar. Utredningen (U 1973:03) antog
benämningen Obligatoriekommittén. Kommittén lade våren 1976 fram siU betänkande
(SOU 1976:14) Kårobligatorium?. Obligatoriekommitténs förslag och de
synpunkter som kom fram vid remissbehandlingen av förslaget låg till grund för
regeringens förslag i frågan i prop. 1976/77:59. Jag uttalade då att det
obligatoriska medlemskapet i studerandesammanslutningar borde avskaffas. Innan
ett sådant förslag genomfördes måste emellertid konsekvenserna av förslagel
analyseras ytterligare. Den skyldighet att vara medlem i och erlägga avgift
till viss eller vissa studerandesammanslutningar som gäUde den I juli 1977
borde därför gäUa även därefter. Någon utvidgning av obligatoriet fick däremot
inte förekomma. Riksdagen antog de framlagda förslagen (UbU 1976/77:20, rskr 1976/77:246).
För att bereda frägan ytterligare tillkaUades en särskUd utredare
(obligatorieberedningen, U 1977: II). Beredningen redovisade i
maj 1978 sina överväganden och förslag innefattande tre alternativa modeller för
ett avskaffande av det obligatoriska medlemskapet i studerandesam-

Prop. 1982/83:27 5

manslutningar.
Obligatorieberedningens förslag låg till grund för överläggningar med Sveriges
förenade studentkårer (SFS), 1 prop, 1978/79:100 redovisade jag beredningens
förslag och uttalade att inget av alternativen kunde ligga tUl grund för en
lösning av obligatoriefrågan. Regeringen föreslog därför att det obligatoriska
medlemskapet i studerandesammanslutningar tills vidare skulle behållas men att
någon utvidgning av obligatoriet till att omfatta samtliga studerande inom
högskolan inte skulle ske. Riksdagen godkände förslagen (UbU 1978/79:25, rskr
1978/79:244).

Universitets-
och högskoleämbetet (UHÄ) fick därefter i uppdrag atl följa tillämpningen av
reglerna om vilka kategorier av studerande som borde stå utapför det
obligatoriska medlemskapet i studerandesammanslutning och att lämna förslag tUl
sådana ändringar som kunde visa sig lämpliga.

UHÄ
har redovisat erfarenheter av nuvarande ordning och utarbetat förslag tUl
förändringar i gällande bestämmelser. Förslaget har av UHÄ remitterats tiU
samtliga högskoleenheter, de statliga högskoleutbildningarna i Halmstad och
Skövde, Sveriges lantbruksuniversitet samt SFS. Yttrandena har i stort varit
positiva till förslaget. UHÄ har i skrivelse den 21 september 1981 redovisat
detta. Skrivelsen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.

Utredningen
om den framtida hälso- och sjukvården samt motionsidrotten för studerande (studerandehälsovårdsutredningen,
U 1980:03) har nyligen lagt fram sina förslag i betänkandet (SOU 1982:12)
Hälsovård för högskolestuderande Förslag om hälsovård och motionsidrotl.
Utredningen föreslår bl.a. att hälsovård inkl. motionsidrott skall komma
högskolestuderande på aUa orter till del, vilket inte är fallet för
närvarande. 1 fråga om finansiering av verksamheten ulgår utredningen från alt
bidrag lämnas dels av staten, dels av de studerande själva. Även om
verksamheten kan bedrivas endast med statliga medel, är de studerandes egna
bidrag enligl utredningen en förutsättning för att dagens ambitionsnivå skall
kunna behållas. Utredningen anser vidare att en fortsatt kollektiv uttaxering
av de studerande är den bästa möjligheten att tillförsäkra verksamheten erforderliga
mede|. Utredningen anför slutligen att ett genomförande av UHÄ: s förslag om
att alla studerande vid statliga högskoleenheter skall omfattas av
obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslulning enligl dess mening ökar de
studerandes möjligheter att bära sin del av kostnaderna för verksamheten.

2
Föredragandens överväganden

Frågan
om vilka studerande som f. n. omfattas av obligatoriet regleras i lagen
(1977:219) om obligatoriska sluderandesammanslutningar och förordningen
(1977:401) om obligatoriska sluderandesammanslutningar. Bestämmelserna innebär
att alla studerande vid statliga högskoleenheter är skyldiga att tillhöra
studerandesammanslutning med följande undantag:

11 Riksdagen 1982/83. 1 saml. nr 27

Prop. 1982/83:27 6

1.
sådana studerande som bedriver
studier för vilka det omedelbart före den I juli 1977, eller ifråga om
studerande vid högskoleenhet som inrättats den 1 juli 1978 före detta datum, inle
fanns skyldighet att tillhöra studerandesammanslulning vid sådan läroanstalt i
landet som helt eller delvis har gått upp i den högskoleenhet där studierna
bedrivs,

2. sådana studerande som bedriver studier som närmast
motsvarar studier för vilka del omedelbart före den I juli 1977, eller ifråga
om studerande vid högskoleenhet som inrättades den 1 juli 1978 före delta
datum, inte fanns skyldighet alt tillhöra studerandesammanslutning vid sådan
läroanstalt i landet, som helt eller delvis har gått upp i högskoleenhet,

3. de studerande som deltar i utbildning som anordnas
av högskoleenheten på annan ort än högskoleorten.

Frågan
om kårobligatoriet har samband med studeranderepresentationen i
högskoleorganen. Företrädare för de studerande har lagsladgad rätt att ingå i
olika beslutande organ inom högskolan. Företrädarna utses av en
elektorsförsamling som skall finnas vid varje högskoleenhet. Även studerande
som inte är skyldiga alt tillhöra någon studerandesammanslutning har rätt att
medverka vid utseendet av elektorer. Bestämmelser om elektorsförsamlingar finns
i lagen (1977:220) om elektorsförsamling vid högskoleenhet samt i förordningen
(1977:402) om elektorsförsamling vid högskoleenhet.

UHÄ
rapporterar i skrivelsen alt antalet studerande som inte omfattas av
obligatoriet och som heller inte tillhör någon frivillig studerandesammanslulning
är förhållandevis litet vid de statliga högskoleenheterna. De flesta studerande
är enligt vad UHÄ har erfarit medlemmar antingen i en obligatorisk studentkår (motsv.)
eller i en friviUig sammanslutning som täcker hela högskoleenheten eller viss
utbildning. Flera frivilliga sluderandesammanslutningar har anhållit hos UHÄ
om att få bli obligatoriska.

Vad
gäller tolkningen av bestämmelserna om obligatoriet råder enligt UHÄ oklarhet.
Det finns betydande skillnader i uppfattningen mellan olika högskoleenheter om
vilka studerande som skall omfattas av obligatoriet. Detta har bl.a. medfört
att bestämmelserna tillämpas olika för en och samma typ av utbildning vid
skilda högskoleenheter. Vidare råder det enligt UHÄ oklarhet och osäkerhet om
hur nytillkommande utbildningar vid en högskoleenhet skall hanleras med
avseende på obligatoriet.

UHÄ
framhåller vidare att den nuvarande ordningen bl. a. innebär att en och samma
utbildning vid olika högskoleenheter antingen kan vara förfaltningsmässigt
förenad med obligatoriskt medlemskap eUer sakna bestämmelser i detta avseende.
Som exempel nämner UHÄ att sådan förskollä-rarutbildning, som före den 1 juli
1977 bedrevs vid lärarhögskola, är förbunden med obligatoriskt medlemskap medan
samma utbildning, som före detta datum bedrevs vid förskoleseminarium, är
undantagen från obligatoriet.

Skillnaderna
och oklarheterna kan, menar UHÄ, inte försvaras principi-

Prop.
1982/83:27 7

ellt
och leder dessutom lill betydande praktiska problem. UHÄ anser att det är
uppenbart att reglerna om obligatoriskt medlemskap måste utformas efter mer enhefiiga
principer.

Starka
önskemål har enligt UHÄ också framförts om att etl system för att utse
studeranderepresentanter skall skapas som inte innefattar elektorsförsamlingen.
Bestämmelserna om elektorsförsamling har medfört stora arbetsinsatser och
skapat onödig byråkrati. UHÄ anför att om det skäll vara möjligl att avskaffa
elektorsförsamlingen och lägga motsvarande uppgifter på studerandesammanslulningarna
själva är en utvidgning av obligatoriet till atl omfatta alla studerande
nödvändig.

Mot
bakgrund av del nu anförda lägger UHÄ fram ell förslag till en ny ordning som
innebär dels att samtliga studerande vid statliga högskoleenheter skall
omfattas av obligatoriskt medlemskap i nägon form, dels all elektorsförsamlingen
skall avskaffas. UHÄ:s förslag omfattar, med hänsyn till det utredningsarbete
som pågått i huvudmannaskapsfrågan, inle den del av högskolan som har kommunalt
huvudmannaskap.

För
egen del får jag anföra följande. Jag har i de frågor jag kommer all behandla samrått
med chefen för jordbruksdepartementet, eftersom nuvarande bestämmelser om
obligatorium och elektorsförsamlingar gäller också för studerande vid
högskoleutbildningar inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde.

När
jag i prop. 1978/79: 100 föreslog att det obligatoriska medlemskapet skulle
behållas var det mol bakgrund av att någon bättre lösning inte stått att finna
trots långvarigt utredningsarbete. Jag anförde då all, om det obligatoriska
medlemskapet skulle ersättas av etl frivilligt, skulle del förutsätta antingen
en avsevärt sänkt ambitionsnivå i fråga om både studerande-facklig och
studiesocial service eller ell behov av betydande statliga bidrag för
verksamheten. Förutsättningarna har i dessa avseenden inte förändrats. Jag
finner därför ingen anledning att nu ha en annan uppfattning i frågan om ett
obligatoriskt medlemskap än den jag redovisade i nämnda proposition.

Den
reglering som finns i dag utgår från de förhållanden som rådde före
högskolereformen år 1977 och har således sin grund i den organisation för
utbildningen som fanns då. I den nya högskoleorganisationen har elt bibehållande
av en sädan reglering alltmer kommil atl framstå som ohållbar. Starka önskemål
har framförts både från högskolemyndigheternas och de studerandes sida om en
anpassning av reglerna till de förändrade förhållandena. Även jag anser all frägan
om en studerande skall ha obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutning
inte bör vara beroende av hur motsvarande utbildning anordnats tidigare. Alla
studerande inom högskolan bör frän nu nämnda utgångspunkter behandlas lika.
Ett obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslulning bör därför enligt min
mening avse alla studerande vid statliga högskoleenheter oavsett vilken
utbildning de deltar i. I detta sammanhang vill jag också erinra om studerandehälso-

Prop. 1982/83:27 8

vårdsutredningens
förslag, vars genomförande främjas av atl alla studerande tillhör en studerandesammanslulning.

För
den kommunala högskoleutbildningen har någol obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslulning
hittills inte aktualiserats. Jag anser därför att nägon förändring för de
studerande inom kommunal högskoleutbildning inle är påkallad. Jag konstaterar
också alt studerandehälsovårds-utredningen inte föreslår några förändringar vad
gäller hälsovården för studerande inom kommunal högskoleutbildning. Del
statliga bidrag som utgår lill sammanslutningar av sådana studerande för studerandefackligt
arbete förutsälts utgå även i fortsättningen.

Elektorsförsamlingen
kom till för alt ge alla studerande möjlighet atl ha ett inflytande på
studeranderepresentationen inom den statliga högskolan. Vid elt obligatoriskt
medlemskap för alla kan studerandesammanslulningarna i stället åta sig
uppgiften att utse representanter i berörda organ. Jag anser detta vara en klar
fördel inle minst därför alt elektorsförsamlingen upplevts som ett byråkratiskt
och tungrott instrumenl för ändamålet.

Jag
övergår nu till att behandla frågan om hur ett kårobligalorium, enligl vad jag
nu förordat, närmare bör utformas.

UHÄ
föreslår atl två typer av obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslulning
skall förekomma, nämligen fullt medlemskap och begränsat medlemskap.

Eftersom
alla studerande har nytta av den studerandefackliga verksamheten skall
medlemskapet alltid omfatta denna del av verksamheten. Enligl UHÄ:s mening bör
inga undantag medges i detta avseende. Studerande som inte har möjlighet alt
fullt utnyttja den service som de erbjuds i fråga om studiesocial verksamhet m.
m. bör enligt UHÄ kunna få begränsat medlemskap och erlägga en reducerad
medlemsavgift.

UHÄ:s
förslag innebär alt fullt medlemskap tillkommer dels dem som studerar på
allmän, lokal eller individuell utbildningslinje med undantag för studerande i
distansundervisning eller i utbildning som är förlagd lill annan ort än
högskoleorten, dets dem som studerar enstaka kurser i slörre omfattning. Även
för dem som genomgår forskarutbildning bör, enligl UHÄ:s mening, gälla fullt
medlemskap med undanlag för forskarstuderande med låg aktivitetsgrad.

Begränsat
medlemskap bör enligl UHÄ kunna gälla för alla andra studerande. UHÄ föreslår
att riktlinjer för medlemskapet skall meddelas centralt och att det bör
ankomma på vederbörande högskolestyrelse atl med hänsyn lill de praktiska
förutsättningarna besluta om den lokala tillämpningen. UHÄ understrykeratt
någon fullständig rättvisa aldrig kan nås och att det är angeläget att undvika atl
den föreslagna ordningen leder lill tyngande, byråkratiska inslag i högskoleadminislralionen.
En viss lokal frihet atl hantera centralt meddelade rambestämmelser är därför enligl
UHÄ:s mening nödvändig.

Jag
delar UHÄ:s uppfattning all det med hänsyn till studerandegrupper-

Prop. 1982/83:27 9

nas
sammansättning är motiverat med två typer av obligatoriskt medlemskap. De
riktlinjer som UHÄ föreslagit anser jag ändamålsenliga. Det bör ankomma på
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer all utfärda närmare
riktlinjer och föreskrifter i detta avseende.

Obligatoriet
gäller f.n. medlemskap i dels student- eller elevkår, dels i förekommande fall
nation eller fakultetsförening. UHÄ utgår - mot bakgrund av att det primära
syftet med obligatoriet är att garantera den studerandefackliga och
studiesociala verksamheten - alt obligatoriet i princip skall avse student-
eller elevkår, för vilket UHÄ använder den sammanfattande termen studerandekår.
UHÄ anser inte att del finns anledning alt ha några särskilda föreskrifter om
fakultetsförening. Vad nationerna beträffar föreslår UHÄ med hänsyn till deras
i vart fall i Uppsala omfattande fastighetsinnehav att det obligatoriska
medlemskapet skall avse även dem.

Jag
delar UHÄ:s uppfattning alt obligatoriet för varje studerande i princip bör
avse medlemskap i en studerandekår. Vid flertalet universitet förekommer
emellertid sedan lång tid tillbaka medlemskap inle bara i en sammanslutning som
motsvarar studerandekår utan också i skUda sammanslutningar som nationer och
fakultetsföreningar. Dessa driver en verksamhet som i allmänhet kompletterar
den gemensamma sammanslutningens. Nationerna i Uppsala och Lund intar i detta
avseende en särställning. Det är enligt min mening angeläget att möjlighelerna
för de studerande atl bedriva en gemensam studerandefacklig och studiesocial verksamhel
inte försämras. Etl avskaffande av det obligatoriska medlemskapet i nationer
och fakultetsföreningar skulle för denna verksamhel kunna innebära avbräck som
kan få negativa konsekvenser för lång tid. Stockholms universitets studentkår
har framhållit att den på grund av det stora antalet medlemmar har svårt att
överta de uppgifter och de servicefunktioner som fakul-tetsföreningama nu ger
de studerande. Jag anser det viktigt alt den verksamhet som nationer och
fakultetsföreningar bedriver kan garanteras även i fortsättningen. Jag förordar
därför att det obligatoriska medlemskapet i nationer och fakultetsföreningar
består. Obligatoriet bör i detta avseende inte utvidgas till att avse andra
studerande än sådana som i dag omfattas av det. Mkt förslag innebär att vissa
svårigheter all avgöra vilka studerande som skaU omfattas av obligatoriet i
denna del kvarstår. Beslut i sådana frågor bör enligt min mening fattas av
högskolestyrelsen. Det obligatoriska medlemskapet i nationer och
fakultetsföreningar har visst samband med frågor om fullt eller begränsat
medlemskap i studerandesammanslutning. 1 sitt fortsatta uppföljningsarbete bör
UHÄ därför undersöka möjligheten att knyta samman medlemskapet i nationer och
fakultetsföreningar med frågan om vilka som skaU omfattas av det fulla
medlemskapet.

UHÄ
anser att det normala bör vara att varje högskoleenhet har en studerandekår.
Det kan emellertid vid universiteten och vid högskoleenheter på
"dubbelorter" (typ Sundsvall/Härnösand) finnas skäl att möjlig-

Prop. 1982/83:27 10

göra
en ordning med flera studerandekårer. Beslut i sådana frågor bör enligt UHÄ
grundas på opinionen bland de berörda och på lokala förulsättningar samt
fattas av högskolestyrelsen. Denna bör också meddela erforderliga föreskrifter
om de studerandes fördelning mellan kårerna och om hur dessa skall samverka vid
utseende av studeranderepresentanter i högskoleorganen.

UHÄ
framhåller atl den offentligrätlsliga regleringen av studerandesammanslutningarna
bör inskränkas lill ell minimum. Sålunda bör stadga för sammanslutning vad
avser dels former för beslul om avgifter och avgiftstyper, dels val av
fullmäktigeförsamling godkännas av högskolestyrelse. Vidare bör möjlighet
finnas alt få vissa beslut prövade, om dessa anses strida mot sammanslutningens
ändamål.

Jag
ansluter mig lill UHÄ: s uppfattning atl en studerandekår vid varje enhet bör
vara den normala ordningen. Därigenom uppnås enligl min mening de bästa
förutsättningarna för att studerandekårerna skall kunna tillvarata samtliga studerandes
intressen. Den kårorganisation som finns i dag bygger emellertid på den ordning
som gällde före högskolereformen. Vid några högskoleenheter finns det därför
flera självständiga kårer. Det förhållandel alt obligatoriet utvidgas till alt
avse alla studerande vid högskoleenheterna motiverar enligl min mening inte atl
frågan hur många kårer det skall finnas vid varje enhet regleras förfaltningsmässigt.
Organisationen bör bygga på de kårer som finns i dag och det bör ankomma på regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer atl ange dessa. Beslut om
sammanslagning av kårer bör kunna fattas av sammanslutningarna själva men
sådana beslut bör underställas regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer.

Frågan
om antalet kårer vid en högskoleenhet har samband med hur studeranderepresentanterna
i högskoleenhetens organ utses. Även denna ordning underiätlas av alt endast en
studerandekår finns vid varje enhet. Om flera studerandekårer finns, bör dessa
kunna träffa överenskommelse om hur representanterna skall utses. Om sådan inte
kan nås, får högskolestyrelsen fatta beslut om hur representanterna skall
utses.

Studerandesammanslulnings
stadga bör fastslå att sådan sammanslutning har tUl uppgift att främja
medlemmarnas studier och vad som har sammanhang med dessa. Stadgarna bör vidare
innehålla beslämmelser som innebär att sammanslutningen har en demokratisk
beslutsordning.

Jag
anser vidare, i likhet med UHÄ, all det bör finnas möjlighel för medlemmar i
sammanslutning att få giltigheten av beslul prövat om del uppenbarligen anses
strida mot sammanslutningens ändamål.

Det
bör ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela
bestämmelser i de avseenden jag nu har berört.

Jag
vill slutligen ta upp frågan om formerna för regleringen av kårobligatoriet.

Enligt
2 kap. 2 § regeringsformen (RF) är varje medborgare gentemot det

Prop. 1982/83:27 11

allmänna
skyddad mol tvång atl tillhöra sammanslutning för åskådning (negativ
föreningsfrihet). Sluderandesammanslutningar utgör emellertid inte sådana
föreningar och omfattas därtor inle av reglerna om den negativa
föreningsfriheten. Det är således inte oförenligt med föreskrifterna i RF alt
ålägga de studerande att vara medlemmar i studerandesammanslutningar. Fråga
uppkommer då om det är riksdagen eller regeringen som skall besluta om
kårobligatoriet.

De grundläggande
föreskrifterna om högskolan finns i högskolelagen (1977:218). Riksdagen har således
genom lag gett vissa föreskrifter om högskolans utbUdning och organisation.
Föreskrifterna om verkställigheten av högskolelagen finns i den av regeringen
beslutade högskoleförordningen (1977:263). Utöver föreskrifter om
verkställigheten av högskolelagen innehåller högskoleförordningen sådana
föreskrifter om verksamheten som inte är behandlade i lagen och som regeringen
kan besluta om. Föreskrifter om åligganden för enskilda eller föreskrifter som
i övrigt avser ingrepp i deras personliga eller ekonomiska förhållanden skall
enligt 8 kap. 3 § RF alltid meddelas genom eller med slöd av lag. Kravet på lag
gäller dock inte när föreskrifterna om åligganden för enskilda ingår som en del
i en reglering som till sin typ är gynnande för enskilda.

Samhället
ställer högskoleutbildning lUl förfogande för dem som vill ha den. Regleringen
om högskoleutbildning är därmed till sin karaktär gynnande för enskUda.
Kårobligatoriet ingår endasi som elt delmoment i denna gynnande reglering.
Detta förhållande får anses medföra all skyldigheten alt vara ansluten till en
studerandesammanslutning - sedd i sitt sammanhang - inte innefattar sådana
åligganden för de studerande eller sådana ingrepp i övrigt i de studerandes
personliga eller ekonomiska förhållanden som avses i 8 kap. 3 § RF. Regeringen
bör därför vara behörig att meddela de föreskrifter om obligatoriska
studerandesammanslutningar som kan behövas. Sådana föreskrifter kan emellertid
innebära en inskränkning av den rätt att gå igenom utbildning inom högskolan
som riksdagen har beslutat om genom högskolelagen. Eftersom regeringen inte kan
besluta om föreskrifter som är oförenliga med lagen krävs att denna kompletteras
med en föreskrift att regeringen får meddela bestämmelser om skyldighet för de
studerande att tillhöra studerandesammanslutning. Förslag om en sådan ändring i
högskolelagen har upprättals inom utbildningsdepartementet och bör fogas lill
detta protokoll.

Att
utse ledamöter i statliga organ är en form av myndighetsutövning. Studerandekårerna
är emellertid att anse som enskilda rättssubjekt. Skall kårerna anförtros
förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning måste det enligt II kap.
6§ tredje stycket RF ske med stöd av lag. Beslämmelser härom bör tas in i lagen
(1976:1046) om överiämnande av förvaltningsuppgifter inom
utbildningsdepartementets verksamhetsområde. Ett förslag lill lag om ändring i
denna lag har därför upprättals inom

Prop. 1982/83:27 12

departementet.
Med hänsyn lill ändringens art anser jag att lagrådet inte behöver höras i
ärendet. Förslagel bör fogas lill protokollet.

Den
ordning för obligatoriskt medlemskap som jag nu har föreslagit bör träda i
kraft den 1 juli 1983. Det är tveksamt om studerandekårerna därefter hinner
utse sina representanter i berörda högskoleorgan inför läsåret 1983/84. För att
alla studerande vid en högskoleenhet skall garanteras möjlighet till
inflytande vid utseende av representanter bör den nya ordningen härför träda i
kraft först den 1 juli 1984.

3
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att anta de inom utbildningsdeparlementet upprättade förslagen till

1.
lag om ändring i högskolelagen
(1977:218),

2.
lag om ändring i lagen
(1976:1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom
utbildningsdepartementets verksamhetsområde,

3.
lag om upphävande av lagen
(1977:219) om obligatoriska studerandesammanslutningar ,

4.
lag om upphävande av lagen
(1977:220) om elektorsförsamling vid högskoleenhet.

4 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposilion
föreslå riksdagen atl antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop.
1982/83:27 13

Bilaga

UNIVERSITETS- OCH H Ö GSKOLE Ä MBETET Byr å n f ö r f ö rvaltningsfr å gor Avdelningsdirekt ö r H Isacson, UH

731-4584-79 1981-09-21 Regnr 731-541-81

Regeringen

Utbi1dni ngsdepartementet

TilT å mpningen
av lagen (1977:219) om obligatoriska studeran

desammanslutningar och lagen (1977:220) om elektorsf ö rsam-

ling vid h ö gskoleenhet________________________

Regeringen har 1979-06-14 uppdragit å t UH Ä att f ö lja till ä mpningen av reglerna om vilka
studerande som b ö r st å utanf ö r det obligatoriska medlemskapet i
studerandesammanslutning och att l ä mna f ö rslag till s å dana ä ndringar som kan visa sig l ä mpliga. UHA redovisar i det f ö ljande detta uppdrag.

Bakgrund

Riksdagen fattade efter f ö rslag i prop 1976/77:59 om utbildning
och forskning inom h ö gskolan
m m principbeslut om att skyldigheten att tillh ö ra studerandesammanslutning skulle
avskaffas (UbU 1976/77:20, rskr 1976/77:246). Statsmakternas behandling av fr å gan grundades p å det f ö rslag som obligatoriekommitt é n redovisat i sitt bet ä nkande (SOU 1976:14) K ä robligatorium?. Det var emellertid
inte m ö jligt att avskaffa obligatoriet
vid den tidpunkt d å h ö gskolereformen genomf ö rdes, dvs 1977-07-01. Ett f ö rverkligande f ö rutsatte bl a ö verl ä ggningar mellan ber ö rda parter, dvs staten och i f ö rsta hand Sveriges f ö renade studentk å rer (SFS). F ö r att bereda underlag f ö r dessa ö verl ä ggningar tillkallades en s ä rskild utredare (obligatorieberedningen),
som redovisade sina ö verv ä ganden och f ö rslag i maj 1978. F ö rslagen var utformade som alternativa
modeller,

I prop 1978/79:100 (bil 2 s 425 ff) anf ö rde utbildningsministern - i
anslutning till obligatorieberedningens f ö rslag -att ett avskaffande av obligatoriet skulle medf ö ra ett statligt bidrag till
studentk å rerna p å ca 20 milj kr och att det i r å dande ekonomiska l ä ge skulle vara sv å rt att bereda utrymme f ö r ett s å dant bidrag. Ett avskaffande av det
obligatoriska medlemskapet skulle d ä rf ö r medf ö ra en betydande nedtrapp-ning av
den verksamhet studentk å rerna
bedrev med p å f ö ljd att den studerandefackliga
bevakningen allvarligt skulle f ö rsvagas och den sociala servicen kraftigt f ö rs ä mras. Utbildningsministern var
under s ä dana f ö rh å llanden beredd att l å ta de principiella inv ä ndningarna mot det obligatoriska
medlemskapet komma i andra hand och f ö rordade d ä rf ö r att obligatoriet tills vidare
skulle bibeh å llas.

Utbildningsministern anf ö rde vidare, att det vid ett bibeh å llande av det obligatoriska
medlemskapet skulle bli n ö dv ä ndigt att ta st ä llning till om den nuvarande
regleringen borde best å eller
om obligatoriet borde utvidgas till att omfatta

Prop.
1982/83:27 14

samtliga studerande inom i vart fall den statliga h ö gskolan. Med h ä nsyn
till att de principiella inv ä ndningarna
mot obligatoriet i sig fortfarande kvarstod och med h ä nsyn till att n å got
mer betydande missn ö je mot det nuvarande systemet inte
kunde m ä rkas bland de studerande sj ä lva, ans å g
utbildningsministern att det d å inte kunde bli
fr å ga om att utvidga obligatoriet. Den
reglering som fanns borde i st ä llet forts ä tta att g ä lla
tills vidare. I syfte att minska oklarheterna vid tolkningen av de ber ö rda best ä mmelserna
aviserades emellertid det inledningsvis n ä mnda
uppdraget å t UH Ä att f ö lja till ä mpningen av dessa.

Riksdagen hade inget att erinra mot vad s å lunda anf ö rts
(UbU 1978/79:25, rskr 1978/79:244).

Nuvarande best ä mmelser
om obligatoriet

Lagen (1977:219) om obligatoriska
studerandesammanslutningar tillkom i anslutning till h ö gskolereformen och reglerar vilka studerande som
skall omfattas av obligatoriet m m. Lagen ä r
att betrakta som en ö verg å ngsanordning, vilken skulle g ä lla
intill dess obligatoriet helt hade avskaffats. Enligt lagen skall de
studerandekategorier omfattas av obligatoriet som f ö re 1977-07-01, f ö r
de konstn ä rliga h ö gskolorna i Stockholm 1978-07-01, hade skyldighet
att tillh ö ra studerandesammanslutning. N å gon utvidgning av obligatoriet till nya studerandegrupper
till å ter inte lagen.

I anslutning till n ä mnda
lag utf ä rdades ä ven en f ö rordning
(1977:401) om obligatoriska studerandesammanslutningar, som reglerar vilka
studerandegrupper som undantagits fr å n
obligatoriet. Dessa grupper ä r f ö ljande:

1)
S å dana studerande som bedriver studier f ö r vilka det omedelbart f ö re 1977-07-01, eller i fr å ga om studerande vid h ö gskoleenhet som har inr ä ttats
1978-07-01 f ö re detta datum, inte fanns
skyldighet att tillh ö ra studerandesammanslutning.

2)
S å dana studerande som bedriver studier som n ä rmast motsvarar studier f ö r vilka det omedelbart f ö re 1977-07-01, eller i fr å ga om studerande vid h ö gskoleenhet som har inr ä ttats
1978-07-01 f ö re detta datum, inte fanns
skyldighet att tillh ö ra studerandesammanslutning vid s å dan l ä roanstalt, i
landet, som helt eller delvis har g å tt
upp i h ö gskoleenhet.

3)
De studerande
som deltar i utbildning som anordnas av h ö gskoleenheten
p å annan ort ä n h ö gskoleorten.

Elektorsf ö rsamli ngen

Genom h ö gskolereformen
fick f ö retr ä dare f ö r de studerande en lagstadgad r ä tt att som fullv ä rdiga
ledam ö ter ing å i olika beslutande organ inom h ö gskolan. Det bed ö mdes
h ä rvid som n ö dv ä ndigt att
skapa former f ö r att utse studeranderepresentanter
som garanterade samtliga ber ö rda
studerande, oberoende av om de omfattades av obligatoriet eller ej, m ö jligheter att medverka. D ä rf ö r inr ä ttades f ö r
varje h ö gskoleenhet ett nytt organ -
elektorsf ö rsamlingen. Best ä mmelser om elektorsf ö rsamling finns i lagen (1977:220) om elektorsf ö rsamling vid h ö gskoleenhet
samt i f ö rordningen (1977:402) om elektorsf ö rsamling vid h ö gskoleenhet.

Prop.
1982/83:27v 15

Nuvarande f ö rh å llanden i fr å ga
om medlemskap i studerande-sammanslutning

Det finns f ö r n ä rvarande studerandesammanslutningar vid landets
samtliga h ö gskoleenheter. Vid den enhet som vid
h ö gskolereformens genomf ö rande saknade s å dan
sammanslutning - h ö gskolan i Eskilstuna/V ä ster å s - har s å lunda efter reformen bildats en studentk å r med frivilligt medlemskap; Ä ven i Sundsvall har bildats en s å dan frivillig studentk å r. Dessa och andra sammanslutningar av studerande, som inte omfattas av
obligatoriet, f å r bidrag till sin verksamhet fr å n anslaget Vissa s ä rskilda utgifter inom h ö gskolan m m, anslagsposten Till universitets- och h ö gskole ä mbetets
disposition. Flera frivilliga studerandesammanslutningar har dessutom hos UH Ä anh å llit om att
f å bli obligatoriska.

Enligt vad UH Ä
erfarit ä r vid de statliga h ö gskoleenheterna antalet studerande som inte omfattas
av obligatoriet och som inte heller tillh ö r
n å gon frivillig
studerandesammanslutning f ö rh å llandevis litet. De flesta studerande ä r allts å medlemmar antingen i en
obligatorisk studentk å r (motsvarande) eller i en frivillig
sammanslutning som t ä cker antingen hela h ö gskole- •
enheten eller viss utbildning.

Erfarenheter av nuvarande ordning

F ö r att kunna g ö ra den uppf ö ljning
av lagtill ä mpningen som regeringens uppdrag till
UH Ä inneb ä r har UH Ä
uts ä nt en f ö rfr å gan till
samtliga h ö gskoleenheter om hur lagen om
obligatoriska studerandesammanslutningar och lagen om elektorsf ö rsamling till ä mpats
och tolkats. Svar har inkonimit fr ä n
praktiskt taget samtliga h ö gskoleenheter.

Allm ä nt kan konstateras att man vid h ö gskoleenheterna anser att elektorsf ö rsamlingen skapat on ö dig byr å krati och p å vissa h å ll
medf ö rt stor arbetsinsats. Vid n å gon enstaka h ö gskoleenhet
har n å gon f ö rsamling f ö rst inte inr ä ttats p å
grund av motst å nd fr ä n de studerandes sida. Detta f ö rh å llande har emellertid sedermera r ä ttats till. P å
andra st ä llen utg ö r alla studerande elektorsf ö rsamling, s å
vid vissa av de konstn ä rliga h ö gskolorna i Stockholm.

Vad g ä ller tolkningen av best ä mmelserna r ö rande
vilka studerande som inte skall omfattas av obligatoriet r å der oklarhet och betydande skillnader i
uppfattningen mellan olika h ö gskoleenheter.
Detta har bl a medf ö rt olikheter i till ä mpningen av best ä mmelserna
f ö r en och samma typ av utbildning.

Det nuvarande arrangemanget, d ä r det vid de statliga h ö gskoleenheterna finns tv å kategorier av studerande: dels s å dana som omfattas av obligatoriet, dels s ä dana som inte g ö r
det, var - som framg å tt ovan - ursprungligen endast
avsett som ett provisorium intill dess obligatoriet helt hade avskaffats.
Enligt riksdagens beslut skall obligatoriet nu tills vidare best å . Enligt UH Ä :s
mening ä r det i detta l ä ge uppenbart att reglerna ora obligatoriskt
medlemskap m å ste utformas efter mer enhetliga
principer. Den nuvarande ordningen inneb ä r
bl a att en och samma utbildning vid olika h ö gskoleenheter
antingen kan vara f ö rfattningsm ä ssigt f ö renad
med obligatoriskt med-

Prop. 1982/83:27 16

lemskap eller helt sakna best ä mmelser om s å dant.
Som exempel kan n ä mnas att s å dan f ö rskoll ä rarutbildning, som f ö re 1977-07-01 bedrevs vid l ä rarh ö gskola, ä r
f ö rbunden med obligatoriskt
medlemskap, medan samma utbildning, som f ö re
h ö gskolereformen bedrevs vid f ö rskoleseminarium, ä r undantagen fr å n obligatoriet.

Vidare r å der det - en
f ö r varje å r v ä xande -
oklarhet och os ä kerhet om hur olika vid en h ö gskoleenhet nytillkommande utbildningar skall
hanteras med avseende p å obligatoriet. P å detta omr å de
r å der skilda till ä mpningar vid i huvudsak de mindre h ö gskoleenheterna.

Skillnader och oklarheter av h ä r ber ö rda slag kan
inte f ö rsvaras principiellt och leder d ä rtill till betydande praktiska problem.

Det framst å r vidare som
ett starkt ö nskem å l fr ä n b å de de studerande och andra inom h ö gskolan
att ett system f ö r att utse studeranderepresentanter
skall skapas, som inte innefattar elektorsf ö rsamlingen.
Denna upplevs allm ä nt som en byr å kratisk konstruktion. Skall det vara m ö jligt att avskaffa elektorsf ö rsamlingen och l ä gga
motsvarande uppgifter p ä studerandesammanslutningarna sj ä lva, ä r emellertid
en vidgning av obligatoriet till alla studerande n ö dv ä ndig.

F ö rslag till ny ordning

Best ä mmelserna om medlemskap i
studerandesammanslutning b ö r mot ovan n ä mnda bakgrund enligt UH Ä ;s mening nu revideras med sikte p å st ö rsta m ö jliga enhetlighet och r ä ttvisa f ö r
de studerande inom den statliga h ö gskolan.
Samtidigt b ö r regelsystemet s å l å ngt som m ö jligt befrias fr å n
tyngande, byr å kratiska inslag.

UH Ä har d ä rf ö r utarbetat
ett f ö rslag till ny ordning, som inneb ä r dels att samtliga studerande vid statlig h ö gskoleenhet skall omfattas av obligatoriskt
medlemskap i n å gon form, dels att elektorsf ö rsamlingen avskaffas. Vad avser den offentliga
regleringen av studerandesammanslutning grundar sig f ö rslaget i huvudsak p å alternativ B i obligatoriekommitt é ns
ovan n ä mnda bet ä nkande, dock med vissa viktiga modifieringar vad g ä ller besv ä rsm ö jligheterna. UH Ä
har remitterat f ö rslaget till samtliga h ö gskoleenheter, de statliga h ö gskoleutbildningarna i Halmstad och Sk ö vde. Sveriges lantbruks- j _ universitet samt SFS. Yttrandena, vilka bifogas, har
i stort varit positiva till f ö rslaget.

Betr ä ffande den kommunala delen av h ö gskolan har UH Ä
inte bed ö mt det som meningsfullt att nu ta
upp fr ä gan om obligatoriskt medlemskap i
studerandesammanslutning beroende p å
det utredningsarbete som bedrivits i huvudmannaskapsfr å gan. Rent principiellt finns det emellertid inte n å got hinder att inf ö ra en ordning motsvarande den som UH Ä har f ö reslagit f ö r den statliga delen av h ö gskolan. D ä remot
kan det finnas praktiska inv ä ndningar. Fr ä gan om ett obligatorium f ö r den kommunala h ö gskolan har emellertid aldrig diskuterats mera konkret och ett n ä rmare utredningsarbete ä r d ä rf ö r n ö dv ä ndigt f ö r
den h ä ndelse statsmakterna skulle vilja j ä mst ä lla de
studerande i

Prop. 1982/83:27 17

kommunal h ö gskoleutbildning
med de studerande i den statliga utbildningen i h ä r ber ö rt avseende. UH Ä f ö ruts ä tter att statsmakterna i anslutning till sin
behandling av huvudmannaskapskommitt é ns
f ö rslag tar st ä llning i denna principfr å ga.

Obligatoriekommitt é n
tog i sitt bet ä nkande (s 80 ff) upp fr å gan om en s ä rbehandling
av vissa studerandegrupper med avseende p å
obligatoriska avgifter till studerandefacklig och studiesocial verksamhet.
Kommitt é n ans å g att studerande som inte har m ö jlighet
att fullt ut utnyttja den service m m, som de erbjuds i fr å ga om studiesocial verksamhet, borde kunna undantas
fr ä n avgiftsskyldighet i denna del.
Som motiv f ö r s å dana undantag anf ö rdes faktorer som yrkesverksamhet,
stadigvarande vistelse utanf ö r
studieorten och begr ä nsad l ä ngd av den avsedda utbildningen. D ä remot menade kommitt é n att alla slag av studerande drar nytta och ber ö rs av den studerandefackliga verksamheten. Vad g ä ller avgifter f ö r
s å dan verksamhet borde d ä rf ö r principiellt
inga undantag medges.

Den utveckling av studerandegruppens sammans ä ttning som skett i och med h ö gskolereformen - med ett ö kat antal vuxen- och deltidsstuderande - stryker
enligt UH Ä :s mening under vikten av en
differentiering av det ber ö rda slaget. I sammanhanget kan n ä mnas att SFS v å ren
1980 rekommenderat medlemsk å rerna att
differentiera k å ravgifterna med h ä nsyn till bl a utbildningens l ä ngd och omfattning.

UH Ä har f ö r sin del bed ö mt
fr å gan om en avgiftsdifferentiering vara
s å v ä sentlig att den i fr å ga om
principerna b ö r regleras av statsmakterna. UH Ä har vidare funnit att en v ä g att praktiskt l ö sa
fr å gan ä r att inf ö ra tv å typer av obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutning: 1)
fullt medlemskap och 2) begr ä nsat
medlemskap, varvid det senare skulle inneb ä ra
en reducerad avgift.

Varje f ö rs ö k att finna l ä tt
till ä mpbara kriterier f ö r vilka studerande som b ö r f å begr ä nsat medlemskap inneb ä r sj ä lvfallet utomordentliga sv å righeter med tanke p å hur m å ngfasetterad verksamheten inom h ö gskolan och ocks å
sj ä lva studerandegruppen ä r. N å gon fullst ä ndig r ä ttvisa
kan aldrig uppn ä s och det ä r ocks ä
angel ä get att undvika att den f ö reslagna ordningen leder till tyngande, byr å kratiska inslag i h ö gskoleadministrationen. En viss lokal frihet att hantera centralt meddelade
rambest ä mmelser ä r d ä rf ö r enligt UH Ä :s
mening n ö dv ä ndig. UH Ä anser att f ö ljande riktlinjer b ö r g ä lla.

Fullt medlemskap b ö r
tillkomma dels dem som studerar p å
all-m ä n,lokal eller individuell
utbildningslinje (med undantag f ö r studerande
i distansundervisning eller i utbildning som ä r f ö rlagd till annan ort ä n h ö gskoleorten),
dels dem som studerar enstaka kurser i st ö rre
omfattning. En riktpunkt f ö r gr ä nsdragningen kan h ä r vara att
ber ö rd/a kurs/er viss termin skall
omfatta sammanlagt minst 10 po ä ng. Ä ven f ö r dem som genomg å r forskarutbildning b ö r, enligt UH Ä :s mening, i princip g ä lla fullt medlemskap. Dock b ö r forskarstuderande som har l å g aktivitetsgrad kunna f å begr ä nsat
medlemskap.

Begr ä nsat medlemskap b ö r g ä lla f ö r alla andra studerande. Detta inneb ä r att i princip alla som viss termin deltar i enbart

Prop. 1982/83:27 I

en eller flera enstaka kurser omfattande sammanlagt mindre
ä n 10 po ä ng b ö r ha begr ä nsat medlemskap.

Utifr å n dessa riktlinjer b ö r det ankomma p å
vederb ö rande h ö gskolestyrelse att med h ä nsyn till de praktiska f ö ruts ä ttningarna
besluta om den lokala till ä mpningen, innefattande fr å gan vilket formellt underlag som skall kr ä vas f ö r beslut om
begr ä nsat medlemskap f ö r enskild studerande.

Vilka r ä ttigheter
och f ö rm å ner en studerande med begr ä nsat
medlemskap skall å tnjuta b ö r enligt UH Ä :s
mening best ä mmas av vederb ö rande studerandesammanslutning. Dock m å ste det finnas en f ö rfattningsreglerad r ä ttighet f ö r ä ven s å dan medlem att f ä
deltaga i valet av ledam ö ter i det organ inom
sammanslutningen, som beslutar om hur f ö retr ä dare f ö r
de studerande i olika beslutande organ inom h ö gskoleenheten skall utses, eller som sj ä lva utser dessa.

Vilka sammanslutningar skall finnas?

I samband med 1977 å rs
beslut gjordes ingen pr ö vning av fr å gan om vilka sammanslutningar obligatoriet skall
avse, utan den struktur i fr å ga om
obligatoriska sammanslutningar som fanns f ö re
h ö gskolereformen f ö rdes ograverad ö ver
till den nya organisationen. I samband med en mera definitiv l ö sning av obligatoriefr å gan m å ste man rimligen samlat pr ö va vilka slag av studerandesammanslutningar
obligatoriet skall avse och hur beslut om indelningen i s å dana sammanslutningar skall fattas.

Obligatoriet g ä ller
f ö r n ä rvarande dels student- eller elevk å r,
dels - i fr å ga om universiteten - nation eller
"studentf ö rening f ö r fakultet" (fakultetsf ö rening). Det prim ä ra
syftet med obligatoriet ä r att garantera den
studerandefackliga och studiesociala verksamheten. UH Ä utg å r mot den
bakgrunden fr å n att obligatoriet i princip skall
avse student- eller elevk å r. I forts ä ttningen anv ä nds
med h ä nsyn till terminologin i h ö gskolef ö rfattningarna
den sammanfattande termen studerandek å r.

N å gon anledning att ha s ä rskilda f ö reskrifter
om medlemskap i fakultetsf ö rening finns inte.
Fakultetsindelningen g ä ller numera inte f ö r den grundl ä ggande
utbildningen. Behov av s ä rskilda anordningar f ö r studerande inom s ä rskilda utbildningsomr å den -
oavsett den ä ldre organisationen - b ö r kunna tillgodoses inom ramen f ö r den nya k ä rorganisationen.

I fr å ga om nationerna i Uppsala och Lund
f ö religger s ä rskilda f ö rh å llanden med h ä nsyn
till deras, s ä rskilt f ö r Uppsalas del, omfattande fastighetsinnehav. UH Ä har inte haft anledning att i detta sammanhang n ä rmare g å
in p å hith ö rande fr å gor och r ä knar d ä rf ö r med att det tills vidare skall finnas s ä rskilda f ö reskrifter
om obligatoriskt medlemskap i nation f ö r
studerande vid n ä mnda tv å universitet. Den utvidgning ocks å av nationsobligatoriet som detta inneb ä r kan naturligtvis principiellt ifr å gas ä ttas men UH Ä anser att de praktiska f ö rdelarna med en enhetlig ordning g ö r den f ö rsvarbar.

Prop. 1982/83:27 19

F ö re h ö gskolereformen var den normala ordningen att det f ö r varje ber ö rd
l ä roanstalt fanns en obligatorisk student-eller
elevk å r. Ett viktigt syfte med k ä robligatoriet ä r
att ge f ö ruts ä ttningar f ö r en samlad
studeranderepresentation i h ö gskoleenheternas
olika organ. Det finns d ä rf ö r starka sk ä l f ö r att ä ven i forts ä ttningen ha en ordning med en_ studerandek ä r
per h ö gskoleenhet som den normala. Som
nyss n ä mnts b ö r det vara m ö jligt
att inom ramen f ö r en s å dan ordning skapa l ä mpliga former f ö r intressebevakning m m f ö r de studerande inom olika utbildningsomr å den, vare sig dessa f ö r n ä rvarande har s ä rskilda sammanslutningar eller ej. I fr ä ga om vissa h ö gskoleenheter,
i f ö rsta hand universiteten och enheter
p å "dubbelorter" (typ
Sundsvall/H ä rn ö sand), kan det emellertid finnas sk ä l
att m ö jligg ö ra en ordning med flera studerandek å rer. Bes!tit h ä rom b ö r i s ä fall grundas p å opinionen bland de ber ö rda och p å
andra lokala f ö ruts ä ttningar och b ö r d ä rf ö r l ä mpligen fattas av h ö gskolestyrelsen.
Denna b ö r ocks ä ha att meddela erforderliga f ö reskrifter om de studerandes f ö rdelning mellan k å rerna
och om hur dessa skall samverka vid utseende av studeranderepresentanter i h ö gskolestyrelsen och andra f ö r h ö gskoleenheten
gemensamma organ.

Beslut av h ö gskolestyrelse
i fr å ga om indelning i studerande-sanmanslutningar
b ö r kunna ö verklagas hos UH Ä
under f ö ruts ä ttning att minst 100 ber ö rda
studerande st å r bakom besv ä ren.

Offentlig reglering av studerandesammanslutning

Vad g ä ller den offentliga regleringen av
studerandesammanslutningarna b ö r
obligatoriekommitt é ns ö verv ä ganden under alternativ B i ovan n ä mnda bet ä nkande
(s 121 ff) tj ä na som utg å ngspunkt. UH Ä
h ä nvisar i till ä mpliga delar till vad scm anf ö rdes d ä r.

Orsaken till att studerandesammanslutningarna m å ste l å ta sig vidk ä nnas en viss offentligr ä ttslig reglering ä r
sj ä lvfallet obligatoriet. En s å dan reglering b ö r
emellertid enligt UH Ä :s uppfattning inskr ä nkas till ett minimum.

Om fullm ä ktigef ö rsamlings, medlemsm ö tes eller styrelses beslut uppenbarligen anses strida mot
sammanslutningens ä ndam å l, b ö r det finnas en m ö jlighet att f å
ett s å dant beslut pr ö vat. Detta sker l ä mpligen hos UH Ä (eller i fr å ga om Sveriges lantbruksuniversitet hos styrelsen f ö r Sveriges lantbruksuniversitet), som har att ta st ä Tlnirntill beslutets giltighet med avseende p å dess ä ndam å lsenlighet.

Pr ö vning av nyss n ä mnda slag b ö r
enligt UH Ä :s uppfattning inte kunna initieras
av enskild studerande. Risk f ö r
"okynne" finns d å . Bakom en hemst ä llan om pr ö vning
b ö r d ä rf ö r st å minst en tiondel av sammanslutningens medlemmar eller minst 100
medlemmar.

Liksom fallet ä r
f ö r n ä rvarande b ö r ocks å i forts ä ttningen
studerandesammanslutnings stadga vad avser dels formerna f ö r beslut om avgifter och avgiftstyper, dels val till
fullm ä k-tigef ö rsamling godk ä nnas
av h ö gskolestyrelsen f ö r att vara giltiga.

Prop.
1982/83:27 20

F ö rslag till ny lag om obligatoriska
sammanslutningar bil ä ggs.

Hemst ä llan

Med h ä nvisning till vad som anf ö rts hemst ä ller
UH Ä att regeringen f ö resl å r riksdagen

att antaga lag om obligatoriska studerandesammanslutningar
enligt bilagt f ö rslag,

att godk ä nna de
riktlinjer i ö vrigt betr ä ffande obligatoriskt medlemskap i
studerandesammanslutning som redovisats ovan.

Beslut i detta ä rende
har - efter behandling av principfr å gorna
i UH Ä :s styrelse - fattats av
universitetskanslern efter f ö redragning
av avdelningsdirekt ö r Isacson. D ä rj ä mte har n ä rvarit planeringschefen och byr å chef H ä ggquist.
Samr å d har i ä rendet skett med Sveriges lantbruksuniversitet.

Carl-Gustaf Andr é n

.H å kan Isacson

Prop.
1982/83:27 21

Underbilaga

UNIVERSITETS- OCH H Ö GSKOLE Ä MBETET Byr å n
f ö r f ö rvaltningsfr å gor Avdelningsdirekt ö r H Isacson, UH

F ö rslag till lag om obligatoriska
studerandesammanslutningar

Till ä mpni ngsomr å de

1 § Denna lag ä ger till ä mpning
p å statlig h ö gskoleenhet

och p å de statliga h ö gskoleutbildningarna i Halmstad och Sk ö vde. Vad som s ä gs
om h ö gskoleenhet och h ö gskolestyrelse ä ger
till ä mpning j ä mv ä l p å n ä mnda utbildningar
och interimsstyrelserna f ö r dem.

Studerandesammanslutni ngar

2 § Vid h ö gskoleenhet skall finnas en studerandek å r.

Om s ä rskilda sk ä l f ö religger, f å r vid h ö gskoleenhet
finnas flera ä n en studerandek å r. Beslut om vilka studerandek å rer som skall finnas fattas av h ö gskolestyrelsen.

Vid universiteten i Uppsala och Lund skall ä ven finnas nationer. Beslut om vilka nationer som
skall finnas fattas av h ö gskolestyrelsen.

3 § H ö gsta beslutande organ i studerandesammanslutning

ä r
en fullm ä ktigef ö rsamling. Denna utses genom val f ö r ett å r
i s ä nder av sammanslutningens
medlemmar.

Om s ä rskilda sk ä l f ö religger, f å r h ö gskolestyrelsen
besluta att i st ä llet f ö r fullm ä ktigef ö rsamling enligt f ö rsta stycket ett allm ä nt m ö te av studerandesammanslutningens medlemmar
(medlemsm ö te) skall fullg ö ra de uppgifter som enligt stadgar, som avses i 5 § , ankommer p å
fullm ä ktigef ö rsamling.

4 § F ö r f ö rvaltning av angel ä genheter i studerandek å r

eller nation skall finnas en av fullm ä ktigef ö rsam-lingen
eller medlemsm ö te utsedd styrelse.

Stadgar

5 § F ö r studerandesammanslutning skall finnas stadgar.

Stadgarna skall inneh å lla
best ä mmelser om fullm ä ktigef ö rsamling
eller medlemsm ö te och om styrelse, om s ä tt att utse ledam ö ter
i fullm ä ktigef ö rsamling och styrelse samt om mandattider f ö r dessa ledam ö ter,
om formerna f ö r besluts fattande av fullm ä ktigef ö rsamling
eller medlemsm ö te och av styrelse, om s ä ttet f ö r
tillk ä nnagivande av fullm ä ktigef ö rsamlingens
eller medlemsm ö tets beslut, om antagande och ä ndring av stadgarna samt om former f ö r beslut om avgiftstyper och avgifters storlek.

Prop. 1982/83:27 22

6 § Stadgarna skall antagas av
sammanslutningen. De be-

st ä mmelser som avser s ä ttet att utse ledam ö ter i fullm ä ktigef ö rsamling samt former f ö r beslut om avgiftstyper och avgifters storlek ä r giltiga endast om de har godk ä nts av h ö gskolestyrelsen.

Uppgifter

7 § Studerandesammanslutning har
till ä ndam å l att fr ä mja

medlemmarnas studier och vad d ä rmed ä ger
sammanhang.

8 § Studerandek å r skall utse de f ö retr ä dare f ö r
de stu-

derande, vilka enligt h ö gskolelagen
(1977:218) och h ö gskolef ö rordningen (1977:263) har r ä tt att ing å som
ledam ö ter i organ inom h ö gskoleenheten. Finns vid h ö gskoleenhet flera ä n en studerandek ä r skall uppgiften att utse ber ö rda f ö retr ä dare fullg ö ras
p å s ä tt h ö gskolestyrelsen best ä mmer efter samr å d
med k å rerna.

Medlemskap

9 § Studerande skall vara medlem i
studerandek ä r vid

h ö gskoleenheten.

10 § Medlemskap i studerandek å r ä r f ö r termin antingen

fullt medlemskap eller begr ä nsat medlemskap.

11 § Studerande skall ha fullt
medlemskap utom i det fall

den studerande deltager i enbart en eller flera enstaka
kurser av,begr ä nsad omfattning eller deltager i
utbildning.som,helt .eller.i huvudsak anordnas p å annan ort ä n ort till vilken h ö gskoleenheten ä r
f ö rlagd. I s å dana fall f å r
den studerande ha begr ä nsat medlemskap.

Om s ä rskilda sk ä l f ö religger, f å r h ö gskolestyrelse
besluta att studerande f ö r forskarutbildning f ä r ha begr ä nsat
medlemskap.

12 § Studerande med begr ä nsat medlemskap i studerandek å r

har r ä tt att p å beg ä ran erh å lla fullt medlemskap.

Studerande med begr ä nsat
medlemskap har r ä tt att deltaga i val till fullm ä ktigef ö rsamling.

ö vriga
r ä ttigheter och f ö rm å ner som kan
tillkomma studerande med begr ä nsat
medlemskap avg ö rs av vederb ö rande studerandek ä r.

13 § Uppst å r oenighet mellan studerandek ä r och enskild

studerande om skyldigheten att ha fullt eller begr ä nsat medlemskap, pr ö vas fr å gan av h ö gskolestyrelsen.

14 § Studerande vid universiteten i
Uppsala och Lund

skall vara medlem i nation.

Prop. 1982/83:27 23

Avgifter

15 § Studerande ä r skyldig att erl ä gga
avgift,till sam-

manslutning i vilken han ä r medlem enligt denna lag.

Studerande som har begr ä nsat
medlemskap i studerandek å r skall erl ä gga nedsatt avgift.

Avst ä ngning m m

16 § H ö gskolestyrelsen f å r f ö reskriva att avgift till

Studerandesammanslutning skall erl ä ggas f ö re
viss tidpunkt.

Om studerande ej betalar vederb ö rlig avgift till studerandesammanslutning, f å r h ö gskolestyrelsen
f ö rordna att den studerande skall
avst ä ngas fr å n undervisning och prov intill dess r ä ttelse har skett.

H ö gskolestyrelsen f å r besluta att examensbevis eller utbildningsbevis,
som avser avlagd doktorsexamen, ej f ä r
l ä mnas till studerande f ö r forskarutbildning, innan s å dan studerande erlagt avgift till studerandesammanslutning.

Besv ä r m m

17 § Om fullm ä ktigef ö rsamling,
medlemsm ö te eller styrelse

f ö r studerandesammanslutning fattar
beslut som anses strida mot sammanslutningens ä ndam å l enligt 7 § , kan beslutet underst ä llas universitets- och h ö gskole ä mbetets eller, s å vitt
avser Sveriges lantbruksuniversitet, styrelsens f ö r Sveriges lantbruksuniversitet pr ö vning' med anh å ll-an~att
beslutet skall upph ä vas. S å dan pr ö vning
f å r enbart g ö ras om-minst en tiondel av studerandesammanslutningens
medlemmar eller minst 100 medlemmar har hemst ä llt om detta inom tre veckor fr å n
den dag beslutet tillk ä nnagivits.

18 § Talan mot beslut av h ö gskolestyrelsen enligt denna

lag f ö res hos universitets- och h ö gskole ä mbetet
eller, i fr å ga om beslut av Sveriges
lantbruksuniversitet, hos regeringen genom besv ä r.

Talan enligt f ö rsta
stycket f å r f ö ras av studerande, som avses i 17 § ,
av enskild studerande, om beslutet g å tt
vederb ö rande emot, samt av ber ö rd studerandek å r
eller nation.

Talan-mot beslut av h ö gskolestyrelsen
i fr å ga som av-- ses i. 2 § andra Stycket, f å r
' ö ras endast om tirinst .100 ber ö rda studerande st å r
bakom besv ä ren.

19 § Talan mot beslut av
universitets- och h ö gskole ä mbe-

tet f ö res hos regeringen genom besv ä r.

Ovri gt

20 § Regeringen eller mynd'ighet som regeringen best ä mmer

utf ä rdar de n ä rmare f ö reskrifter
som beh ö vs f ö r

till ä mpningen av denna lag. ,\

■.\

Norstedts
Tryckeri, Stockholm 1982