Prop. 1982/83:30

Regeringens slrivelse

1982/83:30

om
åtgärder för att begränsa användningen av kadmium;

beslutad
den 30 september 1982.

Regeringen
bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som har tagits upp i bifogade
utdrag av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ANDERS
DAHLGREN

Skrivelsens
huvudsakliga innehåll

1
skrivelsen redovisas olika åtgärder som hittills vidtagits för atl motverka
ölägenheterna av användning av kadmium. Vidare redovisas ett av produktkonlrollnämnden
sammanställt åtgärdsprogram över det fortsatta arbetet med att minska
kadmiumanvändningen. Programmet innefattar bl.a. åtgärder för att minska
användningen av kadmium i batterier, ackumulatorer, handelsgödsel och
konsumentprodukter. Programmet avser också åtgärder inom arbetarskyddets område
samt forsknings- och undersökningsverksamhet beträffande kadmium.

I Riksdagen 1982/83. I samt. Nr 30

Skr.
1982/83:30

Skr. 1982/83:30 2

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1982-09-30

Närvarande: slalsminislern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullslen, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Johansson, Wirtén,
Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland,
Molin

Föredragande: statsrådet Dahlgren

Skrivelse om åtgärder för att begränsa användningen av
kadmium

Inledning

Regeringen beslutade den 30 augusti 1979 alt förbjuda
användningen av kadmium eller kadmiumföreningar för ytbehandling, som stabilisator
eller som färgämne. Förbudet omfattar också import av varor som ytbehandlats
med kadmium eller som innehåller kadmium som stabilisator eller som färgämne. Produktkonlrollnämnden
får meddela föreskrifter om avsteg frän eller för särskill fall medge undanlag
från förbudet bl.a. om användningen är av väsentlig betydelse från allmän
synpunkt eller när det annars föreligger särskilda skäl.

Förbudet gällde enligt ovan nämnda beslul fr.o.m. den I
juli 1980, men övergångstiden för förbudet förlängdes i ett senare beslut till
utgången av juni 1982 utom för sådan användning eller import som produktkonlrollnämnden
meddelar särskilda föreskrifter om.

Riksdagen har i skrivelse den 4 juni 1980 (rskr 1979/80:
397) till regeringen anmält beslulel all som sin mening ge till känna vad
jordbruksutskottet anfört i betänkandet JoU 1979/80:45 angående dels tidsplanen
för genomförandet av beslutat förbud mol viss användning av kadmium m.m., dels
etl samlat ätgärdsprogram beträffande användningen av kadmium m.m. I
betänkandet framhöll jordbruksutskottet bl.a. atl riksdagen bör erhålla någon
form av samlad redovisning av hittills gjorda insatser och vilka ytteriigare
åtgärder som regeringen är beredd all vidta för all motverka olägenheterna med kadmiumhanleringen.

Med anledning av riksdagens nyssnämnda beslul har
regeringen uppdragit åt produktkonlrollnämnden alt efter samråd med övriga
berörda organ och med beaktande av vad som anförts i jordbruksutskottets
betänkande redovisa de åtgärder som vidtagits för atl begränsa användningen av kad-

Skr.
1982/83:30 3

mium och minska de hälso- och miljöproblem som
användningen av kadmium medför. Produktkonlrollnämnden skulle vidare redovisa elt
program för de fortsatta åtgärder som behövs för alt motverka ölägenheterna med
kadmiumhanteringen.

Produktkonlrollnämnden har i en rapport den 30 juni 1981
redovisat åtgärder för atl begränsa användningen av kadmium. Produktkoniroll-nämndens
rapport bör fogas lill protokollet i della ärende som bUaga I. Rapporten har remissbehandlats. En
förteckning över remissinslanserna och en sammanslällning av yttrandena bör
fogas lill protokollet i della ärende som bilaga 2.

Efter del atl produktkonlrollnämnden lämnade sin
redovisning har jordbruksutskottet i sill av riksdagen godkända belänkande (JoU
1981/82:10) om hälso- och miljöfarliga varor behandlat bl.a. vissa motioner
vari föreslagils olika åtgärder som har samband med strävandena all motverka
den ökande ansamlingen av kadmium i miljön. Med hänvisning lill den redovisning
som i förevarande ärende skulle komma all framläggas för riksdagen har
utskottet inte funnit skäl att påfordra någon yllerligare åtgärd från
riksdagens sida med anledning av de aktuella motionsyrkandena.

Jag föreslår nu alt den av riksdagen begärda redovisningen
lämnas. Jag lar därvid här kortfattat upp nägra av de viktigaste frågorna men
vill för en mera fullständig redogörelse hänvisa till produktkontrollnämndens
rapport och remissammanställningen.

Förbudet mot användning av kadmium för ytbehandling, som
stabilisator eller som färgämne

Del av regeringen tidigare beslutade förbudet mot
användning av kadmium eller kadmiumföreningar för ytbehandling, som
stabilisator eller som färgämne har som framgår av den inledande redogörelsen
trätt i kraft den 1 juli 1982. 1 sin rapport har produktkonlrollnämnden
redovisat sill arbete med all förbereda tillämpningsföreskrifter lill förbudet.
Nämnden har därefter i november 1981 meddelat föreskrifter om avsteg från
förbudet. Enligl dessa föreskrifter som har utfärdats i statens naturvårdsverks
kungörelse SNFS 1981:5, PK: 13 får kadmiumämne utan hinder av kadmium-förbudet
användas vid tillverkning av sädana varor som anges i en bilaga till kungörelsen
i de avseenden och under den lid som särskilt anges. Detsamma gäller vid import
av motsvarande varor. Avsteg från förbudet har meddelats antingen för en
tidsbegränsad period eller lills vidare.

Avsteg tills vidare har meddelats för produkter som medför
liten risk för spridning av kadmium till miljön, t.ex. därför atl kadmium är så
fast bundet till produkten all del inle utlöses, såsom i glas. Samma reglering
har använts också för produkter där tekniska alternativ saknas och/eller en
avveckling av kadmiumanvändningen medför oproportionella kostnader i
förhållande till miljörisken eller där en norm eller standard släller krav på 11 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr
30

Skr.
1982/83:30 4

kadmiumanvändning. Produktkonlrollnämnden anser all man inle
kan förvänta atl del sker någon produktutveckling mol kadmiumfria ersättningsprodukter
för de produktgrupper som omfattas av föreskrifter om avsteg tills vidare. Inom
denna grupp återfinns huvudsakligen avancerade tekniska produkter med långa
omloppslider såsom exempelvis robolsyslem, pappersmaskiner till
cellulosaindustrin, mejerimaskiner m. m.

Tidsbegränsade
avsteg till år 1985 eller till år 1987 har meddelats för produkter där framförhållningsliden
för tillverkningen är lång såsom i fråga om bilar och elektriska apparater.
Tidsbegränsade avsteg har också meddelats i de fall där tekniska lösningar är
under utveckling men ännu ej tillräckligt utprovade. Della gäller t. ex. för
stabilisatorer i utomhusplasler och för sådana importerade produkter där
kadmium ingår till liten del och där del krävs lid för atl övergå till
kadmiumfria ersättningsmaterial.

1 fråga om produkter med kort omloppstid, t. ex. emballagemalerial
och plastarliklar inom bl. a. hushålls- och konlorsseklorn, har nägra undanlag
från förbudet inte medgivits.

De av produktkonlrollnämnden meddelade föreskrifterna kan
ses som en avvecklingsplan som medför atl kadmiumlillskotlet lill miljön successivt
kommer atl minska. Några säkra siffror för den samlade minskningen av
kadmiumanvändningen genom förbudels ikraftträdande har del inle varit möjligl
för produktkonlrollnämnden atl redovisa. Del ankommer pä nämnden alt följa hur
förbudet tilllämpas och atl vid behov ta initiativ lill de ytterligare
föreskrifter som kan ertbrdras.

Fortsatta åtgärder för att begränsa kadmiumanvändningen

Nämnden redovisar i sin rapport ocksä de åtgärder som
vidtagits och planeras för atl minska sådan kadmiumanvändning som inte omfattas
av del nu gällande förbudet. När det gäller kadmiumanvändningen i ackumulatorer
och batterier, dvs. den dominerande delen av den industriella användningen av
kadmium i Sverige, inriktas åtgärderna i första hand på atl få till stånd en
fungerande insamling och återvinning av s. k. nickelkadmiumbatterier.
Diskussioner om den praktiska utformningen av etl återvinningssyslem pågår nu
mellan naturvårdsverket och berörda branscher. Med hänsyn till att en så slor
del av kadmiumanvändningen hänför sig lill dessa produkter ser jag del som
myckel angelägel med skyndsamma åtgärder inom della område.

När del
gäller handelsgödsel har del varit möjligl all minska kadmiumtillförseln
betydligt genom inköp av råvara med låg kadmiumhalt. Den begränsade tillgången
på världsmarknaden av fosformineral med låg kadmiumhalt försvårar emellertid möjlighelerna
till yllerligare minskningar av kadmiumtillförseln. Som produktkonlrollnämnden
redovisar krävs atl ny reningsteknik införs för alt sådana fortsalla
minskningar skall kunna säkerställas. Enligt vad jag erfarit har de
utredningar i frågan som nyligen gjorts

Skr. 1982/83:30 5

visat att det finns reningsmetoder som i laboratorieskala
visat sig lovande. Det är nu en uppgift för naturvårdsverket atl med berörda
förelag la upp frågan om att i större skala fortsätta provningen av dessa
reningsmetoder.

Vid sidan av försöken att på sikt ytterligare minska
kadmiumhalterna i handelsgödsel är det som produktkonlrollnämnden framhåller
viktigt atl möjligheterna att minska handelsgödselanvändningen las till vara
samt all åtgärder vidtas för alt genom t. ex. kalkning motverka markförsurningen.

1 rapporten redovisas också det arbete som utförts av
övriga i nämnden företrädda myndigheter, i första hand livsmedelsverket, arbelarskyddsslyrelsen
och konsumentverket. Dessa myndigheter har inom resp. område utfärdat
föreskrifter och rekommendationer för atl minska risken för hälsa och miljö av
användning av kadmium. Berörda myndigheter följer ocksä fortlöpande
utvecklingen och prövar därvid behovet av yllerligare åtgärder.

Av bl.a. produktkontrollnämndens rapport framgår alt en
rad åtgärder redan vidtagits för att minska kadmiumanvändningen. Ylleriigare
åtgärder planeras. Det är samtidigt uppenbart atl betydande insatser återstår
innan det går alt säga att tillförseln av kadmium lill miljön begränsats sä
kraftigt atl några risker för människors hälsa eller för miljön inle längre kan
anses föreligga.

Insatserna för att minska kadmiumanvändningen är av slor
betydelse från hälso- och miljösynpunkt men bör ses som en del av del samlade
arbetet inom produklkontrollomrädet. Behovet av att ytteriigare intensifiera
insatserna för kontroll av kadmiumanvändningen bör därvid vägas mol andra
angelägna arbetsuppgifter inom produklkonlrollen. Mot bl. a. denna bakgrund
borde berörda myndigheterna nu arbeta vidare med de pågående och planerade insatser
som redovisats. Behovel av ytterligare åtgärder bör därvid självfallet också
bevakas och redovisas. Som nämnden framhållit kan de nu planerade åtgärderna
emellertid genomföras utan att särskilda beslut av regering och riksdag f. n.
behövs.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle
all ta del av vad jag har anfört i det föregående om åtgärder för all begränsa
användningen av kadmium.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar i enlighet med hans hemställan.

Skr.
1982/83:30

Bilaga 1

PRODUKTKONTROLLNÄMNDEN 1981-06-30 Dnr PK-390-80

Regeringen

Jordbruksdepartementet 103 33 Slockholm

Åtgärder för att begränsa användningen av kadmium

Regeringen har i beslul den 26 juni 1980 uppdragit ål produktkonlrollnämnden
alt - efter samråd med övriga berörda organ och med beaktande av vad som anförs
i jordbruksutskottets betänkande 1979/80:45 - redovisa de åtgärder som vidtagits
för all begränsa användningen.av kadmium och minska de hälso- och miljöproblem
som användningen av kadmium medför. Nämnden har vidare fåll i uppdrag all
redovisa ell program för de fortsatta åtgärder som behövs för all motverka
olägenheterna med kadmiumhanleringen. Därvid bör också redovisas i vad mån
planerade åtgärder kräver beslut av regering eller riksdag.

Produktkonlrollnämnden får med anledning av uppdraget
anföra följande.

Utredning och kartläggning

Regeringen har genom beslut 1979-08-30 föreskrivit att
kadmiumämne inte får användas för ytbehandling eller som stabilisator eller som
färgämne efter den I juli 1980. Produktkonlrollnämnden får meddela
föreskrifter om avsteg från eller för särskilda fall medge undantag från
förbudet. Härefter har regeringen 1980-02-21 föreskrivit all för liden till och
med utgången av juni månad 1982 gäller förbudet enbart sådan användning eller
import som produktkonlrollnämnden meddelar särskilda föreskrifter om.
Naturvårdsverkets produktkonlrollbyrå har med anledning av ovan angivet förbud
utfört en genomgäng av användning av kadmium.

Sedan riksdagen behandlade frågan om användningen av
kadmium våren 1980 har således förekomsten och användningen av kadmium och
kadmiumföreningar i Sverige kartlagts ytterligare. Vid detta arbete har
framkommit liksom tidigare bredden av det produktsortiment som innehåller
eller kan innehålla kadmium eller kadmiumföreningar. Samtidigt kan emellertid
noteras atl användningen minskar.

Den genomgång som gjorts vid naturvårdsverkets produktkonlrollbyrå
av användningen av kadmium och kadmiumföreningar inom olika branscher för
ytbehandling som stabilisator resp. som pigment lyder på en minskad användning
inom den svenska industrin. Bidragande lill denna utveckling tycks vara successivt
stigande kunskap och medvetenhet om kadmiums giftighet och om del kommande
förbudet men även andra skäl

Skr.
1982/83:30 7

anges för minskad användning, såsom arbetarskyddsföreskrifier
och att kadmium är förhållandevis dyrt. Som exempel härpå kan nämnas att en
tillverkare av golvmaterial har sänkt sin användning av kadmium som
stabilisator från 14,4 lon 1978 lill 0,23 ton 1980.

Den totala ärliga industriella användningen av kadmium och
kadmiumföreningar i Sverige beräknades 1977 uppgå lill drygt 400 ton. Därav
användes huvuddelen eller 73% till ackumulalorlillverkning. Endasi 10% av
ackumulatorerna stannar inom landet. 90% exporteras. Den närmare fördelningen
på användningsområden framgår av följande tablå.

Användningsområde Mängd ca. ton %

2

0.5

20

4,8

40

9,7

300

72.9

40

9.7

10

2.4

Ytbehandling

Färgpigment

Stabilisatorer i PVC-plast

Ackumulatorer

Legeringar

Övrigt

Användning till ytbehandling, färgpigmenl och som
stabilisator i plast är i princip förbjudet fr. o. m. I juli 1982. Dessa
områden svarade tillsammans för ca 15% av den totala industriella användningen.
Tar man bort-den mängd kadmium som finns i ackumulatorer som exporteras blir
andelen 44%. Den slörsla användningen inom de förbjudna områdena blir dä som
stabilisator i plast. Även till färgpigment går betydande mängd medan lill
ytbehandling numera används en liten kvantitet.

Förutom industriell användning av kadmium tillförs Sverige
kadmium genom import av färdiga produkter. Atl kvantifiera mängden är svårt. En
grov beräkning har gjorts av produklkontrollbyrån. Enligt denna uppskattning,
som är myckel osäker, uppgår kadmiummängden lill ca 300 lon per är i
importerade varor.

Del utredningsarbete som utförts visar all kadmium i ett
betydande anlal varor ej går att ersätta till förbudets ikraftträdande
1982-07-01. Anledningen härtill är bl. a. dels att fullgoda ersättningsmedel
ej finns tillgängliga och dels all det ännu är stora praktiska svårigheter att
uppnå en ändrad tillverkning för Sverige som för de utländska tillverkarna är
en liten marknad. 1 fråga om många importerade varor - framför allt från mera
avlägsna länder - är det myckel svårl alt få klarhet i om kadmium ingår och i
så fall i vilka mängder.

Som exempel på användningsområde där fullgod ersättning ej
föreligger är den ytbehandling som fortfarande utförs i syfte all bl.a.
förhindra korrosion i speciellt utsatta miljöer, säkerställa god elektrisk
kontakt och ge goda glidegenskaper. Såsom ovan nämnts har ytbehandlingen gått
ner avsevärt varför den mängd kadmium som kan tillföras miljön är måttlig.

Produklkontrollbyrån har under arbetet med olika branscher
så långt möjligt försökt uppskatta mängden använd kadmium saml bilda sig en
uppfattning om t2
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 30

Skr.
1982/83:30 8

- vilka tekniska skäl som motiverar ev. fortsatt
användning av kadmium

-
vilka
ekonomiska skäl som motiverar ev. fortsatt användning av kadmium

-
i vilka
varugrupper som kadmium används enbart av estetiska skäl (högre glans m. m.)

-
i vilka
varugrupper kadmium används av säkerhetsskäl.

Vidare har arbetet inriktats på alt klarlägga vilka varor
som har kort omloppstid och inom vilka varugrupper som destruktionen går alt
styra, i syfte atl så långt möjligl minska risken för okonlrollerbar spridning
av kadmium till miljön. Syflel har varit alt utreda för vilka varugrupper
generella undanlag bör medges med stöd av bemyndigandet i 48 § k KHMV. Inom
byrån har också undersökts förutsättningarna för en tidigareläggning av
förbudets ikraftträdande för vissa varugrupper. Det har dock ej visat sig
meningsfullt med en sådan tidigareläggning.

Undantag avses medges för produkter som ger liten spridning
av kadmium lill miljön, har lång varaktighet och där tekniska och ekonomiska
skäl f n. inte medger utbyte lill kadmiumfria ersättningsprodukter. Vidare
kommer möjlighelerna all styra destruktion (t.ex. bilfragmenterings-anläggningar)
alt beaktas. Undantagen kommer alt specificeras till användningsområden
(ytbehandling, stabilisator och färgämne) och tidsbegränsas. Härigenom kommer
en successiv nedlrappning av kadmiumanvändning att uppnås inom de områden där
för närvarande undantag måste medges. Delta innebär alt kadmiumfrågan även i
fortsättningen kommer all kräva särskilda personalinsatser.

Åtgärder mot kadmium i ackumulatorer och batterier

Nickel-kadmiumbatterier undantogs frän kadmiumförbudet
därför att man ansåg att en insamling och återvinning av dessa borde vara
möjlig. För alt fä etl underlag till vilka åtgärder som kan behövas för all fä lill
stånd elt sådant insamlingssystem anslog produktkonlrollnämnden under våren
1980 medel för en inventering rörande förekomst och hantering av
nickel-kadmiumbatterier i Sverige. Utredningen har gjorts av ingenjörsbyrän VIAK
AB och föreligger för närvarande som en förhandskopia. Av utredningen framgår atl
ca 33 lon kadmium ingår i de nickel-kadmiumbatterier som 1979 såldes i Sverige.
Av dessa 33 ton ingår 18 ton i större så kallade öppna nickel-kadmiumackumulalorer
och resten dvs. 15 lon finns i mindre så kallade slutna
nickel-kadmiumbatterier.

Öppna nickel-kadmiumbatterier (ackumulatorer)

Nästan alla öppna nickel-kadmiumbatterier tillverkas inom
landet av en tillverkare, Nife Jungner AB i Oskarshamn. De har i huvudsak
industriell eller liknande användning dvs. ej för konsumentbruk. De
huvudsakliga användningsområdena för dessa är manöver- och nödkraft, tele- och
radio-

Skr.
1982/83:30 9

kommunikation, stationär nödbelysning, belysning i
järnvägsvagnar m. m. Flertalet används av ell begränsat antal storkonsumenter
såsom SJ, försvaret, vallenfall, televerket, landstingen, flygel.

1 Oskarshamn har Nife Jungner uppfört en anläggning för
återvinning av kadmium och nickel i nickel-kadmiumbatterier. Anläggningen, som
kommer att lagas i bruk i sommar, har erhållit statsbidrag från naturvårdsverket.
Avsikten är att alla förbrukade nickel-kadmiumbatterier i landet -både öppna
och slutna - skall kunna behandlas vid anläggningen. Flera av de stora
förbrukarna av öppna nickel-kadmiumbatterier skickar redan i dag sina gamla
batterier till Oskarshamn. T. ex. från SJ går 100% av de kasserade batterierna
dit. Naturvårdsverket kommer under 1981 atl ta kontakt med de största
förbrukarna på området för kontroll av nuvarande batteri-hantering och ge råd
och anvisningar vid behov. Vidare har Nife Jungner utfäst sig att fr. o. m.
1981 uppmana både nya och gamla kunder all relur-nera kasserade batterier.
Naturvårdsverket bidrar med visst informationsmaterial. Serviceverkstäder för
öppna nickel-kadmiumbatterier samt skrolhandeln skall informeras om
anläggningen i Oskarshamn. Märkning av enskilda batterier kommer alt övervägas.

Del bör finnas goda förutsättningar att, genom i första
hand upplysning lill de som hanterar öppna nickel-kadmiumackumulatorer, få
kontroll över större delen av sådana batterier och därigenom hindra atl
kadmiumet i dessa sprids i miljön.

Slutna nickel-kadmiumbatterier

Någon tillverkning inom landet av rubricerade batterityp
förekommer inte. Ca 75% av de importerade batterierna används i nödbelysningar,
minnesuppbackning och nödkraft, radiokommunikation saml i trädgårdsredskap,
dvs. områden (utom det sista) som i huvudsak allmänheten inte kommer i
direktkontakt med. Ca 30% av de slutna nickel-kadmiumbatterierna finns i eller
köps till rena konsumentprodukter som t.ex. foloartik-lar, fickräknare, radioslyrningsulruslningar
m. m. Del är alltså betydligt flera användare av slutna nickel-kadmiumbatterier
än av de öppna, vilket gör att informations- och återvinningssyslemet blir
svårare att lösa. Information om atl förbrukade batterier skall återiämnas
till försäljningsstället måste ut lill allmänheten, likaså måste alla serviceverksläder
för utrusining där slutna nickel-kadmiumbatterier ingår informeras om all inle
kasta felaktiga batterier utan atl dessa bör skickas lill Oskarshamnsanläggningen.
För att fä det hela alt fungera måste handeln och kommunerna fås all aktivt
ställa upp bakom insamlingen. Om så erfordras bör batterierna märkas med
information om att de innehåller kadmium och att de skall återlämnas lill inköpsslället.
Produktkonlrollnämnden har möjlighel att utfärda märkningsföreskrifter.
Insamlingen väntas ge lill resultat all 50-75 % av förbrukade
nickel-kadmiumbatterier kan insamlas.

För underiag till märkningsföreskrifter krävs ytterligare
utredning och

Skr.
1982/83:30 10

beredning av frågan. Della arbete är samordnat med del
utredningsarbete som bedrivs av en arbetsgrupp för återvinning av kadmium- och kvicksil-verballerier
i Nordiska ministerrådets regi. Arbetet med dessa frågor bedrivs med största skyndsamhel.

Åtgärder mot spridning av kadmium via handelsgödsel

Vid riksdagens behandling av kadmiumfrågan våren 1980
framhölls särskilt atl möjlighelerna till en sänkning av kadmiumhallen i
handelsgödsel borde beaktas, liksom sambandet mellan försurningen av åkerjorden
och växternas benägenhet att la upp kadmium.

Beroende pä geografiskt läge, svarar almosfäriskt nedfall
i dag för mellan 1/3 och 1/2 av det totala kadmiumlillskotlet för svenska
åkerjordar. Återstoden kommer huvudsakligen från gödselmedel och slam. Nyligen
genomförda undersökningar i Danmark pekar emellertid pä all direkt upplag frän
atmosfären, åtminstone för vissa växter, spelar en slörre roll än upptaget via
rotsystemet. Delta innebär, atl tillförsel via handelsgödsel möjligen kan ha en
proportionellt mindre betydelse för konlaminering av jordbruksprodukter än vad
storleken på de tillförda kadmiummängderna ger vid handen (Tjell, J. C. et. al.
Slammets jordbrugsanvendelse. Delrapport 111 6, Planteoplag av bly, kvicks0lv og
cadmium fra almosfaeren, Danmarks Tekniske H0jskole, PF-Forlag, Lyngby 1980).

Del måste understrykas, all ökningen av växltillgängligt
kadmium sker myckel långsamt (ca 0,6-1% per år). Med de myckel stora naturliga
variationer som förekommer innebär della alt effekterna i växlmaterial knappast
är påvisbara ens efter en period av storleksordningen 5-10 år. Målet för
ansträngningarna att bryta denna trend lill ökad upplagring i åkermarken måste
därför ses i elt mer långsiktigt perspektiv.

Åtgärder, som syftar lill all sänka kadmiumhallen i
handelsgödsel är angelägna, men en sädan reglering försvåras av den begränsade
tillgången på världsmarknaden av fosformineral med låg kadmiumhall. Genom selektiv
upphandling har SUPRA, som svarar för den övervägande delen av den svenska
marknaden, sänkt Cd-hallen, uttryckt som lill svenska jordar totalt tillförd
mängd metall, från ca 10 ton 1972 Ull 3 1/2 lon 1978 (medelhall 10 ppm). Vissa
importörer har tidigare vid enstaka tillfällen salufört partier med avsevärt
högre halter. Genom atl Sovjetunionen beslutat atl så gott som helt stoppa all
export av Kola-apatil, synes det f. n. vara myckel svårl all omgående
ytterligare reducera Cd-hallen i svenska gödselmedel.

1 dagens läge baseras SUPRAS tillverkning av fosforsyra på
Floridafosfat medan Marocko-fosfat företrädesvis användes för tillverkning av
superfosfat. En viss sänkning skulle kunna åstadkommas genom atl basera hela
Sveriges gödselmedelsproduktion på Florida-pebbles. Ur försörj-ningspolilisk
synpunkt kan detta medföra avsevärda risker.

Naturvårdsverket har sedan en längre tid tillbaka
förhandlat med såväl

Skr. 1982/83:30 11

SUPRA som NORSK HYDRO rörande en strategi för atl reducera
kad-miumlillförseln till svensk åkerjord. Som ett led i en nedlrappning har
därvid diskuterats en maximigräns för all förhindra försäljning av udda partier
fosfatgödsel med höga Cd-haller, vilket då torde komma all innefatta den råfosfat
som en del biodynamiska odlare använder.

För atl möjliggöra en effektiv nedlrappning av
kadmiummängden i gödselmedel krävs alt de företag som producerar gödselmedel
inför ny reningsteknik härför. Sådan teknik som är ekonomiskt möjlig
föreligger ej f n.

Produktkonlrollnämnden har därför uppdragit åt Balelleinstilutels
forskningscentrum i Geneve, att presentera en utredning där alternativa vägar
till att avlägsna kadmium skall belysas. En första rapport beräknas föreligga
under hösten 1981.

En parallell genomförd studie bekostad av producenterna SUPRA
och NORSK HYDRO skall sedan ge en analys av de tekniska och ekonomiska
förutsättningarna att specifikt applicera de mest lovande metoderna vid de
anläggningar som drivs av de båda leverantörerna av gödningsmedel lill den
svenska marknaden.

Med tanke pä användning av Norrbottenapaliler som
potentiell råvara för svensk gödselmedelstillverkning, kommer man även att
undersöka möjlighelerna för samtidig eliminering av arsenik samt tillverkning
av biprodukter med ekonomiska avsättningsmöjligheter.

Arsenikproblemaliken bör även belysas från en annan
utgångspunkt nämligen de långsiktiga konsekvenserna av en tillförsel av arsenik
i de nivåer som förekommer i svenska apaliter.

Av ovanstående redovisning framgår, all innan vissa
tekniska och ekonomiska frågeställningar utretts är del f n. svårt att
fastlägga etl program för åtgärder vad gäller kadmiumförekomsten i gödselmedel.
Kontakter med Batelleinslitulet under utredningsarbetets gång lyder emellertid
redan på alt några färdiga tekniskt ekonomiskt realistiska lösningar för rening
av råvaror frän kadmium inte finns f. n. Slutsatsen blir alt på kort sikt synes
en åtgärd mol kadmiumförekomslen vara en måttfull och till de lokala förhållandena
väl anpassad gödselanvändning. En sådan utveckling pressas för övrigt fram
redan av de stigande kostnaderna på gödselmedel. Frågan om lämpliga
begränsningar av handelsgödselanvändningen övervägs vidare av utredningen om
användningen av kemiska medel i skogs-och jordbruket. Intill dess tekniska
lösningar har införts vid industrierna har naturvårdsverket också för avsikt atl
la upp frågan om redovisning av kadmiumhalterna i gödselmedlen.

En annan viktig faktor i sammanhanget är markens surhet.
Den ökade surhelen i jorden underlättar upplag i växterna av kadmium i
handelsgödsel som läggs ut pä åkrarna. I skrivelse till regeringen 1981-06-01
har naturvårdsverket och fiskeristyrelsen föreslagit en ökad kalkning av bl.a.
åkermark. Förutom andra positiva effekter bör en sådan åtgärd på sikt

Skr.
1982/83:30 12

kunna minska markens upptag av kadmium i samband med annan
gödsling.

Undersökningar beträffande kadmium i livsmedel

Statens livsmedelsverk har meddelat alt verkel undersöker
förekomst av kadmium dels i olika baslivsmedel, dels i livsmedel från olika
delar av landet, dels i hushållsgods.

/. Planerade undersökningar

För komplettering och kalibrering av
baslivsmedelsundersökningarna planeras projekt för bestämning av toxiska
element i hela kosler. Avsikten är atl analysera kosler frän exempelvis
skolbespisningar, daghem, sjukhus och personalmatsalar men även kosler av mer
speciell komposition. I sådana undersökningar beaktas de eventuella förändringar
matlagningen orsakar.

På sikt kan del bli aktuellt med s.k. "food basket"-undersökningar.
En "food baskel" är de livsmedel, i mängd och komposition, som en
person i elt hushåll konsumerar under t. ex. en vecka. Dessa undersökningar
speglar inlag som härrör från hemmallagning, men del ger även antydningar om
effekter av förändringar i kostvanor, försäljningsformer, konserveringslek-nik
och av nya produkter.

Spannmål och grönsaker innehåller låga halter av kadmium. P.g.a.
den höga konsumtionen av dessa produkter utgör de emellertid en slor inlagskälla.
Förändringar i kostvanor kan ge betydande effekter på tolalinlagel av kadmium
såsom redan skett då konsumtionen av vetebröd ökat pä bekostnad av rågbröd.
Vete innehåller tvä till fyra gånger så myckel kadmium som råg. Förändringar i
kadmiumintaget kan också inträffa om val av grönsaker ändras pä grund av t.ex.
prisfaktorer, tillgång och nya produkter.

Variationen av kadmiumhalter i svenskproducerade
livsmedel, som beror på miljöförändringar t.ex. försurning av mark, utsläpp
frän lokala industri- och förbränningsanläggningar, kommer all bevakas genom
återkommande analys av vissa livsmedel. Hittills har enbart totalhalter av
kadmium beslämts men kadmium föreligger i olika kemiska former och den
biologiska tillgängligheten varierar med bl.a. bindningsformen men även av
andra komponenter i koslen. 1 samarbete med forskningsinstitutioner planeras
vissa undersökningar inom della område. Till alt börja med riktas
undersökningarna mol livsmedel med höga totalhalter av toxiska element och mot
personer med hög konsumtion av sädana livsmedel.

//. Gränsvärden för kadmium i livsmedel/

Med undantag för dricksvatten, ftnns för närvarande i
Sverige inga fastställda gränsvärden för kadmium i livsmedel. Frägan om
huruvida

Skr.
1982/83:30 13

införandet av gränsvärden för kadmium i livsmedel är
motiverat har emellertid diskuterats inom livsmedelsverket vid flera tillfällen.
Analys av livsmedel som konsumeras i Sverige har visat att flertalet produkter
innehåller låga kadmiumhalter. Undantag utgörs av vissa livsmedel som i regel
konsumeras i begränsad omfattning t.ex. njure och lever, vissa skaldjur och
några vildväxande svampar. Dessutom har höga haller påvisats i vegetabilier
odlade i närheten av en industri som släpper ul kadmium i luften.
(Rönnskärsverken).

För icke yrkesmässigt exponerade personer är livsmedel den
viktigaste källan för kadmium.

Enligt livsmedelsverkets beräkningar (och andra svenska
undersökningar) är det genomsnittliga veckointagel av kadmium via födan i
Sverige i storleksordning 140 |ig per person. Della är betydligt lägre än det
av FAO/ WHO expertgrupp rekommenderat lolerabell veckointag på 400-500 g per
person.

Enligt livsmedelsverkets mening är del viktigt alt
kadmiumintaget via födan hålls på en låg nivå. För alt uppnå detta mål har
verket gjort följande:

a) Bestämmelser: Lever och njure från häst innehåller
regelbundet rela

tivt höga kadmiumhaller. Livsmedelsverket har därför utfärdat bestäm

melser att dessa organ skall kasseras vid slakterier och därmed ej komma

lill användning som människoföda.

Livsmedelsverket har utfärdat beslämmelser om högsta mängd
kadmium som får utlösas från olika typer av föremål som används vid yrkesmässig
hantering av livsmedel. Verkel är i färd med all revidera dessa bestämmelser
med målsättning att göra kontrollen lättare och mer effektiv.

b) Rekommendationer: Livsmedelsverket har gett ul
rekommendationer

angående begränsning av konsumtion av vissa livsmedel som ofta innehål

ler relativt höga halter kadmium (t. ex. lever och njure och vissa matsvam

par). Dessutom har verkel gett rekommendationer om begränsning av

konsumtion av vissa vegetabilier odlade i närheten av Rönnskärsverken.

Enligl livsmedelsverkels uppfattning är det tveksamt om
införandet av gränsvärden för kadmium i olika livsmedel skulle väsentligt bidra
till ell minskal intag av kadmium via födan. 1 stället har verket för avsikt att
mot bakgrund av sina analys- och utredningsresultat ompröva sina koslrekom-mendationer
angående livsmedel som regelbundet innehåller förhållandevis höga
kadmiumhaller.

Huvudkällan för kadmium i livsmedel är del som redan finns
i marken. Således är del föga meningsfullt att fastställa gränsvärde för
kadmium i livsmedel när livsmedelsproducenten har mycket ringa möjligheter alt
påverka halten i livsmedlet.

Det bör också framhållas att frånvaron av ett fastslällt
gränsvärde för kadmium i livsmedel inle utgör något formellt hinder mol atl verkel
ingriper mot saluhållande av livsmedel som visat sig innehålla olämpligt höga
halter kadmium.

Skr.
1982/83:30 14

Åtgärder mot kadmium inom arbetarskyddets område

Arbelarskyddsslyrelsen har lämnat nedanstående
redovisning.

Arbelarskyddsslyrelsen utfärdade i april 1978 med slöd av
den dåvarande arbelarskyddslagen anvisningar för kadmiumarbete. Dessa är
inriktade såväl på all kadmium om möjligl skall ersättas med andra och mindre
hälsofarliga ämnen (anvisningarnas första punkt) som pä de skyddsåtgärder som
skall vidtas vid arbete med kadmium.

1 en anmärkning lill punkt I i anvisningarna ges flera
exempel på användning av kadmium som bör undvikas:

Kadmiering kan ersättas av förzinkning, förnickling eller
annan mindre giftig beläggning. Vid lödning bör kadmiumfria lod användas. För
installationer där lödslällel kan komma i kontakt med dricksvatten eller
livsmedel får kadmiumhalliga lod ej användas, se PKFS 1974:6. Detta innebär atl
kadmiumhalliga lod är förbjudna vid dricksvatleninslallationer, för tandlekniska
arbeten saml vid lödning av saftaulomater, kaffebryggare etc.

Användning av kadmiumföreningar som pigment i plastmassor,
glasyr och färg fyller inget absolut behov utan bör ersättas med andra pigment
eller färgämnen eller pä annat säll upphöra. Till stabilisatorer i plast finns
kadmiumfria alternativ som bör väljas i första hand.

I anvisningarna i övrigt läggs många restriktioner och
krav på skyddsåtgärder vid arbete med kadmium. Sålunda krävs äriig
luftundersökning, information om hälsoriskerna samt skyddsinslruklioner. Vidare
finns regler om ventilation och om arbetslokalens utformning, om renhållning
och om avfallshantering saml om personlig skyddsutrustning och hygien. Elt
avsnitt av anvisningarna behandlar medicinsk kontroll av arbetstagare
sysselsatta i kadmiumarbete. Vid styrelsen pågår för närvarande arbete med en
ny kungörelse om medicinsk konlroll/arbelsmiljöbevakning vid kadmiumarbele som
skall ersätta dessa regler. 1 denna planeras generella föreskrifter om
medicinsk kontroll i stället för det nuvarande systemet, som innebär atl
arbetarskyddsstyrelsen riktar föreskrifter om medicinsk kontroll lill del
enskilda förelaget.

Reglerna om luftundersökning lar i första hand sikte på
arbete där exponeringsrisk föreligger, dvs. där man hanterar kadmiumhalligt
material så atl damm uppkommer. Användning av s. k. maslerbatch inom plastindustrin,
som innebär alt kadmiumhalliga pigmentet är inbakat i plaslgranu-lal, medför
som regel ingen exponering. Denna begränsas då till del förelag som tillverkar maslerbatch.
Della är en fördel från arbelsmiljösynpunkl genom all färre arbetstagare
exponeras.

Möjligheten alt slippa den årliga luftundersökningen genom
användning av maslerbatch finns alltså i dag. Dock uppfattas nog
kadmiumanvisningarnas krav som ell skäl av flera all övergå lill kadmiumfrill
material. Enligl punkt I skall man ju i första hand pröva den möjligheten. Den
generella användningen av kadmiumhalliga produkter regleras genom annan
lagstift-

Skr.
1982/83:30 15

ning och annan myndighet, och arbetarskyddsstyrelsen har
tillstyrkt det kommande förbudet mol viss användning av kadmium.

En karlläggning av hälsorisker genom kadmium vid
hårdlödning har genomförts inom det s. k. svelsprojeklel vid styrelsens arbeismedicinska
avdelning. Denna karlläggning omfattade arbetshygieniska och medicinska
undersökningar saml en enkät över användning av lod. Inom ramen för denna har
en intervjuundersökning genomförts i Stockholms län för att kartlägga
användningen av kadmiumhalliga silverlod. Denna har visat atl användningen av
sådana minskar. Mellan 1974 och 1977 hade sålunda 20 % av förelagen övergått
till kadmiumfria lod. Utlrycki i årsverken var minskningen hela 50 %. Yllerligare
ell antal företag hade planer pä atl byta till kadmiumfria lod.

Orsakerna lill nedgången och planerna på byte lill
kadmiumfria lod får främst sökas i ökad kunskap om hälsoriskerna med kadmium.
En viss konjunkturnedgång under den aktuella tidsperioden kan dock förklara ca
15 % av minskningen i årsverken. Arbetet med styrelsens kadmiumanvisningar var
i någon mån känt sedan ett förslag hade sänts ut på extern remiss i slutet av
1975. 1 samband med den ovan nämnda kartläggningen inom svelsprojeklel spreds
givelvis information om hälsoriskerna. Dessutom har yrkesinspektionen i mänga
fall initierat en omprövning av lödning med kadmiumlod. Uppmärksamhet i
massmedia på långsikliga hälsorisker genom kadmium, förgiftningsfall i Japan
etc. har säkert också bidragit.

Del hygieniska gränsvärdet för kadmium är f. n. 0,05 mg/m
för damm och rök totalt, och 0,02 mg/m' för rök, i båda fallen räknat som Cd.
Dessa värden infördes genom arbeiarskyddsslyrelsens anvisningar nr 100 och
trädde i kraft den I januari 1975. Tidigare fanns bara gränsvärden i form av
rekommendationer från dåvarande Arbeismedicinska Institutet, utfärdade 1969.
Dessa gränsvärden var 0,2 mg/m' (metalldamm och lösliga salter) resp. 0,1 mg/m'
(rök). Anvisningarnas gränsvärden 1975 innebar alltså betydande sänkningar.

1 ell förslag lill ny gränsvärdeslista som f. n. är under
behandling i arbetarskyddsverkels styrelse, föreslås gränsvärdena 0,05 och 0,02
mg/m' kvarstå, men tillämpligheten av del lägre värdet planeras utsträckt till
allt respirabell damm. Dessutom krävs enligl förslaget atl vid planering av nya
eller ombyggnad av befintliga anläggningar skall ett gränsvärde på 0,01 mg/ m'
för respirabell damm användas som elt planeringsvärde.

Styrelsen har redan förhandsinformerat viss personal vid
yrkesinspektionen om förbudet mol kadmium vid ytbehandling, i pigment och i
stabilisatorer i plast, som träder i kraft den I juli 1982. Ytteriigare
informationsinsatser torde bli aktuella när förbudet träder i kraft, sä all yrkesinspekiörer-na
kan uppmärksamma ev. överträdelser av detta vid arbelsplalsbesök.

Skr.
1982/83:30 16

Åtgärder mot kadmium i konsumentprodukter

Konsumentverket har redogjort för vilka åtgärder sorri
vidtagits för atl begränsa användningen av kadmium saml om del program som
föreligger för vidare åtgärder.

Konsumentverkels inställning till Cd-förbudet är i princip
positivt men man påpekar också vissa negativa konsekvenser beträffande vissa
produkters hållbarhet m. m.

Direkta åtgärder för alt begränsa eller informera om Cd-förbudet
har vidtagits av konsumentverket i samband med leksaker och andra produkter
för barn. Sverige dellar aktivt inom det europeiska standardiseringsarbelel (CEN)
för leksakers säkerhet. Den del av detta arbete som berör de kemiska riskerna (PREN
71:3) är ännu ej fastställd, men kommer troligen alt slutbehandlas i slutet av
juni 1981. Cd-förbudet har inom den europeiska leksaksbranschen vållat
protester då man betraktar del som ell handelshinder och som etl problem för
del fortsatta internationella samarbetet inom slandardiseringsområdet.

Konsumentverket har låtit analysera elt slort urval färger
och modellleror för barn beträffande halten av tungmetaller och därvid
kontrollerat om dessa uppfyller de strängare krav som föreslagits inom CEN bl.
a. från svensk sida. Inga av dessa produkter hade Cd-haller över eller av samma
storleksordning som de i normerna föreslagna gränsvärdena, 50 mg/kg.

Vad gäller fiberspetspennor för smä barn har verkel gäll ul
med information lill tillverkare och importörer, där kravet på Cd-frihet
understryks. Likaså har löpande information i frågan gjorts lill enskilda
importörer och tillverkare av plastleksaker, som ofta frivilligt kontaktat
verket före marknadsföringen i Sverige.

Konsumentverket avser all inom sitt ansvarsområde
fortsätta att bevaka Cd-frågan samt bidra med information lill allmänhet och
näringsliv i aktuella fall.

Aktuella forskningsprojekt i fråga om kadmium

Med anledning av anhållan från produktkonlrollnämnden har
statens miljömedicinska laboratorium sammanställt en preliminär redogörelse av
aktuella svenska och internationella forskningsprojekt rörande kadmium saml
upprättat förslag lill fortsatt forskning för alt följa utvecklingen i Sverige.
1 redogörelsens sammanfattning framhålls följande.

Fortsatt forskning på människor och hästar är angelägen
för all på säkrare grunder fastställa den s. k. kritiska nivån för kadmium i njurbarken
över vilken skador kan inträffa. Ökad kunskap rörande metabolism för kadmium
och av det kadmiumbindande proteinet melallolhionein är ocksä av slort värde.

För all följa utvecklingen vad gäller kadmiumexponering
och kadmium-

Skr.
1982/83:30 17

belastning hos den svenska befolkningen bör följande
kontinuerliga forskningsprojekt genomföras:

-
Årlig mätning
av kadmiumkoncentralionen i vissa baslivsmedel, såsom exempelvis vetemjöl.
Livsmedelsprover från varje år bör sparas som referensmaterial. Statens
livsmedelsverk bör ansvara för detta arbete.

-
Fortlöpande
kontroll av kadmiumexponering och kadmiumbelaslning hos en väl definierad
representativ slickprovspopulalion genom analys av kadmium i avföring, blod-
och urinprover. Undersökningen bör upprepas vart femte år för all därigenom
kunna visa om kadmiumbelasl-ningen hos den allmänna befolkningen är ökande
eller oförändrad.

-
Identifiering
av riskgrupper inom befolkningen, dvs. individer som är särskilt utsatta för
risken all ansamla eller få njurskador av kadmium.

-
Analys av
kadmium i slaklmaterial ifrån hästar.

Dessa tre senare forskningsprojekten bör ulföras vid
statens miljömedicinska laboratorium, eventuellt i samarbete med hygieniska
institutionen vid Karolinska institutet.

Eventuella särskilda medelsbehov för de i sammanfattningen
angivna undersökningarna torde fä aktualiseras i samband med laboratoriets
resp. produktkontrollnämndens ordinarie anslagsskrivelser.

Som tidigare nämnts utförs undersökningar beträffande
kadmium även genom livsmedelsverkets försorg. Vidare kan nämnas all en forskare
vid Sveriges lantbruksuniversitet ansökt om forskningsrådsmedel för projektet
"Kort- och längtidsvariationer i vetets kadmiumhalt".

Internationellt samarbete i kadmiumfrågan

Internationelll finns en rikhaltig och växande
vetenskaplig litteratur om kadmium och dess risker. Som en illustration härtill
kan nämnas att en av Kommissionerna för de Europeiska gemenskaperna är 1978
utgiven publikation "Criteria for Cadmium" innehåller 560 lilteraturreferenser.
Då det gäller internationella bidrag för att praktiskt minska riskerna är
urvalet betydligt mera sparsamt.

En omfattande studie av kadmiumproblemel gjordes inom OECD
i mitten av 1970-talel och publicerades i en rapport betitlad "Cadmium
and the Environment: Toxicity, economy, control" (Paris 1975). Studien
ledde dock inte tiU några samordnade internationella åtgärder i syfte atl
bemästra de risker som är förenade med användningen av kadmium.

Under de senaste åren har kadmiumproblemet tilldragit sig
ökat intresse i fiera europeiska länder. Delta har bl.a. tagit sig ullryck i
rapporter från de ansvariga miljömyndigheterna i Danmark resp. Väst-Tyskland
samt i en studie som avslutals och redovisats i en ännu inte offentliggjord
rapport av en kommitté inom de Europeiska Gemenskaperna.

Produklkontrollbyrån har sammanställt informationsmaterial
vilket översatts till engelska och franska. Delta material har skickats lill
ambassader m.fl.

Skr.
1982/83:30 18

Produktkonlrollnämnden har inom ramen för miljövårdssamarbelel
mellan Sverige och EG haft fortlöpande kontakter om kadmiumproblemet i
allmänhet och planerade svenska åtgärder i synnerhet. Liknande kontakter har
vid flera tillfällen förekommit med företrädare för handels- och industriintressena
inom EG. Vidare har information utbytts vid flera vetenskapliga symposier och
andra sammankomster.

Sammanfattning

I del föregående har redovisats de åtgärder som vidtagits
för alt begränsa användningen av kadmium saml minska de hälso- och
miljöproblem som användningen av kadmium medför. 1 sammanfattning kan lägel
redovisas på följande säll.

Den svenska industrin har i betydande omfattning minskat
användningen av kadmium. Den kvarvarande kadmiumanvändningen är i huvudsak
betingad av tekniska skäl. Den största enskilda källan är kadmium i batterier.
Det finns dock förutsättningar alt få till slånd en ökad återvinning av kadmium
från batterierna.

I importerade, framför allt sammansatta produkter är
förekomst av kadmium fortfarande förhållandevis vanlig. För all även
kadmiuminnehållet i importerade varor skall kunna sänkas krävs en ökad
internationell medvetenhet om hälso- och miljöriskerna. Det blir också
nödvändigt all övergångsvis godta vissa avsteg från förbudet mot import av
varor där kadmium ingår.

Spridningen av kadmium via konstgödsel har minskal slarki
under del senasie decenniet p.g.a. selekliva inköp av råvara. Teknik för all
rena gödselmedel från kadmium finns för närvarande ej. Selektiva inköp av
råvara är således den enda möjligheten all hälla kadmiumhalten pä låg nivå.
Leverantörerna av gödselmedel har förklarat sig villiga atl även i
fortsättningen sä långt möjligl köpa in sådan råvara. Delta förhållande kopplat
till ell anmälningsförfarande angående kadmiuminnehållel i gödselmedel bör i
avvaktan på ny teknik för rening kunna hålla mängderna vid en låg nivå.

Livsmedelsverket har med anledning av de hälsorisker som
kadmium innebär utfärdat rekommendationer om begränsning av konsumtionen av
vissa livsmedel. Verkel följer utvecklingen noga genom olika slags analyser av
livsmedel. Arbetarskyddsverkel har för sin del utfärdat föreskrifter - som
successivt skärps — för att minska riskerna med kadmium i arbetslivet.
Konsumentverket har vidtagit åtgärder för all skydda konsumenterna, främst
barn, mol sådana kadmiumhalliga produkter där användningen kan vara förenad med
risk för förgiftning.

I del föregående redovisas också elt program för
forsknings- och undersökningsverksamhet som utarbetats av statens
miljömedicinska laboratorium. Frågan om medel för delta kommer att
aktualiseras i samband med anslagsframställningar.

Skr.
1982/83:30 19

Vad som beskrivits i del föregående är etl pågående arbete
pä olika håll i samhället för atl minska användningen av kadmium och
kadmiumföreningar. De erfarenheter som gjorts visar atl del fortsatta arbetet
bör bedrivas efter vad som redovisas i det föregående. Några ytterligare beslut
av regering eller riksdag behövs för närvarande inte.

Beslul om
denna skrivelse har fattats av - förutom undertecknad ordförande — ledamöterna
Bolinder, Brandt, Danielson, Engström, Hansson, Heurgren, Lönngren, Nordberg
och Weslerholm. 1 skrivelsens slutliga utformning har deltagit - förutom
undertecknad ordförande - avdelningschefen Lundblad, föredragande, byråchefen Kökeritz
och avdelningsdirektören Fallenius.

För produktkonlrollnämnden Valfrid Paulsson

Björn Lundbtad

Skr.
1982/83:30 20

BUaga2

Sammanställning av remissyttrandena

över produktkontrollnämndens redovisning har yttranden avgetls
av socialstyrelsen, lantbruksslyrelsen, statens livsmedelsverk, kommerskollegium,
konsumentverket. Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas riksförbund
(LRF), Svenska kommunförbundet. Svenska naturskyddsföreningen (SNF), Sveriges
grossistförbund, Sveriges industriförbund. Föreningen Sveriges
plastfabrikanter och Sveriges plastförbund. Socialstyrelsen har bifogat ell yllrande
från statens miljömedicinska laboratorium.

1 Allmänt

Flera remissinslanser tar upp det beslutade förbudet mot
viss användning av kadmium och framhåller alt del är betydelsefullt alt minska
användningen och utsläppen av kadmium. Detta understryks bl.a. av lantbruksslyrelsen,
socialstyrelsen och SNF.

Industriförbundet ifrågasätter inte den angelägna
målsättningen att långsiktigt begränsa kadmiumanvändningen, däremot
ifrågasätts valet av strategi och metoden för genomförandet. Liknande
synpunkter framförs av Sveriges grossistförbund och Sveriges plasiförbund.

Även kommerskollegiet ifrågasätter om de valda åtgärderna
i sig är de mest lämpliga. Enligt kollegiet torde del slå helt klart att den
metod som valls utgör den mest ingripande åtgärden mot den internationella
handeln och man ifrågasätter ocksä om den valda åtgärden verkligen är den mest
lämpliga för atl skydda människan och miljön mot de hälsorisker kadmium kan
innebära, bl.a. med hänsyn till de praktiska svårigheterna att genomföra denna
åtgärd.

Sveriges grossistförbund uppger alt karlläggningen av kadmiumförekomslen
i importerade produkter har varit utomordentligt svår och orsakat näringslivet
stora kostnader beroende på alt kadmium förkommer i 100000-tals produkter. Den
införda regleringen förutsätter enligt förbundet en omfallande byråkrati, som
skall ställas i relation till erhållen effekt. Enligl förbundet är del
uppenbart all del endasi är en mindre del av kadmiumproblemet som åtgärdas
genom kadmiumförbudel.

Grossistförbundet lar i sitt remissyttrande ocksä upp
frågan om konsekvenserna för samhället vid utbyte av kadmium. 1 den delen
anför förbundet bl.a. Utbyte av kadmium bör åtminstone långsiktigt ge en
positiv effekt på miljön. Ell utbyte kan ge kostnadshöjningar, antingen på
grund av kortare livslängd för produkten i fråga eller på grund av all
substitutet är dyrare. Likaså kan i dag utländska företag bli tvungna tillverka
en spe-

Skr.
1982/83:30 21

cialkvalitet för Sverige. Detta innebär också fördyringar.
Enligt förbundet skall dock dessa ökade kostnader och kostnaderna för
administrationen av beslutet avvägas mot de miljöförbättringar som erhålles
eller ses i relation lill alternativa lösningar. Elektrofilter på
sopförbränningsanläggningar verkar i dag enligt förbundet vara ett påtagligt
praktiskt/ekonomiskt alternativ. Dessutom kan därigenom förhindras utsläpp av
andra tungmetaller än kadmium, exempelvis bly. Denna teknik har med goda
resultat i ökad utsträckning kommit lill användning, bl. a. i Västtyskland.

SNF ser med tillfredsställelse atl regeringen beslutat
begränsa kadmiumanvändningen och importen av produkter som innehåller kadmium.
Det är enligl föreningens mening beklagligt all regeringen beslutat senarelägga
ikraftträdandet av de aktuella restriktionerna och dessutom avser all medge
ytterligare undantag. Föreningen är medveten om att de föreslagna förbuden
innebär vissa tekniska och ekonomiska problem för industrin men anser ändå atl
de länkbara medicinska och miljömässiga riskerna måste väga tyngre. Enligl SNF
är det tyvärr alltför vanligt att hänsynen till hälsa och miljö får stå
tillbaka för snävt ekonomiska och andra intressen.

Föreningen anser alt det är en brist atl hela kadmiumfrägan
i dag behandlas som ett humantoxikologiskl problem. Eventuella miljötoxikologiska
effekter av kadmium har knappast belysts alls. Vidare anser man det vara
viktigt atl kontrollera att de vidtagna åtgärderna blir tillräckliga. Om
kadmiumhalten i miljön fortsätter atl öka måste kraftigare åtgärder vidtagas,
i första hand emol kadmiumförekomsten i handelsgödsel, kadmiumutsläpp ifrån
smältverk och sopstationer samt emot försurningen.

Också LO finner det beklagligt atl produktkonlrollnämnden
anser del nödvändigt med generella dispenser och tycker all argumenteringen för
vilka områden som lämpar sig för undantag är väl opreciserade. Beträffande den
senare delen av dispensen borde det krävas av tillverkare/importör att redovisa
vilka åtgärder som man tänker vidtaga och vilka eventuella möjligheter till subsidering
som kan tänkas inom den tillmätta tiden. Det faktum atl produktkonlrollnämnden
i sin utredning rörande varugrupper för vilka generell dispens är nödvändig bl.
a. har inriktat sig pä faktorer av teknisk och ekonomisk karaktär, gör det
nödvändigt att påkalla ökad uppmärksamhet från resp. seklorsmyndighet på de hanieringsregler
dessa har att utfärda.

Enligt föreningen Sveriges plastfabrikanler vore del
synnerligen värdefullt med én längre övergångstid. Därigenom skulle
nackdelarna med förbudet minska och en anpassning för industrin skulle
underlättas.

2 Batterier

Flera remissinslanser, bl.a. konsumentverket och LRF,
framhåller atl del är angeläget atl insamling och återvinning av kadmiumhalliga
batterier ökar i omfattning.

Skr.
1982/83:30 22

Socialstyrelsen anser atl eftersom tillverkningen av
ackumulatorer svarar för den slörsla industriella förbrukningen av kadmium är
det viktigt att en väl fungerande modell för insamling av använda batterier
snarast las fram. Märkning av batterier med information till allmänheten om atl
batterierna skall återlämnas lill inköpsslället bör kompletteras med panlning
av batterierna vilket sannolikt medför bättre insamlingsresultat och därmed
även bällre förulsättningar för hälsoskyddet med . avseende på
kadmiumhanteringen.

Enligl kommunförbundet arbetar många kommuner med alt
samla in kasserade batterier som etl led i del kommunala renhållningsansvarel.
För alt kvicksilver- och kadmiumhallen i hushållsavfallet skall kunna ytterligare
minskas krävs dock enligl kommunförbundet starkt ökade, allmänna
informationsinsatser så all allmänheten och näringslivet blir medvetna om behovel
av att separera och återlämna kvicksilver-, nickel/kadmium-, silveroxid- och
alkaliska brunslensbatlerier. Del krävs även andra styrmedel för all
effektivisera denna insamling. Enligl kommunförbundet saknas en redovisning av
arbetsmodell och ulredningsprogram för etl återvinningssyslem för kasserade
batterier.

SNF anser all sådan märkning av enskilda batterier som
nämns i produktkontrollnämndens redovisning bör bli obligatorisk och atl
åtgärder för all komma i gång med detta bör vidtagas snarast.

3 Handelsgödsel

Enligl produktkonlrollnämnden finns f. n. ingen teknik för
alt rena gödselmedel från kadmium. Selektiva inköp av råvara och elt
anmälningsförfarande angående kadmiuminnehållet i gödselmedel bör i avvaktan
pä ny teknik för rening kunna hålla mängderna på låg nivå.

Enligt socialstyrelsens uppfattning skulle en deklaration
av kadmiumhallen i gödselmedel tillsammans med etl högsta tillåtna gränsvärde
förhindra import av udda partier av fosfalgödselmedel. Grödorna lar i viss
utsträckning upp kadmium från handelsgödsel och slam. Risk för ökat kadmiumupplag
föreligger nu enligl socialstyrelsen som ell resultat av den tilllagande
försurningen av mark och vallen. Det är således enligl styrelsen av slörsla vikl
all mängden kadmium från gödsel minskas så långt möjligt genom effektiv reningsleknik
eventuellt i kombination med maximivärde för kadmium i handelsgödselmedel.

LRF har inga invändningar mot elt eventuellt införande av
en maximigräns för kadmium i fosforhalliga gödselmedel. Del är enligl LRF i
sådant fall angeläget alt motsvarande bindande regler införs för spridning av
avloppsslam på åkermark. 1 annat fall kan betydande kadmiummängder komma all
tillföras åkermark i samband med koncentrerad spridning av avloppsslam eller
genom särskill kadmiumbemängl slam. Denna fräga har

Skr.
1982/83:30 23

enligl LRF inle uppmärksammals av produktkonlrollnämnden i
dess redovisning. En annan faktor som nämnden har ägnat allt för liten uppmärksamhet
i sammanhanget är försurningens betydelse. En sänkning av pH-talel med en enhet
innebär enligt LRF alt växiiillgängligheten hos kadmium i marken ökar tio
gånger.

LRF anför vidare alt nämndens uppdrag lill Baltelleinslitulel
i Geneve snarast bör redovisas. Motsvarande gäller den studie som bekostas av Supra
AB och Norsk Hydro a. s. 1 det sammanhanget är del enligl LRF angeläget att
ägna särskild uppmärksamhet ät möjligheterna atl använda inhemsk apatit. Därvid
bör den förändrade marknadssituationen genom Norsk Hydros köp av Supra belysas.
Enligl LRF:s uppfattning skulle införandet av tekniska lösningar för rening av
råvaror väsentligt underlättas, om krav på sådana åtgärder restes i flera
länder. Det är därför enligt LRF angeläget all initiativ tas från svensk sida i
olika internationella sammanhang. Rening av råfosfater från kadmium medför enligl
LRF kraftigt höjda produktionskostnader som i sin tur leder lill krav på högre
produktpriser. LRF anser all detta måste accepteras mol bakgrund av
nödvändigheten att också på lång sikt kunna producera sunda och ofarliga
livsmedel i svenskt jordbruk.

Enligt
kommunförbundet är del mol bakgrund av de risker som är förknippade med
kadmiumintag via födan och de omfattande kontrollåtgärder som krävs vid
användning av slam från avloppsreningsverk för jordbruksändamål rimligl all man
ocksä kontrollerar kadmiuminnehållet i handelsgödsel och dess långsiktiga
effekter på mark och gröda. En sådan offentlig kontroll börjar bli en alltmer
nödvändig del av saneringsarbetel. I dagsläget torde den angelägnaste och
rimligaste saneringsåtgärden enligt kommunförbundet vara atl sänka
kadmiumhalten i sädan gödsel. Härför krävs dock större FoU- och
kontrollinsatser än vad produktkontrollnämn-den angivit i sin redovisning.

Enligl SNF måste arbetet med atl få fram åtgärder för att
sänka eller eliminera kadmiumhallen i konstgödsel påskyndas. Visar del sig
tekniskt svårt måste mängden tillförd konstgödsel minska. Detta är enligt
föreningen angelägel även av andra skäl, eftersom kvävet i konstgödsel dels
bidrar lill förorening av vallen, dels lill försurningen.

Kommerskollegiel välkomnar alt man i fråga om
handelsgödsel - lill skillnad frän de åtgärder som beslutades för
industriprodukterna och vilka berör en mångfald tillverkare och leverantörer -
vidtar närmare utredningar och "tekniska och ekonomiska
frågeställningar" innan åtgärder utformas. Enligt kollegiet kan det också
- om man söker åstadkomma förståelse för olika miljöinsatser mot kadmium -
framstå som ologiskl all insatser vidtas mot industriproclukter men ej mot
kadmium i gödselmedel, som svarar för en direkt tillförsel i jordbruksmark och
därmed bidrar till en successiv ökning av kadmiumhalten i livsmedel.

Skr.
1982/83:30 24

4 Kadmium i livsmedel

Livsmedelsverket upplyser i sill yttrande om atl verkel
nyligen utfärdat rekommendationer för konsumtion av lever och njure från bl.a.
djurslag med känd eller misslänkl förhöjd hall av bly och kadmium.
Livsmedelsverket avser all under våren 1982 sammanställa och publicera
analysresultat avseende kadmium i ell flertal olika livsmedel. Publiceringen
kommer atl ske i supplemenlserien till livsmedelsverkets tidskrift Vår föda.

Enligt livsmedelsverkels uppfattning är del föga
meningsfullt alt fastställa gränsvärden för kadmium i olika livsmedel. LRF
instämmer i den uppfattningen. En motsatt uppfattning redovisas av SNF som
menar atl gränsvärden bör fastställas för livsmedel. Om inle annat skulle
fastställda gränsvärden tjäna som varningssignaler. Enligt SNF finns en viss möjlighel
för producenten atl anpassa val av grödor efter jordens kadmiumhall. eftersom
alla grödor inle lar upp kadmium i samma utsträckning.

LRF påpekar atl sortskillnaderna kan vara väl sä stora som
skillnaderna i kadmiumhalt mellan olika vegetabilier. Elt orienterande försök
om möjligheterna all utnyttja della i växtförädlingen har påbörjats vid SvalöfAB.

5 Aktuella forskningsprojekt

I produktkontrollnämndens skrivelse redovisas etl förslag
upprättat av statens miljömedicinska laboratorium (SML) till fortsaU forskning
för all följa utvecklingen i Sverige rörande kadmium.

Livsmedelsverket tillstyrker SML:s förslag om ärlig
mätning av kadmiumkoncentrationen i vissa baslivsmedel samt längtidsförvaring
av refe-rensmaterial.

Ly?F tillslyrker elt genomförande av de projekt som enligt
SML:s förslag avser fortlöpande kontroll av kadmiumexponering hos en slickprovspopulalion,
identifiering av riskgrupper inom befolkningen saml analys av kadmium i slaklmaterial
från hästar. Beträffande det projekt som avser årlig mätning av kadmiumkoncentralionen
i vissa baslivsmedel, kan ell genomförande tillstyrkas endasi under
förutsättning all de produkter som undersöks har odlats under helt likvärdiga
förutsättningar år från är. Anledningen lill della är de stora lokala
variationerna i kadmiuminnehållet i marken och skillnader i förmågan all la upp
kadmium hos olika växlslag och sorter av dessa. Enligt LRF;s mening bör vidare
den här typen av projekt finansieras med naturvårdsverkets forsknings- och
undersökningsanslag.

Enligl socialstyrelsens uppfattning bör kontroll av
kadmiummängden i föda och exponering av befolkningen fortlöpande göras med
ledning av de dala som finns och tas fram vid SML och hygieniska institutionen
vid Karolinska institutet. Detta är en förutsättning för effektiv utvärdering
av genomförda åtgärder och för ställningstagande till om ytterligare åtgärder/

Skr.
1982/83:30 25

skärpta regler för hantering av och exponering för kadmium
behövs. När det gäller exponering av befolkningen för kadmium bör den
fortlöpande undersökningen utföras av SML.

Beträffande forskningsinsatser inom området anser
livsmedelsverket det angeläget alt sådan forskning uppmuntras som syftar till atl
få fram alternativa kadmiumfria produkter eller metoder som väl fyller de krav
på säkerhet och hållbarhet som i dag tillgodoses genom användnig av kadmium.

6 Internationellt samarbete

Sveriges industriförbund menar att erfarenheterna från
kadmiumförbudet visar att isolerade svenska restrikuoner kan vara mycket svåra
att genomföra på grund av vårt internationella beroende. I etl betydande antal
varor kan kadmium inle ersättas till den I juli 1982. Anledningen är enligt
förbundet bl.a. de stora praktiska svårigheterna atl uppnå en ändrad
tillverkning för Sverige, som för de utländska tillverkarna är en liten
marknad.

5/VF framhåller att en betydande del av kadmiumnedfallet
på åkerjorden härrör från luftföroreningar som emitterats i andra länder.
Vidare atl kadmiumupplaget i växter och gröda ökar kraftigt till följd av den
pågående försurningen. Vikten av svenska påtryckningar på det internationella
planet bör därför enligt SNF ytteriigare betonas. Med tanke på atl en betydande
del av kadmiumtillförseln till svenska marker kommer via luften är en noggrann
kartläggning av kadmiumhalt i luft och nederbördsvalten av allra största betydelse.
Enbart genom en god förståelse av cirkulationen av kadmium genom atmosfären kan
man få ett underlag för effektiva motåtgärder.

I fråga om import av kadmiumhalliga produkter bör myckel
stor restriktivitet tillämpas enligl SNF mol bakgrund av vårt lands mycket
allvarliga situation när det gäller försurningen och utlösningen av
tungmetaller. Om klarhet inle kan nås huruvida kadmium förekommer i en
importerad vara och i så fall i vilka mängder så bör enligt SNF i normalfallet
varan inte få importeras.

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1982