Prop. 1982/83:33

Skr. 1982/83:33 2

Utdrag

INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanlräde 1982-09-09

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Wikström, Friggebo,
Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Eliasson, Elmstedl,
Tilländer, Ahriand, Molin

Föredragande:
statsrådet Åsling

Skrivelse
om vissa frågor rörande industripolitiskt stöd

I
Inledning

Kostnaderna
för och effekterna av de industripolitiska insatserna har under de senaste åren
varit föremål för debatt. Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat att ökad
kunskap om omfattningen och effekterna av vidtagna åtgärder pä det industripoliliska
området behövs.

Sålunda
gav riksdagen år 1979 regeringen till känna (rskr 1978/79: 145) all regeringen
borde utarbeta en samlad redogörelse för åtaganden på industripolitikens
område. Därvid borde regeringen ocksä belysa vilka möjligheter som finns atl, bl.a.
med hänsyn till konjunklurförhållandena, begränsa transfereringarna till
företagssektorn.

Riksdagen
har vidare samma år uttalat (rskr 1978/79:415) atl del är angelägel och
nödvändigt atl närmare kunskap vinns om effekterna av de industripolitiska
stödåtgärderna. Därigenom skulle också en karlläggning av olika
näringspolitiska stödformers omfattning, inriktning och fördelning mellan olika
företagstyper erhållas.

Med
anledning av bl.a. riksdagens uttalanden har flera åtgärder vidtagits.

Enligl
min mening är det nu lämpligl att redovisa resultatet av dessa åtgärder samt i
samband därmed göra vissa överväganden.

Den
6 september 1979 bemyndigade regeringen dåvarande chefen för industridepartementet
att tillkalla en kommitté' med uppgift atl utreda effekterna av industripolitisk
stödverksamhet, främst av s.k. icke-permanent natur. Kommittén har i juni 1981
överlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1981: 72) Alt avveckla en kortsiktig industripolitik.
En sammanfalt-

'
Ekon. lic. Sune Tjernström, ordförande, direktören Ove Sundberg, ekon. lic. Anne
Wibble, fil. lic. Gunnar Österberg samt pol. mag. Alf Sjöström. Fr.o.m. den 1 september
1980 har Sune Tjernström ersatts av professorn Dick Ramström.

Skr.
1982/83:33 3

ning av betänkandet bör fogas till protokollet som bilaga
1. Betänkandet har remissbehandlats. Som bilaga 2 bör fogas en förteckning över
remissinslanserna och en sammanfattning av remissyttrandena.

Vidare har inom industridepartementet upprättats rapporten
industristödets nettokostnader (Ds I 1982: 5). Rapporten bör bifogas som bUaga
3.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Allmänna synpunkter

Innan jag behandlar vissa av de frågor som las upp i de
bifogade rapporterna vill jag inledningsvis beröra industripolitikens mål och
uppgifter.

Den allmänna ekonomiska politiken spelar tillsammans med
industripolitiken en avgörande roll för all återställa balansen i svensk
ekonomi. 1 prop. 1980/81: 130 om industripolitikens inriktning, m. m. framhålls
att de övergripande industripoliliska målen i nuvarande ekonomiska läge därvid
bör vara

-
all öka
produktionen av industrivaror och tjänster för att genom ökad export och
minskad import bidra lill den externa balansen,

-
att öka
effektiviteten i industrin för alt därigenom lämna största möjliga
resursutrymme åt andra samhällssektorer,

-
att utveckla
industrin så att den kan bidra till en regional balans och utnyttja undersysselsatla
resurser,

-
alt medverka
till alt strukturomvandlingen sker i socialt acceptabla former.

Industripolitiken
bör vidare främja etl decentraliserat ekonomiskt syslem byggt på marknadshushållningens
principer och präglat av socialt ansvar och god resurshushållning. En
marknadshushållning kräver emellertid en mängd samhällsfunktioner som stödjer
eller korrigerar marknadens funktionssätt. Syftet är ofta att förhindra eller
all påverka de effekter som marknadskrafterna annars skulle leda lill. Åtgärder
inom ramen för t.ex. den ekonomiska politiken, arbetsmarknadspolitiken,
industripolitiken och utbildningspolitiken syftar främst lill alt stödja och
förbättra marknadens funktionssätt, medan åtgärder inom t. ex. regional- och
miljöpolitiken syftar till atl korrigera marknadskrafterna av hänsyn lill
andra polifiska mål som eljest bedöms få alltför liten vikt. Villkoren för
näringslivet måste utformas så atl de ger goda förutsättningar för en
rationell fördelning av produktionsresurser och hög effekfivitet.

Enligt
propositionen bör industripolitiken ges en offensiv och långsiktig inriktning.
Det gäller främst åtgärder för atl främja utvecklingen av små och medelstora
företag saml åtgärder för atl förse industriföretagen med erforderiigt
riskkapital och för all stödja forskning och utveckling. Det bedöms emellertid
också nödvändigt att industripolitiken har tillgäng lill vissa mer defensiva
åtgärder, främst det stalssubventionerade exportkre-

Skr.
1982/83:33 4

dilsyslemet. Till den defensiva industripolitiken hör ocksä
de särskilda åtgärder, som ibland kan behöva vidtas för all rekonstruera
förelag och för all underlätta strukturrationalisering i vissa branscher.

Exempel på
den sistnämnda typen av åtgärder är det bransch- och förelagsinriklade slöd som
staten under senare delen av 1970-talel tvingades sätta in för att rädda de
delar av krisholade branscher och förelag som bedömdes vara

långsiktigt konkurrenskraftiga, att underlätta sådana
omstruktureringar som kunde stärka konkurrenskraften på längre sikt, alt se lill
alt omstruktureringen skedde i sädan takt all den friställda arbetskraften
kunde nyttiggöras i andra verksamheter ulan längre mellanliggande perioder av
arbetslöshet och ulan alltför omfattande flyttningar. Strukturomvandlingen och
de problem för anställda och berörda orter som kan uppslå i de enskilda fallen
bör i framtiden i första hand bemästras genom insatser från förelagen själva
och genom arbelsmarknadspolitiska och i vissa fall regionalpoliliska insatser.
Undantagsvis måste staten emellertid av samhällsekonomiska och sociala skäl
också vara beredd all lämna särskill företags- eller branschstöd. Några
bestämda kriterier för när företags- eller branschstöd är berättigade kan inle
ställas upp. Samhällsekonomiska och sociala skäl måste från fall lill fall
vägas mol de negativa effekterna av all intervenera i marknadsekonomin. Stöd lill
enskilda företag kan leda lill konkurrensproblem och en försenad
omstrukturering av de berörda förelagen. Överföringen av 'ivskrafliga delar av
förelagen till nya effektivare konstellationer kan fördröjas. Attityderna till förändringssitua-lioner
kan påverkas negativt genom vetskapen atl en lösning av strukturproblemen kan uppskjulas
genom stödåtgärder.

Det är från samhällets synpunkt önskvärt atl företag som
förändrar sin produktionsinriktning med omfattande konsekvenser för
sysselsättningsläget genomför dessa förändringar i en takt som underlättar
arbetskraftens övergång lill ny verksamhel.

Mol bl.a. denna bakgrund erhöll jag i februari 1981
regeringens bemyndigande atl tillkalla en kommitté med uppgift alt utreda
vissa frågor rörande trygghetsfonder (1 1981:03). Jag avser all inom kort
återkomma lill regeringen med hemställan om bemyndigande all ge kommittén
tilläggsdirektiv. Enligt min mening bör kommitténs uppgift vara atl kartlägga
om och i så fall hur strukturomvandlingen i industrin kan underlättas saml hur behovel
av statliga stödinsatser kan minska.

2.2 Omfattningen av det industripolitiska stödet

Induslrislödsulredningen, som främst har behandlat de s.
k. icke-perma-nenla stödinsatserna, har redovisat 1970-lalels industripoliliska
insatser. 1

s. 10 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:33 5

redovisningen
summeras insatser i form av bidrag, kapitaltillskott, aktieköp, lån, infriade
garantier m. m. Enligt utredningen innebär de olika formerna av statliga
insatser oftast ett stöd lill mottagarna som kan vara mer eller mindre
omfattande beroende på insatsens form. Utredningens siffror ger därför inte en
bild av stödens omfattning utan endast av storleken på insatserna som sådana.

Flera
försök har gjorts atl väga samman kostnaderna av olika åtgärder i ett samlat
mått. Olika redovisningsmetoder kan därvid väljas. Rapporten (Ds 1 1982:5)
Industristödels nettokostnader syftar lill all redovisa de statsfinansiella
nettokostnaderna av del industripoliliska slödel under perioden
1975/76-1980/81.

Enligl
min mening ger de beräkningar som redovisas i departementspromemorian en god
överblick av statens samlade åtaganden. Genom alt, som induslrislödsulredningen
har gjort, summera olika typer av insatser, erhålls en alltför grov bild av
det statliga stödets utbredning och omfattning. De beräkningsmetoder som
använts i rapporten Industristödets nettokostnader är en fömtsättning för att
man på etl vederhäftigt sätt skall kunna bedöma effekterna av och effektiviteten
hos olika stödinsatser. Behovel av att göra den typ av bedömningar som
redovisas i departementspromemorian har bl.a. betonats i riksdagens revisorers
rapport (1981/82:3) Det statliga stödet lill industrin. Departementspromemorian
bör vara elt värdefullt underlag för kommittéer och utredningar inom det industripoliliska
fältet. Med promemorian lever vi också upp till de internationella kraven på
öppenhet beträffande redovisning av industripolitiskt slöd. Enligl min åsikt
bör därför en periodiskt återkommande redovisning av departementspromemorians
typ lämnas. Även fortsättningsvis är det emellertid angeläget att utveckla
metodiken vad gäller beräkningssält och effektmälningar.

2.3
Industripolitiska stödets inriktning

Under
de senare årens allmänna debatt rörande industripolitiken, har industristödet
ofta kritiserats för atl vara kortsiktigt och riktat mot förelag och branscher
utan framtidsutsikter eller utvecklingsmöjligheter. Även induslrislödsulredningen
för i sitt slutbetänkande fram liknande tankar. En av utredningens
huvudinvändningar mol den förda slödpoliliken är att stöd ■ i allt för
stor utsträckning har utbetalats för att rädda sysselsättningen vid etl företag
eller i en bransch i stället för atl skapa nya arbetstillfällen. Stöden borde
också enligt utredningen ha kombinerats med villkor om förändringar i
förelagens verksamhet.

För
egen del vill jag anföra följande. Av såväl industristödsulredningens betänkande
som rapporten Industristödets nettokostnader framgår alt det industripolitiska
slödel till stor del riktats mol tvä branscher, varvs- och stålindustrin.
Enligt departementspromemorian svarar enbart slödel lill varvs- och
stålindustrin för ca 71 procent av del s.k. icke-permanenla

s. 6 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:33 6

industristödet under perioden 1975/76-1980/81. Induslrislödsulredningen
uppskattar motsvarande siffra till 81 procent för perioden 1970/71 -1979/80.

De statliga stödinsatserna lill varvs- och stålindustrin
har motiverats av radikalt förändrade fömtsättningar för dessa branscher. I ett
internationellt perspektiv ler sig utvecklingen i Sverige liksom de i Sverige
vidtagna åtgärderna, inle på någol säll unika. 1 stället har flertalet
industriländer haft en liknande utveckling och handlat på i slorl setl samma
sätt. De i Sverige vidtagna åtgärdsprogrammen har medfört att situationen för
såväl varvs- som stålindustrin nu har förbättrats inför framtiden.

Alternativet
till statliga insatser har i en del fall varit plötsliga förelagsnedläggningar
med kraftigt ökande arbetslöshet som följd. Induslrislödsulredningen har i
sill belänkande i vissa fall förordat denna utväg. Enligl min mening kan
nedläggningar av företag ha en positiv effekt på strukturomvandlingen. En
förutsättning är dock all situationen i näringslivet i ■ övrigt är sådan
alt en efterfrågan på arbetskraft föreligger, så att en varaktig ökning av del
totala antalet arbetslösa inte blir följden. Dé negativa konsekvenserna av en
varaktig ökning av arbetslösheten visar sig i form av ökad social utslagning.
Även slalsfinansiellt framstår de vägar som induslrislödsulredningen anvisar
som myckel kostsamma. Som jag framhöll i den industripoliliska propositionen
kan arbetsställen inle utan allvarliga följder läggas ned i snabbare takt än
vad som motsvarar fillväxten i kvarvarande och nya förelag.

2.4 Vissa frågor rörande handläggningen av industripolitiskt
stöd

Jag övergår nu lill alt behandla vissa frågor rörande
handläggningen av del industripoliliska stödet.

De strukturella och konjunklurbelingade svårigheterna
under 1970-lalet tvingade fram en snabb ökning av de statliga stödinsatserna.
Även antalet stödformer kom atl öka snabbt och etl slorl anlal myndigheter och
andra organ kom atl handlägga stöden. Från flera håll, bl.a. riksdagens revisorer,
har önskemål om översyn av industristödels administration och utformning förts
fram. Enligt min mening måste en sådan översyn ske kontinuerligt så att
förenklingar kan genomföras så snart lämpliga omständigheter föreligger. Flera
av de utredningar som har startats under senare år har också till uppgift alt
bl. a. lämna förslag till förenklingar. Exempel på sådana utredningar är
utredningen (1 1981:09) om statens industriverks framtida verksamhet och
organisation m.m., utredningen (A 1981:02) om arbetsmarknadsverkels
ansvarsområde och organisafion saml regeringens uppdrag till statskontoret all
utarbeta förslag till system för redovisning av statliga stödinsatser efter
region och ändamål. Statskontoret har i april 1982 avlämnat betänkandet Statiiga
stödinsatser främst lill näringslivet. Betänkandet remissbehandlas f. n.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:33 7

Industristödsutredningen
har i sitt slutbetänkande ullalat all antalet ingripanden från regering och
riksdag vid akuta företagskriser så långt som möjligt bör begränsas. Jag delar
utredningens uppfattning om önskvärdheten av atl minska de industripoliliska
insatserna vid akuta krissituationer. Av avgörande betydelse därvidlag är
förebyggande åtgärder, i första hand en framgångsrik ekonomisk politik. Genom
en sådan stärks näringslivels konkurrenskraft och anpassas industrins
kostnadsutveckling till den internationella nivån. Vidare kan nya
arbetstillfällen skapas vilket i sin tur ger utrymme för den nödvändiga
strukturomvandlingen. Jag delar även den av utredningen framförda uppfattningen
alt verkställandet av de industripolitiska besluten så långt som möjligt bör
ligga utanför regeringskansliet. Regeringen har också beslutat decentralisera
beslutanderätt i slor omfattning inom det regionalpolitiska området. Del är ocksä
en uppgift för bl. a. induslriverksutredningen alt lämna förslag till
decentraliseringar av beslutanderätten.

3
Hemställan

Jag
hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle all la del av vad jag har
anfört i det föregående om vissa frågor rörande industripolitiskt stöd.

4
Regeringens beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar i enlighet med hans
hemställan.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:33

Bilaga I

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1981:72) Att avveckla
en kortsiktig industripolitik

Arbetets inriktning

Industristödsutredningens
uppdrag har varit att studera i huvudsak de icke-permanenla statUga
stödåtgärder som riktats till vissa klart angivna företag eller branscher.
Motivet för dessa insatser har enligt utredningens direktiv huvudsakUgen varit
att förhindra eller fördröja sysselsättningsmässigt oacceptabla neddragningar
i en bransch eller ett förelag eller alt möjliggöra omstmktureringar som på
sikt kan ge lönsamhet.

Utredningen
har definierat sitt undersökningsområde, det icke-permanenla industristödet,
som de insatser som för att lösa strukturproblem inom vissa klart angivna
företag eUer företagsgmpper har gjorts med medel anvisade över
industridepartementets huvudtitel genom särskilt beslut av riksdagen.
Tidsmässigt har utredningen begränsat sitt arbete till atl avse de insatser som
gjorts under budgetåren 1970/71 - 1979/80.

Antalet
fall av icke-permanent industristöd och antalet mottagare har varit relativt
litet. De belopp som utgått har dock i många av fallen varit betydande.
Merparten av insatserna har avsett företag som befunnit sig i svårigheter. I
några fall har dock samhällsstöd lämnals till företag eller grupper av företag
som inte haft sådana svårigheter men som saknat den finansiella styrka eUer de
förelagsekonomiska incitament som erfordrats för en från samhällets synpunkt
önskvärd strukturförändring. I ett antal andra faU har man övervägt att göra
liknande insatser men avstått därifrån. Utredningen har ansett det motiverat
att studera även de båda sistnämnda grupperna av fall. Arbetsområdet har alltså
definierats med utgångspunkt i de gjorda eUer övervägda insatsemas syfte och
inte i mottagamas ekonomiska situation.

Utredningen
har utgått från att dess arbete i första hand bör vara framåtblickande. Det
primära har inte ansetts vara att göra en revision av den hittills bedrivna
stödverksamheten, att hitta eventuella brister i enskilda ärendens handläggning
eUer att identifiera dem som bär ansvaret för eventuellt gjorda misstag.
Viktigare har bedömts vara att söka dra mer allmänt giltiga lärdomar av de
erfarenheter som gjorts och alt förbättra hanteringen av de aktuella problemen.
Denna gmndinställning lill uppdraget bygger på fömtsättningen att problem av
detta slag kommer all uppstå även i framliden och att därvid riktade temporära
stödinsatser kommer all övervägas.

Utredningen
har emellertid ansett det motiverat att diskutera även

s. 9 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:33 9

möjlighetema
att förebygga sådana problemsituationer och all hantera dem utan särskilda
ingripanden på regerings- och riksdagsnivå.

Bakgrund till stödets framväxt

Under
1950- och 1960-talen visade bmtlonafionalprodukten en hög tillväxttakt både i
Sverige och i andra industriländer. Sverige hörde tiU de länder som använde
resurstillväxten för en snabb ökning av offentUg kon.sumtion och offentliga
utgifter. I högre grad än flertalet andra industriländer prioriterade Sverige
den fulla sysselsättningen.

Med
början under den senare delen av 1960-talet inträffade flera förändringar som
kom alt leda tiU ell brott i den gyrmsamma intematio-neUa ulveckUngen. Dollarn
försvagades, vilket ledde tiU en ökad internationell likviditet genom atl dollarlillgodohavandena
utanför Förenta statema växte. Kraftiga löneökningar skedde i flera europeiska
länder. Priserna steg på spannmål och livsmedel, på metaller och andra råvaror,
och från hösten 1973 dramatiskt på råolja. Inflationstrycket ökade härigenom i
väslekonomiema och 1974-75 ukedde den kraftigaste konjunkturnedgången under
hela efterkrigstiden.

Prishöjningama
på råvaror har lett tiU all industriländerna har fått ett försämrat
bytesförhållande gentemot omvärlden. Prisförändringarnas storlek har
nödvändiggjort en anpassning av industrins produktionsapparat och dennas
användning, /passningsproblemen har dock visat sig vara stora på grund av dels
bristande flexibilitet i ekonomierna, dels den ekonomiska depressionen och en
stram ekonomisk politik i flertalet industriländer.

Samtidigt
har en snabb industralisering i vissa utvecklingsländer under 1970-talet
fundamentalt ändrat förutsättningama för industriländernas varv samt järn- och
stålverk. Detta har förstärkts av en kraftig global efterfrågenedgång efter oljeprishöjningaraa.
För all undvika en bestående betydande överkapacitet i dessa branscher i
industriländerna har krävts en radikal omstmkturering och
kapacitetsneddragning. Detta krav har dock kommit atl stå i motsättning till
regionalpolitiska och sys-selsätlningspoLitiska strävanden.

Under
efterkrigstiden har en stor del av det internationella gränsskyddet avvecklats.
Detta har bidragit tiU välståndsökningen genom att möjliggöra en ökad intemationeU
arbetsfördelning. Det har samtidigt lett till en omvandling av näringslivets
struktur. Trots en principiellt positiv inställning till frihandeln har
emellertid. OECD-ländemas flertal värjt sig mot vissa av de slmkturförändringar
som de nya spelreglema egentligen lett fram lill. Vissa tendenser tiU protektionism
i nya former, regleringar och statiiga stödåtgärder har därför kunnat
konstateras under de senasie årtiondena samtidigt med gränsskyddets avveckling.
Denna tendens har kraftigt ökats under den djupa lågkonjunktur som inleddes
1973 och som medfört att en mängd stmkturella problem blivit akuta.

Utvecklingen
inom Sverige i fråga om statUga stödinsatser till problemföretag och
problembranscher är alltså inte unik utan har sin motsvarighet i flera av de
ekonomiskt viktiga OECD-ländema. Inte heUer

Skr.
1982/83:33 10

stödets
inriktning på i första hand de av inleraationella strukturproblem drabbade
varven samt jäm- och stålföretagen är unik för vårt land. Del är dock viktigt
att markera alt slödåtgärderaas omfattning och form visar stora skiUnader
mellan ohka länder.

Den
intemationella utvecklingen under 1970-talets första del medförde att flera av
"den svenska modellens" förutsättningar inte längre gällde. De
vinstrika delarna av industrin, som under tidigare år sugit upp friställd
arbetskraft från svagare branscher, stagnerade sysselsättningsmässigt till
följd av den internationella konjunkturförsvagningen. Friställd arbetskraft
fann istäUet ny sysselsättning inom den expanderande offentUga sektom.

Utvecklingen
i vårt land påverkades dock inte bara av den internationella utvecklingen.
Regeringen försökte överbrygga konjunkturnedgången 1974-75 med
konsumtionsstimulanser och del s. k. lagerstödet. Denna politik medförde
emellertid att den iniemationeHa konjunkturuppgång, som inleddes 1975 inte
satte några spår i den svenska ekonomin förrän 1978. Den svenska industrins
produktivitet stagnerade, samtidigt som kostnadsläget jämfört med de vikugste
konkurrentländerna försämrades under 1975 och 1976 med ca 20%. Den betydande jäm-malmsexporten
från malmfälten i norr har fått svår konkurrens från producenter i länder med
avsevärt lägre löner och gynnsammare pro-duklionsfcmlsältningar.

Betydande
bestående förändringar har alltså skett i den svenska industrins
konkurrensförhållanden och efterfrågemönster. En väsentUg del av den har därför
kommit att stå inför stora strukturella problem. Insikten om att Sverige befann
sig i en kris som också var stmkturellt betingad vaknade emellertid sent.
Delvis synes detta kunna förklaras psykologiskt av den väsentUga roU som de krisdrabbade
braschema under lång tid haft i den svenska ekonomin.

Samtidigt
som kraven ökat på en anpassning av industrins struktur har betydande trögheter
och låsningar uppstått i det svenska samhället, som minskat
anpassningsförmågan. Tidigare har företagsnedläggningarna främst skett då
stora delar av industrin befunnit sig i tillväxt, varigenom de friställda
kunnat erbjudas annan sysselsättning. Varken inom industrin eller inom den offentUga
sektorn finns idag samma stora efterfrågan på arbetskraft som tidigare. De i
första hand krisdrabbade företagen är i stor utsträckning koncentrerade till
ett antal mycket stora arbetsplatser, ofta på orter där resp. företag är den
helt dominerande arbetsgivaren. Ett motstånd har vuxit fram mot rörUghet,
såväl geografisk som arbeismarknadsmässig. Allt detta har medverkat till att
den önskvärda strukturomvandUngens sysselsättningskonsekvenser bUvii allvarU-gare
än förr.

Vissa
förändringar i den poUtiska miljön, såsom samhällets ökade ansvarstagande för
människomas ekonomiska trygghet, den ökade värderingen av icke-materiell
"livskvalitet" samt det ökade poUtiska inflytandet för lokala
opinioner och intressegrupper, har också medverkat till del icke-permanenta
industristödets växande omfattning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:33 11

Den svenska industripolitiken under 1970-talet

Inom det svenska samhäUet görs betydande insatser för atl
påverka näringslivets stmktur och utveckUng på ett sådant sätt atl dess konkurrenskraft
stärks. EnUgt allmänt accepterad uppfattning måste dock detta ske på etl
sådant sätt atl den åtföljande stmkturomvandUngen inte får socialt oacceptabla
konsekvenser och att befintUga resurser i form av kapital och kunnande inte
förslösas.

Tabell I Jämförelse mellan olika former av statlig
medverkan i industripolitiska sammanhang

1970/71-1979/80.

Utbetalade belopp, miljarder kr i löpande priser och i
1980 års priser.

Summa

70/71

71/72

72/73

73/74

74/75

75/76

76/77

77/78

78/79
79/80

löpande

1980 års

priser

Lokaliseringsstöd

och
transportstöd

0,3

0,5

0,4

0,6

0,9

0,7

0,8

0,7

1,0

6,7

10,5

Småförelagsinsat-

ser
(huvudsaid.

län från

Industrikredit,

Företagskredit,

utvecklings-

fonderna)

0,7

1,0

1.3

1,7

2,0

2,6

14,3

21,1

Företags-
och

branschinsatser

genom
In-

vesterings-

banken
och indu-

striverket

0.6

0,6

0,5

0,8

1,3

1,0

2,0

1,3

1.3

9,9

15,0

FoU-insatser
ge-

nom STU
och In-

dustrifonden,

FoU-avdrag vid-

företagsbeskatt-

ningen
samt

bidrag
till

energiforskning

och energi-

sparande

0,2

0.2

0,2

0.3

0,7

0,8

0,9

1,1

1.2

1,9

7,5

10,3

Exportkreditfinan-

siering genom

SEK och

Investerings-

banken

0,4

0.6

1,1

0,6

l.l

1,4

1,6

1,7

1,0

1,5

10,9

16,9

Icke-permanent

industristöd

0,1

0.4

0.2

0,2

0.5

1,2

3.6

4,0

7,6

7,7

25,6

31,9

Summa insatser

2,3

3,0

3,2

5,0

6,6

9,6

11,7

14,3

16,0

74,9

105,8

Siffrorna omfattar insatser i form av bidrag,
kapitaltillskott, aktieköp, lån, infriade garantier m. m., men däremot inte
utfärdade garantier.

Källor: Budgetredovisning budgetåren 1970/71-79/80 RRV.
Budgetutfallet 1978/79 SCB, SM N 1979:11, 1980:10. Årsredovisningar från
Industriverket, Svetab, Förelagskapital, IndustriJcredit. Företagskredit,
Investeringsbanken, Svensk Exportkredit, Ds I 1980:8.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:33 12

Viktiga
element i resursallokeringspoUtiken är industripoUtiken, övrig näringspoUtik
(insatser för atl främja andra näringar såsom jordbruk, skogsbmk m. fl. samt
insatser för alt bygga upp samhällets infrastruktur), handelspoUliken samt
delar av arbetsmarknadspoUtiken och före-lagsskallepoUliken.

De industripoUtiska
insatserna har vu.xit kraftigt under 1970-lalel. Samlidigt har en rad industripoUtiska
samhällsorgan skapats. I tabell I redovisas en jämförelse mellan olika former
av statUg medverkan i industripolitiska sammanhang. De icke-permanenta
stödåtgärderna har, såsom framgår av tabellen, ökat kraftigt under den senare
delen av 1970-talet både absolut och i förhållande lill övriga industripoUtiska
verksamhetsområden. Delta synes ha bidragit till den markanta förändring av
insatsemas kanaUsering som skett under decenniets senare hälft. Medan under
dess första hälft 85 % av samhällets industripoUtiska insatser slussades till
företagen via oUka industripoUtiska organ och endast 15 ?c direkt från
regeringen, har under åren därefter organens andel sjunkit till 55 % medan
regeringen direkt svarat för 45 % av insatserna. Under decenniets första hälft
gick 30 % av de totala insatserna via statsbudgeten och återstående 70 ?c
förmedlades från kreditmarknaden, medan under den senare hälften 55 % gått via
statsbudgeten och endast 45 % förmedlats från kreditmarknaden. Insatsema har
alltså under 1970-talel politiserats och frikopplats från marknadsmässiga
villkor.

De
oUka formerna av statUga insatser innebär ett stöd till mottagarna, som kan
vara mer eller mindre omfattande, beroende på insatsens form. Tabell I ger
därför inte en bild av det statliga stödets omfattning utan endast av storleken
på ins.'itsema som sådana. Stödmomentet är begränsat, om den statliga insatsen
påverkar företagens beteende och ökar deras kostnader eUer minskar deras intäkter.
Flertalet av de industripoUtiska insatema har syftat just till att påverka
företagens beteende i en för samhället önskvärd riktning. Gemensamt för de statUga
insatsema i oUka former är endast att de alla utgjort interventioner i
marknadsekonomin, avsedda att påverka dennas funktionssätt.

Totalt
har, såsom framgår av tabeU I, under 1970-lalet 26 miljarder kr utbetalats som statUga
icke-permanenta industriinsatser (motsvarande 32 miljarder kr i 1980 års
priser).

De
utbetalade beloppen kan jämföras med andra ekonomiska storheter. Således har i
genomsnitt per år under perioden 1975/76 - 1979/80, dvs. de budgetår under
1970-talet då stöae delen av stödet utgått, det icke-permanenta industristödet
motsvarat:

D 1, 15 %
av bmttonationalprodukten lill marknadspris,

D 24 % av
underskottet på totalbudgeten,

D 18 % av
statens inkomst av mervärdeskatt,

D knappt 70
% av statens utgifter för arbetsmarknadspoUtiska insatser.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:33 13

Utredningens granskning av det icke-permanenta
industristödet

Ett viktigt första steg i utredningens arbete har varit
att närmare granska ett antal stödinsatser med avseende på bakgrund,
utformning och effekter. I anslutning tiU dessa fallstudier har utredningen
även av tidigare anförda skäl på analogt sätt studerat ett par fall där
samhällsinsatser övervägts men inte kommit liU stånd.

De fall av icke-permanent industristöd som detalj
studerats har gällt insatser riktade tiU

D Norrlands Skogsägares CeUulosa AB och Södra Skogsägarna
AB,

D varvsföretag,

D gruvföretag (med separat behandUng av stöd till LKAB och
övervägt

stöd tiU sulfidmalmsbrylning i Norrbotten), D stålföretag
(med separat behandUng av stöd tiU handelsstålföretag

och stöd till specialstålföretag), D Datasaab AB, O HäUeforsnäs
Bmk samt D Luxor Industri AB.

Dessa fall svarar tUlsammans för nära 90 % av det icke-pemanenta
industristöd som har utbetalats under 1970-talet. Återstående drygt 10 %

Tabell II Det
icke-permanenta industristödet till sju stödmottagare 1970/71-1979/80 fördelat p&
mottagare och huvudgrupper av stödformer Anvisat resp. utbetalat (inom
parentes) stöd i löpande priser. Milj. kr.

KapilaltUl-

Bidrag

Lån

Summa

Garantier'

skott och köp

av aktier

Varvsföretag

971

10 234

6 625

17,830

27 015

(951)

(7 240)

(2 465)

(10 676)

(46)

(15 093)

Stålföretag''

1 950

2 909

5 423

10 284

600

(1 775

(2 377)

(3 858)

(8 010)

(35)

(303)

LKAB

375''

1675

2 050

6.3

(375) -

(1 666)

(2 041)

(9,0)

NCB och
Södra

1000

400

1 500

4,6

300

(1000)

(400)

(I 500)

(6,5)

(300)

Luxor

100

175

0,5

Hälleforsnäs''

(100)

(50)

(150)

(0.7)

120

167

0.5

Datasaab'

(47)

(120)

(167)

(0,7)

150

412

562

1,7

350

(150)

(315)

(465)

(2.0)

(350)

Summa

4 646

15 752

12 168

32 568

100,0

28 265

(4451)

(12 095)

(6 443)

(23 009) .

(100,0)

(16046)

" Siffror inom parentes anger ianspråktagen del av
ramen.

'' Avser stödet till företag inom handelsstål- och
specialstålindustrin.

' 1 /4 av 1 500 mkr tiU ökning av aktiekapitalet i
Statsföretag för att finansiera etl investeringsprogram med huvudinriktning på ASSI,
Berol Kemi, LKAB och NJA.

Angivna insatser avser insatser / samband med uppgörelsen
betr. Hälleforsnäs resp. Datasaab och iimefattar i begränsad utsträckning också
ersättningar till andra berörda företag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:33 14

av
utbetalningarna har gått till ett antal förelag inom leko-industrin, vidare lill
Volvo Flygmotor och Saab-Scania AB samt till Kockums Industri AB, Uddcomb AB, Berol
Kemi AB och andra förelag inom Stals-företag-gmppen.

I
tabell II redovisas de statUga insatserna i de sju aktueUa
fallen. Siffror anges för såväl anvisade som faktiskt utbetalade insatser. Den
delvis betydande skiUnaden meUan anvisat och utbetalat belopp har flera
förklaringar. Den viktigase är att ett visst belopp eller en viss garantiram
tas i anspråk först successivt. Beställarstödet vid fartygsproduktion utbetalas
t. ex. i omgångar allt eftersom fartyget färdigställs. Förlust-täckningsbidrag
anvisas ibland för ett antal år framöver och tas i anspråk allt eftersom de
förväntade förlusterna materialiseras.

Sammanlagt
har i de sju fallen anvisats ca 32,5 miljarder kr varav ca 23 miljarder kr hade
utbetalts t. o. m. juni 1980. Av det utbetalda beloppet hade 46 % gått till
varvsföretag. 35 % till stålföretag, 9 % till LKAB och knappt 7 % till NCB och
Södra. De övriga tre stödmottagarna hade delat på återstående 3 %.

Staten
har desutom iklätt sig garantiförpliktelser när det gäller dessa stödförelag
inom en ram på totalt drygt 28 miljarder kr. Till 95 % gäller garantiema
varvsindustrin där två typer av garantiutfästelser har lämnats, dels och till
övervägande del traditioneUa kreditgarantier, dels s. k. förlustgarantier eller
värdegarantier. De senare, som uppgår till totalt 3 350 milj. kr, är så
utformade att de i sin helhet kommer att utnyttjas som förlusttäckningsbidrag i
efterskott. Kreditgarantierna torde däremot endast i ett begränsat anlal fall
behöva infrias.

Effekter av besluten i stödärendena

Man
ställs inför besvärUga problem då man försöker redovisa och utvärdera effektema
av det icke-permanenta industristödet. Det är omöjUgt att helt isolera effektema
av stödet från inverkan av andra förändringar i siödföretagens omvärld. Effektema
måste också relateras till en altemativ utveckling, som med nödvändighet bUr
hypotetisk. Utredningens framåtriktade syn på sitt uppdrag gör dock att det
framstår som mindre väsentUgt att en strikt renodUng av stödets effekter inte
kan göras.

Det StatUga stödet har i
regel primärt syftat till att värna om sysselsättningen för de anställda i
stödföretagen. Dessa var när huvuddelen av stödet sattes in ca 75 000 personer
(vartill kan läggas 34 000 personer inom specialstålföretagen). Av dessa 75
000 sysselsättningstillfällen uppskattas 60 000 kvarstå 1980. Nedgången har
framför allt skett inom varvsindustrin, där antalet sysselsatta minskat från 29
000 1973 tiU ca 20 000. Inom specialstålbranschen har antalet sysselsatta
minskat med ca 5 000. Som en jämförelse kan nämnas att antalet sysselsatta inom
hela industrin under periden har minskat med ca 70 000.

Altemativa
lösningar hade saimolikt på kort sikt gett ett minskat totalt antal
sysselsättningstillfällen. Även om alla krisföretag hade tvingats gå i konkurs
hade emellertid säkerUgen inte samtUga eller ens merparten

s. 15 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:33 15

av
deras 75 000 anställda bUvit arbetslösa. Många av dessa företags anläggningar
är långsiktigt konkurrenskraftiga och hade efter en konkurs kunnat drivas
lönsamt av nya ägare. Staten hade därtill i samband med konkurs kunnat gå in
och väma om sysselsättningen i de mindre bärkraftiga delarna.

I
det kortare perspektivet synes de stathga stödinsalsema i stort sett ha lett
till måluppfyllelse vad gäller bibehållen sysselsättning. Utredningens
genomgång av stödföretagen visar emeUertid på en slor osäkerhet gällande deras
framtida utveckUng. Resultaten har inte motsvarat uttalade förväntningar även
när dessa varit mycket lågt ställda. Inom varvsindustrin har ambitionerna vad
gäller sysselsättningen successivt måst reduceras.

Stödinsatserna
har. lett tiU atl driften upprätthålUts inom olönsamma delar av krisföretagen.
Stödet har genom sin utformning inte alltid medverkat lill all företagen
anpassat sin stmktur så alt de bUvit långsiktigt konkurrenskraftiga.
Utredningen gör därför bedömningen att de insatser som gjorts inte skapat fömtsättningar
för krisföretagen att i det längre perspektivet bibehålla nuvarande
sysselsättningsnivå. Därtill kommer all det totala antalet
sysselsättningstillfällen inom den övriga industrin i detta perspektiv kan ha
påverkats negativt av stödinsatserna.

Kreditgivarna
har i stort sett gått skadeslösa ur kriserna. Kreditinstituten har i allmänhet
inte ens fått vidkännas förluster motsvarande den risk som de via räntan tagit
betalt för. Endast i samband med Luxor-och JämförädUngskrisema har tillämpats
ett ackordsförfarande där kre-ditgivama och andra fordringsägare fått vidkännas
förluster. För banker och andra kreditinstitut har stödinsatserna dock knappast
medfört någon radikal förändring av situationen, eftersom de i regel har
sådana säkerheter för sin långfristiga utiåning att de är tämUgen väl skyddade
även vid en konkurs. Underleverantörer m. fl. skulle däremot ofta ha drabbats
hårt vid konkurser.

Effektema
för ägarna har bhvit olika i de olika fallen. Det finns ägare som förlorat och
ägare som vunnit i samband med de statUga stödinsatserna. Atl ägarna tiU
krisföretagen i många fall gjort stora förluster på gmnd av kriserna i sig är
en helt annan sak. Ägarna har inte annat än undantagsvis direkt erhålUl någon
del av de medel som satsats från statens sida. Genom de statUga insatsema
förhindrades dock i flera fall en konkurs som skulle ha åsamkat ägarna ännu
större förluster. I flera fall har inte heUer uppgörelserna utnyttjats för att
ställa krav på ytterUgare finansiella insatser från ägama eller särskilda
åtgärdsprogram som viUkor för stöd.

Utredningen
har låtit genomföra vissa samhällsekonomiska kalkyler. Speciellt vill vi här
omnämna en studie av varvsstödet som antyder avsevärda samhällsekonomiska
merkostnader för den väg som valdes jämfört med en snabbare aweckUng.

De
klagomål som har framförts mot det svenska icke-permanenta industristödet från
andra länder är hittills relativt få. Det är dock tydUgt att vissa av Sveriges
handelspartners har böljat agera mera aktivt inom eUer utom de intemafionella organisationeraas
ram under de senaste åren. Till de insatser som uppmärksammats hör stödet tiU
vissa företag

s. 16 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:33 16

inom
massa- och pappersindustrin. Vidare har EG-kommissionen vid ett möte i december
1980 konstaterat all omfattningen av det svenska statsstödet börjat bli
oroande. Enligl utredningens uppfattning är det för etl land som Sverige med slorl
utrikeshandelsberoende väsentUgt atl slor hänsyn las till handelspoUtiska
aspekter på stödinsatser. Utredningen betonar också viklen av ökad medvetenhet
om risken för motåtgärder från andra länders sida.

När
del gäller effekterna på kapitalmarknaden är det svårl att dra några långtgående
slutsatser. Del går t. ex. inle att identifiera utgifterna för del icke-permanenta
industristödet såsom en del av budgetunderskotten. Etl bortfall av
industristödet skulle inle ha medfört en motsvarande minskning av
budgetunderskottet. Sannolikt skuUe omfattande arbetsmarknads- och regionalpoUtiska
stödåtgärder ha satts in i stället. Industristödet har emeUertid inneburit atl
en betydande del av det kapital som tillförts industrin har placerats i företag
med dåUg företagsekonomisk lönsamhet. Det synes sannoUkt att detta för
industrin som helhet kommer att leda till en sjunkande
självfinansieringsförmåga, ökat beroende av lånekapital, sjunkande soUditet
och därmed minskad invesle-ringsbenägenhet.

Det
statliga stödet har inle varit den främsta orsaken lill en negativ utveckling
av stödföretagens effektivitet. Det har å andra sidan inte heller förmått vända
den redan pågående negativa utveckUngen därvidlag. Stödet har tvärtom ibland
fått en utformning som direkt hämmat möjlighetema atl bryta den negativa
utvecklingen. Detta hänger bland annat samman med att stödets utformning är
ett resultat av förhandUngar mellan olika parter, där företagets framtida
reella möjUgheter lill överlevnad ofta fått en alltför undanskymd roll lill
förmån för finansiella och juridiska aspekter.

MöjUgheterna
till statUgt stöd kan negativt påverka förelagsledningens försök att på egen
hand lösa krisen. Risken för delta har befunnits vara särskilt påtagUg när
ledningen vetat att förlusttäckning kunnat påräknas i efterskott.

Överväganden kring handläggningen av industristödsärenden

Kriserna
har i allmänhet haft sitt urspmng i både stmkiureUa och kon-junkturella
faktorer. De konjunkturella svårigheterna har för de flesta kommit oväntat,
åtminstone om man ser till deras långvarighet och djup. De struktureUa
problemen har emellertid inle uppträtt plölsUgt, ulan de har kunnat
identifieras under en längre tid. De flesta stödföretagen befann sig i en svår
struktureU situation som gjordes akut av konjunkturutvecklingen. Att delta i
sin tur upplevdes som ett problem för samhället berodde på de stora sysselsältningsmässiga
och regionala konsekvensema.

Från
samhällels sida har man haft visst informationsmaterial för att i flera av de
aktuella stödfallen kunna fömtse de struklurena problemen. Från företagens sida
har man dock inte alltid vidkänis dessa svårigheter.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83; 33 17

Vi
har i vissa fall iskttagit att ju närmare krisen har kommit, desto mer
optimistiska uttalanden har gjorts från bl. a. företagen, branschorganisationer
samt fackliga organisationer. Det är i ett sådant läge mycket svårt för staten
att agera ispan krisen är ett faktum. Dels har de stathga företrädarna sällan
den tekniska kompentens och branschkompentens som krävs föf att argumentera mot
branschen själv, dels är det poUtiskt svårt för en representant för staten att
påtala ett strukturproblem som inte direkt berörda parter erkäimer, eftersom
de struktureUa aspekterna innebär så stora konsekvenser för enskilda orter och
regioner.

När företagskriserna varit
ett faktum, har de regelmässigt framstått som plötsUga. Trots att man från
statens sida i flera fall hade underlag för att kuima förutse
strukturproblemen, hade man ofta mycket dåhg information om krisföretagen.
Regeringen var därför i alltför stor utsträckning hänvisad att gmnda sina
beslut på material som företagen själva ställde tiU förfogande i Imssituationen.
Detta minskade helt naturUgt regeringens handlingsfrihet. Det innebar också
att den på kort sikt minsta risken för regeringen låg i att söka lösningen i
linje med vad företag och fackhga organisationer förde fram.

Flera
stödåtgärder har vidtagits i det uttalade syftet att förhindra konkurs i
krisföretagen, vilket sagts kuima vålla svåra konsekvenser för i första hand de
anställda. Utredningens överväganden synes peka mot att konkurseiis negativa
sysselsättningseffekter ofta överskattas. En finansiell rekonstruktion genom
konkurs eUer ackord synes i vissa fall kunna förbättra fömtsättningama för
fortsatt drift och reducera behovet av framtida ytterhgare stödinsatser. De
stödärenden som utredningen analyserat har dock visat på svårigheter att
genomföra finansieUa rekonstruktioner i företag som redan erhåUit stöd,
speciellt sådana där staten gått in som ägare. Detta synes tala för att en
eventuell finansiell rekonstruktion bör genomföras innan stöd utgår.

Flertalet företag där
staten under senare år gått in som ägare i samband med stödinsatser har
placerats direkt under industridepartementet. Utredningen anser att denna
placering av rekonstruktionsobjekten kan diskuteras. Rera skäl synes tala för
att något slags buffert skapas meUan problemföretagen och den pohtiska
beslutsnivån. Samtidigt är det dock VäsentUgt att bevara möjUgheterna tiU poUtisk
kontroU över de företag som fått stöd genom pohtiska beslut.

1
något fall har starka lokala påtryckningar tvingat fram statUga investeringar
som motverkat den strukturomvandUng som man redan vid beslutstillfället visste
skulle bU en nödvändighet.

Det mål som i flertalet
av utredningen specialstuderade fall synes ha styrt agerandet har varit balans
på den regionala arbetsmarknaden. Friställningar av arbetskraft kan uppvägas
av att nya arbetstillfällen skapas. Det tar dock tid innan en friställd är
omplacerad i ett annat yrke. Den gmndläggande svårigheten på arbetsmarknaden
har dock under de senaste åren varit att nästan inga företag eUer
industribranscher ökat sitt arbetskraftsbehov. I de akuta företagskriseraa har
därför en lösning av problemen inom de berörda företagens ram med stöd som möjUggjort
krisföretagens fortlevnad framstått som det i stort sett enda tänkbara handUngsaltemativet.
En sådan stödinsats i sig löser emellertid inte de 2 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr
33

s. 18 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:33 18

problem
som orsakat krisen. Den ger samhället och mottagaren av stödet en tidsfrist
att avhjälpa problemen. Sker inte detta, riskerar man en ny kris och behov av ytterUgare
stöd. Ett finansiellt stöd måste därför följas upp med åtgärder som löser
problemen inom eller utom stödföretagets ram.

I
några av de aktuella krisfallen har man valt en lösning som inneburit att
företagen och anläggningarna förts samman i en koncern med staten som ensam ägare
eller delägare. Stmkturförändringarna har därigenom gjorts lill elt koncemintemt
problem. Teoretiskt har redan i och med koncernbildningen branschen givits ökad
styrka. Man har skapat formella möjUgheter för koncernledningen att agera struktureUt,
att samordna verksamheten inom koncernens olika delar, att fördela produktion
och resurser mellan anläggningarna, kort sagt att uppnå stordrif ts-och ralionaUseringsvinster
som inte varit möjhga utan koncernbildning. Även om den utnyttjade modellen
teoretiskt ger dessa möjUgheter visar dock de praktiska försöken inte oväntat
på stora svårigheter att utnyttja den effektivitetspotential som skapats.

Vägar att begränsa antalet politiserade krisfall

Del
icke-permanenta industristödet har använts i kriser av två skilda typer. Den
ena kategorin utgörs av större bransch- eUer sektorskriser med stmkturella
orsaker, medan den andra kategorin huvudsakUgen kan beskrivas som
företagskriser. Den senare svarar för en mindre del av de gjorda insatsema, men
detta hindrar inte att det är av principieUt stor vikt hur sådana kriser
hanteras framgent.

I sektorskrisema
hade enligt utredningens bedömning riksdagen inte kunnat avstå från all gå in
med stödinsatser. Däremot hade dessa kunnat utformas annorlunda, varigenom kostnadema
för samhäUet hade kunnat minskas och oUka enheter inom de stödda branscherna
hade kunnat ges bättre fömtsättningar att nå en positiv utveckUng. Den viktigaste
orsaken till att samhäUet måste ingripa i denna typ av kriser är att de arbetsmarknadspoUtiska
instmmenten inte hade kunnat klara av att genomföra en omedelbar nedläggning i
socialt acceptabla former.

När
det gäller företagskriser bör genereUt sett en ytterst restriktiv hållning mot industripoUtiska
insatser i krissituationer tillämpas. Staten bör underlätta företagens stmkturomvandUng,
men de kriser som ändå uppstår måste accepteras som naturUga företeelser.

Fömtsättningama
för den svenska industrin är till viss del omöjUga att påverka för svenska
beslutsfattare. Vi har uppfattningen att de bransch- och företagskriser, som vi
i första hand har analyserat, primärt har orsakats av den internationella
tekniska och ekonomiska utvecklingen. De ändrade förutsättningama har gjort
det nödvändigt att avveckla vissa verksamheter inom den svenska industrin och
att överföra produktionsresurserna till andra verksamheter. De kriser som
därvid uppstått skulle knappast ha kunnat förebyggas eller hejdas genom
ingripanden av svensii.a beslutsfattare. Däremot skuUe de sannoUkt ha varit
lättare att hantera, om vårt land kunnat föra en ekonomisk poUtik som lett

s. 19 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:33 19

tiU
atl fler nya arbetstillfällen hade tiUkommit inom industrin. Det firms etl
klart samband mellan den allmänna ekonomiska pohtikens utformning och den
omfattning som det icke-permanenta industristödet behöver ges. De regionala
problem som uppstått till följd av krisema inom varvs- och handelsstålindustrin
samt gmvindustrin skulle dock under alla förhållanden ha varit avsevärda.

Det
kan ligga nära till hands att staten går in och räddar krisföretag med oUka
stödinsatser, om man inte ser något aimat sätt att motverka ökad regional
obalans. EnUgl vår uppfattning innebär emellertid detta att man i de aktuella
regionerna ytterUgare försämrar de långsiktiga förutsättningama för en
balanserad utveckUng. Medan industristmkturen i regioner med balans successivt
utan samhällsingripanden anpassas tiU ändrade fömtsättningar, medverkar
samhället tiU att en redan otidsenUg struktur bevaras i stödregionema. Dessas möjUgheter
att nå balans bhr därigenom med tiden allt sämre.

I
en akut krissituation kan stöd till en nedläggningshotad enhet vara nödvändigt
för alt bevara den regionala balansen. Ett sådant stöd måste dock vara
temporärt och kombineras med kraftfulla insatser utanför stödföretagets ram,
inriktade på att anpassa kostnadsnivån i regionen tiU produktiviteten. Utan
denna fömtsättning kan varaktig balans inte uppnås. Kostnadsanpassningen kan
erhållas på flera olika sätt, t. ex. genom regionalt differentierade
arbetsgivareavgifter eller en regional differentiering av lönenivån, den
senare eventuellt åstadkommen genom generella lönekostnadssubventioner tiU
företagen som finansieras via kommunalskatten. En kostnadsanpassning skulle
dels underlätta situationen något för det krisdrabbade företaget, dels göra
regionen mer attraktiv för nyetableringar som kan ge nya arbetstillfäUen
istället för dem som försvinner.

Utredningen
ställer sig kritisk till uppfattningen att stödinsatser till krisföretag kan
vara motiverade därför att industrisektorn inte får krympa. AweckUng av
konkurrenssvaga verksamheter är i många väsenthga avseenden en fömtsättning för
utveckUng av konkurrenskraftiga nya verksamheter. När det gäller nya arbetstillfäUen
är det vidare fel att se enbart på tillverkningsindustrin. Tjänsteproduktion
och tjänsteexport har stor och växande betydelse för såväl sysselsättning som
betalningsbalans.

Affärsbankema har
traditionellt spelat stor roll som finansiärer av näringslivet. Under senare
år har de dock förlorat i betydelse som kreditgivare. NäringsUvets
kreditförsörjning har till stor del övertagits av mellanhandsinstitut och
specialkrediter. Trots denna utveckUng har affärsbankema fortfarande ett stort
inflytande inom näringsUvet. De har emellertid förlorat en del av sina tidigare
incitament att påverka näringslivets UtveckUng i stimulerande riktning, och
även en del av möjUgheterna till sådan påverkan. De har f. n. i sina
relationer till näringsUvet en tämligen skyddad ställning, vilket kan utläsas
av deras blygsamma realiserade kundförluster.

Som
ett tänkbart led i strävandena att minska antalet poUtiserade krisfaU synes det
vara möjUgt att öka bankemas medverkan i industrins strukturförändringar. LämpUga
åtgärder för att åstadkomma detta skul-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:33 20

le
sannolikt vara alt skapa ekonomiska incitament för dem till sådan medverkan
eller att förbättra deras nuvarande incitament. Därtill kan eventuellt finnas
skäl all söka eUminera vissa formella hinder för deras medverkan. Bankernas
förlustrisker skulle teoretiskt ökas om man oftare genomförde finansiella rekonslmklioner,
dvs. konkurser eller ackord, i samband med alt staten går in med slöd lill krisdrabbade
företag. Bankerna har dock ofta formeUa säkerheter för sina utestående
långfristiga lån, medan underleverantörer och andra smärre fordringsägare har o-prioriterade
fordringar och skuUe drabbas hårdare. Delta dilemma skulle dock av allt att
döma kunna lösas genom att en del av stödet gavs i form av en förstärkning av
utdelningen till smärre oprioriterade fordringsägare.

Stmkturella
förändringar sker långsiktigt. Slrukturkriser mognar dock "plötsligt"
fram under lågkonjunkturer, när de är som mest svårhanterU-ga. Det är viktigt
att bygga upp och sprida en förbättrad kunskap om pågående tekniska och ekonomiska
utveckUngstendenser, som kan få konsekvenser för industrins struktumtveckUng.
Delta är nödvändigt för att företagen själva på ett tidigt stadium skall kunna
anpassa och utveckla sin stmktur tiU de ändrade fömtsättningama. Samhället har
via sina industripoliliska organ, i första hand industriverket, möjUgheler att ge
förelagen "hjälp lill självhjälp". Även utveckUngsfonderna synes kunna
göra stora insatser av denna typ. Det rör sig om information och utbildning,
utrednings- och förhandUngsinsatser, bidrag tiU konsultinsatser samt export-
och marknadsfrämjande insatser

Via
de avtal som träffas mellan arbetsmarknadens parter påverkar parterna behovet
av samhäUsinsatser inom arbetsmarknadspolitik och induslripoUlik samt även
samhällets kostnader för t. ex. förtidspensionering och långtidssjukskrivning.
En del av ansvaret för att strukturomvandlingen underlättas bör därför åvila arbelsmarknadsparlema.
Utredningen har övervägt om en modeU Uknande samarbetet i de tre trygghetsråden
skulle kunna vara en framkomUg väg att underlätta struktur-omvandUngen.
Utredningen förordar atl formema för ett samarbete mellan arbetsmarknadens
parter i ett eller flera "råd för stmkturom-vandlingsfrågor" studeras
vidare och att regeringen därefter tar upp en diskussion med partema.

Arbetsmarknadspartema
skulle kunna ha en viktig funktion genom att via ell eUer flera sådana råd
samordna insatser som görs av olika samhällsorgan lill
"paketlösningar" i enskilda krisfaU. I rådet/råden skulle även kunna
diskuteras prioriteringar mellan olika stödinsatser inom givna ekonomiska
ramar. "Rådet/råden för strukturomvandUngs-frågor" bör i första hand
finansieras på samma sätt som trygghetsråden, dvs. via en andel av lönesumman,
men för de tidigare nämnda "paket-lösningama" bör i första hand kunna
utnyttjas medel ur de olika samhällsorganens ordinarie budgetar.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:33 21

Beredskap att hantera poUtiserade krisfaU

Utredningen
anser sig kunna konstatera att regeringen och industridepartementet inle haft
en tUlräckJigt god beredskap för att kunna anlägga strategiska synpunkter på
de kompUcerade företags- och branschkriser som man ställts inför: IndustripoUtiken
har inte utvecklats idémässigt sedan mitten av 1970-talet, trots att fömtsättningama
kraftigt förändrats och nya krav ställts. Detta har lett till en avsaknad av
grundprinciper för industripoUtiken - t. ex. beträffande relationema tiU andra
politikområden som regionalpoUtiken och arbetsmarknadspoUtiken eller beträffande
fördelningen av arbetsuppgifter, ansvar och handUngsmöj-Ugheter mellan
marknadssystemet och del offentUga systemet samt inom del senare mellan
administrativ och poUtisk nivå. Bristen på klara principer har skapat en ond
cirkel. InduslridepEU-tementet har tvingats ägna en stor del av sina begränsade
personeUa resurser åt operativa uppgifter istället för att ha en tyngdpunkt i
sitt arbete lagd på de strategiska frågorna. Det nyinrättade stmktursekretariatet
är avsett att lösa problemet. Del är angeläget att sekretariatets strategiska
överväganden kan utnyttjas inom departementets löpande arbete.

Industridepartementet
måste ha en beredskap att utreda och analysera uppkomna krissituationer och atl
utarbeta planer för deras hantering. Statssekreteraren eller en särskild utsedd
tjänsteman bör få uppdraget atl leda utrednings- och förhandUngsarbetet i
större företags- och branschkriser. Till sin hjälp bör han i varje krisfall ha
en för ändamålet särskill bildad projektgrupp, rekryterad inom departementets ohka
sakenheter. När så erfordras bör departementets kompetens tilUälUgt förstärkas
genom anlitande av externa specialister. Projektgmppens viktigaste uppgifter
blir först att ta fram underlag för ställningstaganden inom
industridepartementets ledning tiU hur det aktuella fallet skall hanteras i
stort och sedan att konkretisera den principlösning som valts och utarbeta den
i detalj, bl. a. genom förhandUngar med ägare och andra intressenter.

Staten
bör vidare organisera en beredskap för att genomföra de stödåtgärder som kan
befinnas motiverade i ohka krisfall. Tre huvudkategorier av syften för
åtgärderna kan urskiljas: överbryggning, rekonstmktion och a\'veckUng.
Genomförandeberedskapen bör organiseras efter olika linjer för de tre faUen,
även om det kan vara svårt att avgöra vilket fall som är aktuellt i en viss
krissituation.

Överbryggning
av tillfälliga svårigheter kan underlättas genom ohka StatUga åtgärder som
torde fömtsätta regeringsbeslut men lämpUgen kan administreras på
myndighetsnivå - i första hand av AMS eller industriverket. Staten bör dock
inte ensam bära hela bördan av överbrygg-ningsinsatsema, utan även övriga
intressenter bör medverka.

Rekonstmktion
av en långsiktigt konkurrenskraftig verksamhet borde i regel inte kräva
samhällsengagemang, eftersom det finns anledning tro atl det finns intressenter
inom näringshvet som är vilUga att påta sig detta ansvar. Utredningen ställer
sig därför avvisande till företagsobe-slåndskommitténs förslag att inrätta ett
statligt rekonstmktionsbolag. Däremot anser utredningen att del vore värdefuUt
om man kunde formalisera möjlighetema att tiUvarata samhällets intressen vid
förelagskri-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:33 22

ser.
Ett av arbetsmarknadsdepartementet föreslaget system med registrerad betalningsinställelse
skulle ge vissa sådana möjUgheter, liksom även de tidigare föreslagna projektgmppema
inom industridepartementet.

AweckUng av olönsam
verksamhet innebär att produktionsresurserna skall överföras till annan
användning. En långsiktig lösning på problemen bör utarbetas, som innefattar
en plan för avvecklingen och de insatser som bedöms vara erforderUga för att
skapa nya arbetstillfällen. Utdragna processer och konstgjord andning i form av
successiva beslut om stöd till fortsatt drift under begränsad tid "tiUs
lönsamheten återvunnits" har i ett antal konkreta fall visat sig få
mycket olyckUga konsekvenser i form av organisatorisk upplösning, bristande
arbetsmotivation, flykt av kvalificerade anställda i nyckelpositioner etc.
Försök att inom existerande organisationer utveckla och påbörja "altemativ
produktion" har på det hela taget misslyckats genom att de startats
alltför sent och halvhjärtat, genom att organisationemas personal och tekniska
resurser varit anpassade främst till den tidigare verksamheten och genom att
de krisdrabbade organisationerna visat sig inte orka med utvecklingsarbete vid
sidan av alla de problem som direkt sammanhänger med krisen.

En aweckUng, särskilt en
sådan i socialt acceptabla former, har ofta visat sig svår att genomföra för
företag. Noraialt engagerar samhället sig inte i aweckUngen. När det gäller aweckUng
av mycket stora arbetsplatser finns det emellertid ibland behov av insatser
från samhällets sida redan i awecklingsfasen - inte minst därför att det i
själva verket inte får handla om en isolerad aweckUng utan måste vara en
kombinerad av-veckUng och start av ny verksamhet. Det är emellertid angeläget
att i den stmkturförändring av industrin, som det är fråga om, engagera även näringsUvsföreträdare.

En
lämplig form för statUg medverkan vid större nedläggningar, framför allt i
regioner där det redan finns en relativt väl differentierad arbetsmarknad,
synes vara alt skapa ett "etableringsbolag" som ägs delvis av
samhället, delvis av privata intressenter med lokal anknytning. Bolagets
uppgift bör vara att skapa nya arbetstillfällen på orten i en omfattning och
takt som motsvarar en lämpUg aweckUngstakt för den verksamhet som skall
upphöra. De insatser som görs via utveckUngsfonderna och samhällsägda
regionala investmentbolag har alltför små sysselsättningseffekter på kort sikt
för att kunna täcka behovet. Vid större nedläggrungar behövs ett betydande
antal nya arbetstillfällen, som bäst torde kunna skapas inom eller i anknytning
till redan existerande större företag och produktområden. Det är mot denna bakgmnd
som vi anser en ägarmässig anknytning till det redan befintUga lokala näringsUvet
vara angelägen.

Principer för handläggningen av stödfaU

Ett
motiv för företagsstöd har i många fall angivits vara att man velat undvika en
konkurs i krisföretaget. En konkurs är, liksom ackordet, en form för finansiell
rekonstruktion, dvs. rekonstruktion ay krisföretagets balansräkning. Man har aUtså
föredragit att göra denna rekonstruktion

s. 23 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:33 23

på
annat säll. En rekonstmktion av ett krisföretag omfattar ytterUgare etl moment,
nämligen rekonstmktion av resultaträkningen genom resultatförbättrande
åtgärder.

Utredningen anser alt
föreställningarna om konkursens och ackordets negativa konsekvenser för
samhället, i första hand avseende sysselsättningen, är överdrivna. En första fömtsättning
för att ett krisdrabbat företags verksamhet skall kunna fortsätta är att driftskostnadema
täcks. En finansiell rekonstmktion har inte någon direkt inverkan på verksamhetens
driftskostnader men kan däremot påverka de kapitalkostnader som belastar
verksamheten. På lång sikt måste verksiimheten kunna täcka både drifts- och kapilalkostnadema.
En finansieU rekonstmktion kan därför förbättra den tidigare eller nye ägarens fömtsättningar
atl driva verksamheten med långsiktig lönsamhet.

Valet
i etl konkret fall meUan olika former för finansiell rekonstmktion påverkas av
den specifika situationen. Risken för störningar i verksamheten vid konkurs
eller ackord, specieUa problem kring verksamhetsgrenar med osäker långsiktig
lönsamhet, förekomsten av fördelaktiga eller ofördelaktiga långtidsavtal,
risken för kedjeeffekter hos underleverantörer etc. kan inverka. Ofta kan de
negativa effektema Undras om stömingsperioden kan förkortas.

Del
är i första hand sysselsättningen vid de krisdrabbade förelagens olika
anläggningar som slaten velat väma om när den gått in med stöd och förhindrat
konkurs. En stor del av stödpengama har emeUertid gått ål tiU den finansieUa rekonstmktionen
- för att lösa skulder och skriva ned anläggningstillgångamas bokförda värden tiU
realistiska nivåer. Särskill har detta gällt varven, där stora delar av de
bidrag som givits för att man under en tid skulle kunna upprätthålla driften
inte har gått liU de sysselsatta utan tiU kreditorema. Om varvsföretagen hade rekonstm-erats
finansieUt före det stadiga överlagandet, hade detta "läckage" kunnat
undvikas. Situationen komplicerades dock av de beställningskon-irakt och
finansiella kundengagemang som varven hade.

En
lärdom av de studerade stödfallen är att en eventuell finansiell rekonstruktion
av ett krisföretag bör genomföras redan i samband med atl staten engagerar sig
och ger stöd. Att göra den senare i samband med fortsatta stödinsatser, dvs.
efter del att staten "tagit hand om" företaget, har i praktiken visat
omöjUgt - men inte av tekniska skäl utan av poUtiska eUer moraliska.

Vid
flera strukturkriser har man sökt åstadkomma lösningar genom all sammanföra ett
antal krisföretag till en enhet, t. ex. AB Svenska Varv, SSAB Svenskt Stål AB
och Datasaab AB. De därigenom tänkbara samordningsmöjlighetema har dock visat
sig svåra att uppnå i praktiken, eftersom politikerna inte velat släppa från
sig besluten men inle heller kunnat prioritera mellan olika enheter. Dessas
skilda kommersiella fömtsättningar har kommit i bakgmnden för ett
"rättvisekrav" vid fördelningen av de statliga stödinsatserna. Detta
är ett av många exempel på hur induslristödspoUtiken medfört en kollision meUan
det poUtiska systemet och det kommersiella.

Endast
i få stödfall har staten stäUt långtgående krav på övriga inblandade parter
eller på den stödmottagande organisationen som sådan.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:33 24

Vi
anser all framtida stödinsatser i större utsträckning bör kopplas till klart
angivna villkor och krav på motprestationer.

Stödinsatserna har i
alltför slor utsträckning varit kortsiktiga och inriktade pä att för stunden
vara biUiga för slaten. Genom att de ofta mås-le kompletteras med yllerligare
insatser har man endast i efterhand, och inle alltid ens då, fått de totala kostnadema
klara för sig. EnUgt vår uppfattning måste beslut om statUga insatser gmnda
sig på ett fullvärdigt kommersieUt beslutsunderlag. Principen bör vara att det
skall klart framgå vad det får kosta alt uppnå vissa uttalade mål. Detta
ställer i sin tur krav på att målsättningen bUr mer expUcit formulerad. Det
måste vidare bli betraktat som naturligt att man kan misslyckas med insatser
på detta område liksom när det gäller utvecklingssatsningar.

Utredningen konstaterar
avslutningsvis att den genomfört en partiell analys av del icke-permanenla
industristödet under ett antal fömtsättningar beträffande den institutionella
och poUtiska ram inom vilken slödpoliliken bedrivits. Det föreUgger emellertid
ett ömsesidigt beroende mellan del icke-permanenla industristödets omfattning
och utformning och de större poUtiska sammanhangen - i första hand den samlade
industripolitiken samt arbetsmarknads- och regionalpoUtiken. Det är därför egentUgen
inte möjUgt att diskutera icke-permanenta stödåtgärder isolerade, ulan de
måste placeras in i ell större allmän-poUliskt sammanhang. Utredningens arbete
har aktuaUseral en rad frågeställningar rörande företeelser utanför
industristödets egenlUga sfär;

s. 25 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:33 25

BUaga2

Sammanställning

av
remissyttranden över betänkandet (SOU 1981:72) Att avveckla en kortsiktig
stödpolitik

Över
betänkandet (SÖU 1981:72) Att avveckla en kortsiktig stödpoUtik har yttranden
avgivits av riksgäldskontoret, statistiska centralbyrån (SCB),
konjunkturinstitutet, statskontoret, kommerskollegium, överstyrelsen för
ekonomiskt försvar (ÖEF), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens industriverk (SIND),
styrelsen för teknisk utveckling (STU), nämnden för fartygsgarantier (FKN),
länsstyrelserna i Södermanlands län, Värmlands län, Västmanlands län,
Kopparbergs län och Norrbollens län, expertgruppen för forskning om regional
utveckling (ERU), Utredningen (E 1980:02) om den statliga statistiken
(statistikutredningen). Svenska bankföreningen. Svenska Handelskammarförbundet,
utvecklingsfonderna i Östergötlands län. Gollands län och Västernorrlands län.
Landstingsförbundet, Sveriges industriförbund, Sveriges redareförening,
Sveriges hantverks- och industriorganisalion SHIO-Familjeföretagen,
Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Centralorganisationen SACO/SR med överlämnande av yttrande från Sveriges Civilingenjörsförbund
(CF), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges Arbetsledareförbund (SALF),
Föreningen auktoriserade revisorer (FAR), Sveriges Ackordscentral, Skånes
handelskammare.

Vissa
remissinslanser har till sina yltranden fogal yltranden från andra instanser.
Sålunda har av länsstyrelsen i Östergötlands län bifogats yttranden från
Linköpings kommun, Motala kommun och TCO-dislriktel i Östergötlands län, av
länsstyrelsen i Kronobergs län från Svenska Industriljäns-temannaförbundel och
Kronobergs och Blekinge Handelskammare, av länsstyrelsen i Blekinge län frän
Sölvesborgs kommun, av länsstyrelsen i Malmöhus län frän länsarbetsnämnden och
kronofogdemyndigheten i Malmö, av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län från
länsarbetsnämnden i Göleborgs och Bohus län och Göteborgs kommun.

SHIO-Familjeföretagen
och Sveriges grossislförbund ansluter sig lill SAF:s och Sveriges industriförbunds
gemensamma yttrande.

Expertgmppen
för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor (EFA) har valt att i sitt
remissvar informera om den forskningsverksamhet inom EFA:s ram som anknyter
till industristödsulredningens problemställningar.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:33 26

1
EfTekter av icke-permanent industristöd

1,1
Allmänt

Mänga
remissinstanser hat" gjort allmänna uttalanden i positiv eller negativ
riktning kring de frågor som behandlas i avsnittet samt kring avsnittets utgångspunkter.

Statistikutredningen
delar utredningens bedömning av svårigheterna alt utvärdera effekterna av det icke-permanenta
industristödet. Enligt sialistikutredningen kräver en formell utvärdering en
viss metodutveckling som statistikutredningen inte försökt sig på. Eventuella
sädana försök torde möta betydande svårigheter, anser sialistikutredningen, och
vill därför understryka vikten av alt statsmakterna följer sina beslul om
slödin-satser och därmed förenar andra åtgärder genom en löpande bevakning och
informell utvärdering av utvecklingen inom de förelag som åtgärderna riktas lill.

Liknande
synpunkter framförs av LO, som även understryker viklen av atl man lill sitt förfogande
har regislreringsuppgifler som används i statistiska bearbetningar. Skapandet
av ett sådant system måste enligt LO prioriteras.

Även
konjunkturinstitutet instämmer i av utredningen framförda svårigheter att ulvärdera
effekterna av det icke-permanenla industristödet.

Enligt
konjunkturinslilutet kan konsenvenserna för sysselsättningen bli betydligt mera
vittgående än som nämns i utredningen. Etl bibehållande av etl nedläggningshotat
förelag innebär all man håller kvar personal som i stället skulle kunna
sysselsättas i andra förelag med gynnsammare framtidsutsikter, vilket skulle
innebära ett, även för landet som helhet, ökat bidrag till brutlonationalprodukten,
anser konjunkturinslilutet. Enligt konjunkturinstitutets mening kommer inte dessa
förhållanden klart till uttryck i utredningen.

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län vill påpeka atl den samhällsekonomiska kalkyl som
presenteras i belänkandet kraftigt underskallar de samhällsekonomiska
kostnaderna vid varvsnedläggningar. Länsstyrelsen vill understryka att utan del
riktade stödet till Svenska Varv så hade inle omorienteringen och
produktutvecklingen vid Arendalsvarvet varit möjlig. Enligt länsstyrelsen har
en omstrukturering skett som synes ge en god teknisk och ekonomisk avkastning
inom ell helt nytt verksamhetsområde för svensk industrioffshore.

Även
länsstyrelsen i Kopparbergs län ställer sig tveksam till de redovisade
samhällsekonomiska merkostnaderna för varvstödet. Trots att utredningen anger
en läng lista över svårbedömbara storheter och metodproblem anges dessa
kostnader med relativt snäva intervall, konstaterar länsstyrelsen.
Länsstyrelsen anser vidare atl bl. a. samhällskostnaderna för friställd
personal har underskattats i utredningen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:33 27

Länsstyrelsen i Malmöhus tån anför Uknande åsikter, vidare
anser de atl de samhällsekonomiska analyserna av stödinsatserna till
Hälleforsnäs bmk och varven utgör elt positivt bidrag när del gäller atl
utvärdera insatserna och bör utvecklas vidare och exempelvis ingå i regeringens
beslutsunderlag i framlida ärenden.

Kommerskoltegium vill komplettera den i utredningen
anförda beskrivningen av de handelspolitiska aspekterna rörande det icke-permanenta
industristödet. Kommerskollegium framhåller bl. a. att inom EG ökar vissa
länder sitt statsstöd och andra minskar. EG-kommissionen söker för sin del
driva en allt stramare linje. Från USA:s sida har framförts tankar som tyder pä
atl man eftersträvar en snäv tolkning av GATT-koden i riktning mot USA:s
traditionella syn på att statsstöd är angripbart. Med delta vill
kommerskollegium understryka att Sveriges speciella situation talar för atl det
skulle ligga i svenskt intresse atl söka motverka ell fortsatt allmänt bruk av
statliga slöd med därav risker för störningar i frihandeln.

Sveriges redareförening påpekar att även genom
transportstödets och exportkrediternas utformning medverkar de svenska
myndigheterna till en konkurrenssnedvridning

Enligt
redareföreningen har utländska köpare kunnat skaffa sig svenska andrahandsfartyg
till villkor som var betydligt fördelaktigare än de som gällde för köpare inom
landet. Vidare framför redareföreningen atl statens järnvägar genom att erhålla
direkta och indirekta stöd kan konkurrera med bl.a. sjötransporter, pä elt sätt
som innebär konkurrens på skilda villkor.

1.2 Effekter för företagets intressenter m. m.

1.2.1 Utredningens synpunkter och remissutfall

Övervägande delen av de remissinstanser som har ullalal
sig i fråga om det icke-permanenta industristödets effekter för stödförelagets
intressenter instämmer i utredningens bedömning all förutsättningar inte har
skapats för att i ett längre perspektiv bibehålla nuvarande
sysselsättnings-nivå.

Denna bedömning delas av. riksgäldskonloret,
konjunkturinstitutet, statens industriverk, länsstyrelsen i Södermanlands län.
Svenska bankföreningen, UtveckUngsfonderna i Östergötlands län och Gotlands
lån, Sveriges industriförbund, Lantbrukarnas Riksförbund, TCO och SAF.

Utredningens uppfattning alt arbetet i etl olönsamt
förelag skapar negativa effekter i form av bristande arbetsmotivation, förlust
av nyckelpersonal m.m. delas av utvecklingsfonderna i Gotlands län och
Östergötlands lån.

SALF anser däremot att utredningen brister när del gäller
analysen av slödels sysselsättningseffekter.

Enligt utredningen har de statliga stödinsatserna gjort
det möjligt att i flera fall förhindra en konkurs som skulle ha åsamkat ägarna
ännu

s. 28 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:33 28

slörre föriuster. Vidare anser utredningen att del inle
har ställts krav pä ytterligare finansiella insatser frän ägarna.

Denna bedömning delas av SALF och Nämnden för farlygskrediigaran-tier.
Svenska bankföreningen anser utredningens uppfattning i frägan som beaktansvärd.

Utredningen anser all slödel kan orsaka strukturell
obalans i en bransch. Även en viss konkurrenssnedvridande påverkan på råvaruförsörjningen
har kunnat konstateras enligt utredningen. Däremot bedömer utredningen stödels konkurrenssnedvridande
effekter pä arbetsmarknaden som inga eller obetydliga.

Riksgäldskontoret och Lantbrukarnas Riksjörbund finner ulredningeris
bedömning väl så allvarlig.

Konjunkturinstitutet anser atl industristödets konkurrenssnedvridande
inverkan på arbetsmarknaden och lönebildningen är betydligt allvariigare än vad
utredningen bedömer.

1.2.2 Remissinstansernas kommentarer

LRF understryker atl slödel innebär all sysselsättningen
på läng sikt blir mera lidande i de effektiva företagen än i de mindre
effektiva.

TCO
hänvisar till TCO-rapporlen Offensiv industripolitik - ell måste för 80-lalel.
Enligt TCO överensstämmer utredningens bedömning av sysselsättningseffekterna
väl med de i rapporten återgivna erfarenheterna.

TCO vill understryka atl den allvariigasle effekten av den
hittillsvarande politiken är inte kostnaderna i sig utan att de nedlagda
resurserna inle lett till en långsiktig förändring av industristrukturen.

SALF anser alt utredningen brister när del gäller analysen
av slödels sysselsättningseffekter. Utredningen borde, enligt SALF ha en
djupare diskussion kring dessa frågor än vad som är fallet. Vidare påpekar SALF
atl ägarna måste ta sill fulla ansvar vid krissituationer. Den finansiella rekonstruktionen
anses av SALF som ett medel för della.

Utredningens uppfattning all del icke-permanenla
industristödet kan ha försvårat lägel för konkurrerande ekonomiskt bärkraftiga
företag inom samma bransch eller region finner riksgäldskonloret väl så
allvarligt som alt stödet kortsiktigt medför ökade utgifter över statsbudgeten.
På lång sikt torde en förbättring av statens finanser, enligt riksgäldskonloret,
förutsätta en ökad inriktning av industriproduktionen på långsiktigt
konkurrenskraftiga förelag.

1.3 Stöd till oprioriterade fordringsägare

1.3.1 Utredningens ståndpunkter och remissutfall

Utredningen anser alt vissa av krisförelagels mindre underieve-rantörer
bör las särskild hänsyn till vid överväganden om konkurs eller ackord. Denna
uppfattning delas av riksgäldskonloret, länsstyrelsen i Värmtands län och LRF.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:33 29

Länsstyrelsen i Kronobergs län och Svenska bankföreningen
instämmer inte i utredningens ståndpunkter.

1.3.2 Remissinstansernas kommentarer

LRF understryker vikten all genomförandel av
konkurser/ackord innebär särskilt stora påfrestningar för lanlbrukskooperaliva
företag, eftersom medlemmarna deltar både som ägare och leverantörer i
förelagens verksamhet.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att underieveranlörerna
till krisförelag, där staten går in med stöd, skulle få bällre utdelning än
leverantörerna i en motsvarande situaton där staten inte tänker tillskjuta
stöd om förslagen godkänns. Dessutom skulle den föreslagna generella
inriktningen kompensera även företag som kan bära förluster, anför
länsstyrelsen. Della innebär alt länsstyrelsen inle kan tillstyrka förslagel.

Svenska bankföreningen anser alt ell stöd lill
oprioriterade fordringsägare skulle resultera i ett rent godtycke. Dessutom
skulle man riskera att kunderna i framliden blir mindre omsorgsfulla i sin kreditgivning.

2 Överväganden kring handläggningen av det icke-permanenta
industristödet

2.1 Allmänna uttalanden

Endast etl fåtal remissinstanser har uttalat sig i de
frågor kring handläggningen av det icke-permanenla industristödet som har
behandlats i utredningen.

Här presenteras en sammanfattning av remissinstansernas
uttalanden.

Utvecklingsfonderna i Gottands län och Östergötlands lån
instämmer i den kritik som utredningen riktal mot handläggningen av del icke-permanenta
industristödet.

Länsstyrelsen i Östergötlands län förordar alt
stödärendena bör handläggas bättre. Framför allt måste staten aktivare ta del
i nödvändig omstrukturering i stödföretag. Vidare framhåller länsstyrelsen alt
insatserna måste ligga på en nivå som ger verklig effekt och atl formerna bör
anpassas från fall till fall.

Angående utredningens uppfattning om alt regeringen i
allmänhet haft ell myckel dåligt informalionsunderiag att bygga på vid
krissituationer vill statistikutredningen understryka att uppgifter rörande de
enskilda krisföretagen och deras situation endast delvis torde kunna uttryckas
via statistik. Statistikproduktion synes därför inle kunna lösa de aktuella
informationsproblemen, framför sialistikutredningen.

Länsstyrelsen i Blekinge lån vill understryka viklen av
alt företagen och samhället har samma verklighetsbild till grund för sin
planering och sitt agerande.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:33 30

De
problem som utredningen tar upp i avsnillet är enligl TCO mycket centrala. TCO
anför att den industripolitiska organisationen bör öka sin kompetens när del gäller
bransch- och förelagsbedömningar. Det innebär atl organisationen måste bli
mindre specialiserad på t.ex. kapital- och teknikfrågor, för atl istället kunna
stödja företagen på elt mera integrerat sätt, påpekar TCO.

Länsstyrelsen
i Södermanlands län framför atl situationer med kompromisser och ibland
utdragen handläggning, som har framtvingat beslut pä bristfälligt underlag då
krisen redan varit akut, borde kunna förebyggas genom all bevakning och
beredning av ifrågavarande ärenden läggs på en lämplig myndighet, t.ex. statens
industriverk. Enligl länsstyrelsen bör man avvakta resultaten av den pågårnde
utredningen om SlND:s framlid.

Landstingsförbundet
instämmer i utredningens uppfattning att avsaknaden av mål och principer för
industripolitiken varit en grundläggande brist i sammanhanget.

3
Vägar att begränsa antalet politiserade krisfall

3.1
Allmänt

Inledningsvis
redovisas här vissa allmänna uttalanden kring frågor som den allmänna
ekonomiska politikens betydelse, övergripande principer för industripolitiken
för atl begränsa antalet politiserade krisfall saml remissinstansernas syn på
vissa speciella påpekanden i utredningen.

Riksgäldskonloret
inslämmar i utredningens uppfattning att staten inte kunnat avslå från atl gå
in med stödinsatser i de slörre bransch- eller seklorkriserna samt atl dessa
kriser, som lill slörsla delen var orsakade av internationella tekniska och
ekonomiska förändringar, knappast kunde ha förebyggts eller hejdats av svenska
beslutsfattare.

Vidare
finner riksgäldskonloret utredningens påpekande, atl det i fiera OECD—länder
vuxit fram liknande icke-permanenta stödåtgärder under senare delen av
70-talet, värt alt utreda vidare.

Konjunkturinstitutet
understryker all det skulle vara fördelaktigt alt komma bort ifrån vissa
bindningar på kapitalmarknaden som verkar bromsande på näringsutvecklingen.

SALF
delar utredningens syn atl samhället generellt sett bör vara restriktivt när
del gäller stöd till krisföretagen. Enligt SALF bör den statliga industripolitiken
i större utsträckning inriktas på att stimulera framväxten av långsiktigt
bärkraftiga förelag. Grunden för industripolitiken läggs genom en god allmän
ekonomisk politik som underlättar företagsstrukturomvandling, tillägger SALF.

LO
konstaterar all utredningens uppfattning att kriserna hade varit läliare alt
hanlera om den förda ekonomiska politiken hade lett till fler arbetstillfällen
inom industrin och alt del finns etl klart samband mellan

s. 31 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:33 31

den allmänna ekonomiska politikens utformning och
omfattning av det icke-permanenla industristödet, väl överensstämmer med vad LO
framhåller i LO-rapporten Näringspolitik för 80-talel.

LO understryker alt grundläggande för en gynnsam
utveckling av Sveriges näringsliv är en samhällsekonomi i balans.

Sveriges CiviUngenjörsförbund instämmer i utredningens
uppfattning att stödinsatser till företagen inte i allmänhet kan motiveras med
att industrisektorn inle får krympa. Enligl CF bör enda skälet till all
kollektivt stödja en konkurrenssvag näringsgren vara att verksamheten är viktig
ur försörjningssynpunkt. Även CF understryker den ekonomiska politikens
betydelse. Enligt CF bör statsmakternas viktigaste åtgärd vara att tillse atl
marknadsekonomin fungerar effektivt under härför gällande spelregler.

Lantbrukarnas Riksförbund instämmer i utredningens
uppfattning att en ekonomisk politik som skapar fler nya arbetstillfällen är en
viktig åtgärd för alt begränsa effekterna av konjunktur- och struktursvårigheler.
LRF delar också utredningens syn att en avveckling av konkurrenssvaga verksamheter
i många avseenden är en väsentlig förutsättning för utveckling av nya
konkurrenskraftiga verksamheter. Enligl företrädare för lantbruket har de
särskilt goda förutsättningar att förstå innebörden av delta eftersom
arbetskraft har flyttat från lantbruket lill industrin under i stort sett elt
sekel.

Utvecklingsfonden
i Väslernorrlands tån delar utredningens uppfattning att en övergripande
statlig industripolitik snarast måste utformas. Enligl utvecklingsfonden bör
utvecklingsfondernas roll härvidlag yllerligare utvecklas.

TCO
påpekar att behovet av krisåtgärder naturligtvis är beroende av vilka
ambitioner industripolitiken i övrigt har. TCO hänvisar till en av
organisationen förordad offensiv industripolitik med följande innehåll:
-åtgärder för alt allmänt främja den industriella utvecklingen, -åtgärder för
alt påverka stmkturomvandUngen, -åtgärder för alt förbättra de enskilda
förelagens utveckling, -fackligt deltagande/inflytande i ovannämnda punkter.
Enligt TCO har industripolitiken hittills i huvudsak inskränkt sig till att
omfatta den första punkten. Del är framför allt de minimala insatserna för att
påverka strukturomvandlingen som gjort all de icke-permanenta stödåtgärderna
blivit nödvändiga, anser TCO.

Länsstyrelsen
i Östergötlands län anser all särskilda insatser av den art som gjorts under 70-lalet
och som behandlas i utredningen måste ingå i en aktiv politik för att främja
sysselsättningen på kort och läng sikt. De hittills vunna erfarenheterna bör
ligga till grund för vidare hantering av dessa insatser påpekar länsstyrelsen.

Enligt
statens industriverk visar Industristödsutredningen all industripolitiken måste
få en ändrad inriktning under 80-lalet. Industriverket hänvisar lill sitt
program för en aktiv slrukturanpassningspolitik (SIND PM 1981:14) där grunderna
för en sädan förnyelse har skisserats.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:33 32

Länsstyrelsen i Kopparbergs län påpekar all vissa
målsättningar måste fastställas för alt minska behovel av icke-permanent
industristöd. Enligt länsstyrelsen måste industripolitiken utvecklas lill all
bli mer strategisk och långsiktig. Vidare måste satsningarna på ny- och
småföretagandet utvecklas och utökas. Mest väsentligt är den tekniska och marknadsmässiga
utvecklingen, anser länsstyrelsen. Den allmänna ekonomiska politiken måste
underlätta industripoliliska strävanden. En expansiv industri möjliggör
utveckling av den privata tjänstesektorn och den offentliga sektorn,
understryker länsstyrelsen.

Även länsstyrelsen i Norrbottens och utvecklingsfonderna i
Gotlands län och Östergötlands län samt landstingsförbundet anför liknande
åsikter, vidare påpekar landstingsförbundet all ett väsentiigl inslag i en
offensiv industripolitik, vid sidan av insatser på forskningsområdet, kan vara
riktade stimulanser i investeringsledet. Nationella utvecklingsbolag anses av
landstingsförbundet som elt första steg i den riktningen.

Även länsstyrelsen i Norrbottens län understryker viklen
av en långsiktigt fungerande närings- och regionalpolitik. Dessutom kunde de
strukturförändringar som ofta är nödvändiga inom olika branscher genomföras
ulan den typ av förhandlingar som ofta sker idag och som gynnar kortsiktiga
lösningar, påpekar länsstyrelsen.

SAF och Sveriges industriförbund understryker all en
industripolitik för 80-talet måste främja utvecklingen av nya
verksamhetsområden och stärka konkurrenskraften hos huvuddelen av den idag
befintliga industrin. Della kan inte ske genom selektiva subventioner till icke
konkurrenskraftig produktion. I så fall, anser SAF, riskerar vi all lönekoslnadsnivån
överlag drivs upp på en artificiellt hög nivå och försämrar den expansiva
industrins möjligheter.

Nämnden för fariygskreditgarantier vill inom sitt
arbetsområde peka på etl förhållande som är av vikt för all begränsa
kortsiktiga stöd. Eftersom varvs- och sjöfartsnäringarna är så nära anknutna lill
varandra all strukturproblem och förelagskriser inom den ena näringen ofta har
återverkningar på den andra, är del viktigt atl statlig varvs- och
sjöfartspolitik samordnas samt atl insatserna inom en av näringarna alllid
bedöms mol bakgrund av påverkan på den andra näringen, anför nämnden.

3.2. Regional balans

3.2.1 Utredningens ståndpunkter och vissa allmänna uttalanden

För all undvika atl företagsnedläggningar får oacceptabla
konsekvenser från regional balanssynpunkt, måste, enligl utredningen, slöd lill
de ned-läggningsholade enheterna kombineras med insatser utanför stödförela
gets ram. Slaten kan stödja en region genom atl arbetsgivaravgiften blir
differentierad, en regional differentiering av lönenivån eller genom atl
finansiera generella lönekostnadssubventioner till förelagen via kommunalskatten.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:33 33

Lantbrukarnas Riksförbund delar utredningens uppfattning
om behovel av andra åtgärder samtidigt som stödet sätts in, för all undvika att
stödet behöver permanentas. Riksförbundet släller sig positivt lill förslaget
om sänkta arbetsgivareavgifter i vissa regioner.

Riksgäldskontoret finner förslagen värda att utreda
vidare.

SAF och
Sveriges industriförbund påpekar alt del inle är tillräckligt med en anpassning
av det genomsnittliga kostnadsläget. Enligl SAF och Industriförbundet' måste
del även komma lill stånd en bällre anpassad löne-stmktur mellan olika
branscher, yrkesgrupper, regioner, åldersgrupper osv. SAF och industriförbundet
understryker viklen av all lönekostnaderna i ekonomin måste vara så anpassade atl
avveckling av föråldrade verksamheter balanserar utvecklingen av ny industriell
kapacitet, all vi har balans i utrikeshandeln, full sysselsättning och en
tillfredsställande regional fördelning av industrin. Enligl organisationerna
kan statsmakterna underlätta detta bl.a. genom alt eliminera förväntningarna
all slaten skall rädda sysselsättningen i förelag som slås ul på grund av för
höga löneavtal.

Länsstyrelsen i Kopparbergs tån släller sig tveksam lill förslagel.
LämpUgen bör utfallet av exempelvis försöksverksamhet med regionalt differentierande
arbetsgivareavgifter utvärderas innan ytterligare steg i den riktningen tas,
anser länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Värmlands län instämmer i uppfattningen om
behovet av insatser utanför stödföretaget. Länsstyrelsen avvisar förslagel om
regional differentiering av lönenivån som enligl länsstyrelsens mening slår i
motsatsförhållande till målsättningen all erbjuda människor en likvärdig standard
oavsett bostadsort. Transportstöd och differentierade energiskatter är, enligt
länsstyrelsen, exempel på lämpliga insatser för all stärka befintliga företag.

TCO instämmer inle i utredningens uppfattning, vilken enligl
TCO, slär i direkt strid mot organisationens mål både när det gäller löne- och
regionpolitik.

3.3 Bankernas roll

Utredningen konstaterar alt bankerna under senare år förioral
sin betydelse som kreditgivare till näringslivet, alt bankerna därmed fält etl
minskat intresse för att påverka näringslivet i stimulerande riktning och atl
bankernas kompetens inom området minskal. För alt öka bankernas engagemang i stmkturomvandlingsfrågor
anger utredningen ett anlal ståndpunkter, som presenteras i avsnitt 3.3.1.

Länssstyrelserna i Östergötlands län och Södermantands
län, SAF och Sveriges indusiriförbtmd saml Sveriges Arbetsledareförbund delar
utredningens uppfattning utan atl närmare uttala sig i detta.

Svenska bankföreningen ställer sig kritisk mot
utredningens uppfattning. EnUgt bankföreningens mening har inte bankernas
intresse av alt påverka 3 Riksdagen 1982/83.1 samt. Nr 33

s. 34 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:33 34

näringslivet eller bankernas kompelens inom området
minskal. Det är samhället som i mindre omfattning utnyttjar den kunskap och den
näringslivsöverblick som affärsbankerna besitter.

Bankföreningen påpekar också att hittills realiserade
kreditförluster är ett dåligt mått på risktagande.

Även Svenska Handelskammarförbundet och Skånes
handelskammare anför en liknande syn på bankernas roll i strukturomvandlingen.

3.3.1 Utredningens ståndpunkter och remissulfaU

Enligt utredningen kan ekonomiska incitament tänkas få
bankerna att i slörre utsträckning engagera sig i strukturomvandlingsfrågor.
Förtjänstmöjligheter skulle kunna knytas till avkastningen på bankernas lån
till förelagen eller alternativt till volymen av bankernas utlåning.

Svenska Handelskammarförbundet och Skånes handelskammare släller
sig tveksamma till om de ekonomiska incitamenten kan fylla någon funktion som
är bättre och effektivare än de affärsmässiga grunder som normalt skall avgöra
bankernas agerande.

Statskontoret delar utredningens uppfattning i frågan.
Statskontoret hänvisar till remissyttrandet (dnr 772/81-5) över rapporten
"Översyn av det regionalpoliliska stödet lill näringslivet", där
statskontoret framhöll alt de intentioner som finns för alt öka engagemanget i
kreditverksamheten är riktiga.

Enligl utredningen skulle bankernas engagemang i
strukturomvandlingen kunna öka, om bankernas förluster teoretiskt ökar. Della
skulle kunna ske om man genomförde finansiella rekonstruktioner i en slörre
andel av krisfallen, anför utredningen.

Denna bedömning delas av konjunkturinstitutet,
länsstyrelsen i Kronobergs län. Svenska Handelskammarförbundet och Skånes
handelskammare. Samtliga instanser understryker dock att denna syn förutsätter
att de restriktioner som enligl banklagen gäller för bankernas medverkan undan-röjes.

Länsstyrelsen i Värmlands län och Lantbrukarnas
Riksförbund delar utredningens syn utan att närmare uttala sig i frågan.

3.4 Arbetsmarknadens parters roll

3.4.1 Utredningens ståndpunkter och remissutfall

Enligt utredningen bör möjligheten till elt eller flera
råd för slruk-turomvandlingsfrägor utredas närmare.

Utredningens uppfattning delas av riksgäldskontoret, AMS,
länsstyrelsen i Södermanlands län. Lantbrukarnas Riksförbund, TCO och CF.

Länsstyrelsen i Värmlands län anser att frågan bör
överlåtas till arbetsmarknadens parter för avgörande.

Länsstyrelsen i Malmöhus län. Svenska Handelskammarförbundet,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:33 35

SALF och Skånes handelskammare släller sig tveksamma lill
utredningens ståndpunkter i frågan.

Länsstyrelserna i Kronobergs län och Kopparbergs län, SAF saml
Sveriges industriförbund delar inte utredningens syn.

3.4.2 Remissinstansernas kommentar

SALF delar synen på behovel av en bättre samverkan mellan
samhället och arbetsmarknadens parter på det näringspolitiska området men anser
dock atl kostnaderna i samband med strukturomvandlingen i första hand bör bäras
av företagen.

SALF är även tveksam lill om del är nödvändigt all skapa
några nya organ. Den huvudsakliga inriktningen av samarbetet måste gä ut på alt
utforma en långsiktig industripolitik och atl skapa en kvalificerad diskussionspart
åt industridepartementet, påpekar SALF. Vidare föreslår SALF att en sådan mera
aktiv roll kan ges lill näringspolitiska rådet.

Skånes Handelskammare släller sig tveksam till förslagel. Enligl
handelskammaren torde elt eller flera råd i strukturomvandlingsfrågor medföra
än svårare förhandlingar med flera parter inblandade. Skånes Handelskammare
förordar därför atl arbetsmarknadsparlernas särintressen tillgodoses inom
ramen för den representation, som parterna normalt har i de enskilda
obeståndsfallen. Svenska Handelskammarförbundet och länsstyrelsen i Malmöhus
län framför liknande åsikter.

Länsstyrelsen i Malmöhus län förordar all
industridepartementet undersöker om någon av de befintliga organen med
uppgifter inom struklurom-vanlig kan ta över del förslagna slrukturomvandlingsrådels
uppgifter.

Sveriges redareförening påpekar att
kommunikationsdepartementet trots energiska ansträngningar inle, i fråga om
stöd till sjöfarten, lyckades ena arbetsmarknadens parter. Redareföreningen
understryker all brist på enighet mellan parter inte får förhindra eller
fördröja statsmakternas beslut i industripolitiska frågor.

Konjunkturinstitutet anser atl en samordning av insatserna
från olika samhällsorgan behövs, speciellt när det gäller temporära åtgärder,
men att mera långsiktigt hållbara lösningar av strukturella problem kräver
väsentligt mera än en sådan samordning. Det ställer stora krav på skicklighet
och kunnande i såväl tekniska som ekonomiska frågor, anför konjunkturinstitutet.

Även statskontoret delar uppfattningen att del finns ett
behov att samordna stödverksamheten. Enligl statskontorets mening bör möjlighelerna
av att rensa i stödfloran och begränsa antalet engagerade organ för alt också
därigenom förbättra möjligheterna lill samordning och praktiskt handlande,
fortsättningsvis uppmärksammas

s. 36 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:33 36

3.5 Kunskapsuppbyggnad

3.5.1 Utredningens ståndpunkter

Utredningen anser det viktigt all bygga upp och sprida en
förbättrad kunskap om pågående ekonomiska och tekniska utvecklingstendenser
som kan få konsekvenser för industrins slrukturutveckling. Samhället har via
sina industripolitiska organ, i första hand industriverket, möjligheter att ge
förelagen "hjälp lill självhjälp".

Utredningens
uppfattning delas av konjunkturinstitutet, statskontoret, ÖEF, statens
industriverk. Styrelsen för teknisk utveckling. Nämnden för fartygskreditgaranlier,
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, statistikutredningen, utvecktingsjönden
i Östergötlands län och CF.

Ingen av de remissinslanser som har ullalal sig i frågan släller
sig negativ till utredningens ståndpunkter.

3.5.2 Remissinstansernas kommentarer

Sveriges Civilingenjörsförbund understryker viklen av all
ansvaret i första hand måste ligga hos förelagen.

Utvecklingsfonden i Östergötlands län påpekar ätt
regeringens förslag alt avveckla industriverkets branschprogram är svårt all
förslå mol bakgrund av de senasie årens utveckling, eftersom verksamheten
syftar till all förebygga alt akutfall uppkommer. Industriverket har också
olika instrument som kan användas för förebyggande verksamhel via utveckUngsfonderna,
anför utvecklingsfonden i Östergötlands län.

Konjunkturinstitutet vill särskilt framhålla den
information som kommer genom de tekniska attachérna och ifrågasätter om denna
information verkligen utnyttjas i den utsträckningen den vore värd.

Enligt statskontoret bör industriverkets roll och
uppgifter i anslutning till förslagel om kunskapsuppbyggnad närmare övervägas i
samband med en pågående översyn av industriverkets framlida verksamhel och
organisation.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar anför all förslagel
om "hjälp lill självhjälp" överensstämmer med den ändrade form av
långivning som ÖEF förordat och som förs fram av regeringen i lolalförsvarsproposi-lionen.

Statens industriverk anför atl i planeringen av sill
utredningsarbete har verkel lagl särskild vikt vid uppbyggnaden av kunskaper om
internationella förhållanden och vid internationell bevakning, vidare hänvisar
industriverket till sill tidigare förslag (SIND PM 1978:5). Enligl
industriverket har spridningen av verkets utredningsresultat prioriterats. Etl
konsekvent genomförande av denna inriktning har emellertid hämnats av brist pä
resurser, påpekar industriverket.

Styrelsen för teknisk utveckling anser all utredningen
inte i tillräcklig omfattning understrukit den tekniska utvecklingens roll för
en långsiktig

s. 37 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:33 37

industriell förnyelse. I sitt remissvar bifogar STU en
kortfattad beskrivning av STU:s syn på möjligheterna atl aktivt verka för en
teknisk förnyelse.

STU
betonar vikten av atl de organ som har industripoliliska uppgifter samverkar i
starkt ökad utsträckning. STU avser att på skilda sätt la initiativ till ökade
kontakter för erfarenhetsutbyte och samverkan.

Nämnden
för FartygskredUgarantier understryker vikten av att även inhämta kunskaper om
stödanordningar i konkurrensländer för att kunna bedöma effekterna av dessa på
den internationella konkurrenssituationen.

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anser del angelägel atl en kunskapsuppbyggnad om möjligl
sker centralt, så att olika handlingsalternativ i tid kan diskuteras och
analyseras. Vid större samhällsinsatser måste därvid en avvikning ske mellan en
strikt företagsekonomisk bedömning och andra bedömningar, exempelvis av
regional- och arbelsmarknadspolitisk natur, påpekar länsstyrelsen.

3.6 Etableringsbolag

3.6.1 Utredningens ståndpunkter och remissutfall

En lämplig form för statlig medverkan vid slörre
nedläggningar framför allt i regioner där det redan finns en relativt väl
differentierad arbetsmarknad, synes, enligt utredningen vara att bilda etableringsbolag
som ägs delvis av samhället, delvis av privata intressenter med lokal anknytning.

Utredningens
uppfattning delas av länsstyrelsen i Blekinge län, utvecklingsfonden i
Västernorrlands tån och SALF. Positivt till förslagel ställer sig
länsstyrelserna i Södermantands län och / Östergötlands län, Svenska Handelskammarförbundet
och Skånes handelskammare.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län, TCO och CF anser att frågan bör utredas vidare.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser atl förslaget är
bra men ogenomförbart eftersom fömtsättningar för en väl differentierad
arbetsmarknad saknas. Även AMS anger liknande uttalanden.

Statens industriverk anser atl åtgärderna inom ramen för
det anpassningsprogram som verkel föreslagit medverkar lill att behovel av etableringsbolag
minskar.

Länsstyrelsen i Värmlands län är tveksam lill behovel av
nya organ.

Statskontoret, STU, länsstyrelsen i Kronobergs län,
utvecklingsfonderna i Östergötlands tån och Gotlands län, Sveriges industriförbund
samt SAF delar inte utredningens uppfattning om behovet av att bilda etableringsbolag.

3.6.2 Remissinstansernas kommentarer

Svenska Handelskammarförbundet och Skånes handelskammare
anser

s. 38 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:33 38

att etableringsbolagens verksamhel inte bör permanentas
ulan ställas under omprövning när omständigheierna medger del, vidare bör
verksamheten bedrivas på affärsmässiga grunder. Remissinslanserna understryker
viklen av alt kompetensen från näringslivet utnyttjas och alt näringslivet har
en majoritet i etableringsbolagels styrelse.

TCO anför alt förslagel anknyter till ett TCO-förslag om
att en särskild delegation för statliga investeringar bör tillskapas med
kort-varsel i samband med driflsinkränkningar.

Länsstyrelsen i Blekinge län tillstyrker förslaget,
eftersom de insatser som kan göras på del regionala planet med exempelvis
lokaliseringsstöd eller av utvecklingsfonder och regionala investeringsbolag,
enligt länsstyrelsen, inle är tillräckliga vid slörre förelagsnedläggningar.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anför att
investmentbolag över huvudtagel kan fylla en viktig funktion när det gäller
att skapa ny industriell verksamhet och främja utvecklingen av nya produkter.
Enligt länsstyrelsen finns det positiva erfarenheter härav.

Utvecklingsfonden i Västernorrlands län stöder förslaget,
men vill emellertid framhålla all möjligheten, till atl resurser lill mindre
och medelstora förelag i krislägen förmedlas via de regionala
utvecklingsfonderna, borde prövas. Fonden delar således inte bedömningen alt
utvecklingsfonderna torde ha alltför begränsade sysselsättningseffekter på kort
sikt.

Även statskontoret och STU anser all utvecklingsfonderna
bör utnyttjas i samband med nedläggningar.

AMS understryker all det också är viktigt all de budskap
som går från politiskt ansvariga är realistiska vad gäller möjlighelerna all på
krisorlerna skapa nya arbetstillfällen.

Länsstyrelsen i Västmanlands tån anser i stället alt
utvecklingsbolag bör skapas i varje län i syfte alt stödja nybildning av
förelag, differentiering av arbetsmarknaden saml utveckling av befintlig
industri.

4 Beredskap att hantera politiserade krisfall

4.1 Allmänt

Här redovisas vissa allmänna uttalanden kring frågor
angående beredskapen alt hantera politiserade krisfall saml ställningstaganden
till vissa förslag där bara etl fätal remissinslanser har framfört sina
synpunkter.

Konjunkturinstitutet anser inle att utredningens åsikt atl
det behövs en strategisk handlings- och genomförandeberedskap är tillräckligt verklig-helsanknulen.
Enligl institutet visar erfarenheten all del inle varit möjligt alt i förväg
bygga upp strategier och utarbeta planer för hantering av uppkommande
krissituationer. Varje krissituation har sina speciella drag och måste
behandlas med hjälp av expertis på särskilda områden. Kon-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:33 39

junkturinstitulet vill också erinra om alt liknande
förhoppningar knöls lill inrättandet av industriverket, 1973.

Länsstyrelsen i Östergötlands tån och Lantbrukarnas
Riksförbund delar i stort de synpunkter och förslag som redovisas för att
förbättra statens beredskap för stödärenden. LRF vill även påpeka all del är
myckel väsentligt att det finns en flexibilitet i handläggningen hos
regeringen och ansvariga myndigheter, speciellt när det gäller frågor av
förebyggande karaklär.

Utvecklingsfonden i Väslernorrlands län och länsstyrelsen
i Norrbottens län delar utredningens uppfattning om behovet av en bällre
beredskap för krissituafioner i de slörre företagen.

ERU framhåller att den för en god informations- och
handlingsberedskap nödvändiga kunskapsutvecklingen, inklusive exempelvis
bevakning av den internationella regionekonomiska forskningen, även
fortsättningsvis ryms inom ERU:s verksamhet.

Statskontoret och SALF delar utredningens uppfattning atl
departementet bör ansvara för den övergripande och långsikliga utvecklingen saml
alt handläggningen av löpande ärenden sker pä myndighetsnivå.

Vidare understryker SALF atl industriverket bör ges
resurser och befogenheter alt verkställa industripolitiken.

Liknande åsikter anför även statens industriverk.

Länsstyrelsen i Södermanlands län instämmer i utredningens
uppfattning om att en projektgrupp bör inrättas saml att del vid
industridepartementet nyinrättade struklursekrelarialels strategiska
överväganden bör utnyttjas i del löpande arbetet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län tillslyrker också förslagel
om en projektgrupp som skall sköta utrednings- och förhandlingsarbetet vid slörre
förelagskriser. Länsstyrelsen vill också understryka vikten av alt projektgruppen
vid behov kompletteras med externa konsulter och specialister.

TCO instämmer inle i utredningens förslag om en
projektgrupp. Enligt TCO visar erfarenheten atl denna typ av tillfälligt
tillsalla projektgrupper helt tvingas agera pä basis av den typ av information
som företagen förser dem med. Istället förordar TCO en ny organisation
bestående av ell antal branschslyrelser, en strukturkommission och förstärkta
regionala utvecklingsfonder. För att svara för den nödvändiga bransch- och
regionalöver-gripande samordningen samt den allmänna strukturpolitiken bör en slruk-turkommission
inrättas. Industridepartementet bör enligt TCO koncentrera sig på att utveckla
den långsiktiga industripolitiken.

LO hänvisar till sitt näringspolitiska program där även
frågor kring hanteringen av krisfall inom regeringskansliet och andra
myndigheter behandlas.

LO vill understryka vikten av etl dessa frågor, liksom
resonemanget om övergripande principer för industripolitiken, förs vidare och
efter elt ställningslagande från regeringssidan konkretiseras i praktisk
politik.

Sveriges Civilingenjörsförbund framför att del är möjligt
alt struktursek-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:33 40

relarialel kan hjälpa lill att lösa problemen, med dä behövs
verkligen kraftfulla insatser i samverkan med sådana kunskaper på området som
kan finnas vid universitet och högskolor saml inom statliga verk och myndigheter.

Civilingenjörsförbundet betonar även viklen av en
genomarbetad beredskap för förelagskriser. Det viktigaste, enligl CF torde
vara atl dels ha möjligheter och kompelens att kartlägga krisens karaklär och
dels etl åtgärdsregister med kriterier för insatser som gör atl, sä långt som
möjligt, de vanliga marknadsmekanismerna tilläts fungera. Vidare framför CF alt
de helt delar utredningens syn pä tre typer av åtgärder: Överbryggning,
rekonstruktion och avveckling.

4.2 Rekonstruktionsbolag

Utredningen ställer sig avvisande till förelagsobeståndskommilténs
förslag atl inrätta elt statligt rekonstruklionsbolag.

Utredningens uppfattning delas av statskontoret,
länsstyrelsen i Blekinge län och SALF.

Länsstyrelsen i Malmöhus län hänvisar lill sill tidigare
remissyttrande i frågan, där länsstyrelsen föreslog alt dessa frågor bör
karlläggas ytterligare.

Landstingsförbundet, länsstyrelsen i Östergötlands län.
LRF och LO delar inle utredningens uppfattning, ulan anser alt rekonslruklionsbolaget
bör komma lill slånd.

5 Principer för handläggning av stödfall

5.1 Allmänt

Här redovisas vissa allmänna uttalanden kring avsnittet.

Riksgäldskonloret påpekar atl utredningen väl lättvindigt
har behandlat frågan om utländska kreditgivares reaktioner vid konkurser i
svenska förelag.

Enligt riksgäldskonloret är utredningens uppfattning i
frågan ulan någol egentligt faktaunderlag. Riksgäldskonloret finner frågan
myckel svår all bedöma, speciellt då del gäller statliga företag. Å ena sidan
kan en svensk industripolitik med stark inriktning på strukturomvandling och
därmed etl åtföljande ökat anlal konkurser inge ökat förtroende utomlands, men å
andra sidan får inle uteslutas all vår kredilvärdighet utomlands även kan
påverka negativt, anför riksgäldskonloret. Enligl riksgäldskonloret bör denna
aspekt alltjämt beaktas då man överväger all sälta ell förelag i konkurs.

Överstyrelsen för ekonomiskt jörsvar framhåller all ÖEF:s
insatser är inriktade pä all köpa försörjningberedskap och alt ÖEF därför
strävar efter

s. 41 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:33 41

att i föiSta hand träffa avtal med företag som visar
långsiktig överlevnads-föriiiåga. Syftet med ÖEF:s verksamhet är inle att rädda
nedläggningsho-tadé föfétäg Utom i dé fall då en sådan lösning är billigare än
alternativen.

Föiéhingeh Auktoriserade Revisorer anför all kortsiktiga rådrumsin-sälser;
söin i praktiken binder safiihällel vid ytterligare mycket betydande méh ej överblickbarå
insatser, bör undvikas.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser atl regeringen,
efter rekonstruktionen öéh inträdet sörh ägäré i Data-Saab AB och Luxor
Industri AB, inte tillräckligt aktivt och besltitsärnl följt upp vad som skett
i företagen.

Av säiskiid feleväns föf Luxorfallet är, enligl
länsstyrelsen, bristen på tillräckiigt stora insatser föf att skapa annan
sysselsättning i Motala. På ett tidigt stadiurn begärde länsstyrelsen 100 milj.
kr. för sådana insatser, en begäran söhi avvisades äv regeringen, framför
länsstyrelsen.

SALF ftarhför ätt dét kan finnas skäl för slaten all
överta ägandet i stödföretag. SALF ifrågasätter
dock del lämpliga i alt föra samman krisförelag till stora koiicéftier. De
tänkta samordningsfördelarna för t.ex. Svenska Varv eller SVenskt Stål har
visat sig svåra att uppnå i praktiken, påpekar SALF.

5.2 Finansiell rekonstruktion

5.2.1 Utredningens ståndpunkter ocli remissutfall

Utredningen anser alt föreställningarna om konkursen och ackor

dets negativa konsekvenser för sysselsättningen är överdrivna. Utredning

en föreslår att en eventuell finansiell rekonstruktion av ell krisföretag bör

genomföras redan i samband med att slaten engagerar sig och ger slöd.

Samtliga remissinstanser som har uttalat sig i denna fråga
delar utredningens uppfattning.

Riksgäldskontoret, länsstyrelserna i Malmöhus, Kronobergs,
Södermanlands, Västmanlands, Östergötlands och Värmlands län, SALF, FAR, LRF,
TCO, AMS, Svenska bankföreningen, Skånes handelskammare och Svenska Handelskammarförbundet
delar denna uppfattning ulan att närmare uttala sig i frågan.

Även utvecklingsfonderna i Östergötlands och Gottands län
instämmer med utredningen och anser alt det inte finns skäl att till vilket
pris som helst rädda svaga företag undan konkurs.

SALF och Sveriges industriförbund delar utredningens
uppfattning om konkurs och anser däremot all statliga stödinsatser i samband
med rekonslmklioner normall inte bör förekomma.

5.2.2 Remissinstansernas kommentarer

Arbetsmarknadsstyrelsen understryker viklen av att metoden vid varje

rekonstruktion bedömes med hänsyn lill de speciella
förutsättningar som råder.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:33 42

Länsstyrelsen i Värmtands län framför all det vore
olyckligt om kostnaderna för finansiella rekonstruktioner och fortsatt drift
av krisföretagen överflyttas till staten, med hänsyn lill alt de statliga
resurserna för industripolitiken är begränsade.

Enligl länsstyrelsen bör en utvärdering av erfarenheterna
från Vänerskogskonkursen ske.

Länsstyrelsen i Kronobergs län stöder förslaget eftersom della,
enligt länsstyrelsen, bör öka kreditgivarnas ansvar för finansiella och resuUalför-bätlrande
åtgärder.

Enligt länsstyrelsen i Östergötlands län bör statens
ekonomiska engagemang endast avse framåtsyftande åtgärder för alt skapa
lönsamhet eller uppehålla sysselsättningen under begränsad tid. För att della
skall vara möjUgt är det nödvändigt alt låta en finansiell rekonstruktion
föregå statens inträde i företaget, anser länsstyrelsen.

Lantbrukarnas Riksförbund anser alt utredningens
uppfattning alt det på sikt finns möjligheter till bevarad sysselsällningsnivå,
även efter en finansiell rekonstruktion, självfallet gäller i teorin.

Enligl LRF bör man införa någon typ av system där antingen
bankerna tar en större del av föriusterna än vad som varit fallet hittills
innebärande att oprioriterade fordringsägare får rätt lill en viss utdelning
eller där en del av det eventuella slödel kanaliseras lill de oprioriterade
fordringsägarna. LRF instämmer i utredningens förslag under förutsättning alt
man finner ett system enligt ovan.

TCO påpekar att kapitalägarna har klarat sig väl i samband
med företagskriser. Ell skäl härför är enligl TCO att staten inte intagit en
tillräckligt bestämd förhandlingsposition gentemot företagen.

Utvecklingsfonden i Östergötlands lån anser all staten i
fortsättningen inte bör ge vika för påtryckningar och med skallemedel täcka föriuster
som andra och då främst bankerna borde bära.

Liknande uttalanden framför även utvecklingsfonden i
Gotlands tån.

Skånes handelskammare har den uppfattningen atl om
förslaget genomfördes så skulle antalet stödfall kunna minskas väsentiigl och
de delar av berörda företag som kan drivas vidare på affärsmässiga grunder
kunna identifieras på ett kompetent sätt. Dessutom ökar kreditgivarnas ansvar
för och möjligheten till finansiella och resultatförbättrande rekonstruktioner,
påpekar handelskammaren.

5.3 Mål och villkor

5.3.1 Utredningens ståndpunkter och remissutfall

Utredningen anser alt framtida stöd i stöiTe utsträckning
bör kopplas till klart angivna krav på motprestationer och att beslut om
statliga insatser måste gmnda sig på ett fullvärdigt kommersiellt
beslutsunderlag.

Länsstyrelserna i Blekinge län. Malmöhus län och Värmlands
län delar helt utredningens uppfattning.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:33 43

FAR, länsstyrelserna i Östergötlands län och Kronobergs
län, landstingsförbundet och SALF instämmer delvis med utredningen.

5.3.2 Remissinstansernas kommentarer

Länsstyrelsen i Blekinge län påpekar atl det inle kan
anses rimligl att stödmedlen används för att lösa skulder och täcka förluster
som kreditorema borde bära.

Länsstyrelsen
i Östergötlands län anser att del måste ställas höga krav på stödmottagare och
på beredande tjänstemän att precisera vilka åtgärder som måste vidtagas för att
uppnå lönsamhet och underlag för de politiska besluten. Bl.a. är det, enligt
länsstyrelsen, viktigt att de reella problemen analyseras och strategiska
planer utarbetas för hur problemen skall lösas.

Nämnden för fartygskreditgarantier understryker atl klara
genomarbetade målformuleringar innebär atl myndigheter och stödföretag under
stöd-perioden får vissa bestämda riktlinjer att följa.

SALF anger liknande uttalanden.

Enligt
länsstyrelsen i Malmöhus län är del en betydelsefull faktor atl
företagsledningen och anställda härvid motiveras bättre för atl snabbi anpassa
krisföretagen till effektiv och pä sikt lönsam produktion.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:33 45

BUaga3

s. 45 Kontrollera mot PDF

INDUSTRISTÖDETS NETTOKOSTNADER

En rapport upprättad inom industridepartementet

Ds I 1982: 5

s. 46 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:33 46

Förord

Industripolitikens
kostnader har varit föremål för intensivt utredningsarbete och debatt under de
senaste åren. Ett betydande metodutvecklingsarbete kvarstår dock innan vi på
säkra grunder kan uttala oss om alla effekter av den förda politiken. Ett
viktigt led i kunskapsuppbyggnaden om industripolitikens effekter består i att
systematiskt sammanställa och beräkna de statsfinansiella kostnaderna av
industristödet. I föreliggande rapport har detta gjorts varvid hänsyn även
tagits till de intäkter staten erhållit på t.ex. olika lån. Vi har kallat dessa
beräkningar för nettokostnadsredovisning av industristödet.

Rapporten har upprättats
inom industridepartementet. Det under hösten 1981 inrättade
struktursekretariatet och enheten för industri- och mineralpolitik ansvarar
för gjorda sammanställningar och för publiceringen av rapporten. I arbetet med
rapporten har, förutom undertecknade, dep. sekr! Lars Lundberg och dep.sekr.
Bengt Norström deltagit. De omfattande beräkningarna och statistikinsamlingen
har utförts av fil. kand. Ann Bergström, Uppsala.

Stockholm
i maj 1982

Carl
Fredriksson Gunnar Ribrant

s. 47 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:33 47

Innehållsförteckning

1
Inledning ......................................................... . 48

2
Undersökningens uppläggning ............................ . 49

2.1
Allmänt om avgränsningar............................... . 49

2.2
Urval av stödformer .................................... . 49

2.3
Kostnads- och
intäktsklassificeringar .............. . 51

2.4
Beräkningsförfarande ................................... . 51

3 Resultat
.......................................................... . 53

3.1
Översikt ..................................................... . 53

3.2
De olika stödgrupperna .................................. . 57

3.2.1
Investeringsstöd m.m................................. . 58

3.3................................................................. Garantier
och lån 58

4 Övrigt
........................................................... 60

4.1
Jämförelser med andra
utredningar ................ 60

4.2
Behov av ytterligare studier ........................... . 61

Bilaga
1 Begrepp och beräkningsförfarande ............. 63

Bilaga
2 Nettokostnader uppdelade på stödgrupp och stödform .... 66

Bilaga
3 Utvecklingsfondernas långivning ................. 73

Bilaga
4 Utestående garantier och lån ................... 79

s. 48 Kontrollera mot PDF

Skr, 1982/83:33 48

1 Inledning

Flera utredningar om det statliga industristödet har
presenterats under senare år. Bjpnd de mer omfattande analyserna kan nämnas industristödsulredningens
betänkande (SOU 1981:72) "Alt avveckla en kortsiktig slöd-politjk"
och riksdagens revisorers rapport (1981/82: 3) "Det statliga slödel lill
industrin", Vidare genomför statskontoret f. n. pä uppdrag av industridepartementet
en brett upplagd undersökning av det statliga slödel lill kommuner och
näringsliv (den s.k. "STÖD-ulredningen"). Analyserna i föreliggande
rapport bygger lill stora delar på data från STÖD-utredning-

Föreliggande rapport syftar till alt på ell kortfattat och
överskådligt säll redovisa de sfatsfinansiella nettokostnaderna av det industripoliliska
stödet under de senaste sex åren (dvs. perioden 1975/76-1980/81). Därmed
Sträcker sig denna redovisning någol längre fram i liden än vad andra
undersökningar har gjort.

Rapporten skiljer sig från andra, brultoberäknade analyser
pä området. Skillnaden mellan brutto- och netto-begreppen är vikfig alt notera.
Brutto-beräkningar ger ett mätt på volymen av de aktiviteter staten engagerar
sig i. Nettokostnaderna ger ett mått på de resurser som har satts in. Har man
exempelvis gjvjt ett lån på fördelaktiga räntevillkor är del skillnaden mellan
statens upplåfljngsränta öch räntan på det fördelaktiga lånet som utgör den statsfiiansiella
nettokostnaden - det är denna skillnad som måste skjutas till rped skattemedel,

Periodiserjngen av kostnaden är därvid etl problem. Som
beskrivs senare i rapporten har vid beräkningarna den s. k. konianiprincipen
tillämpats. Detta innebär att endast under perioden faktiskt inträffade in- och
utbetalningar har beaktats. En mera fullständig bild skulle ha givits om hänsyn
tagits även lill förväntade kostnader som staten bundit upp sig för genom redan
fattade beslut och kostnader som kan förväntas uppslå. Några sädana prognoser
görs dock inte utöver all de vid periodens slut uteslående statliga
fordringarna på näringslivet redovisas.

Rapporten bör sättas in j ett större sammanhang. Här
behandlas enbart de direkta siatsfinansiella kostnaderna. Rapporten skall ses
som etl steg i riktning mot mer omfattande utvärderingar där också de indirekta
siatsfinansiella kostnadgrna/jntäkterna och effekterna på den totala produktionen
tas med, I3e direkta kostnader som här tagits med är framför allt bidrag,
kostnader för jån, garanfier o.d. som direkt utgår lill de berörda företagen. IndireKta
kostner/intäkter som således inle lagils med är exempelvis att statep får ökde/mjnskade
kostnader för arbelsmarknadspolitiska insatser. Inte heller har effekterna av
ökad/minskad total produk-tjpn beräknats, Det är först genom sådana bredare
upplagda analyser som slutsatser om industristödets samhällsekonomiska effekter
kan dras.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:33 49

2 Undersökningens uppläggning

2.1 Allmänt om avgränsningar

Som framhölls ovan skall denna rapport inte tolkas som en
samhällsekonomisk analys. Stöden lill industrin inrättas med det formella syflel
atl de skall ge en positiv samhällsnytta och det är med denna utgångspunkt som
de bör utvärderas. Man skulle då på intäktssidan behöva studera vad åtgärderna
ger i form av ökad sysselsättning, fier innovationer eller i svårkvanlifierbara
faktorer såsom en bättre branschstruktur, förbättrad regional balans etc. Dessa
effekter skulle vägas mol uppoffringar i form av statens kostnader och
eventuella negativa konsekvenser i form av fördröjd överflyttning av
arbetskraft och andra produktionsresurser till expansiva delar av näringslivet.
En heltäckande sådan analys är utomordentligt krävande alt göra.

Även distinktionen mellan direkta och indirekta effekter
är viktig. De

direkta siatsfinansiella intäkterna av ett utbetalt stöd består exempelvis av

räntor eller avgifter. Del är endasi dessa direkta intäkter som ingår i

beräkningarna. Som exempel på indirekta siatsfinansiella intäkter kan

nämnas att slaten får ökade skatteintäkter tack vare t.ex. ett FoU-slöd

eller slipper betala arbetslöshetsersättning på grund av regionalstöd eller

vissa typer av icke-permanent stöd. Indirekta kostnader och intäkter har ej

beaktats i denna studie. ;

Vidare bör en kommentar göras lill administrationen av del
industripolitiska stödet. Elt betydande anlal myndigheter och organ, såsom
utvecklingsfonderna, kommerskollegium, enheter i regeringskansliet, länsstyrelser,
m.fl. handlägger stödärenden. Kostnaderna för della, dvs. administrationskostnaderna
är inle medtagna i beräkningarna.

2.2 Urval av stödformer

Undersökningen omfattar sådana slöd som har lill främsta
syfte att främja svensk industris utveckling och strukturomvandling. Enbart
sådana slöd som utgör en direkt stimulans för mottagarförelagel och därmed kan fömtsättas
stärka dess konkurrenskraft har tagits med.

Avgränsningen innebär all stöd som inte är inriktade på
all stärka företagens ekonomiska ställning, eller över huvudtagel stöd där det
företagsekonomiska incitamentet för all la emol stödet är begränsat, inte har
tagils med i denna redovisning. Hil hör stöd för förbättring av yttre miljö,
arbetsmiljö samt vissa arbelsmarknadspolitiska stöd: Inle heller har slöd som
utgår av bislåndspoliliska skäl innefattats i undersökningen. Slöd av detta
slag ökar inte - eller syftar i varje fall inle lill all öka - förelagens
konkurrenskraft. Annat statligt slöd, som på olika sätt langerar del industripoliliska
slödel, men som inle medtagits, är slöd lill försörjningsbered- 4 Riksdagen 1982/83. I saml. Nr
33

s. 50 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:33 50

skåp,
glesbygdsstöd, stöd till jord- och skogsbruk samt fiske, energibesparingar och
kollektivtrafik.

Redovisningen
följer en ändamålsklassificering på sju olika huvudgrupper, nämligen icke-permanent
stöd (speciella stöd fill enskilda företag), branschslöd, stöd till forskning
och utveckling (FoU-stöd), regionalpolitiskt stöd, exportfrämjande stöd samt
stöd tUl små och medelstora företag (småföretagsstöd). I ett särskilt avsnitt
tas även statens kostnader genom bl. a. skatteavdrag i samband med vissa
investeringsstöd upp.

1
flertalet fall har klassificeringen varit enkel att göra. Följande speciella påpekanden
bör dock göras.

Som icke-permanent
stöd räknas insatser av tillfälligt slag för elt enskilt företag eller en liten
grupp företag. Rapporten ansluter sig därvid lill de avgränsningar och
definitioner av det icke-permanenta industristödet som presenterats i
industristödsutredningen.

Branschstöd
är stöd som kommer - eller i princip kan komma - alla företag i en bransch
tillgodo inom ramen för ett av riksdag och regering fastställt program.

De
regionalpolitiska stöd som medtagits är enbart sådana som kan bedömas ha direkt
industripolitisk betydelse. Flera av de i statskontorets s. k. STÖD-undersökning
redovisade stöden (såsom kommunalt skatteutjämningsbidrag) har utelämnats.

Även
vissa investeringsstöd i form av framför allt skatteavdrag med tydlig indutripolitisk
prägel har medtagits. Den beloppsmässigt viktigaste posten utgörs här av
investeringsfonderna. Skatteavdragen beaktas vanligtvis inte i debatten om
industristödet, men ur statsfinansiell synvinkel är det jämförbart om staten
betalar ut ett stöd i form av bidrag eller om staten inte uppbär fulla
skatteintäkter på gmnd av ett avdrag. De allmänt inve-steringsstimulerande
skatteavdragen har samlats under posten investeringsstöd m. m.

Ibland
har svårigheter förelegat att klassificera en stödform på viss huvudgrupp. I
dessa fall har den rubrik valts som har bedömts bäst överensstämma med
stödformens huvudsyfte.'Vilka stöd som har medtagits och hur de har
klassificerats framgår av bilaga 2.

En
anmärkning om stödens grad av generalitet förtjänar också atl göras. Somliga
stödformer har tämligen generella kvalifikationskriterier, såsom lokaliseringsstöd.
För detta gäller som bekant huvudregeln att förelaget skall vara beläget i ett
visst stödområde och beräknas kunna bli lönsamt för atl ha möjlighet att få
stöd. Ett annat exempel är exportkrediter, som i princip är tillgängliga för
alla företag vid export av vissa varor och till vissa länder. Åter andra stöd
är speciellt utformade för ett enskilt företag eller en mindre grupp företag.
Hit hör de icke-permanenta stöden, vilka i flera fall uppgått till mycket stora
belopp. I praktiken uppstår på grund härav inga större avgränsningsproblem,
utan man kan bara konstatera att här finns en betydande variation på skalan generell-selektiv.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:33 51

2.3 Kostnads- och intäktsklassificeringar

De under resp. stödform beviljade stöden har indelats i
fem stödtyper; bidrag, tån, garantier och kapitaltillskott samt skatteavdrag.

Som bidrag
räknas sådana stöd som inte kan betraktas som lån, garantier eller
kapitaltillskott. Atl märka är att som bidrag har även avskrivningslån,
villkorslän, rekonstruktionslån och värdegarantier klassificerats. Formellt är
de tre förstnämnda typerna lån, men mest rättvisande torde ändå vara att
betrakta dem som bidrag. Avskrivningslån ges med fömtsättningen att de skrivs
av med etl fast eller varierande belopp varje år. Villkorslån ges vanligtvis i
syfte att minska mottagarens risk, t. ex. för ett utvecklingsprojekt. S. k. rekontruktionslån
har givits fill varvsindustrin. Viss återbetalning kommer atl ske från dessa
lån. Det är emellertid svårt att säga hur stort återflödel blir. I detta
sammanhang har därför den försiktiga vägen att klassificera dem som bidrag
valts, vilket innebär alt ev. framtida återbetalningar skall tas upp som
intäkter under bidragsposten.

Klassificeringen av kapitaltillskott erbjuder i flera fall
betydande problem. När staten köper aktier i ett förelag (dvs. ägartillskott)
är detta enligt gängse betraktelsesätt en tillgång som kan avyttras och som ger
avkastning i form av utdelning. Flera företag som staten gått in i är emellertid
så förlusttyngda atl någon utdelning eller försäljning fill minst anskaffningspris
inte är att påräkna. Enligt ett försiktigt synsätt vore det därför motiverat atl
behandla kapilaltillskotten på samma sätt som bidrag, dvs. att redovisa hela
beloppet som en kostnad. Samtidigt får man då ett nytt problem, nämligen
kostnadernas fördelning över tiden. Här har valts att betrakta
kapitaltillskotten som en tillgång och att som den statsfinansiella kostnaden
ta ett rimligt avkastningskrav, vilket räknats fram på sätt som framgår nedan
(avsnitt 2.4). En nedskrivning av aktiekapitalet redovisas som kostnad.
Därutöver har vissa kapitaltillskott inom del icke-permanenta stödet räknats
som en omedelbar kostnad och därmed jämställts som bidrag.

2.4 Beräkningsförfarande

Industristöd utgår, som redovisats, i flera olika former.
För genomförandet av beräkningarna har det inte enbart varit av vikt att
särskilja de olika stöd-formerna och -typerna, utan också alt hålla isär olika
"steg" i beslutsprocessen. Dessa "beslutssteg" har ofta
blandats ihop i debatten. Ett industristöd beviljas ofta efter följande
beslutssekvens (eller delar därav):

riksdagen anger ramar för stödet

regeringen anger bemyndigande för beslutande organ atl
utnyttja ramen

beslutande organ ger utfästelse om stöd

beslutande organ förbinder sig atl ge slöd

beslutande organ betalar ut stöd/skriver under formell
garanti etc.

stödmoltagande förelag återbetalar stöd (betalar räntor,
premier etc.)

Denna beslutssekvens har valls för att illustrera att del
på flera punkter i kedjan finns "klareringspunkter" som kan innebära
all de ursprungliga intentionerna i riksdagsbeslutet aldrig genomförs fullt ut.
Företagel ifråga kanske väljer alt inle utnyttja statens erbjudande etc. Gapet
mellan av riksdag och regering anvisade belopp och faktiskt utnyttjade
(utbetalade) belopp kan i många fall vara stort.

I föreliggande undersökning har beräkningarna baserats pä
de faktiskt verkställda ul- och inbetalningarna under resp. budgetär. Della
innebär alt utredningen baseras på en konlaniprincip för stödredovisningen. Konianiprincipen
innebär att man antar att kostnaden uppstår i samma ögonblick som t.ex. etl
bidrag betalas ul eller elt lån avskrivs. Denna kostnadsredovisning har
kompletterats med siffror för statens uteslående (beslutade) åtaganden i form
av lån och garantier vid slutet av perioden, dvs. per den sista juni 1981.

Den kontantberäknade nettokostnaden har framräknats på
följande sätt för resp. stödtyp:

För bidrag är nettokostnaden lika med del utbetalade
beloppet.

För tån har nettokostnaden beräknats så atl räntan på den
vid resp. års slut utestående lånestocken kalkylerats. Därvid har som räntesats
använts den genomsnittliga kostnaden för statens upplåning. Uppgift om denna
räntesats har inhämtats från riksgäldskontoret, enligl vilket den genom-

Skr.
1982/83:33 53

sniltliga statliga lånekostnaden under perioden 1975-1981
varierade mellan 8,8% och 13,3%. Till della lägges nedskrivningar av lån.
Denna summa har därefter korrigerats med lill staten inbetalade räntor.

För
garantier är nettokostnaden lika med infriade garantier minskade med erhållna
garantiavgifter. De senare är delvis avsedda atl täcka admi-nislrationskoslnader.
Egentligen borde därför även administrationskostnader inkluderas i
beräkningarna, men så har ej skett på grund av de praktiska svårigheterna att
skilja ul dessa från övriga kostnader.

När det
gäller kapitaltillskotten får man fram nettokostnaden som skillnaden mellan
statens uppläningskostnad och den eventuella aktieutdelningen. Statens
upplåningskostnad används här, såsom nämnts, som schablon för elt rimligl
avkastningskrav. I prinicp borde även de vinstmedel som inte delas ul ulan
fonderas tas med. Så har dock inte skelt. Denna förenkling har dock liten
betydelse. Till avkastningsberäkningen har ev. nedskrivning av aktiekapitalet
adderats som en kostnad.

Beträffande
skatteavdragen har som kostnad upptagils del belopp som undandragils
beskattning genom avdragsmöjlighelen. För investeringsfonderna motsvaras detta
av det belopp som förelagen salt in på del spärrade kontot i Riksbanken. Della
utgör elt mätt på den skatt som normall skulle ha betalats in. Förfarandet är någol
schablonmässigt, eftersom företagens verkliga skattesats kan variera.

Närmare
upplysningar om begrepp och beräkningsförfarande finns i bilaga I. Där återges också den tablå, som
använts vid kalkyleringen av nettokostnaden.

3 Resultat

3.1 Översikt

Resultaten har sammanfallals i tabell I. De totala siatsfinansiella nettokostnaderna
för det industripoliliska stödet uppgick till 31380 milj. kr. (löpande priser)
under sexårsperioden 1975/76-1980/81. Räknat i 1980 års priser blir beloppet 38
miljarder kr. ■

Det industripoliliska
slödel har, som framgår av tabellen, vuxit från en nettokostnad på 910 milj.
kr. 1975/76 lill 7690 milj. kr. 1980/81. Den trendmässiga utvecklingen är
emellertid inle alldeles tydlig. Under den studerade periodens första år är
expansionen kraftig, men 1980/81 skedde en nedgång. Relaterat till
statsbudgeten, finner man atl industristödet i början ökar snabbare än denna
men alt det sedan svarar för en någorlunda konstant andel. Andelen av budgetens
underskott har varit tydligt minskande och var 1980/81 ca 13%. Jämförda med
BNP finner man också en ökning inledningsvis för industrisubvenlionerna. Sedan
1977/78 har emellertid detta relationstal varit räll oförändrat och varierat
mellan 1,4% och 1,8%.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Sammantaget
kan konstateras, att industristödets nettokostnader mellan åren 1975/76 och
1977/78 stiger kraftigt både i absoluta tal och i förhållande till relevanta
jämförelsetal, medan utvecklingen därefter är mera odrama-fisk.

Tabell
1 Industripolitiskt stöd 1975/76-1980/81, nettokostnader

Budgetår

Löpande priser

Fasta priser (1980)

Andel av

(milj. kr.)

statsbudget

budgetens underskott

BNP

(%)

75/76

913

1502

0,9

24,5

0,3

76/77

3 272

4891

2,8

31,2

1,0

77/78

5 358

7182

3,9

21,3

1,5

78/79

5 885

7 165

3,7

15,2

1.4

79/80

8300

9441

4,5

16,6

1,8

80/81

7689

3,6

12,8

1,5

TOTALT

31417

37869

Det
industripolifiska slödels sammansättning framgår av figur I. Som
synes har den övervägande delen (71%) av resurserna bestått av ickepermanent
stöd och det är då särskilt varvsstödet som tyngt statsfinanserna. Att märka
är emellertid att varvsstödel i absoluta lal enligt det här använda
beräkningssättet kostat väsentligt mindre än vad som tidigare angivits. Stödet
till denna bransch har kostal statskassan knappt 11 miljarder kr. (i löpande
priser). I det icke-permanenta stödet ingår vidare flera andra av de senaste
årens krisföretag: LKAB, NJA, Luxor, NCB, SSAB, Uddeholm m.fl.

Det
regionalpolitiska stödet är den näst största stödgruppen med en andel på 12%
och en nettokostnad av 3720 milj. kr. Slödel för forskning och utveckling
kostade 2420 milj. kr. under perioden, vilket motsvarar 8% av totalkostnaden.
Subventionerna till branschprogram, export och småföretag var - relaterade
till övriga siatsfinansiella kostnader för industripolitiken - obetydliga.

I
figur 2 ges en ytterligare belysning av hur nettokostnaderna har utvecklats
årsvis under perioden. Som synes är det framför allt variationer i det icke-permanenta
stödet som svarar för ökningen av nettokostnaderna.

1980/81
skedde dock en nedgång vilken kan härledas till minskat varvsstöd. Att notera
är också att exportstödet 1975/76 gav statskassan ett tillskott på 39 milj. kr.
Därefter har dock även dessa nettokostnader ökat starkt.

Figur
1. Industripolitiskt stöd 1975/76-1980/81 fördelat efter ändamål.

I icke-permanent
st ö d Branschst ö d I St ö d
till forskning och utveckling

Regionalpolitiskt st ö d

Exportst ö d

I_ I St ö d till sm å f ö retag

Figur 2. Industripolitiskt stöd 1975/76-1980/81 fördelat
pä ändamål och år. Nettokostnader i milj. kr. löpande priser.

mili. kr

9000

8300 mkr

8000 -

■
■ ■ ■'■"■'I

7 689 mkr

5000 -

4000

3 272 mkr

3000

2 000 -

s. 57 Kontrollera mot PDF

79/80 80/81

75/76 Icke-permanent
st ö d Branschst ö d

78/79

77/78

76/77

I Sl ö d till forskning och utveckling I Regionalpolitiskt
st ö d

Exportst ö d

I_ I St ö d till sm å f ö retag

Skr. 1982/83:33 57

3.2 De olika stödgrupperna

Nedan följer närmare kommentarer till nettokostnaderna för
de olika stödgrupperna. Tabellunderlag finns i bilaga 2.

Det icke-permanenta stödet (bilaga 2, s. I) kostade sammanlagt under perioden
22240 milj. kr. (löpande priser). Det kan här ha ett intresse att se vilka
enskilda företag som var de slörsla mottagarna:

1) Varvsindustrin 10690 milj. kr.

2)
SSAB 2490 milj. kr.

3)
NJA 2 370 milj. kr.

4)
LKAB 2060 milj. kr.

5)
Statsföretag
(generellt) 980 milj. kr:

De största summorna har, som ocksä framgått äv rnånga
andra sammanställningar, gått till statliga företag eller lill privata förelag
som genom stödet övergått i statlig ägo. Till uppställningen i biläga 2 bör
fogas kommentaren att vissa satsningar finns inbakade i slörre poster som
"skogsindustriförelag" och "tekoföretag". Inom dessa
"branscher" har stödet varit koncentrerat till ett fåtal företag (ASSI,
NCB m. fl. resp. Eiser). Som tidigare påpekats kan de nämnda förelagen - och
andra - ha mottagit flera andra typer av slöd, såsom FoU-slöd och exportsubvenlioner.

Branschsiödet, dvs. mer permanenta program för vissa
branscher, har framförallt gått lill tekoindustrin. Räknar man samman de poster
som riktats mot denna bransch blir beloppet 1 160 milj. kr. eller knappt 90% av
ett totalbelopp på 1 320 milj. kr. (se vidare bilaga 2, s. 2).

Stödet tiU forskning och utveckling (bilaga 2, s. 3)
kostade, pä kort sikt och enligt denna nettokoslnadsmelod, statskassan 2 360
milj. kr. Räknat i fasta priser har FoU-slödet varit i stort sett konstant
under perioden 1975/ 76-1980/81. De största posterna är stödet via STU (I 100
milj. kr.) och skatteavdragen för FoU (800 milj. kr.)

Det regionalpolUiska stödet (bilaga 2, s. 4) uppgick lill
3,8 miljarder kr. för hela perioden. Den största delen av delta belopp hänför
sig lill lokaliseringsstödet (2560 milj. kr.), som också expanderat från 260
milj. kr. 1975/ 76 lill 740 milj. kr. 1980/81. Andra stora poster är här
transportstödet. Norrlandsfondens verksamhel för industriell utveckling och
utbyggnad samt sysselsättningsstödel.

Det exportfrämjande stödet (bilaga 2, s. 5) utgår främst
genom Svensk Exportkredit (SEK) och Exporlkredilnämnden (EKN). Denna typ av slöd
har byggts ut kraftigt och växt från ell avgiftsuttag från företagen pä 39
milj. kr. 1975/76 till en stallig kostnad pä 530 milj. kr. 1980/81. Slörre
delen av sistnämnda belopp utgjordes av tillskott till SEK. Nämnas kan all EKN:s
stock av utestående garantier vid periodens slut var drygt 20 miljarder. Den
sammanlagda kostnaden för exportstödet uppgick lill 990 milj. kr.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:33 58

Liksom den föregående gruppen av stöd svarar småförelagspoliliken
för en mycket liten andel av de industripoliliska kostnaderna. Sammanlagt har
till de små och medelstora företagen gått 700 milj. kr. under perioden (bilaga
2, s. 6). Nära hälften av denna summa består av kostnaderna för industrigarantilån.
Utvecklingsfondernas rörelse- och produktutvecklings-lån har kostat 180 resp.
120 milj. kr. alt märka är att kostnaderna för rörelselånen sjunkit markant de
tre senaste åren. Närmare uppgifter om utvecklingsfondernas verksamhet har
samlats i bilaga 3.

3.2.1 Investeringsstöd m. m.

1 beräkningarna har också, såsom tidigare framgått, medtagits
vissa invesleringsfrämjande stöd (bilaga 2, s. 7). Dessa slöd inkluderas
vanligen inte i industristödet, varför de för jämförharhelens skull utelämnats
i summeringen av den totala kostnaden. Om investeringsstöd m. m. läggs till
övriga nettokostnader blir totalbeloppet 47,9 miljarder kr.

Den största posten är här investeringsfonderna som är
utformade på så vis alt slöd ges som skatteavdrag. Investeringsfonderna är i
stor utsträckning elt slabiliseringspolitiskt instrument. De har dock allt
oftare kommil att användas för mer långsiktiga industripolitiska syften. Del
rör sig här om mycket stora kostnader. Nettokostnaden för investeringsfonderna,
dvs. den medgivna skaltereduktionen, uppgick för hela sexårsperioden till drygt
14 miljarder kr. (löpande priser). Därtill kan läggas kostnader för de
särskilda investeringsfonderna som var 870 milj. kr.

Tvä andra stödformer har förts till denna stödgrupp.
Nedsatt energiskalt kostade under perioden I 350 milj. kr. Statens engagemang i
Investerings-banken medförde däremot en nettointäkt av 100 milj. kr.

3.3 Garantier och lån

Den hittillsvarande redogörelsen har varit begränsad till
nettokostnaderna. För garantier och lån har dessa räknats fram genom all
beakta garantiavgifter, infriade garantier, räntor, nedskrivningar m.m. Det kan
emellertid också vara av intresse all känna till storleken av stocken utestående
lån och garantier. En sådan sammanställning finns i Figur 3. 1 bilaga 4 ges en
mer fullständig förteckning av utestående lån och garantier.

Ser man först tiU garantierna finner man alt dessa nästan
helt utgörs av två stödgrupper, nämUgen icke-permanent stöd (43%) och
exportkreditgarantier (55%). Summan av utestående garantier var vid utgången
av budgetåret 1980/81 ca 38 miljarder kr. Garantierna för varvsindustrin (fartygskreditgaranlier
och bestäUarstöd) utgör ensamma 40% av garantierna. Alt notera är vidare att
diagrammet ger en helt annan bild av storleken av statens exportfrämjande
aktiviteter än vad neltokoslnadsberäkningen gav, där denna stödgrupp endast
utgjorde 3% av totalkostnaden.

Garantierna föranleder kostnader endasi om de måste
infrias, och någon exakt prognos över hur stora dessa kostnader i framtiden
kommer alt bli

s. 59 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:33 59

Figur 3. Utestående garantier och lån 1981-06-30 fördelade
efter ändamål.

-a ■o

■D

■O

—

■O

m n

s. 60 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:33 60

kan av naturliga skäl inte göras. Risken varierar för
olika slag av garantier; för exempelvis exportkreditgarantier har hittills
årligen mellan ca I % och 2% infriats. All märka är då atl staten på intäklssidan
kan tillgodoräkna sig garantiavgifter. Vidare har betydande summor av infriade
garantier senare återvunnits. Om intäkterna håller jämna steg med de infriade
beloppen, behöver inte statens kostnader för garantierna öka även om stocken av
garantier fortsätter all öka. Nämnas kan alt SEK i sin verksamhetsberättelse
för 1981 beräknar statens framtida kostnader för vid 1981 ärs slut uteslående
garantier och gjorda utfästelser lill 7 203 milj. kr.

De uteslående lånen uppgick lill knappt 15 miljarder kr.
Här skiljer sig fördelningen markant från fördelningen av nettokostnaderna. Det
icke-permanenla stödet svarade för 26% av låneslocken. Här kan anmärkas alt som
varvsstöd endast 0,1 milj. kr. gått ut i form av lån. Drygt en tredjedel av lånestocken
utgörs av exportkrediter och en mindre andel - 26% - av regionalpolitiskt slöd.
I den sistnämnda gruppen svarar lokaliseringslånen för den övervägande delen
med en låneslock av 3750 milj. kr. Lånen lill småföretagen uppgick lill I 320
milj. kr., varav utvecklingsfondernas rörelselån uppgick till I 130 milj. kr.

4 Övrigt

4.1 Jämförelser med andra utredningar

Några direkta jämförelser med andra utredningar om
industristödet låter sig inle göras, eftersom syften, avgränsningar, beräkningssätt
och undersökningsperiod varierar så pass myckel. Del kan ändå vara av intresse
alt studera resultaten från slalskonlorels utredning, där följande poster avseende
perioden 1975/76 - 1979/80 ungefärligen motsvarar det som redovisats i denna
rapport:'

Företagsstöd Bidrag 8,3 miljarder kr.

Lån 5,1 miljarder kr.

Garantier 43,7
miljarder kr.

Icke-permanent stöd Bidrag 27.7 miljarder kr.

Lån 3,7 miljarder kr.

Garantier 1.3
miljarder kr.

Skillnaderna är som synes stora, vilket främst torde bero
på skilda beräkningssätt och avgränsningar av stödformer.

En annan omfattande undersökning är Induslrislödsulredningen
(ISU). Denna summerade olika stödlyper som bidrag och lån, vilket naturligtvis

' Administrationstema nr 1, 1982.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:33 61

försvårar jämförbarhelen och ger, i relation till netlokoslnadsmeloden.
avsevärt slörre belopp. Exempelvis angav ISU industristödet för perioden
1975/76-1979/80 lill 58,2 miljarder kr. medan denna rapport för samma period
kom frain lill siffran 23,7 miljarder kr. Samma jämförelse med. avseende på
enbart del icke-permanenta stödet ger siffrorna 24,2 resp. 17,3 miljarder kr.

1 avstämningen av 1980 års långtidsutredning (SOU 1982:4, s.
293) anges industristödet 1979/80 till 14,5 miljarder kr. (nellokostnadsberäkning:
8,3 miljarder kr.). Den förra siffrran baseras på nationalräkenskaper, ISU saml
uppgifter från vissa stödorgan.

4.2 Behov av ytterligare studier

Föreliggande rapport har haft del begränsade syflel all
visa industristödets siatsfinansiella nettokostnader. Den kan därmed inte göra
anspråk på mer än att tillgodose elt grundläggande informationsbehov pä
området. Innan bilden av industristödets alla funktioner om konsekvenser är
någorlunda fullständig fordras yllerligare studier som kan belysa detta ur etl
flertal aspekter. Några projekt förefaller särskilt angelägna.

Alternativkosinadsanalyser. En industripolitisk stödåtgärd
kan inle bedömas enbart utifrån kostnadernas absoluta storlek. Först efter
jämförelse med tillgängliga alternativ kan rationaliteten i ell beslut om stöd
utvärderas. Exempelvis måste varsslödet bedömas efter hur den förda politiken släller
sig i förhållande lill alternativet nedläggning med åtföljande arbetslöshet,
förtidspensioneringar och kapitalförstöring och lill andra alternativ.

Effektivitets- och konsekvensstudier. Effektiviteten hos
och konsekvenserna av industristödet är ofullständigt känd. Bland de myckel
viktiga frågor som särskill bör priorileras finns hur förelagen beter sig i en
situation av hårdnande konkurrens, avtagande tillväxt och ökade politiska
ingrepp i marknadsekonomin i Sverige och utomlands.

Andra väsentliga frågor berör mer djuplrängande analyser
av stödens indirekta effekter, såsom förändringar i konkurrensen och, pä sikt,
industristrukturen samt relationerna mellan förelag och politiker/förvaltning.

Mottagarregister. Föreliggande redovisning är uppställd
efter ändamål med subventionerna. En annan intressant aspekt gäller vilka
företag som erhåller förmåner. Myckel talar för alt elt begränsat antal förelag
får myckel stora statliga stöd. Bilden av vilka företag som lar emol subventioner
är nu ofullständig. Vid de största statliga ingripandena blir del visserligen
känt vart stödet går, men hur mycket sammanlagt ell givet förelag får i
lokaliseringsstöd, FoU-slöd, skattereduktioner, exportkredit-garantier etc. går
inle atl utläsa ur befintliga informationskällor. Etl principförslag lill
utformningen av etl redovisningssystem utarbetas f.n. av statskontoret inom
ramen för STÖD-ulredningen.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:33 62

InternationeUa översikter. Subventioneringen av industrin
är inte nägon särpräglat svensk företeelse, utan i hög grad elt internationellt
fenomen. Vad som däremot är oklart, är i vilken utsträckning länder
subventionerar sin industri och för vilka syften. Jämförelser försvåras av alt
beräkningssätten är mycket varierande. Komparativa studier är angelägna bl.a.
för att belysa skillnader i konkurrensvillkor.

Genomförandet
av stödinsatser. Stödinsatser kanaliseras till mottagarna via ett flertal
myndigheter, som bildar etl stort och bilvis svåröverskådligt nätverk. Detta
kan skapa organisatoriska problem, som minskar målupp-fyllnaden, onödigt
fördyrar stödens administration och minskar företagens möjligheter att
överblicka och hitta rätt bland stödformer och stödorgan. Det kan också vara så
att befingelserna för att förverkliga de politiska intentionerna visar sig
annorlunda ute på fältet. Detta kan framtvinga anpassningar och modifikationer
av stödprogram hos de genomförande myndigheterna på lokalplanet. Denna genomförandels
problemalik. som är högst väsentlig för stödinsatsernas effektivitet, motiverar
också ytteriigare studier.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:33 63

Bilaga 1:1 Bilaga I:
Begrepp och beräkningsförfarande

Kapitaltillskott

Till
kapitaltillskott har räknats:

Aktiekapital

Ägarkapital

Ägartillskott

Bidrag

Till
bidrag har räknats:

Medelstillskolt

Tillskott

Riskkapital

Avskrivningslån

Rekonstruktionslån

Värdegarantier

Schablonränta

"Medelräntan"
på den statliga upplåningen per budgetår. Denna uppgår enligt riksgäldskonloret
lill:

1975/76

8,8%

1976/77

9,5%

1977/78

9,8%

1978/79

10,5%

1979/80

12,0%

1980/81

13,3%

s. 64 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:33 64

BUaga 1:2

Utestående stock

Garantier:
Tidigare garantislock -I- nybeviljade - inlösta. Lån: Tidigare lånestock + nybeviljade
- amorteringar.

Intäkter

Garantier:
Garantiuppgifter, Lån: Ränteintäkter.

Nedskrivningar

Lån:
Avskrivna (efterskänkta) lån -I- ev. föriusttäckning.

Övrigt

Administrativa
kostnader har ej medräknats.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bilaga 1:3

Tablå för uträkning av nettokostnad, milj. kr.

Denna bilaga vill visa hur nettokostnaden har räknats
fram. Som exempel har här tagils lokaliseringsstödet.

POLITIKOMRADE Regionalpolitiska stöd Stödform
Lokaliseringsstöd

75/76

76/77

77/78

78/79

79/80

80/8!

Bidrag

1. utbetalt under året

108.3

169.5

132,9

135,8

154.5

279,3

Lån

2.
utbetalt under året

395.s

368.7

478.7

306,2

593.6

581.2

3.
utestående stock

2 276,9

2 655,9

2813,5

2 897,5

3 275.5

3 471.0

4.
ränteintäkter

97,8

122.9

157,9

178,4

229,0

291.7

5.
kostnad (schablonränta

153.2

205,8

202.4

246.0

.■(03.0

455.5

på utestående stock +

nedskrivningar - ränte-

intäkter)

Garantier

6.
beviljade under året

5,1

II.O

7.4

7.1

3,4

7.
infriade under året

0,1

1.7

5.1

1,4

2,2

3.2

8.
utestående (ack.)

30.9

28,1

18.9

21,9

\6.\

10.3

9. intäkter
(premier och

0,1

0.2

0.1

avgifter)

10.
kostnader för garan-

tier (7-9)

0.0

1.6

5.0

1,2

2.0

3,1

Kapitaltillskott'

11. utbetalt under året

12. utestående stock

13. intäkter

14. kostnad för kapitaltillskott
(schablonränta på utestående stock -I- nedskrivningar - intäkter)

Total kostnad (1-I-5-I-I0+14)

261,5

376,9

340,2

383,0

459,5

737,9

5 Riksdagen 1982/83. I samt. Nr 33

Skr.
1982/83:33 66

Bilaga 2:1

Bilaga 2: Nettoltostnader uppdelade på stödgrupp och
stödform

Icke-permanent stöd 1975/76-1980/81. Nettokostnad milj.
kr. löpande priser

75/76

76/77

77/78

78/79

79/80

80/81

Summa

Industribeställningar

2,8

36.4

43,8

13,3

13,4

109,7

rådrumsbeställningar

Stöd t.
företag med domi-

197,7

113,5

311,2

nerande ställn.
på orten

Stöd t.
nedläggnings-

0,2

13.2

10,6

0,9

4,8

29,7

hotade
företag

Bofors
AB (Kilstaverken)

6,0

13.3

19,3

Datasaab

53,3

10,8

149,1

99,0

152,1

464,3

Järnförädling/Facit

90,0

14,6

1,8

106,4

Kemisk
Industri (Berol)

300,0

Kockums
Industrier

5,3

213,8

15,3

234,4

LKAB

521.0

488,0

1052.8

2061,8

Luxor

35,5

62,0

13,3

. 110,8

Skogsindustriföretag

39,2

603,9

248,0

314,0

1205,1

Statsföretag
(generellt)

132,0

142,5

147,0

177,5

180,0

199,5

978.5

Tekoföretag

3,5

171,9

60,4

6,6

66,3

308,7

Uddcomb

—

12,0

18,0

211,0

241,0

Uddeholm

30,0

33,8

63,8

Specialstålindustrin

0.7

14,4

61.7

73,0

149,8

SSAB

787,8

315,5

514.0

871,0

2488,3

NJA

1 200,0

951,1

63,0

72,0

79,8

2 365,9

Delsumma
stål

(-)

(1200,0)

(1739,6)

(392,9)

(647.7)

(1023,8)

(5
004,0)

Stöd t.
varvsindustri

15,9

950,4

1 352,8

1 507,0

3 787,0

1 116,3

8 729,4

BestäUarstöd

30,7

722,1

567,3

675,8

1995.9

Fartygskreditgarantier

+ 6,4

-1-19,1

+ 24,1

+ 34,3

53.9

+ 30,0

Rederistöd

-1- 0,2

+ 0.7

+ 0,4

+0,4

+ 1,7

Delsumma
varven

(15,9)

(944,0)

(1364,2)

(2204,3)

(4319,6)

(1845,6)

(10693,6)

Totalt icke-permanent
stöd

147,9

2346,3

4110,0

4344,4

6 334,7

4959,0

22242,3

Bilaga 2:2

Branschstöd
1975/76—1980/81. Nettol(ostnad milj. kr. löpande priser

Stödform

75/76

76/77

77/78

78/79

79/80

80/81
Summa

Investéringsgaranti
till gruv-o. tillv.industrin Omställningsstöd till vissa industribranscher
Strukturgarantier till företag inom vissa industribranscher Investeringar inom
manuell glasindustri Rationaliseringar inom konfektionsindustrin Tekniska
konsulenter i vissa industribranscher Särskilda garantier till tekoindustrin
Tekostöd

Utbildningsstöd till vissa industribranscher

Totalt branschstöd

—

+0,2

+ 0,3

13,0

12,5

7,8

10,0

15.8

17,3

19,1

21,9

91,9

0,9

2,2

3,8

0,7

1,4

0,7

9,7

3,0

3,3

1,8

4,4

12,5

7,4

15,9

12,5

18,6

11,0

65,4

0,5

0,6

0,4

0,3

2,6

5,0

12,4

17,0

0,4

34,8

179,7

255,5

314,7

313,0

1 062,9

3,6

4,1

3,9

3,5

3,3

4,8

23,2

12,8

24,2

227,7

305,8

375,9

369,5

1315,5

BUaga
2:3

Stöd till forskning och utveckling 1975/76—1980/81.
Nettokostnad milj. kr. löpande priser

Stödform

75/76 ■■

76/77

77/78

78/79

79/80

80/81

Summa

Energiforskning

6,6

14,0

19,3

26,1

39,8

61,1

166,9

Skatteavdrag
FoU

105,0

115,0

125,0

137.0

151,0

167,0

800,0

STU

127,1 ■

139,7

155,6

188,7

219.8

270,7

1 101.6

Norrlandsfonden

1,2

2,8

2,9

2,6

2,4

0.3

12,2

(forskning,
utredningar

och
inventeringar)

Stirlingprojektet

2,0

2,7

3,5

4,9

11.3

67,5

91.9

SAAB-Scania
(Flygdivisionen)

—

16,6

Volvo
Flygmotor

5,0

35.9

40,9

Svenska
utvecklings AB

104,5

8,6

8,9

9,5

10,9

11,8

154,2

Trätekniskt
centrum i

—

8,0

2,5

10,5

Skellefteå

Industrifonden

6,6

Utrustning
för teknisk

2,6

2,3

2,0

1.7

3,5

4,9

17.0

FoU

Totalt FoU-stöd

349,0

285,1

317,2

370,5

451,7

644,9

2418,4

Regionalpolitiskt
stöd 1975/76-1980/81. Nettokostnad mi|j. kr. löpande priser

Stödform 75/76 76/77 77/78 78/79

79/80

80/81 Summa

Lokaliseringsstöd
Sysselsättningsstöd Transportstöd Särskilt reg.pol. stöd i vissa varvsregioner
Utvecklingsbolag i varvsregioner Norrlandsfonden (ind. utveckling o. utbyggnad)
Regionala investmentbolag i Z- och AC-län Regioninvest i Norr AB
Norrbottendelegationens bidragsverksamhet

Totalt regionalpolitiskt stöd

161,1 26,8 82,4

376,9

23,7

101,9

340,2

15,8

113,4

383,0

12,2

116,3

495,5

31.2

135,1

4,4

737,9

40,0

152,8

7,0

2 594,6

149,7

701,9

11,4

7,9

9,0

10,0

26,9

17,2

26,3

33,2

35,9

29,0

24,6

166,2

30,0

2,4

2,5 0,4

10,5 10,0

12,0 15,0

13,3

4,4

40,7 29,8

187,5

531,2

505,5

575,8

731,2

1020,0

3751,2

Bilaga 2:5

Exportfrämjande
stöd 1975/76—1980/81. Nettokostnad milj. kr. löpande priser

Stödform

75/76

76/77

77/78

78/79

79/80

80/81
Summa

+39,4

Exportfrämjande
stöd till vissa industribranscher Exportkreditfinansiering via SEK

Kostnad
för kapitaltillskott till SEK Exportkreditgarantier Anbudskostnadsstöd genom
Svensk Projektexport

Totalt exportstöd

9,2

14,9

21,0

24,6

32,1

35,5

137,3

0,1

17,0

101,1

440,4

558,6

4.3

4,5

10,2

12,0

14,0

15,6

60,6

+52,9

+ 6,8

12,6

98,4

125,9 1,7

38,0 12,6

215,2 14,3

12,6

43,9

542,1

986,0

152,0 274,8

s. 6 Kontrollera mot PDF

Bilaga 2:6

Stöd till små och medelstora företag 1975/76—1980/81.
Nettokostnad milj. kr. löpande priser

Stödform

75/76

76/77

77/78

78/79

79/80

80/81

Summa

Industrigarantilån

4,4

6,0

56,8

82.2

84,0

78.3

311.7'

Kostnad
för kapitaltillskott

1,7

1,8

1,9

2.0

2,3

2.6

12,3

till Företagskapital
AB

Kostnad
för kapitaltillskott

0,3

2,4

5,9

7,8

14,4

22.3

53.1

till
Industrikredit AB

Svetab

3,9

8.9

9,0

10.0

31,8

Utvecklingsfondernas

36.5

48,6

67,8

10.7

2.0

12,1

177,7

rörelselån

Utvecklingsfondernas

12,3

13,8

17,8

24.6

20,0

27.9

116.4

PU-lån

Totalt

55,2

72,6

154,1

136,2

131,7

153,2

703,0

' I summan ingår inte kostnader för garantier till
Facit/Järnförädling. Broby Industrier AB och Vänerskog. Dessa har förts till de
icke-permanenta stöden.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Skr. 1982/83:33 72

Bilaga
2:7

Investeringsstöd m. m. 1975/76-1980/81. Nettokostnad milj.
kr. löpande priser

Stödform 75/76 76/77 77/78 78/79 79/80 80/81 Summa

Investeringsfonder för 2660,0 1580,0 2 127,5 1668,0 2 187,1 4
140,7 14363,3

konjunkturutjämning

Särskilda
investerings- 638,8 133,3 37,9 20,5 9.3 30.4 870,2

fonder

Kostnad för kapitaltill- +34.2 +34,4 +34,1 0,9 1,9 1,2 +98,7

skott till
AB Sveriges

investeringsbank

Nedsau
energiskatt 95,0 150,0 167,5 160,5 280,5 498,5 1352,0

Totalt 3359,6 1828,9
2298,8 1849,9 2478,8 4670,8 16486,8

s. 1976 Kontrollera mot PDF

Bilaga
3:1

Bilaga 3: Utvecklingsfondernas långivning

Uppgifter om utvecklingsfondernas rörelselån (direktlån)

Milj. kr.
löpande priser'

1975

1976

1977

1978

1979

1980

1981

s. 1977 Kontrollera mot PDF

22,6

8,3

14,1

20,9

31,8

32,4

34,5

Stockholms läns utvecklingsfond (A)

Uppsala läns utvecklingsfond (C)

(beviljat)

4,8

8,9

7,8

9,3

11,2

8.5

11,9

Södermanlands
läns

utvecklingsfond
(D)

4.4

5,8

7,8

3,0

20,0

15.7

14,0

Östergötlands läns utvecklingsfond (E)-

5,4

8,4

11,1

4,7

26,1

16,8

15,1

Jönköpings läns utvecklingsfond (F)

4,8

7,5

7,4

14,3

20,6

13.4

19,4

Kronobergs läns utvecklingsfond (G)

5,8

7,6

10,4

7,0

14,7

18,7

15,8

Kalmar
läns

utvecklingsfond
(H)'

6,3

9,7

11,8

18,7

17,8

23,9

18,3

Gotlands
läns

utvecklingsfond
(1)

2,4

4,1

3,9

2,7

7,9

4,4

6,6

Blekinge läns utvecklingsfond (K)-

5,5

5,2

12,9

9,5

16.3

11.1

6,3

Kristianstads
läns

utvecklingsfond
(L)

9,0

8,0

16,7

14,8

14,5

18,2

15,5

Malmöhus
läns

utvecklingsfond
(M)

5,8

9,7

13,8

23,5

38,6

33,9

36,0

Hallands
läns

utvecklingsfond
(N)

4,9

6,1

8,7

9.5

11.9

11,2

14,4

Göteborgs och Bohus läns utvecklingsfond (0)

7,0

11,7

13,4

12,4

46,7

27,4

13,5

Älvsborgs läns utvecklingsfond (?)

4,6

7,4

11,7

11,4

25,2

17,2

13,4

Skaraborgs läns utvecklingsfond (R)

4,7

6,3

6,8

11,6

12,7

16,8

13,9

Värmlands
läns

utvecklingsfond
(S)

5,2

7,8

10,9

14,1

19,1

16,6

:ning ti
ilaga. 8 mån.

14,7

'
Utvecklingsfondernas räkenskapsår är lika med kalenderår. Pä vissa ställen
har omräk budgetår gjorts, på andra inte, varför både kalender- och budgetår
kan förekomma i denna b 1 de fall uppgiftslämnarna pä resp. utvecklingsfond
redovisat belopp per halvår 1978 och 1

11
statligt 1979 har

beloppen omräknats till att omfatta 12 mån.

~ Preliminära siffror för 1981 har lämnats av D, E, H, K, M,
U resp. W-län.

s. 1978 Kontrollera mot PDF

Skr.
1982/83:33 74

Bilaga
3:2

1975

1976

1977

1978

1979

1980

1981

Örebro läns utvecklingsfond (T)

4.6

5,2

8.7

6,7

9,2

8,6

7,9

Västmanlands läns utvecklingsfond (U)

5,0

4,0

7,0

7,9

15,5

11,6

6,5

Kopparbergs läns utvecklingsfond (W)'

6,1

7,3

12,1

20,9

22,7

27,2

14,6

Gävleborgs läns utvecklingsfond (X)

2.3

3,9

6.3

7,0

11,7

5.2

6,9

Västernorrlands läns utvecklingsfond (Y)

1,1

2,4

5,6

5,4

14.1

9,6

3,2

.lämtlands läns utvecklingsfond (Z)

3,1

4,1

6,7

8.5

11.3

14,2

19,9

Västerbottens läns utvecklingsfond (AC)

7,6

9,5

11,2

16,4

18.6

11,4

6,5

Norrbottens läns utvecklingsfond (BD)

5,5

6,6

5,3

15.1

12,6

9.3

9,4

Totalt:

124,2

171,3

240,6

275,2

450,8

383,3

338,2

s. 1979 Kontrollera mot PDF

Bilaga 3:3

Uppgifter om utvecklingsfondernas produktutvecklingslån (Sufo-lån)

Utbetalt, milj. kr., löpande priser'

1975/76
1976/77 1977/78 1978/79 1979/80 1980/81

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stockholms läns utvecklingsfond

Uppsala läns utvecklingsfond

Södermanlands läns utvecklingsfond

Östergötlands läns utvecklingsfond

Jönköpings läns utvecklingsfond

Kronobergs läns utvecklingsfond

Kalmar läns utvecklingsfond

Gotlands läns utvecklingsfond

Blekinge läns utvecklingsfond

Kristianstads läns utvecklingsfond- Malmöhus läns
utvecklingsfond"

Hallands läiis utvecklingsfond

Göteborgs och Bohus läns utvecklingsfond

Älvsborgs läns utvecklingsfond

Skaraborgs läns utvecklingsfond

Värmlands läns utvecklingsfond

0,29

0,57

0,67

0,70

1,40

2,21

0,45

0,85

1,05

2,15

2,46

1,67

0,92

0,68

0,80

0,73

0,79

1,05

0,70

1,25

1,05

0,4

0,56

1,0

0,20

0,25

0,66

0.70

0,55

0,28

0,06

0,64

0,99

1,23

1.64

—

0,05

1,25

1,61

0,89

0,2

0,14

0,67

1,10

0,65

0,35

3.4

2,25

2,60

3,40

2,6

3,0

0,32

0,36

0.32

0,18

0,19

0,30

3,37

3,32

3,04

2,24

3,34

5,45

0,12

0,42

0,77

1,25

2.50

2,30

1,25

1,40

0,40

0,75

0,99

1,69

0,05

0,40

1.50

1.95

1,60

1,55

Samtliga belopp omräknade frän kalenderår till budgetär.
Preliminära siffror för 1981 har lämnats av F, M och L-län.

Bilaga 3:4

1975/76
1976/77 1977/78 1978/79 1979/80 1980/81

Örebro läns utvecklingsfond

Västmanlands läns utvecklingsfond

Kopparbergs läns utvecklingsfond

Gävleborgs läns utvecklingsfond

Västernorrlands läns utvecklingsfond

Jämtlands läns utvecklingsfond

Västerbottens läns utvecklingsfond

Norrbottens läns utvecklingsfond

Totalt:

0,36

0,31

0,58

1,09

0,91

0,65

0,30

0,50

0,82

0,95

0,67

1,47

0,90

1,20

0,65

0,75

0,90

1,70

0,05

0,25

0,47

0,73

1,42

0,87

0,20

0,32

0,15

0,17

0,65

0.68

0,01

0,03

0,21

0,25

0.42

0,71

3.67

0,04

2,0

35,4

13,37 14,31 16,69 21,69 25,63