Prop. 1982/83:4

Prop.
1982/83:4 Regeringens proposition

1982/83:4

om
skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun;

beslutad
den 22 juli 1982.

Regeringen föreslår
riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

Pä regeringens vägnar JAN-ERIK
WIKSTRÖM

KARL
BOO

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att lagen (1977:1094) om skalleutjämning i Stockholms
läns landstingskommun ersätts av en icke tidsbegränsad lag med i sak samma
innehåll.

1
Riksdagen 1982183. 1 saml: Nr 4

Prop. 1982/83:4 2

Förslag
till

Lag
om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun

Härigenom
föreskrivs följande.

Stockholms läns
landstingskommun får lämna bidrag och lån lill kommuner inom
landstingskommunen, i den män det behövs för att främja skatteutjämning.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1983, då lagen (1977:1094) om skalteuljämning
i Stockholms läns landstingskommun skall upphöra atl gälla.

Prop,
1982/83:4 3

Utdrag

KOMMUNDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde-1982-07-22

Närvarande: statsrådet Wikström, ordförande, och
statsråden Dahlgren, Boo, Petri, Elmstedl, Ahrland

Föredragande: statsrådet Boo

Proposition
om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun

1
Inledning

Lagen (1977:1094) om skalteuljämning i Stockholms läns
landstingskommun Irädde i kraft den 1 januari 1978. Landstingskommunen får
genom lagen befogenhet atl lämna bidrag och lån fill kommuner inom
landstingsområdet, i den mån det behövs för all främja skalteuljämning mellan
kommunerna (prop. 1977/78:48, KU 1977/78:21, rskr 1977/78:104). Lagen gällde
ursprungligen fill utgången av är 1981.

Med slöd av regeringens bemyndigande den 10 april 1980
fick en särskild utredare' i uppdrag att pröva dels frågan om en mera permanent
möjlighet till skalteuljämning i Stockholms län, dels frågan om en motsvarande möjlighel
bör införas för andra län. Utredaren antog namnet utredningen om inomregional skalteuljämning.

Utredningen
om inomregional skalteuljämning föreslog den 3 september 1980 i promemorian (Ds
Kn 1980:7) Fortsatt giltighet av lagen om skalteuljämning i Stockholms läns
landstingskommun att lagen (1977:1094) skulle gälla lill utgången av år 1984.
Efter remissbehandling av förslagel beslöt regeringen vid sammanträde den 4
december 1980 att föreslå att.lagen (1977:1094) om skalteuljämning i Stockholms
läns landstingskommun skulle få fortsatt gilfighet fill utgången av år 1984 i
avvaktan på atl frågan om inomregional skalteuljämning får en mera permanent
lösning. Riksdagen antog förslagel (prop. 1980/81:75, KU 1980/81:16, rskr
1980/81:158). Genom. lagen (1981:210) om fortsatt giltighet av lagen
(1977:1094) om skalteuljämning i Stockholms läns landstingskommun har
föreskrift om förlängningen, utfärdats. 'Landshövdingen Johannes Antonsson.

Prop.
1982/83:4 4

Den 16 december 1981 överlämnade utredningen om inomregional
skalteuljämning sitt belänkande (SOU 1981:93) Inomregional skalteuljämning.
Utredningen föreslår atl samtliga landstingskommuner ges möjlighet atl lämna
bidrag och län i skalleutjämnande syfte till kommunerna inom sitt område.
Ytterligare försöksverksamhet eller tidsbegränsning av lagstiftningen är
enligt utredningens uppfattning inte motiverad. En sammanfattning av utredningens
belänkande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Betänkandet har remissbehandlats. En inom kommundeparlementet
upprättad sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som bUaga
2.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Inomregional skatteutjämning i hela landet

Utredningen om inomregional skalteuljämning föreslår alt
samtliga landstingskommuner ges möjlighel alt lämna bidrag och lån i skalleutjämnande
syfte lill kommunerna inom sitt område.

En slor majoritet av remissinslanserna avvisar en sädan
lösning. Ell stort anlal av dem hänvisar lill alt skalteuljämning meUan
kommuner uteslutande bör vara en stallig angelägenhet. Flera remissinslanser
påtalar också all utanför Stockholms län finns inga resurser att omfördela inom
länen. Några remissinstanser anser atl ell genomförande av förslaget kan leda
till volymexpansion och skattehöjningar. En del remissinstanser befarar också atl
principen om landstingskommun och kommun som två jämställda kommuntyper skulle
rubbas. Flera remissinslanser för fram inomregionalt samarbete med
utjämningseffekter och andra former för landstingskommunal påverkan av den
kommunala ekonomin som alternativ till inomregional skalteuljämning.

En del remisssinslanser ser däremot positivt pä förslaget,
bl. a. Hallands läns landstingskommun. Landstingskommunen menar all tillkomsten
av möjligheten lill en inomregional skatteutjämning enligt utredningens förslag
måste betraktas som ytterligare ett instrumenl för utjämning av nuvarande
obalanser inom en region eller för alt förebygga uppkomsten av nya.

För egen del vill jag anföra följande. Jag anser atl
tillkomsten av ett syslem med inomregional skalteuljämning kan öka
landstingskommunens och kommunernas möjligheter all samverka för en regions
önskvärda utveckling. Utredningen och en del remissinslanser, bl. a.
Landstingsförbundet, menar alt del kan förutsättas atl stöd genom inomregional skalteuljämning
kommer alt utgå endast i begränsad omfattning. Om så är fallet torde enligt min
mening ett sådant slöd komma alt få en begränsad effekt på den kommunala
sektorns totala verksamhetsvolym. Syftet är ju också atl utjämna skillnaderna
i skattesatser och inle alt öka verksamhetsvolymen. Den modell som

Prop. 1982/83:4 5

utredningen har lagl fram kan i och för sig ses som ett
godtagbart system. Jag är emellertid inte beredd atl mol bakgrund av
remissutfallet lägga fram förslag alt samtliga landstingskommuner skall ges
rätt atl lämna bidrag och lån för inomregional skalteuljämning. Systemet med inomregional
skalteuljämning bör även i fortsättningen begränsas fill Stockholms län.

2.2 Inomregional skatteutjämning i Stockholms läns
landstingskommun

Lagen om skatteutjämning i Stockholms läns
landstingskommun irädde i kraft den 1 januari 1978 och har sedan förlängts alt
gälla fill utgången av är 1984. Lagens möjligheter till skalteuljämning har
frän är 1979 utnyltjals av landsfingskommunen varje år. Härigenom har avsevärda
belopp fördelats till drygt hälften av länets kommuner.

Med hänsyn till att vissa kommuner i Stockholmsregionen
under överskådlig framlid kommer alt behöva inomregionalt skatleutjämningsbi-drag
och med beaktande av alt landstingskommunen själv har möjlighet alt avgöra om
stöd skall utgå bör enligl utredningens uppfattning den nuvarande
lagstiftningen ges en permanent utformning. Ytterligare försöksverksamhet eller
tidsbegränsning fyller enligl utredningens uppfattning ingen funkfion.

En så gott som enig remissopinion anser också all den
nuvarande lagstiftningen bör ges en permanent utformning. Endast elt fätal
remissinstanser är mot en sädan lösning.

För egen del ansluler jag mig till utredningens och det
stora flertalet remissinstansers uppfattning atl tiden nu är mogen för en
permanent lösning av frågan om inomregional skalteuljämning i Stockholms län.
Jag förordar därför atl lagen (1977:1094) om skalteuljämning i Stockholms läns
landstingskommun ersätts av en icke tidsbegränsad lag med samma innehåll.

2.3 Inomregional skatteutjämning i Göteborgs- och
Malmöområdena

Utredningens uppfattning att de speciella problem som
finns i Göteborgs-och Malmöområdena inte bör lösas genom inomregional skalteuljämning
delas genomgående av de remissinslanser som yttrat sig i denna del.

Även jag kan ansluta mig till denna uppfattning.

2.4 Lagförslagets utformning

Förslaget lill lagtext har i sak samma innehåll som den nu
gällande provisoriska lagen. De uttalanden om lagens möjligheter och
begränsningar som gjordes i förarbetena till denna lag bör kunna tjäna som
vägledning ocksä för den nya lagen. Detta innebär bl. a. följande.

I kravet pä alt bidragen eller lånen fär lämnas endast i skalleutjämnande

I* Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 4

Prop. 1982/83:4 6

syfte
ligger en begränsning av landstingskommunens befogenhet i detta hänseende. En förulsällning
för all lagen skall få lillämpas är således atl de län eller bidrag som
övervägs framstår som ell led i en allmän strävan atl åstadkomma skalteuljämning
i länet.

Yllerligare
begränsningar i landstingskommunens kompelens kan följa av allmänna kommunalrällsliga
principer. Här kommer i första hand den s. k. likställighetsprincipen i åtanke.
Denna princip innebär alt en landstingskommun inte får särbehandla medlemmar
eller grupper av medlemmar annat än på objektiv grund.

3
Hemställan

Med
hänvisning fill vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen förslår
riksdagen

alt
anta del inom kommundeparlementet upprättade förslaget till lag om skalteuljämning
i Stockholms läns landstingskommun.

4
Beslut

Regeringen
ansluler sig fill föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition
föreslå riksdagen atl anta det förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop.
1982/83:4 7

Bilaga 1

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1981:93) Inomregional
skatteutjämning

Utredningens uppgift har varit att pröva frägan om en
permanent möjlighet lill inomregional skalteuljämning skall införas i
Stockholms län samt om motsvarande möjlighet skall finnas även i andra län.

En redogörelse för skalleuljämningssystemen i Sverige och
Danmark lämnas i kapitel 2. 1 såväl Sverige som Danmark lämnar slaten bidrag
för skalteuljämning till regionala och lokala organ, landstingskommuner och
kommuner resp. amtskommuner och kommuner. I båda länderna finns dessutom inomregional
skalteuljämning i huvudsladsområdena. Det danska inomregionala skalleutjämningssyslemel
är till skillnad från del svenska lagreglerat i detalj. 1 Danmark sker den
inomregionala skatleuljämningen mellan kommunerna inbördes resp. mellan amtskommunerna
inbördes. I Sverige sker den inomregionala skatleuljämningen genom bidrag frän
landstingskommunen till vissa av länets kommuner.

Möjligheten till inomregional skalteuljämning i Sverige
öppnades år 1977 genom en särskild lag om skalteuljämning i Stockholms läns
landstingskommun. Bakgrunden till lagen var att den starka expansionen och de
stora befolkningsomflyttningarna till och inom Stockholmsområdet orsakade en
betydande obalans i ekonomiskt hänseende mellan kommunerna där.

Lagen gavs provisorisk karaktär och en giltighet till
utgången av är 1981.. Efter förslag av utredningen om inomregional skalteuljämning
har lagens giltighet förlängts till utgången av år 1984.

Utredningen visar alt inomregionalt samarbete med
utjämningseffekter förekommer i olika former. Sådan utjämning förekommer såväl
mellan kommuner som mellan en landstingskommun och vissa av kommunerna inom
landstingskommunens område. Dessa effekter uppkommer inom ramen för interkommunala
avtal, kommunalförbund, bolag och stiftelser. Landstingskommunerna kan också
via bidrag lill t. ex. resp. läns utvecklingsfond stödja verksamheten i en
viss kommun. Utredningen har inle kartlagt omfattningen av det här åsyftade
samarbetet utan har endast exemplifierat olika former.

En väsentlig uppgift i utredningens arbete har varit att
analysera kommunernas ekonomiska situafion.

Dessa kommunalekonomiska studier orhfattar

-
översikter för
hela landet

-
särskilda
undersökningar i Värmlands och Kronobergs län

-
speciella
undersökningar av storstadsområdena.

Landsfingskommunernas ekonomiska förhållanden har belysts
översiktligt. Utredningen konstaterar att landstingskommunerna under de
senaste tre åren i väsentlig grad har stärkt sin finansiella ställning.

Prop.
1982/83:4 8

Stockholms läns landstingskommun har utnyttjat möjligheten
all lämna inomregionalt skatleutjämningsbidrag såväl är 1979, 1980 som 1981. Av
länets 23 kommuner har 13 samtliga år erhållit inomregionalt skatleutjämningsbidrag.
Den totala bidragssumman var för år 1979 178,7 milj. kr., förär 1980 193,6 mUj.kr.
och för år 1981 235,4 milj. kr. Det inomregionala skalleuljämningsbidragels
anspråk på landstingskommunens totala skalleinkomster motsvarade för resp. år
en utdebitering av 0,37, 0,36 resp. 0,39 kr./skkr.

Ingel annat län har så stora skillnader mellan kommunerna
som Stockholms län har i fråga om skattekraft och utdebitering. Del inomregionala
skalteuljämningsbidragel har medfört atl skillnaderna i relativ skattekraft
har kunnat reduceras men bidraget har ännu inle gett ell sådant utslag alt
skillnaderna i skallesats har minskal. Den finansiella situationen för
kommunerna i Stockholms län är fortfarande mycket varierande.

I Malmö- och Göteborgsområdena är den kommunalekonomiska
situationen helt annorlunda än i Stockholmsområdet. I såväl Malmö- som
Göteborgsområdena har den största kommunen f. n. stora ekonomiska problem. Förorlskommunerna
har i många fall expanderat snabbt men har pä ett annat sätt än i
Stockholmsområdet konsoliderat sin finansiella slällning. Skillnaderna i
utdebitering och skattekraft är relativt smä i Malmö-och Göteborgsområdena. De
kommunalekonomiska problemen för Malmö och Göteborg bör enligl utredningens
uppfattning inle lösas genom inomregional skalteuljämning, ulan fär las upp lill
behandling i annat sammanhang.

Utredningen konstaterar i sina överväganden och förslag
(kapitel 9) att kommunerna liksom landstingskommunerna . har stärkt sin finansiella
ställning under åren 1978-1979. Denna starka finansiella ställning har
bibehållits under år 1980.

I Stockholms län har det inomregionala skalteuljämningsbidragel
i väsentlig utsträckning använts för alt stärka kommunernas finansiella
ställning. Bidragskommuner har inle haft en snabbare expansion än andra
kommuner. De kommuner som inte erhåller inomregionalt skatleutjämningsbidrag
har inom flera områden högre servicenivå än bidragskommunerna.

Flertalet bidragskommuner skulle utan inomregionalt skatleutjämningsbidrag
ha en mycket svag finansiell slällning. Utan inornregionall skatleutjämningsbidrag
skulle dessa kommuners finansieUa situation förvärras.

Bidragets angelägenhetsgrad och behov för olika kommuner
kommer sannolikt att skifta. Det inomregionala skatleutjämningsbidragel i dess
nuvarande konstruktion möjliggör omprövning varje år av bidragets storlek och
av de för bidraget gällande reglerna. Utredningen anser det vara en fördel atl
inom länet ha denna omprövningsmöjlighet och att landstingskommunen själv har möjlighel
atl bestämma bidragets eller lånens konstruktion och storlek.

Prop.
1982/83:4 9

Utredningen konstaterar atl de skäl som talar för inomregional
skalteuljämning i Stockholms län inte har samma giltighet i landet i övrigt.
Det kan dock enligt utredningens uppfattning vara önskvärt atl landstingskommunerna
har möjlighet att stödja kommunerna inom sitt område i en svår ekonomisk
situation. Inomregionalt skatleutjämningsbidrag får dock inte ersätta kravet på
en fortlöpande förbättring av del statliga skatteuljämnings-systemel. I första
hand bör därför skillnader som skal! utjämnas korrigeras via detta
skatteutjämningssystem. Enligt utredningens uppfattning är det dock önskvärt all
landstingskommunerna ges möjlighel alt lämna bidrag och/eller lån i skalleutjämnande
syfte lill kommunerna.

Utredningen förslår att samtliga landstingskommuner ges möjlighel
att lämna bidrag och län i skalleutjämnande syfte fill kommunerna inom sill
område. Ytterligare försöksverksamhet behövs inle.

Prop.
1982/83:4 10

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (SOU
1981:93) Inomregional skatteutjämning

1 Inkomna yttranden

Efter remiss har yttranden avgetls av jusfifiekanslern
(JK), kammarkollegiet, statskontoret, riksrevisionsverkel (RRV), riksskatteverket
(RSV), samtliga länsstyrelser, landstingskommunerna i Stockholms, Uppsala,
Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Kristianstads,
Malmöhus, Hallands, Göleborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Örebro,
Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorriands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län, kommunerna Botkyrka (indel-ningsdelegerade i
nybildade Botkyrka resp. nybildade Salem), Danderyd, Ekerö, Haninge, Järfälla,
Lidingö, Nacka, Norrtälje, Nynäshamn, Sigtuna, Sollentuna, Solna, Slockholm,
Södertälje, Tyresö, Täby, Upplands-Väsby, Vallentuna, Vaxholm, Uppsala,
Älvkarleby, Nyköping, Linköping, Valdemarsvik, Ydre, Jönköping, Nässjö,
Lessebo, Ljungby, Tingsryd, Uppvid-inge, Växjö, Älmhult, Kalmar, Sölvesborg,
Klippan, Kristianstad, Simrishamn, Landskrona, Malmö, Staffanslorp, Svalöv, Vellinge,
Falkenberg, Halmstad, Hylle, Kungsbacka, Göteborg, Kungälv, Mölndal, Ale,
Dals-Ed, Lilla Edet, Svenljunga, Lidköping, Skövde, Arvika, Filipstad, Grums, Hagfors,
Hammarö, Karlstad, Krisfinehamn, Munkfors, Storfors, Sunne, Säffle, Torsby,
Årjäng, Kariskoga, Ljusnarsberg, Örebro, Fagersta, Hallstahammar, Malung,
Gävle, Kramfors, Sundsvall, Bräcke, Strömsund, Åre, Östersund, Dorotea,
Lycksele, Skellefteå, Sorsele, Umeå, Pajala och Piteå, Svenska kommunförbundet.
Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO) och Landsorganisationen i Sverige (LO).
Länsstyrelserna i en del län har fill sina yttranden fogat yttranden enligt
följande. Länsstyrelsen i Söderrnanlands län från Eskilstuna och Katrineholms
kommuner och Svenska kommunförbundels länsavdelning, länsstyrelsen i Kalmar län
från Svenska kommunförbundets länsavdelning, länsstyrelsen i Blekinge län från
Karlskrona och Ronneby kommuner och Svenska kommunförbundels länsavdelning,
länsstyrelsen i Krisfianslads län från Svenska kommunförbundels länsavdelning,
länsstyrelsen i Malmöhus län frän Skånes handelskammare och Svenska kommunförbundels
länsavdelning, länsstyrelsen i Hallands län från Laholms och Varbergs kommuner
och Svenska kommunförbundels länsavdelning, länsstyrelsen i Älvsborgs län från
Trollhättans kommun och Svenska kommunförbundets länsavdelning, länsstyrelsen
i Örebro län från Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län och
Lantbrukarnas länsförbund i Örebro, länsstyrelsen i Västerbottens län från Svenska
kommunförbundets länsavdelning. Dessutom har yttranden inkommit från Svenska
kommunförbundets länsavdelningar i Östergötlands, Jönköpings, Kristianstads
och Malmöhus län.

Prop. 1982/83:4 H

2 Remissinstansernas huvudsakliga inställning

En slor majoritet av remissinslanserna avvisar förslaget
alt samtliga landstingskommuner ges möjlighet atl lämna bidrag och lån i skalleutjämnande
syfte lill kommunerna inom sitt område. Endast ett 15-lal remissinstanser ultalar
sig för eller har inget atl invända mol försläget i dess helhet' Viss
tveksamhet anförs av elt 10-lal remissinstanser. Däremot ansluter sig med nägot
undantag de remissinslanser som yttrat sig om skatteutjämning i Stockholms läns
landstingskommun lill utredningens uppfattning atl den nuvarande lagstiftningen
skall ges en permanent utformning.

3 Inomregional skatteutjämning i samtliga
landstingskommuner

Det är enligl ulredningeris uppfattning önskvärt atl landsfingskommunerna
har möjlighet att stödja kommunerna inom sill område i en svår ekonomisk
situation. Inomregional skatteutjämning får dock inte ersätta kravet på en
fortlöpande förbättring av det statliga skatteutjämningssyste-mel. I första
hand bör därför enligt utredningens mening skillnader som skall jämnas ul
korrigeras via delta skatleutjämningssyslem.

Ett slort
antal remissinstanser avvisar dock utredningens förslag med hänvisning till att
skatleuljämning mellan korrimuner uteslutande bör vara én statlig angelägenhet.
Statskontoret framhåller all del torde vara olämpligt atl landsfingskommunerna
lar på sig en uppgift som i princip är stallig. Länsstyrelsen i Malmöhus län
menar all utredningens förslag kan ses som etl led i utvecklingen mot decentralisering'av
befogenheter och beslut. Grundprincipen bör dock enligt länsstyrelsens mening
vara atl slaten skall bekosta och administrera de olika formerna äv skatleutjämningsbidrag.
Atl den statliga skatten tas ul efter en progressiv skala medför redan i sig
vissa fördelningspolitiska effekter. Länsstyrelsen i Gävleborgs län menar, att
eftersom staten redan har ett stort inflytande! den kommunala verksamheten så
bör det även i framtiden vara statens uppgift atf bära en del av de kommunala
kostnaderna. Att flytta över det statliga ansvaret på landstingskommunen kan
inte vara lämpligt när de egentliga orsakerna till olikheterna mellan landets
kommuner är en övergripande statlig angelägenhet. Länsstyrelsen i Värmlands
län anser, att den i Sverige använda principen för skalteuljämning bygger på etl
statligt åtagande. Det är således en stafiig angelägenhet att tillse alt
reglerna för uljämningssyslerhel är likformiga och alt tillskjuta de medel som
krävs för att upprätthälla denna princip. Om utredningens förslag genomförs
rubbas denna grundprincip och vi får tvä organ som har ansvar för skalteuljämning,
dels slaten och dels landstingen. Även Jönköpings läns landstingskommun,
Lessebo, Malmö, Karlskoga, Lycksele och Skellefteå kommuner samt Svenska
kommunförbundet betonar ,all skalteuljämning bör vara en statlig angelägenhet. /?/?
V framhåller atl om både stat och landsfing skall svara för skatteutjämning kan
de fördelnings-

Prop.
1982/83:4 12

mässiga konsekvenserna bli oklara. Kristianstads kommun
hävdar all statlig skatteutjämning, extra skatleutjämningsbidrag och inomregional
skalteuljämning medför tillsammans stora risker för oenhellighet och principlöshet
genom sin svåröverskådlighet. Ekerö kommun, som anser alt skatteutjämning
mellan kommuner är en stallig angelägenhet, menar atl inomregional skalteuljämning
är en bra lösning i avvaktan på atl staten lar sitt ansvar. Sollentuna kommun
tillstyrker i princip utredningens förslag om bidrag och län i skalleutjämnande
syfte. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser alt del extra skatleutjämningsbidragel
mycket väl fyller sin funktion i situationer när del ordinarie skalteuljämningsbidragel
inle fungerar. Liknande synpunkter förs fram av länsstyrelserna i Malmöhus,
Älvsborgs och Skaraborgs län, Kalmar läns och Värmlands läns landstingskommuner
och bl. a. Munkfors, Sorsele och Skellefteå kommuner. Även LRF betonar de extra
skatteutjämningsbidragen som en möjUghet i detta sammanhang.

Utredningens uppfattning att inomregional skalteuljämning inle
fär ersätta kravet på en fortlöpande förbättring av det statUga skalteutjämnings-systemel
delas av samtliga remissinslanser som yttrat sig i denna del. Länsstyrelserna i
Jönköpings, Blekinge, Skaraborgs och Värmlands län anser alt om del statliga skatleuljämningssyslemel
inte helt fyller sina syften bör i första hand förändringar av nuvarande
bidragssystem göras. Länsstyrelsen i Västerbottens län förordar med hänsyn lill
den ekonomiskt negativa utvecklingen i Norrlandskommunerna en lolal översyn av skalleuljämnings-systemet.
Länsstyrelserna i Värmlands, Kopparbergs och Västernorrlands län ser en fara i
att inomregional skalteuljämning kan tas till intäkt för att minska statens
åtaganden. Jämtlands läns landstingskommun för fram liknande synpunkter liksom
Uppsala, Lycksele och Skellefteå kommuner. Malmö,kommun, som betonar behovet av
fortlöpande förbättring, anser att skatteutjämningssyslemet snarast bör ses
över så atl även kostnadsfaktorer som är specifika för storstäderna beaktas.
Stockholms kommun anser atl det inte är särskilt rafionellt atl ha flera
utjämningssystem som verkar vid sidan av varandra. Med de förändringar av
kommunernas skattekraft som planeras, har skälen för en förstärkt statlig skalteuljämning
blivit än starkare.

Flera remissinstanser påtalar atl utanför Sockholms län
finns inga resurser atl omfördela inom länen. Svenska kommunförbundet
framhåller att de speciella kommunalekonomiska förhållanden med stora
skillnader i skattekraft och skattesatser som finns i Stockholms län inle
existerar i något annat län. Utanför Stockholms län erhåller samtliga
landstingskommuner och nästan samtliga kommuner skatleutjämningsbidrag från
staten. Del saknas således ekonomiska resurser alt omfördela inom övriga län.
Det system som fillämpas i Stockholms län är därför inte användbart i andra
delar av landet. Länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands öch
Västmanlands län anför liknande synpunkter. Kammarkollegiet tar särskill fasta
på all de speciella förutsättningar som finns inom Stockholms län saknar
motsvarighet ute i

Prop.
1982/83:4 13

landet. Praktiskt taget samtliga kommuner utanför
Stockholms län har brist på skattekraft i skalteuljämningslagens mening. RSV
menar alt en inomregional skatteutjämning enligt utredningens modell skulle
utanför Stockholms län innebära all landstingskommunen tar av sina inkomster -
såväl kommunalskatlemedel som slafiigl skatleutjämningsbidrag, och andra
inkomster- för alt ge bidrag eller lån till primärkommun. Eftersom staten gett skatleutjämningsbidrag
till landstingskommunen skulle den inomregionala skatteutjämningen innebära en
urholkning av del statliga skatteutjämningssyslemet till landstingskommunerna.
RSV är därför tveksamt fill att reformen skall gälla inom andra
landstingskommuner än i Stockholms län. Strömsunds och Skellefteå kommuner
betonar att det inle finns några ekonomiska resurser alt fördela inom landstingskommunerna.
Umeå kommun anser del principiellt allvarligt att landslingen skall ges
möjlighet all till kommunerna lämna bidrag ur ett bidrag landstingen själva
fält av staten.-

Flera remissinstanser ifrågasätter utredningens bedömning
att inomregional skatteutjämning i regel inte kommer atl påverka
landstingskommunernas utdebitering eller leda till en oacceptabel
volymexpansion av den kommunala sektorn. Statskontoret framhåller alt det
ligger en risk i atl krav frän fattiga kommuner på rättvisa och likställighet
kommer alt driva fram successivt ökade anslag för inomregional skalteuljämning.
Benägenheten för landstingskommunerna alt ge efter för sådana krav kan påverkas
av alt bidragen lill viss del kan finansieras med statliga skatleutjämningsbidrag
till landstingskommunerna. Länsstyrelsen i Kronobergs län noterar särskill alt
länets landsting självt i det statliga skatteutjämningssyslemet bedömts ha så
små resurser alt det är i behov av statligt slöd. Del kan då inle vara riktigt atl
landstinget i sin tur skall dela ut bidrag lill kommunerna. Krav frän dessa på
hjälp medför risker för skålteuljämningsbehov hos landstinget och en totalt
sett ökad kommunal konsumtion. Detta är inte rimligt i dagens samhällsekonomiska
situation. Liknande synpunkter framförs av Ålvsborgs läns landstingskommun.

Utredningens anlagande alt inomregional skatleuljämning
får så ringa användning utanför Stockholms län atl kostnaderna inte medför
någon skattehöjning, annat än i undanlagsfall, avvisas av länsstyrelsen i
Värmlands län. Även länsstyrelserna i Blekinge, Kristianstads och Malmöhus lån
befarar att en tillämpning av förslaget leder till höjd landstingsskatt. Sådana
farhågor uttrycks också av Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Malmöhus saml
Göteborgs och Bohus läns landstingskommuner. Svenska kommunförbundet samt
Nyköpings, Lessebo, Malmö, Svenljunga, Sunne och Åre kommuner. Länsstyrelsen i
Kristianstads län samt Östergötlands och Jönköpings läns landstingskommuner
betonar att landstingskommunernas vanliga verksamheter fär stå tillbaka vid de
prioriteringar som måste göras om skatten inte höjs. LO anser all utredningens
förslag antingen medför en höjning av landstingsskatten eUer kräver förstärkta
statliga skatleutjämningsbidrag. Några remissinslanser är positiva lill
utredningens förslag. Hallands, läns

Prop.
1982/83:4 14

landstingskommun ansluler sig lill utredningens förslag
med följande mofivering. Tillkomsten av möjligheten lill en inomregional
skatteutjämning enligt utredningens förslag mäste betraktas som ytterligare etl
instrumenl för utjämning av nuvarande obalanser inom en region eller för att
förebygga uppkomsten av nya. Med de begränsningar i tillämpningen som
föreslagits av utredningen och vilka även förvaltningsutskottet ser som
grundläggande, finns enligl utskottets mening inte skäl för alt möjligheten lill
inomregional skatleuljämning skulle innebära en risk, varken för
landstingskommun eller primärkommun. Systemet skapar i sig givetvis inga nya
resurser men kräver egentligen ej heller tillskott därav. Delta förhållande
gäller om man strikt ser inomregional skatteutjämning som etl
fördelningssystem. Med detta synsätt skulle risken för annan skaltehöjning
(landsting) och skallesänkning (kommun) än vad som följer av omfördelningen
mellan landstingskommunen och primärkommunen ej behöva befaras. Detta, att
utjämna utdebiteringen, var ju också elt av de ursprungliga motiven för
systemet. Det kan dock givetvis inte uteslutas, utan snarare hållas för
troligt, atl elt tillskott av resurser hos en kommun leder till något slörre
benägenhet atl tillgodose behov som eljest inte varit möjligl. Sker dä inte
samtidigt med bidragsgivningen en prioritering hos landstingskommunen som
leder till alt man i motsvarande omfattning avstår från resursutnyttjande som
eljest skett, uppstår etl totalt ökat resursbehov och därmed skattebehov. Med skalteut-jämningen
kan således följa ocksä en viss verksamhetsutjämning inom regionen men därtill
viss total volymökning. All använda en del av del fillgängliga
expansionsutrymmet för verksamhets- eller serviceutjämning mellan olika orter
torde även detta få anses ligga inom ramen för de syften som varit vägledande
för utredningen. Den omständigheten alt den samhällsekonomiska situationen i
dagsläget är sämre än då utredningsdirektiven skrevs försvagar inte motiven
för skatleuljämning. Såväl landstingskommuner som primärkommuner har både i
lider med utrymme för expansion och i tider med begränsade resurser tagit sitt
samhällsansvar. Den inomregionala skatleuljämningen enhgl utredningens förslag
ändrar inte pä delta förhällande. Snarare är det så atl tillkomsten av systemet
ökar landstingskommunens och primärkommunernas möjligheter alt gemensamt
samverka för regionens önskvärda utveckling. Uppsala läns landstingskommun
förutsätter atl biaragen får utgä enbart till sädana kommuner som är särskill
hårt drabbade av ekonomiska problem. Därför anser man all inomregionala skatleutjämningsbidrag
inte torde leda till en volymexpansion av den kommunala sektorn.
Landstingsförbundet avvisar de två särskilda yttranden som har bifogats
utredningen. Enligt dessa bör inomregional skatleuljämning endast få förekomma
i Stockholms län. Det framförs bl. a. alt det finns risk för atl inomregional
skalleutjämning utformas på sådant sätt att den kommunala
självbestämmanderätten begränsas, att volymtillväxt och utdebitering ökar och
att även statens kostnader ökar. Förbundet anser atl dessa farhågor är slarki
överdrivna. Om de är befogade måste de dessutom i

Prop. 1982/83:4 15

huvudsak även gälla den möjlighet till inomregional
skatteutjämning som finns i Stockholms län, som i de båda yttrandena föreslås
permanentas. TCO är tveksamt till utredningens förslag, men framhåller alt om
utredningens bedömning all användningen av den föreslagna landstingsbaserade skatleuljämningen
fär en begränsad användning utanför Stockholms län, skulle den ändå kunna införas.

Flera remissinstanser lar upp frågan om hur den
inomregionala skalleutjämningen skulle påverka principen om landstingskommun
och kommun som tvä jämställda kommuner. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser
all riktade bidrag inkräktar på denna princip. Länsstyrelsen i Östergötlands
län säger atl den utformning som utredningen gett lagtexten myckel väl kan ge
utrymme för intrång i den kommunala självstyrelsen. Landslingen fär ju stora
möjligheter all själva utforma och ompröva reglerna för de inomregionala skatteutjämningsbidragen.
Länsstyrelsen i Kalmar län menar att del kan ifrågasättas, om det inle blir ett
ingrepp i den kommunala självstyrelsen, om ett landsting skall kunna ange för
vilka ändamål etl inomregionalt skatleutjämningsbidrag skall användas.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser atl förslaget innebär atl
landstingskommunerna skulle kunna komma atl uppfattas som etl slags överkommun,
vilket kan uppfattas som ett hot mot det kommunala självstyret i kommunerna.
Östergötlands läns landstingskommim anser att det finns en stor risk att
principen om landstingskommuner och kommuner som två likställda parter kommer atl
påverkas menligt. Uppsala läns landstingskommun och Landstingsförbundet avvisar
däremot farhågorna för begränsning av den kommunala självbestämmanderätten.
Upplands-V åsby kommun anser det principiellt betänkligt atl samtliga landsfing
efter egel bedömande får möjlighet atl utjämna kommunernas ekonomiska villkor.
Risk mäste alltid föreligga i ett sådant system att relationerna mellan
kommuner och landsting påverkas, och att den kommunala självstyrelsen berörs.
Uppsala och Ljusnarsbergs kommuner för fram liknande synpunkter. Skellefteå
kommun framhåller alt utan generella behovskriterier finns uppenbar risk för
att landstingskommunen blir en överkommun. TCO, som anser all inomregional skalteuljämning
bör förekomma endasi för sammanhållna regioner, framhåller också risken med
landstingskommunen som överorgan.

Utredningen nämner två fall där den föreslagna skatteutjämningen
kan användas. I det första fallet avses verksamhetsområden som är gemensamma
för kommun och landstingskommun. 1 det andra fallet kan skalteuljämning vara etl
stöd för all en kommun med svåra ekonomiska förhållanden skall kunna skapa sysselsättning
i sin bygd.

När det gäller det första fallet är remissinstanserna i
allmänhet negafiva. RRV ser mänga fördelar med att regionala problem löses
genom samverkan i form av interkommunala avtal, kommunalförbund, bolag och
stiftelser. Del torde även underlätta att lösa problem i regioner som naturligt
hör samman

Prop.
1982/83:4 16

ulan all tillhöra samma landsting. RRV anser därför atl
del vore önskvärt att närmare analysera hur andra former av inomregionalt
samarbete kan användas för alt utjämna kommunernas skatteinkomster.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län och Växjö kommun anser atl ifrågavarande
samarbete mellan kommuner och landstingskommuner lämpligast regleras genom
avtal mellan berörda parter. Nyköpings kommun framhåller atl de
ändamålsbestämda bidrag som avses i förslagel inle har karaklär av skatleutjämningsbidrag
i vederlagen mening. De riktade bidrag del är fråga om kan därför inkräkta på
den kommunala självstyrelsen och principen om landstingskommuner och kommuner
som jämställda kommuntyper. Linköpings kommun understryker också att ändamälsbestämda
bidrag slär i konflikt med såväl idén om kommunal självstyrelse som de
kommunala kompetensreglerna. Liknande synpunkter framförs bl. a. av Ydre,
Sölvesborgs och Klippans kommuner. I fråga om det andra fallet är etl slort anlal
remissinslanser ocksä negativa. RRV ifrågasätter det lämpliga i alt en
landstingskommun genom en inomregional skatleuljämning går in och
subventionerar enskilda investeringar för näringslivet. De kommuner som har
speciella problem på grund av strukturomvandlingen i näringslivet eller en
snabb befolkningsökning etc. kan redan i dag av staten beviljas extra skatleutjämningsbidrag.
Verkel anser att detta även i fortsättningen bör vara en statlig uppgift.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller alt del måste vara svårt atl i fråga
om sysselsält-ningssilualionen i kommunerna finns sädana generella kriterier
som kan läggas till grund för inomregional skatleuljämning. Bidragen blir
härmed riktade i motsats lill de allmänna bidrag som hittills utgått i
Stockholms län. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att en ytterligare
utveckling av länsstyrelsens och övriga länsorgans möjligheter att arbeta med
sysselsättningsfrågorna i länen är ett bättre alternativ än all införa den nu
föreslagna skalteutjämningen. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser alt
föreslagna bidrag riskerar att inte vara förenliga med principen om att
regionalpolitiken är elt statligt ansvarsområde. Västmanlands läns
landstingskommun viU i detta sammanhang särskilt betona att staten noga bör
följa den kommunalekonomiska situationen i de kommuner som drabbas av stora
strukturomvandlingar inom näringslivet, och atl de medel som slår till buds
inom näringspolitik, regionpolitik saml inom ramen för del statliga skatteutjämningssyslemet
systematiskt sätts in för atl motverka en negaliv kostnadsspiral i kommuner med
sysselsättningsproblem och därmed försvagat skatteunderlag. Även länsstyrelsen
i Västmanlands län betonar statens ansvar för uppföljning av den
kommunalekonomiska situationen vid strukturomvandlingar. Skellefteå kommun
vill mot utredningens förslag om skatleuljämning till större
industriinvesteringar i krisdrabbade kommuner anföra alt en sådan bidragsgivninginle
har karaklär av skalteuljämning ulan snarare bör beaktas som projektanslag. För
dylika investeringar finns redan nu underslödsformer frän slaten t. ex. inom
ramen för det regionalpoliliska stödet eller i form av beredskapsmedel. Det bör
vidare påpekas alt i sädana fall bör även det

Prop.
1982/83:4 17

statliga extra skatleutjämningsbidragel vara tillämpligt.
En allt större andel av detta bidrag har också de senaste åren gått till krisdrabbade
kommuner som haft kännbara företagsnedläggningar eller driftsinskränkningar.
LRF framhåller atl i dagens läge drabbas var och varannan kommun av förelagsnedläggelser
eller allvarliga sysselsättningsnedskärningar. Risken är därför stor alt
"rika" landstingskommuner genom bidragsgivning lill sysselsällningsskapande
åtgärder i sina kommuner undergräver företagskli-malel i angränsande
landstingskommuner som ej har råd med liknande bidrag lill sina kommuner. Det
kan heller inte uteslutas atl sådana bidrag i vissa lägen kan motverka de
regionalpolitiska insatser som slaten gör. Dessutom är del inle troligt all
landstingskommunerna vid en bidragsgivning enligt utredningens förslag skulle
betrakta glesbygdskommuneras åtgärder, som lika angelägna objekt som
industrikommunernas engångsåtgärder vid en slörre arbetsplats. När de nuvarande
selektiva stödåtgärderna är otillräckliga bör de kompletteras av statliga
åtgärder och inle som utredningen anser med landstingskommunala bidrag.

Några remissinstanser är positiva när del gäller del andra
fallet. Uppsala läns landstingskommim, som tillstyrker utredningens förslag,
vill särskill understryka utredningens bedömning all inomregional skalteuljämning
kan vara ett stöd för atl en kommun med svära ekonomiska förhållanden skall
kunna skapa nya sysselsättningstillfällen. För kommuner med sviktande
arbetsmarknad och sårbar ekonomi kan nödvändiga insatser innebära etl betydande
risktagande. Den aktuella ekonomiska situationen kan utgöra etl allvarligt
hinder vid industriinvesteringar i t. ex. vägar, reningsverk o. d. i samband
med en industrietablering. Stockholms läns landstingskommun -som tillstyrker
utredningens förslag- framhåller all ell syslem med regional skaltekraflsutjämning
skall vara elt instrument för all åstadkomma en välmotiverad och rättvis
fördelning av resurser inom regionen. Landstingskommunen säger också all
särskilda hänsynstaganden fill lokala företeelser som kan betraktas vara av
allmän regional betydelse för den inomregionala utjämningen skall kunna beaktas
vid regelsystemets utformning. Regionala åtgärder i detta syfte kan dock. inte
ses som en avlastning av statens engagemang eller åtaganden gentemot kommunerna
inom övergripande områden. Det är viktigt alt framhålla betydelsen av att så
inte sker dä del kan motverka eller snedvrida målen för inomregional utjämning.

Svenska kommunförbundet anser beträffande båda de
redovisade fallen alt det egentligen inte är fråga om skatleuljämning i
vedertagen mening. Den föreslagna bidragsgivningen skulle snarare kunna
jämställas med del statliga extra skalteuljämningsbidragel. Syftet med detta
bidrag är bl. a. atl ge slöd till kommuner som av olika skäl kommit i
ekonomiska svårigheter. Därför förordas elt utökat anslag för extra skatleutjämningsbidrag
i avsikt att bistå kommuner som drabbas av förelagsinskränkningar.
Länsstyrelsen i Kalmar län finner det av flera skäl felaktigt att vid sidan av
det statliga skatteutjämningssyslemet medge ell speciellt inomregionalt skatleutjämningsbidrag.

Prop.
1982/83:4 18

Bl. a. anser länsstyrelsen all de syften med bidraget som
utredningen åberopar, t. ex. alt skapa sysselsättning i en bygd eller alt
stödja en kommun med svåra ekonomiska förhållanden, är tillgodosedda i det
befintliga statliga skatleuljämningssyslemel.

Flera remissinslanser
för fram inomregionalt samarbete med utjämningseffekter och andra former för
landstingskommunal påverkan av den kommunala ekonomin som alternativ lill inomregional
skalteuljämning. Enligl kammarkollegiets uppfattning bör här åsyftat samarbete,
kunna användas även i fortsättningen och eventuellt vidareutvecklas om man för
särskilt fall önskar uppnå vissa skalteutjämningseffekter. Länsstyrelsen i
Södermanlands län anför som exempel på ifrågavarande samarbete och påverkan
Södermanlands läns Irafikaktiebolag, SLT. Bolaget, som är huvudman för
kollektivtrafiken i länet, ägs till hälften vardera av landstinget och länets
sju kommuner, men landstinget svarar ensamt för eventuellt driftunderskoll.
Andra exempel är länets turistverksamhet, museiverksamheten,
kulturminnesvården, friskvärden samt deltagande i finansieringen av
utvecklingsfonden. Exemplen visar alt man i länet har kommil långt i dessa
samverkansfrågor och länsstyrelsen anser alt delta även i fortsättningen bör
vara en framkomlig väg för atl lösa särskilda uppgifter. På delta säll erhålls
betydande utjämningseffekter utan atl inomregional skatteutjämning behöver
tillgripas. Länsstyrelsen i Örebro län påpekar atl landstinget under hela 70-lalet
varit aktivt när det gäller insatser som riktat sig till primärkommunerna. Som
exempel nämns utlokalisering av arbetstillfällen, bildande och uppbyggnad av
ett länslrafikbolag, satsningen på turism och kraftigt utökade medel till
utvecklingsfonden. Det är av betydligt större intresse för länets kommuner än etl
inomregionalt skatleutjämningsbidrag att landstinget under 80-talet fortsätter
med aktiva riktade insatser som är till särskilt stor nytta för länels mindre
kommuner. Östergötlands läns landstingskommun hävdar att samverkan mellan
kommun och landsting bör även i fortsättningen ske genom alt gemensamma
angelägenheter löses i olika former av samverkansprojekt där resursinsatsen från
kommuner och landsting fär avgöras från fall till fall. Jönköpings läns
landstingskommun nämner atl en del investeringar sker i samverkan mellan
landsting och kommuner, exempelvis värdcentraler och servicecentra. En lag
enligt förslagel skulle kunna vara elt instrument för alt underlätta lösningar
av finansieUa frågor. Norrbottens läns landstingskommun anser all landslingens
insatser för sysselsättningen i olika länsdelar bör som tidigare ske genom bidragsgivning
till utvecklingsfonderna, regionala turislorgan, länstrafikorgan osv. och genom
spridning av landsfingsverksamhelen. Andra former av insatser kan avse
ersättning för vård av längfidssjuka på ålderdomshem, bidrag till länsmuseer,
länsteatrar m.fl. regionala aktiviteter. Det är den kompetensfördelningen som enligl
landsfingets mening bör gälla även i fortsättningen. Liknande synpunkter förs
fram av LRF och elt antal kommuner. Ljusnarsbergs kommun menar all landslingsstöd
till primärkommuner bör även i

Prop. 1982/83:4 19

fortsättningen ske genom riktade insatser exempelvis till
turistnäringen och via länels utvecklingsfonder. Genom ullokaliseringar av
arbetstillfällen inom sitt verksamhetsområde har landsfingen möjlighet atl medverka
lill längsik-fig fördelning av resurserna utan användande av direkt ekonomiskt
stöd. Länsstyrelsen i Västmanlands län anser alt landstingets uppgift i samband
med skalteutjämningen bör inte främst bestå i en finansiell omfördelning av
skattemedel utan vara alt aktivt verka för effektiva samförslåndslösningar
mellan landsting och komrhuner i gemensamma angelägenheter. Den inomregionala skatleuljämningen
kan möjligen accepteras som en sista utväg i exceptionella fall.

4 Fortsatt inomregional skatteutjämning i Stockholms läns
landstingskommun

Utredningens uppfattning atl den nuvarande lagstiftningen
om skalteuljämning i Stockholms läns landstingskommun skall ges en permanent
utformning tillstyrks eller lämnas utan erinran med nägra undantag av de
remissinstanser som ytlral sig i denna del. Elt 60-lal har yttrat sig varav
endast etl fätal har erinringar mot förslagel.

Svenska
kommunförbundet konstaterar att förhållandena i Stockholms län skiljer sig
väsentligt frän övriga län. Bl. a. har närmare hälften av kommunerna en
skattekraft som utesluter statliga skatleutjämningsbidrag. De skilda ekonomiska
förutsättningarna återspeglas i kommunernas skattesatser. Inget annat län kan
uppvisa tillnärmelsevis så stor spridning i skattesatserna som Stockholms län,
där skillnaden uppgår fill närmare 6 kronor per skattekrona. Kommunförbundet
anser atl de kommunalekonomiska förhållandena i Slockholm är helt speciella.
Den hittillsvarande tillämpningen av den provisoriska lagstiftningen kan inte
anses ha påverkat den kommunala självstyrelsen eller principen om kommuner och
landstingskommuner som två likställda kommuner. Även om det är förbundels
principiella uppfattning atl skalteuljämning bör ses som en statlig angelägenhet
finns det utifrån nuvarande regler för stallig skalteuljämning ej anledning alt
motsätta sig atl möjligheten lill skalteuljämning vid landstinget i Stockholms
län ges en mera permanent laglig grund. Förbundet förutsätter all delta inle
skall hindra att man vid en översyn av de statliga skalteuljäm-ningsreglerna
även beaktar möjligheten att lösa de speciella problemen i Stockholms län.
Landstingsförbundet gör sammabedömningsomutredning-en av erfarenheterna av den
inomregionala skatleuljämningen i Stockholms län som infördes år 1979.
Erfarenheterna är enligt förbundels mening i huvudsak positiva. Syslemel har
bidragit lill alt minska de stora skillnaderna i ekonomiska förutsättningar
mellan kommunerna i regionen utan atl inkräkta på den kommunala självbestämmanderätten.
Botkyrka kommun anser atl ■ det finns alla motiv för kommunen atl
tillstyrka permanenining av det inomregionala utjämningssystemet i Stockholms
län. Med den speciella

Prop. 1982/83:4 20

situafion kommunen hamnat i beroende pä åtgärder och
skeenden inom regionen är en fortsättning av utjämningen en förutsättning för elt
bibehållande av den kommunala självstyrelsen. Som redan konstaterats har uldebileringsskillnaden
i regionen ej minskals genom utjämningen. För Botkyrkas del beror detta på atl
kommunen - innan den inomregionala skalleutjämningen började verka- delvis
tvingades skjuta finansieringsproblemen på framtiden genom en långt gående
skuldsättning. Med andra ord förslog den tidigare ullagna kommunalskatten ej
för atl finansiera kommunens löpande kostnader. Som också framhälles i
utredningen har kommunen - beroende av den inomregionala skatleuljämningen -
delvis kunnat reparera sin miserabla finansiella slällning. Del kommer även i forlsällningen
all vara kommunens främsta ambition atl bringa bällre balans mellan fillgångar
och skulder. Den harmoniska uppläggning den hittUls fillämpade utjämningen haft
med hänsynslagande lill såväl låg skattekraft som extraordinära kostnader skapar
enligt kommunen en god förutsättning för en fortsall utjämning av orättvisorna
på det ekonomiska området i länet.

Haninge
kommun pekar på atl regionen som helhet utgör en sammanhängande bostads- och
arbetsmarknad - vilket i övriga landet är den vanliga grunden för
kommunindelning - inom vilken det är naturligt atl del sker en solidarisk
fördelning av såväl kostnader som intäkter. Kommunen framhåller - vidare att
del råder oklarhet om ansvarsfördelningen mellan stat och landstingskommun
beträffande vem som har ansvaret för atl komma fill rätta med de problem som
uppstått på grund av regionens expansion. Del är inle klart till vems
ansvarsområde t. ex. invandrarfaktorn, hyresförlustproblemen resp. de
särskilda storsladssociala problemen skall höra. Denna oklarhet om
ansvarsfördelningen mellan slal och landstingskommun borde enligt kommunens
uppfattning klaras ul i samband med parlamentarisk översyn av den statliga skalteutjämningen.
Avsaknaden av en uttalad ansvarsfördelning stat/landstingskommun medför alt del
är den enskilda kommunen som får sitta emellan. Sigtuna kommun framhåller all
den inomregionala skalteuljämning som infördes år 1979 har fungerat på avsett
sätt. Vaxholms kommun som ocksä är positiv lill en fortsall skalteuljämning har
vissa synpunkter på den tekniska utformningen av nuvarande system. Södertälje
kommun - som ansluler sig lill den utvärdering av skatleuljämningen i
Stockholms läns landsfingskommun som utredningen gjort -understryker all en
förutsättning för atl systemet skall fungera är dock all den inomregionala
solidariteten består, vilket kan vara osäkert vid skiftande politiska
styrkeförhållanden. Etl sätt atl öka framförhållningen i planeringen och skapa
garantier för att utjämningen ej upphör är att som i Danmark i lag detaljregléra
ocksä den inomregionala skatleuljämningen i Stockholms län. Länsstyrelsen i
Stockholms län, som tillstyrker permanenining av nuvarande lagsiiftning,
framhåller all del inle kan anses rimligl med så stora skillnader som finns i
kommunalekonomiska förutsättningar mellan kommuner som

Prop.
1982/83:4 21

gränsar lill varandra. Nynäshamns kommun anser alt det inle
synes föreligga några betänkligheter mot atl lagen om skatleuljämning i
Stockholms läns landstingskommun får permanent karaklär. Länsstyrelsen i Kalmar
län betonar all någon inblandning av statligt skatteutjämningssyslem inte
förekommer för Stockholms län eftersom landstingskommunen står utanför skatteutjämningssyslemet.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser all flera faktorer kan anföras som slöd för inomregional
skalteuljämning i Stockholms län. Variationen i skallekraft mellan den kommun
som har lägst och den som har högst skattekraft är anmärkningsvärt stor i delta
län. Vidare kan den ojämna befolkningsutveckUngen och likaså den ojämna
åldersstrukturen vid jämförelse mellan olika kommuner ge slöd för sådan skatleuljämning.
Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Värmlands län, som tillägger
att nästan häften av Stockholms läns kommuner har sä hög skattekraft alt de
ligger utanför skatleuljämningssyslemel. Västernorrlands läns landsting erinrar
om Stockholmsregionens gemensamma arbets- och bostadsmarknad. Lidingö kommun
delar utredningens uppfattning att det alltjämt finns motiv för fortsatt
möjlighet för landstinget inom Stockholms län att stödja vissa ekonomiskt hårt
ansträngda kommuner inom länet. Anledningen lill denna principiella inställning
är att Stockholmsregionen/länet i flera avseenden, bl. a. beträffande
arbetsmarknad och bostäder, är att betrakta som en enhet och all vissa kommuner
fill följd härav åsamkats kostnader, varöverde ej helt kunnat råda. I första
hand förordas ett system med lån lill berörda kommuner. Dessa lån bör, för atl
vara till verklig hjälp, fills vidare vara ränte- och amorteringsfria. När den
ekonomiska situationen förbättrats i berörda kommuner bör prövning göras i vad
mån och i vilken takt ränta och amortering skall betalas. Stockholms kommun
framhåller alt på grund av bristerna i den statliga skatteutjämningen har man i
Stockholms län solidariskt skapat en provisorisk regional skatteutjämning.
Stockholms kommun vidhåller sin fidigare uppfattning atl den inomregionala skatleuljämningen
skall behållas som etl provisorium i avvaktan på atl den statliga skalteutjämningen
jämte statsbidragen reformeras och förbättras samt att kraftfulla åtgärder
vidtas för ökad skattekraft i de mest utsatta kommunerna. I sammanhanget
betonas vikten av en aktiv näringspolitik och en lokaliseringspolitik för den
statliga veksamheien som leder lill bällre spridning av arbetsplatser. Solna
kommun uttalar atl skalteuljämning i fortsättningen skall vara en enbart stafiig
angelägenhet.

Ell par remissinslanser,
nämligen JK och RRV, vill inte ge den nuvarande lagstiftningen om inomregional
skatteutjämning i Stockholms län en permanent utformning. JK fillstyrker atl
den nuvarande tidsbegränsade möjligheten lill utjämning i Stockholms län får
fortsatt giltighet. Oriipröv-ning bör dock ske med jämna tidsmellanrum för atl
utröna del fortsatta behovel av lagen. Den bör således även fortsättningsvis
ses som elt provisorium. RRV anser atl det bör föreligga synnerligen starka
skäl för en speciallagsfiftning som särbehandlar en landstingskommun. Verket
anser

Prop. 1982/83:4 22

därför att den nuvarande tidsbegränsade lagstiftningen om inomregional
skatleuljämning i Stockholms län inte bör permanentas. RRV förutsätter atl en
avveckling av den inomregionala skalteutjämningen sker på elt sädanl sätt atl
alternativa former av inomregionalt samarbete hinner utvecklas, sä att inte de
ekonomiskt svaga kommunerna i länet missgynnas. LO föreslär atl nuvarande ordning
fär fortsätta att gälla i Stockholms län.

5 Inomregional skatteutjämning i Göteborgs- och
Malmöområdena

Utredningens uppfattning alt de speciella problem som
finns i Malmö och Göteborg inte bör lösas genom eri inomregional skatteutjämning
delas genomgående av de remissinstanser som yttrat sig i denna del.
Länsstyrelsen i Jönköpings län anför alt de speciella problem som finns i de
tre storstadsområdena talar för separata lösningar där. Länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län hänvisar till atl Göteborgs kommun och Malmö kommun
inte ingår i landsfingskommun. Redan detta förhåUande gör atl ell inomregionalt
skatleutjämningsbidrag enhgt den modell som utredningen tagit fram inte går att
genomföra där. Liknande synpunkter framförs av Vellinge kommun. Malmö och
Göteborgs kommuner delar utredningens bedömning atl i Malmö- och
Göteborgsregionerna är det den stora kommunen som har de ekonomiska och
finansiella problemen. Detta beror bl. a. på alt den större kommunen får bära
vissa kostnader för hela regionen. Kommunerna vänder sig mot utredningens
uppfattning atl del är naturligt att berörda kommuner avlalsvägen finner en
lämplig fördelning av kostnaderna'för dessa verksamheter. Avtal förutsätter
dels att en rättvis kostnadsfördelning kan beräknas, dels att båda parter är
villiga till uppgörelser. På båda dessa punkter ifrågasätter kommunerna om
förutsättningarna finns. Kommunerna konstaterar sammanfattningsvis att de struktureUt
betonade ekonomiska problem med svag inkomstulveckling och växande slorstadskostnader,
som Göteborgs och Malmö kommuner tidigare pekat pä, i den nu aktuella
utredningen bekräftats i stora stycken. Staffanstorps kommun framhåller, att
landstingskommunal skalteuljämning inte är någon framkomUg väg för atl
åstadkomma en positiv förändring för storstadsregionerna Göteborg och Malmö.
TCO delar utredningens bedömning i nu förevarande sammanhang men ser en reform
med ombildning av Göteborg och Malmö lill vanliga primärkommuner inom
landsting som den väsenlUgaste reformen.