Prop. 1982/83:42

Prop.
1982/83:42

Regeringens proposition

1982/83:42

om
advokatsamfundets disciplinära verksamhet;

beslutad
den 28 oktober 1982.

Regeringen
föreslår riksdagen atl anla de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

OVE
RAINER

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås all rättegångsbalkens regler om disciplinära påföljder
för advokater kompletteras med bestämmelser om atl varning i vissa fall får
förenas med en straffavgift om lägst 1000 och högst 15000 kronor.
Straffavgiften är avsedd alt förslärka varningspåföljden och skall tillfalla
advokatsamfundels ersäftningsfond. Samfundets styrelse skall helt eller delvis
kunna efterge en straffavgift som ålagts, om det föreligger särskilda skäl.

1
propositionen föreslås också en bestämmelse om tystnadsplikt för bl.a. ledamöter
av samfundels disciplinnämnd.

De
nya reglerna föreslås träda i kraft den I januari 1983.

1 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 42

Prop. 1982/83:42 2

I Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs alt 8 kap. 6 och 7 §§
rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap. 6§'
Tillsyn över advokatväsendel utövas av advokatsamfundets styrelse; den har alt
tillse, all advokat såväl vid utförande av talan inför domstol som i sin övriga
verksamhet fyller de plikter, som åvila honom. Advokat vare skyldig att lämna
styrelsen de uppgifter, som erfordras för denna tillsyn.

Juslitiekanslern äge all hos styrelsen eller, i den mån så
beslämts i stadgarna, hos annat samfundets organ påkalla åtgärd mot advokat,
som åsidosätter sin plikt eller ej längre är behörig atl vara advokat.

Den som har deltagit i handläggningen av ett
tillsynsärende hos advokatsamfundet får inte obehörigen röja vad han därvid
har eifaril om någons personliga eUer ekonomiska förhåltanden.

If

Advokat, som i sin verksamhel uppsåtligen gör orätt eller
som eljest förfar oredligt, skall uteslutas ur advokatsamfundet. Äro
omständigheterna mildrande, må i stäUel varning liUdelas honom.

Åsidosätter eljest advokat de plikter, som åvila honom som
advokat, må varning eller erinran meddelas honom. Äro omständigheterna
synnerligen försvårande, må han uteslutas ur samfundet.

Tilldelas advokat varning, får

han, om särskilda skäl föreligger,

även åläggas all utge en straffav

gift till samfundet med lägst ettu

sen och högst femlontusen kronor.

Fråga om uteslutning som nu Frågor om
uteslutning som nu

sagts, varning eller erinran prövas sagts, varning,
straffavgift eller

av samfundels styrelse eller, i den erinran prövas av samfundels sly-

män sä bestämts i stadgarna, av an- relse eller, i den män så beslämts i

nat samfundets organ. stadgarna, av annat samfundels or-

gan. Har prövningen av sådana frågor överlämnats tiU ett
sådant organ, är en advokat skyldig atl lämna detta organ de uppgifter som
behövs för prövningen.

Upphör advokat alt vara svensk medborgare eller inträder
beträffande honom sädan omständighet, att han enligt 2 § andra eller tredje
stycket icke må antagas till ledamot av samfundet, vare han skyldig atl genast

' Senaste lydelse 1963:149. -Senaste lydelse 1980:101.

Prop.
1982/83:42 3

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

utträda; gör han det ej, förordne styrelsen om hans
uteslutning. Samma lag vare, om advokat flyttar ur riket och styrelsen ej
medgiver, atl han må kvarstå såsom ledamot av samfundet.

1 beslul, varigenom någon uteslutits ur samfundet, må
förordnas, all beslutet genast skall gå i verkställighet.

Brolt mot tystnadsplikt enligl 4 § första stycket tredje
meningen må ej åtalas av annan än juslitiekanslern. Ålal må väckas endasi om
del är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983. Bestämmelsen
i 7 § om straffavgift tillämpas dock inte i fråga om förhållande som hänför sig
lill tiden före ikraftträdandet.

2 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs all 20 § kommunalskallelagen
(1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

20§' Vid beräkningen av inkomsten från särskild
förvärvskälla skall alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas
förvärvande och bibehållande avräknas frän samtliga intäkter i pengar eller
pengars värde (bruttointäkt), som har influtit i förvärvskällan under
beskattningsåret. Alt koncernbidrag som inle utgör sädan omkostnad, ändå skall
avräknas i vissa fall och inräknas i brutloinläkl hos mottagaren framgår av 43
§ 3 mom.

Avdrag får inte göras för: Avdrag fär inte göras för:

den skallskyldiges levnadskpsl- den skattskyldiges levnadskost

nader och därtill hänförliga utgifter, nåder
och därtill hänförliga utgifter,

såsom vad skallskyldig utgett som såsom
vad skatlskyldig utgett som

gåva eller som periodiskt understöd gåva
eller som periodiskt understöd

eller därmed jämföriig periodisk ut- eller
därmed jämföriig periodisk ut

betalning lill person i sitt hushåll; betalning
lill person i sill hushåll;

kostnader i samband med kostnader i samband med

plockning av vilt växande bär och plockning av vilt växande bär och

svampar lill den del kostnaderna svampar lill den del kostnaderna

inte överstiger de intäkter som är inle överstiger de intäkter som är

skattefria enligl 19 §; skattefria enligl 19 §;

' Lydelse enligt prop. 1982/83:11.

Prop.
1982/83:42

Nuvarande lydelse

värdet av arbete, som i den skallskyldiges
förvärvsverksamhet utförts av den skanskyidige själv eller andre maken ellerav
den skallskyldiges barn som ej fyllt 16 år;

ränla pä den skatlskyldiges eget kapital som har nedlagts
i hans förvärvsverksamhet;

svenska allmänna skaller;

kapitalavbetalning på skuld;

avgift enligt 8 kap. studieslödslagen (1973:349);

avgift enligt lagen (1972:435) om överlaslavgift;

' avgift enligt lagen (1976:666) om påföljder och
ingripanden vid olovligt byggande m.m.;

avgift enligl 99 a § utlänningslagen (1980:376);

avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:000);

belopp, för vilket arbetsgivare är belalningsskyldig enligl
75 § uppbördslagen (1953:272) eller för vilket betalningsskyldighet
föreligger på grund av underlåtenhet all göra avdrag enligl lagen (1982:000) om
avdrags- och uppgiftsskyldighel beträffande vissa uppdragsersätlningar;

avgift enligl lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;

överförbrukningsavgifl enligt ransoneringslagen
(1978:268);

ränta på lånat kapital till den del räntan läcks av sädanl
statligt bidrag som avses i punkt 7 av anvisningarna lill 24 §;

kapitalförlust m.m. i vidare mån än som får ske enligt 36 §.

(Se vidare anvisningarna)

Föreslagen lydelse

värdet av arbete, som i den skatlskyldiges
förvärvsverksamhet utförts av den skallskyldige själv eller andre maken eller
av den skatlskyldiges barn som ej fyllt 16 år;

ränla pä den skallskyldiges egel kapital som har nedlagts
i hans förvärvsverksamhet;

svenska allmänna skatter;

kapitalavbetalning på skuld;

avgift enligt 8 kap. studieslödslagen (1973:349);

avgift enligt lagen (1972:435) om överlaslavgift;

avgift enligt lagen (1976:666) om påföljder och
ingripanden vid olovligt byggande m.m.;

avgift enligl 99 a § utlänningslagen (1980:376);

avgift enligl 26 § arbetstidslagen (1982:000);

straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket
rättegångsbalken:

belopp, för vilket arbetsgivare är belalningsskyldig enligl
75 § uppbördslagen (1953:272) eller för vilket betalningsskyldighet
föreligger pä grund av underiåtenhet att göra avdrag enligl lagen (1982:000) om
avdrags- och uppgiftsskyldighet be-träftände vissa uppdragsersätlningar;

avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;

överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen
(1978:268);

ränta på lånat kapital till den del räntan täcks av sådant
statligt bidrag som avses i punkt 7 av anvisningarna lill 24 §;

kapitalförlust m.m. i vidare män än som får ske enligt 36 §.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983.

Prop. 1982/83:42 5

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-10-21

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden 1. Carisson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Peterson, S. Andersson, Rainer, Boström, Bodström, B. Andersson, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg

Föredragande: statsrådet Rainer

Lagrådsremiss om advokatsamfundets disciplinära verksamhet

1 Inledning

Sveriges advokatsamfunds styrelse tillsatte den 14 maj
1976 en kommitté med uppdrag all utreda samfundels disciplinförfarande och de
disciplinära påföljderna. Kommittén redovisade resultatet av sitt arbete i
betänkandet Advokatsamfundels disciplinära verksamhet. Sedan styrelsen berett
samfundels lokalavdelningar tillfälle atl yttra sig över kommitténs förslag,
lade styrelsen fram etl delvis reviderat förslag lill ändringar i
rättegångsbalken (RB) och samfundets stadgar vid samfundels ordinarie
fullmäktigemöte den 28 maj 1982. Fullmäktige beslöt i enlighet med styrelsens
förslag. Styrelsen har därefter i skrivelse den 4 juni 1982 lill regeringen
hemställt att regeringen fastställer de av fullmäktige beslutade ändringarna i
samfundels stadgar samt alt 8 kap. 7 § RB ändras i enlighet med styrelsens
reviderade förslag.

Till protokollet i detta ärende bör fogas styrelsens
skrivelse lill regeringen jämte bilagor i nu aktuella delar som bilaga I.

Regeringen har i beslul den lOjuni 1982 fastställt vissa
av de i skrivelsen upptagna ändringarna i samfundels stadgar (se SFS 1982:415).
Frågan om fastställelse av övriga stadgeändringar har samband med de frågor som
jag kommer alt behandla i del följande. De av fullmäktige antagna-förslagen lill
ändring av stadgarna i dessa delar ingår som underbilaga 3 till styrelsens
skrivelse.

Jag avser nu all la upp frågan om lagstiftning pä grund av
del förslag om straffavgift som förs fram i styrelsens skrivelse. Jag ämnar
också behandla frägan om tystnadsplikt för bl.a. ledamöterna av
disciplinnämnden.

Med hänsyn bl.a. lill atl samtliga lokalavdelningar inom
samfundet har beretts tillfälle atl yttra sig över disciplinkommilléns
belänkande och där- tl
Riksdagen 1982/83. I samt. Nr 42

Prop. 1982/83:42 6

vid i huvudsak biträtt förslagel om straffavgift har jag inle
ansett det vara erforderligt all remissbehandla förslaget. Beträffande frågan
hur lystnadsplikten för ledamöterna av disciplinnämnden bör regleras har
synpunkter inhämtats från juslitiekanslern (JK) och advokatsamfundet. Dessa
instanser har biträtt de förslag jag nu lägger fram.

2 Allmän motivering

2.1 Straffavgift scm disciplinär påföljd

2.1.1 Advokatsamfundets disciplinära verksamhel

När rättegångsbalken infördes blev advokatväsendet
reglerat i lag (8 kap. RB). Huvudsyftet med regleringen var att i möjligaste
män säkerställa den rätlssökande allmänhetens intresse av atl kunna fä biträde
av personer - som besatt de nödvändiga kvalifikationerna. Della syfte kunde
vinnas genom all advokatsamfundet fick en i viss män offenlligrältslig slällning
och underkastades kontroll. 1 8 kap. rättegångsbalken sägs bl.a. att advokat
är den som är medlem av Sveriges advokatsamfund och alt samfundets stadgar
fastställs av regeringen.

Enligt 8 kap. 4 i? RB skall en advokat vid utövande av sin
verksamhet redbart och nitiskt utföra de uppdrag som har anförtrolls honom och
i allt iaktta god advokatsed. En motsvarande bestämmelse finns intagen i samfundels
stadgar. 1 8 kap. 7 § RB föreskrivs att en advokat som i sin verksamhel uppsåtligen
gör orätt eller annars förf'ar oredligt skall uteslutas ur samfundet. En
advokat kan ocksä meddelas varning eller erinran.

Vad som ligger i begreppet god advokatsed har inte närmare
preciserats i rättegångsbalken eller i stadgarna. Inom advokatkåren har del
emellertid under årens lopp utbildats vissa yrkesetiska principer. År 1971
antog samfundets styrelse vägledande regler om god advokatsed, vilka i allt väsenlligl
utgjorde en kodtfiering av de normer som dittills tillämpats och upprätthållits
i samfundels disciplinära verksamhet.

Tillsynen över advokatväsendel utövas av styrelsen. Denna
består av en ordförande, en vice ordförande samt nio andra ledamöter jämte nio
suppleanter. Samtliga är advokater. Styrelsen väljs av fullmäktige som är det
organ genom vilket advokaterna har rätt alt della i samfundels verksamhel.

En väsentlig del av tillsynen hänför sig till den
disciplinära verksamheten. Görs hos advokatsamfundets styrelse en anmälan mol
en advokat eller uppkommer annars en fråga om åtgärd mol en advokat, är del i
första hand styrelsen som lar upp ärendet. Även JK har befogenhet att hos
styrelsen påkalla åtgärd mot en advokat som åsidosätter sina plikter.

Finner styrelsen att en disciplinär åtgärd inte är
påkallad, får styrelsen avgöra ärendet. I annat fall skall ärendet hänskjutas lill
samfundels disciplinnämnd. Har styrelsen funnit all en väckt fråga om
disciplinärt ingripan-

Prop. 1982/83:42 7

de mol en advokat inte föranleder alt ärendet skall hänskjutas
lill disciplinnämnden, kan JK inom fyra veckor efter del all han har fän del
av beslulel. påkalla åtgärd mol advokaten. Denna befogenhet föreligger oavsett
om JK tidigare har tagit initiativ lill ärendet hos styrelsen eller ej.

Disciplinnämnden består av en ordförande, en vice
ordförande och sju andra ledamöter. Två av dessa är offentliga representanter
och utses av regeringen. Övriga ledamöter är advokater och väljs av fullmäktige.

Nämndens beslut kan överklagas hos högsta domstolen (HD)
av JK. Beslul om uteslutning kan överklagas lill HD även av den som uteslutits
ur samfundet. En advokat som har tilldelats varning eller erinran kan dock inle
överklaga ett sådant beslul.

2.7.2 Nuvarande discipUnåra påföljder

Beslämmelser om disciplinära åtgärder mol advokat finns i
8 kap. rättegångsbalken. De åtgärder som kan tillgripas är f.n., som tidigare
berörts, uteslutning, varning och erinran. Enligl 7 § skall en advokat som i
sin verksamhet uppsåtligen gör orätt eller som annars förfar oredligt uteslutas
ur advokatsamfundet. Är omständigheterna mildrande, fär han i stället tilldelas
varning. Om en advokat annars åsidosätter de plikter som åvilar honom som
advokat, får han meddelas varning eller erinran. Är omständigheterna
synnerligen försvärande, fär han uteslutas ur samfundet.

2.1.3 Satnfundets förslag titt straffavgift

Enligl samfundels förslag bör del nuvarande påföljdssystemel
differentieras genom all en straffavgift om lägst 1000 och högst 15 000 kronor
införs i syfte all förstärka varningspåföljden. Avgiften skall kunna åläggas,
om del föreligger särskilda skäl lill del. Beslutet skall inte kunna
överklagas.

Enligt förslagel bör straffavgiften likställas med de sladgeenliga
avgifter som en advokat har atl erlägga till samfundet eller lill den avdelning
av samfundet som advokaten tillhör eller serviceersätlning till Sveriges Advokaters
Serviceakliebolag. Om en advokat inle efter anmaning fullgör sin skyldighet alt
erlägga sädana avgifter eller serviceersätlning, skall styrelsen enligl 50 §
stadgarna förklara atl han har utträtt ur samfundet. Detsamma skulle således
gälla i fråga om straffavgift. Om det föreligger särskilda skäl, t.ex. sjukdom,
svag ekonomi eller ömmande sociala skäl, skall styrelsen dock helt eller delvis
kunna efterge en ålagd straffavgift. Ålagda straffavgifter skall tillfalla
Sveriges advokatsamfunds ersättningsfond. Förslagel utgår från atl avgiften
inte är avdragsgill vid inkomstbeskattningen.

I fräga om tillämpningen av den föreslagna
disciplinpåföljden anförs i kommitténs betänkande bl.a. att varning i förening
med straffavgift är avsedd all utgöra en påföljd som lill sin svårhetsgrad
ligger mellan uteslutning och enbart varning. Den skall kunna tillgripas dels
i sädana fall där uteslutning i princip är obligatorisk men mildrande
omständigheter förelig-

Prop.
1982/83:42 8

ger och dels i sådana fall där varning kan meddelas men omständigheierna
är synnerligen försvårande. Avsikten är däremot inte att mjuka upp huvudregeln
om uteslutning i de fall nägra mildrande oinständigheter inte föreligger. Enligl
kommittén torde den föreslagna påföljden fä slor praktisk betydelse i sädana
fall där omständigheterna är synnerligen försvårande utan att uteslutning är
obligatorisk. I sådana situationer har disciplinnämnden hittills haft all
välja enbart mellan uteslutning och varning trots atl varning framstått som en
alltför mild påföljd och uteslutning som en alltför drastisk åtgärd.

Som exempel på sist nämnda fall nämns i belänkandet
bristfällig bokföring och/eller slarv med all avskilja klienimedel. Denna typ
av försummelse uppvisar enligt kommillén en mycket varierande svårhetsgrad.
All i situationer som varken är mera bagaldlariade eller myckel svåra vara
nödsakad att schablonmässigt döma lill enbart varning har tett sig otillfredsställande.
Enligl kommitténs uppfattning föreligger i dessa fall behov av ett mera
differentierat påföljdssystem. Ett annat fall kan vara att en advokat gör sig
skyldig lill upprepade förseelser vilka var för sig har föranlett varning och
där alltså uppenbar tredska utmärker advokatens handlingssätt men där
uteslutning på grund av synnerligen försvärande omständigheter inte ansetts
böra tillgripas.

Beträffande klagorält för advokater mot beslut om varning
jämte straffavgift anser kommittén all skäl torde saknas atl medge sådan rätt
i de fall straffavgiften uppgår till ett relativt måttligt belopp. Enligt kommilténs
mening är frägan dock mera tveksam om avgiften uppgår till ett betydande
belopp. Med hänsyn lill del relativt begränsade avgiftsmaximum som
straffavgiften enligl förslaget fär uppgå till saml lill styrelsens möjlighel
alt nedsätta eller efterge straffavgiften anser kommittén att något behov av besvärsräll
inte föreligger.

I betänkandet berör kommittén även den situationen all en
advokat för samma förseelse dels av domstol ådöms böter och dels av disciplinnämnden
meddelas varning jämte straffavgift. Enligt kommitténs mening finns det
anledning alt räkna med alt den instans som dömer sist. vare sig det är en
domstol eller disciplinnämnden, vid bestämmandet av påföljden tar hänsyn lill
den ekonomiska sanktion som har ådömts advokaten av den instans som har dömt
först. Kommittén erinrar också om atl styrelsen enligl förslagel skall kunna
efterge eller nedsätta straffavgiften i de fall advokaten förutom straffavgift
döms lill straff av domstol.

2.7.4 Överväganden

Jag vill till en början understryka viklen av atl
advokatsamfundet i sin disciplinära verksamhet har tillgång till effektiva
åtgärder. Mol del nuvarande påföljdssystemel kan riktas den kritiken all
skillnaden i stränghet mellan varning och uteslutning är alltför slor, vilket -
som också har påpekats i betänkandet - i vissa fall kan leda till etl
otillfredsställande

Prop.
1982/83:42 9

resultat. Den föreslagna straffavgiften synes vara ell lämpligl
sätt all förslärka varningsinsiilulel och möjliggöra ett mera nyanserat päföljdsval.
Latituden mellan lägsta och högsta belopp lill vilket straffavgiften får uppgå
synes väl avvägd. Jag förordar atl förslagel i den delen genomförs.

Jag kan ocksä
ställa mig bakom förslaget att straffavgiften jämställs med övriga avgifter som
en advokat har atl erlägga lill samfundet och atl en bestämmelse om della las
in i samfundets stadgar. Förslaget innebär i den delen all en advokat som trots
anmaning inle betalar en ålagd straffavgift skall av styrelsen förklaras ha
utträtt ur samfundet.

För alt
möjliggöra en nyanserad tillämpning av bestämmelserna om straffavgift föreslås,
som tidigare berörts, atl del i stadgarna las in en bestämmelse som ger styrelsen
möjlighet alt helt eller delvis efterge en ålagd straffavgift, om del
föreligger särskilda skäl lill del. Som exempel på omständigheter som bör kunna
föranleda jämkning av straffavgiften nämns sjukdom, svag ekonomi eller ömmande
sociala skäl. Även den omständigheten alt advokaten förutom straffavgiften av
domstol dömts till påföljd för samma förfarande bör enligt min mening kunna
utgöra anledning för styrelsen alt helt eller delvis befria honom frän
straffavgiften. Såväl disciplinnämnden som en domstol bör vidare vid sin
bedömning av påföljdsfrågan kunna la hänsyn lill en redan ålagd påföljd för
samma förfarande.

Mol förslagel
om atl ålagda straffavgifter skall tillföras samfundels ersättningsfond har
jag ingen erinran. Enligl stadgarna för fonden har den till ändamål att bereda
samfundet möjlighet att ersätta skada till följd av brottsligt förfarande från
en advokats eller hos honom anställds sida. Med hänsyn lill straffavgiftens karaklär
är del naturligt all den tillförs fonden. Som kommittén har föreslagit bör
avgiften inte vara avdragsgill vid laxering lill inkomstbeskattning. En komplellerande
bestämmelse bör därför införas i kommunalskatlelagen (1928:370).

I likhet
med samfundet anser jag all del med hänsyn lill del relativt begränsade maximum
lill vilket straffavgiften får uppgå inle är påkallat atl införa besvärsräll
för den som drabbas av en sådan påföljd. Jag vill erinra om all styrelsen enligl
förslagel skall kunna nedsätta eller efterge straffavgiften.

Som tidigare nämnts kan JK överklaga disciplinnämndens beslul
hos HD. Till följd härav kan frägan om åläggande av straffavgift och avgiftens
storlek komma under HD:s prövning.

2.2 Tystnadsplikt för ledamöterna i disciplinnämnden m.m.

2.2.7 Frågans tidigare behandling

Sedan den I juli 1982 ingår i disciplinnämnden tvä av
regeringen utsedda offentliga representanter. Den nya ordningen med offentliga
representanter i disciplinnämnden väcker frågan i vilken mån dessa är
underkastade tystnadsplikt. 1 prop. 1981/82:57 om försvararjäv m.m. uttalades
all sam-

Prop.
1982/83:42 10

hällsrepresenlanterna omfattas av den lystnadsplikt som enligl
samfundets stadgar redan gäller för nämndens övriga ledamöter. Denna
tystnadsplikt är emellertid inle försedd med någon uttrycklig sanklionsregd. I
propositionen framhöll dåvarande departementschefen atl man borde överväga
kompletterande föreskrifter om tystnadsplikt för de offentliga representanterna
i disciplinnämnden och all man samlidigt borde se över regleringen av
tystnadsplikten såvitt gäller advokatrepresenlanterna i nämnden (prop.
1981/82:57 s. 14). Jag avser alt nu ta upp dessa frågor.

2.2.2 Gällande ordning

Del finns pä fiera häll beslämmelser om tystnadsplikt för
ledamöter av samfundet.

Enligt 34 § andra stycket advokatsamfundets stadgar är en
ledamot av samfundet skyldig all, där god advokalsed så fordrar, förliga vad
han erfar i sin yrkesutövning.

1 8 kap. 4 § första stycket RB finns, som tidigare nämnts,
föreskrifter om alt en advokat vid utövande av sin verksamhel redbart och
nitiskt skall utföra de uppdrag som har anförtrolls honom och i allt iaktia god
advokalsed. Samma stycke innehåller en hänvisning till 9 kap. 9 § sekretesslagen
(1980:100, omtryckt 1980:880), där det finns en bestämmelse om tystnadsplikt
för advokater vid allmän advokatbyrå i ärenden om räilsligt biträde. Slutligen
föreskrivs i 8 kap. 4 § första stycket RB all annan advokat är skyldig alt, där
god advokatsed så fordrar, förtiga vad han erfar i sin yrkesutövning.

Ingen av de nu nämnda bestämmelserna om tystnadsplikt är
tillämplig på ledamöterna i disciplinnämnden i deras egenskap av
nämndledamöter.

I 47 § i samfundels stadgar finns emellertid beslämmelser
om tystnadsplikt för ledamöter och suppleanter i styrelsen, för ledamöter av
disciplinnämnden saml för generalsekreteraren. Denna lystnadsplikt skall
iakttas såväl av advokaterna som av de offentliga representanterna i disciplinnämnden.
Tystnadsplikten gäller i fråga om vad de nu nämnda personerna på grund av en
advokats skyldighet alt lämna uppgifter och tillhandahälla handlingar har
erfarit om denne och hans verksamhel.

Denna tystnadsplikt är i motsats till tystnadsplikten
enligt 8 kap. 4 § RB inte sanktionerad genom nägon straffbestämmelse. Den som
bryter mol 47 § kan inle dömas lill ansvar enligl 20 kap. 3 § brottsbalken, som
förutsätter alt tystnadsplikten grundar sig pä en författning.

Som jag nämnde omfattar tystnadsplikten enligt 47 8
stadgarna uppgifter som en advokat är skyldig all lämna. Sädan skyldighet
följer av olika beslämmelser.

Enligl 8 kap. 6 § första stycket RB är en advokat skyldig atl
lämna advokatsamfundets styrelse de uppgifter som erfordras för styrelsens tillsyn
över advokatväsendel. En motsvarande bestämmelse finns i 46 § i samfundets
stadgar. Sistnämnda paragraf ger ocksä styrelsen befogenhet

Prop.
1982/83:42 11

all efter fullmäktiges hörande meddela närmare
föreskrifter angående uppgiftsskyldighelen. Enligl samma paragraf har
styrelsen möjlighet all bl.a. förordna om räkenskapsgranskning.

Enligl 41 § andra stycket i stadgarna är en advokat, mot
vilken en anmälan har gjorts eller disciplinärt ingripande har ifrågasatts,
skyldig att efter anmaning avge yttrande och förete de handlingar som styrelsen
ålägger honom atl tillhandahålla. Enligl 43 S i stadgarna föreligger motsvarande
skyldighet i förhållande lill disciplinnämnden.

En advokats skyldighet all lämna uppgifter i
tillsynsärenden gäller även sädana uppgifter som omfattas av hans tystnadsplikt
mol klienten (se Wiklund, God advokalsed, s. 315 och 607).

2.2.3 Överväganden

Den tystnadsplikt som föreskrivs i 47 § i
advokatsamfundets stadgar för bl.a. ledamöter av disciplinnämnden omfattar inle
bara advokaterna i nämnden utan också de offentliga representanterna.
Bestämmelsen är inte straffsanklionerad. Den som bryter mot lystnadsplikten i
47 § kan alltså inle dömas lill ansvar enligl 20 kap. 3 § brottsbalken eller enligl
något annat slraffsladgande. Om en advokat i disciplinnämnden bryter sin tystnadsplikt,
anses däremot disciplinära åtgärder kunna vidtas mol honom enligl 8 kap. 7 § RB.
Några sådana åtgärder kan däremot inle vidtas mot en offentlig representant som
bryter sin tystnadsplikt.

Enligt min mening är det otillfredsställande alt
tystnadsplikten enligl 47 S stadgarna är osanktionerad såvitt gäller de
offentliga representanterna. Jag förordar därför atl man nu inför regler som
gör det möjligt all straffrättsligt ingripa mol en offentlig representant som
bryter sin tystnadsplikt.

Om en straffsanktion införs för de offentliga
representanterna i disciplinnämnden, ligger det nära lill hands alt låta samma
sanktion gälla för de advokater som deltar i handläggningen av disciplinärenden
liksom för de personer i övrigt som omfattas av tystnadsplikten i 47 §
stadgarna. Jag föreslår med andra ord alt den tystnadsplikt som gäller i samfundets
tillsynsverksamhet skall slraffsanklioneras.

När del gäller utformningen av en sådan straffsanktion
vill jag erinra om all föreskriften i 34 § andra stycket i samfundets stadgar -
alt en ledamot av samfundet är skyldig all, där god advokalsed fordrar del,
förliga vad han har erfarit i sin yrkesutövning - inle var straffsanklionerad
före år 1981.1 samband med atl den nya sekretesslagen irädde i kraft den Ijanuari
1981 infördes emellertid regler som innebär alt man siraffrältsligt kan ingripa
mol en advokat som inte iakttar den tystnadsplikt som följer av god advokalsed.
Delta gjordes möjligt genom all man i rättegångsbalken tog in en bestämmelse om
tystnadsplikt som motsvarar den i 34 § andra stycket i stadgarna (8 kap. 4 §
första stycket RB). Broll mol bestämmelsen i rättegångsbalken kan till följd
av reglerna i 20 kap. 3 § brottsbalken beivras i

Prop.
1982/83:42 12

slraffrältslig ordning. Angående de närmare övervägandena
hänvisas till propositionen med förslag lill sekretesslag (1979/80:2, Del A, s.
394 ff). '

När del nu gäller att göra det möjligl alt slraffrällsligl
ingripa mol den som obehörigen röjer vad han har erfarit i ell tillsynsärende
bör man enligl min mening gå lill väga pä motsvarande sätt. Jag föreslår därför
alt man i rättegångsbalken tar in en bestämmelse som i huvudsak motsvarar 47 §
i samfundels stadgar. Bestämmelsen bör lämpligen las in i 8 kap. 6 § RB som elt
nytt tredje stycke.

Del nya tredje stycket bör i enlighet med vad jag nyss har
sagt utformas sä all tystnadsplikten kommer atl gälla för alla som deltar i
samfundets handläggning av tillsynsärenden. Del innebär alt tystnadsplikten
kommer atl gälla dels för de advokater som är ledamöter eller suppleanter i
styrelsen eller ledamöter i disciplinnämnden, dels för de offentliga
representanterna i disciplinnämnden och dels för samfundets
generalsekreterare.

Liksom enligt 47 § i stadgarna bör lystnadsplikten enligt
den nya bestämmelsen omfatta uppgifter säväl om advokater som om deras
klienter. 1 och för sig skulle man kunna överväga all begränsa föremålet för
tystnadsplikten så all uppgifter om en advokats personliga förhållanden inle
omfattas av tystnadsplikten (jfr 9 kap. 12 § sekretesslagen). En sådan begränsning
anser jag emellertid inte påkallad. Den skulle för övrigt leda till bristande
överensstämmelse mellan föreskriften i rättegångsbalken och dess motsvarighet i
stadgarna.

Föreskriften om tystnadsplikt i rättegångsbalken bör - som
är brukligt i fräga om tystnadsplikter för enskilda - begränsas genom ell obehörighels-rekvisil
(jfr prop. 1979/80:80 s. 45).

Jag vill i delta sammanhang erinra om all den förordade
föreskriften om tystnadsplikt inte hindrar samfundet från atl offentliggöra
disciplinbeslut som har principiell betydelse eller som annars är av allmänt
intresse. Etl sådant offentliggörande kan nämligen inte anses som obehörigt, i
varje fall inte om del sker med stöd av beslämmelser i stadgarna. Enligl den av
fullmäktige antagna nya lydelsen av 51 § stadgarna fär styrelsen eller, enligl
styrelsens anvisningar, disciplinnämnden bestämma att disciplinbeslut av del
nyss angivna slaget skall helt eller delvis offentliggöras (se vidare
brottsförebyggande rådets PM 1979:8 Advokatverksamhel s. 81, jfr prop.
1981/82:57 s. 13).

Om man nu gör del möjligl all straffrättsligt ingripa mot
den som obehörigen röjer vad han har inhämtat i etl tillsynsärende, bör ell
sådant ingripande vara det normala sättet all beivra en advokats broll mot
tystnadsplikt. Mot denna bakgrund saknas del anledning all, som är fallet då
en advokat bryter sin tystnadsplikt enligt 8 kap. 4 § första stycket tredje
meningen RB, tillägga JK exklusiv kompelens som åklagare i mäl av nu aktuellt
slag Gfr 8 kap. 7 § sjätte stycket RB).

En särskild fräga är huruvida de som dellar i
handläggningen av tillsynsärenden bör ha frihet all ulan hinder av
tystnadsplikten lämna normall

Prop. 1982/83:42 13

hemliga
uppgifter för publicering i tryckt skrift, radio eller TV. I dag gäller sådan meddelarfrihel.
Enligl min mening saknas del anledning all i della avseende ändra gällande
ordning enbart därför all del införs en möjlighel atl ingripa med
straffsanktioner. Mot en ändring talar särskill det förhållandet att det här
är fräga om myndighetsutövning och del allmänt sett är önskvärt alt det så
långt som möjligl föreligger meddelarfrihel i fräga om uppgifter som hänför sig
till myndighetsutövning. Jag vill ocksä erinra om att meddelarfrihel gäller för
sädana uppgifter om disciplinära åtgärder mol en advokat som är sekrelessbdagda
enligt 9 kap. 12 § sekretesslagen.

Det
skulle möjligen kunna övervägas alt begränsa medddarfrihelen i fråga om sådana
uppgifter som rör en advokats klienter. Beträffande uppgifter om klienter har
nämligen advokaterna själva inte nägon meddelarfrihel (se 16 kap. 1 § 6
sekretesslagen). Jag vill emellertid erinra om all den nuvarande ordningen har
fungerat ulan all, såvitt är känt, några olägenheter har uppkommit. Det skulle
dessutom skapa praktiska gränsdragningsproblem om uppgifter om klienter undantogs
frän medddarfrihelen men inte uppgifter om advokaterna själva. Vidare skulle
regleringen bli onödigt invecklad.

På
grund av det anförda är jag inte beredd att föreslå någon begränsning i medddarfrihelen
för dem som deltar i samfundels tillsynsverksamhet.

I
delta sammanhang vill jag också ta upp frågan om en advokats skyldighet alt
lämna uppgifter lill disciplinnämnden. Som tidigare nämnts är en advokat till
följd av bestämmelsen i 8 kap. 6 § första stycket andra meningen RB skyldig
att lämna styrelsen de uppgifter som behövs för all denna skall kunna utöva sin
tillsyn. Skyldigheten att lämna uppgifter till disciplinnämnden regleras
emellertid enbart genom bestämmelser i stadgarna. Övervägande skäl talar för
att även denna fräga regleras i rättegångsbalken. En bestämmelse i ämnet bör
lämpligen tas in i det föreslagna nya Qärde stycket lill 8 kap. 7 §.

3
Ikraftträdande m.m.

Jag
förordar alt de föreslagna lagändringarna får träda i kraft den 1 januari 1983.
Bestämmelserna om straffavgift bör dock inle få lillämpas i fråga om
förhållanden som hänför sig till liden före ikraftträdandet.

4
Upprättade lagförslag

1
enlighet med vad jag har anfört har inom justitiedepartementet upprättats
förslag lill

I. lag om
ändring i rättegångsbalken,

t2 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 42

Prop.
1982/83:42 14

2. lag om ändring i kommunalskallelagen (1928:370).
Förslagen bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 2.'

5 Hemställan

Jag hemställer alt lagrådets yttrande inhämtas över
lagförslagen.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens
hemställan.

' Bilagan har uteslutits här. Förslagen är likalydande med
dem som är fogade lill propositionen.

Prop.
1982/83:42 15

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1982-10-25

Närvarande:
justitierådet Fredlund, regeringsrådet Brodén, justilierådel Palm.

Enligl
protokoll vid regeringssammanträde den 21 oktober 1982 har regeringen pä
hemställan av statsrådet och chefen för justitiedepartementet beslutat inhämta
lagrådets yllrande över förslag lill

1. lag
om ändring i rättegångsbalken och

2. lagom
ändring i kommunalskatlelagen (1928:370).

Förslagen har inför
lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ulf G. Berg. Lagrådet lämnar
förslagen ulan erinran.

Prop.
1982/83:42 16

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1982-10-28

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden
Lundkvist. Feldl, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S.
Andersson, Rainer, Boström, Bodslröm, B. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R.
Carlsson, Holmberg

Föredragande: slatsrädet Rainer

Proposition om advokatsamfundets disciplinära verksamhet

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag lill

1. lag om ändring i rättegångsbalken och

2. lag om ändring i kommunalskatlelagen (1928:370).

Föredraganden upplyser alt lagrådet har lämnal förslagen ulan erinran

och hemställer alt regeringen föreslår riksdagen att anla
förslagen.

Regeringen ansluler sig lill föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen alt anta de förslag som
föredraganden har lagl fram.

Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde
den 21 oktober 1982

Prop. 1982/83:42 17

Bilaga
I

Till
regeringen

Sveriges
advokatsamfunds styrelse tillsatte den 14 maj 1976 en kommitté med uppdrag att
utreda samfundels disciplinförfarande och de disciplinära påföljderna.
Kommittén antog arbetsnamnet disciplinkommillén.

Resultatet
av sitt arbete redovisade disciplinkommillén i ell belänkande som den 5 juni
1981 överlämnades lill samfundsslyrelsen. Kopia av betänkandet bifogas denna
skrivelse (bilaga /)'. I betänkandet framförde kommittén ell antal förslag, av
vilka flera förutsatte ändringar dels i 8 kap. rättegångsbalken, dels i
advokatsamfundets stadgar.

Styrelsen beredde samfundels avdelningar tillfälle all pä avdelningsmöle
behandla kommilténs förslag och avge yttrande däröver. Samtliga avdelningar
inkom med yttrande. Avdelningarnas yttranden redovisades i skrivelse den 29
januari 1982 frän styrelsen lill samfundels fullmäktige (bilaga 2f.

Vid
fullmäktiges ordinarie möte den 28 maj 1982 framlade styrelsen ell -delvis
reviderat - förslag till åtgärder i ärendet, vilket återfinns som bilaga 3 lill
denna skrivelse. Förslagel berörde bl.a. följande frågor.

1
likhet med kommittén förordade styrelsen införande av en straffavgift som
förstärkning av disciplinpåföljden varning. Della föranledde förslag om
ändringar i 8 § 3 st., 14 § 2 och 3 st., 40 § I st., 43 § 4 st., 45 § I st. saml
50 § I och 2 st. i samfundets stadgar men förutsatte även ändring i 8 kap. rättegångsbalken.
Vidare biträdde styrelsen disciplinkommilléns förslag alt tvä av
disciplinnämndens nio ledamöter skall vara offentliga representanter utsedda
av regeringen. I enlighet härmed föreslogs ändringar i 2 § 2 st., 12 § 2 och 3
st., 13 § samt 15 § 3 st. i stadgarna. För att bereda disciplinnämnden möjlighel
alt i disciplinärende förordna försvarare för den advokat, mot vilken
anmärkning framställts, föreslog styrelsen fullmäktige all besluta om tillägg
i 43 § i stadgarna. Slutligen föreslog styrelsen ändring och tillägg i 43 § 5
st. och 51 § stadgarna i syfte atl möjliggöra etl vidgat offentliggörande i
vissa fall av disciplinnämndens avgöranden.

Enligl
52 § 3 st. i samfundets stadgar är beslut om stadgeändring inte giltigt med
mindre antingen beslutet fattats pä ett ordinarie fullmäktigemöte och därvid
biträtts av minst tre fjärdedelar av hela antalet fullmäktige eller all
beslutet fattats på tvä pä varandra följande ordinarie fullmäktigemöten och pä
det möte, som sist hälls, biträtts av minsl tvä tredjedelar av de närvarande
fullmäktige.

'
Underbilagan omfattar här endast nu aktuella delar av betänkandet. Underbilagan
omfattar här endast nu aktuella delar av skrivelsen. ' Underbilagan omfattar här
endast nu aktuella delar av förslaget.

Prop. 1982/83:42 18

Antalet
fullmäktige uppgår för liden den I maj 1982 - den 30 april 1983 till 56.

Fullmäktige beslöt vid
ordinarie möte den 28 maj 1982 atl 2, 8, 12-15, 40, 43, 45 och 50-51 §§ i
advokatsamfundets stadgar skulle ha den ändrade lydelse, som styrelsen vid
mötet föreslagit och som framgår av bilaga 3 härtill. Fullmäktige beslutade
även om övergångsbestämmelser. Fullmäktiges beslul var såvitt avser ändring i
§ 8 i stadgarna enhälligt. Beslulel om ändring av 12 § i stadgarna biträddes av
43 fullmäktige. Beträffande fullmäktiges övriga beslut i ärendet antecknades
alt även dessa biträddes av mer än tre Qärdedelar av hela antalet fullmäktige.

Fullmäktige behandlade
vidare den av styrelsen väckta frågan om tillägg och ändringar i 8 kap.
rättegångsbalken och beslutade även i denna fråga i enlighet med styrelsens
förslag, nämligen atl samfundet hos regeringen skulle hemställa om de tillägg
och ändringar i 8 kap. 7 § rättegångsbalken som föreslagils av disciplinkommillén;
se dess belänkande s. 78.

Med hänvisning lill 52 § 4
st. i samfundets härvid bUagda stadgar (bilaga 1.4)* fär samfundet härmed
hemställa all regeringen fastställer de av fullmäktige beslutade, ovan angivna
ändringarna i samfundets stadgar. Vidare hemställer samfundet om de tillägg och
ändringar i 8 kap. 7 § rättegångsbalken som behandlats ovan.

Slockholm
den 4 juni 1982 SVERIGES ADVOKATSAMFUND Sven Harald Bauer

Bengt
Bergendal

Underbilagan
utesluten här.

Prop.
1982/83:42 19

UnderbUaga 1

Utdrag ur disciplinkommitténs betänkande Advokatsamfundets
disciplinära verksamhet

Till Sveriges advokatsamfunds styrelse

Styrelsen beslöt den 14 maj 1976 alt tillsatta en kommitté
med uppdrag alt utreda samfundels disciplinförfarande och de disciplinära
påföljderna. Till ledamöter av kommillén utsåg styrelsen den 2 juni 1976
advokaterna Eskil Weibull, ordförande, Sven Janzon, Karl-Erik Larsson, Per
Håkan Osvald och Lennart Reulerwall. Sedan Reulerwall avsagt sig uppdraget som
ledamot av kommittén har styrelsen den 6 april 1979 lill ledamot i hans ställe
utsett advokaten Bengt Bergendal.

Kommittén har antagit arbetsnamnet disciplinkommillén.

Anledningen lill alt kommittén tillsattes var alt juslitiekanslern
i beslul den 14 april 1976 ullalal, att han ansäg atl advokatsamfundet borde ta
upp lill övervägande frägan om ändring av handläggningsordningen i disciplinärenden
rörande advokat, som ställs under åtal för gärning av beskaffenhet all kunna
leda lill uteslutning men som förnekar gärningen. Del uppdrag som styrelsen
givit kommillén sträcker sig emellertid längre. Kommillén har därför gjort en
genomgång av gällande ordning för advokatsamfundets disciplinära verksamhet och
de därvid tillämpade påföljderna saml gjort vissa frågor lill föremål för
närmare utredning och övervägande. Bland dessa har kommillén främst
uppmärksammat behovel av all införa ytterligare en disciplinär påföljd saml elt
förslag om representanter för del allmänna i disciplinnämnden. Tvä frågor med
anknytning till del disciplinära förfarandet har övervägts närmare, nämligen
samfundets utredningsresurser och möjligheten alt förordna försvarare för
advokat som är föremål för disciplinärt förfarande. Därutöver har kommillén lill
behandling upptagit frågorna om offentliggörande och information beträffande
beslut i disciplinärenden, om myndigheters underrättelser lill
advokatsamfundet samt om del dubbla disciplinära ansvaret för advokat som är
anställd vid allmän advokatbyrå.

Sedan kommillén nu slutfört sill uppdrag fär kommillén
härmed redovisa resultatet av sitt arbete.

Sammanfattningsvis föreslär kommittén följande.

— Disciplinnämnden skall i disciplinärende mol åtalad
advokat, som förnekar brottslig gärning av beskaffenhet all kunna leda lill
uteslutning, ha möjlighel alt pröva frågan om uteslutning sä snart tingsrätts
dom föreligger. Hittillsvarande praxis har i sädana ärenden, där advokaten
förnekat gärningen, inneburit atl lagakraftägande dom avvaktas innan styrelsen hänskjuler
ärendet till disciplinnämnden. Uteslutning redan efter dom i

Prop.
1982/83:42 20

tingsrätten bör dock endasi komma i fräga i fall där
disciplinnämnden finner rättens bedömning övertygande.

-
Som en särskild
disciplinpåföljd, avsedd all förstärka varningspåföljden, föreslås en
straffavgift av lägst 1000 och högst 15000 kronor, som tillfaller samfundels
ersättningsfond. Styrelsen bör tillerkännas möjlighel att helt eller delvis
efterge straffavgift, om särskilda skäl är för handen.

-
Två av
disciplinnämndens ledamöter skall utses av regeringen. Nämndens övriga
ledamöter, bland dem dess ordförande och vice ordförande, utses även
fortsättningsvis av advokatsamfundets fullmäktige.

Vid utredning i disciplinärenden bör man i slörre
utsträckning än för närvarande sker dels låta kansliet införskaffa upplysningar
av betydelse för sakens bedömning, dels förelägga vederbörande advokat att
förete sin akt i ärendet och dels utse åklagare i disciplinärendet jämlikt 40 §
i samfundets stadgar.

-
Disciplinnämnden
bör ges möjlighet att utse försvarare i disciplinärende i fall dä behov därav
föreligger och advokaten i fråga inte själv anlitar sådant biträde.

-
Ökad
information bör ges om advokatsamfundets disciplinära verksamhel, och
stadgarna bör ändras sä alt disciplinbeslul som har principiell betydelse eller
eljest är av allmänt intresse fär offentliggöras.

-
Advokatsamfundets
styrelse bör hos regeringen begära att sädana lagbestämmelser införes atl
samfundet erhåller underrättelse så snart nägon av dess ledamöter förklaras
omyndig eller fär god man förordnad för sig jämlikt 18 kap. 3 § föräldrabalken
liksom i de fall där ledamot försätts i konkurs eller blir föremål för åtal.

-
För att man
skall komma frän det dubbla disciplinära ansvar, som för närvarande gäller för
advokat vid allmän advokatbyrå, bör advokatsamfundets styrelse hos regeringen
göra framställning om lagändring innebärande alt sädan advokat tillförs den undanlagskrels
som anges i 10 kap. 4 § lagen om offentlig anställning.

Som bakgrund lill kommitténs redovisning av sina
överväganden lämnas i bilaga härtill en översikt över gällande former för
samfundets disciplinära förfarande. Denna är hämtad ur Brottsförebyggande
rådets promemoria Advokatverksamhel (PM 1979:8). Redogörelsen har justerats på nägra
punkter och kompletterats med aktuella sifferuppgifter.

Slockholm den 5 juni 1981

Eskil Weibull

Sven Janzon K-E Larsson Per Håkan Osvald
Bengt Bergendal

Prop. 1982/83:42

2 INFÖRANDE AV YTTERLIGARE EN DISCIPLINÄR PÅFÖLJD

2.1 Allmänna synpunkter

Behovel av ytterligare en disciplinär påföljd har vid
flera tillfällen varit under behandling inom advokatsamfundet. 1 en motion lill
samfundels årsmöte 1959 föreslogs sålunda införande av en ny disciplinpåföljd,
som skulle ligga mellan uteslutning och varning. Frägan behandlades närmare av
1959 års sladgekommitté, som konstaterade atl svalget mellan uteslutning och
varning var sä stort att det måste allvarligt undersökas om det inte var
möjligt atl finna en påföljd som är lindrigare än uteslutning men strängare än
varning. 1 sill år 1961 avgivna betänkande föreslog sladge-kommitlén införande
av påföljden disciplinböler som tillägg lill varning. Stadgekommitléns
belänkande behandlades av samfundets avdelningar som med undantag av Mellersta
avdelningen samtliga tillstyrkte förslaget om införande av disciplinböter.
Sedan stadgekommitléns förslag i denna del godkänts av 1962 ärs årsmöte, gjorde
styrelsen framställning till Kungl Maj:t i frägan. Trots att flera remissinslanser,
bland dem riksåklagaren och juslitiekanslern, understrukit behovel av en
påföljd mellan uteslutning och varning, ledde samfundets framställning i denna
del inle lill nägon ändring av ditiillsvarande beslämmelser.

Sedan kommittén inlett sill arbete, har frågan om de
disciplinära påföljderna upptagits till behandling i en riksdagsmotion
(1977/78:1462). 1 denna påtalades att det rådde en stor spännvidd mellan de
olika åtgärder som kunde komma i fråga vid disciplinärt ingripande mol advokat.
Mol denna bakgmnd efterlystes i motionen möjlighel alt meddela påföljd som var
mer ingripande än erinran och varning men inte sä allvarlig som uteslutning, t.ex.
suspension eller disciplinbot. Efter att ha inhämtat yttranden över motionen
konstaterade riksdagens juslitieutskott atl det påtalade behovel av en
kompletterande disciplinär påföljd redan tidigare understrukits av samfundet, saml
all frägan var under utredning där. Med hänsyn till det översynsarbete som
redan initierats saknades del enligl utskottets mening anledning för riksdagen
all vidta någon åtgärd i denna fråga. Riksdagen biträdde utskottets förslag atl
avstyrka bifall till motionen.

1 de yttranden som justilieutskoltel inhämtat över
nyssnämnda motion uttalade sig högsta domstolen, domareförbundet och
riksåklagaren positivt betr. införandel av en påföljd mellan varning och
uteslutning. Även juslitiekanslern anslöt sig till uppfattningen om behovel av
en översyn av de disciplinära påföljderna.

De skäl som tidigare framförts för införande av en
ytterligare disciplinpåföljd har enligt kommitténs uppfattning forifarande
giltighet. Det föreligger sålunda i vissa disciplinärenden behov av all
tillämpa en mer ingripande påföljd än varning utan atl för den skull
uteslutning skall behöva komma

Prop.
1982/83:42 22

i fräga. Denna situation kan exempelvis föreligga när en
advokat tilldelats varning för en förseelse men trots detta upprepat samma
förfarande. Vidare kan nämnas det fallet atl en advokat visar påtaglig ovilja atl
efterkomma förelägganden från styrelse eller disciplinnämnd.

Då det gäller att ta ställning till frågan vilken påföljd
som skulle kunna vara lämplig, har kommittén funnit all det som närmast skulle
kunna komma i fråga är suspension, offentlig varning eller pénningpäföljd i kombination
med varning. Dessa alternativ beröres var för sig nedan.

2.5 Straffavgift

2i5.1 Tidigare förslag om penningpåföljd

Stadgekommittén föreslog införande av en bölespåföljd som,
när särskilda skäl föranledde därtill, skulle utgå som en lilläggspäföljd lill
varning. Sanktionen benämndes disciplinböter. Maximum föreslogs lill 5000 kronor.
Disciplinböterna skulle tillfalla kronan och indrivas genom de exekutiva
myndigheterna pä samma säll som av domstol utdömda böter. Förvandling av oguldna
böter lill frihetsstraff skulle dock inle få äga rum. Advokat som ädömdes
varning, med eller ulan kombination med disciplinböter, skulle äga rätt att
överklaga beslutet till högsta domstolen.

Vid remissbehandlingen inom samfundet tillstyrktes stadgekommitléns
förslag av samtliga avdelningar utom Mellersta avdelningen. Frägan debatterades
därefter ingående vid 1962 ärs årsmöte. Efter företagen omröstning godkändes stadgekommitléns
förslag med 155 röster mol 75.

Det är av
intresse att undersöka, av vilken anledning kommitténs förslag avstyrktes av
Mellersta avdelningen och rönte motstånd av en ej Obetydlig minoritet vid
omröstningen på årsmötet 1962. Anledningen var den, all enligl stadgekommitléns
förslag böterna skulle tillfalla kronan och indrivas av de exekutiva
myndigheterna, i sista hand alltså genom konkursförfarande. Bölesbeslutel
skulle på detta sätt, menade förslagels kritiker, komma alt inflyta i saköreslängden
och därmed komma till allmänhetens kännedom. Genom all utebliven betalning
kunde resultera i konkurs med påföljande automatisk uteslutning genom
styrelsens försorg kunde på en omväg ell bölesbeslut medföra samma verkan som ell
i disciplinär ordning faltal beslul om uteslutning, någol som man med de
föreslagna nya reglerna avsett att motverka. En opponent på årsmötet föreslog,
alt i stället för •disciplinböter vite av renl privalrätlslig karaklär skulle
kunna ådömas.

Sedan stadgekommitléns förslag godkänts av årsmötets
majoritet underställdes det Kungl Maj:ls prövning. Därvid blev emellertid
förslaget i denna del inte föremål för någon prövning i sak. Della sammanhängde
med alt förslaget utöver införandel av disciplinböter innefattade mycket vittgående
ändringar i 8 kap. rättegångsbalken. Departementschefen uttalade i proposilion
1963:156 atl tvekan kunde råda om liden ännu var mogen för

Prop. 1982/83:42 23

en
mera viltgående revision av lagbestämmelserna rörande advokatväsendel och alt
detta inle minsl berodde därpå, all vissa av de frågor som därvid tarvade sin
lösning utgjorde delar av ett större frågekomplex, som var eller inom inle
alltför avlägsen framtid kunde förväntas bli föremål för allmän översyn. Vidare
uttalades atl man inle nu borde skrida till någon mera långtgående revision av
reglerna rörande advokatväsendel ulan begränsa sig lill reformer som var av etl
starkt aktuellt behov påkallade eller som lämpade sig för särbehandling.
Departementschefen framhöll vidare atl innan man tog ställning lill en mera
omfattande reform borde samfundet få tillfälle all la ställning till de
erinringar och synpunkter som under remissbehandlingen anlagts på problemen i fräga.

Beträffande
vad som anförts under remissbehandlingen är följande att notera.

Förslaget
om införande av disciplinböler lillslyrkles oförbehållsamt av hovrätten över
Skåne och Blekinge, Föreningen Sveriges Häradshövdingar och riksåklagaren.
Även juslitiekanslern och hovrätten för Nedre Norrland ställde sig positiva,
dock under uttalande av vissa principiella betänkligheter mol atl elt
bötesstraff skulle kunna utdömas av annan än offentlig myndighet. Dessa
betänkligheter ansågs dock ej av dessa myndigheter äga sådan styrka, all
införandel av bölespåföljd borde uteslutas.

Nu
nämnda principiella invändningar, tillsammans med vissa befarade nackdelar ur
praktisk synpunkt, föranledde ett stort antal remissinstanser, däribland
Stockholms rådhusrätt, Göteborgs rådhusrätt. Föreningen Sveriges Sladsdomare,
Föreningen Sveriges Landsfogdar, Sveriges Jurislför-bund, stalsåklagaren i Slockholm
och Föreningen Sveriges Sladsfiskaler, all avstyrka förslagel i fråga.

Av
särskilt intresse är Svea hovrätts yllrande. Hovrätten ifrågasatte huruvida ej
av hänsyn lill risken för utdömande av dubbelt bötesstraff användningen av
disciplinärt straff, som skall utges i penningar, borde begränsas till fall, dä
åtal vid domstol ej ifrågakommer. Hovrätten betecknade det vidare som myckel
tveksamt om del är lämpligl alt offentliga myndigheter anlitas för indrivning
av böter som ej ålagts eller fastställts av myndighet och att tillföra statskassan
sådana böter. På grund härav ifrågasatte hovrätten om inte disciplinböterna
borde ersättas med vite till samfundet.

Del
råder ingen tvekan om atl det viktigaste skälet till att flertalet remissinslanser
intog en negaliv inställning lill stadgekommitléns förslag var den principiella
inställningen, all böter inle borde utdömas av annan än offentlig myndighet och
alt de exekutiva myndigheternas medverkan lill indrivning borde förbehållas
sädana böter, som beslämts av offentlig myndighet.

Del
kan sålunda konstaleras, alt de skäl som föranledde vissa remissinstansers
negativa inställning lill förslaget om införande av disciplinböter var
identiska - fastän från andra utgångspunkter - med de kritiska synpunkter, som
framförts av en minoritet inom samfundet.

Prop.
1982/83:42 24

2.5.2 Jämförelser med förekommande privairåtisliga
penningpåföljder

För alt övervinna det motstånd mol införande av en ekonomisk sank

tion, som sålunda såväl vissa myndigheter som en ej obetydlig minoritet

bland samfundets egna ledamöter givit uttryck åt. har disciplinkommillén

övervägt det alternativet, alt den ekonomiska sanktionen i stället skall ges

karaktären av en privalrätlslig påföljd, vars indrivning skall ankomma pä

samfundet självt. I så fall borde till en början termen "'böter"
undvikas,

liksom även "disciplinböler" eller andra sammansättningar, vari ordet

"böter" ingår. Kommillén har diskuterat olika andra benämningar och

slutligen stannat för termen straffavgift.

I detta sammanhang har kommittén uppmärksammat alt
ekonomiska sanktioner av liknande art men med olika benämningar förekommer inom
andra områden av samhällslivet. Gemensamt för dessa sanktioner är att de, även
om de kallas "böter", inte kan indrivas av de exekutiva myndigheterna
enbart på grundval av det beslul varigenom sanktionen ädömes. 1 Svenska
Arbetsgivareföreningens stadgar förekommer beslämmelser om all medlem eller
delägare kan av föreningens organ ådömas skadestånd vid brolt mol vissa regler
i stadgarna; del ankommer pä styrelsen alt vidta rättsliga åtgärder för
skadeståndets indrivning, om detta ej eriägges frivilligt. Stadgarna för
Pressens Opinionsnämnd innehåller, all av nämnden klandrad tidning skall eriägga
expeditionsavgift, vilken inbetalas till Stiftelsen Allmänhetens
Pressombudsman för läckande av kostnaderna för pressombudsmannens och
opinionsnämndens verksamhet. Riksidroltsför-bundel har i sina stadgar en
bestämmelse om en "straffan", kallad böter, som kan ådömas idrottsförening
eller individuell deltagare i tävling. Dessa "böter" tillfaller del dislriktsförbund,
inom vars område den bötfällde har sin hemort, all användas för idroltsfrämjande
ändamål. Liknande bestämmelser förekommer i stadgarna för Svenska Travsportens
Centralförbund; även i detta fall kallas påföljden böter.

2.5.3 Kommitténs förslag lill ny påföljd

Vid övervägande av de olika möjligheter till införande av
en ny disciplinär påföljd, för vilka tidigare redogjorts, har kommittén kommil
lill den slutsatsen att en ekonomisk påföljd borde vara den lämpligaste. Därvid
har kommittén förutsatt att påföljden utformas pä etl sådant sätt, alt de invändningar
som tidigare rests mot sanktionen disciplinböler inte längre blir aktuella.
Kommittén rekommenderar därför, att som en särskild disciplinpåföljd, avsedd atl
förstärka varningspäföljden. införes en straffavgift, vars indrivning ankommer
pä samfundet, inte på offentlig myndighet. Kommillén föreslår vidare följande.

Vad först angår straffavgiftens belopp torde, för atl inte
sanktionen skall verka alltför obetydlig, ett minimum av I 000 kronor böra
föreskrivas. Såvitt gäller maximum är spörsmålet svårare all avgöra; disciplinkommillén
har stannat för atl föreslå 15000 kronor. Härvid har kommillén utgått

Prop.
1982/83:42 25

frän bl.a. att avgiften inle är skattemässigt avdragsgill.
För avgiftens storlek i del individuella fallet bör vara avgörande inle blott
förseelsens svårighetsgrad i och för sig ulan även advokatens ekonomiska
situation. Det förutsätts alt disciplinnämnden i sädana fall, där straffavgift
kan ifrågakomma, inhämtar upplysningar om advokatens ekonomi i första hand
genom frågor, skriftliga eller muntliga till honom själv. Om sådan förfrågan
inte besvaras nöjaktigt återstår för nämnden möjligheten all förskaffa sig
erforderliga uppgifter ur exempelvis laxeringslängd.

Beträffande indrivningen av en ådömd straffavgift är
kommittén av den uppfattningen, alt sådan inte bör ifrågakomma genom tvång. I
stället bör straffavgiften likställas med övriga avgifter som en advokat har
all erlägga till samfundet, till serviceakliebolaget eller lill den avdelning
av samfundet som advokaten tillhör. Regeln i 50 § av samfundels stadgar bör
sålunda i princip tillämpas även vid försummelse all erlägga straffavgift. Della
innebär att styrelsen kan förklara, att advokaten utträtt ur samfundet, om han
ej efter anmaning fullgjort sin betalningsskyldighet. En obligatorisk regel av
denna beskaffenhet kan dock i vissa fall tänkas verka alltför hårdhänt.
Styrelsen bör därför tillerkännas möjlighet all helt eller delvis efterge
straffavgift, om särskilda skäl är för handen, exempelvis sjukdom, svag ekonomi
eller ömmande sociala skäl. Även den omständigheten all advokaten vid sidan av
straffavgiften ådömts böter (eller fängelsestrafO av domstol för samma
förseelse bör utgöra anledning för styrelsen all nedsätta eller helt befria
från straffavgiften.

Kommittén föreslär alt erlagda straffavgifter tillföres
samfundels ersättningsfond.

De fall dä
en advokat utöver varning även bör ådömas straffavgift har i kommitténs nedan
intagna förslag lill ändring av 8 kap. 7 § rättegångsbalken inle preciserats
närmare än atl lilläggspåföljden bör komma i fråga, "när särskila skäl äro
därtill". Eftersom varning jämte straffavgift är avsedd alt utgöra en form
av påföljd, som lill svårighetsgraden ligger mellan uteslutning och enbart
varning, bör den nya påföljden kunna tillgripas dels i vissa fall, där enligl
nuvarande regler ingen annan påföljd än uteslutning ansetts kunna komma i fräga,
och dels i sädana fall, där enligt nu gällande regler strängare påföljd än
varning befunnits inte kunna ådömas.

En analys av reglerna i 8 kap. 7 § första och andra
styckena rättegångsbalken ger vid handen följande.

Har
advokaten i sin verksamhet uppsåtligen gjort orätt eller eljest förfarit
oredligt, skall han enligl första stycket uteslutas ur samfundet; är
omständigheterna mildrande må i stället varning tilldelas honom. Huvudregeln
är sålunda kategorisk; föreligger inga mildrande omständigheter. skall
advokaten uteslutas. Del är inte meningen atl denna regel skall uppmjukas genom
tillkomsten av den nya påföljdsformen varning jämte straffavgift.

Prop. 1982/83:42 26

För
all den nya formen av påföljd skall kunna lillämpas i första styckets fall är
del alltså en nödvändig förutsättning atl mildrande omständigheter konstaleras
föreligga. Huruvida i ell dylikt läge straffavgift skall tillgripas eller inte,
utöver varning, fär givelvis avgöras frän fall till fall.

Det
är särskilt alt märka, alt undanlagsregeln i andra punkten är fakultativ ("må");
såväl enligl hittills gällande regler som i fortsättningen stär del disciplinnämnden
fritt all, när mildrande omständigheter föreligger, likväl döma lill
uteslutning. Hittills har i sådana fall disciplinnämndens val stått mellan
uteslutning och varning. Denna valmöjlighet har säkerligen i vissa fal! ställt
disciplinnämnden inför mycket svära avgöranden. Om nämnden konstaterat
mildrande omständigheter, kan det ha förefallit mycket otillfredsställande, å
ena sidan atl låta advokaten undslippa ulan strängare påföljd än varning och å
andra sidan att låta advokaten drabbas av uteslutning. Detta dilemma
försvinner om nämnden ges möjlighel att gå den medelvägen all påföljden
bestämmes till varning jämte straffavgift.

Går
man sedan till andra stycket, innehåller delta regler för det fall all advokaten
eljest åsidosätter de plikter, som åvilar honom som advokat. Samtliga päföljdsregler
i della stycke är fakultativa; advokaten må ådömas varning eller erinran eller,
vid synnerligen försvärande omständigheter, uteslutning. Vid tillämpningen av
detta andra stycke lär den föreslagna nya päföljdsbestämmelsen fä sin största
praktiska betydelse i sådana fall, där synnerligen försvärande omständigheter befinnes
föreligga. Även i sädana fall kan det med nuvarande regler uppkomma
situationer, där varning ter sig som en alltför mild reaktion och uteslutning
som en alltför drastisk sädan.

Som
exempel pä fall där den nya påföljden kan komma lill användning må till en
början nämnas bristfällig bokföring och/eller slarv med avskiljande av klienimedel.
Förseelser av denna art har med rätta alllid bedömts strängt; man torde kunna
konstatera att påföljden normalt bestämts till varning, såvida det inte handlat
om rena bagalellförseelser, där det ansetts tillräckligt med erinran. Men
bortsett frän bagatellfallen, ä ena, och de utomordentligt svåra fall där det
dömts till uteslutning, å andra sidan, företer denna typ av pliktförsummelse
fall av myckel varierande svårhetsgrad. Alt i samtliga sådana fall vara
nödsakad atl schablonmässigt döma till enbart varning har tett sig
otillfredsställande. Här föreligger alltså ett fall där behovel av etl mera
differentierat päföljdssystem gör sig gällande.

Alt
möjligheten alt tillgripa påföljden varning jämte straffavgift införs fär också
stor betydelse i sådana situationer, där en advokat gör sig skyldig lill upprepade
förseelser, vilka var för sig föranlett varning och där alltså uppenbar tredska
utmärker advokatens handlingssätt men där uteslutning på grund av synnerligen
försvårande omständigheter inte anses böra tillgripas.

För
närvarande fär en advokat, som ådömts påföljd av disciplinnämnden överklaga
detta beslut i högsta domstolen endast om påföljden beslår i

Prop.
1982/83:42 27

uteslutning. Ell beslul om varning får sålunda ej
överklagas. Sladgekom-millén uttalade pä sin tid. all frågan om fullföljdsrält
skulle komma i ett annat läge om "disciplinböler" infogades i påföljdssystemel.
"Mol beslul. varigenom disciplinböter ådömts advokat, mäste denne äga räll
all föra talan", skrev stadgekommillén i sina motiv, ulan att närmare
utveckla skälen lill della slåndpunklstagande. Efter ytterligare resonemang
stannade stadgekommillén för förslagel, alt alla beslut om varning skulle fä
överklagas i högsta domstolen. Eftersom del den gången ej infördes nägon
ekonomisk påföljd, gjordes inte heller nägon ändring av fullföljdsreglerna.

All en
advokat skall äga rätt att föra talan mol ell beslul om uteslutning ler sig
självklart, ej enbart av del skälet alt det är fräga om en myckel allvarlig
påföljd som kan leda lill utomordentligt svära konsekvenser utan även därför atl
ell beslul av styrelsen alt vägra sökande inträde i samfundet fär överprövas
av domstol. Det är alltså högsta domstolen som i sista hand avgör, om en person
får tillhöra advokatsamfundet eller icke (här bortses frän de fall dä styrelsen
enligt § 50 i stadgarna förklarar all en advokat pä grund av försummad avgiflsbelalning
utträtt ur samfundet).

Lika
självklart är del inle att ett beslut om varning jämte straffavgift skall fä
överklagas. Mot den hitlillsvarande ordningen, innebärande alt ett beslul om
varning inle får överklagas, har, såvitt kommittén känner lill, inga protester
rests. Om i fortsättningen ell beslut om varning kombineras med föreskrift om
straffavgift till ell relativt måttligt belopp, torde skäl saknas att medge klagorält.
Tveksammare släller del sig i de fall, dä straffavgiften uppgår lill betydande
belopp. Med hänsyn lill del relativt begränsade avgiflsmaximum som innefattas i
förslagel och med hänsyn lill den möjlighel kommittén öppnat för styrelsen all
nedsätta eller rent av efterge straffavgift i ömmande fall och i sådana fall,
dä advokaten i fräga tillika av domstol dömts till böter (eller fängelse),
synes behov inle föreligga av all medge rätt lill överklagande ens i de fall,
då straffavgiften bestämis lill ett relativt kännbart belopp.

Med beaktande av vad nu anförts föreslär kommillén, all
beslut om varning, med eller ulan straffavgift, inte skall fä överklagas.

Kommillén
vill även beröra del fall som kan länkas förekomma om en advokat som blivit
åtalad, av domstol dömes till böter och för samma förseelse av disciplinnämnden
ädömes varning jämte straffavgift. Av del ovan citerade remissyttrandet av Svea
hovrätt framgår, all hovrätten hade den uppfattningen alt för undvikande av
dylik kollision varning jämte straffavgift borde fä förekomma endasi i sädana
fall, då advokaten inte blivit åtalad.

En dylik regel
anser kommittén inte vara behövlig. Man har anledning räkna med att den
instans, som dömer sist, vare sig det är domstolen eller disciplinnämnden, vid
bestämmande av påföljden lar hänsyn lill den ekonomiska sanktion som ådömts
advokaten av den instans som dömt först. Kommittén vill även hänvisa till vad
ovan anförts om styrelsens möjlighet

Prop.
1982/83:42 28

all efterskänka eller nedsätta straffavgift i sädana fall,
dä advokaten tillika döms till straff av domstol.

3 REPRESENTANTER FOR DET ALLMANNA I DISCIPLINNÄMNDEN

Enligl 47 § i samfundels stadgar fär ledamot av
disciplinnämnden inle yppa vad han på grund av samfundsledamols skyldighet all
lämna uppgifter och tillhandahålla handlingar erfarit om denne och hans verksamhel.
Även de offentliga representanterna i disciplinnämnden blir i följd av denna
bestämmelse underkastade lystnadsplikt. För övriga ledamöter av nämnden innebär
emellertid brott mol tystnadsplikten ell avsteg från god advokalsed och är
följaktligen sanktionerat genom samfundels disciplinregler. Delsamma kommer
emellertid inle all gälla de offentliga representanterna. Kommittén kan inte
anvisa någon lösning pä detta problem. Emellertid vill kommittén understryka
den synneriiga vikten av all frågan om de offentliga representanternas
tystnadsplikt erhåller en tillfredsställande lösning.

5 OFFENTLIGGÖRANDE AV DISCIPLINNÄMNDENS AVGÖRANDEN
SAMT ÖVRIG INFORMATION

I de stadgar för samfundet som gällde före 1964 fanns inga
bestämmelser om offentliggörande av beslul som fattats av samfundets styrelse
bortsett frän del begränsade offentliggörande som skulle ske i form av
meddelande lill ledamöterna om alt ledamot uteslutits ur samfundet. 1 ulesluiningsfal-len
skulle utdrag av styrelsens protokoll jämväl tillställas juslitiekanslern.

I praxis skedde emellertid offentliggörande därutöver
genom atl uppgifter om nyinlagna och avgångna ledamöter meddelades ledamöterna
i cirkulär saml intogs i Tidskrift för Sveriges Advokatsamfund.

I det belänkande som avgavs av 1959 års sladgekommitté har
frågan om offentliggörande av vissa beslul behandlats (s. 170 fO. Av innehållet
i betänkandet framgår atl chefen för Tidningarnas Telegrambyrå (TT) gjort en
framställning till samfundets styrelse all ändra sin praxis i fräga om lämnande
av uppgifter till TT. Som skäl härför framhölls atl det måste betecknas som en
påtaglig brist atl styrelsen inle sörjde för alt allmänheten i samma ordning
som gällde för publicering av nyinlagna ledamöter upplystes om all en ledamot
uteslutits eller eljest avgäll ur samfundet. Underlätenheten atl bringa en
uteslutning lill allmän kännedom kunde enligl TT ha till följd atl allmänheten
under lång lid trodde att den uteslutne alltjämt var advokat.

Prop.
1982/83:42 29

TT:s framställning diskuterades i styrelsen men föranledde
inte nägot omedelbart beslul. Styrelsen ansåg atl spörsmålet var av sådan
principiell betydelse att det borde övervägas i samband med översynen av
stadgarna.

Stadgekommillén
uttalade all den fann de av chefen för TT framförda synpunkterna berättigade
och att delta särskilt gällde när en advokat uteslutits ur samfundet. Kommittén
fann efter yllerligare överväganden en sladgebeslämmelse om skyldighet för
styrelsen all bringa vissa uppgifter till allmän kännedom motiverad. De
uppgifter som pä antytt sätt borde bringas lill allmän kännedom var enligt kommilténs
mening anlagande av nya ledamöter, beslul varigenom någon beviljats utträde ur
samfundet saml beslut om uteslutning ur samfundet under förutsättning all
beslutet gäll i verkställighet. 1 kommilténs förslag till nya stadgar intogs
bestämmelsen om publicering (§ 50 i förslaget).

Publiceringsreglerna fick sin slutliga form i 43 § fjärde
stycket, 44 § och 51 § i nu gällande stadgar. Nu gällande regler om publicering
av beslul i disciplinärenden innebär sålunda all beslutet skall - med angivande
av de skäl vara beslutet grundas - tillställas den ledamot mol vilken
anmärkning framställts, juslitiekanslern och samfundets styrelse samt i
förekommande fall anmälaren såvida anmälan inle återkallats (samfundels stadgar
43 § 4:e st.). Uttryckligt förbud föreligger enligl stadgarna all lämna
meddelande till annan än de nu nämnda om att ledamot tilldelats varning eller
erinran. Om ledamot av samfundet uteslutits genom beslul av disciplinnämnden
skall meddelande härom jämväl lämnas lill samfundels övriga ledamöter samt till
de allmänna domstolarna. Utöver dessa meddelanden sker en redovisning av
viktigare beslul av disciplinnämnden i TSA. Halvårsvis intas sålunda referat av
avgjorda disciplinärenden i tidskriften. Med hänsyn till den för samfundets
ledamöter och dess funktionärer stadgade tystnadsplikten sker publiceringen i TSA
med beaktande härav. Sålunda utelämnas namnen pä advokater, klienter och andra
personer och även andra uppgifter som skulle kunna avslöja de inblandades
identitet.

I BRÅ:s PM har arbetsgruppen på s. 81 ff behandlat frågan
om ökad information om advokatsamfundets disciplinära verksamhet och därvid
rekommenderat samfundet atl

"sedan dess disciplinära organ avgjort
disciplinärende som bedöms vara av allmänt intresse, omedelbart bringar sitt
ställningstagande lill allmän kännedom. Ell sädanl offentliggörande, som inle
behöver innehålla uppgift om den disciplinära påföljd som kan ha meddelats,
skall enligt gruppen ske med beaktande av den tystnadsplikt som samfundets
funktionärer har att iaktia och även i övrigt ulan angivande av namn eller
andra uppgifter som är ägnade alt röja viss person."

De myndigheter som yttrat sig med anledning av BRÅ:s PM
har över lag ställt sig positiva lill rekommendationen om ökad publicitet av beslul
i disciplinärenden och framhållit viklen av all informationen till allmänheten

Prop.
1982/83:42 30

ökas. JK har i sitt yttrande därutöver framhållit värdet
av alt avgöranden i disciplinärenden snabbt, systematiskt och överskådligt
bringas till kännedom för samfundels ledamöter. Stockholths tingsrätt har i
sitt yllrande särskilt understrukit vikten av att "advokater, domstolar,
åklagare och andra som har intresse av advokatverksamhel snabbare än vad som
sker i dag fär del av disciplinnämndens avgörande". Tingsrätten anser
däremot att arbetsgruppen överskattat en bredare allmänhels intresse av advokatverksamhel.

Samfundets
styrelse har den 9 april 1980 ytlral sig över BRÅ:s PM. De synpunkter styrelsen
därvid framfört under rubriken "Ökad information om advokatsamfundels
disciplinära verksamhet" överensstämmer i allt väsentligt med de
överväganden som kommittén gjort. Eftersom del i allmänhet är disciplinnämnden
som avgjort ärende som kan antagas vara av intresse för en större allmänhet bör
det i princip genom delegation anförtros disciplinnämnden all i anslutning lill
sina sammanträden besluta om och i vilken form publicering av nämndens
avgöranden bör ske. Som styrelsen i sill yllrande framhållit kan del vara av allmänt
intresse atl publicera - förutom redan uppmärksammade fall - sädana
disciplinärenden som belyser advokatens yrkesplikler, säsom t.ex. skyldighet
att iakttaga tystnadsplikt, all ulan dröjsmål avge redovisning för slutfört
uppdrag saml all tillse all klientens rätt lill rättshjälp och rättsskydd
tillvaratas.

Del bör i delta sammanhang dock understrykas atl det måste
ankomma pä styrelsen alt ta slällning i frågor av ren policykaraklär.

BRÅ:s arbetsgrupp har framhållit all del önskvärda
offentliggörandet såvitt gäller samfundets disciplinära verksamhel även i forlsällningen
skall ske med iakttagande av den hittills gällande sekretessen i
disciplinärenden. Della är enligl kommilténs mening i och för sig självklart
men bör dock inte hindra överväganden om atl i uteslutningsärenden i vissa
särskilda fall ange nämndens motivering för all ledamot uteslutils. För alt
ange grunden för uteslutning talar enligt kommitténs mening all domstol och
rättshjälps-nämnd kan ha intresse av all fä underlag för bedömning av om en
utesluten ledamot bör kunna godtagas som ombud eller biträde enligt
rättshjälpslagen. Det kan för övrigt även ligga i den enskilde f.d. advokatens
intresse alt del blir känt alt han inle uteslutits på grund av all han gjort
sig skyldig till brottslig gärning under sin yrkesutövning. Även för samfundet
kan det vara av intresse alt i enstaka fall inför allmänheten klarlägga
anledningen till alt en ledamot uteslutits. Del har förekommit atl utesluten
advokat genom uttalanden i pressen sökt bagatellisera anledningen till
uteslutningen. 1 sädana fall kan det framstå såsom önskvärt med ell
tillrättaläggande frän samfundet.

Vid publicering av skälen för ledamots uteslutning måste
dock iakttagas all denna inle fär leda till avslöjanden som i sin tur kan
medföra att den uteslutne advokaten eller dennes klient eller motpart kan komma
att misstänkas för straffbara förfaranden.

Prop.
1982/83:42 31

Liksom hittills bör publicering i disciplinärenden i
huvudsak ske genom införande av referat i TSA. Enligl kommitténs uppfattning
bör denna information om samfundets disciplinära verksamhet inflyta i
tidskriften oftare än som nu är fallet och gärna ske i översiktlig och
därigenom mera lättläst form. I sådana disciplinärenden som redan är föremål
för pressens intresse eller som enligt styrelsens eller disciplinnämndens
mening bedöms ha ell betydande allmänt intresse bör publicering kunna ske genom
atl meddelanden sänds ul lill pressen eller, om särskilda skäl föranleder därtill,
genom alt samfundet kallar lill presskonferens.

En
utvidgning av nuvarande publiceringsregler torde böra föranleda en översyn och
ändring av i första hand nuvarande 43 § 4 st. och 51 § i samfundels stadgar.

FÖRSLAG TILL TILLÄGG OCH ÄNDRINGAR I RÄTTEGÅNGSBALKEN OCH
ADVOKATSAMFUNDETS STADGAR

8 kap. rättegångsbalken

7§

Advokat som---- tilldelas honom.

Åsidosätter eljest-- ur samfundet.

Tilldelas
advokat varning, mä han tillika, när särskilda skäl äro därtill, åläggas utge
straffavgift till samfundet med belopp av lägst 1 000 kronor och högst 15000
kronor.

Frågan om----- sagts, varning, åläggande all utge
straffavgift eller

erinran----- samfundels
organ.

Upphör advokat--- av samfundet.

1 beslul---- verkställighet.

Prop.
1982/83:42 32

Underbilaga 2

Utdrag ur skrivelsen den 29 Januari 1982 från styrelsen
till samfundets fullmäktige

Till Sveriges advokatsamfunds fullmäktige

Förslag om ändring i 8 kap. rättegångsbalken samt i
advokatsamfundets stadgar

Den av styrelsen tillsalla kommittén med uppdrag alt
utreda samfundets disciplinförfarande och de disciplinära påföljderna (disciplinkommillén)
har den 5 juni 1981 lill styrelsen överlämnat sitt betänkande. Kommittén
framför däri elt anlal förslag, av vilka flera förutsäller ändringar i 8 kap.
rättegångsbalken samt i advokatsamfundets stadgar. Betänkandet, som bifogas
härtill, har utsänts till samfundets ledamöter och remitterats till
avdelningarna, vilka därefter inkommit med yltranden.

Avdelningarnas inställning till kommitténs förslag kan
sammanfattas sålunda.

.Sammanfattning av avdelningarnas remissyttranden över
disciplinkommitténs betänkande

Införande av disciplinpåföljden straffavgift

Norra avdelningen tillslyrker kommilténs förslag men
framför synpunkten alt besvärsräll avseende den föreslagna påföljden
ytterligare bör övervägas.

Stockholmsavdelningen tillstyrker kommitténs förslag med
den ändringen alt straffavgiftens maximibelopp bestämmes till ett basbelopp.

Mellersta avdelningen godtar kommitténs förslag med den
begränsningen all avdelningen förordar atl påföljden förses med möjlighet till
appell.

Östra avdelningen tillslyrker kommitténs förslag med den
begränsningen all beloppsgränserna för straffavgift bör anges till lägst en
tiondels och högst ell basbelopp.

Västra avdelningen tillstyrker kommitténs förslag.

Södra avdelningen tillslyrker kommilténs förslag i dess
huvuddrag. Dock avslyrker avdelningen all advokatens ekonomiska situation i del
individuella fallet skall få vara avgörande för avgiftens storlek. Avdelningen
ullalar all beloppsgränserna ej bör bestämmas lill fasta belopp ulan knytas
till basbeloppet enligl lagen om allmän försäkring (en minoritet av 14
ledamöter ansäg vid avdelningens möte alt beslut om straffavgift borde få
överklagas).

Prop.
1982/83:42 33

Offentliggörande av disciplinnämndens avgöranden saml ökad
information

Mellersta avdelningen har ingen erinran mot kommilténs
förslag. Samtliga övriga avdelningar tillstyrker kommitténs förslag.

Styrelsen har tagit kommitténs förslag under övervägande
och därvid särskill diskuterat de delar därav som föranlett erinringar från
avdelningarnas sida. Styrelsen vill i anslutning därtill anföra följande.

2. Dä det gäller införande av disciplinpåföljden
straffavgift har kommilténs förslag mött erinringar i två hänseenden. Dels har
inom flera avdelningar röster höjts för atl möjligheter bör finnas atl anföra
besvär mot beslut om varning i förening med straffavgift. Dels har man inom tre
avdelningar förordat att gränserna inom vilka straffavgift fär bestämmas inte
skall anknytas till fasta belopp, ulan relateras till basbeloppet enligt lagen
om allmän försäkring.

Frägan om
rätt lill besvär över beslul om straffavgift har utvecklats av kommillén, som
därvid enligl styrelsens mening anfört övertygande skäl mot alt samfundet
skulle föreslå lagsladgande av innebörd all beslul om straffavgift skall få
överklagas.

Dä det
gäller beloppsgränserna kan det förväntas all en bestämmelse därom som anger
lägsta och högsta straffavgift med fasta belopp kommer all behöva ändras lid
efter annan med hänsyn till penningvärdels fortgående förändring. Om däremot
beloppsgränserna relateras lill basbeloppet bör behovet av återkommande
ändringar bortfalla. Av betydelse i sammanhanget är alt bestämmelsen i fråga
synes böra ha sin plats i 8 kap. rättegångsbalken, där ändringar ej är lätta
att få till slånd. Av nu anförda skäl anser styrelsen att beloppsgränserna för
straffavgift bör anges lill lägst en tiondels basbelopp och högst ett
basbelopp.

1 övrigt ansluter sig styrelsen till kommitténs förslag om
införande av disciplinpåföljden straffavgift.

4. Mot kommitténs förslag i övrigt avseende--- offentliggörande

av disciplinnämndens avgörande samt ökad information har
inle

under ärendets remissbehandling inom avdelningarna
framförts nägra vägande invändningar. Inte heller styrelsen finner anledning
till erinrande däremot.

Prop. 1982/83:42 34

Styrelsen
får sålunda hemställa

dels att
fullmäktige beslutar

att hos
regeringen hemställa om de tillägg och ändringar i 8 kap.

rättegångsbalken
som föreslagits av disciplinkommillén, dock med den ändringen att 8 kap. 7 §
rättegångsbalken skall ha följande lydelse:

"Tilldelas
advokat ... med belopp av lägst en tiondels basbelopp och högst etl
basbelopp."

att besluta
om de ändringar och tillägg i samfundets stadgar som

föreslagils
av disciplinkommillén; saml

att hemställa
alt regeringen ville fastställa de beslutade ändringarna i

stadgarna.

Stockholm
den 29 januari 1982.

För
SVERIGES ADVOKATSAMFUNDS STYRELSE

Sven
Harald Bauer

Bengt
Bergendal

Prop. 1982/83:42 35

Underbilaga
3

Advokatsamfundets
disciplinära verksamhet. Styreisens förslag tili stadgeändringar m.m. i
anledning av disciplinkommitténs betänkande den 5 Juni 1981.

I. Styrelsen
hemställer om fullmäktiges synpunkter rörande disciplin

kommilléns förslag om ingripande mol advokat under åtal.

II. Styrelsen
föreslär all fullmäktige

1)
beslutar atl hos regeringen
hemställa om de tillägg och ändringar i 8 kap. rättegångsbalken som föreslagits
av disciplinkommillén,

2)
beslutar om de ändringar och
tillägg i samfundels stadgar jämte de övergångsbestämmelser därtill som anges i
bilaga härtill; saml

3)
beslutar hemställa alt
regeringen fastställer de beslutade ändringarna i stadgarna.

Prop. 1982/83:42 36

Advokatsamfundets stadgar

Förslag till ändring i 2, 8, 12-15, 40, 43, 45, 50 och 51 §§
advokatsamfundets stadgar.

2 § ------

8 § Styrelsen utövar tillsyn över advokatväsendet och har atl
tillse, att ledamot säväl vid utförande av talan inför domstol som i sin övriga
verksamhel fyller de plikter, som åvilar honom.

I den omfattning som närmare angives i 40 § har styrelsen atl
pröva fråga om disciplinärt ingripande mot ledamot.

Om styrelsens befattning med ärende, som avses i 8 kap. 7
§ femte stycket rättegångsbalken, är stadgal i 45 §.

12
§-------

13
§-------

14
§
Disciplinnämnden har alt taga befattning med frågor om disciplinärt ingripande
mot ledamot i enlighet med stadgandena i 40 och 42 §§. Nämnden tillkommer alt
besluta om uteslutning ur samfundet, varning, straffavgift och erinran enligt
8 kap. 7 § första, andra eller tredje stycket rättegångsbalken.

I
Straffavgift skall tillföras samfundels ersättningsfond.

15 §

40 § Göres hos samfundet anmälan mol ledamot eller
uppkommer eljest fräga om disciplinärt ingripande mol ledamot, upptages ärendet
av styrelsen. Finner styrelsen att åtgärd enligt 8 kap. 7 § första, andra
eller tredje stycket rättegångsbalken icke är påkallad, äger styrelsen avgöra
ärendet. 1 annat fall skall ärendet hänskjutas lill disciplinnämnden.

I ärende, som hänskjuls till disciplinnämnden, äger
styrelsen förordna någon av sina ledamöter eller suppleanter atl inför nämnden
företräda styrelsen.

43 § ------

45 § Uppkommer i styrelsen fräga om uteslutning av ledamot
enligt 8 kap. 7 § femte stycket rättegångsbalken, skall styrelsen, innan beslut
fallas i ärendet, bereda ledamoten tillfälle atl yttra sig.

Beslut om uteslutning skall angiva de skäl, vara beslutet
grundas.

Styrelsens beslul skall tillställas den ledamot ärendet
rör och juslitiekanslern. Vad i 44 § är stadgat skall äga motsvarande
tillämpning.

50 § Försummar ledamot atl betala sladgeenlig avgift lill
samfundet, serviceersättning lill Sveriges Advokaters Serviceakliebolag eller sladgeenlig
avgift lill den avdelning han tillhör eller straffavgift och fullgör han

Prop. 1982/83:42 37

icke
efter anmaning sina skyldigheter härutinnan inom tid, som styrelsen bestämmer,
skall styrelsen förklara all han utträtt ur samfundet.

Styrelsen fär helt eller
delvis eftergiva straffavgift, om särskilda skäl föreligger.

Om
offentliggörande av vissa beslut

51
§ Meddelande om atl nägon anlagils lill ledamot av samfundet eller avgått
därur skall genom styrelsens försorg bringas lill allmän kännedom. Styrelsen
eller, enligt dess anvisningar, disciplinnämnden fär bestämma aft
disciplinbeslut, som har principiell betydelse eller eljest är av allmänt intresse,
skall helt eller delvis offentliggöras.

Övergångsbestämmelser

Beslutad
ändring i stadgarna blir gällande dä den fastställts av regering-

Prop. 1982/83:42 38

Innehåll

Sid

Proposition ...................................................... .... 1

Propositionens huvudsakUga
innehåll ..................... 1

Lagförslag ......................................................... .... 2

1
Lag om ändring i
rättegångsbalken ..................... 2

2
Lag om ändring i kommunalskatlelagen
(1928: 370) 3

Utdrag av regeringsprotokollel
den 21 oktober 1982 . 5

1
Inledning ........................................................ .... 5

2
Allmän motivering .......................... ;................ .... 6

2.1 Straffavgift
som disciplinär påföljd 6

2.1.1
Advokatsamfundels disciplinära
verksamhet.. .... 6

2.1.2
Nuvarande disciplinära
påföljder ...... .... .... 7

2.1.3
Samfundets förslag till
straffavgift ........... 7

2.1.4
Överväganden ....... .......................... .... 8

2.2 Tystnadsplikt
för ledamöterna i disciplinnämnden m. m ................................................................. 9

2.2.1
Frågans tidigare behandling .................. .... 9

2.2.2
Gällande ordning ................................... .. 10

2.2.3
Överväganden .................................... ... II

3
Ikraftträdande m.m............................................ .. 13

4
Upprättade lagförslag ....................................... 13

5
Hemställan .................................................... .. 14

6
Beslut ........................................................... .. 14

Utdrag
av lagrådels protokoll den 25 oktober 1982 ..... .. 15

Utdrag
av regeringsprotokollel den 28 oktober 1982 . .. 16

Bilaga
1.............................................................. .. 17

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982