Prop. 1982/83:48

Prop.
1982/83:48 Regeringens proposition

1982/83:48

om
ändring i lagen (1979:411) om ändring i rikets indelning i kommuner,
landstingskommuner och församlingar;

beslutad
den 11 november 1982.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprolokoll.

På
regeringens vägnar

OLOF
PALME

BO
HOLMBERG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås en mindre ändring i lagen (1979:411) om ändring i rikets
indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar. Förslaget innebär
att länsstyrelsen utan att först anmäla frågan hos kammarkollegiet skall kunna
ta upp och utreda en fräga om ändring i kommun- eller församlingsindelningen,
om ärendet är av sådan beskaffenhet att länsstyrelsen själv får besluta om
ändringen. Syftet med förslaget är att förenkla handläggningen av ärenden som
gäller smärre indelningsändringar.

Lagändringen
föreslås träda i kraft den 1 januari 1983.

1
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 48

Prop.
1982/83:48 2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:411) om ändring i rikets
indelning

i kommuner, landstingskommuner och församlingar

Härigenom
föreskrivs alt 1 kap. 20 och 21 §§ samt 3 kap. 16 § lagen (1979:411) om ändring
i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar skaU ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

1 kap. 20 §

En fräga om ändring i den kommunala indelningen kan väckas
av en kommun eller medlem av en kommun, som skulle beröras av ändringen.
Ansökningen om en sådan ändring skall inges till kammarkollegiet.

En fräga
om indelningsändring kan också väckas av länsstyrelsen genom anmälan hos kammarkollegiet.
Regeringen och kammarkollegiet kan också ta upp en sådan fråga på eget
initiativ.

Regeringen, kammarkollegiet och länsstyrelsen kan ta upp
en fråga om indelningsändring på eget initiativ. Om en indelningsändring som
länsstyrelsen tar initiativ till inte är av den beskaffenhet att länsstyrelsen
enligt 3 § andra stycket får besluta om ändringen, skall länsstyrelsen överlämna
ärendet till kammarkollegiet.

Kammarkollegiet
skall till länsstyrelsen överlämna sådana ärenden om indelningsändring som får
beslutas av länsstyrelsen enligt 3 § andra stycket.

21 §

I ett
ärende om indelningsändring skall kammarkoUegiet göra den utredning som behövs
eller, när det bedöms lämpligt, överlämna åt länsstyrelsen att göra
utredningen. Om det behövs med hänsyn till ärendets omfattning och
beskaffenhet, får kammarkollegiet uppdra åt en särskild utredare att göra
utredning-

Ärenden om sådan indelningsändring som avses i 3 § andra
stycket skall överlämnas av kammarkollegiet till länsstyrelsen.

I ärenden
om sådana indelningsändringar som avses i 1 § och 3§ första stycket skall
kammarkollegiet göra den utredning som behövs eller, när det bedöms lämpUgt,
överlämna åt länsstyrelsen att göra utredningen. Om det behövs med hänsyn tiU
ärendets omfattning och beskaffenhet, får kammarkollegiet uppdra åt en
särskild utredare att göra utredningen.

/ ärenden om sådan indelningsändring som avses i 3 §
andra stycket skall utredningen göras av länsstyrelsen.

Prop.
1982/83:48

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.
16 § En fråga om ändring i församlingsindelningen kan väckas av en församling
som skulle beröras av ändringen eller av den som är kyrkobokförd i en sådan
församling eller som, ulan att vara kyrkobokförd i församlingen, är skaltskyldig
till denna. Ansökningen om en sådan ändring skall inges till kammarkollegiet.

En fråga om
indelningsändring kan ocksä väckas av länsstyrelsen eller domkapitlet genom
anmälan hos kammarkollegiet. Regeringen och kammarkollegiet kan också ta upp en
sådan fråga på eget initiativ.

Regeringen,
kammarkollegiet och länsstyrelsen kan ta upp en fråga om indelningsändring på
eget initiativ. En sådan fråga kan också väckas av domkapitlet genom anmälan
hos kammarkollegiet. Om en indelningsändring som länsstyrelsen tar initiativ
till inte är av den beskaffenhet atl länsstyrelsen enligt 4 § andra stycket får
besluta om ändringen, skall länsstyrelsen överlämna ärendet lill kammarkollegiet.

Kammarkollegiet skall till länsstyrelsen överlämna sådana
ärenden om indelningsändring som får beslutas av länsstyrelsen enligt 4 § andra
stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

Prop.
1982/83:48

Utdrag

KOMMUNDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-11-11

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt,
Gustafsson, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Rainer, Boström, Bodström, B.
Andersson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg

Föredragande:
statsrådet Holmberg

Proposition
om ändring i lagen (1979:411) om ändring i rikets indelning i kommuner,
landstingskommuner och församlingar

1
Inledning

Enligt
1 kap. 20 § och 3 kap. 16 § lagen (1979:411) om ändring i rikets indelning i
kommuner, landstingskommuner och församlingar (IndL) skall ansökan om
indelningsändring ges in till kammarkollegiet. Om länsstyrelsen väcker frågan
om indelningsändring, skall ärendet anmälas hos kammarkollegiet. Detta gäller
även om länsstyrelsen själv fär besluta i ärendet.

Länsstyrelsen
i Skaraborgs län har i en skrivelse den 9 mars 1981 hemstäUt att IndL ändras så
att ansökan om ändring i församlings- och kommunindelningen skaU kunna ges in
till länsstyrelsen i de fall när länsstyrelsen får besluta om ändringen.
Framställningen har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena
bör fogas som bilaga till regeringsprotokollet i detta ärende.

2
Föredragandens överväganden

Genom
IndL, som trädde i kraft den 1 juli 1979, har beslutanderätten i ärenden om
mindre indelningsändringar flyttats frän regeringen till kammarkollegiet och
länsstyrelserna (prop. 1978/79:157, KU 1978/79:40, rskr 1978/79:363).
Beslutanderätten i fråga om mera omfattande ändringar i den kommunala
indelningen tillkommer liksom tidigare regeringen.

Enligt
de nya bestämmelserna (1 kap. 3 § och 3 kap. 4 § IndL) får länsstyrelsen
besluta om sådan ändring i kommun- eller församUngsindel-

Prop. 1982/83:48 5

ningen som behövs på grund av oregelbundenhet i
indelningen eller med hänsyn till fastighetsförhållandena, om
indelningsändringen inte föranleder ekonomisk reglering mellan kommuner resp.
församlingar. Om de kommuner eller församUngar som närmast berörs av en sådan
indelningsändring inte är ense om denna eller om ändringen avser kommuner eller
församlingar i flera län, tillkommer beslutanderätten kammarkollegiet.

11 kap. 20 § och 3 kap. 16 § IndL finns bestämmelser om
vem som har rätt att ta initiativ till ändring i kommun- eller
församlingsindelningen samt om hur ärenden om sådana ändringar skall väckas.
Bestämmelserna innebär att framställningar om indelningsändring, oavsett
ändringens karaktär och omfattning, skall ges in till kammarkollegiet. Även när
länsstyrelsen själv tar initiativ till en sådan indelningsändring som
länsstyrelsen själv får besluta om, skaU frågan anmälas hos kammarkollegiet. Om
kammarkollegiet sedan finner att ärendet hör till länsstyrelsens beslutsområde,
överlämnar kollegiet ärendet till länsstyrelsen (1 kap. 21 § andra stycket och
3 kap. 17 §).

Länsstyrelsen i Skaraborgs län föreslår att IndL ändras så
att ansökan om indelningsändring skall ges in till länsstyrelsen i de fall när
länsstyrelsen får besluta. EnUgt länsstyrelsens uppfattning föreligger det här
en uppenbart omständlig hantering. En förenkUng är enligt länsstyrelsen
särskilt motiverad när det gäUer ärenden som initieras av länsstyrelsen och i
vilka utredning redan har utförts inom länsstyrelsen.

Länsstyrelsens förslag om ändring i IndL tar i första hand
sikte på ändringar i församlingsindelningen. Länsstyrelsen framhåller att ett
arbete med att undanröja bristande överensstämmelse mellan
fastighetsindelningen och församlingsindelningen har påbörjats i länet. Även om
frekvensen av de ärenden om ändring i kommunindelningen i vilka länsstyrelsen
får besluta är obetydlig, anser länsstyrelsen att motsvarande ändring bör göras
också beträffande hanteringen av sådana ärenden.

Remissinstanserna är överlag ense med länsstyrelsen i
Skaraborgs län om att en förenkling i hanteringen av ärenden om mindre
indelningsändringar bör kunna ske. När det gäller hur långt en sådan förenkling
bör sträcka sig är dock meningarna delade.

För egen del vill jag anföra följande.

Genom den decentralisering till länsstyrelserna som har
skett av beslutanderätten i de mindre komplicerade indelningsärendena har
hanteringen av dessa ärenden förenklats avsevärt. Det är enligl min mening
väsentligt att denna förenkling inte motverkas av krav pä onödigt komplicerade mtiner.

Ärenden om ändring i kommun- eller församlingsindelningen
kan delas in i tre gmpper. En gmpp avser mera omfattande indelningsändringar
såsom sammanläggning och delning av kommuner eller församlingar samt överföringar
av större områden från en kommun eller församling till en annan. Beslut om
sådana indelningsändringar fattas av regeringen efter utredning inom
kammarkollegiet. Den andra gruppen gäller smärre omrädesöverfö-

Prop.
1982/83:48 6

ringar, om vilka berörda kommuner eller församlingar inte
är överens. Till samma grupp hör ocksä smärre ändringar som avser kommuner
eller församlingar i flera län. Beslutanderätten tillkommer i dessa fall kammarkollegiet.
1 den tredje gruppen, som gäller övriga indelningsändringar, tillkommer
beslutanderätten länsstyrelsen! Det är i dessa fall fråga om mindre
överföringar inom samma län när berörda kommuner eller församlingar är
överens.

För samtliga dessa tre grupper gäller att framställning om
indelningsändring skall ges in till kammarkollegiet. Enligt min mening kan det
inte komma i fråga att ändra denna ordning när det gäller ansökningar som görs
av kommuner, församlingar eller enskilda personer. Den söm gör ansökan kan inte
alltid avgöra vilken myndighet som har att besluta i ärendet. Det är därför
naturligt att behålla ordningen att alla ansökningar om indelningsändring som
kommer från kommuner, församlingar eller enskilda personer skall ges in till
kammarkollegiet som är central utredningsmyndighet i indelningsärenden. Om
kammarkollegiet finner att ärendet hör till länsstyrelsens beslutsområde, skall
kollegiet överlämna ärendet till länsstyrelsen.

När det gäller indelningsfrågor som länsstyrelsen själv
initierar synes däremot kravet på att ärendet alltid skall anmälas hos
kammarkollegiet innebära en onödigt stelbent handläggningsordning. Det torde
såsom bl. a. Svenska kommunförbundet har påpekat i regel inte föreligga några
svårigheter för länsstyrelsen alt särskilja de ärenden som hör till länsstyrelsens
eget beslutsområde från dem som hör till regeringens eller kammarkollegiets.
En ändrad ordning så att länsstyrelsen slipper anmäla sädana ärenden som ligger
inom dess egel beslutsområde skulle uppenbarligen förenkla hanteringen av de
mindre indelningsfrågorna och därmed bidra till en snabbare handläggning av
ärendena. En sådan förenklad handläggningsordning är därför enUgt min mening
motiverad. Jag föreslår alltså att IndL ändras så att länsstyrelsen slipper att
hos kammarkollegiet anmäla sådana initiativärenden som ligger inom dess eget
beslutsområde.

En förenklad handläggningsordning i enlighet med vad jag
nu har sagt skulle - såsom påpekas i länsstyrelsens framställning och av flera
remissinstanser - få betydelse framför allt i fråga om ärenden om ändringar i
församlingsindelningen. Länsstyrelserna har tagit upp elt stort antal sådana
ärenden. Dessa ärenden har i flertalet fall varit föranledda av att
fastighetsbildning över en församlingsgräns har medfört bristande överensstämmelse
mellan fastighetsindelningen och församlingsindelningen. Även i fortsättningen
kan en hel del ärenden av detta slag bli aktuella. Antalet kvarstående
oregelbundenheter är betydande. Jag vill dock i sammanhanget peka på att nya
oregelbundenheter föranledda av fastighetsbildning över församlingsgräns numera
kan uppkomma endast undantagsvis. Detta är en följd av de ändringar som nyUgen
har gjorts i lagen (1970:991) om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning
i samband med fastighetsbildning (prop. 1981/82:47, CU 1981/82:5, rskr
1981/82:63, SFS 1981:1220). De nya

Prop. 1982/83:48 7

reglerna innebär att församlingsgränsen normalt ändras när
fastighetsbildning sker över en sådan gräns.

Att
länsstyrelserna väcker ärenden om ändring i kommunindelningen är såsom bl. a.
kammarkollegiet har påpekat betydligt ovanligare. Några remissinstanser anser
att en förenklad handläggningsordning inte skall omfatta ärenden som gäller
ändring i kommunindelningen. Någon olägenhet med alt även i sådana fall låta
länsstyrelsen själv avgöra om ärendet faller inom dess beslutsområde har dock
inte framkommit. Den förenklade handläggningsordningen bör därför enligt min
mening gälla ändringar i säväl kommun- som församlingsindelningen.

Länsstyrelsernas beslutsområde avgränsas bl. a. genom att
indelningsändringen skall vara föranledd av oregelbundenhet i indelningen
eller av fastighetsförhållandena. Kammarkollegiet föreslår alt en förenklad
handläggningsordning inte skall gälla ärenden föranledda av oregelbundenhet i
indelningen. Jag finner för min del inle skäl att göra en sådan begränsning.
Det kan f. ö. ifrågasättas om inte de ändringar i församlingsindelningen som
har gjorts för att få överensstämmelse mellan församlings- och fastighetsindelningen
kan anses vara föranledda av såväl oregelbundenhet i indelningen som av
fastighetsförhållandena.

12 kap. IndL finns bestämmelser om ändring i den
landstingskommunala indelningen. Eftersom länsstyrelsens beslutanderätt inte
omfattar sådana ändringar, kommer en förenklad handläggningsordning i enlighet
med vad jag nu har förordat inte att gälla ärenden som avses i dessa bestämmelser.

Det bör slutiigen nämnas atl ärenden om ändring i
församlingsindelningen också kan väckas av domkapitlet genom anmälan hos
kammarkollegiet. Någon ändring härav föresläs inte. Inte heller i fråga om
regeringens initiativrätt, som gäller alla typer av indelningsändringar,
föreslås någon ändring. Att regeringen tar initiativ till en indelningsändring
är mycket sällsynt. När det förekommer, torde det framför allt gälla mera
omfattande indelningsändringar i fråga om vilka beslutanderätten tillkommer
regeringen. Regeringen överlämnar i sådana fall åt kammarkollegiet att utreda
frågan i enlighet med bestämmelserna i IndL.

Sammanfattningsvis föreslår jag alltså att länsstyrelsen
utan att först anmäla frågan hos kammarkollegiet skall kunna ta upp och utreda
en fråga om ändring i kommun- eller församlingsindelningen, om ärendet är av
sådan beskaffenhet att länsstyrelsen själv får besluta om ändringen.

Förslaget föranleder ändring i 1 kap. 20 § och 3 kap. 16 §
IndL. I dessa båda paragrafer har således tagits in bestämmelser som innebär atl
länsstyrelsen utan anmälan hos kammarkollegiet får ta upp en fråga om sådan
indelningsändring som avses i 1 kap. 3 § andra stycket resp. 3 kap. 4 § andra
stycket. Bestämmelserna har utformats så att det anges dels att en fråga om
indelningsändring kan tas upp på eget initiativ förutom av regeringen och
kammarkollegiet också av länsstyrelsen, dels att länsstyrelsen

Prop. 1982/83:48 8

skall
överlämna sådana initiativärenden som faller utanför dess eget beslutsområde tiU
kammarkollegiet. Vidare har den bestämmelse som f. n. finns i 1 kap. 21 § om
att kammarkoUegiet skall till länsstyrelsen överlämna ärenden som hör till
länsstyrelsens beslutsområde med viss redaktionell justering flyttats tiU 1
kap. 20 § och 3 kap. 16 §. Bestämmelsen kommer med den nya
handläggningsordningen att gälla i första hand ärenden som väcks av kommuner,
församlingar eller enskilda personer; I 1 kap. 21 § har för att undvika
oklarhet tagits in en bestämmelse om att utredningen i ärenden som avses i 1
kap. 3 § andra stycket skall göras av länsstyrelsen. Genom den hänvisning till
1 kap. 21 § som finns i 3 kap. 17 § skall detta gälla även i ärenden som avses
i 3 kap. 4 § andra stycket.

Den
nya ordningen bör träda i kraft den 1 januari 1983.

3 Upprättat
lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom kommundepartementet upprättats
förslag till lag om ändring i lagen (1979:411) om ändring i rikets indelning i
kommuner, landstingskommuner och församlingar.

4 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget.

5 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition
föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop.
1982/83:48 9

Bilaga

Sammanställning av remissyttrandena

Efter remiss har yttranden över framställningen från
länsstyrelsen i Skaraborgs län om ändring i lagen (1979:411) om ändring i
rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar avgelts av
kammarkollegiet, statens lantmäteriverk, länsstyrelserna i Östergötlands,
Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro och Västernorrlands län saml Svenska
kommunförbundet och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län har bifogat yttrande från domkapitlet i Göteborg.

Framställningen
tillstyrks eller lämnas utan erinran av länsstyrelserna i Östergötlands,
Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro och Västernorrlands län samt
domkapitlet i Göteborg och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund.

Länsstyrelsen i Östergötlands län hänvisar till sitt
yttrande över prornemorian (Ds Kn 1980:8) Förhållandet mellan
församlingsindelningen och fastighetsindelningen. I detta yttrande föreslår
länsstyrelsen att indelningslagen ändras så atl anmälan tiU kammarkollegiet
inte skall behövas beträffande mindre indelningsärenden som gäller undanröjande
av oregelbundenheter på grund av fastighetsbildning över församlingsgräns.
Enligt länsstyrelsen ligger framställningen från länsstyrelsen i Skaraborgs län
helt i linje med detta förslag.

Länsstyrelsen i Göleborgs och Bohus /än framhåller att del
i indelningslagen är klarlagt i vilka fall som länsstyrelsen har att besluta
om indelningsändringar, nämligen när berörda församlingar eller kommuner Ugger
i samma län och är ense om ändringarna. Länsstyrelsen har i ansökan till
kammarkollegiet enligt den nuvarande ordningen oftast redan utrett ärendet väl
och initierandet hos kammarkollegiet av ärendet framstår därför enligt
länsstyrelsen i de aktuella fallen som en onödig omgång. Länsstyrelsen har,
anför länsstyrelsen vidare, i dag en betydande erfarenhet av dessa frågor.
Handläggningen kommer i framtiden alt underlättas genom de detaljerade
anvisningar till lagen som utarbetas av statens lantmäteriverk. Lantmäterienheten
är enligt länsstyrelsens arbetsordning sedan den 18 juni 1981 beredande enhet i
ärenden som rör administrativ indelning. Länsstyrelsen är också
fastighetsregistermyndighet. Som sådan initierar och utreder länsstyrelsen
genom lantmäterienheten ärenden som rör ändringar i fastighetsregisterområdesindelningen.
I dessa ärenden är statens lantmäteriverk beslutande. Länsstyrelsen framhåller
att handläggningen av dessa båda ärendetyper ofta behöver samordnas och att det
skulle vara en fördel om de aktuella ärendena enligt indelningslagen inle först
behövde behandlas av kammarkollegiet innan de avgörs av länsstyrelsen. En
ändring av 1 kap. 20 § och 3 kap. 16 § indelningslagen pä föreslaget sätt
skulle enligl länsstyrelsen

Prop.
1982/83:48 10

bidra till en snabbare och rationellare handläggning av
ärendena.

Enligt länsstyrelsen i Örebro län är del angeläget att
förenkla handläggningsordningen när det gäller smärre och rutinbelonade
indelningsärenden som inle föranleder någon ekonomisk reglering mellan berörda
församlingar. I fräga om ärenden där berörda kommuner, domkapitel och
församlingar är överens skulle det enligt länsstyrelsen innebära en väsentlig arbetsbesparing
och tidsvinst med bibehållen tillfredsställande hantering av ärendena om
anmälningsplikten till kammarkollegiet togs bort. Länsstyrelsen tillslyrker
därför förslaget till lagändring. Den rationaUsering som lagändringen skulle
medföra motiverar enligt länsstyrelsen en snar ändring av lagen.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län tillstyrker
framställningen, i första hand på sådant sätt att länsstyrelserna endast
behöver anmäla sådana initiativärenden som kräver beslut av kammarkollegiet.
Enligt länsstyrelsen gäller för Västernorrlands län atl så gott som alla
ändringar beträffande församlingsindelningen har orsakats av att avvikelser
uppstått mellan församlings- och fastighetsindelningen p. g. a.
fastighetsbildning. Länsstyrelsen har i dessa fall initierat och beslutat om
ändringar i uppkomna avvikelser. Ingen ekonomisk reglering har varit aktueU och
remissinstanserna har varit eniga. Anmälan lill kammarkollegiet har skett på
upprättat formulär med kopia av länsstyrelsens skrivelse till församlingarna
samt församlingarnas yttranden.

Länsstyrelsen
anser i likhet med länsstyrelsen i Skaraborgs län att nuvarande hantering av
indelningsärendena bör kunna förenklas. Länsstyrelsen pekar i sammanhanget på
de ändringar i lagen (1970:991) om ändring i kommunal och ecklesiastik
indelning i samband med fastighetsbildning (LÄIF) som föreslagits i promemorian
(Ds Kn 1980:8) Förhållandet mellan församlingsindelningen och
fastighetsindelningen. Sådana ändringar skulle innebära att länsstyrelsen och
kammarkollegiet slipper behandla en mängd nya ärenden om indelningsändringar. Etl
genomförande av föreslagen ändring i LÄIF skulle enligt länsstyrelsens mening
innebära en väsentlig förenkling. Efter en sådan reform kommer förslaget från
länsstyrelsen i Skaraborgs län att i huvudsak beröra endast sådana
indelningsändringar som har uppkommit på grund av nuvarande regler i LÄIF och
behovet blir därigenom av övergångskaraktär. Det kan enligt länsstyrelsen ändå säkerUgen
röra sig om en betydande volym av ärenden.

Beträffande förslaget i övrigt anför länsstyrelsen i
huvudsak följande. Det kan inte förutsättas atl man vid ansökningstillfäUet vet
om kommuner eUer församlingar är ense om ändringen. Man vet då heller inte om
länsstyrelsen eller kammarkollegiet har beslutanderätten. Detta innebär att man
inte rimligen kan ha den ordningen att ansökningarna ställs till länsstyrelsen
resp. kammarkollegiet beroende på vem som har beslutanderätten. En ändring av
nuvarande ordning måste därför innebära att alla ansökningar om ändringar i
församlings- eller kommunindelning inom samma län ställs till länsstyrelsen.
Därefter får länsstyrelsen utreda om förutsättningar finns för länsstyrelsen

Prop.
1982/83:48 11

alt besluta eller om ärendet måste översändas till
kammarkollegiet. Detta förfarande bedöms inte medföra några väsentliga
förenklingar. Däremot medför det, framhåller länsstyrelsen, givetvis en
decentralisering av bl. a. utredningar.

I de fall
länsstyrelsen är initiativtagare förutsätts atl viss utredning verkställs innan
ärendet anmäls lill kammarkollegiet. För denna grupp av ärenden bör det enligt
länsstyrelsen vara möjligt att inskränka anmälnings-pUkten till sådana ärenden
där beslut måste fattas av kammarkollegiet. Länsstyrelsen anser att en sådan
förenkling skulle komma att få praktisk betydelse, då det stora flertalet
ärenden angående ändringar av församlings-och kommunindelningen initieras av
länsstyrelse. Länsstyrelsen säger sig visserligen vilja framhålla att
kammarkollegiet i sådana fall vinnlagt sig om en enkel och snabb behandUng men
framhåller samtidigt att anmälningsplikten självfallet innebär en onödig
omgång, ett störande uppehåll i länsstyrelsens handläggning av det enskilda
ärendet och en viss tidsutdräkt.

Enligt
domkapitlet i Göteborg torde det, med hänsyn till att i den nuvarande
lagstiftningen klart angetts vilka rekvisit som skall föreUgga för
länsstyrelsens rätt att pröva ärendet, inte bli till förfång för någon
sakägare, om ansökningen i stället inges till vederbörande länsstyrelse.
Kammarkollegiets befattning med ett sådant ärende synes enligt domkapitlet också
utgöra en onödig omgång. I eventuella tveksamma fall förutsätter domkapitlet
att länsstyrelsen överlämnar ärendet till kammarkollegiet.

Kammarkollegiet,
statens lantmäteriverk och Svenska kommunförbundet tillstyrker endast delvis
framställningen.

Kammarkollegiet
uppger att kollegiet sedan den nya indelningslagen trätt i kraft den Ijuli
1979-med tillämpning av 1 kap. 21 § andra stycket och 3 kap. 17 § nämnda
lag-överlämnat ett 60-tal indelningsärenden till länsstyrelse för beslut enligt
1 kap. 3 § andra stycket och 3 kap. 4 § andra stycket samma lag. Endast tre av
ärendena rörde ändring i såväl kommun- som församlingsindelningen, resten
enbart församlingsindelningen. Nästan samtliga ärenden hade initierats av
vederbörande länsstyrelse och anmälts hos kollegiet enligt 1 kap. 20 § andra
stycket och 3 kap. 16 § andra stycket indelningslagen. I några undantagsfall
hade frågan om indelningsändring väckts av enskild fastighetsägare (ett fall),
kommun (elt fall) och församling (etl fall). Ärendena om ändrad
församlingsindelning var nästan undantagslöst föranledda av att
fastighetsbildning skett över församlingsgräns. I något fall motiverades en
ändring av vissa andra fastighetsförhållanden. De tre ärenden som även avsåg
ändring i kommunindelningen var väckta på grund av regeringens beslut om
delning av Motala kommun. Inget av de överlämnade ärendena kan enligt kollegiet
sägas vara föranlett av "oregelbundenhet i indelningen" (jfr 1 kap.
3 § och 3 kap. 4 § indelningslagen).

Av de
60-tal ärenden som sålunda överlämnats till länsstyrelse hade cirka 25 anhängiggjorts
hos kammarkollegiet före den nya lagens ikraftträdande. I dessa verkställde
kollegiet erforderlig utredning innan de överlämnades till

Prop.
1982/83:48 12

länsstyrelsen för beslut. I de övriga ärendena som alltså
anmälts hos kollegiet efter den 1 juli 1979 har länsstyrelsen som regel
ombesörjt utredning före anmälan, detta i enUghet med de rekommendationer som koUegiet
utfärdade i en promemoria den 11 december 1979. Syftet härmed var enligt
kollegiet att uppnå en så smidig och praktisk rutin som möjligl för
handläggningen av dessa ärenden. Härigenom har det varit möjligt för kollegiet
att snabbt kunna avgöra om ärendet varit av det slag att det tillhört
länsstyrelsens beslutsområde. Därvid har det kunnat återlämnas till
länsstyrelsen för beslut tämligen omgående. Denna handläggningsordning synes
enligt kollegiet överensstämma med lagstiftarens intentioner (KU 1978/79:40 s.
7). Till följd härav har ärendegruppen för kollegiets vidkommande inte blivit
särskilt betungande.

Kammarkollegiet delar emellertid uppfattningen att
hanteringen av dessa ärenden är onödigt omständlig och bör kunna förenklas.
Sålunda anser kollegiet att länsstyrelsen - utan atl först behöva anmäla
ärendet hos kollegiet - bör kunna besluta direkt om en indelningsändring som
länsstyrelsen tagit initiativ till, öm ändringen rör församlingsindelningen och
föranleds av fastighetsförhållandena. Detta gäller enligt kollegiet givetvis under
förutsättning att ärendet enligt 3 kap. 4 § andra stycket indelningslagen hör
till länsstyrelsens beslutsområde. Däremot anser kollegiet inte att det finns
behov av att göra motsvarande förenkUng vad gäller ärenden om ändrad
kommunindelning. Förekomsten av sådana ärenden har enligt kammarkollegiet varit
obetydlig och orsakad av speciella förhållanden.

Kammarkollegiet framhåller att länsstyrelsen i Skaraborgs
län synes gå ännu längre i sina förslag genom att anse att i de fall då
länsstyrelsen äger besluta bör också ansökningen ges in lill länsstyrelsen.
Detta skulle enligt kollegiet innebära att huvudregeln om anhängiggörande av
ett indelningsärende skulle ändras. Enligt denna regel (1 kap. 20 § och 3 kap.
16 §) skall ansökan om indelningsändring inges till kammarkollegiet. För att
över huvud kunna bedöma vilken instans som äger besluta om en indelningsändring
krävs, framhåller kollegiet, som regel viss utredning. Kollegiet är primärt
ansvarigt för utredningar i indelningsärenden. Nägon ändring i denna ordning
bör enligt kollegiets mening inte ske. Huvudregeln föreslås därför alltjämt
vara att ansökning om indelningsändring skall inges till kammarkollegiet. Det
förenklade förfarande enligt vilket länsstyrelsen inte behöver göra anmälan
till kollegiet bör således enhgt kollegiets uppfattning begränsas till viss typ
av ärenden.

Lagtekniskt föreslår kammarkollegiet att den av kollegiet
förordade bestämmelsen tas in som en undantagsregel till 3 kap. 16 § andra
stycket och såsom ett tredje stycke formuleras på följande sätt.

Länsstyrelsen behöver inte göra anmälan enligt andra
stycket när länsstyrelsen själv väcker fråga om indelningsändring som föranleds
av faslighetsförhållandena och som får beslutas av länsstyrelsen.

Prop. 1982/83:48 13

Lantmäteriverket hänvisar till sitt yttrande över
promemorian (Ds Kn 1980:8) FörhåUandet mellan församlingsindelningen och
fastighetsindelningen. I detta yttrande föreslår verket en ändring i 3 kap. 16
§ indelningslagen så atl länsstyrelsen utan föregående anmälan till
kammarkollegiet kan ta upp en indelningsfråga i fall dä fastighetsbildning
medfört oöverensstämmelse mellan fastighetsindelningen och
församlingsindelningen. Lantmäteriverket påpekar att det till följd av
lagstiftningens hittillsvarande innehåll i mänga län har uppkommit ett stort
antal avvikelser mellan sockengräns och församlingsgräns. Antalet fall torde enUgt
verket f. n. överstiga 1 000 för landet i sin helhet trots att åtskiUiga fall
åtgärdats genom indelningsbeslut enligl 1919 ärs indelningslag eller enUgt
nuvarande indelningslag. Även efter den Ijuli 1982, då ändrad lagsiiftning
väntas träda i kraft, kan avvikelser i vissa fall uppstå genom undantagsregeln
i 3 § tredje stycket i förslaget lill ändrad lydelse av lagen om ändring i
kommunal och ecklesiastik indelning i samband med fastighetsbildning. En del av
dessa fall kan, anför verket, väntas leda till prövning enligt indelningslagen.

Det som från lantmäteriverkets synpunkt talar för att det
skulle vara fördelaktigt med en lagändring av det slag som länsstyrelsen i
Skaraborgs län avser är att vissa interna rutiner inoin länsstyrelserna kan
göras enklare om tiden mellan initiativ och beslut i de åsyftade indelningsärendena
blir kort; När en oöverensstämmelse mellan fastighetsindelning och
församlingsindelning har uppkommit tUl följd av en fastighetsbildningsåtgärd
eller när en redan tidigare uppkommen oöverensstämmelse upptäcks skall, enligt
de regler som gäller för redovisningen på fastighetsregisterkarta, den frän
fastighetsindelningen avvikande församlingsgränsen läggas in pä kartan. En avisering
skall också ske till lantmäteriverket med hänsyn till behovel av att hålla
redovisningen på de allmänna kartorna aktuell. Den nu berörda kartredovisningen
och aviseringen bör, anför verket, emellertid lämpUgen underlåtas, om man kan
räkna med att församlingsindelningen kommer att ändras genom indelningsbeslut
och helt anpassas till fastighetsindelningen. I avvaktan på beslut kan enUgt
verket den aktuella oöverensslämmelsen dokumenteras provisoriskt på separata
blad. Ett sådant system tillämpas bl. a. i Östergötlands län. Tillämpningen av
ett sådant system underlättas emellertid enligt verket väsentligt om tidsutdräkten
fram till beslut i indelningsärendet är kort.

När det gäller reglerna om förhällandet mellan
fastighetsindelning och kommunindelning framhåller lantmäteriverket att dessa
är annorlunda uppbyggda än reglerna om förhållandet mellan fastighetsindelning
och församlingsindelning. De skäl som redovisats för ändring i 3 kap. 16 §
indelningslagen anser verket inte föreligga i fråga om 1 kap. 20 §.
Sammanfattningsvis tillstyrker lantmäteriverket den föreslagna ändringen av 3
kap. 16 § indelningslagen.

Svenska kommunförbundet framhåller att kammarkollegiets
uppgift enligt indelningslagen bl. a. består i atl kontrollera att till
kollegiet ingivna

Prop.
1982/83:48 14

ärenden inte är av det slaget alt de skall avgöras av
regeringen (KU 1978/79:40 s. 7-8). Kriterierna härför är, såvitt nu är i fråga,
angivna i 1 kap. 1 § och 3 kap. 2 § indelningslagen. Om kammarkollegiet efter
sådan prövning finner att ärendet hör till länsstyrelsens beslutsområde, skaU koUegiet
enligt 1 kap. 21 § andra stycket indelningslagen överlämna ärendet tUl
länsstyrelsen. Kommunförbundet påpekar att kammarkollegiet genom förfarandet t
fråga får en kontrollfunktion i samtliga aktuella ärenden. Förbundet framhåller
vidare att de indelningsärenden i vilka kammarkollegiet och länsstyrelsen
enligt 1 kap. 3 § och 3 kap. 4 § indelningslagen äger besluta huvudsakligen rör
mindre omfattande indelningsändringar av typ gränsjusteringar, vilka inte
föranleder ekonomisk reglering mellan berörda kommuner resp. församlingar. För
att länsstyrelsen skall bli behörig att besluta måste eiiiellertid även närmast
berörda kommuner resp. församlingar vara ense om ändringen och ändringen avse
kommuner eller församlingar i samma län.

Med angivna beslutskriterier i indelningslagen kan, anför
kommunförbundet, i och för sig inte föreligga svårigheter för länsstyrelsen
att särskilja de indelningsärenden som hör till myndighetens beslutsområde från
regeringens eller kammarkollegiets. Det av länsstyrelsen i Skaraborgs län
väckta ändringsförslaget har enligt förbundet emellertid större praktisk
betydelse enbart i fråga om församlingarna. Förbundet påpekar att det av indelnings-lagskommilténs
betänkande (SOU 1978:32) Ny indelningslag (s. 128-129) framgår att av
regeringens omkring 50 beslut om ändring i kommun- eller församlingsindelning
under åren 1974-1977 - dvs. före delegationsbestämmelsernas införande - avsåg
endast 2 faU enbart kommunindelning, 11 fall såväl församlings- som
kommunindelning samt 35 fall enbart församlingsindelning. Enligt kommittén
kunde med nuvarande kommunindelning ändringar som berörde enbart
kommunindelning och samlidigt var av mindre omfattning knappast tänkas
förekomma.

Mot den redovisade bakgrunden finner kommunförbundet inte
de av länsstyrelsen föreslagna ändringarna i 1 kap. indelningslagen motiverade.
Sådana ändringar avstyrks därför. Om ansökningsförfarandet beträffande
ändringar i församlingsindelningen visat sig medföra uppenbara nackdelar i
handläggningen av dessa ärenden, har förbundet i och för sig inget att erinra
mot atl i 3 kap. indelningslagen införs särreglering för sådana ansökningsärenden.
Enligt förbundet bör Svenska kyrkans församUngs- och pastoratsförbunds
yttrande i denna fråga tillmätas stor betydelse.