Prop. 1982/83:51

Prop.
1982/83:51 Regeringens proposition

1982/83:51

om
ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713), m. m.

beslutad
den 4 november 1982.

Regeringen
föreslår riksdagen all antaga de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag
av regeringsprolokoll.

På
regeringens vägnar

OLOF
PALME

KJELL-OLOF
FELDT

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Fr.
o. m. den 1 januari 1983 skulle nya beslämmelser gälla i fråga om dén organisatoriska
uppbyggnaden av konsumentskyddet på bank- och försäkringsområdena. Dessa innebar
bl.a. atl bank- och försäkringsinspek-tionerna inom sina resp. lillsynsområden
skulle överta tillsynen enligt marknadsföringslagen (1975: 1418). I
propositionen föreslås att bestämmelserna om den ändrade organisationen i allt
väsentligt inle skall träda i kraft. I stället skall nuvarande ordning
bibehållas, dvs. konsumenlverkel/KO skall liksom hittills svara för hela
tillsynen enligt marknadsföringslagen.

1
Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 51

Prop. 1982/83:51 2

1
Förslag till

Lag
om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)

Härigenom
föreskrivs att 19 kap. 12 § försäkringsrörelselagen (1982: 713)
inte skall träda i kraft.

2
Förslag till

Lag om upphävande av
lagen (1982:714) om ändring i marknadsföringslagen (1975:1418)

Härigenom
föreskrivs atl lagen (1982:714) om ändring i marknadsföringslagen (1975; 1418)
inte skall träda i kraft.

3
Förslag till

Lag om upphävande
av lagen (1982:730) om ändring i lagen

(1970:417) om
marknadsdomstol m. m.'

Härigenom
föreskrivs all lagen (1982:730) om ändring i lagen (1970:417) om
marknadsdomstol m. m. inte skall träda i kraft.

4
Förslag till

Lag
om upphävande av lagen (1982:716) om ändring i lagen

(1955:183)
om bankrörelse

Härigenom
föreskrivs an lagen (1982: 716) om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse
inte skall träda i kraft.

5
Förslag till

Lag
om upphävande av lagen (1982:717) om ändring i lagen

(1955:416)
om sparbanker

Härigenom
föreskrivs att lagen (1982: 717) om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker
inte skall träda i kraft.

6
Förslag till

Lag
om upphävande av lagen (1982:718) om ändring i lagen

(1956:216)
om jordbrukskasserörelsen.

Härigenom
föreskrivs an lagen (1982: 718) om ändring i lagen (1956:216) om
jordbrukskasserörelsen inle skall träda i kraft.

'
Lagen omtryckt 1982:731.

Prop. 1982/83:51 3

7
Förslag till

Lag
om upphävande av lagen (1982:719) om ändring i lagen (1980:2)

om finansbolag

Härigenom
föreskrivs atl lagen (1982:719) om ändring i lagen (1980:2) om finansbolag inte
skall träda i kraft.

8
Förslag till

Lag
om upphävande av lagen (1982:720) om ändring i lagen

(1963:76)
om kreditaktiebolag

Härigenom
föreskrivs all lagen (1982:720) om ändring i lagen (1963:76) om kreditakliebolag
inte skall träda i kraft.

9
Förslag till

Lag
om upphävande av lagen (1982:721) om ändring i aktiefondslagen (1974:931)

Härigenom
föreskrivs all lagen (1982: 721) om ändring i akliefondslagen (1974:931) inte
skall träda i kraft.

10
Förslag till

Lag
om upphävande av lagen (1982:722) om ändring i fondkommissionslagen (1979:748)

Härigenom
föreskrivs all lagen (1982:722) om ändring i fondkommissionslagen (1979: 748)
inte skall träda i kraft.

11
Förslag till

Lag
om upphävande av lagen (1982:723) om ändring i lagen

(1970:65)
om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypo-

teksföreningar

Härigenom
föreskrivs all lagen (1982: 723) om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges
allmänna hypoteksbank och om landshypoleksföreningar inle skall träda i kraft.

Prop.
1982/83:51 4

12
Förslag till

Lag
om upphävande av lagen (1982:724) om ändring i lagen

(1968:576) om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om

stadshypoteksföreningar

Härigenom
föreskrivs atl lagen (1982:724) om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar inle skall träda i
kraft.

13
Förslag till

Lag om upphävande av
lagen (1982:725) om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländsk
försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket

Härigenom
föreskrivs all lagen (1982:725) om ändring i lagen (1950:272) om räll för
utländsk försäkringsanstait alt driva försäkringsrörelse här i riket inle skall
träda i kraft.

14
Förslag till

Lag om upphävande
av lagen (1982:726) om ändring i lagen

(1972:262) om
understödsföreningar

Härigenom
föreskrivs all lagen (1982: 726) om ändring i lagen (1972:262) om underslödsföreningaar
inte skall träda i kraft.

Prop.
1982/83:51 5

Utdrag

EKONOMIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-11-04

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldl, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Peterson, S. Andersson, Rainer, Boström, Bodslröm, B. Andersson, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om ändring i försäkringsrörelselagen
(1982:713), m.m.

I Inledning

År 1976 tillkallades en kommitté med uppdrag all se över
banklagstiftningen (Fi 1976:04). Kommittén antog namnet banklagsulredningen. Enligl
direktiven skulle del bl.a. ankomma på kommittén all närmare överväga vad som
bör gälla i fråga om bankinspektionens verksamhet för att i skilda hänseenden
ge konsumentskydd åt bankkunderna. Utredningen skulle ägna särskild
uppmärksamhet åt gränsdragningen mellan inspektionens och de konsumenlpolitiska
organens verksamhel. I delbetänkandel (Ds E 1980:3) Konsumentskyddet inom bankområdel
och bankinspektionens styrelse lade utredningen fram förslag i dessa
hänseenden.

Inom utredningen avgavs särskilda yltranden.

Även inom försäkringsområdet har konsumenlskyddsfrågorna
varit föremål för utredning. År 1979 tillkallades en kommitté med uppdrag alt
se över lagstiftningen om försäkringsbolagens och försäkringsinspeklionens verksamhel
(E 1979:01). Kommittén antog namnet försäkringsverksam-helskommittén. Kommittén
ålades i direktiven atl med förtur behandla försäkringsinspeklionens roll på
del konsumenlpolitiska området. 1 delbetänkandel (Ds E 1981:4) Handläggningen
av konsumenlskyddsfrågor inom försäkringsområdet lade kommillén fram förslag
angående den organisatoriska uppbyggnaden av konsumentskyddet på
försäkringsområdet och gränsdragningen mellan konsumentverket och
försäkringsinspektionen.

Inom kommillén avgavs en reservation och ell särskill yllrande.

Banklagsulredningens och försäkringsverksamhetskommilléns betänkanden
remissbehandlades. Därefter förelades riksdagen i prop. 1981/ 82:180 förslag
angående den organisatoriska uppbyggnaden av konsumentskyddet på bank- och
försäkringsområdena och beträffande gräns-

Prop. 1982/83:51 6

dragningen
på dessa områden mellan de allmänna konsumenlpolitiska organen och bank- resp. försäkringsinspeklionen.
Inom näringsulskoltel rådde delade meningar om förslagel (NU 1981/82:45).
Majoriteten anslöt sig sålunda till propositionens förslag medan företrädarna
för det nuvarande regeringspartiet i en reservalion yrkade att riksdagen
skulle avslå förslagen i propositionen till ändrad organisatorisk uppbyggnad
av konsumentskyddet på bank- och försäkringsområdena. Propositionsförslaget aniogs
av riksdagen (rskr 1981/82:385). De nya bestämmelserna skulle gälla fr. o. m.
den I januari 1983 (SFS 1982:713-726).

Min avsikt är nu att på
nytt ta upp frågan om den organisatoriska uppbyggnaden av konsumentskyddet på
bank- och försäkringsområdena.

2
Gällande ordning

För
att ge konsumenterna utökat rättsskydd har en omfallande lagstiftning på
senare år genomförts på del konsumentpolitiska området, exempelvis avialsvillkorslagen
(1971:112), marknadsföringslagen (1975:1418) och konsumenlkredillagen
(1977:981). I slor utsträckning gäller denna lagstiftning även på bank- och
försäkringsområdena. För försäkringsområdet har genomförts en särskild
lagstiftning, konsumentförsäkringslagen (1980: 38). Den offentligrätlsliga
kontrollen över banker och försäkringsbolag, såvitt gäller nämnda lagar, utövas
dels av konsumentverket, dels av bank- resp. försäkringsinspektionen.

En
närmare redogörelse för de konsumenlrällsliga lagar och andra kon-sumenlskyddsåtgärder
som är av betydelse för bank- och försäkringsområdena finns i prop. 1981/82:
180. Jag nöjer mig här med all i korthet beröra de nyss nämnda konsumenlrällsliga
lagarna och hänvisar i övrigt till propositionen.

AvtatsvUlkorstagens
huvudsyfte är atl la lill vara konsumenternas intressen när del gäller
utformningen av kontraktsformulär inom olika branscher. I detta syfte
innehåller lagen en generalklausul enligt vilken näringsidkare kan förbjudas
att i forlsällningen använda avtalsvillkor som med hänsyn lill vederiagel och
övriga omständigheter är atl anse som oskäliga mot konsumenten.

Avialsvillkorslagen
är inle tillämplig på verksamhet som slår under tillsyn av bank- och försäkringsinspeklionerna.
När finansbolagen 1979 ställdes under tillsyn av bankinspektionen fick dock
lagen fortfarande gälla för dessa bolag i avbidan på resultatet av
banklagsutredningens arbete.

Förbudsfrågor
enligt avtalsvillkorslagen handläggs av konsumentombudsmannen (KO) och
marknadsdomstolen. KO skall i första hand försöka på frivillig väg uppnå
ändringar av oskäliga avtalsvillkor, men om förhandlingarna blir resultallösa
kan KO föra talan inför marknadsdomstolen om förbud enligt generalklausulen.
Beslutar KO för visst fall all inte ansöka

Prop.
1982/83:51 7

om förbud, får ansökan i stället göras av sammanslutning
av näringsidkare, konsumenter eller löntagare.

På bank-
och försäkringsområdena handhas avtalsvillkorsgranskningen av bank- resp. försäkringsinspeklionen.
Bankinspektionens granskning av avtalsvillkoren sker med slöd av beslämmelser i
banklagstiftningen om en sund utveckling av bankverksamheten. Även den
reglering som gäller för kredilakliebolagen, hypoleksinsliiuten, finansbolagen,
fondkommissionsbolagen och fondbolagen innehåller allmänna lillsynsbestämmelser
enligl vilka bankinspektionen kan granska de avtalsvillkor som dessa förelag
använder gentemot konsumenterna. Vad gäller finansbolagen innebär detta all
såväl KO som bankinspektionen kan ingripa mol dessa bolags avtalsvillkor.

Försäkringsinspektionen granskar försäkringsbolagens
avtalsvillkor med slöd av 282 § 3 mom. lagen (1948:433) om försäkringsrörelse.
I försäkringsrörelselagen (1982:713) återfinns motsvarande lagbestämmelse i 19
kap. 6 §.

Bank- och försäkringsinspektionens beslul i
avtalsvillkorsfrågor kan liksom övriga lillsynsbeslul överklagas lill
regeringen av berörda förelag.

Marknadsföringstagen har lill ändamål all främja
konsumenternas intressen i samband med näringsidkares marknadsföring av varor,
tjänster och andra nytligheler och all motverka marknadsföring som är
otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare. Lagens centrala beslämmelser
utgörs av tre generalklausuler som gör del möjligl atl förbjuda vissa marknadsföringsåtgärder
och all ålägga marknadsföraren all lämna viss information saml alt förbjuda
försäljning av vissa varor.

För
handläggningen av förbuds- och informationsfrågor enligt marknadsföringslagen
gäller i huvudsak samma ordning som enligt avtalsvillkorslagen.
Marknadsdomstolen prövar alltså efter ansökan av KO eller, om KO beslutat att
inte göra ansökan, efter ansökan av en sammanslutning av konsumenter, löntagare
eller näringsidkare frågor om förbud eller förelägganden enligl lagen.

Marknadsföringslagen är tillämplig på all
näringsverksamhet och omfattar alltså även bank- och försäkringsområdena.
Emellertid kan även bank-och försäkringsinspeklionerna med stöd av sina
allmänna lillsynsbefogen-heler ingripa mol kreditinsliluiens, fondkommissionsbolagens,
fondbolagens resp. försäkringsföretagens marknadsföring. Inspeklionsmyndighe-ternas
beslul i marknadsföringsfrågor kan överklagas lill regeringen av berörda
förelag.

Genom konsumentkreditlagen åläggs näringsidkare bl.a. all
vid marknadsföring av kredit lämna information om den effektiva räntan för
krediten. Tillsynen över efterlevnaden av lagen utövas av konsumentverket,
dock all lillsynsbefogenhelen tillkommer bankinspektionen och försäkringsinspektionen
på deras resp. lillsynsområden. Emellertid innebär kopplingen i konsumentkreditlagen
lill marknadsföringslagens regelsystem

Prop.
1982/83:51 8

atl även konsumentverket kan övervaka att företag under
bank- resp. försäkringsinspeklionens tillsyn följer konsumentkreditlagens
regler om information.

Genom konsumentförsäkringshigen åläggs försäkringsbolagen bl.a.
alt informera konsumenterna om premier och andra försäkringsvillkor. Tillsynen
enligt konsumentförsäkringslagen handhas av försäkringsinspeklionen med stöd
av de befogenheter som tillkommer inspektionen enligt lagen om
försäkringsrörelse. Emellertid innebär kopplingen i konsumentförsäkringslagen
till marknadsföringslagens regelsystem alt även konsumentverket kan övervaka atl
försäkringsbolagen följer konsumenlförsäk-ringslagens bestämmelserom
information.

Av del anförda framgår all en och samma företeelse kan
komma all prövas såväl av bank- och försäkringsinspektionerna med slöd av dessa
myndigheters allmänna lillsynsbefogenhel och - såvill avser konsumenlkredillagen
- av särskilda bestämmelser som av de konsumentpolitiska organen med stöd av konsumenllagstiftningen.

3 Utrledningsförslagen

I prop. 1981/82: 180 lämnas en närmare redogörelse av utredningsbetän-kandena.
Jag nöjer mig därför med atl här endasi redogöra för utredningsförslagens
huvudsakliga innehåll och hänvisar i övrigt lill propositionen.

3.1 Banklagsutredningen

Utredningens förslag innebär att bankinspektionen liksom hittills
ensam skall ha ansvaret för granskningen av bankernas avtalsvillkor och i fortsättningen
även för tillsynen över bankernas marknadsföring och information om krediter.
Vidare innebär förslagel all beslul i konsumenirätlsliga frågor skall behandlas
som bankinspektionens övriga lillsynsbeslul, dvs. beslut rörande bankernas
avtalsvillkor, marknadföring, information m. m. skall av berörda banker kunna
överklagas hos regeringen.

Motsvarande
organisatoriska lösning bör enligt utredningen gälla beträffande fondkommissionsbolagen,
kreditaktiebolagen, finansbolagen och hypoleksinsliiuten.

Utredningen föreslår att bestämmelser motsvarar
avtalsvillkorslagens och marknadsföringslagens generalklausuler förs in i bl.a.
banklagarna och att det i marknadsföringslagen förs in en bestämmelse av
innebörd all marknadsföringslagen inte gäller den verksamhet som bankinstitulen
driver. Vidare föreslås all kopplingen i konsumentkreditlagen till marknadsföringslagen
upphävs och att i stället hänvisningen i konsumentkreditlagen sker lill de
regler som skall införas i banklagarna.

Enligl utredningen bör etl kontaktforum med representanter
från bl.a.

Prop. 1982/83:51 9

bankinspektionen och konsumentverket inrättas för
konsumentfrågor inom bankområdel.

I ell särskill yttrande har förordats alt gränsdragningen
mellan konsumentverket och bankinspektionen görs så att frågor enligt
marknadsföringslagen skall handläggas av konsumentverket medan avtalsvillkorsgranskningen
och tillsynen enligl konsumentkreditlagen skall handläggas av bankinspektionen.

3.2 Försäkringsverksamhetskommittén

Kommitténs förslag innebär i huvudsak följande.
Försäkringsinspektionen skall liksom f. n. ha huvudansvaret för granskningen
av de enskilda försäkringsföretagens försäkringsvillkor. Ansvaret för tillsynen
över försäkringsföretagens marknadsföring läggs på inspektionen. Inspektionen
skall ha ansvaret för tillsynen över all information på försäkringsområdet och
överta konsumentverkets ansvar för utgivande av basinformation. Beslut i
konsumentfrågor skall enligl kommilténs förslag behandlas som inspektionens
övriga tillsynsbeslut. Detta innebär atl inspektionens beslul rörande ett
svenskt försäkringsbolags eller en utländsk försäkringsanstalls avtalsvillkor,
marknadsföring, information m. m. av berörda försäkringsföretag skall
överklagas hos regeringen.

Kommitténs förslag lill lagteknisk lösning innebär atl försäkringsverk-samhel
undantas från marknadsföringslagens tillämpningsområde och all bestämmelser
motsvarande marknadsföringslagens generalklausuler om otillbörlig
marknadsföring och information inarbetas i försäkringsrörelselagen och lagen
(1950:272) om rätt för utländsk försäkringsanstait all driva försäkringsrörelse
här i riket. Vidare innebär förslagel alt hänvisningen i konsumentkreditlagen
och konsumentförsäkringslagen till marknadsföringslagen upphävs. I stället
skall informationsbeslämmelserna i konsumenlkredillagen och i konsumentförsäkringslagen
anknytas till de föreslagna marknadsföringsbeslämmelserna i
försäkringsrörelselagen och lagen om rätt för utländsk försäkringsanstait att
driva försäkringsrörelse här i riket.

I en reservation har förordats alt nuvarande ordning för
övervakning av marknadsföring och information på försäkringsområdet bibehålls.

4 Remissutfallet

De remissinstanser som ytlral sig över
banklagsutredningens förslag kan delas upp i två huvudgrupper. Utredningens
förslag stöds av den ena gruppen, där bl. a. riksbanksfullmäktige och
företrädare för bankorganisa-lionerna ingår. Samma hållning intas av bl.a.
statskontoret, riksrevisionsverket och kommerskollegium. Negativa lill
utredningens förslag, huvud-

Prop.
1982/83:51 10

sakligen i marknadsföringsdelen, är bl.a. konsumentverkel/KO,
marknadsdomstolen. NO och företrädarna för de centrala löntagarorganisationerna.

Bankinspektionen har i sin remissyttrande ställt sig bakom
förslaget i det särskilda yttrandet. Sedan remissyttrandet avlämnats har dock
bankinspektionen ändrat inställning och biträder numera utredningens förslag
(i yttrande över försäkringsverksamhelskommilléns betänkande).

De remissinslanser
som är positiva till utredningens förslag framhåller atl del är angelägel att
en enda myndighet handhar de konsumenlpolitiska frågorna på bankområdel. Risken
är annars slor att både konsumenterna och bankinstitulen möter svårigheter vid
kontakter med myndigheter vilket kan leda till en försvagning av
konsumentpolitiken. En ingående kunskap om den svenska kredilmarknadens
funktionssätt är en grundläggande förutsänning för en framgångsrik
konsumentpolitik på bankområdel. Bankinspektionen, som besitter en sådan
speciell kompelens. bör därför bli ansvarig för konsumentpolitiken inom sitt lillsynsområde.

De remissinslanser
som är negativa lill utredningsförslaget har bl.a. framhållit att
rättssäkerheten i marknadsföringsärendena skulle eftersättas, om prövningen i
marknadsdomstolen ersattes av ell administrativt förfarande. Dei har också
gjorts gällande att det finns en uppenbar risk för all rättstillämpningen inle
blir enhetiig om marknadsföringsärenden på bankområdel handläggs i annan
ordning än på övriga områden. Kritik har även riktals mol atl utredningens
förslag inle medger en sammanslutning av konsumenter, löntagare eller
näringsidkare alt föra elt ärende vidare lill högre instans när
tillsynsmyndigheten inle gör dena.

Vad gäller försäkringsverksamheiskommitténs förslag har
remissinstanserna i princip intagit samma hållning som i fräga om banklagsulredningens
förslag. Bank- och försäkringsinspeklionerna och företrädare för näringslivet
tillstyrker i huvudsak majoritetens förslag. Näringslivets delegation för marknadsräll
och flera andra företrädare för näringslivet har dock förordat alt talan mol
inspektionens beslul i marknadsföringsärenden skall föras hos marknadsdomstolen
i stället för hos regeringen.

Konsumentverkel/KO,
marknadsdomstolen. NO, allmänna reklama-lionsnämnden och företrädare för de centrala
löntagarorganisationerna är negativa lill majoritetens förslag och har i
princip anslulil sig lill reservantens uppfattning. Konsumentverket anser alt
i första hand en närmare karlläggning bör ske av konsumentskyddets inriktning
på försäkringsområdet innan man tar slutlig slällning lill föreliggande
frågor.

Beträffande det närmare innehållet i remissvaren hänvisas
till prop. 1981/82: 180 bilagorna 6 och 7.

Prop.
1982/83:51 11

5
Prop. 1981/82:180 om försäkringsrörelselag m. m.

I
propositionen föresläs alt följande ordning genomförs när del gäller
konsumentskyddet på bank- och försäkringsområdena. Bankinspektionen skall i
fortsättningen handha avlalsvillkorsgranskningen i fråga om samtliga företag
under dess tillsyn, dvs. även finansbolagen. Granskningen skall ske med stöd av
de allmänna lillsynsbeslämmelserna i de lagar, som reglerar verksamheten för
dessa företag. Bankinspektionens avgöranden i avtalsvillkorsfrågor skall - i
överensstämmelse med vad som i allmänhet gäller i tillsynsfrågor - av berörda
företag kunna överklagas hos regeringen genom besvär. Bankinspektionen skall
även ha huvudansvaret för tillsynen över bankernas marknadsföring och skall
övervaka marknadsföringen med stöd av marknadsföringslagen. Marknadsdomstolen
skall även i fortsättningen vara sista instans i marknadsföringsfrägor på bankområdel.
I konsekvens härmed föreslås bankinspektionen bli exklusiv tillsynsmyndighet
när del gäller kontrollen av atl kredilinslilulen fullgör sin informationsskyldighet
enligt konsumenlkredillagen. Talan mol kredilinslilulen, fondkommissionsbolagen
och fondbolagen i marknadsföringsfrägor förs av bankinspektionen, som även i
övrigt erhåller samma befogenheter enligt marknadsföringslagen som dem som nu
tillkommer konsumentombudsmannen. Lagtekniskt löses frågan så, all det i
marknadsföringslagen förs in en föreskrift om att KO:s åligganden enligt lagen
fullgörs av bankinspektionen inom dess tillsynsområde. - Motsvarande ordning
infors pä försäkringsområdet, varvid försäkringsinspektionen erhåller i
huvudsak samma befogenheter på försäkringssidan som bankinspektionen på
banksidan. Försäkringsinspektionen skall ensam svara för atl informationsbeslämmelserna
i konsumentförsäkringslagen följs. Inspektionen övertar ocksä konsumentverkets
ansvar för den s. k. kompletterande basinformationen på försäkringsområdet.

Förslagen
i propositionen byggde på uppfattningen atl man skulle få den mest
ändamålsenliga ordningen om man lade över huvudansvaret för konsumentskyddet
på de myndigheter som har tillsynen i övrigt över berörda institut och atl man
därmed även skulle undvika olägenheter som angavs vara förknippade med den
dubbla tillsyn som i vissa hänseenden nu finns.

I
propositionen betonades atl del var viktigt all inspektionerna samrådde om
konsumentverket vid tillämpningen av den konsumenlrällsliga lagstiftningen.
Formerna för samarbetet skulle de berörda myndigheterna själva bestämma. I
propositionen förordades att det s. k. kontaktforum för försäkringsfrågor
skulle bibehållas. Försäkringsinspektionen borde dock i stället för
konsumentverket i fortsättningen utse ordförande och svara för att behövliga
sammankomster kommer lill stånd. Enligl propositionen skulle även på bankområdel
inrättas etl samarbetsorgan för konsumentfrågor. Del borde ankomma på
bankinspektionen atl la initiativ till bildandet av detta organ.

I
fråga om de närmare skälen till förslagen hänvisas till propositionen.

Prop.
1982/83:51 12

6 Riksdagsbehandlingen

1 motionerna 1981/82:2485 (s) och 1981/82:2495 (vpk)
framfördes kritik mol förslaget lill organisatorisk förändring av konsumentskyddet.
1 den socialdemokratiska motionen föreslogs att propositionen skulle avslås i
vad avser överflyttningen av konsumenlverkels/KO:s arbetsuppgifter inom bank-
och försäkringsområdena lill bank- resp. försäkringsinspektionen. Motionärerna
ansåg alt de föreslagna ändringarna skulle medföra en påtaglig försvagning av
konsumentskyddet. Man skulle bryta med den hittillsvarande modellen för
konsumentskyddet i Sverige, vilken inneburit atl man för alt göra detta skydd
så effektivt och enhetligt som möjligt låtit ansvaret vara samlat hos en enda
myndighet, dvs. konsumentverket. I sak samma yrkande lade vänsterpartiet
kommunisterna fram i sin partimotion. Om regeringens förslag genomförs skulle,
hävdade motionärerna, konsumenterna i huvudsak gå miste om del partsorgan de
har i form av konsumentverket. Della vore enligt motionärernas mening
oacceptabelt.

Som redan
nämnts tillstyrkte näringsuiskottets majoritet propositionens förslag medan
företrädarna för del nuvarande regeringspartiet i en reservation till utskoltsbelänkandei
yrkade att propositionen i ifrågavarande del borde avslås. Reservanterna
tillstyrkte bifall lill motionerna. Riksdagen antog emellertid
propositionsförslaget.

7 Föredraganden

Inledningsvis vill jag understryka behovel av elt starkt
och väl fungerande konsumentskydd på bank- och försäkringsområdena. Enskilda
personers ekonomiska och sociala situation kan på etl ingripande sätt påverkas
av de avgöranden som träffas av banker, andra kreditinstitut och försäkringsbolag.
Samtidigt är det här fråga om områden där det kan vara svårt för de enskilda
all själva överblicka och bedöma konsekvenserna av avgörandena. Det är således
av stor vikt att kreditinstitutens och försäkringsbolagens verksamhel bedrivs
i enlighet med de allmänna riktlinjerna för konsumentpolitiken. Övervakningen
av konsumentskyddet på de aktuella områdena måste fungera effektivt. Det krävs
därför en för della ändamål avpassad organisation för att handha övervakningen.
Framför allt måste den eller de myndigheter som skall ha ansvaret för tillsynen
på bank- och försäkringsområdena vara väl insatta i den näringsrätisliga
lagstiftningen saml ha en allmänt god kännedom om konsumenternas problem och en
vid överblick över hela del konsumenlrällsliga fältet. Samlidigt bör emellertid
myndigheterna ha goda insikter i bank- och försäkringsfrågor.

Konsumentverket/KO
har under en följd av år bevakat konsumenternas intressen över ell brett fäll,
som bl.a. täckt bank- och försäkringsområdena. Även bank- och försäkringsinspektionerna
har - med stöd av sina

Prop.
1982/83:51 13

allmänna tillsynsbefogenheler på resp. område - bevakat
konsumentintressena på sina områden.

Som
central förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor har konsumentverket en
ingående näringsrällslig sakkunskap och besitter en samlad erfarenhet av konsumenlskyddsfrågorna
i landet. Frånhänds verket huvudansvaret inom någon del av verkels
hittillsvarande ansvarsområde är risken alt verkel inte som hittills kan hålla
del samlade grepp över dessa frågor som behövs. Del är genom att
konsumentverkets erfarenhet av åtgärder inom ett område förs över till ell
annat med likartade problem som effektiviteten i konsumentskyddet kan
upprätthållas.

När del gäller kännedomen om bank- och försäkringsväsendet
besitter konsumentverket givelvis inte sådana specialistkunskaper som bank- och
försäkringsinspektionerna. Genom sin befattning med konsumentskyddet på bank-
och försäkringsområdena har verket dock en relativt god kännedom om dessa
områden. För atl hanlera sådana frågor på bank- och försäkringsområdena som
frågor om otillbörlig marknadsföring och informationsskyldighet enligt
marknadsföringslagen eller konsumentförsäkringslagen torde oftast inte krävas
myckel ingående kunskaper i renodlade bank- och försäkringsspörsmål. I den mån
konsumentverket skulle handha konsumentskyddsärenden pä bank- och
försäkringsområdena och specialistkunskaper behövde tillföras etl sådant
ärende, får man förutsätta att della också skulle ske genom elt samråd mellan
verket och resp. inspektions-myndighet.

Enligl min mening bör konsumentverkel/KO i fortsättningen
ha väsentligen samma ansvar som hittills för konsumentskyddet på bank- och
försäkringsområdena. Jag gör alltså en annan bedömning än som görs i prop.
1981/82: 180 och i näringsutskonels betänkande, NU 1981/82:45 (majoriteten).

Vad
beträffar frågan om komplikationer kan länkas uppstå till följd av en
"dubbel" tillsyn i marknadsföringsfrägor på bank- och försäkringsområdena
kan som nämnts de båda inspektionerna som ett led i sin tillsynsverksamhet
också la upp sådana frågor. Under de år som "dubbel" tillsyn har
förekommit har emellertid i praktiken knappast några kompetensproblem uppstått
och den hittills rådande ordningen har fungerat på en tillfredsställande sätt.
Det finns enligl min mening inle heller skäl atl befara atl denna ordning
skulle visa sig medföra nämnvärda olägenheter i fortsättningen. Jag kan i och
för sig instämma i den kritik som riktats mol all en och samma konsumenlskyddsfråga
skulle kunna behandlas både i marknadsdomstolen på talan av KO och hos
regeringen efter besvär mot bank- eller försäkringsinspeklionens beslul.
Möjligheten atl någol sådant inträffar torde dock vara teoretisk. Jag
förutsätter atl de inblandade myndigheterna etablerar etl sådant samarbete alt
en dylik situation inte uppstår.

På en punkt föreslår jag ingen ändring i vad som beslutats
med anledning av förslag i prop. 1981/82: 180. Det gäller avialsvillkorslagens
tillämpnings-

Prop. 1982/83:51 14

område.
I samband med den lagens tillkomst konstaterades all bank- och försäkringsinspektionerna
redan var behöriga all granska och meddela föreskrifter om innehållet i avtalsformulär.
Del ansågs därför naturiigt att inspektionerna också i fortsäUningen
anförtroddes denna uppgift (prop. 1971:15 s. 69). De verksamheter som då stod
under tillsyn av inspektionerna undantogs därför från lagens
tillämpningsområde. När delta område utvidgades år 1977 ansågs det atl
undantaget borde bestå (prop. 1976/ 77: 110 s. 36). Vid tillkomsten av lagen om
finansbolag ansågs det däremot an de bolag, som inle tidigare var särskill
reglerade i lag men som nu föll under lagen om finansbolag, t. v. alltjämt
skulle omfattas av avtalsvillkors-lagen, delta trots all bolagen hamnade under
bankinspektionens tillsyn och inspektionen fick möjlighel atl ingripa mol
finansbolagens avtalsvillkor med slöd av lillsynsbeslämmelserna i lagen om finansbolag.
I propositionen med förslag till lag om finansbolag uttalades alt slutlig
ställning rörande gränsdragningen mellan bankinspektionens och
konsumentverkels lillsynsområden borde las först sedan banklagsulredningens
förslag i del hänseendet förelåg (prop. 1978/79: 170 s. 37).

Som
framgått av del föregående har banklagsulredningen föreslagit att finansbolagen
undantas från avialsvillkorslagens område. Prop. 1981/ 82:180 bygger på della
förslag och riksdagens beslul blev i enlighet därmed. Jag finner också all lämplighelsskäl
talar för all bank- och försäkringsinspektionerna ensamma svarar för avlalsvillkorsgranskningen
inom resp. tillsynsområde och föreslår därför här ingen ändring vad beträffar avtalsvillkorslagens
tillämpningsområde.

Med
hänvisning lill det anförda förordarjag all den konsumenlrällsliga lagstiftningen
- utom såvill avser avtalsvillskorslagen - ändras så atl den hitlillsvarande lillsynsordningen
bibehålls. Detta innebär upphävande av 19 kap. 12 § försäkringsrörelselagen och
samtliga lagändringar som logs upp i prop. 1981/82: 180 utom ändringarna i
avtalsvillkorslagen och aktiebolagslagen.

Ansvaret
för kompletterande basinformation på försäkringsområdet har nära samband med
marknadsföringsfrågorna. I prop. 1981/82: 180 uttalas all försäkringsinspeklionen
bör överta konsumentverkets hitlillsvarande ansvar för denna uppgift. I
konsekvens med vad jag förordat i del föregående såvitt gäller ansvaret för
marknadsföringsfrågorna anser jag atl konsumentverket också i fortsänningen
skall ha huvudansvaret för den basinformation som behövs som komplement till
försäkringsbolagens information. Konsumentverket bör likaså oförändrat ha
huvudansvaret för verksamheten i del s. k. kontaktforum för försäkringsfrågor.
I likhet med vad som angavs i prop. 1981/82: 180 anser jag vidare all ell samarbelsorgan
bör bildas för inslilulen inom bankinspektionens lillsynsområde. Initiativet lill
bildandel och ansvaret för verksamheten bör enligt min mening ankomma på konsumentverket.

Ell
genomförande av de ändringar som jag föreslagit i del föregående får

Prop.
1982/83:51 15

lill följd all regeringen senare får la ställning till frägan
om vissa justeringar i de regleringsbrev som fastställts för resp. inspektion
för innevarande budgetår. Medelsbehovet för konsumentverket påverkas inte,
eftersom någon neddragning av verkets resurser inle har skett för innevarande
budgetår med anledning av förslagen i prop. 1981/82: 180 (s. 346).

De
tidigare gjorda ändringarna i den konsumenlrällsliga lagstiftningen kommer att
träda i kraft den I januari 1983, om inle de av mig nu föreslagna ändringarna
genomförs dessförinnan. Skulle lagrådels yllrande behöva inhämtas över de nu
föreslagna ändringarna, torde dessa inle hinna genomföras före årsskiftet
1982/83. Etl inhämtande av lagrådets yttrande får därför anses fördröja
lagstiftningsfrågans behandling så att avsevärt men skulle uppkomma. Jag anser
med hänsyn härtill all yllrande inle bör inhämtas.

8 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag
alt regeringen föreslår riksdagen atl antaga inom ekonomideparlemenlel
upprättade förslag lill

1.
lag om ändring
av försäkringsrörelsdagén (1982:713).

2.
lag om
upphävande av lagen (1982:714) om ändring i marknadsföringslagen (1975: 1418),

3.
lagom
upphävande av lagen (1982:730) om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol
m. m.,

4.
lag om upphävande
av lagen (1982:716) om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse,

5.
lag om
upphävande av lagen (1982:717) om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker,

6.
lag om
upphävande av lagen (1982:718) om ändring i lagen (1956: 216) om
jordbrukskasserörelsen,

7.
lag om
upphävande av lagen (1982:719) om ändring i lagen (1980:2) om finansbolag,

8.
lag om
upphävande av lagen (1982:720) om ändring i lagen (1963:76) om kreditakliebolag,

9.
lag om
upphävande av lagen (1982:721) om ändring i akliefondslagen (1974:931),

10.
lag om
upphävande av lagen (1982:722) om ändring i fondkommissionslagen (1979:748),

11. lag om upphävande av lagen
(1982:723) om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och
om landshypoleksföreningar,

12.
lagom
upphävande av lagen (1982:724) om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar.

Prop. 1982/83:51 16

13.
lag om upphävande av lagen
(1982:725) om ändring i lagen (1950: 272) om rätt för utländsk försäkringsanstait
alt driva försäkringsrörelse här i riket,

14.
lag om upphävande av lagen
(1982:726) om ändring i lagen (1972: 262) om understödsföreningar.

9
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom
proposition föreslå riksdagen atl antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982