Prop. 1982/83:53

Prop.
1982/83:53

Regeringens proposition

1982/83:53

om vissa åtgärder för att förbättra skatteuppbörden;

beslutad den 4 november 1982.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har lagils upp i
bifogade utdrag av regeringsprolokoll för den åtgärd och del ändamål som
framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen aviseras en rad åtgärder för alt bekämpa
skallefusk och ekonomisk brottslighet. Sålunda förulskickas en lagrådsremiss
med förslag lill en skärpning av lagen mol skatteflykt. Lagrådsremissen kommer
även alt innehålla förslag om förlängning av preskriptionstiden för
betalnings-brott enligt uppbördslagen. En utvidgning av tillämpningsområdet för
pre-liminärskaltebelalning genom A-skatt kommer också all föreslås.

Som elt första led i kampen mol skatte- och avgiflsundandraganden
föreslås i propositionen vissa åtgärder för all förbättra uppbörden av skatter
och allmänna avgifter.

Restavgift tas ul när en skatt eller allmän avgift inte
betalas inom föreskriven lid. Avgiften är fast och ulgår f.n. med 4 % av det
obetalda beloppet dock med minsl 10 kr. I propositionen föreslås all avgiften
skall beräknas efter 6 %. Vidare föreslås en höjning lill 50 kr. av del belopp
som restavgiften minsl skall ulgå med.

B-skatt betalas i huvudsak av förelag och egna företagare.
Som huvudregel gäller all B-skatten för elt inkomstår skall motsvara den
slutliga skall som den skallskyldige debiterades föregående år. Delta innebär
alt den preliminära skallen beräknas med hänsyn lill inkomster som den
skattskyldige hade två år före del aktuella inkomståret. För all den
preliminära skatten skall bli bättre avvägd föreslås i propositionen all B-skatt
enligl huvudregeln skall ulgå med 120 % av den slutliga skatten.

IJe nya bestämmelserna föreslås gälla från och med den I
januari 1983. 1
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 53

Prop. 1982/83:53 2

Vidare
redovisas i propositionen nya regler i upphandlingsförordningen i syfte atl
förhindra all förelag, som inle betalar skatter och allmänna avgifter i
föreskriven lid och ordning, anlitas som leverantörer lill staten.

Prop. 1982/83:53 3

1 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 13 § och 58 § I mom.
uppbördslagen (1953:272)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 § -

Preliminär B-skatt skall, om inle Preliminär B-skan skall, om inte

annat sägs nedan eller föranleds av annat
sägs nedan eller föranleds av

särskilda omständigheter, utgå med särskilda
omständigheter, ulgå med

belopp motsvarande den slutliga belopp
motsvarande/20prar<'/(/av

skatt, som har påförts den skatt- den
slutiiga skatt, som har påförts

skyldige året före inkomståret, lill den
skatlskyldige året före

den del sistnämnda skan avser an- inkomståret,
till den del sistnämnda

nat än utskiftningsskatt, ersätt- skatt
avser annat än ulskiftnings-

ningsskan, skattetillägg eller skan, ersätiningsskan,
skanetillägg

förseningsavgift enligl taxeringsla- eller
förseningsavgift enligl laxe

gen (1956:623) eller sådan i denna ringslagen
(1956:623) eller sådan i

lag inte omnämnd skan eller avgift, denna
lag inle omnämnd skan eller

vilken har påförts enligl bestäm- avgift,
vilken har påförts enligl be-

melse i annan författning. Vid be- stämmelse
i annan författning. Vid

räkning av preliminär B-skatt skall, beräkning
av preliminär B-skatl

om möjligl, hänsyn lagas lill preli- skall,
om möjligt, hänsyn tagas till

minär A-skatt som den skallskyldi- preliminär
A-skatt som den skatt-

ge kan ha att betala på grund av skyldige kan
ha atl betala på grund

förordnande enligl 3 § 3 mom. and- av
förordnande enligl 3 § 3 mom.

ra stycket. andra stycket.

Har skatlskyldig inle påförts slutlig skatt enligl den
årliga laxeringen året före inkomståret, men kan han antagas bli påförd sådan
skall enligl den årliga taxeringen året efter inkomståret, skall preliminär B-skatt
beräknas med ledning av särskild taxering till statlig inkomstskatt, kommunal
inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt (preUminär taxering).

Preliminär B-skatl skall ocksä beräknas med ledning av
preliminär taxering, om del med sannolikhet kan antagas, alt vid årlig
taxering året efter inkomståret till statlig eller kommunal inkomstskatt
taxerad inkomst kommer all avvika från motsvarande inkomst vid den årliga
laxeringen året före inkomståret med minsl en femtedel av sistnämnda inkomst,
dock minsl 2000 kronor.

Preliminär B-skatt får beräknas på grundval av preliminär laxering
även i annat fall än som sägs i andra eller tredje stycket, om särskilda omständigheter
föranleder del. Sådana omständigheter kan föreligga exempelvis när del är fråga
om nedsatt skalleförmåga eller om mer betydande skillnad mellan annars utgående
preliminär skatt och påräknelig slutlig skatt.

' Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 771.

- Senaste lydelse 1979:489.

11 Riksdagen 1982/83. I .saml. Nr 53

Prop. 1982/83:53 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

58 §

1 mom. Har skatlskyldig eller I mom . Har skaltskyldig eller

arbetsgivare
som gjort skatteavdrag arbetsgivare som gjort skalleavdrag

underlåtit alt inbetala skatt i tid och underlåtit atl inbetala skan i lid och

ordning, som är föreskriven i denna ordning, som är föreskriven i denna

lag, skall restavgift utgå. Denna lag, skall restavgift ulgå. Denna

skall beräknas efter fyra öre för skall beräknas efter sex öre för var-

varje hel krona av den del av skat- je hel krona av den del av skatten,

ten, som sålunda inte har erlagts, som sålunda inle har erlagts, dock

dock ej mindre än tio kronor. Öre- ej mindre än femtio kronor. Örelal

tal som uppkommer vid denna be- som uppkommer vid denna beräk-

räkning skall rundas av till närmast ning skall rundas av lill närmast

högre hela krontal. högre hela krontal.

Arbetsgivare, som avses i första stycket, skall utöver restavgift
erlägga tilläggsavgift för varje påbörjad tidrymd av sex månader utöver den
första efter utgången av den uppbördsmånad, under vilken skatten rätteligen
skolat erläggas, intill dess skatten inbetalas eller av den lokala
skattemyndigheten fastställs till betalning. Tilläggsavgift skall för varje
sådan tidrymd beräknas lill fyra öre för varje hel krona av den del av skatten,
som inte har erlagts, dock ej mer än tolv öre för hel krona. Bestämmelserna i
denna lag om restavgift tillämpas även i fråga om tilläggsavgift.

Vid tillämpning av bestämmelserna i detta moment jämställs
med inbetalning av skatt atl verkställighet har skett eller säkerhet har
tagils emol enligl lagen (1978:880) om betalningssäkring för skaller, tullar
och avgifter.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983 och tillämpas,
såvitt gäller 13 §, första gången i fråga om preliminär skatt för uppbördsåret
1983/84. Bestämmelserna i 58 § gäller i fråga om skatt som förfaller till
betalning efter ikraftträdandet. I fråga om skall, som en arbetsgivare
underlåtit att innehålla gäller dock äldre bestämmelser om underlåtenheten
avser skatt som belöper på lid före den 1 november 1982.

' Senaste lydelse 1979:489.

Prop. 1982/83:53 5

2 Förslag till

Lag om ändring i stämpelskattelagen (1964:308)

Härigenom föreskrivs an 37 § 2 mom. stämpelskaltelagen
(1964:308)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

37 §-

2 mom. Har den skanskyidige 2 mom. Har den skatlskyldige

underlåtit att betala skatt inom fö- underiåtit
atl betala skatt inom fö

reskriven tid, skall restavgift eriäg- reskriven
tid, skall restavgift eriäg

gas lill beskatlningsmyndigheten. gas
lill beskanningsmyndighelen.

Restavgiften skall ulgå efter fyra Restavgiften
skall utgå efter sex öre

öre för varje hel krona av den del av för
varje hel krona av den del av

skallen som inle har erlagts i rätt skallen
som inle har eriagts i rätt

tid, dock inte med mindre belopp lid, dock
inte med mindre belopp

än tio kronor. Örelal som uppkom- än
femtio kronor. Öretal som upp-

mer vid beräkning av restavgift kommer vid
beräkning av restavgift

jämnas till närmast högre hela krön- jämnas
till närmast högre hela kron

tal, tal.

Beskatlningsmyndigheten får befria frän skyldigheten alt
erlägga restavgift, när dröjsmålet med betalningen är obetydligt eller om del
annars finns särskilda skäl.

Riksskatteverket får meddela föreskrifter i fråga om
befrielse från skyldigheten atl eriägga restavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983 och lillämpas
i fråga om skatt som förfaller till betalning efter ikraftträdandet.

' Lagen omtryckt 1979: 1060. - Senaste lydelse 1982: 36.

Prop.
1982/83:53 6

3
Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs atl 47 § lagen (1968:430) om
mervärdeskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

47 § Betalas icke skall i behörig ordning inom den lid då
deklaration för den redovisningsperiod skatten avser skall lämnas enligt 22 §
tredje stycket, ulgår restavgift på sålunda icke betalat belopp. Har anstånd
med betalning av skatt beslutats enligl 45 §, ulgår dock restavgift endast på
skattebelopp som betalas sedan anslåndstiden gäll till ända.

Restavgiften är fyra öre för varje Restavgifien är sex öre för varje

hel krona
av den skatt som icke hel krona av den skatt som icke

betalats,
dock minst tio kronor. betalats, dock m'mstfemtio kronor.

Öretal som
uppkommer vid denna Öretal som uppkommer vid denna

beräkningjämnas till närmast högre beräkningjämnas lill närmast högre

hela krontal. hela krontal.

Bestämmelserna i 58 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272) om
befrielse frän restavgift gäller i tillämpliga delar beträffande restavgift för
mervärdeskall. Bestämmelserna i denna lag om beslut om fastställelse av skatt
gäller i tillämpliga delar om beslul i fråga om befrielse från restavgift.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983 och tillämpas
i fråga om skatt för vilken deklaration skall lämnas efter ikraftträdandet.

Lagen omtryckt 1979: 304.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 885.

Prop.
1982/83:53 7

4 Förslag till

Lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)

Härigenom
föreskrivs all 19 § kupongskaltelagen (1970:624)' skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Kupongskatt
betalas genom insättning på särskilt postgirokonto, talning anses ha skett den
dag inbetalningskort eller försändelse, innehåller gireringskort, inkommit lill
poslanstall.

Inbe-som

Inbetalas
kupongskatt ej inom den tid som anges i 8 eller 15 § eller i den ordning som
anges i första stycket, utgår restavgift beräknad efter fyra öre för varje hel
krona av del icke sålunda eriagda beloppet, dock minst tio kronor. Örelal som
uppkommer vid denna beräkning skall jämnas lill närmast högre hela krontal.
Utöver restavgift utgår lill-läggsavgift. Tilläggsavgift utgår för vaije
påböljad tidrymd av sex månader, första gången dock för den tidrymd, som
börjar två månader efter utgången av den månad, då betalning skulle ha skett,
till dess betalning sker eller förordnande om indrivning meddelas.
Tilläggsavgift beräknas för varje lidrymd som nu nämnts lill fyra öre för vatje
hel krona av del icke eriagda beloppet, dock högst tolv öre för hel krona. 1
övrigt tillämpas i fråga om tilläggsavgift bestämmelserna i denna lag om restavgift.
När särskilda omständigheter föranleder del, får riksskatteverket befria från restavgift
och tilläggsavgift.

Inbetalas
kupongskall ej inom den lid som anges i 8 eller 15 § eller i den ordning som
anges i första stycket, utgår restavgift beräknad efter sex öre för varje hel
krona av del icke sålunda erlagda beloppet, dock minst femtio kronor. Örelal
som uppkommer vid denna beräkning skall jämnas lill närmaste högre hela
krontal. Utöver restavgift utgår tilläggsavgift. Tilläggsavgift ulgår för varje
påbörjad tidrymd av sex månader, första gången dock för den lidrymd, som börjar
två månader efter utgången av den månad, då betalning skulle ha skelt, lill
dess betalning sker eller förordnande om indrivning meddelas. Tilläggsavgift
beräknas för varje tidrymd som nu nämnts lill fyra öre för varje hel krona av
det icke erlagda beloppet, dock högst tolv öre för hel krona. I övrigt lillämpas
i fråga om tilläggsavgift bestämmelserna i denna lag om restavgift. När
särskilda omständigheter föranleder det, får riksskatteverket befria från restavgift
och tilläggsavgift.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983 och lillämpas
i fråga om skatt som förfaller till betalning efter ikraftträdandet.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996. - Senaste
lydelse 1974:996.

t2 Riksdagen 1982183. 1 samt. Nr 53

Prop.
1982/83:53 8

5 Förslag till

Lag om ändring i tullagen (1973:670)

Härigenom
föreskrivs alt 21 § tullagen (1973:670) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Betalas ej tull eller annan införselavgift inom
föreskriven tid, ulgår restavgift med sex öre för varje hel krona av obetalt
belopp, dock minsl femtio kronor. Örelal som uppkommer vid beräkning av restavgift
jämnas till närmast högre hela krontal. Generaltullstyrelsen får meddela
befrielse helt eller delvis frän skyldighet atl eriägga restavgift, om
särskilda skäl föreligger.

Till betalning förfallen tull och annan införselavgift
skall på framställning av tullmyndighet indrivas av kronofogdemyndigheten.
Därvid skatt utsökningsbalken tillämpas. Har säkerhet ställts eller utgör
varan säkerhet, får avgiften tas ul av säkerheten.

I och annan införselavgifl äger mol-

Betalas ej tull eller annan införselavgift inom
föreskriven lid, ulgår restavgift med/yra öre för varje hel krona av obetalt
belopp, dock minst tio kronor. Öretal som uppkommer vid beräkning av restavgift
jämnas till närmast högre hela krontal. Generaltullstyrelsen får meddela
befrielse helt eller delvis från skyldighet att erlägga restavgift, om
särskilda skäl föreligger.

Till betalning förfallen tull och annan införselavgifl
skall på framställning av tullmyndighet indrivas av utmätningsman. Därvid äger
60 § 1—3 mom. uppbördslagen (1953:272) motsvarande tittåmp-ning. Har säkerhet
ställts eller utgör varan säkerhet, får avgiften tagas ul av säkerheten.

Bestämmelserna i denna lag om lui svarande tillämpning på restavgift
enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983 och tillämpas
i fråga om lui; eller annan införselavgifl som förfaller lill betalning efter
ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1974:982.

Prop.
1982/83:53 9

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanlräde 1982-11-04

Närvarande:
slalsminislern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldl,
Sigurdsson, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Rainer,
Boström, Bodslröm, B. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson,
Holmberg

Föredragande:
statsrådet Feldt

Proposition
om vissa åtgärder för att förbättra skatteuppbörden

I
Inledning

En
av de viktigaste uppgifterna under kommande år är all med kraft bekämpa alla
former av skallefusk och ekonomisk brottslighet. Genom sådana åtgärder kan
statens skatteinkomster öka. Detta är också viktigt av rättviseskäl och för atl
upprätthålla solidaritet och en god samhällsanda. Om ekonomisk brottslighet och
olika skatteundandragande åtgärder tillåls att breda ut sig undergrävs
medborgarnas känsla för samhällsgemenskap och rättvisa. Delta kommer inle bara
all leda till ökande skallebortfall utan även på en rad andra säll få negativa
verkningar pä samhällsekonomin. Regeringen kommer därför alt intensifiera
kampen mol skatteflykt, skattefusk och ekonomisk brottslighet.

Jag
vill i detta sammanhang nämna alt en särskild kommission med uppgift atl
föreslå åtgärder mol ekonomisk brottslighet och skatteflykt kommer atl
tillsättas inom kort. Kommissionen skall arbeta mycket snabbi. En uppgift för
kommissionen blir atl redovisa förslag lill i vilka former och med vilken
organisation det framlida arbetet från statsmakternas sida mot ekonomisk
brottslighet och skatteflykt bör bedrivas.

Jag
kan också förutskicka all jag kommer alt föreslå regeringen atl inhämta
lagrådets yttrande över vissa förslag till åtgärder mot skatteflykt och
ekonomisk brottslighet. Denna lagrådsremiss kommer att innehålla förslag till
en skärpning av den skatleflyktsklausul som antagils av riksdagens borgerliga
majoritet under hösten 1980. Denna klausul har fått en så snäv utformning alt
den framstår som i det närmaste verkningslös. Redan i samband med lagens
tillkomst framfördes denna kritik i riksdagen: Genom den tillämpning som
bestämmelsen fåll i praxis har den uppfattningen också bekräftats. I endasi etl
av alla de ärenden om förhandsbesked i denna fråga som riksskatteverket har
prövat har klausulen ansetts lill-

Prop.
1982/83:53 10

lämplig. I lagrådsremissen kommer vidare alt föreslås all
preskriptionstiden för betalningsbrolt enligl uppbördslagen (1953; 272), UBL,
förlängs.

Del finns
brister i uppbördssystemel som ger en viss grogrund för skatte-och avgiflsfusk
och som sammanhänger med utnyttjandet av s. k. grå arbetskraft. På föredragning
av min företrädare har i en proposilion (1982/ 83:11) föreslagits vissa
åtgärder mol del utbredda undandragandel av uppdragsersätlningar från
beskattning. Dessa är emellertid inle tillräckliga. De bör kunna skärpas
ytterligare. Jag tänker då närmast på möjligheten atl utvidga området för preliminärskaltebelalning
genom A-skatt. Detta bör kunna ske genom lagstiftningsåtgärder som emellertid
kräver en lagrådsgranskning. Jag återkommer senare med förslag i denna fråga.
Redan nu vill jag emellertid föreslå vissa åtgärder för atl förbättra skatleuppbörden.
Dessa förslag gäller en skärpning av restavgiften och en bällre avvägning av
den preliminära B-skatten. Förslagen är av enkel beskaffenhet och torde inle
kräva lagrådsgranskning.

I övrigt vill jag förutskicka atl jag överväger all
avsälla särskilda resurser för atl förbättra kontrollen av
arbetsgivaravgifterna och preliminärskallen. Det krävs en effektiv och
offensiv kontroll under löpande inkomstår av hur förelagen och egenföretagarna
sköter redovisning och betalning av skatter och avgifter.

2 Förhöjd restavgift

2.1 Inledning

Som ett led i strävandena att effektivera uppbörden av
skatter och avgifter ingår all se över de sanktioner som inträder om skaller
eller avgifter inte betalas eller redovisas i föreskriven tid och ordning. De
sanktioner som jag härvid främst tänker på är restavgiflerna, förseningsavgifterna
samt skatte- och avgiftstilläggen. Systemet med förseningsavgifter och skalle-
och avgiftstillägg ses f. n. över av skalielilläggsulredningen (Fi 1975:06) och
ell belänkande kommer all avlämnas inom den närmaste tiden. Så snart delta har remissbehandlats
kommer jag att föreslå de ändringar som kan vara påkallade.

Som jag redan har nämnt skall jag nu la upp frågan om reslavgiflens
storlek. Jag gör della mol bakgrund av etl förslag som har lagts fram av skaneindrivningsulredningen
(B 1981:02) i betänkandet (Ds B 1981:12) Restavgift på skall m. m. En
sammanfattning av betänkandet bör fogas till protokollet i della ärende som
bilaga 1.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinslanserna
och en sammanslällning av deras ställningstaganden lill utredningens förslag
bör fogas till protokollet som bilaga 2.

Prop. 1982/83:53 11

2.2
Gällande bestämmelser

Bestämmelser
om restavgift finns i så gott som alla uppbörds- och avgiflsförfattningar.
Gemensamt för dessa är att de är likalydande med reslavgiflsföreskriflerna i UBL.
Detta har åstadkommils antingen genom en hänvisning i den särskilda
författningen till UBL:s föreskrifter eller genom beslämmelser i specialförfaltningen
som är desamma som i UBL:s avgiftsregler. Exempel på den sistnämnda
utformningen är avgiftsbesläm-melserna i stämpelskaltelagen (1964:308) och i
lagen (1968:430) om mervärdeskatt. Det bör med hänsyn lill dessa förhållanden
vara tillräckligt att här lämna en redovisning för avgiftssystemet så som det
är utformat i UBL.

Restavgift
utgår enligt 58 § 1 mom. UBL med 4 öre för varje hel krona av del obetalda
skattebeloppet, dock med minsl 10 kr. Om örelal uppkommer vid beräkningen skall
avgiften jämnas till närmast högre hela krontal.

Den
skall på vilken en skaltskyldig på della sätt kan få betala restavgift är
främst preliminär B-skatt, kvarstående skall eller tillkommande skall. Om en
sådan skatt inle har betalats i rätt lid tas den upp i en resllängd. Resllängden
upprättas av länsstyrelsen och överiämnas till kronofogdemyndigheten senast
inom tvä månader efter uppbördsmånaden. I längden tas i princip med varje
skattebelopp som inte har betalats i föreskriven lid. I längden anges också reslavgiflens
belopp. Vid resllängdens upprättande är del möjligl alt undanta belopp som har
betalats för sent men innan längden har färdigställts. I praktiken reslförs
därför inle belopp som betalas senast vid utgången av månaden efter
uppbördsmånaden. Pä beloppet ulgår däremot restavgift i vanlig ordning.

En
arbetsgivare är skyldig alt betala restavgift dels när han försummat att i
föreskriven tid och ordning betala in ett skattebelopp som han innehållit genom
skatteavdrag (58 § UBL) dels när han har underiåtit att göra skatteavdrag för
betalning av arbetstagares preliminära A-skalt eller kvarstående skall (75 a §
UBL).

Vid underlåtenhet atl
betala innehållen skall kan arbetsgivaren dessutom bli skyldig all betala en
tilläggsavgift. Denna beräknas också efter 4 öre per krona och ulgår för varje
påbörjad lidrymd av sex månader - med undanlag av den första - från utgången av
den uppbördsmånad under vilken skattebeloppet rätteligen skulle ha redovisats
och till dess beloppet betalas eller fastställs till betalning av den lokala
skattemyndigheten. Till-läggsavgift får inle las ul för mer än tre sexmånadersperioder
och således inle med mer än sammanlagt 12 % av del obetalda beloppet. Inkl. restavgiften
kan en arbetsgivare sålunda påföras en sammanlagd avgift om högst 16% av
innehållet men inle betalat belopp.

Den
skallskyldige och arbetsgivaren kan under vissa förhållanden helt eller delvis
befrias från restavgiften. Länsstyrelsen får meddela sådan befrielse när
särskilda omständigheter föranleder till det (58 § 2 mom. UBL). Närmare
föreskrifter om tillämpningen utfärdas av riksskatteverket (RSV Du 1979:20, RSFS
1979:71).

Prop.
1982/83:53 12

2.3 Utredningens förslag

Utredningen konstaterar all restavgiften bör ha flera
syften. Den skall främja den skatlskyldiges intresse av all betala senast vid uppbördslillfällel
och också verka för en betalningsvilja efter förfallodagen. Avgiften skall
vidare ge staten en rimlig ersättning för indrivningskoslnaderna och ränle-föriuslen
och samtidigt utgöra en affärsmässig kostnad för en faktiskt utnyttjad kredit.

Utredningen
anser att del nuvarande syslemel har väsentliga brister och att del måste komma
till slånd en genomgripande konstruklionsändring om avgiften skall fylla de
uppställda funktionskraven. Härvid är i första hand fråga om all komplettera restavgiften
med en rörlig del. Utredningen anser emellertid alt de administrativa problemen
med en rörlig restavgift kan medföra en alltför kraftig arbetsbelastning för de
kronofogdemyndigheter som inle ännu har datorstöd. Utredningen har därför kommil
fram lill atl det av praktiska skäl inle är möjligl alt f. n. införa en röriig restavgift.

Utredningen
lar därefter upp frågan om den nuvarande avgiftens storlek och möjligheten av
all i viss mån differentiera avgiften. Avgiften skulle sålunda exempelvis kunna
utgå med olika procentsatser beroende på storleken av den reslförda skulden.
Utredningen anser emellertid att den ökade effektivitet som restavgiften skulle
få genom en sådan differentiering inte uppväger de adminislrativa problem som
en sådan lösning skulle medföra. Utredningen stannar därför vid att föreslå en
höjning av den procentsats efter vilken den fasta restavgifien skall beräknas.
Enligt utredningens uppfattning bör restavgiften höjas lill en nivå som
innebär en bättre anpassning till den utveckling som räntorna haft sedan
nuvarande avgift infördes. Utredningen föreslår att avgiften beräknas efter 8%.
Utredningen föreslår vidare att det minsta belopp med vilket restavgift skall
påföras höjs lill 100 kr. Statsverkets kostnader på grund av ell
betalnings-dröjsmål överstiger i och för sig detta belopp. Med hänsyn till att
en högre minsta avgift skulle kunna framstå som slötande när del gäller små
indrivningsbelopp anser utredningen emellertid atl höjningen bör begränsas lill
nämnda belopp.

2.4 Remissinstanserna .

Samtliga remissinstanser instämmer i utredningens
bedömning atl reglerna om restavgiften behöver reformeras. Del helt
övervägande antalet accepterar också utredningens ståndpunkt atl en konstruklionsändring
förutsätter elt datorstöd för myndigheterna. Några remissinslanser framhåller
dock all en rörlig restavgift bör kunna införas ulan avvaktan på etl datorstöd.

De flesta
remissinstanserna godtar utredningens förslag om en höjning av restavgiften
till 8%. Några anser emellertid all en restavgift beräknad efter denna
procentsals innebär en alltför kraftig höjning medan ell par

Prop. 1982/83:53 13

remissinslanser
anser att avgiften bör höjas ytterligare. Några remissinslanser avstyrker helt
förslaget om en höjning av avgiften och menar alt ändringar i avgiften bör
anslå till dess att ADB-systemet har införts vid alla kronofogdemyndigheter.

De flesta
remissinstanserna tillstyrker en höjning av minimibeloppet för restavgiften.
Det finns dock olika meningar om hur stort beloppet bör vara. Flertalet tillslyrker
utredningens förslag. Några remissinslanser avslyrker en höjning till 100 kr.
med hänvisning lill alt restavgiften inle sällan kan komma atl översliga
skatteskulden.

2.5
Föredragandens överväganden

Reslavgiflssyslemel
har kritiserats bl. a. för alt del i sin nuvarande form inle är ägnat atl verka
för en betalning efter del all belalningsförsummelsen väl är ell faktum. En röriig
restavgift skulle kunna ha en sådan effekt. Utredningen har emellertid avstått
från all lägga fram något förslag om della eftersom en rörlig restavgift skulle
medföra alltför stora administrativa problem för de kronofogdemyndigheter som
saknar datorstöd.

Det helt övervägande
antalet remissinslanser delar utredningens bedömning i delta avseende. Även
jag ansluler mig lill uppfattningen alt man f. n. inle bör genomföra någon
ändring av reslavgiflens konstruktion. En konstruklionsändring är dock
nödvändig om restavgiften skall kunna fungera som ell belalningsslimulerande
påtryckningsmedel också efter förfallodagen. Skalteindrivningsujlredningen bör
därför i sill fortsatta arbete överväga hur etl nytt avgiftssystem bör
utformas. Del bör enligl min bedömning bli möjligl all ulan slörre
administrativa svårigheter hantera en differentierad avgift sedan alla
kronofogdemyndigheter knutits till kronofogdemyndigheternas datasystem (REX-systemel).
Utbyggnaden av detta system skall vara genomförd budgetåret 1983/84.

Bestämmelserna om restavgifien
tillkom när den allmänna räntenivån var väsentiigl lägre än vad som nu är
fallet. När den nuvarande restavgiften infördes år 1943 var diskontot 3 %.
Diskontot har därefter höjts successivt och uppgår f. n. lill 10%. De allmänna
inlånings-och ullåningsräntorna har självfallet höjts i motsvarande takt.

Även om man alltså på sikt
kan förutse ell bättre reslavgifissyslem än del nuvarande kan man med hänsyn lill
rådande indrivningsbalans enligl min mening inle avslå från atl vidta de
åtgärder inom ramen för nuvarande syslem som kan förbättra situationen.

De flesta remissinslanserna
delar utredningens uppfattning atl restavgiften nu bör höjas. Några av dem
föreslår alt höjningen begränsas lill 6% medan några anser alt höjningen bör
vara slörre än vad utredningen har föreslagit. Det helt övervägande antalet ansluler
sig dock lill utredningens förslag om en höjning lill 8%.

Prop. 1982/83:53 14

För
egen del får jag i denna fråga anföra följande.

Som
jag nämnt har nuvarande procenttal för restavgifien gällt sedan 1943 och det
allmänna räntelägel sedan dess höjts väsenlligl. Detta har naturligtvis medfört
en minskning av reslavgiflens effekt på belalningsbe-nägenhelen och jag bedömer
del som önskvärt all avgiften nu höjs i avvaktan på överväganden av elt
kommande förslag till en mer genomgripande omkonstruktion.

I
fråga om höjningens storlek står valet enligl min uppfattning mellan procentsatserna
6 och 8%. Vid delta val måste beaktas all avgiften inte är avdragsgill vid
inkomsttaxeringen. Vid inle särskill långa dröjsmål med betalningen kommer
avgiften att motsvara en hög ränta även om procentsatsen är relativt låg.
Denna effekt kan lindras genom atl länsstyrelsen nedsätter avgiften i enlighet
med de föreskrifter som RSV har utfärdat med stöd av 58 § UBL. Del är
emellertid tydligt atl framställningarna om befrielse från eller nedsättning av
restavgiften blir allt fler ju slörre avgiften är. Som RSV har framhållit i sitt
remissyttrande är det viktigt atl antalet ärenden av detta slag inle ökas hos
myndigheterna och domstolarna. Till della kommer att höjningen ocksä bör
avvägas med tanke på all nuvarande restavgift på ell smidigt sätt bör kunna
anknytas till ett kommande omkonstruerat och mer nyanserat avgiftssystem.

De
här redovisade omständigheierna talar enligl min mening för atl man inte nu
vidtar en höjning som skulle innebära en fördubbling av avgiften. Man får enligl
min bedömning en från olika synpunkter tillfredsställande avvägning om avgiften
bestäms till 6%. Jag föreslår atl restavgiften höjs till denna procentsals.
Utredningen har inte föreslagit någon höjning av den procentsats som
tilläggsavgiften beräknas efter och jag har inle heller för egen del ansett mig
böra lägga fram någol sådant förslag. Frågan om tilläggsavgiften bör lämpligen
ingå i de kommande övervägandena om en ändrad restavgiftskonslruktion.

Utredningen
har också föreslagit en höjning av del minsta belopp som restavgiften skall
utgå med. Förslagel i denna del har föranlett delade meningar bland remissinslanserna.
De som avslyrker förslagel om en höjning från 10 lill 100 kr. gör detta framför
allt med hänvisning till all fordringarna inle sällan uppgår lill låga belopp
och all restavgiften i sådana fall kan komma att överstiga skatteskulden.

En
höjning av restavgiften till 6% bör enligl min mening kombineras med en höjning
av minimiavgiften. Jag har dock förståelse för de synpunkter som anförts av de
remissinstanser som inle ansett sig kunna tillstyrka en höjning till 100 kr.
Jag föreslår all minimiavgiften bestäms till 50 kr.

De
föreslagna höjningarna beräknas komma atl medföra en inkomstökning för
statsverket i slorieksordningen 30-35 milj. kr. om året.

De
åtgärder som jag här förordar medför ändring i bl.a. 21 § tullagen (1973:670).
Jag vill i sammanhanget la upp en annan fråga som rör denna

Prop. 1982/83:53 15

bestämmelse.
Paragrafens andra stycke innehåller regler om indrivning av tull m. m. Sålunda
stadgas här bl. a. all lill betalning förfallen tull och andra införselavgifter
på framställning av tullmyndighet skall indrivas av utmätningsman samt all 60
§ 1-3 mom. UBL därvid äger motsvarande tillämpning. Sistnämnda bestämmelse,
som bl. a. rör verkställighet av utmätning, har emellertid utmönstrats ur UBL i
samband med ikrafllrädandel av den nya utsökningsbalken den I januari 1982. Från
nämnda tidpunkt skall också med utmätningsman avses kronofogdemyndighet.

Visserligen
sägs i lagen (1981:775) om införande av utsökningsbalken dels all, om det i lag
eller annan författning förekommer hänvisning lill en föreskrift som ersatts
genom bestämmelse i utsökningsbalken eller i nyssnämnda lag, de nya
bestämmelserna skall gälla, dels alt vad som i särskild lag eller annan
författning sägs om utmätningsman i stället skall avse kronofogdemyndigheten.
När nu ändock 21 § tullagen skall ändras bör däri direkt anges all
kronofogdemyndigheten är den myndighet som handhar indrivning av tull och andra
införselavgifter saml all verkställigheten därvid skall äga rum enligl utsökningsbalken.
Jag förordar således atl ändring vidtas i dessa hänseenden.

De nya bestämmelserna bör
träda i kraft den I januari 1983 och i princip lillämpas ifråga om skatter och
allmänna avgifter som förfaller lill betalning efter ikraftträdandet.
Övergångsbestämmelserna i de olika lagförslagen har utformats i enlighet härmed.

3
Förbättrad uppbörd av B-skatt

3.1
Gällande rätt

Preliminär
B-skatl betalas huvudsakligen av skattskyldiga som driver rörelse. Till denna
grupp hör juridiska personer och fysiska personer som driver egen bokföringspliktig
verksamhet. Även jordbrukarna hör dit. Skatten skall ulgå enligt en preliminär
debitering och avse inkomst från samtliga förvärvskällor. Skallen skall enligl
huvudregeln i 13 S UBL utgå med belopp som motsvarar den slutliga skall som har
påförts den skatlskyldige året före inkomståret. Vissa skatter och avgifter
som är mindre frekventa skall dock räknas bort från den slutliga skatten. Denna
schablonberäkning innebär all den preliminära B-skatten för det aktuella
inkomståret blir lika slor som skatten för den inkomst som den skatlskyldige
haft tvä år tidigare.

3.2
Föredragandens överväganden

Del
nuvarande systemet har visat sig medföra all den debiterade prelimi-närskalten
ofta blir lägre än vad som motiveras av den skallskyldiges inkomslsituaiion.
De skallskyldiga betalar betydande belopp efter in-

Prop. 1982/83:53 16

komstårei
genom fyllnadsinbetalning eller som kvarstående skatt. Fyllnadsinbetalningarna
avseende preliminär B-skatt uppgick för år 1981 till 4,9 miljarder kr. medan
den debiterade preliminära B-skatten för samma år var 13,6 miljarder kr. Endast
70% av den debiterade kvarstående skatten inflyter under de uppbördsmånader då
beloppen förfaller lill betalning. Del innebär alt stora belopp reslförs för
all sedan lämnas lill indrivning. Med hänsyn lill preliminärskallesyslemets
grundläggande syfte alt nå i möjligaste mån överensstämmelse med den slutliga
skatten är nuvarande huvudregel för B-skalteutlag inle väl avvägd.

När
del gäller löntagarna är förhållandel ett annat. Systemet med preliminär
A-skatt medför all löntagarna betalar en preliminär skatt som leder till en god
överensstämmelse med den slutliga skallen.

Skillnaden
i preliminärt skaneultag för dem som betalar A-skatt och dem som betalar B-skatt
innebär en fördelningspolilisk orättvisa i den meningen all de senare får en skattekredil
som inte tillkommer lönlagarna.

De
här redovisade förhållandena framstår enligt min mening som otillfredsställande.
Jag ser det därför som ytterligt angeläget alt nu fä lill stånd en sådan
ändring i UBL:s beslämmelser all den preliminära B-skatten redan inför nästa år
generellt kan debiteras enligt regler som leder till en bällre överensstämmelse
med den slutliga skatten än hittills. Man kan som jag ser del nå detta syfte
huvudsakligen på två sätt.

En möjlighel
är att i princip efteriikna de bestämmelser som enligt lagen (1959:552) om
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter gäller för
en uppräkning av avgiftsuttaget för de preliminära arbetsgivaravgifterna.
Enligt dessa bestämmelser (20 §) får regeringen förordna om en höjning av den
för utgiftsåret gällande preliminära avgiften om avgiftsunderlaget kan antas
komma att undergå en mer betydande ändring till följd av den allmänna
löneutvecklingen. Löneutvecklingen har varit sådan atl beslul av delta slag
regelmässigt har meddelats varje år i oktober månad året före ulgiftsårel.

En
annan möjlighel är all i UBL ange den procentsats med vilken ullaget av den
preliminära skallen skall räknas upp. Detta kan ske genom atl i 13 § UBL införa
som huvudregel, all preliminär B-skatt skall utgå med elt belopp som motsvarar
vissa procent av den slutliga skatt som debiterades året före det aktuella
inkomståret.

Det
uppräkningsförfarande som gäller i fräga om de preliminära arbetsgivaravgifterna
synes inte med fördel kunna tillämpas på den preliminära B-skallen. Bland B-skallebetalarna
spelar de juridiska personerna den mest betydande rollen och den allmänna
löneutvecklingen torde när del gäller dessa inle bli någon god mätare för
bestämmandet av ett uppräkningslal. Man bör därför enligl min mening välja del
andra alternativet och alltså i UBL ange med hur många procent av den slutliga skanen
som B-skatten skall ulgå. Med tanke på att den slutliga skatt som det här är
fråga om avser inkomster för ett år som ligger två år före det aktuella
inkomståret, anser

Prop. 1982/83:53 17

jag
del vara en lämplig avvägning all låta B-skatten ulgå med 120%. Jag föreslår
alt 13 § UBL ändras i enlighet härmed.

Det
säger sig självt att en regel av delta slag i det särskilda fallet ibland kan
medföra att den skatlskyldige kommer atl uppfatta den preliminära skallen som
för slor och all delta i sin tur leder till en ökning av jämkningsansökningarna.
Den av mig föreslagna uppräkningen bör dock för del helt övervägande antalet
skattskyldiga komma alt ganska väl svara mot in-komslulvecklingen och därför
accepteras. De ölägenheter som en ökning av jämkningsansökningarna eventuellt
kan komma all innebära kommer enligt min mening atl mer än väl uppvägas av den
förbättring av uppbörden som den föreslagna metoden kommer alt medföra.

Den
föreslagna ändringen kan beräknas medföra en tidigareläggning av skatteinbetalningar
i storleksordningen 2 miljarder kr. Beräkningen är dock osäker.

4
Offentlig upphandling

I
delta sammanhang vill jag också nämna atl regeringen avser all utfärda nya
bestämmelser i upphandlingsförordningen (1973:600). Denna förordning reglerar
den offentliga upphandlingen på den statliga sidan. De nya bestämmelserna
syftar lill atl öka samarbetet mellan skatlemyndighelerna och de myndigheter
som gör upphandlingar och att förhindra atl förelag, som inte betalar skatter
och allmänna avgifter i föreskriven lid och ordning, anlitas som leverantörer till
slaten. Den upphandlande myndigheten åläggs all från skattemyndigheterna
inhämta uppgifter som har betydelse vid bedömningen av anbudsgivaren, om detta
inte framstår som obehövligt. Denna kontroll är således inle ovillkorlig.
Undantaget innebär bl. a. att företag som myndigheten har goda skäl atl bedöma
som skötsamma, t. ex. stora och välkända företag, inle behöver kontrolleras.
Den undersökning som myndigheten normalt skall göra är all kontrollera alt
anbudsgivaren i föreskriven ordning är registrerad för betalning av
mervärdeskall, arbetsgivaravgifter och innehållen preliminär A-skall. Det
skall också undersökas om anbudsgivaren har skalle- eller avgifisskulder.
Anbud får inle antas om anbudsgivaren inle fullgjort sin registreringsskyldighel
i fråga om mervärdeskatt, innehållen preliminär A-skall och
arbetsgivaravgifter. När del gäller anbudsgivarens bristande skötsamhel i fråga
om redovisning och inbetalning av skatter och avgifter bör detta helt naturligt
komma in som elt negativt moment i den affärsmässiga bedömning som upphandlingsmyndigheten
har all göra. Om en leverantör som har skatte- eller avgiftsskulder anlitas
skall kronofogdemyndigheten underrättas om detta. Begär kronofogdemyndigheten
det skall uppgift också lämnas om ersättningen och dag för utbetalning av
denna. De här redovisade bestämmelserna gäller liksom upphandlingsförordningen
i övrigt de statliga myndigheterna.

Prop. 1982/83:53 18

Jag
räknar med att kommun- och landslingsförbunden kommer att ändra sina
normalreglementen på samma sätt som nu sker med den statliga upphandlingsförordningen
så att också de kommunala upphandlingsmyndigheterna kommer att göra samma
kontroll som de statliga myndigheterna på detta sätt åläggs.

5
Hemställan

Med
hänvisning lill vad jag har anfört hemställer jag atl regeringen dels föreslär
riksdagen all anla inom budgetdepartementel upprättade förslag lill

1.
lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272)

2.
lag om ändring i stämpelskaltelagen
(1964: 308)

3.
lag om ändring i lagen
(1968:430) om mervärdeskatt

4.
lag om ändring i kupongskaltelagen
(1970:624)

5.
lag om ändring i lullagen
(1973: 670)

dels bereder riksdagen
tillfälle alt avge yttrande över vad jag har anfört om den offentliga
upphandlingen. Ärendet bör behandlas av riksdagen under innevarande år.

6
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar all dels genom proposilion
föreslå riksdagen alt anta de förslag som föredraganden har lagl fram dels
lämna riksdagen tillfälle att avge yttrande i de hänseenden som anges i
föredragandens hemställan.

Prop.
1982/83:53 19

Bilaga 1

Sammanfattning av betänkandet Restavgift på skatt m. m.
(Ds B 1981:12)

Skatteindrivningsutredningen har lill uppgift all se över
bestämmelserna om indrivning av skatter och avgifter m. m. Reslförda belopp har
under senare år ökat kraftigt. Mot den bakgrunden skall utredningen enligt
direktiven skyndsamt överväga åtgärder för all förenkla och stärka samhällels
indrivning av skaller och avgifter. I enlighet med direktiven har utredningen
inlett sitt arbete med en översyn av restavgiflssystemel.

Reslavgiflssyslemel
omfattar i slorl selt samtliga skatter och avgifter. Restavgift uttas i
allmänhet när skatt eller avgift inle betalas inom föreskriven lid. Avgiftens
konstruktion och storlek är densamma oavsett medelslag. Avgiften är fast och
utgår med 4% av del obetalda beloppet, dock minsl med 10 kr. Den påverkas
således inte av den tid som hinner förflyta mellan förfallodagen och
betalningsdagen. Under vissa förulsällningar kan den betalningsskyldige helt
eller delvis befrias från sin skyldighet alt betala restavgift. Arbetsgivare
som inte betalat innehållen skall inom föreskriven tid kan förutom restavgift
bli skyldig att betala en tilläggsavgift. Den är också 4% av obetalt belopp och
kan las ul för högst tre sexmånadersperioder.

Nuvarande bestämmelser om restavgift infördes år 1943.
Bortsett från en höjning av minsta beloppet till 10 kr. har varken avgiftens
utformning eller storlek ändrats sedan dess. Omfattningen av inlevererade reslavgifler
har däremot ökat. År 1980 inlevererades rest- och tilläggsavgifter lill ett
sammanlagt belopp av 87 milj. kr.

Utredningen konstaterar atl restavgiften har olika
funktioner an fylla, nämligen att

-
tillgodose
intresset av att betalning sker vid uppbördslillfällel,

-
verka för snabb
betalning även efter förfallodagen och därigenom bidra till all indrivningen
effektiviseras,

-
ge staten en
rimlig ersättning för indrivningskostnaderna, samt

-
täcka statens
ränteförlust och samlidigt utgöra en affärsmässig kostnad för en faktisk
utnyttjad skattekredit.

Utredningen
anser all del nuvarande reslavgiflssyslemel har väsentliga brister och behöver
reformeras för att de angivna funktionerna skall fyllas. Särskilt gäller alt en
fast avgift såsom den nuvarande visseriigen tillgodoser intresset av all
betalning sker vid uppbördslillfällel, men den verkar inte betalningsfrämjande
under indrivningssladiel. Då är dess funktion närmast den motsatta. En fast restavgift
innebär ju atl kredilkoslnaden minskar med kredittidens längd. Häri ligger den
kanske allvarligaste bristen med reslavgiflens nuvarande utformning.

En annan brist gäller avgiftens storlek. Med hänsyn till bl.a.
del all-

Prop.
1982/83:53 20

manna
ränteläget anser utredningen atl en restavgift om 4% inte längre kan anses
utgöra en tillräckligt kraftigt påtryckningsmedel. Den ger inte staten tillräcklig
ersättning för indrivningskostnaden och för den ränteförlust som görs. Restavgiften
tillgodoser inte heller intresset av alt utgöra en affärsmässig kostnad för
krediten.

Vid sina överväganden om
ändringar i reslavgiflssyslemel har utredningen haft vissa särskilda
utgångspunkter. Den viktigaste är all de flesta av landets
kronofogdemyndigheter fortfarande arbetar utan datorstöd. Sedan år 1972 pågår
viss försöksverksamhet med etl ADB-baseral redovisningssystem inom
exekutionsväsendet, det s. k. REX-systemet. Regeringen har uppdragit ål en
särskild utredare all pröva frågan om hur datorstödet för exekutionsväsendet
slutligen bör utformas. Enligt vad som under hand inhämtats kommer utredaren
vid halvårsskiftet 1981 all föreslå ell genomförande av del nuvarande REX-systemet
över hela landet. Elt sådant genomförande kan dock tidigast vara avslutat
under våren 1984. Del innebär atl restavgiften under alla förhållanden även
under de närmaste åren skall administreras i ett manuellt redovisningssystem
vid etl stort anlal kronofogdemyndigheter.

Enligt utredningen måste restavgiflssystemel
göras till föremål för genomgripande konstruktionsändringar om avgiften skall
fylla de uppställda funktionskraven. Det följer främst av kravet på att restavgiften
skall verka för snabb betalning även efter uppbördslillfällel. För all
åstadkomma ell tryck på gäldenären atl betala under indrivningsskedel måste restavgiften
öka under den tid som förflyter mellan förfallodagen och den dag då betalning
sker. Den nuvarande restavgiften, som är fast, bör därför kompletteras med en
rörlig del.

En rörlig restavgift
medför emellertid betydande adminislrativa problem. Den rörliga delen måste
räknas ut vid flera tillfällen under indriv-ningsarbetel. Sådana uträkningar är
tidsödande om de skall göras manuellt. Ett annat problem är alt en röriig
avgift försvårar de omräkningar av skulden och restavgiften som måste göras när
skatte- eller avgiftsbeloppet nedsätts vid t. ex. ändringar i taxeringen.

Utredningen anser att de
administrativa problemen med en rörlig restavgift kan medföra en alltför
kraftig arbetsbelastning för de kronofogdemyndigheter som saknar datorstöd. Av
den anledningen är del för närvarande inle möjligl alt övergå till ell sådant
syslem. Vidare överväganden i ämnel måste grundas på den slutliga utformningen
av etl datorstöd lill kronofogdemyndigheterna. I avvaktan på en lösning av
denna fråga begränsar sig utredningen därför lill alt föreslå en uppräkning av restavgiften.
I den mån förutsättningar därför uppslår under utredningens fortsatta arbete är
utredningen beredd alt återkomma till frågan om en rörlig restavgift.

Del
är möjligl att differentiera restavgiften i samband med en uppräkning.
Avgiften skulle således kunna ulgå med olika procentsatser beroende på
storleken av den reslförda skulden. Med en sådan ordning kan reslav-

Prop.
1982/83:53 21

giftens
funktion som påtryckningsmedel förstärkas när del gäller slörre belopp. Även om
en differentierad restavgift endast ulgår enligt två nivåer uppkommer
emellertid administrativa svårigheter, som bl.a. hänger samman med atl
avgiften ibland måste räknas om frän den högre lill den lägre nivån.
Utredningen anser inle att den ökade effektivitet som eventuellt skulle uppnås
genom en differentiering är tillräcklig för atl nu motivera en sådan
konstruktion. Utredningen stannar därför vid atl endasi föreslå en höjning av
den procentsats efter vilken nuvarande restavgift beräknas.

Procentsatsen för restavgiften
bör avvägas med utgångspunkt frän de funktioner som avgiften skall fylla. Om restavgiften
skall vara ett effektivt påtryckningsmedel vid uppbördstillfället måste en
kostnadsjämförelse visa atl dröjsmål med betalning av skatter och avgifter är
en oförmånlig kredit-form i förhållande till ett vanligt lån. Eftersom restavgiften
är fast måste procentsatsen således bestämmas med hänsyn lill den kredittid som
i allmänhet uppkommer genom betalningsdröjsmålel.

Enligl
utredningen bör procentsatsen avvägas sä att restavgiften effektivt
tillgodoser funktionskraven vid dröjsmål med betalning på omkring 6-8 månader
från förfallodagen. Denna bedömning grundar sig på uppgifter om den lid som
normalt förflyter från förfallodagen lill dess kronofogdemyndigheten erhåller
indrivningsuppdrag. Den grundar sig vidare på vissa statistiska uppgifter om
hur betalningar i allmänhet fördelar sig över indrivningstiden. Åtskilliga gäldenärer
skaffar sig eller får visserligen längre kreditlider än 6-8 månader. Skulle restavgiften
avvägas med slörre hänsyn till dessa indrivningsfall blir den emellertid
alltför kraftig vid korta belalningsdröjsmål.

Nuvarande
restavgift om 4% innebär en årsränta på endasi 6-8% vid betalning inom 6-8
månader från förfallodagen. Enligl utredningens uppfattning bör restavgiften
höjas till en nivå som innebär en bättre anpassning till ränteläget.
Utredningen föreslår att avgiften skall beräknas efter 8%. Förslagel skall ses
mot bakgrund av atl restavgiften - lill skillnad från vanlig ränla - inte är
avdragsgill vid inkomsttaxeringen.

Vid
korta belalningsdröjsmål kan etl restavgiftsuttag om 8% ibland framstå som en
alltför kraftig sanktion. Av den anledningen bör vissa av riksskatteverket
utfärdade föreskrifter om befrielse från restavgift ses över. Syftet med en
sådan översyn bör vara att vidga möjligheterna för andra än näringsidkare atl
helt eller delvis erhålla befrielse från restavgiften vid korta
betalningsdröjsmål. Beträffande näringsidkare synes de nu gällande
föreskrifterna i stort sett ge tillräckliga möjligheter till befrielse.

Om
restavgifien höjs lill föreslagna 8% anser utredningen att del sammanlagda
avgiftsuttaget vid försenad betalning av innehållen skatt är tillräckligt.
Någon ändring av procentsatsen för tilläggsavgiften förslås därför inle.

Utredningen
föreslår en höjning av del minsta belopp som las ul i restavgift. Hänsyn har
därvid tagits till tidigare undersökningar om stats-

Prop.
1982/83:53 22

verkets
kostnader för handläggningen av mål hos kronofogdemyndigheterna. Statsverkets
sammanlagda kostnader på grund av betalningsdröjsmål torde motivera en minsta avgift
som överstiger 100 kr. Utredningen anser emellertid alt höjningen bör begränsas
lill nämnda belopp med hänsyn lill alt reslavgiflsullagel annars kunde framstå
som stötande när det gäller små indrivningsbelopp.

Utredningen beräknar atl
den föreslagna höjningen av restavgiften kommer all innebära en inkomstökning
för statsverket i slorieksordningen 60— 65 milj. kr. om året. De ändrade
bestämmelserna föreslås träda i kraft den Ijanuari 1982.

Prop. 1982/83:53 23

Bilaga 2 Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgelts av
riksförsäkringsverket (RFV), statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket
(RSV), statens jordbruksnämnd, generaltullstyrelsen, kammarrätten i Jönköping,
länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus län, lokala skattemyndigheterna i Malmö,
Göteborgs, Karlstads och Östersiinds fögderier, kronofogdemyndigheterna i Slockholm,
Sollentuna, Södertälje, Göteborg och Skövde, utredningen (Fi 1973:01) om
säkerhetsåtgärder m. m. i skatleprocessen (USS), Sveriges advokatsamfund,
Sveriges industriförbund (SIF), Sveriges hantverks- och industriorganisation -
Familjeföretagen (SHIO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Tjänstemännens
centralorganisation. Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen (LO),
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges Redareförening, Svenska
Bankföreningen, Svenska Företagares Riksförbund (SFR), Svenska
Sparbanksföreningen, Föreningen Sveriges fögderiljänslemän. Föreningen
Sveriges kronofogdar. Föreningen Sveriges uppbördschefer och
Taxeringsnämndsordförandenas Riksförbund.

Yllrande har avgelts gemensamt av SIF och SAF. LRF har
åberopat elt yllrande som avgetts av Lantbrukarnas skatledelegation.

Sammanställning av remissyttrandena

Allmänt

Samtliga remissinstanser vitsordar behovet av att
reformera reglerna om restavgift. De flesta anser att restavgiften på ell eller
annat sätt bör sättas i relation till dröjsmålet med betalningen.

Det helt
övervägande antalet remissinstanser accepterar också utredningens bedömning atl
en ändring av reslavgiflens konstruktion förutsätter ell datorstöd för
kronofogdemyndigheterna. Några remissinstanser har dock en annan uppfattning.
LRF. LO och SFR framhåller all en rörlig restavgift bör införas ulan atl
avvakta ADB-slöd. Föreningen Sveriges fögderitjänstemän anser atl elt syslem
med en rörlig restavgift bör införas samtidigt med en höjning av den fasta
avgiften och ulan all avvakta ADB-slöd.

Höjning av procentsatsen för restavgiften

Några remissinslanser anser alt en höjning av avgiften inle
bör göras f. n. Länsstyrelsen i Södermanlands län. advokatsamfundet, SAF och
SIF

Prop. 1982/83:53 24

samt Svenska Bankföreningen menar atl mycket talar för att
ändringar i avgiftens storlek bör göras först sedan datorstödet för
kronofogdemyndigheterna har införts över hela landet och etl eventuellt
påminnelseförfarande har genomförts.

De flesta remissinslanserna godtar en höjning av restavgiften.
Utredningens förslag om en höjning av restavgiften till 8% godtas i princip
eller lämnas ulan erinran av RFV, RRV, kammarrätten i Jönköping, statens
jordbruksnämnd, generaltullstyrelsen, länsstyrelserna i Slockholms län,
Östergötlands län. Jönköpings län, lokala skattemyndigheterna i Kartstads och
Östersunds fögderier, kronofogdemyndigheterna i Södertälje, Göteborg och
Skövde, USS, SHIO, SACO/SR, Svenska Sparbanksföreningen, Föreningen Sveriges fögderiljänslemän,
Föreningen Sveriges kronofogdar och Föreningen Sveriges uppbördschefer.

Av de remissinslanser som accepterar förslaget anser några
att en högre procentsats bör tas ut på slörre belopp. Kronofogdemyndigheterna i
Södertälje och Skövde samt SACO/SR föreslår atl en avgift beräknad efter 12%
tas ut på belopp som överstiger 100000 kr. [755 anser atl avgiften bör öka
efter vissa bestämda tidsintervaller, t. ex. varje halvår.

Några remissinslanser anser all utredningens förslag är
otillräckligt. Kronofogdemyndigheten i Stockholm föreslår en fast restavgift på
10% under uppbördsåret och därefter en rörlig ränta som avsevärt överstiger
diskontot. Kronofogdemyndigheten i Sollentuna föreslåren restavgift knuten
till diskontot och kombinerad med en fast restavgift.

Nägra remissinslanser menar all utredningens förslag om en
restavgift beräknad efter 8% är en alltför kraftig höjning. Statskontoret,
länsstyrelserna i Malmöhus län. Göteborgs och Bohus län saml lokala skattemyndigheten
i Malmö förordar en avgift som beräknas efter 6%. Länssttyrel-sen i
Södermanlands län och lokala skattemyndigheten i Göteborg framför liknande
synpunkter. Statskontoret anser att kronofogdemyndigheterna bör ges möjlighel
all debitera en tilläggsavgift beräknad efter exempelvis 4% på reslförda belopp
som överstiger 10000 kr., om betalning inte sker inom sex månader. Lokala
skattemyndigheten i Malmö föreslår att restavgiften skall utgå med 2% i de
fall betalning sker senast vid utgången av uppbördsmånaden.

RSV har i princip ingen erinran mol att procentsatsen för restavgiften
höjs. Verkel framhåller dock att del är viktigt att antalet framställningar om
befrielse från eller nedsättning av restavgiften hos främst länsstyrelserna inle
ökas ulan vägande skäl.

Kammarrätten i Jönköping ifrågasätter om inle en lägre
avgift än 8% borde vara tillräcklig i fråga om mervärdeskatt, som inte sällan
debileras med höga belopp.

Minimibelopp m. m.

De flesta remissinslanser tillslyrker en höjning av del
minsta belopp som

Prop. 1982/83:53 25

bör utgå i restavgift. Det finns dock olika meningar om
hur stor den minsta avgiften skall vara.

LRF anser att
en höjning till 25 kr. är tillräcklig. Länsstyrelserna i Södermanlands län.
Malmöhus län och Jönköpings län, RSV saml Föreningen Sveriges uppbördschefer
föreslår atl avgiften bestäms lill lägst 50 kr. RSV menar att önskemålet om en
kostnadstäckning för statsverket inte motiverar att sambandet mellan reslavgiflens
storlek och skattens storlek överges i så stor omfattning som skulle bli fallet
vid en hundrakronors-gräns. Verket anser dessutom att restavgifien inte bör
vara slörre än skaltefordringen om denna understiger 50 kr../?./? V avstyrker atl
minimiavgiften höjs till 100 kr. Verkel menar alt minimiavgiften blir
oproportionerligt stor när fordringen endast uppgår lill ett par hundra kronor
och befarar därför att ansökningar om befrielse som rör små belopp i alltför
hög grad kan komma att ta länsstyrelsernas resurser i anspråk.

Flertalet remissinslanser tillstyrker utredningens
förslag. Många av dessa framhåller dock atl restavgiften inte bör överstiga
själva fordringsbelop-pel. Länsstyrelsen i Göteborg föreslår att avgiften
bestäms lill 50 kr. för belopp som understiger 500 kr. och till 100 kr. för
belopp som överstiger 500 kr. Liknande synpunkter framförs av
kronofogdemyndigheten i Stockholm.

RFV, kammarrätten i Jönköping, lånsstyrelserna i
Stockholms län och Jönköpings län. Föreningen Sveriges uppbördschefer och
Föreningen Sveriges kronofogdar anser att möjligheterna atl medge befrielse
från restavgiften bör ses över. Kronofogdemyndigheterna anser allmänt atl
möjligheten att medge befrielse bör överflyttas till dem.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982