Prop. 1982/83:55

Prop.
1982/83:55

Regeringens proposition

1982/83:55

om
upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.;

beslutad
den 4 november 1982

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprolokoll
för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

STEN
ANDERSSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen framläggs förslag om all återställa värdesäkringen av pensioner
och andra basbeloppsanknutna förmåner. Vidare föreslås att beslulel om
införande av karensdagar och andra försämringar i sjukförsäkringen upphävs,
alt tidigare beslutade försämringar av arbetslöshetsförsäkringen undanröjs och
atl beslutet om försämring av statens bidrag till den kommunala barnomsorgen
upphävs.

Förslag
om en höjning av mervärdeskallen och arbelmarknadsavgiften framläggs.

I
fördelningspolitiskt syfte framläggs förslag om en höjning av subventionerna
på baslivsmedel. Dessutom framläggs förslag till höjning av de allmänna barnbidragen
och flerbarnstilläggen.

1 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 55

Prop.
1982/83:55 2

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde

1982-11-04

Närvarande: slalsminislern Palme, ordförande, och
statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldl, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Peterson, S. Andersson, Rainer, Boström, Bodström, B. Andersson, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg

Föredragande: statsministern Palme och statsråden S.
Andersson, Feldl, Hjelm-Wallén, Lundkvist, Leijon

Proposition om upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

Statsministern anför:

1 Återställande av den sociala tryggheten

Ansträngningarna atl föra Sverige ur den ekonomiska krisen
kommer ofrånkomligen all kräva uppoffringar av medborgarna. Utgångspunkten
måste då vara att de bördor som blir nödvändiga för att trygga sysselsättningen
och vårt lands ekonomiska oberoende skall bäras av alla grupper i samhället och
fördelas efter bärkafl. Della är en förutsättning för alt politiken skall kunna
ges den breda folkliga förankring som fordras för atl krispolitiken skall kunna
krönas med framgång.

Etl viktigt led i strävan all nå social rättvisa är att
slå vakt om den sociala tryggheten. Del finns nu inte utrymme för nya
kostnadskrävande reformer på det sociala området. Strävan måste därför i första
hand vara atl försvara de trygghelsreformer som böljat raseras under de senasie
åren.

I en proposition bör regeringen nu framlägga förslag om

-
atl återställa
värdesäkringen av pensioner och andra basbeloppsanknutna förmåner,

-
att avskaffa de
nyligen beslutade karensdagarna och försämrade ersättningsnivåerna inom
sjukpenningsförsäkringen,

-
alt undanröja
försämringen av arbetslöshetsförsäkringen,

-
alt upphäva beslulel
om en försämring av statens bidrag lill den kommunala barnomsorgen i avvaktan
på atl ell nytt syslem hinner utarbetas.

Mot bakgrund av den myckel allvarliga siatsfinansiella
situationen är del

Prop.
1982/83:55 3

nödvändigt
all utgiftsökningar åtföljs av motsvarande inkomstförstärkningar.
Finansieringen bör i första hand ske genom en höjning av mervärdeskallen. Förbätlringen
av arbetslöshetsförsäkringen bör i sedvanlig ordning finansieras genom en
höjning av avgifter lill arbetsmarknadsfonden.

Barnfamiljerna
har i många fall i dag en pressad ekonomisk situation. Genom en rättvis
fördelningspolitik mäste vi värna om all barn och ungdomar får växa upp under
gynnsamma förhållanden. Olika insatser för atl stödja barnfamiljerna är
nödvändiga för all nå delta mål. All erfarenhet visar all framför allt familjer
med flera barn behöver elt ökat slöd från samhällels sida. I del följande
förordas därför en väsentlig ökning av slödel lill flerbarnsfamiljerna.
Höjningar av barnbidragen, studiebidragen, och livsmedelssubventionen utgör,
tillsammans med del ökade stödet till den kommunala barnomsorgen och den redan
beslutade höjningen av bostadsbidragen, väsentliga tillskoll lill
barnfamiljernas ekonomi. Sammantaget tillförs barnfamiljerna genom dessa
förslag ca 2 miljarder kr. under år 1983.

Föran
motverka mervärdeskattehöjningens effekter på matpriserna bör en höjning ske av
subventionerna på baslivsmedel.

2
Förslagens statsfmansiella effekter

De
åtgärder som föreslås i della sammanhang leder lill ökade utgifter för staten.
Dessa utgifter faller lill en del på statsbudgeten, medan andra redovisas under
den del av socialförsäkringssektorn som finansieras genom socialavgifter från
arbetsgivare och egenföretagare. Sålunda faller t.ex. merparten av kostnaderna
för sjukförsäkringen på denna del av socialförsäkringssektorn, medan endasi en
mindre del berör statsbudgeten. De samlade utgifterna för staten på statsbudgeten
och inom socialförsäkringssektorn är i korthet följande. Alt återställa
pensionernas värdesäkring m.m. medför en årlig utgiftsökning om 2,5 miljarder
kr., medan återställandet av sjukpenningförmånerna och höjda barnbidrag och
flerbarnstillägg ökar de årliga utgifterna med ca 1,8 miljarder kr. resp. ca
0.8 miljard kr. (inkl. höjningen av del s. k. förlängda barnbidraget och
studiebidraget). All bibehålla del nuvarande syslemel för statligt stöd lill
barnomsorgen kan beräknas medföra ökade årliga utgifter om ca 0,6 miljard kr. jämfört
med all genomföra riksdagens beslul från våren 1982 om en försämring.
Slutligen medför återställandet av arbetslöshetsförsäkringen och de höjda
livsmedelssubventionerna en höjning av den årliga utgiftsnivån med 1,5
miljarder kr. resp. 0,2 miljard kr. Sammantaget ökar med andra ord utgifterna
på statsbudgeten och i socialförsäkringssektorn med ca 7,4 miljarder kr.

Som
jag nyss sade bör dessa utgiftsökningar finansieras genom en höjning av
mervärdeskallen och den s.k. arbetsmarknadsavgiften. Dessa åtgärder ökar den
statliga sektorns årliga inkomster med ca 4,5 miljarder

Prop.
1982/83:55 4

kr. resp. ca 1,5 miljarder kr., dvs. sammantaget ca 6
miljarder kr. Till denna förstärkning av statsinkomsterna kommer de indirekta
effekterna på statsbudgeten i form av ökade skatteinkomster, p.g.a.
uppräkningen av pensioner, sjukersättning och ersätlning vid arbetslöshet.
Sammanlagt uppgår dessa till ca 1,1 miljard kr. De ökade utgifter som
regeringen föreslår motsvaras sålunda av förslagen om höjda inkomster för
staten.

Enligl min mening är en sådan ansvarsfull finansiering av
de här föreslagna åtgärderna på det sociala området nödvändig.

Statsråden S. Andersson, Feldt. Hjelm-Wallén, Lundkvist
och Leijon utvecklar härefter de närmare riktlinjerna för och utformningen av
sina förslag till åtgärder. Dessa anföranden och förslag redovisas i underprotokollen
för resp. social-, budget-, utbildnings-, jordbruks- och arbetsmarknadsdepartementen
.

Slalsminislern avslutar:

3 Hemställan

Med hänvisning till vad som nu har anförts hemställer jag
alt regeringen i en gemensam proposilion

1.
hemställer alt
riksdagen godkänner vad jag har anfört om nödvändigheten av en samlad
finansiering av de aktuella åtgärderna,

2.
förelägger
riksdagen vad de övriga föredragandena har anfört för de åtgärder och de
ändamål som de har hemställt om.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden
och beslutar all genom proposilion förelägga riksdagen vad föredragandena har
anfört för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar att de anföranden som redovisas i
underprotokollen skall bifogas propositionen som bil. 1-5.

Prop.
1982/83:55 5

Bilaga I

Utdrag

SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-11-04

Föredragande: statsrådet S. Andersson

Anmälan till proposition om upphävande av beslutet om
karensdagar, m. m.

I Återställande av de ursprungliga grunderna för
beräkning av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring

Inledning

Beräkning av pensioner och andra förmåner enligt lagen
(1962: 381) om allmän försäkring görs med ledning av elt basbelopp som
fastställs av regeringen enligt i lagen angivna grunder. Folkpensionsförmåner,
pensionstillskott och ATP m. m. utgår med vissa procentandelar av basbeloppet.
Syftet med alt anknyta bl. a. pensioner och andra socialförsäkringsförmåner lill
basbeloppet har varit att dessa förmåner därmed automatiskt skall värdesäkras.

Basbeloppet
har efter hand fått betydelse i allt fler sammanhang och styr numera de allra
flesta förmåner och inkomslgränser m. m. inom socialförsäkringsområdet.
Dessutom har det kommit att användas för värdesäkring av de kollektivavlalsreglerade
försäkringarna som kompletterar den allmänna försäkringen. Basbeloppet används
också inom det privata försäkringsväsendet och i andra vilt skilda sammanhang.

Genomförda ändringar av beräkningsunderlaget för
basbeloppet

Reglerna för beräkning av basbeloppet finns i I kap. 6 §
lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Före år 1980 fastställdes basbeloppet
för vatje månad på grundval av konsumentprisindex två månader före den månad
basbeloppet avsåg all gälla. Basbeloppet utgjorde 4000 kr. multiplicerat med
del lal som angav förhållandet mellan del allmänna prislägel (konsumentprisindex)
under andra månaden före den som basbeloppet avsåg och prisläget i september
1957. Basbeloppet förändrades när jämförelsetalet hade ökat eller minskat med minsl
3 %c.

På förslag av den borgerliga regeringen beslöt riksdagen
hösten 1980 om

Prop.
1982/83:55 6

ändring av beräkningsgrunderna vid fastställande av
basbeloppet (prop. 1980/81: 20, SfU 14, rskr 84). Ändringen innebar atl man vid
beräkningen av förändringar i det allmänna prislägel inle längre tar hänsyn
till indirekta skatter, tullar, avgifter och ändringar i energipriser saml alt
tillägg görs för subventioner. De ändrade reglerna tillämpades första gången
vid fastställande av basbeloppet för januari 1981.

Förutom atl de nyssnämnda kostnadsposterna exkluderats
från indexberäkningen för basbeloppet har de nya beräkningsgrunderna utformats
så att de prisförändringar som skall beräknas påverkar index med endasi 90 %.
Detta beror på all energiposterna (ca 10 % av indexbasen) fortfarande ligger
kvar vid indexvägningen men med oförändrade priser. Därmed får de varor m. m.
som skall ingå i mätningarna av prisförändringarna en sammanlagd vikl av enbart
90 % av indexbasen. Detta kan innebära en systematisk felberäkning av index med
1/10 per år. Vid en antagen ökning av såväl energipriserna som övriga konsumentpriser
med 10 % per är blir basbeloppsindex redan efter fem år 4.5 % lägre än
konsumentprisindex. Utvecklas energipriserna snabbare än del allmänna prisläget
blir skillnaderna större.

Fr. o. m. den I januari 1982 fastställs basbeloppet en
gäng per år i stället för varje månad under året (prop. 1981/82:50, SfU 6, rskr
85). Basbeloppet räknas nu fram genom en jämförelse mellan del lal som anger
förhållandel mellan det allmänna prislägel i november året före det år som
basbeloppet avser och prisläget i juni 1980. För år 1982 har basbeloppet
fastställts till 17800 kr.

Beslutet an fastställa basbeloppet endast en gång per år
medför alt ingen kompensation utges under det löpande kalenderåret för de
prisstegringar som sker under året. Det bör dock observeras atl denna åtgärd inle
har någon inverkan på värdesäkringen från år till år, dvs. under en längre
tidsperiod.

Föredragandens överväganden

Riksdagens beslul hösten 1980 all införa nya grunder för
beräkningen av basbeloppet enligl den allmänna försäkringen tillkom under
kraftiga invändningar från den socialdemokratiska oppositionen. Beslutet
innebär, som jag nyss beskrivit, en långsiktig systematisk urholkning av
värdesäkringen av pensioner och andra förmåner som beräknas med ledning av
basbeloppet.

Riksdagsbeslutet ger långsikliga effekter på samtliga
basbeloppsanknutna bidragssystem. Förändringen har skapat slor oro och
osäkerhet för framliden inle minsl bland pensionärer och blivande pensionärer.
Jag anser an del är viktigt all återskapa tilltron lill den allmänna
pensioneringen. De ursprungliga bestämmelserna om värdesäkring bör därför
återinföras från den I januari 1983. Denna återgång lill de tidigare reglerna
för

Prop. 1982/83:55 7

beräkning av basbeloppet slår därmed igenom vid
bestämmandet av basbeloppet för år 1984. Basbeloppet för år 1983 fastställs
således på grundval av prislägel i november i år och med tillämpning av nu
gällande beräkningsregler.

Mitt förslag om återgång lill tidigare beräkningsgrunder
för basbeloppet föranleder ändring av 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Eftersom den ändrade lagbestämmelsen skall tillämpas först vid
fastställandet av basbeloppet för år 1984 behöver någol lagförslag i denna fråga
inle underställas riksdagen redan nu. Jag avser all återkomma lill detta vid ell
senare tillfälle.

Av vad jag
nu anfört framgår all basbeloppet även fortsällningsvis bör fastställas atl
gälla för kalenderår på grundval av prisutvecklingen under föregående år. För atl
ge en viss kompensation för prisökningar under året föreslår jag atl en extra
höjning av pensionsbeloppen genomförs den I januari 1983. Denna höjning bör få
formen av ell särskilt tilläggsbelopp till basbeloppet på 300 kr. Del innebär
all vid beräkningen av de pensionsförmåner och därmed jämförliga ersättningar
som skall utbetalas från den allmänna försäkringen skall det fastställda
basbeloppet som gäller fr. o. m. den I januari 1983 höjas med 300 kr. Pensionen
för exempelvis en ålderspensionär med folkpension och fullt pensionstillskott
höjs därmed för år räknat med 426 kr. utöver vad som följer av det fastställda
basbeloppet.

Genom att kompensationen får formen av elt särskilt
tilläggsbelopp begränsas effekterna till de områden som särskilt åsyftas med
åtgärden. Tilläggsbeloppet bör regleras i en särskild lag där del framgår för
vilka förmåner tilläggsbeloppet skall tillämpas.

Jag föreslår atl tilläggsbeloppet läggs till basbeloppet
vid beräkningen av följande förmåner

folkpension i form av ålderspension, förtidspension,
sjukbidrag, änkepension, barnpension, barntillägg till folkpension,
handikappersättning och vårdbidrag;

allmän tilläggspension i form av ålderspension,
förtidspension, sjukbidrag, änkepension och barnpension;

pensionstillskott,

hustrutillägg,

delpension,

arbetsskadelivränla och motsvarande ersättning enligt
äldre lagstiftning.

Inom socialdepartementet upprättat lagförslag bör bifogas
protokollet i detta ärende som bilaga l.l.

Jag räknar med att det föreslagna tilläggsbeloppet kommer atl
öka kostnaderna för berörda pensionsförmåner m. m. med totalt 1 100 milj. kr.
för år räknat. För budgetåret 1982/83 beräknar jag kostnaderna till 550 milj.
kr. varav 300 milj. kr. belastar femte huvudtitelns förslagsanslag Folkpensioner.
Med hänsyn till beloppets storiek bordet anvisas på tilläggsbudget lill

Prop.
1982/83:55 8

statsbudgeten för budgetåret 1982/83, trots att det här
gäller elt förslagsanslag. Övriga kostnader för tilläggsbeloppet avser
huvudsakligen ATP-för- maner.

Kostnaderna för den föreslagna återgången till tidigare
beräkningsgrunder för basbeloppet är svåra alt beräkna, eftersom de blir
beroende av prisutvecklingen. De sammanlagda kostnaderna för del föreslagna
tilläggsbeloppet och återställandet av värdesäkringen kan dock beräknas
medföra en kostnadsökning av storleksordningen 2 500 milj. kr. för år räknat.

De prisförändringar som följer av devalveringen av den
svenska kronan i oktober 1982 kommer atl påverka basbeloppet och därmed
pensioner m.m. En förutsättning för atl devalveringen skall få avsedd effekt är
emellertid alt olika grupper inle utverkar kompensation för de prisökningar på
importvaror m.m. som devalveringen leder till. Företrädare för Pensionärernas
Riksorganisation har ocksä förklarat som sin mening alt pensionärerna är
beredda all i den svåra krissituation Sverige befinner sig i göra samma
uppoffringar som andra grupper förutsätts göra, nämligen avslå från
kompensation för den del av prisstegringarna som föranleds av devalveringen.
Företrädare för Sveriges Folkpensionärers Riksförbund har också vid olika
tillfällen förklarat sig vara beredda att medverka i saneringen av Sveriges
ekonomi.

Jag anser det vara mycket tillfredsställande all
företrädare för pensionärsorganisationerna på detta sätt markerar sin vilja alt
medverka i återuppbyggnaden av Sveriges ekonomi. Etl viktigt bidrag till en
sådan återuppbyggnad är atl pensionärerna solidariskt avstår från kompensation
för devalveringseffekien. Del gäller här en extraordinär engångsåtgärd som inle
i övrigt får inverkan pä värdesäkringen av socialförsäkringsförmånerna. Jag
avser att senare under innevarande riksmöte återkomma lill frågan om på vilket
sätt devalveringseffekten skall neutraliseras fr. o. m. år 1984.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag
alt regeringen föreslår riksdagen atl

1. godkänna vad jag har anfört om återgång till tidigare
beräknings

grunder för basbeloppet enligl lagen om allmän försäkring,

2.
antaga förslagel
lill lag om tilläggsbelopp lill basbeloppet vid beräkning av pensionsförmåner m.
m.,

3.
lill
Folkpensioner på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1982/83
under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 300000000 kr.

Prop. 1982/83:55 9

2
Ändring av tidigare riksdagsbeslut om karensdagar m. m. inom sjukförsäkringen

Nuvarande
ersättningsregler inom sjukpenningförsäkringen

Sjukpenningförsäkringen
omfattar svenska medborgare och i Sverige bosatta utländska medborgare som är
inskrivna hos allmän försäkringskassa. För rån till sjukpenning krävs atl den
försäkrade har en beräknad årlig förvärvsinkomst av minst 6000 kr. eller är s.k.
hemmamake. Sjukpenning ulgår vid sjukdom som sätter ner arbetsförmågan med minsl
hälften. Sjukpenning utgår i form av hel eller halv sjukpenning. Hel sjukpenning
utgör i princip 90% av den försäkrades arbetsinkomst upp till 7,5 gånger
basbeloppet (133 500 kr. år 1982) delad med 365. Årsinkomsten fördelas således
vid fastställandet av sjukpenningen på årets samtliga dagar. Sjukpenning utges
i princip för varje kalenderdag då arbetsförmågan är nedsatt, oavsett om
arbete skulle ha utförts den dagen eller inte. För hemmamake år hel sjukpenning
8 kr. om dagen.

Föf
den dag då sjukdomsfallet inträffade utgår som regel ingen sjukpenning. Som insjuknandedag
räknas normall den dag då anmälan om sjukdomsfallet görs hos
försäkringskassan.

För
sjukdomsfall som varar högst sex dagar utöver insjuknandedagen gäller en s.k.
fridagsregel. Den innebär, att sjukpenning inle utges för dagar då den
försäkrade ändå inle skulle ha arbetat i sin huvudsakliga sysselsättning, dock
högst två sådana dagar.

Den
som är försäkrad för sjukpenning som svarar mol inkomst av annat förvärvsarbete
ån anställning (egenföretagare) har räll all välja karenslid för sädan
sjukpenning. Karensliden kan efter den försäkrades val bestämmas lill 3, 33
eller 93 dagar. Della innebär att sjukpenning som grundas på annat
förvärvsarbete än anställning inle ulgår för de första 3, 33 eller 93 dagarna
av en sjukperiod, insjuknandedagen inräknad. Bestämmelserna som rör insjuknandedagen
och fridagsregeln gäller inle i fråga om sjiikpen-ning med karenslid.

Ändrade
regler enligt riksdagsbeslutet om karensdagar m. m.

På
förslag av den tidigare regeringen beslöt riksdagen atl del fr. o. m. den 1
januari 1983 skall införas ell syslem med två dagar utan ersätlning (karensdagar)
vid varje sjukdomsfall (prop. 1981/82: 144, SfU 15, rskr 341). För personer med
ofta återkommande sjukdomsfall kompletteras de nya reglerna med ett
högriskskydd. Delta skydd är så utformat alt antalet karensdagar begränsas till
10 under en tolvmånadersperiod. I samband med införandel av karensdagar slopas
den nuvarande fridagsregeln. Den nuvarande insjuknandedagen bibehålls och
räknas inte in i karensdagarna. För att en dag skall belraktas som insjuknandedag
krävs dessutom alt den-försäkrades arbetsförmåga den dagen är nedsatt med minsl
hälften.

Prop.
1982/83:55 10

Kompensationsgraden för inkomstbortfallet vid sjukdom
sänks från 90 till 87% av den sjukpenninggrundande inkomsten under de första 90
dagarna efter insjuknandedagen i varje sjukperiod. En ytterligare begränsning
av kompensationsgraden görs för inkomstdelar mellan 5,5 och 7,5 gånger
basbeloppet. För delta inkomstinlervall ulgår ersättning med 60% av den
sjukpenninggrundande inkomsten. Denna sänkning gäller ulan tidsbegränsning.

Reglerna om lägre kompensationsgrad fram lill 90:e dagen
och för högre inkomstdelar avses gälla även för föräldrapenning som ulgår vid
tillfällig vård av barn, för havandeskapspenning, för ersättning till
smittbärare och för arbetsskadeförsäkringen under samordningstiden.

I en socialdemokratisk reservalion till socialförsäkringsulskoltels
belänkande över regeringens proposilion yrkades avslag på propositionen. I
reservationen pekades bl.a. pä alt försämringarna hårdast drabbar industrins
arbetare, personer som arbetar med livsmedel och i värdyrken samt de
handikappade. I reservationen pekades också på atl samordningen mellan
arbetsskadeförsäkringen och sjukförsäkringen innebar atl förslaget i
propositionen kom i konflikt med den av Sverige undertecknade ILO-konvenlionen
nr 121 angående förmåner vid arbetsskada. Reservanterna pekade slutligen på all
regeringen i propositionen underiåtit atl nämna alt de beräknade besparingarna,
på grund av att sjukpenningen är skattepliktig inkomst, innebar elt kraftigt
minskal skalleunderiag inle bara för slaten utan också för kommuner och
landsting.

Föredragandens överväganden

De förslag till ökad självrisk inom
sjukpenningförsäkringen som framfördes i prop. 1981/82; 144 om ändringar i
sjukförsäkringen m. m. möttes av en nedgörande kritik. Socialdemokraterna
framhöll atl i den mån besparingar måste göras av de offentliga utgifterna är
det utomordentligt angeläget atl effekterna av besparingarna fördelas på etl fördelningspolitiskt
rättfärdigt säll. Försämringarna i sjukpenningförsäkringen drabbar istället
hårt personer som tillhör de ekonomiskt sämst ställda grupperna i samhället,
nämligen de lågavlönade, personer med svag hälsa och handikappade. Från
handikapporganisationernas sida har denna besparingsåtgärd betraktats som det
mest allvarliga angreppet mol del sociala irygghelssyslemet.

Särskilt hårt drabbas också personer som arbetar i
påfrestande arbetsmiljöer med större risk för skador och sjukdomar. Olika avtalsförmäner
för offentliganställda och tjänstemän på den privata sektorn innebär dessutom atl
försämringarna i sjukförsäkringen slår hårdast mot privatanställda arbetare.
En ytterligare invändning mol de beslutande reglerna är atl de p. g. a.
samordningen mellan sjukförsäkringen och arbeisskadeförsäkringen, kommer i
konflikt med den av Sverige ratificerade ILO-konvenlionen nr 121 om förmåner
vid arbetsskada.

Prop. 1982/83:55 11

Ändringarna
av sjukförsäkringsreglerna innebar visserligen besparingar inom
sjukförsäkringens utgifter, men en rad olika omständigheter medför atl
besparingseffekten reduceras avsevärt. I propositionen saknades en redovisning
av denna tolaleffekl av de föreslagna åtgärderna.

Vid riksdagsbehandlingen
motsatte sig socialdemokraterna kraftigt att propositionsförslagen genomfördes.
Socialdemokraterna deklarerade också avsikten all - om förslagen bifölls -
senare riva upp beslulel om del blev en socialdemokratisk regering efter
höstens val. Propositionens förslag bifölls i riksdagen med en rösts övervikt.

Mot denna bakgrund och med
hänvisning till vad slalsminislern anfört i det föregående föreslår jag atl
riksdagsbeslutet om försämringar i sjukförsäkringen fr.o.m. den I januari 1983
upphävs i sin helhet. Detta innebär att de två nya karensdagarna i försäkringen
inte genomförs. Vidare genomförs inte de förändrade reglerna angående insjuknandedagen,
avskaffandet av den s.k. fridagsregeln, liksom inte heller sänkningarna av
sjukpenning-försäkringens ersättningsnivå. De beslutade försämringarna av
ersättningsnivån gäller även för föräldrapenning som utgår för tillfällig vård
av barn, för havandeskapspenning, för ersättning lill smittbärare samt för arbeisskadeförsäkringen
under samordningsliden. Dessa försämringar bör således inle heller genomföras.

I proposilion 1981/82; 144
gjordes vissa beräkningar över storleken av de besparingar inom
sjukpenningförsäkringen som de ändrade reglerna skulle innebära. De totala
besparingarna inom sjukförsäkringen (inkl. föräldraförsäkringen) blev därvid I
870 milj. kr. för helt år.

Den
fortsatta minskningen av antalet sjukdagar som ersätts från sjukförsäkringen
har emellertid reducerat försäkringsutgifterna i sädan utsträckning atl
effekten av besparingsåtgärderna nu kan beräknas lill följande belopp (helärseffekt).

Ändrade
ersättningsregler för insjuknandedagen 320milj. kr.

Införande av två karensdagar 1400 "

87% kompensationsgrad för de första 90 sjuk

dagarna 260

60% kompensationsgrad för inkomstdelar mellan

5,5 och 7,5 gånger basbeloppet 90 "

Från
dessa belopp avgår kostnaden för

Högriskskydd -140 "

Slopad fridagsregel -180 "

Totalt 1750 milj. kr.

Härtill
kommer kostnaderna för föräldraförsäkringen med 10 milj. kr.

Sammantaget
innebär därmed mitt förslag om upphävande av de beslutade försämringarna inom
sjukförsäkringen atl utgifterna för sjukförsäkringen och föräldraförmånerna
kommer all bli I 760 milj. kr. högre per är räknat än om besparingsåtgärderna
skulle fullföljas. Därav skall 85% eller

Prop.
1982/83:55 12

ca 1 500 milj. kr. täckas genom arbetsgivaravgifter och
avgifter från egna företagare medan återstående 15% eller ca 260 milj. kr.
skall täckas av statsbidrag. Budgetåret 1982/83 påverkas med hälften av nämnda
belopp, vilket innebär atl förslagsanslaget Bidrag lill sjukförsäkringen får en
ökad belastning med 130 milj. kr. Detta belopp bör anvisas pä tilläggsbudget I.

I samband med beslutet om besparingarna inom
sjukpenningförsäkringen beslöt riksdagen om en minskning av uttaget av
arbetsgivaravgift till sjukförsäkringen med 1,5% från 10,5 till 9% av
avgiftsunderlaget och motsvarande höjning av avgiftsuttaget till
folkpensioneringen från 8,45 till 9,95%.

Med utgångspunkt från 1981 års avgifter och en förväntad
löneutveckling under år 1982 och 1983 skulle elt avgiftsuttag för
sjukförsäkringen på 9% ge en inläkt på 27165 milj. kr. Denna avgift skall läcka
85% av kostnaderna för sjukförsäkring, föräldraförsäkring och försäkringskassornas
förvaliningsulgifter. Med nuvarande beräkningar av kostnaderna för kalenderåret
1983 beräknas 85% av anslagsbehovet utgöra 28080 milj. kr. Detta innebär alt
avgiftsuttaget för sjukförsäkringen måste ökas med en halv procentenhet för atl
den lagfästa läckningsandelen av sjukförsäkringens kostnader via
arbetsgivaravgifter skall bibehållas.

Jag föreslår därför alt arbetsgivaravgiften till
sjukförsäkringen höjs med 0,5 procentenheter lill 9,5% fr.o.m. ingången av år
1983. För att bibehålla ell oförändrat uttag av arbetsgivaravgifter föreslår
jag samlidigt atl folkpensionsavgiften sänks med 0,5 procentenheter till 9,45%
fr. o. m. samma tidpunkt.

Vad jag här har anfört innebär alt berörda bestämmelser om
införande av karensdagar m. m. i lagen (1982:368) om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring inte skall träda i kraft. Detsamma gäller motsvarande beslämmelser
i lagen (1982:370) om ändring i lagen (1956:293) om ersättning ål smittbärare.
Vad jag har anfört om procentsatserna för sjukförsäkringsavgiften och folkpensionsavgiflen
föranleder ändring i lagen (1982:369) om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter.

Chefen för arbeismarknadsdepartemenlel kommer senare denna
dag föreslå alt arbetsmarknadsavgiften höjs med 0,5 procenlenhetre till 1.30%.
Mitt förslag till ändring i lagen om socialavgifter innefattar även denna
höjning.

Inom socialdepartementet upprättade lagförslag bör fogas lill
protokollet i detta ärende som bilaga 1.2, 1.3 och 1.4.

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen alt

dels anla förslagen lill

1.
lag om ändring
i lagen (1982:368) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

2.
lag om ändring
i lagen (1982:369) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

Prop.
1982/83:55 13

3. lagom upphävande av lagen (1982:370) om ändring i lagen
(1956:293) om ersättning åt smittbärare,

dets lill
Bidrag till .sjukförsäkringen på tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1982/83 under femte huvudtiteln anvisa elt förslagsanslag av
130000000 kr.

3 Höjning av det allmänna barnbidraget

Del allmänna barnbidraget höjdes senast den I oktober 1980
frän 2800 kr. till 3000 kr. per barn och år. Fr.o.m. den I januari 1982 utgår
därutöver ell flerbarnstillägg med ett fjärdedels barnbidrag per år till
familjer med tre barn och med yllerligare elt halvt barnbidrag för varje
ytterligare barn.

Barnfamiljerna hör lill de grupper som drabbats hårdast av
de senaste årens ekonomiska utveckling. Med hänsyn lill effekterna av höjningen
av mervärdeskallen och andra prisökningar bör del allmänna barnbidraget höjas
fr. o. m. den I januari 1983. Höjningen av barnbidragen bör avvägas med hänsyn lill
den del av barnfamiljernas konsumtion som direkt kan hänföras lill barnen. De
vuxna i barnhushållen har liksom andra vuxna omedelbart eller på längre sikt
nytta av de förbättringar av sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen
som föranleder höjningen av mervärdesskatten. Prisökningarna till följd av
devalveringen av den svenska kronan kan ingen grupp kompenseras för ulan alt en
del av devalveringens positiva verkningar går förlorade. Familjer med barn och
i synnerhet familjer med många barn har dock en särskill utsatt situation.
Barnbidraget bör med hänsyn härtill höjas med 300 kr. lill 3 300 kr. per barn
och är.

Samlidigt
bör flerbarnstilläggen fördubblas. Del innebär med den nya barnbidragsnivån att
familjer med tre barn, förutom barnbidraget får 1 650 kr. i flerbarnstillägg
per år. För varje ytterligare barn i familjen kommer 3 300 kr. atl ulgå i
flerbarnstillägg per år.

Vidare bör
flerbarnstillägget utsträckas till alt omfalla även barn över 16 år som uppbär
studiebidrag respektive förlängt barnbidrag. Del finns emellertid inle
tekniska förulsällningar för all genomföra denna utvidgning av flerbarnsslödel
redan fr. o. m. den I januari 1983. Jag avser alt återkomma till regeringen i
denna fråga med sikte på en förändring snarast möjligl.

Kostnaderna för höjningarna av barnbidrag och
flerbarnstillägg beräknas lill 750 milj. kr. för helt år. För budgetåret
1982/83 uppgår kostnadsökningen lill ca 330 milj. kr. Della belopp bör anvisas
på tilläggsbudget.

Vad jag nu har anfört föranleder ändring i lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag. Elt inom socialdepartementet upprättat
lagförslag bör fogas lill protokollet i detta ärende som bUaga 1.5.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag
all regeringen föreslår riksdagen atl

Prop.
1982/83:55 14

1.
antaga förslaget till lag om
ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

2.
till AUmänna barnbidrag på
tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under femte
huvudtiteln anvisa etl förslagsanslag av 330000000 kr.

4
Statens bidrag till den kommunala barnomsorgen

Inledning

Riksdagen
beslutade (prop. 1980/81:205, SoU 1981/82: I, rskr 38) den 25 november 1981 om ell
nytt statsbidragssystem för barnomsorgen. Del nya bidragssystemet skulle träda
i kraft fr. o. m. den 1 januari 1983.

Med
slöd av riksdagens beslul utfärdade den dåvarande regeringen den 27 maj 1982
förordningen (1982:524) om statsbidrag lill kommunal barnomsorg. Genom nämnda
förordning upphävdes förordningen (1976:396) om statsbidrag till daghem och
fritidshem samt kungörelsen (1968:236) om statsbidrag lill kommunal familjedaghemsverksamhel.

Som
en följd av de nya stalsbidragsreglerna för barnomsorgen skedde även en
omräkning av kostnaden per enhet i daghem, fritidshem och familjedaghem inom skalleutjämningssyslemel.
På grundval härav utfärdade den dåvarande regeringen den 17 juni 1982
förordningen (1982:632) om ändring i förordningen (1979:363) om skatteutjämningsbidrag.

I
samband med riksdagens ovan nämnda beslul om ell nytt statsbidragssystem för
barnomsorgen gav riksdagen som sin mening regeringen lill känna vad utskottet
anfört om redovisning för riksdagen rörande målsättning och riktlinjer m.m.
för bamomsorgsverksamheten. Socialutskottel uttalade därvid (SoU 1981/82: 1,
sid. 16-17).

Riksdagen
bör fä en redovisning för planerna dä del gäller del fortsalla arbetet på atl ge
kommunerna och personalen stöd och vägledning rörande bamomsorgsverksamheten.
Redovisningen bör göras så utförlig atl det blir möjligl för riksdagen atl
bedöma om och i vad mån del kan vara nödvändigt med särskilda åtgärder eller
initiativ för all inom rimlig tid tillgodose personalens berättigade intresse
all få slöd och vägledning i sill arbete. Redovisningen bör innehålla en
utförlig tidsplan. I sammanhanget bör beaktas de synpunkter som förts fram i
motionerna. Utskottet vill dock framhålla alt det inte bör komma i fråga all
utarbeta en läroplan för förskolan motsvarande den som finns för den
obligatoriska skolan. En sådan läroplan skulle nämligen inle kunna förenas med
de fria arbetsformer som även i fortsättningen bör prägla förskolan och vara
ägnad all reglera verksamheten på elt sätt som skulle slå i motsättning till
önskemålet om att kommunerna inle skall vara bundna i detalj av centrala
bestämmelser på barnomsorgsområdet.

Det
är angeläget att den sålunda av utskottet förordade redovisningen för riksdagen
sker så snabbi som möjligl. Utskollel föreslär i del följande alt nya stalsbidragsregler
skall träda i kraft först den I januari 1983.

Prop. 1982/83:55 15

Därmed skapas förutsättningar för regeringen atl lägga
fram sin redovisning rörande målsättning och riktlinjer för bamomsorgsverksamheten
i sådan lid alt den kan behandlas av riksdagen innan ell nytt statsbidragssystem
träder i kraft.

Den dåvarande regeringen har med anledning härav den 16
september 1982 beslutat all i en skrivelse lill riksdagen (1982/83: 34) om
socialstyrelsens fortsatta arbete med innehållet i barnomsorgen lämna den
begärda redovisningen. Skrivelsen har ännu inte behandlats av riksdagen.

Under år 1982 gällande stalsbidragsregler för barnomsorgen

Statsbidragen lill daghem och fritidshem har sedan den I
januari 1977 utgått med elt bidrag per plats och år. Bidraget har varit
anknutet lill den genomsnittliga löneutvecklingen för anställda i offentlig
tjänst. Förskoll på statsbidraget har utbetalats med en fjärdedel av bidraget i
vardera april, juli och oktober månad under bidragsärel och med resterande
fjärdedel i januari månad året efter bidragsärel. Slutavräkning av
statsbidraget har skelt i april månad året efter bidragsärel. Vid slulavräkningen
har del preliminära bidraget räknats upp med hänsyn till den då kända
genomsnittliga löneutvecklingen under bidragsärel.

Statsbidraget lill daghem är för år 1982, före slutlig
uppräkning, 21 250 kr. per plats och år. För all statsbidrag lill daghem skall ulgå
krävs alt daghemmet är öppet minsl 7 timmar per dag samt all minsl två
tredjedelar av platserna utnyttjas minst 5 limmar per barn och dag (den s. k. ivåtredje-delsregeln).
Antalet statsbidragsberättigade platser fastställs av socialstyrelsen med
hänsyn lill i första hand utrymmet i daghemmet (den s.k. ylnormen) och i andra
hand antalet inskrivna barn (den s.k. pedagogiska normen).

Statsbidraget till fritidshem är för år 1982, före slutlig
uppräkning, 10625 kr. per plats och år. För all statsbidrag för fritidshem
skall utgå krävs atl avdelningen är öppen minsl 5 limmar per dag. Antalet statsbidragsberättigade
platser fastställs av socialstyrelsen på samma sätt som för daghem.

Statsbidragen till kommunala familjedaghem har delvis en
annan uppbyggnad. Bidrag ulgår nämligen dels med 35% av kommunens brultokostnader
för verksamheten, dels med ett särskill grundbelopp per plats. Grundbeloppet är
för år 1982, före slutlig uppräkning enligl samma system som för daghem, 3 800
kr. per barn som vistas mer än 7 limmar per dag i familjedaghemmet och I 900
kr. per barn som vistas mindre än 7 limmar per dag i familjedaghemmet. Förskott
utgår inte, ulan hela bidragsbeloppet utbetalas i april månad året efter bidragsärel.

Statsbidrag
utgår också för hemspråksträning i förskolan. Bidraget är för år 1982, före
slutlig uppräkning, 2875 kr. per barn. Bidraget berörs inle av de beslutade
eller i det följande förordade ändringarna i statsbidragssystemet.

Prop.
1982/83:55 16

Statsbidrag ulgår inte för barnomsorg i dellidsgrupper,
öppna förskolor eller liknande.

För icke-kommu nala daghem och fritidshem utgår statsbidrag
under förutsättning alt de finns intagna i kommunens barnomsorgsplan. För
bidrag gäller i övrigt samma regler som för kommunala daghem och fritidshem.

För år 1983 och följande beslutade stalsbidragsregler för
barnomsorgen

Riksdagens inledningsvis nämnda beslut om ett nytt
statsbidragssystem för barnomsorgen innebär en övergång från etl bidrag per
plats till ett bidrag i procent av bruttokoslnaderna för verksamheten. Vidare
innebär beslutet en vidgning av de bidragsberätligade verksamheterna.
Statsbidrag skall således ulgå för kommunernas kostnader för daghem, frilids-hem
och kommunala familjedaghem och därutöver för deltids-gruppverksamhet och för s.
k. öppna förskolor. 1 bidragsunderlaget får vidare inräknas en schablonmässigt
beräknad kostnad för pedagogisk ledning.

Bidrag utgår med 40% av kommunens brultokostnader.
Förskott betalas genom fyra förskottsbetalningar. Det sammanlagda förskotlsbeloppet
skall vara 75% av del totala bidraget för nästföregående år. Bidragsreglerna
kompletteras med en spärregel som innebär alt statsbidraget för befintlig
verksamhet i daghem och fritidshem i viss kommun får öka i förhållande till
föregående år högst motsvarande den genomsnittliga årliga löneutvecklingen för
anställda i offentlig tjänst.

För icke-kommunala institutioner ulgår statsbidrag under
förutsättning att de finns intagna i kommunens barnomsorgsplan. Därutöver
gäller vissa regler som medför att endast institutioner av daghems- resp. frilidshemskaraklär
blir slatsbidragsberättigade. Dessa regler innebär att icke-kommunala daghem
måste vara öppna minsl 7 timmar per dag och utnyttjas minst 5 limmar per barn
och dag. Icke-kommunala fritidshem skall vara öppna minsl 5 limmar per dag.
Bidrag utgår till kommunen för sådana institutioner med 40% av en av
socialstyrelsen beräknad genomsnittskostnad per plats. Genomsnittskostnaden
skall årligen räknas upp motsvarande den genomsnittliga årliga löneutvecklingen
för anställda i offentlig tjänst. Antalet platser i icke-kommunala
institutioner bestäms av kommunen.

Föredragandens överväganden

Den tidigare socialdemokratiska regeringen ingick år 1975
en överenskommelse med Svenska kommunförbundet som innebar en omfattande
utbyggnad av barnomsorgen i daghem och fritidshem. Överenskommelsen, som också
innefattade förslag till ett nytt statsbidragssystem, förelades riksdagen i en
särskild proposilion. På grundval härav fastställde

Prop.
1982/83:55 17

riksdagen genom beslul den I april 1976 (prop. 1975/76:92,
SoU 28, rskr 219) all 100000 nya daghemsplalser och 50000 nya frilidshemsplatser
skulle bölja byggas under femårsperioden 1976-1980. Platserna beräknades kunna
las i anspråk under femårsperioden 1977-1981. Del av riksdagen samtidigt
beslutade nya statsbidragssystemet utformades så att del skulle underlätta för
kommunerna att genomföra den av riksdagen beslutade utbyggnaden av
barnomsorgen. Riksdagen beslutade samtidigt om en allmän målsättning för
utbyggnaden av barnomsorgen som innebar atl alla barn lill förvärvsarbetande
och studerande föräldrar, samt barn med behov av särskill slöd, skulle kunna
beredas plats inom den kommunala barnomsorgen inom en tioårsperiod.

I verkligheten har dock inte mer än omkring två
tredjedelar av utbyggnaden under planperioden 1976-1980 genomförts.

Den senaste borgerliga regeringen har under är 1981 lagt
fram och i riksdagen fått gehör för etl nytt statsbidragssystem för
barnomsorgen som fr. o. m. år 1983 försvagar kommunernas möjligheter all bygga
ut barnomsorgen. Del nya statsbidragssystem som skulle trätt i kraft den I
januari 1983 beräknas innebära minskade bidrag lill kommunerna.

För år 1983 kan de minskade statsbidragen beräknas
motsvara ca 575 milj. kr. Jag förordar mol den bakgrunden atl del
statsbidragssystem som riksdagen beslutat om inle träder i kraft den I januari
1983. Tidigare gällande slalsbidragsbestämmelser bör vara kvar under år 1983.

Jag vill
samtidigt informera om atl arbetet med ell nytt statsbidragssystem för
barnomsorgen redan påbörjats inom socialdepartementet. Samtidigt kommer i
enlighet med riksdagens beslul (SOU 1981/82:1) arbetet med en plan för den
fortsatta utbyggnaden av barnomsorgen atl fortsätta. Jag avser att efter
överläggningar med Svenska kommunförbundet i dessa frågor återkomma till
regeringen med förslag om proposition lill riksdagen.

Under förulsällning
atl riksdagen beslutar i enlighet med vad jag här har anfört ankommer del på
regeringen atl vidta de åtgärder som följer av beslulel. För fullsländighelens
skull vill jag dock redovisa atl etl bibehållande av gällande regler medför atl
förordningen (1982:524) om statsbidrag lill kommunal barnomsorg inte skall
träda i kraft, varvid förordningen (1976:396) om statsbidrag lill daghem och
fritidshem samt kungörelsen (1968:236) om statsbidrag till kommunal
familjedaghemsverksamhet automatiskt kommer atl gälla även i fortsättningen.
Vidare bör 1-2 §§ i förordningen (1979:363) om skatteutjämningsbidrag ändras
tillbaka lill sin tidigare lydelse saml en ny förordning grundad på en förnyad
beräkning av kostnaden per enhet i daghem, fritidshem och familjedaghem
utfärdas.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att
regeringen föreslär riksdagen all

1. upphäva riksdagens beslut om nytt
statsbidragssystem för barn

omsorgen fr. o. m. den I januari 1983,

2. godkänna vad jag förordat om all nuvarande stalsbidragsregler

skall fortsätta atl gälla lills vidare.

2
Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 55

Prop. 1982/83:55 18

Bilaga
1.1

Förslag
till

Lag
om tilläggsbelopp till basbeloppet vid beräkning av pensionsförmåner m. m.

Härigenom
föreskrivs följande.

1
§ Vid utbetalning av en förmån som avses i denna lag skall storleken av förmånen
beräknas på grundval av det basbelopp som har fastställts enligt

1
kap. 6§ lagen (1962:381) om
allmän försäkring, ökat med ell tilläggsbelopp på 300 kronor.

2
§ Följande förmåner skall
beräknas på del sätt som anges i I §

1.
folkpension i form av
ålderspension, förtidspension, sjukbidrag, änkepension, barnpension,
barntillägg, handikappersättning och vårdbidrag enligt 6—9 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring

2.
allmän tilläggspension i form
av ålderspension, förtidspension, sjukbidrag, änkepension och barnpension enligl
12-14 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring

3.
pensionstillskott enligt lagen
(1969: 205) om pensionstillskott

4.
hustrulillägg enligt lagen (1962:
392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

5.
delpension enligl lagarna
(1975:380 och 1979:84) om delpensionsförsäkring

6.
livränta enligt lagen (1976;
380) om arbetsskadeförsäkring

7.
livränta enligl lagen (1977:
265) om statligt personskadeskydd

8.
ersättning enligl lagen (1977:
267) om krigsskadeersätlning till sjömän

9.
livränta som avses i lagen
(1977:268) om uppräkning av yrkesskadelivräntor m.m. och lagen (1977:269) om
uppräkning av statliga yrkesskadelivräntor m. m.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1983 och tillämpas första gången i fråga om
förmåner som beräknas med ledning av basbeloppet för år 1983.

Prop. 1982/83:55 19

BUaga 1.2

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1982:368) om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring

Härigenom
föreskrivs all lagen (1982: 368) om ändring i lagen (1962: 381) om allmän
försäkring inte skall träda i kraft såvitt avser 3 kap. 4 § första stycket, 9,
10 och 11 §§ samt 4 kap. 4. 5, 10 och 14 §§.

Prop.
1982/83:55 20

BUaga 1.3

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:369) om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs all 2 kap. 1 § lagen (1981:691) om
socialavgifter i den lydelse paragrafen har erhållit genom lagen (1982:369) om
ändring i nyssnämnda lag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

2 kap. 1 § En arbetsgivare skall på det avgiftsunderiag
som anges 13-5 §§ för varje år betala

1.
sjukförsäkringsavgift 1. sjukförsäkringsavgift med 9,00 procent, med 9,50 procent,

2.
folkpensionsavgift 2. fotkpensionsavgift med 9,95 procent, med 9,45 procent,

3.
tiUäggspensionsavgift
efter den procentsals som anges i särskild lag,

4.
delpensionsavgift
med 0,50 procent,

5.
barnomsorgsavgift
med 2,20 procent,

6.
arbetsskadeavgift
efter den procentsals som anges i särskild lag,

7.
arbetsmarknadsavgift 1. arbetsmarknadsavgift med 0,80
procent, med 1,30 procent,

8.
arbeiarskyddsavgift
med 0,155 procent,

9.
vuxenuibildningsavgift
med 0,25 procent samt

10. lönegarantiavgift med 0,20 procent.

Arbetsgivare som avses i I kap. 2 § andra stycket skall
dock betala endasi tiUäggspensionsavgift.

Staten betalar inte arbelsskadeavgifl.

Prop.
1982/83:55 21

Bilaga 1.4

Förslag
till

Lag
om upphävande av lagen (1982:370) om ändring i lagen (1956:293) om
ersättning åt smittbärare

Härigenom
föreskrivs alt lagen (1982: 370) om ändring i lagen (1956:293) om ersättning åt
smittbärare inle skall träda i kraft.

3 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 55

Prop. 1982/83:55 22

Bilaga 1.5

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrivs atl I och 2a § lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §'

För barn, som är svensk medbor- För bam, som
är svensk medbor

gare och bosatt i riket, skall av all- gare
och bosatt i riket, skall av all

männa medel såsom bidrag till bar- manna
medel såsom bidrag till bar

nets uppehälle och uppfostran utgå nels
uppehälle och uppfostran utgå

allmänt barnbidrag med 3000 kro- allmänt
barnbidrag med 3300 kro

nor om året i enlighet med vad ne- nor
om året i enlighet med vad ne

dan närmare stadgas. dan närmare stadgas.

Allmänt barnbidrag skall utgå jämväl för här i riket
bosatt barn, som icke är svensk medborgare, såframt barnel fostras av någon som
är bosatt och mantalsskriven i riket eller ock barnel eller endera av dess
föräldrar sedan minsl sex månader vistas i riket.

2 a §-Flerbarnstillägg utgår om någon uppbär allmänt
barnbidrag för tre eller flera barn. Vid tillämpning av denna paragraf beaktas inle
barn som avses i 4 § tredje stycket eller 7 §.

Flerbarnstillägget motsvarar elt Flerbarnstillägget motsvarar elt

fiärdedels
barnbidrag om barnens halvt barnbidrag om barnens antal

antal uppgår till tre och ökas med uppgår lill tre och ökas med ett
hett

ett halvt barnbidrag för varje ytter- barnbidrag för varje ytterligare

ligare barn. bam.

Vid beräkningen av flerbarnstillägget skall de barn för
vilka någon uppbär allmänt barnbidrag räknas samman med de barn för vilka
någon annan uppbär allmänt barnbidrag om dessa barnbidragsmotlagare
stadigvarande sammanbor och är eller har varit gifta med varandra eller har
eller har haft barn gemensamt.

Den som önskar uppbära flerbarnstillägg med slöd av tredje
stycket skall anmäla detta till den allmänna försäkringskassan.

Om inte annat föreskrivs skall bestämmelserna om allmänt
barnbidrag i denna lag eller i andra lagar eller författningar lillämpas på
flerbarnstillägg.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

' Senaste lydelse 1980:692 - Senaste lydelse 1981:702

Prop.
1982/83:55 23

Bilaga 2

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1982-11-04

Föredragande: statsrådet Feldl

Anmälan till proposition om upphävande av beslutet om
karensdagar, m. m.

ÅTGÄRDER INOM BUDGETDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÅDE

I Höjning av mervärdeskatten

Mervärdeskatten höjdes den 8 september 1980 från 17,1 % lill
19 % och sänktes den 16 november 1981 lill 17,7 %. Skattesatsen 17,7 %
motsvarar ell pålägg på priset före skatt om 21.51 %. Den reduceringsregel som
gäller för byggnadsarbeten i allmänhet och för hotell- och serveringstjänster -60-procentsregeln
- motsvarar en skallesals om 10,62 % (11,88 % pålägg på priset före skatt). För
vissa anläggningsarbeten m.m. gäller 20-pro-cenlsregeln, som motsvarar en
skattesats om 3,54 % (3,67 % pålägg på priset före skatt).

Med hänvisning lill det som anförts av statsministern
tidigare denna dag förordarjag att skattesatsen höjs till 19 %>. Detta
innebär all skatten och skallepåläggel på priset före skatt blir följande:

skattesats skattepälägg

Oreducerad skan 19% 23.46%

60-procentsregeln 11,4% 12.87%

20-procentsregeln 3,8% 3,95%

Skattskyldighet inträder när en vara levereras, en tjänst
tillhandahålls eller etl uttag görs. Öm betalning för en beställd vara eller
tjänst las emot dessförinnan inträder skattskyldigheten när betalningen
inflyter. Dessa bestämmelser, som gäller för alla skallskyldiga oberoende av redovis-ningsmelod,
innebär att del normall inle behöver uppslå nägot problem om vilken skattesats
som skall tillämpas. I elt speciellt fall behövs dock vissa
övergångsbestämmelser. Enligt punkt 2 av övergängsbeslämmdserna lill lagen
(1979:304) om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt skall de

Prop.
1982/83: 55 24

äldre bestämmelserna om bl. a. skattskyldighetens inträde
gälla i fråga om skriftliga avtal som har ingåtts före den I januari 1981 om
leverans av vara eller byggnad eller tillhandahållande av tjänst. I fråga om byggnadsenlre-prenader
innebär detta all beskattningen sker i samband med all entreprenaden avslutas
efter den skallesats som då gäller. Även de förskotts- eller acontolikvider som
kan ha uppburils före den 1 januari 1983 kommer därför atl beskattas efter
skattesatsen 19 % om entreprenaden avslutas efter utgången av 1982. I samband
med höjningarna av mervärdeskatten den 1 juni 1977 och den 8 september 1980
föreskrevs alt förskotts- eller acontolikvider som hade mottagits före
höjningen skulle beskattas efter den lägre skattesatsen. En motsvarande
bestämmelse bör införas även vid den nu föreslagna höjningen.

Höjningen
av skatten föranleder ändring i 13 och 59 §§ lagen (1968:430) om mervärdeskatt.
I samband med denna ändring bör som en följd av ändrade tullvärderegler också
andra stycket i 59 § ändras. Tullvärdet för en vara regleras numera av
bestämmelserna i förordningen (1980: 749) om tullvärde. Ändringarna är av sådan
beskaffenhet all lagrådels hörande skulle sakna betydelse.

Den nu
förordade höjningen innebär med beaktande av beräknade ändringar av konsumlionsvolymen
och konsumlionsvärdel en årlig inläktsök-ning om ca 4500 milj. kr.

2 Lagrådets hörande

Med hänsyn lill lagstiftningsärendets brådskande natur och
då förslagel är av den beskaffenheten atl lagrådets hörande skulle sakna
betydelse anser jag all någol yttrande inle bör inhämtas över förslagel.

3 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag
alt regeringen föreslår riksdagen

alt anla inom budgetdepartementel upprättat förslag till
lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

Prop. 1982/83:55 25

Bilaga 2.1

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs all 13 och 59 §§ lagen (1968:430) om
mervärdeskall' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I3§-

Skallen ulgår med sjutton och sju Skallen
ulgår med nitton procent

tiondels procent av beskattnings- av
beskattningsvärdet, värdet.

59 §'

Mervärdeskatt utgår med sjutton Mervärdeskatt ulgår med nitton

och sju tiondels procent av beskatt- procent av
beskattningsvärdet. För ningsvärdet. För monteringsfärdigl monteringsfärdigt
hus utgår dock hus ulgår dock skallen med tio och skallen med elva och
fyra tiondels sexiiotvå hundradels procent av procent av
beskattningsvärdet, beskattningsvärdet.

Beskattningsvärdet är lika med Beskattningsvärdet är lika med

varans värde, beräknat enligt 6 § varans värde, beräknat
enligt för-

tullförordningen (1973:979), med ordningen (1980:749) om tultvårde,

tillägg av tull saml annan stallig av- med tillägg av tull samt annan stat-

gift eller skatt, mervärdeskatten in- lig avgift eller skatt, mervärdeskat-

begripen. len inbegripen.

Vid bestämmande av beskattningsvärdet i fall som avses i
13 § tullförordningen iaktlages alt, om varan

reparerats i utlandet, beskattningsvärdet är lika med det
belopp som betingats för reparationen med tillägg som i andra stycket sägs,

bearbetats på annat sätt eller tillverkats av svenskt
eller i Sverige förtul-lal material, avdrag får medges för vad som i annan
ordning belagts med mervärdeskatt,

tillverkals med utnyttjande av svenskt konstruktionsarbete
eller annan liknande svensk prestation, avdrag får medges för värdet av sådant
arbete eller sådan prestation.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983.

Har skriftligt avtal om leverans av vara eller byggnad
eller tillhandahållande av tjänst träffats före den I januari 1981 och har förskotts-
eller aconlolikivid mottagits före den I januari 1983 skall för sådana likvider
tillämpas den skattesats som gällde när likviden logs emol.

' Lagen omtryckt 1979: 304. Senaste lydelse av lagens
rubrik 1974: 885. Senaste lydelse 1981:992. ' Senaste lydelse 1981:992.

Prop. 1982/83:55 27

Bilaga
3

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanlräde 1982-11-04

Föredragande:
statsrådet Hjelm-Wallén

Anmälan
till proposition om upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

ÅTGÄRDER
INOM UTBILDNINGSDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÅDE

G.
Studiestöd m. m.

G
3. Studiehjälp m. m. Under denna rubrik har för innevarande budgetår anvisats etl
förslagsanslag av 973 milj. kr. Till studerande i gymnasial utbildning som har fylll
16 men inte 20 år, utgår statlig studiehjälp i form av bl.a. studiebidrag med
250 kr. per manad. Studerande i grundskolan som har fyllt 16 år och för vilka
således allmänt barnbidrag inte längre utgår, uppbär förlängt barnbidrag med
samma belopp.

För all kompensera
barnfamiljerna för bl. a. den föreslagna höjningen av mervärdeskallen föreslår
chefen för socialdepartementet denna dag alt barnbidraget skall höjas med 300
kr. om året fr.o.m. den I januari 1983. Jag föreslår att studiebidraget inom
studiehjälpen och det förlängda barnbidraget bör höjas i motsvarande mån,
eller räknat per månad med 25 kr. Studiebidrag och förlängt barnbidrag bör
således ulgå med 275 kr. per månad fr.o.m. den I januari 1983. Den föreslagna
höjningen beräknas medföra en utgiftsökning med ca 28 milj. kr. under
innevarande budgetår. Jag beräknar atl kostnaderna kan täckas genom merbelastning
av förslagsanslaget Studiehjälp m. m. Jag vill även hänvisa till vad chefen
för socialdepartementet tidigare denna dag anfört om flerbarnstill-lägg för
studerande barn över 16 år som uppbär studiebidrag respektive förlängt
barnbidrag.

Vad
jag här har förordat föranleder ändringar i 2 kap. 1 § och 3 kap. 6 § studieslödslagen
(1973:349). Etl inom utbildningsdepartementet upprättat förslag till lagändring
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.1.

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
anta förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349).

Prop.
1982/83:55 28

G
4. Studiemedel m.m. Chefen för socialdepartementet föreslår denna dag att vid
beräkningen av utgående pensioner skall till basbeloppet enligt I kap. 6 §
lagen (1962: 381) om allmän försäkring läggas etl belopp om 300 kr.
Studiemedlen är i likhet med pensionerna anknutna till basbeloppet. Sludiemeddsbeloppen
har härigenom påverkats negativt av tidigare förändringar av sättet för alt
fastställa basbelopp. Jag föreslär därför all de studerande kompenseras på
samma säll som gäller för pensionärerna. 1 konsekvens härmed bör vid
beräkningen av studiemedel för år 1984 samma justeringar göras med hänsyn lill devalveringseffekien
som kommer all göras vid beräkningen av pensionerna.-

Jag
föreslår därför all ell tilläggsbelopp om 300 kronor läggs lill basbeloppet
även vid beräkningen av studiemedel enligl 4 kap. studieslödslagen (1973: 349).
Delta bör gälla i fråga om sådana studiemedel som skall beräknas med ledning
av basbeloppet för år 1983. Förslagel innebär ökade kostnader med ca 29 milj.
kronor för budgetåret 1982/83: Kostnaderna bör belasta förslagsanslaget
Studiemedel m. m. under nionde huvudtiteln.

Beslämmelser
i frågan bör las in i en särskild lag, kallad lag om tilläggsbelopp lill
basbeloppet vid beräkning av studiemedel. Förslag lill denna lag har upprättats
inom utbildningsdeparlementet, och bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 3.2.

Jag
hemställer alt regeringen föreslär riksdagen

att
anla förslaget lill lag om tilläggsbelopp lill basbeloppet vid beräkning av
studiemedel.

Prop.
1982/83:55 29

BUaga 3.1

Förslag till

Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Härigenom föreskrivs alt 2 kap. I § och 3 kap. 6 § studieslödslagen
(1973: 349)' skall ha nedan angiven lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

I §

Studerande vid grundskolan har Studerande vid grundskolan har

räll till färlängl barnbidrag med 250 räll lill förlängt barnbidrag med 275

kronor i månaden från och med kronor i månaden från och med

kvartalet efter det under vilket han kvartalet efter del under vilket han

fyllt 16 år. fylll 16 är.

Delsamma gäller studerande som dellager i motsvarande
undervisning vid skola som avses i 33 eller 34 § skollagen (1962: 319).

3 kap.

6§

Studiebidrag utgår med 250 kro- Studiebidrag utgår med 275 kro-

nor i månaden. nor i månaden.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983.

' Lagen omtryckt 1981:579.

4 Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr 55

Prop. 1982/83:55 30

Bilaga 3.2

Förslag till

Lag
om tilläggsbelopp till basbeloppet vid beräkning av studiemedel

Härigenom
föreskrivs följande.

Vid bestämmandet av
studiemedel enligt 4 kap. studieslödslagen (1973:349) skall det basbelopp som
har fastställts enligl 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring ökas
med ett tilläggsbelopp om 300 kro-

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1983 och lillämpas första gången i fråga om
studiemedel som beräknas med ledning av basbeloppet för år 1983.

Prop. 1982/83:55 31

Bilaga 4

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-11-04

Föredragande: statsrådet Lundkvist

Anmälan till proposition om upphävande av beslutet om
karensdagar, m. m.

Å TG Ä RDER INOM JORDBRUKSDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMR Å DE

Den I januari 1973 infördes prisstopp och subventioner på
vissa baslivsmedel (prop. 1973:7, FiU 1973:2, rskr 1973:7). Motivet härför var
atl en ytterligare höjning av livsmedelspriserna utöver den förhållandevis kraftiga
prisstegring, som då ägt rum, skulle leda till en höjning av
konsument-prisnivån, som särskill med hänsyn lill barnfamiljer och
låginkomsttagare inle kunde godtas. Prisstopp gällde för i slorl sett samtiiga
subventionerade baslivsmedel fram lill den 22 oktober 1980. Därefter har endasi
mjölk omfattats av prisstoppet. Fr. o. m. den 9 oktober 1982 råder dock allmänt
prisstopp. Del totala subventionsbeloppel har varierat mellan åren och mellan
olika produkter.

F.n. utgår livsmedelssubvenlioner på konsumtionsmjölk,
ost, kött och fläsk till etl sammanlagt belopp av ca 2800 milj. kr., varav ca 2
100 milj. kr. avser konsumlionsmjölk. Utöver dessa direkta subventioner på
produkter utgår av budgetmedel ca 500 milj. kr. för låginkomstsatsning inom
jordbruket m.m., varför de totala livsmedelssubventionerna kan beräknas till
ca 3 300 milj. kr. De budgetmedel som utgår belastar förslagsanslaget Prisreglerande
åtgärder på jordbrukels område under tionde huvudtiteln.

Statsministern har tidigare denna dag redovisat
regeringens syn på behovet av vissa ekonomisk-politiska åtgärder för all
möjliggöra en gynnsam ekonomisk utveckling i samhället. Chefen för budgetdepartementel
har tidigare denna dag hemställt atl regeringen föreslår riksdagen atl höja
mervärdeskatten från 17,7 % till 19 %.

De subventionerade baslivsmedlen svarar för en slor del av
hushållens utgifter, främst för barnfamiljer och låginkomsttagare. Effekterna
av en höjning av mervärdeskatten på dessa livsmedel bör därför enligt min
mening neutraliseras genom alt subventionerna på baslivsmedel utökas i
motsvarande grad. För delta ändamål beräknar jag att det behövs ca 230

Prop.
1982/83:55 32

milj.
kr. av budgetmedel. Härvid har förutsatts oförändrade marginaler i handelsledet.
För an de utökade subventionerna skall få störst effekt för barnfamiljerna och
låginkomsttagarna avser jag att senare föreslå regeringen att beloppet främst
används för alt hålla nere priset på konsumtionsmjölk.

Såsom
hittills bör del ankomma på regeringen alt besluta i hithörande frågor.
Belastningen på anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbmkets område kan, lill
följd av den ökade subvenlioneringen, beräknas öka med ca 115 milj. kr. för
innevarande budgetår.

Jag
hemställer alt regeringen bereder riksdagen tillfälle

att
ta del av vad jag har anfört om subventioneringen av baslivsme-dd.

Prop. 1982/83:55 33

Bilaga
5

Utdrag
ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanlräde 1982-11-04

Föredragande:
slatsrädet Leijon

Anmälan
till proposition om upphävande av beslutet om karensdagar, m.m.

Förbättringar
i arbetslöshetsförsäkringen m.m.

Inledning

Formerna
för det ekonomiska stödet vid arbetslöshet reformerades genomgripande genom
beslut av 1973 års riksdag (prop. 1973:56, InU 1973:23, rskr 1973:251).
Reformen, som trädde i kraft den 1 januari 1974, innebar alt den frivilliga
arbetslöshetsförsäkringen förbättrades på olika sätt. Bl.a. förlängdes ersällningsliden,
och ersättningsbeloppen höjdes väsentiigl. För de arbetslösa som står utanför
den frivilliga försäkringen eller som inle har hunnit uppfylla
ersättningsvillkoren i denna försäkring infördes en ny stödform, kontant
arbetsmarknadsstöd (KAS).

Sedan
år 1974 har dagpenningen och KAS höjts flera gånger. Så sent som i våras (prop.
1981/82:139. AU 1981/82:13, rskr 1981/82:358) beslutade riksdagen om en viss
höjning. Samtidigt vidtogs vissa andra förändringar av reglerna i
arbetslöshetsförsäkringen och KAS. Bl.a. infördes en möjlighet för
arbetslöshetskassorna alt utöver den högsta statsbidragsberättigade dagpenningen
utge ersättning som inle berättigar till statsbidrag. Statsbidragen till
arbetslöshetskassorna ändrades också så atl kassorna via fonder och
medlemsavgifter fick ta på sig en ökad andel av kostnaderna för sin verksamhel.
Vidare skärptes reglerna om avstängning från rätt lill arbels-löshelsersätlning.

Jag
vill nu anmäla bl.a. frågan om elt förbättrat slöd vid arbetslöshet och ett
återställande av nivån på statsbidragen lill de erkända arbetslöshetskassorna.

Arbetslöshetsersättningarnas
storlek m.m.

Ersätiningen
i arbetslöshetsförsäkringen utges i form av en dagpenning som i samband med
1974 års reform fastställdes till maximall 130 kr. per dag. Del högsta
dagpenningbeloppet har därefter successivt höjts, och

Prop. 1982/83:55 34

innan
den i våras beslutade höjningen till 230 kr. gällde en högsta dagpenning om
210 kr. sedan den I april 1981. Vårens riksdagsbeslut innebar också atl
kassorna fick rätt all betala dagpenning med elt högre belopp än 230 kr. Denna
påbyggnadsdel skulle dock finansieras av kassorna själva, dvs. utan bidrag från
staten.

Beslulel
att höja dagpenningen lill 230 kr. skall ses mol bakgrund av all Arbetslöshetskassornas
samorganisalion (SO) i en skrivelse den 22 juli 1981 till regeringen hade
begärt all den högsta dagpenningen fr.o.m. den I juli 1982 skulle fastställas till
280 kr. Som skäl för höjningen anförde SO alt ersättningen vid arbetslöshet
hade släpat efter löneutvecklingen jämfört med de förhållanden som gällde när
del nuvarande ersättningssystemet infördes år 1974.

För
egen del anser jag atl den av SO begärda höjningen av dagpenningen lill 280 kr.
är väl motiverad med hänsyn lill den gradvisa försämring av ersättningsnivån
som har skett under de senasie åren, Den i våras beslutade höjningen är
således enligt min mening helt otillräcklig. Jag förordar därför all den högsta
dagpenningen fastställs till 280 kr.

Eftersom
den tidigare beslutade möjligheten alt införa en påbyggnadsdel på dagpenningen
bara kan utnyttjas av kassor med mycket låg arbetslöshet och särskill god
ekonomi, kommer den all leda lill klyftor i förmånshänseende mellan olika
grupper av försäkrade. Denna möjlighel bör därför avskaffas. Med hänsyn lill
vad jag strax kommer atl föreslå i fråga om nivån på KAS bör den lägsta
dagpenningen i fortsättningen vara 110 kr.

KAS,
som ursprungligen utgick med 35 kr. per dag, höjdes den I juli 1979 till 75 kr.
Fr.o.m. den I juli i år utgår KAS med 80 kr. per dag, dock bara för den som har
fylll 20 år. Med hänsyn lill de prisstegringar som har förekommit sedan den I
juli 1979 är det enligl min mening motiverat all höja KAS lill 100 kr. Denna ersättningsnivå
bör dessutom gälla lika för alla stödberättigade.

Grunderna
för det nuvarande bidraget lill elever i arbelsmarknadsulbildning fastställdes
av 1975 års riksdag (prop. 1975:45, InU 1975:14, rskr 1975:178). Dessa grunder
innebär all bidraget är knutet till utgående ersättning vid arbetslöshet.
Förändras dessa ersällnirigar, har regeringen av riksdagen bemyndigats att
anpassa utbildningsbidragen i anslutning härtill. Under förutsättning av
riksdagens godkännande av de av mig här förordade ändringarna i det kontanta
slödel vid arbetslöshet vill jag därför anmäla atl jag senare kommer all
föreslå regeringen alt ändra bidraget vid arbetsmarknadsutbildning och
yrkesinriktad rehabilitering lill högst 280 och lägst 100 kr. per dag. Jag vill
i detta sammanhang också erinra om all utbildningsbidragen för doktorander och
de särskilda vuxensludieslöden är knuina till utbildningsbidragen i arbelsmarknadsulbildningen.
Jag har vidare erfarit att i enlighet härmed kommer det särskilda vuxenstudieslödel
atl höjas. Däremot är statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet f. n.
inte beredd all förorda en höjning beträffande utbildningsbidraget till

Prop.
1982/83:55 35

doktorander
med hänsyn till den höjning som gjordes av dessa bidrag den I juli 1982.
Statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet avser alt återkomma till
regeringen i denna fråga.

Statsbidragen
till arbetslöshetskassorna

Statsbidragen
till arbetslöshetskassorna utgick t.o.m. den 30 juni i år i form av
grundbidrag, progressivbidrag och förvallningsbidrag. Grundbidragel utgick med
ett fast belopp för varje utbetald dagpenning och var lika slort som KAS.
Progressivbidraget och förvaltningsbidraget var på olika sätt relaterade lill
antalet ersällningsdagar per år och medlem, dvs. till omfattningen av
arbetslösheten i en kassa. Progressivbidragel bestod av en fast och en rörlig
(progressiv) del. Den fasta delen, som utgick med ett fast belopp för vatje
dagpenningklass, infördes fr.o.m. är 1974 i samband med all dagpenningen blev
skattepliktig. Den skulle i princip läcka den preliminärskatt som kassorna
betalar in. Progressivbidragels rörliga del utgick med en procentuell andel av
del belopp som återstår av dagpenningen sedan den har minskals med
grundbidraget och progressivbidragels fasta del. Förvallningsbidragel utgick
med en procentuell andel av ell grundbelopp om sex kr. per medlem och år enligl
en stigande skala efter antalet ersällningsdagar per medlem.och år.

Del
fr.o.m. den 1 juli i år gällande statsbidragssystemet innebär alt grundbidragel
liksom tidigare anknyts lill KAS. I övrigt är de väsentligaste förändringarna
all förvallningsbidragel och progressivbidragets fasta del har slopats. Progressivbidragel
har således nu enbart en rörlig del, vilken i princip år uppbyggd på samma sätt
som den rörliga delen i det tidigare bidraget. Tidigare räknade man med alt
statsbidraget lill arbetslöshetskassorna täckte cirka 90 % av den utgivna
ersättningen och kassornas förvaltningskostnader. Det senast beslutade
statsbidraget kan beräknas täcka cirka 80 %. Den kostnadsmässiga effekten av de
förändrade stalsbidragsreglerna beräknades vid införandet bli att statens
utgifter för arbetslöshetsförsäkringen och således även kassornas inkomster
skulle minska med närmare 400 milj. kr. per år.

Denna
övervällring av kostnaderna på arbetslöshetskassorna är enligt min mening helt
oacceptabel. Jag förordar därför atl stalsbidragsreglerna ändras så alt de åter
läcker cirka 90 % av kassornas kostnader för.dagpen-ningen och förvaltningen.

Vid
utformningen av statsbidragssystemet bör man enligl min mening sträva efter så
enkla regler som möjligl. Det är därför möjligt all systemet bör utformas på
ett annat sätt än vad som tidigare gällde. Det bör ankomma på regeringen att
fastställa de närmare reglerna i slalsbidragssystemel. Jag har för avsikt atl
återkomma lill regeringen i denna fråga i ett senare sammanhang.

Prop. 1982/83:55 36

Avstängning
vid självförvållad arbetslöshet

Den
som uppbär arbetslöshetsersättning kan under viss lid avstängas från rälien lill
ersätlning, nämligen om den ersättningsberättigade frivilligt lämnar sin
anställning ulan giltig anledning, skiljs från anställningen på grund av
otillbörligt uppförande, avvisar ett erbjudet lämpligl arbete eller ulan atl
uttryckligen avvisa ell lämpligt arbete ändå genom sitt uppträdande
uppenbarligen vållar alt en anställning inle kommer till stånd.

Avslängningsliden
var före den I juli i år 7, 14 eller 28 kalenderdagar beroende på den beräknade
varaktigheten av arbetet i fråga. Om del var uppenbart atl den arbetslöse inte
ville anta etl lämpligt arbete skulle han eller hon vara avslängd lill dess atl
vederbörande hade utfört förvärvsarbete under 20 dagar.

Efter della datum gäller atl
avslängningsliden i normalfallen förlängts från fyra lill sex veckor. I de fall
då avslängningsliden, enligt de från samma lidpunkt gällande nya reglerna, fördubblas
skall avstängningen som längst kunna pågå i 84 kalenderdagar. Vidare har den tid
under vilken den avstängde i vissa fall skall ha förvärvsarbetat för alt åter
få räll till ersätlning förlängts lill 30 dagar.

Den
förlängning av avslängningsliderna som skedde vid halvårsskiftet var enligl min
mening omotiverad. De nya regler som infördes för atl beräkna avslängningsliderna
får anses vara en tillräcklig skärpning, som redan den kan bli kännbar för den
arbetslöse. Jag förordar således en återgång lill de tidigare gällande avslängningsliderna.

Kontant
arbetsmarknadsstöd för ungdomar

Den
lägsta åldersgränsen för alt beviljas KAS är idag 16 år. Bland arbetslösa
ungdomar i åldrarna 16 och 17 år utgör andelen som uppbär någon form av kontant
slöd vid arbetslöshet cirka 14 %. Ungdomar i dessa åldrar, som inte kan beredas
utbildning eller arbete har numera goda möjligheter atl få en ungdomsplats
eller yrkesintroduklion. För ungdomsplatser har i statsbudgelen för
innevarande budgetår anvisats 60 milj. kr. Yllerligare 90 milj. kr. har, mot
bakgrund av den i september i år ökade arbetslösheten bland berörda ungdomar,
av regeringen den 21 oktober 1982 ställts till kommunernas förfogande för
ungdomsplatser. Dessa medel bör täcka medelsebehovet för ungdomsplatser under
budgetåret 1982/83. Ansvaret för verksamheten med ungdomsplatser åvilar sedan
den 1 juli i år skolmyndigheterna. Det är regeringens ambition alt alla 17-åringar
som inte kan beredas utbildning eller arbete skall kunna erbjudas en ungdoms-plats.
Jag förutsäller således att skolöverstyrelsen även i fortsättningen noga följer
sysselsättningsutvecklingen för ungdomar under 18 år och i god tid anmäler för
regeringen om ytterligare medel krävs för att täcka behovet av ungdomsplatser.

Prop. 1982/83:55 37

Med hänsyn lill dessa möjligheter alt bereda arbetslösa
ungdomar sysselsättning anser jag atl det inte längre är motiverat atl
bibehålla rälien lill KAS för 16 och 17-åringar. Jag förordar därför atl den
lägsta åldersgränsen för an beviljas KAS höjs till 18 år fr.o.m. den I januari
1983. De ungdomar som före della datum beviljats KAS bör få fortsätta all
uppbära stödet under återstående dagar av ersätlningsperioden. Genom utökningen
av antalet ungdomsplatser m. m. och den här förordade ändringen kan kostnaderna
för KAS beräknas minska med ca 22 milj.kr. per år.

Kostnader och nnansiering

För innevarande budgetår har 813,6 milj. kr. anvisats för
bidrag lill de erkända arbetslöshetskassorna. Dessa medel har beräknats enligl
nu gällande slalsbidragsbestämmelser och med utgångspunkt i en arbetslöshet
motsvarande 4.0 ersällningsdagar per medlem och år. Den tillförsäkrade
dagpenningen har uppskattats lill 225 kr. och antalet medlemmar lill 3 200000.
Del alltmer försämrade läget på arbetsmarknaden har fått lill följd att
arbetslösheten bland arbetslöshetskassornas medlemmar har ökat högst
väsentligt. AMS räknar numera med en arbetslöshet bland kassamedlemmarna
motsvarande ungefär 6,2 ersällningsdagar per medlem och år. Vid en arbetslöshet
av denna omfattning och med de förändringar i fråga om statsbidrag och
ersättningsnivå som jag nu har föreslagit och med en genomsnittligt tillförsäkrad
dagpenning på 265 kr. saml med ell oförändrat medlemsantal beräknar jag
kostnaderna för bidrag till de erkända arbetslöshetskassorna för hela
budgetåret 1982/83 till 4008,8 milj. kr.

För KAS
har av anslagsmedel anvisats 159,3 milj. kr. beräknat efter 5 milj. ersällningsdagar,
varav 3,75 milj. dagar med del högre stödbeloppet, 80 kr. per dag. Även för
arbetsmarknadsstödet har det försämrade arbetsmarknadsläget inneburit ett
väsentligt ökat utnyttjande. AMS räknar med all stöd kommer alt behöva betalas ul
för cirka 6,5 milj. ersällningsdagar under innevarande budgetår. Med hänsyn lill
vad jag har förordat i fråga om rätlen lill KAS för ungdomar under 18 år
beräknar jag för egen del antalet ersällningsdagar lill 6,375 milj. Vid del
antalet ersällningsdagar och med del stödbelopp som jag tidigare har
föreslagit, och som skall vara delsamma för alla slödtagare oavsett ålder,
beräknar jag kostnaderna för KAS till 511.5 milj. kr.

För bestridande av kostnaderna för utbildningsbidragen
till deltagare i arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering har
för budgetåret 1982/83 anvisats 870 milj. kr. I årels budgetproposition
beräknades arbelsmarknadsulbildningen omfatta 110.000 deltagare. AMS har
därefter av regeringen bemyndigats atl utöka ramen för deltagare i
arbetsmarknadsutbildning till totalt 125.000 deltagare. Med hänsyn lagen lill della
och lill de ändringar i fråga om utbildningsbidragens storiek som jag - under
förutsättning av riksdagens godkännande av de av mig förordade ändring-

Prop.
1982/83:55 38

arna
i del kontanta stödet vid arbetslöshet - senare kommer all föreslå regeringen
beräknar jag kostnaderna för utbildningsbidragen för innevarande budgetår lill
2309,5 milj. kr.

Kostnadema
för Bidrag lill arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag betalas sedan
den I juli 1981 (prop. 1980/81:145, AU 1980/81:21, rskr 1980/81:404) till 45%
över statsbudgeten och till 55% genom en arbetsgivaravgift, den s.k.
arbetsmarknadsavgiften. Denna avgift uppgår f.n. till 0,8% och beräknas
inbringa cirka 2425 milj. kr. per år. Med hänsyn lill vad jag längre fram
kommer all föreslå i fråga om storleken pä arbetsmarknadsavgiften och lill de
starkt ökade kostnaderna för arbetslöshetsersättningarna och
utbildningsbidragen till följd av del försämrade läget pä arbetsmarknaden,
anser jag all den nuvarande fördelningen av kostnaderna mellan anslagsmedel och
arbetsgivaravgiften bör ändras. Enligt min mening bör 35% av kostnaderna
betalas över statsbudgeten och 65% genom arbetsmarknadsavgiften. Härigenom
kommer de inflytande arbetsgivaravgiftsmedlen alt kunna utnyttjas lill fullo.
Del finns i det nu rådande arbetsmarknadsläget inte någon anledning alt ha
kvar en kostnadsfördelning som skapar en reserv av arbelsgivaraVgiftsmedel, som
inle kan utnyttjas för avsett ändamål.

De
reformer som jag i det föregående förordat i fråga om ersättningsnivåer och
statsbidrag lill de erkända arbetslöshetskassorna innebär ökade kostnader på
cirka I 500 milj. kr. per år. Jag anser atl dessa kostnader bör finansieras
genom en höjning av arbetsmarknadsavgiften. En höjning av avgiften med 0,5% kan
beräknas inbringa cirka I 515 milj. kr. per år. Jag föreslår därför all
arbetsmarknadsavgiften höjs lill 1,3% fr.o.m. den 1 januari 1983. Även den
ändring som jag föreslagit i fråga om fördelningen av kostnadema mellan
anslagsmedel och avgiftsmedel bör gälla fr.o.m. denna lidpunkt.

Den
ökade arbetslösheten och de av mig förordade reformerna innebär att de
sammanlagda kostnaderna för budgetåret 1982/83 för arbetslöshetsersättning och
utbildningsbidrag kommer all uppgå lill 6829,8 milj. kr. Med den nuvarande
fördelningen av kostnaderna mellan anslagsmedel och avgiftsmedel skulle
ytterligare I 009,1.milj. kr. behöva anvisas för all täcka statens andel av
kostnaderna. Med den ändring i kostnadsfördelningen som jag föreslagit stannar
behovet av ytterligare anslagsmedel vid 631,2 milj. kr.

Ikraftträdande
m.m.

De ändringar
i arbetslöshetsförsäkringen och KAS som jag har förordat i det föregående
föranleder ändringar i 17 och 30 §§ lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
samt i 4, 18 och 27 §§ lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd. Dessutom
föreslås de båda lagarna få en övergångsbestämmelse av innebörd att de nya
kortare avslängningsliderna skall

Prop. 1982/83: 55 39

lillämpas
på sädana avstängningsfall som är aktuella vid ikraftträdandet. Som jag har nämnt
tidigare bör de ungdomar som beviljats KAS före ikraftträdandet få fortsätta
all uppbära slödel under återstående dagar av ersätlningsperioden. Även detta
förslag kräver en övergångsbestämmelse lill lagen om kontant
arbetsmarknadsstöd. Förslagel om en höjning av arbetsmarknadsavgiften
föranleder ändring av 2 kap.l § lagen (1981:691) om socialavgifter. Etl sådant
förslag har utarbetats av chefen för socialdepartementet och har tidigare i
dag redovisats i hans anmälan lill denna proposilion. Slutligen föreslås en renl
redaktionell ändring i 98 § lagen om arbetslöshetsförsäkring. Förslagen bör
träda i kraft den I januari 1983.

Hemställan

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår
riksdagen

dets
all antaga inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade förslag lill

1.
lag om ändring i lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

2.
lag om ändring i lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, dels atl

3.
godkänna de av mig förordade
riktlinjerna för statsbidrag lill de erkända arbetslöshetskassorna,

4.
godkänna de av mig förordade
riktlinjerna för finansiering av arbetslöshetsersättningarna och
utbildningsbidragen.

5.
till Bidrag lill
arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag på till-läggsbudgel I lill
statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under tolfte huvudtiteln anvisa ell
reservationsanslag av 631 200000 kr.

Underbilaga 5.1

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring

Härigenom
föreskrivs att 17, 30 och 98 §§ lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring'
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Förestagen
lydelse

Dagpenning,
som berättigar lill statsbidrag, utges med lägst 90 och högst 230 kronor om
inte annat följer av denna lag. En erkänd arbetslöshetskassa kan härutöver,
med arbetsmarknadsstyrelsens medgivande, på egen bekostnad utge dagpenning till
den försäkrade. Arbetslöshetskassan beslutar om dagpenningens storlek.

Dagpenning
utges med lägst 110 och högst 280 kronor om inle annat följer av denna lag.
Arbetslöshels-kassan beslutar om dagpenningens storlek.

Är det
sannolikt atl arbete som avses i 29 § skulle ha varat högst fem dagar eller mer
än fem men högst tio dagar eller mer än tio dagar, utgör avslängningsliden
fem, tio respektive 30 ersättningsdagar. I avslängningsliden inräknas endast
dagar för vilka karenstid skulle ha tillgodoräknats eller dagpenning skulle ha
utgått, om avstängningen inle hade skett, eller dagar under vilka den
försäkrade har utfört förvärvsarbete. Den totala avslängningsliden får dock inle
översliga 14, 28 respektive 84 kalenderdagar.

Är det
sannolikt atl arbete som avses i 29 § skulle ha varat högst fetn dagar eller
mer än fem men högst tio dagar eller mer än tio dagar, utgör avslängningsliden
fem, tio respektive 20 ersättningsdagar. I avslängningsliden inräknas endast
dagar för vilka karenstid skulle ha tillgodoräknats eller dagpenning skulle ha
utgått, om avstängningen inte hade skett, eller dagar under vilka den
försäkrade har utfört förvärvsarbete. Den totala avslängningsliden får dock
inte översliga 14, 28 respektive 56 kalenderdagar.

Inträffar
under avslängningsliden förhållande som avses i 29 §, beräknas ny avslängningstid
i enlighet med bestämmelserna i första stycket, om inle den nya avslängningsliden
ryms inom den löpande avstängningstiden.

Är det
uppenbart atl en försäkrad ej vill antaga lämpligt arbete, såsom då den
försäkrade vid upprepade tillfällen har avvisat erbjudet sådant arbete, skall
den försäkrade vara avslängd till dess han eller hon utfört förvärvsarbete
under 30 dagar.

' Lagen omtryckt 1982:432. - Senaste Ivdelse 1982:432. '
Senaste lydelse 1982:432.

År del
uppenbart alt en försäkrad ej vill antaga lämpligt arbete, såsom då den
försäkrade vid upprepade tillfällen har avvisat erbjudet sådant arbete, skall
den försäkrade vara avstängd lill dess han eller hon utfört förvärvsarbete
under 20 dagar.

Prop.
1982/83:55

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Avslängningsliden räknas från den dag då det förhållande
som anges i 29 § inträffat.

98 §

provning.

Mot arbetsmarknadsstyrelsens beslul enligl denna lag i
annat fall än som avses i första eller andra stycket föres talan hos
regeringen genom besvär.

Talan mol
arbetsmarknadsstyrelsens beslut i ärende angående medlems rätt lill
ersättning eller medlemskap i erkänd arbetslöshetskassa enligl denna lag
föres genom besvär hos försäkringsdomsloten, om ej annat följer av lagen
(1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid ar-belskonflikl.

Beslut som
avses i första stycket och som ej innebär tillämpning av sistnämnda lag får av
arbetsmarknadsstyrelsen underställas försäk-ringsdomstotens prövning, om del
för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning är av synnerlig vikt att saken
prövas av domstolen eller annars särskilda skäl finns för sådan

Talan mol
arbetsmarknadsstyrelsens beslul i ärende angående medlems rätt till
ersättning eller medlemskap i erkänd arbetslöshetskassa enligt denna lag
föres genom besvär hos försäkringsöverdomstolen, om ej annat följer av lagen
(1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt.

Beslul som
avses i första stycket och som ej innebär tillämpning av sistnämnda lag får av
arbetsmarknadsstyrelsen underställas försäk-ringsöverdomstotens prövning, om
del för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning är av synnerlig vikt atl
saken prövas av domstolen eller annars särskilda skäl finns för sådan
prövning.

Denna lag träder i kraft den Ijanuari 1983. De nya
bestämmelserna i 30 S tillämpas även i fråga om avstängning som pågår vid
ikraftträdandet.

Prop.
1982/83:55 42

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrivs att 4, 18 och 27§§ lagen (1973:371)
om kontant arbetsmarknadsstöd' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§ Kontant arbetsmarknadsstöd vid arbetslöshet tillkommer
den som

1.
har fylll/6 år, I. har fyllt/8 år,

2.
är arbetsför
och i övrigt oförhindrad all åtaga sig arbete för arbetsgivares räkning minsl
tre limmar varje arbetsdag och i genomsnitt minsl 17 limmar i veckan,

3.
är beredd all
antaga erbjudet lämpligt arbete under lid för vilken han icke anmält hinder som
kan godtagas,

4.
är anmäld som
arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i den ordning som
arbetsmarknadsstyrelsen föreskriver,

5.
icke kan
erhålla lämpligl arbete.

Företagare anses arbetslös, när hans personliga verksamhet
i rörelsen har upphört annat än tillfälligt, om icke arbetsmarknadsstyrelsen av
särskilda skäl föreskriver annat.

I8§=

Kontant arbetsmarknadsstöd Kontant
arbetsmarknadsstöd

utges med 80 kronor per dag. 7/7/ utges med /OO kronor
per dag. den som inte har fyUl 20 år utges dock slödel med 75 kronor per dag.

Till den som söker deltidsarbete eller i annat fall är
arbetslös under del av vecka utgår arbelsmarksstöd med det antal ersällningsdagar
per vecka som följer av en av regeringen fastställd omräkningstabell.

27 §'

År del sannolikt alt arbete som Är det
sannolikt atl arbete som

avses i 26 § skulle ha varat högst avses
i 26 S skulle ha varat högst

fem dagar eller mer än fem men fem dagar
eller mer än fem men

högsl tio dagar eller mer än tio da- högst
tio dagar eller mer än tio da

gar, utgör avslängningsliden fem, gar.
utgör avslängningsliden fem,

tio respektive 30 ersällningsdagar. I tio
respektive 20 ersällningsdagar. I

avslängningsliden inräknas endasi avslängningsliden
inräknas endasi

dagar för vilka karenslid skulle ha dagar
för vilka karenslid skulle ha

tillgodoräknats eller kontant arbets- tillgodoräknats
eller kontant arbets

marknadsstöd skulle ha utgått, om marknadsslöd
skulle ha utgått, om

avstängningen inle hade skelt, eller avstängningen
inle hade skett, eller

dagar under vilka stödtagaren har dagar
under vilka stödtagaren har

utfört förvärvsarbete. Den totala ulfört
förvärvsarbete. Den totala

avslängningsliden får dock inte avslängningsliden
får dock inle

' Lagen omtryckt 1982:433. Senaste lydelse 1982:433. '
Senaste lydelse 1982:433.

Prop.
1982/83:55 43

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

översliga
14, 28 respektive 84 ka- överstiga 14, 28 respektive 56 ka

lenderdagar, lenderdagar.

Inträffar
under avslängningsliden förhållande som avses i 26 §, beräknas ny avslängningstid
i enlighet med bestämmelserna i första stycket, om inle den nya avslängningsliden
ryms inom den löpande avslängningsliden.

Ar
del uppenbart all stödtagaren Är det uppenbart all stödtagaren

ej vill antaga lämpligt arbete, såsom ej vill antaga lämpligl arbete, såsom

då stödtagaren vid upprepade lill- då stödtagaren vid upprepade till

fällen har avvisat erbjudet sådant fållen har avvisat erbjudet sådant

arbete, skall stödtagaren vara av- arbete, skall stödtagaren vara av

stängd till dess han eller hon utfört stängd till dess han eller hon utfört

förvärvsarbete under 30 dagar. förvärvsarbete under 20 dagar.

Avslängningsliden
räknas från den dag dä det förhållande som anges i 26 § inträffat.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1983. De nya bestämmelserna i 27 § tillämpas
även i fråga om avstängning som pågår vid ikraftträdandet. 1 fråga om den som
före ikraftträdandet beviljats kontant arbetsmarknadsstöd gäller 4 § i sin
äldre lydelse under återstoden av ersättningsperioden.

Norstedts Try/ckeri, Stockholm 1982