Prop. 1982/83:56

Regeringens proposition 1982/83:56

om
ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landghypoteksföreningar,
m- m.;

beslutad
den 4 november 1982.

Regeringen
föreslår riksdagen all anta de förslag som tagils upp i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås alt Sveriges allmänna hypoteksbank får rätt att låna upp
medel för sin verksamhet inte bara som f. n. mot obligationer utan även mot
kapitalmarknadsreverser.

Vidare föreslås en mindre
vidgning av den ram som gäller för tillämpningen ay likviditetskrav enligl
lagen (1974:922) om kredilpolitiska medel.

Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 56

Prop.
1982/83:56

Prop.
1982/83:56 2

I Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoleksföreningar

Härigenom föreskrivs atl 18 och 25 §§ lagen (1970:65) om
Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoleksföreningar skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagna lydelse

18 §

Banken anskaffar medel för sin Banken anskaffar medel för sin

verksamhel genom län mol obliga- verksamhel
genom lån mot obliga

tioner. Sammanlagda beloppet av tioner och
andra skuldförbindelser.

bankens utelöpande obligationer Sammanlagda
beloppet av bankens

får icke uppgå till mera än tio ulelöpande
obligationer och andra

gånger beloppet av den i 27 § an- skuldförbindelser
får icke uppgå till

givna grundfonden. mera än tio gånger beloppet av den

i 27 § angivna grundfonden.

Nedgår grundfonden genom förluster med tio procent eller
mera, får banken ej upptaga nytt lån förrän grundfonden återställts till sitt
ursprungliga belopp. Om ordinarie delägarsammankomst ej ska hållas inom en
månad från det sådan nedgång skedde, skall föreningarna kallas lill extra
sammankomst för all besluta om de åtgärder som påkallas av omständigheterna.

25 §

Förening ansvarar för atl dess skuld lill banken ständigt
motsvaras av lånefordringar för vilka finns säkerhet enligl denna lag eller av
tillgodohavande hos bank eller av kontanta medel. Banken övervakar att
föreningen uppfyller detta ansvar.

Banken ansvarar för all dess Banken ansvarar för alt dess

fordringar
hos föreningarna vid var- fordringar hos föreningarna vid var

je tidpunkt svarar mot lägst sam- je tidpunkt svarar mol lägst sam

manlagda beloppet av bankens ute- maniagda beloppet av bankens upp-

töpande obligationer. låningsskutd enligt 18 §.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983.

Prop.
1982/83:56 3

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel

Härigenom föreskrivs
alt 8 § lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Med
likviditetskrav avses all bankinsliluis likvida medel vid viss tidpunkt skall
uppgå lill ell belopp som svarar mot viss andel, högsl femtio procent, av
institutets förbindelser med de avdrag och undantag som riksbanken anger enligl
9 § 4 och 5.

Föreslagen
lydelse

8
§

Med
likviditetskrav avses atl bankinsliluis likvida medel vid viss lidpunkt skall
uppgå lill ell belopp som svarar mol viss andel, högsl femtiofem procent, av
institutets förbindelser med de avdrag och undantag som riksbanken anger
enligt 9 §4 och 5.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1983.

Prop.
1982/83:56 4

Utdrag

EKONOMIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1982-11-04

Närvarande: slalsminislern Palme, statsråden I. Carlsson,
Lundkvist, Feldl, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S.
Andersson, Rainer, Boström, Bodslröm, B. Andersson, Göransson, Gradin. Dahl, R.
Carlsson och Holmberg.

Föredragande: statsrådet Feldl.

Proposition om ändring i lagen (1970: 65) om Sveriges
allmänna hypoteksbank och om landshypoleksföreningar, m. m.

1 Inledning

Landshypoteksinstitutionen beslår av Sveriges allmänna hypoteksbank
och landshypoleksföreningar. Hypoteksföreningarna har lill uppgift all -var och
en inom sill lokala verksamhetsområde - lämna långfristiga lån mol säkerhet i
jordegendom och andra lån för jordbruks- och skogsbruksändamål. Hypoteksbanken
anskaffar medel för verksamheten genom obli-galionsupplåning och lånar i sin
tur ut medlen till föreningarna.

I en skrivelse den II februari 1982 har hypoteksbanken hemställt alt
banken genom en ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoleksföreningar får möjlighel alt låna upp långfristigt kapital
också mot s.k. kapitalmarknadsreverser. Skrivelsen har remissbehandlats.

Till protokollet i delta ärende bör fogas dets hypoleksbankens
skrivelse som bUaga 1. dets en sammanslällning av remissyttrandena över skrivelsen
som bilaga 2.

Förutom nu berörda fråga om hypoleksbankens upplåning
avser jag alt här ta upp en fråga om ändring i reglerna om likviditetskrav i
lagen (1974:922) om kredilpolitiska medel.

2 Hypoleksbankens upplåningsformer

Hypoteksbanken anskaffar genom lån mot obligationer medel
för hypo-teksföreningarnas utlåning till jordbruket. Del sammanlagda beloppet
av bankens ulelöpande obligationer får inle överskrida elt belopp molsvaran-

Prop. 1982/83:56 5

de
tio gånger bankens grundfond. Denna består av en av riksgäldsfullmäktige
utfärdad garantiförbindelse, som f. n. uppgår till I 400 miljoner kr. För
tillfälliga behov fär banken dessutom på kort bestämd tid eller på kort tids uppsägning
la upp lån även på annat sätt (se 18 och 19 §§ lagen (1970:65) om Sveriges
allmänna hypoteksbank). Bankens obligationer är prioriterade enligl
bestämmelserna om likviditetskrav i lagen (1974:922) om kredit-politiska medel.

Hypoteksbanken har nu begärt
all hypoleksbankslagen ändras så all banken kan låna upp medel mot reverser vid
sidan av den upplåning som får ske mol obligationer. Bakgrunden lill
framställningen är atl tillgången på prioriterat långfristigt kapital som slår lill
jordbrukets förfogande är begränsad. Lånekön omfattar ett totalt belopp om ca 6
miljarder kr. Den genomsnittliga väntetiden för utbetalning av lån är mellan 3
och 4 år. Enligt hypoleksbankens mening finns det skäl atl pröva om väntetiden
skulle kunna minskas genom etl långfristigt kapilalutrymme vid sidan av del som
ställs lill lantbrukarnas förfogande via den obligalionsupplåning som hypoteksbanken
medges av riksbanken. Man kan visserligen enligl bankens uppfattning hysa Iveksamhet
om landshypoteksinstitutionen skall gå in på reversmarknaden men ett sådant
långfristigt kapilalutrymme bör åstadkommas genom alt medel för utlåning
anskaffas mot s. k. kapitalmarknadsreverser. Hypoteksbanken erinrar om alt
utlåningsverksamhet med medel som anskaffats på detta sätt bedrivs bl.a. av de bostadsfinansierande
kreditinstituten, när det gäller del oprioriterade byggandet. Hypoteksbanken
menar att del kan länkas fall, där lantbrukare fäster stor vikl vid en snabb
kreditbehandling och en lämplig löplid och därför kan vara beredda alt godta
den slörre räntekostnaden som år förbunden med reversupplåning.

Yttranden
över hypoleksbankens skrivelse har efter remiss avgetls av bankinspektionen och
fullmäktige i Sveriges riksbank. De har tillstyrkt hypoleksbankens framställning.
Fullmäktige i Sveriges riksbank har bl.a påpekat att nästan hälften av hypoleksbankens
utlåning sker för finansiering av fastighetsöverlåtelser och att del är
angelägel atl de medel, som säljarna av en jordbruksfastighet får, återförs till
kapitalmarknaden. Della skulle kunna ske om säljarna lill en del fick
köpeskillingen i form av långa reverser utställda av hypoteksbanken. Vidare har
fullmäktige anfört atl tillväxten av del statliga budgetunderskottet medfört
all den prioriterade kreditmarknaden fått svårhanterliga proportioner och atl
tillgången på pengar på marknaden utanför de institut som förvärvar
prioriterade obligationer ökat. Della gör del enligt fullmäktiges mening
angeläget alt kanalisera efterfrågan på krediter till denna marknad på del säll
som skett på bosladskreditområdet.

För
egen det får jag anföra följande. Utredningen om jordbrukels kapitalförsörjning
har i betänkandet (Ds E 1981:14) Jordbrukets kapilalför-söijning behandlat bl.a.
landshypoleksinslilutionens låneverksamhet. Ut-

Prop. 1982/83:56 6

redningen
har därvid lagl fram förslag till åtgärder som har lill syfte all minska den
nuvarande lånekön inom institutionen, dock inle förslag av den art som hypoteksbanken
framfört i sin skrivelse. Utredningens förslag bereds f. n. inom ekonomideparlemenlel
och jag är inle beredd all nu lägga fram några förslag med anledning av
belänkandet. Hypoleksbankens förslag att öppna möjlighet för banken atl låna
upp medel för sin verksamhel också genom s. k. kapitalmarknadsreverser har inle
sådant samband med utredningsförslagen att del inle kan behandlas i särskild
ordning. Enligt min mening finns det - som närmare framgår av vad banken och remissinslanserna
har anfört i saken - goda skäl för all inle dröja med atl införa den uppläningsmöjlighel
för hypoteksbanken som det här är fråga om. Jag förordar följaktligen all de författningsmässiga
hinder som finns för hypoteksbanken atl låna upp långfristigt kapital mot
andra skuldförbindelser än obligationer undanröjs. Mitt förslag föranleder
ändringar i 18 och 25 §§ lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och
om landshypoleksföreningar. Någon ändring i 19 § anser jag i motsats lill hypoteksbanken
inte vara behövlig.

3
Likviditetskravet enligt lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel

Jag
vill i della sammanhang också la upp frågan om en ändring i reglerna om
likviditetskrav i lagen om kredilpolitiska medel. Regeringen kan enligt dessa
regler (7-10 §§) förordna om likviditetskrav avseende bankinstilut. Med
likviditetskrav avses att bankinsliluis likvida medel vid viss tidpunkt skall
uppgå lill ell belopp som svarar mol viss andel, högsl 50 procent, av institutets
förbindelser. Riksbanken anger närmare regler för beräkning och tillämpning av
likviditetskravet. Som likvida medel skall alltid räknas placeringar i
statspapper, prioriterade bostadsöbligationer samt obligationer utgivna av
Sveriges allmänna hypoteksbank.

Del
högsta tillåtna likviditetskravet har alltsedan lagens tillkomst uppgått till
50 procent. Till följd av det stora underskottet i statsbudgeten har bankernas
faktiska likviditetskvot kommit atl nå upp till och för vissa banker t.o.m.
överskrida denna nivå. Möjligheterna alt med nuvarande utformning av reglerna
utnyttja likviditetskravet som ell medel atl långsiktigt styra bankernas kreditgivning
till allmänheten har därigenom beskurits.

Om
den samhällsekonomiska balansen skall kunna återställas är del av stor
betydelse att kreditpoliliken kan bedrivas på etl effektivt sätt. Den statliga
kommitté (E 1980:03) som har i uppdrag atl se över kreditpoliliken och den kredilpolitiska
lagstiftningen väntas inom kort lägga fram sitt slutbetänkande. I
utredningsuppdraget ingår atl pröva vilka ändringar som bör göras i den nu
gällande lagen om kreditpolitiska medel mot bakgrund

Prop. 1982/83:56 7

både
av tidigare erfarenheter och av de uppgifter som kreditpolitiken kan komma att
ställas inför under åren framöver. Frågan om vilka kredilpolitiska medel som
pä längre sikt bör användas får övervägas när utredningens betänkande
föreligger och har remissbehandlats. I avvaktan härpå får de medel som nu står
till förfogande utnyttjas.

För
all likviditetskrav skall få avsedd effekt som kreditpoliliskl medel är det
enligt min mening nödvändigt atl höja gränsen för högsta tillåtna krav från 50
till 55 procent. Samlidigt vill jag understryka att det är angeläget alt statsskuldspoliliken
i allt högre grad inriktas på all öka staisupplåningen på marknaden utanför
bankerna, så all behovet av fortsatta höjningar av likviditetskraven minskas.
Betydelsefulla steg i den riktningen har tagils genom introduktionen av de s.
k. statsskuldväxlarna. Del är angelägel alt också få lill Sländ en kraftig
ökning av statens upplåning från hushållen.

Jag
förordar alt 8 § lagen (1974:922) om kredilpolitiska medel ändras i enlighet
med vad jag nu har anfört.

De
föreslagna lagändringarna får anses vara av så enkel beskaffenhet att lagrådets
hörande inle är påkallat.

4
Hemställan

Jag
hemställer alt regeringen föreslår riksdagen att anta inom ekonomidepartementet
upprättade förslag till

1.
lagom ändring i lagen (1970:65)
om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoleksföreningar,

2.
lag om ändring i lagen
(1974:922) om kredilpolitiska medel.

5
Beslut

Regeringen
ansluler sig till föredragandens överväganden och beslutar all genom proposilion
föreslå riksdagen all anla de föreslag föredraganden lagl fram.

Prop.
1982/83:56 8

Bilaga 1

Hypoteksbankens skrivelse

Till Regeringen

Ekonomideparlemenlel.

Skrivelse från Sveriges allmänna hypoteksbank med
hemställan om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och
om tandshypoteksföreningar.

Från Riksbankens sida har vid flera tillfällen framförts
önskemål om alt Sveriges allmänna hypoteksbank närmare undersöker förutsällningarna
för reversupplåning vid sidan av bankens obligalionsupplåning. Efter överläggningar
med bl.a. hypoteksföreningarna och Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) har Hypoteksbanken
beslutat all verka för atl formella möjligheter skall föreligga för banken atl
låna upp kapital även mol säkerhet av reverser. De skäl som kan anföras för en
utvidgad kapitalanskaffningsmöj-lighel för Hypoteksbanken är följande.

För
närvarande anskaffar banken medel för sin verksamhet uteslutande genom lån mot
obligationer. Det sammanlagda beloppet av bankens ulelöpande obligationer får inle
uppgå lill mera än tio gånger beloppet av bankens grundfond (grundfonden uppgår
f.n. lill 1400 milj. kr.). Enligl 20 § lagen (1970; 65) om Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoleksföreningar har banken ensam rätt att mot obligationer låna
upp medel för utlåning mot säkerhet i jordegendom. De medel som banken
anskaffar genom obligationsutgivningen lånas ut till de tio landshypoleksföreningar
som är bankens delägare och som har lill syfte atl inom sill verksamhetsområde
lämna dels långfristiga lån till fast ränla mot säkerhet i jordegendom, dels
andra lån för jordbruks- och skogsbruksändamål, för vilkas fulla betalning staten
ansvarar (garanlilån) saml all driva annan verksamhel som slår i samband
därmed. Hypoleksförening får belåna jordegendom, som utgör en självständig
produktionsenhet och huvudsakligen används för jordbruk med binäringar eller
skogsbruk, eller för sädan trädgårdsskötsel, specialodling eller annan därmed
jämförlig produktion, som drivs i slörre omfattning på öppen jord som
självständig näring.

Hypoteksbankens obligationer har i den särskilda
kreditpolitiska lagstiftningen i prioriteringshänseende jämställts med stats-
och bostadsobligationer. Hos bankerna har de liksom nämnda obligationer fåll
särställning i likviditetsberäkningshänseende. Riksbanken bestämmer de
emissionsramar som ligger till grund för prioriterade placeringar. För 1981
gällde en emissionsvolym pä 1600 milj. kr. för Hypoteksbanken. För 1982 har
Riksbanken fastställt limiten för obligalionsutgivning lill 1 500 milj. kr. saml
medgivit Hypoteksbanken tillstånd atl därutöver låna upp 500 milj. kr. mol
kapitalmarknadsreverser varav hälften skall placeras utanför

Prop.
1982/83:56 9

bank-, försäkrings- och AP-fondseklorn som förutsättning
för atl den andra hälften skall få placeras inom denna sektor.

Långfristig utlåningsverksamhel med medel som anskaffas
genom kapitalmarknadsreverser bedrivs hl. a. av flera bostadsfinansierande
institut, varvid lånen lämnas till icke prioriterade objekt, dvs. objekt som inle
kan erhålla sedvanliga bottenlån. Låneformen används t.ex. vid finansiering av
överlåtelse av äldre villafastigheler, varvid låntagaren får en del av lånevalulan
(f. n. ca 50%) i form av en lO-årig kapitalmarknadsrevers, som han lämnar lill
säljaren såsom en del av köpeskillingen. Räntan för lån som lämnas ut med medel
som härrör från reversupplåningen ligger f. n. ca 3 procentenheter högre än för
boltenlån som härrör från prioriterade obligationer.

Lantbruket har länge intagit slällning som den från
försörjnings- och beredskapssynpunkt viktigaste näringsgrenen (modernäringen).
Dess existens och upprätthållande har varit livsnödvändiga för landet och är
del än i dag. Låga kostnader i alla avseenden, inte minsl låga
kapitalkostnader, är av väsentlig betydelse när del gäller prisbildningen på
lantbrukets produkter. Det är därför av centralt intresse all de lantbrukare
som är beroende av lån för sin verksamhel erhåller sä billiga krediter som
möjligt och med längsta möjliga löptid. Del är också landshypoteksinslitulionens
huvuduppgift atl verka för atl sådana krediter kommer lantbruket till del. Det
är emellertid även av största betydelse all lantbruket inle hindras i sin verksamhel
eller får denna försvårad lill följd av knapphet på långfristigt kapital.

F.n. råder en kösituation på den långa kreditmarknaden
inom jordbruket. Storleken av kön uppgår till knappt 6 miljarder kr., vilket
innebär att den genomsnittliga väntetiden för utbetalning av lånen nu är mellan
3 och 4 år. Det är givetvis otillfredsställande med en lång lånekö. Även om
brislen på långfristigt kapital generellt sett inte kan anses ha medfört hinder
när det gäller lantbruksseklorns utveckling och effektivitet eller lett till
alt angelägna investeringar inte kommit till slånd, innebär i de enskilda
fallen kösituationen ändå för många lantbrukare allvarliga problem när del
gäller möjlighelerna att erhålla för rörelsen förmånliga krediter.

Kreditbehoven kan variera från olika synpunkter för den
enskilde lantbrukaren. För flertalet är kostnadsaspekten avgörande. Del kan
emellertid inte uteslutas atl en del lantbrukare kan länkas fästa slörre vikt
vid en snabb kreditbehandling och en för krediten lämpligt anpassad löptid.
Detta kan sammanhänga med vilket slag av investering det är fråga om och den
finansiella situationen för lantbrukaren totalt selt. Lantbrukaren kan befinna
sig i ett utvecklingsskede för den typ av lantbruk som just han bedriver. I en
sådan situation kan en snabb tillgång till långfristigt kapital vara av
väsentlig betydelse för honom. Ett lågt fastighetspris vid exempelvis ett släklförvärv
kan ocksä bidraga till att göra räntenivån eller kostnadsaspekten mindre
relevant från lönsamhelssynpunkt.

Prop.
1982/83:56 10

Olika vägar att få ned köerna måste under alla förhållanden
övervägas och övervägs ocksä f. n. genom skilda utredningar. Huruvida utökade
kreditmöjligheter i nu berörda avseenden skulle nämnvärt inverka positivt pä
kösituationen är svårt atl nu bedöma. Del finns dock mol bakgrund av det
anförda, skäl all pröva om elt ökat långfristigt kapilalutrymme, som ställs
till lantbrukarnas förfogande vid sidan av det som tillhandahålls p.g.a.
obligationsupplåningen, skulle leda lill ell sådant positivt resultat. Även om
många lantbrukare i dagens situation föredrar att vänta på de förmånligare hypolekslånen
och under liden skaffar tillfälliga bankkrediter, kan en sådan situation
snabbt förändras och möjlighelerna lill banklån bli svårare. De relativt långa
väntetiderna, under vilka slörre svårigheter än f. n. skulle kunna länkas
föreligga alt få tillfälliga banklån, kan därvid motivera atl annat kapital
finns tillgängligt på den länga lånemarknaden. Anskaffande av medel mol
kapitalmarknadsreverser kan därvid vara en möjlighel.

Reverslån kan alltså länkas vara all föredra i de fall
låntagaren önskar en snabbare utbetalning av den långa krediten. Reverslåneformen
skulle emellertid också kunna länkas komma lill användning i samband med
krediter för vissa ändamål, t ex läckdikningslån. Reversen bör kunna överlåtas
och vara belåningsbar.

Utgivande av reverslån är av tekniskt delvis komplicerad
natur och kräver särskild administration. Elt genomförande av etl sådant lånesyslem
förutsätter givelvis också bl. a. all banken inle sätter sig i skuld för
kapital som inte går alt låna ut. För all en sådan situation inle skall
inträffa kommer hypoteksföreningarna alt bland lånlagarna undersöka förutsällningarna
för att dessa skulle vara villiga att ta reverslån i stället för att vänta
relativt länge pä avlyft. Föreningarna avser också all undersöka i vilken
omfattning kapital kan tänkas försvinna från lanibrukssektorn i samband med
försäljning av jordbruksfastigheter.

Reverslåneformen erbjuder inle någon för landshypoteksinstitutionen
typisk låneverksamhel. Inle heller har Hypoteksbanken f.n. någon klar
uppfattning om omfattningen av en eventuell kommande reversupplåning eller om
behovet av alternativa reversformer beträffande löptid och villkor i övrigt. Della
torde framgå klarare först sedan resultatet föreligger av föreningarnas nyss
nämnda undersökningar. Man kan redan på denna grund hysa tveksamhet, om landshypoteksinstitutionen
skall gå in pä reversmarknaden. Å andra sidan kan, på skäl som anförts i del
föregående, inte uteslutas atl behov kan visas föreligga av ell snabbt
tillgängligt, långfristigt kapital - låt vara till ett högre pris. Den väg som
härvid står till buds är reversupplåningen. För atl förbereda möjlighelerna för
Hypoteksbanken atl skaffa kapital via reversupplåning bör därför redan nu en
ändring i lagstiftningen komma lill stånd genom en komplettering av 18 § första
punkten 1970 års lag av innebörd all Hypoteksbanken anskaffar medel för sin verksamhel
genom lån mot obligationer eller reverser. En

Prop. 1982/83:56 II

följdändring
bör samtidigt ske av 19 § första stycket samma lag. Någon anledning att i delta
sammanhang begära en ökning av grundfonden föreligger inte. Lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 juli 1982. Förslag till lagtext beträffande de nya
bestämmelserna fogas som bilaga till denna skrivelse.

I handläggningen av detta
ärende har deltagit ordföranden Johannes Antonsson, vice ordföranden Lars
Lindmark, ledamöterna Johan Gripen-sledt, Bengt Lithander, Douglas Kennedy och
verkställande direktören Hans Henrik Abelin saml följande representanter för hypoteksföreningarna,
nämligen Gösta Petersson för Östgöta hypoleksförening, Anton Franzén för
Smålands m.fl. provinsers hypoleksförening, Anton Larsson för Wermlands hypoleksförening,
Adolf A;son Hermelin för Mälarprovin-sernas hypoleksförening, Knut Wachtmeister
för Skånska hypoleksför-eningen, Bertil Moldén för Älvsborgs m. fl. läns hypoleksförening,
Yngve Ahlsten för Gollands hypoleksförening, Per Brodén för Gävle-Dala hypoleksförening,
Axel Wikberg för Norrlands hypoleksförening och Sven Jansson för Örebro läns hypoleksförening.

Slockholm
den 11 februari 1982

För
Styrelsen över Sveriges Allmänna Hypoteksbank

H.
H. Abelin

Rune
Edlund

Prop.
1982/83:56 12

Hypoteksbankens tagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoleksföreningar

Härigenom föreskrivs att 18 och 19 §§ lagen (1970:65) om
Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoleksföreningar skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 §

Banken anskaffar medel för sin Banken anskaffar medel för sin

verksamhel genom lån mol obliga- verksamhel
genom lån mol obliga

tioner. Sammanlagda beloppet av tioner och
reverser. Sammanlagda

bankens utelöpande obligationer beloppet av
bankens ulelöpande

får icke uppgå till mera än tio obligationer
och reverser får icke

gånger beloppet av den i 27 § an- uppgå
lill mera än tio gånger belop-

givna grundfonden. pel av den i 27 § angivna grundfon

den.

Nedgår grundfonden genom förluster med tio procent eller
mera, får banken ej upptaga nytt lån förrän grundfonden återställts lill sitt
ursprungliga belopp. Om ordinarie delägarsammankomst ej skall hållas inom en
månad från det sådan nedgång skedde, skall föreningarna kallas till extra
sammankomst för alt besluta om de åtgärder som påkallas av omständigheterna.

19 §

För tillfälligt behov av rörelseme- För tillfäliigt behov av rörelseme-

del eller annat tillfälligt behov får del eller annat
tillfälligt behov fär

banken på annat sätt än mot obliga- banken på annat säll än mot obliga

tioner laga upp lån på kort bestämd tioner och reverser laga upp lån på

lid eller på kort tids uppsägning. kort
bestämd tid eller på kort tids

uppsägning.

Banken får taga upp lån mol säkerhet av inteckning i
faslighet, som äges av banken.

Denna lag träder i kraft den I juli 1982.

Prop. 1982/83:56 13

BUaga2

Remissammanställning

1 Bankinspektionen

I
skrivelsen har hypoteksbanken diskuterat de skäl som kan anföras för att banken
skall få lagliga möjligheter atl låna upp kapital även mot säkerhet av
reverser. För närvarande anskaffar banken medel för sin verksamhet uteslutande
genom obligationslån. Som banken anför bör emellertid olika vägar prövas för
att minska länekön och väntetiden för landshypo-tekslån. En upplåning av medel
mot kapilalmarknadsreverser kan därvid vara en möjlighet. Riksbanken har för år
1982 utöver en emissionsvolym för obligationer på I 500 miljoner kronor
medgivit hypoteksbanken att låna upp 500 miljoner kronor mol kapilalmarknadsreverser,
varav hälften skall placeras utanför bank-, försäkrings- och AP-fondseklorn.

Bankinspektionen finner
del tveksamt om del under den närmaste framtiden kan bli någon slörre
efterfrågan på de lån som erbjuds pä grundval av reversuppläningen, bl. a. med
hänsyn till den räntekänslighet som lånekunderna inom lantbruksnäringen kan
antas visa. Inspektionen kan emellertid dela de synpunkter som hypoteksbanken
har anfört i frågan om reversupplåning. Landshypoteksinslitulionen bör ha
samma formella möjligheter lill sådan upplåning som redan finns för stadshypoteksinslitutionen
och bostadsfinansierande kreditakliebolag. Tänkbart är, atl sådana möjligheter
kan visa sig vara betydelsefulla på längre sikt. Inspektionen tillstyrker därför
hypoteksbankens framställning och förslag lill lagändringar.

Inspektionen
vill slutligen påpeka alt den reversuppläning som kan ske, om förslagel
bifalls, med hänsyn till löptid och andra villkor givetvis bör medföra en
anpassning i fråga om villkoren för motsvarande utlåning från landshypoleksföreningarnas
sida.

2 Fullmäktige
i Sveriges riksbank

I
skrivelsen anförs bl.a. alt det från riksbankens sida vid flera tillfällen framförts
önskemål om att Sveriges allmänna hypoteksbank närmare undersöker
förutsättningarna för reversupplåning vid sidan av bankens obligalionsupplåning.
Undersökningarna har lett fram lill all Hypoteksbanken nu hemställer om ändring
i nämnda lag så att upplåning skall kunna ske genom såväl län mot obligationer
som reverser.

I
skrivelsen understryks behovel av ell ökat kredilflöde till jordbruket och
redogörs för kösituationen hos Hypoteksbanken. Huruvida ökade kreditmöjligheter
genom reversuppläningen skulle nämnvärt förbättra kö-

Prop.
1982/83:56 14

situationen
anses enligl Hypoteksbanken vara svårt atl bedöma i nuvarande läge men det
finns likväl skäl anses det alt pröva om inte en reversupplåning skulle kunna
förbättra situationen.

Enligt
fullmäktiges mening är del angeläget all Hypoteksbanken söker nya
upplåningsformer och därmed nya källor för finansiering av sin utlåning. De
försök som gjorts i fråga om bostadsfinansieringen har slagit väl ut, såväl vad
gäller finansiering av fastighetsöverlåtelser som finansiering av reparationer
och ombyggnader. Självfallet bör Hypoteksbanken ha samma rätt som bosladsinstilulen
all låna upp på det sätt och på de marknader som bosladsinstilulen nu lånar.
Den kommer också att kunna göra detta och därigenom öka sin kreditgivning till
jordbruket.

För
sin oprioriterade utlåning har bosladsinstilulen kunnat anskaffa medel till en ränla
som ej varit särdeles hög. Efter sänkningen av den långa räntan den 3 december
1981 var deras uppläningsränta ca 14,5%. Hypoleksbankens obligationsränta blev
efter nämnda sänkning 13,2%, alltså drygt I procentenhet lägre. Jämförs å andra
sidan räntan för reversupplåningen med medelräntan för bankernas utlåning
framstår reverslåneråntan inte som hög. Medelränlan för bankernas utlåning är
15,0%, och allernalivel för en jordbrukare som inte kan erhålla lån i Hypoteksbanken
är vanligtvis all söka sig lill en bank; i själva verkel slår många av de lån i
bank som jordbrukare vill ha avlyfta lill Hypoteksbanken.

Nästan hälften av Hypoteksbankens
prioriterade upplåning har använts lill alt finansiera överlåtelse av
jordbruksfastigheter. De pengar som säljarna får lämnar i hög grad
kapitalmarknaden. Enligl riksbankens uppfattning är del angelägel all dessa
medel återförs till kapitalmarknaden. Della sker bäst genom atl säljarna lill
en del får köpeskillingen erlagd i form av långa reverser, som kan utställas av
Allmänna hypoteksbanken. Kan medel bindas på detta sätt skapas ökat utrymme
för att tillföra jordbruket mer långfristigt kapital.

Den
högre ränta som reverserna betingar behöver inle innebära någon extra
belastning för de tillträdande jordbrukarna. Priset på jordbruksfastigheter
bestäms bl. a. med hänsyn lill kostnaden för finansieringen. Den totala kapitalkostnaden
torde därför i princip bli i stort sett densamma.

Prioriterade krediter har
helt naturligt en lägre ränta än oprioriterade. Bland olika slag av
oprioriterade krediter synes emellertid som framgått den finansiering som
kunnat ordnas genom bosladsinstilulen ha fåll en ränla som framstått som fullt
acceptabel för många låntagare, särskilt med hänsyn lill att de lån som lämnas
kan ha en ganska lång amorteringstid. Bosladsinstilulen ger vanligtvis 30-äriga
lån med rak amortering. Inom jordbruket görs många investeringar som kan
finansieras genom lån med denna löptid och t. o. m. med en kortare.

Som
fullmäktige vid många tidigare tillfällen framhållit är del angeläget alt
allmänt hålla tillbaka upplåningen på den prioriterade marknaden. Genom
tillväxten av det statliga budgetunderskottet har denna upplåning

Prop. 1982/83:56 15

fått
svårhanterliga proportioner. Samtidigt har - genom budgetunderskottens
tillväxt - en ökning skett av tillgången på pengar på marknaden utanför de
institut som förvärvar prioriterade obligationer. Detta gör det angeläget alt
kanalisera efterfrågan på krediter lill denna marknad. Det är bl.a. mol denna
bakgrund som riksbanken givit bostadsinslituten ramar för reversupplåning och
nu även givit Hypoteksbanken en ram för sådan upplåning all utnyttjas så snart Hypoteksbanken
fått formell räll därtill.

Med
hänvisning lill ovanslående vill fullmäktige förorda bifall lill Sveriges
allmänna hypoteksbanks hemställan.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982