Prop. 1982/83:58

Prop.
1982/83:58

Regeringens proposition

1982/83:58

om beskattningen av statsskuldväxlar m. m.;

beslutad den 4 november 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har
tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om dels beskattningen
av statsskuldväxlar och skattkammarväxlar, dels beräkningen av
realisationsvinst vid förlida inlösen av andelar i akliesparfonder, dels
förtydligande av bestämmelserna om s. k. räntetillägg vid fastställande av
underlag för tilläggsbelopp i visst fall.

I fråga om statsskuldväxlar och skattkammarväxlar föreslås
atl avkastningen - i Hkhet med vad som gäller för s. k. bankcertifikat -
alltid skall behandlas som ränta.

Beträffande realisationsvinstbeskattningen vid förtida
inlösen av andelar i akliesparfonder föreslås särskilda regler om beräkning av
anskaffningskostnad, bestämmande av anskaffningstidpunkt och beräkning av avyttrings-pris.

Beträffande räntetillägg föreslås elt förtydligande i
fråga om tillägg för räntekostnader som hänför sig lill egen bostad på
jordbruksfastighet.

Bestämmelserna skall tillämpas första gången vid 1984 års
taxering.

1 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 58

Prop. 1982/83:58 2

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom
föreskrivs att 41 e § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

41e§i

I fråga om
sådan obligation som utgivits av bankaktiebolag, sparbank eller centralkassa
för jordbrukskredit och som har en löptid av högst ett år - s. k. bankcertifikat
-gäller att skillnaden mellan inköpspris eller därmed jämförligt vederlag vid
förvärvet och vad som erhållits vid avyttring eller inlösen av obligationen
skall betraktas såsom ränta. Om räntan är att hänföra till förvärvskälla för
vilken inkomstberäkningen skall ske enligt bokföringsmässiga grunder, gäller
motsvarande grunder även för beräkning av ränta som här avses.

I fråga om
sådana obligationer som utgivits av bankaktiebolag, sparbank eller centralkassa
för jordbrukskredit och som har en löptid av högst ett år - s. k. bankcertifikat
-samt ifråga om statsskuldväxlar och skattkammarväxlar gäller att skillnaden
mellan inköpspris eller därmed jämförligt vederlag vid förvärvet och vad som
erhållits vid avyttring eller inlösen av obligationerna eller växlarna skall
betraktas såsom ränta. Om räntan är att hänföra till förvärvskälla för vilken
inkomstberäkningen skall ske enligt bokföringsmässiga grunder, gäller
motsvarande grunder även för beräkning av ränta som avses här.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983 och tillämpas
första gången vid 1984 års taxering.

1 Senaste lydelse 1979:1057.

Prop. 1982/83:58 3

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs atl 10 § 6 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §

6 m o m . Skall den skattskyldige 6
m o m . Skall den skatlskyldige

ta upp värde av bostadsförmån som ta upp värde av
bostadsförmån som ;

intäkt av jordbruksfastighet skall vid intäkt av jordbruksfastighet skall vid

beräkning av underlag för tilläggsbe- beräkning av underlag för tilläggsbe

lopp tillägg göras med ett belopp lopp tillägg göras med ett belopp

motsvarande den del av räntekost- motsvarande den del av räntekost

naderna på låneskulderna i förvärvs- naderna på låneskulderna i förvärvs

källan som belöper på den egna källan som belöper på bostaden, om

bostaden. På bostadsbyggnaden och den tillhör honom. På bostadsbygg-

därtill hörande tomtmark skall anses nåden och därtill hörande tomtmark

belöpa så stor del av dessa ränlekost- skall anses belöpa så slor del av dessa

nåder som byggnadens och tomt- räntekostnader som byggnadens och

markens taxeringsvärde utgör av tomtmarkens taxeringsvärde utgör

värdet av samtiiga tillgångar i för- av värdet av samtliga tillgångar i

värvskällan. förvärvskällan.

Vid tillämpning av första stycket skall räntetilläggel
minskas med dels underskott som har uppkommit i den ifrågavarande
förvärvskällan, dets den vid taxeringen fastställda inkomsten av kapital, dock högsl
30 000 kronor, till den del denna inkomst inte har avräknats enligt 4 mom.

Har den skatlskyldige vid beräkning av inkomst av
fastighet eller rörelse yrkat avdrag för kostnader för en i räkenskaperna
upptagen bil, båt eller liknande tillgång skall tillägg göras med ett belopp
motsvarande en beräknad ränta på tillgångens värde i den mån denna har använts
för privat bruk.

Har den skattskyldige erhållit lån från arbetsgivare eller
uppdragsgivare och understiger den faktiskt erlagda räntan på lånet sedvanlig ränla
skall tillägg göras med etl belopp motsvarande skillnaden. Sådant tillägg skall
göras även om lånet har lämnals lill sådan den skattskyldige närstående person
som avses i 35 § la mom. nionde stycket kommunalskattelagen (1928:370). Med lån
från arbetsgivare eller uppdragsgivare likställs annat lån om det finns
anledning anta att denne har förmedlat lånet. Bestämmelserna i detta stycke
tillämpas inle i fall som avses i fjärde stycket av nyssnämnda momenl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983 och tillämpas
första gången vid 1984 års taxering.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770. 2 Senaste
lydelse 1982:416.

1* Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 58

Prop. 1982/83:58 4

3 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa

sparformer

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1978:423) om
skattelättnader för vissa sparformer skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§ Vid realisationsvinstberäkning enligt bestämmelserna i
punkt 2 b av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen (1928:370) i fråga om
andel som har innehafts i fem år räknat från utgången av det år för vilket sparskattereduktion
har medgivits, får efter den skatlskyldiges val anskaffningskostnaden beräknas
antingen till andelens marknadsvärde vid utgången av det femte året eller till
värdet vid utgången av del år för vilket sparskattereduktion har medgivits
ökat med avkastningen under de därpå följande fem åren. I del första fallet
anses andelen anskaffad vid utgången av del femte året och i det andra fallet
vid utgången av det år för vilket sparskattereduktion har medgivits.

Vid realisationsvinstberäkning i fråga om en andel som har
innehafts mindre än fem år räknat från utgången av det år för vilket sparskattereduktion
har medgivits skaU andelen anses anskaffad den 31 december sistnämnda år för en
kostnad som motsvarar det sammanlagda beloppet av under året gjorda
insättningar på akliesparkonlo. 1 fall som anges i 2 § andra stycket medräknas
i anskaffningskostnaden även insättningar på aktiesparkonto som gjorts under
året före det år för vilket sparskattereduktion har medgivils. Bestämmelserna i
punkt 2 b tredje stycket av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen får
inte tillämpas. Vid vinstberäkningen medges avdrag för belopp som fondbolaget
har innehållit med stöd av 5 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983 och tillämpas
första gången vid 1984 års taxering.

Prop.
1982/83:58 5

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-11-04

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Rainer,
Boström, Bodström, B. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg

Föredragande:
statsrådet Feldt

Proposition
om beskattningen av statsskuldväxlar m. m.

1
Inledning

Jag
skall i det följande ta upp två frågor om beskattningen av vinster och
förluster vid avyttring av vissa värdepapper. Den första gäller beskattningen av
statsskuldväxlar och skattkammarväxlar. Den andra rör beskattningen vid förtida
inlösen av andelar i akliesparfonder. Jag kommer också att ta upp en fråga om
beräkningen av räntetillägg i vissa fall.

2
Beskattningen av värdestegring vid avyttring av statsskuldväxlar och skattkammarväxlar

Vinst
vid försäljning av värdepapper beskattas i allmänhet som realisationsvinst.
Beträffande s. k. bankcertifikat gäller emellertid - främst med hänsyn till
deras korta löptid - att skillnaden mellan inköpspriset och vad man får vid
försäljning eller inlösen betraktas som ränta. Bestämmelserna härom finns i 41 e
§ kommunalskattelagen (1928:370), KL.

Riksgäldskontoret
introducerade den 1 juli 1982 en ny upplåningsform på den svenska
kreditmarknaden nämligen statsskuldväxlar. Riksgäldskonloret har hemställt att
statsskuldväxlarna skattemässigt skall behandlas enhgt samma regler som bankcertifikaten.
Reglerna bör enligt riksgäldskontoret göras tillämpliga även på skattkammarväxlar.
Som grund för sin framställning anför riksgäldskontoret att värdeändringen
redan i dag behandlas som ränta i det fall en växel innehas av samma ägare
under hela löptiden. Kursskillnader som uppkommer vid köp och försäljning på andrahandsmarknaden
kan emellertid komma atl behandlas enligt realisationsvinstreglerna. Dessa oHkheter
i förhållande lill beskattningen av bankcertifikaten leder

Prop. 1982/83:58 6

enligt riksgäldskonloret lill osäkerhet vid
bedömningen av växlarnas avkastning och försvårar jämförelser mellan
placeringsformerna.

Framställningen har remissbehandlats och yttranden har
avgetts av riksskatteverket (RSV), länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus
län, Post- och Kreditbanken, Sveriges föreningsbankers förbund, Sveriges
industriförbund. Svenska bankföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund
saml Svenska sparbanksföreningen. Samtliga remissinstanser tillstyrker
framställningen eller lämnar den ulan erinran.

För egen del vill jag börja med att erinra om bakgrunden
till lagstiftningen om bankcertifikat som tillkom på förslag av skatteutskottet
(SkU 1979/80:10, rskr 61, SFS 1979:1057). Bankcertifikaten har en löptid på högsl
ett år och del betalas inte ut någon periodisk ränta, ulan räntan framkommer
antingen genom emission lill underkurs eller betalning i efterhand vid inlösen.
Skalteutskoltel uttalade atl det skulle vara olämpligt all behandla vinst vid
avyttring av bankcertifikat som relalionsvinst. Ett sådant förfarande skulle
enligt utskottet bl. a. medföra att beskattningen av den normala avkastningen
på certifikaten skulle kunna nedbringas med realistionsförlusler. Utskottet
uttalade vidare alt certifikaten intog en särställning gentemot övriga
obligationer genom att de vände sig till en speciell kundkrets, lydde på stora
belopp och hade kort löptid.

Kapitalvinstkommillén (B 1979:05) har i uppdrag att se
över frågan om gränsdragningen mellan inkomst öch kapitalvinst när fråga är om
värdepapper med kort löptid. Enligt min mening bör emellertid den osäkerhet
som kan finnas angående beskattningen av de nu aktuella, av riksgäldskontoret
utgivna värdepapperen undanröjas så snart som möjligt.

Statsskuldväxlarna har liksom bankcertifikaten en löptid
på högst ett år. De emitteras till ett diskonterat värde som bestäms av gällande
effektiva ränta. Kundkretsen är också densamma som för bankcertifikaten och
består huvudsakligen av företag, kommuner, landsting, försäkringsbolag och
fonder. Växlarna finns i valörerna 1, 5, 10, 50 och 100 milj. kr. En andrahandsmarknad
har upprättats av bankerna. Handeln där sker till kurser som bestäms av
marknadsräntan. För statsskuldväxlarna gäller således i allt väsentligt samma
förutsättningar som för bankcertifikaten och jag föreslår därför att de skall
beskattas på samma sätt som de senare.

Skattkammarväxlarna vände sig tidigare endast till
bankerna men har sedan fått en större kundkrets. De emilteras hksom
statsskuldväxlarna till ett diskonterat värde. Löptiden är oftast kortare,
mellan två månader och ett år. Förutsättningarna för skattkammarväxlarna
skiljer sig från dem som gäller för statsskuldväxlarna i princip endast
såtillvida att behovel av en andrahandsmarknad inte är lika stort. Övervägande
skäl talar emellertid för att man bör behandla dessa värdepapper på samma sätt
som statsskuldväxlar och bankcertifikat. Jag föreslår att så sker.

Mitt förslag föranleder ändring av 41 e § KL. De nya
bestämmelserna bör träda i kraft den 1 januari 1983 och lillämpas fr. o. m.
1984 års taxering.

Prop. 1982/83:58 7

3 Reaiisationsvinstberäkning vid förtida inlösen av
andelar i akliesparfonder

3.1 Bakgrund

Frågan om beskattningen av sparande i akliesparfonder
regleras i huvudsak i lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer,
SparL. Innan jag går in på vad som gäller i realisationsvinsthänseende vill jag
bara i korthet erinra om vad som gäller enligt SparL om sparskattereduktion.
Sådan reduktion åtnjuts med 30 % av belopp som under inkomståret har insatts på
aktiesparkonto och som vid årets utgång motsvaras av andelar i en aktiesparfond.
Man får reduktion bara under förutsättning att insättningar görs på
aktiesparkonto under minst sex av inkomstårets månader. Varje insättning skall
uppgå till lägst 75 kr. och högst 600 kr. Sparskattereduktion får inte beräknas
på högre belopp än 7 200 kr. Om man börjar spara så sent under etl år att man
inte hinner göra sex månadsinsättningar det året får man skattereduktion för
sådana sparmedel först påföljande inkomstår (förlängt sparar), och i sådant
fall får reduktionen beräknas på ett underlag av högst 10 200 kr. Jag vill
också nämna att jag i annat sammanhang denna dag föreslår en sänkning av
procenttalet för sparskattereduktion från 30 till 20.

I
realisationsvinsthänseende behandlas andelar i akliesparfonder i princip som
aktier (1 § lagen (1978:428) om akliesparfonder och 35 § 3 mom. första stycket
KL). I vissa hänseenden gäller dock särskilda regler enligt 4 § SparL. Dessa
innebär att värdestegringen på en fondandel under de första fem åren efter
spararet är skattefri om ägaren behåller andelen till femårsperiodens utgång. I
paragrafen stadgas hur anskaffningsvärdet och förvärvstidpunkten då skall
bestämmas.

SparL reglerar emellertid inle del fallet att inlösen sker
före femårsperiodens utgång. Då gäller i stället vanliga
realisationsvinstregler.

I en
skrivelse lill budgetdepartementel har RSV tagit upp tre frågor angående
realisationsvinstbeskattningen vid förtida inlösen, nämligen beräkning av
anskaffningskostnad, bestämning av anskaffningstidpunkt och beräkning av avyltringspris.
Efter remiss har yltranden över skrivelsen kommil in från riksgäldskontoret,
bankinspektionen, länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län.
Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen och Sveriges
föreningsbankers förbund. '

3.2 Anskaffningskostnad

För realisationsvinstberäkningar i allmänhet gäller enligt
punkt 1 av anvisningarna till 36 § KL att avdrag får ske för bl. a. erlagd
köpeskilling. I fråga om sådana andelar i en aktiefond som har innehafts i två
år eller mera anses som avdragsgill anskaffningskostnad enligt punkt 2 b andra
stycket av anvisningarna till samma paragraf i regel den genomsnittliga
anskaffnings-

Prop.
1982/83:58 8

kostnaden
för samtliga andelar av samma slag. Om den skattskyldige så önskar får
kostnaden enligt tredje stycket samma anvisningspunkt i stället schablonmässigt
bestämmas till ett belopp som motsvarar hälften av vad den skattskyldige får
för andelen efter avdrag för kostnaderna för avyttringen.

För
andelar i akliesparfonder som inlöses efter femårsperiodens utgång skall som
nyss har påpekats värdestegringen under denna period vara skattefri. I enlighet
härmed föreskrivs i 4 § SparL atl anskaffningskostnaden efter den
skattskyldiges val får beräknas antingen till andelens marknadsvärde vid
utgången av det femte året eller till värdet vid utgången av det år för vilket sparskattereduktion
har medgivits ökat med avkastningen under de därpå följande fem åren.

RSV
har föreslagit att anskaffningskostnaden för andelar i akliesparfonder vid
förtida inlösen skall bestämmas till summan av de under spararet insatta beloppen
på aktiesparkontot.

Samtliga
remissinstanser ansluter sig till RSV:s förslag. Jag föreslår att det genomförs.
Givetvis bör även tidigare insättningar beaktas i det fall den skattskyldige
har ett s. k. förlängt sparar. I lagtexten bör även tas in ett uttryckligt
förbud mot att tillämpa den i punkt 2 b tredje stycket av anvisningarna till 36
§ KL intagna schablonregeln att anskaffningskostnaden får bestämmas till
hälften av avyttringspriset.

3.3
Anskaffningstidpunkt

Enligt
vanliga realisationsvinstregler är anskaffningstidpunkten den faktiska
tidpunkten för förvärvet.

Andelar
i akliesparfonder anskaffas genom månatliga insättningar på aktiesparkonto. För
att sparskattereduktion skall få åtnjutas krävs att den skattskyldige har gjort
sådana insättningar under minst sex av inkomstårets månader.

När det gäller inlösen
efter femårsperiodens utgång gäller enligt 4 § SparL - för det fall den
skattskyldige beräknar anskaffningskostnaden till andelens marknadsvärde vid
periodens utgång - att andelen anses anskaffad vid utgången av det femte året.
I det fall kostnaden beräknas till värdet vid utgången av det år för vilket sparskatlereduklionen
har medgetls, ökat med avkastningen under de därpå följande fem åren, anses
andelen anskaffad vid utgången av det år för vilket sparskatlereduklionen har medgetls.

RSV
har beträffande den nu aktuella situationen, förtida inlösen, föreslagit att
anskaffningstidpunkten generellt skall bestämmas till den tidpunkt som ligger
mitt emellan den första och sista insättning som kvalificerar till sparbevis
(spararets mitt).

Av
remissinstanserna är sparbanksföreningen av samma uppfattning som RSV.
Länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår den 30 juni, för det fall sex insättningar
då skett, och den 31 december för det fall så inte skett. Övriga

Prop. 1982/83:58 9

remissinstanser föredrar av enkelhetsskäl att en enda
tidpunkt bestäms att gälla generellt. Bankinspektionen och bankföreningen
föreslår den 1 juh spararet, riksgäldskontoret och länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län den 31 december. Föreningsbankernas förbund tar inte ställning i
valet mellan den 1 juli och den 31 december utan framhåller alt huvudsaken är
att man får en regel som är enkel att tillämpa.

För egen
del anser jag att övervägande skäl talar för att man bör fastställa en
förvärvstidpunkt att gälla generellt. I överensstämmelse med vad som gäller vid
inlösen efter femårsperiodens utgång och mitt förslag beträffande beräkningen
av anskaffningskostnaden föreslår jag att denna tidpunkt bestäms till den 31
december spararet.

3.4 Avyttringspris m. m.

Enligt 5 § SparL skall fondbolaget göra avdrag med 35 % av
inlösenbeloppet om en andel i en aktiesparfond inlöses inom fem år efter
spararet. Jag föreslår i annat sammanhang denna dag en sänkning till 25 % med
anledning av förslaget om en sänkning av procenttalet för skattereduktionen.

Avdragsbeloppet skall inbetalas till statsverket. Det är
meningen att avdraget skall till det allmänna återföra dels sparskatlereduklionen,
dels skattefriheten för den årliga utdelning som reinvesterats i fonden (jfr prop.
1977/78:165 s. 39).

RSV föreslår att man inte skall få räkna av avdraget från
inlösenpriset när man beräknar realisationsvinsten.

Remissutfallet är splittrat. Förslaget tillstyrks av
bankinspektionen. Bankföreningen delar i princip RSV:s uppfattning, men anser
att den femprocentiga skillnaden mellan skattereduktionen och avdraget borde
vara avdragsgill. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser principiellt att den del
av avdraget som belöper på det ursprungliga sparbeloppet ej skall få dras av,
men att hänsyn bör kunna tas till den del som belöper på utdelning och
värdehöjning. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ställer sig tveksam till
förslaget och anför bl. a. att det skulle uppfattas som stötande. Om man vill
återföra den erhållna skattereduktionen anser länsstyrelsen att man i stället
bör reducera anskaffningskostnaden med skattereduktionen. Riksgäldskontoret,
sparbanksföreningen och Sveriges föreningsbankers förbund anser att frågan bör
utredas vidare. Förbundet anför bl. a. att RSV:s förslag diskriminerar
aktiesparkontot i förhållande till lönsparkontot, genom att utdelningen,
förutom att den omfattas av det obligatoriska avdraget, även beskattas som reahsationsvinst.

Jag anser
för min del att det inte är lämpligt att låta en realisationsvinstbeskattning
träffa den del av värdestegringen som återförs till staten genom avdraget i
fråga, i vart fall inte fullt ut. En sådan ordning skulle nämligen i fråga om
kortare innehav än två år innebära att avdraget och skatten i många fall skulle
överstiga värdestegringen och skattereduktionen. Den skattskyl-

Prop. 1982/83:58 10

dige skulle således totalt sett gå med förlust på affären
trots en värdestegring på andelarna och denna förlust skulle dessutom öka ju
högre värdestegringen blev. En från materiella synpunkter mer tilltalande
lösning skulle vara atl vid vinstberäkningen reducera inlösenbeloppet med
avdraget och samtidigt reducera anskaffningskostnaden med skattereduktionen. En
sådan lösning skulle emellertid enligt min mening komplicera deklarations- och laxeringsförfarandel
på elt inte godtagbart sätt.

Jag anser därför att man bör stanna för en lösning som
innebär att man på angivet sätt reducerar inlösenbeloppet men däremot inte
anskaffningskostnaden. Delta torde för de flesta skattskyldiga framstå som den
naturliga beräkningsmetoden och därigenom underlättas deklarationsförfarandet.
Lösningen ligger också väl i linje med etl uttalande av finansutskottet (FiU
1977/78:37 s. 20) i samband med all aktiesparfonderna tillskapades, nämligen
att de problem av ekonomisk an som en realisationsvinstbeskattning kunde
medföra torde bli av begränsad betydelse eftersom avdraget givetvis måste
beaktas vid vinstberäkningen.

Jag föreslår således alt man vid realisalionsvinstberäkningen
från inlösen-beloppet skall få avräkna det särskilda avdraget för förtida
uttag.

Mina förslag angående beskattningen vid förtida uttag från
akliesparfonder bör lagtekniskt regleras i 4 § SparL. De nya bestämmelserna
bör träda i kraft den 1 januari 1983 och lillämpas första gången vid 1984 års
taxering.

4 Beräkningen av räntetillägg i vissa fall

Jag vill i detta sammanhang också ta upp frågan om ett
förtydligande av en bestämmelse i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL.

Genom
skattereformen som beslöts av riksdagen i juni 1982 (prop. 1981/82:197, SkU
1981/82:60, rskr 1981/82:391, SFS 1982:416-24) delades bl. a. den statliga
inkomstskatten i två delar, grundbelopp och tilläggsbelopp. Underlaget för det
senare beräknas med utgångspunkt i den beskattningsbara inkomsten, som ökas
eller minskas med vissa poster. Bl. a. skall denna inkomst enligt 10 § 3 mom.
första stycket 1 SIL ökas med räntetillägg som avses i 10 § 6 mom. I första
stycket av sistnämnda momenl föreskrivs att, om den skatlskyldige skall ta upp
värde av bostadsförmån som intäkt av jordbruksfastighet, så skall räntetillägg
göras för den del av räntekostnaderna på låneskulderna i förvärvskällan som
belöper på den egna bostaden. Räntekostnaderna skall proportioneras med hänsyn
till den del taxeringsvärdet på bostadsbyggnaden jämte tomt utgör av värdet av
samtliga tillgångar i förvärvskällan.

Det har nu
visat sig atl denna regel har kommit att uppfattas så att räntetillägg skall
göras, oavsett om bostaden tillhör den skattskyldige eller ej. Någol sådant har
inte varit avsett. Jag föreslår därför att ett förtydligande görs så att det
klart framgår alt räntetillägg bara skall göras för bostad som

Prop.
1982/83:58 II

tillhör
den skattskyldige. Med att den tillhör den skatlskyldige avses alt den ägs
eller innehas med sådan rätt som vid beskattningen likställs med äganderätt.

5
Lagrådets hörande

Lagförslagen
är enligt min mening av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna
betydelse. Det är också mycket angeläget att lagstiftningen kan träda i kraft
redan den 1 januari 1983. Jag anser därför att lagrådets yttrande inte bör
inhämtas över förslagen.

6 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att anta inom budgetdepartementet upprättade förslag till

1.
lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370),

2.
lag om ändring i lagen
(1947:576) om statiig inkomstskatt,

3.
lag om ändring i lagen
(1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer.

Ärendet
bör behandlas av riksdagen under innevarande år.

7 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.